Skip to main content

Full text of "Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-akademiens forhandlingar"

See other formats 


5 q 
EUR, 
BT NE Yu 
ab y 
el 


ÖFVERSIGT 


AF 


KONGL. VETENSKAPS-AKADENMNIENS 


FÖRHANDLINGAR. 


TRETTIONDETREDJE ÅRGÅNGEN. 


1876. 


MED 15 TAFLOR. 


STOCKHOLM, 1877. 
P, A. NORSTEDT & SÖNER. 
KONGL. BOETRYCKARE. 


INNEHÅLL. 


Uttörliga uppsatser äro betecknade med en asterisk. 
De större hänvisnings-siffrorna angifva häfte, de mindre angifva sida. 


"AHLÉN, om föreningar mellan qvicksilfvercyanid och jordartmetallernas 
Kloriden: Men ML N N. 

ANDERSSON ref. ZETTERSTEDT, om mossvegetationen på Vestergötlands 
siluniska, bene a ar ee N. 
om en från Brasilien af Dr. Most hemsänd växtsamling.. 
„ATTERBERG, om klors inverkan pä nitronaftalin 
NarzayNattalındenivatense m et Ser TS fe sne 
om konstitutionen af några naftalinföreningar 
IBTEG GR EN; br e2Sebenattelsej spe. Me TEEN Sr Ta ran Bota IA 
BERLIN, ref. WALLER, analys på Porla-vatten 


"BJÖRLING, om bränpunkternas reciproka linier 
* 


= 


om simultana covarianter till två kägelsnitt 
„Boyarunus, INO Le Sk Om then Ssulcator) azenarıu sp 
Ett nytt slägte af familjen Portunida från Skandinaviens 

TIN HETS be EN SB) AR ANETTE TE a EA ENS ARA REN 
*CARLESON, om några amidartade derivat af « och 2 naftalinsulfonsyra_ 
*OEDERSTRÖM, om norra Bohusläns vertebratfauna 


*OLEVE, om sulfonnaftalid 


och JUHLIN-DANNFELT, om inverkan af fosforpentaklorid på 8 
Tao A Hl u N REDE N Be U NS 


—— ref. TÖRNEBOHM, om Sveriges Diabas- och Gabbroarter 
— om två nya modifikationer af diklornaftalin 


om naftionsyrans konstitution 
om #-nitronaftalinsulfonsyra och dess derivat 
om y-diklornaftalin och bromoklornattalin..................-....------ 
"DAHLANDER, Försök öfver kroppars afsvalning i vätskor 
*Dauc, om förloppet af en ytas förändring då hon böjes 
*"DUNER, om kärnan hos 1874 ars stora komet .................................- 
EDLUND, WREDE och LINDHAGEN, utlåtande om metersystemets införande 


a 


— och RUBENSON, utlåtande i fråga om meteorologiska försöks- 
stationer för skogsvetenskapligt ändamål 

— 720m DENNYTBERGSI 0 ganthmtabellen festen Ta 
— Anmärkningar rörande den galvaniska utvidgningen.............- 
och LINDHAGEN, utlåtande i fråga om meteorol. observationers 
anställandespaßsvenskalfartygn a nn 
STYFFE, EKMAN, STENBERG, utlåtande i fråga om dynamit- 
upplaesın Stadsoardshamnen bss ses. sasse er Aer a 

om värmeföreteelserna i den galvaniska stapeln 


| 


—— om det galvaniska motståndets beroende af ledarens rörelse ... 
— om sambandet mellan dielektriska konstanter och ljusets bryt- 
nings-index 


LINDHAGEN, RUBENSON, utlåtande i fråga om inrättande af 
% 


fysikaliska observationsstationer i arktiska trakter 
om galvaniska strömmar förorsakade af flytande kroppars rörelse 


619 


So 


dI II FÅ kl fl VI VILI DI 
SE ı 


DI v2 
(SR 


KR RH HRK HH OH HM 


IV 


"EKELUND, om nickeln i nickelhaltig magnetkis ES LS NE EAN ee 3: 85. 
EKMAN, L. F., EDLUND, STYFFE, STENBERG, utlåtande i fråga om dynamit- 
upplae- AA STRING rn er Ace 
—— om djupvatienshemtare af ny konstruktion........................... 5:1. 
— hydrografiska undersökningar inom Mälaren och Stockholms 
Bkärpärd 2.0.2... 00 We a EN 10: 1. 
"EKMAN, G., och PETTERSSON, om Selens atomvigt......-.--..-..-...-.......- 6: 57. 
ÄR KSTRAND; FomWlRetensy sulfonSymoOLsERe Br EEE EEE 7: 68. 
ERDMANN, ‚reseberättelser. 2... 0.20 na SONET SEN 6: 2. 
FAHLCRANTZ, om Dannemora jernmalmfält..._.__......._..............._....... 4: 1. 
Hock rei NYEANDERTresebeattelser rer een sr 8: 1. 
FORSSMAN, om vattenhöjdsobservationer vid Sveriges kuster...............- äg De 
FrIES, TH., ref. BERGGREN och OLSSON, reseberättelser....................- ak 2 
*GYLDEn, om utveckling af störingsfunktionen ............-.............-....... 2: 3. 
* —— om periodiska kometers absoluta störingar...............-...-..-.-- 3: 25. 
—— om Stockholms obseryatorii publikatiouer ....................-.....- ze Al. 
—— ref. THIELE, Nogle geometriske Saetninger angående et Pro- 
blem af den theoriske Astronomi .......-.--------..---.---- 9: 1. 
—— om en räknemaskin af Ingeniör PETTERSSON ...................... 9: 1. 
HELLBOM,; reseberattelse oss. sc WURDE AED DE I ER ren aa 
Juttın-DANNFELT och CLEVE, om inverkan af fosforpentaklorid på £ 
naftolae 08: AR NE LE Re 3: 88. 
*JÄDERIN, ortsbestämningar på Novaja Semlja och vid Kariska hafvet.... 2: 39. 
Key, ref. MALM, om moneeism 'hos fiskar -........._...___.._........__......... Hl. 
KJELLMAN, om Spetsbergens Thallophyter ..........-.....-........._........... 6: 1. 
*LEFFLER-MITTAG, Analytisk framställning af funktioner...................-- 6: 3. 
5 Produktutveckling af de elliptiska funktionerna ......-- 6: 17: 
LINDHAGEN, WREDE och EDLUND, utlåtande om metersystemets införande 
10 RUIIGG bo 10.03 ul SS DE SNR a rt NEN 21 VR SR DO Is 1. 
_— och EDLUND, utlåtande i fråga om meteorol. observationers 
anställande ‚paßsvenskantartyoa nen Kr er 2: 1. 
— EDLUND och RUBENSON, utlåtande i fråga om inrättande af 
fysikaliska observationsstationer i arktiska trakter ........- 8:1. 
"LINDMAN, om Bierens de Haans integral-tabeller...............-..-..-..-..... DIE 
LOVÉN, S., ÅNGSTRÖM och SMITT, utlåtande om skidbordsdammars upp- 
Torandenın Motalay strom ee al. 
— och SMITT, u.lätande i fråga om ändringar i Jagtstadgan... d: 1. 
— och SMIiTT, utlåtande om fisket i Jemtlands län ................ 4: 1. 
_— ref. THEEL och Bovarsıus, afhandlingar............-------.--... 3: 1. 
— om A. DoHRNS zoologiska station i Neapel.............-....... 6: 1. 
"LUNDGREN, om Belemniter i sandkalken i Skåne ............................. 10: 15. 
"MALM, om Anonider och Limacinider i Riksmuseum .............----..--..-. I: 73. 
SE fom utvecklingen af majser. ae sees Sen nar tan 3: 91. 
#7 — om monoeeism hosiriakan en 5: 67. 
*NATHORST, om den fossila floran vid Bjuf i Skäne ....................... .. 1: 29. 
"NILSSON, L. F., om några chlorplatinat och om de sällsynta jordart- 
metallernar atomvardere 7: 3. 
* — om chlorosalter och tyäatomig platina............-----..-- za Mil 
= om platinans dubbelnitrit.............----.- 402400 7: 28. 


NORDENSKIÖLD, om 1875 års resa till Novaja Semlja och Jenisei.. I: 2; 3: 


om 1876 års expedition till Kariska hafvet..............-- 
förevisar dels stycken af en fossil mammut- eller rhino- 
ceros-hud, och dels meteoriter från Ställdalen ............ 
a ref. WALLER, analys af kromjern från Ural ..............- 
neseberattels en nn 

*NoRDSTEDT och Wırrrock, Desmies et Oedogonieze in Italia collectze. 
*Nyström, om friktionselektrieiteten och den galvaniska elektrieitetens 
VEN Ion WER I nen 

ÖTISSON; zeseberättelse EEE en 


9: 
10: 
10: 
6: 25. 
6: 61 
Ale 


OLSSON, bidrag till kännedomen om Jemtlands fauna......... IR JA 
*PETTERSSON och EKMAN, G., om Selens atomvigt................-----.-.--- 
PORATH, VON, om några exotiska myriopoder ...................-......------ 
RUBENSON och EDLUND, utlåtande i fråga om meteorol. försöksstationer 
för skogsvetenskapligt ändamäl..........................-.-..- 

— om temperaturens dagliga variation i Sverige .................- 
— =: <' EDLUND och LINDHAGEN, utlåtande i fråga om inrättande af 
fysikaliska observationsstationer i arktiska trakter........ 

SMITT, LOVÉN, och ÅNGSTRÖM, utlåtande om skidbordsdammars upp- 
onamale 1 Mlauald Ion rasen 
BeSEBETANLe| SEHR RUE N mn Le a eat AR 
—— och Lovkn, utlåtande i fråga om ändringar i Jagtstadgan ...... 
-——_ ref, OLSSON, reseberättelse...............................2..22222222...- 
ref. HAMMARGREN och CEDERSTRÖM, Zoologiska notiser .......... 
och Lovkn, utlåtande om fisket i Jemtlands län................... 
ONE TATVORN MUSEEN 
om Löjtnant H. SANDEBERGS resa i trakterna af Hvita Hafvet 
STENBERG, EDLUND, STYFFE och EKMAN, utlåtande i fråga om dynamit- 
upplacsıa Stadsgärdshamneng es rear 

*STUXBERG, Myriopoder från Sibirien och Waigatsch-ön............-..-.----- 
STYFFE, K., EDLUND, EKMAN och STENBERG, utlåtande i fråga om dyna- 
mitupplag i Stadsgandshamnen? 2... ur nn 

San, Bidrag till södra Afrikas Orthopter fauna ....soooooooooooooooooomono 
Oo bseryatıonsnoxthoptenolosigues SEE Sr re ra NN re 
om inköp af Hr DE VYLDERS samlingar från södra Afrika....... 
— zZ Nouveaußsystämesdes, Mantidese m ne nn 
SHE om Novaja, Semljas fogeltaunan 2 nen nn. 
"THEORIN, om växttrichomernas formförändringar ..................--.--..-- 
“THIELE, Nogle geometriske Szetninger angående et Problem af den the- 
Sriske®NSt,ONONIEE EN UML AAN SE SER nen Se ne nahe nen 

TORELL, om de erratiska fenomenen i norra Europa ...................... 
= m Dina, Tesehekiluellie sense ee 
om de preglaciala marina lagren i norra Tyskland .......... .. 
*TULLBERG, om nordiska Collembolapr na Fra AE SEAN rr ee SL ke 
"WALLER, Analys Bi Bon vaten a a an 
% Analysspaßkromjernwi:ang nal 
*WITTROCK och NORDSTEDT, Desmiese et Oedogoniewe in Italia collects 
WREDE, EDLUND och LINDHAGEN, utlåtande om metersystemets införande 
TABU 115 G DS a SE ENS SUR fa Er sve DÄR sr SE 

*ZETTERSTEDT, om mossvegetationen på Vestergötlands siluriska berg... 
ANGSTRÖM, C. A., LOVÉN och SmMITT, utlåtande om skidbordsdammars 
uppförande in Motalaastzomaes er He a ee 

"ÅNGSTRÖM, J., Musci ad Caldas Brasilice colleeti..................-..-....-- 
= Musei ad Caldas Brasiliee collecti. II. Hepatic.e......... 


| 


KSekreterarenswärsberättelsent Dan a I anne nenn. 
ker SANTESSONIyaljeshtllopreesesa 2 en an nenn. 
Herr WAERN nedlägger JUREK m N res ER RAR ALL TEES SERENA ARE 
Med döden afgängne ledamöter: ANGELIN, BRONGNIART, dJ: 1; ÅKERMAN, 
4: 1; G. E&MAN, 5: 1; EHRENBERG, 7: 1; v. BAER, 10: 1. 
Invalde ledamöter FORSSELL, 1: 3; BEETzZ, 3: 3; ARESCHOUG, HEER, 
d: 2; SJÖGREN, TÖRNEBOHM, 9: 1; Panum, 10: 2. 
Herr LINDSTRÖM kallas till palaeontologie Intendent.......................--- 
Herr RUBENSON kallas till Föreståndare och Dr. FORSSMAN till Ama- 
nuens vid den Meteorol. Central-Anstalten _.....-..-..............-.-.--- 
Kand. JÄDERIN antages tills vidare till biträde på Observatorium ........ 
Docenten ATTERBERG medgifves förlängd tid för BERZELISKA stipendiets 
Atnutande SNS RN 7 ln er REN EEE EEE Få 


10: 


Dee 


= 


DI DI HDD et på fd a 
SNS (SR BY ET TuS 


VI 


Afhandlingar inlemnade af: LINDSTRÖM, l: 2; RUBENSON, 3: 1; THEEL, 
BOWALLIUS, WESTERLUND, 4: 1; EDLUND, TÖRNEBOHM, FORSSMAN, 
ÖBERG, 5: 1; RUBENSON, 7: 1. 

INFINNER SBEDRSKAN an sla get O Vi Ne oe ee RB EEE EEE 

Belöningar: WALLMARKSKA: ÅTTERBERG, WIBERG, 9: 2; LETTERSTEDT- 
SKA: LOVÉN, 3: 2; FERNERSKA: BACKLUND, 3: 2: LINDBOMSKA: 
EKMAN, 3: 3; FLORMANSKA: KEY, RETZIUS, d: 9. 


Minnespenningen öfver LINNÉ, i guld: KEY, RETzIus..............-......... 
LETTERSTEDTSKA resestipendiet: FREDHOLM._._______._..._.__..___________.... 
Reseunderstöd: TULLBERG, THEEL, NORDSTEDT, ÄAHLNER.................... 
Uppmuntran för Instrumentmakare: P. M. SÖRENSEN och G. SÖRENSEN 
Meteoxolosiskardasböcken Pe 3: 2; 4: 2; 7: 2; 
Linnks porträtt skänkt af von MÖLLER ...................................... 


Skänker till Bibliotheket: 1: 3, 4; 2: 2, 10, 56; 3: 4, 20, 28; 4: 2, 56, 
87; 5: 2, 54, 79; 6: 2, 66; 7: 2, 10, 38; 8: 2, 8, 14; 9: 2, 28, 
58; 10: 2, 10: 22. 

Skänken till Museum... 1. na ea N en EN EEE 

Rättelser: 2. 221.023 sd ED SE BE ee SVE BEE 


3: 


0) 


‚  ÖFVERSIGT 


= 


KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS 
FÖRHANDLINGAR. 
Ärg. 33. 1876. 31. 


4A. Onsdagen den 5 Januari. 


4 


Uti nådig remiss, af den 22 Oktober 1875, å en af senast 
församlade Riksdag gjord underdånig hemställan, att Kongl. Maj:t 
täcktes taga i öfvervägande, hvilka åtgärder kunde finnas lämp- 
liga för att, så fort ske kan, fa infördt det metriska mätt- och 
vigtsystemet gemensamt för Brödrarikena och Konungariket 
Danmark, hade Kongl. Maj:t dels förklarat, att Kongl. Maj:t, 
lika med Riksdagen, ansäge atgärder böra vidtagas för infö- 
rande i Riket af ifrågavarande mätt- och viotsystem, dels ock 
anbefallt Akademien att, så fort sig göra läte, afgifva under- 
dånigt utlåtande och förslag till författningar i ämnet; och hade 
Akademien af denna anledning, vid sitt sammanträde den 10 
nästlidne November, anmodat Hr Friherre WREDE samt Hrr 
EDLUND och LINDHAGEN att utarbeta förslag till författning 
för metersystemets införande till bruk i allmän handel och rö- 
relse i Riket, äfvensom att i öfrigt afgifva det betänkande, 
hvartill den nådiga remissen kunde föranleda. Vid det extra 
sammanträde, som Akademien för detta ärendes behandling denna 
dag höll, afgåfvo bemälda Komiterade ett af dem utarbetadt 
författningsförslag med utlåtande i ämnet, hvilka båda Akade- 
mien godkände såsom grund för det betänkande, hon sjelf hade 


att afgifva. 


B. Onsdagen den 12 Januari. 


Hır EDLUND och RUBENSON afgafvo infordradt utlåtande 
öfver en af Skogsstyrelsen till Kongl. Maj:t ingifven och seder- 


2 


mera till Akademien remitterad underdänig framställning om 
inrättande inom Riket af meteorologiska försöksstationer för 
skogsvetenskapligt ändamal; och skulle på grund af detta ut- 
lätande, som af Akademien godkändes, hennes eget underdaniga 


yttrande i ämnet aflatas. 
= % 
Hr NORDENSKIÖLD redogjorde för förloppet af den expedi- 


tion, som under hans ledning förliden sommar besökt Novaja. 


Semlia och Jenisei. 


Hr EDLUND dels meddelade resultaten af sina undersök- 
ningar öfver den galvaniska utvidgningen”, dels förevisade ett 
exemplar af Doktor WIBERGS nyss utkomna, med maskin ut- 
räknade och tryckta logarithmtabeller. 


Hr ANDERSSON föredrog en uppsats af Lektor J. E. ZET- 
TERSTEDT, med titel: »Om växtligheten på Vestergötlands silu- 
viska berg med särskild hänsyn till mossvegetationen»“, hvilken 
uppsats innefattar en berättelse om den resa, som författaren 
under sistlidne sommar med understöd af Akademien utfört, 
samt anmälde, att Riksmuseum ånyo fatt från Dr HJ. MosEn, 
som fortfarande vistas i Brasilien på Dr REGNELLS bekostnad, 
mottaga en rik samling brasilianska växter. 


Sekreteraren meddelade på författarnes vägnar följande in- 
lemnade uppsatser: 1:0) »Undersökningar öfver kärnan och de 
närmast kärnan liggande delarne hos 1874 ars stora komet», af 
Akademie Adjunkten N. C. DUNER*; 2:0) »Om brännpunkternas 
reciproka linier», af Professor ©. F. E. BJÖRLING”; 3:0) »An- 
märkningar om den fossila floran vid Bjufi Skane», af Docenten 
A. G. NATHORST*; 4:0) »Om Arionider och Limacinider i Zoo- 
logiska Riksmuseum», af Intendenten A. W. MALM”. 


Pa tillstyrkan af utsedde Komiterande antogs till införande 
i Akademiens Handlingar en afhandling af Läroverkskollega Dr 
(x. LINDSTRÖM, med titel: »Contributions towards the actinology 
of the Atlantic Ocean». 


3 
Genom anstäldt val kallades till ledamot af Akademien 


Statsrådet och Chefen för Kongl. Finansdepartementet Dr HANS 
LUDVIG FORSSELL. 


Följande skänker anmäldes: 
Till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. 


; Från Svenska Akademien. 
Handlingar, D. 50. 


Frän K. Universitetet i Lund. 
Akademiskt tryck, 1874/75. 9 st. 


Från Sällskapet Pro Fauna & Flora Iennica i Helsingfors. 
Notiser, H. 13. 


Fran K. Videnskabs-Selskabei i Köpenhamn. 


Sitten? (5) Naturvidensk. Atfd. Bd. 10:79; 11:n; 12:1. 
Oversigt, 1874: 3; 1875: 1. 


Frän Naturhistorisk Forening i Köpenhamn. 
Videnskabelige Meddelelser, 1874. 


Från Societe Geologique i Bruxelles. 
Annales, T. 1. 


Från Royal Society i London. 


Philosophical transactions, 1874: 1—2; 1875: 1. 

Proceedings, 151— 162. 

List, 1874. 

Kıeın, E. The Anatomy of the lymphatie system, 2. Lond. 
1875. 8:0. 


Från Asiatie Society of Bengal i Calcutta. 
Journal, 1873. P. 1: 2-4; 2: 3—4; 1874. P. 1: 1—4; 2: 1—4. 
Proceedings, 1872: 5-10; 1874: 1-10. 
Frän R. Observatory i Cape Town. 

The Cape catalogue of 1159 stars, deduced from observations 1856 

— 1861, reduced to the year 1860. Cape Town 1875. 8:0, 
| Från Ecole Polytechnique i Paris. 
Journal, Cah. 41, 44. v 


Fran Societe Geologique i Paris. 
Bulletin, (3) T. 2:78; 3: 4—8. 
Från Societe des Sciences Physiques & Naturelles i Bordeau. 
Mémoires, I. 10. 2:e Ser. I. 1. 


Från Istituto di Scienze etc. i Venedig. 
Memorie, T. 18: 3. 
At (DR Sole 
Frän K. Akademie der Wissenschaften i Berlin. 
Abhandlungen, 1874. 
Monatsbericht, 1875: 1—8. 
Från Senckenbergische Naturforschende Gesellschaft i Frankfurt a. M. 
Abhandlungen, Bd. 9: 3—4. 
Bericht, 1873/74. 
Från Naturforschende Gesellschaft i Halle. 
Abhandlungen, Bd. 13: 2. 
Bericht, 1874. 
Frän Hr Professor N. P. Hamberg. 
Newron, J. A dissertation on the zther. Dublin 1743. 8:o. 
RoHAULTGS, J. Physica. Lond. 1710. 8:0. ; 
Från Oivilingeniören Hr C. A. Cronqvist i Stockholm. 


Sexton Svenska naturhistoriska disputationer och smäskrifter. 


Frän Författarne. 


Key, A. & Retzius, G. Studien in der Anatomie des Nerven- 
systems und des. Bindegewebes, H. 1. Sthm. 1875. F. 
CARLSEN, E. Optegnelser fra den Osterrigisk-Ungariske Polarexpe- 

tion (1872— 74). Tromsö 1875. 8:0. 
Oras, A. Les fonctions superieures du systeme nerveux. Par. 
1875. 8:0. 


Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1: 
Stockholm. 
Lu 


Anmärkningar rörande den galvaniska utvidgningen. 
Af E- EDEUND. 


[Meddeladt den 12 Januari 1876). 


För flera ar sedan lemnade jag en redogörelse för några af 
mig anstälda undersökningar, hvilka på experimentel väg bevisa, 
att metalltradar, genom hvilka en galvanisk ström gar, utvidgas 
mer än som svarar mot den temperaturhöjning, som strömmen 
förorsakar. Trådens totala förlängning uti ifrågavarande fall 
består nämligen af två delar, af hvilka den ena svarar emot den 


temperaturhöjning, som tråden erhållit, och ur denna temperatur- 


8, 
höjning kan beräknas, och den andra beror direkt af den genom- 
gangna strömstyrkan, och tilltager hastigt dä denna ökas. Den 
förlängning hos tråden utöfver den, som svarar mot temperatur- 
höjningen, har jag kallat den galvaniska utvidgningen. För att 
bevisa denna utvidgnings tillvaro har jag begagnat tre olika 
methoder: 1:o En galvanisk ström af en gifven styrka släpptes 
genom träden, och dervid uppmättes trädens förlängning a och 
dess galvaniska ledningsmotstand b. Derpa undersöktes genom 
en särskild tillställning samma tradstyckes värmeutvidgning och 
lagen för ledningmotståndets beroende af temperaturen. För att 
kunna verkställa den sistnämnda bestämningen upplindades trå- 
den öfver fyra glaspelare, som voro insatta i en träskifva, hvar- 
efter dessa med den upplindade traden nedsattrs i ett luftbad, 
hvilket uppvärmdes till olika temperaturer. Tråden var härvid 
på ett sadant sätt förbunden med andra ledningstrådar och med 
en rheostat, att dess ledningsmotstand vid dessa olika tempera- 


turer med tillförlitlighye kunde bestämmas. Sedan man på detta 


[LIBRARY 


6 EDLUND, ANMÄRKN. RÖRANDE DEN GALVANISKA UTVIDGNINGEN. 
sätt lärt känna trädens värmeutvidgning och ledningsmotständets 
beroende af temperaturen, var det lätt att beräkna, hvilken 
temperatur tråden innehade, då dess ledningsmotstånd var b, och 
således äfven om den uppmätta förlängningen a uteslutande kunde 
tillskrifvas temperaturhöjningen eller icke. Det befanns härvid 
alltid, att trädens förlängning var större än som svarade mot 
temperaturhöjningen 1). 2:o Den andra methoden bestod deri, 
att jag uppvärmde träden i ett luftbad och uppmätte dess längd 
och galvaniska ledningsmotstand vid den erhållna temperaturen. 
Utan att tråden i ringaste man rubbades, lät jag derefter, sedan 
den blifvit afkyld, en galvanisk ström genomgå densamma och 
ökade strömmens styrka till dess att motstandet blef lika stort 
som da tråden var upvärmd i luftbadet, hvarefter dess längd 
anyo bestämdes. Det befanns härvid, att tradens längd i sednare 
fallet var större än i det förra, ehuru ledningsmotstandet och 
således äfven temperaturen i bada fallen voro lika ?). 3:0 Vid 
den tredje methoden förfors på det sätt, att en ström släpptes 
genom tråden under det att denna var inbäddad i ejderdun och 
således föga utsatt för afkylning, och dervid uppmättes tradens 
längd och dess ledningsmotständ. Derpa borttogs .ejderdunet, 
med en ventilator sattes luften i rörelse omkring traden, sa att 
den blef utsatt för en hastig afkylning, och styrkan af den ström, 
som släpptes genom tråden, afpassades sa, att ledningsmotstandet 
blef lika stort som i förra fallet, hvarefter tradens längd upp- 
mättes. På det att tråden i båda fallen skulle fa samma lednings- 
motstånd och således äfven samma temperatur, maste ström- 
styrkan i sednare fallet vara betydligt större än i det förra. 
Det befanns härvid, att tradens längd var större i sednare fallet 
än i det förra, ehuru temperaturen var lika i båda. Alla tre 
undersökningsmetoderna gåfvo således samma resultat, nämligen 
att tråden vid strömmens genomgang förlänges mer än som 
svarar mot den af strömmen förorsakade temperaturhöjningen. 
På det att dessa methoder skola gifva ett tillförlitligt resultat, 


1) Öfversigt af K. Vet.-Ak:s Förhandl. för år 1866. Pogg. Ann. B. 129. (1866). 
2) Öfversigt af K. Vet.-Ak:s Förhandl. för år 1867. Pogg. Ann. B. 131. (1867). 


' ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:ol. 7 


erfordras, att ledningsmotständet, sadant det förekommer i den 
Ohmska lagen !), icke skall vara direkt beroende af strömstyrkan, 
det vill säga, att motståndet icke skall förändras, da ström- 
styrkan ökas eller minskas, så vida temperaturen dervid hålles 
konstant och oföränderlig. Med andra ord, den använda under- 
sökningsmethoden förutsätter, att den Ohmska lagen skall vara 
fullt riktig; men denna har på så mangahanda sätt blifvit pröf- 
vad, att något tvifvel om dess riktighet väl icke kan förefinnas. 
Vid anmälan (Fortschritte der Physik im Jahre 1867) af min 
sista uppsats i detta ämne, hvaruti den andra och tredje af de 
ofvannämnda undersökningsmethoderna komma till. användning, 
yttrar Professor BEETZ: »Die früheren Versuche des Verfassers 
hatten zwar eine unzweifelhafte Verlängerung galvanischer Lei- 
tungsdrähte, unabhängig von ihrer Erwärmung, ergeben; die vor- 
liegende Abhandlung bringt aber noch eine weitere Versuchsreihe, 
deren Ergebnisse in sofern beweisender sind, als die angewandte 
Methode dieselben so wohl von der Grösse der Wärmeausdehnung, 
als von der Veränderung des Leitungswiderstandes mit der Tem- 
peratur unabhängig macht». Icke desto mindre har Professor 
WIEDEMANN framställt några tvifvel om det erhållna resultatets 
fulla tillförlitlighet 2). Hans anmärkningar äro följande: 1:o Wenn 
die vom Strom erwärmten Drähte von aussen abgekühlt werden, 
und ihre mittlere Temperatur dieselbe ist, wie die eines durch 
seinen ganzen Querschnitt hindurch gleichmässig erwärmten Drah- 
tes, so braucht darum die Verlängerung in beiden Fällen noch 
nicht unbedingt dieselbe zu sein. 2:0 Der indirecte Schluss von 
dem Leitungswiderstande der Drähte auf ihre mittlere Tempe- 
ratur erscheint nicht ganz sicher, da z. B. schon beim Um- 
wickeln der Drähte um die Glasstäbe des Apparates zur Wider- 
standsmessung ihr Widerstand ein anderer werden kann, als 
wenn sie gerade ausgespannt sind. Eine directere Temperatur- 


bestimmung der Drähte wäre also sehr wünschenwerth. 3:0 Beim 


!) Detta motstånd har i min afhandling »Theorie des phenomenes electriques» 
fått namn af det prineipala ledningsmotständet. 
?) Die Lehre vom Galvanismus. 2:te Aufl. B. 1 $ 731. (1872). 


S EDLUND, ANMÄRKN. RÖRANDE DEN GALVANISKA UTVIDGNINGEN. 


Durchleiten des Stromes durch den Draht könnten auch so wohl 
in Folge der Erwärmung desselben wie der ihn haltenden und 
mit den Neusilberdrähten verbundenen Klemmen thermoelectro- 
motorischen Kräfte auftreten, die die Genauigkeit der Widerstands- 
bestimmung beeinträchtigen können. Efter framställningen af 
dessa anmärkningar tillägger Herr WIEDEMANN: Gerade bei der 
grossen Bedeutung des zu beweisenden Resultats und der grossen 
Schwierigkeit der Beobachtungen erscheint eine Hervorhebung 
und Beseitigung aller zweifelhaften Punkte besonders nöthig. 
Dessa Herr WIEDEMANNS anmärkningar hafva utgjort den hufvud- 
sakliga anledningen dertill, att Herr Dr STREINTZ i Wien för 
ett par ar sedan anyo upptagit ifrågavarande ämne till behand-. 
ling, hvarvid han begagnade en undersökningsmethod, som var 
alldeles olika med den jag använde !). Hr STREINTZ bestämde 
med noggranhet smältnings- och stelningspunkterna för stearin, 
af hvilka den förra befanns ligga vid + 55,5 och den sednare 
vid + 53,4 grader Cels. Derefter öfverdrog han den metalltråd, 
som skulle undersökas, med ett mycket tunnt lager af detta 
ämne, och släppte genom densamma en galvanisk ström, hvars 
styrka småningom ökades till dess att stearinen började smälta, 
hvarvid trådens förlängning uppmättes. Genom att jemnföra 
denna förlängning med den som erhölls, då tråden upphetta- 
des i ett luftbad till samma temperatur, visade det sig, att 
traden förlängde sig mer i förra fallet än i det sednare. Herr 
STREINTZ’ försök bekräfta således fullständigt det resultat, hvar- 
till jag kommit; enda skilnaden mellan hans och mina under- 
sökningar består deri, att Herr STREINTZ fann den galvaniska 
utvidgningen i allmänhet vara större än den som framgår af 
mina försök. Hos trådar af härdadt stål deremot fann han 
meranämda utvidgning vara omärklig; men tradar af detta slag 
hade af mig icke blifvit undersökta. Vid den galvaniska ut- 
vidgningens absoluta storlek torde man dock icke böra fästa allt 


') Sitzungsberichte der K. Akademie der Wissenschaften zu Wien. Jahrg. 1873. 
April und Mai. Pogg. Ann. B. 150. 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:o 1. 9 


för mycken vigt, alldenstund denna enligt STREINTZ’ försök vi- 
sade sig betydligt olika äfven för trådar af samma ämne. 

Herr WIEDEMANN gör äfven en anmärkning mot tillförlit- 
ligheten af Hr STREINTZ’ undersökning 1). Han anser nämligen 
att den första af de ofvanstaende anmärkningarne har tillämp- 
ning äfven pa denna undersökning och han gifver nu denna an- 
märkning ett bestämdare uttryck i det han yttrar: »Auch diese 
sehr sorgfältigen Versuche lassen immer noch einen Zweifel zu. 
Gerade bei dünnen Drähten ist die Oberfläche im Verhältniss 
zur Masse sehr bedeutend, also die Wärmeabgabe nach aussen 
und die Temperaturabnahme von dem centralen Theil nach den 
peripherischen Theilen sehr hervortretend. Wenn aber die durch 
den Strom erhitzten Drähte hierdurch innen eine höhere Tem- 
peratur besitzen als aussen, so erscheinen sie im Vergleich zu 
äusseren Temperatur zu lang. Vielleicht wurden gerade Ver- 
suche mit diekeren Stäben sicherer zum Ziele führen. 

Vi skola nu taga beskaffenheten af dessa Hr WIEDEMANNS 
anmärkningar i närmare betraktande. 

"Hvad den första anmärkningen beträffar, sa är det tydligt, 
att skillnaden i temperatur mellan tradens axel och dess omkrets 
måste vara större i samma mån som tråden är starkare upp- 
hettad. Vid min första undersökning var platinatraden mest 
upphettad i försöken 4 a och b. Tradens temperatur var här 
73 grader öfver den omgifvande luftens och hade dervid erhallit 
en förlängning af 139,5 skaldelar. Da strömmen afbröts för- 
kortade sig tråden, såsom observationerna sjelfva gifva tillkänna, 
med 2,4 skaldelar på 0,36 sekund, det är den sänkte sin tem- 
peratur med 1,256 grad på samma tid, och således på 1 sekund 
med 3,49 grader. Tråden var 118,4 centimeter lang, och dess 
diameter var 0,05£2 centimeter. Antager man platinans speci- 
fika vigt till 21 och dess värmekapacitet till O,u324+ samt gram- 
men till enhet för vigten, så förlorade saiedes platimatraden vid 
denna temperaturgrad 0,648 värmeenhet i sekunden. Dessa 
uppgifter äro hemtade fran observationerna sjelfva. 


1) Die Lehre vom Galvanismus. ?2:te Aufl. 2:te B. Nachtrag 66. (1874). 


10 EDLUND, ANMÄRKN. RÖRANDE DEN GALVANISKA UTVIDGNINGEN. 


Enligt NEUMANN fortplantar sig genom en kopparvägg, som 
är I centimeter tjock, pa hvarje qvadratcentimeter af dess yta, 
då den ena af dessa har 1 grads högre temperatur än den andra, 
66,47 värmeenheter i minuten, således 1,108 värmeenheter i se- 
kunden. Enligt WIEDEMANNS bestämning af metallernas relativa 
ledningsförmåga, gar således, om väggen bestar af platina, 0,126 
värmeenhet i sekunden från den ena ytan till den andra. 

Med tillhjelp af dessa uppgifter är det lätt att beräkna, 
huru mycket temperaturen vid trädens axel var högre än vid 
dess periferi: Emedan tradens förlängning och saledes äfven 
dess temperatur var konstant, da strömmen gick genom den- 
samma, så måste den värmemängd, som strömmen utvecklade 
på 1 sekund, vara lika stor med den, som tråden under samma 
tid förlorade genom utstralningen och beröringen med den om- 
gifvande luften. Strömmen utvecklade således i hela tråden 
0,648 värmeenhet i sekunden. Om vi nu kalla trådens radie för 
7,, och med r beteckna radien af en koncentrisk cylinder inuti 


tråden, så är det tydligt, att i denna cylinder utvecklas pa 1 
r? 
rö? 


sekund värmemängden 0,648 —; emedan värmeutvecklingen i 


S 


hvarje punkt af tråden är lika stor. Ytan af den ifragavarande 
cylindern är tydligen lika med 118,4 x 27r—743,93r. Emedan 


temperaturen hos tråden förblir konstant, sa maste på sekunden 
2 
oc .. din Oe . © 
värmemängden 0,648 — gå igenom den nämnda ytan. Da pla- 
2 3 ) 


Oo 
tinans absoluta värmeledningsförmaga enligt det nyss anförda 
är 0,126, så far man följaktligen, om dt och dr betyda diffe- 
rentialerna af temperaturen och radien: 


- dt r r? 
— 743,937 X0,126 —, = 0,648 5; eller 


rdr 
— dt = 0,0069 —- 


Det negativa tecknet framför dt kommer deraf att-temperaturen 
aftager da radien växer. 


Om C betecknar en konstant, sa är integralen häraf: 
vr? 1 
— 4 0,0085 — + GC: 


To 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:ol. 11 


Om man med t,, betecknar temperaturen i tradens axel, sa 
erhålles häraf, genom att göra » lika med noll, C = — t,„, och 
om ti, utmärker temperaturen vid trädens periferi, så far man 
slutligen 

tn — ty = 0,00345 grad. 
Den ifrågavarande temperaturskillnaden mellan trädens axel och 
dess periferiferi var således mindre än fyra tusendels grad. 

Den galvaniska utvidgningen vid försöken 4 a och b be- 
fanns vara lika med värmeutvidgning för 6 grader. Man ser 
saledes häraf, att den obetydliga temperaturskillnaden mellan 
platinatradens axel och dess omkrets var utan allt inflytande 
på försökens noggrannhet. Om möjligt i ännu högre grad 
gäller detta vid de försök, hvarest upphettningen var mindre 
än i de föregående. Pa samma sätt förhåller det sig med 
de andra metalltrådarne, som vid försöken begagnades. Jern- 
tråden N:o 1 hade en diameter af 0,0339 centimeter och sam- 
ma längd som den föregående. Den största uppvärmning, för 
hvilken denna trad var utsatt vid försöken, uppgick till 82,32 
grader öfver den omeifvande luftens. Den utvidgades härvid 
229,5 skaldelar, och då strömmen afbröts sammandrog sig tråden 
med 11, skaldelar pa 0,36 sekund. Om jernets specifika vigt 
antages vara 7,8 och dess värmekapacitet 0,1138, sa följer häraf, 
att vid den nämnda temperaturen förlorade traden i hvarje se- 
kund 1,049 värmeenheter. Jernets absoluta ledningsförmaga, 
veräknad på samma sätt som förut för platinan, är 0,179 värme- 
enhet i sekunden. Häraf erhålles pa förut angifna sätt, att 
temperaturen 1 jerntrådens axel var endast 0,0039 grad högre 
än den temperatur, som ägde rum vid dess omkrets. 

Vi skola nu söka bestämma i hvilken grad Herr STREINTZ’ 
undersökning träffas af den gjorda anmärkningen, och det skall 
säkerligen befinnas vara tillräckligt att verkställa beräkningen 
för en enda af de tradar, som användes vid försöken. Trådarne 
öfverdrogos »pa enskilda ställen med ett ytterst tunnt lager af 
stearin» på det sätt, att en papperslapp, som var doppad i smält 


stearin, hastigt fördes öfver tradens yta. Stearinlagret var så- 


12. EDLUND, ANMÄRKN. RÖRANDE DEN GALVANISKA UTVIDGNINGEN. 


som nämndes ytterst tunnt; vi vilja emellertid antaga att dess 
tjocklek uppgick till 4 millimeter samt att detsamma täckte 
tradens hela yta. En af de mjuka jerntradarne var 53,5 centi- 
meter lang och 0,0617 centimeter i diameter. Dess yta var 
saledes 10,37 qvadratcentimeter. Stearinmassans volym blir 
följaktligen efter denna beräkning 0,259 kubikcentimeter, men 
var utan tvifvel mycket mindre, alldenstund den endast var an- 
bringad pa skilda ställen. Om stearinens specifika vigt och dess 
latenta smältningsvärme antagas vara lika som för vatten, hvilket 
icke mycket kan skilja sig från verkligheten, så atga saledes 
20,7 värmeenheter för stearmens fullständiga smältniug. 

Vi vilja nu antaga att hela stearinmassan smältes på 1 
sekund — ett antagande som för vår bevisning är särdeles oför- 
delaktigt. Samma värmemängd 20,7 värmeenheter måste då i 
traden af strömmen utvecklas på samma tid. Antager man den 
absoluta ledningsförmagen hos denna jerntrad vara lika stor som 
hos den af mig begagnade jernträden N:o 1, så visar en med 
de föregående lika beräkning, att under stearinlagrets smältning 
temperaturen i jerntrådens axel endast kunde vara 0,172 grad 
högre än vid dess periferi. I sjelfva verket var dock temperatur- 
skillnaden sannolikt mycket mindre, emedan det på sekunden 
smälta stearinlagret säkerligen icke uppgick till 0,259 kubik- 
centimeter. Denna trads galvaniska utvidgning fann Hr STREINTZ 
vara sa stor att den uppgick till 27 procent af värmeutvidgnin- 
sen. Den omständigheten att vid smältningen jerntradens cen- 
trala delar hade en temperatur, som med en obetydlig bråkdel 
af en grad var högre än temperaturen vid trädens omkrets, hade 
saledes icke något märkbart inflytande pa försökets tillföritlighet. 

I den andra anmärkningen fästes uppmärksamheten derpa, 
att tråden var upplindad pa glaspelare och således krökt, da 
ledningsmotstandets beroende af temperaturen experimentelt ut- 
röntes, men att den deremot var rak, da utvidgningen uppmättes 
och dess temperatur dervid beräknades med tillhjelp af mot- 
standets funna beroende af temperaturen. Motstandet kunde 


nämligen möjligtvis vara olika, da träden var rak och da den 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:ol. 13 


var upplindad på glaspelarne. I det ofvan omrörda försöket med 
jernträden kan man af de i min afhandling meddelade talen be- 
räkna, att för att kunna på detta sätt förklara den galvaniska 
utvidgningen, måste man antaga, att jerntraden förminskade sitt 
ledningsmotständ med nära 3 procent, da den upplindades öfver 
de runda glaspelarne. Dessa voro till antalet fyra och insatta 
parallelt med hvarandra uti en träskifva, sa att den upplindade 
tråden bildade en qvadrat med afrundade hörn. Nu är det tyd- 
ligt, att ledningsmotständet endast kunde förändras pa de ställen 
i tråden, hvarest den var böjd, och detta ägde endast rum, der 
den var i beröring med glaspelarne; ty den delen af tråden, som 
gick emellan pelarne, var fullkomligt rak. De böjda delarne af 
tråden upptogo omkring en tiondedel af tradens hela längd. Om 
saledes den gjorda anmärkningen hade någon verklig betydelse 
för giltigheten af mina försök, skulle en ledningstrad, om den 
upplindades på en cylinder så att alla dess delar blefvo krökta, 
förminska sitt ledningsmotstånd med 25 till 30 procent, hvilket, 
som bekant är, dock imgalunda är fallet. Men äfven om lednings- 
motståndet så betydligt ändrades, då tråden böjdes, skulle detta 
naturligtvis endast inverka på de försök, som äro anställda enligt 
den första undersökningsmethoden. I den andra och tredje under- 
sökningsmethoden behöfdes icke motståndets beroende af tem- 
peraturen utrönas, och dessa försök skulle således i alla fall 
qvarsta i hela sin bevisande kraft. 

Hvad slutligen Herr WIEDEMANNS tredje anmärkning be- 
träffar, att till följe af metalltrådarnes uppvärmning thermo- 
elektriska strömmar skulle hafva uppkommit och inverkat på 
galvanometern, som begagnades vid motstandsbestämningarne, 
så finnes i afhandlingen ett tillförlitligt bevis meddeladt derpa, 
att dessa icke i någon man inverkade på försökens noggranhet. 
Af förestående granskning följer, att de af Hr WIEDEMANN 
framställda anmärkningarne sakna all betydelse, och att således 
tillvaron af den galvaniska utvidgningen uti ifrågavarande fall 
är fullständigt bevisad. 


14 EDLUND, ANMÄRKN. RÖRANDE DEN GALVANISKA UTVIDGNINGEN. 


Det mest karakteristiska hos den galvaniska utvidgningen 
bestär deri, att densamma icke ögonblicklist försvinner, da ström- 
men upphör, utan förminskas smäningom tills den slutligen blir 
omärklig. Den synes, såsom jag uti första af handlingen yttrat, vid 
försvinnandet följa ungefär samma lagar som den af värmet för- 
orsakade utvidgningen. Hr STREINTZ har sedermera gjort samma 
erfarenhet. Jag har häraf dragit den slutsatsen, och i den 
nämnda afhandlingen yttrat, att den galvaniska utvidgningen 
icke kan vara en följd deraf, att den galvaniska strömmen för- 
orsakar en sträckning hos tråden, ty i sådant fall borde ut- 
vidgningen upphöra i samma ögonblick som strömmen slutar 
att verka, utan att densamma måste förorsakas af molekulära 
oscillationer af eget slag, hvilka strömmen uppkallar i träden 
och som försvinna i den mån deras lefvande kraft hinner 
meddela sig till omgifvande kroppar. Utan att redogöra för 
skälen antager STREINTZ, att värmet, som strömmen framkallar 
i tråden, är polariseradt, d. v. s. att värmets oscillationer hufvud- 
sakligen eller företrädesvis äga rum utefter trådens längdriktning. 
Ett sådant antagande synes mig vara naturligt och enkelt och 
förmår äfven att förklara hela fenomenet. Temperaturen hos en 
kropp bestämmes af qvadraten pa den hastighet, hvarmed dess 
och den i kroppen inneslutna etherns molekuler passera sina 
jemnvigtslägen. Om temperaturen stiger fran t, till £, sa ökas 
denna hastighet, och om temperaturtillskottet 2— t, icke är för 
stort, sa förblifva molekulernas oscillationstider oförändrade, under 
det att deras amplituder tilltaga. Samtidigt dermed utvidgas 
kroppens volym. Utvidgningen växer således med amplitudernas 
storlek. En tillväxt i amplitudernas storlek maste förorsaka en | 
tillväxt i kroppens dimensioner hufvudsakligen 1 den riktning, 
hvari oscillationerna försiggå. Om oscillationerna försigga lika 
mycket i alla möjliga riktningar, så måste äfven kroppen utvidga 
sig lika mycket åt alla håll, såvida som han är homogen och 
amorf. Om deremot oscillationerna hufvudsakligen ske i en och 
samma riktning, så måste kroppens utvidgning äfven till hufvud- 


saklig del äga rum 1 samma riktning. Om derföre en och samma 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:ol. 15 


kropp vid två särskilda tillfällen far temperaturtillskottet £— t,, 
men om vid det ena af dessa tillfällen oscillationernas amplituder 
tillväxa i alla möjliga riktningar och vid det andra blott i en 
bestämd riktning, så måste kroppens utsträckning i sednare fallet 
tillväxa mer i denna riktning, men mindre i öfriga riktningar 
än i förra fallet. Om således tråden genom strömmens genom- 
gang får ett visst temperaturtillskott, och dervid oscillations- 
amplituderna ökas uteslutande eller hufvudsakligen utefter trädens 
längdriktning, sa måste tradens tillväxt i längd vara större, men 
dess tillväxt i tjocklek mindre än vid ett lika stort temperatur- 
tillskott, vid hvilket oscillationerna få lika stor tillökning ji 
amplitud i hvilken riktnig som helst. Att den galvaniska ut- 
vidgningen försvinner långsamt och ungefär efter samma lag som 
värmet förstas på detta sätt af sig sjelft. Om detta förklarings- 
sätt är riktigt, så måste tradens tjocklek tilltaga mindre än som 
svarar mot det af strömmen förorsakade temperaturtillskottet; 
men detta torde blifva svårt om icke omöjligt att på expe- 
rimentel väg ådagalägga. Det från tråden utstrålande vär- 
mets beskaffenhet lemnar icke heller någon säker kunskap om 
värmeoscillationernas riktning inuti träden, och man kan derföre 
icke genom undersökning af det från tråden utstralande värmet 
pröfva den hypothetiska förklaringens riktighet. 

Om man antager, att den galvaniska strömmen består deri, 
att ett fluidum är försatt i translatorisk rörelse utefter lednings- 
tradens längd och tränger sig fram genom porerna mellan leda- 
rens molekuler, så följer det nästan af sig sjelft, att de oscilla- 
tioner, hvari dessa molekuler tillsammans med den dem omgif- 
vande ethern försättas, maste till hufvudsakligaste delen komma 
att äga rum utefter ledningstradens längdriktning. Den fram- 
stälda förklaringen af den galvaniska utvidgningen får således 
ett stöd i den föreställningen vi gjort oss om den galvaniska 
strömmens natur. 

Sedan det föregående redan var skrifvet och till trycket 
aflemnadt, erhöll jag 3:dje häftet af Ergänzungsband VII af Poc- 
GENDORFFS Annaler, hvari en uppsats af Dr EXNER förekommer, 


16 EDLUND, ANMRÄKN. RÖRANDE DEN GALVANISKA UTVIDGNINGEN. 


rörande den galvaniska utvidgningen. Sasom ofvanföre finnes 
anmärkt, hafva både jag och Herr STREINTZ gjort den erfaren- 
heten, att den galvaniska utvidgningen småningom försvinner 
ungefär på samma sätt som den af värmet förorsakade utvidg- 
ningen vid trådens afkylning, och deraf dragit den slutsatsen, 
att den galvaniska utvidgningen beror af molekulära oscillationer 
och derföre måste försvinna i samma man som dessa oscillationers 
lefvande kraft hinner meddela sig till det omgifvande mediet. 
För att observera den galvaniska utvidgningen förfar Dr EXNER 
detta oaktadt på det sätt, att han låter den galvaniska ström- 
men genomgå tråden, men på samma gång afkyler han denna 
med kallt vatten och uppmäter derunder dess förlängning. Om 
STREINTZ och min uttalade åsigt om den galvaniska utvidg- 
ningens natur är riktig, borde Dr EXNER vid försök, som 
anställdes på detta egendomliga sätt, icke finna nagon utvidg- 
ning hos de undersökta tradarne, och detta visade sig äfven vara 
fallet, ty den obetydliga utvidgning han observerade, kan, sasom 
han äfven sjelf tyckes antaga, härleda sig deraf att afkylningen 
icke var fullständig. Dr EXNERS försök bekräfta saledes till 
alla delar den af mig och Hr STREINTZ uttalade asigten om den 


galvaniska utvidgningens natur. _ 


ur 


Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1876. N:o 1. 
Stockholm. 


Om brännpunkternas reciproka linier. 
Af C. F. E. BJÖRLING. 


[Meddeladt den 12 Januari 1876.] 


$ 1. I ett plan äro gifna en reel algebraisk kurva af n:te 
ordningen C, =0, samt en punkt O, hvars koordinater i ett 
rätvinkligt axelsystem äro v=h, y=>k. Om I, J äro de oänd- 
liga cirkelpunkterna, och de punkter, i hvilka linierna O7, OJ 
skära kurvan, betecknas med, resp. 


Ge N NN 
sa benämna vi de n? linierna 

a a RR LA Una 

Bays las Walz + + ss + los 

md» Ina» Wiz soc > > nd 


brännpunkternas reciproka linier eller kurvans €, F-linier 1 af- 
seende på O. ; | 

Transformeras hela systemet efter reciproka-polar-metoden 
i afseende på en cirkel med O till centrum såsom fundamental- 
kurva, så blifva de ifrågavarande linierna uppenbarligen bränn- 
punkter till den kurva K, som motsvarar Ci. Mot hvarje 
2-punkt svarar nemligen, eftersom ÖT är »vinkelrät mot sig sjelf», 
en dermed parallel, d. v. s. genom I gående linie såsom tangent 
till X; enahanda är förhållandet med j-punkterna, och mot hvarje 
korda ij svarar alltså en snittpunkt mellan tvenne genom J, J 
gaende tangenter till X, d. v. s. en brännpunkt. 

Häraf framgår genast, hvad som för öfrigt lätt inses a 


priori, att af de n? F-linierna äro n reella, de öfriga imaginära. 
Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. Bee Na Hö 2 


18 BJÖRLING, OM BRÄNNPUNKTERNAS RECIPROKA LINIER. 


$ 2. Vi hafva här förutsatt, att C, icke gar genom OÖ, I 
eller J, äfvensom att ingenstädes två i- eller j-punkter samman- 
falla till en. Beteckna vi nu med 

er — 0.0, 02.22.2009 =0 5 s ov s GNVYSME KÖP mA MEhInIet 
tagna hurusomhelst, dock så att blott en går igenom enhvar af 
i- eller j-punkterna; 

072 an auteryekeri(@ = MP a KE) Mb Sul 
liniernas ÖJ, ÖJ eqvation; 

@-2=0.... den kurva af (n — 2):dra ordningen, som 
gar igenom de n F-liniernas öfriga n(n —2) snittpunkter med C,; 

Zz... . en konstant, 
sa kan under ofvannämnda förutsättning kurvans C, eqvation 
 skrifvas 
(1) OO 0m 0 nV. i 


3 | 9 
Denna eqv. innehåller ju 2n + I + = u ID u 2 


konstanter. 


Problemet att bringa eqv. C,=0 till formen (1) har uppen- 
barligen n olika solutioner. En enda af dessa är reel. 


UV 


Emedan eqv. C, 2 =0 kan på samma sätt uppdelas, följer 
att hvarje algebraisk kurvas eqvation kan skrifvas 


(DT a 2 23 Wa Se LU Das in IB UV ONA son Age sahen =05 
der By Ba 2:12.80 betyda kurvans Co F-linier; 
Y» få ss a ATT kurvas F-linier, som gar ge- 


nom den förras öfriga (n — 2)(n — 4) snittpunkter med £-lini- 
erna; 0. S. V. 
Problemet att bringa eqv. C, = 0 till formen (2) har uppen- 


barligen in. 


n—2.nm—4+.... olika solutioner. En enda af 


dessa är reel. 

Sista termen i (2) är ug” eller ug" "0, allteftersom n är 
jemnt eller udda. 

Linierna OZ och OJ kunna ej sammanfalla till en, derest 
icke O ligger på sjelfva «-linien. I sådant fall blifva n F-linier 
asymptoter till C,; de öfriga sammanfalla med «-linien. Eqva- 


tionerna (1) och (2) blifva då 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FORHANDLINGAR 1876, N:ol. 19 
(3) 0 
(4 a1... An ++ PrPar sr. Bn2 t A yıYa mat... = 03 
och problemet att bringa en alg. kurvas eqvation till denna form 


har blott en solution. 


I det följande sysselsätta vi oss blott med de reella F-linierna, 


då ej motsatsen tillkännagifves. 


$ 3. Antagom, att två punkter z, och således äfven två 
punkter /;, sammanfalla till en. Då sammanfalla ock två F- 
linier till en, och eqv. (1) blir 
(5) BC, ee 202 = 0. 


Detta kan inträffa på två olika sätt: 
1:0) C, tangerar linierna O7, OJ. Då är O en brännpunkt 
till kurvan, a, dess directrix. 


2:0) C, har en dubbelpunkt pa hvardera af linierna O7, OJ. 
I sednare fallet är &, F-linie äfven till kurvan Br ve 
s. eqv. (2) antager formen 
(6) 07709 eo. On—1 + 20? . &ıßa oo Dp + 0? Ga = 0. 


Ty hvarje rät linie genom den dubbla 2-(/-)punkten, d. v. s. 
0 =E HUV 
nare fall hafva minst två punkter gemensamma med (,. 


hvars eqvation är x 


k) = uo,, skall ju i detta sed- 


I allmänhet, om C, har en m-faldig punkt i,j på hvardera 
af linierna OZ, ÖJ, sa blifva 
m af dess F-linier, 
m—1 » kurvans Choo F-linier, 
m—2 » » (en DER OSA SV: 


identiska med 27. 
Vi anföra slutligen ett par exempel i samma väg. Kurvan 
(Re 205. 0m 29 4.202. 091803. nn oe 
har OZ, OJ till inflexionstangenter, men 
(Oi EA oc br 2. x02..0109. 2. no 2 NÖT Cad 0 
har dubbelpunkt på ÖJ, OJ och tangerar dem der. 


20 BJÖRLING, OM BRÄNNPUNKTERNAS RECIPROKA LINIER. 


$ 4. Antag, att (, gar genom JL, J, d. v. s. är cirkulär. 
En F-linie sammanfaller da med «-linien. En cirkulär 


kurvas eqvation kan således alltid bringas till formen 
(9) Ae gas Clash + OT No no ee) 

Om C, har dubbelpunkter i I, J, d. v. s. är bi-cirkulär, 
blir dess eqvation 


(CO) 00... 0, 7 02.9105. Br 10 20 = 0 


I allmänhet, om ©, har m-faldiga punkter i £ J, samman- 
falla m? af dess F-linier, bland hvilka m reella, med «-linien. 

Om slutligen C, har m-faldig punkt 1 O, utgöras dess n? 
F-linier af 

1:0) de m tangenterna i O, hvar och en m gånger räknad; 

2:0) de (n— m)? sammanbindningslinierna mellan de (na— m) 
i- och de (n— m) j-punkterna; 

3:0) OZ, OJ, hvardera m(n — m) ganger räknad. 

$ 5. Af det föregående visar sig, att F-linierna spela en 
rol i åtskilliga bekanta problem, t. ex. följande: 

1:0) Orten för en sådan punkt, att produkten af dess af- 
stånd från två linier &,, @, är proportionel mot qvadraten på 
dess afstand från en punkt OÖ, är, på grund af definitionen 
0103 + 207 — 0, ett kägelsnitt, hvars F-linier äro a), @». 

Ar den ena linien oändligt aflägsen, blir orten en cirkel; 
sammanfalla båda med hvarandra, blir denna linie en directrix, 
O dess motsvarande brännpunkt, och man erhåller den bekanta 
satsen om-kägelsnitten. | 

2:0) Orten för en sådan punkt, att produkten af dess af- 
stånd från två linier oj, &, är proportionel mot produkten af 
dess afständ från en tredje linie 8 och qvadraten på dess afstånd 
från en punkt O, är, pa grund af definitionen &,& + 20°.9—0, 
en cirkulär kurva af tredje ordningen, hvars F-linier äro de 
båda förstnämnda. 

3:0) Orten för en sådan punkt, att produkten af dess af- 
stånd från två punkter O, O, är konstant (»Cassinis Oval»), är 
(af definitionen erhålles ju 0% + zo? + 2 =0) en bi-cirkulär 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:ol. 21 


kurva af 4:de ordningen, hvars alla /-linier, i afseende pa såväl 
O som O,, äro oändligt aflägsna. Kurvan har nemligen O7, OJ, 
OJ, OJ till inflexionstangenter i I, J. | 
Bland öfriga satser, som följa af föregående formler, må 
här blott anföras: Skärningspunkterna mellan kurvan C, och en 
cirkel med O till centrum ligga pa en annan kurva af n:te ord- 
ningen, som har den förras F-linier till asymptoter och går ge- 
nom dess skärningspunkter med kurvan C,-—2. 
$ 6. Metod för beräkning af I-linierna !). Lat kurvans 
C, eqvation i homogena rätvinkliga koordinater vara 
(11) fa) =0, 
och en F-linies 2) 
(12) ae bo 2: 
man vill beräkna a,b. OÖ antages vara origo. Punktens © koor- 


dinater äro, eftersom densamme ligger både pa OZ och (12), 


(13) ae 
och således erhålles, emedan den äfven skall ligga pa C,, 
(14) 7 (Cl 030 dr 00) = 0 


Samma slutledning, tillämpad pa punkten j, ger 
(15) U — 0 @— 00) = 0. 

Eftersom a, b äro reella, har man således följande enkla 
regel för beräkning af kurvans (11) F-linier: 

Lös eqvationen 
(16) Mala) =0 


i afseende pa =; hvarje rot dertill z=«a + bi angifver en F-linie, 


hvars eqvation i punkt-koordinater är ax + by =1, eller m. a. 0. 
hvars linie-koordinater äro a,b. 

Häraf framgar omedelbart, eftersom «°? + y? = 0? försvinner 
för v=1, y=i, att reduktionen af eqv. (11) till formen (1) 
är 1 sjelfva verket likabetydande med en uppdelning af f(1, 2,2 
i lineära faktorer. 


1) Jmfr SIEBECKS analoga behandling af brännpunkterna. Borchardts Journal 


Bd. 64. s. 175. 


22 _BJÖRLING, OM BRÄNNPUNKTERNAS RECIPROKA LINIER. 


7. En rot z—0 till (16) angifver en oändligt aflägsen 
F-Iinie; en oändlig z-rot dertill en tangent till C, i O. 

En dubbel rot till (16) angifver en directrix till-C,, hvars 
motsvarande brännpunkt är O; dock under förutsättning, att icke 
samtidigt fr» fy» ed försvinna för ifrågavarande värden på £,y,z. 
I detta sednare fall har C, dubbelpunkter i ,j. Detta resultat 
kan så uttryckas: Linien ij är directrix, och O brännpunkt till 
Ch, om discriminanten (i afseende pa z) till f(x, y, 2), betraktad 
såsom binär form, försvinner för värdesystemet (13); men £, j äro 
dubbelpunkter af kurvan, om diseriminanten till f(x, y, z), be- 
traktad såsom ternär form, försvinner för samma värdesystem. 
I båda fallen kan emellertid z) betecknas såsom en dubbel F-linie. 

Häraf härledes följande enkla regel för beräkning af de 
reella brännpunkterna till en ale. kurva f(x, y, 2) = 00: 

Bilda diseriminanten .7 i afseende på z till eqv. 

(17) CL 4 02 GR ke,z) — 0; 

de värden på h,k, som erhållas ur de tvenne vilkorseqvatio- 
nerna ./—=0, äro brännpunkternas punktkoordinater; om 2 = a + bi 
är den motsvarande dubbla roten till (17), så äro a,b motsva- 
rande directrix” linie-koordinater. 

(Undantag inträffar. om äfven den ternära formens discri- 
minant samtidigt försvinner). 

En tre-dubbel rot till (16) angifver inflexionspunkter i £, / 
med 07, OJ såsom inflexionstangenter, derest icke den ternära 
formens discriminant samtidigt försvinner. I detta sednare fall 
äro 2,7 dubbelpunkter af C,, som tangerar OZ, OJ i dessa punk- 
ter, eller ock tredubbla punkter af kurvan. I hvarje dylikt fall 
kan emellertid ij betecknas såsom tredubbel F-linie. 

$ 8. F-linierna till kurvans ©, första, andra, tredje o. s. v. 
polarkurva, i anseende till O såsom pol, bestämmas ur eller 
äro (i linie-koordinater) z-rötterna till eqvationerna 

Aal fa lh a 0 a (he) = MOS Mo 

Häraf följer, att en directrix till en kurva är F-linie till 
dess första polarkurva , i anseende till brännpunkten såsom pol, 


och i allmänhet att en m-faldig F-linie till ©, är 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:ol. 23 


(m -— 1)-faldig F-linie till dess 1:sta polarkurva 
(m ze 2)- » » » Do ACE » 


enkel » »  » (m—1):sta » 
i afseende pa ©. 


Lä 


$ 9. Om två komplexa qvantiteter z, 2’ representeras, på 
ofvan anfördt sätt, af hvarsin räta linie, så är, såsom lätt 
bevisas, 

linien z + 2' diagonal i den parallelogram, som har de båda 
förra till sidor och origo till motstående hörn; 

linien zz’ den, hvars afstand från origo är = produkten, och 
amplitud = summan af de förras, 

då med amplitud förstås den vinkel, som perpendikeln från 
origo bildar med grundrigtningen. 

Häraf och af det kända sambandet mellan en eqvations 
rötter och koöfficienter följer: 


. 


Om en kurvas eqvation i rätvinkliga punktkoordinater är 


ee oso + box + byyy + c = 0, 
så betyder 
1) oa a + Ag — >.) + (ay — +, —:.:Yy=(— ec)" 
den räta linie, hvars afstånd från origo är = produkten, och 


amplitud = summan af kurvans alla reella F-liniers (i afseende 
på origo); BEE 
2:0) box + by + c=0 
den linie, som erhålles om man först tager diagonalen i den 
parallelogram, som har två F-linier till sidor och origo till mot- 
stående hörn; derefter kombinerar denna diagonal med en tredje 
F-linie och sålunda bildar en ny parallelogram, o. s. v. 

$ 10. n=2. Förmedelst reciproka-polar-metoden kunna 
en mängd satser om kägelsnittens F-linier härledas ur de mot- 
svarande om deras brännpunkter. En af de vigtigare deribland 
är följande: 

Två punkter af en F-linie, hvilkas inbördes afstand upp- 
tager rät vinkel vid O, äro alltid konjugerade i afseende på 
kägelsnittet, 


24 _BJÖRLING, OM BRÄNNPUNKTERNAS RECIPROKA LINIER. 


hvilken sats för öfrigt framgar omedelbart ur definitionen. 
Egenskapen är karakteristisk för dessa linier. 

Deras konstruktion kan verkställas t. ex. sålunda: 

Upprita en sjelf-konjugerad triangel AOB, rätvinklig vid O. 
F-linierna äro dubbelsträlarne i de två involutoriska knippen, 
som erhållas genom att sammanbinda A(D) med 1:0) kontakts- 
punkten 7’ af en godtycklig tangent, 2:0) den punkt af samma 
tangent, hvars afstand från 7 upptager rät vinkel vid O. 


Den ena involutionen är hyperbolisk, den andra elliptisk. 


25 


Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1876. N:o 1. 
Stockholm. 


Undersökningar öfver kärnan och de närmast kärnan 


liggande delarne hos 1874 års stora komet. 
Af N. C. DUNER. 
ao 


[Meddeladt den 12 Januari 1876]. 


Den ljusa komet, som upptäcktes af CoGGIA i Marseille 
den 17 April 1874, observerades a Lunds observatorium fran 
den 26 April till och med den 13 Juli alla de nätter, då ej 
moln lade hinder i vägen derför. Då den första gången sags 
hade den visserligen en stark kondensering i midten, på grund 
hvaraf ortsbestämningen kunde göras med betydlig skärpa, men 
den företedde i öfrigt intet, som väsentligen skilde den från 
vanliga teleskopiska kometer. Emellertid visade sig redan den 
5 Maj och följande dagar antydningar till en svans, och den 13 
Maj började jag en serie mätningar och teckningar af kometens 
utseende. 

Man måste likväl taga i betraktande, att redan denna dag 
ej ens vid midnatten skymningsljuset upphör i Lund, och de 
uppteckningar jag gjort rörande svansen kunna derföre ej till- 
erkännas något värde vid sidan af dem, som på andra ställen 
erhållits vid fullkomlig natt. Jag lemnar derföre här dessa helt 
och hållet a sido, och inskränker mig till en kort redogörelse 
för de mätningar och iakttagelser på kärnan och de närmast 
densamma liggande ljusstarka höljena som jag lyckats erhalla. 
De dagar, då det varit möjligt att taga sådana, äro emellertid 
ej på langt när så många som de, på hvilka ortsbestämningar 


blifvit gjorda, emedan luftens beskaffenhet ofta lade hinder i 


26 


DUNER, OM KÄRNAN HOS 1874 ÄRS STORA KOMET. 


vägen för dessa undersökningar, äfven då när en ortsbestämning 


rätt väl kunde utföras. Med afseende på de bifogade tecknin- 


garne anmärkes, att de blifvit så utförda, att en högre grad af 


ljusstyrka utmärkes med mörkare skuggning, och att de mät- 


ningar på de kärnan omgifvande höljena som nedan anföras 


blifvit tagna mellan kärnans medelpunkt och höljets topp, samt 


alltid hänföra sig till de på teckningarne starkare skuggade inre, 


välbegränsade höljena, men deremot aldrig till den yttre helt 


och hållet försvinnande gränsen. 


Maj 


Maj 
Maj 
Juni 


Juni 


Juni 
Juni 


Tum 


Juni 


Juni 


13. 


23. 


30. 


Den vid lägre förstoring stjernlika kärnan är med 
450 ggrs förstoring en ren dunstboll, hvars diameter 
enligt mätning är 127,0. Denna dag synes med viss- 
het en kort svans. (Fig. 1). 

Kärnans diameter är 10,9. 

Kärnans diameter är 5”,9. 

Kärnan är vid disig luft nära lika ljus som 5.D. 
+ 08”. 480, således ungefär af 6:te storleken. 

Med 580 ggrs förstoring är kärnan en ansenligt töcknig 
men någorlunda väl begränsad skifva af 4”,s diameter. 
En otydlig utstrålning söderut. Kärnan är af 6:te 
storleken. 

Ortsbestämningen denna dag togs utan artificiell be- 
lysning af mikrometerns trådar. 

Kärnans diameter med 450 ggrs förstoring 4”,5 och 
med 580 ggıs 4,0. 

Kärnan är af svagt 4:de storleken, och kan jemt 
skönjas med obeväpnadt öga. I tuben äro svansen 
och dimhöljet temligen svaga. 

Kärnans diameter är 5”,a. Svansen visar sig närmast 
kärnan som ett från densamma utstrålande hölje. 
Den är ögonskenligen svagare i midten än i kanterna. 
(Fig. 2). 

Mikrometermätningar kunna ej tagas. Partiet kring 


kärnan är afbildadt a fig. 3. 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:o I. 27 


Juli 4. 
Juli 7. 
Jul 8. 
Juli 9. 
Juli 10. 
Juli 183. 
Juli 15. 


Kärnan är 47,3 i diameter. Den omeifves af ett pa- 
raboloidiskt hölje, hvars afstånd från kärnan uppmätes 
till 20”. (Fig. 4). 

Från kärnan utstrålar mot sydvest en sector, hvilken 
öfvergäar till ett paraboloidiskt hölje. Toppens afstand 
från kärnan är 20”. Kärnan är af 3:dje storleken. 
(Fig. 5). 

Kärnans diameter är 3”,7. Den föregående dag sedda 
sectorn har betydligt utbredt sig, och är begränsad 
blott pa den efter kärnan följande sidan. Toppens 
afständ från kärnan är 20”. (Fig. 6). 

Kärnans diameter är med 450 ggrs förstoring 5”,3. 
Med 580 ggrs förstoring är den en likformig dunst- 
skifva af samma diameter. Sectorn är upplöst, och 
omgifver kärnan som ett likformigt hölje. Toppens 
afstand från kärnan är 27”. (Fig. 7). 

Kärnans diameter är 4”,6. Afständet från densamma 
till det de föregående dagarne sedda höljets topp är 
33”. Från kärnan utstrålar en ny sector, hvars radie 
är 15”. Dess begränsningsradier hafva från kärnan 
räknadt positionsvinklarne 142° och 225°. Kärnan är 
af 2.3 storleken. (Fig. 8). 

Kometens utseende är väsentligen förändradt. Kärnan 
omgifves äfven denna dag af ett hölje, men från dettas 
främre sida utgå tvenne lysande bågar, som sedan 
vända sig bakät och öfverga till svansen. Mikrometer- 
mätningar kunna ej tagas. (Fig. 9). 

Kometen syntes några minuter med obeväpnadt öga 
mellan moln. Kärnan var af 1.2 storleken. 


Sammanställer man de allmänna drag, som ur föregående 


iakttagelser kunna hemtas, så finner man först, isynnerhet om 


man besinnar, att afstandet mellan jorden och kometen alltjemt 


aftagit, att kärnans sanna diameter hela tiden minskats, en sak 


som redan blifvit iakttagen hos andra kometer, och som dessutom 


a priori kan väntas af det skäl, att dimhöljena och svansen 


28 DUNER, OM KÄRNAN HOS 1874 ÅRS STORA KOMET. 


tydligen bildas af ämnen, som i gasform uppstiga från kärnan. 
Hvad i öfrigt kometens utseende beträffar, så finner man nästan 
genomgaende analogier med den stora Donatiska kometen af 
1858: samma sectorformiga utstralningar, samma efter hvarandra 
uppstigande och sig förstorande paraboloidiska höljen. Egen- 
domligt är att höljets toppafstand tyckes hafva hållit sig kon- 
stant, ja om man tager i betraktande kometens minskade afstand 
från jorden, till och med aftagit från den 4:de till den 8:de Juli, 
medan observationerna den 9:de och 10:de visa en snabb tillväxt. 
Antoge man emellertid att dimhöljet den 4:de Juli ej vore iden- 
tiskt med det sedermera sedda, och ett sådant antagande har på 
grund af kometens utseende den 7:de stor sannolikhet för sig, 
skulle denna svårighet försvinna. Ty det den 7:de Juli upp- 
mätta toppafständet beror blott pa en enda, ensidig, föga till- 
förlitlig inställning, och kan alltför väl vara flera sekunder för 
stort. Den företeelse kometen visade den 13 Juli är så vidt 
jag vet temligen enstaka stående, om också andra kometer t. ex. 
den stora af 1861 visat lika besynnerliga utstrålringar. Beklag- 
ligen afbrötos observationerne på grund af kometens snabba 
sang söderut just vid den tid, då de yttre företeelserna lofvade 
att blifva mest intressanta. 


29 


Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1876. N:o 1. 
Stockholm. 


Anmärkningar om den fossila floran vid Bjuf i Skåne. 


Af A. G. NATHORST. 


[Meddeladt den 12 Januari 1876.| 


Det material, hvarpa nedanstående notiser grunda sig, ut- 
göres dels af en samling, som Professor NORDENSKIÖLD hem- 
fört från Bjuf under en resa i Skåne hösten 1873, dels af nagra 
stuffer, som Geologiska Byrans Museum erhållit till skänks af 
Dr A. WADSTEIN, och dels slutligen af några andra, som Professor 
NORDENSKIÖLD sedermera erhållit genom Herr A. F. CARLSSON. 

De af Professor NORDENSKIÖLD hemförda växterna före- 
komma i en sandsten!) rätt ymnigt och till jemförelsevis 
stort artantal, men äro olyckligtvis så illa bevarade, att nerve- 
ringen på flertalet blad ej är så iakttagbar som önskligt vore. 
Så mycket bättre bevarade äro deremot de öfriga, hvilka före- 
komma i en fin bituminös skiffer. De ligga vanligen deruti helt 
isolerade, och ehuru jag blott haft tillgång till ett helt ringa 
antal stuffer, har dock artrikedomen visat sig vara relativt stor, 
i det att samma art sällan återfunnits på mer än ett par. Till 
följd häraf kan man hysa välgrundade förhoppningar om att 
detta lager vid större insamling skall lemna en rik mängd arter. 
Att redan nu lemna någon af figurer åtföljd utförligare beskrif- 
ning öfver de hittills funna arterna har jag derföre ej ansett 
lämpligt, emedan jag hoppas att erhålla ytterligare material der- 


ifrån, som kan komplettera de hittills gjorda samlingarne. Men 


1) Denna sandsten hade bragts i dagen vid upptagandet af schaktet och ligger 
således väl öfver kolflötsen. Den bituminösa skiffern åter förekommer tro- 
ligen i närheten af kolen. Några bestämda uppgifter om lagringsförhållan- 
dena har jag ej erhållit. 


30 NATHORST, ANMÄRKN. OM DEN FOSSILA FLORAN VID BJUF I SKÅNE. 


a andra sidan erbjuder floran vid Bjuf till följd af sin olikhet 
med den fossila floran i trakten kring Helsingborg åtskilligt af 
intresse, hvarföre en kort redogörelse derför ej torde vara oväl- 
kommen, och för kännedomen om de Skånska kollagrens samman- 
hang och inbördes ställning måste det vara af stor vigt att 
erhålla paleontologiska data från de särskilda lokalerna. Detta 
är orsaken till att jag härmed framlägger det resultat, som 
vunnits genom undersökning af det förhandenvarande materialet, 
ehuru flera bestämningar på grund af dess ofullständighet måste 
anses osäkra, hvarföre jag äfven måste förbehålla mig att fram- 
deles få beriktiga det, som ett rikare material möjligen kan 


visa vara i behof af ändring. 


Ormbunkar. 


Af familjen Pecopteridee förekomma 1 sandstenen blott tem- 
ligen små fragment, vanligen smablad. Af dessa tillhöra några 
slägtet Cladophlebis och likna mest Cl. nebbensis BRONGN., ehuru 
denna bestämning ej kan anses fullt säker. Detsamma gäller i 
mindre mån om andra, som mest öfverensstämma med Asple- 
nites Ottonis GP. sp. Några andra fragment, tillhörande denna 
familj, äro allt för otydliga, att jag skulle våga yttra mig om 
dem. De förekomma alla i sandstenen. 

Familjen Dictyopteridec räknar tvenne representanter, hvilka 
båda tillhöra nya arter.” Den ena af dem är en Dictyophyllum 
och förekommer såväl i skiffern som (fragment) i sandstenen. 
Den del af bladet, som finnes bevarad, är en primärflik (under 
antagande, att bladet liksom hos öfriga arter varit handlikt de- 
ladt), som hos det bäst bevarade exemplaret är 55 millim. bred 
och 110 millim. lång. Den är på sidorna obetydligt inskuren 
(4 af bladets bredd), och flikarnes spets är rundadt trubbig. 
De besitta en iända till spetsen tydlig medelnerv, från hvilken 
sekundärnerverna utgå med riktning något framåt, bildande när- 
mast medelnerven sneda, femsidiga nervmaskor, delade af tertiär- 
nerver i mindre, hvilka slutligen i sin tur delas i sådana af 


sista ordningen. 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:o 1. 31 


Af förut bekanta Dietyophyllumarter är D. obtusilobum 
RRAUN sp. med sina rundade flikar den enda, som med arten 
från Bjuf skulle kunna jemföras. Hos den förra sträcka sig 
dock inskärningarne nästan ända till rhachis!), och nervmaskorna 
längs småflikarnes medelnerv äro ej så stora, hvarjemte denna 
synes utgå mera framåtriktad, så att, om ock närstående, det 
är föga troligt, att de båda arterna äro identiska. Derigenom 
att bladet är så obetydligt inskuret uppstår en viss likhet med 
Clathropteris plutyphylla BRONGN., hvarifrån dock nerveringen 
vid första ögonkastet visar den vara skild. Den andra växten 
af denna familj skulle jag tilisvidare vara benägen att upptaga 
inom slägtet Camptopteris, sa som det af SCHIMPER uppfattas. 
Det användes fordom för vissa arter, som sedermera visat sig 
tillhöra slägtet Dietyophyllum. SCHIMPER bibehåller slägtet för 
tvenne ormbunkar från Keuperformationen, hvilka hafva handlikt 
delade blad, primärsegmenten inskurna eller tandade i framåtrik- 
tade flikar, nervmaskorna nästan fyrkantiga och derigenom bildande 
öfvergang till slägtet Clathropteris; sori äro ej iakttagna. Exem- 
plaren från Bjuf erinra i hög grad om arten Camptopteris ser- 
rata KURR. sådan den af SCHIMPER?) beskrifves och afbildas. 
De afvika genom primärflikarnes större antal (på fullständiga 
blad troligen omkring 40 st.), hvarjemte de äro längre och pa 
samma gang blott hälften så breda (högst 6 millim., vanligen 
3 & 4). Derjemte äro de ej så djupt inskurna. Nerverna fram- 
träda ej på öfversidan, hvarföre denna eller aftryck deraf ej 
visar spår af dem, ej ens af flikarnes medelnerv. Denna utgår 
från rhachis framåtriktad och når flikens spets. Första ord- 
ningens nervmaskor sträcka sig nästan ända till kanten, blott 
2—4 få rum längs medelnerven, deras form tyckes vara än 3- 
än 5-kantig och ej 4-kantig; de äro delade i än mindre. Från 


Dictyophyllum skiljes växten nästan blott genom de framat- 


1) Det är föga sannolikt att vårt blad tillhört basen af ett blad, som högre 
upp är något djupare inskuret, ty ehuru försedt med 9 flikar synes ingen 
skilnad mellan de nedre och öfre. 

2) SCHIMPER, Traité de pal. vég. I, pag. 631. Atlas tab. XLII, fig. 4. 


32 NATHORST, ANMÄRKN. OM DEN FOSSILA FLORAN VID BJUF I SKÅNE. 


riktade smäflikarne, och man kunde derföre uppställa den frågan, 
huruvida det ej vore riktigare att upptaga växten sasom hörande 
dertil. Då emellertid sori ännu ej äro kända, torde det vara 
riktigast att, tillsvidare åtminstone, behålla dem skilda, så mycket 
mer som växten i fråga i högsta grad erinrar om den ofvan 
nämnde Camptopteris serrata, med hvilken den utan tvifvel är 
genetiskt förbunden !). Arten förekommer isynnerhet (och ut- 
märkt väl bevarad) i den bituminösa skiffern, men några frag- 
ment finnas äfven i sandstenen. I Lunds Geologiska museum 
har jag sett exemplar af samma växt från Höganäs. 

Af familjen Odontopteridew förekomma några temligen brist- 
fälliga fragment, sannolikt tillhörande slägtet Thinnfeldia, hvar- 
jemte det är möjligt, att slägtet Ctenopteris äfven är represen- 
teradt (se nedan under Otozamites); den förra förekommer i den 
bituminösa skiffern och möjligen äfven i sandstenen. Slutligen 
hafva vi af ormbunkar ytterligare en representant, tillhörande 
familjen Tenopteridec och utan tvifvel identisk med Teniopteris 
tenuinervis BRAUNS. Den är blott funnen i sandstenen, der den 
ej är just sällsynt i vissa lager. Det största exemplaret visar 
en del ‘af bladet ofvanför basen, mot hvilken det långsamt af- 
smalnar ?); andra exemplar visa äfven den långsamt afsmalnande 
spetsen. Nerverna äro som vanligt hos denna art ytterst fina, 
knappt iakttagbara. Ett exemplar erinrar genom de bågformigt 
framatböjda nerverna om Teniopteris stenoneura SCHENK, hvil- 


ken måhända blott är en varietet af föregående. 


. Cyeadeer. 
Af dessa hafva vi först att omnämna några bladflikar af 
en Nilssonia, som förekomma i sandstenen, och som genom sin 
form måste antagas tillhöra N. acuminata SCHENK. Dock er- 


inrar deras form sa mycket om nästföljande, att jag stundom 


!) Senare fynd vid besök på stället göra det sannolikt, att växten tillhör ett 
nytt, ehuru Camptopteris närstående slägte. 
Anm. under tryckn. 
?) Några exemplar äro i förhållande till längden smalare än de öfriga och 
Brauns’ figurer, hvarföre möjligen tvenne arter kunna förekomma. 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:o lb 33 


kännt mig villradig, huruvida de ej skulle kunna tillhöra den- 
samma, hvilket dock till följd af de långsgående fårorna på fli- 
karne är föga sannolikt. Å andra sidan bör anmärkas, att 
Nilssonia polymorpha stundom kan besitta liknande flikar, fastän 
öfverensstämmelsen mellan alla de här förekommande exemplaren 
visar, att växten ej gerna kan anses såsom en tillfällig varietet. 
I skiffern förekommer äfven en Pterophyllum, hvilkens sma- 
flikar som nämndt i hög grad erinra om den föregåendes. 
Som den funnits i den bituminösa skiffern har nerveringen 
kunnat iakttagas hvarföre nagon tvekan om slägtbestämnin- 
gens riktighet ej kan uppstå. Nerverna utgå från sidan af 
rhachis, der flikarne äro infogade (under det att de hos Nilssonia 
äro fästade på öfversidan, så att nerverna taga sin början midt 
öfver rhachis), och några af dem äro dichotomiskt förgrenade (hos 
Nelssonia enkla), de öfre och nedre inom hvarje flik utga ej 
vinkelrätt (såsom hos MNilssonia) utan äro böjda bakåt och framat, 
hvarjemte de ej fortlöpa i faror på bladets öfversida. Den se- 
nare karakteren kan måhända ej ha så stort värde, emedan 
dylika genom bladets torkning skulle kunna uppkomma, men i 
alla händelser visa de öfriga karaktererna, att den ifrågavarande 
växten är en Pterophyllum. Da den fullkomligt öfverensstämmer 
till den yttre formen med några exemplar af SCHENKS N. acu- 
minata‘), hvilka just ej synnerligen likna de öfriga figurer, 
som han lemnar öfver samma växt, och hvilka senare otvifvel- 
aktigt tillhöra en Nelssonia, tvekar jag ej att uttala den 
asigten, att SCHENKS Nilssonia acuminata innefattar såväl en 
Nilssonia som en Pterephyllum, hvarföre namnet P. acuminatum 
för den senare torde böra bibehällas. Det är här, sasom ofta 
med lemningar af fossila växter, fallet, att tvenne växter, som 
i verkligheten äro skilda, ofta på grund af bevaringstillstandet 
ej såsom fossila kunna ätskiljas. Men felet ligger här påtag- 
ligen hos vår bristande iakttagelseförmåga. Hvad nämnde växt 
angår torde böra anmärkas, att MORRIS och BORNEMANN äfven- 
1) Schenk, Die Fossile Flora d. Grenzschichten zwisch. Keup. und Lias Frankens. 


Tab RX, fer I 
Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. AE ENEONEIR 3 


34 NATHORST, ANMÄRKN. OM DEN FOSSILA FLORAN VID BJUF I SKÅNE. 


som SCHENK sjelf och POPP förr anfört växten under slägt- 
namnet Pferophyllum, tills SCHENK efter GÖPPERT upptog den 
som en Nilssonia. 

Vi hafva nu att omnämna en växt, som NILSSON redan år 
1320 angifvit från Hör, men som sedermera helt oriktigt för- 
enats med andra arter, nämligen Pterophyllum minus BRONGN. 
NILSSON beskrifver den och lemnar goda afbildningar deröfver 1), 
och den är föröfrigt af intresse derigenom att BRONGNIART på 
densamma (och Pf. majus) grundade slägtet Pierophyllum ?). 
Den utmärkes genom nästan rektangulära eller på bladets nedre 
del nästan qvadratiska särdeles regelbundna flikar med något run- 
dad spets och blott vid basen berörande hvarandra. Längden 
tilltager temligen hastigt uppåt, nerverna äro mycket fina, knap- 
past märkbara, parallela. Bladets konsistens har varit fast, 
ehuru ej läderartad. HisINGER upptager bada arterna i Lethea 
suecica, men på hans figur öfver Pt. minus synas bladflikarne, 
som äro mycket regelbunda, längs hela kanten beröra hvarandra, 
hvarjemte det i diagnosen heter »pinnulis . . liberis?», och hans 
exemplar afviker derigenom från NILSSONS 2). Detta kan möj- 
ligen förklaras derigenom, att HISINGERS exemplar tillhört bla- 
dets basaldei, ty det är föga sannolikt, pa grund af den stora 
öfverensstämmelsen för öfrigt, att tvenne växter blifvit här för- 
blandade. | 

LINDLEY och HUTTON upptaga i Fossil Flora of Great 
Britain (I pag. 191, tab. 67, fig. 1) en växt från Oolithen vid 
Scarborough såsom tillhörande Ptierophyllum minus BRGN., och 
detta ehuru någon annan öfverensstämmelse än bladets storlek väl 
knappast förefinnes. Ty i stället för att vinkelrätt mot rhachis 


dela bladet i sinsemellan jemnstora flikar, äro imskärningarne hos 


!) Vet.-Akad. Handl. 1820, II. NIinsson, Om försteningar och aftryck af tro- 
piska trädslag, blad, ormbunkar och rörväxter m. m. samt trädkol funna i 
ett sandstenslager i Skäne. Tab. IV, fig. 1. 

2) Annales des sciene. natur. Tome IV, 1824, A. BRONGNIART Öbservations 
sur les vezetaux fossils renfermes dans les gres de Hoer. 

3) De figurer, som BRONGNIART lemnar öfver växten, har jag ej sett, ty det 
exemplar af Annales des sciences natur. Tome IV, hvartill jag haft till- 


gang, saknar plancher. 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:ol. 35 


den engelska växten riktade framåt (LinpL. & Hurts. figur 
visar bladet upp- och nedvändt) och dela bladet i sinsemellan 
betydligt olikstora flikar, hvarjemte de, på det afbildade exem- 
plaret atminstone, ej nå ända till rhachis. Att de båda växterna 
saledes ej kunna tillhöra samma art torde vara helt säkert. 
Detta inses ock af SCHENK (ze. pas, 12), under det att 
SCHIMPER (Traité etc.) i stället förenar växten från Hör med 
Anomozamites inconstans GP. sp. Då denna art är ännu för- 
änderligare med afseende till bladets delning än den nyssnämnde 
engelska växten, hvilken SCHIMPER upptager sasom från A. in- 
constans skild, ehuru ytterst närstående, under namnet A. Lind- 
leyanus SCH., är det tydligt, att växten från Hör ej heller 
kan tillhöra den förra utan är en egen art. Ån mera, dess 
nervering såvidt denna kunnat iakttagas, dess regelbundna 
delning och bladets konsistens häntyda synbarligen på att den 
är från Anomozamites skild och tillhör slägtet Pterophyllum, 
inom hvilket den jemte Pt. Braunsii SCHENK och möjligen Pr. 
propinguum GÖPPERT bildar en från de öfriga arterna skild 
grupp. Exemplaren från Bjuf äro hittills blott funna inom sand- 
stenen och öfverensstämma mest med NILSSONS ofvan anförda 
figur, de öfre flikarne äro dock längre. 

Ännu en art, som vanligen hänföres till slägtet Pterophyllum, 
förekommer i sandstenen från Bjuf; visserligen blott i smärre 
fragment, men dessa äro dock så karakteriska, att bestämningen 
kan anses fullt säker. De tillhöra den af BRAUNS först beskrifna 
Nilssonia Blasii!), som af SCHENK sedermera upptages såsom 
en Pterophyllum. För egen del skulle jag vara böjd att snarare 
hänföra växten till Otozamites eller Sphenozamites. BRAUNS 
anger att nerverna i de nästan rhombiska, något framatböjda, 
i spetsen snedt afrundade flikarne divergera såväl framat som 
bakåt. SCHENK, som afbildar samma exemplar som BRAUNS, 
angifver såväl a detta som i diagnosen, att nerverna äro parallela, 
och säger, att den stralformiga anordningen af dem väl beror 
af genom tryck uppkommen sönderpressning af bladet. Att 


!) D. Brauns, Der Sandstein bei Seinstedt ete. Palxoutographica. Bd. IX. 


36 NATHORST, ANMÄRKN. OM DEN FOSSILA FLORAN VID BJÜF I SKÅNE. 


denna tolkning är oriktig inses af exemplaren fran Bjuf, som 
till alla delar öfverensstämma med de af BRAUNS lemnade figurer 
och uppgifter, samt låta iakttaga, att nervernas nämnde anord- 
ning beror af deras förgrening. Med denna karakter kan växten 
ej längre anses som en Pferophyllum, utan måste i stället anses 
mera närstående Ofozamites eller Sphenozamites alltefter små- 
bladens anhäftning pa öfre sidan eller längs sidan af rhachis, samt 
de varit försedda med »öron» eller ej, hvarom exemplaren fran 
Bjuf, som blott visa enstaka smäblad, ej lemna upplysning lika 
litet som det af BRAUNS och SCHENK afbildade exemplaret, hos 
hvilket af rhachis blott finnes aftryck. 

Till Otozamites hörer troligen äfven en annan art, hvaraf 
hittills blott ett temligen fragmentariskt exemplar är funnet i 
den svarta skiffern, som i den stuff, hvarpa bladet förekommer, 
är något gröfre än vanligt. Bladets största bredd är 12 millim., 
och det visar 6 par småblad af snedt rundad form framåt rik- 
tade, de nedre bredare än länga, de öfre med ungefär lika bredd 
och längd. De hafva varit så tätt ställda, att deras bakre del 
täckt framkanten af det bakom sittande småbladet. Aftrycket 
härrör af undersidan, och rhachis, som är rätt bred, döljer derföre 
huru anhäftningen skett. Nerverna äro något divergerande, strål- 
formigt anordnade, ehuru ej så tydligt som hos flertalet Oto- 
zamitesarter. Emellertid kan växten ej gerna tillhöra något 
annat slägte än detta vid betraktande af de karakterer, som 
ofvan angifvits, och hvilka på samma gång äfven visa, att den 
ej kan tillhöra ormbunkslägtet Ctenopteris, med hvilket den har 
en viss yttre likhet. Af förut beskrifna Otozamitesarter erinrar 
den mest om en form med mera rundade blad af Ötozamites 
Reglei BRGN. sp. beskrifna af SAPORTA !). Till samma slägte 
och möjligen till samma art hörer sannolikt den i sandstenen all- 
männaste växten, af hvars nervering dock nästan intet spår är 
bibehållet. Bladen äro parbladiga och småbladen oftast snedt 


tillspetsade, bägformigt framåtböjda, hvilken form hos Otozamites 


1) Paléontologie Francaise. 2:me Serie. végétaux, Terrain Jurasique par M. 


le Comte de Sarorra. Tome II, pag. 170; tab. XXXIX, figg. 2—7. 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:ol. 37 


är vanlig; hos andra äro de dock nästan raka. Några exemplar 
likna dock rätt mycket Ctenopteris eycadea !), och det är ej fullt 
omöjligt, att äfven denna skulle kunna bland de andra före- 
komma. Emellertid finna vi en liknande formserie hos O: Regler, 
hvilkens nervering stundom ej heller är iakttagbar, samt till en 
viss grad hos O. Bucklandi, hvarföre det synes mest sannolikt, 
att växten från Bjuf tillhör nämnda slägte, såvida den möjligen 
ej snarare tillhör en förut okänd typ ”). En egendomlighet, som 
jag några gånger hos några liknande blad iakttagit, är en dicho- 
tomisk förgrening hos sjeifva bladet, hvarigenom man skulle kunna 
misstänka förekomsten äfven af Dichopteris ZIGNO. Innan vilemna 
cycadeerna torde böra nämnas, att flere olika frön, som helt 
säkert höra till denna grupp, äro inom sandstenen rätt allmänna. 
De förekomma än ensamma än två och två tillsammans såsom hos 
Zamia, och några hafva rätt ansenliga dimensioner; ett är t. ex. 25 


millim. långt, 18 millim. bredt öfverst, nedtill utdraget i en spets. 


Coniferer. 

Af denna grupp kunna vi först anföra en bladbärande gren, 
som: liknar Palissya Braunii ENDL., utom deruti, att barren äro 
bågformigt framatböjda alldeles som hos Voltzia eller Sequoia, 
hvilket jag aldrig iakttagit på exemplar från Pålsjö, men väl på 
en stuff från Franken, tillhörigt Berlins Geologiska Museum, 
och hvilken jag genom LUNDGRENS outtröttliga tjenstvillighet 
och hjelpsamhet haft tillfälle att granska. På samma stuff ifrån 
Bjuf ligger en gren med märken efter de spiralställda barren, något 
som äfven inom Franken skall vara vanligt, ehuru på Pålsjö- 
exemplaren sällsynt. Derjemte förekommer liksom föregaende i 
den svarta skiffern, ett frö, som fullkomligt liknar de af SCHENK 
beskrifna och afbildade fröen af Palissya Braunit ENDL. 

Utom denna förekomma ännu tvenne coniferer, dock blott 
1 enstaka exemplar. Den ena, som träffats 1 sandstenen, är af- 


!) Isynnerhet sådan denna på anfördt ställe afbildas af Brauns. 

?) Granskning af bättre exemplar från Höganäs i Lunds Geologiska Museum hafva 
fört till det intressanta resultatet, att växten tillhör det hittills blott i Indien 
funna slägtet Ptilophyllum MORRIS. Anm. under tryckn. 


33 NATHORST, ANMÄRKN. OM DEN FOSSILA FLORAN VID BJUF I SKÅNE. 


trycket af en liten gren, som vid första paseendet liknar för- 
fattarnes Thuites. Af afgjutningar, som jag deraf tagit, har jag 
deck trott mig med temligen stor säkerhet kunna hänföra väx- 
ten till slägtet Brachyphyllum, sådant det af SAPORTA numera 
begränsats 1), d. v. s. med Brachyphyllum mamillare BRGN. 
(LinpL. & HUTTON, Fossil Flora etc. III, tab. 219) såsom typ 
och med uteslutande af saväl Pachyphyllum som de af SCHENK 
från rätiska lagren i Franken anförda DB. afine et Münsteri, för . 
hvilka SCHIMPER bildat slägtet Cheirolepis. Pa detta sätt be- 
gränsadt, karakteriseras slägtet genom spiralställda, tättsittande 
blad, fästade pa sma upphöjningar. De äro till en början hos 
mycket unga grenar utstaende, men blifva snart tätt tryckta till 
grenen, hvarpa de framsta som rhombiska knölar, nästan erin- 
rande om ärren hos Lepidodendron. SAPORTA, som lyckats er- 
halla kottar ännu fastsittande pa grenarne, har funnit dem mycket 
sma och i hög grad erinrande a ena sidan om Walchia och 
Ullmannia a den andra om Pachyphyllum Williamsoni BRGN. 
sp., och anser, att slägtet är att betrakta som en sista afkomling 
af den förstnämnde. Till storlek och allmänna habitus erinrar 
växten från Bjuf rätt mycket om Thuites fallar HR. från las 
i Schweiz ?), hvilken dock har tydligt motsatta blad. 

Den tredje coniferen förekommer i den bituminösa skiffern 
och utgöres af en 65 millim. lång, knappt 2 millim. bred, odelad 
oren. Bladen äro omkring 3 millim. långa, till formen smalt 
rhombiska, spetsiga, kölade(?) och äro tätt tryckta till grenen. 
Om de äro fullt motsatta har ej kunnat iakttagas. Jag har ej 
bland de fossila conifererna lyckats finna någon fullt motsvarande 
form, men den tyckes närmast likna författarnes Widdringtonites, 
hvars blad dock i allmänhet äro kortare. Å andra sidan erinra 
de mycket om bladen af vissa Sequoior och äfven om S. gi- 


gantea, ehuru dessas blad ej bruka vara så tätt tryckta intill 


1) Comte G. pE SarorTa, Notice sur les plantes fossiles du niveau des lits a 
poissons de Cerin. Lyon et Paris 1878. 
2) H£er, Urwelt d. Schweiz, pag. 80, tab. 5, fig. 2. 3. 


4 


+ 

ÖFVERSIGT AFK. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:o I. 39 
grenen. Exemplaret tyckes i alla händelser tillhöra en hittills 
okänd typ. 

Utom de arter, för hvilka ofvan redogjorts, förekomma äfven 
i sandstenen några andra, hvilka dock äro så fragmentariska, 
att jag ej velat särskildt upptaga dem. "Dock skall jag här om- 
nämna några smala, på längden strierade, blad erinrande om 
gräs. Det finnes dock vissa Pterophyllumarter, hvilkas småblad 
hafva dylik form, och till hvilka de skulle kunna höra. Andra 
"blad äro äfven långsträckta och försedda med en medelnerv, ej 
olika den af mig från Pålsjö beskrifna Cycadites longifolius. 


Badas natur bör emellertid för närvarande anses obestämd. 


Det äterstär nu att tillse, om man af de arter, som vid 
Bjuf förekomma, och för hvilka ofvan redogjorts, kan draga 
någon bestämd slutsats rörande aflagringens ålder. Redan vid 
första försöket till jemförelse blir det påtagligt, att någon när- 
mare likhet med den fossila floran från trakten norr om Helsing- 
borg ej existerar. Af de 15 arter för hvilka ofvan redogjorts 
äro möjligen trenne för båda lokalerna gemensamma, nämligen 
Cladophlebis, Asplenites Ottonis!) och Palissya Braunii. De 
vid Pålsjö dominerande arterna: Nelssonia polymorpha, Dictyo- 
phyllum Nilssoni och Münsteri, Podozamites, Schizolepis m. fl. 
saknas deremot helt och hållet. Derjemte finna vi för Palsjö- 
floran helt främmande typer, såsom T@niopteris ?2), Camptopteris 
och den vid Bjuf förekommande Dietyophyllumarien; vidare 
Pterophyllum, Otozamites?, Brachyphyllum och Widdringtonites? 
hvilka alla äro för Palsjö helt främmnande. Denna olikhet i 
florans sammansättning synes ej ensamt kunna förklaras genom 
lokala förhållanden, utan är det snarare sannolikt, att de båda 
växtförande lagren derjemte äro till aldern något olika. Af för- 

1) Af några smärre fragment bland de Nordenskiöldska samlingarne tredde jag 


mig kunna sluta till förekomsten af denna art vid Pålsjö; detta har seder- 
mera bekräftats genom fynd vid mitt besök på stället våren 1875. 


?) Jag har dock skäl att misstänka förekomsten af T. tenuinervis högst säll- 
synt vid Pålsjö. i 


+40 NATHORST, ANMÄRKN. OM DEN FOSSILA FLORAN VID BJUF I SKÅNE. 


hallandena pa andra ställen kan man erhalla nagra hänvisnin- 
sar om hvilkendera som är äldst, men dessförinnan skola vi 
erinra om, att Bjuf har en art, Pierophyllum minus, gemensam 
med Hör!) samt en annan, Camptopteris n. sp., gemensam med 
Höganäs. 

Med utländska fyndorter gemensamma äro: Teniopteris te- 
nuinervis BRAUNS, Ötozamites? Blasii BRAUNS sp., Asplenites 
Ottonis GP. sp. samt Nilssonia acuminata GP. och Pterophyllum 
acuminatum MORRIS, hvilka jemte de förut omnämnda synas 
adagalägga florans rätiska karaktär. Ingen af dessa förekommer 
vid Theta i Franken, som enligt SCHENK m. fl. troligen är den 
yngsta växtförande aflagringen inom den rätiska formationen ?), 
och med hvars fora; sasom jag på annat ställe visat, floran 
vid Pålsjö synes närmast öfverensstämma. Det ligger saledes 
närmast till hands att antaga — försavidt man kan draga nagra 
slutsatser af det förhandenvarande väl knapphändiga materialet — 
att aflagringen vid Bjuf är till tiden något äldre än den vid 
Pålsjö. Mot detta kan visserligen i nagon man förekomsten af 
en Brachyphyllum anses tala, hvilket slägte förut blott är kändt 
från Oolithen, men erinrar man sig a ena sidan den märkvärdiga 
öfverenstämmelsen mellan dess flora och den rätiska formatio- 
nens, samt a den andra, att äfven vid Pålsjö träffats ett slägte 
(Pinus), förut blott kändt fran betydligt yngre aflagringar, sa 
torde föga vigt böra läggas vid nämnde växts tidigare förekomst 
vid Bjuf. 

Största likhet synes flora ega med Seinstedts, ehuru visser- 
ligen blott tre (eller fyra) arter äro för båda lokalerna gemen- 
samma. Af dessa är Tceniopteris tenwinervis vid Seinstedt mycket 
allmän, och blott derstädes förut funna äro Asplenites Ottonis 


GP. sp. och Otozamites? Blasii BRAUNS sp. 


!) Möjligen två, ty SCHIMPER säger sig vid Hör hafva sett en ormbunke, som 
synes närstående Pecopteris Grumbrechti Brauns, hvilken åter enligt SCHENK 
är identisk med Asplenites Ottonis (1. e. pag. 194 aum.). 

2) Dock finnes der Taeniopteris stenoneura SCHENK, som möjligen är en varie- 
tet af T. tenuimervis. Jemför ock noten å föregående sida. 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:ol. 41 


Slutligen förtjenar framhallas att genom den samling växter, 
för hvilken ofvan redogjorts, har antalet kända arter från Skånes 
kolförande bildningar stigit till ungefär 50, ehuru ännu återstå 
flertalet arter från Höganäs, Hör och Stabbarp äfvensom några 
från Pålsjö, hvilka jag fann derstädes våren 1875, och för hvilka 


jag snart hoppas kunna framlägga redogörelse. 
D fo) OD oo 


Tillägg, 19 April 1876. Vid besök på stället i vår har 
jag af Hr CARLSSON erhållit den upplysningen, att den bitu- 
minösa skiffern (eldfast lera) är 1,8 fot mäktig och ligger under 
den nedre, 2 fot mäktiga, kolflötsen, från hvilken den är skild 
genom ett 1,8 fot mäktigt lager sandsten. Åfven i hängandet 
lära växter skola förekomma. Ytterligare, högst intressanta, 
fynd äro gjorda, isynnerhet af Hr CARLSSON, för hvilka jag 
snart ämnar redogöra. 


43 


Öfversigt af Rongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1876. N:o 1. 
Stockholm. 


Om växtligheten pä Vestergötlands siluriska berg med 


särskild hänsyn till mossvegetationen. 
Af J. E. ZETTERSTEDT. 


[Meddeladt den 12 Januari 1876]. 


Under sommaren 1875 besökte jag alla Vestergötlands si- 
luriska berg, med undantag af det något aflägset liggande Lugnas, 
som deruti afviker fran alla de öfriga, att trapplagret helt och 
hållet saknas. Växtligheten, förnämligast mossvegetationen, under- 
söktes pa Kinnekulle, Billingen, Brunhemsberget, Borgundaberget, 
Plantaberget, Färdalaberget, Gisseberg, Alleberg, Mösseberg, 
Halleberg och Hunneberg. Såväl med afseende pa belägenhet 
som geologiska förhällanden kunna de med skäl indelas i tre 
erupper, nemligen: 1) Kinnekulle; 2) Falbygdens berg; 3) Halle- 
och Hunne-berg. 


Kinnekulle. 


Af ålder har Kinnekulle varit ansedt för Sverges vackraste 
berg och i vegetativt hänseende är det utan all fråga en af de 
intressantaste punkterna inom vart land. Växtligheten företer 
här en yppighet, mångfald och omvexling, som man endast sällan 
träffar så langt upp mot norden. Kinnekulle med sina 5 redan 
af LINNÉ omtalade lager, sandstenslagret, alunskifferlagret, kalk- 
stenslagret, lerskifferlagret och trappen, utgör ett väl begränsadt 
florområde af ungefär I qvadratmil och står således till arealen 
endast tillbaka för Billingen, men torde vara något större än 
Halle- och Hunne-berg tillsammans. Intet af våra större berg 


besökes ärligen af så manga botanister, som Kinnekulle, och 


44 ZETTERSTEDT, OM VÄXTLIGHETEN PÅ VESTERGÖTL. SILUR. BERG. 


dess fanerogama flora kan äfven sägas vara temligen väl känd. 
Under de 20 sista åren hafva endast fa förut för berget okända 
arter blifvit funna, af hvilka de förnämsta äro Gymnadenia odo- 
ratissima, sparsamt i östra delen af Österplana vall, och Pru- 
nella grandiflora, äfvenledes på Österplana vall i närheten af 
Örnekulla. Af kritiska slägten hafva utan tvifvel åtskilliga 
former blifvit funna under senaste åren; så observerades i ar 
nagra former af Rosa, såsom Rosa Reuteri, coriifolia och resi- 
nosa, alla tre temligen allmänt utbredda öfver berget. Derjemte 
funnos tvenne för berget nya arter eller former, nemligen Circea 
intermedia, sparsamt vid en källa i Hellekis Munkäng helt nära 
_ Hellekis srindstuga, samt Aumer conspersus i mängd nedom 
Vesterplana vid stora vägen till Biomberg. Den pa Kinnekulle 
mycket sällsynta Galium silvestre fanns sparsamt pa kalkheden 
nedom Österplana kyrka. 

Österplana vall är i afseende på fanerogama växter utan 
tvifvel Kinnekulles intressantaste trakt. Här finnes också Kinne- 
kulles märkvärdigaste växt, Arenaria gothica. Denna jemte 
några andra Kinnekulleväxter hafva aldrig blifvit funna på något 
af de andra siluriska bergen, såsom Malaxis monophyllos, Hut- 
chinsia petrea, Draba muralis, Erysimum hieracifolium, Meli- 
lotus macrorhiza, Valerianella Morisoni, Cherophyllum temulum 
samt de numera på Kinnekulle utdöda Lunaria rediviva och 
Medicago sylvestris, hvilka dock sannolikt endast varit förvildade 
derstädes. En stor mängd mer eller mindre sällsynta arter har 
Kinnekulle gemensamt med ett eller flera af de öfriga -bergen, 
såsom Gymmadenia odoratissima +), Prunella grandiflora, Ophrys 
myodes, Cypripedium Calceolus, Circea intermedia ?), Potentilla 
rupestris, Sedum rupestre, Festuca silvatica?), Schedonorus asper, 
Festuca gigantea, Sceptrum carolinum, Draba incana var. stricta, 
Epilobium parviflorum och roseum, Androsace septentrionalis, 
Cardamine hirsuta, Hypericum hirsutum och montanunn, Hedera 

!) Äsled vid Mössebergs fot på nordöstra sidan (BE. LINNARSSON). 


”) Skår på sandstenslagret vid Mössebergs fot på sydvestra sidan. 
3) Hunneberg flerstädes, dock vida sparsammare än på Kinnekulle. 


ÖFVERSIGT AT K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:ol. 45 


helix, Geranium lucidum, Inula salieina, Sherardia arvensis, 
Asperula odorata, Campanula Cervicaria och latifolia, Litho- 
spermum oficinale, Gentiana Amarella, Veronica longifolia '), 
Pedicularis silvatica, Lathrea squamaria, Cornus sanguinea, 
Selinum Carvifolia, Ranunculus polyanthemos, Epipaetis lati- 
folia?), Meliea uniflora?), Eupatorium cannabinum, Glyceria 
plicata, Galium silvestre*), Thalictrum simplex, Aquilegia vul- 
garis, Dentaria bulbifera, Cardamine impatiens, Lathyrus hete- 
rophyllus, Monotropa hypopitys, Mercurialis perennis, Polygonum 
strictum, Saliw depressa, Goodyera repens, Neottia nidus avis, 
Örchis sambucina, Lilium bulbiferum väl endast sedan äldre 
tider tillbaka förvildad, Allium ursinum och Scorodoprasum, 
Convallaria multiflora, Juncus squarrosus, Carex paludosa, sil- 
vatica, fulva, vayinata, remota, paradoxa, Brachypodium gracile 
och pinnatum. Gymnadenia albida och Saliv hastata, som växa 
flerstädes pa Falbygdens berg, uppgifvas i WAHLENBERGS Flora 
suecica sasom funna på Kinnekulle, men hafva sedan ej veter- 
ligen blifvit återfunna. Bland ormbunkar må särskildt nämnas 
den på kalklagret växande Åsplenium Ruta muraria, som före- 
kommer a samma lager på Falbygdens berg. 

Falbygdens berg, som tillsammans äro till arealen så be- 
tydligt öfverlägsna Kinnekulle, äfven då man af dem endast 
afser trakten närmast trapplagrets fot >), hafva ej få arter, som 
helt och hållet saknas på Kinnekulle, såsom Cirsium oleraceum, 
Scabiosa Columbaria, Asperula tinctoria, Pulmonaria angusti- 
folia, Myosotis silvatica, Dracocephalum Ruyschiana, Orobanche 
Cirsii, Stellaria crassifolia, Geum intermedium, Convallaria verti- 
eillata, Carex irrigua, limosa, livida och pauciflora, Poa sude- 


tica och alpina. På Halle- och Hunne-berg finnas äfven några 


Ytterst sparsam på Kinnekulle, men mängenstädes på Falbygdens berg. 
Mössebergs sluttning (E. LINNARSSON). 

Hallebergs ättestupa (N. C. KINDBERG enligt E. LINNARSSON). 

2) Vid foten af Billingen. 

°) Föröfrigt höra till Falbygden åtskilliga rara växter, som dock förekomma 
utom det af mig här afsedda område, såsom Stipa pennata och Cineraria 
palustris.. 


46 ZETTERSTEDT, OM VÄXTLIGHETEN PA VESTERGÖTL. SILUR. BERG. 


arter, som saknas pa Kinnekulle, t. ex. Circea lutetiana, Naı - 
thecium ossifragum, Senecio Jacobea samt den pa sednare tider 
ej aterfunna Vicia pisiformis. 

Hvad mossorna beträffar, sa har sedan 1854, da en för- 
teckning af mig lemnades öfver Kinnekulles Musci, ett betydligt 
antal arter blifvit funna; men då jag nu har under arbete ett 
supplement till ofvannämnda uppsats, äfvensom en afhandling 
öfver Kinnekulles Hepåtice, så inskränker jag mig till att här 
omnämna hufvudsakligen det, som kan vara af intresse för jem- 
förelsen med Vestergötlands öfriga siluriska berg. Efter be- 
räkning af de nu för Kinnekulle kända Musci och Hepatice, 
utgöra de förra 1 rundt tal 260 (hvaraf 155 acrocarpi, 95 clado- 
carpi och 10 af Sphagnum och Andremwa), samt de sednare 55, 
hvilket tyder på en högst ovanlig rikedom för ett till arealen 
sa inskränkt område. Att i sjelfva verket arterna äro betydligt 
flere, torde ej vara djerft att antaga, då det nästan är omöjligt 
att likformigt undersöka alla lokaler. Hvad Kinnekulle beträffar, 
så är antalet af klippmossor, till följe af de manga olika berg- 
arterna, ganska betydligt, men deremot kärrmossor och egentliga 
jordmossor temligen få. Trädmossorna äro ej heller synnerligen 
manga, ehuru man på bergets vestra sida har härliga löfängar. 
Åtskilliga temligen allmänna kärrmossor äro ej funna på Kinne- 
kulle, t. ex. Camptothecvum nitens och Paludella squarrosa. Ingen 
art är funnen af Splachnacec, ehuru 2 af denna grupp finnas 
sa pa Billingen som på Omberg, ej heller någon af slägtet 
Meesia, fastän 2 arter finnas på Omberg. Af Sphagnum äro 
endast våra 6 allmännaste arter funna och hela detta slägte är 
här af en underordnad betydelse; men det oaktadt synes mig 
otvifvelaktigt att flere arter verkligen finnas der. Deremot är 
rikedomen på sällsynta arter i ögonen fallande och många af 
dessa förekomma i mängd. Flere af Kinnekulles sällsynta mossor 
tillhöra kalklagret, som är långt rikare på mossor än på alla 
de andra siluriska bergen och samma förhållande är det äfven 
med sandstenslagret. Manga af Kinnekulles sällsynta eller mindre 


vanliga mossor äro, så vidt jag vet, ej funna på något af de 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:ol. 47 


andra siluriska bergen 1 Vestergötland, såsom Weisia ceirrhata, 
Dieranella Schreberi, Cynodontium gracilescens, Dieranım Blyttii, 
flagellare och Sauteri, Fissidens pusillus, Bucladium verti- 
cillatum, Pottia cavifolia, Trichostomum tophaceum, Barbula 
mucronifolia, Grimmia leucophea, Orthotrichum diaphanum,,. 
Schistostega osmundacea, Tetrodontium Brownianum, Amblyodon 
dealbatus, Bryum cernuum och alpinum, Mnium spinosum, ser- 
ratum, orthorhynchum, stellare, Timmia austriaca och megapoli- 
tana, Bartramia Oederi, Buxbaumia aphylla och indusiata, Eu- 
rhynehtum striatulum, Pehymchostegium Teesdalii och tenellum, 
Plagiotheerum Mühlenbeckii, Amblystegium confervoides, Hypnum 
elodes, Sendtneri, purum, turgescens, Andrewa rupestris och 
crassinervia.. Att atskilliga af dessa finnas pa de öfriga bergen 
och framdeles upptäckas der, kan man taga för afgjordt; men 
det lider dock intet tvifvel att flere af dessa arter saknas pa alla 
de öfriga siluriska bergen. Af mer eller mindre sällsynta arter, 
som Kinnekulle har gemensamt med ett eller flere af de öfriga 
bergen, må nämnas: Gymnosiomum rupestre, Weisia fugax och 
dentieulata, Dieranella heteromalla, subulata, cervieulata, Diera- 
num majus, Dichodontium pellueidum, Distichium inelinatum, 
Blindia acuta, Fissidens decipiens, Seligeria recurvata och pu- 
silla, Anodus Donianus, Trichostomum rigidulum och spadiceum, 
Barbula fragilis och recurvifolia, Grimmia elatior, Racomitrium 
protensum, Ulota Bruchiti, Orthotriehum lejocarpum och Lyeilit, 
Encalypta streptocarpa, Zygodon viridissimus, Webera albicans 
och annotina, Dryum uliginosum, Mnium rostratum, Aulacom- 
nium androgynmum, Philonotis calcarea, Pogonatum alpinum, Di- 
chelyma falecatum, Neckera crispa, Homalia trichomanoides, Pla- 
tygyrium repens, Leskea nervosa, Myurella julacea, Pseudoleskea 
catenulata, Anomodon attenuatus och longifolius, Heterocladium 
heteropterum, Brachythecium glareosum, Starkü, reflexum, ri- 
vulare, plumosum, Eurhynchium striatum med var. longifolium, 
piliferum, erassinervium, Vaucheri, Stokesü, Rhynchostegium mu- 
rale och depressum, Thamnium alopecurum, Plagiotheeium pili- 


jerum, nitidulum, elegans, undulatum, Amblystegium Sprucei och 


48 ZETIERSTEDT, OM VÄXTLIGHETEN PÅ VESTERGÖTL. SILUR. BERG. 


subtile, Hypnum Sommerfeltü, incurvatum, Lindbergü, rugosum, 
commutatum, falcatum, imponens, molluscum, Hylocomium um- 
bratum, subpinnatum, loreum. 

Annorlunda är förhållandet med Hepaticz. De äro, med 
undantag tilläfventyrs af Halle- och Hunne-berg, allt för litet 
kända pa de öfriga bergen, för att våga en jemförelse; men jag 
skulle ej tro, att Kinnekulle af denna grupp eger en enda art, 
som saknas pa alla de andra siluriska bergen, ehuruväl några 
af Kinnekulles arter ej ännu blifvit funna pa de andra bergen, 
t. ex. Scapania aquiloba, Jungermannia tawifolia och Iycopo- 
dioides, alla tre ytterst sparsamma på Kinnekulle. Deremot 
anser jag otvifvelaktigt att flere af Halle- och Hunne-bergs 
lefvermossor saknas på Kinnekulle. Pa Hunneberg finnas tem- 
ligen många Hepatice i betydande mängd; men fast arterna ej 
äro fa på Kinnekulle, kan blott en art der sägas vara allmänt 
utbredd, nemligen Plagvochila asplenioides. Madotheca platyphylla 
förekommer ymnigt på kalklagret längs utmed hela Mörkeklef. 
Deremot äro manga arter sällsynta. Det väcker förundran att 
på Kinnekulle ej träffa Scapania nemorosa, som finnes mången- 
städes så på Hunneberg som Billingen. Den på Hunneberg 
ymniga Lejeunia cavifolia är ytterst sparsam på Kinnekulle. 
Sarcoscyphus emarginatus och Jungermannia albieans äro lika- 
ledes ymniga på Hunneberg, men langt sparsammare pa Kinnekulle. 

Slutligen må anmärkas att vegetationen pa Kinnekulle under 
de sista 25 åren undergatt atskilliga förändringar. Att de flesta 
af dessa astadkommits af menniskans hand, lider väl intet tvifvel. 
Den fordna Vesterplana Storäng är nu nästan helt och hållet 
uppodlad. Zumaria rediviva och Medicago silvestris äro för- 
svunna pa sina gamla växtlokaler, vare sig att de blifvit för 
hårdt skattade af botanisterna, eller såsom från början plante- 
rade eller förvildade ej haft förmåga att under en lång följd af 
ar bibehålla sig på dessa lokaler, Åfven mossvegetationen har 
under denna tid undergått förändringar. Såsom ett exempel 
kan jag nämna Trichostomum rigidulum, en art som växer 


mängenstädes på kalklagret, synnerligen utmed Mörkeklef. Denna 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:ol. 49 


art har jag ofta träffat pa sakta lutande kalkhällar, der den 
stundom finnes rikligen fruktbärande. Ingenstädes träffade jag 
den år 1853 sa ymnig och vacker, som på en stor lutande kalk- 
häll i Hellekis Munkäng. Kalkhällen äterfanns 1875, men Tri- 
chostomum rigidulum fanns der ej mer. Den var alldeles undan- 
trängd af åtskilliga allmänna mossarter, som helt och hållet 
betäckte hällen, som föröfrigt låg i samma läge som för 20 


(ej 
ar sedan. 


[5 


Falbygdens berg. 


Billingen är ej allenast det största af Falbygdens berg utan 
af alla de siluriska bergen i provinsen, och ensamt dess trapp- 
lager öfvergar till längd och i södra delen äfven till bredd hela 
Kinnekulle. I afseende på mossvegetationen är det langt rikare 
än Falbygdens öfriga berg, hvilket till en del beror på dess be- 
tydligt större areal och ymnigare tillgång på vatten, men äfven 
på dess mycket större rikedom på skog och derigenom på för 
mossorna tjenliga lokaler. Närmast Billingen står 1 detta af- 
seende Mösseberg; men hvad phanerogamerna angår öfverträffar 
det sistnämnda berget i afseende på märkliga och sällsynta arter 
det vidsträcktare Billingen. 

Då man vill jemföra Falbygdens berg med Kinnekulle, så 
är man i förlägenhet, huruledes man skall begränsa de först- 
nämnda. Vanligen menar man med dem blott trappen och ler- 
skiffersluttningarne vid trapplagrets fot. Men denna begränsning 
är uppenbart ej den rätta i ifrågavarande fall, utan man måste 
äfven medräkna de nedom liggande kalklagren. På detta sätt 
få dock dessa berg en utsträckning, som gör dem snart sagdt 
till ett enda sammanhängande område af många qvadratmil. 
Dä det ej varit mig möjligt att ens ytligt undersöka hela detta 
område, har jag förnämligast undersökt trappen och lerskiffer- 
sluttningarne samt kalklagret vid bergens fot, der kalkhällarne 
träda fram i dagen. Endast på utkanterna af Falbygden eller 
i djupa bäckdalar har man tillfälle att se något af sandstenslagret, 


såsom vid Mössebergs fot i närheten af Skår. 
Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. SIE N:EONT: 4 


50 ZETTERSTEDT, OM VÄXTLIGHETEN PÅ VESTERGÖTL. SILUR. BERG. 


Alla Falbygdens berg hafva en särdeles fattig vegetation 
ofvanpa trapplagret, ehuruväl Billingen, såsom långt större och 
framför allt rikare på vatten, ej är sa vanlottadt som de öfriga. 
Lerskiffersluttningarne äro deremot temligen rika, t. ex. pa Mösse- 
berg, Billingen och Älleberg, nemligen pa de delar af bergen, 
som ej användas till betesmarker, ty der kan man naturlistvis 
ej fa nägot begrepp om, hvad marken egentligen kunde bära. 
Det vidsträckta gemensamma kalklagret, hvarpa hela Falbygden 
hvilar, är en stor vidsträckt slätt med en temligen rik fanero- 
gam vegetation; men det är fattigt på mossor, så mycket heldre 
som kalklagret endast undantagsvis på några mindre sträck- 
ningar träder i dagen. Om man jemför Falbygdens kalkberg 
med Kinnekulles, så visar sig en betydande olikhet. Det är ock 
helt naturligt att Kinnekulle skall stå långt framom alla Vester- 
götlands siluriska berg i afseende på kalkmossor. Intet af de 
andra bergen har höga beskuggade kalkbranter såsom Kinne- 
kulle, i hvars kalklager en mängd källor framspringa. Af dessa 
kalkbäckar fuktas sedan det nedom liggande sandstenslagret, så 
att äfven der en ej ringa mängd af kalkmossor anträffas. Kalk- 
branterna vid foten af Mösseberg, Plantaberget och Billingen 
kunna hvarken till utsträckning eller 1 andra afseenden täfla 
med de mäsgtiga kalklagren på Kinnekulle, der man äfven träffar 
vidsträckta kalkhedar, hvarest kalkhällen mägenstädes träder 
fram i dagen. Hvad åter sandstenslagret beträffar, så är det 
endast undantagsvis synligt vid Falbygdens utkanter och bildar 
ingenstädes sadana höga beskuggade branter, som på Kinnekulle, 
hvars stora rikedom på mossor isynnerhet far tillskrifvas detta 
lager, som der är det rikaste af alla. 

Att mina undersökningar, hufvudsakligen utförda under en 
sommar, måste vara ganska bristfälliga, ligger i sakens natur; 
men de torde vara tillräckliga för att påpeka de allmänna dra- 
gen af härvarande siluriska bergs mossvegetation, samt tillika 
visa huru särdeles mossfattiga fertalet af Falbygdens berg äro. 
Några äro genom sin litenhet af ringa betydelse, såsom Gisse- 


berg och Borgundaberget; andra åter genom sin brist på tjenliga 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:o 1. 51 


mosslokaler, såsom Brunhemsberget, Plantaberget, Ålleberg. Det 
vidsträckta Färdalaberget torde, om det noggrannare undersökes, 
. visa sig mindre fattigt, ehuru de trakter, jag besökte af det- 
samma, ej egde någon intressant mossflora, och största delen af 
berget såsom kalt och skoglöst ej ingifver synnerlig förhoppning 
om någon rikare mossvegetation. 

Billingen. I sällskap med Herr Magister E. LINNARSSON, 
Läroverksadjunkt i Sköfde, besökte jag spridda lokaler på såväl 
mellersta som norra och södra delen af Billingen, och var min 
reskamrats noggranna kännedom om trakten och dess fanero- 
gama flora för mig af synnerligt värde. Vid trapplagrets fot 
på kalklagret och lerskifferlagret i ängarne ofvan Skultorp och 
Hene träffades en temligen rik fanerogam vegetation, såsom Po- 
Iygala amara, Cirsium acaule, Carex montana och capillaris, 
Convallaria multiflora och verticillata, Orobus vernus, Viola 
mirabilis och hirta, Asperula odorata, Circea alpina, Campanula 
latifolia, Myosotis silvatica 1 mängd, Mercurialis, Neottia, Co- 
rallorhiza, Dentaria, Lathrea, Allium wursinum, (Cardamine 
hirsuta och impatiens, Poa sudetica, Carex digitata och vagi- 
nata, Cirsium heterophyllum, Orchis sambueina. Mossvegetatio- 
nen var ej heller fattig. Pa kalken ofvan Skultorp växte: 
Hypnum commutatum var. decipiens (= Thuidium decipiens), 
H. falcatum, Philonotis calcarea, Bryum pseudotriquetrum, Lep- 
totrichum flewicaule, Thuidium abietinum, Didymodon rubellus, 
Mnium affıne med var. elatum (= Mnium insigne), Mn. hornum. 
Vid trappens fot växte: Mnium punctatum och undulatum, Di- 
chodontium pellueidum, Grimmia Hartmanni, Antitrichia eurti- 
pendula. Ofvanpa trappens här nakna topp fanns Andrewa 
petrophila i mängd. På trappens bergväggar och i de vackra 
ängarne ofvan Hene växte: Neckera crispa, Isothecium myurum, 
Homalothecium sericeum allmän pa trappens väggar, Frulla- 
ma Tamarisci och dilatata, Anomodon attenuatus och longi- 
folius, den förre pa sten den senare på träd, Radula compla- 
nata, Metzgeria fuwrcata, Madotheca rivularis, Lophocolea minor, 


Plagiochila asplenioides, Anomodon viticulosus, Orthotrichum ru- 


52 ZETTERSTEDT, OM VÄXTLIGHETEN PÅ VESTERGÖTL. SILUR. BERG. 


pestre, Ulota crispa, Racomitrium heterostichum ymnig, Hylo- 
comium loreum, Eurhynchium striatum och myosuroides, Pla- 
giothecium silvaticum samt den intressanta och sällsynta Ano- 
modon apiculatus, som fanns här ymnigt pa sten vid skuggiga 
ställen. Vid en bäck funnos: Scapania undulata, Fissidens 
adianthoides, Atrichum undulatum, Rehynchostegium depressum, 
Brachythecium plumosum, Homalia trichomanoides och pa klippor 
vid bäcken Amphoridium Mougeotü. Pa stenar vid en annan 
bäck växte Dichelyma falcatum och i båda bäckarne Fontinalis 
antipyretica och Racomitrium aciculare. På Billingens södra 
del ligger bergets största sjö, Simsjön. Vegetationen vid den- 
samma var fattig. Ofvanpa trappen finner man i mängd våra 
vanliga skogsmossor äfvensom några andra af våra allmännaste 
arter, sasom Hylocomium splendens och triquetrum, Hypnum 
Schreberi och cupressiforme, Dieranum scoparium, Ceratodon 
purpureus, Hedwigia ciliata samt våra allmännaste Sphagna och 
Polytricha, såsom Sphagnum acutifolium och cymbifolium, Po- 
Iytrichum commune och juniperinum. Dessa utgöra här, liksom 
mängenstädes i Sverige, hufvudmassan af mossvegetationen. 
Sydvest från Sköfde ligger Wåmbs kyrka, der man träffar 
i dagen framträdande kalklager och en temligen intressant ve- 
getation. Af fanerogamer antecknades Leontodon hastilis, Cir- 
stum oleraceum, Carex paludosa och glauca, Cardamine amara 
var. hirta, Pedieularis silvatica, Geum intermedium. Här träf- 
fades atskilliga mer och mindre allmänna kalkmossor, som äro 
särdeles karakteristiska för all silurisk kalk i Vestergötland, 
såsom Homalothecium sericeum, Grimmia apocarpa och pulvi- 
nata, Camptothecium lutescens, Didymodon rubellus, Thuidium 
abietinum, Orthotrichum anomalum, Encalypta streptocarpa, 
Hypnum molluscum. Jemte dessa arter funnos äfven följande: 
Brachythecium glareosum och rutabulum, Neckera complanata, 
Madotheca rivularis, Anomodon vitieulosus, Orthotrichum cupu- 
latum, Bryum capillare var. cuspidatum, Bryum pallens, Eu- 


rhynchium prelongum, Bhynchostegium ruseiforme, Amblystegium 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:ol. 53 


flwviatile, Leskea nervosa, Barbula recurvifolia, Trichostomum 
rigidulum, Cylindrothecium coneinnum, Burhynehium Vaucheri. 

Trapplagrets branter ofvan Wamb hafva derigenom att de 
delvis äro vända mot norr en rik mossvegetation, som mycket 
liknar den pa norra Billingen vid Ränna. Neckera erispa 1 stor 
mängd, Neckera complanata, Eurhynchium striatum, Mnium 
cuspidatum, undulatum, afıne med var. elatum, Anomodon api- 
eulatus pa liknande lokaler som ofvan Hene, Anomodon longi- 
Folius, Madotheca rivularis och simplieior n. sp.'), Homalia tri- 
chomanoides, Grimmia Mühlenbeckü, Brachytheecium reflexum, 
Plagiothecium piliferum, Orthotrichum stramineum, Marchantia 
polymorpha, Sarcoseyphus emarginatus, Scapania nemorosa, Hy-- 
pnum palustre, Dichodontium pellueidum, Ulota Bruchü, Bar- 
bula tortuosa, Amphoridium Mougeotü, Philonotis capillarıs, 
Burhymehium piliferum, Lejeunia cavifolia, Dieranum majus, 
Hylocomium umbratum och loreum, Lophoeolea minor, Pellia 
epiphylla. 

Branterna norr om Sköfde hafva i det hela en vegetation 
liknande den ofvan Hene, men fattigare. Af mossor anteck- 
nades Grimmia Mühlenbeckü, Bryum roseum, Hypnum erista 
castrensis, Frullania fragilifolia, Fegatella conica. Ofvan dessa 
branter observerades Polytrichum strietum och Carex pulicaris. 
Längre upp vid Åsbotorpsjön växte: Saliv hastata, Carex irrigua, 
voginata, filiformis, Hypnum scorpioides och exannulatum. 

Vid Aspö herrgård funnos några sällsyntare fanerogamer, 
såsom Cladium Mariscus, Ophrys myodes, Schoenus ferrugineus, 
Carex paradoxa. Af mossor antecknades Catoscopium nigritum, 
Dieranella cerviculata, Hypnum giganteum. 

I branterne ofvan Räanna växte Poa sudetica samt ett be- 


tydande antal mossor sasom: Plagiothecium piliferum och sile- 


1) Denua art eller form tog jag redan 1855 på Omberg och kallade den dä på 
etiketterna i mitt herbarium Madotheca grandis samt utdelade den äfven ät 
flere under detta namn. Sedermera har jag tagit den vid Jönköping, på 
Kinnekulle och Billingen, lika litet förgrenad, men mindre grof, så att nam- 
net Madotheca grandis synes mig mindre passande. I afhandlingen öfver 
Kinnekulles Hepatica skall en kort beskrifning lemnas öfver denna form. 


54 ZETTERSTEDT, OM VÄXTLIGHETEN PÅ VESTERGÖTL. SILUR. BERG. 


siacum, Burhynchium myosuroides och striatum, Neckera erispa 
stor och vacker, Amphoridium Mougeotii, Hylocomium loreum 
och umbratum, Polytrichum formosum, Homalia trichomanoides, 
Mnium afine, hornum, punctatum, Ulota erispa och Bruchii, Di- 
cranum majus, Bartramia pomiformis, Brachythecium Starkii 
och reflexum, Tetraplodon mnioides, Racomitrium microcarpum, 
Oynodontium strumiferum, Eurhynchium Stokesü, äfvensom ät- 
skilliga Hepatic®, såsom Piilidium eiliare, Plagiochila asple- 
nioides, Scapania nemorosa och undulata, Jungermannia ventri- 
cosa var. porphyroleuca, barbata, quinguedentata, trichophylla, 
Trigonanthus catenulatus, Lepidozia reptans, Radula complanata, 
Madotheca rivularıs och simplieior n. sp., Frullania Tamariseci 
och dilatata, Metzgeria furcata. 

Pa Billingens nordligaste del var mossvegetationen fattig. 
Ofvan Bäckegarden funnos Aacomitrium patens, Plagiothecium 
silvaticum, Fegatella conica. Ofvanpa berget vid Vallersjön 
observerades Dieranum montanum. Pa nordsidan i sluttningarne 
mot Berg växte Ophrys myodes och Carex vaginata. 

Pa nordsidan trädde flerstädes kalklagret i dagen. Vid 
Orresäter växte Aquilegia vulgaris, Leskea nervosa, Barbula tor- 
tuosa, Didymodon rubellus, Encalypta streptocarpa, och pa gra- 
sten Grimmia commutata. Pa kalk nära Bockaskede observe- 
rades Trichostomum rigidulum, Encalypta streptocarpa och vul- 
garis, Barbula convoluta, Leptotrichum flewicaule var. longifolium, 
Orthotrichum anomalum. Pa grästen Orthotrichum rupestre. 
Vestra delen af Billingen tyckes vara fattigare än den östra. 
Af fanerogamer observerades Potentilla rupestris och Fragaria 
collina. Vid Öglunda växte Leskea nervosa på trädrötter. 

Mellan Varnhem och Sköfde har Billingen en betydande 
bredd. I bergen ofvan Varnhem växte vid bäckar Splachnum 
ampullaceum, Dichodontium pellueidum, Scapania undulata. Midt 
pa berget mellan Varnhem och Sköfde funnos flere hvitmossar 
och i dem åtskilliga märkliga kärrväxter, såsom Carex livida, 
irrigua, limosa, filiformis, pauciflora, Potamogeton polygonifolius, 


Trichophorum alpinum och cespitosum, Blysmus compressus. 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRBANDLINGAR 1876, N:ol. 55 


Ymnigt finnas här åtskilliga arter af Sphagnum och Polytriehum, 
såsom Sphagnum acutifolium och eymbifolium, Polytrichum com- 
mune, juniperinum, strictum och gracile. Här och der Sphagnum 
squarrosum, jimbriatum, cuspidatum och subsecundum. Spar- 
sammare Sphagnum molluscum och rubellum. 

Jemföra vi nu Billingens fanerogama flora med Kinnekulles, 
sa finnas här ej sa fa arter, som saknas pa Kinnekulle, särskildt 
bland kärrväxter, såsom Convallaria vertieillata, Myosotis silva- 
tica, Cirsium oleraceum, Poa sudetica, Geum intermedium, Sche- 
nus ferrugineus, Oladium Mariscus, Potamogeton polygonifolvus, 
Carex livida, irrigua, limosa, filiformis, pauciflora, Trichopho- 
rum alpinum och cespitosum. 

Af Billingens mossor saknas atskilliga pa Kinnekulle, eller 
äro åtminstone ej funna derstädes, såsom Tetraplodon mnioides, 
Splachnum ampullaceum, Catoscopium nigritum, Philonotis ca- 
pillaris, Polytrichum strictum, Anomodon apiculatus, Cylindro- 
thecvum concinnum, Sphagnum rubellum, molluscum och sub- 
secundum, Scapania nemorosa. Trapplagret har genom sin stora 
utsträckning och vattenrikedom en langt artrikare flora än pa 
Kinnekulle, och särskildt hafva slägtena Sphagnum och Poly- 
trichum en langt större betydelse genom de stora massor, som 
här förefinnas af flere arter af dessa slägten. 

Brunhemsberget. Detta berg är egentligen Billingens sydli- 
gaste utsprang, men upptages af geologerne såsom ett särskildt 
berg. Af mig besöktes det från Espas station, som ligger på 
sjelfva foten af berget. Bergets nedersta del betäckes här af 
granskogar, som väl öfverflöda på våra vanliga skogsmossor, 
såsom Hypnum Schreberi och cupressiforme, Hylocomium splen- 
dens och triquetrum, Dicranum scoparium, Polytrichum com- 
mune m. fl., men som föröfrigt hafva en fattig mossvegetation. 
I granskogen växte Pyrola minor och uniflora samt på ängs- 
mark Crepis paludosa. Redan här var vegetationen fattig; men 
ännu torftigare blef den ofvan granskogen, der vidsträckta i hög 
grad magra betesmarker vidtaga, här och der afbrutna af några 


torftiga åkertegar eller magra ängar. Allt bar här fattigdomens 


56 ZETTERSTEDT, OM VÄXTLIGHETEN PA VESTERGÖTL. SILUR. BERG. 


pregel. Äfven de skäligen talrika torpstugorna voro särdeles 
eländiga. Af mossor antecknades: Leskea nervosa, Barbula tor- 
tuosa, Leptotrichum jlewicaule, Grimmia Mihlenbeckit, som före- 
kom mangenstädes äfven med frukt, Racomitrium microcarpum 
och patens, Orthotrichum rupestre, Andrewa petrophila. Fane- 
rogama vegetationen var mycket fattig. I de magra ängarne 
växte Platanthera bifolia i full blomma (29 Juni) och Orchis 
maculata, som knappt börjat blomma, Trollius, Crepis premorsa, 
Cirsium acaule, Anthyllis, Equisetum pratense, Hieracium glo- 
meratum. Bergets öfversta temligen vidsträckta del utgöres af 
en nästan oaibruten i hög grad mager och mycket stenbunden 
betesmark, der man mellan stenarne knappt träffar nagon annan 
vegetation än ljung (Calluna) och enbuskar (Juniperus). Här 
och der träffades ZLycopodium clavatum och Sedum annuum 
samt någon enstaka Pyrola rotundifolia. En vidsträckt utsigt 
är det enda, som belönar vandrarens möda. 

Borgundaberget. På folkspråket kallas detta berg Borna- 
berg och är, med undantag af Gisseberg, det minsta af alla 
Vestergötlands siluriska berg, samt synnerligen fattigt på mossor, 
då såväl skugga som fuktighet saknas. Ofvanpa berget är som 
vanligt betesmarker. Ostsidan är kal och växtfattig, men vest- 
sidan, som är vänd mot jernvägen, klädes till en del af hassel 
och andra större och mindre buskar samt har en temligen rik 
och interessant fanerogam vegetation. Så växer här Potentilla 
rupestris i mängd, Dracocephalum Ruyschiana och Draba in- 
cana var. stricta sparsamt, Veronica longifolia 1), Tanacetum 
vulgare, Salix depressa, Platanthera chlorantha, Phleum Böh- 
meri, samt i bergspringorma de små ormbunkarne Asplenvum 
septentrionale och Trichomanis samt Woodsia ilvensis. Ur ler- 
skifferlagret framqvälla ofta goda källor pa Falbygdens berg, 


och äfven här fanns vid en liten rännil vid bergets fot Philo- 


') Den form af Veronica longifolia, som förekommer på Vestergötlands silu- 
riska berg, växer på branta torra ställen och är mindre än den form, man 
träffar vid åar och floder, samt utgör liksom en mellanform mellan denna 
och Veronica spicata. 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:ol. 57 


notis calecarea i frukt, Hypnum commutatum och Bryum pseudo- 
triquetrum. På trappen funnos som vanligt Grimmia Mühlen- 
beekii i frukt, Gr. Hartmanni och commutata, Racomitrium 
mierocarpum, Andreea petrophila, samt derjemte Bartramia pomi- 
formis och Jungermannia barbata. Nedom berget mellan Bor- 
gunda och Dala växte Pseudoleskea catenulata och Leskea nervosa. 

Plantaberget. Detta berg, som äfven kallas Högstenaberget 
och ligger helt nära Färdalaberget, har väl i vissa afseenden 
likhet med det samma, men saknar de tvärbranta trappbergen 
och är på sidorna rikare på löfskog, som finnes i mängd på 
lerskifferlagret, som här är brantare än på de öfriga bergen. 
På östra sluttningarne träffas täta snar af hassel och ek, men 
som dessa användas till betesmarker, är vegetationen fattig. 
Öfversta delen utgöres, synnerligen mot norr, af magra betes- 
marker mest betäckta af ljung och en. Ofvanpa sjelfva berget 
i en fördjupning, der man kommer ned ända till lerskifferlagret, 
ligger en liten bondgård, hvarifrån man åt alla sidor har ett 
brant uppstigande pa trapplagret. Vestra sidan af berget ut- 
göres af vackra brant stupande ängar på lerskifferlagret, men 
några ovanligare växter finnas der icke. På östra sidan växa 
vid bergets fot Crepis paludosa, Saliv hastata, Carex Horn- 
schuchiana, ofvanpa berget Sedum annuum, och på vestra slutt- 
ningarne Cirsium acaule, Anthyllis Vulneraria, Salix depressa, 
Platanthera chlorantha. Mossvegetationen är fattig och äfven 
de på trapplagret allmänt förekommande Grimmie och Raco- 
mitria syntes vara sparsammare här än på de andra bergen. 
Djupt i en ravin på vestra sidan växer Hypnum palustre. Vid 
bergets fot finnes ZDeskea nervosa i mängd på stenmurar vid 
Dala kyrka. 

Om Plantabergets öfre del är fattig, så finnes deremot vid 
dess fot, mellan Nya Dala och Stenåsen, de största i dagen 
framträdande kalkbranter på hela Falbygden, der man isynnerhet 
träffar många kalklafvar, men äfven åtskilliga märkliga fanero- 
gamer och mossor. Af fanerogamer observerades åtskilliga kalk- 


växter, sasom Draba incana var. stricta, Androsace septentrio- 


58 ZETTERSTEDT, OM VÄXTLIGHETEN PA VESTERGÖTL. SILUR. BERG. 


nalis, Arabis hirsuta var. glabra, Cirsium acaule, Sawifraga 
tridactylites, Carex montana, Poa alpina, samt af ormbunkar 
Asplenium Ruta muraria. Åfven funnos åtskilliga kalkmossor, 
såsom Seligeria pusilla, Encalypta streptocarpa och vulgaris, 
Pseudoleskea catenulata, Hypnum molluscum, Leptotrichum flexi- 
caule, Orthotrichum anomalum, Weisia viridula, Preissia com- 
mulata, 

 Färdalaberget. Detta är näst Billingen det största af Fal- 
bygdens berg och har isynnerhet en betydlig utsträckning i läng- 
den. Ehuru egentligen ett sammanhängande berg, hafva dock 
dess olika delar fått olika namn. Norra delen kallas Hvarfs- 
berget, södra delen Gerumsberget, men äfven flere andra be- 
nämningar användas. Stora sträckor af detta berg äro kala 
och se alldeles ofruktbara ut. Endast en mindre del af berget 
har jag haft tillfälle undersöka, men att döma derefter tyckes 
den fanerogama vegetationen ej vara rik och pa de flesta ställen 
är det fattigt på mossor. Jag vandrade snedt öfver berget från 
sydost till nordvest, från Gerum till Faårdala, så att det är 
egentligen södra och mellersta delen, som jag besökt. Vid ber- 
gets fot på sydöstra sidan växte: Pedicularis silvatica, Salix 
depressa, Platanthera chlorantha, Trichophorum cespitosum, Jun- 
cus squarrosus, Dicranum Schraderi. Under uppstigandet till 
bergets plateau anträffades på stenar i en bäck Fontinalis anti- 
pyretica, Scapania undulata, Bacomitrium aciculare. Ofvanpa 
berget funnos som vanligt vidsträckta betesmarker, afvexlande 
med sankare ställen, akertegar och ängar. Der växte Erica 
tetralix, Salix hastata, Leontodon hastilis, Arnica montana, Plat- 
anthera chlorantha, Cirsium heterophyllum, Gymnadenia conopsea, 
Sedum annuum, samt ofvan Fardala Cornus suecica. Af mossor 
antecknades: Aypnum fluitans, Sphagnum rigidum, Atrichum 
undulatum, Bacomitrium fascieulare, Grimmia Mühlenbeckit, 
Racomitrium mierocarpum, Andrewa petrophila. Fäardala ligger 
på bergets vestra sida strax nedom trapplagrets branter och der 
träffades beskuggade klippor, som egde många af våra på dylika 


lokaler allmänt förekommande mossor, men de mindre vanligas 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:ol. 59 


antal var ringa. Utom våra vanligaste arter växte der: Plagio- 
thecium denticulatum och nitidulum, Encalypta ciliata, Ampho- 
ridium Mougeotii, Neckera complanata, Homalia trichomanoides, 
Antitrichia curtipendula, Barbula tortuosa, Bartramia pomi- 
formis, Webera eruda, G@rimmia Hartmanni, Isothecium myurum, 
Bryum pallescens, Eurhynchium strigosum, Metzgeria furcata, 
Jungermannia barbata, Madotheca platyphylla, Plagiochila asple- 
nioides, Frullania Tamariser. Vid klippornas fot växte Circea 
alpina. 

Gisseberg, Detta berg, som äfven blifvit kalladt Hassle- 
kärrsberget och Hängsdalaberget, är af Vestergötlands siluriska 
berg det minsta, men säges vara det högsta af alla Falbygdens 
berg och är i sa fall en af de högsta punkter i hela provinsen. 
Foten ligger redan pa en temligen betydande höjd, sa att upp- 
stigandet till toppen tager ringa tid. Redan på afstånd har 
detta berg ett intressant utseende. Vid bergets fot ligger en 
herrgård, Hasslekärr, hvarigenom betesmarkerna skötas på ett 
annat sätt, dels ej betas så hårdt och framför allt ej så tidigt, 
som vanligen är fallet. Bergets nordsida bestod af goda betes- 
marker, rika på hassel och björk samt med en temligen rik 
ehuru trivial vegetation. Utom vanligare arter förekommo här 
Cirsium acaule, Salix depressa, Leontodon hastilis, Helianthemum 
vulgare, Veronica verna, Sedum annuum, Arnica montana, Woodsia 
üvensis. Dracocephalum Ruyschiana säges äfven vara funnen 
på en enstaka lokal på detta berg. Öfversta toppen utgjordes 
af goda ännu den 30 Juni orörda betesmarker, med ungefär 
samma vegetation, som den nordliga sluttningen. Salix depressa 
fanns här i mängd; spridda växte Platanthera chlorantha och 
Pyrola minor. De nordvestra sluttvingarne utgjordes af brant 
stupande ängar, rikligt bevuxna med hassel och Viburnum samt 
med en rikare och intressantare flora, så att jemte de ofvan- 
nämnda funnos här Convallaria verticillata och Campanula lati- 
folia, båda i temlig mängd, Veronica longifolia, Melandrium 
silvestre, Cirsium heterophyllum, Crepis paludosa. Mossvegeta- 
tionen var deremot fattig. I allmänhet funnos här samma mossor 


60 ZETTERSTEDT, OM VÄXTLIGHETEN PÅ VESTERGÖTL. SILUR. BERG. 


som öfverallt på Vestgötatrappen, såsom Grimmia Mühlenbeckii 
och Aartmanni, Racomitrium mierocarpum, Leskea nervosa. På 
de nordvestra sluttningarne, som hade att erbjuda någon skugga, 
växte Hurhynchium myosuroides, Mnium cuspidatum, Bartramia 
pomiformis, Frullania Tamarisci, Bryum roseum, Atrichum un- 
dulatum, Jungermannia quinguedentata. 

Älleberg. Detta berg har en mindre fattig flora än flertalet 
af Falbygdens berg och torde, åtminstone i afseende pa fanero- 
samerna, böra ställas närmast efter Mösseberg och Billingen. 
En stor del, liksom hela nordsidan af toppen, utgöres af kala 
betesmarker, men på nordöstra sidan finnas på lerskifferlagret 
vackra och rika ängar, der man har nästan alla Ållebergs växt- 
arter samlade pa ett ställe. Sedan gammalt har berget varit 
kändt såsom växtställe för Prunella grandiflora, Dracocephalum 
Ruyschiana och Seligeria recurvata. Pa nordsidan af lerskiffer- 
lagret finnas flera goda källor och vid de derifran kommande 
rännilarne växa Epilobium parviflorum, Philonotis calcarea, Bra- 
chythecium rivulare, Hypnum commutatum och filieinum. I de 
vackra ängarne pa norra och nordvestra sidan växa: Viburnum 
Opulus, Vieia silvatica, Melandrium silvestre, Cirsium acaule 
och heterophyllum, Crepis premorsa och paludosa, Leontodon 
hastilis, Inula salieina, Salix depressa, Campanula latifolia, Tri- 
folium montanum, Potentilla rupestris, Helianthemum vulgare, 
Rhamnus catharticus, Origanum vulgare, Orobus vernus, Viola 
hirta, Woodsia ilvensis, Draba incana var. strieta, Phleum Böh- 
meri, Veronica longifolia, Tanacetum vulgare, Convallaria verti- 
eillata, Pyrola minor, Platanthera chlorantha. Utom ofvan- 
nämnda mossor antecknades: Anomodon longifolius, Thuidium 
abietinum och delicatulum, Barbula tortuosa, Leptotrichum flexi- 
caule, Racomitrium microcarpum, Hypnum incurvatum, Antı- 
trichia curtipendula, @rimmia Hartmanni och Mählenbeckii, Iso- 
thecium myurum, Metzgeria furcata, Jungermannia barbata. 

Mösseberg. Här finnes en rik fanerogam vegetation pa nord- 
östra sidan, fran trapplagrets fot ofvan badinrättningen och Tings- 


högen ända fram till Jetteneds hagar. Björk, asp och hassel 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:o 1. 61 


finnas i myckenhet, derjemte träffas alm, ask, lind, hägg, ek, 
rönn. Många buskarter finnas derjemte, såsom Lonicera, Cotone- 
aster, Ribes alpinum, Viburnum, Rosa canina och mollissima, 
Rubus ideus, Cornus sanguinea, Rhamnus Frangula, Salix au- 
rita, nigricans, repens, depressa samt hastata, hvilken sednare 
växer något längre ned i de sankare delarne af Jetteneds hagar. 
Många fanerogamer växa här ofvan badinrätttningen, sasom 
Campanula latifolia och Trachelium med var. urticefolra, Py- 
rola media, Origanum, Clinopodium, Humulus, Veronica longi- 
folia, Allium oleraceum, Vicia silvatica, Lathyrus heterophyllus, 
Astragalus glycyphyllus, Valeriana officinalis, Lithospermum ofi- 
cinale, Hypericum hirsutum, Polygonum dumetorum, Tanacetum 
vulgare, Arabis hirsuta, Inula salicina, Sedum annuum och Te- 
lephium, Cuscuta europea, Trollius, Agrimonia Eupatoria, Arnica 
montana, Cirsium acaule och heterophyllum, Libanotis montana, 
Helianthemum vulgare, Melandrium silvestre, Crepis paludosa. 
I klippspringorna växte Woodsia ilvensis, Asplenium septentrio- 
nale och Trichomanis. I Jetteneds hagar vid nordöstra och 
norra sluttningen är vegetationen ännu intressantare, ty manga 
af ofvannämnda arter träffas här och derjemte äfven flere kalk- 
växter, såsom HFestuca gigantea, Epipactis palustris och latifolia, 
Gymnadenia albida, Ophrys myodes, Herminium Monorchis, 
Neottia nidus avis, Convallaria verticillata, Sceptrum Carolinum, 
Carex fulva, Potentilla rupestris, Cornus sanguinea, Cirsium 
oleraceum vid en bäck, Ononis arvensis, Carex glauca, Blysmus 
compressus, Juncus alpinus och den mycket sällsynta Orobanche 
Cirsii, som jag, oaktadt ifrigt sökande, ej var nog lycklig att 
finna. 

Ofvanpa trappen är vegetationen fattig, liksom på alla Fal- 
bygdens berg. Pa östra sidan träffas vidsträckta gräsbevuxna 
betesmarker, som utgöras af fast mark. Här finnes i mängd 
Sagina nodosa. På vestra sidan äro betesmarkerna ljungbeväxta, 
ofta sanka, och här finnes äfven en sjö, i hvilken JIsoetes växer, 
samt åtskilliga kärrväxter, sasom Cornus suecica, Erica tetralix, 


Trichophorum cespitosum, Carex pauciflora och irrigua samt 


62 ZETTERSTEDT, OM VÄXTLIGHETEN PÅ VESTERGÖTL. SILUR. BERG. 


enlist uppgift Detula nana. Nedom trapplagret pa vestra sidan 
är vegetationen en helt annan än pa östra sidan. Här träffas 
i dagen framträdande kalklager, på hvilken ej så få kalkväxter 
finnas, såsom Thalictrum simplex, Poa alpina, Draba incana 
var. stricta, Saxifraga tridactylites, Cornus sanguinea, Andro- 
sace septentrionalis, Scabiosa Columbaria, Brachypodium pinna- 
tum, Artemisia campestris, och i kalkhällarnas springor Asple- 
nium Ruta muraria. På sandstenssluttningarne vid Skår växte 
Circea intermedia. 

Hvad Mössebergs mossvegetation beträffar, sa är den mindre 
rikhaltig än den fanerogama. Man träffar ingenstädes sa rika 
mosslokaler, som pa Kinnekulle, Hunneberg och Billingen, men 
den kan dock ej sägas vara fattig pa arter, ty man har en helt 
olika mossvegetation ofvanpa berget, pa trapplagrets sluttningar 
och pa kalken. Den till utsträckningen rätt betydande skoglösa 
plateau'n ofvanpa trappen är af mig mindre undersökt, men 
synes i det hela vara fattig, då man der hufvudsakligen blott 
träffar några allmännare kärrmossor samt de för Vestgötatrappen 
synnerligen karakteristiska klippmossorna Grimmia Mühlenbeckit, 
Racomitrium microcarpum och Andreea petrophila. Vid nord- 
östra ändan träffades tvenne ovanligare arter, nemligen Cyno- 
dontium virens var. serratum vid en rännil ej sparsamt och 
Barbula inelinata ytterst sparsamt. Dessa två arter äro, så 
vidt jag känner, de enda af Mössebergs mossor, som ej blifvit 
funna på Vestergötlands öfriga siluriska berg. 

Rikast är mossvegetationen vid trapplagrets fot på östra 
sidan, ehuru der antalet af mindre vanliga arter ej är synner- 
ligen stort. Här observerades: Brachythecium populeum, Mnium 
rostratum och cuspidatum, Amblystegium subtile på träd och 
Ambl. Sprucei i hålor, Rhynchostegium depressum, Bryum palle- 
scens och capillare, Encalypta streptocarpa, Eurhynehium my- 
osuroides, Jungermannia inflata, Grimmia ovata, Leskea nervosa, 
Fissidens osmundoides, Anomodon attenuatus, longifolius, viti- 
culosus och apieulatus, den sistnämnde på sten å beskuggade 


ställen ej sparsamt, Pterigynandrum filiforme var. erassius, An- 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:ol. 63 


titrichia curtipendula, Madotheca platyphylla och rivularis, Or- 
thotrichum rupestre, Neckera complanata, Homalia trichomanoi- 
des, Barbula tortuosa. I de sankare ängarne med kalkbäckar 
vid trapplagrets fot växte: Aypnum stellatum, Kneifju, falcatum 
och commutatum, Philonotis calcarea, Pellia calycina. På norra 
sidan funnos Drachytheeium rivulare och Eurhynehium piliferum. 

På trapplagrets vestra sida i sluttningarne ofvan Klefva 
var en temligen yppig mossvegetation, men de mindre allmänna 
arternas antal var ringa. Här antecknades: Hurhynehium myo- 
suroides, Ulota Bruchü, Racomitrium microcarpum, Hypnum 
erista castrensis, Grimmia Hartmanni, Isothecium myurum, Hy- 
locomium loreum, Homalia trichomanoides. 1 ängarne nedom 
trapplagret i Klefva växte: Drachythecium albicans, Orthotri- 
chum stramineum och pumilum; samt vid en qvarn Fegatella 
conica, Fehynchostegium rusciforme, Hypnum filieinum, Webera 
albicans, Brachythecium plumosum. På kalken vid Klefva före- 
kom en mängd kalkmossor, ungefärligen desamma som pa Fal- 
bygdens öfriga kalkberg, på Öland och på Kinnekulles kalklager, 
nemligen: Pseudoleskea catenulata, Leskea nervosa, Hypnum 
molluscum, Didymodon rubellus, Hypnum chrysophyllum, En- 
calypta streptocarpa, Barbula recurvifolia, fragilis, tortuosa, 
Myurella julacea, Hypnum rugosum, Reboulia hemispherica, 
Preissia commutata, Orthotrichum anomalum och cupulatum, 
Leptotrichum flexicaule, Thuidium abietinum. På kalken vid 
Skår finnes en liknande vegetation af kalkmossor, dock är blott 
en mindre del af kalken blottad och kalkmossorna derföre färre. 
Här antecknades: Pseudoleskea catenulata, Leskea nervosa, 
Hypnum molluscum och rugosum, Barbula tortuosa, Thuidium 
abietinum, Encalypta streptocarpa, Myurella julacea. På sand- 
stenen nedom Skår funnos endast allmännare mossarter jemte 


Seligeria recurvata. 


Halleberg och Hunneberg. 


Dessa berg utgöra ett väl begränsadt florområde, som ut- 


göres af trapplagret och de små alunskiffersluttningarne vid 


64 ZETTERSTEDT, OM VÄXTLIGHETEN PÅ VESTERGÖTL. SILUR. BERG. 


trapplagrets fot samt den trånga dalen emellan båda bergen. 
Öfverallt der alunskiffern brännes, har man tillfälle att se, huru 
trappen direkte hvilar på detta lager, såsom vid Skytteklef på 
Halleberg, samt vid Mossebo, Tunhem och Nygård på Hunneberg. 
Vid det sistnämnda stället kan beröringsytan mellan de två berg- 
arterna iakttagas utmed en sträcka af + mil. Hunneberg är 
långt vidsträcktare än Halleberg och har äfven en rikare så 
fanerogam- som moss-flora. Vegetationen ofvanpa bergen är 
fattig; men sluttningarnes vegetation är vida rikare och största 
rikedomen på mossor träffas just der, de ofvannämnda lagren 
möta hvarandra. Det tredje lagret, sandstenslagret, har utan 
tvifvel ett mycket obetydligt inflytande på vegetationen, då jag 
ej ens träffat det på något ställe framträdande i dagen. Af de 
geologiska kartorna är det bekant att det, liksom alunskiifer- 
lagret, har en helt obetydlig bredd. 

Hunneberg. Detta bergs plateau är 1 allmänhet vild och 
ödslig. Jag har vandrat öfver densamma fran söder till norr, 
från Storeklef till Bergegärden och Byklef. På denna plateau 
skall det finnas 23 sjöar. De största äro Långvattnet, Grind- 
sjön och Eldmörjan, hvilka tre sjöar jag besökte jemte några 
mindre. Södra delen från Storeklef till Fagerhult är synnerligen 
vild. Den lilla gångstigen slingrar sig nästan hela vägen mellan 
klippor och berghällar och här och der passerar man öfver några 
sankare ställen. Hela denna trakt är skogbeväxt. Eljest träffas 
äfven vidsträckta mossar på sidorna om vägen. Vegetationen 
är mycket fattig. Pyrola media, Goodyera repens och Listera 
cordata växa här och der. Narthecium ossifragum finnes vid 
några af sjöarne och Hieracium Friesii ofvan Byklef. Pyrola 
umbellata är funnen på ett enda ställe. Sawifraga hirculus är 
sedan gammalt uppgifven för Hunneberg, men under sednare 
tider ej återfunnen. Mossvegetationen är äfvenledes fattig. Minst 
fattig är den dock i sjöarnes närhet, men ingenstädes träffade 
jag så många mossor, som vid Hallsjön på Halleberg. Bergets 
norra del var rikare än dess södra. Dieranella heteromalla, 


varia, cerviculata, Hypnum exannulatum, Blasia pusilla, Spha- 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:ol. 65 


gnum subsecundum och auriculatum observerades alla i närheten 
af Bergegarden och Eldmörjan; Scapania irrigua norr om Berge- 
garden nära trapplagrets norra sluttning; Dieranum montanum 
och Zophocolea heterophylla vid Stubbsjön; Scapania undulata, 
Fontinalis antipyretica, Jungermannia inflata och Hypnum ex- 
annulatum vid Sjöbäcks utlopp i Längvattnet. I hvitmossarne 
finnas alla de allmännare Sphagnumarterna, samt af sällsyntare 
Sphagnum rubellum, molluscum och Müller. Vid Längvattnet 
söktes förgäfves den af Prof. LINDBERG der upptäckta .Diche- 
lyma capillaceum. | 

MYRIN yttrar att »man i södra Sverige torde hafva svårt 
att få se en så vild trakt, som ofvanpa Hunneberg, t. ex. vid 
Eldmörjan». Nu är förhållandet det att kring Bergegården 
och Eldmörjan träffar man de mest leende trakter på berget. 
Också har trakten vid Eldmörjan sedan MYRINS besök 1831 
undergatt ofantliga förändringar. Sjön hade förut en mängdubbel 
storlek mot den nuvarande och sitt utlopp mot norr ofvan Hjerpe- 
torp. Nu har den sitt utlopp mot vester, vid Hunnebergs nord- 
vestra hörn, och detta utlopp är till en del sprängdt genom den 
hårda klipphällen. Efter uppgift skall sjön blifvit sänkt med 
14 fot. 

Långt rikare flora, så af fanerogamer som mossor hafva 
trapplagrets sluttningar. Den mot Halleberg vända nordsidan 
har en så yppig mossvegetation, att föga plats återstår för fa- 
nerogamerna, som här äro temligen få. Spridda här och der 
växa Stellaria Friesiana, Circea alpina, Cardamine hirsuta, 
Impatiens noli tangere. På ett enda ställe vid en källa nedom 
Hästevadet växte Blechnum Spicant. Rikast är fanerogama 
vegetationen på bergets vestra sida, ifrån Nygård till Storeklef. 
Ofvan Nygård funnos Sedum rupestre, Hypericum montanum, 
Festuca gigantea ymnigt, Hieracium bifidum, Stellaria nemorum 
samt sparsamt pa några ställen Festuca silvatica. I Fristorps 
hage insamlades Circ®a lutetiana i mängd, men förgäfves söktes 
der Vicia pisiformis, som under de sednare åren ej lär vara 


äterfunnen. Föröfrigt antecknades här Orobus niger, Dathyrus 
Öfvers. af K. Vet. Akad. Förh. Ärg. DS EN FOR: 


66 ZETTERSTEDT, OM VÄXTLIGHETEN PA VESTERGÖTL. SILUR. BERG. 


silvestris, Hypericum montanum, Hedera heliz; vid Storeklef 
Senecio Jacobwa. 

Trapplagrets norra sluttningar klädas af barrskog och moss- 
vegetationen är här, såsom redan nämndt är, sa yppig, att den 
nästan utestänger all annan vegetation, och ingenstädes på de 
öfriga siluriska bergen, ej ens på Kinnekulle, träffas sådana 
massor individer af en mängd stora mossarter, som här. Denna 
yppiga mossvegetation finnes utmed hela nordsidan, från bran- 
terna ofvan Hästevadet till branterna midtför Munkesten. Bran- 
terna äro högst och mossvegetationen rikast ofvan Lilleskog. 
Våra vanligaste skogsmossor, såsom Hypnum Schreberi, Hylo- 
comium splendens och triquetrum, Dicranum scoparium och 
Hypnum cupressiforme finnas i oerhörd myckenhet, och äfven 
Hylocomium loreum finnes öfverallt i största mängd, här och der 
med frukt. Dessutom observerades: Däicranum fuscescens, Di- 
cranum majus i stor mängd utefter hela sluttningen och rikligen 
fruktbärande, Dieranum longifoltum, Dieranodontium longirostre 
ofvan Lilleskog pa gångstigar, Fissidens osmundoides ofvan 
Hjerpetorp, Fissidens adianthoides, Grimmia torgquata var. pili- 
fera ofvan Lilleskog, Racomitrium aciculare, protensum och 
fasciculare, alla tre i mängd och i frukt, Amphoridium Mou- 
geotii utmed hela sträckningen i stor massa, Ulota crispa, Te- 
traphis pellucida, Webera annotina ofvan Lilleskog, Bryum 
pallescens, Mnium afine med var. elatum, Bartramia Halleriana 
i branterna mellan Munkesten och Lilleskog i mängd, Dartramia 
pomiformis och ithyphylla, Pogonatum alpinum !), Polytrichum 
formosum, Diphyscium foliosum sparsamt ofvan Lilleskog, Nec- 
kera crispa och complanata, Homalia trichomanoides, Hetero- 
cladium heteropterum flerstädes och synnerligen vacker ofvan 
Hästevadet, Antitrichia curtipendula, Isothecium myurum, Bra- 
chythecium rivulare ofvan Lilleskog, Hurhynchium strigosum 
sparsamt ofvan Lilleskog, Durhynchium myosurordes och striatum 
med var. longifolium, Burhynchium piliferum, Burhynehium pre- 
longum var. distichum ofvan Hjerpetorp, Brachythecium plumo- 


!) Funnen af Myrın. 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:o 1. 67 


sum nära Hästevadet, T’hamnium alopecurum ofvan Harfveveden, 
Plagiothecium nitidulum ofvan Hästevadet och Harfveveden, 
Plagiotheeium silesiacum och silvaticum ofvan Hästevadet, Pla- 
giothecium elegans i mängd synnerligen mellan Munkesten och 
Lilleskog, Plagiothecium undulatum utefter hela sträckningen 
och ofta i mängd samt ej sällan i frukt, Hypnum molluscum 
och erista castrensis, Hypnum palustre ofvan Hjerpetorp, Hylo- 
comium umbratum forma ramosior !) flerstädes ofvan Hjerpetorp 
och Lilleskog. Äfven funnos mänga lefvermossor och flere bland 
dem i stor mängd, såsom Sarcoscyphus emarginatus, Alicularia 
scalarıs, Plagiochila asplenioides, Scapania nemorosa, undulata 
och curta, Scapania umbrosa ofvan Lilleskog, Jungermannia 
ventricosa med var. porphyroleuca, barbata, quinquedentata och 
trichophylla, Trigonanthus bieuspidatus, Geocalyx graveolens ofvan 
Hjerpetorp, Calypogeja Trichomanis, Lepidozia reptans, Masti- 
gobryum trilobatum ymnig pa flere ställen, Pülidium ciliare, 
Radıla complanata, Madotheca rivularis ofvan Harfveveden och 
Hjerpetorp, Frullania dilatata och Tamanisei, Frullania fragili- 
folia ofvan Hjerpetorp, Lejeunia cavifolia, Pellia epiphylla, 
Metzgeria furcata, Fegatella conica ofvan Hjerpetorp. 

Vid Kartened växte Fissidens bryoides, Ulota erispa, Hypnum 
ineurvatum, Mnium afjıne, Aulacomnium androgynum, Burhyn- 
chium piliferum, Bartramia ithyphylla. 

Trapplagrets branter ofvan Nygärd hafva väl en mindre 
yppig mossvegetation än pa Hunnebergs nordsida, men den är 
mer omvexlande och derjemte i hög grad olika mot den der- 
städes befintliga. Tillika torde den vara i det närmaste lika 
artrik. Här växa: Gymnostomum rupestre i mängd och äfven 
på sina ställen rikligen fruktbärande, Dicranella varia och cer- 
viculata, Fissidens decipiens, Didymodon rubellus, Distichium 


capillaceum, Barbula unguiculata, convoluta, tortuosa och su- 


1) Den vanliga formen af Hylocomium umbratum, sådan jag tagit den i Smä- 
land, Östergötland (Omberg), Vestmanland, på Billingen, vid Christiania ete., 
är till habitus afvikande från denna, som deremot fullkomligt öfverens- 
stämmer med Kinnekulleformen och igenkännes på sina talrikare smågrenar, 
hvarigenom den till utseendet något närmar sig till Hylocomium splendens. 


68 ZETTERSTEDT, OM VÄXTLIGHETEN PÅ VESTERGÖTL. SILUR. BERG. 


bulata, Grimmia torquata var. pilifera pa trappväggarne fler- 
städes och på ett ställe i stor myckenhet, Grimmia elatior på 
stora klippblock vid trapplagrets fot, Amphoridium Mougeotü, 
Ulota erispa, Encalypta streptocarpa mycket sparsamt, Lepto- 
bryum pyriforme, Webera elongata, annotina och albicans, alla 
tre temligen sparsamt, Dryum pallescens, Mnium cuspidutum, 
afıne, undulatum, rostratum, punctatum, Bartramia ithyphylla 
och pomiformis, Philonotis capillaris!) mycket sparsamt, Pogo- 
natum aloides sparsamt, Neckera erispa och complanata, Ano- 
modon longifolius, attenuatus och vitieulosus, Heterocladium hetero- 
pterum, Brachythecium glareosum, albicans, rivulare, populeum, 
plumosum, Burhymehium myosuroides, striatum med var. longi- 
folium, piliferum, prelongum med var. distichum och Stokesii, 
Rhynchostegium depressum, Thamnium alopecurum, Plagiothecium 
elegans, Hypnum Sommerfeltü, filieinum, incurvatum och Lind- 
bergü, Hylocomium brevirostrum. Dessutom hafva här flere 
sällsynta arter blifvit funna af Prof. LINDBERG, såsom Mieli- 
choferia nitida, Anodus Donianus, Eurhynchium crassinervium, 
Hypnum imponens. Lefvermossorna äro proportionsvis mindre 
talrika. Utom vanligare arter observerades här: Scapania com- 
pacta och curta, båda sparsamma, Jı ungermannia pumila mycket 
sparsamt, Madotheca platyphylla, Frullania fragilifolia, Fega- 
tella conica, Preissia commutata. Dertill ma läggas den af Prof. 
LINDBERG funna Madotheca levigata. 

Halleberg. Detta bergs plateau har i det hela likhet med 
Hunnebergs och bestar omvexlande af skogsmark och mossar. 
Der finnes en bred ny körväg öfver berget. Jag vandrade öfver 
detsamma från sydvest till nordost. Bergets sydvestra del utgör 
liksom ett afskildt berg och benämnes »Häcklan», hvilket för- 
medelst en dal, benämnd »Draget», är afskildt från hufvudberget. 


Hallebergs ättestupa tillhör denna afdelning af berget. Den nord- 


!) Denna synes mig vara samma art, som den jag fann på Billingen och som 
tyckes mig tillhöra Philonotis capillaris. LINDBERG omtalar för Hunneberg 
en Philonotis parvula, som väl är samma form, som den jag nu funnit 


(jemf. Harrm. El. ed. 10, v. II, p. 46). 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:o 1. 69 


ligaste i Venern utskjutande ändan utgör också liksom ett berg 
för sig och har fått namn af »Hallesnipan», hvilket genom »Öfver- 
dalen» är skildt från det öfriga berget. VWVegetationen ofvanpa 
Halleberg är i det hela ganska fattig. Vid nya vägen finnas 
Dicranella cerviculata och subulata samt Atrichum tenellum; i 
Store mosse Sphagnum Mülleri; i närheten af Ekbacken Sca- 
pania irrigua. Vid Hallebergs enda sjö, Hallsjön, var visser- 
ligen den fanerogama vegetationen fattig; men mossvegetationen 
var mindre fattig. och särskildt voro lefvermossorna relativt 
många. Här observerades: Narthecium ossifragum, Goodyera 
repens, Plagiothecvum undulatum, Hylocomium loreum, Dicranum 
majus, Racomitrium aciculare och fasciculare, Fissidens osmun- 
doides, Hypnum crista castrensis, Dicranum fuscescens, Ulota 
erispula, Tetraphis pellucida, Sphagnum subsecundum och mol- 
luscum, Scapania undulata och umbrosa, Sarcoscyphus emargi- 
natus med forma atra, Jungermannia pumila, attenuata, erenu- 
lata, barbata, inflata, ventricosa, trichophylla, Trigonanthus bi- 
cuspidatus, Sphagnoecetis communis forma atra, Calypogeja Tri- 
chomanis, Ptilidium eiliare, Fossombronia pusilla, Pellia epiphylla. 

Trapplagrets sluttningar äro pa Halleberg i allmänhet långt 
torrare och växtfattigare än på Hunneberg. Detta gäller i främsta 
hand de mot Hunneberg vända höga branterna, som äro i hög 
grad torra och växtfattiga. Tiden tillät mig ej heller egna så 
stor uppmärksamhet at detta bergs branter, som åt de vida 
växtrikare på Hunneberg, och insenstädes observerade jag någon 
rikare vegetation, utom vid Skytteklef, der man finner åtskilliga 
sällsyntare mossor. Ofvan Skytteklef växte Grimmia Mühlen- 
beckii, Heterocladium heteropterum och den på trappen allmänna 
Andrecwa petrophila. I sjelfva klefven funnos: Gymnosiomum 
rupestre, Fissidens adianthoides, Didymodon rubellus, Distichium 
capillaceum och inclinatum, Grimmia torquata var. pilifera, 
Amphoridium Mougeetü, Bryum pallescens, Mnium hornum, 
Bartramia pomiformis, Philonotis capillaris, Neckera erispa, 
Heterocladium heteropterum, Brachythecium plumosum, Eurhyn- 


chium piliferum och Stokesü, Plagiothecium nitidulum och ele- 


70 ZETTERSTEDT, OM VÄXTLIGHETEN PÅ VESTERGÖTL. SILUR. BERG. 


gans, Hypnum molluscum, Hylocomium loreum. Lefvermossorna 
voro ej mänga och nästan endast allmänna arter, sasom Pla- 
giochila asplenioides, Madotheca rivularis, Frullania dilatata och 
Tamarisci, Lejeunia cavifolia. Vid vägen nedom Skytteklef pa 
alunskifferlagret växte: Trichostomum spadiceum, Barbula con- 
voluta, Didymodon rubellus, Webera albicans högst sparsamt 
vid en källa, Trigonanthus bicuspidatus. 

Om man jemför Halle- och Hunne-bergs mossvegetation med 
Kinnekulles, sa finner man åtskilliga likheter, men äfven be- 
stämda olikheter. Sa spelar slägtet Sphagnum en mycket större 
rol på dessa berg, i främsta hand genom sina oerhörda massor 
individer, men äfven genom sin nära dubbelt större rikedom på 
arter. Sphagnum cuspidatum och fimbriatum äro temligen spar- 
samma på Kinnekulle, men här ymniga. Alla Kinnekulles 
Sphagna finnas här och derjemte Sphagnum rubellum, mollu- 
scum, Mülleri, subsecundum och auriculatum. Motsatt är för- 
hällandet med slägtet Mnium. Detta slägte är sa till arter som 
individer rikare pa Kinnekulle. Visserligen förekommer äfven 
på Halle- och Hunne-berg en art synnerligen ymnigt, nemligen 
Mnium hornum; men de öfriga såsom Mnium undulatum, pun- 
ctatum, cuspidatum och ajıne växa mer spridda, Mnium rostra- 
tum är sparsam, och de på Kinnekulle växande Mnium spino- 
sum, serratum, orthorhynchum och stellare tyckas helt och hållet 
saknas. Antalet mossarter, som växa på Kinnekulle, men ännu 
ej blifvit funna på Halle- och Hunne-berg, är ganska betydligt. 
Åtskilliga af dessa torde väl framdeles blifva funna på de sist- 
nämnda bergen, men manga finnas der säkert icke, hvilket i 
synnerhet torde vara fallet med Kinnekulles förnämsta kalk- 
mossor. De arter som finnas här, men tyckas saknas på Kinne- 
kulle, äro utom de ofvannämnda Sphagna följande: Dierano- 
dontium longirostre, Grimmia torquata var. pilifera, Mielicho- 
feria nitida, Webera elongata, Bartramia Halleriana, Philonotis 
capillaris, Dichelyma capillaceum, Hhylocomium brevirostre. I 
afseende på lefvermossorna är förhållandet ett helt annat. Ehuru- 


väl för Kinnekulle äro kända 55 arter och för dessa berg väl 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:ol. 71 


ej mer än 50, lider det dock intet tvifvel att de äro rikare på 
dessa växter än Kinnekulle. Först och främst finnas många 
arter här i långt större massa, såsom Sarcoscyphus emarginatus, 
Jungermannia albicans och trichophylla, Calypogeja, Lepidozia, 
Mastigobryum, Lejeunia, Pellia m. fl., och ej så fa af dessa bergs 
lefvermossor tyckas saknas på Kinnekulle, såsom Scapania ne- 
morosa och compacta, Sphagnoecetis communis, Madotheca levi- 
gata, Frullania fragilifolia, Fossombronia pusilla. Ymnigare på 
Kinnekulle äro Plagiochila asplenioides och Madotheca platyphylla. 

Manga temligen sällsynta eller mindre allmänna mossor äro 
gemensamma för båda de här jemförda florområdena, men det 
intressantaste dervid är, att vissa af dessa växa långt ymnigare 
på Kinnekulle, andra åter på Halle- och Hunne-berg. Utom 
ofvan anförda Mnia ma såsom ymnigare på Kinnekulle anföras: 
Eurhynchium prelongum under många former, Hurhynchium 
strigosum, Thamnium alopecurum, Rhynchostegium depressum, 
Hypnum incurvatum, Sommerfeltii och molluscum, Anomodon 
viticulosus och longifolius, Neckera crispa, som visserligen finnes 
i mängd på Halle- och Hunne-berg, men dock är langt ymnigare 
pä Kinnekulle, Encalypta streptocarpa Barbula tortuosa, Lep- 
totrichum flewicaule, Didymodon rubellus, Gymnostomum rupestre. 
Utom ofvannämnda Sphagna förekomma ymnigare pa Halle- 
och Hunne-berg följande arter: Plagiothecium undulatum och 
elegans, Heterocladium heteropterum, Hylocomium loreum, som 
väl är ymnig pa Kinnekulle, men ännu talrikare härstädes, Pu- 
rhynchium myosuroides, Anomodon attenuatus, Polytrichum for- 
mosum, Racomitrium fasciculare och protensum, Dieranum majus, 
som är ännu ymnigare här än pa Kinnekulle, Distichium inelinatum. 

Hvad mossvegetationens yppighet beträffar, stå de moss- 
rikaste delarne af Hunneberg knappt efter någon punkt i södra 
eller mellersta Sverige, men till arternas antal är detta område 
tydligen underlägset både Kinnekulle och Omberg och står i detta 
afseende sannolikt äfven efter Billingen, hvars företräde i så fall 
väl betingas af Billingens betydligt större areal. 


73 


Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1876. N:o 1. 
Stockholm. 


Om Arionider och Limacinider i Zoologiska 
Riksmuseum; 


A: Frän Azorerna, insamlade af Professor SMITT och Doktor 
ENGDAHL under Korvetten Josefinas expedition pa Atlan- 
tiska oceanen, och 


B: Från företrädesvis de nordligaste delarna af Skandinavien. 
Af A. W. Mare. 


[Meddeladt den 12 Januari 1876 ] 


‚Professor 8. Lovin öfverlemnade för någon tid sedan at 
mig till granskning dels de landsniglar, som Herrar SMITT och 
ENGDAHL hade tillfälle att insamla under ett kort uppehåll på 
Azorerna, och dels åtskilliga dylika från hufvudsakligast de 
nordligaste delarne af Skandinavien, jemte uppmaning att afgifva 
en redogörelse för alltsamman. Denna har, sedan jag återsände 
nämda samlingar, af brist på tid ända tills nu fått vänta på 
sig; men då både den ena och den andra samlingen innehåller 
åtskilligt af intresse, äfven hvad angår den geografiska utbred- 
ningen af dessa djurformer, har jag nu omsider varit i tillfälle 
att, efter de anteckningar, som jag vid tillfället gjorde, samman- 
fatta följande redogörelse, hvilken jag härmedelst har äran att 
till Kongl. Vetenskaps-Akademien öfverlemna. 

- Uti sitt arbete »Histoire Naturelle des Acores», Paris 1860, 
har ARTHUR MORELET, sid. 137—143, under rubriken »Limaci- 
des» lemnat en uppgift pa de af honom derstädes funna arter 
och varieteter utaf hithörande djurformer. Dessa äro: 

1. Arion rufus, 


2: »  fuscatus, 


74 MALM, OM ARIONIDER OCH LIMACIDER I ZOOLOGISKA RIKSMUSEUM. 


3. Arion subfuseus, 


4. Limax maximus, 


Sr » variegatus, 
6. » gagates och 
i » — agrestis, med fyra i det följande omnämnda 


varieteter. 
3. Viquesnelia atlantica MORELET, och 
9. Testacella Maugei. 


Att med säkerhet yttra något om de »arter», särskilt af 
Artonide, som MORELET upptagit, men hvilka ej ertappats utaf 
den svenska expeditionen, detta tilltror jag mig ej, med fästadt 
afseende pa de allt för knapphändiga beskrifningar, som MORELET 
lemnat. För det föreliggande materialet skall jag deremot lemna 
en sammanfattad redogörelse, och öfverlemnar åt framtiden iden- 
tifieringen af de utaf hans arter, som tilläfventyrs kunna vara 
tvifvelaktiga. 

För korthetens skuld och för att ej bringa oreda i synony- 
mien, citeras uti det följande, för sa vidt exemplar föreligga, 
endast MORELET och det lilla arbete utaf mig sjelf, som under 
titeln »Skandinaviska landsniglar» o. s. v. är infördt i Göteborgs 
Kongl. Vet. och Vitt. Samhälles Handlingar, 10 häftet, 1870. 


> 


A: Från Azorerna. 


Prolepis fuscus (MÜLL.), MALM, 1. c. sid. 43. 

Ett 15 m.m. längt och ett 7 m.m. längt exemplar uti sam- 
lingen, från Sao Miguel, Val de Furnas. Båda tillhöra den 
alders- eller färg-varietet, som O. F. MÜLLER kallade Zimax 
einctus. 

Anm.: Exemplaren tillhöra L. fuscatus MORELET, med 
hvilken förmodligen äfven hans subfuscus, grundad pa ett utbil- 
dadt eller annars något olika färgadt individ, sammanfaller. 


Milax gagates (DRAP.), MORELET. 
Utaf denna art förekommo uti samlingen tvenne sma exem- 


plar, nemligen ett af 22 m.m. längd och tillhörande var. « 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:o 1. 75 


MORELET, samt fran Säo Miguel, Val de Furnas, eller samma 
lokal, hvarest äfven MORELET tog denna varietet. Det andra, 
som tillhör var. 8 MORELET, haller 15 m.m. i längd och är 
från Säo Miguel, Caldeira das Sete Cidades. 
Agriolimax agrestis (L.), MALM, 1. c., sid. 69. 
a: Forma typica, = Limaw agrestis, var. d, »albido-strami- 
neus, capite rufescens, atomis nigris sparsis», MORELET. 
1): 8 exemplar, bland hvilka flera fullväxta, från Sao 
Miguel, Val de Furnas. 
2): 3 exemplar, af hvilka det största är halfväxt, från 
Säo Miguel, Ponta Delgada. 
Således tillsammans 11 expl. 
Anm.: Denna form är till färgen fullkomligt lik den, som 
af mig, 1. c., sid. 69, pl. 3, fig. 8, upptagits såsom den hos oss 
typiska, hvilket här är liktydigt med den vanligast förekommande. 
b: Forma pallidegrisea, = MORELETS var. a. 
1): ett litet exemplar från Sao Miguel, Val de Furnas. 
2): ett mycket litet exemplar från Santa Maria. 
3): 12 exemplar, af hvilka några medelstora, från Sao 
Miguel, Caldeira das Sete Cidades. 
Således tillsammans 14 expl. 
Anm.: Ett och annat af exemplaren från den sistnämda 
platsen har åtminstone svagt antydda fläckar på manteln, hvadan 
sådana exemplar utgöra öfvergångar till forma typica. 
ce: Forma violaceo-nigricans, = MORELETS var. y. 
1): 5 exemplar, af hvilka tvenne större, från Sao Miguel, 
Val de Furnas. | 
2): ett exemplar från Sao Miguel, Caldeira das Sete 


Cidades. 
Således tillsammans 6 expl. 


Anm. 1: Bland exemplaren från den förstnämda platsen 
förekommer ett, som är så att säga enfärgadt violett-svart; 
tvenne hafva små fläckar på kroppens sidor, således öfvergångar 
till den typiska formen, och ett är tecknadt så, att det står 
midt emellan a och c. Exemplaret från den sistnämda lokalen 


76 MALM, OM ARIONIDER OCH LIMACIDER I ZOOLOGISKA RIKSMUSEUM. 


tycks utgöra en öfvergäng till var. 8, »griseo-rufescens» MORELET 
enär det, ehuru ej utbildadt, troligen aldrig blifvit sa mörkt som 
ifrågavarande, eller y MORELET. Någon tydlig var. p MORELET, 
fanns ej bland de af expeditionen hemförda exemplaren. 

Anm. 2: Former, sådana som b och c, har jag, 1. c., sid. 
78, anfört såsom ej sällan förekommande i Sverige. 

Anm. 3: Så få exemplar, som de under de olika formerna 
a, b och c anförda, äro troligen ej tillfyllest för att draga några 
slutsatser med afseende på den ena eller andra formens allmän- 
nare förekommande på platsen; men det förefaller mig som om 
b vore den allmännare, hvadan han skulle kuina anses vara 
den typiska formen på Azorerna. Detta vore ock i analogi med 
hvad man känner rörande vissa färgade, högre djurformer, till 
exempel bland foglarna, eller att en mörkare färgteckning, hos 
en och samma art, framträder i samma mån tydligare som for- 
men i fråga tillhör ett nordligare bälte. Här kan det i så fall 


vara nog att erinra om formerna utaf Budytes flava (L.). 


B: Från Skandinavien, 


Lochea atra (L.), MALM, sid. 31: Fyra exemplar från 
Motala, tagna i Juni 1835, ett från Lämunda i Östergötland, 
taget af Hr WIDEGREN, samt två från Stavanger i Norge, tagna 
af Hr v. FRIESEN. 

Ett medelstort exemplar utaf var. castanea föreligger der- 
jemte, taget vid Carlshamn af Prof. C. J. SUNDEVALL. 

Lochea alba (L.) MALM, sid. 37: Var. nigro-punctata n. 
Utaf denna intressanta varietet förefunnos i samlingen fem exem- 
plar, tagna vid Stavanger i Norge, af V. FRIESEN. 

Han liknar fullkomligt den typiska formen, utom det att 
han har svarta punkter på manteln och på ryggen af bakkroppen; 
men här äro de knappt synliga utan med hjelp af förstorings- 
glas. Isynnerhet på mantelns frampart, midt ofvan, äro dessa 
punkter ofta mer eller mindre sammanflytande. Ett exemplar 
har till och med likasom ett svart band på manteln, midt ofvan. 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:ol. 77 


Denna färgvarietet är fullkomligt lik ett exemplar utaf en 
dylik från Hellebek pa norra delen af Sjelland i Danmark, hvil- 
ket godhetsfullt blef lefvande tillsändt mig för ett par år sedan 
utaf Hr JONAS COLLIN i Kjöbenhavn. Öfver detta exemplar 
gjordes genast följande anteckningar, hvilka det kan vara på sin 
plats att här meddela. 

Exemplaret är fullkomligt likt den typiska formen, sådan denna 
af mig på anförda ställe är beskrifven och afbildad på planschen 
1, fig. 2; men det afviker något till teckning, hvilken afvikelse 
är, 1 detalj, följande: 

Framtill har manteln, midt ofvan, ett utaf små, molnlikt 
ställda, svartgraaktiga punkter bestående längsband, som midt 
öfver andhålet delar sig till tvenne bakåt divergerande, men slut- 
ligen konvergerande band, hvilka på bakkanten af manteln 
sammanflyta till ett enda. Innanför den långsträckt ägglika ring, 
som bildas af dessa band på bakparten af manteln, finnas några 
få, spridda, mörka punkter; men utanför nämda, mörka teckning, 
som framtill är mörkast, finnas ytterst få, (3—5), sådana 
punkter, hvilka äro belägna framom andhålet och nära intill det 
mörka längsbandet. Rundt omkring andhålet finnas ock några, 
men ändå mer sammanflytande, mörka fläckar. Såväl öfre som 
nedre trefvarne, likasom ansigtet och pannan, äro svartaktiga. 
På bakkroppen, midt ofvan, samt framtill till samma bredd som 
bredden af den mörka ringen baktill pa manteln, finnes en svart- 
aktig skuggning, som framtill upptager 10—11 kölserier, men 
baktill sammandrager sig mot slemvårtan, mot och isynnerhet på 
hvilken färgen är mörkast samt gråsvart. Denna mörka skugg- 
ning uppkommer likaledes af talrika, molnlikt ställda småfläckar, 
hvilka både äro störst och mest samlade emellan smakölarna. 
Nedåt sidorna, saväl på bakkroppen som på manteln, finnes ej 
en enda mörk punkt. De mörka tvärstrecken på den gula fot- 
kanten äro längst baktill något mörkare och bredare än hos den 
typiska formen. Det blaaktiga fältet ofvanför bakkroppens spets 
är ock försedt med en svartgaaktig skuggning, som är en till 


spets försvinnande fortsättning af den mörka skuggningen på 


78 MALM, OM ARIONIDER OCH LIMACIDER I ZOOLOGISKA RIKSMUSEUM. 


ryggen. Under är kroppen hvitgulaktig, utåt kanten af foten 
mörkast samt der försedd med glest ställda, svagt antydda, 
svartaktiga tvärstreck. Svetten färglös. Den gula färgen upp- 
kommer genom små, gula punkter. 

I en ställning af samma natur som den citerade figuren, är 
detta exemplar 15 millim. kortare än denna, således nästan 
fullväxt. 

Bland Riksmusei arionider öfverraskades jag af att finna 
tvenne exemplar utaf denna art, men af den typiska formen, 
tagna utaf mig sjelf vid Passvig-elfvens mynning, 1 skogsdungen 
vid Buoris och Glebs kapell, således i grannskapet af den 70:de 
breddgraden, den 24 Augusti 1841. Detta är väl ock den nord- 
ligaste breddgrad, under hvilken en Zochea eller till och med en 
arionid hittills blifvit träffad; ty Prolepis fuscus, har mig veter- 
ligen ej observerats nordligare än 69”, intill hvilken breddgrad 
MIDDENDORFF fann honom vid Lappmarkens kuster invid Is- 
hafvet. Exemplaren, ehuru gamla och något klena, voro således 
utaf ett större intresse, hvadan de underkastades den sorgfälli- 
gaste men på samma gång varsammaste behandling; och sedan 
jag slutligen lyckats att uttaga raspskifvan, hvars tänder hade 
samma utseende som |. c., pl. 1, fig. 2a, 25 och 2c, fanns ej 
det minsta tvifvel om att dessa exemplar hörde till ifragavarande 
art. Bada voro ganska unga individer; och öfver en och hvar 
särskilt har jag gjort följande anteckningar. 

a): Totallängd 32 m.m. Kölserier invid manteln, på krop- 
pens ena sida, 28. Serier invid fotkanten, 34, samt längsserier, 
en half mantellängd bakom slutet af manteln och vinkelrätt emot 
kroppens längdaxel, 25. Färg hvitgulaktig, med ett svartblått 
streck på basen af den öfra trefvaren; ofvan öfverallt med mi- 
kroskopiska, gulaktiga punkter. 

b): Totallängd 23 m.m. Kölserier invid manteln, på krop- 
pens ena sida, 28. Serier invid fotkanten, 34, samt längsserier, 
en half mantellängd bakom slutet af manteln och vinkelrätt emot 


kroppens längsaxel, 26. Färg lika med föregående exemplar. 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:ol. 79 


Prolepis fuscus (MÜLL.), MALM, sid. 43. Gotska Sandön, 
7 exemplar, 'EısEn och STUXBERG 1867; Bohus, Nord-Koster, 
3 exemplar, LJUNGMAN 1865; Kinnekulle, WIDEGREN, 2 exem- 
plar; samt tre exemplar från @vickjocks lappmark af hvilka 
åtminstone ett är hemfördt af V. FRIESEN. Härförutan före- 
ligga fyra exemplar från Norge, tagna af MARKLIN; två från 
Qvickjock, hemförda af BOHEMAN, och sex från Sävast ön i 
Lule a, af ©. G. SILFVERSVÄRD. 

Prolepis hortensis (FER.?) MALM, sid. 49. Gotska Sandön, 
ett exemplar, EISEN och STUXBERG, 1867. 

Bulimax (Heynemannia) maximus (L.), MALM, sid. 54. 

Uti samlingen fanns ett nästan utbildadt, prydligt exemplar, 
som den 11 September 1841 tagits af BOHEMAN vid Bellevue, 
straxt utanför Stockholm. Detta exemplar afviker ifrån det af 
mig på pl. 4, fig. 10 afbildade exemplaret blott derutinnan, att 
alla de mörka fläckarna äro jemförelsevis små och med få undan- 
tag, runda, hvadan exemplaret är »lo-färgadt» i ordets fulla be- 
märkelse, ja, åtminstone på manteln, fullständigt erinrande om 
Leopardens färg. 

Pa zoologiska sektionens möte i Kjöbenhavn den 8 Juli 1873, 
hade jag tillfälle att omnämna detta fynd hos oss, hvarvid jag 
likväl anmärkte, att exemplaret »kanhända nyss införts med så- 
dana växter, som införskrifvits» 1), hvilket yttrande jag här 
ätergifver. 

Eulimaz (Heynemannia) einereo-niger (WOLF), MALM, sid.57. 

Utaf typiska exemplar förekom uti samlingen ett ungt från 
Lämunda i Östergötland och ett dylikt från Kinnekulle, båda 
tagna af WIDEGREN; samt ett utbildadt exemplar, men med en 
rad större fläckar på bakkroppens hvardera sida, taget på Gotska 
Sandön, år 1867, af EISEN och STUXBERG, och slutligen ett 
utan nämda sidofläckar och mer närmande sig var. niger, lika- 
ledes från nämda ö hemfördt utaf samma naturforskare. Härtill 
kommer slutligen ett utbildadt exemplar af var. albicans, taget 
vid Lämunda i Östergötland af Hr WIDEGREN. 

1) Forhandl. ved de Skand. Naturf. 11:te Möde, sid. 414. 


20 MALM, OM ARIONIDER OCH LIMACIDER I ZOOLOGISKA RIKSMUSEUM, 


Malacolimax tenellus (NILSS.), MALM, sid. 65. 

Utaf denna art förefunnos två exemplar, hvilka Hrr EISEN 
och STUXBERG tagit på Gotska Sandön, år 1867. 

Agriolimax agrestis (L.), MALM, sid. 69. 

Utaf den typiskt färgade formen föreligga två exemplar från 
Bohuslän, Nordkoster, tagna af LJUNGMAN 1865, samt tre exem- 
plar utaf den hvitgulaktiga formen, tagna i Augusti och Sep- 
tember, år 1840, vid Björknäs invid Odensjön i Skåne, af Hr 
PETERSON. 

Agriolimax agrestis, ferus MALM, sid. 90. = Limax nor- 
vegicus WESTERLUND Fauna moll. terr. et fluv. Suec., Norv. et 
Danie, sid. 22. 

Tvenne exemplar, hvardera af omkring 6 m.m. längd, funnos 
i samlingen, hvilka BOHEMAN hemfört från Qvickjock i Lapp- 
land. Exemplaren lågo i ett glaskärl tillsammans med två utaf 
Prolepis fuscus, hvadan man kan förmoda att B. tagit den sam- 
tidigt på någon skogsbacke under samma förhållande som båda 
dessa former förekommo under min färd genom Ringerige i Norge, 
ar 1868. 

Raspskifvans tänder äro sadana, som jag afbildat dem efter 
Ringerige-exemplar, 1. c., sid. 92. Kölserie-formeln var för det 
ena exemplaret 22, 30, 20; för det andra, 23, 30, 20. 

Lehmannia marginata (MÜLL.), MALM, sid. 83. 

Tvenne små exemplar förefunnos uti samlingen, tagna i 
Norge af MARKLIN; ett utbildadt, från Gotska Sandön, hemfördt 
af EISEN och STUXBERG; tvenne från Bohuslän, Nordkoster, 
tagna af LJUNGMAN år 1865, samt ett litet exemplar från Kinne- 
kulle, taget af WIDEGREN. 


Stockholm, 1876. P. A. Norstedt & Söner. 


En 
N 
DR 


ÖFVERSIGT 


KONGL. VETENSKAPS-AKADENIENS 
FÖRHANDLINGAR. 
Ärg. 33. 1876. MM. 2. 


Onsdagen den 9 Februari. 


Med anledning af en från Kongl. Maj:t till Akademien af- 
låten nådig remiss å ansökningar om tillstånd att uppföra ski- 
bordsdammar i Motala ström, afgåfvo Hrr S. LovÉN, ÅNGSTRÖM 
och SMITT infordradt utlåtande, hvilket af Akademien godkän- 
des såsom grund för hennes eget underd. yttrande i ämnet. 


Sedan en af Kongl. Maj:t förordnad särskild komité af- 
gifvit underd. betänkande i fråga om ordnande af det sedan en 
följd af år tillbaka fortgående meteorologiska observationsarbetet 
‘ombord på svenska fartyg, efter de grunder som blifvit antagna 
vid en år 1874 i London hållen internationel konferens för be- 
handling af frågor om meteorologiska observationers anställande 
till sjös, och sedan detta Komitebetänkande blifvit till Akade- 
mien remitteradt för yttrandes afgifvande, föredrogs och god- 
kändes ett af Hrr EDLUND och LINDHAGEN på Akademiens 
anmodan i ämnet afgifvet utlåtande, på grund hvaraf en under- 
dånig skrifvelse skulle till Kongl. Maj:t aflätas. 


Åfvenledes godkändes ett af Hrr EDLUND, K. STYFFE, F. 
L. EKMAN och STENBERG enligt uppdrag afgifvet utlåtande i 
fråga om dynamit-upplag för beslutade sprängningsarbeten vid 
Stadsgårdshamnen i hufvudstaden, öfver hvilken fråga Öfverståt- 
hållare-Embetet hade begärt Akademiens betänkande. 


Lektorn vid Östersunds högre Elementarläroverk P. OLSSON 
hade afgifvit berättelse om den resa, som han med understöd af 


2 


Akademien sistlidne sommar utfört i Jemtland för undersökning 
af fiskarnes helminther och parasitiska krustaceer. 


Hr SMITT afgaf berättelse om den resa, som han förliden 
sommar på allmän bekostnad utfört för att taga kännedom om 
de erfarenheter, som i utlandet blifvit gjorda angående ändamals- 
enligaste konstruktionen och inredningen af museibyggnader för 
naturhistoriskt ändamäl, och under hvilken resa han besökt sa- 
dana museer i Tyskland, England, Holland, Belgien och Danmark, 
som kunde antagas erbjuda några för ändamålet nyttiga upp- 
lysningar. 

Hr GYLDÉN iulemnade och redogjorde för en af honom 
sjelf författad afhandling med titel: »Transformation af ett ut- 
tryck, innehållande elliptiska transcendenter, jemte tillämpning 


deraf på utvecklingen af den så kallade störingsfunktionen» *. 


Hr NORDENSKIÖLD meddelade: 1:0) en uppsats af Dr A. ' 
STUXBERG: »Myriopoder från Sibirien och Waigatsch-ön»*; 2:0) 
en uppsats af Kandidaten E. JADERIN: »Geografiska ortsbestäm- 
ningar utförda under den senaste expeditionen till Novaja Semlia 
och Kariska hafvet»*; 3:0) af Professor BORENIUS öfverlemnade 
Magnetiska observationer, som enligt öfverenskommelse blifvit 
utförda på Helsingfors observatorium samtidigt med dem, som 
anstäldes under svenska expeditionens öfvervintring pa Spets- 
bergen 1872—1873. 


Sekreteraren öfverlemnade en uppsats af Intendenten A. W. 


MALM: »Om monoecism hos fiskar». 


Följande skänker anmäldes: 
Till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. 


Från K. Nederländska Regeringen. 
Flora Batavia, Afl. 218—226. 
SNELLEN VAN VOLLENHOUEN, S. ©. Pinacographia, P. 1—2. Haag 
1875. 4:0. 
(Forts, & sid. 10.) 


| 3 


Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1876. N:o 2. 
Stockholm. 


Transformation af ett uttryck, innehållande elliptiska 
transcendenter, jemte tillämpning deraf på utveck- 
lingen af den s. k. störingsfunktionen. 


Af Huco GYLDÉN. 


[Meddeladt den 9 Februari 1876.] 


För något mer än 5 år sedan meddelade jag Dr E. V. ASTEN 
ur mina manuskript en transformation af uttrycket för qvadra- 
ten öfver afstandet emellan tvenne himlakroppar, hvilken trans- 
formation af honom blifvit begagnad vid härledningen af all- 
männa uttryck för den Enckeska kometens Jupitersstöringar 
i en viss del af dess bana. Ehuru den på nämnda trans- 
formation grundade methoden visserligen ledt till ett fullt till- 
fredsställande resultat, alldenstund de funna uttryckens konver- 
gens är ganska betydlig, så var dock sjelfva vägen, på hvilken 
detta resultat ernaddes, både lång och mödosam. Orsaken här- 
till var hufvudsakligen den, att uttrycket för qvadraten öfver 
afständet emellan de båda himlakropparna omedelbart angafs 
under formen af en trigonometrisk serie, hvars argument var 
den elliptiska integral, som äfven 1 slutresultatet utgör det ena 
argumentet. Man förfar dock, sasom sednare undersökningar 
visat, vida fördelaktigare, om man tills längre fram uppskjuter 
dylika serieutvecklingar, samt till en början opererar med andra 
funktioner af ifrågavarande argument. Det uttryck, hvars ut- 
veckling här hufvudsakligen kommer i fråga, kan nämligen på 
grund af några ändliga relationer transformeras till ett annat, 


hvilket tillåter en vida beqvämare behandling än det förra. 


4 GYLDEN, OM UTVECKLING AF STÖRINGSFUNKTIONEN. 


Att anföra ifrågavarande transformation jemte en använd- 
ning af densamma vid härledningen af allmänna störingsuttryck, 
utgör föremålet för följande framställning. 

Till en början måste jag upprepa nägra satser, som blifvit 
bevisade i min afhandling »Studien auf dem Gebiete der Störungs- 
theorie». St. Petersburg 1871, hvartill jag här skall foga några 
andra. 

Betecknas 


.o.eoe. 


således äfven 
n(— 2) = (1 SR ge‘ -12)1 TE gierY-1®)(1 = gie 2\ 18) 


der q är den från theorin för de elliptiska funktionerna bekanta 
qvantiteten, så är, i det med K betecknas den fullständiga 
elliptiska integralen af första slaget, 
NER (5) N Ve) 
(1) ö am\— )® ENG en 
Ofvanstäende oändliga produkter kunna lätt utvecklas i se- 
rier, och man finner: 


n Deo en gBeaV 18 _ glögeV 12 ARE 
0 
| gie? 1% Se ql0g—4V — 12 ar glesY—ı@ Ba 


— (=) =1 NME + föga NET MET Er NEN 
20 


Ne An glgaY—ı@ az Be 


der vi med A, betecknat qvantiteten 


De gt u g" a Så 
(Cl cf) (1 — 95)? (1 — 9°)? Ba SN 
1 — 
(EEE NL NET 


Insättes 1 de sist anförda uttrycken x + — i st. för «, så 
befinnes 
a nle+s)=1+ ge 1 + gPet 1 + glsee\ ala >10) N 


+ gie aN ar ı quesV 12 geh I 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:0 2. 5 


1 SOME SAMER 6 MEG 

nl - 2-2) 1+ge? ge U go en I 
AL gierY—ı® AV eV 12 ar. 

