Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-akademiens forhandlingar

RE

ER SAT 16
\ Se AN

3 LEN!
Ny NEN döbee m ;
der ET UN
X - ER J EA ONA
pe q fe
Ye V u
a3 Y
BA mi
Ü i

EN
5
lt
%:

h MY Sg
FED
Se ad Eu 7

Re. | R $ FA i y \ j - & A A]
der, : för ME Ex 5 E
kk 0:3 DR vg

»
Y

In

an 2

2

:
KN
es
ÅS q
De

VOR

HON
TEN
INN
SE
ie

N. Y. ACADEMY
OF SCIENCES

ÖFVERSIGT

AF

KONGL. VETENSKAPS-AKADENMNIENS

FÖRHANDLINGAR.

FYRTIONDEFJERDE ARGÄNGEN.

1887.

STOCKHOLM, 1887, 1885.
KONGL. BOKTRYCKERIET,
P, A, NORSTEDT & SÖNER.

TUNSNPBSRAU EAN

Utförliga uppsatser äro betecknade med en asterisk.

Sid.
*ABENIUS och WIDMAN, Om inverkan af alkoholisk kalilut på aromatiska
bromeceLamidoder I aloe AR ER EEE EEE 449.
ÅDLERZ, Om pantopodernas morfologi och utvecklingshistoria .............-.- 628.
ANDERSSON, Om de primära kärlsträngarnes utveckling hos monokotyle-
dODERNaS N a NE Reue a le In ae Be 627.
*ANnDREE, Jakttagelser öfver luftelektrieiteten under solförmörkelsen den 19
A OLSEN EEE EN EI RE I RN EN EEE 529.
*APPELLÖF, Om skalbildningen hos Sepia offieinalis............................... 49.
ARRHENIUS, Einfluss der Neutralsalze auf die Reactionsgeschwindigkeit der
MenseitungEvon@Arbyllace tat oe SRS Eee SIA aAa 39.
— , Ueber die innere Reibung verdünnter wässriger Lösungen.............. 232.
"— , Beräkning af dissociationen hos i vatten lösta kroppar ................. 405.
— Ueber das Leitungsvermögen der verdünnten Luft........................ 442.
"——, Ueber additive Eigenschaften der verdünnten Salzlösungen ............ 561.
Ascou1, Integration der Differentialgleichung Su —0..........................- 40.
ASPERÉN, Ueber Elektrieitätsüberführung zwischen Flammen und Spitzen 627.
AURRIEEIUSSROARTEReseberattelsen ne oo ee år SR rek dl SL LS Red 1
*AURIVILLIUS, CHR., Om skalbaggar och fjärilar från Kongo-omrädet... 232, 305.
BERGER, Sur une généralisation des nombres et des fonctions de BERNOULLI 546.
+ Om rötternas antal till kongruenser af andra graden ................... 127.
=—, Om en talteoretisk formels användning till transformation af en de-
hniksdubbelintegral 0... ERA en 0 ee en en 158.
BERLIN, ref. Krason, »Om amidogruppens substitution i aromatiska för-
eningar för hydrothion» och »Om sex isomera toluoldisulfosyror» 39.
*BJÖRLING, Konstruktion mittelst Lineals und Cirkels der Curven vierter
OrdnunesyomsGeschlechteg Pe per u m ssd so 119).
—-— , Zur Theorie der mehrdeutigen Ebenen-T'ransformationen............... 442.
Bonn, Om betydelsen af lefvande kraftens princip för frågan om dyna-
miskarsystems,stabilitele@e sm. 0 euul nn 3 ie nee 40.
"— , Om en grupp af differentialeqvationer, hvilkas solution medför s.k.
SINBHÄIVISOLEL 3. 2-2 Ra EL en ran en nee 339.
BorpnaD)esmidieersfran. GLO LAN SS se ER RN 348.
ED esngdieeunasmutbue GUI As AAA SNRA RENT EN TRA 348.
BovaALnius, Contributions to a monograph of the Amphipoda Hyperiidea.
En Or an RT Re ne N ae 201, 347.
"BÄCKLUND, Bidrag till teorien för vägrörelsen i ett gasartadt medium 115, 351, 549.
"BÄCKSTRÖM och PAYKULL, Om de vid upplösningen af jern i syror utveck-
lade gasernas volym och sammansättning................................. 165.
— , Kristallografisk undersökning af två nya kolväten.......................- 196,
* ——, Elektriska ledningsmotståndet hos kristaller................................ 343.

IV

Carıson, Zur Anatomie des Hyperoodon diodon._...__......... ._.___ 348.
CAVALLIN, Om konvergenter till bestämda integraler. ...... N. \ 40.
"CLEVE, Om klors inverkan pagc-acetnattalıde ARS EEE 43.
* Om organiska sulfimidoföreningar au REN U es Re en 243
a Om inverkan af klor på acet- a... 443.
EDLUND, Om atmosferiska luftens elektriska ledningsförmäga........--.-.-.-.- 2.
— OM den unipolära induktionen 42 SEE ee Ro 39.
— — ref. ARRHENIUS, Einfluss der Neutralsalze auf die Reactionsgeschwin-
digkeit der Verseifung von Atylacetat.........................._....... 3.
— 7 Nheorie de linduction unipolamer re 195.
—— ref. ARRHENIUS, Ueber die innere Reibung verdünnter wässriger Lö-
SEISUNGEN 2.22.20... 20.00 a See NONE RER A 21 EEE 232.
—— ref. RYDBERG, Om stålets förändringar vid urhärdning .................- 292.
— ref. ÅNGSTRÖM, Om strålande värmets diffusion från sferiska ytor.... 232.
— ref. BÄCKSTRÖM, Elektriska ledningsmotståndet hos kristaller ........- 232.
—— ref. SOHLBERG, Om befintligheten af flytande eller fruset vatten i at-
mösferen ul... a LE RE SRA 441.
— ref. ARRHENIUS, Über das Teen der verdünnten Luft... 442.
— ref. ANDRÉE, Om luftelektrieitetens förhällande under solförmörkelsen
0.19: Ankusti. 1884er ee ee AE SSE SLAS ER 505.
-—— ref. ARRHENIUS, Ueber additive Eigenschaften der verdünnten Salz-
lösungen... 2... re ANN AEA SE 549.
—— ref. A. Rosen, Sur la theorie de l’induetion unipolaire......_........... 545.
— , Considerations sur certaines theories concernant l’electrieite atmos-
pherique...2!. ar u Ne ne SAS CET N RE 625.
—— ref. Mesıus, Om ändringen i metallers elasticitetskoefficient genom
den galvaniska strömmen. 8... 2. NANNE 627.
-— ref. ASPERÉN, Ueber Elektrieitätsüberführung zwischen Flammen und
Spitzen... Sun en an a Er RN OR ENN 627.
— ref. LAGERBORG, Temperaturens inflytande på brytningsexponenten
och#täthetenhosbergsalt "222 Lu 2er EEE 627.
EHRENSVÄRD, Om försök anställda i Stockholm år 1785 af Generalamiralen
Grefve C. A. EHRENSVÄRD att tända undervattensminor medelst
elektricitet en. en ah male u Ar ION EEE 626.
‚Om tostronodlingen!t..2.. 0 en. en a en Pe EN 626.
EKSTRAND, Omnaftoesyror mann 2. Lues 0 NEE 67.
© Om «-Voch, B-Naftamidoxim an en I I RE Rn IE
ät > Omi Nalthydroxamsyzore a a 2 a EEE EEE 315.
*— och Jomanson, Bidrag till kännedomen om kolhydrater ..............-- 667.
"ENESTRÖM, Om Ascouis afhandling rörande integration af differentialeqva-
onen au U N N Er RER 9%
ELInk, Mineralogiska,notiser 00 Ce See EN EEE 348.
, Ueber die ”Krystallform und Zwillingbildung des Skolecit von Island 348.
"Fo ORSLING, Om den Brönuerska amidonaftalinsulfonsyran........................ al.
ERISTEDT) Reseberättelser stam Ser es ee er rAe Ner 15
AE Meddelanden om Boluslänska spongior. 22... 2.22.12. 20 SR 25,
GYLDEN, Om den absoluta giltigheten af de uttryck han användt vid lös-
ningen af trekropparsproblemet,.... u 2 SNS ee En 40.
— ref. Bontın, Om betydelsen af lefvande kraftens princip för frågan
om "dynamiska. systemsastabilitetr. a ee eo ee 40.
— Om förhandlingarne vid den astrofotografiska kongressen i Paris.... 232.
-—— ref. BcHLIn, Om differentialeqvationer, hvilkas solution medför s. k.
små divisorer. ... so. Na... a AROR 232.
förevisar stjernfotografier tagna pa Akademiens observatorium FENA 305.
"Has, Om Barbitistes glabricauda och B. puuctatissima ........................ 588.
— , Om Acridiodeernas yıltreomorfologiee mer EEE 546.
HAMBERG, A.. Ueber natürliche Corrosions-Erscheinungen und neue Kry-
stallflächen am Adular von Schwarzenstein .............................. 196.
HENNING, Växtfysiognomiska anteckuingar från vestra Herjeädalen ..........
HOLMSTRÖM, Om strandlinieus förskjutning vid Sveriges kuster..............- 625.
*HöGrRELL, Bergjums fanerogamer i blomningsföljd.............-..-..-.-........-- 595

Vv

"JOHANSON, A. M., Om algebraiska likheter, som leda till elliptiska integraler 691.

to — , Vilkoren för att likheten yr = (z — a,)mi ...(z— a,)Mr skall leda
tillwelliptiskalintegraler ne 2 ee een enat ner 708.
JOTANSON, CH dog Studierfölverslapheinakern ee a ne 238.
JUNGNER, Om den anatomiska byggnaden hos familjen Dioscorez.........-- 348.
*Krason, Om amidogruppens substitution i aromatiaka föreningar mot Fly-
ÄRO GIN ONES ASA AR ER N nn er ne ol.
* + Omksex@1somerantoluoldisultosynone me Is. DD.
AF KLERCKER, C. E., Sur la dispersion anormale de la lumiere..........- 2, 39.
AF KLERCKER, E. F., Studien über die Gerbstoffvakuolen ........-------.------- 442,
"KoBB, Om integrationen af differentialeqvationerna för en materiel punkts
rögelsespawenwrotationsytae ee nn 159.
* ‚ Om bäglängden af algebraiska kroklinier ...............................--- 713.
KoLTHOFF, Lagopus bonasioides, bastard mellan dalripa och hjerpe--..----- 239.
*Krüss och NILSON, Om Thoriums eqvivalent och atomvigt.......-.-----..----- 251.
* —— och ‚ Om jordarterna och niobsyran i Fergusonit........--.-------- 261.
*—-— och — , Om produkten af niobfluorkaliums reduktion........-.......-- 237.
SS och — OmWkaliumgenmanfluoride soccsosssnsssrossstesenosdsdsssbassEeacss 299.
* —— och , Om sällsynta jordarters absorptionsspektra..............------ 361.
LAGERBORG, Temperaturens inflytande på brytningsexponenten och tätheten
hosiberzsalt 25 Manns EEE RE En ae en ee 627.
TLAGERHEIM, Ueber Desmidiaceen aus Bengalen.....................-.-....-....... 505.
* —, Kritische Bemerkungen zu einigen in den letzten Jahren beschrie-
benen Arten und Varietäten von Desmidiaceen ...........--.-.---.----- BoD.
SNDmAN, Omenaeral deinitauintegraler ee nu nn 23.
. LINDSTRÖM ref. MUNTHE, Reseberättelse och om postglaciala aflagringar med
Aneylussriuviatilisen ee Au SA SR AES ER NE EI ER SUS 627.
-PINDSTROM Omähyalotekit tranelangban“ . u ne nn nn 589.
LOVÉN, CHR. ref. TIGERSTEDT och STRÖMBERG, Der Venensinus des Frosch-
herzenape al. Bar neu 34 ERS AR ER EL LEER. I ER 442.
Lovsn, H., Om utvecklingen af de sekundära kärlknippena hos Dracana
CHA, YLUe Ca a I AHRENS EEE 196.
LovEn, S. ref WIRÉN och AURIVILLIUS, Reseberättelser ...............-.------- iR
MOnkamecent tormSorsthesEchinoconider AE ENT le
LUNDGREN, Anmärkningar om Permfossil från Spetsbergen.................--.- 41.
IK OND STR OMS esED erättels ek esse Or EEE SEEN 103.
*=MaAuzeEuius, Om rykande svafvelsyras inverkan på klorvätesyrad a-naftyl-
ITIS N Re R PR LT ER BEER EA Een 741.
*Mssıus, Om ändringar af metallers elasticitetskoefficient genom galvaniska
BÜRO ENTE U REN a Dh a N 2 USE 681.
MitTAG-LEFFLER ref. CAVALLIN, Om konvergenter till bestämda integraler 40.
—— ref. Ascorr, Integration der Differentialgleichung Su = ............- 40.
—— ref. Exeström, Om Ascouıs afhandling rörande integration af diffe-
zentialeqyationena 12.7 — emailen SO EJJAJESSEOJSsE TS 40.
— ref. BERGER, Om rötternas antal till kongruenser af andra graden... 104.
--— ref. KoBB, Om integrationen af ditterentialeqvationerna för en ma-
teıielapunkts rörelse Pp alen; 0 ta ON Sybase ss sasse ess STAR SEE 2 104.
— ref. BERGER, Sur une généralisation des nombres et des fonctions de
BER NO UTE EN ee Sn ea SA RE name 546.
— — ref JOHANSON, Om algebraiska likheter som leda till elliptiska inte-
graler, och om vilkoren för att likheten yr = (2 — a, Mı (CT — a,)Mr
Skalleledartılleelliptiskaginterraler ee 627.
— ref. Koss, Om bäglängden af algebraiska kroklinier ....... ....--------- 627.
MoBERCH OmMbiasaınsydostrauskaner 0... nun un een 195.
Muntue, Pteropoda i Upsala universitets Zool. museum..................-.-.-- 40.
Er uireseberättelsert.: 2080 ur Sa hi SEN SR N RE ne nn 625.
‚ Om postglaciala aflagringar med Ancylus fluviatilis.......-..--.------.-- DS)
*MöLver, Ueber Coineidenzsysteme gewöhnlicher algebraischer Differential-
Sleichungen: BR) na AL HEN REST Dane 647.
NATHORST, Om de fruktformer af Trapa natans, som fordom funnits i Sve-
TI GEBRN 128 N SEEN en N ee een 627.

vi

*Neumann, Om Rubus corylifolius och R. pruinosus__._._..........__._ 629.
"NILSON och PETTERSSON, Bestämning af några fysikaliska konstanter för

Germanium och an Se ne An a rata a os SL LS SRA ANN Zn
— ref. Bäckström och PAYKULL, Om de vid upplösning af jern i syror

utvecklade gasernas volym och sammansättning .._..................... 104.
-—— ref. PAYKULL, Om härdningens inflytande på de vid stålets upplös-

ning i syror bortgäende gasernas volym och sammansättning ...... 104.
+— och Krüss, Om thoriums eqvivalent- och atomvigt................ 232, 251.
+ och ‚ Om jordarterna och niobsyran i Fergusonit.... 232, 267.
f-—- och ——, Om produkten af fluorniobkaliums reduktion 232, 287.
* och OM kaliumrermanfluorid era 0 Sen 232, 299.
= och" — OM sällsynta jordarters absorptionsspektra 5
* —— och PETTERSSON, Om aluminiumchloridens ängtäthet och grundämnenas

atomyärde inom aluminiumseuppen...._._._.____..____. 506, 507.
NORDENSKIÖLD ref. WEIBULL, Om benzols och toluols monosulfonföreningar 2.
förevisar en i Warschau funnen handritad karta öfver Norden frän

id:deyarhundradent ea mene en Sn en LE LER RE

* —--, Jakttagelser om gadolinitjordens atomvigt

—— ref. SJÖGREN, Om fyndet af Periklas vid Nordmarks grufvor.......... 441.

*——, Om våglängderna i de sällsynta jordarternas absorptionsspektra...... 471.

== framlägger d:te bandet af Vega-Expeditionens vetenskapliga jaktta-
BelBer N LEN NEE ER Le ae IE NER

—— ref. LINDSTRÖM, Om hyalotekit från Långban
ref. LockYEr, Om himlakropparnes daning
NorpDstTEDT, Freshwater Alga collected by Dr BERGGREN in New Zealand 347.
NYSTRÖM, Om den Japanska fisksamlingen i Upsala universitets zoologiska

254 SN SIN 04 RR es oe en N DE A SEEN badade 104.
OLBERS, Om fruktväggens byggnad hos Borragineerna .......................... 19.
"PALMER, Om inverkan af svafvelsyra på «-nitronaftalin........................- 188.
"PAYKULL och BACKSTRÖM, Om de vid upplösning af jern i syror utvecklade
gasernas volym och sammansättning mee u re Seen. LA RJ SEE 165.
> OM härdningens inflytande på de vid stålets upplösning i syror bort-
gående gasernas volym och sammansättulng......------...-.............- 185.
"PETTERSSON och NILSON, Bestämning af några fysikaliska konstanter för
Germanium)rochTitane sense nn SE Se ER. MaA LE RD 3.
= och Nırson, Om aluminiumchloridens ängtäthet och grundämnenas
atomvärde inom aluminiumeLuppen ee EEE ERRNEBNE 507.
RAMSAY, Undersökning om pleokroismen och ljusabsorptionen i i epidot från
Sulsbaehthali.... RABEN ET Ta br SUR 2.
Omztetartoedeii hos turmalınaaer nee EN 196.
ROSÉN, A., En sats i teorien för konstanta elektriska strömmar.............. 19%
*— , Om Fröricns generalisation af Wheatstoneska bryggan................. 209.
fi Surola.itheeorielde, linductionunipolaize 2 pe ee MLA
*——, Quelques formules de l’electrodynamique.....................-............. 581.
Rosen, P. G., Om utförda longitudsbestämningar mellan Stockholm och
Göteborg samt mellan Göteborg och Lund ...............................: 232.
‚ Om af Generalstaben utförda preeisionsafvägningar under år 1886... 232.
RUBENSON ref. AF KLERCKER, Om ljusets anomala dlIspersion .............. N
RYDBERG, Om stälets förändringar vid urhärdning............................... 232.
SCHEUTZ, Plantae vasculares Jeniseenses 0 um Re 545
VON SCHWERIN förevisar och förklarar en etnografisk samling från Kongo-
landet i.-....... 12. 2. EN RE a a SE säs OSS cos oso 627.
SELANDER, Lnftundersökningar vid Waxholms fästning........................-. 628.
SSJIOGRENAllaktIt SES 00-15 20 SD ee ee RE 107.
* ——, Om fyndet af Periklas vid Nordmarks grufvor...................22000.. 479.
Sams, Om en ny upplaga af arbetet »Skandinaviens fiskar» .................. 40.
ref. Meddelanden från ornitologiska komiten.................--....-....... 40.
——-, Om förhållandet mellan Japans och Medelhafvets fiskfaunor .......... 103.
— ref. NystTRÖM, Om Japanska fisksamlingen i Upsala universitets zoo-
logiska' museum: saom 05 ALLEN Mr ER RER PER RE EIKE 103.

"ip ba DRYBOM;- BReseberättelse.. 0 2 a re N 195.

VIT

SMITT ref. TORELL, Om glacialbildningarnes lagerföljd och temperaturen
TUNG EIS VLALEN SKO LIK AASE ENE se a AES nn
—— ref. CARLSON, Zur Anatomie des Hyperoodon diodon
Irevisarsskankenllerriksmuseuneme ee
*SOHLBBRG, Om befintligheten af flytande eller fruset vatten i atmosferen 481.

STRÖMBERG och TIGERSTEDT, Der Venensinus des Froschherzens ..........--- 442.
*SVEDMARK, Om plagioklasens natur i gabbron från Rädmansö.............-.- 621.
TIGERSTEDT och STRÖMBERG, Der Venensinus des Froschherzens.............. 442.
Norm lReschenmihalkars re SBR 3 SR es a 213 (AE SE SYROR ra KN SAD ee SR IR 1.
"TORELL, Om glacialbildningarnns lagerföljd och temperaturen under istidens
olika skeden 429.
TRrYBoM, Reseberättelse 199.
WEIBULL, Om benzols och toluols monosulfonföreningar............--.........- 39.
*_—, Om några Zirkoniumföreningars kristallform.........-....-.----.-..-- 323
*Wınman och ÅBENIUS, Om inverkan af alkoholisk kalilut på aromatiska
bromaeetamidoderivate mern ee en rn es 449.
ee Omepropylezuppen&irkuminalkohollo ee ee 515.
WAREnStReseberättelgenr ss 2 a N a Lr I SAS NE er Il
NVIETTR 0 CRT EN LOT Rye Seb enat (CLS ess SEA me ee St 2
—— 10% HENNING, Växtfysiognomiska anteckningar från vestra Herjeädalen 2.
—— ref. Kror, En ny upplaga asHartmansstloraf 103.
— ref. WAHLSTEDT och MURBECH, Viola sueciae exsiccat& .................- 103.
HREF IHUNDSTROMY Reseberättelsen 0. u a nn 103.
——- ref. OLBERS, Om fruktväggens byggnad hos Borragineerna ............- 195.
== for lib LovÉN, Om utvecklingen af de sekundära kärlknippena hos
MEACENa Noch” Nuccas SS DE fa ch LL ee
— - ref. JOHANSON, Studier öfver Taphrina
BENEN aller iskanhen till Rikemuseum Sosse
—— ref. Borprt, »Desmidieer från Grönland» och »Desmidieernas utbred-
NIT GOSSAR EAA ER Ae EA N ENTE 348.
—— ref. JUNGNER, Om den loan byggnaden. hos familjen Dioscorex 348.
-—— ref. E. F. ar KLERCKER, Studien über Gerbstoffvakuolen .......____.... 442.
——- ref. LAGERHEIM, »Kritische Bemerkungen zu einigen in den letzten
Jahren beschriebenen Arten und Varietäten von Desmidiaceen» och
Üben NesmidinceensausuB en allen Arr RR On 505
——, Om fortgängen af arbetena och undervisningen vid Bergianska träd-
BARICH RE er HE SES SSR TI LE Een. se NEE 545.
—— ref. ScHEuUTz, Plants vasculares Jeniseenses................................ 545.
—— ref. HÖGRELL, Bergjums fanerogamer i blomningsföljd................... 545.
—— ref. Neumann, Om Rubus corylifolius och R. pruinosus.................. 627.
— ref. ORTENBLAD, Om den högnordiska tallformen Pinus sylvestris ... 627.
— ref. ANDERSON, Om de primära kärlsträngarnes utveckling hos mo-
nokotyledonerna SINE SI N ORDRANSENGL. EE ROLLE ARE LE OL ARME 627.
ÅNGSTRÖM, Om strålande Termeie diffusion frän sferiska ytor................. 232
* ——, Vätskors volym- och täthetsförändringar genom gasabsorption......... 415.
ÖRTENBLAD, Om den högnordiska tallformen Pinus silvestris ................. 627.
Se kdjeterarenstarsberattelse. me Fd ae sa ae ae 205.
Hrakrysvaljessiiliebraeses. ma 1. 1220, 20.000 00 a Ne een 196.
ENPAN GSTROMmEmedlärger, presidiumn Se AREA Ern Re earn rg 196.

Med döden afgängne ledamöter: MINGHETTI, 1: WHITWORTH, 39; CARLSON,
195, J. E. ArescHous, Bere, 232; BoussINGAULT, 347; MUNKTELL, 441.

Invalde ledamöter: Rksat, 233; CRONSTEDT, NORDSTEDT, CLASON, VON EHREN-
HEIM, CHARCOT, SOETBEER, 547.

DEIDERSTEDESKA forfattarepziset, SMITDE E00. EE 41.
TAR SMAD SKL Ofversätbnmeaprse er 41.

VILLE

LETTERSTEDTSKA anslaget för undersökningar: NATHORST........... ........-.-- 41.
FERNERSKA belöningen: BÄCKLUND och CHARLIER .................. 2.2.22... 104.
iNDBOMSKA@belönıngene, Mionn 2 EEE 104.
INT: ORMANS KA ED e lö nin Sen 3 BERGENDALK. u ln EEE 105.
WALLMARKSKA belöningen: BERGER, RYDBERG..................... södra AA UA LANSERA 546.
BESKOWSKA Stipendiet: NS OHIBER Go. a neu ASSR NaN 547.
REGNELLS zoologiska gäfvomedel: SMITT, AURIVILLIUS, NEUMAN, BOVAL-
TRUST RS Ef LYNN SIC TES 1 SER 546, 547.
REGNELLSK Amanuens:) SIR Mike I ee EE Rare SEE AR 442.
Reseunderstöd: BERGENDAL, WAHLSTEDT, WIREN, STRÖMFELT, HENNING, AURI-
VIDLIUS, ÄDLERZ, IRINGLUS)RMUNDHE ee ET 105.
Uppmuntran för instrumentmakare: P. M. SÖRENSEN och G. SÖRENSEN ......- 105.
Certifikat om justering af meterzetaloner == ss. se ss AAA ERBE 232.

Skänker till bibliotheket: 2, 18, 30, 38, 41, 42, 50, 105, 106, 114, 126,
196, 228, 233, 234, 250, 349, 350, 439, 442, 448, 470, 503, 504, 506,
532, 542, 548, 547, 548, 576, 580, 588, 594, 620, 628, 646, 680, 690,
ae, Br ser. Var To:

Rättelser.

Sid. 231 rad 3 nedifrån: står Heperiidea läs Hyperiidea
» 345 » 18 uppifrän: står Lucner läs JUNGNER

ÖFVERSIGT

Ar
FÖRHANDLINGAR.
o
Årg. 44. 1887. 1.
Onsdagen den 12 Januari.
INNEHÄLL:

Öfversigt af sammankomstens förhandlingar....................................... sid].
NILSON och PETTERSSON, Bestämning af några konstanter för Germanium

Schar litans 22. nein ur Re AT EN Sol a AA DD
BJÖRLING, Konstruktion mittelst Lineals und Cirkels der Curven vierter

(Ört laman. VOL (EES NINI 227 Presse YLES >,
Frıstept, Meddelanden om Bohuslänska Spongior............................- » 25.
FORSLING, Om den BrönNEr’ska amidonaftalinsulfonsyran...............---..- » 31.
Skankerätll Akademiens. bibliotek 2.0 nn ar} sidde 2, 18, 30.38.

Tillkännagafs, att Akademiens utländske ledamot f. d. Ita-
lienske konseljpresidenten MARCO MINGHETTI med döden afgätt.

Följande berättelser om vetenskapliga resor, som med un-
derstöd af Akademien blifvit under sistlidne sommar inom landet
utförda, hade blifvit afgifna:

af Filos. Doktor K. FRISTEDT, som vid Kristinebergs zoo-
logiska station studerat spongiornas utveckling och byggnad;

af Docenten A. WIRÉN, som vid Kristineberg fortsatt sina
föregaende undersökningar öfver hafsannelidernas anatomi och
histologi;

af Docenten CARL AURIVILLIUS, som i Bohuslän utfört un-
dersökningar öfver Cirripedernas anatomi och utveckling; och

af studeranden R. TOoLF, som idkat bryologiska studier i
östra Småland.

Hr S. LovÉN refererade ofvannämnda reseberättelser af Do-
centerne WIREN och AURIVILLIUS.

2

Hr RUBENSON redogjorde för innehållet af en utaf fram-
lidne Öfverstelöjtnanten @. E. AF KLERCKER författad afhand-
ling om ljusets sa kallade anomala dispersion.

Hr EDLUND lemnade meddelande om de försök, som pa
sista tiden blifvit gjorda öfver den atmosferiska luftens elek-
triska ledningsförmaga.

Hr WITTROCK dels refererade ofvannämnda reseberättelse
af studeranden TOLF, och dels meddelade en afhandling af Filos.
Licentiaten ERNST HENNING: »Växtfysiognomiska anteckningar
från vestra Herjeadalen med särskild hänsyn till Hymenomyce-
ternas förekomst inom olika växtformationer» (se Bihang till K.
Vet.-Akad. Handl.).

Hr Friherre NORDENSKIÖLD inlemnade och refererade en
afhandling af Docenten M. WEIBULL: »Om benzols och toluols
monosulfonföreningar».

Hr NILSON meddelade en af honom sjelf och Professorn
OTTO PETTERSSON författad uppsats: Bestämning af några fy-
sikaliska konstanter för Germanium och Titan»*.

Sekreteraren meddelade pa författarnes vägnar följande in-
lemnade uppsatser: 1:0) »Konstruktion mittelst Lineals und Cir-
kels der Curven vierter Ordnung vom Geschlechte 2», af Hr
BJÖRLING*; 2:0) »Om den BRÖNNER’ska amidonaftalinsulfon-
syran», af Filos. Kandidaten S. FORSLING*; 3:0) »Meddelanden
om Bohusläns Spongior», af Filos. Doktor K. FRISTEDT*; 4:0)
»Undersökning af pleokroismen och ljusabsorptionen i epidot från
Sulzbachthal», af Magister W. RAMSAY (se Bihang till Vet.-
Akad. Handl.).

Följande skänker anmäldes

Till Vetenskaps-Akademiens Bibliotek.

Stockholm. X. Statistiska Centralbyrån.
Bidrag till Sveriges officiella statistik. 13 häften. 4:0.
— Svenska Jägareförbundet.
Ny tidskrift. Årg. 24 (1886): H. 1-4. 8:0.
— Letterstedtiska föreningen.
Nordisk tidskrift för vetenskap, konst och industri. Årg. 9 (1886):
Bose 80
(Forts. & sid. 18.)

3

Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1887. N:o 1.
Stockholm.

Bestämning af nägra fysikaliska konstanter för
Germanium och Titan.

Af L. F. NILSON och OTTO PETTERSSON.

[Meddeladt den 12 Januari 1887.]

Straxt efter det professor CLEMENS WINKLER meddelat
upptäckten!) af germanium anmodade han oss genom bref att
bestämma dess atomvärme och molekylarvigten för nagra af dess
vigtigaste föreningar. Vi egnade oss oförtöfvadt at dessa in-
tressanta uppgifter, för hvilkas fullföljande WINKLER med den
mest erkännansvärda beredvillishet ställde ett dyrbart material
till vårt förfogande.

Följande undersökning är derför baserad på rena germa-
niumpreparat, som upptäckaren sjelf beredt och som till stor del
voro afsedda att läggas till grund för hans bestämningar af ele-
mentets atomvigt.

Då WINKLER snart kunde meddela oss, att från kemisk
synpunkt vigtiga skäl förelage för den åsigten, att germanium
vore att hänföra till de fyrvärdiga elementens grupp, och da
våra bestämningar från fysikalisk sida fullständigt bekräftade
denna uppfattning, höllo vi det för synnerligen lämpligt, att
samtidigt bestämma atomvärmet för titan, ett grundämne, som
i det naturliga systemet kommer germanium mycket nära, och
derigenom fylla en brist i vår nuvarande kännedom om de fyr-
värdiga elementens fysikaliska konstanter. Materialet dertill
eller metalliskt titan hade redan för ett par ar tillbaka blifvit

1) Ber. d. deutsch. chem. Gesellsch. 19, 210 (1886).

4 NILSON & PETTERSSON, OM GERMANIUM OCH TITAN.

framställdt a Stockholms högskolas kemiska laboratorium af Hr
AXEL HAMBERG genom reduktidn af ren titanchlorid med na-
trium uti ett slutet kärl af smidesjern enligt samma förfarande,
som vi först införde vid framställning af berylliummetall och
som senare tagits i användning vid utreducerandet af flera andra
sällsynta grundämnen, såsom uran!), vanadin?), thorium®). I
undersökningen öfver det metalliska titans spec. värme har HAM-
BERG deltagit, men blef af andra göromål hindrad att gemen-
samt med oss fortsätta och fullfölja detta arbete.

Bestämningen af germanchloridens kritiska temperatur och
tryck utfördes af oss i Stockholms högskolas fysiska institut,
hvars föreståndare, Dr KNUT ÅNGSTRÖM, hade godheten ställa
till vårt förfogande en kompressionsapparat af CAILLETET. Chlo-
ridangans tension vid lägre värmegrader uppmättes medelst ett
slags barometeranordning och afläsningen skedde medelst kathe-
tometer.

Hufvudundersökningen öfver germanium och dess föreningar
samt öfver titan har blifvit utförd a K. Landtbruks-Akademiens
kemiska laboratorium.

I. Specifika värmebestämningar.

För uppmätning af specifika värmet betjenade vi oss af
samma apparat, som vi förr hafva användt för detta ändamål?)
och begagnade dervid såsom upphettningsangor vatten, nitro-
benzol, difenylamin och svafvel. De anförda ängornas värme-
grad bestämdes för vatten genom barometerafläsning enligt REG-
NAULT’sS?) uppgifter, för nitrobenzol och difenylamin medelst fina
termometrar från FRANZ MÖULLER's institut i Bonn (skalan i
angan); för svaflets kokpunkt antogo vi + 440° C. såsom det
sannolikaste värdet i öfverensstämmelse med bestämningar af
DumAs®) samt DEVILLE och TRooSsT®).

1) Cr. ZIMMERMANN, Liebig« Ann. 216, 15 (1885).

2) ©. SETTERBERG, denna tidskr. 1882, n:o 10, s. 13.

3) L. F. Nıtson, ibid. 1882, n:o 7, s. 25.

4) Denna tidskr. 1878, n:o 3, s. 41.

5) BÖRNSTEIN-LANDOLT, Physikalisch-chemische Tabellen, s. 43—49.
5) GmELINn-KrAUT, Handb. d. Chemie, I, 2, 169.

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:ol. 5

För att undersökningsmaterialet fullkomligt skall antaga
_ vattenängans temperatur, innesluta vi detsamma i ett glasrör,
som omgifves af ett vidlödt vidare rör och leda genom det senare
under en timmas tid en liflig ström af anga. Dä denna anord-
ning icke är användbar för de öfriga, vid betydligt högre värme-
grader kokande upphettningsvätskorna, sa inlägga vi dem i en
liten korthalsad retort, hvars pip kan slutas medelst en dub-
belt genomborrad kork. I dess ena öppning befinner sig ett
glasrör, afsedt att upptaga det ämne, som skall upphettas och
som i regeln är inneslutet i en liten cylindrisk och med guld
hermetiskt tillödd hylsa af platina, genom den andra bortgå de

angor, som ännu icke hunnit kondensera sig i retorthalsen. Me-
delst två på retortens buk och omkring dess hals anbragta skär-
mar af tunnt kopparbleck och genom en ändamålsenlig reglering
af gaslagan derunder är man utan svårighet i stånd att leda
upphettningen så, att angorna till allra största delen kondensera
sig straxt under korken. Sedan substansen antagit ängans tem-
peratur, hvilket efter en timmes förlopp säkert är fallet, låta vi
densamma falla i iskalorimetern. Genom en enkel vridning af
retorten, så att den antager ställningen b, åstadkommer man
detta i ett enda ögonblick under det att vätskan, som fort-
farande är i kokning, stannar qvar i retortbuken.

6 NILSON & PETTERSSON, OM GERMANIUM OCH TITAN.

Vid sidan af denna särdeles ändamälsenliga upphettnings-
apparat uppställa vi iskalorimetern i det kalla arbetsrummet och
inpacka densamma i ett stort med tvadeladt lock försedt, glase-
radt porslinskärl uti ett tjockt snölager, som omgifver den pa
alla sidor, sa att endast kalorimeterns rörändar sticka upp derur
nagra centimeter, och genom lämpliga pappskärmar skyddar man
porslinskärlet för det strålande värmet från retorten och lågan.
Pä detta sätt antager kalorimetern en sa konstant temperatur,
att korrektionen för skalgangen, sasom af nedan anförda siffror
synes, merendels helt och hållet bortfaller. I några fall har en
förflyttning af qvicksilfverpelaren i skalröret före och efter för-
söket verkligen egt rum och finnes da i tabellerna här nedan
anfördt i korrigerade skaldelar, som afdragits från det utslag
apparaten gifvit. Takttagelser öfver qvicksilfvertrådens stand
inskränka vi till 30 minuter före och efter försöken, ty enligt
vår erfarenhet utöfvar den i iskalorimetern inkastade värme-
värmeqvantiteten efter denna tids förlopp icke mera uagon in-
verkan på dess ställning. Sjelfva försöket är sålunda helt och
hållet afslutadt 30 minuter efter substansens inkastning i kalo-
rimetern.

Vid våra bestämningar från ar 1878 motsvarade 17,372
skaldelar å apparaten 1 kalori. Ett försök med den glassort,
som vi alltjemt begagna vid kalorimetriska undersökningar, öfver-
tygade oss om, att densamma allt fortfarande ger ett oförändradt
utslag. Vi erhöllo nämligen nu med användning af 0,8463 gr.
glas och 99,95” C. temperatur ett utslag af 292,34 skaldelar,
under det att samma glasqvantitet för nio ar sedan gaf OSS
292,55 skaldelar vid 100° GC.

Efter dessa anmärkningar skola vi nu öfverga till en redo-

görelse för de anställda experimenten.

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD FÖRHANDLINGAR 1887, N:ol. 7

1. Germaniums specifika värme.

a. Försök i vattenanga.

1. 2. 3. 4.

Invägdt germanium 1,2200 1,2200 1,2200 1,2200.
Glashylsans vigt 0,5761 0,3925 (0,3925 0,3925.
Barometerstäand 0,757 0,759 0,760 0,7607.
Lufttemperatur 17,0 17,0 17,0 ID.
Upphettningstemperatur 99,sı — I9,89 99,92 99,95.
Skalgäng före o. efter försöket 0 0 0 0.
Utslag i korrigerade skaldelar 354,06 291,74 290,63 292,22.

» »kalorier 20,381 16,794 16,730 16,821.

DE för, elaset Il NO es ro

» » » förgermanium 8,956 9,004 8,937 9,026.
German:s spec. värme 100—0° 0,0735 0,0739 0,0733 0,0740.

b. Försök i nitrobenzolanga.

5. 6.

Invägdt germanium 0,7424 0,7424.
Platinanätets!) vigt 0,5698 0,5698.
Upphettningstemperatur 211,0 211,0.
Skalgång före och efter försöket — 1,77 0.
Utslag i korrigerade skaldelar 278,44 277,45.

» » kalorier 16,028 15,971.

wies b) för platinan 3,895 3,895.

DE » för germanium 12,133 12,076.
Germaniums spec. värme 211—0° 0,0774 Vom.

ce. Försök i defenylaminanga.

Ur 8.
Invägdt germanium 0,7417 0,7417.
Platinanätets vigt 0,5698 0,5698.

!) För att lätt kunna äterupptaga germanium ur iskalorimetern, invecklades ett
par stycken deraf i ett fint platinanät. Platinans spec. värme är vid be-
räkningarne likasom alltid tillförene af oss satt — 0,0324 i enlighet med
REGNAULT”s bestämning.

8 NILSON & PETTERSSON, OM GERMANIUM OCH TITAN.

Upphettningstemperatur 301,5 301,5.
Skalgang före och efter försöket 0 0.
Utslag i korrigerade skaldelar 305,47 394,81.
» » kalorier 22,765 22,727.
DE) » för platinan 5,566 5,566.
HUSS för germanium 17,199 17,161.
Germaniums spec. värme 300—0” 0,0769 0,0767.

d. Försök i svafvelänga.

Ya 10.
Invägdt germanium 0,7417 0,7417.
Platinanätets vigt 0,5698 0,5698.
Upphettningstemperatur 440,0 440,0.
Skalgang före och efter försöket 0 0.
Utslag i korrigerade skaldelar 568,24 571,94.
» » kalorier 32,710 32,923.
DE för platinan 8,123 8,123.
Da » för germanium 24,587 24,300.
Germaniums spec. värme 440—0° 0,0753 0,0760.

2. Germanbioxidens specifika värme.

Försök i vattenånga.

blå 12. 8%

Invägd oxid 0,3535 0,3535 0,3535.
Platinakapselns vigt 0,6088 0,6088 0,6088.
Barometerständ 0,7665 0,7665 0,750.
Lufttemperatur 107 17,7 18,0.
Upphettningstemperatur 100,16 100, 16 99,90.
Skalgang före och efter försöket 0 0 — 0,54.
Utslag i korrigerade skaldelar 113,61 113,42 113,94.

» » kalorier 6,540 6,529 6,559.

> » för platinan 1,976 1,976 1,976.

»» » för oxiden 4,564 4,553 4,588.

Germanbioxidensspec. värme 100—0° 0,1289 0,1286 0,1299.

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:ol. 9

3. Titans specifika värme.

Det titan, som låg till grund för följande bestämningar, ut-
gjordes af små tunna, gul- eller blåaktigt anlupna lameller och
stycken. Det var så fritt från jern, att dess lösning med rho-
dankalium endast visade en knappast märkbar dragning i rödt
och vid dess upphettning med mycket koncentrerad kalilut ut-
vecklades vid ett qvantitativt försök blotta spår af ammoniak.
Preparatet kan derför anses fritt från jern och qväfve. Då
emellertid i följd af beredningssättet någon mindre mängd syre
kunde förekomma deri, behandlades den till de kalorimetriska
mätningarne använda vigtsmängden eller 0,1708 gr. titan upp-
repade gånger med en blandning af ren salpeter- och svafvel-
syra — den förra syran ensam syntes icke inverka — uti en
platinadegel på vattenbadet, hvarvid till sist nästan fullständig
lösning inträdde, svafvelsyreöfverskottet afröktes, återstoden glöd-
gades i en ström af med syrgas mättade nitrösa gaser, för att
åstadkomma fullständig oxidation, och vägdes. På detta sätt
erhölls 0,2723 gr. titansyra, under det att den invägda sub-
stansen, om den varit ren och Ti = 48 enligt THORPE's!) be-
stämningar, skulle hafva lemnat 0,2844 gr. Den sålunda er-
hållna titansyran var alldeles hvit och ren. Försöket visar
emellertid, att det undersökta preparatet utgjordes af syrehaltigt
titan; det upptagna syret räcker till för att öfverföra blott
0,1558 gr. titan i syra. Antages att preparatets syrehalt före-

fanns deri såsom bioxid, bestar det följaktligen af:

Titan 0,1558 gr. eller i procent Titan 94,73
Titansyra 0,0150 gr. Syre 5,27
0,1708 gr. 100,00.

Vid beräkningen af titans spec. värme har korrektion blifvit
gjord för denna titansyrehalt i enlighet med de värden, som

titansyran sjelf lemnat vid de särskilda värmegraderna.

!) Journ. of chem. Soc. of London 1885, I, 108.

10

a. Försök i vattenånga.

Invägdt titan
Glaskapselns vigt
Platinabelastningens vigt
Barometerstånd
Lufttemperatur
Upphettningstemperatur

Skalgång före och efter försöket

Utslag i korrigerade skaldelar
» » kalorier
DD) » för glaset
DD) » för platinan
» » »
DE) » för titan

Titans spec. värme 100—0”

för titansyran (0,0392 gr.)

14. 15.
0,4468 (0,4468
0,3786 0,3786
0,4357 0,4357
0,7271 0,7705
19,0 18,7
100,31 100,30
0 0
247,77 247,80
14,262 14,264
7,546 1,545
l,aı6 1,416
0,697 0,697
4,603 4,606
0,1127 0,1126

NILSON & PETTERSSON, OM GERANIUM OCH TITAN.

16.
0,4468.
0,3786.
0,4357.
0,7696.

ae
100,27.
0.
247,29.
14,235.
7,543.
1,415.
0,697.
4,580.
0,1121.

För följande bestämningar i angor af nitrobenzol, difenyl-

amin och svafvel inneslötos 0,1708 gr. titan i en platinakapsel,

som vägde 1,0832 gr.

b. Försök i nitrobenzolanga.

137 18.
Upphettningstemperatur 211,0 211,0.
Skalgang före och efter försöket — 0,77 —- 0,92.
Utslag i korrigerade skaldelar 211,69 212,36.
» » kalorier 12,186 12,224.
Ss) » för platinan 7,405 7,405.
Yun) för titansyran 0,566 0,566.
» » » för titan 4,215 4,253.
Titans spec. värme 211—0' 0,1282 0,1294.
c. Försök i difenylaminanga.
195 20. 21.
Upphettningstemperatur 301,5 301,5 301,5.
Skalgang före och efter försöket 0 0 0.

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:o 1. 11

Utslag i korrigerade skaldelar 319,16 319,65 319,55.

» » kalorier 18,37 1 18,103 18,394.
De » för platinan 10,551 10,581 10,581.
I) » för titansyran 0,833 0,833 0,833.
» » » för titan 6,957 6,989 6,980.
Titans spec. värme 300—0° 0,1481 O,ıa8s (0,1486.

d. Försök i svafvelanga.

22. 23. 24.

Upphettningstemperatur 440,0 440,0 440,0.
Skalgang före och efter försöket 0 0 0.
Utslag i korrigerade skaldelar 482,05 483,52 483,58.

» » kalorier Mena ABA ALLE

DD » för platinan 15,442 15,442 15,442.

De forstitansyran 1.266 1,266 1,266.

DD » för titan 11,041 11,125 11,129.
Titans spec. värme 440—0° 0,1611 O,ı623 0,1625.

4. Titansyrans specifika värme.

Till alla bestämningarne användes 0,2002 gr. hvitglödgad
titansyra, som erhållits genom titanchlorids sönderdelning med

vatten och inneslöts i en platinakapsel, som vägde 0,6938 gr.

a. Försök i vattenånga.

25. 26.
Barometerständ 0,751 0,751.
Lufttemperatur 19,0 19,0.
Upphettningstemperatur 99,6 99,6.
Skalgang före och efter försöket — 0,50 N
Utslag i korrigerade skaldelar 100,7 1 100,79.
» » kalorier 9,797 5,802.
I » för platinan 2,239 2,239.
De Ar för titansyran 3,558 3,563.

Titansyrans spec. värme 100—0° 0,1784 0,1787.

12 NILSON & PETTERSSOK, OM GERMANIUM OCH TITAN.

b. Försök i nitrobenzolanga.

27. 28.

Upphettningstemperatur 211,0 211,0.
Skalgang före och efter försöket — 0,25 —-0,50.
Utslag i korrigerade skaldelar 213,94 213,75.

» » kalorier 12,315 12,304.

DID » för platinan 4,743 4,743.

DE RER för titansyran 7,572 7,561.
Titansyrans spec. värme 211—0° 0,1792 0,1790.

c. Försök i difenylaminsyra.

29. 30.

Upphettningstemperatur 301,5 301.5.
Skalgang före och efter försöket — 0,51 —.1,02.
Utslag i korrigerade skaldelar 310,85 311,10.

» » kalorier 17,894 17,908.

DD) för platinan 6,777 lid.

Da för titansyran 11,117 11,131.
Titansyrans spec. värme 300—0° 0,1841 0,1844.

d. Försök i svafvelanga.

31. 32.
Upphettningstemperatur 440,0 440,0.
Skalgång före och efter försöket 0 0.
Utslag i korrigerade skaldelar 467,30 463,44.
1 15 kalorier _ 20,900 26,677.
Da för platinan 9,891 9,891.
20 » för titansyran 17,009 16,786.
Titansyrans spec. värme 440—0° 0,1931 0,1906.

I följande tabell äro resultaten af de anförda experimenten
sammanställda med angifvande af medelvärden för hvarje sär-
skild försöksserie:

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:o I. 13

Grundämnenas Oxidernas
Tempe-
ratur- spec. värme. atomvärme. spec. värme. | molekylarvärme.
gränser. name —
Ge. Ti. Ge. Be GEO TONA Hee OT RO

100—0 | 0,0737 | 0,1125 | 5,33 5,40 | 0,1291 | O,17s5 | 13,59 | 14,235

211—0 | 0,0773 | 0,1288 | 5,59 6,18 — | 0,1791 — | 14,29
301,5—0| 0,0768 | 0,1485 | 5,65 7,13 — | 0,1843 NE
| 440—0 | 0,0757 | 0,1620 | 5,47 7,77 — | 0,1919 — 15,30

Af dessa siffror visar det sig, 1:o att båda de pröfvade ele-.
menten vid lägre temperatur hafva ett atomvärme, som med
en enhet understiger det normala värdet, 2:0 att alla försöks-
serierna gifvit samma siffra för germanium, under det att der-
emot titan redan i andra serien antager ett normalt atomvärme,
för att vid än högre temperatur stegra detsamma långt derut-
öfver; 3:0 att germanium i detta hänseende afviker från den
vanliga regeln på ett högst anmärkningsvärdt sätt, men 4:0 att
deremot dess oxid med hänsyn till sitt molekylarvärme visar
den bästa öfverensstämmelse med andra i detta hänseende under-

sökta bioxider, såsom ur följande sammanställning framgar!):

Si0, TiO, GeO, Zr0O, SnO, ThO, MnO, CeO,
1l,4s 14,25 13,59 13,13 14,00 14,47 13,83 15,04.

I. Ängtäthetsbestämningar.

Den metod, som vi begagna för samtidig bestämning af
flygtiga kroppars angtäthet och den dervid använda försökstem-
peraturen har nyligen blifvit utförligt beskrifven?). Vid följande
försök måste vi alltefter substansens beskaffenhet låta den an-
taga ångform i upphettningskärl af glas, porslin eller platina.
Porslinskärlen införskrefvos från MORLENT FRERE's bekanta fa-

1) Se denna tidskrift 1883, n:o 1, s. 7.
2) Bih. till K. Sv. Vet.-Akad. Handl. 11, N:o 6 (1885). Journ. f. prakt. Ch.
(2) 33, 1 (1886). Ann. d. ch. et de phys. (6) 9, 554 (1886).

14 NILSON & PETTERSSON, OM GERMANIUM OCH TITAN.

brik i Bayeux genom benägen förmedling af Professor C. FRIE-
DEL i Paris, till hvilken vi derför sta i tacksamhetsskuld; pla-
tinareservoiren var densamma, som Professor V. MEYER begagnat
vid sina pyrokemiska undersökningar och som han och hans
efterträdare 1 Zürich, Professor HANTZCH välvilligt för en längre

tid ställt till var disposition.

De ämnen, hvilkas angtäthet vi hade att bestämma, voro
nu: germanium, dess tetrachlorid, tetrajodid och monosulfur.
Endast med de tre sistnämnda föreningarne lyckades våra be-
mödanden; det fria elementet visade sig trots upprepade försök
alltför svarflygtigt för att en angtäthetsbestämning derå, äfven
vid den högsta temperatur, vi kunde uppnå i en af MUENCKE
förfärdigad PERROT's ugn, skulle kunna låta verkställa sig i en
atmosfär af kolsyra. Germanium förgasade sig visserligen i rätt
märkbar grad vid en temperatur, som säkerligen låg öfver 1,500°
C., men likväl alltför långsamt och ofullständigt, för att med-
gifva en verklig mätning af dess angtäthet. Sa t. ex. iakttogo
vi en gång med en invägd mängd af 0,0407 gr. germanium en
gasutveckling af 3,02 cc. under loppet af 5 minuter. Vid den
använda höga temperaturen hade porslinskärlets glasur råkat i
fluss och massan uppmjukats så att sjelfva cylindern en gång
något böjde sig; kom det under den radande starka hvitglödg-
ningshettan i beröring med den omgifvande chamottecylindern,
så smälte det fast vid densamma, men någon verklig smältning
af porslinet från Bayeux inträdde icke ens när hettan stegrades
genom inbläsning af varm luft i ugnen medelst SCHLÖSING’s

bläster.

För jemförelsens skull sökte vi också under samma om-
ständigheter förgasa thallium och indium i porslinskärlen, men
erhöllo dervid endast likartade och ännu ogynsammare resultat.
Det kan likväl vara möjligt att dessa metaller lata förflygtiga

sig i en atmosfer af vätgas.

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:o 1. 15

Germantetrachlorid, GeCl, = 213,80.

Föreningen invägdes i små glaskulor med lang, fin stjelk,
hvilken afbröts pa ett med diamant ristadt ställe, sa snart kulan

föll ner i den upphettade glasreservoiren.

Ten Undanträngd | _
Försök. E gasvolym vid | Angtäthet. Försökstemperatur.
chlorid. > VB ANN ”
0° och 0,760”.
1. 0,0601 gr. 6,24 ce. 7,43 NEE FR
a sg I difenylaminänga.
0,1121 gr. 11,61 ce. U SNS eh)
3. 0,0421 gr. 4,:7 ce. 7,44 7139,1° C. i PERRoT’s Ugn.

Germantetrachloridens teoretiska ängtäthet är 7,40.

Germantetrajodid, Gel, = 978,44.

Efter att hafva funnit att den gulröda jodiden sönderdelades
redan vid den lägsta konstanta värmegrad af + 658° C., som vi
kunde erhålla i PERROT's ugn och att dess kokpunkt a andra
sidan låg sa pass högt att föreningen i difenylaminanga af 301,5”
C. knappt visade någon märkbar förgasning, sökte vi att mellan
de angifna punkterna träffa en värmegrad, som jodiden kunde
fördraga i gasform utan att sönderdelas. . Vi företogo derför en
angtäthetsbestämning, hvarvid jodiden fick förgasa sig i en glas-
reservoir, som upphettades i svafvelånga af 440” C. Experimentet
erbjöd inga synnerliga svårigheter, då svafvel upphettadt uti ett
mantelrör af glas kokar ganska lugnt. Mantelröret spricker

emellertid mången gång efter kallnandet.

Invärd Undanträngd | _
Försök. ad gasvolym vid | Angtäthet. Försökstemperatur.
; 0° och 0,760".

0,1808 gr. 6,82 ce. 20,46 440° C. i svafvelänga.

2. 0,1832 gr. 823 ce. | 17,19 658° C. i Perror’s ugn. |
För germantetrajodid är den beräknade angtätheten 20,00.
Jodidens molekyl existerar alltsa osönderdelad sasom gas vid

440° C., men dissocieras, såsom af försök 2 framgår, vid högre

16 NILSON & PETTERSSON, OM GERMANIUM OCH TITAN.

temperatur. Denna dissociation var också märkbar redan der-
igenom att försöksröret ännu varmt var fyldt af jodangor och
att ett sublimat af små, väl utbildade jodkristaller efter kall-
nandet afsatte sig deri. Efter urspolning af röret med utspädd
jodkaliumlösning bestämdes den fria joden deri genom titrering
med natriumhyposulfit. Man fann 0,0204 gr. jod. Bestäm-
ningen kan naturligtvis endast göra anspråk på att tillnärmelse-
vis vara ett riktigt uttryck för jodidens dissociation, enär en
del af den afsöndrade fria joden alltförväl kunnat under kall-
nandet förena sig med en vid den höga temperaturen sannolikt
uppkommen dijodid, Gel,.

Germanmonosulfur, GeS = 104,30.