För funktionerna [7(x)|? och [n(z)]? äga åter följande 


är (Ce + g?le 


serieutvecklingar rum, dervid vi beteckna 
AD = [APA +2 + 2g +...) 


AD [42]? [29 + 29° + 2425 + a, 
1 + geaV-1@ 4 a IL 

no = dd 
Bi JL que eV —1® 2 g2e-sY-ı@ Su 


ana a g’e 
1 


N ar ql2e-8\ pur 
au gderY -ı® 2 g2esY—ı® Sun 


samt en analog för [„(-«)]. Man inser pa grund häraf att 
[iroar —APn[ar2e + 2) Are else) 

2 2 2 2 TE 
Ina) [räd] 


I enlighet med antaget bruk beteckna vi modylen för den 


alte . 2K . 
elliptiska funktionen am == ® med k, samt vidare: 


1-YV 1— 32 
a gez: 
een 
“ 1+V1-—%2 
0. S. V. 
Det är nu ganska lätt att visa, att förhållandet Å = helt enkelt 


av 
kan uttryckas medelst Vk,. I theorin för de elliptiska funk- 
tionerna läres nämligen följande sats 


au Al nich 
AE Mar Vor NR SE a 
eo Da On. 


Utbyter man i denna formel Vd mot 4, så måste samtidigt k 
utbytas mot &k,, hvarefter man med hänseende till de anförda 
uttrycken för Al” och A|” omedelbart inser riktigheten af re- 
lationen 


6 GYLDEN, OM UTVECKLING AF STÖRINGSFUNKTIONEN. 
Härpa kunna vi i st. för relationerna (2) uppställa följande 


[nr =4P(nla20+5) Nele 2) 


[n(- Ar (9 -20-,)- NY, ler 22+3)\. 
Genom att med hvarandra multiplicera de oändliga pro- 


dukterna, hvilka blifvit betecknade med (x) och nl 2+5) finner 
man omedelbart följande relation 


n(@)nle + >) = (92) 
der vi, såsom ofvan, beteknat 
79222) = (1 — g?e*' a — g6e-+Y 12)(] — glgeY —12) u 
Insättes nu värdet för = ur ofvanstående relation i uttrycket 
(1), så fås 


„iam(*)e RN ae) 
4 n(g,%) 


Men, sasom ofvan, finner man 


n(9”, 22)n(4> 20 3)= n(g4, 4), 
således äfven 
Van VOR aan (z+5)n (le 22+2) 
e we =46 R 
n(g*; 4x) 
och man kommer slutligen, genom att upprepa de anförda trans- 


formationerna, da nämnaren antager gränsvärdet 1, till följande 
resultat 


(9) famn = Vi (anat 2]nlor22+3) 


x (9,4043) Sa 


Efter dessa förberedelser ga vi nu att angifva uttrycket 
N n 
en oK en 
> Velen Due 
D 2? = (1 + 21, Cos Pam = 2+4] +22} 
såsom funktion af de med „(x) betecknade transcendenterna. 
För detta ändamal sönderdela vi först detsamma i tvenne kom- 


plexa faktorer, och beteckna dervid 


u = LI, Cos A 


vh Sin 4; 
vi hafva då 


‚ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:0 2. id 


D 


w|S 


n 
= {I+(u+V-1 ei u TN 2 

6 _— oK n 

KRETS m el 2. 

De båda faktorerna till höger om likhetstecknet, hvilka vi skola 

beteckna med 7 och 77, skilja sig från hvarandra endast der- 

igenom att tecknen för x och v i dem äro ombytta. Det är 

derföre nog, att endast behandla den ena faktorn, t. ex. T, då 

de med denna utförda transformationerna omedelbart gälla för 


7, endast — x insättes 1 st. för x samt — vi st. för v. 


Med stöd af relationen (1) finna vi nu först och främst 


n 


7: = [n(a) ne) + VET (> a). 
På grund af relationerna (3) erhålles vidare 
[n(2)P-+(u+YV =Tv)eY—[n(— 2) = 
AP U- V kalu + Y=193,(9 20 + 3) 
+[a+ VD) VRe? 1®n(9,-22-3)) 


2 
hvarmed slutligen finnes 


V 2—2 SÅ > 
vi — 18 n(a i . 
5 


GE RE) 
1-Viz(w+V=Io)}e - 
u+V—1loVk Ve n(g, -22-) Be 
— —2g 2 
1- YVk,(u+ V Io) 7 (4, 2z+ =) 
Modylen för den komplexa qvantiteten 


AVEL VA 
1- Vk,(u+ V -1o) 


är under sadana förhällanden, som ega rum dä ofvanstäende 
uttryck användes i störingstheorin, vida mindre än /\; man kan 
‚derföre med större fördel utveckla den sista faktorn i uttrycket 


n 

för T 2 efter potenserna af 7, än det ursprungliga uttrycket 
n 

för DD” 2 hade utvecklats efter multiplerna af 2 am 2. Om 


nu modylen för 'F är väsentligen mindre än Vk,, så torde en 
sådan utveckling efter potenserna af PF äfven vara den lämpli- 
gaste, som här kan komma 1 fråga, men det inträffar dock ganska 


8 GYLDEN, OM UTVECKLING AF STÖRINGSFUNKTIONEN. 


ofta, att den reella delen deraf så litet skiljer sig från Vk, på 
samma gång som den imaginäras har ett mycket litet absolut 
värde, så att man förfar ännu fördelaktigare om man, efter att 
hafva satt 
F=Vk,+te+VY-1ß 

verkställer utvecklingen af ifragavarande faktor efter potenserna 
af @+V-1ß. För dessa qvantiteter « och £ finner man lätt 
följande uttryck 
AFA UV ky )[wA + ky) — 2V ky] + 02V kall + ka) 

(1 -- uV ky)? + vek, 
1 — uV bk, + V ky (u —V ky) EL 1— k, 

(1 —uV ky)? + vik, (1 — uV ky)? + vg 


B=V 


Då vi nu införa dessa värden i uttrycket (5) begagna vi 
oss tillika af följande beteckningar 


ji a er) 

m n (9,22 + =) 

1+V%, 2-2! ale 0 ee) 

n (9,22 + 5) 
er) 
ee n(g,2= + 2) 

ne, 22-5) 


— oV— 12 I 
1+ Vr, e? 1 
1 n (322 +2) 


hvarefter följande uttryck vinnes 


(6) T 32 drin re 
I1-V7,(0+V-19)}2 


u (« r Vz] Ip)? U2 — al 


För den andra faktorn 7) Keen har man ett fullkomligt ana- 
logt uttryck, nämligen 
7 & en na eg 
I1-VYR,(w-V - 10) )2 


4 2) (a Ip 0,2 — Br A 


der 7’, och U, beteckna de eh som erhällas om man i 
uttrycken för 7’ och U utbyter z mot — «. 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:o2. 9 


n 
Det ursprungliga uttrycket för D” 2? har således blifvit 
transformeradt i en produkt af tvenne serier, hvilka vanligen 
konvergera mycket hastigt. De särskilda termerna 1 dessa se- 


rier innehålla, förutom konstanta och hastigt aftagande koeffi- 
n 


cienter, produkter af T'2 med potenser af U, eller af T',? med 
potenser af U,. Dessa produkter äro beroende af den föränder- 
liga x, men dessutom endast af den enda konstanta parametern 
q, hvaraf k, k, och k, kunna anses såsom funktioner. Det har 
emellertid visat sig, att man 1 ganska många fall, sannolikt till och 
med i alla, vid härledningen af allmänna uttryck för kometstöringar 
på grund af föregående transformationer, ernår en tillräckligt 
hastig konvergens under antagande af ett och samma värde för q, 
hvilken qvantitet i följd af problemets beskaffenhet ej är bunden 
vid något annat vilkor än det, att konvergensen i slutresultatet 
må blifva så stor som möjligt. I följd af denna omständighet 
kunna de numeriska räkningar, som åsyfta allmänna störings- 
uttryck, i ganska väsentlig grad afkortas. Man kan nämligen 


redan i förväg en gang för alla beräkna en tabell, som innehåller 


N 
utvecklingskoefficienterna för produkterna 7’, 2 U”. 


N 
Da funktionen D” 2 användes i störingstheorin, blifver den- 


samma multiplicerad med Siner och Cosimer för jemna multipler 
2K 
7U 
potenser af 


af am 


x, eller om den komplexa formen bibehälles, med jemna 


NE 1am >E ds 
e Zn 
I slutresultatet kommer derföre att förefinnas följande kombination 


2 ee 2 gg ST 
Na, m, s) = UTAN ONE N 
således funktioner, som bero af fyra indices. Emedan dock an- 
talet af värden, som komma att tilldelas dessa indices, ej är 
synnerligen stort, så behöfver den tabell, som innehåller ut- 
vecklingskoefficienterna af ifrågavarande funktioner ej blifva allt- 
för vidlyftig. 


10 
Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. 
(Forts. fr. sid. 2). 


Frän Antropologiska Sällskapet i Stockholm. 
Tidskrift för antropologi och kulturhistoria, Bd. 1: H. 1. 


Från Svenska Jägarförbundet. 
Ny tidskrift, 1875. 


Från Nederlandsch Entomologisch Vereeniging i Haag. 
INyelseinite, NA (OS SINE 


Från Bataviaasch Genootschap van Kunsten en Wetenschappen i Batavia. 

Verhandelingen, D. 37—38. 

Tijdschrift voor Taal-, Land- en Folkenkunde, D. 21: 3-6; 22: 1-6; 
208 lo 

Notulen, D. 12: 1-4; 13: 1—2. 

Från K. Natuurkundig Vereeniging voor Nederlandsch Indie i Batavia. 

Natuurkundig Tijdschrift, D. 33. 


Frän Observatorio de Marina. 


Anales. Sece. 1: 1870; Secc. 2: 1870, 1871, 1874. 


Från Physikalische Gesellschaft i Berlin. 
Fortschritte der Physik, Jahrg. 26—27: 1. 


Frän Naturhistorischer Verein i Bonn. 


Verhandlungen, Jahrg. 31. 


Från Medicinisch-Naturwissenschaftliche Gesellschaft i Jena. 
Zeitschrift, Bd. 9: 4; 10: Suppl. 


Från K. Universitetet i Kiel. 
Schriften, Bd. 21. 


Från Physikalisch-Ökonomische Gesellschaft i Königsberg. 
Schriften, Jahrg. 14—15. 
Geologische Karte der Provinz Preussen, Bd. 9—17. 
Frän K. Universitetet i Strassburg. 


Akademiskt tryck, 1874, 1875. 46 st. 
(Forts. å sid. 56). 


11 


Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1876. N:o 2. 
Stockholm. 


Myriopoder från Sibirien och Waigatsch ön samlade 
under Nordenskiöldska expeditionen 1875. 
Af ANTON STUXBERG. 
Tafl. II. 


[Meddeladt den 9 Februari 1876.) 


Savidt jag af literaturen känner äro från hela Sibirien med 
ön Sakhalin hittills kända endast 10 arter myriopoder. De äro 
1) Lithobius sibiricus GERSTF., 2) Lith. rapax MEIN., 3) Sco- 
lioplanes sacolinensis MEIN., 4) (eophilus longicornis (LEACH) 
GERSTF., 5) Geoph. pilosus MEIN., 6) Julus terrestris (LIN.) 
GERSTE., 7) Julus amurensis GERSTF., 8) Julus armatus GERSTEF., 
9) Platydesmus amurensis GERSTF., 10) Craspedosoma dahuri- 
cum GERSTF. 

Jämte andra landarthropoder, som insamlades under Prof. 
NORDENSKIÖLDS senaste expedition till Novaja Semlja och 
Sibirien, hopbragtes äfven ett icke ringa och för beskrifning 
dugligt material af myriopoder. Den hemförda samlingen, som 
nu föreligger bearbetad, innesluter 18 arter. Af dessa är en, 
Geophilus pilosus MEIN., förut känd från norra Asien, väl ej 
från Sibiriens fasta land, men från den närbelägna ön Sakhalin, 
två andra, Lithobius erassipes L. KocH och Polyzonium ger- 
manicum BRANDT, äro sedan länge funna i Europa, alla de 
öfriga, 15 arter, äro för vetenskapen nya. 

Sammanställa vi samtliga för närvarande från Sibirien kända 
myriopoder i en systematiskt ordnad öfversigt, så får denna 
följande utseende: 


12 STUXBERG, MYRIOPODER FRÅN SIBIRIEN OCH WAIGATSCH ÖN. 


CHILOPODA. 
1. Lithobius ostiacorum n. sp. 
2. » sibiricus GERSTF. 
3. » rapax MEIN. 
4. » princeps n. sp. 
5. » scrobiculatus n. sp. 
6. » suleipes n. sp. 
To » Nordenskiöldii n. sp. 
8. » formicarum n. sp. 
& » crassipes L. KocH. 
10. » fugax n. sp. 
JUk, » vagabundus n. sp. 
12. » captivus n. Sp. 


13. Scolioplanes sacolinensis MEIN. 
14. Geophilus sibirieus n. sp. 


15. » longicornis (LEACH) GERSTF. 
16. » pilosus Mein. 
CHILOGNATHA. 


17. Iulus terrestris (LIN.) GERSTF. 
138. »  profugus n. sp. 

19. » amurensis GERSTF. 

20. » armatus GERSTE. 


Fe 


Polydesmus clavatipes n. sp. 


Nn 


» tabescens n. sp. 


se 


Craspedosoma dahuricum GERSTF. 


DD NN D 


Pr 


» cylindricum n. sp. 
25. » deplanatum n. sp. 
26. Platydesmus amurensis GERSTEF. 


27. Polyzonium germanicum BRANDT. 


Sådan vår kunskap .för närvarande är om sammansättningen 
af Sibiriens myriopodfauna, erbjuder hon knappast någon an- 
knytningspunkt för en jämförelse” med andra land. Ty bland de 


27 uppräknade arterna utgöres det ojämförligt största antalet, 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:0 u. .13 


ej mindre än 23, af sådana former, som hittills äro funna ingen 
annorstädes än uti Sibirien. Och hvad de öfriga fyra angar, 
så synes det mig troligt, att två af dem, de af GERSTFELDT 
under namnen Geophilus (Arthronomalus) longicornis (LEACH) och 
Tulus terrestris LIN. uppförda representera helt andra, om också 
med dessa närbeslägtade arter. Det är nämligen föga antagligt, 
att två så utprägladt europeiska former som dessa skulle mot 
öster långt bortom Baikal äga en sa vidsträckt spridning som 
till Songaris inflöde i Amur, der den senare, eller till floden 
Schilka, der den förre säges hafva blifvit funnen. Man ma 
umgas mycket försigtigt med dylika uppgifter och ej obetingadt 
sätta lit till dem. De två öfriga slutligen, Lithobius  crassipes 
L. KocH och Polyzonium germanicum BRANDT, äro såsom redan 
nämndt sedan längre tid tillbaka kända från Europa. Den förra 
är en i Europa talrikt förekommande och vida omkring spridd 
art (se längre fram), han förekommer äfven på Nord-Afrikas 
kust, och mot norden går han i Europa långt utom skogens om- 
råde, ty han är funnen på Waigatsch ön, hvars sydända redan 
ligger 45 geogr. mil norr om trädgränsen. I Sibirien är han 
funnen vid Jenissej mellan 6l:sta och 64:de graden nordl. bredd, 
och sannolikt skall han träffas der ännu langt nordligare. Po- 
lyzonium germanicum ater är en sydligare form. Han är funnen 
i Kaukasus, Polen, Tyskland, Frankrike vid Paris, i Danmark, 
1 södra Sverige till Bohuslän (58°—59° N. L.), och i Finland 
skall han förekomma vid Finska viken (60° N. L.), men ej vi- 
dare norrut!). Under sådana förhållanden förefaller det något 
egendomligt att i Sibirien vid Jenissejfloden finna honom så langt 
mot norden som vid 66° 17’ N. L. På skandinaviska halfön är 
han en bland de aldra sydligaste chilognather man träffar på, vid 
Jenissej var han den första af samma ordning, som den öfver 
Sibirien återvändande svenska expeditionen fann under sin färd 
uppför floden. Det synes mig af dessa skäl antagligt, att denna 


1) Uppgiften om artens förekomst i Finland är mig meddelad af Dr RICHARD 
SIEVERS i Helsingfors, hvilken är sysselsatt med en monografisk behandling af 
Finlands myriopoder. 


14 STUXBERG, MYRIOPODER FRÅN SIBIRIEN OCH WAIGATSCH ÖN. 


senare art äger sitt ursprungliga centrum icke i Europa, ej heller 
i Kaukasus, utan i mellersta Asien; och kanske har han under 
sin spridning tagit delvis samma vägar, som den massa af växter, 
hvilka i Europas flora för närvarande utgöra ett lån från den 
vidtgrenade Altaikedjan. Men sådant låter sig ännu endast 
gissningsvis säga. 

Innan jag öfvergår till beskrifningen af de hemförda arterna, 
ma jag till sist göra följande korta erinringar. Platydesmus 
amurensis GERSTF. är representant af ett slägte, hvaraf förut 
endast en art var känd, från Mexiko. Craspedosoma deplanatum 
n. sp. står genom sitt om en typisk Polydesmus i högsta grad 
paminnande utseende ensam i sitt slag och har ingenstädes i 
verlden någon känd närbeslägtad form. <Crasped. dahuricum 
GERSTF. och Crasped. cylindricum n. sp. kunna betraktas såsom 
vikarierande former för den europeiska Cr. Rawlinsu LEACH, 
ty deras stora likhet tyder på ett nära befryndadt ursprung. 
Polydesmus elavatipes n. sp. är en form af det genom sina egen- 
domligt bildade ben utmärkta underslägtet Icosidesmus HUMB. 
& SAUSSURE, hvaraf, savidt jag känner, endast en art är be- 
skrifven, från Nya Zeeland. Undantager jag Lithobwus sibiricus 
GERSTF., som efter nutida fordringar blifvit mycket bristfälligt 
beskrifven och antagligen är en kollektivart, jämte Lithob. ostia- 
corum mn. sp., hvilken är en Lithobius s. str. !), så hänföra sig 
de öfriga Lithobierna till den afdelning af subgenus Archtlitho- 
bius, som utmärker sig genom fyra, aldrig flera, tänder pa andra 
käkfotparets coxaldel jämte i regeln tjugo antennleder, och hvars 
centrum, om man far döma af de 119 hittills kända arterna af 
slägtet Lithobius i vidsträcktare bemärkelse, synes ligga i norra 
eller nordöstra Asien, men som äfven har nagra representanter 
i Europa och minst lika manga i det Californiska kustlandet. 

Det visar sig af det föregående, att den sibiriska myriopod- 


faunan delar ytterst litet med Europa gemensamt, och detta 


1) Jfr A. STUXBERG, Genera et Species Lithobioidarum (Öfvers. K. Vet.-Akad:ns 
Förhandl., årg. 82 (1875) N:o 3), der pag. 8 de sex subgenera äro karak- 


teriserade. 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:o 2. 15 


gemensamma är af sådan beskaffenhet, att det pekar åt Asien 
såsom dess utgångspunkt. För en säker kännedom om formernas 
geografiska utbredning, oftast tyvärr sa svar att tyda, är det 
icke likgiltigt att säga, att Asien har från Europa, eller Europa 
har från Asien de eller de arterna. Sibiriens myriopodfauna är 
allt för mycket, att jag sa ma säga, sjelfständig i sin samman- 
sättning, för att här skulle kunna blifva tal om äkta »europeiska 
former». Man kommer sanningen närmast, synes mig, om man 
säger, att hvad Europa har af myriopoder gemensamt med Si- 


birien, det har Europa tagit mot som ett lån från Asien. 


1. Lithobius ostiacorum n. sp. 


Lamina cephalica subeircularis, lateribus valde rotundatis, 
eadem longitudine ac latitudine, infra marginem posticum im- 
pressionibus duabus rotundate triangularibus evanidis, laevis, setis 
-rigidis longis sparse vestita. 

Antenne articulis 20 cylindraceis, longe setosis composit&, 
dimidiam corporis longitudinem assequentes. 

Oeuli ellipsoidei, ocellis 9—10, in series 3 (1+3, 2, 3—1 
+3,3.3) rectas longitudinales digestis, compositi. 

Cox& pedum maxillarium secundi paris dentibus 2+2 haud 
validis armat&, sinu mediano angulari prope que profundo ac 
lato, antice setis longis vestite. 

Scuta dorsualia leviter rugosa et sparsissime pilosa, 3,5, 8, 
10, 12,14 margine postico magis magisque sinuata, 1, 2, 4, 6, 7, 
9, 11, 13 rotundata et 3 suleis parvis preedita, 9, 11, 13 angulis 
postieis productis. 

Scuta ventralia convexiuscula, postica pr&sertim sparse pi- 
losa, omnia impressionibus angularibus. 

Pori coxales rotundi, in So 3, 3, 4, 3—3, 4, 4, 3—4, 4,4, 3 
—4, 4, 4, 4—4, 4, 5, 4—4, 5, 4, 4—5,5,6,4, in 99 3,4,4, 4-4, 
4,4, 4—5,5,5,5. 

Pedes primi paris calcaribus 0, 0, 1—0, 1,1. 


16 STUXBERG, MYRIOPODER FRÅN SIBIRIEN OCH WAIGATSCH ÖN. 


Pedum analium articulus primus inermis. 

Pedes anales mediocres, longitudine tres partes antennarum 
zquantes, haud incrassati, unguibus 2, calcaribus 1, 3. 2, 0 ar- 
mati. Mas articulo 5:to supra profunde sulcato. 

Unguis genitalium femineorum integer, acutus. Calcarium 2 
paria, quorum exterius interiore multo majus. 

Color dorsi testaceus, interdum vitta abrupta obscuriore, 
ventris pallidior, griseus. Caput multo obscurius quam dorsum. 

Longitudo corporis 12—14 m.m., antennarum 6 m.m., pedum 
analium 4 m.m. | 

Hab. circa flumen Jenissej ad Krasnojarsk (56°), Kolmo- 
gorova (59° 30), Verschininskoj (68° 45‘), Dudino (69° 15)). 

Kroppsformen är oftast långsträckt, någongång obetydligt 
robust; de främsta segmenten äro märkbart smalare än de mel- 
lersta och bakre. Färgen är på ryggen brungul, någongång med 
ett otydligt och afbrutet mörkare längsband. Buksköldarne äro 
gulgrå och fötterna hafva dessas färg, men deras två yttersta 
leder äro nästan alltid tydligt brungula. Hufvudskölden är mör- 
kare än den öfriga kroppen. 

Antennernas leder äro alla långa, cylindriska, den yttersta 
märkbart längre än, men aldrig dubbelt så lång som den närmast 
föregående. Hos ett individ var venstra antennen sammansatt 
af 28 leder, hvilket måste anses som en abnormitet. 

Ocellerna (vidst. fig. 1) äro ordnade 
i tre longitudinela, raka rader framom 
en större sidoocell (1+3,3, 3; 1+3, 
3,2; 1+3,2, 3). 

Ryggsköldarne äro nästan släta, obetydligt skulpterade, för- 


sedda med ytterst spridda och korta hår. Sidokanterna äro 
isynnerhet hos yngre individer starkt uppåt böjda. Nionde rygg- 
sköldens hörn äro ej sällan obetydligt utdragna. 

Af analbenens sporrar äro den mellersta på tredje och den 
inre pa fjerde leden mycket smala och dubbelt längre än de 
sidoordnade samt ej utstående som dessa, utan riktade starkt 


bakåt i en mycket spetsig vinkel mot den resp. ledens längd- 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:o2. 17 


axel. Fenite ledens öfversida är hos hanen försedd med en djup 
fåra, men denna fåra saknas hos den fullvuxna lika väl som 
hos den unga honan. 

Honans genitalklor äro långa, spetsiga, odelade. Sporrarne 
äro fyra, af hvilka de två yttre äro tjocka och robusta, i spet- 
sen hastigt afsmalnande, samt ojämförligt större än de två inre 


spjutformade. 


2. Lithobius princeps n. sp. 


Lamina cephalica subquadrata, lateribus valde rotundatis, 
latitudine majore quam longitudine, setis sparsissimis longis vestita. 

Antenne articulis 20 cylindraceis, rigide setosis composite, 
longitudine tertiam partem corporis vix assequentes. 

Oculi ellipsoidei, ocellis 18—19, in 5 series transversas di- 
gestis (1+4,4,4,3,2—1+3, 4,5, 4, 2), compositi. 

Cox& pedum maxillarium secundi paris dentibus 2+2 brevi- 
bus, validis, nigris armat&, sinu mediano profundo et lato, fere 
duplo latiore quam longiore. 

Sceuta dorsualia sat rugulosa, s&pissime subglabra, angulis 
posticis rotundatis. 

Scuta ventralia plana vel subplana. 

Pori coxales magni, rotundi vel medii transversi, ovales, in 
aa 5, 5, 6, 5—6, 6, 6,6, in 22 6, 7,6, 7—T,T,T,T. 

Pedes primi paris calcaribus 2, 2, I. 

Pedum analium articulus primus inermis. 

Pedes anales mediocres, inflati, sparse et rigide setosi, un- 
guibus 2, calcaribus I, 3, 2, I armati. 

Unguis genitallum femineorum ad basin inflatus, bilobus, 
lobo superiore paullo breviore quam inferiore. Calcarium 2 paria, 
crassa, valida, exterius interiore parum majus. 

Color dorsi et capitis brunneus vel castaneus, ventris et 
pedum flavus vel griseus. 

Longitudo corporis (18—)21 m.m, antennarum et pedum 
analium 6,5 m.m. 


Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Ärg. 33. N:o 2. 2 
& 


18 STUXBERG, MYRIOPODER FRÅN SIBIRIEN OCH WAIGATSCH ÖN. 


Junior: 

Antenn& artieulis 20 subeylindraceis. 

Oculi ocellis-10 in 4 series transversas digestis (1+1, 3, 3, 2). 

Cox& pedum maxillarium secundi paris dentibus2 +2 armate. 

Pedes primi paris calcaribus 0, 0,1. 

Pedes anales calcaribus 1, 3, 2, 0. 

Pori coxales 4, 4,4, 4 rotundi. 

Longitudo corporis 11 m.m. 

Juvenis: 

Antenne articulis 17 moniliformibus. 

Oculi ocellis 5 in 2 series digestis (1+2,2). 

Cox& pedum maxillarium secundi paris dentibus 2+2 armat. 

Pedes primi paris calcaribus 0, 0, 1. 

Pedes anales calcaribus 1, 1,1, 0. 

Pori coxales 2, 1, 1, I magni, rotundi. 

Longitudo corporis 7 m.m., antennarum 1,7 m.m. 

Pullus pedum paribus 10. Duo paria gignunt: 

Antenne articulis 17 moniliformibus. 

Oculi ocellis 3 in seriem simplicem curvatam digestis. 

Coxz& pedum maxillarium secundi paris dentibus 2+2 armate. 

Pedes primi paris calcaribus 0, 0, 1. 

Longitudo corporis 3,3 m.m., antennarum 1 m.m. 

Hab. circa flumen Jenissej inter 61 et 62 gradus lat. bor. 

Kroppen är medelmättigt långsträckt, ganska robust; de 
främre segmenten knapt märkbart smalare än de mellersta. 
Ryggen är enfärgadt brungul eller kastanjefärgad och hufvudet 
är oftast af samma färg, någon gång obetydligt mörkare. 

Antennernas leder äro cylindriska, tätt hårklädda, alla nästan 
af samma längd. 

Ocellerna (vidst. fig. 2) äro 18—19, ordnade 
cirkelformigt framom en större sidoocell. 


7 


oO 28900 Ryggsköldarne u tydligt, men ej djupt 
59 ÖS skulpterade, oftast hårlösa. 
n Analbenen äro tjocka och uppblästa, i längd 


motsvarande en tredjedel af kroppen. 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:o 2. 19 


Honans genitalklor äro tvaflikade, vid basen mycket tjocka 
och uppsvälda. Sporrarne äro fyra, korta och tjocka, nästan 
lika långa. 


3. Lithobius serobiculatus n. sp. 


Lamina cephalica subquadrata, latitudine majore quam longi- 
tudine, foveis 6 rotundis plus minus profundis pone et 3 ante 
suturam frontalem predita. 

Antenne articulis 20 cylindraceis composite, dimidiam cor- 
poris longitudinem haud assequentes. 

Oculi ellipsoidei, ocellis 17, in 4--5 series transversas cur- 
vatas vel irregulares digestis, compositi. 

Cox& pedum maxillarium secundi paris dentibus 2+2 brevi- 
bus, validis armat&, sinu mediano semicirculari, haud profundo. 

Scuta dorsualia rugosa, sparsissime hirsuta, angulis posticis 
rotundatis. 

Scuta ventralia plana vel subplana. 

Pori coxales 6, 7, 7, 6 (9) magni, rotundi vel medii ovales, 
transversi. 

Pedes primi paris calcaribus 1, 2, 1. 

Pedum analium articulus primus inermis. 

Pedes anales (mutilati). 

Unguis genitallum femineorum bilobus, lobis latis, curtis, 
nigris, inferiore duplo minore quam superiore. Calcarium 2 paria, 
exterius interiore haud multo majus. 

Color dorsi testaceus, capitis brunneo-testaceus, ventris et 
pedum griseus. 

Longitudo corporis 16 m.m. 

Hab. circa flumen Jenissej ad Pupkovskij (64° 42°). — 
Unum tantum specimen (2) vidimus. 

Af denna ganska utmärkta art har expeditionen hemfört 
endast ett exemplar, en äldre hona, tyvärr något bristfälligt, så 
till vida som analbenen saknas. Genom sina flesta karakterer, 
såsom hufvudsköldens afrundning, ocellernas antal och disposition, 


antennernas längd och deras form, andra käkfotparets tand- 


20 STUXBERG, MYRIOPODER FRÅN SIBIRIEN OCH WAIGATSCH ÖN. 


beväpning, ryggsköldarnes form och skulptur, höftporernas antal 
och utseende, första (och kanske äfven sista) fotparets tagg- 
beväpning samt de honliga genitalklornas bygnad, kommer den 
nära Lith. princeps, men den fullkomligt afvikande färgtecknin- 
gen, som hos denna senare alltid är ljust kastanjebrun, samt 
isynnerhet hufvudsköldens egendomliga urgröpningar skilja de 
båda arterna säkert åt. 

Hufvudet är strax framom pannsuturen försedt med en stor 
och mycket djup rundadt triangelformig urgröpning samt framom 
denna med två mycket mindre och rundade sådana. Bakom 
pannsuturen ligga i en böjd rad och på ungefär lika afstånd 
från hvarandra fyra rundade urgröpningar, af hvilka de två 
mellersta äro de största och djupaste. Bakom dessa två midtel- 
urgröpningar följer ytterligare ett par smärre och mindre tydliga. 


4. Lithobius sulcipes n. sp. 

Lamina cephalica subeircularis, margine postico fere recto, 
setis paucis vestita. 

Antenn& articulis 20 moniliformibus, rigide setosis compo- 
site, quorum ultimus 2 praecedentibus longitudine zqualis, di- 
midiam corporis longitudinem prope assequentes. 

Oculi ellipsoidei, ocellis 10—13 in series 3 longitudinales, 
rectas vel subreetas (1+4, 3, 2—1+5, 4, 3) digestis, postico 
maximo et longo intervallo ab ceteris distante. 

Cox® pedum maxillarium secundi paris dentibus 2+2 vali- 
dis, nigrescentibus armat&, sinu mediano non profundo, ad mar- 
ginem anticum pilis sparsis magnis vestite. 

Scuta dorsualia subl®via, postica pr&sertim sparse pilosa, 
omnia angulis posticis rotundis, 3,5, 8, 10, 12, 14 margine postico 
magis magisque sinuata, 1, 2,4, 6,7,9, 11,13 recta. 

Seuta ventralia posteriora convexiuscula, anteriora medio 
impressa, 5—13 angulis postieis sulco obliquo profundo praditis. 

Pori coxales rotundi, in Yo 2, 3, 3, 3—3, 3, 4, 3—3, 4, 3, 3 

—3, 5, 4, 4, in 29 3,4, 4, 3—3, 4, 4, 4. 
Pedes primi paris calcaribus 0, 0, 1—0, 1,1. 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:o 2. 21 


Pedum analium articulus primus inermis. 

Pedes anales mediocres vel breves, vix vel minus inflati, 
articulis 4, 5, 6 supra sulcatis, unguibus 2, calcaribus (1, 2, 0, 0—) 
1, 3, 1, 0—1, 3, 2, 0—1, 3, 2,1. 

Unguis genitalium femineorum integer, acutus vel subacutus. 
Calcarium 2 paria, interius exteriore plerumque duplo brevius. 

Color dorsi testaceus, interdum vitta longitudinali abrupta 
que ac capite obscuriore, ventris et pedum dilutior. Pedes 
anales sepissime fusco-annulati. 

Longitudo corporis 14 m.m., antennarum 6 m.m., pedum 
analium 4,7 m.m. 

Hab. circa flumen Jenissej ad Krasnojarsk (56°), Vorogova 
(60° 55), Podkamenno Tunguskoj (61° 40°), Nischnij Inbatskoj 
(63° 50), Baklanovskij (64° 25), Troitskoj (65° 45’), Goroschin- 
skoj (66° 17). 

Kroppsformen är medelmättigt robust eller något långsträckt, 
och de främsta segmenten äro märkbart smalare än de följande. 
Färgen är grågul, stundom brungul, oftast med ett längsgående 
mörkare band. Hufvudet är mörkgrått och analfötternas 4:de, 
5:te och 6:te leder äro i bakre ändan oftast mörkt bandade. 

Antennerna äro långa, af kroppens halfva längd eller mera, 
och sammansatta af länga, cylindriska, nästan lika stora leder, 
ej omväxlande större och mindre; ändleden motsvarar till sin 
längd de två närmast föregående sammantagna. 

Ocellerna (vidst. fig. 3) äro 
stälda i tre mer eller mindre raka 
longitudinela rader sålunda: 1-+ 
4,3, 2—1+5, 4, 3, och den från- 
skilda större ocellen baktill befinner sig nästan i linie med mel- 
lersta raden. 


Ryggsköldarne äro släta eller omärkligt skulpterade, de 
bakersta isynnerhet försedda med spridt stälda små borst. 

Analfötterna äro af medelmåttig längd; deras sporrbeväp- 
ning är i regeln 1, 3, 1, 0—1, 3, 2, 0—1, 3, 2, 1, men någongång, 


isynnerhet hos yngre exemplar, 1,2,0,0. På öfre sidan äro 4:de, 


22 STUXBERG, MYRIOPODER FRÅN SIBIRIEN OCH WAIGATSCH ÖN. 


5:te och- främre delen af 6:te leden starkt farade, och den 5:te 
har stundom äfven en svagare fara pa undre sidans bakre hälft. 
Hos yngre individer framträder fåran ofvan svagt, och nagon- 
gang, till och med hos i det närmaste fullvuxna honor, saknas 
hon helt och hållet. Oftast äro äfven det nästsista fotparets 
4:de och 5:te leder ofvan farade. 

Honans genitalklor äro starkt nedåt böjda, tämligen hvasst 
tillspetsade och odelade, undertill icke urhålkade. Sporrarne 
äro 4, alla hvasst spjutformade, de yttre ända till dubbelt längre 
än de inre. 

Arten påminner genom sin kroppsform och färg i hög grad 


om Lithobius ostiacorum. 


5. Lithobius Nordenskiöldii n. sp. 


Lamina cephalica subeircularis, longitudine paullo majore quam 
latitudine, levis, setis sparsis vestita. 

Antenn&e articulis 20 (17, 18,19) brevibus, crassis, dense et 
rigide setosis composit&, duplam capitis latitudinem longitudine 
&quantes. 

Oculi ocellis 4—7 magnis, in duplici serie longitudinali dis- 
positis, compositi. 

Cox pedum maxillarium secundi paris dentibus 2+2 va- 
lidis, conicis, haud nigris, quo intervallo distantibus, margine 
antico-laterali setis nonnullis armat«. 

Scuta dorsualia levia, postica pr&sertim pilis longis sparse 
vestita, omnia angulis posticis rotundatis, 1, 3, 5, 8, 10, 12, 14 
margine postico sinuata, primo excepto haud elevata, 2, 4, 6, Te 
Da lanrecha! 

Scuta ventralia omnia plana vel convexiuscula, impressioni- 
bus angularibus nullis vel brevibus. 

Pori coxales rotundi, in Jo 1, 2, 2, 2—4, 4, 4, 3, in 29 
30333, | 

Pedes primi paris calcaribus 0, 1,1. 


Pedum analium articulus primus inermis. 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:o%. 23 


Pedes anales breves, incrassati, unguibus 2, calcaribus 1,2, 
‘0,0—1,2,1,0—1,2,2,0. Mas processu magno articuli quinti 
setigero. 

Unguis genitalium femineorum conicus, integer. Calcarium 
2 paria, brevia, conica. 

Color trunei testaceo-brunneus, capitis cum trophis et an- 
tennis zque ac ultimorum segmentorum cum pedibus analibus 
brunneus. 

Longitudo corporis 6—10 m.m., antennarum 1,s--3,5 m.m., 
pedum analium 2—3 m.m. 

Hab. circa flumen Jenissej ad Sopotschnaja Korga (71° 40'), 
Dudino (69° 15), Selivaninskoj (65° 55), Pupkovskij (64° 42’), 
‚ Nischnij Inbatskoj (63° 50°), Vorogova (60° 55). 

Kroppsformen är robust och de främsta segmenten äro lika 
breda som de följande. Ryggens färg är antingen kastanjebrun 
eller gulbrun. Hufvudet är ibland mörkare, ibland ljusare, men 
de bakersta segmenten med deras fötter liksom antennerna af- 
sticka alltid genom sin ljusgulare färg. Lagdt i sprit, hopdrager 
djuret nästan alltid de bakersta fotparen krampaktigt, liksom 
arterna af slägtet Cryptops. 

Antennerna äro korta, två till tre gånger längre än hufvu- 
dets bredd, sammansatta af 17 till 20 cylindriska, korta och 
tjocka, tätt harklädda leder. 

Ocellernas antal och form (vidst. fig. 4) är 


4 
mycket olika, från 4 stora i två rader stälda till Oo OM & 
7 stälda i tva böjda rader, af hvilka den öfversta Ks 
omfattar 2, den undre 5. = 
Ryggsköldarne äro släta, ej skulpterade, för- 20 


sedda med hår isynnerhet på kroppens bakre del. 

Analbenen äro korta, tjocka och svälda, isynnerhet hos 
hanen, på 2:dra—5:te ledens undersida normalt väpnade med 
1, 2, 1,0 sporrar, undantagsvis 1, 2, 0, 0 och ännu sällsyntare 
1,2,2,0 (det senare i ett enda fall). Hos hanen är femte leden 
(fig. 5) i öfre—inre kanten baktill försedd med en processlik 


24 STUXBERG, MYRIOPODER FRÅN SIBIRIEN OCH WAIGATSCH ÖN. 


uppsvällning; denna är väpnad med omkring 15 borst, som alla. 
äro bakåt riktade, något plattade, likväl icke i spetsen spadlika. 

Honans genitalklor äro korta och 
tjocka, spetsiga, odelade. Sporrarne 
äro fyra, likaledes korta och tjocka, 
samt af nästan samma längd, de inre 
föga mindre än de yttre. ; 

Ett godt habituelt kännemärke: 
för spritlagda exemplar är de bakersta. 


segmentens afstickande rödbruna färg och analfötternas i en 
halfeirkel krampaktigt hopdragna form. 


6. Lithobius formicarum n. sp. 


Lamina cephalica subeircularis, margine postico subrecto, 
eadem longitudine ac latitudine, levis, setis longis sparse vestita. 

Antenn&® articulis 20 moniliformibus vel cylindraceis com- 
posit&, longe et rigide setos&, breviores, longitudine tertiam 
parteım corporis superantes. 

Oculi ocellis 4—6, in 2—3 series partim longitudinales par- 
tim subtransversas digestis, compositi. 

Cox& pedum maxillarium secundi paris dentibus 2+2 longis, 
acutis, haud validis armate. 

Scuta dorsualia levia, setis longis sparsissimis vestita, an- 
gulis postieis rotundatis, 8, 10, 12, 14 margine postico sinuata,, 
cetera recta vel subrecta. 

Scuta ventralia convexiuscula. 

Pori coxales rotundi, minimi, magno intervallo distantes, in 
a 1,2, 2,2. 

Pedes primi paris calcaribus 0, 0,1. 

Pedum analium articulus primus inermis. 

Pedes anales tenues, longitudine quattuor partes antennaruny 
zequantes, setis longis sparsissimis vestiti, unguibus 2, calcaribus 
1,2,1,0—1, 3,2,0—1,3,2,1 armati. 

Color dorsi testaceus, capitis obscurior, ventris griseus. 


Longitudo corporis 6,5 m.m., antennarum 2,5 m.m. 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:0 2. 25 


Hab. ad flumen Jenissej circa pagum Podkamenno Tungu- 
skoj (61°40') in coloniis formicarum. Feıninas non vidimus. 

Kroppsformen är smal och långsträckt. Ryggens färg är 
mörkbrun, hufvudets mera mörk och buksköldarne gråaktiga. 
Mundelarne och de bakersta fotparen med tillhörande segment 
äro ljusbruna. 

Antennerna äro korta, motsvarande ungefär en tredjedel af 
kroppslängden, sammansatta af perlsnolika leder omväxlande med 


mera cylindriska. Andleden motsvarar i längd de tre föregående 


sammantagna. 
Ocellerna (vidst. fig. 6) äro två större bakre, longi- 
6. 
tudinelt stälda, och nedanför och framom dessa en eller 
5 ; OO 
tva snedstälda rader, hvardera med tva smärre oceller. 020 
Ryggsköldarne hafva alla afrundade hörn, äro släta, 
AP 


ej skulpterade, försedda med några få långa hår. 

Analbenen äro medelmättigt långa, ej uppsvälda, 00. 
spridt hårbärande. Taggbeväpningen synes hos full- 
vuxna exemplar vara 1,3,2,0—1,3,2,1, och hos ett yngre in- 
divid är den 1,2,1,0. Höftporerna utmärka sig genom sin 
ytterst ringa storlek och fåtal. 


7. Lithobius erassipes L. KocH 1862. 


Syn. 1862. Lithobius crassipes L. Koch, Myriapodengattung Litho- 
bius, pag. 71. 


1866. » curtipes PALMBERG, Bidr. t. känned. om Sve- 
riges Myriapoder. Ordn. Chilopoda, 
pag. 19. 

1866. » crassipes PALMBERG, Ibidem pag. 21. 

1869. » » MEINERT, Naturhist. Tidsskrift, 3:dje 
Raekke, 5:te Bind, pag. 263. 

1869. » » v. PoRATH, Ofvers. K. Vet.-Akad:ns 
Förhandl., ärg. 26, pag. 639. 

1869. » curtipes v. PoRATH, Ibidem, pag. 639. 

1871. » » STUXBERG, Ibidem, ärg. 28, pag. 501. 

1871. » crassipes STUXBERG, Ibidem, pag. 500. 

1872. » » MEINERT, Naturhist. Tidsskrift, 3:dje 


Rakke, 8:de Bind, pag. 340. 


26 STUXBERG, MYRIOPODER FRÅN SIBIRIEN OCH WAIGATSCH ÖN. 


Lamina cephalica subquadrata, eadem fere longitudine ac 
latitudine, margine postico subrecto, pilis sparsissimis, minimis 
vestita. 

Antenne articulis 20 moniliformibus, ultimo duplo longiore 
quam praecedentibus 2 junctis, composite, breves, tertiam partem 
corporis longitudinis vix assequentes. 

Oculi ocellis 6—12, in 2—3 series longitudinales irregulares 
digestis (1 +3, 2—1 + 3, 3—1 + 4, 3—1 +4, 3, 2—1+4, 4, 3), 
compositi. 

Cox& pedum maxillarium secundi paris dentibus 2+2 vali- 
dis armat®, setis paucis ad marginem anticum, sinu mediano 
profundo. 

Scuta dorsualia obsolete rugosa, sparse vel dense pilosa, 
pr&sertim postice, angulis posticis rotundatis. 

Pori coxales rotundi, in AS 2, 3, 3, 2—2, 3, 3, 33, 3, 3,3 
—4,4,4,3, in 29 2,3, 3, 3—3,4,4,3—4, 4, 4, 3. 

Pedes primi paris calcaribus 0,2, 1—1, 3,1. 

Pedum analium articulus primus inermis. 

Pedes anales breves, inflati, articulo 5:to in mare processu 
parvo pradito, ungue singulo, calcaribus 1,3,2,0 armati. 

Unguis genitalium femineorum trilobus. Calcarium 2 paria. 

Color brunneus vel castaneus, capite obscuriore vel pallidiore. 

Longitudo corporis 8&—10 m.m. 

Hab. in insula Waigatsch ad promontorium Grebennij sub 
lapidibus calcareis frequentissimus, nec non circa flumen Jenissej 
ad pagos Nischnij Inbatskoj (63° 50°) et Vorogova (60° 55). 

Waigatschexemplaren visa större öfverensstämmelse med 
skandinaviska än förhällandet är med dem fran Jenissej. Dessa 
senare äro nämligen habituelt skilda genom en betydligt mörk- 
brunare färgteckning, hvarjemte ryggsköldarne äro ganska tätt 
härklädda, något som sällan, och då i ringa man, förekommer 
hos exemplar från Waigatsch och mig veterligen aldrig hos 
skandinaviska eller sydeuropeiska. 

MEINERT har (anf. arbete, 1872, pag. 341, 342) fäst upp- 
märksamheten derpa, att den af PALMBERG 1866, af v. PORATH 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:o 2. 27 


1869 och af mig 1871 bland Sveriges myriopoder upptagna Li- 
thobius curtipes icke är ©. L. KocHs art af samma namn, utan 
en form af L. crassipes L. Koch. Han rättar vidare en fel- 
aktighet, som aäterfinnes i C. L. Kochs, L. KocHs och mina 
uppgifter angaende läget af det processlika utskottet, som ut- 
märker 15:de fotparet hos hanen. Jag begagnar tillfället att 
erkänna riktigheten af allt detta och anmärker tillika, att /. 
curtipes C. L. KocH icke förekommer eller åtminstone hittills 
icke blifvit anträffad inom Skandinaviens område, Sveriges- 
Norges lika litet som Danmarks. 

Om jag undantager L. forficatus (LINNE), hvilken är känd 
från östra Nord-Amerika och hela vestra Europa alltifrån Italien 
och Spanien till det nordliga Sverige, så finnes ingen art af det 
formrika slägtet Lithobius, som för närvarande kan uppvisa en 
utbredning jämförlig med L. crassipes”. Den är nämligen förut 
funnen vid Bona på Nord-Afrikas kust, i Spanien, Syd-Tyrolen, 
Bayern, Danmark, södra och mellersta Sverige, Finmarken och 
norra Finland, och nu senast på Waigatsch och langt bort i 
Sibirien vid Jenissejfloden, således en art af mycket omfångsrik 
utbredning. 


8. Lithobius fugax n. sp. 


Lamina cephalica subeircularis, margine postico parum ro- 
tundato, eadem longitudine ac latitudine, levis, setis sparsissimis 
minimis vestita. 

Antenne articulis 20 ceylindraceis composite, breves, tertiam 
partem corporis longitudinis superantes. 

Oeuli ocellis 9, binis posticis maximis ab aliis parvo inter- 
vallo secretis, ceteris in circulum digestis, singulo centrali, com- 
posit&. Be 

Cox& pedum maxillarium secundi paris dentibus 2+2 vali- 
dis, nigris armat&, sinu mediano profundo, paullo latiore quam 
longiore. 


Scuta dorsualia levia, haud pilosa, angulis postieis rotundatis. 


28 STUXBERG, MYRIOPODER FRÅN SIBIRIEN OCH WAIGATSCH ÖN. 


Pori coxales rotundi, in ya 3,4,4,4—3,5,5,4, in 29 3,4, 
4, 4—4,4,4,4. 

Pedes primi paris calcaribus 1, 2, 1. 

Pedum analium articulus primus inermis. 

Pedes anales mediocres, sat inflati, sparse pilosi, ungue 
singulo, calcaribus 1,3,2,0. 

Ungsuis genitalium femineorum bi- vel obsolete trilobus. 
Calcarium 3 vel 4 paria, longitudine subz&qualia. 

Color dorsi testaceo-brunneus, capite obscuriore, antennis 
pedibusque ultimis rufo-brunneis. 

Longitudo corporis 12—13 m.m., antennarum 3—4 m.m., 
pedum analium 3 m.m. 

Hab. ad urbem Krasnojarsk (56°) sat frequens. 

Kroppsformen är tämligen robust. Ryggens färg är ljus- 
brun, hufvudet är mörkare, och antennerna samt de bakersta 
fotparen starkt rödbruna. 

Antennerna äro korta, af ungefär kroppens tredjedels längd. 

Ocellerna (vidst. fig.7) äro utmärkta genom 


7. . . . . . . 
sin disposition i cirkelform och der bakom 
® oOO0 o '® Lö . . .. eo 
Ö 000 tva frånskilda, longitudinelt stälda, som äro 
Oo större än de öfriga. 
>> 


Ryggsköldarne hafva alla afrundade hörn, 
äro släta eller omärkligt skulpterade, ej harklädda. 

Analbenen äro af medelmåttig längd, motsvarande en tredje- 
del af kroppen, tämligen uppblåsta, ej fårade. 

Honans genitalklor äro på insidan starkt urhälkade, kraftigt 
böjda, oftast med en stor rundad inre och en mindre yttre flik, 
någongång med en otydlig tredje biflik på den störres insida. 


Sporrarne äro 6—8, utåt småningom tilltagande i storlek. 


9. Lithobius vagabundus n. sp. 


Lamina cephalica subquadrata, marginibus lateralibus parum 
rotundatis, eadem latitudine ac longitudine, levis, setis sparsissi- 
mis vestita. 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:0 2. 29 


Antenn® articulis 20 (19) moniliformibus, ultimo 2 prace- 
dentes longitudine zquante, rigide setos®, longitudine tertiam 
partem corporis assequentes. 

Oculi (fig. 8) ocellis 5—6, in series 2 longi- 


8. 
tudinales subrectas degestis, compositi. 
Cox& pedum maxillarium secundi paris denti- 000 
D . . 0,0 
bus 2+2 armate, sinu mediano latiore quam 
longiore. 
Scuta dorsualia omnia sublevia, pilis evanidis, a! © 5 > 5 
angulis posticis rotundatis. 
Pori coxales rotundi, in Ya 2, 3, 3, 2—3, 4, 
4,3, in 99 4,4,4,4-—4, 5,5, 4. Az 
Pedes primi paris calcaribus 0, 1,1. 
Ba —- 


Pedum analium articulus primus inermis. 

Pedes anales mediocres, sat inflati, sparse et 10) 002 
longe setosi, articulo 6:to in mare ad latus ex- 
terius sulcato, ungue singulo, calcaribus 1,3, 2, 0—1, 3, 2,1. 

Unguis genitalium femineorum ad basin inflatus et crassus, 
acumine integer, acutus. Calcarium 2 paria. 

Color dorsi brunneus vel testaceo-brunneus, capite segmen- 
tisque ultimis cum pedibus rufescentibus. 

Longitudo corporis 11 m.m., antennarum 3,5 m.m., pedum 
analium 3 m.m. 

Hab. circa flumen Jenissej] ad Vorogova Selo (60° 50”). 
Intsarevo (62°), Surgutskoj (62° 50), Aninskoj (63° 30’), Goro- 
schinskoj (66° 17’). 

I ofvanstäende fig. 8 utmärker a den normala, b den ab- 


norma Ögonställningen. 


10. Lithobius captivus n. sp. 
Lamina cephalica circularis, eadem longitudine ac latitudine, 
leevis, setis sparsissimis pradita. 
Antenn&® articulis 20 brevibus, cylindraceis, ultimo 3 pr&- 
cedentes junctos longitudine »quante, composite, breviores, ter- 


tiam partem corporis longitudinis assequentes. 


30 STUXBERG, MYRIOPODER FRÅN SIBIRIEN OCH WAIGATSCH ÖN. 


Oculi ocellis 6 magnis, in 2 series longitudinales rectas di- 
gestis, compositi. 

Cox& pedum maxillarium secundi paris dentibus 2+2 vali- 
dis armat&, setis sparsis, longis pr&sertim ad marginem anticum 
vestit. 

Scuta dorsualia levia, longe et sparse setosa, 1,3,5, 8,10, 
12, 14 margine postico sinuata, 2, 3, 6, 7, 9, 11, 13 recta, omnia 
angulis postieis rotundatis. 

Scuta ventralia plana. 

Pori coxales in &A 4,4,4,3 rotundi. 

Pedes primi paris calcaribus 1, 1,1. 

Pedum analium articulus primus inermis. 

Pedes anales haud longi, incrassati, setis longis, rigidis 
vestiti, ungue singulo, calcaribus 1, 2, 1,0 armati. Maris arti- 
culus 5:tus processu haud magno, setis nonnullis (4, 5, 6) rectis 
pr&dito, instructus. 

Color dorsi testaceo-brunneus, capitis obscurior. Antennz 
versus apicem dilute brunne«. 

Longitudo corporis 7,5 m.m., antennarum 2,5 m.m. 

Hab. ad flumen Jenissej circa pagum Podkamenno Tungu- 
skoj (61° 40’) in coloniis formicarum. — Unum tantum specimen 
(5) vidimus. | 

Kroppsformen är tämligen robust och hufvudskölden cirkel- 
formigt rundad. Ryggens färg är mörkbrun, buksköldarnes grå- 
aktig. Hufvudskölden med antennernas innersta och största del 
är mörkare färgad än dorsalpartierna; antennspetsarne och de 
bakersta fotparen äro ljusbruna. 

Antennerna äro korta, deras längd når ej tredjedelen af 
kroppens, och lederna äro korta och tjocka, men cylindriska. 
Yttersta antennleden är längst, lika lång som de tre närmast 
föregående sammantagna. 

Ocellerna äro jämförelsevis stora, sex till antalet, stälda i 
två longitudinela rader, en undre med två och en öfre med fyra, 
af hvilka de två främre äro genom ett större mellanrum skilda 


trån de två bakre. 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:o 2. 31 


Ryggsköldarne äro släta, ej skulpterade, i bakre randen 
försedda med spridt stälda långa borst. 

Analfötterna äro uppsvälda, och hanens 5:te led bär på 
öfre-inre sidan en processlik förlängning, hvilken är väpnad med 
några fa (4,5,6) borst af vanligt, spjutlikt utseende, således ej 
plattade och spadlika såsom hos Lithobius Nordenskiöldii. 


11. Geophilus sibiricus n. sp. 


Sat gracilis; flavus vel cereus, capite cum trophis dilute 
brunneo; laminis dorsualibus l»vibus, non setigeris. 

Pedes maxillares secundi paris leves, sparsissime punctati, 
flexi marginem frontalem non assequentes; cox& coalit@ minus late, 
_ margine antico dentibus duobus minimis armat®; unguis inermis. 

Lamina cephalica multo longior quam latior (longitudine ad 
latitudinem = 5:4), l&vis, supra glabra, ad latera pilis nonnullis 
longis vestita; lamina basalis lata, quintuplo latior quam longior; 
lamina prabasalis obtecta; lamina frontalis non discreta. 

Antenn& long&, quadruplo longiores quam caput. 

Lamine dorsuales leaves, glabr&, obsoletius bifoveolate. 

Spiracula omnia rotunda, antica magna, media et postica 
minima. 

Lamine ventrales pilis brevibus densius vestit&, bisulcate, 
antice medio profunde foveolate. 

Pedes sat longi, tenues. 

Pleure postice laves, haud pilose, poris 12—15 magnis, 
partim ventralibus, partim lateralibus, partim obtectis instruct&; 
lamina ventralis subquadrata, lateribus subrectis, postice parum 
convergentibus. 

Pori anales nulli. 

Pedes anales pedibus paris antecedentis multo longiores, ungue 
longo, ceurvato, acuto; femin® tenues, attenuati, parce pilosi. 

Pedes femin® pp. 57, 59. 

Longitudo 35—37 m.m. 

Hab. ad Krasnojarsk. 


Tre exemplar äro funna, alla honor. 


32 STUXBERG, MYRIOPODER FRÅN SIBIRIEN OCH WAIGATSCH ÖN. 


12. Geophilus pilosus MEINERT 1870. 


Syn. 1870. Geophil. pilosus MEINERT, Naturhist. Tidsskrift, 3:dje 
Roackke, 7:de Bind, pag. 86. 


För en jämförelse med föregaende art meddelar jag här 
MEINERTS beskrifning (anf. st.) oförändrad, emedan den till alla 
delar träffar in med de från Sibirien hemförda exemplaren. 

»Minus robustus; ochraceus, vel pr&ter partem mediam luri- 
dam ochraceus, capite cum trophis brunneo; pilis brevioribus 
densius vestitus. 

Pedes maxillares secundi paris sat grosse, densius punctati, 
flexi marginem frontalem magno spatio superantes; cox& coalite 
late, margine antico medio angulatim sinuato, lineis duabus chi- 
tineis valde abbreviatis, lateralibus fulte; unguis inermis. 

Lamina cephalica longior quam latior, sat grosse et dense 
punctata; lamina basalis minus lata; lamina pr&basalis obtecta. 

Antenne long. 

Lamin® dorsuales densius punctat&, pra&sertim postick, 
obsoletius bisulcat«. 

Spiracula antica, pr&sertim par primum, magna, rotunda. 

Lamin® ventrales pilis densius vestite, antice medio pro- 
funde, lateribus obsoletius foveolat&. 

Pedes sat longi, antiei paullo crassiores. 

Pleur® postice pilis longis sparse vestit®, poris magnis pro- 
fundis, numerosis infra et supra instruct&@; lamina ventralis an- 
gustissima, lateribus fere parallelis. 

Pedes anales pedibus paris antecedentis paullo longiores, 
pilis longioribus sparse vestiti, ungue parvo armati; femin® te- 
nues attenuati, maris incrassati. 

Pedes femin® pp. 49, maris pp. 45.» 

Longitudo femine 30—35 m.m. 

Hab. circa flumen Jenissej ad pagos Nischnij Inbatskoj (63° 
50) et Aninskoj (63° 30°), nee non inter urbes Krasnojarsk et 
Tomsk. 

Endast fyra exemplar äro hemförda, alla honor. Det ba- 
kersta fotparets pleur® äro mycket långsträckta, i midten något 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:0 2. 33 


inbustade, försedda med talrika stora och djupa porer, som 
sträcka sig långt upp på deras öfre sida. 

Arten är förut känd från Sartung på Sakhalin (enligt 
MEINERT). 


13. Iulus profugus n. sp. 


Corpus tenue, postice sensim attenuatum, ante sparse, post 
densius et longius crinitum. 

Vertex sulco transverso profundiore, foveis setigeris duabus 
in striam productis. 

Antenn& longitudine altitudinem corporis zquantes. 

Oculi subtriangulares, ocellis 28, in series 7 transversas 
(7, 5,5, 5,4, 3,2) digestis, compositi. 

Segmentum primum leve, tenuiter aciculatum, lateribus fere 
semieirculariter rotundatis, supra marginem lateralem sulco singulo. 

Sesmentorum pars posterior dense et profunde striata, striis 
marginem posticum longo intervallo non assequentibus; pars 
anterior antice laevis, postice tenuiter striata. 

Foramina repugnatoria parva, lenge pone suturam trans- 
versam sita. 

Segmentum ultimum spina prominente, crassa, non acuta 
nec elongata. 

Valvule anales non marginat&, dense et longe setiger®. 

Numerus segmentorum 40. 

Color fusco-brunneus; oculi nigri. Glandule odorifere per- 
lucentes. 

Longitudo 15 m.m., altitudo 1,3 m.m. 

Hab. in Sibiria occidentali inter urbes Tomsk et Kainsk. 

Kroppen är jämntjock och långsträckt, längst bakåt omärk- 
list afsmalnande, framtill sparsamt och kort, baktill tätt och 
långt harklädd. 

Hufvudet är försedt med en tämligen djup hjessfara och 
två hårbärande hjessgropar. Från hjessfarans midt löper en fin 
ränna bakåt till hufvudets bakrand; längden af denna fåra är 


= halfva afständet mellan de båda hjessgroparne. 
Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 33. N:o 2. 3 


34 STUXBERG, MYRIOPODER FRÅN SIBIRIEN OCH WAIGATSCH ÖN. 


Antennernas längd motsvarar ungefär kroppens höjd. 

Ögonen äro rundadt triangelformade, sammansatta af 28 
föga framstående, baktill mycket otydliga och nedplattade oceller, 
ordnade i sju tvärstälda rader (4,5, 5,5, 4, 3, 2). 

Första segmentet är glatt, fint och tätt nålritsadt, med 
nästan halfeirkelformigt rundade, baktill obetydligt framskjutande 
sidodelar, tätt ofvanför hvilkas obetydligt uppvikna kant finnes 
en enda strimma. 

Segmentens framdel är nästan glatt, försedd med ytterst 
fina strimmor, som upptaga deras bakre hälft; deras bakdel är 
tätt och djupt strierad, men strimmorna nå på långt när icke 
bakre randen. 

Foramina repugnatoria äro små och belägna långt bakom 
segmentens tvärsutur. 

Ändsegmentets process är kort och uppsväld, i spetsen 
hastigt afsmalnande. 

Analvalvlerna äro öfverallt tätt beklädda med långa hår, 
icke marginerade. 

Segmenten äro 40. 


Längd 15 m.m. 


14. Polydesmus celavatipes n. sp. 


Corpus parum depressum, convexiusculum, sparse et breviter 
setosum, nitidum. 

Vertex glaber, pulcherrime reticulatus, sulco longitudinali 
subprofundo; frons dense et longe crinita. 

Antenn& latitudine corporis paullo longiores. 

Segmentum primum semicirculare, ad marginem anticum 12 
tuberculis minimis, lateribus productis, rotundatis. 

Segmentorum pars posterior lateribus rotundatis, non de- 
planatis nec dentatis, supra tuberculata, tubereulis 36 maxima 
parte evanidis, setigeris, in 3 series trausversas digestis. 

Foramina repugnatoria parva, in lateribus sita. 


Valvule anales manifeste marginat&, setis nonnullis vestite. 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:o 2» 35 


Color dorsi brunneus, immixtis maculis albidis pr&sertim in 

lateribus segmentorum anticorum, linea longitudinali obscura. 
Longitudo 10—11 m.m., latitudo medii corporis 1,2—1,3 m.m. 
Hab. inter urbes Atschinsk et Marinsk. 


15. Polydesmus tabescens n. sp. 


Corpus elongatum, tenue, depressum, pilis brevibus clavatis, 
subnitidum. 

Vertex sulco nullo longitudinali nec transverso, una cum fronte 
densissime crinitus. 

Antenne longitudine 4 majore quam latitudo corporis. 

Segmentum primum semieirculare, margine antico tubercu- 
lato, lateribus productis, fere rectangulis, supra tuberculis mi- 
nimis, evanidis. 

Segmentorum pars posterior lateribus dentatis, post rotun- 
datis, non productis, tuberceulis 36 partim evanidis, setigeris, in 
3 series transversas digestis. 

Foramina repugnatoria mediocria, in lateribus sita. 

Valvule anales marginat®, setis paucis circa aperturam 
vestit®. 

Color albidus. 

Longitudo 7—7,5 m.m., latitudo medii corporis 0,6—0,7 m.m. 

Hab. circa flumen Jenisse] ad urbem Jenisseisk nec non ad 
pagum Aninskoj (63° 30'). 


16. Craspedosoma eylindrieum n. sp. 


Corpus eylindricum, crassum, sparse et rigide setosum. 

Vertex glaber; frons ad marginem labri setis nonnullis vestita. 

Oculi triangulares, ocellis 24, in 5 series transversas digestis 
(5, 5, 5, 4, 3, 2), compositi. 

Antenn& longitudine 3 majore quam latitudo corporis. 

Segmentum primum lateribus valde productis, supra mar- 
ginem carina elevata obliqua praditis. 


36 STUXBERG, MYRIOPODER FRÅN SIBIRIEN OCH WAIGATSCH ÖN. 


Segmenta linea dorsuali canaliculata, antica processibus per- 
parvis, media et postica evanidis, setigeris, ad marginem infe- 
riorem sulco longitudinali obliquo supraque eum carina pradita. 

Valvule anales marginat&®, ad aperturam setis paucis ve- 
stite. Sete apicales 2, parte basali crassa, triplo longiore quam 
latiore, pellucida. 

Numerus segmentorum (26, 27,) 28. 

Color fusco-brunneus, linea dorsuali vittisque lateralibus 
pallidioribus. 

Loneitudo 11—12 m.m., latitudo medii corporis 1,6 m.m. 

Hab. in Sibiria oceidentali inter urbes Atschinsk et Marinsk. 


17. CGraspedosoma deplanatum n. sp. 


Corpus deplanatum, dorso prope plano, setigerum. 

Vertex glaber, non tuberculatus, levis; frons ad marginem 
labri setis sparsis minimis pradita. 

Oculi triangulares, ocellis 28, in 7 series transversas digestis 
(7,6,5,4,3, 2,1), compositi. 

Antenn& longitudine majore quam altitudo medii corporis. 

Segmentum primum lateribus parum productis, prope rectan- 
gulis, rotundatis, tubereulis setigeris parum prominentibus, sulco 
transverso profundiore. 

Segmenta linea dorsuali canaliculata, lateribus valde pro- 
ductis et supra exaratis, margine antico-laterali rotundatis, postico- 
laterali acutis. 

Valvule anales —. 

Numerus segmentorum 32. 

Color nigro-brunneus, capite segmentisque antieis pallidioribus. 

Longitudo 12—15 m.m., latitudo! medii corporis 2—2,3 m.m. 

Habitat in Sibiria occidentali inter urbes Atschinsk et Marinsk. 


18. Polyzonium germanicum BRANDT 1834. 


Syn. 1834. Polyzonium germanicum BRANDT, Isis pag. 704. 
1837. Platyulus Audouinianus GERVAIS, Ann. Sci. Nat. 2:ieme 
Ser., 1.7:ieme, Zoologie, pag. 48. 


ÖFVERSIGT AF K.VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:0%. 37 


Syn. 1837. 
1839. 
1840. 
1841. 


1844. 


1844. 


1847. 


1851. 


Polyzonium germanicum BRANDT, Ibidem, t. 8:ieme, pag. 


Liosoma roseum 


Polyzonium germanicum 


» 


Platyulus Audouinianus 


Polyzonium germanicum 


» 


» 


» 


» 


378. 

MorscHouLskyY, Bull. de Mo- 
scou, pag. 44, tab. I. 
BRANDT, Bull. Scientifique, VII 


pag. 527. 
BRANDT, Recueil de Mém. ete., 
pag. 50. 


GERVAIS, Ann. Sci. Nat., ö:me 
Ser., t. 2:me, Zoologie, pag. 72, 
tab. 5 fig. 12. 

C. Koch, Deutschl. Crust., My- 
riap. und Arachn., Heft 40 
Tafel 17. 

GERVAIS, Hist. Nat. des Insectes 
Apteres, t. IV pag. 204. 
MENGE, Neueste Schriften der 
Naturforschenden Gesellsch. in 
Danzig, pag. 7. 

C. Koch, Die Myriapoden, Bd 
pas, SOT 

v. PORATH, Sveriges Myriap. 
Ordn. Diplopoda, pag. 34. 
MEINERT, Naiurhist. Tidsskr., 
3:dje Rekke, 6:te Bind, pag. 461. 
STUXBERG, Ofvers. Kyl. Vet.- 
Akad:ns Förh., ärg. 27 (1870) 
pag. 94. 


Corpus depressum, convexiusculum, glabrum. 


Caput parvum, cordiforme, rostro piloso fere quadruplo bre- 


viore quam antennis. 


Oculi ocellis 1, 2 vel 3, haud procul pone antennas siti, 


postice divergentes. 


Antenne artieulis brevibus composite, longitudine dimidiam 


corporis latitudinem haud assequentes. 


Sesmentum primum lateribus longe productis. 


Segmenta omnia l»via, glabra, parte postica levissime aci- 


culata. 


Foramina repugnatoria, primo pari excepto, procul pone 


suturam transversam sita. 


Valvule anales convexiuscul®, marginat&, laves, glabr&. 


Numerus segmentorum 43—47 (40 —50). 


38 STUXBERG, MYRIOPODER FRÅN SIBIRIEN OCH WAIGATSCH ÖN. 


Longitudo 12—13 m.m. 

Color dorsi flavus vel fulvus, interdum vittis transversis 
obscurioribus, ventris pallidior. 

Hab. circa flumen Jenissej ad pagos Vorogova (60° 55’), 
Nischnij Inbatskoj (63° 50°), Baklanovskij (64° 25°), Goroschin- 
skoj (66° 17°). 


Explicatio figurarum tab. II. 


Craspedosoma cylindricum STBRG. 
» deplanatum STBRG. 
Polydesmus clavatipes STBRG. 
» tabescens STBRG. 
= animal ex dorso visum. 
= caput et segmenta proxima, ex latere visa. 
= segmenta ultima, ex latere visa. 
= segmenta medii corporis, ex dorso visa. 
= » » » „ex latere visa. 
= organa copulationis mascula cum partibus adjacentibus. 
— pes ex medio corpore. 


Son Seo un 


39 


Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1876. N:o 2. 
Stockholm. 


Geografiska ortbestämningar under svenska expeditio- 
nen till Novaja Semlja och Kariska hafvet är 1875. 
Beräknade af E. JÄDERIN. 


[Meddeladt den 9 Februari 1876]. 


Bestämningarne utfördes af Professor NORDENSKIÖLD medelst 
dubbla solhöjders observerande i qvicksilfverhorisont, hvarvid 
användes en prismacirkel af PISTOR & MARTIN, en box- (n:o 
3194) och en fickkronometer (n:o 8873) af CHARLES FRODSHAM. 
Fickkronometern tjenade hela tiden såsom observationsur och 
boxkronometern såsom normalur till den 18 Augusti, efter hvil- 
ken tid ingen jemförelse mellan kronometrarne kunde erhållas. 

Blott två bestämningar öfver boxkronometerns stand till 
Greenwichs medeltid erhöllos: 


I. Tromsö. Juni 57). 
(p antaget = 69° 38 54”. A ant. = 1" 15” 525,0). 
IB TAS MS LAK JSM 


Kron. 3194. [OR y. Kron. 3194. ©. VY. 
6° 3” 38,3 40° 630” +375356 | 6* 187504 38°34’35” +3” 575,2 
2,6. 8) 8%) 50 ‚3 20 5, 22 30 53 ‚7 
7 15.44 30 0 52,9 21 25,8 3 20 5748 
9.042: 11 50 55,1 23 5,0 .37 5249 51,8 
10 28,0 38 57 10 53 ‚4 24 31,4 37 15 57 ,4 
12 45,4 34 15 51,3 
15 23,8 715 55,7 
Medeltal af OQ=+3 53,5; af ÖST 355%. 


!) I det följande utmärker: B atmosferens tryck i millim. qvicksilfver vid 0°; 
T luftens temperaturgrad enligt Celsius; / prismaeirkelns indexfel; © eirkel- 
afläsning för öfre, © för nedre solrandens dubbla höjd;  observationsortens 
polhöjd; y kronometerns stånd till obgervationsortens medeltid; I kron:s stånd 
till Greenwichs medeltid; A östlig längd från Greenwich. Tiden är angifven 
astronomiskt, så att dygnet begynner, då kronometern visar 0" vid middagen. 


40 JÄDERIN, GEOGRAFISKA ORTBESTÄMNINGAR. 
y=+0 354; 
= NSD 
EES 

II. Tromsö. Oktober 8. 

Telegrafisk signal från Stockholms observatorium: 

= PO 

Ur dessa bestämningar härledes boxkronometerns stånd till 
Greenwichs medeltid: 

T = — 1% 117 575,5 + 15170 (t — Juni 5,25), 
då & betecknar observationstiden. 
Pa grund häraf och genom jemförelser emellan båda krono- 
metrarne erhålles för fickkronometern: 

T —= — 1" 107 355,9 + 2°,267 (t — Aug. 20,0). 

Någon antydan förefinnes att kron. 3194 under sommarens 
förra del skulle hafva gått fortare än under dess senare del, 
nemligen dels genom en jemförelse emellan kron:s stånd den 10 
Maj (— 17127 35,7) och den 5 Juni, under hvilken tid kron. 
dock ej undergick samma behandling som efter den 5 Juni, dels 
ock genom en jemförelse emellan de båda tidbestämningar, som 
den 7 och 13 Juli erhöllos vid Matotschkin. Om så verkligen 
varit förhållandet, böra längderna ökas något. Dock torde kunna 


anses såsom visst, att felet i A aldrig öfverstiger 25°. 


1. Besimannaja bay, udden söder om inloppet. Juli 1. 
IB = 100,08 NE 82. N er sa. 


Kron. 3194. [0% g. Kron. 3194. Ör q. 
21" 37” 191 795050” 725359” | 21% 44” 249 8055 07 7253-507 
a Dj 51 50 42 45 16,5 54 55 51 
40 19,1 51 55 46 46 47,7 54 40 52 
41 13,:5 52 35 29 48 27 ,3 54 0 54 2 
42 16,9 51 50 54 49 58,1 53 40 0 
MM Fy 53 15 53 56 
Medeltal af © — 72 53 46; ao) 253 05. 


y =12 53 50". 


Samma ställe. Juli 5. 2 
Bl 08:36 Dachau SNR BÖR 


ÖFVERSIGT AF. K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:0 2. 41 


Kron. 3194. ©: y. Kron. 3194. Sr Yy: 

5? 27” 29,0 284810” SOT DIG Sus aha] [See a fa LR 21297 252206 
28 29,0 40 30 14 ‚7 20 HAR 8 4,1 
29 54,0 29 30 17 ,3 36 38,2 43 10 10 ‚2 
3l 0,0 21 40° 14 ,3 SOM 23 30 18,1 
a LA 545 15 ‚6 

Medeltal af O= +2 20 15,0; af O=+2 20 11,0. 


y = + 2" 20" 135,0 
T=—1 11 22 4 
= 152 
2. Besimannaja bay, norra stranden. Juli 2. 


8 = ÖRA 170,00. 0=.4356.. 


Kron. 3194. ©. Y. Kron. 3194. ©. y- 
20-337 6,9 785740" +2-217(488) | 20°41”20°%,7 -78 17! 50" +2%21”32°,0 
8512,53 79 240 22 ‚1 4 4,1 250) 26 ‚1 
36 57 ,5 80 24 ‚4 45 8,1 27 20 1,0) 
Sal, 1 14 35 24 ‚6 46 8,5 30 35 31,4 
40 13,5 16 35 (5,5) 47 48,5 34 40 29 ‚3 
Medeltal af © = +2 21 23,8; a O=+221 26,8. 


y = + 2" 91” 25,3 
ee 


I 3520 Hau 
Bee DIE RN 375; 


Kron. 3194. ©. fö Krön. 3194. ©. G: 
aa 142/20" 7254 9 | 21%. 487 545 804510 7275350" 
43 44,3 42 40 53 57 50 4,5 43 35 54 21 
44 51,9 42 15 53 7 52 2,3 42 50 20 
46 8,1 41 50 13 54 25,7 42 10 3 
47 21,5 41 40 11 DD 41 50 53 54 
Medeltal af O=12 54 7; af O=72 54 6. 


=S DA ur. 


3. Tältplats vid norra stranden af Besimannaja bays elf- 
botten. Juli 3. 
5 169.0. NS HS HEST 5998 
Kron. 3194. ©. 2 Kron. 3194. ©. 2 
15387 5856 485520" +2"227 7,1 | 1548745',8 4418 0" + 222 6°,2 
41 49,0 44 20 20 8,3 90 29,0 33 45 10 ‚6 


42 JÄDERIN, GEOGRAFISKA ORTBESTÄMNINGAR. 


15*43”25°,3 493420" +2"22” 7°,5 | 15° 2” 8,2 44°47'40" +2”227 6,6 


45 5, 48 50 7,2 5», 38,6 45 110 8,4 
46 47,0 45 310 3,8 57 14,6 3 0 on 
Medeltal O= +2 22 6,5; af © — 2122 8.3. 


VE 2 206 ENG 
T=—1 11 24,2 
Veran 


JB = on Ir Karl 90 


Kron. 3194. ©. p. Kron. 3194. ©. p. 
21? 467 50%,3 79 3425" 72252159" | 21? 527 575,0 °80°35730 72752747" 
48 19,0 34 25 47 54 22,8 34 0 22 
49 27,0 33 55 47 55 45,0 33 15 6 
50 19,6 33 30 53 56 40,8 32 30 10 
51 31,2 32 45 53 1 57 30,8 32a. 4 
Medeltal a? © ="72 52 53; af O=72 53 3. 

p =71252' 58". 


4. Matotschkin schar, norra stranden. Juli 6. 
Br 155.3. NS + ler AN 


Kron. 3194. ©. q. Kron. 3194. ©. q. 
2171922435. 79722507732 197221 OM 27” 441 7861 7319 9" 
20 55,7 4 15 37 29 12,9 6 35 19 
N U ot 525 54 30 34,1 715 14 
23 24,1 6 15 30 32 29,1 7 50 14 
24 57 1 Tl 29 33 33,9 810 11 
Medeltal af © —=73 19 34: af © —=73 19 13. 

9 =713 19' 24". 


Samma ställe. Juli 7. 
JB = ög MER 28 20197, 
Kron. 3194. ©. 
0" 30” 10,7 68° 59' 30". 
y = + 926" 19,6 
r=—1 11 2,3 
= HA 2A Hal 


5. Södra stranden af Matotschkin, bugten vester om Tschi- 


rakina. Juli 7. 
D-15326 U DT rel a 2 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:o 2. 43 


Kron. 3194. > ©. p. Kron. 3194. ©. q- 
RkARaA RON To ISS | 21° 54m 1517779820" 7371520 
48 13,1 4 40 16 55 7,3 58 0 7 
49 17,3 4 30 (6) 56 6,9 AA 14 
49 583,9 3 25 29 57 8,5 56 15 11 
Hl 8 2 25 4) D3 8,5 55 40 5 
52 4,9 1 30 (52) 58 58,9 54 40 13 
Medeltal af © = 73 15 26; ale) ="73 15 12. 
9 =1315' 19". = 
Samma ställe. Juli 8. 
B="1752,9. T= + 16,3. = +20”. 
Kron. 3194. Q. y. Kron. 319. ©. y. 
0*30”14°,7 67° 5530" +2”25” (26°,5) | 0*35”47°,3 68°20'40" +2,25” 36°,5 
31 30,1 46 30 39,2 36 44 ,7 14 30 34,3 
32 22,7 40 30 34,8 37 46,9 710 38,0 
3 8,9 35 10 36 ‚7 38 38 1 2 0 32,2 
33 47,7 30 50 37 ,7 39 45,7 67 54 30 31,2 
34 41,9 25 5 35 ,7 40 38,5 48 5 35,1 
Medeltal af O = +2 25 35,6; ao — +22 34,6. 


y—H ON 35°,1 
7 —-1 11 19,2 


= BORK 
Samma ställe. Juli 12—13. 
B=1760.2. T= + 113. I = + 20”. 


Kron. 3194. ©. y. Kron. 3194. ©. y. 
22.90.3933, 112,504017 + 27 257731°,0 | 07403251 69723735 +2 25273025 
58 46,1 7059 0 32,4 D 52,9 15 10 34,9 
59 753,7 52 25 34,9 6 49,5 10 10 29 ‚9 
Ver 44 55 41 ,5 u 2er 4 50 32 ‚6 
2.969 39 45 33,2 3 52,1ı 6858 0 31.3 
Medeltal af O = +2 25 34,6; ıf O= +2 25 31,8. 


y= +2" 25” 33°,2 
T=—]1 11 13,3 
= —3302.46%5. 
2 i medeltal = 3* 36” 50°,4 = 54° 12' 36". 
6. Matotschkin schar, vestra stranden af Schumilicha. Juli 11. 
Dr Bon. Erle. Ser UN 


44 JÄDERIN, GEOGRAFISKA ORTBESTÄMNINGAR. 


Kron. 3194. ©. q. Kron. 3194. io: gp. 

21" 35" 14,8 765015” 73°22 0" | 2 MAO 77752730" TS VW 
36 31,8 50 15 4 45 52,6 51 45 2 8 
38 51,0 4955 14 46 49,4 51 30 5 
40 7,6 49 50 14 48 2,6 50 50 10 
41 15,2 49 20 25 49 28,6 50 20 4 
43 11.8 48 50 28 

Medeltal af O ="73 22 14, al O=73'22 5. 
pg =13 22 9". 


Samma ställe. Juli 12. 
DB föll. NS NO LT AG 


Kron. 3194. ©. 2 Kron. 3194. ©. y: 
221 56724080 22 | 22,82, 0257094 23.000 7,27 2708137 
2 46 ,7 10 20 6,3 10 055 7 5 10,1 
3 42,9 255 4,0 10 52,5 53 59 40 11,8 
4 36,7 55 55 50 2,1 11 56,7 51 0 10.5 
6 25,1 40 30 5,0 12 58 ‚3 43 25 8,8 
Medeltal  ©—= +2 27 4,9; a = +2 27 10,0. 


VE Je ah 237" 7,4 
T=—1 1 14. 


ee ea 
7. Norra Gäskap. Juli 16. 
3110,90 7 —+ 101827230 


Kron. 3194. ©. y. Kron. 3194. ©. y. 
3r 32m 45,6 484835 +216"5,6 | 3 48" 3,5 402525" +2"16” 755 
34 3,5 36% 8,1 48 54,8 1730 8,3 
35 9,0. 2645 5,5 50 2,5 6 45 12,0 
36.21.,5.215.45 4,9 51 0,6 39 58 10 10,2 
37 46,8 2 55 3,6 BI 55,6 4950 10 ‚0 
Medeltal af O = +2 16 5,5; af oO — +2 16 9,6. 


ya 10 Teig 
r=—1 11 956 
== Orta BA 
B,= 1691. ANG 21 — 2,30. 
Kron. 3194. ©. q. Kron. 3194. ©. p. 
1202 8,6 2132.50,302 9722925) eh 1 a ea 
28 27 ,0 49 5 829 35 0,8 16 9 43 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:0 2. 45 


Te BOT EDNER ANT TTT TR 
31 28,6 34 50 46 38 4,0 
32 36,0 29 20 42 39 16,0 

Medeltal af © =72 8 39; 
p= 172? 84. 

8. Södra Gäskap. Juli 19. 

BE oe na, 1 +2LT. 
Kron. 3194. ©. y. Kron. 3194. 
19:45" 38,9 72° 4'10" +2"17” 45,9 | 19:54” 20,2 

48 6,8 175 35 ,6 55 21,1 
50 5,3 28 10 35,6 56 27,8 
51 14,50 34 20 38 ‚2 58 33,9 
2. 39 10 44 ‚6 59 18,2 


Medeltal af O = +2 17 40,6; 
yv—= + 2"177 37,5 
E— 1.11 04584 


OL ET 805217 
1 50 44 
11955,53 29 
af OO =72 8 44. 
©. y. 

13.53.4007 271773357 
59 15 36 ‚0 

74 4 50 33 ‚6 
15 30 30 ‚7 

19 55 38,2 


af O=+2 17 344. 


1 =3" 28" 42,9 = 52° 10' 43". 


JB = TÖRI MN=ST NA HA EMG 


Kron. 3194. ©. q. Kron. 3194. 
Ar OR AVI ae 
33 51,0 4 10 58 46 49,0 
39 59,8 4 45 56 47 55,4 
40 49,0 5 0 58 48 48,2 
41 56,2 6 20 (29) 49 49,4 
Medeltal af © = 71 27 58; 
ON Der: 


9. Halfö på östra sidan af Kostin schar. 
I antaget = + 25”. 


18 (63a 4097. 
Anmärkt: Observationerna däliga. 


©. 


Kron. 3194. y. Kron. 3194. 

AR 36°46'20" . +2 20m TAN AND 2754 
3 22,0 33 35 7,6 I: DA 
4 23,6 23 0 13 ‚5 19 49,0 
30994 ,35,35 5 1:5 


Medeltal a O = +2 20 13,32; 
„= 22 20192 
T=—ı 1,9% 


©. p. 
180312012 TT 
3 30 50 
4 0 36 
3 30 48 
3 30 49 


Juli 21. 


©. y. 
35 16'35" +2” 20” 3°,9 
33 10 30 es 
2 15 9,6 


eo aan 


23731221299: 152245 IAN 


46 


‚JÄDERIN, GEOGRAFISKA ORTBESTÄMNINGAR- 


B=1763,.0. T= + 7,6. I antaget = + 25”. 
Anmärkt: Observationerna dåliga. 
Kron. 3194. ©. q. Kron. 3194. ©. g- 
6° 28” 49,6 16°26'30” TP 2345” | 635” 46,8 1403725" — TI 23 29" 
30 4,8 17 50 37 3%: 12.2 23 30 49 
31 21,4 9 10 24 33 53,8 17 55 24 6 
32 32,6 1 25 43 40 27 ,6 U 23 34 
33, 508 15252015 21 42 58,4 135710 39 
Medeltal af © ="71 23 34; al © ="71 23 43. 
q = 71° 23! 39". v5 
10. Yiterspetsen af Waigatschöns sydöstra udde. Juli 29. 
BE 04a Te ir meer Wen 
Kron. 3194. ©: 
212527 25,2 TT D4' 30". 
q = 69° 38' 48". 
Samma ställe. Juli 30. 


JB = 162052 I I Oo JE + 3b, 


Kron. 3194. ©. y. Kron. 3194. ©. y. 
1° 8” 8,0 571735” +2*48” 39,0 | 1:13” 25,8 55723740" 42748774120 
9 13,8 6 20 43 ,9 14 13 ,4 16 10 40 ,1 
9 54,6 05 42 ,7 14 58,4 8 35 42,9 
10 42,2 56 52 45 41 ,6 16 59,2 54 49 40 39,9 
11 31,4 45 20 38 ,8 17 45,4 41 40 43,2 
12 17,8 37 35 41,0 18 41,8 33 5 39,9 


Medeltal af O= +2 48 41,2; af O==2 48 4122. 
y = + % 48" 41,2 


T——1107534 
4 — 92. 59" 34,6 — 59, 531 39”. 


11. Waigatschöns sydöstra udde, midt emot ankarplatsen. 
Juli 30. 
Va MODO EST Os LE MA 
Kron. 3194. ©. y. Kron. 3194. ©. y. 
19:17" 34,2 71740'"10" . +2? 4873356 19°23°17%,0 7111257 +2"48"34',5 
19 8,2 49 30 32,9 24 16 ,2 1715 38 ,6 
20 11,6 56 0 34 ,0 25 21,6 23 0 32,5 
2trslöRs 230 30,3 26 40,8 3110 40 ‚1 
22 3,4 6 35 29 5 28 45,8 4225 34,5 


Medeltal af Q— +2 48 32,1; af O— +2 48 36,0. 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:o 2. 47 


y= + 2" 48” 34',0 
nm 110,525 


= 31.597026,,5 — 53 DNS. 


a 16T 10. Te + 270.5. 


Kron. 3194. ©. g. Kron. 3194. ©. q. 
2000223715415 692397191" |,212,352/54,8 1776246! 250 1 69 3331 
31 23,2 53 10 22 36 55,2 45 0 5 
32 31,4 52 0 30 37 55,6 43 45 24 
33 38,0 50 50 36 39 0,6 42 40 18 
Medeltal a? © = 69 39 27; af O —69 39 14. 
g = 69°39 20”. 


12. Samojedstaden i Jugor schar, vester om elfmynningen. 
Juli 31. 
2 62.2. 7 — 126. 2 4 23%. 


Kron. 3194. ©. g. Kron. 3194. ©. g! 
RRD TSK 1125.40 69038.33. | 272823 216,25, 15), 697387481 
3 14,8 25 55 55 Sm28 25 35 50 
4 6,8 26 45 48 JIE25S 25 55 52 
4 59,8 275 54 9 55,3 26 5 56 
5 50,8 27 20 39 1 10 45 ,3 26 50 41 
Medeltal af © = 69 38 50; af o=6 35 49. 
= 69° 38' 50". 


> 06064. 7 — + 145. = #99. 


Kron. 3194. ©. 2% Kron. 3194. ©. Y- 
23"41”"54°,9 68°12'20" +2”50”34°,0 | 23"45” 40°, 66°43'35' + 2"50”22°,8 
42 40,9 755 20.7 46 47,9 34 25 31,2 
43 24,4 2 30 27 1 48 45,4 20 45 25 ‚9 
44 4,9 67 57 30 28,8 49 20,9 16 0 28,5 
44 42,9 52 50 30,8 50 5,9 10 40 2% 
Medeltal a? © = +2 50 29,3; af © — +2 50 27 1. 


7 = + 2" 50” 2852 
Inre 0 al 


442 IR = 007 IS es, 


13. Norra stranden af Jugor schar. Augusti 1. 
B— 0055 = Ft EET: 


48 


Kron. 3194. ©. Y- 

18" 6”16°,9 621235" +2"50”44°,4 
7 24 ,9 21 50 41 ,7 
8 55,7 34 50 44 1 
9 56,1 42 50 41 ,2 
10 56 ,1 51 20 42 ,0 


Medeltal af © = +2 50 42,7: 


JÄDERIN, GEOGRAFISKA ORTBESTÄMNINGAR. 


Kron. 3194. ©. Ma 

18"14”. 2,3 62 1410” +2”50”43°,9 
15 31,9 26 30 44 1 
16 23 ,9 33 45 45 ‚5 
IX Do 41 15 40 ,9 
18 44 ,9 52 30 42 ‚6 


af O==+2 50 43,4. 


y= + 2 50" 43,0 


PU 


10 50 ,2 


20 — 4 01253527 —160 2232181 
BE (66,64 NES 0 122. 


Kron. 3194. ©. Q. 
21255253300 16250: 30" — 6942! 29" 
1188 51 15 26 
8 52,6 52 10 16 
11 29,2 52 30 26 
12 53,4 53 10 13 
Medeltal af © —=69 42 22; 
p=6% 
14. Vestkusten af Jalmal 
JB = (000 NET I 
Kron. 3194. ©. p. 
2 ANNO DITA US IN 3% 
46 26,6 20 0 35 
47 13,6 14 35 26 
47 56,6 95 46 
48 40,6 3 50 41 


Medeltal af © — al. 87: 


Kron. 3194. ©. Q. 
Al TRADE m ANSI GAR ARNON 
18 53 4 49 35 15 
al 29, 48 55 12 
22 58,0 48 40 4 
24 45,6 47 30 11 
af © =69 42 13. 
49 17". je 
(= Samojedhalfön). Augusti 7. 
= 2373205. 
Kron. 3194. @; Q. 
549m 336. 562.01.207 7217056) 
50 32,6 5553 0 50 
51 24,6 46 10 18 33 
52 13,6 40 35 14 
53 4,6 34 0 33 


af O =72 18 13. 


= 1217 55". 


Samma ställe. Augusti 8. 


BIE 0649 T=-+81. 
Kron. 3194. ©. Y. 
20307 1257 3212/55" Fa 

Sn DVR 31754245 DB 
SIE IT 45 40 D ,8 
40 25,1 34 10 6,5 
41 36,7 23 40 4,5 


Medeltal a © = +3 24 5,0; 


= HA 
Kron. 3194. ©. y. 
2 43" 16,9 30° BAHT + BRM 
48 17,7 29 20 45 al,A 
49 50,5 6 30 3,5 
51 2,7 28 55 40 3,2 
52 2045 43 5 5,2 


fOo—=+324 3,7. 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:o 2. 49 
y — al Jr 24m 4°,3 
r=—1 10 42,8 
A Al SA Aa 15 168 ANA 


15. Krestowskoj, östra stranden af Jenissej. Augusti 19. 
> (508.27 — 780. 7 antaget = + 30°. 
Anmärkt: Qwvicksilfret ostadigt till följd af bläst. 


Kron. 8873. ©. y. Kron. 8873. ©. Y. 
17.407222 54255’ 0" +4:12”39,5 | 17:53” Sa 5256" 0" +4%19” 955,9 
46 26,4 55 25 50 28,1 54 26,4 55 3 20 38,0 
AT 55,6 33 35 al 055 3ls, 070 42,5 
49 53,0 43 0 24 ‚2 59 38,4 28 0 30,7 
Medeltal af © — +4 12 30 ,5; af O = +4 12 36,0. 


y— + 4412" 3852 
T=—1 10 36,5 


NEN — 80741026). 


B = blo. T= + 1010. I antaget = + 30. 


Kron. 8873. ©. q. Kron. 8873. ©. q. 
197327370 6024410 72725732” | 19748” 26,0 59751740" 727242599 
35 57,0 49 50 21 49 9,0 52 0 50 
43 45,0 52 40 44 
45 25,0 54 35 24 58 
46 2,0 54 40 59 
Medeltal af © — 72 25 19; af O—72 24 55. 


(DE UA 290 I. 


16. Kap Schaitanskoj, östra stranden af Jenissej. Augusti 20. 
B="759,9. T= + 8,0. I antaget = + 30%. 
q antaget = 72° 5. 


Kron. 8873. ©. y. Kron. 8873. ©. y. 
21° 10” 39,0 58° 9'20" +4*18” 3518 | 2117” 30,4 563810" +4*18”20°,7 
16 27,6 57 46 20 12 ‚4 19 40 ‚s 30 40 0,3 
18 40,4 37 20 13 ‚2 20 30,8 27 30 17 56,8 
Medeltal af O= +4 18 9,8; ao — +4 18 61. 


y=+418” 7,9 
g= 103319 


A HNDBw Alas 323101271. 
Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 332  N:0° 2: 4 


50 


JÄDERIN, GEOGRAFISKA ORTBESTÄMNINGAR. 
Om 9 antages = 72° 10, så blir 
2 — 5% 9522327 = 81720256. 


17. Sopotschnaja korga, ett stycke från ytterudden. Ausg. 21. 
PB 103%. 1% 20300. JE I VAN 


Anmärkt: Observationerna tagna utan bländglas. 


Kron. 8873. ©. y. Kron. 8873. ©. y. 

16" 2= 33,5 44°12' 5" +4*19”51%,6 | 16° 67 34,5 43°41' 5". +4 19” 525,7 
3 21,5 18 0 47 ,7 ale 48 40 52 ,3 
4 4,5 24 25 52 ‚5 10 8,5 4 835 46 ‚5 
4 42,0 28 40 47 ‚0 10 58,5 15 30 48 ‚7 
5 4,5 33 20 59 ‚8 12 52,5 32.15 20 2,8 


Medeltal af © = +4 19 51,71; 


f O=+419 52,6, 


y— + 4.19" 52,2 
T=—110 32,1 


2 =5' 30" 245,3. 


3 TÖS. NT BR LR AU 
Anmärkt: Observationerna dåliga. Svår storm. 
Kron. 8873. ©. q. Kron. 8873. ®. p. 

292027820 BS DE DL 125221218 722779292720 9,5209 55.0 52 

3 24,0 25 0 38 6 34,0 3 50 4 

3 55,0 22 35 14 7 1240 0 0 5 

4 45 ,0 17 55 5 154,00. 51059555 51 44 

3 56,0 51 10 52 22 

Medeltal af © = 71 52 17; al oo: 

p— TI’ 52' 10". Bi 


18 163.3, ES HR RAG 


Kron. 8873. @: y. Kron. 8873. ©. y. 
23"21”"13,0 44918 0" +4'19”48,8 | 23r27"23,0 42°25' 0" +4”19"48,6 
23 19,0 1 20 47 ‚a 28 3,0 20 0 45 ‚3 
23 50,0 43 56 50 50 ‚0 28 39,5 14 30 50 ‚0 
24 25 ,0 51 40 53 ‚4 
25 10,0 45 50 52 ‚0 


Medeltal af © = +4 19 50,3; 


af ©— +4 19 48,0. 


y— + 419" 49,1 
r=—1 10 31,4 
A =5" 30" 20,5. 

) i medeltal = 5" 30" 22',4 — 82 35' 36”. 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:0 2. 51 


Om den första och den tredje af dessa observationsserier 
bringas till öfverensstämmelse med hvarandra, så blir 
p= 71° 51/39". 
q i medeltal = 71” 51’ 55”. 


18. Sopotschnaja korga, yttersta udden. Augusti 22. 
JB i650. 7 +50, 1— +49. 


Kron. 8873. ©. p. Kron. 8873. ©. fp. 

NO SNS ST HSK 71 514471 1953490 3973913 HL 
43 0,6 57 45 58 54 48,0 57 45 49 
46 31,0 58 0 38 DU 8.5 56 10 52 
49 27,0 57 30 29 58 5,0 55 45 45 
50 45,0 57 25 18 58 58,0 55 10 41 

Medeltal af O="7l 51 37; af OO ="71 51 42. 
9 = TV Dl 39". 


Ehe, EL. 1.1.35 


Kron. 8873. ©. y. Kron. 8873. ©. Y. 
22"42” 34,0 48°30'20" +4*19”48°,0 | 22”47” 8°,0 46°54' 50" +4"19”45°,0 
43 28,0 23 10 54 ‚7 47 53,5 48 40 51,0 
44 15,0 17 40 54 ‚7 48 29,0 44 15 52 ‚1 
45 1,0 12 30 52 ,0 49 13,0 39 30 47,5 
45 34,0 3 20 54 ‚2 49 56 ,0 34 5 49 ‚1 
46 9,5 4 10 58 ‚5 50 45,0 28 20 47 „7 
Medeltal af O = +4 19 52,8; af O= +4 19 48,8. 


y => 4"19" 50,8 
r=—1 10 29.2 


2. — 52.30”20:,0 — 82.35. 07. 


19. Mynningen af Mesenkin. Augusti 24. 
B= 160,32 = + 02. = 436. 


Kron. 8873. ©. Pp. 
ISO Ala BS RUT 41722 Il! 
20 5 11,0 ED 10 
p= Tram 11". 
Kron. 8873. ©. y. Kron. 8873. ©. y. 


21738” 23,0 54° 3'750” +4"22”44°,ı | 21"46”18°,6 52° 17° 30" +4"22” 51,5 
40 56,8. 59 49 30 54 ,5 47 40,8 10 20 46 ‚6 


52 JÄDERIN, GEOGRAFISKA ORTBESTÄMNINGAR. 


21742" 81,0 58°42740” +4r23" 02 | 21,49" 7,6 50° VIK 444927460 


43 21,8 35 55 DIT! 50 29,0 51 53 10 23 256 
44 43,0 2000 22 57 ,0 52 11,3 43 50 22 57,9 
Medeltal af © — +4 22 55 ‚6; af O— +4 22 53 „1. 


y = + 4" 29m 545,3 
oe 


WD MDS 


Samma ställe. Augusti 25. 
oe. MS TIO LS HIV 


Kron. 8873. ©. y- Kron. 8873. ©. Y- 
19382 16,4 211940” +42 2225053 | 1742" 55,6 193155” 5 
39 41,0 7.0 46 ,9 44 15,4 21 10 45 ‚3 
40 42,6 20 55 30 58 ‚3 51 41,2 18 11 55 41 4 
49 18,0 19 35 40 50 ,9 52 42,2 1 50 45,2 
50 26,0 25 30 48 ‚3 54 4,4 17 48 50 46 ‚0 
Medeltal af © = +4 22 51,0; af O= +4 22 46,9. 


y = + 4" 22" 495,0 
iF — il 0) Kg 
2 — 5 33" 13,4. 
2 i medeltal = 5" 33" 16, — 8319 3”. 


Om den andra och den tredje observationsserien bringas till 


öfverensstämmelse, sa blir 
VER ae 
q i medeltal = 71” 27 31”. 


20. Kap Gostinoj, vid elfmynningen. Augusti 25. 
5 = VOR. NEAR Ila IT MN 


Kron. 8873. ©. p. Kron. 8873. ©. p. 
22 9533,41 150748207 7 71.132337 172221772 2447 4852557 FESTE 
il BR 37 50 14 0 18 16,3 47 30 13 56 
12, 2,2 31 40 13 57 KOMNA 42 25 14 2 
13 35,6 21 35 58 20 8,4 35 35 13 36 
14 27,2 16 20 44 21 23,6 26 25 14 7 
Medeltal af © = 71 13 52; af O=71 13 58. 


eo 017197557. 


Samma ställe. Augusti 26. 
Br 10059 7= + 110.0 728 Bass 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:0 2. 53 


Kron. 8873. ©: Y. Kron. 8873. ©. Y. 
1% 8” 43,0 25°30°40” +4 21” 48,9 | 1°14” 658 23°36°15’ +4* 21461 
9 38,8 22 10 46 ‚0 15 13,0 25 55 44 ,5 
10 58,4 10 40 (38 ,6) 16 2,2 17 20 48 ‚7 
23,4 2459 0 46 ‚2 I GA 6 50 A 
13 8,0 48 50 45 ‚6 19 31,4 22 44 0 48,7 
Medeltal af O = +4 21 46,7; af O=+4 21 47,1. 


y = + 4" 21" 46,9 
Neil Be 
sen Mae SNS 


21. Elfmynningen vid Jakowiewa. Augusti 26. 
2 109,0. 07 = 150. 1 = + 44, 


Ammärkt: Observationerna tagna utan bländglas. 


Kron. 8873. ©. y. Kron. 8873. ©. y. 
16°31756:,0 45 255 +4%22” 850 | 16°53”"13%,5 4841 07 +4'22”117 
35 20,0 15 30 24 ‚0 53 56 ,0 46 0 12 ‚4 
38 47,5 57 20 33 ,6 54 40,0 51 0 12,1 
39 25,5 46 1 35 30 ,0 156 43,5 49 425 5,9 
40 7,0 5 0 16 ‚9 
40 41,0 9 25 18,6 
Medeltal af O= +4 22 21.8; af O = +4 22 10,5. 


y = + 4" 22” 167,2 
R—— 1710720 
Veh Luk 


13 = TÖS N =: 130. 7,1 44 


Kron. 8873. ©. @. Kron. 8873. ©. qp. 

91622930 al 3.712383 3871| 1923772850 97450 

17 45,6 42 35 ol 24 38,0 45 10 24 

El 44 0 32 25 50,2 45 40 32 

20 31.8 45 25 24 27 4,8 47 5 11 

22 0,6 46 50 (4 18) 28 11,0 47 40 11 

29 28.4 48 0 19 

Medeltal af O—= 171 3 34; TO= SK 


ol 322: 
22. Briochowskijöarne. Augusti 27. 
B=%l,.. T= + 10,5. I antaget = + 30". 
Anmärkt: Observationerna däliga. 


1) Minuten ändrad från 57 till 56. 


54 JÄDERIN, GEOGRAFISKA ORTBESTÄMNINGAR. 


Kron. 8873. ©. y. 

19" 18” 33,4 DS 47 55” + 4217 1254 
19 27 ,6 48 20 20 44,0 
20 5,6 50 10 21 5957 
20 48,0 50 30 21 40,4 
21 34,0 51 30 22 3,6 
22 22,6 525 21 58,5. 


WM AL 4% 21” 30,4 
r=—1 10 18: 


1 — 5.31” 546 = 82:08 39. 


Kron. 8873. ©. q. Kron. 8873. ©. q. 
197210255,2 2.57.59, 5% 20.397472) 197427 4282758. 5841020032 3% 
38 39,8 55 10 46 42 56,0 55 10 47 
39 27,2 55 20 41 45 50 ‚6 97 50 51 
40 9.2 54 50 55 44 46 ,0 57 40 49 
45 38,0 57 40 41 
Medeltal af © = 70 39 47; af © 70 39 47. 


= 70° 39 47". 


23. Norra stranden af Dudinka vid utflödet till Jenisse). 
September 2. 
18 = lo), WEE KO At 2 


Kron. 8873. ©. y. Kron. 8873. ©. 2 
15*"51”37,5 3837 0” +4.34”13°4 | 15°56”56°,0 4027 57 +4"34”11,7 
52 46 ,0 47 25 15,5 57 53,0 34 25 5,3 
53 31,5 D3 DD 13 ‚7 58 44,0 42 30 Na 
534-:22,0 39 25 18,6 59 27,0 48 30 8,0 
DD 850 8 30 16,3 ) 16 0 10,0 54 35 Zi 
Medeltal af © = +4 34 15,5; fO=+4434 84. 


y = + 4" 34” 11‘,9 
el). 30 


ı =5" 44” 16,9 = 86° 413”. 


BE OLE =" ge NE 


Kron. 8873. ©. p. Kron. 8873. ©. p. 
1972574310 57.127497 7692329 1923 17213702 SENLEIRS 
26 33,0 12 55 19 82 14,0 7 830 34 


25 25,0 12 50 13 33 34,0 720 21 


+ 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:0 2. 55 


10:20 RR NT GES INS TN 69.237257 


30 0,0 12 0 27 36 23,0 6 0 16 
Medeltal af © — 69 23 25; af O==69 23 24. 


pq =69Y 2324". 


Sammanställning af resultaten. 


oT Polhöjd. \Östl. längd fr. Greenw. 
1 | Besimannaja bay, udden söder om inloppet 72° 53° 50” 13" 31” 35,4 52" 53’ 51” 
2 Besimannaja bay, norra stranden ........... 72 54 7 3 32 50,453 12 36 
3 | Tältplats vid norra stranden af Besiman- 

najaShayslelfbotten ss. 7% 12 52 58 \3 33 31,353 22 57 
4 | Matotschkin schar, norra stranden.......... 73 19 24 13 37 39,954 24 58 
5 | Södra stranden af Matotschkin, bugten 

vester om Tschirakina_.._..._.._........ 73 15 19 13 36 50 ,.54 12 36 
6 | Matotschkin schar, vestra stranden af Schu- 

IT LIG IAN Aa ag BR BA SA 73 22 9 |3 38 21,8154 35 27 
KaNonronGaskapı va 3 ©... un. nm 72 842 13 27 17,251 49 18 
SpeSodramGäskapı ze... .......2.% SRS 71 27 52 3 28 42,952 10 43 
9 | Halfö öster om Rogatschew bay ..........-- 71 23 39 3 31 12,52 48 13 

10 | Wajgatschön: kap Grebeni, ytterspetsen...69 38 48 13 59 34,659 53 39 
11 | Wajgatschön: kap Grebeni, midt emot ankar- 

Platsenmea aha RI alu 69 39 20 |3 59 26 ‚5159 51 37 
12 | Samojedstaden vid Jugor schar, vester om 

elimynningens2. Mr nee! 69 38 50 14 1 19,3/60 19 49 
13 | Jugor schar, norra stranden ......oooo.------ 69 42 17 4 1 33,21/60 23 18 
14 | Vestkusten af Jalmal (= Samojedhalfön) ..|72 17 55 |4 34 47,1/68 41 47 
15 | Kretstowskoj, östra stranden af Jenissej...\72 25 7 523 9,780 47 26 
16 | Kap Schaitanskoj, östra stranden af Je- 

RSS LE a RN 1) 528 41 3182 10 27 
17 | Sopotschnaja korga, ett stycke från ytter- 

VIGDIS ra De Re 71 51 55 |5 30 22,482 35 36 
18 Sopotschnaja korga, yttersta udden......... 71 51 39 5 30 20,082 35 0 
19 Mynningen af Mesenkin....................... 712,036 5,38, ITNE 
20 | Kap Gostinoj, vid elfmynningen.............- TND RA Va 26 
21 | Elfmynningen vid Jakowiewa................ 71 327 5 32 36,983 14 
22 KBrriochowskijoarne a mann. 2170 39 47 5 31 54,682 58 39 
23 | Norra stranden af Dudinka vid utflödet 

till Je 01996). cas ee a en: 69 23 24 |5 44 16,986 4 13 


1) Längden är beräknad med antagande af, att polh.—=72° I. Antages denna 
i stället — 72" 10', så blir längden = 5" 25” 23°,7 — 81° 20' 56”. 
2) Längden osäkert bestämd. 


56 
Rättelser: 


Sid. 45 står: Halfö på östra sidan af Kostin schar, skall vara: Halfö öster om 
Rogatschew bay. 

» 46 står: Yiterspetsen af Waigatschöns sydöstra udde, skall vara: Wajgatschön: 
Kap Grebeni, ytterspetsen. 

» 46 står: Waigatschöns sydöstra udde, midt emot ankarplatsen, skall vara: 


Wajgatschön, Kap Grebeni, midt emot ankarplatsen. 


Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. 
(Forts. från sid. 10). 


Från U.S. Hydrographie Office i Washington. 
Publications, N:o 34, 36— 37, 40, 47, 49. 51, 53, 55—56, 58. 
Papers on the Gulfstream, Suppl. 3—4, 6. 

Atta smäskrifter. 


Från Geological Survey of Missouri i Jefferson city. 
Report, 1855— 71, 1872, 1873—74. 2 Atlag'es. 8&o & Fol. 


Från Utgifvarne. 


American Journal of Science and arts, N:o 38—52. 


Frän Författarne. 


GALLE, I. G. Über eine Bestimmung der Sonnenparallaxe . . 
Bnesl 1875. 18:0. 

Hırn, G. A. Exposition de la theorie mécanique de la chaleur, 
T. 2. Paris 1875. 8:0. 

Orsoni, F. I microfiti ed i mierozoi della chimia organica. Noto 
13875. 8:0. | 

SAPORTA, G. & MARION, A. F. Sur l’etat de la végétation A l’epoque 
des marnes Heersiennes å Gelmuyden. Brux. 1873. 4:0. 

TRAUTSCHOLD, H. Fischreste aus dem Devonischen des Gouv. Tula. 

Moskau 1874. 4:0. 

= — Die Kalkbrüche von Mjatschkowa. Ib. 1874. 4:0. 


Stockholm, 1876. P. A. Norstedt & Söner. 


ÖFVERSIGT 


KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS 
FÖRHANDLINGAR. 
Årg. 33. 1876. 2 3. 


Onsdagen den 8 Mars. 


Pra&ses tillkännagaf, att Akademiens inländske ledamot, 
Intendenten vid det naturhistoriska Riksmuseum, Professorn 
NILS PETER ANGELIN, och utländske ledamoten Professorn 
vid Jardin des plantes i Paris ADOLF THEODOR BRONGNIART 
med döden afgätt. r 


Med anledning af remiss från Kongl. Maj:t & framställda 
förslag dels till ändringar i nu gällande jagtstadga och dels till 
ny sådan stadga, afgåfvo Hrr S. LOVÉN och SMITT i ämnet in- 
fordradt utlåtande, hvilket af Akademien godkändes såsom grund 
för hennes eget underdåniga yttrande. 


På tillstyrkan af Kommitterade antogs till införande i Aka- 
demiens Handlingar en af Hr RUBENSON inlemnad afhandling 
med titel: »Mänads- och ärsmedia för temperaturen vid statens 
meteorologiska stationer under åren 1859—1872». 


Docenten S. BERGGREN och Läroverksadjunkten P. J. HELL- 
BOM hade aflemnat reseberättelser, den förre om den resa han i 
egenskap af Letterstedtsk stipendiat utfört till Nya Zeeland, och 
den senare om en med understöd af Akademien förliden som- 
mar företagen resa till Norrland för lichenologiska forskningars 
anställande. 


Hr SMItT dels redogjorde för innehållet af den af Lektor 
P. OLSSON vid Akademiens Mars-sammanträde afgifna resebe- 
rättelse”, dels meddelade åtskilliga zoologiska notiser ur bref 
från Prosten HAMMARGREN och Doktorn Friherre C. CEDERSTRÖM. 


Hr TH. FRIES refererade innehällen af ofvannämnda rese- 
berättelser af Docenten BERGGREN och Läroverksadjunkten 
HELLBOM. 

Hr NORDENSKIÖLD afgaf redogörelse för 1875 ars expe- 
dition till Novaja Semlia och floden Jeniseis mynning. (Se Bi- 
hang till K. Vet.-Akad. Förh. Band 4). 


Hr GYLDEN meddelade en af honom sjelf författad upp- 
sats: »Om inflytandet af ojemnheter med lang period pa uttryc-. 
ken för periodiska kometers absoluta störingar*». 


Sekreteraren öfverlemnade pa författarnes vägnar följande 
inlemnade uppsatser: 1:0) »Om simultana covarianter af 4:de 
ordningen och 4:de klassen till två kägelsnitt», af C. F. E. BJÖR- 
LING”; 2:0) »Bidrag till södra Afrikas Orthopterfauna», af C. 
STÅL”; 3:0) »Bidrag till kännedomen af utvecklingen hos Ray», 
af A. W. MALM”; 4:0) »Om sulfonaftalid», af P. T. CLEVE”; 
9:0) »Om inverkan af fosforpentaklorid pa 8 naftob, af P. T. 
CLEVE och H. JUHLIN DANNFELT*; 6:0) »Om bestämmande af 
nickel i nickelhaltig magnetkis», af A. EKELUND”. 


Från Lotsstyrelsen hade blifvit öfverlemnade 21 meteorolo- 
giska dagböcker, förda under ar 1875 vid lika manga af Rikets 
fyrbaksstationer. 

Årets Letterstedtska pris för utmärkt originalarbete beslöt 
Akademien att öfverlemna at Hr S. Lov£n för hans i Akade- 
miens handlingar införda afhandling:» Etudes sur les Echino- 
idees». 

Det Letterstedtska Ööfversättningspriset fann Akademien der- 


emot denna gang icke anledning att utdela. 


De Letterstedtska räntemedlen för särskildt maktpaliggande 
undersökningar skulle ställas till Hr. S. Lov£ns förfogande för 
astadkommande af marinagvarier lämpade för undersökningar 
af lägre hafsdjur. 

Den Fernerska belöningen tilldelades Docenten och biträ- 
dande astronomen vid Akademiens Observatorium Dr J. O. BACK- 


3 
LUND för en till Akademien inlemnad afhandling»: Allmänna 
störingar, som af jorden förorsakas i Enckeska kometens rörelse 
i en viss del af dess bana». 


Den Lindbomska belöningen tilldelades Hr F. L. EKMAN 
för hans af Akademien offentliggjorda afhandling: »Om de ström- 


ningar som uppstå i närheten af flodmynningar». 


Den Flormanska belöningen skulle öfverlemnas åt Hr E. A. 
KEY och Docenten vid Karolinska mediko-kirurgiska institutet 
Dr M. G. RETZIUS för den nyligen utkommna förra delen af ett 
af dem gemensamt utgifvet arbete med titel: »Studien in der 
Anatomie des Nervensytems und des Bindegewebes». För att 
än vidare gifva sitt erkännande af detta arbetes utmärkta be- 
skaffenhet beslöt Akademien att dessutom tilldela författarne 


hvar sitt exemplar i guld af hennes minnespenning öfver Linné. 


För vetenskapliga resor inom landet beslöt Akademien ut- 
delning af följande understöd: 

at Docenterne vid Upsala universitet T. TULLBERG och 
Hs. THEEL 700 kronor gemensamt, för idkande i Bohusläns 
skärgård af anatomiska, histologiska och embryologiska studier 
öfver lägre hafsdjur, företrädesvis inom maskarnes och spongior- 
nas grupper; 

at Kandidaten O. NORDSTEDT 350 kronor, för en resa i Bo- 
huslän i ändamål att undersöka detta landskaps sötvattens- 
alger; och 

åt Adjunkten vid högre Elementarläroverket i Wexio KLAS 
AHLNER 250 kronor för algologiska forskningars anställande i 
Bohusläns skärgård, företrädesvis öfver slägtet Enteromorpha. 


Statsanslaget till instrumentmakeriernas uppmuntran skulle 
1 lika delar öfverlemnas åt mathematiske instrumentmakarne 
P. M. SÖRENSEN och G. SÖRENSEN. 


Genom anstäldt val kallades till utländsk ledamot af Aka- 
demien Professorn vid Polytekniska Högskolan i München Dr 
WILHELM BEETZ. 


Följande skänker anmäldes: 
Till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. 
Från K. Departementet för Utrikes Ärenden. 


Lucas, J. Mines and mineral statistics of N. South Wales. Syd- 


ney 1875. 8:o. 


Frän K. Topografiska Corpsen. 
Karta öfver Sverige, II. Ö. 37; V. Ö. 37; VI. Ö. 33. 


Från Geologiska Föreningen i Stockholm. 
Förhandlingar Bd. 2. 

Från R. Astronomical Society i London. 
Memoirs, Vol. 42. 


Från Chemical Society i London. 
Journal, N:o 145—156. 


Från R. Observatory i Greenwich. 


Astronomical, magnetical and meteorological observations, 1873. 


Från Natural History and Philosophical Society i Belfast. 
Proceedings, 1874/75. 


Från Natural History and Philosophical Society i Hull. 
Report, 1873/74, 1874/75. 


Frän Philosophical and Literary Society i Leeds. 
Report, 1872/73—1874/75. 
Frän Literary and Philosophical Society i Liverpool. 
Proceedings, N:o 29. 
Från Museum d Historie Naturelle i Paris. 


Nouvelles archives, T. 10. 


Från Societå Toscana di Scienze Naturali i Pisa. 


Atti, Vol. 1: 1—2. 
(Forts. & sid. 20). 


5 


Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1876. N:o 3. 
Stockholm. 


Om inflytandet af ojemnheter med läng period pä 
uttrycken för periodiska kometers absoluta störingar. 


Af Huco GYLDEN. 


[Meddeladt den 8 Mars 1876.] 


Da man vid härledningen af absoluta kometstöringar an- 
vänder den method, jag dertill föreslagit, erhälles ej under alla 
omständigheter ett sa gynnsamt resultat, som vore önskvärdt, 
d. v. s. ej nog hastigt konvergerande serieutvecklingar. Det är 
i synnerhet i de fall, då ojemnheter med lång period förekomma, 
hvilka äro beroende af långt aflägsna argument, nu ifrågavarande 
missförhållanden träda i dagen. Desamma kunna emellertid 
ganska lätt öfvervinnas genom en på det hela taget obetydlig 
förändring af den ursprungliga, af mig föreslagna formen, och 
då denna ändring äfven i hvarje händelse synes medföra ganska 
väsentliga fördelar, torde en preliminär antydan om densamma 
ej sakna allt intresse. För att genast framhålla beskaffenheten 
af de svårigheter, hvilka böra undanrödjas, skall jag erinra om 
de analytiska operationer, hvarigenom öfvergången från allmänna 
uttryck för relativa störingar till uttryck för absoluta störingar 
förmedlas. | 

Dessa operationer bestå hufvudsakligen i den analytiska 


utvecklingen af summorna 
(i) © . il . . 
Yv = 40os 200, + Cos 200 Foss + Cos 2ix „+ 3 Cos Zur 
9— Fr s 
RO) AN 2 Re. 
pP —1!Sin 2im + Sin 200. + oc + Sin 2ir 
Ss 
der 


+ Sin 2x , 
1 $ 


H+murn 
eo, dp 
m 2K)vI— 2 Sing? 
0 


t 


6 H.GYLDEN, OM PERIODISKA KOMETERS ABSOLUTA STÖRINGAR. 


d. v. s. i att uttrycka dessa summor såsom funktioner af den 


enda variabla «. 
S 


Såsom de blifvit visadt i afhandlingen »Integration af vissa 
i störingstheorin förekommande differentialformler», Stockh. 1874, 
erhålles resultatet under den åsyftade formen genom tvenne på 
hvarandra följande operationer. Man har först att i de anförda 
uttrycken införa dessa utvecklingar 


[Cos Ye = Yo + a Cos 2 (H + mun) + 2, Cos 4 (H 
Oy n ns mum) = 

| Sin 2iv = 20, Sin2(H + mun) + 20, "Sin 4(H 

| + Mun) +... 


hvarigenom man omedelbart erhåller 


| 0 = sy + 7, Cotg ur Sin 2 (H+ stin)—7, Cotg ur Sin2H 


2i | (i i 
+ 7, Cote Z2un Sin 4(H + sur) el Cotg2urSin2A 


+ ..o RO CO 
2) (i) (2i) (2i) 
® =—o, Cotg un Cos2(H+sun)+o, CotgurCos2H 
(2i (2i) 
=O, i Cotg2ur Cos4(H +sur) to, Cotg2un Cos4H 
re ehe a 
Pa grund af den ytterst svaga konvergensen hos dessa serier 
bör dock argumentet x åter införas och detta sker lätt genom 


att substituera uttrycken 
(2n) 


(2n) (2n) 
Cos2n(H + sun) = I an al, "Cos 2x + 2, Cos4r +... 


(3) 


r (2n) \. (220) 
Sin 2n(H + sun) = 2 Sin?2® + 23, Sin 42 +... 
då S Ss 


Sr: (i) (i) c 
Man har då, i det med 2w och 20 ” betecknas de respektive 
2 7 
koefficienterna till Sin 27'x och Cos x }), 
S S 
(i) (2i) (2) (2i) __(4) 
=y 2 Cotgum+y, 2 ‚Cotg2ur +... 
(4) od 2 2’ ; 4 2 EA 
(i) (23) _(2) (2i) __(4) 
pv =—o T Cogun —o I Cotg2unm —... 
fr an 0 ag 


!) Integration ete., pag. 13. 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:08. 7 


Huruledes man i stället för dessa uttryck härleder andra, som 
som i anseende till deras större könvergens mer egna sig för 
numeriska räkningar, har i den ofvan citerade afhandlingen ut- 
förligt blifver undersökt och behöfver här ej upprepas. De an- 
förda uttrycken utvisa emellertid att konvergensen af koefficien- 
terna uw) och ap, d. v. s. deras mer eller mindre hastiga för- 
minskning med växande © är väsentligen beroende af konver- 
gensen hos serierna (3). Denna aftager dock eller, rättare, 
inträder allt sednare och sednare ju större värde index » erhåller, 
och häraf följer att, om cotg nuz erhåller ett stort numeriskt 
värde för något större värde af n, så blifver konvergensen af 
koeffleienterna (4) i följd af denna omständighet förminskad. 
Ett stort värde af cotg nuz motsvarar emellertid en ojemnhet 
med lång period i den vanliga formen för störingsuttrycken; 
förekomsten af dylika ojemnheter skulle derföre, om densamma 
bero af långt aflägsna argument, kunna inverka högst menligt på 
den nya methoden, såvida ej medel kunde utfinnas till att undan- 
rödja de härigenom uppstående olägenheterna. Att sådana medel 
likväl gifvas, samt dessa ändå af ganska olika slag, skall jag i 


det följande försöka att visa. 
I första rummet skola vi försöka att reducera funktionerna 


WP och @® till uttryck med ett färre antal termer, än man 
skulle erhålla efter substitution af uttrycken (3). Om detta 
lyckas oss, kunna ojemnheter med lång period, ungefär af den 
beskaffenhet, som förekomma i uttrycken för de små planeternas 
Jupitersstöringar med stor lätthet behandlas; ty redan den form, 
som erhålles på grund af uttrycken (3) vore härtill lämplig. 
Men förekomma stora värden af cotg nurz under det att n har 
något värde från 6 till 10 eller 12, så erhåller man efter sub- 
stitution af ifrågavarande uttryck i likheterna (2) ej något fullt 
tillfredsställande resultat. Lätom oss derföre se till, af hvilken 
orsak den omständighet är beroende, att en förminskning i kon- 
vergens hos serierna (3) gör sig gällande i mån index n antager 


större värden. Härtill behöfver man endast erinra sig, att 


, ur ” 
8 H. GYLDEN, OM PERIODISKA KOMETERS ABSOLUTA STORINGAR. 


2K 
IT 


Cos 2n am = x och Sin 2n am — x äro brutna funktioner af x, 
der den Jacobiska funktionen #(x) förekommer i nämnaren upp- | 
höjd till digniteten 2n. Det är utvecklingen af dessa nämnare, | 
som hufvudsakligen föranleder att konvergensen i början ej är 
märkbar utan först efter ett mer eller mindre stort antal termer 
begynner att visa sig. Ingenting synes da vara mer nära lig- 


gande än att undvika serieutvecklingen af 


—2n 

Be) 3 
ty man skulle sålunda åtminstone undvika att införa några nya 
serier med svag konvergens. Men & andra sidan skulle man ej 
heller, om man alldeles undveke att utveckla de omtalade näm- 
narne, vinna det ändamål, man åsyftade med införandet af 
argumentet x, nämligen att erhålla funktionerna w” och ®” 
uttryckta genom ett mindre antal termer, än som förekommer i 
serierna (2). För att här vinna en verklig fördel, är det nöd- 


vändigt att ur flere termer i nämnda serier, om ej ur alla, ut- 
1 


bryta samma potens af EIN Det sednaste blifver det enklaste, 


om ock ej alltid det mest verksamma medlet, och man erhåller då 


2i) E oK 2 
7 Cotgun Sin2am "x [9(x)] SÅ 


(i) ( (2i) 1 
Eh RN BR 2i) . 2K 2m 
[v I BO” +7, Cotg2unSin4am 25 a[a(7)]” 


[ERE 
2i 5 
0, 'Cotg uz Cos 2 am: [9()] m | 


2m 


(2) (i) 1 
(DS SEA 2i 2K 
D | | [6(0)]” 'Cotg2uz Cos4am SE [a(2)] 
a ei 


N— — 


der vi med m betecknat ett godtyckligt valdt helt tal, samt 
med [w'”] och [m”] summorna af de konstanta termerna vw” 
och ®@”. 


Företrädet af dessa uttryck framför formlerna (2) beror nu 


derpå att utvecklingarna 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:02, 9 


In, 2m pe 2m 


| COM Cos 2n am Fr ZZ Cos 2x 


0 


Y 


+ an Pr Cos 4 + 
(6) 4 Im oK N, 2 Im 


2; Gr = N & 
N Lad. zu Sin 2n am = & 22, Sin 2 


an,2m 
+23, IST Eld oc 


äro i högre grad konvergenta än serierna (3) och detta desto 
mer, ju mindre skilnaden emellan de hela talen n och m är. 
Visserligen förminskas äfven här konvergensen, ju större värde 
talet n eller differensen n— m erhåller, men i alla händelser 
inträda olägenheterna af den minskade konvergensen vida sednare, 
än da serierna (3) komma till användning, och blifva derföre 
ofta utan någon praktisk betydelse. 


Sin 2 5 
Coefficienterna för SP 2 Cos 27'x 


2m gr 2m 
[9(2)] [9(20)]” j 
gar, som erhållas, då uttrycken (6) införas 1 likheterna (5) skola 


1 de serie-utvecklin- 


vi beteckna med 2w;” och ®;”, då följande uttryck blifva 


gällande: 
i,m EIS <> 2m TS 4,2m 
TE Cotg un + y Cotg2un +.. 
ae, | 
i,m (2i) I 252 CO 4, 2m 
Di no N, Cotg ur — 0, Cotg2un —... 
(4 4 al 


I afsigt att göra den numeriska a af dessa koeffi- 
cienter enklare, än den omedelbara användningen af uttrycken 
(7) medgåfve, kunna en stor del af de transformationer äfven 
här tillämpas, som blifvit anförda i afhandlingen »Integration 
etc.» För ögonblicket skall jag likväl ej uppehålla mig dervid, 
då jag hoppas återkomma till detta ämne i förklaringen till ta- 
beller öfver de här ifrågakommande utvecklingskoefficienter af 


elliptiska funktioner, som f. n. äro under arbete. 

Med några ord torde dock härledningen af koefficienterna 
Be och Se redan här böra omnämnas, da desamma nu 
för första gången komma i fråga. 


Sättes VET x 
e 


10 H. GYLDEN, OM PERIODISKA KOMETERS ABSOLUTA STÖRINGAR. 
sa har man 


gla) AU a 


Al oa)... 


Man finner nu lättast 2m:te potensen af (=) under formen 


der 


af en trigonometrisk serie genom att särskildt upphöja produkterna 


/@) = —-E)U-ge)i ge)... 
Kan hal)... 


Betecknas 


och 


am Bu 2 m) 4 
[ÖN =ı—B"t+B"t—. 


sa har man äfven 
2m (2m) —2 (2m) —4 


Deg) eg, 


och således erhålles, om man gör bruk af beteckningarna: 


CR (2m) __ (2m\ (2m) a 
a, TA B FD B, 
äre (2m) (2m) „_ (2m) '2m) __(2m) 
zB 1 B, Fa, ae Sr 

en 2 3 
SR (2 (2m) „_ (2m) (2m) RER 

=B, % BB BB 
© 3 
(M3 Ne Moog 
Ol(x 2m (2m) (2m)f 2 —2 (2m)f 4 —4 
Be. 


Vi gå nu att bestämma koefficienterna B””; för att dervid 
iakttaga större korthet, sätta o = m da vi tydligen hafva 
ae I OD a 
Tydligen är nu äfven 
ON 3 2 d 2 
fe + V=10) =(1—qg t)1—91). 
hvaraf följer 
a) = (1 — gt )f(x + vie). 


På grund af denna likhet erhålles omedelbart följande relation 


(2m) 2 (2m) 4 
Kan ke 
1 2 
2, 2m 2 (2m)2 4 __(2m) 4 
— ll) 1—gB": Br, 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:o 03. 11 


hvilken äter sönderfaller i följande 


1 DR g 
SF an dB \ 
OS N, 


enligt hvilka B°””-koeffieienterna lätt och säkert kunna beräknas. 


En följd af ganska vigtiga relationer emellan o”-koeficien- 


terna skola vi ännu härleda. Ur den lätt funna likheten 


Bit 1) 
42 + VY =10) ge 6(.x) 
erhalles omedelbart 
(2m) (2m), 2 —2 (2m), 4 —4 
era ri))3e (bur bl) rn 
0 1 2 
2m Amf (2m) Em) 202 t? (2m) 4 4 på \ 
= Eda —a gt | lee +Z|-... 
och häraf inses genast riktigheten af nedanstående relationer 
(2m) 2m (2m) 
[04 = 
2m 0 
(2m) 2m+2 (2m) 
(04 = (64 
2m+1 al 
(2m) Im+4 (2m) 
& == & 
2m+2 2 
ÖMSE 


Sedan man medelst ofvanstående formler, eller ock på annat 
> ss 3 Im) 2 2 
sätt, bestämt koefficienterna «””” finner man koefficienterna Be 


medelst mekaniska multiplikation af faktorerna i produkten 


OR K 
Vv —1 2n am A Im 
a” Tofa)] 


(8) 


dervid man bör erinra sig att 


vV-12n am 2 T 2m 2 2m 2 2 2m 4 
e zu — PR ——- N CA zZ Eine: 
0 1+9g 2 rot 
27 2m —2 2g* 2m —4 


+92 2 lee Ne 


12 H. GYLDEN, OM PERIODISKA KOMETERS ABSOLUTA STÖRINGAR. 


För ifragavarande produkt kunna äfven andra uttryck an- 
gifvas, hvilka ej äro utan intresse. Jag erinrar härvid om be- 


teckningen 


2 3 —2 U 
n(2) = A) gt Age) —gt 
hvaraf följer 


42) = An(z)n(— 2) 
samt 
ul 2K 
Al am ® (GE - 2) 
n(@) ” 
Härmed finner man vidare 


vlam = 
a(x)e = At[n(—2)) 
eller 
Vv —1 2m am ne & Ye 20 


[6(2)]” Em. 
Utvecklingen af denna produkt är ytterst konvergent, ehuru 
det starka aftagandet hos koefficienterna egentligen först efter 
de 2m första termerna begynner att visa sig. Man kan emeller- 
tid med fördel bilda produkten (8) medelst multiplikation af 
faktorerna 


IT, 2 — 2K 2m 2m m 
I 1(2n — 2m) am en 2 Bes 


Det torde ej vara öfverflödigt att medelst några numeriska 
exempel belysa konvergensen af dessa utvecklingar. Jag skall 
härvid lägga till grund samma värde för q, som redan blifvit 
användt vid åtskilliga utvecklingar af allmänna uttryck för re- 
lativa störingar, nämligen 

Log q = 9.4034336. 


Härmed erhölls, i det för m antogs talet 2, 


4 
on = [0.0000000] 
— [0.1324235] ( + ) 
+ [9.6728557](t +8 ) 
— [8.939291] (© + ) 


+ [7.914764] (t +1 ) 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:0o8 13 


65530] ltr ti") 
+ [4.901] (2 RS) 
— Fre (2 2), 
ae nee. 

Med detta uttryck beräknades vidare 

4 V—14 am au L 


Lö(z)] e ER 2 
1.8004206 ee 


— [9.9792672]2 — [9.6054621]2 ” 
+ [9.7287254]t + [9.1037021]2 ” 
— [8.786146]2 — [8.412329] ° 
+ 77522001? + jqb221eje 
— [6.0326]£” 16.400412. 
re Poren 
ah — BSon 
SE Serena: 
För att nu framhalla fördelen af multiplikationer med KOyı 
anför jag bredvid hvarandra utvecklingarna af N IE am a 


iu es K 
4 v_ı1l4am = x 


och [e(£)] e 


K ING 2 
N —1 l4 am a 4 V—1 14 a ST 


[9(2)] e n 
2 ao 
+... + [6.4595] 2 ” 
= ee — [7.34669] 2 ” 
Baal 
— [7.2003] 2“ — [8.765609] 2 ” 
+ [8.06682] 1 ” + [9.3061611]2 
— [8.74919] — [9.7602813] 


+ [9.259953] € + [0.0346346] 2 


14 H. GYLDEN, OM PERIODISKA KOMETERS ABSOLUTA STÖRINGAR. 


— [9.586520] 2° — [0.1934503] ı 
+ [9.673142] € + [0.1649105] € 
— [9.207871] — [9.792985] € 
aaa + [9.272280] 2 
+ [9.217802] 2 + [9.371139] 2 
+ [9.453719] + [9.058399] 2 
+ [6.3880] 2 — [8.691025] 2" 
— [9.390025] 2 — [8.924149] 2" 
— [9.367088] -- [8.586516] i” 
— [8.67514]t + [7.85504] 2 
+ [9.16327] i” + [8.454825] 2” 
+ [9.40323] 2" + [8.483207] 7 
+ [9.42852] 2 + [8.365423] 2° 
+ [9.35520] 2" + Bere 
a Se SE: 


Man ser af denna sammanställning omedelbart att koeffici- 
enterna i den sednare serien mycket hastigare blifva mindre än 
i den förra. 

Såsom bekant är, erfordrar härledningen af absoluta störin- 
gar tvenne summationer. Dessa båda skulle kunna utföras all- 
des enligt samma regler, om resultatet af den första blifvit bragt 
under den form, genom hvilken man angifvit de allmänna ut- 
trycken för de relativa störingarna, nämligen under formen af 
trigonometriska serier fortlöpande efter argumentet . Då man 
emellertid med större fördel framställer resultatet af den första 


summationen under formen af dylika serier, multiplirerade med 


Ju o o . e 
faktorn a sa uppstår vid utförandet af den andra summa- 
%) 
tionen uppgiften att angifva summorna 
m 5 Sin 2ix, Sin 23%] Sin iz, _1 4 Sin 2ix, 
= VERSA 0 1 — 


ee" Teef fö 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:0 8 


15 


Cos ix, Cos Zi, Lu Cos 2ix, 


Bel Be Be pr 


under formen 


mil 1 Cos 08 Zi, 
mE IF 


| i, m a KNAS JU i, m 2 MV i, m 2 
([M”” = (m + zz EA + 2M"” Cos 2, 
I DAM Ög gg ol al 
(ÖR | f 
FAT Ru (N) a in 1 A i, m 


[2N Sin 22 
BE 0 Ss 
+ Mi Sin dw, an an 


För att lösa denna uppgift utveckla vi produkterna nern 
‚Cos2ix . 


[9(2)]?” 
oa 1 serier af följande form 
% 
[man =? = Sn (H+sun) + 20, 
7 2 
(10) ) Cos 2ig — — 2i,2m BE ost TR 
I ST a 2y, Cos2(H + sun) + 27, 


"Sin 4H+sun)+.. 


Cos4(H 


+sun)+.. 
och erhålla da omedelbart 
2 Cotg us Cos2(H + sun) 


2i, 2m 


+0  Ootgun Cos 2H 
2i,2m 
a Cotg2un Cos4(H + nn 


2i, 2m 


+0,  Cotg2un Cos 4H 


8'080 a BER 
(11) 
NÖT bm ER Cotg un Sin 2(H + sun) 


2i,2m 


m, Cotg un Sin 27 
Cotg 2uz Sin 4(H + sun) 


a 2m 


ER Cotg Zur Sin 4 


w 2m 


Seo co 


Med stöd af uttrycken (6) erhålles nu den sökta formen (9) 
och man finner 


16 H. GYLDEN, OM PERIODISKA KOMETERS ABSOLUTA STÖRINGAR. 


i, m 2i,2m rr” 2m 2i,2m r” 2m 
M, = 0, Cotg un — 0, Cotg Zum — 
(12) 
S i,m 2i,2m „I 2m 2i,2m sh 2m 
N = ya Cotg un + Zn Cotg2un +. 
2 2 
För härledningen af koefficienterna aim och y°°”” torde 


det vara enklast att först utveckla serien 
1 (2m) (2m) (2m 

——_=0 720 (COS 20 20 ” Cos 4x 

[a] 2 2 : 
dervid man kan begagna sig af de i det föregående angifna ut- 
vecklingsmethod för #[(#)]”", endast man i de anförda formlerna 
inför —2m i st. för 2m. För öfrigt kan man äfven pa följande 
väg ganska lätt finna utvecklingen af 


1 
Ba” 


Emedan 
VER Asa) 2 


t 
så inser man ögonblickligen riktigheten af uttrycket 


a(x)0| +3 I EN 


alas 2x) 


2 


der beteckningen #(g ,2x) är sjelfklar och 


Al) N). 


På samma sätt är äfven 


2 2 n Ale, 2 
ee) ÖN 6(q , 42) 
4 4 A FA. 
#(g ,4x) la „22 + 5) = N (9,82) 


er a)" tea re Merken Ke NR lien je, ie. ie 


Multipliceras nu alla dessa likheter med hvarandra, sä befinnes 


6%) a(2+5) (7; 20+5) ld, 4245) rr = A Alq )A(g') se 
och 
1 EE ($,20+3 a 


Bar 42?4(7)4) . 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:o8. 17 


as 2 : Ä : 2m 
Känner man saledes koefficienterna i utvecklingen af E [« + >) ; 


. er . DI Me . 2 o 
hvilka äro omedelbart gifna genom koefficienterna i [9(«)]”, så 


finner man utvecklingen af ar efter några ytterst lätt utförda 


al 


. 3.0 Ö on i 2 7 \ am 
mekaniska multiplikationer, da faktorerna [9(9',20+5)] 0. 
s. v., hvilkas härledning naturligtvis är vida lättare än den 
första faktorns, konvergera så starkt, att endast några fa ter- 


mer blifva märkbara. 
Sedan ifrågavarande utvecklingar blifvit utförda har man 


Sin 2ix (2m) x: ® 2m) -a: ö 29 6 
7 = TR 0. ” Sin Ka + d, [Sin (2i-2)e + Sin (2i + 2021 
% 


ir 2m c (Cm) ra ? | 
nn I  Cosdin d [Cos(2i—2)x + Cos (2i+2)2] +... 
La" © ) 


hvarefter man erhåller de sökta koefficienterna i utvecklingarna 


(10) genom att substituera serierna (1). 


En vid beräkningen af uttrycken (12) särdeles gynnsam 


omständighet bör här ej förglömmas, nämligen den att koeffici- 


2i,2m (2i) och ; (27) 


2i,2m 
2n 2n Zon > 


2n konvergera hastigare än o 


enterna 0 och y 
hvarföre ett mindre antal termer i uttrycken (12) behöfva tagas 
i betraktande än vid beräkningen af uttrycken (4). 

Genom att på ett passande sätt bestämma det hela talet m, 
skulle man visserligen kunna angifva hvilka ojemnheter som 
helst under formen (9). Fördelarna som härmed skulle vinnas, 
blefve dock mer och mer illusoriska i mån m erhölle större 
värden, alldenstund utvecklingen at [9 (2) eller af Med 
redan i och för sig skulle innehålla ett nog stort antal märkliga 
termer, ehuru desamma alltid vid en viss gräns begynna att 
ytterst hastigt aftaga i storlek. Nödvändigheten att välja ett 
större värde för m (i det föregående antogs m ej större än 2) 
beror emellertid derpa om stora värden för cotgnurr förekomma 
vid högre värden af n. Om sådant inträffar, synes det under- 
stundom fördelaktigt att i st. för uttrycken (5), använda andra 
till utgångspunkt, i hvilka man utbrutit två eller flere olika 


faktorer, såsom 
Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 33. N:o 3. 2 


18 H. GYLDEN, OM PERIODISKA KOMETERS ABSOLUTA STÖRINGAR. 


(i) (i) en) NS 2K Im 
D =-(® )J-— 5 0, Cotgnur Sin 2n am « [6(x)] 
[A] n=ı 2% a 


n=00 I; x r Ip! 

— ae =. ” Cotg nur Sin 2n am = E (2)] ”. 

En sådan ojemnhet, som t. ex. förekommer i Jupitersstöringarna 

af den Enckeska kometen vid argumentet n = 7, kan emellertid 

ganska väl uttryckas medelst att endast utbryta faktorn. För 

den stora ojemnheten i samma komets jordstöringar, som beror 

af argumentet n—3 vore knappast nödigt att frångå den ur- 
sprungliga formen. 

Att fortga langt pa den antydda vägen synes emellertid i 
ingen händelse radligt, da man på densamma, savida flere olika 
faktorer utbrytas, ej vinner någon väsentlig minskning i termer- 
nas antal, men deremot skulle göra deras analytiska beskaffenhet 
mer olikartad. Skulle derföre någon betydande och på samma gang 
uycket aflägsen term förefinnas, så torde man gå fördelaktigast 
‚ill väga genom att bibehålla densamma oförändrad, sådan den 
(örekommer i uttrycken (2). Vid beräkningen af koefficienterna 


MO) 


w och @\) eller w:” och @)” hade man da att bortlemna 


alla tillskott, som härröra af en sådan ojemnhet. I uttrycken 


för Ww'” och 4” bibehåller man således oförändrad termerna 


(2) 5 a: 
y,  Cotg rus [Sin 2r(H + sur) — Sin 2: H\ 


2 


(2i) A | 
= 2, Cotgrur Sin rsun Cos r(2H + su) 
2r fe 
och 
i) c 
— 0, Ootgrum [Cos 2r(H + sun) — Cos 2r HV 
FAL 


(2) a ö 
= 20, Cotg run Sin rsur Sin r (247 + sun). 
TV 


Om en sådan term blifver mycket stor, så beror detta derpå 
att produkten »ı mycket nära sammanfaller med något helt tal 
y'; vi sätta nu, i det med d betecknas en mycket liten qvantitet, 


ur SSR +0, 


da vi hafva, i st. för ofvanstaende uttryck: 


2, — —— - Cos r'sa Sin sdrz Cos (2rH + r'sı + sd) 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:0 3. 19 


= = 2" Cos d7r a 7, Cos [2rH + sön | 


Sin så 
ons Or = in [2rH + sön]. 


or 


Antages nu s ej vara allt för betydlig, d. v. s. omloppens antal 
sedan någon viss tidsepok ej alltför stort, sa kunna dessa ter- 
mer utvecklas efter potenserna af så och sålunda förenas med 
sekularstöringarna. — Det synes så mycket mindre finnas nagot 
hinder för en sådan utveckling, då alla hos oss nu kända periodiska 
kometer blifvit iakttagna under ett jemförelsevis ringa antal 
omlopp, samt deras medelrörelser ej äro kända med den säkerhet 
att man skulle kunna anse sig förvissad om realiteten af dylika, 
långt aflägsna termer. För den Enckeska kometen och Jupiter 
har man med det värde, Dr V. ASTEN användt för kometens 
medelrörelse: 
180 3.000999: 

ökade man kometens dagliga medelrörelse med endast 07.4, sa 
skulle 18u fullkomligt sammanfalla med det hela talet 5. Denna 
lilla qvantitet faller dock helt och hållet inom gränserna för 
medelrörelsens osculationer, så att man f. n. alldeles ingenting 
kan säga huruvida verkligen en mycket stor ojemnhet finnes vid 


argumentet n = 18 eller icke. 


20 
Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. 
(Forts. frän sid. 4). 


Från Hollandske Maatschappij der Wetenschappen i Harlem. 
Verhandelingen, D. 2: 3—4. 
Archives des sciences exactes et naturelles, T. 9: 4-5; 10: 1-3. 
Från Nederlandsch Botanische Vereeniging i Leiden. 
Kruidkundig archief, D. 1:4; 2: 1. 
Botanisch Literaturoversicht N:o 1—2. 
Från Kejserl. Botaniska Trädgården i St. Petersburg. 
Trudy, T. 3: 1—2. 


Från Naturforscher-Verein i Riga. 
Correspondensblatt, Jahrg. 21. 


Från K. Geodätisches Institut i Berlin. 
Arbeiten, 1873—1874. 


Från Association Geodesique internationale. 


Rapport general, 1874. 


Från Schlesische Gesellskaft i Breslau. 
Jahresberischt, 52. 


Fran Vetterauische Gesellschaft i Hanau. 
Bericht, 1868—1873. 


Från Astronomische Gesellschaft i Karlsruhe. 
Vierteljahrsschrift, Jahrg. 10. 


Från Fürstl. Jablonowskische Gesellschaft i Leipzig. 


Preisschriften, 18. 


Från K. Akademie der Wissenschaften i München. 


Abhandlungen, Bd. 45:3; 47: ı, 
Almanach, 1875. 
Rede von A. Buchner. 


Från Verein der Naturgeschichte in Mecklenburg. 


Archiv, Jahr 28. 
(Forts. å sid. 28.) 


21 


Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1876. N:o 3. 
Stockholm. 


Om simultana covarianter af 4:de ordningen och af 
4:de klassen till två kägelsnitt. 


Af C. F. E. BJÖRLING. 


[Meddeladt den S Mars 1876.] 


$ 1. Hänföras de bada kägelsnitten till sin gemensamma 
sjelf-konjugerade triangel, sa kunna som bekant deras eqvationer 
i punkt-koordinater skrifvas 
Es a2 byka cz? 0, su a2 + by e22=0. 

Vi beteckna här med 
(2) 0,0, 8,6, p 
deras fundamentala invarianter och covariant, hvilka i SALMONS 
»Analyt. Geometrie der Kegelschnitte» (Fiedlers öfvers., 2:dra 
uppl.) utmärkas med, resp., 


(3) 21,3% 30,36,, 27. 
Man har då 

(4) ö=abe, I =abe, 0=abe+abec+abe', H— ab’ +abe' +abe, 
(5) p= aa (be + be’)a? + bb’(da + ca’)y? + cc(ab + ab')2?. 

Kägelsnittens eqvationer i linie-koordinater skrifva vi deremot 
(6) S= ARE BY: 60720, S= AX? + BY. + CZ = 0, 
och beteckna med 
(7) 7,29, ON 
de med (2) analoga expressionerna. 


Af (1), (4) och (5) framgår omedelbart, att alla simultana 


covarianter innehålla, så länge nyssnämnda koordinat-triangel 


22 BJÖRLING, OM SIMULTANA COVARIANTER. 


"användes, endast jemna digniteter af =, y, z, och sålunda till en 
början det bekanta förhållande, att alla covarianta kägelsnitt 
till s och s’ hafva samma polartriangel som de (CLEBSCH, Vorles. 
über Geometrie, Leipz. 1875, S. 297). Deremot är det mig obe- 
kant, om följande resultat äro förut funna !). 


$ 2. En simultan covariant af 4:de ordningen måste, på 


grund af det nyss anförda, vara af formen 


(8) Fa 2) = (A App Ay Ay Ayı, 412) (CY 2°)? = 0, 
der koefficienterna äro symmetriska funktioner af de i (1) före- 
kommande. Dess singuliera punkter erhållas ur systemet 7, 
— Hy ML = 0, de VS: 

f len Sr OP az Ur 
(9) y (128° + Ay? + 2032?) = 0, 

| 2 (da + Asyl + Az) 0 


hvilket vi nu skola undersöka. 


År 1:0) hvarken «, y eller z = 0, så ger (9) 
ap An a; | = 0; 
(10) es a2 123 
Aj32 May, A33 
kurvan är da oegentlig och består af två kägelsnitt. 


2:0) Antagandet xr = 0, y och 220 gifver 


I 
(11) oe ne = UV, Arg ra = MV, 
hvilket erfordrar 
(12) Ayydizz — Aag = 0 


och gifver två dubbelpunkter pa en af polartriangelns sidor. Pa 
grund af symmetrien måste man da hafva 

3 De DE 
(13) 933%, — dj; = Ad — a, = 0, 
och tva dylika punkter pa hvardera af de öfriga sidorna. Kur- 
van består alltså af fyra räta linier. 


') Det torde knappt behöfva nämnas, att vi i det följande, då ej motsatsen ut- 
tryckligt tillkännagifves, endast sysselsätta oss med de generella fallen, och 
sålunda antaga, att kägelsnitten äro egentliga, samt att de ej hafva något 
specielt inbördes läge. 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:0 0. 23 
30) 2@=y=0 erfordrar a, = 0 och ger en dubbelpunkt, 
ty man far 


(14) 


Rör n. F'xy Ey 


öga Se OT TON 
På grund af symmetrien är då aj, = 3, = 0, och en dubbel- 
punkt finnes i polartriangelns båda andra hörn. 

År kurvan egentlig (det enda fall, hvarmed vi här syssel- 
sätta oss), kan den således ej hafva andra dubbelpunkter än de 
i 3:0) anförda. På grund af PLÜCKERS formler erhålles följ- 
aktligen, om vi som vanligt beteckna med u,v, D,d,x,r,.ı kur- 
vans ordning, klass och defekt, samt antalen af dess dubbel- 
punkter, spetsar, dubbeltangenter och inflexionspunkter, följande 
sats: 

Det gifves två slag") af simultana covarianter af 4:de ord- 
ningen till två kägelsnitt; det enas karakterer äro 
(UR 4,0 0, 2 = 0, m 12, 7 28,40 2 DET 
det andras 
Kos A,0 3,20,» —6,: 4.0 6.D—_V; 


det sistnämndas dubbelpunkter äro polartriangelns hörn. 


Den reciproka satsen lyder: 

Det gifves två slag af simultana covarianter af 4:de klassen 
till två kägelsnitt, det enas karakterer äro 
(IT) 0 12,0 28 2 24,» 4,7 MV FEN VE 
det andras 
(US) 0 0600-4 =6,9»—4,7=3, 00 DV; 
det sistnämndas dubbeltangenter äro polartriangelns sidor. 


I hvardera händelsen har man således en unicursal och en 
icke-unicursal covariant. Vi skola nu gifva några exempel på 
båda slagen. | 

$ 3. Orten för den punkt, hvarifrån man till s och s kan 
draga tangenter, hvilkas anharmoniska förhällande är konstant 
och =k, är 


!) Arterna I och VII i den vanliga indelningen af 4:de-grads-kurvorna. Se t. 
ex. SALMON, Höhere ebene Curven, s. 261. 


24 BJÖRLING, OM SIMULTANA COVARIANTER.. 


(19) J2 en D) age 3 k AL 1 Ren 0. 


ge 

Detta resultat. är funnet af WEYR (BORCHARDTS Journal, 
B. 75, s. 67—75) och behöfver således ej här bevisas. Man 
öfvertygar sig lätt, att kurvan är af första slaget, d. v. s. att 
dess karakterer äro de i (15) uppräknade. 

Låter man s’ vara de två oändliga cirkelpunkterna I, J, blir 
covarianten orten för den punkt, hvarifrån man till s kan draga 
två tangenter, hvilka med hvarandra bilda en konstant vinkel. 
I detta fall blir emellertid kurvan bi-cirkulär; tangerar tillika s 
linien IJ, blir den ett kägelsnitt, hvilket för öfrigt som bekant 
alltid inträffar för & = — I. 


$4 Til en punkt P af s tagas polarerna i afseende på 


s och 8. Orten för deras skärningspunkt sökes. 


Betecknas punktens P koordinater med h,k,l, så är 
(20) ah? + bk? + el? = 0, 
och polarernas eqvationer 
(21) ahr + bky + elz = 0, aha + bky + elz =0. 


Genom elimination af Ah, k,! erhålles 
(22) alb'e — be’) y?2? + ble'a — ca')?2?0? + c(a'b — ab )ay? =0 
eller, uttryckt i fundamental-systemet, 

(23) ds? + sq = 6988". 

Af (22) visar sig genast, att covarianten är af andra slaget 
(16). Dess unicursala egenskap kunde för öfrigt lätt förutses 
deraf, att kurvorna entydigt motsvara hvarandra !). 

Vi låta nu s' vara två räta linier, hvilka skära hvarandra 
i en punkt O hvilkensomhelst och gå genom de oändliga cirkel- 
punkterna I, J. Da blir covarianten orten för polarsubtangentens 
till s ändpunkt i afseende på O såsom origo. Ty polaren till 
P i afseende på s är naturligtvis tangenten i denna punkt, och 
eftersom OP och OQ äro harmoniskt konjugerade i anseende till 


OT och OJ, äro de vinkelräta mot hvarandra. 


!) SALMON, Höhere ebene Curven, s. 77. 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:0%. 25 


Den för s och s’ gemensamma polartriangeln har uppenbar- 
ligen i detta fall till hörn: 1) punkten O, 2) de två reella och 
3) de två imaginära F-liniernas !) skärningspunkt. Här äro 
ortens tre dubbelpunkter belägna. 

$5. Från en punkt P af s drages en linie n, harmoniskt 
konjugerad med s-tangenten i P i afseende på s. Orten för 
polen N till n i afseende på s sökes. 

Begagnas samma beteckningssätt som i föreg. $, så finner 
man, eftersom rigtnings-koöfficienten u för de från P till 8’ 
dragna tangenterna satisfierar eqvationen 
(24) — bla'h + elju? — 20 0'hku + a (bk? + el) = (0, 
och genom användning af den simultana invarianten för två bi- 
nära qvadratiska former, eqvationen för linien n att vara 
(25) ah, ah, a'v | = 0. 

bk, b’k, b'y 
ah el, GA 


Koordinaterna «,y, 2 för dess pol N äro alltså 


ee each HIT) 


och genom elimination af h, k, Z mellan (20) och (26) befinnes 


(26) ah bky elz 


orten för N att vara 
(27) abe (b’e — be')?y?2? + ab"?c(c’a — ca)2?x? 
+ abe (ab — ab xy? = 0, 

eller, uttryckt i fundamental-systemet, 
(28) Ö's(ds — 85) + Ws — gy) =. 

Den är uppenbarligen af samma slag som den nästföregaende. 

Låta vi s’ vara tvenne punkter hvilkasomhelst, blir linien 
n den s. k. Qvasi-normalen ?) till s, och om dessa punkter äro 
J, J, den vanliga normalen. Covarianten blir alltså orten för 
polen till kägelsnittets s normaler. Den gemensamma polartrian- 
geln har till sidor 1) &-linien, 2) de två reella och 3) de två 
imaginära brännpunkternas sammanbindningslinie. Dessas skär- 
ningspunkter äro alltsa de tre dubbelpunkterna. 


!) Se förf:s uppsats »Om brännpunkternas reciproka linier» (Öfv. af K. V. A:s 
Förh. 1876, N:o 1). 
2?) SaLmon, Höhere ebene Curven, s. 104. 


26 BJÖRLING, OM SIMULTANA COVARIANTER. 
$ 6. Emveloppen till linien n sökes. 
Denna uppgift kan tydligen uttryckas salunda: 

Till en tangent p till s tagas polerna i afseende på s och 
s. Enveloppen till deras sammanbindningslinie sökes; 

och visar sig sålunda vara den reciproka till den i $ 4 be- 
handlade. Häraf framgår omedelbart, att den sökta covariantens 
uttryck i linie-koordinater är 
(29) AS? + Sv= OSS". 

Den är alltså af 4:de klassen och andra slaget (18). Låter 
man 8’ vara tvenne punkter hvilkasomhelst, blir den kägel- 
snittets S Qvasi-evoluta, och om dessa punkter äro I, J, dess 
Evoluta !). Polartriangeln blir da den i $ 5 omtalade; det är 
ju ock bekant, att evolutan till ett central-kägelsnitt har dettas 
axlar och o-linien till dubbeltangenter; den har nemligen två 
spetsar pa hvardera. 

Vi vilja nu pa analytisk väg verifiera nyss anförda resultat. 
Eqv. (29) är på grund af (22), 

(30) A(B'C— BOJ: YZ? + B(CA — CAP ZX? 


+ C((AB— AB) XY? = 0, 
eller kortligen 


(31) NZ PAX Fy XT YH 0. 
Eliminationen af Y mellan denna eqvation och mellanformen 
(32) Xe + Yy + Z2 = 0 
gifver 
(33) yarX* + 2yxeX3Z + (au? + By? + yz?)X?Z? + 2awzXZ° 


+ 027 = 0) 
hvars discriminant, satt = 0, blir 


(34) 2Tapya?y?z? = (av? + py? + y2?)”, 

som följaktligen är kurvans eqvation i punktkoordinater. 
Antages nu S att vara 

(35) a2 + DY? = Z?, 

d. v. s. i Cartesiska koordinater 


!) Är deremot 8 oegentligt (4 = 0), föreställer covarianten helt enkelt polen i 
afseende på $’ till den räta linie, som bestämmes af det förras två punkter. 


ÖFVERSIGT AF K.VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:o8. 27 


(36) u, 
a” ÖJ 

GEIST Att vara 

(37) X2+ Y? =0, 


som är eqvationen för de oändliga cirkelpunkterna, så blifva 
(38) =S 00 y = — (? — VARE 

och (34) antager den välbekanta formen 

(39) (a?a? + by? — ct)? + 27a? dry? — 0, 

som är ellips-evolutans eqvation. 


Slutligen vilja vi söka den här ifragavarande covariantens 
uttryck i punktkoordinater. Eqvationernas (1) och (6) koöffici- 
enter äro som bekant sinsemellan förbundna genom likheterna 
(40) el lu, 12) bög = Cl, 
och genom insättning häraf i (34) erhålles 


(41) 27266. (a'r. by. cz)? = Aa?a? + Bb?y? + Ec2) 


a 0 
| ös EC Cs ÅA a, b | 

eller 

(42) 27002I2 + (3008 + das — 4)? = 0, 


der J betyder funktional-determinanten af s,s’,g. Dess uttryck 
i fundamentalsystemet finnes i SALMONS »Kegelschnitte», s. 473. 


28 
Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. 
(Forts. fr. sid. 20). 


Från Botanische Gesellschaft i Regensburg. 
Flora, Jahrg. 58. 


Från K.K. Geologische Reichsanstalt i Wien. 
Abhandlungen, Bd. 6: 2; 7:3. 
Jahrbuch, Jahrg. 25: 2—3. 
Verhandlungen, 1874: 14-15; 1875: 6-13. 


Från K.K. Hofmineralienkabinet i Wien. 
Mineralogische Mittheilungen, Jahrg. 1875. 


Frän Ferdinandeum i Innspruck. 
Zeitehrift, H. 19. 


Från K. Ungerska Vetenskaps Akademien i Buda-Pest. 


Evkönyvey, 13: 4. 

Ertesitöje, 1872: 9—17; 1873: 1—7. 

Itekezések. Természettudomånyok, 3: 4-14; 4: 1—2. 
» Mathematikai, 2: 2. 

Almanach, 1872. 

Közlemenych, 6. 


Från Förjattarne. 


Faye, F. C. Födselsstiftelsen og Börnehospitalet som Undervisnings- 
anstaltalter for vordende Lager og Jordemödre. Chra. 8:0. 
KINBERG, J. G. H. Berättelse om den internationala Veterinär- 

läkare kongressen i Hamburg är 1863. Sthm. 


1875. 8:0. 
— — Linné och veterinär-vetenskapen. Sthm. 1872. 
8:0. 


— — Svinets tänder. Sthm. 8:o. 
— — Tidskrift för veterinärer och landthushållare, 
ISAR 18% 
CoRDEIRO, L. De la decouverte de l’Amerique. Lisb. 1876. 8:0. 
FiTzInGErR, L. J. Untersuchungen über die Arten der Hirsche, 1—2. 
Wien 1874. 8:0. 
SPILLER, PH. Die Urkraft des Weltalls.. Berlin 1876. S8:o. 


Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1876. N:o 3. 
Stockholm. 


Bidrag till södra Afrikas Orthopter-fauna. 
Af C. Stär. 


[Meddeladt den 8 Mars 1376.) 


1. Orthoptera från Damara och Ovambeo. 


Vid utarbetandet af denna afhandling har jag haft tillfälle 
att begagna en ganska rikhaltig och vacker samling af orthop- 
terer, som Hr GUSTAF DE VYLDER hemfört från Damara och 
Ovambo, samt en mindre samling fran Damara, sammanbragt 
af den genom sina resor och forskningar i södra Afrika bekante 
C. J. ANDERSSON och af honom skänkt till Göteborgs museum. 

Hvarje kännare af den afrikanska insektfaunan har sig be- 
kant, att densamma företer en ovanligt stor enformighet, betin- 
gad såväl deraf att ett mycket stort antal arter äro gemensamma 
för hela området, som isynnerhet af den omständigheten att 
slägtena ega en ovanligt vidsträckt utbredning. Den del af syd- 
afrika, som i norr begränsas af Gariepfloden, tyckes dock utgöra 
ett i sitt förhållande till den öfrige kontinenten i flera hän- 
seenden egendomligt faunområde. Insektfaunan i hela det öfriga 
Afrika — med undantag af den norra kuststräckan — bär en 
prägel af likformighet, som gör det ytterst vanskligt eller snarare 
omöjligt att sönderdela faunan i mer eller mindre skarpt be- 
gränsade geografiska områden och de egendomligheter, man kan 
tycka sig finna hos ett visst område i förhållande till de öfriga, 
äro antingen för obetydliga för att kunna anses karakteri- 


stiska eller beroende på vår ännu så ofullkomliga och ojemna 


30  STÄL, BIDRAG TILL SÖDRA AFRIKAS ORTHOPTER-FAUNA, 


kännedom om den afrikanska insektfaunan i hennes helhet. 
Under sådana omständigheter inskränker jag mig att, rörande 
Damara-Ovambos orthopterfauna, anföra följande, af hvilket 
"dock åtskilligt torde vara giltigt endast med afseende på var 
nuvarande kännedom om förhållandena. 

De trakter af Afrika, hvilkas orthopterfauna hittills blifvit 
bäst genomforskad, äro Sansibar och Cafferlandet, man skulle i 
allmänhet kunna säga de östra kustländerna söder om »qvatorn, 
och Damaras och Ovambos orthopterer tyckas hafva större 
öfverensstämmeise med dem från ostkusten (Sansibar, Mossam- 
bik) än med dem från den i detta hänseende mindre kända 
vestkusten (Guinea, Senegambien). Såsom egendomliga för fa- 
unan torde icke kunna betraktas de jemförelsevis många nya 
slägten som jag i detta arbete ansett mig böra uppställa; de 
flesta af dem sluta sig nära till åtskilliga för Afrika egna och 
i denna verldsdel vidt spridda slägtformer. Methone (1 art) 
och Therieles (3 arter), torde dock möjligen vara egendomliga. 
för Sydafrikas östliga delar. Båda slägtena äro särdeles ut- 
märkta och stå inom den äkta afrikanska faunan helt och hållet 
isolerade; det förra står nära det för medelhafsländernas fauna 
egna slägtet Eremobia, och det senare är en afrikansk represen- 
tant af det asiatiska Erucius och det amerikanska Mastax. Af 
de rent afrikanska slägten, som förekomma i Damara och Ovam- 
bo, torde endast Xiphocera, Ewryphymus, Pnorisa och Bactro- 
dodema kunna framhållas, såsom atminstone sa till vida gifvande 
en viss prägel at faunan, att de inom densamma äro särdeles 
väl representerade. Af dessa slägten tyckas Kuryphymus och 
Pnorisa vara egna för de sydligare delarne af Afrika; Xiphocera 
hufvudsakligen tillhöra det mellan &eqvatorn och södra vänd- 
kretsen liggande området, samt Bactrododema vara egendomligt 
för Afrikas vestra kustländer. Härtill kan läggas att slägtet 
Enyalius, som i ostafrika (Mossambik, Sansibar) tyckes hafva 
sitt hufvudsakliga hemvist, men ännu icke blifvit funnet i Gu- 
inea och troligen saknas i det Capska faunområdet, i Damara 


uppträder med en art. Slutligen må anmärkas, att några mycket 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:0 3. 31 


artfattiga, inom det afrikanska faunomradet förut icke funna släg- 
ten, Calliptenus, Sphinctonotus, Tylopsis, Phl@oba och Tristria, i 
Damara-Ovambo finnas representerade af hvar sin art. Af dessa 
slägten hafva de tre förstnämnde hittills endast varit kände från 
det europeiska faunområdet, de båda senare endast fran södra 
Asien och Sundaöarne. 

Från Sansibar känner man 78 arter orthoptera och Riks- 
museum äger ungefär lika många från Cafferlandet. DE VYL- 
DERS och ANDERSSONS samlingar tillåta mig att i denna af- 
handling uppräkna 85 arter från Damara-Ovambo. Af dessa 
85 arter äro, så vidt jag för närvarande har mig bekant, 
45 arter funna endast i nämnda länder, de återstående 40 äro 
spridda öfver en större eller mindre del af Afrika, somliga äfven 
till Ostindien och södra Europa eller i allmänhet till medelhafs- 
länderna, och äro dessa senare arter att anse såsom ursprung- 
ligen tillhörande den sydasiatiska eller europeiska faunan. Sä- 
lunda äro Heteropternis pyrrhoscelis och Trilophidia annulata 
i Ostindien och på Sundaöarne allmänna och derifran spridda 
öfver en stor del af Afrika; Paracinema sylvestris, Epacromia 
thalassina och Acrida turrita finnas allmänt i större delen af 
Afrika, södra Europa och södra Asien; Acrida nasuta, Cosmo- 
rhyssa sulcata, Acrotylus longipes och insubricus, samt troligen 
äfven Tettix scaber, äro arter gemensamma för större delen af 
Afrika och Medelhafsländernas faunområde eller delar deraf; 
Labidura riparia är en kosmopolitisk art. 


Fam. ACRIDIODEA BURM. 


Chrotogonus Serv. 


I. OC. hemipterus ScHaum. — Chrotogonus hemipterus SCHAUM in 
Perers Reis. Mossamb., Ins. p. 143. T. 7 A. f. 12. (1862). 
Damara. 


Speeimina, qua examinavi, a descriptione SCHAUMIT diver- 
gunt oculis quam in C. lugubri vix vel paullo, nec multo magis 
prominentibus, elytrisque posterius sensim nonnihil angustatis, 
apice rotundatis, nec acuminatis. 


1. 


32 STÅL, BIDRAG TILL SÖDRA AFRIKAS ORTHOPTER-FAUNA. 


Pyrgomorpha !) Seryv. 


P. granulata STÅL. — Virescens vel ferrugineo-grisea; antennis 
glaucis, interdum in subsanguineum vergentibus; granulis ge- 
narum, serie oblique longitudinali positis, limboque exteriore 
laevigato et obtuse granulato loborum lateralium pronoti ebur- 
neis; alis subsanguineis, area radiali subvirescente-hyalina, an- 
terius in sanguineum vergente; segmentis dorsalibus anteriori- 
bus abdominis basi nigro-fasciatis. Long. 30 mill. 

Pyrgomorpha granulata STÅL, Obs. orth. p. 26. 1. (1875). 

Damara. 

P. rosee simillima, differt corpore robustiore; capite lon- 
giore, magis exserto; vertice carina nulla vel obsoletissima in- 
structo, laeviusculo, lateribus parce granulatis; fastigio vertieis 
magis producto, longiore quam latiore; genis serie confusa gra- 
nulorum majusculorum instructis, praeterea laeviusceulis; fronte 
parce obsoleteque punctata, apicem versus granulis duobus di- 
stinetis albicantibus et interdum granulis nonnullis obsoletis 
parvis sparsis pradita; pronoto dorso, loco carinarum latera- 
lium, granulis remotis instructo, lobis lateralibus parce obsole- 
teque granulatis, limbo exteriore angustius pallido; elytris et 
praesertim alis brevioribus, illis apicem abdominis haud attingen- 
tibus, densius venosis et apicem versus magis angustatis, rugis- 
que obliquis lateris exterioris femorum posticorum hie illie con- 
strietis vel interruptis. 


Ochrophlebia STAL. 


O. violacea STÅL. — Sordide ferrugineo-flavescens; limbo ex- 
teriore loborum lateralium pronoti pallidioribus; antennis in- 
fuscatis; granulis capitis, pronoti et pleurorum, in series positis, 


‘ pallescentibus, nigro-cinetis; alis griseo-hyalinis, venis transversis 


in parte plus quam dimidia basali fuseis et violaceo-fasciatis, 
in parte apicali testaceo-fasciatis; vitta lata laterali dorsi abdo- 
minis nigriecante, maculis parvis albicantibus conspersa. 9. 
Long. corp. 25 mill. 

Ovambo. Specimen unicum, uti videtur nuper exelusum, 
imperfecte coloratum. 

Species insignis, a congenerieis pictura divergens, quoad 
staturam et formam capitis media inter O. radiatam et ligne- 


!) Genera Pyrgomorphe, Atractomorphe et Pecilocero affinia hoc modo dis- 


ponenda: 
a. Tibiis postieis in margine exteriore lateris superioris spina apicali desti- 
tutis. — Chrotogonus, Pyrgomorpha. 


aa. Tibiis postieis in utroque margine superiore spina apicali armatis, spina 


exteriore in Ochrophlebia interdum zwegre distinguenda, minutissima et 
versus apicem tibia fortiter nutante. 

b. Antennis ab oculis distinetissime remotis, pone ocellos insertis; femoribus 
postieis superne antice productis. -- Atraciomorpha et Gyrtone. 


bb. Antennis inter partem superiorem ‘oeulorum vel inter ocellos insertis. 


Pecilocerus, Zonocerus, Ochrophlebia, Rubellia, Monistria. 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:0 3. 33 


olam, habitu et longitudine antennarum Pyrgomorphe granulate 
similis. ‘Caput in genis et vertice parce obsoleteque granulatum, 
granulis distinctioribus in vertice et genis in seriem dispositis, 
pallidis, anguste nigro-cinctis; carinis frontis perceurrentibus, 
maculis parvis pallescentibus, spe obscurius marginatis, no- 
tatis; fastigio nonnihil longiore quam latiore. Antenna pronoto 
paullo longiores. Pronotum distincte, in lobo postico densius 
et subtilius punctatum, granulis pallidis, nigro-cinctis, in series 
quinque irregulares positis instructum, serie una in linea media 
subcarinata dorsi, una in margine laterali dorsi, unaque in lobis 
lateralibus, horum margine exteriore anguste subcalloso, recto, 
ante medium obsoletissime sinuato, angulo postico recto, rotun- 
dato. Elytra et ale apicem abdominis attingentia. Latera meso- 
thoraeis et metathoracis granulis in series obliquas quattuor irregu- 
lares dispositis instructa. Carine femorum posticorum punetis 
fuscescentibus dense notat®. Spina apicalis exterior lateris su- 
perioris tibiarum posticarum »gre distinguenda. 


Zonocerus STÅL. 


1. Z. elegans THUNB. — Zonocerus elegans STÅL, Rec. Orth. 1. 
Pad, 22.1873): 
Forma brachypt. — Elytris et praesertim alis fortiter abbre- 


viatis, illis pone segmentum primum abdominis haud vel leviter 
extensis, posterius sensim fortiter angustatis, subacuminatis; 
femoribus, praesertim marium, quam in forma macroptera, ple- 
rumque validioribus. &. 2. 

Larva. — Suberocea; antennis, vittis insequalibus duabus 
frontis, tribus genarum, duabus lateralibus pronoti, pleurorum 
et abdominis nigris, his vittis albo-conspersis; apice anten- 
narum croceo; vitta per verticem, thoracem et abdomen extensa 
nigra, utringue albo-marginata et linea subelevata media alba 
ornata; pedihus fasciis vel maculis inaequalibus nigris, albo-con- 
spersis, notatis; rudimentis elytrorum alarumque nigris, croceo- 


marginatis. 
Gryllus variegatus Hergsı, Verz. Insektensamml. p. 194. 
A se 
Damara. 
Phymateus Tavse. 
1. P. baccatus STÅL. — P. leproso simillimus et maxime affinis, 


forte haud specifice distinetus, corpore olivaceo-flavescente, pronoto 
tubereulis sanguineis vel fusco-sanguineis, in lobo postico pau- 
cioribus sed distinetioribus instructo, tubereulis postapiealibus 
quam in P. leproso multo minoribus, multo minus elevatis et 
minus tumidis, quam tuberculis apiealibus haud multo altiori- 
bus, spinisque tibiarum posticarum basi pallidis, nee totis nigris, 


Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. Ärg. GAN INSBO LS 3 


34 sTÄL, BIDRAG TILL SÖDRA AFRIKAS ORTHOPTER-FAUNA. 


elytris alisque nonihil brevioribus divergens. &' 2. — Long. 
49—65 mill. 
Damara. 


Petasia Szrv. 


1. P. spumans THUNB. — Petasia spumans STåL, Rec. Orth. p. 20. 1. 
(1875). i . 
Var. — Maxima; dilute olivaceo-viridis; palpis, limbis 
antico et postico, in dorso latioribus, nee non tuberculis di- 
scoidalibus pronoti, pedibus anticis, tibiis tarsisque posticis san- 
guineis; fastigio capitis, antennis, femoribus posticis intus, subtus 
et apice, parte fere dimidia apicali femorum anteriorum, basi 
apiceque tibiarum, apice tarsorum nee non abdomine nigris, 
hujus segmentis dorsalibus postice sanguineo-marginatis, se- 
gmentis ventralibus flavescente-conspersis et apice marginatis; 
elytris apicem abdominis attingentibus, fuseis, flavo olivaceoque 
venosis; alis sanguineis, late fusco-limbatis. A. 2. Long. 55 — 
63 mill. 
Damara. 


Charilaus Sri. 


Genus insigne, propter structuram fastigii capitis, formam, 
situm et magnitudinem temporum ad Pamphagum et Xiphoceram 
potius quam ad Atractomorpham et affınia genera appropinquans; a 
Pamphago et Xiphocera elytris alisque in mare completis, propor- 
tionaliter angustis, remote reticulatis, in femina rudimentariis, an- 
gustis, lateralibus, pronoto aliter formato, in sexubus difformi, dorse 
tereti et carinis duabus longitudinalibus mediis instructo, ruga longi- 
tudinali a lobis lateralibus separato, in mare posterius fortiter angulatim 
producto, in femina postice subtruncato, forma tuberculi prosternalis, 
capite magis exserto praesertim divergens. Vertex antice versus 
fastigium leviter declivis. Fastigium planum, margine acutiusculo. 
Antenne capite pronotoque simul sumtis longitudine subaequales. 
Pronotum in dorso sulco transverso unico percurrente in medio vel 
pone medium instructum, suleis reliquis in dorso oblitteratis, uno 
tantum in margine laterali, nonnihil ante sulcum percurrentem, di- 
stinguendo; parte dorsali postica producta maris acutangula, margi- 
nibus lateralibus sinuatis. Elytra remote venosa, in mare completa, 
mediocria, remote reticulata, apice rotundata? in femina rudimentaria, 
oblonga, distantia. Ala maris complete. Prosternum tuberculo 
transverso, apice sinuato-truncato, armatum. Lobi mesosterni et 
metasterni in utroque sexu, licet in mare minus quam in femina, 
distantes. Pedes mediocres; femoribus postieis graciliuseulis, superne 
antice haud productis; tibiis postieis femoribus ejusdem paris lon- 
gitudine aequalibus, superne in utroque margine spina apicali armatis. 


1. C. carinatus STÅL. — Virescens vel fuscus, vittis capitis, late- 
ralibus interdum obsoletis, media per pronotum extensa, griseis 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1876, N:0 9. 35 


AA 


vel subeburneis; lateribus abdominis obsolete longitrorsum albido 
varlegatis. &. 9. x 

co. Elytris alisque. explicatis, apicem abdominis subsupe- 
rantibus, illis griseo-hyalinis, fusco-venosis, venis radialibus 
exterioribus pallide sordide flavescentibus; alis, in exemplo 
ddescripto partem mutilis, sordide hyalinis, fusco-venosis, intus 
roseis; cereis brevibus, sensim gracilescentibus; lamina supra- 
anali triangulari, subtransversa; dorso pronoti postice producto. 
— Long. 23 mill. 

Charilaus carinatus STÅL, Obs. orth. p. 26. 1. (1875). 

9. Major, elytris rudimentariis, sordide flavescentibus, late- 
ribus fusco-variegatis; dorso pronoti postice haud producto, 
subtruncato; cereis brevissimis; vitta dorsali laterali abdominis, 
retrorsum sensim evanescente, extus serrata, nigra, albido-con- 
spersa. — Long. 35 mill. 

Damara; Transvaalia. 

Statura fere Ochrophlebie ligneole, sed capite crassiore et 
magis exserto, prothorace posterius minus lato instructus. Color 
variat fuscus vel virescens. Frons rugulosa. Vitta verticis 
pereurrens, nec non vitte dux genarum, una pone oculos, 
altera ad frontem posita, grisee vel subeburnex, utrinque ruga 
subtili flavescente terminat®, sepe obsolete. Vertex ruga per- 
currente subtili, ad fastigium abbreviata, instructus. Fasti- 
gium zequilaterum vel subtransversum, rugulosum. Pronotum 
maris capite nonnihil longius, femina capiti longitudine subs- 
quale, granulatum, fuscum vel virescens, vitta dorsali media, 
carina marginali dorsi nee non limbo exteriore rugulisque non- 
nullis obsoletis loborum lateralium griseis vel eburneis; carinis 
dorsalibus testaceis, in mare nigro-granulatis.. Tibia posticae 
superne interdum glauca, spinis apice nigris. 


Xiphocera Larr., STÅL. 


Orista pronoti in lobo antico sulcata, rotundata, posterius versus 
suleum posticum sensim humiliore; elytris marium haud dilatatis, 
apicem versus haud angustatis, area costali angusta, costa sim- 
pliei; femine mihi ignote, rudimentis elytrorum verisimiliter 
instructe. — Parmilis STÅL (=? Acicera SERV.). 

Urista pronoti omni continua, vel ad sulcum postieum leviter 
incisa vel ante sulcum eundem subito nonnihil elevatiore; elytris 
marium latis vel latiusculis, area costali magis minusve ampliata, 
costa haud longe a basi multiramosa; femin® aptere. 

(arinis dimidiis vel plus quam dimidis verticis in Jastigio 
rectis et parallelis vel subparallelis, inter oculos curvatis vel 
plerumque angulatim curvatis, dein retrorsum sensim conver- 
gentibus, totis distinctissimis; fastigio verticis et parte frontis 
pone ocellum posita productis, a latere visis angulum rectum 
vel subrectum formantibus, illo horizontali; genis pone oculos ad 


36 STÅL, BIDRAG TILL SÖDRA AFRIKAS ORTHOPTER-FAUNA. 


BB. 


' 


occiput ruga vel rugis nonnullis instructis; pronoti crista, saltim 
postice, fortiter dentata, utrimque fortiter triämpressa, dorso 
posterius in marginibus lateralibus tuberculo, apud feminas di- 
stinctissimo et sepe spiniformi, apud mares parvo et obsoleto 
vel deficiente instructis; lobis lateralibus pronoti in margine 
exteriore prope angulum posticum tuberculo distinctissimo, scepius 
breviter subconico, iustructo; linea longitudinali laterali dorsi 
pronoti, ad sulcum' posticum albreviata vel pone hunc sulcum 
obsoletiore et sensim evanescente, subcallosa, albida; elytris marium 
minus latis, minus ampliatis, minus dense reticulatis, inter vamos 
radiales biseriatis, area costali venis longitudinalibus minus 
numerosis, usque ad apicem rectis, instructa; segmentis dorsalibus 
abdominis feminarum in linea media carina, retrorsum sensim 
in dentem elevata, instructis; pedibus posticis graciliusculis; fe- 
moribus posticis!) supra subtusque, presertim supra, distin- 
ctissime dentatis, lobis genicularibus posterius minus latis; an- 
tennis minus late ensiformibus. — Hoplolopha STAL. 


X. (Hoplolopha) serrata STÅL. — X. lineate simillima et maxime 
affinis, differt fronte genisque granulis pallidis nullis vel paucis 
et obsoletis instructis, pronoto minus dense granulato, crista 
fortius dentata, occipite carina longitudinali media destituto, 
area postradiali elytrorum nonnihil angustiore et minus dense 
reticulata, confuse subquadriseriata; tibiis postieis superne et 
intus glauco-czeruleis, his apice et tarsis postieis superne intus 
subsanguineis; antennis angustiuscule ensiformibus, subsensim 
angustatis. ©. Long. corp. 33 mill. 
Damara. 

Carinis verticis totis vel maxima parte retrorsum comvergentibus, 
rectis vel sensim leviter curvatis, quam in divisione pracedente 
minus elevatis, interdum sat obsoletis, posterius abbreviatis vel 
evanescentibus; occipite pone carinas illas rugis transversis, sulco 
longitudinali subtili interruptis, instructo; pronoto linea dorsali 
laterali callosa albida destituto, tuberculo marginali posteriore 
in feminis nullo vel obsoletiore; elytris alisque marium raro ab- 
breviatis, typice magnis, illis dense reticulatis, pone medium inter 
ramos radiales omnes vel quasdam areolis in series saltem tres 
confusas positis recticulatis, area postradiali dense multiseriatim 
confuse reticulata, area costali dilatata, in medio et pone medium 
venis numerosis longitudinalibus, posterius extrorsum curvatis, 
instructa; pedibus posticis validioribus; lobis genicularibus femo- 
rum posticorum latioribus. 

Antennis ultra medium latissimis, articulis quinque -apicalibus 
angustis; fastigio verticis et parte frontis basali pone ocellum 
posita productis, a latere visis angulum subrectum vel acutiu- 
sculum formantibus, illo horizontali, hac quam fronte religua 


Species omnes mihi cognite Xiphocere margine dorsali femorum posticorum 
prope apicem sensim sinuato gaudent. 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:0 8. 37 


CC. 


multo magis prominente; carinis costalibus frontis distinetis 
totis; carinis verticis obsoletiusculis vel minus distinctis, haud 
levigatis; crista pronoti leviter vel minus alte elevata, in lobo 
postico haud wel levissime elevata, cariniformi, apud mares 
ante lobum posticum interrupta et subito elevatiore; femoribus 
posticis supra fortiter et acute dentatis, subtus denticulis ob- 
tusis armatis. — Xiphocera LATR. 


a. Pedibus antieis levigatis vel granulis paucis et obsoletior:i- 
bus conmspersis; vertice fastigioque minus latis, hoc equilatero 
vel leviter transverso. 


X. (Xiphocera) Sparrmani SmÄL. — X. canescenti THUNB. 
maxime affinis et simillima, differt magnitudine minore, elytrisque 
minus dense reticulatis, in parte fere dimidia apicali inter 
ramos radiales areolis, in series tres confusas positis, instructis, 
apice tamen nonnihil densius reticulatis. X. Long. corp. 43, 
cum elytr. 60 mill. 

9. Lamina subgenitali granulata. 

Damara. 

Obs. X. canescens elytris denssisime recticulatis, inter ramos 
radiales areolis in series confusas cireiter quattuor, apice in 
series sex positis, instructis, gaudet. 


aa. Pedibus omnibus dense albido-granulosis; vertice fastigioque 
latioribus, hoc distinctissime transverso. 


X. (Xiphocera) arenosa STÅL. — X. canescenti simillima et 
maxime affinis, differt oculis nonnihil magis distantibus, fastigio 
vertieis latiore, pedibus, capite corporeque superne densius 
albido-granulatis, hoc obtuse remoteque scabriculo, crista pronoti 
nonnihil magis elevata, dorso metathoracis et abdominis rugosis, 
totis distinetius granulatis, segmento mediano segmentisque 
abdominis prope apicem in linea media dente parvo distincto 
instructis. 9. Long. corp. 76 mill. 
Damara. 


Antennis angustis, anguste ensiformibus vel sublinearibus, oculis 
saltem dimidio angustioribus; fastigio verticis minus prominente, 
deelivi vel subdeclivi, parte basali frontis pone ocellum posita 
quam parte religua frontis haud vel vie magis prominula; crista 
pronoti magis minusve elevata, sensim rotundata vel obtuse ro- 
tundato-angulata, etiam in lobo postico distinceta, sulco postico 
haud interrupta, nec ante sulcum illum subito elevatiore. — Por- 
thetis SERV. 

a. Fastigio verticis magis prominulo, minus brevi, apice angu- 
lum rectum vel acutiusculum jormante, lateribus basi ad 
oculos haud vel levissime prominulis, incisura inter basin 
marginum lateralium et oculos nulla vel obsoleta; crista 
pronoti utrinque leviter vel minus fortiter triimpressa; spinis 
tibiarum posticarum minoribus. 


38 STÅL, BIDRAG TILL SÖDRA AFRIKAS ORTHOPTER-FAUNA. 


b. Capite pronotoque densissime gramulatis, hujus processu po- 
stico sensim angustato, apice angulum emarginatum formante; 
genis pone partem superiorem oculorum rugis destitutis; 
femoribus posticis superne dentibus acutis armatis; lobis 
genicularibus femorum posticorum integris. 


4. X. (Porthetis) sabulosa STAL. — Üinerea, fusco-variegata; maculis 
parvis pedum anteriorum, femoribus tibiisque postieis intus, his 
quoque superne glaucis vel glauco-cxeruleis; tibiis posticis 
pilosis, his apice intus tarsisque postieis intus dilute sub- 
sanguineis; antennis angustissime ensiformibus; vertice fortiter 
deelivi. &. Q. 

SS. Brachypterus, elytris subovalibus, fere duplo longioribus 
quam latioribus, medium abdominis nonnihil superantibus, eine- 
reis, fusco-variegatis, dense venosis, area costali dimidium lati- 
tudinis elytri efficiente, medio et pone medium venis longi- 
tudinalibus, apicem versus divergentibus, instructa, area post- 
radiali longitudinem totam elytri occupante, dense irregulariter 
reticulata, parte vix plus quam dimidia apicali elytri pone 
apicem processus postici pronoti extensa; alis minutissimis, 
oculis paullo longioribus; pronoto postice fortiter acutangulariter 
producto, crista modice elevata, sensim rotundata, utrinque di- 
stinete triimpressa, in lobo postico denticulata; vertice minus 
declivi, fastigio a latere viso cum basi frontis angulum sub- 
rectum formante; lamina subgenitali obsolete punctata, haud 
granulata; carinis frontis distinetis totis; segmentis anterioribus 
dorsi abdominis prope apicem plicula obtuse dentiformi in- 
structis. — Long. 37 mill. 

Porthetis sabulosus STÅL, Obs. orth. p. 26. 1. (1875). 

© Mare multo major et robustior, aptera, carinis frontis 
distinetis, vertice fortius declivi, fastigio et basi frontis a latere 
visis angulum sat obtusum, rotundatum, formantibus, pronoto 
postice multo minus producto, crista pronoti nonnihil humi- 
liore, posterius minus distinete denticulata, utringue minus 
distinete triimpressa, dorso abdominis inermi, laevigato, insignis. 
Long. 44—60 mill. 

Damara. 

Inter mihi obvias X. cinerascenti proxima, ab hac specie, 
cujus mas solus mihi cognitus, differt magnitudine multo 
minore, vertice magis declivi, antennis angustioribus, obsolete 
ensiformibus, pronoto fortius granulato, posterius et in crista 
granulis majoribus inter minora hie illie intermixtis instructo, 
margine processus postici denticulato, erista humiliore, sensim 
rotundata, nec in medio subangulata, posterius distinete denti- 
culata, femoribus postieis proportionaliter latioribus, extus con- 
vexioribus, superne fortius et per totam longitudinem dentatis, 
subtus distinete denticulatis, nec non tibiis postieis pilosis. 

Color uti in congenerieis variat pallidior et obscurior, late- 
ribus capitis et pronoti magis minusve distinete pallido-plagiatis. 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:0 8. 39 


bb. Capite pronotoque minus dense granulatis, hujus processu 
postico inter granula remota distincte punctato, apice an- 
guste rotundato et in medio obtusius subemarginato; genis pone 
oculos rugis distinctis lavigatis instructis; femoribus po- 
sticis superne spinis, pluribus sat magnis, armatis, lobis 
genicularibus exterioribus posterius crenulatıs. 


5. X. (Porthetis) punticornis STÅL. — Congenericis mihi cognitis 


1. 


hujus divisionis maxime affınis et notis allatis ab his distin- 
guenda; habitu, colore, forma capitis, antennarum elytrorumque 
X. einerascenti simillima, ab hac specie differt capite thoraceque 
multo minus dense, sed distinctius granulatis, parte basali 
frontis a latere visa nonnihil magis prominula, fastigio vertieis 
angustiore, marginibus distincte rotundatis instructo, vertice 
quoque in medio obtuse carinato, carinis vertieis distinetioribus, 
ante medium parallelis, medio magis curvatis, genis rugis post- 
ocularibus levigatis instructis, pronoto postice minus producto, 
granulis multo paucioribus, in crista majoribus, consperso, lobo 
postico punctato, minus producto et obtusiore, crista minus 
elevata, fortius triimpressa, subsensim rotundata, nonnihil pone 
medium altissima, (nec in medio altissima et ibidem angulum 
obtusum formante) elytris pone medium inter ramos radiales 
et ulnares nonnihil minus dense reticulatis et seriebus areola- 
rum typice tribus (hie illie nunc duabus vel quattuor) instru- 
ctis, apice haud densius seriatis, alis fuscis, area radiali ob- 
scuriore, tubereulo prosternali angustiore, gracili, femoribus 
postieis angustioribus, extus in area media granulis destitutis, 
in areis adjacentibus remotissime granulatis, subtus distinctius 
denticulatis, supra spinis magnis et majusculis armatis, lobis 
genieularibus exterioribus nonnihil angustioribus et posterius 
erenulatis, antennis nonnihil longioribus et angustioribus, parte 
latiore basali intus teretiuscula, haud sulcata, ibidem punctata. 
SA. Long. 61 mill. 
Damara. (C. J. ANDERSSON). 


aa. Hastigio verticis minus prominulo, brevi, apice obtusangulo, 
lateribus basi ad oculos prominulis, incisura inter basin 
marginum lateralium et oculos distinctissima; rugis posto- 
cularibus capitis distinctis; crista pronoti utrinque fortiter 
triimpressa; femoribus posticis minus latis, superne dentibus 
validioribus armatis; spinis tibiarum posticarum majoribus. 
— (X. carinata L., STÅL). 


Acridium SErv., STÅL. 


A. tataricum LIN. — Acridium tataricum STÅL, Rec. Orth. 
17p9261..3..(1879). 

Damara, Ovambo. 

Specimina e Madagascar et Sansibar nuper obtinui. 


40 sTÅL, BIDRAG TILL SÖDRA AFRIKAS ORTHOPTER-FAUNA. 


2. A. hottentottum STÅL. — Acridium ruficorne p. SERv., Orth. p. 
-543. 2 (1849) — Acridium hottentottum STÅL, Rec. Orth. 1. 
p. 62. 4 (1873). 


Damara. 

3. A. moestum SERV. — Acridium moestum SERV., Orth. p. 654. 
14. (1839) CHarP., Orth. deser. t. 60. (1845). 
Damara. — Caffraria. 
Catantops ScHauw. 
1. C. humeralis Tuung. — Catantops humeralis STÅL, Rec. Orth. 
POINT): 
Ovambo. 


Specimina in Ovambo inventa divergunt a capensibus colore 
corporis pallidiore, femorum posticorum vitta nigra exteriore 
angustiore maculisque interioribus ad marginem superiorem 
positis minoribus. Tibie posticse plerumque leviter incarnat, 
variant autem in exemplis capensibus dilute glauco-virescentes. 
Area postradialis elytrorum confuse tri vel quadriseriata. 


2. OC. decoratus GERST. — (atantops decoratus GERST. in DECKEN, 
Reis. 3: 2. p. 44. 60. t. 3. f. 4. (1875). 
Damara. — Sansibar. 


Specimina duo, qu& examinavi, divergunt a descriptione GER- 
STACKERI tuberculo prosternali basin versus haud angustato, 
elytris apicem abdominis haud vel vix attingentibus, alis ante- 
rius haud vel non nisi obsoletissime een. area analı 
elytrorum haud pallescente, femoribus postieis intus in area 
media dilute sanguineis, maculis majore basali et tribus minoribus 
ad marginem dorsalem nigris, genubus concoloribus, extus po- 
sterius lineolis duabus nigris notatis, spatio inter has lineas 
carinaque obtusa inferiore disci pallidis, hac carına maculis 
parvis numero variantibus nigris notata, tibiis postieis subtus, 
parte basali excepta, pallide subsanguineis. 

Color variat pallidior aut obscurior, capite pronotoque 
in mare nostro fere totis fuseis. 


Euryphymus SriAr. 


Cerci marium basi lati et superne in processum erectum cras- 
siusculum ampliati, pone processum illum teretes vel leviter com- 
pressi, angusti et fortiter ceurvati. Lamina supraanalis utriusque 
sexus brevis vel breviuscula, apud mares transversa, apice obtuse 
subrotundata vel truncata, in medio tamen in processum parvum 
subito prominula, sulco longitudinali subtili anterius latiore et disco 
tuberculis duobus parvis nigris instructa, apud feminas triangularis, 
apice rectangula vel obtusangula. Vertex inter oculos parte ocelli- 
gera cost® frontalis haud angustior, plerumque distincte latior. Tu- 
bereulum prosternale transversum, forma variante. 


ÖFVERSIGT AF K. VEDENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:0 3. 41 


a. 


b. 


Tuberculo prosternali basi lato, sensim angustato, ab antico viso 
late triangulari; tibiis posticis stramineis vel sulphureis, inter- 
dum nigro-pictis; jemoribus posticis subtus sat dense et longe 
pilosis; cercis marium haud vel apicem versus leviter compressis, 
longis vel longiusculis; corpore robusto. 


Costa frontali pone ocellum haud vel leviter sensim angustata; 
pronoti lobis lateralibus angulo postico obtuso, rotundato; elytris 
alisque brevibus, apicem femorum posticorum haud attingentibus 
vel saltim haud superantibus; cercis marium apicem versus 
nonnihil compressis et latioribus, apice obtusis; angulis posticis 
lamine supraanalis marium obtusis, sat distinctis. — (E. sa- 
phiripes SERYV.). 


E. curvipes STÅL. — Varicolor, fuscescens vel cinereus, interdum 
in ferrugineum vergens, magis minusve fusco-variegatus; elytris 
alisque hyalinis, illis basi densius venosis et opacis, venis fuscis, 
hie illic pallidis; alis in parte fere dimidia exteriore fusco- 
venosis, intus pallido-venosis; femoribus postieis intus in area 
media roseis et transversim nigro-lineatis; tibiis tarsisque po- 
stieis sulphureis, illarum linea Ian anterius abbreviata annu- 
loque subbasali interdum defieientibus nec non spinis dorsalibus 
nigris, his interdum basi sulphureis J. 9. 

of. Cercis sat longis, apice interdum nigris; lamina supra- 
anali transversa, sensim leviter angustata, apice subtruncata 
et in medio in processum parvum prominula, sulco longitudinali 
anterius ampliato, cujus margines elevati sunt, instructa, tuber- 
culis quinque nigris, una basali et quattuor in seriem trans- 
versam dispositis instructa; lamina subgenitali obtusiuscula; 
lobis mesosterni transversis, spatio inter lobos latioribus; lobis 
metasterni pone foveolas subcontiguis, tibiis postieis leviter cur- 
vatis. Long. 21—23 mill. 


©. Cereis brevibus, latis, apice acuminatis; lamina supra- 
anali leviter transversa, triangulari, apice rotundata; lobis me- 
sosterni transversis, spatio inter lobos posito latitudine aequalibus; 
lobis metasterni nonnihil distantibus; tibiis postieis reetis. Long. 
26—33 mill. 


Damara. 


E. saphiripedi SErv. maxime affinis, antennis nonnihil 
longioribus, lobo postico pronoti granulis vel rugulis parvis 
haud consperso, area postradiali elytrorum utriusque sexus vena 
intercalata distincta instrueta et biseriatim irregulariter reticulata, 
pedibus posticis validioribus, disco interiore femorum posticorum 
haud nigro, cercis longioribus distinguendus. Tibia postiexe 
extus spinis septem vel octo, intus spinis novem armatz. 


Exempla duo spinis tibjarum posticarum basi et femoribus 
ostieis intus in area discoidali flavescentibus, hac area lineis 
2 
transversis nigris destituta, insignia ad hanc speciem refero. 


42 STÅL, BIDRAG TILL SÖDRA AFRIKAS ORTHOPTER-FAUNA. 


Oarinx laterales pronoti nune distinetiuseulae, inter sulcos 
transversos anticos et posterius evanescentes, nune totx obsolet& 
et lineam leevigatam nitidam simulantes. 


bb. Costa frontali pone ocellum sensim distincte angustata; 
pronoti lobis lateralibus angulo postico recto, apice rotun- 
dato; elytris alisque minus brevibus, apud marem apicem 
Jemorum posticorum distincte superantibus, apud feminam 
apicem femorum illorum subsuperantibus; cercis maris gra- 
cilioribus, teretibus, sensim acuminatis; angulis posticis lamina 
supraanalis maris obtusioribus, obtusius, rotundatis. 


2. E. Vylderi STÅL. — Üinerascens, verisimiliter varicolor, lateribus 
capitis et thoracis nee non femoribus postieis extus versus 
marginem inferiorem albicantibus; facie, vittis vertieis, lateribus 
dorsi pronoti, pedibus anticis femoribusque postieis fusco-varie- 
gatis; elytris pellucidis, maculis subannularibus fuscis conspersis, 
venis ochraceis, in parte interiore interdum fuseis; alis sordide 
hyalinis, venis partis dimidise exterioris fuscis; femoribus postieis 
intus, tibiis tarsisque postieis sulphureis, disco interiore femo- 
rum illorum apiceque spinarum tibiarum posticarum nigris. 9. I. 

&. Lamina supraanali transversa, retrorsum sensim distincte 
angustata, apice obtusisime subrotundata vel rotundato-truncata, 
suleo medio antrorsum ampliato instructa, in medio apicis in 
processum parvum obtusum transversum prominula, angulis 
posticis obtuse rotundatis, tubereulis duobus distinetis discoida- 
libus maculaque parva marginum lateralium nigris; cereis apice 
nigris, sensim acuminatis, mediocribus; lobis mesosterni fere 
zeque Jatis ac longis, spatio inter lobos posito lobis fere 
latiore; lobis metasterni nonnihil distantibus. Long. 22 mill. 

9. Lamina supraanali triangulari, subrectangula; cereis 
brevibus, compressis, triangularibus, sensim angustatis, nonnihil 
longioribus quam latioribus; lobis mesosterni leviter transversis, 
spatio inter lobos posito latissimo, lobis cireiter dimidio latiore; 
lobis metasterni sat fortiter distantibus. Long. 28 mill. 

Damara. 

E. curvipedi et saphiripedi affinis, ab illis notis supra 
allatis, carina laterali dorsi pronoti distinctiore nec non habitu 
divergens; quoad habitum, prasertim propter formam capitis 
et prothoracis, ad ©. hematopum et erythropum magis appro- 
quans, ab his speciebus tamen forma tubereuli prosternalis, 
angulo postico loborum lateralium pronoti minus fortiter rotun- 
dato, pietura pedum posticorum facile distinguendus. Area 
postradialis elytrorum utriusque sexus ee et vena inter- 
calata instructa. Corpus laviusculum, fronte parce obsoleteque, 
lateribus thoracis et lobo postico pronoti distinctius punctatis. 
Tibise postics® utriusque sexus rect®, in margine exteriore spinis 
quinque vel septem, in margine interiore spinis septem vel octo 
armatae. 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK. AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:0 8. 43 


aa. TZuberculo prosternali a basi ad apicem transverso, apice 
lato, subtruncato vel obtusissime rotundato; tibiis posticis 
sanguineis; cercis marium mihi cognitorum compressis. 

ec. Corpore femoribusque posticis robustioribus, his subtus den- 
sius pilosis, lamina” supraanali maris mihi cogniti !) po- 
sterius fortiter angustata, lateribus pone medium angulum 
obtusissimum formantibus, processu apicali acuto, denti- 
formi; cercis maris brevibus; alis antice haud roseis; costa 
frontali pone ocellum distinctissime angustata. — (E. he- 
matopus L. et erythropus THUNB.). 

cc. Üorpore femoribusque posticis minus rubustis, his subtus 
parce pilosis; lamina supraanali maris retrorsum fortiter 
angustata, apice truncata, angulis posticis prominulis, rectis; 
cercis maris mediocribus; costa frontali basin versus haud 
vel levissime angustata; alis anterius roseis. — (E. hotten- 
tottus STÅL). 


Calliptenus Serrv., Srar. 


Cerei marium recti vel levissime incurvi, compressi, lati, longi. 


Lamina supraanalis utriusque sexus posterius acutangula vel lateribus 
in angulum acutum apice rotundatum convergentibus, apud mares 
multo longior quam latior, tubereulis nigris destituta, apud feminas 
vix vel paullo longior quam latior. Vertex inter oculos parte ocel- 
ligera frontis haud latior, interdum angustior. Tuberculum proster- 
nale haud vel leviter tranversum. 


ie 


C. pallidicornis STAL. — Cinereus vel ochraceus, lateribus 
capitis, thoracis et parte exteriore femorum posticorum albican- 
tibus vel albido-variegatis; antennis, femoribus posticis intus, 
tibiis tarsisque posticis stramineis; vitta anteriore cost® fron- 
talis, vitta antrorsum angustata oceipitis, macula basali arex 
analis maculisque pluribus parvis area costalis et partis apicalis, 
nec non area postradiali elytrorum, maculis tribus superioribus, 
macula oblonga maxima interiore, macula arcuata geniculorum 
maculisque parvis costarum transversarum lateris exterioris fe- 
morum posticorum nec non apice spinarum tibiarum posticarum 
nigris; lobis lateralibus pronoti magis minusve fusco-variegatis;. 
carinis obtusis marginalibus margineque postico dorsi pronoti 
pallidis; area postradiali elytrorum maculis quattuor albicantibus 
notata, dense reticulata; tuberculo prosternali ab antico postico- 
que distincte compresso; lobo postico pronoti lobo antico multo 
longiore, posterius angulum fere rectum formante; alis vitreis, 
anterius obsoletissime subezerulescentibus, venis fuscis. 2. Long. 
25 mill. 

Damara, Ovambo. 

C. italico maxime affinis, differt capite angustiore, costa 
frontali angustiore, basi leviter angustata, parte intraoculari 


1) E. erythropus I mihi ignotus. 