Då germanium enligt CL. WINKLER är ett2—4värdigt grund-
ämne och alltså ger två serier af föreningar, var det af vigt att
äfven bestämma molekylarstorleken hos någon förening af det
divalenta germanium för att dermed erhålla säker upplysning om
denna series kemiska konstitution. Dertill egnade sig mono-
sulfuren synnerligen väl. Bestämningarne utfördes i porslinskärl
från Bayeux i PERROT's ugn, utan att likväl temperaturen der-
vid närmare undersöktes. Sulfuren invägdes uti en liten del af
ett kritpipskaft och fick inlagd deruti vid försöket falla ner i

porslinsreservoiren.
vard Undanträngd | _
Försök. 28 gasvolym vid | Angtäthet. Försökstemperatur.
substans. |% ; m
0” och 0,760”.
1. 0,0609 gr. 11,09 ce. 3,54 Utan bläster omkr. 1100° C.
23 0,0277 gr. 6,93 ce. | 3,09 Med bläster omkr. 1500” C.

Germansulfurens beräknade angtäthet är 3,60.

Af de anförda talen visar sig, att den gasformiga sulfuren
vid rödglögdningshetta verkligen motsvarar formeln GeS. Vid
hvitglödgningstemperatur synes molekylen dissociera sig (möjligen
i germanium och svafvel), utan att vi likväl varit i tillfälle att
närmare bestämma arten af denna dissociation af brist på ma-

terial.

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:o 1. 17

En liten återstod af den rena sulfur, som CL. WINKLER
sändt oss, blef vid företagen omsmältning i ett trångt glasrör uti
kolsyreatmosfär, hvarvid luften tyvärr icke var fullständigt ute-
stängd, delvis oxiderad, derigenom uppblandad med bioxid och
gaf i följd bäraf en något för hög ångtäthet, nämligen i tva
försök 3,32 och 3,90 och då WINKLER tillfälligtvis äfven hade
förbrukat hela sitt förråd af ren sulfur, så nödgades vi för när-
varande afsta från att vidare fullfölja vår undersökning öfver

denna förening.

III. Germantetrachloridens kritiska temperatur och '
tension.

Chloridens kokpunkt ligger enligt WINKLER vid + 86° C.
Dess kritiska temperatur hafva vi bestämt till 276,9. Ångans
tension, uttryckt i atmosfäriskt tryck och bråkdelar deraf vexlar
med temperaturen på följande sätt:

Temperatur. | Tryck. Anmärkningar.
10,7 0,073 )
16,8 0,090
30.0 | Oıs1 |
40,0 0,231 hi barometervacuum.
50,0 0,33
69,0 0,50 | :
70,7 Der
86,0 1,00 | Enligt WINKLER's uppgift.
185,0 7,0... I anilinånga med CAILLETET's apparat.
202,8 er |
215,0 NEN 2.40
234,2 2 Den. |
244,5 263... hi difenylaminbad med CAILLETET's apparat.
255,0 28:
266,0 32,5...» |
| 276,9 Bobo de et: temperatur och kritiskt tryck.

dD

Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. Ärg. 44. N:o 1.

18

Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek.
(Forts. från sid. 2.)

Stockholm. Stadsfullmäktige.

Berättelse oın Stockholms kommunalförvaltning. Ärg. 17 (1884). 8:0.

Abbeville. Société d’emulation.

Bulletin des procés-verbaux. Année 1885. 8:0.

Auzerre. Société des sciences historiques et naturelles de V Yonne.
Bulletin. Vol. 39 (1885): Sem. 2; 40 (1886): 1. 8:o.

Belfast. Natural history and philosophical society.

Report and proceedings. 1885/86. 8:0.

Bordeaux. sSociete des sciences physiques et naturelles.

Mémoires. (3) T. 1—2: Cah. 1. 1884—1835. 8:o.

Observations pluviometriques et thermometriques faites dans le dep.
de la Gironde 1883/84—1884/85. 8:o.

Catania. Accademia Gioenia di scienze naturali.

Ann (>)22219.71886.,,74:0.

Köpenhamn. K. Danske Videnskabernes Selskab.

Skrifter... (6) Naturv. og math. Afd. Bd. 2: 11; 3: 4; 4:2. 1836. 4:0.

Forhandlinger. Aar 1886: N:o 2. S8:o.

Leeds. Philosophical and literary society.

Annual report. 1885/86. 8:o. ;

MiaLL, L.- C. Description of the remains of Megalichthys in the
Leeds museum. Leeds 1885. 8:0.

- London. Nautical almanac office.

The nautical alınanac and astronomical ephemeris. Year 1890. 8:o.

— Chemical society.

Journal. Vol. 49—50 (1886). 8:o.

Abstracts of the proceedings. Vol. 2 (1886). 8:o.

— R. Geographical society.

Proceedings. Vol. 8 (1886): N:o 1-12. 8:0.

Lyon. Académie des sciences, belles-lettres et arts.

Mémoires. lasse des lettres. Vol. 23 (1885/86). St. 8:0.

— Societe d’agrieulture, histoire naturelle et arts utiles.

Annales. (5) T. 6—8 (1883-85). St. 8:0.

- Société Linneenne.

Annales. Nouvelle (2) serie. T. 30—31 (1885-84). St. 8:0.
Cartuläire Lyonnais publie par M. ©. GuiGuE. T. 1. Lyon 1885. 4:o.

Melbourne. Public library and museums.

v. MÖLLER, F. Description and illustrations of the myoporinous
plants of Australia. 2. 1886. 4:o.

Milano. R. Istituto Lombardo di scienze e lettere.

Memorie. Classe di scienze matem. e nat. Vol. 15: Fasc. 4; 16: 1.
1885—1886. 4:o.

Rendiconti. (2) Vol. 18 (1885). 8:o.

(Forts. å sid. 30).

19

Öfversigt at Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1887. N:o 1.
Stockholm.

Konstruktion mittelst Lineals und Cirkels der Curven

vierter Ordnung vom Geschlechte 2.
Von C. F. E. BJÖRLING.

[Mitgetheilt den 12. Januar 1887.]

Die Konstruktion!) der allgemeinen C3 aus 9 gegebenen
Punkten ist bekanntlich von CHASLES und CREMONA gefunden.
Mittelst qvadratischer Transformation leitet man hieraus die
Konstruktion anderer Curven vom Geschlechte 1 ab, z. B. die-
jenige
einer CO? mit 2 Doppelpunkten aus diesen und 8 anderen gege-

benen Punkten;
einer CP mit 5 Doppelpunkten aus diesen und 5 anderen Punk-

ten; u. Ss. W.

In derselben Art wird die Konstruktion verschiedener Curven
vom Geschlechte 2 zu derjenigen der einfachsten unter ihnen,
der ©* mit einem Doppelpunkte, zurückgeführt. Wenn es sich
z. B. von der Konstruktion einer C® mit 4 Doppelpunkten aus
diesen und 8 anderen Punkten handelt, nehmen wir drei von
jenen zu Fundamentalpunkten einer qvadratischen Transforma-
tion, und das Problem wird so zur Konstruktion einer CE mit
einem Doppelpunkte aus diesem und 11 anderen gegebenen
Punkten zurückgeführt. Mit diesem Probleme werden wir uns
hier beschäftigen.

1) Das Wort wird hier immer im obengenannten Sinne gebraucht. — Wir
schreiben C” für »ebene Curve m:ter Ordnung».

20 BJÖRLING, KONSTRUKTION DER CURVEN VIERTER ORDNUNG.

Es ist dem Verf. unbekannt, ob dasselbe früher gelöst ist.
Dass es lösbar sein muss, lässt sich schon daraus vermuthen,
dass, wenn die Gleichung der (C* gegeben ist, die Coordinaten
der Schnittpunkte jedes Strahls durch den Doppelpunkt mit der

Curve aus einer Gleichung zweiten Grades bestimmt werden.

Wir erinnern zuerst von den folgenden bekannten Sätzen:

1) Die Schnittpunkte entsprechender Curven (Individe) in
zwei projektivischen Büscheln von der m:ten und der n:ten Ord-
nung erzeugen eine C”*+r, die durch alle Basispunkte der
Büschel geht.

2) Wenn die beiden Büschel einen gemeinsamen Basispunkt
haben, wird dieser ein Doppelpunkt in Cm +,

3) Jede CO” +” kann auf diese Art erzeugt werden.

Die fragliche C* kann also von den Schnittpunkten ent-
sprechender Individe in einem Strahlen- und einem damit pro-
jektivischen C®-Büschel erzeugt werden, wenn das Centrum des
ersten in einem Basispunkte des zweiten liegt. Dieser Punkt
wird der Doppelpunkt der .(*.

4) Wenn 8 Basispunkte eines C-Büschels gegeben sind, ist
der 9:te von ihnen eindeutig bestimmt.

5) Wenn 7 gemeinsame Punkte (a, b, c, d, e, f, 9) zweier
C3, und dazu zwei von jeder gegeben sind, können die beiden
übrigen gemeinsamen Punkte x, x' konstruirt werden.

Denn wenn man erstens die 4 Punkte a, b, c, d heraus-
nimmt, kann das durch die 5 Punkte e, f, 9, @, &' bestimmte
Kegelschnitt konstruirt werden!). Ebenso kann man a, b, c, e
herausnehmen und das durch d, f, I, x, & bestimmte Kegel-
schnitt konstruiren. x, x sind also zwei gemeinsame Punkte
dieser Kegelschnitte, von welchen die anderen f, g schon ge-
geben sind.

Da diese beide x, &° einander eindeutig bestimmen, also

paarweise zusammenhören, benennen wir dieselben immer im

1) S. z. B. DurberE, Die ebenen Curven dritter Ordnung (Leipzig 1871). S. 158.

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:ol. 21

folgenden »konjugirte Punkte» und bezeichnen sie mit denselben
Buchstaben, von denen der eine markirt wird.
Wir benutzen auch die folgende, nicht ungewöhnliche Be-

zeichnung:

[09070 ae SR) TAN [CHE oc BR) (ANA (VR
welche bedeutet: Ein C”-Bischel mit den Basispunkten a, do ...Am2
ist mit einem (*-Büschel mit den Basispunkten a, ,&, ... On
projektivisch, und zwar so, dass den p Individen des ersten, die
durch die Punkte b,,b,...bp, bestimmt sind, entsprechen die p
Individe des zweiten, die durch die Punkte P,,Pßa.-.P, be-
stimmt sind.

(Von den Basispunkten können wir auch mehrere in eine
Gruppe G zusammenfassen.)

Für p 3 findet dieses natürlich immer statt. Für p>3
bedeutet es bekanntlich, dass das anharmonische Verhältniss
zwischen je vier der genannten Individe des ersten Büschels mit
demselben Verhältnisse zwischen den vier entsprechenden des

zweiten immer gleich ist.

Der Doppelpunkt d und 11 andere Punkte der C? seien nun
gegeben; der erste wird zum Centrum des Strahlenbüschels ge-
nommen. Nimmt man denselben und 7 andere der gegebenen
Punkte zu Basispunkten eines (®-Büschels, bleiben 4 übrig, also
zu viele um das projektivische Entsprechen feststellen zu können.
Wir können also nur d und 6 von den anderen Punkten nehmen,
und müssen den S:ten (und damit den 9:ten) Basispunkt so
wählen, dass die 5 Individe des C3-Büschels, die von den 5
übrigen Punkten bestimmt werden, den 5 durch dieselben Punkte
sehenden Strahlen des ersten Büschels entsprechen. Wenn diese
Basispunkte gefunden sind, ergiebt sich die Konstruktion von
selbst; man hat nur auf jedem Strahle durch Ö die zwei übrigen
Punkte zu bestimmen, worin derselbe von der entsprechenden
(3 geschnitten wird.

Das Problem ist also zum folgenden zurückgeführt:

I

22 BJÖRLING, KONSTRUKTION DER CURVEN VIERTER ORDNUNG.

(A) Gegeben sind 7 feste Punkte (die Gruppe @), 5 andere
a, b, c, d, e, und 5 Strahlen Ol, Om, On, Op, Og; man soll
zwei Punkte x, x’ so bestimmen, dass

[653 2 (GD) e,d, e) A TD Rn po):

Diesen zwei Bedingungen müssen unter den oo? Punkten der
Ebene eine endliche Anzahl Punktpaare x, «’ genügen.

Dieses Problem hängt vom folgenden ab:

(B) Gegeben sei die Gruppe @ von 7 Punkten, 4 andere
a, b, c, d, und 4 Strahlen Ol, Om, On, Op; welcher ist der Ort
zwei solcher Punkte x, x', dass

Kr Ne 03e ÖA TOC 25 25,0)?

Wir stellen zuerst folgende Betrachtung an. G, u, w seien
die Basispunkte eines C3-Büschels; @, v, v' diejenigen eines an-
deren; drei Punkte a, b, c sind gegeben um das projektivische
Entsprechen festzustellen. Der Ort der beiden Schnittpunkte
entsprechender Individe der beiden Büschel ist, nach den Sätzen
1) und 2), eine C®, die durch a, b, ce, u, v und ihre konjugirte

a', b', c', w, v einfach geht, und in @ sieben Doppelpunkte hat.

d, d' seien ferner zwei konjugirte Punkte auf derselben C",
Schnittpunkte entsprechender C®-Individe. Da ist also
1G, u, un] (@0,:C, A) KE 05 (a0 oa
und dasselbe findet statt, in welchen Punkten von ©® man die
u, wW auch verlegen mag. Diese Curve ist also der in (B) ge-
suchte Ort; sie ist bestimmt von 1:0) der Gruppe @ (3.7 = 21
Bedingungen), 2:0) den 4 Punkten a, b, ec, d (und ihren konju-
girten), 3:0) dem anharmonischen Verhältnisse [0] (ll m, n, p),
es sei k. |
Mittelst des letzten lässt sich die Tangente der ($ in jedem

der Punkte a, 5b, ce, d bestimmen. Das anharmonische Verhält-

niss zwischen 4 C3-Individen

Kae)

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:ol. 23

ist offenbar mit demselben Verhältnisse zwischen ihren Tangenten
in x gleich. « nähere sich nun a längs der (®%; die erste jener vier
C3 berührt dann C6 in a; ihre gemeinsame Tangente in a ist die
durch diesen Punkt gehende Gerade, deren anharmonisches Ver-

hältniss mit den 3 Tangenten der 3 übrigen C? gleich % ist.

Die im Probleme (A) gesuchten Punkte x, «' müssen also
auf zwei C® liegen, von welchen jede in G 7 Doppelpunkte hat
und durch 4 übrige Punkte (resp. a, b, c, d und a, b, c, e) nebst
einem anharmonischen Verhältnisse bestimmt wird. Diese ($
haben schon 34 gemeinsame Punkte (@ = 28 und a, a’, b, b', c, c');
die übrigen zwei sind also x, «.

Um diese zu konstruiren, beziehen wir zwei ebene Systeme
E,, E, 1-2-deutig auf einander!). Die Koordinaten 2,» 3, &;
eines Punktes des ersten seien mit denjenigen 2,» Ya, Y, eines
Punktes des zweiten durch die Gleichungen

(1) = 050er) erh)
1 3
verbunden, wo g ein konstanter Faktor ist, und die qp;lx,, 2, 3)

— 0 drei O2, die durch dieselben 7 festen Punkte @ gehen, dar-

2

stellen. Den c&? y-Geraden @;y; = 0 entsprechen also die &?

»Transformationscurven» pr 3 dög9 Ba) = Mo
Il

Einem »-Punkte entspricht ein einziger y-Punkt, mit Aus-
nahme der 7 »Fundamentalpunkte» @, jedem von welchen eine
Gerade in E, entspricht (»Fundamentalgerade»).

Einem y-Punkte entsprechen dagegen in H, zwei konjugirte
Punkte a, a’, die übrigen Schnittpunkte zweier Transformations-
curven. Dieselben können also konstruirt werden, sobald von

jeder der beiden Curven zwei (nicht konjugirte) Punkte ausser

!) Die Theorie solcher Beziehung im allgemeinen ist ausführlich dargestellt
von R. ps Paorıs, Le Trasformazione piane doppie (Atti della R. Acca-
demia dei Lincei. Ser. III. Vol. I).

24 BJÖRLING, KONSTRUKTION DER CURVEN VIERTER ORDNUNG.

G gegeben sind. Auch ergiebt sich, sobald der eine Punkt des
Paares gegeben ist, der andere von sich selbst.

Wenn die Fundamentalgruppe G gegeben ist, enthalten die
Gleichungen (1) acht übrige Konstanten. Um die Beziehung
zwischen den Systemen festzustellen, genügt es also vier Punkte
(a, db, c,d) in E, als den vier (A, 5, C, D) in E, entspre-
chende anzunehmen. Der C®-Büschel [G, a, a'] (b, c, d) ist
dann mit dem Strahlenbüschel [A] (2, C, D) projektivisch.

Gegeben sei nun ein fünfter Punkt M in E,; wir suchen
den entsprechenden m in E,. Dieser wird bestimmt als gemein-

samer Punkt zweier Transformationscurven, solcher dass

Kanye, Gl (03 6, da) FAN (CET Cape!
und zugleich

[G@,5,5] (a, e,d,m) A[LB](A,C, D,M).

In derselben Art wird M aus m oder m’ bestimmt.

Zwei projektivischen Strahlenbüschel in Z, erzeugen eine
C?; die entsprechenden (-Büschel in £, eine C® mit Doppel-
punkten in @. Jeder von diesen Doppelpunkten entspricht den
zwei Schnittpunkten der (€? mit einer von den sieben Funda-
mentalgeraden in £,.

Gegeben seien nun in £, ausser @ die oben erwähnten zwei
Punktqvadrupel (a, b, c, d), (a, b, ce, e) und die zwei anhar-
monischen Verhältnisse; man sucht die zwei übrigen Schnitt-
punkte der beiden C®. Wir konstruiren die entsprechenden zwei
Punktqvadrupel (A, B, C, D), (A, B, C, E) in E,; jeder von
ihnen, nebst dem zugehörigen anharmonischen Verhältnisse, be-
stimmt eine C?; diese haben schon drei gemeinsame Punkte A,
B, C; wir konstruiren den vierten Y. Diesem entspricht in £,

das gesuchte Punktpaar x, a’.

Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1887. N:o 1.
Stockholm.

Meddelanden om Bohuslänska Spongior.
Af KONRAD FRISTEDT.

[Meddeladt den 12 Januari 1887 genom S. LovÉN.]

Sommaren 1886 företog jag med understöd af-Kongl. Sven-
ska Vetenskapsakademien en resa till Bohuslän 1 syfte att vid
zoologiska stationen Kristineberg studera utvecklingen af nagon
af de i Gullmarfjorden vanligaste kalksvamparne. Under min
vistelse der erhöllos genom draggning fyra i mitt föregaende
arbete om Bohuslänska spongior ej omnämnda former. Öfver
dessa skall jag härnedan lemna beskrifningar och i korthet bi-
foga nagra anmärkningar om några af de förut beskrifna. Af
Rev. A. M. NORMAN har jag nemligen fatt mottaga en rikhaltig
preparatsamling, gjord af BOWERBANKS typexemplar, och har
derigenom kunnat komma till klarhet om en del saker, som jag
förut lemnat oafgjorda. Denna samling har jag öfverlemnat till

Riksmuseum.

Genus Aplysilla F. E. SCHULTZE.

Aplysilla rosea F. E. SCHULTZE.
Aplysilla rosea F. E. SCHULTZE, Zeitschr. für wiss. Zool., 1878, Bd. 30, Pag.

416, Taf. 23, Fig. 16—17; Taf. 24, Fig. 29.

Af denna för var fauna högst intressanta spongia erhölls
ett enda exemplar. Detta var särdeles vackert och fullkomligt
oskadadt. Längden är 40 mm., det bredaste stället 17 mm.,

det smalaste, som är midtpa, 10 mm. FExemplaret är nagot

26 FRISTEDT, BOHUSLÄNSKA SPONGIOR.

tilltryckt fran sidorna, sa att höjden är störst längs midten, der
den är omkring 15 mm. Ytan är glatt och slemmig samt be-
satt med fran sidorna tillplattade, raka eller klolikt böjda ut-
skott. Dessa variera ej särdeles i storlek, längden är omkring
4 mm. och bredden vid basen 3—4 mm. Fran spetsen af klon
utstrala tätt liggande strimmor ned mot svampytan. Oftast
sammanflyta strimmorna fran närliggande utskott.

Dessa klolika utskott bildas af dermis, som är mycket ela-
stisk, och de yttersta grenarne af fibrerna. Vanligen är fiber-
spetsen helt och hallet innesluten inom dermalmembranen, men
stundom utträder den nagot litet, och utskottet slutar.da i en
fin brungul spets. De inre lösare väfnaderna saväl som fibrerna
öfverensstämma fullkomligt med den beskrifning och de figurer,
F. E. SCHULTZE lemnat.

Denna art upptager ej främmande fasta kroppar i sina
fibrer, och skiljer sig derigenom från den af CARTER!) beskrifna
Aplysina nevus CARTER, hvilken den i flere afseenden liknar.

Färgen, som var sammetsröd hos exemplaret i friskt till-
stand, bleknar något vid spritläggning.

Fyndort. Bohuslän, Koster; djup 180 meter.

Genus Mierociona Bow.

Microciona levis Bow.

Microciona levis BOWERBANK, Mon. Brit. Spong., Vol. 2, pag. 127: Vol. 3, pl.

25, fig. 8-11.

Af denna art erhöllos trenne exemplar, som alla sutto fä-
stade pa grenar af Oculina. Vara exemplar öfverensstämma
nästan helt och hället med BOWERBANKS beskrifning och figurer.
Spieula acuta äro af olika storlek; de större sa väl som de
mindre äro svagt spinösa (»microspined») vid basen och ofta
nog försedda med en ansvällning derstädes. Spicula spinoso-
acuta äro jemförelsevis korta samt helt och hållet taggiga. Sa

långt är öfverensstämmelsen med af BOWERBANK beskrifna

!) Ann. Mag. Nat. Hist,, Ser. 4, Vol. 15, 1876

MD ee T 52
ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:o 1. 27

exemplar fullständig. Hvad beträffar de aterstaende spieula, de
tricurvato-acria, sa äro de hos vara exemplar af tvenne väl
skilda slag. Talrikast äro de, som öfverensstämma med dem
BOWERBANK afbildat, men derjemte finnas äfven ytterst fina
och nästan blott midtpa böjda spicula »tricurvato-acria, som
mycket påminna om de hos Halichondria mutula Bow. af-
bildade, op. eit. Vol. 3, pl. 74, fig. 7. Dessa sistnämnda spi-
cula äro ej omnämnda af BOWERBANK, men de äro, som sagdt,
ytterst fina och mindre talrika, hvarför möjligen ett förbiseende
egt rum.

Fyndort: Bohuslän, Väderöarne; djup 180 meter.

Genus Cometella O.S.
Cometella pyrula CARTER.

Comeiella pyrula CARTER, Deseript. and fig. of deep-sea spong. and their spieules,
from the Atl. Ocean, dredged up on board H. M. S. Porcupine, chiefly in
1869; pag. 388, pl. 14, fig. 20 och pl. 15, fig. 35. (In Ann. Mag. Nat.
Hist., Ser. 4, Vol. 18, 1876).

De exemplar, som erhöllos af denna art, afvika till formen
mycket från CARTERS beskrifning. De bildade alla temligen
tunna inkrusteringar a Terebratulinor, da deremot CARTERS enda
fullständiga exemplar är päronformigt, genom en tydligt afsatt
stjelk fästad vid en sten. Öfriga delar, såsom nälarnes form
och läge, ytan o. s. v. öfverensstämma dock fullkomligt med
CARTERS beskrifning och figurer, och da jag derjemte haft pä-
ronformiga exemplar fran Skagerrack att jemföra med, hvilka
exemplar till alla delar utom formen öfverensstämma med de af
mig erhållna, har jag ej dragit det minsta i betänkande att
identifiera dessa från Bohuslän med ofvanstående.

Fyndort: Bohuslän, Kosteröarne; djup 180 meter.

Genus Esperia NARDO sens. lat. FRISTEDT.
Esperia pustula n. sp.
Esperia tenuiter incrustans, pustulosa. Oscula parva, in-

conspicua. Consistentia fragilis.

28 FRISTEDT, BOHUSLÄNSKA SPONGIOR.

Spicula quatuor generum: spinoso-acuta, biclavato-obtusa,
C- et S-curvato-acria et a»quali-ancorata.

Color: Specimen exsiccatum album.

Habitat. Specimen unicum ad insulas Väderö inventum;
prof. 150 meter.

Vårt enda exemplar af denna svamp 'är mycket litet, 5
mm. långt och 2 mm. tjockt, samt inkrusterar en Oculina-gren.

Spicula äro af fyra slag. Spicula spinoso-acuta äro temligen
få och hafva ungefär samma läge som samma slags nålar hos
slägtet Hymedesmia Bow.; de äro alltid svagt böjda samt helt
och hållet taggiga. Deras längd är 0,35 mm. Spicula biclavato-
obtusa äro vida talrikare; de äro alltid raka och af de före-
gåendes längd. Spicula C- och S-curvato-acria äro mycket
stora och tjocka. Längden mellan båda spetsarne hos ett C-
formigt är omkring 0,1 mm. Spicula aequali-ancorata äro af två
slag. De större äro mera afrundade i ändarne än de mindre.
De förekomma båda i ungefär samma antal. Längden af de

större är 0,025 mm., de mindre 0,012 mm.

Sedan jag genom den rikhaltiga preparatsamling, Rev. A.
M. NORMAN godhetsfullt tillsändt mig, blifvit satt i tillfälle att
anställa jemförelse mellan BOWERBANKS typer och svenska svamp-
exemplar, har det blifvit möjligt att afgöra en del saker, som
jag i mitt föregående arbete måst lemna oafgjorda.

Hvad först beträffar mitt slägte Vosmeria, sa är det an-
tagligen identiskt med O. SCHMIDTS Inflatella, och namnet
torde för öfrigt under alla förhållanden utgå, såsom förut an-
vändt af V. LENDENFELD!). Den af mig beskrifna arten,
Vosmeria erustacea FRISTEDT, är utan tvifvel identisk med den
af: VOSMAER i »Bijdragen tot de Dierkunde» 1885 beskrifna In-
flatella? spec. Sistnämnde arbete af VOSMAR kom mig dock för
sent tillhanda för att jag skulle kunna göra denna identifiering i

mitt arbete öfver svenska Spongior.

!) Mon. Austr. Sponges.

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:o 1. 29

Stylopus coriaceus FRISTEDT, op. cit. pag. 28, tafl. 2, fig.
8a— 89, tror jag mig äfven med full sannolikhet kunna anse
som identisk med Hymeniacidon Dujardinii Bow. — I de pre-
parat af Isodictyai Barleet Bow., som Rev. A. M. NORMAN
sändt mig, fann jag, såsom jag också väntat, spicula ancorata,
och kan derför nu anse min Esperia foliata FRISTEDT såsom
synonym till densamma.

Slutligen vill jag endast omnämna, det jag 1 Spongiesam-
lingen 1 Stockholms Riksmuseum äfven funnit typiska exemplar
af Raspailia abyssorum CARTER, hvarföre mitt med stjernspi-

cula försedda kanske rätteligen bort uppställas som en varietet.

Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek.
(Forts. från sid. 18.)

Montpellier. Academie des sciences et lettres.
Mémoires. Section de médecine. T. 6: Fasc. ı (1885/86). 4:o.
> » des\lettres. 7. 7: 7.3 (1885/86).2.2.4:0:

Montreal. Royal society of Canada.

Proceedings and transactions. Vol. 3 (1885). 4:o.

Nancy. Academie de Stanislas.

Mémoires. (5) T. 3 (1885). 8:0.

— Societe des sciences.

Bulletin O) E27 ASS). 83:0,

Neapel. Zöoologische Station.

Zoologischer Anzeiger, herausg. von V. Carus. Jahrg. 9 (1886):
N:o 2324.04. .8:0:

Paris. Ecole polytechnique.

Journal. Cah. 55. 1885. 4:0.

— Societe entomologique de France.

Annales. (6) T. 5 (1885): 1-4. 8:o.

Rom. Direzione generale della statistica.

Pubblicazioni. 13 band.

Toulouse. Academie des sciences, inscriptions et belles-lettres.
Memoires. (8) T. 7:1—2. 1885. 8:o.

Troyes. sSociete academique d agriculture, arts et belles-lettres du
dep. de VAube.

Mémoires. T. 49 (1885). 8:o.

Hr Lektor A. E. Törnebohm.

Zeitschrift der Deutschen geologischen Gesellschaft. Bd. 26—38;
Register zu Bd. 21—30. Berlin 1874—1886. 8:o.

BarroIs, CH. Recherches sur les terrains anciens des Asturies et de
la Galice. Texte & Atlas. Lille 1882. 4:o.

BENECKE, E. W. & CoHEn, E. Geogmnostische Beschreibung der Um-
gegend yon Heidelberg. H. 1. Strassb. 1879. 8:0.

CoHEN, E. Erläuternde Bemerkungen zu der Routenkarte einer Reise
von Lydenburg nach den Goldfeldern und von Lydenburg nach
Delagoa bay im östlichen Süd-Afrika.. Hamb. 1875. S8:o.
Lossen, K. A. Der Boden der Stadt Berlin. Text & Atlas. Berlin
1879. 8:0 & 4:o. \

PosepnY, F. Die Goldbergbaue der Hohen Tauern... Wien 1879. 8:0.
— Die Erzlagerstätten von Kitzbühel in Tirol... Wien 1880. 8:0.
— Die Erzlagerstätten am Pfundererberg bei Klausen in Tirol. Wien
1880. 8:0.

— Geologie und Bergbau in ihren gegenseitigen Beziehungen. Wien
1830218:0-

(Forts. å sid. 38.)

3l

Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1887. N:o 1.
Stockho:m.

Meddelanden frän Upsala kemiska Laboratorium.

123. Om den Brönxer'ska amidonaftalinsulfonsyran.
Af S. FORSLING.

[Meddeladt den 12 Januari 1887- genom P. T. CLEVE.]

BRÖNNER har patenterat!) ett förfarande att genom inverkan
af amoniak på £-naftolsulfonsyra framställa en -amidonaftalin -
sulfonsyra, som användes för beredning af azofärgämnen. Denna
syra har ännu icke blifvit närmare undersökt, hvarför jag under-
kastat den och dess salter en utförligare undersökning och sökt
utreda dess konstitution. Materialet till undersökningen har jag
erhållit från BRÖNNER’ska färgämnefabriken i Frankfurt am
Main. Raåmaterialet var ganska rent, ehuru ej alldeles fritt från
en lättlösligare isomerisk syra, hvarför det öfverfördes till ba-
riumsalt. Bariumsaltet till g-amidonaftalinsulfonsyran är näm-
ligen lättlösligt i kokande, men svarlösligt i kallt vatten. Vid af-
svalning af varm lösning utkristalliserar det derför, under det att
i lösningen stannar bariumsaltet till den andra syran, hvilket är
lättlösligt såväl i kallt som i varmt vatten. Med samma fördel
kan man ock använda kalciumsaltet. Ur dessa salter har sedan

syran med dess salter och öfriga derivat blifvit framställd.

P-Amidonaftalin-g-sulfonsyra,

CH Be

So 2:

Syran är ytterst svårlöslig i vatten. Dess löslighet i kallt
vatten är endast något öfver 0,01 procent. Vid ansyrande af

!) Berichte d. Deutsch. Chem. Ges. 1883, s. 1517.

32 FORSLING, DEN BRÖNNERSKA AMIDONAFTALINSULFONSYRAN.

dess salters lösningar utfaller den i form af färglösa sidenglän-
sande blad eller fjäll, innehållande 1 molekyl kristallvatten.
Denna fp-amidonaftalinsulfonsyra skiljer sig till sina egenskaper
väsentligt från den ur fp-naftylamin med svafvelsyra framställda
svarlösliga ß-amidonaftalinsulfonsyran. Dess löslighet är i vatten
mycket mindre. Vidare utmärka sig såväl syran som manga
af dess salter för sin praktfulla sidenglans, en egenskap, som
den ur g-naftylamin framställda svarlösliga syran alldeles saknar.

Syrans lösning i vatten fluorescerar blått.

Vattenfri syra gaf vid analys:

Funnet. Beräknadt.
Ü 03,78 93,81
H 4.88 4,04
N 6,15 0,28
S 14,38 14,35.

Den kristalliserade syran förlorade vid torkning 7,63 proc.

kristallvatten, ber. 7,47.

Salter af 5-amidonaftalin-3-sulfonsyra.

De flesta af de salter, jag framställt för att närmare ka-
rakterisera syran, isynnerhet alkalisalterna och de alkaliska jord-
arternas salter kristallisera ur lösning i vatten i praktfullt siden-
glänsande blad eller nålar. Salterna äro i allmänhet svarlösliga
i vatten. Deras lösningar fluorescera blått. De äro alla med
undantag af ammoniumsaltet ganska beständiga, och kunna utan
sönderdelning upphettas till 180” C. Vid stark upphettning af-
gifva de p-naftylamin.

Alkalisalterna och de alkaliska jordarternas salter äfvensom
zinksaltet äro framställda ur den fria sulfonsyran med motsva-
rande karbonat. De öfriga salterna hafva blifvit framställda ur
natriumsaltet till sulfonsyran med ett i vatten lättlösligt salt
af motsvarande metall.

Kaliumsaltet — C,, H, NH. SOK + H,O — kristalliserar i

långa, hvita, sidenglänsande nålar. Det är temligen svårlösligt

ÖFVERSIGT AF K. VRTENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:o 1. 33

i kallt vatten. Salunda erfordrar 1 del kaliumsalt inemot 40
till 45 delar kallt vatten. Öfver svafvelsyra förlorar saltet fort
sitt kristallvatten.

Analys: I procent

Funnet. Beräknadt.
K 13,96 14,01
H,O 6,66 6,45.

Ammoniumsaltet — C,H,NH,SO,NH, + H,O — kristalli-
serar i breda, hvita, sidenglänsande nalar. Saltet är temligen
lättlösligt i vatten. Öfver svafvelsyra afger det liksom kalium-
saltet lätt sitt kristallvatten. Upphettadt till 180° afger det
ammoniak och fri sulfonsyra aterstar.

Till 110° torkadt salt gaf vid analys:

I procent
Funnet. Beräknadt
på vattenfri substans.
N 11,90 11,66.
Analysen pa kristallvatten:
Funnet. Beräknadt.
H,O 7,09 6,98.

Natriumsaltete — C,,H;NH,SO,Na + 2H,O — kristalliserar
i hvita, sidenglänsande nålar. Dess löslighet i vatten är i det
närmaste lika kaliumsaltets. Så löser sig 1 del salt i omkring
40 delar kallt vatten.

Analys: I procent

Funnet. Beräknadt.
Na 8,16 8,18
H,0 . 12,99 12,81.

Silfversaltet — C,,H;NH,SO,Ag + H,O — erhölls genom
fällning med silfvernitrat ur en lösning af natriumsalt till sul-
fonsyran. Ur denna lösning faller det såsom ett knapt kristal-
liskt pulver. Saltet är till färgen rent hvitt. |

Analys: I procent

Funnet. Beräknadt.
Ag 30,57 31,03
H,O 5,50 5,21.

Öfvers. af K. Vet-Akad. Förh. Årg. 44. N:o 1. 3

+ 34 FORSLING, DEN BRÖNNERSKA AMIDONAFTALINSULFONSYRAN.

Bariumsaltet — (C,,H,NH,SO,),Ba + 6H,O — kristalliserar
i langa, hvita, sidenglänsande nalar. Saltet är i kallt vatten
mycket svarlösligt. Sa löser sig 1 del salt först i omkring 450
delar kallt vatten. Öfver svafvelsyra förlorar det långsamt och
ofullständigt sitt kristallvatten.

Analys: I procent

Funnet. Beräknadt.

Ba mE 19,88
E,ONER1 DET 15,67.

Kelciumsalit (©, H,NH,SO,),Ca + 61,0 are
serar i färglösa, sidenglänsande blad. 1 del salt löser sig i om-
kring 225 delar kallt vatten. Först efter längre tids staende
förlorar kalciumsaltet i exsiccator sitt kristallvatten.

Analys: I procent

Funnet. Beräknadt.
Ca 6,98 6,75
HO 18730 18,24.

Magnesiumsaltet — (C,,H;NH,SO,),. Mg + 6H,O — kristal-
liserar i sidenglänsande blad eller breda nålar. Dess löslighet
är 1 kallt vatten temligen ringa.

Analys: I procent

Funnet. Beräknadt.
Ms 4,18 4,16
H,O 18,63 18,75.

Blysaltet — (C,,H;NH,SO,),Pb + 2H,0O — erhölls genom
fällning med blyacetat ur natriumsaltets till sulfonsyran lösning.
Saltet är till färgen hvitt och är i vatten mycket svarlösligt.
Under mikroskopet kristalliserar det i otydligt utbildade taflor.

Analys: I procent

Funnet. Beräknadt.
Pb 29.73 30,13
H,O 5,37 5,25.

Zinksaltet — (C,H, NH,SO,),Zn + 4H,O — kristalliserar i :
väl utbildade mikroskopiska kristaller. Saltet är temligen svar-

lösligt i vatten.

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887. N:o 1. 35

Analys: I procent

Funnet. Beräknadt.
Zn 11,06 11,19
H,O 12,4 12,39.

Kopparsaltet — (C,H,NH,S0,),Cu + 4H,0 — erhölls ge-
nom fällning med kopparsulfat. Härvid utfaller det ı otydligt
utbildade mikroskopiska nålar. Saltet utmärker sig för sin
mussivguldlika färg. Efter förlusten af kristallvattnet antager
återstoden en mörkröd färg. Saltet är ytterst svarlösligt i vatten.

Analys: I procent

Funnet. Beräknadt.
Cu 10,51 10,95

12507271215 12,42.

Diazonaftalinsulfonsyra,
Be
10 CO,
Om en af arseniksyrlighet och salpetersyra utvecklad ström
af salpetersyrlighet inledes i alkohol, hvarı man uppslammat p-
amidonaftalinsulfonsyra, bildas inom kort ett gult mikrokristal-
liniskt pulver af ifrågavarande diazoförening. Vid fullständig
mättning med salpetersyrlighet öfvergick blandningen till en
gelöartad gröt, innehållande en blandning af diazoförening och
oförändrad #-amidonaftalinsulfonsyra. Efter nagra dagars sta-
ende i tillslutet kärl öfvergick sa småningom all syra till diazo-
förening. Denna diazosulfonsyra sönderdelas lätt 1 torrt till-
stand. Vid rifning förpuffade den utan explosion.
Analys pa öfver svafvelsyra torkad substans gaf 1 procent:

Funnet. Beräknadt.

N 1167 11,95.

3-Klornaftalinsulfonklorid,
0,.8,C150,C1.
3-Amidonaftalinsulfonsyra behandlades enligt den af SAND-

MEYER angifna metoden, och lösningen neutraliserades med K,CO,.

36 FORSLING, DEN BRONNERSKA AMIDONAFTALINSULFONSYRAN.

Vid lösningens afsvalnande utkristalliserade kaliumsaltet till 3-
klornaftalinsulfonsyran, hvilket är temligen svarlösligt i vatten.
Detta kaliumsalt torkades väl och sammanrefs med något mer
än beräknad mängd fosforpentaklorid. Vid uppvärmningen smälte
blandningen lugnt och stelnade vid afsvalning till en fast, gul
massa. Denna behandlades med kallt vatten och löstes derefter
i isättika. Efter utkristallisering härur, omkristalliserades den
i kloroform, hvarur den kristalliserade i breda nalar. Den sa
erhållna sulfonkloriden smälter vid 110° GC.

Denna klornaftalinsulfonklorid har förut blifvit framställd
af K. ARNELL!) genom inverkan af PCI, pa kaliumsaltet till
en #-klornaftalinsulfonsyra, som han erhållit genom inverkan af
rykande svafvelsyra® pa /-naftylamin. K. ARNELL fann dess
smältpunkt vara 108°,5—109°,5.

Klorbestämningen pa den vid 110° smältande kloriden gaf
1 procent:

Funnet. Beräknadt.
Cl 27,26 27,21.

8-Klornaftalinsulfonsyrans amid,
C,H,0150,NH;,.

Ofvannämnda klornaftalinsulfonklorid kokades med en lös-
ning af lika mängder alkohol och ammoniak. Den löste sig
mycket lätt häri, och vid afsvalnıng utkristalliserade amiden till
ß-klornaftalinsulfonsyran 1 gula nalar. Den omkristalliserades
derefter ı utspädd alkohol, hvarı den är temligen svarlöslig.
Den salunda erhållna klornaftalinsulfonamiden smälter vid 183°
—184° C.

Kväfvebestämningen gaf 1 procent:

Funnet. Beräknadt.
N 9,71 9,80.

1) Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. 1885, N:o 5.

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:o 1. 37

Diklornaftalin,
CHOCK

3-Klornaftalinsulfonkloriden blandades i en retort med något
mer än beräknad mängd fosforpentaklorid. Vid upphettning
smälte massan och diklornaftalin öfverdestillerade, hvarvid ı re-
torthalsen afsatte sig länga, rent hvita nålar af diklornaftalin.
Destillatet behandlades först med kallt vatten, och löstes der-
efter i alkohol, hvari denna diklornaftalin är temligen svårlöslig.
Härur kristalliserade den i langa, hvita nålar. Dess smältpunkt
var 136° C. Denna diklornaftalin är, sasom redan blifvit nämndt,
e-diklornaftalin.

Analysen pa klor gaf 1 procent:

Funnet. Beräknadt.

CL 35,98 36.04.

38

Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek.
(Forts. fr. sid. 30.)

Hr Lektor A. E. Törnebohm.

PosepxY, F. Die Blei- und Galmei-Erzlagerstätten von Raibl in Kärnten.
Wien 1873. 8:o.

— Geologisch-montanistische Studie der Erzlagerstätten von Rezbänya
in S. OÖ. Ungarn. Budapest 1874. S8:o.

ZIEGLER, M. Über das Verhältniss der Topographie zur Geologie...
Zürich 1876. 4:0.

Utgifvare och författare.

Acta mathematica, herausg. von G. MiTTAG-LEFFLER, 7:4; 8: 1-4:
Sthlm 1886. 4:o. hr

The American Journal of science, edited by J. D. & E. 8. Dana.
(3) Vol. 31—32. New Haven 1886. 8:o. |
BERGSTEDT, J. Oın regelytor af sjette graden, 1. Lund 1886. 4:o.
LILLJEBORG, W. Sveriges och Norges fiskar. Häft. 4. Ups. 1886. 8:0.
LINDBERG, S. OÖ. Sur la morphologie des mousses. Caen 1886. 8:0.

NORDENSKIÖLD, A. E. La Vega. Viaggio di scoperta del passaggio
nord-est tra l’Asia e l’Europa. Vol. 1—2. Milano 1882. St. 8:0.
STRÖMFELT, H. F. G. Om algvegetationen vid Islands kuster. Ups.
1886. 8:0.

EBSTEIN, W. La gontte. Traduction de E. CHAMBARD. Paris 1887. 8:0.
SAINT-LAGER, J. Histoire des herbiers. Paris 1885. 8:o.

Stockholm 1887. Kongl. Boktryckeriet.

ÖFVERSIGT

AF
|! 1
KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS
FÖRHANDLINGAR.
er Lu Dr ee Mei _ m ae ee A
Arg. 44. 1887. JB 2.
Onsdagen den 9 Februari.
INNEHÅLL:

Öfversigt af sammankomstens förhandjin gar ee une ee sid. 39.
CEEVE. Om klors; inverkan på «-acetnaftahld2 2.2.2. » 48.
Krason, Öfver amidogruppens substitution i aromatiska föreningar mot

Hydrothion resp. oxysulfuryl förmedelst Diazoföreningar ............ Dane
KLason, Ofver sex isomera toluoldisulfosyror........- IP NOEN EISEN Bar Di
BIRSRRSSDTONKNaltoesyrora ll N 3 ee er a DD
BRSTRAND OM E-0chrB-Nattamıidoxim =: sms Dy or sil
ENESTRÖM, Om en afhandling af Ascoli rörande integration af differential-

eqvationen Su—0 för en gifven Riemansk yta........................ » BL
SkankerstlieBihlıofheket ern ae sid. 41, 42, 50.

Tillkännagafs, att Akademiens utländske ledamot, engelske
Ingeniören Sir JOSEPH WHITWORTH med döden afgatt.

Pa tillstyrkan af komiterade antogos till införande i Aka-
demiens Handlingar följande afhandlingar:

»Sur la dispersion anormale de la lumiere», af framlidne
Öfverstelöjtnanten C. E. AF KLERCKER, och

»Om benzols och toluols monosulfonföreningar», af Docenten
MATTS WEIBULL.

Hr BERLIN meddelade två uppsatser af Docenten P. KLASON,
nämligen: 1) »Öfver amidogruppens substitution i aromatiska
föreningar mot hydrothion resp. oxysulfuryl förmedelst diazoför-
eningar»*; 2) »Öfver sex isomera toluoldisulfosyror» *.

Hr EDLUND dels föredrog ett strängt matematiskt bevis
för riktigheten af sin teori för den unipolära induktionen, och

dels meddelade en uppsats af Docenten S. ARRHENIUS: »Ein-

40

fluss der Neutralsalze auf die Reactionsgeschwindigkeit der Ver-
seifung von AEtylacetat» (se Bihang till K. Vet.-Akad. Handl.).

Hr GYLDEN dels inlemnade och refererade en uppsats af
Amanuensen Dr K. BoHLIN: »Om betydelsen af lefvande kraf-
tens princip för fragan om dynamiska systems stabilitet» (se
Bihang till K. Vet.-Akad. Handl.); dels lemnade en framställ-
ning af innehållet af en af honom sjelf författad afhandling,
som tryckes i tidskriften Acta mathematica, angaende den ab-
soluta giltigheten af de uttryck han användt vid lösningen af

tre kroppars problemet.

Hr SMITT dels anmälde utgifvandet i en ny upplaga af det
bekanta arbetet »Skandinaviens fiskar», hvartill Akademien med-
sifvit användandet af de i hennes ego befintliga originalmal-
ningar af W. VON WRIGHT, och dels öfverlemnade ett första
meddelande från Akademiens ornitologiska komite med bidrag af
Dr SUNDSTRÖM, Kamrer WACKLIN, Handlanden BOTHEN, Kam-
marskrifvaren LIGNELL, Bankbokhällaren NILSSON, Handlanden
KÖRNER och Dr WISTRÖM.

Hr MITTAG-LEFFLER meddelade följande uppsatser: 1:0)
»Om konvergenter till bestämda integraler», af Hr C. B. S. CA-
VALLIN i Östersund (se Bihang till K. Vet.-Akad. Handl.);
2:0) »Integration der Differentialgleichung /?u = 0 in einer be-.
liebigen Riemannschen Fläche», af Professor G. ASCOLI 1 Mi-
lano (se Bihang till K. Vet.-Akad. Handl.); 3:0) »Om en af-
handling af AscoLı rörande integration af difterentialegvationen
Ju = 0 för en gifven Riemannsk yta», af Amanuensen G. ENE-
STRÖM*.

Sekreteraren öfverlemnade följande insända uppsatser: 1:0)
»Om klors inverkan pa «a-acetnaftalid», af Prof. P. T. CLEVE”;
2:0) »Om naftoesyror, 2», af Docenten A EKSTRAND”; 3:0)
»Om a- och -naftamidoxim», af densamme”; 4:0) »Om harts-
syrorna 1 galipotw, af Fil. Kand. A. WESTERBERG (se Bihang
till K. Vet.-Akad. Handl.); 5:0) »Pteropoda i Upsala universitets

zoologiska museum, insamlade af Kapten G. v. SCHEELE», af

41
Fil. Kand. H. MUNTHE (se Bihang till K. Vet.-Akad. Handl.);

6:0) »Anmärkningar om Permfossil från Spetsbergen», af Prof.
B. LUNDGREN (se Bihang till K. Vet.-Akad. Handl.).

Det LETTERSTEDT'ska priset för utmärkt originalarbete be-
slöt Akademien öfverlemna åt Professorn F. A. SMITT för hans
1 Akademiens Handlingar offentliggjorda afhandling: »Kritisk

förteckning öfver de i Riksmuseum befintliga Salmonider».

Det LETTERSTEDT'ska priset för öfversättning till svenska
språket fann Akademien deremot icke anledning att bortgifva,

utan skulle motsvarande räntebelopp läggas till kapitalet.

De LETTERSTEDT'ska räntemedlen för maktpaliggande ve-
tenskapliga undersökningar skulle ställas till Professor A: G.
NATHORSTS förfogande för utförande af ritningar öfver föremål
från Japans fossila flora och för undersökningar öfver svenska

sjöbäckenas bildning.
Följande skänker anmäldes:
Till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek.

Stockholm. Kongl. Ecklesiastikdepartementet.

NORDENSKIÖLD, A. E., Vega-expeditionens vetenskapliga iakttagelser.

Bd 1-3. Sthlm 1882—1883. 8:0.
Lund. Linneanska botaniska bytesjöreningen.

Index plantarum generalis. 1886. 8:0.

Smäskrifter. 5 st.
Kristiania. Norges geografiske Opmaaling.

Generalkart over det sydlige Norge, Ygooooo- Blad 7.

Topografisk Kart over Kongeriget Norge, Yjooooo- Bl. 9C, 15A,

20C, 26C, 42C.D, 45C.D, 49 A, 50D, 53 B.D, 54 A.
Amtskarter, Yogooo- Romsdal. BI. A.

Kart ‘over Kristiania Omegn,ı V/asgon- BI. 12}. 5.

Geologiske Karter, "/ooooo- BIE 15 C, 20.A.

Kart over Nordsöen, \/joooooo-r 1 Bl.

Specialkart B, Y/sooon- Bl. 39 - 40.

Den Norske Lods. H. 5-6, 8. 1883 —85. 8:o.
— K. Norske Frederiks Universitetet.

Universitets-Bibliothekets Aarbog. 1885. 8:o.

Archiv for Mathematik og Naturvidenskab. Bd. 11: H. 1—2. 1886. 8:0.
Trondhjem. X. Norske Videnskabernes Selskab.

Skrifter. 1885. 8:0.

42

Amsterdam. (Genootschap Natura artis magistra.
Bijdragen tot de Dierkunde. Afl. 13. 1886. 4:o.
Berlin. A. Preussische geologische Landesanstalt und Bergakademie.
Jahrbuch. 6. (1885.) 8:0.
Bruxelles. Société R. malacologique de Belgique.
Annales. T. 20 (1885). 8:o.
Proces-verbaux des seances. T. 15 (1886): Pag. 1-96. 8:o.
Statuts. Ed. 2. 1886. 8:0.
Dresden. K. Statistisches Bureau.
Zeitschrift. Jahrg. 31 (1885): H. 1-4 & Beilage. 4:0.
Kalender. 1887. 8:0.
Bericht über die Verwaltung der K. Sammlungen für Kunst und
Wissenschaft zu Dresden. 1832 —1883. Fol.
Erfurt. X. Akademie gemeinnütziger Wissenschaften.
Jahrbücher. Neue Folge. H. 14. 1886. 8:o.
Erlangen. P’hysikalisch-medizinische Societät.
Sitzungsberichte. H. 18 (1885/86). 8:o.
Helsingfors. Statistiska centralbyrån.
Bidrag till Finlands officiella statistik. 6:13. 1886. 4:o.
Statistisk årsbok. 1886. 1. 8:0.
Innsbruck. Ferdinandeum für Tirol und Vorarlberg.
Zeitschrift. (3) H. 30. 1886. S8:o.
Führer durch das Tiroler Landes-Museum. 1886. 16:0.
Smäskrifter. 2 st.
Luxembourg. Institut Royal Grand-Ducal.
Publications. Section des sciences naturelles & mathematiques. T.
20.22.1836. 8:0.
Santiago de Chile. Universidad de Chile.
Anales.. 1859; 1862; 1866—1868. 3:0.
> Seceion 1. Memorias cientificas i literarias. Ano 1870— 1871;
13874: 1875219; 13807 1058188113882: 1EB > Al TE
» Seccion 2. Boletin de instruccion püblica. 1870; 1874; 1880:
7-12; 1881; 1882: ı—2; 8-12; 1883. 8:o.
Revista medica, publicada bajo la Sociedad medica. Ano 1 (1872/3)
—12 (1883/4): 1-10. 8:0.
Guia del Museo nacional. 1878. 8:0.
Smäskrifter. 2 st.
Strassburg. Kaiser Wilhelms- Universität.
Akademiskt tryck 1884/1886. 136 st.
Wien. K. Akademie der Wissenschaften.
Denkschriften. Math.-Naturw. Klasse. Bd. 50. 1886. 4:0.

Sitzungsberichte. » > Abth. 1. Bd. 91: H. 5; 92:1—5;
93: 1—3. 1885—86. 8:0.
> ; > » 2. Bd. 91: 4-5; 92: 1-5;
95:1—2. 1885-86. 8:0.
) > » » 3. Bd. 91: 3-5; 92: 1—5.

1885. 8:o.

(Forts. ä sid. 50.)

43

Ölversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1887. N:o 2.
Stockholm.

Meddelanden frän Upsala kemiska Laboratorium.

124. Om klors inverkan på «-acetnaftalid.
AT CPSSIT HETEN:

[Meddeladt den 9 Februari 1887.]

Om man inleder i en lösning af acetnaftalid i isättika en
molekyl klorgas, framstäld af saltsyra och en beräknad mängd
kaliumdikromat, erhåller man vid lösningens utspädning med
vatten en produkt, som efter omkristallisering utgöres af diklor-
acetnaftalid. Da det saledes visade sig, att diklorderivat er-
hölls i st. f. monoklorderivat, framstäldes större qvantiteter af
föreningen genom att inleda 2 mol. klorgas i acetnaftalidens is-
ättikelösning, hvilken under operationen hölls afkyld med kallt
vatten. Mot slutet af klorinledningen utkristalliserade så mycket,
att lösningen stelnade till en gröt af färglösa kristallnålar. De
befriades genom vattenluftpump från moderlut och renades genom
upprepade kristalliseringar ur kokande isättika och alkohol. Vid
försök att dela produkten genom fraktionerad kristallisering i
sex portioner, befunnos alla ha samma smältpunkt, hvaraf vi-
sade sig produktens homogenitet. I den från den råa diklor-
acetnaftaliden skilda lösningen stannade flere produkter, som
kunde genom tillsats af vatten utfällas i form af sega, mörkt
purpurfärgade massor. Genom dessas upprepade behandlingar med
isättika och alkohol kunde derur erhållas utom diklornaftalid en
ringa mängd af ett annat kristalliserande ämne, som smälte vid
184° och tycktes utgöras af en monokloracetnaftalid. Dock vi-

sade upprepade analyser en lägre kolhalt och högre klorhalt.
Pl © oO

44 CLEVE, OM KLORS INVERKAN PÅ @-ACETNAFTALID.

Enär endast en obetydlig mängd af ämnet erhölls, blef det icke
vidare undersökt.

Diklor-a-acetnaftalid, C,,H;CINHCOCH,, bildar vackra,
färglösa, i luften icke föränderliga, spröda kristallnalar, med
smtp. 214°. Den löses tämligen lätt i kokande alkohol, kloro-
form och isättika, men är vid vanlig temperatur svårlöslig i
dessa lösningsmedel. Vid upphettning sublimerar den oförändrad
i volyminösa massor af fina nalar.