44 


+ 


STÅL, BIDRAG TILL SÖDRA AFRIKAS ORTHOPTER-FAUNA. 


verticis angustiore, fastigio distinctius obtuse suleato, oculis 
angustioribus, pronoti dorso antrorsum magis angustato, basi 
angulum rectum vel minus obtusum formante, lobo postico 
longiore, elytris alisque nonnihil longioribus, illis angustioribus, 
apicem versus tamen proportisnaliter minus angustatis, apice 
obtusius rotundatis, apicem versus magis pellucidis, area postra- 
diali densius reticulata, macula basali fusca area analis oblonga, 
in vittam longiorem haud extensa , tibiis postieis in margine 
exteriore spinis typice septem, in margine interiore spinis octo 
armatis, coloreque alarum. Pronotum interdum plaga longi- 
tudinali lata, antrorsum angustata, fusca, notatum. 

In larva masculina ad hanc speciem certe pertinente lamina 
supraanalis et cerci fere uti in OC. ftalico formati. 


Euprepoenemis Fir». 


1. E prasinata STAL. — Üolore, pietura, forma laminse supraanalis 


cercorumque et ceteris KH. herbacee SERV., ÜHARP. simillima, 
ab hac specie costa frontali planiuscula, basin versus anguste 
nigro-marginata, vitta nigra infraoculari capitis angustiore, 
genis antice ad oculos haud nigro-marginatis et ad occiput 
linea vel vitta nigra usque ad oculos continuata et ante- 
rius latiore destitutis, pronoti dorso postice obtusissime rotun- 
dato-angulato, punctura lobi postici ubique zequali, elytris utrius- 
que sexus femoribus postieis longioribus et horum apicem ple- 
rumque attingentibus vel subattingentibus, femoribus posticis 
apicem abdominis nonnihil superantibus (FS) vel attingentibus 
aut subattingentibus (9). FP. Long. 24—42 mill. 

Damara. 

Ab E. Charpentieri, eui forma et punetura pronoti haud 
dissimilis, divergit colore viridiore, costa frontali inter antennas 
haud ampliata, dorso pronoti basi angulum obtusiorem et magis 
rotundatum formante, pietura elytrorum nigriore, colore alarum 
et tiblarum posticarum. 


E. ambigua STÅL. — Olivaceo-flavescens, lineis longitudinalibus 
duabus obsoletiuseulis vertieis, vitta lata media, retrorsum sen- 
sim ampliata pronoti dorsi nigricantibus, hujus lateribus, vitta 
arere costalis et analis, retrorsum evanescente, viridibus; costa 
exteriore superiore femorum posticorum ante medium infuscata; 
tibiis tarsisque postieis glaueis, illarum spinis albidis, apice 
nigris; tubereulo prosternali recto, erecto, teretiusculo, ab antico 
posticoque leviter compresso, apice obtuso, rotundato; costa fron- 
tali transversim leviter convexa, pone antennas levissime angu- 
stata; pronoti dorso retrorsum sensim ampliato, basi rotundato- 
truncato, lateribus quam medio distinetius punetato; elytris 
apicem femorum attingentibus, maculis parvis concoloribus venis 
fuscis cinctis parce conspersis; alis vitreis, in parte dimidia 
exteriore fusco-venosis. 92. Long. 53 mill. 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:0o%, 45 


Damara. 

Exemplum unicum, quod examinavi, magnitudine, habitu, 
forma capitis, pietura partium, praesertim pedum posticorum, 
ad E. capensem THUNB. maxime appropinquat, ab hac specie 
costa frontali basi minus angustata, dorso pronoti retrorsum 
sensim magis ampliato, basi obtusiore, forma tuberculi proster- 
nalis coloreque forte variabili tibiarum tarsorumque posticorum 
differt. Ab Z. plorante diftert magnitudine multo majore, oculis 
minus latis, tubereulo prosternali minus tereti, pronoti dorso an- 
trorsum magis angustato et vitta nigra posterius haud angustata 
notato, lobis metasterni minus appropinquatis, colore uniformi 
tibiarum posticarum, qua prope basin annulo distincto pallidiore 
et ante medium fascia fusca destitutse sunt. In exemplo, quod 
descripsi, gene infra oculos et ad occiput vitta fusca destitutzx. 
Antenne capite pronotoque simul sumtis vix longiores, graciles. 
Carina media pronoti olivaceo-virescens. 


Tristria Srir. 

1. T. nigro-teniata STÅL. — Cervina (9) vel virescens (9) pedibus, 
corpore subtus abdomineque in flavescentem vergentibus; antennis 
apice vel magna parta fuscescentibus; vitta postoculari superiore 
genarum, per latera thoracis totius continuata, lineola obliqua 
abbreviata infraoculari genarum, linea intra marginem exteriorem 
anguste callosum et albicantem loborum lateralium pronoti, per 
latera metathoracis usque ad pedes intermedios continuata, macula 
utrimque laterali arcuata geniculorum posticorum nee non apice 
spinarum tibiarum posticarum nigris; elytris apicem abdominis 
leviter superantibus, griseo-hyalinis, venis infuscatis, area analı 
cervina vel virescente; alis decoloribus, apicem versus levissime 
infuscatis, venis fuscis; tibiis postieis subtus apicem versus 
users.) 2. ©! 

&. Oculis majoribus, in verticee magis appropinquatis; 
antennis longioribus, capite pronotoque simul sumtis longitudine 
aequalibus; lamina supraanali triangulari, longitrorsum obtuse 
triimpressa, impressione media postice subito profundiore et 
carinato-marginata, lateribus prope apicem emarginatis; lamina 
subgenitali breviuscula, apice rotundata; cercis teretibus, sensim 
acuminatis, rectis, apicem lamin® supraanalis aaquantibus. Long. 
19 mill. 

2. Oeulis in vertice minus appropinquatis; antennis bre- 
vibus, pronoto paullo longioribus; lamina supraanali triangulari, 
transversim convexa, fere longiore quam latiore, longitrorsum 
impressa; valvulis genitalibus superioribus in margine exteriore 
remote, obtuse obsoleteque suberenulatis. Long. 25 mill. 

Damara. 

A T. lacerta facimillime distinguitur capite breviore, oculis 
minus distantibus, vertice levigato, carina destituto, minus pro- 
ducto, fronte subtilius punctata, costa distinete sulcata, pronoto 


46 


€ 
3. 


STÅL, BIDRAG TILL SÖDRA AFRIKAS ORTHOPTER-FAUNA. 


subtilius punctato, marginibus lateralibus dorsi angustissime lavi- 
usculis, nec subcallosis nee obtuse subcarinatis, elytris in area 
postradiali ante medium are minus dense retieulatis, reticulo 
ibidem tantum confuse biseriato, vena intercalata apicem are 
ejusdem haud attingente, spatio inter venas duas radiales inte- 
riores in medio elytri nonnihil ampliato et ibidem venis trans- 
versis simplieibus compluribus instructo, tubereulo prosternali 
erecto, toto ab antico posticoque fortiter compresso, basin versus 
leviter angustato, apice sinuato-truncato, lateribus cerassioribus 
instructo, corpore pedibusque postieis minus longis et minus 
sracilibus, tibiis postieis spinis minus numerosis, in marginibus 
ambobus spinis undecim (nee in margine interiore spinis quat- 
tuordeeim, in margine interiore spinis duodecim vel tredecim) 
armatis. Oxye chinensi "THUNB., STÅL habitu, forma, punctura 
pieturaque corporis simillima, ab illa specie antennis brevioribus, 
fronte subtilius punctata, costa minus late sulcata et mar- 
ginibus sulei latioribus et obtusioribus instructa, pronoti basi 
obtusissime subrotundato-angulato, forma tuberculi prosternalis, 
valvulis genitalibus femine non nisi obsoletissime cerenulatis, 
lamina subgenitalis maris breviore et obtusiore, et ceteris qu& 
ad notas genericas pertinent, distinguenda. 


Mesops Serv. 


M. abbreviatus P.B. — Mesops abbreviatus SERv., Orth. p. 
586. 1. (1839). 
Ovambo. — Etiam in Caffraria et Guinea oceurrit. 
Acrida Lin. 
A. turrita Lin. — Acrida turrita STAL, Rec. Orth. 1. p. 96, 


3. (1873). 
Damara, Ovambo. 


A. nasuta LIN. var. — Acrida nasuta STÅL, Rec. Orth. 1. p. 
99. 10. (1873). 
Var. — Virescens; antennis, vitta postoculari genarum 


per partem interiorem loborum lateralium pronoti inter carinas 
continuata, vitta obliqua laterali mesothoracis et metathoracis, 
nec non maxima parte pedum testaceis; margine imo exteriore 
loborum lateralium pronoti albicante; elytris virescentibus, alis 
vitreis, basin versus leviter flavescentibus, venis transversis are 
analis fuscis et anguste fusco-marginatis. &. 

Damara. 


A. serrata THUNB. — Acrida serrata STÅL, Rec. Orth. 1. p. 
100. 11. (1873). 
Ovambo. 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:o 9. 47 


Paracinema Fisch. Fr. 


1. P. trieolor THUNB. — Paracinema trieolor STÅL, Rec. Orth. 
in MORI EAST: 
Damara. 


Ochrilidia SrtåL. 


1. O. drevipes STÅL. — Straminea; elytris alisque apicem abdo- 
minis leviter superantibus (SF) vel haud attingentibus (9) vitreis, 
venis stramineis; lobis mesosterni intus truncatis et sensim 
leviter divergentibus; femoribus posticis brevibus, latiusculis; 
tibiis postieis in margine exteriore spinis decem, in margine in- 
teriore spinis undecim apice nigris armatis. &. 

&. Obseurior, lateribus capitis et pronoti obsolete fusco- 
trivittatis; antennis longioribus, capite pronotoque simul sumtis 
paullo longioribus; elytris apicem abdominis nonnihil superan- 
tibus, minus dense venosis, area costali nonnihil dilatata, area 
postradiali biseriata, vena intercalata instructa, area interulnari 
vena longitudinali destituta, venis transversis regularibus paral- 
lelis instructa; femoribus posticis apicem abdominis subattin- 
gentibus; lamina supraanali triangulari, apice rotundata, ante- 
rius impressa; cercis rectis, apicem ne supraanalis leviter 
superantibus, sensim acuminatis; lamina subgenitali acutangula, 
apice rotundata, nonnihil producta, pilosa.. Long. 20 mill. 

©. Mare major et pallidior; antennis latioribus, brevibus, 
capite et dimidio pronoti nonnihil longioribus; elytris alisque 
apicem abdominis haud attingentibus, apicem femorum posticorum 
leviter superantibus, illis uti apud marem venosis, haud tamen 
dilatatis, areaque interulnari vena intercalata instructa; area 
postradiali in medio longitrorsum fusco conspersa; cercis brevibus. 
Long. 35 mill. 

Damara, Ovambo. 

O. tryzalicere simillima et -valde affinis, differt fastigio 
capitis apice latiore et latius rotundato, antennis brevioribus 
et latioribus, carinis frontis obtusioribus, mediis apice obsoletis, 
carinis pronoti nonnihil distinctioribus et latioribus, elytris 
alisque brevioribus, lobis mesosterni intus truncatis, spatio inter 
lobos illos latiore, retrorsum sensim ampliato, medio haud co- 
aretato, femoribus posticis brevioribus et latioribus, spinis tibi- 
arum posticarum minus numerosis. 

Obs.: Specimina nostra O. tryralicere, e Nubia et Turcia 
(vel ex Asia minore?) reportata, antennis longioribus divergunt 
a descriptione FISCHERT. 


Pnorisa Srir. 


Hoc zenus femoribus posticis latioribus. corpore minus com- 
D RT, 2 : 
presso, capite pronotoque retrorsum ampliatis, lobis metasterni pone 


48 STÅL, BIDRAG TILL SÖDRA AFRIKAS ORTHOPTER-FAUNA. 


foveolas sutura recta longiuscula contiguis areaque costali elytrorum 
marium ampliata ab Amblytropidia divergit. 


ilé 


2 


P. squalus STÅL. — Pnorisa squalus STÅL, Rec. Orth. 1. p. 
197 It (MAD 
Ovambo. — Terra capensis. 


Exempla duo ex Ovambo reportata divergunt ab exemplo 
capensi, quod desceripsi, colore multo pallidiore, pietura nigra lateris 
exterioris femorum posticorum plane obliterata vel tantum pone 
medium distinguenda, vitta postoculari capitis per latera pronoti 
extensa interdum obsoleta, elytris pallidis, in area postradiali 
fusco-variegatis. &S. Q. 

Margines laterales dorsi pronoti teretes, quam partes adja- 
centes dorsi et loborum lateralium subtilius punctati, haud elevatı. 


P. tricarinata STAL. — Exemplis pallidis £. squali simillima 
et maxime affınis, ab his capite pronotoque vitta laterali lata 
fusca vel nigricante destitutis, raro vitte loco longitrorsum 
fusco-variegatis, praesertim autem marginibus lateralibus dorsi 
pronoti in carinam obtusam laevigatam vel laeviusculam, carins 
media subaequalem, elevatis differt. SE. 

&. Area costali elytrorum in medio nonnihil dilatata; lamina 
supraanali triangulari, transversim convexa, nonnihil longiore 
quam latiore, apice rotundata; cercis brevibus, rectis, teretibus, 
sensim gracilescentibus, apicem lamin® supraanalis vix attin- 
gentibus; lamina subgenitali nonnihil producta, sensim angustata, 
apice rotundata; antennis capiti et dimidio pronoto longitudine 
subaequalibus. Long. 20—23. mill. 

2. Elytris area costali haud ampliata; lamina supraanali 
illi maris subzequali; cercis brevissimis; antennis pronoto lon- 
gitudine subzsequalibus. Long. 24 mill. 

Ovambo. 


Phl»oba STÅL. 


P. chloronota STÅL. — Sordide testaceo-flavescens, vertice, dorso 
pronoti areaque anali elytrorum, saepe quoque vitta are costalis 
fere ad medium elytri extensa, viridibus; fronte, genis, lateribus 
thoraeis femoribusque postieis supra subtusque parce minuteque 
nigro-conspersis; margine interiore loborum lateralium pronoti 
ad carinam marginalem dorsalem interdum nigro; tibiis posticis 
spinis albicantibus, apice nigris, armatis; alis, praesertim basin 
versus, leviter flavescente vel virescente-indutis, venis concolo- 
ribus, venis duabus marginis exterioris fuscis. &.L. 

JS. Antennis capite pronotoque simul sumtis longioribus, 
anguste ensiformibus; elytrorum areis postradiali et interulnari 
areolis, in series duas vel tres maxime irregulares dispositis, 
instructis; lobis metasterni pone foveolas convergentibus et 
sutura brevi recta contiguis; lamina supraanali triangulari, (apice 
obtusa?) ultra medium obtuse impressa; cereis rectis, teretibus, 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:09. 49 


2. 


sensim gracilescentibus, apiceem lamin® supraanalis nonnihil 
superantibus; lamina subgenitali producta, longiuscula, sensim 
subacuminata. Long. 30 mill. 

9. Antennis brevioribus, anguste ensiformibus, capite pro- 
notoque simul sumtis distinete brevioribus; areis postradiali et 
interulnari elytrorum quam apud marem nonnihil densius venosis; 
lobis metasterni distantibus, pone foveolas levissime convergenti- 
bus; lamina supraanali retrorsum angustata, apice rotundata; 
cercis brevibus. Long. 37 mill. 

Damara. 

A congenericis asiaticis divergit haec prima in Africa in- 
venta species prasertim colore, antennis brevioribus, pronoto 
haud ruguloso, antice et pone sulcum posticum distinete pun- 
etulato, fronte leviuscula. Statura Phl&eob® fumose!) et Truxalis 
brevicornis, et varietati dorso virescente hujus speciei magni- 
tudine et ceteris simillima. Fastigium verticis fere eque longum 
ac latum, apud marem nonnihil longius quam apud feminam, 
apicem versus rotundato-angustatum, apice rotundatum, medio 
levissime carinatum, versus margines laterales sensim leviter 
impressum. Carinse frontis distinctissima, costa frontalis per 
totam longitudinem distinetissime sulcata. Dorsum pronoti 
distincte tricarinatum, antrorsum leviter angustatum vel lateribus 
parallelis instructum, basi obtuse angulatum. Elytra maxima 
parte pellucida, apicem femorum posticorum distinete supe- 
rantia, pone partem quartam basalem linearia, apice oblique 
subtruncata. Tibie postice extus spinis tredecim vel quattuor- 
decim, intus spinis duodecim armat. 


Epacromia Fıscn. Fr. 


Temporibus planiusculis vel concaviusculis, marginatis, levigatis 
vel punctis raris haud seriatis instructis; antennis minus graci- 
libus et minus longis ; lobis metasterni feminarum pone foveolas 
haud convergentibus, distincte distantibus. 


KE. thalassina FABR., FiscH. Er., Orth. eur. p. 361 1. T. 17. 
in, JA (IDA 


Damara. 


aa. Temporibus carina media percurrente instructis, distin- 
ctissime multipunctatis, punctis in series duas, magis minusve 
regulares et carina illa separatas, dispositis; antennis gra- 
cilioribus et longioribus; lobis metasterni feminarum pone 
foveolas convergentibus et contiguis vel subcontiguis. 


E. temporalis STÅL. — Congenericis simillima, colore corporis 
autem multo obscuriore, fuscescente, pictura obscuriore typica 


1) Phleoba rustica STÅL = Opsomala fumosa SERV. 


Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 33. N:o 3. 4 


50 sTÄL, BIDRAG TILL SÖDRA AFRIKAS ORTHOPTER-FAUNA. 


specierum generis in pronoto pedibusque tamen distinguenda, 
antennis longioribus et gracilioribus, punctura thoraeis distin- 
cetiore et densiore, structura supra descripta temporum, femoribus 
postieis a supero visis basin versus nonnihil tumidioribus, 
subtus rufo-testaceis, area exteriore superiore femorum posticorum 
distinete punetulata divergens. 2. Long. 13—25 mill. 

Ovambo. — Specimen e Sierra Leona adest in Museo 
Holmiensi. 

In specimine e Sierra Leona antenne complete capite 
pronotoque simul sumtis distinete longiores, tempora infra ca- 
rinam longitudinalem obtusam magis impressa et obsoletius 
punctata. 


Pachytylus Fız». 


P. suleicollis STÅL. — P. migratorio simillimus et maxime affinis, 
distinetissimus tamen magnitudine minore, costa frontali basi et 
infra ocellum distinete nonnihil coarctata, pronoti lobo antico 
breviore, suleis transversis distinctioribus, carina media pr&sertim 
in lobo postico magis elevata, parte laterali dorsi inter sulcos 
posteriores posita tumescente, elytris alisque brevioribus et 
latioribus, illis ante medium basin versus minus angustatis, 
vena radiali interiore a vena radiali intermedia sensim magis 
divergente, spatio inter illas venas multo latiore, area postradiali 
extus venis transversis magis remotis instructa, intus in utroque 
sexu, prasertim apud marem, posterius latiore et ibidem areolis 
serie circiter quadruplici maxime confusa (5) vel duplici (9) 
positis instructa, area interulnari minus lata, areolis majoribus 
et tantum duplice serie positis, vena intercalata abbreviata et 
interdum hie illie interrrupta separatis, praedita, angulo postico 
loborum lateralium pronoti obtusius rotundato, antennis pedi- 
busque brevioribus, pectore distincte remoteque punctato et 
raulto parcius piloso, lamina supraanali maris sensim leviter 
angustata, apice lata, ibidem subito fortissime angustata et 
medio in prosessum brevem triangularem prominula, prope basin 
tuberceulis duobus instructa, cereis maris latioribus, fortiter com- 
pressis, levissime angustatis, apice obtusis, laminaque subgenitali 
maris breviore, parte apicali prominula brevi, transversa, depressa, 
truncata. A.2. Long. 39—47 mill. 
Damara. 


P. (Oedaleus) punctifrons STÅL. — P. flavo LIN., STÅL maxime 
affinis et simillimus, differt tantum fronte, praesertim in costa, 
distinctissime punctata, area illa obliqua, pone aream inter- 
ulnarem posita, anterius ampliata, nec ubique fere aeque lata, 
apiceque alarum infuscata. X. Long. 22 mill. 

Damara. 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:0 3. 51 


Cosmorhyssa STÅL. 


1. C. sulcata Tuung. — Cosmorhyssa sulcata STÅL, Rec. Orth. 1. 
Del222 2.087): 
Var. — Alarum parte basali cinnabarina. 
Damara. 


Varietas basi alarum sulphurea, cujus exempla e Üaffraria, 
Sierra Leona et Syria adsunt in Museo Holmiensi, in Damara 
hactenus haud inventa. 


Heteropternis Stå. 


1. H. pyrrhoscelis Stau. — Heteropternis pyrrhoscelis StÄL, Rec. 
Orth. 1. p. 128. 1. (1873). 
Ovamhbo. — Caffraria, Sierra Leona, China. 


Exempla africana asiaticis nonnihil majora et calcari lon- 
gissimo tibiarum posticarum validiore instructa. 

Exemplum ex Ovambo reportatum fronte distinctius punctata 
alisque basi haud flavicantibus gaudet. 


Trilophidia Srir. 


1. T. annulata THUNB. — Trilophidia annulata STÅL, Rec. Orth. 
10.613102 2..(1873). 
Damara. — Sierra Leona, China, Malacca, Java, Insul& 
Philippin«. 


Exempla africana alis magis minusve obscure infuscatis, 
basi sulphureis, gaudent. 


Sphinetonotus Fre». 


1. 8. scabriculus STÅL. — Cinereus vel cinereo-ferrugineus, an- 
tennis fusco-annulatis; elytris fasciis duabus maculisque nonnullis 
posterioribus fuscis; alis basi caerulescentibus, fascia arcuata 
media latissima, ad marginem exteriorem incipiente, versus me- 
dium latiore, dein sensim angustata, et ad marginem posteriorem 
valde appropinquata, nigra ornatis, parte tertia apicali mar- 
gineque angusto posteriore decoloribus; dorso abdominis, disco 
pectoris et ventris nec non tibiis postieis glaucis, his basi 
pallidioribus et intus nigris; annulis pedum anteriorum fuseis; 
femoribus posticis extus prope apicem fusco-fasciatis, intus 
plaga longe ultra medium extensa, magnam partem arearum 
medie et inferioris occupante, nigra notatis; pronoti margine 
antico obtuse erosulo, lobo antico dorsi posterius in medio 
leviter transversim impresso, lobo postico distinctissime granu- 
lato, marginibus lateralibus processus levissime bisinuatis, in 
sinu fuseis. 2. Long. 25 mill. 

Damara. 


52 STÅL, BIDRAG TILL SÖDRA AFRIKAS ORTHOPTER-FAUNA. 


Varietati S. cerulantis alis nigro-faseiatis insigni simillimus, 
differre mihi videtur sculptura pronoti ejusdemque marginibus 
antico posticoque sinuosis. 


Acrotylus Fızs. 


Parte dimidia apicali elytrorum inter ramos radiales et ulnares 
venis spurüs destituta vel tantum in apice instructa; carinis 
frontis distinctissimis, costa frontali saltem basi et medio sul- 
cata vel impressa, plerumque inter margines laterales longe 
versus apicem elevatos sulcata, sulco usque ad basin sat fortiter 
angustatam continuato. 


Capite presertim feminarum magno, tumido, parte basali fortius 
angustata coste frontalis longiore quam in divisione sequente; 
pronoti lobis longitudine w@qualibus, ambobus carina media di- 
stincta instructis, lobo antico preterea carinis vel rugis obtusis 
duabus, in medio baseos incipientibus, hine antrorsum sensim 
divergentibus et evanescentibus, instructo, lobo postico margine 
postico angusto jortius elevato quam in divisionibus sequentibus; 
elytris pone partem quartam basalem sensim leviter angustatis; 
pedibus anterioribus mediocribus. 


A. angulatus STAL. — Flavescente-griseus; antennis in medio 
et apicem versus fusco-annulatis vel fuscis; pronoto in lobo antico 
utringue macula parva subcallosa pallida notato, lateribus lobi 
antici, interdum quoque nebula loborum lateralium fuscis; elytris 
pone medium decoloribus, ibidem impietis vel parce fusco-con- 
spersis, ante medium in parte dimidia exteriore fusco-nebulosis; 
alis vitreis, anterius leviter flavescentibus, macula obliqua trans- 
versa discoidali, interdum quoque maculis apicalibus fuseis; fasciis 
pedum anteriorum maculisque tribus triangularibus dorsalibus 
femorum posticorum fuscis; geniculis postieis intus nigris; 
pronoto basi angulum obtusum, apud feminas prasertim di- 
stinetum et apice haud vel vix rotundatum, formante. J.8. 
Long. 17—23 mill. 
Ovambo. 


A. apricario, qui terram capensem inhabitat et margine 
postico pronoti obtuse rotundato gaudet, simillimus, sed ma- 
gnitudine majore et basi pronoti angulum formante distingu- 
endus. Piectura alarum verisimiliter variabilis. 


bb. Vapite mediocri, haud tumido; parte basali fortius angu- 
stata coste frontalis breviore; pronoto basi obtuse rotundato, 
lobo antico lobo postico breviore, rugis lateralibus lobi antici 
a medio baseos divergentibus nullis vel multo obsoletioribus 
quam in divisione pracedente, margine postico lobi postici 
leviter vel levissime elevato; elytris pone partem quartam 
basalem haud vel vie sensim angustatis. 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:0 8. 53 


2. 


c. FPedibus anterioribus mediocribus vel minus longis; lobo 
antico pronoti carina media distincta et posterius interdum 
rugis duabus divergentibus obsoletioribus instructo; antennis 
minus gracilibus. 


A. insubrieus Scop. — Oedipoda insubrica FıscH. Fr., Orth. 
eur. p. 402. 1. (1853). 

Damara, Ovambo. 

Exempla e Damara et Ovambo reportata ab exemplis ex 
Europa meridionali et Africa boreali pedibus nonnihil longi- 
ribus et gracilioribus differre videntur, praeterea his simillima 
et vix specifice distinguenda. 


ec. FPedibus anterioribus elongatis, gracilibus, femoribus inter- 


mediis dimidiis pone apicem cowarum extendendis; lobo 
antico pronoti carina nulla vel obsoletissima instrucio; an- 
tennis gracilioribus. 


A. longipes CHARP. — Oedipoda longipes Fisch. Fr., Orth. 
eur. p. 404. 2. (1855). 

Damara. 

Speeimen unicum alis basi flavicantibus reportatum. Exem- 
pla typica haud vidi. 

Exempla complura in Sansibar capta, in ferrugineum vergen- 
tia, alis anterius dilute roseis, praeterea inspictis, antennis pedi- 
busque anterioribus gracillimis, his gracilioribus et, uti videtur, 
quoque longioribus quam in exemplo e Damara reportato, in- 
signia, adsunt in museo Holmiensi. 

In exemplo e Damara costa frontalis inter antennas plana, 
sulco ibidem interrupto. 

Acrotylus flavescens STAL forte varietas A. longipedis. 


aa. Parte dimidia apicali elytrorum inter ramos radiales et 
ulnares venis spurüs percurrentibus instructa; carinis frontis 
obtusioribus, costa frontali in medio sulcata vel excavata, 
basi pone antennas plana, ibidem minus angustata quam 
in divisione precedente, marginibus hujus partis haud 
elevatis. — (A. deustus THUNB.) 


Methone STÅL. 


M. Anderssonü STÅL. — Terrea, pectore, ventre, femoribus 
subtus tibiisque exceptis dense granulosa; tibiis anterioribus 
superne et posticis basi superne parcius granulatis. 9. Long. 
corp. 76, pron. 17, fem. post. 26, Lat. pron. 18, fem. post. 
14 mill. 

Methone Anderssonii STÅL, Obs. Orth. p. 34. 1. (1875). 

Damara. (©. J. ANDERSSON). 

Caput mediocre; vertice genisque dense granulato-rugosis, 
inter rugas lavigatis, rugis ad oculos fere radiatim dispositis, 


54 STÅL, BIDRAG TILL SÖDRA AFRIKAS ORTHOPTER-FAUNA. 


in genis subreticulatis; vertice inter oculos latissimo, oculis 
circiter duplo latiore, depresso, usque ad apicem fastigii sensim 
sat declivi, fastigio sensim fortiter angustato, apice angulum 
rectum formante, anterius nonnihil magis declivi et in costam 
frontalem obtusam sensim continuato; fronte leviter reclinata, 
carinis destituta, in costam obtusam teretem sensim elevata, 
hae costa inter antennas coarctata, anterius subito evanescente. 
Antenne graciles, in exemplo descripto maxima parte mutils, 
basin versus lineares, depressiuscul®, ab oculis quam inter se 
longius distantes. Oculi parvi, ovales, parte infraoculari genarum 
eirciter dimidio breviores.. Pronotum zque logum ac basi 
latum, antrorsum sensim angustatum, dorso obtusissime tecti- 
forme, basi quam apice duplo latius, medio in carinam obtusam 
haud lavigatam elevatum, margine antico in medio obtusissime 
angulato, margine postico in medio angulum obtusum, apice 
subacuminatum, formante, marginibus lateralibus prope basin 
tumidis, extrorsum prominulis, suleis transversis obliteratis, po- 
steriore subtilissimo tantum distinguendo, pone medium posito, 
late interrupto; lobis lateralibus perpendicularibus, extrorsum 
angustatis, cum dorso angulum anterius teretem, posterius di- 
stinetum formantibus, a dorso ruga obsoleta haud lievigata 
separatis, angulo postico obtuso, rotundato. Elytra pronoto 
longitudine zaequalia, fere quadruplo longiora quam latiora, di- 
stantia, densissime longitrorsum venosa. Lobi mesosternales et 
metasternales maxime distantes, illi subtriangulares, intus sensim 
rotundati. Femora postica latissima, supra subtusque fortiter 
dilatata, margine dorsali remote dentato; area exteriore inter- 
media convexiuscula, rugoso-reticulata. Tibie intus spinis 
septem, extus spinis octo armate. 


Thericles !) STÅL. 


1. T. obtusifrons STÅL. — Nudus, varicolor; pronoto obsolete, 
posterius nonnihil distinctius ruguloso-subpunctato; mesonoto 


1) Subf. Mastacide, Choretypide, Proscopide et Pneumorid® organo auditus 
deficiente vel saltem tympano distinguendo destituto insignes, in systemate ad 
Tettigidas appropinquands. Subfamilise quattuor illae antennis brevibus, articulis 
paucis compositis, ocellis, quum adsunt, quam antennis haud magis, ssepe 
minus distantibus, prosterno inermi gaudent. WMastacide, Choretypide et 
Proscopid@ tibiis anterioribus superne sulcatis capiteque plerumque libero, 
in thoracem haud immergendo, instructie. 

Genera mihi cognitaee Mastacidarum et Choretypidarum hoc modo distin- 
guenda: 

1(4). Ocellis ab oculis distinete remotis; fastigio capitis depresso, adscen- 
dente, saltem in parte frontali carinato; oculis magis distantibus; 
elytris dense reticulatis; articulo primo tarsorum superne sulcato, 
marginato, marginibus ambobus vel uno dentatis. 

2(3). Pronoto acute tectiformi, foliaceo, antice posticeque fortiter producto; 
alis caudatis, elytris longioribus; femoribus tibiisque postieis aeque 
longis,-illis dilatatis; metatarso postico in margine exteriore dentato. 

- Choretypus SERV. 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:o 3. 55 


et metanoto parce punctulatis; vertice haud vel levissime adscen- 
dente, fastigio leviter prominulo, in parte frontali modice ele- 
vato; fronte minus reclinata; antennarum artieulis primo et se- 


cundo paullo longioribus quam latioribus, basin versus sensim 


angustatis; femoribus postieis latioribus; carinis lateralibus frontis 
ante oculos subdivergentibns; corpore robustiore. 9. Long. 


20 mill. 


Var. a. — Virescens, subxruginosus; antennis apicem 
versus fuseis; maculis duabus parvis fortiter distantibus poste- 
rioribus partium dorsalium thoracis et segmentorum anterio- 
rum abdominis, nec non apice spinarum tibiarum posticarum 


nigris. 


Thericles obtusifrons STÅL, Obs. Orth. p. 36. 1. (1875). 


Var. b. — Pallide sordide virescens vel olivaceus, dorso 
magis minusve ferrugineo-indutus; genis apicem versus fuscis, 
ad oculos flavescentibus; pedibus fusco-olivaceis, femorum po- 
sticorum latere interiore maculisgue duabus transversis exteri- 
oribus flavescentibus; partibus thoracis et segmentis anticis 


abdominis nigro-bimaculatis. 
Patria: Damara. 


3(2). Pronoto dorso tereti, antice haud, postice leviter producto; alis elytris 
haud longioribus, his simplieibus; metatarso postico in utroque mar- 


gine dentato. — Erianthus STÅL. 


4(1). Ocellis ad oculos fortiter appropinquatis; oculis minus distantibus; 
fastigio capitis angusto, interdum compresso, carina media destituto; 


elytris, quam adsunt, remotissime reticulatis. 


5(8). Fastigio capitis nec compresso, nec ante oculos prominulo; costa frontali 
inter ocellos maxime coarctata, marginibus ibidem contiguis, pone ocellos 
divergentibus; corpore alato, interdum tamen brachyptero; pedibus 


gracilibus vel graciliuseulis. 


6(7). Oculis ultra latera capitis haud vel levissime prominulis; pedibus 
longis, femoribus postieis apicem abdominis longe superantibus, meta- 


tarso postico superne in marginibus setoso. — Mastax PERTY. 


76). Oculis fortius convexis, ultra latera capitis distinetius prominulis; 
pedibus minus longis, femoribus postieis apicem abdominis haud vel 
haud longe superantibus; metatarso postico superne sulcato, in mar- 


ginibus dentato vel serrato. — Erucius STÅL. 


(5). Fastigio capitis compresso, ante oculos prominulo; costa frontali per- 
eurrente, apice haud ampliata, marginibus totis elevatis, parallelis vel 
subparallelis, distinctissime elevatis, teretibus, pone antennas com- 
pressioribus et magis elevatis, ibidem interdum contiguis, in carinas 
marginales verticis sensim continuatis; vertice antrorsum fortiter 
angustato, carina subtili media instructo, marginibus ad oculos elevatis; 
pronoto dorso tereti, carina percurrente media instructo, basi apiceque 
truncato, lobis lateralibus tranversis, marginibus exteriore et postico 
in angulum acutum apice rotundatum convergentibus; pedibus medi- 
ocribus, femoribus postieis apicem abdominis superantibus (9) vel 
haud attingentibus (5) carina dorsali dentata, apice in spinulam 
prominula, angulis lobisque genieularibus femorum posticorum in 
spinam prominulis; tibiis tarsisque posticis pilosis, harum articulo 
basali inermi; antennis brevissimis, oculis haud vel paullo longioribus, 
cerassiuseulis, artieulis decem compositis; corpore aptero. — Thericles 


STÅL. 


56 STÅL, BIDRAG TILL SÖDRA AFRIKAS ORTHOPTER-FAUNA. 


2. 


T. compressifrons STÅL. — Pröecedenti maxime affinis, differt 
vertice distinete adscendente, fastigio capitis magis prominulo, 
utrinque nigro, fronte basi inter oculos magis compresso-elevata, 
articulis duobus basalibus, pr:esertim basali, nonnihil longi- 
oribus, pronoto obsoletissime rugoso, carina dorsali subtiliore, 
mesonoto et metanoto distinctius rugosis, femoribus postieis 
nonnihil angustioribus, corpore graciliore carinisque lateralibus 
frontis ante oculos parallelis. 2. Long. 18 mill. 

Var. a. — Dilute fuscus vel subferrugineo-fuscus, pedibus 
anterioribus subvirescentibus; antennis maxima parte rufescen- 
tibus, femoribus postieis obscurius fusco-nebulosis. 

Thericles compressifrons STÅL, Obs. Orth. p. 36. 2. (1875). 


Var. b. — Virescens; macula dorsali femorum posticorum 
fusca. 

Damara. 
T. puberulus STÅL. — Pracedentibus maxime affinis, quoad 


staturam autem 7. compressifronti simillimus, ab ambobus corpore 
superne distincte pubescente distinguendus; a 7. obtusifronte differt 
vertice distincte adscendente, fastigio nonnihil magis pominulo, 
articulo primo antennarum nonnihil longiore, femoribus postieis 
minus latis, staturaque graciliore; a T. compressifronte, cui proxi- 
mus, divergit fastigio capitis nonnihil minus prominulo, carinis 
lateralibus frontis ante oculos subdivergentibus, dorso thoracis sub- 
alutaceo, remote granulato-rugoloso, antennisque nonnihil brevi- 
oribus et gracilioribus; virescens; genis anterius, lateribus fastigii 
capitis, dorso thoracis et abdominis, macula exteriore media 
femorum posticorum apiceque spinarum tibiarum posticarum 
fuscis vel nigricantibus; tibiis posticis, parte basali excepta, 
sepe quoque tarsis posticis, dilute roseis. 9. Long. 18 mill. 
Damara. 


Tettix Char. 


T. scaber THUNB. — Tettix scaber STÅL, Rec. Orth. 1. p. 149. 
5. (1873). 


Damara. — Africa fere tota (Java? Europa meridionalis?) 


T. latipes Stål. — Ferrugineo-fuscus; granulatus, pedibus nigro- 
nebulosis; femoribus posticis latissimis; carina pronoti percur- 
rente, arcuata. &. Long. corp. 7, fem. post. 4, Lat. dorsi 
pron. 24, fem. post. 2 mill. 

Damara. 

Species pronoto brevi, carina arcuata perceurrente instructo, 
femoribus postieis brevibus, latissimis, alisque nullis maxime 
insignis, ad divisionem hh generis (vide: Rec. Orth. 3. p. 
148) maxime appropinquans, vertice autem latiore divergens. 
Quoad staturam, formam et longitudinem pronoti et formam 
capitis et carina media pronoti 7. bipunctate haud dissimilis, 
ab hac specie tamen vertice nonnihi angustiore, pronoto di- 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:0 00 57 


stinetius granulato, antennis gracilioribus et longioribus, forma 
femorum posticorum et ceteris facile distinguenda. Caput, 
pronotum et femora dense subtiliterque granulata, pronoti dorso 
hie illie granulis majoribus vel densius acervatis consperso. 
Pronotum postice ad apicem abdominis produetum, dorso carina 
media percurrente, anterius et posterius distinete arcuata, sat 
elevata, instructo, antice carinis duabus parallelis pradito, an- 
gulis humeralibus distinctis, obtusis, vix rotundatis. Elytra 
adsunt. Als null (vel brevissim&®) Pedes breves; femoribus 
antieis simplieibus, posticis apicem proscessus postici pronoti 
attingentibus, latissimis, extus sat convexis, margine dorsali 
prope ineisuram posticam lobulo minutissimo, obtusissimo, in- 
trorsum nutante, obsoletissimo, non nisi certo situ observando, 
instructo; tibiis posticis in marginibus superioribus minute 
serrulatis et dentibus circiter octo armatis; tarsis postieis ar- 
tieulo primo reliquis multo longiore, plantulis tribus postice acu- 
minatis instructo. 


Trachytettix Står, N. G. 


Tettigi affine genus, capite, thorace et femoribus tuberculis, 


dentibus lobulisque scaberrimis, antennis leviter clavatis, oculis bre- 
viter stylatis, sulco costa frontalis lato, marginibus inter antennas 
ampliatis instructo, distinetum. 


1. 


T. scaberrimus STÅL. — Nigricans, angulis humeralibus pro- 
noti apiceque elytrorum ferrugineis. 9. Long. corp. 7, fem. 
post. 34, Lat. dorsi pron. inter humeros 33, fem. post. 2. mill. 

Damara. 

Caput granulis, quibusdam subeylindrieis, scabrum; vertice 
fortiter transverso, brevi, oculis saltem quadruplo latiore, disco 
acervo lobulorum dentiformium erectorum instructo, marginibus 
lateralibus antice in dentem elevatis; fronte leviter reclinata, costa 
frontali ejusque furca dentibus insequalibus instructis, dente sub- 
basali reliquis majore. Oculi parviusculi, sat prominuli. Antenn& 
breves, graciles, apice leviter incrassat@. Pronotum postice non- 
nihil pone apicem abdominis extensum, granulis lobulisque denti- 
eulatis scabrum, carina media percurrente scabra, anterius magis 
elevata, instructum, angulis humeralibus ampliatis, laminatis, ex- 
trorsum productis, insqualiter serratis; lobis lateralibus angulo 
postico ampliato, laminato, serrato, subhorizontaliter extenso; 
processu postico tectiformi, pone elytra primum subampliato, dein 
sensim angustato. Pedes breviusculi; femoribus extus et in 
marginibus superiore et inferiore lobulis dentiformibus dentieulis- 
que scabris, postieis latiusculis, apicem processus postiei pronoti 
haud attingentibus; tibiis anterioribus compressiuseulis, a latere 
visis pone medium leviter angustatis, posticis in marginibus dor- 
salibus minute serrulatis et dentibus septem vel octo instructis; 
tarsis postieis articulo primo articulis reliquis simul sumtis paullo 


58 STÅL, BIDRAG TILL SÖDRA AFRIKAS ORTHOPTER-FAUNA. 


1; 


longiore, subtus plantulis tribus compressis, triangularibus, 
apicali reliquis longiore, instructo, marginibus dorsalibus remote 
obtuseque serrulatis. Als nulle (vel brevissime). 


Fam. LOCUSTINA BURM. 


Acanthoplus SırAr. 


A. longipes CHarp. — Acanthoplus longipes STÅL, Rec. Orth. 
2. p. 22. 1. (1874). 
Damara. (C. J. ANDERSSON). — Caffraria. 


Enyalius Står, N. G. 
Eugaster Div. a Står, Rec. Orth. 2. p. 22. (1874). 


Pronotum dorso sulco longitudinali destitutum, ante partem 


eirciter tertiam basalem transversim obtuse impressum, lateribus 
partis ante illam impressionem positis ante medium sinu sat longo 
et obtuso instructis, pone sinum spina vel dente armatis, ante sinum 
in processum magnitudine variantem angulatum vel spiniformem, 
s®pe ipsum anterius spinosum; extrorsum vergentem, prominulis; 
margine loborum lateralium pone coxas anticas spina armato. Fe- 
mora et tibise superne inermia. 


1: 


E. diadematus STÅL. — Eugaster diadematus STÅL, Rec. Orth. 
2. p. 22. 1. (1874). 

Damara. (ANDERSSON) Prope flumen Kuisip. (J. A. WAHL- 
BERG. 

Exemplum masculinum ab ANDERSSON captum ab exemplo 
feminino, quod descripsi, differt magnitudine minore, spina 
capitis longiore et vix recurva, pronoto posterius magis pro- 
ducto et minus obtuse rotundato, spinis marginalibus lobi 
postiei majoribus, validioribus, sed minus numerosis, margine 
antico subtruncato. 


Tylopsis !) Fire. 


T. longipennis STÅL. — Virescens, capite lateribusque thoracis 
in albidum magis minusve vergentibus; pronoti dorso limboque 
interiore elytrorum infuscatis vel ferrugineo-fuscis, illius mar- 
ginibus lateralibus plerumque distinete albicantibus; macula 
parva in angulo postico loborum lateralium pronoti nigra; 
elytris alisque longissimis, illis apicem femorum posticorum 


!) In Rec. Orth. 2. p. 9. lege: 


24(43). Coxis anticis superne intus spina destitutis vel spinae loco tuberculo 
parvo instructis, raro spina longiore praeditis, in quo casu lobi 
laterales pronoti distiretissime longitudinales, angulo antico recto, 
apice anguste rotundato, instructi. 

26(27). Coxis antieis spina sat longa armatis, ete. — Tylopsis FIEB. 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:0 8. 59 


attingentibus; femoribus antieis capiti pronotoque simul sumtis 


longitudine subzequalibus. S. Long. corp. 19, pron. 34, elytr. 


26, alar. 32, fem. ant. 6, fem. interm. 9, fem. post. 25, cerc. 


3. Lat. elytr. prope bas. 4, alar. 12 mill. 
Damara. 


T. lUiliifolie valde affinis, ab illa specie differt statura 
graciliore, capite minore, pronoti dorso anterius minus ampliato, 
lobis lateralibus margine postico rotundato, elytris alisque multo 
longioribus, illis apicem versus minus angustatis, elytris parteque 
apicali are radialis alarum densius et distinctius reticulatis, 
costa distincta, per tertiam partem basalem elytri extensa, venis 
radialibus parallela, pedibus anterioribus brevioribus, processu 
lamina subgenitalis nonnihil angustiore et longiore, cercis non- 
nihil longioribus, obsoletius granulatis, parte apicali compressi- 
uscula, minus gracili, nec non pietura oceipitis et dorsi pronoti. 

A Phaneroptera bilineolata SERV., qua mihi ignota species 
ad Tylopsin forte est referenda, differt lobis lateralibus pronoti 
linea longitudinali viridi destitutis, elytrisque apice anguste 


rotundatis. 


Horatosphaga !) Schaum. 


1. AH. leptocerca STÅL. — Pallide virescens; alis elytris longioribus, 


decoloribus, venis apiceque are radialis virescentibus. A. Long. 
corp. 19, pron. 4, elytr. 27, alar. 30, fem. ant. 10, fem. 
interm. 12, fem. post. 24, Lat. elytr. 53, alarum 12 mill. 


c Cercis oracilibus teretibus, sensim acuminatis apicem 
oj 2 , 
lamina subgenitalis haud attingentibus; lamina subgenitali longe 
{o) Oo 2 S fo) 


producta, angusta, subtus carinata, lateribus paralellis instructa, 
apice rotundato-angustata et acutangulariter emarginata, lamina 
supraanali —? 


i 
Damara. 


1) In Rec. Orth. 2. p. 10 lege: 


30(31). Lobis lateralibus pronoti latioribus, retrorsum magis ampliatis, 
margine antico pone oculos leviter sinuato, angulo antico distincto; 
elytris area costali irregulariter reticulata, vena ulnari exteriore 
e parte basali ven radialis interioris emissa, ab hac vena fortiter 
divergente et tota ab eadem sat distante, vena illa ulnari et mar- 
gine interiore elytri parallelis; processu lamina subgenitalis pro- 
fundissime fisso; marginibus elevatis scrobum antennarum ante 
fastigium vertieis contiguis; foraminibus tibiarum anticarum minus 


angustis. —- Acrometopa FIEB. 


31(30). Lobis lateralibus pronoti angustioribus, retrorsum minus ampliatis, 
margine antico pone oculos haud sinuato, angulo antico apice ro- 
tundato; elytris area costali venis obliquis numerosis, furcatis, ve- 
nulis raris hie illie conjunctis, instructa, haud reticulata, vena ulnari 
exteriore e trunco ulnari emissa, anterius ad venas radiales sat 
appropinquata, cum margine interiore elytri sensim leviter conver- 
gente; processu laminsee subgenitalis apice acutangulariter inciso; 
marginibus scrobum antennarum ante fastigium vertieis distantibus; 


foraminibus tibiarum, angustissimis. -— Horatosphaga SCHAUM. 


60 STÄL, BIDRAG TILL SÖDRA AFRIKAS ORTHOPTER-FAUNA. 


H. grallatorie affınis, corpore pedibusque gracilioribus, 
elytris longioribus, apicem femorum posticorum subsuperantibus, 
angustioribus, sensim distinete nonnihil angustatis, area costali 
pone partem quartam basalem sensim angustata, (nec ultra 
medium leviter ampliata, dein angustata) venis radialibus totis 
distiete distantibus, alis completis et elytris longioribus, mar- 
ginibus fastigii verticis tumidioribus, magis elevatis, pronoti dorso 
pone medium planiusculo, marginibus teretibus, haud subtorosis, 
lobis lateralibus retrorsum nonnihil magis ampliatis, femoribus 
postieis spinulis paucioribus instruetis, cereis curvatis, multo 
gracilioribus, sensim acuminatis (nec erassis, subrectis, sensim 
levissime gracilescentibus, apice ipso subito incurvis et acumi- 
natis) lamina subgenitali longiore et multo angustiore differt. 
Dorsum pronoti basi in medio levissime sinuatum. 


Phaneroptera Lark. 


1. P. conspersa STÅL. — Phaneroptera conspersa STÅL, Rec. Orth. 
2 PA 23 2 ASTA. 
Ovambo. — Caffraria. 


In exemplo ex Ovambo reportato femora postica nonnihil 
graciliora quam in exemplo caffro, quod descripsi. 


Melidia Står, N. G. 


Phanerotere proximum et valde affine genus, fastigio vertieis 
maeis declivi, elytris latioribus et longioribus, apicem femorum po- 
sticorum sat longe superantibus, alis latioribus, elytrorum apicem 
minus longe superantibus, area radiali apicem versus latiore, parte 
apicali aree ejusdem ultra apicem elytrorum prominente multo 
breviore, haud multo longiore quam latiore, sensim fortius angustata, 
triangulari, femoribus anterioribus subtus apicem versus in uno 
märgine spinulis nutantibus nonnullis armatis, sinu humerali pronoti 
minus profundo, subreetangulo, scilicet fundo rotundato, margine 
postico loborum lateralium versus illum sinum multo obtusius ro- 
tundatis, ab illo genere distinguendum. 


1. M. Brunneri STÅL. — Virescens, opaca; antennis basin versus, 
articulis duobus basalibus exceptis, nec non macula superiore 
subbasali tibiarum subtestaceis; alis vitreis, venis parteque apicali 
arese radialis virescentibus. 9. Long. corp. 20, pron. 4, elytr. 
38, alar. 30, fem. ant. 6, fem. interm. 8, fem. post. 18, ovipos. 
51, Lat. elytr. 7, alar. 17, fem post. 2, ovipos. 2 mill. 

2. Cereis graeilibus, reetis, teretibus, sensim acuminatis, 
pilosis; lamina subgenitali que longa ac lata, lateribus ultra 
medium parallelis instructa, posterius distinete angustata, apice 
obtusa, profundisime emarginata; ovipositore recurvo, illi Pha- 
neroptere quoad formam sat simili, apicem versus fusca, fere 
tota obtuse granulata, parte dimidia superiore valvul® superioris 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:o 3. 61 


fortius granulata, valvula inferiore subrugosa, marginibus supe- 
riore fere toto, inferiore apicem versus dense dentieulato-crenu- 
latis; lamina supraanali —? 

Damara. 

Phaneroptere falcate quoad formam capitis, pronoti et ster- 
norum, longitudinem et formam pedum simillima, differt notis 
in diagnosi generica allatis, marginibus fastigii verticis magis 
divergentibus, tumidioribus, magis elevatis, antice subtilioribus, 
depressioribus et ibidem subsinuatis, pronoto dorso antrorsum 
leviter angustato, basi obtusius rotundato, pedibus nonnihil minus 
gracilibus, femoribus posticis proportionaliter nonnihil brevioribus. 
Elytra quadruplo longiora quam medio latiora, parte eirciter quarta 
apicali apicem femorum posticorum superantia, modice dense 
reticulata, pone medium sensim leviter augustata, apice semieir- 
eulariter rotundata, venis uti in elytris Phaneropter® dispositis. 
Femora antica subtus in margine interiore spinis tribus, inter- 
media in margine exteriore apicem versus spinis duabus armata; 
femora postica typice certe inermia, in specimine descripto pone 
medium spinulis obsoletissimis duabus armata. 


Terpnistria Stå. 


T. zebrata Serv. — Phaneroptera zebrata SERV., Orth. p. 424. 
Top. ln. 1472. 

Damara. 

Pronotum processu erecto antico breviore, carina processus 
ejusdem integra; lobo postico antrorsum sensim sat fortiter 
angustato, carina marginum lateralium hujus lobi ubique zequali 
et leviter elevata, obsolete crenulata, crista posteriore modice 
elevata, minus distinete denticulato-crenata. Spin® et lobi femo- 
rum minores, in parte basali femorum deficientes. Ovipositor 
minus brevis, femoribus anticis longitudine subaequalis. P.S. 
Long. corp. 25—28 mill. 


T. lobulata STÅL. — Pra&cedenti maxime affinis et simillima, 
differt magnitudine minore, carinis et cristis pronoti magis 
elevatis, omnibus distinctius dentieulato-crenulatis, carinis latera- 
libus lobi postici antrorsum haud vel levissime convergentibus, 
anterius in lobum obtusum rotundatum elevatis, spinis lobisque 
pedum majoribus, in femoribus per fere totam longitudinem 
positis, ovipositore minore, femoribus antieis breviore. 92. Long. 
corp. 22 mill. 

Ovambo. — Caffraria. 

Ambe species variant pronoto posterius intra marginem 
nigro-limbato. 


Eurycorypha Stå. 


E. brevicollis STÅL. — Congenericis tribus mihi cognitis simillima 
et maxime affınis, pronoto breviore, margine antico profundius 


62 STÅL, BIDRAG TILL SÖDRA AFRIKAS ORTHOPTER-FAUNA. 


sinuato ab omnibus divergens. 9. Long. corp 20, pron. 44, 
elytr. 29, alar. 30, fem. ant. 4, post. 13, orep. 54, Lat. pron. 
31, elytr. 94, alar. 16, ovipos. 24 mill. 

Ovambo. | 

Ab affinibus inter se simillimis 2egre distinguenda. Differt 
ab EZ. Cereris A pronoto parcius et obsoletius punctato, bre- 
viore, lateribus dorsi rectis et parallelis, elytris angustioribus, 
posterius magis angustatis, area apicali plicata alarum ultra 
apicem arese radia!is minus prominula, obtusiore; ab E. pra- 
sinata, cui quoad formam elytrorum alarumque similis, capite 
impunctato, pronoto breviore, multo obsoletius punctato, late- 
ribus dorsi rectis et paralellis; ab #. stylata, a qua maxime 
divergit, elytris alisque latioribus, harum area radiali apice 
obtusiore, pronoto breviore. Partes anales et genitales illis 
E. prasinate similes. 


Conocephalus THUNB. 


C. ambiguus STÅL. — Varicolor; mandibulis suberoceis; mar- 
gine tibiarum anticarum inter foramina nec non macula parva 
utrimque laterali prope basin tibiarum posteriorum nigris; 
fastigio vertieis apicem artieuli secundi antennarum subaequante, 
lateribus parallelis, apice rotundato, superne vitta obsoleta 
laterali pallescente notata, tuberculo inferiore fastigium frontis 
arcte tangente; vertice parce, in fastigio nonnihil densius et 
distinctius punctato; pronoto dense distincteque punctato, lobis 
lateralibus modice latis, sinu humerali obtusiusculo; elytris 
apicem ovipositoris haud attingentibus, parte apicali sensim 
leviter angustata; alis subacuminatis; femoribus postieis subtus in 
margine interiore pone medium spinis sex vel octo, in margine 
exteriore apicem versus spinis cireiter quattuor armatis. 9. 
Long. corp. 30—36, cap. 4—5, pron. 7—8, elytr. 39 —45, 
alar. 36—42, fem. ant. 5—6, fem. post. 20—24, ovipos. 25 
—27, Lat. elytr. prope bas. 5—6, alar. 12-—-14 mill. 

9. Ovipositore longo, femoribus posticis distinete longiore, 
longitudine tamen nonnihil variante. 

Var. a — Virescens. 

Var. b. — Sordide flavo-testaceus; lobis lateralibus pronoti 
ad dorsum fusco-marginatis; maculis minutissimis per medium 
disci longitrorum sparsis nec non venis radialibus elytrorum an- 
terius fuscis. 

Damara. 

C. madibulari maxime affinis, ab hac specie differt sinu 
humerali pronoti obtusiusculo, elytris alisque nonnihil acuti- 
oribus, illis apicem ovipositoris haud attingentibus et in parte 
apicali distinete angustatis, ovipositore longiore, femoribus 
postieis longiore. 

In exemplo viridi et majore femora intermedia subtus 
prope apicem spinula armata. 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:09. 63 


Clonia STÅL. 


1. ©. Wahlbergii STÅL. — Clonia Wahlbergii STAL, Rec. Orth. 2. 
pakt 1.0 (1874): 
Damara. — Caffraria. 


Fam. GRYLLODEA Burm., STÅL. 


Coxx® anticse evidenter longiores quam in Locustinis, — quibus 
sunt cox® ille breves, distiuctissime transverse — a latere vis® 
longiores quam latiores, vel saltem haud transverss, sese tangenda 
vel saltem oblique introrsum vergend&, sinu apicali, in quo recipiendi, 
sunt trochanteres, versus basin lateris exterioris haud longe adscen- 
dente — in Locustinis fere ad basin extenso. Trochanteres antici, 
quum versus coxas flectuntur, basin lateris exterioris coxarum haud 
attingentes. Pars dimidia vel plus quam dimidia interior elytrorum 
— etiam in formis illis mihi cognitis, quarum elytra rudimentaria 
sunt, — dorsalis, plana et horizontalis vel transversim convexa et 
subconvoluta (Gryllacris) pars reliqua elytri perpendieulariter decum- 
bens, tota vel fere tota ab area costali formata; area analis tota 
lata vel latissima, plerumque usque ad apicem elytri extensa et plana, 
in quo casu area discoidalis angustissima est; rarius elytro nonnihil 
brevior et multo angustior (Gryllacris) in quo casu area discoidalis 
distincta et lata. Pronotum breve, raro longius quam latius, margine 
omni vel saltem antico ciliis plerumque numerosis et distinctissimis, 
rarius paucis vel brevissimis et obsoletis, (interdum nullis?) instructo, 
lobis lateralibus angustis, rarius latiusculis, posterius dorso circiter 
dimidio vel plus dimidio angustioribus, extus plerumque truncatis, 
sinu humerali nullo vel obtusissimo, parte dorsali posterius rarissime 
obtuse producta. Tibis postiee subtus, exceptis calcaribus apicali- 
bus, spinis typice destitut®, raro in parte apicali vel pone medium 
spinis nonnullis armat«e. 


Maxentius Står, N. G. 


Corpus elongatum, crassum, apterum. Caput magnum, pronoto 
nonnihil latius, oceipite convexo, vertice pone antennas leviter im- 
presso et inter oculos carinis duabus longitudinalibus retrorsum leviter 
convergentibus, interdum obsoletissimis, instructo. Oculi mediocres, 
antrorsum angustati. Antenne longissim&, corpore multo longiores. 
Mandibulse mediocres. Palpi longi, articulo apicali sensim nonnihil 
incrassato, appendice carnoso terminato. Pronotum transversum, con- 
vexum, basi quam apice angustius, intra margines anticum et po- 
sticum impressum, his marginibus dense distineteque ciliatis, dorso 
in lobos laterales angustos et oblique declives sensim continuato, 
his lobis posterius nonnihil angustatis, ante medium sulco transverso 
instructis.. Abdomen erassum, capite thoraceque simul sumtis longius, 
lateribus segmenti mediani et segmentorum duorum anticorum gra- 
nulis vel setis brevibus erectis instructis, segmentis secundo et tertio 


64 STÅL, BIDRAG TILL SÖDRA AFRIKAS ORTHOPTER-FAUNA. 


vel saltim secundo carina laterali subtili, transversim densissime 
et subtilissime rugosa, extus ad marginem basalem segmentorum 
appropinquata, intus ab eodem margine sensim divergente, organon 
stridulatorium sinu dubio efficiente, instructis. Sterna transversa. 
Prosternum margine antico elevato; mesosternum posterius impressum, 
suleis duobus a foveis postiecis sensim antrorsum convergentibus 
instruetum; metasternum mesosterno vix latius, antrorsum angustatum. 
Pedes breves, robusti, setosi; femoribus posticis sensim angustatis, 
compressis, medium abdominis leviter superantibus, in disco lateris in- 
terioris carina longitudinali obtusa, spinulis nonnullis armata, instruetis. 
Tibise crassiuscule, calcaribus apicalibus mediocribus; antice superne 
intus spinis duabus sat magnis armat&, subtus intus haud longe ab 
apice spina una, extus spinis duabus vel tribus pone medium instruct&; 
intermedise superne intus bi vel trispinos&, extus bispinos&®, subtus 
utrimque bispinos®; postice femoribus ejusdem paris longitudine 
zquales, supra vise apicem versus leviter incurv&, superne in 
utrogue margine spinis pluribus instruct®, subtus inermes. Tarsi 
quadriarticulati, compressiusculi, articulo primo quarto nonnihil lon- 
giore, illo subtus pone medium tranversim impresso. Lamina supra- 
analis transversa, rotundata. Üerci breves, compressi, extus convexi, 
posterius acuminati. Ovipositor brevissimus, valvulis superioribus 
latis, apice rotundatis, inferioribus illis multo brevioribus, sensim 
acuminatis. 

A Stenopelmate BURM., Sauss. differt antennis longioribus, pro- 
noto antice minus ampliato, prosterno tantum antice transversim 
elevato, inermi, mesosterno et metasterno multo angustioribus, se- 
Ssmento ventrali primo angusto, coxis posticis angustiore, femoribus 
angustioribus, postieis paullo pone medium abdominis extensis, ovi- 
positore breviore, latiore et obtusiore. 


1. M. repens STÅL. — Fuseus, nitidus, glaber, pedibus pectoreque 
remote setosis; capitis maxima parte, margine laterali pronoti, 
partibus oris, pectore, ventre, coxis, basi femorum tarsisque 
fusco-flavescentibus; femoribus anticis subtus apicem versus in 
margine interiore spina vel spinis duabus parvis armatis, inter- 
mediis in eodem margine spinis pluribus per totam longitudinem 
dispositis instructis, posticis subtus in margine interiore spinulis 
compluribus distinctis, in margine exteriore spinis paucis obtu- 
sioribus et obsoletis armatis; tibiis antieis subtus extus pone 
medium spinis tribus armatis, intermediis superne in margine 
interiore trispinosis; lateribus segmenti mediani et segmentorum 
dorsalium duorum anteriorum abdominis granulatis, his duobus 
carina transversa laterali instructis. ©. Long. corp. 54, pron, 
7, fem. ant. 114, post 17, Lat. pron. 11 mill. 

Damara. 


Clearidas Srår, N. G. 


Gryllo et Nemobio valde affine genus, differt fastigio ca- 
pitis angustiore, antennis, que in exemplo nostro partim mu- 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:o 8. 65 


tile sunt, crassioribus, femoribus postieis angustioribus, tibiis 
postieis superne, basi excepta, planis, metatarso postico superne 
in marginibus lateralibus fere omnino inermi, non nisi prope 
apicem spinulis una vel duabus armato, venis omnibus longitu- 
dinalibus elytrorum parallelis, haud obliquis, venis transversis 
subtilibus remotis conjunctis, vena mediastina simplici. 


1. C. nigriceps STÅL. — Dilute ferrugineo-flavescens; capite, excepto 
apice, nec non pronoto nigricantibus, hujus vitta pone medium 
fortiter ampliata, margine angusto basali et apicali maculaque obso- 
leta loborum lateralium ferrugineo-flavescentibus; fascia clypei, 
maculaque laterali apicali capitis ante antennas nigricantibus; 
antennis, articulo basali excepto, fuscis; elytris alisque subsordide 
hyalinis, harum venis ultra medium fuscis. 9. Long. corp. 13, 
pron. 24, elytr. 63, fem. post. 7, tib. post. 5, cerc. 5% mill. 

Damara. 

Caput apice pronoti paullo latius. Pronotum obsolete pu- 
bescens, antrorsum leviter angustatum, dorso ante medium trans- 
versim leviter impressum, marginibus ciliatis, margine postico 
dorsi in medio leviter rotundato, utrimque subsinuato. Elytra 
medium abdominis attingentia. Ale elytris triplo longiores, 
parte circiter dimidia apicali pone abdomen extensa. Pedes 
pubescentes; tibiis posticis superne in marginibus spinis tribus 
vel quattuor armatis, quod in eodem specimine variat. 


Rupilius Stå, N. G. 


Corpus elongatum, depressum. Caput depressum, nonnihil ex- 
'sertum, pone oculos subangustatum; vertice depressiusculo, in fasti- 
gium planum, truncatum, latiusculum prominulo. Ocellüm anticum 
obsoletissimum. Antenne in exemplo typico fere tote mutile. Pro- 
notum transversum, margine postico obtusissime angulato, lobis la- 
teralibus angustis, retrorsum subangustatis. Elytra apicem abdominis 
leviter superantia, expansa ultra medium sensim leviter ampliata, 
area anali venis longitudinalibus nonnihil obliquis, venis trans- 
versis subtilibus, plurimis obliquis, conjunctis; vena mediastina ramos 
obligquos numerosos emittente. Aloe expans& elytris vix longiores, 
quiescentes apicem elytrorum nonnihil superantes. Pedes longitudine 
mediocres, crassiusceuli; tibiis antieis extus tympano distincto, intus 
loco tympani impressione instructis; tibiis postieis superne in utro- 
que margine denticulis numerosis et praterea pone medium spinis 
quinque breviusculis mobilibus armatis; coxis anticis sese vix tan- 
gentibus, inermibus; tarsis brevibus, articulis primo et secundo tarso- 
rum anteriorum 2eque longis; articulo primo tarsorum posticorum 
articulo tertio vix longiore, superne in marginibus spinoso. Meso- 
sternum posterius longitrorsum leviter impressum. Metasternum 
postice inter coxas obtuse sinuatum. Cerci longissimi. Ovipositor 
rectus, gracilis, teres, apice leviter incrassatus, obtusus. Mas ignotus. 


Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 33. N:o 3. 1) 


66 STÄL, BIDRAG TILL SÖDRA AFRIKAS ORTHOPTER-FAUNA. 


A reliquis mihi cognitis generibus Enneopteridarum divergit 
alis brevioribus, spinis mobilibus tibiarum posticarum brevioribus et 
minus gracilibus, capiteque depressiore. 


1. RB. nigro-signatus STÅL. — Luridus, nigro-variegatus; alis gri- 
seis, impietis.. @. Long. corp. 23, pron. 33, elytr. 20 fem. 
ant. 4, fem. post. 124, cercor. 17, ovipos. 133, Lat. pron. 44, 
elytr. exp. pone med. 7 mill. 

Damara. 

Caput et pronotum parcissime, pubescentia, (an denudata?) 
hujus marginibus setosis. Vitta genarum, vittse dus oceipitis, 
maculae nonnullse vertieis et sex, serie duplici posit&, oceipitis 
nigre. Pronotum lateribus subparallelis, dorso anterius impres 
sione arcuata et pone medium sulco subtili longitudinali in- 
struetum, maculis variis dorsi et lobis lateralibus nigris. Elytra 
fusco-venosa; maculis in areolis arese analis et obsoletioribus 
minoribusque in parte interiore arese costalis nigricantibus. 
Pedes pubescentes, confluenter nigro-conspersi, femorum latere 
inferiore impieto. Latera et vitta dorsalis abdominis nigra. 
Cerci setosi. 


Fam. PHASMODEA Burn. 


Glonaria STÅL. 


1. C. Natalis Westw. — Bacillus Natalis Westw., Cat. Phasm. 
PX 6. 19. pl. 23. 8° 7er SS): 
Damara. — Etiam in Caffraria occurrit. 


Baetrododema STÅL. 


a. 09. Mesothorace metathoraceque longitudine subequalibus vel 
illo hoc longiore. 

b. Femoribus posticis apicem segmenti tertii abdominis attingentibus 
vel superantibus. 

c. Femoribus posticis subtus prope apicem dente marginali desti- 
tutis; antennis femoribus anticis longioribus; capite marium ocellis 
magnis instructo, tuberculis ocelligeris posticis spina sat longa 
lineari compressa armatis; capite feminarum ocellis destituto, 
anterius cornubus duobus erectis, contiguis vel subcontiguis, totis 
vel apicem versus compressis, predito; alis feminarum apicem 
segmenti abdominalis secundi superantibus, marium apicem se- 
gmenti abdominalis quarti superantibus; segmentis dorsalibus 
tertio, quarto et quinto abdominis feminarum apice lobulis in- 
structis. 

1. B. tiarata STÅL. — Articulo primo tarsorum posteriorum arti- 
eulo quinto longiore; tubereulo elytrorum minus elevato; meso- 
noto carina longitudinali subtili subpereurrente instructo. 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:0o9. 67 


&. Capite ocelligero, tuberceulis ocelligeris posticis spina 
vel processu lineari gracili, compresso, instructis; antennis pe- 
dibus antieis paullo brevioribus; mesothorace metathoraceque 
longitudine subaequalibus, illo inermi, tuberculis majoribus de- 
stituto; alis apicem segmenti quarti abdominis nonnihil super- 
antibus; pedibus dentibus lobulisque destitutis, femoribus po- 
sterioribus margine inferiore exteriore ante medium dilatato; 
articulo primo arsorum anticorum reliquis longiore, tarsorum 
posteriorum reliquis artieulis simul sumtis Tonerndine subaequali; 
segmentis dorsalibus abdominis lobis destitutis. — Long. corp. 
122 mill. 

9. Capite ocellis destituto, anterius cornubus duobus ee 
contiguis, subtrigonis, marginibus exterioribus cornuum dentatis 
vel lobulatis; antennis femoribus anticis haud multo longioribus; 
mesothorace metathorace et segmento dimidio primo abdominis 
simul sumtis nonnihil longiore, medio tuberculis duobus parvis obli- 
que distantibus instructo; alis apicem segmenti secundi abdominis 
nonnihil superantibus; femoribus posterioribus superne ante me- 
dium lobis duobus parvis dentiformibus, marginibus inferioribus 
simplieibus; articulo primo tarsorum anticorum articulis reliquis 
longitudine subaequali, tarsorum posteriorum articulis reliquis 
simul sumtis nonnihil breviore; segmento dorsali tertio lobis 
apicalibus duobus, segmentis quarto et quinto lobulis apicalibus 
pluribus instruetis; tibiis posterioribus superne prope basin et 
apicem obtuse leviterque lobatis. 

Bactrododema tiarata STÅL, Rec. Orth. 3. p. 82. 1. (1875). 

Damara. 

Feminam legit J. A. WAHLBERG, marem G. DE VYLDER. 


2. B. brevitarsis STÅL. — B. tiarate maxime affinis, ab hac spe- 
cie capite ante oculos spina distincta porrecta armato, cornubus 
capitis multo longioribus, capiti longitudine subaequalibus, mar- 
gine inermibus, apice subtruncatis, mesothorace spinis nonnullis 
brevibus, acutis, irregulariter dispositis, instructo, tuberculo ely- 
trorum altiore, alis apicem segmenti tertii abdominis attingente, 
femoribus posterioribus ante medium lobis duobus obtusissimis 
instruetis, tibiis quoque antieis superne obtuse bilobis, tarsis 
brevioribus, artieulo primo superne sulco subtili instructis, arti- 
eulo illo tarsorum anticorum articulis reliquis simul sumtis 
nonnihil breviore, articulo eodem tarsorum posteriorum articulis 
religuis multo breviore, articulo quinto longitudine subzequali 
vel vix longiore. ®. Long. corp. 163, proth. 9, mesoth. 27, 
metath. 23, elytr. 22, alar. 56, fem. ant. 40, fem. post. 42, 
tib. ant. 46, tib. post. 54, tars. post. 7, Lat. mesoth. 64, alar. 
46 mill. 

Damara. 


ce. 9. Femoribus subtus saltem in uno margine dente armatis; 
antennis jemoribus anticis brevioribus; capite femine ocellis 


= 


a. 


bb. 


aa. 


68 STÅL, BIDRAG TILL SÖDRA AFRIKAS ORTHOPTER-FAUNA. 


predito, tuberculis ocelligeris posticis spinis duabus crassis 
armaltis; alis apicem segmenti primi abdominis subsuperanti- 
bus; segmento dorsali quarto abdominis apice bilobo. 


B. @stuans WESTw. — Cyphocrania estuans WEsTw., Cat. Phasm. 
pP. 1093.38. PL I of 4.701859). 

Damara. 

Antenne in exemplo nostro et quoque in figura WEST- 
wooDII mesothorace, longiores. 


bb. @. Femoribus posticis medium segmenti tertii abdominis 
attingentibus, sec. WESTWooD. (B. Centaurus WESTW.) 
aa. 0. Mesothorace metathorace breviore. (B. Haworthii GRAY.) 


Fam. MANTODEA Burn. 


Chiropacha Cnarp., Sauss. 


Femoribus anticis validioribus, latioribus, parte basali lateris in- 
ferioris elevata, postice subito angulum subrectum vel rectum 
formante et pone trochanteres truncata, his apice truncatis; se- 
gmentis dorsalibus abdominis feminarum posterius carinatis vel 
cristatis; corpore majore; clypeo frontali fascia fusca notato; 
venis elytrorum longitudinalibus apud mares lineolis fuscis in- 
structis. — Ohiropacha ÖCHARP. 

Angulis anticis pronoti distinctis vel dente lobulove dentato di- 
stinctiore instructis. 


C. maura STÅL. — Chiropacha maura STÅL, Ofv. Vet.-Ak. Förh. 
oda Bo m, DAD Is 

Ovambo, Damara. — Etiam in Caffraria occurrit. 

Exempla haud in spiritu vini interfecta grisea, fusco-varie- 
gata, denticulis quibusdam marginum pronoti, coxis et trochan- 
teribus antieis intus, femoribus et tibiarum anticarum limbo 
inferiore interiore, nec non spinis ejusdum lateris, prosternoque 
nigris. 
Angulis anticis pronoti sensim obtuse rotundatis, inermibus, vel 
denticulo reliquis majore destituto. — (C. Afzelii STÅL et obtusi- 
ceps STÅL.) ; 
Femoribus anticis minus validis, parte basali lateris inferioris 
haud elevata, versus basin sensim altitudine decrescente; tro- 
chanteribus anticis apicem versus haud elevatis, haud truncatis; 
corpore minore; clypeo fascia obscuriore destituto; venis longi- 
tudinalibus elytrorum maris unici mihi cogniti pallidis impietis. 
— Galepsus STÅL. 
Ulypeo frontali eirciter dimidio latiore quam longiore. 
OC. meridionalis Sauss. — Ohiropacha meridionalis Sauss., Mel. 
Orth. DR 19% on)! 

Damara. — Port Natal. 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:03. 69 


ec. Olypeo frontali fere wque longo ac basi lato. — (C. lenticu- 
laris SAuss.) 


Oxyophthalma Savss. 


1. O. chalybea BurMm. — Oxyophthalma chalybea Sauss., Mel. orth. 
eye 1280, 0022. OSA 


Damara. 
Pyrgomantis Gersr. 
1. P. nasuta Sauss. — Pyrgomantis nasuta Sauss., Mel. orth. 3: 
Suppl. p. 396. f 5%. (1871). 
Damara. 


Ameles Bvrn., STÅL. 
Subg. Antistia STÅL. 


&. Oculi tumidi, magni, toti sensim convexi. Pars lateralis 
capitis oculos ferens levissime antrorsum vergens. Pronotum parte 
antecoxali antrorsum levissime angustata. Elytra alaeque apicem 
abdominis haud vel levissime superantia.. Pedes postici breves. 
Femora postica pone medium abdominis leviter extensa. Artieulus 
primus tarsorum posticorum articulis duobus sequentibus simul sumtis 
vix brevior. Lamina supraanalis longa, fere longior quam latior, 
pone medium leviter angustata, apice rotundata. 


1. A. (Antistia) maculipennis STÅL. — Testaceo-grisea, pedibus 
pallidioribus; fascia, interdum interrupta, vertieis, maculis dua- 
bus partis oceipitalis genarum, maculis minutissimis sparsis 
pronoti pedumque, nec non apice articulorum tarsorum nigri- 
cantibus; elytris alisque levissime infuscato-hyalinis, venis lon- 
gitudinalibus fuseis instructis, illorum maculis tribus vel quat- 
tuor, apicem versus in seriem oblique transversam dispositis, 
harum macula majore versus apicem are radialis posita, fuseis, 
indeterminatis; alis, parte anteriore excepta, magis infuscatis, 
venis transversis griseis. 0. Long. corp. 24, pron. 44, elytr. 
20, alar. 173, cox. ant. 41, fem. ant. 43, fem. interm. 4, fem. 
post. 5, Lat. pron. 23, elytr. 5, alar. 10, abd. 24 mill. 

Damara. 

A. Spallanzanie statura et forma partium simillima, differt 
capite tumidiore, pronoto nonnihil breviore, angustiore, antice 
minus angustato, elytris, alis pedibusque posterioribus breviori- 
bus, nee non notis supra allatis. Femora antica subtus in mar- 
gine interiore spinis duodecim vel tredecim, in margine exteriore 
spinis quinque armata. Tibise antice subtus intus spinis novem 
vel decem, extus spinis novem armats. Üerci graciles, lamina 
supraanali multo longiores, longe pilosi, teretes, apicem versus 
compressiusculi. 


70 STÅL, BIDRAG TILL SÖDRA AFRIKAS ORTHOPTER-FAUNA. 


Fischeria Savss. 
Subg. Carvilia STAL. 


Latera vertieis in tuberculum obtusissimum, apud mares obso- 
letius, sensim elevata. Pronotum utriusque sexus carina destitutum; 
area antecoxali rugis duabus, postice appropinquatis, antrorsum di- 
vergentibus, apud feminas granulatis, anterius evanescentibus, in- 
structa. Elytra aleque apud mares longa, completa, sordide hyalina, 
impieta, vena discoidali alarum biramosa; apud feminas fortiter ab- 
breviata, opaca, colorata, vena discoidali alarum simplici. Lamina 
supraanalis transversa, apice obtusa. Üereci marium mediocres, fe- 
minarum brevissimi. 


1. F. (Carvilia) Saussurii STÅL. — Testaceo- vel fusco-grisea; 
maculis minutissimis marginalibus pronoti apiceque spinarum 
pedum anticorum nigricantibus. %. 

Jf. Statura fere F. betice, sed pronoto breviore, pone 
coxas retrorsum subsensim angustato, margine laminato laterali 
latiore, capite minore et minus tumido, pedibus brevioribus; 
ocellis magnis; clypeo frontali brevi, basi obtuse angulato, a 
fronte distincte separato; pronoto inermi; elytris alisque longis, 
griseo-hyalinis, venis omnibus longitudinalibus nee non parte illa 
venarum transversarum elytrorum et arese radialis alarum, qua 
venis longitudinalibus proxima est, fuscis, stigmate obsoletissimo; 
coxis antieis inermibus, in margine superiore interiore apicem 
versus dentieulo uno alterove minutissimo obsoletissimoque in- 
structis; femoribus antieis extus ad marginem superiorem de- 
pressione elongata, posterius latiore, dein nonnihil ante medium 
subito angustiore, antrorsum sensim evanescente, instructis, 
subtus extus quinquespinosis, in parte tertia basali inferiore 
suleo longitudinali instructis; tibiis antieis in medio carinato- 
elevatis, in margine exteriore spinis parvis quinque vel sex, in 
margine interiore spinis decem vel undecim instructis; tibiis inter- 
mediis femoribus brevioribus; abdomine gracili; cereis medioeri- 
bus, compressiusculis. Long. corp. 35, pron. 11, elytr. 32, 
alar. 30, cox. ant. 6, fem. ant. 8, fem. post. 10, Lat. pron. 3, 
elytr. 7, abd. 3 mill. 

9. Mare robustior, statura fere femin® F. betic@, pronoto 
autem breviore, spinis marginalibus alternis majoribus instructo, 
elytris alisque nonnihil brevioribus, pedibus brevioribus; clypeo 
frontali basi obsolete terminato; pronoto dentibus marginalibus, 
alternis majoribus et basi nigris, armato, granulato, granulis 
rugarum are antecoxalis nigris; elytris fuscis, venis pallidis, 
stigmate elongato, lineari; alis area radiali fusca, venis pallidis, 
area amali pallida, fusco-tessellata; abdomine graciliusculo, se- 
omentis dorsalibus intermediis apice plica obtuse lobiformi, ele- 
vata, instruetis; segmento ventrali ultimo inermi; cercis brevis- 
simis, teretibus; marginibus coxarum anticarum dentieulatis, 


_ ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:0 3. 71 


denticulis quibusdam nigris; femoribus antieis subtus non nisi 
apice obsolete sulcatis, margine dorsali obtuso, subsuleato, utrim- 
que dentieulis, quibusdam nigris, instructo; tibiis antieis subtus 
haud carinato-elevatis, tibiis et femoribus intermediis zeque longis. 
— Long. corp. 41, pron. 11, elytr. 114, alar. 83, cox. ant. 8, - 
fem. ant. 104, fem. post. 11, Lat. pron. 4%, elytr. 6, abd. 
5 mill. 
Damara. 


Hoplocorypha SrAr. 


1. H. macra STÅL. — Hoplocorypha macra STÅL, Öfv. Vet.-Ak. 
Horb. let ».,p. 388. 1. 
Damara, Ovambo. — Etiam in Üaffraria. 


Miomantis Savss. 


1. M. semialata? Sauss. — ?Miomantis semialata Sauss., Mel. orth. 

el): 

Damara. 
Cilnia Står, N. G. 

©. Caput magnum, a fronte sat fortiter depressum, summa 
parte inter oculos sensim fortiter rotundata; celypeo frontali trans- 
verso, lato. Antenna breves, ab oculis remote. Pronotum elonga- 
tum, pone medium angustius, carina longitudinali destitutum, apice 
rotundatum. Elytra aleque abbreviata, illorum area costali latissima, 
harum vena discoidali furcata. Abdomen latissimum, utrimque ro- 
tundatum; lamina supraanali fortiter transversa, postice sensim obtuse 
rotundata. Cerci mediocres, teretes. Pedes validi; coxis antieis 
fortiter compressis, lobis apicalibus lateris interioris divergentibus, 
sinum subacutangulum amplectentibus, femoribus anticis superne 
fortiter compressis, laminatis, subtus in margine exteriore spinis 
quinque, una inter has in lobo apicali posita, armatis. Propter caput 
a fronte depressum, situ antennarum, elytra et alas abbreviatas, op- 
time forte prope Miomantem locandum genus, summo capite elevato, 
sensim fortiter rotundato, area costali elytrorum latissima, pedibus, 
preesertim antieis, validioribus, his fortiter compressis, distinguendum; 
quoad habitum Hierodulce simile. 


1. ©. latipes STÅL. — Viridis, elytris concoloribus; alis subvire- 
scente-hyalinis; macula subbasali interiore femorum anticorum, 
nee non apice spinarum femorum et tibiarum anticarum nigris. 
9. Long. corp. 57, pron. 20, elytr. 20, alar. 17, cox. ant. 15, 
fem. ant. 18, fem. post. 14, Lat. cap. 11. pron. 73, elytr. 15, 
alar. 12, abd. 16, fem. ant. 64 mill. 

Mantis latipes STÅL, Obs. orth. p. 43. 1. (1875). 

Ovambo. 

Caput a fronte visum zque longum ac latum; elypeo fron- 
tali transverso, duplo latiore quam in medio longiore, retrorsum 


N 


72 STÅL, BIDRAG TILL SÖDRA AFRIKAS ORTHOPTER-FAUNA. 


subangustato, parte adjacente oculorum duplo latiore, margine 
basali obtuse angulato. Ocelli minutissimi, in triangulum dis- 
positi. Pronotum granulis, in parte posteriore minutissimis, 
parce conspersum, ante medium ampliatum et disco leviter sul- 
catum, pone medium lateribus parallelis instructum, parte illa 
ampliata antrorsum levissime angustata, marginibus lateralibus 
distinetissime dentieulatis. Elytra medium abdominis attingentia, 
latissima, extus fortiter rotundata, tota viridia, opaca, versus 
marginem interiorem sensim subpellueida, area costali latissima, 
fere plus quam dimidium latitudinis elytri occupante, fere in 
medio latissima; venis radialibus exterioribus sat distantibus, 
exteriore per aream costalem ramos complures, ipsos irregula- 
riter ramulosos, emittente; stigmate elongato, concolore. Ala 
apice distinetius virescentes et opacule. Cox antiexe fortiter 
compress®, late, apicem versus sensim leviter angustate et 
subeurve, marginibus omnibus, praesertim superiore, dentieulatis. 
Femora antica femoribus postieis distinete longiora, superne 
fortiter compressa, laminato-elevata, parte laminata antrorsum 
sensim latiore, apice rotundato-declivi, summo margine subsuleato, 
utrimque minutissime denticulato; subtus minute granulata, in 
margine exteriore spinis quinque, una inter has in lobo apicali, 
armata, inter spinas prxeterea denticulata. Tibise antic® valide, 
superne compress®, subtus extus spinis sex vel septem, intus 
spinis tredeeim vel quattordecim armatis, parte fere dimidia 
basali marginis exterioris inermi. Tibia posteriores basin versus 
leviter incrassat®, ibidem superne subtectiformes. Artieulus 
primus tarsorum posteriorum artieulis duobus sequentibus simul 
sumtis longitudine subaqualis. 


Bisanthe Står, N. G. 


Miomanti affine genus, capite angustiore, a fronte viso apud 
mares leviter transverso, apud feminas subaequilatero, multo minus 
depresso, summo capite inter oculos obtusiore, teretiore, clypeo fron- 
tali prope basin obsoletissime bisubtubereulato, vertice inter oculos 
et antennas tubereulo instructo, tibiis intermediis femoribus distincte 
brevioribus, distinguendum. Quoad formam capitis et clypeo frontalı 
bisubtubereulato ad /ridem appropinquat, ab hoc genere autem elytris 
alisque maris maxima parte subvitreis et impietis, area radiali alarum 
sat fortiter produeta, femoribus antieis extus quinquespinosis, articu- 
loque primo tarsorum posticorum multo longiore facile distinguendum. 


1. B. pulchripennis STÅL. — Virescens, apice spinarum femorum 
tibiarumque antiearum nee non spinis alternis marginis inferioris 
interioris tibiarum earundem totis vel fere totis nigris; lamina 
supraanali triangulari, rectangula vel subacutangula; cereis tere- 
tibus, graeilibus, longiuseulis, pilosis. FY. 

&. Gracilis, statura fere maris Jridis oratorie, sed graci- 
lior, pronoto antice magis angustato, elytris, alis pedibusque 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:0 9. 73 


longioribus, his quoque gracilioribus; stigmate angustissimo, 
obsoletissimo; antennis, articulis duobus basalibus exceptis, 
nigris; pronoto levigato, inermi, supra coxas leviter ampliato, 
pone medium lateribus parallelis instructo; elytris alisque hya- 
linis, viridi-venosis, area costali angusta, opaca, viridi, flavo- 
limbata; limbo exteriore alarum leviter virescente, vena discoi- 
dali biramosa; coxis anticis in margine superiore parce denti- 
eulatis; tibiis antieis intus spinis duodecim, extus spinis novem 
armatis. Long. corp. 45, pron. 11, elytr. 39, alar. 36, cox. 
ae) fem. ant. (lj fem. past. 167 Dat. pron. 3, elytr. d; 
alar. 16, abd. 5 mill. 

©. Mare robustior, elytris alisque brevioribus, coloratis, 
statura fere J/ridis oratorie, sed pronoto latiore, marginibus 
distinctius denticulato, elytris alisque longioribus, apice magis 
productis, pedibus longioribus; elytris apicem abdominis sub- 
attingentibus, oblongis, viridibus, opacis, area costali apicem 
versus leviter angustata; stigmate lineari; alis pellueidis, de- 
coloribus, area radiali fere dimidium als occupante, limbo ex- 
teriore fasciolisque venularum transversarum flavo-virescentibus, 
area anali venis sanguineo-fasciolatis; vena discoidali simplici. 
Long. corp. 44, pron. 15, elytr. 32, alar. 25, cox. ant. 11, 
fem. ant. 14, fem. post. 17, Lat. pron. 54, elytr. 94, alar. 12, 
abd. 8 mill. 

Mantis pulchripennis STÅL, Obs. orth. p. 43. 1. (1875). 

Damara. 


Hierodula Bury. 


1. H. gastrica Star. — Hierodula (‚Sphodromantis) gastrica STÅL, 
Ofv. Vet.-Ak. Förh. 1871: 3. pag. 390. 3. 
Damara. 


Fam. BLATTINA BURM. 


Phyllodromia Serv. 


1. P. supelleetilium SERv. — Phyllodromia supellectiium BRUNN., 
Syst. Blatt. p. 98. 11. (1865). 
Damara. — Etiam in India orientali et America oceurrit. 


Oyrtotria Står. 


1. C. dispar? Burm. — ?Derocalymma dispar Brunn., Syst. Blatt. 
p- 319. 5. f. 42. (1865). 
Damara. 


ie 


74 STÅL, BIDRAG TILL SÖDRA AFRIKAS ORTHOPTER-FAUNA. 


Homalodemas STÅL. 


5. Homalodemas STÅL. — 2. Pollusca STAL. 
H. exaratum STÅL. &. Homalodemas eraratum Stau, Öfr. 
Vet.-Ak. Förh. 1871: de Da 381. I. 
Ovambo. — Etiam et Caffraria occurrit. 
H. crurale STÅL. — &. Mari H. exarati simillimus, sed major, 


pronoto pone angulos laterales obliquius truncato, nonnihil ante 
medium disci distinetissime elevato, parte elevata transversa, 
quam disco reliquo distinctissime altiore, versus apicem pronoti 
rugam elevatam distiretam, impressione distinctissima utrimque 
terminatam, emittente, lateribus pronoti nonnihil tumidioribus, 
nec non vena discoidali alarum ramos numerosioribus, circiter 
novem, emittente. Long. corp. 24, pron. 54, elytr. 183, Lat. 
pron. 8 mill. 

9. A femina 7. ewarati zgre et non nisi magnitudine ma- 
jore, corporeque superne fortius stannat distinguenda. 

Derocalymma (Pollusca) crur ale STÅL, Öfr. en -Ak. Förh. 
1571: 3. Pp. 381,4: 

Damara, Ovambo. 


Cirphis Står, N. G. 


Ozyaloe affıne genus, differt thorace latiore, capite depresso, 


alis area apicali plicata triangulari lata instructis, vena discoidali 
ramos numerosiores intus emittente. 


ia 


C. pallipes STÅL. — Ovalis, nitidula, glabra; capite, pronoto 
elytrisque nigris, his in castaneum leviter vergentibus, margine 
angusto costali obsolete pallescente; ore, marginibus lateralibus 
antieis pronoti, abdomine pedibusque ferrugineo-flavescentibus, his 
pallidioribus, abdominis segmentis dorsalibus fusco-fasciatis; alis 
decoloribus, fusco-venosis, area radiali extus infuscata. SA. Long. 
corp. 94, pron. 3, elytr. 83, Lat. pron. 44, elytr. 34 mill. 

Damara. 

Ozyaloe deuste subsimilis, minor, pronoto latiore, im- 
pressionibus transversis destituto, capite minus prominulo, magis 
depresso et ceteris facillime distingiendh. Caput punctis raris 
subtilibus adspersum, macula albieanie ad antennas. Pronotum 
transversum, anterius sensim rotundatum, paullo pone medium 
latissimum, basi in medio subrotundato-truncatum, sat dense 
subtiliterque, anterius subtilissime punctatum. Elytra apicem 
abdominis leviter superantia, area costali sensim leviter angustata, 
minus distinete venosa, anterius punetulata, parte reliqua elytri 
(listinete venosa, venis transversis distinctis, numerosis instructa, 
area anali inter venas biseriatim punetata. Lamina supraanalis 
retrorsum angustata, apice obtuse rotundata. Cerci et styli breves. 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:o 3. 75 


1. 


il. 


Holocompsa Burn. 


H. fulva? Burm. — ?Holocompsa fulva Brunn., Syst. Blatt. 
p- 348. 4. (1865). 


Damara. 


Fam. FORFICULINA Burn. 


Labidura Leacn. 


EL. riparia PAL. — Labidura riparia H. Dourn, Stett. E. 2. 
p- 313. 5. 
Damara. 


2. Orthoptera från trakten af Capstaden. 


Såväl i äldre som nyare arbeten finner man ofta »Goda 


Hoppsudden» angifven såsom fyndorten för en mängd sydafri- 


kanska insekter, oaktadt skäl finnas för antagandet, att ganska 


många af dessa arter icke förekomma derstädes, kanske ej en 


gang inom Capkolonien. Då dessutom insektfaunan i olika trak- 


ter 


af denna ganska vidsträckta koloni utan tvifvel är ganska 


skiljaktig, så tror jag det icke vara ovigtigt att här meddela en _ 


förteckning på de Orthopterer, som Herr G. DE VYLDER samlat 


i närheten af Capstaden, och på ett afstånd derifran af högst 


tio 


ir 
2. 


3. 


4. 


svenska mil. 


Phymateus morbillosus Lın., STÅL, Rec. Orth. 1. p. 18. 3. 
Petasia spumans THUNB., var. cruentata SERV., STÅL, Rec. Orth. 
il 190 20 

Acridium ruficorne FABR. var. succinctum SERV., STÅL, Rec. 
Orth. Ia 19 OM 2 


Acridium hottentottum STÄL, Rec. Orth. 1. p. 62. 4. 
Euryphymus hematopus Lin. —- Üalliptenus (Buryphymus) he- 
matopus STÅL, Rec. Orth. 1. p. 73. 3. 

Euryphymus saphiripes Serv. — Calliptamus saphiripes SERV., 


Orth. p. 690. 4. pl. 14. f. 3. 

Species quoad colorem et pieturam eorporis, elytrorum ti- 
biarumque posticarum sat varians. 
Euryphymus hottentottus STÅL. — Calliptenus (Calliptenus) hot- 
tentottus STÅL, Rec. Orth. 1. p. 73. 5. 
Platyphyma vittipennis STÅL, Obs. Orth. p. 32. 1. (1875). 
Acrida turrita Lin., STÅL, Rec. Orth. 1. p. 96. 3. 


76 STÅL, BIDRAG TILL SÖDRA AFRIKAS ORTHOPTER-FAUNA. 


10. 


20. 
21. 


Acrida serrata THUNB. var. dentata THUNB., STÅL, Rec. Orth. 
Ip IDO HI 
Epacromia socia STÅL, Rec. Orth. 1. p. 112. 3. 
Pachytylus (Oedaleus) flavus LIN., STÅL, Rec. Orth. 1. p. 125. 6. 
Pachytylus (Oedaleus) nigro-fasciatus DE GEER, STÅL, Rec. Orth. 
12,9, 12627. 
Acrotylus apricarius STÅL, Rec. Orth. 1. p. 139. 3. 
Arotylus deustus THUNB., STÅL, Rec. Orth. 1. p. 136. 4. 

Var. concinnus SERV. — Oedipoda concinna SERV., Orth. 
p- 730. 14. 
Tettix scaber THUNB., STÅL, Rec. Orth. 1. p. 149. 5. 
Heirodes pupus LIN., STÅL, Rec. Orth. 2. p. 22. 1. 
Gryllus capensis FABR., STÅL, Rec. Orth. 3. p. 2. 2. 
Maszentius fusco-fasciatus STÅL. — M. repenti maxime affinis, 
differt tantum magnitudine minore, colore pallido, lurido, se- 
gmentis dorsalibus thoracis et abdominis postice, pronoto quo- 
que antice, fusco-fasciatis, carinis intraocularibus capitis obso- 
letioribus, femoribus subtus inermibus, tibiis antieis subtus in 
margine exteriore pone medium bispinosis, tibiis intermediis 
superne in utroque margine bispinosis, lateribus segmenti me- 
diani et sesmentorum duorum basalium dorsi abdominis spi- 
nulis brevibus setiformibus obsitis, segmento dorsali primo ab- 
dominis carina laterali nulla, segmento secundo carina laterali 
distineta instructo. 9. Long. corp. 27, pron. 44, fem. ant. 
6, fem. post. 10, Lat. pron. 6 mill. 
Miomantis brevipennis Sauss., Mel. Orth. 4. p. 68. 3. 
Macynia labiata THUNB., STÅL, Rec. Orth. 3. p. 103. 3. 


Lit 


Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1876. N:o 3. 
Stockholm. 


Meddelanden från Upsala kemiska Laboratorium. 


5. Om Sulfonaftalid. 
AFP T. CLEveE. 


[Meddeladt den 8 Mars 1376]. 


Uti K. Vet. Ak. Handlingar 1837 har BERZELIUS lemnat 
en utförlig redogörelse för de produkter, hvilka uppsta vid in- 
verkan af svafvelsyra pa naftalin. Han fann att dervid bildas, 
utom de tvänne isomeriska naftalinsulfonsyrorna och en annan 
ännu föga undersökt syra, benämd glutin-svafvelsyra, tvänne 
i vatten olösliga ämnen, kallade sulfonaftalid och sulfonaftalin. 
Sulfonaftaliden beskrifves såsom ett snöhvitt pulver, som smälter 
först öfver 100°. Den är föga löslig i kall alkohol, men löses 
lättare i kokande. BERZELI analys af sulfonaftaliden gaf 77.15 
proc. kol och 5.15 proc. väte. Sulfonaftalin är ganska olika 
den nyss omnämda kroppen. Den bildar lättsmälta blad, något 
litet lösliga i vatten samt tämligen lösliga 1 kall alkohol. Ur 
en het alkohollösning afsätter den sig vid afsvalning i form af 
oljedroppar. BERZELII analys af sulfonaftalin öfverensstämmer 
särdeles väl med formeln (C,, H;)» 503. 

Vid några försök att framställa naftalinsulfosyror fann jag, 
att vid utspädning med vatten af de orena naftalinsulfonsyrorna, 
erhållna genom upphettning af naftalin med svafvelsyra, ett olös- 
ligt ämne afsatte sig. Sedan detta genom destillering med vatten 
blifvit befriadt från naftalin, visade det sig vara en blandning 
af de bägge af BERZELIUS upptäckta föreningarna. Af dem er- 
hölls sulfonaftaliden uti en till undersökning tillräcklig mängd, 


eller omkring 6 a 7 gram, men deremot erhölls sulfonaftalin 


78 CLEVE, OM SULFONAFTALID. 


till en ganska ringa mängd. De bägge kropparna kunde genom 
kristallisering ur kokande, absolut alkohol lätt ätskiljas. Vid 
den heta och mättade alkohollösningens afsvalning utkristalliserar 
nämligen större delen af sulfonaftaliden, under det endast en 
ringa mängd deraf jämte all sulfonaftalin stannar i moderluten. 
De bägge kropparnas egenskaper öfverensstämde med de af 
BERZELIUS uppgifna. 

Sulfonaftalid bildar fina, snöhvita nålar, hvilka ibland uppnå 
en längd af flere centimeter. Smältpunkten (okorrig.) befans 
vara 175.5°. Vid afsvalning af smält sulfonoftalid erhålles en 
glaslik, genomskinlig massa. Sulfonaftalid löses svart i kokande 
alkohol och eter samt utkristalliserar ur lösningarna tämligen 


fullständigt, då de afsvalna. I benzol är den lättlöslig. 


Analysen lemnade följande resultat: 
a. 0.4205 gr. gaf 1.1600 gr. CO, och 0.1675 gr. H,O. 
b. 0.3313 gr. gaf 0.9150 gr. CO, och 0.1310 gr. H,O. 


I procent är detta: 


Funnet: Beräknadt: 
a. b. Q,, alba SO;. 
GR aa 19.22 75.62 240 75.48 
15 RE 4.42 4.39 14 4.40 
SEAL: — — 32 10.06 
(OR — —— 32 10.06 
318 100.00. 


Sulfonaftalid är ganska svarförbrännelig, och flere försök 
att bestämma dess svafvelhalt misslyckades. Vid upphettning 
af substansen med en blandning af kaliumklorat och soda sker 
ingen inverkan förr än vid ganska hög temperatur, da en del 
af substansen oförbränd förflystigas. Afven vid upphettning i 
liggande rör kunde angorna ledas öfver en ej ringa mängd af 
den oxiderande blandningen, upphettad till glödgning, utan att 
fullständig förbränning inträffar. Vid ett försök befans svafvel- 
halten uppgå till 8.50 procent, hvarför någon osäkerhet om 
formeln ej förefinnes, så mycket mer som den säkert framgår 


af sulfonaftalidens förhållande till fosforpentaklorid. 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:0o 3. 79 


BERZELIUS fann sulfonaftalidens kol- och vätehalt högre 
än jag funnit dem, ett förhållande som synes ega sin förklaring 
deruti, att BERZELIUS förbränt substansen med kopparoxid, då 
sannolikt svafvelsyrlighet uppstått och ökat kolsyrans mängd. 
Mina förbränningar skedde med blykromat samt kornig koppar- 
oxid. 

Sulfonaftalid (3 delar) blandades med fosforpentaklorid (2 
delar) och upphettades i en retort, insänkt i ett glycerinbad. 
Först då glycerinbadet uppnått temperaturen 180° visade sig 
inverkan. Massan smälte och droppar af fosfortriklorid öfver- 
destillerade. Sedan blandningen hållits en tid vid 180°—200° 
och ingen vidare inverkan kunde förmärkas, afbröts operationen. 
I förlaget hade en ringa mängd af en gul vätska samlat sig. 
Den blandades med vatten, då klorfosfor sönderdelades och en 
fast, stearinlik kropp utfäldes. Retortåterstoden, som bildade 
en brunaktig tjära, tvättades med vatten och behandlades med 
eter, som lemnade olöst en ej ringa mängd oförändrad sulfonaf- 
talid. Efter eterlösninens afdunstning qvarstannade en, tung, 
brun olja, som slutligen delvis stelnade. Da denna olja kokades 
med kaustik amoniak, förändrades den till en gulhvit, fast 
massa. Denna behandlades med eter, da en hvitgul, olöst återstod 
af den vid amoniakbehandlingen uppkomna amiden erhölls och 
samma kropp, som förflygtigats med klorfosforn och samlats i 
förlaget, löstes i etern. 

Amiden renades genom kristallisering ur kokande absolut 
alkohol, hvarur den erhölls i svagt gula, små glänsande kristaller, 
smältande vid 213” (ej korrig.). Analysen ledde till formeln 
C,H;.SO,.NH,, hvarför den klorid, hvaraf amiden bildats, 
måste hafva egt formeln C,, H;. SO, . CI. 

Analysens resultat var följande: 

a. 0.2448 gr. gaf vid förbränning med blykromat 0.5220 
sr. CO, och 0.0945 gr. H,O. 

b. 0.1373 gr. gaf 3.2 kubikcent. qväfgas, mätt öfver vatten 
vid 12° t. och 750 m.m. bar.tryck. 

c. 0.1455 gr. gaf 0.1660 gr. Ba SO,. 


30 CLEVE, OM SULFONAFTALID. 


I procent: 
Funnet: Beräknadt: 
Gi: KO 58.15 120 57.97 
yet Aigı 4.29 9. 4,35 
Nester. 6.98 14 6.76 
Se 15.67 32, 15:46 
On (14.91) (320) 115:46 
100.00 207 100.00 


Tvänne isomeriska amider af denna formel äro bekanta, näm- 
ligen «@- och $-naftalinsulfonsyrornas. Af dem skall « föreningen 
smälta vid 150° (enligt MAIKOPAR Zeitschrift f. Chem. V pag. 
711, 1869), deremot finnes ingen uppgift om smältpunkten för 
p-föreningen. Jag framstälde derför aminden af A-naftalinsulfon- 
syrans klorid. Den liknade fullkomligt den amid jag erhällit af 
sulfonaftaliden och smälte vid 212° (okorrig. eller 217° korrig.). 
Häraf är saledes tydligt, att den ena af de produkter, som bildas 
vid inverkan af PCI, pa sulfonaftalid, är kloriden till $-nafta- 
linsulfonsyran. 

Den andra reaktionsprodukten, hvilken ej angreps af amo- 
niak, erhölls vid eterlösningens afdunstning sasom en brunaktig, 
fet massa. Den blandades med den del af samma ämne, som öfver- 
destillerat med fosfortrikloriden, och hela mängden renades genom 
destillering. Kokpunkten befans ligga omkring 254° (ej korrig.). 
Det öfverdestillerade stelnade ögonblickligen till en stearinlik 
massa af svag och egendomlig lukt. Den nya produkten är 
mycket lättlöslig i eter, benzol, ısättika och alkohol. Ur en varm 
alkohollösning anskjuter den vid afsvalning i stearinlika blad. 
Den kan lätt förflystigas med vattenangor. Dess smältpunkt 
låg vid 53°. 

Analyserna utvisa, att detta ämne är monoklornaftalin, ty 
de lemnade följande resultat: 

a. 0.1516 gr. gaf 0.1322 gr. AgCI. 

b. 0.2238gr. gaf 0.5962 gr. CO, och 0.0895 gr. H,O. 


I procent: 


_ ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:0 3. S1 


Funnet: Beräknadt, C,,H; Cl. 
BIRNEN 72.65 120 73.84 
BREI AG 4.44 Zz 4.31 
OL ERE 21.53 39.9 21.85 

98.62 162.5 100.00 


Den funna kolhalten är nagot lägre än den beräknade, hvilket 
bör tillskrifvas ämnets svärförbränneliga beskaffenhet. 

Den monoklornaftalin, som erhållits af sulfonaftaliden, är 
alldeles olik den förut, genom inverkan af klor pa naftalin er- 
hållna. Den ‘hör, såsom af följande uppsats bevisas, till #- 
serien. 

Vid inverkan af fosforpentaklorid pa sulfonaftalid inträffar 
saledes följande reaktion: 

CoH,:.50,.C,.H, + PCI; = PCI; + C,H-Cl + C,H, :S0,.Cl. 

De vid reaktionen bildade produkterna tillhöra bägge #- 
serien, hvarför den undersökta sulfonaftaliden, till skilnad från 
2 andra isomeriska sulfonaftalider, som äro teoretiskt möjliga, 
bör benämnas Bg-sulfonaftalid. 


3 


Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 33. N:o 3. 


83 


Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1876. N:o 3. 
Stockholm. 


Meddelanden frän Upsala kemiska laboratorium. 


6. Om inverkan af fosforpentaklorid på / naftol. 
Af P. T. Creve och H. JUHLIN-DANNEELT. 


[Meddeladt den 8 Mars 1876]. 


Det uti föregående uppsats anförda förhållandet, att 82 sul- 
fonaftalid med fosforpentaklorid lemnar en fast monoklornaftalin, 
föranledde oss att undersöka £ naftols förhållande till samma 
reaktionsmedel. 8 Naftol framstäldes genom smältning af rent 
kaliumsalt af £ naftalinsulfonsyra med ett öfverskott af kalium- 
hydrat. Den smälta massan löstes i vatten och fäldes med klorväte- 
syra, hvarefter den dervid erhållna naftolen destillerades. Den be- 
fanns koka vid 285° (okorrig. eller 294° korrig.). Den destillerade 
naftolen upphettades med öfverskott af fosforpentaklorid, och efter 
slutad reaktion behandlades äterstoden med vatten, da en brunaktig 
olja af monoklornaftalin och naftylfosfat erhölls. Den upphet- 
tades i en retort med vatten, under det en kraftig ström vatten- 
ånga leddes genom den tunga oljan, så länge några oljedroppar 
medföljde de bortgående vattenångorna. I förlaget erhölls då 
en fettglänsande kropp, som vid uppvärmning lätt smälte till en 
tung olja. För att renas från fosforsyrenaftoleter, som stänkt 
öfver i förlaget, kokades den med en lösning af kaliumhydrat 
i sprit. Lösningen fäldes med vatten och den dervid erhållna 
något rödaktiga, snart stelnande oljan utpressades och destille- 
rades. Den befanns koka vid 248° (okorrig. eller 256.5 korrig.) !). 


') Den ringa mängd substans, som användes till försöket, gjorde omöjligt att 
mer än en mycket kort stund iakttaga kokpunkten, hvarför den endast är 
approximativt bestämd. 


54 CLEVE OCH DANNFELT, OM 9 KLORNAFTALIN. 


Efter destillering bildade den en Ban snöhvit massa af 
fettlika blad. Dess smältpunkt var 55. 

a. 0.1822 or. gaf efter Be med kalk 0.1478 gr. 
AgCl och 0,0107 gr. Ag. 

b. 1855 gr. gaf 0.4952 gr. CO, och 0.0663 gr. H,O. 


Funnet: Beräknadt: 
ra oh, 73.59 120 73.84 
a a. 4.01 7 4.31 
Ge... 21.39 393,9, 21.35 

99.59 162.5 100.00. 


Emedan denna monoklornaftalin härstammar från 2 nafta- 
linsulfonsyran, bör den benämnas 8 monoklornaftalin. Den fly- 
tande, förut bekanta monoklornaftalinen måste då kallas « mono- 
klornaftalin. 

8 Monoklornaftalin löses lätt i eter. I kokande alkohol 
är den lättlöslig och utkristalliserar vid lösningens afsvalning 
i tunna, stearinlika fjäll. Den löses lätt i benzol och isättika. 


Den kan lätt förflyktigas med vattenångor. 


8 


Öfversigt af Kongl. Vetenskaps Akademiens Förhandlingar, 1876. N:o 3. 
Stockholm. 


Meddelanden från Upsala kemiska Laboratorium. 


7. Om bestämmande af nickel i nickelhaltig 


magnetkis. 


Af AXEL EKELUND. 


[Meddeladt den 8 Mars 1876]. 


På anmodan af Prof. P. T. CLEVE och under hans ledning 
har jag å Upsala laboratorium för allmän kemi undersökt 
de olika metoderna för nickels afskiljande från jern under de 
förhållanden, som förekomma vid analys af nickelhaltig magnet- 
kis. Dervid har följande metod visat sig vara den mest till- 
förlitliga. Den är utarbetad enligt det at Prof. L. F. SVAN- 
BERG föreslagna och härstädes sedan länge använda förfarings- 
sättet att afskilja jernet i form af basiskt ferrisulfat. FRESENIUS 
har ock 1 en uppsats »Ueber die Analyse der Nickel und Kobolt- 
erze etc.» !) angifvit en liknande metod för nickels särskiljande 
och bestämmande. 

5 grm. magnetkis, som genomgått en metallsigt med hål af 
3 m.m. diameter nedföras i en kolf af 500 c.c. rymd, uti hvilken 
genom en i dess mynning sittande tratt, som sedan under hela 
operationen far qvarsitta, inslas rykande salpetersyra i sådan 
. mängd, att pulvret fullkomligt täckes af syran. Sedan den första 
häftiga inverkan af syran upphört, uppvärmes kolfven å vatten- 
bad till 70”, under det syra efter behof småningom tillsättes, 
hvarvid iakttages, att ny syra ej tillslås, förrän den efter före- 
gaende tillsatsen uppkomna inverkan upphört. 60 c.c. rykande 
salpetersyra äro 1 vanliga fall tillräckliga. Temperaturen stegras 


1) Zeitschr. för Anal. Chemie, 12. 66. 


86 EKELUND, OM BESTÄMM. AF NICKEL I NICKELHALTIG MAGNETKIS. 


slutligen till 100°, vid hvilken den hälles 10 minuter, efter det 
man märker, att mineralet ej paverkas af syran. Sedan kolfven 
något afsvalnat, tillslas genom tratten 100 c.c. vatten af vanlig 
temperatur för upplösande af de afskiljda vattenfria sulfaterna. 
Erhälles ej dervid nagon klar lösning, utan förmärkas flockar af 
afskiljdt svafvel eller och osönderdelad kis, tillsätter man några. 
droppar brom och uppvärmer till 50°. Sedan derigenom magnet- 
kisen blifvit fullständigt oxiderad, sa att man ej i vätskan 
kan upptäcka annat än osönderdelad bergart eller afskiljd kisel- 
syra, bringas denna i en porslinsskäl, hvarvid kolfven och tratten 
omsorgsfullt afsköljas med varmt vatten, och afdunstas derpa i 
vattenbad, under omröring med glasstaf för att underlätta sal- 
petersyrans bortgång, tills lukt af salpetersyra knappast märkes, 
Massan öfvergjutes derpa med 10 c.c. klorvätesyra och afdunstas 
till torrhet. Den torra massan begjutes med saltsyra och varmt 
vatten, hvarpa olöst återstod affiltreras och tvättas noga med 
varmt vatten. Filtratet upptages i en rymlig kolf och utspädes 
med vatten till 1 litre. Derpå tillsättas 25 c.c. salmiaklösning 
(1: 8), hvarpå lösningen vid vanlig temperatur neutraliseras med 
ammoniumkarbonat. Dervid förfares så, att man låter en ut- 
spädd lösning af detta salt försigtigt indrypa under beständig 
omröring, tills vätskan antager ett mörkrödt, oklart utseende, 
utan att någon fällning märkes. Vätskan upphettas derpå smä- 
ningom till full kokning, hvari den hålles 10 minuter, efter det 
all kolsyra bortgått. Under kokningen afskiljes större delen af 
jernet i form af basiskt ferrisulfat. Sedan fällningen sjunkit till 
bottnen, afhälles den ännu varma lösningen genom ett filtrum; 
fällningen utkokas med vatten och tvättas noga genom dekan- 
tering och slutligen på filtrum med varmt vatten. Filtratet 
afdunstas i porslinsskäl, så att det jemte tvättvattnet utgör 35 
litre, hvilken operation för tids vinnande företages samtidigt med 
tvättningen, neutraliseras derpå ånyo, hvarvid förfares såsom 
ofvan angifvits. Efter omsorgsfull urtvättning af den dervid upp- 
stående fällningen, försättes filtratet, som nu endast kan inne- 


hålla spår af jern, med ammoniumacetat och afdunstas, hvarvid 


ÖrTERSIGT AF K. VETENSK.-ARAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:0 3. 87 
möjligen för handen  varande jern afskiljes sasom oxidhydrat. 
Sedan sålunda allt jern blifvit utfäldt, affıltreras och tvättas 
fällnıngen genom dekantering och på filtrum med varmt vatten, 
hvilket blifvit försatt med ammoniumacetat. År fällningen af 
någon större mängd, beroende på otillräcklig neutralisation, 
gör man bäst uti att efter första dekanteringen äter upp- 
lösa den i saltsyra och om igen fälla med ammoniumacetat. I 
det genom afdunstning tillräckligt koncentrerade filtratet inledes 
svafvelväte eller sättes dertill svafvelvätevatten till full mättning, 
hvarpa så mycket ammoniak tillfogas, att lösningen reagerar 
svagt alkaliskt. Sedan den derigenom uppstaende fällningen 
afsatt sig, och den öfverstaende vätskan synes fullkomligt klar, 
tages fällningen pa filtrum och tvättas med vätesvaflehaltigt 
vatten. Härvid iakttages, att filtreringen ej afbrytes, och att 
filtrum hålles väl täckt med täckglas. Den torkade svafvel- 
fällningen samt tılteraskan behandlas med saltsyra och salpeter- 
syra till fullständig sönderdelning, sa att det afskiljda svaflet 
synes rent gult; lösningen afdunstas derpa till bortdrifvande af 
salpetersyran, svaflet fränfiltreras och tvättas med varmt vatten. 
Innehåller magnetkisen koppar, utfälles denna nu genom inledning 
af svafvelväte i sura lösningen. Svafvelkopparn affiltreras och 
tvättas med vätesvaflehaltigt vatten. Det från koppar fria 
filtratet försättes helst i platinaskal med utspädd natronlut i 
ringa öfverskott, hvarvid nickeln utfaller såsom oxidulhydrat. 
Fällningen tvättas ytterst noga genom upprepad dekantering och 
slutligen på filtrum med varmt vatten. Den torkade fällningen 
slödgas jemte filteraskan i platinadegel, hvarvid nickeloxidulens 
vigt erhålles. Efter glödgningen fuktas nickeloxidulen med varmt 
vatten; visar då detta alkalisk reaktion, urtvättas den ånyo med 
varmt vatten och glödgas. Förefinnes i magnetkisen kobolt, går 
man till väga så, att den från koppar fria lösningen genom af- 
dunstning starkt koncentreras, neutraliseras derpa med kalihydrat, 
hvarpa kaliumnitrit tillsättes, och lösningen göres sur med ättik- 
syra. Efter en längre tids hvila pa varmt ställe afskiljes kobolt 


såsom kalium-koboltoxid-nitrit, som tages på filtrum och tvättas 


88 EKELUND, OM BESTÄMM. AF NICKEL I NICKELHALTIG MAGNETKIS, 


med vatten försatt med kaliumacetat. „Filtratet försättes med. 
saltsyra och kokas, nickeln utfälles med natronlut och för att 
befria fällningen fran den mängd föroreningar, som den vanligen 
härvid innehåller, löses den uti saltsyra efter fürutgangen de- 
kantering och fälles såsom svafvelnickel, som sedan enligt före- 
gående öfverföres till nickeloxidul och väges. 

För pröfning af ofvanstående metod har jag framstält lös- 
ningar, innehållande sulfaterna af de i magnetkisen förekom- 
mande metallerna i samma förhållanden och mängder, som kunna 
antagas förekomma vid analys af nickelhaltig magnetkis och uti 
dem bestämt nickeln. 

Halten af jern i nickelhaltig magnetkis är i medeltal 57.02 4. 
Den i 5 grm. magnetkis förekommande jernmängden är således 
2.85 orm, hvadan af ferrosulfat, som användts, fordras 14.15 
grm. Det till försöken använda nickelsulfatet (NiSO, + 6H,0) 
bereddes genom att lösa rent nickeloxidulhydrat i svafvelsyra; 
vid lösningens afdunstning erhölls saltet kristalliseradt med 6 
molekyler vatten. Af pulveriseradt och mellan filtrerpapper väl 
pressadt salt bereddes följande lösningar: 

N:o 1. 3.3958 grm. sulfat löstes i 500 c.c. vatten, 
N:072., 3.3921.» » » DM » » 
INFO 3802. 432922 > » DE DEE > » 
ur hvilka lösningar sedermera utmättes de qvantiteter, som vid 
hvarje försök stå angifna. 

Sedan angifna mängden 14.15 grm. ferrosulfat blifvit invägd, 
löstes saltet i varmt vatten, ur hvilket luften urkokats för att 
förhindra sulfatets oxidation och deraf föranledda utfällning af 
basiskt ferrisulfat, oxiderades derpå med kaliumklorat och salt- 
syra, sedan afmätta nickellösningen blifvit tillfogad. Derefter 
afskiljdes och bestämdes nickeln efter ofvan angifna metod. Den 
slödgade nickeloxidulen pröfvades i hvarje fall, om den var fri 
fran föroreningar. 


Försöken utföllo pa följande sätt: 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:o8. 89 


1. 100 c.c. af lösning N:o 1, innehöll 
0.1523 orm. Ni; i 5 gr. magnetkis motsv. 3.04 % Ni, 
analysen gaf OTS02 DL » » 3.00 % Ni. 
2. 50 c.c. af lösning N:o 2, innehöll 
0.0762 grm. Ni; i 5 gr. magnetkis motsv. 1.524 % Ni, 
analysen gaf 0.0759 » » » >» » >» RIS Nils 
3. 109 c.c. af lösning N:o 3, innehöll 
0.1091 grm. Ni; i 5 gr. magnetkis motsv. 2.18 % Ni, 
analysen gaf 0.1072 » » » » » 2 22 DRAN 
4. 50 c.c. af lösning N:o 3, innehöll 
0.0545 grm. Ni; i 5 gr. magnetkis motsv. 1.09 % Ni, 
analysen gaf 0.0539 » » » » » » 1.08 %Ni. 
5. 100 ce.e. af lösning N:o 3, innehöll 
0.1091 orm. Ni; 15 gr. magnetkis motsv. 2.18 % Ni, 
analysen gaf 0.1079 » » » » » » 2.16 % Ni. 
6. 75 c.c. af lösning N:o 3, innehöll 
0.0818 grm. Ni; i 5 gr. magnetkis motsv. 1.63 % Ni, 
analysen gaf 0.0810 » » » » » N 
Vid försöket 3 tillsattes ock 0.0980 grm. kopparsulfat. Vid 
försöket 5 tillsattes 0.0175 grm. vattenfritt koboltsulfat CoSO,. 
Vid försöket 6 tillsattes likaledes 0.0182 grm. Co SO,. 


Utom ofvan beskrifna metod har jag ock pröfvat metoden 


att utfälla jernet och nickeln såsom svafvelmetaller och behandla 
dessa med utspädd saltsyra. Dessa försök utfördes sålunda, att 
sedan lösningar innehållande jern- och nickelsulfat blifvit beredda 
på samma sätt som vid föregående försök, Fe och Ni utfäldes 
med svafvelammonium. Sedan fällningen afsatt sig och den 
öfverstående vätskan syntes klar och gulfärgad, dekanterades 
denna, fällningen urtvättades med vätesvaflehaltist vatten, hvar- 
vid nödig försigtighet för att förhindra svafvelmetallernas oxi- 
dation iakttogs, och behandlades sedan vid vanlig temperatur 
med utspädd saltsyra. Dervid föorfors sa, att 1000 c.c. vatten, 
till hvilket 30 c.c. klorvätesyra af sp. v. 1.12 blifvit satt, på 
en gång tillslogs. Den olösta återstoden, utgörande NiS jemte 


ringa qvantitet qvarvarande FeS, togs på filtrum, tvättades med 


90 -EKELUND, OM BESTÄMM. AF NICKEL I NICKELHALTIG MAGNETKIS. 


vätesvaflehaltigt vatten. Nickeln bestämdes derpa såsom vid 
förra metoden. 
1. 100 c.c. af lösning N:o 3, innehöll 
0.1091 grm. Ni; i 5 gr. magnetkis motsv. 2.18 % Ni, 
analysen gaf 0.045 » » » » » » 0.91 2 Ni. 
2. 75 c.c. af lösning N:o 3, innehöll 
0.0818 grm. Ni; i 5 gr. magnetkis motsv. 1.63 % Ni, 
analysen gaf 0.0372 »  » » » » » 0.74% Ni. 
3.50 c.c. af lösning N:o 3, innehöll j 
0.0545 grm. Ni; 1 5 gr. magnetkis motsv. 1.09 % Ni, 
analysen gaf 0.0127 » » » » » » 0.46 % Ni. 
Omkring halfva nickelhalten hade saledes vid dessa försök 
gatt i lösningen. Det synes deraf, att denna metod ej är an- 
vändbar. | 


91 


Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1876. N:o 3. 
Stockholm. 


Bidrag till kännedom om utvecklingen af Raj«. 
AF AV MAEM. 


Tafl. III. 


[Meddeladt den 8 Mars 1876.] 


Under en läng följd af år har jag fåfängt bemödat mig om 
att få göra en närmare bekantskap med rackans utveckling, men 
ända till förliden sommar svikits 1 dessa mina förhoppningar. 
Maångfaldiga ganger hade jag iakttagit utbildade ägg hos mer eller 
mindre fullväxta honor af såväl Raja batis som Raja clavata, 
men sag aldrig spår till foster uti dessa ägg. Uti bottenskrapan, 
men isynnerhet fastnade på skäddegarn, hade jag ofta erhållit 
rackägg; men alltid toma. Att rackan, åtminstone Raja clavata, 
fortplantade sig i Juli och Augusti månader, detta hade jag, 
likasom B. FRIES !) funnit, äfvensom att blott ett eller ett par 
ägg utvecklade sig i sender; men med afseende på embryots 
utvecklingstillständ uti ägget, hade jag kommit till andra resul- 
tater än dem, till hvilka FRIES velat komma, ledd utaf ett enda 
faktum, som han iakttog och hvilket här bör anföras. FRIES 
hade nemligen likasom jag ofta funnit utbildade ägg uti rackans 
äggledare och under häfning allmänt toma rackäggskal; men ej 
heller han hade lyckats att få se någon fosterbildning uti äggen. 

Men, omtalar han, 1. c., s. 146, ven enda gang» iakttog 
han, »att en äldre knaggräckhona (R. clavata) fangades, uti 
hvars anus ett till hälften utkommet ägg fanns sittande; da 


detta undersöktes, befanns den framträngda delen af ägget öppen 


!) Kongl. Vet. Akad. Handl. för 1838, sid. 145—146. 


92 MALM, BIDRAG TILL KÄNNEDOM OM UTVECKLINGEN AF RAJA. 


och ungen redan utkrupen; jag misstänkte att något organiskt 
hinder hade vållat skalets qvardröjande; men så var ej händelsen, 
ty det satt helt löst och jag kunde med lätthet utdraga det. 
Då samma rackhona sedan öppnades, fanns venstra uterus tom, 
och uti den högra låg ett nyss nedkommet ägg, omgifvet af ett 
ännu mycket mjukt skal». På grund af denna observation säger 
EKSTRÖM !), vid beskrifningen af Raja clavata, att det i af- 
seende på äggläggningen, är troligt att den så tillgår, att ägget 
icke kläckes förr än honan sätter det», det är lägger det. 

Ett meddelande af CoucE?) vill jag ock här upptaga, 
ehuru detta enligt mitt förmenande, ej hörer hit. En intelligent 
fiskare omtalade en gang för COoUCH, att han uti en ovanligt 
stor racka funnit ett par ungar af nära dubbel storlek mot ny- 
kläckta sådana, hvaraf C. drager följande slutsats; It is clear 
that in this instance we have an example of internal hutching 
it into life. 

Afven under förliden sommar, då jag uppehöll mig i mel- 
lersta delen af Bohusläns skärgård, vidtog jag atgärder för att 
komma till kännedom af Räckans fortplantningssätt och framför 
allt utveckling, och lyckades slutligen, genom en ren tillfällighet 
att derutinnan komına till åtminstone någon klarhet. Vidtalade 
fiskare bringade sålunda at mig under senare hälften af Juli och 
förra af Augusti månader, två eller tre gånger i veckan, honer 
utaf Raja elavata med utbildade ägg; och ett par gånger erhöll 
jag sådana, som dels lemnat rackan, då hon kommit in uti båten 
och dels, likaledes två gånger, som afgingo från henne, då hon, 
fastsittande uti skäddegarn, halades ombord. Hade jag ej heller 
nu funnit något utbildadt ägg uti moderdjuret, som varit så 
långt framskridet i utveckling, att ett embryo spårats, så Var 
jag vid nämda tillfällen nära viss om att sådant skulle vara 
händelsen; men nej, äfven i dessa fall syntes ej spår till ens 


nerfsträngens inläggning i macula germinativa. Genom dessa 


1) Skandinaviens fiskar; af W. v. WricHt1, B. Fr. Fries och C. U. EKSTRÖM, 
sid. 156. 
2) Hist. of the Fishes of the British Islands, vol. 1, p. 89. 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:o 0. 93 


iakttagelser torde det vara tydligt, att embryots uppträdande 
och vidare utveckling ej eger rum förr än ägget af råckan 
blifvit lagdt. Då man känner både genom FRIES'S och andras 
iakttagelser, hvilka jag funnit styrkta, att rackan lägger blott 
ett eller uti några fall högst två ägg åt gången, och detta ej 
förr än det pergamentartade skalet fullt utbildats, så är det ju 
ock tydligt, att ej särdeles många ägg utaf det rika förrådet 
skulle hinna att utbildas till fullfärdiga ungar under den tid af 
sommaren då fortplantningen pågar, i fall hvart och ett sådant 
utbildadt ägg åtminstone en eller annan vecka skulle qvarligga 
uti modren. Ett par utaf dessa ägg hade jag liggande på pas- 
sande ställen invid stranden; men de dogo inom förloppet af 
några fa dagar. Till det yttre vill jag längre ner i korthet be- 
skrifva ett sådant, änskönt råckägget är en allmänt bekant 
företeelse. 

Den 11 Augusti kom en utaf de vidtalade flskarena återigen 
med ett ägg utaf AR. elavata; och då jag vid tillfället var 
sysselsatt med en undersökning, som ej borde afbrytas, lade 
han detsamma uti en glasskål med hafsvatten uti. Detta ägg 
hade fastnat på ett skäddegarn, som natten förut stått på 17 
famnars djup, hård botten, utanför Islandsbergs hufvud, på 
Skaftö. Vid en flygtig besigtning såg detta ägg mindre inbju- 
dande ut, äfven derför, att på skalets yta funnos några små 
Anomie, några foraminiferer och sma-anläggningar af bryozoer. 
Jag lemnade det derför orördt, dels derför, att jag ansåg det 
vara ett såsom vanligt tomt skal, och dels derför, att jag i san- 
ning var nästan uttråkad af ett i åratal fortsatt, fåfängt sökande 
efter ett tillfälle att få göra bekantskap med rackans utveckling 
i ägget. Da jag den följande dagen upptog det ur kärlet; till- 
kännagaf vigten, att här förelåg ett helt ägg; och då jag strax 
derpa skar upp detsamma, såg jag med tillfredställelse ett lef- 
vande embryo och dertill i ett stadium af dess utveckling, hvilket 
var väl värdt de beskrifningar och afbildningar, hvilka vid 
tilifället gjordes, och hvilka uti det följande skola meddelas, 


x 


94 MALM, BIDRAG TILL KÄNNEDOM OM UTVECKLINGEN AF RAJA. 


sedan, som sagdt först en flygtig blick kastats pa Räckäggets 
yttre. 


il, 
Något om utvecklingen af Raja elavata L. 


Ågg utaf Raja clavata, fångad på 17 famnars djup, hård 
botten, i södra delen af Gäsöfjärden, den 18 Juli 1875. Tvänte 
ägg utföllo; det ena omedelbart efter det andra, ur modern, 


då hon, sittande uti ett skäddegarn, upplyftades i båten. Båda 


äggen stannade i det invecklade garnet. De voro således för 


lä 


JA 


" 
centrums anlägggning uti macula germinativa. Aggets yta är 


ggning fullmogna; men vid uppskärning visade det sig, såsom 
oO 
fo) 


vanligen funnit i dylika fall, att intet spar fanns till nerv- 


grönaktigt hornfärgad och har utseende af en särdeles fin atlas- 
väfnad. Längd, förutom hörnträdarne, 57 m.m.; med dessa 115. 
De harfina hörnträdarne äro naturligtvis ej ännu afnötta, och 
särskilt pa den ena ändan af ägget mycket längre och fria, 
eller nästan dubbelt längre än på äggets andra ända, hvarest 
spetsarne ligga hoprullade och ej fullständigt frigjorda från hörn- 
tradkantens utsida. På de fria hörntrådarna förekom pa hvar- 
dera, på utsidan, något nedom spetsen, en liten spricka för 
vattnets omsättning i och för respirationen. Åoggets utkanter 
äro hvardera försedda med en utaf seniga fina trådar kostligt 
genomväfd membran, som sträcker sig langt ut på hörntrådarne, 
och längst på de kortaste. Dessa, förstnämda, seniga trådar 
utgå från fyra centra med vid pass lika långt afstånd ifrån 
hvarandra. Två ligga på hvardera sidan af ägget; två något 
mer än midtför membranen pa äggets ena ända. Dessa trådar 
fortlöpa mot sidomembranernas kanter och korsa hvarandra. 
Hvardera af dessa membraner har en bredd lika med fyra fem- 
tedelar af äggets bredd; men man observerar dem ej förr än 
de utbredas. Utbredas de till torkning på t. ex. en glasskifva, 
far ägget derigenom ett egendomligt utseende på samma gång 
som trådarna då särdeles tydligt framträda. 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:o8. 95 


Ågg utaf Raja elavata, hvilket på ofvannämda ställe, fritt 
liggande på bottnen, uppfiskades medelst ett skäddegarn, den 
11 Augusti 1875, eller det ägg uti hvilket det embryo fanns, 
som nedanför är beskrifvet. Längd förutom hörntrådarna, 55 
m.m., med dessa 110; bredd förutom sidomembranerna, 40 m.m. 
Aggets yta svartaktist hornfärgad. Ätminstone de tvenne uti 
den ena ändan belägna hörnträdarna, strax nerom spetsen, för- 
sedda med en 3—4 m.m. lång spricka. På ytan till och 
med på hörnträdarna, finnas flera ungar af Anomia ephippium, 
af hvilka de största ha 4 m.m. i största diameter, samt dess- 
utom ätskilliga foraminiferer och här och der anlag till 6—8 
sammanstälda celler af en Flustra, antagligen membranacea. 
Närvaron af nämda skaldjur anföres här blott för att visa deras 
hastiga tillväxt, hvilket bör synas da man tager i betraktande 
rackembryots ringa utveckling vid samma tidpunkt. Det är till 
en beskrifning utaf detta embryo, som vi nu vilja öfverga: 

Kroppen särdeles långsträckt, nästan linieformig, och blott 
i gältrakten något ansväld. Hufvudet omkring en half gång högre 
än bredt. Kroppens höjd på midten af gältrakten, förhåller 
sig till hans totallängd som 1:10; hans bredd på samma ställe, 
som I: 13. | | 

“Hufvudets öfre del, eller hjernskältrakten, sedd ofvan, är 
knappt bredare än ryggen, samt framtill utdragen, men afrundad. 
Midt för ögonen har det en inknipning. Nästrakten är deremot 
ansvälld och nertill (framtill) halfkulligt utskjutande. Ögonen, 
som äro rigtade rakt åt sidorna, synas till lika stor del, antingen 
hufvudet ses ofvan eller nerifrån, samt äro till utseendet be- 
lägna nedom sidans midtellinia, hufvudsakligast derför, att, lika- 
som fallet är hos embryoner i allmänhet, hufvudet är ej obe- 
tydligt nedåtböjdt. Näsborrarna utgöras af små fördjupningar 
uti huden. Ögonen färglösa likasom hela kroppen, och säledes 
utan synligt pigment. Grälöppningar sex par?) af hvilka natur- 
listvis sex pa hvardera sidan af kroppen. Den första, som är 


!) Huruvida ett sjunde längst baktill funnits i ett tidigare stadium, derom kan 
jag ej yttra mig. 


96 MALM, BIDRAG TILL KÄNNEDOM OM UTVECKLINGEN AF RAJA. 


något längre från den andra än de öfriga från hvarandra och 
vid pass en pupilldiameter bakom ögat, är upptill utvidgad, men 
nedåt linieformig. Utur denna gälöppning framskjuta ej tempo- 
rära gältrådar. De följande fem äro linieformiga, men uppåt 
något litet vidare än nedåt. Utur andra gälöppningen utgå 
två temporära gältradar, af hvilka den ena jemförelsevis är 
lång; utur hvardera af de öfriga fyra gälöppningarna framskjuta 
3—4, utaf hvilka efter regeln den ena är längre än de öfriga. 
Alla dessa temporära gältrådar äro jemförelsevis ganska tjocka, 
isynnerhet mot spetsen, som dertill är afrundad; och de längsta 
hafva samma längd som kroppens bredd i gältrakten. Alla 
utga från gälbagens utsida, och äro åtminstone i detta sta- 
dium af djurets utveckling, ej fortsättningar af de blifvande 
gälbladen. Munöppningen är nästan sexsidig samt både upp 
och nertill med något öppen symphysis. Omedelbart bakom den 
omvändt päronformiga brösttrakten, utgår nafvelsträngen, som 
hastigt tilltager i tjocklek och sluter sig till den stora gulan, 
som har samma diameter som embryots totallängd. Bröstfe- 
norna, som äro afrundade, men framtill något bredare än baktill, 
börja omedelbart, bakom den sista gälöppningen; men der har 
sjelfva början utaf bröstfenan en om än obetydlig stigning uppåt. 
De mer jemnt afrundade men mindre bukfenorna börja omedel- 
bart bakom bröstfenorna och räcka till midt för slutet af den 
tydliga analsprickan. Någon tillstymmelse till strålar hos dessa 
fenor har jag, kanske mest i följd af deras tjocklek, ej kunnat 
upptäcka, hvadan de måhända böra anses som hudfenor, eller 
första anläggningen till nämda fenor. Verkliga hudfenor före- 
komma emellertid både ofvan och nedan, kroppen rundt, räknadt 
från ryggtrakten midt öfver bröstfenans början och till midt öfver 
anus, samt en ögondiameter bakom detta ställe längs hela stjer- 
ten, både upp- och nertill, allt intill anus. Dessa hudfenor äro 
öfverallt låga och linieformiga, utom på ryggen, något framom 
stjertens midt, räknadt från anus, hvarest hudfenan höjer sig 
hastigt och bildar tvenne intill hvarandra belägna ganska höga 
och upptill afrundade flikar, som, enligt mitt förmenande likväl 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:08. 97 


ej äro grundlag till de blifvande ryggfenorna. Under starkare 
förstoring visar det sig, att chorda dorsalis är delad till skifvor, 
hvilket tydligt synes i den tunna stjertspetsen; och i närheten 
af denna förekomma, såväl ofvan som nedan, i kanten af hud- 
fenan, några glest ställda granul&, hvilka torde vara upptill anlag 
till blifvande och nertill till slutligen försvinnande tornar. Sjelfva 
stjertspetsen är först uppat- men sedau neråtböjd, med, såsom 


jag tycker mig häraf finna, tydlig antydning till heterocercisk 


form, 

Mått: m.m. 
fiorallansdnillispetsenvatystjerten 2 2.22. 2.2.2. 1 nen 30 
Frän hufvudets mest framskjutna del till spetsen af första ryggfliken 17 

» » » D) » » » DENE ne 19 
» » » » » » bröstfenans början Ess 6 
» » » » » » b ukfenans MN Eee 9 
» » » » » Smunnens midt-............. 34 
» » » » » » första gälöppningen ET 44 
» » » » » » nafveln ee 7T 
» » » » » PNTATEIRSE ER ee en 1 0 3 
Kroppens höjd vid midten af gältrakten 2.2... una 3 

» bredd » » » DEE N RENTE ERAN ID ER AD UR 21 

» » mellan bröstfenornas utkanter a mare 33 

» » »  bukfenornas DB RL Se 21 


Såsom bekant hafva flera forskare tid efter annan, försedda 
med mer eller mindre härför lämpliga materialier, sysselsatt sig 
med undersökningar af Plagiostomernas utveckling; och H. 
RATHKES !), LEUCKARTS ?) och J. WYMANS 3) arbeten på detta 
område hafva alla hvar för sig lemnat högst vigtiga upplysnin- 
gar om dessa djurformer uti deras tidigare utvecklingsstadier: 
de förra, bland annat, rörande särskilt betydelsen af de tempo- 
rära gältrådarne, den senare, förutom detta, äfven genomförda 
undersökningar af de första stadierna af utvecklingen af Raja 

!) H. RATHkE, Beiträge zur Entwicklungsgeschichte der Haifische und Rochen, 
uti 2 bandet, 2 häftet af Danziger Naturforskar-Sällskapets skrifter, Halle 

1827, sid. 4- 66, med 2 taflor. 

2) Fr. S. LEUCKART, Untersuchungen über die äusseren Kiemen der Embryo- 

nen von Rochen und Hayen, mit 5 Tafeln. Stuttgart 1836. 

3) JEFFRIES WYMAN, Observations on the Development of Raja batis, i Memoirs 

of the American acad. of arts and Sciences, new Series, vol. IX, part. 1, 


pag. 31 och följ. med plansch. Cambridge and Boston 1867. 
Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 33. N:o 3. 


98 MALM, BIDRAG TILL KÄNNEDOM OM UTVECKLINGEN AF RAJA. 


batis. Hos denna har W. bland annat funnit till en början sju 
gälöppningar, af hvilka »the foremost of these is converted into 
the spiracle», och den sjunde »is wholly closed up, and no trace 
remains». På första och sjunde gälbågarna har han ej funnit 
temporära gältrådar. Hos Acanthias finnas sådana enligt LEUC- 
KART på »spirakel»-gälen. W. har vidare funnit två analfenor, 
en stor och en liten, hvilka helt och hållet försvinna; hvarjemte 
ryggfenorna vexla läge från midten till slutet af stjerten. W. 
antager, att ryggfenorna utvecklas utur ryggens hudfenflikar 
och att de till sist få sin plats så långt bakut, »by the more 
rapide growth of that portion of the tail which is in the front 
of them, while that which is behind scarcely increases in size, 
and thus the fins are soon nearer the end than the middle». 
Dessa WYMANS vigtiga iakttagelser har jag ansett mig här böra 
anföra, vid sidan af hvad jag funnit förhållandet vara hos det 
föreliggaude stadiet af Raja clavata, och hvilket allt framgår af 
den föregående beskrifningen och dithörande teckningar, samt blott 
tillägga följande trenne anmärkningar, vid fråga om denna art: 

1: Bröstfenan framskjuter under embryots utveckling öfver 
de fem bakre gälöppningarna samt, vid nosens samtida böjning 
uppåt, under den första eller främsta gälöppningen, hvilken der- 
vid utvändigt får sitt läge på kroppens öfre sida, utan att der- 
för i nämnvärd grad förändra sitt läge till svalget. Då denna 
gälöppning äfven hos den fullväxta fisken är försedd med en 
serie af gälblad, anser jag dessa fortfarande behålla sin funktion 
som respirationsorgan och att vara homologa med en och hvar 
af de öfriga gälarna; hvadan namnet »spirakel» eller »spruthål» 
torde vara öfverflödigt. 

2: De fenlika hudfenflikarnas läge på ryggen hos ifråga- 
varande embryo af Raja clavata, synes antyda, att dessa resor- 
beras, och att, vid en mer framskriden utveckling, de blifvande 
ryggfenorua i närheten af stjertspetsen der anläggas uti den der- 
varande, lägre hudfenan. 

3: Då råckan uti ifrågavarande utvecklingsstadium 1 högsta 


grad har prägeln af en haj, t. ex. en Hexanchus, och således, 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:o 3. 99 


om jag så far uttrycka mig, genomlöper dithörande djurformers 
stadium, innan hon slutligen blir en typisk Raja, böra väl ock 
hon och dithörande eller Raje vara att anse som de högst ut- 
bildade Plagiostomerna, hvilket äfven synes mig vara bekräftadt 


genom de fynd, som den paläontologiska forskningen lemnat. 


2. 


Om ett antagligen i det aldra närmaste fullt utbildadt embryo 
af Rhinobatus sp. 


Det exemplar, som jag här gär att beskrifva, erhöll Natur- 
hist. museum i Göteborg för någon tid sedan utaf Realgymnasium 
i samma stad, till hvilket det såsom exotiskt inlemnats, men 
utan uppgift på både gifvaren och fyndorten. Inemot 2 centi- 
meter af nafvelsträngen qvarsitter ännu, hvilket synes antyda 
att detta i öfrigt mycket utbildade embryo uttagits ur ägget. 
För öfrigt är exemplaret till alla delar oskadadt och särdeles 
väl bibehållet. 

Kroppens omkrets, räknadt till slutet af bukfenorna, oval, men 
nosen är något oeh mindre än rätvinkellikt utdragen; och spetsen 
så pass, att skifvans kanter framtill äro något litet inåtböjda. 
Stjerten, som är vid pass dubbelt så bred som hög, och framtill 
jemförelsevis mycket bred, afsmalnar regelbundet men långsamt 
mot sin tunna spets. Afståndet från ögats bakkant till första 
ryggfenans början är lika med afståndet derifrån till stjertspetsen. 
Två ögonlängder bakom första ryggfenans början, har andra 
ryggfenan sin upprinnelse. Ögonen utstående, rigtade nästan 
rakt åt sidan. Hvardera af de bakom ögonen belägna första 


gälöppningarna (= spiraklerna!) har en trekantig mynning, som 


1) Att, i saknad af en större samling utaf Rhinobatide, vilja bestämma hvad 
species detta embryo tillhör, detta tilltror jag mig ej, ej eller är det af be- 
tydelse för härvarande ändamål. Det synes mig komma närmast Rh. cemi- 
culus GEOFFR. ST. HiL.,— MöLL. et HENLE, Plagiostomen, Berlin 1841, pag. 
118, hvilken art GÜNTHER likväl ej synes vilja erkänna, utan snarast vilja 
hänföra till Rh. undulatus OLFERS. — Se Catalogue etc. by A. GÜNTHER, 
tom. 8, p. 414. 


100 MALM, BIDRAG TILL KÄNNEDOM OM UTVECKLINGEN AF RAJA. 


blott genom en tunn vägg är skild från ögat. Stjerten har längst 
nertill en skarp sidoköl, som börjar vid bukfenans rot baktill 
och nära stjertspetsen nedgär på dennas undre sida. Bröst- 
fenans främsta strålspetsar nå nära en pupilldiameter framom 
ögats framkant. Baktill är denna fena rätvinkellikt afrundad. 
Nästan omedelbart bakom bröstfenan börjar bukfenan, hvars 
främre hörn är afrundadt; det bakre deremot spetsvinkellikt 
utdraget. Öfre kanten (= »yttre»!) af denna fena är baktill 
något inböjd. Hvardera ryggfenan har främre hörnet afrundadt, 
och den bakre kanten något inböjd. Stjertfenan, som isynner- 
het upptill är starkt utvecklad, har spetsen något afrundad. 
Uti alla dessa fenor synes vid basen ett fåtal gröfre, men åt 
motsatta hållet många oändligt fint fördelade strålar. Främre 
näsborrfliken, som är belägen på näsborrkantens midttrakt, är 
lång och triangellik; i utkanten utringad, i inkanten utböjd. Mun- 
springan rak, endast midttrakten och mungiporna något litet 
framätböjda. 

Pä kroppens undre sida, som likasom stjerten är plan, finnas 
flere par gälöppningar, och från yttre fjerdedelen af hvardera 
öppningen utga 8—10 ytterst fina, temporära gältradar, hvilka 
i spetsen äro något tjockare och trubbiga. De längsta utaf dessa 
räcka något litet utom bröstfenans kant. Uti första gälöppnin- 
gen (= spirakeln!) synas blott ytterst korta trådar. Om gälblad 
eller återstoder af ett fåtal för öfrigt resorberade, temporära 
gältrådar, derom kan jag ej yttra mig. Kölarna på öfre sidan 
af nosen äro vid deras upprinnelse nästan lika långt åtskilda 
som pannans bredd mellan ögonen. De böja sig temligen hastigt 
men regelbundet inåt, till något framom nosens midt, hvarest de 
nästan beröra hvarandra; på nosspetsen divergera de något och 
der åtskiljas de ej af en yttre ränna. Bakom hvardera af första 
paret gälar, eller »spiraklerna», finnes ett ytterst svagt spår till 
konvexitet. 

Kroppen är öfverallt slät, men på ryggen, midt öfver hvar- 
dera gältrakten, likasom midt åt stjertryggen finnas några små- 


knottror, hvilka alla måhända uppkommit i följd af underlig- 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:0 3. 101 


gande skelettdelars tryck vid kroppens sammandragning uti den 
sprit, hvari han legat en längre tid och alltjemt förvaras. 

Färgen ofvan hvitgulaktig med någon dragning i brunaktigt; 
undertill hvit. Ögats pigment svartaktigt. 


Mått: m.m. 
hora sd tillöspetsen. af''stjenten 2. 1u. nn N 0 0 ar osa aa 81 
» » » DRCOTdaNOrsalispaume RR nd en mg 
Från nosspetsen till första ryggfenans början........--------------- 47 
» » » andra » D N) Oaesocsbaenessnnegeors 61 
» » Seen SÅ OA 2 a Le 32 
» » TOT N en Ss mar SA ERNA BEI BERN 12 
» » » andra (= första undre!) sälöppningens inre 
VILI LV A a NEE. 164 
» » Dr Ta NSD a Se RAS RSA EE ST 2 SERA SR i DERA e ta 223 
» » AUS EN a nu ONS RA RA I NY ASA LE NE AEA 334 
Kionpen-@storsta; totalbredd 2.2 30022222. 72.2 Maar Set 30 
Setliensäbredd midt, för forstaryosfenanr Nm mE ee 3 
Bonwensebredd. mellan.oeonen. ._...__........_ u ne a 
Veaswlameddiametere......2..-0.2.222 2222202222. 0202. ANTERO BIE 4 


6 

6 

5 

Inanedenkantorsta rygofenans rot ........................ ae 2 
» » andra » DI UN BRD EA LAGERUNG REEL ve NSL Jå NER EINE 1 
Storsta@hojden at första rygefenan 2... ...............0 200 4 
» » » andra DR ae fr NE NT TU Er EINER BD RE ee 3 
Bredden af ena näsborran 3 
Afständet emellan näsborrarnas inre vinklar 4 


102 MALM, BIDRAG TILL KÄNNEDOM OM UTVECKLINGEN AF RAJA. 


Förklaring öfver hithörande figurer. 


Fig. 1, Baja clavata, sedd från venstra sidan, tre g:r förstorad. 
2 » stjertspetsen, d:o starkare d:o. 
3,» » sedd på undre sidan, tre g:r d:o. 
Au » » .» öfre sidan, d:o d:o. 
5, Zhinobatus sp., sedd på öfre sidan, naturlig storlek. 

6, » »  venstra sidan, undertill, d:o d:o. 
hufvudets mest framskjutna del. 


a 

b: nästrakten. 

ec: Ögat. 

d: munnen. 

d': näsöppningen. 

e: första gälöppningen (= spiraklen). 
f: de fem följande gälöppningarna. 
g: bröstfenans början. 

h: bröstfenan. 

2: bukfenan. 

k—k': första rygghudfenan. 


l: anus. 
m: första ryggfenan (hos fig. 10.4: anlag (försvinnande?) till en sådan). 
n: andra ryggfenan ( d:o (d:o) d:o ). 


0o—0”—0': fortsättning af öfre hudfenan (0° hos fig. 5: stjertfena). 
p—p': nedre stjerthudfenan. 

q: granule i kanten af hudfenorna. 

r—r': chorda dorsalis. 

s: en del af nafvelsträngen. 


103 


Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1876. N:o 3. 
Stockholm. 


Bidrag till kännedomen om Jemtlands fauna. 
Af P. OLSSON. 


[Meddeladt den 9 Februari 1876.] 


Förlidet år hade jag förmånen att af Kongl. Vetenskaps- 
Akademien erhålla ett anslag för en resa inom Jemtland i och 
för zoologiska undersökningar. Min afsigt var att närmare lära 
känna fiskfaunan i detta landskap och fiskarnes parasiter, så 
väl parasitkräftor som parasitmaskar, äfvensom att, der om- 
ständigheterna det medgafvo, insamla en del andra ryggradslösa 
djur af olika klasser. Resan börjades den 22 Juni och afslu- 
tades den 17 Augusti. Under denna tid uppehöll jag mig några 
dagar, högst en vecka, på hvardera af nedan uppräknade tio 
ställen: Norderön i Storsjön, Dillne i Oviken, Österåsens gäst- 
gifvaregård i Åsarnes kapellförsamling, Hallen, Svensta i Unders- 
åker, Offerdal, Berg i Offerdal, Näfversjön vid gränsen mellan 
Aspås, Offerdals och Nässkotts socknar, Stafre sydligast i Ref- 
sund samt Grimnäs gästgifvaregård. Jag hade alltså tillfälle att 
undersöka en stor del af Ljungans och Indalselfvens flodområden 
inom Jemtland, men hann icke i anseende till landskapets vidd 
och tidens korthet att undersöka den nordligaste, till Ångerman- 
elfvens flodområde hörande delen af landskapet, icke heller den 
mellersta delen af Indalselfvens floddal (Ragundatrakten) eller 
de egentliga fjällsjöarne. Hvad fiskfaunan beträffar, har jag 
dock genom talrika förfrågningar hos kunniga personer i olika 
trakter sökt fullständiga mina egna undersökningar. För öfrigt 
meddelas i en af C. L. NYSTRÖM!) utgifven akademisk afhand- 


1) C. L. NystrRÖM, Iakttagelser rörande faunan i Jemtlands vattendrag; akade. 
misk afhandling för filos. gradens erhållande i Upsala. Stockholm 1863. 


104 OLSSON, BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM JEMTLANDS FAUNA. 


ling, som jag först helt nyligen lyckats erhålla till jemförelse, 
i detta ämne flera iakttagelser, gjorda under en resa sommaren 
1861. 

Innan jag går att yttra mig om Jemtlands fiskfauna eller 
redogöra för de under min resa gjorda samlingar, så vidt de 
hittills hunnit granskas och bestämmas, skall jag vid detta till- 
fälle äfven lemna några upplysningar om Jemtlands vertebrat- 
fauna i öfrigt, emedan den hittills synes vara föga känd. Ingen 
särskild afhandling i detta ämne är mig bekant (endast NORD- 
HOLMS arbete »Om Jemtlands djurfänge», hvilket ej varit till- 
gängligt, berör ämnet), men i Prof. NILSSONS »Skandinavisk 
fauna», Lund 1847—60, förekomma några spridda uppgifter äfven 
rörarde Jemtlands ryggradsdjur. Nedanstående förteckning gör 
icke anspråk på att vara fullständig, dertill är den erfarenhet, 
jag vunnit under sommarens resor och min sexåriga vistelse i 
Östersund eller dess närmaste omgifningar ännu alltför otillräcklig. 
Särskildt torde i landskapets vidsträckta fjälltrakter utmed norska. 
gränsen, hvilka jag ej besökt, återstå att upptäcka ett eller annat 
mindre däggdjur (t. ex. någon af de i Lappland funna Lemmus- 
arterna) och i de talrika vattendragen ännu några simfoglar och 
vadare. Likaledes kan man vänta att ytterligare här paträffa 
ätskilliga fogelarter, som tillfälligtvis besöka landskapet. För 
meddelande af vigtiga upplysningar stannar jag 1 förbindelse i 
synnerhet hos Hr Jägmästaren, Lektorn vid Skogsinstitutet L. 
J. HALLGREN och Hr C. A. LUNDHOLM, hvilken senare skjutit. 
och uppstoppat bland annat 53 arter foglar, nu till större delen 
förvarade i Östersunds läroverks museum. Flera lärjungar vid 
läroverket hafva lemnat upplysningar om en del djurs utbred- 
ning inom landskapet. 

Uppställningen och namnen äro nästan utan undantag de i 
NILSSONS fauna förekommande. 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:08. 105 


Däggdjur. 
1. Ordn. Chiroptera. 


Flädermöss, ovisst hvilka arter, förekomma ända upp i de 
nordliga socknarne, såsom Hammerdal, Ström, och i närheten af 
fjällen, t. ex. i Fölinge, Kall och Oviken. I Östersund ser 
man dem temligen ofta fladdra öfver gatorna och vid det när- 
belägna Öne på Frösön hålla många till i ett stall. Vid Aspås 
äro de äfven sedda. Till och med om vintern har man pa flera 
ställen i Jemtland funnit flädermöss, hvilket visar, att atmin- 
stone icke alla arter om vintern flytta till sydligare trakter, 
såsom somliga velat påstå (jfr. NILSSONS fauna, däggdjuren 
sid. 11—12). 

Såsom bevis härpa kan anföras, att vid Dillne i Oviken 
träffades i en hölada förliden vinter, då höet i början af De- 
cember skulle hemköras, flera flädermöss, som skrämda flögo ut 
(Uppgiften af N. DILLNER i Dillne). — I Hammerdal har enligt 
H. WESTERLUND vintertiden anträffats flädermöss i husknutarne 
under brädfodret nära taket. — I ett saghus #; mil från Ströms 
kyrkoby fann J. STRÖMGREN vintertiden mellan två stockar en 
kortörad flädermus, lik Vespert. pipistrellus, och i en fäbod nära 
Östersund har nyligen en flädermus anträffats på hösten, sedan 
snö fallit. 


1. Vespertilio borealis NILSS. förmodas af Prof. NILSSON 
(faunan sid. 10, 29) förekomma i Jemtland i Östersund eller på 
Frösön, der enl. Dr WETTERBERGH en kortörad brungrå fläder- 
mus ej sällan skall visa sig. Ett exemplar af denna art, taget 
på Frösön (Östberget), var jag i tillfälle att för några år sedan 


meddela Lunds zoologiska museum, der det ännu förvaras. 


2. VWVespertilto mystacinus LEISL. Ett exemplar af denna 
art, fångadt på Frösön, meddelade jag 1870 Lunds zoologiska 
museum, ett annat fångades den 4 Sept. 1872 vid Östersunds 
kyrka och ett tredje den 13 sistl. September vid skolhuset. Båda 
dessa förvaras i läroverkets museum spritlagda. Sist nämnda 


106 OLSSON, BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM JEMTLANDS FAUNA. 


individ afviker genom en ovanligt lång underarm, 36 m.m. vid 
en längd från nosspetsen till svansroten af 49 m.m., genom ett 
nästan jemnbredt örlock (5 m.m. långt), blott obetydligt afsmal- 
nande mot den rundade spetsen, och slutligen genom saknaden 
af tvärveck på örat. Genom örlockets form närmar det sig 
Vesp. pipistrellus DAUB., men öronen, som framlagda nå framom 
mungipan och nästan till nosspetsen, ej mindre än frånvaron af 
hudflik utanför -sporrbenet visa, att det väl rättast föres till 


Vesp. mystacinus. 


2. Ordn. Fossores |. Insectivora. 


Mullvaden synes icke förekomma i Jemtland, ty hvad som 
ofta sa benämnes utgöres af sorkar. Deremot förekomma näbb- 
möss temligen allmänt i hela landskapet och ses vintertiden 
springa pa snön. De äro kända under ett eget namn, »Skärrib». 


Att äfven igelkotten förekommer så långt mot norden var oväntadt. 


3. Sorex vulgaris LIN. Ett exemplar, helt nyligen under jul- 
helgen taget vid Ström i nordliga Jemtland, förvaras i Östersunds 
museum. Vid Grimnäs såg jag på föga afstånd en näbbmus, 


som tycktes tillhöra denna art. 


4. Sorex pygmeus PALL. Ett individ af denna art, för- 
liden sommar taget i Åre socken mellan Tännforsen och Åre- 
skutan, förvaras spritlagdt i Östersunds museum. Små näbbmöss, 
troligen tillhörande denna art, skola förekomma i Oviksfjällen. 


Synes icke förut vara bekant såsom jemtländsk. 


5. Sorex fodiens PALL. Förekommer här och der t. ex. 
Oviken, Östersund. Ett exemplar togs den 9 sistl. Oktober på 
en vid Storsjön belägen gård i Östersund och förvaras i läro- 


verkets museum. 


6. Frinaceus europeus LIN. är enligt tillförlitliga uppgifter 
från flera håll under sistliden sommar sedd på två ställen i 
Hammerdal socken (norra Jemtland) vid Grenåsen (på ena stället 


togos taggar). Vidare är ett individ nyligen sedt nära Alsen 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:0 8. 107 


och i skogen mellan Alsen och Mattmar fyra yngre exemplar, 
alla lefvande. Ofvanför Lugnet invid Östersund togs för tre är 
sedan en igelkott och en död sädan är anträffad vid Änge utan- 
för staden. En af dessa senare kan möjligen vara samma 
individ, som rymde från en gård i Östersund, der det hållits 
som husdjur och dit det blifvit fördt från Vestmanland. Enligt 
NILSSONS fauna skall igelkotten en enda gång hafva blifvit sedd 
så nordligt som vid Hede i Herjeådalen. 


3. Ordn. Fer&. 


7." Felis domestica BRISS., allmänt husdjur. 


8. Felis lynz LIN. Temligen allmän och troligen före- 
kommande i hela landskapet. År sedd äfven vid Melen invid 
norska gränsen och i det östliga Jemtland vid Hällesjö. Enligt 
Landshöfdingeembetets sista femärsberättelse utbetaltes under 
åren 1866-70 skottpenningar för 105 i Jemtlands län dödade 
lodjur. Deras allmänna benämning i Jemtland är »Gaupa». Varg- 
loar hafva visat sig äfven i skogen invid Östersund och en lo 
nyligen till och med inträngt i ett fähus på björnmyran, så att 


säga invid stadens portar. 


9. Gulo borealis NILSS. tillhör egentligen fjällen, men före- 
kommer temligen allmänt äfven i Ströms socken. Är skjuten 
så långt österut som i Lith och Stugun. Under åren 1866—70 
betaltes skottpenningar för 46 i länet dödade järfvar. 

Illern synes icke förekomma i dessa trakter. Hos Östersunds 
körsnärer utbjuder man aldrig dess skinn. 


10. Mustela erminea LIN. Temligen allmän i synnerhet 
bland lemlar, t. ex. lemmeläret 1872. 


ll. Mustela vulgaris ERXL. (M. nivalis LIN.). Synes vara 
mera sällsynt men är dock sedd på några ställen, särskildt af 
Jägmästar HALLGREN mellan Svensta och Hjerpeströmmen i 
Undersåker och af Kapten W. BRANDELIUS vid Ytterån i 
Nässkott. 


108 OLSSON, BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM JEMTLANDS FAUNA. 


12. Martes sylvestris GESN. Förekommer här och der, t. ex. 
i Ström, men sällsynt, emedan den flitigt jagas. Skinnet ut- 
bjudes dock ännu årligen i Östersund. 


13. Lutra vulgaris ERXL. Ar ännu temligen allmän i flere 
trakter och förekommer t. ex. i Ströms, Fölinge, Kalls, Ovikens, 
Hackås och Hällesjö socknar. 


14. Meles taxus BoDD. Denna art, hittills icke känd från 
Jemtland, finnes åtminstone i dess sydliga del. Den är neml. 
enligt Jägmästare HALLGREN skjuten vid Rätan och enligt Po- 
stiljon BERGSTRAND, likaledes en erfaren jägare, vid Myssjö. 
Ytterligare några exemplar torde vara skjutna i Jemtland, emedan 
skinnet af detta djur emellanåt visas (t. ex. stadens körsnärer). 


Östersunds museum eger tva skinn, troligen äfven från Jemtland. 


15. Ursus arctos Lin. År i många trakter af Jemtland 
nog allmän, mest som det synes i närheten af fjällen, såsom i 
Ströms, Kalls, Hallens och Ovikens socknar, men den har äfven 
visat sig i Kyrkås och vid Odensala, båda i Östersunds när- 
maste grannskap. För fem år sedan skötos flera björnar vid 
Håsjö i östligaste delen af Jemtland. En ännu lefvande jägare, 
boende i Öjaren i Ströms socken och nu mer än 80 år gammal, 
skall ha skjutit mer än 50 björnar. Åren 1866—70 erlades 
skottpenningar för ej mindre än 169 inom länet dödade björnar. 

16. Canis lupus LIN. Vargen är numera i det hela ganska 
sällsynt, men uppträder ett eller annat år i större antal. I Kalls 
fjällbygder synes han dock årligen hålla till. För tre år sedan 
visade han sig på Storsjön och vid Sunne; vid Östersund dock 
knappast sedd sedan 1860. Förr visade han sig vintertiden all- 
mänt vid staden och har till och med blifvit skjuten nära torget 
på stadens storgata från ett fönster. Under åren 1866—70 er- 
lades skottpenningar för endast 34 vargar skjutna i Jemtlands 
län, halfva antalet året 1867. 

17. Canis familiaris LIN. Hundar hållas mycket allmänt, 
hufvudsakligen emedan deras skinn lemna ett dyrbart och för- 


träffligt pelsverk. Utom lapphunden och en eller annan jagthund 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:o 3. 109 


från sydligare trakter ser man i Jemtland så godt som uteslu- 
tande ett slag af hundar, som temligen mycket påminna om 
vargar. De äro af medelmåttig storlek, ofvan grå med svarta 
stickelhår, under ljusare, håren långa, raka, äfven på svansen, 
öronen uppstående. De synas tillhöra den form, som benämnes 


björnhundar. 


18. Canis vulpes LIN. Allmän. Under 1866—70 utbetaltes 
i länet skottpenningar för 1812 räfvar, deri äfven fjällräfvar 
inberäknade. 

Af varieteterna träffas Korsräfven ej så -sällan; den är 
skjuten vid Slandrom midt emot Östersund, vid Kärgärde i 
Hackås, vid Hallen, Sundsjö, Ström o. s. v. Nyligen såg jag 
korsräfskinn från Ström utbjudas till salu. . Svart räf skjutes 
äfven då och då, och skinn deraf hafva blifvit utbjudna åt såväl 
körsnärer som jägmästare. En sådan räf lär vara skjuten i 
Sunne. Helt nyligen (i Januari) såg jag torgfördt i Östersund 
ett skinn, som närmast liknade denna varietet: det var svart 
med silfverhvita hårspetsar på bakryggen och sidorna, men gula 
(ockrafärgade) dylika på främre delen af ryggen. Öfver bogarne 
syntes intet svart streck. Blå räfvar omtalas också, men då 
jag ej sett dem, kan jag ej afgöra, om de höra till denna eller 
följande art. De uppgifvas vara blå med svarta hårspetsar. 
Af Silfverräf, utmärkt genom hvita härspetsar på länden och 
nedåt sidorna, har jag sett några skinn utbjudas i Östersund. 


19. Canis lagopus LIN. Allmän på fjällen men har ej 
blifvit sedd i skogstrakter, der fjäll ej finnas i närheten. En 
Mörkbrun fjällräf, skjuten i Jemtland, omtalas i NILSSONS fauna. 


4. Ordn. Glires. 


20. Mus decumanus PALL. har först i senare tider hunnit 
till Jemtland men torde snart der utbreda sig vidare. I nord- 
vestra Ångermanland har den nu hunnit något ofvan Ramsele, 
så att den är endast två mil från Jemtlandsgränsen vid Ströms 
socken. I Medelpad har den hunnit till Torp men icke beträdt 


110 oLsson, BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM JEMTLANDS FAUNA. 


den angränsande Hällesjö socken i Jemtland; den har till och 
med blifvit sedd vid Vestana gästgifvaregard i Borgsjö socken 
men icke i grannsocknen Bräcke i Jemtland. Den enda väg, 
utefter hvilken den hunnit intränga i Jemtland, är den, som leder 
från Sollefteå till Ragunda, ty i Forss är den nu inhemsk. Dit 
hade den kommit redan före 1867. Åfven i har den 
tillfälligtvis blifvit sedd. 
Svarta råttan är ingenstädes sedd. 


21. Mus sylvaticus L., vanliga sorten, finnes icke blott 
i och omkring Östersund utan ända upp i fjällen, såsom i 
Oviksfjällen, vid Melens tullstation och vid Kall, der den gräf- 
ver sig hål under tufvorna. En större varietet från Jemtland 
är afbildad i MEVES »Atlas öfver Skand. Däggdjur» Tab. 
XIV. och en dermed närmast jemförlig fångades den 10 sist- 
lidne December i en råttfälla midt inne i Östersund. Detta in- 
divid mätte från nosspetsen till svansroten 115 m.m., svansen 
likaledes 115 m.m., räcker alltså till nosspetsen, men då änd- 
håren medräknas, mäter svansen 116—117 m.m.; hufvudet 36 
m.m.; öronens längd efter midtryggen 14 m.m., bredd 133 m.m.; 
de räcka framlagda en ögondiameter framom ögat; från nos- 
spetsen till ögat 14,5 m.m., från ögat till örat 6 m.m.; ögats längd- 
diameter 5 m.m.; morrhären intill 42 m.m.; färgen den vanliga, 
med skarp färggräns på sidorna. Exemplaret, som spritlagdt 
förvaras i Östersunds museum, utmärker sig alltså icke blott 
genom sin storlek, utan äfven genom sina ovanligt långa öron 
och sin långa svans. Motsvarande mått på den vanliga formen 


uppgifvas i NILSSONS fauna sid. 346. 


22. Mus musculus LIN. Allmän. Alla de exemplar, jag 
sett, hafva varit ofvan mörkgrå under blekgrå. Af formen B) 
i NILSSONS fauna har intet exemplar förekommit, deremot är 
den helt hvita varieteten ej sällsynt i Oviken. 


23. Lemmus amphibius LIN. Denna arts utbredning är 
mig ännu obekant, men den torde ej vara särdeles sällsynt, ty 
på flera ställen, t. ex. Frösön, har jag hört omtalas svarta, 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:08. 111 


kortsvansade sorkar, som utan tvifvel höra till denna art. Jag 
har sett två exemplar, tagna vid Östersund. 


24. Lemmus agrestis LIN. Det är väl hufvudsakligen denna 
art, som är bekant under benämningarne »mullvad» och »mull- 
sork», emedan den gräfver sig gångar på ängarne. Sådana gån- 
gar och mullhögar träffas temligen allmänt, t. ex. vid Östersund, 


Oviken, men djuret sjelft har jag i Jemtland ännu icke sett. 


25. Lemmus norvegicus WORM. Finnes årligen på Oviks- 
fjällen (och säkerligen äfven på gränsfjällen mot Norge) men ut- 
vandrar vissa år i utomordentlig mängd. Senast skedde detta 
sommaren 1872, då »Lemellernas» antal i Jemtland uppgick till 
millioner. I flera af de vestra socknarne, der de uppträdde tal- 
rikast, gjorde de stor skada, förtärande både gräset och den 
växande säden, på somliga ställen i grund. De infunno sig också 
stundom i höladorna, der de förtärde eller orenade det inbergade 
höet. Det är icke heller otroligt. hvad man påstod, att den 
»lemmelfeber», som på vissa orter var allmän, orsakades af den 
mängd döda lemlar, som förpestade luften och vattnet. I Juli 
hade förtruppen hunnit till trakten af Östersund, der lemlarne 
om dagarne men i synnerhet aftnarne allmänt visade sig de båda 
följande månaderna; till och med på stadens gator och gårdar 
voro de denna tid ingalunda sällsynta. Om dagen höll sig fler- 
talet gömdt i lingontufvor, vid trädrötter, gärdesgårdar, diken 
0. S. v. Massor af dem blefvo ett byte för förföljande rofdjur 
eller drunknade vid sina försök att simma öfver äfven större 
sjöar (man såg dem stundom langt ute på Storsjön, men isyn- 
nerhet vid sunden, t. ex. Rödösundet, simmade de till tusental 
nattetid), ett stort antal ihjälbetos af hundar eller dödades af 
menniskor och funnos liggande vid vägar och stigar; några fort- 
satte förmodligen vandringen österut, ehuru jag icke derom kän- 
ner något närmare, återstoden gräfde sig ned och tillbragte vin- 
tern i sina djupa gångar. 

På det s. k. Minnesgärdet, en ängsmark som tillhör Öster- 
sund, voro deras gångar mycket talrika och jag lyckades der 


112 OLSSON, BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM JÄMTLANDS FAUNA. 


den 30 November och följande dag, sedan marken redan var 
härdt frusen, utgräfva flera individer. Endast en lemmel fans 
i hvarje gang, i somliga kunde dock ingen upptäckas. Utan- 
för öppningen lago högar af spillning efter dem, och djupt 
trampade stigar pa marken ledde fran hvarje öppning ät flera 
håll, vanligen till tre eller fyra angränsande öppningar; några 
ledde under snön, hvaraf marken fläcktals var betäckt. På en 
närbelägen ragaker höllo somliga till, och de lemlar, som under- 
söktes, hade vid denna tid, liksom under sommaren, magen fyld 
med mycket finmalet gräs, 1 cardiadelen af en liflig och vacker 
grön färg, i pyloridelen deremot brunt. Den särdeles skarpa 
gränsen mellan de båda färgerna sammanföll med den hvita, 
upphöjda list, som finnes på insidan af magsäcken. 

Vid närmare undersökning af lemlarnes underjordiska gångar 
befans det, att öppningen ledde till en fotsdjup, lodrät brunn, 
som i bottnen vanligen innehöll vatten, emedan marken var sid- 
ländt. Från denna lodräta gång utgick något ofvanför dess 
botten en sidogång, vanligen som det tycktes snedt nedåt. Denna 
sidogang, som egde en rätt ansenlig längd, hyste djuret, liggande 
innerst i gången på ett underlag af torrt hö (så var åtminstone 
fallet vid några af de undersökta gångarne). Något närings- 
förråd syntes deremot icke i gångarne. Sedan lemlarne på detta 
sätt tillbragt vintern, skola de på våren, då snön smält, plötsligt 
dö; säkert är, att ingen enda fjäll-lemmel visade sig 1 trakten 


följande året. 


26. Lemmus schisticolor LILJEB. Förekommer enligt WE- 
GELIN i Jemtlands fjälltrakter (NILSSONS fauna I, sid. 384). 


27. Sciurus vulgaris LIN. Temligen allmän. Ett exemplar, 
som sköts vid Östersund den 2 Oktober, hade redan börjat an- 
taga den gråblå vinterdrägten; det är neml. vid svansroten i det 
närmaste helt gråblått och på kroppen skimrar den graa bottnen 
igenom. De bakre tre fjerdedelarne af svansen hafva deremot 
den vanliga rödbruna färgen, dock märkes på svanstofsen ett 


mörkt, nästan svart tvärband, och framom detta en mörk fläck. 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:0 3. 113 


Äfven svanshären äro, dock med undantag af de yttersta, vid 
roten grå och detta mera ju närmare svansroten de ligga, sa att 
färgförändringen på svansen tydligen fortgar framifrån bakåt. 
28. Castor fiber LIN. Möjligen lefver ännu en eller annan 
bäfver inom Jemtlands gränser men lika möjligt är det ock, att 
detta djur här blifvit helt och hållet utrotadt. Fordom har bäfvern 
varit allmän i flera trakter af Jemtland och ännu åren 1830—31 
funnos enligt Prof. NILSSON (faunan sid. 417) ordentliga bäfver- 
kolonier i Åre och Kalls socknar. På många ställen finnas ännu 
qvarlefvor af deras boningar, stundom flera i närheten af hvar- 
andra i aflägsna obygder. Bäfverhus finnas sålunda i Ströms 
socken och i Borgvattnets kapellförsamling, båda i norra delen 
af landskapet, i norra delen af Liths socken, i de ödsliga sko- 
garne mellan Stugun och Nyhems kapell i östliga delen af Jemt- 
land, i Kalls socken vestligast i landskapet samt i Bergs, Hackås 
och Hallens socknar, som gränsa intill Storsjön. I Hallens socken 
vid Dalsjön, nära fjället Drommen, der några bäfverhus ännu 
finnas, sköts enligt uppgift den sista bäfvern 1843. I Undersåker 
‘och Åre är den nu ej känd att förekomma, icke heller i Kall, 
der dock Jägmästare HALLGREN för 15 ar sedan fatt ett bäfver- 
cranium. Hos Östersunds körsnärer utbjudas aldrig bäfverskinn 
till salu. Öfverraskande var det derföre, då jag i början af 
förlidet år fick höra, att bäfver sommaren 1873 blifvit dödad 
i en fjälltrakt, som tillhör Hallens socken och ligger i närheten 
af den ofvan nämnda Dalsjön. Den hade anträffats vid den a, 
som rinner genom Läkardalen, af en Jemtlands fältjägare och 
en dräng, hvilka båda kommit till denna trakt för att söka efter 
några hästar. Djuret var för jägarne obekant, men den beskrif- 
ning deraf, som den ene af dem, fältjägaren, meddelat min sages- 
man, P. FORSGREN, som är lärjunge vid Östersunds läroverk 
och tillika volontär vid Jemtlands fältjägarecorps, visade tydligt, 
att det varit en bäfver; ensamt svansens utseende är tillräckligt 
betecknande. Vid mitt besök i Hallen erhöll jag inga vidare 
upplysningar i denna sak. Man synes vara förbehållsam af fruk- 


tan att möjligen blifva pliktfäld för den dödade bäfvern. Jag 
Öfvers. af K. Vet. Akad. Förh. Årg. 33. N:o 3. 8 


114 OLSSON, BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM JEMTLANDS FAUNA. 


har dock ingen anledning att betvifla tillförlitligheten af den 
meddelade uppgiften, att bäfver sommaren 1873 blifvit skjuten pa 
ofvan anförda ställe. Ett senare meddelande härom af annan 
person synes bekräfta underrättelsen. Djuret förmodades hafva 
kommit dit från Norge, hvilket dock ej är troligt. 

För någon tid sedan erhöll jag uppgift om ytterligare en 
bäfver, som på senare tider blifvit skjuten i Jemtland. För fem 
ar sedan (alltså ar 1870) skulle nemligen enligt uppgift af en 
lärjunge vid Östersunds läroverk, J. STRÖMGREN från Ström, 
en bäfver hafva blifvit skjuten vid Svaninge, en by 1 Frost- 
vikens socken 6 till 7 mil nordvest om Ströms kyrka och 
ungefär lika långt från Frostvikens. Jag har sökt skaffa 
mig närmare underrättelser härom men ännu ej erhållit sådana. 
Emellertid har jag dock helt nyligen talat vid tvänne personer 
från Ströms socken, hvilka hade sig väl bekant, att bäfver 
blifvit fångad vid Svaninge; den ene af dem hade till och med 
sett bäfvergällen efter en bäfver, som den gamle björnjägaren 
ZACHRIS i Öjaren der gillrat, men det skulle hafva varit för 
ungefär femton år sedan som denna bäfver der blifvit dödad. 

29. Lepus canescens NILSS. och Lepus borealis NILSS., 
hvilka numera sammanföras såsom racer af en och samma art, 
Lepus variabilis PALL., förekomma båda i Jemtland, den senare 
merendels allmänt. Sydharen torde deremot vara sällsynt; ett 
exemplar deraf från trakten af Storsjön har blifvit meddeladt 
Prof. SUNDEVALL (NILSSONS fauna s. 433), för öfrigt känner 
jag intet om dess förekomst så långt upp åt norden. 

Svarta eller mycket mörka harar äro skjutna vid Rätan och 
på flera andra ställen enligt uppgifter af Jägm. HALLGREN och 
Kapten J. G. LILJESKÖLD. 

30. Lepus cuniculus LIN. Hälles tam på flera ställen så- 
som ı Lith, Åhs, Offerdal och fordom äfven i Östersund. Trifves 
godt och håller på att förvilda sig i Offerdal. 

31. Cavia cobaya MARCGR. Hålles som husdjur på några 
ställen i Östersund samt i Odensala af Brunflo socken. Vinter- 
tiden hållas de gemenligen i stallet. 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:o 3. 115 


5. Ordn. Pachydermata. 


32. Sus scrofa L. Tama svinet är allmänt ända upp i 


den nordligaste socknen, Frostviken. 


33. Equus caballus L. likaledes. — Åsnan hålles deremot 
icke som husdjur 1 Jemtland. 


6. Ordn. Ruminantia. 
34. Cervus alces LIN. Förekommer ännu i de flesta trakter 
af landskapet såsom i Ström, Hammerdal, Alsen, Undersåker, 
Hällesjö m. fl. socknar. 


35. Cervus tarandus Lin. Vildrenar finnas vid Sylarne 
enligt Jägmästare HALLGREN; äfven vid Hundshögen bland Oviks- 
fjällen har man sett spar af dem. Tama renar hålla endast 
lapparne, hvilka sommartiden vistas på fjällen utmed hela norska 
gränsen, alltså i Frostvikens, Hotagens, Offerdalls, Kalls, Åre 
och Undersåkers socknar. 

36—38. Capra hircus L., Ovis aries L. och Bos taurus 
L. äro allmänna husdjur i hela landskapet. Oxar förekomma 
mycket sparsamt, emedan nästan endast hästen användes som 
dragare. Korna, som tillhöra den s. k. fjällracen, äro mycket 
ofta hornlösa. I de vestra och sydvestra socknarne, som ega 
fjällbeten, föres boskapen om sommaren till lägre fjälltrakter, 
der egarne hafva sina fäbodar; äfven langt österut finnas dock 
en del fäbodar. Vintertiden eldas mangenstädes stallen och till 
boskapsfoder begagnas då i Jemtland, liksom förhållandet är i 
Herjeadalen enligt Prof. NILSSON, ej sällan hästspillning. 


Foglar. 


= 


Anm. För korthetens skull utmärkes genom en efter artnamnet, att 


jag af i fråga varande art sett jemtländska exemplar, och med ett +, att arten 
funnits häckande i Jemtland (i närheten af Östersund, då annat ej nämnes). 


1. Ordn. Accipitres. 
1. Falco gyrfaleo L. & Ninss. 1. Häckar i Ström och är äfven 
sedd vid Östersund m. fl. st. (Jägm. HALLGREN m. f.). 


ber 


16. 


17% 


on 


116 OLSSON, BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM JEMTLANDS FAUNA. 


En falkhufva, använd vid falkjagt, har Östersunds museum 
erhällit fran Oviken. 

Falco subbuteo Lin. Vid Stugun (HALLGREN). Ett annat 
exemplar, utan tvifvel från Jemtland eller Medelpad, skänk- 
tes 1864 till Östersunds museum. 

Falco lithofalco GMEL.}. Häckar vid Tysjöarne i Åhs (0. 
M. RÖDEN), från hvilket ställe jag sett ägg, som full- 
komligt öfverensstämma med beskrifningen af äggen hos 
denna art. 

Astur palumbarius LIN. ”. Allmän. Ett exemplar fångades 
vintern 1873 i en salubod midt inne i Östersund. 

Astur nisus LIN. "Tf. 

Aquila chrysaötos LIN. ". Sällsynt. Qvittsle etc. 

Aquila albicilla Lın.}. Häckar i Hallen (BEHM). 
Pandion haliaétos LIN. Förmodligen tillhöra de klor, man 
på somliga ställen (t. ex. Ström, Lockne) funnit i stora 
gäddor, denna art. 

Milvus regalis BRISS. Sedd vid Sunne och på ett par andra 
ställen. 

Buteo vulgaris RAJI”. 

Buteo lagopus BRÖNN. I fjällen. 

Strix nyctea LIN. ”. Ej sällsynt. Följer lemlarne. Flera 
exemplar insända till museum. 

Strizv funerea LATH. Allmän bland lemlarne (HALLGREN). 
Striz passerina LIN. Under året 1844 förekom denna uggla 
i trakten af Östersund (NILSSONS fauna sid. 109). År 
1866 erhöll Östersunds museum ett exemplar, troligen från 
Herjeådalen. 

Strie bubo LIN. ”. Ej sällsynt. Dels skjuten, dels sedd vid 
Ström, Fölinge, Stugun, Refsund, Berg m. fl. st. 

Strix lapponica SPARRM.*. Uppgifves af MEscH för Jemt- 
land. Ett hufvud af denna art förvaras i Östersunds museum. 
Striz liturata THUNB.*. Skjuten i Jemtland enligt v. SETH. 
Ett jemtländskt exemplar förvaras i Östersunds museum 
sedan 1863. 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:0o8. 117 


18. 


1% 


21. 


Strie aluco Lin.*}. Ej sällsynt t. ex. Krokom i Rödön, 
Refsund, Märdsjön i Stugun. 

Strix tengmalmi GMEL.*. Två jemtländska exemplar för- 
varas i Östersunds museum sedan 1863 och 1864. Nyligen 
sedd vid Stugun. 


2. Ordn. Sylvicol&. 


Picus martius Liın.*. Temligen allmän, åtminstone vid 

Östersund. 

Picus canus GMEL.}. Temligen sällsynt. Häckar vid Östersund. 
Anm. Picus viridis LIN. förekommer troligen äfven i 

trakten, dock kan jag ännu ej angifva den såsom jemtländsk, 

lika litet som Picus major LIN., då jag ej sett dem skjutna. 

Picus minor LIN. *. s 

Picus tridactylus TIN.7. År nästan den allmännaste arten 

i slägtet. 

Iymz torquilla Lin. }. Tyckes just icke vara sällsynt. Häckar 

vid Gräfsäsen, hvarifrån jag sett göktyteägg; träffad äfven 

vid Östersund, Brunflo, Lith. 


SL 


Cuculus canorus LIN.*f. Dess ägg funna i ärlebon. 
Corvus corax LIN. ”. Rätt sällsynt; blott enstaka exemplar 
sedda vid Östersund (t. ex. den 25 sistl. Nov. och den 28 
Jan.), Oviken, Ström. 

Corvus cormiz Lin.*f. Flyttar bort under kalla vintrar. 
Corvus frugilegus LIN.*. En större flock råkor visade sig 
vid Tomte i Rödön den 14 Nov. 1875 (thermom. — 14° C.); 
en af dem, som sköts och insändes till Östersunds museum, 
hade magen fyld af korn. Den 17 Nov. visade sig ett par 
dussin i Östersund, likasä den 13 December (thermom. — 17° 
C.). Den 11 Dec. sköts en råka i Ähs. Denna hade i magen 
en mängd bitar af äggskal samt en del korn. Råkan till- 
griper alltså, liksom korpen och kråkan, äfven fogelägg. 
Ännu under första veckan af Januari 1876 visade sig en 
flock råkor i Marby vester om Storsjön och en sådan blef 


der skjuten, ett ganska anmärkningsvärdt fall, då råkan 


29. 


118 OLSSON, BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM JEMTLANDS FAUNA. 


annars är flyttfogel. Väderleken var under senare hälften 
af Oktober ovanligt kall, sa att sjöfarten pa vestra delen 
af Storsjön stängdes af 4 a 5 tums is redan den 28 Okto- 
ber; sedan var det blidare, dock islades Storsjön fullständigt 
omkring den 23 November och var före månadens slut kör- 
bar. Under första veckan af Januari var kölden rätt ihal- 
lande och thermometern visade da i Östersund intill — 33° 
C. Om också väderleken sedan dess varit vida blidare än 
vanligt, synes man dock icke vara berättigad att påstå, det 
en ovanligt blid väderlek varit orsaken till rakornas före- 
komst i Jemtland under senhösten och vintern. Enligt upp- 
gift i tidningen »Dalarne» syntes en flock råkor ännu den 
8 Januari — alltså samtidigt med de sist omtalade rå- 
korna — under bitter köld (thermom. hade visat — 39” C.) 
vid Särna i nordligaste delen af Dalarne. 

Den sista råka, jag under vintern erhöll, var skjuten 
den 3 Februari vid Berg. 

Anmärkningsvärd är vidare denna arts förekomst så 
långt at norden och det icke i enstaka individ utan hela 
flockar. Hösten 1870 såg jag en råka, som en Postiljon 
BERGSTRAND skjutit i Medelpad. 

Corvus monedula LIN. Sedd på flera ställen såsom Rödön, 
Frösö kungsgård, Oviken, Hara i Sunne socken o. s. v. 
Har äfven stundom hållits inom hus i Östersund. 

Pica caudata LIN. ”t. Mycket ymnig. 

Garrulus glandarius TIN. ". Finnes så nordligt som vid 
Ström (64° n. br.), liksom vid Lith och Östersund. 
Garrulus infaustus Lin.*}. Allmän. Väl bekant under 
namnet »rödtjuxa». 

Sturnus vulgaris Lin. *f. 

Bombyeilla garrula Lin.*t. Infinner sig om vintern tidtals 
i Östersund. Finnes dock äfven om sommaren i landskapet 
och måste således antagas häcka här. Sålunda en gång 
sedd vid Hjerpen i Undersåker af Jägm. HALLGREN. Afven 


i Herjeadalen uppgifves sidensvansen häcka. 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:o 3. 119 


35. 
36. 


37. 
38. 
39. 


40. 
41. 
42. 


43. 
44. 


Caprimulgus europeus LIN. Vid Oviken. 

Cypselus apus ILLIG.*. Ej sällsynt vid Östersund, Åhs etc. 
Ett exemplar, som undersöktes, hade ätit skalbaggar. 
Hirundo rustica LIN. "ft. Temligen allmän. 

Hirundo urbica TiN. "Tf. Allmän. 

Hirundo riparia LIN.T. Temligen allmän i hela landskapet, 
såsom i Kalls, Ströms, Refsunds, Hackås m. fl. socknar. 
Muscicapa grisola LIN. Tf. Skall vara allmännare än följande. 
Muscicapa atricapilla TIN. "t. Båda arterna vid Östersund. 
Lanius excubitor LIN. Sällsynt; savidt mig är bekant, en- 
dast sedd vid Rätan 1 sydligaste Jemtland af Jägmästare 
HALLGREN. 

Saxicola oenanthe LIN. ”t. Allmän. 

Saxicola rubetra LIN. "Tf. Temligen sällsynt, men häckar 
vid Östersund; ett exemplar meddelades Östersunds mu- 
seum redan 1864. 

Sylvia atricapilla LATH. Tf. Ägs, som uppgeifvas tillhöra 
denna art, har jag sett. — Af detta slägte finnas här sannolikt 
flera arter. 

Lusciola rubecula LIN. Jemtländsk enligt SUNDEVALL. 
Lusciola pheenicurus LIN. "tft. Häckar inne i Östersund. 
Ficedula trochilus LATH.f. Temligen allmän. Häckar vid 
Hallen och pa Frösön. 

Turdus viscworus LIN. "ft. 

Turdus varius PALL. & SUNDEV. Enligt NILSSONS fauna 
är ett exemplar år 1837 dödadt i Jemtland. 

Turdus musicus Lin.*}t. Temligen allmän. 

Turdus iliacus LiN.*t. Likasa. 

Turdus pelaris LIN. "tf. Allmän. 

Turdus torquatus Lin. *. 

Turdus merula LIN. "ft. Synes vara mera sällsynt än före- 
gående; dock äro flera exemplar deraf meddelade. 

Cinelus aquaticus BECHST.*. Ej sällsynt. Vid Östersund, 


Semsan i Ahs etc. 


120 OLSSON, BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM JEMTLANDS FAUNA. 


57. 


58. 


Motacilla alba Lin.*}. Allmän. Visade sig i Östersund, 
varen 1872, redan den 17 April. 

Motacilla flava Lin.*}. Temligen allmän t. ex. Frösön, Ähs, 
Oviken, Oviksfjällen, Refsund. 

Anthus pratensis BECHST. *1. 

Anthus arboreus BECHST. 7. 

Accentor modularis Koch. *. 

Parus major LIN. ”t. Ej sa allmän. 

Parus cristatus LIN. +. Mindre allmän. 

Parus borealis DE SELYS "ft. Allmän. Kallas »teta». 
Regulus cristatus WILLUGB.*. Ej sällsynt. 

Alauda arvensis LIN. ”t. Ej så ymnig som i södra Sverige. 
Alauda alpestris LIN. Skjuten vid Kall af Jägm. HALLGREN. 
Emberiza eitrinella LiN. "tft. Ej sällsynt. 

Emberiza hortulana Lin.*}. Flera exemplar, skjutna i 
Jemtland, meddelade Östersunds museum. 

Eimberiza scheniclus LIN. "tf. 

Emberiza lapponica Lin. *. 

Emberiza nivalis LIN.*. 

Fringilla linaria Lin.*t. Allmän. Kallas ofta »rödnackan. 
Fringilla spinus LIN. "ft. 

Fringilla ccelebs Lin. }. 

Fringilla montifringilla Lin.*t. Allmän. 

Fringilla chloris Lin.*. Ett exemplar, taget i Östersund, 
dissekerades den 23 sistl. Augusti. 

Fringilla canaria Lin.*. Halles stundom i bur liksom 
Fringilla carduelis Lin. 

Fringilla domestica LIN. "tf. Allmän. 

Pyrrhula vulgaris TEMM. "tf. Allmän, mest synlig vintertiden. 
Corythus enucleator Cuv.*. Ej sällsynt; ses här både om 
sommaren och i början af vintern; fans ännu i början af 
Januari 1876 i trädgårdarne i Östersund men led synbar- 
ligen af kölden. Kallas »Dumsnut». 

Lowia pityopsittacus BECHST. f. 


Lowia curvirostra LIN.*f. 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:0 3. 121 


34. 


8. 


36. 


90. 
91. 


92. 


93. 


94. 


Columba palumbus TIN. ”t. Allmän. Går norrut atmin- 
stone till Fölinge. 

Columba oenas LATH. ”t. Mera sällsynt. Häckar vid Lugn- 
vik nära Östersund. 

Columba livia Brıss.*. Haälles tam på flera ställen. 


3. Ordn. Galline. 
Gallus domesticus BRISS. "ft. Husdjur. 
Meleagris gallopavo LIN. Har stundom hållits som husdjur, 
förekommer dock icke nu i Jemtland. 
Perdix cinerea LATH. ”T. År i trakten af Storsjön icke så 
sparsam. I somras såg jag flera flockar rapphöns på Norderön, 
men den finnes också vid Alsen, Rörön nära Marby, Vällviken 
och Oviken samt vid Odensala och Lugnvik i närheten af 
Östersund. Förekommer äfven vid Öfsjö i Refsunds socken. 
Tetrao bonasia Lin.*t. Allmän. 
Tetrao urogallus LIN. ”t. Somliga ar mycket allmän, andra 
ar sällsynt. — En albinosform af tjäderhöna från trakten 
af Åreskutan insände jag för nagra ar sedan till zoologiska 
riksmuseum. 
Tetrao tetrie Lin.*t. Liksom tjädern än mer, än mindre 
allmän. 
Tetrao urogalloides NıLss. (T. urogallo-tetrix COLLETT) *. 
Två rackelhanar äro insända till Östersunds museum åren 
1866 och 1867. Denna hybrid synes icke vara mycket säll- 
synt; riporren är deremot ingenstädes sedd, så vidt jag 
kunnat utröna. 
Lagopus subalpina NILss.*}. Häckar på Frösön, i Oviken 
ete. och går österut åtminstone till Ragunda och Sundsjö. 
En dalripa hölls en längre tid som husdjur i Dillne i Oviken. 
Hon fångades vid en fäbod och blef snart så tam, att hon, 
da man ropade pa henne, kom och satte sig på handen. 
Hon fick vistas ute i det fria men kom slutligen bort under 
en snöstorm. 


Lagopus alpina NILSS. "tf. Häckar i fjällen. 


122 OLSSON, BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM JEMTLANDS FAUNA. 


296. 


97. 


98. 


99. 
100. 
101. 
102. 

4103: 


104. 


106. 
107. 
108. 


109. 


4. Ordn. Gralle. 


Charadrius hiaticula Lin. En Charadrius med brun- 
spräcklig rygg och svart bröst är skjuten i Marby vid 
vestra stranden af Storsjön. Det torde hafva varit an- 
tingen denna art eller Charadrius minor MEY. 
Charadrius morinellus TIN. 7. I Oviksfjällen, vid Drom- 
men etc., äfven på Frösön, der ett exemplar sköts 1863 
och meddelades Östersunds museum. 

Charadrius apricarius LIN.*}. Oviksfjällen etc. men endast 
vartiden. Häckar i dessa trakter. Kallas »akerhöns». 
Grus einerea BECHST. ”t. Icke sällsynt. 

Numenius pheopus Lin.*. Temligen allmän. 

Totanus glottis Lin.*. Likaså. 

Totanus calidris Lin. *. 

Totanus glareola LIN. Icke ännu sedd af mig men upp- 
gifves förekomma i alla landskap af det mellersta och 
öfra Sverige. 

Machetes pugnaxw Cuv.*. På flera ställen t. ex. vid 
Rörösjön i Oviken och vid Fölinge. Pa sistnämnda ställe 
funnen häckande. 

Tringa. Af detta slägte, som i Jemtland ofta kallas 
»Strandlo», finnas talrika individer vid Storsjöns vestra 
stränder, men jag kan för närvarande ej uppeifva, hvilka 
arter de tillhöra. 

Scolopax rusticola Lin.*}. Ej sällsynt. 

Scolopax major GMEL. Både dubbel och enkel becka- 
Scolopax gallinago Lin. | sin uppeifvas förekomma i 
mängd vid Melen och vid tjärnarne i Kalls socken, äfven- 
som vid Oviksfjällen, Langfjället, Alsen. Enkla becka- 
sinen häckar vid Lillsjön nära Odensala 1 Brunflo socken. 
Scolopax gallinula Lıin.*. Vid Hallen, der den ej anses 
vara ovanlig. Ett vid Damån den 21 Juli skjutet indi- 


vid var jag i tillfälle att undersöka i somras. 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:o 8. 123 


110. 


111. 


? 112. 


113. 


114. 


115. 


116. 


117. 


118. 
119. 


120. 


Gallinula crew LATH.*. Ett par ängknarrar uppehöllo 
sig förliden sommar vid Stafre och Ammer i Refsunds 
socken, en af dem blef skjuten och insänd till Östersund. 
Denna fogel var ej förut hörd i trakten men har visat 


sig äfven i Oviken och i Ragunda. 


- 


5. Ordn. Natatores. 

Sterna aretica TEM.*. Förekommer ymnigt vid Storsjön. 
Jag har undersökt två på olika tider vid Östersund skjutna 
individ, som afgjordt tillhöra denna art. Möjligen före- 
kommer dock äfven Sterna hirundo i dess sällskap. | 
Larus canus LIN. Om denna arts förekomst i Jemtland 
är jag ännu osäker. Den uppgifves förekomma vid Näkten 
och Storsjön; Jägm. HALLGREN säger sig dock aldrig ha 
sett den i Jemtland. 

Larus argentatus BRÜN.*. Jag har dissekerat ett full- 
växt individ, scm den 22 Mars 1875 sköts på Storsjöns 
is. Ett annat insändes till Östersunds museum 1867. 
Larus leucopterus FABER. Ett exemplar från Jemtland 
skall enligt NILSSONS fauna förvaras i Gefle museum. 
Larus marinus Lin.*. Hösten 1870 sköts nära Öster- 
sund vid Odensala ett individ, som insändes till Öster- 
sunds museum. 

Larus fuscus LIN.*. Synes icke vara sällsynt. Skjuten 
af LUNDHOLM, HALLGREN och andra. 

Lestris pomarina TEM.*. Ett individ af denna art sköts 
1869 vid Bergsviken (södra ändan af Storsjön) af Jägm. 
A. NYBERG. Det förvaras i Östersunds museum. Arten 
är förut ej funnen inne i landet. 

Lestris Buffonii BoiE. Förekommer enligt NILSSONS 
fauna på Åreskutan. 

Cygnus musicus BECHST. Förekommer sommartiden mindre 
allmänt vid Storsjön t. ex. vid Oviken, Hallen, Rörösjön. 
Anser cinereus MEY. Vild vid Melen nära norska gränsen. 


Tama gäsen* är sällsynt, hålles dock i Oviken någon gang. 


124 OLSSON, BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM JEMTLANDS FAUNA. 


134. 
135. 


Anser segetum GMEL.f. Häckar i vestra Jemtland enligt 
Jägm. HALLGREN. 
Anser albifrons BECHST. I Kalls socken (HALLGREN). 
Anser minutus NAUM. Skjuten vid Kyrkås enligt Jägm. 
HALLGREN. 
Anas boschas LIN. ”t. Ej sällsynt. Hålles äfven tam här 
och der t. ex. i Refsund, fordom i Östersund. 
Anas penelope LIN. Tf. Allmän. 
Anas crecca Lin.*t. Allmän i fjälltrakterna. Kallas 
»lortand». 
Fuligula eristata STEPH.f. Här och der. 
Fuligula fusca LiN.*. Ej sällsynt. 

En helt hvit dykand, troligen tillhörande denna art, är 
skjuten vid Frösö kungsgard af B. FESTIN. 
Fuligula nigra LIN. +. Häckar vid sjön Lithen (HALLGREN). 
Fuligula Clangula TIN. "tf. Häckar i Ovikens och Hallens 
socknar. Stundom utsättas holkar för denna and. 
Fuligula glacialis TIN. ". Vid Jufveln i Kall, stundom på 
Storsjön. 
Mergus merganser LIN. ”t. Vid Storsjön ete. Smäskraken 
är deremot ej bekant, åtminstone ej i Storsjötrakten. 
Podiceps cornutus LATH. (P. arcticus Borr)”. Vaplan i 
Nässkott, Oviken. Skjuten äfven af LUNDHOLM. 
Colymbus arcticus LIN. ”T. 
Colymbus septentrionalis Lin. Båda arterna temligen all- 
männa t. ex. på Storsjön. 

Kräldjur och Groddjur. 
1. Ordn. Saurii. 

Lacerta vivipara Jaca.*. Någorlunda allmän och troligen 


spridd öfver hela landskapet. Man träffar den oftast vid 
höbergningen. Den finnes vid Ostersund, Brunflo, Näfver- 


sjön, Alsen, Hallen, Kall, i hvilken sist nämnde socken den 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:08. 125 


ännu är allmän. Afven en grön varietet förekommer t. ex. 
vid Östersund. 

Anguis fragilis LIN. har jag ej hört omtalas såsom 
funnen 1 Jemtland; den är dock enligt mig meddelad upp- 
sift funnen i Medelpad i Holms socken, hvilken gränsar 
intill Hällesjö i Jemtland. I sist nämnde socken är den ej 
bekant. 


2. Ordn. Ophidii. 


Coluber natrie LIN. förekommer i Medelpad, hvarifrån 
exemplar meddelats Ostersunds museum, men i Jemtland 


är dess förekomst osäker. Ett exemplar meddeladt 1864 var 


nd 


möjligen fangadt i Jemtland och på flera ställen äro »ormar» 


sedda, hvilka möjligen till någon del höra till denna art. 
Vipera berus LIN. ”. Finnes här och der, 1 det hela spar- 
samt. Jag har sett exemplar från Rödön och Ragunda. 
Ormar skola äfven förekomma 1 Oviken, Berg, Hammerdal, 
Hällesjö, Refsund. Pa sist nämnda ställe blef en qvinna 
biten i ena benet, som deraf straxt svullnade. Åfven i 
Frostvikens socken vid Thorsfjärden (64° 20’ n. br.) skall 
finnas ormar. De utbjudas stundom till salu åt apotheken 


atminstone i Medelpad. 


3. Ordn. Batrachii. 


Rana temporaria LIN.” är i Jemtland vida sparsammare 
än 1 Skåne. De smärre och blekare individen kallas »fro- 
sker», de större »grodor», larverna heta »paddor». — Den 
verkliga paddan, Bufo vulgaris LAUR., synes ej förekomma 
i Jemtland. 

Af Triton cristatus LAUR. förvaras i Östersunds mu- 
seum ett litet individ bland exemplar ar Lacerta vivipara 
från Östersund. Om dess fyndort finnes ingen uppgift. 
Triton punctatus Cuv.*. Förekommer här och der, atmin- 
stone i det sydligare Jemtland. I Östersunds museum för- 


varas flera exemplar från Stranäset 1 Stugu socken, men en 


126 OLSSON, BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM JEMTLANDS FAUNA. 


vattenödla (dock ovisst om denna art) förekommer äfven i 
Ragunda, Näs och Hallens socknar, vid Krokom i Rödön 
samt vid Ytterån och Vaplan nära norra stranden af Stor- 
sjön. Den är pa somliga ställen känd under namnet »träd- 
rännare». Jag har hört en trovärdig person berätta, att han 
som barn under metning i en tjärn i Näs socken fått upp 
en »fisk», som skyndsamt begaf sig upp i ett närstående 
träd. Det har tydligen varit en vattenödla och dylika hän- 
delser ha måhända gifvit anledning till namnet trädrännare. 
I Ragunda kallas vattenödlan »skrattaborre». Hon synes 
icke förut vara funnen så nordligt; i NILSSONS fauna upp- 
gifves hon blott för södra Sverige. 


Fiskar. 


Oaktadt de mycket talrika sjöarne och vattendragen i Jemt- 
land är fisket der af underordnad betydelse. Vigtigast äro lax- 
fiskarne, för det lägre landet siken och dernäst harren, för det 
högre och fjälltrakterna rödingen och laxöringen. Ingenstädes, 
om icke möjligen vid Krokom, bedrifves dock fisket såsom ett 
näringsfång utan endast tidtals och såsom en bisyssla, hvilket 
stundom i förening med ogynsam väderlek gjorde, att jag icke 
alltid kunde vid sådana kortare besök, som göras under en resa, 
erhålla tillräckligt och lämpligt material för mina undersöknin- 
gar; i allmänhet var dock materialet någorlunda tillfredsställande. 
Någon kännedom om Jemtlands fiskar och deras parasiter hade 
jag dessutom redan vunnit genom tidigare undersökningar i 
Ostersund och vid ett besök vid sjön Näckten i södra Jemtland. 

Innan en artförteckning öfver Jemtlands fiskar meddelas, 
torde det, i synnerhet för undvikandet af annars nödvändiga 
upprepanden, vara behöfligt att nämna några ord om landskapets 
flod- och sjösystem. 

Jemtlands vattendrag tillhöra tre flodområden nemligen Ånger- 


manelfvens, Indalselfvens och Ljungans; blott sydligaste hörnet, 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:0 3. 127 


nemligen södra delen af Rätans socken, afbördar sitt vatten till 
Ljusnan. 

Ljungan rinner i Herjeadalen genom Storsjö kapellförsam- 
ling och i Jemtland genom landskapets sydvestligaste del, neml. 
Bergs med Åsarne, Klöfsjö och Rätans socknar. Ingen af de hit 
hörande sjöarne är mera betydande, de vigtigaste inom Jemtland 
belägna äro Klöfsjön, Halen, Nåsteln och Rätansjön. 

Ljungans vigtigaste biflod Gimän upptager en stor del af 
det sydliga Jemtlands vattendrag, nemligen i det närmaste alla 
de, som tillhöra Bodsjö, Lockne, Sundsjö, Refsunds med Nyhem, 
Bräcke, Häsjö och Hällesjö socknar. Den upptager eller genom- 
flyter en mängd sjöar af hvilka, utom flera med socknarne lik- 
nämnda, märkas Idsjön och Holmsjön, den senare dock till större 
delen belägen inom Medelpad. 