Analyser:

I. 0,344 gr. gaf vid förbränning med blykromat och koppar-

oxid 0,1220 gr. H,O och 0,7140 gr. CO,.

2. 0,2964 gr. gaf 0,1089 gr. H,O och 0,6108 gr. CO,.

3. 0,3869 gr. gaf 0,1435 er. H,O och 0,8067 gr. CO,.

4. 0,3828 gr. gaf 0,4300 gr. AgCI.

5. 0,2861 gr. gaf 13,8 ke. qväfgas mätt öfver vatten af

14°,4 t. och 751 mm. bar.tr.
6. 0,2364 gr. gaf 11 ke. qväfgas mätt öfver kalilut vid t.

15° och bar.tr. 758 mm.

I procent:

Funnet. Medeltal.
ie 2% 3. 4. D: 6.
C 56,60 56,21 56,86 — — — 50.55
H 3,94 408 4,12 — — — 4,04
N = SS — — 562 552 5,56
Cl = wi I = 21,79
0) = = = - 6,06
100,00.
Formeln fordrar:
12 C 144,0 56,74
9 H 9,0 3,55
IN 14,0 5,52
2 Cl 70,8 27,89
10 16,0 6,30

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:0 2. 45

Diklornaftylamin, C,,H;CI, NH, , erhölls genom kokning at
töregaende förening med koncentrerad kalilut, med ungefär 40—
50 procent KOH. Diklornaftylamin afskiljer sig som en olja,
hvilken vid afsvalning stelnar till en fast massa. Kokas denna
med alkohol, löses den lätt, och vid lösningens afsvalning ut-
kristalliserar dikloracetnaftalid, så vida dekompositionen icke
skett fullständigt. Afdunstas alkoholen, erhåller man diklor-
naftylaminen som en fast kristallinisk massa eller vid långsam
kristallisering i form af vartlika kristallgyttringar. Den har
liksom «-naftylamin fekal lukt och antager i fuktig luft en
smutsigt röd färg. Den är mycket lättlöslig i alkohol och har
knappast basiska egenskaper. Med vattenangor kan den för-
flyktigas. Dess smtp. är 82°.

Analys:

0,3156 gr. gaf 17,8 ke. qväfgas, mätt öfver vatten vid 15°
under bar.tr. 756 m.m. :

0,1533 gr. gaf 0,2062 gr. AgCl

I procent. Funnet. Beräknadt.
CI 33,27 33,43
N 6,67 6,61

Oxidation af diklornaftylamin. Upphettar man diklornaf-
tylamin med salpetersyra, utvecklas angor, som lukta af klor-
pikrin och vid förtätning afsätta gula kristallnalar af en kinon.
En klorbestämning pa den erhållna produkten visade en mot
diklornaftokinon svarande klorhalt, men vid kristallisationsförsök
visade sig, att olika fraktioner hade en i hög grad varierande
smältpunkt. Kinonen bildas blott till ringa mängd, och rent
material kunde ej erhållas. Då den sura lösningen i retorten
afdunstades i vattenbad erhölls en återstod, som renades med
blodlutkol och gaf vackra kristaller af ftalsyra med smältpunkten
202” (bestämd med pulverformig substans). Deraf framstäld
anhydrid smälte vid 129°. Ftalsyra uppgifves smälta vid 203°
och anhydriden vid 128°.

0,4192 gr. vid 100° torkad ftalsyra gaf vid förbränning
V,1415 gr. H,O och 0,8909 gr. CO,

46 CLEVE, OM KLORS INVERKAN PÅ @-ACETNAFTALIP.

I procent. Funnet. C,H, (CO,H),
C 57,94 57,83
H Dada 3,61
10) 38,32 38,56
100,00. 100,00.

Ett försök att oxidera diklornaftylamin 1 isättikelösning med
kromsyra gaf ingen klorkinon, utan hartsartade produkter och
ftalsyra. Af detta oxidationsförsök framgar, att uti diklornaftyl-
amin bada kloratomerna och amidogruppen befinna sig i samma
hälft af molekylen.

Diklornaftalin erhållen af diklornaftylamin, C,HgCl,. Löser
man diklornaftylamin i en med is afkyld blandning af koncen—
trerad svafvelsyra och !/,, vatten och tillsätter man efter skedd
lösning '/, volym vatten, bildas en hvit tunn gröt, hvari qväfve-
trioxidgas (af As,O, och HONO,) under afkylning inleddes.
Massan antog genast en mörkgrön färg och sattes efter mättning
med gasen i små portioner till en stor volym absolut alkohol.
Under gasutveckling erhölls salunda en brunaktig lösning, hvarur-
snart afföllo kopparröda fina och böjliga kristallnålar, hvilkas
mängd var för ringa för undersökning. Efter nagra timmar
värmdes alltsammans på vattenbad, och den dervid erhållna klara
lösningen blandades med vatten, da en af ett rödaktigt harts-
artadt ämne rödfärgad diklornaftalin utföll. Den renades genom
destillation och, då den äfven efter destillation var rödfärgad,
senom kokning af dess spritlösning med blodlutkol. Salunda
erhöllos färglösa, fina kristallnalar, som efter upprepade kristalli-
seringar hade smtp. 61”.

Analys:

0,2372 or. gaf 0,3440 gr. AgCl

Funnet. Beräknadt.

Cl 3D,88 35.98
9 6)

Denna diklornaftalin upphettades i slutna rör med salpetersyra,
och den erhållna lösningen afdunstades, hvarefter sma silfverglän-—

sande kristaller erhöllos. Vid klorbestämning med kalk befunnos

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:o 2. 47

kristallerna innehålla blott spår af klor. Klorftalsyra erhölls
saledes icke utan ftalsyra, hvadan således vid oxidationen den
klorhaltiga hälften af naftalinmolekylen blifvit förstörd.

Orto(#,—ß,)diklornaftalin har smältpunkten 61°, men enär
tvänne isomeriska nitro-9-sulfonsyror genom fosforpentaklorid-
reaktionen gifva diklornaftalin med smältpunkten 61°, synes det
sannolikt, att tvänne olika diklornaftaliner finnas, hvilka ha
denna smältpunkt.

Inverkan af tenn och klorvätesyra på dikloracet-a-naftalid.
Kokar man dikloracetnaftalid med tenn och klorvätesyra, löses
den så småningom, och om man efter ett par dagars inverkan
filtrerar lösningen kokande het, erhaller man vid afsvalning
tunna glänsande blad af:

Tennklorur-monoklornaftylaminklorhydrat, C,,H,CINH,HCI
+ SnCl,. Detta salt bildar färglösa fjäll, som genom prässning
mellan papper befriades från moderlut. Saltet sönderdelas af
vatten och ger monoklornaftylamin. Vid upphettning till något
öfver 100” sönderdelas det och afger ångor, som pa kalla kroppar
afsätta små, glänsande kristaller.

Analys:

0,533+ gr. sönderdelades med utspädd amoniak, och den
filtrerade lösningen gaf 0,5727 gr. AsCl.

0,5717 gr. blandades med alkohol och amoniak samt gaf
0,2137 gr. SnO,.

I procent. Funnet. Beräknadt.
Sn 29,39 29,26
Cl 26,56 26,10 (?/, af klorhalten)

Monoklornaftylamin, C,oH,CINH,, erhölls af tennklorur-
dubbelsaltet genom dess behandling med vatten. Efter den tenn-
haltiga lösningens affiltrering löstes återstoden i alkohol. Lös-
ningen filtrerades och fäldes med vatten, da en mjölklik emulsion
erhölls. Derur afsatte sig efter nagra timmar snöhvita, fina
kristallnalar med intensiv, fekal lukt. Vid flere tillfällen er-
hölls på detta sätt en blandning af mono- och diklornaftylamin,

hvilken upphettades med utspädd svafvelsyra i en till fullständig

48 CLEVE, OM KLORS INVERKAN PÅ @-ACETNAFTALID.

lösning otillräcklig mängd. Dervid stannade diklornaftylamin
olöst, och ur lösningen afsatte sig nålar af monoklornaftylamin-
sulfat, som vid tillsats af hett vatten gaf monoklornaftylamin.

Monoklornaftylamin löses nagot i kokande vatten och kri-
stalliserar derur vid afsvalning i fina, färglösa nålar. Med vatten-
angor förflyktigas den lätt. Den är lättlöslig i alkohol. I luften
färgas den, i fuktigt tillstånd, röd. Smältpunkt 56°.

1) 0,2744 gr. gaf 17,6 ke. qväfgas mätt öfver kalilut vid
15” under bar.tr. 755 m.m.

2) 0,3418 gr. gaf 22 ke. qväfgas mätt öfver kalilut, t. 16°
bar.tr. 771

3) 0,1920 er. gaf 0,1555 gr. Agll.

I procent. Furnet. Beräknadt.
1. 2. 3.
N (,61 7,74 = 7,89
Cl Du — 20,03 19,95

Klorvätesyrad monoklornaftylamin, C,, H,CINH,. HC1+H,0O,
erhölls genom att lösa monoklornaftylamin i utspädd, kokande
klorvätesyra och lösningens afdunstning. Saltet kristalliserar i
fina, sidenglänsande nålar, förenade till små, klotformiga aggregat.
Af vatten sönderdelas saltet genast och vid lösningens afdunst-
ning i värme bortgar monoklornaftylamin.

0,1536 gr. mellan papper prässadt salt kokades med vatten
och litet amoniak. Det surgjorda filtratet fäldes med silfver-
nitrat och gaf 0,0948 gr. AgCIl.

I procent. Funnet. Beräknadt.
Ol 15,27 15,27 (halfva klorhalten).

Svafvelsyrad monoklornaftylamın, C,,H,CINH,.H,SO, +
H,O. Monoklornaftylamin löses lätt i varm svafvelsyra blandad
med 2—3 volymer vatten, och den filtrerade lösningen afsätter
vid afsvalning färglösa, fina kristallnalar. Saltet sönderdelas
lätt och fullständigt af rent vatten.

0,4480 gr. mellan papper prässadt salt gaf 0,3392 gr. BaSO,.

Funnet. Bräknadt.

S 10,41 10,91

ÖFVERSIGT AF K. VRTENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:0 2. 49

Salt med 2 mol. kristallvatten fordrar 10,28 procent svafvel,
hvadan kristallvattenhalten kanske riktigare uttryckes med 2H,O.

Man känner redan förut tvänne monoklornaftylaminer, näm-
ligen «&—«, med smältpunkten 85°—86° 1) och a, = «, med
smältpunkten 94° 2). Denna monoklornaftylamin är en från bägge
skild förening, dock innehållande amidgruppen i a-ställning.
Dess kloratom, som maste finnas i samma hälft af naftalin-
molekylen som amidgruppen, måste förekomma i P-ställning.

Man har således att välja mellan formlerna:

NH, NH,
FAN CI ERS
| | | " och | | | CI
- S VA N AK RN: IR u 2

I

Vid utförandet af denna undersökning har Herr Assistenten
A. SJÖSTRÖM delvis varit mig behjelplig.

1) ATTERBERG, Öfvers. K. Vet.-Akad. Förh. 1877, N:o 4, ps Me
?) ATTERBERG, 1. c. 1376, N:o 10, p. 4.

50

Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek.
(Forts. frän sid. 42.)

Wien. K. Akademie der Wissenschaften.

Sitzungsberichte. Philos.-Hist. Klasse Bd. 90: 1-2; 91: 1-2; Register
za Bd. 101 1.102 1885 3622.80.

Almanach. Jahrg. 36 (1886). 1. 8:o.

Archiv für Oesterreichische Geschichte. Bd. 67:H.2; 68:1. 1886. 8:0.
Fontes rerum Austriacarum. Abth. 2. Bd. 44. 1885.

Monuienta conciliorum generalium seculi 15: Concilium Basileense.
Scriptorum! T. 3: P. 1. 1886. 4:0.

— K. K. Zoologisch-Botanische Gesellschaft.

Verhandlungen. Bd. 36 (1886): Quart. 3—4. 8:0.

Utgifvare och författare.

Tidning för trädgärdsodlare, utgifven af E. LINDGREN. Årg. 4—25
(1865--1886). Sthlm. 4:0.

Krox, TH. O. B. N. Svensk botanisk literatur 1885. Lund 1886. 8:0.
MeEvzs, W. Ornithologische Beobachtungen grösstentheils im Sommer
1869 auf einer Reise im nw. Russland gesammelt... Wien 1886. 8:0.
SUNDEVALL, C. J. Einleitung zu seinem Versuch einer natürlichen
Eintheilung der Vogelclasse. Aus dem Schwedischen von W. MEVES.
Wien 1886. 8:o.

SUNDSTRÖM, C. R. Verzeichniss der Vögel Schwedens. Wien 1886. 8:0.
Suess, E. »Syndafloden». Öfversättning af A. G. Naruorsr. Sthlm .
1337. 28:0:

SwEDERUS, M. B. En trädgärdsbok för Svenska adelsmän på 1600-
talet. Sthlm 1886. St. 8:0.

SVEDMARK, E. Gabbron på Rådmansö och angränsande trakter af
Roslagen. Sthlm. 8:0.

— Smäskrifter. 15 st.

WARFVINGE, F. W. Årsberättelse från Sabbatsbergs sjukhus. 7 (1885).
Sthlm. 8:0.

ABREU, E. A Raiva. Lisboa 1886. 8:o.

BLYTT, A. On variations of climate in the course of time. Kra
1886. 8:0.

HARZER, P. Untersuchungen über einen speciellen Fall des Problems
der drei Körper. S:t Petersb. 1886. 4:0.

— Über eine von Tschebuscheff angegebene Interpolationsformel.
Kiel 1886. 4:0.

LirscHitz, M. Recherches sur la transformation, par des substitu-
tions reelles, d’une somme de deux ou de trois carrees en elle-
meme. Paris 1886. 4:o.

Pminıppr, R. A. Descripcion de las nuevas plantas incorporadas ül-
timamente en el herbario Chileno. Santiago 1872. 8:0.

— F. Catalogus plantarum vasculariam Chilensium. Ib. 1881. 8:o.
— Smäskrifter. 2 st.

bl

Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1887. N:o 2.
Stockholm.

Öfver amidogruppens substitution 1 aromatiska för-
eningar mot Hydrothion resp. Oxysulforyl för-

medelst Diazoföreningar.

At PETER KLASON.
[Meddeladt den 9 Februari 1857 genom N. J. BERLIN]

Det torde väl vara få om ens någon reaktion, som så mäg-
tigt bidragit till utvecklingen af de s. k. aromatiska kropparnes
kemi, som salpetersyrlighetens inverkan på aromatiska aminer.
Det är nemligen som bekant till stor del genom denna reaktion,
som det systematiska sammanhanget mellan benzolens oerhörda
mäangfald af substituerade föreningar kunnat påvisas och full-
följas.

Då vi med en kropps kemiska konstitution i det väsendtliga
ej kunna första något annat än angifvandet förmedelst ett ord
eller en formel af platsen, som kroppen i fraga intar i de kemi-
ska föreningarnes system, så kunna vi äfven säga, att salpeter-
syrlighetens inverkan på aminbaser ger oss ett medel att påvisa
sammanhanget mellan dessa och vissa andra klasser af kemiska
föreningar. GRIESS som utredde denna reaktion, påvisade upp-
komsten dervid af de s. k. diazoföreningarne, kroppar af explosiv
natur, hvilka lätt ersätta sitt kväfve mot vissa andra atomer
eller atomkomplexer. Dessa sednare fann GRIESS vara väte,
hydroxyl, klor, brom, jod och fluor. Det praktiska utförandet
af dessa operationer lemnade emellertid ofta mvcket öfrigt att

önska. Dels var utbytet ofta mycket ringa, dels voro de dervid

52 PETER KLASON, AMIDOGRUPPENS SUBST;TUTION M. M.

användbara reagentierna ofta dyra att anskaffa. Det var der-
före en förbättring af högst väsendtligt slag som SANDMEYER
i nyaste tid infört, då han lät dessa reaktioner försiggå vid när-
varo af kopparklorur. Hvilken rol denna dervid spelar är ännu
ej fullt utredd.

Äfven i ett annat hänseende visade sig SANDMEYERS metod
fördelaktig. Det lyckades honom att direkt införa cyan i stället
för kväfvet i diazoföreningar och sålunda direkt af aminer er-
hålla nitriler. Önskvärdheten att kunna ännu mer utveckla
användningen af diazoföreningar såsom förmedlare mellan utbytet
af amidgruppen mot andra elementer eller radikaler står emel-
lertid ännu kvar. Särskildt synes mig detta vara fallet med
erhallandet af en metod för införande af hydrothion resp. oxy-
sulforyl i stället för amid. I nagra ytterst få diazoföreningar
iyckas det visserligen att medelst svafvelsyrlighet införa oxy-
sulforyl i stället för amid men som nämndt är metoden af
mycket inskränkt användning. I diazosulfosyrorna lyckas det
t. ex. alls icke. i

Jag har derföre anställt en hel del försök i ofvannämnda
syfte och tillåter mig här att i största korthet angifva gangen
af en metod derför som, savidt mina undersökningar hittills
sträckt sig, synes vara generell, om än utbytet dervid är mer
eller mindre godt. Jag har emellertid nagot närmare fullföljt
metoden endast för benzols och toluols amidosulfosyror. Det
följande gäller salunda uteslutande dessa.

Later man diazosulfonsyror i små portioner 1 sender ın-
verka på en till omkring 70” varm lösning af kaliumsulfid i abs.
alkohol, sa inträder för hvarje tillsats af diazoföreningen en liflig
utveckling af kväfgas. Lösningen färgas dervid intensivt röd,
hvilket delvis beror på bildandet af flerfaldt svafvelkalium, men
också afhänger af uppkomsten af färgade organiska produkter.
I detalj har jag ännu ej närmare fullföljt reaktionen utan en-
dast isolerat en klass af dervid uppkommande kroppar. Reak-

tionen gar nemligen delvis i den rigtningen, att diazogruppen ut-

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:0 2. 53
bytes mot hydrothion och det uppstar thiokresolsulfonsyror, hvilket

tydligen sker enligt följande formel:

NS DEREN be SR
GH, — g0,> + RS = GH, gor +

Som ofvan antyddes gar emellertid reaktionen äfven i andra

N,.

rigtningar, såsom bland annat framgår af uppkomsten af fler-
faldt svafvelkalium. Detta beror tydligen på en reduktion af
diazoföreningen, hvilken ater sannolikt förlöper i flera rigt-
ningar. -

Högst omkring 30 procent af diazoföreningarna öfverga i
thiokresolsulfonsyror. Det är emellertid ej osannolikt att genom
lämpliga förändringar i en eller annan riktning utbytet kan
höjas.

Ur reaktionsprodukten kan man ej direkt erhålla nagon ren
kropp. De vid reaktionen uppkommande thiofenolsulfonsyrorna
kunna emellertid lätt genom ammoniakalisk blyacetatlösning
skiljas från det öfriga. De fällas nemligen deraf i form af
amorfa olösliga blysalter. Genom sönderdelning medelst svafvel-
väte och samma procedurs upprepning kunna de lätt erhållas
rena.

Genom - öfvermangansyradt kali oxideras thiofenolsulfonsy-
rorna vld vanlig temperatur till disulfonsyror, i hvilka sålunda
den ena svafvelsyreresten intar samma plats som amidradikalen
j den använda amidosulfonsyran.

Resultaten beträffande denna metods användning på ett par
amidotoluolsulfosyror föreligga i följande afhandling.

Metoden erbjuder troligen äfven en väg för införandet af selen
och tellur i aromatiska föreningar. Nagra förberedande försök
beträffande selen hafva åtminstone bekräftat detta.

Det ma slutligen anmärkas att väsendtligen i samma rikt-
ning som svafvelkalium inverkar pa diazoföreningar, inverka

äfven andra föreningar innehållande komplexen SK.

1%

x
Ru 2 AR ORDET AON
| i
; )
ol
N
ll De ul)
a Te ae Ale
\ y et WEED
| Ah.“ us Di
NE NT N Denn Ns
| ,
NR “N
ie
2 å
Sy É v d ha
| | AN Mo
x IV
N I NM i
n nf ki N
A N ", R (SD

55

Öfyersigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1887. N:o 2.
Stockholm.

Ofver sex isomera toluoldisulfosyror.

Af PETER KLASON.

[Meddeladt den 9 Februari 1587 genom N. J. BERLIN]

Som bekant fordrar benzoltheorien existensen af sex isomera
toluoldisulfosyror. Man känner redan fem af dessa, ehuruväl
endast konstitutionen af tva bland dem är bekant. Jag har nu
medelst den i föregående uppsatsen angifna metoden framställt
den ännu felande toluoldisulfosyran samt fastställt konstitutionen
hos samtliga dessa syror, ett arbete för hvilket jag anhåller att
få i största korthet här redogöra.

För hvarje syra skall jag angifva de kända metoderna för
dess framställning, bevisen för dess "konstitution och dess karak-
teristiska föreningar.

I syrornas benämning är svafvelsyrerestens ställning till
metylradikalen angifven.

Första Toluoldisulfosyran, !)
Toluol-0,-0,-disulfosyra (1, 2, 6)

CH,
|
C
Hose Nc-so,H
HON JOH
C
H

') Afhandlar man i systemet såsom vanligen plägar ske först ortho-, sedan
meta- och slutligen paraföreningar, så kunna de isomera taluoldisulfosyrorna
lämpligen benämnas första, andra ete. syran, i den orduing här har blifvit
iakttagen.

Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. Arg. 44. N:o 2 2

2.

56 PETER KLASON, ÖFVER SEX ISOMERA TOLUOLDISULFOSYROR.

Denna syra är af. KORNATZSKI (Lieb. Ann. 221 s. 191)
pa följande sätt framställd.

p-Bromtoluol löstes i rykande svafvelsyra och i blandningen
inleddes svafvelsyreanhydrid. Det bildades dervid blott en
disulfosyra. Ur dess natriumsalt eliminerades bromen medelst
natriumamalgam. De af KORNATZSKI framställda föreningarne
af denna syra äro följande.

Kaliumsaltet, C,H,(SO,K), , är vattenfritt och kristalliserar
ı lätt lösliga färglösa blad.

Bariumsaltet, C,H,(SO,),Ba + 4H,0 , är ytterst lättlösligt
och kristalliserar i sidenglänsande langa nalar.

Kloriden, C;H,(SO,Cl), , smälter vid 86,5 °.

Amiden, C,H,(SO,NH,), , smälter öfver 260 °.

Ofvanstaende konstitution för denna syra framgar af följande
srunder. Da syran erhallits af p-bromtoluol kan följaktligen
ingen svafvelsyrerest intaga paraställningen. I metaställning till
metylgruppen kan ej heller nagon svafvelsyrerest sta, da syram
ej öfverensstämmer med nagon af de tre syror som bevisligen
hafva en svafvelsyrerest i metaställningen. Det aterstar salunda
endast antagandet att bada svafvelsyreresterna intaga ortoställ-

ning till metylradikalen.

Andra toluoldisulfosyran,
Toluol-o-m,-disulfosyra (1, 2, 3)
CH,
C
Hed IC — SO,H
HON 2 C — SO,H
©

H

Denna syra erhölls af mig jemte följande syra vid upphett-
ning af toluol-m-sulfosyra med ryk. svafvelsyra 3—4 t. till om-
kring 180° (denna tidskrift N:o 7 s. 59). Den är sedermera
äfven erhallen af LIMPRICHT och RICHTER (Ber. Ber. Chem.

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:0 2. 57

Ges. XVIII, 2177) pa följande sätt. p-Toluidin-m-sulfosyra
öfverfördes medelst rykande svafveisyra i en disulfosyra. Medelst
dess diazoförening framställdes jodtoluoldisulfosyra och häraf
senom elimination af jod medelst natriumamalgam en toluoldi-
sulfosyra, som jag pavisat maste vara identisk med den pa of-
van angifna sätt framställda syran (Ber. Ber. Chem. Ges.
XIX s. 2837).

Framställningen af denna syra af p-toluidin visar att ingen
svafvelsyrerest kan intaga paraställningen, dess uppkomst äter
af toluol-m-sulfosyra, att åtminstone den ena svafvelsyreresten
intar metaställning till metylgruppen. Da den vidare icke är
identisk med någon af syrorna 1, 3, 5 och 1, 3, 6 så återstår
endast ställningen I, 2, 3.

Sasom ett corollarium till denna syras konstitution följer,
att den disulfosyra som direkt kan erhållas af p-toluidin och
svafvelsyra är p-toluidin-o,-m,-disulfosyra (1, 2, 3, 4).

Kaliumsalt C,H,(SO;K)s + H,O kristalliserar i nålar.

Bariumsalt C,H,(SO,),Ba + 3!/,H,O är lättlösligt och kri-
stalliserar i prismor.

Klorid C,H,(SO,Cl), kristalliserar i prismor. Smpt 95°
(K), 94° (L).

Amid C,H,(SO,NH,), kristalliserar i prismor. Smpt 214°
(K), 210—216 (L).

Tredje toluoldisulfosyran,

Toluol-o,-m,-disulfosyra (1, 2, 5)
CH,
C

G
HC? \CSO,H
HO,SC\ CH
3 NV
C
H

Denna syra framställdes först af HÅKANSSON (Om Toluoldisul-

fosyror, gradualafh. Lund 1873, jfr ock: Ber. Ber. Chem. Ges. V.

58 PETER KLASON, ÖFVER SEX ISOMERA TOLUOLDISULFOSYROR.

1088) i orent tillständ ur moderluten efter toluol-o-p-disulfosy-
radt kali. Den kallades 8-toluoldisulfosyra.

Jag erhöll denna syra sasom hufvudprodukt vid upphett-
ningen af toluol-n-sulfosyra med ryk. svafvelsyra till omkring
180° (denna tidskrift n:o 7 s. 59). Syran har salunda den
ena svafvelsyreresten i metaställning till metylgruppen.

Pa följande sätt kan konstitutionen för denna syra bevisas
vara ofvanstaende.

Vid upphettning af o-Toluidin med engelsk svafvelsyra er-
hålles endast en monosyra, hvilken såsom NEVILE och WINTHER
(Ber. Ber. Chem. Ges. XV, 2993) ha visat har konstitutionen
1, 2, 5, är o,-toluidin-m,-sulfosyra. Genom i föregående uppsats
beskrifven metod har jag nu ersatt amidgruppen i denna syra
mot en svafvelsyrerest.

o,-Toluidin-m;-sulfosyra, framställd enligt den af NEVILE
och WINTHER angifna metoden, öfverfördes i motsvarande diazo-
förening genom att inleda salpetersyrlighet i den i vatten upp-
slammade syran. Diazoföreningen bildar ytterst hårfina, färglösa
nålar, som äro svära att afsuga fran moderluten. Den tvättades
först med vatten och sedan med alkohol. I torrt tillstånd måste
man med största försigtighet handskas med kroppen, då den vid
endast lindrigt tryck exploderar.

2 mol. kalihydrat lösas i abs. alkohol. Den ena hälften
mättas med svafvelväte, hvarefter båda lösningarna blandas.
Denna lösning af kaliumsulfid i alkohol uppvärmes lindrigt till
omkring 70°, hvarefter diazoföreningen i små portioner i sender
och under omskakning tillsättes. För hvarje portion tillsatt
diazoförening inträder en kraftig gasutveckling af qväfve. Sedan
all diazoförening blifvit tillsatt och all gasutveckling upphört,
utspädes med vatten, hvarefter en lösning af blyacetat tillsättes.
Den uppkomna fällningen bestar uteslutande af svafvelbly. Man
filtrerar och sätter till filtratet ammoniakalisk blyacetatlösning
sa länge en fällning uppstar. Den uppkomna fällningen är gul-
aktig och amorf men later sig lätt uttvätta. Den uppslammas

derefter i vatten och sönderdelas med svafvelväte, som lätt frigör

ÖFVERSIGT AF K. VEDENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:0 2. 59

den vid reaktionen uppkomna o-thiokresol-m,-sulfosyran (1
D) 5)
6} JB

Jag har ännu ej närmare undersökt denna syra. Den upp-
kommer tydligt enligt formeln:

N,

GH<gg,> + RS = GH, — SK

SO,K

Den oxideras lätt af öfvermangansyradt kali till toluol-o,m,-

+N,

disulfosyra. Filtratet fran uppkommen mangansuperoxid inne-
häller salunda kaliumsaltet af denna syra. Det afdunstas till
torrhet och behandlas med fosforpentaklorid. Den erhållna klo-
riden omkristalliseras några gånger ur kloroform. Efter hvarje
omkristallisation tvättas den med små mängder eter. Härigenom
aflägsnas färgade sirupsformiga föroreningar. Den erhållna klori-
den öfverföres i motsvarande syra genom upphettning med vatten
i flera timmar till 140°.

Den på nu anförda sätt erhållna syran är en toluoldisulfo-
syra 1 hvilken en svafvelsyrerest ersatt amidogruppen i o-tolui-
din-n,-sulfosyra och följaktligen är det en toluol-o,m,-disulfosyra.
Den är fullständigt identisk med den g-toluoldisulfosyra, som jag
erhöll såsom hufvudprodukt vid behandling af toluol-m-sulfosyra
med ryk. svafvelsyra.

Kaliumsaltet, C,-H,(SO,;K), + H,O, är temligen lättlösligt
och kristalliserar i bollformiga sammanväxningar af spetsiga
prismor.

Bariumsaltet, C,H,(SO,),Ba + H,O, är ett otydligt kristall-
pulver och mycket svarlösligt både i kallt och varmt vatten.
100 d. vatten af 157” lösa 3,9 d. salt.

Kloriden, C,H,(SO,Cl), , kristalliserar i glänsande rombiska
taflor af smpt. 96 °.

60 PETER KLASON, ÖFVER SEX ISOMERA TOLUOLDISULFOSYROR.

Amiden, C,H,(SO,NH,),, kristalliserar i prismor af smpt
224°.

Jag har vid framställning af denna tredje toluoldisulfo-
syran ur o-toluidin-m,-sulfosyra understundom erhållit små mäng-
der af en klorid som är svårlöslig i alla lösningsmedel utom is-
ättika. Den smälter vid 188—190 ° under sönderdelning.

Jag har visserligen ej analyserat densamma. TI analogi med
hvad förhållandet är med den liknande kloriden vid den sjette

syran torde denna tillhöra o-dithio-m,-sulfosyra.

CH, CH,
C C
H ANS N
Hof a
HO,SC\ /CH HON 080;H
C ©
H H

Fjerde Toluoldisulfosyran,
Tolnol-o-p-disulfosyra (1, 2, 4)
CH,

Denna syran är den först framstälda toluoldisulfosyran. Den
erhölls af toluol och svafvelsyra samtidigt af BLOMSTRAND
(Ber. Ber. Chem. Ges. IV, 717) och SENHOFER (Anm. Chem.
Pharm. 164, s. 129). Den gick och gällde såsom en från
«-syran skiljd förening under namnet y-toluoldisulfosyra. För
en tid sedan påvisade jag emellertid, att dessa syror måste vara
identiska (denns tidskrift n:o 7 s. 66).

Syran undersöktes utförligare af P. HAKANSSON (Om toluol-

disulfosyror och nagra af deras derivat, gradualafhandling, Lund

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FORHANDLINGAR 1887, N:0 2. 61

1873). Enligt honom framställes syran lämpligen pa följande
sätt. Den råa torra blandningen af toluolmonosulfosyrade baryt-
salter upphettas med 21/, d. ryk. svafvelsyra 3—4 t. till om-
kring 160°. Den erhållna produkten öfverföres i kaliumsalter,
sedan den öfverskjutande svafvelsyran först aflägsnats. Vid
afdunstning pa vattenbad afsätter sig största delen af det bil-
dade toluol-o-p-disulfosyrade kalit på bottnen såsom en sam-
manhängande kristallskorpa, under det att föroreningarna stanna
i moderluten. É

HÅKANSSON framställde följande salter och föreningar af
denna syra, som jag här tar mig den friheten att i korthet
anföra.

Kaliumsaltet, C,H,(SO,;K), + H,O, kristalliserar i fasta
kruster af sma prismor med böjda ytor. |

Natriumsaltet, C,H,(SO,Na), + 7H,O , kristalliserar i stora
fyrkantiga prismor. |

Ammoniumsaltet, C;Hg(SO,NH,), + H,O , vattenklara, sex-
ytiga prismor.

Silfversaltet, C,H,(SO,Ag),, temligen stora kristaller med
böjda ytor.

Bariumsaltet, C-H,(SO,)sBa + 2H,0(?) , lättlösligt och svårt
att erhalla tydligt kristalliseradt.

Magnesiumsaltet, C,H,(SO,)Mg + SH,O, kristalliserar i
temligen stora, vattenklara sexsidiga prismor.

Zinksoltet, C;H,(SO,)sZn + 8H,O, kristalliserar pa samma
sätt som magnesiumsaltet. i

Kopparsaltet, C;H;(SO;),Cu + 8H,O, kristalliserar i breda
långa fyrsidiga prismor.

Kloriden, C,H,(SO,Cl),, är i eter lättlöslig och kristalli-
serar 1 stora fyrsidiga prismor som smälta vid 51—52 °.

Amiden, C;H,(SO,NH,), , kristalliserar i prismor, lätt lös-
liga i alkohol och kokande vatten. Smpt 186°.
Sulfhydratet, C,HA(SH),, kokar vid 263” och smälter vid

30—37 ”.

62 PETER KLASON, ÖFVER SEX ISOMERA TOLUOLDISULFOSYROR-

Femte toluoldisulfosyran,

Toluol-m,-m;-disulfosyra (1, 3, 5)

L N
HO,SC\ /0S0,H

N/

C
H

Denna syra är framställd af LIMPRICHT och HAssE (Ber.
Ber. Chem. Ges. XVIII, 2177).

o-Toluidin-m,-sulfosyra öfverfördes i o-toluidindisulfosyra.
Denua disulfosyra har enligt NEVILE och WINTHER (Ber. Ber.
Chem. Ges. XV, 2993) konstitutionen 1, 2, 3, 5

CH,
|
C
ff

HC Ne — NH,
HO;SCN /CSO,H
C
H

Denna öfverfördes medelst diazoföreningen 1 motsvarande
jodtoluoldisulfosyra, ur hvilken genom kokning med conc. jodväte—
syra joden eliminerades.

LIMPRICHT och HASSE hafva framställt följande före-
ningar,

Kaliumsaltet, C,H,(SO,;K), + 21/,H50 , är lättlösligt i
vatten.

Kloriden, C;H;(SO,Cl), smälter vid 132°.

Amiden, C,H,(SO,NH,), smälter öfver 240 °.

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:0 2. 63

Sjette toluoldisulfosyran,
Toluol-m-p-disulfosyra (1, 3. 4)
CH,

i
nc/ cn

HON € —50;H

N/

C
SO,H

Denna disulfosyra, som ännu återstod att framställa, har jag
pa följande sätt erhållit.

p-Toluidin-m-sulfosyra öfverfördes på samma sätt som
o-toluidin-m,-sulfosyra i en toluoldisulfosyra, i hvilken den ena
svafvelsyreresten intog amidens plats i amidosyran.

p-Toluidin upphettades med föga mer än den beräknade
mängden eng. svafvelsyra till 180—200 ° tills blandningen blifvit
fast. Härigenom bildas nästan uteslutande m-syran. Använder
man rykande svafvelsyra och i öfverskott, så öfvergår deremot
en betydlig mäng af p-toluidin i p- toluidin-o-sulfosyra samt
i p-toluidindisulfosyra.

Den "genom omkristallisation renade p-toluidin-m-sulfosyran
öfverfördes i diazoföreningen.

Denna fick i små portioner i sender inverka på en upp-
värmd lösning af alkoholisk svafvelkalium, då under liflig gas-
utveckling bildas bland annat p-thiokresol-m-sulfosyra.

om,
1

en.

HEN EC SO.H
89
C

|
SH

64: PETER KLASON, ÖFVER SEX ISOMERA TOLUOLDISULFOSYROR.

Ur den med vatten utspädda lösningen, hvilken först lämp-
ligen försättes med blyacetatlösning för att aflägsna svafvelvätet,
kan den nu nämda syran fällas med ammoniakalisk blyacetat-
lösning.

Den ur fällningen medelst svafvelväte i frihet satta syran,
hvilken icke närmare undersökts, oxiderades med öfvermangan-
syradt kali till toluol-m-p-disulfosyra.

Filtratet från den bildade mangansuperoxiden innehåller
denna syras kalisalt. Ur detta framställde jag på vanligt sätt
kloriden medelst fosforsuperklorid. Denna renades genom om-
kristallisation ur kloroform och tvättning med små mängder eter
efter hvarje omkristallisation. |

Genom upphettning af kloriden med vatten till 140° tills
sönderdelning inträdt erhålles den fria syran. |

Kaliumsaltet, C;H,(SO,K), + H,O, är temligen lättlösligt
och kristalliserar i nalar.

Analys:

0,331 g. gaf 0,0165 g. H,O vid upphettning till 210° och
0,165 g. 85,50,

Ber Erh
K, 78,2 22,59 22,38
S,0,H,C, 250 72,21 =
H,O 68 5,20 4,98
346,2 100,00

Bariumsaltet, C,H,(SO,)Ba + 2H,0O, är för denna syra
mycket karakteristiskt. I rent tillstånd är det i varmt och kallt
vatten nästan olösligt och kristalliserar under afdunstningen af
dess lösning på vattenbad i praktfulla kristallindivider af glän-
sande prismor. 100 d. vatten lösa vid vanlig temperatur 0,15
d. salt. I kokande vatten är saltet icke mycket lösligare.

Man skulle tro att detta salt på grund af sin svarlöslighet
lätt skulle kunna erhållas genom att direkt oxidera reaktions-
produkten af diazoföreningens inverkan på kaliumsulfid med

öfvermangansyradt kali samt derefter fälla med klorbarium.

ÖFVERSIGT AP K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:o 2. 65

Saltet fälles emellertid härvid ej icke ens vid stark koncentration,
och det torde öfverhufvud taget knappast genom upprepade om-
kristallisationer kunna erhållas fullt rent. Så stort inflytande
ha föroreningarna på lösligheten af detta salt.

Analys:

0,4795 g. salt upphettades till 200 °, hvarvid det förlorade

0,041 g. vatten och gaf 0,2635 g. BaSO,.

Ber. Erh.

Ba 137 32,39 32,26

C,H,S>0, 250 59,10 ——
423 100,00

Klorid, C,H,(SO,Cl), , är i kloroform lätt löslig, svårare i
eter. Smpt 111°.

Beı Erh.
Cl, 71 24,56 24,53
C.H;S.O, 7218 = 75,44 ——
289 100,00

Amid, C,H,(SO,NH,),, är 1 vatten och alkohol lättlöslig
och smälter vid 235—239 ° under ringa sönderdelning. Pa grund
af dess lättlöslighet är den svår att få absolut fri fran salmiak,
hvarföre jag ej analyserat densamma.

Konstitutionen af denna syra framgar omedelbart ur ofvan
anförda syntes.

Understundom har jag i små mängder erhållit en syra, som
star i närmaste sammanhang med p-thiokresolsulfonsyran nem-
ligen dithiokresolsulfonsyra:

Ho Son 107 \ch
HO,SC\ CH HON /CSO,H

(ER)

66 PETER KLASON, ÖFVER SEX ISOMERA TOLUOLDISULFOSYROR.

Kloriden af denna syra är svårlöslig i alla lösningsmedel
med undantag af isättika, äfvensom ytterst svårt sönderdelbar
af vatten. Den kan dermed upphettas flera timmar till 180”
utan nämnvärd sönderdelning. Dessa omständigheter hafva an-
vändts för dess rening. Kloriden smälter vid 192°. Vid der-
med företagen analys erhölls följande resultat.

0,300 g. gaf 0,191 g. AgCl och 0,625 g. BaSO,.

= g
Ber. Erh.
C,H,0, 244 55,09 ——
DR 128 28,89 28,64
Cl, 71 16,02 15,74

443 100,00.

= 67

Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1887. N:o 2.
Stockholm.

Meddelanden från Upsala kemiska Laboratorium.

125. Om Naftoesyror II.
Af Å. G. EKSTRAND.

[Meddeladt den 9 Februari 1857 genom P. T. CLEVE.]

I sammanhang med undersökningen af den mononitro-c-
naftoösyra, hvars smältpunkt ligger vid 215”,1!) har jag äfven
gjort nägra försök med den isomera syran af smtpt. 239°.

Denna . senare syra har, såsom jag förut visat, ?) konstitutionen

COOH
HRRSZEN |
| | löne och karboxylgruppen deri har vid syrans behand-
No,

ling med salpetersyra visat sig ega vida större stabilitet än i
syran af smtpt. 215°.

Da här ifragavarande syra upphettades med röd rykande
salpetersyra vid lindrig vattenbadsvärme, löstes den, och, om lös-
ningen var nagorlunda koncentrerad d. v. s. om ej ett för stort
öfverskott af salpetersyra blifvit användt, afsatte sig snart en
kristallmassa, hvilken togs pa sugfiltrum, pressades och sedan
digererades med amoniak, för att aflägsna under reaktionen
bildad dinitronaftalin. Filtratet fälldes med klorvätesyra, fäll-
ningen löstes i kokande alkohol och kristalliserade derur vid af-
svalning i gulhvita nålar, som smälte vid 265° och alltså voro
samma dinitro-a-naftoesyra, som jag förut erhållit vid rykande
salpetersyras inverkan direkt pa «-naftoösyra. >) Till yttermera

') Öfversigt af Kongl. Vetenskapsakad. Förh. 1886. N:o 5.

=) » » » » » 1885. N:o Sh
3) » ) I » I STLTEN:OR då

68 EKSTRAND, OM NAFTOESYROR II.

visso framställdes af den nya dinitrosyran dess etyleter, hvilken
smälte vid 143°, hvarigenom de båda syrornas identitet alltså
är bevisad. Vid det här nämnda förfaringssättet eller mono-
nitro-a-naftoösyrans nitrering var utbytet af denna dinitrosyra
ganska godt och vida bättre än vid dess direkta framställning
af a-naftoösyra. Af 40 gr. mononitro-a-naftoésyra erhöll jag
omkring 20 gr. i det närmaste ren dinitrosyra. Dessutom er-
höllos vid reaktionen, ehuru i mycket ringa mängd, några andra
föreningar, hvarom mera längre ned.

Af dinitro-a-naftoösyran med smtpt. 265” hafva vtterligare
nagra derivat blifvit undersökta.

Natriumsaltet C,oH;(NO,),COONa + 6H,O bildar långa,
prismatiska, gula nålar, som äro mycket lättlösta äfven i kallt
vatten.

0,3432 gr., torkade mellan läskpapper, förlorade vid upp-
hettning till 140° 0,0937 H,O = 27,30 2 (beräknadt 27,55 %
H,O); aterstoden 0,2495 er. gaf 0,0610 Na,SO, = 0,01976
Na = 7,92 % (ber. 8,09 % Na).

Bariumsaltet (C,,H;(NO,),COO), Ba + 21/,H,O framställdes
genom att lösa syran i bariumhydrat och utfälla öfverskottet
deraf med koldioxid; saltet är lättlöst i varmt vatten och kri-
stalliserar i grynformiga aggregat af sma gula prismer.

0,5438 gr., torkade mellan läskpapper förlorade vid upp-
hettning till 135° 0,0330 H,O = 6,07 % (ber. 6,39 % H,O).

0,2829 gr., torkade vid 150°, gäfvo 0,0998 BaSO, = 0,05868
Ba = 20,74 % (ber. 20,73 % Ba).

Då dinitro-a-naftoösyran löstes i ett öfverskott af ammoniak
och vätesvafla inleddes deri till full mättning, blef lösningen
intensivt bla. Sedan öfverskottet af vätesvafla blifvit aflägsnadt
genom upphettning pa vattenbad, utspäddes lösningen med vatten
och lemnades flere dagar i ro, för att klaras från uppslammadt

svafvel. Den dekanterade och sedan filtrerade lösningen för-

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:o 2. 69

sattes med ättiksyra, hvarvid en mörkt blaviolett fällning lang-
samt afsatte sig. Denna fällning var högst obetydligt löslig i
de vanliga lösningsmedlen sasom alkohol, eter, aceton, isättika,
benzol och toluol. Ur lösningen i alkohol och isättika afsatte
sig violetta okristalliniska flockor. Pa grund af föreningens
svärlöslighet och okristalliniska beskaffenhet är det nästan omöj-
ligt att afgöra, när den är ren, isynnerhet som den är osmältbar
och ej heller sublimerar. Vid upphettning i glasrör nndergår
den ej någon synbar förändring ens vid rödglödning. För att,
savidt möjligt var, aflägsna amidoföreningar äfvensom oförändrad
nitrosyra, kokade jag den finpulveriserade föreningen först med
klorvätesyra och sedan med alkohol, hvarefter återstoden ånyo
löstes i ammoniak, lösningen filtrerades och filtratet fälldes med
ättiksyra. Vid torkning antager föreningen en brun bronsglans.
Det visade sig, att föreningen, trots alla reningsförsök, höll
något svafvel, och ehuru det förefaller osannolikt, att svafvel
ingår i föreningens konstitution, har det dock ej lyckats mig att
aflägsna detsamma, vare sig genom upprepade lösningar i ammo-
niak och fällning derur med ättiksyra eller genom den torkade
föreningens kokning med kolsvafla. Föreningen var ytterst svar-
förbrännelig, och vid elementaranalyserna användes blykromat
och syrgas samt den starkaste hetta, rören kunde tala.
1) 0,:083 gr. lemnade vid 13°, C och 771,4 MM 22,2 CC =
0,0264 gr. N.
2) 0,1945 gr. lemnade 0,4471 CO, = 0,1219 C och 0,0709
H,O = 0,0078 H.
3) 0,1816 gr. lemnade vid 15°,s C och 757,2 MM 20 CC =
0,02367 gr. N.
4) 0,1691 gr. gafvo vid 11°,4 C och 762,3 MM 19,ı CC =

0,0230 gr. N.
5) 0,2125 gr. gäfvo 0,4824 CO, = 0,1335 C och 0,0762 H,O =

0,00s+ H.
6) 0,2132 gr. gafvo 0,4958 CO, = 0,1352 U och 0,0802 H,O =
0,0089 H. Till analysen användes en blandning af kalium-

bikromat och blykromat.

70 EKSTRAND, OM NAFTORSYROR IT.
7) 0,1543 gr. gåfvo efter förbränning med kaliumklorat och
soda 0,0597 BaSO, = 0,vos2 S.
8) 0,1929 gr. gafvo 0,0732 BaSO, = 0,0100 8.

Funnet.
1 28 3 4 5. 6. Zz to)
C = 62,67 — = 62,82 63,42 — —
H = 4,01 — — 3,95 4,17 — —
N 12,67 — 13,03 13,63 — — — —
S = — = — = — 5isı Kb,

De funna talen förutsätta en ganska invecklad sammansätt-
ning, hufvudsakligen pa grund af svaflets närvaro, och en formel,
som någorlunda äterger analysens resultat, vore C,H, N,S0
hvarur följande värden beräknas:

6 Lå

C 63,25
H 2,87.
N 13,41
S 5,11
O 15,36

100,00

Skulle svaflet deremot ej utgöra en bestandsdel af föreningen

utan endast en förorening, blir sammansättningen ganska enkel,

T

nemligen CO,H. C,,H; Sr ; med antagande af svafvel äter såsom
N

en konstitutiv beståndsdel blir det enklast att i molekylen an-
taga tillvaron af 3 tvaatomiga grupper CO,H . C,,H3< | sam-
T

manhållna genom en atom svafvel. I hvilket fall som helst har

genom vätesvaflan de bada mitrogrupperna blifvit reducerade till

if Ti

gruppen I = eller IL: och den lätthet, hvarmed reduk-

tionen och den ömsesidiga bindningen mellan qväfveatomerna
försiggar, gör det antagligt, att dinitrosyran, hvarur föreningen

erhållits, har de båda nitrogrupperna i två närliggande «-ställ-

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:o 2. 71

ningar; det har nemligen visat sig, att substituenter i denna
inbördes ställning gerna reagera pa hvarandra till bildande af
en sInten 5-ledad ring. Genom ett annat reduktionsförsök, som
längre fram kommer att omtalas, har detta antagande vunnit
fullständig bekräftelse.

Syran löstes i alkalier och alkalikarbonat med blaviolett
färg, men lösningarna synas ej lemna några kristalliserande salt,
utan intorka till en slags lack, hvilka hafva samma bronsglans,
som syran sjelf. !) Då den torkade syran kokades med tenn
och klorvätesyra undergick den irgen märkbar förändring. I
koncentrerad svafvelsyra löstes den något med indigobla färg,
men vid tillsats af vatten utföll den åter, och lösningen affärgades.

Äfven andra reduktionsmedel gäfvo med dinitro-a-naftoösyran
liknande produkter; så lät jag något mer än den beräknade
mängden tennklorur löst i kaliumhydrat inverka på en alkalisk
lösning af dinitrosyran. Redan vid vanlig temperatur blef lös-
ningen blågrön, och denna färg blef vid upphettning mera in-
tensiv. Lösningen upphettades ett par timmar på vattenbad,
hvarefter koldioxid inleddes för att utfälla tennoxid, men, som
vätskan härigenom blef nästan slemmig, tillsattes ättiksyra, hvar-
efter en nästan svart fällning långsamt afsatte sig; denna kole-
rades och tvättades så godt sig göra lät, samt löstes sedan i
svag amoniak, filtrerades och fälldes ånyo med ättiksyra. Fäll-
ningen pressades mellan linne och torkades vid 110”, samt refs
sedan till ett fint pulver, som upprepade gånger kokades med
stark klorvätesyra för att aflägsna tennet, och slutligen löstes
aterstoden åter i ammoniak, och underkastades än en gång
samma bekandling. Trots dessa reningsförsök gaf produkten
dock alltjemt aska vid förbränningen. Föreningen var i torkadt
tillstånd ett svartblått pulver, som var osmältbart samt olösligt
i alkohol och isättika, och liknade för öfrigt alldeles den med
vätesvafla erhållna reduktionsprodukten, blott att dess färg var
mera matt. Då jag ej hade något medel att rena substansen,
måste jag öfvergifva den vidare undersökningen deraf och atnöja

!y Öfriga metallsalt af syran bildade amorfa blåsvarta fällningar.
Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 44. N:o 2. 3

72 EKSTRAND, OM NAFTOESYROR, II.

mig med nagra analyser dera, för att erfara, huru reduktionen
med tennoxidulkalium förlupit, och det befanns da, att dinitro-
syran blifvit i det närmaste ehuru ej fullständigt reducerad
(GC —64,1.H — 4,0, N— 13,2), och är det derför antagligt, att
tennoxidul i alkalisk lösning ger samma produkt som vätesvafla,
ehuru i senare fallet möjligheten af en svafvelhalt förefinnes.
Föreningens beständighet talar för en bindning mellan qväfve-
atomerna, hvadan, da den, sasom alldeles olöslig i klorvätesyra,

ej gerna kan hålla några amidogrupper, den måste vara an-

| N 7 Furt, ‚NH

tingen CO,H . C,,H; I eller möjligen CO,H.C,.H;X | > ehuru
N n “NN

den genom analysen funna för ringa vätehalten talar mot sist-
nämnda formel.

Diamidonaftalin.

Dinitro-a-naftoösyra af smtp. 265° upphettades med tenn
och stark klorvätesyra, hvarvid efter en stunds kokning en häftig
reaktion inträdde och ett gult pulver afskildes, som under mikro-
skopet visade sig knappt kristalliniskt, nästan flockigt. Detta
pulver, som innehöll tenn, löstes i svag klorvätesyra, hvilken
deraf färgades brun, och tennet utfälldes med vätesvafla. Da
filtratet afdunstades till kristallisation, fylldes vätskan af små
slittrande blad, som togos pa sugfiltrum, pressades och torkades
samt smälte omkring 280°.

1) 0,1876 gr. gafvo 0,3598 CO, = 0,0981 C och 0,0976 H,O
= 0,0108 H.

2) 0,1645 gr. gafvo vid 15,6” C. och 745,3 MM. 16,6 CC.
= 0,01935 gr. N.

1

3) 0,1597 gr. gafvo 0,1928 AgCl = 0,0477 Cl.

Funnet. Beräknadt för
1; 2. DÅ C.Hs(NH,),2HCl.
ö) 52,29 — = 51,95
H 5,75 = — 9,19
N = 11,76 = 12,12

Cl — — 29,87 30,73.

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD FÖRHANDLINGAR 1887, N:0 2. 73

Af analysen framgår otvetydigt, att vid reduktionen bildats
klorhydratet till en diamidonaftalin, och, för att afskilja denna,
försattes klorhydratets lösning med ammoniak, hvarigenom en
fällning erhölls, som snart antog utseendet af sma nålar. Fäll-
ningen löstes vid vanlig temperatur i alkohol, och filtratet
späddes med vatten; dervid blef vätskan grumlig, och efter en
stund fylldes den af kristallnalar, som smälte vid 64°—65°;
efter förnyad lösning i sprit kristalliserade föreningen i länga
färglösa nålar, som smälte vid 65”. Föreningens lösning i vatten
gaf med jernklorid först en mörkbrun färgning och sedan en
kastanjebrun fällning. Den erhållna diamidonaftalin är således
identisk med den af AGUIAR!) ur ß-dinitronaftalin erhållna,
hvars smältpunkt af honom appgifves vara 66,5”. Af åtskilliga

skäl, som förut?) blifvit framhållna, måste man antaga, att P-

dinitronaftalin har konstitutionen | | I, och i följd deraf

NO, NO,
måste den dinitro-a-naftoösyra, hvarom här är fråga, vara sam-
CO,H
mansatt enligt formeln | SS 1; den förmodan, hvartill syrans
NO, No,
egendomliga förhallande vid reduktion med vätesvafla och tenn-

oxidul gaf anledning, har alltsa vunnit bekräftelse.

Vid ett annat försök löstes dinitrosyran i isättika och till
den kokheta lösningen sattes nagot rykande klorvätesyra och
derefter tennspan, hvarvid en häftig reaktion inträdde och lös-
ningen brunfärgades. Efter en stunds kokning lemnades vätskan
att svalna, hvarefter vatten tillsattes och vätesvafla inleddes.
Filtratet från afskildt svafveltenn afdunstades till torrhet, och
aterstoden behandlades med varmt vatten; den filtrerade lös-
ningen koncentrerades och försattes med klorvätesyra, da en kri-

1) Berichte der d. chem. Gesellschaft VII, 309.
2) Öfversigt af K. Vetensk.-Akad. Förh. 1885 N:o 9, s. 11.

74 EKSTRAND, OM NAFTOESYROR, II.

stallinisk fällning snart erhölls, bestående af fina gulgröna nålar,
hvilka ej smälte ens vid 300°. Det mellan papper torkade saltet
utvecklade vid lindrig upphettning klorvätegas.

0,1600 gr., torkade vid 110” till konstant vigt, gåfvo vid
16° C. och 758,4 MM. 16,2 CC. = 0,01918 gr. N.

Fnnnet. Ber.f. CO,H.C,H,(NH,),HCl. C,„H,(NH,),2HC1.
N 11,99 11,74 124%

Huruvida föreningen var klorhydratet till en diamidonaftoö-
syra eller till en diamidonaftalin kan således ej genom denna
analys afgöras, ehuru det förra är mest sannolikt emedan föreningen
till utseende och egenskaper mycket afvek från den förut erhållna
diamidonaftalins klorhydrat. Da dess lösning försattes med ammo-
niak uppstod en klibbig fällning, under det att vätskan färgades
grön; genom tillsats af ättiksyra blef den gröna lösningen brun, utan
att någon fällning dock uppstod. Den genom ammoniak utfällda
klibbiga massan utgjordes åtminstone delvis af gröna kristallnålar,
den var mycket svarlöst i vatten och ammoniak men lättlöst i alko-
hol och lemnade vid alkoholens afdunstning ett grönt harts, genom-
draget af långa nålar. Som föreningen på grund af dessa förhal-
landen erbjöd ett visst intresse, sökte jag enligt samma förfarings-
sätt framställa en ny qvantitet af klorhydratet, men erhöll då en
redan till utseendet olika kristallmassa, den utgjordes nemligen
ej af nålar utan af små taflor, och hvilken, såsom en dera ut-
förd analys utvisade (C—61,04, H—5,65, N — 10,89, Cl-—13,24)
ej heller hade samma sammansättning utan troligen var en bland-
ning af flere föreningar, ty, om lösningen försattes med ammo-
niak, erhölls nu en fällning, som endast delvis var löslig i al-
kohol. Den alkoholiska lösningen gaf vid afdunstning en grön
hartslik massa, hvilken lätt löstes ı klorvätesyra, och ur denna
lösning afsatte sig små fina svartgröna kristallnalar.

0,1164 gr. af dessa nålar gafvo vid 12,4” ©. och 756,8 MM.
1,5706 —30,01372 er IN — Wills proc:

Att döma af analysen och öfriga förhållanden måste denna
i nålar kristalliserande förening hafva varit densamma som ofvan

beskrifvits, och hvilken vid förra försöket var den enda lösliga

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:0 2. 75

reduktionsprodukten; den klorvätesura moderluten, hvarur nyss-
nämnda svartgröna nalar afsatt sig, lemnade vid ytterligare af-
dunstning en tjära, som ej vidare kunde undersökas. Hvad åter
beträffar den i alkohol olösliga delen af ammoniakfällningen, ko-
kades den flere gånger med alkohol och bildade derefter ett sot-
svart pulver, som var olösligt i klorvätesyra, svarlösligt i am-
moniak men mera lösligt i natronlut. Ur den brunvioletta natron-
lösningen erhölls med klorvätesyra en mycket voluminös fällning,
som, för att bättre kunna tvättas, torkades och pulveriserades
samt sedan länge kokades med svag klorvätesyra. Återstoden
efter denna behandling var ett svart osmältbart pulver.

1) 0,1644 gr. gafvo 0,3954 CO, = 0,1079 C och 0,0607 H,O
= 0,0067 H.

2) 0,1634 gr. gäfvo vid 14,6” C. och 751,2 MM. 17,5 CC.
= (0306 Sr. N.

Funnet. Beräknadt för
‚NH
1 2. C „H,(NH),C0,H. CO,H.C,.Hx« |
oO
C 65,653 ° — 66,00 65,57
H 4,07 — 4,00 3,48
N nn 12,62 14,00 6,97.

Det svarta pulvret var saledes, att döma af dessa analyser,
till sin hufvudmassa en diimido-a-naftoösyra COH . C,,Hs< ar
N

sannolikt något förorenad af oximidonaftoösyra, bildad under de
upprepade kokningarne med alkohol och utspädd klorvätesyra.
Föreningen liknar till utseende och egenskaper mycket de af

MICHLER!) undersökta s. k. diazoxibenzoösyrorna, hvilkas sam-

mansättning motsvarar formeln CO,H . C,H,“ N O, och man

di

skulle derför kunna tro, att ett motsvarande naftalinderivat här
förelage, men analysen visar dock, att detta ej är fallet.

Det förtjenar framhållas, att vid en del reduktionsförsök i
isättikelösning redan i början af reaktionen ett svart okristalli-

niskt pulver utföll, hvaremot utbytet af lösliga föreningar blef

!) Annalen der Chemie 175, 152.

76 EKSTRAND, OM NAFTOESYROR, II.

helt ringa, och detta svarta pulver torde hafva varit identiskt
med det nyss beskrifna.

Sasom af ofvanstaende redogörelse framgar, är förloppet vid
dinitrosyrans reduktion i isättikelösning bade inveckladt och om-
vexlande, sannolikt beroende pa temperaturen och klorvätesyrans
styrka, och det ringa utbytet jemte de bildade föreningarnes
okristalliniska eller hartslika beskaffenhet försvårar i hög grad

undersökningen.

I den salpetersura moderluten från dinitro-a-naftoösyran af
smtp. 265” funnos åtskilliga föreringar qvar, och det har lyckats
mig att bland dessa särskilja två nya dinitronaftoösyror. Moder-
luten späddes med mycket vatten, och den erhållna fällningen
tvättades med vatten och digererades sedan med sodalösning.
Dervid blef en indifferent kropp olöst, som kristalliserade ur is-
ättika i länga gula nålar och efter upprepade omkristalliseringar
smälte vid 212” och alltså var den s. k. a-dinitronaftalin. Na-
triumsaltens lösning afdunstades till börjande kristallisation. Vid
afsvalning fylldes vätskan med små gula kristallfjäll, och moder-
luten från dessa gaf vid ytterligare afdunstning ännu något af
samma kristaller; men vid fortsatt inkokning på vattenbad, blef
moderluten allt mörkare, och, då den slutligen fälldes med klor-
vätesyra, erhölls under liflig gasutveckling ett harts, som ej
syntes innehålla några kristalliniska ämnen. De kristalliserade
natriumsalten åter befriades, savidt möjligt var, från moderlut
samt löstes i vatten, och ur lösningen utfälldes de fria syrorna
med klorvätesyra. Att den erhållna fällningen bestod af flere
syror, visade sig, då klorvätegas inleddes i dess alkoholiska lös-
ning; ty derur afsatte sig sedan dels långa fina nålar dels hårda
rombiska kristaller. Vid blandningens digerering med ammoniak
blefvo nålarne olösta, under det att de hårda kristallerna löste
sig. Här voro alltså två syror, af hvilka den ena genom klor-
väte och alkohol öfverfördes i sin etyleter, den andra deremot
blef oförändrad. Den till etyleter öfverförda syran smälte vid
215”, den andra vid 218”.

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:0o2. 77

Dinitro-a-naftoesyra af smtp. 215°.

Den på ofvannämnda sätt erhållna etyletern till denna syra
utkristalliserade till större delen redan vid afsvalning af den
med klorväte mättade alkohollösningen och blef efter digerering
med ammoniak omkristalliserad ur alkohol. Den sålunda renade
etyletern upphettades sedan med koncentrerad svafvelsyra på
vattenbad, tills allt löst sig. Vid afsvalning stelnade massan
derefter kristalliniskt genom afskild dinitrosyra; vatten tillsattes,
och ur den erhållna fällningen upptogs syran med ammoniak;
den derur utfällda syran löstes i alkohol och kristalliserade derur
i små färglösa, sidenglänsande, breda nålar eller blad af smtp. 215”.

1) 0,1657 gr. gafvo vid 16° C. och 776,8 MM. 15 CC. =
0,0181 gr. N. |

2) 0,1510 gr. gafvo 0,2804 CO, = 0,0765 C och 0,0394 H,O
= 0,0043 H.
Funnet. Ber. f. C,,H,(N0,),C0,H.

C — 20,66 50,38
H = 2,85 2,29
N 10,93 — 10,68.

Syran var lättlöslig i alkohol och isättika och äfven i varm
eter, svårlöslig deremot i benzol och ligroin; i kokande vatten
var den något löslig och kristalliserade derur i små färglösa fjäll.

Etyletern erhölls genom att mätta syrans alkoholiska lös-
ning med klorväte, såsom förut blifvit omnämndt, och kristalli-
serade i fina sammanfiltade nålar, hvilka smälte vid 137”. Denna
eter är mera svarlöst i alkohol än syran sjelf.

Calciumsaltet erhölls då syran kokades med vatten och cal-
ciumkarbonat och kristalliserade i små bollar af fina nålar.
Saltet var något klibbigt, hvarför det ej väl lät torka sig mellan
papper.

0,1513 gr., torkade vid 150°, gafvo 0,0359 CaSO, = 0,01056
Ca = 6,98 proc. (ber. 7,11 proc. Ca).

78 EKSTRAND, OM NAFTOESYROR, II.

Nitroamido-«-naftoösyra.

Den ammoniakaliska lösningen af förestående dinitro-«-
naftoösyra mättades med vätesvafla, hvarvid lösningen rödfär-
gades. Öfverskottet af vätesvafla aflägsnades genom upphett-
ning pa vattenbad, hvarefter lösningen filtrerades och surgjordes
med ättiksyra; härvid erhölls en obetydlig flockig fällning; denna
affiltrerades, och till det rödgula filtratet sattes nagot natronlut
för att minska den sura reaktionen, och da utföll en kristalli-
nisk fällning bestående af små fina nålar, hvilka i fuktigt till-
stånd voro rödgula, men i torkadt gula. Smältpunkten lag om-
kring 110”, ehuru föreningen började delvis smälta redan förut.

0,1765 gr. gåfvo vid 17,3” C. och 758 MM. 18 CC. = 0,02121
gr. N.

Funnet. Ber. f. C,,H,NH, . NO,CO,H.
N 12,01 12,06.-

Dinitro-a-naftoesyra af smältp. 215° upphettades med tenn
och klorvätesyra, och dervid utkristalliserade redan under kok-
ningen ett af små färglösa nalar bestående pulver, som sannolikt
var tenndubbelsaltet af diamidosyrans klorhydrat. Vid tillsats
af vatten löste sig föreningen lätt, och tennet utfälldes nu med
vätesvafla. Efter filtratets afdunstning erhöllos stora färglösa
kristallblad, men då dessa öfvergötos med varmt vatten, blef
lösningen straxt brunröd, och vid afdunstning erhöllos nu helt
små kristaller, hvilket häntyder på nagon förändring måhända
syrsättning af föreningen; för att förekomma denna uppvärmdes
lösningen med något tenn och klorvätesyra, hvarvid färgen äter
ljusnade. Sedan tennet aflägsnats och lösningen blifvit starkt
koncentrerad, fylldes den med fina nalar, som smälte vid 250”
under pösning och voro diamido-a-naftoösyrans diklorhydrat.

0,1280 gr. gafvo vid 13° C. och 760 MM. 11 CC. = 0,0132
gr. N. /

Funnet. Ber. f. CO,H. C,,H,(NH,),2HCl.
N 10,32 10,18.

ÖFVERSIGT AF K. VEDENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:o 2. 79

Ofvanstaende klorhydrat försattes med ammoniak, som ej
framkallade någon färgförändring eller fällning, och till lösningen
sattes nagot ättiksyra till sur reaktion och blandningen afdun-
stades till torrhet. Den torra återstoden utdrogs med varm al-
kohol, och derur afsatte sig små bruna nalformiga kristaller,
hvilka syntes vara osmältbara och sannolikt voro diamido-«a-

naftoösyra; föreningen var lättlöslig i ammoniak.

Dinitro-«a-naftoesyra af smtp. 218°.

Denna syra blef oförändrad vid inverkan af klorväte pa
dess alkoholiska lösning och kunde derigenom skiljas fran den
isomera syran af smtp. 215°. Dess ammoniakaliska lösning
fälldes med klorvätesyra, och fällningen löstes i helt litet varm
alkohol, hvarur syran kristalliserade i hårda rombiska gula kri-
staller, som under pösning smälte vid 218”.

1) 0,1379 gr. gafvo vid 17,23 C. och 762,4 MM. 12,6 CC.
= 0,0149 gr. N.

2) 0,1766 gr. gafvo 0,3264 CO, = 0,0890 C och 0,0484
H,O = 0,0053 H.

Funnet. Beräknadt för
ik 2. C,.H,(N0,),C0,H.
C — 90,39 50,38
H = 3,00 2,29
N 10,80 — 10,63.

Syran var mycket lättlöst i alkohol och löstes äfven i varmt
vatten, hvarur den kristalliserade i fina nalar.

En kristallografisk undersökning pa de ur alkohol erhållna
kristallerna har godhetsfullt blifvit utförd af Herr HELGE BÄCK-
STRÖM pa det under Prof. W. C. BRÖGGERS ledning stående
mineralogiska institutet vid Stockholms Högskola, och meddelar
Herr BÄCKSTRÖM derom följande:

»Dinitro-a-naftoesyran, smtp. 218°, kristalliserar i det rom-
biska systemet.

Axelförhallande:

abc = 0,9731.2121,4422.

30 EKSTRAND, OM NAFTOESYROR, II.

Uppträdande former äro P(111); oftast ensam och alltid
förherrskande; dessutom oP(001) som smal afstympning. På
mikroskopiska. kristaller hafva äfven observerats © P (100) och
ett makrodoma, lägre än grundpyramiden.

Mätt. Beräknadt.
111: 111 = 77°47° —
1 7807225 —

: 111 = 51” 43 51° 36".

De undersökta kristallerna voro icke synnerligen goda, och
materialet var icke tillräckligt, för att kunna omkristalliseras,
hvarför ofvanstaende vinklar och axelförhallande icke kunna
göra anspråk pa sa stor noggranhet. Det sparsamma materialet
tillät heller icke närmare optisk undersökning.»

Etyletern, framställd genom jodetyls inverkan på syrans
silfversalt vid vattenbadsvärme, kristalliserade ur alkohol i länga
härda nalar af gul färg, hvilka smälte vid 129°.

0,1888 gr. gäfvo vid 15,4” C. och 755 MM. 15,9 CC. =
0501 85.7 oc. N.

Funnet. Ber. f. C,,H,(N0,),C0,0,H,.
N 9,83 9,65.

Caleiumsaltet, (C),H;(NO,),C0O,),Ca + 7H,O, erhölls genom
syrans kokning med vatten och caleiumkarbonat samt kristalli-
serade i gulfärgade glänsande breda nalar, som voro ganska lätt-
lösta äfven i kallt vatten.

0,1064 gr., torkade mellan läskpapper, förlorade vid upp-
hettning till 140° 0,0197 H,O = 18,51 proc. (ber. 18,31 proc.
H,O); återstoden 0,0867 gaf 0,0210 CaSO, = 0,00617 Ca = 7,11
proc. (ber. 7,ıı proc. Ca).

Utbytet af denna syra var mycket ringa. Den paminner
genom sina kristallers hardhet och utseende rätt mycket om
mononitro-a-naftoösyra af smtp. 215”, hvilken, såsom jag nu
funnit, ej heller kan genom inverkan af klorväte på dess alko-
holiska lösning öfverföras till etyletern. Detta förhållande er-
bjuder en ganska enkel metod att skilja de båda mononitro-a-

naftoösyrorna från hvarandra: sedan man löst de båda syrorna

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:0 2. 81

i varm alkohol, utkristalliserar vid afsvalning en stor del af den
vid 239° smältande syran i nästan rent tillstand, emedan denna
är vida sväarlöstare än den isomera syran; moderluten mättas
med klorvätegas och alkoholen afdunstas; i den erhallna kristall-
massan ingar etyletern af syran med smtp. 239°, hvaremot den
vid 215° smältande syran är oförändrad och kan utdragas med
ammoniak.

Egenskapen att ej förändras vid inverkan af alkohol och

klorväte tillkommer, såsom jag vid försök funnit, äfven brom-
NO, CO,H

nitro-a-naftoösyra af konstitutionen | I Je och den förmodan
Br

lag nu nära till hands, att äfven i den här ifragavarande di-

nitro-«-naftoösyran af smtp. 218° karboxylgruppen och den sist

införda nitrogruppen intaga tva närliggande «-ställningar. Som

bekant!) gifva mononitro-a-naftoösyra af smtp. 215° och de

hittills kända substitutionsderivaten deraf vid reduktion lätt upp-
N :

hof till naftostyril, C,,Hg; ko , och jag försökte derför ocksa
att genom reduktion af dinitrosyran komma dess konstitution på
spåren. Till den ändan unpphettades syran med tenn och klor-
vätesyra; i början förmärktes dervid ringa inverkan, men efter
en stunds kokning fylldes vätskan med ljusgula långa kristall-
nålar, hvilka ej höllo tenn. De voro temligen svarlösta i kallt
vatten, och deras smältpunkt lag för högt, för att kunna be-
stämmas på vanligt sätt.

1) 0,0894 gr. gåfvo 0,1946 CO, = 0,0531 C och 0,0428 H,O
00047 Hr

2) 0,0952 gr. gafvo vid 13,2° C. och 768,2 MM. 10 CC. =
0,01211 gr. N.

Funnet. Beräknadt för
1. 2. C.H,NH; |
| FNco7Heı.
C 59,40 === 59,86
H 5,25 — 4,08
N — 12972 12,69.

82 EKSTRAND, OM NAFTOESYROR, II.

Ehuru det tillgängliga materialet var väl ringa, synes dock
tydligen, att föreningen motsvarar ofvanskrifna formel, d. v. s.
är klorhydratet till en amidonaftostyril. Härigenom är också
frågan om dinitrosyrans konstitution afgjord, ty den har a ena

C0,H
sidan erhallits genom nitrering af syran | | 5 a andra sidan
NO,
måste den, för att kunna gifva upphof at ett naftostyrilderivat
hafva karboxylgruppen och en nitrogrupp i närliggande «-ställ-
NO, ”CO,H
ningar; den far alltså sammansättningen | | Sr
So /

Detta resultat synes vinna bekräftelse af dinitrosyrans för-
hållande till vätesvafla; denna framkallade i syrans ammoniaka-
liska lösning ingen nämnvärd färgförändring; men jemte svafvel
utföll i ringa mängd en röd kristallinisk kropp, som var tem-
ligen svårlöst i alkohol och kristalliserade derur i små nålar,
hvilka voro olösliga i ammoniak; 1 den ammoniakaliska lösningen
fanns deremot en syra, som, sedan öfverskottet af vätesvafla
blifvit aflägsnadt genom upphettning, vid tillsats af ättiksyra
utföll som ett rödt kristalliniskt pulver, som var lättlöst 1 al-
kohol och afsatte sig derur i större kristaller, som något liknade
dinitrosyran sjelf. Den 1 ammoniak olösliga föreningen torde

hafva varit en nitronaftostyril, den i ammoniak lösliga deremot

synes, att döma af en analys dera, hafva varit en blandning af

oförändrad dinitrosyra och nitroamidosyra. Materialet var för

ringa för en närmare undersökning.

Trinitro-a«-naftoösyra af smtp. 236° C.
Dinitro-a-naftoösyra af smtp. 265° upphettades på vatten-
bad med en blandning af koncentrerad svafvelsyra och rykande
salpetersyra, tills allt löst sig; följande dag tillsattes mycket
vatten, da en fällning erhölls, som skildes från moderluten och
kokades] med en ringa mängd alkohol; dervid löstes en del, och

ur denna lösning kristalliserade gröfre och finare nålar, som

ÖOFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:0 2. 83

smälte omkring 232° under pösning. Da denna förening om-
kristalliserades ur svag sprit, erhöllos langa harfina nålar; men,
som smältpunkten ej visade sig konstant, löste jag den slutligen
i temligen stark alkohol, hvarur vid langsam kristallisation harda
nalar afsatte sig, hvilka smälte ganska skarpt vid 236°.

0,1283 gr. gäfvo vid 12,2” C. och 774.2 MM. 14,6 CC. =
Q,0oırss gr. N.

Funnet. Ber. f. C,„H,(N0,),C0,H.
N 13,93 13,68.

Syran var mycket lättlöst i alkohol.

Etyletern framställdes genom jodetyls inverkan pa syrans
silfversalt vid vattenbadsvärme och kristalliserade ur alkohol i
små knippevis förenade nålar, som smälte vid 191°. Etyletern
var mera svarlöst i alkohol än syran sjelf.

0,1381 gr. gåfvo 0,2380 CO, =0,0649 C och 0,0449 H,O
= (0,0049 H.

Funnet. Ber. f. C„H,(N0,),C0,0,H,.
C 46,99 46,57
H 3,54 2,65.

- - Trinitro-a-naftoösyra af smtp. 293° C.

Da dinitro-a-naftoösyra af smtp. 265° nitrerades med ry-
kande salpetersyra eller med en blandning af koncentrerad svafvel-
syra och rykande salpetersyra vid vattenbadsvärme, bildades
alltefter omständigheterna mer eller mindre af ännu en trinitro-
naftoésyra, hvilken var temligen svårlöslig i alkohol och erhölls
derur i små härda kuber. som smälte vid 293”, ehuru de började
mörkna och delvis mjukna redan något förut.

0,1766 gr. gåfvo vid 14,4” C. och 758,» MM. 20,4 CC. =
0,0243 gr. N.

Funnet. Ber. f. C,,H,(N0,),C0,H.
N 3026 13,68.

Etyletern, som erhölls derigenom att syrans 'alkoholiska lös-

ning mättades med klorvätegas, kristalliserade ur alkohol i färg-

lösa nalar, som smälte vid 150°.

84 EKSTRAND, OM NAFTOESYROR, II.

0,2379 gr. gafvo 0,4047 CO, = 0,1104 C och 0,0699 H,O
1000747021.
Funnet. Ber. f. C,,H,(NO,),C0,C,H,.
Ö 46,40 46,57
H 3,23 2,65.

För att erhålla den mot mononitro-a-naftoösyra af smtp.
239° svarande oxinaftoösyran, försökte jag diazotera den genom
reduktion med ferrosulfat i ammoniakalisk lösning af mononitro-
syran erhållna amidosyran, och jag inslog dervid åtskilliga vägar.
Dels sammanrefs amidosyran med den nödiga mängden iskyld
utspädd svafvelsyra, hvarefter en lösning af något mer än den
beräknade mängden kaliumnitrit under omröring tillsattes och
lösningen filtrerades; det gulfärgade filtratet upphettades sedan
pa vattenbad. hvarvid en brunröd flockig fällning erhölls, som
var högst obetydligt löslig i alkohol och isättika och ej visade
någon benägenhet att gifva tydliga kristaller. Dels löstes amido-
syran jemte kaliumnitritet i svag kalilut, och denna lösning sattes
i små portioner till en stor volym iskyld utspädd svafvelsyra;
dervid erhölls en i det närmaste klar lösning, hvilken dock för
säkerhets skull filtrerades, och filtratet gaf vid upphettning under
gasutveckling en rödbrun flockig fällning af samma egenskaper
som den förut beskrifna och sannolikt identisk dermed. Före-
ningens utseende blef oförändradt äfven efter upphettning med
vatten eller klorvätesyra i tillsmält rör; för att rena den, dige-
rerades den med bariumhydrat, och den ur filtratet med klor-
vätesyra erhållna fällningen utkokades med vatten. I koncen-
trerad svafvelsyra var föreningen löslig, men vid tillsats af vatten
utföll en violettröd fällning, sannolikt den oförändrade substansen;
med alkalier gaf den intensivt röda lösningar samt bildade i
torkadt tillstånd ett brunrödt pulver, som fullständigt smälte
först omkeing 285”. Ehuru föreningen helt säkert ej var fullt
ren, utfördes dock åtskilliga analyser derå, för att få en före-

ställning om dess natur och förloppet vid diazoteringen, helst

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:o 2. 85

som åtskilliga förhållanden tycktes antyda, att ett s. k. azofärg-
ämne här förelage.

1) 0,1608 gr. gåfvo vid 16,4” C. och 771 MM. 3,2 CC. =
0,0097 gr. N.

2) 0,1862 gr. gåfvo 0,4699 CO, = 0,1282 C och 0,0741 H,O
= 0,0082 H.

3) 0,1812 gr. gäfvo vid 13,6 C. och 773,3 MM. 8,8 CC. =
0,0107 gr. N.

4) 0,1999 gr. gafvo 0,5034 CO, = 0,1373 C och 0,0741 H,O
= 0,0082 H.

Funnet. Ber. f. C;,H33N3019-
1% 2: >: 4.
C = 08,85 — 68,68 69,56
H — 4,35 -— 4,10 3,82
N 6,02 —_— 9,91 — Da

Med bibehållande af naftoösyrans kolhalt eller en multipel
deraf sasom grund för formelns beräkning torde man ur analy-
serna ej kunna härleda nagon annan sammansättning än den
ofvanstaende C,,H,,N,O,,, men huru denna formel skall tolkas,
är deremot ej så lätt att säga. Man skulle kunna föreställa sig,
att amidosyran delvis undgått salpetersyrlighetens inverkan och
att den bildade diazosyran samtidigt inverkat på oförändrad
amidosyra och på genom upphettningen bildad oxisyra, hvarige-
nom ett slags azofärgämne uppstått, ehuru afvikande från van-
liga sådana deri, att den dubbla bindningen mellan diazogruppens
qväfveatomer här maste hafva blifvit upplöst. I enlighet med

- detta föreställningssätt skulle formeln alltså skrifvas:

i CO,H . C,H, — N — C,,H;OH . CO,H
Caa Hg N3019 = : : | S i
CO,HNH,C,,H; — N — C,,H;OH . CO,H

eller
CO,H . C, Hs — N — C,,H;OH . COH
|
CO,H . C,H, H — N — C,,H;OH . COH.
Om sa verkligen är fallet, tyckes det som om ett öfverskott
pa kaliumnitrit borde förekomma närvaron af oförändrad amido-

syra, men, fastän jag vid nagra försök användt ett mycket stort

86 EKSTRAND, OM NAFTO#SYROR, I.

öfverskott pa nitrit, har resultatet dock blifvit en åtminstone
till utseendet liknande produkt.

För ofanstaende sammansättning med enkel bindning mellan
qväfveatomerna talar måhända föreningens beständighet gent emot
ett sadant reduktionsmedel som tenn och klorvätesyra. Vid för-
eningens kokning med tenn och rykande syra undergick den
nemligen ingen märkbar förändring, och smältpunkten förblef
densamma.

Den här omnämnda föreningen, som enligt den uppfattning, jag
sökt göra gällande, skulle kunna betraktas såsom en slags blandad
oxiazo- och diazoamido-a-naftoösyra, eger för närvarande sitt
egentliga intresse deri, att den anger en påfallande olikhet mellan
de båda hittills kända amido-a-naftoösyrornas förhallande vid
diazotering, enär den ur nitrosyran af smtp. 215” erhållna amido-
syran lätt kan öfverföras till oxisyra eller anhydriden deraf!),
hvaremot alla försök att på ett liknande sätt erhålla den mot
nitrosyran af smtp. 239” svarande oxinaftoösyran hittills varit
fruktlösa. |

Nitroderivat af o-naftamid.

Vid försöken att nitrera a-naftoösyra pa de två sätt, som
hittills blifvit använda, nemligen stark salpetersyras af eg. v.
1,42 inverkan på torr naftoösyra eller röd rykande salpetersyras
inverkan på naftoösyrans lösning i isättika, har jag aldrig er-
hållit mer än två mononitro-a-naftoösyror, ehuru från teoretisk
synpunkt 7 sådana äro möjliga. Genom nitrering af «-nafto-
nitril synes GRAEFF?) hafva erhallit ännu en mononitro-a-naf-
toösyra af smtp. 255”, ehuru i så ringa mängd, att den knappt
kunnat undersökas, och, som jag höll före, att nitrering af «-
naftamid möjligen skulle kunna leda till denna GRAEFFS syra
eller ock andra nya nitrosyror, har jag gjort några försök i
denna riktning. «-Naftamiden löstes i ett öfverskott af salpeter-

1y Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. 1886, N:o 5, =. 153.
2) Berichte d. d. chem. Gesellschaft XVI, 2252.

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:0 2. 87

syra af eg. v. 1,42, hvilket gick lätt för sig, och lösningen, för-
satt med nagot röd rykande syra, upphettades pa vattenbad.
Sedan lösningen svalnat, fylldes den snart af en gul kristall-
massa, hvilken togs på sugfiltrum och digererades med ammoniak,
för att aflägsna bildad syra. Den från kristallerna afsugna mo-
derluten försattes med vatten, hvarvid en flockig, något klibbig
fällning erhölls, som äfven digererades med ammoniak. Med
klorvätesyra gaf den ammoniakaliska lösningen en fällning, som
löstes i alkohol och kristalliserade derur i fina nålar, hvilka
efter förnyade omkristalliseringar smälte vid 239°. Genom en
qväfvebestämning bekräftades, att föreningen var en mononitro-

naftoésyra.

Den i ammoniak olösliga delen af nitroprodukten uppvärmdes
först med en ringa mängd alkohol, hvarvid hufvudsakligen oför-
ändrad naftamid löstes, och återstoden renades sedan genom upp-
repad utkokning med alkohol, hvarefter den löstes i varm is-
ättika, hvarur vid afsvalning färglösa nålar afsatte sig. Smält-
punkten låg vid 280°.

0,2347 gr. gåfvo vid 19,3” C. och 761,4 MM. 26,3 CC. =
0,03092 gr. N.
Funnet. Ber. f. C,H, N0,CONH, .
N 13,17 12,96.

Denna nitro-a-naftamid var mycket svarlöst äfven i ko-
kande alkohol och kristalliserade derur i fina nålar; i isättika

var den mera lättlöst i synnerhet i värme.

För att erhålla den mot amiden svarande karbonsyran, upp-
hettades nitronaftamiden med rykande klorvätesyra 1 tillsmält
rör under 2 a 3 timmar till en temperatur af 150”—170”. Da
röret kallnat, var det fyldt med gula nålar, som voro olösliga i
ammoniak och efter omkristallisering ur isättika smälte vid 260°
—201”; föreningen sublimerade äfven lätt i sma gula nålar af
samma smältpunkt, och var alltså samma förening som erhålles,

da mononitro-a-naftoösyra af smtp. 215° upphettas med rykande
Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. 1887. Årg. 44.;, N:o 2. 4

388 EKSTRAND, OM NAFTOESYROR, II.

klorvätesyra i tillsmält rör, och hvilken förut!) blifvit beskrifven
sasom diklornaftostyril.

Vid nitrering af «-naftamid pa här anförda sätt hafva sa-
ledes erhållits dels mononitro-«a-naftoesyra af smtp. 239°, dels,
och som det syntes i vida öfvervägande mängd, amiden till mono-
nitro-a-naftoesyra af smtp. 215°. Det måste naturligtvis an-
tagas, att äfven den mot förra syran svarande nitronaftamiden
i reaktionens första stadium blifvit bildad, och det är derför an-
märkningsvärdt, att denna amid genom salpetersyrans fortsatta
inverkan lättare saponifieras till karbonsyra än amiden till den
isomera vid 215° smältande nitrosyran. Någon ny nitrosyra
eller amiden till en sådan har jag vid mina försök ej kunnat
erhålla.

Då ofvanstaende nitro-a-naftamid uppvärmdes med tenn och
stark klorvätesyra, erhölls en mörkgul kristallinisk fällning, som
var olöslig i vatten samt fri från tenn; den löstes i varm is-
ättika, och den derur afskilda kristallmassan renades ytterligare
genom kokning med en för fullständig lösning otillräcklig mängd
alkohol. Den så erhallna föreningen utgjordes af små jemnbreda
nålar af grön eller gulgrön färg, hvilka smälte vid 265”, ehuru
ej skarpt. Vid uppvärmning utbredde föreningen en egendomlig
lukt samt sublimerade lätt i gula nålar. Dess lösning i alkohol
och isättika var brungrön.

1) 0,1808 gr. gäfvo vid 17,4” C. och 760,4 MM. 10,7 CC. =
0,01264 gr. N.

2) 0,2066 gr. gafvo 0,4842 CO, = 0,1321 C och 0,0655 H,O
= 0,0072 H.

3) 0,1988 gr. gafvo efter förbränning med kalk 0,1325 AgCIl

IS
ler

= (,03278 Ol.

Funnet. Ber. f. C,,H,C1. NH.CO.
1% 2. 3.
C — 63,94 = 64,s6
H — 3,48 — 2,94
N 6,99 = en 6,88
Ol Be == 16,49 dara

") Öfversigt af Kgl. Vet.-Akad. Förh. 1886, N:o 5, s. 146.

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:0 2. 89

Att döma af analyserna var substansen ej fullt ren, men
den beräknade sammansättningen rättfärdigas dock tillräckligt
deraf. Den genom reduktionen erhållna produkten var således
monoklornaftostyril; dess bildning förklaras genom följande schema:
C.H,;,NO0,CONH, + HCI + 2H, = C,,H;CINH.CO + NH, + 2H,0,
en reaktion, som är fullkomligt analog med den, hvilken in-
träder vid motsvarande nitrosyras reduktion med tenn och klor-
vätesyra.

C,.H,N0,C0O0H + HCl + 2H, = C,,H,CINH. CO + 3H401).

Monoklornaftostyrilens bildning ur nitronaftamid är ett be-
vis bland många för den här ifrågavarande nitronaftoösyrans be-

nägenhet att vid reduktion gifva naftostyrilderivat.

!) Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. 1886, N:o 5, s. 149.

PA a N Mr N
A ST em Drau

91

Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1887. N:o 2.
Stockholm.

Meddelanden från Upsala kemiska laboratorium.

126. Om e- och Z-Naftamidoxim.
Af A. G. EKSTRAND.

[Meddeladt den 9 Februari 1887 genom P. 'T. CrEve.]

För några år sedan påbörjade TIEMANN en undersökning
af hydroxylamins inverkan på nitriler!) och har derigenom lärt
känna en ny grupp af organiska kroppar, kallade amidoximer,

hvilka på grund af sina egenskaper måste hafva den allmänna

a Se . AN 5 OH {e) . . . co

sammansättningsformeln R. CZ NE. SS Då nitriler i allmänhet
- NH,

äro underkastade en sådan reaktion, var det att förmoda, det
äfven de båda naftoösyrornas nitriler skulle förhålla sig på
samma sätt, något som också visade sig vara fallet, och jag har
derför i samband med mina undersökningar af naftoösyrornas

derivat äfven framställt deras amidoximer.

a-Naftamidoxim.

Klorvätesyrad hydroxylamin, 2 mol., uppslammades i alko-
hol, hvartill sattes 1 mol. natriumkarbonat, löst i minsta mängd
vatten; då allt löst sig tillsattes 1 mol. a-naftonitril jemte mera
alkohol, och blandningen upphettades under kylrör på vattenbad
i 10 a 12 timmar. Lukten af naftonitril blef härvid mindre

") Berichte der deutschen chem. Ges. XVII, 126.

92 EKSTRAND, OM @- OCH P-NAFTAMIDOXIM.

skarp, men försvann ej fullständigt ens vid ännu längre fortsatt
kokning, hvarför alkoholen afdestillerades och återstoden för-
sattes med vatten och klorvätesyra. En del var mycket svar-
löslig deri och kristalliserade ur den varma lösningen i små blad,
som smälte vid 202°. Pa grund af föreningens smältpunkt och
indifferenta natur var den «-naftamid C,,H,CONH,, hvilken er-
halles i rätt stor mängd vid den skildrade reaktionen och derför
betydligt inskränker utbytet af amidoxim. Det kallnade och
ytterligare utspädda filtratet fran naftamid gaf med ammoniak
en riklig kristallinisk fällning af amidoxim, hvilken löstes i ko-
kande vatten eller mycket svag sprit och kristalliserade derur
ı stora blad, som smälte vid 148°—149°.

1) 0,1973 gr. lemnade 0,5156 CO, = 0,1406 C och 0,1078
H,O = 0,0119 H.
2) 0,1864 gr. lemnade vid 14,2° C. och 751 mm. 24,2 cc.

= 0021857 0 ING

n Funnet. 5 Ber. f. CE NM
h las nn 70,97
H 6,03 = a
N ER 15,29 15,05.

Amidoximen löses lätt i alkohol, isättika och benzol och
utfälles ur sistnämnda lösningsmedel vid tillsats af ligroin, da

den erhalles i glänsande blad.

Ehuru amidoximen borde ega karakteren bade af bas och
syra, framträder dock hufvudsakligen dess basiska egenskaper, i
det att den mycket lätt löses i utspädda syror, hvaremot am-

moniak och alkalier endast obetydligt upptaga densamma.

Klorhydratet erhölls, då amidoximen löstes i klorvätesyra,
men det var ganska svårt att erhalla det i fast form, ty vid
lösningens afdunstning, vare sig att denna skedde i värme eller
köld, qvarblef en sirupsartad massa, som först efter längre tid
stelnade till stjernformiga aggregat af kristallnalar; dessa pres-

sades och torkades vid 100° samt smälte derefter vid 160°.

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:0 2. 93
0,1842 gr. gafvo efter glödgning med kalk 0,1242 AsCl =

NOH HG, 15,95

0,0307 Cl =16,68 proc. (Beräknadt för C,,H;CNH

proc. Cl.)

Med platinaklorid gaf klorhydratet en förening, hvilken dock
ej bildade någon fällning, utan vid langsam afdunstning kristal-
liserade i langa gula prismatiska nålar, hvilka vid 100° egde
sammansättningen: (CHE EN TRON Bro

0,0863 gr. gafvo 0,0214 Pt = 24,79 proc. (beräknadt 25,12
IOC: Pt).

a-Naftazoximetenyl.

Amidoximen upphettades en kort stund till kokning med
ättiksyreanhydrid, hvarigenom en brun lösning erhölls; men, som
denna ej visade benägenhet att afsätta kristaller, försattes den
med vatten och neutraliserades med soda, hvarvid en olja af-
skildes. Denna olja löstes till större delen genom upphettning
med svag sprit, och ur lösningen hade efter 18 timmar afsatt
sig langa färglösa nålar, hvilka smälte vid 37” C.

1) 0,1490 gr., pressade mellan papper, gafvo vid 13,8” C.
och 770,9 mm. 16,8 cc. = 0,0203 gr. N.

2) 0,1966 gr. gafvo 0,5376 CO, = 0,1466 C och 0,0968 H,O
= (ano til

‚NO
I HS "Ber.eie,.H,c< „ze Ha:

118
C 2 74,56 74,28
H = D,44 4,76
N 13,62 _— ISS

Föreningen var till sin natur indifferent och destillerade,
ehuru obetydligt, med vattenangor, i det att oljedroppar afsatte

sig ı förlaget.

94 EKSTRAND, OM @- OCH P-NAFTAMIDOXIM.

a-Naftoyl-«-naftamidoxim.

Lika molekyler «-naftamidoxim och «-naftoylklorid upp-
värmdes pa vattenbad under flere timmar, sa länge klorvätegas
utvecklades. Den erhållna produkten mörknade något vid upp-
hettning med ammoniak; då den kokades med alkohol löste sig
större delen, och den olösta återstoden, som bestod af små fina
nålar, uppsamlades pa sugfiltrum och tvättades med alkohol,
hvarefter föreningen smälte vid 225°, efter förnyad utkokning
med alkohol smälte den vid 228°; i isättika löstes föreningen
vid kokning och kristalliserade derur vid afsvalning i knippevis
förenade nålar, som likaledes smälte vid 228”.

1) 0,1674 gr. gåfvo 0,4758 CO, = 0,1297 C och 0,0821 H,O
= (0,0091 H.

2) 0,1718 gr. gafvo vid 16° ©. och 757,4 mm. 12,1 cc. =

0,0131 gr. N.

Funnet. Ber. f. 0,H,3N20,:
al, 2,
C 77,48 — rg
H 5,43 = 4,70
N = 8,33 8,23.

Föreningen är alldeles olöslig i klorvätesyra, hvadan den ej
har några basiska egenskaper; förestaende formel måste derför
sannolikt skrifvas
CEC ZNOH

U SOT SINE: (00 Cholak
och ej ;

NO . COC,,H;
NH, ;

ehuru nästan alla hittills kända likartade föreningar pa grund

CHLC:

af TIEMANNS och hans lärjungars undersökningar befunnits mot-
svara den senare formeln.

Utbytet af naftoylnaftamidoxim var helt obetydligt, hvar-
emot hufvudmassan af den på ofvanstäende sätt erhållna reak-
tionsprodukten var löslig i alkohol och efter utfällning derur

med vatten upptogs af ammoniak. Vid närmare undersökning

ar

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:o 2. 95

befanns den i ammoniak lösliga föreningen vara «-naftoösyra,
och denna utgjorde således den vida öfvervägande produkten, da
a-naftoylklorid fick inverka pa «a-naftamidoxim och reaktions-
massan behandlades med alkohol. Att döma af den erhållna
a-naftoösyrarıs mängd, såg det ut som om både naftoylklorid
och naftamidoxim skattat till dess bildning. Detta är en ytter-
ligare bekräftelse på ett af TIEMANN redan påpekadt förhållande,
att amidoximer vid flerehanda reaktioner gifva upphof till mot-
svarande syror eller dessas amider under det att hydroxylamin

aterbildas.

p-Naftamidoxim.

Denna framställdes medelst klorvätesyrad hydroxylamin,
natriumkarbonat och ß-naftonitril på samma sätt som a-före-
ningen. Den med utspädd klorvätesyra erhållna lösningen fälldes
med ammoniak, och fällningen löstes i kokande vatten; den
derur erhållna kristallmassan luktade ännu något af naftonitril,
hvarför den ånyo löstes i klorvätesyra, denna gång i köld, och
fälldes med ammoniak samt löstes i kokande vatten. Den i
breda nålar kristalliserande föreningen var dock ännu ej fullt
ren, enär den ej löstes klart i klorvätesyra; kokande vatten är
således ej något lämpligt reningsmedel för denna amidoxim, all-
denstund det föranleder en ganska märkbar sönderdelning af
föreningen. Den löstes derför i varm alkohol och afsatte sig
vid dess afsvalning i långa glänsande fjäll, hvilka smälte vid
150°; moderluten uppvärmdes och utspäddes med sa mycket
vatten, att den blef något grumlig, hvarefter lösningen småningom

fylldes med sma kristaller af samma förening.

0,2039 gr. gafvo 0,5291 CO, = 0,1443 C och 0,1110 H,O
== 0,0123 EIR
: : NOH
Funnet. Ber14.0, 11.02 d
iR 10-7 NH,
© (ÖT 70,97

H 6.03 Dam.

gr

96 EKSTRAND, OM @- OCH P-NAFTAMIDOXIM.

Klorhydratet erhölls, da A-naftamidoxim löstes i klorväte-
syra, men liksom motsvarande förening af a-naftamidoxim var
det svart att erhålla i fast form, ty vid afdunstning afskildes
blott oljedroppar, och först efter någon tid stelnade dessa till
långa nalformiga kristaller, hvilka efter pressning mellan läsk-
papper smälte omkring 177°.

0,1636 gr. af den mellan läskpapper pressade föreningen
gafvo vid 12,4° C. och 760,5 mm. 16 ce. = 0,01927 gr. N.

Hunnet Ber. 1. C,,H,07. nn, HCl In TE)

N a 11.64.

3-Naftazoximetenyl.

#-Amidoxim upphettades med ättiksyreanhydrid under kyl-
rör till kokning omkring 2 timmar, hvarefter vatten tillsattes,
da en kristallinisk fällning erhölls. Denna tvättades väl med
vatten och digererades sedan med utspädd klorvätesyra, för att
aflägsna oförändrad amidoxim. Återstoden löstes i varm sprit,
hvarur vid afsvalning afsatte sig stora kristallfjäll, som smälte
vid 85—86”.

0,19237..20. gafve, vid. 12,42,C. och 738,9 mm. 22 ce —
0,0265 gr. N.

Funnet. Ber. f. 0, HA N >CL ER
N 13,75 13,33.

pp-Dinaftazoxim.

1 molekyl 8-amidoxim upphettades med något mer än 1
mol. p-naftoylklorid först på vattenbad och, då någon reaktion
dervid knappt förmärktes, sedan vid starkare hetta, tills klor-
väteutvecklingen upphört. Som den erhållna produkten innehöll
både P-naftoösyra och oförändrad amidoxim, digererades den
först med ammoniak och sedan med klorvätesyra, och återstoden
löstes i kokande alkohol, hvari den dock var mycket svarlöst,

och kristalliserade derur i små blad, som dock ej visade någon

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:0 2. 97

skarp smältpunkt. Den renades derför genom omkristallisering
ur isättika; den löstes nemligen lätt af kokande isättika och
kristalliserade vid afsvalning i breda böjda nålar eller blad som
smälte vid 175”.

1) 0,1936
0,01764 gr. Ni

safvo, wid 152 € och 69,1 mm. 14,7 ce. —

IQ
ka

2) 0,2064 gr. gafvo 0,6182 CO, = 0,1686 © och 0,0974 H,O
0,0108 H.

g /N
Funnet. Bere Ic 5 Öl

al Zn
C — 81,68 Sl,as
H — 5,23 4,32
N 9,15 = 3,64.

Ka Ken

BR

99

Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1887. N:o 2.
Stockholm.

Om en afhandling af AscoLı rörande integration af
differentialeqvationen I*u = 0 för en gifven
Riemannsk yta.

(Se Bihang till Vetenskapsakademiens Handlingar.)

Af G. ENESTRÖM.

[Meddeladt den 9 Februari 1887 genom G. MITTAG-LEFFLER.|

Som bekant har RIEMANN egnat en särskild undersökning
at problemet att för en gifven yta integrera eqvationen
VE at

7 ZAS0O) Oz 0,
Ox? vi Oy? ;

under förutsättning att ett antal diskontinuitetspunkter är gifvet,
och den sökta funktionen pa gränskonturen uppfyller vissa före-
skrifna vilkor. Emellertid visade det sig vid en närmare gransk-
ning, att den af RIEMANN använda metoden, hvilken stödde sig
på den s. k. »DIRICHLET's princip», gaf anledning till grundade in-
vändningar. Frågan upptogs derför 1870 till förnyad undersök-

ning af SCHWARZ, hvilken i tre afhandlingar!) lemnade en

') H. A. Scuwarz, Ueber die Integration der partiellen Differentialgleichung
Ru + RE fir die Fläche eines Kreises. Vierteljahrsschrift der
ÖRE Ye

naturforschenden Gesellschaft in Zürich, Jahrg. 15, 1870, s. 113
— 128. Omtryckt och försedd med en fortsättning i Journal für Mathe-
matik, Band 74, 1872, s. 218-253.

H. A. Schwarz, Ueber einen Grenzübergang durch alternirendes Ver-

fahren. Vierteljahrsschrift der naturforschenden Gesellschaft
in Zürich, Jahrg. 15, 1870, s. 272—286.
H. A. Scuwarz, Ueber die Integration der partiellen Differentialgleichung

Vu 02 4 sar ;
I: ge =0 unter vorgeschriebenen Grenz- und Unstetigkeitsbedingungen.

Monatsberichte der Akademie der Wissenschaften zu Berlin,

1870, s. 767 — 79.

100 ENESTRÖM, OM EN AFHANDLING AF ASCOLI.

fullt sträng och exakt lösning af densamma. Den behandlades
äfven ungefär samtidigt af PryM!), hvilken utfört sina under-
sökningar utan kännedom om SCHWARZ arbeten. Sedermera har
problemet gifvit anledning till en ny liten uppsats af SCHWARZ?),
och med användande i hufvudsak af dennes metod behandlats
af NEUMANN i andra upplagan af de bekanta föreläsningarna
öfver RIEMANN's teori för Abelska integralerna?).

Da emellertid för atskilliga af SCHWARZ uppstälda satser
bevisen varit blott i största korthet antydda, och vissa special-
fall likaledes endast antydningsvis behandlade, har ASCOLI an-
sett lämpligt att anyo göra fragan till föremål för en utförli-
gare framställning, i en serie af 13 uppsatser införda 1 Istituto
Lombardos Rendiconti 1884—18862). Han har sedan under-
kastat denna sin behandling en noggrannare revision, hvarvid
atskilliga mindre exakta satser blifvit vederbörligen korrigerade,

samt hela undersökningen i omarbetad och förkortad form ned-

. ; ‘ du du
!) F. Prym, Zur Integration der Differentialgleichung er — Jorumnal
Ox OY

für Mathematik, Band 73, 1871, s. 340 - 364.

?) Denna uppsats, skrifven under form af ett bref till F. KLEIN, upptager sid.
157—160 i dennes afhandling Neue Beiträge zur Riemannschen Functionen-
Theorie. Mathematische Annalen, Band 21, 1883, s. 141 —-18.

3) C. NEUMANN, Vorlesungen über Riemann’s Theorie der Abel’schen Integrale.
Zweite vollständig umgearbeitete und wesentlich vermehrte Auflage. Leipzig
1854. — NEUMANN har här (sid. 447) under namn af »gürtelförmige Ver-
schmelzung» upptagit ett af Schwarz 1870 användt förfaringssätt.

4) G. AscoLI, Integrazione dell’equazione differenziale Zu =0 nell area di un
cerchio. Rendiconti dell’ Istituto Lombardo (Milano) 17,, 1884,
s. 627655.

G. Ascout, Integrazione dell’ equazione differenziale Su—=0 in alcune
aree piane assai semplici. Anf. st. 18,, 1885, s. 252—258.

- 6. ASCOLI, Intorno ad alcune rappresentazioni conformi, I—IIl. Ant.
st. 18,, 1885, s. 349— 356, 590—895, 440—450.

G. Ascou1, Intorno alle funzioni che soddisfano alla equazione dille-
renziale Su==0, I—IV. Anf. st. 18,, 1885, 474-480, 546—551, 599--
610, 617—629.

G. ASCOLI, Integrazione dell’ equazione differenziale Su =0 in un’ area
tiemanniana qualsivolgia. Anf. st. 18,, 1885, 718— 732.

G. ASCOLI, Si pone in chiaro il par. 3 della memoria di Riemann: La
teorica delle funzioni Abeliane, 1, II. Anf. st. 18,, 1885, 785— 798, 806 —816.

G. Ascou1, Alcune osservazioni alle mie note relative alla integrazione

della equazione differenziale Zu =0. Anf. st. 19,, 1856, 285—287.

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:0 2. 101

"lagd i den afhandling, som nu inlemnats till Svenska Veten-
skapsakademien. För vissa partier utgör denna blott en för-
enkling af eller utförligare redogörelse för de af SCHWARZ er-
hållna resultaten; för andra åter har ASCOLI delvis generaliserat
dessa resultat eller behandlat dem ur en något olika synpunkt.
Skulle också Ascour's framställning ej innebära något väsent-
ligare framsteg i rent principielt hänseende, så torde den dock
vara förtjent af uppmärksamhet på grund af de svårigheter,
sjelfva ämnet innebär, och hvilka göra, att frågan väl kan vara

värd att behandlas ur olika synpunkter.

Stockholm 1887. Kongl. Boktryckeriet.

STURE LL
a - N i ; VENT,
NL bt

RR Nail ra Hi

YES UNG ik |

N ie SEN

N

ÖFVERSIGT

KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS
FÖRHANDLINGAR.
Årg. 44. 1887. 3.

Onsdagen den 9 Mars.

INNEHÄLL:

Öfversigt af sammankomstens förhandllinga ee SIS ra AR a sid. 103.
SHOGREN,SAlNlaktıt fran lan SD ans Su iv O 0.000 0 nn a
BÄCKLUND, Bidrag till teorien för vägrörelsen i ett gasartadt medium » 115.
BERGER, Om rötternas antal till kongruenser af andra graden............ » 127.
BERGER, Om en talteoretisk formels användning till transformation af

engdetinigdubbelinternalg ne a Me ee RNE NNE a ne >58
KoBB, Om integrationen af differentialegvationerna för en materiel

Punktsnorelsepäßensrotationsytas a en en » 159.
BACKSTRÖM och PAYKULL, Undersökningar af de vid upplösning af jern

i syror utvecklade gasernas volym och sammansättning............... » , 169.
PAYKULL, Om härdningens inflytande på de vid stålets upplösning i syror

bortgående gasformiga produkternas volym och sammansättning ... » 185.
Skänker till’ Akademiens biblioteki. == 25-000 ASS sidd. 105, 106, 114, 126.

Docenten A. N. LUNDSTRÖM hade afgifvit berättelse om
den resa, som han med understöd af Akademien under sistlidne
sommar företagit i Upland, Helsingland och Dalarne för att
studera fanerogama vattenväxters biologi.

Hr WITTROCK dels meddelade en öfversigt af de skandina-
viska barrträdens arter och former samt lemnade i sammanhang
dermed en redogörelse för planen till en af Läroverksadjunkten
Dr TH. KRoK besörjd 12:te upplaga af HARTMANS skandina-
viska flora; dels förevisade ett af Lektorerne L. M. NEUMAN
och L. J. WAHLSTEDT samt Amanuensen S. MURBECK utgifvet
exsiccatverk: »Viole Suecie exsiccate»; och dels refererade Do-
centen LUNDSTRÖMS ofvan nämnda reseberättelse.

Hr SMITT meddelade några iakttagelser öfver förhållandet

mellan Japans och Medelhafvets fiskfaunor samt redogjorde för

104

innehållet af en insänd uppsats af Filos. Kandidaten E. Ny-
STRÖM: »Redogörelse för den Japanska fisksamlingen i Upsala
universitets zoologiska museum» (se Bihang till K. Vet.-Akad.
Handl.).

Hr NILSON meddelade dels en uppsats af studerandena H.
BÄCKSTRÖM och G. PAYKULL gemensamt: »Undersökningar af
de vid upplösning af jern i syror utvecklade gasernas volym och
sammansättning», och dels en uppsats af studeranden G. PAY-
KULL ensam: »Om härdningens inflytande på de vid stålets upp-
lösning i syror bortgaende gasformiga produkternas volym och
sammansättning»*.

Hr MITTAG-LEFFLER inlemnade en uppsats af Docenten
A. BERGER: »Om rötternas antal till kongruenser af andra gra-
den»*, äfvensom en uppsats af Filos. Kandidaten G. KoBB: »Om
integrationen af differentialegvationerna för en materiel punkts
rörelse pa en rotationsyta»*.

Sekreteraren öfverlemnade följande insända uppsatser: 1:0)
»Allaktit från Langbans grufvor», af Hr A. SJÖGREN"; 2:0) »Bi-
drag till teorien för vagrörelsen i ett gasartadt medium (fort-
sättning)», af Professoren A. V. BÄCKLUND”; 3:0) »Om en tal-
teoretisk formels användning till transformation af en definit
dubbelintegral», af Docenten A. BERGER“.

Den Fernerska belöningen, för aret tillökad genom af en-
skild person skänkta medel, skulle öfverlemnas till Professoren
A. V. BÄCKLUND för under aret i denna tidskrift offentliggjorda
afhandlingar med titel: »Bidrag till teorien för vagrörelsen i ett
gasartadt medium», och till Amanuensen vid Upsala observato-
rium C. V. L. CHARLIER för en i Akademiens Handlingar in-
tagen afhandling: »Untersuchungen über die allgemeinen Jupiter-

störungen des Planeten Thetis».

Den Lindbomska belöningen tilldelades Filos. Kandidaten
Tom MoLL för afhandlingen: »Bidrag till kännedomen om ur-
laddningen af Ruhmkorffs induktorium», som under aret blifvit

offentliggjord i Bihanget till Akad:s Handlingar.