Till Ångermanelfvens flodomrade höra nästan alla vattnen 
i de tre nordligaste socknarne: Frostviken, Alanäsets kapell- 
församling och Ström. De vigtigaste vattnen äro den 14 mil 
långa Ströms Vattudal samt Flåsjön. 

Jemtlands hufvudflod, Indalselfven, kan anses börja med 
Äre- eller Undersäkerselfven i närheten af riksgränsen vid Skal- 
stugan och utgöra gränsen mellan norra ach södra hälfterna af 
landskapet. Den rinner genom landskapets centrala bäcken 
Storsjön och ett par smärre sjöar såsom Lithen, Ockesjön och 
Gesunden. Från norr upptager denna elf 1) Hjerpeströmmen, 
som, utmynnande i Lithen, är aflopp för sjöarne i Kalls socken 
sasom Anjan och de stora, sammanhängande sjöarne Torrön, 
Jufveln och Kallsjön; 2) Ytterån, som, utmynnande i Storsjön, 
är aflopp för Alsen och genom Faxelfven äfven för Nälden och 
smasjöarne kring Offerdal; 3) Längän, aflopp för fjällsjöarne i 
Offerdal och den ansenliga Landösjön, Näfversjön m. fl.; 4) 
Härkan från Hotagens, Fölinge och Häggenås socknar; 5) Am- 
merän från Hammerdal och Borgvattnets kapellförsamling. Bland 
bifloderna från söder märkas Enaelfven i Åre, Valan i Unders- 
aker och Daman i Hallen, alla tre fjällströmmar, den först- 


nämnde genomflytande den ansenliga Annsjön. Vidare den lilla 


128 OLSSON, BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM JEMTLANDS FAUNA. 


Billstaan, genom hvilken den ansenliga sjön Näckten utmynnar i 
Storsjön. 

1. Perca jluviatilis LIN. Förekommer i de festa sjöar 
både större och mindre, med undantag af dem, som ligga i fjäl- 
lens grannskap. I Gimäns och Ljungans flodområden på många 
ställen” (nedre Bodsjön, Refsunden m. fl.), åtminstone upp till 
Hålen, der den ännu är ymnig; troligen går aborren ännu något 
högre upp, men den omtalades ej från sjöarne kring Grucken i 
Herjeadalen, ehuru sik och harr der förekomma. I Storsjön är 
han ej synnerligen allmän, talrikare i angränsande småsjöar, t. 
ex. Svartsjöarne i Marieby, Rörösjön och Backsjöarne i Berg, 
Ramsjön i Marby, Lillsjön i Hallen. Vesterut går han till Myr- 
an och Damän, hvarifrån jag undersökt exemplar, men saknas 
numera, som det uppgafs, i Lithen liksom i den delen af Jemt- 
land, som ligger vester om denna sjö. I hela Kalls socken sak- 
nas han utom (enligt NYSTRÖM) i Nästtjärnarne, hvilka ligga 
öfverst i Ytteråns flodområde. Han finnes i Alsen, Nälden, 
Mussjön, Näfversjön, Bysjön vid Böhle och Bredbysjön, de fem 
sist nämnde belägna i Offerdal, men är ej känd att förekomma 
i Landösjön, ännu mindre i de högre belägna sjöarne i socknen. 
I en liten tjärn vid Vester Berg i Offerdal har han funnits 
men under en vinter för mer än tjugu år sedan dött ut. I Fö- 
lingesjön och i Hammerdals sjöar finnes han; likaledes i Ströms 
Vattudal, men går der ej norr om Bagaedet. Der han är ymnig 
såsom i Näfversjön och Bredbysjön, metas han; i Storsjön tages 
han på långref. 

2. Acerina vulgaris Cuv. Ar icke känd att förekomma i 
de trakter, jag besökt. Visserligen uppgafs för mig af en per- 
son i Stafre, att gers skulle finnas i Refsunden, men detta be- 
rodde säkert på ett misstag, emedan en der boende person, som 
under tio år väl lärt sig känna denna sjös fiskarter och för 
hvilken gersen var väl bekant från det sydligare Sverige, be- 
stämdt förnekade dess förekomst i denna trakt. I Hällesjö är 
den ej känd. För NYSTRÖM uppgafs det, att gersen skulle finnas 
i Ragunda och Hammerdal. Enligt underrättelser, jag fått från 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:0 9. 129 


Ragunda, finnes den der i Ammerån ej sällsynt. Beskrifningen 
passar. 

3. Cottus poecilopus HECK. Kallas »stengers», »lakegers», 
»lakatrubb». Denna simpart är ej sällsynt vid stränderna af 
Storsjön på steniga ställen, såsom vid Norderön, Dillne, Hallen, 
Krokom, Östersund, och fångas der antingen med- blotta hän- 
derna eller på ref med mask till agn. Samma fisk finnes äfven 
i fera andra sjöar, som ej ligga alltför högt, nemligen Lithen, 
Alsen, Nälden, Näfversjön, Fölingesjön och nedre delen af Ströms 
vattudal. Att den äfven tillhör Ljungans flodområde visas af 
dess förekomst i Holmsjön vid Medelpadsgränsen. På andra 
ställen känner jag ej, att den förekommer. Att den saknas i 


en mängd småsjöar torde bero af bottnens beskaffenhet. 


24. Gasterosteus aculeatus Lin. har jag ännu ej lyckats 
erhålla i Jemtland, men, enligt hvad mig meddelats, skall den 
förekomma i Storsjön och i en bäck på Frösön vid Mjelle och 
kallas »taggblindsill». Den beskrifves så, att den ej kan föras 
till följande art. 


5. Gasterosteus pungitius LIN. har jag funnit endast i Stor- 
sjön; i Refsundssjön sades den förekomma men vara sällsynt. 
Enligt NYSTRÖM skall spiggen äfven finnas i Ströms vattudal. 
Romstinna honor, stundom med rommen hängande utanpå krop- 
pen, togos i Storsjön den 3 Juli. | 


6. Cyprinus carassius LIN. b) gibelio BL. är icke inhemsk 
i Jemtland, utan ursprungligen införd från Norge. För flera år 
sedan infördes nemligen rudan af numera aflidne Löjtnanten 
SPARRMANN till Hallen i Undersåker, derifrån 1855 till en tjärn 
vid Vester Berg i Offerdal, hvilken var fisktom, sedan aborrarne 
en vinter dött ut. I denna tjärn, som har djup dybotten, 
trifvas rudorna väl, men stora individ äro svåra att erhålla, 
emedan de hålla sig på djupet och båt saknas; jag erhöll 
endast yngre exemplar. Från Berg har rudan blifvit förd till 
en tjärn> vid Öster Ulfsäs i Offerdal och derifrån till Vester 


Kälen i Rödön. Hon finnes äfven vid Sillje i Rödön och vid 
Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 33. N:o 3. 9 


130 OLSSON, BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM JEMTLANDS FAUNA. 


Kjösta i Alsen, säkerligen äfven der planterad för att användas 


till agn. 


Om Leueiscus grislagine ART. tillhör Jemtlands fauna, är 
ännu ovisst. För NYSTRÖM uppgafs, att en fisk, som kalla- 
des »stäm», förekom i Ragunda. Samma namn har jag hört till- 
delas en fisk i Hammerdal, hvilken der ej skall vara sällsynt 


och bestämdt skild från iden. 


7. Leuciscus idus LIN. förekommer i några sjöar i den 
östligare och lägre liggande delen af landskapet, vestligast i 
Näfversjön, der jag dock lika litet som på andra ställen under 
sommaren lyckades erhålla exemplar deraf. I Näfversjön hade 
man förliden sommar erhållit endast tre idar, deremot fångas 
iden i mängd under dess lektid på våren, då han går upp i en 
bäck. Någon gång får man honom äfven sommartiden på nät 
eller metspö. Inom Indalselfvens område träffas iden vidare i 
Lith (särskildt i sjön Mon på gränsen mellan Lith och Kyrkas 
socknar) och Hammerdal samt i Ismundsjön vid gränsen mellan 
Kyrkas och Sundsjö socknar; inom Ångermanelfvens i Russ- 
fjärden, som utgör södra ändan af Ströms vattudal, samt i 
Flåsjön, på sistnämnda ställe af mycket betydande storlek; inom 
Gimans vattensystem i nedre Bodsjön vid Mälgäsnoret, i Fly- 
tjärn och Längtjärn vid Grimnäs samt i Holmsjön 1 Hällesjö 
socken, sades deremot numera saknas i Grötingen och Idsjön; 
i Refsundssjön fås iden någon gang. I Bodsjön är idens lektid 
tre dagar. Då fangas deraf ej obetydligt; under sommaren kan 
man deremot endast varma solskensdagar under metning med 


mask till agn erhålla honom och da blott smärre individ. 


8. Leueiscus rutilus LIN. Mörten är allmännare än iden 
och går längre mot vester men finnes icke i de högre belägna 
sjöarne. Dess vestra gräns sammanfaller nästan med aborrens. 
Mörten är sällsynt i flera af de stora sjöarna såsom Storsjön, 
Näckten, södra delen af Refsunden, Alsen, Nälden, hvilket torde 
bero af strändernas beskaffenhet. Den mört, som finnes i Stor- 


sjön, påstås ha kommit från en liten uttappad tjärn vid Väll- 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:o 0. 13] 


viken i Sunne. Mörten går i Ljungan åtminstone till Halen, 
der han är temligen ymnig; är vidare ymnig i nedre Bodsjön, i 
Flytjärn och Längtjärn vid Grimnäs samt i en tjärn vid vägen 
derifrån till Stugun. På sist nämnda ställe uppnår han aldrig 
större längd än 24 å 3 tum, kanhända af brist på föda. I In- 
dalselfvens flodområde träffas mörten — utom i ofvan uppräk- 
nade sjöar — i en tjärn vid Billstaan i Hackås, i Rörösjön och 
Backsjöarne i Berg, i Myran i Ovikens, i Ramsjön 1 Marby och 
i Lillsjön i Hallens socknar, 1 trakten af Mattmar, i en tjärn 
vid Alsensjön, i Mussjön, Näfversjön och Bysjön vid Offerdals 
Böhle, på sist nämnda ställe dock planterad, i Fölingesjön (sällan) 
samt i Hammerdalssjön. I Ströms vattudal går han enligt NY- 
STRÖM upp till Bagaedet. — Märkligt är, att Jägm. A. NYBERG, 
enligt hvad han meddelat mig, i några sjöar på riksgränsen vid 
Rogen, som har sitt utlopp i Fämundsjön, funnit en mängd af 
mört. 


9. Leueiscus phoxinus LIN. är allmännare än mörten och 
går äfven något högre upp mot fjällen än denne. Han träffas 
i de flesta af landskapets bäckar, floder och sjöar med undan- 
tag af de högre fjällvattnen och en del småsjöar. Allmänna 
benämningen är »blindsill». Han finnes i Halen och bäckarne 
i dess grannskap, 1 Storsjön och dess omgifningar, 1 Lithen och 
Undersåkerselfven, Kallsjön (men ej i Anjan), Hällsjön i Offer- 
dal, i ån som rinner från Näfversjön, i Fölingesjön, 1 Ströms 
vattudal, 1 Giman vid Stafre 0. s. v. 


10. Abramis alburnus LIN. förekommer endast i östligaste 
delen af landskapet. Jag fann den ymnig i Flytjärn och Lang- 
tjärn nära Grimnäs gästgifvaregård i Refsund. Den skall äfven 
finnas i Holmsjön och flera åar i Hällesjö socken samt, enligt 
hvad för NYSTRÖM blifvit uppgifvet, i Ragunda. 


11. Esox luctus LIN. har ungefär samma utbredning som 
aborren, gar dock i Ströms vattudal ända upp till Gäddedet, 
då aborren deremot ej öfverstiger Bagaedet. Afven i Offerdal 


och Undersåker gar gäddan något högre än aborren; ty den 


132 OLSSON, BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM JEMTLANDS FAUNA. 


förra finnes i Landösjön, Lithen och Undersäkerselfven, på hvilka 
ställen den senare saknas. Efter Ljungan går gäddan åtmin- 
stone till Halen, der förliden sommar fångades en gädda, som 
vägde 20 skalpund, efter Giman till Bodsjön och Refsunden. 
Inom Indalselfvens område finnes hon, sa vidt höjden öfver haf- 
vet det tillåter, i alla större sjöar och flera af de smärre, såsom 
Näckten, Storsjön, Svartsjöarne, Rörösjön, Backsjöarne, Ramsjön, 
Lillsjön, Qvittsleströmmen, Lithen, Alsen, Nälden, Kriken och 
högre upp ända till Nästtjärnarne i Kall, Näfversjön, Bredby- 
sjön, Landösjön, Fölingesjön, Hotagen, Hammerdalssjön. Det är 
kanske en stor gädda, som gifvit anledning till talet om den 
stora sjöormen i Storsjön. Han skall för 10—12 ar sedan ha 
blifvit sedd flera gånger, då vädret var lugnt och vackert, vid 
Andersön, Norderön och Hackås. En gång simmade han under 
en bat och man sköt på honom vid Källmarssundet. För öfrigt 
beskrifves han på vanligt sätt, säges ha man, resa upp hufvudet 


som en häst och simma i bugter. 


12. Salmo salar LIN. går efter Ljungan ej längre än till 
Nordanedesjön och Johannisfors i Medelpad; efter Indalselfven 
till Hammarsforsen 1 Ragunda, efter Ångermanelfven till Ströms 
vattudal, hvarest han dock är temligen sällsynt; tre mil nedan- 
för Ströms kyrka är han deremot ej ovanlig. Laxen är under 
de senare åren odlad vid Storsjön. Att försöket icke varit utan 
framgång tyckes visa sig deraf, att året 1874 en lax fån- 
gades i Vallsundet vid Frösön, förliden sommar en på 43 & i 
Qvittsleströmmen af Kapten G. LILJESKÖLD och samma som- 
mar af en annan person likaledes en i Stamsjön. Möjligt är 
dock, att någon af dem tillhört den form af laxöring, som blifvit 


kallad Salmo lacustris LIN. 


13. Salmo eriox COLLETT!) (Salmo eriox, trutta, fario 
LIN.). Hit räknas alla i Jemtland förekommande former af 
»öring» och »stenbit», emedan flera af de i NILSSONS fauna upp- 


tagna arterna (Salmo eriox, trutta, ferox, fario, troligen äfven 


!) RoBERT CoLLETtTt, Norges Fiske, Christiania 1875, sid. 157. 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:0 3. 133 


S. lacustris och Ocla) ej lata begränsa sig utan sammanflyta med 
hvarandra, sasom sedermera blifvit visadt och äfven den ärade 
författaren sjelf synes medgifva. Smärre individ hafva alltid 
de för Salmo fario angifna kännetecken, åtminstone den klufna 
‚stjerten, och det är dessa, som egentligen få namn af »stenbit». 
En sådan form är äfven »fjällöringen» eller »småöringen» (Salmo 
punetatus CUV.), hvilken förekommer i de egentliga fjällvattnen, 
vanligen i sällskap med Salmo alpinus. I några de större sjö- 
arne, t. ex. Storsjön, Refsunden, förekomma två eller flera slag 
af öring, skilda genom storlek, kroppsform eller färg, dock med 
öfvergångsformer. En helt svart öring skall finnas i en tjärn 
vid Fölingesjön. Öringen förekommer allmänt 1 de högt liggande 
vattnen, i de lägre sjöarne är han mindre allmän, särskildt sak- 
nas han der i en mängd småsjöar, som endast hysa aborr, mört. 
gädda, lake och dylikt. Vid några forsar och vattufall, t. ex. 
vid Åsarnes forsen i Ljungan, vid Mörsill och Qvittsle vester 
om Storsjön, fås storöring temligen ymnigt. Fjällvattnens öring 
är alltid mycket fet. Sådan öring finnes i mängd jemte följande 
art i Grucken och kringliggande sjöar, i Hallens, Undersåkers 
och Åre fjällsjöar och elfvar, i en del sjöar i Kall socken, i 
Oldsjöarne och högre upp liggande sjöar i Offerdal samt angrän- 
sande sjöar i Hotagen, i Qvarnbergsvattnet och norr om detta 
belägna vatten i Frostviken. Såsom exempel på sjöar, hvilka 
sakna öring, kunna anföras tjärnarne vid Grimnäs, Svartsjöarne, 
Rörösjön, Backsjöarne, Ramsjön, tjärnar vid Alsen, Mussjön, 
Kriken, Hällsjön, Nästtjärnarne, Bysjön vid Böhle, Näfversjön 
(en enda öring är der tagen), Ennsjön. I Hålen, Lillsjön, Näl- 
den och Bredbysjön är han sällsynt men i så högt belägna sjöar 
som Lithen, Kallsjön, Landösjön och Fölingesjön redan allmän- 
nare och för fisket af vigt. Äfven i Hammerdalssjön och Vattu- 
dalen fås öring. 

Salmo ocla NILSS. lär också finnas i Jemtland. Åtminstone 
fiskas det vid Forss 1 Indalselfven årligen en art, som kallas 
»börting». Fiskarena på platsen påstå, att den aldrig träffas 


med rom och anse den för en bastard af lax och öring. Samma 


134 OLSSON, BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM JEMTLANDS FAUNA. 


asigt skall vara gällande i Ångermanland pa ställen, der denna 
form fiskas. Något exemplar af börting har jag ej sett. 

14. Salmo alpinus LIN. är för fjälltrakterna den vigtigaste 
fisksorten och synes der förekomma i större mängd än öringen. 
Om han gar öfver björkregionen, kan jag dock ej säga. I det 
lägre landet träffas han blott i nagra större sjöar, der han då 
håller sig ute på djupet (utom vid lektiden). Han är allmänt 
bekant under namnet »rör». Den som förekommer i fjällsjöarne, 
OG I Ånnsjön och Bodsjön i Åre, i Grucken, i Oidsjöarne 
etc., är smaväxt (vägande + till 4 ®) och undertill cinnoberröd; 
den, som förekommer i Näckten, är deremot vida större och 
undertill hvit, i Storsjön är han likaledes undertill hvit, större 
(mtl 6 te i Brunfloviken) eller mindre men fas icke 
i någon mängd, oftast dock vid Åsön utanför Rödösundet. I 
Anjan skall rören uppnå en vigt af 4 &. I Näckten är ett 
ej så obetydligt rörfiske under och närmast efter lektiden, som 
der inträffar i oktober. Går man från Storsjön mot vester, 
träffar man icke rören förr än i Hottösjön och i Kallsjön; i 
Lithen är han planterad men jag hörde honom ej omtalas så- 
som nyligen fiskad derstädes. I Ytterans vattendrag saknas 
han, utom i Nälden, der han dock är sällsynt. I Langans 
floddal träffas han ej förr än i Landösjön, der han sparsamt 
förekommer, mera i Rännen, och i Oldsjöarne blir han allmän. 
I Harkans floddal träffas han först i Ockersjön norr om Fölinge. 
I Hammerdalssjön saknas han, men finnes i Ströms vattudal, 
Flasjön, några sjöar i norra Ångermanland (hvarifran jag sett 
honom torgförd till Östersund) och högre upp. Man skiljer i 
Vattudalen mellan flera slag af rör; i Fläsjön fas stor rör af 
atminstone 6 &:s vigt. — Från Ljusnans öfversta del i Tännäs 
(Herjeadalen) har jag sett en mycket smaväxt, under cinnober- 
färgad rör torgförd till Östersund. I Ljungan går han ej ned 
till Hålen men måhända till Klöfsjö, dock skall han ej vara 
tagen i Skålan, som ligger ej langt derifran, i Åsarne. 

I östra Jemtland skulle man ej vänta att träffa denna fisk, 


men i Stafre hörde jag, att han skulle finnas i en mycket högt 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:o 3. 135 


liggande sjö i södra delen af Bräcke socken i närheten af Hem- 
sjön (som på WESTRELLS karta öfver Jemtlands län uppgifves 
ligga 1335 fot öfver hafvet) invid Medelpadsgränsen, och seder- 
mera har det för mig uppgifvits, att han finnes älven vid Storas- 
tjärnarne i Hällesjö socken. 

15. Thymallus vulgaris NILSS. eger i det lägre landet en 
lika stor utbredning som siken och sträffas vanligen i samma 
vatten som denne; dock finnas äfven der somliga vatten, som 
hysa harr men ingen sik, t. ex. Myrån i Oviken, Lillsjön i Hallen, 
Näfversjön, Bysjön vid Böhle, Bredbysjön. I fjälltrakterna gar 
harren högre upp än siken, men icke så högt som lake, öring 
eller röding. Efter Ljusnan går harren högt upp 1 Tännäs; jag 
har nyligen på torget i Östersund sett stora exemplar på öfver 
hufvud 3 och 33 skålpund, fangade i sjön Vattnan nära gränsen 
till Dalarne och Norge. Vid Grucken i Herjeådalen och sjöarne 
i dess grannskap finnas både harr, sik, öring och rör. I Oviks- 
fjällen, savidt de ligga inom Jemtland, skall man endast i en 
sjö, Dörrsjön vid Drommen, träffa harr, men han finnes i Myr- 
an och Damån; likaså uppgifves harren förekomma i en af fjäll- 
sjöarne i Åre; i Undersakerselfven är han allmän. I Kallsjön, 
Jufveln och Torrön finnes han, men icke i Anjan eller sma- 
sjöarne i dess grannskap. I Offerdal gar harren atminstone till 
Hällsjön och Landösjön, möjligen något högre, och förekommer 
vidare i Hotagen och i Ströms vattudal till Gäddedet. Harren 
leker något tidigare än siken stimmar, vanligen i slutet af Maj. 

16. Coregonus oxyrhynchus 8) marena NILSS. (Corego- 
nus lavaretus LIN.). Siken är den allmännaste och jemte 
harren den mest värderade fiskarten i de lägre vattnen; i de 
högre saknas han liksom naturligtvis äfven i en del småsjöar 
och gölar i det lägre landet (jfr. ofvan vid harren). All den 
sik, jag sett i Jemtland, hänför jag till denna eller följande art. 
I allmänhet har siken de karakterer, som uppgifvas för Corego- 
nus oxyrhynchus £) marena (BL.) Nıuss. (= Salmo lavaretus 
ILIN.), men i nagra de större sjöarne, särskildt i Storsjön, före- 


kommer deraf åtminstone två varieteter; den ena benämnd »blå- 


136 OLSSON, BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM JEMTLANDS FAUNA. 


sik» är liten, smal och mager med något längre nos, den andra 

kallad »fetsik», »bottensik», »storsik» är fetare, mörkare och 

uppnår en betydligare storlek. De båda formernas lektid i Stor- 

sjön är äfven något olika. Vid Norderön stimma de båda i 

början af Juni men leka vid Isön på stenig botten, den ene i 

Oktober, den andre kring den 10 November. Blåsikens lektid 

varar blott en vecka. Vid Dillne, som ligger sydligare, erhålles 

blåsik endast om våren vid stimtiden, annars bottensik. I Ref- 
sunden är vintertiden fångad bottensik, som vägt 16 skålpund. 

Så stora sikar fås dock näppeligen numera hvarken der eller 

annorstädes i landskapet. 

NYSTRÖM uppgifver (l. eit. sid. 17), att den i Refsunden 
förekommande siken är Coregonus Nilssonii VALENC., och menar, 
att Storsjöns blåsik äfven hör hit. Detta måste jag dock be- 
strida. Jag har just nu, sedan jag erhållit NYSTRÖMS afhand- 
ling, ytterligare granskat Refsundssiken, nemligen sex den 20 
December i Refsundssjön fångade exemplar, och skall här anföra 
de för artbestämningen vigtigaste kännetecknen hos dem. 
Längden hos alla exemplaren nästan lika, ungef. 260 m.m. räk- 

nad till stjertfenans spets. 

Hufvudet innehålles 53 gånger i kroppslängden; dess längd min- 
dre än kroppshöjden. 

Pra nosspetsen till förlockets bakbrädd är afståndet något kor- 
tare än från ögonhälans frambrädd till gällockets bakbrädd. 

Näsborrarne ligga midt emellan nosspetsen och ögat. 

Mellankäksbenen äro icke längre framstående än nosknölarne 
men väl lika långt; de nå dock stundom ej så långt fram 
som dessa. 

Nosens bredd är 63 m.m., dess höjd, då munnen hålles tillsluten, 
53 till 54 m.m.; nosen är alltså visst icke dubbelt så bred 
som hög. 

Bukfenans vidhängsle är hos alla långt och spetsigt. 

Bukfenans stralar 11, dock hos ett exemplar 12. 

Bröstfenans stralar 15—17, hos flertalet 16. 

Sidoliniens fjäll 93, 93, 96, 97, 100. 


ÖFVRRSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:08. 137 


Alla liknade hvarandra i det yttre och voro tagna tillsam- 
mans. Man finner här en ytterligare bekräftelse pa artens in- 
dividuela föränderlighet 1 flera hänseenden, hvarigenom artbe- 
gränsningen inom detta slägte blifver särdeles svår. Att Ref- 
sundssiken icke tillhör Coregonus Nilssonii tror jag mig dock 
på grund af det anförda kunna påstå; den öfverensstämmer der- 
emot i det väsentliga, såsom fallet varit med all den Jemtlands- ! 
sik, jag närmare granskat, med beskrifningen af Knubbsiken 
(Coreg. oxyrhynchus £) marena) i NILSSONS fauna, från hvil- 
ken sik dock Coregonus lavaretus NILSS. ej synes mig till arten 
skild. Bukfenstrålarne äro hos de ofvan omtalade exemplaren 
i allmänhet 11 och nosknölarne hos flera lika långt framstående 
som käkarne, hvilka båda karakterer äro bland de vigtigaste 
för Coregonus lavaretus NILSS., men på grund af de betydliga 
individuela olikheterna äfven i dessa afseenden hos sikar, hvilka 
fångas tillsammans och efter allt utseende höra till samma art, 
synes derpå ej böra läggas stor vigt. — En form, som fått 
namnet Coregonus megalops och omtalas från Jemtland, är mig 
ännu obekant. : 

En egendomlig afart af sik »med rödt kött och bättre i 
smaken än den vanliga siken» omtalas från ett ställe i Jemtland, 
som jag dock ej ännu varit i tillfälle att besöka. Den före- 
kommer i en liten sjö, som tillhör Dödre i Hackäs socken, men 
som sjön är belägen invid Bodsjö sockens gräns, plägar endast 
en person i Bodsjö Kilen fiska der. 

Åfven siken går efter Ljusnan ända upp i Tännäs, hvari- 
från jag sett den torgförd till Östersund. Efter Ljungan gar 
han atminstone något ofvanför Grucken och fångades äfven i 
Hålen allmänt. I Gimådalen synes han finnas öfver allt och den 
sik som fås derifran, t. ex. från Refsunden, Sundsjö, Locknesjö, 
är mycket eftersökt, emedan han anses icke hysa parasiter i 
köttet, såsom deremot gerna är fallet med blåsiken i Storsjön 
och äfven med siklöjan på flera trakter. Siken går icke upp 
till sjöarne i de nordliga Oviksfjällen, vesterut går han till Lithen 


och upp i Undersakerselfven men icke upp i Kallsjön. Inom 


138 OLSSON, BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM JEMTLANDS FAUNA. 


z 


Ytterans vattensystem träffer man honom i Alsen, Nälden och 
Hällsjön; inom Langans upp till Landösjön, dock saknas han 
alldeles i Näfversjön och de vatten, som dit inmynna, ehuru 
harren der förekommer. I Fölingesjön (der harren saknas) och 
i Hammerdalssjön är siken allmän och han förekommer äfven i 
Russfjärden (södra delen af Ströms vattudal) samt i Flasjön. 
Enligt NYSTRÖM skall siken hafva kommit till Vattudalen från 


några kringliggande smasjöar, i hvilka han blifvit planterad. 


17.. Coregonus albula Lin. förekommer inom Indalselfvens 
flodomrade i en del lägre liggande sjöar. Siklöjan har ett mera 
inskränkt område än föregående art men fas alltid i mängd, der 
hon förekommer. Jag har undersökt talrika individ från Näckten 
och från Lillsjön i Hallen, alla väl öfverensstämmande med be- 
skrifningen af nämnde art i NILSSONS fauna. Jemtländska be- 
nämningen på denna fisk är dels »smärling» dels »siklöja» och 
i Ragunda »rabboxen». En och annan vill dock göra skillnad 
mellan de båda först nämnda namnen och menar, att siklöjan 
är mindre och bredare med större hufvud än smärlingen, art hvil- 
ken senare fyra gå på ett skålpund. 

De sjöar, der siklöjan mig veterligen förekommer, äro Näck- 
ten (der manga tusenden siklöjor fangades under min-dervaro i 
början af Augusti), södra delen af Storsjön utanför Dillne och 
Hackås, mera sällan vid Norderön, Lillsjön 1 Hallen, Alsen, Näl- 
den, Fölingesjön, Ottsjön i Fölinge, Gaxsjön i Hammerdal samt 
Öjarn och Finnvattnet i Ströms socken, de fyra sist nämnde 
hörande till Ammeräns flodomräde. Afven från Ragunda om- 
talas denna art under namnet rabboxen. Inom Ängermanelfvens 
omrade vetes siklöjan ej förekomma och inom Ljungans blott i 
Locknesjön. I sistnämnda sjö fangas stundom i djupa halor en 
fisk som kallas »sill»: och som möjligtvis också är siklöja. Man 


fangar siklöja dels med not, dels med nät. 


18. Lota vulgaris CUV. är den fiskart, som i Jemtland näst 
rör och öring går längst upp i fjällen, dock synes han der ej 
vara synnerligen ymnig. Han finnes i Jemtlands alla tre flod- 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:08. 139 


omraden, och det temligen allmänt, men saknas dock i en mängd 
smäsjöar.. I Ströms vattudal går han tili Gäddedet i Frostviken 
och finnes enligt NYSTRÖM äfven i smavattnen norr och-nordost 
om Vattudalen, men icke i de stora sjöarne Qvarnbergsvattnet, 
Jormsjön, Blasjön m. fl., hvilka lära hysa endast rör och öring. 
Laken finnes äfven i de vatten, som ligga i södra delen af Frost- 
viken och i Hotagen, samt går vesterut icke blott till Torrön 
och Kallsjön utan ända upp i Anjan, som icke hyser andra fiskar 
än lake, öring och rör. Gränsen för lakens utbredning i Are, 
Undersåker och Oviksfjällen är jag ej i stand att angifva; jag 
har blott helt allmänna uppgifter om lakens förekomst i dessa 
trakter. Efter Ljusnan gar han ända upp mot dess ursprung i 
Tännäs, hvarifrån jag sett lake torgförd till Östersund. Han 
fangas på langref med mask till agn. 

Såsom något mindre vanligt torde det förtjena nämnas, att 
man förliden sommar och höst tvänne gånger fått lake i en pump 
på en vid Storsjön belägen gård i Östersund, ena sangen ett 
rätt stort individ, som blott med svårighet kunde framdragas. 
Laken hade gått in i sugröret, som från pumpen leder till sjön, 
och sedan vid pumpningen mast medfölja. 

19. Murcna anguilla Lin. Det heter i NILSSONS fauna, 
att alen är ömtålig för köld, men att detta dock icke gäller i 
någon högre grad synes framga deraf, att han i Jemtland, derest 
andra hinder ej möta, gar ungefär lika högt på fjällen som laken. 
"I Indalselfven nedanför Hammarsforsen i Ragunda är alen ej 
sällsynt, en och annan är äfven tagen i Ragunda ofvanför forsen 
och till och med i Mardsjö i Stugun, hvilket ställe ligger vid en 
biflod till Ammerån. Det uppgifves också, att alen atminstone 
förr förekommit i Hotagen vid Alviken, hvilket är ett ganska 
märkligt förhållande, då detta ställe ligger langt från alens kända 
område och i öfre delen af Härkans floddal. Det kan svårligen 
antagas, att han kunnat tränga sig fram genom alla de svara 
forsarne och vattenfallen i Indalselfven nedanför Lith. NYSTRÖM 
säger, att alen förekommer i atskilliga vatten, som ligga 1 när- 


heten af Refsundssjön omkring Storsjön, hvilket eger sin riktig- 
\ 


140 OLSSON, BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM JEMTLANDS FAUNA. 


het, ty han förekommer, om ock sparsamt, i Locknesjön och i 
några sjöar i sydligaste delen af Brunflo socken, men dessa sjöar 
stå ej i förbindelse med Storsjön utan höra till Gimåns omräde. 
Inom detta synes ålen för öfrigt förekomma flerestädes: deraf 
fångas ej obetydligt i en alkista vid Gimåns utlopp ur Refsunden 
vid Stafre. Medan jag uppehöll mig i Stafre i förra hälften af 
Augusti, då alfısket brukar vara mest gifvande, togos der några 
ålar af 4 och 5 skålpunds vigt hvardera, och flera sådana hade 
förut under sommarens lopp erhållits. I Håsjö uppgifves ålen 
vara allmän, vid Sundsjö deremot sällsynt. 

Efter Ljungan går ålen högt upp: ännu i Rätansjön och 
Nåsteln är han temligen allmän, numera deremot temligen säll- 
synt och småväxt i Halen, men han går ända upp i Grucken 
och sjöarne i dess närhet, ja han är t. o. m. som en sällsynthet 
fångad i Storsjön i Herjeadalen enligt uppgift af en fiskare, som 
sjelf sett honom der. Att ålen der är sällsynt framgår deraf, 
att han för befolkningen vid Storsjö kapell är okänd. — Inom 
Ängermanelfvens område förekommer ålen i Flåsjön samt i Ströms 


vattudal, der han går ända upp mot Gäddedet. 


20. Petromyzon (fluviatilis Lin.?). Nejonögon såväl som 
deras utvecklingsform, linalen, finnas allmänt i södra delen af 
Ströms vattudal, ehuru de dock ej gå upp i bäckarne, som der 
utmynna. Båda förekomma likaledes yınnigt i östligaste delen 
af landskapet nemligen i Håsjö och i Forss (t. ex. i ån vid 
Annedal), men då jag ännu ej varit i tillfälle att granska jemt- 
ländska exemplar af detta fiskslag, kan jag ej säga, om det är 
Petromyzon fluviatilis LIN. eller Petromyzon planeri BL., som 
der förekommer, eller möjligen båda arterna. 

Några upplysningar om de jemtländska fiskarnes föda torde 


jag framdeles möjligen blifva i tillfälle att meddela. 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:o 9. 141 


Insekter. 


Ordn. Lepidoptera. 


Den enda grupp af insekter, jag 1 Jemtland något närmare 


studerat, är dagfjärilarnes; men äfven dessa har jag samlat blott 


i Östersunds närmaste omgifningar inom högst en mils afstand 


från staden och hufvudsakligen under en sommar. Vid bestäm- 


ningen har WALLENGRENS »Skandinaviens dagfjärilar, Malmö 
1853» blifvit använd. 


1. 


Canonympha davus FABR. Frösön d. 10—21 Juli; var. d) 
ists med hufvudformen. 

Pararga hiera HÖBN. Frösön. — Ett exemplar, som dock 
äfven synes höra hit, afviker genom den nästan fullkomliga 
frånvaron af allt rödgult på vingarnes öfre sida, genom fem 
oceller pa öfre sidan af bakvingarne och ett groft, mörkt 
tvärstreck öfver framvingarnes diskfält. 

Erebia ligea Lin. allmän på Frösön och vid Rannäsen under 
Juli månad. 

Melitea athalia ESP. Björnmyran, Rannåsen d. 22 Juli. 
Argynnis selene FABR. allmän. 

Argynnis pales W. V. temligen allmän t. ex. Frösön, Rann- 
åsen; var. b) arsilache vid Ange under Juni och Juli. 
Argynnis euphrosyne Lin. Frösön; var. b Ånge, båda i 
midten af Juli. | | 
Argynnis ino ESP. temligen allmän t. ex. Ånge i Juli. 
Argynnis aglaja LIN. allmän under Juli månad. 

Vanessa cardui Lin. Östersund sällan. 

Vanessa wrtice LIN. allmän. 

Colias paleno Lin. Östersund, Frösön och dalen vid Rannä- 
sen, 8 Juni—26 Juli. 

Anthocharis cardamines Lin. Grimnäs i Refsund, 15 Juni. 
Pieris napi Lin. allmän under Juli. 


Pieris brassice LIN. mera sällsynt. 


Thecla rubi LIN. Ange, Rannåsen, 8 Juni—16 Juli. 


142 OLSSON, BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM JEMTLANDS FAUNA. 
, 


17. 


18. 


19. 


I) 
ot 


26. 


:) 


Polyommatus chryseis FABR. Frösön, Ånge; var. c) Stiberi 
Frösön, vid midten af Juli. 

Polyommatus helle W. V. allmän under Juni och Juli t. ex.. 
Frösön, Östersund, Lugnet, Rannasen, Kankbacken. 
Lycena argus LIN. allmän. Ett exemplar hade otydliga 
fläckar på bakvingarne. 

Lycana calliopis BoISD. Ett exemplar togs vid Kånkbacken 
d. 26 Juli. 

Lycena optilete ESP. Frösön, Juli. ; 
Lycena agestis W. V. temligen allmän i Juli; var. b Kläpp. 
Lycena eumedon ESP. Björnmyran och Rannasen, 22 Juli. 
En varietet, tagen pa Känkbacken med hufvudformen, har 
tre (i st. f. en) punkter pa bakvingarne innanför strecket 
i disken. 

Lycena alexis W. V. allmän hela Juli månad. — Fläcken 
i diskfältet är stundom helt hvit: sadana exemplar tagna 
vid Lugnet. 

Lyccena adonis W. V. Ett individ, som jag måste hänföra 
till denna med föregående nära beslägtade art, fann jag på 
Frösön d. 10 Juli. Det är en hane, som ofvan är ljust och 
vackert blå, har antennklubban undertill i spetsen rödgul- 
aktig och det rödgula fläckbandet pa bakvingarnes under- 
sida vida mindre än hos L. alexis, till hvilken art det på 
grund häraf ej synes kunna hänföras. 


Lycena acis OCHS. Kankbacken, 25 Juli). 


Vid detta tillfälle må i förbigäende omnämnas fyndorter för några sällsyn- 
tare insektarter, insamlade, jemte åtskilliga allmännare, i Skåne och Blekinge 
sommaren 1860 och följande år. 

Coenonympha davus Sk. Hjersås; C. arcania Bl. Trensum, Asarum; C. 
hero Sk. Norup i Knisslinge s:n mot Emitslöf ymnig; Pararga megera Sk. 
Hörja, Röke; Blek. Silleryd, Vekerum; P. hiera Sk. Kädarp i Röke; Lime- 
nitis populi Sk. Delperöd i Rörum s:n; Melitea artemis Sk. Hörja; M. delia 
Sk. Hjersäs, Blek. Asarum, Carlshamn; Argynnis paphia Sk. Ekeröd i Röddinge, 
Käseholm i Tryde (ymnig), Blek. Ronneby, Hoby, Trensum, Silleryd; Vanessa 
atalanta Sk. Kjellstorp i Hörja, Fogelsäng; V. cardui Sk. Wä, Thorseke i 
Fjelkesta, Lund; Blek. Elleholm, Vekerum, Strömma, Carlshamns gator; V. 
antiope Sk. Lundagård, Thorseke, Blek. Vekerum, Carlshamn; V. polychloros 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:0 9. 143 


Af öfriga ordningar, som jag i Jemtland föga eller alldeles icke 
studerat, ma här anföras några Neuroptera: Cordulia metallica 
V. D. LIND, vid Rannäsen, Aeschna juncea Lin., tagen på Stor- 
sjön, Zibellula scotica Don., Libellula dubia V. D. LIND, Ca- 
lopteryx virgo LIN. Af samma ordning förekomma vidare en 
del Aorion-arter, Ephemerer, Hemerobius, Panorpa och Phryga- 
neider, hvilka jag ej hunnit granska. Larver af sistnämnde fa- 
milj äro mycket ymniga och af vigt såsom födoämne för fiskar 
(harr och sik, i synnerhet den förre, hade ofta förtärt sådana: 
en harr hade i magen 66 stora larvhus af barr med inneliggande 
larver), dock var det ej Phryganeider utan Ephemerer, som för 
mig (vid Dillne) betecknades med namnet »Rock». NYSTRÖM 
uppgifver, att »rocken», hvars framträdande är åtföljd af ett ri- 
kare fiske, utgöres af phryganeider, I allmänhet synas insekter 
och insektlarver utgöra en hufvudsaklig del af födan för Jemt- 
lands fiskar, framför allt i fjällvattnen. 

Ett egendomligt fall af lefvande insekter i fiskars mage och 
tarm maste jag här omnämna. En Coregonus mar&ena BL. från 
Storsjön befans nemligen i magen hysa 10 och i tarmen, utefter 
nästan hela dess längd, 12 stycken vackra Dytiscer, alla lefvande 
och mycket lifliga. 

Blek. Carlshamn, Elleholm; V. io Sk. Galthult i Röke; Odersberga i Filkestad, 

Härlöf vid Kristianstad, Blek. Silleryd, Elleholm, Vekerum; Leucophasia sina- 

pis Sk. Röke och Algutstorp (Röke s:n). Blek. Asarum, Carlshamn; Pieris 
daplidice Sk. Kristianstad, Blek. Asarum; Doritis apollo Blek. allmän vid Elle- 
holm, Asarum, Silleryd, Carlshamn ; Papilio mackaon Sk. Hörja s:n flerestädes, 

Gladsax hallar; Zephyrus quercus Blek. Elleholm, Silleryd, Asarum, Carlshamn: 

Z. betule Blek.; Thecla lynceus Blek. mellan Asarum och Carlshamn spar- 


samt; Hesperia lineola Blek. Elleholm, Mörrum ymnig, Vekerum, Asarum, 
Carlshamn. 

Libellula cancellata Blek. Elleholm; L. sanguinea Blek. Elleholm; L. 
dubia Sk. Hörja; L. caudalis CHARrRP. Sk. vid Helgeå i ett par lundar mellan 
Lingenäset och Torsebro ymnig 1860. Exemplar af denna art, som skall 
vara tagen i Sverige af Baron PAYKULL men icke återfunnits, meddelades 
Hr Akad. Adj. THOMSSON; Gomphus vulgatissimus Sk. Hörja nära Kädarp: 
Aeschna rufescens Sk. vid Lingenäset; Platycnemis pennipes Sk. Hörja och 
Kjellstorp, Odersberga och Torsebro (Fjelkestad s:n) högst ymnig; Agrion 
minium Sk. Hörja m. fl. st.; A. hastulatum Sk. Hörja, Kuisslinge. 

Gryllotalpa vulgaris Kristianstads vallar; Meconema thalassina Blek. 
Elleholm; Decticus apterus Blek. Elleholm. 


144 OLSSON, BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM JEMTLANDS FAUNA. 


Myriopoder. 
Af denna klass har jag funnit blott ett par arter, som det 
tyckes Lithobius forficatus LIN. och Geophihıs flavus DE GEER. 
De förekommo ej sällsynt pa Norderön. Diplopoder har jag 


förgäfves eftersökt. 


Spindlar. 
Ett mindre antal Araneider har jag samlat i Jemtland men 
de äro ej bestämda. Åtskilliga arter förekomma i vatten, nagon 
gång hafva lefvande vattenspindlar funnits äfven 1 magen af fiskar 


t. ex. hos bottensik. 


- Kräftdjur. 

Ordningen Decapoda saknas, eftersom flodkräftan ej före- 
kommer 1 landskapet. | 

Af Amphipoda finnas några Gammariner. Särskildt har 
jag gifvit akt på två temligen stora arter den ena grå, den 
andra blekt brungul och helt genomskinlig, båda förekommande 
i en bäck, som utmynnar i Ennsjön på Frösön. Bottnen utgöres 
der af s. k. bleka, d. v. s. hvit kalkdy, till consistensen närmast 
jemförlig med en gröt. I fiskar finner man temligen sällan am- 
phipoder, oftast hos aborren, mera sällan hos siken, i mängd före- 
kommo de blott en gång, nemligen i sik från vestra Refsunden. 
Gammarus pulex förekommer i Storsjön. 

Af Isopoda förekommer Asellus aquaticus ej synnerligen 
sparsamt i Storsjön, Nälden o. s. v. 

Af små kräftdjur tillhörande ordningarne Phyllopoda, Ostra- 
coda och de fritt lefvande Copepoda förekomma flera arter all- 
mänt. Som mitt material af dessa djur är ringa och dertill 
ej granskadt, skall här blott anföras namnen på de arter, NY- 
STRÖM i sin afhandling omtalar såsom mer eller mindre allmänt 
förekommande i åtskilliga af landskapets sjöar. Denne författare 
synes hafva samlat och studerat dessa smådjur med mycken flit. 

Sida erystallina MÜLL. 

S. brachyura LIEV. 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1876, N:0 3. 145 


Daphnia sima MÜLL. 

D. quadrangula MÜLL. 

D. mucronata MÜLL. 

Cephaloxus sp. nära beslägtadt med Daphnia pulex. 

C. sp. nära besl. med Daphiia cucullata SARS. 

Polyphemus sp. 

Bythotrephes sp. 

Leptodora sp. 

Holopedium gibberum ZADD. 

Lynceus lamellatus MÜLL. 

L. striatus JUR. 

L. sphericus MÜLL. 

L. globosus BAIRD. 

Cypris sp. (C. ovum JUR.?) 

Bosmina longirostris MÜLL. 

Diaptomus castor JUR. 

D. saliens LILLJEB. 

Cyelops quadricornis LIN. 

Af parasitkräftor har jag pa fiskar anträffat åtskilliga arter, 
hvaraf en del för vetenskapen nya, företrädesvis af Lern&opo- 
dernas familj. 

1. Argulus coregoni THOR. Träffades vid midten af Au- 
gusti i Refsundssjön ymnigt på sik, mera sparsamt på harr. 
Ett exemplar, som också synes tillhöra denna art, togs på en 
laxöring. Under Juni och Juli lyckades det ej att erhålla ens 
ett enda individ af denna parasit. I Refsunden sades han dock 
förekomma på harren året om, .men på siken först i Augusti. 

2. Ergasilus sp. Sadana anträffades sparsamt vid Grimnäs 
och Stafre pa gälarne af Abramis alburnus, Salmo eriox och 
Thymallus vulgaris. De äro ännu icke till arten bestämda men 
likna £. Steboldii NORDM. : 

3. Caligus n. sp. Fyra individ af en liten Caligus med 
ler- eller rostfärgade fläckar och lång cauda togos på harr i 
Refsundssjön. 

Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. Ärg. 33. N:o 3. 10 


146 OLSSON, BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM JEMTLANDS FAUNA. 


4. Achtheres percarum NORDM. Förekommer allmänt pa 
gälbagarne och stundom i svalget af Perca fluviatilis. Vid Näfver- 
sjön erhölls af denna art en larv med fästträd. 

5. Lerneopoda clavigera OLss. Är allmän pa gälarne af 
Thymallus vulgaris, särdeles i Storsjön. 

6. Lerneopoda n. sp. Förekommer ej sällsynt hos Salmo 
alpinus pa stjertfenan, men är en gang funnen äfven pa bröstfenan 
och vid gälarne. Arten utmärker sig i synnerhet genom häft- 
knappen, som har form af en kägla. 

7. Lerneopoda n. sp. Temligen sällsynt (hos ungefär 4 
af hundradet) pa Coregonus marzna i Storsjön och Halen. Van- 
ligen sitter parasiten under bukfenorna, någon gång under bröst- 
fenorna. Han igenkännes lätt pa sin klotrunda, oskaftade häft- 
knapp. 

8. Lerneopoda n. sp. I munnen pa Lota vulgaris har 
flera gånger träffats en Lern®opoda, som sannolikt bildar en ny 
art, ehuru den varierar mycket och stundom är svar att skilja 
från den på Salmo alpinus funna arten. Åfven med L. Ed- 
wardsii OLss. och L. carpionis KR. bör den ytterligare jem- 
föras. Vanligen äro armarne utomordentligt långa (längre än 
hela kroppen, stundom dubbelt så långa) och till sin yttre hälft 
- omklädda af en slida, hvilket jag aldrig iakttagit på andra arter. 
Längden af armarne torde dock vara beroende af djurets bostad: 
armarne äro nemligen helt omgifna af värdens muskler och sjelfva 
knappen så djupt inborrad, att den, som det synes, berör ett 
ben. Parasiten har alltid på munnens slemhinna gjort sig ett 
hal (af 3 m.m. diameter), der. köttet är rödt i följd af betten. 
Afven ett par yngre individ erhöllos. Djuret kan blott med 
svårighet uttagas oskadadt. 


Maskar. 
1 Kl. Annulata. 


Af Lumbricus förekommer en art i brunnar (t. ex. i Oster- 


sund) och ett par arter i jorden ej sparsamt. En af dem, Lum- 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK. AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:0 3. 147 
brieus rubellus HoFFM., är redan af EISEN omtalad såsom funnen 
i Jemtland, en annan synes att döma af färgen vara Lumbrieus 
communis HOFFM. På Norderön togos två arter under mult- 
nande bark vid stranden af Storsjön. På ett och annat ställe 
såsom vid Åsarne tyckas Lumbricider saknas. — Naideer hafva 
ej lakttagits. 
2 Kl. Nematodes. 

Gordius synes ej vara sällsynt. Ett par gånger har den 
anträffats i harrens mage död och stundom till en del angripen 
af magsaften. I en harr från Nälden fans den i stor mängd. 

Likaså har en ljusröd Filaria ofta blifvit i mängd anträffad, 
vanligen i oskadadt skick men död, i harrens och någon gång 
i laxöringens mage. 

Såsom parasiter förekomma i fiskar blott ett par arter 
Ascaris (t. ex. i gädda, lake) och outvecklade dylika (s. k. Aga- 
monemata), Echinorhynchus celaviceps i elritsan, E. angustatus 
i laken m. fl., jemte mähända ännu en art af detta slägte, en 
Cucullanus i aborren och en ännu obestämd nematod i ålen — 
i det hela alltsa blott ett fatal arter. 

I grodan träffas Heteracis acuminata, Ascaris nigrovenosa 
och Strongylus auricularis, alla någorlunda allmänt. I foglar 
hafva erhållits Histiocephalus spiralis och en Filaria fran Larus 


argentatus, en Spiroptera från Turdus musicus. 


3 Kl. Platodes. 

Af Hirudinea förekomma: Hirudo medieinalis pa flera 
ställen såsom vid Hammerdal, Lockne, Näs; Aulostoma gulo 
-Iikasa; Clepsine sexoculata, Cl. bioculata (äfven stundom funna 
sasom födoämnen i fiskars mage), en Piscicola sannolikt Pisci- 
cola piscium sällsynt på laxöring (jag har ännu ej lyckats er- 
hålla mer än ett individ och det spritlagdt), hvarjemte pa gä- 
larne af Abramis alburnus insamlades mer än ett tjog individ 
af ett mycket litet djur (0,6 m.m. i längd), som synes vara en 
unge af någon fiskigel. Likväl skulle det äfven kunna vara 


embryo af någon Gasterostoma. 


148 OLSSON, BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM JEMTLANDS FAUNA. 


Ett slags bruna Planarior skola enligt NYSTRÖM före- 
komma i mängd i Anjan. 

Af ektoparasitiska Trematoder hafva en del, dels 
obeskrifna, dels förut af mig ej funna slägten och arter erhållits 
nemligen Tetraonchus monenteron från gälarne af Esox, Dacty- 
logyrus auriculatus från gälarne af Cyprinus gibelio, Gyrodacty- 
lus auriculaius från Leuciscus phoxinus och en dylik från 
Leuciscus rutilus, Octobothrium sagittatum sparsamt fr. gälarne 
af Coregonus marsna och Salmo eriox f. trutta, Octobothrium 
n. sp. fr. gälarne af Thymallus vulgaris i Nälden, Diplozoon 
paradoxum sparsamt pa gälarne af Leuciscus rutilus i Näfver- 
sjön, och slutligen pa gälarne af Abramis alburnus ett individ 
af en ung Trematod (längd något mer än 1 m.m.) med sex 
plectana baktill, hvilket djur möjligen är Diplozoon i ett yngre 
stadium men i annat fall bildar ett nytt slägte. 

Endoparasiterna af Trematodernas ordning äro hos 
fiskarne oväntadt fåtaliga. Under sommaren erhölls intet nytt 
med undantag af en Tylodelphys i ögonen af Lota, Leuciscus 
phoxinus och Perca fluviatilis. Den förekom i olika grader af 
utveckling. Den förut hos siken en gang funna nya arten Di- 
stoma corostomum anträffades ej, icke heller återfans Distoma 
(Crossodera) nodulosum hos Perca fluviatilis, men väl de förut 
kända Distoma tereticolle icke blott i Esox utan äfven i Salmo 
alpinus, Perca fluviatilis och Mursna anguilla (en gang), Distoma 
globiporum i Leueiscus phoxinus, L. rutilus, Abramis alburnus, 
Distoma (Crossodera) laureatum hos Thymallus, Coregonus ma- 
rena, Salmo eriox f. fario. 

Hos Rana förekommer Distoma cylindraceum ymnigt och 
de båda nyligen af mig beskrifna nya arterna D. rastellum och 
D. vitellilobum. (Stundom förekom i grodans tarm infusions- 
djuret Opalina ranarum i mängd). Hos foglar äro funna: Di- 
stoma maculosum hos Cypselus apus, Dist. lingua hos Larus 
argentatus, Distoma n. sp. i gallblåsan af samma fogel, Holo- 
stoma erraticum hos Anas crecca och den för Skandinaviens 


fauna nya Notocotyle triseriale hos samma fogelart. 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:o 9%. 149 


Cestoderna äro hos fiskarne, atminstone hvad individens 
antal beträffar, vida talrikare än de hos dem lefvande endopa- 
rasiter af Nematodernas och Trematodernas grupper. För faunan 
nya äro den egendomliga Caryophylleus mutabilis, af hvilket 
slägte två individ erhöllos i en Leuciscus rutilus från Näfversjön, 
Tania longicollis, som ymnigt träffas i flera arter (Coregonus 
marena, Coreg. albula, Thymallus — möjligen hör äfven en 
Tania från Perca fluviat. hit), Tenia filicollis från Gasterosteus 
pungitius, Schistocephalus dimorphus från Gasterosteus pungitius 
— troligen höra äfven liknande parasiter från Cottus poecilopus 
och Leuciscus phoxinus hit —, Bothriocephalus infundibuliformis 
från Salmo alpinus. Den af mig nyligen beskrifna Acrobothrium 
typicum återfans hos flera fiskarter, stundom i mängd, nemligen 
hos Lota, Thymallus, Perca och Coregonus marena i Storsjön, 
Hålen, Nälden och vestra Refsunden. | 

Mycket ymnig är Trienophorus nodulosus, fullt utvecklad 
hos Esox, stadd på vandring hos Perca, Thymallus, Lota, Gaster- 
osteus pungitius, Coregonus albula och Coreg. marena. Hos de 
båda sist anförda arterna förekommer denna parasit i köttet 
dels med, dels utan omgifvande hölje. Hos bläsiken och siklöjan 
förekommer derjemte ganska allmänt, särskildt vid Norderön, i 
köttet större och mindre klotrunda eller aflanga cyster, som inne- 
hålla en hvit, grumlig vätska, hvaruti jag dock aldrig kunnat 
upptäcka något lefvande embryo. Förmodligen uppammas dock 
i dessa cyster något djur, och ej osannolikt synes det mig, 
att de stå i genetiskt samband just med Trienophorus nodulosus, 
den ende bandmask, som jag funnit i dessa fiskars muskler. 

Hos Murzna anguilla insamlades några exemplar af Bothrio- 
cephalus claviceps. Hos arterna af laxfamiljen är Bothrioceph. 
proboscideus allmän, och hes flera fiskar, till en del hörande till 
samma arter (Coregonus marzna och albula, Thymallus, Salmo 
eriox f. fario, Lota, Cottus poecilopus) förekomma Scolices och 
på vandring stadda embryoner af samma slägte, mahända just 
tillhörande nyss nämnde art, såsom den allmännaste i Jemtlands 


vattendrag. En annan Scolex, af mig ej förut sedd, anträffades 


150 OLSSON, BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM JEMTLANDS FAUNA. 


i mängd, dels i köttet, dels i magens och tarmkanalens väggar 
hos Cottus poecilopus. 

När härtill lägges ett fragment af den obeskrifna Tenia 
lemmi fr. Lemmus norvegicus, några icke tillräckligt granskade 
Teni®e från Cypselus apus, Lagopus alpina, Anas crecca och 
Scolopax gallinula samt ett hufvudlöst fragment af någon band- 
mask från Corvus frugilegus, så äro här omnämnda de parasit- 
maskar, som hittills blifvit af mig anträffade i Jemtland.. 

För att upplysa, om och i hvad mon det undersökta mate- 
rialet varit tillräckligt för att lemna kännedom om landskapets 
helminthfauna, meddelas slutligen följande förteckning på de af 
mig i Jemtland dissekerade och i helminthologiskt afseende under- 


sökta djuren. 


Antal unders. ex. Antal unders. ex. 
Vespertilio mystacinus----- 1. Perca fluviatilis sem 43. 
Mustela erminea ----- RE 1. Cottus poecilopus 77 6. 
Lemmus norvegicus -.------ 12. Gasterosteus pungitius....- 9. 
Sciurus vulgaris....._...... 1. Cyprinus carassius f. gibelio 9. 
ER Leueisceus rutilus.-_ 41. 
Fringilla chloris....--------- 1 L. phoxinus SE ner 28. 
TiS SGAO 1 Abramis alburnus...... Ba 15. 
Corvus frugilegus..--..-.--- 1 Esox lucius ------ SSSesnase ee 7. 
Cypselus apus............ 1 Salmo eriox (fario, trutta). 14. 
Gallus domesticus ---------- 2. Så PIN css oc 2 
Tetrao urogallus ............ 1 Ehyrnallns vuloanısp ee 45. 
Lasopus alpina det ol 2 Coregonus marna --------- 51. 
Scolopax gallinula ._-.-.---- 1 Tr Mon cen Na RESA 16. 
men Sen Es a AEA 20. 
Fuligula elangula..........- 1 Mursna anguilla.....--- Be 4. 
Larus argentatus--.--------- 1 = HO. 
— 19. 
Lacerta vivipara -------.-..-- Il; 
Ranaenporamap er ILL 
"12. 


Med afseende pa ektoparasiter hafva ytterligare mer än 200 


individ af nagra de vanligaste fiskarterna blifvit undersökta. 


Blötdjur. 
Af blötdjur förekomma ej så fa arter, men da tiden ej med- 


gifvit att granska, hvad deraf insamlats, till större delen i fiskars 


ÖFVERSIGT AP K. VEIENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:o 9% 151 


tarmkanal, och nödig litteratur dertill saknas, kunna här endast 
anföras några af NYSTRÖM omnämnda arter och dessutom några 
slägtnamn. 

Af Gastropoda omtalar NYSTRÖM Lymneus ovatus NILSS., 
L. stagnalis LiN., L. minutus Pr., L. fuscus PF., Planorbis 
albus MÜLL., P. marginatus DRAP., P. contortus LIN., P. cor- 
neus Lin., Valvata piscinalis MÜLL., men derjemte förekomma 
Limaw-arter, särdeles pa svampar, flera arter Helix, Pupa 
(Östersund, Norderön) m. fl. 

Af Conchifera träffas slägtena Unio (stundom med perlor) 
både i södra Jemtland t. ex. Rätan, Hälen och i norra t. ex. 


Ströms vattudal, Oyelas och Pisidium, de båda senare i mängd. 


Stockholm, 1376. P. A. Norstedt & Söner. 


4 


Kann, 


en 


Öfversigt af K_Vet. Akad. Förhandl. 1876. N 
Fig4.b 


Fis.1.Craspedosoma eylindricum Stbrg. Fig? Cr. deplanatum Storg. 


Lith. Central Iryckerist, Steckholm 


Fi8.3. Polydesmus clavatipes Stbre. Fig.4. Pol. tabescens StbrS. 


an 


3 
= 
au ur 


Tafl. 


Öfversigt af Kgl. Vet. Akad. förh. 1876. 


ikholm. 


10 


S 


et, 


Ckeri 


Central Try 


A.W. Malm ad nat. del. 


lg a m 
Be 
MN Kd 


ÖFVERSI6T 


KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS 
FÖRHANDLINGAR. 
Årg. 33. 1876. M 4, 


Onsdagen den 12 April. 


Pr&ses tillkännagaf, att Akademiens ledamot, Öfverdirek- 
tören JOACHIM ÅKERMAN med döden afsgatt. 


Hrr S. LOVÉN och SMITT afgafvo infordradt utlåtande med 
anledning af Kongl. Kammar-Collegii remiss å besvärsmål rö- 
rande fiskets bedrifvande inom Jemtlands län; och skulle på 
grund af detta utlåtande, som af Akademien godkändes, hennes 
eget yttrande i ämnet aflatas. 


På Komiterades tillstyrkan antogos till införande i Akade- 
miens Handlingar följande inlemnade afhandlingar: 1:0) »Recher- 
ches sur un nouveau genre des Holuthuries» af Docenten HJ. 
THEEL; 2:0) »Oontributions to a monograph of the Amphipoda, 
1: The family Oxycephalide Spence Bate», af Docenten ©. Bo- 
WALLIUS; 3:0) »Sibiriens land- och sötvatten-Molluskerv, af 
Läroverkskollegan Dr C. A. WESTERLUND. 


Hr RUBENSON redogjorde för undersökningar, som af honom 
blifvit utförda, öfver storleken af temperaturens dagliga variation 
i Sverige. 

Hr CLEVE öÖfverlemnade och refererade en afhandling af 
geologen A. E. TÖRNEBOHM: »Om Sveriges Diabas- och Gabbro- 
arter». x 

Sekreteraren meddelade a författarnes vägnar följande in- 
lemnade uppsatser: 1:0) »Om Dannemora jernmalmsfält», af In- 
geniören A. E. FAHLCRANTZ. (Se Bihang till K. Vet.-Akad. 
Handl. Band 4); 2:0) »Anteckningar om norra Bohusläns verte- 


2 


bratfauna», af Med. Doktorn Friherre C. CEDERSTRÖM*; 3:0) 
»Prim& line muscorum cognoscendorum, qui ad Caldas Brasilie 
sunt collectiwv, af Med. Doktorn J. ANGSTRÖM*. 


Fran Lotsstyrelsen hade blifvit öfverlemnad en vid Helsing- 
borg förd meteorologisk dagbok. 


Till Intendent för det Naturhistoriska Riksmuseets paleon- 
tologiska afdelning kallade och utnämnde Akademien Adjunkten 
vid Visby högre Elementarläroverk Dr GUSTAF LINDSTRÖM. 


Till Pr&ses för det ingående akademiska aret valdes Hr 
SANTESSON, hvarefter afgaende Pr&eses Hr WAERN nedlade pr&- 
sidium med ett föredrag om Nordamerikas jern- och stältillverk- 
ning och dess förhållande till den svenska. 


Följande skänker anmäldes: 
Till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. 


Frän K. Sjökarteverket. 
Underrättelser för sjöfarande, H. 22. 


Från K. Universitetet i Christiania. 
Nyt Magazin for Naturvidenskaberne, Bd. 21: 3-4; 22: 1. 
CoLLETT, R. Carte zoogeographique de la Norvege. Chra. 1875. F. 
SCHÜBELER, F. C. Carte geographique des vegetaux de la Norvege. 

Ohras 18792 
Frän British Museum i London. 

Guide to the exhibition rooms. London 1874. 8:n. 
Catalogues, 5 vols. 

Från Radclife Observatory i Oxford. 


Results of . . . observations, 1872. 


Från Observatorium i Montsouris. 
Annuaire, 1874-—-1875. 


Från Académie des Sciences etc. i Toulouse. 


Mémoires, (7) T. 7. 
(Forts. 3 sid. 56.) 


3 


Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1876. N:o 4. 
Stockholm. 


Prime linee muscorum cognoscendorum, qui ad Caldas 


Brasilie sunt collecti '). 
Scripsit JOH. ANGSTRÖM. 
I. Musei frondosi et Sphagna. 


[Reg. Academi& scient. suec. ecommunie. d. 12 Aprilis 1876.] 


Pleuridium caldense LINDB. 
G. A. LINDBERG collegit. 
Dicranella exigua SCHWEGR. Suppl. tab. 179. 
REGNELL, N:o 40 et G. A. LINDBERG legerunt. 
D. Martii HAMPE sub Ängströmia in vidensk. Meddel. fra d. 
naturk. Forening i Kjöbenhavn 1872. pag. 312. 
WIDGREN legit. 
D. caldensis J. Am. 
dioica? humilis czspitosa fuscescens, haud nitens, caulis 
brevis subsimplex; folia erecta subtenuia elongato-lanceo- 
lata, carinato-subulata, summo apice parcissime obtuse sub- 
denticulata, nervo crasso in subula carinata condensato, 
summo apice conflato; cellulis basilaribus rectangulis nodulis 
non interruptis intense lutescente-diaphanis, mediis et supre- 
mis angustis; folia perichetialia exteriora e basi oblonga 
attenuato-carinato-subulata erecta, foliis caulinis longiora, 
nervo subulam prorsus occupante; capsula in pedicello erecto 
oblonga erecta, ore contracto, Junior rufescens, vetusta fusca, 
sicca plicata angulata, operculo conico-subulato curvato cap- 
sule longitudinem non attingente, peristomii dentibus ad 
medium fissis, basi dense trabeculatis, apice hyalinis glabris. 


1) Gilielmi Mittenii opus, muscos austro americanos, plerumque sum secutus. 


4 ÅNGSTRÖM, MUSCI BRASILIENSES. 


WIDGREN reportovit. 

Caulis 5—7 millim. longus; folia 0,5 millim. lata, in- 
feriora 1,5 millim. longa, superiora 2,5 millim. longa; pe- 
dunculus 7 millim. longus; capsula 1,3 millim. longa, parte 
latissima 0,4 millim. lata. 

Differt a Dicranella subsulcata HAMPE |. c. pag. 313 
colore non splendente, foliis levibus, capsula ovali etc. 


D. afinis J. Am. 
dioica, caulis perpusillus basi adscendens radiculosus, dein 
erectus non radiculosus; folia e basi erecta oblonga subu- 
lata reflexa, sicca flexuosa, nervo continuo apicem totum 
paucissime denticulatum occupante; folia perichetialia e basi 
latius longiusque vaginanti longissime subulata, inferne e 
cellulis elongatis laxis, superne e angustissimis areolata; 
capsula in pedicello breviusculo erecto ovalis erecta estrumu- 
losa sicca costata; peristomii dentes fulvi conniventes basi 
remotius trabeculati ad medium insqualiter bifidi asperuli, 
laciniis apicem versus expallescentibus inarticulatis asperulis. 

WIDGREN pauca specimina legit. 

Caulis 2—3 millim. longus; pedicellus 6 millim. longus; 
capsula 0,7 millim. longa, 0,37 millim. lata. 

Planta mascula feminea vix minor gemmaceo-capitata, 
foliis perigonialibus e basi late ovata 'concava longissime 
acuminatis subintegerrrimis, antheris paraphysibus filiformi- 
bus longioribus cinctis. 


Dicranella Guilleminii MONTAGNE sub Dicrano, Annal. d. scienc. 
natur. 1341. pag. 267. 
REGNELL N:o 36 b p.p. et WIDGREN reportarunt. 


Cynodontium cerassirete J. Am. 

Caulis pusillus apicem versus divisus; folia erecto-pa- 
tentia, sieca crispata, canaliculata e basi oblonga sensim 
angustata obtuse acuminata, cellulis basilaribus rectangulari- 
bus, dein subrotundo-quadratis, supremis rotundis, dissepi- 


mentis crassis et tuberculosis, margine hic inde involuto, 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:o4 5 


serrulato, nervo crasso fuscescente in apicem dissoluto; capsula 
in pedicello erecto 3 lineari obovata obliqua. Dentes fissi. 

WIDGREN inter muscos alios reportavit. 

Trematodon gymnmostomus LINDBERG, Tremat. brevipes MONT. 
Mitt. Musci austr-americani pag. 46? Tremotodon anomalus 
HPE 1. c. 1870 pag. 271. 

G. A. LINDBERG. 

Trematodon reflewus C. MÜLL. Syn. Musc. I. pag. 459. 

G. A. LINDBERG. 

Symblepharis eirrhifolia LINDB. 

G. A. LINDBERG collegit. 

Holomitrium erispulum MONT. Icon. cel. plant. cryptog. pag. 35. 
tab. 18. f. 2. 

G. A. LINDBERG misit. 

Holomitr. antennatum MITT. 1. c. pag. 59. 

WIDGREN sterile legit. 

Campylopus minutus LINDB. 

G. A. LINDBERG attulit. 

Campylopus lamellinervis ©. MÜLL. 1. c. pag. 390. 

WIDGREN dedit. 

Campylopus subsecundus LINDB. 

G. A. LINDBERG lesit. 

Campylopus caldensis J. ÅM. 

Laxe c&spitosus radiculosus subuncialis inferne fusce- 
scens, superne viridis rigidiusculus parcissime ramosus ad- 
scendens; folia subsecunda anguste convolutaceo-lanceolata 
sensim in subulam subloriformem paucidenticulatam producta, 
nervo lato, cellulis basilaribus rectangularibus, superioribus 
elliplicis, alaribus multis subventricosis rotundo-quadratis 
fuscis. Cetera desunt. 

WIDEGREN reportavit. 

Differt a Campylo. subsecundo LINDB. foliis brevioribus 
minus complanatis, apice breviore, minus torquescentibus. 

Campylopus Widgrenii C. MÜLL. in botan. Zeitung 1856 pag. 
418 sub Dicrano. 


ÅNGSTRÖM, MUSCI BRASILIENSES. 


WIDGREN detexit. 


Leucoloma caldense C. MÜLL. msec. 


Caulis fuscus hic inde foliis privatus procumbens sub- 
uncinalis, folia e basi semiamplectente lata patentia secunda 
sensim angustata subulata, nervo angusto apicem subserru- 
latum attingente, cellulis in medio baseos folii oblongo- 
rotundis minimis obscuris vix papillosis, dimidiam partem 
latitudinis occupante, exterioribus hyalinis rectangularibus 
sspra mediam folii longitudinem extensis. 

REGNELL N:o 31 b transmisit. 

A Leucol. triformi MITT. 1. c. pag. 94, cum quo confusi, 
cellulis basilaribus biformibus differt. 


Brachysteleum Sellowii C. MÜLL. Syn. muse. 1. pag. 769. 


WIDGREN legit. 


Ochrobryum Gardneri C. MÜLL. 1. e. pag. 85. Leucobryum 


phyllanthum LINDB. 
G. A. LINDBERG reportavit. 


Octoblepharum albidum (Linn. sub Bryo. Spec. plantar. pag. 1583). 


REGNELL N:o 42 et WIDGREN. colligerunt. 


Octoblepharum fragillimum J.. Am. 


Humile dense pulvinatum sordide rufescens; folia dense 
imbricata erecto-patentia fragillima e basi angusta erecta 
obovata longe loriformia, limbo in parte lata lato, ad medium 
e cellulis quadratis, rhombeisque diaphanis, ad marginem e 
pluribus (3—4) seriebus cellularum hexagono-elongatarum 
formato, in parte angusta e una serie cellularum diaphana- 
rum marginato et ob cellulas prominentes obtuse subserru- 
lato, apice obtusiusculo mucronata obtuse serrulata. 

WIDGREN reportavit. 

Ab Octoblepharo longifolio MITT. 1. c. pag. 110 differre 


videtur foliis marginatis subserrulatis fragillimis. 


Leucobryum Martii (HoRNSCH. ]. c. pag. 11 sub Dierano). 


WIDGREN legit. 


Leucobryum Widgrenü J. Am. Hame. |. c. 1874 pag. 484. 


WIDGREN attulit. 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:0o4. 7 


Leucobryum longifolium HAMPE in Linnea XIII. pag. 42. 
REGNELL N:o 33 pp. et WIDGREN apportaverunt. 


Leucobryum angustum HAMPE, Vidensk. Meddel. fra d. naturh. 
Forening i Kjöbenhavn 1870 pag. 270. 
REGNELL, N:o 33 p.p. transmisit. 


Leucobryum sordidum J. ÅN. 

Humile dense cespitosum sordidum; folia lanceolato- 
subulata, e basi lanceolatä erectä excavatä cauli appressä 
sensim angustata marginibus incurvis flexuoso-patentia inte- 
gerrima, margine baseos cellulis angustis parallelogramieis 
5—8 seriatis circumdata, cellulis infimis rubris, mediis rectan- 
gulis, lateralibus apicalibus subquadratis. 

HENSCHEN. collegit. 

Medium fere tenens inter Leucobr. longifolium HAMP. 
et Leuc. angustum HAMP., ab illo statura multo minore se- 
miunciam vix superante, ab hoc foliis dimidio longioribus 


magis flexuosis, colore sordido glaucescente differt. 


Syrrhopodon prolifer SCHWGRICH. Supplem. muscorum tab. 180. 
WIDGREN legit. 

Syrrhopodon spininervis LINDB. 
WIDGREN et G. A. LINDBERG apportaverunt. 
Forsitan Syrrh. Goudichaudii maxime affınis; nervo in 


apicem serrulatum dissoluto differre videtur. 


Syrrhopodon longifolius LINDB. 

WIDGREN et G. A. LINDBERG attulerunt. 

Syrrh. scabro MITT. 1. c. pag. 119. habitu similis; foliis 
latioribus, parte hyalina paulo latiore apicem versus denti- 
bus longis remotis differt. 

Syrrhopodon subintiger LINDB. 

G. A. LINDBERG. St. Paulo legit. 

Folia a basi oblonga lineari-loriformia obtusa apice 
denticulata rigida.. 

Calymperes disciforme C. MÜLL. Linnea XXI. pag. 183. 
| WIDGREN collegit. 


8 ÅNGSTRÖM, MUSCI BRASILIENSES. 


»Hyophila lurida (HORNSCH. ]. c, pag. 18 sub Barbula). 

Minas Geraes Martius» !). 

Hyophila variegata J. Äm. 

Laxe czspitosa, inferne rufescens, superne luteo-vire- 
scens; caulis basi dichotomo-ramosus dense fibrillosus erectus 
laxe foliatus, folia sieca involuto-cirrhata, humida erecto- 
patula e basi angusta ovato-oblonga, cellulis basilaribus ad 
nervum rectangulis majoribus rufescente-diaphanis, laterali- 
bus minoribus magis angustis, intermediis subquadratis pellu- 
eidis, supremis minimis chlorophyllosis opacis marginibus 
incurva integerrima lavia nervo concolori brevissime acu- 
minata, perichetialia consimilia; capsula in pedicello elon- 
gato rufescente erecto subcylindrica pavum curvata rufa, 
sicca subrugulosa, ore nudo parum angustata, operculo conico- 
subulato quadrantem capsule metiente. 

G. A. LINDBERG ad Santos sub Pottia lurida, WID- 
GREN ad Caldas et Raben danicus ad Rio Janeiro legerunt. 

Caulis 6—8 millim longus; folia superiora 1,4 millim. 
longa, 0,9 millim. lata; pedunculus 7—8 millim. longus; 
capsula infra medium 0,4 millim. et ad oriferium 0,3 mill. 
lata, 1,3 millim. longa. 

Ab Hyophila lurida HoRNSCH. foliorum nervo excurrente 
pr&primis differt. 

Hyophila Regnelli C. MÜLL. mser. 

Laxe c&spitosa, inferne flavescens, superne obscure viridis; 
caulis simplex adscendenti-erectus laxe foliosus; folia sicca 
involuto-cirrhata, humida e basi erecta vaginante vix latiori 
subpatentia liniaria nervo concolori carinato excurrente bre- 
vissime acuminata, marginibus integerrimis reetis, cellulis 
basilaribus rectangulis hyalinis laevibus, superioribus maxime 
opacis minimis subrotundis chlorophyllosis obscure papillosis; 


perichstialia conformia longius hyalina; capsula in pedicello 


') Unum alterumye muscum, qui in parte alia provencie minarum Generalium 
vel in provinecia finitima St. Paulo est inventus, adjeci, signo tamen hoc (» ») 
adnotavi. 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:o 4, 9 


elongato flavido erecto cylindrica ore paullo dilatata, tota 
flavo-fusca, opereulo conico-acuto obliqguo dimidium capsulae 
metiente; calyptra pallide flavescens magna. 

REGNELL, N:o 39 p.p. misit. 

Caulis 1 centim. longus; folia 3—3,4 millim. longa, parte 
hyalina 0,7 millim. longa, 0,4 millim. lata; pedicellus 4—5 
millim. Iongus; capsula 1,35 millim. longa et 0,27 millim. lata. 

Ab Hyophila Warmingii HAMP. 1. c. 1870. pag. 269, 
quacum confusi, optime diversa foliis angustis et forma 
capsule alia. 

Hyophila loxorhyncha (J. Am. sub Syrrhopodonte) C. MÜLL. mser. 

Laxiuscule c&spitosa inferne subrufescens brevius foliosa, 
superne sordido-viridis, caulis parce dichotomus erectus laxi- 
uscule foliatus; folia sicca involuta, humida e basi erecta 
brevi vaginante erecto-patentia oblongo-lanceolata concava, 
mareinibus inflexis integerrimis, nervo levi excurrente flavido 
subeueulata, cellulis basilaribus rectangularibus lutescente- 
diaphanis levibus, mediis subquadratis, superioribus opaecis 
chlerophyllosis minutissimis rotundis plus minusve scabre- 
rulis; perichetialia conformia laxius reticulata magis dia- 
phana superne grossius densiusque tuberculata apicem versus 
haud cucullata; capsula in pedicello breviusculo flavescente 
erecto obovata, suberecta luteo-fuscescens, sicca ore parum 
dilatata, operceulo conico-acuto obliquo longitudinem capsule 
superante, calyptra haud magna oblique striata lutescens. 

REGNELL sub N:o 39 p.p. misit. 

Species pulcherrima. Caulis vix 1 centim. longus; folia 
4,5 millim. longa, parte latissima 0,7—0,5 millim. lata; pe- 
dicellus 3—4 millim. longus; capsula 0,6 millim. longa, 
0,3—0,4 millim. lata; operculum 0,8 millim. longum. 

Hyophila incurva MITT. 1. ce. pag. 138? 

WIDGREN sterilem reportavit. 

Hyophila blanda Hook. et Wırs. in Hook. Lond. Journ. II. 
pag. 151 sec. MITT. 

WIDGREN lesit. 


10 ÅNGSTRÖM, MUSCI BRASILIENSES. 


Anacalypta humillima J. Äm. 

Laxe c&spitosa humilis fusco-viridis; caulis brevissimus 
subsimplex; folia sicca adpressa apieibus erectis, humida 
erecto-patentia pauca ovata vel oblonga, margine in medio 
folii revoluto, apicem versus incrassato integerrimo, brevis- 
sime acuminata, nervo crasso excedente, cellulis basilaribus 
rectangulis diaphanis, mediis quadrato-hexagonis, superiori- 
bus minutis subrotundis chlorophyllosis clarissime minute 
papillosis; perichstialia consimilia paulo majora; capsula 
in pedicello brevi flexuoso fuscescente ovalis subcernua fusca; 
peristomium pallidum, dentibus brevibus angustis; operculum 
convexum mammillatum. 

WIDGREN retulit. 

Caulis 1—1,5 millim. longus; folia superiora 0,85 millim. 
longa, parte latissima 0,4 lata; vaginula ovata 0,35 millim. 
longa; pedunculus 1,5 millim. longus; capsula 0,6 millim. 
longa, 0,35—0,4 millim. lata. 

Anacalypte octoblephari (SPRUCE, MITT, 1. c. pag. 140) 
vel Hyophile blande (Hook. et WILS. I. ce.) affinis, ab 
ambobus forma foliorum diversa. 

Anacalypta thraustophylla J. Am. 

Laxe csspitosa subuncialis, dichotome vel subfasci- 
culose ramosa adscendenti erecta, infere gilva, superne 
flavescente-virescens; caulis laxiuscule foliosus, inferne par- 
eissime fibrillosus; folia caulina sicca pr&sertim superiora 
convoluta crispula, humida e basi erecta vaginante paullo 
latiore patentia fragilia crassiuscula oblongo-linearia obtusi- 
uscula canaliculata, nervo gilvo brevissime apiculata, mar- 
gine plano integerrimo vel sub vitris magis augentibus ob 
papillas crenululata, cellulis basilaribus pellucidis subrectan- 
gulis, dein quadratis, in superiore parte dense aggregatis 
minutis tenerrime papilloso-opacis chlorophyllosis; perich&ti- 
alia conformia; capsula in pedicello elongato erecto rufo gracili 


cylindrica erecta rufa; dentes peristomii breves parce trabe- 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:o 4. 11 


culati linea divisurali carentes obtuse subulati erecti colorati 
minute granulati; calyptra junior flavida. 

WIDGREN cum museis lichenibusque reportavit. 

Caulis 1—1} centim. longus; folia 3—4 millim. longa, 
parte latissima baseos 0,6—0,s millim. lata, in superiori 
parte 0,4—0,5 millim. lata; pedicellus 1 centim. longus; 
capsula 1,5—1,s millim. longa, 0,3—0,4 millim. lata. 

Differt ab omnibus Anacalyptris mihi cognitis longitudine 
et fragilitate foliorum, quare folium vix nisi laceratum pr&- 


parari potest. 


Tortula cespitosa SCHWZEGR. Supplem. I. pag. 120. tab. 31. 
WIDGREN legit. 


Macromitrium filiforme (HOOKER et GREVILL. in Brewst. Edinb. 
Journ. I. pag. 116. sub Orthotricho). 
REGNELL 7 et 7b p.p. et G. A. LINDBERG retulerunt. 


Macromitrium Richardi SCHWAEGR. Supplem. II. vol. II. pag. 
70. tab. 173. 
REGNELL legit. 
»Macromitrium fragilifolium LINDB. 
G. A. LINDBERG ad Mori Mirim prov. St. Paulo legit». 
Macromitrium Didymodon SCHWAGR. ]. c. II. vol. II. pag. 138. 
tab. 190. 
WIDGREN. collesit. 
»Macromitrium stellulatum BRIDEL. Bryol. univ. pag. 314. 
Minas Geraes MART.» 
Macromitrium tomentosum HORNSCH. in MART. Flora Brasiliens. 
Musc. pag. 21. Macr. Didomodon LINDB. mscr. 
G. A. LINDBERG legit. 
Macromitrium argutum HAMPE in Linnea XXI. pag. 581. 
REGNELL misit. Non vidi. 
Macromitrium Regnellii HAMPE mser. C. MÜLLER Synops Muse. 
part. I. pag. 738. 
REGNELL, WIDGREN et S. HENSCHEN reportarunt. 


12 ÅNGSTRÖM, MUSCI BRASILIENSES. 


Maecromitrium rugulosum J. Am. 

Densiuscule c&spitosum, inferne fuscescens, superne fla- 
vidum; caulis fasciculato-ramosus vel simplex adscendens; 
folia densius imbricata, sicca erispata, humida erecto-patentia 
oblongo-lanceolata breviter acuminata apicem versus rugu- 
losa flexuosa, margine grossius serrata, basi plicata, nervo 
aureo excurrente, cellulis subseriatis, infimis linearibus aureis 
grosse papillosis, mediis flavidis punctiformibus rotundis levi- 
bus, supremis subplumbeis punctiformibus pellueidis et levi- 
bus; folia perichstialia plurima, externa ovata acuminata api- 
cem versus rugulosa et flexuosa, interna latius ovata brevius 
acuminata haud rugulosa, nervo in apicem desinente, omnia 
levia; pedicellus semiuncialis erectus sulcatus, vetustus fusca- 
tus, siccus dextrorsum tortus; capsula ovata, vetusta (junior 
non vidi,) subtetragona fusca; calyptra flava non pilosa 
apicem versus fusca. Peristomium et operculum non vidi. 

WIDGREN pauca specimina collesit. 

Macromitrio arguto HAMP. forsitan affıne, differt calyptra 
non pilosa. 

Macromitrium caldense J. Am. 

Laxe c&spitosum; caulis repens vage inordinateque ra- 
mosus, inferne nigro-fuscus foliis inter tomentum haud den- 
sum squarrosis tectus, superne sordide lutescenti-viridis, 
ramis sterilibus elongatis apicem versus dichotomis, fructi- 
feris abbreviatis apicem versus ramosis; folia sicca crispula, 
humida e basi erectä subpatentia apieibus plus minusve 
incurva lanceolata breviter acuminata acumine serrata basi 
bullato-impressa uno latere reflexa et plicata apicem versus 
implana et leviter flexuosa, nervo carinato fuscescente apicem 
attingente, cellulis inferioribus linearibus flavescentibus ad 
nervum et plicaturas pr&primis grossius papillosis, mediis 
subseriatis oblongo-rotundis, supremis densissimis minimis 
rotundis subopacis; folia perichstialia pauca ovato-oblonga 
angustius acuminata levia magis pellucida; pedicellus junior 


purpureus, senio nigro-fuscus, siceitate superne dextrorsum 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:o 4. 13 


tortus; capsula ovalis sub ore paullo constricta plicata fusca 
(vetusta); calyptra sordide flavescens apice fusca. 
S. HENSCHEN cum Macromitrio Regnellii retulit. 
Rami 1—1,5 centim. longi; folia 5—6 millim. longa, 0,6 — 
0,7 millim. parte latissima lata; pedicellus 7—8 millim. longus; 
capsula 1,8 millim. longa, parte latissima 0,7 millim. lata. 
Priori et Macr. Regnelli affinis; ab illo foliis angustiori- 
bus magis reflexis apice incurvis minus compactis vixque 
undulatis, ab hoc foliis non reflexis, pedunculo breviore etc. 
differt. 
Schlotheimia immersa MITT. I. c. pag. 221. 
WIDGREN inter Lichenes apportavit. 
Schlotheimia Ottonis SCHW ZEGR. Suppl. II. vol. II. pag. 54. tab. 168. 
WIDGREN legit. 
»Schlotheimia nitida SCHWZGR. |. c. II. vol. II. pag. 51. tab. 167. 
Sierra de Jaquari MARTIUS, MITT. 1. c. p. 224.» | 
Schlotheimia Pabstii C. MÜLL. Bot. Zeit. 1855. pag. 764. 
WIDGREN collegit. 
Schlotheimia Martii HORNSCH. 1. c. pag. 32. 
Caldas WIDGREN; »Villa Rica MARTIUS» |. c. 
»Schlotheimia julacea HORZSCH. 1. c. pag. 30. S. nitida LINDB. 
G. A. LINDBERG in Sierra de Cubetäo pr. St. Paulo.» 
»Schlotheimia recurvifolia HORNSCH. |. c. pag. 35. 
Villa Rica MARTIUS.» 
»Schlotheimia fuscoviridis HORNSCH. |. c. pag. 32. 
Villa Rica MARTIUS.» 
»Schlotheimia lara HORNSCH. 1. c. pag. 33. 
Villa Rica MARTIUS; ad Capäo dos Poreos WARMING 
sec HAMP. 1. c. 1870. pag. 275.» 
Schlotheimia apiculata LINDE. 
REGNELL N:o 37 p.p. G. A. LINDBERG. 
Schlotheimia. Regnellii J. Am. 
Caulis prostratus fusco-tomentosus, ramis elongatis plus 
minusve dense divisis curvatis laxe c&spitosis fusco-vire- 
scentibus; folia sicca laxe spiraliter contorta, humida e basi 


14 ÅNGSTRÖM, MUSCI BRASILIENSES. 


erectä erecto-patentia planiuscula, basi uno latere recurva, 
oblongo-ligulata medio uno pr&primis latere paullo con- 
stricta apice recurva, nervo in mucronem brevem excurrentia 
carinata, basi excavata; cellulis basi anguste oblongis, su- 
perne subrotundis minutissimis subpellucidis; folia periche- 
tialia caulinis excedentia ovato-ligulata obtusa apiculata pro- 
fundissime canaliculata; capsula in pedicello 5—7 millim. 
longo oblongo-eylindrica levis, collo tantum vetusta plicata; 
calyptra nitida fusco-lutea, superne levis. 

REGNELL N:o 41 et 37 p.p. et WIDGREN miserunt. 

A Schl. fusco-viridi HORNSCH., quacum C. MÜLLER in 
litt. confusit, differt primo visu foliis perichetialibus caulina 
excedentibus; Schl. Jamesoni (ARN.) et elata MITT. pedun- 
culu elongato, foliis perich. ligulatis ete. recedunt. 

Schlotheimia Henscheni C. MÜLL. in Linn&a 38 B. pag. 644. 

S. HENSCHEN reportavit. 

Schlotheimia breviseta J. Am. 

Caulis repens elongatus fusco-radiculosus, densius ra- 
mosus, ramis brevibus radiculosis parce dichotomis dense 
foliosis, apicibus juniorum stellatim foliosis; folia sicca laxe 
imbricata vel subtorta, humida erecto-patentia apice recurva 
elongate oblongo-lanceolata basi subventricose concava, mar- 
sine altero subrevoluto ideoque sub medio constricta brevis- 
sime acuminata parte superiore rugulosa, nervo carinato 
excurrente, cellulis ubique valde incrassatis, infimis lineari- 
oblongis, mediis oblongis, supremis subrotundis; folia peri- 
ch&tialia caulina non excedentia conformia parte infimå 
profunde carinata levia; pedicellus brevis, junior purpura- 
scente-luteus, senio fuscescens, siccitate parum dextrorsum 
tortus; capsulo anguste ovato-cylindrica, apicem versus paullo 
contracta, vetusta fusca levis; peristomii externi dentes 
angusti longi cerassi obtusi linea mediana exarati, interni 
destructi, operculo conico-subulato; calyptra conica acumi- 
nata lutea apicem versus scabrum fusca brevis. 

WIDGREN legit. 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:o 4. 15 


Rami 0,5;—1 centim. longi; folia 1—1,3 millim. longa 
et parte latissima 0,35—0,4 millim. lata; pedicellus 3—3,5 
millim. longus; capsula 1,50 — 1,75 millim. longa, 0,53 millim, 
lata, ad os 0,4 millim., lata. 

A Schloth. fusco-viridi HORNSCH., quo nomine CAR. 
MÜLLER hanc Schlotheimiam designavit, forma et rugositate 
foliorum, pedunculo breviore, calyptra scabra etc. eximie 
differt; a Schl. sinuata HORNSCH. pedunculo brevissimo, 
foliis ereeto-patentibus, perichetialibus non exsertis etc. di- 
stinguitur. 

»Schlotheimia compacta ©. MÜLL. Synops. I. pag. 763. 

Minas Geraes Pajol GARDNER N:o 67.» 

Zygodon caldensis J. Am. 

Monoicus, laxe c&spitosus, caulis parce fusco-radicu- 
losus adscendenti-ereetus gracilis dichotome subfastigiatim 
divisus, folia sicca secunda crispula, humida e basi decurrenti 
marginibus paullo reflexis suberectä patentia recurva anguste 
oblongo-lanceolata carinata, nervo subexcurrente brevius acu- 
minata sub apice ipso 2—3 dentibus pra&dita; cellulis ima 
basi quadrato-oblongis, exinde ad apicem anguloso-rotundis 
chlorophyllosis papillulosis, margine integro, sub vitro magis 
augente ob papillas exstantes crenulato; flos masculus gemmi- 
formis axillaris, foliis perigonialibus ovatis breviuscule ob- 
tuse acuminatis nervo ad apicem desinente, cellulis ovali- 
hexagonis hyalinis epapillosis; anther® stipitate oblong& 
paraphysibus filiformibus longioribus cinct&e; folia perich&- 
tialia pauca minora anguste ovato-acuminata patenti-recurva, 
cellulis foliorum perig. similibus; capsula in pedicello elon- 
gato sinestrorsum torto ovalis plicata, siecca clavata, ore 
angustato, operculo conico-subulato recto; peristomium in- 
ternum simplex, dentibus 16(?) fugarissimis, calyptra ad 
medium capsule descendente. 

S. HENSCHEN in ligno putrido leeit. 

Caulis 1—2 centim. longus; folia 1,3; —1,6 millim. longa, 
0,25—0,35 millim. lata; pedicellus S—10 millim. longus; 


16 ÅNGSTRÖM, MUSCI BRASILIENSES. 


vaginula 0,7 millim. longa; capsula 1,3 millim. longa et 0,6 
millim. lata; operculum 0,6 millim. longum. 

Zygod. denticulato TAYL. et subdenticulato HAMP. affinis, 
omnibus partibus minor et capsula vix collo pr&dita pr&- 
primis differt. 

Physcomitrium Thielei HPE Icones muscor. tab. XXX. 

G. A. LINDBERG in humidis collegit. 

Amphoritheca riparia (LINDB. sub. Entosthodonte). 

Foliis obovatis acuminatis marginatis apicem versus 
serratis, pedunculo elongato et capsula urnigera cum oper- 
culo breviter conico ab omnibus differt. 

LINDBERG in ripa rivuli Ribeirao dos Buggris invenit. 

Funaria calvescens 8 crispa C. MÜLL. Syn. I. pag. 168. 

WIDGREN reportavit. 

Philonotis cespitosula ©. MÜLLER mser. 

Dense cz&spitosa inferne fusca, superne viridis vel flave- 
scens; caulis sterilis 1—3 centim. longus apicem versus 
paullo curvatus simplex teres arcte foliosus, vel planta foe- 
minea sub perich&etio 6—8 ramos divaricatos breves emittens, 
basi rufo-purpurascente-tomentosus; folia caulina sicca ad- 
pressa obscure spiraliter torta vel subsecunda dense imbri- 
cata, humida (diffieiliter emollita) paulisper soluta patulo- 
erecta subsecunda e basi latiore sensim angustata ovato- 
lanceolata acuminata, nervo concolori excurrente, margine 
basin versus reflexo, dein duplicato-serrata, cellulis infimis 
rotundo-angulosis subhyalinis, superioribus sensim elongatis 
oblongis, supremis oblongo-linearibus papillosis; folia peri- 
chstialia conformia, intima minora, nervo excurrente; arch&- 
gonia 16 paraphysibus subfiliformibus paucis mixta. Cetera 
desunt. 

REGNELL N:o 31 et S. HENSCHEN cum Bryo corru- 
gato HAMP. mixtam miserunt. 

Philonotidi spirali HAMP., quacum confusi, affinis; foliis 
e kasi ovata vix triangulari lanceolatis acuminatis duplicato 


serratis, structura cellularum alia etc. differt. 


ÖFVERSIGT AF K. VEDENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:o 4. 17 


Philonotis rufiflora HORNSCH. I. c. pag. 41. 

WIDGREN reportavit. 
var. minor gracilis omnibus partibus duplo minor. 

WIDGREN collegit. 

Philonotis gracülima J. AM. 

Laxissime czspitosa; caulis 1 centim. longus graeillimus 
. suberectus laxissime foliosus rarius inferiori parte rufo-radi- 
ceulosus, sub perigonio comoso-ramosus, ramis 3 brevibus in- 
zequalibus patentibus; folia caulina sicca subimmutata, humida 
erecto-patentia subsecunda oblongo-lanceolata breviter ob- 
tusiuscule acuminata, nervo concolori sub apice dissoluto, 
margine vix revoluto cellulis prominulis obtusissime serrulato, 
cellulis inferioribus oblongo-rhomboideis, superioribus brevi- 
oribus subhexagonis, omnibus hyalinis papillosis; folia peri- 
sonialia e basi latissima subrotunda subito longius acumi- 
nata obsenre serrulata, externa nervosa, intima enervia, 
cellulis inferioribus medii folii laxissimis hexagonis, margi- 
nem versus et in superiore parte elongatis angustis; anthe- 
ridia oblonga breviter stipitata paraphysibus angustissime 

clavatis cincta. 

REGNELL sub N:o 38 misit. 

Philonotis Gardneri C. MÜLLER Synops. Muscorum I. pag. 477. 
Syn. Phil. Minarum J. Am. in litt. 
WIDGREN reportavit. 
Var. foliis magis patentibus. Idem. 
Philonotis caldensis J. Am. 

Syn. Philon. Minarum C. MÜLL. in litt. 

Dense cespitosa; caulis humilis procumbens dense fusco- 
tomentosus, apice ramis 3—8 inzequalibus tenuioribus pro- 
stratis sub perichstio protrudens; folia caulina inter tomeu- 
tum laxe conferta patentia lanceolato-acuminato-cuspidata 
substrieta, nervo crasso levi apicem atting nte carinato- 
concava, margine (praprimis uno latere) a ba si ad apicem 
revoluto serrulata, dorso papillis argutis scabra, cellulis om- 


nibus rectangularibus minutis densiusculis; folia periche- 
Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 33. N:o 4. 2 


18 ÅNGSTRÖM, MUSCI BRASILIENSES. 


tialia multo latiora acutissime et elongate cuspidata, externa 
caulinis similia sed latiora et longius cuspidata, media et 
intima multo latiora lätissime ovata longe subulata, margine 
cuspidis remote et indistinete serrulata, ceterum integra, 
cellulis omnium hexagonis pellucidis levibus, nervo paullo 
graciliore excurrente; capsula in pedicello elongato unisulcato 
apicem versus subquadrato horizontalis subzqualis globosa 
vel oblongo-globosa sulcata submicrostoma pachyderma, oper- 
culo hemisph&rico apice impresso umbonato; peristomium 
duplex normale, interni dentes latiusculi striatuli, ciliis soli- 
tariis brevibus interjectis. 

WIDGREN legit. 

Philonotidibus Gardneri C.MÜLL. et uncinate SCHWRGR. 
proxima; ab illa foliis nervo excurrente acutius papillosis 
longius acuminatis, ab hac nervo levi, foliis minus scabris, 
cellulisgque majoribus distat; ambe capsula inzquali gibba 
macrostoma, sicca sub ore constricta et humida ovato-rotunda 
gibba praeterea differunt. 

Bartramia fuscescens J. Am. 

Dioica laxe cz&spitosa usque fere ad apicem fusco-to- 
mentosa; folia erecto-patentia secunda e basi latiuscula 
sensim angustata subulata, sieca crispula, nervo scabro ex- 
currente, marginibus supra folii partem pellucidam densissime 
dentieulatis, apicem versus serrulatis, cellulis inferioribus 
eiongatis pellucidis glabris, superioribus oblongis obscuris 
papillosis; folia perichstialia duplo longiora e basi anguste 
oblonga subito subulata, cellulis glabris; archegonia plura 
paraphysibus multis angustissime clavatis &»quilongis fulta. 

S. HENSCHEN retulit. 

» Brachymenium Hornschuchii MART. Icon. eryptog. tab. 20. fig. 
4. et in Fl. brasil. muse. pag. 36. 
Minas Geraös MARTIUS.» 
Streblopilum n. genus. 
Calyptra longa basi oblique truncata ad summum api- 


cem partita capsulam totam spiraliter amplectens; Peristo- 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:o 4, 19 


mium duplex: externi denses intus non lamellati apicem 

versus rimosi vel bipartiti, interni membrana vix plicata 

apice lacera. Plants perennes basi aphylle radiculose sub 

apice florifero fastigiatim ramos&; folia caulina magna lati- 

uscula oblongo- vel ovali-lanceolata obliqua acuta, nervo 

flavicante evanido vel excurrente, margine supra basin serie- 

bus cellularum flavidarum marginata; rete e cellulis magnis 

rhombeis utrieulo primordiali valde repletis formatum. Cap- 

sula in pedicello elongato ereeta. Operculum conicum rectum. 

Annulus duplex. 

Brachymeniis elatioribus et Peromniis genus affıne. 

Una alterave species generum corumdem, accuratius cognita, 

ad genus hocce in posterum forsitan traducantur. 
Streblopilum Regnellii (HAMPE, Linnea XXIII. pag. 582. Bra- 
chymenium). 

REGNELL primo sine fructu, WIDGREN c. fructu completo 
dein legit. 

Pedicellus basi purpurascens apicem versus flavescens 
2,3 centim. longus, siccus parce dextrorsum tortus; capsula 
ovato-cylindrica sordide flavescens 3,5 —4,3 millim. longa, 
ore rufo angusto, operculo rufo conico acutiusculo subrecto 
vel apice paullo curvato 0,6—0,s millim. longo; annulus 
duplex; peristomii externi dentes angusti subulati basi fla- 
vidi artieulati intus non lamellati, linea media deficiente, 
dein grisei asperuli linea mediana rimosi vel bipartiti; in- 
terni membrana vix plieata dimidiam fere longitudinem den- 
tium attingens apice lacera; calyptra flavida 3 millim. longa, 
parte indivisa 0,3 millim. longa, capsulam totam contorte 
obtegens, sicca explanata basi oblique truncata usque ad 
apicem indivisum zquilata 0,6 millim. lata. 
» Brachymenium pulchellum HORNSCH. |]. c. pag. 36. 

Syn. Bryum Martii ©. MÜLL. Syn. I. pag. 320. 

Minas Geraös MARTIUS» 

Peromnion radiculosum SCHWEGR |. c. II. tab. 250. 

Syn. Bryum Peromnion C. MÜLL. Syn. I. pag. 322. 


20 ÅNGSTRÖM, MUSCI BRASILIENSES. 


WIDGREN cum museis aliis collegit. 
Bryum -conicum HORNSCH. |. c. pag. 43. 

G. A. LINDBERG reportavit. 
Bryum corrugatum HAMP. 1. c. 1870. pag. 276. } 

S. HENSCHEN cum Philon. czspitulosa ©. M. legit. 
Bryum acanthoneuron J. AM. 

Caulis 1 centim. longus albide rubens subsimplex vel 
uno alterove ramulo ex inferiori parte protrudens, basi parce 
fusco-tomentosus residuis foliorum mareidorum obtectus, api- 
cem versus obtusiusculus; folia humida et sicca immutata. 
imbricata ovato-oblonga concava obtusa, nervo canaliculato 
crasso rubente warginem folii spina instar attingente vel 
in apiculum obtusiuseulum brevissimum producto, margine 
erecto integerrimo, cellulis basilaribus quadratis hyalinis ru- 
bentibus, ceteris hexagonis angustis maxime hyalinis. Plura 
non vidi. 3 

S. HENSCHEN cum Philonotide csspitosula C. M. re- 
portavit. 

Dryum gracilescens C. MÜLL. Syn. I. pag. 261. 
Syn. Bryum densifolium BRID. sec. MITT. ]. c. pag. 313. 

G. A. LINDBERG legit. 

Bryum Beyrichiü (HoRNSCH. I. c. pag. 45 sub Mnio). 

REGNELL N:o 30, WIDGREN et S. HENSCHEN miserunt. 

(ymnocybe marginata J. ÅM. 

Caulis adscendens breviusculus parce dichotomus basi 
preprimis fusco-tomentosus; folia caulina densiuscula, sicca 
parce torta, humida erecto-patentia elongato-lanceolata acuta, 
marginibus basin versus subrecurvis, cellulis paullo elongatis 
densis marginata, apicem versus immarginata inequaliter 
dentata, nervo crassiusculo sub apice evanescente carinato, 
cellulis basilaribus ovalibus pachydermibus opaciusculis sub- 
ruferentibus, ceteris parvis rotundatis discretis pellucidis 
utringue medio argute papillosis. Gemme vel pseudopodia 
in apice ramorum polyphylla signuntur, quorum folia ovata 


obtusiuseula subintegerrima non marginata, cellulis pellueidis 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:o 4. 21 


ovali-rotundis papillosis, nervo crasso sub apice dissoluto 
sunt. i 

WIDGREN legit. 

A Gymnoe. palustri, foliorum forma affinis, foliis tamen 
marginatis differt. 

Mnium rostratum (WEB. und MoHR Botan. Taschenbuch. pag. 
296. sub Hypno). 
| REGNELL et WIDGREN dederunt. 
Rhizogonium spiniforme (LINN.). 
REGNELL N:o 22 et WIDGREN colliserunt. 
Hypopterygium serrulatum LINDB. 
Syn. Hyp. sylvaticum MITT. 1. c. pag. 329? 

REGNELL N:o 29, WIDGREN et G. A. LINDBERG 
miserunt. ' 

Iypopterygium macrorhynchum J. Am. 

Monoicum; caulis gracilis repens rufo-tomentosus, stipes 
brevis fibrillis rufis plus minusve densis usque ad ramos 
esredientes vestitus frondem semirotundam flavo-viridem di- 
stichaceo-ramosam attollens, ramis patentibus distichaceo- 
foliosis, infimis iterum partitis; folia caulina inferiora latis- 
sime ovata vel subcordata asymmetrica subintegerrima bre- 
viter acuminata, superiora late ovata asymmetrica brevissime 
acuminata anguste limbata obscure denticulata, nervo con- 
colori supra medium desinente, cellulis elliptieis magnis par- 
eissime chlorophyllosis pellucidis, limitibus angustis; stipu- 
laria infima maxima cordata brevissime acuminata evanidi- 
nervia, superiora rotunda longe apiculata angustissime albo- 
limbata subintegra, nervo percurrente; perigonialia erecta 
ovata acuminata concava, anteridiis paucis clavatis; pedi- 
cellus erectus ruber apice incelinatus; capsula e basi rugu- 
losa apophysata eitissime dilatata ovalis fusca, sicca sub 
ore constricta, operculo cupulato longe et oblique rostrato 
capsulam longitudine multo superante; peristomii externi 
dentes e basi lata subulato-attenuati, basi dense trabecu- 


eulati, apicem versus seriatim tuberculosi, interni externis 


DD 
[NO] 


ÅNGSTRÖM, MUSCI BRASILIENSES. 


breviores in membrana ad tertiam partem dentium externo- 
rum producta positi carinati parce pertusi tuberculosi, ciliis 
solitariis brevioribus. 

WIDGREN retulit. 

Stipes 1 centim. s&pissime longus in frondem diametro 
1—14 centim. dilatatus; folia inferiora 1,4 millim. longa, 
parte latissima 1,1 millim. lata, superiora 1,4 millim. longa, 
parte latissima 0,8 millim. lata; stipularia infima 1,15 millim. 
longa, parte latissima 1,15 millim, lata, superiora 0,8 millim. 
longa et parte latissima 0,65 millim. lata, ramorum 0,6 
millim. longa et parte latissima 0,5 millim. lata, apex 0,2 
millim. longus. 

Ab Hypopterygio serrulato LINDB. et H. monoico HAMP., 
si sint diversa, foliis vix serratis, cellulis magnis parce 
chlorophyllosis, limitibus angustis distinguitur. Ab Hypopte- 
rygio Tamarisei (Sv.) et H. larieino (HOoR.), cum quibus forma 
cellularum convenit, foliis stipularibus superioribus rotundatis, 
nervo percurrente differt. 

Heilicophyllum torguatum (Hook. Muse. exot. tab. 41. Anoec- 
tangium). 

WIDGREN collesgit. 

Rhacopilum tomentosum (HEDw. Musc. frond. IV. tab. 19. 
Hypnum). 
REGNELL N:o 19 et 195 et WIDGREN legerunt. 
Hookeria Regnellii C. MÜLL. 

Hermaphrodita, anguste complanata pallide viridis sub- 
pinnatim ramosa prostrata; folia laxe imbricata flaccidula, 
lateralia disticha patentia oblonga latere inferiori inflexa 
subito breviter acuminata, intermedia late ovato-oblonga 
acuminata, marginibus integerrimis ex una serie cellularunı 
angustarum angustissime limbatis, nervis viridibus e basi 
approximatis divergentibus supra medium evanidis, cellulis 
inferioribus hexagono-oblongis, superioribus hexagono-rotun- 
dis, omnibus inanibus hyalinis, ventralia oblonga longius 
acuminata, cellulis laxis, nervo limboque tenuioribus; folia 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:o4. 23 


perich&tialia parva e basi ovata lanceolata longe acuminata, 
externa obsolete binervia, interna enervia hexagono-laxe-re- 
tieulata; pedicellus gracilis glaber e basi adscendente erectus 
stramineus summo apice rubens; capsula obliqua obovata 
horizontalis brevicolla atro-sanguinea, sicca sub ore maxime 
constricta, operculo conico-recte-rostrato summo apice fra- 
sillimo; calyptra campanulata acuminata straminea glabra; 
peristomii dentes externi rufi lanceolato-subulati densissime 
trabeculati medio sulco longitudinali eitrina notati incurvi, 
interni processus in carina pertusi transversim striati in 
membrana plicata eitrina vix usque ad quadrantem longitu- 
dinem. dentium exserta impositi. 

REGNELL N:o 22 transmisit. 

Caulis 2—3 centim. longus, cum foliis 23—3 millim. 
latus; folia intermedia 1,35 millim. longa, parte latissima 
0,6 millim. lata, lateralia 1,5 millim. longa, parte latissima 
0,5 millim. lata; pedicellus 1,5 centim. longus; capsula 1,2 
millim. longa, parte latissima 0,5 millim. lata; operculum 
cum apice fragillimo I millim. longum. 

Differt ab Hookeria Olfersii HORNSCH., quacum confusi, 
limbo uniseriato, nervis brevioribus, calyptra apice glabra etc. 

Hookeria minor J. Am. 

Dioica? repens fibrillis fusco-nigris substrato arcte adhe- 
rens anguste complanata pallide viridis prostrata parce pa- 
tenti-ramosa; folia densius complanata, lateralia distiche 
patentia latere inferiori inflexa subovato-oblonga subito bre- 
vitergue acuminata, margine integerrimo e serie singula 
cellularum angustissimarum limbata, nervis viridibus basin 
versus approximatis dein divergentibus supra medium eva- 
nidis, cellulis inferioribus hexagono-oblongis, superioribus 
hexagono-subrotundis, omnibus inanibus hyalinis; folia peri- 
chztialia parva e basi subovata lanceolato-acuminata sub- 
enervia, cellulis laxissimis hexagono-obloneis, limbo obscuro; 
pedicellus e basi adscendente erectus gracilis glaber rubens; 


capsuıa brevicolla obovato-cylindrica sub ore constrieta atro- 


24 / ÅNGSTRÖM, MUSCI BRASILIENSES. 


sanguinea, operculo cupulari recte rostrato atro-sanguineo, 
summo apice fragillimo stramineo; calyptra companulata 
acuminata straminea. 

Inter H. Regnellii specimina pauca carpsi. 

Caulis i—1,5 centim. longus, cum foliis 1,5 millim. 
latus; folia intermedia 1,12 millim. longa, parte latissima 
0,55 millim. lata, lateralia 1,2 millim. longa, parte latissima 
0,4 millim. lata; pedicellus I centim. longus; capsula 1,2 
millim. longa, parte latissima 0,3 millim. lata; operculum 
cum apice 1 millim. longum. 

A pra&cedente diminutione partium omnium, follis bre- 
vioribus latioribusque densius complanatis differt. 

Hookeria submarginata J. Am. 

Monoica; repens fibrillis fuscis parce obtectus anguste 
complanata irrigulariter subpinnatim ramosa; folia caulina 
laxe imbricata mollia, lateralia longiora erecto-patentia latere 
inferiore inflexo ovato-oblonga subito breviuscule angusteque 
acuminata, intermedia late ovata subito breviuscule angusteque 
acuminata tenuiora ovato-lanceolata appressa acuminata, 
cellulis inferioribus hexagono-oblongis, superioribus hexagono- 
subrotundis inanibus hyalinis, margine integerrimo a serie 
singula cellularum angustarum limbato, nervis concoloribus 
basin versus approximatis dein divaricatis; folia perichati- 
alia parva ovato-lanceolata acuminata enervia integerrima 
laxe hexagono-reticulata hyalina; pedicellus subgracilis erectus 
rubens; capsula brevicolla obovata incurvo-obliqua nutans 
fusca; operculum et calyptra desiderantur; peristomium du- 
plex; externi dentes lanceolato-acuminati densissime trabe- 
culati medio spatio citrino exarati incurvi, interni processus 
carinati vix pertusi transversim striati in membrana citrina 
plicata exserta impositi. 

Inter Hookeriam Regnelli C. MÜLL. inveni. 

Caulis 2 centim. longus, cum foliis 2,5 millim. latus; 
folia lateralia 1,4 millim. longa, parte latissima 0,5 millim. 


lata, intermedia 1,2—1,4 millim. longa, parte latissima 0,65 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:o 4. 25 


millim. lata; ventralia 1,4 millim. longa, parte latissima 0,4 
millim. lata; pedicellus 15—17 millim. longus; capsula 1,75 
millim. longa, parte latissima 0,75 millim. lata. 

A pracedentibus et Hookeria limbata HAMP. capsula 
nutante sub ore non constrieta, florescentia monoica etc. 
differt. 

Hookeria Minarum J. Am. 

Hookerie Regnellii C. MÜLL. proxima differt ramıis 
subfastigiatis intensius viridibus, florescentia monoica, foliis 
brevius acüminatis e serie cellularum angustarum duarum 

8 limbatis, capsula oblonga sub ore constricta. 

WIDGREN legit. 

Hookeria viridissima LINDB. (non MITT. 1. c. pag. 362). 

A prioribus colore late viridi, foliis &gerrime in aqua 
revivescentibus, cellulis non diaphanis viridibus chlorophyllosis 
differt. 

G. A. LINDBERG reportarvit. i 

»Hookeria marginata HoOK. et WILS. in HooK. Lond. Journ. 
Ill. pag. 160. 
Ad Piedade GARDN. N:o 87. sec. MITT. I. c. pag. 341.» 
»Hookeria Olfersii HORNSCH. |. c. pag. 61. tab. 3. 
Ad Formoso GARDNER N:0 81. sec. MITT. 1. ce. pag. 344.» 
Hookeria (Fehystophilina) caldensis 3. ÅM. 

Synoica; caulis repens rufus reliquiis foliorum plus mi- 
nusve densis obtectus ramos longos hie inde emittens, rami 
prostrati distiche inzqualiter pinnatim ramulosi, basi rufi, 
apicem versus virescentes obtusi, ramuli interdum iterum 
ramulosi; folia densiuscule distiche imbricata, lateralia di- 
stiche patentia transverse undulata uno latere inflexo cavi- 
uscula ovato-oblonga brevius acuminata supra medium spi- 
nuloso-dentata, nervis binis concoloribus divergentibus supra 
medium abruptis apicem versus parce spinoso-dentatis, cellulis 
inferioribus elongate rhomboideis, superioribus ovalibus utri- 
culo primordiali repletis pellueidis; folia perichztialia e basi 


lata lanceolato-acuminata integerrima enervia, cellulis elon- 


ND 
[OP 


ÅNGSTRÖM, MUSCI BRASILIENSES. 


gato-rhomboideis; fructus in ramis principalibus; pedicellus 
flexuosus e basi rubescente apicem versus flavescens elon- 
gatus apice incurvus; capsula obovata subhorizontalis brevi- 
colla fuscescens, operculo conico-acuto; calyptra conico-acu- 
minata; peristomium duplex, externi dentes lanceolato-lineares 
acuminati, medio longitudinaliter sulcati dense trabeculati 
fuscescentes apicem versus pallidiores torulosi; interni mem- 
brana plicata producta lutea processibus carinatis transverse 
striatis dentibus externis aequantibus. 

REGNELL N:o 9 misit. 

Rami 6—9 centim. longi, cum: foliis 3 millim. lati; 
folia lateralia 1,9—2 millim. longa, parte latissima 0,9 millim. 
lata, intermedia 1,9—2 millim. longa, parte latissima 0,9—1 
millim. lata; pedunculus 3 centim. longus; capsula cum apo- 
physi 1,5 millim. longa, parte latissima 1 millim, lata; 
opereulum 1 millim. longum. 

Ab Hookeria Beyrichii HPE florescentia synoica, foliis 
latioribus latius acuminatis, statura partium omnium majore 
differt. 


Hookeria (Hypnella) hypnacea ©. MÜLL. Bot. Zeit. 1856. pag. 421. 


WIDGREN legit. 


Hookerta (Hypnella) planiuscula HPE 1. ec. 1874. pag. 511. 


WIDGREN reportavit. 


Hookeria (Hypnella) tenera HAMP. ]. c. 1874. pag. 5ll. 


WIDGREN c. priore colleeit. 


Hookeria (Hypnella) eirrhosa HAMP. 1. c. 1874. pag. 512. 


WIDGREN legit. 


Hookeria (Lamprophyllum HamPp.) serrata J. AM. 


Caulis repens parce ramosus; folia compressa compla- 
nata, folia lateralia margine inferiori inflexa et media ovato- 
oblonga breviter acuminata, omnia nervis supra medium 
produetis dorso apicibus exstantibus, marginibus superne 
argute serratis, cellulis parvis angustis utrinque acutis parce 
chlorophyllosis et opacis levibus, inferiora ovata longius 


acuminata, cellulis laxius retieulatis, nervis gracilibus me- 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:o 4, 27 


dium vix attingentibus; pedicellus flexuosus elongatus rubens 
glaber apice incurvus; capsula obovata fusco-rubens sub- 
obliqua apophysi parva; peristomium duplex, externi dentes 
dense trabeculati apicem versus tuberculosi humidi apice 
recto, linea media lutescente sulcati, interni processus in 
membrana plicata exserta lutea positi lanceolato-subulati 
carinati parce pertusi externis »quantes. Plura non vidi. 

Inter Callicostellas carpsi. 

Susculus 2 centim. longus, cum foliis 2 millim. latus; 
folia 1,5 millim. longa, parte latissima 0,6 millim. lata; pe- 
dicellus 2,5 centim. longus; capsula 2 millim. longa, parte 
latissima I millim, lata. 

Hookerie nitenti HorNscH. et H. Glaziouvii HAMP. 
proxima, ab illa foliis dense serratis, statura grandiore, ab 
hac foliis non dentatis acutis differt. 

Callicostella Martii (HORNSCH. 1. c. pag. 63. tab. 3. III. Hookeria). 

REGNELL N:o 205 p.p. et 21. misit. 

Callicostella Merkelit (HORNSCH. ]. ce. pag. 62. tab. 3. I. Hookeria). 

_WIDGREN et G. A. LINDBERG legerunt. 


Callicostella incurva (HOOK. et GREVILL., SCHWZGR. tab. 
CCLXXV. Hookeria). 

REGNELL N:o 215 p.p. et 32 p.p. et WIDGREN colle- 

gerunt. Minas Geraös GARDNER N:0 88. MITT. ]. c. pag. 350, 


Callicostella mierocarpa (HORNSCH. |. c. pag. 62. tab. 3. II. 
Hookeria). | j 
WIDGREN donavit. Minas Geraös MART., HORNSCH. |]. c. 
Callicostella pallida (HORNSCH. 1. c. pag. 64. Hookeria). 
REGNELL N:o 19 et 21 atque WIDGREN miserunt. Villa 
Rica Martius HORNSCH. |]. c. 
»Lepidopilum subulatum MITT. 1. c. pag. 380. 
Minas Geraös prope Formosa GARDNER N:o 80.» 
Lepidopilum oblongifoliun MITT. 1. e. pag. 383. 
Inter muscos WIDGREN. inveni. »Minas Gera&ös GARD- 
NER N:o 79.» 


28 ÅNGSTRÖM, MUSCI BRASILIENSES. 


Pilotrichum piritheca I. ÅM. 

Rami fasciculatim e basi dense fusco-tomentosa egressi 
prostrati, inferne plerumque ramulis destituti, dein pinnatim 
ramosi, raviulis apicem et basin versus decrescentibus ideoque 
frondem ovalem s&pissime efformantibus, ramulis inferiori- 

- bus unum alterumve ramulum iterum emittentibus; folia 
patentia concava e basi excavata decurrente ovato-oblonga, 
ovatove brevissime acuminata in ramulis subpentasticha sub- 
spiraliter disposita, lateralia ramulorum apicem versus magis 
excavata ideoque magis compressula, nervis inzqualibus 
basi flammeis apice exstantibus supra medium productis, 
marginibus totis planis vel basi reeurvis integerrimis, cel- 
lulis in folii medio basique oblongis ovalibusve, ceteris ovali- 
bus papillosis; folia perichetialia externa anguste ovato- 
lanceolata nervosa, interna lanceolata brevissime nervosa 
vel enervia subobtusiuseula,. margine crenulata, cellulis hya- 
linis, inferioribus elongatis angustis,. superioribus oblongis, 
omnibus papillosis; pedicellus brevis apices foliorum peri- 
chetiorum vix superans; capsula pyriformis vel oblongo- 
pyriformis; ‚peristomii externi dentes destructi, interni pro- 
cessus angusti in membrana brevi positi nodulosi punctulati; 
operculum conico-acutum. Cetera desunt. 

REGNELL N:o 5 misit. 

Rami 4—6 centim. longi; folia 1,1ı—1,3 millim. longa, 
parte latissima 0,5—0,6 millim. lata; pedunculus 1,5—2 
millim. longus; capsula 1,5 millim. longa, 0,5—0,6 millim. 
lata, opereulum 0,5 millim. longum. 

A Pilotr. bipinnato SCHWAGR. differt ramulis rarius 
iterum partitis, foliis ramorum decurrentibus non complicato- 
carinatis angustioribus, cellulis papillosis, pedicello multo 
breviore, capsul® forma et operculo non conico acuminato. 

Eriopus setigerus MITT. 1. ce. pag. 392. 

Inter muscos WIDGREN. carpsi. 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:o 4. 29 
Distichophyllum graeile J. AM. 

Caulis pusillus gracilis adscendens inferne fuscus, super- 
ne pallide viridis simplex vel basi divisus et fibrillis paueis 
emittens; folia laxe disposita remotiuscula pallide viridia, 
sicca crispula, lateralia e basi angusta spathulata obovata, 
intermedia et media e basi angusta ovalia minora, omnia 
margine integerrimo parce undulato anguste concoloriter mar- 
ginata, apiculo parvo recto munita, nervo ad vel supra me- 
dium desinente concolori, cellulis basilarıbus et circa .nervum 
hexagonis, ceteris parvis rotundatis vix pachydermibus, omni- 
bus hyalinis. 

WIDGREN cum aliis muscis reportavit. 

A. Distichophyllo Montagnei (C. M.), cum quo forma 
foliorum fere convenit, foliis laxe dispositis, caule gracili 
simplice, cellulis vix pachydermibus et a Distichophyllo pusillo 
MITT. foliis undulatis, nervo breviore etc. differt. 

»Daltonia brasiliensis MITT. I. c. pag. 399. 
Sierra de Piedade GARDNER N:o 78.» 
Harrisonia inermis J. Am. 
Syn. Hedwigia decalvata MITT. 1. c. pag. 408. 

WIDGREN reportavit. 

Leucodon domingensis BRID. Bryol. univ. II. pag. 259. 

REGNELL N:o 6 transmisit. 

Cryphea Henscheni ©. MÜLL. manuser. 

Monoica; caulis repens fuscescens foliis destructis tectus 
ramos adscendentes satis crebros emittens, ramulis vix nisi 
fructiferis brevibus in superiori parte proferens. Folia sicca 
haud imbricata, humida e basi erecta patentia oblonga in 
acumen angustum subito desinentia, margine usque ad acu- 
men revoluto, nervo crasso ad 3 producto, cellulis basilaribus 
mediis angustissimis pellueidis, alaribus oblatis, ceteris parvis 
angustissime oblongis viridibus; flores masculi in axillis fo- 
liorum brevissime stipitati oligophylli; folia perigonialia la- 
tissime ovata vel obovata truncata pellucida enervia acumine 


obtuso brevissimo praedita; antheridia pauca ovalia longius 


30 ANGSTRÖM, MUSCI BRASILIENSES. 


stipitata paraphysibus paueis vix stipitem excedentibus cin- 
cta; perichetium polyphyllum paullo elongatum; folia peri- 
chztialia e basi convolutacea angusta patentia subspathulata 
apicem versus undulata cuspidata nervosa, cellulis basi pellu- 
cidis angustis elongatis, apicem versus his foliorum similia; 
capsula breviter stipitata ovato-oblonga plicata immersa; 
peristomii externi dentes lanceolato-subulati remote obscure 
trabeculati dense papillosi apicem versus hyalim. Plura 
non vidi. 

S. HENSCHEN collegit. 

Rami 3—5 centim. longi. 

Cum Cryph&a apiculata MITT., quacum confudi, quod- 
dam commune quidem vix habet. 

Uryphea manoclada J. ÅM. 

Monoica; rami longiusculi crassi rigidi adscendentes, 
vamulis paueis longis divergentibus non flagelliformibus di- 
stichis; folia sicca squarrosulo-erecta, humida patentia vel 
patenti-divaricata decurrentia ovata brevissime subito acu- 
minata, nervo ante apicem evanido, margine usque ad acumen 
revoluto, cellulis basilaribus flavidis, omnibus parvis ovali- 
rotundis; flores masculi in axillis foliorum gemmacei brevis- 
sime stipitati oligophylli; folia perigonialia ovata subito 
acuminata enervia, antheridiis paucis, paraphysibus non visis; 
perichetia faseiculatim in rami latere superiori disposita; 
folia perichetialia externa oblongo-obovata subito acuminata, 
interna e basi angustiori convolutacea apicem versus dila- 
tata, longissime patenti-apiculata, apiculo obscure serrulato, 
nervo ex acumine ad medium vel basin versus descendente, 
elongate tenero-areolata; capsula immersa ovato-oblonga 
levis, annulo lato simplice, operculo breviter conico; peri- 
stomii externi dentes lanceolato-subulati obscure remotius 
articulati papillosi, interni processus in membrana brevi po- 
siti filiformes vix carinati papillosi; calyptra fuscescens 
olabra. 


S. HENSCHEN collegit. 


ÖFVERSIGT AF K.VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:o4. 31 


Rami 5—7 centim. longi, ramuli 2 centim. longi, cum 
foliis 3,5 millim. lati; folia caulina 1,4 millim. longa, parte 
latissima 1 millim. lata; folia perichztialia 1,7 millim. longa, 
parte latissima 0,7—0,s millim. lata, apex 0,7 millim. lon- 
sus; capsula 1,5 millim. longa, 0,5 millim. lata. 

Differt a Cryph&a patenti HORNSCH. foliis decurrenti- 
bus, ramis elongatis etc,; a Cryph&a decurrente C. MULL. 
ramis non flagelliformibus, foliis multo brevius acuminatis 
patentibus etc. 

Cryphea caldensis J. ÅM. 

Dioica? caulis elongatus e basi ramosus, ramis adscen- 
dentibus ceteroquin simplicibus tenuibus luteo-viridibus; folia 
sicca adpressa, humida erecto-patentia basi decurrentia con- 
cava ovato-lanceolata, acumine elongato irregulari-dentato, 
margine ad medium revoluto, nervo sub acumine evanescente, 
cellulis minutis, basi ad marginem oblatis, superioribus ova- 
libus; fructus in latere ramosum 2—3 aggregati; folia peri- 
chetialia e basi angustiore late convoluta, externa anguste 
ovato-lanceolata longius acuminata remote serrulata, interna 
oblongo-lingulata longissime flexuoso-apiculata, longius cap- 
sulam excedentia, acumine remotissime serrato, nervo nullo 
vel obscuro ex  apiculo ad medium descendente, elongate 
tenere reticulata; capsula ovalis immersa, operculo conico; 
peristomii interni dentes externis superantes angustissime 
subulati pallidi papillosi; calyptra scabra. 

WIDGREN misit. 

Rami 2—3 centim. longi; folia caulina 1,3 millim. longa, 
parte latissima 0,5—0,55 millim. lata; folia perichztialia 
interna 2,4 millim. longa, acumine 1,1—1,5 millim. longo, 
parte latissima 0,7 millim. lata. 

Acrocryphea ferruginea LINDB. 

G. A. LINDBERG et S HENSCHEN colligerunt. 
Prionodon aurieulatus J. Am. 

Susculus repens parce fibrillosus; caulis basi foliis ve- 


tustis laceratis obteetus adscendenti-erectus subdichostome 


32 ÅNGSTRÖM, MUSCI BRASILIENSES. 


divisus, ramis insqualibus patentibus fusco-lutescens; folia 
fragilia e basi excavata margine recurvo auriculata erecto- 
patentia, sieca laxe incumbenti-torta ovato-lanceolata elon- 
sata plicata, basin versus integerrima, superne runcinato- 
serrata, apicem versus in&qualiter remote serrata, nervo sub 
summo apice dissoluto, cellulis ad margines et auriculas 
minimis angulato-rotundis densis seriatis, basilaribus inte- 
rıoribus anguste oblongis sublinearibus diaphanis inzqui- 
longis, superioribus angulato-rotundis in acumine laxioribus 
ovalibus, omnibus prater basilares interiores utriusculo 
primordiali repletis. _Cetera desunt. 

S. HENSCHEN leeit. 

Caulis 6—12 centimetr. longus, cum foliis 6—8 millim. 
latus; folia 5 millim. longa, parte latissima 0,9--1,2 
millim.. lata. 

Ab omnibus aliis mihi cognitis foliis basi aurieulatis 
differt. 

Priodon rubiginosus HAMP. 1. c. 1870. pag. 278. 
Syn. Prionoden densus LINDB. 

G. A. LINDBERG reportavit. 

Phyllogonium caldense C. MÜLL. Separat-Abdruch aus d. Jour- 
nal des Museum Godeffroy Heft. VI. pag. 19. 

REGNELL N:o 27; WIDGREN et G. A. LINDBERG 
retulerunt. 

Pterobryum pusillum J. Am. 

Caulis repens rubescens aphyllus ad egressum ramorum 
faseieulis fibrarum vestitus, ramis. adscendentibus humilibus 
in stipite brevi aphyllo positis, ramulis in frondem ovatamı 
subdistichaceam densam congestis; folia lateralia patentia 
anguste ovato-lanceolata excavata subito acuminata sub 
acumine plana, nervo, in apice folii dissoluto, in foliis ra- 
morum numquam in aristam producto, marginibus erenulato- 
serrulatis, cellulis angustis opaciusculis, basilaribus fusce- 
scentibus ovalibus. 

\WIDGREN cum museis aliis reportavit. 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1876, N:o4. 33 


Stipes 2—3 millim. longus; frons 0,9—1 centim. longa, 
folia 1—1,2 millim. longa, parte latissima 0,4 —0,5 millim. lata. 

Minimum omnium mihi cognitorum. 

Pilotrichella excavata (MITTEN 1. c. pag. 430. Meteorium). 

REGNELL N:o 26 et WIDGREN miserunt. 

Pilotrichella tenuis (C. MÜLL. Syn. Musc. II. pag. 124. Neckera). 

REGNELL N:o 4 et WIDGREN tradiderunt. 

Pilotrichella pachygastrella C. MÜLL. manuscer. 

Dioica? caulis repens filiformis dichotome divisus aphyllus 
fuscus, ramis longis pendulis tenuibus rectis in inferiori 
parte sepe dichotome-divisis, ramulis divaricatis pinnatis sub- 
zqualibus attenuatis pallide viridibus haud compressis; folia 
subquinquefaria in series obliquas subspirales disposita laxe 
inflato-imbricata e basi pandureformi vix excavata auriculis 
parvis et cellulis alaribus multis minimis chlorophyllosis 
viridibus pr&dita subito latissime ovata acumine brevi ter- 
minata, marginibus superne incurvis, maxime ventricosa 
cochleariformia vix nervosa; fructus in medio ramorum; folia 
perich&tialia externa ovato-acuminata, interna convolutacea 
lanceolato-acuminata vel cuspidata adunca; capsula in pedi- 
cello curvato anguste oblonga; peristomii externi dentes lan- 
ceolato-lineares obtusiusculi linea media vix conspicua exarati 
transverse striati, interni processus in membrana brevi im- 
positi lanceolato-lineares carinati carina pertusi exterioribus 
paullo breviores, calyptra junior flavida apice fusca. 

REGNELL N:o 3b et HENSCHEN legerunt. 

Rami 15—20 et ramuli 1—1,5 centim. longi; folia 0,8 
—0,10 millim. longa et basin versus 0,4—0,5 millim. lata; 
vaginula suboblonga apicem versus paraphysibus filiformibus 
vestita 1,2 millim. longa; pedicellus 3 millim. longus; cap- 
sula 1,5 millim. longa, 0,3 millim. lata. 

A Pilotrichella pachygastra ©. MÜLL. cum qua confusi, 
ramis non compressiusculis, foliorum cellulis alaribus viridi- 
bus chlorophyllosis, foliis basi vix excavatis etc. differt. 


Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 33. N:o 4. 3 


34 ÅNGSTRÖM, MUSCI BRASILIENSES. 


Pilotrichella caldensis J. Am. 
Syn. Pilotrichella pachygastrella ©. MÜLL. in litt. differt 
a priori caulibus basin versus dichotomis, ramis gracilioribus, 
ramulis magis elongatis, foliis non auriculatis oblongo-ob- 
ovatis, cellulis ovali-oblongis. Fructificans non lecta. 
REGNELL N:o 3 a misit. 3 


Pilotrichella subintegra LINDB. 
REGNELL N:o 3a et 3b et HENSCHEN colligerunt. 


Pilotrichella flexilis (SWARTZ. Hypnum). 
WIDGREN reportavit. 


Papillaria squamatula C. MÜLL. mser. 

Cxspitosa, caulis e basi pinnatifida ramos pendulos: 
pinnatos emittens, pinnulis inaqualibus attenuatis; folia car- 
nosula caviuscula sicca appressa, humida e basi amıplectante 
patente erecta cordato-ovata breviter acuminata, auriculis 
magnis denticulatis, margine ceterum integerrimo, nervo 
pallido pellucido crasso ad medium evanescente, cellulis ba- 
silaribus angustis pellueidis, ceteris oblongis minutissimis 
opacis chlorophyllosis. Cetera desunt. 

HENSCHEN collegit. 

Papillarie squamat® Australiensi sec. C. MÜLL. pro- 


Lå 


xima. Papillarie Ångströmii C. MÜLL. mser., quam in 
muscis tahitensibus ab CLAR. ANDERSSON 1853 lectam ut 
Cryphzam helietophyllam MONT. false distinxi, maxime sane 
affinis. Papillaria Ängströmii tamen differt foliis magis 
patentibus e basi cordata lanceolatis, nervo sub apice evane- 
scente. Cum Papillaria squamata et affinibus ex. gr. Nec- 
kera leuconeura C. M., cum fructus earum noti fiant, genere 
sane alieno et proprio collocanda sit. 
»Papillaria appressa (HORNSCH. 1. c. pag. 90. Hypnum). 
Minas Geraös ad terram legit MARTIUS.» 


Papillaria laxifolia ©. MÜLL. (in muscis DÖRING.) var. 
WIDGREN apportavit. 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FORHANDLINGAR 1876, N:o 4. 35 


Papillaria caldensis J. AM. 

Caulis laxissimus pendulus pinnatus, pinnis divaricatis 
vel decurvis attenuatis; folia e basi dilatata patenti erecta 
ovato-acuminata plicatula, acumine capillari, alis parum undu- 
latis, margine remote obscurissime crenulato, nervo obscuro 
brevissimo, cellulis angustis papillosis. 

WIDGREN collegit. 

Papillaria socia J. ÅM. 
 Caulis laxissimus capillaceus pendulus pinnatus, pinnis 


I 


patenti-divaricatis: folia e basi auriculatå undulatä crenu- 
latä lanceolata plicatula, acumine lato semitorto, margine 
serrulata, nervo debili medium attingente, cellulis angustis 
opacis minutissime papillosis. 

HENSCHEN cum Meteoriis traduxit.. 

Papillaria ptycophylla J. Am. 
Syn. Papillaria Äneströmii C. MÜLL. meser. 

Caulis laxissimus longus pendulus pinnatus, pinnis di- 
varicatis suba»qualibus attenuatis, folia e basi maxime auri- 
culatä crispatä lacero-crenatä ovato-lanceolata plicata, acu- 
mine latiusculo semitorto, margine obscure serrulato, nervo 
debili medium attingente, cellulis basilaribus ovalibus flave- 
scentibus, ceteris angustis papillosis. 

WIDGREN. collegit. 

Papillaria Henscheni C. MÜLL. mser. 

Rami elongati flexuosi repentes vel penduli dense vel 
remote inordinate pinnati, ramulis curvatis densifoliis tereti- 
bus crassis luteo-viridibus, senio fuscescentibus, humidis 
flaccidis mollibus; folia erecto-patentia quadriplicata laxe 
appressa e basi concavä cordatä oblonga obtusa, acumine 
plus minusve elongato angusto, marginibus basi undulatis 
argute remote crenulatis apice planis, nervo tenui ultra me- 
dium evanido, cellulis basi oblongo-hexagonis, ceteris angu- 
stis minute papillosis; folia perichetialia externa ovato- 
lanceolata apicibus patentia, interna longiora oblongo-lan- 


ceolata stricta vix nervosa; vaginula oblonga pilosissima; 


36 ÅNGSTRÖM, MUSUI BRASILIENSES. 


capsula in pedicello curvato scabriusculo breviusculo ovalis, 
collo sensim attenuato, operculo oblique rostrato; peristomii 
.externi dentes lanceolato-acuminati, acumine obtusiusculo, 
linea »media obsoleta notati transverse striati, interni pro- 
cessus in membrana brevi impositi dentibus subsquilongi 
capillares carinati articulati; calyptra latere fissa pilosa 
straminea. 

WIDGREN, LINDBERG et HENSCHEN reportarunt. 

Rami usque ad 30 centim. longi, ramuli 1,5; —3 centim. 
longi, cum foliis 2 millim. lati; folia ramorum 1,9 millim. 
longa, parte latissima 1,1 Millim. lata; pedunculus 8 millim. 
longus; capsula 2,25 millim. longa, parte latissima 1,25 
millim. lata; operculum 1 millim. longum; calyptra 4 millim. 
longa. 

A Papillaria illecebra (C. MÜLL.), cum qua confusi, 
foliis e basi cordata oblongis pr&primis margine argute re- 
mote crenulatis, apice elongato, nervis brevioribus etc. differt. 

Papillaria media J. AM. 
Syn. Papillaria Henscheni ©. MÜLL. p.p- 

Caulis repens dichotomus, ramis prioris multo gracili- 
oribus parce dichotomis adscendentibus inzqualibus apicem 
versus paullo attenuatis fusco-luteo-virescentibus; folia laxe 
appressa e basi cordata brevissime ovata quadriplicata con- 
cava obtusiuscula cuspidata, marginibus basi undulatis api- 
cem versus incurvis remote crenulatis, nervo ultra medium 
evanescente, cellulis basilaribus paucis oblongo-rotundis, ce- 
teris anguste oblongis. Sterilis tantum lecta. 

HENSCHEN legit. 

Caulis 3—5 centim. longus, cum foliis 1 millim. latus; 
folia 1,3 millim. longa, parte latissima 0,8 millim. lata. 

A Papillaria illicebra (C. M.) et Henscheni CO: MÜLL. 
statura multo minore, foliis minoribus brevissime cordato- 
ovatis differt. 

Papillaria latifolia LINDB. 
WIDGREN, G. A. LINDBERG et HENSCHEN retulerunt. 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:o 4. 37 


Meteorium heterophyllum J. ÅN. 

Caulis longe prostratus pendulus vage ramosus, ramis 
pinnatis, pinnis decrescentibus crassis obtusis brevibus lute- 
scentibus; folia caulina adpressa e basi paullo angustata 
oblongo-obovata, marginibus erectis vel involutis, summo 
apice uno alterove dente praditis, longe flexuoso-cuspidata, 
cuspide paucidentato, ramea patentia latissime ovata apieu- 
lata integerrima cochleariformi-concava, margine erecto ante 
apicem egredientem involuta, nervo tenuissimo extra medium 
evanescente, cellulis angustissimis linearibus, alaribus ad 
auriculas glomerulum suborbieularem efficientibus parvis ob- 
scuris; capsula in pedicello brevi apice incrassato l®vi e 
perich&tio emergente obovata badia, operculo conico acumi- 
nato recto, calyptra conica pilosa basi pluries fissa; peri- 
stomii externi dentes lanceolato-subulati basin versus in- 
distinete trabeculati linea media obsoleta notati, interni 
processus breviores ciliiformes in membrana brevi positi. 

HENSCHEN exemplaria completa et WIDGREN fragmenta 
reportarunt. 

Caulis usque ad 3 decim. longus, ramuli I—1,5 centim. 
longi, gum foliis 3—3,5 millim. lati; folia caulina 4,5;—5 
millim. longa, parte latissima 0,s—1 millim. lata, folia ra- 
mulina 2,5—3 millim. longa, parte latissima 1 ınillim. lata; 
pedicellus 3 millim. longus; capsula 3—3,5 millim. longa et 
1 millim. lata; operculum 1 millim. longum; calyptra 3,5 
millim. longa. 

»Meteorium longissimum (RADDI Crittog. Bras. pag. 9. Hypnum). 

Villa Rica MARTIUS.» 

Meteorium recurvifolium (HORNSCH. |. ce. pag. 58. Pilotrichum). 

WIDGREN collegit. 

Meteorium auronitens (HORNSCH. ]. c. pag. 59. Pilotrichum?). 

WIDGREN cum museis aliis reportavit. 

Quum fructum numquam descriptum vidi, paucis verbis 
mentionem de eo facere volo: capsula in pedicello brevi 


subtuberculoso ovata; peristomii externi dentes lanceolato- 


38 ÅNGSTRÖM, MUSCI BRASILIENSES. 


subulati fusci dense trabeculati apicem versus remotius 
nodulosi punctulati, interni processus lati carinati in carina 
vix pertusi in membrana brevi positi flavescentes articulati, 


summo apice punctulati. Operculum et calyptram non vidi. 


Meteorium implanatum MITT. 1. c. pag. 445. 
WIDGREN inter Meteor. recurvifolium collegit. 


Meteorium rugulosum J. ÅM. 

C&espitulosum vel inter muscos repens; caulis brevior 
subfoliosus fuscescens adscendens subdichotome ramosus, 
ramis inzequalibus simplieibus iterumve ramosis late nitido- 
virentibus; folia patentia e basi amplectante margine revo- 
luto cordata brevius acuminata margine postea erecto ser- 
rulato rugulosa et implana, acumine brevi non torto, cellulis 
alaribus ad alas impressas ovalibus obscuris, ceteris angustis, 
nervo supra medium evanescente. Üetera desunt. 

WIDGREN inter muscos repentem vel c&#spites parvos 
efficientem retulit. 

A Meteorio auronitente (HORNSCH.), maxime affini, foliis 
rugulosis et implanis cordatis brevius acuminatis acumine 


non torto certissime differt. 


5 . ja En 
Meteorium Henscheni C. MÜLL. mser. 


Cespitosum; caulis gracillimus pendulus flexuosus sub- 
foliosus fuscescens vage pinnatus, ramis elongatis inzquali- 
bus hic inde iterum ramulosis; folia caulina e basi impressa 
marginibus recurvis cordato-ovata, parte exteriori caviuscula 
longius acuminata, margine remote serrata, acumine torto, 
nervo sub apice evanescente, cellulis angustis, basilaribus 
laxiusculis, folia ramorum latius ovata acuminata, acumine 
vix torto. Plura non vidi. 

REGNELL sine numero et S. HENSCHEN miserunt. 

Differt a tribus nuperrime memoratis gracilitate cau- 


lium et foliis longius acuminatis, nervo longius producto. 


Meteorium Widgrenü J. ÅM. mser. C. MÜLL. Bot. Zeitung 1856. 


pag. 438. sec. MITT. 1. c. pag. 446, quo minus bene in- 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:o 4. 39 


completeque describitur, quare sequentem descriptionem 
dare volo: 

Caulis longe pendulus flexuosus gracilis, ramis divari- 
catis inaequalibus remotis hic inde aggregatis, vel in varia- 
tione repens robustior, ramis inaqualibus adscendentibus; 
tolia caulina e basi angustissima amplectente dehince maxime 
dilatata patenti-divergentia medio convexa marginibus re- 
motius serrulatis recurvis apice plana cauli parallela late 
cordata acuminata, acumine longo subflexuoso, folia ramu- 
lina s&pissime angustiora acumine brevi patentia, nervo tenui 
supra medium evanido, cellulis alaribus parvis obscuris in 
slobulum confertis, ceteris angustis elongatis; folia perich- 
tialia externa lato-ovata concava, interna ad medium usque 
convolutacea ovato-acuminata, omnia squarrosa, arch&gonia 
10—20 paraphysibus haud paucis filifformibus paullo longi- 
oribus intermixta; capsula in pedicello brevi (1,5 millim. 
longo) apice incrassato levi ovalis; calyptra campanulata 
pilosa; peristomii externi dentes longi fusci lanceolato-subu- 
lati linea media longitudinali vix notati trabeculati apicem 
versus capillares nodulosi, interni processus in membrana 
brevi impositi lanceolato-subulati externis breviores carinati 
carina pertusi apicem versus capillares. 

WIDGREN et HENSCHEN. colligerunt. 

var. caule repente, ramis adscendentibus, foliis breviter 
acuminatis. 

S. HENSCHEN legit. 

Meteorium flexipilum LINDB. 
G. A. LINDBERG apportavit. 
Meteorium pseudopatulum C. MÜLL. mscr. 

Dioicum? caulis filiformis pendulus, ramis remotis bre- 
vibus turgidiusculis; folia caulina erecto-patentia e basi 
vaginante caulem longius amplectente cordato-ovata longius 
flexuose cuspidata, ramea longius amplectentia cordato-ovata 
subito brevissime acuminata, e basi amplectente divaricato- 


recurva, margine omnium erecto, acumine excepto minute 


40 ÅNGSTRÖM, MUSCI BRASILIENSES. 


serrulata, nervo sub apice evanescente debili, cellulis alari- 
bus vix ullis, reliquis angustis elongatis; folia perigonialia 
late ovalia vix nervosa brevissime obtuse apiculata, apiculo 
recurvo; antheridia oblonga brevius pedicellata paraphysibus 
brevibus cincta. 

REGNELL N:o 2 misit. 


Meteorium Widgrenii habitu haud alienum margine fo- 
liorum caulinorum recurvo differt; a Meteorio patulo (SW.), 
quocum confusi, foliis ramorum recurvis brevissime acumi- 
natis recedit. 


Neckera undulata HEDW. Muse. frond. 3. tab. 23. 
REGNELL N:o 28, WIDGREN, S. HENSCHEN et G. A. 
LINDBERG retulerunt. 


Neckera caldensis LINDBERG. 

Caulis secundarius elongatus complanatus pinnatus, 
pinnis remotis insqualibus; folia caulina dense conferta di- 
stichaceo-imbricata asymmetrica ovato-oblonga curvata un- 
dulata brevissime acuminata, uno margine latere inflexo, 
apice subintegerrima, nervo duplici indistinceto, uno tamen 
plerumque longiori magis conspicuo, cellulis basalibus paucis 
flavidis ovalibus, dein elongatis angustis, supremis latioribus 
brevioribus, limitibus crassioribus; flores foeminei in axillis 
foliorum caulis secundarii haud rari, archegonia 8 brevia 
vix stipata paraphysibus nullis; folia perich&tialia externa 
concava ovata cito in acumen subobtusum patentem angu- 
stata, interna longiora convoluta ovali-obovata eitissime in 
acumen angustum elongatum patentem contracta, nervis vix 
conspicuis, margine integerrimo, cellulis basi laxiusculis hexa- 
gonis, superioribus angustissimis, omnibus parietibus crassi- 
usculis; pedicellus brevis; capsula ovali-obovata immersa; 
operculum e basi convexa rostratum rectum(?); peristomii 
externi dentes humidi conniventes lanceolato-subulati trabe- 
culati, linea media longitudinali minus distincta, supra me- 


dium asperuli, summo apice capillari hyalino, interni pro- 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:o 4. 41 


cessus in membrana positi capillares remotius nodulosi 
asperuli supra medium dentium producti. 

G. A. LINDBERG et S. HENSCHEN cum fructu colligerunt. 

Porotrichum longirostre (Hook. Musc. exot. tab. 1. Neckera). 

WIDGREN et HENSCHEN reportaverunt. 

Porotrichum arbuseulum (LINDB. Neckera). 

G. A. LINDBERG legit. 

Porotrichum Thielei (C. MÜLL. Syn. muser. pag. 227. Hypnum). 

REGNELL inter Hepaticas misit. 

»Meiothecium tenerum MITT. 1. c. pag. 470. 

Minas Geraös in sylvis GARDNER N:o 75.» 

Potamium longidens (C. MÜLL. mser. Pterogonium). 

Monoicum; caulis pusillus c&spitulosus tenerrimus inter- 
textus repens, ramis adscendentibus apice curvatis homallo- 
phyllis; folia ovato-lanceolata erecto-patentia subsecunda 
breviter acuminata caviuscula, margine erecto integro, cellulis 
elliptico-hexagonis pellucidis vel parum chlorophyllosis, alari- 
bus quadratis paucis haud incrassatis, nervis obsoletis; folia 
perichetialia subconformia longius acuminata; capsula in 
pedicello brevi apice incrassato ovalis suboblique laxe reti- 
culata fusca, sicca sub ore constricta, operculo convexo 
mammillato, calyptra brevis basi pallida apicem versus ru- 
bescens glabra; peristomii dentes humidi reflexi lanceolato- 
subulati longi dense approximati valde trabeculati hyalini 
membranacei, linea media levissime exarata. 

WIDGREIN legit. 

Caulis c. ramis 10 millim. longus, cum foliis 0,5 millim. 
latus fuscescens; folia 0,4—0,6 millim. longa et parte la- 
tissima 0,17—0,2 millim. lata; pedicellus 2—3 millim. lon- 
gus; capsula 0,5;—0,6 millim. longa et parte latissima 0,25 
--0,3 millim. lata; dentes 0,13 millim. longi. 

Potamio commutato (C. MÜLL.) proximum, foliis lati- 
oribus, dentibus longis etc. differt. 

Sematophyllum cespitosum (SWARTZ. Fl. Ind. occ. III. pag. 
1807. Hypnum). 


42 ÅNGSTRÖM, MUSCI BRASILIENSES. 


WIDGREN et LINDBERG colligerunt. 


Sematophyllum lowense (HOOKER in Kunth. Syn. pl. zquin. I. 
pag. 62. Hypnum). 
REGNELL N:o 14 p.p., WIDGREN et LINDBERG re- 
portarunt. 
Sematophyllum lithophilum (HORNSCH. |. c. pag. 84 sec. C. 
MÜLL. Hypnum). 
REGNELL N:o 8 misit. 


Sematophyllum galipense (C. MÜLL. sec. MITT. Hypnum). 
WIDGREN legit. 


Sematophyllum substrumiferum (HAMP. 1. c. 1870. pag. 294. 
Hypnun). 
S. HENSCHEN reportavit. 


Sematophyllum Kegeliüi (C. MÜLL. in Linnea. XXI. pag. 198. 
Leskea). 
WIDGREN et LINDBERG colligerunt. 
Sematophyllum circinale (HAMP. Icon. Muse. tab. 5. Leskea). 
LINDBERG invenit. 


Sematophyllum argyroviride (HAMP. |]. c. 1870. pag. 292. Hypnum). 
S. HENSCHEN legit. 


Sematophyllum maerorhynchum (HORNSCH. |. c. pag. 81. Hypnum). 
REGNELL N:o 23. transtulit. 
Sematophyllum lignicolum J. ÅM. i 
Pusillum repens, ramis adscendentibus inordinate dis- 
positis; folia complanata, lateralia patentia e basi constricta 
amplectente anguste ovato-lanceolata excavata acuminata 
margine inferne flexura latiuscula recurva integerrima, cel- 
lulis angustis elongatis, limitibus crassiusculis, alaribus tri- 
bus oblongis pellueidis; capsula in pedicello brevi rube- 
scente ovalis obliqua parva horizontalis, sicca sub ore maxime 
constricta; peristomii magni externi dentes lanceolato-subulati 
infra medium densissime trabeculati intus maxime cristati 
linea mediana longitudinali notati rufi, apieibus pallidis 


scabris, interni processus carinati in membrana carinata ad 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:o 4. 43 


triantem longitudinis dentium exserta impositi, ciliis singulis 
interjectis; calyptra pallida angusta glabra. 

REGNELL N:o 24 p.p. misit. 

Leucomium strumosum (HOoRNSCH. I. c. pag. 69. Hookeria) 

REGNELL N:o 12 p.p. collesit. 

Leucomium contractile MITT. 1. c. pag. 502. 
REGNELL N:o 12 p.p. transmisit. 
Mierothamnium decurvans (LINDB. Hypnum). 
Syn. Microthamnium substriatum MITT. 1. c. pag. 504. 

G. A. LINDBERG et sec. MITT. GARDNER N:o 120 
attulerunt. 

Microthamnium elegantulum (Hook. Musc. exot. tab.84. Hypnum)? 

G. A. LINDBERG et S. HENSCHEN retulerunt. 

Miecrothamnium flavidum J. Am. 

Syn. Hypnum simorhynchum HAMP. |. c. 1870. pag. 287. 
WIDGREN et sec. HAMP. WARMING legerunt. 
Microthamnium reptans (SwARTZ. Flor. Ind. occid. pag. 1819. 

Hypnum). 
S. HENSCHEN apportavit. 
Microthamnium Widgrenü J. Äm. 
Syn. Hypnum camptorhynchum HAMP. 1. c. 1870. pag. 288. 

WIDGREN collegit. 

Obs. Microthamnium flavidum et M. Widgrenii jam duo 
decennia abhine amico HAMPE et aliis amicis sub nomini- 
bus iisdem communicavi. 

Microthamnium maerodontium (HORNSCH. ]. c. pag. 82. Hypnum). 

WIDGREN retulit. 

Microthamnium acrorrhizon (HORNSCH. I. c. pag. 75. Hypnum). 

G. A. LINDBERG attulit. 

Ectropothecium apieulatum (HORNSCH. 1. c. pag. 87. Hypnum). 

REGNELL N:o 10 et 105 atque WIDGREN miserunt. 

Eetropothecium clandestinum (LiNDB. Hypnum). 

Pusillum, gracillimum; foliis ovatis subito in acumen 

angustum integerrimum constrictis, capsula minutissima ur- 


ceolata obliqua. 


44 ÅNGSTRÖM, MUSCI BRASILIENSES. 


G. A. LINDBERG collegit. 

Ectropothecium brevisetum (HORNSCH. ]. c. pag. 78. en 

REGNELL N:o 24 p.p. misit. 

Eetropothecium gracillimum (HORNSCH. |. c. pag. 78. Hypnum). 

G. A. LINDBERG et sec. HORNSCH. MARTIUS colligerunt. 

Eetropothecium subdenticulatum (C. MÜLL. Synops Muscor. I. 
pag. 242. Hypnum). 

REGNELL N:o 13 p.p. et 16 misit. 

Eectropothecium rutilans (BRID. BRIDER. Bryol. univ. II. pag. 
332. Leskea, Omalia). 
REGNELL 1 Ser N:o 496. tradidit. 
Plagiothecium Regnellii J. Am. 

Dioicum? laxe lateque c&spitosum prostratum; caulis 
basi foliis privatus vel foliorum reliquiis ornatus subsimplex, 
dein dichotome vel fasciculatim ramosus, ramis distichaceis 
complanatis convexiusculis non attenuatis subsimplicibus, 
apice gemma non cuspidata clauso; folia caulina densiuscule 
conferta, media subplana adpressa elliptico-ovalia symmetrica 
"citissime in acumen breviusculum angustum contracta sub- 
serrulata, lateralia patentia asymmetrica complanata elliptico- 
ovalia paullo latiora distincte serrulata, nervis debilibus ad 
medium productis, cellulis longis laxis mollibus parce chlo- 
rophyllosis, basilaribus brevibus laxis hyalinis; flores masculi 
in medio ramorum; folia perigonialia latissime ovata cavis- 
sima enervia; antheridia pauca lanceolata breviter stipitata 
paraphysibus filiformibus paucis paullo brevioribus mixta. 
Cetera non visa. 

REGNELL N:o 15 transmisit. 

Ab omnibus aliis austro-americanis Plagietheciis foliis 
ovalibus non ovatis evidentius serratis differt; a Plag. ortho- 
carpo, cum quo notis pluribus congruit, ramis convexiusculis 
complanatis apice non cuspidato-gemmaceis, foliis ovalibus 
serrulatis etc. distat. 

Campylodontium Regnellii (C. MÜLL. Synops. musc. II. pag. 68. 
Neckera). 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:o 4. 45 


REGNELL et G. A. LINDBERG attulerunt. 
Pterigynandrum brasiliense HAMPE 1. c. 1870. pag. 280. 
S. HENSCHEN invenit. 
Pterigynandrum bicolor LINDB. 
Syn. Pterigynandrum squarrosum HamP. 1. c. pag. 281. 
G. A. LINDBERG et S. HENSCHEN retulerunt. 
Pierigynandrum loriferum LiNDB. 

A prioribus differt foliis longius acuminatis, cellulis 
basilaribus paucis in seriebus transversis dispositis. 

G. A. LINDBERG collegit }). 

»Cylindrothecium Beyrichii SCHWGR. |. c. tab. 197. 

Minas Geraös CLAUSEN sec. MITT. 1. c. pag. 525.» 

Cylindrothecium splendidulum HAMP. 1. c. 1870. pag. 282. 
WIDGREN cum museis aliis reportavit. 
Cylindrothecium subenerve LINDB. 
Syn. Entodon Lindbergii HAMP. 1. c. 1870. pag. 282. 
G A. LINDBERG attulit. 
Cylindrothecium gracile J. Am. 

Monoicum; caulis repens gracilis compressus parce ra- 
mosus, ramis zqualibus, folia haud dense conferta, media 
oblonga brevissime acuminata caviuscula, lateralia patula 
compressa oblongo-lanceolata concava longius acuminata, 
margine uno incurvo superne levissime denticulato vel in- 
tegro, nervis vix conspicuis, cellulis alaribus multis quadratis 
hyalinis, sequentibus hexagonis, ceteris oblongo-linearibus, 
folia tota flavescentia; folia perichatialia externa ovata acu- 
minata, media oblonga cuspidata, externa et media apicibus 
squarrosa, intima anguste oblongo-lanceolata, omnia. convo- 
luta, cellulis basalibus hexagono-obloneis, ceteris angustis; 


capsula in pedicello flavido breviusculo erecta junior cylin- 


1) Pterisynandrum aliud e monte ignivoro St. Salvador in Honduras supra 
relatis affine ‘in herbario meo asservatur, quod differt: foliis deusius con- 
fertis, humidis minus squarrulosis transverse rotundis brevissime acuminatis, 
celiulis basilaribus basin folii fere totam occupantibus, usque ad medium fere 
saepissime productis; foliis perichsetialibus longioribus, setis flavidis (juni- 
oribus), quod nomen induat: Pterigynundrum latifolium J. ÅN. 


46 ÅNGSTRÖM, MUSCI BRASILIENSES. 


drica basin versus attenuata fuscescens, operculo brevi co- 
nico recto. | 

WIDGREN cum muscis aliis traduxit. 

Caulis 3 centim. longus, cum foliis I—1,5 millim. latus. 
Folia media 0,7 millim. longa et parte latissima 0,3 millim. 
lata, lateralia 1,1 millim. longa et parte latissima 0,3 millim. 
lata; pedicellus 6 millim. longus; capsula 2 millim. longa 
et 0,5 millim. lata. | 

Cylindrotheciis virenti Hook. et WILS. et splendidulo 
HAMP. proximum, foliis laxe dispositis, gracilitate partium 
omnium, cellulis alaribus plurimis etc. differt. 

Ptycomnion latifolium JI. ÅM. 

Folia densa e basi longius erecta amplectente rotundo- 
oblonga eitissime in acumen semitortum contracta margine 
apicem versus serrulata, cellulis elongato-oblongis, basalibus 
lutescentibus. 

WIDGREN fragmentum reportavit. 

A Ptycomnio aciculari foliis subrotundis subito in acu- 
men angustum contractis certissime differt. 

Fehynchostegium finitimum HAMP. 1. c. 1874. pag. 520. 

REGNELL int. N:o 44 misit. 

»Rhynchostegium Beskei (C. MÜLL. Hypnum). 
Minas Geraös ex herbar. HoRNSCH. sec. MITT. |. c. 
pag. 554.» 
»Irhegmatodon brasiliensis LINDB. 
G. A. LINDBEGR ad Santos prov. S. Paulo legit.» 
Thuidium pinnatulum LINDB. 
G. A. LINDBERG reportavit. 
Thuidium subgracile HAMP. 1. c. 1870. pag. 284. 
S. HENSCHEN attulit. 
Thuidium acuminatum MITT. 1. c. pag. 579. 
REGNELL N:o 1 et WIDGREN legerunt. 
Thwidium brasiliense MITT. 1. c. pag. 579. 
G. A. LINDBERG (Hupnum delicatulum) et HENSCHEN 


apportaverunt. 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:o 4. 47 


Thuidium filarium MITT. 1. c. pag. 579. 
REGNELL N:o 25 misit. 


Conomitrium acutifolium LINDB. 
WIDGREN cum museis aliis reportavit. 
I 


Fissidens caldensis J. ÅM. 

Pusillus erectus simplex; folia 10—15 juga subcontigua 
oblongo-lanceolata breviter acuminata, lamina vera ad me- 
dium producta inequali, lamina dorsali basi subrotundata, 
marginibus omnibus integerrimis, nervo pallido pellucido in 
apicem desinente, cellulis minimis opacis minute papillosis. 

Inter Fissidentem papillosum LINDB. pauca specimina 
sterilia carpsi. 

Fissidens stipitatus J. ÅM. 

Caulis c&spitosus vel e rhizomate repente plus minusve 
dense emergens, stipite flexuoso nudo vel parte superiore 
foliis minutis vestito, partem foliigeram ambitu ovalem ge- 
rente; folia sicca homomalla, humida patentia contigua ex- 
planata ligulata plus minusve obtusata, lamina vera supra 
medium producta immarginata apice inzquali crenulata, la- 
mina dorsali basin versus angustata vel decurrente, termi- 
nali margine minutissime crenulata, nervo luteo in apicem 
desinente, cellulis opacis papillosis. 

Inter Callicostellam Merkelii (HscH.) a WIDGREN col- 
lectam sterilem inveni. | 

Strirps 2—3 millim. longus, stipite dimidiam partem 
occupante, cum foliis 0,5—0,7 millim. lata; folia 0,5 millim. 
longa, 0,1—0,12 millim. lata. 

A “Fissidente Gardneri MITT. caule stipitato, foliis 
papillosis, nervo longius producto, a F. muriculato SPRUC. 
caule stipitato, lamina dorsali non rotundata etc. differt. 


Fissidens stenophyllus J. Äm. 
Pusillus rigidus simplex; folia 10—15 juga dense con- 
ferta immutata erecto-patentia angusta subulata immarginata 


integerrima, lamina vera insquali medinm non attingente, 


48 ÅNGSTRÖM, MUSCI BRASILIENSES. = 


lamina dorsali angusta supra basin sensim evanescente, 
nervo apicem attingente, cellulis firmis hexagonis obscuris. 
Inter Symphyogynam brasiliensem a WIDGREN reporta- 
tam pauca specimina legi. 
Planta 6—8 millim. longa, cum foliis 1,2—1,4 millim. 
lata; folia 2 millim. longa et 0,15—0,17 millim. lata. 
Fissidente petrophilo SULL. habitu affinis, statura multo 
minore, foliis multo angustioribus et nervo in apicem desi- 


nente distat. 


Fissidens papillosus LINDB. 

Pusillus gracilis; folia 10—12 juga erecto-prtentia ob- 
longo-lanceolata plus minusve obtusiuscula, lamina vera supra 
medium producta anguste hyalino-marginata insquali, lamina 
dorsali basi rotundata, marginibus ubique ob papillas tenuis- 
sime crenulatis, nervo flavicante percursa, cellulis fere opacis 
papillosis. 

G. A. LINDBERG collegit. 


Fissidens Hornschuchii MONT. 
WIDGREN legit. 


Fissidens uneinatus J. Am. 

Pusillus paucifolius, folia remota e parte inferiori paullo 
dilatata erecto-patentia ensiformia breviter acuminata, sicca 
et humida semel bisve torta, apicibus uncinatis, lamina vera 
medium folii non attingente inzquali. lamina dorsali basi 
angustata, marginibus omnibus angustissime pellucide limbatis, 

_nervo infra apicem dissoluto, cellulis laxissimis rhomboideo- 
hexagonis parce chlorophyllosis, inferioribus papillosis. 

Inter Fissid. Hornschuchii MONT. in terra argillacea 
pauca sgecimina sterilia legi. | 

Species optima. 

Fissidens luteo-viridis LINDB. 

Folia remotiuscula erecto-patentia elongato-oblonga sen- 

sim angustata, lamina vera insquali ad medium producta, 


lamina dorsali basi angustata, omnibus anguste marginatis 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:o 4. 49 


integerrima. nervo sub apice evanescente, cellulis minutis 
rotundis chlorophyllosis obseuris. 

G. A. LINDBERG reportavit. 

Fissidens pellucidus J. Am. 

Pusillus, folia 5—6 juga anguste lanceolata, lamina vera 
supra medium attingente subinzquali, lamina dorsali basi 
desinente, omnibus anguste pellucide marginatis, nervo con- 
colori apicem attingente, cellulis minutis rotundis omnino 
pellueidis. 

WIDGREN attulit. 

Priori affinis, foliis pellueidis apicem versus brevius 
non sensim angustatis et planta.multo minori foliisque tamen 
longioribus et latioribus distat. 

Fissidens falcatus LINDB. 

Elongatus e basi procumbenti-adscendens; folia remota 
“ multijuga, sieca flexuosa corrugata, humida secunda oblique 
ovata, lamina vera supra medium producta subzquali, ubi 
in lamina apicali obtusiuscula prodiit incisuram obtusam 
facit, lamina dorsali basi angustata. 

G. A. LINDBERG attulit. 

Oligotrichum Feiedelii (MOoNT.). \ 
REGNELL N:o 36 b et WIDGREN miserunt. 
Polytrichadelphus semiangulatus (PERS.). 

WIDGREN legit. 

Pogonatum Gardneri (C. MÜLL. Syn. II. pag. 560). 

REGNELL N:o 36 et WIDGREN apportaverunt. 

Polytrichum aristiflorum MITT. 1. c. pag. 620. 
REGNELL N:o 34 et WIDGREN legerunt. 
Polytrichum angustifolium MITT. 1. ce. pag. 622. 

REGNELL N:o 35 transmisit. 

Sphagnum pulchricoma C. MÜLL. Syn. I. pag. 102. 

S. HENSCHEN apportavit. 

Sphagnum perichetiale HAMP. 

S. HENSCHEN legit. 

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 33. N:o 4 4 


50 


ÅNGSTRÖM, MUSCI BRASILIENSES. 


Sphagnum caldense C. MÜLL. Botan. Zeitung. 1862. 


G. A. LINDBERG attulit. 


Sphagnum subsecundum BR. german. var. 


S. HENSCHEN collegit. 


Continuatio sequetur. 


Rättelser och tillägg 


till förteckning och beskrifning öfver mossor, samlade af Professor 
N. J. ANDERSSON under Fregatten Eugenies verldsomsegling 
1851—1853, i Ofversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens 


pag. 4. 
pag. 5. 


pag. 6. 


pag. 6. 


pag. 11. 


Förhandlingar 1872. N:o 4. 


Orthotrichum marginatum est Ulota Fuegiana MITT. 
Orthotrichum Anderssoniti est Orthotrichum leiothecium 
C. MULL. Bot. Zet. 1862. 

Ceratodon purpureus est Ceratodon amblyocalyz C.MÜLL. 
mscr. Cerat. convoluto REICH., proximus, quocum postea 
false conjunxi. 

Foliis caulinis valde revolutis, nervo excurrente 
apiculatis, foliis perich&tialibus internis latioribus sub- 
truncatis, nervo marginem attingente, membrana basilari 
dentium angustiori, dentibus basi densius 3—4 trabe- 
culatis, dein 2—3 trabeculis remotis prestantibus. 
Tortula Anderssonii est Tortula magellanica C. MÜLL. 
Bot. Zeitung. 1862. 

Jung. (Gymnanthe) tenella est nova. 
Gymnanthe Anderssonii J. Am. 

Rizoma repens ramosum crassum succulentum hic 
inde radiculosum; rami adscendentes, steriles apicerecurvi, 
basi apiceque angustati, fertiles breviores suberecti apice 
foliis majoribus in rosulam confertis prediti; folia cau- 
lina semiverticalia e basi latere dorsali decurrente, ven- 
trali semiamplectente cuneato-subrotunda patentia ca- 


vuiscula, margine dorsali ita incurvo ut margo omnino 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:o 4. 51 


pag. 11. 


rectus videtur, margine dorsali minus rotundato quam 
ventrali, apicem versus subemarginata parcius breviter- 
que denticulata; folia involucralia plura basi saccata et 
incrassata, dein marginibus incurvis undulata apice 1—2 
ineisuras pr&bentia, externa obovato-subrotunda, intima 
multo angustiora cuneata undulata incurva torum ge- 
nitalem in caulis dorso positum et pistillidia plura (8 
—12?) gerentia. 

A. Gymnanthe tenella longe distans. 
Jungermannia (Gymnanthe) Urvillei est nova. 
Gymnanthe faminensis J. ÅN. 

Priori affinis, differt: ramis longioribus 4—5 centim. 
longis sterilibus densius foliosis, foliis caulinis patulis 
laxe imbricatis, latere e basi dorsali decurrente ad medium 
caulis latus protracto, ventrali ad alterum, subverticali- 
bus subcontiguis transverse ovali-rotundis cavis patenti- 
bus, marginibus incurvis, apice emarginatis vel exeisis 
grossius serrato-dentatis, marginibus dorsalibus et ven- 
tralibus zqualiter rotundatis. 

Priori sane proxima, ab hac iisdem fere notis differt, 
quam Gymn. surculosa a Gymn. Urvillei. Folia Gym- 
nanthes Anderssonii pr&terea sunt e basi angustiori 
obovato-subrotunda minus excavata et magis divaricata, 
margine dorsali magis recto, et humida ob marginem 
incurvum omnino recta videntur. Structura interna 
eadem, cellule basales tamen Gymnanthes Anderssonii 
magis elongat& sunt. 

Omalia intermedia est Omalia australaeica C. M. 
Cryptopodium Bartramioides est Rhizogonium strietum 
C. MÜLL. mscr. 

Dense cz&spitosum; caulis adscendens vel erectus 
rufus 4—6 centim. longus, folia rufa erecto-patentia 
rigida stricta e basi anguste lanceolata longissime cu- 
spidata, nervo crasso cuspidem totam pr&ter serraturas 


efficiente, margine partis latioris argute grosse serTata, 


pag. 19. 


ÅNGSTRÖM, MUSCI BRASILIENSES. . 


cuspide argute simpliciter serrata, cellulis minutis ro- 
tundis discretis. Flor formineus gemmaceus apicalis. 

Folia 10—10,5 millim. longa; pars dilatata 2,5 
millim. longa et 0,45 millim. lata. 

Rhizogonio setoso C. MÜLL. proximum, fructu 
apicali, foliis densius confertis rigidis strietis etc. differt. 
Nihil cum Cryptopodio Bartramioides, colore excepto, 
commune habet. 

Maeromütrium adstrietum est Macromitrium owahiense 
C. MÜLL. 


Fortsättning i 


Ofversigt af Kongl. Veteuskaps-Akademiens Förhandlingar. 


pag. 118. 


pag. 124. 


1873... NO De 


Pilotrichella nigricans est Pilotrichella Caroli C. MÜLL. 
mscr. 

A Pilotrichella nigricante differt; foliis caulinis 
siccis appressis, humidis solutis magis patulis e basi 
vix auriculata decurrente ovalibus longe subflexuosis cu- 
spidatis integerrimis cachleariformi-concavis, margine 
erecto summo apice magis involuto, nervo tenuissimo 
supra medium evanescente, cellulis angustissime lineari- 
bus pallide viridibus, alaribus rotundatis granulosis in 
slobulum rotundatum congestis virescentibus. 
Philonotis tahiteusis est Philonotis runcinata C. MULL. 
mscr. 

A Philonotide tahitensi differt: caulibus dense 
cespitosis rigidis rufescenti-tomentosis fuscescentibus, 
foliis subsecundis confertis e basi ovata sensim angu- - 
statis, nervo fibroso basi decurrente valido percurrente 
longius acuminatis, margine revoluto argute serrato, 
cellulis basi rectangulis laxis, dein angustioribus pa- 
pillosis. A. Ph. tahitensi longe diversa. 

Papillaria tahitensis est Oryphaa helietophylla MONT. 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:o 4. 53 


pag. 124. Oryphea_ helictophylla est Papillaria Angströmii (ör 


pag 
pad 


pas 


126. 
„ 128% 
. 138. 


MÜLL. mser. 

Cespitosa intricata pendula; caulis repens basi 
foliorum residuis ornatus fuscus subpinnatus, ramis 
elongatis pendulis pinnatis; folia sicca incurva vel laxe 
adpressa, humida patenti-ereeta, apicibus paullo in- 
curvis, e basi cordata subito angustata lanceolato- 
acuminata, auriculis majusculis margine suberenulatis, 
cetero integerrima, nervo pellucido flavescente sub apice 
desinente, cellulis basilaribus luteis et mediis ad nervum 
pellueidis elongatis, ceteris brevibus elliptieis obscuris. 
Hypmum inflectens est Hypnum bryifolium ©. MÜLL. 
mscr. 

Caulis repens elongatus compressiusculus pinnatus, 
pinnis inequalibus viridibus; folia paullo compressa, 
sicca corrugata, subtorta egre emollita, lateralia erecto- 
patentia e basi ovata longius acuminata, acumine sub- 
secunda integerrima. Ab Hypno inflectente ramis in- 
xqualibus, foliis longius acuminatis paullo compressis 
etc. difiert. 

Hypnum loxocarpum est Hypnum inflectens BRID. 
Hypnum ealpecarpum est Hypnum sodale SULLIV. 
Dendroceros javanicus est indescriptus et novus, cujus 


descriptio et denominatio sequitur. 


 Dendroceros fenestratus J. AM. 


Frons lineari-oblonga iterato-dichotoma latissime 
costata, costa latere dorsali canalieulata, limbo plicato 
ob plicas obtusas et marginem recurvum integerrimum 
in pagina dorsali bullato, in limbo toto preprimis mar- 
sinem versus foramina majora minorave margine dentata 
pulcherrime hic inde ostendende; involucra eylindrico- 
elongata capsulä plerumque multo breviora, apice oblique 
truncata; capsula elongata ad involueri apicem s&pis- 
sime bipartita, elateribus unispiris; sporodermide tu- 


berbulis obtusis eircumdata. 


pag. 


pag. 


141. 


141. 


ÅNGSTRÖM, MUSCI BRASILIENSES. 


Frons 2 certim. longa, lacinie 3 millim. late; in- 
volucrum 6—8 millim. longum; capsula 6—20 millim. 
longa. Membrana secundaria in cellulis coctis et tinctis 
violacea, in cujus medio sacculus primordialis globuium 
magnum angularem flavum ostendit, paullo contrahitur 
et membrana primaria spatium hyalinum sexangulare 
pr&bet. Spatium intercellulare nullum. Foramina sunt. 
magnitudine cellularum. 

A Dendrocerote javanico, qui longe distat, limbo- 
plicato, margine decurvo, pagina superiori bullata et. 
iimbo fenestrato differt. Structura interna tamen 
Dendr. tahitensi affinior est. 

Foramina supra memorata Dendroceratis fenestrati 
spatiis inter parietes cellularum propinquarum non 
confecta, sed defectu cellule ipsius sunt producta, 
quare foramina hxzc, que in Dendr. javanico inter 
partes quasvis cellularum inveniuntur et 3—4 angularia 
sunt, in Dendr. fenestrato subrotunda marginibus cre- 
nulato-laceris inveniuntur et tantummodo hie inde 
oceurrunt. Spatia hec 3—4 angularia Dendr. javanici 
membranä s&pe est tecta et interdum tantummodo 
penetrata. 

Campylopus auronitens est Campylopus Ängströmü C. 
MÜLL. mser, 

Apice lamin& folii virescentis margine non cane- 
scente integro, cellulis alaribus obsenris vel hyalinis 
vel luteis laxis a Campylop. auronitente C. MÜLL. differt. 
Syrrhopodon malowinus est Syrrhopodon mauritianus 
C. MÜLL. mser. 

Czspitosus, caulis e basi fastigiatim ramosus, 
ramis apicem versus curvatis; folia dense conferta »gre 
emollita, humida erecto-patentia e basi breviter con- 
voluta obovata, dein linearia, nervo crasso apicem 
attingente in apice incerassato filis articulatis obtecto, 


cellulis in inferiori parte folii dilatata hyalinis qua- 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:o4. 55 


pag. 143. 


pag. 143. 


pag. 143. 


dratis, margine incerassato viridi, in superiore parte 
cellulis minimis rotundis opacis papillosis margine non 
limbato dense serrulato, in parte lineari cellulis opaeis 
rotundis limbo crasso circumdata, limbo iterum mem- 
brana crassiuscula remote serrata limitato. 
Meteorium capense est Papillaria pseudocapensis (C. 
MÜLL.). 

Foliis minoribus, acumine piliformi flexuoso a 
Papillaria capensi (ScHIMP.) differt. 
Hypopterygium larieinum est Hypopterygium mauri- 
tianum HAMP. 
Rhacopilum tomentosum var. est Prhacopilum mauri- 
tianum C. MÜLL. 


Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. 


(Forts. fr. sid 2). 


Från Accademia R. dei Lincei i Rom. 
Attı, (2) Vol. 1—2. 


Från Provinciaal Utrechtsch Genootschap van Kunsten en Weten- 
schappen i Utrecht. | 


Aantekeningen in de algemeene Vergadering, 1864. 
» » » Sectie-Vergaderingen, 1874. 


Från Universitetet i Greifswald. 
Akademiskt tryck, 1875. 81 st. 


Från K. Gesellschaft der Wissenschaften i Göttingen. 


Abhandlungen, Bd. 20. 
Gelehrte Anseigen, 1875: 1-2. 
Nachrichten, 1875. 


Från K. Akademie der Wissenschaften i Wien. 


Denkschriften. Math.-NW. Klasse, Bd. 34. 

Sitzungsberichte. » Nee en: 
Abth. 2. 1874: 8-10; 1875:1—5. 
Abth. 3. 1874: 8-10; 1875: 1—2. 

» Philos.-Hist. » 1874: 9-10; 1875: 1—5. 

Almanach, 25. 

Archiv für Oesterreichische Geschichte, Bd. 52: 2; 53: 1-2. 

Fontes rerum Austriacarum, (1) Bd. 8. 

Fritz, H. Verzeichniss beobachteter Nördlichter. Wien 1873. 4:o. 


Från Observatorium i Wien. 
Annalen, (3) Bd. 24. 


I 
Från Justerings-Direktör A. Arndtsen i Christiania. 
Lov om metrisk Maal og Vegt. Kra. 1876. 8:o. 


(Forts, å sid. 87.) 


57 


Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1876. N:o 4 
Stockholm. 


Anteckningar om norra Bohusläns Vertebrat-fauna. 
Af CARL ÖEDERSTRÖM. 


[Meddeladt den 12 April 1876.] 


Nedanstående uppgifter om norra Bohusläns vertebrat-fauna 
äro sammanfattade under ett attaarigt vistande i Strömstad. 

Den trakt, som jag här betecknar med benämningen »norra 
Bohuslän», innefattar Vette, Tanums och Bullarens härader, 
sträcker sig alltså från riksgränsen i norr till Väderöfjord och 
Qville häradsgräns i söder samt från Skagerrack i vester till 
riksgränsen och Dalslands gräns i öster. ; 

Sjelfva förteckningen pa djurarter lider otvifvelaktist af icke 
ringa ofullständighet, men är sa till vida tillförlitlig, att i den- 
samma ej upptagits en enda art, af hvilken jag ej haft exem- 
plar, dödadt inom den uppgifna trakten, i handen; för nästan 
hvarje art finnes derföre uppgift om samling, der exemplar af 
densamma förvaras. I förteckningen har jag ock ansett lämp- 
ligt att anföra de benämningar, som på ortens allmogespråk 
blifvit åtskilliga djurarter tillagde. 

Använda förkortningar äro: S. M. = Strömstads Museum 


samt C. S. = Cederströmska samlingen. 


Däggdjur. 


Plecotus auritus — exemplar 1 S. M. 
Vesperugo murinus — ex. i C. S. 


Vespertilio daubentonii — ex. i S. M. 


IS CEDERSTRÖM, ANTECKNINGAR OM N. BOHUSLÄNS VERTEBRAT-FAUTNA. 


Crossopus fodiens — ex. i S. M. 
Sorex vulgaris — allmän; ex. 1 S. M. och C. S. 


S. pumilus — ex. i C. S. 


Felis lynx — temligen sällsynt; förekommer endast vintertiden, 
sa vida ej djuret tillfölje af islossning blifvit tvunget att å 
någon ö qvarstanna öfver sommaren. Kallas i norra Bohus- 
län liksom i Vermland Göpa, en förändring af det norska 
Gaupe. Cranium i C. S. 

Canis lupus — numera sällsynt; förekommer vintertiden. 

C. vulpes — mycket allmän; förökar sig årligen alltmer. Åter- 
införande af premier för dödad räf är af behofvet högligen 
päkalladt. Ex. i S. M. och C. S. 


Meles taxus — allmän; ex. i S. M. och C. S. 

Mustela martes — sällsynt; ex. i C. S. 

Fetorios erminea — allmän; ex. i S. M. och C. S. 

F. nivalis — sällsynt; ex. i S. M. 

Lutra vulgaris — mycket allmän; ex. i S. M. och C. S. 
Sciurus vulgaris — allmän; ex. i S. M. och C. S. 

Mus decumanus — mycket allmän. 

M. sylvaticus — allmän; ex. i S. M. och C. S. fe 
M. musculus — mycket allmän; ex. i S. M. och €. S. 
Hypudzus glareolus — temligen allmän; ex. iS. M. och C. S. 


Paludicola amphibius — ex. i 5. M. 
Lepus timidus — allmän; ex. i S. M. och C. S.; formen cane- 


scens förekommer oftare än formen borealis. 


Phoca vitulina — allmän; ex. i S. M. och C. S.; kallas Säl. 


Halicherus gryphus — temligen sällsynt; kallas Hafdyr. 


Phocena communis — allmän; ex. i S.M. och C.S.; kallas Isa. 
(Större hvaldjur, delphiner o. s. v. kallas Springare). 


Balenoptera musculus — ex. af skelettdelar i C. S. 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:o4. 59 


Foglar. 
Falco peregrinus — icke sällsynt; häckande; ex. i S.M. och C. S. 
F. tinnunculus — allmän; häckande; ex. i S. M. och C. S. 
Astur palumbarius — temligen allmän vintertiden; ex. i S. M. 
och C. S. 
A. nisus — temligen allmän; häckande; ex. i S. M. 


Aquila chrysaötos — en & skjuten i Nov. 1875; exemplaret i S. M. 

A. albieilla — häckande; ex. i S. M. och C. S. 

Butee vulgaris — häckande; ex. i C. S. 

B. lagopus — Ett ex. fälldes i December 1872, förvaras i C. S. 

Strix nyctea — sällsynt; förekommer vissa vintrar; ex. i S. M. 
och C. S. 

S. funerea — sällsynt; förekommer vintertiden; ex. i S.M. och C.S. 

S. passerina — sällsynt; förekommer vintertiden; ex. i S. M. 
och €. S. 

S. bubo — ej sällsynt; häckande; ex. i S. M. och €. S. 

S. aluco — allmän; häckande; ex. i S. M. och C. S. 


. tengmalımi — förekommer vintertiden; ex. i S. M. och C. S. 


Picus martius — ej sällsynt; häckande; ex. iS. M. och C. S. 
P. viridis — allmän; häckande; ex. i S. M. och C. S. 

P. canus — sällsynt; förekommer vintertiden:; ex. i S. M. 

P. major — häckande; ex. i S. M. och C. S. 

P. minor — ex. i 5. M. och C. S. 

P. tridactylus — sällsynt; förekommer vintertiden; ex. i S. M. 
Iynx torquilla — häckande; ex. iS. M. 

Cuculus canorus — allmän; häckande; ex. i S. M. 

Certhia familiaris. 

Corvus corax — allmän; häckande; ex. i C. S. 

C. cornix — allmän: häckande; ex. i S. M. 

C. monedula — ej allmän; ex. i S. M. 

C. frugilegus — sällsynt; ett ex. fälldes den 22 Dec. 1869. det 


förvaras + S.:M. 


(N 


Pica caudata — vtterst allmän; häckande; ex. i S.M. och C. 


60 CEDERSTRÖM, ANTECKNINGAR OM N. BOHUSLÄNS VERTEBRAT-FAUNA. 


Garrulus glandarius — allmän; häckande; ex. 1 S.M. och ©. S. 

Sturnus vulgaris — allmän; häckande; ex. i S. M. 

Bombyeilla garrula — förekommer understundom vintertiden; 
ex. I 5. ME 

Caprimulgus europ&eus — temligen allmän; häckande. 

Cypselus apus — allmän; häckande; ex. i S. M. 

ITirundo rustiea — allmän; häckande. 

H. urbica — allmän; häckande; ex. i S. M. 

Muscicapa atricapilla — häckande; ex. i S. M. 

M. grisola — häckande. 

Lanius collurio — häckande; ex. i C. S. 

Saxicola oenanthe — allmän; häckande. 

Sylvia hortensis — häckande. 

Lusciola rubecula — allmän; häckande; ex. i S. M. och ©. S. 

L. phoenicurus — allmän; häckande; ex. i S. M. 

Ficedula trochilus — allmän; häckande. 

Turdus musicus — allmän; häckande; ex. i S. M. 


T. iliacus — ej sällsynt under höstflyttningen; ex. iS. M. och ©. S. 


T. pilaris — allmän; häckande; ex. 1 S. M. och €. S. 

T. torquatus — häckande; ex. i S. M. 

T. merula — allmän; häckande; ex. i S. M. och C. S. 

Cinelus aquaticus — vintertiden; ex. i S. M.; kallas Forskung. 

Motacilla alba — allmän; häckande; ex. i S. M. och C. S. 

Anthus rupestris — häckande; ex. i O. S. 

Accentor modularis — observerad under varflyttning; ex. i ©. S. 

Troglodytes europzus — allmän; häckande; ex. i ©. S.; kallas 
Tummeliten. 

Parus major — allmän under vintern; ex. 1 S. M. och €. S. 

P. palustris — häckande. 

P. borealis — allmän vintertiden; ex. 1 S. M. 

P. coeruleus — vintertiden. 

P. cristatus — vintertiden. 

Regulus cristatus — icke sällsynt; ex. 1 S. M. och C. S. 

Alauda arvensis — allmän; häckande; ex. i S. M. 


Emberiza citrinella — ytterst allmän; häckande; ex. i S. M. 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:o 4. 6l 


Emberiza hortulana — erhållen värtiden; ex. i S. M. och ©. 
E. nivalis — temligen allmän vintertiden; ex. i S.M. och ©. 
Fringilla linaria — allmän vintertiden; ex. i S. M. 

F. spinus. 


Beeearduelis ex I SÅ th 
Rreannabma — ex; I S. M. och © OL 


F. celebs — allmän; häckande; ex. i S. M. 

F. montifringilla — förekommer var och höst; ex. i C. S. 
F. chloris — ex iS. M. 

F. domestica — förekommer öfverallt under hela året. 

F. montana — häckande; ex. i CO. S. 

Pyrrhula vulgaris — förekommer vintertiden; ex. 1 S. M. 
Loxia pithyopsittacus — allmän; häckande; ex. 1 S. M. och C. 
Perdix cinerea — allmän hela året; ex. 1 S. M. och C. S. 
Tetrao bonasia — temligen sällsynt; stannfogel; ex. i S. M. 
T. urogallus — icke sällsynt; stannfogel; ex. i S. M. och C. 
T. tetrix — allmän; stannfogel; ex. 1 SM. och C. S. 
Charadrius hiaticula — allmän; häckande; ex. i S.M. och C. 
C. apricarius — under var och höstilyttningen; ex. i S. M. 
Vanellus cristatus — häckande; ex. i S. M. och ©. S. 
Strepsilas collaris — allmän; häckande; ex. i S. M. och €. 


Hzmatopus ostralegus — allmän; häckande; ex.iS.M. och C. 
— kallas Tell. 

Grus virgo — en 9 skjuten d. 5 Maj 1874; exemplaret i S. 

Ardea einerea — sällsynt; ex. iS. M. 


Numenius arquata. 

Notamusnelotesı — ex. i ÖL Ss. 

T. calidris — häckande; ex. i S. M. och €. S. 

T. hypoleucus — allmän; häckande; ex. i S. M. och €. S. 
Machetes pugnax — ex. iS. M. 

Tringa maritima — vintertiden; ex. i S. M. och €. S. 

T. islandica — sällsynt. 


2 


N 


kr 


22 


ke 


S. 


M. 


62 CEDERSTNOM, ANTECKNINGAR OM N. BOHUSLÄNS VERTEBRAT-FAUNA, 


Scolopax rusticola — temligen allmän; häckande; ex. i S. M. 
gen Os I 

S. gallinago — ex. i S. M. 

S. gallinula — ex. i S. M. 

Gallinula crex — allmän; häckande; ex. i S. M. 


Fulica atra — fälld hösttiden; 2 ex. i S. M. 


Sterna hirundo — allmän; häckande; ex. 1 S. M. och ©. S. 

Larus tridactylus — allmän hvarje vinter; ex. i C. S.; kallas 
Sillrinka. | & 

L. canus — allmän under hela året; ex i S. M. och C. S. 

L. argentatus — allmän under hela året; ex. i S.M. och C.S. 

L. marinus — temligen allmän;. förekommer under hela året; 
ex. 1 S. Mr och OC. S. 

L. fuscus — temligen allmän; häckande; ex. i S. M. och C. S. 


De större måsarne benämnas: Skåre; ungfoglarne af 
desamma: Gråskåre. 
Lestris parasitica — ej sällsynt; häckande; ex. iS.M. och C.S.; 
kallas Zlev. 


L. pomarina — en hona funnen död pa Koster i Nov. 1874; 
SR U Do Mb 

Procellaria glacialis — ett ex. fäldt i Nov. 1874 pa Koster, 
förvaras i S. M. 

Thallassidroma Leachii — i Januari 1874 fälldes 1 ex., som 
förvaras i Zool. Riksmuseum. 

Cyguus musicus — förekommer under hårda vintrar; ex. i S. M. 
och C. S. 

Anas tadorna — ej sällsynt; häckande; ex. i S. M. och €. S.; 


kallas Rinzgäs. 
A. boschas — allmän; förekommer hela året; ex. i S. M. och C.S. 
A. penelope — ex. 1 S. M. 


A. crecca — ej sällsynt; ex. i C. S. 
Fuligula marila — ex. i C. S. 
F. fusca — ex. i C. S.; kallas Spansk Tiste. 


F. nigra — ex. 1 C. 5. 


ÖFVERSIGT AF K. VEDENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:o 4. 63 


Fuligula clangula — allmän under höst, vinter och var; ex. i 5. 
M. och ©. S.; kallas Klubband. 


F. glacialis — ej sällsynt vintertiden; ex. i S. M. och C. S.; 
kallas Söflott. 
F. mollissima — allmän; stannfogel; ex. i S. M. och C. S.; 


kallas Ärfogel, hannen: Ärbult; honan: Ära. 


Mergus merganser — ej sällsynt höst, vinter och vår; ex. i S. 
M. och C. S. 

M. serrator — allmän; stannfogel; ex. 1 S. M. och C. S. 

M. albellus — sällsynt vintertiden; ex. i S. M. = 

Sula bassana — sällsynt; ex. i C. S.; kallas Sillebas. 

Phalacrocorax carbo — allmän; stannfogel; ex. i S. M. och 
C. S.; kallas Alkräka. 

Podiceps rubricollis — sällsynt hösttiden; ex. i C. S. 

P. minor — sällsynt vintertiden; ex. i C. S. 

Colymbus arcticus — ej allmän. 


C. septentrionalis — ej sällsynt vintertiden; ex. iS.M. och C. S. 
Uria gıylle — allmän; häckande; ex. i S. M. och C.S.; kallas 
Tiste. 
U. troile — allmän vintertiden; ex. i S. M. och C. S.; kallas 
Sillalka, Spetsalka, Alka. 
var. Zingvia, temligen sällsynt; ex. i C. S. 
» 2» formen Brünnichi — sällsynt; ex. i S. M. 
Mergulus alle — sällsynt vintertiden; ex. i S. M. och C. S. 
Mormon arcticus — sällsynt; förekommer vintertiden; ex. i S. M. 
och €. S. 
Alca torda — allmän vintertiden; ex. i S. M. och C. S.; kallas 
| Klunsalka, Klumpalka, Alka. 


Reptilier. 
Lacerta vivipara — kallas Fyrfota. 
Angus fragilis — ex. i S. M. och C. S. 
Coluber natrix — allmän; ex. 1 S. M. och C. S. 
C. levis — ex. i S. M. 
Vipera berus — allmän; ex. i S. M. och C. S. 


64 CEDERSTRÖM, ANTECKNINGAR OM N. BOHUSLÄNS VERTEBRAT-FAUNA. 


Amphibier. 
Rana temporaria — allmän; ex. i S. M. i 
Triton cristatus. 
Fiskar. 
Perca fiuviatilis — allmän i sjöarne Strömsvattnet och Färin- 
re mm. ih 
P. labrax — sällsynt; ex i C: S. 
Trachinus draco — temligen allmän; ex. i S. M. och €. S. 
Trigla gurnardus — allmän; ex. 1 S. M. och C. S.; kallas i 


medlersta Bohuslän Knotfisk, 1 norra Bohuslän Hålhös. 

T. cuculus. — Ett enda exemplar erhållet 1869, förvaras i Gö- 
teborgs Museum. | 

T. hirundo. — Ett exemplar, fangadt vid Koster d. 12 Juli 1876, 
ine. S | 

Cottus scorpius — allmän; ex. 1 S. M. och C. S.; kallas Ulk. 

C. bubalis — ex. i C. S.; kallas Ulk. i 

Aspidophorus cataphractes — allmän; ex. i S. M. och C. S.; 
kallas Hafmus. 

Sebastes viviparus — ex. i ©. S. 

(rasterosteus aculeatus — allmän; ex. 1 C. S. 

G. pungitius — 1 Strömsvattnet. 

G. spinachia — ex. i S. M. och C. S.; kallas Tängsnipa. 

Pagellus centrodontus — sällsynt. Ett 1869 erhållet exemplar 
öfverlemnades till Zool. Riksmuseum. 

Scomber scombrus — allmän sommartiden och hösttiden; ex. i 
S. M. och Gas. 

Thynnus vulgaris — ej sällsynt sommartiden; ex. iS.M.; kallas 
Makrillstörje. 

Pelamys unicolor — ett ex. fångadt vid Kongbeck, ej långt från 
Strömstad, öfverlemnadt till Zoologiska Riksmuseum. 

Xiphias gladius — temligen sällsynt; förekommer sommartiden; 
2% SR UL Och (OC; SL 

Caranx trachurus — allmän; ex. i S. M.; kallas Silfverfisk. 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:o 4. 65 


Musil chelo -— sällsynt; 2 ex. fångades i Juni 1872, förvaras 
199. M. Och OMS 

Lumpenus maculatus — förekommer regelbundet vintertiden; ex. 
iS. M., C. S., Upsala Akad. Mus., Örebro Lärov. Mus., 
Fahlu Lärov. Mus. 


Gunellus vulgaris — temligen allmän; ex. i C. S.; kallas Svärd- 


fisk. 

Zoarc&eus viviparus — allmän; ex. i S. M. och C. S.; kallas 
Ålkusa. N 

Anarrhichas lupus — allmän; ex. i S. M. och CO. S. 

Callionymus lyra — temligen allmän; ex. i S. M. och C. S.; 
kallas Flygfisk. 

Gobius niger — allmän; ex. i ©. S.; kallas Smörputt. 

G. unipunctatus — allmän; ex. i S. M. och C. S. 

(x. ruthensparri — allmän; ex. 1 C. S. 

Cyelopterus lumpus — allmän; ex. i S. M. och C. S.; hannen 


kallas Stenbit, honan Ranka. 

Lophius piscatorius — ej sällsynt; ex. i S.M. och C. S.; kallas 
Hafulk. 

Labrus maculatus — allmän; ex. i S. M. och C. S. 

L. mixtus — ej sällsynt; ex. i S. M. och ©. S.; hannen kallas 
Blästäl, honan Rödsnäbba. 

L. melops — ex. i C. S.; kallas Grässnultra. 

L. rupestris — allmän; ex. i ©. S.; kallas Dergsnultra. 

Cyprinus gibelio — i en sötvattensgöl; ex. 1 CO. S. 

Leueiscus idus — i Strömsvattnet och Strömselfven. 

L. rutilus — allmän; i Strömsvattnet. 

Esox lucius — allmän; i Strömsvattnet, Färingen m. fl. sjöar. 

Belone vulgaris — allmän vartiden; ex. i C.S; kallas Horngäl. 

Salmo salar — allmän. 

S. trutta — allmän. 

Coregonus mar&na — fängas i November med not i Färingen; 
ex. 18. M. och C. S. 

Scopelus borealis — sällsynt; ex i C. S. och Zool. Riksmuseum. 


Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Ärg. 33. N:o 4. 2 


66 CEDERSTRÖM, ANTECKNINGAR OM N. BOHUSLÄNS VERTEBRAT-FAUNA. 


Scopelus Kröyeri — ett exemplar, fangadt i April 1870, för- 
varas i Zool. Riksmuseum. 

Clupea harengus — allmän. 

C. sprattus — allmän. 

C. pilchardus — ett ex., fangadt i Juli 1869, förvaras i Göteb. 
Museum. 

Engraulis enchrasicolus — förekommer sommartiden; ex i C. S. 
och i Zool. Riksmuseum. 

Alosa finta — temligen sällsynt; kallas Hafssik. 

Gadus morrhua — allmän; ex. iS.M. 

G. minutus — allmän; kallas Glyskolja. 

G. zglefinus — allmän; ex. i S. M. 

G. merlangus — allmän; ex. i C. S. 

G. virens — allmän; ex. i S. M. och C. S. 

G. pollachius — allmän; kallas Sejlyra (i medlersta Bohuslän: 
Lyrtorsk.) 

G. esmarckii — sällsynt; ex. i S. M.; kallas Arvitlinglyra. 

Merluceius vulgaris — ej sällsynt; ex. 1 S. M. och €. S. 

Molva vulgaris — allmän; ex. i S. M. och ©. S. 

Morella mustela — ex, I I. M. och ©. DÅ IKAWAS FENG Lv ss ss 
(penis)». 

Raniceps niger — ej sällsynt; ex. i S. M. och C. S.; kallas 
Sotkolja. 

Pleuronectes microcephalus — allmän; ex. i ©. S.; kallas Derg- 
flundra. 

P. platessa — allmän; ex. i S. M. och C. S. 

P. flesus — allmän; ex. 1 S. M. och C. S. 

P. limanda — allmän; ex. iS. M. och Ü. S. 

P. limandoides — allmän; ex. 1 S.M. och C. S.; kallas Storgap. 


Hippoglossus maximus — temligen allmän; ex. i S.M. och C. S.; 
ungen kallas Hällebarn. 

Rhombus maximus — temligen allmän; ex. i S. M.; kallas 
Pigghvarf. 

R. levis — allmän; ex. i S. M. och C. S.; kallas Sandhvarf. 


R. hirtus — sällsynt; ex. i C. S. 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:o 4. 67 


Solea vulgaris — allmän; ex. 1 S. M. och C. S.; kallas Säla. 

Ammodytes lancea — ej allmän; ex. i C. S. 

Murzsna anguilla -— allmän; ex. i CO. S. 

M. conger — ej allmän; ex. 1 ©. S.; kallas Kongeräl. 

Syngnathus acus — sällsynt; ex. i C.S. och i Zool. Riksmuseum 
samt S. M. 


S. typhle — allmän; ex. i S. M. och C. S. Båda syngnathus- 
arterna kallas Tångsnälla. 


Scyphus &equoreus — allmän; ex. i S. M. och C. S.; kallas 
Tängsnälla. 

Orthagoriscus mola — sällsynt; ex. i ©. S. 

Aceipenser sturio — temligen allmän; förekommer vår- och som- 
martiden; ex. i S. M. och €. S. 

Chimzra monstrosa — ej sällsynt vintertiden; ex. i C.S.; kallas 
Hämus. 


Seyllium canicula — sällsynt; Ett ex., fangadt i Juli 1875, för- 
varas i Gefle Lärov. Museum. 
Galeus canis — ej sällsynt, förekommer sommartiden; ex. i O.S., 


Örebro Lärov. Museum och Zool. Riksmuseum. 


Lamnus cornubica — ej sällsynt, förekommer sommartiden; ex. 
1 1 Hi och €. S. 

Seymnus borealis — ej sällsynt vintertiden; ex. i C. S.; kallas 
Blåmage. a 

Spinax niger — ej sällsynt; ex. 1 S. M. och C. S. 

Acanthias vulgaris — allmän alla årstider; kallas Hå. 

Raja clavata — allmän; ex. i S. M. 


R. radiata — ej sällsynt; ex. 1 C. S. 
R. batis — allmän; ex. i S. M. 
Petromyzon marinus 


— temligen sällsynt; ex. i S.M. och C.S. 
Myxine glutinosa — allmän; ex. i S. M. och C. S. 
Dägedjurslistan är, i synnerhet hvad beträffar flädermöss 
och smärre gnagare, iögonfallande ofullständig. Svårigheten att 
bekomma exemplar af dessa djurarter är ganska stor, då all- 


mogen sällan bryr sig om att tillvarataga och hembjuda dem. 


68 CEDERSTRÖM, ANTECKNINGAR OM N. BOHUSLÄNS VERTEBRAT-FAUNA. 


Ett exemplar af Vesp. murinus fångades lefvande i Hogdahls 
kyrka den 22 Mars 1873. 

Det ringa antalet af arter, tillhörande smäfoglarne, för- 
klaras af den brist pa skog i allmänhet och löfskog i synnerhet, 
som i trakten är radande. Vadarnes klass är ock svagt repre- 
senterad, hvilket ej bör förundra, da man fäster uppmärksamhet 
vid Bohuslänska hafskustens klippiga beskaffenhet, der endast 
sällan sandiga och grunda stränder förekomma. 

Förteckningen öfver fiskarne tror jag vara 1 det närmaste 
fullständig, åtminstone hvad hafsfiskarne beträffar; flera inom 
den uppgifna trakten belägna smärre färskvatten äro af mig 
ännu ej undersökta. 


69 


Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1876. N:o 4, 
Stockholm. 


Berättelse om hvad sig tilldragit inom Kgl. Vetenskaps- 
Akademien under året 1875—1876. Af Akademiens 
ständige Sekreterare afgifven på Högtidsdagen 


den 31 Mars 1876. 