105

Den Florınanska belöningen skulle öfverlemnas till Docenten
vid Lunds universitet D. BERGENDAL för en 1 Lunds universi-
tets arsskrift publicerad afhandling: »Jemförande studier och
undersökningar öfver benväfnaden».

För utförande af forskningsresor inom landet anvisade Aka-
demien följande understöd:

at Docenten D. BERGENDAL 150 kronor för anställande vid
Kristinebergs zoologiska station af undersökningar öfver fiskarnes
benväfnad och Planariornas anatomi;

at Lektorn L. J. WAHLSTEDT 125 kronor för att på Got-
land studera Charace& och Viole;

at Docenten A. WIREN 150 kronor för utförande vid Kri-
stineberg af forskningar öfver Anneliders, Gephyreers och Echi-
nodermers inre byggnad;

at Fil. Licentiaten Grefve H. STRÖMFELT 125 kronor, för
att i Bohuslän studera hafsalgernas rotorgan;

at Fil. Licentiaten E. HENNING 200 kronor, för att i Jemt-
lands fjelltrakter studera dels de högre svamparne och dels fa-
nerogamernas olika formationer ofvan trädgränsen;

at Professor CHR. AURIVILLIUS 200 kronor för anställande
af entomologiska undersökningar och insamlingar i Jemtland;

at Fil. Licentiaten G. ADLERZ 150 kronor, för att vid
Kristineberg studera Pantopodernas anatomi och utveckling;

at Fil. Doktor G. E. Rınaıus 100 kronor för idkande af
växtgeografiska studier inom Vermland;

at Fil. Kandidaten H. MUNTHE 100 kronor för fortsatta
undersökningar öfver Gotlands qvartära bildningar.

De till Akademiens förfogande ställda statsmedlen för in-
strumentmakeriernas uppmuntran skulle lika fördelas mellan ma-
tematiske och fysiske instrumentmakarne P. M. SÖRENSEN och
G. SÖRENSEN.

Följande skänker anmäldes

Till Vetenskaps-Akademiens Bibliotek.
H. MAJ:T KONUNGEN.

Flora Brasiliensis, ediderunt OC. F. PH. pe MaArtius & A. W. EICHLER.
Fasc. 96—99. Lips. 1886. F.

106

Stockholm. Geologiska föreningen.

Förhandlingar. Bd 8 (1886). 3:0.

Geologische Specialkarte des Königr. Sachsen, herausg. vom K. Fi-
nanz-Ministerium, bearbeitet unter der Leitung von H. ÜREDNER.
Bl. 31, 98—99, 116—117, 124, 134—135, 144, 146, 152 nebst
Erläuterungen. Lpz. 1884—86. F.& 8:0.

Recueil d’etudes pal&ontologiques sur la faune cretacique du Portugal.
Vol. 1. CHoFFAT, P. Especes nouvelles ou peu connues. Ser. 1.
Lisb. 1886. 4:0.

ÜCREDNER, H. Die Stegocephalen aus dem Rothliegenden des Plauen-
schen Grundes. Th. 6. Berlin 1886. 8:0.

Sınäskrifter. 24 st.

— Svenska trädgärdsföreningen.

Tidskrift. Årg. 1886. St. 8:0.

Batavia. Bataviaasch Genootschap van Kunsten en Wetenschappen.

Realia. D. 3. 1886. 4:0.

Berlin. K. Akademie der Wissenschaften.

Sitzungsberichte. 1886: N:o 40-53.

— Entomologischer Verein.

Berliner entomologische Zeitschrift, Bd. 30 (1886): H. 2. 8:0.
— Physikalische Gesellschaft.

Die Fortschritte der Physik. Jahrg. 35 (1879). 8:o.

Bologna. AR. Accademia delle scienze dell istituto di Bologna.

Memorie. (4) T. 6. 1884. 4:0.

Budapest. X. Ungarische geologische Anstalt.

Mittheilungen. Bd. 8:H.4. 1887. 8:0.

Földtani Közlöny. Köt. 16: Füz. 7—-ı2. 1886. 8:0.

Katalog der Bibliothek. Nachtrag 1. 1886. 8:0.

Delft. Ecole polytechnique.

Annales. T. 2: Livr. 3—4. 1886. 4:0.

Firenze. A. Istituto di studi superiori pratici e di perfezionamento.

Pubblicazioni. Sezione di filosofia e filologia:

Morosı, G. L’invito di Eudossia a Genserico. 1882. 8:0.

NOCENTINI, L. Il primo sinologo P. Matteo Ricci. 1882. 8:0.
ScADUTO, F. Stato e chiesa nelli scritti politici... 1122 —1397.
1882. 8:0

Glasgow. Geological society.

Transactions. Vol. 8: P. 1 (1883/1885). 8:0.

— Philosophical society.

Report relative to the Exhibition of apparatus for the utilization of gas,
electricity, &c. 1880, sept. 1882. 8:0.

Greifswald. Ä. Universität.

Akademiskt tryck 1886. 67 st.

Haag. K. Nederländska Regeringen.

Flora Batava. Afl. 275— 276. Leiden. 4:0.

Liege. Société R. des sciences.

Mémoires. (2) T. 13. 1886. 8:0.

(Forts. & sid. 114.)

107

Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1887. N:o 3.
Stockholm.

Allaktit från Längbans grufvor.
Af ANTON SJÖGREN.

[Meddeladt den 9 Mars 1887.]

I ett till Geologiska Föreningen (Förh. Band VIII, sid. 473)
gjordt preleminärt meddelande omförmältes att detta mineral,
som 1883 fanns i Nordmarks Mossgrufva tillika med andra man-
ganarseniater, nu äfven funnits förekomma 1 Collegiigrufvan vid
Langban, samt att analyser på mineralet voro under arbete.

Genom Disponenten H. V. TIBERG, som först uppmärk-
sammade mineralet, har följande detaljerade beskrifning om dess
förekomst blifvit lemnad:

»Förekomstsättet i grufvan hos de till utseendet ovanliga
mineral, som jag hösten 1886 observerade i det uppfordrade
manganhaltiga berget och som vid analys visat sig vara allaktit
och manganhaltig tungspat, har jag icke sjelf på platsen i
grufvan kunnat iakttaga, men grufveförmannen BOM, hvars upp-
märksamhet pa sin tid fästes vid förekomsten, uppgifver att de af
honom observerades på 60 meters afv. i närheten af den sköl, som
i nordsydlig riktning genomskär den brunsten, som uppträder i
liggandet af Kungsorts sänkning och på ett afstand af 10 meter
norr om den ort, som på 66 m. afvägning förenar nämde sänk-
ning med Bergsrads sänkning. BoM fann här vid något tillfälle
efter skjutning, qvarsittande på en horisontelt liggande släppa,
en kaka af den torr lera liknande massa, antagligen aphrodit, i

hvilket nämde mineral förekomma. Denna kaka hade en fots

108 SJÖGREN, ALLAKTIT FRÅN LÄNGBAN.

längd, 5 tums bredd och 1 tums höjd och det lyckades honom
att lössla ett stycke af densamma. Med bergets lagring har
mineralförekomsten intet sammanhang och är det tydligt, att
den utgör en sekundär bildning — en gång eller sprickfyllning.
De aphrodit liknande stuffer, som funnits vid brytning och ur
grufvan uppkommit med den öfriga uppfordringen, höllo endast
undantagsvis allaktit och deras tjocklek uppgår stundom till flere
tum. De tjockaste mera bruna och fasta stufferna hålla sällan
allaktit, hvaremot denna oftare förekommer i de tunna, lösa och
grå. Kalkspat förekommer äfven ofta i de sist nämde. Tung-
spaten har ända till 10 mm. mäktighet, allaktiten I—3 mm. I
de bästa stufferna utgöres aphroditen blott af tunna hinnor, som
på båda sidor omgifva mineralen och vanligen sitter tungspaten
vid ena och allaktiten vid andra sidan, med kalkspat här och
der emellan, stundom substituerande de öfriga mineralen. Stun-
dom sitta kristaller af allaktit utan vidare i kalkspat.»

I de stuffer, som af Disponenten TIBERG varit stälda till
mitt förfogande, hafva några fristående kristaller icke hittills
funnits, enär allaktiten vid Långban sitter hopväxt med tung-
spat, men vid sönderslagningen af den hopväxta massa af huf-
vudsakligen tungspat och allaktit framträda ytor med den för
allaktiten sa egendomliga strieringen, beroende på mängden af
vicinala ytor, som mineralet visat då fria kristaller, såsom vid
Nordmarks Mossgrufva, förekommit.

För blasrör visar mineralet samma förhållande som allak-
titen från Nordmarken. Den karakteristiska färgförändringen
vid dagsljus och eldsken är mineralets mest utmärkande känne-
tecken, hvilket isynnerhet märkbart framträder da detsamma är
sammanväxt med den vid dagsljus nagot snarlika tungspaten,
hvilken vid eldsken tydligen och lätt skiljes från den i sådan
belysning rubinröda allaktiten. Glans, genomgangar och öfriga
fysiska egenskaper likna det förr beskrifna mineralet från Moss-
grufvan. Sa har t. ex. eg. vigten visat sig vara 3,83—3,84
samt glödgningsförlusten vid stark upphettning 6,448. Motsva-

rande tal hos Nordmarksmineralet var 3,83—3,s5 och 6,41.

ÖFVERSIGT AV K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:0,3. 109

I optiskt hänseende har i brist pa kristalliseradt material
icke annat kunnat utrönas, än att Längbans-allaktiten, likasom
den från Nordmarken, är tvåaxig med negativ dubbelbrytning
och liten vinkel mellan de optiska axlarne. I sammanhang här-
med torde böra påpekas, att till den af Docenten Hs. SJÖGREN
öfver allaktiten publicerade optiska undersökning har J. KREN-
NER 1 Budapest gjort följande intressanta tillägg och rön: »Om
axelvinklarne bestämmas direkt och ej genom indirekt metod,
sasom Doc. HJ. SJÖGREN gjorde, och en platta utskäres vinkel-
rätt mot första midtellinien och interferensbilden betraktas i
olikfärgadt homogent ljus, så är optiska axlarnes plan i blått
ljus icke, såsom förhållandet är i rödt och gult ljus, parallelt
med utan vinkelrätt mot symmetriplanet, d. v. s. parallelt med
ortoaxeln, under det att enaxighet inträder 1 grönt ljus, hvilken
egenskap hos allaktiten enligt KRENNER förlänar mineralet ett
visst intresse, då ett analogt fall hittills endast blifvit observe-
radt hos ett enda mineral neml. Glauberiten»").

Pa Längbans-allaktiten äro 2:ne analyser gjorda, en af mig
n:o I, och en af Dr C. H. LUNDSTRÖM, n:o II, som lemnat föl-
jande resultat:

Il; 11% Medeltal. Formeln fordrar

5202702951100 928539 29,00 28,79

Ze r 32
ee ee
vaosR 230801] 1,53 IT
NO es a 1,35
E20) = 897 9,02 9,00 9,01

100,06 99,92 99,99 100,00,

som leder till förhallandet mellan arseniksyra, baser och vatten
—=1:7:4, med något öfverskott af baser och någon obetydlig
brist pa vatten. Öfverskottet torde kunna förklaras afi analys-
profvet inblandad kalkspat.

Vid ofvanstaende analyser har icke vattenhalten, i anseende

till brist pa derför behöfligt material, kunnat direkt bestämmas,

!) P. Grotn, Krystallogr. Zeitschrift, Band X, sid. 84.

110% SJÖGREN, ALLAKTIT FRÅN LÄNGBAN.

utan densamma har blifvit beräknad af glödgningsförlusten med
tillägg af den syreqvantitet, som uppoxideringen från MnO till
Mn?O% erfordrat. Gangen i analys I var följande: 0,5778 gr.
löstes i HCl och befanns deraf 0,0111 i syra olösligt som ut-
gjordes af inblandad tungspat, som ej kunnat fullt franskiljas.
Analysen gaf 58,64 MnO. Om ?/, häraf eller 33,51 proc. upp-
oxideras till Mn?O? så utgör vigttillökningen af det tillkomna.
syret 2,517 proc., som tillhopa med glödgningsförlusten 6,448
gör 8,965 proc.

I ofvanstaende analys I har den i mineralet befintliga FeO
ej blifvit skild fran MnO utan det hela beräknadt såsom MnO,
hvarigenom icke någon väsentlig förändring uppstår i mineralets
formel då, sasom af analys II synes, qvantiteten af Fe är obe-
tydlig. Arsenik och mangan äro i analys I bestämda på samma
sätt som skedde vid Nordmarks-allaktitens analys. Mangans
bestämning sasom svafvelmangan har äfven nu visat sig ega

företräde framför brommetoden.

Doktor C. H. LUNDSTRÖM har rörande den af honom på
nagot olika sätt verkställda analysen a allaktit från Langbans-
hyttan benäget meddelat följande:

»Af det glödgade mineralet uppvägdes 0,564 gr. och be-
handlades med salpetersyra. Det olösta, som hade en nästan
svart färg, upptogs på ett vid + 100” torkadt och vägdt filter,
samt vägde efter torkning 0,3459 gr. = 61,33 proc. Det löstes
sedan i klorvätesyra, hvarefter hvardera lösningen analyserades

hvar för sig, hvarvid erhölls:

1:0. I salpetersyrelösningen:

As?S3 = 0,0074 eller As?03 = 0,0069

Mn?O% — 0,2272 MnO = 0,2113

CaO = 0,0035 CaO = 0,0035
204P2N3 — £ Ne =

Ms?0#P?0? — 0,0225 MsO = 0,0081 0208

2:0. I klorvätesyrelösningen:
Olöst — 0,0100 eller Olöst = 0,0100
As2S? = 0,1756 As?05 — 0,1642

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:0 8. 111

Mn?30% = 0,1476 Mn°’O0° = 0,1527 = 0,1372 MnO
FeO = 0,0015 FeÖ = 0,0015
CaO = 0,0062 CaO = 0,0062 Diasar

0,5644.

Da af l,ısıo gr. oglödgadt mineral erhålles 1,1062 gr. glöd-
gadt, måste 0,564 gr. glödgadt mineral härleda sig af 0,602 gr.
oglödgadt (1,1062 : 1,1810 = 0,564: = 0,602). Afdrages här-
ifrån den af tungspat hufvudsakligen bestående olösta återstoden,
utgjorde således den allaktitmassa, som analyserades 0,592 gram.
Den procentiska sammansättningen blir da:
I salpetersyrelösningen: I klorvätesyrelösningen:
13205 Te (syrehr)= 0,38) 27,73 (syreh. = 9,65)
MnO 35,63. » 4428,04) 23:17 0( 29) ia)

Be 70,00 hal» -—=lh0ß))
Car MUS (ASO Korallen)
NeOR Valns (oe 10,55) 0,00

S:a 38,81 52,09

Tillsammans:
As20° — 28,89 (syreh. = 10,03)
NRO — 58, 8e@( I —2l'33206))

me = las.» = 0,08)

(CAO) = MSC LS UA)

Moe ler or 80,505))
90,90.

Antages all mangan, som icke löstes i salpetersyra, hafva
uppoxiderats under glödgningen till oxid och saledes upptagit
2,605 syre och detta lägges till glödeningsförlusten 6,448, blir
vattenhalten = 6,448 + 2,605 = 9,053 och analysens summa

— 99,95.

Antages deremot endast */, af manganhalten hafva blifvit
uppoxiderad till oxidoxidul, skulle en vigtstillökning hafva er-
JET 5 13,26 3 ;
hållits af %/,—— = 2,53 och vattenhalten således 2,53 + 6,448
2

= 8,978 samt analysens summa = 90,90 + 3,98 = 99,88.

112 SJÖGREN, ALLAKTIT FRÅN LÄNGBAN.

Af manganhalten borde %,.?/,.58,86 uppoxideras till
oxid = 22,42
funnen oxid = 23,17.»

Det är af ofvanstaende försök ej osannolikt att en del af
den till oxid uppoxiderade manganoxidulen icke genom glödening
atergar till oxidoxidul och att detta varit orsaken hvarför den
af glödgningsförlusten beräknade vattenhalten utfallit lag. Vatten-
halten i analys II är derför beräknad af medeltalet mellan här
ofvan angifna 2,605 och 2,530 eller 2,568, som, tillsamman med
glödgningsförlusten 6,448, gifver en vattenhalt af 9,016 eller 9,02,

såsom i analysen upptages.

Den allaktiten vid Långban åtföljande tungspaten har
en graaktig färg med någon dragning i brunt, 2:ne genom-
gängar, visar för blasröret stark reaktion af mangan, hvarför
analys ansags vara af intresse. Dervid smältes mineralet med

kolsyrade alkalier och visade i 2:ne analyser följande samman-

sättning:
I. 106
Ba0.SO3 = 85,14 93,68
Mn0R1S02 772,87 2,12
CaO = ING —
Förlust vid glödgning = 3,67 0,19
94,91 95,99
Brist, möjligen alkalier = 5,09 4,01

100,00 100,00.

CaO och glödgningsförlust i I antyder inblandad kalkspat;
om denna frandrages och det i analyserna erhallna beräknas pa

100, utan afseende pa bristen, sa far man

1 FT?
Svafvelsyrad baryt 95,51 97,59
Svafvelsyrad manganoxidul 3,22 2,21
Glödsningsförlust 1,27 0,20

100,00 100,00.

|
4
|
|
'
|

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:0 9. 113
Tungspaten från Långban, som i det yttre icke företer något

anmärkningsvärdt, är af ett visst intresse derför, att i den-

samma MnO till några procent ersätter BaO, hvilket förhal-

lande, så vidt mig är bekant, icke förr varit uppmärksammadt.

114

Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek.
(Forts. från sid. 106.)

Odessa. Société des naturalistes de la Nouvelle Russie.
SAPISKE. 1. 1127B.29.1/8:377. 3:0:
> Section de mathématiques, T. 7. 1886. 8:0.
Ottawa. Geological survey of Canada.
SELWYN, A. R. C. Descriptive catalogue of a collection of the eco-
nomie minerals of Canada... London 1886. 8:0.
Regensburg. K. Bayerische botanische Gesellchaft.
Flora. Jahrg. 69 (1886). 8:0.
Rochester, N.Y. Warner observatory.
History and work. Vol. 1 (1883-86). 1887. 8:0.
Rom. RB. Accademia dei lincei.
Memorie. Classe di scienze fisiche, matematiche e naturali. (4) Vol.
1. 1885. 4:0.
» » > > morali, storiche e filologiche. (4) Vol.
1. 1885. 4:0.
— RB. Giardino botanico.
Index seminum anno 1882 collectorum. 8:0.
St. Petersburg. Academie Imp. des sciences.
Mémoires. (7) T. 34: N:o 7—ı1. 1886. 4:0.
Bulletin. T. 31: N:o 3. 1886. 4:o.
Sydney. Ft. Society of N. South Wales.
Journal and proceedings. Vol. 19 (1885). 8:0.
Tokio. Imp. university of Japan (Teikoku daigaku).
Calendar. 1886/87. 8:0.
Washington. Philosophical society.
Bulletin. Vol. 9 (1886). 8:0.
Würzburg. Physikalisch-medicinische Gesellschaft.
Sitzungsberichte. Jahrg. 1886. 8:0.
Utgifvare och författare.
Bibliotheca mathematica, herausg. von G. ENESTRÖM. 1886. 4:0.
BERGSTRAND, OC. E. Landtbrukskemi för landtmannaskolor. Sthlm
1887. 16:0.
Eisen, G. Oligochstical researches. Washington 1885. 8:0.
STUXBERG, A. Faunan på och kring Novaja Seinlja. Sthm 1886. 8:0.
ÅNGSTRÖM, K. Om strålande värmes diffusion från plana ytor. Ups.
1885. 8:0.
CONWENTZ, H. Die Bernsteinsfichte. Berlin 1886. 8:o.
— & Heım, OC. Sull’ ambra di Sicilia. Messina 1886. 8:0.
DELAUNEY. Explication des taches du soleil. Paris 1886. 8:0.
Dimmock, G. DBelostomide and some other fish-destroying Bugs.
Philad. 1886. 8:0.
— Smäskrifter. 3 st.
(Forts. a sid. 126.)

115
Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1887. N:o 3.
Stockholm.

Bidrag till theorien för vagrörelsen 1 ett gasartadt
medium.
(Forts. från Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. 1886, N:o 10.)
Af A. V. BÄCKLUND.

[Meddeladt den 9 Mars 1887 genom D. G. LinDHAGEN.]

Något närmare skall här fullföljas den i slutet af den förra
uppsatsen anmärkta öfverensstämmelsen mellan elektriska kroppar
och sådana som Y och Z, särskildt framhållas analogierna till
de elektriska induktionsfenomenen.

33. När S, träffas af en våg från X,, så måste, eftersom
hvar våg derifran är sammansatt af en förtunnad och en (nära
på) lika mycket förtätad del, partiklarne i X:s ytlager råka i
volumosecillationer, hvarvid utvidgning och sammandragning för-
sigga lika (n:o 29), och dessa partiklar gifva dermed upphof till
liknande vågor inom 2. Den del af en sådan våg, som kommer
af utvidgningen af en partikel i ytlagret, är sammansatt af en
förtätad och en lika mycket förtunnad del, med den förtätade
delen gående först; den del af samma våg, som kommer af par-
tikelns sammandragning, är analogt sammansatt, med den för-
tunnade delen kommande först. Enveloppen för de vagor af
detta slag, som samtidigt utskickas från ytlagrets partiklar,
består äfvenledes lika mycket af förtätade som förtunnade delar,
och om effekten och förändringen af en dylik vag-envelopp vid
dess passage öfver X:s inre partiklar gäller derför följande.
Hvarje partikel i X:s inre får, när den träffas af vågen, en

hastig volumoscillation. Härvid utskickar partikeln en sferisk

116 BÄCKLUND, VÄGRÖRELSEN I ETT GASARTADT MEDIUM.

vag, som, i det den följer med vag-enveloppen, i ständig kon-
takt med den, åstadkommer för en närbelägen partikel Sj i
srannskapet af den väg, kontaktspartiet mellan vagorna gar,
antingen attraktion eller repulsion. Vag-enveloppen bibringar
nämligen den andra partikeln enahanda volumoscillation som den
bibragte den första, och om sa den andra partikeln, S,, ligger
i det nämda kontaktspartiets väg, sa kommer den sferiska vagen
från den första partikeln att vid S, koincidera fullständigt med
dess volumoscillation, och drager således S, tillbaka. Deremot,
om kontaktspartiet mellan vågorna ej passerar öfver S, men
oändligt nära vid sidan derom, så kommer den förra sferiska
vägen att ofullständigt, om ens något, koincidera med S,:s volum-
oscillation, och da kan repulsion uppkomma !). Jfr n:o 16, 30.
Alltså, hvarje gång en vag-envelopp passerar öfver S,, erfar
denna inverkan af en oändlighet af de partiklar inom 2, som
vågen på sin väg till S, passerat. [Äfven afficieras S, af det
parti af S:s ytlager, som företrädesvis bidragit till den del af
vag-enveloppen, som kommer till S,:s yta ?)]. Nu veta vi, att,
om b är bredden af en våg, som gar fram mot S, med hastig-

heten « och S, sjelf går i motsatt riktning med hastigheten A,

° je} . b .. .
sa behöfver vagen en tid = —-— för att passera öfver en punkt
a

+ Ah
pa S,. Af denna grund kommer ock hvad af vågen som absor-
beras af S, att förhålla sig till det som skulle absorberas, om
S, stode stilla, såsom a till a + h. Alltså, i föreliggande fall,
S, absorberar mera af den ena delen af vag-enveloppen än af
den andra, — eftersom h förändras under vag-enveloppens pas-
sage öfver S,, alltsa h är olika för de båda delarnes passager.

Våg-enveloppen kommer alltså att genom sammanträffandet med
1) Vid det tillfälle, då S, på så vis afficieras af den första partikeln, kommer
denna icke att afficieras tillbaka af S,, ty en äterverkan från S,:s sida
kan först då uppstå, när den af S,:s volumoseillation framkallade sferiska
vägen, med S, som centrum, hunnit fortplanta sig tillbaka till den första
partikeln, — och skall då partikeln påverkas i lika hög grad som S, nyss,
så måste den träffas af en ny sådan våg som den förra våg-enveloppen.
°) Häraf får S, en svängningsrörelse fram och tillbaka, medan vågen passerar.
Jfr noten till nästföljande n:o.

FIER

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:0 3. 117

Sj:s inre partiklar delvis lösa upp sig, sa att det kommer att
finnas inom %, förtunnade och förtätade vågor som gå fria från
hvarandra. Om X:s inre partiklars rörelse gäller det, att, emedan
hvarje partikel träffas af vag-envelopper, den ena gången med
en, den andra gängen med en annan, motsatt, framskridnings-
riktning, partiklarne råka i svängningar fram och tillbaka).

Följaktligen, de till en början sammansatta vagorna från
S,:s ytlager måste, genom sitt sammanträffande med 2:s inre
partiklar, delvis upplösa sig i två vågskaror, den ena skaran
bestående af förtunnade, den andra af förtätade vågor. Genom
deras sammanträffande med partiklarne i X:s ytlager, erhålla
somliga af dessa hastiga utvidgningar, somliga andra hastiga
sammandragningar, med efterföljande långsammare volumatergang.

Häremot anser jag svara det förhållande, att genom en
laddad elektrisk ledare X, induceras elektricitet på hvarje annan
ledare =:

34. En permanent, en längre tid på lika vis fortgående
vågrörelse inom X,, motsvarande ett elektriskt jemvigtstillstand,
förutsätter, att N, blir utsatt för stadigvarande samma impulser
utifrån. När så ej sker, måste vagrörelsen inom 2, med tiden
förändras. Sålunda föras vi till det antagande, att i en ring-
formig ledare, i hvars närhet ej befinner sig någon annan kropp,
men väl förut en ma ha funnits, framga såväl förtunnade som
förtätade vagor i båda längdriktningarna.

Tänka vi på det fall, att två kroppar 3, N’ äro stälda i
kontakt med hvarandra, och att, da de sa stäldes, hvar och en
senomlöptes af sammansatta vågor, eller hellre, allmännare, lika
mycket af förtätade som förtunnade vågor. Om da de båda
kropparne äro af olika natur, så att deras partiklar hafva olika
massor, — eller olika täthet för sina ytlager, så att de absor-
bera olika, — så komma, för det första, partiklarne vid kontakts-
stället, på grund af sina genom en våg förorsakade volum-
oscillationer och sin närhet till hvarandra, att sätta hvarandra

') Till den tillbakagående rörelsen bidraga också partiklar inom &,, som af
föregående våg-envelopper träffats. Se den första noten.

118 BÄCKLUND, VÄGRÖRELSEN I ETT GASARTADT MEDIUM.

1 rörelse !), och i följe häraf ryckas de loss från sitt samman-
hang, från sin inbördes kontakt i de respektive ytlagren, så att
de, i större eller mindre grad, förhålla sig på samma vis som
de fria inre partiklarne inom kropparne. Genom de mellanrum,
de nu lemna öppna mellan sig, skall åtskilligt af de inre vågorna
gå oförändradt fram. Men, för det andra, på grund af den
olika hastighet, kropparnes partiklar fa af vågorna, eftersom
den ena kroppens partiklar äro olika den andras, bör, enligt
föreg. n:o, uppkomma en bestämd, olika, af kropparnes natur
beroende fördelning af förtunnade och förtätade vågor inom
S, Y°. -— Häremot synes mig svara det förhallande, att olika
kroppar ensamt genom beröring med hvarandra bli elektriska.

35. Af det nu nämda följer ock hvarför, när man medelst
en trädformig kropp förbinder med hvarandra två sådana kroppar
som XX, 5, i n:o 29, af hvilka den första genomgas af förtunnade,
den andra af förtätade vågor, — förtunnade och förtätade vågor
framgå genom tråden, särskildt förtunnade i riktning från 3,
till &,. Vi antaga, att genom något ett arrangement vagrörelsen
inom 3, 3, och tråden en längre tid bevaras lika. Då kommer
inom tråden en sådan vågrörelse till ständ som i n:o 31 antogs
finnas hos L. Tråden kallar jag numera för L. Hvad för rö-
relse, tyngdpunkterna för L:s partiklar fa af vågorna. skall jag
här söka bestämma.

Emedan hvarje en i Z genom dess kontaktsställe med 3

inträdande förtunnad våg hindras af L:s väggar, af dess ytlager,
att utbreda sig i rummet, kommer den att framgå genom L,
tillnärmelsevis, som en plan väg. Om dess förtätning är kon-
stant (negativ), — och så antaga vi vara fallet, — sa med-
delar den ingen rörelse åt tyngdpunkten för den partikel S, som
!') En våg inom 2, som träffar Is partiklar vid kontaktsstället, medan dessa
ännu bilda ett sammanhängande ytlager, gifver dem en volumoscillation,
hvaraf återigen vågor uppstå, som meddela ":s partiklar vid samma kon-
taktsställe två, den förra motsatta, volumoseillationer, som försiggå till-
samman under lika tid som hvar en af de först nämda partiklarnes enklare.
Till följe häraf råka 2':s nämda partiklar under nämda tid i rörelse fram

och tillbaka, svängningsrörelse.

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:o 8. 119

den träffar I), utan gifver blott partikelns volum en hastig ut-
vidgning. Åter, vid volumutvidgningen utskickar S en sferisk,
sammansatt våg, i kontakt med den föregående förtunnade.
Säledes kommer denna förtunnade vag att vid sitt framskridande
genom L ätföljas af sammansatta sferiska vågor, från alla de
partiklar, hvilkas volumer den utvidgar, från och med 3:5 par-
tiklar vid kontaktsstället. Dessa sammansatta vågor anse vi
hafva sin förtätning varierande efter lagen i n:o 11 eller prop.
mot zz i n:o 14 sid. 19 och betrakta dem i enlighet dermed som
sferiska. Effekten på en partikel S, inom Z af de sammansatta
vågor, som, kommande från denna kropps kontaktsställen med
3, och 3,, följa de förtunnade resp. förtätade vågorna derifran,
är att bestämma efter utvecklingarna i n:o 15 och 30. Vi upp-
fatta kontaktsställena som ytelementer, med diametrar propor-
nella mot Vo,. Ett antal, =: af de sammansatta vagorna

%
från 3,:s kontaktsställes partiklar koineidera med S,:s hastigare

utvidgning och meddela derför denna partikel en hastig rörelse
åt =, till (n:o 30). Äfvenledes erhåller samma partikel en lika-

dan rörelse derför, att den vid samma tid är utanför de andra

vågorna. Allt detta sker under en tid = Boj, Så upphäfves,
0

under en lika kort tid, den nämda rörelsen, genom de sist nämda

EEE 3
er vågornas passage öfver S,. Derefter erhåller S, under en
0

tid = Yen en langsam rörelse tillbaka, at 3,, derför att S, nu

är stadd i en langsam, uniform, volumsammandragning och be-
finner sig innanför samtliga de betraktade sammansatta vågorna.
Vi inse på samma vis, att denna rörelse hos S, ej kan upphäfvas
af de sammansatta vågorna från X:s kontaktsställe, utom när
S,:s volum skulle ändras af en förtätad våg derifrån. Vågorna
från partiklarne inom AL förstärka samma rörelse äfven när L
är ringformig, så att man kan anse S, omgifven lika på båda
sidor af liknande partiklar.

1) Bortsedt från en vanlig oscillation (pendelrörelse).
Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 44. N:o 3. 2

120 BÄCKLUND, VÄGRÖRELSEN I ETT GASARTADT MEDIUM.

Alltså, S, erhåller af den förtunnade vågen från =, som
astadkommer en hastig utvidgning af partikelns volum, först en

g

hastig rörelse at 2, till, under en tid prop. mot Ze sedermera,

under en tid prop. mot 22, en långsammare rörelse tillbaka 1).
— De förtätade vågorna från 8, hafva uppenbart en analog
verkan.

Utåt L:s längdaxel ligga oändligt många partiklar S,, på
afständ från hvarandra proportionella mot o,. Vi må nu iakt-
taga följande. Hvarje tvärsnitt af L är på båda sidor be-
lagdt med partiklar S,. När jemvigt är för handen, äro ytpar-
tiklarne på den ena sidan i kontakt med dem på den andra. En
förtunnad våg från ett håll, från 2, kommer att endast på de
ytpartiklar, som tillhöra den sida af ett tvärsnitt, hvilken vetter
at samma håll, åt 2, verka sa som ofvan angafs, ty, för det
första, skola de hastiga volumutvidgningar, som vågen meddelar
nämda ytpartiklar, beledsagas af volumsammandragningar för de
ytpartiklar, som ligga på den andra sidan af tvärsnittet, eftersom
dessa äro i kontakt med de förra, men, för det andra, skola
sammandragningarna upphäfvas af vågen sjelf, enär den är för-
tunnad och under tiden passerar öfver beträffande partiklar ?).
Analogt verkar hvar en förtätad våg från X,. Alltså, när man
delar L genom tvärsnitt, som gå på afständ = o, från hvarandra,
komma alltid två konsekutiva grupper af ytpartiklar, på ömse sidor
om samma tvärsnitt, att förhålla sig så, att de partiklar, som
ligga pa den at 3, vettande sidan, fa för sina tyngdpunkter en
och samma, ofvan i n:o 32 genom h utmärkta rörelse, på samma
gång som deras volumer utföra hastiga utvidgningar, upprepade
efter tider =4; — den andra gruppens partiklar erhålla mot-
satta tyngdpunkts- och volumrörelser. Räkningen i n:o 32 står
i fullkomlig öfverensstämmelse med denna uppfattning af för-
hållandena och blir således nu i alla detaljer fullt bindande.

') Vi formulera närmare, approximationsvis, rörelsen så som i n:o 32 är gjordt.
Rörelsens riktning få vi motsatt mot hvad i n:o 31 angifvits; detta fel hos
n:o 31 har dock alls intet inflytande på hvad som sedan sagts i n:o 32.

?) Endast en volumoscillation uppkommer.

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:o 8. 121

36. Säsom anmärktes i första stycket af n:o 34, en ring-
formig kropp Z’/, som består af ett enda ämne, kommer, när
den ej träffas af någon vågrörelse utifrån, att i båda längdrikt-
ningarna lika genomfaras af förtunnade som förtätade vagor.
I öfverensstämmelse härmed komma tva konsekutiva ytpartikel-
grupper i L', på ömse sidor om ett tvärsnitt, pa afstand från
hvarandra prop. mot oy, att vid en och samma tid besitta mot-
satta volumvariationer och en tid efteråt, jag antar ==4, att
hafva sinsemellan skiftat karakteren af dessa volumvariationer.
Partiklarnes tyngdpunkter betraktas såsom varande i hvila; egent-
ligen, hvarje ytpartikels rörelse är densamma vid båda dess vo-
lumvariationer.

Vi skola nu undersöka, huru en partikel S, i L£', egent-
ligen en i dess ytlager!), påverkas af en ringformig kropp L,
när både L och ZL’ röra sig samt dessutom Z genomfares af
förtunnade och förtätade vågor sa som nyss i föreg. n:o antogs.

Hastigheten, med hvilken Z rör sig, kalla vi för ZZ, hastig-
heten, med hvilken L’ rör sig, för H'. För öfrigt behålla vi
beteckningarna i n:o 32. Om hastigheterna H, H' antaga vi,
att de variera så långsamt, att de kunna betraktas konstanta

under den lilla tid EL som ätgar för en våg från en partikel

i den ena kroppen Ei komma till äfven den längst aflägsna
partikeln i den andra. I så fall ha vi, enligt n:o 21, för den
från S, och S, härrörande delen af det yttre mediets hastig-
hetsfunktion följande uttryck vid tiden &:

3 0 | |;
= Ar or = IESSA Fa cos ry [22 = + COS en ns

1r, ol o[u ol
2 TS 1 ’ 1 zu
+97 or = )+ cos r a) + c087 A | ;

när r, r' utmärka afstånden från S,:s resp. S,:s läge vid tiden ?
till den punkt (r,y, 2), till hvilken hastighetsfunktionens värde

hänför sig.

1) Rökningen i n:o 32 afser endast ytpartiklarne. m,, m, i n:o 32 prop. ri: 09
(radien till S, satt =r,).

122 BÄCKLUND, VÄGRÖRELSEN I ETT GASARTADT MEDIUM.

my

Cl a By

h
1— eos hr
a

hvarest Ah betecknar den hastighet, S, har utåt Z (när Z är
stilla) vid den tid t,, då den våg utgick derifran, som vid tiden
t går genom («,y, 2). — 4zm, är S,:s volumhastighet vid tiden
ty, — tem, S,:s volumhastighet vid en motsvarande tid.

Takttager man, att man nu har att skrifva för dt' i n:o 32
sid. 350:

(1 de = cos AR, 1 + = cos AR,,)

ehe = dt

I + = cos H'Ry
och i följe deraf:

1 + "eos HR,

É _. cos AR» (6 — 9) ;

Ale A Te H ;

1+-cosHR,
sa finner man, sa som i n:o 32, att i följd af S,:s hastigare
volumändring får S, en rörelsemängd, hvars komponenter erhållas
genom differentiation i afseende på 23,3, 2, af

&

H
IE Vv, Arro, my ne HR,
a Maler 3m R 2
2| Ra Ra ı+ cos Jä I

(6 — &).
2 R

Den rörelsemängd, som S, plötsligen får af en del af Z mellan
två konsekutiva tvärsnitt, från hvilkens ytlagers partiklar två
vågskaror utgå, som äro af sinsemellan motsatt karakter, er-
hålles följaktligen genom differentiation i afseende på xy, %,, 2,
at Vi:

h H
—CcosShRa 1+7-cos HR,
x 2 2

MM,

TE —————/\
0 h? H' 2
Ra ı 3 COS? AR, I + = cos HR,,

Ve 12

Tiden, som förflyter mellan det S, träffas af två vågor

från S,:s hastigare volumändring, är

EE = cos AR,,

a 0.
1 +2 cos HR,
a ”

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FORHANDLINGAR 1887, N:0 8. 123

Till följe häraf kan det hända, att under tiden # för en volum-
variation af S, denna partikel träffas äfven en andra gång af
vågor från nya hastiga volumändringar af den nyss betraktade
delen af L:s ytlager. Men, när så ej sker, får-man den rörelse-
mängd, som S, erhåller under hela tiden 9 från den nämda delen
af L, — hvilken vi beteckna som ett element af L, — genom
differentiation af V + V':
mm, 2 coshR, Il + “ cos HR,,

V’= — 4no 3 ;
"an En 4 aus ER,

0.

I så fall blir följaktligen S, under tiden 9 utsatt för en kraft
från det nämda elementet af Z med

dW dW dW
de Md: Kd

till komponenter, i fall

H

mm, h cos hR,, 2 ip
a

“ Ra

W = 870 cos HR. — = cos H'’R,,

; R Ib Jolie.
tredje och högre potenser af —, —, — försummade.
| a aa
När A, H' äro synnerligen små i förhållande till a, blir det
endast från ett jemförelsevis obetydligt antal partiklar inom Z
som en andra passage öfver S, under tiden 9 af en andra våg
från den hastigare volumändringen kan ifrågakomma. Derför

skrifva vi

dW dW dW
deg

de, 4 dys

som komponenter af den kraft, hvilken hela den slutna ledaren

L utöfvar pa S,, da

Da EN cos hRy|l+ oa El tös Ua
Too, f a = a 4
(lor MOSE
W = 4V2z0, 2 |(H eos HR — Hr cos H'R) cos Ras“,

124 BÄCKLUND, VÄGRÖRELSEN I ETT GASARTADT MEDIUM.

när integrationen utföres öfver L:s längdaxel i samma riktning
som h har, d. ä. i den riktning, hvari den förtunnade vågen

skrider fram, samt
V2rre,m, 2 = ds:

Denna krafts rätvinkliga komponent utåt Z’ bringar Sy i
rörelse. Vi sluta af de olika tecknen för V och V’ och dessa
funktioners betydelse, att den rörelse, som S, erhåller af ett
element af L, är sammansatt af en hastig rörelse åt ett håll
och en långsammare at det motsatta. Ensamt häraf följer, genom
en räkning, så utförd som den i n:o 32, att £' nu kommer att
så förhålla sig till sådana ringformiga kroppar som L som om
inom dess delar vissa elektriska strömningar vore för handen.
Ock måste, enligt n:o 33, af partiklarne S,:s rörelse en ny sönder-
delning af vågor inom Z’ nppstå. — Häremot synes mig svara
det förhållande, att en elektrisk strömning induceras i en ledare,

när denna föres mot en gifven elektrisk ström.

Väsendtligt för det föregående är det i n:o 28 gjorda an-
tagandet, att kropparne 8, L äro sammansatta af partiklar S
af den i n:o 26 definierade karakteren, förutom tydligen hvad
som. från början varit faststäldt för den yttre gasen, att dess
täthet skall vara oändligt liten och, hvad som sedan (i n:o 26)
tillades, att den hastighet, med hvilken en vågrörelse derinom
fortplantas, skall vara oändtligt stor som inversa värdet för
qvadratroten ur tätheten. Men då vi så funnit om två kroppar
2 och 3,, af hvilka den ena har sin inre gas förtunnad, enär
förtunnade vågor ga fram derinom, den andra sin förtätad, enär
förtätade vågor genomfara den, att de förhålla sig gentemot
hvarandra som kroppar, laddade med elektricitet af olika slag,
så, om vi derför betecknade dem som elektriska, vore detta ock
i öfverensstämmelse med den af EDLUND fattade, i hans Thé-
orie des phenomenes electrigues (K. Sv. Vet.-Akad. Handlingar,
Bd 12, N:o 8) utförligt utvecklade föreställningen om elektrieite-

ÖFVERSIGT ÅF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:08 125

tens natur. Enligt EDLUND är nämligen en kropp positivt elek-

trisk, när den har ett öfverskott af ether, m. a. o. har sin

ether förtätad, — ethern, det omgifvande och i kropparne in-

trängande mediet, — negativt elektrisk, när dess ethermassa

minskats, m. a. o. när den fatt sin ether förtunnad.

Öfvers. 1886 N:o 1 sid 22.

Rättelser.

Noten å denna sida bör bortfalla, ty

ändringen af m, behöfver ej börja omedelbart efter det att vågen
från S7 lemnat Sy.

Öfvers. 1886 N:o 10:

sid. 338

rad 3 ofvanifr. m — 2 200 ist.f.3 200
a0 a
>» 5.» Oi 2 “so Oj > >>» 3 260 0,
a0 ao
RO» m=—2 — 0, »» io
ao ag

» 10

» a En | > »» [2-28
a

126

Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek.
(Forts. fr. sid. 114.)

Utgifvare och författare.

DÖLLEN, W. Stern-Ephemeriden auf das Jahr 1887... S:t Petersb.
1886. 8:0.

NEWTON, A. Ornithology. Lond. 1884. 4:0.

PLANTAMOUR, PH. Des mouvements periodiques du sol. Annee 8
(1885/86). Geneve. 8:0.

Sasse, E. Die Erhaltung der Empfindungs-Energie. Berl. 1887. 8:0.
— Das Zahlengesetz in der Völker-Reizbarkeit, 1. Brandenb. 1877. 8:0.
SUNDMAN, G. & REUTER, O. M. Finlands fiskar. H. 7. H£fors 1886. Tv£ol.
WEIHRAUCH, K. Über die Zunahme der Schwere beim Eindringen
in das Erdinnere. München. 8:o.

— Über die dynamischen Centra des Rotations-Ellipsoids, mit An-
wendung auf die Erde. Moskwa 1886. 8:0.

127

Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1887. N:o 3.
Stockholm.

Om rötternas antal till kongruenser af andra graden.
Af ALEXANDER BERGER.

[Meddeladt den 9 Mars 1887 genom G. MıTTaG-L£ErFLEr.]

Den allmänna formen för en kongruens af andra graden

med en obekant y är

(1) ay? + by + c=0, mod. m,

der a, b, ec, m äro hela tal, och der a ej är delbart med m.
Vi antaga äfven, att a och m äro positiva, samt att diskrimi-
nanten

(2) D = b? — 4ac

ej är noll eller ett positivt qvadrattal. Om vi förlänga kon-

sruensen (1) med 4a, hvilket är tillåtet, alldenstund a ej är
noll, så erhålles, om vi sätta am = n,

(3) (2ay + bj =D, mod. 4n,
der n är ett helt positivt tal; införa vi nu i stället för y en ny
obekant x, förenad med y medelst relationen

2Zay+b=w,

sa erhålla vi

(4) rv =D, mod. 4n,

der D är ett helt tal, som enligt eqv. (2) uppfyller något af
vilkoren

(5) D=0, mod. 4; D=], mod. 4,

men som ej är noll eller ett positivt qvadrattal, och der n är

128 BERGER, OM KONGRUENSER AF ANDRA GRADEN.

ett helt positivt tal. Sådana tal D, som uppfylla dessa vilkor,
kalla vi i det följande diskriminanter eller diskriminanttal. |

Kongruensen (4) är ett specielt fall af kongruensen

(6) rs =D, mod. s,
der s är ett helt positivt tal hvilket som hälst. Vi beteckna med
u(D,s)

antalet af kongruensens (6) rötter, och funktionen w(D,s) har
da följande egenskap:

MED, 218285.) VD, 3). VD, UKN

OM $j, Sy, 83,... äro relativa primtal.

$ 1.
Med användning af eqv. (7) skola vi härleda ett uttryck
för funktionen w(D, 4n) under antagande, att D och n äro re-
lativa primtal. Vi sätta för den skull n under formen

(8) way 323/05

u
der pi, Pa» ---Pu äro de positiva udda primtal, som ga upp i
n, och i hvilken formel alltså

(9) Hal Oy > Vr > ion ml:
Om vi använda eqv. (7), så erhålla vi
- N v ” v Vv H v
(10) u(D, 4n) = w(D, 20" pr} ...p,#) = w(D, 2 "LIy(D.p; ):

Emedan D satisfierar någon af kongruenserna (5), sa gälla
följande formler!).

(11) w(D, 1) = 1, w(D,2) =1, w(D,4) = 2 för hvarje D,
(12) w(D, 2) = 21 + 2) om »>1 och D=1, mod. 4,

(13) w(D,p”) = 1 + (5) om v»>1, p udda primtal, och D ej
— 0), MOA

') Se Vorlesungen über Zahlentheorie von P. G. LEIEUNF-DIRICHLET, Dritte
Auflage, pag. SI— SD.

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:0 8. 129

- Emedan D och n äro relativa primtal, sa är ej D delbart
med p,, och emedan v,>1 för t=1,2,3,...u, så erhålles en-
ligt eqv. (13)

WALD
one
och af eqv. (10) och (14) erhålles
NR vo+2 AE) |
(15) w(D,4n) = y(D, 2") IL + (2

Om nu n är ett udda tal, så är »v, = 0, och af eqv. (15)
och (11) erhålles
16 Da) ehe I
(16) ll + (5)
Är åter n ett jämt tal, sa är v, > 1, och af eqv. (15) och
(12) erhålles
t=u D
(17) w(D,4n) = 21 + (5 21m + (2).
i=1 P:
Egv. (16) och (17) kunna förenas i en formel:

(18) eo Ju 4 2).

der p genomlöper alla positiva primtal (jämna och udda), som
ga upp in. Om vi multiplicera tillsammans faktorerna i högra

membrum af eqv. (18), så finna vi

(19) MAD, 25 | =: )

3
der d genomlöper alla positiva divisorer till n, som ej äro del-
bara med någon annan qvadrat än med enheten. Om vi nu
definiera en numerisk funktion L, så, att vi sätta
(20) &, =0 ola =
allteftersom n är delbart eller icke delbart med någon qvadrat,

som är större än enheten, så kan eqv. (19) sättas under formen

(21) w(D,4n) = 23 (Pk.

d
der d genomlöper talets » alla positiva divisorer.

130 BERGER, OM KONGRUENSER AF ANDRA GRADEN.

Emedan D och n äro relativa primtal, sa är symbolen (2)

lika med 1 eller — 1. Om vi först antaga

(22) (2)=1

sa erhålles af eqv. (21)

(23) y(D,4n) = AE :

är äter
D
(24) („= -1
sa måste det finnas åtminstone en primfaktor p tilln, sådan att
ge
Pp
och alltså erhålles i detta fall af eqv. (18)
(25) w(D,4n) = 0,

och således enligt eqv. (21)

(26) > (Ej =09,

cch följaktligen gäller eqv. (23) äfven i detta fall. Om vi nu
med d, förstå den komplementära divisorn till d, sa att

ddı = >
sa erhålles af eqv. (23)

29 vn BADER

dd, =n dd, =n
emedan D och d tydligen äro relativa primtal, sa är
D\:
al=
och vi erhalla
e D\.
(28) v(D,4n) = 2) (2) = 23 (7)
dy d
dda,=n dd; =n

Formlerna (21) och (28) sammanföra vi i följande teorem:

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:0 8. 131

Teorem I. Om D är en diskriminant, och n ett helt po-

sitivt tal, som är relativt prim till D, sa är

w(D, 4n) = >12 Ja = 2) (On

ddı=n dd, =n
der vid båda summationerna d genomlöper alla positiva divisorer
till n, och der d, betyder den komplementära divisorn till d.
Det nu bevisade teoremet gäller i allmänhet ej, om D och
n ha någon gemensam divisor; ty sätta vi t. ex.
D=5h2, n=|%2
der h > I, sa finna vi att kongruensens
x? =5h?, mod. 4h?
rötter äro
h, 3h, 5h,...(4h — 1)h,
och alltsa är
w(3h?, 4h?) = 2h,
under det att

Ö | 5h?\.. > | DAY.
2 | 7) Ja =2; 2 (Ta = 0.

$ 2.

Vi skola nu med A beteckna en fundamentaldiskriminant,

hvarmed Prof. KRONECKER i sina föreläsningar öfver talteori
förstår hvarje helt tal, som ej är ett positivt qvadrattal, och
som är at någon af följande tre former:

(29) A=P, der P=1, mod. 4,
(30) A=4P, der P=—1, mod. 4,
(31) A=8P, der P=]1, mod. 2,

der P är ett helt tal, som ej är delbart med någon annan qvadrat
än enheten. Vi skola nu härleda ett uttryck för funktionen
w(4,4n), men antaga nu, att n är ett helt positivt tal, hvilket
som hälst, och att n således kan ha gemensamma divisorer med
A. Vi sätta, såsom förut, n under formen

(32) EG 6 EN a
der 91, Pa» + >>» Pu äro udda positiva primtal, och der

132 BERGER, OM KONGRUENSER AF ANDRA GRADEN.

(33) Bela ae
och vi erhalla da
: t=u
(34) Ww(A,4n) = w(A, 2 v(4,p/)).
i=

Emedan eqv. (11) gälla för hvarje diskriminant, sa är
(35) w(1,) =1, w(4,2) =1, W(1,4) = 2 för hvarje 4;

vidare är för hvarje 4

(36) Re) ol Fi (Dr

ty enligt eqv. (12) gäller denna formel för 4=1, mod. 4; och
om J=0, mod. 4, så finna vi lätt, att kongruensen

@?= 4, mod. 8

har tva rötter, hvarföre eqv. (36) gäller äfven da.
För v>2är
Jah + ei om A=1, mod. 4
(37) w(4,27+2) = 2 fe , D
0, om 4=0, mod. 4,

ty den första af dessa formler erhålles af eqv. (12); och om
4=0, mod. 4, så måste enligt eqv. (30) och (31) 4 vara af
någon af formerna
A=12, mod. 1162 I7=8,mod. 16}

och i båda fallen är tydligen för v> 2 kongruensen

22=7, mod. 2942
omöjlig, hvarmed den andra af formlerna (37) är bevisad. Vi
kunna nu förena eqv. (36) och (37) i en enda formel:
AN
hvilken gäller för hvarje 47 och för »v > I.

Om p är ett positivt udda primtal, så har kongruensen
2. A, modıp

två rötter, en rot eller ingen rot, allteftersom

A= be en

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:0 8. 133

och alltsa är
4
(39) I (>):
Om v>2, sa är

I + =). om 4 ej är delbart med p,
0) Ya) Pr,
lo, om A är delbart med p,
ty den första af dessa formler följer af eqv. (13), och den andra
formelns riktighet inses deraf, att kongruensen

rv =A, mod. p?,
der 4=0, mod. p, samt »>2, är omöjlig på den grund, att
A, som är en fundamentaldiskriminant, ej kan vara delbar med
p?. Vi förena nu formlerna (39) och (40) i en enda:

4 A
(41) ARN
hvilken gäller för hvarje 4 och för »v > 1.
Vi återgå nu till eqv. (32), (33), (34) och skilja följande
tva fall:
1:0) Om n är udda, sa är v,= 0, och alltså

R=PPy +: Pu
der
oh = Mg Dy ee

och vi erhålla af eqv. (34)

=
(42) w(A,4n) = w(A, ol w(4,p;),
och alltså enligt eqv. (35) och (41)

(43) v4) = 211) tl

2:0) Om n är jämt, och alltså »v, > 1, så är

(0 DR Ps
der
wehmn>],..v,>],

och af eqv. (34), (38), (41) följer

134 BERGER, OM KONGRUENSER AF ANDRA GRADEN.

(44) 1u(4,4n) = ll + Je) + Gall

Formlerna (43) och (44) kunna förenas i en enda pa föl-
jande sätt. Vi sätta, vare sig att n är udda eller jämt, n
under formen
(45) NU Pi Po ee pi" {
der py» Pa>--- Pu äro alla positiva primtal (udda eller jämna),
som ga upp i a, och der

7 = 1, Nelo va >1,
och vi erhålla då tydligen af eqv. (43) och (44) formeln

RE DE Er

hvilken gäller för hvarje 7 och hvarje helt positivt nan. Om vi

multiplicera tillsammans faktorerna i högra membrum af eqv.
(46), så finna vi

(47) u(a,4n) =23 (2),

d
der d genomlöper alla positiva divisorer till n, som äro mul-
tipler af
—1 9% — Ir u |

Dr ı Pa Du:
om vi da, sasom förut, med d, första den komplementära divi-
sorn till d, sa att
n
d’

sa genomlöper d, alla sadana divisorer och blott sadana divi-

en.

sorer till n, som ej äro delbara med nagra andra qvadrattal än
med enheten. Vi erhålla alltså af eqv. (47)

AN:
(48) Wwl4,4n) =2 ) (2) >
dd,=n
hvarmed följande teorem är bevisadt:
Teorem II. Om 4 är en fundamentaldiskriminant, och
n ett helt positivt tal, hvilket som hälst, sa är

ÖPVERSIGT AP K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:0 3. 135

ZI:
w(4,4n) = 2 — Ca, »
d
dd,=n
der vid summationen d senomlöper alla positiva divisorer till n,
och der d, betecknar den komplementära divisorn till d.