Bland vetenskapliga företag, som under det förflutna året 
i mer eller mindre man tagit Akademiens uppmärksamhet och 
medverkan i anspråk, förtjenar i främsta rummet att omnämnas 
den svenska expedition till Kariska hafvet och floden Jenisei, 
hvilken på Grosshandlaren OscAR DICKSONS bekostnad sistlidne 
sommar utfördes under ledning af Professor NORDENSKIÖLD med 
biträde af Docenterne F. R. KJELLMAN, HJ. THEEL och A.N. 
LUNDSTRÖM- samt Filos. Doktorn A. STUXBERG. Den lika väl 
uttänkta och förberedda som utmärkt utförda expeditionens all- 
männa förlopp och närmaste resultat äro så allmänt kända, att 
en framställning deraf vore i denna stund fullkomligt öfverflödig, 
helst en af Professor NORDENSKIÖLD författad, utförlig redo- 
görelse för expeditionen redan är till införande 1 Akademiens 
skrifter anmäld och således snart kommer att offentliggöras. 
Den allmänna anmärkningen torde dock här vara på sin plats, 
att den för första gången med ett och samma fartyg fullständigt 
tillryggalagda sjövägen mellan Norska kusten och floden Jeniseis 
mynning visserligen utgör expeditionens mest glänsande sida och 
lemnar utsigt till de vigtigaste följder i merkantilt hänseende, 
men att de mera långsamt mognande vetenskapliga frukterna 
äro en annan sida af expeditonen, som icke oväsentligt förhöjer 
dess betydelse. Utförda serier af meteorologiska iakttagelser och 
af geografiska ortsbestämningar, hopbragta samlingar af zoolo- 
giska, geologiska och botaniska föremål äro af sa mycket större 
värde, som de förskrifva sig från trakter, hvilka hittills förblifvit 


70 SEKRETERARENS ARSBERÄTTELSE. 


nästan helt och hallet främmande för den vetenskapliga forsk- 
ningen. Om de hemförda samlingarne har Grosshandlaren DICK- 
son välvillist träffat den bestämmelsen att, sedan deras veten- 
skapliga bearbetning blifvit fullbordad, hälften af dem skall till- 
falla det Naturhistoriska Riksmuseum, och den andra hälften 
Göteborgs Museum. 

Ett annat, närmare liggande forskningsområde, hvarpa Aka- 
demien under året haft anledning att fästa sin uppmärksamhet, 
är en ordnad undersökning af de Sverige närmast omgifvande 
hafven i fysikaliskt och naturhistoriskt hänseende. Akademien 
har visserligen tillförene genom de ringa medel, öfver hvilka hon 
kunnat förfoga, sökt att verka för detta ändamål, men de forsk- 
ningar, som sålunda åstadkommits, hafva icke kunnat vara annat 
än tillfälliga och inskränkta till kusterna, saknande det samman- 
hang och den omfattning, som för ernaende af en någorlunda 
fullständig öfversigt af dessa hafs naturförhaällanden äro erfor- 
derliga. Akademien har nu för sin del antagit och hos Kongl. 
Maj:t i underdanighet förordat ett uppgjordt förslag till anord- 
nande af fullständigare undersökningar i dessa hänseenden medelst 
sjö-expeditioner inom Bottenvikens, Östersjöns, Kattegats och 
Skagerracks områden, hvilket förslag, om det kommer till ut- 
förande, är egnadt att utfylla en allt för länge förbisedd lucka 
i kännedomen om dessa hafs hydrografi och naturhistoriska före- 
teelser. Emellertid har redan sistlidne sommar ett inledande 
försök i denna riktning blifvit gjordt derigenom, att Docenten 
A. CRONANDER, som på Akademiens underdåniga förord erhållit 
Kongl. Maj:ts tillåtelse att för dylikt ändamål begagna ett at 
Kongl. Flottans mindre fartyg, under en tid af sommaren gjort 
exkursioner på Östersjön och dervid anställt undersökningar öfver 
dess vattens salthalt, temperatur, lufthalt, strömriktningar, m. m. 
Dylika expeditioner, anordnade efter en mera omfattande plan 
och fortsatta under några på hvarandra följande somrar, skulle 
helt visst lemna ganska upplysande och vigtiga resultat. 

Vid fråga om åtgärder till vidgande af var kunskap om den 


verldskropp, hvilken vi bebo, och om naturförhällandena pa den- 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:o4. 71 


samma, är det Akademien en tillfredsställelse att omförmäla 
den under sistlidne sommar ı Paris föranstaltade, internationela 
geografiska exposition och det sätt, hvarpa Sverige dervid häf- 
dat sin rang bland Europas kulturstater. De svenska arktiska 
expeditionerna, Sveriges kartverk, det topografiska sa väl som 
det marina, dess geologiska undersökningar, dess statistiska och 
meteorologiska arbeten, för att ej nämna flera, hafva dervid till- 
dragit sig förtjent uppmärksamhet. På Akademiens underdåniga 
framställning om Sveriges deltagande i denna exposition täcktes 
Kongl. Maj:t af Riksdagen äska ett anslag af 20,000 kronor för 
bestridande af dermed förbundna kostnader, hvilken summa ock 
blef af Riksdagen frikostigt beviljad. 


Det är Akademien en dyrbar pligt att med tacksamhet er- 
känna det fortfarande hägn, som hon och de vetenskaper, hvilka 
hon företrädesvis representerar, äfven i andra hänseenden fått 
under det förflutna aret af statens högsta vardare åtnjuta. Sa- 
lunda har 1875 års Riksdag, på Kongl. Maj:ts derom gjorda 
framställning, till Akademiens förfogande beviljat följande extra 


anslag på innevarande års stat: 


ett anslag för en gång af 33,000 kronor såsom bidrag till 
ordnande af Akademiens observatorium, nämligen för anskaffande 
af ett eqvatoreal-instrument och anordningar till detta instruments 
uppställning, samt för anskaffande af ett transportabelt passage- 


instrument för longitudsbestämningar; 


ett anslag af 6000 kronor till bekostande af planscher för 
Akademiens skrifter; 

ett anslag af 2,720 kronor till förhöjning af det Natur- 
historiska Riksmuseets expensmedel, och derjemte ett anslag för 
en gang af 3,400 kronor till betäckande af en redan uppkommen 
brist a samma expensmedels conto; samt 

ett anslag för en gang af 3,416 kronor till inköp af säll- 


synta mineralier, som till inlösen blifvit hembjudna. 


_ Derjemte har samma Riksdag på Kongl. Maj:ts nådiga fram- 
ställning beviljat for ar 1876 samma dytidstillägg af 20 2 till 


2 SEKRETERARENS ARSBERÄTTELSE. 


tjenstemännens vid Riksmuseum och den meteorologiska Oentral- 
anstalten löner, som varit anvisadt för ar 1875, samt pa grund 
af enskild motion derutöfver beviljat, under form af tjenst- 
söringspenningar, en välbehöflig förbättring i musei sex Inten- 
denters samt den meteorologiska anstaltens Föreständares löner, 
med 600 kronor för hvar och en af dem. 

Pa Akademiens underdaniga förord har Kongl. Maj:t före- 
slagit och Riksdagen beviljat dels ett anslag af 15,000 kronor, 
att utgå med 5000 kronor under hvartdera af aren 1876, 1877 


och 1878, för fortsättning af de naturhistoriska och arkeologiska 


undersökningar pa Björkön i Mälaren, hvilka under senare ar 
blifvit af Filos. Doktor HJ. STOLPE derstädes anställda, och 
dels ett extra anslag för ar 1876 af 7,500 kronor, till förvarande 
och vårdande af den utaf Filos. Doktor A. HAZELIUS 1 Stock- 
holm bildade skandinavisk-etnografiska samlingen. 

Den för tidigt bortgångne Docenten A. G. THEORELL, hvil- 
ken sasom vetenskaplig maskininstruktör förvärfvat sig ett, äfven 
utom Sveriges gränser kändt och aktadt namn, blef pa Akade- 
miens förord och Kongl. Maj:ts derom gjorda proposition af 
sistlidne Riksdag hugnad med ett på allmänna indragningsstaten 
uppfördt årligt arfvode af 2500 kronor att af honom uppväras, 
intill dess han blefve befordrad till lön på ordinarie stat af 
motsvarande eller högre belopp, — en förmån, som han dock 
endast ett halft ar hade atnjutit, när döden bortryckte honom 
från hans gagnande och för fosterlandet hedrande verksamhet. 
En meteorologisk registrerings-apparat, till hvilken han någon 
tid före sin död hade angifvit den fullständiga konstruktionen, 
och som utmärker sig genom atskilliga förbättringar af hans 
tidigare apparater af samma slag, har sedermera, genom fri- 
kostiga bidrag af H. M. Konungen och härvarande Letterstedtska 
Förening, blifvit af Akademiens Instrumentmakare Herr P. M. 
SÖRENSEN fullbordad och nyligen afgatt till Filadelfia för att 
vid instundande utställning derstädes exponeras. 

Enär det är af stor vigt, att spritprofvare, areometrar, ther- 


mometrar samt andra fysikaliska och meteorologiska instrumenter 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:o 4. 73 


och apparater af glas, behöfliga såväl inom flera grenar af in- 
dustrien som för vetenskapligt bruk, kunna tillverkas inom landet, 
men det numera, sedan instrumentmakaren &C. ©. ÅDERMAN 
med sådan tillverkning upphört, här icke finnes någon person 
med tillräcklig skicklighet för förfärdigande af dylika slags in- 
strumenter och apparater, har Kongl. Maj:t, på förslag af Byraå- 
chefen för kontrollen & tillverkningsafgifter och på tillstyrkan 
af Akademien, beslutit antaga ett af Herr ÅDERMAN gjordt 
anbud att under en tid af tre år och mot ersättning af allmänna 
medel till ett belopp af 1,500 kronor om aret undervisa och 
inlära minst två unga personer uti berörda tillverkningskonst; 
och har Kongl. Maj:t derjemte uppdragit åt Akademien att ut- 
öfva tillsyn deröfver, att ifrågavarande undervisning på ändamåls- 
enligt sätt bedrifves. 

Sedan den 1 Wien ar 1873 hallna skogskongress uttalat en 
önskan derom, att särskilda meteorologiska observationer måtte 
i de olika Europeiska länderna varda anställda för utrönande 
af den inverkan, som skogen utöfvar på klimatet i allmänhet, 
på nederbördens myckenhet och på vattenståndet i floder och 
sjöar m. m., och sedan Skogsstyrelsen af denna anledning af- 
gifvit förslag till inrättande inom Riket af meteorologiska för- 
sökstationer för skogsvetenskapligt ändamål, har Kongl. Maj:t, på 
Akademiens underdåniga hemställan, täckts, för ordnande af 
denna vigtiga angelägenhet, af skogsmedlen anvisa dels ett an- 
slag för en gång af 2,200 kronor för de nödiga observations- 
stationernas inrättning och utrustning med instrumenter, och 
dels ett årligt anslag af 2,550 kronor för arfvoden åt observa- 
törer, ersättning af förbrukade instrumenter och observationernas 
beräkning; och har Kongl. Maj:t derjemte uppdragit åt den under 
Akademiens inseende stående Meteorologiska Centralanstalten 
verkställandet af alla hithörande åtgärder. 

För vetenskapliga resor och utgifvande af vetenskapliga 
arbeten har Kongl. Maj:t på Akademiens underdåniga förord 


anvisat följande understöd: 


74 SEKRETERARENS ARSBERÄTTELSE. 


till Akademiens förfogande 500 kronor, för inlösen af 100 
exemplar utaf 10 häftet af Professoren ELIAS FRIES” nyare svamp- 


verk: »Icones selecte hymenomycetum nondum delineatorum»; 


åt Adjunkten vid Upsala Universitet TH. M. FRIES 800 
kronor, för utgifvande af 3:dje delen af hans arbete »Licheno- 
grafia scandinavica»; 

at Professoren C. STÅL 750 kronor, för utgifvande af 3:dje 
delen af arbetet: »Revue critique des ortopteres»; — 

at Professoren vid Carolinska medico-kirurgiska institutet 
E. A. Key 1200 kronor, för fortsatt utgifvande under är 1876 
af »Nordiskt medicinskt arkiv»; 

at Intendenten vid Göteborgs Müseum A. W. MALM 700 
kronor, för utgifvande af ett arbete med titel: »Göteborgs och 
Bohusläns Fauna, Ryggradsdjuren»; och 

at Docenten vid Upsala Universitet G. EIsEN 1500 kronor, 


för fortsättande af hans zoologiska forskningar i Californien. 


Dessutom har Kongl. Maj:t på Akademiens derom gjorda 
underdåniga hemställan, utaf de från Statens egendom i qvar- 
teret Grönlandet södra influtna hyresmedel, täckts anvisa ett 
belopp af 1500 kronor åt Intendenten vid Riksmuseum Profes- 
sorn F. A. SMITT för utförande af Akademiens honom lemnade 
uppdrag att under en utländsk resa taga kännedom om de er- 
farenheter, som i utlandet blifvit gjorda angående ändamals- 
enligaste konstruktionen och inredningen af museibyggnader för 
naturhistoriskt ändamål, hvilka erfarenheter -vore af vigt att 
känna i och för uppgörande af plan till bebyggande af nämnda 


qvarter, Grönlandet södra, för Riksmusei behof. 


Från Kongl. Sjöförsvars-Departementet har Akademien fått 
mottaga de meteorologiska dagböcker, som blifvit förda a ång- 
korvetten Gefle och korvetten Norrköping under dessa fartygs 
expeditioner till aflägsnare farvatten. Åfvenså har Kongl. Lots- 
styrelsen öfverlemnat dels 22 meteorologiska dagböcker förda 
vid fyrbåksstationer i Riket, och dels en dylik dagbok från 


Helsingborgs lotsplats. 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:o4. 75 


Den fond, som genom allmänna bidrag blifvit samlad för 
ästadkommande af en minnesstod öfver LINNÉ, uppgår för när- 
varande till ungefärligen 40,000 kronor, hvilket belopp endast 
föga understiger den beräknade kostnaden för stoden. Pä grund 
häraf hafva förberedande åtgärder för stodens förverkligande 
blifvit fortsatta, och, bland annat, en modell till densamma blifvit 
af Professor F. KJELLBERG utarbetad. 


I åtskilliga, den allmänna administrationen beträffande mål 
och frågor, vid hvilka vetenskaplig utredning varit erforderlig, 
har Akademien under året haft att afgifva utlåtanden, bland 
hvilka följande må omnämnas: 

på Kongl. Maj:t befallning: om ifrågasatt förbud mot jagt 
efter rådjur; om sökt tillstånd att öfverbygga kungsådran af 
Svartån inom Östergötlands län; om sökt tillstånd att uppföra 
skiborddammar i Motala ström vid Norrköping; om förslag dels 
till ändringar i nu gällande jagtstadga och dels till ny sådan 
stadga; om det metriska mått- och vigtsystemets införande till 
allmänt bruk i Riket; och om ordnande af det meteorologiska 
observationsarbetet ombord & svenska fartyg; 

på anmodan af Kongl. Kammar-Collegium: om fiskets be- 
drifvande i de till Calmar län hörande delar af Östersjön med 
dess vikar; 

på anmodan af Öfverståthållare-Embetet i Stockholm: om 
upplag af dynamit för beslutade sprängningsarbeten vid Stads- 
sardshamnen härstädes. 


Med anledning af resor, som för vetenskapliga ändamål 
blifvit med understöd vare sig af allmänna eller Akademiens 
enskilda medel utförda, hafva under året följande berättelser 
blifvit afgifna: 

af Professor F. A. SMITT, om den förutnämnda resa, som 
han sistlidne sommar utfört för att taga kännedom om utländska 
museibyggnaders konstruktion och anordning; 

af Filos. Doktor HJ. STOLPE, om hans under sista som- 


maren verkställda undersökningar på Björkön i Mälaren; 


76 SEKRETERARENS ÄRSBERÄTTELSE. 


af Docenten Dr S. BERGGREN, om den resa han i egenskap 
af Letterstedtsk stipendiat utfört till Nya Zeeland för botaniska 
forskningars anställande; 

af Lektorn vid Jönköpings högre Elementarläroverk J. E. 
ZETTERSTEDT, om en med understöd af Akademien företagen 
resa till Vestergötland för undersökning af mossvegetationen pa 
de siluriska bergen derstädes; 

af Lektorn vid Östersunds högre Elementarläroverk P. OLs- 
son, som erhållit bidrag af Akademien för att inom Jemtland 
undersöka fiskarnes helminther och parasitiska krustaceer samt 
fisk- och parasitfaunan inom nämda provins; 

af Lektorn vid Gefle Elementarläroverk S. L. TÖRNQVIST, 
som med understöd af Akademien gjort resor för idkande af 
jemförande studier mellan Dalarnes och södra Sveriges siluriska 
formation; samt 

af Adjunkten vid Örebro högre Elementarläroverk P. J. 
HELLBOM, som, jemväl med understöd af Akademien, utfört 
lichenologiska forskningar i Norrland. 

Offentliogörande af Akademiens skrifter har under året pa 
följande sätt fortskridit: Af Akademiens Handlingars nya följd 
hafva il:te och 12:te banden, eller de för åren 1872 och 1873 
fullständigt utkommit, hvarjemte tryckningen af 13:de bandet 
närmar sig fullbordan. Nya afhandlingar till införande i Hand- 
lingarne hafva blifvit inlemnade af Professor G. COTTEAU i 
Paris, Professor OSWALD HEER i Zürich, Läroverksadjunkten 
G. LINDSTRÖM i Visby, Föreståndaren för meteorol. Central- 
anstalten Dr R. RUBENSON och Docenten Dr HJ. THEEL. — 
Af Bihanget till Akademiens Handlingar hafva utkommit 2:dra 
bandets senare hälft och 3:dje bandets förra hälft, af hvilket 
sistnämnda band äfven den andra hälftens tryckning ganska 
längt framskridit. — Af Öfversigten af Akademiens Förhand- 
lingar utkommer den 32:dra årgången, eller den för 1875, inom 
kort fullständig. — Utgifvandet af det periodiska arbetet: »Me- 
teorologiska iakttagelser i Sverige» har blifvit något fördröjdt 


genom den nya anordning, som för denna publikation blifvit an- 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:o 4 77 


tagen, och som för ett år sedan blef pa detta rum omnämnd. 
Emellertid är det 15:de bandet, eller det för 1873, under tryckning 
och det 16:de under beräkning. — Utom nu omförmälda skrifter 
har Akademien beslutit offentliggörande af de astronomiska iakt- 
tagelser, som utföras på hennes observatorium, uti ett särskildt 
fortlöpande arbete, hvaraf början redan är under tryckning. 

Ördnandet af Akademiens observatorium, hvarför, enligt 
hvad redan blifvit nämndt, Riksdagen frikostigt lemnat ett be- 
tydande penningebidrag, pabörjades under sistlidne sommar der- 
med, att en tillbyggnad till det gamla huset då blef på Akade- 
miens egen bekostnad uppförd, och att de instrumenter, för 
hvilkas anskaffande sagde statsbidrag hufvudsakligen är afsedt, 
blefvo beställda hos den berömda firman A. Repsold & Söhne i 
Hamburg genom Akademiens astronom, som för detta ändamal 
på uppdrag af Akademien företog en särskild resa till nämnde 
stad. — De vetenskapliga arbetena på observatorium, bestände i 
utförandet af stjernobservationer, medelst den der befintliga me- 
ridiancirkeln, och af astronomiska beräkningar, hafva regelbundet 
fortgatt, och har Akademiens Astronom dervid varit nitiskt bi- 
trädd dels af Docenten Dr J. O. BACKLUND, som Akademien 
antagit till Assistent pa Observatorium, och dels af Filos. Kan- 
didaten E. JÄDERIN samt Studerande HJ. BRANTING. 

Akademiens fysiska instrumentsamling har, såsom vanligt, 
hållits tillgänglig för vetenskapsidkare, som önskat deraf begagna 
sig för fysikaliska undersökningars anställande. — På det att 
Akademiens Fysiker må ostörd kunna egna sig åt de veten- 
skapliga forskningar, hvarmed han för närvarande är sysselsatt, 
har Akademien medgifvit, att de Thamiska föreläsningarne denna 
vår hållas af Adjunkten vid Teknologiska Institutet Dr J. O. 
ROSENBERG, som till ämne för sina föredrag valt: »Kemiska 
bilder ur hvardagslifvet». Af dessa föreläsningar hafva tre redan 
blifvit hållna inför ett talrikt auditorium. 

Akademiens bibliothek har så väl för studier på stället som 
för hemlåning af böcker regelbundet hållits öppet på bestämda 
veckodagar för personer så inom som utom Akademien, hvilka 


78 SEKRETERARENS ARSBERÄTTELSE. 


velat anlita dess skatter. I närvarande stund äro derifrän ut- 
lånade 4771 band och lösa numror af tidskrifter. Boksamlingen 
har dels genom gåfvor och dels genom inköp och utbyten för- 
ökats med 4139 band och småskrifter. Sina egna skrifter ut- 
delar Akademien för närvarande till 330 utländska vetenskapliga 
institutioner, oberäknad den ganska betydliga utdelningen inom 
landet. ; 

Statens, under Akademiens inseende ställda, meteorologiska 
Centralanstalt har efter ungefärligen samma plan, som under 
föregående år, fortsatt sina dagliga arbeten med väderlekstele- 
orafering och redigering af den väderleksbulletin, som på An- 
staltens försorg blifvit sedan medlet af 1874 dagligen utgifven. 
 Enär denna bulletin ännu icke lyckats bland svenska allmänheten 
vinna den spridning, som den otvifvelaktigt förtjenar, och som 
derjemte vore nödig, om dess utgfvande skulle 1 ekonomiskt 
hänseende bära sig, har Kongl. Maj:t, på Akademiens derom 
gjorda underdåniga framställning, täckts äfven för innevarande ar 
till densamma lemna ett bidrag af allmänna medel, stort 750 kronor. 
Gemensamt med Danska och Norska meteorologiska Instituten 
har Anstalten fortfarande utgifvit den med förra året pabörjade 
»Bulletin météeéorologique du Nord», innehållande alla de dagliga 
telegrafiska väderleksuppgifter, som till vissa utländska meteo- 
rologiska Oentralanstalter utgå från de tre skandinaviska län- 
derna. — De svenska meteorologiska observationsstationernas 
antal har under året blifvit ökadt med två, i anseende till be- 
lägenheten särdeles vigtiga stationer, nämligen den ena vid Huså 
i Jemtland, och den andra vid Sveg 1 Herjedalen. Inrättandet 
af dessa nya stationer har blifvit besörjdt af Amanuensen Dr 
FORSSMAN, som på Akademiens uppdrag sistlidne sommar för 
ändamålet utförde en resa till dessa trakter, hvarvid äfven sta- 
tionen i Östersund inspekterades och försågs med nya instru- 
menter. — Anstalten har äfven under innevarande år haft till- 
fredsställelsen att från enskilda personer få mottaga värdefulla 


meteorologiska Journaler, nämligen från Doktor P. A. LEVIN i 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:o4 79 


Bie, Läroverkskollega Dr P. R. BILLMANSoN i Nora och In- 
spektoren V. GRÖNDAHL pa Gysinge bruk. 

Det Naturhistoriska Riksmuseum har fortfarande hållits 
öppet för allmänheten pa samma veckodagar och dagstider, som 
tillförene, nämligen utan afgift alla Onsdagar kl. 12—2 och 
Söndagar kl. 1—3, samt mot en afeift af 25 öre för person och 
för gang alla Lördagar kl. 12—2 pa dagen. Utom pa dessa 
tider har Museum mycket ofta pa särskild begäran hallits till- 
sänglist äfven pa andra tider för lärjungar vid stadens offentliga 
eller enskilda läroverk och för resande, som icke kunnat afvakta 
de regelbunda förevisningstiderna. Tilloppet af besökande har i 
allmänhet och i synnerhet om Söndagarne varit ganska betydligt. 

Sedan Staten genom köp förvärfvat fasta egendomen i qvar- 
teret Grönlandet Södra för att genom tomtens ändamålsenliga 
bebyggande bereda nödigt utrymme för Riksmusei samlingar, har 
Akademien ansett det för sin pligt att gå i författning om upp- 
görande af förslag till en utförlig byggnadsplan för detta ända- 
mal. För att härvid kunna tillgodogöra de erfarenheter, som 
vid nyare utländska naturhistoriska museer blifvit gjorda i af- 
seende på dylika byggnaders lämpligaste anordning, har, enligt 
hvad redan blifvit omförmäldt, en af Musei Intendenter, på 
Akademiens uppdrag, under sistlidne sommar företagit en ut- 
ländsk resa och derunder besökt sådana museer i Tyskland, 
England, Holland, Belgien och Danmark, som kunde antagas 
‚erbjuda några för ändamålet nyttiga upplysningar; och har Aka- 
demien derefter lemnat Musei samtliga Intendenter uppdrag att, 
till ledning för ritningars uppgörande, gemensamt utarbeta ett 
program för de ifrågasatta nybyggnaderna. Emellertid gör sig, 
genom samlingarnes fortgående tillväxt, behofvet af förökadt ut- 
rymme mer och mer gällande. 

Riksmusei mineralogiska ufdelning har, genom de under 
året vid svenska grufvor till ovauligt stort antal gjorda utmärkta 
mineralfynd, lyckats bereda dithörande samlingar en värdefull 
tillökning, i det att de förnämsta och vackraste stufferna af de 


nämnda fynden blifvit för museum inköpta. Deribland må 


LJ 


30 SEKRETERARENS ÅRSBERÄTTELSE. 


exempelvis omnämnas stora och synnerligen väl kristalliserade 
Pyrosmaliter från Nordmarken, kristalliniskt bladiga massor af 
samma mineral från Dannemora, vackra amfiboler, augiter, cal- 
citer och sfaleriter från Nordmarken, praktstycken af gediget 
bly, manganosit, karyinit och af det för snart fyratio år sedan 
utaf Tyska kemisten KUHN analyserade och benämnda, men hit- 
tills 1 Sverige icke förr funna mineralet Berzeliit, allt från Lång- 
banshyttan, utmärkta kristaller af det endast i oansenliga varie- 
teter förut här i landet anträffade Idokras från Tennberget o. 
s. v. Genom köp har för öfrigt förvärfvats vackra stuffer af 
Cyprin, Thulit, Prasiolit, Gadolinit m. fl. från Norge; vidare ett 
stycke gediget platina af nära ett kilograms vigt, samt åtskilliga 
stora och prydliga kristaller af Smaragd, Beryll, Topas m. m., 
inköpta i Ural. För att bereda nödiga bidrag tijl bestridande 
af de med dessa inköp förenade utgifter, har en del af dei 
större mängd vid inländska grufvor inköpta mineralierna åter 
blifvit försalda med ej obetydlig vinst för museum. Genom byte 
har erhållits, bland annat, från British museum och museet i 
Charkow meteoriter från 13 nya fyudorter, samt tvänne suiter 
amerikanska mineralier från Stevens Institut och af Herr RAND 
i Nordamerika. Bland skänker ma särskildt omnämnas åtskilliga 
vackra stuffer Chondrodit från Kafveltorp af Grosshandlaren 
GIBSON i Göteborg, ett stort stycke meteorsten från Iowa County 
i Nordamerika af Professor HINRICHS, atskilliga guld- och silfver- 
malmer från Antioquia i Columbia af Konsul P. NISSER, en 
lada Grönländska mineralier af Kolonibestyrer LÜTZEN, en ut- 
märkt stuff Scheelit fran Dalkarlsberget af Löjtnant BRATT. 
Dessutom hafva samlingarne ökats genom mineralier insamlade 
dels under Intendentens arktiska forskningsfärd under sistlidne 
sommar, och dels under en af Assistenten LINDSTRÖM utförd 
resa till åtskilliga svenska och norska fyndorter. 

Den botaniska afdelningen af Museum har under året er- 
hållit sin ojemförligt ansenligaste tillökning genom inköp från 
Doktor SONDER i Hamburg af hans utmärkta, inemot 9000 arter 


omfattande sydafrikanska herbarium, som eger en särskild be- 


ÖFVERSIGT AFP K. VETRNSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:o 4. 8 


tydelse derigenom, att det innehåller originaltyperna till den på 
Engelska statens bekostnad af Dr SONDER och Mr HARVEY utgifna 
Flora Capensis, hvaraf tre volymer hittills utkommit. Förvärf- 
vandet af detta dyrbara herbarium åt Riksmuseum har endast 
derigenom blifvit möjliggjordt, att en enskild man för ändamålet 
sasom safva till museum frikostigt öfverlemnat en penninge- 
summa motsvarande hälften af inköpspriset, under det. att mu- 
seum skall i man af sina tillgangar söka att genom arliga af- 
betalningar bestrida den aterstående hälften af den betingade 
köpesumman. En annan mycket betydlig och värdefull tillökning 
af de botaniska samlingarne har erhallits såsom gafva af Aka- 
demiens i Brasilien bosatte ledamot Doktor A. F. REGNELL och 
var derstädes resande landsman Doktor HJ. MOSÉN, hvilka hem- 
sändt rika och omsorgsfullt preparerade samlingar af Brasilianska 
saväl växter som frukter, hvarigenom det af Doktor REGNELL 
vid Museum grundlagda och derstädes 1 ett särskildt rum ord- 
nade Brasilianska herbariet erhållit en hög grad af rikedom och 
fullständighet. För öfrigt hafva värderika bidrag till denna af- 
delning blifvit öfverlemnade dels af inhemska botanister, bland 
hvilka må nämnas Lektor J. E. ZETTERSTEDT i Jönköping, som 
förärat samlingar af mossor särdeles från Vestergötlands silu- 
riska berg, och dels af utländska museer och korrespondenter, 
som under en längre följd af ar hit meddelat samlingar från 
europeiska och exotiska trakter. 

Vertebratafdelningen af Riksmuseum har förkofrats dels 
genom skänker, med hvilka afdelningen blifvit ihågkommen af 
Kammarherren H. AF HARMENS, Jägmästaren Friherre C. CE- 
DERSTRÖM, Löjtnanten H. SANDEBDRG, Herrar E. ALMROT, E. 
WADHOLM och G. DE VYLDER, dels genom inköp af en större 
samling utländska däggdjursskelett och åtskilliga dyrbara foglar 
från Madagascar och Nya Zeeland. — Den med vertebratafdel- 
ningen förenade etnografiska samlingen, som hittills i brist på 
utrymme icke kunnat 1 ordnadt skick uppställas, utan måst 
magasineras, har under äret erhållit en provisorisk lokal deri- 


Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh Arg. 33. NRO 4, 6 


32 SEKRETERARENS ARSBERÄTTELSE. 


genom, att Kongl. Maj:t lemnat Akademien bemyndigande att 
aterförhyra en lägenhet af fem rum och kök jemte andra till- 
hörande lokaler i egendomen 1 qvarteret Grönlandet södra mot 
en arlig hyra af 1,600 kronor, samt att till denna hyras gäl- 
dande äfvensom till lägenhetens första inredning använda ett 
belopp af 2,100 kronor utaf de influtna hyresmedlen för hela 
egendomen. Härigenom har denna samling kunnat så till vida 
ordnas, att åtminstone dess vederbörliga tillsyn och vård blifvit 
möjliggjord. För de etnografiska föremålens gruppering och för- 
beredande åtgärder till utarbetande af en systematisk katalog 
öfver samlingen har afdelningen, som icke eger tillgång att för 
detta ändamål aflöna ett behöfligt biträde, lyckats erhålla väl- 
villig hjelp af enskild person. 

Musei afdelning för lägre Evertebrater har blifvit tillökad 
genom byten med andra museer, genom imköp i naturaliehandeln, 
deribland af atskilliga särdeles lärorika och dyrbara föremal, 
samt genom föräringar. Bland dessa senare förtjenar särskildt 
nämnas en mycket rikhaltig och värdefull samling af fossila djur 
ur Böhmens siluriska formation, gifven af Herr SCHARY i Prag, 
sällsynta Echinodermer skänkta af Dr ANTON DORN, grund- 
läggaren af den zoologiska stationen i Neapel, samt suiter af 
lägre hafsdjur af flera klasser fran Sveriges och Norges kuster, 
förärade af Docenterne THEEL och BOVALLIUS, hvilka vid denna 
afdelning utarbetat vetenskapliga afhandlingar. 

De entomologiska samlingarne hafva erhållit tillökning dels 
genom gåfvor och dels genom inköp. Salunda hafva framlidne 
Professorn C. J. SUNDEVALLS sterbhusdelegare såsom gäfva 
öfverlemnat ett urval af bemälde Professors entomologiska sam- 
ling, och Doktor J. SPÅNGBERG en suite Lepidoptera från Lapp- 
land, insamlade under en af honom år 1874 med understöd af 
Akademien företagen Lappländsk resa. Genom inköp har mu- 
seum förvärfvat rika och vackra suiter af Orthoptera från Per- 
sien, Turkestan, Mindre Asien, Malacca och Centralamerika, en 
samling insekter af olika ordningar från Sibirien, en samling 


sällsynta europeiska Lepidoptera af slägtena Argynnis, Lycaena 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:o 4. 83 


m. fl., samt en samling arter af de praktfulla Amerikanska fjäril- 
slägtena Morpho och Caligo. 

De medel, öfver hvilka Akademien pa grund af donationer 
eger att förfoga för vetenskapernas befrämjande, har hon under 
det förflutna aret på följande sätt användt: 

Å den äldre LETTERSTEDTSKA donationen har räntan under 
det förvaltningsar, för hvilket, enligt föreskrift, redogörelse bör 
vid detta tillfälle afgifvas, uppgått till samma belopp som under 
föregaende år, eller till 9716 kronor 85 öre. Denna summa har, 
på sätt donationsurkunden bestämmer, blifvit fördelad och an- 
vänd för de olika ändamål, som donator afsett. Sålunda har 
det Letterstedtska resestipendiet, som för närvarande utgår med 
4,500 kronor, denna gang blifvit af Vitterhets, Historie och 
Antiqvitets Akademien tilldeladt Amanuensen vid Statens histo- 
riska museum Filos. Doktorn ÖSCAR MONTELIUS, som, enligt 
för honom utfärdad instruktion, innevarande ar kommer att före- 
taga en utländsk resa för etnografiska och arkeologiska studiers 
idkande, med särskildt uppdrag att vid sina forskningar i främ- 
mande land förnämligast fästa afseende på allt, som kan bidraga 
att sprida ljus öfver vart eget lands arkeologi, äfvensom att vid 
besök i Ryssland, och särskildt i Moscou, efterforska lemningar 
af Konung Carl XII:s fältkansli. — Det Letterstedtska priset 
för utmärkt originalarbete har Akademien öfverlemnat åt Pro- 
fessoren S. LOVEN för hans i Akademiens Handlingar införda 
afhandling: Etudes sur les Echinoidées. — Det Letterstedtska 
priset för förtjenstfull öfversättning till svenska språket har 
Akademien detta ar icke funnit anledning att utdela, utan kom- 
mer det derför afsedda räntebeloppet att, enligt donationsbrefvets 
föreskrift, reserveras. — De Letterstedtska räntemedel, som do- 
nator ställt till Akademiens förfogande att användas till utfö- 
rande af särskilt maktpalisgande vetenskapliga undersökningar, 
har Akademien ställt till Professoren S. LOVÉNS förfogande i 
ändamal att åstadkomma marin-aqvarier lämpade för undersök- 
ningar af lägre hafsdjur. — För öfrigt hafva föreskrifna andelar 


af den Letterstedtska arsräntan blifvit öfverlemnade till Dom- 


84 SEKRETERARENS ÄRSBERÄTTELSE. 


kapitlet i Linköping för belöningar ät förtjente folkskolelärare 
inom Linköpings stift; till Pastorsembetet i Wallerstads för- 
samling af samma stift för utdelande af premier i församlingens 
"folkskola, för bildande af ett sockenbibliothek m. m.; och till 
Serafimer Ordens Lazaretts-Direktion för nödlidande sjuke re- 
sandes vard a Serafimerlazarettet härstädes. 

Den Letterstedtska Föreningens fonder, hvilka af Akade- 
mien förvaltas, uppgingo vid 1875 ars slut till ett sammanlagdt 
belopp af 464,167 kronor 84 öre, hvarjemte vid samma tid fanns 
en disponibel räntebehällning af 17,817 kronor 69 öre, som blifvit 
till Letterstedtska Föreningen öfverlemnad. 

Det förlidna arets ränta a WALLMARKSKA donationen har 
enligt Akademiens beslut blifvit lagd till kapitalet, sedan Aka- 
demien icke funnit skäl att densamma sasom prisbelöning under 
året utdela. 

Den FERNERSKA belöningen har Akademien tilldelat Do- 
centen och biträdande Astronomen vid hennes observatorium J. 
O. BACKLUND för en till Akademien inlemnad af-handling med 
titel: »Allmänna störingar, som af jorden förorsakas uti Enckeska 
kometens rörelse 1 en viss del af dess bana». 

Den LINDBOMSKA belöningen har hon tillerkänt Professorn 
vid Teknologiska Institutet F. L. EKMAN för en af honom för- 
fattad och af Akademien offentliggjord afhandling: »Om de 
strömningar som uppstå i närheten af flodmynningar». 

Den FLORMANSKA belöningen har hon öfverlemnat till Pro- 
fessoren vid Karolinska mediko-kirurgiska Institutet E. A. KEY 
och Docenten vid samma Institut Dr M. G. Rerzıus för den 
under aret utkomna förra delen af ett deras gemensamma arbete 
med titel: »Studien in der Anatomie des Nervensystems und 
des Bindegewebes». För att än vidare gifva sitt erkännande af 
detta arbetes utmärkta beskaffenhet har Akademien dessutom 
tilldelat författarne hvar sitt exemplar i guld af sim minnes- 
penning öfver Linne. 

Samma minnespenning i guld har Akademien äfven tilldelat 


Docenten vid Upsala Universitet Dr J. R. KJELLMAN för det 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:o 4. 85 


förtjenstfulla sätt, hvarpa han deltagit i de tva senaste svenska 
arktiska expeditionerna och deras vetenskapliga arbeten. 

För befrämjande af forskningar öfver vart eget lands natur- 
förhallanden har, Akademien detta ar utdelat följande rese- 
understöd: 

at Docenterne vid Universitetet i Upsala T. TULLBERG och 
Hs. THEEL 700 kronor, för idkande i Bohusläns skärgård af 
anatomiska, histologiska och embryologiska studier öfver lägre 
hafsdjur, företrädesvis inom maskarnes och spongiornas grupper; 

at Kandidaten ©. NORDSTEDT 350 kronor, för en resa i 
Bohuslän i ändamal att undersöka detta landskaps sötvattens- 
alger; och 

at Adjunkten vid högre Elementarläroverkerket i Vexiö K. 
AHLNER 250 kronor för algologiska forskningars anställande i 
Bohusläns skärgård, företrädesvis öfver slägtet Enteromorpha. 

De statsmedel, som äro ställda till Akademiens förfogande 
för instrumentmakarekonstens uppmuntran, har hon i lika delar 
öfverlemnat at de matematiske Instrumentmakarne P. M. Sö- 
RENSEN och G. SÖRENSEN. 

Den för detta tillfälle präglade minnespenning har Akade- 
mien egnat at minnet af sin fräjdade ledamot Fältmarskalken 
Grefve AUGUSTIN EHRENSVÄRD. 

Genom döden har Akademien under aret förlorat följande 
ledamöter, inom landet: Medieinalradet CARL ULRIK SONDEN, 
Adjunkten vid Universitetet i Upsala JOHAN FREDRIK BAHR, 
Professorn vid Universitetet i Lund CARL JOHAN DANIELSON 
HILL, (xenerailöjtnanten Friherre JACOB WILHELM SPRENGT- 
PORTEN, och Intendenten vid Riksmuseum Professorn NILS PE- 
TER AÄNGELIN; samt i utlandet: Professorn i astronomi vid 
Köpenhamns Universitet HENRIK LoUIs D’ARREST, Professorn 
vid KInGs College i London CHARLES WHEATSTONE, och Pro- 
fessorn vid Jardin des plantes i Paris ADOLF THEODOR BRONG- 
NIART. 

Deremot har Akademien med sitt samfund förenat följande 


nya ledamöter, inom landet: Professorn i kemi och kemisk tekno- 


86 SEKRETERARENS ARSBERÄTTELSE. 


logi vid Teknologiska Insitutet FREDRIK LAURENTS EKMAN, 
Intendenten vid Riksmuseum Professorn FREDRIK ADAM SMITT, 
Professorn i matematik vid Universitetet i Upsala HERMAN 
THEDOR DAUG, Docenten i kemi vid samma Universitet LARS 
FREDRIK NILSSON, Professorn i theoretisk och forentisk medicin 
vid Universitetet i Lund MAXIMILIAN VICTOR ÖDENIUS, Adjunk- 
ten i metallurgi och hyttkonst vid Teknologiska Institutet An- 
DERS RICHARD ÅKERMAN, samt Statsrådet och Chefen för Kongl. 
Finans-Departementet HANS LUDVIG FORSSELL; och i utlandet: 
Direktorn för Kejserl. Nicolai-Observatorium i Pulkowa Geheime- : 
rådet OTTO WILHELM STRUVE, Professorn i mineralogi vid 
Universitetet i Paris ALFRED LOUIS ÖLIVIER DES CLOIZEAUX, 
Professorn i matematik och Direktorn för Marin-Observatorium 
i Washington SIMON NEWCOMB, samt Professorn vid Polytek- 
niska Högskolan i München WILHELM BEETZ. 

Bland sina och Riksmusei tjenstemän har Akademien genom 
döden förlorat, utom, såsom nyss blifvit nämndt, Intendenten för 
Musei paleontologiska afdelning Professorn NILS PETER ANGE- 
LIN, äfven sin under aret utnämnde Arkitekt Hofintendenten 
JOHAN ERIK SÖDERLUND, ı hvars ställe till Akademiens Arki- 
tekt blifvit kallad och antagen Kongl. Arkitekten FRANS GUSTAF 
ABRAHAM DAHL. 


87 
Skäuker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. 


(Forts. fran sid. 56). 


Yr 
Från Författarne. 


Brocn, O. J. Beregning af et fast Legemes specifike Vaegt samt 
Anvendelse heraf paa Guldmynter. Kra. 1876. 8:0. 

ERICSON, J. Solar investigations, P. 1—2. Newyork 1875. 4:o. 

MALMGREN, J. A. Om mammut-fyndens förekomst och utbredning . . . 
Hfors 1875. 8:0. 

STEENSTRUP, K. J. V. Om de Nordenskjöldske Jaernmasser . . . 
Kjob. 1876. 8:0. 

MENDELEEFF, D. Recherches expérimentales sur Velasticité des gaz, 
1. St. Petersb. 1875.  4:0., (På Ryska). 

NEUSTROJEW, A. Bibliografi öfver Ryska tidskrifter . . . St. Pe- 
tersb. 1875. 8:0. (På Ryska.) 

NORDSTRÖM, CHR. Komparativ osteologi af den fläckiga Hyenan. 
St. Petersb. 1859. 4:0. (På Ryska.) 


Stockholm, 1876. P. A. Norstedt & Söner. 


E ae ey? ame 
RN Haie! We 


2 RN era 
ANNA a 
au ÖR York sajt ung a re 


ar 
a5: 


ÖFVERSIGT 


KONGL. VETENSKAPS-AKADENMNIENS 
FÖRHANDLINGAR. 
Årg. 33. 1876. NM 6. 


Onsdagen den 10 Maj. 


Pr&ses tillkännagaf, att Akademiens ledamot, Bruksegaren 
GUSTAF EKMAN med döden afgätt. 


På tillstyrkan af särskilda komiterade antogos följande af- 
handlingar till införande i Akademiens Handlingar: 1:0) »Unter- 
suchungen über die Wärmeerscheinungen in der galvanischen 
Säule, und über die elektromotorischen Kräfte», af Professor 
E. EDLUND; 2:0) »Om Sveriges Diabas- och Gabbroarter», af 
Geologen A. E. TÖRNEBOHM; 3:0) »Om vattenhöjds-observatio- 
nerna vid de svenska fyrstationerna», af Dr L. A. FORSSMAN; 
4:0) »Om Trias-försteningar från Spetsbergen», af Dr P. ÖBERG. 


Hr LovEn redogjorde för innehållet dels af Dr HJ. THEELS 
afhandling: »Recherches sur un nouveau genre des Holothuries», 
och dels af Dr C. E. A. BovALLı afhandling: »The family of 
Oxycephalid®», hvilka båda afhandlingar vid föregående tillfällen 
blifvit antagna till införande i Akademiens Handlingar. 


Hr EDLUND lemnade en öfversigt af de undersökningar, som 
ligga till grund för hans ofvannämnda afhandling om värme- 
företeelserna 1 den galvaniska stapeln. 


Hr KEY föredrog en af Intendenten A. W. MALM insänd 
uppsats: »Om monoecism hos fiskar»*. 


Hr TORELL framställde en öfversigt af de erratiska. feno- 
menen i norra Europa. 


Hr EKMAN förevisade och beskref djupvattenshemtare af 


nya konstruktioner, delvis tillhörande de instrument för veten- 


2 


skaplig undersökning af hafsvattnet, hvilka Göteborgs och Bohus- 
läns hushallningssällskap genom honom latit utställa i Phila- 
delphia. 


Dr FORSSMAN meddelade resultaten af sin ofvannämnda af- 


handling om vattenhöjds-observationer vid Sveriges kuster. 


Sekreteraren meddelade på författarnes vägnar följande in- 
lemnade uppsatser: 1:0) »Om produkterna vid klors inverkan på 
nitronaftalin och några derivater af desamma», af Docenten 
A. ATTERBERG*; 2:0) »Om fosforpentaklorids inverkan pä nitre- 
rade naftalinföreningar», af densamme*; 3:0) »Collembola bore- 
alia. — Nordiska Collembolaarter», af Dbcbnten T. TULLBERG*; 
4:0) »Nagra bidrag till Novaja Semlias fagelfauna», af Docenten 
HJ. THEEL*; 5:0) »Växt-trichomernas henägenhet till form- 
förändringar», af Läroverksadjunkten P. G. E. THEORIN”. 


- Genom anställda val kallades till ledamöter af Akademien, 
inom landet Adjunkten i Botanik vid Universitetet i Lund Dr 
FREDRIK WILHELM CHRISTIAN ARESCHOUG, och ı utlandet 
Professorn i Botanik vid Universitetet i Zürich OSWALD HEER. 


At den nuvarande innehafvaren af det Berzeliska stipendiet 
Docenten A. ATTERBERG medgafs, på grund af stipendiiförfatt- 


ningen, att ytterligare under tva ar uppbära detta stipendium. 


Följande skänker anmäldes: 
Till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. 


Frän K. Universitetet i Upsala. 
Upsala Universitets ärsskrift, 1875. 


Från K. Universitetet i Christiania. 
Pröveforelaesninger af O. Prarov, 2 st. B. Gerz, J. P. Weise, 2 st. 
Chra. 1875. 8.0. 
JOHANSSEN, J. Grammatiske Studier, 1. Chra. 1875. 8:0. 
= — De elegia... Ib. 1875. neiß: 
Beretning om Ladegaarsgens Hovedgard, 2: Ib. 1875. 4:o0. 
COLLETT, R. ee zoographique ie la No Chra. 1875. F. 


lya en 
(Forts. & sid. 14.) 


Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1876. N:o 5. 
Stockholm. 


Meddelanden frän Upsala kemiska Laboratorium. 


8. Om produkterna vid klors inverkan på nitro- 


naftalin och nägra derivater af desamma. 
Af ALBERT ÄTTERBERG. 


[Meddeladt den 10 Maj 1876]. 


Klors inverkan pa nitronaftalin har redan för fyratio år 
tillbaka varit föremål för undersökning af LAURENT, som upp- 
gifver sig hafva dervid erhällit en triklornaftalin, egande en 
smältpunkt af 75°, hvilken klorid han äfven på andra sätt fram- 
ställt. Som det ej syntes mig omöjligt, att man vid samma 
reaktion genom ett annat förfaringssätt skulle erhålla helt andra 
produkter, företog jag mig att närmare undersöka densamma, 
egentligen i afsigt att söka framställa substituerade nitronafta- 
liner. Resultatet bekräftade emellertid så till vida LAURENT'S 
uppgift, som det visade sig att vid reaktionen endast klornafta- 
liner uppkommo, men deremot inga substituerade nitroderivater. 
— Undersökningen utfördes på följande sätt. 

I nitronaftalin, som genom lindrig uppvärmning hölls 
smält tillstånd, inleddes klorgas längre tid, till dess nitronafta- 
linen tilltagit så mycket i vigt, som upptagandet af en molekyl 
klor fordrade. 

-Klorgasen absorberades temligen väl, och produkten blef en 
röd, tjockflytande, icke stelnande olja, hvilken, då ingen gas- 
utveckling förmärkts, torde böra uppfattas som en additions- 
produkt af nitronaftalin och klor. Någon säker reningsmetod för 
densamma kunde emellertid icke uppfinnas, och att här såsom 
vid klornaftalinernas additionsprodukter genom kokning med 


4 ATTERBETG, OM KLORS INVERKAN PÄ NITRONAFTALIN. 


kali löst i alkohol öfverföra additionsprodukten under afskiljande 
af klorväte i en substitutionsprodukt, var ej tillatet, emedan kali 
löst i alkohol plägar öfverföra nitroföreningar i motsvarande 
azoxyföreningar. | 

Oljan underkastades derför destillation i förhoppning, att 
den dervid, liksom förhållandet är med naftalinkloriderna, skulle 
sönderdelas under afgifvande af klorväte. Sönderdelningen bör- 
jade redan något öfver 100”, och under utveckling af strömmar af 
gaser, bland hvilka äfven röda angor förmärktes, öfverdestillerade 
hufvudmassan af oljan, lemnande dock en betydlig mängd kol i 
återstod. Destillatet underkastades fraktionerad destillation, 
hvarvid till en del början ännu någon gasutveckling egde rum, 
och efter systematiskt utförda omfraktioneringar lyckades det 
att ur raprodukten utskilja följande delar. 

Det först öfverdestillerande visade sig bestå af flytande 
monoklornaftalin, i rent tillstånd kokande vid 254°—255°. 
Derpå öfverdestillerade vid ungefär 280° en ofärgad olja, som 
stelnade efter kort tid till korniga massor samt efter några om- 
kristallisationer ur alkohol gaf vid 107” smältande kristaller af 
en diklornaftalin. Vid ungefär 300” öfverdestillerade vidare en 
likaledes stelnande propukt, som efter några omkristallisationer 
visade smältpunkten 103” och befanns vara en triklornaftalin. 

De öfver 305” öfverdestillerande delarna af råprodukten 
kunde ej väl vidare skiljas genom fraktienerad destillation. De 
bestodo af vackert gulfärgade massor. För att derur framställa 
rena produkter, försökte jag omkristallisera dem ur alkohol. 
Sålunda erhöllos långa, väl utvecklade, gula kristallnålar, hvilka 
dock ej genom omkristallisationer kunde bringas till konstanta 
smältpunkter. Genom att använda benzolhaltig alkohol som 
lösningsmedel lyckades det dock slutligen att ur de svårlösligaste, 
ursprungligen vid 80° smältande delarna efter aderton omkri- 
stallisationer och kokning med kali löst i alkohol, för att för- 
störa vidhängande färgande nitroföreningar, utdraga en slutligen 
vid 194” smältande, färglös produkt, som befanns vara en tetra- 


klornaftalin. 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:0 9. 5 


De äterstäende, i vackra gula kristaller uppträdande fraktio- 
nerna kunde oaktadt länge fortsatta, systematiskt förda omkri- 
stallisationer ej erhållas af konstanta smältpunkter såsom nyss 
nämndt. Som de vid anställdt prof visade sig qväfvehaltiga och jag 
derföre ansåg dem för isomorfa blandningar af flera klorhaltiga 
nitronaftaliner, försökte jag slutligen, att genom behandling med 
tenn och saltsyra öfverföra dem i motsvarande amidoklornafta- 
liner, hvilka på grund af olika klorhalt borde ega olika grad af 
basiska egenskaper och således lättare låta skilja sig. Emellertid 
blef resultatet ett helt annat. Vid behandling med tenn öch 
saltsyra blefvo nemligen alla de vid olika temperaturer smäl- 
tande fraktionerna helt hastigt affärgade, utan att till någon 
nämnvärd del gå i lösning. I saltsyrelösningen kunde nemligen 
derefter blott små qvantiteter af det klorvätesyrade saltet af 
en aminbas upptäckas, hvilken med jernklorid och kromsyra 
gaf den vanliga naftylaminens karakteristiska reaktioner samt 
egde dess karakteristiska lukt. De affärgade kristallerna visade 
numer ingen qväfvehalt, hvadan således de ursprungligen prakt- 
fullt gula kristallnålarna endast bestodo af blandningar af klor- 
naftaliner, färgade af en liten qvantitet nitronaftalin, hvilken 
ej genom omkristallisationer hade kunnat aflägnas. 

De vid olika temperaturer från 60” till 93” smältande frak- 
tionerna omkristalliserades numer ur isättika, då de vid 80°—-85° 
smältande genast och de vid 70°—75° smältande efter ett par 
omkristallisationer gafvo en konstant vid 90” smältande produkt, 
hvilken vid analys befanns vara en triklornaftalin. De vid 
högre temperatur smältande fraktionerna voro säkert tetraklor- 
naftalinhaltiga, och de vid lägre temperatur smältande kanske 
förorenade af den andra triklornaftalinen samt andra biprodukter. 

Dessa föreningar, som jag på ofvanstående sätt uppvisat 
sasom produkter vid klors inverkan på nitronaftalin, ega föl- 
jande egenskaper: 2 

Monoklornajtalin. Erhölls såsom en nästan ofärgad, vid 
0° ej stelnande, oljartad vätska af 1.2078 eg. v. och en kok- 


punkt af 254°—255° eller 263°, om hela termometerns qvick- 


6 ATTERBERG, OM KLORS INVERKAN PÅ NITRONAFTALIN. 


silfverkolonn befann sig i gasen. Föreningen later lätt nitrera 
sig och gifver vid olika behandlingssätt olika nitroderivater. Som 
den vid uppvärmning med rykande salpetersyra lätt gaf ett di- 
nitroderivat med en smältpunkt af 180°, föranleddes jag till en 
början !) att anse densamma ej identisk utan blott isomer med 
den förut kända monoklornaftalinen, hvilken enligt FAUST & 
SAAME ?) ger ett dinitroderivat med smältpunkt 104°—106°. 
Emellertid fann jag sednare vid ett jemförande studium af den 
ur naftalin medelst klor framställda monoklornaftalinen, att 
äfven den gifver ett dinitroderivat af smältpunkten 180”, och 
att båda likaledes kunna gifva det vid 106” smältande derivatet. 
De äro således identiska. Den egentliga vigten hos de på olika 
sätt framställda monoklornaftalinerna stämmer dessutom rätt 
väl öfverens, ty den ur naftalin medelst klor erhållna har enligt 
CARIUS en eg. v. af 1.2052 vid 6°°); den ur naftalinsulfon- 
klorid framställda enligt samma författare 1.2028 vid 6°; den ur 
nitronaftalin medels klorfosfor framställda enl. Koninck & MAR- 
QUART ?) eg. v. 1.2025 vid 15°. Mitt preparat egde såsom ofvan 
nämndt en eg. v. af 1.2078 vid id”. 

Diklornaftalinen bildade i rent tillstånd färglösa, glänsande, 
i varm alkohol lösliga, i kall alkohol temligen svarlösliga kri- 
stallfjäll. Den förflygtigas lätt med vattenångor. Nitreras lätt 
af salpetersyra af 1.4 eg. v. vid uppvärmning och ger som enda 
produkt ett mononitroderivat. Efter smältning pulveriserad blir 
den starkt elektrisk. Dess smältpunkt befanns vara 107”, hvar- 
före denna diklornaftalin är noga skiljd från de af FAUST & 
SAAME framställda, hvilka ega smältpunkterna 35°—36° och 68°, 
och som, enligt hvad jag förut haft tillfälle att förvissa mig om, 
äro väl markerade, sjelfständiga förgreningar. Man torde sa- 
ledes fa nämna den nya kloriden y-diklornaftalin. Bland de af 


LAURENT uppgifna diklornaftalinerna är modifikationen y, som 


1) Berichte der deutsch. Chem. Gesellschaft 1876, s. 316. 
2) Annalen der Chemie und Pharmacie Bd. 160, s. 65. 
3) Annalen der Chemie und Pharmacie Bd. 38, s. 146. 
2) Ber. der deutschen Chem. Gesellschaft 1872, s. 11. 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:0 9. 7 


han erhållit genom inverkan af klor pa «a-dinitronaftalin, och 
för hvilken han angifvit smältpunkten 95° helt säkert identisk 
med den af mig framställda, enär, sasom jag funnit, fosforsuper- 
klorid med «-dinitronaftalin ger denna nya, vid 107° smältande 
diklornaftalin. 

Analys: 

0.3786 gr. gafvo 0.1176 gr. vatten och 0.8416 gr. kolsyra. 

0.7605 gr. gafvo efter glödening med kalk 1.1099 gr. klor- 
silfver. 


I procent: Funnet. Beräknadt. 
KO agrar HR 60.63 60.91 
\lreker fa Vest 3.49 3.05 
KO... a, 36.11 36.04. 


Triklornaftalin af smältpunkt 90° bildade färglösa, siden- 
glänsande, mycket mjuka nålar, som i värme voro lättlösta i alkohol. 
Den nitreras långsamt vid uppvärmning med salpetersyra. Blan- 
das dess lösning med en lösning af tetraklornaftalin, så erhållas 
vackra, väl utbildade kristaller innehållande båda föreningarna 
och med en smältpunkt liggande mellan bådas. Föreningarna 
måste således uppfattas som isomorfa. Ur en lösning hållande 
äfven föga af tetraklornaftalin afskilja sig alltid först kristaller 
rikare på tetraklornaftalin, hvaraf kommer svårigheten att ur 
sådana lösningar erhålla en fullt ren triklornaftalin. ‚LAURENT 
erhöll genom behandling af nitronaftalin med klor en triklor- 
naftalin, som till beskrifniugen liknar denna, men egde smält- 
punkten 75°. Troligen är den dock identisk med den ifraga- 
varande, liksom ock ännu flera af LAURENTS triklornaftaliner 
torde fa hänföras hit. | 

Analys: 

0.3136 gr. gafvo 0.5954 gr. klorsilfver. 

0.4762 gr. gafvo 0.1061 gr. vatten och 0.9026 gr. kolsyra. 


I procent: Funnet. Beräknadt. 
CO) ae ee 51.70 51.84 
N ee 2.46 2.16 


IKGTOT AV RN nRMna 46.94 46.00. 


8 ATTERBERG, OM KLORS INVERKAN PÅ NITRONAFTALIN. 


Triklornaftalin af smältpunkt 103°. Erhölls i vackra, glän- 
sande, prismatiska nalar, som i motsats till den föregäende tri- 
klornaftalinens voro spröda och bräckliga. Den löses lätt i varm 
alkohol. Som den ursprungligen erhölls med smältpunkten 90” och 
först efter flera omkristallisationer erhöll ofvananförda smältpunkt, 
så torde den kanske få identifieras med LAURENT'S vid 88°—90° 
smältande, i spröda kristaller uppträdande triklornaftalin D. 

Analys: 

0.3000 gr. gafvo 0.0766 gr. vatten. 

0.5672 gr. gäfvo 1.0439 gr. klorsilfver. 


I procent: Funnet. Beräknadt. 
Kolm...n...... 30. 52.20 51.54 
Vatere......E Le 2.83 2.16 
lo Nr 45.53 46.00. 


Tetraklornaftalin erhölls i sma, sammanfiltade, i alkohol 
svarlösliga nålar, som visade en smältpunkt af 194°. Af LAU- 
RENT’S tetraklornaftaliner är möjligen modifikationen e med 
smältpunkt 170° identisk med denna. Den ringa qvantiteten af 
i rent tillstånd erhållet material tillät blott en klorbestämning. 

Analys: 

0.2997 gr. gåfvo 0.6437 gr. klorsilfver. 

I procent: Funnet. Beräknadt. 
ROOT SST Nn as 53.13 53.39. 

För närmare undersökning af monoklornaftalins nitroderi- 
vater har jag framställdt större qvantiteter monoklornaftalin enligt 
DEPOUILLY’S metod medelst kaliumklorat och saltsyra. Naftalin 
blandades för detta ändamal med kaliumklorat och blandningen 
pulveriserades, hvarpa den portionsvis tillsattes till stark saltsyra, 
da under häftig klorutveckling reaktion egde rum. Produkten 
var en halft stelnande, röd olja, som renades genom tvättning 
med vatten och behandling med gasolja, hvilken af de bildade 
produkterna utdrog naftalinbiklorid C,, Hz Cl, och oförändrad 
naftalin, men lemnade största delen naftalintetraklorid C,, Hg Cl, 
olöst. Allt efter proportionen mellan kaliumklorat och naftalin 
erhålles på detta sätt olika mängder af bi- och tetraklorid. Na- 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:09. 9 


gon isomer naftalintetraklorid synes ej uppstå dervid, ty den af 
LAURENT beskrifna f-tetrakloriden har jag icke lyckats äter- 
finna. Efter gasoljans afdestillering underkastades den ätersta- 
ende, nu svarta oljan destillation, dervid den under afgifvande 
af strömmar af klorvätegas förflygtigades sönderdelad i mono- 
klornaftalin ech klorväte. Destillatet, en blandning af naftalin, 
monoklornaftalin och litet £- samt «-biklornaftalin underkastades 
derpa fraktionerad destillation till konstant kokpunkt, da det 
slutligen erhölls en svagt gulfärgad, vid 263° (korrigeradt) kokande 
monoklornaftalin, som visade en eg. v. af 1.2013 vid 15°. Ge- 
nom nitrering af denna erhöllos följande trenne nitroderivater, af 
hvilka jag beredt de tva-sista äfven ur medelst nitronaftalin 
och klor framställd monoklornaftalin. 


| CI En Ya 
Mononitroklornaftalin Ci, EN erhalles, om monoklornaf- 


talin behandlas med salpetersyra af 1.4 eg. v. under undvikande 
af all uppvärmning. Efter nagra dagar har oljan förändrat sig 
till en till kärlets botten sjunkande halffast massa af röd färg. 
Behandlas denna med alkohol eller ättiksyra i värme, sa löses 
den och vid kallnande afsätter sig jemte en röd olja kristaller 
af nitroderivatet. Genom stark afkylning af oljan kan än mer 
af nitroföreningen erhållas. Efter upprepade omkristallisationer 
till konstant smältpunkt erhallas slutligen kristallmassor af svagt 
gul färg, bestående af klotrunda, koncentriskt straliga aggregater 
af härfına nålar, hvilka visade en smältpunkt af 85°. I moder- 
luten efter omkristallisationerna synes icke någon isomer före- 
finnas, Då det var af intresse att veta, huruvida den i förenin- 
gen ingående nitrogruppen befann sig i samma ställning som 
amidogruppen i a-naftylamin eller i £2-naftylamin, så behandlade 
Jag föreningen under flera timmars tid med tenn och saltsyra i 
värme, för utbyta nitrogruppen mot en amidogrupp och samtidigt 
kloratomen mot väte. Sedan det lösta tennet blifvit utfälldt 
med vätesvafla, erhölls en lösning af ett klorvätesyradt aminsalt, 
som i koncentrerad lösning icke fälldes af svafvelsyra, men der- 


emot gaf «-naftylamins reaktioner pa jernklorid och kromsyra. 


10 ATTERBERG, OM KLORS INVERKAN PÅ NITRONAFTALIN. 


Ammoniak gaf i lösningen en fällning, som egde o-naftylamins 
karakteristiska lukt af råttexkrementer. Endast a-naftylamin 
hade således bildats. Då den flytande monoklornaftalinen, såsom 
framställd ur nitronaftalin och ur «-sulfonklorid (se föregående 
eitater) har sin kloratom i «-ställningen, sa är säledes detta 
nitroderivatet ett «-a-derivat och tillhör, såvida de båda sub- 
stituerande grupperna inträdt, sasom antagligast, i samma hälft 
af naftalinmolekylen, samma serie af substituerade naftaliner, 
som naftokinonen enligt LIEBERMANN !). 

Analys: 

0.2060 gr. gafvo efter glödening med kalk och något salt- 
peter 0.1465 gr. klorsilfver. 

0.2320 gr. gafvo 14.0 cc. qväfgas vid 15° och 746 mm. 
barometerstand. 


I procent: Funnet. Beräknadt. 
KNlowae ron. wm. 17.58 17.11 
Qyawesere. Me. 6.94 6.75. 


kr | l 
a-Dinitroklornaftalin, C,H; Cr 


förening vid nitrering af monoklornaftalin med salpetersyra af 


erhålles jemte föregående 


1.4 eg. v., om syran svagt uppvärmes; eller ock jemte följande 
nitroderivat, om nitreringen sker med rykande syra, hvarvid 
häftig upphettning eger rum. I förra fallet skiljas de båda nitro- 
derivaterna genom upprepade kristallisationer ur alkohol. Som 
dinitroderivatet är svarlösligare, så kan det efter ett antal om- 
kristallisationer lätt erhållas i rent tillstånd, men att rena den 
- samtidigt bildade mononitroföreningen erbjuder stora svårigheter. 
a-dinitroklornaftalin bildar långa, gula, mjuka kristallnålar, som 
äro temligen lättlösliga i varm alkohol. I rent tillstånd smälter 
föreningen vid 106°. 

Analys: 

0.2457 gr. gåfvo efter glödgning med kalk och något salpeter, 
som tillsattes för att förebygga bildandet af cyankalcium, 0.1471 
gr. klorsilfver. 


!) LIEBERMANN & DiTTLER, Berichte der d. Chem. Gesellschaft 1874, s. 243 
och 1873, s. 945. 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:09. 11 


0.3427 gr. gafvo 34.6 cc. qväfgas vid 17.5° och 756 mm. 
barometerständ. 


I procent: Funnet. Beräknadt. 
Klon. -a4. rn seg 14.30 14.06 
Qyäfve IS tong 11.63 11.09. 


Re: i Cl 
ß-Dinitroklornaftalin, C,H; are 


nitroförening, om monoklornaftalin nitreras med rykande salpeter- 


erhålles jemte föregående 


syra och vätskan får upphetta sig starkt. Ju starkare upphett- 
ningen, desto mer synes bildas af #-derivatet. De båda nitro- 
föreningarna låta lätt skilja sig genom den olika lösligheten i 
alkohol, hvari ß#-föreningen är svårlöslig. Kokas reaktionspro- 
dukten med alkohol, sedan syran blifvit borttvättad, så löser 
alkoholen det mesta af a-föreningen och något af A-föreningen, 
som utfaller vid kallnande. Återstoden löstes i en blandning af 
benzol och alkohol, men utkristalliserade genast i små glänsande 
kristallnålar. Omkristalliserad ur isättika gaf den blekt gula, 
bräckliga nålar, som smälte konstant vid 180°. 

Analys: | | 7 

0.6440 gr. gåfvo 0.3675 gr. klorsilfver. 

0.2930 gr. gafvo 25.9 cc. qväfgas vid 13.5” och 760.5 mm. 


barometerständ. 


I procent: Funnet. Beräknadt. 
Kenn... 14.11 14.06 
Ovakvenn wen. 11.43 11.09. 


Som MARTIUS och GRIESS (år 1865) samt sedan GRAEBE 
och LUDWIG (1870) framställt ur dinitronaftol genom reduktion 
en hel rad af intressanta derivater, nemligen en diimidonaftol, 
en oxyimidonaftol, en oxyamidonaftol, en oxynaftokinon och en 
trioxynaftalin, sa var det af intresse att efterse, huruvida ej 
någon af de ofvanbeskrifna dinitroklornaftalinerna kunde gifva 
upphof till analoga derivater. Fördenskull behandlades båda 
enligt GRAEBES föreskrift med tenn och saltsyra, till dess de 
gått i lösning. /-dinitroklornaftalin gaf sålunda ett mycket 
svarlösligt, väl kristalliserande tenndubbelsalt af en diaminbas; 


«-föreningen deremot ett lättlösligare. Ur lösningarna af dessa 


12 ATTERBERG, OM KLORS INVERKAN PA NITRONAFTALIN. 


salter utfälldes derpa det mesta tennet medelst digerering med 
zink och det sista spåret deraf med vätesvafla. Efter filtrering 
och kokning för vätesvaflans bortdrifvande erhöllos sålunda nästan 
färglösa (klorzinkhaltiga) lösningar af de båda diaminbasernas 
klorvätesyrade salter. Om nu någon af dessa föreningar skulle 
hafva haft analog sammansättning med MARTII naftolderivater, 
så borde den vid oxidation, t. ex. med jernklorid, gifvit ett kri- 
stalliserande salt af en diimidoförening, men så var icke för- 
hållandet. «-derivatets lösning gaf nemligen med jernklorid en 
violettsvart voluminös fällning, föga löslig i andra lösningsmedel, 
än isättika och benzol och derur vid fördunstning afskiljande sig 
i amorf form, ß-derivatet åter gaf med helt litet jernklorid en 
purpurröd vätska och med mera en svartröd voluminös fällning, 
som hastigt mörknade och visade samma löslighetsförhållanden 
som den föregående. Båda föreningarna smälta ej vid upphett- 
ning och låta ej sublimera sig. Jag har ej vidare undersökt dem, 
men sannolikt äro de att betrakta som azoderivater af klornaf- 
talindiaminerna. Naftylamin samt «- och S-naftylendiaminerna 
gifva äfven vid oxidation dylika, starkt färgade, olösliga för- 
eningar. Ingendera af de båda dinitroderivaterna torde således 


ega analog sammansättning med MARTII dinitronaftol. 


För att närmare karakterisera den af mig först framställda, 
ofvanför beskrifna y-diklornaftalinen, har jag äfven af denna 


framställt ett nitroderivat. 


Nitro-y-diklornaftalin, Co Hal 5 


naftalin behandlas med salpetersyra af 1.4 eg. v., helst utan 


uppkommer, då y-diklor- 


upphettning, emedan då något af en oljartad kropp erhålles som 
biprodukt. Efter att en gång hafva blifvit omkristalliserad ur 
isättika eller ättiketer är den fullt ren och visar en konstant 
smältpunkt af 142”. I alkohol är den svårlöslig. Den kristalli- 
serar i korta prismatiska kristaller af rent gul färg. 

Analys: 

0.2605 gr. gafvo 0.3082 gr. klorsilfver. 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:o 5. 13 


0.5302 gr. gafvo 23.4 cc. qväfgas af 15.2° och 766.0 mm. 
barometerständ. 


I procent: Funnet. Beräknadt. 
INIORBINDRIIEI. PAR 29.29 29.34 
van oa 0 5.70 5.18. 


Angående dessa nitroderivaters sammanhang med andra 
naftalinderivater har jag företagit några undersökningar, hvilka 
jag i kommande uppsatser vill meddela. 


14 
Skänker tili Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. 
(Forts. fr. sid. 2) 


Från Chefen for den Geografiske Opmaaling i Christiania. 
Landkartor och sjökort, 89 st. Fol. 
Kongeriget Norges Inddelinger, 1870. Chra. 1871. 8:o. 
Beskrivelse over Tromsö Amt. Ib. 1874. S8:o. 
Den Norske Lods, H. 1, 3—4, 8. Ib. 1867—70. S:o. 
Aarbog for Handelsmarinen, 1—6: ı. Ib. 1870—75. 8:0. 
Från Societe Entomologique i Bruzelles. 
Annales, T. 13—18. 
Compte rendu, N:o 100. Ser. 2: N:o 6 15, 1820. 
Från Entomological Society i London. 


Transactions, 1875: 1-5. 


Frän R. Geographical Society i London. 
Proceedings, Vol. 20: 1-3. 


Från Geological Society i London. 
Journal, N:o 125. 


Från Zoological Society i London. 
Transactions, Vol. 9: P. 5—7. 
Proceedings, 1875: 4. 

Frän R. Geological Society i Dublin. 
Journal, Vol. 12:3; 13: 1-2, 14: 12. 

Från Royal Dublin Society i Dublin. 
Journal, N:o 44. 


Från Royal Society i Edinburgh. 
Transactions, Vol. 27: 3. 
Proceedings, N:o 90—92. 
Från Geological Survey i Calcutta. 
Memoirs, Ser. 9: 2—3. 
Records, Vol. 8. 
Från Societa Italiana di Scienze Naturali i Milano. 


Memorie, T. 3: 1. 


Atti, Vol. 17: 1-3. 
(Forts. å sid. 54). 


15 


Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1876. N:o 5. 
Stockholm. 


Meddelanden frän Upsala kemiska Laboratorium. 


9. Om fosforpentaklorids inverkan pä nitrerade 


naftalinföreningar. 
Af ALBERT ÄTTERBERG. 


[Meddeladt den 10 Maj 1876). 


| 


I en föregående afhandling har jag visat att ur nitronaftalin 
genom inverkan af klor @-monoklornaftalin kan framställas. På 
samma sätt låta säkerligen äfven andra nitrerade naftaliner öfver- 
föra sig i motsvarande klornaftaliner, åtminstone har LAURENT 
ur a-dinitronaftalin på detta sätt lyckats erhålla en diklornaftalin. 
Emellertid uppkomma vid denna reaktion allt för mycket bi- 
produkter, och jag såg mig derföre om efter en annan metod, 
som skulle kunna låta använda sig i och för öfverförandet af 
nitroderivater 1 motsvarande klorderivater. Klorvätesyra fann 
jag ej ens vid 200” inverka på nitroföreningar. Nitronaftalin 
öfverdestillerar nemligen oförändrad vid upphettning i en ström 
af klorvätesyreangor. Deremot befanns fosforpentaklorid med 
stor lätthet inverka pa flera af naftalins nitroderivater, utan att 
dervid gifva upphof till allt för mycket biprodukter. 

Om fosforpentaklorids inverkan på nitroföreningar är hittills 
föga kändt. OPPENHEIM anställde år 18691!) några försök öfver 
oxykloridhaltig fosforpentaklorids förhållande till nitrobenzol, di- 
nitrobenzol, nitro- och binitronaftalin, men fann ej att någon in- 
verkan egde rum. KONINCK och MARQUARDT funno dock ar 1872?) 


1) Berichte der deutschen chemischen Gesellschaft 1869, p. 54. 
2) Berichte der deutschen chemischen Gesellschaft 1872, p. 11. 


16 ATTERBERG, OM FOSFORPENTAKLORID OCH NAFTALINFÖRENINGAR. 


att nitronaftalin med fosforpentaklorid redan nagot öfver 100° 
omsätter sig till monoklornaftalin och fosforoxyklorid, jemte en 
i luften röda angor bildande gas. För förklaring af reaktionen 
uppställde de formeln: 

C.H;NO, + PCI; = C,,H, Cl + POCI, + NOCI. 
Deremot kunde de ej erhålla någon reaktion vid behandling af 
nitrobenzol med fosforpentaklorid, och till andra nitroföreningar 
sträckte sig icke deras undersökning. | 

Att döma af de försök jag hittills anställt, har jag anled- 
ning förmoda, att fosforpentaklorid i motsats mot de föregående 
författarnes uppgifter med lätthet reagerar på flertalet nitro- 
föreningar, om blott för reaktionen en tillräckligt hög tempera- 
tur användes. Jag har hittills försökt dess förhållande till 
nitroklornaftalin, o-dinitroklornaftalin, nitro-y-diklornaftalin, a-di- 
nitronaftalin och A-dinitronaftalin samt funnit, att alla dessa för- 
eningar under lämpliga omständigheter reagera pa fosforpentaklorid. 
De dervid till en början vunna resultaten vill jag här meddela, 
i ändamal att bevisa metodens allmänna användbarhet för öfver- 


förande af nitrerade naftaliner i klornaftaliner. 


Nitroklornaftalin med PCl,. Vid 85° smältande nitroklor- 
naftalin upphettades i en retort med något mer än en egvivalent 
mängd fosforpentaklorid. Dervid erhölls ett destillat af fosfor- 
oxyklorid, som vid behandling med vatten afgaf nagot af rödgula 
ångor och qvarlemnade olöst något litet af reaktionsprodukten, 
som förflystigats med fosforoxykloriden. Retorten innehöll en 
mörkröd massa, hvarur ej genom kristallisation ur alkohol eller 
eter någon färglös produkt kunde framställas. Retortäterstoden 
destillerades derför ur en liten destillationskolf, då ett gulrödt, 
stelnande destillat erhölls, som efter tvenne omkristallisationer 
ur alkohol gaf nästan ofärgade, långa, spröda kristallnålar, som 
smälte vid 66°. I smält tillstånd blef substansen vid pulveri- 
seriug något elektrisk. En klorbestämning deraf gaf 


Funnet. Beräknadt. 


| NG [OPERA DR Nr ene 35.70 36.04. 


N 
ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:0 9. 17 


Kristallerna bestodo alltså af en diklornaftalin och enligt sin 
smältpunkt och sina yttre egenskaper öfverensstämma de sär- 
deles väl med FAUST & SAAME'S ß-diklornaftalin, hvilken jag 
förut på deras metod framställt och hvars utseende jag derigenom 
lärt känna. 

Nitro-y-diklornaftalin med PCl,. Detta nitroderivat an- 
greps lika lätt som det föregående vid upphettning med fosfor- 
pentaklorid. Produkten var dock denna gång svartfärgad. Den 
tvättades med vatten och behandlades derpå med tenn och salt- 
syra, för att inblandadt oförändradt nitroderivat skulle aflägsnas. 
Vid behandling med alkohol erhölls dock en svart lösning, hvarur 
ej ofärgade kristaller kunde erhållas. Alkoholen afdunstades 
derför och återstoden destillerades, dock utan något bättre re- 
sultat. Då dessa reningsmetoder ej medfört äsyftad verkan, 
underkastades produkten destillation med öfverhettad vattenånga, 
hvarigenom erhölls en renare, föga färgad produkt, som för full- 
ständig rening omkristalliserades ett par gånger ur alkohol. Sa- 
lunda erhöllos nästan färglösa, länga, mjuka kristallnålar, visande 
en smältpunkt af 129°. Analysen deraf gaf 


Funnet. Beräknadt. 


Klon) SEA REG BN: 45.43 46.00. 
Föreningen var alltså en iröklornaftalin, men ej identisk med någon 
af de förut kända, hvilka ega smältpunkterna 81° (FAUST & 
SAAME’S), 90° och 103° (de af mig framställda). 


a-Dinitroklornaftalin med PCI. Vid 106° smältande di- 
nitroklornaftalin angreps blott partielt af fosforpentaklorid. En 
del af produkten öfvergick i förlaget vid fosforpentakloridens 
afdestillation. Denna del kristalliserade ur alkohol i långa, mjuka 
nalar smältande vid 105”, men de voro starkt gulfärgade. De blan- 
dades derför med retortäterstoden och underkastades destillation, 
hvilken likväl misslyckades, emedan till följe af den stora massan 
af närvarande, vid upphettning sig sönderdelande nitroförening, 
alltsammans pöste öfver i förlaget. Hela den svarta massan 
upphettades derför i en retort i glycerinbad till 170° a 180°, 


Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Ärg. DN ND Bo 2 


18 ATTERBERG, OM FOSFORPENTAKLORID OCH NAFTALINFORENINGAR. 


under det vattenånga leddes deröfver, da gula, genast stelnande 
droppar af den bildade kloriden öfverdestillerade. Den löstes i 
alkohol och kristalliserade derur i fina, mjuka nålar af smält- 
punkt 101—103°, hvilka dock voro starkt gulfärgade ock alltsa ännu 
förorenade af ett nitroderivat. För färgämnets förstörande ko- 
kades de med alkoholisk kalilut, som gaf en djupröd lösning, 
hvarur erhöllos vid 119° smältande kristaller, hvilka efter tvenne 
omkristallisationer egde en smältpunkt af 124°, men ännu voro 
något färgade. Den ringa mängden af erhållet preparat tillät 
ej flera omkristallisationer, utan gjordes å detsamma en klor- 
bestämning, som gaf 
Funnet. Beräknadt. 

Kom a er 44.77 46.00. 
Kristallerna tillhörde således en triklornaftalin, ehuru ej erhållen 
i fullt rent tillstånd. Utseendet af kristallerna var detsamma 
som hos den i föregående försök erhållna triklornaftalinen, och 
som smältpunkten ej heller var mycket afvikande, torde båda 
föreningarna vid upprepadt framställande med större mängder 
material visa sig fullt identiska. 

Fosforpentakloriden hade i det sednaste försöket blott ofull- 
ständigt reagerat på det använda dinitroderivatet. Vid på lika 
sätt anställda försök med «- och g-dinitronaftalin erhölls ännu 
sämre resultat. Af «-derivatet erhölls blott obetydligt af en 
klorid och af £6-derivatet ej alls någon reaktionsprodukt. Jag 
försökte derför att genom upphettning af de båda dinitroför- 
eningarna med fosforpentaklorid i tillsmälta glasrör åstadkomma 
en reaktion. Sa snart temperaturen stegrats öfver 150°, in- 
träffade emellertid ständigt explosioner af rören, så att pro- 
dukten ej kunde tillvaratagas. Genom en helt enkel modifikation 
af den förra metoden erhölls emellertid förträffliga resultat. 

Jag företog mig nemligen att upphetta nitroderivaterna i 
stora 'glaskolfvar nedsatta i ett glycerinbad och försedda med 
ett vidt afledningsrör för de bortgående fosforoxykloridangorna. 
Glycerinbadet uppvärmdes, till dess nitroföreningarna blifvit 
smälta, hvilket för #-dinitronaftalin sker vid 170° och för «- 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:09. 19 


derivatet vid 217°. Sa snart smältning inträdt, tillsattes fosfor- 
pentaklorid portionsvis, hvarvid afledningsröret pasattes mellan 
hvarje tillsats af pentaklorid. Stark fosforoxykloridbildning in- 
trädde genast, och da glaskolfvar af stora dimensioner användts, 
sa kondenserades i kolfvens öfre delar de bortgaende oxyklorid- 
ångorna anyo, hvarigenom den af dem medryckta fosforpenta- 
kloriden fick tillfälle att ånyo reagera. Användandet af af- 
ledningsrör är nödvändigt, emedan mycket af bildad klornaftalin 
medföres af de bortgäende fosforoxykloridangorna och annars 


skulle förloras. 


a-Dinitronajtalin med PCI. «-ditronaftalin, behandlad på 
ofvanstaende sätt med fosforpentaklorid, gaf en produkt, som 
efter tvättning med vatten, blott behöfde destilleras en gang, 
för att sedan kunna renas genom kristallisation. Det observe- 
rades vid beredningen, att «-dinitronaftalin vid sin smältpunkt 
med lätthet sublimerar i ulliga massor. Reaktionsprodukten gaf, 
efter att tre gånger hafva omkristalliserats ur alkohol, de vackra 
kristallfjäll, som utmärka den af mig nyligen erhållna y-diklor- 
naftalinen, och som egde dess smältpunkt 107”. Analysen gaf: 


Funnet. Beräknadt. 


Klon. .chenauı 36.09 - 36.04. 

Produkten var alltsa identisk med den af mig ur mononitro- 
naftalin framställda y-diklornaftalinen. För yttermera visso har 
jag ur kloriden framställt dess nitroderivat, som fullkomligt lik- 
nade det af mig förut beredda, och egde samma smältpunkt 142”. 
„-diklornaftalin erhålles ur o-dinitronaftalin i nästan teoretisk 
mängd, och för framställande af densamma i större massor är 
saledes den ofvanbeskrifna metoden särdeles att rekommendera. 
LAURENT har ur o-dinitronaftalin genom inverkan af klor er- 
hållit en diklornaftalin, som till egenskaperna äfven öfverens- 
stämmer med y-diklornaftalin; och på grund af ofvanstående 
syntes är den säkerligen dermed identisk, oaktadt LAURENT 
angifver dess smältpunkt till 95”. 

B-Dinitronaftalin med PCI,. Vid behandling af £-dinitro- 
naftalin på dylikt sätt egde likaledes reaktion rum, ehuru 


20 ATTERBERG, OM FOSFORPENTAKLORID OCH NAFTALINFÖRENINGAR. 


ej med fullt sa vackert resultat. Reaktionsprodukten destille- 
rades, men erhölls dock starkt färgad. Kristalliserad ur alkohol 
saf den färgade kristaller, hvilka, för att befrias fran vidhän- 
gande nitroprodukt, kokades med alkoholisk kalilut. Ur den 
bruna lösningen afsatte sig numer glänsande hvita kristaller, 
som efter fyra omkristallisationer smälte vid 128°. De bildade 
långa, mjuka nålar, fullt liknande den ofvanbeskrifna, vid 129° 
smältande triklornaftalinen. De sista moderluterna efter kri- 
stallisationerna gafvo ofärgade, vid 85° smältande nålar, hvilka 
dock erhöllos i för ringa mängd för att fullständigt kunna renas. 
Analysen af de vid 128” smältande kristallerna gaf 

Funnet. Beräknadt. 

ISO er erregen 48.34 46.00. 
Kristallerna bestodo således af en triklornaftalin, om ock ej ännu 
erhållen i fullkomligt rent tillstånd. Den är tydligen, på grund 
af smältpunkt och yttre egenskaper identisk med den här ofvan 
på tvenne olika sätt erhållna triklornaftalinen. Emellertid var 
det oväntadt att här, i motsats mot alla föregående fall, ur ett 
tvafaldt substitueradt naftalinderivat genom inverkan af fosfor- 
pentaklorid erhålla ett trefaldt substitueradt, 1 stället för att 
sasom jag väntat mig fa en diklornaftalin. Den i moderluten 
stannande föreningen torde väl vara den sökta diklornaftalinen, 
och har jag för afsigt att i större mängd bereda densamma för 
närmare undersökning. 

Afven öfver naftohydrokinons förhållande till fosforpenta- 
klorid har jag anställt ett försök. Hydronaftokinon reagerar 
visserligen a fosforpentaklorid, men vid destillation af produkten 
med starkt öfverhettad vattenånga, erhölls som hufvudprodukt 
en svårlöslig, ur lösningsmedel sig amorf afskiljande kropp, samt 
derjemte blott några få oljedroppar af en klorid, som ej ens efter 
flera dagar stelnade. Den ringa mängden (2 gr.) af tilleänglig 
naftohydrokinon har ej hittills tillätit mig framställa den olje- 
formiga kloriden i rent tillstånd. Hydronaftokinonen var beredd 


ur naftokinon erhållen genom kromsyras inverkan pa naftalin. 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:o 9. 21 


Den här ofvan för nitroderivaters öfverförande i klorför- 
eningar använda metoden låter, såsom af ofvananförda synteser 
framgår helt säkert använda sig pa alla nitrerade naftalinför- 
eningar. Som äfven de atomgrupperna OH och SO,Cl inne- 
hållande aromatiska föreningarna vid inverkan af fosforpenta- 
klorid med lätthet låta grupperna OH och SO,Cl utbytas mot 
Cl, sa ger reaktionen en god metod att undersöka det inre samman- 
hanget mellan de olika Cl, OH, SO,H och NO, innehållande 
naftalinderivaterna; och ämnar jag i detta syfte använda meto- 
den på flera andra naftalins föreningar. 

Som det är att förutse, att man medelst denna metod, som 
redan lärt känna en ny triklornaftalin, skall kunna erhålla 
manga ännu ej framställda klorderivater af naftalin, så torde 
det ej vara olämpligt att här gifva en sammanställning af de 
klorderivater af naftalin, som för närvarande äro bekanta. De 
af LAURENT framställda nödgas jag dock utesluta, emedan det 
på flera håll framgatt, att han, oaktadt sina annars så förtjenst- 
fulla arbeten öfver naftalin, ej lyckats bereda sina klornaftaliner 
i ett tillstånd af tillräcklig renhet. Vidare upptaga vi icke 
FAUST och SAAME'S intermediära klornaftaliner, hvilka, såsom 
LAURENT'S likartadt sammansatta, säkerligen äro att anse som 
blandningar af tvenne eller flera andra klorföreningar. De hittills 
bekanta klornaftalinerna äro derför följande: 

Monoklornaftaliner: 

a. Vid 263° kokande oljartad vätska (LAURENT). 

8. Kristaller af smältpunkt 55° (CLEVE, RIMARENKO). 

Diklornaftaliner: 

a. Med smältpunkt 35—36°. Kristalliniska massor (FAUST 

& SAAME). 
8. Smp. 67°—68°. Spröda, glänsande prismor (F. & S., 
HERMANN). 

y. Smp. 107°. Kristallfjäll (ATTERBERG). 

Triklornaftaliner: 

a. Smp. 81°. Spröda prismor (F. & S.). 

Bg. Smp. 90°. Mjuka, långa nålar (A.). 


22 ATTERBERG, OM FOSFORPENTAKLORID OCH NAFTALINFÖRENINGAR. 


y. Smp. 103°. Spröda prismor (A.). 

d. Smp. 129°. Mjuka, långa nålar (A.). 

Tetraklornaftaliner: 

a. Smp. 130°. Mjuka, hvita nålar (F. & S.). 

ß. Smp. 194°, » » EL A)" 

Pentaklornaftalin: 

ac. Smp. 168.5°. Färglösa nålar (GRAEBE). 

Perklornaftalin: 

Smp. 135°. Stora prismor (BERTHELOT & JUNGFLEISCH). 

Kort tid sedan ofvanstaende nedskrefs, hafva genom an- 
vändande af samma reagens, fosforpentaklorid, ej mindre än fem, 
som det synes, samtligen nya diklornaftaliner blifvit framstälda, 
nemligen fyra af CLEVE och en af författaren. Således ytter- 
ligare bevis för fosforpentakloridens användbarhet som reagens 


för »ortbestämningar». 


23 


Öfversigt af Kongl. Vetenskaps Akademiens Pörhandlingar, 1876. N:o 5. 
Stockholm. 


Collembola borealia. — Nordiska Collembola, 


beskrifna af TyrcHo TULLBERG. 
Ta EV IX, X, XT. 


[Meddeladt den 10 Maj 1876]. 


Namnet Collembola är af Sir JOHN LUBBOCK 1870!) gifvet 
at den intressanta grupp inom Arthropodernas provins, hvilken 
af äldre författare blifvit kallad Poduride. LUBBOCK anser 
nämligen att hithörande djur på grund af en mängd egendom- 
ligheter i sin bygnad böra afskiljas icke blott från Lepismiderna, 
med hvilka de under benämningen Thysanure förut varit samman- 
förda, utan från alla öfriga insekter och uppställas såsom en 
särskild afdelning af Arthropoderna, och har han åt denna gifvit 
ofvan anförda namn, hvaremot han låtit namnet Thysanura 
qvarsta för Lepismiderna, hvilka han indelat i tre familjer Cam- 
podeade, Japygide och Lepismide. Redan förut hade dock 
FR. MEINERT ?) uppvisat, att Poduride och de båda slägtena 
Campodea och Japyxz genom mundelarnas bygnad skilja sig 
från alla andra insekter, under det att de sinsemellan i detta 
afseende pa det närmaste öfverensstämma. Pa grund häraf 
bildar han af familjerna Poduride och Campodec, den senare 
omfattande ofvannämnda båda slägten, en egen ordning Thysa- 
nura afskiljande från densamma de öfriga Lepismiderna. På 
grund af denna af MEINERT uppvisade nära frändskap mellan 
Poduride och Compodee, syntes det mig, då jag 1871 skref 
min uppsats om Sveriges Podurider, allt för vagadt att i 


!) Notes on the Thysanura Part. IV (Transact. of the Linn. Soc. Vol. XX VII P. 2). 
2) Campodeze (Naturh. Tidsskr. 3 R. 3 B.). 


24 TULLBERG, NORDISKA COLLEMBOLA. 


öfverensstämmelse med LUBBOCK afskilja dessa djur från alla 
öfriga insekter, och jag bibehöll följaktligen i ofvannämnda arbete 
det för gruppen förut brukliga namnet Poduride. Under fort- 
satta studier af hithörande djur, har jag dock allt mer gått 
öfver till LUBBOCKS åsigter med afseende på deras plats i sy- 
stemet och har derföre funnit mig föranlåten att i denna uppsats 
upptaga det af honom gifna namnet Collembola. Hvad åter in- 
delningen af denna grupp beträffar, kan jag icke alldeles öfverens- 
stämma med honom. I Notes on the Thysanura Part. IV in- 
delar han Collembola i fem familjer, nämligen Smynthuride, Pa- 
pirude, Poduride, Lipuride och Anuride, och redan i min 
ofvannämnda uppsats »Sveriges Podurider» har jag sökt visa 
att denna indelning ej är fullt tillfredsställande. De tva släg- 
tena Sminthurus och Papirius äro nämligen i sa manga af- 
seenden med hvarandra öfverensstämmande, att äfven om det 
vore konstateradt att tracheer förekomma hos alla arterna af 
det ena slägtet och icke hos någon af det andra, man dock 
kunde tveka att hänföra dem till skilda familjer; men för min 
del har jag all anledning att antaga att tracheer ingalunda före- 
komma hos alla arterna af slägtet Sminthurus och i så fall 
skulle det endast blifva antennernas form, som skulle utgöra 
skilnaden mellan Sminthuride och Papirüde. 

Hvad de tre öfriga af LUBBOCK uppstälda familjerna be- 
träffar, synas dessa genom tydliga öfvergångsformer nästan all- 
deles sammanflyta med hvarandra. Mellan Anuride och Lipuride 
stå nämligen slägtena Anurida LABOULB. och Triena TULLB., 
hvilka hafva betydligt reducerade mundelar, och mellan först- 
nämnda grupp och slägtena Podura och Achorutes af familjen 
Poduride står Psevdachorutes TULLB. med sugande mundelar af 
alldeles samma form, som nmundelarna hos Anura, men försedd med 
åtta ögon på hvardera sidan af hufvudet och en gaffel af samma. 
storlek, som hos arterna af slägtet Achorutes. Det ofvan om- 
talade slägtet Triena, som har en ytterst rudimentär hoppgaffel, 
kan äfven anses som öfvergångsform från de med fullt utvecklad 


gaffel försedda arterna till de gaffellösa. Det enklaste sättet att 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:0 0. 25 


komma ifrån alla dessa svarigheter har jag ansett vara att slå 
tillsammans de två af LUBBOCK upptagna familjerna Lipuridae 
och Anuride samt dertill lägga de båda nyssnämda slägtena af 
familjen Poduride, nämligen Podura och Achorutes jemte det 
af mig beskrifna slägtet Xenylla. Att dessa trenne slägten icke 
böra hänföras till samma familj som t. ex. Tomocerus, Degeeria 
m. fl. har LUBBOCK också sedermera sjelf funnit, då han i sitt 
senare utkomna storartade arbete öfver Collembola !) delar fa- 
miljen Poduride i tva, nämligen Degeeriade och Poduride, af 
af hvilka den sistnämnda just kommer att omfatta de tre släg- 
tena Podura, Achorutes och Xenylla. Enligt LUBBOCES indel- 
ning 1 detta arbete komma de tre familjerna Poduride, Lipu- 
ride och Anurideé tillsammans således att alldeles precis mot- 
svara den af mig 1869 uppstälda underfamiljen Lipurince, De- 
geeriade åter kommer att motsvara underfamiljen Templetontine, 
och Smynthuride och Pupirüde motsvara Sminthurini. Men om 
man nu med LUBBOCK betraktar den ursprungliga familjen Po- 
duride som en särskild afdelning inom Arthropoderna, är det klart 
att underafdelningarna af denna måste upphöjas åtminstone till 
familjer, och får jag således förändra namnen Sininthurine® och 
Lipurine till Sminthuride och Lipuride. Hvad beträffar nam- 
net Templetonine, torde det vara lämpligast att utbyta detta 
mot ofvan anförda af LUBBOCK för samma grupp gifna namn, 
hvilket såsom hemtadt från det mera typiska slägtet Degeeria 
är att föredraga. Collembola skulle sålunda komma att omfatta 
tre familjer Sminthuride, Degeerüde och Lipuride. Men äfven 
med denna indelning qvarstar dock en rätt stor svårighet, näm- 
ligen att. bestämma gränsen mellan Degeerüde och Lipuride. 
I min ofta nämnda uppsats Sveriges Podurider har jag nämligen 
under slägtet Isotoma, hvilket måste räknas till Degeerüde, upp- 
tagit några arter, hos hvilka gaffeln, i likhet med hvad förhal- 
landet är hos Podura, Achorutes och Xenylla, sitter under det 
fjerde abdominalsegmentet, under det att den hos alla öfriga till 
Degeeride hörande djur har sin plats under det femte, en ka- 


') LuBBocK, Monograph of the Collembola and Thysanura. Ray Soc. 1873. 


26 TULLBERG, NORDISKA COLLEMBOLA. 


rakter, hvilken LUBBOCK just läter bestämma gränsen mellan 
Degeeriad® och Poduride. Visserligen kunde man afskilja dessa 
arter såsom ett eget slägte och öfverföra detta till Zipuride, 
men jag fruktar, att man genom att skilja dem sa långt från de 
öfriga arterna af slägtet Z/sotoma far en allt för litet naturlig 
uppställning, då de i så många andra afseenden öfverensstämma 
med de typiska formerna af detta slägte. En art finnes dess- 
utom /sotoma crassicauda TULLB., hos hvilken gaffeln är fästad 
på gränsen mellan fjerde och femte segmenten; åtminstone har 
det varit mig omöjligt att bestämma, pa hvilketdera den sitter. 
Af ofvanstående torde det vara klart, att en karakter hemtad 
från gaffelns plats ej ensam är nog för att skilja de gaffelbärande 
arterna af Lipuride från Degeeriide; jag har också i Sveriges 
Podurider försökt att på annat sätt bestämma gränsen mellan 
dessa afdelningar och får angående denna fråga hänvisa till 
nämnda afhandling. 

Bland de storartade samlingar, som hemfördes af deltagarne 
1 Professor NORDENSKIÖLDS expedition till Jenissej förliden 
sommar fans ock en rätt stor mängd Collembola, insamlade 
dels på stränderna af Novaja Semlja, dels under färden genom 
Sibirien. Genom sin rikhaltighet och genom det utmärkta sätt, 
hvarpå denna samling är konserverad, bidrager den 1 icke ringa 
mån att vittna om den omsorg och noggrannhet, som under denna 
expedition egnades äfven åt grupper, hvilka för icke specialister 
måste förefalla rätt besvärliga att insamla och förvara. Denna 
samling har af Professor NORDENSKIÖLD godhetsfullt blifvit mig 
öfverlemnad till bearbetning, och tillika har jag genom Professor 
STÅLS välvilliga tillmötesgående från Riksmuseum erhållit, hvad 
under de föregående arktiska expeditionerna i denna väg erhållits. 
Jag har således varit i tillfälle att undersöka ett jemförelsevis 
rikt material så väl från Sibirien och Novaja Semlja, som ock 
från Spetsbergen, Beeren Island och Grönland. Äfven från det 
nordliga Norge hafva ett par arter blifvit hemförda af den se- 


naste expeditionen, och pa New Foundland togs af expeditionen 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:o > 27. 


till Grönland en ÖOrchesella, hvilken jag också i det följande 
upptager, ehuru den ej kan sägas höra till den nordiska faunan. 
Fran de arktiska trakterna äro sa vidt jag vet endast helt 
fa Collembola förut beskrifna. O. F. MÜLLER har 1 Zool. Dan. 
Prodromus upptagit fem nordiska arter, af hvilka tre skola före- 
komma på Grönland och två på Island, men beskrifningarna pa 
dessa äro sa knapphändiga och otydliga att arterna omöjligen 
kunna igenkännas. Så mycket är dock klart, att bland de Grön- 
ländska finnas en Zomocerus och en Lipura, bland de Isländska 
en Lipidocyrtus. De öfriga båda arterna tillhöra antagligen 
Achorutes eller något närstående slägte. O. FABRICIUS anför 
i Fn. Grenlandica de tre af MÜLLER för Grönland angifna 
arterna under samma korta diagnoser och tillägger två andra 
Podura humicola och Podura maritima, hvilken sistnämnda 
art han anser vara densamma, som af STRÖM är funnen i 
Norge och beskrifven såsom Podura ambulatoria coerulea, cauda 
carens!). Detta är dock icke alls förhållandet, emedan STRÖMS 
art helt och hållet saknar hoppgaffel under det FABRICIUS om 
P. maritima säger: »insectum bene satis saltare vidi». Denna 
art är möjligen en Achorutes. Den af STRÖM lemnade för dessa 
tider särdeles utförliga beskrifnigen passar så väl som figurerna 
särdeles väl in pa Anurida maritima LABOULB. — Podura 
humiecola är antagligen en Xenylla. 
Fran Spetsbergen har en hithörande art af Professor BOHE- 
MAN?) blifvit beskrifven under namn af Podura hyperborea. 
Denna, som är mycket ofullständigt karakteriserad, har af LUB- 
BOCK, hvilken varit i tillfälle att se originalexemplar, blifvit 
närmare undersökt och befunnits vara en ny Achorutes 3). 
Bland de genom de svenska Nordpolsexpeditionerna hem- 
förda djuren är det endast en art, för hvilken jag behöft bilda 


ett nytt slägte nämligen Corynothrix borealis; denna utgör, som 


!) H. Ström, Beskrivelse over Ti Norske Insekter (Act. Hafn. IX). 

2) C. H. BoHEMAN, Spetsbergens Insekt-Fauna (Öfvers. af Kongl. Vet.-Akad:s 
Förhandl. Årgång XXII. Stockholm 1866). 

®) Monogr. of the Coll. and Thys. p. 180. 


28 TULLBERG, NORDISKA COLLEMBOLA. 


i det följande närmare skall visas, en särdeles vacker öfvergangs- 
form mellan slägtena Degeeria och /sotoma. En annan märklig 
art är Anura gigantea, hvilken, ehuru den i allt öfrigt synes 
vara alldeles lik den i Sverige vanliga A. muscorum är försedd 
med fem ögon pa hvarje sida och väl utvecklade postantennal- 
organ, under det att A. muscorum har endast tre ögon på hvarje 
sida och helt och hället saknar postantennal-organ. Det torde 
icke sakna sitt intresse att se, huruledes detta gåtfulla organ kan 
saknas hos den ena och förefinnas hos den andra af två så 
närstående arter. A. gigantea är äfven anmärkningsvärd för den 
jemförelsevis kolossala storlek, den uppnår, i det den blir ända 
till 5 millim. lång och 2 millim. bred. 

De af mig i de hemförda samlingarna funna arterna uppga, 
den på New Foundland funna Orchesella cineta oberäknad, till ett 
antal af trettiotvå stycken och för lättare öfversigts skull meddelas 
i slutet af afhandlingen en synoptisk tablå öfver deras förekomst. 
Pa densamma har jag också upptagit Sverige, då det kan vara af 
intresse att se, hvilka af dessa arter äfven äro funna hos oss. 
Som af denna tablå synes, utgöra dessa ett antal af icke mindre 
än tretton stycken således öfver en tredjedel af hela antalet, och 
en af dem Achorutes viaticus är funnen på alla de i tablåen 
upptagna lokalerna. Denna art är också af den senaste expedi- 
tionen i stor mängd tagen i Norge. En annan rätt anmärknings- 
värd sak, som denna förteckning visar, är, att i de arktiska trak- 
terna de lägre formerna af Collembola äro vida talrikare repre- 
senterade än de högre. Om man t. ex. delar gruppen i två 
afdelningar så, att man i den ena ställer slägtet Isotoma och 
familjen Zipuride i den omfattning, jag gifvit denna familj, och 
i den andra alla öfriga slägten, skall man finna, att da de förra 
i Sverige uppga blott till trettio mot fyrtio af de senare, de på 
närstående tablå räkna tjuguen arter mot elfva. Drager man 
härifran de former, som endast äro funna i Sibirien, blir ofvan 
påpekade förhällande ännu tydligare, i det att af de nitton äter- 
stående arterna femton tillhöra slägtet JIsotoma och familjen 


7 Oo Be, vv. .. 
Lipuride, da de öfriga slägtena endast äro representerade af 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:od. 29 


fyra. En annan omständighet, som också talar för, att de lägre 
formerna trifvas särdeles väl i den höga norden, är att en och 
annan af dem der ernår en storlek vida öfver den för deras 
samslägtingar i sydliga trakter vanliga. Särdeles utmärkta i 
detta afseende äro Lipura arctica och Anura gigantea, af hvilka 
den sistnämnda visserligen icke är funnen på Novaja Semlja, 
Spetsbergen eller Grönland, men i Sibirien är tagen i stor mängd 
ända uppe vid Jefremow Kamen vid 72° 40 n. br. 


COLLEMBOLA. 


Fam. I. Sminthurid. 

Gen. I. Sminthurus LATR. 

* S. variegatus n. sp. (T. VI. fig. 1—4). 
Fulvus, signaturis nigris distinctis, furcula pedibusque flavis. 


Antenn& capite multo longiores. Unguiculus inferior non vagina- 


tus, uno dente armatus. Long. 3 millim. 


Denna art påminner något om S. fuscus (LINN.), hvilken den 
ock liknar till storleken, men skiljes vid starkare förstoring lätt från 
denna genom sin mycket ljusare rödgula bottenfärg, som bjert sticker 
af mot de nästan sammetssvarta fläckarna. Utom dessa finnas äfven 
något ljusare bruna fläckar, hvilka på den figur, jag lemnat, äro ut- 
märkta genom en svagare skuggning. _Afven genom antennernas 
längd och form (VIII. 1,2) skiljes denna art lätt från S. fuscus. 
Deremot närmar den sig härigenom 8. viridis (LINN.) LBK, som den 
också liknar i anseende till gaffelspetsarnas form (VIII. 4). Från 
denna art skiljes den dock mycket väl genom färgen samt dessutom 
genom de öfre klornas beskaffenhet (VIII. 3 us), i det dessa här 
helt och hållet sakna det slidartade öfverdrag, som förefinnes på 
klorna så väl hos S. fuscus, som hos S. viridis. Hos S. viridis är 
dock detta omhölje vida otydligare än hos S. fuscus. Den undre 
klons (VIII. 3ui) längd i förhållande till den öfre kan jag icke 
med bestämdhet angifva, emedan det är troligt att sjelfva spetsen 
är afbruten på det exemplar, jag haft att beskrifva, möjligen når 
den såsom hos S. viridis ungefär samma längd som den öfre. 
Icke heller kan jag med full säkerhet säga, om hos denna art finnes 
något klubblikt känselhår på tibierna; ett fint hår af egendomlig 
form finnes väl vid tibians nedre ända (VIII. 3), men jag har ej 
kunnat se någon ansvällning i spetsen af detsamma. Både S. fuscus 
och viridis sakna också klubblika känselhår. Hvad beträffar krop- 


30 TULLBERG, NORDISKA COLLEMBOLA. 


pens härighet, som jag lagt till grund för inledningen af slägtet !), 
torde denna art äfven i detta afseende öfverensstämma med S. fuscus 
och S. viridis, och således höra till afdelningen setosi, ehuru det 
enda exemplar, jag haft tillfälle att se, egde ganska få grofva hår. 
Sannolikt berodde dock detta derpå, att de flesta af dessa under 
den långa vägen från Jenissej till Upsala blifvit afstötta. Af denna 
vackra art har jag. som ofvan är nämndt endast erhållit ett enda exem- 
plar. Det är taget i Sibirien vid Waschininskoj 68° 55 n. br.?). 


2. S. viridis (LINN.) LBK. 


Syn. Podura viridis LINNÉ, Syst. Nat. Ed. X. T. I. p. 608. 
Smynthurus viridis LUBBOCK, Notes on the Thys. P. III. 
p- 296 (Transact. of the Linn. Soc. 
Vol. XXV]). 
Sminthurus viridis TULLBERG, Fört. öfver Sv. Podur. p. 
144 (Öfvers. af K. Vet.-Akad:s För- 
handl. XXV). 


Denna form afviker frän den skandinaviska derigenom att höljet 
på de större klorna är otydligt och basen af den undre klon något 
bredare, men då klorna 1 öfrigt, antennerna, gaffeln och hårigheten 
äro fullkomligt lika hos båda, har jag ej velat uppställa denna form 
som egen art, isynnerhet som omhöljet på klorna hos Sm. viridis ofta 
är ganska åtsittande och stundom temligen svårt att se. 

Några få exemplar från Novaja Semlja. 


3. S. Malmgrenii ?) n. sp. (T. VII. fig. 5—7). 


Pilosus, violaceus. Articulus ultimus antennarum haud annu- 
latus. Mucrones furcul&e lati. Unguiculus superior nudus, ungui- 
eulo inferiore non longior. Tibi® pilis clavatis destitute. Long. 
3 millim. 


Antennernas yttersta led (VIII. 5 au) är ej annulerad, hvaruti detta 
djur således öfverensstämmer med S. aureus LBK och S. niger LBK 
äfvensom med de af mig uppställda arterna S. albifrons, quadrilineatus 
och cecus. Från alla dessa med undantag af den sistnämnda afviker 
dock denna art genom frånvaron af klubblika hår på tibierna (VII. 6). 


1) Se Sveriges Podur. p. 29. 

2) De i det följande angifna Sibiriska fyndorterna ligga alla vid Jenissej, hvar- 
före jag anser mig endast behöfva upptaga dessa ställens latitud. 

?) Jag har uppkallat denna art efter Professor A. J. MALMGREN, hvilken först 
tagit densamma. 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:0 3. 31 


Gaffelspetsarna (VIII. 7 me) äro särdeles breda, men till en del 
hinnartade och genomskinliga. 

Af denna art har jag erhållit två former. Den större af en half 
millimeters längd från Spetsbergen (1864) och Norskön (1873) har 
mindre tunna gaffelspetsar och mörk temligen dunkel färg; under 
något ljusare. Den andra formen, som ej är öfver 2 millim., är 
tagen pä* Novaja Semlja. Den har vid påfallande ljus en klar 
violett färg och tunnare gaffelspetsar, men är för öfrigt alldeles lik 


den föregående formen, möjligen yngre exemplar. 


Gen. II. Papirius LBK. 
1. P. silvaticus TULLE. 
Syn. 1871. Papirius silvatieus TULLBERG, Fört. öfver Sv. Po- 
dur. p. 146. 


Liknar alldeles de svenska exemplaren af samma art. 

Sibirien, ett exemplar funnet på Briochowskijöarna 70° 39’ n. br. 
I Sverige har jag funnit denna art i barrskog i Upland och på 
Gotland, ej särdeles allmän. 


De chloropus n. sp. (ES VIII 8). 


Ater, pedibus, furca, articulis duobus intimis antennarum vi- 
ridibus. Ocelli in maculis nigris positi. Unguiculus superior 
nudus. Segmentum ultimum abdominale nonnullis setis robustis. 
et obtusiusculis instructum. Long 14 millim. 


De i ofvanstäende diagnos nämnda tjocka och nägot trubbiga 
hären (VII. 8) på det yttersta abdominalsegmentet synas lemna goda 
artkarakterer inom detta slägte. De finnas- hos alla de exemplar af 
denna art, jag undersökt, äfvensom hos P. ater (LINN.), men saknas 
deremot hos de båda närstående formerna P. cursor LBK. och sil- 
vaticus TuLLB. Från de båda sistnämnda arterna skiljes P. chloropus 
för öfrigt lätt på färgen, i det benen, gaffeln och de båda inre an- 
tennlederna äro grönaktiga, under det att dessa organ hos P. cursor 
och P. silvaticus äro rödvioletta. 

ER exemplar tagna i Sibirien i närheten af Troitzkoj; 65° 
43 n. br. 


Fam. II. Degeeriid®. 


Gen. I. Tomocerus NICOL. 
I. I vulgaris TULLB. 
Syn. 1871. Macrotoma vulgaris TULLBERG, Fört. öfver Sv. Po- 
durider p. 149. 


32 TULLBERG, NORDISKA COLLEMBOLA. 


Denna art tyckes vara ytterst allmän i Sibirien lika som i Skan- 
dinavien. Jag har nämligen funnit den 1 icke mindre än 14 af de 
hemförda rören och i de flesta funnos rätt många exemplar. Den 
har vanligen 5 någon gång -6 tänder på öfre klon och 12—14 
(vanligast 13) taggar på gaffelbenen. I ett fall afviker den dock något 
från den svenska formen, i det de flesta fullvuxna exemplar äro all- 
deles gula sedan de förlorat fjällen, och således till färgen helt'och 
hållet öfverensstämma med den i Sverige äfvenledes vanliga M. flave- 
scens TULLB. som dock har de öfre klorna beväpnade endast med 
två tänder och på gaffeln 7—8 taggar. 

Funnen i Sibirien, allmän från Dudino till Krasnojarsk. 


2. T. minutus n. sp. (T. VIII fig. 9, 10). 


Antenn&® corpore non longiores. Spine dentium simplices, 
decem vel undecim (VIII. 10). Unguiculus superior dentibus 
duobus vel tribus armatus, inferior late lanceolatus (VII. 9). 
Long. 14 millim. 


Det är endast med tvekan jag vägar uppföra denna säsom en 
sjelfständig art. Likasom hos 7. vulgaris sitta taggarna både på inre 
och yttre afdelningarna af gaffelbenen (VILI. 10). Exemplaren äro 
alla små, och de exemplar, jag bekommit från Sibirien, synas för det 
mesta vara funna tillsammans med föregående art, och man skulle 
sålunda möjligen kunna tro att den här ifrågavarande är endast en 
yngre form af denna, helst som tänderna på klorna och taggarna på 
gaffelbenen hos båda variera något. Då jag likväl icke funnit någon 
direkt öfvergång mellan dessa båda former, och den ena, nämligen 
T. minutus, äfven är funnen på åtminstone två ställen på Novaja 
Semlja, der den andra , ännu ej är anträffad, anser jag mig dock 
tills vidare böra upptaga äfven den förstnämnda såsom egen art. 

Funnen i Sibirien och på Novaja Semlja. 


> 10. fokdus a Sjö. (IN VIIIR ie; 115 NI) 


Antenn&e corpore non longiores. Spin& dentium simplices, 
septem vel octo, intima parva. Unguiculus superior dentibus 


tribus instructus, inferior lanceolatus. Long. 3 millim. 


Färgen, sedan fjällen blifvit borttagna, är hos deuna art grå. 
Den skiljes lätt på klorna och taggarne från de af mig förut funna 
arterna. Från 7. longicornis (MÜLLER) LBK. skiljes den genom sin 
grundfärg, genom antennernas längd, genom gaffeltaggarnes antal 
(VIII. 12) och genom tändernas olika läge på klorna. De äro här 
nämligen ganska långt aflägsnade frän hvaraudra, längre än den 
yttersta är aflägsen från klons spets (VIII. 11), under det att de 
enligt LuBBocKS figur hos 7. longicornis sitta helt nära hvarandra. 

Sibirien på sex ställen mellan 59° och 70° n. br. 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:0 0. 33 


Gen. II. Lepidocyrtus BOURL. 
l. L. cyaneus TULLB. 


Syn. 1871. Lepidocyrtus cyaneus TULLBERG, Fört. öfver Sv. Po- 
durider p. 150. 
1873. ». violaceus (GEOF.) LUBBOCK, Monogr. of 
the Collembola p. 154. 


Jag har identifierat denna art med den, hvilken LUBBOCK upp- 
tagit under namnet L. violaceus GEOF., derför att jag icke funnit 
några karakterer, hvarigenom dessa skiljas från hvarandra, men det 
af GEOFFROY gifna namnet har jag icke ansett mig böra använda, 
emedan man väl knappast kan säga, om han med sin ofullständiga 
beskrifning afser en Lepidocyrtus eller en Tomocerus. Fördenskull 
har jag ansett mig böra behålla det af mig gifna namnet. 

Sibirien på flere ställen. 


Gen. III. Orchecella TEMPL. 
1. O. cincta (LINN.) LBK. 


Af denna art togs under expeditionen till Grönland 1871 på New 
Foundland vid St. Johns ett exemplar. Det är således tydligt, att 
denna i Europa så ytterst allmänna art äfven förekommer på andra 
sidan af Atlantiska hafvet. Det tagna exemplaret är en temligen 
ljus varietet. 


Gen. IV. Degeeria (NIC.). 
1. D. muscorum NIC. 
Syn. 1841. Degeeria muscorum NICOLET, Rech. p. Serv. a l’Hist. 
des Podur. p. 75. 
1871. » n TULLBERG, Fört. öfver Sv. Po- 
dur. p. 148. 


> Ett exemplar af denna i Skandinavien särdeles allmänna art är 
funnet i Sibirien vid Selivaninskoj: 65° 55’ n. br. 


Gen. V. Corynothrix n. g. 


Mesonotum non prominens. Segmentum quartum abdomi- 
nale tertio vix longius. Antenn® capite duplo longiores, quadri- 
articulat®. Mucrones furcui& perparvi, denticulis duobus armati. 


Dorsum pilis clavatis dense instructum. Squamz nulle. 
Öfvers. af K. Vet. Akad. Förk. Årg. 33. N:o 5. 3 


34 TULLBERG, NORDISKA COLLEMBOLA. 


Detta slägte utgör en ny länk mellan olika former af Oollem- 
bola, ty på samma gång det synes väl begränsadt, visar det en 
tydlig frändskap till två af hufvudformerna inom familjen Degeerüde, 
nämligen Degeeria och Isotoma. Med det förstnämnda slägtet öfverens-- 
stämmer Corynothriz genom gaffelspetsarnes form, hvilka äro tvä- 
tandade och ytterst små (IX. 15, 16!)), äfvensom genom hårbeklädnadens. 
beskaffenhet. På ryggen förekommer nämligen hos detta slägte i 
synnerhet på de främre delarne en massa mot spetsarna förtjockade 
hår af alldeles samma form som hos Degeeria och dess närmaste an- 
förvandter. Afven genom frånvaron af postantennalorgan öfverens- 
stämmer detta slägte med Degeeria-typen. 


Isotoma deremot liknar Corynothriz genom förhållandet mellan 
längden af tredje och fjerde abdominalsegmenten. Hos alla förut 
kända till familjen Degeeriide hörande slägten med undantag af To- 
mocerus och fIsotoma är nämligen det fjerde abdominalsegmentet 
minst dubbelt så långt som det tredje, och hos Tomocerus är det 
tredje nästan dubbelt så långt som det fjerde, men hos Isotoma 
liksom hos Corynothriz äro dessa båda segment nästan lika långa. 
De korta antennerna antyda också större frändskap till Isotoma än 
ill Degeeria. Klubblika hår på tibierna saknas. 


1. C. borealis n. sp. (T. IX. fig. 13—16). 


Färgen gråblå med öfvergängar till grönbrunt. De öfre klorna 
med en skarp och tydlig tand, de undre bredt lancettlika med nägot. 
utböjd spets (IX. 14). 


Funnen på flera ställen på Novaja Sem]ja. 


Gen. VI. Isotoma (BoURL.). 


a. Furcula usque ad tubum ventralem pertinens, in segmento 


quinto abdominis inserta. 


1. I. palustris (GMEL.). 


Alldeles lik de svenska exemplaren och likasom dessa. försedd 
med två tänder på de öfre klornas inre kant ?). Dessa tänder tyckäs 
dock på de högnordiska formerna vara något större än på de svenska. 

Synes vara allmän i Sibirien och på Novaja Semlja. 

Den af mig såsom grundform för denna art upptagna färg- 
varieteten med svarta långsgående band utefter ryggen och grönaktig 
eller violett grundfärg är funnen på några ställen i Sibirien. Den 
på Novaja Semlja vanligaste varieteten har en gulgrön bottenfärg och 

') Figurerna 16, 18, 22 och 26 afbilda gaffelspetsar sedda underifrån. 
?) I Sv. Podurider har jag till följd af något förbiseende afbildat en sådan klo 
utan tänder. 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:09. 35 


svarta tvärställda rektangulära fläckar upptagande större eller mindre 
del af kroppssegmentens ryggsidor. Oftast äro dessa fläckar så stora 
att de endast lemna ett smalt ljusare band vid kanterna af segmen- 
ten, hvarigenom djuret kommer att bli bandadt på tvären af om- 
vexlande mörka och ljusa band. Denna varietet skulle jag vilja 
kalla I. cineta. Stundom äro dock dessa fläckar så utbredda, att 
djuret blir enfärgadt mörkt, stundom förekomma också enfärgadt 
ljusa exemplar. Samma färgvarietet tillhöra också många af de från 
Sibirien hemförda exemplaren äfvensom de få exemplar, vi hafva från 
Spetsbergen och Beeren Island. 


2. I. bidenticulata n. sp. (T. IX. fig. 17, 18). 


Pilosa. Segmentum tertium abdominale quartum longitudine 
fere equans. Antenne capite non duplo longiores, articulus se- 
cundus et tertius longitudine fere &equales. Denticuli muneronum 


duo. Long. 2 millim. 


Färgen på denna art grönaktig. Den undre klon bildar en 
skarp vinkel vid basen inåt den öfre. Liknar 7. olivacea TULLB. 
deruti att gaffelns ändsegment äro tvåtandade, men skiljes från denna 
derigenom att dessa ändsegment (IX. 17, 18) äro i proportion till 
gaffeln mycket större, äfvensom genom antennernas form, i det andra 
och tredje lederna hos I. bidenticulata äro mera långsträckta och föga 
kortare än fjerde. Antennerna i sin helhet äro också betydligt längre 
hos denna än hos ZI. olivacea. 

Novaja Semlja och Grönland. 


3. L Stuxbergi‘) n. sp. (T. IX. fig. 19--22). 


Pilosa. Segmentum tertium abdominale quartum longitudine 
fere equans. Antenn&e capite non duplo longiores, articulus se- 
cundus et tertius longitudine fere »quales. Denticuli mucro- 
num tres, alius post alium insertus, ultimus minimus. Long. 
2 millim. 

Färgen blägrön, stundom stötande i violett, vanligen med ett 
mörkare band utefter ryggens midt. Klor (IX. 20) ungefärligen som 
hos föregäende art, sa ock antennerna (IX. 19), men gaffelspetsarna 
(IX. 21,22) hafva hos denna art en alldeles egendomlig form, der- 


igenom att den yttersta spetsen, som annars är starkast, här är svagast. 
Novaja Semlja och Sibirien; ej sällsynt. 


!) Arten är uppkallad efter Dr A. STUXBERG, en af deltagarne i Expeditionen 
till Jenissej. 


36 TULLBERG, NORDISKA COLLEMBOLA. 


4. I. violacea n. sp. 


* 


Pilosa. Segmentum tertium abdominale quartum longitudine 
fere aequans. Antenn& capite paullo longiores, articulus tertius 
secundo brevior. Denticuli mucronum tres, alius post alium in- 
sertus, ultimus maximus. Long. 13 millim. 


Färgen hos denna tyckes vara temligen konstant mörk-violett 
med betydligt ljusare ben, hvilka på lefvande exemplar sannolikt äro 
ljusgula. Gaffelspetsarna äro 1 allmänhet längre än hos följande, dock 
tyckes denna karakter vara underkastad någon variation. 

Några exemplar från Sibirien. 


5. 1. sensibilis n. sp. (T. IX. fig. 23—26). 

Pilosa. Segmentum tertium abdominale quartum longitudine 
fere &quans. Antenn&e capite paullo longiores (IX. 23); arti- 
culus tertius secundo brevior. Denticuli mucronum tres, alius 
post alium insertus, ultimus maximus (IX. 25, 26). Pili clavati 
in tibiis antieis duo, in tibiis posterioribus tres (IX. 24). Long. 
2 millim. 


Färgen hos denna likasom hos de festa större arter af slägtet 
Isotoma varierar mellan grönt och violett. Gaffelbenen äro vid basen 
skilda från hvarandra på ett afstånd ungefär lika stort som sjelfva 
gaffelbenens bredd vid basen, hvilken omständighet ger gaffeln ett 
alldeles egendomligt utseende. 

Novaja Semlja. 


b. Furcula usque ad segmentum abdominis secundum haud 


extensa, in segmento quarto inserta. 
6. I. minuta TULLB. 
Syn. 1871. Isotoma minuta TULLBERG, Fört. öfver Sv. Podur. 
PER: 
Af denna lilla art, som jag förut blott funnit i en spänhög på 
Gotland, äro några få exemplar tagna 1 Sibirien. 
7. I. quadrioculata TULLB. 


Syn. 1871. I. quadrioculata TULLBERG, Fört. öfver Sv. Podr. 
p. 152. 


Novaja Semlja och Grönland. 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:0d. 37 


Förut af mig funnen pä blomkrukor i Upsala och pä en fuktig 
äng utanför staden. Afven är den af Dr C. O. v. PORATH tagen 
i Smäland. 


8. I. fimetaria (LINN.) TULLB. 


Syn. 1758. Podura fimetaria LINNE, Syst. Nat. Ed. X. P. 1. 
p. 609. 
1872. I. fimetaria TULLBERG, Sv. Podur. p. 48. 


Från Grönland och Sibirien. Förut anträffad på flera ställen i 
Sverige. 


Fam. II. Lipuride. 
Gen. I. Achorutes (TEMPL.). 


1. A. waticus TULLB. (T. IX. fig. 27—30). 
Syn. 1872. A. wiaticus TULLBERG, Sv. Podur. p. 50. 


Denna art, hvilken är den enda, som jag i Sverige funnit i 
stora tätt sammanpackade massor, har äfven så väl på Novaja Semlja, 
som på Spetsbergen blifvit funnen under samma förhållanden, hvarom 
de i hundratal hemförda exemplaren nogsamt vittna. Tvenne del- 
tagare i Novaja Semlja-expeditionen togo också i Norge under genom- 
resan stora massor af samma art. Afven från Beeren Island, Sibi- 
rien och Grönland hafva exemplar blifvit hemförda, ehuru icke i så 
stor mängd. För jemförelse med de följande arterna har jag lemnat 
figurer öfver gaffeln och analtaggarna äfven af denna art. 

Af en närstående form med liknande gaffelspetsar men vida 
mindre taggar har erhållits ett exemplar från Sibirien. Jag har dock 
icke velat uppställa detta som typ för en egen art, då afvikelsen ej 
är större, och jag ej haft flera exemplar att tillgå. 


2. A. longispinus n. sp. (T. X. fig. 31—34). 

Unguiculus inferior adest. Mucrones fureule crassi, conver- 
sentes. Spin® anales magn&, tamen unguiculis superioribus non 
nihilo breviores; papille basi separate (X. 33). Long. 2 millim. 

Färgen hos alla de exemplar af denna art jag sett är mörkblä, 
äfven hos de yngre. A. longispinosus kommer närmast A. armatus 
och för jemförelsens skull vill jag här nedan meddela en diagnos 


äfven af denna art, ehuru förut känd. 
A. spinosus är funnen på ett par ställen på Novaja Sem]ja. 


38 TULLBERG, NORDISKA COLLEMBOLA. 


3. Achorutes armatus (NIC.) (T. X. fig. 35). 


Syn. 1841. Podura armata NICOLET, Resch. p. serv. a l’Hist. des 
Podur. pr 57. 

1871. Achorutes armatus TULLBERG, Fört. öfver Sv. Po- 
dur. p. 153. 

1872. » » id., Sv. Podur. p. 51, T. X. fig. 26, 27. 

Unguiculus inferior adest. Mucrones furcule crassi conver- 

gentes. Spin® anales magne, unguiculis superioribus non bre- 


viores, papille basi confluentes.. Long. 1 millim. 


Skiljes från föregående genom de i förhållande till storleken 
något längre taggarna, och derigenom att de vårtlika upphöjningar, 
på hvilka analtaggarna äro fästa, med sina baser stöta tillsammans, 
under det att de hos föregående art äro nästan lika långt aflägsnade 
från hvarandra som deras egen bredd. Alla de exemplar af A. ar- 
matus, jag funnit, och denna art har jag i Sverige erhållit i stor 
mängd, hafva för öfrigt varit af en temligen ljust blågrå stundom 
i violett stötande färg. Denna färg visar sig vid starkare förstoring 
ej vara likformigt utbredd öfver djuret utan bildande en mängd små 
fläckar tätt strödda öfver en ännu ljusare botten. 

Grönland. Afven från Sibirien torde jag hafva ett exemplar af 
denna art, taggarna äro dock på detta nästan ännu längre. 


4. A. Theelii‘) n. sp. (T. X. fig. 36—39). 

Unguiculus inferior adest. Mucrones furcule accuminati, 
non convergentes. Spin® anales perparv&, rect&, papillis inter se 
propinquis breviores. Long. 2 millim. 

Liknar mycket A. purpurascens LBK., men kroppsformen mindre 
jemntjock, i det midten af abdomen är vida bredare, äfven skiljes 
den genom vårtorna, som äro mindre, ej så upphöjda och försedda 
med betydligt mindre taggar. Denna art synes också vara af samma 
mörkblå färg som A. viaticus och A. longispinus, under der att fär- 


gen hos A. purpurascens är ljusare och alltid med en stark drag- 
ning i violett. Funnen på Novaja Semlja. 


5. 4. dubius n. sp. (T. X. fig. 40—43). 
Unguiculus superior adest. Mucrones furcule graciles acu- 
minati, non convergentes. Spin anales perparv&, arcuat&, pa- 


pillis inter se propinquis affıxe. Long. 1 millin. 


') Jag uppkallat denna art efter Dr H. Turer, den ene af de båda zoologer 
som medföljde Novaja Semlja-expeditionen. 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:o 9. 39 


Närmar sig rätt mycket föregående, men måste sannolikt dock 
skiljas från den på grund af taggarnas form och gaffelspetsarnas be- 
‚skaffenhet. Färgen som hos föregående. 

Sibirien och Novaja Semlja. Några exemplar från Sibirien med 
något mindre taggar men för öfrigt lika, måste jag äfven räkna hit. 
Ett exemplar af en Achorutes från Sibirien med betydligt kraftigare 
gaffelspetsar, men i öfrigt liknande A. dubius, anser jag mig tills 
vidare böra lemna obestämdt. 


Gen. II. Xenylla TULLB. 


‚Syn. 1869. Xenylla TULLBERG, Skand. Podur. af underf. Lip. 
pol 


1. X. humicola (OÖ. FABR.) (T. X. fig. 44—46). 
‚Syn. 1780. Podura humicola (O. FABRıcıus, Fn. Grenl. p. 213). 
Dentes fureule cum mucronibus (X. 44,45) tibiis fere duplo 
longiores. Spin® anales perparv&, papillis vix perspicuis, sepa- 
Tatis affıxe. Long. 14 millim. 


Skiljer sig från X maritima, som den kommer närmast, genom 
gaffelns längd och genom analpapillerna (X. 46), hvilka äro mycket 
små och skilda från hvarandra, under det att de hos X. maritima 
:stöta tillsammans och äro i förhållande till sin höjd ganska breda). 

Jag har identifierat denna art med O. FaBRiciH P. humicola 
hufvudsakligen på grund deraf, att han om densamma säger, att den 
har borstlika gaffelben, en sak som just är utmärkande för slägtet 
KXenylla. h i 

Denna art har jag både från Grönland, Beeren Island och No- 
vaja Semlja. Från det sistnämnda stället har jag en stor massa 
‚exemplar i ett preparatrör, hvilket visar att denna art derstädes före- 
kommit på samma sätt, som förut är omnämndt för A. viaticus. 


Gen. III. Lipura. 
1. L. armata TULLB. 
Syn. Lipura armata TULLBERG, Skand. Podur. af underf. Lip. 
p. 18. ; 
Af denna art, som i Sverige är den allmännaste inom slägtet, 
har jag från Grönland några få exemplar. 
2. L. arctica n. sp. (T. XI. fig. 47—50). 
Organa postantennalia tumoribus octodecim-triginta sub- 
ovalibus composita. Basis antennarum punctis ocelliformibus tribus 
1) Se Sv. Podur.. T. XI, fig. 8. 


40 TULLBERG, NORDISKA COLLEMBOLA. 


instructa. Unguiculus inferior unguieulo superiore non brevior, 
fere filiformis. Spine anales magn&e paullo arcuate (XI. 50). 
Long. 34 millim. 


Liknar i flera afseenden föregående art, i det de ocellika punk- 
terna vid antennernas bas (XI. 47 op) äro lika många och lika ställda, 
och postantennalorganens upphöjningar (XI. 47 op, 48) äro enkla 
och ovala, ej sammansatta af en mängd upphöjda punkter, såsom 
förhållandet är hos Z. ambulans (LINN.) TULLB. och LÅ. inermis TULLB. 
Antalet af dessa upphöjningar varierar hos denna art rätt mycket. 
och lemnar ingen säker karakter för dess skiljande från L. armata.. 

Deremot skiljes den med lätthet från sistnämnda art på de undre: 
klornas längd (XI. 49). Då dessa nämligen hos A. armata äro föga 
längre än halfva den öfre klon, nå de hos Z. arctica i allmänhet. 
ett stycke utom denna och äro 1 sin yttre ända hårfina och något. 
böjda mot den öfre klon ungefär som förhållandet är hos åtskilliga 
Sminthurider. Detta gäller icke blott om de stora och fullvuxna 
individerna utan äfven om sådana, som ej äro mer än en millimeter 
långa. Färgen är såsom hos alla af mig kända arter af detta slägte- 
hvit, stundom dock med en ganska stark dragning i gult eller rödt. 
Till storleken öfverträffar denna art alla af mig 1 Skandinavien funna. 
Lipura-arter. 

På några exemplar af en millimeters längd har jag upptäckt ett. 
känselhär med ansvällning i spetsen vid tibiernas yttre ända. Möj- 
ligen finnas sädana hos unga exemplar äfven af andra arter, hvilka 
som fullvuxna helt och hället sakna sädana med uppsvällningar för- 
sedda här. 

Frän Spetsbergen, Novaja Semlja och Sibirien. Den Sibiriska 
formen synes något mindre, i synnerhet längre söderut och har 
stundom ända till fyrtio upphöjningar i postantennalorganet. 


3. L. octo-punctata n. sp. (T. XI. fig. 51—53). 


Organa postantennalia tumoribus tribus et triginta subovali- 
bus composita (XI. 5l op). Basis antennarum punctis ocelliformi- 
bus quattuor instructa (XI. 5l po). Unguiculus superior dente 
unico perspicuo armatus (XI. 52). Spin® anales parv&, vix ar- 
cuate. Long. 24 millim. 


Af denna särdeles väl karakteriserade art har jag blott erhållit. 
ett enda exemplar taget vid Dudino i Sibirien. Det är troligt att 
antalet af postantennalorganens upphöjningar varierar något hos denna 
så väl som hos öfriga arter af detta slägte. 


4. L. sibirica n. sp. (T. XI. fig. 54--56). 
Organa postantennalia tumoribus decem vel undeeim sub- 
ovalibus composita (XI. 54 op, 55). Basis antennarum puncto 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:09. 41 


ocelliformi unico instructa (XI. 54 po). Unguiculus inferior ungui- 
culo superiore haud vel paullo brevior. Spin&® anales arcuate, 
robust, spatio interjacente breviores (XI. 56). Long. 2 millim. 


Den undre klon vanligen med spetsen divergerande frän den 
öfre och försedd med en fin tand på sin inre sida. Postantennal- 
organen stundom nästan rundade. 

Sibirien pä flera ställen. 


5. L. grenlandica n. sp. (T. XI. fig. 57, 58). 


Tumor utriusque organi postantennalis unicus (XI. 57 op). 
Basis antennarum punetis ocelliformibus tribus instructa (X1.57 po). 


Spinz anales graciles, leviter arcuate (XI. 58). Long. 13 millim. 


Grönland och Spetsbergen (Norskön). 


Gen. IV. Anura GERV. 
1. A. muscorum (TEMPL.). 


Af denna i Sverige ej sällsynta art togos af deltagarne i Novaja 
Semlja-expeditionen ett exemplar i Norge och ett par i Sibirien vid 
Dudino. 


2. A. gigantea n. sp. (T. XI. fig. 59). 


Organa postantennalia adsunt. Ocelli in utroque latere ca- 
pitis quinque (XI. 59). Long. 5 millim. 


A. gigantes torde vara den största af alla kända Collembola. 
Färgen är som hos den Svenska arten mörkt bläaktig; lefvande 
exemplar äro antagligen pruinösa. Mundelarne äro temligen lika dem 
hos föregäende art men, som man ocksä af storleken kan vänta, med 
vida kraftigare utbildade käkar hos A. gigantea. Den egendomligaste 
karakteren för denna art är postantennalorganet (XI. 59 op), som 
är särdeles tydligt och ser ut, som om det vore sammansatt af 
hundradetals fina, upprättstäende utskott frän huden. Hos den andra 
arten har jag oaktadt förnyade undersökningar ej kunnat finna spår 
af detta organ. | 

Funnen i Sibirien på en mängd ställen från Jefremow Kamen 
72° 40' till Surgutskoj 62° 50' n. br. 


42 TULLBERG, NORDISKA COLLEMBOLA. 


Öfversigt af de nordiska Collembolas utbredning. 


| Sminthurus variegatus ...........- 
» VLLT S ER A SUB 

» Malmgrenil ..........- 
Papirius silvatieus ..............---- 
» chlozopus A a: 
Tomocerus vulgaris ......--.......- 
» AEG ee 

» Invadusız 0220 20-2200 
Lepidocyrtus eyaneus .............- 
Degeeria muscorum ...........--.-- 
Corynothrix borealis .......-....... 
Isotoma palustris ..........--------- 
» bidentieulata . _.........-- 

» Situxibers een RN 

» VOL ICE VESA el 

» sensibilisp m Aussen nee 

» TEN een 

» quadrioculata.............. 

» TI! e GA VE ee 
Achorutes viaticus .....-.-...------- 
» longispinus..........-.-- 

» am aluulSsp a ee 

» iheelie ta 2.0.0 280 2 » 

» dubinseelsd su el 
Xenylla humieola ................... 
Trpuvagamaae een Aunennr 
DER TAN GUI CASE NIEREN 

Do CB OPUT CA UA er ee 

Dal sasibiricat nn. EIER ee 

DE enoenlandicap ren 
Annan CO LU ESS Eee re 


INN TS ANTA = Are RE 


Grön- 
land. 


Spets- Beeren 
bergen. | Island. 
Pr N 
-XR 22-1. X --- 
Bra en 
PN EL FAKE a 
Ge BEAL 
Se 


Novaja, Sibi- | Sve- 
Semlja., rien. | rige. 
u SRH 
SE ee KÄND GR 
Re | ee Nås EN SAR 
eine Kool KX 
Ma ieh X Eee 
DE re 
RE RS Eee SAsskose 
SANNE 49 GEA VERSER 
ae -X ---|---% 
ee 8 ==2]|a==&8 == 
Ge on 
FPS SPSS ENSE 
AP SEEN EN 
Se 
glas - len 
TPC EE Så je 2 SETS 
a Kool X--- 
BEE ER ae 
an IS ae] == 
08 22 2-08 aaa] ou &se>= 
Re SösnGerSA 
Nelasgeie -% ---|.-- X --- 
N N Easton 
SR nellaoeSaca||asssa0= 
ED ER I RR 
BE N få egt BED GER: 
EIS selea08 20: 
EN. AK ES RER 
bepekle ie JP GER ee 
SAL SE >82 
ER. 2. 


43 


Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1876. N:o 5. 
Stockholm. 


Nägra bidrag till Novaja Sem]jas Fogelfauna. 
Af HJALMAR THEEL. 


[Meddeladt den 10 Maj 1876.] 


Under den Svenska Expeditionen till Novaja Semlja 1875 
var jag i tillfälle att göra några ornithologiska observationer, 
men alldenstund tiden endast mera sällan tillät oss att vistas 
i land, hafva dessa ej kunnat blifva så fullständiga som önsk- 
ligt varit. Emellertid torde de i någon mån komplettera de 
iakttagelser, som förut af V. BAER!) SPÖRER?), GILLETT ?) 
och HEUGLIN ?) blifvit gjorda öfver dessa trakters fogelfauna. 

Likasom på Grönland och Spetsbergen, är äfven på Novaja 
Semlja Simfoglarnes ordning bäst representerad, men individernas 
antal är här betydligt mindre. Visserligen är antalet Alkor, 
som häcka i strandklipporna vid Besimännaja Bay, oräkneligt, 
men detta är också det enda ställe, der fogelverlden är verkligt 
rik. Hvad slägten och arter äter beträffar, äro de talrikare 
på Novaja Semlja än på Spetsbergen, hvilket ej bör förvåna, 
då man betraktar dess vida sydligare läge och nära grannskap 
med fasta landet. | 

Följande fogelarter äro funna på Novaja Semlja: 


1. Strix nyctea L. 


Ej sällsynt vid Besimännaja Bay, norra och södra Gaskap, 
Skodde Bay, Kostin scharr och Udde Bay. 


1) Bulletin scientif. Acad. de St. Petersbourg III. 

2) Nowaja Semlä in Geographischer, Naturhistorischer und Volkswirthschaftlicher 
Beziehung. Gotha 1867. 

3) On the Birds of Novaya Zemlya. The Ibis, new series, XXIII; Juli; Lon- 
don 1870. 

2) Reisen nach dem Nordpolarmeer in den Jahren 1270 und 1871. Theil III, 
Braunschweig 1874. 


44 


THEEL, BIDRAG TILL NOVAJA SEMLJAS FOGELFAUNA. 


2. Haliaötus albieilla (L.). 


I närheten af Cap Grebeni pa Wajgatsch sag jag denna 
fogel pa ganska nära häll, dels flygande, dels hvilande pa en 
klippa vid stranden. | 


3. Anthus cervinus (PALL.). 


Cap Grebeni på Wajgatsch, hvarest äfven HEUGLIN träffade 


densamma. 
4. Alauda alpestris L. 


Häckar öfverallt såväl på Wajgatsch som på södra delen 
Vid Cap Grebeni fann jag den 30 Juli ett 


bo med små nyss utkläckta ungar. Boet låg i mossan under en 


af Novaja Semlja. 


liten videbuske och var invändigt klädt med ängsull. Samma 
dag erhöllo vi ett par ännu ej fullt flygvuxna ungar. Den 6 
September anträffades vid Matotschkin scharr flera smärre skaror, 
som uppenbarligen voro stadde på flyttning söderut. En kort 
jemförelse mellan ungar af olika ålder följer här: 
Dununge, Unge, Unge, 
ett par dygn gammal. ännu ej fullt flygfärdig. flygfärdig. 


Kroppen naken, med undan- 

tag af några få ställen, 
som äro beklädda med 
långa, ljusgula fjun. 


Kroppen till större delen 
fjäderklädd; endast på nå- 
gra få ställen är dundräg- 
ten ännu synlig. Hufvud 
ofvan, kinder, hela öfre 
kroppen samt vingarne 
svarta eller svartbruna med 
tätt sittande gulbruna fläc- 
kar. Ofver ögat ett gult 
streck, som bakåt utveck- 
lar sig till en större fläck. 
Hakan och kräfvan gula, 
den förra med små svarta 
fläckar. Ifrån hvardera 
mungipan går ett svart 
streck bakåt. Bröst och 
sidor af buken spräckliga 
af svart och gult. Färgen 
på buken föröfrigt hvit. 


Kroppen helt fjäderbeklädd. 
Hufvud ofvan, kinder, hela 
öfre kroppen samtvingarne 
mörkbruna med glesa ljus- 
gula fläckar. Föröfrigt i 
det närmaste lik den ännu 
ej fullt flygvuxna ungen. 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:0 9. 45 


Dununge, 


ett par dygn gammal. 


Näbben fullkomligt rak och 
med en spetsig knöl upp- 
| till nära spetsen. 

|Dess längd från mungipan 
8 mm. 

IBredden vid mungipan 10 
„mm. 

Ofver- och underkäk lika 
länga. 

Färgen gul. 


Tungan gul, ofvan med tre 

svarta skarpt markerade 
fläckar, en i spetsen och 
en vid hvardera sidan. 


Unge, 


ännu ej fullt flygfärdig. 


Näbben svagt bågböjd med 
knölen vid spetsen knap- 
past märkbar. 

Längden från mungipan 
14 mm. 

Bredden vid mungipan 12,5 
mm. 

Ofverkäken obetydligt läng- 
re än underkäken. 

Färgen gulbrun. 


Unge, 
flygfärdig. 


Näbben starkt bågböjd och 
utan knöl. 

Längden från mungipan 
15 mm. 

Bredden vid mungipan 8 
Mmm. | 
Ofverkäken betydligt längre 
än underkäken. 

Färgen brunaktig. 


Tungan gulaktig, blott i 
spetsen med en svart tyd- 
lig fläck. 


Tungan gulbrun med den 
svarta fläcken i spetsen ej 
markerad utan öfvergående 
i tungans färg. 


Benen ljust köttfärgade. 
Klorna i spetsen mycket 
starkt krökta. 


Beneu mörkt köttfärgade. 
Klorna svagt bågböjda. 


Benen bruna. 
Klorna svagt bågböjda. 


5. Plectrophanes nivalis (L.). 


Talrık öfverallt. 


ett par bon innehå 


Den 23 Juni träffa 


lande färska ägg; det ena v 


>89 


des vid norra Gäskap 
ar uppfördt i en 


förfallen Ryssebu, det andra i ett stenrös vid stranden. Den 30 


Juli observerades talrika familjer med flygvuxna ungar. 


6. Plectrophanes lapponica (L.). 


Träffades vid Cap Grebeni, der de uppehöllo sig parvis 


bland de små knappt en half fot höga buskarne af Salix lanata. 


7. Tringa maritima Brünn. 


Häckar vid alla bäckar och insjöar pa Novaja Semlja och 


Wajgatsch. 


Ar den allmännast förekommande vadaren. 


3. Tringa alpina L. 


Den 30 Juli sköt jag ett exemplar af denna fogel pa södra 


Gaskap, der den uppehöll sig parvis pa sanka ställen. Afven på 


Wajgatsch observerades densamma. 


46 THEEL, BIDRAG TILL NOVAJA SEMLJAS FOGELFAUNA. 


9. Tringa minuta Leise. 
Såväl pa Novaja Semlja vid norra Gäskap som på Waj- 
gatsch förekom denna täcka vadare dels parvis och dels i skaror 
af 6 till 10 stycken. 


10. Strepsilas interpres (L.). 
Vid norra Gäskap träffades flera par, hvaraf jag sluter till 
att denna fogel ej är sa sällsynt som HEUGLIN tyckes antaga. 


11. Charadrius morinellus L. 
GILLETT!) har påträffat denne vid Matotschkin scharr. 
En af vårt sjöfolk, Harpuneraren PEDER, som sett denna fogel 
i Norge, sade sig med visshet hafva sett en skara pa Wajgatsch 


den I Augusti. 


12. Charadrius hiaticula L. 
Allmän vid Matotschkin scharr, Besimännaja Bay samt norra 


och södra Gaskap. 


13. Charadrius apricarius L. 
På Wajgatsch, vid inloppet till Jugor scharr, sågs den I 


Augusti en liten skara. 


14. Calidris arenaria ILLIG. 

HEUGLIN fann den ej synnerligen sällsynt vid Ljamtschina- 
bugten pa Wajgatsch. Sjelf har jag ej träffat densamma hvar- 
ken pa Novaja Semlja eller Wajgatsch. Under seglatsen i Ka- 
riska hafvet den 8 och 9 Augusti i närheten af Yalmal och 
Hvitön kommo deremot flera smärre skockar ut till fartyget. En 
sandlöpare satte sig till och med på däcket och lät sig fångas 


lefvande. 


15. Phalaropus hyperboreus LATH. 


Den. 30 Juli sköt jag vid Cap Grebeni en hona i sommar- 
drägt samt en ung fogel, som hade lemningar qvar efter dundrägten. 


A) loe. eit.p.2106. 


ÖFVERSIGT AT K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1876, N:0 9. 47 


16. Sterna macroura NAUM. 


På vestkusten af Novaja Semlja och Wajgatsch var den 
ej synnerligen allmän. Deremot kommo ofta under seglatsen i 
Kariska hafvet små skaror af 4 till 5 individer utflygande till 
fartyget. Söder om Cap Middendorff sköts en fjolunge. Vid 


Jenissejflodens mynning voro de ej sällsyta. 


17. Larus eburneus GMEL. 


Träffades mest i isbandet utanför Gaskap och Besimännaja 
Bay äfvensom i nordvestra delen af Kariska hafvet. 


18. Larus tridactylus L. 


Synnerligen talrik öfverallt. Häckar i Alkbergen vid Besi- 
männaja Bay. Under hemfärden ifrån Novaja Semlja svärmade 


ofta skaror af flera hundrade individer omkring fartyget. 


19. Larus glaucus BRÖNN. 


Allmän längs efter hela vestkusten af Novaja Semlja och 
Wajgatsch äfvensom i det Kariska hafyet. 


20. Larus marinus L. 


I närheten af Jugor scharr såväl som vid Jenissejs mynning 
såg jag några måsar med svarta vingar; af deras storlek för- 
modar jag att de tillhörde denna art. 


21. Lestris parasitica (L.). 
Vestra kusten af Novaja Semlja: Matotschkin scharr, Be- 


simännaja Bay m. fl. st. 
22. Lestris cephus (BRUNN.). 
Flerstädes vid Novaja Semlja och Wajgatsch samt i Kari- 
ska hafvet. 
23. Lestris pomarina TEMM. 


Ingenstädes har jag kunnat upptäcka denna fogel. Enligt 
HEUGLIN skall han emellertid vara temligen allmän pa Waj- 


gatsch i närheten af Jugor scharr. 


48 THEEL, BIDRAG TILL NOVAJA SEMLJAS FOGELFAUNA. 


24. Procellaria glacialis L. 


Talrik ute i öppna hafvet under seglats till och fran Novaja 
Semlja samt i närheten af kusterna. Åtskilliga individer obser- 
verades 1 Kariska hafvet söder om Cap Middendorff. Ingenstädes 
funno vi den häckande. 


25. Uria grylle (L.) v. glacialis BREHM. 
Allmän pa alla platser vi besökt. Vid Besimännaja Bay 
häckade den tillsammans med Alkorna i strandklipporna. 


26. Uria Brünnichii SAB. 

Häckar i otroligt stor mängd på de tvärbranta strandklip- 
porna vid inloppet till Besimännaja Bay. Dessa klippor, som 
äro vid pass 100 fot höga och hafva en sträckning af flera en- 
gelska mil, voro formligen öfversållade med foglar. 


27. Mergulus: alle (L.). 


Endast några smärre skockar sagos några mil vester om 
Besimännaja Bay ute bland drifisen. Dock skali han, enligt sjö- 


männens utsago, vara allmännare vid nordliga Novaja Semlja. 


28. Mormon areticus (L.). 


Blott ett par individer sågos vester om Novaja Semlja. 


29. Colymbus septentrionalis L. 
Allmän synnerligast i insjöarne på norra och södra Gaskap, 
der den häckar. Den 23 Juli träffades färska ägg. 


30. -Colymbus glacialis L. 


GILLETT tror sig hafva observerat denna fogel i Kariska 


porten, och HEUGLIN på Wajgatsch och i Jugor scharr. 


31. Colymbus areticus L. 
Skall enligt HEUGLIN icke så sällan förekomma på Waj- 
gatsch; äfven GILLETT har påträffat densamma. Sjelf har 


jag vid flera tillfällen sett lommar flygande, som till följe af sin 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:0 9. 49 


storlek mäste tillhöra endera af dessa tva sist nämnda arter. 
Emellertid är jag böjd att tro, att nagot misstag är radande med 
afseende pa deras förekomst. Jag vill derföre ej betvifla att 
desamma verkligen blifvit observerade, sa mycket mera som jag 
sjelf tror mig hafva sett atminstone en af dem, men jag måste 
betvifla den uppgiften, att desamma, sasom HEUGLIN yttrar, äro 
temligen allmänna. För öfrigt hafva saväl HEUGLIN som GILLETT 
blott på afstånd sett Colymbus glacialis, och då kan man miss- 
taga sig. Hvad åter beträffar Col. septentrionalis, så har GILLETT 


ej alls påträffat denna, och HEUGLIN, som påstår densamma före- 


komma mera sparsamt, har blott sett tvenne par i östra delen 
af Matotschkin scharr; jag har deremot funnit denna mindre 


Lom-art synnerligen allmän i alla träsk och mindre insjöar. 


32. Mergus serrator L. 


Vid Skodde Bay, söder om Matotschkin scharr, såg jag en 
skara af 8 till 10 stycken. HEUGLIN har dessutom träffat den 
pa Wajgatsch. 


33. Harelda glacialis (L.). 
Mycket allmän i Matotschkin scharr, Skodde Bay, norra och 


södra Gäskap, Jugor scharr m. fl. 


34. Oidemia nigra (L.). 
Enligt HEUGLIN allmän vid sydvestra delen af Novaja Semlja 
och på Wajgatsch. 


35. Oidemia fusca (L.). 


Likaledes, enliet HEUGLIN, allmän i Kostin scharr och pa 
Wajgatsch. Sjelf har jag ej kommit i tillfälle att observera dessa 
begge arter. Egendomligt är att HEUGLIN !) säger sig hafva pa 


Spetsbergen, vid Mohn Bay och Cap Lee, ofta sett exemplar af 
1) HEUGLINS förteckning öfver Spetsbergens foglar öfverensstämmer föröfrigt i 
det närmaste med MALMGRENS och SUNDEVALLS. Han upptager dock två 


för dessa trakter nya former, nemligen Upupa epops L. och Podiceps rubri- 


Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 33. No 5. 4 


50 THEEL, BIDRAG TILL NOVAJA SEMLJAS FOGELFAUNA. 


O. fusca, under det att de talrika svenska expeditioner, som dit 


afgatt, aldrig observerat densamma. 


36. Anas penelope L. 


Vid Ljamtschinabugten sköt HEUGLIN en and, som han 
tror tillhöra denna art. | 


37. Somateria mollissima (L.). 
Träffas öfverallt saväl vid vestkusten af Novaja Semlja som 
i Kariska hafvet. Några större skockar har jag dock ej kunnat 


förmärka. 


38. Somateria spectabilis (L.). 

Talrik synnerligast i Matotschkin scharr, hvarest den före- 
kom i skockar af flera hundrade; detta strider mot HEUGLINS. 
uppgift, enligt hvilken praktejdern ej skulle vara allmän vid 
vestkusten af Novaja Semlja. Flertalet af de foglar vi sågo voro 


honor och yngre hannar. Ingenstädes träffade vi dem häckande. 


39. Berniela brenta (PALL.). 


Vid norra Gaskap och Besimännaja Bay visade sig flera 


skaror. 
40. Anser segetum (GMEL.). 
Allmän vid Besimännaja Bay, norra Gaskap och Matotschkin 


scharr m. fl. Deremot har jag ej någonstädes anträffat den 


kortnäbbade varieteten. 


41. Cygnus Bewickii YARRELL. 


Häckar allmänt vid de små insjöarne på norra och södra 
Gaskap. Den 23 och 26 Juni träffades flera bon med 3 till 4 
ägg i hvarje. Den 20 Juli lyckades jag skjuta 4 stycken små 


ungar i dundrägt, hvilka jemte modren simmade i en liten tjärn. 


collis LATH., af hvilka den förra år 1868 skall hafva slagit ned på ett fartyg 
från Hammerfest på samma höjd som Syd-Spetsbergen, och den senare blifvit 
skjuten samma år på Spetsbergen och öfverlemnad till Dr O. FINscH. Begge 
uppgifterna torde dock behöfva närmare bekräftas. 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:o 5. 5l 


Boet, som är ungefär en aln högt, består af mossa, som blifvit 
upprifven från marken rundt omkring. Ofta träffas flera gamla 
bon tätt intill det nya. Hannarne tyckas deltaga i äggens ruf- 
vande, hvilket kan slutas deraf, att en af oss skjuten sådan hade 
en stor liggfläck. 

En ungefärligen halfannan vecka gammal dununge visade 


följande mått: 


Kroppens längd från näbbens spets till stjertens ......... 330 mm. 
Nälbbeng längd franspannan ze 22... 25 » 
Näbbens@läned franmunviken..... nen. SÖKES 
Neibbenssstörstanbredd ....2.2.2..2.2. 02.22 a RS 8. 14 >» 
Nabbnaselns störstagbreddn er... Va 
Afstand mellan näsborrarne och näbbspetsen ............... 13.» 
Afstandet mellan ögat och näbbspetsen ........... ..... 39 » 
Nalbbens nöjd VIC munyiken 1... 2200... 15 » 
Nabbnagelnswlänedi.: 2... need. > 
Iarsens nel N gr 40 » 
Längden af mellantän med klo_.........n... cn ce 49 » 
Afstaånd emellan vingspetsarne een... 210 » 


Kroppens färg hos denna unge är ofvan ljust silfvergra och 
under rent hvitglänsande. Det hos äldre foglar emellan näbben 
och ögat befintliga gulröda fältet är här befjädradt och af samma 
färg som kroppen. Tarser, fötter och klor köttfärgade. Näbben 
är smutsigt köttfärgad med mörkare kanter. Näbbnageln blågrå. 

Utom ofvan uppräknade foglar angifvas flera andra skola 
tillhöra Novaja Semljas fauna, men alldenstund uppgifterna om 
dessa synas något osäkra, så torde det vara bäst att, åtminstone 
tills vidare, utesluta desamma. De äro följande: 

Falco gyrfalco L. 

Falco peregrinus L. 
Hirundo rustica L. 
Lagopus sp.? 

Cygnus musicus BECHST. 

Nedanstående jemförelse mellan Spetsbergens och Novaja 
Semljas fogelfauna torde ej sakna allt intresse. 


r 


THEEL, BIDRAG TILL NOVJA SEMLJAS FOGELFAUNA. 


52 


"BUIOJSUYy AgFuupm ugly 
‘(NITONAH) uewmppe uasıpweog ‘yosyeslen 
"sapejsıa]d 

-uagsns] wıysaA Bd Ifea9AJo PpIIdg 
LIES Josnf pIA sodes Iejdwuoxa BIEN 
-u99suy ej JU we] v 

‘sapeJs1af UBLIY 

‘aası puejq Jsedrpauuds wulagsny BULIY 
‘uagsuy wrgsoA ed uewuppe (F 

‘yussppes fa !gosgestlen 


‘yuäsppes fd ‘yasyesle 
ugwpje usgruounÄs (d uour “yosyeälen 


J 


sy m AuBgos uIymosgorem Pra uRu]y. 


(LLATIIHQ) YuÄspjes Sureyos uryyosjogep 
yussjps (a :deyseg eLıoN 

"ugwjje uasıpwag ©yosyesley yoo deysyg eIron 
‚ugwppe (0 :yosyesley Yo deyseg wıpos 
"eudogsny FUL UV 


6 
wwd wusgu sopeygei yosgeöemM Ba 
"[[VI2AJO ALI] uasıLlauufg 
AHLTIAJO AIITST 
'uewje uosıpaeuufs (a ua ‘yosyesle 


"tejdwaxa 999 saes yosyeäley Bd 
uewjje ©'gs gp w deyseg ‘eg eleuugwisag 


"gosyeslem yo eljmog eleroN 


"199803 ee SULIY vev 


6 


"eulogsny] prå ppridg 
"e1aA7o ppridg 


'uagsnux ejoy Zug uewm]v 

"yıapay uodıpıouufs (3 nanyo ‘sopeysae]t 
"pprads uaur uogsuy ej Surıy 
‘9ude[3o} 94seuuewffe op purjq um 


“Jife19AJo pprads see], 


"ewwesusp JLIJAIASYO UAA 
-Je ey NIT9ATH 'Spuejst-usaag "tj aepduoxo IM 


2 2,6 
"uo-WepI4sSWy ups Iejduaxa 949 94077 


"euloJsny FULL ueu]y 
‘pıolJs] y90 Arqfossom pra yufsıpes frp 


-uogsuy 814894 ed Iswdıplouufs NLaıpe], 


‚ıq "u ‚QT.08 490 Aegjossom ‘5 aepdwoxo 213 Hog 


‘(, uodroqsgpods 


sıferoefe eLIB][E00LT 
Eee euntwwod stıgsoy 


PRESSE re snydad sLu}SOT 
Be ee ek vogıseied SLı4sorT 


SNULTETI SM.IB/T 


snone[d sSH.eT 


sunfÄpepLıy sunaeT 


ar a a 7 suau1nge sSnIeT 


LINOLIBUL TULO}S 
snoxogaadäy sndoarfeyg 


SULTEIITNF SQ dorejpeyd 


BLIBUILR SLIPITEN 
snraeortde smtapeiegg 


emIrjerg SNTIPPIEYD 


SN[[2ULIO Wik SULIPETEYD 


soadaagur sepsdaugg 
ER ee ejnurnu BJULIT, 
eurdpe edurty, 
ee BULL BOULL], 
snotoqaodAy "A stigsadnı sndoser 


voruodde, soueydoanyoapg 
ee er sıpearu soueydougoarg 
a GSR RESER st1jsadje epoery 
RE RR EES SNUTAL9DI SUyJuy 
a I epjlotqpe sngorıper 
= Bau XLYS 


Toyıy 


od. 53 


N 


‚ VETENSK.-AKAD. FORHANDLINGAR 1876, 


OFVERSIGT AF K 


°cö II de o:N PAST se3utpueysog "PR V-I9A "T3uoY Je 'sa9AJQ fIelBoj suaduagspdg “TIvAaanng "fp 9 mag (, 


-deyseg vwapos yvo wıaou pra Juäsıpes [M 


75 'g wu Äeg eleuuewisag pra urupVy 


-ugmppe "jua feg eleuuwanısocgt Y90 dessen) vuIoN 
1By0s ULNYDSIOIEJA I ALT 

'eu129sna duns uewfpe uta, 

“(NITONA}H]) Tejdwuraxa 999 :uoyängeuryospuelT 
“(NITHAAH) ueunme Syosgvälen Y20 aueyos UNSOy 
“(NTI9NYFH) yasyesle y y90 eljwag "AON Je upppp Ag 
uewpje SApejstold 

uewppe (8 :yosjeälen, yoo eg appoxs 
‘(NITONAF Y90 LLATIIH) yosyeslen 

"(NITONAH Y90 LLATTII) yosyeslen 

"eve ‘deyseg, Bıpos Yvv TION 

‘usspes uadıpmay mau “uoysnsp4soA 

eg eleuuwwmsag 1ojJueyn 18370095 Bus eıoeu 4sepum 
Seg eleuueunsag prå Ler JayoAM 

ugmppe HLILAJO 


"uagsnyysaa ed uruppe uasıwa], 


wuppeyto aepdwoxd va 11014 


ngurpjpe goyokıu fs P w unproljuogg “Arajpssom 


N 


ueurppe. la :uoysaygsoa vd apurgu[sagn UtgsEN 
'RUIISNY Fur URWpje UZıLWd]L, 


"(NIT90TH) Juäsıpes fa fat deg yo Arg-uyom 


'ueme fd fy "ur AuBospunsulor] 


'uewge fa ig ur Aegqjossop) "UuO-VIeBPIJJSUYy 
"uajsnsgsas ®d saprejsrog y00 UOXSION 
'ul|930J ayseuuwwuppe Ua 
"NLL] J9AJÄU SIPrdsTA KT 
"nevule HL194JO 


ROSE RE uyormag snugkg 
ÅR Sapere SNYIuÅGIIÄYRIg IASUY 
a ee re wn9F9s .Asuy 
a ee --sısdoonaf vppuming 
ag 


a fo sıprquyoads TLIIJLUOS 


re ee ARSA vyualgqg TA 


Spree Bunissı[[oun BLIOJLWOS 
Be er R odoppuad swuy 
Fo ee SAG ES Sn vasngj BIMaPIO 
ine er FÖR BITIU BLWOPIO 
PE ee ea " sıpeioepd BP[adeıf 
a u re oR.11as SnSAa]N 
ee KE snoro.ie snqwXjog 
ee er sıpeıwe]3 snqw4[oy 
en sıpeuoriguogdas snuqvkjon 
SER Sgmorgole UOWION 
EEE SETS EHE ES SEE oe snpnd1op 
Se Iyoruunıg PI) 
ss: n 2-55 77270727 oa Pri 


54 
Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. 
(Forts. frän sid. 14). 
Från Nederländska Regeringen. 
Flora Batava, Afl. 227—231. 


Från K. Akademie van Wetenschappen i Amsterdam. 
Verbandlingen. Afd. Natuurkunde, D. 15. 


» » Letterkunde, D. 8. 
Verslagen. Afd. Natuurkunde, (2), D. 9. 
Processen-verbaal. » » 1874/75. 


Jaarboek, 1874. 
Carmina latina. Amst. 1875. ®8:o. 


Från K. Physikalisches Central-Observatorium i St. Petersburg. 


Repertorium für Meteorologie, Bd. 4: 2. 


Frän Academie Imp. des Sciences i St. Petersburg. 


Mémoires. (6). Sciences Naturelles, T. 4: 6; T. 6: 5-6. 
Bulletin scientifique, T. 5, 9—10. 
» de la classe physico-mathematique, T. 1—3; 16--17. 
» » » oo» historico-philologique, T. 9—16. 
Melanges biologiques, 1—9: 1-4. 


» physiques & chimiques, 1—9: 1—2. 

» mathematiques & astronomiques, 1—5: 1-3. 
» Asiatiques, 1—7: 1-3. 

» Russes, 1—4. 

» Greco-Latines, 1—3. 


Comptes rendus, 1851. 
Beiträge zur Kenntniss des Russischen Reichs, 1—9: 1-2; 10—26 


& Atlas. 
Från Société Imp. des Amis des Sciences Naturelles i Moskwa. 


Protokoller från sammankomsterna, År 7, 9. 
» » » Physikaliska Afd. 1868/70. 


FEDSCHENKO, A. Resa i Turkestan. zoogeografiska Afd. H. 1—2. 
Moskwa 1874. 4:0. 
Från Société Imp. des Naturalistes i Moskwa. 
Bulletin, 1875: 2—4. 5 
Från Observatorium i Moskwa. 


Annales, Vol. 2: L. 2. 
(Forts. å sid. 79). 


at 


An 


Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1876. N:o 5 
Stockholm. 


Växt-Trichomernas benägenhet till formförändringar. 
II. 


På de vegetativa organerna hos Hieracium Pilosella L. 


AGE IPS (GR 5, IREBoRm:. 
ö ta, NH, 


[Meddeladt den 10 Maj 1876.] 


Uti Öfversigten af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhand- 
lingar för år 1872 förekommer på sidorna 109—118 en uppsats, 
som har ofvanstående generella titel, och uti hvilken jag omtalat, 
att tvänne väsentligt olika slag af trichomer samtidigt uppträda 
på hvarje outveckladt blad hos Nuphar luteum. Pä bladknoppens 
yta finnas nemligen ovanligt förlängda har, som helt och hallet 
innesluta det unga bladet i ett tjockt ludd, hvaremot knoppens 
inre vindningar hafva mycket korta trichomer, från hvilka ett 
ämne afsöndras, som, utbredt på bladytan, bildar en tunn hinna 
utanpå densamma. Jag har af tvänne skäl kallat detta för- 
hållande dimorphism hos ifrågavarande trichomer. Ty helt säkert 
skulle de korta och s. k. colleterlika trichomerna, som sitta på 
de inre vindningarna, blifvit långa och höljande, om de haft sin 
plats på den yttersta. Och för det andra afvika de höljande 
och colleterlika trichomerna, som en längre eller kortare tid efter 
sin första daning haft samma utseende, under den följande ut- 
bildningen mer och mer från hvarandra, så att till slut de senare 
äro korta, ofta sammansatta och försedda med ett rikligt innehåll, 
men de förra betydligt förlängts och blifvit luftförande. 

I en not uttalade jag sammastädes min förmodan, att många 
exempel på dimorphism hos andra växters trichomer skulle komma 


att framdragas, och har nu nöjet att sjelf omförmäla ett sådant. 


56 THEORIN, VÄXT-TRICHOMERNAS BENÄG. T. FORMFÖRÄNDRINGAR. 


Att tre olika slag af trichomer, nemligen glandler, samman- 
satta, borstlika har och stjernhar, allmänt förekomma på bla- 
den såväl som pa andra växtdelar hos de svenska Hieracium- 
arterna, är sedan lang tid tillbaka bekant !). Af en tillfällighet 
fick jag kännedom om, att dessa växters vegetativa organer äro 
försedda med ett fjerde slag af trichomer, enkla, fiercelliga har, 
som äro alldeles olika de förut kända. För att öfvertyga mig 
om rigtigheten af den redogörelse, som WEISS I. c. lemnat rö- 
rande de borstlika hårens utveckling, måste jag nemligen under- 
söka Hieracium-arters spädaste stam- och bladdelar. Härunder 
hade jag både sent på hösten och tidigt på våren flera gånger 
tillfälle att iakttaga, att unga, outvecklade stam- och bladdelar 
hos Hieracium Pilosella hysa utom de vanliga, ännu ej utväxta 
håren ett alldeles obekant slag af sådana bildningar, hvilka ofta. 
nå sin fulländning på den späda växtdelen, utgöras af en cellrad 
och alltid äro särdeles långa och trådlika. 

Samtidigt blef jag äfven upplyst om, hvad som ännu mer 
gladde mig, att i de stjernformiga hårens ställe enkla och lang- 
sträckta kunna uppstå, eller att de unga trichomernas 2 öfversta 
celler, som vanligtvis på ett stjernformigt sätt förgrenas at si- 
dorna, rätt ofta kunna utväxa i en motsatt rigtning eller uteslu- 
tande förlängas, om nemligen trichomerna förekomma på den 
nedre delen af de tätt inpå hvarandra hopade bladanlagen och 
på den outvecklade stammen. Bladknoppen hos Hieracium Pilo- 
sella lemnar således ett exempel på dimorphism hos trichomer, 
framkallad deraf, att de enkla, flercelliga håren utväxa på en 
plats, som är af en helt annan beskaffenhet, än den, på hvilken 
de stjernformiga uppträda. Ty helt visst skulle dessa enkla hår, 
om de ej af det tränga utrymmet derifrån hindrats, erhållit det 


stjernformiga harets gestalt. 


') Jemför ScHRANK, von den Nebengefässen der Pflanzen, S. 41, Halle 1794; 
B. EBLE, die Lehre von den Haaren, Taf. III fig. 22, ‚Wien 1831; P. G. E. 
THEORIN, Iakttagelser rörande öfverhudens bihang hos Växterna, 8. 23-—25, 
Pl. II figurerna 22-25, Upsala 1866; A. Weiss, die Pflanzenhaare, S. 699, 
Taf. 25, figg. 156—162 (Botanische Untersuchungen, herausgegeben von H. 
Karsten, Berlin 1867). 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:0 9. DR 


Innan jag i mom. b närmare redogör härför, skall jag be- 
skrifva 
A. Växten och de enkla, flercelliga håren. 
1. Utseendet hos Hieracium Pilosella vid de tidpunkter, 
då jag anstälde mina iakttagelser. 

De i slutet af November undersökta exemplaren växte i en 
tunn jordskorpa, som var utbredd öfver en berghäll. Från den 
korta rotstocken hade parallelt med jordytan några grenar ut- 
skjutit, som blott egde märken efter blad. Dessa grenar voro, 
om de legat nära jordytan, företrädesvis på sin öfre sida beklädda 
med stjernludd, uti hvilket knölar der och hvar stucko upp, som 
sannolikt bildat bulbus till ett bortfallet, borstlikt hår. De fleste 
bland grenarne uppburo i sin något uppatböjda spets en biad- 
rosett, uti hvilken man kunde räkna från 5 till 10 färdigbildade 
och nästan alldeles gröna blad. I midten af en sådan bladrosett 
befunno sig flera små bladanlag !), i storlek aftagande inåt, bland 
hvilka det yttersta var flera gånger kortare, än hvart och ett af 
de utväxta bladen. Alla bladanlagen, som ej visade det ringaste 
tecken till att vilja utbreda sig, voro hopvikna och hade sins 
emellan följande ställning. Det näst största rigtade sina hop- 
vikna kanter mot och var delvis omslutet af det största. Emellan 
dessa båda yttersta, och i sin ordning till större eller mindre 
del omfattadt af det 2:dra, satt det 3:dje bladanlaget, som åter 
skyddade det 4:de o. s. v. Och 6 sådana bladanlag, bland hvilka 
det innersta var 4 till 1 linea långt, befunno sig vanligen, på 
nämnde sätt ordnade, innanför hvarandra. De voro nedtill tätt 
slutna intill hvarandra, men kunde närmare sin spets, ehuru äfven 
der ett yttre till större delen omfattade ett inre, vid minsta på- 
tryckning föras i sär. Tillsammans bildade alla dessa små bladanlag 
en knopp, hvilken saknade särskilda täckande lagblad ?). Knop- 


pens nedre del var väl höljd af rosettbladens bas, men + af den- 


1) Med blad-, hår- och trichomanlag förstår jag ett ungt, outveckladt blad, hår 
och trichom och begagnar dessa ord för att undgå en ständig upprepning af 
en mängd adjektiv framför blad etc. 

2) Jemför P. Fr. SANDÉEN, Morphologiska Takttagelser öfver bladknopparna hos 
några Polygonex, Lund 1869. 


58 THEORIN, VÄXT-TRICHOMERNAS BENÄG. T. FORMFÖRÄNDRINGAR. 


samma hade blott i sin harbeklädnad ett skydd mot vinterns 
angrepp. Detta läge och denna storlek behöllo de till en knopp 
sammanslutna bladanlagen hela vintern, hvaremot rosettbladen 
till större eller mindre del bortvissnade. 

I början af nästföljande April hade de undersökta exem- 
plaren nu skildrade utseende, om jag undantager, att i somliga 
rosetter ett par af de yttersta bladanlagen börjat utbredas för . 
att ersätta de gamla bladen, hvilka nu gingo sin snara under- 
gang till mötes. | 

Man kan dertill anmärka, att i de bladrosetter, som utvuxit 
fran förra arets öfverjordiska grenskott, bladanlagen vid förut- 
nämnde tidpunkter voro jemförelsevis litet håriga, och att äfven 
de enkla håren voro mycket få på dessa växtdelar. 

2. De enkla, flercelliga hårens förekomst, utveckling och 
byggnad. 

Lättast finner man dessa har pa den nedre delen af rosett- 
bladets skaft. De förekomma väl på båda sidorna af detsamma 
men äro något talrikare på den inre, som vetter mot och sluter 
tätt intill stammen. Vidare uppträda de enkla, flercelliga håren 
på de stängelleder, som befinna sig emellan och omgifvas af rosett- 
bladen, men äro härstädes såväl som på bladskaften till antalet 
få, ofta hopkrumpna och alltid utan synbart cellinnehall. 

I stor mängd förekomma deremot dessa enkla har på stängel- 
lederna mellan de späda bladen och på sjelfva bladanlagen. År 
det unga bladet 1 linea långt och derunder, har detsamma, små 
antydningar till blifvande stjernformiga och borstlika har undan- 
tagna, inga andra öfverhudsbihang, än enkla har, som någon gang 
äro fullväxta men ännu oftare ganska outvecklade. Det 4:de 
eller 5:te bladanlaget, utifrån räknadt, på hvars nedre del de 
enkla håren oftast nått sin fulla längd, hyser närmare spetsen 
en mängd stjernformiga och borstlika, som härstädes allt vidare 
utvecklas. Då det unga bladet hunnit till knoppens yta, äro de 
enkla håren inskränkta till dess nedersta del, hvaremot bladanlagets 
återstående öfverhud är tätt beklädd med de andra håren, som 


nu lemna ett välbehöfligt skydd åt knoppen. Det händer ej sällan, 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:0 9. 59 


att de flesta ytceller pa stamspetsen och de yngsta bladanlagens 
bas utvuxit till enkla har, hvilka härigenom blifva sa talrika, att 
de komma att ligga tätt packade inpå hvarandra. Och antingen de 
äro flera eller färre, antingen de sitta pa bladanlagen eller stam- 
spetsen, växa de alltid parallelt med de unga bladens inre såväl 
som yttre sida, på hvilket senare ställe de kanske förekomma i 
något större mängd. 

Skulle man än, då man träffar de enkla, flercelliga håren 
på de utväxta bladskaften, anse dem för lösryckta delar af epi- 
dermis eller såsom förstörda, sammansatta och borstlika hår, så 
måste man genast lemna denna tanke, då man åter träffar dem. 
på bladanlagen, hvarest enkla hår, som blott bestå af en utdragen 
meristemcell eller äro bildade af ett par celler, förekomma till- 
sammans med redan fullväxta. 

Sedan den ofvan bladanlagets eller stamspetsens yta förlängda 
meristemcellen på vanligt sätt genom uppkomsten af horizontala 
skiljeväggar delats i 4 till 5 nya celler, som till en början äro 
mycket korta och rikligt försedda med protoplasma (fig. 9), för- 
storas i de festa fall den öfversta bland dessa uppåt och far ett 
vattenklart innehåll. Vid det enkla, flercelliga hårets bas uppstå 
ännu en tid på samma sätt nya celler, medan de, som äro be- 
lägna närmast under spetscellen, i sin ordning utväxa på längden. 
Sålunda fortfara hårets celler att nybildas och förlängas, tills 
detsamma utgöres af 8 till 10 öfver hvarandra belägna celler, 
hvilket antal är det största, som ingar i bildningen af något 
enkelt har. Bland dessa 8 till 10 celler äro de 4 till 6 öfversta 
långa och sakna skönjbart innehåll, medan de återstående, som 
befinna sig vid hårets bas, förblifva korta och äro försedda med 
protoplasma, atminstone så länge bladet är outveckladt (fig. 11). 

De enkla, flercelliga hårens utveckling kan nagon gang för- 
sigga pa ett sätt, som afviker från det vanliga och nu omtalade. 
Sedan 5 till 6 öfver hvarandra belägna celler uppstått, kan det 
nemligen inträffa, att den öfversta bland dessa utväxer åt sidorna 
(fig. 6), hvarigenom det unga trichomet får ett sådant utseende, 


att man svårligen kan afgöra, om detsamma en gång skall blifva 


60 THEORIN, VÄXT-TRICHOMERNAS BENÄG. T. FORMFÖRÄNDRINGAR. 


stjernformigt eller enkelt. Emellertid bildas snart i denna breda, 
pa tvären liggande spetscell, om den skall utgöra det enkla 
härets öfre del. en mer eller mindre vertikal skiljevägg, hvarefter 
de båda jemte hvarandra belägna cellerna böjas uppåt. Den ena 
bland dessa (fig. 10, a) förstoras helt obetydligt, hvaremot den 
andra fortfar att växa, tills han stundom får den längd, hvilken 
det vanliga, enkla hårets 4 till 6 öfversta celler tillsammans ega. 
Han (fig. 10) afdelas ganska ofta genom tvärväggar i flere öfver 
hvarandra belägna celler och förlorar till slut sin protoplasma. 

Det enkla håret kan blifva 3 till 4 millimeter, är någon 
‚gang 0,5 mm. och vanligtvis 1 till 2 mm. långt. Sjelfva spets- 
cellen är ofta så lang, som 4 af hela håret, och de 4 nedersta 
uppna tillsammans sällan en längd af 0,25 mm. Cellernas bredd 
varierar mellan 0,016 och 0,024 mm., och cellmembranens tjock- 
lek öfverstiger aldrig 0,0015 mm. 

Cellinnehållet är detsamma hos denna växts alla tre slag 
af hår, har intet inflytande på de olika hårens uppkomst och 
kan alldeles lemnas å sido, då man vill förklara.anledningen till 
de stjernformiga harens benägenhet att blifva enkla. 

När bladet har fullständigt utvuxit, bortfalla de enkla haren 
fran skifvan, och de, som finnas qvar på den nedersta, stammen 
omfattande delen af skaftet, äro skrumpna och ofta lösryckta 
från epidermis. 

Sedan nu en redogörelse blifvit lemnad för växtens och de 
enkla härens utseende, hvilken beskrifning, om än kort, dock 
bör göra det efterföljande begripligt, återgår jag till hufvud- 
ändamålet med denna uppsats eller att 

B. Jemföra de enkla håren med de stjernformiga och borstlika 
samt angifva den sannolika orsaken till de enkla hårens 
uppkomst. 

1. Jemförelser mellan håren hos Hieracium Pilosella. 

Figurerna 1, 6 & 7 visa, att de stjernformiga håren deri- 
genom uppstå, att, sedan 4 till 6 korta och i en rad stående 
celler bildats, den öfversta bland dessa utväxer på bredden. Den 


på tvären liggande spetscellen, som allt mer förstoras i samma 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:0 9. 6l 


rigtning, grenar äfven ut sig at sidorna, och den cell, som be- 
finner sig närmast under den öfversta, förändras inom kort pa ett 
motsvarande sätt, hvarefter de alstrade grenarna mer eller mindre 
förlängas hos dem bada. 

Men det är förut omtaladt, att de enkla, flercelliga håren 
någon gang kunna hafva den form, som fig. 10 utvisar, och att 
denna modifikation af det enkla håret sannolikt derigenom upp- 
kommer, att det i fig. 6 afbildade, unga trichomets spetscell, 
hvilken annars skulle förgrenat sig at sidorna, nu delas i tvänne 
bredvid hvarandra stående celler, som båda böjas uppåt, och 
bland hvilka den ena betydligt förlänges. 

Då således 2 dimorpha hår kunna bildas af trichomanlag, 
som hafva alldeles samma utseende, har man stor anledning 
att påstå, att det trichomanlag, hvilket, afbildadt i fig. 6, pa 
största delen af bladet utbildas till ett stjernformigt hår, skulle 
kunnat, om det vidare utvecklats på den trånga platsen mellan 
stammen och de unga bladen, blifva ett enkelt, fercelligt har. 
Och detta åstadkommes derigenom, att spetscellen hos ifraga- 
varande, unga trichom, i stället för att mer och mer utväxa på 
bredden samt förgrena sig, på det senare stället förlänges till 
en 2 a 3 mm. lång tråd. 

Ofvanstående kan i få ord uttryckas på följande sätt: de 
unga trichomerna hafva förmåga att vid olika tillfällen utbilda 
2 dimorpha hår, och det stjernformiga häret visar under sin ut- 
veckling benägenhet till formförändringar. 

Hos de flesta enkla har saknas visserligen den i fig. 10, a 
antydda utväxten, som pa det tydligaste visar sambandet mellan 
dessa och de stjernformiga haren. Det enkla haret har da ut- 
vecklats pa det förut omtalade, vanligaste sättet, hvarvid för- 
läneningen af trichomanlagets spetscell ej afbrutits genom dess 
utväxning ät sidorna. | 

Enligt mitt förmenande utgör dock denna omständighet intet 
hinder för möjligheten att kunna förklara de enkla håren såsom 
formförändringar af de stjernformiga, ehuruväl trichomanlagets 


benägenhet till dimorphism i detta fall är mindre påtaglig. Ty 


62 THEORIN, VÄXT-TRICHOMERNAS BENÄG. T. FORMFÖRÄNDRINGAR. 


lika litet som det fran anatomisk eller morphologisk synpunkt 
kan göras något inkast mot det antagandet, att det i fie. 6 af- 
bildade trichomanlaget aldrig skulle erhällit en pa tvären liggande, 
kort och bred spetscell utan oafbrutet förlängts, om det suttit 
nederst pa det späda bladets bas; lika litet är man hindrad 
fran att påsta, att det i fig. 9 afbildade, unga trichomet, hvilket 
vanligtvis förlänges till ett enkelt har, skulle, om det upp- 
kommit ett stycke ofvanför bladanlagets bas, kunnat utväxa till 
ett stjernformigt. Eller, med andra ord, de båda trichomanlagen 
afvika i min tanke ej mer fran hvarandra, än att hvart och ett 
af dem kunnat blifva ett enkelt eller stjernformigt har, allt 
efter som den plats, hvarest det vidare utvecklats, varit hop- 
trängd eller rymlig. : 

Jemför- man deremot figurerna 2 och 3, som föreställa 
helt unga, borstlika hår, med det i fig. 9 afbildade trichom- 
anlaget till ett enkelt, flercelligt har, sa ser man genast, att de 
senare allt ifrån sin första daning betydligt afvika från de förra, 
huru unga dessa än ma vara. Det är till och med mer än 
sannolikt, att den epidermiscell, från hvilken ett borstlikt hår 
uppkommer, först delas i tvänne bredvid hvarandra belägna celler, 
som derefter samtidigt skjuta upp öfver växtdelens yta, hvar- 
emot den öfverhudscell, som till slut blir ett enkelt hår, omedel- 
bart förlänges och sedan delas i flere öfver hvarandra stående 
celler. Olikheten mellan de borstlika och enkla håren är, sasom 
det synes af det föregaende, ifrån början så stor, att man om 
det trichomanlag, som, utväxt, alltid blir ett sammansatt, borst- 
likt hår, omöjligen kan påstå, att detsamma under några vilkor 
skulle kunna utbildas till ett enkelt (fig. 11). 

Mina undersökningar visa saledes pa det bestämdaste, att 
ej de borstlika men väl de stjernformiga håren hafva benägenhet 
till formförändringar, eller att de enkla håren, som ej kunna 
uppstå i stället för de förra, ganska lätt kunna bildas i stället 
för de senare samt representera den ena af de båda rigtningar, 
uti hvilka de till dimorphism benägna, unga stjernhåren kunna 


utväxa. 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:o 9. 63 


2. Den sannolika orsaken till de enkla härens uppkomst. 

Glandlerna undantagna, hafva de hos Hieracium Pilosella 

förekommande trichomerna ingen annan uppgift än att inhölja 
och skydda outvecklade växtdelar. 

Eftersom de enkla hår, hvilka finnas på de innersta blad- 
anlagen, äro ganska stora 1 jemförelse med de stjernformiga och 
borstlika, hvilka sammastädes förekomma, kunde man kanske 
förledas till det antagandet, att de förstnämnda äro bildade för 
det särskilda ändamålet att skydda dessa unga blad. Men sagde 
bladanlag, omslutne, som de äro, af de yttre, hafva föga behof 
af några andra höljande organer och kunna derföre äfven und- 
vara det skydd, som lemnas dem af de enkla hären. På de blad- 
anlag åter, som bilda knoppens yta och behöfva en harbeklädnad 
till värn mot temperaturvexlingar, äro såväl de stjernformiga som 
de borstlika håren så mycket utvecklade, att de åstadkomma 
ett vida bättre hölje, än de enkla. 

Da således alla hår i knoppen hos Hieracium Pilosella äro 
höljande, och emedan de enkla håren ej lemna bättre skydd, än 
de, öfriga, så ofta ett sådant pafordras, kan det ej vara knopp- 
delarnes behof af ett nytt organ eller af de andras förstärkning, 
som förmått de stjernformiga håren att blifva enkla. 

Så vida de enkla håren ej skola sägas hafva uppstått af 
en slump, hvilken man helst utesluter från den lagbundna na- 
turen, återstar det derföre endast att uti beskaffenheten af den 
plats, hvarest de enkla håren bildas, söka anledningen till deras 
daning. 

På den nedre delen af de innersta, 4 till 1 linea långa blad- 
anlagen, närmare basen af de yttre och pä den förkortade stam- 
spetsen uppstå och utvecklas de enkla håren. Emellan dessa 
olika växtdelar finnas snart sagdt försvinnande små mellanrum, 
» ty de innersta bladanlagen äro inklämda mellan de yttre, intill 
hvilkas nedre del de utbildade bladskaften tätt sluta, och såväl 
bladanlagen som de färdiga bladen äro hårdt tryckta mot stam- 
spetsen. Hvarje härstädes förekommande hår, som genom knopp- 
delarnas ställning till hvarandra redan fått ett obetydligt ut- 


64 THEORIN, VÄXT-TRICHOMERNAS BENÄG. T. FORMFÖRÄNDRINGAR. 


rymme, erhåller ett ännu mindre, da, såsom det ganska ofta 
inträffar, nästan alla vid ytan belägna meristemceller utväxa. 
Pressade från sidorna ej blott af de nära hopslutna, unga bladen och 
stammarne utan äfven af hvarandra, äro således trichomanlagen, 
som utbildas i knoppens nedre del genom mekaniskt hinder rent 
af urståndsatta att låta sina spetsceller tillväxa på bredden. 
Den enda rigtning, i hvilken sagde spetsceller äro oförhindrade 
att förstoras, är uppåt mot knoppens öfre del eller parallelt med 
bladanlagen, ty åt detta håll spärrar åtminstone ingen växtdel 
vägen. De enkla håren begagna sig äfven af möjligheten att 
kunna utväxa i denna rigtning, hvilket man finner såväl af deras 
form som ock deraf, att de ligga utefter bladanlagen eller vända 
sin spets mot knoppens öfre del, hvarest de unga bladen kunna 
lättare, än vid sin utgångspunkt, och genom minsta påtryckning 
aflägsnas fran hvarandra. Utan att hafva undersökt en enda 
Hieracium-knopp kan man till och med inse, att ett ungt trichom, 
som blifvit försatt i nu skildrade, knappa omständigheter, omöj- 
ligen har utrymme att förgrena sig, utan måste, om det ej skall 
blifva en krympling, förstoras 1 motsatt rigtning. 

Sasom ofta blifvit sagdt, förlängas vanligen de vid blad- 
anlagets bas befintliga trichomerna utan af brott, men skulle deras 
spetscell någon gång finna tillfälle att utbreda sig, så tränga de 
andra håren snart inpå honom och tvinga honom att hålla sig 
inom tillbörliga gränser. Något närmare knoppens spets ligga 
bladanlagen ej så tätt inpå hvarandra, hvarför stjernhar här- 
städes förekomma, längre ned i sällskap med några enkla och 
högre upp ensamma eller blandade med borstlika. 

Till sist skall jag 

C. Omnämna några andra växters knoppar, uti hvilka hår 
förekomma, som äro analoga med de enkla håren hos 
Hieracium Pilosella. 

Till en sådan jemförelse vore det oriktigt att välja tricho- 
merna, som sitta på bladknoppens inre vindningar hos Nuphar 
luteum. Ty dessa trichomer äro afsöndrande eller lemna ifran 


sig de ämnen, som annars skulle hafva atgatt till deras för- 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:o 9. 65 


storing, och höra till det slag af knoppars har, som med ett 
gemensamt namn kallas colleterer!). Såväl af denna orsak, 
som emedan öfverhudsbildningarne på bladknoppens inre vind- 
ningar hos Nuphar luteum, genom att dessa senare ligga tätt inpå 
hvarandra, sakna tillfälle att utväxa 1 någon rigtning, blifva 
ifrågavarande colleterlika trichomer mycket korta. 

Deremot äro de enkla håren uti knoppen hos Hieracium 
Pilosella jemförliga 1:mo med de höljande, lågblad ersättande 
trichomerna uti bladknoppar, som -utbildas från rotstockens spets 
hos flere tidigt vegeterande och perenna örter, Alchemilla-, Fra- 
garia-, Luzula-, Anemone- och Plantago-arter m. fl.; 2:do med 
trichomerna uti öfvervintrande knoppar hos flere träd och buskar, 
Fagus-, Corylus-, Salix-, Pyrus- och Sorbus-arter m. fl.; och 3:tio 
med de höljande trichomerna pa Nuphar lutei bladknoppar, hviika 
såsom mycket unga ligga tryckta intill och delvis omslutna af 
hvarandra ?). Hos alla dessa knoppar kunna håren med ett 
gemensamt namn kallas för höljande. De växa, i likhet med 
de enkla håren hos Hieracium Pilosella, parallelt med knoppens 
blad, äro förlängda, encelliga eller bildade af en cellrad och full- 
växta vid den tidpunkt, då bladanlaget, på hvilket de sitta, når 
knoppens yta och der utsättes för temperatur-vexlingar. 

Liksom jag i det föregående bevisat, att enkla hår bildas i 
stället för stjernformiga på de innersta och nedersta eller mest 
hopträngda delarne af Hieracium Pilosellas bladknoppar; så kan 
man ock med samma skäl påsta, att de trichomer, hvilka sitta 
på motsvarande delar hos nu uppräknade växters knoppar, san- 
nolikt få en långsträckt form, derföre att de utvecklas på en 
lika trång plats. 

Men eftersom stjernhar utväxa från öfre delen af Hiera- 
cium Pilosellas knoppar, hvarest bladanlagen äro mindre hardt 


pressade mot hvarandra, så måste det vara en individuel egenhet, 


!) Jemför J. HANSTEIN, über die Organe der Harz- och Schleim-Absonderung 
in den Laubknospen (Bot. Zeit. 1868) och P. G. E. THEORIN, om afsöndringen 
af växtslem uti knopparne hos fam. Polygoneze (Vet.-Ak. Handl. 10, N:o 5). 

2) Jemför P. G. BE. THEORIN. Växttrichomernas benägenhet till formförändrin- 
gar (1. e.) och om växternas Hår och yttre Glandler, Calmar 1367. 

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh Årg. 33. N:o 3. > 


66 THEORIN, VÄXT-TRICHOMERNAS BENÄG. T. FORMFÖRÄNDRINGAR. 


som gör, att trichomer, hvilka framkomma från öfre delen af 
bladanlagen i knopparna till Alchemilla-, Fragaria-, Luzula- och 
öfriga ofvan uppräknade växters arter, få samma långsträckta 
form, som de hår hafva, hvilka sitta vid samma bladanlags bas, 
oaktadt de unga bladen i dessa växters knoppar upptill lika lätt 
aflägsnas från hvarandra, som i Hieracium Pilosellas. - 

Hos slägtena Alchemilla, Fragaria, Luzula, Anemone, Plan- 
tago, o. a. äro säledes trichomerna i knoppen ej underkastade 
dimorphism. Hos dessa växter blir det derföre förenadt med vida 
större svårigheter att bestämma, antingen platsens beskaffenhet, 
der trichomerna utvecklas, eller växtens egen natur hufvudsak- 
ligen förorsakat deras långsträckta form. Att den förra omstän- 
digheten eller den trånga platsen ej oväsentligt bidragit härtill 
atminstone i knoppens nedre del, torde man, i följd af dessa 
trichomers stora öfverensstämmelse till såväl form som förekomst 
med de enkla håren hos Hieracium Pilosella, med ganska stor 


‚ visshet våga säga. 


Förklaring öfver figurerna. 


Fig. 1. Utvuxna meristemceller från innersta bladanlaget. - 400 
gängers förstoring. 

Fig. 2. Unga, borstlika hår från innersta bladanlaget; a yngre än 
b. 400 fst. 

Fig. 3 och 4. Något äldre, borstlika hår från 3:dje eller 4:de blad- 
anlaget, räknadt utifrån. 350 fst. 

Fig. 5. En ung glandel från 3:dje eller 4:de bladanlaget, utifrån 
räknadt. 350 fst. 

Fig. 6. Början till ett stjernformigt och någon gång äfven till ett 
enkelt hår från innersta bladanlaget. 400 fst. 

Fig. 7. Ett stjernformigt hår från 3:dje eller 4:de bladanlaget, ut- 
ifrån räknadt. 350 fst. 5 

Fig. 8. Det stjernformiga härets spetscell, sedd ofvanifrän. Häret 
förekom på 3:dje eller 4:de bladanlaget, utifrån räknadt. 
350 fst. 

Fig. 9. Början till ett enkelt hår från innersta bladanlaget. 400 fst. 

Fig. 10. Ett enkelt här, uppkommet af ett ungt trichom med det 
utseende, som fig. 6 angifver; a är den ena af de båda 
uppätböjda cellerna, hvilka ej vidare förlängts. Häret före- 
kom pä 3:dje eller 4:de bladanlaget, utifrän räknadt. 120 fst. 

Fig. 11. -Ett vanligt enkelt hår från 2:dra eller 3:dje bladanlaget, 
utifrån räknadt. 100 fst. 


67 


Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1876. N:o 5, 
Stockholm. 


Om Monccism ') hos Fiskar. 


Af A. W. MALM. 
Tall. IV, V, VI. 


[Meddeladt den 9 Februari 1876.] 


Vid Skandinaviska Naturforskarnes möte i Kjöbenhavn, år 
1860, förevisade jag, den 14 Juli för medlemmarne af den zoo- 
logiska sektionen ett stympadt exemplar utaf Clupea harengus 
från Stavanger i Norge, »med, atminstone efter allt utseende, 
både rom och mjölke» ?). En noggrannare undersökning af detta 
fenomen, hade jag då ej företagit, isynnerhet som preparatet i 
fråga i saltadt tillstånd hade kommit uti min hand. Da det 
tilläfventyrs kunde vara fallet, att endast ett patologiskt fenomen 
här förelåg, hvilket ock påpekades enskildt inför mig utaf en af 
sektionsmedlemmarne, eller att en sjuklighet uti romsäckarne 
delvis uti dem framkallat en yttre likhet med sillens testikel 
hvilken mening äfven jag för tillfället ansåg mig böra biträda, 
fick frågan da och tillsvidare bero vid detta enskilta samtal 
några fackmän emellan, och jag ansag, att det vore rättast att 
uppskjuta en offentlig behandling af frågan till en framtid, då 
möjligen något annat hithörande fenomen kunde blifva att tillgå. 
Vid min hemkomst vidtog jag de mått och steg, som kunde 
vara af vigt för ett närmare aktgifvande på slika förhållanden, 
och vidtalade både praktiska fiskare och andra i våra skär- 
Wij Eker” vält detta beteckningssätt, derför att R. OWEN uti sin Anatomy 

of Vertebrates, Landon 1866, vol. 1, sid. 568, säger: »All Fishes are diee- 

cious, or of distinct sex». 


?) Forhandlinger ved de Skandinaviske Naturforskeres ottende Möde, i Kjöben- 
havn, 8—14 Juli, 1860, tryckt i Kjöbenhavn 1861, sid. 706. 


68 MALM, OM MONOECISM HOS FISKAR. 


gardar boende personer att vid rensning af fisk gifva akt 
uppå hithörande förhållanden, samt att, i fall något dylikt pa- 
träffades, då i möjligen bästa skick insända sadana fynd till 
Naturhistoriska museum 1 Göteborg. Det visade sig ock inom 
kort, att mina åtgärder ej förgäfves vidtagits, ty redan den 23 
Mars 1863 inkom ett exemplar utaf sill, som samma dag fan- 
gats i Kalfsunds skärgård, två mil från Göteborg. Detta exem- 
plar, som i fullkomligt friskt tillstånd åt mig öfverlemnades, 
underkastades genast en närmare undersökning, hvarvid jag blef 
ullkomligt öfvertygad om att det ifrån Stavanger var ett så 
att säga dubbel-individ, hvilket naturligtvis äfven genom detta 
hade kunnat utrönas, 1 fall jag ej ända dittills, under inväntan 
af nägot bättre, underlåtit att studera detsamma. 

Till det Skandinaviska Naturforskaremöte, som samma ar 
hölls i Stockholm, 8—15 Juli 1863, medförde jag båda prepa- 
raterna jemte dithörande teckningar, och föredrog ämnet vid 
zoologiska sektionens sammankomst den 13 Juli, hvarvid jag 
äfven försökte att afgifva en förklaring öfver dessa sällsamma 
fenomen. Ett referat af detta föredrag förekommer uti de ar 
1865 i tryck utgifna förhandlingarna vid mötet, sid. 415—418. 

Under min vistalse på Kosteröarna i Bohusläns skärgård, 
sommaren 1869, erhöll jag den 5 Juli, ett i sprit inlagdt, hit- 
hörande preparat af en makril, Scomber scombrus, som några 
dagar förut fångats i trakten, hvilket gaf anledning till att än 
ytterligare upptaga frågan till behandling, hvarefter jag, till 
Skandinaviska Naturforskaremötet i Kjöbenhavn, år 1873 med- 
förde detta preparat i dess helhet, med undantag af ett par 
sma, afskurna delar, som särskilt behandlats med karminlösning 
och spiritus concentratus. Vid zoologiska sektionens samman- 
komst den 7 Juli redogjorde jag för detta fenomen, och ett refe- 
rat af mitt föredrag finnes intaget uti de i Kjöbenhavn år 1874 
utgifna förhandlingarna vid mötet, sid. 392—394. Vid detta 
tillfälle bereddes sektionsmedlemmar tillfälle att äfven medelst 
mikroskopisk undersökning af de medförda preparaterna taga 


närmare i skärskädning de i sitt sammanhang förekommande 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:0 5. 69 


manliga och qvinliga genitalia, uti ett och samma »individ»; 
och da de berömda anatomerna och fysiologerna, Prof. PANUM 
och Key, som tillhörde annan sektion af mötet, samma dag 
underrättades om fenomenerna 1 fråga och hade tillfälle att sjelfva 
närmare undersöka dem, blef jag vittne till det stora intresse, 
som äfven dessa män fästade vid det föreliggande, faktiska för- 
hållandet, om hvilket Hr PANUM i ett bref af den 7 Mars 1874 
yttrar att fenomenet i fråga »har en stor physiologisk Interesse». 

Efter nämda möte uppehöll jag mig i Berlin för studier på 
andra områden, och hade under tiden äran att inbjudas till 
Sällskapet Naturforskningens vänner sammankomst den 15 Juli 
1873, som egde rum under den berömde anatomens, Prof. REICHERTS 
presidium. Genom referatet, uti tidningar, af förhandlingarna vid 
Naturforskaremötet i Kjöbenhavn, hade äfven denna fråga nått 
detta sällskap, och på uppmaning af preses höll jag ett före- 
drag öfver densamma, hvilket är refereradt i Sällskapets för- 
handlingar under rubriken »Sitzungs-Bericht der Gesellschaft 
Naturforschender Freunde zu Berlin am i5 Juli 1873», sid. 94—97. 

För kort tid sedan, eller den 5 Januari 1876, har jag utaf 
en förhoppningsfull 10-Arig gosse, CARL GUSTAF MELIN, fått 
emottaga ett uti sprit förvaradt, hithörande preparat, likaledes 
af Scomber scombrus, som under förliden Juni månad fångades 
utanför Lysekil i Bohusläns skärgård; och med ett sådant tem- 
ligen rikhaltigt material förhanden, hvilket är uppstäldt uti den 
200tomiska afdelningen af Naturhistoriska museum uti Göteborg, 
torde det nu ej vara för tidigt att närmare redogöra för allt 
samman medelst de beskrifningar, med ty atföljande afbildnin- 
gar, som här nedan följa. Men i samband härmed, torde det 
vara utaf vigt att i korthet äfven beskrifva genitalia hos en af 
hithörande fiskarter och har jag härför valt makrilen, Scomber 


scombrus, sådan han normalt förekommer såsom dieeisk. 


A. Dicecism. 


Scomber scombrus, & Kattegat, 25 Juni 1873. Medelstort 
exemplar. 


70 MALM, OM MONOECISM HOS FISKAR. 


Testiklarne lika långa. De hafva ock i grunden samma 
former, såväl hvad angar omkrets som i genomsnitt tvärsöfver. 
På båda är framkanten likasom klufven på längs till samma 
utsträckning; och i det härigenom uppkomna, djupa vecket ligger 
vas deferens, som längst nertill utmynnar uti en ductus com- 
munis. Uti den högra testikeln finnes likväl ej den inskärning uti 
öfver-fram-kanten, som nedanför omnämnes vid den beskrifning 
af den venstra, till hvilken vi nu öfverga. 

Den venstra testikeln, som är afbildad uti fig. Z, samt sedd 
på insidan och i genomskärning vid Z« och är visad genom den 
nedanför belägna fig. X, är upptill jemförelsevis bred och tunn, 
men afsmalnar från midttrakten temligen regelbundet och längre 
nedåt betydligt, såsom mot slutet af testikeln, vid «. På ut- 
sidan företer han en temligen regelbunden konvexitet. Öfra kan- 
ten har en ganska djup inskärning vid c, hvilken ligger närmare 
den temligen raka framkanten, som är vida mindre skarpt till- 
plattad, än den jemförelsevis tunna bakkanten, Zx. Pa yttre 
sidan, midt för e samt en fjerdedels testikel-bredd från fram- 
kanten, börjar den ofvannämda längsklyfningen vid e', eller vid 
början af kantens fjerde femtedel, räknadt uppifrån, öfvergar på 
insidan af testikeln och fortlöper der till hans nedre del, eller till 
midtför e”. Denna längsklyfning kalla vi uti det följande: plica 
marginalis. Midtat testikelns insida finnes en längsgående, svag 
exkavation, Cavitas mediana, uti hvilken, vid början af testikelns 
andra tredjedel, ett djupt, inatgaende längsveck förekommer, 
hvilket vi för enkelhetens skull kalla rima superior. Nedom 
detta, men något litet längre framåt, förekommer ett dylikt, 9, 
hvilket likväl är mycket litet. Detta kalla vi rima anterior. Något 
litet längre ned, men i linia med rima superior, börjar, vid h, 
ett särdeles djupt ingående veck, rima inferior, som har två 
femtedelar af hela testikelns längd. Hon upphör som sådan vid 
hk och öfvergar der i en grund exkavation i den slutligen plana 
insidan af testikeln. I genomskärningsfiguren X visa sig vid 
ofvannämda ställe, 7x, såväl plica marginalis, Xe, som rima in- 


ferior, Xh. Framom längsexkavationen midtat, är testikelns insida, 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:0 3. TI 


åtminstone på den öfra halfvan temligen plan; bakom, åt Zw 
till, har hon deremot en utefter hela sin längd gående exkavation, 
cavitas posterior. 

Fig. /b föreställer den afskurna, nedre delen af högra 
testikeln. 

Scomber scombrus, 2, Kattegat, 25 Juni 1873. Medelstort 
exemplar. 

Romsäckarna, utaf hvilka den venstra i sin helhet är af- 
bildad i fig. 2 A—A', samt i genomskärning, pa midten, uti den 
nedanför stående fig. X’, äro i grunden lika hvarandra, likasom 
till formen i sin helhet ganska lika med testiklarna. Ovarierna 
hafva jemna ytor och inga inatgaende längsveck celler djupare 
exkavationer, Insidan utaf den venstra har en svag, längsat- 
gaende exkavation, åtminstone i midttrakten, hvilket kan synas 
på skuggningen till höger på figuren likasom vid a på fig. X’; 
men denna yta är för öfrigt nästan plan. Bakkanten Md, är 
vinkellikt afrundad; utsidan, X’c, har en jemn afrundning, som 
öfvergår uti den något tillplattade framsidan, b. För att med 
större lätthet kunna jemföra ovarii genomskärning med testikelns, 
finnas, på figuren af denna, de bokstäfver satta inom parentes, 


som motsvara fritt stående bokstäfver vid fig. A. 


B. Moncecism. 


Scomber scombrus, ZP. Boh., Strömstad, Kosterfjärden, 3 
Juli 1869. Medelstort exemplar. 

Den venstra testikeln, fig. 3, 4 a, är i gruuden lik den nor- 
malt formade, utom det att dess nedre tredjedel starkt för- 
skjutits, uppåt, utaf ovarium, A, som är likasom indrifvet uti 
nedre delen af plica marginalis. Med iakttagande af nämda fe- 
nomen, skall man, vid betraktande af hithörande figurer, genast 
öfvertyga sig om, att testikeln är fullständig och i grunden bildad 
pa samma sätt som en sådan hos en diecist. Men detta gäller 
ock om ovarium, ty genom den inskränkta plats, som uti nämda 
rima, genom trycket från testikeln beredts at ovariet, har detta 


ej uppnått en större utveckling på längden, utan i stället på 


72 MALM, OM MONOECISM HOS FISKAR. 


bredden, så att det icke desto mindre uppnått en ganska ansenlig 
volym. Ett horisontalt genomsnitt af genitalia, såsom det är 
framstäldt i fig. 5, visar ock, att ovariet har en något lang- 
sträckt och något tillplattad kulform. Skuggningen vid (a). 
fig. 3, och den inböjda konturen vid (a), fig. 3, visa ock, att 
cavitas mediana finnes här, likasom på ett till formen fullt nor- 
malt bildadt ovarium, eller sådant som det är framstäldt på 
fig. 2, vid a, eller, i genomsnitt, på fig. X’, likaledes vid a. 
Vid a? och 4°, fig. 3 och 4, har jag ansett mig uti de för- 
tjockade väfnader, som der förekomma, återfinna vasa deferentia, 
som sannolikt vidare fortlupit jemte hvarandra. Det som utgått 
från venstra testikeln har antagligen förenat sig med ett dylikt 
från den högra till en ductus communis, uti eller, måhända sna- 
rare, bredvid hvilken ovariets vas deferens utmynnat. I anseende 
till dessa delars beskaffenhet hos det ifrågavarande, i sprit för- 
varade preparatet, och framförallt derför, att den enligt uppgift 
»såsom vanligt formade högra mjölken» var bortskuren då pre- 
paratet kom i mina händer, kan jag ej med full säkerhet taga 
reda på ifrågavarande förhållande, isynnerhet som jag ej vill 
utur sitt sammanhang stympa nagot utaf de här beskrifna pre- 
paraterna. Härmed far anstå, till ett friskt preparat erhålles; 
och torde det då blifva lämpligt att genom mynningen af ductus 
communis verkställa en injektion. På det genomsnitt, som är 
afbildadt i fig. 5, visar sig det i sanning högst intressanta feno- 
menet, att testikeln, a—a, likasom ovariet, A,är omsluten af 
sin tillhörande membran, likasom en för bada gemensam tunica 
är förhanden, hvilken mähända snarast uppkommit derigenom, 
att tunice rundt omkring beröringskanterna sammansmält med 
hvarandra, eller vid y--y. Ty endast derstädes finnes ett 
sammanhang mellan testikeln och ovariet. Rummet emellan 
dessa är hvad man skulle kunna kalla tomt; och i detta finnes 
ej spår till hvarken membraner eller fibrer, som förena dem. 
Ovariet ligger konvext afrundadt likasom uti en likaledes glatt, 
motsvarande exkavation uti testikelns på detta sätt vidöppna 


plica marginalis. Den mörka bågen pa fig., mellan y och % 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRBANDLINGAR 1876, N:0 9. 73 


antyder detta förhallande. Enär fig. 3 och 4 äro försedda med 
samma tecken för motsvarande delar hos fig. / och 2, hvilket 
äfven gäller om fig. 6 och 7, är en utförligare beskrifning här 
ej af nöden. | 

Scomber scombrus, 5%, Boh. Lysekil, Juni 1875. ©. G. 
MELIN leg. et ded. 

Figurerna 6 och 7, hvilka likasom alla de föregående äro i 
naturlig storlek, atergifva de utskurna och derefter i sprit in- 
lagda, venstra genitalia, i det på det hela taget utmärkta skick, 
hvari preparatet för några få dagar sedan kom mig tillhanda. 
»Den andra (högra) mjölken tillvaratogs ej, derför att han såg 
ut som en vanlig makrillmjölke». 

I grunden är fenomenet här lika med det, som straxt förut 
beskrifvits; men uti föreliggande fall är ovariet beläget så, att 
trycket verkat mer direkt uppåt mot testikeln, hvadan denna. 
utvecklat sig mer åt sidorna, eller rättare fram- och bakåt. 
Ovariet är också här mer ägglikt; och en på dess framsida be- 
lägen, från testikelns plica marginalis utgående, linieformig kropp, 
antager jag för att vara testikelns vas deferens. Detta är på fig. 
utmärkt med a”. AA” deremot, som likaledes utgöres af en för- 
tjockning af väfnaderna på ovariets nedre del, förmodar jag vara 
dettas vas deferens; men till visshet härutinnan kan jag ej komma 
derför, att just detta ställe berörde det kärl, hvari preparatet, 
som sagdt, uti sprit inlagdt, till mig öfverlemnades. 

Clupea harengus, F2, Norge, Stavanger, 1852. Fullväxt 
indixid. 

Det genom fig. & och 9 i två tredjedelar af den naturliga 
storleken ätergifna stycket utaf sillen, erhölls i saltadt tillstånd, 
ar 1859, utaf en fattig arbetare, som vid tillfället redan uppätit 
framparten; men då han sjelf straxt derefter, vid betraktande 
af det återstående, fann att »sillen var besynnerlig derföre att 
han hade både rom och mjölke» aflemnade han det preparat, 
hvarom här nu är fråga, till Kongl. V.V. Samhällets Natur- 
historiska museum, hvarvid han såsom vederlag erhöll en hederlig 
betalning. 


74 MALM, OM MONOECISM HOS FISKAR. 


Fig. $ visar vid a testikeln, som är belägen till höger äfven- 
som ovariet, till venster. Detta utseende hade föremålet, da det 
kom i mina händer. Vid den uppskärning, som företogs, sedan 
sillstycket ett par dygn legat i vatten, företedde fenomenet det 
utseende, som fig. 9 utvisar. På högra sidan ligger den ofvan- 
till stympade testikeln, som nertill har en afrundad men något 
skarp form. Något mer än en testikel-diameter från hans nedra 
ända, finnes på hans insida en samling utaf omkring ett tjugutal 
ägg, fig. 9 HA“, som höljas af den ytterst tunna membran, som 
med sina kanter öfvergår uti testikelns tunica. Till det yttre sedd 
är denna äggfläck till formen nästan rund; men efter ett tvär- 
snitt visar det sig, att här ej förekommer mer än ett lag af ägg, 
saledes det redan utvändigt synliga, hvilka pa den mot testikeln 
vända sidan äro afskilda från denna medelst ömsesidigt före- 
kommande membraner. Nedanför denna fläck förekommer en 
fri samling af ägg, fig. 9 HA”, men liggande invid insidan af 
testikeln, såsom en dubbelt så lång som bred, tunn skifva, hvilken 
uti öfra halfvan består utaf ett enkelt lag af ägg, och i den 
nedra af ett dubbelt eller tredubbelt. Såväl denna fria skifva 
som den nyssnämda med testikeln sammanväxta äggfläcken, äro 
bäda tydligt ett par utaf de uti ett normalt bildadt ovarium före- 
kommande tvärskifvorna. Från fläcken samt vid 74’, och från 
skifvan, vid 477°, utgå vasa deferentia, som, vid sidan af ett 
dylikt, utgående från testikeln, vid Va’, fortlöpa bakom venstra 
ovariets nedre del mot «a’A°, eller ductus communis. Venstra 
ovariets nedre del är något missbildad, eller, törbända, såsom fig. 
IVA (1,1,2) utvisar, genom vissa delars förskjutning, ovanligt 
gestaltad; men då allt dithörande är tydligt framstäldt på figu- 
ren, torde en utförlig beskrifning här vara öfverflödig. Vas de- 
ferens utgår här vid VA’ och fortsätter bakom ovariets nedre, 
tunne del till duetus communis. 

Anm: Det kan vara möjligt att ej säga sannolikt, att 
saväl den förut beskrifna äggfläcken som äggskifvan ursprung- 
ligen tillhört det till venster uti kroppen belägna ovariet, enär 


dettas nertill abnorma bildning kan hafva uppkommit derigenom, 


I 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:0 9. 75 


att ett par äggskifvor ur detsamma förskjutits så, att den ena 
utaf dessa till och med kommit att förena sig med testikeln. 
Härför synes mig sambandet emellan vasa deferentia att lemna 
ett tydligt utslag, äfvensom en ytterst fin membran, hvilken 
delvis förenar den fria äggskifvan med ovariet, men hvilket för- 
hållande ej kunnat ätergifvas på figuren, med mindre än att 
denna skulle förlorat i tydlighet. 

Clupea harengus, 2, Bohusläns skärgärd, 21 Mars 1863. 
Utbildadt exemplar. 

Denna sill, som jag erhöll ett par timmar efter att han 
fångats, var frisk och i bästa skick. Vid hufvudets afskärning, 
hvarvid de öfre delarna af testiklarna äfven till en liten del 
stympats, hade fiskaren genast märkt att äfven »ändan af en 
rom», visade sig i såret. Omedelbart derefter insändes exemplaret 
till mig, emedan man, såsom det i ett åtföljande bref lydde, »ty 
värr ej egde sprit till hands att lägga det uti». Men detta var 
en lycka, ty derigenom sattes jag i stånd att genast företaga en 
undersökning och afbildning af alla delarna uti deras friska till- 
stånd. Fortplantningsorganerna voro ock i högsta grad utbildade; 
ty vid eller några dagar efter den tiden leker sillen på den 
nämnda platsen. Säden rann mjölklik ur såren på testiklarna 
och ovariet var utspändt af de nästan fullburna, svälda äggen. 

Uti fig. Z0 meddelas 1 naturlig storlek den vid tillfället ut- 
förda teckningen af genitalia, hvilka vi 1 korthet vilja beskrifva. 
Det är likväl att beklaga, att det ej då rann mig i hågen att 
injektion från ductus communis skulle fullständigare än hvad nu 
kan ske kunnat belysa fenomenet i dess helhet. Men allt vä- 
sentligt tror jag förekommer uti den vid samma tillfälle gjorda 
beskrifning, som här nedan följer. Jag kan emellertid ej undgå 
att anmärka, att om exemplaret fått lefva blott ett par dagar 
till och, likasom det skedde, kommit i mina händer, så hade 
bestämdt en lyckad så kallad artificiel befruktning kunnat före- 
tagas. Vid lindrigt tryck utträngde nemligen sperma uti vasa 
deferentia, om hon ock ej tillfyllest, såsom det nedanför synes, 


" 


var fullt utbildad. Äggen voro ock, som sagdt, i det aldra när- 


76 MALM, OM MONOECISM HOS FISKAR. 


maste fullt utbildade, sa att de, som lågo närmast vasa defe- 
rentia, framträngde uti dem vid ett svagt tryck på ovarium. 

På venstra sidan, fig. 20, Vaa, finnes testikeln vara af ab- 
norm form, i det att han, på tva ställen, har, vid början af 
andra tredjedelen af sin längd, vid VI, och vid början af sista 
tredjedelen, vid V2, afsnöringar, af hvilka i synnerhet den sista 
är särdeles betydlig. Den mellanliggande delen af testikeln är ock 
jemförelsevis tunn. Men nämda afsnöringar likasom det sist- 
nämda fenomenet synas mig med visshet ha uppkommit genom 
tryck utaf högra sidans midt för afsnöringarna liggande delar, 
i förening med ovarium. Vid en blick på figuren, synes ock 
sådant vara stäldt utom tvifvel. Från testikelns nedra del, vid Va’, 
utgar vas deferens, som vid Va?” öfvergår i ductus communis. 
Den högra test. är på midten delad uti två ganska långt ifrån 
hvarandra afskilda delar, eller Ha' och H2a; och emellan dessa 
finnes ett såväl nertill som ock isynnerhet upptill, långt utöfver för- 
eningspunkterna förlängdt ovarium; visserligen mindre än vanligt, 
men i grunden af normal form. Och testikelns, undantagandes 
hans i midttrakten särdeles långt uttänjda tunica, tudelning, an- 
ser jag vara en följd deraf, att ovariet, hvad detta, föreliggande 
fenomen angar, inskjutits uti testikelns midtparti. Ovariet har 
rundade konturer; men testiklarne både till höger och venster äro 
som vanligt mot kanterna tillplattade. Vid Ha' börjar vas deferens 
fran testikelns öfre del; vid 27 ett dylikt från hans nedre del; vid 
A'—ea' finnes ovariets vas deferens: allesamman liggande inpå 
och medelst väfnader förenade med såväl testikel-delarna som ova- 
riet och fortgående mot — (om åtskilda eller ej, härom kan jag 
ej lemma någon säker upplysning, enär jag, på detta utmärkta 
preparat, ej vill göra ett snitt genom vas deferens-stammen) — 
ductus communis vid a” ÅA”. 

Fig. 11 återgifver några spermatoer eller ej fullt utvecklade 
spermatozoer, som, vid 700 g:r linear förstoring, på objektiv- 
mikrometern visade sig hvardera hålla i längd 0,002 millim. 

Fig. 12 visar några ägg i naturlig storlek. Ett sådant 


håller i diameter 1,2 millim. 


io a jar 
ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:0d. 71 


Fig. 13 visar några blodkorpuskler, bland hvilka en sedd 
på kant. Mätt på objektivmikrometer samt vid 700 g:r lin. 
först., höll en sådan 0,012 i längd, eller största diam. Såväl 
dessa som spermatoerna äro afbildade med tillhjelp af Camera 
clara. 

Anm. vid figurerna: På fig. 2A'B och 54. har jag 
ansett det vara öfverflödigt att återgifva den massa utaf ägg, 
som ligger vid ovariets yta, Ej eller har jag på någon figur af 
ovarierna tecknat den mängd af blodkärl, som uppå dem finnas, 


såväl hos mon«eisterna som diccisten. 


* * 


På grund af det anförda, antager jag som sannolikt, 

1:mo: Att samtliga här ofvan beskrifna monceciska fiskar, 
på grund af sin storlek, varit så utbildade, att de förut fort- 
plantat sig, hvarvid befruktning kunnat ske vid äggens och sper- 
mans samtidiga utträde utur djuret. Detta är så mycket vissare, 
som såväl de manliga som de qvinliga könsdelarna, 1 alla dessa 
förekommande fall, ej blott till alla delar äro fullkomligt friska 
utan äfven lika mycket utbildade. | 

2:do: Att för den händelse »individet» ej kunnat befria sig 
fran den utbildade sperman och fran de utbildade äggen, detta 
med nödvändighet skulle haft svåra sjukliga förändringar uti de 
ifrågavarande organerna till följd. Till några sådana funnos 
emellertid ej det ringaste spår, utan voro de till sin byggnad af 
fullt normal beskaffenhet, med alla tecken till fullt normal verk- 
samhet. 


Jag var först af den mening, som jag äfven vid föregående 
meddelanden i ämnet uttalat, att man i de af mig skildrade 
dubbelbildningarna hade framför sig en tvillingbildning i vanlig 
mening, och många omständigheter syntes väl tala för en sådan 
uppfattning. 

Sedan det emellertid på den senare tiden blifvit visadt, att, 


äfven hos de högsta djuren, den ursprungliga anläggningen till 


Sö 


78 MALM, OM MONOECISM HOS FISKAR. 


könsorganerna, äfven testes och ovarierna, hos hvarje individ är 
dubbel, fastän utvecklingen sedermera efter regeln fortgår blott 
i den ena riktningen, så att antingen blott testes, eller blott 
ovarierna komma till utveckling, i sammanhang med könsorga- 
nernas utveckling i öfrigt efter manliga eller qvinliga typen, så är 
jag numera mer benägen för att antaga, att vi här hafva att 
göra med ett sådant förhållande, att utvecklingen af de dubbla 
anläggningarna till äggstocken och testes fortgått bredvid hvar- 
andra, och att sålunda en verklig hermafroditism här föreligger, 
och detta med full funktionel verksamhet hos de respektive 
könskörtlarna. 

Det faktum likväl, att ett öfvertaligt eller ett tredje köns- 
körtelsystem uti de af mig observerade fallen tydligt synes före- 
ligga, bestämde mig för min först uttalade mening. 

En hermafroditism med både äggstock och testikel synes 
kunna förekomma äfven hos de högre djuren såsom hos menniskan; 
dock föreligger, för så vidt jag har mig bekant, intet säkert 
iakttaget fall hos denna, der båda slagen af könskörtlarna varit 
fullt funktionelt utvecklade, såsom i de af mig meddelade fallen 


hos fiskarna. 


7% 
Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. 
(Forts. från sid. 54). 


Från Naturforscher-Gesellschaft i Dorpat. 


Archiv. 2:e Serie, Bd. 5. 
Sitzungsberichte, Bd. 4: H. 1. 


Från Naturforschende Gesellschaft i Basel. 
Verhandlungen, Bd. 6: 2. 


Från Societe des Sciences Naturelles i Neuchatel. 
Bulletin, T. 10: 2. 


Från Meteorologische Central-Anstalt i Zürich. 


Schweizerische meteorologische Beobachtungen 1873: s-ı3; 1874: 
L.1ı-5; 1875: L. 1-3. 
Suppl Bd 1. 12. 


Frän Universitetet i Madrid. 
iRevistar OCT Ar 2 oe 0 14. 


Från Entomologischer Verein i Berlin. 


Deutsche Entomologische Zeitschrift, Jahrg. 19: 1-2; 20; 1. 


Från Deutsche Geologische Gesellschaft i Berlin. 
Zeitschrift, Bd. 27. 


Från Naturwissenschaftlicher_ Verein i Halle. 


Zeitschrift für die gesammten Naturwissenschaften, Bd. 46. 


Från K. Akademien der Wissenschaften i München. 


Abhandlungen, Bd. 44: 1; 46: 3. 
Catalogus codicum manu scriptorum Bibliotheca R. Monacensis, T. 
Il8 gts BRA 


Från K. Ungerska Vetenskaps Akademien i Pest. 
Evkönyvei, K. 14: 4-5. 
Etekezesek, K. 3: 13; 4: 3-6; 5: 1-11; 6: 1-6. 
» , Mathemat. K. 2: 3-6; 3: 1-8; 4: 1—3. 
Közlemenych, K. 7—10. 
Birtesitöje, 1873: 8-14; 1844: ı 17. Register, 1—8. 
Almanach, 1874, 1875. 
KALKBRUMEA, K. lIcones select®e Hymonymycetum Ungarie, 1—3- 
Pest 1873. F. 


30 


Från K. Vetenskaps Akademien i Krakau. 
Publikationer, 11 band. 


Från Departement of Agriculture i Washington. 
Monthly reports, 1873—1874. 
Report, 1873. \ 
Från Smithsonian Institution i Washington. 
Report, 1873—1874. 


Från Chief Signal Officer i Washington. 
Daily bulletin, 1873: Febr., March, May. 


Från U.S. Geological Survey of the Territories i Washington. 
Report, Vol. 2, 6. 
Annual report, 1873. 
Bulletin, Vol. 2: 1. 
» N:o 1—2. 
» (2) N:o 2—3; 5—6. 
Miscellaneous publications, N:o 1, 3—D. 


Från Massaschusetts Board of State Charities i Boston. 
Report, 21. 


Från Massachusetts Board of Agriculture i Boston. 
Report, 10. 


Från Massaschusetts Board of Education i Boston. 
leport, 37. 
Från Society of Natural History i Boston. 
Memoirs, Vol. 2. P. 3: N:o 3—5; P. 4: N:o 1. 
Proceedings, Vol. 16: 3-4; 17: 1—2. 
RUMFORD, Complete works, Vol. 4. 
Från American Academy of Arts & Sciences i Boston. 


Proceedings, Vol. 10. 
Frän American Academy of Natural Sciences i Philadelphia. 
Proceedings, 1874. 


Från American Philosophical Society i Philadelphia. 
Transactions, Vol. 15: 2. 
Proceedings, N:o 92—95. 
rån Museo Publico i Buenos Aires. 
Anales, Entr. 12. 


8 


Från Hr Professor G. Lindström. 
The scientifie opinion, 1869.. 


Från Kammarherren och Kommendören m. m. Ohr. Holst i Christiania. 


Horst, P. C. Efterladte optegnelser, H. 1—2.: Chra. 1876. 8:0. 


Frän Hr Dr Jos. Lindahl. 

MorsE, E. S. Embryology of Terebratulina. Boston 1875. 4:o. 
15 naturvetenskapliga smäskrifter. 

Från Hr A. E. Nordenskiöld. 
V. STRAHLENBERG, PH. J. Mappa Tartarie magna. Fotolitografisk 

kopia. 
Från Utgifvarne. 

American Journal of Science, N:o 53—60 & 60", 61—62. 


Från Författarne. 
Bennz, H. C. Haandbog i den physiologiske Anatomie af de Danske 
Huuspattedyr, D. 2:2. Kjob. 1876. 4:o. 


PicKDRING, CH. The geographical distribution of animals and plants. 
Bost. 1854. 4:o. 


WHEELER, G. M. Annual report upon the surveys west of the 100:th 
meridian. Wash. 1875. Text 8:0. Atlas fol. | 


Stockholm, 1876. P. A. Norstedt & Söner. 


iF 


4 


 Öfversigt af Kgl. Vet. Akad. förh. 1876. 


ce) 


Tafl.WV. 


Al 


| 


A.W. Malm ad nat. del . 


Central Tryckeriet, Stockholm. 


Bon al 
EN 


Öfversigt af Kgl. Vet. Akad. förh. 1876. Tafl.V. 


A.W. Malm adnat.del. Central Tryckeriet, Stockholm 


Öfversigt af Kgl. Vet. Akad. förh. 1876 Tafl. VI. 


L 
A.W. Malm ad nat. del 


— 
Central Tryckeriet, Stockholm. 


Öfversigt af K Vet. Akad. Förh. 1876 Tafl. VIL. 


Tullberg del. i Central Tryckeriet, Siockholm. 


Öfversigt af K.Vet. Akad. Förh. 1876. 


Tf] TZ. 


= 


| 


Tullber g del. 


Central Tryckeriei, Stockholm. 


Öfversi$t af K.Vet. Akad. Förh. 1876. Tafl, X, 


Tullberg del. Central Tryckeriet, Stockholm. 


s : 
br 
- 
zu 2 
AN 
> 
= 
3 
1 
3 
TZ 
H 
{=} 
v 
(I 
& 
> 
05 
— 
= 
= 
:© 
Fr 
10] 
= 
> 
= 
N 
ge 2: 
= 3 
So 
= © 
= (5 
5 = 
a 3 
ee) HR 


ÖFVERSIGT 


KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS 
FÖRHANDLINGAR. 
Ärg. 33. 1876. Pe 


Onsdagen den 7 Juni. 


Hr S. LOVÉN meddelade några underrättelser om organisa- 
tionen af den i Neapel af Hr A. DOHRN inrättade zoologiska 
station och omnämnde några intressantare derstädes gjorda iakt- 


tagelser. 


Herr EDLUND lemnade en framställning af lagarne för det 
galvaniska motständets beroende af ledarens rörelse och af sina 


deröfver anställda undersökningar. 


Hr SMITT förevisade och redogjorde för åtskilliga till natur- 
historiska riksmuseum nyligen inkomna gafvor, bland hvilka en 
för Skandinaviens fauna ny fiskart, Pelamys unicolor, och nagra 
från Akademiens ledamot Hr BOUSSINGAULT insända Prenadillas 
från Sydamerika. 


Sekreteraren meddelade a författarnes vägnar följande in- 
sända uppsatser: 1:0) »Desmidiee et Oedogoniex ab O. NORD- 
STEDT in Italia et Tyrolia collecte, quas determinaverunt O. 
NORDSTEDT et V. B. WITTROCK»*; 2:0) »Om Spetsbergens 
marina klorofyllförande Thallophyter», af Docenten F. R. KJELL- 
MAN (Se Bihang till K. Vet.-Akad. Handl. Band 4); 3:0) »Ob- 
servations orthopterologiques», af Hr C. STÅL (Se Bihang till 
K. Vet.-Akad. Handl. Bd. 4); 4:0) »En metod att analytiskt 
framställa en funktion af rationel karakter, hvilken blir oändlig 
alltid och endast uti vissa föreskrifna oändlighetspunkter, och 
hvars konstanter äro pa förhand angifna», af Docenten G. MITTAG- 
LEFFLER”; 5:0) »En method att i teorien för de elliptiska funk- 


2% 


tionerna härleda de oändliga dubbelprodukterna utur multiplika- 
tionsformlerna», af densamme*; 6:0) »Om Selens atomvigt», af 
Docenten S. O. PETTERSSON och Studeranden G. EKMAN"; 
7:0) Qvantitativ jemförelse mellan friktions-elektrieiteten och 
den galvaniska elektriciteten i afseende pa tension», af Telegraf- 
direktören ©. A. NYSTRÖM”. 


Berättelse hade blifvit aflemnad af geologen E. ERDMANN 
om den resa, han med understöd af allmänna medel sistlidet ar 
utfört till Tyskland, Österrike, Schweiz och England, dels för 
att studera utlandets glaciala aflagringar och stenkolsförande 
lager, som egde frändskap med vara egna, dels inhemta känne- 


dom om anordningarne af märkligare geologiska museer. 


Efter Dr J. O. BACKLUND, som antagit kallelse såsom 
observator vid observatorium i Dorpat, förordnades Filos. Kan- 
didaten J. E. JÄDERIN att tills vidare vara vetenskapligt biträde 
vid Akademiens observatorium. 


Följande skänker anmäldes: 
Till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. 


Från Sällskapet Pro Fauna et Flora Fennica i Helsingfors. 
Notiser, H. 13. 


Från R. Astronomical Society i London. 


Monthly notices, Vol. 36: 1—6. 


Från Geological Society i London. 
Journal, 126. 


Från Botanical Society i Edinburgh. 


Transactions, Vol. 12: 2. 


Från Surveyor General i Calcutta. 


Abstracts of hourly meteorological observations, 1875. 


Från Societe Geologique i Paris. 
Bulletin, T. 2: Titre & tables; 3:9; 4:1. 
(Forts. 3 sid. 66.) 


3 


Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1876. N:o 6. 
Stockholm. 


En metod att analytiskt framställa en funktion af ra- 
tionel karakter, hvilken blir oändlig alltid och endast 
uti vissa föreskrifna oändlighetspunkter, hvilkas 
konstanter äro på förhand angifna. 


Af G. MiTTAG-LEFFLER. 


[Meddeladt den 7 Juni 1876.] 


Vi måste börja med att förklara, hvilken mening vi fästa 
vid termerna funktion af rationel karakter samt en oändlighets- 
punkts konstanter. 

Enligt Herr WEIERSTRASS terminologi, har en entydig funk- 
tion af den oberoende variabeln x för ett värde, a, af denna 
variabel karakteren af en rationel funktion, om samma funk- 
tion för: någon ändlig angifning af värdet a låter utveckla 
sig uti en efter hela potensen af (e — a) fortskridande potens- 
serie, af hvilken den del som innehåller negativa potenser endast 
har ett ändligt antal termer och den del, hvilken innehåller 
positiva potenser, är en absolut konvergerande"!) serie. Före- 
komma inga negativa potenser, så har funktionen för värdet, a, 
karakteren af en hel funktion. 

Vi benämna nu koefficienterna till de, till ändligt antal 
förekommande, negativa potenserna af (x— a), oändlighets- 
punktens, a, konstanter. Om det inträffar, att en entydig funk- 


tion af variabeln x, för hvarje ändligt värde af denna variabel, 


1) Absolut konvergerande serie = en serie, hvars motsvariga modulserie är kon- 
vergent. Vi påminna vidare derom, att konvergensområdet för en, efter hela 
och positiva potenser af (z — a) fortskridande, absolut konvergerande potens- 
serie nödvändigt är en cirkel med a till medelpunkt. 


4 MITTAG-LEFFLER, ANALYTISK FRAMSTÄLLNING AF FUNKTIONER. 


har karakteren af en rationel funktion, så säga vi vidare, att 
denna funktion är en funktion af rationel karakter. Har funk- 
tionen för hvarje ändligt värde af variabeln x karakteren af en 
hel funktion, så säga vi, i enlighet härmed, att densamma är 
en funktion af hel karakter. 

Sedan betydelsen af en funktion af rationel karakter blifvit 
på detta sätt fastställd, så följer omedelbart, att en dylik funk- 
tions oändlighetspunkter samt desammas konstanter ha följande 
egenskaper: 

1. Inom hvarje ändligt område för den oberoende variabeln fin- 
nes endast ett ändligt antal oändlighetspunkter }). 

2. De konstanter, hvilka tillhöra en inom ändligt område be- 
lägen oändlighetspunkt äro samtliga ändliga samt kunna 
endast förekomma till ändligt antal ?). 

Vid det problem, hvars lösning vi här söka, mäste således 
oändlighetspunkterna och dessas konstanter vara bestämda på så- 
dant sätt, att de äro i besittning af de ofvannämda egenska- 
perna. Af den efterföljande undersökningen kommer att framga, 
att de i öfrigt kunna bestämmas fullkomligt godtyckligt. 

En första fråga, hvilken möter vid sjelfva ingången till värt 
problem, är tydligen: är en funktion af rationel karakter full- 
ständigt bestämd genom angifvande af dess oändighetspunkter 
samt dessas konstanter, eller kan det finnas mer än en dylik 
funktion, hvars oändlighetspunkter samt desamma tillhöriga kon- 
stanter äro de gifna? Svaret på denna fråga erhålles lätt genom 
följande enkla betraktelse. Om det finnes tvänne olika funk- 
tioner, hvars oändlighetspunkter med tillhöriga konstanter äro 
desamma, så är differensen mellan dem bada nödvändigt en 
funktion af hel karakter. Men enligt en elementär sats ur 


1) Afståndet mellan tvänne oändlighetspunkter är således alltid ändligt, då de- 
samma äro belägna inom ändligt område. Detta hindrar dock icke, att af- 
ståndet mellan tvänne oändlighetspunkter kan aftaga under hvarje gräns, då 
de båda punkternas moduler samtidigt växa i oändlighet. 

) Det kan dock mycket väl inträffa, såväl att en oändlighetspunkts konstanter 
i afseende på storleken växa öfver hvarje gräns, som ock att dessa konstan- 


v 


ters antal växer öfver hvarje tal, men dä måste samtidigt oändlighetspunk- 
ternas modul växa öfver hvarje gräns. 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK. AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:06. 5 


funktionsteorien är hvarje funktion af hel karakter lika med en 
beständigt konvergerande potensserie!). Således följer: Om för 
en funktion af rationel karakter dess oändlighetspunkter 
jemte dessas konstanter äro gifna, så är funktionen häri- 
genom fullständigt bestämd, så när som på en godtycklig additiv 
beständigt konvergerande potensserie. 

Efter denna förberedelse, äro vi i stånd-att direkt angripa 
vårt problem. Det blir härvid ändamålsenligt att, redan från 
början, införa fasta beteckningar. Vi beteckna de olika oänd- 
lighetspunkterna med 

N a ee 


och desammas konstanter med 


Cı Ca 613 DUDEN, FO RE ON FON 20 E13 
691 E99 Cag OU OWORLONBOLNO ı aa de E95 
Ca C39 633 RIO BOTEN LOHMRH C323 
CHINCH2aCHS ee: CpAp 


Vi tänka oss härvid oändlighetspunkterna ordnade i en sådan 
serie, att om man fastställer en godtycklig absolut qvantitet, r, 
så äro de termer föregående i serien, hvars modul är mindre 
än r och de termer efterföljande, hvars modul är större än 


r. De termer, hvars modul är lika med r bringa vi till formen 


= RE OR reel qvantitet och i =V —1. — och ordna 
dem härefter så, att de, hvilka höra till ett mindre t, föregå 
dem, hvilka höra till ett större. Oändlighetspunkternas kon- 
stanter ordnas så, att med c,, förstås koefficienten till (x— ap) ”. 

Vår funktion måste således för omgifningen af en oändlig- 
hetspunkt, a,, låta uttrycka sig genom summan af 


Cp1 Cp2 


n nt Ela 4 en... 


(2 — ap) (ee a,): (2 — a,) (x — a) 


samt en efter hela och positiva potenser af (x — a,) fortskri- 


dande absolut konvergerande potensserie. 


!) Beständigt konvergerande potensserie= en potensserie, hvars motsvariga modul- 
serie konvergerar för hvarje ändligt värde af modulen till seriens argument. 


6 MITTAG-LEFFLER, ANALYTISK FRAMSTÄLLNING AF FUNKTIONER. 
Den tanke, hvilken närmast erbjuder sig, är derföre att 
tillse om icke den sökta funktionen kan i sin helhet analytiskt 


framställas genom summan 


vf CH er 2 + Or3 + + oc Kr | ... (2). 


lese) Go @-a) (= — a,)hr 


För att studera denna summa i närheten af en oändlighetspunkt, 


ap, tänka vi oss densamma delad i summan af (1) och !) 


(p) 1 ill 
> AGA + 62 | 
De On 9 = Aj 
T (a, — ar) ( —= 4 1) (a, — a,)? (= 2 1] | 
Ap — Ar Ad, — Ar / [| (3) 
1 ( . . . 
+ + Cry, In 
(ar — an | +1) 
4, — 4, ; 


Vore nu summan 
Paz! + mat + Cr.) Yariin.e se Sl) 


en absolut konvergerande serie, sa vore serien (3) en likformigt 
konvergerande serie?) inom hvarje område för w, hvilket är be- 
läget inom en cirkel, som har a, till medelpunkt och den minsta 
af modulerna a, —a, till radie 3). Enligt en bekant sats ur 
teorien för serier ?) kunde da vidare serien (3) omformas i en 
efter hela och positiva potenser af (x — a,) fortskridande inom 
den ofvanberörda cirkeln absolut konvergerande potensserie. 


') Med p ofvanom summationstecknet förstå vi, att summeringen omfattar alla 
termer utom den p:te. 


vw 


oc 
En serie af ändliga storheter = f(x), hvilken konvergerar för alla värden 
on 
af x inom ett visst område, är likformigt konvergent inom detta område, om 


det alltid är möjligt, efter att godtyckligt ha valt en positiv qvantitet, d, 
nr" V © 
huru liten som helst, att finna ett helt tal », sådant att I f,(2) < 0), för 


hvilket heltalsvärde som helst af r’ och för hvaje värde på x, som är be- 
läget inom det gifna området. (Jemför författarens »En metod att komma i 
analytisk besittning af de elliptiska funktionerna», noten till pag. 75 och 76). 
”) Hvar och en af de faktorer, hvarmed termerna i (4) måste multipliceras för 
att denna serie skall öfvergå i (3) är nemligen, om x är beläget inom ett 
dyligt område, en ändlig qvantitet. 
Om Ale), Al) Fl), - - - » fule) - . » . äro funktioner af z, hvilka ölver- 
allt inom ett visst område äro funktioner af hel karakter, och om dessutom 


4 


0) 
serien 2 f(x) för hvarje område, hvilket är beläget inom det först angifna, 
on 


är en likformigt konvergerande serie, så har denna serie inom det först an- 
gifna området karakteren af en hel funktion. 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:06. 7 


Summan (2) skulle således i närheten af en oändlighetspunkt, 
ap, kunna skrifvas under den erforderliga formen. Vi vilja dock 
tänka oss, att konstanterna, c, så när som på den inskränkning, 
hvilken följer af den mot desamma svarande funktionens ratio- 
nella karakter, äro fullkomligt godtyckliga, och det kan då endast 


undantagsvis inträffa, att (4) är en absolut konvergerande serie. 


Det kan dock vara möjligt, att man skulle kunna bilda så- 


dana funktioner af x, g(«), att 


gvilL) gv2(z) ANNE Ipip(®) 


(© — ap) (2 — ap)? (2 — a,)}r 


för en ändlig omgifning af a, kan uttryckas såsom summan af (1) 
och en efter hela och positiva potenser af (x'— ap) fortskridande 


absolut konvergerande potensserie, samt att på samma gång 


S,|91(%) SF Il) Ar ar Ir,(&)} RER a en (3) 


är en beständigt konvergerande potensserie. Finnas dylika funk- 
tioner, så är också uppenbarligen, pa grund af samma bevisning 


som nyss blifvit begagnad, summan 


> I), — grav) BARON (6) 


rg — a) — (ea, BR en 


det allmänna analytiska uttrycket för den sökta funktionen. 


Om vi något förenkla vart problem och antaga, att för 


hvarje värde pa r 


sa är det lätt att framställa funktioner g(x) af de erforderliga 
egenskaperna. Summan (5) öfvergår genom detta antagande uti 


den enklare summan 


Vi antaga ytterligare att nollpunkten icke är en oändlighetspunkt. 
Vi behöfva endast sätta 


x \v, ) 
TAB) = Ey (=) RR EN are ER ed (9), 
hvarvid 
Va v9; Vz oo aan 0,0 :0 0.0.0 


8 MITTAG-LEFFLER, ANALYTISK FRAMSTÄLLNING AF FUNKTIONER: 


må betyda ändliga hela tal, hvilka vi tillsvidare lemna obestämda. 
I närheten af en oändlighetspunkt a, sönderdela vi nu (9) uti 
summan af 


safes | y2Zabe 
Eaton a) 
samt 
x \v, 1 
al —— nn RD LET ERSTER (11). 
NN) (= + i) 
Den första delen (10) är uppenbarligen lika med summan af 
wirt 
(G= CD) 


och en efter hela och positiva potenser af (x — ap) fortskridande 
potenssumma, hvilken innehåller endast ett ändligt antal termer. 
Den sednare delen, (11), kan förvandlas i en efter hela och po- 
sitiva potenser af (= --.a,) fortskridande potensserie, hvilken 
absolut konvergerar inom en cirkel, som har a, till medelpunkt 


och deu minsta af modulerna a,— a, till radie, om blott serien 
z \v, 
en... 


uppfyller vilkoret att vara en beständigt konvergerande 
serie. Detta kan alltid åstadkommas genom att på passande 
sätt bestämma talen ». 

Låt oss nemligen fixera ett värde #, huru stort som helst. 
Antag att a, är den första oändlighetspunkt, hvars modul är 


större än «. Serien (12) kan da skrifvas som summan af 


Sof). aa (118) 
och 

Ze (EV ee ee 

mtl 2 


Summan (13) innehäller endast ett ändligt antal termer, och 
serien (12) konvergerar derföre sa snart detta blott är fallet 
med serien (14). Låt det nu finnas r' oändlighetspunkter 

ee a a osv oroa pe 
hvilka alla ha samma modul, och kalla denna gemensamma 
modul a, Sätt vidare "—=n, Lät så cs vara den största af 


modulerna till de konstanter, hvilka tillhöra de oändlighets- 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1876, N:06. 9 


punkter, som ha a, till modul. Låt också », vara den minsta 
af de exponenter, hvilka svara mot de oändligtetspunkter, som 
ha a, till modul. Den emot (14) svarande modulserien är dä 
alltid konvergent, om detta är fallet med serien 


Inc ln SRS SE HER EERUR: by) 


S 
m+1 ds 


Vi vilja visa att det är möjligt att oberoende af x och m be- 
stämma talen »;, så att serien (15) alltid är konvergent. Lat 
oss nemligen fastställa en godtycklig absolut qvantitet 4 och 


sedan för hvarje a; utse ett tal »',, hvilket är så stort att 


Härefter sätta vi 
EN ER TE (17). 
Serien (15) kan då skrifvas 
ee [as 
Ze [=] =! N eo): 
mi A; | 


& 
Tillfölje af (16) är (18) uppenbarligen mindre än 


s—l 


ll u ne were ge (19), 


m+1 (043-91 1 


hvilken summa ater är mindre än summan 


os zul (20) 
> a a ah 2 
mtl \ A 
eller som denna summa ocksa kan skrifvas 
=— \m+l 
© 1 
Gill 5 NENNE 0) (21). 
On L 


Serien (12) är således, om talen », bestämmas sa att de upp- 
fylla vilkoren (16) och (17) en beständigt konvergerande serie. 
Det är ej derföre sagdt att denna bestämning (16), (17) är den, 
hvilken lemnar de beqvämaste och bästa slutformlerna. Måhända 
kunna talen », alltefter den serskilta beskaffenheten af oändlig- 


hetspunkterna, a, härför väljas på annat och bättre sätt. Men 


10 MITTAG-LEFFLER, ANALYTISK FRAMSTÄLLNING AF FUNKTIONER. 


vi ha nu uppvisat, och detta var hufvudsaken, att det alltid är 
möjligt att bestämma talen » pa sådant sätt, att (12) blir en 
beständigt konvergerande serie. 

Har nu detta åstadkommits, så följer äfven att serien (8), 
(9) inom hvarje cirkel, hvilken har en oändlighetspunkt, a,, till 
medelpunkt och den minsta af modulerna äp = Ag till radie, kan 
förvandlas uti summan af 


Cp 


(ea— 63) 


och en efter hela och positiva potenser af (x — a,) fortskri- 
dande inom den ifrågavarande cirkeln absolut konvergerande potens- 
serie. Utan vidare följer äfven på samma sätt, att serien (8), (9) 
inom hvarje cirkel, hvilken har en punkt, a, som icke är en oänd- 
lighetspunkt, till medelpunkt och den minsta af modulerna a — a, 
till radie, kan förvandlas uti en efter hela och positiva potenser 
af (e— ca) fortskridande inom den sistnämda cirkeln absolut 
konvergerande potensserie. Uti serien (8), (9) ha vi således er- 
hållit en allmän analytisk framställning af den genom sina oänd- 
lighetspunkter och desammas konstanter definierade funktionen. 
Konstanterne voro dock härvid underkastade vilkoret (7) och noll- 
punkten fick icke vara en oändlighetspunkt. Vårt problem er- 
bjuder dock ej längre några svårigheter äfven om vi låta vilkoret 
(7) falla. Vi öfverga derföre nu till det allmänna problemet, 
men bibehålla dock tillsvidare antagandet att nollpunkten icke 
är en oändlighetspunkt. 

Vi kunna nu ej längre bestämma funktionerna g(=) genom for- 
meln (9), ty vi skulle då ej mer erhålla de rätta koefficienterna 
till de negativa potenserna af (x — ap). Modifierar man dock 


(9), så att man sätter 
Ir(&) = kr, (=) NR OR PBEBERN 0) 


så är det lätt att så bestämma konstanterna k och talen », att 
likheten (22) kommer att göra samma tjenst som förut likheten 
(9). Summan (6) förvandlas medelst (22) uti summan 


ÖFVERSIGT AF K.VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:06. li 


er = (2) kare (2) + + ae O3). 


(2 — a,)\a, (x — ar)? | a, (2 — a,)+r \ a, 


För att kunna studera summan (23) i närheten af en oänd- 


lighetspunkt, a,, dela vi densamma i summan af 


ERROR tel 1 fuska sl 4 a 


(© a») I Ap (@ — ap) dp | (24) 
Koi _ x Zahl 
Ti (a — a)? 1 = 4» f | 
och 
OR Lis 1 re 1 
r kr (&) 2 —a 3 kra = HTW | 
; (,— a, = ST i) 7 (a ar | 41) | 
Pp T p r 
25 . 
GR \v,;, 1 ( ( ) 
4 kran | ) || 
" (a, — a,)Ar (= + 1) | 
Ap— Ar ) 


Det är nu lätt att se, huruledes man kan uppställa sadana 
lineera relationer mellan konstanterna & och konstanterna ce, 
att (24) kan uttryckas som summan af 


Cp1 Co? c ip 
tot +” 


(= — ap) (€ — ap)? (x — ay)?r 


och en efter hela och positiva potenser af (x — «a,) fortskridande 
potensserie med ett ändligt antal termer. Man har nemligen 


endast att sätta. 


kr. = Crj, ] 
Dr, lör 
kran 1 + en Co» —-1 | 
Ved == 1 Ze m 1 r,., r ( Vi. 7 1) 
lön = 9 ste 1 ; ni: Ar 2 5 gå = Od N | 
Sg Ar (26). 
I) kn Dada), ala DATA Bas 
k BE r2 r3 ra N r3 rå rå D A r 
NE ei, Pale NAR 3 a 


ar Apor dv == Cl 
Låt oss härefter tänka oss att de värden pa &k, hvilka erhållas 
ur formlerna (26), blifvit införda i summan (25). Denna är då 
en absolut konvergerande potensserie inom en cirkel, som har a, 
till medelpunkt och den minsta af modulerna a, — a», till radie, 


om det blott är möjligt att bestämma talen » så att serien 


12 MITTAG-LEFFLER, ANALYTISK FRAMSTÄLLNING AF FUNKTIONER. 


= kyı (=)” + hrs (=)” + + kun. SV +, em) 
blir en beständigt konvergerande potensserie. Utaf formlerna 
(26) framgar omedelbart, att konstanterna k för hvarje oänd- 
lighetspunkt, hvilken är belägen inom ett ändligt område, äro 
ändliga till storlek och antal. Vi låta nu k, vara den största 
af konstanterna & och »5 den minsta af talen » samt införa 
beteckningen 


' 


fd =E 


Omedelbart inses då, att serien (27) är en beständigt konver- 


gerande potensserie, om detta blott är fallet med serien 


Denna serie är ater af alldeles samma natur som serien (12) 
och om denna sista ha vi bevisat att talen » kunna bestämmas 
så, att serien blir beständigt konvergent. 

Det är således alltid möjligt att bestämma talen » pa så- 
dant sätt, att serien (27), (26) blir en beständigt konvergerande 
potensserie. Ha dessa tal blifvit så bestämda, så följer äfven, 
att serien (23), (26) inom hvarje cirkel, hvilken har en oänd- 
lighetspunkt, a,, till medelpunkt och den minsta af modulerna 
a, — a, till radie, kan förvandlas uti summan af 


Cp1 Cy2 


2, ++ 


(z — ar) (2 — ap)” 


Cphp 


(2 — a,)3r 

samt en efter hela och positiva potenser af (« — a,) fortskri- 
dande inom den "ifrågavarande cirkeln absolut konvergerande 
potensserie. Utan vidare, följer på samma sätt, att serien (23), 
(26) inom hvarje cirkel, hvilken har en punkt, a, som icke är 
en oändlighetspunkt, till medelpunkt, och den minsta af modu- 
lerna a— ar, till radie, kan förvandlas uti en efter hela och 
positiva potenser af (x — a) fortskridande inom den sistnämda 
cirkeln absolut konvergerande potensserie. Uti serien (23), (26) 
ha- vi således erhållit en allmän analytisk framställning af en 
funktion, hvars oändlighetspunkter med tillhöriga konstanter äro 


gifna, och vid hvilken konstanterna ej längre äro bundna af 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:06. 13 


vilkoret (7). En inskränkning förefinnes dock ännu. Nollpunkten 
fick icke vara en oändlighetspunkt. Det är dock lätt att inse, att, 
om detta skulle vara fallet, hehöfver man endast tillfoga summan 
(23) en term 

mer + M..2....2..(29) 


z z 10 
för att erhalla den fullständiga analytiska framställningen af 
funktionen i fraga. 

Vi ha således fullständigt löst det problem vi förelagt oss, 
och om vi återkalla i minnet den vid början af var undersökning 
bevisade satsen, att en funktion af rationel karakter är fullstän- 
digt bestämd genom sina oändlighetspunkter och dessas kon- 
stanter, sa när som pa en additiv beständigt konvergerande 
potensserie, sa kunna vi sammanfatta det resultat, hvartill vi 
kommit, uti följande sats. 

Om man bildar en serie af storheter 

FE Et, 


och tillordnar hvar och en af dessa storheter en serie utaf nya 


storheter 
CC] Cia C13 a OD oe 6 ba 
CH C32 C33 ae En On Ca) > 
C31 C32 C33 elva: eo ol felt.» JIIKKNBETo a7 im C33 3 
Fal C, p2 Cp3 BIO EEE NE O5 CH 2 


pe En Eee ol NaN e retten: Zur, ja 


och om dessa storheter a och c endast äro underkastade de båda 
vilkoren på pag. 4, så finnes det alltid en mot desamma sva- 
rande funktion af rationel karakter, och denna funktion 


kan analytiskt framställas genom formeln 


= är = 2 = PER Caro 


| 
lee] tele ke Tr 269 


+4 lei) + Pe) 


(2 — a,)#r 


14 MITTAG-LEFFLER, ANALYTISK FRAMSTÄLLNING AF FUNKTIONER. 


Konstanterna k äro härvid gifna genom de lineera eqvationerna 
(26). Talen v måste, hvilket alltid är möjligt, vara så valda, 


att serien 


SA (=) 2 (=) ne (=) Flen =) . (31) 


| - ar 
är en beständigt konvergerande potensserie, men äro i 
öfrigt fullkomligt godtyckliga. Med P(x) förstås en godtycklig 
beständigt konvergerande potensserie. (Jvantiteterna a 
och ce tänkas ordnade så som på sidan 5 uppgifves. 

Om vi specialisera vårt problem sa att vi sätta 


Heli -eoo dp loss 0 ll 
- och 


Ön Ör Om =E On or = 


så blir den analytiska framställningen af vår funktion helt enkelt 


en (#)”} + Pa) N (32), 


7 1 (ea — GE När 
hvarest talen », ehuru i öfrigt godtyckliga, måste vara så valda, 


att serien 


är en beständigt konvergerande potensserie. Formeln (32) kan 


också skrifvas 


ENS an (EE (+ +(2)" + Pie) (34). 


le = Up Ar É 


Serien (34) kan nu betraktas som den logaritmiska derivatan 
till produkten 


TH EEE ee -(2)” 
ja m, a Ne nz FANER h; (53) 


och det är lätt att visa att (35) är en funktion af hel karakter, 
hvilken försvinner alltid och endast da z=a, eller 2=0. Man 
kan ocksa visa, att tvänne fuktioner af hel karakter, hvilka ha 


samma nollpunkter med tillhöriga ordningstal endast kunna skilja 


sig fran hvarandra genom en faktor, hvilken är lika med talet 
e upphöjdt till en beständigt konvergerande potensserie. Uti 
(35) ha vi derföre det allmänna analytiska uttrycket för en 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:06. 15 


Funktion af hel karakter, hvars nollpunkter jemte tillhöriga ord- 
ningstal äro pa förhand angifna. Nollpunkterna kunna bestämmas 
fullkomligt godtyckligt, utom att, inom hvarje ändligt omrade, 
endast får finnas ett ändligt antal af desamma. Om ordnings- 
talet för en nollpunkt sätta högre än ett måste den mot denna 
punkt svarande faktorn uti (35) upprepas lika manga ganger, 
som ordningstalet angifver. Formeln (35) förutsätter att = — 0 
är en nollpunkt till funktionen af ordningen ett. År ordnings- 
talet i stället m, behöfva vi endast ersätta x med x”. 

En funktion af rationel karakter, hvars noll- och oändlighets- 
punkter jemte tillhöriga ordningstal äro gifna, är också häri- 
genom fullständigt bestämd, så när som pa en faktor, hvilken - 
består af talet e upphöjdt till en godtycklig beständigt konver- 
gerande potensserie. Man kan derföre ställa sig det allmänna 
och vigtiga problemet, att finna en allmän analytisk framställning 
af en funktion af rationel karakter, hvars noll- och oändlighets- 
punkter äro valda godtyckligt, så när som derpa, att inom hvarje 
ändligt område för den oberoende variabeln endast finnes ett 
ändligt antal af desamma. Det är lätt att visa på den stånd- 
punkt, hvarpa vi nu befinna oss, att det sökta analytiska ut- 
trycket är qvoten af tvänne uttryck af formen (35). 

Herr WEIERSTRASS har sedan flera ar tillbaka egnat sin 
uppmärksamhet åt uppgiften att finna den allmänna lösningen 
af detta problem. Efter att förut ha funnit lösningen för flera 
allmänna klasser af enskilta fall, erhöll han under vintern ar 
1875 problemets fullständiga lösning. Denna lösning, hvilken 
vi nyss sökt att i korthet antyda, meddelades sagda vinter af 
den store matematikern a hans enskilta föreläsningar vid Berlins 
universitet. Författaren till föreliggande arbete, hvilken hade 
den lyckan att vid denna tidpunkt tillhöra Herr WEIERSTRASS 
ahörarekrets, föranleddes af detta meddelande att ställa sig det 
med det Weierstrassiska analoga problem, hvilket uppstår, då 
man ersätter det bestämningselement för den sökta funktionen, 


som ligger i angifvandet af dess nollpunkter med det nya be- 


16 MITTAG-LEFFLER, ANALYTISK FRAMSTÄLLNING AF FUNKTIONER. 


stämningselement, angifvandet af oändlighetspunkternas kon- 
stanter, hvarmed det förra kan ersättas. Det visade sig da, ej 
endast att äfven detta nya problem kunde fullständigt lösas, 
utan dessutom att detsamma 1 grunden var allmännare än det 
Weierstrassiska samt, såsom vi ha visat, omfattade detta som 
ett helt specielt fall. ; 


Vi vilja en annan gang redogöra för åtskilliga användningar 
af vårt problem på dels äldre dels nya uppgifter. Bland de 
intressantaste följder, hvilka derur kunna härledas, är en ny och 
direkt samt synnerligen elementär teori för de dubbelperiodiska 
funktionerna. 


17 


Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1876. N:o 6. 
Stockholm. 


En metod att i teorien för de elliptiska funktionerna 
härleda de oändliga dubbelprodukterna utur multi- 


plikationsformlerna. 
Af G. MitTTAG-LEFFLER. 


[Meddeladt den 7 Juni 1876.] 


Uti var afhandling »en metod att komma i analytisk besitt- 
ning af de elliptiska funktionerna» !) har blifvit visadt, huruledes 
den historiskt första af de metoder, hvarigenom de elliptiska 
funktionerna kunna erhalıas, eller den metod, hvilken blifvit 
gifven af ABEL uti »Recherches sur les functions elliptiques» ?) 
ocksa är en verklig matematisk metod, hvilken med fullkomlig 
stränghet förer till målet. Denna Abelska metod har framför 
alla andra det företräde, att densamma icke förutsätter någon 
sats ur den allmänna funktionsteorien och derföre äfven är den 
mest elementära af alla de matematiska utvecklingar, hvilka 
föra till en verklig analytisk besittning af de elliptiska funk- 
tionerna. Mot ABELS egen framställning kunna dock vissa 
väsentliga anmärkningar göras. Den vigtigaste af dessa är, 
att öfvergången från multiplikationsformlerna till de oändliga 
dubbelserierna och dubbelprodukterna icke är tillräckligt begrun- 
dad, utan verkställes medelst en bevisföring, ät hvilken det 
neppeligen torde vara möjligt att gifva erforderlig matematisk 
skärpa. Denna omständighet har blifvit anmärkt af Herr BROCH 
i hans afhandling »Om de elliptiske Funktioners Rekkeudvik- 
ling» 3), och i detta arbete äfvensom i det lärda och innehalls- 

1) Helsingfors. I. C. Frenckell & Son, 1876. 
2) Oeuvres completes. Tome premier, page 141—252. 


3) Stockholm, 1864. P. A. Norstedt & Söner. 
Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 33. N:o 6. 2 


18 M.-LEFFLER, PRODUKTUTVECKL. AF DE ELLIPTISKA FUNKTIONERNA. 


rika verket »Trait6 El&mentaire des Functions Elliptiques» !), 
har författaren utvecklat en ny och fran ABELS egen väsendt- 
ligen skiljaktig härledning af den ofvan berörda gränsöfvergängen. 

Vi ha senare uti var ofvan citerade afhandling »En metod 
etc.» utur en af multiplikationsformlerna för den Weierstrassi- 
ska funktionen p(w) härledt den oändliga dubbelserie, genom 
hvilken denna funktion kan allmänt uttryckas ?). Var härledning 
framgar omedelbart ur den föregaende Abelska teorien, och vi 
ha ej för densamma behöft taga till hjelp nagon tanke pa sidan 
om det tankeomräde, inom hvilket de förut bevisade satserna 
befinna sig. Vi ha äfvenledes antydt ?), huru man lika enkelt 
och omedelbart kan härleda de oändliga dubbelprodukter, hvar- 
igenom differenserna p(u) — ej, plu) — ex, plu) — es kunna ut- 
tryckas. Vår uppgift i det följande skall blifva att utveckla, 
huru man härför har att gå till väga. 


Man har ?) i 


p(u) — eu = 3 
a (2 ()) 


och följaktligen är, om n antages vara ett udda tal >), 


Gulx) TE (pa) =; eu) Gol) FER 


na—1 n—1 
+ +7 


A I. ! ( sma + m) 
ee 


er Ott 2mo + 2m, ©, 
El) = 2 —p = ; 
m m 


n—1 n—1 


2 2 


1) Christiania. Librairie de P. T. MALLING, 1876. 

2) & 3 uti »En metod ete.». 

?) Pag. 80 uti »En metod etc.». 

1) Vi begagna samma beteckningar som i vårt förut citerade arbete »En metod 
ete.». Under bokstafven «, hvilken vi här blott ögonblickligen begagna, 
tänka vi oss ett af tre heltalsvärdena ett, två eller tre. De tre qvantiteterna 
9, ©, och w, betyda dä, för ögonblicket i ordning w, ® + ®, och w.. 

Vi fasthälla detta antagande i hela den följande undersökningen. 


& 
Da 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:06. 19 


n—\ n—1 
RT 


G,(&) == (VU II || la — m före tenn) 
m m 


n—1 n—i 
= - — 


2 


och SDI bekommer man de trenne formlerna 


nl n—1 


2 De (2m —1)w Cox LG 2mw, 2 i 
en u en le] | 
mV 12 Lv —ı 5 
n | | vo (e) 


en 


n—1 n—l n—l n—1 
SETT (2m—-1)®+2mo,\\®? —- — (2m - 1) w —2m,o,\\?’ 
li («== ) Ri Fe ) 
n i n AN 
2 + Im, m, XX? 2 re wo r 2 
1 r 1 u (»- 2 a) 1 “ 1 få (2-2 fen) 
IR ; 
= m (@ ze ev) . A, . As . älg OD ÅA, 
Es Be) | 
pu) eg = 6,(&) Er 
n—l n—1 
Dh Or 2 327 ee 2 
i (2—2 (or ED) (2—> (0 + re) 
m (0-2) || 2Imo\\? I 2m,w, NV? ; 
ST oe u 
1 a) 1 n 
n—1 2—1 n—1 n—1 (3) 
— 2m -1)o+(2m, -Da,\\? —- — (2m = LT) — 2m der)? 
Pe ee) 77 En re 
Imao+2mo,\\ ; 2mw— 2m, @,\\? 
Mm ma (2 p | 1 )) m my (2—2 (EE) 
1 1 n 1 1 I fö 
(GER B:BL.BLD, 
Gs3(x) 
p(u) e3 G,(«) IM 


ei 2mo\\? 2 (2m, = 1) 0, 
1 2 fö ADA Sr SR Bl) 5 
2 (z DE 65) ( = 2) ; ( a 0, 
m JD my ER — fD 
1 n 1 n 


n—1 n-1 2 


( Ba (2m, Do, (een - 2) 
z—p 


I 
| (= w + 22407)” EA 2mw— —_ a] 
m Aa z—Dp )) m m a 
n 1 1 


1 7 V 5) 
= @ a) 302.02. 24 


- 


& 
i 
- 


20 M.-LEFFLER, PRODUKTUTVECKL.AF DE ELLIPTISKA FUNKTIONERNA. 


De tolf produkterna A, B, C äro alla bildade af faktorer 
utaf formen 


Härvid förstås under 24 


20 = 2mw + 27,07, 

n—1 
2 
samtidigt äro noll. Qvantiteten W är i de åtta produkterna 
A, Ag, Ay B3, Bi, &, Cz> CA en af n, m och m, oberoende 


konstant. I de tre produkterna A,, A,, A, är nemligen W lika 


da m och m, äro hela tal mellan noll och ‚ hvilka icke 


med w, uti produkten D, är W lika med w + w,, i produkten 
B, lika med cw— w,, i produkterna C, och C, lika med w, samt 
i produkten C, lika med — w,. I de fyra aterstaende produk- 
terna Å,, £B,, Ds, C) är W en qvantitet, hvars modul är mindre 
än n:te multipeln af en ändlig och af n, m och m, oberoende 
positiv konstant. I produkten A, är nemligen W lika med — ncw, 
i produkten D, lika med ® —no,, i produkten D, lika med 
9, — now och 1 produkten C, lika med — no. 
Man har nu). 


u 1 (20 — W)? 
— 
u (20 —W) u? I n* 
Ri u? 1 (20)? 
ER | a RE Ne 
(20)? ae er 
= Mo 0 


Hvarje faktor i de tolf produkterna A, B, C faller således sön- 
der i två faktorer a och b. Vi vilja först något närmare stu- 
dera faktorn b. 


') Pag. 73, formel 15 uti »En metod etc.». 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:06. 21 


Man kan skrifva 5 


eh TE, 
ON nå al (25 7 


Fr Jo 4 
a I 2W . 20 I” wW? 
a (20)? TE 
== Jo nt m Io nt 


=1 + by + bj, + bo. 
Nu är 


0 (+ bi + Bo). 
Vidare har man: Differensen g— 9, är en med växande n för- 
svinnande qvantitet. Modulen till 26 är alltid mindre än n 
ganger en af n, m och m, oberoende konstant. 
I de due produkterna A), A,, Aho Ba, Bis 2,02, CA EI 
W en af n, m och m, oberoende konstant och i dessa åtta pro- 
dukter är saledes 


hvarest 5, är en ändlig och positiv qvantitet, hvilken genom att 
öka n kan göras huru liten som helst, och £, och £, äro änd- 
liga och positiva qvantiteter. 1 hvar och en af de sex produk- 
oterna A,, A, Bas, By, (5, C, förekomma }(n — 1)? faktorer 
och i hvar och en af de tvänne produkterna A, och (, före- 
komma (n — 1) faktorer. Följaktligen är modulen till hvar och 
en af dessa åtta produkter större än 


RT 


n n 
och mindre än 


fe 


n n 
och kan alltsa genom att öka n bringas huru nära ett som helst. 
I de fyra återstående produkterna A,, B,, B, och C, är 
W mindre än n gånger en ändlig af n, m och m, oberoende kon- 
stant, och således är 


22 M.-LEFFLER, PRODUKTUTYECKL. AF DE ELLIPTISKA FUNKTIONERNA. 
by Sc AED 
ba < 3. 

n 


Hvar och en af dessa fyra produkter innehåller (n —1) faktorer 


och således är densammas modul större än 


1 ,' ' ' 
deln vn Ta) 
och mindre än 


de a DD): 


och kan således genom att öka » bringas huru nära ett som 
helst. 

Modulen till hvar och en af de tolf olika produkter, hvars 
faktorer vi kallat 5 kan således genom att öka n bringas huru 
nära ett som helst. 

I de fyra produkterna A,, £,, £, och C, kan man vidare 
genom att öka n bringa modulen till produkten af täljarne utaf 


de faktorer, hvilka vi kallat a, 


2—1 


2 


N 


huru nära ett som helst. Denna modul är nemligen större än 


1-5) 


(1 va 


ne! 


och mindre än 


hvarvid D, betyder en ändlig och positiv af n, m och m, obe- 
roende qvantitet. 


Vi veta nu dessutom, att 


och att således 


2 
är lika med produkten af 25 med en faktor, hvars modul genom 
U 


att öka n kan bringas huru nära ett som helst. 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:06. 23 


Som slutresultatet af den föregaende undersökningen, fram- 


gar således, att modulen till hvar och en af qvoterna utaf 


p(u) — e och 


2 


I are: Sr Å 
12 —- u> 
Ilm (u) = Im. (1 eo 


a na | 
REN 1 ur (1 u? | 
I I ( ((2m—1) w + 2m, wi)? ((2m —1) w — 2m, wi)” 
m mı | 
1 1 


1 u? 1 u? 
( (2mw + 2m, =! | (2m — 2m, wi)? 


p(u) — e, och 


gel = 


oe 
m (1— ON a)? or) I 7 a: (1 | 
= =, u? ur R 
N [= en an! 1 en 
m mı 


1 u? | (1 u? ) 
SR ( (2m w + 2m, wi)? = (2mw — 2m, wi)? 


u 


NaN, 5 
1 ; Me nn na] N 


2 2 


BIST 2 1 ur a u? ) 

// I ( — (2mw + (2m, TEN ( (2mw — ee =O 
u? iSd 

ln teaser ann ner u 


(2m + 2m, @,)? (2mw — 2m, © 


kan genom att tillräckligt öka n bringas huru nära ett som 
helst. 


Således är äfven 


24 M.-LEFFLER, PRODUKTUTVECKL. AF DE ELLIPTISKA FUNKTIONERNA. 


p(u) —a = 
// AR En) ; [I ml1= (2m, m) 


ACOR | u? ur 2 
l. m  (@m-1)o + Im, © | (1- 7 (CR =O 2m, = 


u? \( ja u 
— (2mw + 2m; ®,)? (2m © — 2m, | 


plu)—e, — 


u: u? | 
es // (1 Få a) // (1 = —, 


Neo Kook u? u? : 
fe es 
| | | ern ll EST 
m mA 
1 


u: u? 
(1 (2mw + 2m, =) (1 (mw — — 


1 MI I - 
G // | (2m, — 1)0,)? i 
u? 111 a 
: l/ en) ji (1 Mr on) 
a u? \(1- m 2 
| | | (2m w + (2m,-—1) w,)?) (2m w — (2m, - 10, 
m my 


(1 2 u? iR u? 
1 1 (2 o + 2m, 07)” ( (2mw — 2m, _ 


Sätter man nu 


een 
gu) = ET 

2 re 
i (u) — plu) — e, 


> re 
oe p(u) — > 


sa erhåller man omedelbart de Abelska produktformlerna i »Re- 
cherches sur les fonctions elliptiques» pag. 212 uti »Oeuvres 
completes». 


25 


Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1876. N:o 6. 
Stockholm. 


Desmidiew et Oedogoniee ab OÖ. Nordstedt in Italia 


et Tyrolia collect@, quas determinaverunt 
OÖ. NORDSTEDT et V. WITTROCK. 


Cum tabulis XII et XIII. 


[Communie. d. 7 Junii 1876.) 


Desmidiexe et Oedogonie&, infra enumerat® in itinere meo 
per Italiam et Tyroliam facto mensibus Maio, Junio, Julio anni 
1874 collecte sunt. Tum vero loca pervestigavi imprimis hec: 
in Italia: Villa Pallavieini ad Genova, Monte Ferrato ad Prato, 
Monte Fiesole ad Firenze, Pisa, Roma (in aquario i Palazzo 
Borghese et in aquario summi templi S:ti Petri), Napoli, La 
Cava, nonnulla loca inter Vietri et Amalfi, Capri, Bologna, Ve- 
nezia, Olevano (stationem vie ferrat&, que est inter Alessandria 
et Milano), Stresa, Baveno et Laveno ad Lago Maggiore, insulas 
Isola Madre et Isola Bella, Valle Intrasca ad Intra; in Tyrolia 
meridionali: Madonna di Campiglio (1550 metr. s. mar.), inter 
Campiglio et Pinzolo, Valle di Nambroni et Valle di Genova 


prope Pinzolo, Bagno di Comano. 
OÖ. NORDSTEDT. 


I. Desmidiexe (kürz.) DE Bar. 
Auctore O. NORDSTEDT. 


Gen. I. Penium (BREB.) DE Bar. 


1. P. conspersum WITTR. (Gottl. o. Ölands sötvattens-alger 
in Bih. till K. Sv. Vet.-Ak. Handl. Bd. 1, N:o 1, pag. 66). 
In Italia: ad Cossogno in Val Intrasca. 


26 NORDSTEDT ET WITTROCK, DESMIDIEZ ET OEDOGONIER. 


Som det enda anträffade exemplaret var skadadt i den 
ena ändan, kan jag ej angifva, om det verkligen, såsom det 
tycktes, var kortare än hvad WITTROCK |. c. anger; membranen 


var ofärgad. 


2. P. phymatosporum nov. spec. Tab. XII. fig. 1. P. parvum, 
eirciter 24-plo longius quam latius, subceylindricum, medio 
non |. parva excavatione vix distinete constrictum, e medio 
in apices rotundato-truncatos sensim sensimque sed levissime 
attenuatum. Membrana subtilissime longitudinaliter striata 
(ut in P. pelymorpho LunD.). Nuclei amylacei singuli. 
Zygospora rectangularis |. subquadrata, angulis obtusis fere 
semper porrectis, apicibus et lateribus concavis, medio in 
utroque latere tumore rotundato, in- centro tuberculis 4!) 
(i. e. ad basem angulorum singulorum tuberculo), a latere 
et a vertice conspect& fere sexangularis, lateribus excavatis, 
angulis rotundato-obtusis (apieibus paullo magis productis 
quam angul. lateral.), membrana crassa, semicellulis residuis. 

Long. 28—32 (26-—42) u; lat. 14—17 (11—18) i... Long. 
Zygospor. 36-—42 u; lat. 40—36 u. 


In Italia: in rupibus inter Stresa et Baveno. 


Genom sina knöliga sporer, som stundom äro oregelbundet 
utvecklade, skiljer sig denna art fran alla öfriga artet i slägtet, 
hos hvilka man iakttagit sporer. Den kommer närmast P. poly- 
morphum LUNDELL (De Desmid., que in Suec. invente sunt, 
obs. erit. in Nov. Act. Reg. Soc. Sc. Upsal. ser. III, vol. VIII, pag. 
86, tab. V, fig. 10), men afsmalnar icke så mycket mot de något 
trubbigare ändarne, samt är ofta knappt mer än hälften så stor. 
Strimmorna på cellmembranen äro hos bada arterna fint punk- 
terade, men hos den nya arten synas de mig finare. Möjligen 
innefattas den i P. polymorphum PERTY (Zur Kenntn. kleinst. 
Lebensform. pag. 207, tab. XVI, fig. 15 et 16), som tydligen 
är sammansatt af flere arter. En form af Penium (eller Cylin- 
drocystis?), som talrikt förekom bland P. phymatosporum och 


') Unde nomen specificum (qvur = tuberculum). 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:06, 27 


hade samma form, men var dubbelt sa stor, liknar flertalet af 


de medelstora formerna pa PERTYS fig. 15 och är kanske en 
egen art (long. 52—60 u; lat. 22—25 u). 


Vid Rio val grande i Val Intrasca förekommo sterila exem- 


plar, som sannolikt höra till P. phymatosporum, tillsammans 


med P. polymorphum LUND. 


1. 


1. 


1. 


/ 


Gen. II. OClosterium NITZSCH. 


C. Pritchardianum ARCH. (Quart. Journ. Mier. Sc. Vol. IT, 
m. s.. pag. 250, t. 12, f. 25—27). 
In Italia: in Valle di Molini ad Amalfi; in Lago d’Ag- 


nano prope Napoli; ad Laveno. 


Gen. Il. Hyalotheca EHRENEB. 
H. dissiliens (SMITH) BREB. # bidentula NoRDST. (Syal. 
Norg. Desmid. in Act. Univ. Lundens. t. IX (1873), pag. 
48, f. 22. 
Long. 15—18 u; lat. 30—33 u. 
In Italia: ad Cossogno et Trobaso in Val Intrasca. 
In Tyrolia: ad Campiglio et in Monte Spinale; inter 


Campiglio et Pinzolo. 


y tridentula NORDST. 1. c. fig. 23. 


Long. 12--15 u; lat. 34 u. 
In Italia: ad Cossogno in Val Intrasca. 


In Tyrolia: inter Campiglio et Pinzolo. 


Gen. IV. Cosmarium CoRDA; RALFS. 


Subgen. I. Cosmarium (sens. str.) LUND. I. e. p. 24. 
C. Botrytis (BORY) MENEGH. ß mesoleium!) nov. var. Tab. 
XII, fig. 2. 

Semicellule in medio granulis nullis, supra isthmum 
granulis parvis in series plus minus evidenter ordinatis, e 


basi ipsa vise medio utroque latere tumore minimo instruct&. 


1) Ex uEoos = medius et Aclog = leevis. 


28 NORDSTEDT ET WITTROCK, DESMIDIER ET OEDOGONIEA. 

A Cosm. specioso LUND. 8 simpliei NORDST. differt isthmo 

angustiore, nucleis amylaceis binis etc. 

Long. 60--68 u; lat. 48-—-54 u; crass. 28—30 u; lat. 
isthmi 2224 u. MY 
In Tyrolia: in rupibus ad Bad Comana. 

Ville man gifva sig in pa gissningens område, kunde man 
förmoda, att denna form vore en hybrid mellan C. Botrytis eller 
©. ochthodes och C. speciosum ß simplex, bland hvilka två se- 
nare arter den förekom. 


2. C. Sportella BREB. (List. Desmid. en Basse-Normand. pag. 
130 et 164, Tab. I. fie. 12). 

Forma semicellulis apice paullo productis sed non dila- 
tatis, in centro granulis sepe nullis, supra isthmum serie 
horizontali granulorum s®pe ornatis; a latere visis elliptico- 
ovatis apice rotundato; a vertice visis subrhomboideo- 
elliptieis. 

Long. 44—52 u; lat. 36—48 u; crass. 22—24 u; lat. 
isthmi 12—15 wu; lat. apieis cire. 15—20 u. 

In Italia: in Capri; ad Cittara inter Vietri et Amalfi; 
in Monte Ferrato ad Prato; inter Stresa et Baveno; ad 
Cossogno in Val Intrasca. 

In Tyrolia: ad Campieglio. 

Den form, som förekom pa de 3 först anförda ställena var 
nagot afvikande, i det taggarne ofta voro mindre spetsiga och 
mera knöllika. 


3. C. ochthodes NORDST. (Desm. Arct. in Öfvers. K. Sv. Vet. 
Ak. Förhandl. 1875, N:o 6, pag. 17, tab. VI, fig. 3). 
Long. 87—98 u; lat. 64—72 u; isthm. 20—24 u. 
In Italia: ad Cossogno et Bugallo in Val Intrasca. 


In Tyrolia: ad Campiglio et Bad Comana. 


4. €. Portianum ARCH. (Mier. Journ. VIII, pag. 235, t. 11, 
lies CS Oh 
Long. 30—34 u; lat. 20—24 u; crass. 18—19 u; lat. 
isthm. 13—14 u. 


ÖFVERSIGT AF K. VEDENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:06. 29 


In Tyrolia: inter Campiglio et Pinzolo; ad Bad Comana. 
Denna tyrolska form öfverensstämmer i storlek och knölar- 
nes anordning med den af mig i Desm. Arct. pag. 18 omnämda 


formen. 


‚5. €. sphalerostichum nov. spec. Tab. XII, fig. 3. 

©. parvum, paullo longius quam latius, profunde con- 
strietum sinu angusto lineari; semicellule subreniformi- 
trapezic®, basi recta, angulis inferioribus subrectis, medio 
dorso late truncate et nude, granulate granulis in medio 
semicellularum sape in series (2—3) verticales regulariter 
ordinatis, ceteris spe inconstanter 1) dispositis; a vertice 
vise elliptice, margine subtiliter grannulat® (granulis 1—3 
medio utrinque s&pe paullo majoribus |. magis visibilibus); 
a latere conspecte circulares granulat®. Latitudo isthmi 
fere triens, lat. apicis cireiter dimidium diametri transversalis 
corporis. Crassitudo dus partes longitudinis cellul®. Nuclei 
amylacei..? Zygospore globos& I. subglobos& picex, glabr. 

Cosmario orthosticho LUND. I. c. pag. 24, tab. II, fig. 
9 et 10, et ©. Pseudomargaritifero REINSCH Contribut. ad 
Alg. et Fung. p. 84, tab. XVI fig. 12, proximum differt 
inprimis apieibus cellule truncatis, angulis inferioribus semi- 
cellularum subrectis non rotundatis, tantum nonnullis gra- 
nulis regulariter dispositis. Zygospor® C. orthostichi ignote 
sunt. A C. punctulato facile differt zygosporis, que in €. 
punct. teste LUND, |. c. pag. 30 verrucis apice 3—4-fidis 
obsess® sunt. 

Long. 15,5—20 u; lat. 13—14,5 u; crass. 10—12 u; 
isthmi 5-—6 u. Diam. zygospore 18—20 u. 


In Italia: in rupibus humidis inter Stresa et Baveno. 


6. C. leve RAB. (Flor. Europ. Alg. III, pag. 161). 
Long. 20—26 u; lat. 14—17 u; crass. 11—12 u; lat. 
isthmi 6 u. 


!) Unde nomen specifieum (oypakeoos —titubans; oy«@Aeo@s — inconstanter; 
OTiyos = series). 


30 _NORDSTEDT ET WITTROCK, DESMIDIE® ET OEDOGONIEA. 


In Italia: in aquario summi templi Sancti Petri in Roma. 


Dr L. RABENHORST har granskat och godkänt bestämningen 
af de tagna exemplaren; men som ingen figur finnes publicerad 


öfver denna art, har jag afbildat den pa tab. XII, fig. 4. 


7. ©. cymatopleurum NORDST. (Desm. Spetsb. pag. 28, t. VI, 
fig. 4) 8 tyrolicum nov. var. Tab. XII, fig. 5. 

Forma paullo major lateribus semicellularum superne 
non rectis sed convexis, angulis inferioribus subobtusis minus 
rotundatis quam in «. Semicelluie a vertice vise late 
elliptice apieibus rotundatis. Nuclei amylacei bini, ut mihi 
videtur. 

Long. 98—108 u; lat. 70—16 u; erass. 47 —50 u; lat. 
isthmi 22—28 u. | i 

In Tyrolia: in Monte Spinale ad Campiglio. 

Som jag endast sett få exemplar af denna form, af hvilka 
en del dessutom voro vanskapliga, har jag fört den, fastän den 
är något afvikande, som var. till ofvannämda art, i synnerhet 
som den förekom tillsammans med flere andra på Spetsbergen 
iakttagna former, såsom Cosmarium crenatum ß bicrena- 
tum, ©. ochthodes, Ü. speciosum, ©. holmiense, C. an- 
ceps, ©. granulatum £ elongatum, Penium sp.? (in Desm. 
Arct. p. 15, tab. VI, fig. 1). 

8. ©. De Notarisu (WITTR.) nov. spec. (C. tetraophthal- 
mum y De Notarisii WITTR. I. c. p. 56; C. tetraoph- 
thalmum DE Nor. El. Desm. Ital. pag. 38, t. III, fig. 19). 

Long. 90—96 u; lat. 72—75 u; lat. isthm. 27 u. 

In Italia: ad Trobaso et Cossogno in Val Intrasca. 
Hvad som verkligen är Heterocarpella tetraophthal- 

mia Kürz. Syn. Diat. är väl ej sa lätt att afgöra. DE No- 

TARIS grundar bestämningen af sin ofvan citerade figur pa 

exemplar från BREBISSON, men hans figur öfverensstämmer ej 

med BRÉBISSONS egen figur på tab. VII i Alg. Falais. Skall 
man bibehålla namnet tetraophthalmum, så bör man väl 


fästa det vid den form, som först noggrannare afbildades och 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FORHANDLINGAR 1876, N:06. 31 


beskrefs, näml. i RALFS Brit. Desm. Som sistnämde form oci» 
DE NOTARIS” väl svårligen kunna förenas under en art, bör den 
senare ha ett eget namn, hvilket också redan WITTROCK gifvit 
den, och uppföras som egen art. Jag har endast anträffat 2 
exemplar, hvilka båda stodo ungefär midt emellan de af DE 
NOTARIS fig. 19 a. och b. afbildade formerna och mycket erin- 
rade om Cosm. pachydermum LunD., äfven hvad cellmem- 
branens beskaffenhet beträffade. Att döma af DE NOTARIS” fig. 
19 d. skulle denna art kunna höra till subgen. Pleuroteni- 


opsis LUND. 
9. C pychydermum LUND. (1. c. pag. 39, tab. II, fig. 15). 
In Tyrolia: ad Campiglio. 

10. ©. sinuosum LUND. ß decedens (REINSCH) NORDsT. (Desm. 
Arct. pag. 38, tab. VII, fig. 41; Cosm. plicatum? c 
decedens REINSCH in Act. Senckenb. Vol. VI (1867) pag.. 
114, tab. XXI, C. II. 7; C. pyramidatum DE Nor. 
Desm. Ital. fig. 23). 

Long. 45—53 u; lat. 20—30 u; crass. 18—22 u; lat. 
isthmi 15—20 u; lat. apic. 22—24 u. 
In Italia: ad Rio val grande in Val Intrasca. 


Il. €. holmiense LUND. « (Desm. Suec. pag. 49, t. II, fig. 20). 
Long. 46—56 u; lat. 30-36 u; crass. (—36 u); lat. 
isthmi 16—20 u; lat. apiecis 21—26 u. 
In Italia: in Monte Ferrato ad Prato; ad Stresa. 
In Tyrolia: inter Campiglio et Pinzolo; in Monte Spi- 
nale ad Oampiglio; ad Bad Comana. 

Vid Comana förekom äfven en liten form (long. 33 —42 u; 
lat. 22—24 u; isthm. 15—16 u; lat. apic. 17—19 u) med cellul- 
halfvornas nedre hörn rätt mycket afıundade. (Üfr. Desm. Spetsb. 
pag. 28). 

ß trigonum nov. var. Tab. XII, fig. 6. 
Semicellule a vertice vise trigone lateribus rectis, an- 
gulis rotundatis. 
In Tyrolia: ad Madonna di Campiglio. _ 


32 NORDSTEDT ET WITTROCK, DFSMIDIEZ ET OEDOGONIEA. 


12. C. granatum BREB. ß elongatum NORDST. (Desm. Spetsb. 
pag. 29, t. VI, f. 6; Desm. Arct. p. 38). 
Long. 48 u; lat. 24 u; lat. isth. 14 u; lat. apicis 6 u. 
In Tyrolia: in Monte Spinale ad Campiglio. 


Endast nagra fa exemplar äro funna, som mera än den 
spetsbergska formen närmar sig till följande art, till hvilken 
denna varietet kanske snarare borde räknas än till C. grana- 
tum BREB. 


13. C. subquadratum nov. spec. Tab. XI, fie. 7. 

C. submediocre, diametro circiter duabus partibus lon- 
sius, medio profunde constrietum sinu lineari angusto; semi- 
cellule e basi recta usque ad medium, l. plerumque paullum 
supra, &equali latitudine (1. interdum sursum versus paullulo 
dilatate) lateribus rectis 1. nonnunquam levissime retusis, 
ab hoc loco sensim angustate apice late rotundatx se! 
medio apice truncate |. nonnunquam subretus&; a latere 
elliptico-ovat&, a vertice vise elliptice. Nuclei amylacei 
singuli. Membrana distinete punctata. Latitudo isthmi fere 
dimidium, crassitudo fere dus partes diametri transversalis 
cellule; latitudo apicis latitudine isthmi paullo minor. 

Long. 52—56 u; lat. 29--32 u; crass. 19—22 u; lat. 
isthmi 12—14 u; lat. apie. cir. 8 u. 


In Tyrolia: in rupibus ad Bad Comana. 


Till utseende och storlek kommer denna art närmast ©. 
quadratum RALFS. och C. pseudopyramidatum LUND.; 
från den förre skiljes den genom sina ensamma amylumkärnor, 
mot spetsen mer afsmalnande cellhalfvor, samt gröfre punkte- 
rad membran; från den senare och från ©. variolatum LUND. 
skiljes den genom nedtill jemnbreda cellhalfvor. Cosm. gra- 
natum BREB. är mycket mindre och proportionsvis bredare med 


hastigare afsmalnande cellhalfvor. 


14. C. pseudopyramidatum LUND. * stenonotum nov. subspec. 
Tab. XI, fig. 8. 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:06. 33 


C. oblongum, diametro duabus partibus longius, medio 
profunde constrietum sinu lineari angustissimo; semicellul® 
e basi lata sensim sinsimque angustat&, apice non lato 
truncato-subretus&, lateribus inferne levissime con- 
vexis, superne levissime retusis |. rectis, angulis infe- 
rioribus subrectis I. obtusis, superioribus obtusis, in centro 
depressione I. excavatione lata non profunda; a vertice vise 
late elliptic®; a latere conspecte ovate. Membrana emi- 
nenter punctata. Latitudo isthmi tertia pars, crassitudo 
fere dus partes diametri transversalis corporis. Latitudo 
apicis latitudinem isthmi squans. Nuclei amylacei singuli, 
ut mihi videtur. 
A C. pseudopyramidato LUND. et C. variolato 
LUND. differt magnitudine majore, semicellulis superne magis 
subito angustatis 1), lateribus earum superne non convexis 
sed leviter concavis. 
Long. 78—80 u; lat. 46—48 u; crass. 283—30 u; lat. 
isthmi 16—17 u. 
In Tyrolia: ad Campiglio; inter Campiglio et Pinzolo. 
Den öfverensstämmer fullständigt i storlek med C. ovale 
FOoCKE Physiol. Stud. tab. I, fig. 5, som dock genom mera at- 
rundade ändar och nedre hörn pa cellhalfvorna mera öfverens- 
stämmer med C. pseudopyramidatum LUND.; den nedre cell- 
halfvan på nämde figur har sidorna mot toppen något intryckta. 
Cellinnehållets struktur har jag ej med säkerhet kunnat 
utröna; på ett exemplar syntes det, som om detta subspecies 
snarare borde föras till subgenus Pleurot&eniopsis LUND.; 


lefvande exemplar har jag ej varit i tillfälle att undersöka. 


15. C. microsphinetum nov. spec. (C. pseudopyramidatum 
form. NORDST. Desm. Arct. pag. 19). Tab. XII, fig. 9. 

C. subparvum, ellipticum, eireiter dimidio longius quam 

latius, medio modice constrietum, sinu lineari angusto; semi- 

cellule semiellipticz, e basi recta magis magisque angu- 


!) Inde nomen specificum (sev05 = angustus; v@ros = dorsum). 
Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 33. N:o 6. 3 


34 NORDSTEDT ET WITTROCK, DESMIDIE# ET OEDOGONIER. 


16. 


state, apice obtuso-rotundat&, non truncat&, lateribus le- 
viter convexis, angulis inferioribus rectis; a vertice vise late 
elliptice apicibus rotundatis subproductis; a latere ovat«. 
Nuclei amylacei singuli. Membrana dense sed evidenter 
punctata, crassa. Latitudo isthmi fere du& partes diametri 
transversalis corporis; crassitudo latitudine isthmi paullo 
major. Zygospore globos&, aculeat&, aculeis basi lata, apice 
breviter 2—3-furcatis. 

A C. pseudopyramidato LUND. et ©. variolato 
LUND. praecipue differt cellulis medio minus constrictis !), 
apieibus non truncatis, membrana densius punctata, et semi- 
cellulis a vertice visis subtumidis. 

Long. 36 u; lat. 25—26 u; crass. 20 u; lat. isthmi 
15—16 u. Diametr. zygosp. sin. acul. 20 u; e. acul. 54 u. 

In Italia: in rupibus inter Stresa et Baveno. 


erispulum (C. pseudopyramidatum LUND. £ erispu- 
lum NORDST. Desm. Arct. pag 19, tab. VI, fie. 5). 

Long. 40 u; lat, 26 u; isthm. 16 u. 

In Tyrolia: in Val Genova. 


C. homalodermum NORDST. (Desm. Arct. pag. 18, tab. VI, 
fig. 4; Cosm. pyramidatum f. intermedia mihi in Bidr. 
Sydl. Desm. pag. 19; Cosm. Hammeri REINSCH Spec. 
Gen. nov. in Act. Senckenb. vol. VI (1867) pag. 115, tab. 
III, B. I, ex parte?). 

In Tyrolia: in Monte Spinale et ad Campiglio. 


De tyrolska exemplaren hafva rundadt-trubbiga ändar, som 


aldrig äro intryckta. 


17. 


©. nitidulum DE Nor. (Elem. Desm. Ital. pag. 42, tab. III, 
fig. 26). 

Forma paullo minor quam forma DE NOTARISI, inci- 
sura mediana Jlineari, angulis inferioribus semicellularum 
obtusis, semicellulis a vertice visis anguste ellipticis, a latere 
subovatis. Tab. XII, fig. 10. 


SA se Ö 7 a 
ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:06. 35 


Long. 24—28 u; lat. 20—22 u; crass. 12,5—13 u; 
lat. isthmi 7—8 u. 
In Italia: in rupibus inter Stresa et Baveno. 
Det är med tvekan jag för denna form till C. nitidulum 
DE Notar. Men dä jag ej i trakten af Lago Maggiore fann 
någon annan form, som kom närmare nämnde art, anser jag det 
dock ej vara omöjligt, att de äro identiska. 
18. C anceps LUND. (l. e. pag. 48. tab. III, fig. 4). 


In Italia: ad Stresa; in Monte Ferrato ad Prato. 
In Tyrolia: in Monte Spinale et ad Campiglio. 


19. ©. angustatum (WITTR.) NoRDST. (Desm. Arct.; Eua- 
strum binale y angustatum WITTR. |. ce. pag. 50, tab. 
4, fig. 8; Euastrum polare NORDST. Desm. Spetsb. pag. 
37, tab. 7, fig. 24). 
In Tyrolia: ad Bad Comana. 
20. ©. tinetum RALrs. (Brit. Desm. pag. 95, tab. 32, fig. 7). 
In Tyrolia: ad Campiglio. 
21. €. suberenatum HANTZCH (in Rab. Ale. Europ. N:o 1213 
cum descript.; NORDST. Desm. Arct. pag. 21, tab. VI, fig. 
10 et 11). | 
Nuclei amylacei singuli sunt. 
In Tyrolia: inter Campiglio et Pinzolo. 


[SO] 
ID 


©. tetragonum (NÄG.) ARCH. (in Pritch. Inf. p. 732; Eu- 
astrum (Cosmarium) tetragonum Näg. Gatt einz. Ale. 
p. 119). Forma LUND. (1. c. p- 42, t. 11, f. 21). 

In Italia: inter Stresa et STR 

In Tyrolia: ad Campielio. 
23. ©. erenatum RALFS (in Ann. Nat. Hist. vol. XIV, pag. 
394; NORDST. Desm. Spetsb. pag. 29, tab. VI, fig. 7). 

In Italia: ad La Cava; ad Rio val grande in Val Intrasca. 


ß bierenatum NORDST. (Desm. Spetsb. pag. 30, tab. VI, fig. 9). 
Long. 28 u; lat. 20 u; isthmi 12 u; lat. apic. 14 u. 
In Tyrolia: in Monte Spinale ad Camplglio. 


\ 


36 NORDSTEDT ET WITTROCK, DESMIDIEZ ET OEDOGONIEE. 


24. C. didymochondrum nov. spec. Tab. XII, fig. 11. 

C. submediocre, diametro circiter tertia parte longius, 
medio profunde constrietum, sinu lineari angusto, extremo 
paullo ampliato; semicellule subsemicirculari-quadratz, e 
basi lata usque ad medium, 1. plerumque paullo supra, 
xquali latitudine, ab hac loco sensim in dorsum subpro- 
ductum late truncatum (indistinete 4-erenatum) angustatz, 
lateribus 5—7-crenat& crenis inferioribus minoribus indi- 
stinetis, angulis inferioribus subrectis obtusis, marginem 
versus granulat&® granulis singulis (omnibus?), vix conspicuis; 
supra isthmum granulis binis 1); a vertice vise elliptie® 
(medio granulis nullis, sed membrana punctata); a latere 
conspect® subovate. Membrana subtiliter punctata. Nuclei 
amylacei . . . (2°). _Latitudo isthmi eireiter tertia pars, 
latitudo apieis dimidium diametri transversalis corporis; 
crassitudo fere dimidium longitudinis cellul&. 

Long. 40—48 u; lat. 28—35 u; crass. 19—22 u; lat. 
isthmi 11—12 u; lat. apie. 12—16 ur. 

In Tyrolia: in rupibus ad Comana rarius. (A me quo- 
que ad Mentone Galli® lectum est). 

Denna art star närmast C. crenatum RALFS, C. sub- 
cerenatum HANTZscH och C. Nxgelianum BREB. De 2 först- 
nämda ha basalupphöjning med vertikala mer eller mindre tyd- 
liga rader af smaknölar; Ü. erenatum börjar att afsmalna först 
mycket högre upp. Hos C. Nxgelianum ater äro cellhalf- 
vorna endast ett obetydligt stycke jemnbreda. 

De små knölarne pa cellmembranen äro sa föga upphöjda, 
att man har svart att se dem, savida cellen icke ligger halftorr; 


de två knölarne vid basen äro dock vanligen tydligare. 


25. C. aphanichondrum nov. spec. Tab. XII, fig. 12. 
C. submediocre, circiter quarta parte longius quam la- 
tius, incisura mediana profunda lineari, extremo ampliata; 


semicellule semicirculari-subtrapezicz, sursum angustat«, 


!) Unde nomen speecificum. 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:o 6, 37 


26. 


lateribus subeonvexis leviter 4—5-undulatis, angulis inferi- 
oribus rotundato-obtusis, superioribus obtusis, dorso (inter- 
dum leviter 4-undulato) subproducto truncat&, infra mar- 
einem seriebus 2 granulorum fere invisibilium !); a vertice 
vise oblongo-elliptice; a latere eirculari-ovate. Membrana 
punctata. Nuclei amylacei singuli. Corporis crassitudo dus 
partes, latitudo isthmi fere tertia pars, latitudo marginis 
terminalis fere dimidium diametri transversalis cellul&. 

Long. 42 u; lat. 30—34 u; cerass. 18—22 u; lat. 
isthm. 12 u; lat. apie. eirc. 14 u. 

In Italia: inter Pediastrum Boryanum (TurP.) ME- 
NEGH. in Isola Bella. 


©. eyelieum LUND. * aretieum NORDST. (Desm. Spetsb. pag. 
31, tab. VI, fig. 13). 
Long. 47—48 u; lat. 50 


mi 22 u. 


52 u; crass. 28 u; lat. isth- 


In Tyrolia: ad Campiglio et in Val di Nambroni. 


©. speeiosum LUND. (l. c. pag. 34, tab. III, fie. 5) 8 simplex 
NORDST. .(Desm. Spetsb. pag. 31). 
Long. 52—60 u; lat. 36—40 u; crass. 25—26 u; lat. 


isthmi 18—20 u; lat. apic. 12—15 u. 


In Tyrolia: ad Bad Comana et ad Campiglio. 


©. subeostatum nov. spec. Tab. XII, fig. 13. 

C. submediocre, diametro quinta parte longius, profunde 
constrictum, sinu lineari angustissimo, extremo ampliato; 
semicellule reniformi-subtrapezic&, angulis inferioribus rotun- 
datis (1. truncatis), apice subproducto, levissime 4-crenulato 
crenulis lateralibus bigranulatis, late truncat&, margine la- 
teribus paullo convexis, margine crenatis, crenis eireiter 5 
apice levissime emarginatis (l. 2-granulatis) sed inferioribus 
1—2 integris et paullo minoribus, ad marginem versus sub- 
tiliter granulate granulis in series radiales (crenis oppositas) 


et (eirciter 3) concentricas ordinatis, binis (exceptis granulis 


1) Unde nomen speeifieum («gerns = obseurus, non manifestus. incertus). 


38 NORDSTEDT ET WITTROCK, DESMIDIEZ ET OEDOGONIEA. 


29. 


30. 


intimis et basi proximis atque in 2 seriebus radialibus inter- 
mediis in apice positis), supra isthmum tumore rotundato 
granulato granulis in series 3(—5) horizontales apicibus 
convergentes ordinatis; a latere vise ovate ad basem tu- 
mid&; a vertice elliptice medio ventricos®. Nuclei amylacei 
bini. Latitudo isthmi eireiter du quinte diametri trans- 
versalis corporis, latitudine apieis paullo minor. Crassitudo 
corporis eirciter dus partes latitudinis. 

A C. cruciato BREB., in List. Desm. pag. 129 modo 
breviter descripto et in tab. I, fig. 14 (long. 31 u; lat. 29 
u; lat. isthm. 12 u; lat. apic. 14,5 u) cellulis tantum chlo- 
rophyllosis depicto, differt longitudine pre latitudine cellul& 
paullo majore, lateribus semicellularum convexis non rectis, 
nucleis amylaceis, ut mihi quidem videtur, non cruciatim 
dispositis, nec granulis ubique sparsis. 

C. costatum NorDSsT. (Desm. Arct. p. 25, t. VII, f. 
17) differt nucleis amylaceis singulis, longitudine cellul& 
paullo majore, lateribus semicellularum minus convexis, an- 
gulis inferioribus subrectis, tumore basali majore, disposi- 
tione granulorum in apice semicellularum. 

A C. subspecioso NORDST. (Desm. Arct. p: 22, t. 
VI, f. 13) et C. suberenato HANTZSCH imprimis differt 
nucleis amylaceis binis et dispositione granulorum. 

Long. 36—38 u; lat. 30—32 uu; crass. 20 w; lat. isthmi 
12 u; lat. apie. 14—15 u. 

In Tyrolia: in Val di Genova. 


C. nasutum NORDST. (Desm. Spetsb. p. 33, t. VII, f. 17). 


In Italia: ad Rovegro in Val Intrasca. 


C. subprotumidum nov. spec. Tab. XI, fig. 14. 

C. parvum, fere tam latum quam longum, suboctagonum, 
medio profunde constrietum, sinu lineari angustissimo; semi- 
cellule subsemicirculares, e basi recta fere usque ad medium 
zquali latitudine, margine recto 1. leviter repando granulato, 


ab hoc loco in dorsum subproductum, apice levissime 4-cre- 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:o 6. 39 


nulatum crenis lateralibus bigranulatis, late truncatum subito 


angustatz, angulis inferioribus rectis, lateribus superioribus, 


|. ut ita dicam angulis superioribus, latissime truncatis, 


crena singula apice bigranulata ornatis, tumore basali ro- 


tundato granulato granulis in 3 series apieibus convergentes 


ordinatis, ad marginem versus subtiliter granulat® granulis, 
in series radiales ordinatis, binis, exceptis granulis intimis 
(et basi proximis) atque in 2 seriebus radialibus intermediis 
in apice positis; a vertice vise elliptice, medio utrinque 
tumore prominente (3-crenato); a latere vise late ovate 
tumore basali. Nuclei amylacei singuli. Latitudo isthmi 
cireiter tertia pars, latitudo lobi polaris fere dimidium, 
crassitudo dux partes latitudinis corporis. 

Cosm. protumido NORDST. « et y evoluto proxi- 
mum differt magnitudine minore, membrana granulata, non 


muricato-granulata, dispositione granulorum etc. 


Cosm. costatum NoRDST. ab hac specie precipue 
differt longitudine cellule paullo majore, crenis lateralibus 
minoribus sed pluribus. 

Long. 26—28 u; lat. 24—27 u; crass. 18 u; lat. isthmi 
9I—10 u; lat. apie. 14 u. 

In Tyrolia: in Monte Spinale (altitud. eirc. 6000’ s. m.). 


31. C. sublobatum (BREB.) ARCHER (in Pritch. Inf. p. 731; 
Euastrum sublobatum BREEB. in Ralfs Br. Desm. p. 91, 


t. 32, f. 4). * dissimile nov. subspec. Tab. XII, fig. 15. 


Minus profunde constrietum; latitudo isthmi ceireiter 
due partes diametri transversalis. Anguli semicellularum 
dissimiles, superiores a vertice visi truncati, inferiores autem 


retusi. Semicellule a latere vise rectangulares tumore parvo 


basali. Ceterum a forma in RALFS |. e. fig. 4b delineata 


nihil differt italiana, nisi quod paullo minor est et latitu- 
dinem cellule longitudine tertia parte minorem habet. 

Long. 26—28,5 u; lat. 17—20 u; crass. 13—14 u; lat. 
isthmi 12—13 u. 


40 NORDSTEDT ET WITTROCK, DESMIDIEZ ET OEDOGONIEA. 


2 Aa: 3 » 
In Italia: in Monte Ferrato ad Prato et in rupibus 


inter Stresa et Baveno perraro. 


31. ©. celatum RALFS (Br. Desm. p. 103, tab. XVII, fie. 1) 
8 spectabile (DE NOTAR.) (Cosmarium spectabile DE 
NOT IL EB pr 45,0. IV srl) 

|Granula in tumore basali in series verticales apieibus 
sepe paullum convergentes ordinata, sepe granula loborum 
inferiorum attingentes; granula ad marginem versus ut in 
C. exlato RALFS ordinata; margo apicalis inciso-crenatus. 

Long. 42—44 u; lat. 36—43 u; erass. 21—24 u; lat. 
isthmi 16—19 u; lat. apic. eirc. 20 u. 

In Italia: ad Stresa; in Isola Madre (inter Pedi- 
astrum Boryanum (TURP.) MENEGH. P. pertusum 
KUTZ., Scenedesmum quadricauda (TURP.) BREB., 
Coelastrum eubicum N&G., Characium subulatum 
A. BR.); ad Rio Val grande, Rovegro et Bugallo in Val 
Intrasca. | 

In Tyrolia: ad Campiglio. 


Da jag flerestädes i Val Intrasca tagit manga exemplar af 
en form, som 1 mycket liknar C. spectabile DE Nor., anser 
jag dem böra föras dit, i synnerhet som DE NOTARIS’ figur 
säkerligen icke är fullt naturtrogen, hvilket är mindre underligt, 
da DE N. säger sig sett endast få exemplar. Som alla exem- 
plar från de ofvan anförda ställena öfverensstämma i storlek och 
öfriga förhållanden med ex. fran Sverge (jfr. LUNDELL |]. c. 
pag. 33) och Norge (jfr. Sydl. Norg. Desm. pag. 14), så kan 
jag betrakta C. spectabile endast som en form eller på sin 


höjd som en varietet af C. celatum. 


32. C. biretum BREB. (in Ralfs Br. Desm. pag. 102, tab. XVI, 
fig. 5). 
Long. 62—74 u; Ist. apie. 54—60 u; lat. bas. 45—50 
u; lat. isthmi 21—24 u; crass. 37—42 u. 
In Italia: ad Stresa. 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:0 0. 41 


34. ©. Broomei THWAIT. (in Ralfs Br. Desm. pag. 103, tab. 
XVI, fig. 6). 
Long. 42 u; lat. 33—36 u; cvass. 21 u; lat. isthmi 14 u. 


In Tyrolia: ad Bad Comana. 


35. C. notabile DE BAR. (Unters. üb. d. Fam. d. Conjug. pag. 

72, tab. VI, fig. 52 et 53). 

Forma ornata. Tab. XIII, fig. 16. 

Semicellule marginem versus granulat®, ad basin se- 
riebus 2(—3) horizontalibus granulorum ornat®, granulis 
zegre conspicuis, lateribus 6—7-undulato-crenulatis; a latere 
vise ad basin levissime tumid. 

Long. 42—47 u; lat. 27—30 u; crass. 20—26 u; lat. 
isthmi 18—20 u; lat. apie. 10—14 u. 

In Italia: in Capri. 

Denna form star liksom midt emellan C. einetutum NORDST. 
(Desm. Arct. pag. 27, tab. VII, fig. 20) och C. tumens NORDST. 
(Desm. Spetsb. pag. 36, tab. VII, fig. 23). 

C. notabile BREB. (List. Desm. pag. 129, tab. 1, fig. 15) 
är mycket mer hopdragen pa midten och möjligen en annan art; 
efter BREBISSONS figur och beskrifning kan atminstone icke jag 


med säkerhet afgöra, hvilken form han menar. 


36. C. trifasciatum nov. spec. Tab. XIII, fig. 17. 

C. submediocre, oblongum, apicibus truncatis, circiter 
tertia parte I]. dimidio longius quam latius, medio levissime 
constrietum obtusangulo; semicellule lateribus biundulatzs, 
primum sensim, supra prominentiam superiorem subito in 
dorsum late truncatum angustat&, fasciis ternis e promi- 
nentiis binis lateralibus et angulis superioribus egredientibus 
(basalı horizontali, mediana paullum deorsum arcuata, api- 
cali deorsum rectangulariter incurvata), e jugis subtiliter 
sranulatis compositis, ornat®; a latere vise ovate apice late 
rotundat&, lateribus biundulatis, fasciis (ut descript.) 3, 
basali et mediana transversalibus, apicali in ipso apice sita; 


a vertice conspect® latissime elliptice 1. fere circulares, 


42 


NORDSTEDT ET WITTROCK, DESMIDIE#& ET OEDOGONIEEA. 


margine subtiliter crenulat& (erenis eirciter 35), seriebus 
quaternis granulorum transversalibus (1. jugis oranulatis, 
subradialiter ordinatis), apicibus convergentibus. Nuclei amy- 
lacei...? Membrana punctata. Latitudo isthmi sex partes, 
crassitudo quinque partes diametri transversalis corporis. 

In Italia: in rupibus humidis inter Oedogonium Montagnei 
Fior. Mazz. 8 saxicolum WITTR. in Monte Fiosole ad Fi- 
renze 181674. | 


Subgen. II. Pleuroteniopsis LUND. I. c. pag. 51. 

C. annulatum (N2G.) DE Bar. (Conjug. pag. 72; Dy- 
sphincetium (Calocylindrus) annulatum NG. Gatt. einz. 
Ale. pag. 111, tab. 6, F.; cfr. NORDST. Desm. Arct. pag. 
30) 8 elegans NORDST. (Sydl. Norg. Desm. pag. 23). 

Long. 40—52 u; lat. 18—22 u. 

In Italia: inter Stresa et Baveno; ad Rovegro in Val 
Intrasca. 
I Sydl. Norg. Desm. angifves bredden till 29 u, hvilket är 


tryckfel, i st. f. 22 u. 


ll 


2. 


3. 


Gen. V. Staurastrum (MEYEN) RALFS. 


S. orbieulare (EHRENB.) RALFS ß extensum NORDST. (Sydl. 
Norg. Desm. pag. 26, f. 10). 

Long. 42 u; lat. 32 u; lat. isthmi 14 u. 

In Tyrolia: in Val di Nambroni. 


S. cuspidatum BREB. (in Ralfs Br. Desm. pag. 122, tab. 
21a): 

In Italia: in Villa Pallavieini ad Genova (inter Poly- 
edrium tetraäödricum NAG., Pediastrum simplicem 
MEYEN, P. Boryanum (TURP.) MENEGH, P. pertusum 
Kürz, P. Ehrenbergii (CoRD.) BRAUN et Scenedesmum 
quadricauda (TURP.) BREB.). 


S. Meriani REINSCH (in Act. Senckenb. vol. VI, p. 125, 
t:,33. DD). 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:06. 43 


Forma hexagona. Long. 41—46 u; lat. apic. 24— 
26 «u; lat. isthmi 16—18 u. 

In Italia: inter Stresa et Baveno. ; 

In Tyrolia: ad Campiglio; inter Campiglio et Pinzolo; 
in Val di Nambroni. 
Forma trigona. Long. 36—37 u; lat. apie. 20—21 

u; lat. bas. 18 u; lat. isthmi 15 u. 

In Italia: ad Rio val grande in Val Intrasca. 

Den nedre delen af cellhalfvan är i tvärgenomskärningen 
rund och har smaknölarne ställda i rader, som pa den 6-kantiga 
formen ga tvärs öfver cellen. På den 3-kantiga formen åter 
synas de deremot vid basen vara ordnade i langsgaende rader, som 
endast räcka ett litet stycke upp; på midten finnas inga sma- 
knölar; i midten af den tvärhuggna toppen är den något litet 
intryckt. Härigenom kommer denna 3-kantiga form att mycket 
närma sig St. pileolatum BREB. 


4. S. amoenum HILSE (in Ber. der Schles. Ges. 1865 pag. 123) 
ß italicum nov. var. Tab. XIII, fie. 18. 

Semicellule dorso paullo elevato rotundato, a basi ipsa 
vise triangulares lateribus tumore parvo granulato instructis, 
angulis superioribus et inferioribus alternantibus. 

Long. 31 u; lat. apieis 28—30 u; lat. bas. 20 u; lat. 
isthmi 18 u. | 


In Italia: ad Rio val grande in Val Intrasca rarissime. 


På forma spetsbergensis mihi (Desm. Spetsb. pag. 39, 
tab. VII, fig. 25a,c,d) är sjelfva basen i tvärsnitt ej fullt rund, 
den del, som sitter midt under ett hörn på öfre delen af cell- 
halfvan, har en eller två enkla utskott; den, som motsvarar en 
sida, är mera utvecklad och har 2 i toppen urringade utskott 


x 


acanthophorum nov. subspec. Tab. XIII, fig. 19. 

“ Semicellule aculeis parvis non verrucis ornat® (excep- 
tis verrucis binis apice denticulatis paullo supra centrum 
horizontaliter dispositis, in semicellulis a vertice visis in 


medio laterum positis); a basi ipsa vis® circulares margine 


44 NORDSTEDT ET WITTROCK, DESMIDIEZ2 ET OEDOGONIER. 


aculeis parvis (cireiter 14) ormate. — Forsitan propria sit 
species. k 

Long. 38 u; lat. apie. 24 u; lat. bas. 19 u; lat. isth- 
mi 14 u. 


In Italia: inter Stresa et Baveno. 


Sjelfva öppningen pa cellhalfvan mot näset är något tre- 
kantig, fastän omkretsen af nedre delen af halfvan, sa vidt jag 
kan se, är rund. — Då HILsE |. c. ej närmare beskrifver be- 
skaffenheten och läget af »die Warzen» och ej afbildar sin form, 
och som jag endast funnit nagra få exemplar så väl af detta 
subspec. som af ofvanstaende varietet, har jag ansett lämpligast 


att tills vidare förena dem under St. amoenum. 


5. S. saxonicum BULNH. (in Rab. Krypt. Flor. v. Sachs. p. 
190; Rab. Ale. Eur. N:o 1940 c. icone). 
In Tyrolia: in Val di Nambroni. 


II. Oedogoniex Dr Bar., PRInGsH. 
Auctore V. B. WITTROCK. 


Gen. I. Oedogonium LINK, PRINGSH. 


A. Species monoic®: 
1. Oe. eryptoporum WITTR. 
B vulgare WITTR. Prodr. Monog. Oedog. pag. 7 (in Act. Reg. 
Soc. Scient. Upsal. Ser. III, vol. IX). 
Habitat in Italia ad fluvium Bugallo in Valle Intrasca. 


2. Oe. Pyrulum WITTR. Oedog. nov. pag. 2 (in NORDSTEDT, 
Botaniska Notiser 1872). 
8 obesum WITTR. mscr. — Tab. XIII, fig. 20. 

Var. robustior, oogoniis pyriformi-globosis, endosporio 
oospor® valde incrassato, spermogoniis subepigynis vel sub- 
hypogynis. 

Crassit. cell. veget. 12—13 u, altit. 23—5plo major; 


» 00g0n. NE » 40 u; 


ÖFVERSIGT AF K. VEDENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:o 6. 45 


Crassit. oospor. ISO rose 
» cell. spermog. 12—13 » » 10 u. 
Hab. in Tyrolia ad Madonna di Campiglio. 

Denna varietet skiljer sig från hufvudformen genom så att 
säga undersättsigare växt och särskildt genom relatift kortare 
vegetativa celler och oogonier. Spermogonierna sitta här under- 
stundom näst under stödjecellerna, hvilket de aldrig göra hos 
hufvudformen. Den starka förtjockningen af oosporens endo- 
sporium är äfven en framstående karakter. Måhända kommer 
det framdeles att visa sig, att denna form rätteligen bör be- 


traktas som en sjelfständig art. 


3. Oe. crispum (HASS.) WITTR. Prodr. Monog. Oedog. p. 10. 
-  Oe. rostellatum PRInNGsH. Beitr. z. morph. d. Ale. I, 
p. 69, tab. 5, fig. 1. 
Hab. in Italia ad Minori prope Amalfi. 


ß elongatum WITTR. mscr. 
Var. cellulis vegetativis longioribus, oogeniis interdum 
binis, spermogoniis hypogynis. 
Crass. cell. veget. 12—14 u, altit. 33—5plo major; 


»  oogon. 43 » » 40 u; 
» — 00spor. SOPA ES0T 
» cell. sperm. MIT). 


Hab. in Italia ad monasterium St. Trinita della Cava. 
Denna föga utmärkta varietet skiljer sig fran hufvudformen 
genom längre vegetativa celler samt genom hypogyna (aldrig 


subepigyna) spermogonier. 


4. Oe. Vaucherü (LE CL.) AL. BR. — WITTR. Prodr. Monog. 
Oedog. p. 13. | 
Hab. in Italia ad La Cava et in insula Capri. 


5. Oe. oblongum WITTR. Oedog. nov. p. 2. 
ß majus NORDSTEDT mser. — Tab. XIII, fig. 21. 
Var. oogoniis majoribus, oosporis oogonia prope com- 


plentibus. 


46 NORDSTEDT ET WITTROCK, DESMIDIE2 ET OEDOGONIER. 


Crass. cell. veget. 10 u, altit. 5—6plo major; 
» oogm. 29-31» » 42-50 u; 
» oospor. 28-30» » 33—38 » 
» cell. sperm. 8-9 » » 10 ». 
Hab. i Italia in Monte Ferrato ad Prato. 

Fran hufvudformen afviker denna varietet isynnerhet deri- 
genom att oosporen fyller hela oogoniet med undantag blott af 
operkular-partiet. De vegetativa cellerna äro ofta mer eller mindre 
starkt böjda. 


B. Species dioice nannandri&: 


m 


Oe. stellatum WITTR. Dispos. Oedog. suecic. p. 129 (in 
Öfversigt af Kgl. Vetensk. Akad:s Förhandlingar, 27:de ar- 
gangen. Stockh. 1870); Prodr. Monog. Oedog. p. 27, tab. 
I, fig. 15. 

Hab. in Italia ad Baveno prope Lago Maggiore. 
Denna sällsynta och präktiga art är förut funnen blott på 
tvenne lokaler i Sverige. 


T. Oe. echinospermum AL. BR. — WITTR. Prodr. Monog. Oedog. 
pag. 29. ls 
Hab. in Tyrolia in Monte Spinale. 


C. Species dioice macrandrie: 
8. Oe. capillare (Lin.) Kürz. — WIrTR. Prodr. Monog. Oedog. 

pag. 30. 

Hab. in Italia ad Pisam in consortio Hydrodietyi 
utriculati. 

Pä risfälten vid Olevano jernvägsstation (mellan Alessandria 
och Milano) insamlades af Kandidat NORDSTEDT en, tillsammans 
med Oe. Oryzx& nob. växande, steril Oedogoniumform, som, att 
döma efter de vegetativa cellernas beskaffenhet, tillhör eller står 
mycket nära denna art. Den utmärker sig genom sina vegeta- 
tiva cellers mycket betyliga tjocklek. Deras diameter uppgår 
nemligen i allmänhet till 50—56 u; blott de 4—6 nedersta, 


närmast rotcellen sittande cellerna äro smalare, 25—35 u 1 dia- 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:06. 47 


meter. Dessa subbasala celler afvika äfven fran de öfriga genom 


en betydligt större längd. De äro nemligen 31—4 gånger sa 


långa som tjocka, under det att de öfriga hafva längd och tjock- 


lek nästan lika. 


9. 


10. 


11. 


12. 


Oe. capilliforme Kürz., WITTR. Prodr. Monog. Oedog. 
pag. 31. | 

Hab. in Italia ad Pisam in consortio Oe. capillaris 
(L.) Kürz. et Hydrodictyi utriculati, et in Monte Fie- 
sole prope Florentiam. 


Oe. rhodosporum (WELW.) WITTR. Prodr. Monog. Oedog. 
pag. 34. 
Hab. in Italia in horto botanico Bononiense. 


Oe. Pringsheimii CRAM.; WITTR. Prodr. Monog. Oedog. 
pag. 33, tab. I, fig. 16, 17. 

Hab.in Italia ad Pisam in consortio Hydrodictyi utri- 
culati, Oe. capillaris, Oe. capilliformis, Oe. pisani. 


Oe. inversum WITTR. mser. — Tab. XII, fig. 22—24. 
Oe. dioicum, macrandrium. Planta feminea oogoniis 
singulis, globosis (pars mitralis deest), operculo basali 
apertis, rima mediocri; oosporis globosis vel subdepresso- 
globosis, oogonia fere complentibus; cellula basali depresso- 
subglobosa; cellulis vegetativis ceteris capitellatis. Planta 
mascula paullo graciliore quam feminea; spermogoniis 2—8- 
cellularibus, spermatozoidiis singulis; cellula basali eadem 
forma ac in planta feminea; cellulis vegetativis ceteris vix 
capitellatis. (Filis calce plerumque incrustatis). 
Crass. cell. veg. plant. femin. 12—14 u, alt. 2—6plo major; 


» oogon. 33—35 » » 30—33 u; 
» oospor. 30—31 » » 27—28 » 
» cell. veg. plant. masc. 9—10 » » 2-—-6plo major; 
» »  spermog. 10—12» » 9—12 u; 
» » basal. 16-20 » » I1—12 ». 


Hab. in Tyrolia prope Campiglio in Campo di Carlo 
Magno, in foliis Batrachiorum et Chararum insidens. 


43 NORDSTEDT ET WITTROCK, DESMIDIEE ET OEDOGONIEA. 


Denna särdeles intressanta art afviker från alla hittills 
kända Oedogonier genom det sätt på hvilket oogoniet öppnar 
sig, då det är moget för befruktning. Det öppnar sig nemligen 
då med en springa tvärs öfver oogoniets nedre del, hvilken 
springa, för att gifva rum at befruktningstuben, vidgar sig på 
ena sidan, i det att den ofvanom densamma liggande, större 
delen af oogoniet upplyftes något litet på ena sidan. Den nedan- 
för springan varande delen af oogoniemembranen kommer deri- 
genom att taga sig ut som ett nedtill sittande, halföppet lock 
för oogoniet. Hos alla förut kända Oedogonier, hvilkas 00g0- 
nier öppna sig med »lock», är detta alltid beläget upptill. Loc- 
kets plats hos Oe. inversum gör, att oogoniet här tager sig 
ut som om det vore upp- och nedvändt, hvilket förhållande 
gifvit mig anledning till speciesnamnet !). — Bristen på särskild 
»mössedel» (pars mitralis) hos oogoniet förtjenar äfven att 
beaktas. Blott en enda af de öfriga Oedogonierna, nemligen den 
ostindiska Oe. calvum WITTR. eger oogonier, som i detta af- 
seende hafva en liknande beskaffenhet. Afven honorganerna äro 
af en mindre vanlig beskaffenhet, i det nemligen hvarje spermo- 
goniecell uti sig bildar blott en enda spermatozoid. Ännu en i 
ögonen fallande artkarakter har ifragavarande art deruti, att de 
vanliga vegetativa cellerna äro upptill hufvudlikt utvidgade (ca- 
pitellat:); en egendomlighet som framträder starkast hos hon- 
individerna. . Liknande vegetativa celler hafva föröfrigt 5 andra 
Oegonium-arter, nemligen Oe. capitellatum WITTR., Oe. Are- 
schougii WITTR., Oe. sph&randrum WITTR. & LUND., Oe. 
minus WITTR. och Oe. oelandicum WITTR. För att till sist 
tala om den mycket egendomliga basalcellen, så är det blott en 
enda af de mera fullständigt kända Oedogonierna nemligen Oe. 
punetato-striatum DE BAR., WITTR., som eger basalcell af 
samma afvikande, nästan klotrunda form ?). 

!) Den art som i afseende på oogoniets öppningssätt företer mesta likheten 
med Oe. inversum är Oe. platygynum WITTR., hos hvilken oogoniet öppnar 
sig med en »kringskäring», belägen nedom oogoniets midt, se Wırır. Prodr. 
Monog. Oedog. tab, I, fig. 6. 


2) PrinGsHEIM har enligt Beitr. z. Morph. u. Syst. d. Alg. I, p. 58, tafl. I. 
fig. 20, 21 hos en i öfrigt okänd Oedogonieform iakttagit dylika basalceller, 


ÖFVERSIGT AP K. VEDENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:06. 49 
Den nu beskrifna arten är mig förut bekant fran Normandie 
i Frankrike. Under min vistelse vid det botaniska institutet i 
Strassburg sommaren 1874 sattes jag genom Professor A. DE 
BARYS liberalitet i tillfälle att taga kännedom om de till insti- 
tutet hörande samlingar af sötvattensalger. Jemte flera andra 
obeskrifna Oedogonium-arter anträffade jag der nu i fråga varande 
Oedogonium-art, som da var ny för mig. Den fans uti det för 
institutets museum inköpta, rikhaltiga Buchingerska herbariet, 
under namn af »Conferva verrucosa AG.» med lokalen »Fa- 
laise (inter Lemnam minorem)». De franska exemplaren öfverens- 
stämma i allt väsendtligt med de tyrolska. De enda nämnvärda 
afvikelserna äro, att oogonierna hos de franska exemplaren van- 
ligen voro nagot päronformigt klotrunda samt att exemplarens 
celldimensioner i allmänhet voro nagot större. Se här måtten 


efter de franska exemplaren: 


Crass. cell. veget. 12-16 u, altit. 31—4plo major; 
» ÖdGON. 3337» » 3339 u; 
» oospor. 32—36 » » 32—38 » 


» cell. spermog. 13-14» » 9-11» 


» » basal. 23 » » 15 >) 


D. Species, quarum organa mascula nobis ignota sunt: 


13. Oe. erenulatum WITTR. mser. — Tab. XII, fig. 25—27. 


Oe. oogoniis singulis, ellipsoideis, in medio quasi inflatis, a 


vertice visis orbicularibus, margine crenulato-undulata, undulis 
circa 13; oog. paullo supra medium circumscissis, rima an- 
sustissima, poro in circumseissione sito apertis; oosporis de- 
presso-globosis, partem inflatam oogoniorum complentibus. 
Crass. cell. veget. 6—8 u, altit. 5—7plo major; 

» oogon. 23—27 » » 28 u; 


» vospor. 22—-23 » b) IT». 


om hvilkas morfologiska natur han förklarar sig mycket oviss. Att de ej 
äro uppkomna af germinerande zooporer anser han emellertid otvifvelaktigt. 
Mig synes det deremot så godt som alldeles säkert, att de hafva just detta 
ursprung. Mera härom vid ett annat tillfälle. 


Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 33. N:o 6. - 4 


50 NORDSTEDT ET WITTROCK, DESMIDIEB ET OEDOGONIEM. 
Hab. in Italia in rupibus inter Stresa et Baveno. 


Denna lilla vackra art, som genom sina små utskott rundtom: 
oogoniets midt tillhör den Itzigsohnska gruppen Asterogonium, 
erinrar mest om Oe. oelandicum WITTR. Från denna är den 
dock väl skiljd genom oogoniernas starkt utvecklade mösse- och 
basaldelar samt genom det sätt på hvilket oogoniet öppnar sig 
vid befruktningen. Oe. oelandicum har nemligen nedtryckt 
klotrunda oogonier med mycket svagt utvecklade mösse- och basal- 
delar samt öppnar sig utan någon kringskärning genom en por 
i oogoniets öfre del. Oe. oelandicum har äfven de vegetativa. 
cellerna upptill försedda med små hufvudlika utvidningar, hvilka 
alldeles saknas hos Oe. crenulatum. Oe. oelandicum är 
dessutom betydligt större än Oe. crenulatum. 


14. Oe. pisanum WITTR. mser. — Tab. XIII, fig. 28. 

Oe. oogoniis singulis vel binis, ellipsoideo-oboviformibus, 
operculo apicali apertis, rima mediocri; oosporis, oogonia 
(parte operculari excepta) fere complentibus; cellula termi- 
nali (sec. cel. O. NORDSTEDT) piliformi. 


Crass. cell. veget. 9—12 uw, altit. 2—21plo major; 


» oogon. 23—27 » » 36—43 u; 
» 00SPOT. 21—25 » » 30—37 ». 


Hab. in Italia ad Pisam. 


Oe. pisanum behöfver jemföras blott med Oe. oblongum 
WITTR. Fran denna skiljer den sig hufvudsakligen genom sina 
oogonier, som äro kortare och som ofta äro parvis anordnade 
samt genom sina betydligt kortare vegetativa celler. Oe. oblon- 
gum har oogonierna alltid ensamma samt de vegetativa cellerna 


minst 3 samt vanligen 5—6 gånger så länga som tjocka. 


15. Oe. Montagnei FIOR. Mazz.; WITTR. Prodr. Monog. Oedog. 
pag. 41. 
B saxicolum WITTR. mser. — Tab. XUI, fig. 29—31. 


Var. oogoniis subglobosis vel rarius oboviformi-globosis, 


operculo apicali apertis, rima medioeri; oosporis eadem forma 


ac oogoniis, hec fere complentibus. 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:0 6. 51 


Crass. cell. veget. 27—30 u, altit. quarta parte minor ad 
2plo major; 

» 00T0N. 45—46 » »  45—50 u; 

» oospor. 40—43 » oo» 42-47 ». 
Hab. in Italia prope Florentiam in Monte Fiesole in 


saxıs humidis. 


Denna varietet skiljer sig från hufvudformen genom mera 
klotrunda oogonier och oosporer samt genom kortare vegetativa 
celler. Den erinrar föröfrigt starkt om Oe. rhodosporum 
WELW., af hvilken art Oe. Montagnei, sasom jag i Prodr. 


Monog. Oedog. sid. 41 nämnt, måhända blott är en varietet. 


Såsom Kand. O. NORDSTEDT först påvisat, förekommer hos 
denna Oedogonium-form understundom bildningar, hvilka taga 
sig ut som grenar. Taflan XIII, figuren 29 visar ett stycke af en 
Oedogonium-trad med en sadan grenlik bildning. Denna bildning 
har påtagligen nppkommit på det sätt att en (skenbar) oospor 
serminerat qvarliggande i oogoniet, och detta ej på det för oospo- 
rerna normala sättet (genom att uti sig bilda zoosporer) utan 
på det sätt, som är normalt för de på könlös väg uppkomna 
zoosporerna; d. v. s. genom att dela sig enligt den för de vege- 
tativa Oedogonie-cellerna gällande lagen. Med ledning af PRINGS- 
HEIMS lakttagelse (se Beitr. z. Morph. und Syst. d. Ale. I, p. 57 
och 58), hvilken iakttagelse jag varit i tillfälle att bekräfta hos 
en diecisk art, som star Oe. rufescens WITTR. nära, torde man 
fa antaga, att den spor, som grott pa detta abnorma sätt, ej 
blifvit befruktad, utan att den uppstätt parthenogenetiskt. Den 
vore då ej heller en verklig oospor, utan hade blott skenet af 
en sådan; vore hvad man kunde kalla en parthenospor (jung- 


fruspor). 


16. Oe. Oryze WITTR. mser. — Tab. XIII, fig. 32, 33. 
Oe. (dioicum, macrandrum?) oogoniis singulis vel rarius 
binis, paullum tumidis, oboviformibus vel oboviformi-oblongis, 
poro hiante superiore apertis; oosporis eadem forma ac 


oogoniis, heec fere complentibus; cellulis suffultoriis crassiori- 


52 NORDSTEDT ET WITTROCK, DESMIDIE& ET OEDOGONIER. 


bus quam cellulis vegetativis ceteris, sed non tumidis, cellula 

terminali (que interdum est oogonium) acuminata. 

Urass. cell. veget. trivial. 24—39 u, altit. 14—31plo major; 

» » » suffultor. 39—45 » » 11—2plo » 
» — 00g0n. 46—50 » » 66-95 u; 
» — 00spor. 42—51 » » 64—280 ». 
Hab. in Italia ad Olevano in campis, in quibus Oryza 
sativa L. colebatur. 

Denna ståtliga art torde hafva sin närmaste slägtinge uti 
Oe. giganteum KörTZ., WITTR. (Prodr. Mon. Oed. p. 42). Från 
densamma är den dock väl skiljd genom något mera svällda 
samt ofta nog parvisa oogonier, genom oosporer af blott en form 
(alla fyllande oogonierna), genom ej svällda stödjeceller samt 
genom i allo något mindre dimensioner. Af hurudan beskaffenhet 
episporiet hos de mogna oosporerna är, har jag icke kunnat 
utröna, då de exemplar jag haft till undersökning egt endast 
nyss befruktade oosporer. — De hanliga organerna har jag ej 
varit i tillfälle att se. Att de, liksom hos slägtingarne Oe. ca- 
pilliforme, capillare och stagnale, finnas på särskilda, fullt 
utvecklade (ej dvärglika) exemplar, anser jag mig dock kunna 


taga för afgjordt. 


Gen. Il. Bulbochete AG., PRINGSH. 


Species monoica: 
1. B. mirabilis WITTR. Dispos. Oedog. suec. p. 137, tab. I, 

fig. 8, 9. Prodr. Monog. Oedog. p. 50. 

Hab. in Tyrolia in Campo di Carlo Magno, in foliis 

Batrachiorum et Chararum insidens. 

Det material jag haft till undersökning har utgjorts af 60 
stycken vackra preparater i gelatin-glycerin, förfärdigade af 
Kandidat O. NORDSTEDT under hans resa 1 Italien och Tyrolen 
ar 1874. Förutom de ofvan uppräknade fullt bestämbara arterna 
innehålla dessa preparat atskilliga andra Oedogonieeformer, 


hvilka, såsom sterila eller eljest ofullständigt utvecklade, autin- 


ÖFVERSIGT AP K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:o 6. 53 


gen alls icke eller atminstone icke med full säkerhet läta sig 
bestämmas. Bland de till den senare kategorien hörande vill jag 
nämna några, pa hvilkas identifiering jag anser mig vara tem- 
ligen viss. Af slägtet Oedogonium: Oe. pluviale NORDST. 
från Villa di Cicero vid Puzzuoli samt Lago d’Agnano i närheten 
af Neapel; Oe. fonticola A. BR. från Palazzo Borghese i 
Rom, Giordano Botanico i Venedig samt Stresa vid Lago Mag- 
siore; Oe. princeps Hass., WITTR. från Suna vid Lago Mag- 
giore. Att nämnas förtjenar äfven en form från Campo di Carlo 
Magno, som synes sta nära Oe. sexangulare CLEVE samt en 
annan från Val di Genova, som närmar sig Oe. longatum 
Kürz., WITTR. Fran sistnämnda lokal förefinnes en steril Oe- 
dogonium-form som utmärker sig genom en högst ovanligt liten- 
het. Den täflar i detta afseende med den minsta af hittills 
kända Oedogonier, med Oe. tapeinosporum WITTR. Dess 
vegetativa celler hafva en diameter af blott 3 u med en 2—3 
ganger större längd. Basalcellens form är hos denna lilla art 
ej heller den vanliga, utan af samma beskaffenhet som hos Oe. 
inversum WITTR., d. v. s. nästan klotrund. Denna cells dia- 
meter är 6 u. 

Anmärkningsvärdt är, att den eljest så artrika, nannandriskt 
dieciska afdelningen af slägtet Oedogonium visar sig så svagt 
representerad uti Italien och Tyrolen. Endast 2 till densamma 
hörande arter äro här observerade, af hvilka den ena, Oe. stel- 
latum WITTR., blott i Italien och den andra, Oe. echinosper- 
mum A. BR. blott i Tyrolen. Utaf slägtet Bulbochete, hvil- 
ket, att döma efter det material jag nu haft till undersökning 
(liksom äfven efter min föregående erfarenhet från Tyrolen), lika- 
ledes är särdeles klent representeradt inom det i fråga varande 
området, inneslöto de 60 preparaten (förutom B. mirabilis) 
blott 2 sterila och obestämbara former, den ena fran Val In- 


trasca och den andra från Val di Genova ?). 


') Ett preparat från Lago di Muzzano vid Lugano i Schweitz inneslöt en ofull- 
ständigt utvecklad nannandrisk Bulbochete, som sannolikt tillhörde B. rectan- 
gularis WITTR. 


54 NORDSTEDT ET WITTROCK, DESMIDIE® ET OEDOGONIEE. 


Enligt Prodrom. Monog. Oedog. voro blott 2 Oedogonieer, 
neml. Oe Euganeorum WITTR. och Oe. Montagnei FIOR. 
Mazz., förut kända såsom italienska. Till dessa komma uu 
följande 12: Oe. cryptoporum WITTR. 8 vulgare WITTR., 
Oe. crispum Hass. £ elongatum WITTR., Oe. Vaucherii 
L. CL., Oe. oblongum WITTR. 8 majus NORDST., Oe. stel- 
latum WITTR., Oe. capillare L., Oe. capilliforme Körz., 
Oe. Pringsheimii CRAM, Oe. rhodosporum WELW., Oe. 
crenulatum WITTR., Oe. pisanum WITTR. och Oe. Oryze&e 
WITTR. | 

Från Tyrolen känner jag förut 8 arter, nemligen Oe. cri- 
spum Hass., Oe. tyrolicum WITTR., Oe. cymatosporum 
WITTR. & NORDsST., Oe. oblongum WITTR. Oe. excisum 
WITTR. & LUND., Oe. suecicum WITTR., Oe. Pringsheimii 
CRAM. och Oe. Boscii L. Cr. (alla från trakten af Innsbruck). 
Till dessa komma nu följande 4: Oe. Pyrulum WITTR. 8 obe- 
sum WITTR., Oe. echinospermum AL. BR., Oe. inversum 
Wırır. och Bulbochxte mirabilis WITTR. Salunda äro för 
närvarande kända sasom italienska 14 och sasom tyrolska 12 


Oedogonieer. 


ÖFVERSIGT AF K. VEDENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:06. 55 


Fig. 


» 


» 


16. 
UY 
18. 
19. 


Obs. 


20. 


2e 


22 — 24. 


Explicatio iconum. 


” a” = Cellula 1. semicellula a fronte visa. 
b = » » » » vertice » 
Be » ” » » latere » 
d = » » » » bası » 
e = spora a fronte visa. 
EEE » cum cellulis residuis. 
B= ) » vertice » 


Tab. XII. 


Penium phymathosporum nov. spec. (70/,). 
Cosmarium Botrytis (Bory) MENEGH. ß mesoleium nov. 


» 


» 


vär. ea): ' 
spalerostichum mov. spec. (270/)). 

4 370 
leve Ras. CA). 
cymatopleurum NORDST. ß tyrolicum nov. var. 
(EVO ) 

MAAS å 
holmiense LUND. P trigonum nov. var. (£00/,). 
subquadratum nov. spec. CD 
pseudopyramidatum LUND. ” stenonotum nov. 

be 400 
subspec. ( In): | 
microsphinetum nov. spec. (00/,). 
nitidulum DE Nor. (°7%/,). 
didymochondrum nov. spec. (79/)). 

nn 570, 
aphanichondrum nov. spec. CD. 
subcostatum nov. spec. (?'%,). 
subprotumidum nov. spec. (?7%/,). 
sublobatum (BREB.) ARCHER * dissimile nov. 
570 

subspec. (*'%/,). 


Tab. XIII. 


notabile DE Bar. form. ornata (29/,). 
irifasciatum nov. spec. a, a, (70/4), b @%). 


Staurastrum amoenum HIiLsE p italicum nov. var. (#00/,). 


» 


» = acanthophorum nov. subspee. (200/,). 


Figure omnes Oedogoniorum 300-ies amplificate sunt. 


Oedogonium Pyrulum WITTR. Pp obesum WITTR. 00 00g0- 
nium operculo apicali apertum, foeundatum, oosporam in- 
cludens; sp cellula spermogonii subepigyni evacuata. 

Oe. oblongum WirtR. B majus NORDST. 00 et sp signi- 
ficant cadem ac in fig. 20. 


Oe. inversum WITTR. 00 oogonium operculo basali 


apertum, foecundatum, oosporam includens; sp spermo- 
gonium tricellulare, cellulis singulis spermatozoidia singula 


56 


» 


NORDSTEDT ET WITTROCK, DESMIDIEE ET OEDOGONIER. 


includentibus; spe cellula spermogonii evacuata; cb cellula 
basalis. 
25 


27. Oe. crenulatum WITTR. 00 00g0nium cireumseissum, 
foecundatum oosporam ineludens; 00° oogonium nondum 
maturum nec apertum (contentum oogonii non est deli- 
neatum); 00° oogonium a vertice visum. 
28. Oe. pisanum WITTR. 00 oogonium opereulo apicali aper- 
tum, foecundatum. oosporam includens. 
29—31. Oe. Montagnei Fıor. Mazz. P saxicolum WITTR. 00- 
significat eadem ac in fig. 28; ps parthenospora (= spora 
e oosphzera sine foecundatione formata) eodem fere modo 
ac zoospora germinata, pseudoramulum formans. Con- 
tentum cellularum in fie. 30, 31 non delineatum est. 
32. 33. Oe. Oryz® WITTR. 00 oogonium poro foecundationis 
superiore apertum, foecundatum, oosporam includens. © 
oogonium nondum foecundatum. Contentum cellularum 
in fig. 33, non est delineatum. 


Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1876. N:o 6. 
Stockholm. 


Meddelanden från Upsala kemiska laboratorium. 


10. Om selens atomvigt. 
Af ©. PETTERSSON och G. EKMAN. 


[Meddeladt den 7 Juni 1876.) 


Det tal, som för närvarande anses uttrycka selens atom- 
vigt (79,0), är ett medeltal, som man erhållit genom att samman- 
ställa resultaten af de tillförlitligaste bland de hittills utförda atom- 
vigtsbestämningarne a detta element !). Att detta tal uttrycker 
selens atomvigt tillräckligt noga för alla praktiska ändamål och 
beräkningar, derom hade vi under föregående arbeten med selen- 
föreningar vunnit tillräcklig erfarenhet; man kan i sjelfva verket 
säga, att det bekräftas af hvarje riktigt utförd analys, och vi 
skola i det följande visa, att talet 79,0 äfven med stor nog- 
oranhet representerar selens verkliga atomvigt. 

Då man numera vid spekulationen öfver grundämnenas natur 
alltmera börjar utga från deras atomvigter, och inom den grupp: 
af element, som selen närmast tillhör, atomvigterna af de båda 
första, syre och svafvel, äro med stor noggranhet bestämda, men 
stor ovisshet råder i afseende på de båda sista, selen och tellur, 


ba vi gjort till vår uppgift, att undanrödja denna ovisshet 


!) Nemligen atomvigtsbestämningarne af BERZELIUS (79,4), Sacc (omkr. 78,4), 
ERDMANN och MARCHAND (78,82). Noga räknadt skulle medeltalet deraf ej 
blifva 79.0 utan 78,87, men för att erhålla ett lättare användbart tal vid 
beräkning, har man antagit det förstnämda. Med anledning häraf råder 
emellertid ovisshet bland kemisterna, huruvida selens atomvigt i verkligheten 
mera närmar sig till 78 (BLOMSTRAND) eller 79 eller till och med 80, ett 
tal, som dock hittills icke blifvit funnet vid någon atomvigtsbestämning. Vi 
skola se, att talet 79, den allmännast antagna atomvigten, är mycket lyckligt 
funnet. 


58 PETTERSSON OCH EKMAN, OM SELENS ATOMVIGT. 


hvad selen beträffar genom atomvigtsbestämningar, utförda med 
den största noggranhet, som de medel, hvaröfver vi kunde för- 
foga, tilläto. 

En utförlig framställning af de metoder vi härvid användt 
kommer att intagas i Upsala Vetenskapssocietets handlingar för 
innevarande ar; här må det tillåtas oss, att endast lemna en 
kort öfversigt af de vunna resultaten. 

Undersökningen har blifvit utförd a Upsala universitets 
kemiska laboratorium under de tre sista åren. 

Atomvigtsbestämningen hafva vi sökt grunda pa analys af 
följande selenföreningar: 

CaSeO, + 2H,O 
(NH,),Al,4Se0, + 24H,0 
MeSeO, + 6H,0 
Ag,SeO, 

Ag,SeO, 

SeO,. 

Pa de flesta af dessa föreningar later en fullkomligt nog- 
grann analys ej utföra sig. Vi kunna pa grund af var egen 
erfarenhet såväl som andras pasta, att endast högst fa selen- 
föreningar egna sig för bestämningar, med ansprak pa yttersta 
noggranhet. Jemte den egentliga reaktionen uppstå nemligen 
oftast bireaktioner, som ha ett visserligen ringa men dock märk- 
bart inflytande på resultatet. 

När vi nu framlägga resultatet af vårt arbete, som om- 
fattat mer än 80 särskilda bestämningar, är det endast 5 ana- 
lyser efter en enda metod (reduktion af SeO,), som vi kunna 
anföra såsom fullkomligt motsvarande de anspråk, som vi ställt 


på vara atomvigtsbestämningar. 


Reduktion af selensyrlighet. 


Ren, sublimerad selensyrlighet löstes i vatten och saltsyra 
tillsattes i öfverskott. Ur denna lösning utfäldes selen genom 


inledning af svafvelsyrlighet under uppvärmning. 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FORHANDLINGAR 1876, N:0 6. 59 
I afseende pa detaljerna vid operationen samt torkningen 
och vägningen af selen fa vi hänvisa till den utförligare fram- 


ställningen Här vilja vi endast omnämna resultaten. 


| I 

er Invägd 'Funnen Selen.. 100 SeO, Beräknad 
Försök. selensyrlighet. | o 2 > 

ör Gr. | hålla Se. atomvigt. 

\ | | | | 
REN en I. ran 7,9573 71,199 79,10 

I 3 I 

ee RSA (0 JUL2AAR 8,0053 71,185 SKOG | 
IT Aden en oc Slang I ARR NS 79,08 
TIN Fo ee LT MAA oh j4,8383 SK 79,06 
We | Alfa | 2215600 or 79,08 


Af dessa försök framgår, att senleusyrlighetsanhydriden är 
sammansatt af 71,ı9ı 2 selen och 28,309 % syre, och att atom- 
vigten af elementet i medeltal är 


Se = 19,08. 


Af de öfriga metoder vi användt vilja vi här endast nämna 
analysen af Ag,Se0, genom glödgning. Dervid sönderdelas för- 


eningen så, att rent silfver aterstar. 


Lan Invägd N | 100 delar | Molekylar- | Beräknad 
Försök. Ag,SeO,. CM |. Ag,SeO, vigten af atomvigt 
Gr. Ä innehälla Ag.| Ag,SeO.. af Se. 
Ä | 
RL 5,2102 3,2737 62,93 343,04 79,18 
ent". 8 | 5,9721 3,7597 62,95 342,88 79,02 
Gl ee I Veran 580 62,97 342,82 78.96 
[VARE 7,5390 | 4,1450 62,94 342,96 79,10 
Ve 6,9250 | 43612 62,97 542,76 78,92 
| VRR. 2 7,3455 4,6260 | 62,98 342,76 78,92 | 
| v2 | baszs | 4,5992 | 62,95 942,88 IDO | 


Af dessa analyser beräknas selens atomvigt i medeltal till 
79,02. 

Härvid bör dock anmärkas, att dessa försök ej ega den 
grad af tillförlitlighet, som de ofvan anförda, dels emedan mole- 


60 PETTERSSON OCH EKMAN, OM SELENS ATOMVIGT. 


kylarvigten af Ag,SeO, är ganska hög, hvilket vid beräkningen 
af selens atomvigt är af betydligt inflytande, dels och isynnerhet 
emedan vid den höga temperatur, som till slut måste användas 
vid sönderdelningen af silfversaltet. en ringa mängd af den bort- 
saende selensyrligheten dissocieras i selen och syrgas, till följd 
hvaraf det återstående silfret vid flera af de anförda analyserna 
befanns innehålla ytterst ringa spar af selen. 

Vid beräkningen af resultaten ha vi antagit atomvigterna 
af syre och silfver till 

0 = "110, Am I0L08 


61 


Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1876. N:o 6. 
Stockholm. 


Qvantitativ jemförelse emellan friktionselektrieiteten 
och den galvaniska elektriciteten i afseende på tension. 


Af C. A. NYSTRÖM. 


[Meddeladt den 7 Juni 1876.] 


Vid de försök, som här nedan omnämnas, begagnades föl- 
jande apparater, tillhöriga Kongl. Telegrafverkets undervisnings- 
anstalt: 

1:o En elektrofor med ebonitskifva om 0,3 meters diameter 
med en nagot större underläggsskifva af förtennt jernbleck, hvilken 
sednare skifva var under samtliga försöken i metallisk förbindelse 
med en i jorden nedlagd metallplat. Tillhörande lock eller kon- 
densatorsplatta af zink med uppviken afrundad kant, om 0,2 meters 
diameter, upplyftades medelst silkessnören. Ebonitskifvan gneds 
med kattskinn. 

2:0 En kondensator om 3 mikrofarads kapacitet, af den 
konstruktion, som begagnas för mätning af telegrafkablars sta- 
tiska laddning. Kondensatorns ena beläggning var vid samtliga 
försöken 1 förbindelse med jorden; och är det den andra beläggnin- 
gen, som åsyftas, der här omnämnes, att kondensatorn är i för- 
bindelse med viss apparat. Plinten af ebonit. 

3:0 En Thomsons reflexgalvanometer, hvilkens lindningar 
hafva 5800 Ohmaders motstånd, och som är känslig äfven för den 
ringa strömstyrka, som erhålles när 1 Daniells element slutes 
genom 17000 millioner Ohmaders motstånd. Ena ändan af galvano- 
meterlindningarne var vid samtliga försöken i förbindelse med 


jorden; den andra ändan af lindningarne anlitades för de för- 


62 C. A. NYSTRÖM, OM ELEKTRICITETENS TENSION. 


eningar med andra apparater, som här omnämnas. Plinten af 
ebonit. 

4:0 Ett galvaniskt batteri, om 32 Meidingers elementer, 
hvars negativa pol var i ständig förening med jorden. Vid den 
positiva polen åvägabragtes de förbindelser med andra apparater, 
som här omtalas. 

5:0 En telegrafnyckel med tvenne häfstänger till ett gemen- 
samt städ, men med klack till endast den ena häfstangen. Plin- 
ten af ebonit. 

6:0 Fyra leydnerflaskor, hvilkas yttre beläggningar förenades 
med jorden, då de inre beläggningarne förenades med viss apparat. 

De vid försöken använda ledningstrådarne voro öfverspunna 
och vaxade; emeilan de kontakter, hvilka de förbundo, gingo de 
fram i luften, utan att beröra hvarandra eller några andra 
föremål. 

Sedan kondensatorsplattan blifvit medelst en ledningstrad 
satt i en fortfarande förening med galvanometerlindningarne, vi- 
sade det sig, att elektricitet strömmade från jorden till plattan 
hvarje gång denna lades på ebonitskifvan, och att elektricitet 
strömmade från plattan till jorden hvarje gång plattan upp- 
lyftades. När plattan kraftigt trycktes emot ebonitskifvan, öka- 
des såväl tillströmningen som den derefter följande bortström- 
ningen af elektricitet. Salunda kunde ända till 400 skaldelars 
utslag erhållas vid plattans upplyftande. 

När plattan, hängande på silkessnörena, bragtes i förening 
först med batteriet och derefter med galvanometerlindningarne, 
erhölls i galvanometern ett knappt märkbart utslag. Häraf visade 
det sig, att batteriets tension var obetydlig i jemförelse med 
tensionen uti elektroforen. 

Om åter kondensatorn bragtes i förening med batteriet och 
derefter urladdades genom galvanometern så, att endast en hun- 
dradedel af laddningen passerade galvanometerlindningarne, erhölls 
ett utslag om 46 skaldelar, hvilket motsvarar 4600 skaldelars 
utslag utan förbiledning. Häraf finner man, att kondensators- 


plattans laddningskapacitet är obetydlig i jemförelse med konden- 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:o 6. 63 


satorns. Till följd häraf borde kondensatorsplattan kunna ur- 
laddas manga ganger i kondensatorn, innan tensionen inom den 
sednare tillökades sa, att han väsendtligen inskränkte den förras 
förmåga att urladda sig i kondensatorn. För att utröna för- 
hållandet härmed, urladdades kondensatorn genom galvanometern 
efter olika antal inladdningar, vare sig ifrån kondensatorsplattan 
eller ifrån de särskilda leydnerflaskorna. För sådant ändamål 
sattes kondensatorsplattan eller leydnerflaskan i förbindelse med 
nyckelns ena, häfstang, hvars klack var satt i förening med 
batteriet. Det gemensamma städet var förenadt med kondensa- 
torn; den andra häfstangen var förenad med galvanometern, 
Hvarje gang förstnämnda häfstang kom i beröring med klacken, 
laddades kondensatorsplattan eller leydnerflaskan från batteriet; 
hvarje gang häfstangen derefter kom i berörimg med städet, ur- 
laddades kondensatorsplattan eller leydnerflaskan i kondensatorn. 
Efter ett visst antal inladdningar i kondensatorn — hvilka alltsa 
avägabragtes derigenom, att ifragavarande häfstang fördes pa 
samma sätt, som när man vid telegrafering gifver en rad prickar — 
urladdades kondensatorn genom galvanometern, hvilket aväga- 
bragtes derigenom, att den andra häfstängen sattes i beröring 
med det gemensamma städet. Såsom här nedan finnes angifvet,. 
blefvo de sålunda erhållna utslagen i galvanometern tillräckligt 


stora, för att kunna qvantitativt uppskattas. 


l:o Kondensatorsplattans inladdning från batteriet och ur- 
laddning i kondensatorn: 


efter 100 inladdningar i kondensatorn erhölls vid dennes urladdn. 23 skaldelars utslag; 


» 200 » » 2) » » » » 46 » » 
» 300 » » » » » » » 67 » » 
» 400 » ) » » » » » 388 » » 


2:0 En mindre leydnerjlaskas inladdning från batteriet och 
urladdning i kondensatorn: 
efter 20 inladdningar i kondensatorn erhölls vid dennes urladdn. 60 skaldelars utslag:. 
» 40 » » » » » » » 120 » » 
» 60 » » » » » » » 180 » n 
» 80 » » » » » » » 240 » » 


64 C. A. NYSTRÖM, OM ELEKTRICITETENS TENSION. 


3:0 En annan mindre leydnerjlaskas inladdning från batte- 
riet och urladdning i kondensatorn: 


efter 20 inladdningar i kondensatorn erhölls vid dennes urladdn. 58 skaldelars utslag; 


» 40 » » » » » » » 115 » » 
» 60 » D) » 2 » » » 172 Iz u 
» 30 » » » » » » » 239 » » 


4:0 En större leydnerflaskas inladdning från batteriet och 
urladdning 1 kondensatorn: 


efter 20 inladdningar i kondensatorn erhölls vid dennes urladdr. 100 skaldelars utslag; 


» 40 » » » » » » » 200 » » 
» 60 ” » » » » ı» » 300 » » 
» so » » » » » » » 400 » » 


5:0 En leydnerflaskas med rörliga beläggningar inladdning 
från batteriet och urladdning i kondensatorn: 


efter 20 inladdningar i kondensatorn erhölls vid dennes urladdn. 29 skaldelars utslag; 


» 40 » » » » » » » 97 » » 
» 60 » » » » » » » 36 » » 
» 30 » » » » » » » 114 » » 
» 100 » » » » » » AD » » 


Utslagens proportionalitet mot antalet inladdningar inom 
hvarje försöksserie adagalägger, att tensionen inom kondensatorn 
icke tilltagit så till vida, att han vid förestående försök märk- 
bart inskränkt kondensatorsplattans eller leydnerflaskornas för- 
maga att urladda sig 1 kondensatorn. 

AT första försöksserien synes, att den sammanlagda verkan 
af 100 laddningar fran batteriet i kondensatorsplattan erfordras 
för erhållande af 23 skaldelars utslag i galvanometern. Pa hvarje 
enkel sådan laddning belöper sig alltsa 0,23 skaldelars utslag. 

Om deremot kondensatorn laddas fran samma batteri och 
derefter urladdas genom galvanometern, erhålles, sasom förut 
blifvit nämndt, ett utslag motsvarande 4600 skaldelar. 

Enär ett och samma batteri maste astadkomma en och samma 
tension i kondensatorsplattan och i kondensatorn, maste alltså, 
den förras rymlighet för elektriciteten, d. v. s. dess laddnings- 
kapacitet förhålla sig till den sednares, såsom 0,23 förhalla sig 
till 4600 — 1 : 20000. 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1376, N:o 6. 65 


Laddad med ett MEIDINGERS element, gifver kondensatorn 
vid urladdning vanligen omkring 160 skaldelars utslag; såsom 
här redan blifvit nämndt gifver kondensatorsplattan efter ladd- 
ning medelst elektroforen ända till 400 skaldelars utslag. Nu 
äro elektricitetsmängderna, som vid urladdningarne genomströmma 
galvanometern, proportionela mot de dervid erhållna utslagen. 
Men elektrieitetsmängderna äro ock proportionela emot produkten 
af tensionen och laddningskapaciteten hos den urladdade appa- 
raten. Om laddningskapaciteten hos kondensatorsplattan be- 
tecknas med & och tensionen hos dess från elektroforen erhållna 
laddning med +»; samt om laddningskapaciteten hos kondensatorn 
kallas A och tensionen hos dess från ett MEIDINGERS element 


erhållna laddning betecknas med 7; så erhåller man: 


UR AMS iq 2 200 IH 
ka: KT = 400 : 160; hvaraf & = sco, 1: 
Men enlist hvad här ofvan blifvit anfördt är > = 20000; 


alltså blir tensionen hos kondensatorsplattan efter laddning medelst 
elektroforen = 50000 T. : 

F enlighet härmed skulle sålunda 50000 MEIDINGERS (DA- 
NIELLS) elementer vara tillräckliga för att åvägabringa samma 
elektriska tension, som medelst en elektrofor kan erhållas. I 
verkligheten skulle dock ett större antal elementer erfordras, 
emedan, till följd af elementernas ofullkomliga isolation från 
hvarandra och ifrån jorden, tensionens tillökning ej kan fås fullt 


proportionel mot elementernas antal. 


Öfvers. af K. Vet. Akad. Förh. Årg. 33. N:o 6. 2 


66 
Skänker tili Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. 
(Forts. fr. sid. 2.) 
Från RB. Comitato Geologico i Rom. 


Bollettino, 1875: 1-6; 9-12. 


Från Societe des Sciences Naturelles i Lausanne. 


Bulletin, N:o 75. 


Från K. Akademie der Wissenschaften i Berlin. 
Monatsbericht, 1875: 9-12; Register 1859—1873. 


Från Physikalische Gesellschaft i Berlin. _ 
Fortschritte der Physik, Jahrg. 27: 2. 
Frän Verein für Deutsche Nordpolarfahrt i Bremen. 


Protokolle, 34—35, 38—39. 
Denkschrift betreffend die Reise nach West-Sibirien. 


Frän Naturforschende Gesellschaft i Danzig. 
Schriften, Bd. 3: 4. 


Frän Physikalisch- Medicinische Societät i Erlangen. 


Siszungsberichte, H. 7. 


Från Deutsche Seewarte i Hamburg. 


Jahresbericht, 7. 


Frän Entomologischer Verein i Stettin. 


‚Entomologische Zeitung, Jahrg. 33—34: 1-3; 7—12; 35—36. 
Från Verein der Freunde der Naturgeschichte i Mecklenburg. 
Archiv, Jahrg. 29. 


Från Naturforschende Verein i Brünn. 


Verhandlungen, Bd. 18. 
Katalog der Bibliothek, 1875. 


Från Museum Francisco-Carolinum i Linz. 
Bericht, 3—7; 11; 14—20,; 33. 


Från Naturwissenschaftlicher Verein i Graz. 
Mittheilungen, 1875. 


Frän Verein für Natur- und Heilkunde i Presburg. 


Verhandlungen, H. 2. 


Frän K. Sternwarte i Prag. 


Astronomische, magnetische und meteorologische Beobachtungen, 


Jahrg. 35. 


Från Harvard Üollege i Cambridge Mass. 
Reports 1872/73, 1873/74. 


Catalogue 1873/74, 1874/75, 1875. 
Tre småskrifter. 


Från Museum of Comparative Zoology i Cambridge, Mass. 


Report, 1872—1875. 

Bulletin, Vol. 3: 9--ı0. 

Dlustrated catalogue, N:o 7:4; 8: 1-2. 

Report of the Anderson school of natural history, 1873. 


Från Peabody Museum of American Arch@ology & Ethnology i 
Cambridge, Mass. 
Report, 8. > 


Från Wisconsin Academy of Sciences, &c. i Madison. 


Transactions, Vol. 2. 


Frän Academy of Science i St. Louis. 


Transactions, Vol. 3: 2: 


Fran Essex Institute i Salem. 
Bulletin, Vol. 6. 


Fran Sociedad Mezxicana de Historia Natural i Mexico. 


La naturaleza, Entr. 40—43; T. 3: 1-15. 
‚Junta general, 1875 he 


Från Friherre C. J. Skogman. 


Lürke, F. Voyage autour du monde, 1826—1829; Partie histori- 
que. Trad. du Russe par F. Boye. Texte T. 1—2 & Atlas. 
Ba IBRD 4.0062 Hole 


68 
Från Förfaitarne. 
Rypavıst, C. Om bankväsendets utveckling, 1. Sthm. 1876. 8:o. 
Agassız, A. Embryology of the Otenophore. Cambr. 1874. 4:0. 
BRONGNIART, A. & Gris, A. Description de quelques plantes de la 
Nouvelle Caledonie, 1—2. Par. 4:0. 
Fem smäskrifter. 
Fanzaco, F. Sui Chilognati Italiani. Padoua 1876. 8:o. 
Två småskrifter. 


Stockholm, 1876. P. A. Norstedt & Söner. 


Öfversigt af K.Vet Akad Förh.1976. 


CentralTryckeriet, Stockholm. 


1 Penium phymatosp orum.2 Cosmarium Botzylis £ mesoleium.3 C sphalerostichum. 4 C-leeve. 5.cymato- 
leurum£. 0 Cholmiense.7 C.subquadratum.& C.:ps.pyr"stenonotum.d C.mierosphinctum 10 Cniti- 


.dulum.1 C. didymochondrum 12 C.aphanichondrum.13 (.subcostatum.14 C.subprotumidum.15 C. 
sublobatum *dissimile. 


n 
0. 


{Vet. Akad.Förh.187 


igta? KV 


na 
TID. 


(fire 


Inn 


164 


cl) 


oc) 


200000000A00BH 


> 
2 
on 
6 
o 
ö 
od 
o 
o 
Q 
© 
co 
a 
3 
e 


a 
RS 
2000M.00O00C9Und 


Im- 


Centra I-Tryckeriet, Stockho 


16 Tosmarium notabile. 


L 


m 


je} 
Be 
ER 
SS HH 
[an © 
3 a 
lEl=>) 
Or 
DR 
an, 
on 
Sa al 
= = 
je fe 
=) IA) 
ou 
«= DM 
= EN 
SS a B 
BREN 
En je 
er 
om 
SO ß 
Xx Leh 
AES 
3 en 
3 XN 
= =) 
rr I 
23 AN 
I 
=) 
nm 
= 


e.ob 


a 
[Ö 

N 

U 


tum. 18 Sta 
1 


dl 


O.tnitasci 


rn 
{ 


il 
-31 0e.Montagnei 8 saxioolum 


20 0edogonium Pyrulum £ obesum. 21 


28 Depisanıum.29 


ÖFVERSIGT 


KONGL. VETENSKAPS-AKADENMIENS 
FÖRHANDLINGAR. 
Årg. 33. 1876. JE 7. 


Onsdagen den 13 September. 


Preses tillkännagaf, att Akademiens utländske ledamot, 
Geheime Regeringsrådet och Professorn ÖHRISTIAN GOTTFRIED 
EHRENBERG med döden afgått. 


Pa tillstyrkan af utsedde Komiterade antogs till införande 
1 Akademiens Handlingar en af Hr RUBENSON inlemnad af- 
handling med titel: »Om storleken af temperaturens dagliga 


variation 1 Sverige». 


Hr EDLUND redogjorde för sina undersökningar om det 
teoretiska sambandet mellan dielektricitets-konstanter och ljusets 
brytnings-index. 


Hr GYLDEN framlade för Akademien första bandets första 
häfte af den publikations-serie, som är ämnad att utgifvas från 
Akademiens Observatorium, och redogjorde för innehållet af detta 
häfte. 


Hr L. F. NILSON meddelade dels a egna och dels å de 
andra författarnes vägnar följande uppsatser: 1:0) »Om nägra 
chloroplatinat och om de sällsynta jordartmetallernas atomvärde», 
af Hr L. F. NILSON"; 2:0) »Om chlorosalter af tva-atomig 
platina», af densamme*; 3:0) »Om platinans dubbelnitrit», af 
densamme”; 4:0) »Om tvänne nya modifikationer af diklornaf- 
talin», af Hr CLEVE*; 5:0) »Om naftionsyrans konstitution», af 
densamme”; 6:0) »Om 8 Nitronaftalinsulfonsyra och dess derivat», 


af densamme"; 7:0) »Om några amidartade derivat af & och 8 


2 


naftalinsulfonsyra», af J. A. CARLESON”; 8:0) »Bidrag till känne- 
domen om Retens Sulfonsyror», af A. G. EKSTRAND”. 


Sekreteraren öfverlemnade följande inkomna uppsatser: 1:0) 
»Om nagra exotiska Myriopoder», af Läroverks-Adjunkten Dr 
C. O. VON PORATH (Se Bihang till K. Vet.-Akad. Handl. Bd. 
4); 2:0) »Notes on the Sulcator arenarius (Slabber)», af Do- 
centen C. E. A. BowALLIuUs (Se Bihang till K. Vet.-Akad. 
Handl. Bd. 4); 3:0) »Prim® linex muscorum cognoscendorum, 
qui ad Caldas Brasilie sunt collecti. II. Hepatice», af Med. 
Dr JoH. ÅNGSTRÖM”. 


Fran Kongl. Sjöförsvars-Departementet hade blifvit öfver- 
lemnade meteorologiska dagböcker, förda ombord pa Korvetten 
Gefle och Angkorvetten Balder under dessa fartygs senaste ex- 


peditioner. 


Följande skänker anmäldes: 
Till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. 


Från Chefen för Generalstaben. 
Karta öfver Sverige, !/190000» Bl. IH. Ö. 37. 


Från Stadsfullmäktige i Stockholm. 


Berättelse om Stockholms kommunalförvaltning, 1874. 


Från Universitetet i Lund. 


Acta Universitatis Lundensis, T. 11: 1—3. 
Akademiskt tryck, 1875/76. 16 st. 
WeiBULL, M. & TEGNÉR, E. Lunds universitets historia, D. 1: 2. 


Från K. Danske Videnskabernes Selskab i Köpenhamn. 
Skrifter (5) Naturvidensk. Afd. Bd. 11:2; 12: 2. 
Oversigt 1875: 1-3; 1876: 1. 
Frän Naturhistorisk Forening i Köpenhamn. 
Videnskabelige Meddelser, 1875. 


Frän R. Geographical Society i London. 
Journal, Vol. 45. 
Proceedings, 20: 4—6. 
(Forts, å sid. 10.) 


3 


Ofversigt af Kongl. Vetenskaps Akademiens Förhandlingar, 1876. N:o 7. 
Stockholm. 


Meddelanden frän Upsala kemiska Laboratorium, 


11. Om några chloroplatinat och om de sällsynta 


jordartmetallernas atomvärde. 
A b. BR NES ONS 


[Meddeladt den 13 September 1376]. 


På grund af bildningssättet och sammansättningsarten af 
åtskilliga selensyrliga salter har jag förut !) uttalat den öfver- 
tygelsen, att bland de sällsynta jordartmetallerna beryllium utan 
tvifvel vore att anse som ett tvavärdigt element, under det att 
gadolinit- och ceritmetallerna deremot vore att räkna bland sådana 
fyratomiga grundämnen, som i likhet med aluminium med två 
kombinerade atomer verkade som sexatomiga; endast med afseende 
på thoriums atomvärde lemnade seleniten ingen upplysning. 

I afsigt att erhålla nya hållpunkter i fråga om de nämnda 
metallernas verkliga valens har jag undersökt några hittills icke 
bekanta chloroplatinat, nemligen dels af några med aluminium 
nära beslägtade metaller, dels af två fyratomiga element och de 
nya chlorosalternas sammansättning, jemförd med den hos andra 
förut bekanta, lemnar, såsom af det följande torde framga, nya 
stöd för ofvan nämnda asigt om de sällsynta jordartmetallernas 
atomvärde och talar derjemte afgjordt för thoriums fyratomighet. 

De nya föreningarne, öfver hvilka en kort beskrifning här 
meddelas, framställdes ur den fria chlorosyran 2HCl. PtCl*, som 
försattes med metallehloriderna i afvägda mängder, hvarpa lös- 
ningen afdunstades till torrhet i vattenbad och återstoden, efter 


!) Researches on the salts of selenious acid i Nova Acta reg. Soc. Scient. Upsal. 
Ser. III. 1875. äfven Berliner Berichte VIII. 655. 


4 NILSON, OM SÄLLSYNTA JORDARTMETALLERS VALENS. 


lösning i litet vatten, sattes att afdunsta öfver svafvelsyra, då 


salterna ansköto ur den syrupstjocka lösningen. 


Ferrichloroplatinat. 
Fe?CIlf . 2 PtCl® + 21 H?O. 


Erhölls genom blandning af ungefär 1 mol. jernchlorid med 
2 mol. chlorosyra i stora, gula, sneda, fyrsidiga, glänsande, deli- 
qvescenta kristaller, som vid 100° afgafvo 10 mol. vatten. Funnet: 
7.73—8.42 Fe, 28.28 —29.46 Pt, 40.31—40.52 Pt + Fe?0?, 13.08 
—13.46 H?O; beräknadt: 8.10 Fe, 28.63 Pt, 13.01 HO och 
40.20 Pt + Fe?O?. 


Chromcehloroplatinat. 
Cr?Cl$.. 2 PtCl® + 21 H?O. 


Framställdt såsom föregaende förening, ansköt detta salt i 
mörkgröna, glänsande, temligen stora, fyrsidiga prismer, som i 
fuktig luft flyta sönder, men behålla sig 1 torr och vid 100” af- 
gifva 10 mol. vatten. Funnet: 7.95 Cr, 28.92 Pt, 40.18—40.51 
Cr203 + Pt, 12.97—13.02 H?O; beräknadt: 7.63 Cr, 28.78 Pt, 
39.94 Cr? 03 + Pt, 13.08 H?O. 


Indiumchloroplatinat. 
In?Cl®.5 PtCl® + 36 H?O. 

Denna förening framställdes pa samma sätt som de ofvan 
anförda och kristalliserade i stora, honingsgula sneda, fyrsidiga, 
högst deliqvescenta prismer, som vid 100° afgifva 18 mol. vatten. 
Funnet: 8.70—8.87 In, 35.21—35.40 Pt, 11.3”—11.61 H?0; 
beräknadt: 8.14 In, 35.51 Pt, 11.62 H2O. 


Stannichloroplatinat. 

SnCl*. PtCl* + 12 HO. 
Genom sammanblandning af beständsdelarne i ungefärligen 
eqvivalenta mängder erhölls föreningen i tunna, gula, glänsande, 


deliqvescenta, fyrsidiga (qvadratiska?) taflor, som vid 100” för- 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:0%. 5 


lorade 2 mol. H?O. Funnet: 13.94—14.98 Sn, 24.75—24.79 Pt, 
3.836 4.25H?O; beräknadt: 14.46 Sn, 24.27 Pt, 4.41 H?O. 


Zirkonchloroplatinat. 
ZrOCl?. PtCl® + 12 H?O. 


En blandning af zirkonoxichlorid och den fria chlorosyran i 
ungefärligen eqvivalenta mängder afsatte föreningen i små ljusgula, 
sneda fyrsidiga, temligen luftbeständiga prismer, som vid 100? 
afgafvo 6 mol. vatten. Funnet: 12.04—12.44 Zr, 27.33—27.75 
Pt, 44.07--44.20 ZrO? + Pt, 29.06—29.30 och 15.10 H?O; 
beräknadt: 12.28 Zr, 27.01 Pt, 43.66 Zr? + Pt, 29.47 och 
14.74 H?°O. 


Löser man platina i öfverskjutande kungsvatten, sa erhälles 
som bekant platichlorosyra 2 HON. PtCl* eller 


H-C=Cl ur ER 

H-Ol=Cl CI, 
som med 6 mol. vatten kristalliserar i rödbruna prismer. På 
goda grunder kan man nu antaga, att chloroplatinaten härleda 
sig från denna fria chlorosyra. Ersättes vätet deri med metaller, 
erhållas dessa salter, bland hvilka de normala, alltefter det olika 
atomvärde, som tillkommer de substituerande elementen, skulle 


blifva sammansatta enligt följande schema: 
a. 2 RO. PtOl. 
b. RCP. PtOl. 
e. 2RCB.3 PtCh. 
d. RO .2 PtCk. 
e. R2CIS.3 PtClt, 


Savidt man känner, finnas inga normala chloroplatinat af 
grupperna c. d. och e., men väl af a. och b. Samtliga bekanta 
chloroplatinat af I—2-atomiga elementer äro till sammansättnin- 


gen normala; grundämnen med högre atomvärde gifva deremot 


6 NILSON, OM SÄLLSYNTA JORDARTMETRLLERS VALENS. 


alls icke normala utan blott basiska chloroplatinat [endast indium 
har gifyit det ofvan anförda saltet af sur sammansättnings-art]. 

På grund häraf är beryllium att räkna bland de twävärdiga 
elementen. Sammansättningen af dess chloroplatinat, som enligt 
sammanstämmande uppgifter af MARIGNAC!), THOMSEN?), WEL- 
KOW 3) är ett normalt salt: 

BeCl?. PtClt + 8H?O 
anvisar nemligen, i likhet med många andra på senare tider an- 
förda skäl, metallen otvetydigt sin rätta plats bland dessa element. 

Af sådana grundämnen, om hvilkas treatomighet ingen oviss- 
het är rådande t. ex. vismuth, arsenik, antimon, har man sig 
intet chloroplatinat bekant. Deremot föreligga sådana föreningar 
af gadolinit- och cerit-metallerna, hvilka CLEVE ?) på grund af 
åtskilliga salters sammansättning ansett sig böra räkna bland 
trevärdiga element. Formlerna för deras chloroplatinat skrifver 
han sålunda: | 

CeOCI3. PtCl® + 13 H?O 

LaCl?. PtCl® + 13 H’O 

DiCl?. PtCl® + 11 H?O 

ErCl®. PtCl* + 11 H?O 

4 YCl.5 PtCl® + 52 H?O. 
Alla salterna äro salunda af basisk sammansättnings-art; de fyra 
först anförda innehålla 3, det sist nämnda + af den qvantitet 
syra, ett normalt salt skulle innehålla. 

Af sådana metaller åter, som med två kombinerade atomer 
verka sexvärdigt, kände man hittills blott ett enda chloroplatinat, 
nemligen det af WELKOW >?) för icke längesedan undersökta och 
af SCHRAUF kristallografiskt bestämda aluminiumsaltet 

ALCI®. 2 PtCl® + 30 HO, 
hvilket liksom de sällsynta jordartmetallernas salter är af basisk 
natur och alldeles som flertalet bland dessa ett 3-chloroplatinat. 


!) Arch. des sciences phys. et natur. 1870. 374. 

2) Berliner Berichte III. 827. 

3) Berliner Berichte VI. 1288. 

4) Bihang till Sv. Vet.-Akad:s Handl. Bd. 2. N:o 6, 7, 8, 12. 
3?) Berliner Berichte VII. 304. 


ÖLVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:0 7. 7 


En sådan öfverensstämmelse i sammansättning mellan CLEVES 
och WELKOWS salter föranledde mig att närmare lära känna 
chloroplatinaten af de aluminium 1 kemiska egenskaper närmast 
stående metallerna, för hvilka salter jag ofvan lemnat en redo- 
görelse. Som man finner ega ferri- och chrom-saltet såsom 3-chloro- 
platinat en med aluminiumsaltet fullkomligt öfverensstämmande 
sammansättning, under det att deremot indiumsaltet är helt ab- 
normt sammansatt. Ehuru detta sist nämnda salt kristalliserade 
ur en lösning, som på en mol. In?Cl® höll 2 mol. PtCl?, afsatte 
dock blandningen denna sura förening med lemning af en betydlig 
mängd indiumchlorid i moderluten, som vid tillsats af mera pla- 
tinachlorid lemnade en ny kristallisation af föreningen. Det er- 
bjuder såsom det enda hittills bekanta chloroplatinat af sur natur 
ett särskildt intresse. 

Emellertid kan den öfverensstämmelse i sammansättning, 
som vi funnit ega rum mellan WELKOWS aluminiumsalt, CLEVES 
salter af cer, lanthan, didym, erbium och de af mig under- 
sökta salterna af jern och chrom, icke vara tillfällig utan är helt 
visst beroende på de ingående metallernas likartade atomvärde; 
de sällsynta jordartmetallernas chloroplatinat anvisa lika otve- 
tydigt som de af mig undersökta seleniten nämnda metaller sin 
rätta plats inom aluminiumgruppens element. Fördubblar man 
nemligen CLEVES ofvan anförda formler för jordartmetallernas 
salter och inför på samma gång vattenqvantiteter, som enligt 
hans egna analyser passa ännu bättre än sådana ovanliga kristall- 
vattenqvantiteter som I1 och 13 mol., så erhåller man i följande 
saltserie en serdeles slående öfverensstämmelse: 

Fe2Cl®.2 PtCl® + 21 H?O, 
Cr?C1$.2 PtCl® + 21 H?O, 
Di?CI® . 2 PtCl® + 21 H?O, 
Er?Cl$. 2 PtCl® + 21 H?O, 
Ce?Cl$.. 2 PtCl* + 27 H?O, 
La2Cl®. 2 PiCl® + 27 H2O, 
Al? c16.2 PtCl® + 30 HO. 


8 NILSON, OM SÄLLSYNTA JORDARTMETALLERS VALENS. 


Det abnormt sammansatta yttriumsaltet ansluter sig äfven 
härtill, i det man rättast torde kunna betrakta det som en 
dubbelförening af 3-chloroplatinat och normalt salt, alltså: 
Y?CI6 .2 PtCl + 21 HO 
Y2Cl® .3 PtClt + 30 H20, 
hvari sålunda ett 3-chloroplatinat med samma vattenhalt, som i 
de fyra först anförda salterna, blifvit antaget. 


2 Y2016. 5 PtC + 51 H20 — | 


Da emellertid detta salt till sin sammansättning stod full- 
komligt ensamt och man möjligen skulle kunna förmoda, att 
detsamma blott vore en mera tillfällig produkt, så framställde 
jag genom att blanda 1 mol. ytterjord med 2 mol. platichloro- 
syra ett salt, som likväl så till yttre egenskaper som till samman- 
sättningen visade fullkomlig öfverensstämmelse med CLEVES salt, 
hvadan ett kristalliseradt 3-chloroplatinat af denna metall ej synes 
kunna framställas. | 


Yttriumchloroplatinatet erbjuder emellertid ett serskildt in- 
tresse. Som nämndt är gifva nemligen 1—2-atomiga element 
endast normala chloroplatinat, element af högre atomvärde der- 
emot endast basiska [undantagandes indium]. Bland de säll- 
synta jordartmetallerna är nu yttrium !) utan tvifvel den mest 
positiva och står som sådant de 2-atomiga grundämnena närmast 
och denna egenskap har funnit sitt uttryck i den sträfvan, att 
bilda ett så neutralt salt som möjligt, hvilken i ifrågavarande 
chloroplatinat så tydligt röjer sig. 

Af de element, om hvilkas fyratomighet intet tvifvel finnes, 
kände man hittills intet chloroplatinat. Att lära känna deras 
ifrågavarande föreningar egde likvisst ett serskildt intresse med 
afseende på thoriums atomvärde. Man eger väl några fä fakta ?), 
som tala för att detta grundämne är fyratomigt, men saknar 
hittills hvarje närmare öfverensstämmelse mellan föreningar af 
thorium och andra afgjordt fyratomiga element. Då nu CLEVE ?) 


erhållit ett thoriumchloroplatinat af en för detta element helt 
!) Jfr. Berliner Berichte VIII. 659. 

2) Jfr. CLEVE, anf. st. N:o 6 s. 2D. 

2\ Anf. st. s. 10. 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:o 7. 9 


egendomlig typ, så fann jag deri anledning att framställa ofvan 
anförda salter af tenn och zirkon. Sammanställas de med CLE- 
VES salt, erhåller man en saltserie: 

ThCl. Pt Cl + 12 HO, 

SnCl. Pt CI: + 12 HO, 

ZrOCl?. PtCl® + 12 HO, 
som visar en fullkomlig analogi mellan de serskilda lederna ända 
inpå vattenhalten och sålunda lemnar ett förträffligt stöd för 
thoriums fyratomighet; zirkonium visar blott en afvikelse i be- 
nägenheten, att här liksom i många andra fall bilda den samman- 
satta radikalen zirkonyl. 

Som man af det sagda torde finna, gifver sig de serskilda 
elementens olika atomvärde serdeles tydligt tillkänna i här i fråga 
varande föreningar. Det existerar nemligen 3 hufvudgrupper af 
chloroplatinat, nemligen sadana der 

1:o chlorhalten hos platinachloriden är dubbelt större än den 


basiska chloridens = normala chloroplatinat; hit höra 
I I 
elementen R och R. 


>) 
S 


chlorhalten hos platinachloriden är 3 större än den basi- 
VI 
ska chloridens = 3-chloroplatinat; hit höra elementen R?. 


3:0 chlorhalten hos de båda chloriderna är lika stor = 

IV 

3-chloroplatinat; hit höra elementen R. 
Med undantag af ofvan anförda yttrium- och indium-salt 
låta alla bekanta chloroplatinat hänföra sig till någon af dessa 


hufvudgrupper. 


10 
Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. 
(Forts. fr. sid. 2). 
Från Linnean Society i London. 


Transactions, (2) Zoology, Vol. 1: 2-3; Botany, Vol. 1:2-3. Index 
to Ser. 1: Vol. 26—30. 
Journal. Zoology, N:o 60—63; Botany, N:o 81—84. 
Proceedings, 1874/75. 
Additions to the library, 1874/75. 
Från Accademia Gioena i Catania. 


Nun (er 8 © 


Från Museo Civico di Storia Naturale i Genua. 
Annali, Vol. 7. 


Från Observatorium i Leiden. 
Annalen, B. 4. 


Från Academie Imp. des Sciences i St. Petersburg. 


Mémoires, T. 22: 4—8; 23: 1. 

Bulletin, T. 20: 3-4; 21: 1—5; 22: 1. 

Tableau des matieres contenues dans les publications de I' Academie, 
1. St. Pétersh. 1872. 8:0. 


Från K. Physikalisches Central-Observatorium i St. Petersburg. 
Annalen, 1874. 


Från K. Akademie der Wissenschaften i Berlin. 
Abhandlungen, 1875. 
Monatsbericht, 1876: 1—5. 

Från Naturwissenschaftlicher Verein i Bremen. 
Abhandlungen, Bd. 4:4; 5: 1. - 
Beilage. 

Från Senckenbergische Gesellschaft i Frankfurt a/M. 
Abhandlungen, Bd. 10: 1-4. 
Bericht, 1874/1875. 
Från Medicinisch-Naturwissenschaftliche Gesellschaft i Jena. 


Zeitschrift, Bd. 1: 3; 6: 1—2. 
(Forts. å sid. 38). 


11 


Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1876. N:o 7. 
Stockholm. 


Meddelanden från Upsala kemiska Laboratorium. 


12. Om chlorosalter af tvåatomig platina. 
Alt EEE ENDE S ONS 


[Meddeladt den 13 September 1876.] 


För att ur chloroplatinitens sammansättning möjligen kunna 
draga några slutsatser med afseende pa de sällsynta jordart- 
metallernas atomvärde, har jag upptagit dem till undersökning. 
Da likväl endast några få bland dem förut voro bekanta, nem- 
ligen MAGNUS!) kaliumsalt, PEYRONNES ?) ammoniumförening 
och LANGS ?) salter af silfver, barium och bly, så hade detta 
till följd att min undersökning måste riktas ej blott på de först 
nämnda metallernas salter utan ock på de öfrigas, för att nem- 
ligen härigenom förvärfva ett för jemförelsers anställande nöd- 
vändigt material. 

Vid ifrågavarande chlorosalters framställning kan man visser- 
ligen utga fran den fria chlorosyra, som i orent tillständ erhälles 
genom att lösa platinachlorur i chlorvätesyra och försätta den- 
samma med afpassade mängder af oxider, hydrater, carbonater 
etc, men endast i de fall, da motsvarande chloroplatinat äro 
svarlösligare (ex. K, Rb, Cs, Am, Na m. fl.) eller lättlösligare 
(ex. Ba, Li m. fl.) än chloroplatiniten. Huru man nemligen än 
förfar, kommer den sa beredda fria chlorosyran att innehålla en 
icke obetydlig qvantitet af den fyratomiga platinans motsvarande 


förening. Man kan visserligen utfälla densamma i form af 


') Pogg. Ann. 14. 241. 
2) Ann. d. Ch. und Pharm. 55. 206. 
3) Öfvers. af Vet.-Akad. Förhandl. 1861. 228. 


12 NILSON, OM CHLOROSALTER AF TVÄATOMIG PLATINA. 


kalium- eller ammoniumchloroplatinat, men da dessa salter icke 
äro olösliga i chlorosyran, sa är det vida bättre att först framställa 
bariumehloroplatinit .och derur genom sönderdelning med sulfat 
eller svafvelsyra bereda andra salter eller den rena fria chloro- 
syran 2 HCl. PtCl. Bariumsaltet erhålles med lätthet rent i 
stora, luftbeständiga kristaller, om man mättar platinachlorurens 
lösning 1 chlorvätesyra med en afpassad mängd bariumkarbonat, 
afröker öfverskottet af syra i vattenbad och låter återstoden, 
löst 1 vatten, frivilligt kristallisera. Att denna lösning äfven 
innehåller bariumchloroplatinat är härvid af ingen betydelse, eme- 
dan detta salt är vida lättlösligare än chloroplatinitet och derföre 
stannar i mederluten samt anskjuter först, då nästan allt chloro- 
platinit redan afskiljt sig. 

Pa anförda vägar hafva nedan beskrifna salter blifvit fram- 
ställda. De äro med nagra få undantag lättlösliga 1 vatten och 
ofta deliqvescenta, kristallisera vanligen först ur mycket koncen- 
trerade lösningar, men merendels 1 stora och välbildade, praktfullt 
röda kristaller. Blott fa äro vattenfria, flertalet håller kristall- 
vatten. Manga förlora detta delvis eller fullständigt vid 100°, utan 
att afgifva chlorväte; endast beryllium- och chromsalterna bilda i 
detta hänseende ett undantag. En del salter sönderföllo vid 
nämnda temperatur i chloroplatinat och platina, en förändring som 
andra lida först vid en vida högre värmegrad. Äfven vid vissa 
saltlösningars afdunstning pa vattenbad har en dylik sönderdel- 
ning iakttagits och om chlorvätesyra härvid finnes närvarande i 
stort öfverskott synas desamma mera än eljest vara benägna 
för att sönderfalla i platina och chloroplatinat. Af denna anled- 
ning är det lämpligast att vid förefallande behof bereda den fria 


chlorosyran i reut tillstånd ur bariumsaltet. 


I. Salter af enatomiga metaller. 
1. Kaliumehloroplatinit 2KCl.PtCl?,. Bildar stora, rubinröda, 
fyrsidiga, platta, luftbeständiga prismer, som i likhet med 
nedannämnde salter af rubidium, cesium och ammonium under 


torkning öfver svafvelsyra och vid 100° förlora omkring 2 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:o 4. 13 


I 


proc. mekaniskt inneslutet vatten, som ej kan pressas bort 
mellan papper. Funnet: 35.63 KC, 46.80 Pt i st. f. 35.68, 
47.35. Saltet är förut undersökt af MAGNUS. 
Rubidiumchloroplatinit 2RLÖI. PtCl>: fina, egendomligt röd- 
färgade, fyrsidiga, luftbeständiga, i kallt vatten temligen 
svarlösliga, i varmt lättlösliga prismer. Funnet: 47.52— 
47.57 RbCl, 38.41—38.43 Pt; beräknadt: 47.34, 38.76. 
Cesiumchloroplatinit 2CsCl. PtCl?: erhölls genom sulfatets ' 
sönderdelning med bariumchloroplatinit efter lösningens af- 
svalning i länga, smala, röda prismer af samma egenskaper 
som 2. Funnet: 55.18 CsCl, 32.67—32.71 Pt; beräknadt: 
55.61, 32.67. 


 Ammoniumchloroplatinit 2 AmCl.PtCl?: stora, långa, fyr- 


sidiga, rubinröda, luftbeständiga prismer eller tunna, fyr- 
sidiga taflor. Funnet: 28.55—28.82 AmCl, 52.39—52.44 
Pt; beräknadt: 28.46, 52.066. 

Thalliumchloroplatinit 2 TIC. PtCl?: voluminös fällning af 
samma färg som hydratisk svafvelmangan, bestaende af mikro- 
skopiska prismer, svarlösliga i kallt, mera lösliga i varmt 
vatten, hvarur vid afsvalning tydligare kristaller erhållas. 
Funnet: 63.99—64:53 TI CI, 25.94—26.21 Pt i st. f. 64.04, 
26.47. 

Natriumchloroplatinit 2 NaCl. PtCl? + 4 HO. Erhölls i små 
sneda fyrsidiga, mörkröda prismer, som deliqvescera i vanlig, 
men vittra i torr luft och vid 100° långsamt afgifva allt 
vattnet. Funnet: 25.43—25.45 NaCl, 42.63—42.94 Pt, 14.47 
— 14.71 H?O; beräknadt: 25.55, 43.23, 15.72. 
Lithiumchloroplatinit 2LiCl. PtCl? + 6H?O: fina, mycket 
langa, fyrsidiga prismer af mörkröd färg med grön reflex 
alldeles som kaliumpermangananat, hvilka deligvescera svagti 
luften, men vid 100° äro beständiga. Funnet: 18.54—18.70 
LiCl, 42.51-42.65 Pt i st. f. 18.40, 42.85. 
Silfverchloroplatinit 2 AsCl.PtCl?: bildar enligt LANG en 
olöslig, amorf fällning af samma färg som 5; chlorovätesyra 


utdrager derur hela platinahalten. 


8). 


10. 


11. 


12. 


13. 


14. 


14 NILSON, OM CHLOROSALTER AF TVAATOMIG PLATINA. 


II. Salter af tvåatomiga metaller. 
Calciumehloroplatinit CaCl?. PtCP + 8H?O. Ren chlorosyra 


lemnade vid neutralisation med caleiumcarbonat föreningen 
i tunna, sneda fyrsidiga, deligvescenta, i torr luft vittrande 
taflor, som vid 100° afgafvo 5 mol. vatten och dervid sönder- 
föllo i chloroplatinat och platina. Funnet: 21.65 —21.74 
CaCl?, 38.09—38.31 Pt, 17.23—17.43 HO i st. f. 21.18, 
SO NYE 

Strontiumchloroplatinit SrCl?. PtClP + 6H?O. Bereddes ur 
ren chlorosyra, som mättades med afvägd mängd chlorstron- 
tium; efter blandningens afdunstning till torrhet pa vatten- 
bad, erhölls föreningen ur aterstodens vattenlösning i form 
af sneda fyrsidiga taflor, som i luften förhöllo sig som 9. 
och vid 100° afgafvo 4 mol. vatten. Funnet: 29.834—29.99 
SrCl?, 36.93—37.02 Pt, 13.36—13.45 H’O i st. f. 29.60, 
36.97, 13.45. 

Bariumchloroplatinit BaCl?. PtCl? + 3 HO. Framställdes 
som ofvan är anfördt i stor mängd för der angifvet ända- 
mal; bildar langa, sneda, fyrsidiga, mörkröda prismer, som 
vid 100° afgifva 2 mol. vatten. Funnet: 39.33 BaCl?, 37.00 
Pt, 7.50 H?O; beräknadt: 39.17, 37.29, 6.78. Föreningen 
är förut undersökt af LANG. 

Blychloroplatinit PbCl?. PtCl?: bildar enligt LANG en olöslig, , 
amorf fällning af samma färg som 5. och 8. 
Berylliumchloroplatinit BeCl?.. PtOl? + 5H?O. Kristalliserar 
rent äfven vid närvaro af chloroplatinat, som stannar i moder- 
luten; bildar rhomboederlika, deligvescenta. Kristaller, som 
vid 100° jemte vatten äfven förlora chlorväte. Funnet: 
50.80—50.87 Pt + BeO, 2.26—2.41 Be, 44.26—44.59 Pt 
i st. f. 50.80, 2.09, 45.08. 

Magnesiumchloroplatinit MgCl?. PtCl? + 6H?O. Oregelbun- 
det sexsidiga, mörkröda, svagt deliqvescenta, vid 100° be- 
ständiga taflor. Funnet: 20.26—20.67 Mg (Cl, 56.25—57.82 
Pt; beräknadt: 20.12, 57.00. 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:0 7. 15 


15. 


16. 


17. 


18. 


19. 


Manganchloroplatinit MnCl?. PtCl? + 6H?O. Till sina egen- 
skaper liknar föreningen 14., men afgifver vid 100” 4 mol. 
vatten. Funnet: 10.60—10.64 Mn, 38.98—39.06 Pt 14.44— 
14.66 H?O; beräknadt: 10.93, 39.36, 14.32. 
Ferrochloroplatinit FeCl?. PtCl® + 7H?O: bildar serdeles 
vackra, mörkröda, sneda fyrsidiga, temligen deliqvescenta 
prismer, som vid 100° förlora 5 mol. vatten. Funnet: 
52.48—52.56 Pt + Fe?O?, 10.37—10.61 Fe, 37.41— 37.67 
Pt, 17.60 1%.69 H2O, i st. f. 53.26, 10.73, 37.93, 17.24. 
Koboltchloroplatinit CoCl?. PtCl? + 6 H?O: stora, vackert 
röda, sneda, fyrsidiga eller genom de spetsiga hörnens af- 
stympning sexsidiga svagt deligvescenta taflor, som vid 100° 
afeifva 5 mol. af sitt kristallvatten. Funnet: 11.68—11.95 
Co, 38.16—38.46 Pt, 17.38—17.54 HO; beräknadt: 11.64, 
30581919: 

Nickelchloroplatinit NiCl?. PtCl? + 6H?O: liknar förega- 
ende, men är mörkt rödbrunt och afgifver vid 100° endast 
3 mol. vatten. Funnet: 11.30—11.88 Ni, 38.66—38.79 Pt, 
10.19—10.38 H?O; beräknadt: 11.64, 39.05, 10.65. 
Kopparchloroplatinit CuCl?. PtCl? + 6H?O: stora, mörkt 
olivbruna, nästan svarta, oregelbundet sexsidiga, langsträckta, 
luftbeständiga taflor, som vid 100° afgifva 5 mol. vatten. 
Funnet: 11.97—12.25 Cu, 38.55—39.00 Pt, 18.59— 19.23 
H°O i st. f. 12.41, 38.71, 17.60. 

Zinkehloroplatinit ZuCl?. PtCl? + 6 H?O: tafvelformiga kri- 
staller af samma utseende som 14., deliqvescera i vanlig och 
vittra 1 torr luft samt förlora vid 100° hela sin vattenhalt, 
men sönderfalla dervid i platina och chloroplatinat. Funnet: 
12.09—12.22 Zn, 37.52—37.65 Pt, 21.01-21.60 H?O; be- 
räknadt: 12.67, 38.60, 21.05. 

Cadmiumchloroplatinit och 

Qwicksilfverchloroplatinit hafva icke oaktadt flera pa olika 
sätt utförda försök kunnat framställas kristalliserade; de 


mörkt röda saltlösningarne afsätta nemligen vid afdunstning 


23. 


24. 


2: 


16 NILSON, OM CHLOROSALTER AF TVAATOMIG PLATINA. 


ofärgade kristaller, hvadau föreningarne synas icke kunna 
erhållas i fast form. 


III. Salter af sexatomiga metaller Re 


Aluminiumehloroplatinit A1l?OI6 . 2 PtCl? + 21 H>O. Kristal- 
liserade ur en lösning, som på 1 mol. chloraluminium höll 
ungefär 2 mol. platochlorosyra, i stora, sneda fyrsidiga, röda, 
deliqvescenta prismer, som vid 100° afgafvo 19 mol. af sitt 
kristallvatten. Funnet: 41.78—42.18 Pt + Al?O3, 4.44— 
4.73 Al, 33.33—33.46 Pt, 28.78—28.85 H?O; beräknadt: 
42.15, 4.65, 33.49, 28.88. Afven ur den lösning, som erhölls 
genom aluminiumsulfats sönderdelning med en eqvivalent 
mängd bariumchloroplatinit och salunda höll normalt salt, 
kristalliserade samma basiska förening. Funnet: 42.67 Pt 
+ ALO>, 34.17 Pt, 4.53 Al. | 


Ferrichloroplatinit kan ej framställas pa grund deraf att den 
tvaatomiga platinan öfvergär till fyratomig pa bekostnad af 
jernet, som reduceras till tvaatomigt; ur lösningen erhölls, 
äfven om afdunstningen skedde under luftpumpens recipient, 
kristalliserad grön jernchlorur och vackra kristaller af ferro- 
chloroplatinat, hvilkas lösning fälldes bla af ferrieyankalium 


och gul af chlorammonium. 


Chromehloroplatinit Cr2C1®.3 PtCl? + 18 H?O. Da en bland- 
ning af ungefär I mol. chromklorid och 2 mol. chlorosyra 
afdunstades pa vattenbad afskildes platina dels som pulver 
och dels som ett speglande öfverdrag pa glaset. Genom chrom- 
sulfats sönderdelning i värme med egqvivalent mängd barium- 
chloroplatinit erhölls en grön lösning, som genom afdunstning 
i luftförtunnadt rum endast gaf en okristalliserbar syrup. 
Företogs beredningen utan upphettning, sa afsatte den vio- 
letta syrupen slutligen ett vackert rödt salt i små ytterst 
tunna, fyrsidiga prismer, hvilka vid 100” utom vatten äfven 
afosåfvo chlorväte. Funnet: 52.20 Pt + Cr?O?, 41.99 Pt, 
7.01 Cr; beräknadt: 51.55, 41.00, 7.25. 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:o 47. 17 


26. 


IN 
ST 


28. 


29. 


30. 


31. 


Indiumchloroplatinit. Vid försök att framställa detta salt 
ur 2 mol. oren platochlorosyra och 1 mol. indiumchlorid 
inträdde pa vattenbad sönderdelning, sa att platina afskiljdes. 
Yitriumchloroplatinit: Y?C1®.3 PtCP + 24 HO. Detta nor- 
mala salt kristalliserade i form af röda, sneda fyrsidiga 
prismer ur lösning, beredd af yttriumsulfat och barium- 
chloroplatinit i eqvivalenta mängder; deliqvescerar i vanlig, 
vittrar i torr luft och afger vid 100” 10 mol. vatten. Funnet: 
65.09—65.77 Pt + Y?3S0?, 11.02—11.17 Y, 36.33--36.63 
Pt, 11.08 H?O; beräknadt: 65.67, 10.97, 36.42, 11.04. 
Erbiumchloroplatinit, basiskt: Er?C1®.2 PtCl? + 27 H°O. Kri- 
stalliserade ur en blandning af 1 mol. erbiumchlorid och unge- 
fär 2 mol. chlorosyra i mörkröda, platta, fyrsidiga prismer, 
som deliqvescera svagt i vanlig, men vittra i torr luft och 
vid 100° afge 17 mol. kristallvatten. Funnet: 65.37—65.41 
Pt + Er?3 SO, 22.14—22.23 Er, 24.32—24.50 Pt, 18.89 
H?O; beräknadt: 64.96, 21.61, 25.10, 19.39. 
Erbiumchloroplatinit, normalt: Er?Cl.3PtCl? + 24H?0. Ge- 
nom sönderdelning af erbiumsulfat med en eqvivalent mängd 
bariumchloroplatinit vanns en lösning, hvarur detta normala 
salt ansköt i välbildade smala, fyrsidiga prismer, som i luften 
flöto sönder, men vittrade öfver svafvelsyra och vid 100° 
afgafvo 11 mol. vatten. Fnnnet: 68.44 Pt + Er?3SO%, 33.23 
Pt, 19.08 Er, 10.93 H°O; beräknadt: 68.21, 33.12, 19.02, 
11.04. 

Lanthanchloroplatinit: La?Cl®. 3PtCl? + 18H?0O. Detta nor- 
mala salt kristalliserade ur en lösniug, som höll 3-chloro- 
platinit, och hvarur först ofärgade kristaller af lanthanchlorid 
ansköto och afskildes; bildar tunna fyrsidiga prismer, som 
deligvescera och vid 100° förlora 15 mol. vatten. Funnet: 
70.16— 70.44 Pt + La?3SO%, 16.41—16.98 La, 35.57— 35.81 
Pt, 16.41 H?O; beräknadt: 71.52, 17.14, 36.62, 16.65. 
Lanthanchloroplatinit: La?Cl®.3PtCl? + 27 HO. Stora 
sneda fyrsidiga prismer, som afskilde sig ur en lösning, be- 


redd genom dubbelt utbyte mellan bariumchloroplatinit och 
Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. Ärg. 33. N:o 7. 2 


33. 


34. 


35. 


36. 


18 NILSON, OM KLOROSALTER AF TVAATOMIG PLATINA. 


lanthansulfat. Svagt deliqvescent; afger vid 100° 16 mol. 
vatten. Funnet: 66.08—66.10 Pt + La?3 SO?2, 32.839—33.21 
Pt, 16.16—16.19 La, 15.32—16.22 H?O; beräknadt: 65.02, 
33.29, 15.59, 16.15. | 
Didymchloroplatinit, normalt: Di?CI®. 3PtCl?+18H?O. Detta 
normala salt kristalliserade ur moderluten efter det följande 
i tunna långsträckta prismer. Funnet: 70.29 Pt + Di?3SO', 
17.20 Di, 36.25 Pt; beräknadt: 71.79, 17.95, 36.26. 
Didymchloroplatinit, surt: D12C1®.4 PtCP + 21 HO. Er- 
hölls genom dubbel sönderdelning mellan didymsulfat och 
bariumchloroplatinit i eqvivalenta mängder och ansköt i tunna, 
aflanga sexsidiga taflor, som i luften flöto sönder. Funnet: 
70.78 Pt + Di?3 SO?, 15.04 Di, 41.03 Pt i st. f. 70.07, 
14.99, 40.39. 

Cerochloroplatinit: Ce2Cl®.4PtCl? + 21 HO. Framställdes 
pa samma sätt som 33. och liknade denna förening till ut- 
seende och egenskaper; vid 100° förlorar den 15 mol. vatten. 
Funnet: 70.00—70.85 Pt + Ce?3S0%, 13.83— 14.45 Ce, 41.41 
—41.72 Pt, 14.05 och 19.82 H?O; beräknadt: 70.44, 14.20, 
40.76, 13.90 och 19.46. 


IV. Salter af fyratomiga metaller. 
Thoriumchloroplatinit: 2 ThCl*.3 PtCP + 24 HO. Ur en 
lösning, som höll bestandsdelarne i ungefärligen eqvivalenta 
mängder, erhölls först nagra ofärgade kristaller af thorium- 
chlorid, som aflägsnades, hvarpa föreningen ansköt i små, 
trubbiga romboederlika kristaller af mörkröd färg, hvilka i 
luften flöto sönder och vid 100° afgafvo 4 af sitt kristall- 
vatten. Funnet: 72.64—72.92 Pt + Th2S0O%, 23.78— 24.19 
Th, 28.88—29.35 Pt, 5.05—5.51 H?O; beräknadt: 72.63, 
23.51, 29.83, 5.42. 

Zirkonchloroplatinit: ZrOCl?. PtCl? + 8H?O. 3 mol. ren 
chlorosyra försattes med 2 mol. zirkonoxichlorid, för att lös- 
ningen skulle hälla ett med thoriumchloroplatinitet analogt 
salt; den lemnade efter afdunstning till torrhet pa vattenbad 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:o 7. 19 


ett i fyrsidiga (qvadrat.?) prismer kristalliserande salt; det 
omkristalliserades vid 30°, da en förening i ytterst fina, 
knippformist förenade nålar afsatte sig ur syrupstjock lös- 
ning. Funnet: 54.00 Pt + Zr O?, 16.64 Zr, 31.44 Pt, 26.00 
H?°O; beräknadt: 54.23, 15.25, 33.56, 24.40. 


V. Platochlorosyra. 


Genom sönderdelning af bariumchloroplatinit med en af- 
passad mängd svafvelsyra erhölls en röd lösning, som efter af- 
dunstning under luftpumpens recipient öfver svafvelsyra slutligen 
började afsätta en fast förening, likväl under samtidig utveckling 
af chlorväte. Torkad öfver svafvelsyra och kaliumhydrat i luft- 
förtunnadt rum hade denna svartbruna, amorfa, deliqvescenta, 
lättlösliga produkt sammansättningen: 

a + 2 H°0. 
Funnet: 57.10 Pt, 31.26—31.36 Cl; beräknadt: 57.98, 31.19. 
Syran, som i lösning naturligtvis eger sammansättningen 

ee 

H-Cl=0Cl 
kan således ej concentreras utöfver en viss gräns utan att af- 
gifva I mol. chlorväte till bildning af anförda fasta produkt, som 
åter vid 100” jemte sitt vatten afger ännu 1 mol. chlorväte, så 
att brun olöslig platinadichlorid återstår. Funnet: 20.57 H?O 
+ HCl, 79.43 PtCl?; beräknadt: 21.23, 78.77. 

Platochlorosyran visar i nu anförda afseenden en anmärk- 
ningsvärd olikhet med platichlorosyran, hvilken som bekant under 
inga omständigheter, ej ens genom behandling med underchlor- 


syrlighet, kan bringas att under afgifvande af chlorväte bilda PtCl®. 


Chlororoplatiniten låta nu härleda sig från denna chlorosyra, 
derigenom att dess väte ersättes af metaller. De olikvärdiga 


elementens normala salter få sålunda följande sammansättning: 


20 NILSON, OM CHLOROSALTER AF TVAATOMIG PLATINA. 


a. 2 RCI. Pol. 
b. RCI?. PtOR. 

ce. R2016.3 Pt. 
d. RC .2 PtCP. 