Om n är relativt prim till .7, sa är enligt teorem I

N AN. ANG
(49) (Ja = (a)
dd =n ddı=n

men denna formel gäller i allmänhet icke, om ./ och n ha nagon

gemensam divisor; om vi t. ex. sätta

sa är

dd, =20
anen

Om vi med g(m) beteckna en funktion, som för alla hela
positiva värden pa m och n uppfyller vilkoren
(50) DR) = KR ÄN
så gäller formeln

ETZEI

8 l
LYNN g(n) = Il >
» 1 — g(p)
der p genomlöper alla positiva primtal. Vi definiera nu för alla
hela positiva värden på n en funktion & så, att vi sätta
(32) = 0;

om n är delbart med någon qvadrat, som är större än 1, men

n=]1

om n ej är delbart med någon sadan qvadrat, sätta vi
(53) ör == elle II

allteftersom n är sammansatt af ett jämt eller af ett udda antal
Öfversigt af K. Vet.-Akaa. Förh. Ärg. 44. N:o 3. 3

136 BERGER, OM KONGRUENSER AF ANDRA GRADEN.

primfaktorer. Afven definiera vi för alla hela positiva värden

på n en funktion 1, sa, att vi sätta

(54) Vs
om n ej är ett qvadrattal, men
(55) Na — Eva >

om n är ett qvadrattal.

Af funktionernas &,, 1, ön» definitioner och af funktionens
g(n) medelst likheten (50) uttryckta egenskap erhållas omedel-

bart formlerna

(56) ) &,g(n) = II(l — 9(p)).
Pp

n=\

ir ”N = 00 ta | n= Rn & h
(57) ) Nng(R) = ) Nn29(n?) = ) &9(2)? = TTC — g(p)?)>
p
n=] = dt n=]

(58) ga) = TI + ap)).
) -

n=|1
der vid produkterna p genomlöper alla positiva primtal. Om vi

i eqv. (51) ersätta g(n) med g(n)?, sa finna vi

l
59 > FO sn (py
CE at I: —g(p)>

n=|1

och af eqv. (51), (56), (57), (58), (59) erhålla vi formlerna

(60) In). Egal,
DES ml

n =

(61) Nyon. N.
u
n=| n=]

(62) g(n)?. ) ao), — ) gån).
n=|] n=]

Af eqv. (61) och (62) erhålles

ÖFVERSIGT AR K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:0 3. 137

(63) gr) Fam gå n) : : Nng(n),
n=1 nn =1 n=1

och saledes, om vi multiplicera tillsammans serierna i högra

membrum,

BEE a

dda=n
sätta vi här koefficienterna för g(k) i bada membra lika med
hvarandra, sa erhålla vi formeln

(65) Ör => Na-
dd,=k
SE i 1292 h
Om vi nu 1 eqv. (51) ersätta g(n) med (Io. hvilken

funktion tydligen uppfyller vilkoren (50), sa finna vi

(66) VP A ea
De

der p genomlöper alla positiva primtal. Beteckna vi med på

alla positiva primtal, som ga upp i D, och med p, alla posi-
tiva primtal, som ej ga upp i D, sa är

CE 0 | = JE
Po Pi

och vi erhålla alltså af eqv. (66)

Nm:
un) (2 iz Sul —g(p En U Po) De u

och alltsa enligt eqv. (51)

n=o

(68) ER Ja (2) — un =— I (Po) PN an

n=1

138 BERGER, OM KONGRUENSER AF ANDRA GRADEN.

$ 4.

Vi skola nu använda teorem I till transformation af serien

(69) SE ) w(D, 4n)g(n),

nd
der D är en diskriminant hvilken som hälst och g(n) en funk-
tion, som uppfyller vilkoren (50), och der » vid summationen

senomlöper alla hela positiva tal, som äro relativa primtal till

2
I

är lika med 1 eller 0, allteftersom » är relativt prim till D

D. Emedan symbolen

eller ej, så kunna vi sätta eqv. (69) under formen

(70) S -) (2) w(D, An)g(n).
n=1

Om symbolen (2) är 0 eller 1, så är tydligen
l
(71) (FD. 4n) = Fitz 4n).
Ar ater I lika med — 1, sa gäller denna likhet pa grund af

eqv. (25). Eqv. (71) gäller alltså för alla positiva värden pa
n, och vi erhålla saledes af eqv. (70)

N —

(72) S =3 (2) w(D,4n)g(n).

2 = "1

Om vi förlänga eqv. (21), som gäller för alla positiva tal
n, som äro relativa primtal till D, med (2), sa erhålles eqva-
tionen

(73) - w(D, 4n) = > 2

dd =n

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:o 3. 139

hvilken gäller för alla positiva värden pa n, och af eqv. (72)
och (73) erhalles

Nn =0

; DAN DD)
le
( ) gen) d d, Sd
n =1 dd =n
hvaraf följer
un | N = 00) D |
75 — 9) FEN gl ist
(75) SET ) | = Is. (2 Jan).
n=1 n=1
Na : N IDÉ 3 3
Om vi i eqv. (62) ersätta g(n) med m: sa erhålles
SR i, JOE 5 pa, \ \ D2
(16) Er. I UT oo = > (m,
n=1 n=1 n =1

och af eqv. (70), (75), (76) erhålla vi den DIRICHLET'ska trans-

formationsformeln

n = 00

= (Jan) 2b
(77) > Zur, 4n)g(n) = FET —, n=1

3-7;

Be

Vi antaga nu, att ./ är en fundamentaldiskriminant, och

vi skola pa samma sätt transformera serien

(78) Så Vu 4n)g(n).

n=1
Om vi använda eqv. (48), som gäller för alla hela positiva vär-

den på n, på eqv. (78), så finna vi

= 5 ; ANA
(79) 5, — 2 90) (Ta

och alltså

„ N
(80) Du — 2 (As). C.g(n);
n=]1

nn =1

och af eqv. (78), (62), (80) följer

140 BERGER, OM KONGRUENSER AF ANDRA GRADEN.

di
n=0 20 34%
(81) I per na) 2 zen...

n=-l

ne
Vi sammanföra nu formlerna (77), (81) i följande teorem:
Teorem III. Om D är en diskriminant, hvilken som hälst,
och 4 en fundamentaldiskriminant, och om vidare g(m) är en
funktion, som för alla hela positiva värden pa m och » upp-
fyller vilkoren
g(m)g(n) = gOmn), gA)=1,

sa är

D? lo

n =0 24% 340
D: 2 2
ST
DAN

n=1
samt
n=0 g(n) Ä (vw
wi(. 1, 4n)g0(n) 2 grzi er = =Y |
Del au
ga)?
DIN

om blott de här förekommande. serierna obetingadt konvergera.

Vi skola med användning af detta teorem bestämma funk-

tionernas

Ju, 4n), (1, 4n)

D:
lr
medelvärden för alla hela positiva värden pa n. Vi använda
för den skull följande formel, som Professor KRONECKER be-
visar i sina föreläsningar öfver talteori:

. 4 RCA +€%+:...+ € é Dee
(32) ı lim A Fa > Be

n= a n w=0

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:0 8. 141

der €), >» €y,... äro ett oändligt antal qvantiteter, och der w
i högra membrum konvergerar mot noll från det positiva hallet;
denna formel gäller under den förutsättning, att det venstra

membrum är en bestämd ändlig qvantitet. Sätta vi här

Ck == i
så erhålles formeln
n = 0
83 li ur
(83) im w az
vw=0 7
mi

Sätta vi
ga) = irn

i de tva formlerna i teorem III samt använda eqv. (68), sa er-

sa erhalla vi

n=]1 ren
IN | 2+2%0
Po 0 n
N
samt
n=o n=n
1 Al
n = te: az
(85) w(4, 4n) _.g9nel DE
= gr n=»
I 1
„2+2u0
n=1

Förlänga vi dessa formler med ww och lata sedan w kon-

vergera mot noll, så erhålles, om vi använda eqv. (83),

DE) R 2 nın
(86) lim 2 (2) U =) 2 el
, ar) A N ÖR +w sr” nl ft i |
Po Po

der vid produkten i högra membrum p, genomlöper alla positiva

primtal, som ga upp i D, samt

142 BERGER, OM KONGRUENSER AF ANDRA GRADEN.

3 ; Ne An) EN al
87 1 SL = ) | EN
\ ) 27 er “ n\ ur 70° | n n

n=1 MI

Använda vi nu eqv. (82) pa de venstra membra i eqv. (86)

och (87), sa finna vi

(88) lim ee 1 D,4k) = er 1
I Be: |
Po Po
samt
k=n ©
a 1 12° 1
(89) lim. 2 a SL
k= n=]1

hvilka två formler äro bevisade under den förutsättning, att de
venstra membra äro bestämda ändliga qvantiteter. Vi skola i

det följande bevisa dessa formler utan denna förutsättning.

$ 5.
Om vi med Z(x), der x är en reel qvantitet, förstå det
hela tal, som är lika med eller närmast lägre än x, sa att alltid
(90) <a — E(x) < 1,

sa är tydligen differensen

24) a)

h h
der h och & betyda hela positiva tal, lika med 1 eller 0, allt—
eftersom A är divisor till & eller ej. Om vi med f(k) och AR)
beteckna två entydiga funktioner, hvilka blott behöfva ha be-
tydelse för hela positiva värden på k, så är tydligen på grund

häraf

(91) Sonn". a) 2, al);

hvaraf följer, om n är ett helt positivt tal,

0 ee . D “
ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:0 8. 143

om VI sana = ai a

k=1dd,=k

Emedan differensen, som förekommer i högra membrum, är

noll för A > k, så erhålles. häraf

(93) ra d By, DI DE a ip |

=1 dd, =

Emedan vidare samma differens är lika med 1 eller 0, allt-

eftersom k är en multipel af Ah eller ej, sa erhålles

1240 W=m
” 27 k
Dann -any alt

k=1dd=k

der & vid summationen i högra membrum genomlöper dem bland

talen

som äro multipler af h, d. v. s. & genomlöper talen
h,2h,3h,. SE

och alltså erhalles af eqv. (94)

oc Nom Sljer til

k=1dd=k

använda vi nu beteckningen

kb = AM +) HAB) +. + ib),

sa finna vi

(96) Sy ran Syn h).

k=1ddı=k Tl
hvarmed följande teorem är bevisadt:

Teorem IV. Om /(k) och f(k) äro två entydiga funk-
tioner för alla hela positiva värden pa k, och om vi använda

beteckningen

144 BERGER, OM KONGRUENSER AF ANDRA GRADEN.

Fk) ZA) + AD +... + fı(k)

samt låta n betyda ett helt positivt tal, sa är

| : | 2 (d)f,(d,) Sedd T en ;

Om vi i detta teorem sätta

(97) Ik) = m, Ak) = 1,
så är
(98) rl) =,

och vi erhalla af den nu bevisade formeln

k=n h n
(99) Na = ) Dun

k=1 da=k h=1

och således, om vi använda eqv. (65),

(100) = DE
k=1 di 1

Emedan enligt eqv. (54) n, är noll, om h ej är ett qvadrat-

tal, så kunna vi i den sista summan sätta

PT
och vi erhålla da enligt eqv. (55)
: k=n nn r=EINn)
5 n n
(101) ) u e ) DW fira ui ) AR
== zei 7 =1

Emedan enligt olikheterna (90)
(102) E(x) = xc —0,
der 0 Zoo <1, så erhålles af eqv. (101)

(103) Öh == ) — ST 0,8, ,
Kal r='] =

der 02 0, = 1. Häraf erhålles vidare

(104) ) ben non „An,
RE Al A I

ÖRVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:0 9. 145

der —1<A<]l, Den andra summan i högra membrum är
. 1
tydligen mindre än — — , och vi erhålla alltså
E(Vn)”
(=D r=o
| N En =
(105) NN „2 + A, Vn i
Fen ve]

der A, är ändlig för alla värden pa n. Om vi i eqv. (60) sätta

1
> ga) = m
hvilket är tillåtet, alldenstund vilkoren (50) äro uppfylda, sa
erhålles
: i 1 \ Er
OC ) — = I
(106) 2 I,
i Ei
hvaraf följer
Re ) & 6
(107 ) = = GR
7 =1

a 6 fe
(108) = +AYn,

der A, är en qvantitet, som är ändlig för alla värden pa n.

Om vi 1 teorem IV sätta

(109) ÖR AO

sa är f(k) lika med 1 eller 0, allteftersom k är relativt prim
till D eller ej, och F(k) är alltså lika med antalet af dem
bland talen

I RN rese NAR
som äro relativa primtal till D. Om vi, såsom vanligt, med
p(s) beteckna antalet af dem bland talen

102, RNA

som äro relativa primtal till s, så är tydligen

146 BERGER, OM KONGRUENSER AF ANDRA GRADEN.

; (ID)
(110) Fi Pink + andiDD.

der —1 <o<1, och vi erhålla alltså

au III >>. an + odon 5 Jan

och saledes, om vi i högra membrum sätta

=P 4
hvilket är tillåtet, alldenstund. 7, är noll för alla värden pa h,

som ej äro qvadrattal,

k-n r = E(Vn)
> De a

och alltsa enligt eqv. (65) och (102)
k=zn r =E(Yn)

IB Da le Di\e,
(113) ) ( ; =? In 3 ja + ovVn >
Ki] Bl

der g, är ändlig för alla värden pa n. Häraf erhålla vi vidare

genom samma kalkyl, som användes pa eqv. (103),

k=

01) >: AT dop SY ee 7 hzYn ?
k=]1l PN

der A, är ändlig för hvarje värde pa n. Om vi nu i eqv. (60)

sätta
; DAL
Kor
sa erhålla vi -
j | DA I : De,
(115) ; Zn (= 1,
r=1 NN

och om vi i eqv. (68) sätta

I
In) = Fa

sa finna vi

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:0 8, 147

5%

Af eqv. (115) och (116) erhålla vi

fr em

ya 0

och af eqv. (114), (117) följer

FD
D2\. _ 6n dd) 1
De)

Men enligt en känd formel är

119 AD) nel
en ln

och alltsa erhalla vi af eqv. (118)

an
2 ®
(120) (= En, kt A,Vn ,
TI + =]

der A, är ändlig för hvarje värde på », och der vid produkten

p, genomlöper alla positiva primtal, som gå upp i D.

$ 6.
Om vi 1 teorem IV sätta

så finna vi

DN Sala MEJ

(123) F.n) =S (TF

der

148 BERGER, OM KONGRUENSER AF ANDRA GRADEN.

a:

äro positiva eller noll, sa följer af eqv. (123), att F(n) växer

Emedan qvantiteterna

o . . a o 5 o n
eller åtminstone ej aftager, da n växer, och att saledes F (2)

aftager eller åtminstone ej växer, da h växer. Emedan

ID)
= 2-0
h

om A genomlöper ett fullständigt positivt restsystem i afseende
på D, och emedan vidare
S D DD
(125) (F)= 3)
r us
om r>0,s>0,r=s, mod. D, sa erhålla vi tydligen, om q

betecknar något helt tal, som ligger mellan 1 och n,

2 2 2 2) el)
ee IE >») rel, (7) rer

der o är ändlig för alla värden pa n och 4. Af eqv. (122),
(126) samt eqv. (71), (73), hvilka gälla för alla positiva värden

van, erhålla vi
’

TE LET)

Af eqv. (120), (123) erhålla vi med användning af eqv
(102) formlerna

(128) »(2|7))= ee ed, ER
h ah] + —) °yh
Po Po
m On Vn
(129) r |A SE )= N
a 7cg + DT + | 'Yq

Po

ÖFVERSIGT AF K. VEDENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:0 9. 149

der A, och A, äro ändliga, och af de tre sista likheterna erhalla

vi efter nagra lätta reduktioner
kn
2 12
- (130) ) fr \ allen HA + AYnYg,
Be 7 nl u

der A, och A, äro ändliga. Bestämma vi nu q sa, att

4 = Ein),

så finna vi

BSD
(131) ) (leo: 4k), —
9) J sc] ]

zn Po
der A är ändlig för alla värden pa n.

Om vi i teorem IV sätta

(132) ’o (2). A —&

sa finna vi

(133) SEE Ja Ir (NN

k=1 dd, = YE

der
(134) Fln) =
Beil

Lata vi nu q betyda ett helt tal, som ligger mellan 1 och
n, sa erhålla vi, såsom förut, om vi använda teorem II,

k=n h=g
25 A | n
(135) ) 1A, AR) — 32, rd a Ib + 2er (El, : ))»
k=]
der o är ändlig. Af eqv. (108) och (134) erhålles

ka 3 7 n u On N Vn
(136) em) == 57) är kan’

150 BERGER, OM KONGRUENSER AF ANDRA GRADEN.

FE Aalen Br 6n ng Vn
(137) vH, n )) Te) + kg’

och af de tre sista likheterna följer

Ken h=©
. sd 12n | ANI 1/0 NES
Kl! h=1l

Om vi här sätta

så finna vi

N, 120 ) | A 2
(139) v4, 4k) = =: us + An? >

k=1 h=]1
der 2, är ändlig för hvarje värde pa n. Vi sammanföra nu
formlerna (131) och (139) i följande teorem:
Teorem V. Om OD är en diskriminant hvilken som hälst,
och ./ en fundamentaldiskriminant, och om vi med py beteckna
alla positiva primtal, som ga upp i D, och om slutligen n är

ett helt positivt tal, sa är

an 00
2 DY 2
(Fur. u) = a 1 alt, + An?
= Tl 4 JA
och
a) Nico
) | a | /\l 2
u 4,4%) mr hab är An 5
Bil NEE

der qvantiteterna 4 och A, äro ändliga för alla värden pa n.
Exempel 1. Om vi i den sista formeln sätta
A=—T

’

sa finna vi, att hvar och en af de kongruenser, som erhållas af
kongruensen

22=——-T7, mod. An,

om vi lata n genomlöpa alla hela positiva tal, har i medeltal

‚ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:0 3. 151

"rötter.

Exempel 2. Sätta vi
4 SÖ
‚sa finna vi, att hvar och en af kongruenserna
20 mot 2 (ar —1N 2,3, 4,205)

har ı medeltal
DJ G IR
12 20 + Vd

Vd ep

rötter.

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 44. N:o 3. 4

153

"Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1887. N:o 3.
Stockholm.

Om en talteoretisk formels användning till transforma-
tion af en definit dubbelintegral.

Af ALEXANDER BERGER.
[Meddeladt den 9 Mars 1887 genom D. G. LINDHAGEN]
Om n är ett helt tal, hvilket som hälst, och om vi med

w(n) beteckna antalet af alla hela reela lösningar till den inde-

terminerade eqvationen

(1) Be

med två obekanta x och y, sa är tydligen

(2) Da) 0

om n är ett negativt tal; för nm = U är

(3) Kl) el,

ty eqv. (1) har da blott lösningen
EN).

Om vi med s beteckna ett positivt udda tal, sa är!)

d —I
(4) w(5) 4) Ds

d
der d vid summationen genomlöper talets s alla positiva di-
visioner.
För att evaluera ı(n), da n är ett positivt tal, hvilket
som hälst, sätta vi » under formen
(5) 1
der » och s äro hela tal, som uppfylla vilkoren

') Se Vorlesungen über Zahlentheorie von P. G. LEJEUNE-DIrRICHLET. Dritte
Auflage, pag. 228.

154 BERGER, OM EN TALTEORETISK FORMEL.
(6) Bel. se, el, NON 2,
och eqv. (1) kan da skrifvas
(7) a? +? + Ds.

Om r=0, sa följer omedelbart af eqv. (5)

(8) a) = lo),
och vi skola visa, att denna formel gäller äfven för r>1. Är
nämligen i detta fall x, y en lösning till eqv. (7), så måste

antingen både x och y vara jämna eller också både x och y
vara udda. Om vi derföre sätta

Ca) Ei —
(9) Zn, zn

sa äro &, och y, hela tal, och man finner lätt, att dessa tal

satisfiera eqvationen
(10) zn Zn)

Om vi lösa eqv. (9) i afseende pa » och y, sa finna vi
(11) Li fn UL IG a KA 2 Ye:

Häraf följer, att vi erhålla alla hela lösningar x, y till eqv.
(7) af eqv. (11), om vi der införa alla system af hela värden
pa 2, y,» som satisfiera eqv. (10); på detta sätt erhålla vi ej
heller några andra värden på x, y än hela tal, som satisfiera
eqv. (7). Vi erhalla vidare på detta sätt hvarje lösning blott
en gang; detta följer deraf, att enligt eqv. (9) talen », och y,
äro entydigt bestämda af x och y.

Härmed är formein
(12) w(2's) = we)
bevisad, och genom upprepadt användande af denna formel er-

hålla vi

(13) w(2"s) = ys),
och således enligt eqv. (5)
(14) w(n) = w(s),

hvilken formel således gäller för hvarje helt positivt värde på
n. Af eqv. (4) och (14) erhålla vi nu

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:0 3, 155

(15) | in) = ne De

«der d vid summationen genomlöper talets s alla positiva divi-
sorer. Emedan enligt eqv. (5) talets s samtliga divisorer samman-
falla med talets » udda divisorer, och emedan vidare för hvarje
udda värde på d

Hl

(16) en En — sin

dt
9 9

sa erhålles af eqv. (15)

(17) v(n) = 4 m

d
der d genomlöper talets » alla udda positiva divisorer.
Emedan vidare

(18) sin TE =05

-

om d är ett jämt tal, så kunna vi vid summationen i högra
membrum af eqv. (17) låta d genomlöpa alla positiva divisorer
till n, både jämna och udda, och vi erhålla alltså följande

teorem:

Teorem. Om n är ett helt positivt tal hvilket som hälst,
och om vi med w(n) beteckna antalet af den indeterminerade
eqvationens

a lj

alla hela lösningar, så är

w(n) = 4 ) sin _,

d
der d vid summationen genomlöper talets » alla positiva divisorer.

Vi antaga nu, att f(x) är en funktion sa beskaffad, att

dubbelintegralen

(19) I = | Ira: + y)da dy

—- 00 —109

är ändlig, och vi skola med användning af det föregaende teo-

156 BERGER, OM EN TALTEORETISK FORMEL.

remet transformera denna integral till en enkel integral. Om ”

vi med & och &, beteckna tva mot noll konvergerande positiva
qvantiteter, sa följer af definitionen pa en dubbelintegral
(20) N I: + hze>),
Ten
der vid summationen i högra membrum Ah, och h, antaga alla
hela talvärden, och dessa värden kombineras med hvarandra pa
alla sätt. Emedan det är likgiltigt, pa hvilket sätt qvantite-
terna &, och & ga mot noll, sa kunna vi sätta
as 0 Ve,
der & är en positiv mot noll konvergerande qvantitet, och vi er-
hålla da af eqv. (20)

(21) = Kin N lei + 12)
Ay, ho

Emedan vid summationen i högra membrum vi af uttrycket
22 lumare 72
(22) hi ar HLR
ej erhålla andra värden än noll och hela positiva tal, så kunna

vi sätta eqv. (21) under formen

N = 00

(23) I = lim € A,f(en),
€e=0

n =0
der koefficienten A, tydligen är lika med antalet af alla de sätt,

på hvilka n kan sättas under formen (22); vi erhålla alltså

(24) An == (0)
och af eqv. (23) och (24) följer
(25) 7 — lime w(n)f (en)
e=(0
mel

och alltsa enligt det föregaende teoremet

(26) [=4lim e (en) sin =
E=0
n=1 d

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:0 8. 157

Om vi med A(x), der & är en reel qyantitet, förstå det

hela tal, som är lika med eller närmast lägre än w, sa att

(27) 0 E(a)<1,
så är tydligen differensen
n n— 1
2 Dee
(25) a ‚) fal h )

der n och A äro hela positiva tal, lika med 1 eller 0, alltefter-
som h är en divisor till n eller ej, och alltså erhålla vi af eqv. (26)

n.— Co) = &

i n N OR

(CEN ns en) 12?) — | 7 han
ZE Del

hvaraf följer efter ombyte af summationsordningen

(30) 1 = 41im DN in let | a ed

Emedan differensen (28) är lika med 1 eller 0, allteftersom

n är en multipel af h eller ej, så behöfva vi vid den sista sum-
mationen i högra membrum af eqv. (30) blott låta n genomlöpa
alla positiva multipler af h, och vi erhålla alltså

h = 00
Se — Arlimre sin EL Heh) + f(2eh) + f(3eh) + .. a
e=0 =
nl

Emedan nu enligt definitionen pa en definit integral

(32) lim el /(eh) + (Zeh) + fach) + ...| = |f(hu)du,
£=0 6

så erhålles af eqv. (31)

h=o

hze (7

(33) =! sin = (hu)du .

ViN. 0

Införa vi i integralen i högra membrum en ny variabel z,
förenad med « medelst relationen
2—=hu,

sa finna vi

BERGER, OM EN TALTEORETISK FORMEL

158
h=o
Is: hoc
(34) Jie At > sing. fre )dz
Bel
och alltsa
[3 Hed 1 1
(35) 1-41, +5 — [re e)de.

Med användning af formeln
a |
FE re

erhalla vi nu af eqv. (19) och (35)
if fie + yP)dedy = als )dz,

(36)
hvarmed den ifragavarande transformationen är verkstäld

—cH——i0H9)

159

Öfversigt af Kungl. Vetenskaps- Akademiens Förhandlingar, 1887. N:o 3.
Stockholm.

Meddelanden från Stockholms Högskola. N:r 55.

Om integrationen af differentialegvationerna för en

materiel punkts rörelse på en rotationsyta.
Af Gustar KOBB.

[Meddeladt den 9 Mars 1887 genom G. MITTAG-LEFFLER.]

I en föregående uppsats har jag studerat integrationen af
rörelseeqvationerna för en tung partikels rörelse på en rotations-
yta och dervid framstält de nödvändiga och tillräckliga vilkor,
som rotationsytans eqvation måste vara underkastad, för att
integrationen skall kunna utföras medelst elliptiska funktioner.

Jag skall nu visa huru man kan generalisera de erhållna
resultaten, så att de omfatta det allmänna fall af en materiel
punkts rörelse på en rotationsyta, som i 24:de bandet af CRELLES
Journal blifvit behandladt af JACOBI, och der integrationen af
rörelseeqvationerna af honom blifvit bragt till qvadratur, nem-
ligen det fall, då en kraftfunktion existerar, och då punktens
rörelse endast beror på dess läge i en meridiansektion af rota-
ytan.

Vi välja ett rätvinkligt koordinatsystem och antaga punk-
tens massa lika med enheten. Om w-axeln sammanfaller med
rotationsytans axel, så antager ytans eqvation formen

fl + 2, 0) = 0
och kraftfunktionen formen
DIE SAR

Vi beteckna med x, y och z punktens koordinater vid tiden
t och erhålla då för bestämmande af rörelsen följande eqvations-
system

160 KOBB, OM RÖRELSEN PÅ EN ROTATIONSYTA.

A da oU
ee on

da Ox OU
d?z ox 0U

Per Oz

Lefvande kraftens princip gifver oss en integral till sy-

stemet (1)

del? Idy\2 [de rs 2
+) = 2H + 2U (2)

der 7 är är en integrationskonstant.

Principen för areorna gifver en annan

dy dz 3ER,
da
ty
dy d?z 0X dx U oU
Ro a Se NG == Za UV Aero
ange kt Oy I =) Oy 7A02

Vi ponera nu

hvarvid de erhållna integralerna öfverga i

+ (5) dl (2) = 2H + 2U

dt dt
Oden
8 SE = C (3)
0
U)

eller

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:o 8. 161

dıy

12 a

HR

och följaktligen

de

„Yı+ (2) ak
Vr? EI F2U)

EA)

ae Belsb.,
RR | eat EO

Vi se häraf, att då rotationsytans eqvation är algebraisk,

(4)

och kraftfunktionen är en rationel funktion af »r? och x, sa äro
t och w uttryckta genom Abelska integraler. För att återföra
dessa på den normala formen ponera vi

ee

— RQ +20) —e

Ur

Genom att eliminera »? mellan detta uttryck och likheten
fe, 2) = 0
erhålla vi en ny likhet
(ED 0
om hvilken det är lätt att bevisa, att den är irreduktibel, så
framt f(r?, x) är det. Beviset sker på alldeles samma sätt, som
vid ett liknande fall i min förra uppsats. För att qg($?, 2) = 0

skall vara reduktibel, måste för regulära värden pa x tvänne
värden pa 5? sammanfalla

2 dru\? 2 ga,
N u (a8 dr Zu le |

2 Pre, en ee

hvaraf efter nagra reduktioner erhalles

162 KOBB, OM RÖRELSEN PÅ EN ROTATIONSYTA.

Az allg -(2)]- le) rei ($2 |
rl a] ze

Da nu H och e? äro oberoende konstanter måste deras koef-

ficienter försvinna. Deraf
2 ar dr,\”
pe ET (a de
2 Se 2 er x
Zi + (2 = = =
De dr NN dr, |”
2 2 AZ e\ | EU en
Kt al + (7 | 0, + = | 0

Ur de båda första af dessa likheter följer

(2 ==) + ej)=0,

hvilket emellertid är omöjligt, då likheten

FEN

är irreduktibel.
Följaktligen måste
q(S?, v) = 0
vara en irreduktibel likhet, och
a (SE
der R är en rationel funktion.
Således; om vi betrakta /(r?, «) == 0 såsom en likhet mellan
r? och «x samt g(5°%,«) = 0 såsom en likhet mellan 5° och «,
sa äro de genom dessa likheter definierade bilderna af samma rang.

Systemet antager nu följande form

v
fe | Sdx
I
x
Bes Sdx
a Ren

Rn)

(5)

samt

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:0 8, 163
5) = le
Vi antaga nu att o' är rangen af p(5%, =) = 0 betraktad
såsom likhet mellan & och x, samt o dess rang betraktad såsom
likhet mellan 5? och x. Då existerar relation
20 =40 + 1 —2
der A är antalet funktionselement af formen
SEE G
5° = r#(a + p(T)) an
der u är ett udda tal
I min föregående uppsats visade jag att talet A nödvändigt
är större än noll då
o21.
För att nu systemet (5) skall kunna integreras medelst ellip-
tiska funktioner måste

=
hvaraf följer

o=0

1 =4

Enligt det föregaende måste äfven likheten
for.) = 0
betraktad såsom likhet mellan r? och x vara af rangen noll och
följaktligen
= Ri (C)
a = RC)
der R, och R, äro rationela funktioner.

et Ne FURUNO ee S

Erb hör A ul: F en

IN

3 9 salabaın RS PRAT

K

ER vr ai Aether

al se I kin m SINNENA SN ag:

lit oa

Hab Hoc manner Is siRy nnd Bon LET CE:

165

Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1887. N:o 3.
Stockholm.

Meddelanden frän Stockholms Högskola N:o 56.

Undersökningar af de vid upplösning af jern i syror

utvecklade gasernas volym och sammansättning.
Af HeLGE BÄCKSTRÖM och GUNNAR PAIJKULL.

[Meddeladt den 9 Mars 1887 genom L. F. Nırson.]

Föreliggande undersökning har utförts pa Stockholms Hög-
skolas Kemiska Laboratorium pa uppmaning af, och under led-
ning af dess föreståndare professor OTTO PETTERSSON.

Som material för våra undersökningar har tjenat dels jern-
prof från Bergsskolans samlingar, dels professor EGGERTZ nor-
maltrådar för kolorimetriska kolprof och dels jern från Bofors,
och få vi härmed för det tillmötesgående, som visats oss vid
utlemnandet af material, uttrycka vår erkänsla till professorerna
EGGERTZ och ÅKERMAN, lektor WIBORGH, d:r TAMM och bergs-
notarien C. G. SÄRNSTRÖM.

Historiken öfver de undersökningar, som verkstälts öfver
de vid upplösning af jern 1 syror utvecklade gasarternas volym
och sammansättning, börjar med ett inom kemiens historia frej-
dadt namn: TORBERN BERGMAN. Som vara undersökningar
nära ansluta sig till BERGMANS, i många fall rent af äro en
fortsättning af dessa, vilja vi något utförligare referera BERG-

MANS undersökningar och resultat.

166 BÄCKSTRÖM & PAIJKULL, UPPLÖSNING AF JERN I SYROR.

I sin afhandling »De analysi ferri»!) fäster han sig särskildt
vid den vid lösningen utvecklade gasens volym; han trodde sig
nämligen genom mätning af denna kunna utröna jernets sam-
mansättning. »Man känner», säger han, »att metaller vid upp-
lösning i syror förlora »phlogiston reducens», hvilket under lös-
ningen ger upphof till gaser, — olika allt efter deras uppkomst.
Svafvelsyra och saltsyra ge med jern den s. k. bränbara gasen;
salpetersyra åter den gas, som kallas nitrös gas. Då dessa gaser
i sin sammansättning innehålla flogiston, ansåg jag att dessa
utvecklade gasvolymer skulle vara proportionella mot det afgifna
eldämnet, (»volumina generata inflammabilis laxati quantitatibus
esse proportionalia judicavimus») hvilket för öfrigt, hvad beträffar
den bränbara gasen, bekräftades af experimenten». ?)

Denna gas anser han icke förefinnas 1 sjelfva jernet »liksom
luftsyra i kalkstenar». »Ett stöd för en sådan asigt skulle vara
att man kan fa bränbar gas af hvilket jern som helst, och lika
stor volym då olika syror användas. Men å andra sidan borde
da hvarje syra som angriper jern framkalla bränbar gas, hvilket
dock icke är fallet t. ex. med arseniksyra och salpetersyra, Det
kunde visserligen invändas, att denna senare syra med sådan
valdsamhet angriper bränbara ämnen, att den kanske under upp-
lösningen sjelf förstör den bränbara gasen, men det är genom
andra experiment väl kändt, att den starkaste salpetersyra intet
förmår att förändra bränbar gas,?) hvilken alltså under jernets
upplösning icke utvecklas eller frigöres utan rent af uppstår»
(»non evolvitur vel liberatur, sed re vera gignitur»). ?)

Vid sina experimenter löste han jernet i en glaskolf, som var
insatt i ett vattenbad, uti svafvelsyra af sp. v. 1,129, resp. salt-

syra af sp. v. 1,155.

') Utgifven 1781.

2) Torberni Bergman Opuscula Physica et Chemica Vol III. Upsalise 1783.
Sid. 9.

>) Detta gäller endast för fri vätgas, icke för vätgas »in statu nascenti».

2) Sid 82. Ett liknande resonemang har ScHEELE i sin 1779 utgifna afhand-
ling »Om luften och elden». Se Sämmtl. Chem. Werke Berlin 1793. I. 3. 232.

PR SIenN mn ae an I T - N: 3 167
OFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FORHANDLINGAR 1887, :0 De

Nagra af de resultater, BERGMAN erhöll, reducerade till
nuv da mått, synas af följande tabell, der första kolumnen inne-
håller antalet kubikcentimeter gas som utvecklats af I gram

jern, andra kolumnen den tid som dertill atgått. !)

Svafvelsyra. | Saltsyra
Jernsort. | - |
ar ke Kain ke Ein: |
Grått tackjern från Löfsta:............- 344 45 344 | 40
Halfveradt d:o från samma blåsning 316 45 316 30
| Smidesjern, beredt af föregäende...... 400 192 22007 2077|
| Smidesjern från Forsmark ............ ı 408 15 408 10 |
Stäl af föregäende jern.................. 354 10 334 | 5 |
| Tackjern från Brattfors.................. 328 | 20 | 328 | 10 |
| Snidesjern, beredt af föregäende...... 408 10 | 408 |. 10

Af dessa undersökningar drar nu BERGMAN sina slutsatser.
»Svafvelsyra och saltsyra utveckla lika volymer bränbar gas af
lika vigtsmängder jern af samma sort, men på mycket olika tid,
så att den förra behöfver vida längre tid än den senare.»

»Jernets art och beredningssätt deremot inverka i hög grad
på den utvecklade gasvolymen. Denna, och således äfven flogi-
stonhalten, är störst för smidesjern, minst för tackjern, för stål
ligger den emellan.»

384 ke., för stål
360—384 ke., för godt stångjern 384—408 ke. Tackjern, till-

verkadt af en och samma malm, gifver desto mindre bränbar

»Gränserna för godt tackjern äro 304

gas, ju sparsammare kol användts vid dess smältning.»
BERGMAN undersökte äfven resterna af jernet, hvilka ej
voro lösliga i svafvelsyra. Han uttvättade, torkade och vägde

dem samt erhöll:

100 delar Nödsatt tackjern fr. Löfsta gåfvo — 4,0 del. återst.
d:o Lagomsatt d:o 2» LEN » o— 3,3 » »
d:o Smidesjern DE d:o » 0 — 0,3 » »

»Tackjern lemnar alltså största resten och nödsatt mera än

hardsatt; stäl lemnar mindre och smidesjern föga eller intet.»

') Ibid. sid. 11 o. följ.
Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Arg. 44. N:o 3. 2

168 BÄCKSTRÖM & PAIJKULL, UPPLÖSNING AF JERN I SYROR.

»Resten af tackjern är fjällig, glatt, svartbrun och smörjig;
slödgad i proberugn blir den hvit och aftar mer eller mindre i
vigt. Det som aterstar i pulverform är kiselsyra (»silicee nature
reperitur»)».

»Resten förmar reducera jern ur jernoxid, och detonnerad
med salpeter ger den kolsyra».

»Dessa egenskaper visa mer än nog att resten är af grafitisk
natur». 1)

Redan nu efter BERGMANS undersökningar var man så långt
kommen, att man kände de stora volymsdifferenserna mellan den
af tackjern, stål och smidesjern och, hvad mera är, mellan den
af hvitt och gratt tackjern utvecklade gasen; man kände äfven
till den bestämda skilnaden i mängd mellan de i svafvelsyra
olösliga rester, som de olika jernsorterna lemna.

BERGMAN fann ingen nämnvärd olikhet mellan de olika
gaserna vid förbränning; han iaktog endast att lagans färg för-
ändrades, när fosforhaltigt jern användes.

Året innan BERGMANS afhandling utkom hade enligt
RINMAN ?) HJELM i en till Kongl. Bergs-Collegium ingifven
dagbok redogjort för några liknande undersökningar. Då likväl
BERGMANS försök synas vara utförda med större noggranhet än
HJELMS, inskränka vi oss till att i största korthet omnämna
HJELMS resultat.

HJELM löste jernet i svafvelsyra, uppsamlade gasen och
erhöll af

Segt smidt jern...414,72 ke. af 1 gr. jern.
Kallbräckt jern....409,20 » » » »
Stal a ee SE 376,00 » » » »
Grått tackjern...... 486,64 »°?)» » »
Hardsatt tackjern 331,76 » » » »

Sid. 74 o. följ.

2) »Försök till jernets historia». Sthlm 1782. 11. s. 770. Dagboken finnes
nu i kommerskollegii bibliotek.

3) HJELMS gasvolymer äro tydligen ej reducerade till 0” och 760 mm., men
så stora volymer äro dock ej möjliga, den största af oss observerade voly-
men var 998,8.

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:0 3. 169

HJELM gjorde äfven det vigtiga försöket, att, sedan gasen
förbränts i en flaska, han stjelpte denna omvänd med mynningen
i kalkvatten och genom dervid uppkommande grumling påvisade
kolsyra bland förbränningsprodukterna. HJELM var sålunda
den förste, som påvisade kolhalten hos de vid lösningen bildade
gaserna.

Tre franska forskare VANDERMONDE, BERTHOLLET och
MOoNGE behandla äfven dessa förhållanden i en gemensamt utgifven
afhandling »Memoire sur le fer considere dans ses differens dtats
métalliques». !) De känna och kritisera BERGMANS undersök-
ningar och åskådningssätt. I fråga om upplösningsfenomenets
förklaring äro de komna ett steg längre än BERGMAN; de mena
att jernet vid närvaro af syran förkalkas på bekostnad af vatt-
nets syre (air dephlogistique); vätgasen (lair inflammable) blir
då fri och bortgar. Då den bränbara gasen — för att fort-
farande begagna detta uttryck — alltså icke kommer ur jernet,
utan uppstår genom vattnets sönderdelning, är dess mängd alltid
proportionel med mängden af sönderdeladt vatten och således
äfven med mängden af förkalkad metall. ?)

Da nu emellertid differenserna mellan de gasvolymer, som
bildas vid upplösning af tackjern och smidesjern, äro för stora
för att helt enkelt kunna förklaras såsom härrörande af olika
jernhalt — tackjernets jernhalt beräknad af gasens volym skulle
nämligen förhålla sig till smidesjernet ungefär som 4:5 —, så
antaga de att jernet icke är fullt utreduceradt i tackjernet, utan
att detta haller en del syre i form af jernkalk. Tackjernet be-
höfver derför icke sönderdela så mycket vatten för att förkalkas
som smidesjernet, hvilket innehåller litet eller intet syre.

Med denna teori stöta de emellertid genast på en svårighet,
nämligen vid förklaringen, hvarför stål lemnar mindre gas än
smidesjern. Förloppen vid staltillverkningen (genom cementering)
och vid malmreduktionen äro ju temligen liknande processer, om

högre syrehalt i stålet än i smidesjernet kan alltså icke vara
') Mémoires de VAcad. des Sciences 1786.
A) Sal, aa

170 BÄCKSTRÖM & PAIJKULL, UPPLÖSNING AF JERN I SYROR.

tal. De nödgas derför söka en annan förklaringsgrund för dessa
volymsskilnader. Denna söka de, riktigt nog, i en olikhet i kol-
halten. Stål, finna de, lemnar vid upplösning en svart återstod
— kol — smidesjern lemnar nästan ingen återstod. Stål håller
alltså ınera kol och således äfven mindre jern än smidesjern, bör
alltsa lemna mindre gas.

Deras häröfver gjorda försök visa emellertid att detta icke
räcker till att förklara volymsdifferenserna, de maste alltså gå
vidare. De hafva gjort den iakttageisen, att de vid upplösningen
afskilda kolflockarnes mängd är större under upplösningens gång
än mot slutet; då dessa flockar icke lösas af svafvelsyran t. o. m.
vid kokning, mäste flockarne hafva upplöst sig i den bränbara
gasen. Denna gas, finna de äfven, är specifikt tyngre (deras
uppgift »nära två ganger» torde dock vara oriktig) än den rena
vätgasen, erhållen genom direkt sönderdelning af vatten.

Här kommer dem en vigtig upptäckt af BERTHOLLET väl

till pass. Han har nämligen iakttagit — den första kvanti-
tativa förbränningsanalysen a dessa gaser — 1:0 att »antändbar

luft, som haft tillfälle att upplösa kol och eger en stor specifik
vigt, behöfver mera syre för att förbrännas, än om den hade
varit ren»; 2:0 att »om man uppskattar mängden af den syrgas,
som atgatt för att förbränna kolet, efter mängden af bildad kol-
syra (air fixe) och subtraherar denna från hela den atgangna
syrgasvolymen och af återstoden, som användts för att förbränna
vätet, beräknar dettas volym, denna beräknade volym är större
än volymen af den använda gasen».!) Genom upptagandet af kol
har alltså en kondensation af vätet egt rum.

Förklaringen öfver hvarför stål ger mindre gas än smides-
jern är nu gifven: »1:o emedan stålet häller mera kol och alltsa
mindre jern; 2:0 da den af stålet utvecklade gasen har statt i
beröring med mera kol än den af smidesjern utvecklade haft
tillfälle att göra, så har den upplöst mera kol och derigenom
aftagit I omfang på samma gang den tilltagit 1 täthet.»

Sid. 1:70.

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:0 3. 171

Skulle nu icke, fråga de vidare, denna förklaring kunna
vara tillräcklig för att säga oss orsaken till volymsskilnaderna
mellan de gaser som utvecklas af tackjern och stängjern, så att
man sluppe taga sin tillflykt till en ofullständig utreducering af
jernet? Nej, »da man iakttager, att det hvitaste tackjernet, som
icke innehåller märkbart kol(!) och vid sin upplösning icke
efterlemnar någon svart återstod, just är det, som ger minsta
mängden gas, så måste man medgifva att åtminstone hvitt tack-
jern håller syre»!).

Alldenstund de utgingo från den åsigten att allt kol, som
fans i jernsorterna, var af grafitisk natur, och icke kände till
jernets kemiska föreningar med kol, drefvos de alltsa att fast-
halla sin hypotes om en syrehalt i tackjernet i stället för att
utsträcka sin temligen rigtiga asigt om förhållandet mellan stål
och smidesjern äfven till tackjernet.

Deras gasmätningar öfverensstämma på det hela taget med
BERGMANS och framhalla särskildt skilnaderna mellan grätt och
hvitt tackjern. Nägra af deras resultater (de löste jernet en-
dast i svafvelsyra) meddelas här, reducerade till ke. af 1 gr.

jern vid 0° och 760 mm.?)

| AST GR 10, del dd) Or IBA

|

| y

I Grätt, tackjern frän Guerigny...-........ AA EE 304,8 |

Esmidesjernnat forenaender 0 2 420,1 |

| Stål af detta jern, cementeradt af dem sjelfya.......... 408,3

| Sens Sn TOK UNG rer EEE 429,1

| Stal af detta jern, cementeradt af dem sjelfva.......... 401,9

| Mycket grätt kanontackjern från Liege _.._______......... 415,4

| IElvitkstackjenng mangnHüttenbens Mau a ne 398,9 |
D:o fan Wioltsberolesnten 2 %..2. 22 7.20 35 DRG |

MR YIYC ke G Rv GR Ga Ck en See ne ERE Dl.

Dr Sid 10%

?) Deras tal äro angifna i volymer af 1 once dest. vatten, utvecklade at 100
grains af jernet och reducerade till 12” R. och 28 parisertums tryck. De
anmärka (sid. 164) mot BERGMAN, att han icke omnämner de försigtig-
hetsmått han tagit för att undvika de två felkällor, som ligga i temperatu-

172 BÄCKSTRÖM & PAIJKULL, UPPLÖSNING AF JERN I SYROR.

Proust!) iakttog att när tackjern löses i svafvelsyra eller
saltsyra bildas en tung, illaluktande olja, som upptages af alko-
hol, men åter afskiljes derur af vatten. I en senare afhandling?)
förmodar han att den utvecklade gasens lukt härrör af upplöst
sadan olja; ett förbränningsförsök — stridande mot alla andras
och således antagligen temligen groft utfördt — visar dock att
4 vol. af denna gas, förbrända med 8 vol. syrgas, förtärde blott
2 vol. deraf, alltså icke mer än ren vätgası Återstoden efter
förbränningen grumlade icke kalkvatten, hvarför han förmodar
att de oljartade delarne undgått förbränningen eller voro för
obetydliga för att ge märkbar kolsyra.

VAUQUELIN?) ledde gasen genom klorvatten och fick då
oljan och lukten aflägsnade; den bortgaende gasen innehöll dock
kol, hvilket bevisades med kalkvatten efter förbränning. Detta
försök är vigtigt, emedan det visar att i den utvecklade gasen
både funnos kolväten, som kunna bilda additionsprodukter med
klor, och sådana, som icke kunna göra det, utan således äro
mättade.

Ännu en af kemiens stormän har arbetat på detta område
nämligen BERZELIUS?). Han uttalar sig mot »den temligen all-
mänt antagna gissningen om tackjernets syrehalt», förnämligast
på grund af kolets stora frändskap till syre vid den temperatur,
vid hvilken tackjernet framställes. Synnerligen vigtigt är det
resultat han kommer till med afseende på den vid upplösningen
af ett godartadt, manganhaltigt och, som det synes af hans be-
skrifning på resterna, sannolikt hvitt tackjern utvecklade gasens
kolhalt. Genom ett föregående försök att exakt bestämma jernets
kolhalt genom att upplösa det i smält salpeter och absorbera
den bortgående kolsyran i kalkvatten samt sedermera väga det

rens och tryckets variationer. BERGMAN säger dock (De an. fer. sid. 11)
att hans gasvolymer äro »rite diminutione correcti» fast troligen ej till 0’
temperatur.

!) Journal de physique 1799 Aug. s. 155. Gilberts Ann. 24, s. 293.

2) Journal de physique 1806 Dec. s. 463. Öfversatt i Gehlers Journal 3 s. 395.

3) Öfvers. i Gehlens Journal 3 s. 392.

+) »Försök till tackjernets analys» Afh. i fysik och kemi utg. af HisinGEr och
BERZELIUS, Vol. III, s. 128.

‚ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:0 3. 173

erhållna kaleiumkarbonatet hade han erhallit talet 3,96 proc. för
jernets kolhalt. Han löste nu 5 gr. af samma tackjern i gas-
utvecklingsapparat med tillhjelp af lindrig värme. Den bort-
" gående gasen uppsamlades öfver regnvatten och utgjorde 65 kbt
(motsv. 340,2 ke. af 1 gr.). Gasen brändes i syrgas och gaf
1,03 gr. kolsyrad kalk, motsvarande 2!/, proc. kol, då kolsyran
uppfangades af kalkvatten. Apparaten blef dock vid detta prof
inuti öfverdragen med »ett stinkande fett», lösligt i alkohol.
»Man finner således», fortsätter han, »att i gasen omöjligen hela
jernets kolhalt kunde innehållas; utom det att vid gasens för-
bränning de sista portionerna säkerligen af den i så stor mängd
bildade kolsyran hindrades att fullt förbrinna, hvilket lagans
förändrade färg också tycktes utvisa»!).

Detta resultat, att icke allt det kemiskt bundna kolet bort-
vår som kolvätegas, skall återfinnas bland de slutsatser, till
hvilka vi hafva kommit.

I sin »Handbuch der Eisenhättenkunde»?) kritiserar KARSTEN
VANDERMONDE'S, BERTHOLLET'S och MONGE'S hypotes om en syre-
halt i tackjernet och gifver en rigtig förklaring öfver hvarför hvitt
tackjern gifver mindre gas än grått. »Det gråa tackjernet eller
det med grafit förbundna jernet måste utveckla vida mera gas än
det hvita, emedan det senare häller kolet i en sådan förbindelse,
att vid upplösning i syror mycket mera kolvätegas utvecklas,
hvilken i samma volym håller mera väte än den rena gasen.»
En annan omständighet af vigt: »Utom kolvätegasen bilda sig
äfven andra, icke gasformiga produkter, hvilka sannolikt besta
af syre, väte och kol och blott kunna bildas, då kolet befinner
sig i en sadan förening med jernet, som det gör i det hvita
tackjernet och i det härdade stålet.»

Efter BERZELII försök har, savidt vi kunnat upptäcka,
ingen volumetrisk bestämning gjorts på de vid upplösningen ut-
vecklade gaserna. Det återstår blott att nämna några afhand-

lingar, hvilka innehålla analyser på de:bortgaende gaserna.

1) Sid. 147.
2) 2 uppl. Berlin 1827, sid. 255.

174 BÄCKSTRÖM & PAIJKULL, UPPLÖSNING AF JERN I SYROR.

HAHN!) ledde en gas, beredd genom upplösning af hvitt
tackjern, flera veckor genom en ammoniakalisk kopparkloridlös-
ning utan att erhålla någon fällning af acetylenkoppar. Leddes
den deremot genom brom, absorberades kolvätena af etylenserien,
och en tung vätska erhölls, som vid kokpunktsbestämning vi-
sade sig vara en blandning af bromiderna till kolvätena af
denna serie med 2—6 kolatomer. Vid senare gasanalyser absor-
berades dessa kolväten med svafvelsyra enligt BUNSENS metod;
aterstoden exploderades med syrgas, och dervid bildad kolsyra
absorberades. HAHN erhöll då af 100 vol. använd gas

OnHan , dessutom CO,

Spegeljern 3,40 i 1,90.
Hvitt tackjern \,26 ej best.
Gratt tackjern 0,36 0,30.
D:o 0,28 0,41.
Kolfattigt spegeljern 1,60 3,97.

Af dessa analyser, liksom förut af VAUQUELINS, framgar
alltsa att de bildade kolvätena hufvudsakligen tillhöra paraffin-
och etylenserierna.

Olika bestämningar medelst explosion pa hela kolhalten i
gasen gafvo mycket olika resultat, så lemnade 100 delar gas 19,5;
23,4; 260,4; 26,6; 40,2 delar kolsyra, hvilket han, sannolikt at-
minstone delvis rigtigt, förklarar genom att en varierande mängd
kommer med af de lågt kokande kolvätena:

C,H,, kokp. 35”

CHEN, ar 1552

GH Due 93%
hvilka påvisades genom experimentet med brom. Oljan, redan
omnämnd af PROoUST, fann han likaledes tillhöra etylenserien
med kokpunkter och molekylarvigter, som visade närvaron af
kolväten med mellan 7—16 atomer kol.

S. CLOEZ?) fann oljan till större delen bestå af oktylen; i
bromflaskan uppsamlades mest propylen-, heptylen- och oktylen-
bromider. Mjukt tackjern gaf ingen olja.

un en, Pharm. 1864, band. 129, s. 57.
5 JENS Bo

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:o 8. 175
Skälet, hvarför vi gifvit denna utförliga historik, har varit
det, att vi trott oss, da de förnämsta af dessa undersökningar
äro öfver hundra ar gamla, kunna antaga att de icke varit be-
kanta för mer än ett fatal. Vi ha äfven hoppats att genom
att meddela en sa fullständig literaturöfversigt som möjligt kunna

underlätta kommande arbeten.

Vi gå nu att redogöra för våra egna undersökningar och
vilja då till en början beskrifva de af oss använda apparaterna

jemte deras handhafvande.

Den af oss först använda apparaten (fig. 1) består af ett
profrör, tillslutet af en med tre hal genomborrad kautschukpropp.
För att fullkomligt täta alla springor omgifves proppens öfre
del af ett afsprängdt profrör, så att litet kvicksilfver kan slas
ofvanpa proppen. Röret b med klämmaren % leder den utvecklade
gasen till en graderad behållare — vid vara försök en LUHMES
apparat för bestämmande af kväfve —, fyld med destilleradt
vatten; röret a med klämmaren « star medelst en slang i förbindelse
med ett glasrör, nående ända till botten af en kolf, innehållande

mycket utspädd svafvelsyra (eller klorvätesyra), hvilken kan

176 BÄCKSTRÖM & PAIJKULL, UPPLÖSNING AF JERN I SYROR.

höjas och sänkas medelst ett stativ. I det tredje halet är —
underifrån eller öfverifran — instucken en liten glaskapsel, be-
stående af ett i ena ändan tillsmält kort glasrör, som innehåller
det invägda jernet. Denna glaskapsel kan temligen lätt ned-
stötas ur proppen med tillhjelp af glasstafven c.

Vid försökets början intages litet af den utspädda syran i
profröret, hvarpa såväl profrörets som svafvelsyrekolfvens inne-
håll bringas till kokning för att utjaga i vätskan absorberad
luft.‘ Klämmaren « är härvid sluten. Den af vattenangan ur
profröret utjagade luften far samla sig i LUHMES rör.

När luften anses fullkomligt bortkokad ur svafvelsyran, öpp-
nas klämmaren «, kolfven höjes, och vattenbehallaren till LUHMES
rör sänkes. Härigenom suges svafvelsyran från kolfven in i
profröret och slutligen genom röret b, dervid drifvande den i
dessa befintliga luften framför sig. När vätskan nått kvick-
silfret i LUHMES-röret, stänges klämmaren fp, och den i röret
uppsamlade luften utdrifves. — Stanna vid utdrifningen några
luftblåsor nedanför kautschukproppen, afbrytes sugningen genom
stängande af « när svafvelsyran nått ungefär till 8, hvarpa
luftblasorna genom lutning på profröret förmås att uppstiga ib,
och sugningen fortsättes. — Hela apparaten med rörledningar är
nu fylld med varm, utspädd svafvelsyra.