Af hvad ofvan blifvit anfördt visar sig, att af de serskilda 
metallgrupperna de en- och tväatomiga zitva endast normala 
salter, da deremot. element af högre atomvärde dessutom gifva 
saväl basiska som sura. Det normalt sammansatta beryllium- 
saltet 

BeCl?. PtCl? + 5H?O 
synes följaktligen liksom motsvarande chloroplatinat allt ostridigare 
antyda, att ifrågavarande grundämne är tvaatomist. 

Hvad vidare salterna af de sexatomiga metallerna angår, så 
visa de ingalunda sinsemellan samma goda öfverensstämmelse 
som chloroplatinaten. Tyvärr hafva af Fe? och Im? inga för- 
eningar erhållits, så att jemförelsen mellan gadolinit- och cerit- 
metallerna a ena sidan och de afgjordt sexatomiga a den andra, 
hvad chloroplatiniten angår, maste inskränka sig till aluminium 
och chrom. Aluminium har under alla förhållanden gifvit ett 
dess chloroplatinat motsvarande 3-chloroplatinit: 

ACID PtClP + 21 HO, 
men endast erbium lemnade ett dermed analogt salt: 
120182 PtCl2 27277420, 
under det att sadana basiska föreningar alls icke synas existera 
af yttrium, cer, lanthan, didym, ty lösningar, som innehöllo 3- 
chloroplatinit af dessa metaller, afsatte deras chlorider i färglösa 
kristaller jemte chloroplatinit, som naturligtvis blefvo af annan 
sammansättning, utan att likväl kunna erhållas i rent tillstånd; 
blott lanthansaltet blef tjenligt för analys och det var normalt: 
1La20]°. 3BtCl 2 IS EROS 
chromlösningen lemnade en okristalliserbar syrup. 
Salterna af dessa metaller framställdes derföre ur sulfaten 


och bariumchloroplatinit, men ur de vunna, normalt salt hållande 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:0%. 21 


lösningarne kristalliserade normala salter blott af chrom, yttrium, 
erbium och lanthan: 
Cr2Cl6.3 PtCl? + 18 H20, 
Y2Cl$.3PtCl? + 24 H?°O, 
Er?C]1$. 3 PtCl? + 24 HO, 
La?Cl®. 3 PtCl? + 27 H?O, 
cer och didym lemnade deremot %-chloroplatiniten: 
Ce?C]®. 4 PtC]? + 21 H?O, 
Di?C1®. 4 PtCl? + 21 H?O 
och först ur moderluten efter det sist nämnda vanns det normala 
Di>CIf . 3 PtCl> + 18 HO. 

Dessa förhållanden äro anmärkningsvärda nog, isynnerhet 
som de sura salterna äro af analog sammansättning med de 3- 
selenit, som jag funnit vara i så hög grad utmärkande för de 
sexatomiga metallernas grupp !). Måhända bilda flera bland de 
här ifrågavarande elementen slika sura eller än surare chloroplatinit; 
i en sådan förmodan skulle man möjligen kunna finna en för- 
klaring af den omständigheten, att indium icke gifvit något 
chloroplatinit under ofvan anförda förhållanden, och tillvaron af 
det anmärkningsvärdt sura 3-indiumchloroplatinatet synes i sin 
man tala för riktigheten af en sådan ‚förmodan. 

Af de fyratomiga elementen slutligen lemnade thorium ett 
3-chloroplatinit: 

2 ThCl. 3PtCl? + 24 H°O, 
men ehuruväl zirkonsaltet bereddes för att lemna en analog för- 
ening, kristalliserade dock en än mera basisk: 

ZrOC??. PtCl? + 8SH?0O; 
möjligen utgjorde likväl den omedelbart erhällna produkten, som 
afsatte sig i fyrsidiga prismer, ett med thoriumföreningen analogt 
salt, som genom omkristallisationen gick förloradt. 

Ehuru sålunda, efter hvad af det ofvan sagda visar sig, de 
serskilda elementens olika atomvärde i deras chloroplatinit fram- 
träder långt ifrån lika skarpt som i den fyratomiga platinans 
chlorosalter, hvilka inom de serskilda grupperna visa den mest 


1) Se Berliner Berichte VIII. 658. 3. 


22 _NILSON, OM CHLOROSALTER OCH TVÄATOMIG PLATINA. 


slående öfverensstämmelse, sa torde det här anförda likväl ej 
vara utan sitt intresse med afseende på frågan om de sällsynta 


Jordartmetallernas valens. 


Då såväl denna som föregående undersökning var afslutad, 
erhöll jag med Majhäftet af Pogg. Ann. för innevarande ar 
kännedom om de af HILLEBRAND A BUNSENS laboratorium ut- 
förda specifika värmebestämningarne a metallisk cer, lanthan, 
didym. De värden, han erhällit, utgöra en fullständig bekräftelse 
pa de äsigter, hvartill man här i Sverige genom utförliga under- 
sökningar af alla sällsynta jordartmetallernas salter kommit, att 
nemligen cerit- och godolinitmetallernas oxider måste vara R?O® 
men icke RO. 


23 


Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1876. N:o 7. 
Stockholm. 


Meddelanden frän Upsala kemiska Laboratorium. 


13. Om platinans dubbelnitrit. 
Af L. F. NILSON. 


[Meddeladt den 13 September 1876]. 


I anslutning till i det föregaende meddelade arbeten öfver 
platinans chlorosalter har jag undersökt samma metalls dubbel- 
nitrit, bland hvilka förut blott salterna af kalium, ammonium, 
natrium barium, silfver och qvicksilfver Hg? blifvit bekantgjorda 
af LANG). 

För de öfriga salternas framställning hafva silfver- och 
bariumföreningarne beredts i stora qvantiteter och sönderdelats 
med eqvivalenta mängder chlorider eller sulfat. Lösningarne af- 
dunstades pa vattenbad till temligen stark concentration och sattes 
härpa att kristallisera öfver svafvelsyra. Sa behandlade lemna 
flertalet normalt sammansatta salter, som jag af nedan anförda 
skäl kallar platonitrit; lösningarna af beryllium, aluminium, chrom, 
jern och indium utveckla vid langt drifven afdunstning salpeter- 
syrlighet och gifva vackert röda salter af abnorm sammansättning, 
hvilka äro anförda under benämningen diplatonitrit. 

Platonitriten kristallisera nästan utan undantag utmärkt väl 
och det torde vara svart att finna en annan serie salter, som i 
detta hänseende öfverträffar dem. 


I. Salter af enatomiga metaller. 


1. Kaliumplatonitrit, vattenfritt: K?.4NO?.Pt. Fran denna 
förening utgår man vid de öfrigas beredning. LANG lärde 


!) Om några nya platinoxidultöreningar. Upsala 1861. 


24 NILSON, OM PLATINANS DUBBELNITRIT. 


dess framställning ur kaliumchloroplatinit och kaliumnitrit; 
bildar ofärgade sexsidiga prismer, mycket svarlösliga i kallt 
vatten. \ 

Kaliumplatonitrit, vattenhaltigt: K?.4 NO?. Pt+2H?O. Lö- 
ses föregaende salt i vatten, afsätta sig vid frivillig afdunst- 
ning sneda, fyrsidiga taflor, som langsamt förlora sitt vatten 
1 luften. Funnet: 15.74 K, 39.53 Pt, 7.19 H?O; beräknadt: 
15 76, 39.90, 7.26. Föreningen är förut undersökt af LANG. 
Rubidiumplatonitrit, vattenfritt: Rb?.4 NO?. Pt kristalliserar 
ur mycket concentrerad eller chlorrubidiumhaltig, afsvalnande 
lösning i samma form som 1., hvilket det ock till egen- 
skaper liknar. Funnet: 30.85 Rb, 35.65 Pt; beräknadt: 
30.89, 35.82. 

4. Rubidiumplatonitrit, vattenhaltigt: Rb?.4 NO?. Pt+2H?O; 
erhålles vid frivillig afdunstning i stora, sneda fyrsidiga eller 
sexsidiga taflor, tröglösta 1 kallt, lättlösta 1 varmt vatten 
och luttbeständiga, vid 100° bortgar vattenhalten. Funnet: 
28.76— 28.82 Rb, 33.31— 33.44 Pt, 6.25—6.34 H?O; be- 
räknadt: 29.01, 33.63, 6.11. 

Cesiumplatonitrit: Cs?.4NO?.Pt ofärgade, luftbeständiga, 
fyrsidiga, hopgyttrade prismer; i kallt vatten löses trögt, 
i varmt lättare och anskjuter snart under afsvalningen. 
Funnet: 40.98 Cs, 30.33 Pt; beräknadt: 41.05, 30.55. — 
Nagot vattenhaltigt cesiumsalt synes icke existera. 
Ammoniumplatonitrit: Am?.4NO?.Pt + 2 H?O. Kristalli- 
serade under luftpumpens recipient i stora, platta sexsidiga 
prismer, som i luftförtunnadt rum öfver svafvelsyra afgafvo 
hela vatterhalten och vid ringa upphettning sönderdelades med 
explosionsartad valdsamhet. Funnet: 43.26 Pt, 7.97 H?O; 
beräknadt: 43.61, 7.93. LANG torkade föreningen före ana- 
lysen öfver kaliumhydrat, da det förlorat den ena vatten- 
molekylen, hvarföre han angifver saltets vattenhalt blott 
till 1 mol. 

Thalliumplatonitrit: TI? .4 NO?. Pt kristalliserade under den 


kokheta lösningens afsvalning i små, diamantglänsande, i 


ÖFVERSIGT AT K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1876, N:0 4. 25 


10. 


11. 


13. 


kallt vatten mycket svarlösliga, sneda fyrsidiga prismer, 
oföränderliga i luften och vid 100”. Funnet: 88.33—88.89 
Pt + TI?SO®, 51.31—51.71 TI, 25.06--25.50 Pt; beräknadt: 
88.86, 51.64, 25.06. 

Natriumplatonitrit: Na? .4NO?.Pt långa, platta, sexsidiga, 
glänsande, luftbeständiga, lättlösliga prismer. Funnet: 79.10 
Pt + Na?SO?, 10.64 Na, 46.23 Pt; beräknadt: 79.44, 10.75, 
46.26. LANG uppgifver saltets form vara oktaedrisk. 
Lithiumplatonitrit: Li?. 4 NO?. Pt + 3 H?O stora, glänsande, 
sneda fyrsidiga, svagt deliqvescenta prismer, som vid 100° 
afeifva sin vattenhalt. Funnet: 67.93 Pt + Li?SO?, 3.10 
Li, 43.61 Pt, 12.45 H?O; beräknadt: 68.44, 3.11, 44.00, 12.00. 
Silfverplatonitrit: Ag?.4NO2.Pt bereddes enligt LAnGs före- 
skrift ur kaliumföreningen och silfvernitrat, men blef salunda 
starkt kaliumhaltigt; först efter tre gånger förnyad omkri- 
stallisation med öfverskjutande silfvernitrat erhålles rent 
salt; det bildar svagt gula, sneda fyrsidiga prismer, som i 
kallt vatten äro mycket svårlösliga. Funnet: 69.14, 69.22, 
69.28 Pt + Ag i st. f. 69.23. 

Silfverdiplatonitrit: Ag?.[2NO?.Pt]?.O. Da föregående 
salt i och för dess omkristallisation löstes i kokande vatten, 
afskiljde sig alltid en grön, olöslig förening af ytterst små, 
i stralformiga knippen anordnade, fyrsidiga prismer, men 
endast i mycket ringa mängd. Funnet: 75.00—75.28 Ag 
+ Pt, 27.32— 27.69 Ag, 47.31—47.96 Pt; beräknadt: 75.37, 
26.60, 48.77. 


II. Salter af tväatomiga metaller. 


Caleiumplatonitrit: Ca.4NO?.Pt +5H?O tunna, sneda 
fyrsidiga, gulaktiga, luftbeständiga prismer, som vid 100° 
afgifva vattnet. Funnet: 48.91—49.19 Pt + CaO, 8.03— 
8.04 Ca, 37.67—37.92 Pt, 18.19—18.20 H?O; beräknadt: 
49.61, 7.81, 38.67, 17.58. 

Strontiumplatonitrit: Sr. 4 NO?.Pt+3H?O praktfulla, gul- 


aktiga, glänsande, luftbeständiga, oregelbundet sexsidiga taflor, 


26 


14. 


15. 


16. 


17. 


18. 


19. 


NILSON, OM PLATINANS DUBBELNITRIT. 


som vid 100° afgifva 3 af sin vattenhalt. Funnet: 65.36 
--65.56 Pt + SrSO®, 16.77—16.85 Sr, 37.10—37.16 Pt, 
6.91—6.99 H?O; beräknadt: 65.81, 16.71, 37.82, 6.88. 
Bariumplatonitrit: Ba.4 NO?.Pt + 3H?O stora, praktfulla 
kristaller af samma form och utseende som 13., men för- 
lora vid 100° hela vattenhalten. Funnet: 75.24 Pt + BaSO%, 
9.04 H?O; beräknadt: 75.22, 9.42. Enligt LANG skulle 
saltets form vara oktoedrisk. 

Blyplatonitrit: Pb.4NO?.Pt + 3H?O ganska stora, sneda 
fyrsidiga, ljusgula, svårlösliga, luftbeständiga prismer, som 
vid 100° afgifva kristallvattnet. Funnet: 65.36—69.53 Pt 
+ PbO, 32.41—32.75 Pb, 30.24—30.44 Pb, 7.95—8.10 H?O; 
beräknadt: 65.47, 32.19, 30.79, 8.40. 
Magnesıumplatonitrit: Mg.4 NO?. Pt + 5H?O afsatte sig i 
langa, platta sexsidiga, glänsande, i luften och vid 100° be- 
ständiga prismer. Funnet: 47.44 -47.79 Pt + MgSO?, 4.60 
—4.71 Mg, 39.78—39.94 Pt; beräknadt: 47.98, 4.84, 39.92. 
Manganplatonitrit: Mn.4NO?.Pt +9 H?O anskjuter i prakt- 
fulla, svagt rosenröda, sneda fyrsidiga prismer, som i luften 
vid förvaring bli allt mörkrödare och vid 100° utom vatten 
äfven afgifva salpetersyrlighet. Funnet: 46.11—46.46 Pt 
+ Mn?O%, 9.12—9.19 Mn, 33.43—33.69 Pt; beräknadt: 45.80, 
9.18, 33.06. 

Ferroplatonitrit. Da lösningar af ferrosulfat och barium- 
platonitrit sammanblandades, föll ett ockragult sulfat, lös- 
ningen antog snart en brun färg under svag qväfoxidutveck- 
ling och efter dess afdunstning under luftpumpens recipient, 
da qväfoxid i stor mängd afgafs, hade äterstoden samma 
utseende som nedan anförda ferridiplatonitrit. Någon för- 
ening af tvaatomigt jern kan alltså ej existera. 
Koboltplatonitrit: Co.4NO>.Pt + 8 H?O bildar stora, prakt- 
fulla, röda, sneda fyrsidiga taflor eller prismer; beständiga 
vid vanlig temperatur, sönderdelas de vid 100? under afgifvande 
af salpetersyrlighet. Funnet: 47.34—47.55 Pt + Co?O%, 10.07 
— 10.50 Co, 33.26—33.45 Pt; beräknadt: 47.57, 10.09, 33.85. 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:0%. 27 


20. 


21. 


22. 


23. 


24. 


25. 


26. 


Nickelplatonitrit: Ni.4 NO?. Pt +8H?O anskjuter i mycket 
stora, tunna, sneda fyrsidiga, glänsande, luftbeständiga, gröna 
taflor, som vid 100° destrueras under utveckling af salpeter- 
syrlighet. Funnet: 46.24—46.29 Pt + NiO, 10.38 Ni, 33.04 
—33.09 Pt; beräknadt: 46.67, 10.09, 33.85. 
Kopparplatonitrit, basiskt: 3[Cu. 4 NO?.Pt]+CuO +18H?O. 
Ur den gröna lösningen afskilde sig denna förening i guld- 
gula, ytterst fina concentriskt anordnade nålar, som med 
vatten gåfvo en grön lösning och en mörk fällning och vid 
100” destrueras. Funnet: 52.98 Pt + CuO, 14.29 Cu, 35.09 
Pt i st. f. 52.41, 14.60, 34.14. ; 

Kopparplatonitrit, normalt: Cu.4 NO?. Pt + 3 H:0) kristal- 
liserade ur moderluten efter föregående salt i lifligt gröna 
ytterst fina, i vatten lätt och fullständigt lösliga nålar. 
Funnet: 55.37 Pt + CuO, 11.88 Cu, 40.49 Pt; beräknadt: 
55.55, 12.71, 39.64. 

Zinkplatonitrit: Zn .4 NO?. Pt + 8 H?O bildar mycket stora, 
praktfulla, ofärgade eller svagt gula, sneda fyrsidiga taflor, 
som i torr luft blifva lifligt gula men i fuktig hälla sig oför- 
ändrade och vid 100° destrueras. Funnet: 47.46 —47.49 
Pt + ZnO, 11.28—11.66 Zn, 32.93—33.43 Pt; beräknadt: 
47.21, 11.00, 33.50. 

Cadmiumplatonitrit: Cd.4NO2.Pt + 3 H?O glänsande, svagt 
gula, stora sneda fyrsidiga prismer, som äro luftbeständiga 
och vid 100° afgifva sitt vatten utan att destrueras. Funnet: 
59.37—59.39 Pt + CdO, 20.88—20.95 Cd, 35.43— 35.53 Pt; 
beräknadt: 59.49, 20.44, 36.13. 

Hydrargyriplatonitrit. Dä qvicksilfverchlorid och silfver- 
platonitrit i varma lösningar och till eqvivalenta mängder 
sammanblandades erhölls ett gulaktigt chlorsilfver och en 
lösning som under afsvalning och frivillig afdunstning af- 
satte en rödgul, amorf, i mycket kokande vatten löslig för- 
ening, som ej vidare blifvit undersökt. 
Hyarargyroplatonitrit, basiskt: Hg?. 4 NO?. Pt + Hg?O + H?O 
har i form af en hvitgul, af små prismer bestående, olöslig 


27. 


28. 


28 NILSON, OM PLATINANS DUBBELNITRIT. 


fällning erhållits af LANG vid sammanblandning af hydrar- 
oyronitrat och kaliumplatonitrit. 

Berylliumdiplatonitrit: Be.|2 NO?. Pt]?.O+9H?O. Den ur 
sulfatet med bariumplatonitrit erhållna lösningen afdunstades 
pä vattenbad till temligen stark concentration, hvarvid under 
utveckling af stickande röda angor en gulaktig vätska erhölls, 
som afsatte ett salt i små röda kristaller, som antingen 
voro isolerade [dubbelpyramider?] eller vanligare samman- 
vuxna i långa sågtandade aggregater; saltet som vid 100” 
afger 6 mol. kristallvatten, är svarlösligt i kallt vatten, lös- 
ningen är bjert gul. Funnet: 55.40—55.62 Pt + BeO, 1.14 
—1.20 Be, 52.12—52.30 Pt, 7.58 N, 15.00 H?O; beräknadt: 
54.90, 1.20, 51.62, 7.29, 14.08. Samma förening erhålles äfven 
om man later bariumplatonitrit och berylliumsulfat sönder- 
dela hvarandra utan uppvärmning och afdunstar i luftför- 
tunnadt rum, hvadan nagot platonitrit af beryllium ej kan 


framställas ı fast form. 


III. Salter af sexatomiga metaller. 
Aluminiumplatonitrit: Al?.[4 NO?. Pt]? + 14H?O. Genom 
dubbelt utbyte mellan aluminiumsulfat och bariumplatonitrit 
vanns en lösning, som, concentrerad i luftförtunnadt rum, 
öfver svafvelsyra afsatte stora ofärgade eller svagt gula 
till utseendet kubiska kristaller, liknande nedan anförda 
salter af yttrium, erbium, cer, lanthan och didym. De blefvo 
dock mycket lätt röda af följande salt. Vid 100” sönder- 
delas föreningen under afgifvande af rödgula angor; 1 luften 
är den vid vanlig temperatur beständig. Funnet: 47.81 
—47.82 Pt + Al?O?, 41.09—41.17 Pt, 3.56—3.59 Al; be- 
räknadt: 47.97, 40.88, 3.78. 

Aluminiumdiplatonitrit: Al®(OH)?[2 NO?. Pt]?. O? + 10 H?O. 
Erhölls under samma förhallanden som 27. i ytterst fina, 
lifligt röda, i kallt vatten tröglösta, i alkohol lättlösliga 
nalar. Analysen utfördes a vid 100° torkadt salt; vid denna 


temperatur afgaf den ursprungliga föreningen en vatten- 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:o 4%. 29 


30. 


31. 


32. 


33. 


34. 


qvantitet, hvars bestämning gick förlorad. Funnet: 61.08 
Pt + Al?03, 3.52 Al, 54.29 Pt; beräknadt: 61.26, 3.76, 
54.22. 

Chromdiplatonitrit: Cr?(OH)?. [2 NO?.Pt]?.0?+24H?O. Bil- 
dadt under alldeles samma förhallanden som 27. liknade det 
äfven denna förening till utseende och afgaf vid 100° 18 
mol. vatten. Funnet: 53.05 Pt + Cr?O3, 44.63 Pt, 5.79 Cr, 
18.49 H?O; beräknadt: 53.60, 44.93, 5.96, 18.38. När en 
lösning af chromplatonitrit bereddes och afdunstades utan all 
uppvärmning, erhölls en okristalliserbar syrup utan att dock 


chromdiplatonitrit deri kunde förmärkas. 


Ferridiplatonitrit: Fe?.[2 NO2. Pt]®. O®+30H?°0. Liknar 
alldeles chromföreningen; afgaf vid 100° 24 mol. vatten. 
Funnet: 55.37 Pt + Fe?O?, 4.34 Fe, 49.18 Pt, 6.94 N, 17.81 
H?O; beräknadt: 55.25, 4.59, 48.69, 6.89, 17.70. Nagot 
ferriplatonitrit synes ej kunna erhållas af samma skäl som 
under 27. är anfördt. 


Indiumdiplatonitrit: In (OH)?.[2NO?. Pt]. 0? + 10 HO. 
Liflist rödt salt, bestående af knippevis förenade ytterst 
fina nålar, tröglösta i kallt vatten; afgifva vid 100” 7 mol. 
vatten. Funnet: 65.11 Pt + In?O?, 13.62 In, 48.61 Pt, 
7.52 H2O; beräknadt: 65.33, 13.89, 48.51, 7.72. Om ett 
indiumplatonitrit existerar, har jag saknat tillfälle att under- 
söka. 

Yitriumplatonitrit: Y?.[4NO?. Pt]? + 9H?O bildar små 
citrongula, sneda fyrsidiga prismer, som äro beständiga i 
luften men vid 100” afgifva 3 mol. vatten utan att destru- 
eras. Funnet: 54.37—54.46 Y?O? + Pt, 12.43—12.48 Y, 
38.54—38.70 Pt, 3.32—4.25 H?O; beräknadt: 55.23, 12.07, 
39.93, 3.63. 

Yitriumplatonitrit: Y>.[4NO?. Pt] + 21 H?O. Sedan nyss 
anförda salt afsatt sig ansköt ett annat i stora kristaller 
af alldeles samma utseende som salterna 28, 36, 37, 38 
och 39. Det är beständigt i luften och afger vid 100” 18 


35. 


36. 


37. 


38. 


39. 


30 NILSON, OM PLATINANS DUBBELNITRIT. 


mol. vatten. Funnet: 47.84 Pt + Y?O3, 33.08 Pt, 11.64 
Y, 19.29 H?O; beräknadt: 48.09, 34.88, 10.51, 19.03. 
Erbiumplatonitrit: Er?.[4 NO?.Pt]® + 9 H?0. Små pome- 
ransgula, sneda fyrsidiga prismer, liknande det föregående 
saltet, men vid 100° afgifvande 6 mol. vatten. Funnet: 
59.09 Pt + Er?O3, 21.14 Er, 34.97 Pt, 6.55 H?O; beräk- 
nadt: 59.61, 20.68, 36.02, 6.55. 

Erbiumplatonitrit: Er?.[4 NO?. Pt]? + 21 HO. Äfven af 
erbium erhölls ur moderluten efter föregaende förening stora, 
ametystfärgade kristaller, som, att döma af analogien med 
yttriumsaltet 34. säkerligen eger den antagna sammansätt- 
ningen. 

Ceroplatonitrit: Ce?.[4 NO?.Pt]® + 18H?O bildar stora, 
glänsande, gulaktiga, kublika kristaller, som upptagna ur 
moderluten snart förlora glansen och falla sönder samt vid 
100° afge 15 mol. vatten. Funnet: 53.00—53.65 Pt-+ CeO?, 
15.54—15.94 Ce, 33.86— 34.02 Pt, 15.25— 15.64 H?O; be- 
räknadt: 53.49, 15.81, 34.02, 15.46. 

Lanthanplatonitrit: La?.|4 NO?. Pt]? + 185HO eger samma 
form och egenskaper som föregaende förening och afger som 
denna äfven 15 mol. vatten vid 100°, men äfven spärvis 
röda angor. Funnet: 51.71—52.57 Pt + La?O?, 15.70— 16.00 
La, 33.29—33.79 Pt, 17.30 H?O; beräknadt: 52.63, 15.90, 
33.98, 15.45. 

Didymplatonitrit: Di?. [4 NO?. Ptj + 18 H2O öfverensstäm- 
mer till alla delar med 37. och 38., men behåller längre sin 
glans i luften. Funnet: 67.03—67.34 Di?3SO? + Pt, 16.45 
— 16.70 Di, 33.97—34.77 Pt, 15.98—16.08 H?O; beräknadt: 
66.67, 16.67, 33.67, 15.30. 


Af LanGs ofvan omnämnda undersökning framgick att sa- 


väl salpetersyrligheten som platinan i de här behandlade för- 
eningarne gått miste om de karakterer, som eljest för dem äro 
utmärkande. Kaliumsaltet grumlades nemligen icke af kobolt- 


ÖFVERSIGT AF K. VETTENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:0%. 31 


nitrat eller kopparsulfat och gaf med hydrargyronitrat ett be- 
ständigt, kristalliseradt salt, vidare existerade en beständig för- 
ening sådan som »sur salpetersyrlig platinaoxidul» och slutligen 
fälldes platinan ur föreningarne hvarken af svafvelväte, svafvel- 
ammonium eller af alkalikarbonat, allt karaktärer, som visade, 
att dessa föreningar ingalunda kunde uppfattas som vanliga 
dubbelsalter. 

I sin »Chemie der Jetztzeit» !) har BLOMSTRAND uttalat 
den redan af LANG antydda äsigten, att föreningarne i fråga 
äro att anse som kopplade föreningar af det fematomiga qväfvet, 
en åsigt som han senare serskildt behandlat i Öfvers. af Vet.- 
Akad. Förhandlingar 1869. 201. och Journ. f. prakt. Ch. [2] 
3. 186. Detta element eger nemligen liksom kolet förmågan att 
binda sig sjelft, förutsatt likväl att en fleratomig metall finnes 
förhanden, som aå ena sidan omedelbart eller medelbart binder 
qväfvet och a den andra, alltefter den större eller mindre Styr- 
kan af denna bindning, äfven bestämmer den styrka, hvarmed 
qväfveatomerna sinsemellan äro förenade. Det är isynnerhet 
Jern- och platinametallerna som äro lämpade att på detta sätt 
förmedla qväfveatomernas bindning; i blodlutsalterna och de 
ammoniakaliska platinaföreningarne ger denna förmåga sig tydligt 
tillkänna, men äfven i de här behandlade salterna. LANGS for- 
mel för kaliumföreningen 


KO. NO? + PtO.NO? 
omsättes nemligen till 
K-0-NO=NO-O 


ro mann 


som åskådliggör dess atomistiska byggnad under antagande af 
dubbel bindning qväfveatomerna emellan. Platinan verkar tvä- 
atomigt; beviset härför gaf BLOMSTRAND genom framställningen 
af additiva föreningar med 1 mol. chlor eller brom, t. ex. 


K-0-NO=NO-0_, Ol 
KONG NO Oe 


1) Sid. 352. 


32 NILSON, OM PLATINANS DUBBELNITRIT. 


I enlighet med denna asigt är flertalet af ofvan beskrifna 
föreningar att anse som salter af en syra, hvilken blir identisk 
med LANGS »sura salpetersyrliga platinaoxidul», som erhålles 
genom bariumsaltets jemna sönderdelning med svafvelsyra och 
under afdunstning i luftförtunnadt rum kristalliserar 1 vtterst 
fina prismer af chromsyrans färg utan att afeifva salpetersyr- 
lighet. Denna syra innehåller en radikal, som utom platina och 
de förmedlande båda syratomerna består af fyra nitrosylgrupper 
och som derföre lämpligen torde kunna betecknas såsom plato- 
tetranitrosyl. Syran skulle da fa namn af platotetranitrosylsyra 
eller kortare platonitrosylsyra. Dess salter har jag ofvan benämnt 
platonitrit; de äro med undantag af ett basiskt kopparsalt [21] 
och det af LANG undersökta basiska hydrargyrosaltet [26] alle- 


sammans normala. 


Under namn af diplatonitrit hafva ofvan blifvit anförda 
salter af silfver, beryllium, aluminium, chrom, jern och indium 
[11, 26 och 29—32]; de ega allesammans utom silfversaltet, som 
är grönt, en bjert röd färg och hafva samtligen erhållits i mikro- 
skopiska kristaller. Silfversaltet är olösligt, de öfriga mer eller 
mindre svarlösliga i kallt vatten, som de meddela en lifligt röd- 
gul färg. Jag betraktar dem som salter af en syra, som upp- 
kommit genom sammanlagring af två molekyler platonitrosylsyra 
under utträde af fyra nitrosylgrupper i form af anhydrid och 
hydrat af salpetersylighet enligt reaktionsformeln: 

N | a AN 
H-0-NO=NO-O H-0-NO=NO-O-Pt 
H 0_NO-NO 0 = 2 [H.O. NOJ 
H-0-NO=NO-O NAO 


0 


Resterna af de båda platonitrosylsyremolekylerna sammanbindas 
genom en syreatom, och bilda så den nya syran. Då den- 
sammas radikal innehåller 2 atomer platina på 4 nitrosylgrupper, 
kan den kallas diplatonitrosylsyra. Liksom platonitrosylsyran 
är den tvåbasisk; ersättes vätet med eqvivalenta mängder metall, 


erhållas ofvan beskrifna 


ÖFVERSIGT AP K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:0%. 33 


normala diplatonitrit 
af silfver, beryllium och jern: 


Ag-0-NO-NO-0-Pt_, 
NO No Na 
3,0 -NO=NO-0-Pt 
eo 
0-NO=NO-0-Pt_ 6 
O_NO-=NO-0-Pt 
FO NO No OR: 
Fei\O_NO-NO-0-Pt 
O-NO=NO-O-Pt_,, 
O--NO=NO-0-Pt 


>0+9H°0, 


>0 + 30 10, 


Basiska diplatonitrit 
af aluminium, chrom och indium: 


OH 
OH 
u, O-NO=NO-O ER a 
j ee =E 
(O=NO=NO0= 0-0 
On ano oe 
Det är anmärkningsvärdt att diplatonitrit erhållits af de 
jemförelsevis svagaste baserna. Bland de enatomiga metallerna 
är det silfver, bland de tvaatomiga beryllium och bland de sex- 
atomiga aluminium, chrom, jern, indium, hvilka gifvit sadana 
föreningar. Bland dem hafva silfver och aluminium tillika gifvit 
väl kristalliserande, chrom deremot endast ett glasigt platonitrit, 
men de öfriga synas under inga förhallanden kunna bilda sadana 
föreningar i fast form, utan lösningarne börja vid en viss con- 
centration afsätta röda kristaller at diplatonitrit under det sal- 
petersyrlighet afgifves dels som sådan och dels som nitrit. Det 
bör likväl anmärkas, att flera saltlösningar, isynnerhet da de 
fullständigt intorkat under exsiccator, visat benägenhet att an- 


Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Ärg. Be NO da 3 


34 NILSON, OM PLATINANS DUBBELNITRIT. 


taga en röd färg och att afsätta svarlösliga röda fällningar; 
detta har t. ex. iakttagits vid platonitriten af Am, Ca, Pb, Zn, Hg, 
Y, Er etc., men denna sönderdelning har vanligen endast mera 
sparvis försiggatt, hvadan någon undersökning af sönderdelnings- 


produkten ej kunnat företagas. 


35 


Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1876. N:o 7. 
Stockholm. 


Meddelanden frän Upsala kemiska Laboratorium. 


14. Om tvänne nya modifikationer af diklornaftalin. 
A RSE EE OTRS 


[Meddeladt den 13 September 18761]. 


Af diklornaftalin känner man hittills med säkerhet blott 
trenne modifikationer, ehuru möjligheten af ej mindre än 10 kan 
teoretiskt förutses. Dessa trenne bekanta diklornaftaliner äro 
de af LAURENT samt sedermera af FAUST och SAAME 21) fram- 
stälda &« och 8 C;, Hg Cl, af hvilka « smälter vid 35°—36° och 
2 vid 68°, samt den af ATTERBERG ?) framstälda, vid 107° 
smältande »;y diklornaftalin. De tvänne nya modifikationerna, 
hvilka här nedan skola beskrifvas, derivera från de tvänne iso- 
meriska naftalindisulfonsyror, hvilka EBERT och MERZ nyligen 
beskrifvit ?). 

De hafva framstälts genom torr destillering af en blandning 
af de nämda sulfonsyrornas klorider med fosforpentaklorid. Bland- 
ningen upphettas i en retort för fri eld. Inom kort smälter 
massan. Tionylklorid, fosforoxiklorid och ett öfverskott af fosfor- 
pentaklorid öfverdestillera. Man upphettar så länge något för- 
flyktigas och blandas destillatet med en stor mängd vatten. Oxi- 
kloriderna sönderdelas snart, och man erhåller fasta, fettlika 
massor, hvilka genom en eller annan omkristallisering ur alkohol 
äro fullkomligt rena produkter af konstant smältpunkt. 


!) Annalen der Chemie und Pharmacie 160, 69. 1871. 
2) Berichte der deutschen chemischen Gesellschaft IX. p. 316. 1876. 
3) Berichte der deutschen chemischen Gesellschaft IX. p. 592. 1876. 


36 CLEVE, OM TVÄNNE NYA MODIFIKATIONER AF DIKLORNAFTALIN. 


'ö-Diklornaftalin — 6 C,H, Cl, — erhölls af kloriden till 
EBERTS’ och MERZ’ «a-naftalindisulfonsyra. Den har stor be- 
nägenhet att kristallisera och anskjuter i silfverglänsande, mycket 
stora blad, liknande naftalin. Dess smältpunkt ligger vid 114°. 
Den löses lätt i kokande alkohol och anskjuter derur ganska 
fullständigt vid afsvalning. 

0.2308 gr. gaf 0.3365 

0.1338 gr. gaf 0.2994 


I procent: 


iD, ASO 
r. CO, och 0.0430 gr H,0. 


Yad FO 


Funnet. Beräknadt. 
(SITS NAS 61.03 120 760.31 
1 Le LE RN SO 6 3.05 
ON 36.05 71 36.04 
100.65 197 100.00. 


e-Diklornaftalin — & C,H, Cl; — erhölls af kloriden till 
$-naftalindisulfonsyra och kristalliserar i vackra, glänsande pris- 
mer, som lösas i kokande alkohol betydligt svårare än alla öfriga 
diklornaftaliner. Den löses lätt i kokande isättika. Dess smält- 
punkt är 135”. 

0.2216 gr. gaf 0.3195 gr. Ag Ol. 

0.2010 gr. gaf 0.4470 gr. CO, och 0.0605 gr. H,O. 

I procent: 


Funnet. Beräknadt. 
Den 60.656 120 60.91 
Era 3.34 6 3.06 
Olten ns, 35.68 71 36.04 

99.65 197 100.00. 


Till samma serie som dessa tvänne diklornaftaliner höra 
följande derivat, framstälda af EBERT och MERZ. 
d-diklornaftalin Stpkt 114° s-diklornaftalin Stpkt 135° 
x CH, (S0,CH), » 157°—158° 82 Ci, Hg (50,01) » 226° 
a CoH,(CN), » 267°—268° £ Ci HE (CN) » 296°—297° 
a C,H, (OH), » 186° == 

== ß C,,H,(0H)S0,H» 122—125”. 

Den af EBERT och MERZ framstälda dioxylnaftalin synes 

ej vara identisk med den af mig af «-nitronaftalinsulfonsyra er- 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:0%. 37 


hållna 1). Den senares hydroxylgrupper intaga säkerligen ««- 
ställningen i tvänne benzolgrupper; den förras hydroxylgrupper 
sta troligen i #%-ställning, enär det är föga sannolikt, att något 
a-derivat bildas vid den högre temperatur, vid hvilken disulfon- 
syrorna uppstå. 


!) Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. 1875. N:o 9. Sid. 28. 


38 
Skäuker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. 
(Forts. frän sid. 10). 


Från K.K. Geologische Reichsanstalt i Wien. 


Jahrbuch, Bd. 26: 1-2. 
Verhandlungen, 1875: 1-10. 


Från K.K. Geographische Gesellschaft i Wien. 
Mittheilungen, Bd. 18. 


Från Zoologisch-Botanische Gesellschaft i Wien. 


Verhandlungen, Bd. 25. 
Festschrift zur Feier ihres 25-jährigen Bestehens. Wien 1876. 4:o. 


Från Författarne. 


BERLIN, A. Den geografiska utbredningen af Skandinaviska halföns 
fanerogamer och ormbunkar . . . Sthm. 1876. 8.0. 

v. MÖLLER, P. 1867 års första kammare. «Biografiska skizzer. 
Tryckta som manuskript. Sthm. 1875. 8:0. 

DE CONINCK, L. G. Recherches sur les fossiles paléozoiques de la 
Nouvelle Galles du Sud. Texte & Atlas. Brux. 1876. 8:0 & 4:0. 

PICKERING, CH. The geographical distribution of animals and plants, 
P. 2. Salem 1876. 4:o. 

Prestwicn, J. Tables of temperatures of the sea . . . Lond. 
1874. 4:o. 


39 


Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1876. N:o 7. 
Stockholm. 


Meddelanden från Upsala kemiska Laboratorium. 


15. Om Naftionsyrans konstitution. 
Aut JES 1%, (Oma, 


[Meddeladt den 13 September 1876.] 


Genom inverkan af surt amoniumsulfit pa nitronaftalin 
erhöll PIRIA !) 1851 tvänne isomeriska syror, benämda tonaf- 
tamsyra och naftionsyra. Den förra af dessa syror, hvilken med 
största lätthet sönderdelas, hvarvid naftylamin bildas, är uppen 
bart en naftylsulfaminsyra af formeln: 


CH; - HN] 
HOf = 


Den andra syran, naftionsyran, är en amidonaftalinsulfon- 
syra: C,,H,(NH;)SO,H. Samma naftionsyra bildas nämligen 
genom inverkan af rykande svafvelsyra på naftylamin. 

Naftionsyran kan lätt erhållas genom upphettning af 1 del 
naftylamin med 2 del. rykande svafvelsyra ända till dess ett 
prof utblandadt med vatten ej gifver med ammoniak en fällning 
af naftylamin. Man utspäder då reaktionsmassan med vatten. 
En ymnig fällning af naftionsyra erhålles dervid. Man fram- 
ställer deraf natriumsaltet, renar det genom tvättning med alko- 
hol, hvarefter natriumsaltets lösning fälles med klorvätesyra. 
Denj utfälda syran uppsamlas pa filtrum, tvättas och torkas så 
hastigt som möjligt, emedan den i fuktigt tillstand genom syre- 
absorption färgas röd eller violett. Syrans natriumsalt kristal- 
liserar i väl utbildade, tafvelformiga kristaller, hvilkas utspädda 
lösning har en lika intensiv som brillant blå fluorescens. Na- 
triumsaltet innehöll 4 mol. H,O, hvaraf 33 med stor lätthet 


1) Ann. de Chem, et de Phys. [3] 31, 217. 


40 CLEVE, OM NAFTIONSYRANS KONSTITUTION. 


bortga vid upphettning, således i öfverensstämmelse med PIRIAS 
uppgift. Då syran och dess salter blifvit väl och utförligt under- 
sökte af PIRIA, är intet af vigt att i detta hänseende tillägga. 
Jag har derför endast försökt att erhålla några karakteristiska 
derivat af naftionsyran. 


Diazonaftionsyra. 


Ör ER a 


Om man uti utspädd alkohol uppslammar naftionsyra och i 


N. 


blandningen inleder en ström salpetersyrlighet, bildas snart ett 
mikrokristalliniskt, ljusgult pulver af ifrågavarande diazoförening. 
Vid upphettning på platinableck förpuffar den likt krut och vid 
kraftiga slag exploderar den. Den löses lätt vid uppvärmning 
med vatten, då qväfgas bortgår och en intensivt färgad lösning 
af en oxisulfonsyra bildas. Öfver svafvelsyra torkad diazo- 
naftionsyra gaf vid analys: 

a. 0.3630 gr. gaf 0.6763 gr. CO, och 0.1010 gr. H,O. 

b. 0.3160 gr. gaf 31.5 k.cent. qväfgas, mätt öfver vatten 
af 15° och under bar.trycket 746 m.m. 


I procent: 


Funnet. Beräknadt. 
(OS ET GERT ii 30.81 205528 
EI al Sak 3.09 5 2.56 
IN RAM ha 11.34 28 RI 
S uhraglbanat! — 32202019:08 
oe 48 20.51 


234 100.00. 

Vid ett försök att bereda diazonaftionsyra genom inledning 
af salpetersyrlighet i vatten, hvari naftionsyra fans uppslammad, 
hvarefter alltsammans upphettades, löstes diazoföreningen under 
utveckling af qväfgas, hvarefter fina, gula nalar omedelbart af- 
satte sig. Detta utgjordes af dinitronaftol, C,H, (NO,),OH, och 
uppstodo tydligen genom inverkan af i vätskan befintlig fri 
salpetersyra på den genom diazoföreningens sönderdelning upp- 


komna oxinaftalinsulfonsyran. Moderluten efter dinitronaftolen 


ÖFVERSIGT AV K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:0 4. 41 


afsatte vid afdunstning tjärlika droppar samt visade sig innehälla 
svafvelsyra. Dinitronaftolen smälte vid 130°, saledes nagot under 
138°, vid hvilken den enligt DARMSTÄDTER och WICHELHAUS !) 
skall smälta. 

Analysen gaf: 

0.2188 gr. gaf 0.0549 gr. H,O och 0.4107 gr. CO,. 


0.1560 er. gaf 16.25 k.cent. qväfgas mätt öfver vatten af 


de} 


20° och under barometertrycket 765 m.m. 


I procent: 
Pannet. Beriknadt. 
Br: Slot) 1207 251.28 
16 URS An A la 2509) oa 2856 
NERE 2 lehnt 11.98 28 197 
Oele m (34.04) 80 34.19 
100.00° 234 100.00. 


Denna reaktion är af intresse, emedan den visar, att den 
oxinaftalinsulfonsyra, som vid diazoföreningens sönderdelning bil- 
das, är med all sannolikhet « C,,„H,(OH)SO,H. 


Af diazoföreningen sökte jag erhalla en dioxylnaftalin. Jag 
upphettade derför diazoföreningen med vatten och neutraliserade 
den mörkröda lösningen med kaliumkarbonat, afdunstade till 
torrhet och upphettade med kaustikt kall. Den smälta massan 
löstes i vatten och öfvermättades med klorvätesyra. Vid skak- 
ning med eter upptog denna en ringa mängd af en brun, tjärlik 
kropp, som renades genom sublimering i kolsyregas. Sålunda 
erhölls en hvit kristallinisk massa af tydlig fenollukt. Den 


smälte vid 75” och gaf vid analys: 


saledes tämligen öfverensstämmande med formeln C,H, (OH), , 
hvilken fordrar C 75.00 och H 5.00. Emellertid var den ana- 


lyserade substansen ej ren. Den löstes i kokande vatten och 


!) Annalen der Chemie und Pharmacie 152, 299, 1869. 


42 CLEVE, OM NAFTIONSYRANS KONSTITUTION. 

erhölls vid lösningen afsvalning 1 form af glänsande, hvita, 
platta nålar af smältpunkt 83°. Den kunde förflyktigas med 
vattenånga och liknade med undantag af den låga smältpunkten 
(som dock ej var bestämd på alldeles rent material) « naftol 
C, ,H,OH. Den mängd substans jag erhållit var alldeles för 
ringa för att jag skulle kunna ytterligare rena och analysera 
den, men med stor grad af visshet kan antagas, att den ej ut- 
gjordes af den sökta dioxylnaftalinen. 

Da dessa försök ej ledde till afgörande resultat, försökte 


jag af diazoföreningen framställa: 


Diklornaftalin. 
Öv Ol 


Den nyss beskrifna diazonaftionsyran upphettades med klor- 
vätesyra, då sedan qväfgas bortgått en körsbärsröd lösning er- 
hölls. Den neutraliserades med kaliumkarbonat, då ett rödaktigt 
pulverformigt kaliumsalt af klornaftalinsulfonsyra erhölls. Detta 
torkades och behandlades med fosforpentaklorid, hvarigenom er- 
hölls en seg massa at klornaftalinsulfonsyrans klorid, som renades 
genom tvättning med vatten och upplösning i benzol. Sedan 
benzolen i en retort blifvit afdestillerad, tillsattes fosforpentaklorid 
i öfverskott, och massan upphettades sa länge nagot öfver- 
destillerade. Destillatet innehöll tionylklorid, öfverskott af PCI, 
0. S. v. samt en diklornaftalin, som erhölls genom dess behand- 
ling med vatten. Jag erhöll sålunda en ljusgul, fettglänsande 
massa, som renades genom upprepade kristalliseringar ur kokande 
alkohol, till dess en produkt af konstant smältpunkt erhölls. Sa- 
lunda erhöll jag en i vackra, färglösa nålar kristalliserande di- 
klornaftalin af smältpunkt 67°.5, således den samma som af 
FAUST och SAAME betecknas med fp. 


Analysen gaf: 


0.2100 gr. gaf 0.3058 gr. AgCl. 
0.2408 gr. gaf 0.5330 gr. och CO, och 0.0705 gr. H,O. 


I procent: 


ÖOFVERSIGT AP K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:o 4. 43 


Funnet. Beräknadt. 

OHEROR. 
Oster 60.36 120 60.91 
VER NEN 325 6 3.05 
GÜcde ne Aa 36.00 Tl 36.04 
99.61 197 100.00. 


Genom denna reaktion synes mig naftionsyrans konstitutiion 
vara afgjord. De bägge radikalerna NH, och SO,H i nämda 
syra måste sta i « ställning och tillhöra samma benzolring. 
Konstitutionsformeln för naftionsyran är saledes 

CH CH 


INN CNH, 


HC 
un 7 PO 
HC le SÅ CSO, H 
cH CH 


Att ß-diklornaftalin med smältpunkten 67° till 68° inne- 
häller de bägge kloratomerna i « ställning samt i samma benzol- 
ring framgår af några af Docenten ATTERBERG utförda reak- 
tioner. ATTERBERG erhöll enligt personligt meddelande genom 
nitrering af oÅo-monoklornaftalin en nitroklornaftalin af smält- 
punkten 85°, hvilken genom reduktion lemnade naftylamin och 
derför måste hålla såväl Cl som NO, i «-ställningen. Denna 
monoklornitronaftalin gaf vid behandling med PCI, 8-diklornaftalin. 
För öfrigt har ATTERBERG funnit att samma A-diklornaftalin 
erhålles genom inverkan af PC], på «-nitronaftol, C,,H;NO,. OH. 
Att denna nitronaftol innehåller NO, i « ställning visar sig 
deraf, att DUSART !) erhållit den af nitronaftalin samt att LIE- 
BERMANN och DITTLER?) af den «-nitronaftol motsvarande 
a-nitronaftylamin (stpkt. 191°) C,,H,;,NO,NH, framställt nitro- 
naftalin. Att nitronaftolens OH äfven står i « ställning framgar 
deraf, att LIEBERMANN och DITTLER ?) erhållit den genom in- 
verkan af natronlut pa a-nitroacetnattalid, C,,H; a or uti 


!) Compt. Rend. 52, 1183. 
2) Berichte der deutsch. Chem. Gesellschaft 1873, 945. 
3) Berichte der deutsch. Chem. Gesellschaft 1874, 240. 


44 CLEVE, OM NAFTIONSYRANS KONSTITUTION. 


hvilken gruppen NHC,H,O intager samma ställning som NH, i 
naftylamin eller NO, i nitronaftalin. Att bade OH och NO, 
uti «-nitronaftol sta i samma benzolring framgår deraf, att den 
a-nitronaftol motsvarande diamidonaftalin, C,,H,(NH,),, vid oxi- 
dation gifver naftokinon C,„H,O,, som åter vid oxidation med 
salpetersyra gifver ftalsyra (LIEBERMANN och DITTLER). Såsom 
en ytterligare bekräftelse kan anföras, att o-nitronaftol vid ytter- 
ligare nitrering gifver dinitronaftol, som enligt MARTIUS oxideras 
till ftalsyra. 

Flera andra naftalinderivat synas äfven höra till samma 
serie som de nyss anförda, nämligen o-naftolsulfonsyra, som bildas 
af o-naftol och svafvelsyra. Den gifver nämligen vid nitrering 
dinitronaftol. Sannolikt hör äfven hit «-oxinaftoessyra, som 
erhålles af o-naftol på samma sätt som salicylsyra af fenol. Den 
af BEHR och VAN DORP framstälda naftalsyran, C,,H,(COOH),, 
som i mycket påminner om ftalsyran, hör sannolikt hit liksom 
dess modersubstans acenaften, 

CH, 


CHE << I 
1076 CH, 


Man har således följande till en och samma serie hörande 


naftalinderivat: 
p-diklornaftalin (Stpkt. 68°) 8,0, 
nitroklormaftalin (Stpkt. 85°) C0HsC1NO, 
hydronaftokinon (Stpkt. 176°) 0,,H,(0H), 
naftokinon (Stpkt. 125°) E06 
naftalsyra C,,H&(CO . OH), 
naftalsyreanhydrid (Stpkt. 266°) C,H 200: 
a-karbonaftolsyra (Stpkt. 185°—186°)  C,„H,(OH)CO;H 
anaftolsulfonsyra (Stpkt. 101°) C,,H,(0H)SO,H 
naftionsyra - C.H,(NH;)SO, 
o-nitronaftol (Stpkt. 164°) G,,H,(NO,)OH 
a-nitrosonaftol (Fuchs Stpkt. 175°—185°) C,,H; . NO.OH 
bromacetnaftalid (Stpkt. 192°) C,,H,BrNHC,H,0 


I) Zeitschr. f. Ch. IV. 80. 1868. 


OFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:0o%. 45 


a-amidonaftol C,,H,(NH,)OH 
o-nitronaftylamin (Stpkt. 191°) CoH,(NH,)NO, 
diamidonaftalin (LIEBERM. o. DITTL.) C,,H,(NH,), 
nitroacetnaftalid C,.Hs(NO,)NH0,H,0 


amidoacetnaftalid C,.Hs(NH,)NAC,H,O. 


47 


Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1876. N:o 7 
Stockholm. 


Meddelanden från Upsala kemiska Laboratorium. 


16. Om /-nitronaftalinsulfonsyra och dess derivat. 


AGE Be (ÖTaND. 


Meddeladt den 13 September 1876.| 


Uti Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. 1875 N:o 9 sid. 13 
har jag redogjort för en nitronaftalinsulfonsyra, som jag betecknat 
a. Försök att af denna syra framställa motsvarande dikarbon- 
syra lemnade så ringa utbyte, att jag efter betydliga förluster 
af material måste afsta fran min ursprungliga plan att af nitro- 
sulfonsyrorna framställa så väl dioxylnaftaliner som dikarbonsyror. 
I stället har jag för afsigt att öfverföra de isomeriska nitro- 
sulfonsyrorna till motsvarande haloidderivat af naftalin. 

Vid nitrering af 3-naftalinsulfonsyran bildas tvänne isome- 
riska nitrosulfonsyror, af hvilka ingen är identisk med «-syran. 
Af dessa syror har jag hittills undersökt endast en, hvilken jag 
benämner 


3-Nitronaftalinsulfonsyra. 


Rent blysalt af $-natalinsulfonsyra uppvärmes med koncen- 
trerad salpetersyra. Den gula lösningen koncentreras pa vatten- 
bad, och derunder utkristalliseradt blynitrat aflägsnas. Sedan 
en sirapstjock lösning erhållits, utspädes den med vatten och 
försättes med litet svafvelsyra för att utfälla ännu möjligen 
qvarvarande blynitrat. Sedan den dervid uppkomna fällningen 
satt sig till bottnen, afhälles den klara lösningen och neutrali- 
seras med bariumhydrat. Man erhåller da en gul, volyminös 


fällning af bariumsalter till tvänne nitronaftalinsulfonsyror. Fäll- 


48 CLEVE, OM f-NITRONAFTALINSULFONSYRA OCH DESS DERIVAT. 


ningen uppsamlas pa filtrum, utpressas och kokas upprepade 
gånger med vatten. De erhållna lösningarna filtreras kokheta. 
Man erhåller da ur filtratet bariumsalt af en nitronaftalinsulfon- 
syra, som jag betecknar d och som ännu ej blifvit utförligt 
undersökt. Det gula pulver, som efter upprepade utkokningar 
med vatten stannar olöst, är bariumsaltet till A-nitrosulfonsyran. 
Genom dess dekomponering med utspädd svafvelsyra erhålles en 
gul lösning, som efter koncentrering bildar en lättlöslig, gul 
massa af radierande och tätt packade kristallnalar. Den kunde 
ej fullständigt befrias från moderlut, hvarför den ej analyserades. 
Syran är mycket lättlöslig i vatten och alkohol, men knappt 
löslig i eter. Lösningarna hafva intensivt bitter smak. Det är 
en stark syra, som lätt utdrifver kolsyra ur karbonat. Upp- 
hettas syran med klorvätesyra, sker ingen inverkan ej ens vid 


200°. 


Salter af A-nitronaftalinsulfonsyran. 


Salterna, som lätt erhallas genom syrans neutralisering med 
karbonat, äro till färgen gula. De äro mer eller mindre svar- 
lösliga och kristallisera ofta ganska väl. Vid upphettning äro 
de ganska beständiga. 


Följande salter hafva blifvit undersökta. 


Kaliumsaltet — C,,H,(NO,)S0,K — är vattenfritt och täm-- 
ligen svårlösligt. Det kristalliserar i tunna och glänsande, rom- 
biska taflor. Det undergår ingen förändring vid upphettning 
till 180°. 

a. 0.6115 sı. Ga 0.1795 gr. K,SO,. 

b. 0.6010 gr. gaf 0.1772 gr. K,SO,. 


I procent: 


IS 


Funnet. Beräknadt. 
2. b. 
KR a RNA 13.18 13.24 13.44. 


Amoniumsaltet — CH, (NOs)SO,;, NH, — liknar kalium- 
saltet och kristalliserar i glänsande, gula, rombiska blad. Det 


mellan papper pressade saltet förlorade vid torkning öfver svafvel- 


OÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:o 4. 49 


syra 2.14 proc. vatten, troligen hygroskopiskt vatten. Öfver 
svafvelsyra torkadt salt förändrades ej vid upphettning till 180°. 

a. 0.2260 gr. gaf vid förbränning 0.3740 gr. CO, och 
0.0830 gr. HO. 

b. 0.2770 gr. gaf 24.25 k.cent. qväfgas, mätt öfver vatten 
af t. 22°. Bar. 756 m.m. 

c. 0.3540 gr. gaf 0.2985 gr. BaSO,. 


I procent: 
Funnet. Beräknadt. 
EIN. 45.13 120 44.44 
ee rt 4.08 10 3.70 
IND N 9.85 28 10.37 
DER RE 11.58 32 11.85 
Orr (29.36) 80 29.64 
109.00 270 100.00. 


Natriumsaltet — C,.H,(N0,)SO,Na + 3H,0 — är tänli- 

sen lättlösligt och bildar skorpor af fjäll, grupperade till halfrunda 

a Saltet vittrar öfver svafvelsyra och förlorar dervid 
ästan allt vatten. 

0.6093 gr. förlorade vid torkning öfver Svafvelsyra 0.0890 
gr. samt efter upphettning till 200° ytterligare 0.007 gr. samt 
gaf 0.1285 gr. Na,SO,-. 

I procent: 


Funnet. Beräknadt. 
Nase 6.83 0.99 
HE OLSRO0A AR 15.75 16.41. 


Silfversaltet — CH, (NO,)SO,Ag — är tämligen svårlösligt 
och bildar små, gulaktiga, runda gryn. Mellan papper pressadt 
salt förlorade vid upphettning till 105” endast 1.58 proc. vatten. 

1,2125 gr. vid 105” torkadt salt gaf 0.4773 gr. AgCl. 

I procent: 

Funnet. Beräknadt. 
JA TETRIS I 29.62 30.00. 

Kaliumsaltet — |C,0Hs(NO,)SO, Ca + H,O — bildar små, 
sulhvita bollar af tätt hoppackade, platta och fettglänsande fjäll. 

Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. Ärg. 33. N:o 7. 4 


50 CLEVE, OM ß-NITRONAFTALINSULFONSYRA OCH DESS DERIVAT. 


Saltet är tämligen lättlösligt i vatten och vittrar ej 1 torr luft. 
Vid 100? förlorar det allt kristallvatten. 
a. 0.6658 gr. gaf 0.0220 gr. H,O och 0.1598 gr. CaSO,. 
b. 0.5823 gr. gaf 0.0184 gr. H,O och 0.1403 gr. CaSO,. 
I procent: 


Funnet. Beräknadt. 
2. b. 
(Öje le FARS IKEA 7.06 7.09 7.12 
EOS a hr 3.30 3.16 3.20. 


Bariumsaltet — |C,,H,(N0,)S0,]»Ba°+ H,O — bildar ljus- 
oula, tunna fjäll, som äro ganska svarlösliga, till och med i 
kokande vatten. 1 del salt löses vid 22” uti 782 delar vatten. 

0.3625 gr. förlorade vid 200° 0.0095 gr. och gaf 0.1280 
or. BaSO,. 

0.4425 gr. förlorade vid 230° 0.0115 gr. och gaf 0.1553 
gr. BaSO,. 


I procent: 
Funnet. Beräknadt. 
2. hb, 
BAT KORT ME 20.76 20.64 20.79 
ROR SS 2.62 2.60 2.73. 


Blysaltet — |C,0#,(N0,)50, Pb + 3H,0 — bildar små, 
gula, rundade korn, hvilka äro ganska svarlösliga. Mellan papper 
pressadt salt förlorade vid torkning öfver svafvelsyra 4.29 pro- 
cent, hvilket svarar emot 3 mol. H,O, eller 4.70 proc. Öfver 
svafvelsyra torkadt salt förlorade intet vid 100° och gaf: 

a. 0.3720 gr. förlorade vid 200° 0.0095 gr. och gaf 0.1517 


sr. PbSO,. 
b. 0.9494 gr. förlorade vid 200° 0.0255 gr. och gaf 0.3892 
or. PbSO,. 
I procent: 
Funnet. Beräknadt. 
Be et 27.36 2801 28.39 
HORN 2.550 2270 2.47. 


Magnesiumsaltet — [C,, HH; (NO3)SO3] Mg + 7H,0O — är 
lättlösligt i hett vatten, men svarlösligt i kallt, sa att en i 


värme mättad lösning vid afsvalning stelnar till en bladigt kri- 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:o 4. 51 


stallinisk massa. Saltet vittrar ej öfver svafvelsyra. Vid upp- 
hettning till 100” förlorar det 54 mol. H,O. 

a. 0.4100 gr. öfver svafvelsyra torkadt salt förlorade vid 
100° 0.0633 gr. H,O och vid 170° ytterligare 0.0185 gr. A 
samma qvantitet erhölls 0.0712 gr. MgSO,. 

b. 0.6385 gr. förlorade vid 230° 0.1245 gr H,O och gaf 
0.1160 gr. MeSO,. 

c. 0.6115 gr. förlorade vid 105° 0.095 gr. och vid 200° 
ytterligare 0.0265 gr. 


I procent: 
Funnet. Beräknadt. 
a. b. C: 
Mor re BAT 3.67 


ji 100°... 1544| u, ni 19.27. 


öfver 100°... 4,51] 33| 

Zinksaltet — [C,0H,(N0,)S0,)Zn + 6 H,O — bildar fina, 
gula, i hett vatten lättlösliga och i kallt svarlösliga nålar, hvilka 
ej vittra öfver svafvelsyra, men vid 100° förlora 4 mol. H,O 
(funnet: 10.20; beräknadt: 10.63 proc. H,O). 

a. 0.3334 gr. vid 100” torkadt salt förlorade vid 200° 0.0195 
gr. och gaf 0.0429 or. ZnO. 

b. 0.5529 or. förlorade vid 200° 0.0340 gr. H,O och gaf 
0.0769 er. ZnO. 


I procent: 
Funnet. Beräknadt. 
a. b. 
NEE Ok. 10.33 11.15 10.75 
20 u 5.15 615 5.95. 


Mangansaltet — |C,,H,(N0,)SO,;1Mn + 6H,O — är lätt- 
lösligt i hett vatten och kristalliserar vid afsvalning af en i 
värme mättad lösning i fina, qvastformigt grupperade nålar. 
Saltet vittrar ej i torr luft, men förlorar 4 mol. H,O vid 100° 
(funnet: 10.09; beräknadt: 10.80 proc.). 

a. 0.4900 gr. vid 100° torkadt salt förlorade vid 200° 
0.0272 gr. H,O samt gaf 0.0638 Mn,0,. 

b. 0.8133 gr. förlorade vid 200° 0.0445 gr. H,O och gaf 
0.1048 gr. Mn,O,. 


52 CLEVE. OM f-NITRONAFTALINSULFONSYRA OCH DESS DERIVAT. 


I procent: 


Funnet. Beräknadt. 
a. b. 
Mie AN beta 9.38 9.28 9.24 
25 Örnen 5.55 5.47 6.05. 


Kopparsaltet — [C,H (N0,)SO, Cu + 6H,0 — bildar 
länga och fina, äppelgröna nalar, som äro tämligen lättlösliga i 
hett vatten, men svarlösliga i kallt. Saltet vittrar ej i torr luft, 
men förlorar 4 mol. H,O vid 100° (funnet: 10.48; beräknadt: 
10.66 proc.). 

a. 0.4030 gr. vid 100” torkadt salt förlorade vid upphett- 
ning till 200° 0.0248 gr. H,O och gaf 0.0530 gr. CuO. 

b. 0.441 gr. förlorade vid 200° 0.0275 or. H,O och gaf 
0,0580 gr. CuO. i 


I procent: | 
Funnet. Beräknadt. 
a. b. 
(DES OR RN er 10.50 10.50 10.51 
2500 088: 5.96 6.23 5.96 


6-Nitronaftalinsulfonsyrans etyleter. 


NO 
RC 2 
BON, 1 8; 


Jodetyl och silfversaltet af #-nitrosulfonsyran inverka lätt 
pa hvarandra vid upphettning. Efter afdestillering af öfverskott 
af jodetyl utkokas återstoden med alkohol, vid hvars afsvalning 
etern erhålles i små, platta och gula nålar, hvilka äro lättlösliga 
i benzol. Smältpunkten är 114°. 

a. 0.2387 gr. gaf vid förbränning 0.4440 gr. CO, och 0.0890 
or. H,O. 

b. 0.2826 gr. gaf 13 k.cent. qväfgas, mätt öfver vatten af 
t. 20° och vid bar.trycket 760 m.m. 

c. 0.2367 gr. gaf 0.1970 gr. BaSO,. 

I procent: 


Funnet. Beräknadt. 
Beet. 50.73 144.,.:.51925 
EU a er Re 4.15 1l 3.91 


IN ee el 5.28 14 4.98 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:o 4. 53 


SR, 11.43 32 11.39 
OMAR 0 (28.44) 80 28.47 
100.00 281 100.00. 


3-Nitronaftalinsulfonsyrans klorid. 


| NO 
8 CwoH; a 


En blandning af lika delar fosforpentaklarid och kaliumsalt 
af syran smälter lätt vid uppvärmning. Efter afsvalning be- 
handlas massan med vatten, och återstoden löses i benzol, efter 
hvars afdunstning kloriden erhålles i tämligen stora, gula och 
glänsande prismatiska kristaller, hvilka hafva smältpunkten 125°,5. 

0.2069 gr. gaf efter upphettning med kalk 0.1100 gr. AsCl. 

I procent: 

Funnet. Beräknadt. 
OR ARE RIED BG: 13.15 13.07. 


3-Nitronaftalinsulfonsyrans amid. 
Cs \s0,.x0, 

Om kloriden upphettas-med kaustik ammoniak erhäller man 
lätt amiden i form af ett gulhvitt pulver, sammansatt af mikro- 
skopiska nalar. Amiden är svarlöslig i kokande vatten, men 
löses tämligen lätt i kokande alkohol. Dess smältpunkt är 180°. 

0.1843 gr. gaf 0.3222 gr. CO, och 0.0615 gr. H,O. 

0.2030 gr. gaf 20 kub.cent. qväfgas, mätt vid 21° öfver 
vatten; bar.trycket 760 m.m. 

0.2868 or. gaf 0.2620 gr. BaSO,. 

I procent: 


Funnet. Beräknadt. 
ER 47.68 120 47.62 
ala ae ht SEI ER 8 3.17 
IN ER N 11.20 2 PR 
Sa eh 12.54 apa N) 
On (24.88) 64 25.40 


100.00 252 100.00. 


54 CLEVE, OM P-NITRONAFTALINSULFONSYRA OCH DESS DERIVAT. 


8-Amidonaftalinsulfonsyra. 


NH 
CroH; ön OH. 


Upphettans syrans amoniumsalt med svafvelamonium, redu- 
ceras syran lätt och man erhåller vid neutralisering med klor- 
vätesyra en mängd nälformiga kristaller jämte fritt svafvel. 
Genom massans utpressning och äterstodens behandling med en 
lösning af natriumkarbonat kan man lätt afskilja inblandadt 
svafvel. Den filtrerade lösningen af syrans natriumsalt öfver- 
mättas med klorvätesyra. Amidosyran erhälles da i form af fina, 
gula nälar eller tunna, rombiska taflor. De bägge slagen kri- 
staller kunna lätt genom omkristallisering öfverföras i hvarandra, 
hvaraf visas, att de verkligen utgöras af en och samma amido- 
syra. Olikheten i kristallform är beroende på kristallvatten. 
Ett preparat, som utgjordes af nästan uteslutande taflor, förlo- 
rade öfver svafvelsyra 1.17 proc. och vid 105” ytterligare 1.45 
proc., hvilken vattenhalt sannolikt bör tillskrifvas en inblandning 
af nålformiga kristaller. Samma material (i taflor) löstes i soda- 
lösning, hvarefter klorvätesyra tillsattes, då amidosyran erhölls 
i form af fina, gula nålar. Dessa förlorade vid torkning öfver 
svafvelsyra 6.12 proc. och vid upphettning till 105° ytterligare 
6.28 eller tillsammans 12.40 proc., hvilket svarar emot 2 mol. 
H,O (ber. 13.90). Ett preparat af annan beredning och lika- 
ledes kristalliseradt i nålar förlorade öfver svafvelsyra 6.30 
proc. och vid 100° ytterligare 6.1 proc., saledes nära Ööfverens- 
stämmande med föregaende försök. Häraf framgar säledes, att 
den i rombiska taflor kristalliserande syran är vattenfri och att 
den i prismer kristalliserade innehåller 2H,O, hvaraf hälften 
bortgär vid torkning öfver svafvelsyra och den andra hälften vid 
100”. Syran är i rent tillstånd smutsigt gul, men färgas lätt, i 
synnerhet i fuktigt tillstånd, violettblå. Den är ganska svår- 
löslig i kallt vatten, men löses något lättare i kokande vatten. 
Det är en stark syra, som med lätthet utdrifver kolsyra ur 
karbonat. Salterna äro i rent tillstånd topasgula, men färgas 
lätt genom oxidering. Vid upphettning utan lufttillträde erhölls 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:o Nies 58 


en ringa mängd af en kristalliserande kropp, som icke var naf- 
tylamin. De gaser, som utvecklas vid syrans upphettning, hafva 
icke den för naftylamin karakteristiska, vidriga lukten. Enär 
de bägge isomeriska «-amidonaftalinsulfonsyran och naftionsyran 
vid torr destillering gifva upphof till tydliga spar af naftylamin, 
men #-syran icke, synes det högst sannolikt, att amidogruppen i 
B-syran innehar 8 ställning. Då gruppen SO,H äfven innehar 
8 ställning, är 8-amidosulfonsyran så väl som ß-nitrosulfonsyran 
med all sannolikhet ett £ß%-derivat. 

Försök att uti amidosulfonsyran utbyta gruppen SO,H emot 
H, då £-naftylamin borde uppstå, hafva ej lyckats. Sa upp- 
hettades syran med klorvätesyra i slutna rör till öfver 200” utan 
att reaktion inträffade. Salpetersyrlighet ger med syran, upp- 
slammad i vatten, färgade produkter. Behandlas syran i absolut 
alkohol med salpetersyrlighet, erhållas äfven färgade ämnen. Någon 
väl karakteriserad diazoförening lyckades jag ej erhålla. 

Till följande analyser användes vattenfri, vid 105” torkad syra. 

a. 0.2425 gr. gaf 0.4750 gr CO, och 0.1005 gr. H,O. 

b. 0.2440 or. gaf 13 kub.cent. qväfgas, mätt vid 20° öfver 
vatten och under bar.trycket 765 m.m. 

ce. 0.1957 gr. gaf 02053 gr. BaSO,. 


I procent: 
3 Funnet. Beräknadt. 

VER 53.40 120 53.81 
IE ee... 4.60 9 4.04 
IN ed Ba 6.13 14 6.28 
OR Eee 14.41 32 14.35 
VE NR (21.46) 48 21.92 

100.00 223 100.00. 


Salter af S-amidonaftalinsulfonsyran. 
Kaliumsaltet — CjgH,(NO,)SO,K + H,O — är ganska lätt- 
lösligt och kristalliserar i gula nålar. Saltet förlorar hela vatten- 
halten vid torkning öfver svafvelsyra. 
0.6905 gr. förlorade vid torkning öfver svafvelsyra 0.0480 
gr. och gaf 0.2105 gr. K,SO,. 


56 CLEVE, OM P-NITRONAFTALINSULFONSYRA OCH DESS DERIVAT. 


I procent: 
Funnet. Beräknadt. 
ER RR N 13.69 14.01 
ED art 6.95 6.45. 


Amoniumsaltet är ganska lättlösligt och kristalliserar i 
gula prismer. Saltets lösning färgas starkt i luften. 
Natriumsaltet — CoHs(NH,)SO,Na + 4H,0O — är lättlös- 
ligt och kristalliserar i tunna, väl utbildade, rombiska taflor. 
0.3188 gr. mellan papper pressadt salt förlorade vid tork- 
ning öfver svafvelsyra 0.0700 gr. samt gaf 0.0663 gr. N3,SO,. 
I procent: 


Funnet. Beräknadt, 
Nantes neh 6.74 122 
HÖ jr ss RS 21.69 22.71. 


Kaleiumsaltet — [C,,H;(NH3)SOs)Ca + 7H,0O — bildar 
tämligen lättlösliga, starkt glänsande, sneda, rombiska taflor eller 
romboedrar. Saltet vittrar hastigt i torr luft och förlorar hela 
sin kristallvattenhalt. 

0.3217 gr. förlorade öfver svafvelsyra 0.0647 gr. H,O och 
gaf 0.0718 gr. CaSO,. 


I procent. 
Funnet. Beräknadt. 
(Of RE ce. 6.56 6.60 
RO: AR: 20.11 20.79. 


Bariumsaltet — |[C,,H,(NH,)SO,]Ba + H,O — är tämli- 
gen svarlöslist och bildar platta och glänsande nålar af gulaktig 
färg. Saltet vittrar ej och förändras ej vid upphettning till 100°. 

a. 0.5110 gr. förlorade vid 170° 0.0132 or. och gaf 0.1988 
or. BaSO,. 

b. 0.5040 gr. förlorade vid 200° 0.0140 gr. och gaf 0.1945 
or. BaSO,. 

I procent: 


Funnet. Beräknadt. 
a. b. 
BRN 08 22 2200, 22.87 
EON Is: AHN 3.00. 


Magnesiumsaltet — [C,H,(NH,)SO, ]»Mg + 10H,0 — bildar 


tämligen lättlösliga, topasgula och väl utbildade, starkt glänsande 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:0 de 57 


romboedrar, som vittra öfver svafvelsyra och dervid förlora 6 
mol. H,O (funnet: 15.50; beräknadt: 16.67 proc.). Vid 100° 
bortgär hela vattenhalten. 

0.4773 gr. förlorade vid 100° 0.1333 gr. H,O och gaf 0.0832 
gr. MgSO,. 


I procent: 
Funnet. Beräknadt. 
Maler. re 3.48 3.70 
ERON CSS ana Raa 27.92 Die: 


Inverkan af fosforpentaklorid på Z-nitronaftalinsulfon- 
syrans klorid. 


Upphettas den vid 125°.5 smältande kloriden af £-nitro- 
naftalinsulfonsyra med ett öfverskott af fosforpentaklorid erhälles 
ett destillat, som vid behandling med vatten afsätter en tung 
olja, hvilken efter en kort tid stelnar. Massan utpressas och 
den fasta återstoden löses i kokande alkohol, hvarur vid afsval- 
ning hvita nålar afsätta sig. Dessa omkristalliseras upprepade 
ganger ur alkohol till dess man erhåller en produkt af konstant 
smältpunkt. Man erhåller sålunda en vid 48° smältande diklor- 
naftalin, som är ganska lättlöslig i het alkohol, hvarur den kri- 
stalliserar i fina, till halfklotformiga massor förenade kristallnålar. 
Smältpunkten skiljer denna modifikation från alla de fem hittills 
bekanta diklornaftalinerna. 

Analysen gaf: 

a. 0.2365 gr. gaf 0.3425 gr. AgCl. 

b. 0.2055 gr. gaf 0.4602 gr. CO, och 0.062 gr. H,O. 


I procent: 
Funnet Beräknadt. 
CRM ei 61.07 60.91 
ba PER. 03:35 3.05 
(CI RE es 35.80 36.04 
100.22 100.00. 


Enär denna diklornaftalin bör innehålla bägge kloratomerna 
i samma ställning som radikalerna NO, och SO,H i £-nitro- 


naftalinsulfonsyran, är den efter all sannolikhet ett £8-derivat. 


tererla-n, Ag Pi 
| ; BE SOLR 


Allan 


SET ry vu BERN waap) ‚at 


yon PER 
5 > EN 


2 4 VN LE KLARA, ER CE ch 3 
x v M > I | 
: ; | r 
så - u hs x gt RA 
\ ; u = DR 3 1 A 3 OR 
| , 
F i i uns 7 ern 15 N 
4 u 
k Ss 
I Ve x 
3 ' 
{ Y Ng NL i | 
i A y es" 4 4 En Nr 
f u N 
; q J a? Så 
rå. 4 I 
Vi | iR 
2 4 ä , wu 4 
3 ch FN LOTTA FRONT 
| ENT 
då 
w A 
» 
i , i ” 
I | 
Da 


59 


Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1876. N:o 7. 
Stockholm. 


Meddelanden frän Upsala kemiska Laboratorium. 


17. Om några amidartade derivat af @- och 


A-naftalinsulfonsyra. 
Af J. A. CARLESON. 


[Meddeladt den 13 September 1876.] 


Nedan anförda föreningar hafva erhållits genom inverkan 
af anilin, etylamin och naftylamin pa «- och £-sulfonsyrans 
klorider. Baserna inverka ganska lätt pa kloriderna om de upp- 
hettas med dem. Produkterna behandlas med vatten, kristalli- 
seras ur kokande alkohol och renas medels bJodlutkol. 


1. Anilid af a-naftalinsulfonsyra — C,,H,;SO,. NH. CH; — 

bildar nalformiga, vid 112° smältande nålar. 

Analys: 

a. 0.3202 or. gaf 0.7930 gr. CO, och 0.1357 gr. H,O. 

b. 0.2775 gr. gaf 12.5 k.cent. qväfgas, mätt öfver vatten 
af 14° t. och under 754 m.m. bar.tryck. 

c. 0.3432 or. gaf 0.2901 gr. BaSO,. 

I procent: 


Beräknadt. Funnet. 
ISCH 192 67.84 67.55 
SIE 13 4.59 4.70 
INA EEE 14 4.95 5.25 
ne 322 LES 11.64 
ZEN. EIER 32 11.31 10.86 
283 100.00 100.00. 


2. Anilid af B-naftalinsulfonsyra — C,,H;SO,.NH. CH; — 
kristalliserar i tämligen långa och färglösa nålar, hvilka 
smälta vid 132”. 


60 CARLESON, NAFTALINSULFONSYREAMIDER. 


16° 


wo 


o 


14 


ÖJ. 


Analys: 
a. 0.2568 gr. gaf 0.6403 gr. CO, och 0.1083 gr. H,O. 
b. 0.1714 gr. gaf 7.5 k.cent. qväfgas, mätt öfver vatten af 


och under bar.trycket 758 m.m. 
c. 0.1780 gr. gaf 0.1468 gr. BaSO,. 
I procent: 
Beräknadt. Funnet. 
ISO. 192 67.84 67.99 
lol... 13 4.59 4.68 
Ne. 14 4.95 5.09 
SEE 32 11.31 11.04 
2.001.508 32 11.31 10.60 
283 100.00 100.00. 


Etylamid af a-naftalinsulfonsyra. Vid inverkan af etylamin 
på kloriden till «-syran erhålles en seg, klibbig produkt, 
som ej kan bringas att kristallisera. Den blef af denna 


anledning ej analyserad. 


Etylamid af B-naftalinsulfonsyra — CjH,50,.NH.C,H, — 
kristalliserar i färglösa, väl utbildade, tafvelformiga kri- 
staller, hvilka smälta vid 82°.5. 

Analys: 

a. 0.3668 gr. gaf 0.8274 gr. CO, och 0.1911 gr. H,O. 

b. 0.2227 gr. gaf 12 k.cent. qväfgas, mätt öfver vatten af 
och under bar.trycket 757 m.m. 

ec. 0.2158 gr. gaf 0.2162 gr. BaSO,. 

I procent: 


Beräknadt. Funnet. 

120) Ve, 144 61.27 61.51 
STENS Se 13 5.53 5.78 
N} Ei... 14 5.96 6.36 
SBESN Ge: 327 13:62 13.76 
MOM... 32 13.62 12.59 
235 100.00 100.00. 


Naftylamid af a-naftalinsulfonsyra — C,,H;SO,. NH. Ci, H; 


— smä, svagt rödaktiga nälar, hvilka smälta vid 82°. 


- 


ÖFVERSIGT AT K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:0%. 6] 


Analys: 

a. 0.1291 or. gaf 0.3420 gr. CO, och 0.0621 gr. H,O. 

b. 0.1425 gr. gaf 5.5 k.cent. qväfgas mätt öfver vatten af 
10° och under bar.trycket 747 m.m. 

I procent: 


Beräknadt. Funnet. 

ZN 240 72.07 72.25 
BSElN un... 15 4.51 5.34 
Nee: 14 4.20 4.54 
Se 320.361 _— 
ONE 32 9.61 —— 


ö. Naftylamid af B-naftalinsulfonsyra — C,,H,;SO,.NH.C,,H, 
— bildar något längre nålar än föregående förening. Smält- 
punkt 177°.5. 

Analys: 

a. 0.2385 gr. gaf 0.6310 gr. C,O och 0.1030 gr. H,O. 
b. 0.1672 gr. gaf 0.1172 gr. BaSQ,. 

I procent: 


Beräknadt. Funnet. 

AU) DE NR 240 72.07 72.16 
SEI... 15 4.51 4.79 
Be 14 4.20 = 
SEEN 32 9.61 9.63 
205 32 9.61 —— 


OBEN DEN 
Ka 


63 


Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1876. N:o 7. 
Stockholm. 


Meddelanden frän Upsala kemiska Laboratorium. 


18. Bidrag till kännedomen om Retens sulfonsyror. 
Af Å. G. EKSTRAND. 


[Meddeladt den 13 September 1876.] 


I ett föregående arbete!) har jag lemnat en redogörelse 
för mina försök med retén. Då dessa likväl i många hänseen- 
den dels varit ofullständiga dels gifvit negativa resultat, har jag 
ansett en detaljerad undersökning erbjuda intresse, isynnerhet 
som reténs konstitution ännu är så godt som alldeles okänd. 
De bland reténs derivat, som ur denna synpunkt helt säkert 
äro bäst egnade att bidraga till dess kännedom, äro den s. k. 
dioxiretisten, hvars empiriska formel är C,,H,,O>, samt förenin- 
sarne Ci,H,,03 och C,sH,,0,, hvilka alla erhållas vid retens 
oxidation med kromsyra. Det var också min afsigt att något 
studera dessa föreningar, men da jag ännu icke lyckats finna 
någon metod att erhålla de båda sistnämnda i en för undersök- 
ningen tillräcklig mängd och icke heller kunnat uppvisa något 
direkt samband melan dem och dioxiretisten, har jag tillsvidare 
lemnat arbetet härmed a sido och i stället företagit en gransk- 
ning af reténs sulfonsyror. 

Vid svafvelsyras inverkan på retén under olika omständig- 
heter bildas flere olika produkter, och det syntes förtjena när- 
mare utredas, hvilka dessa äro, åtminstone de bättre karakteri- 
serade af dem. Det visade sig härvid, att, då rykande syra 
eller en blandning af rykande och engelsk syra får inverka på 
retén vid vanlig temperatur, bildas företrädesvis disulfonsyra, 

1) Retén och några dess derivat. Upsala 1875. 


64 EKSTRAND, BIDRAG T. KÄNNEDOMEN OM RETENS SULFONSYROR. 


och denna sannolikt i 2 modifikationer, men samtidigt äfven 
trisulfonsyra. Vid inverkan af samma reagenser i vattenbads- 
värme deremot bildas blott trisulfonsyra, ehuru förorenad af ät- 
skilliga produkter, som ej kunnat närmare bestämmas. 

För öfversigtens skull blifva de bland sulfoderivaten, som 
redan i det nämnda arbetet äro beskrifna, här ånyo upptagna 
med de ändringar och tillägg i uppgifterna, hvartill en förnyad 
undersökning gifvit anledning. 

Vid löslighetens bestämmande förfors sålunda, att förenin- 
garne löstes i kokande vatten och derefter lemnades i ro minst 
24 timmar vid en temperatur af 10°—15° C. Efter denna tids 
förlopp hade en mängd kristaller afskiljt. sig, och af moderluten 
afvägdes ett prof, som på vattenbad afdunstades till torrhet och 
derefter torkades vid 100° C. Den på detta sätt bestämda lös- 
ligheten torde i många fall vara för stor enär flere bland reténs 
sulfonater hafva benägenhet att bilda öfvermättade lösningar. 
För jemförelsen af de olika föreningarne hafva dessa bestäm- 
ningar dock ett visst värde. 

För bestämmandet af föreningarnes vattenhalt vid vanlig 
temperatur (omkring 15”) finpulveriserades ett väl torkadt prof, 
som sedan i flere dagar fick stå öfver en med vatten fylld bä- 
gare, tills vigten ej mera tilltog, hvarefter vattenhalten bestämdes 


på vanligt sätt genom förlusten vid upphettning. 


- 


Reténdisulfonsyra. 


Clason + 10,0. 


För framställningen af denna syra sättes fint fördelad reten 
i mindre portioner till en blandning af lika volymer rykande 
och engelsk svafvelsyra, och blandningen, som hålles vid vanlig 
temperatur, omskakas flitigt. I mån som den tillsatta retén 
upptages tillsättes mera, så länge något löses. Härvid utvecklas 
svag lukt af svafvelsyrlighet, och vätskan brunfärgas. Efter 14 
dagar å 3 veckor stelnar alltsammans till en fast kristallmassa, 
som utgöres af långa, ytterst fina, hårlikt böjda nålar. Vid 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:o 4. 65 


tillsats af en lika volym vatten löses massan i följd af den-starka 
uppvärmningen, men stelnar åter vid afsvalning. Ett prof af 
denna förening torkades på lerskifvor och digererades derefter 
med eter för utlösande af i öfverskott tillsatt reten. 

2.5275 torkade vid 100°, löstes i vatten och neutraliserades 
med bariumkarbonat, hvarefter filtratet afdunstades till torrhet 
och återstoden torkades vid 180”. Den på detta sätt erhållna 
bariumföreningen vägde 1.3400, som efter befuktning med svafvel- 
syra och glödgning lemnade 0.4620 BaO,SO, = 0.2657 Ba; äter- 
stoden af 1.3400 beräknad såsom retendisulfonsyra är 1.0782 
och svafvelsyran således 1.4493 gr. Föreningen innehöll alltså 
42.66 % disulfonsyra och 57.34 % svafvelsyra, hvilket något så när 
öfverensstämmer med den redan af FRITZSCHE') funna samman- 
sättningen C,;H,g(SO;H), + 5H,0,SO,, hvilken fordrar 44.57 2 
disulfonsyra och 55.43 % svafvelsyra. 

Framställningen af disulfonsyran lyckas bäst med små qvan- 
titeter och vid lag temperatur, enär den erhållna produkten da 
är mindre förorenad af trisulfonsyra. 

Sedan den erhållna kristallmassan blifvit löst i en större 
mängd vatten och neutraliserad med barium-, caleium- eller bly- 
karbonat, koleras den för afskiljande af sulfat. Härvid är det 
af vigt att ordentligen utlaka fällningen med varmt vatten, enär 
man eljest lätt gör förlust, då både barium- och blydisulfonaten 
äro svarlösta och särdeles tröglösta. Filtratet afdunstas sedan 
till kristallhinna och lemnas att kristallisera. Den afskilda pro- 
dukten pressas från lättlöstare föreningar och är derefter tem- 
ligen rent disulfonat. 

Den fria syran erhålles i rent tilistand genom sönderdelning 
af blysaltet med vätesvafla eller bariumsaltet med svafvelsyra. 
År särdeles lättlöst i vatten och alkohol (1 del löses i 2.3 
vatten); kristalliserar endast med svårighet derur, hvaremot vid 
tillräcklig koncentration hela vätskan stelnar till en af små nålar 
bestående kristallmassa. År äfven lättlöslig 1 isättika, hvarur 

SIR E. pr Ch. Bd. 82, 8.338. 


Öfrers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. SANS ON: 2 


66 EKSTRAND, BIDRAG T. KÄNNEDOMEN OM RETENS SULFONSYROR, 


den vid afdunstning erhålles i väl utbildade, stjernformigt för- 
enade nålar eller prismer. Olöslig i eter. 

Vid upphettning till omkring 195” svärtas syran och smälter 
under pösning, hvarefter den vid stegrad hetta sönderdelas under 
utveckling af svafvelsyrlighet och bildandet af ett hvitt ulligt 
sublimat, som synes vara retén. 


Om en koncentrerad vattenlösning af syran försättes med 
koncentrerad svafvelsyra, erhålles en hvit flockig fällning, som 
efter tillsats af en tillräcklig mängd syra fyller hela vätskan. 
Denna fällning är kristallinisk och liknar under mikroskopet den 
vid disulfonsyrans framställning bildade dubbeisyran ©, ,H,,(SO,H), 
+ 5H,0,SO,, ehuru nälarne äro något kortare och bredare. 
Det tyckes ock, som om den borde vara identisk dermed, hvilket 
dock ej är händelsen, såsom följande försök visar: 

1.4104 gr. af ett prof, som blifvit torkadt på gipsplattor 
och derefter vid 100°, lemnade efter lösning och fällning med 
klorbarium 0.2080 BaO,SO, = 0.1253 SO,H, = 8.8 %, hvaremot 
C,sH1s(S0;H), + H,0,50, fordrar 19.9 H,0,50,. Fällningen 
utgjordes derför af nästan ren disulfonsyra. Detta förhållande 
skulle kunna förklaras sålunda, att den fällning, som af svafvel- 
syra astadkommes i en lösning af disulfonsyra, till en början är 
ren disulfonsyra, hvilken dock vid längre tids beröring med ett 
stort öfverskott af svafvelsyra ingår ofvannämnda kristalliserade 


förening med densamma. 


Till bestämmande af den fria syrans vattenhalt vid vanlig 
temperatur gjordes följande försök: 

0.5472 gr., som kristalliserat ur isättika och fått stå i fuktig 
luft, förlorade vid upphettning till 100° 0.1623 H,O = 29.75 2, 
vid ett föregående försök förlorade 0.5372 under upphettning 
mellan 100° och 165° 0.0150 H,O = 2.79 %; tillsammans således 
32.54 % H,O; ofvanstående formel fordrar 31.35 %. 


Kaliumsaltet C,3H}g(S03;K), + £H30 (vid 100°). Erhölls 
genom syrans neutralisering med kaliumkarbonat; bildar små 


silkesglänsande kristallnalar; har benägenhet att bilda öfver- 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:o 4. 67 


mättad lösning och stiger vid afdunstning upp efter kärlets 


väggar; löses i 5 a 6 delar vatten. 
1) 0.3782 or,, torkade vid 100°, förlorade vid upphettning 
till 175° 0.0088 H,O; återstoden 0.3694 lemnade 0.1290 


K,0,S0, = 0.0579 K. 
2) 22.9552 af saltets lösning lemnade 3.7676 återstod. 
Beräknadt. Funnet. 
I EN 16.63 15.40 
1 BO 1.88 2.32, 


Natriumsaltet Cj3H,g(SO,Na), + 4H,0 (vid 100°). Liknar 
föregående, ehuru ej silkesglänsande, löses i 2 & 3 delar vatten. 
1) 0.4676, torkade vid 100°; förlorade vid upphettning till 
170° 0.0122 H,O; återstoden 0.4554 lemnade 0.1558 
N3,0,50, = 0.0504 Na. 
2) 12.0860 af saltets lösning lemnade 3.4242 återstod. 


Beräknadt. Funnet. 

Na. HUM 11.06 

NO ee 2.01 2.61. 
Bariumsaltet Cistsso > Ba + 420 (vid 100) Kristalliserar 


su O (vid 15) 
i prismer, som ofta äro smeka långa och förenade till kul- eller 


stjernformiga aggregat; är särdeles tröglöst äfven 1 kokande 
vatten; löses i omkring 61 delar vatten. 

1.3170, som fått stå i fuktig luft, förlorade vid upphettning 
till 175° 0.2296 H,0 = 17.43 %; ofvanstående formel fordrar 
16.95 %. 

Strontiumsaltei Ciskhego, > Sr + 11 H,O (vid 100°). Liknar 
föregående; löses i omkring 25 delar vatten. 

1) 0.3182, torkade vid 100°, förlorade vid upphettning till 180° 

0.0196 H,O; återstoden 0.2986 lemnade 0.1112 SrO,SO, 


= 0.0530 Sr. 
2) 7.7374 af saltets lösning lemnade 0.3058 återstod. 
Beräknadt. Funnet. 
SE ee 18.25 17.78 


H,O une... 5.33 6.15. 


68 EKSTRAND, BIDRAG T. KÄNNEDOMEN OM RETENS SULFONSYROR. 


1650, > Ca + BH, (via 15) 
riumsaltet; löses i omkring 21 delar vatten. 

1) 0.4800, som fatt stå i fuktig luft, forlorade vid upphett- 
ning till 180° 0.1176 H,O = 24.50 %; ofvanstäende formel 
fordrar 25.00 %. 

2) 28.2862 af saltets lösning lemnade 1.2870 äterstod. 


Caleiumsaltet C,H Liknar ba- 


Magnesiumsaltet Ce > Mg + 2 H,O (vid 100°). Långa 


fina nålar, ofta förenade till ullika fiockor; löses i omkr. 26 
delar vatten. 

1) 0.2552, torkade vid 100°, förlorade vid upphettning till 175° 
0.0222 H,O; återstoden 0.2330 lemnade 0.0642 Me0,SO, 
= 0.0128 Me. 

2) 25.7204 af saltets lösning lemnade 0.9776 ätenstod. 


Beräknadt. Funvet. 
Me 5.76 5.49 
EL AM 8.00 8.69. 


Zink- och Cadmiumsalten likna magnesiumsaltet. 


11 H,O (vid 100) 
u 5H,0 (vid 15°) 
fina nålar, hvilkas lösning är mörkgrön; vid upphettning till 100° 


Kopparsaltet CjsHjg, On Blekgröna, 
blifva de bruna, men ätertaga i fuktig luft snart den blekgröna 
färgen. Lösas i omkr. 4 delar vatten. 
1) 0.4014, torkade vid 100”, förlorade vid upphettning till 
175° 0.0230 H,O; återstoden 0.3784 lemnade 0.0694 CuO 
— 0.0554 Cu. 
2) 0.5050, som fatt sta i fuktig luft, förlorade id upphett- 
ning till 175° 0.0846 H,O. 
3) 19.0812 af saltets lösning lemnade 4.1988 äterstod. 


Beräknadt. Funnet. 
ir. As EN HEN: 13.92 14.59 
5H,0 (11H,0)...... 16.50(5.59)  16.75(5.73). 


Blysaltet OeHisgg >Pb + H,O (vid 100°). Liknar barium- 


saltet; kristallerna äro stundom ganska langa och oregelbundet 


krökta, stundom liksom tegellagda öfver hvarandra; liksom ba- 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:o 4. 69 


riumsaltet temligen tröglöst; löses i omkring 55 delar vatten. 
27.7914 af saltets lösning lemnade nemligen 0.5038 återstod. 


Ofvanstaende redogörelse visar, att retendisulfonaten af de 
vanligare metallerna nära likna hvarandra till utseende och 
egenskaper; alla äro derjemte olösliga 1 alkohol samt sönderdelas 


i stark hetta under utveckling af svafvelsyrlighet och reten. 


Retendisulfondiklorid. 


so,01 
O1sHisso,cı 


Om ett retendisulfonat vid vanlig temperatur sammanrifves 
med fosforpentaklorid, erhalles disulfondiklorid. Det bästa sättet 
för dennas framställning synes vara att blanda kaliumdisulfonat, 
väl torkadt och finrifvet med sin lika vigt fosforpentaklorid samt 
flitigt omröra blandningen i en mortel. Reaktionen inträder snart 


under utveckling af fosforoxiklorid: 


SO sol 
Deore CisHisso,cı 


Efter en stund utröres massan med vatten, hvarvid ett gul- 


+ 2RCH4 2 POCH. 


hvitt pulver afskiljes, detta tvättas med kallt vatten, uppsamlas 
pa en linneduk och pressas samt digereras derefter med kall 
eter, som lätt upptager en gul klibbig substans, hvilken vid mina 
försök bildades samtidigt med disulfondikloriden; denna aterstar 
såsom ett hvitt pulver, hvilket lätt upptages af kokande isättika, 
hvarur vid afsvalning små stjernformiga grupper af prismatiska 
kristaller afskiljas. Kristallerna äro färglösa och hårda, upp- 
tagas med lätthet af benzol, högst obetydligt deremot af eter. 
Smälter omkring 175” tilı en genomskinlig vätska af gul färg, 
hvilken vid afsvalning stelnar till en glaslik massa. Vid upp- 
hettning öfver smältpunkten svärtas föreningen under utveckling 
af klorväte och svafvelsyrlighet. 

kokande vatten. Vid upphettning med vatten i tillsmält rör till 


140” inträdde äfven efter flere timmar ingen märkbar förändring; 


70 EKSTRAND, BIDRAG T. KÄNNEDOMEN OM RETENS SULFONSYROR. 


när temperaturen deremot stegrades till 160°, omvandlades hela 
profvet efter en kort stund till klorväte och disulfonsyra: 


S0,Cl S0,0H 
Os Hrnsoicı + 2320 — CrsHhasorom + 2HOL. 


Af kaliumhydrat i lösning angripes kloriden langsamt vid 
kokning. 

1) 0.2202. torkade vid 110°, lemnade vid förbränning med 
blykromat 0.4052 CO, = 0.1100 C och 0.0822 H,O = 
0.0091 H. 

2) 0.2474, torkade vid 100°, lemnade vid förbränning med 
kalk, som var något klorhaltig, 0.1754 AsCl = 0.0434 Cl. 


Beräknadt. ; Funnet. 3 
Garn 216 50.11 a 
EN le il 4.13 
ee 71 16.48 BA Na 
Son 128 29.70 Be SEN 
431 100.00. 


Kaliumretendisulfonat upphettades lindrigt i jerndigel med 
3 a 4 gänger sın vigt kaliumhydrat, tills massan börjat blifva 
svartgrön; den löstes i vatten och klorvätesyra tillsattes, hvarvid 
en svartbrun flockig fällning erhölls; denna tvättades några gånger 
med vatten och kokades derefter med en koncentrerad lösning 
af bariumhydrat, som upptog en del deraf. Filtratet fälldes pa 
samma sätt som förut, hvarvid en liknande men gulhvit fällning 
erhölls. Denna var löslig i alkohol och eter och antog efter 
någon tid violett färg. Föreningen är sannolikt ett hydrowyl- 
derivat af reten, men har ännu icke blifvit närmare undersökt. 

Vid retendisulfonsyrans framställning erhålles förutom den 
här ofvan beskrifna syran en annan, hvars bariumsalt är särdeles 
lättlöst och vida lösligare än saltet af den såmtidigt bildade 
trisulfonsyran. Denna förening, som, ehuru med svårighet, kri- 
stalliserar i deliqvescenta, flata prismer, har ej kunnat erhållas i 
rent tillstånd, men några bariumbestämningar dera öfverens- 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:o 4. 7] 


stämma ganska nära med disulfonatets formel; mahända kan 
såsom ännu ett skäl att antaga en isomer disulfonsyra fram- 
hållas, att vid disulfonkloridens framställning erhöllos 2 skilda 
produkter, en klibbig substans, lättlöslig i eter och en deri svar- 
löst, kristallinisk. En utredning af dessa förhållanden har ännu 
ej medhunnits trots flere försök att genom bariumsaltens olika 


löslighet skilja de båda antagna disulfonsyrorna från hvarandra. 


Retentrisulfonsyra. 


Om rykande svafvelsyra eller en blandning af rykande och 
engelsk syra uppvärmes pa vattenbad, och reten i smärre por- 
tioner tillsättes, utvecklas svafvelsyrlighet och vätskan brunfärgas. 
Efter nagra dagar, och dä reten icke vidare löses, far vätskan 
svalna, hvarvid den blir segflytande, utan att dock afskilja några 
kristaller. Efter utspädning med vatten neutraliseras lösningen 
på vanligt sätt med bariumkarbonat. Filtratet kan afdunstas 
ganska mycket utan att någon kristallisation vid vanlig tempe- 
ratur eger rum. Afkyles deremot en koncentrerad lösning med 
snö, afskiljas kristallerna lättare och då vanligen så att de upp- 
fylla hela vätskan. Kristallmassan tages på ett tygfiltrum, för 
att befirias från moderlut, och pressas försigtigt. Lösas kri- 
stallerna nu anyo, erhålles en ljusare lösning, som äfven visar 
större benägenhet att gifva rediga kristaller. 

Vid svafvelsyras inverkan på reten i värme bildas påtag- 
ligen flere syror, och den gemensamma lösningen af dessas ba- 
riumsalter tyckes hafva förmågan att till en viss grad försvåra 
afskiljandet äfven af de svårlöstare bland dessa. 

Moderluten efter bariumtrisulfonatets afskiljande lemnade vid 
afdunstning en okristallinisk skorpa, som ej vidare undersöktes. 

Enär bariumsalten af de syror, som erhöllos, då jag an- 
vände en blandning af rykande och engelsk syra samt endast 
rykande syra, voro till det yttre väsentligen olika, i det att det 
förra bildade radialt förenade prismer af betydlig längd, det se- 
nare deremot hade ett gelatinöst utseende och visade sig under 


mikroskopet bestå af harfına krökta nålar, trodde jag mig böra 


12 EKSTRAND, BIDRAG T. KÄNNEDOMEN OM RETENS SULFONSYROR. 


antaga 2 isomera trisulfonsyror, en äsigt som dock tillsvidare 
måste anses tämligen tvifvelaktig i följd af barium- och bly- 
saltens af de bada syrorna lika sammansättning och de fria 
syrornas likhet. 

Den rena trisulfonsyran erhölls genom sönderdelning af ba- 
riumsaltet med svafvelsyra; den är ytterst lättlöst bade i vatten, 
alkohol och isättika och stelnar vid tillräeklig koncentration till 
till ett slem af små prismatiska kristaller. Om man till en 
koncentrerad vattenlösning sätter koncentrerad svafvelsyra, upp- 
star ej nagon fällning sasom vid disulfonsyran. 

För fullständighetens skull anför jag här redan nedan under 
a. salten af den syra, som erhällits vid användning af en bland- 
ning af lika volymer rykande och engelsk svafvelsyra, under b. 
salten af den, som erhållits vid användning af rykande syra 
ensamt. | 


LJ 


a. Dariumsaltet (ÖRE (SO), ee Bildar 


efter upprepade omkristalliseringar langa, färglösa prismatiska 
kristaller; löses i omkring 11 delar vatten. 

1) 0.5326, torkade vid 170”, lemnade vid förbränning med bly- 
kromat 0.6382 CO, =70.1740 C och 0.1454 H,0 =0.0161 H. 

2) 0.4034, torkade vid 175°, lemnade vid förbränning med en 
blandning af natriumkarbonat och kaliumklorat i platina- 
digel 0.4190 Ba0,SO, = 0.0575. 

3) 0.4365, torkade vid 100°, förlorade vid upphettning till 
185° 0.0175 H,0 = 4.00 2; återstoden 0.4190 lemnade 
0.2115 BaO,SO, = 0.1244 Ba. 

4) 0.7678, som fått stå i fuktig luft, förlorade vid upphett- 
ning till 100° 0.1184 H,O = 15.42 4. 


5) 10.1995 af saltets lösning lemnade 0.8325 återstod. 


b. Bariumsaltet {C,;H,,(S0,),1.Ba, + ee Bildar 


en slemig voluminös massa af hårfina böjda nalar; löses i 
omkr. 16 delar vatten. 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:0 7. 73 


1) 0.4574, torkade vid 175°, lemnade vid förbränning med 
blykromat och kaliumdikromat 0.5296 CO, = 0.1444 C och 
0.1220 H,O = 0.0135 H. 

2) 0.3970, torkade vid 175°, lemnade 0.4148 Ba0,S0, = 
0.0569 S. 

3) 0.2660, torkade vid 100°, förlorade vid upphettning till 
195° 0.0110 H,O = 4.13 %; återstoden 0.2550 lemnade 
0.1310 Ba0,SO, = 0.0770 Ba. 

4) 0.7818, som fått sta i fuktig luft, förlorade vid upphett- 
ning till 180° 0.1524 H,O = 19.49 x. 

5) 11.1630 af saltets lösning lemnade 0.6900 aterstod. 


Beräknadt. Funnet. 
BR... 432 31.93 32.671) 3157 1y 
EL 0: 30221 3.02) 2.950) 
SR nn 192 14.19 14.252) 14.332) 
Ba. 411 30 29.693) 30.203) 
OR... 288 21.30 —— —— 
1353 100.00. 
TEIE5O......... 324 19.32 19.423)2) 19.49 2) 
NER ÖRE ng. 54 3.83 4.003) 4.133). 


a. Blysaltet (C,,H,;(SO3)slPbg + a Atskiljes 
vid lösningens koncentration såsom en slemig massa af fina 
nalar; var något lösligare än bariumsaltet. 

0.9034, som fått stå i fuktig luft, förlorade vid upphettning 
till 100° 0.1264 H,0 = 13.99 % samt mellan 100° och 185° 
0.0276 = 3.80 %; återstoden 0.7494 lemnade 0.4284 PbO,SO, 
— 0,2926 Pb. 

b. Biysaltet \C,,H,,(80,),1,Pb, + ee Liknar 
alldeles b. bariumföreningen. 

1) 0.5724, torkade vid 100°, förlorade vid upphettning till 
170° 0.0190 H,O = 3.32 %; äterstoden 0.5534 gaf 0.3196 
Pb0,SO, = 0.2183 Pb. 

2) 0.7266, som fatt sta i fuktig luft, förlorade vid upphett- 
ning till 180° 0.1230 H,O = 16.93 %. 


74 EKSTRAND, BIDRAG T. KÄNNEDOMEN OM RETENS SULFONSYROR. 


Beräknadt. Funnet. 

ar b. 
ee hrs: 39.04 39.44 
SO ma 17.79 16.93 
SE 3.34 3.80 3.32. 


Som man häraf finner, äro de bäda syrornas barium- och 
blysalter alldeles lika sammansatta, ehuru «-salterna, att döma 
af analyserna, ej varit fullt rena, denna omständighet kan mä- 
hända äfven förklara, hvarför a-bariumsaltet varit lättlöstare än b. 

Reténtrisulfonsyra synes äfven bildas, då svafvelsyreanhydrid 
vid vanlig temperatur får inverka på reten. För att bringa 
denna inverkan till stånd, utbredde jag retén på en flat skål, 
lade en öppnad glaskula, innehållande kristalliserad anhydrid, 
derpa och stjelpte öfver alltsammans en exsiccatorsklocka. Reten 
blef småningom alldeles svart och delvis upplöst; efter några 
dagar, sedan anhydriden försvunnit ur kulan, löstes massan i 
vatten och neutraliserades med bariumkarbonat. Filtratet inne- 
höll Here föreningar, nemligen a) en särdeles lättlöst, som vid 
afdunstning intorkade till en brun okristallinisk skorpa; b) en 
något svärlöstare, som vid lösningens afdunstning afskildes sa- 
som ett grahvitt pulver utan märkbar kristallbildning; pa denna 


förening gjordes följande analyser: 


1) 0.5290 lemnade vid förbränning 0.5816 CO, =0.1586 C 
och 0.1114 H,O = 0.0123 H. 

2) 0.1800 lemnade 0.0920 Ba0,SO,— 0.0541 Ba; eller uttryckt 
i procent: 30.00 C, 2.32 H och 30.05 Ba; det vattenfria 
trisulfonatet fordrar 31.93 C, 2.21 H och 30.37 Ba. 

Föreningen kan således icke hafva varit något annat än 
orent trisulfonat. 

c) en mycket svarlöst, som ej tyckes vara mera löslig i 
varmt än i kallt vatten; liknade i öfrigt föregående b); en ba- 
riumbestämning gaf 29.3 %. 

Vid inverkan af svafvelsyreanhydrid på retén vid vanlig 
temperatur bildas således enligt ofvanstående analyser trisulfon- 
syra. Men bariumsaltet af den på detta sätt erhållna syran är 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:o 4. 75 


till .det yttre fullkomligt olika de förut beskrifna och icke ens 
kristalliniskt, hvadan en isomeri sannolikt här föreligger, hvilket 
förhållande dock ej blifvit närmare undersökt. 

Då retén upphettades med svafvelsyra, vare sig engelsk eller 
rykande, på sandbad till omkring 150°, erhölls en svart, tjärig 
massa. som visserligen löstes 1 vatten men, efter neutralisering 
med bariumkarbonat gaf en svart förening, som ej kunde affärgas. 

Innan jag afslutar denna redogörelse, bör jag nämna, att jag 
ej vid något af mina försök lyckats erhålla den af FRTZSCHE !) 
framställda och beskrifna Sulforeien CjsH1g505 + 2H,0, hvilken 
bildas, da koncentrerad svafvelsyra i stort öfverskott upphettas 
med reten till 170°—-180°. Det visade sig tvärtom, att vid denna 
temperatur reten till en del förkolades af svafvelsyran, såsom 
nyss ofvan nämndes. Sannolikt bildas äfven trisulfonsyra, enär 
denna erhalles redan vid vattenbadsvärme, hvarför det synes 
egendomligt, att en jemförelsevis sa obetydligt sulfonsubsti- 
tuerad produkt som sulforeten kan bildas och bibehålla sig vid 
den angifna höga temperaturen. För dess framställning fordras 
antagligen särskilda försigtighetsmätt. 


Någon monosulfonsyra af reten har ej erhållits. 


1) Journ. f. pr. Ch. Bd. 82, S. 339. 


77 


Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1876. N:o 7. 
Stockholm. 


Prim» liner muscorum cognoscendorum, qui ad Caldas 


Brasilie sunt collecti. Continuatio. 
Auctore JOH. ÅNGSTRÖM. 
II. Hepatice. 


[Communie. d. 13 Septembris 1576.] 


Gymnomitrium carneum (NEES ab ESENB. in MARTII Flora bra- 
siliens. 1. I. p. 338. Jungermania). 
WIDGREN et G. A. LINDBERG reportarunt. 
Plagiochila Martii NEEs ab ESENB. Linn. VI. pag. 617. 
REGNELL N:o 58 et WIDGREN miserunt. 
Plagiochila simplex (Sw. Prodr. Fl. Ind. oce. p. 143. Junger- 
mania). 
G. A. LINDBERG legit. 
Plagiochila dichotoma (WEB. Prodrom. p. 133. Jungermania) 8. 
REGNELL N:0.44 et 50 misit. 
Plagiochila subplana LINDENB. Spec. Hep. p. 73. tab. 14. 
REGNELL N:o 51 et 52 transtulit. 
Plagiochila Guilleminii MONT. 
WIDGREN et S. HENSCHEN colligerunt. 
Plagiochila Schlimii GOTSCH. 
WIDGREN et S. HENSCHEN reportaverunt. 
Plagiochila biserialis LEHM. et LINDENB. £. 
WIDGREN invenit. 
Plagiochila subundulata LINDENB. Spec. Hep. pag. 137. tab. 29. 
WIDGREN exemplar unicum retulit. 
Plagiochila ulophylla MONT. et NEES ab Es. 
WIDGREN, G. A. LINDBERG et S. HENSCHEN attulerunt. 


78 ÅNGSTRÖM, MUSCI BRASILIENSES. 


Plagiochila corrugata N. ab Es. in MART. Flora bras. 1. 1. 
pag. 378. 

S. HENSCHEN leeit. 

Jungermania perfoliata SW. Prodr. Fl. Ind. occid. pag. 143. 

G. A. LINDBERG apportavit. 

Jungermania crassula MONT. et N. ab ES. in Ann. des sc. 
nat. 1836. pag. 54. 

REGNELL in Herbario Lehmann., WIDGREN et G. A. 
LINDBERG retulerunt. 

Jungermania Regnellii GOTTSCH. n. Sp. 

G. A. LINDBERG lesit. 

Jungermania tubulosa N. ab. Es. in MART. Fl. bras. pag. 342. 

REGNELL, WIDGREN et G. A. LINDBERG colligerunt. 

Jungermania Doellinger: N. ab. ES. Syn. Hepat. pag. 104. 

WIDGREN attulit. 

Jungermania Confervoides HAMP. Syn. Hepat. pag. 136. 

REGNELL in Plagiochila Martii misit. 

Blephorozia pachyrhiza (N. ab ESENB. in MART. Flor. bras. il. 
1. pag. 340. Jungermania). 
WIDGREN legit. 
Blephorostoma sejuneta J. Am. 

Caulis elongatus filiformis sarmentosus repens plus mi- 
nusve dense diehotome ramosus; folia amphigastriaque con- 
formia ad basin usque bipartita divaricata (vel in ramis 
gracilioribus laciniam tantum modo unam evolventia), laci- 
niis setaceis omnino sejunctis striete patulis e serie unica 
cellularum latitudine ter-quaterve longiorum conformatis; 
folia perichztialia conferta e basi indivisa in 2-4 lacinias 
capillares partita, quarum cellule basales e seriebus duabus 
conflate sunt; fructus in ramis lateralibus brevibus e latere 
caulium egrediens; colesula ceylindrica elongata, ore paullo 
contracto longe ciliato, ciliis in conum conniventibus, post 
egressum capsule suberectis; capsula ovalis longe pedicellata. 

REGNELL in ligno putrido c. fr. completo et WIDGREN 


cum Leucobryis et aliis muscis miserunt. 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:0%. 79 


Caulis usque ad 10—20—30 millim. longus, 0,05 millim. 

” erassus, laciniis foliorum 0,5—0,7 millim. longis et 0,003 

millim. latis, colesula 1,7 millim. longa, 0,15 millim. lata, 
laciniis oris 0,05 millim. longis. 

A. Blepharostom. trichophylla statura multo tenuiore, 
laciniis foliorum siceis argenteo-nitentibus multo longioribus 
ad basin usque discretis, cellulis latitudine sua ter-quaterve 
longioribus, colesula multo longiore et angustiore, eiliis oris 
longioribus differt. 

Isotachis serrulata (Sw. Prodr. Fl. Ind. oceid. pag. 143. Jun- 
germania) & 1*. 
REGNELL N:o 40 et G. A. LINDBERG retulerunt. 
Lophocolea pertusa TAyL. Nov. Hep. in Lond. Journ. of bot. 
1846. pag. 366. 
REGNELL et WIDGREN. colligerunt. 
Lophocolea Martü N. ab Es. Syn. Hepat. pag. 152. 
WIDGREN dedit. 
Lophocolea Lindbergii GOTTSCH. n. sp. 
G. A. LINDBERG detexit. 
Lophoeolea tenera J. ÅM. 

Caulis repens flexuosus vage ramosus tener; folia con- 
tigua convexa erecto-patentia vel subsecunda quadrato-ro- 
tunda lunatim emarginata bicuspidata, laciniis angustis erectis, 
cum amphigastriis non connata, amphigastria bipartita, la- 
cinis externe unidentatis, cellulis laxis hexagono-rotundis; 
fructus apicalis; colesula oblonga trigona angustissime alata, 
ore laciniato-dentato; folia perichztialia longiora angustiora 
ovata sinu lunulato, laciniis angustis acutis, marginibus 
recurvis. 

WIDGREN c. Microthamnio Widgrenii reportavit. 

A Lophocolea bidentata fructu apicali, foliis non de- 
currentibus longius cuspidatis, incisura lunata; a Lophocolea 
terminali, cum qua habitu convenit, sinu foliorum latiore, 
laciniis paullo brevioribus angustioribus, amphigastriorum 
laciniis brevioribus etc. differt. 


30 


ÅNGSTRÖM, MUSCI BRASILIENSES. 


Lophoeolea pallida J. Am. 


Caulis prostratus apieibus adscendentibus pallidus, folia 
erecto-patentia contigua subquadrato-ovalia, apice rotundo 
retuso emarginato vel obtuse bidentato, amphigastria bifida, 
laciniis acuminatis subdivaricatis subintegris, cellulis laxis 
hexagono-rotundis; colesula terminalis ovato-cylindrica tri- 
gona apice fissa, laciniis angulatis retusis vel breviter et 
parce laciniatis; folia perichstialia ovalia apice leviter emar- 
sinata, margine ventrali retuso vel obtuse paucissime den- 
tato, amphigastrium perich&tiale oblongum bifidum, laciniis 
acuminatis secundis margine reflexis. 

WIDGREN detexit. 

A Lophocolea heterophylla foliis ereeto-patentibus, am- 
phigastriis caulinis subintegris, perich&tialibus margine in- 


tegris, laciniis secundis margine reflexis differt. 


Lophocolea bidentata 


G. A. LINDBERG legit. 


Lophocolea gibbosa MONT.? 


Sterilis a Widgrenio lecta. 


Lophocolea brevifolia GOTTSCH. n. sp. 


WIDGREN et G. A. LINDBERG retulerunt. 


Chiloscyphus amphibolius NEES ab Es. in MARTII Fl. bras. 1. 


1. pag. 334. 
G. A. LINDBERG collesit. 


Chiloscyphus? caldensis J. AM. 


Caulis procumbens parce ramosus, folia horizontalia 
subceontigua decurrentia ovato-oblonga integerrima vel mar- 
gine apiceque preprimis subretusa, amphigastria libera ovata 
profunde bifida uno latere dente plus minusve conspicuo 
predita. Cetera desunt. 

REGNELL et. WIDGREN miserunt. E 


Calypogeia(?) abnormis J. AM. 


Caulis prostratus dense radieulosus; folia contigua sub- 
horizontalia ovata obtuse subbidentata, sinu lato, vel integra, 


amphigastria sinu lato bipartita, laciniis bidentalis bifidis. 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:o 4. 81 


WIDGREN legit. 

Leptosceyphus (Mylia) caldanıs GOTTSCH. n. sp. 

G. A. LINDBERG apportavit. 

Lepidozia capillaris (SW. Prodr. Fl. Ind. oceid. pag. 144. Jun- 
germania). A. minor. 

WIDGREN cum Leucobryis dedit. 

Mastigobryum (Bazzaria) brasiliensis 8. Reenelli GOTTSCH. 
G. A. LINDBERG legit. 
Mastigobryum (Dazzaria) Martii GOTTSCH. 

G. A. LINDBERG reportavit. 
Radula sinuata GOTTSCH. n. Sp. 

G. A. LINDBERG et S. HENSCHEN attulerunt. 
Radula ealdana J. Am. 

Dioica?, caulis procumbens dichotomus divaricatus; folia 
vix contigua oblongo-rotunda obtusa integerrima decurrenti- 
complicata patenti-divaricata, lobulo margine cauli adnato 
ovato-subquadrato obtusiusceulo truncato; fructus in dicho- 
tomia lateralisve; colesula brevis ovato-oblonga truncata 
complanata, ore integro. 

WIDGREN donavit. 

A Radula pallenti £. minori foliis magis divaricatis et 
eolesula non infundibuliformi distat; a Radula complanata, 
cum qua forma colesule adaquat, fructu laterali vel in di- 
chotomia, caule dichotomo etc. differt. 

Jvadula pallens y brasiliensis N. ab Es. 

WIDGREN cum museis reportavit. 

Madotheca (Porella) caldana GOTTSCH. 
G A. LINDBERG invenit. 
Madotheca (Porella) rugulosa J. AM. 

Dioica; caulis procumbens bipinnatus, ramis ramulisque 
patentibus; folia imbricata ovata obtusa integerrima, mar- 
gine dorsali subincurvo basin versus anguloso et in angulum 
brevem producto, margine ventrali inflexo, apice subincurvo, 
lobulo ligulato convoluto basin versus uno latere appendiculato 


integerrimo; amphigastria ovata obtusa vel truncata. margine 
Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 33. N:o 7, 6 


82 ÅNGSTRÖM, MUSCI BRASILIENSES. 


recurvo integro basin versus uno alterove dente decurvo pr&- 
dita; fructus in ramis brevibus lateralis; folia perichstialia 
ovata breviter acuta subintegra, lobulo oblongo acuto mar- 
sine recurvo basin versus bicornuto, amphigastrium perich. 
magnum bipartitum, laciniis subdivaricatis margine integrum; 
colesula ovata dorso levis ventre trigona apicem versus 
ruguloso-plicata. 

HENSCHEN una cum var. ramis elongatis inter muscos 
alios retulit. 

Madotheca (Porella) caldana GoTTscH., cum qua ha- 
bitu convenit, marginibus foliorum, lobulorum et amphiga- 
striorum undulato-recurvis, amphigastriis subrotundis squar- 
rosis etc. differt. 

Madotheca (Porella) brasiliensis (RADDI Crypt. brasil. in Mem. 
di Modena Tom. XX. pag. 23. Schulthesia). 
WIDGREN, G. A. LINDBERG et S. HENSCHEN attulerunt. 
Madotheca (Porella) Swartzi (WEBER Prodr. page. 18. Jun- 
sermania). 
S. HENSCHEN legit. 
Madotheca (Porella) sordida J. ÅM. 

Dioica; caulis repens pinnatus vel bipinnatus, ramis 
curvatis non divaricatis; folia imbricata oblique latissime 
ovata obtusa integerrima margine ventrali involuta basique 
ventrali undulata denticulato-calcarata, lobulo ligulato-lan- 
ceolato acuto dentato-ciliato retrorsum revoluto; amphigastria 
ovata medio gibba margine revoluta dentato-ciliata; fructus 
lateralis, folia perichetialia dentato-ciliata. 

S. HENSCHEN invenit. 

A Madotheca (Porella) brasiliensi et M. Swartzii ramis 
non divaricatis, ab illa preterea foliis margine ventrali basin 
versus undulatis, lobulis acutis retrorsum revolutis, amphig. 
ovatis dentato-ciliatis differt. 

Madotheca (Porella) madida N. ab Es. Syn. Hepat. pag. 276. 

WIDEGREN eum Lichenibus reportavit. 

Bryopteris filieina (SW. Prodr. Fl. Ind. oce. pag. 145. Jungermania). 


[| 


© Y : - m 6 
OFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. PORHANDLINGAR 1876, N:od. 853 


"REGNELL N:o 45, G. A. LINDBERG et 5. HENSCHEN 
communicaverunt. 
»3. arguta. 

Minas Geraös MARTIUS». 

Bryopteris diffusa (SW. I. ce. pag. 144. Jungermania). 

REGNELL N:o 43 misit. 

Phragmicoma sawatilis GOTTSCH. n. sp. 

G. A. LINDBERG invenit. 

Phragmicoma bicolor N. ab Es. 

WIDGREN, G. A. LINDBERG et S. HENSCHEN repor- 
taverunt. 

»Phragmicoma polycarpa N. ab. ES. 

Minas Geraös MARTIUS.» 

Phragmicoma teretiuscula LINDENB. et GOTTSCH. Synops. He- 
pat. 745. 

WIDGREN ad Caldas et G. A. LINDBERG ad opp. Santos 

prov. St. Paulo legit. 
Phragmicoma caldana J. AM. 

Caulis repens, folia imbricata semiverticalia oblique ovata 
apice rotundata integerrima basi in lobulum ovato-oblongum 
involutum margine integerrimum in folium transeuntem com- 
plicata, amphigastria contigua latissime spathulata apice 
votundata, marginibus lateralibus reflexiusculis integerrimis !). 

WIDGREN cum aliis muscis reportavit. 


1) Species alia Phragmicomati teretiuseule et Phr. caldanze affinis e S. Sal- 
vador Honduras in herbario meo asservatur, scilicet: 
Phragmicoma salvadorica J. ÅM. 

Caulis repens rigidus dichotomus; folia imbricata semiverticalia ovato- 
ligulata faleata apiee obtusa margine ventrali toto inflexa basi in lobu- 
lum inflatum margine angusto planum vel totum involutum in folium 
transeuntem; amphigastria contigua spathulata subtruncata integerrima 
marginibus lateralibus reflexis; fructus lateralis vel in dichotomia sessilis; 
colesula obovato-oblonga compresssa dorso laevis, ventre unicarinata apice 
trifida, laciniis rotundatis apiculo brevi obtusiusculo coronatis. 

A Phragmic. teretiuscula statura multo angustiore, margine ventrali 
toto inflexo, amphigastriis angustoribus integerrimis, laciniis colesula 
obtusis apieulo brevi coronatis differt; a Phr. caldana apieibus foliorum 
obtusis haud rotundis, amphigastriis subtruncatis ete. distat. 


34 ÅNGSTRÖM, MUSCI BRASILIENSES. 

Pulcherrima species priori affinis, gracilitate, foliis ovatis, 
lobulis latioribus marginibus involutis in folium transeunti- 
bus, amphigastriis integerrimis formå alienå preditis distat. 

Omphalanthus piliformis (Sw. 1. c. pag. 144. Jungermania). 

REGNELL N:o 46 p.p. G. A. LINDBERG et S. HEN- 

SCHEN retulerunt. 


»Omphalanthus isocalycinus N. ab Es. (in MarTı Fl. brasil. 1. 
1. 356. Jungermania). 


Minas Geraös MARTIUS.» 


Omphalanthus pterogonius (LEHM. et LINDENB. in Lehm. nov. 
et min. cognite stirp. Pug. VI. pag. 44. Jungermania). 
WIDGREN, G. A. LINDBERG et S. HENSCHEN appor- 
taverunt. 


Lejeunia granulata N. ab ESENB. (l. c. pag. 352. Jungermania). 
WIDGREN legit. 


Lejeunia phyllorhiza N. ab Es. (1. ce. pag. 348. Jungermania). 
5. HENSCHEN attulit. 


Lejeunia sawatilis GOTTSCH. n. Sp. 
G. A. LINDBERG invenit. 
Lejeunia Sagrei MONT. in Ramon de Sagra hist. phys. pol. et 
natur. de Cuba. Crypt. ed. gall. pag. 464. 
WIDGREN, G. A. LINDBERG et 5. HENSCHEN legerunt. 
Lejeunia caldana J. Am. i 
Caulis repens basi pinnatim ramosus, apicibus caulium 
elongatis; folia imbricata apice recurva oblonga basi sinuato- 
complicata, lobulo saccato ventricoso margine libero pre- 
primis apicem versus incumbente integro; colesula clavata 
vel obovata dorso univentre bicarinata, angulis lateralibus 
et carinis ventralibus apicem versus serratis vel obtuse 
dentatis; folia perichztialia ovata subacuta apicem versus 
serrata vel retuse dentata patentia. 
WIDGREN et S, HENSCHEN inter muscos frondosos re- 


portaverunt, 


ÖFVERSIGT AR K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:0%. 85 


A Lejeunia eulopha TAYL. colesula obovata ventre bi- 
carinata, eristis lateralibus simpliciter serratis vel obtuse den- 
tatis et carinis ventralibus apicem versus crude dentatis differt. 

Lejeunia lunulata (WEBER Prodrom. pag. 33. Jungermania). 
var. fusca Syn. Hep. 

S. HENSCHEN legit. 
var. paucidentata GOTTSCH. 

G. A. LINDBERG attulit. 

Lejeunia unctloba LINDENB. Syn. Hep. pag. 331. 
REGNELL transmisit. 
Tejeunia conferta (MEISSN. Spreng. Syst. veget. IV. pag. 325 
Jungermania). 
WIDGREN cum muscis reportavit. 
Lejeunia lignicola J. ÅM. 

Caulis repens fasciculatim ramosus; folia imbricata con- 
tigua semirotundo-ovata acuta inflexa, margine dorsali semi- 
eirculari serrato, margine ventrali recto basin versus compli- 
cato in lobulum saccatum inflatum involutum apicem versus 
truncatum; amphigastria minuta remota subrotunda profunde 
bipartita, laciniis subacutis subconniventibus; fructus ad basin 
ramorum sessilis, folia perichzetialia majora, lobo dorsali semi- 
ovato acuto serrato, ventrali oblongo-lanceolato breviter 
acuminato serrato, amphigastrium perichztiale oblongum api- 
cem versus serratum sinu angustissimo bifidum, laciniis acu- 
minatis conniventibus vel uno alterum obtegente; colesula e 
basi tereti obovato-clavata dorso unicarinata ventre bicari- 
nata, angulis lateralibus et ventralibus membranaceis dentato- 
serratis. 

REGNELL in ligno putrido vegetantem misit. 

A Lejeunia Boryi, L. crenata, L. controversa etc. mar- 
gine ventrali folıorum omnino recto, a L. Raddii signo eodem 
et foliis serratis differt. 

Lejeunia Raddii LINDENB.!) Syn. Hepat. 342. 


!) Lejeunia alia, a BLACHET in Brasilia lecta et in Schlotheimia Sprengelii pa- 
rasitice habitaus, L. Raddii proxima, in herbario meo asservatur, a qua paginä 


& 


(0) ÅNGSTRÖM, MUSCI BRASILIENSES. 


REGNELL e. Leucobryis tradidit. 


Lejeunia orba GOTTSCH. Syn. Hepat. pag. 252. 


WIDGREN cum Lichenibus retulit. 


Lejeunia acutangula N. ab Es. (in MArT. Fl. brasil. 1. 1. page. 


358. Jungermania). 
REGNELL misit. 


Lejeunia eluta N. ab Es. (1. ce. pag. 362. Jungermania). 


G. A. LINDBERG lesit. 


Lejeunia opaca GOTTSCH. Syn. Hep. pag. 362. 


G. A. LINDBERG apportavit. 


Lejeunia amoena GOTTSCH. Syn. Hep. pag. 363. 


WIDGREN tradidit. 


Lejeunia elausa MONT. in Annal. d. sc. nat. 1840. pag. 55. £. 


WIDGREN ad Lichenes adhx&rentem donavit. 


Lejeunia wanthophylla LINDENB. Syn. Hep. pag. 370. 


Fructus in ramis lateralis sessilis, folia perichztialia 
lobulo oblongo elongato apice subacuto, praterea caulium 
similia, amphigastrium conforme majus, colesula obovata, 
dorso obsolete unicarinata, ventre bicarinata, carinis alatis, 
alis lateralibus angustis. 


WIDGREN cum museis aliis collegit. 


Lejyeunia leptophylla I. ÅM. 


Caulis repens inordinate ramosus; folia semiverticalia 
ovata obtusa imbricata subdivergentia apice subinflexa inte- 
gerrima basi subtus complicata, lobulo truncato exciso sub- 
unidentato, margine supero incurvo in folium traiseunte, 
amphigastria parva distantia subrotunda profunde et aperte 
bifida, laciniis obtusiuseulis; fructus in caule et ramis late- 
teralis sessilis, folia perich:etialia paullo majora apicem 
versus angustiora, lobulo oblongo, amphigastrium perich&tiale 
obovato-oblongum acute bifidum, laciniis acutis; colesula ob- 
longo-clavata, dorso convexula obsolete unicarinata, ventre 


bicarinata, alis lateralibus compressis vix alatis. 
inferiori foliorum tubereulis obtusis ereberrime obsita preprimis differt, quam 


Lejeuniam oncophyllam J. Am. appellare vellem. 


ÖFVERSIGT AFK. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:o vv 87 


WIDGREN cum Macromitrio Regnellii HAMP. retulit. 
Lejeunia parviloba J. ÅM. 

Caulis repens inordinate vel fasciculatim ramosus; folia 
semiverticalia ovali-subrotunda imbricata divergentia apice 
subinflexa integerrima basi subtus complicata, lobulo parvo 
triangulari vel truncato subunidentato margine supero in- 
curvo in marginem folii subtranseunte, amphigastria distantia 
parva subrotunda profunde argute bifida, laciniis obtusiuseulis; 
fructus lateralis sessilis; colesula e basi angusta obcordata 
compressa apicem versus dorso obsolete unicarinata, alis 
lateralibus et carinis binis ventralibus late alatis; folia pe- 
rich&tialia parva subconformia. 

HENSCHEN invenit. 

Lejeunia Beyrichii LINDENB. Syn. Hep. pag. 371. 

REGNELL N:o 46 p.p. transmisit. 

Lejeunia Chamissonis LINDENE. |. c. pag. 378. 
WIDGREN et S. HENSCHEN retulerunt. 
Lejeunia commutata? GOTTSCH. I. c. pag. 380. 

WIDGREN communicavit. 

Lejeunia leta LEHM. et LINDENB. in Lehm. uov. et minus 
cogn. stirp. Pug. VI. pag. 45. - 

WIDGREN in Macromitrio Reenellii HAMP. et var. con- 
ferta G. A. LINDBERG colligerunt. 

Lejeumia Regnellü J. Am. 

Dense pulvinata, caulis inordinate ramosus late viridis, 
ramis adscendentibus, folia imbricata subverticalia ovato- 
oblonga obtusa integerrima basi suhtus complicata in lobu- 
lum ovatum truncatum margine supero incurvo vel minimum, 
amphigastria ovata acute bifida integerrima laciniis acutis; 
folia perichstialia inteera magna bifida, lobulo superiori 
ovato subacuto, inferieri oblongo obtuso superiorem longitu- 
dine superante vel &quante, amphigastrium perichstiale 
magnum obovatum profunde acute bifidum, laciniis acutis 
conniventibus integris; fructus desideratur. 


REGNELL misit. 


88 ÅNGSTRÖM, MUSCI BRASILIENSES. 


A Lejeunia pulvinata L. et L. ramifiecatione densiore, 
foliis subverticalibus minus dense imbricatis, lobulo plerum- 
que multo majori et laciniis foliorum perich&tialium sub- 
zquilongis vel infero superiorem superante. 

Lejeunia seriata LINDENB. et GOTTSCH. Syn. Hep. pag. 762. 

REGNELL N:o 49 p.p. misit. 

Lejeunia diversifolia GOTTSCH. 

WIDGREN retulit. 

Lejeunia cerina LEHM. et LINDENB. in Lehm. nov. et minus 
cogn. stirp. Pug. V. pag. 16. var. 

G. A. LINDBERG apportavit. 

Lejeunia stenophylla GOTTSCH. et LINDENB. Syn. Hep. page. 769. 

G. A. LINDBERG collegit. 

Lejeunia elliptica L. et L. Syn. Hep. pag. 403. 
G. A. LINDBERG retulit. 
Frullania gibbosa N. ab Es. Syn. Hep. page. 411. 
WIDGREN, G. A. LINDBERG et S. HENSCHEN legerunt. 
Frullania riojaneirensis RADD. Crittog. bras. in Mem. di Mod. 
tom. XIX. pag. 37. 
G. A. LINDBERG retulit. 
Frullania hians L. et L. (in Lehm. nov. et minus coen. stirp. 
Pug. IV. pag. 55. Jungermania). 
S. HENSCHEN apportavit. 
Frullania squarrosa N. ab Es. Syn. Hep. pag. 416. 
G. A. LINDBERG collegit. 
Frullania tuberculosa GOTTSCH. n. Sp. 
G. A. LINDBERG et S. HENSCHEN invenerunt. 
Frullania ericoidesN. ab Es. (in MART. Flor. brasil. pag. 346. 
Jungermania). 

S. HENSCHEN legit. 

I’rullania glomerata L. et L. (in Lehm. nov. et minus cogn. 
stirp. Pug. IV. pag. 21. ‚Jungermania). 

WIDGREN misit. 

Frullania Lindbergiüi GoTTscH. Mex. Levermosser. pag. 240. 

G. A. LINDBERG invenit. Non vidi. 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:o 7. 89 


Prullania spicata L. et L. (Lehm. nov. et minus cogn. stirp. 
Pug. V. pag. 6. Jungermania). 
WIDGREN apportavit. 
»Prullania Martii GOTTSCH. Syn. Hep. pag. 448. 

Minas Geraös MARTIUS.» 

Frullania caulisegqua N. ab Es. (in MArT. Flor. bras. 1. 1. 
pag. 373. Jungermania). 

WIDGREN |lesit. 

Frullania brastliensis RADDI |. c. pag. 36. 
WIDGREN et S. HENSCHEN retulerunt. 
Frullania eylindıwca GOTTSCH. Syn. Hep. pag. 458. 
WIDGREN, G. A. LINDBERG et S.HENSCHEN apportarunt. 
Prullania Beyrichü L. et LIND. (l. ec. Pug. V. pag. 25. Junger- 
mania). 

S. HENSCHEN attulit. 

Frullania microcephala GOTTSCH. Mex. Levermosser pag. 251. 

S. HENSCHEN collesit. 

Frullania caldensis J. Am. 

Caulis repens bipinnatus; folia imbricata semiverticalia 
ovalia apiceulata integerrima, sicca cauli adpressa, margine 
dorsali et ventrali reflexo, auricul cylindriez cauli paral- 
lele tecte, amphigastria -subcontigua ovalia basi sinuato- 
decurrentia toto margine revoluta -breviter bifida, laciniis 
acutiusculis vel obtusis; colesula ovata trigona dorso lavis, 
ventre obtusissimä carina predita; folia perich&tialia bifida, 
lobo dorsali ovato acuminato subserrato, ventrali lanceolato, 
lateribus basin versus subunidentata, apicibus omnibus mar- 
gine revolutis. 

S. HENSCHEN invenit. 

Frullania reflexa J. Äm. 

Caulis repens bipinnatus, pinnis patentibus, folia obliqua 
cordata acuminata marginibus reflexis integerrima, sicca cauli 
adpressa, apieibus patentibus, auricule parve vix tertiam 
partem. foliorum latitudine metientes ovales, amphigastria 


ovato-oblonga toto margine revoluta breviter bifida integra, 
NE 


Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. Fe INSO To ( 


90 ÅNGSTRÖM, MUSCI BRASILIENSES. 


laciniis obtusiuseulis; folia perichetialia bifida margine undu- 
lato-obtuse dentata longe subulata, lobo dorsali ovato, ven- 
trali anguste lanceolato, amphigastrium perichetiale bifidum 
margine undulatum, laeiniis subulatis. 

S. HENSCHEN collegit. 

Androcryphia porphyroleuca N. ab E. (MART. Flor. bras. 1. I. 
pag. 343. Jungermania). \ 

G. A. LINDBERG et S. HENSCHEN legerunt. 

Symphyogyna sinuata (Sw. Prodr. Flor. Ind. occ. pag. 145. 
Jungermania). 
REGNELL N:o 49 misit. 
Pseudoneura (Riccardia) Regnellü I. ÅM. 

Monoica, truncus communis complanatus, ramis princi- 
palibus repentibus complanatis ramulos suboppositos sub- 
pinnatos edentibus in apicem obtusum vel 3 partitum ter- 
minatis, calyptra in basi ramosum insidens subeylindrico- 
clavato levis. 

REGNELL pauca specimina cum Hookeria Regnellii C. 
M. apportavit. 

Truncus communis flavo-virens radicellis paueissimis 
affıxus; rami primarii 8—9 millim. longi 2—4 ramulos pa- 
tulos vel divaricatos utringue emittentes, ramuli lata umbra 
mediana percursi 2—4 millim. longi, 0,50—0,75 millim. lati 
integri vel in pinnulas varie formatas patentes divisi, mar- 
sine pellucido e 3—4 seriebus cellularum composito. Fructus 
in basi ramorum ad marginem ventralem proveniunt. Ca- 
Iyptra glaberrima Junior apice rotundata. 

A Pseudoneura humili G. florescentia monoica, caule in 
apicem elongatum nymquam producto, calyptra levi est 
diversa; a Ps. multifida florescentia monoica, umbra pinna- 
rum lata haud bene conspicua, calyptra levi etc. alienatur. 

Pseudoneura (Riccardia) humilis GOTTSCH. Mexic. Levermosser 
pag. 260. 
WIDGREN et G. A. LINDBERG retulerunt. 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:0%. 91 


Pseudoneura (Riccardia) brasiliensis J. AM. 

Truncus communis repens compressus fuscescens hinc 
inde radicellis parvis ad ımuscos affıxus; frondes flavo-viri- 
des; rami primarii I—2 centim. longi repentes utrinque 3—10 
pinnas suboppositas divaricatas et prolongationem nudam 
nullam apice edentes simplices 5—6 millim. longi et 0,50 
—0,60 millim. lati obtusi apice acute incisi vel inferiores 
in lacinias lineari-oblongas patentes partiti, umbra mediana 
latiuscula distinctissima 0,05 millim. lata e 5 cellulis lati- 
tudine composita, margo pellucidus 8 cellulas ovales pa- 
chydermes serie obliqua inter se connexas pr&bens, cellul® 
marginales minute; fructus in superiori parte ramorum pri- 
mariorum situs ventrali-lateralis; calyptra cylindrico-clavata 
apice (junior) obtusa 4—5 millim. longa cellulis prominulis 
magnis aspera; capsula ovalis. 

WIDGREN cum muscis collegit. 

A Pseudoneura humili G. et Ps. multifida (L.) parte 
pellucida pinnularum latiori, parte obscura distinceta angustiore, 
caule in conum nudum non egrediente etc. differt. 

»Aneura (Fiecardia) bipinnata (Sw. Fl. Ind. oceid. 111. pae. 
1877. Jungermania). 

Minas Geraös MARTIUS». 

Metzgeria dichotoma (SW. Prodr. Fl. Ind. occ. pag. 145. Jun- 
germania). 

G. A. LINDBERG invenit. 

‚Metzgeria myriopoda LINDB. Monogr. 
REGNELL N:o 48 et G. A. LINDBERG invenerunt. 
Dumortiera hirsuta (SW. Prodr. Fl. Ind. oceid. pag. 145. Mar- 
chantia). | 
REGNELL N:o 60 misit. 
Marchantia papillata RADDI in Mem. d. soc. Ital. di Med. XIX. 
pag. 44. 
REGNELL N:o 61 et WIDGREN. collegerunt. 
Marchantia chenopoda LINN. Spec. plant. 11. pag. 1603. 
G. A. LINDBERG Jegit. 


92 ÅNGSTRÖM, MUSCI BRASILIENSES. 


Marchantia brasiliensis LEHM. et LINDENB. (LEHM. nov. vel 
min. cogn. stirp. Pug. IV. pag. 32). 
S. HENSCHEN reportavit. 
Fimbriaria venosa LEHM. et LIND. ]. c. pag. 29. 
G. A. LINDBERG attulit. 
Dendroceros brasiliensis (RADD. 1. c. XVIII. pag. 344. An- 
thoceros). 
WIDGREN communicavit. 
Anthoceros levis LINN. I. c. pag. 1606. 
WIDGREN et G. A. LINDBERG legerunt. 
»Anthoceros multifidus SCHMID. Ic. t. 47. 
San Joäo Baptista Minas Geraös MART.» 
Rieeia eanalieulata LINDENB. Rice. 
S. HENSCHEN collesit. 


Stockholm, 1876. P. A. Norstedt & Söner 


ÖFVERSIGT 


KONGL. VETENSKAPS-AKADENMIENS 
FÖRHANDLINGAR. 
gu don ba 1870 Hals 


Onsdagen den 11 Oktober. 


Med anledning af en fran Grefve WILCZEK och Marin- 
löjtnant WEYPRECHT i Wien ankommen skrifvelse med anmodan, 
att Akademien ville, i hvad pa henne ankomme, medverka till 
inrättande af fysikaliska observationsstationer i de arktiska och 
antarktiska trakterna, hvarvid afsages, att Sverige skulle utrusta 
en station inom nordliga delen af Spetsbergen, argafvo Hrr ED- 
LUND, LINDHAGEN och RUBENSON infordradt utlåtande, som af 
Akademien godkändes. 


Hr BERLIN meddelade innehallet af en af Apotekaren J. 
WALLER inlemnad uppsats om hans verkställda analyser af 
helsokällorna vid Porla *. 


Hr Friherre Fock redogjorde för en af Assistenten vid 
Kongl. Landtbruks-Akademien O. NYLANDER afgifven berättelse 
om den resa som han, i egenskap af Letterstedtsk stipendiat, 
utfört för studerande af Landtbrukets tekniska binäringar. 


Hr TORELL redogjorde för den berättelse, som Geologen 
E. ERDMANN afsifvit om en ar 1875 af honom utförd, med 
allmänna medel understödd resa för idkande af geologiska stu- 
dier i England, Tyskland och Schweiz. 


Hr NORDENSKIÖLD meddelade en skildring af förloppet af 
den nyss afslutade, under hans ledning utförda expeditionen till 
Kariska hafvet och floden Jeniseis mynning. 


Hr STÅL anmälde, att de af Hr G. DE VYLDER från södra 


Afrika hemförda naturhistoriska och etnografiska samlingar blifvit 


2 


för Naturhistoriska Riksmuseum inköpta genom frikostiga bidrag 


af enskilda personer, och redogjorde för dessa samlingars innehåll. 


Hr SMITT meddelade efter ingångna bref förloppet och re- 
sultaten af en resa, som Löjtnanten H. SANDEBERG under nyss 
förlidne sommar utfört till nordvestra Ryssland och Hvita hafvet. 


Sekreteraren meddelade på författarnes vägnar följande in- 
sända uppsatser: 1:0) »Om förloppet af den förändring, som en 
yta undergår, då hon böjes», af Hr DAUG*; 2:0) »Om förenin- 
gar mellan qvicksilfvereyanid och jordartmetallernas chlorider», 
af Filos. Kand. J. E. AHLEN“. 


Följande skänker anmäldes: 


Till Vetenskaps-Akademiens Bibliethek. 


Frän Svenska Akademien. 
Handlingar, D. 51. 


Frän K. Sjökarteverket. 


Svenska sjökort. 


Frän K. Universitetet i Helsingfors. 
Akademiskt tryck, 1875/76. 15 st. 


Från Meteorological Office of the Dominion of Canada i Otawa. 
Reports, 1875. 


Frän Ecole des Mines i Paris. 


Annales des Mines, 1875: +—-6; 1876: 1. 
Från Societe Geologique i Paris. 
Bulletin, T. 3: 10-11; 4: 2-3, 
Frän Societe d’Emulation i Besangon. 


Mémoires, Vol. 8—9. 


Frän Societe des Sciences Naturelles i Cherbourg. 
Memoires, T. 10. 


Frän Societe Academique i Cherbourg. 


Mémoires, 1875. 
(Forts. & sid. 8.) 


3 


Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1876. N:o 8. 
Stockholm. 


Om förloppet af den förändring, som en yta under- 


går, då hon böjes. 
Af H: TH. Dave. 


[Meddeladt den 11 Oktober 1876.] 


En linies krökningscirkel kan naturligtvis lika gerna anses 
vara intersection mellan tvenne sferer, som mellan en sfer och 
ett plan, och är hon belägen i en yta, så är det ingenting som 
hindrar att förlägga den ene sferens centrum på ytans normal, 
den andre sferens åter i ytans tangentplan och på en rät linie, 
vinkelrät mot krokliniens tangent. Vi skola i det följande visa, 
att bekantskap med på detta sätt bestämda sferers egenskaper 
är af betydelse för kännedomen om den formförändring, som en 
yta undergår vid böjning. 


En ytas eqvationer gifva vi under formen 


2= 7 030) 

y = q (u, v), 

z=U(u,v), 

och antaga, för vinnande af enkelhet i våra formler, att u- oc 
v-kurvorna skära hvarandra, vinkelrätt och att således 

dm Om , Oy du , dad 


TT OM LR du dv du do nu 


Derjemte begagna vi oss af de vanliga beteckningarna 


4 DAUG, OM EN YTAS BÖJNING. 


a 


2er 


2 
dv dv a =: 

ID) = A + B - + Oo 

Dh A = _ 

Dim 2.0 


af hvilka erhallas 
A? + B + CPC = K.G. 


Vilja vi nu undersöka de båda ofvan omtalta sfererna, så 
må vi först och främst observera, att de bada gå genom punkten 
(vw, v) och tvenne andra, med honom sammanfallande Pin 2 
och att således eqvationerna 

SI er) =P 
= fd. du dz 
Ar 2) U dv | 


(Erde, ge du, We, de, dl mi 
ie ®) la dv? ”dudv dv fe dv? du def — dv? G 


äro desamma vid båda undersökningarna. Och vidare, att för 


hvardera sferen dertill måste komma en serskilt eqvation eller 
ett serskilt eqvationssystem. 
För den sfer, som har sitt centrum på ytans normal, är 
detta serskilta eqvationssystem. | 
u EN St 
ART EBERLE 
Elimineras mellan detta och de tre första eqvationerna, erhålles 


Ölet  S Sn 
AVES TTG IB a, UTEN OT? 
du 
+ 
dv 
Am du? du 
DD, 
och således 
du? 
TI, v 
pe Bee —— — a 
U U 


I detta uttryck för r ingår icke andra derivatan af u i afseende 


på v. Deraf synes, att sferen blir en och densamme för alla 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:0o% 5 


de kurvor i ytan, hvilka gå genom punkten (u, v) och der hafva 
en gemensam tangent. Häraf följande theorem: Om genom en 
punkt i en yta lägges ett system af kurvor, hvilka alla hafva en 
gemensam tangent, så ligga deras krökningscirklar på en och 
samma sfer, som har sitt centrum på ytans normal. 

För den sfer åter, som har sitt centrum i ytans tangentplan, 
gäller sasom serskilt eqvation 

A(&— a) + B(n—y) + CC 2) = 0. 

Eliminationen mellan denna och samma trenne eqvationer, som 
nyss, verkställa vi derigenom, att vi ponera 
Ja. _ p. 2. del 


Se Re Sa 2 al? 
öYy dy ät 
7 J u Öv (010) dv |” 
1. lea RR 
> Ju IV — dv 


och iakttaga, att man på grund af 


(XE) =E, de de op x(®)=6 


du = du dv dv 
far 
y 0% 0?x SE OF 
du du? 2 du? 
d 2 i 
Sn Is 
0v dv: 2 dv 
OT OR 1 VE 
du dudv 2m? 


sån: de 130 


dv  dudv 


ÖR ÖR ı 9E 
vr OU TR 2 dv? 
3 £ 
SEE pd FR 
LÖR MKR 2 du 


Vi finna, då vi detta göra, att den andra och fjerde eqvationen 


satisfieras oberoende af .., och att den tredje gifver 


du? 
I or B 5 
do = NRO ae: ee 
u Vd dw du dv? 200 dv] 
OH du? OE du 0G 
ae 1 de 
% 2 Qu dv? dv dv 2 du f 
a 


dv? 


6 DAUG, OM EN YTAS BÖJNING. 


OE E 2 
Ye FIE, G, 0E OE 9G 9 du al, 


en ne a 
och att säledes radien i sferen bestämmes af 
2 3 
tel)" 
77 N ® 
= +VE,G. 


dal 
(Er 
TE 


Detta uttryck för r innehåller endast £ och G och deras par- 
tiella derivator jemte första och andra derivatan af u i afseende 
på v. Som nu vid en ytas böjning £ och G bibehålla oför- 
ändrad form, och detsamma följaktligen måste gälla om deras 
partiella derivator, och då derjemte båda derivatorna af u blifva 
oförändrade, så länge man vid ytans böjning håller sig till någon 
viss kroklinie, måste således den radie förblifva oförändrad, som 
svarar mot en och samma kroklinie. Häraf theoremet: Hvarje 
linies krökningseirkel förblifver under ytans böjning belägen på 
en sfer med konstant radie. 

Sammanställa vi nu de båda framställda theoremerna med 
den satsen, att vinkeln V mellan två tangenter, hvilka som helst, 
förblifver konstant under ytans böjning, hvilken framgar deraf, 
att i 


Vs + G Ve +6 

endast innehällas sådana qvantiteter, som vid ytans böjning 
blifva oförändrade, så är vägen öppen till följande theorem: 

Betraktar man under en ytas böjning tangentplanet, tange- 
ringspunkten och en af tangenterna såsom orörliga, inträffar icke 
allenast, att en tangent hvilken som helst bibehåller sin plats i 
tangentplanet oförändrad. utan ock att krökningscirklarne till 
hela det system af kurvor, för hvilka denne tangent är gemen- 
sam, förblifva belägna på en för hela systemet gemensam sfer, 
som har sitt centrum på ytans normal och vid böjningen ändrar 
storlek, under det att samtidigt hvarje krökningscirkel flyttar sig 
på sin serskilta sfer, hvars centrum ligger i ytans tangentplan 


och hvars läge och storlek under böjningen blifva oförändrade. 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK. AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:0 8. 7 


Vill man tilläta sig mindre exakta uttryck, kan man formu- 
lera theoremet sålunda: 

Vid en ytas böjning bibehåller hvarje tangent sin plats i 
tangentplanet, och i och närmast intill kontaktspunkten röra sig 
alla de kurvor, som ega gemensam tangent, på en och samma 
sfer, hvars storlek i följd af böjningen varierar, men hvars 
centrum alltid förblifver beläget på ytans normal, under det att 
samtidigt hvarje serskilt kurva flyttar sig på sin serskilta sfer 
med konstant radie och med centrum beläget i ytans tangentplan. 

Detta theorem, som är serdeles väl egnadt att åskådliggöra 
förloppet af den formförändring, som kroklinier i en yta underga 
vid hennes böjning, hvilar, såsom vi se, på tre serskilta satser. 
Af dessa stå de tvenne första i närmaste samband med länge 
kända sanningar, och den tredje utgör sjelf en sådan. Genom 
den första uttalas nemligen MEUSNIERS theorem, ehuru i mindre 
vanliga ordalag. Under den andra åter döljer sig theoremet: 
projectionen i tangentplanet af en linies krökning förblir kon- 
stant under ytans böjning, om hvilket må anmärkas, att det ej 
synes hafva tillvunnit sig den uppmärksamhet, hvaraf det är 
förtjent. Det betecknas till och med af BoUR i Journ. de l’ecole 
polyth. för år 1861 såsom »un theoreme insignifiant». Jag vågar 
tro, att, om det icke erhållit en isolerad ställning, utan kombi- 
nerats med MEUSNIERS theorem, och således icke blifvit användt 
på blott en och en linie i sender utan på liniesystemer, samt 
derjemte erhållit vederbörlig geometrisk tolkning, omdömet om 
dess värde skulle hafva blifvit ett helt annat.. 


Skänker tili Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. 
(Forts. fr. sid. 2.) 


Frän Direzione di Statistica i Rom. 


Publikationer. 


Från Societa Italiana delle Scienze i Rom. 
Memorie. Serie 2:a T. 1—2. Ser. 3:3 1219502, 


Från Physikalisches Centralobservatorium i S:t Petersburg. 


Repertorium für Meteorologie, Bd. 5: 1. 


Från Naturforschende Gesellschaft i Zürich. 
Vierteljahrsschrift, Bd. 19—20. 


Frän Universitetet i Kiel. 
Schriften, Bd. 22. 


Från Naturwissenschaftlicher Verein für Schlesvig-Holstein i Kiel, 
Mittheilungen, 1; 1—4; 9. 
Schriften, Bd. 1:3; 2: 1. 

Frän K. Sächsische Gesellschaft der Wissenschaften i Leipzig. 
Abhandlungen, Bd. 15: 7-9; 16:6; 17: 24; 18: 15. 
Berichte. Math.-Phys. Classe, 1873: 3-7; 1874: 1-5; 1875: 1. 

» Philos.-Hist. Du N NIA No 
Från Chief Signal Officer i Washington. 
Annual report, 1875. 
Daily bulletin, 1873: 4, 6—7. 
Från American Academy of Arts & Sciences i Boston. 


Proceedings, Vol. 11. 


Från Society of Natural History i Boston. 
Memoirs, Vol. 2. Part. 4: N:o 2—4. 
Proceedings, Vol. 17: 3-4; 18: 1-2. 
Occasional papers, 2. 
Frän Connecticut Academy of Arts & Sciences i New Haven. 


Transactions, Vol. 3: 1. 


Från Academy of Natural Sciences i Philadelphia. 


Proceedings, 1875. 
(Forts. å sid. 14) 


9 


Ofversigt af Kongl. Vetenskaps Akademiens Förhandlingar. 1876. N:o 8. 
Stockholm. 


Meddelanden från Upsala kemiska Laboratorium. 


19. Om föreningar mellan qvicksilfvercyanid och 
jordartmetallernas klorider. 


Af J. E. ÅHLÉN. 


[Meddeladt den 11 Oktober 1876]. 


Följande salter äro framstälda på enahanda sätt. Till en 
blandning af metallklorid och qvicksilfvercyanid sattes litet vatten, 
hvarefter alltsammans upphettades till kokning. Efter filtrering 
af den varma lösningen inträffade ofta, att qvicksilfvercyanid 
utkristalliserade antingen genast vid afsvalningen, och då i täm- 
ligen betydlig mängd, eller efter det att filtratet statt någon tid 
1 exsiccator eller i fria luften. Enär detta alltid inträffade, när 
qvicksilfvereyanid var tillsatt i den mängd, som formeln kräfde, 
måste man deraf sluta, att dubbelsaltet kristalliserar endast vid 
närvaro af ett öfverskott af metallklorid. Af de gjorda försöken 
framgår, att man behöfver tillsätta ungefär en dubbelt så stor 
mängd metallklorid som den, hvilken formeln fordrar, såvida icke 
qvicksilfvercyanid skall utkristallisera före dubbelsaltet. 

Samtliga dessa dubbelsalter hafva en sammansättning, som 
kan uttryckas med formeln RCl, + 3Hg(CN), + SH,0, der R 
betyder Ce, La, Di, Y och Er. De äro alla ytterst lättlösliga 
i vatten. De vittra öfver svafvelsyra och förlora hela sin vatten- 
halt vid upphettning till något öfver 100°, hvarvid dock kan in- 
träffa, att saltet sönderdelas (detta var fallet med yttriumsaltet). 

De vid uträkningen af analyserna använda atomvigter äro: 
ee ses 3) D= lä 89.55 = MG 


10 : AHLEN, QVICKSILFVERCYANIDFÖRENINGAR. 


Ceriumklorid-qvicksilfvereyanid 
kristalliserar vid staende i fria luften i mycket fina, färglösa, 
asbestlika nalar. 

Analyserna gjordes pa genom pressning mellan papper från 
moderlut befriadt salt: 

Analyser: 

a. 0.3155 gram löstes i vatten och fäldes med vätesvafla. 
Filtratet från qvicksilfversulfiden fäldes med amoniak. 0.1952 
gram vid 100” torkad qvicksilfversulfid och 0.0436 gram cerium- 
bioxid erhöllos. 

"ob. 0.6855 gram behandlades som föregående prof. 0.4234 
gram qvicksilfversulfid och 0.0948 gram ceriumbioxid erhöllos. 

c. 0.3960 gram gaf 0.2424 gram qvicksilfversulfid och 0.0563 


gram ceriumbioxid. 


I procent: 
Funnet. Beräknadt. 
a. b. CH \ 
(OO) En RR ee Es 19.88 19.89 20.45 21.36 
SEELEN). N 67.19 67.09 66.49 66.06 
8H,0 (förlust)..... 12.93 13.02 13.06 12.58. 


Öfverskottet af He(CN), och underskottet af CeCl; torde 
bero derpa, att saltet var litet förorenadt af qvicksilfvereyanid, 
hvilket äfven adagalägges deraf, att öfver- och underskottet i 
analys c, som gjordes på salt, som utkristalliserat ur moderluten 


efter det, som användes till analyserna a och b, är mindre !). 


Lantanklorid-qvicksilfvercyanid. 


Detta dubbelsalt utkristalliserade öfver svafvelsyra till en 
gröt af små, ytterst fina nålar, som ater löstes i en ringa mängd 
vatten, hvarefter lösningen stäldes i fria luften, då saltet kri- 
stalliserade i fina, asbestlika, färglösa nålar. 

1) Vid ett föregående försök att framställa ifrågavarande förening erhölls ett 
salt, som var ännu mer förorenadt af qvicksilfvereyanid; de på det samma 

utförda analyserna visade ungefär 2.5 proc. öfverskott af Hg(CN), och 3 


proc. underskott af CeCl,; det förlorade öfver svafvelsyra 10.5 proc. i vigt, 
hvilket i det allra närmaste motsvarar 64 molekyler vatten. 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:08. 11 


Analyser pa mellan sugpapper pressadt salt: 

a. 0.4215 gram löstes i vatten och fäldes med vätesvafla. 
Filtratet frän den dervid uppkomna fällningen fäldes med amo- 
niak. Amoniakfällningen glödgades och behandlades med svafvel- 
syra. På detta sätt erhöllos 0.2630 gram qvicksilfversulfid och 
0.0955 gram vattenfritt lantansulfat. 

b. 0.4580 gram förlorade vid en temperatur af 100°—110° 
0.0580 gram samt gaf upphof till 0.2795 gram qvicksilfversulfid 
och 0.1080 gram vattenfritt lantansulfat. 


I procent: 
Funnet. Beräknadt. 
a. b. 
ee en. 19.64 20.46 21.43 
SEIEN 67.78 66.29 66.00 
SER N (12.58) 12.66 12.57. 


De i den första analysen funna värdena pa LaCl, och Hg(CN), 
öfverensstämma icke väl med de beräknade förmodligen på grund 
deraf, att saltet innehöll en liten förorening af qvicksilfvercyanid. 
Resultatet af den andra analysen, som företogs på salt, upp- 
kommet ur moderluten efter det till den första analysen använda 


saltet, stämmer ock bättre med formeln. 


Didymklorid-qvicksilfvereyanid. 


I fria luften kristalliserar detta salt uti mycket fina och 
böjliga; busklikt förgrenade, till färgen röda nålar. 

Analyser på mellan papper utpressadt salt: 

a. 0.2761 gram gaf 0.1720 gram qvicksilfversulfid och 0.0368 
gram didymoxid. 

b. 0.3375 gram gaf 0.2052 gram qvicksilfversulfid och 0.0490 
gram didymoxid. 


I procent: 
Funnet. Beräknadt. 
a b. 
Diele 19.78 21.51 21.98 
3 He(ON), «... 67.66 66.04 65.54 


8H,O (förlust)... 12.56 12.45 12.48. 


12 AHLEN, QVICKSILFVERCYANIDFÖRENINGAR. 


Det salt, som användes till den andra analysen, hade ut- 
kristalliserat ur moderluten efter det till den första analysen 
begagnade saltet och visar sig derför ocksa vara mycket renare. 


Yttriumklorid-qvicksilfvercyanid. 

Denna förening ansköt vid staende i fria luften uti väl ut- 
bildade, stjernformigt grupperade, färglösa nalar. I moderluten 
(som var litet grumlig till följd af en börjande sönderdelning af 
föreningen?) uppstodo efter filtrering och afdunstning kristaller, 
liknande de först bekomna, till storleken dock mindre. 

Det mellan papper pressade saltet förlorade öfver svafvel- 
syra 5.36 proc. vatten, motsvarande 3 H,O (beräknadt: 5.37 
proc.). Vid upphettning i torkskåp förlorade det vid 100°—110° 
23 proc., utan att konstant vigt erhölls; vid ytterligare upp- 
hettning till 140” steg förlusten till 26.91 proc. och vid 180° till 
31.82 proc. Att saltet härvid sönderdelades, är naturligt. 

Analyserna gjordes på det först utkristalliserade saltet: 

a. 0.3529 gram gaf 0.2242 gram qvicksilfversulfid och 0.0377 
sram yttriumoxid. 

b. 0.2823 gram gaf 0.1795 gram qvicksilfversulfid och 0.0297 


gram yttriumoxid. 


I procent: 
Funnet. Beräknadt. 
2. b. 
MO 18.45 18.17 17.88 
SEE (ON) 2 .09.00169.08 . 68.98 
8H,0 (förlust)... 12.55 12.75 13.14. 


Erbiumklorid-qvicksilfvereyanid 
kristalliserade vid afdunstning öfver svafvelsyra uti nålar, som 
voro stjernformigt grupperade, till färgen rosenröda, och liknade 
motsvarande yttriumförening. 

Analyser: 

a. 0.9130 gram gat 0.5265 gram qvicksilfversulfid och 0.2490 
gram vattenfritt erbiumsulfat. 

b. 0.9503 gram gaf 0.5510 gram qvicksilfversulfid och 0.2600 


gram vattenfritt erbiumsulfat. 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:o 8& 13 


I procent: 
y Funnet. Beräknadt. 
a. b. 
ErOlene en 24.02 24.10 23.54 
3 Ho(ON); ...... 62.64 62.98 64.23 
SH,O (förlust) .. 13.34 12.92 12.23. 


Oaktadt det mindre goda resultat, analyserna gifvit, är väl 
dock den antagna formeln sannolik, eftersom formeln för mot- 
svarande yttriumförening ej torde vara tvifvel underkastad. 

Dubbelsalter af cerit- och gadolinit-jordarternas nitrat med 
qvicksilfvercyanid synas icke finnas. 

Vid ett försök att framställa ett yttriumnitrat-qvicksilfver- 
cyanid-dubbelsalt utkristalliserade vid afsvalning af de samman- 
blandade varma lösningarna af de enkla salterna qvicksilfver- 
cyanid i betydlig mängd. Sedan denna blifvit afskild, och lös- 
ningen satt under exsiccator, utkristalliserade ytterligare qvick- 
silfvercyanid, som aflägsnades. Slutligen uppstodo kristaller, som 
vid företagen analys befunnos utgöras af yttriumnitrat: 0.5880 
gram gaf nämligen endast 0.0140 gram qvicksilfversulfid, som 
antagligen härrörde af mekaniskt inblandad qvicksilfvercyanid, och 
0.1715 gram yttriumoxid, som motsvarar 0.5795 gram yttrium- 
nitrat. 

Ett liknande resultat ficks vid ett försök att framställa 
lantannitrat- qvicksilfvercyanid. 


14 
Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. 
(Forts. frän sid. 8). 


Frän Hr Direktör J. G. Clason. 


Bref frän Jac. Berzelius till assessor H. G. Gahn. 


Frän Författarne. 


AGARDH, J. G. Species, genera & ordines Algarum, Vol. 3. Lund& 
R 11876. , 3:0, 
ÅKERMAN, R. Über den Standpuukt der Fisenfabrikation in Schwe- 
den, 1873. Sthm. 1873. 78:0: 
= — Några ord om jernhandteringens ståndpunkt i Sverige, 
1876. Sthm. 1876. 4:0. 

— On the state of iron manufacture in Sweden, 1876. 

Sthm. 1876. 4:0. 
CHEVREUL, BE. Explications de nombreux phenomenes que sont une 

consequense de la vieillesse, 3. Par. 1875. 4:o. 

Tvä smäskrifter. 


nd 


15 


Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1876. N:o 8. 
Stockholm. 


Analys på Porla-vatten. 


Af J. WALLER. 


[Meddeladt den 11 Oktober 1876.] 


Vid Porla, beläget i Skagerhults socken af Örebro län, finnas 
tvänne, sedan lång tid tillbaka kända, mineralkällor, hvaraf dock 
endast den ena, Gamla Porla-källan, atminstone på sednare åren 
uteslutande varit begagnad vid brunnsdrickning, och är det vatt- 
net från denna källa, som af mig under åren 1874—75 fullstän- 
digare blifvit undersökt, och af hvilken undersökning resultatet 
här nedan meddelas. 

Den andra källan, Hästkällan, är belägen omkring 700 fot 
söder om Gamla källan. Vattnet från denna källa har, förutom 
en på platsen anställd förberedande qvalitativ undersökning, en- 
dast med afseende på mängden af fasta beståndsdelar och på 
jernhalt blifvit qvantitativt undersökt. 

En tredje källa påträffades sommaren 1874 under pågående 
sprängning för anläggande af en större reservoar för badhuset, 
och af denna källas vatten hemfördes tvänne prof för under- 
sökning på dess jernhalt (se nedan). 


Gamla Porla-källan. 


Källan är för närvarande infattad af på hvarandra lagda 
kullerstenar och täckt med en större fyrkantig stenskifva med 
en i midten befintlig öppning för upphemtning af vatten, samt 
ytterligare skyddad af ett på 8 pelare hvilande, med brunns- 
salongen sammanbygdt tak. 


16 WALLER, ANALYS PÅ PORLA-VATTEN. 


Vattnet afrinner genom en nyligen omlagd kanal till en, 
omkring 200 fot från källan, invid badhuset nyanlagd reservoar. 

Källans botten utgöres af sand, blandad med ur'vattnet 
afsatt ockra. 

Afständet från bottnen af källan till vattenytan är 3,77 fot. 
Vattentilloppet ganska betydligt. Någon uppmätning af det 
vatten, som på en gifven tid afrinner, kunde under mitt vistande 
på stället ej med noggrannhet verkställas. Enligt vid källan 
erhållen mundtlig uppgift minskar sig vattenmängden ej synbart 
under de timmar brunnsdrickningen fortgar, likasom det lär er- 
fordras en ihållande och rask ösning, för att källan skall kunna 
länsas. 

Lemnas källan orörd någon tid, öfverdrager vattenytan sig 
i beröring med luften med en rödbrun ockra, hvaraf insamlades 
en liten qvantitet för närmare undersökning (se nedan). 

Upphemtas vattnet försigtigt, att ej något af den på vatten- 
ytan afsatta ockran medföljer, är det fullkomligt klart, starkt 
gulfärgadt och har en, i första ögonblicket svag, men snart fram- 
trädande och ihållande, stark jernsmak. 

Vattnets temperatur varierar, hvilket nedanstående iaktta- 
gelser, gjorda på olika tider, utvisa. 

Den 23 Okt. 1873 kl. 44 e.m. +7,5°C. — Lufttemperat. + 6,5°C. 

12 Mars 1874 kl. 10! f.m. +6,5°C. 

3 Sept. 1874 kl. 12 m. +8° C. — Lufttemperat. +18,5°C. 


4 Sept. 1874 kl.Sf.m. +8° CO. — » +15° C. 
23 Sept. 1875 kl. Il} f.m. +8,1°0. — » + 6° C. 
7 April 1876 Kl. 10$ f.m. +4,8°C. — » + 88°C. 


Vid temperaturens bestämmande har termometern blifvit 
insatt i en flaska om 2,5 liters rymd, som nedsänkts ungefär 1,5 
fot under vattenytan och der fått förblifva 2 a 3 timmar. Tem- 
peraturen har de 5 första gångerna tagits med en termometer 
graderad i endast hela grader. Sista gången med en normal- 
termometer af C. O. ÅDERMAN. De båda använda termometrarna 
gåfvo vid jemförelse mellan 0? och + 10” ganska väl öfverens- 


stämmande utslag. 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:o 8. 17 


Vattnets specifika vigt befanns 1874 vara 1,0004449 vid 
+ 15° i medeltal af tvänne temligen öfverensstämmande väg- 
ningar. Vid en sednare gjord bestämning af vatten, upphemtadt 
den 7 April 1876, erhölls en specifik vigt af endast 1,0003664 
vid + 15°. 

Fran källans botten fortgår en ständig och jemn utveckling 
af gas, som i större och mindre gasbläsor uppstiga till vatten- 
ytan. Fylles ett dricksglas med vatten och lemnas att stå i 
beröring med luften, öfverkläda sig glasets insidor snart med 
talrika gasblåsor. 

Omskakas vattnet i en till hälften fylld och korkad flaska, 
bortgår med dennas öppnande en icke obetydlig mängd gas, som 


har en främmande, dock ej om svafvelväte påminnande lukt. 


Qvalitativ analys. 


Den qvalitativa undersökningen har blifvit utförd hufvudsak- 


+ 


ligast enligt FRESENIUS’ Anleitung zur qualitativen chemischen 


o 


Analyse på följande sätt. 


IS Val REINE. 

Lakmuslösning färgades af vattnet starkt röd (a). 
torkning. 

Rödt lakmuspapper genast ej, men under torkning antog 
det en svag, violett färg (b). 

Kalkvatten gaf en ymnig, ljusgul fällning, som vid tillsats 
af en större mängd källvatten minskades, qvarlemnande en gul- 
brun fällning (c). 

Klorvätesyra utvecklade en ringa mängd små gasblåsor (d). 

Blyoxid löst i natronlut gaf en i början mörkare grönaktig 
fällning, som hastigt antog en gulbrun färg. 

En flaska om 2,5 liters rymd, försedd med kork, omslutande 
ett i båda ändar öppet glasrör, fyldes till hälften med källvatten 
och omskakades emellanåt, sedan en med nyssberedd kolsyrad 


blyoxid bestruken pappersremsa förut blifvit införd i glasröret. 
Öfvers. af K. Vet.-Akad, Förh. Årg. 33. N:o 8. 2 


18 WALLER, ANALYS PA PORLA-VATTEN. 


Efter förloppet af flera timmar befans den kolsyrade blyoxiden 
hafva bibehållit sin rent hvita färg. 

Klorbarium gaf med vatten, som förut blifvit försatt med 
några droppar saltsyra, genast ej någon fällning. Efter förloppet 
af 12 timmar hade en mycket ringa, knappt synbar, fällning 
afsatt sig (e). 

Salpetersyrad silfveroxid astadkom i vattnet, som förut blifvit 
surgjordt med några droppar salpetersyra en ringa, nästan hvit, 
men hastigt mörknande grumling (f). 
några droppar svafvelsyra förut blifvit tillsatta. Vid förnyad 
profning med samma reagens, efter tillsats af litet svafvelsyra 
och metallisk zink, uppkom ej heller någon färgning. 

Ozxalsyrad amoniumowid gaf en hvit fällning (g). 

Galläplegarfsyra meddelade vattnet, som blifvit fyldt i ett 
vanligt dricksglas, en violett färg, som småningom tilltog så, att 
blandningen slutligen blef ogenomskinlig (h). 

Galläplesyra färgade vattnet i första ögonblicket svagt vio- 
lett; efter förloppet af 4 timma hade blandningen antagit en 
mörk violett åt blått dragande färg (i). 

Rödt blodlutsalt färgade vattnet starkt blått (k). 

Rodankalium förändrade ej synbart vattnets färg. 

Svafvelamonium gaf genast en ymnig, svart fällning (1). 

Svafvelvätevatten färgade vattnet genast mörkare; efter några 


sekunder uppkom en ymnig, svart fällning (m). 


2. I laboratorium. 

3 liter vatten inkokades i porslinskal till ungefär hälften, 
då en ymnig, brun fällning uppkom, som samlades på filtrum. 
Fällningen (A) och filtratet (B) undersöktes hvar för sig. 

Fällningen (A) löste sig till största delen och under gas- 
utveckling (a) i utspädd saltsyra. Den mörka olösta äterstoden 
uppsamlades, torkades och upphettades, da den till största delen 


förbrann, qvarlemnade en hvit äterstod, som upphettad för blas- 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:o8. 19 


rör i fosforsaltsperla ej löste sig (b). Den gula lösningen prof- 
vades med 

Rodankalium hvaraf den färgades mörkröd (ec), och med 

Gult blodlutsalt, som åstadkom en bla fällning (d). 

Oxalsyrad amoniumowid, blandad till den gulfärgade sura 
4ösningen, sedan denna förut blifvit försatt med amoniak och 
den uppkomna fällningen frånfiltrerad, åstadkom en hvit fällning 
(e), som franskiljdes efter förloppet af några timmar. Filtratet 
försattes ytterligare med litet amoniak och derpa med 

Fosforsyradt natron, da en hvit fällning uppkom (f). 

Klorbarium åstadkom i den ofvannämnda sura lösningen, 
äfven efter flera timmars förlopp, icke någon fällning. 

En annan del af den ofvannämnda lösningen, erhällen genom 
upplösning af fällningen A i utspädd saltsyra, afdunstades efter 
tillsats af salpetersyra till torrhet, återstoden behandlades med 
salpetersyra och vatten, filtrerades och försattes med 

Molybdensyrelösning, då efter några timmar en liten mängd 
gul fällning afsatte sig (2). 

Filtratet B: 

Klorbarium gaf efter tillsats af litet saltsyra en hvit fäll- 
ning, sedan blandningen stått någon tid (h). 

Salpetersyrad silfveroxid gaf efter föregående tillsats af 
nagra droppar salpetersyra en ej fullt hvit, hastigt mörknande 
fällning (i). 

Omkring 300 k.c. af filtratet B försattes med salpetersyra 
och afdunstades till torrhet, hvarefter återstoden profvades med 
molybdensyrelösning på fosforsyra, men hvarpå ej någon reaktion 
erhölls. 

500 k.c. af filtratet B koncentrerades och nagra droppar 
deraf profvades försigtigt med 

Klorkaleium, som ej åstadkom någon fällning. Till en annan, 
mindre del sattes litet saltsyra, hvarvid ej någon märkbar gas- 
utveckling kunde iakttagas. 

Återstoden af det koncentrerade filtratet B afdunstades till 
torrhet, kokades med sprit och filtrerades. Den efter spritens 


20 WALLER, ANALYS PÅ PORLAVATTEN. 


afdunstning erhållna återstoden löstes i några droppar vatten, 
litet soda tillsattes, blandningen intorkades, upphettades försigtigt 
och profvades med brucin löst i svafvelsyra. Någon fullt tydlig 
reaktion erhölls ej. 

Resten af filtratet B försattes med salmiak, amoniak och 
oxalsyrad amoniumoxid, da en hvit fällning (j) erhölls, som efter 
nagra timmar afskiljdes; en liten del af filtratet profvades med 
fosforsyradt natron, som åstadkom en hvit fällning (k). 

Resten af filtratet efter fällningen (j) afdunstades till torrhet, 
torra återstoden glödgades, och en liten del profvades genom 
upphettning i gaslägan, som dervid färgades intensivt gul (1). 
Resten af den glödgade återstoden löstes i några droppar vatten, 
och den filtrerade lösningen försattes med platinaklorid. En gul 
fällning erhölls, som, tvättad med sprit, torkad och upphettad i 
gaslågan meddelade denna en violett färg (m). 

Omkring 2 liter vatten surgjordes med saltsyra och afdun- 
stades till 50 k.c. återstod. En liten del häraf upphettades i 
en kolf efter tillsats af kalkhydrat, då en stark lukt af amoniak 
gaf sig tillkänna (mn). 

Kokas källvattnet utan tillsats af kalk eller kaustika alka- 
lier i en kolf, försedd med kork och deri inpassadt, öppet glas- 
rör, blir ett 1 detta inskjutet, rödt lakmuspapper af den bort- 
gående gasen blått. 

Afdunstas källvattnet utan någon tillsats till torrhet, bortgår 
största delen amoniak. Vid tvänne försök att qvantitativt be- 
stämma den i torra äterstoden qvarvarande amoniaken erhölls i 
första försöket, då den torra återstoden ej utsattes för högre 
temperatur än + 100” C., beräknadt efter afdunstning af 10000 
gram vatten, en amoniakmängd af 0.0136 gram. 

Vid andra försöket upphettades den torra återstoden till 
+ 180° C., och befanns då innehålla endast 0,00510 gram amoniak, 
efter afdunstning af 10000 gram vatten, eller mindre än 8 procent 
af den vid qvantitativa analysen i vattnet funna amoniakhalten. 

Resten af den koncentrerade vätskan, hvaraf en liten del 
användes till profning på amoniak, afdunstades till torrhet, ater- 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:o 8. 21 


stoden fuktades med saltsyra, vatten tillsattes, blandningen upp- 
värmdes och filtrerades. En mörkbrun återstod erhölls, som 
tvättad, torkad och glödgad blef hvit, och löste sig fullständigt 
1 kolsyradt natronlösning (0). 

4 liter vatten uppkokades och försattes med kalkmjölk i 
öfverskott. Den uppkomna fällningen fränskiljdes och filtratet 
afdunstades 1 vattenbad till torrhet. Den fullkomligt uttorkade 
återstoden behandlades förnyade gånger med vattenfri alkohol, 
de förenade alkoholvätskorna afdunstades till torrhet. En del 
af denna nästan hvita återstod profvades med brucin, löst i 
‚svafvelsyra, då blandningen antog en svag röd, till rödgul öfver- 
gående färg (p). Resten af torra återstoden löstes i litet vatten, 
lösningen surgjordes med några droppar koncentrerad svafvelsyra, 
ett stycke zink inlades och jodzink-stärkelselösning tillsattes. 
Efter en kort stund antog blandningen en svag, bla färg (q). 

500 k.c. vatten afdunstades till torrhet. Den torra åter- 
stoden, upphettad till lindrig glödgning, antog under inträdande 
förkolning svart färg (r). Efter starkare upphettning antog åter- 
stoden en rödbrun färg, och gaf med vatten en lösning, som 
reagerade starkt alkaliskt. Den sistnämnda rödbruna, kaustik 
kalk innehållande återstoden upphettades förnyade gånger för- 
sigtigt, och efter befuktning med en lösning af kolsyrad amonium- 
oxid. Den nu erhållna återstoden gaf med några droppar vatten 
en blandning, som reagerade tydligt alkaliskt (s). 

I liter vatten inkokades i silfverskäl efter tillsats af 0,5 
gram kalihydrat till 50 k.c. återstod, som filtrerades, Den äter- 
stående fällningen tvättades och kokades på nytt med 0,25 gram 
kalihydrat och litet vatten, samt filtrerades. De blandade filtraten 
surgjordes svagt med ättiksyra, och, sedan största delen kolsyra 
genom lindrig uppvärmning blifvit utdrifven, försattes med amo- 
niak i något öfverskott. Sedan blandningen stått i 12 timmar, 
filtrerades den, surgjordes på nytt med ättiksyra och försattes 
med ättiksyrad kopparoxid tills vätskan antagit en rent grön, 
ej åt gult dragande färg. Genast erhölls härvid ej någon fäll- 


ning; vid helt lindrig uppvärmning bildades en brun fällning (t). 


22 WALLER, ANALYS PÅ PORLA-VATTEN. 


Sedan den bruna fällningen (t) efter ett dygns förlopp af- 
satt sig, franskiljdes den genom filtrering. Det gröna, surt 
reagerande filtratet försattes med kolsyrad amoniumoxid, till dess 
vätskan antagit en blå färg, och hvarunder en ljusgrå fällning 
uppkom (u). 

Något mer än 7 liter vatten försattes med utspädd svafvel- 
syra och destillerades till des 2,5 liter öfvergått. Det öfver- 
destillerade försattes med litet soda och afdunstades till 100 
k.c. återstod. Efter tillsats af litet utspädd svafvelsyra i ringa 
öfverskott aflägsnades med iakttagen försigtighet en liten klorhalt 
medelst svafvelsyrad silfveroxid. Sedan klorsilfret afsatt sig, 
destillerades den klara vätskan till dess omkring 25 k.c. öfver- 
gått. Det färg- och luktlösa destillatet reagerade fullkomligt 
neutralt, och innehöll således ej några flygtiga syror. 

23,9 liter vatten afdunstades efter tillsats af litet soda till 
torrhet, hvarefter en mindre del deraf, sedan kiselsyran blifvit 
afskiljd, profvades med molybdenvätska på fosforsyra. En gul 
fällning erhölls, som löst i amoniak gaf med talklösning en hvit, 
krystallinisk fällning (v). Resten af den helt svagt glödgade 
återstoden användes till profning pa jod, brom, fluor, borsyra,, 
baryt och strontian enligt FRES. qualit. ch: Analyse, utan att 
något af dessa ämnen kunde upptäckas. 

29,64 liter vatten afdunstades efter tillsats af saltsyra i en 
porslinskäl till nära torrhet, vatten tillsattes, blandningen koka- 
des med öfverskott på barythydrat och filtrerades. Sedan filtratet 
befriats frän jordarter, behandlades de ur detsamma erhallna 
kloralkalierna, sedan amoniaksalterna genom upphettning blifvit 
aflägsnade, förnyade gånger med en blandning af eter och alkohol. 
Eter-alkoholvätskorna afdunstades till torrhet och återstoden 
profvades medelst spektralapparat, då en ihållande, röd litionlinie 
saf sig tillkänna (x). 

De efter behandling med eter-alkohol återstående kloralka- 
lerna löstes i vatten och platinaklorid tillsattes. Den uppkomna 
fällningen, jemte de vid den qvantitativa kemiska analysen er- 


hållna fällningarna af kaliumplatinaklorid användes till profning 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:0 8. 23 


pa rubidium, cesium och tallium, men reaktion medelst spektral- 
apparat pa någon af dessa kroppar erhölls ej. 

Den med barythydrat uppkomna fällningen i återstoden efter 
afdunstning af 29,64 liter vatten försattes med utspädd saltsyra, 
och blandningen afdunstades i vattenbad till torrhet. Sedan 
kiselsyran blifvit afskiljd, inleddes svafvelväte i den sura vätskan. 
En ljusbrun fällning bestående af organiska ämnen med svafvel 
erhölls, men hvari någon af de med svafvelväte 1 sura lösningar 
utfallande svafvelmetallerna ej kunde upptäckas. 

Filtratet efter den med svafvelväte uppkomna fällningen 
upphettades och försattes efter afsvalning med salmiak, amoniak 
och svafvelamonium. Den svarta fällningen afskiljdes efter någon 
tid genom dekantation och filtrering, samt tvättades försigtigt. 
Fällningen löste sig med lätthet och med qvarlemnande af svafvel 
i mycket utspädd saltsyra. Efter filtrering kokades lösningen 
med litet salpetersyra, neutraliserades efter afsvalning med soda 
och digererades i köld med öfverskott på kolsyrad baryt. Sedan 
ett affiltreradt prof befanns vara fullkomligt jernfritt, afskiljdes 
den ljusbruna fällningen och det nästan färglösa filtratet för- 
sattes med salmiak och svafvelamonium, då en ljus, gulröd fäll- 
ning erhölls, som tvättad och torkad, vid smältning med soda 
och salpeter på platina gaf en blågrön massa, samt efter före- 
sangen glödgning kokad med blysuperoxid och salpetersyra en 
intensivt röd lösning (y). 

Den ljusbruna fällningen, som erhölls vid behandlingen med 
kolsyrad baryt, löstes i utspädd saltsyra och svafvelsyra tillsattes. 
Sedan svafvelsyrade baryten fränfiltrerats, tillsattes neutralt vin- 
syradt kali, amoniak i öfverskott och svafvelamonium. Sedan 
svafveljernet afsatt sig, filtrerades, filtratet afdunstades efter till- 
sats af soda och salpeter till torrhet, och upphettades småningom 
till smältning. Den smälta massan digererades med utspädd 
saltsyra, filtrerades, försattes med salmiak och fälldes med amo- 
niak. Den voluminösa fällningen profvades efter uttvättning, 
torkning och upphettning på kol för blasröret med koboltlösning, 


da en rent bla massa erhölls (z). 


24 WALLER, ANALYS PÅ PORLA-VATTEN. 


Vattnet från Gamla Porlakällan innehåller således enligt 
ofvan anförda qvalitativa kemiska analys följande beståndsdelar: 


Kali (2. m) Svafvelsyra (1. e, 2. h) 
Natron (2. |) Klor (SKEN) 

Lition (2. x) Fosforsyra (2. g, r) 
Amoniak (2. n) Kiselsyra (2. b, 0) 
Kalk (1. g, 2. e, j) Källsyra (2. u) 

Talk (2. f, k) Källsatssyra (2. t) 
Lerjord (2. z) Kolsyra (1. a, 2. a) 
Jernoxidul (1. h, i, k) Salpetersyra (2. p, q). 


Manganoxidul (2. y) 


‚Qvantitativ analys. 
l. Bestämning af hela mängden fasta beståndsdelar. 

a) 597,73 gram vatten afdunstades i vägd platinaskal och 
torra äterstoden upphettades vid + 175°—180° C. tills vigten 
ej vidare ändrades. 597,73 gram vatten lemnade 0,1213 gram 
fasta beståndsdelar, eller 10 tusen gram 2,029344 gram. 

b) 1348,27 grm vatten lemnade 0,2653 grm, eller 10 tusen 
grm 1,967707 grm. 

ce) 612,18 grm vatten lemnade 0,1213 grm, eller 10 tusen 
1,9896 11 grm. 

I medeltal pa 10 tusen gram vatten erhölls 1,995554 gram 
fasta bestådsdelar. 


2. Bestämning af hela mängden kolsyra. 

Fyra kolfvar, hvaraf tvänne (a och d) innehöllo hvardera 3 
gram kolsyrefritt kalkhydrat och 1,5 gram klorkaleium, samt 
tvänne kolfvar (b och ec) en klar lösning af klorbarium, försatt 
med amoniak 1 öfverskott, fyldes vid källan försigtigt med vatten 
och tillslötos med mjuka kautschuksproppar. Efter flera veckors 
förlopp, och sedan fällningarna fullständigt afsatt sig, bestämdes 
kolsyran på det sätt, som finnes beskrifvet i FRES. Anleit. zur 


qvantitativ. chem. Analyse, 6:te Auflage sid. 449. 


ÖFVERSIGT AF K. VEDENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:0 8. 25 


a) 220,05 gram vatten lemnade 0,0910 gram kolsyra, eller 
10 tusen grm 4,13542 grm. 

b) 376,20 gram vatten lemnade 0,1566 gram kolsyra, eller 
10 tusen grm 4,16268 grm. 

c) 405,88 gram vatten lemnade 0,1684 gram kolsyra, eller 
10 tusen grm 4,14901 grm. 

d) 116,95 gram vatten lemnade 0,0486 gram kolsyra, eller 
10 tusen grm 4,15562 grm. 

I medeltal på 10 tusen gram vatten 4,15068 gram kolsyra. 


3. Bestämning af kiselsyra. 

a) 2507,77 gram vatten afdunstades efter tillsats af salt- 
syra i vattenbad till torrhet, hvarefter kiselsyran på vanligt sätt 
afskiljdes. Den uttvättade och torkade kiselsyran hade mörk, 
grabrun färg, men blef efter glödgning fullkomligt hvit, och löste 
sig fullständigt vid upphettning med en tillräcklig mängd mättad 
kolsyrad natronlösning, utspädd med sin dubbla volum vatten. 
Den glödgade kiselsyran vägde 0,087556 gram, eller pa 10 tusen 
gram vatten 0,342313 gram kiselsyra. 

b) 2704,92 gram vatten lemnade 0,093712 gram kiselsyra, 
eller 10 tusen gram 0,346450 grm. 

c) 2138,23 gram vatten lemnade 0,074392 gram kiselsyra, 
eller 10 tusen grm 0,347914 grm. 

d) 2200,96 gram vatten lemnade 0,075656 gram kiselsyra, 
eller 10 tusen grm 0,343741 grm. 

e) 2504,9 gram vatten lemnade 0,087012 gram kiselsyra, 
eller 10 tusen orm 0,347367 grm. 


I medeltal på 10 tusen gram vatten 0,345557 gram kiselsyra. 


4. Bestämning af jernoxidul. 


7,77 gram 


a) Filtratet efter kiselsyrans bestämning i 25 
vatten neutraliserades med amoniak, hvarefter salmiak och svafel- 
amonium tillsattes. Sedan svafveljernet och lerjordhydratet fuli- 
ständigt afsatt sig, uppsamlades fällningen och tvättades für- 


sigtigt, löstes i utspädd saltsyra, utfäldes pa nytt med svafvel- 


26 WALLER, ANALYS PÅ PORLA-VATTEN. 


amonium efter tillsats af neutralt vinsyradt kali och amoniak. 
Det uppsamlade och väl uttvättade svafveljernet löstes i utspädd 
saitsyra, den filtrerade lösningen uppvärmdes med några droppar 
salpetersyra, försattes med salmiak och fäldes i kokning med 
amoniak. Det tvättade och torkade jernosidhydratet glödgades 
och vägdes. Af 2557,77 gram vatten erhölls på detta sätt 
0,081156 gram jernoxid, eller af 10 tusen grm 0,317292 grm. 

b) Af 2704,92 gram vatten erhölls 0,085556 gram jernoxid, 
eller af 10 tusen grm 0,316298 grm. 

c) Af 2138,23 gram vatten erhölls 0,067656 gram jernoxid, 
eller af 10 tusen grm 0,316411 grm. 

d) Ar 2200,96 gram vatten erhölls 0,069956 gram jernoxid, 
eller af 10 tusen grm 0,317843 grm. 

e) Af 2504,9 gram vatten erhölls 0,079456 gram jernoxid, 
eller af 10 tusen grm 0,317202 grm. 

I medeltal erhölls således af 10 tusen gram vatten 0,317009 
gram jernoxid, motsvarande 0,285308 gram jernoxidul. 

Den vid hvarje bestämning erhållna jernoxiden visade sig 


S 


vid profning vara fri från såväl mangan som kiselsyra. 


3. Bestämning af kalk. 

a) Det kalk och talk innehallande filtratet efter kiselsyrans och 
jernoxidulens afskiljande afdunstades till torrhet. Törra återstoden 
befriades genom upphettning från amoniaksalter, löstes i vatten och 
några droppar saltsyra, lösningen uppvärimdes, filtrerades och för- 
sattes med salmiak, amoniak i öfverskott och och oxalsyrad amo- 
niumoxid i större mängd än som erfordrades till kalkens utfällning. 
Efter 12 timmar affıltrerades den klara vätskan, fällningen tvätta- 
des genom dekantering, löstes i litet utspädd saltsyra, amoniak och 
oxalsyrad amoniumoxid tillsattes. Sedan oxalsyrade kalken full- 
ständigt afsatt sig, affiltrerades den klara vätskan genom det förut 
begagnade filtret, hvarpa fällningen uppsamlades och tvättades 
med varmt vatten. Efter torkningen upphettades fällningen för- 
sigtigt och vägdes. 2557,77 gram vatten lemnade på detta sätt 


0,148456 gram kolsyrad kalk, eller 10 tusen grm 0,580412 grm. 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:0 8. 27 


b) 2704,92 gram vatten lemnade 0,157956 gram kolsyrad 
kalk, eller 10 tusen grm 0,583958 grm. 

c) 2138,23 gram vatten lemnade 0,124956 gram kolsyrad 
kalk, eller 10 tusen grm 0,584390 grm. 

d) 2200,96 gram vatten lemnade 0,128156 gram kolsyrad 
kalk, eller 10 tusen grm 0,5s52273 grm. 

e) 2504,9 gram vatten lemnade 0,146456 gram kolsyrad 
kalk, eller 10 tusen grm 0,584678 grm. 

I medeltal på 10 tusen gram vatten erhölls således 0,5831+2 
gram kolsyrad kalk, motsvarande 0,326560 gram kalk. 


Den vägda kolsyrade kalken var fri från kaustik kalk. 


6. Bestämning af talk. 

a) Filtratet efter kalkbestämningen afdunstades till torrhet, 
aterstoden upphettades, löstes i vatten med några droppar salt- 
syra, lösningen filtrerades och försattes med salmiak, amoniak 
och fosforsyradt natren. Efter 24 timmar uppsamlades fällningen, 
tvättades med en blandning af 3 delar vatten och 1 del amoniak, 
och torkades. Efter glödgning erhölls af 2557,77 gram vatten 
0,032036 gram pyrofosforsyrad talk, eller af 10 tusen gram 
vatten 0,125250 gram pyrofosforsyrad talk. 

b) Af 2704,02 gram vatten erhölls 0,032456 gram pyro- 
fosforsyrad talk, eller af 10 tusen grm 0,119989 grm. 

c) Af 2138,23 gram vatten erhölls 0,026936 gram pyro- 
fosforsyrad talk, eller på 10 tusen grm 0,125973 grm. 

d) Af 2200,96 gram vatten erhölls 0,027136 gram pyro- 
fosforsyrad talk, eller pa 10 tusen grm 0,123292 grm. 

e) Af 2504,9 gram vatten erhölls 0,030656 gram pyro- 
fosforsyrad talk, eller af 10 tusen grm 0,1223384 grm. 

10 tusen gram vatten gåfvo således enligt anförda fem be- 
stämingar i medeltal 0,123378 gram pyrofosforsyrad talk, mot- 
svarande 0,044461 gram talk. 


7. Bestämning af amoniumoxid. 
a) 7158,18 gram vatten försattes med utspädd svafvelsyra, 
afdunstades till 200 k.c. återstod, som destillerades med nyss 


28 WALLER, ANALYS PA PORLA-VATTEN. 


beredd natronlut. Destillatet, uppsamladt i förlag innehållande 
saltsyra, afdunstades till torrhet. Torra återstoden, löst i litet 
vatten, försattes med platinaklorid, blandningen koncentrerades i 
vattenbad och blandades med sprit. Sedan fällningen afsatt sig, 
uppsamlades den på vägdt filtrum, tvättades med sprit och tor- 
kades vid + 125” C. Den erhållna amoniumplatinakloriden vägde 
0,6282 gram, eller pa 10 tusen gram vatten 0,877597 gram 
platinafällning. 

b) 1124 gram vatten destillerades med 2 gram nyss bränd 
magnesia. Amoniaken uppsamlades och bestämdes såsom i a). 
Platinafällningen vägde 0,0994 gram, eller på 10 tusen grm 
0,884342 grm. 

c) 1044,5 gram vatten lemnade vid destillation med nyss 
bränd magnesia etc. såsom i b) 0,0902 gram platinafällning, eller 
på 10 tusen grm 0,863571 grm. 

d) 1281,5 gram vatten destillerades med natronlut och amo- 
niaken bestämdes såsom i föregående. Platinafällningen vägde 
0,1139 gram eller på 10 tusen grm 0,888802 grm. 

e) 952,7 gram vatten lemnade vid bestämning af amoniaken 
såsom i d) 0,0822 gram platinafällning, eller pa 10 tusen grm 
0,862811 grm. 

I medeltal således på 10 tusen gram vatten 0,875425 gram 
amoniumplatinaklorid, motsvarande 0,066890 gram amoniak, eller 


0,102220 gram amoniumoxid. 


3. Bestämning af svafvelsyra. 

a) 1096,20 gram vatten försattes med litet ren soda och 
afdunstades till torrhet. Den torra återstoden upphettades lin- 
drigt, behandlades med vatten och saltsyra, lösningen filtrerades 
och fäldes med klorbarium. Den glödgade svafvelsyrade baryten 
vägde 0,020156 gram, eller pa 10 tusen gram 0,183572 gram 
barytfällning. 

b) 1233,3 gram vatten lemnade 0,021936 gram svafvelsyrad 


baryt, eller pa 10 tusen grm 0,177792 grm. 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:0 8. 29 


c) 1383,2 gram vatten lemnade 0,024936 gram svafvelsyrad 
baryt, eller 10 tusen grm 0,18027s grm. 

I medeltal på 10 tusen gram vatten erhölls således 0,180647 
gram svafvelsyrad baryt, motsvarande 0,062025 gram svafvelsyra. 


9. Bestämning af klor. 


a) 2129,12 gram vatten afdunstades efter tillsats af litet 
klorfri soda till torrhet. Den torra återstoden upphettades för- 
sigtigt tills den efter behandling med vatten och några droppar 
salpetersyra gaf ett nästan färglöst filtrat, som med salpeter- 
syrad silfveroxid gaf en rent hvit fällning af klorsilfver, som 
efter upphettning vägde 0,049956 gram; således på 10 tusen 
orm 0,234632 grm. 

b) 2487,35 gram vatten lemnade 0,059356 gram klorsilfver, 
eller pa 10 tusen grm 0,238631 grm. 

c) 1987,85 gram vatten lemmade 0,046156 gram klorsilfver, 
eller pa 10 tusen grm 0,232191 grm. 

d) 2200,45 gram vatten lemnade 0,051456 gram klorsilfver, 
eller pa 10 tusen grm 0,233843 grm. | 

e) 2134,9 gram vatten lemnade 0,051656 gram klorsilfver, 
eller pa 10 tusen grm 0,241960 grm. 

I medeltal på 10 tusen gram vatten 0,236251 gram klor- 


silfver, motsvarande 0,058424 gram klor. 


10. Bestämning af kali och natron. 


A. Klorkalium + klornatrium + klorlitium. 

a) 7161,7 gram vatten förminskades genom afdunstning till 
omkring „5 och försattes under upphettning med barytvatten i 
öfverskott, hvarpå blandningen afdunstades till torrhet. Åter- 
stoden behandlades med litet vatten, filtratet försattes med amo- 
niak och kolsyrad amoniumoxid, blandningen filtrerades och 
filtratet afdunstades efter tillsats af litet salmiak till torrhet. 
Amoniaksalterna aflägsnades genom upphettning, återstoden löstes 
i helt litet vatten, lösningen filtrerades och behandlades förnyade 


ganger pa anfördt sätt med barytvatten, amoniak och kolsyrad 


30 WALLER, ANALYS PÅ PORLA-VATTEN. 


amoniumoxid, till dess efter afdunstning och lindrig glödgning 
de återstående kloralkalierna löste sig fullkomligt klart i vatten. 
Den slutligen erhållna blandningen af klorkalium + klornatrium 
+ klorlitium vägde 0,1811 gram. 10 tusen gram vatten gifva 
saledes 0,252872 gram kloralkalier. 

b) Af 9968,9+ gram vatten erhölls 0,2587 gram kloralkalier, 
eller pa 10 tusen grm 0,259506 grm. 

c) Af 6818,5 gram vatten erhölls 0,1722 gram kloralkalier, 
eller på 10 tusen grm 0,25253+ grm. 

I medeltal på 10 tusen gram vatten 0,254970 gram klor- 
alkalier. 

Bo Kal. 


a) Den af 7161,7 gram vatten erhållna blandningen af 0,1811 
gram kloralkalier löstes i helt litet vatten. Lösningen försattes 
med den mängd platinaklorid, att saväl klornatrium som klor- 
kalium förvandlades till motsvarande platinadubbelsalter, kon- 
centrerades försigtigt i vattenbad, hvarpa sprit innehållande 80 
% alkohol tillsattes. Efter någon tid uppsamlades fällningen pa 
ett vid + 130” C. torkadt filtrum, tvättades med sprit, torkades 
vid nänında temperatur och vägdes. Dervid erhölls 0,0634 gram 
kaliumplatinaklorid, eller på 10 tusen gram vatten 0,088526 
gram platinafällning. 

b) Af 9968,94 gram vatten erhölls 0,2587 gram kloralkalier, 
som lemnade 0,0889 gram platinafällning, eller pa 10 tusen orm 
0,089177 grm. 4 

c) Af 6818,5 gram vatten erhölls 0,1722 gram kloralkalier, 
som lemnade 0,0589 gram platinafällning, eller pa 10 tusen orm 
0,086383 grm. 

På 10 tusen gram vatten erhölls således i medeltal 0,088029 
gram kaliumplatinaklorid, motsvarande 0,026895 gram klorkalium, 


0,014109 gram kalium, eller 0,016994 gram kali. 


C. Natron. 
10 tusen gram vatten gafvo i medeltal af de 3:ne ofvan- 


nämnda bestämningarna 0,254970 gram klorkalium -+ klornatrium 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:0 8. 31 


+ klorlitium. Afdrages derifran den pa 10 tusen gram vatten 
funna mängden klorkalium (0,026895 gram), samt den pa samma 
vattengvantitet funna mängd klorlitium, 0,000230 gram (11), 
erhålles på 10 tusen gram vatten 0,2278+45 gram klornatrium, 


motsvarande 0,089735 gram natrium, eller 0,120894 gram natron. 


11. Bestämning af lition. 


25557,5 gram vatten afdunstades och fäldes med baryt- 
vatten. De ur filtratet, såsom klorföreningar erhållna alkalierna 
digererades efter fullständig uttorkning vid + 120” C. förnyade 
gånger med en blandning af-lika volumer eter och alkohol. 
Återstoden efter eter-alkoholvätskornas afdunstning löstes i litet 
vatten, fosforsyradt natron och natronlut tillsattes, hvarefter 
blandningen afdunstades till torrhet. Återstoden behandlades 
med vatten, uppvärmdes lindrigt, lika volum amoniak tillsattes 
och blandningen digererades en stund i lindrig värme. Efter 
12 timmar uppsamlades fällningen och tvättades med en bland- 
ning af lika volumer amoniak och vatten. Filtrat och tvätt- 
vatten afdunstades till torrhet, och återstoden behandlades på 
omnämndt sätt. Den ringa mängd fällning, som dervid erhölls, 
förenades med den först erhållna. Efter glödgning erhölls 0,060536 
gram, eller pa 10 tusen gram vatten 0,000210 gram basisk fos- 
forsyradt lition, motsvarande 0,0000814 gram lition, eller 0,000230 
gram klorlitium. 


12. Bestämning af fosorsyra. 


51591,3 gram vatten befriades fran kiselsyra och filtratet 
försattes med molybdenvätska i tillräcklig mängd. Sedan bland- 
ningen stått på varmt ställe i 36 timmar, uppsamlades fällnin- 
gen, tvättades med en blandning af molybdenvätska, salpetersyra 
och vatten, löstes i amoniak, saltsyra tillsattes så länge den upp- 
kommande fällningen ater löstes, hvarpa fosforsyran fäldes ur 
den ännu alkaliskt reagerande vätskan med talklösning. Den 


glödgade talkfällningen vägde 0,002936 gram; på 10 tusen gram 


32 WALLER, ANALYS PA PORLA-VATTEN. 


vatten erhölls således 0,000569 grm pyrofosforsyrad talk, mot- 
svarande 0,000364 gram fosforsyra. 


13. Bestämning af lerjord. 


Sedan molybdensyran blifvit afskiljd, efter fosforsyrans 
utfällning ur 51591,3 gram vatten, försattes filtratet i en kolf 
med neutralt vinsyradt kali, amoniak och svafvelamonium, sa 
att kolfven fylldes af blandningen. Efter längre tids förlopp 
afskiljdes fällningen, och filtratet afdunstades efter tillsats af 
soda och salpeter till torrhet. Återstoden upphettades småningom 
till smältning, behandlades med vatten, digererades med saltsyra, 
filtratet försattes med salmiak och fäldes med amoniak. Det 
tvättade lerjordhydratet upplöstes i utspädd saltsyra och utfäldes 
anyo. Den glödgade lerjorden vägde 0,019656 gram; säledes på 


10 tusen gram vatten 0,003810 gram lerjord. 