Nu nedstötes glaskapseln, och gasutvecklingen börjar!). Kläm-
maren fp är fortfarande stängd, hvarför den bildade gasen tränger
en del af vätskan genom röret a tillbaka till svafvelsyrekolfven.
När så mycket vätska blifvit utträngd, att kokrum finnes i prof-
röret, stänges « och öppnas ß, hvarigenom den härefter utveck-
lade gasen får uppsamlas i LUHMES rör.

Upplösningen fortsättes nu under sakta kokning tills de
som slutprodukt erhållna flockarna ej mera afge några gas-
blåsor. Svafvelsyran i kolfven upphettas ånyo till kokning och

höjes, vattenbehållaren till LUHMES-röret sänkes, « öppnas, och

1) Om man ej vill försumma den lilla luftvolym, som finnes i glaskapseln,
kan man fylla denna med vatten.

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:0 3. 177

svafvelsyreströmmen fyller ånyo hela apparaten, trängande den
utvecklade gasen in i det LUHMESKA röret.
Då rörets temperatur kan antagas vara konstant och lika

med rumstemperaturen, afläses gasens volym. — Skall gasen

1

TE

ll
TEE

sedan analyseras, drifves den från LUHMES-apparaten direkt in
under gasanalysapparatens klocka. Vid alla våra experiment
användes prof. PETTERSSONS explosionsanalysapparat, utförligt
beskrifven i Zeitschrift für anal. Chem. 1886 häft. 4.

178 BÄCKSTRÖM & PAIJKULL, UPPLÖSNING AF JERN I SYROR.

Denna nyss beskrifna gasutvecklingsapparat användes för-
nämligast vid de första, af H. BÄCKSTRÖM utförda, bestämnin-
ningarna. Vid våra sedermera gemensamt företagna experiment,
då största vigten lades på ett hastigt och enkelt utrönande af
volymen, funno vi fördelaktigare att använda en modifikation af
denna apparat (fig. 2).

Apparaten utgöres af ett profrör utan utböjd kant, på
hvilket genom en vid kautschukslang är fästadt ett öfverstycke
af samma vidd som profröret. Detta är upptill förenadt med
ett graderadt rör, som kan omges med vatten, och står medelst
ett sidorör och en temligen lång kautschukslang i förbindelse
med en kolf, innehållande utspädd svafvelsyra eller saltsyra.

Sedan absorberad luft utkokats från svafvelsyran, insuges
nagot svafvelsyra i profröret, så att ledningarna fyllas; kolfven
höjes, och apparaten fylles med den heta utspädda syran ända
till kranen, som derefter stänges. Kolfven sänkes något, en
laga sättes under profröret, och kokningen fortsättes en stund
för att utjaga de sista spåren af luft genom kokning under för-
minskadt tryck. Det graderade röret är härvid icke omgifvet
af vatten. Den möjligen bildade lilla luftvolymen utdrifves på
sätt som nyss är omtaladt, och, under det kranen ännu är
öppen, nedsläppes jernet, kranen stänges hastigt, kolfven sänkes,
och upplösningen börjar, understödd genom lindrig upphettning.

Da gasutvecklingen upphört, borttages lågan, och den upp-
samlade gasmassan afkyles till konstant temperatur genom att
omges med en ström af vatten, nagot som lätt astadkommes genom
att sätta nedre röret (se fig.) i förening med vattenledningen
och det öfre med en häfvert, försedd med kran eller klämmare,
hvarigenom af- och tillopp kunna regleras. Efter någon tid, da
volymen blifvit‘ konstant, afläses den med begge vätskenivaerna
i jemnhöjd. — Genom höjande af kolfven kan gasen sedan med
tillhjelp af ett litet omböjdt glasrör, som är lufttätt förenadt
med mätrörets öfre öppning, indrifvas i gasanalysapparaten.

Den nu beskrifna apparaten erbjuder det företrädet framför

den förra att den är enklare och lätthandterligare. Den har

ÖFVERSIGT Al K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:0 8. 179
deremot den olägenheten, att, vid utdrifvandet af det sista spåret
luft, och sedan gasutvecklingen upphört, kokningen, som icke kan
fortplanta sig upp genom det smala röret, försiggar stötvis och
med stora bubblor. Det härigenom hastigt varierande trycket i
apparaten gör att alla förbindningar och slangar måste vara
ytterst täta och kautschuken af prima kvalitet för att undvika
insugning af luft. — Experimentet kan äfven betydligt fördröjas,
genom att de ännu jernhaltiga kolflockarna af kokningen föras
upp 1 det smala röret, der gasutvecklingen försiggar långsammare.
— Den först beskrifna apparaten lider 1 mindre grad af dessa
begge olägenheter, hvarjemte den erbjuder den fördelen, att gas-
behållaren är skild från gasutvecklingsapparaten, hvarigenom
gasbehållare lätt kan vexlas, och således hur stora gaskvantiteter
som helst kunna uppsamlas; den torde särskildt vara användbar
för den som eger en LUHMES apparat och icke vill anskaffa den
andra apparaten.

Att närmare ingå på smärre praktiska detaljer vid utföran-
det, hålla vi icke för nödigt; de torde lätt inses vid en blick
på figuren och genom någon öfning.

Det af oss i den senare apparaten, som användts vid fler-
talet försök, använda mätröret hade en öfre vidare del, rym-
mande 51,65 ke., den smala delen af röret var graderad i 1,
ke. och rymde 35 ke. Till upplösningar kunde derför endast
0,15—0,25 gr. jern användas, ett litet fel vid mätningen af vo-
lymen kommer derför att mångdubblas vid beräkningen af gas-
volym utvecklad af 1 gr. jern. — Jernet användes i form af
smärre bitar, sönderklippt trad, bleck eller pulver, i sista fallet
inneslutet i en liten glaskapsel. — För gasanalysen användes en
alikvot del af 10 a 11 ke.

Innan vi inga pa att närmare redogöra för vara resultat,
vilja vi meddela nagra allmänna rön. De syror, som användts
för upplösningen, hafva varit svafvelsyra och klorvätesyra; de
safvo, som redan BERGMAN pavisat, samma volym gas, men pa
olika tid, i det klorvätesyran löser jernet fortare. Detta gäller

dock endast för sma halter af kemiskt bundet kol; icke för

180 BÄCKSTRÖM & PAIJKULL, UPPLÖSNING AF JERN I SYROR.

större, som tydligt framgar af med särskildt afseende härpa
gjorda försök med tackjern af 3,37 % C. (n:o XVII i följ. tabell),
då saltsyra lemnade afgjort större volym och kolhaltigare gas
än lika stark svafvelsyra lemnade. BERZELIUS!) anför detta
sasom ett faktum, i strid mot alla föregående iakttagare, och
utan att anföra nagot exempel eller bevis. — Olika koncen-
tration af syran synes icke hafva något inflytande, atminstone
icke vid så stor utspädning som vi begagnat, utgörande för
svafvelsyra 1 på 15 till I på 25 (volymer), — den senare ut-
spädningen vid flertalet försök — och för klorvätesyra 1 af sp. v.
l,ı24 pa 4 till 5 vatten. — Försök att påskynda gasutvecklingen
genom jernets inläggande i platinanät eller tillsättande af några
droppar platinaklorid hade önskad paföljd, men den utvecklade
gasvolymen blef nagot för liten, möjligen beroende pa en absorb-
tion af vätgasen i den platinametall, som fans eller utfäldes.

Då lösningen försiggar utan lufttillträde, hade vi tänkt för-
binda dessa experimenter med titreringsbestämning af jernet
medelst kaliumpermanganat. De resultat som erhöllos voro dock
varierande och i allmänhet för höga. Förklaringen härtill söka
vi i att en del af kolet finnes löst i vätskan i form af någon
organisk förening, hvilken verkar reducerande och har en egen-
domlig lukt. Detta bestyrkes af att lukten försvann under titre-
ringen, t. o. m. innan färgning inträdt.

Nedanstående tabell innehåller de resultat, till hvilka vi
kommit. I midten af tabellen är upptagen jernsorten som an-
vändts, dessutom möjligen gjord grafitbestämning och andra an-
märkningar; till venster angifves jernets nummer och totala kol-
halt, till höger antal kubikcentimeter gas, utvecklade af I gr.
jern, den i gasen funna kolhalten beräknad som procent af jernet,

samt slutligen den syra som användts för upplösningen.

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD FÖRHANDLINGAR 1887, N:o 3. 181

Total- Ke. af Proc. C
proc. | Ner date, u m Bl oa gl 1 gr. | som | Syra.
©. jern. | gas.
0,00 Rent jern (at v. 59,91) skall utveckla... 399,6 | |
0,11 I Eggertz normaltrdd......... ANSER 398,7 | — | H,SO,
398,8 | — »
0,20 II ELTERN RR USA fr AS 396,9, — »
396,5 | — |
0,26 III III nonmaollnüder ee 392,0 — » |
sa |
892,5 | 0,180 | HCl
303,6 | 0,165 DIR
VOM LET Zoyonsgylenntmadı see: nern 378,5 | 0,346 H,SO,|
0,60 V Bojonsayenntsnde ee 386,3 | 0,356 | HCl
0,60 VI IKSGKARGE. DOPINMA år os ee nee 386,4 | 0,587 | H,SO,
887,2 | 0,582 »
(med platinaklorid)| 377,9 | 0,551 | HCl
| » se 5
ER0COE ENILN | SJ er OST TROR CT HSAN ARS RE. 391,3 I NNESO,
| | 2004 ae aha Le
I -100-- VILI). JEKOORS JÖRAN Nm me eg 356,0 | 0,242 Da
| SN
oe SRS RE ESO SBS = | Hö
| 1,00 X Bessemerstäl med 0,13 proc. grafit........ 883,2 | 0,776 | H,SO, |
| 380,2 | 0,645 | »
ENoBleı | KX TEN Pragenstelkjern 2123.09 9 DEN N 313,0 | — »
| 314,8] — »
1,30 | RER Bcgenizinonmalt:adeer ren 351,2 | 0,457 »
| 353,3 | 0,492 | HCl
DIN — »
1, 80 4) TUN | AST SES SS Te SR RNA SIA 3672| — |H,SO,
3,28 | XIV | Hvitt tackjern med 0,41 proc. grafit...... 297,8| 1,94 | HC1
298,4 | 2,12 »
3,44 | XV | Stälämne med 0,89 proc. grafit............ 296,7 — \H,S0,
3,80 | XVI | Grått tackjern med 3,45 proc. grafit..... 3893| — »
| 304,7 | — »
3,37 | SOVIET JR Na@kanipe-ee esse Sc SAN AA 2050 | 2,245 »
290,3 | 2,276 »
282,8 | 2,2355 | >»

182 = BÄCKSTRÖM & PAIJKULL, UPPLÖSNING AF JERN I SYROR.

|
| Total- | Ke. af Proc. C
proc. | Nir. JEANS SÄ ONS 1 gr.| som | Syxa.
| C. jern. | gas.

| | 309.5 | 2,546 | HCl
| | 3111| ADA »

3,90 | XVIII | Grått tackjern med 3,55 proc. grafit.....| 872,0| — |H,SO,
| | 37321
42a XIX | Hast tackjemn = SEE 296,3 | 2,306 HCl
6,37 NEON Tackmangan med 84,30 proc. Mn, 7,72 |
| | [NOG GL, INNSOR GRs 237,5 | 3,80 | B,SO,)

De af oss funna gasvolymerna ligga inom de redan af
BERGMAN bestämda gränserna. Våra bestämningar af kolhalten
bestyrka den af BERZELIUS gjorda iakttagelsen, att icke allt
bundet kol kommer med i gasen, och dertill kunna vi lägga den
observationen, att den del af kolet, som bortgår i form af kolväte-
gas, är icke proportionel mot halten af kemiskt bundet kol.
Den af HAHN!) angifna felkällan bör kunna elimineras genom
användande af så lika temperaturer som möjligt vid intagandet
af gas för analys, det kvarstår derför såsom ett faktum, att
intet af oss undersökt jern har afgifvit hela sin halt af kemiskt
bundet kol i gasform och icke heller en proportionel del deraf.

Vid åsynen af dessa stora skilnader i volym mellan de
gaser, som utvecklas af olika jernsorter, uppgäende till öfver
\/, af hela gasens volym för en variation af endast 3 proc. i
halten af kemiskt bundet kol, uppställer sig ovilkorligen den
frågan »skulle icke häraf kunna fås en metod, att utan analys,
endast genom en enkel volymsbestämning, erhålla halten af ke-
miskt bundet kol?» — Besvarandet af denna fraga har före-
sväfvat oss under dessa undersökningar såsom ett mål; vi hafva
dock måst, åtminstone för närvarande, uppgifva tanken på ut-
arbetandet af en sadan metod. Liksom förut är visadt för det
i gasen bortgångna kolet, är nämligen icke heller den utvecklade
gasvolymen proportionel mot halten af kemiskt bundet kol.

Approximativt kan man i allmänhet sluta till kolhalten af gas-

1) Se denna afh. sid. 174.

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FORHANDLINGAR 1887, N:o 3. 183

volymen, men alls icke ens tillnärmelsevis noggrant. Sa gaf
t. ex. Bofors jerntrad med 0,5 proc. C endast 379 ke., då jern-
tråd med 0,6 proc. C från samma bruk, som borde gifva mindre,
gaf 387 ke.

Slutsatsen af dessa begge omständigheter kan endast blifva
den, att det kemiskt bundna kolet är bundet på flera olika sätt
hos samma jern. En del af detta kol bortgår derför som kol-
vätegas, en annan del stannar deremot i lösningen. Af våra
undersökningar framgår vidare att den i lösningen kvarstannande
delen af kolet håller med sig stora vätgaskvantiteter förenade,
hvilket förorsakar en stor minskning i den bildade gasvolymen.

Vi anse det dock icke ligga utom möjlighetens gränser, att
genom något förfaringssätt bringa de olika kolarterna i ett pro-
portionelt, bestämdt förhållande hos olika jern, och lyckas detta,
skall man kunna använda den utvecklade gasens volym såsom

en noggrann måttstock på det kemiskt bundna kolet.

Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 44. N:o 3.

[or]

4 war
De Ki
ee ee

ALU Jonbtd A kassiere ee Re: w
h FD Ber SIR

a A i EV HÄNG: SEN Bq RANE SE la Be 61% er
+[u8 on ton. RUN. död ah ts nr 7
BEER Ya tuned I öga LEPDTEEN föl sihal

Shbistnoletos FOR GO 3 a Hr anat ma Så

RAN. ARD handen: PROSA SA KEN TR
FEAR REN IGN RR ENT NA ka are
int ae er . ER Apa ob

og ai AV
| EN anf RE REN a Di a, En ar 2 Kante Yo

185

Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1887. N:o 3.
Stockholm.

Meddelanden frän Stockholms Högskola. N:o 57.

Om härdningens inflytande på de vid stålets upplösning
1 syror bortgående gasformiga produkternas

volym och sammansättning.
Af GUNNAR PAIJKULL.

[Meddeladt den 9 Mars 1887 genom L. F. NILSON]

Af föregående uppsats framgår, att volumen af den gas,
som utvecklas vid olika jernsorters upplösning i utspädda syror,
visserligen befunnits vara mindre ju större jernets halt af s. k.
kemiskt bundet kol är, så att t. ex. ett tackjern som innehåller
en totalmängd af 3,28 proc. kol gaf 297,8 cc. gas på 1 gram
jern eller ?/, af den volum som en lika vigtsmängd rent jern
skulle utvecklat, och att en kolhalt af endast 0,26 proc. eller
Bo m OT Proc kan förorsaka en märkbar och mätbar för-
minskning uti den utvecklade gasvolumen, men att a andra sidan
denna förminskning ej är proportionell med kolhalten. Så kunna
t. ex. tvenne stalarter af lika, eller nästan lika kolhalt gifva
mycket olika mängder gas. Jag erinrar om det i förra afhand-
lingen citerade exemplet.

För att finna förklaringen till denna oregelbundenhet, före-
tog jag mig, pa uppmaning af professor PETTERSSON, att närmare
studera, huruvida den bearbetning jernet före upplösningen under-
gatt genom härdning, afhärdning eller hamring vid vanlig tem-
peratur utöfvade något inflytande på qvantiteten eller qvaliteten
af den gas, som jernstycket sedan utvecklade, då det upplöstes

i syror.

186 PAIJKULL, OM STÄLETS GASFORMIGA PRODUKTER.

Anledning att förmoda, att dylika processer, i synnerhet
härdning, inverka förändrande pa jernets bundna kol förefans
uti de erfarenheter, som RINMAN, EGGERTZ, SÄRNSTRÖM,
OSMOND och WERTH m. fl. gjort vid tillämpningen af de ana-
Iytiska kolbestämningsmetoderna a olika slag af stål och kol-
fattigt jern; erfarenheter, hvilka föranledt dessa vetenskapsmän
att skilja mellan 2 arter af bundet kol uti stålet; cementkol och
härdningskol.

En kort framställning af åsigterna härom ma tjena som inled-
ning till denna uppsats.

Den förste, som uppmärksammat härdningens inflytande på
de produkter, som bildas vid ståls upplösning i syror, synes hafva
varit C. J. B. KARSTEN.

I hans Handbuch der Eisenhüttenkunde 2 Aufl. Berlin 1827,
1 $ 216-217 påvisas en bestämd skilnad uti förhållandet hos
mjukt jern och stäl, som löses 1 utspädd saltsyra och svafvel-
syra under qvarlemnande af en svart grafitaktig, men likväl
jernhaltig och magnetisk substans, och härdadt stål, hvilket löses
vida långsammare af syror och lemnar ingen, eller vida ringare
kolhaltig återstod.

CARON!) underkastade denna fråga en närmare undersökning.
Han löste 3 prof af samma cementstål i conc. saltsyra 1) i dess
ursprungliga skick, 2) efter långvarig hamring, 3) efter härdning.
Han fann, att den kolhaltiga återstoden var högst olika till
kvantitet och beskaffenhet uti de 3 profven. N:o 1 efterlemnade
1,614 proc. aterstod, innehållande 0,825 proc. C och 0,557 proc.
Fe, N:o 2 lemnade 1,243 proc. aterstod, hvaraf 0,56 proc. C och
0,445 proc. Fe, N:o 3, det härdade stälet, qvarlemnade en åter-
stod, som endast bestod af kiselsyra. Han sluter häraf:

Att den mekaniska bearbetningen verkar i samma riktning
som härdningen på stålets egenskaper, nemligen till en intimare
förening mellan kol och jern. I samma man som stålet för-
ändras genom bearbetningen, i samma mån aftager den qvantitet
kol som syran förmår afskilja derur. Uppvärmning och långsam

1) C. R. (1863) sid. 43:

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:o 3. 187

afkylning åter verka i motsatt led mot härdning och hamring
pa stal. I en följande uppsats 1) från samma år uttalar han en
bestämd åsigt öfver orsaken till att hamring delvis astadkommer
samma inverkan på stålet, som härdningen. Då stal efter glödg-
ning plötsligt afkyles, underkastas det en häftig volumförminsk-
ning, »l’effet de la trempe sur le metal a donc et& de rapprocher
brusquement les molecules les unes des autres par un mouvement
tellement rapide, qu’il ressemble dans ses effets physiques au
choc d'un marteau, agissant en méme temps dans tous les
sens. C'est ce choc qui produit la combinaison entre le fer et
le charbon. La temperature a pour effet de dilater le metal et
“ de donner aux molecules la mobilit@ necessaire pour qu’elles
puissent se reunir; le refroidissement rapide, en les rapprochant
brusquement, produit la combinaison».

CARONS resultat bekräftades af L. RINMAN.?)

Han fann vid upplösning af stål i saltsyra af 1,12 sp.
vigt, att härdadt stål icke lemnade någon kolhaltig återstod, en
erfarenhet, som äfven CARON förut gjort. Ohärdadt jern lemnar
deremot en återstod af fint fördeladt kol, hvilken dock under
vissa förhållanden (ifall upplösningen skett uti kokande syra och
utan lufttillträde) vid fortsatt kokning kunde försvinna och bortgå
i form af flygtigt kolväte (hvilket bevisar, att denna afskilda
rest icke var grafit). Han sammanfattar sin åsigt härom i föl-
jande ord:

»Man har således tre former, under hvilka kolet i stål och
i tackjern afskiljer sig, då dess utlösning sker med chlorvätesyra
eller utspädd svafvelsyra, nemligen som grafit (ur tackjern),
som kolbundet jern ur ohärdadt tackjern och stål (enligt
CARONS undersökning) och som kolbundet väte utur härdadt
tackjern och stål. Alla dessa former förekomma tillsammans
hos ohärdadt tackjärn, de båda senare hos ohärdadt stål och
tackjern och den sistnämnde hos härdadt stål och tackjern.

Tills vidare kunde man ju kalla den del af kolet i ohärdadt

') ibid. p. 210.
2) Ofversigt af K. V. Akad. Förh. 1865. p. 443.

188 PAIJKULL, OM STÄLETS GASFORMIGA PRODUKTER.

stål, som under långsam lösning afskiljer sig, för cementkol och
kolet i härdadt stål för härdningskol».

År 1862 offentliggjorde Prof. EGGERTS sin metod att kolo-
rimetriskt bestämma kolhalten i jern, hvilken, delvis modifierad
af uppfinnaren sjelf och andra, vunnit så vidsträckt användning
vid analyser af stal och jernsorter för praktiska ändamål.

Metoden gar som bekant ut på, att jemföra nyansen
hos den färgade lösning, som uppstår vid jeruprofvets lösning
i salpetersyra med färgen hos de lösningar, som uppstå af jern-
sorter af känd kolhalt. Det visade sig snart, att härdningen af
jernet inverkade på utslaget af metoden. I en senare uppsats!)
anger prof. EGGERTZ, att härdadt stål färgar lösningen mindre
än ohärdadt dylikt eller upphettas det härdade stålet änyo till
brunvärme, meddelar det den ursprungliga färgnyansen at sal-
petersyrelösningen, och metoden anger alltså då äter samma
procentiska kolhalt, som hos det ohärdade stålet före härdningen.
Samma erfarenhet om härdningskolets olika förhållande mot
cementkolet vid det Eggertzska kolprofvet hade gjorts redan
1872 af SÄRNSTRÖM!) och bekräftas af alla senare författare.

Denna uppfattning, enligt hvilken kolet i jern och stål exi-
sterar i tvenne olika former, nemligen dels såsom härdnings- dels
såsom cementkol, torde för närvarande vara allmänt gällande
inom vetenskapen. Den är utförligt framställd i en afhandling af
ÅKERMAN i Jernkontorets annaler af år 1879, hvarest förf. på-
pekar, att samma orsaker, som åstadkomma härdningskolets för-
vandling i cementkol hos stål och vice versa, äfven åstad-
komma analoga förvandlingar af kolet i tackjern.

»Det är bekant, att gratt tackjern (som ej är för kiselrikt), kan
genom smältning och derpå följande hastig afkylning förvandlas
till hvitt tackjern. Å andra sidan kan ett någorlunda kolrikt
men ej allt för mangan- eller svafvelhaltigt hvitt tackjern genom
smältning och öfverupphettning samt derefter följande utgjutning
i en tillvärmd och nog långsamt afkylande form omvandlas
i grått tackjern. Men det är för att till grått omvandla ett

!) Annu en gång om kolbestämning i jern. Stockholm 1885.

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:0 3. 189

hvitt tackjern af ofvan nämda beskaffenhet alldeles icke nödigt
att omsmälta detsamma, utan större delen af dess bundna kol
kan också endast genom en tillräckligt långvarig upphettning
till stark gulvärme under utestängande af luften eller andra syr-
sättande ämnen omvandlas till grafit». — — —

»Likasom i tackjernet vid stark och långvarig upphettning
kol afskiljer sig som grafit, så befordrar också upphettning med
långsam afsvalning cementkol-bildningen i stålet. Å andra sidan
"ökas vid det smälta tackjernets hastiga afsvalning och deraf
härrörande häftiga sammandragning jernets halt af bundet kol,
och på samma sätt orsakar hos det grafitfria stålet en hastig
afsvalning eller en på annat sätt ernådd häftig sammantryckning
cementkols innerligare förening med jernet, eller omvandling till
härdningskol. Skillnaden är blott den, att cement- och härd-
ningskols omvandling till hvarandra kan börja vid en jemförelsevis
låg värmegrad, under det att grafitens omvandling till bundet
kol och tvärt om endast kan ega rum vid en tackjernets smält-
punkt någorlunda närliggande temperatur, ty sedan ett grått
tackjern afsvalnat till rödvärme, kan slutafsvalningen göras huru
häftig som helst, utan att grafithalten derföre minskas, och lika-
ledes kan ett hvitt tackjern icke medelst blott rödvärme om-
vandlas till grått».

Nyare arbeten riktade, dels på mikroskopiska undersökningar
af slipade och etsade plattor af härdadt, ohärdadt och kallham-
radt stål, dels på kemisk analys af de kolhaltiga rester, som
uppstå vid dessa jern- och stålsorters upplösning i utspädd salt-
syra vid den positiva polen af ett Bunsenskt element (WEYLS
metod) eller i salpetersyra (OSMOND och WERTH) eller i kali-
umbikromat och svafvelsyra (ABEL och DEERING), hafva utvecklat
teorien om kolets förekomstsätt i jern på ett särdeles anmärk-
ningsvärd sätt.

Enligt dessa undersökningar (jag citerar företrädesvis OSMOND
och WERTH'S arbeten !) skiljer man äfvenledes mellan cement-
kol (carbone de recuit) och härdningskol (carbone de trempe).

) Ann. des mines (1881). VIII p. 8.

190 PAIJKULL, OM STÄLETS GASFORMIGA PRODUKTER.

Cementkolet befinner sig 1 stålet uti verklig förening med en del
af jernet, hvilken bildar ett slags »cellväfnad» eller nät (reseau),
i hvars maskor rent jern med det deruti upplösta härdningskolet
(carbone de trempe) befinner sig inneslutet. Vid upplösning af
härdadt stål i saltsyra efter WEYLS metod återstår denna »cell-
väß, som till det yttre bibehåller utseendet och dimensionen af
den ursprungliga stålbiten, såsom en massa af grå fjell inne-
hållande jern och kol i kemisk förening, hvars atomistiska sam-
mansättning man likväl icke lyckats med säkerhet bestämma.
Genom härdningen ändras 1 väsentlig grad strukturen och be-
skaffenheten af denna cellväf, och den efter upplösning af här-
dadt stål återstående kolhaltiga resten består 1 öfvervägande
grad af en svartaktig, amorf gelatinös substans. Återstoden
efter ohärdadt, eller af härdadt stål innehåller endast föga deraf.

Härdningskolet förmodar ÖSMOND och WERTH vara upplöst
i cellväfnadens jernkärnor (dessiminé dans les noyaux cellulaires)
men icke kemiskt förenadt med jernet sjelft.

Vid upplösning af stål i syror (vare sig 1 saltsyra, salpeter-
syra, utspädd svafvelsyra och kromsyra) skulle härdningskolet
till större eller mindre del bortga i form af gasformiga produkter,
under det cementkolet till större eller mindre del kvarlemnas
olöst.

Deraf härleda sig det redan anmärkta förhållandet, att
EGGERTZ kolorimetriska metod anger för liten kolhalt för här-
dade stålsorter, hvilka dock både i sitt ursprungliga skick och
efter afhärdning gifva normal kolhalt vid kolorimetrisk under-
sökning. OSMOND och WERTH hafva bevisat detta genom analys
å de gaser, som bortga vid upplösning af stål af 0,85 proc. kol-
halt i salpetersyra enligt EGGERTZ metod.

I ohärdadt skick förlorade stålet 0,342 proc. C., som bortgick
i form af gaser. Efter härdning 0,500 proc.

Någon metod att qvantitativt skilja härdningskol från cement-
kol finnes för närvarande icke.

Det är antagligt, att hvarje syra öfverför något af cement-

kolet i gasform vid stålets upplösning, och a andra sidan är det

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:0 9. 191

tänkbart, ehuru ej sa sannolikt (se följande experimenter), att
något af härdningskolet återstår bland den kolhaltiga resten
efter upplösningen. Svärigheten att med syror sasom upplös-
ningsmedel erhålla denna återstod af oföränderlig och konstant
sammansättning ger stöd åt denna förmodan.

Huruvida och i hvad mån detta äfven är fallet vid använ-
dande af andra upplösningsmedel än syror (t. ex. HeCl,, jod-
lösning, ammoniumkopparklorid etc.) lemnar jag derhän. Man
har emellertid hittills vid studiet af upplösningsmedels inverkan
på jernets kol nästan uteslutande undersökt de kvarlemnade
resternas mängd och sammansättning. Jag anser derför, att en
undersökning på de vid upplösning bortgående gasformiga pro-
dukterna bör tjena till att komplettera och utvidga kännedomen
om förhållandet mellan de olika kolarterna uti jernet. Att
dessutom volumen och kolhalten af den utvecklade gasen ej
nämnvärdt förändras, då icke oxiderande syror såsom saltsyra
och svafvelsyra användas, eller då man varierar koncentrationen
hos syrorna, förutsatt likväl, att de användas i utspädd form,
vill det synas, som om den procent af jernets kolhalt, som bort-
går 1 gasform, stode i bestämdt förhållande till härdningskolets
mängd, om man äfven icke strängt kan bevisa att allt härd-
ningskolet bortgar på detta vis, något, som dock alldeles ej är
osannolikt. Jag hänvisar i detta fall till analyser af den gas,
som bortgår vid upplösningen af härdad jerntråd af 1 proc.
total kolhalt (från Bofors). Detta kol utgör i det närmsta 0,90 proc.
d. v. s. ”/,, af totala kolhalten. Ohärdadt stål af samma sort
utvecklar endast 0,2 till 0,3 proc. kol i gasform. Då man icke
får antaga, att cementkolet skulle kunna genom härdningen all-
deles försvinna ur stålet, (hvilket bevisas deraf, att äfven här-
dadt stål efter upplösning i utspädda syror efterlemnar en, om
än mycket ringa rest), så torde man få medgifva, att det i
stalet befintliga härdningskolet här i det närmaste om ej full-
ständigt uppgått i gasformiga föreningar. Äfven vid flera andra
skarpt härdade jernsorter, har jag lyckats återfinna nära på
hela den totala kolmängden vid gasanalysen.

Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 44. N:o 3. 7

192 PAIJKULL, OM STÄLETS GASFORMIGA PRODUKTER.

Sa gaf ett stål, som enligt analys höll 0,13 proc. grafit
och 0,83 proc. bundet kol, vid analys 0,77 proc. 1 gasform.

Det är vida mer att befara, att det i gasform öfvergångna
kolet ej endast härrör från härdningen, utan möjligen äfven från
cementkolet, hvars förening med jern tyckes vara underkastad
partiell sönderdelning af nästan alla lösningsmedel.

Huru härdningen inverkar på jernsorter af olika kolhalt
synes af vidstående tabell.

Det visar sig af tabellen, att vid hvarje undersökt jernsort
— den ma nu ha högre eller lägre kolhalt — inverkar härd-
ningen på följande sätt:

1). Den med syran utvecklade gasvolumen är större, än
den, som utvecklas af ohärdadt eller afhärdadt jern.

De använda »ohärdade» jernprofven innehöllo till följe af
beredningen tydligen både cement- och härdningskol (ehuruväl
det förra i öfvervägande grad).

Den vid analvserna V. 1, 2, 3 använda jernsorten, som
tillhörde den Eggertzska serien af Normaltrådar för kolorime-
triska bestämningar, innehöll tydligen jemförelsevis mera härd-
ningskol än de mjuka trådarne från Bofors.

Som tråden alltså kan betraktas såsom varande i ett slags
halfhärdadt tillstånd, åstadkommer härdningen här en relativt
mindre ökning af gasvolumerna. Äfvenledes bemärkes, att äfven
efter härdningen en betydlig del af kolet måste befinna sig i
form af cementkol, alldenstund det i gasform bortgaende kolet
före härdningen var 0,44 proc. a 0,51 proc. men efter härdnin-
gen är 0,83 proc:

Afhärdningen försiggick salunda, att jerntraden inbäddades
uti magnesia i en platinadegel med lock, hvilken upphettades i
en ugn, der degeln sedan fick afsvalna. Dock torde knappast någon
fullständig afhärdning egt rum enär jernträden till följd af dess
ringa tjocklek ganska fort måste afkylas. Sålunda erhölls endast
en ringa minskning 1 gasvolum hos afhärdad tråd af 0,60 proc. C.

Hos det kolrikare jernet i analyserna V, utföll skillnaden större.

Oaktadt det sätt jag använde, ingalunda var egnadt eller afsedt

03. 193

.

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N

= = = = 13 77000 99 &'TGE Ge Asus 0:p 18
= 9 LIG = 97 E'P3E = g'ece Ce A re 0:p 2
_ 20 SPE 13 88000 92 T'ESE 13.7500 m 3'608 KRONE Te le SE (zy10557) pegeunton | CT ”A
= = — — 23 81009 |, 99 FORS « o:p 0:p '9
== = — —— 13 81000) ‘99 T’GFE « prauegppey 0:p 'G
= = = = == » 9'GGe | RR 0:p 7
13 99000 « 15 2200 « 18 9100°%0 »» OPGE lee o:p e
13 98009 « 13 88000) » TORE 18 8200 « ee ee o:p 2
13 98000) m VESE 13 88000 22 T'986 13 08000) 22 0'9G€ GOD SR EE a SToJog "a7 peaguaop | "T AI
— — 13 77000 « 13 88000 « a 0:p 2
— = 13 c700%9 2 0°CB8 13 78000 »0N-. rn stoog "Ip praquaoep | CT "III
= — = = 18 £100'0 « « 0:p 0:p ‘7
a = == = "13 81000 22 TORE 24 090 pexwryeF op ;c
_ -- 13 78000 « — — (CR RS 0:p 2
= = 13 9800 9 27,68 13 7000 6'788 on er SAoJogg ‘ap pragwaop | I II
= = Ar) 81009 « 15 87009 « (CSE sale SES o:p 2
— — 13 8T00% "90 4866 15 60009 99 8666 DES ee ee SI0OJOG "IF praguop | Fp "I
"ULLOFSLE 092. a Pra "WIOJSVT 09 Rp DIA "ULLOFSEI 09 nn DIA
Sa | ie automa | går R | 907 aunpaoagm | LTE Iso amonmm nos En: a

wol 19 T

uxol u) I

DABSDETDERUF JAVA

uxal 'I9 I

PePpIrH

PLEPILTO

194 PAIJKULL, OM STÄLETS GASFORMIGA PRODUKTER.

att äterföra jernet till det ursprungliga tillständet, visa likväl
talen, hvilken skillnad som afsvalningshastigheten medför uti
den utvecklade gasvolumens storlek.

2) Den i gasformiga föreningar öfvergäende kolhalten är
vida större än hos ohärdadt jern.

Det behöfver knappast tilläggas att den efter upplösningen
återstående kolhaltiga resten befanns vara allt ringare i samma
mån gasvolumen och procenthalten af det i gasform öfvergående
kolet stegras genom härdningen.

I en vigtig omständighet afvika mina resultat från den
nu gängse teorien.

Enligt CARON, ÅKERMAN m. fl. inverkar mekanisk bearbet-
ning såsom hamring o. s. v. i viss grad härdande på stålet d. v. s.
åstadkommer en ökning af härdningskolet på cementkolets be-
kostnad. För att pröfva detta uthamrades ståltrådar af 0,5 och
I proc. af samma sort som tjenat till analysserierna II och IV
på städ vid vanlig temperatur under en timmes tid, tills de an-
tagit formen af en tunn stälplatta. Derpå upplöstes profven, och
gasen analyserades.

3) Det kallhamrade stålet (se analys IT. 3, 4 och IV. 5, 6)
gaf afgjordt mindre gasvolum och mindre kolhaltig gas än det
ursprungliga profvet och lemnade en anmärkningsvärdt stor
svart återstod efter upplösningen.

Det synes häraf, som om mekanisk bearbetning utan upp-
värmning snarare ökar cementkolet på härdningskolets bekostnad,
än tvärtom.

Det bör anmärkas, att ÖSMOND och WERTH !) äfvenledes
kommit till resultat som strida mot de hittills gällande åsigterna.
Enligt deras försök har kall bearbetning i köld ingen inverkan

på förhållandet mellan härdnings- och cementkol.

Stockholm 1887. Kongl. Boktryckeriet.

ÖFVERSIGT

KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS
FÖRHANDLINGAR.
Årg. 44. 1887. 4.

Onsdagen den 13 April.

INNEHÄLL:
Öfversigt af sammankomstens förhandlingar................................-- sid. 195.
RosÉN, En sats i teorien för konstanta elektriska strömmar ............- DEI
Ros£n, Om Frölichs generalisation af Wheatstoneska bryggan...........- » 208.
SekreterarensWansberättelsen tun ne ee Nee » 208.
SkankerstilleBibliothekei un ee en. sid. 196, 228.

Tillkännagafs, att Akademiens ledamot f. d. Statsradet
FREDRIK FERDINAND CARLSON med döden afgatt.

På tillstyrkan af komiterade antogos till införande 1 Aka-
demiens Handlingar följande afhandlingar:

1:0) »Theorie de l’induction unipolaire», af Hr EDLUND;

2:0) »Om Lias i sydöstra Skåne», af Fil. Doktor J. C.
MOBERG.

Berättelse hade blifvit afgifven af t. f. Förste Fiskeriassi-
stenten Dr F. TRYBOM om den resa, som han i egenskap af
Letterstedtsk stipendiat utfört inom Nordamerikas Förenta stater
och Canada, för att taga kännedom om fiskets bedrifvande der-
städes äfvensom om öfriga med fiskeindustrien sammanhängande
förhållanden.

Hr SMITT redogjorde för innehållet af Dr TRYBOMS nyss
omförmälda reseberättelse.

Hr WITTROCK meddelade för intagande i Akademiens skrifter
dels en uppsats af ALIDA ÖLBERS: »Om fruktväggens byggnad
hos Borragineerna» (se Bihang till K. Vet.-Akad. Handl.) och

196

dels en uppsats af HEDVIG LOVÉN: »Om utvecklingen af de
sekundära kärlknippena hos Drac&na och Yucca» (se Bihang
till K. Vet.-Akad. Handl.).

Sekreteraren öfverlemnade följande insända uppsatser: 1:0)
»En sats i teorien för konstanta elektriska strömmar», af Do-
centen vid Lunds universitet A. ROSEN*; 2:0) »Om Frölichs
generalisation af Wheatstoneska bryggan», af densamme*; 3:0)
»Beobachtungen über natürliche Corrosions-Erscheinungen und
neue Krystallflächen am Adular von Schwarzenstein», af stud.
A. HAMBERG (se Bihang till K. Vet.-Akad. Handl.); 4:0) »Kri-
stallografisk undersökning af tva nya kolväten», af stud. H.
BÄCKSTRÖM (se Bihang till K. Vet.-Akad. Handl.); 5:0) »Om
tetartoödri hos turmalin», af Magister W. RAMSAY (se Bihang
till K. Vet.-Akad. Handl.).

Genom anstäldt val utsågs Hr KEY till Pr&ses under det
ingående akademiska året, hvarefter afgaende Pr&ses Hr AnG-
STRÖM nedlade presidium med ett föredrag om vilkoren för en

affärsmässig maskin- och manufakturtillverkning.

Följande skänker anmäldes:
Till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek.
H. MAJ:T KONUNGEN. 5

DANILEWSKI, N. Darwinism. T. 1: 1-2. St. Petersb. 1885. 8:0.
Amsterdam. Gemeentebestuur.
TER Gouw, J. Geschiedenis van Amsterdam. D. 5: Text & Atlas.
1886. 8:0.
Berlin. K. Preussisches Meteorologisches Institut.
Ergebnisse meteorologischer Beobachtungen im Jahre 1885. 4:0.
Bonn. Naturhistorischer Verein der Preussischen BRheinlande, West-
jalens und des Reg. Bezirks Osnabrück.
Verhandlungen. Jahrg. 43 (1886): H. 2. 8:o.
Budapest. Magyar tudomanyos akademia.
Mathematikai és termeszettudomänyi Közlemenyek. K. 20: 1, 3,5;
21: 1.0188948:0:
» » > ertesitö. K. 3: 6—9; 4: 1—6.
1885—86. 8:0.
Termeszettudomänyok értekezések. K. 14:9; 15:1,3—18(1884—85). 8:0.
Matematikai » K. 11:10; 12: 1—11 (1884-85). 8:0.
(Forts. å sid. 228.)

197

Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1887. N:o 4.
Stockholm.

En sats i teorien för konstanta elektriska strömmar.
Af A. Rosen.
[Meddeladt den 13 April 1887 genom E. EDLUND.]

I afhandlingen Ȇber einige Gesetze der Vertheilung elek-
trischer Ströme in körperlichen Leitern» (POGGENDORFF’s An-
nalen Bd. 89) har HELMHOLTZ bevisat följande sats:

Om man 1 det inre af ett sammansatt, men icke elektro-
motoriskt verksamt system af ledare väljer tva godtyckligt be-
lägna ytelement a och b, och meddelar först a sedan b en lika
elektromotorisk kraft, sa gar i det första fallet genom b lika

mycket elektricitet som i det andra fallet genom a.

HELMHOLTZ har bevisat denna sats för det fall att ledarne
äro homogena och isotropa. Jag skall här undersöka det fall,
då de äro anisotropa och icke homogena.

Om V betecknar elektriska potentialen; X, Y, Z kompo-
santerna af den elektriska kraften; u, v, w strömkomposanterna,
har man följande ekvationer (se MAXWELL, Electrieity and
Magnetism, Part II, kap. 8):

2. oV 3 oV R IV
a (1)
W = My X oa,

VIE dar MErE = (2)

2 ET 7
wW=4yNX +a9Y + a,Z

198 ROSEN, OM KONSTANTA ELEKTRISKA STROMMAR.

) )

z Ar 5 + a =O (3)
an» dj, etc. äro koeficienterna för den elektriska lednings-
förmågan. Vanligen har man «;; = aj. Men för tunna metall-
blad som bringas i ett magnetiskt fält har man a;; och aj; olika
enligt den allmännast antagna förklaringen af HALL's fenomen.
På samma sätt som man härleder GREEN's teorem, kan

man erhålla följande likheter:

i [a En „YUV oU dv oU dv
RANE) EE 0 Oy

år KLONG ag I oU0V
aa, 0x ” Bög de ad de

UV OU

oV |
im Ja + AQ 307 dy dedydz

ATT r

al, ol 0)
= | fö an! + AM + Az) AG + (al + Arm + 327) 5
| ELER ae 00

‚oV
+ (al + asgm + Azan), de

; 05 90V so OM. ov =
är U 2; gang; Hang, | «lt least 224, + 4237,

0 oV
ES sur, Pe A ereene

U oU
= || VI (anl + ap sn Er al + AM + a

u

oU
+ (al + agm + a

oU oU ög ou. Au oU
(ang; HAN | HAE gy a);

(6) EN oU Ö 2 ma
= ie er MORLTZE

U och V äro tva kontinuerliga entydiga funktioner af ko-

ordinaterna &, y, 2, hvilkas första derivator öfveralt inom ett

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:o 4. 199

visst slutet rum S äro ändliga; do betyder ett element af detta
rums yta; /, m, n äro cosinus för de vinklar, som den inat
dragna normalen till ytan bildar med koordinataxlarne; tripel-
integralerna skola utföras öfver hela det slutna rummet, dubbel-

integralerna öfver dess yta.

Antag nu ett godtyckligt system af ledare. I en yta a
inom systemet antaga vi en elektromotorisk kraft verka, hvars
storlek är EF. V kalla vi det värde på den elektriska poten-
tialen, som derigenom uppkommer. V är entydig och konti-
nuerlig öfveralt inom det rum som upptages af ledarne, utom
att V i två oändligt närbelägna punkter på hvar sin sida om «a
antager värden, som skilja sig på £. Om u,v,w betyda kom-
posanterna af den ström, som förorsakas af elektromotoriska
kraften, har man ekvationerna (1), (2), (3) satisfierade. Vi be-
teckna med a' det rum, som inneslutes af en yta helt och hållet
omslutande a och oändligt nära a. Om a' uteslutes har man

öfveralt inom det rum som upptages af ledarne (enligt ekv. (3)):

AE ==

| oV oV tl oV oV wi

az 9127, are dy Da 227, na re
| ov oV ov
aaa "27, T 472) = (4)

Om I, m, n betyda riktningscosinus för normalen till en
sodtycklig yta, är den mot ytan vinkelräta strömkomposanten

ul + vm + wn eller
ja ICE az Maag | SOV
Bi (Anl + AM + Azın) zn + (al + Aso + a

oV rn
EL (Aal + Am + un) | (9)

Detta uttryck är altså = 0 för alla ledarnes fria ytor.

Antag nu i en annan yta b inom ledarsystemet verka en
elektromotorisk kraft £'. Kalla U den elektriska potentialen
och w', v', w' strömkomposanterna som förorsakas af E'. U är

då entydig och kontinuerlig öfveralt inom ledarne, utom att U

200 ROSEN, OM KONSTANTA ELEKTRISKA STRÖMMAR.

i två oändligt närbelägna punkter på hvar sin sida om b har
värden med den ändliga differensen #’. Mellan w', v', w', U har
man samma ekvationer som mellan u, v,w, V. Om b" betyder
det rum, som inneslutes af en yta omslutande b och oändligt
nära b, så är U kontinuerlig öfveralt inom det rum som upp-
tages af ledarne med uteslutande af b', och satisfierar öfveralt
inom detta rum differentialekvationen (4). Om man i uttrycket
(5) sätter U i stället för V, blir detta uttryck 0 för alla le-
darnes fria ytor.

IVT sätta muckar 1a, + 21, as a, 20 UNGEN
+ 2t,; vidare:

oU oU

; ; oU oU OU oU
eg

ee a ee AE Nn
de SCR 1dy "dr

Tillämpa vi nu det generaliserade GREEN’s teorem och taga
till rummet S det af ledarne upptagna rummet med uteslutande

af de tvänne oändligt små rummen a’ och b', sa erhålles:

fo + vm + wn)do = [SV (wi + v'm + w'n)dw

2 Så | ll ah 08 N,
u 2//v (al + pm + yn)dw — >| [jr I + 2, = 7 adnde.

Den del af integralen pa venstra sidan, som sträcker sig

öfver ledarnes fria ytor, är 0. För ytan af a’ har uttrycket
ul + vm + wn i två oändligt närbelägna punkter på hvar sin
sida om a numeriskt samma värde, men med motsatta tecken,
U har alldeles samma värde. Äfven denna del af integralen är
således 0. För ytan af b' har äfven uttrycket ul + vm + wn i
två oändligt närbelägna punkter på hvar sin sida om 5 nume-
riskt samma värde, men med motsatta tecken; men U har i

dessa punkter värden med differensen #’. Värdet på denna
del af integralen blir altså EI, om I betyder (ul + vm + vn)deo
utsträckt öfver ytan b, d. v. s. den elektricitetsmängd som i

följd af den elektromotoriska kraften E i ytan a pa tidsenheten

passerar genom b. Första membrum i ekvationen är saledes

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:o 4. 201

= E'I. På samma sätt är första integralen i andra membrum
= ET, om I' betyder den elektricitetsmängd, som på tidsen-
heten passerar genom ytan a i följd af den elektromotoriska
kraften £' 1 ytan b. Om ingen af ledarne befinner sig i när-
heten af en magnet, har man öfveralt t, =t, =t, = 0 och så-
ledes & = 8 =3y = 0; altså

EI=EI.

Om alltsa M är = E har man äfven 7 — 1. Den af HELM-
HOLTZ bevisade satsen gäller följaktligen äfven för anisotropa
och icke homogena ledare. Äro icke @,ß,y=0 har man där-

emot

HE ET -2[[V(la+mB+ny)dw- le VI — BER = twdyde.

Hrr ETTINGSHAUSEN och NERNST hafva emellertid vid un-
dersökningar öfver HALL's fenomen funnit att man äfven i detta
fall har 7=J' om E= E" (se Repertorium der Physik, 1887,
häft. 2). Ofvanstäende ekvation visar också att det sa måste
vara, atminstone med ganska stor approximation. Vid under-
sökningarna öfver HALL's fenomen har man nämligen en mycket
tunn metallhinna af liten utsträckning placerad i ett starkt mag-
netiskt fält, som är sa likformigt som möjligt. I alla ledarne
utom denna metallhinna har man då t, =t, =t, = 0 och altså
a=p=7=0. I följd af hinnans ringa tjocklek kan man an-
taga a, p,y, V hafva samma värden i två motstående punkter
af hinnans yta; da nu /,m,n i dessa punkter hafva numeriskt

lika värden med motsatta tecken, blir

i V(la + mB + ny) = 0.
t,, ty, t, äro funktioner af det magnetiska fältets intensitet; är
detta likformigt, så äro t,, t,, t, konstanta, och da har man

d O0 20, . h h
Me El PER 0; altså äfven i detta fall har man
ög 0 3 02

SBR IGN

202 ROSEN, OM KONSTANTA ELEKTRISKA STRÖMMAR.

Följaktligen gäller äfven da den sist betraktade händelsen
medtages denna sats: Om en elektromotorisk kraft £ verkande
i en yta a af ett godtyckligt system af ledare förorsakar en
ström af styrkan I genom en godtycklig yta b, sa astadkommer
samma elektromotoriska kraft verkande i ytan b en ström af
styrkan I genom a.

203

Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1887, N:o 4,
Stockholm.

Om Frörıchs generalisation af Wheatstoneska bryggan.
Af A. Rosen.

[Meddeladt den 13 April 1887 genom E. Epruxn..]

Har man sex elektriska ledare förenade A
pa det i figuren bredvid antydda sättet, och
i ledningen BC ett batteri, i AO en galva-
nometer, kallas kombinationen en WHEAT-
STONE's brygga. Antag w,, wa, w;, w, be-
teckna ledningsmotstånden i AB, AC, BO,

CO resp., så är det en känd sats att om w, :w, = 3: w,, man

B C

icke har någon ström i ledningen AO. Härpa grundar sig an-
vändningen af WHEATSTONE’s brygga för motstandsbestämningar.
Samma relation mellan motständen w,, ws, w,, w, eger äfven
rum, om man i stället har batteriet inskjutet t. ex. i ledningen
AB, och det befinnes att strömstyrkan i ledningen AO blir den-
samma vare sig ledningen BC är sluten eller afbruten. Härpa
grundar sig MANCE's metod för bestämningen af ett batteris

ledningsmotstand.

Herr ©. FRÖLICH har i Januarihäftet af WIEDEMANN’S
Annalen för innevarande ar härledt följande sats, af hvilken de
bada nämda äro speciella fall:

Om i det WHEATSTONE’ska strömskemat godtyckliga elek-
tromotoriska krafter verka i alla sex grenarne, och vid slutandet
och öppnandet af ledningen BC strömstyrkan i AO förblir oför-

204 ROSEN, OM WHEATSTONESKA BRYGGAN.

ändrad, sa har man mellan motstanden i de öfriga grenarne re-
lationen w, :w, = w, :w,.

Denna sats följer, som jag skall visa, med lätthet ur satsen
om den vanliga WHEATSTONE'ska bryggan.

Antag att, da ledningen BC är sluten, potentialdifferensen
mellan punkterna £ och C är £ och strömstyrkan i ledningen
AO är I. Da ledningen BC afbrytes blir potentialdifferensen
mellan B och C en annan, lat vara E’, och strömstyrkan i led-
ningen AO i allmänhet en annan, låt vara I'. Genom att i
ledningen BC införa en elektromotorisk kraft £'— E kunde
man utan att afbryta ledningen hafva ändrat potentialdifferensen
mellan 3 och C till E'. Efter denna förändring skulle äfven
strömmen i AO blifva I'. Men denna nya ström är summan
af den ström /, som man hade förut, och den ström, som i led-
ningen AO skulle förorsakas af den elektromotoriska kraften
E'— FE i BC, om inga andra elektromotoriska krafter funnes i
ledningarna. Skall /’ vara lika med 7, d. v. s. om styrkan af
strömmen i AO skall förblifva oförändrad då ledningen BC af-
brytes, sa skall följaktligen en elektromotorisk kraft anbragt i
BC ej frambringa någon ström i AO. Men vilkoret härför är,
enligt den vanliga satsen om WHEATSTONE's brygga, att w, :w3
= w,:wy. Härmed är altsa FRÖLICHS sats bevisad.

Af detta räsonnemang följer tydligen äfven följande all-
männare sats: Om, då en viss relation mellan motstånden i ett
godtyckligt nät af ledare är uppfyld, en elektromotorisk kraft i
en viss ledning A ej förorsakar nagon ström i en viss annan
ledning DB, så kommer, da man har elektromotoriska krafter an-
bragta huru som helst i nätet och samma relation mellan mot-
standen är uppfyld, strömstyrkan i B att förbli densamma, vare

sig ledningen A är sluten eller afbruten.

NN
=>)
An

Berättelse om hvad sig tilldragit inom Kongl. Veten-
skaps-Akademien under året 1886—1887. Af
Akademiens ständige Sekreterare afgifven på
högtidsdagen den 31 Mars 1887.

Under det ar som förflutit sedan Vetenskaps-Akademien
senast offentligen begick minnet af sin stiftelse, har hennes verk-
samhet i den allmänna och fosterländska odlingens tjenst ostördt
fortgatt. Hon har ock derunder fortfarande fått åtnjuta det
upplysta och mäktiga hägn och understöd, som af ålder kom-
mit henne till del från statsmakternas sida, och hvarförutan
hon helt visst icke skulle hafva kunnat så, som skett, uppfylla
sin höga bestämmelse och bland sina samsystrar 1 den bildade
verlden intaga den aktningsbjudande ställning, som utan gen-
sägelse tillkommer henne. Hennes första pligt vid detta till-
fälle är derföre att högt erkänna och uttala sin tacksamhets-
skuld till statens högsta vårdare.