14. Bestämning af manganoxidul. 


a) 17105,84 gram vatten förminskades genom afdunstning 
och under tillsats af litet saltsyra, samt fäldes i kokning med 
barytvatten i öfverskott. Fällningen löstes i utspädd saltsyra, 
och lösningen försattes med salmiak, amoniak och svafvelamo- 
nium. Sedan blandningen statt en längre tid i väl fylld och 
tillsluten kolf, och fällningen fullständigt afsatt sig, uppsamlades 
denna, löstes i utspädd saltsyra, kokades med salpetersyra hvar- 
efter jernoxiden aflägsnades med kolsyrad baryt. Ur filtratet 
fäldes mangan med svafvelamonium, den erhallna svafvelmangan 
löstes i utspädd saltsyra och fäldes med kolsyradt natron. Den 
slödgade fällningen vägde 0,016728 gram; 10 tusen gram vatten 
lemnade således 0,009779 gram manganoxiduloxid. 

b) Den vid bestämningen af lerjord i 51591,3 gram vatten 
erhållna fällningen af svafveljern och svafvelmangan löstes 1 ut- 
spädd saltsyra, hvarefter manganoxidulen bestämdes som i a). 
Den glödgade manganoxiduloxiden vägde 0,051336 gram. Af 


10 tusen gram vatten erhölls 0,009951 gram manganoxiduloxid. 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:o 8. 33 


I medeltal pa 10 tusen gram vatten 0,009865 gram mangan- 


oxiduloxid, motsvarande 0,009176 gram manganoxidul. 


15. Bestämning af källsyror. 


Den qvantitativa bestämningen af källsyrorna har blifvit 
utförd dels genom utfällning med ättiksyrad kopparoxid enligt 
FRESENIUS’ Anleitung 2. qvantitativ. Chem. Analyse d:te Auflage 
S. 697, och dels genom elementaranalys enligt Zeitschrift f. ana- 
lyt. Chemie 14:r Jahrgang 1875, Sid. 323. 


A. Genom fällning med ättiksyrad kopparoxid. 


a) 1657,8 gram vatten afdunstades efter tillsats af 0,8 gram 
kalihydrat i silfverskäl öfver öppen eld, i början långsammare, 
mot slutet vid lindrig kokning till dess omkring 50 k.c. äterstodo. 
Vätskan filtrerades, den bruna, jernoxidhydrat liknande fällningen 
tvättades sa länge tvättvattnet var färgadt. Det olösta kokades 
pa nytt med 0,4 gram kalihydrat och litet vatten, äterstoden 
tvättades och kokades ännu en gang med 0,4 gram kalihydrat. 
Första filtratet var mörkbrunt, det andra föga färgadt och det 
sista nästan förglöst. Ur de blandade filtraten, utgörande om- 
kring 100 k.c., fäldes källsatssyran och källsyran med kopparsalt 
pa sätt som vid den qvalitativa undersökningen blifvit omnämndt. 
Den källsatssyrade kopparoxiden, torkad vid +140°C. sa länge 
den förlorade i vigt, vägde 0,0187 gram, enligt MULDER mot- 
svarande 0,0106964 gram källsatssyra; på 10 tusen gram vatten 
saledes 0,064522 gram källsatssyra. 

; Den källsyrade kopparoxiden, torkad vid + 140” C., vägde 

0,2425 gram, enligt MULDER motsvarande 0,062759 gram käll- 

syra, eller på 10 tusen gram vatten 0,378568 gram källsyra. 
10 tusen gram vatten gafvo således 0,443090 gram källsyror. 

b) 1746,2 gram vatten behandlades på samma sätt som i a), 
och i förhållande till vattenqvantiteten med samma mängd kau- 
stikt kali, endast med skillnad att den erhållna källsyrade koppar- 
oxiden löstes i litet utspädd ättiksyra och utfäldes på nytt med 


Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. DO ENGEN SE? 3 


34 WALLER, ANALYS PÅ PORLA-VATTEN. 


kolsyrad amoniumoxid. Den vid +140° C. torkade källsatssyrade 
kopparoxiden vägde 0,0265 gram, motsvarande 0,015158 gram 
källsatssyra. Den vid +140° C. torkade källsyrade kopparoxiden 
vägde 0,2180 gram, motsvarande 0,056418 gram källsyra. På 
10 tusen gram vatten erhölls således 0,086806 gram källsatssyra 
och 0,323092 gram källsyra, eller tillsammans 0,409898 gram 
källsyror. 

I medeltal af båda bestämningarna erhölls på 10 tusen gram 
vatten 0,426494 gram källsyror. och hvilken mängd vid beräk- 
ningen af analysen blifvit upptagen. 

Vid glödgning af den källsyrade kopparoxiden erhölls i a) 
74,37 % kopparoxid, i b) 73,49 % kopparoxid i stället för 74,12 
% enligt MULDER. 


B. Genom elementaranalys. 

a) 352,52 gram vatten afdunstades till torrhet, vatten och 
några droppar utspädd svafvelsyra tillsattes, blandningen upp- 
värmdes tills all kolsyra var utdrifven och afdunstades med nyss 
upphettad och kolsyrefri blyoxid till torrhet. Den torra massan 
blandades med kromsyrad blyoxid och underkastades elementar- 
analys. Dervid erhölls 0,0740 gram kolsyra, enligt FR. SCHULZE 
motsvarande 0,034799 gram källsyror; eller på 10 tusen gram 
vatten 0,408190 gram källsyror. 

b) 612,16 gram vatten lemnade efter samma behandling 
som i a) 0,0574 gram kolsyra, motsvarande 0,026993 gram 
källsyror, eller på 10 tusen gram vatten 0,440949 gram källsyror. 


I medeltal på 10 tusen gram vatten 0,424569 gram källsyror. 


16. Bestämning af den absorberade gasens mängd och 
i sammansättning. 

I saknad af lämplig lokal och nödiga instrumenter hafva 
nedanstående gasanalyser, med välvilligt biträde af Laborator 
L. STAHRE, blifvit utförda pa Farmaceutiska Institutets labo- 
ratorium enligt R. BUNSENS Gasometrische Methoden. 

Vid kokning af källvattnet afgåfvo 98 gram vatten i föl- 


jande 3:ne försök: 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:08. 35 


a) 27,6 kubikcentimeter gas vid +17° C.—=217,4 k.c. vid +15° C. 
b) 26,8 » » » +14,5°C.=26,85 » » » 
c) 26,5 » 2 elle. = 26,9 72 » 


I medeltal af 98 gram vatten erhöllos 27,05 kubikcentimeter 


gas, eller pa 10 tusen gram vatten 2760 k.c. gas. 


Den qvantitativa undersökningen pa såväl den gas, som är 
absorberad af vattnet, som den hvilken bortgär oabsorberad, vi- 
sade att endast en del af gasen upptages af kaustikt kali. Den 
gas som äterstär, sedan kolsyran blifvit aflägsnad, har i enlighet 
med BERZELII analys pa Porla-vattnet 1832 antagits utgöras 
af endast qväfgas. B. fann nemligen att den återstående gasen 
efter blandning med en större mängd knalluft och antändning 
gaf »endast ett spår af kolsyra, men så ringa, att ingen be- 
stämlig volymförminskning dervid uppkom». 

Till de försök, som blifvit anställda för bestämmande af den 
absorberade gasens sammansättning, hafva trenne olika portioner 
gas blifvit -använda. Resultaten af dessa trenne bestämningar 
öfverensstämde ej med hvarandra. I första försöket visade sig 
af den betydliga mängd syrgas, som fanns i gasåterstoden, sedan 
kolsyran var aflägsnad, antingen att det rör, hvari gasen vid 
källan uppsamlats, ej varit fullkomligt befriadt från atmosferisk 
luft, eller att sådan inträngt i eudiometern vid försökets ut- 
förande. Den i eudiometern qvarblifna gasen efter kolsyrans 
och syrgasens aflägsnande reagerade alkaliskt på ett fuktadt 
gurkmejpapper. 

Gasen 1 det rör, som användes till det andra försöket, inne- 
höll likaledes något syrgas, så att äfven detta rör ej varit fullt 
befriadt från luft. Den i detta och tredje röret efter kolsyrans 
absorption återstående gasen reagerade ej alkaliskt. 

Innehållet i det tredje röret var fullkomligt fritt från syrgas, 
och har derföre resultatet af denna 3:dje bestämning lagts till 
grund för nedanstående beräkning. Efter utförd analys på den 
portion gas, som innehölls i detta tredje rör. befanns 100 vo- 


lumer af den gas som är absorberad och vid källvattnets under 


36 WALLER, ANALYS PÅ PORLA-VATTEN. 


längre tid fortsatta kokning bortgår, innehålla 69,2 vol. kolsyra 
och 30,8 vol. qväfgas. 

10 tusen gram, ur källan nyss upphemtadt, vatten afgafvo 
vid kokning, utan luftens tillträde 2760 kub.cent. gas, hvaraf 
1910 k.c. kolsyra och 850 k.c. qväfgas vid + 15° och 760 mm. 
tryck. 

Vid den qvantitativa bestämningen af kolsyra (1.), erhölls 
af 10 tusen gram vatten 4,15068 gram kolsyra, deraf 1,144023 
gram äro bundna och återstoden, 3,006657 gram finnas i vattnet 
såsom fri kolsyra. Antages att hälften af den bundna kolsyran 
(0,572011 gram) jemte den i vattnet befintliga fria kolsyran 
(3,006657 gram) bortgår, då vattnet utan luftens tillträde kokas 
tillräkligt länge, så skulle den utjagade kolsyrans mängd utgöra 
3,578668 gram, motsvarande 1915 k.c. vid + 15” C. och 760 
mm. tryck. 

Enligt BERZELI analys, meddelad i »Afhandlingar v Fysik, 
Kemi och Mineralogi 1806», erhålles genom kokning 18 kubik- 
tum kolsyra af 1 kanna vatten. Mängden af qväfgas uppgifver 
B. ej, utan anför endast att vattnet deraf måste innehålla minst 
6 kubiktum på 1 kanna vatten. 

De olika beståndsdelarnas mängd i 10 tusen gram af Gamla 
Porlakällans vatten hafva enligt ofvan anförda bestämningar be- 


funnits utgöra: 


enliet bestämning 2) KOST 4,150680 
» » SD) KR iselsyına,a AFI ESS 0,345557 
» » As ernoxsdul ee ee 0,285308 
» » (2) Ya SE SE 1 0,326560 
» » 6) EID URANOS PT Ira Be 0,044461 
» » 70 mon um ode 0,1 02220 
» » MT DS walvelsyıran ap ae 0,062025 
» » ONE VIKTOR IVT GR He 0,058424 
» » 10:B3 Kalium N ea 0,014109 
» » 10.6) Nat RE ee 0,029653 
» » Natron LL I 0 LL YDRE 0,080945 


» » 11) UoLition ea BR ae a 0,000081 


ÖFVERSIGT AF K. VETBNSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:o 8. 37 


enligt bestämning 12) Fosforsyra........-.----.--- 0,000364 

» » ISyalerjord 12. 2 2. ar men 0,003810 

» » 14) Manganoxidul .....-..---- 0,009176 

» » ID) MRKallsynono. cr sale 0,426494 
Salpetersyran. un 22 Spar 


5,939867 grm 

» > TOVE Qvafsasın 32 Ira en! 1,175953 grm, 
motsvarande 850 kubikcentimeter vid + 15° C. och 760 mm. tryck. 
Enligt nedan anförda beräkning, och hvarvid de kolsyrade 
salterna upptagas såsom bikarbonater, och samtliga föreningar 


äro beräknade såsom vattenfria, innehålla 10 tusen gram vatten: 


Basta, bestandsdelar :-..-......_........ .. 2,933210 gram 
Kolssmesasen mn un nenn. 3,006657 » ,„ mot- 
svarande 1910 k.c. vid + 15° och 760 mm. 
tryck. 
ÄNDERN 1.475953 » 


Vid bestämmandet af hela mängden fasta bestandsdelar 
enligt 1. erhölls efter afdunstningsaterstodens upphettning till 
+ 175°— 180° C., så länge dess vigt minskades, på 10 tusen gram 
vatten, i medeltal af trenne bestämningar 1,995554 gram fast 
återstod. Mängden af fasta beständsdelar, funnen vid ofvan an- 
förda bestämningar enligt 2.—15, är 2,933210 gram pa 10 tusen 
gram vatten. Antages att vid afdunstningen 1 vattenbad och 
den derpa följande upphettningen enligt 1. bikarbonaterna af lition, 
kalk och talk förlora hälften af sin kolsyra... = 0,505609 grm, 
att amoniumoxid-, jernoxidul- och mangan- 

oxidulsalterna förlora sin hela mängd kol- 

ORDER Ta ee BEN LEN — 0532805 > 
samt att, enligt den vid qvalitativa under- 

sökningen pa amoniak anförda bestämnin- 

sen, 92 % af den funna amoniumoxiden 


Dontear 2 bdo SNR LLA BERN RE NEN = 0,094042 » 


erkallesitillsammans u. 22... 2.2. 2 32 29 = 0,932456 grm, 
som måste afdragas innan nagon jemförelse kan göras mellan 


den vid bestämningen af fasta beståndsdelar enligt 1. funna 


38 WALLER, ANALYS PÅ PORLAVATTEN. 


mängden, och den mängd, som erhållits vid bestämningarna 
2.—15. 

Mängden af fasta beståndsdelar på 10 tusen gram vatten 
är enligt beräkning 2,933210 gram. Afdrages derifrån mängden 
af den amoniumoxid och kolsyra, som vid + 175°—180° C. bort- 
gar, 0,932456 gram, återstår en rest af 2,000754 gram, men 
hvartill bör läggas vigten af det syre, som vid vattnets afdunst- 
ning upptages af jernoxidulen, utgörande 0,031701 gram, så 
erhålles 2,032455 gram 1 stället för den vid bestämningen 1. 


funna mängd af 1,995554 gram. 


Beräkning af analysen på 10 tusen gram vatten. 


a) Svafvelsyradt natron. 


Hela mängden svafvelsyra är enligt 8.............. 0,062025 grm 
Son bindere Natron ee ee er RE rr 0,048131 >» 
tl svasvelsyradtnatronr are 0,110156 grm. 

b) Klorkalium. 

Hela mängden kalium är enligt 10.B________.._.... 0,014109 grm 
som« (Ol 0 re Ly ONE „us. 2 Bu er ee 0,012786 >» 
üllalkklorkaiumre ns Ba u STR Ua SN 0,026895 grm. 


c) Klornatrium. 


Hela mängden klor är enligt 9____ 0,058424 grm 
deraf kalium binder ......... 0,012786 >» 
Testisafklor 9 2 TE re ka SAG LARSSON 0,045638 grm 
bindandernatiun ra 0,029653 >» 
ul klornatrıume Fee ie Een ne 0,075291 grm. 
d) Natron. 
Hela mängden natron enligt 10.0 är....___._...... 0,120894 grm 


deraf bundet vid svafvelsyra 0,048131 grm 


och (såsom natrium) vid klor 0,039949 » 0,088080 orm 


rest af natron i förening med källsyrorna 0,032814 grm. 
e) Tvåfaldt kolsyradt lition. 
Hela mäneden! lition enlist U 1. Ar 2. Deame 0,000081 grm 


bindande kolsyaar 22a. nee 2a en 0,000238 >» 


till tvafaldt kolsyradt lition ......-..--------- 0,000319 grm. 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:o 8. 39 


f) Tvåfaldt kolsyrad amontumowid. 


Hela mängden amoniumoxid enligt 7. är ooo... 0,102220 grm 
som binden kolsyman@ u... un: O,172722 » 
till tvafaldt kolsyrad amoniumoxid ......... 0,274942 grm. 

8) Tvåfaldt kolsyrad kalk. 

Hela mänsden kalk enligt! Di är'............2......2 0,326560 grm 

bindander; kolsyrass #1... sf ALA NNE 0,513166 » 
tl tvafaldt kolsyrad kalk:._._............... 0,339726 grm. 
h) Tvåfaldt kolsyrad talk. 

kielawmaneden talk enliet 6. ER ...._...... 0,044461 grm 
Dindandenkolsyra u 02020 2 .... Oog7ela » 
Elleevaraldt kolsyrad talk 2 20. 0,142275 erm. 

i) Tväfaldt kolsyrad jernozidul. 

Hela mängden jernoxidul enligt 4. är............... 0,285308 grm 
bindauderkolsyrarı nn ur an 0,348710 » 
till tvafaldt kolsyrad jernoxidul .......... ... 0,634018 grm. 

k) Tvåfaldt kolsyrad manganowidul. 

Hela mängden manganoxidul enligt 14. är......... 0,009176 grm 
bindandeskolsyraye 2.2.2 200 we 0,011373 » 
till tvafaldt kolsyrad manganoxidul ____._._ 0,020549 rm 

l) Fosforsyrad lerjord. 

Hela mängden fosforsyra enligt 12. är ooo 0,000364 grm 
bindande lerjord. __.x........ ee... 0,000264 » 
Ellgrostorsyradilenjord._..... 2 212. 0,000628 grm. 

m) Lerjord. 

blelar manoden) lenjord enlist 13. ar. 2... zur. 0,003810 grm 
denaimiostorsymar binden u. aan 0,000264 » 
BEstnanlenjordb u a AREA BOREN Ne 0,003546 grm. 


n) Kiselsyra. 

Hela mängden kiselsyra enligt 3. är .._._.._._..... 0,345557 orm. 
o) Källsyra och källsatssyra. 

Hela mängden källsyror enligt 15. A är__.__...... 0,426494 grm. 
p) Salpetersyra. 
Dess mängd har ej blifvit bestämd, men synes vara ganska 


ringa. 


40 WALLER, ANALYS PA PORLAVATTEN. 


q) Kolsyra. 


Hela mängden kolsyra enligt 2. är ...._............. 4,150680 grm 

derat binder lition occcoc-=--2 0,000238 grm 

» » amoniumoxid.. 0,172722 » 

» » kalksasr 2er 0,513166 >» 

» ara an 0,097814 » 

» DE jennoxidulereese 0,348710 » 

» »  manganoxidul_ 0,011373 » 1,ıa4093 » 
Test, af kolsyra, 122. 2002 DER ANNAN RAN 3,006657 grm. 


r) Qväfgas. 
Hela mängden qväfgas enligt 16. är 850 k.c., eller 1,475953 grm. 


Gamla Porla-källans vatten innehåller enligt den anförda analysen 
och derpå grundad beräkning på 10 tusen gram vatten: 


Svafvelsyradt KORAD (AE AN RR ER 0,110156 gram, 
Klorkahum.. 2 88. uelecgen na 0,026895 >» 
HAI VO Or bn OLIN ARR Bl a LEAN EEE AE ENE ZERO 0,075291 » 
UNGEN O 10) 2.2.22 SAR MAREN Merl. 1 21 10 une 0,032814 » 
wa oldtkolsunadınlınon er 0,000319 » 
» » amoniumozid -.-.._...-.... 0,274942 » 
» » [GA NER BES AR ART 0,839726 oo» 
» » LIG SAS eh TEA REAR IEA 0,142275 » 
» » Nemno ud, mys sass sor 0,634018 — » 
» » MENSEN soon 0,020549 » 
Mosyonsynad enorme 22 17 ea 0,000628 » 
BROR SENSOR 250 12 AR REN a rn 0,0038546 >» 
UNS CS a mn ELSE. u ER EU 0,345557 >» 
Kallsynanochr kallsatssynasa nenne 0,426494 » 
Solptetersyna, = ee a TEA EAT Spår 


2,933210 gram. 
Bi Ve Sn er re U RR er 3,006657 gram, 
motsvarande, vid + 15°C. och 760 mm. tryck 1609 kubik- 


centimeter. 


') I förening med källsyrorna. 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:0o8. 41 


EOS SSR SEA WPT rs ars en 1,475953 gram, 
motsvarande vid samma temperatur och tryck som ofvan är 


nämndt 850 kubikcentimeter. 


Undersökning af den icke absorberade gasen. 


Vid bestämmande af den mängd kolsyra och qväfve, som 
finnes i den gas, som från källans botten utvecklas och bortgar 
oabsorberad, erhölls af 100 volumer gas 85,7 vol. qväfgas och 
14,3 vol. kolsyregas, öfverensstämmande med den af BERZELIUS 
i »ÄArsberättelse om framstegen i Fysik och Kemi» 1833 med- 
delade. analys på Porlavatten, och hvari denna gas uppgifves 


bestå af 1 volum kolsyra och 6 volumer qväfgas. 


Undersökning af den rödbruna ockra, som vattnet i 
beröring med luften afsätter, då källan någon tid 
lemnas orörd. 


Den på vattenytan flytande ockran uppsamlades med en 
flat jernskal, togs pa filtrum, afsköljdes med litet vatten och 
lemnades att torka vid luftens vanliga temperatur. Torr bildade 
den ett fint pulver af ljus rödbrun färg, och tycktes vara fri 
från främmande inblandningar. Vid derpa anställd qvalitativ 


analys befanns den innehålla 


Jernoxid, Fosforsyra, 
Kiselsyra, Lerjord, 
Kaik, Mangan, 
Källsyra, | Vatten, 
Källsatssyra, Kolsyra, 


i proportioner enligt nedanstående analys, som blifvit utförd pa 
samma sätt, som vid qvantitativa bestämmandet af vattnets 
lösta beståndsdelar. Källsyrorna hafva bestämts endast genom 
elementaranalys. 


Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 33. N:o 8. 4 


42 WALLER, ANALYS PÄ PORLA-VATTEN. 


TERRO BV sr EN 31,02 

EG UU SYROR ee seat 23,97 

Kuselsyman. u us 25,24 

Kolsynad kalka an 2er 0,88 

Hatten a: au Ma ae 17,61 98,72 

Fosforsyra, lerjord och mangan, samt 

forlust, 2 ya Di ER 1,28 

100,00. 


Den i afloppskanalen fran källan afsatta ockran hade efter 
torkning en något mörkare färg och innehöll sand och andra 
främmande ämnen. Vid derpå anställd qvalitativ undersökning 
påträffades samma beståndsdelar som i den ockra, hvilken upp- 
samlats från vattenytan, dock ansenligt mera kolsyrad kalk och 


äfven något talk. 


Hästkällan. 


Den omnämnda, omkring 700 fot söder om Gamla Porla- 
källan belägna »Hästkällan» har ej någon omsorgsfullare infatt- 
ning, är endast öfvertäckt med ett brädtak, försedt med löst 
påliggande lock, och var vid mitt besök på stället under den 
tid här meddelade analys verkstäldes i saknad af en tillräcklig - 
afloppskanal för det bortrinnande vattnet. 

Denna källa har, enligt mundtligt erhållna uppgifter och 
som förut blifvit nämndt, ej begagnats för brunnsdrickning. Dess 
vatten synes till sin sammansättning vara temligen lika vattnet 
i »Gamla Porlakällan», men innehålla något mindre fasta be- 
ståndsdelar, möjligen härrörande från det otillräckliga afloppet 
från så väl sjelfva källan, som från den närmast omgifvande, 
sumpiga marken, 

Vid förberedande undersökning som pa stället utfördes vi- 
sade sig vattnet ega samma gula färg, nästan samma smak, 
samt till använda reagentia förhålla sig på samma sätt, som 
vattnet från »Gamla Porlakällan». Från källans botten, isyn- 


nerhet midten deraf, utvecklas betydligt med gas, och detta som 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:o 8. 43 


det vill synas i vida större mängd än fallet är med gamla 
källan. 

Frän källans botten till vattenytan är 4,6 fot. 

Vattnets temperatur den 3 September 1874 på förmiddagen 
var 7,75° C., dä lufttemperaturen vid samma tid var 15,5” C. 

Af 10 tusen gram vatten erhölls en vid + 180° C. torkad 
återstod af 1,83 gram. (334,7 grm vatten gåfvo 0,0612). 

Af 1406,3 gram vatten erhölls 0,041544 gram jernoxid, 
eller på 10 tusen gram vatten 0.29541 gram jernoxid, motsva- 


rande 0,59082 gram tvåfaldt kolsyrad jernoxidul. 


Nya källan. 


Den tredje ofvan omnämnda källan, som påträffades 1874 
vid sprängning för anläggande af en större reservoar, afsedd för 
badhuset, är belägen omkring 900 fot vester om Gamla Porla- 
källan. Under mitt vistande vid Porla i slutet af Aug. 1874 
fortgick nämnda sprängning, och som under arbetets gång en 
ständig pumpning måste verkställas, kunde en portion temligen klart 
vatten erhållas. Detta hade en gul färg, en ganska märkbart 
starkare jernsmak och blef med rödt blodlutsalt betydligt mör- 
kare blått än Gamla Porlakällans vatten. 

Tvänne vattenprof från denna nya källa hemfördes, för att 
utröna den ungefärliga jernhalten i detta vatten. Det ena (a) 
upphemtadt vid det ställe der den starka källådern frammyn- 
nade, filtrerades icke. Det andra (b) upptogs följande dag, efter 
det den nysprängda reservoaren fyllt sig med vatten till 5 fots 
höjd och filtrerades så hastigt som möjligt. 

a) Det ofiltrerade profvet, 608,85 gram vatten gaf 0,036144 
gram jernoxid, eller pa 10 tusen gram vatten 0,59364 gram 
jernoxid, motsvarande 1,18728 gram tvåfaldt kolsyrad jernoxidul. 

b) Det filtrerade profvet, 1350,45 gram vatten gaf 0,073744 
gram jernoxid, eller på 10 tusen gram vatten 0,54606 gram 


Jernoxid, motsvarande 1,09212 gram tvåfaldt kolsyrad jernoxidul. 


44 WALLER, ANALYS PÅ PORLA-VATTEN. 


I medeltal på 10 tusen gram vatten erhölls således 1,13970 
gram tvåfaldt kolsyrad jernoxidul. 

Då profvet a) ej var fullkomligt klart, och vid profvets b) 
upptagande vattnets yta redan var öfverdragen med afsatt ockra 
och dessutom något jern under filtreringen afskiljdes, kan icke 
någondera af dessa båda jernoxidulbestämningar göra anspråk 
på någon större noggranhet, men bör dock jernhalten i detta 
vatten kunna antagas vara mer än 50 procent större än i Gamla 
källans vatten. Skulle efter en möjligen framdeles utförd analys 
jernhalten visa sig ej understiga ofvan uppgifna medeltal, inne- 
haller detta vatten mer kolsyrad jernoxidul än de flesta, mera 


"kända och allmännast begagnade mineralkällor !). 


1) Af de omkring 40 i N. J. BeErLIn’s Commentarius Medico-Practicus in Ph. 
Su. 1869 upptagna mineralvatten, finnes ej något, som innehåller så stor 
mängd kolsyrad jernoxidul, som här omnämnda medeltal angifver. 


Stockholm, 1876. P. A. Norstedt & Söner. 


ÖFVERSIGT 


AT 


KONGL. VETENSKAPS-AKADENMIENS 
FÖRHANDLINGAR. 


nn re, 


Årg. 33. 1876. JE 9. 


Onsdagen den 8 November. 


Hr EDLUND meddelade resultaten af en af honom utförd 
undersökning öfver de galvaniska strömmar, som förorsakas af 
flytande kroppars rörelser. (Se Bihang till K. Vet.-Akad:s Handl. 
Bd. 4). 


Hr NORDENSKIÖLD förevisade dels stycken af en fossil 
mammut- eller rhinoceros-hud, funnen under hans sistlidne sommar 
utförda expedition vid utloppet af Mesenkin i Jenisei, och dels 
åtskilliga af de vid Ställdalen den 28 sistlidne Juni nedfallna 


meteoriter, och redogjorde för dessas beskaffenhet. 


Hr GYLDEN dels förevisade och beskref en af Ingeniören 
PETERSON konstruerad räknemaskin för verkställande af de fyra 
enkla räknesätten, och dels föredrog en uppsats af Astronomie 
Professorn i Köpenhamn Dr F. N. THIELE, med titel: »Nogle 
geometriske Sztninger angäende et Problem af den theoriske 
Astronomi» *. 


Sekreteraren meddelade pa författarnes vägnar följande in- 
lemnade uppsatser: 1:0) »Anteckningar till Dr BIERENS DE HAANS 
Tables d’integrales definies», af Hr ©. F. LINDMAN”; 2:0) »För- 
sök öfver kroppars afsvalning 1 vätskor», af Hr G. R. DAHLAN- 
DER*; 3:0) »Om y-diklornaftalin och bromklornaftalin», af Hr 
P. T. CLEVE”; 4:0) »Ett nytt slägte af familjen Portunid& från 
Skandinaviens kuster», af Docenten ©. BOVALLIUS*. 


Genom anställda va! kallades till ledamöter af Akademien: 
Bergmästaren CARL ANTON HJALMAR SJÖGREN och Geologen 
ALFRED ELIS TÖRNEBOHM. 


Akademien beslöt, att af arsräntan & WALLMARKSKA do- 
nationsfonden anvisa ena hälften at Docenten vid Upsala Uni- 
versitet A. ATTERBERG såsom understöd för undersökning af 
de produkter, som här i landet erhållas vid träoljefabrikation, 
och den andra hälften såsom belöning at Dr M. WIBERG för 
hans nyligen utgifna logaritmtabeller, hvilka blifvit så väl be- 
räknade som stereotyperade med den ar honom konstruerade 


räknemaskin. 


Följande skänker anmäldes: 
Till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. 


Från K. Vetenskaps-Societeten i Upsala. 


Nova acta. Ser. 3:a. T. 10:1. 
Bulletin météorologique, Vol. 7. 


Från Societe Entomologique i Bruwelles. 
Annales, T. 15. 


Från Zoological Society i London. 


Transactions, Vol. 9: 8—9. 
Proceedings, 1876: 1—3. 


Från Nicolai-Hauptsternwarte i Pulkowa. 


Jahresbericht, 1875, 1876. 

Brock, E. Hülfstafeln zur Berechnung der Polaris-Azimuthe. St. 
Petersb. 1875. 4:0. 

NYRÉN, M. Declinaisons moyennes corrigees des e&toiles principales 
pour V’epoque 1845,0. Ib. 1875. 4:o. 


Frän Nederlansch Entomologisch Vereeniging i Haag. 


Tijdskrift voor Entomologie, D. 18: 3-4; 19: 1-2. Repertorium betr. 
Jaarg. 1—16. 


Från Teylers Tweede Genootschap i Harlem. 
Archives, Vol. 4: ı. 


Från K. Nederlandsch Meteorologisch Instituut i Utrecht. 


Jaarboek, Jaarg. 23: 2. | 
(Forts. 3 sid. 28). 


3 


Öfversigt af Kongl. Vetenskaps Akademiens Förhandlingar, 1876. N:o 9. 
Stockholm. 


Nogle geometriske Sztninger angående et Problem 
af den theoriske Astronomi. 


SAFE NE IDE 


Prof. i Astronomi vid Kjöbenhavns Universitet. 


[Meddeladt den 8 November 1876]. 


Det bekjendte Problem, at bestemme en elliptisk Bane for 
et Himmellegeme, der antages at bevege sig om Solen efter de 
Keplerske Love, pa grundlag af tvende givne heliocentriske Steder 
og de tilsvarende givne Tider t, og Z,, lader sig geometrisk ud- 
trykke således: 

En Trekant sp,p, (Fig. 1) i Bane- Fig. 1. 
planet er given, gjennem de to af dens 
Vinkelspidser 9, og p, skal legges 
en Ellipse, således at dens ene Brend- 
punkt falder i Trekantens tredie Vin- 
kelspids s, og således at den elliptiske 
Sector spp, far Arealet 

Ik 4) VA — 0), 
hvor k er en bekjendt Konstant, og 
hvor a er Ellipsens halve Storaxes 
Lengde, e Excentriciteten. 

Problemet kan narmere bestem- 
mes derhen, at man först bör be- 


stemme Elementet a, thi sa snart 


serligt dette Element er fundet, har 
Bestemmelsen af de övrige Elementer ikke langere nogen Van- 
skelighed. 


4 THIELE, ET PROBLEM AF DEN THEORISKE ASTRONOMI. 


Jeg vil foreslä at angribe Problemet ved Konstruktion af 
en Hjzxlpeellipse, der skal gå gjennem Baneellipsens givne Brend- 
punkt s, og have sine egne Brendpunkter i de givne Punkter 
Pr 98 pa pa Baneellipsen. Om denne Hjzlpeellipse gjelder föl- 
sende Sztning: 


I. Endepunkterne u, og u, af Hjelpeellipsens store Axe 
ville ligge på rette Linier, som beröre Baneellipsen i Endepunk- 
terne 9, 09 9 af en Chorde, dragen igjennem Brendpunktet s 
paralelt med den givne Chorde pypa- 

Man indser Rigtigheden heraf ved forelöbist, at betragte 
Baneellipsen som given og ved at tenke sig Chorden p,p, Alyttet 
således, at den vedbliver at vere paralel med sin oprindelige 
Stilling.. For hver Stilling af Chorden bestemmes den tilsva- 
rende Hjzlpeellipse. At dennes Storaxes Endepunkter derved 
må fa rette Linier til geometriske Steder, fölger af, at Midt- 
punktet m af Chorden pip, som er Hjxlpeellipsens Centrum 


ligger pa en ret Linie, og at Afstanden uju,, der er Summen 


af spa 08 spa, som ogsa i Baneellipsen ere Brendstråler, vil 
vere en lineer Funktion af de retvinklede Koordinater for Punk- 
tet m. — At de rette Linier, pa hvilke således Punkterne u, og 
u, ligge, ere Tangenter i q, 08 9» til Baneellipsen, fölger af, at, 
når Chorden p,p, under sin Bevzgelse falder pa 9,95, reduceres 


Hjzelpeellipsen til den rette Linie imellem q, 08 q,, sa at i denne 


Stilling u, = 9; % = g medens ellers bestandigt u,u, > PıP>- 


Afstanden mellem Hja&lpeellipsens Endepunkter og Br&nd- 
punkter, 


a 


upa = Uppı; 


udtrykkes let ved den givne Trekants Sider, sp, = 7], Spa = Toa 


08 Pipa = €, man har 


up = 30 + ra — 6) 
upa = 3011 + 72 + e) 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:09. 5 


det gjalder nu om at fa disse Afstande udtrykt ved a og Pro- 
blemets övrige Ubekjendte, og dette vil lykkes ved Hjelp ar de 


excentriske Anomalier. 


Ar / 


Som sedvanligt 1 lignende Tilfelde tenke vi os nu, at man 


om Baneellipsen pgp’ (Fig. 2), hvis Brendpunkter ere s og S', 
og hvis Centrum er o, omskriver en Cirkel PQP' med Centrum 
i o og med a, den halve Storaxe til Radius, og på denne tenke 
vi os fremdeles Ellipsens Punkter projicerede ved rette Linier 
pP, lodrette på Axen. Da vil som bekjendt <sOP vxre den 
excentriske Anomali til Punktet p. Er der til et Punkt gi 
Ellipsen draget en Tangent, q7, da vil der til denne i den givne 
Projektionsaflengighed svare Tangenten QT ejennem det til q 
svarende Punkt Q i Cirklen. For nu at finde Udtryk for de 
ovenfor omtalte Afstande up, 08 w,p, må man i Fig. 2 drage 
pu*gs (eller pv#gS'), således, at u (og v) fald er pa Tangenten til 
qg. Sker dette, har man fölgende Sxtning: 


II. For den elliptiske Bue mellem Punkterne g og p og 
den, tilsvarende Cirkelbue fra Q till P gjaelder, at Afstanden pu 
fra p til Tangenten gT, mält på en ret Linie med Linien fra 
q til et af Ellipsens Brendpunkter, er ligestor med den vinkel- 
rette Afstand PU fra P til Tangenten QT. Altsä 


6 THIELE, ET PROBLEM AF DEN THEORISKE ASTRONOMI. 


pu = PU = ua (1 — cos (POQ)). 

Til Bevis for denne Sztning må dels erindres, at formedelst 
Projektionsafhangigheden mellem Punkterne p og P ville Af- 
standene pu og PU vere proportionale så snart blot Linien pu 
er paralel med en hvilkensomhelst konstant Retning, dels, at 
når denne Retning settes som Retningen fra Beröringspunktet 
g til et Brandpunkt, vil Proportionaliteten gå over til Lige- 
storhed, fordi sadan Ligestorhed finder Sted i den specielle Stil- 
ling for p og Pi de til g og Q modsatte Endepunkter, hen- 
holdsvis p’ og P’ af Diametre gjennem Ellipsen og Cirklen; der 
er nemlig PQ = 2a men også 


pu =pS + Sw 
= sq + Sq = 2a. 
Når vi altså betegne de excentriske Anomalier til Punkterne 
qv Pr 08 Po i Fig. 1 med henholdsvis £, &, 08 &,, da vil 
Ir, + 7, — 0) = a (1 — cos (ey —#)...... (1) 
In + 73 + 0) = a (1 — cos (e, — E)) . sov mv . (2); 
tilbage står da endnu kun at udtrykke Mellemtiden t, — t, ved 
a, 3 —E og & — £, dertil udfordres at vi i Fig. 1 drage 
Chorderne g,Pı 08 q,pa og betragte Arealerne af de Segmenter, 
som disse afskjere af Ellipsen i Relation til Arealet af den 
elliptiske Sector spypa- 
III. Man har da Ligningen, 
Sector (spypa) = Segment (Ps) — Segment (gıPı)> 
thi Chorden pipotq,s. 
Da nu Sector (sp,pa) = I k (t,—t,)V all—e?) 
Segment (q,pa) = 3 a?V 1— ee, -- E —sin(e,— £)) 
Segment (q,p,) =! av 1—eXle, — E-sin(,-#)), 
haves 
(forn) SN alle B- sine, E)) (2-2 sine A) 5), 
som er den berömte Lambertske Ligning i dens endelige Form 
(smlgn GAUSS, Theoria motus: kt = aV a(e—sine—(d— sin Ö))- 
I Forbindelse med (1) og (2) tjener (3) til Bestemmelse af a | 
ved den indirecte Methode. 


U 


Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1876. N:o 9. 
Stockholm. 


Anteckningar till Dr BiIErrens pe Haans Tables d’in- 
tégrales définies (Amsterdam 1858). 


Af C. F. LINDMAN. 


[Meddeladt den 8 November 1876]. 


Definita integraler bilda icke blott en särdeles intressant 
afdelning inom rena matematiken, utan äro ock af största vigt 
och användbarhet inom den tillämpade !). BIERENS DE HAAN 
gjorde således något ytterst förtjenstfullt och nyttigt, när han 
(ar 1858) utgaf sina Tables d’integrales definies, hvilka jag i 
Öfversigten af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar för 
1860 haft äran anmäla. Tabellerna innefatta mera än 7,000 
integraler, af hvilka dock åtskilliga förekomma två gånger dels 
i allmän dels i enskild form. Många äro ock erhållna ur andra 
genom införande af ny variabel, så att antalet sjelfständiga in- 
tegraler af nämda två anledningar torde nedgä till omkring 4,000. 
Lika nyttigt detta arbete är, lika svårt har det ock varit. Detta 
inses bäst, om man betänker, ur hvilken massa böcker och af- 
handlingar materialet måst hemtas, och den fara för skriffel, 
som åtföljer formlers afskrifning, i synnerhet om man, såsom 
BIERENS DE HAAN gjort, företager sig att införa en någorlunda 
likformig beteckning. Han har likväl ej inskränkt sig till att 
vara endast samlare, utan äfven sökt fylla luckor samt, så mycket 
detta vid en första upplaga låtit sig göra, pröfvat de upptagna 
integralernas riktighet. Härvid har han ej så sällan måst nöja 
sig med den anmärkningen, att den eller den integralen är »fau- 
tive», utan att inlåta sig på, hvari felet består, eller undersöka 


| 1) Jfr A. DE MORGAN, Differential and integral calculus, London 1842, sid. 566. 


8 LINDMAN, OM BIERENS DE HAANS INTEGRAL-TABELLER. 


om och huru det möjligen kan rättas. Felens orsaker kunna 
vara mångfaldiga, såsom skrif- eller tryckfel i sjelfva källskrif- 
ten, utsträckning af en sats utom gränserna för hans giltighet 
»en vertu de la généralité de l’analyse» !) m. fl. Enligt uppgift 
i företalet till sitt arbete: Exposé de la theorie etc. des inte- 
grales definies (Amsterdam 1862) har BIERENS DE HAAN fort- 
satt sin granskning, hvilken just föranledt sistnämda förträffliga 
arbete. Emellertid ingår han icke uti enskildheter annat än 
tillfälligtvis. Derför torde det ej förefalla olämpligt, om jag till 
granskning företager åtskilliga formler i hans »Tables», ehuru 
denna granskning af lätt begripligt skäl måste inskränkas till 
enstaka formler och för mig är förbunden med äfven den olägen- 
heten, att blott ett helt ringa fåtal af källskrifterna är för mig 
tillgängligt. 
Tab. 2. 
N:o 2. Enligt OETTINGER?) uppgifves 


la a be 1% 1% 
(1 — =) 2. dB 5 — = en 
x a (6 — a)! al) 


0 


angående hvilken i »Observations et corrections» står »fautive(?)». 


Integralen kan erhållas genom att utveckla (1 I enligt 
TZ 


binomial-teoremet 3). Då fås 


1 1 


\ (7 T=C : — bra 
ll 5) de =. 8 (— I re 2 ; da 


som är riktigt, sa länge a > be. 


Integralen kan ock erhållas enligt den kända formeln 
1 


p—1 7 a1, __ Mip)I(g) 
i (I==0)- de Tipxg)’ 


0 


1) Lapvacz, Theorie analytique des probabilites, Paris 1820, sid. 96. 

2) Med de af denne författare angifna integraler kommer jag blott undantags- 
vis att befatta mig. 

2) Här bör anmärkas, att B. p. H. med bokstäfverna a, b, c,.. utmärker hela 
tal. Se preface sid. XIII. i 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:o 9. 9 


ty han kan fa formen 


a 


= fa PNG ER “N Ze ET he 
0 ' 0 


.. .. a 
om man gör a=y’. Gör man umqg=c+1l,p=- —e, be- 


finnes 
1 


I\e a— 1 (ET: Ke+ Dre) (— 1)e IKc+1)r(E -e) 
(io) oz ae a ; a\ 
r(4+1) a 2 


? 
(0) 


hvartill förut erhållna fakulteter kunna reduceras. Afven det nu 
erhållna uttrycket visar, att a måste vara > be, hvilket är vil- 


koret för formelns riktighet. 
N:o 5 är 1 allmänhet falsk. 
N:o 6 är riktig, om 1 > p> 0. 
Tab. 4. 
N:o 10 är i allmänhet falsk. 
Tab. 12. 


N:o 19 är riktig, om 3 > b, och kan skrifvas sa: 


1 


ade Mer IXa) T(5 — b) 
(1-22) 2a Hr) 


0 


Bi 
men faktorn (— 1) bör vara borta. 


N:o 20 är falsk. 
N: 21 fordrar ock, att 3 > b, och kan skrifvas 
1 
I ade _ Ta+Yra—) 
a2, a neu 
0 
N:o 22 är falsk. 
N:is 23 och 24. Här saknas den anmärkningen, att p +q 
bör vara < 2. 


IG, HIS 


Nis 1... 6 äro falska. Jfr SERRET, Cale. integral, Paris 
1868, sidd. 104 och 105. 


10 LINDMAN, OM BIERENS DE HAANS INTEGRAL-TABELLER. 


Tab. 18. 


[0.0] 
5 xdx a a i 
N:o 20. Er = ÅA (>) 
(0) 


Denna integral kan få en vanligare och derjemte enklare form 
nämligen 


= 
z"dz BEN) 
fa — ITl(a+p+1) 
0 
Tab. 19. 


N:is 3 och 4. Dessas principalvärde är =0. Se B.n.H. 
Exposé etc. sid. 7. i 
Tab. 22. 


N:o 13. CAUCHY har funnit 
[0 0] 


CR de TE prı 
= BT, 29 tös 


0 


B. D. H. betviflar resultatets riktighet. I Tab. 20 N:o 13 upp- 
tager han emellertid formeln 


«de T7T TIL 
jEs- ; Cot > (s > 7) 


från hvilken den förra kan härledas. Gör man nämligen 


[0.0] 


[9.0] 
a 
T aTP dx gl dr 
or Aa] 
0) 


0 


och i den förra antager r=g—p, 5 = 29, befinnes 


= (0) Te 
q 24 7 24° 


som just är CAUCHY’S formel. 


Tea, BZ 
2q = 


Tab. 30. 
N:is 8 och 9 böra granskas af någon, som har tillgång till 
Journal de Liouville, ty vilkoren förefalla oriktiga, alldenstund 


man genom dem kan fa T-funktioner med negativa argument. 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:o 9. 11 


Tab. 36. 
N:o 11. LAPLACE har funnit (ar 1782) 
[0,0] 
je" —= IV m Y2n med m = 1,31102877..., 


0 
hvilket visserligen är riktigt, men numera skrifver man hellre 


[9.0] 


Öre NR) 


(0) 


Tab. 37. 
I en liten afhandling, som Kongl. Vetenskaps-Aka- 


N:o 5. 
demien täckts intaga i 5:te bandet af sina handlingar, har jag 


visat, att nämda integral är oriktig och att det bör vara 
oo ap 


"2247: 2 — —Yy? 
Je da = et Va + fe dy]. 
0 


N:o 6. MEYER har funnit 
[0 0] 
p2 AN 
7) IT 


— (q?x? + pri) Tan 
! da en a = 
24 


0 


HELMLING har förklarat detta värde oriktigt. Att så är, kan 
på följande sätt ådagaläggas. Om man sätter integralen = I 
och inför Cos px — 7 Sin pe 1 stället för e—?z', erhålles 


oo [0.0] 


1 — 9222 gran 
= le Cos pede — i|e Sin pede. 


0 0 


Enligt Tab. 280 N:is 4 och 10 är 


[9.0] 
»2 — 
—q22x2 — EE Vv 
| Cos peda = e TN Se ee Ae (1), 
0 
[9.0] 
a ACE pet (2 


m ‚2 : 00 
Sin pxde = Se Wr T2(v41) gen: 


(0) 
Alltså är 
. V=00 v T(v+1) par 


= NE Ss(— 1) 
q 12w+1) ge 


LINDMAN, OM BIERFENS DE HAANS INTEGRAL-TABELLER. 


Det af MEYER gifna värdet är säledes felaktigt dels deri 
att den senare termen saknas, dels deri, att han fått V: 1 
q 


stället för = I Tab. 280 N:o 8 uppgifves, att han funnit 


12 


[9.0] 


fair Sin gede = 0, 


0 
hvilket oriktiga värde troligen gifvit det oriktiga pa I 
Genom differentiation af (1) kunna nya integraler fås, så- 
som redan skett i förut anförda afhandling. Differentieras (2) 
i afseende på p, erhållas formler, som i sig innefatta några i 
Tab. 388 intagna enskilda fall. Först är 


D Sin jog = x Sin (5 db pa) 


eller, om man ätskiljer jemnt och udda n, 


DIT MUM 
D, Sinpe=(—1) x Sinp«, 
m 2m+1 


BD“ "Sin ee) @ 


att summans nedre gräns i bada 


Cos pa. 
fallen 


Utan svärighet inses, 
Till följd deraf erhålles 


blir m. 
[0.0] 
|] 
“ 5 
2m+1 ee V=00 m Tv+1 2y— m 
& Cos pad = ES — 1) för an = an 
ler. om » + m insättes i stället för », 


2741 


v T(m+v+D Au? 


oo 
2m —q?2x? ZI 
[» e Sin pda — 18 1) f2(v+1) ' Zar 
r \ 
oo 
2m+1 —qg?x?2 VEG v T(m+v+1) [a 
1 a I SG 
Je e Cos paxdx =} SK 1) av) ' gutem 
0 
Tab. 44. 
N:o 6. Formeln är i allmänhet falsk. Man kan nämligen 


skrifva 


ÖFVERSIGT AF K.VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:o 9. 13 


1 


frön = JE) rg, 


hvaraf ses, att a måste vara < 3. 
Tab. 51. 
N:is 9 och 10 äro riktiga för 3 > b, annars falska. 
Tab. 62. 
N:is 4, 5, 7, 8 äro härledda från Tab. 12 N:is 19 och 21 
och gälla, när b<3. Om man i dessa gör x = Cos y, erhållas 


TU 


Cos”"pdp _ Ta) 
(Sin De — (a—b+3 


= Oc 


nye 


Cos a T(a+4)7&—b) 
eh DIN) 


\ 
| | 
| 


Inför man nu b + 1 i stället för b, så fås 


TC 
2 


N:0 4 Cos’"'gdp - T(a)T($--b) 


Sn2?o . 7 2Tla=b +3) 
= > 
: Cosi"qdå  Tla+s)T4—5) 
N:o 5. i un 7 Deo 


0 


hvilka, om >» insättes i stället för q&, gifva N:is 7 och 8 
resp. 
Tab. 70. 
N:is 3, 4, 11, 12, 13 äro härledda från oriktiga formler och 
således sjelfva oriktiga. 
N:o 14 skall erhållas af Tab. 206 N:o 20, om man der gör 


22, gi = 1. Nämda formel är 


oo 
Saat an 7L BR art 
[sn (5 —pe)- PR UPS TT q Cos (Fra). 
0 
sedan tecknet — blifvit satt främst pa högra sidan enligt rät- 


telsen till detta ställe (se »observations et corrections»). Gör man 


nu a = 2, q = 1, öfvergär denna formel till 


14 LINDMAN, OM BIERENS DE HAANS INTEGRAL-TABELLER. 
3 : 
. ade 7U IT 

(or = Cos (a —p) = 2 Cosp, 

0 
hvilket strider mot den erkändt riktiga formeln Tab. 206 N:o 1. 
Den gjorda rättelsen är således oriktig, hvilket ock framgår af 
Tab. 206 N:o 13. Den integral, som nu är i fråga, skulle er- 
hållas ur Tab. 206 N:o 1, om man der gör q =1, « = tg q. 
Då fås 

= 


tgpSin(ptep) _ nm 
f Cos 2'p 7 2 Cosp, 


0 


som dock icke är N:o 14, utan N:o 5, sedan tryckfelet q i stället 
för p blifvit rättadt. Hvarifrån B. D. H. fått formeln N:o 14, 
kan man således icke se, och falsk tycks han vara. 
Tab. 71. 
N:is 3, 4, 11, 12, 13 äro oriktiga; om N:o 14 gäller det- 
samma som om Tab. 70 N:o 14. 
N:o 7 är riktig; N:is 8 och 9 äro riktiga för b = 0. 
N:o 17 synes erhållen af Tab. 192 N:o 4, innan rättelsen 
deri blifvit gjord, och är derför falsk. 
Tab. 86. 
N:o 5. Der uppgifves 


Cos zdzx 2 
2 pa a 
ja a 2 OG N Pp LP) (Dil = 


0 
men i sina observations et corrections påstår B. D. H., att det 


bör vara > [F(p) — E'(p)]. Detta förtjenar att närmare under- 
sökas. Om man gör xv=77— 2q, komma gränserna = och 0 
att svara mot de gamla 0 och z resp. Gör man vidare den 
sökta integralen = I samt inför 1—25Sin?q i stället för Cos2q, 


befinnes 


ag 
Les 2 (2 Sin? q — 1) dp 
Hd bee p 4p ol) 
Vi asinig 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:o 9. 15 


Te TC 


27 2 
Maja 2 E Sin? pd nej 
1+pL 400,0 P) Io, MN’ 
0 0 
a B En 2Vp 
om man för korthetens skull gör ; ea Di: 


Enlist kända formler är 


TU 
> 


Sin? qd 1 ; j 
förs ) = Fr) — Ep): 


[0] 


TE 
12 


dp en) 
Ir DE Ze)» 
(0) 


I- 7, (F0)— E0p)— Fo 


Genom Landens transformation kan detta uttryck få ett 


alltså 


annat utseende. Man har nämligen 
E(p) = 1 + p) Fp). 
(1 + p)E(p,)) = 2E(p) — (1 — p?) F'(p). 


Införas dessa värden på /, erhålles 


2 Ce v 
I-, FW) -Eßp); 


hvaraf ses, att B. D. H. haft orätt. Detta kan äfven på annat 
sätt Visas. 


Tab. 94. 


N:o 4. LOBATSCHEWSKY har funnit 
VIA 


f Cos « Cos (x — A)de = 7 ea LIE yasni, 


Fi r#+1)r En) 


—UN 


hvilket B. D. H. pästär vara oriktigt. 


Gör man integralen = I och utvecklar Cos b(x — A), fås först 


TU 


I= Cos ba [Cosa Cos brxdx + Sin Zune Sin bede. 


— It — 417 
Vidare är 


16 LINDMAN, OM BIERENS DE HAANS INTEGRAL-TABELLER. 


IC 0 TE 
je Sin bed = Costa Sin bxdx + for Sin bed 
— föos'a Sin bade + [Co Sin bed = 0, 
0,7 0 


om — x i den förra insättes i stället för x. Således är 


TU IT 


I = (COS ba [Cos'a Cos brdr = 2 Cos Zu nr Cos bed 
u 0 


genom sönderdelning och insättning af — x i stället för & 1 den 


förra af dem. Genom ytterligare sönderdelning erhålles 


IT 


| Cos x Cos bedre — 


0 


TC 


Cos x Cos bed + |Cos"z Cos bed. 


>} 
[SR] 


IC 


+ 
[ee u). ) [or Cos bad, 
0 
när 77 — x insättes i stället för & i den senare. Alltså är 


a+b 


= HI pn) Gas bs | Cos x Cos bada. 


0 

Häraf ses, att /=0, när a + b är =ett udda tal. Man har 
således att särskildt betrakta de fall, da a och b äro båda jemna 
eller båda udda tal. Nu har man 


v=n—1 


Cos z = == S (Zn), . 2 Cos 2 (n — v)z + 22: 


27 n 
"yo = 


2n+1 1 an 


Cost an Cna+1). 2 Cos (m 2v+1)e + CE Cosa 


och således 
TC I 


> 


N v=n—1l 
[oo x Cos 2medz = = S (27) NE Un +m—v)ede 


0 0 


US 
48 


+ [00 2(n—-m-—v) ode + se Cos 2maeda, 


0 0 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:o 9. 17 
m 
2 


TC 
12] 

- 1 v=n-—1 

je" "x Cos(2m + Ian TT ‚s (2n+1), | Jena - m—ıv)ade 


TU 
=> 


+ [Cos2(n +m-»+ Dade |+ I ef Cos x Cos (2m + l)eda. 


0 


0 


0 


Lätt visas nu, att de första och sista integralerna på högra 


sidan äro = 0 samt att 


m 
fö 2(n-m-v)ada=0, om n = Mm + v, 
0 7T 

= „,, om m = 0 + Vg 


Till följd häraf är 


TE 
2 
A an 
Cos z Cos2mede =0, om n<m 
0 T(2n +1) 7 
= (200 SS _ a (OM n>m; 
N ) ar P\n+m+12)P(n-m+1), 27 =>» 


N — m 


d [CRS] 


In+1 Ä 
[eos 2 2 Cos @m+1l)ede—=0, om n<m 


I (2n +2) 7 Ei 
SN För 9 om n IM. 


t 
zT 


= (2m +1) orte T ln km 2) 


n — m 


Fn —m +1) 
förra sätter 2n —Za, 2m =b, ı den‘ senare 


Om man i den 
b, sa erhålles denna enda formel 


2n+l=a, 2m+1l = 


TU 
Zz 
a 
[cos x Cos brda = 0, a <b 
Ch r 
(a är 1) 5 IT a > D 4 


® 
ne + 1) Yatı? = 


2 


af hvilka den förre kan sägas innnefattas i den senare, emedan 
ivt. 


gamma-funktionen är =>. , när argumentet är 0 eller negativ 


Införes detta i värdet pa I, befinnes 
1)et? 
dA ar (( ; ) (a + ÖR zu Cos bi, 


7 


= 3 
r (ar r am ne Im 1) 2 


ller just LOBATSCHEWSKYS formel, som alltså är riktig. Sedan 
man funnit 
Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. Zu IND Co 2 


18 LINDMAN, OM BIERENS DE HAANS INTEGRAL-TABELLER. 


IT 


T=2.Cos ba |Cos’e Cos bade, 
0 
a . . B > 
hade man kunnat uttrycka Cos x i Cosinus för multipler af « 


och derefter använda formeln 


3 0, aß 
je ox Cos Brdr = | . 


0 
men det förra sättet har här blifvit föredraget för att fa fram 
L:s formel. 
Naba HUA 
N:o 6. PLANA ger at denna integral det oriktiga värdet 


3 Bi, 


yo 


Dr 


Va, som han har, när han tages emellan gränserna 0 och oo. 
sör man © = y?, erhålles 


1 
(9, 


1 1 
3 —ı_ en u2 ij! —y? 
R =S 2 2 : } =S p 
. Veda je dy 5 + fe dy. 
0 0 0 


hvars värde lätt beräknas 1). 


Genom samma substitution finner man 


: - FENG Al ler: In 2+eVn 
hvilkens värde i N:o 7 orätt uppgifves vara — =: 
Tab. 114. 

ad 


N:o 4. B. D. H. säger, att faktorn 2” här bör tillfogas, 


NR DR ol 
men har deri orätt. Man har har nämligen 3°" —=3.4.. 


6 « all 
(md) = nn 


insätter VY, i stället för «. Det samma framgar ock af N:o 9 
sedan ett der förekommande tryckfel blifvit rättadt. N:o 9 


bör vara 


1 r(a+1), hvilket ock fås, om man 


oo 
 2a+1 nn (a + 1) 
|: j e dk = pe 


1) Jfr Krüger, Mathematisches Wörterbuch 5:te delen sid. 978 o. följ. 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1876, N:09. 19 


Tab. 115. 
N:o 10. Här är ett tryckfel rättadt, men ett qvarstar. I 


nämnaren bör det vara be”, icke ac”. Den rätta formeln är alltså 


a 
2) ENTE Re IG ( 5) 
Re Gl == = 


Mole: 
N:o 1 är oriktig, såsom härledd från den oriktiga Tab. 37 
ND Do 
N:is 5, 6, 7 synas oriktiga, emedan de leda till gamma- 


funktioner med negativt argument. 
Tab. 124. 


N:o 3. I denna formel bör det vara 3 — 4 i stället för 2. 
2 


hvilket ock synes af jemförelse med näst följande formel. 


Il Go, 126% 
N:o 15. LAPLACE har funnit 


oo 
en q 122 
FE da Ser (—1) 2 med 4 = 0,906402. 
0 
MINDING har likväl visat !), att man har 


nn nITi 
n—1 xi e 2 F(n) 
| ae da= ——, 
2 
0 - 


om © < 1. Under denna förutsättning är 


je, 0) 
A ni 


54 — DE AD (DE): 


u 
0 


5 ge 1—p 
Emedan man har e = — 1,äre® ®?2—=(—1) 2, hvaraf ses, 
att 4 = (l-p)P(l-p) = T(2-p), alltså variabel med p, men 
ej någon konstant. I Tab. 200 N:is 1, 2, 3; Tab. 201 N:iis I, 
2, 3 och i Tab. 394 N:is 9, 16, 21 (och möjligen pa flera ställen) 
förekommer samma tal 4. Alla dessas värden, sådana LAPLACE 


sifvit dem, äro alltså oriktiga, men de riktiga gifvas af andra. 


!) Se MInDING, Integral-Tafeln, Berlin 1849, sid. 158. \ 


20 LINDMAN, OM BIERENS DE HAANS INTEGRAL-TABELLER. 


Tab. 128. 
N:o 3. Der finnes formeln 
[0.0] 
—bx, —X ce de 7I Bd 
E rom 0 
0 


hvarest det bör vara g<c. Formeln uppgifves vara funnen af 
CaucHY och af LAPLACE. Huru den förre funnit den, är mig 
obekant, emedan jag saknar tillgang till Journal de l’ecole polyt. 
Deremot är jag i tillfälle att radfraga det anförda stället i The- 
orie anal. des probabilités nämligen art. 41, hvarest integralen 
också finnes (sid. 163) och tecknas med (w”). Den metod, ge- 
nom hvilken han erhållits, är för LAPLACE egendomlig och just 
icke lättfattlig. I det hela består den uti att representera en 
funktion genom en definit integral. I art. 40 (sid. 158) finner 
han salunda 

zZ 

lea" de 


a. ln), 


hvarest jag ändrat hans © och c till m och e, det förra, emedan 
i numera brukas att beteckna den imaginära enheten, det senare, 
emedan de naturliga logaritmernas bas plägar betecknas med e, 
ej med ec, såsom LAPLACE gör. Denna formel (1), som L. med 
ej så litet besvär deducerat, är 1 sjelfva verket en blott identitet 
till följd af de kända formlerna 

IO 


oo 
m—1 —x 2 ME LT st (m) 
E eo = ING) ls el = AN 
S 


et 


0 0 


Genom att i (1) taga finita differenser (4s = 1) fås 


EL 
Ne one "(en — "de 
RED ATS 


Nn 1 
en 
S 


eller 


ÖFVERSIGT AF K. VEITRNSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:o 9. 21 


Sin formel (w”) erhåller L. genom att i (1) insätta — m i stället 
för m. En sådan atgärd är dock alldeles otillatlig, emedan funk- 
tionen /!'(m) blir =» för negativa m. Deraf följer likväl icke, 
ett form. (w”) är oriktig. Emellertid härleder LAPLACE ifråga- 
varande integral på ett annat sätt, hvilket icke förefaller enkelt. 
Under sådana omständigheter torde det ej vara olämpligt att 
försöka ett annat sätt. Jag går då ut från den i början fram- 
stälda integralen, som sättes = I, och gör g=r + 8, hvarest 
» ar ett helt tal och FI samt g<c. Daär 


oo 
m | ee 
0 


tn 


Utvecklas (e ”— 1)" enligt binomial-teoremet, befinnes 


oo 


= v=eC Vv —(b+ec—V)z 
V= — 0, | dm 
(We, | da 


0 


. ERS Ö (ST e o Ro 
Betraktar man nu den indefinita integralen Sa Ar sa fas 
+5 


senom delvis-integration 


eis : e a a Ca 
da = — = 1, - dee. 
at (r + Bet? RAR (ÖN ai) 
Upprepad användning af denna formel ger 


ww a"T(r+B—-u) 


at age) 


2 1 3 Eu 
. u u=0 at S 


( BE 1a HT) as 
I Ir +2+1) — de. 


Införes nu b +e— vi stället för a, så fås 


LJ 
IE SM TE S( 1)" (b+ce—-r)"T(r+P-u) 
Pa (FE ER art 


€ 


N DER FOND) re Se 
F(r+P+]1) a 


samt 


22 LINDMAN, OM BIERENS DE HAANS INTEGRAL-TABELLER. 


Me Ta _ı| Ne BG ur bD+c— 9); 
i ee L ns Nasa er 


at m INES Br Dr) 


sie, wa. u) 


u=0 et 


(=D) END) r+l ‚—(d+e -W)x 
ray S(-1e ren) = dz. 


v=( 


Den förra terınen pa A sidan kan fa formen 


u=rT 


(mit RR ER v i w —(b+C-)x 

rn Se 1), 2 oe N I) @, (0-22) 2 ; 

hvilket är alldeles det samma som att i värdet pa för efter 
at 


hvartannat insätta b+c, b+ce—1,b+ce—2...i stället för 
a och sammanföra termer, som hafva samma potens af x i näm- 
narn. Tages x —=», försvinna tydligen alla termer på högra 
sidan, som äro fria för integraltecknet. Gör man «=0, så blir 
VG (Da 
IS 1). (b+c—rv) e "=o0 
enligt den kända formeln I) 
dr r SR Mai]! ik 
0 nn (m Den a a) „(m —n+]) 
n iR 
+(-1)n (m—n) 
n 


sa vida m>n, n>r, hvilka vilkor nu äro uppfyllda. Näm- 
narn a” " blir ock = 0, alltså sjelfva termen obestämd. Ge- 
nom att differentiera täljarn och nämnarn särskildt r+1— 
gänger finner man ifrågavarande summa = 0. Alla termer, som 
äro fria för integraltecknet äro alltså —= 0 för båda gränserna. 
Man har derför helt enkelt 


00 
T(P) y 4241 eo ter v)z 


hal 
I= — Te: ae) > S(—1) (ran) F Ler dr. 


0 


Som man vidare har 


oo oo 
n 
(be) 1—#—1 —(b+c—9) Xx r(1— 3) 
€ [4 
— (lö = |D e dä — 
> x (b+ ce — vr) 
0 0 


befinnes slutligen 


1) Se EYTELWEIN, Grundlehren der höhern Analysis, Berlin 1824, sid. 53 


I) 
To: 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:o 9. 


ISLA! (1 — I "+r+l 7 
u Selb re—n) 


rl r+Pß 


= rn SC 1) OR 0) 


Tab. 131. 
N:o 8. Den här uppgifna formeln förklaras vara »fautive». 
På samma gång detta undersökes, skola några andra formler, 
som till en del saknas hos BIERENS DE HAAN, deduceras och 


först de fyra integralerna 


[9.0] oo [0.0] 
ep ep ierti 
= — de=g |-—— de nd), 
q tr gt GER 
U 
0 0 0 
oo [00] [0.0] 
e Pri % (er e px 
Ne — dr = == (öd) dx 
2 q— q q + Ae? at; 2 72 9 
0 0 0 
[90] ee) [9.0] 
Ce e par tie?” 
3= — (le ARTE dä — 2 3 Ui, 
q + ce (Ear ER get 
0 0 


i hvilka de senare uttrycken erhållits genom förlängning med 


Jar och q + Xi Enligt MINDING !) har man. 
oo 


epri -nzi er” i 7 —pq 
je: da Ja Fair el ; 
= (00 
och enligt Tab. 130 N:o 6 är 
X 
ep” 7 5 m 2) Bo RU \ 
I ale NE (NEN 
0 
alltså är 
[0 0] 


IE Ol = 2: oe - 5 le "ti (€) —e li en) NP 


1) Integral-Tafeln, sid. 160. 


24 LINDMAN, OM BIERENS DE HAANS INTEGRAL-TABELLER. 


Differentieras dessa med afseende pa p med iakttagande af att 


man har 
er? 


D Zile”) — — 
Pp D 


—p4 


’ il) Zile ”) 0 ® (3) 
p 


pP 
så finner man 


X 
I. Be a a near >... 
i IO 

ame ol VEN NM Gr 
0 


Om (1), (2), (4) och (5) vederbörligen införas i uttrycken 
POS benmmes 


if fade = "I + ilile a ae Min 5 (CO) 
. ; 
[0,0] 
= — da In SUNE No she sa (7), 
0 
© 
= de a... (8), 
0 
© 
I = | ah A Ur on LT Se (9). 
0 


Nu kunna dessa differentieras r gånger i afseende på g, om 
man förut bestämt derivatorna af deras högra leder. Om man gör 
—pq Da, 
a m lee = 1a) 
samt ihagkommer form. (3), fås 
är I, 
RNE PING) 


a) = Pf ra 


nr _ i T (2) 


; = pf (9) — m 


7 
Ge ur + _ 
= a) u „ piL) , LG 


2 De 


9 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:0 9. 25 


Det allmänna uttrycket pa derivatan tyckes saledes vara 


a) 
ro C-Vrl@-is on] 
Att sa verkligen är, kan pa det bekanta Bernouilliska sättet be- 
visas. Alltsa är 


De "|r + iti(d”)] = 
q 


-(Nple' "(+ ilile "M:S ae >|. . (10). 
Genom att här insätta — 2 försa fås 


Dr = 
4 


= (pe (a — lil”) + |.» in 


rl (pg)” 


Pa ungefär samma sätt finner man 


r DE Tile” oe (23) in Sc | En (12). 
= 


(par Z 
Genom att differentiera (6) . . . . (9) fås nu 
oo 
ed 28 ET Ko < A vq BR rg NER 2 i 
hr on men iR 1 olale )— u Ss lee (CS) 
0 
= 
Bade, Ne E a . 4 So 
I: rG Dl ilile ) + ie Ss ee (14), 
(UJ 
=> > 5 
ee le" A Dr ed En 
In re ee ler): S( 1) al; (15), 
0 
Zi 
EN er i | BU of TR vn 8] 16 
Io 0 a NN, 
0 
Om man i (13) gör p=1, r =p — 1, erhålles 
5 
CMD er. ac ( 1 a) 
le Ha Top) fö FIRE = el RSA Ca 


0 
hvilket är, hvad Tab. 131 N:o 8 borde vara. 


Anm. Genom de formler, som nu erhållits, kunna flera 


formler i Tab. 147 härledas för såvidt exponenten i nämnarn 


26 LINDMAN, OM BIERENS DE HAANS INTEGRAL-TABELLER. 


antages vara helt tal. Tab. 136 N:o 10; Tab. 137 Näs 1, 2; 
Tab. 141 N:is 16, 17 äro allesammans oriktiga, sasom härledda 
från oriktiga formler. 
Tab. 148. 
N:o 1. OHM har funnit 


oo 
A = 


EAN er il 7 
) V wide = 5. Fa 
2p p 
— 00 


Genom sönderdelning erhalles 


5 3 3 
—px = — px _ pe 
le Ve da = le Ve dax + fe Vadı. 
Be — © 0 


'Men såsom bekant är, har man 


— PL, —- a 1 Nr 
e NR OD = — 
| \ 2p V p 
3 
0 
och borde alltså hafva ' 
0 
| — px = _ 
je Ve (lag = (03 
es 


hvilket är orimligt. Integralen är saledes falsk. 


N:is 4, 5. Emedan dessas venstra leder äro lika, men ej 
le högra, måste endera vara falsk. I saknad af källan (Journal 


de l’ecole polyt.) kan jag ej utreda saken. 


Tab. 150. 
N:o 3 är falsk. Gör man 


oo 


2 
or 
I = | da 
x 


U 


6 
er o l 
och deri e  —y, alltsa «= — by, befinnes dy = — Mot 


gränserna & och —p svara 0 och e” resp. Alltså är 


J[ = dr = — Ja = — Lile‘). 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:09. 27 
Integralen blir diskontinuerlig för x = 0, men om man tillämpar 
form. (10) och (11) sid. 6 i BIERENS DE HAANS Expose, be- 
finnes /—=0, och nyss anförda värde är derför riktigt. 

Tab. HD 


N:o 3. Tillförne !) har jag funnit 


lz 4 
I DER I, = 
| Mile) dal ans HA) = -—- 1,171953618: 


' 
= 


hvarest A(}) = lea Cot + vdx = 4,5672372288 
Nn 


a 5 : An? 
EULER och LEGENDRE hafva funnit denna integral = — 


TT DM 
— — 1,46216361 


!) Se Nova acta reg. soc. sc. Ups. Seriei III, vol. IX, sid. 27, 31 


28 
Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. 
(Forts. fr. sid. 2.) 


Från Schweizerische Naturforschende Gesellschaft. 


Verhandlungen, Jahresversammlung 58. 


Fran Naturforschende Gesellschaft i Bern. 


Mittheilungen, 1875. \ 


Från Schlesische Gesellschaft i Breslau. 
Jahresbericht, 53. 


Frän Statistisches Bureau i Dresden. 


Publikationer. 4 st. 


Från Physikalisch-Medicinische Societät i Erlangen. 


Sitzungsberichte, H. 8. 


Från Medicinisch-Naturwissenschajtliche Gesellschaft i Jena. 
Zeitschrift, Bd. 10:3 & Suppl.-H. 2. 


Från Physikalisch-Ökonomische Gesellschaft i Königsber« 


Schriften, Jahrg. 16. 


Frän Fürstl. Jablonowskische Gesellschaft i Leipzig. 


Preisschriften, 19—20. 


Frän Verein für Vaterländische Naturkunde i Stuttgart. 


Jahreshefte, Jahrg. 32. 


Från Staats-Ackerbau-Behörde i Columbus. 


Jahresbericht, 28. 


Från Museo Publico i Buenos Aires. 


Anales, Entr. 3—4; 8—9. 


Från Regementsläkaren Dr ©. J. Sandahl. 


PosteLLus, G. De universitate seu de cosmographia compendium. 
1552. 4:0. 


(Forts. å sid. 58.) 


Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Pörhandlingar, 1876. N:o 9. 
Stockholm. 


Försök öfver kroppars afsvalning i vätskor. 
Af G. R. DAHLANDER. 


;Meddeladt den 8 November 1576.) 


En upphettad kropp nedföres i en vätska af lägre tempera- 
tur. Bestäm den hastighet, hvarmed kroppen afsvalnar, och den 
temperatur, han efter en viss tid eger. Det är lösningen af 
detta problem, som utgör föremal för denna afhandling. — De 
undersökningar, som jag hittills varit i tillfälle att för den skull 
anställa, kunna visserligen icke anses annat äu preliminära, men 
de redan vunna resultaten torde vara af nagot intresse, i be- 
traktande af, att de beröra en fråga, som hittills knappast varit 
föremal för vetenskapsmännens forskningar, men som likväl ur 
flere synpunkter är af icke ringa vigt. 

Afsvalningsförsöken vid temperaturöfverskott icke öfver- 
stigande omkring 20° C. äro gjorda med stora för ändamålet 
särskildt förfärdigade termometrar, innehållande qvicksilfver eller 
sprit. En sådan termometer upphettades så högt hans skala 
medgaf och nedfördes hastigt i den uti ett stort kärl af zink 
eller glas varande vätskan. Till en början sjönk temperaturen 
ytterst hastigt, och det var då förenadt med stor svarighet att 
kunna iakttaga densamma. Sedan observationerna börjat, anstäldes 
de hvar 15:de sekund. Derjemte iakttogs temperaturen hos den 
omgifvande vätskan vid början och slutet af hvart och ett försök, 
hvarvid användes en nära kärlets kant anbragt termometer. 

För att kunna undersöka afsvalningen vid större tempera- 
turskilnader, än de, hvilka med termometerns tillhjelp kunde iakt- 


tagas, begagnades ett kubiskt kärl af jernbleck, innehållande 420 


30 DAHLANDER, FÖRSÖK ÖFVER KROPPARS AFSVALNING I VÄTSKOR. 


oram vatten, hvilket till en början gafs omkring 100° temperatur. 
Detta kärl nedfördes hastigt under vattenytan i ett cylindriskt 
zinkkärl med 35 c.m. diameter och 34 c.m. höjd, nästan helt 
och hållet fyldt med vatten. Vid den yttre sidan af det kubiska 
jernkärlet voro två korta rör fastlödda. Genom det ena infördes 
vattnet jemte den termometer, med hvilken observationerna gjor- 
des. Genom det andra gick en mycket smal stång, med hvars 
tillhjelp en omrörare, bestående hufvudsakligen af fin messings- 
väf, kunde höjas upp och ned och således det i jernkärlet inne- 
slutna vattnet gifvas en lika temperatur öfver hela sin massa. 
Den stång, med hvilken omröraren höjdes och sänktes, gick ge- 
nom en läderpackning i det ena af de båda rören. Vid båda 
dessa rör voro dessutom anbragta korta kautschuksrör, hvilka 
uppstego öfver vattenytan i det omgifvande kärlet. När ett för- 
sök skulle göras, fyldes det stora kärlet med vatten af den tem- 
peratur, vid hvilken afsvalningen skulle ega rum, hvarjemte jern- 
kärlet fyldes med vatten, upphettadt till kokpunkten. Sistnämda 
kärl fördes skyndsamt under vattenytan i det stora kärlet och 
fästades vid ett inuti detta anbragt tvärstycke. Termometern 
infördes, och omröraren upplyftes samt nedsköts oafbrutet. Der- 
efter börjades termometerobservationerna, hvilka verkstäldes hvar 
30:de sekund. Den afkylande vattenmassans temperatur iakttogs 
vid början och slutet af hvart och ett försök, hvarvid den här- 
för använda termometern hölls nära det omgifvande kärlets kant, 
så att icke de närmast jernbleckskärlet uppstigande strömmarne 
inverkade på utslaget. När det afkylande vattnets temperatur 
var väsendtligt lägre än den omgitvande luftens, fick en mycket 
svag ström af vatten med den förstnämda temperaturen nedtill 
ingå i kärlet genom en slang och en lika stor mängd vatten 
senom en häfvare upptill afrinna, så att temperaturen hos den 
afkylande massan bibehöll åtminstone i det närmaste oförändradt 
värde under försökets lopp. 

Det bör anmärkas att vid användandet af den sist beskrifna 
apparaten termometerns utslag icke omedelbart angifver den 


temperatur vätskan i jernkärlet eger, emedan qvicksilfret i ter- 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:09. 31 


mometern icke genast antager det omgifvande vattnets tempera- 
tur. Genom förberedande försök visade det sig likväl att man 
kan med tillräcklig noggranhet bestämma temperaturöfverskottet 
hos vattnet i jernkärlet i jemförelse med vattnet i den omgif- 
vande reservoiren, om det observerade temperaturöfverskottet 
multipliceras med 0,96. Naturligtvis är detta endast gällande 
med den apparat och under de förhållanden i öfrigt, som före- 


funnos vid de i fråga varande försöken. 


På de nu omnämda bada sätten äro ett stort antal af- 
svalningsförsök af mig anstälda !), ända till vid pass 60° tem- 
peraturöfverskott. I det hela taget visade sig de erhållna resul- 
taten ganska väl öfverensstämmande, ehuru visserligen med den 
hastiga afsvalning, som försiggår 1 vätskor, och med den mindre 
regelbundenhet, som maste åtfölja värmemeddelning, nästan ute- 
slutande försiggående genom strömmar, i jemförelse med värme- 
meddelning genom strålning, man icke kan vänta en så hög grad 


af noggranhet, som vid afsvalningsförsöken i lufttomt rum. 


För att af de anstälda försöken kunna utröna efter hvilken 
lag afsvalningen i en vätska eger rum, konstruerades på grund 
af de erhållna resultaten kurvor med tiderna till abscissor och 
temperaturöfverskotten till ordinater. Dessa kurvor visade i 
allmänhet en ganska regelbunden form. I ett antal punkter 
drogos tangenter och pa detta sätt uppmättes afsvalningshastig- 
heterna, hvarefter andra kurvor konstruerades med temperatur- 
öfverskotten såsom. abscissor och afsvalningshastigheterna såsom 
ordinater. Det visade sig då att vid små temperaturöfverskott 
de sistnämda kurvorna temligen nära sammanföllo med räta 
linier, men att de strängt taget alltid voro konvexa mot absciss- 
axeln. Vid temperaturöfverskott, öfverstigande omkring 15”, blef 
emellertid denna afvikning allt för betydande för att ens för en 
första approximation kunna antagas. Deremot visade det sig, 


!) Vid dessa försök hafva biträdt: llerr Ingeniör A. S. ANDRÉE samt stude- 
randena vid den Tekniska Högskolan Hrr L. T. ANDRÉE och I. E. B. 
LINDH. 


32 DAHLANDER, FÖRSÖK ÖFVER KROPPARS AFSVALNING I VÄTSKOR. 


att de omnämda hastighetskurvorna ganska nära sammanföllo 
med parablar af eqvationen 
v ZIELE SAFARI EN ER (OD): 
der v är afsvalningshastigheten vid temperaturöfverskottet « samt 
a och 5b två koeficienter, oberoende af temperaturöfverskottet, 
men beroende af omeifningens temperatur samt af den afsval- 
nande kroppens och den afkylande vätskans beskaffenhet. Denna 
formel visade sig användbar saväl vid sma som jemförelsevis 
höga temperaturöfverskott, så långt försöken hittills kunnat ut- 
sträckas. I det följande skall ett antal försöksserier anföras, 
hvilka visa huru pass nära formeln motsvarar verkligheten. 
Om tiden, räknad från den första observationen a tempera- 


turen, betecknas med t, så är 


och eqv. (1) gifver da 
ESA EEE 
PEN z (1 + mx)’ 
om vi för korthets skull sätta 
b 


SS NING 
[0 
Men nu är 
ill Nl m 
z(l+m) — I + mz 
och således -är 
för 2 dx 
— (ju A UV =O | —, 
Zz I + mx 
[2 u 


der C är den arbiträra konstanten, eller 
— at + C= l.(a) —1.(1 En mt), 
der ! angifver den naturliga logaritmen. 
Betecknas temperaturöfverskottet vid tiden o med xy, fin- 


ner man h 
Val.) =lell + mä) 


och man far derför 
1 Eu 1 + mx JA 
t= 1.|®. 2 m TOR ONE 
ad z 1 + mn 
en eqvation, som äfven kan skrifvas under formen 
al x, I + mz KS 
= a a 2): 
x 1 + man 


der e är basen för de naturliga logaritmerna. 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:o 9. 33 


Ur denna eqvation kan man härleda värdet a temperatur- 
öfverskottet x vid tiden £. Man finner 


To 


För att kunna göra bruk af denna eqvation, måste man först 
bestämma a och m. Antag för den skull, att vi observerat tre 
temperaturöfverskott &,, 2; och ®,, motsvarande tiderna 0, t 
och 2t. Då gifver oss eqv. (2 a) 


1 
= Am 
iR 2, 
| 
=> FM 
To 
äfvensom 
dat > + m 
e = = 
1 1 
=" Mm 
%o 
Häraf följer 
| 1 ) 1 
ll) = run 
= BR» 
CO 
= Mm = m 
Lo Lo 


eller 
1 2 1 1 
(> + m) = (= al a) = + m). 
x, Z0 ca 
Bestämmes värdet pa m ur denna eqvation, finner man /” 


2 
Lola 77% ) 
os Sersone(d) 


m = 
och slutligen af eqv. (2) 
«= -|1.(- + m)—1.(- + m) | N IE ES DE 


x 


Till en början undersöktes, huruvida den afsvalnande krop- 
pens djup under vätskeytan utöfvar inflytande pa den hastighet, 
hvarmed afsvalningen eger rum. Enär värmemeddelningen vid 
dessa försök ske genom strömmar i vätskan och genom ledning, 
var det att förmoda att ett sådant inflytande endast skulle vara 
af ringa betydelse. Detta bekräftades äfven af de för detta 
ändamål anstälda försöka. Bland dessa må de följande anföras: 


Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 33. N:o 9. 3 


34 DAHLANDER, FÖRSÖK ÖFVER KROPPARS AFSVALNING I VÄTSKOR. 


Jemförelse mellan afsvalningen af en sprittermometer, 


afsvalnande ena gängen med reservoiren nära ytan och 


andra gången med reservoiren nära bottnen af ett stort 
glaskärl med vatten. 


Tiden i minuter. 


nära ytan. 
29,5 
26,6 
24,3 
23,2 
DON 
21,2 
20,3 
19,9 
19,5 


Observerad temperatur, dä reservoiren var 
nära bottnen. 


29,5 
26,6 
24,5 
23,0 
22,0 
21,0 
20,2 
19,7 
19,2. 


Vattnets temperatur var ursprungligen 17°,2. 


Vid en annan försöksserie, vid hvilken det afkylande vatt- 


nets temperaturur sprungligen var 17°,3, erhöllos följande resultat: 


Tiden i minuter. 


nära ytan. 
29,8 


2 
25,0 
23,4 
22,15 
Zus 
20,6 
20,0 
19,6 


Observerad temperatur, dä reservoiren var 
nära bottnen. 


29,8 
26,8 
24,6 
23,15 
22,0 
21,15 
20,4 
19,8 
19,5 
19,15 
18,8 
18,55. 


Under en tredje försöksserie, fick en qvicksilfvertermometer 
med stor kula afsvalna i ett djupt kärl med alkohol af ur- 
sprungligen 20°,ı, hvarvid iakttogs huru många sekunder, som 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:0 9. 35 


ateingo för att qvicksilfret skulle sjunka från 35° till 25°. Det 
visade sig da att nämde tid var 


dä kulan var belägen 
nära under ytan. strax öfver bottnen. 


Istarforsokets ee 41” 40” 
2:dra DE TEE SOROS SA 41” 4 40”,5 
Medeltal 41”,0 LAMAR 


Det synes häraf att icke någon anmärkningsvärd skilnad 
mellan afsvalningen vid olika djup under ytan eger rum, dock 
förutsatt att den afsvalnande kroppen icke ligger helt nära ytan, 
i hvilket fall afsvalningen måste blifva något långsammare, eme- 
dan vätskeströmmarne hastigare uppvärma den närmast kroppen 
varande vätskan. Derjemte bör anmärkas att den del af termo- 
meterns qvicksilfverpelare, som kommer öfver vätskeytan, är så 
mycket större ju högre upp termometern är belägen, hvilket, 
såsom bekant, utöfvar något, ehuru i detta fall mycket ringa 
inflytande på den temperatur, som observeras. De anförda för- 
söksserierna visa ock en i mycket ringa mån hastigare tempe- 


ratursänkning hos den nära bottnen belägna termometern. 


För att utröna huruvida beskaffenheten af den i en vätska 
afsvalnande kroppens yta utöfvar inflytande på afsvalnings- 
hastigheten, anstäldes åtskilliga försök. Vid dessa iakttogs den 
tid, som erfordrades för att en i vätskan nedsatt termometer, 
hvars reservoirs yta var på olika sätt beklädd skulle sjunka ett 
bestämdt antal grader. Sålunda erhöllos vid en sprittermometer, 
som afsvalnade från 35° till 25° i vatten, följande resultat: 


Tiden. : Vattnets 
emperatur. 
A. Termometern utan beklädnad. 
| Försök. 1 402. tar det Oi ir. ine u 1 8” 207,2 
| » 2 (En Sä ös In ss] cn as! ja nn re a AH » 
| » SR EN ER a Bee Re Y’ 6” » 
| REGALE N. OL RE LEN UA Sa AS a » 
| Medeltal Ir 20°,2 


36 DAHLANDER, FÖRSÖK ÖFVER KROPPARS AFSVALNING I VÄTSKOR. 


| 
| Va er 
| B. Termometern öfverdragen med bomolja. | 
| TIP Bors Le SARK LU LE TENE lör LIG ET 2070 
Re a Pe von“ > 
DR Re Sn Aa | | » 
OR A 2 22° 2er le SE Re KT 19 ,9 
Medeltal  1718”,s 19,98 
C. Termometern öfverdragen med ett tunt lager | 
af talg och kimrök. 
Korsoke ee Nenn ar ern 1 207,1 
EES bee EN RE 1 v 
| (Nie 2) see sla Sa ee gen. 43 | 1 20 ‚0 
| Her 1A. IR IR ABANITME. REN | 179% » 
| Medeltal 17117 20,05 
| D. Termometern öfverdragen med ett tunt lager 
af talg, kimrök och derutanpä stanniol. | 
Förs ok Nr. 2a RAT RE | IT 207,1 
agzkerny! abe) (vd aa BT U Ne ag » 
Ba al ee mr ER E raten 20 ‚0 
| » ME NEL NE a ma INO » 
| Medeltal | RB | 207,05 | 


Vid en annan försöksserie användes en qvicksilfvertermo- 
meter, som fick afsvalna från 40° till 30” i alkohol af ursprung- 


ligen 22°,o temperatur, hvarvid följande resultat erhöllos: 


| ; Tiden i 
| sekunder. 
A. Termometern utan beklädnad. 
Försöken NNK 25 
Bu De a ee 1 ES ae a 25 
RE EN KISA Ne OA SR 26 
Medeltal 25,3 

| B. Termometern öfverdragen med ett tunt lager af talg. 
| Wördak, 12% 072 ae AA SE SN VE SSA 27 

» PARSE EEE ETHERNET EN 27 

DI lea Veen EEE Ban il AL a sng 26 | 


Medeltal 


|D 
>” 
-ı 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:0% 37 


Tiden i 
sekunder. 
C. Termometern öfverdragen med ett tunt lager af talg och 
fint bernstenspulver. 
| 1100 HERO]: Sd ke gen sa ER SRA on en nee 28 
De ee 229% 
RL RS RER E LAN EN 28,5 
Medeltal | 28,7 | 
D. Termometern öfverdragen med ett tunt lager af talg och 
fin sand. 
Hörsokele DES Re Näs a slö kndgrnå a Ad Area | 28 
DB een Re ee EE ne: | 27,5 
» 3 SHBS020DERSa ee renerzre sn | 28,5 | 
| Medeltal | 28,0 


Det kunde visserligen af dessa observationer synas som om 
ytans beskaffenhet utöfvar ett om ock icke synnerligt betydligt 
inflytande på afsvalningens hastighet. Men dervid är att märka, 
att huru tunn ytans beklädnad ock må vara, den likväl utöfvar 
ett motstånd vid värmets öfvergaug, och de nu meddelade ta- 
bellerna antyda att skilnaden i afsvalningshastighet snarare är 
att söka i den genom beklädnaden förminskade värmelednings- 
förmagan hos den afsvalnande kroppen, än i beskaffenheten hos 
dennes yta. Försöken torde derför visa, att det inflytande ytans 
beskaffenhet utöfvar på afsvalningshastigheten är ganska ringa, 
om ens nagot. 

Det inflytande, som den omgifvande vätskans temperatur 
utöfvar på afsvalningshastigheten, undersöktes genom flera olika 
försöksserier, hvarvid användes såväl sprit- som qvicksilfver- 
termometrar som den förut beskrifna med vatten fylda jern- 
bleckslådan. Till en början skall anföras resultaten erhållna 
vid afsvalningen af en stor qvicksilfvertermometer i vatten af 


i ena fallet 6° och i det andra af 22°,6 temperatur. 


38 DAHLANDER, FÖRSÖK ÖFVER KROPPARS AFSVALNING I VÄTSKOR. 


A. @vicksilfvertermometer, afsvalnande 1 vatten af 6°,0 tem- 


peratur. 
Observerad Temperaturöfverskott. 
temperatur. S 
= Observeradt. Beräknadt. 
Wi N A NE EEN 28,0 22,0 22,0 
1 (RAR Ra OR lan rd 4 VERS BA RADE 16,3 10,3 10,3 
Di ae er RE 11,3 5,8 | 5,8 
en I RE N 9,65 3,65 3,71 
Aa Se nee LEE Be Din 2,5 
DE RI RIE AA ALS LE SAGE (RR dot 1,7 RT, 
OSTERN ee 7,25 1,25 1,24 
RE RE NEN BA RR EI | 6,9 0,9 0,9 


Tiden t angifves här, likasom i alla de följande försöken 
med termometrar, i fjerdedels minuter. De observerade tempe- 
raturöfverskotten äro skilnaderna mellan de observerade tempe- 
De beräk- 
vade temperaturöfverskotten åter hafva erhållits af eqv. (3). 
Härvid har 


raturerna och det omgifvande vattnets temperatur. 


sedan m och a beräknats ur eqv. (4) och (5). 
antagits 
fy = 2203 DE dy =S AN 
hvaraf erhållits 
m = NAT, 
Vid successiv insättning af värdena å ©, och @, i eqv. (5), 


erhölls 


Medeltal 0,2 915. 


För beräkning af afsvalningshastigheten har man således i 
detta fall 
Dr M2015 (Ma Omar) Per (ÖA 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:o 9. 39 


B. Qvicksilfvertermometer, afsvalnande i vatten af ursprung- 
ligen 22°,6, hvilken temperatur vid försökets slut stigit till 


22°,65. 
Observerad Temperaturöfverskott. 
; temperatur. 
Observeradt. | Beräknadt. 

(ERE en RE a I 31,6 9,0 9,0 
Moden el 2 UP aga dre BI one 27,15 4,55 4,53 

2 Te RER RN SA 25,1 2,5 2,5 

SE EE N ee 24,05 1,4 1,4 
AB en BL NSL SE sr AE 23,5 0,85 0,85 
D 3...) 7 A ee ? — 0,51 

[I OA RE 23,05 0,4 0,3 


Det beräknade temperaturöfverskottet har erhällits genom 
att antaga 
nl MM = 285 >85; 


hvaraf följer 


m = 0,0601 
a = 0,4943......... =) 
= (0,4943......... (t = 4), 
Således är här 
vi = 04943 « (l + 050:604 0) ....... (6 b). 


Beräknas ur eqv. (6 a) och (65) de värden å v, som mot- 
svara 5° och 10° temperaturöfverskott, finner man afsvalnings- 
hastigheten hos qvicksilfvertermometern vid en temperatur hos 


omgifningen af 


2=53 Bell 
(ÖR OMS SAR dr er: Ö=2220 0116432 
DI OA SR NE. VDesaı YES (LI 


40 DAHLANDER, FÖRSÖK ÖFVER KROPPARS AFSVALNING I VÄTSKOR. 


CO. Sprittermometer, afsvalnande i vatten af ursprungligen 
10°,0, hvilken temperatur vid försökets slut stigit till 107,2. 


Observerad | Temperaturöfverskott. 
t 
temperatur. 
Observeradt. | Beräknadt. 
| 
One] 2 ADEAIGER ie | 30,0 20,0 | 20,0 
KASK ege Fe EEE ERTETERER | 24,2 era 14,3 
SL NRA TE RE rs N | 20,8 10,8 | 10,7 
Di Se ER N AE | 18,45 3,4 | 8,4 
ERESERSEN ST Ha SE SNÖN | 16,7 Ge 6,6 
a KURS BR ASTA RAA GA | 15.4 5.3 | 5,4 
OR EL EN ER 14,5 4,4 | 4,4 
RT er AM EO SRS RA 13,65 3,5 | 3,6 
RE SE BE EN REES 13,2 3,0 | 3,0 
(SPA ESR AO UNE 12,6 2,4 | 2,5 
OST a EIER BE 12,2 2,0 | Al 
Vid beräkningen af temperaturöfverskottet har antagits 
a =S 2003 3 ÖB 23,08 
som gifvit m — 00783 
ae WARE LIE (072) 
= (AB) 
= (il 4B I ösocosss Ü=8) 
Medeltal 0,1447. 
Således är har ea MOB) (6 e). 


D. Sprittermometer, afsvalnande i vatten af ursprungligen 21°,s, 


hvilken temperatur vid försökets slut stigit till 22°,0. 


Observerad Temperaturöfverskott. 
h temperatur. lr u Eu 
Observeradt. | Beräknadt. 
Ole ee TIS AR OR RN Raa | 32,8 11,0 11,0 
TER RE Tie SN ER Pier) 29,85 | 8,05 3,2 
2 WR 2 Aveny fl a Re 28,2 | 6,4 6,3 
DR NEN ee na | 26.8 4,9 4,9 
ne ee RE ERFURTER 25,65 | 3,75 3,38 
Dr ER a WEN 25,0 il al 
[SORCERESS EV KR SI RGA PRAT LR LEA | 24,45 2,5 2,5 
MEN N AEA BRIS ONE LEAN | 24,0 2,0 2,0 
BEER LEE ATLAS. SKALA SLS LS NER BR LÄRA AR | 23,6 1,6 17 
Da a re ES 2 ar et SON | 23,35 1,35 1,35 
| 10 23,15 1,15 1,11 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:o 9. 41 


Här har antagits 


som gifvit 


Medeltal 0,1827. 
Således är 


v = 01827 TZ (1 + 0,0639 &) 


Beräknas ur eqv. (6c) och (&d) värdena a v, motsvarande 


r 


temperaturöfverskott af 5° och 10°, erhålles sprittermometerns 


atsvalningshastighet vid en temperatur hos omeifningen af 


& ud Ör 3 
ln) 
© ID 


ze —NN: 
VE 2658 
OR 0209198 


E. Kärl af jernbleck, fyldt med vatten, afsvalnande i vatten 


af ursprungligen 1°,7, hvllken temperatur vid försökets 


slut stigit till 2°,3. 


Observerad 


temperatur. 


60,0 
45,1 
36,2 
30,0 
25,9 
22,5 
20,0 
18,0 
16,2 
14,8 


Temperaturöfverskott. 
Observeradt. | Beräknadt. 
56,0 56,0 
41,7 41,8 
33,0 3a, 
Zn! 27,2 
23,0 22,9 
USA NO 
17,3 12 
15,3 15,1 
13,5 13,4 
12,0 12,1 


I denna tabell, likasom i de följande, beträffande afsvalnings- 


försöken med jernbleckskärlet, angifver £ tiden i halfva minuter; 


de under rubriken »observerad temperatur» gifna talen äro de å 


termometern omedelbart iakttagna utslagen; de under rubrik 


»temperaturöfverskott, observeradt» anförda talen hafva erhållits 


genom att multiplicera skilnaden emellan de förstnämda tempera- 


42 DAHLANDER, FÖRSÖK ÖFVER KROPPARS AFSVALNING I VÄTSKOR. 


turerna och omgifningens temperatur med 0,96 !), hvarvid den 
sistnämda temperaturen antagits hafva likformigt förändrats under 
försöket. För beräkning af temperaturöfverskottet efter eqv. (3) 
har antagits 

= 0: a = ABN TR = NTA 
hvaraf erhållits 


m = (0,1135 

& = UDABN ZI 2) 
= (MAR - (t = 4) 
= oe GC=0) 


Medeltal 0,0447. 
Således har man 
20:04 4/7. (MÖRDA SOK) 2... 2008 (6 e). 
F. Kärl af jernbleck, fyldt med vatten, afsvalnande i vatten 
af ursprungligen 2°,u, hvilken temperatur vid försökets 
slut stigit till 2°,9. 


| Observerad Temperaturöfverskott. 
t | 
Bo Observeradt. | Beräknadt. 
| 
Vs ee een a 64,0 | 595 59,5 
RR AIR 2. 12.0 Er A ER Au EN te 43,6 
DI an en SE BIENEN | 37,9 | 34,3 34,0 
32: BAI slr Kemer GR (OS Alan 20a 27,5 
OR NEIL. Sn. RE“ 2 ee 22,9 
N RER SURRAR Ore 22,8 19,5 19,5 
DS ee eu 20,0 16,7 16,7 
WE TE NEE TE 17,9 14,6 14,6 
KORSETT 2 RE REEL En Un 3. 16,0 2A 12,9 
EM Getå NAR 14,6 11,2 11,4 


Vid beräkningen af temperaturöfverskottet har antagits 
EEE DAG re 


!, Denna faktor har erhållits genom att vid särskilda afsvalningsförsök jemföra 
den i jermbleckskärlet varande termometerns utslag med den temperatur 
vattnet i detta kärl egde, då kärlet plötsligt fördes upp ur den omgifvande 
vätskan och genom omgifning med dåliga värmeledare skyddades för vidare 
afkylnving. 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:o 9. 43 


hvaraf följer 
m = 0,0829 


a = 0,0582......... (C=2) 
= (,0603......__, (t = 4) 
= (DOOR (GES) 


Medeltal 0,0596. 
Säaledes är 
= UOFYB 2 TUN BORD) os dara (6 £)- 
G. Kärl af jernbleck, fyldt med vatten, afsvalnande i vatten 
af ursprungligen 14°,4, hvilken temperatur vid försökets 
slut stigit till 14°,7. 


Observerad | Temperaturöfverskott. 
t ee 

DET Observeradt. | Beräknadt. 
Ve PETTIS INSER 65,0 48,6 | 48,6 
RN 50,0 34,2 34,2 
RER BERGER: 40,9 25,4 25,5 
SERA EI EEE 35,0 18, | 19,7 
2 2. N 30,8 oe ge 
De ee RE 21,7 12,6 12,5 
BIENEN a DEE a 25,0 10,0 10,2 
ee N... 23,2 8,3 8,4 
222 AR: a Ao 21,9 | 7,0 7,0 
0) re REN 20,5 Dr 5,8 
10) Zn RN REN BE 19,6 4,7 4,9 
ILS 1 NEN. Ps 4) IR 18,9 4,0 4,1 
TO ai 2er Ba 18,2 3,4 3,5 


För temperaturöfverskottets beräkning har antagits 


2, — 48,6; hh = 15,6; AD 7,0, 
hvaraf erhållits 


G= 0,1498......... (2) 
= 01481 (t = 4) 
zer @=®8) 


Medeltal 0,1437. 
I följd häraf är i detta fall 
v— 0,1287 2(1 + 0,0832) 2°. 2.2.2... (ÖMT 


44 DAHLANDER, FÖRSÖK ÖFVER KROPPARS AFSVALNING I VÄTSKOR. 


H. Kärl af jernbleck, fyldt med vatten, afsvalnande i vatten 
af ursprungligen 14°,7, hvilken temperatur vid försökets 
slut stigit till 14°,9. 


Öbseryckad Temperaturöfverskott. 
| i temperatur. | 
| Observeradt. | Beräknadt. 
Oi 2a Dun er ee ee 63,0 46,4 46,4 
It Sa Pe 2 En RN re I 481 82,4 32,5 
ER Nee ea u Nee 39,7 24,0 24,0 
Beige 33,9 18,4 18.4 
ArkSBBRATIOHENERTRIERND 0 rs 29,7 14,4 14,4 
De ne tr 26,7 11,4 162 
(ERNER BRUNT EN RE 24.3 9,1 9,0 
SE RE Te Cr NER 22,7 7,6 7,6 
RE VER EN SE 21,4 6,3 6,3 
ER NT 20,4 Di 5,3 
SE u ee 19,5 4,4 4,4 
a een Sa 18,8 3,7 3,7 
1952 a sh A SOA UT aL rg D 18,1 3,1 31 


Vid temperaturöfverskottets beräkning har antagits 


a ANA A= NAS dög or 
hvaraf följer 


RUNTER 58 2) 
= Ua (t = 4) 
= ae (= 0) 


Medeltal 0,1554. 
Afsvalningshastigheten angifves således genom formeln 


Der WEBER) ee (6 h). 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:o 9. 45 


I. Jermbleckskärl, fyldt med vatten, afsvalnande i vatten af 
ursprungligen 22°,9, hvilken temperatur vid försökets slut 
stigit till 23°,0. 


Opservered Temperaturöfverskott. 
j temperatur. 
Observeradt. | Beräknadt. 
(Do. SE Le Pan NE >) SUMMER BIENEN. 69,0 44,3 | 44,3 
Je ee BENEN SNOK RAR N. 53,3 | 29,2 | 29,6 
OU AN ae... 2.00 45,4 21,6 | DRG 
SE ie... 40,5 160 TG 
dl. un N RE ag 36,7 ao, 0 | 13% 
De ATERN SINAN 34,1 10,3 10,7 
3 ENS NN SNRA 32,1 | 8,9 
U ss Se ee BEE IR 30,8 | 7,5 7,4 
EN EEE EEE BE 29,6 6,3 6,3 
a ana BE N 28,8 5,6 5,4 
ID: „eG: chen era bss Ba da N: 28,0 4,8 4,6 


För beräkning af temperaturöfverskottet har antagits 


En das 2 = II. dö 1083, 
hvaraf erhallits 


& = Ulla. (2) 
= lee (t = 4) 
= nn Ne SRS (EE 5) 


Medeltal 0,1112. 
Man har således i detta fall 


= 011 (Ila ÖOTIAM 2 ano. (62) 


46 DAHLANDER, FÖRSÖK ÖFVER KROPPARS AFSVALNING I VÄTSKOR. 


K. Jernbleckskärl, fyldt med vatten, afsvalnande i vatten af 
ursprungligen 25°,5 hvilken temperatur vid försökets slut 
stigit till 25°,6. 


Observerad Temperaturöfverskott. 
t 
Ban Observeradt. | Beräknadt. 
(ÜEE SE PS RER REN 70,0 42,7 42,7 
ern Re 55,0 28,3 28,1 
DEE SCHE NEBEN BI re 47,0 20,6 20,3 
DAR TE RIED Ne a 42,0 15,8 15,5 
Be a  REREN SELL A Be. 12,2 
Kasse ee 35,8 | 9,9 9,9 
HER ee ee 33,9 3,1 8,2 
TSL SL SS ADR, SHAN ARE: Gr Är te By LAR. 32,5 6,7 6,8 
8 OBEREN RE SAR LL as ER 31,4 HR 5,8 
Re a Re 30,7 4,9 4,9 
OR Sr af ASEA SR 30,0 4,2 4,2 
1 N bk 29,5 3,7 3,7 
I RE erg 29,0 33 | 3 


Vid temperaturöfverskottets beräkning har antagits 


ns ea ea = I 


hvaraf följer 
m = 0,0811 


a —= 0,1078 
— 081192 
= (0,1122 


Medeltal 0,1107. 


Säledes är 
= Oro AI > MOBILA) ssd (6 k). 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:o I. 47 


L. Jernbleckskärl, fyldt med vatten, afsvalnande i vatten af 


ursprungligen 34°,2, hvilken temperatur vid försökets slut 


. sjunkit till 34°,1. 


Observerad Temperaturöfverskott. 
i temperatur. 
Observeradt. | Beräknadt. 
0 ER DR SR EN 72,0 36,3 36,3 
EIER REN SS in 6 58,0 22,8 23,2 
2 se EN De 16,2 16,3 
NE ee SER FEN 46,8 . 12,1 12,1 
Al N Er TE EEE ee 43,9 9,3 9,3 
DR a OR a. 2. 41,7 7,2 2 
Da Aa 11 ARE EINER, 40,1 D,7 5,8 
U: „ser ME TERRA N 38,9 4,6 4,6 
OF VAR 38,1 38 3,8 
OR NL. ae ln. 0% 2.8 37,5 3,1 31 
10, a N ET ER AN 31,0 2,8 2,6 


För temperaturöfverskottets beräkning har antagits 


fy bs MM SMI aa NN 


hvaraf följer 
m = 0,0570 
a —= 0,1693 
= (0,1662 
= (0,1664 


Medeltal 0,1673 
samt deraf 


or 0 NorisLeill 20005702), 2 2: 


a eye 


48 DAHLANDER, FÖRSÖK ÖFVER KROPPARS AFSVALNING I VÄTSKOR. 


M. Jernbleckskärl, fyldt med vatten, afsvalnande i vatten af 


35°,4. 
Observerad Temperaturöfverskott. 
| temperatur. 32 

| Observeradt. | Beräknadt. 
(DARRAR GAA ERAGON NES Kv TI SEEN 72,0 35,1 35,1 | 
I ÖRE a RR Le 59,7 23,3 22,9 
SL SR ER LES 52,8 16,7 16,3 
DE ae Er 48,0 12,1 12,1 
/ ER ee 2 ia 45,0 9,2 9,4 
DE N RE SS 43,0 7,3 7,4 | 
DS ER TIVA a a 41,5 5,9 5,9 
N ee ER NE US EU | 40,2 4,6 4,8 | 
SE AS a a RRD 94 3,8 20. 
De ET LOI AEA 38,5 3,3 er 
DL DIESE Sean RENT N SENEEN. | 38,3 | 2,8 2,7 


Här har antagits 


He nei 


hvaraf följer 
m = 0,0581 
a —= 0,1547 
= 0,1638 
= 0,1639. 
Medeltal 0,1608 

och saledes 
ou 05T603K 0,058 12) ae (6 m). 


Om man nu ur eqv. (6e) till (6 m) beräknar afsvalnings- 


hastigheten, motsvarande temperaturöfverskott af 10°, 20° och 


40°, vid de olika försöken med jernbleckskärlet, erhalles föl- 


jande tabell: 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:o I. 49 


Det afkylande vattnets ursprung- ES IE fungera tor 
liga temperatur. 
10°, 20°. 40°, 

N nr LSS 0,95 2,93 9,91 
27 U RIK 0 NERE TEEN OLE a 3 1,10 3,17 10,29 
IE en ER a VER 1,98 4,95 13,35 
TED N ee RE 2,08 5.21 14,64 
2.9 er CANE SR AS 1,92 D,44 17,34 
2) of ae ee 2,00 5,81 18,79 
a a N ET RS 15 fed a ONDA 2,63 7,16 21,95 
ne rn. a | 2,54 6,95 21,34 


I det hela taget visa dessa värden å afsvalningshastigheten 
en ganska snabb tillväxt hos denna med omgifningens tempe- 
ratur vid lika temperaturöfverskott. Det samma visa de vid 
termometrarne gjorda försöken A—D. Vid afsvalningen i vät- 
skor eger således i detta hänseende analogt förhållande rum 
med det i tomrummet och i gaser, ehuru i vätskor afsvalnings- 


hastigheten ännu fortare växer med omgifningens temperatur. 


För att undersöka afsvalningen i olika vätskor anstäldes 
åtskilliga försök, vid hvilka termometrar fingo afsvalna. Föl- 
jande tabeller visa de erhållna resultaten. 

A. Sprittermometer, afsvalnande i destilleradt vatten af ur- 
sprungligen 16°,3,' hvilken temperatur vid försökets slut 
stigit till 16°,4. 


Observerad, Temperaturöfverskott. 
t 

SRS Observeradt. | Beräknadt. 
(Re = AU RA ls bea SAVA U EHE 29,5 13,2 13,2 
EBEN Rn RT SEN Bm AS 26,4 10,1 10,2 
DE. ee DRS RE N en BA 24,3 8,0 8,0 
Be N ee a 22,7 6,4 6,4 
En AS Ore ET 21,5 5,15 Dal 
DR AE ÄRE ei, 20,45 4,1 4,2 | 
Dal JR BEN SS 19,6 3,25 3,4 
U N ee DS 19,15 2,75 2,83 
OR EN AL a SIR mn ne RAS 18,6 2,2 2,3 
De LESE NETTE 18,25 1,85 1,94 
TO) A NE Pa een 17,9 1,5 1,6 


Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 33. N:o 9. 4 


50 DAHLANDER, FÖRSÖK ÖFVER KROPPARS AFSVALNING I VÄTSKOR. 


Här har antagits 


re RO ANNA 


hvaraf erhållits 


m = 0,0459 
a = MRS Torns (G= 
= NEE (t 


Medeltal 0,1698. 


Således är i detta fall 


v=0,1698 £ (1 + 0,0459 £) 


ee ije 


B. Sprittermometer, afsvalnande i alkohol (90,8 % vid 16°) 
af ursprungligen 15°,65, hvilken temperatur vid försökets 


slut stigit till 15°,75. 


Observerad 

; temperatur. 

U OK SERA EN 28,7 
ERE nl SATS ANS Rah een 26,3 
DD NR ENTER NN 24,8 
DEE IDNIR 122 BS ENDA SSR AND Ra 23,4 
AR ln BLU Nee re 22,25 
Desseee 21,3 
Gare Rn: 20,5 
TREE RT I he 19,85 
RE RE BE a 19,35 
92 0% RE NEE 18,5 
11255 LO RE RER A ER Er bn 18,4 
i [a EGT re BE N ee ee 18,1 
3 2 AR: RE 1 a ER. 17,75 


Temperaturöfverskott. 


Observeradt. | Beräknadt. 


13,05 

10,65 
9,15 
7,75 
6,6 
5,6 
4,8 
4,15 
3,65 
3,05 
2,65 
2,35 


2,02 


13,05 

10,9 
9,15 
7,75 
6,6 
5,65 
4,85 
418 
3,61 
3,13 
2,72 
2,36 
2,05 


Vid beräkningen af temperaturöfverskottet har här antagits 


fn = 1305 MM er 08 


hvaraf följer 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:o 9,531 


m = 0,0349 


NA Ed 2) 
= (NAS Haceseosen (WA)! 


Medeltal 0,1235. 


Således är i detta fall 
= oe (MN MOON) ova (7b). 


C. Sprittermometer, afsvalnande i qvicksilfver af 16°,4 tem- 


peratur. 
Observerad Temperaturöfverskott. 
| temperatur. 
Observeradt. | Beräknadt. 

(ÖV 52 NR TER PRRERRBEREE NT 24,0 7,6 7,6 
IL 22a EP NEE Me 21,4 5,0 4,8 
a Et SS NEL NE 19,6 32 3,2 
De ER RR N ER 18,5 Dal 2,2 
A N. le 17.9 1,5 1,5 
D Lose ee PR 17,5 un In 
(De NN PR lo  oNla 17,15 0,75 0,73 
U una IEEE AASE SE Le a Ae 16,9 0,5 0,5 
I a ES ARE 16,8 | (ÖT 0,4 


Här har antagits 


20 en NG LS, 


hvaraf följer 
m = 0,0574 


Medeltal 0,3358. 
Säledes är 
öv = 0WV3358 l MOTA we. en ( 


4 


52 DAHLANDER, FÖRSÖK ÖFVER KROPPARS AFSVALNING I VÄTSKOR. 


D. Sprittermometer, afsvalnande i koncentrerad lösning af 
kopparvitriol, ursprungligen af 16°,3, hvilken temperatur 
vid försökets slut stigit till 16°,4. 


Observerad Temperaturöfverskott. 
; temperatur. BEN 
Observeradt. | Beräknadt. 

(OSSE DES naher 2 29,85 13,55 13,55 
Es ne ee 26,7 10,4 10,2 
a En RE 24,3 8,0 8,0 

REITS ERTEILEN 22,8 6,45 6,42 

EEE EEE a tU BEE 21,6 5,25 5,25 

DR er nr RA AP DO 20,7 4,35 4,35 

(OSTEN LEN Re ET EBENEN 20,0 8,65 3,65 
TR Sa Pin N EREOR  RN 19,4 3,0 3,1 

SEEN TRITT EEE 19,05 2,65 2,62 
Ges A an I RE 18,7 2,3 2,2 

I) rar. a AA BARR 18,45 2050 1,93 


Här är antaget 
fy = as MM = 0 = BE 
hvaraf åter härledts 
m = 0,1098 
5 = ÖNS (GER) 


Således är 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:o 9. 53 


E. Sprittermometer, afsvalnande i koncentrerad lösning af 
koksalt, ursprungligen af 15°,95, hvilken temperatur vid 


försökets slut stigit till 16°,0. 


Observerad Temperaturöfverskott. 
i temperatur. 
Observeradt. | Beräknadt. 
N ee SER. 25,1 9,15 9,15 
[ÄRAN UR är Sr os > un en: 22 22,85 6,9 6,8 
Di Se JANEE SE ee 21,1 5,15 5,15 
De ES 20,0 4,05 4,00 
Aa 2 ck IS) 3,15 3,15 
De AT NE! 18,5 2,55 2,51 
OBEN wars Nee AN rn då 18,0 2,0 2,0 
U N er ae LL gena se gå 17,65 1,65 1,63 
ie SAS HAR HEDE fee 17,35 1,35 1,32 
0) mosse AASE Le 17,05 1,05 1,08 
ON ee a N 16,8 0,8 | 0,9 
För beräkning af temperaturöfverskottet har antagits 
ehe dög BG 
hvaraf följer SR 
m = 0,0788 
a = (0,1862 
= 0,1868. 
Medeltal 0,1863. 
Säledes har man 
= 08863 Bl > MOIS BM) ae (7 e). 


Beräknas af eqv. (7a) till (7e) afsvalningshastigheterna, 


motsvarande temperaturöfverskott af 5° och 10°, finner man vid 


afsvalning i 


destilleradt vattene: > ou ern Ne ( 
alkoho] 2.2.3. Sen a m tier 
GIVES KISSING 2... an er A een 
koncentrerad lösning af kopparvitriol 
koncentrerad lösning af koksalt 


IOK 


2,55 
INS 
9,29 
2,58 
3,33. 


54 DAHLANDER, FÖRSÖK ÖFVER KROPPARS AFSVALNING I VÄTSKOR. 


F. Qvicksilfvertermometer, afsvalnande i destilleradt vatten af 
16°,s, hvilken temperatur vid försökets slut stigit till 17°,0. 


Observerad Temperaturöfverskott. 
t 
temperatur. Er 
Observeradt. | Beräknadt. 
(ÜBERS ELIN SRA a SEE 15 sar 25,0 3,2 3,2 
Åse broar sorters ennen 20,8 4,0 4,0 
DEE ee ns 192 2,35 2,35 
IE SET TERENCE NO LE SSA EEE 18,3 1,45 1,50 
Le DOREEN EIERN SS ENG NR NA VM | 17,9 1,0 1,0 
23 OR Is MANS LEER lat ARE RATEN 17,55 0,6 0,7 
0: 2 SE NE Er KN ON SS ER ING | 17,4 0,45 0,48 
id SSR FA flå ara BR Sul ÄR AA SE 17,3 0,3 0,3 
STERBEN re 17,2 0,2 0,2 
Här har antagits 4 
>00 dö = 2303 in HÖ 
hvaraf följer 
m = 0,2183 
a = UNBOL (GE) 
= U, seo rs (t = 4) 
Således är 
= 0389 & (I aloe (1) 


G. Qvicksilfvertermometer, afsvalnande i koncentrerad lösning 
af koksalt, ursprungligen af 16°,s, hvilken temperatur vid 
försökets slut stigit till 17”,0. 


| Observerad Temperaturöfverskott. 
? temperatur. | NH | 
Observeradt. | Beräknadt. 

U OSA E SE NEAR SA ÅAR SES fr 25,4 3,6 3,6 
LE re Sr SUL te, ER 21,0 (?) 4,2 (?) 4,0 
RE EINER EN en 19,1 2,25 2,25 
De AE EN AA i be ÅA N EE 18,2 1,35 1,39 
ARM IR RENTE IL REINER 17,3 0,9 0,9 
De et | 17,5 0,6 0,6 
6 Se ee N ER | 17,35 0,4 0,4 
1 RE EN ER et SDS Ne een | 17,28 0,28 0,28 
Se TE a | 17,19 0,19 0,19 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:o 9. 55 


Här har antagits 
a, ehr dh = 25055 N, 


hvaraf följer 
m = 0,1987 


ee 2) 
= OH (t = 4) 
Medeltal 0,3565 
och 
u 083568 a (ULF Olga) NR (7-0) 


Beräknas ur eqv. (7 f) och (7.9) afsvalningshastigheterna, 
motsvarande temperaturöfverskott af 5° och 10°, finner man för 
=D: 20 
descilleradt, watten. 2.2.22... Dbeiar el)? 
koncentrerad lösning af koksalt ......-.--- = 355 V= 106er 


För att ännu säkrare kunna jemföra olika vätskors af kylande 
förmåga, fick en qvicksilfvertermometer afsvalna i destilleradt 
vatten, alkohol (91,4 % vid 22,0), qvicksilfver samt koncentre- 
rade lösningar af kopparvitriol och koksalt, alla med ursprunglig 
temperatur af 9,1, hvarvid bestämdes den tid, som åtgick för 
att temperaturen skulle sjunka från 35° till 25°. Följande tabell 


visar resultaten af dessa försök: 


Afkylande vätska. Tiden. 
Destilleradt vatten. 
12 ÖRON FEIST Sö a N ENA SSE 20” 
ae EN N EN 21” 
De ee ill il“ 
Medeltal AU 
Alkohol. 
Försök Ali tra. GUTER: 1297. DORINT. TOR 34’ 
FUL Dyaaır Mar ra en Eh 36” 
DaF in a a ea ee en u 37° 
Medeltal 35 | 


56 DAHLANDER, FÖRSÖK ÖFVER KROPPARS AFSVALNING I VÄTSKOR. 


ee vs ooo 


Afkylande vätska. Tiden. 
Sn nn 
Qvicksilfver. N 
FÖTSOKS Lose a N RD RER 10” 
DD EM ln u nen Sr LE RA NÄR I IAS 10” 
DER AS N SA LEE NER URL ER 10” 
Medeltal 10”,0 
Koncentrerad lösning af kopparvitriol. 
Rorsokla. Wa Sn et: 20” 
ETEN ST SA ler EN NN ae 20” 
DD IN 1 BET EIERN 20” 
Medeltal 20” ,0 
Koneentrerad lösning af koksalt. 
HÖTSOK LIE Hilde sal esd ses soja € sense os SSA SNES 19",5 
Di and Bere ee ame en Sy u hl Lose Fee AE 19",5 
» 3 FE elelelelelelaivmeidlelelsteselaluleleeieletetaineteteeeteteietae) 20” 
Medeltal | I 


Sättes vattnets afkylande förmåga —1, skulle således under 
de förhällanden, som vid dessa försök egt rum, den afkylande 
förmagan vara för 


alkohol... oso std ess SATSEN 0,58 
guicksiltveremmeeeeee ee 2,07 
kopparvatnollösnner 2 Be mr 1,03 
koksalhlösnıno er 20 een 1,05. 


Dessa värden äro likväl icke alltid de samma, utan torde 
bero af temperaturöfverskottet och af kroppens form. 


Af de nu anförda försöken kunna följande slutsatser dragas. 
Den hastighet hvarmed en kropp afsvalnar i en vätska är 
nära nog oberoende af hans djup under ytan, dock så att den 
är något mindre än eljest, ifall kroppen ligger tätt under ytan. 
Beskaffenheten af den afsvalnande kroppens yta utöfvar ett 
endast ringa inflytande på afsvalningshastigheten. Öfverdrages 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:o 9. 57 


ytan med något ämne sker afsvalningen långsammare, emedan 
motståndet vid värmets öfvergång förstoras. 

i Afsvalningshastigheten v vid ett temperaturöfverskott «x öfver 
omgifningens temperatur kan åtminstone approximativt uttryckas 


genom formeln 
v = ax + ba}, 


der a och b äro oberoende af x, men deremot beroende af den 
omgifvande vätskans beskaffenhet och temperatur samt af den 
afsvalnande kroppens form. Till följd häraf kan temperatur- 
öfverskottet efter tiden t angifvas genom formeln 


(+ ert 


a 
Dessa formler gälla åtminstone till 60” temperaturöfverskott. 
Afsvalningshastigheten för samma kropp osh samma vätska 
vid lika temperaturöfverskott växer ganska hastigt med vätskans 
temperatur. 
Qvicksilfver afkyler en kropp under för öfrigt lika omstän- 
digheter hastigare än vatten, och detta hastigare -än alkohol. 


58 
Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek, 
(Forts. frän sid. 28). 
Frän Författarne. 
JÄDERHOLM, A. Die gerichtlich-medicinische Diagnose der Kohlen- 
oxydvergiftung. Berlin 1876. S8:o. 
— — Om den rättsmedicinska diagnosen af Koloxidför- 
giftning. Sthm. 1874. 8:0. 
— — Undersökningar rörande blodfärgämnet och dess 
sönderdelningsprodukter. Sthm. 1876. 8:0. 
BoLTon, C. Index to the literature of manganese, 1596—1874. 
Salem 1876. 8:o. 


MAYER, CH. Classification methodique des terrains de sediment. 
Zürich 1874. 4:0. 


59 


Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1876. N:o 9. 
Stockholm. 


Ett nytt slägte af familjen Portunide från Skandi- 
naviens kuster. 


Af CARL BovALLıvs. 
Tafl. XIV och XV. 


[Meddeladt den 8 November 1876.] 


Bland Zoologiska Riksmusei senaste förvärf af evertebrater 
fran Skandinaviens kuster befann sig äfven den hittills obekanta 
Portunid, som är föremalet för denna uppsats. Den erhölls 
utanför Norska kusten pa ett djup af 150 famnar i munnen på 
en torsk, tydligen öfverraskad af denne under det den höll på 
att förtära betet pa fiskelinan. Då Professor LovÉN välvilligt 
öfverlemnat den åt mig till beskrifning, går jag nu att i korthet 
framlägga resultaten af min undersökning. 

För att åskådliggöra dess ställning inom familjen och dess 
nära slägtskap med några af de förut kända Portunidslägtena, 
lemnas nedanstående synoptiska tabla. 

Familjen Portunid& uppstäldes 1834 af H. MILNE-EDWARDS, 
i hans Histoire naturelle des Crustaces. Den innefattade alla 
Decapoda cyclometopa natatoria och räknade da sju slägten med 
fyrtio arter. DANA, DE HAAN m. fl. fördubblade inom kort 
arternas antal, och ökade slägtena till mer än tjugu, hvilket antal 
genom en grundlig revision af ALPHONSE MILNE-EDWARDS, i 
hans Etudes zoologiques sur les Crustacés recents de la famille 
des Portuniens, reducerades till aderton. 


60 BOVALLIUS, ETT NYTT SLÄGTE AF FAMILJEN PORTUNIDE. 


inböjd. Orbite och Öögonstjelkarne mycket långa, intaga 
nästan hela bredden af ryggskölden; de yttre orbitalvink- 
larne sträcka sig mycket utom sidokanterna, som bära en 
enda liten tagg 


Podophthalmus. 


mycket bred. Sidokanterna med 9 eller flere Bass: 


tänder. Den rörliga svepan på de yttre an- L 
| tennerna sitter på en stor basalled och kan “pa 
läggas in i inre orbitalöppningen .........-..... Enoplonotus. 
|Achelous. 
[scylta. 
mycket bred. Sidokanterna med 7 tänder. C 
Yttre antennernas basalled fri................... REDE: 
| föga bred. Sidokanterna med 5 små tagg- 
lika tänder. Yttre antennernas basalled fri, L ] 
de kunna inläggas i orbitalöppningen. Chel& EI 
langaNmE Rn. Se AST nn SRA 
sexsidig. Fron-(med 6 eller 
tal-orbitalkan-/flere tänder, 
ten intager ejjden bakersta 
a . |mer än 3 aflej dubbelt så 
Forisontals Ör: ROTE hela ryggsköl-|läng som N oo 
bitse och ögon-|väpnade med 7 dens bredd. Si-|mast företa 
stjelkarne afleller färretän- VLEDIERODe 28: nonin- 
vanlig längd;|der. De yttre \kanten med 8 
PORTUNIDE | 7 tänder. 
Frontalkanten \de yttre orbi-| antennerna 
talvinklarne ejlutom orbital- 


utom sidokan- 
terne, som bära 
en serie af tän- 


mn nn nn mn nn nn 


dern. tee den 


med 5 en 
den bakersta 
utdragen till 
ett horn, mer 
än dubbelt sä 
läng som före- 
gäende. Fron- 


en bred basal- 
led. Ryggsköl- 


\ 


eu n. 8. 


Ryggskölden 


öppningen 
| 


Sidokan- Foxgiru, 


Chelse, Platyonychus. 


suborbiculär eller längre än bred. 
terna med 5 väl utvecklade tänder. 


talkanten med 

la tänder. 
nästan qvadratisk. Frontal- 
orbitalkauten intager nästan Thalamita 
hela ryggsköldens bredd. Sido- 4 
kanterna med 4 eller 5 tänder. 

Portunus. 
föga bred. Sidokanterna med 4—5 tydliga|Carcinus. 
tänder. Yttre antennernas basalled bred, fast- ; 
vuzen.: Chelewkortar 9. 2 2 num Portunites. 

Neptocarcinus. 
mycket smal. Sidokanterna rundade, Se) : : 
ligt tandade. Chelaee mycket korta..........-- Od 


Psammocarcinus: 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:o 9. 61 


Thranites nov. gen. 

Derivation: Ogavırng = Roddare på öfversta bänken i tri- 
remen !). 

Cephalothorax hexagonus, latitudine longitudinem quarta parte 
superante. Frons rectus, paullo productus, tertiam partem latitu- 
dinis thoracis haud &quans. Aculei frontales IV lobiformes, 
externi latissimi. Oculi dimidia longitudine thoracis distantes. 
Antenn® exteriores extra orbitas. Aculei temporales?) IV 
zquales. Aculeus limitaris pracedentibus plus quam duplo 
longior. 

Pedes secundi et tertii paris longi, tertii paris longissimi, 
plus quam quarta parte latitudinem thoracis superantes. 

Pedes quinti paris latitudine thoracis longiores. 

Abdomen quinque-partitum segmentis III, IV et V coalitis. 

Sternum latum, sutura segmenta tria ultima occupante. 

I sin allmänna kroppsform liknar Thranites mest Portunus 
men dess ryggsköld är tydligt sexsidig, med temporalkanterna 
jemnt afrundade. Genom den raka, i fyra jemnbreda lober de- 
lade, frontalkanten och den temligen betydliga bredden af rygg- 
skölden närmar den sig Thalamita, fran hvilken den dock väl 
skiljer sig derigenom, att frontal-orbitalkanten ej intager mer än 
3 af ryggsköldens bredd, och genom ryggsköldens sexsidiga och 
mera afrundade form. NRyggsköldens bredd öfverträffar dess 
längd med mer än en fjerdedel. Den delas i en särskild främre 


!') Namnet är valdt för att antyda krabbans slägtskap med Thalamita. @«4a- 
uns betyder nemligen: roddare med de kortaste årorna på nedersta bän- 
ken i triremen, och Thranites har längre roddfötter än Thalamita. 

2) Då jag hos Brachyurerna trott mig finna en bestämd analogi i anordningen 
af ryggsköldens regioner alltid möjlig att påvisa, har jag trott det vara i den 
zoologiska morphologiens intresse, att föreslå en fix nomenclatur, och kallar 
derföre den köl, fåra eller linie, som mer eller mindre tydligt skiljer rygg- 
skölden i ett främre och ett bakre parti, »Limes», och det hörn, tagg eller 
lob, i hvilken denna på hvarje sida utlöper, »Aculeus limitariw. Kanten 
mellan denna tagg och orbitans yttre vinkel kallar jag »Margo temporalis», 
och dess beväpning »Aculei temporales»; kanten mellan orbita, såsom förut, 
»Frons» eller »Margo frontalis», och dess beväpning »Aculei frontales». Or- 
sakerna till detta förslag skall jag närmare utveckla i en uppsats om Deca- 
podernas morphologi. 


62 BOVALLIUS, ETT NYTT SLÄGTE AF FAMILJEN PORTUNIDE. 


och en bakre del genom en väl markerad aslik transversel upp- 
höjning, som at begge sidorna löper ut’i »limitar-taggarne»; den 
bakre delen är något längre men smalare än den främre. Frons 
är alldeles rak och utskjuter betydligt framom de inre hörnen 
af orbite; den är delad i fyra breda, framtill tvärt afhuggna och 
svagt afrundade lober; de mellersta loberna äro smalare än de yttre. 

Orbitz äro riktade framåt och obetydligt utåt. Öfre orbital- 
kanten har två korta inskärningar. Temporalkanten har liksom 
hos Thalamita fyra svagt framatböjda, ungefär lika stora tänder. 

Limitartaggen är mer än dubbelt så läng som de före- 
gående tänderna; den ligger ej i samma plan, utan är starkt 
uppåtrigtad, konisk, rund, utan skarpa kanter, och föga spetsig. 
Ryegsköldens sidor äro släta, svagt inböjda. Dess bakre kant 
är längre än frontal-orbitalkanten, i hörnen urgröpt för femte 
benparets fäste. Stjerten är femdelad, 1:sta och 2:dra leden äro 
fria, mycket korta, men 3:dje, 4:de och 5:te leden sammanväxta 
till en stor, bakåt afsmalnande sköld. Sjette leden är smalare 
än den föregående och kort; den sjunde är liten, triangulär. 

De inre antennernas fästgropar skiljas från munregionen 
genom en rhombisk fördjupning, och från hvarandra genom en 
mellanvägg, som visar antydan till apophys. Yttre antennerna äro 
fästade fullkomligt utom orbitalkaviteten, deras basalled är stor, 
räcker till spetsen af inre orbitalkanten, och är orörligt fästad vid 
undra sidan af frontalkanten. Undre orbitalkanten är granulerad, 
dess inre hörn löper ut i en ganska stark tagg. 

Sternum är bredt; mediansuturen sträcker sig öfver de tre 
sista segmenten. 

Benen äro långa, de fyra främre paren betydligt längre än 
ryggsköldens bredd. 

Första paret är starkt utveckladt med temligen långa och 
kraftiga chel®, försedda med tandade kölar. Af de öfriga är 
tredje paret!) längst, obetydligt kortare än ryggsköldens dubbla 
bredd. Femte paret har de två sista lederna skifformigt utplat- 
tade. Sista leden är bredt lancettformig. 


') Fjerde paret saknas hos vårt exemplar. 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:o I. 63 


Den nu kända arten, af hvilken endast ett manligt exemplar 
erhallits, är: 


Thranites velox n. sp. 
(Tatl. XIV.) 


Scutum dorsale convexum, antica parte granulatum. 

Aeculei frontales duo externi duobus mediis plus quam duplo 
latiores. Aculei temporales quattuor zequales. Aculeus limitaris 
leevis, conicus, sursum leniter versus. 

Pedunculi oculorum diametris breviores. 

Pedes primi et secundi paris longitudine aequales. 

Pedes tertii paris longissimi, duplo fere latitudinem thoraeis 
superantes. 

Pedes quinti paris longi, articulis ultimis perlatis. 

Ryggskölden är temligen kullrig, delad genom en transversel 
svagt upphöjd slät äs, »limes», i ett främre och ett bakre parti. 
Det främre partiet har pa den upphöjda delen i midten tva trans- 
verselt gående, korta, svagt markerade kölar, som skiljas från 
hvarandra genom en svag sänkning, som fortsättes framåt till 
midten af frontalkanten. 

Frontalkanten är alldeles rak och utskjuter med frontal- 
taggarnas hela längd utom orbitalvinklarnes spetsar. Den är 
delad i fyra taggar eller snarare lober. De yttre af dessa 
lober äro mer än dubbelt så breda som de inre, vid basen bre- 
dast, något bredare än långa, främre ändarne äro tvärt afhuggna 
med svagt rundade hörn. På öfra sidan äro de transverselt 
något litet urhalkade, hvilket gifver dem utseende af att vara 
uppatböjda. De två mellersta loberna äro smala, längre än de 
äro breda, med de främre ändarna jemnt afrundade. De äro 
nagot nedåt rigtade, hvarföre de ej ligga i samma plan som de 
yttre loberna. Orbite äro stora, nästan cirkelrunda, ej slutna, 
utan öppna vid inre sidan. Öfre orbitalkanten är fint granule- 
rad och delad genom två korta inskärningar; dess inre hörn 
bildar en liten kort trubbig tand, men utåt öfvergår kanten i 
den första temporaltaggen. Undre orbitalkanten är ytterst fint 


tandad, delad genom en inskärning, hvarigenom dess yttre del 


64 BOVALLIUS, ETT NYTT SLÄGTE AF FAMILJEN PORTUNID.A. 


bildar en liten afrundad lob (Tafl. XV, fig. 2). Dess inre hörn 
löper ut i en skarp, framätrigtad tand. Temporalkanten är svagt 
böjd, på den öfra sidan sparsamt, på den undra rikt kornig. 
Den bär fyra temligen tillplattade skarpkantade tänder. Den 
främsta af dessa är något mindre än de följande, alldeles rak, :' 
de tre öfriga svagt framåtböjda; den sista är spetsigast. Li- 
mitartaggen är mycket lång, nästan lika lång som hela frontal- 
kanten. Den bildas genom fortsättningen af den transversella 
asen eller limitarkölen, som skiljer hufvuddelen af cephalothorax 
från kroppsdelen. Limitartaggen är konisk, vid basen ganska 
tjock, alldeles slät, ej särdeles spetsig; den är rigtad utåt och 
temligen betydligt uppåt. 

Bakre delen af cephalothorax afsmalnar temligen hastigt, 
så att den vid bakre kanten knappt är bredare än frontal-orbital- 
kanten. Dess sidor äro alldeles släta. På dess midt går en 
temligen upphöjd, bred köl. Yttre hörnen af bakre kanten äro 
trubbvinkligt utskurna, för att gifva rum för femte benparets 
fästen. 

Sternum är bredt; mediansuturen gar mellan de tre sista 
segmenten, ej, som hos Portunus, blott mellan de två sista. 

Stjertens första led är mycket kort och ej särdeles bred; 
den är nästan helt och hållet dold under ryggsköldens bakre 
kant. Den andra leden är något längre och bredare. Den tredje, 
fjerde och femte äro sammanväxta till en lång och bred fyr- 
kantig skifva, som jemnt afsmalnar bakåt, medan de främre 
hörnen utlöpa i två spetsar, hvilka antyda den tredje leden. 
Den sjette leden är temligen lång, bakåt afsmalnande. Den 
sjunde är lika lång som den föregående, smal, triangulär, i bakre 
ändan afrundad. 

Ögonen äro stora, sferiska, ögonstjelkarne korta, ej så långa 
som ögonens diametrar, tjocka och på midten något hoptryckta. 

De inre antennerna (Tafl. XV, fig. 3) hafva sitt fäste under 
frontalkanten i antenngroparne; de äro skilda genom en väl 
utvecklad men smal mellanvägg, som visar antydan till epistom- 


20) 


apophys. De bestå af ett treledadt skaft, en mängledad svepa 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:o 9. 65 


och en 5—6-ledad bisvepa. De kunna helt ech hållet hop- 
läggas och skyddas i antenngroparne. Den första eller basal- 
leden är stor, bred och nedtryckt, i framkanten starkt inbugtad 
för emottagandet af de följande lederna och besatt med fina 
korta har; den upptager nästan hela längden af antenngropen. 
Den andra leden är nagot längre och tjockare än den tredje, 
som är bredare i framändan. Svepan är kortare än tredje leden, 
hastigt afsmalnande framat; hon består af manga leder, hvarje 
med ett långt borst. Bisvepan är hälften så kort som svepan, 
och bestar af 5—6 leder. 

De yttre antennerna (Tall. XV, fig. 4) äro fästade mellan 
antenngropen och orbitan, de äro lika långa som de inre och 
bestå af en treledad pedunkel och en 11—12-ledad svepa. Basal- 
leden är stor, orörligt fastväxt; dess yttre kant är afrundad, 
öfra hörnet bildar en trubbig tand eller tuberkel. Öfre kanten 
af leden är svagt kornig. Andra leden är något kortare än den 
tredje, som bär svepan, och dennas leder äro ungefär lika stora, 
afsmalnande framat. Antennregionen är skild från munregionen 
genom ett aflangt, nästan rhombiskt fält, som är bredast på midten. 

Mandiblerna (Tafl. XV, fig. 5) äro temligen små, men kraf- 
tiga; de äro tjocka, starkt bugtiga, på inre sidan urhalkade; 
den mot den andra mandibeln vända tuggkanten är slät men 
skarp, och bildar på midten en trubbig vinkel. Bakre delen af 
mandibeln utlöper i en stor, bred, tvågrenad process för musk- 
lernas fäste. I mandibelns främre yttre hörn är den treledade 
palpen fästad, dess första led är liten, den andra mer än dubbelt 
så lång, på inre sidan försedd med borst. Den tredje leden är 
något längre än den föregaende, tungformigt utbredd, i kanterna 
fint cilierad. 

Första paret Mawiller äro små, tunna, bestående af en kort 
basalled och tre skifformiga lober, den inre utdraget hjertformig, 
alla kantade med korta fina har. 

Andra paret Mawiller (Tafl. XV, fig. 6) bestå af tre lober 
och en palp med mangledad svepa. De två innersta loberna äro 


skifformiga, den andra störst, båda i inre kanterna fint cilierade; 
Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. DINO: 5 


66 BOVALLIUS, ETT NYTT SEÄGTE AF FAMILIEN PORTUNIDA. 


tredje loben har ett hoptryckt skaft och är derefter triangel- 
formigt utbredd. Palpen är tvaledad, svepan är besatt med 
långa fina borst. 

Första paret 'Mazillarfötter (Tafl. XV, fig. 7) består af sex 
leder, af hvilka den tredje är den längsta, den femte och sjette 
besatta med fina, korta borst. Dessutom en tvåledad palp med 
mängledad cilierad svepa. Palpens första led är starkt ut- 
vecklad, nästan lika lång som hela maxillarfoten, andra leden 
är liten och smal. 

Andra paret Mawillarfötter (Tafl. XV, fig. 3) är betydligt 
större än de föregående, och täcka, då de äro hoplagda, de öfriga 
mundelarne såsom ett lock. De bestå likaledes af sex leder. Den 
första är liten, triangulär, den andra, betydligt stor, skifformig, 
har den inre kanten bågböjd, kort cilierad, öfre kanten alldeles 
rät. Tredje leden är skifformig, oregelbundet femsidig med främre 
yttre hörnet afrundadt, lika bred som lang, de tre sista lederna 
äro tjocka och korta, den sista längst, besatt med korta borst. 
Liksom föregående par har äfven detta en stark tvaledad palp 
med mangledad cilierad svepa. Palpens första led är lång, något 
utbredd med en tandlik process nära främre ändan. 

Första benparet är väl utveckladt, fullt 11 gång så långt 
som ryggsköldens bredd. Det består af sex leder. Första leden 
är liten, andra något större, tredje lang, på midten tjockare, 
trevinklig, undra sidan är alldeles slät, men den öfra inra sidan 
begränsas på hvardera sidan af en slät köl, som framtill slutar 
i en skarp tagg. Den fjerde leden är betydligt kortare, på undra 
sidan slät, på den öfra försedd med fyra framat divergerande 
rader af små knölar, och dessutom i främre kanten ett par små 
taggar. Den inre kanten utvidgar sig i en mycket stark, framåt 
böjd tand, som i sin främre kant bär ett par små tänder. 
Femte leden, eller handen, är den längsta och starkaste af alla; 
den är på undra sidan slät, med ett par obetydligt markerade 
kölar, som sammanlöpa i spetsen af det fasta fingret. Den öfra 
och inre sidan deremot har fem kölar, af hvilka de två yttersta 


äro släta, och den tredje, den otydligaste, består af 8—9 små 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:o 9. 67 


knölar; den fjerde af 6 korta skarpa taggar, och den femte och 
innersta är starkt utstående, besatt med 6—7 små knölar; den 
löper framtill ut i en spetsig tand. Det orörliga fingret bär på 
inre kanten 6—7 starka tandlika knölar, som gripa in i de mot- 
svarande på »dactylus» eller sjette leden, hvilken är försedd med 
tre släta kölar och ett par små knölar vid basen; på den mot 
det orörliga fingret vända kanten är den tandad på samma sätt 
som detta. 

Andra benparet är lika langt som det första, de tva första 
lederna äro små, den tredje är längst af alla, hoptryckt, slät, 
utan några kölar, men med en inknipning vid främre ändan; 
fjerde leden, ej fullt hälften så lång som föregående och än mer 
hoptryckt, har på öfra sidan två parallela släta kölar. Femte 
leden är något mer än hälften så lång som den tredje och mycket 
starkt hoptryckt, med två parallela kölar på öfra sidan, som 
lemna en mycket smal ränna mellan sig. Sjette leden är stilett- 
formig och spetsig; den är lika lång och på samma sätt hop- 
tryckt och kölad som föregående led. 

Tredje benparet är det längsta, nära dubbelt sa langt som 
ryggsköldens bredd, i ledernas byggnad och proportioner alldeles 
likt föregående benpar. 

Fjerde benparet saknas tyvärr på det enda hittills funna 
exemplaret. 

Femte benparet är det kortaste, men dock längre än ryggsköl- 
dens bredd. Första leden är liten och kort, den bär på inra sidan 
vid basen en penis (Tafl. XV, fig. 10), som är fästad på en kort 
basalled, något tjockare mot spetsen, och hvilken kan indragas 
(Tafl. XV, fig. 11). Utföringsgangen är vid och spermatopho- 
rerna af temligen betydlig storlek (Tafl. XV, fig. 12). Femte 
benets andra led är äfvenledes liten, den tredje betydligt längre, 
svagt tillplattad, med en inknipning vid yttre ändan, fjerde leden 
är hälften så kort som föregående, men mera utplattad, betydligt 
bredare i yttre ändan och försedd med fina, ytterst korta borst. 
Femte leden är skifformig, nästan jemnbred, obetydligt kortare än 


tredje leden. Sjette leden skifformig, bredt lancettlikt afrundad, 


68 BOVALLIUS, ETT NYTT SLÄGTE AF FAMILJEN PORTUNIDA. 


lika lang som tredje leden, och liksom föregaende led i kanterna 
fint cilierad. 

Första paret stjertfötter (Tafl. XV, fig. 13) består af en 
oregelbundet fyrkantig basalled, i undre kanten cilierad, och en 
bred, i spetsen starkt utatböjd ändled. 

Andra paret stjertfötter (Tafl. XV, fig. 14) har en kort, 
nästan trekantig basalled och en rak, spetsig ändled. 

Det enda exemplar, som erhallits, togs 1876 med fiskelinan 
pa stora fiskebanken N.V. utanför Bergen af fiskaren TOBIAS 
ANDERSON från Käringön. Det förvaras nu bland Zoologiska 


Riksmusei samlingar. 


Mått: 
Kiopipens.längd 5516 ‚nlanntmg ås udn Pi edan 43 mm. 
» breddr.t: en ia BED ERBE SITE SAN BOND 
» bredd till spetsarne af limitartaggarne....... 70» 
Krontalkanten a. 4a. op. malen BI ARTEN 15.015 
Eimitartargenstlänga, dm „Aue Ban Tr a uno ll » 
» bredd, vadbasenaauaageıy? mare He) 
Bakre "kanten afıryyacsköldens tur aa er 39 >. 
Sitjenten) RAR ee pA N a ne 28 » 
Ögat med. stjelk.....2.3u 2} tech ede AUT BD TA» 
Ögats diameterähutn Jakı mar aaıneh Ana ERBE .... 46» 
Körstaubenparetl a er ee 8 » 
Handenzt1. BE, macht gnoin gs ara ir DE BR 43» 
Dactylusi2 a a u Beer er 2 
‚Andratibenpaneter Me Jar anEn LEE r ss sos secs FasssYs ss 8 » 
Tredjebenparet? un: man nal Au TARAS tra 102 » 


Femte’benparet 2 HIV ag ADLAD sd TE. Es 70» 


ÖFVERSIGT AF K.VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:o 9. 


Fig. 1. 


SE CE ON GT 


Förklaring öfver tafiorna. 


Tal. XV. 


Thranites velox i nat. storl. 


Tafl. XIV. 

Thranites velox från undre sidan. 
Inre antenn (4 ggr.). 
Yttre antenn (4 ggr.). 
Mandibel (3 ggr.). 
Maxill af andra paret (3 ggr.). 
Masillarfot af första paret (3 ggr.). 

» af anda » (3 ggr.). 
De två sista lederna af femte benparet (2 ggr.). 
Basalleden af femte benparet med penis (4 ogr.). 
Spetsen af penis (20 ogr.). 
Spermatophor (400 eer.). 


Stjertfot af första paret (3 ggr.). 
» af andra » (3 ger.) 


69 


al 


Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1876. N:o 9 
Stockholm. 


Meddelanden från Upsala kemiska Laboratorium. 


20. Om y-diklornaftalin och bromoklornaftalin. 
Al OnEve: 


[Meddeladt den 8 November 1876.] 


Uti Öfversigt af K. Vet.-Ak. Förhandlingar 1875 N:o 9 har 
jag redogjort för «-nitronaftalinsulfonsyra och dess derivat, näm- 
ligen amidosulfonsyra och deremot svarande diexinaftalin. Seder- 
mera har jag utfört nagra försök att framställa en mot dessa 
serier af naftalinderivat svarande diklornaftalin. Dervid har jag 
senom behandling af diozaföreningen med klorvätesyra framstält 
«a-klorsulfonsyra, hvilken erhölls i form af en mörkröd, af färg- 
ämnen starkt förorenad lösning. Efter neutralisering med kalium- 
karbonat och koncentrering erhölls orent kaliumsalt sasom ett 
rödt pulver, hvarutur genom behandling med fosforpentaklorid 
erhölls en seg massa af kloriden till klornaftalinsulfonsyran. Efter 
uttvättning och torkning upphettades denna med ett öfverskott 
af PÜl,. Destillatet behandlades till oxikloridernas sönderdel- 
ning med vatten, da en fast, kristallinisk massa erhölls. Denna 
kristalliserades ur kokande alkohol, da slutligen platta, färglösa 
prismer erhöllos. Dessa hade smältpunkten 107° och liknade 
fullkomligt den af ATTERBERG !) erhållna y-diklornaftalinen. 

0.2685 gr. gaf 0.3920 gr. AgCl. 


I procent: Funnet. Beräknadt. 


Ce ARR NN 36.12 36.04. 
På analogt sätt har jag erhållit en bromoklornaftalin genom 
a-diazoföreningens behandling med bromvätesyra och inverkan af 


PCI; på deraf beredt C,,H,Br.SO,Cl. Sålunda erhölls en gul- 


1) Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. 1876. N:o 5. p. 6. 


02. CLEVE, OM %Y-DIKLORNAFTALIN OCH BROMOKLORNAFTALIN. 


aktig raprodukt, som genom upprepade kristalliseringar ur is- 
ättika lemnade färglösa, vid 115” konstant smältande nålar. 
Analysen gaf: 
0.2810 gr. gaf 0.5185 gr. CO, och 0.0670 gr. H,O. 
0.2720 gr. gaf 0.3857 gr. AeCl + AgBr. Då deraf 0.3707 


gr. upphettades i klorgas, uppstod en förlust af 0.0455 gr. 


I procent: Funnet. Beräknadt. 
Eertenmen]; 50.32 KOCH 120.0 49.69 
En 2.64 OTIS een 6.0 2.48 
le 30.04 OR 35.0. 33.13 
Bil ach 16.22 Br. alas 80.0 14.70 
99.22. | 241.5 100.00. 


Ehuru klor- och brommängderna ej noga öfverensstämma med 
de beräknade värdena, är dock formeln C,H, ClBı otvifvelaktig. 
Smältpunkten var alldeles konstant och jag kan derför ej till- 
skrifva olikheterna mellan de funna och beräknade värdena pa Cl 
och Br nagot annat än fel uti den indirekta metod, hvarefter 
bestämningen utförts. 

Enligt ATTERBERG kan y-diklornaftalin erhållas af PC], och 
«-dinitronaftalin 1). Häraf är tydligt, att denna dinitronaftalin 
äfven hör till samma serie som «-nitronaftalinsulfonsyran. Pa 
härvarande laboraterium har S. JOLIN genom inverkan af PDr, 
på samma «-dinitronaftalin erhållit en ny dibromnaftalin af 
smältpunkten 129°. Säledes hafva vi följande serie aa-naftalin- 
derivat, hvilka alla äro med hvarandra analoga och innehålla 2 


radikaler ersättande 2 väteatomer i olika benzolringar. 


50 Öl Smält Od (ATTERBERG) 
u BRO ulm (CLEVE) 
OH » I (JOLIN) 

a CwuH(NOS)a » ZU ee (AGUIAR) 

ee EENOISDEEN ee (CLEVE) 

8 ELNESSO HN en (CLEVE) 

EC ELLOE). ee ae EE (CLEVE). 


') Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. 1876. N:o 5. pag. 19. 


Stockholm, 1876. P. A. Norstedt & Söner, 


ÖFVERSIGT 


KONGL. VETENSKAPS-AKADENMIENS 
FÖRHANDLINGAR. 
er 1876. 6.10. 


Fredagen den 15 December. 


Pr&ses tillkännagaf, att Akademiens utländske ledamot, 
Ryske Geheimeradet CARL ERNST VON BAER med döden afgätt. 


Af Kongl. Commerce-Collegium hade blifvit öfverlemnade 
meteorologiska dagboksanteckningar fran Canada, insända af 
Svensk-Norske konsuln i Quebee W. A. SCHWARTZ. 


Hr TORELL redogjorde för de preglaciala marina lagren i 
norra Tyskland. 


Hr NORDENSKIÖLD dels meddelade en af Apothekaren J. 
WALLER inlemnad uppsats med titel: »Analys af kromjern från 
platinavaskerierna i Ural», och dels lemnade en skildring af Do- 
centerne THEELS och ARNELLS samt Dr TRYBOMS resa i Si- 
birien sistlidne sommar, om hvilken resa, likasom om Hr NOR- 
DENSKIÖLDS egen expedition under detta ar, en berättelse skulle 
af Akademien offentliggöras (se Bihang till K. Vet. Akad:s 
Handl. B:d 4). 


Hr EKMAN lemnade en redogörelse för sina undersökningar 
af de hydrografiska förhållandena inom Mälaren och Stockholms 
skärgård. (Se Bihang till K. Vet.-Akad:s Handl. B:d 4.) 


Sekreteraren öfverlemnade på författarnes vägnar följande 
uppsatser: 1:0) »Nouveau systeme des Mantides» af Hr C. 
STÅL. (Se Bihang till K. Vet.-Akad:s Handl. B:d 4); 2:0) 
»Nagra ur a- och £-Dinitronaftalin framstälda Naftalinderiva- 
ter», af Docenten A. ATTERBERG*; 3:0) »Om konstitutionen 


2 


af atskilliga naftalinföreningar», af densamme*; 4:0) »Om Be- 


lemniterna i sandkalken i Skåne», af Docenten B. LUNDGREN”. 


Till LETTERSTEDTSK stipendiat utsågs Ingeniören J. H. G. 
FREDHOLM, som har till uppgift att under en resa, förnämligast 
i England och Nordamerikas förenta stater, studera landtbruks- 
maskiners konstruktion, tillverkning och användning. 


Genom anstäldt val kallades till utländsk ledamot af Aka- 
demien Professorn i Fysiologi vid Köpenhamns Universitet PE- 
TER LUDVIG PANUM. 


Till Föreståndare för Statens, under Akademiens inseende 
stående Meteorologiska Central-Anstalt kallades och utnämndes 
t. f. Föreståndaren Dr ROBERT RUBENSON, och till Amanuens 
vid samma anstalt t. f. Amanuensen D:r LARS ARVID FORSS- 
MAN. 


Såsom gåfva hade Akademien af sin ledamot Hr P. VON 
MÖLLER fatt emottaga en kopia af det porträtt af LINNÉ, hvil- 
ket år 1737 målades i Holland och sedan dess oafbrutet befun- 
nit sig i den dervarande familjen CLIFFORDS ego. Utom dess 
anmäldes följande skänker: 


Till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. 


Från K. Universitetet i Christiania. 


DE Seue, Windrosen des südlichen Norwegens. Kra. 1876. 4:0. 

GULDBERG, C. M., et Monn, H. Etudes sur les mouvements de 
Yathmosphere. P. 1. Chra. 1876. 4:o. 

Aarsberetning, 1875. 

Nyt Magazin for Naturvidenskaberne, B:d 22: 2. 

Archiv for Mathematik og Naturvidenskab, B:d 1: 1-3. 

BrocH, O. J. Kongeriget Norge och det Norske Folk... Kra. 
1876. 8:0. 

SIEBKE, H. Enumeratio Insectorum Norvegicornm, F. 3. 

Beyer, Ar Norges Blora, IN AB IKE 1846 KRO 

Brix, E. De vigtigste Udtryk for Begreberne Herre och Fyrste i 
de Semitiske Sprog. Kra. 1876. 8:0. 

Bıom, H. Russisk Sproglere. Kra. 1876. 8:o. 

(Forts, ä sid. 10.) 


3 


Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1876. N:o 10. 
Stockholm. 


Meddelanden frän Upsala kemiska Laboratorium. 


21. Några af @- och #-Dinitronaftalin framställda 
Naftalinderivater. 


Af A. ATTERBERG. 


[Meddeladt den 15 December 1876.] 


Vid behandling af «-dinitronaftalin med fosforpentaklorid 
erhälles, enligt hvad jag nyligen visat, sasom produkt samma 
vid 107° smältande diklornaftalin, hvilken jag förut funnit upp- 
stå vid klors inverkan på mononitronaftalin. Då det genom 
denna nya beredningsmetod blef mig möjligt att med lätthet fram- 
ställa den nya diklornaftalinen i större mängd, har jag deraf 
framställt följande derivater. 


: . . Cl sd . n 
Nitro-y-Diklornaftalın, Co Hz | NO, är af mig redan förut 


närmare beskrifven, liksom jag ock redan förut omnämnt, att 
den med fosforpentaklorid ger en ej förr beskrifven triklor- 
naftalin. 


Cl, z er 
9NO," bıldas om det före- 


oaende nitroderivatet behandlas med en blandning af salpeter- 


Dinitro-y-Diklornaftalin, Oma | 


syra och svafvelsyra. Omkristalliseras produkten en gång ur 
isättika, så är den fullt ren och visar en konstant smältpunkt 
af 246°. Föreningen kristalliserar i ljusgula, spröda, prismati- 
ska nålar, som till och med i isättika äro ganska svårlösliga 
Af stark kalilut angripes den ej. 
Analys: 
0.6810 gr. gåfvo 0.6735 gr. klorsilfver 


4 ATTERBERG, NÄGRA NAFTALINDERIVATER. 


0.2885 gr. gåfvo 25.3 cc. qväfgas af 15° och vid 771.5 mm. 
barometerstand. 


I procent: 
Funnet. Beräknadt. 
Klon ER BL MB 24.45 24.74 
OVÄlver ee Ene 10.41 9.76 


För att bestämma ställningen på nitrogruppen i den före- 
gående mononitroföreningen har jag behandlat den samma längre 
tid med tenn och klorvätesyra, i förhoppning att genom sub- 
stitution af båda kloratomerna med väte kunna erhålla en naf- 
tylamin. Emellertid kunde ej reduktionen föras längre än till 
bildande af en monoklornaftylamin. På andra metoder har jag 
emellertid sedan funnit, att nitrogruppen i den ifrågavarande 
föreningen intager samma ställning, som nitrogruppen i a-nitro- 
naftalin, hvarom mer längre fram. Af den bildade monoklor- 
naftylaminen, som erhölls under form af ett svårlösligt tenn- 
dubbelsalt, har jag framställt följande föreningar. 

Tenndubbelsaltet af Klornaftylamin, C,H, Cl. NH, . HOI 
+ Sn Cl,, kristalliserar i stora, vackra kristallblad, som i rent 
vatten äro temligen svarlösliga, ännu mer svarlösliga i tennhal- 
tiga lösningar. Följande tvenne analytiska bestämningar gjor- 
des a saltet. 

0.7005 gr. gafvo 0.2733 gr. tennoxid. 

0.4075 gr. gafvo 0.5795 gr. klorsilfver. 


I procent: 


Funnet. Beräknadt, 
Benni ara re 30.69 29.28 
KW 35.20 35.23 


Klornaftylamin-hydroklorat, Ci, H, CINH,. HCl + H,O, er- 
hålles lätt ur det föregående saltets lösning, sedan tennet blif- 
vit afskiljdt med vätesvafla. Ur koncentrerad lösning kristalli- 
serar det i långa, smala prismer eller vid för hastig kristallisa- 
tion i flockiga massor. Vid 100? förlorar saltet sitt kristallvat- 
ten och förflygtigas långsamt. Klorhalten i saltet bestämdes 
dels efter glödgning med kalk, dels genom direkt fällning af 


saltets vattenlösning med silfvernitrat. 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:o 10. 5 


0.3901 gr. vid 100° torkadt salt gafvo enligt den förra me- 
toden 0.5182 or. klorsilfver. 

0.4844 gr. ej vid 100° torkadt salt gäfvo enligt den sed- 
nare metoden 0.3027 or. klorsilfver. 


I procent: 


Funnet. Beräknadt. 
Morala klorhaltene ner 32.84 33.17 
Klor som klorväte........... 15.43 15.30 


Surt klornaftylamin-sulfat, C,H, CINH,.H, SO, erhölls, 
da det föregaende saltets lösning försattes med svafvelsyra och 
lösningen derpå starkt koncentrerades. Saltet kristalliserar i 
knippen af långsträckta blad, som långsamt lösa sig i vatten. 
Af kokande vatten sönderdelas saltet delvis, så att fri b as 
smält tillstånd afskiljer sig. Samma förhållande återfinnes i 
ännu högre grad hos det förra saltet. Följande svafvelbestäm- 
ning gjordes å sulfatet. 

0.7458 gr. gafvo 0.6280 gr. bariumsulfat. 


I procent: 
Funnet. Beräkradt. 


Spialbvele sa... 11.57 11.62 

Klornaftylamin, C,H; Cl. NH). Den fria basen sjelf er- 
hålles, om hydrokloratets lösning sönderdelas med ammoniak. 
Aminen afskiljer sig då i hvita, flockiga massor, som efter tork- 
ning visa en smältpunkt af 93°—94°. Aminen är en svag bas, 
såsom synes af dess salters partiela sönderdelning vid inverkan 
af hett vatten. Den har ej någon om «-Naftylamin påminnande 
lukt, men öfverensstämmer med densamma deri, att hydroklora- 
tets lösning icke fälles af svafvelsyra. Jernklorid ger med sal- 
ternas lösningar grågrön färgning och derpå fällning. Vid glödg- 
ning af tenndubbelsaltet med kalk erhöllos några droppar afett 
destillat, som egde a-naftylamins karakteristiska lukt och reak- 
tion på jernklorid. För att fastställa aminens konstitution, för- 
sökte jag öfverföra densamma i en motsvarande diklornaftalin 
och behandlade derföre det klorvätesyrade saltet af basen med 
kaliumnitrit och saltsyra. Produkten var en brun massa, hvarur 


jag genom destillation med vattenångor erhöll ett destillat af 


6 ATTERBERG, NÅGRA NAFTALINDERIVATER. 


gula, stelnande oljedroppar. Som den gula färgen häntydde på 
närvaro af en nitro- eller nitrosoförening, behandlade jag pro- 
dukten med tenn och saltsyra och erhöll nu en föga färgad 
kropp i ringa mängd. Vid upplösning i alkohol och lösningens 
långsamma fördunstning, afsatte sig små, men väl utvecklade, 
rhomboedriska kristaller, dock förorenade af en främmande sub- 
stans. Som utbytet af dessa kristaller var högst obetydligt och 
de ej kunde mekaniskt skiljas från vidhängande förorening kunde 
tyvärr ej analys göras derå. Då jag emellertid af teoretiska 
grunder, (som jag i följande uppsats vill utveckla) väntade mig 
att här erhålla samma diklornaftalin, som jag lyckats framställa 
ur 8-dinitronaftalin, (se nedanför), och denna diklornaftalin kri- 
stalliserar 1 rhomboödrar, en hos naftalinföreningarne ovanlig 
kristallform, så är det intet skäl att betvifla identiteten af de 
ur klornaftylamin erhållna rhomboödriska kristallerna och den 
af #-dinitronaftalin beredda diklornaftalinen. I fråga varande 
klornaftylamin har således med all antaglighet likartad konsti- 
tution med £-dinitronaftalin. 

B-Dinitronaftalin gaf, såsom jag i en föregående uppsats 
visat, vid behandling med fosforpentaklorid 1 stället för en di- 
klornaftalin mot förmodan en triklornaftalin, hvilken till och 
med var förorenad af en ännu klorrikare produkt, såsom den a 
det erhållna triklornaftalinpreparatet utförda klorbestämningen 
utvisade. I de vid triklornaftalinens omkristallisation uppsta- 
ende moderlutarne förmodade jag närvaron af en mot 8-dinitro- 
naftalin svarande diklormaftalin. För att kunna isolera denna 
sednare behandlade jag större mängder af ß-dinitronaftalin med 
fosforpentaklorid och underkastade produkten upprepade frak- 
tionerade omkristallisationer under omsorgsfullt tillvaratagande 
"och samlande af moderlutarna. Alla kristallisationerna egde 
emellertid d-triklornaftalinens kristallform, och om än smältpunk- 
ten stundom sjönk till och med under 70°, erhölls vid omkristalli- 
sationer dock slutligen ej annat än d-triklornaftalin (smältpunkt 
131”). Först då de sista moderlutarna längre tid fått sta i hvila, fann 


jag stora, väl utbildade, rhomboödrar inbäddade i de långa 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:o 10. 7 


mjuka triklornaftalinkristallerna. Dessa rhomboedrar utplockades 
och omkristalliserades en gång ur alkohol, hvarpa de visade 
smältpunkten 83°. Materialet räckte blott till utförande af en 
klorbestämning, hvilken gaf till resultat: 

0.1873 gr. gafvo 0.2695 gr. klorsilfver. 


I procent: 
Funnet. Beräknadt 
för. C,H; Cl. 
ISO N 35.37 36.04. 


Föreningen var alltså den sökta diklornaftalinen. På grund 
af den sa karakteristiska rhomboödriska kristallformen kan för- 
eningen ej vara identisk med någon af förut kända fem diklor-' 
naftaliner, hvarföre den må benämnas [-diklornaftalin. Den a 
föreningen funna smältpunkten 83° kan ännu ej uppgifvas sa- 
som fullt korrekt, enär bestämmningen skett a blott en gang om- 
kristalliserad substans. 

För att möjligen erhålla samma diklornaftalin i större 
mängd, försökte jag framställa densamma enligt annan metod. 
Då LAURENT ur o-dinitronaftalin medelst klor lyckats framställa 
en diklornaftalin (säkerligen identisk med min vid 107” smäl- 
tande) och jag sjelf ur nitronaftalin på samma sätt beredt mo- 
noklornaftalin fann jag skäl att undersöka %-dinitronaftalins för- 
hållande till klor. Klorgas inleddes derföre i smältande p-di- 
nitronaftalin och den svarta reaktionsprodukten underkastades 
destillation med starkt öfverhettad vattenånga. Det gula de- 
stillatet renades från nitroföreningar på vanliga metoder och 
återstoden underkastades upprepade fraktionerade kristallisatio- 
ner på vanligt sätt. Blott d-triklornaftalin och en öfver 160° 
smältande tetraklornaftalin kunde på detta sätt extraheras, men 
ej någon diklornaftalin. Ännu ett försök gjordes att bereda 
samma diklornaftalin, nemligen ur den ofvan beskrifna klornaf- 
tylaminen. För resultatet finnes ofvan redogjordt. 

d-Triklornaftalin, C,, H; Ols. Denna vid fosforpentaklo- 
rids eller klors inverkan a 8-dinitronaftalin som hufvudprodukt 
uppkommande klornaftalin, bildas äfven på flera andra sätt. Jag 


8 ATTERRERG, NÄGRA NAFTALINDERIVATER. 


har nemligen förut visat, att den äfven erhalles vid fosforsuper- 
klorids reaktion pa nitro-y-diklornaftalin och’«-dinitroklornaftalin. 
Likaledes har jag nu funnit, att den pa samma metod kan fram- 
ställas ur £-dinitroklornaftalin, och Herr WIDMAN har å här- 
varande universitets-laboratorium beredt densamma ur en vid 
92° smältande nitroförening af ß-diklornaftalin. 

Denna på så många metoder framställbara triklornaftalin, 
låter dock ej särdeles lätt bereda sig i fullkomligt rent tillstånd, 
Framställd ur dinitroföreningar är den alltid betydligt förorenad 
med klor-rikare klornaftaliner. Omkristalliseras sådana prepa- 
rater, så stanna föroreningarne icke i moderluten, utan inga i 
(de dock väl utbildade) kristallerna och förhöja dessas smält- 
punkt. För att rena dylika produkter måste man derföre un- 
derkasta dem systematiska fraktionerade omkristallisationer, hvil- 
ket är ett mycket mödosamt arbete och fordrar stora mängder 
af material. Som exempel på svårigheten att skilja sådana 
blandningar vill jag anföra, att jag ur £-dinitroklornaftalin med 
fosforpentaklorid erhöll en produkt, som efter upprepade omkri- 
stallisationer ur alkohol egde en konstant smältpunkt af 136°. 
Två klorbestämningar derå gåfvo dock klorhalterna 49,17 % och 
49,44 %, hvilket visade, att substansen var en blandning af 
ungefär lika molykyler af en tri- och en tetraklornaftalin (be- 
räknadt 49,95 %). Då kristallerna sedermera omkristalliserades 
ur isättika, lyckades det att småningom vidare uppdela desamma 
i sina beståndsdelar. 

Som jag en gång förut bland produkterna af klors inverkan 
på nitronaftalin, erhållit en likaledes vid 136” smältande, svår- 
sönderdelad blandning af en triklor- och en tetraklornaftalin, är 
det att förmoda att d-triklornaftalin äfven bland dessa produk- 
ter förefinnes. 

Renast erhålles d-triklornaftalin ur mononitroderivaterna af 
ß- och y-diklornaftalin. Mononitroderivaterna erfordra nemligen 
för sin sönderdelning medelst fosforpentaklorid ej en sa hög 
temperatur som dinitroderivaterna, och blifva derföre icke så 


lätt förorenade af mer substituerade klornaftaliner. Emellertid 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:o 10. 9 


erfordras äfven vid användande af mononitroderivater ett tem- 
ligen stort antal omkristallisationer för att slutligen erhålla d- 
triklornaftalinen 1 rent tillstånd och af konstant smältpunkt. 

d-Triklornaftalin visar i rent tillstånd en smältpunkt af 
131°. (Den förut af mig angifna smältpunkten 129” måste för 
den använda termometerns skull korrigeras med + 2°). Den 
kristalliserar, vare sig i rent eller orent tillstand, i mycket langa, 
mjuka, platta, böjliga nålar, som vid uppvärmning lätt lösa sig 
ı alkohol eller isättika och utkristallisera hastigt vid kallnande. 
Salpetersyra angriper densamma lätt, men ger som produkt blott 
en oljartad massa, hvarur ingen kristalliserbar nitroförening 
kunde framställas. Likväl lyckades jag derur extrahera en in- 
tensivt gul kropp, som färgade lösningsmedeln starkt och ur 
alkohol kristalliserade i djupgula, starkt glänsande, spröda nålar. 
Enligt sina yttre egenskaper och en klorbestämning, som gaf 
25,0 2 klor (den ringa mängden erhållen substans räckte ej till 
vidare analytiska bestämningar), synes föreningen möjligen hafva 
varit en diklornitronaftokinon, C,,H,N0,C1,0, (beräknadt 26,1 % 
klor). Då triklormaftalinen behandlas med kromsyra, synes lika- 
ledes en kinon uppkomma, ehuru blott i ringa mängd. 

För att bestämma ställningen pa kloratomerna i d-Triklor- 
naftalin något närmare, har jag genom upphettning i tillsmälta 
rör med salpetersyra öfverfört densamma 1 en ftalsyra. Den 
erhållna syran, som gaf en vackert kristalliserande anhydrid, 
visade vid analys en klorhalt af 29,45 %. Då en diklorftalsyra 
fordrar 30,21 2 klor, var alltså syran en sådan; och en klor- 
atom hade således utträdt vid densammas bildande. Deraf föl- 
jer klart att ? d-triklornaftalin ej alla kloratomerna stå i samma 


(ftalsyre-gifvande) hälft af triklornaftalin-molekylen. 


10 
Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. 
(Forts. fran sid. 2). 


Från Videnskabs-Selskabet i Christiania. 
Forhandlinger, 1875. 


Fran Finska Vetenskaps-Societeten i Helsingfors. 
Acta E10) 
Ofversigt, 17. 
Observations météorologiques, 1873. 
Bidrag till kännedomen af Finlands natur och folk, H. 24. 
Från British Association for the Advancement of Science. 


Report, 45. 


Från Geological Society i London. 
Journal, N:o 127—128. 
List, 1876. 
Från Observatorium i Paris. 
Annales: Mémoires, T. 10—11: 1—2; 12. 


Från Societe Academique i Troyes. 
Mémoires, T. 38—39. 


Fran Accademia delle Scienze i Bologna. 
Memorie. (3) T. 6: 1—4. 


Rendiconto. 1875 — 1876. 


Från Accademia delle Scienze © Turin. 
Memorie. (2) T. 28. 
Anal Noll, la 195 
Frän Universitetets Observatorium i Turin. 
Bolletino, 9—10. 


Från Universitetet i Kazan. 
Isuestia, Bd. 42: 1-6. 


Från Medieinisch Naturwissensehaftiche Gesellschaft i Jena. 


Zeitschrift, Bd. 10: H. 4. 
(INonts, ar sıd 22). 


11 


Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1876. N:o 10. 
Stockholm. 


& 
4 
Meddelanden från Upsala kemiska Laboratorium) 
22. Om konstitutionen af åtskilliga naftalin- 
föreningar. 

Af A. ATTERBERG. 

[Meddeladt den 15 December 1876.) 
Under loppet af mina undersökningar a naftalinföreningar- 


nas område, har jag lyckats finna åtskilliga fakta, som kombi- 


nerade med af andra författare vunna resultater, kunna gifva en 


klar föreställning om den rationella konstitutionen af en del af 


mig undersökta föreningar. Jag vill här sammanställa alla hithö- 
rande iakttagelser, för att deraf draga de nödvändiga slutsatserna. 


Den af mig framställda, vid 131” smältande d-triklornaf- 


talinen må härvid vara utgångspunkten. Denna triklornaftalin 


kan framställas ej allenast ur nitroföreningarna af ß- och y- 
diklornaftalin, utan ock ur #-dinitronaftalin. Kloratomerna i 
denna förening maste saledes befinna sig i aldeles samma in- 
bördes ställning som kloratomerna dels i #-diklornaftalin, dels i 
y-diklornaftalin, dels ock i den af 8-dinitronaftalin af mig ny- 
ligen erhållna G-diklornaftalin. 

g-Diklornaftalin (med smp. 68°) är emellertid af mig beredd 
ur o-nitronaftal, hvilken förening, såsom LIEBERMANN visat, hål- 
ler båda sina sidogrupper i samma ställning som nitro-, amido- 
och sulfongrupperna intaga i «-nitro- och «-amidonaftalin samt 
i a-naftalinsulfonsyran, d. v. s. i den så kallade «-ställningen. 

y-Diklornaftalin (smp. 107°) är af CLEVE nyligen erhållen 
ur en nitronaftalinsulfonsyra, som han framställt dels ur «-nitro- 


12 ATTERBERG, OM ÅTSKILLIGA NAFTALINFÖRENINGAR. 


naftalin, dels ur «-naftalinsulfonsyra, och hvilken således dessli- 
kes innehåller sidogrupper blott i «-ställningar. 


Deraf följer, att både £- och y-diklornaftalin hålla sina 
kloratomer i a-ställningar (äro a-o-föreningar), och att det så- 
ledes i naftalinmolekylen måste finnas åtminstone trenne sym- 


metriska o-ställningar. 


Da emellertid d-triklornaftalin, såsom nyss visats, måste 
hafva sina kloratomer i samma ställning som båda dessa diklor- 
naftaliner,. sa framgår häraf klart, att 1 d-triklornaftalin alla 


kloratomerna intaga a-ställningar. 


Som för öfrigt d-Triklornaftalin motsvaras äfven af [-di- 
klornaftalin, sa följer, att äfven [-diklornaftalin är ett a-a- 


derivat. 


Genom öfverförande af d-triklornaftalin i en diklorftalsyra 
har jag vidare lemnat bevis för, att i d-triklornaftalin klorato- 
merna hafva sina platser i båda (de ftalsyre-bildande) hälfterna 
af naftalin-molekylen. Då emellertid o-nitronaftol enligt LIE- 
BERMANN ger ftalsyra och den ur «-nitronaftol af mig beredda 
8-diklornaftalinen således maste hafva båda sina kloratomer i 
samma naftalinhalfva, så följer deraf, att de båda andra d-tri- 
klornaftalin ‚motsvarande diklornaftalinerna, y- och ö-, måste 
hafva sina kloratomer stående i olika naftalinhälfter. 

Sammanhanget mellan de ifrågavarande klornaftalinerna la- 
ter alltså med användande af den GRAEBE'SKA naftalinformeln 
uttrycka sig på följande sätt: 


J-Triklornaftalin B-Diklornaftalin 
CI CI CI H 
C C C C 
Tel Fa 
HC CH HC | CH 
| | | | | 
HO BLOUNENCH HOME er 
EN TAG Se Fan r al 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:o 10. 13 


y-Diklornaftalin 


£-Diklornaftalin 


H Cl CI Cl 
© C (OM C 
Pe en rer 
HC (0) CH He CH 
| | | | | | 
HC & (Ol Hö CH 
SA IE > a ER 
C (© Ö 
cl H H H 


Mot hvarje af ofvanstäende klornaftaliner svarar en serie 
af likartadt sammansatta naftalinföreningar, hvilka genom lämp- 
liga reaktioner kunna öfverföras i den serien tillhörande klor- 


naftalinen. 


Så höra till d-Triklornaftalins serie WIDMAN'S Nitro-8- 
diklornaftalin (smältpunkt 92°), de af mig framställda Nitro-y- 
diklornaftalin (smältp. 142°), a-Dinitroklornaftalin (smältp. 106°) 
och $-Dinitroklornaftalin (smältpunkt 180°). 


Till 8-Dikiornaftalins serie höra: Nitroklornaftalin (smp. 
85°), @-Nitronaftol (smp. 164°), «-Amidonaftol, «-Nitronaftyla- 
min (smp. 191°), Naftylendiamin (LIEBERMANN’S), Naftohydro- 
kinon (smp. 176°) och Naftionsyran (enl. CLEVE). 


Till y-Diklornaftalins serie höra «-Dinitronaftalin, «-Dia- 
midonaftalin, Dibromnaftalin med smältp. 129° (af JOLIN fram- 
ställd ur @-Dinitronaftalin), BEILSTEIN’s Nitroamidonaftalin med 
smältp. 119°, de ur nitronaftalin beredda Nitro-, Amido- och 


Klorsulfonsyrorna samt motsvarande dioxynaftalin (enl. CLEVE). 


Till -Diklornaftalins serie höra $-Dinitronaftalin, 3-Dia- 
midonaftalin och den af mig nyligen beredda Klornaftylamin 
wed smältp. 94°. 


Utom hvad som 1 det föregående är framställdt, later ännu 
en vigtig slutsats draga sig af de hittills vunna fakta. 

Såsom jag redan förut framhållit, har LIEBERMANN gifvit » 
beviset för existensen af tvenne «-ställningar i naftalin-mole- 
kylen och CLEVE det experimentella beviset för tillvaron af en 
tredje. Det låter emellertid numer lätt bevisa sig, att äfven en 


fjerde «-ställning maste existera. 


14 ATTERBERG, OM NÅGRA NAFTALINFÖRENINGAR. 


Vid nitrering af «-monoklornaftalin uppstå nemligen, sa- 
som jag funnit, tva isomera dinitro-derivater samtidist, hvilka 
dock båda med fosforpentaklorid gifva upphof till samma tri- 
klornaftalin, d-triklornaftalin. Funnes blott trenne «-ställningar, 
sa skulle ur samma «-monoklornaftalin blott en dinitroförening 
kunna uppstå. Derföre måste i naftalinmolekyln ej mindre än 
fyra a-ställningar förefinnas och af dessa, såsom af d-triklor- 
naftalins konstitution framgår, två i hvarje naftalinhalfva. För 
öfrigt kan samma slutsats dragas redan deraf, att hos naftalin 
trenne o-ställningar blifvit uppvisade, hvilka motsvara tre olika 
diklornaftaliner. Funnos blott trenne symmetriska «-ställningar, 
så vore blott en, deremot svarande diklornaftalin möjlig. 

Ofvanstående slutsatser äro aldeles i öfverensstämmelse med 
den af GRAEBE framstälda asigten om Naphtalins konstitution, 
hvilken asigt låter förutse fyra symmetriska «-ställningar. Enligt 
samma äsigt skola äfven fyra symmetriska g-ställningar existera. 


hvilket ännu återstår att på experimentel väg bevisa. 


15 


Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1876. N:o 10. 
Stockholm. 


Om Belemniterna 1 Sandkalken i Skåne. 
Af BERNHARD LUNDGREN. 


[Meddeladt den 15 December 1876.] 


Ehuru WAHLENBERG redan förut beskrifvit !) de tva Belem- 
nitarter, som numera allmänt kallas Delemnites mucronatus och 
B. subventricosus,”) sa har man dock egentligen professor S. 
NILSSON 3) att tacka såväl för den närmare begränsningen af 
dessa arter som ock för de noggrannare uppgifterna om deras 
geologiska förekomst i Sverige. Om också det NILSSONS på- 
stående, att dessa båda arter aldrig förekomma tillsammans, 
måste i så matto modifieras, att B. mucronatus äfven anträffas, 
fast sällsyntare pa de ställen, hvarest B. subventricosus är herr- 
skande, så kan det dock icke nekas, att dessa arter tillhöra 


hvar sin afdelning af kritformationen i Sverige, DB. subventrico- 
1) Petrificata Telluris Suecanae p. 80 i Acta Nova Reg. Scientiarum Societa- 
tis Upsaliensis T. VII. j 
?) WAHLENBERG anför dock endast »B. subventricosus vel fusiformis» frän Sve- 
rige, hvaremot han uppgifver att »B. cylindricus vel etiam subconicus» (= 
B. mucronatus) ej finnes i Sverige utan endast »apud exteros». Hvad slägt- 
namnet beträffar så har jag i denna lilla uppsats begagnat det allmänna 
namnet Belemnites i stället för Belemnitella, da SCHLÜTER visat, att alla i 
norra Tysklands öfre kritformation förekommande Belemnitider böra antin- 
gen bibehållas under denna allmänna benämning eller ock fördelas på släg- 
tena Belemnitella och Actinocamax, hvilket fall de hos oss förekommande 
arterna skulle benämnas Belemnitella mucronata SCHLOTH. sp. och Actino- 
camaz subventricosus WAHL. sp. Den af SCHLÜTER angifna karakteren för 
„ Actinocamaz (Cephalopoden der oberen deutschen Kreide II Theil p. 183. 
Cassel 1876 i Palaeontographiea) att partiet kring alveolen ej består af trå- 
dig kalk, utan att kalkspatytor der kunna urskiljas, synes mycket tydligt hos 
B. subventricosus. 
Kongl. Vet. Ac. Handl. 1825, p. 340. Petrificata Suecana Formationis 
Cretaceae p. 10. Londini Gothorum 1827. 


3 


SS 


16 LUNDGREN, OM BELEMNITERNA I SANDKALKEN I SKÅNE. 


sus hufvudsakligen Gruskalken eller Ignabergakalken i nordöstra 
Skåne, B. mucronatus Skrifkritan eller Tullstorpskritan samt 
Sandkalken eller Köpingesandstenen (grönsanden) i sydvestra - 
delen af provinsen, da deremot hvarken dessa ej heller nägon 
annan Belemnitart anträffats i Faxekalken och Saltholmskalken. 
I Gruskalken (för sa vidt man kan betrakta alla petrografiskt 
hithörande bildningar sasom tillhörande samma geologiska for- 
mationsled, hvilket tillsvidare åtminstone torde vara nödvändigt) 
finnes dock D. mucronatus, ehuru sällsyntare på nästan alla 
fyndorterna och på vissa ställen tyckes den till och med vara 
den herrskande arten, såsom vid Kjugestrands sydliga del, en- 
ligt hvad redan NILSSON anmärkt. NILSSON uppgaf ej B. sub- 
ventricosus förekomma 1 kritformationen inom sydvestra Skane 
och, sa vidt jag vet, anfördes af mig denna art för första gan- 
gen från Sandkalken ?) och just i denna arts förekomst såg jag 
ett bevis, att Sandkalken tillhörde samma geologiska afdelning 
som Gruskalken, om också i Sandkalken finnas flera arter, som 
antyda ett närmare samband med Skrifkritan. I likhet med äldre 
författare ansåg jag nämligen hela det område, som intages af 
ifrågavarande bergart (Sandkalk, Köpinge sandsten, Grönsand), 
tillhöra en och samma geologiska underafdelning. Förhållandena 
på atminstone ett ställe inom detta område gifva emellertid an- 
ledning att tro, att man bör särskilja två underafdelningar, ka- 
rakteriserade genom hvardera sin art af Belemnites. 

De exemplar af B. subventricosus, som jag anförde från 
Sandkalken, hade jag nämligen ej paträffat vid Köpinge, den 
vanliga fyndorten för Sandkalkens försteningar, utan omkr. 3 
mil öster om Svenstorps jernvägsstation, i den sydöstliga delen 
af Tosterups socken nära gränsen mot Glämminge på en punkt, 
som kanske lämpligast skulle kunna benämnas Rödmölla, efter 
detta straxt nordost derom belägna ställe, som finnes utmärkt 
på Topografiska Corpsens Karta och hvarest två afvägningspunk- 
ter finnas i närheten. Pa ömse sidor om vägen mellan Tosterup 


2) Öfversigt af Kongl. Vet. Ak. Förhandlingar 1874, N:o 3, p. 62. 


UTOYADOIS TeLIsNaÄL], jerusn : | "PP U9ISIOISOM MY 


L äl) 
AX WEL ‚93T TDUELLOT PRIV IAN IE IEJERETNG 


Er 


N 
Be 
ae 


Ki 


ARN HAVER 


Öfversigt af K. Vet. Akad. Förhandl. 1876 
Fig. 1. 


VW 


; SN ; 


= 


a 
% 


SS 


Ceniral-Iryckeriet Stockholm 


L 
AM Westergren, del. 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:o 10. 17 


och Glämminge, nära bron öfver den lilla bäcken, som rinner 
mot Kabusa, ses i ett par mergelgrafvar ett konglomerat be- 
täcka den vanliga sandkalken och samma konglomerat går också 
1 dagen ett stycke nedåt bäcken. I den större, söder om vägen 
belägna grafven ses längst i vester sandkalk af samma utseende 
som vid Köpinge och Svenstorp, knölar och bankar af något 
hårdare beskaffenhet finnas äfven, om också ej af den hårdhet 
som den s. k. »pilstenen». Denna sandkalk öfverlagras af ett 
konglomerat nästan helt och hållet bestående af skifferbitar, 
sammankittade af vanlig sandkalk. I allmänhet äro skifferbi- 
tarne vida öfvervägande, stundom är dock bindemedlet (sand- 
kalken) mera framträdande och äfven i den underliggande van- 
liga sandkalken finnes stundom en och annan mindre skifferbit. 
Skifferstyckena äro utvändigt omgifna af ett tunnt, grönt öfver- 
drag, men bortskrapas denna skorpa, visar sig skifferns vanliga 
grå eller gråsvarta färg; styckenas storlek vexlar mycket, från 
helt obetydlig till öfver 3 fot i längd och bredd, tjockleken är der- 
emot sällan betydlig; kanterna äro aldrig skarpa utan alltid 
mera eller mindre rundade. Styckena ligga ej alla med sin 
största utsträckning i samma plan, utan stycken, som stå på 
kant mot skiktningen, finnas ej sällan. Skiffern är utan tvifvel 
silurisk. Mäktigheten af detta konglomerat här torde vara omkr. 
15 fot och det betäckes omedelbart af lösa jordlager. Saväl 
sandkalken som konglomeratet stupa omkr. 15° S. O. och, sa- 
som nämndt, kan konglomeratet med samma stupning följas ett 
stycke nedåt bäcken, liksom också liknande förhållanden kunna 
iakttagas i grafven på norra sidan om vägen >). 

I detta nu beskrifna konglomerat liksom äfven i den under- 
liggande sandkalken träffas här D. subventricosus ganska allmänt 
och härifrån härröra ock de af mig förut anförda exemplaren, 


hvaremot D. mucronatus är mycket sällsyntare. Så har jag af 


5) Enligt Nırssox (Kongl. Vet. Ac Handl. 1825, p. 447) finnes ett liknande 
konglomerat »på djupet i grönsamdslagret vid Köpinge»; enligt MISINGER 
(Anteckningar Häft. IV, p. 178) ligger detta konglomerat »åtminstone i stora 
block» ofvanpå den vanliga sandkalken vid Köpingemölla. 

Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 33. N:o 10. 2 


18 LUNDGREN, OM BELEMNITERNA 1 SANDKALKEN I SKÄNE. 


omkr. 30 Belemniter fonnit endast ett exemplar tillhöra D. mu- 
cronatus, de öfriga deremot D. subventricosus. I Sandkalken 
längre åt vester pa ömse sidor om Köpinge a är D. mucrona- 
tus tämligen allmän, hvaremot D. subventricosus saknas der- 
städes. Jemte dessa båda Belemniter har jag vid Rödmölla 
funnit följande arter: Östrea vesicularis LAM., Janira quinque- 
costata SOW., Pecten pulchellus NILSS., Lima pusilla NıLss., 
hvilka i Sverige finnas såväl i Sandkalken vid Köpinge som i 
nordöstra Skånes Gruskalk; Pecten undulatus NILss., (Tab. 
IX, fig. 10), Trigonia pumila NILSS. och Astarte sp. funna vid 
Köpinge samt Pecten septemplicatus NILSS.? från Gruskalken; 
representanter för slägtena Scaplutes, Fusus, Cyprina, Lyonsia, 
Arca, Cardium, Lima, Mytilus, Inoceramus och Rhynchonella, 
hvilka antingen äro för ofullständiga för att kunna säkert till 
arten bestämmas eller ock ej förut äro kända fran Sverige. 
Jemte några bryozoer och spongier finnas också flera andra bi- 
valver, som dock äro för illa bevarade och ofullständiga för att 
kunna ens till slägtet bestämmas. 

Ehuru framtida undersökningar otvifvelaktigt skola visa, att 
vid Rödmölla (d. v. s. sandkalk och konglomerat med D. sub- 
ventricosus) vida flera än nu anförda arter förekomma, så före- 
ligger ändå ett så pass stort material, att en jemförelse med 
den utomordentligt rika faunan från Sandkalken vid Köpinge, 
som dock ännu är långt ifrån ens någorlunda fullständigt känd, 
skulle kunna vara af intresse och då visa sig, trots åtskilliga 
gemensamma arter, flera skiljaktigheter, som knappast kunna 
förklaras, endast genom den jemförelsevis ofullständiga kännedom 
vi ännu ega om faunan i lagren vid Rödmölla. Först och främst 
bör då märkas olikheten med afseende på Belemniternas före- 
komst, att nämligen B. subventricosus ingalunda är sällsynt vid 
Rödmölla, men deremot hittills ej träffats vid Köpinge, hvarest 
B. mucronatus förekommer, samt att denna art är mycket säll- 
synt vid Rödmölla. Vid Köpinge träffas ej sällan Ananchytes 
ovata LAM., den finnes äfven i skrifkritan och utgör just ett af 


de vigtigaste stöden för den åsigt, som vill parallelisera dessa 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:o 10. 19 


två bildningar med hvarandra; vid Rödmölla har denna art hit- 
tills ej anträffats, liksom ej heller nagon af de andra Echinider, 
som åt faunan vid Köpinge gifva en så egen pregel, (Micraster 
glyphus SCHLÜTER, M. Ide COTTEAU, Holaster scaniensis COT- 
TEAU, m. fl.). Dessutom förekomma vid Rödmölla flera bivalver, 
som ej anträffats vid Köpinge och ej heller annorstädes i Sverige. 

Dessa paleontologiska olikheter torde väl berättiga till att 
anse ifrågavarande bildningar såsom skilda formationsled och 
skulle man väl snarast böra jemföra de vid Rödmölla förekom- 
mande med Gruskalken, med hvilken de öfverensstämma såväl 
genom förekomsten af D. subventricosus, en art som i fast klyft 
hittills endast funnits 1 Sverige !), som ock genom den negativa 
karakteren af saknaden af Spatangider. Förhållandena vid Röd- 
mölla antyda att de yngsta lagren här bildats nära en strand, 
bestående af silurisk skiffer, och äfven häri råder öfverensstäm- 
melse med Gruskalken i så måtto, att äfven denna är en strand- 
bildning, ehuru stranden der utgjorts af Urformationens bergarter, 
såsom visas dels af i Gruskalken inneliggande stycken af gneis 
och andra krystalliniska bergarter dels af de med Spondylus och 
bryozoör beväxta urbergshällarna vid Balsberg. Sandkalklagren 
på ömse sidor om Köpinge a visa sig genom närvaron af D. 
mucronatus, Ananchytes ovata m. fl. arter vara ungefärligen eqvi- 
valent med Skrifkritan eller Tullstorpskritan. Ett ännu nog- 
grannare fastställande af dess plats har nyligen gjorts af SCHLÜ- 
TER ?), som i sin utmärkta framställning af den öfre (d. v. s. 
öfver Gault belägna) kritformationen i norra Tyskland anser 
Köpingelagren (d. v.s. de omkring äen belägna) tillhöra »Untere 
Mucronaten Kreide» (Zone des Ammonites Coesfeldensis, Micraster 
glyphus und Lepidospongia rugosa). Bland de af honom frän 
denna zon anförda arterna finnas vid Köpinge bland andra: 


!) ScHLUTER: Bericht über eine geognostisch-paläontologische Reise im süd- 
lichen Schweden i Neues Jahrbuch für Mineralogie und Paläontologie, 1870 
p. 935. 

2) Schnürer: Verbreitung der Cephalopoden in der oberen Kreide Norddeutsch- 
lands i Verhandl. des naturh. Vereins der preuss. Rhein]. und Westf. XXXIII 
Jahrg., 4 Folge, III Bd, p. 39. 


20 LUNDGREN, OM BELEMNITERNA I SANDKALKEN I SKÅNE. 


Ananchytes ovata, Micraster glyphus, Ostrea vesicularis, Spon- 
dylus aequalis, Janira quinquecostata, Pecten membranaceus, P. 
cretaceus NYST. (= P. corneus NILSS. non SoW.), Lima semi- 
sulcata, L. granulata, Inoceramus Crispi, Avicula cerulescens, 
Pholadomya Esmarki, Neera caudata, ehuru de i Sverige ej alla 
äro inskränkta till denna lokal, liksom de äfven i Tyskland fin- 
nas i andra underafdelningar af kritformationen än just denna 
zon. Bland cephalopoderna anför SCHLÜTER Ammonites Stobei 
sasom i Tyskland allmän i denna zon och inskränkt till den- 
samma, och denna art har först beskrifvits fran Köpinge. Sca- 
phites spiniger SCHLÜT. och BD. mucronatus tillhöra såväl denna 
zon som den nästföljande (»Obere Mucronaten Kreide», »Zone 
des Heteroceras polyplocum, Ammonites Wittekindi und Scaphites 
pulcherrimus»); den förra af dessa arter förekommer tämligen 
sällsynt, den senare rätt allmänt vid Köpinge, så att dessa lagers 
alder tyckes vara ganska noggrant bestämd. ; 

Då således i denna del af Skåne såväl de af B. mucronatus 
som af B. subventricosus karakteriserade lagren uppträda på ej 
så synnerligen stort afstånd från hvarandra, så skulle kanske här 
kunna afgöras frågan om deras ömsesidiga ålder. Angående ingen 
annan afdelning af kritformationen i Sverige hafva meningarna varit 
så delade som just med afseende på Gruskalken eller lagren med 
B. subventricosus. Vid Köpinge omkring åen äro lagren nästan 
vågräta eller blott ett par grader stupande mot öster och då äens 
höjd öfver hafvet enligt Topografiska Corpsens Karta är vid bron 
vid Svenstorps Mölla 38 fot och något längre nedåt 23 fot, samt 
bäcken omkring Rödmölla angifves till 93 och 76 fot, så skulle 
de lager, som vid Köpinge gå i dagen, vid det ungefär 3 mil 
derifrån belägna Rödmölla återfinnas under de derstädes i dagen 
trädande lagren, under förutsättning nämligen att lagren fort- 
sättas oafbrutet samt att inga kastningar eller lagerrubbningar 
finnas på det mellanliggande, af mäktiga lösa jordlager betäckta, 
området; ett förhållande hvarom man dock svårligen kan vara 
fullt förvissad. Såväl förhållandena vid Rödmölla som åtskilliga 
i östliga delen af det af Sandkalk upptagna området funna för- 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:o 10. 21 


steningar synas emellertid gifva vid handen, jemförda med för- 
steningarna fran trakten kring Köpinge a, att det förut sasom 
»Sandkalk», »Grönsand» eller »Köpinge sandsten» betecknade om- 
rådet bör pa paleontologiska grunder skiljas i två zoner, en vestlig, 
omkring Köpinge a, utmärkt genom B. mucronatus och Anan- 
chytes ovata, och en östligare med D. subventricosus. Denna 
senare zon motsvarar Gruskalken och skulle det visa sig att den 
öfverlagrar Mucronatuszonen, såsom jag är böjd att tro, så kan 
naturligtvis icke Gruskalken motvara »Quadraten-Kreide» i norra 
Tyskland 1). 

Ett annat ställe, hvarest de af hvar sin Belemnitart ut- 
märkta lagren finnas på ringa afstand från hvarandra är vid 
Kjugestrand vid Ifösjön och härstädes skulle troligen genom afväg- 
ning kunna utrönas hvilkendera af dessa bägge arter som intager 


den högsta nivån. 


1) Neues Jahrbuch etc. 1870 p. 930. 


Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. 
(Forts. fr. sid. 10). 


Frän K. K. Observatorium i Prag. 
Astronomische, magnetische und meteorologische Beobachtungen, 
Jahrg. 36. 
Frän Physikalisch-Medicinische Gesellschaft i Würzburg. 
Verhandlungen, Bd. 9—10: 1—2. 


Från Naval Observatory i Washington. 


Astronomical and meteorological observations, 1873. 


Frän Författarne. 


NORDENSKJÖLD, A. E. Svenska färden till Nowaja Semlja och Je- 
nisei 1875. Göteb. 1875. 8:o. 
Två småskrifter. i 

SPÅNGBERG, J. Lepidopterologiska anteckningar, 1. Ups. 1876. 8:0. 

STAHRE L. Undersökning af Vesterbrunns helsovatten. Sthm. 1876. 
8:0. 

Kastner, F. Le pyrophone. 4:e Ed. Par. 1876. 12:0. 

PETERMANN, A. Geographische Erforschung der Polar-Regionen, N:o 
118—120; 123—125. 

Prareav, F. Recherches sur . . . la digestion . . . chez les My- 
riapodes . . . Brux. 1876. 74:0: 

RaAULIN, V. Observations pluviométriques faites dans l’Algeries et 
les colonies Francaises 1751 —1870. Bordeaux 1876. 8:0. 


Skänker till Rikets Naturhistoriska Museum. 


Palsontologiska afdelningen. 


Af Herr J. M. Schary i Prag. 


En utmärkt samling böhmiska silurförsteningar i 533 arter. 


Af Sr Lorenzo Otero frän Monte Video. 


Tre fotografiska taflor med figurer öfver fossila däggdjur funne pä 
Pampas. 


Af Konservator W. Meves. 


En Ceratit frän Hilsberget i Braunschweig. 


Af Mr John Gray i Hagley, Worcestershire, England. 


En samling Engelska öfversiluriska försteningar, hvaribland 15 arter 
Crinoideer i utvalda exemplar. 


23 


Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1876. N:o 10, 
Stockholm. 


Analys på kromjern, från platinvaskeriet Wisimo 
Schaitansk, etiketteradt »Laurit?». 


Af J. WALLER. 


[Meddeladt den 15 December 1376.) 


Af mineralet, som bildade intill 20 gr. tunga lösa stycken, 
utletades sa noggrant som möjligt omkring 3 gram och sönder- 
refs i agatmortel till finaste pulver. Vid dermed anstäld under- 
sökning träffades kromoxid, jern, lerjord, talk och sma qvan- 
titeter mangan, kalk och kiselsyra. För att utröna, i hvilken form 
jernet förekommer i mineralet, upphettades en liten mängd af det 
senare med svafvelsyra försatt med + vatten, i tillsmält glasrör, 
under loppet af några timmar vid en temperatur af + 200 till 250° 
C., da, med undantag af några kiselsyreflockor, en fullkomligt 
klar lösning erhölls, hvilken bade med rödt och gult blodlutsalt 
gaf bla fällning. 

Den qvantitativa analysen har blifvit utförd tvänne gånger 
(A och B), hufvudsakligast enligt FRESENI föreskrift för dylika 
analyser. 

Det vid + 110” C. torkade mineralet glödgades med 12 gan- 
ger sin vigt surt svafvelsyradt kali, hvarefter soda och salpeter 
tillsattes, och blandningen ytterligare upphettades. Efter afsval- 
ning behandlades massan med vatten och filtrerades. Filtratet 
försattes med salpetersyrad amoniumoxid och afdunstades till nära 
torrhet. Återstoden löstes i vatten, filtrerades och kromoxiden 
bestämdes i det erhållna, kromsyradt alkali innehållande filtratet 
dels (A) efter kromsyrans reduktion med svafvelsyrlighet genom 
utfällning med amoniak, dels (B) genom fällning med:salpeter- 


24 WALLER, ANALYS PÅ KROMJERN FRÅN URAL. 


syrad qvicksilfveroxidul. Den återstod, som erhölls vid smälta 
massans behandling med vatten, innehållande jernoxid m. m., 
jemte det som qvarblef på filtrum vid senare filtreringen af 
kromsyrelösningen, behandlades med saltsyra och kiselsyran af- 
skiljdes på vanligt sätt. Ur den sura lösningen utfäldes jern 
och mangan, sedan vinsyradt kali förut blifvit tillsatt med svafvel- 
amonium. Filtratet efter svafvelmetallerna afdunstades med soda 
och salpeter till torrhet, torra återstoden smältes, massan be- 
handlades med saltsyra och vatten, hvarpa lerjorden förnyade 
gånger utfäldes med amoniak. Efter filtratets afdunstning och 
aterstodens upphettning bestämdes kalk- och talkmängden med 
oxalsyrad och fosforsyrad amoniumoxid. 

Fällninger af svafveljern och svafvelmangan upplöstes i salt- 
syra, och jernet afskiljdes dels (A) genom utfällning som basisk 
ättiksyrad jernoxid, dels (B) med kolsyrad baryt. Filtratet inne- 
hållande mangan försattes vid A direkte, vid B sedan baryten 
blifvit aflägsnad med kolsyradt natron i öfverskott, fällningen 
glödgades och vägdes, efter förnyad tvättning och upphettning, 
som manganoxiduloxid. 


Till analysen A användes 0,4661 gram mineral, som lemnade 


0,242640 gram kromoxid, eller på 100 d..................... 52,06 
0,127144 grm jernoxid, motsvarande 0,114429 orm jern- 
öxidul,, eller pa 100.4. 227722 2722: Re 24,55 
0,044900 grm lerjord, elle pars LOOK: STENAR 9,63 
0,051392 » talk, LEDA EEE HOLE SEN LAR ELBE N 11,03 
0,00o3828 » kalk, Di hg 2 SEE BE UK 0,82 
0,003839 » manganoxidul,» » » nn. TEE a) 0,82 
0,001736 » kiselsyra, SLI ND BON RE IR RN 0,37. 
Till analysen B användes 0,4295 gram mineral, hvaraf erhölls 
0,223056 gram kromoxid, eller pa 100 d..___.__...........-- 51,90 
0,118100 grm jernoxid, motsvarande 0,106290 grm jern- 
essjdul,s eller. pAwLODNd- aha. Demi an 24,73 
0,041388 grm lerjord, eller pardO0rd.Y ara ah Fe 9,63 
0,046440 » talk, » Dr BS Lä be BEL Sa EL 10,01 


0,002764 » kalk, Dot Bi). wol BIER 0,64 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1876, N:o 10. 25 


0,002835 grm manganoxidul, eller på 100 d................. 0,66 
0,002336 » kiselsyra, DE N NA, MEN 0,54. 


Beräknas hela jernmängden som oxidul blir medeltalet af 
båda analyserna följande 


A. B. Medeltal. 

Beomoxide.n 2 nn 52,06 51,90 51,98 
Lerjord ____.. De In ee 9,63 9,63 9,63 
Jennonael ee 24,73 24,64 
IR IR A N 11,03 10,81 10,92 
ROSE Ra, 0,82 0,64 ° 0,73 
IManeanesı ud de 0,82 0,66 0,74 
IKGISElSYTDE ae 0,37 0,54 0.45. 
| 99,28 98,91 99,09. 


Flere försök hafva gjorts att bestämma halten af jernoxidul 
medelst titrering med kameleonlösning, sedan mineralet förut 
blifvit pa omnämndt sätt upplöst i svafvelsyra, men några fullt 
öfverensstämmande resultat har dervid ej erhållits. Vid ett 
försök erhölls 11,85 jernoxidul på 100 mineral. Resten (12,79) 
af den, som oxidul beräknade hela jernhalten skulle då finnas i 
mineralet som oxid och utgöra 14,21, samt slutresultatet af ana- 


lysen blifva följande: 


Syrehalt. 
INST 0 a Övr el 2 1.0.2 51,98 16,31 | 
Benjonde a. nn 9,62 4,49 25,06 
Jemmoxid rss rn... 14,21 4,2 | 
Jernoxadul een 11,85 2,6 3) 
TV CE ee AT 10,92 4,37| 3 
å ‚38 
Keane ne a 0,73 0,21 
Mangan al nu N 0,74 0,1 | 
Kiselsykas u ern un ‚0,45 — 0,24. 


26 


Rättelser: 


N:o 8. Sid. 37 rad. 7 uppifr. stär 1,475933 läs 1,010831 


» oo» 14 
» » 16 
40 » 11 
41 » 1 


Stockholm, 1877. 


» 1910 » 1609 
» 1,475933 » 1,010831 
» » » » 


» n » » 


P. A. Norstedt & Söner.