Under året hafva utaf allmänna medel följande belopp
blifvit för särskildt afsedda ändamål ställda till Akademiens
förfogande eller på Akademiens underdåniga förord annorledes
anvisade:

enligt Riksdagens beslut har dels det anslag, som utgår
till det Naturhistoriska Riksmuseum till materiel, till inköp af
sällsynta föremål samt till vetenskapligt biträde vid samlingar-
nes ordnande, blifvit förhöjdt med 500 kronor att användas till
förhöjning af arvodet för den vid museets mineralogiska afdel-

ning för närvarande anstälde Amanuensen, sa länge han innehar

206 - SEKRETERARENS ÄRSBERÄTTELSE.

denna amanuensbefattning, hvarefter anslaget skall upphöra att
utga, äfvensom med 1,000 kronor pa extra stat för innevarande
ar för inköp och insamling af naturalier vid den nybildade
musei-afdelningen för arkegoniater och fossila växter och till
bestridande af de med arbetena vid denna afdelning förenade
utgifter, och dels det till Riksmuseum utgaende anslaget till rit-
ningars utförande blifvit tillfälligt ökadt med 1,000 kronor pa
extra stat;

jemväl enligt Riksdagens beslut har pa extra stat blifvit
anvisadt dels ett belopp af 3,000 kronor, utgörande återstående
fjerdedelen af förut beviljadt anslag a 12,000 kronor till af-
lönande af räknebiträden åt Professor H. GYLDEN för numerisk
tillämpning af en af honom utarbetad teori för himlakropparnes
rörelser på vart solsystems större planeter, och dels ett belopp
af 4,000 kronor såsom understöd för fortsatt utgifvande under
innevarande år af tidskriften »Acta mathematica»;

af under hand hafvande medel har Kongl. Maj:t täckts
anvisa: ett belopp af 2,150 kronor åt statens, under Akademiens
inseende ställda Meteorologiska Centralanstalt till godtgörelse
at Telegrafverket för väderlekstelegraferingen under förlidet ar
och till bestridande af andra dermed sammanhängande utgifter;
1,500 kronor såsom bidrag till anskaffande af skåp vid Riks-
musei entomologiska afdelning för förvarande af nyförvärfvade
dyrbara insektsamlingar; 300 kronor at Professoren P. G. ROSEN
till bestridande af hans resekostnader sasom svenskt ombud vid
en i Berlin sistlidne höst hållen internationel geodetisk kon-
ferens; 150 kronor at Läroverkskollegan €. R. SUNDSTRÖM
såsom fyllnadsbelopp till ett reseunderstöd, som blifvit honom
utaf Akademien fran Regnellska eäfvomedel tilldeladt för be-
vistande af en internationel ornitologisk konferens i Luzern;

af statsanslaget till resestipendier samt läroböckers och
lärda verks utgifvande har Kongl. Maj:t pa Akademiens under-
daniga förord behagat tilldela f. d. Professorn vid Upsala uni-
versitet W. LILLJEBORG 800 kronor såsom understöd för fort-

satt utgifvande af arbetet »Sveriges och Norges fiskar»; e. 0.

an en r
ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:o 4. 207

Professorn vid samma universitet F. R. KJELLMAN 800 kronor
för utarbetandet af en handbok öfver skandinaviska halföns
hafsalger; Kandidaten C. F. NYMAN 700 kronor för utgifvande
af ett supplementhäfte till hans arbete »Conspectus flor&e euro-
pex», samt Bibliotheksamanuensen G. ENESTRÖM 500 kronor
för fortsatt utgifvande under år 1887 af tidskriften »Bibliotheca
mathematica». «

Såsom i Akademiens förlidet ar afgifna arsberättelse angafs,
skall, på grund af Kongl. Maj:ts nådiga föreskrift, den samling
af etnografiska föremål, som blifvit hopbragt genom Amanuensen
Dr. HJ. STOLPE under fregatten Vanadis’ verldsomsegling, till-
höra svenska staten och förenas med statens redan befintliga,
under Vetenskaps-Akademiens inseende ställda etnografiska sam-
lingar, sedan densamma varit under en tid utställd till allmän
förevisning i H. K. H. Arfprinsens palats. För detta ändamål
har Kongl. Maj:t medgifvit, dels att en särskild lokal ma för-
hyras för inrymmande af Vanadis-samlingen, dels ock att utaf
hyresmedlen, som inflyta från statens egendom i qvarteret Grön-
landet södra, må tillsvidare användas årligen ett belopp af
3,580 kronor till lokalens förhyrande och uppvärmning samt för
städning och tillsyn, äfvensom för en gång en summa af 2,000
kronor till anskaffande af skåp, montrer, skärmar m. m. för
samlingens ordnande. På grund häraf har i närheten af Aka-
demiens hus en lägenhet om nio rum med tillhörande kök m. m.
blifvit förhyrd och andra förberedande åtgärder blifvit vidtagna
för ifrågavarande samlings inrymmande och uppställning. Emel-
lertid har, efter hemställan af styrelsen för Göteborgs under-
visningsfond och med Kongl. Maj:ts tillstånd, samlingen blifvit
utlanad till Göteborg för att under Dr. Stolpes egen tillsyn ut-
ställas i dervarande konstutställningsbyggnad under Februari,
Mars och April månader innevarande år, uteslutande på be-
kostnad och under ansvar af bemälda styrelse för Göteborgs
undervisningsfond. Först under instundande Maj månad kan
saledes samlingen hit äterförväntas för att inordnas i de för

densamma förhyrda lokaler.

208 SEKRETERARENS ÄRSBERÄTTELSE.

Om vetenskapliga resor, som med understöd af Akademien
blifvit under aret inom landet utförda, har Akademien mottagit
och latit sig föredragas följande berättelser:

af Lektorn L. M. NEUMAN, som på Öland och Gotland
studerat växtslägtet Viola och insamlat material till ett exsic-
catverk öfver detta slägte;

af Docenten A. N. LUNDSTRÖM, som inom Upland, Hel-
singland och Dalarne anställt undersökningar öfver fanerogama
vattenväxters biologi;

af Docenten CARL AÄURIVILLIUS, som vid Kristinebergs
zoologiska station i Bohuslän gjort forskningar öfver Cirri-
pedernas anatomi och utveckling;

af Docenten A. WIREN, som vid Köristinsberg studerat hafs-
annelidernas anatomi och histologi;

at Fil. Doktor K. FRISTEDT, som äfvenledes vid Kristine-
berg undersökt spongiornas utveckling och växtsätt;

af Fil. Kandidaten H. MUNTHE, som studerat qvartsbild-
ningarne på Gotland;

af Studeranden E. MÖRTSELL, som idkat geologiska studier
och undersökningar i Vesterbotten; och

af Studeranden R. TOLF, som under resor i östra Småland
anställt bryologiska forskningar.

Dessutom har Akademien mottagit berättelse om den resa,
som t. f. Förste Fiskeri-Assistenten F. TRYBOM i egenskap af
Letterstedtsk stipendiat, hvartill han af K. Landtbruks-Aka-
demien varit utsedd, utfört inom Nordamerikas Förenta Stater
och Canada för att taga kännedom om derstädes använda me-
toder och redskap för fiskets bedrifvande, äfvensom om sätten
för fiskberedning, om fiskodlingsanstalterna samt försöken att
acelimatisera främmande fiskarter, och andra förhållanden som
med fisket ega sammanhang.

En angelägenhet, som under aret pakallat särskild upp-
märksamhet från Akademiens sida, har varit ordnandet af den
Bergianska stiftelsen 1 dess nyförvärfvade egendom Haga-Fre-
skati, dit stiftelsen hösten 1885 blef öfverflyttad. Detta ord-

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:o 4. 209

nande har under aret blifvit med all kraft bedrifvet efter en af
Stiftelsens förestandare uppgjord plan och har äfven ansenligt
framskridit. Jordförbättring genom grunddikning, djupgräfning
och 'gödning har verkställts a en betydlig del af egendomen.
Vidsträckta trädskolor hafva blifvit anlagda. Ett större område
har planterats med olika slag af bärbuskar. En ej obetydlig
drifbänkgård har anordnats. Tvänne växthus, af hvilka det
ena är afsedt hufvudsakligen för vin- och persikoodling, samt
tre växtkaster hafva blifvit byggda. Bostäder för föreståndaren
och eleverna, den förra jemväl innehållande rum för bibliothek
och samlingar, äfvensom nödiga uthusbyggnader hafva uppförts.
Vid trädgardsskolan hafva elevplatsernas antal blifvit ökadt;
den theoretiska undervisningen har utvidgats, och i praktiskt
hänseende har undervisningen varit särdeles lärorik genom det
för eleverna erbjudna sällsynta tillfället att deltaga i anlägg-
ningen af en ny trädgård.

Utgifvandet från trycket af Akademiens skrifter har utan
afbrott fortgått. Af Akademiens Handlingar har det 21:sta
bandet ännu icke kunnat fullständigt utkomma, enär anskaffan-
det af dertill hörande talrika zoologiska planscher lagt hinder i
vägen. Emellertid är detta band nära sin fullbordan, hvarför-
utom början blifvit gjord med tryckningen af 22:dra bandet,
eller det för åren 1886 och 1887. — Af Bihanget till Hand-
lingarne föreligger det 11:te bandet i det aldra närmaste färdig-
tryckt, hvarjemte betydliga delar af 12:te bandet lemnat pressen.
— Öfversigten af Akademiens Förhandlingar för åren 1885 och
1886, eller denna tidskrifts 42:dra och 43:dje årgångar, hafva
i fullständigt skick utkommit, och för närvarande föreligga dess-
utom färdiga manadshäftena för Januari och Februari inne-
varande ar. — Af arbetet: »Meteorologiska iakttagelser i Sverige»,
hvilket innehaller de vid statens meteorologiska stationer ut-
förda observationer, har det 23:dje bandet utkommit, samt af
arbetet: »Astronomiska iakttagelser och undersökningar pa Stock-
holms observatorium» har ett nytt häfte, det 4:de af 3:dje bandet,

blifvit utgifvet. — Sason Akademien i sin berättelse förlidet år

20 «+ SEKRETERARENS ÄSRBERÄTTELSE.

tillkännagaf, har hon åtagit sig att pa sin bekostnad utgifva
ett till tva starka qvartband beräknadt arbete öfver de meteoro-
logiska, jordmagnetiska och andra kosmiskt-fysikaliska iakt-
tagelser, som utfördes vid Kap Thordsen på Spetsbergen ären
1882 —1883 af den svenska expedition, hvilken da derstädes
uppehöll sig samtidigt med det att a andra arktiska och ant-
arktiska orter likartade iakttagelser anställdes utaf expeditioner
utsända från andra länder. Af detta arbete, som utgifves på
franska språket och bär titeln: »Exploration internationale des
regions polaires 1882—1883. Observations faites au Cap Thord-
sen, Spitzberg, par l’expedition suédoise, publiées par I' Académie
Royale des sciences de Suede», har en del af det 2:dra bandet
utkommit, omfattande iakttagelserna öfver norrskenen och ut-
arbetadt af Filos. Kandidaten W. CARLHEIM-GYLLENSKIÖLD,
som sjelf var en af deltagarne i den svenska expeditionen. För
närvarande äro af detta arbete iakttagelserna öfver luftelektri-
citeten, bearbetade af Ingeniören S. A. ANDRÉE, under tryck-
ning. Vidare har Akademien låtit offentliggöra det minnestal,
som hennes ledamot Professor C. W. BLOMSTRAND på hennes
anmodan höll här i Stockholm öfver den fräjdade svenske ke-
misten C. W. SCHEELE vid en enkel, genom H. K. H. Kron-
prinsens närvaro förhöjd fest, som Akademien låtit anordna på
100:de årsdagen af Scheeles död, den 21 sistlidne Maj.

På Akademiens Observatorium hafva iakttagelserna med
meridiancirkeln fortgått efter samma plan som under många
föregående år i och för grundläggande af en stjernkatalog. Äfven
räkneårbetena för samma ändamål hafva blifvit fortsatta och
sa langt framskridit, att hela detta arbete torde inom ett par
ar vara fullbordadt. — Den med särskilda statsmedel bekostade
beräkningen af hufvudplaneternas absoluta element har fortgatt
och under det sistförflutna året utsträckts till systemet Mer-
curius-Venus-Jorden-Mars. — Under delar af året hafva två
unga tyska astronomer, Studerandene M. BRENDEL och V.
WELLMAN uppehållit sig härstädes för att på observatorium

idka teoretiska astronomiska studier. Akademiens astronom

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:o 4, 211

har för öfrigt under aret varit sysselsatt med teoretiska under-
sökningar, hvaraf resultaten dels redan äro publicerade i tid-
skriften »Acta mathematica», och dels inom kort komma att
offentliggöras i den Engelska Astronomiska Societetens tidskrift.

Vid Akademiens Fysiska Kabinet hafva under året Dok-
torerne P. ISBERG och K. H. SOHLBERG anställt experimentela
undersökningar. Den förre har fortsatt sina under ar 1885 pa-
började bestämningar af elasticiteten och hallfastheten hos jern-
tradar af olika slag, och den senare har sökt utröna, om den
fuktigbet, som befinner sig ı den atmosferiska luften under olika
förhållanden, befinner sig antingen helt och hållet i gasformigt
tillstånd, eller om en del utgöres af vatten i flytande eller fast
tillstand. — Akademiens Fysiker har fortfarande egnat sin tid
hufvudsakligen åt forskningar i sin vetenskap, hvaraf frukterna
äro nedlagda i flera af honom under året offentliggjorda af-
handlingar. — Af kabinettets instrumentförrad hafva såsom van-
ligt utlaningar skett till vetenskapsidkare för begagnande äfven
utom kabinettet.

Akademiens Bibliothek har fortfarande, såsom under manga
föregående ar, hållits öppet för besökande under bestämda tim-
mar hvarje Onsdag och Lördag, och har dessutom varit till-
gängligt de flesta helgfria förmiddagar. Det har ock varit med
stor och växande begärlighet anlitadt så väl för studier pa stället
som för hemlaning af böcker. I närvarande stund äro derifrån
utlånade 8,727 band och lösa nummer af tidskrifter till 154
personer. Genom gafvor, inköp och byten har boksamlingen
förökats med 3,315 band och småskrifter. — Akademiens egna
skrifter utdelas för närvarande till 707 institutioner och per-
soner, hvaraf 231 inom och 476 utom landet.

Statens Meteorologiska Centralanstalt, som står under
Akademiens inseende, har under aret fortverkat för sitt vigtiga
ändamal efter samma plan som tillförene. Fortfarande ankomma
dagligen väderlekstelegram från 9 inländska och 21 utländska
stationer, på grund af hvilka uppgifter anstalten likaledes dag-
ligen upprättar synoptiska kartor, som på hittills brukligt sätt

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. 1887. Årg. 44. N:o 4. 2

212 SEKRETERARENS ARSBERÄTTELSE.

bekantgöras för allmänheten, hvilket äfven sker med den väder-
leksöfversigt, som grundas pa de hvarje dag ankommande morgon-
telegrammen. — Statens meteorologiska stationer äro för när-
varande 34 till antalet, hvarförutom observationer öfver tempe-
ratur och nederbörd med egna eller från anstalten till läns be-
komna instrument anställas a flera privatstationer. Fullständiga.
observationsserier hafva till anstalten inlemnats af Läroverks-
adjunkten R. BILLMANSON i Nora, Kassören G. EGNELL i
Gysinge, Jägmästaren J. J. VON DÖBELN i Björkholm, Kap-
tenen TH. EKENMAN i Helmershus, Telegraflörestandaren V. VON
MÜHLENFELS i Falköping, Med. Doktor C. H. NEREN i Ske-
ninge, Telegrafkommissarien J. E. ERICSSON i Nässjö, fran
Ronneby helsobrunn och Landtbruks-Akademiens Experimental-
fält 1 Stockholm samt tre stationer i Hallands län och en i
Upsala län, inrättade och underhållna på Hushållningssällskapens
bekostnad i dessa län. — Äfven deltager vårt land i de så
kallade simultana observationerna med fem svenska stationer,
vid hvilka iakttagelser särskildt för detta ändamål verkställas

kl. 1. e. m. svensk borgelig tid. — A de af skogsmedel bekostade

meteorologiska försöksstationerna hafva temperatur- och fuktig-

hetsobservationerna, såsom numera för ändamålet icke behöfliga,
upphört, hvaremot iakttagelserna öfver nederbörd, afdunstning
och jordtemperatur fortfarande a dem utföras. Dessutom har
en ny station, afsedd för ett särskildt slag af nederbördsiakt-
tagelser och för detta ändamal utrustad med dyrbara apparater,
blifvit inrättad i den så kallade Djurhagen vid Värtan. —
Det system af stationer för iakttagelser öfver nederbörden och
delvis öfver lufttemperaturen, hvilket bekostats af Hushallnings-
sällskapen, och hvarest observationerna togo sin början ar 1878,
är ännu 1 fortsatt oförminskad verksamhet. Om till hithörande
stationer läggas statens meteorologiska stationer, så väl de som
lyda under Meteorologiska Centralanstalten som under Nautisk
Meteorologiska byrån samt de privata stationerna och skogs-
stationerna, vid hvilka alla nederbörden observeras efter en och

samma plan, finnes antalet nederbördsstationer ı riket vara 456,

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:o 4. 213

eller 32 flera än under nästföregaerde ar. Dessa nederbörds-
stationer fördela sig pa de särskilda länen sålunda: Norrbottens
län 11, Vesterbottens 25, Jemtlands 10, Vesternorrlands 45,
Gefleborgs 11, Kopparbergs 17, Vermlands 26, Örebro 23, Vest-
manlands 15, Upsala 18, Stockholms 25, Södermanlands 18,
Östergötlands 15, Skaraborgs 28, Elfsborgs 22, Göteborgs och
Bohus 23, Hallands 11, Jönköpings 36, Kronobergs 7, Kalmar
22, Kristianstads 14, Malmöhus 15, Blekinge 6 och Gotlands 13.
Alla dessa stationer insända sina iakttagelser till anstalten vid
utgången af hvarje månad, hvarefter samma iakttagelser publi-
ceras 1 en manatlig tidskrift, som har titeln: »Månadsöfversigt
af väderleken i Sverige» och redigeras af Amanuensen Dr. H.
E. HAMBERG under Anstaltens inseende samt hufvudsakligen
uppehålles genom prenumeration af Hushallningssällskapen. —
Det system af iakttagelser öfver isförhallanden, åskväder och
fenologiska företeelser, som ar 1881 öfverflyttades från Upsala
meteorologiska observatorium till Centralanstalten, har fortgatt
efter oförändrad plan, och hafva till Anstalten inkommit jour-
naler från 51 observatörer öfver isläggning och islossning, från
92 öfver iakttagna askväder och från 63 öfver periodiska före-
teelser inom växt- och djurverlden. — Synoptiska tabeller hafva
vid Anstalten upprättats för hvarje dag af aret 1885, upp-
tagande nederbördens art och mängd, askväder, dimma, dagg,
rimfrost, luftens genomskinlighet, solrök, norrsken m. m. I dessa
tabeller ingå landets samtliga stationer. -— Under förliden som-
mar inspekterades af Dr. HAMBERG stationerna: Vesteräs,
Örebro, Falköping, Björkholm, Halmstad, Lund, Kristianstad,
Karlshamn, Kalmar, Nässjö, Vestervik och Nyköping.

Det Naturhistoriska Riksmuseum har, likasom under en
lang följd föregående år, äfven under det nu förflutna året hal-
lits för allmänheten öppet alla Onsdagar och Lördagar kl.
12—2 samt Söndagar kl. 1—3 på dagen. Tillträdet har varit
afgiftsfritt utom om Lördagarne, da hvarje besökande person

haft att erlägga en afgift af 25 öre.

214 SEKRETERARENS ÄRSBERÄTTELSE.

Riksmusei mineralogiska afdelning har under året erhållit
sina vigtigaste tillökningar genom inköp af mineral fran skan-
dinaviska fvndorter. Bland dessa ma särskildt nämnas kristalli-
serad Berzeliitt från Langbans grufvor i Filipstads bergslag,
hvilket sällsynta mineral förekommer blott vid dessa grufvor
jemte det närbelägna Nordmarken, och vanligen endast såsom i
kalkspat insprängda derba korn, men hvaraf 1 senaste tid äfven
träffats några få stuffer med utbildade kristaller, af hvilka
Museum lyckats förvärfva tre ganska vackert utbildade stycken.
Äfvenså har för Museum inköpts nya suiter af de vid Nord-
markens och Langbans grufvor förekommande arseniater, fosfater

och antimoniater. Fran vestra Hagsgrufvan i Persberg har er-

hållits ett större stycke magnetit, som ännu efter lösbrytningen

visar en visserligen något förminskad men dock fortfarande be-
tydlig polarmagnetisk kraft. Bland mineral, som förvärfvats
fran Norge, förtjena att omnämnas betydliga och delvis i stora
kristaller utsöndrade massor af torit fran Spangereid och Svinör
öster om Lindesnäs. Äfven från utlandet hafva genom inköp
vackra bidrag erhallits, sasom åtskilliga mineral från Ural, Elba
och Brasilien, en mängd sublimationsprodukter bildade vid Etnas
utbrott 1886, särdeles vackra kristaller af Wulferit från Arizona
1 norra Amerika. — Genom byte har Museum förvärfvat ett
mindre antal slipade ädelstenar från Siam, en stuff meteorjern
fran Elmo i Arkansas, atskilliga mineral från Algier m. m. —
Bland gåfvor böra särskildt nämnas: harformig lava eller s. k.
Peles-hår från Havai skänkt af H. K. H. PRINS OSCAR, en
stuff kristalliserad gips af Ingeniör TH. Wirt, kalktuff från
Skåne af Baron C. KURCK, tvänne stuffer af det sällsynta
mineralet Harstigit från Pajsberg af Herr G. FLINK, atskilliga
mineral från Ural af Statsrådet M. HIRIAKOFF och Konservator
A. LöscH i Petersburg, några stuffer Labrador från guverne-
mentet Kieff af Kammarherre F. LINDER till Svartå, en mexi-
kansk meteorit af Professor C. F. DE LANDERO, och en del
stora granatkristaller från det märkliga granatfyndet vid Breslau,

skänkta af Professor F. ROEMER. Från afdelningen har äfven

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:o 4. 215

under detta är, likasom tillförene, undersökningsmaterial blifvit
lemnadt till ätskilliga forskare, bland hvilka särskildt ma nämnas
Ingeniören H. MOSER i Steiermark, som för ett vetenskapligt
arbete erhällit ett antal smärre till undersökning för blasrör
afsedda profver af de skandinaviska mineral, som föra sällsynta
jordarter och metallsyror. — Utaf dublettförradet hafva tem-
ligen betydande samlingar blifvit utdelade till Kongl. Skogs-
institutet samt till landtbruks- och industrimuseum i Jönköping.

Riksmusei botaniska afdelning har under aret förkofrats
genom talrika och betydande skänker, så väl som genom byten
och köp. H. M. KONUNGEN har täckts till museum förära
en större låda, sammansatt af vedprof hemtade från sju värde-
fulla brasilianska trädslag. Vetenskaps-Akademien har till af-
delningen öfverlemnat den fanerogamsamling, som Lektor L. M.
NEUMAN, hvilken af Akademien atnjutit reseunderstöd, enligt
föreskrift insändt. Bland öfriga gafvor ma främst anföras Pro-
fessor C. M. NYMANS efterlemnade stora och värderika her-
barium, som blifvit till Museum öfverlemnadt af dennes broder
Polismästaren A. I. T. NYMAN. Vidare må nämnas en mycket
värdefull samling alger från Kaspiska hafvet af Studeranden S.
HEDIN; en särdeles vacker samling diatomacépreparat af Kam-
rer C. H. BRANDEL; exsiccatverket »Alg® aque dulcis exsic-
cat®» fasc. 15—17 af utgifvarne V. WITTROCK och O. NORD-
STEDT; svenska alger af Regementsveterinären J. A. BRAUN,
Dr. N. G. W. LAGERSTEDT, Patron A. E. LUHR, Dr. O. NORD-
STEDT och Geologen F. W. SVENONIUS; italienska alger af
Herr G. LAGERHEIM, Grönländska af Kandidat TH. HoLM,
ostindiska af Dr. HJ. STOLPE och nordamerikanska af Dr. F.
TRYBOM; svampar af Kandidat O. JuUEL, Dr. M. LINDBLAD
och Lektor L. J. WAHLSTEDT; lafvar af Obergerichtsrath F.
ARNOLD i München samt Dr. J. A. BERLIN; en särdeles värde-
full samling fanerogamer fran Novaja Semlja och Grönland af
Kandidat TH. HoLM; grönländska fanerogamer af danska kom-
missionen för ledningen af Grönlands undersökning; HELDREICHS

»Herbarium normale grecum», nov. ser., fasc. 1 af Patron A.E.

216 SEKRETERARENS ÄRSBERÄTTELSE.

LUHR; exsiccatverket »Urval af svenska foderbaljväxtem af
Docenten B. JÖNSSON och Lektor L. J. WAHLSTEDT; 2:dra
fascikeln af Lektor C. J. LINDEBERGS exsiccatverk »Herbarıum
Ruborum Scandinavi®»; en rik samling svenska kritiska fanero-
gamer af Patron A. E. Lunr; skandinaviska fanerogamer af
Lektorerne S. ALMQVIST och E. ADLERZ, Studeranden C. ARE-
SKOG, Professor S. BERGGREN, Regimentsveterinär J. A. BRAUN,
Herr C. CARLSSON, Adjunkterne E. COLLINDER och €. F. ELM-
QVIST, Fröken ©. HELLGREN, Löjtnant G. HYLTEN-CAVALLIUS,
Kandidat K. P. HÄGERSTRÖM, Lektor TH. KROK, Adjunkten
C. J. LALIN, Konservator S. LAMPA, Artisten G. LILJEVALL,
Doktorerne O. NORDSTEDT G. RINGIUS och L. SCHLEGEL,
Kommissarien F. SYANLUND och Kyrkoherden H. D. ÖSTBERG;
extraskandinaviska fanerogamer af Doktorerne S. ALMQVIST,
K. B. J. FORSSELL, Kamrer G. A. LINDBERG, Docenten C. A.
M. LINDMAN, Patron A. E. LUHR, Doktor ©. NORDSTEDT,
Lektor A. SKANBERG och Doktor N. WILLE; morfologiska före-
mal af Lektorerne E. ADLERZ och S. ALMQVIST, Professor
CHR. AURIVILLIUS, Friherre C. G. CEDERSTRÖM, Professor K.
CZzAKO (fran Ungern), Licentiaten K. F. Dus£n, Amanuensen
G. FORSBERG, Konservator M. FOSLIE, Herr A. GUINCHARD,
Fröken U. HAMBERG, Licentiaten C. J. JOHANSSON, Herrar
K. KNUTSSON och G. WALDAU (från Kamerun), Doktor N. G.
W. LAGERSTEDT, Adjunkten C. J. LALIN, Fröken M. LEWIN,
Direktör E. LINDGREN, Professor CHR. LOVÉN, Fröken H.
LOvEN, Professor A. G. NATHORST, Fröken A. OLBERS. Kan-
didaten J. M. PETTERSSON, Direktör A. PIHL, Doktererne G.
RINGIUS och L. SCHLEGEL, Herr N. SKÄRLEN, Generalkonsul
J. W. SMITT, Studeranden N. STARBÄCK, Lektor K. F. THE-
DENIUS och Doktor N. WILLE; hvartill komma de under In-
tendentens resa i Bohuslän, Halland och Skåne gjorda samlingar
af alger och fanerogamer. Genom byte hafva erhallits syd- och
mellaneuropeiska fanerogamer af Professor F. ÜORBIERE i Cher-
bourg, Bauratı J. FREYN i Prag, Kardinal L. HAYNALD i

Kalocsa och Professor A. VON KERNER i Wien; finska och

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:o 4. 217
och sibiriska fanerogamer från Helsingfors botaniska bytes-
förening, hvartill kommer en talrik mängd frukter och frön fran
Sverige, Danmark, Ryssland, Tyskland, Österrike-Ungern, Hol-
land, Belgien, Frankrike, Schweiz, Italien, Spanien och Portugal
af de respektiva ländernas botaniska institutioner. Genom köp
hafva förvärfvats nordamerikanska alger, skandinaviska och
nordamerikanska svampar, bosniska, grekiska, ostindiska, tibet-
anska och vestindiska fanerogamer, samt exsiccatverken: »Alg®
britannic® rariores exsiccat@» ed. E. M. HOLMES’ fasc. I—II;
»Fungi parasitici scandinavici exsiccati, ed. J. ERIKSSON, fasc.
IV—V; »Fungi hungarici», ed, G. LINHART, fasc. V; och »Hi-
eracia Nageliana exsiccata», ed. A. PETER, Centur. IV. —
Delar af de skandinaviska, arktiska, allmänna och Regnellska
herbarierna samt af den anatomisk-morfologiska samlingen hafva
varit utlanade för vetenskaplig bearbetning till specialister i
Sverige, Danmark, Tyskland, Österrike, Belgien, England och
Frankrike. — Vetenskapliga undersökningar hafva vid den bota-
niska afdelningen blifvit utförda, utom af Intendenten sjelf, af
Lektor S. ALMQVIST, Kamrer C. H. BRANDEL, Regiments-
veterinär J. A. BRAUN, Kandidaterne A. CALLME och O. JUEL,
Lektor TH. KRok, Fröken M. LEWIN, Docenten C. A. M. LIND-
MAN, Doktor ©. NORDSTEDT, Forstmästaren J. M. NORMAN
från Norge, Doktorerne C. F. NYMAN, L. SCHLEGEL, G. TI-
SELIUS och N. WILLE, Kommissarien F. SVANLUND m. fl. —
Till Regnellsk Amanuens vid Afdelningen har blifvit antagen
Docenten Dr. ©. A. M. LINDMAN, som med innevarande kalen-
derars början tillträdt befattningen.

Riksmusei Vertebrat-afdelning har under aret varit med
gafvor ihagkommen af H. M. KONUNGEN samt flera enskilda
personer, bland hvilka i första rummet bör nämnas Svensk-
norske Generalkonsuln i Guatemala S. ASCOLI, som förärat
museum en rikhaltig och synnerligen väl bevarad samling af
fogelskinn jemte en samling etnografiska föremål från Central-
Amerika, samt Arkitekten H. ÅBERG | Buenos Ayres, hvilken

sasom gafva insändt en mycket rik samling af värderika fogel-

218 SEKRETERARENS ÄRSBERÄTTELSE.

skinn och fogelägg, ormar och andra reptilier jemte nagra dägg-
djur, allt fran Paraguay, Cordova och Buenos Ayres. Likasom
under flera föregående ar har Kassör HÅKANSSON till museum
öfverlemnat åtskilliga i bur döda tamfoglar. Styrman G. ELZ-
VIK har gifvit två Haj-embryoner från Nordsjön, och Herr ©.
HESSLING från Westervik har skänkt åtskilliga etnografiska
föremal från sina resor i Kongo. Vertebratafdelningen har ock
fatt mottaga sin andel af de samlingar från Central-Amerika,
hvilka hemförts af Doktor C. BoVALLIUS och hvilkas inför-
lifvande med museum möjliggjorts dels genom af Kongl. Maj:t
anvisadt statsbidrag och dels genom enskilda mäns frikostighet.
Bland inköp må för öfrigt nämnas hud och skelett af en Nos-
hörning från Sumatra samt de af Herrar KNUTSON, WALDAU
och KNÖPPEL vid Kamerun gjorda insamlingar af vertebrat-
och etnografiska föremal. — Bland arbeten utförda vid konser-
vatorsverkstaden står den ofvannämnda noshörningen såsom en
prydnad i museum; äfven atskilliga inhemska foglar och ut-
ländska fiskar hafva blifvit uppstoppade, ehuru de fortfarande
mäste i magasin förvaras, då utrymme saknas för deras upp-
ställning i museets expositionslokaler. — Vid museets macera-
tionshus hafva arbetena fortgatt, hvarunder museets största
hvalskelett samt kranierna till de öfriga hvalskeletten blifvit
renpreparerade.

Musei afdelning för läyre Evertebrater har af Grosshand-
laren F. Bünsow fått mottaga en föräring af stort värde i den
ansenliga samling af högnordiska hafsdjur af alla lägre klasser,
som blifvit hopbragt af Professor OÖ. TORELL under hans resor
till Spetsbergen, Island och Grönland, och som utgör en mycket
betydande tillökning till de arktiska samlingar museum redan
förut eger. Bland andra gåfvor ma här nämnas en talrik suite
af mikroskopiska preparat af spongior, utförd af den framstående
kännaren af denna djurgrupp A. M. NORMAN och af Doktor
K. FRISTEDT öfverlemnad, samt särdeles sällsynta Echinider
från Mexikanska vikens djup af Professor ALEXANDER AGASSIZ

i Boston. Genom ömsesidiga byten står afdelningen fortfarande

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:0 4. 219

i förbindelse med andra utländska museer, bland hvilka denna
gang ma nämnas Berlins, Marburgs och Hamburgs. Med veten-
skapliga undersökningar hafva Doktorerne C. BOVALLIUS och
K. FRISTEDT varit sysselsatta, hvarförutom Doktor C. V. FORS-
STRAND har biträdt vid en större samling -högnordiska Krusta-
ecer, hvilken för bearbetning varit utlånad till universitets-
museum i Köpenhamn. — Preparerandet af musei-exemplar samt
utläggandet och registrerandet för ınagasinering af det under
arens lopp starkt förökade materialet hafva alltjemnt fortgatt,
och är det att beklaga, att det altmer otillräckliga utrymmet
äfven i detta afseende lägger stora hinder 1 vägen. — Veten-
skaps-Akademiens zoologiska station vid Kristineberg i Bohus-
län begagnades under förra årets sommar af sex zoologer och
tre botanister; dess vattenledning, aqvarier och öfriga inrättning
arbetade på ett fullt tillfredsställande sätt. |
Riksmusei Entomologiska afdelning har nnder aret erhållit
en mycket vigtig tillökning genom förvärfvandet af fransmannen
CHEVROLATS i vetenskapligt hänseende särdeles värdefulla sam-
ling af Curculionider, af hvilken den största delen blifvit inköpt
af Enkefru J. SAGER, född SCHÖNHERR, och derefter af henne
till museum förärad, medan den öfriga delen blifvit inköpt för
musei egna medel. Denna samling har derigenom ett synnerligt
intresse för museum, emedan den innehåller typerna till en stor
del af de arter, hvilka äro af Akademiens framlidne ledamot
Kommerserädet C. J. SCHÖNHERR beskrifna i hans ryktbara
arbete: »Genera et species Curculionidum». Dessutom har mu-
seum såsom gäfvor fått mottaga atskilliga sällsynta Kapska
Coleoptera från M. PERINGUEY i Kapstaden samt sällsyntare
svenska insekter af Konservator W. MEVEs, Kommissionslandt-
mätaren C. G. ANDERSON i Säter, Konservator S. LAMPA, Herr
G. HOFGREN och Studeranden L. JÄGERSKIÖLD. — Genom in-
köp har förvärfvats, förutom en del af ofvannämnda Curculionid-
samling, en samling sällsynta insekter, myriopoder och spindlar
från Camerunberget genom Herrar KNUTSON och VALDAU; at-

skilliga fjärilar och skalbaggar från Camerun genom Herr

220 SEKRETERARENS ARSBERÄTTELSE.

KNÖPPEL; sällsynta svenska fjärilar från Herr J. RUDOLPHI,
samt typer till åtskilliga svenska ichneumonider från Lektor
A. E. HOLMGREN. — Mindre grupper af samlingarne hafva för
vetenskaplig bestämning utlånats till Herrar A. KUWERT i
Wernsdorf (Preussen), G. SEMPER i Altona, E. ÖLIVIER i
Moulins (Frankrike), M. PERINGUEY 1 Kapstaden, J. BOLIVAR
i Madrid och C. von PORATH i Jönköping. — Pa stället hafva
samlingarne anlitats för studier och forskningar af Konservator
W. Meves, Lektor A. E. HOLMGREN, Konservator S. LAMPA,
Professor O. TH. SANDAHL och Herr G. HOFGREN.

Den paleontologiska afdelningen af Riksmuseum har, lika-

som afdelningen af lägre evertebrater, erhallit sin betydligaste

tillväxt genom gafva af Grosshandlaren F. Bünsow, som af

Professor O. TORELL inköpt och derefter till museum förärat.

en talrik serie arter ur Englands och Belgiens miocen- och crag-
formationer, samt af glaciala och postglaciala arter fran Skot-
land, Norge och Sverige. Särskildt förtjenar äfven att omnäm-
nas en större samling tertiära och post-plistocena land- och
sötvattens-mollusker, skänkta af Stationsförestandaren CLESSIN
i Ochsenfurt i Bayern, äfvensom en samling insekter och arach-
nider i bernsten af Doktor I. KıEsow i Danzig. För öfrigt
har afdelningen fatt mottaga gafvor af Herr G. FOERSTE i Ohio.
Doktor M. KLINTBERG, Ingeniör S. LECZINSKY, Kandidaterne
H. MUNTHE och E. MÖRTSELL, Licentiaten L. A. NILSSON,
Friherre A. E. NORDENSKIÖLD, Herr RIGNER samt Mr. G. R.
VINE i Sheffield. Genom byten hafva värdefulla suiter af silu-
riska och tertiära fossil erhållits från Herrar E. BAYET i Brüssel,
A. PIRET i Tournai och ©. E. ULRICH 1 Kentucky. , Från de
cambriska lagren i Skåne, Öster- och Vestergötland, samt de
siluriska i Skåne, Östergötland och på Gotland hafva förste-
ningar inköpts, äfvensom ett urval från alla formationer ur
framlidne Apothekaren ÄNDERBERGS efterlemnade samlingar. —
Följande in- och utländske vetenskapsidkare hafva för sina
arbeten begagnat afdelningens samlingar: Prof. C. BARROIS i
Lille, Prof. V. K. BRÖGGER, Dr. H. CARPENTER i Eton, Herr

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:o 4. 221

S. CLessin, Mr. G. HINDE i England, Prof. R. JONES i London,
Mr. H. FoorD vid British Museum, Dr. C. GOTTSCHE 1 Berlin,
Herr A. KÖHLER i Darmstadt, Prof. LAHUSEN i Petersburg,
Dr. H. RAUFF i Bonn, Akademiker F. SCHMIDT i Petersburg,
Dr. J.. WALTHER i Jena, Dr. G. HoLM, Prof. B. LUNDGREN,
Dr. C. J. MOBERG, Prof. A. G. NATHORST och Prof. T. THORELL.
— Samlingar, lämpliga till undervisningsmaterial, af försteningar
ur de i Sverige förekommande formationer hafva öfverlemnats
till Örebro läns folkhögskola samt till Jönköpings läns landt-
bruks- och industrimuseum.

Till Musei afdelning för arkegoniater och fossila växter
hafva såsom gafvor lemnats: af Docenten R. HULT i Helsing-
fors en större samling mossor fran Kemi lappmark; af Docenten
C. LINDMAN ormbunkar från Madeira; af Vetenskaps-Akade-
mien de mossamlingar, som hopbragts i Skåne och Småland af
Lektor A. L. GRÖNVALL och Hr R. ToLr, hvilka för sina resor
atnjutit understöd af Akademien; diverse gafvor af arkegoniater
af Lektor E. ADLERZ, Lektor S. ALMQVIST, Prof. V. WITT-
ROCK och Assistenten A. F. CARLSON. Fran den botaniska
afdelningen hafva äfven detta ar omfattande arkegoniatsam-
lingar blifvit öfverlemnade. Genom byte med Lektor KINBERG
i Linköping hafva ett par sällsynta mossarter erhallits, och
genom inköp en större samling af Lektor ZETTERSTEDTS efter-
lemnade mossor samt Musci Fennie exsiccati fasc. 7 och 8 af
Dr. V. T. BROTHERUS. — Af gafvor till samlingen af fossila
växter ma i första rummet nämnas en särdeles omfattande serie
af tertiärväxter från Island af Adjunkten TH. THORODDSEN i
Reykjavik; växtförsteningar från Skäne af Prof. F. JOHNSTRUP
i Köpenhamn; växter 1 bernsten af Dr. I. Kızsow i Danzig;
subfossilt trä från Gotland af Herr M. LARSSON i Skäggs;
subfossila alger från Haga af Herr G. LILJEVALL; stenkols-
växter från Belgien af Ingeniör H. VON PosT; subfossila alger
från Frescati vid Stockholm af Prof. WITTROCK, samt diverse
samlingar från den palsontologiska afdelningen; en särdeles ut-

märkt samling växtfossil från Bjufs kolgrufva i Skåne genom

222 SEKRETERARENS ÄRSBERÄTTELSE.

Disponenten Dr. A. WADSTEIN och Bokhällaren G. SONESSON;
en äfvenledes utmärkt samling kalktuffväxter fram Åsele lapp-
mark genom Jägmästaren N. SJÖBERG; en mindre samling sub-
fossila växter från Gotland, som hopbragts af Akademiens sti-
pendiat Kandidaten H. MUNTHE, samt en samling kalktuffväxter
fran olika delar af landet, hvilken erhallits genom Assistenten
A. F. CARLSONS med Letterstedtska gafvomedel bekostade
undersökningar. Åtskilliga växtfossil hafva dessutom erhållits
genom inköp fran framlidne Apothekaren ANDERBERGS efter-
lemnade samlingar. — Slutligen ma icke förtigas, att Friherre
OSCAR DICKSON såsom gafva till Akademien öfverlemnat en
gipsbyst af hennes fräjdade utländske ledamot, framlidne Prof.
OSWALD HEER 1 Zürich, hvilken byst nu är uppställd i denna
musei-afdelnings förevisningslokal. — För vetenskapligt ända-
mal hafva samlingarne anlitats af Lektorerne S. ALMQVIST och
H. W. ARNELL, Professor V. WITTROCK, Kammarrädet S.
BORGSTRÖM, Dr. V. F. BROTTHERUS från Helsingfors, Amanu-
ensen K. F. Dusen, Adjunkten TH. KRoK, Dr. E. G. RINGIUS,
Professor S. LINDBERG i Helsingfors, Konservator &. MAILLARD
ı Zürich, Baron FERD. MUELLER i Melbourne, Mr. W. H.
PEARSON i Manchester samt Professor A. SCHENK i Leipzig.

Genom donationer, som af fosterländska män blifvit at
Akademien anförtrodda till vetenskapernas främjande inom vårt
land, är Akademien satt i tillfälle att årligen genom utdelning
af belöningar, stipendier och understöd verka för donatorernas
ädla syftemal. Under det förflutna aret har ränteafkastningen
af dessa donationer blifvit pa följande sätt använd:

Årsräntan af den fond, som H. M. KONUNG OSCAR II
täckts till Akademien öfverlemna för anordnande af astronomi-
ska föreläsningar i hufvudstaden, och hvilken blifvit ytterligare
förstärkt genom bidrag af nagra enskilda personer, har enligt
föreskrift blifvit öfverlemnad till Akademiens astronom för det
afsedda ändamalet.

Den Letterstedtska donationens ränteafkastning under året
har uppgatt till 9,000 kronor och har blifvit använd för de

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:o 4, 223

ändamal som testator asyftat. Salunda har det Letterstedtska
resestipendiet, som för närvarande utgar med 4,200 kronor,
blifvit af Upsala Universitets Konsistorium, som denna gang
egt att utnämna stipendiat, tilldeladt Docenten i Egyptiska
språket vid samma universitet KARL FREDRIK PIEHL, hvilken,
enligt den för honom af bemälde Konsistorium utfärdade in-
struktion, kommer att denna vår anträda en resa till Egypten
för att derstädes i främsta rummet idka språkstudium, men
äfven för att anställa historisk-arkeologiska och etnografiska
forskningar. — Det Letterstedtska priset för utmärkta original-
arbeten och vigtiga upptäckter har Akademien öfverlemnat till
Professoren F. A. SMITT för ett af honom i Akademiens Hand-
lingar offentliggjordt omfattande arbete med titel: »Kritisk för-
teckning öfver de i Riksmuseum befintliga Salmonider». — Det
Letterstedtska priset för öfversättning till svenska språket har
Akademien deremot icke denna gång funnit anledning bortgifva.
— Den del af Letterstedtska donationsräntan, som testator
ställt till Akademiens fria förfogande för anordnande af sär-
skildt maktpåliggande vetenskapliga undersökningar, har Aka-
demien beslutit öfverlemna till Professoren A. G. NATHORST
för att lata utföra ritningar öfver samlingar från Japans terti-
ära flora, hvilka blifvit för bearbetning till Herr Nathorst öfver-
lemnade. — Utaf samma ränta hafva för öfrigt föreskrifna an-
delar blifvit öfverlemnade till Domkapitlet i Linköping för be-
löningar at förtjente folkskolelärare inom Linköpings stift, till
Pastorsembetet i Wallerstads församling af samma stift för ut-
delande af premier i församlingens folkskola, för bildande af ett
sockenbibliotek m. m., och till Direktionen för Serafimerlasa-
rettet i Stockholm för nödlidande sjuke resandes vård a detta
lasarett.

Den Letterstedtska Föreningens fonder, hvilka enligt dona-
tionsurkundens bestämmelse stå under Akademiens förvaltning,
uppgingo vid 1886 ars slut till ett sammanlagdt kapital af 581,963
kronor 99 öre. Till Föreningens förfogande har utaf arsräntan
blifvit öfverlemnadt ett belopp af 16,911 kronor 41 öre.

224 SEKRETERARENS ARSBERÄTTELSE.

Till Berzeliansk stipendiat har Akademien utnämnt Ama-
nuensen vid kemiska laboratorium i Upsala Filos. Kandidaten
JOHAN ADOLF BLADIN, sedan förre stipendiaten numera Pro-
fessoren O. WIDMAN i anseende till vunnen befordran franträdt

stipendiet.

Den Wallmarkska donationens arsränta har Akademien för-
delat i tva lika lotter samt öfverlemnat den ena lotten at In-
geniören ALFR. LARSSON sasom understöd för en resa till Eng-
land, Frankrike och Tyskland med ändamal att studera till-
verkningen af soda, natron, potaska, klorsyradt kali och klor-
kalk, med fästadt afseende pa möjligheten att avägabringa en
tillverkning af dessa vigtiga produkter inom Sverige, och den
andra lotten åt Docenten KNUT ÅNGSTRÖM, äfven såsom under-
stöd, för vidare utveckling och fullkomnande af hans i en of-
fentliggjord afhandling framstälda metod att uppmäta och re-

gistrera det stralande värmet.

Den Fernerska belöningen har Akademien öfverlemnat dels
i form af en Akademiens minnespenning i guld, som en enskild
person erbjudit sig att bekosta, at e. o. Professorn vid Lunds
universitet A. V. BÄCKLUND för afhandlingar, som blifvit af
honom offentliggjorda i Öfversigten af Akademiens Förhandlingar
under den gemensamma titeln: »Bidrag till teorien för vågrö-
relsen 1 ett gasartadt medium», och dels med Fernerska dona-
tionsräntans kontanta belopp at Amanuensen vid Upsala obser-
vatorium Fil. Licentiaten C. V. L. CHARLIER för en af honom
författad och i Akademiens Handlingar införd afhandling med
titel: »Untersuchung über die allgemeinen Jupiter-Störungen des

Planeten Thetis».

Den Lindblomska belöningen har Akademien tilldelat Filos.
Kandidaten Tom MoLL för en 1 Bihanget till Akademiens Hand-
lingar intagen afhandling: »Undersökning om den elektriska ur-
laddningen ur ett Ruhmkorfis induktorium».

Den Flormanska belöningen har tillerkänts Docenten vid
Lunds universitet D. BERGENDAL för en i samma universitets

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:o 4, 225

arsskrift införd afhandling: »Jemförande studier och undersök-
ningar öfver benväfnaden».

Det Beskowska stipendiet, som nu för första gången kunnat
bortgifvas, och i afseende på hvilket är stadgadt, att till sti-
pendiat hvarje gang skall utses någon ung, förtjent och obe-
medlad vetenskapsidkare, som egnat sig antingen åt någon af
de fysiko-matematiska eller nagon af de biologiska vetenska-
perna, och som afser att tillbringa nagon del af stipendiiaret
vid nagon af hufvudstadens vetenskapliga institutioner för att
der förkofra sig i sin vetenskap, har Akademien tilldelat Bergs-
ingeniören Dr P. ISBERG för utförande vid Akademiens fysiska
institution af försök att med galvanometern bestämma elastici-
tetsgräns och hållfasthet hos jerntrådar. |

Räntan af den fond, som framlidne Doktor A. F. REGNELI
till Akademien öfverlemnat under namn af hans zoologiska
gäfvomedel, har under det förflutna aret äfvenledes för första
sangen blifvit för sitt bestämda ändamal använd, i det att Aka-
demien deraf anvisat:

at Provinsialläkaren Dr A. T. Go&s 400 kronor för ut-
förande af teckningar öfver nordiska hafs-rizopoder;

at Professoren G. LINDSTRÖM 400 kronor till bekostande
af ritningar öfver nya fynd ur vissa grupper af Gotlands Lethxa;

at Läroverkskollegan Dr C. R. SUNDSTRÖM 450 kronor så-
som bidrag till bestridande af resekostnader för bevistande af
den andra ornitologiska kongressen, som är ämnad att hållas i
Luzern; och

at Konservatorn S. LAMPA 400 kronor för fortsatt bear-
betning af de i Riksmuseum förvarade De Vylderska Coleoptera
från Sydafrika. |

Utat en annan af Doktor REGNELL till Akademien donerad
fond, kallad Regnells botaniska gåfvomedel, har Akademien till-
delat t. f. Regnellske Amanuensen H. O. JUEL en belöning af
400 kronor för en af honom vid Riksmuseum utarbetad och af
Akademien offentliggjord afhandling: »Beiträge zur Anatomie

der Marcgraviaceen».

226 SEKRETERARENS ARSBERÄTTELSE.

För utförande af vetenskapliga forskningsresor inom landet
har Akademien anvisat följande understöd:

at Docenten vid Lunds universitet D. BERGENDAL 150 kro-
nor med ändamal att vid Kristinebergs zoologiska station i Bo-
huslän utföra undersökningar öfver fiskarnes benväfnad och Pla-
nariornas anatomi;

at Docenten vid Upsala universitet A. WIRÉN 150 kronor
för att vid Kristineberg studera Anneliders, Gephyreers och Echi-
nodermers inre byggnad;

at Filos. Licentiaten G. ADLERZ 150 kronor för att, äfven-
ledes vid Kristineberg, anställa undersökningar rörande Panto-
podernas anatomi och utveckling;

at Professorn CHR. AURIVILLIUS 200 kronor för utförande
af entomologiska undersökningar och insamlingar i Jemtlands
fjelltrakter;

at Lektorn L. J. WAHLSTEDT 125 kronor för att på Got-
land studera växtfamiljerna Charace& och Violacee;

at Fil. Licentiaten Grefve H. STRÖMFELT 125 kronor för
att i Bohuslän göra undersökningar öfver hafsalgernas rotorgan;

at Fil. Licentiaten E. HENNING 200 kronor för att i Jemt-
lands fjelltrakter studera dels de högre svamparne och dels fa-
nerogamernas olika formationer ofvan trädgränsen;

åt Läroverkskollega Dr G. E. RINGIUS 100 kronor för att
i Vermland göra forskningar i biologisk växtgeografi; och

at Fil. Kandidaten H. MUNTHE 100 kronor för fortsatta
undersökningar öfver Gotlands qvartära bildningar,

De statsmedel, som för aret blifvit ställda till Akademiens
förfogande för instrumentmakeriernas uppmuntran, har Akade-
mien i lika lotter tilldelat matematiske och fysiske instrument-
makarne P. M. SÖRENSEN och G. SÖRENSEN.

Den minnespenning, som Akademien till denna dag låtit
prägla, är egnad at minnet af hennes framlidne ledamot Gene-
ralen JOHAN PETER LEFREN.

Under året har Akademien genom döden förlorat, bland

sina inländska ledamöter H. Exc. Riksmarskalken Grefve GU-

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:o 4. 227

STAF ADOLF SPARRE och f. d. Statsrådet FREDRIK FERDI-
NAND CARLSON; samt bland sina utländska ledamöter Profes-
sorn vid Polytekniska Högskolan i München WILHELM VON
BEETZ, f. d. Italienske Konseljpresidenten och Finansministern
MARCO MINGHETTI och Engelske Civilingeniören Sir JOSEPH
WHITWORTH.

Såsom nya ledamöter har Akademien med sitt samfund
förenat, inom landet Professorn i matematik vid Universitetet i
Lund CARL FABIAN EMANUEL BJÖRLING, Professorn i kirurgi vid
Karolinska medicokirurgiska institutet CARL JACOB ROSSANDER
och H. Exc. Ministern för utrikes ärenden Grefve ALBERT CARL
AUGUST LARS EHRENSVÄRD; samt i utlandet Professorn i bo-
tanik vid universitetet i Helsingfors SEXTUS OTTO LINDBERG,
Professorn vid Conservatoire des arts et metiers i Paris ALE-
XANDRE EDMOND BECQUEREL samt Engelske metallurgen och
jernverksegaren Sir ISAAC LOWTHIAN BELL.

Till ledamot af Stockholms Högskolas styrelse efter Pro-
fessorn E. EDLUND, som afsagt sig detta uppdrag, har Akade-
mien utsett sin ledamot Professorn L. F. NILSON.

Akademiens juridiske ombudsman numera Justitierådet SKA-
RIN har på grund af sin vunna befordran efter egen begäran
fränträdt denna befattning hos Akademien. Hans efterträdare
har Akademien ännu icke utsett.

Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 44. N:o 4. 3

[No]
[NO]
[0.0]

Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek.
(Forts. fr. sid. 196.)

Budapest. Magyar tudomänyos akademia.
Arch&ologiai Ertesitö. K. 5 (1885): 3-5; 6 (1886): 1—2. 8:0.
Bulletins. 4—5. 1884—85. 8.0.
Mathematische und naturwissenschaftliche Berichte aus Ungarn. Bd.
3 (1884/85). 8:0.
Ungarische Revue. Jahrg. 5 (1885): H. s-ı10; 6 (1886): 1-10. 8:0.
MIHALKOVICS, G. A gerinczes ällatok kivälasztö és ivarszerveinek fei-
lödese. Budapest 1885. 8:0.
Calcutta. Geological survey of India.
Records. Vol. 20 (1887): P.1. 8:0.
Pal®ontologia Indica. Ser. 7 & 14, Vol. 1: Title & contents; 10, Vol.
LE Ik 4:0 3 NEE SG OM Er
LYDECKER, R. Catalogue of the remains of Siwalik vertebrata in the
geological department of the Indian museum. P. 1-2. 1885—86. 8:0.
— 223772» »’pleistocene and prehistorie, >>» DE
>92 LSD INO
Cambridge U. S. Astronomical observatory of Harvard college.
Annals. Vol. 15:.P. 1; 16. 1386. 4:0.
Annual report. 41 (1886). 8:0.
Capetown. FKoyal observatory, Cape of Good Hope.
Results of meridian observations, 1879 —-1881, under the direction
of. D./GIEL. SEO:
Chemnitz. K. Sächsisches meteorologisches Institut.
Jahrbuch. Jahrg. 3 (1885). 4:0.
Resultate der meteorologischen Beobachtungen angestellt auf der Stern-
warte Leipzig. 1884—1885. 8:0.
Dresden. Observatoire de B. d’Engelhardt.
Observations astronomiques. P. 1. 1886. 4:0.
Geneve. Institut national Genevois.
Mémoires. T. 16 (1883-86). 4:0.
Hamburg. Deutsche Seewarte.
Meteorologische Beobachtungen in Deutschland von 25 Stationen II
Ordnung... Jahrg. 7 (1884). 4:o.
— Naturwissenschaftlicher Verein.
Abhandlungen aus dem Gebiete der Naturwissenschaften. Bd. 9: H.
1-2. 1886. 4:0.
Helsingfors. Institut meteorologique central de la Societe des sci-
ences de Finlande.
Observations. Vol. 1 (1882): L. 1; 2 (1883): L. 1. 4:o.
Krakau. Akademia umiejetnosci.
Pamietnik. Wydziat matematyczno-przyrodniezy. T. 12. 1886. 4:0.
Rozprawy i sprawozdania z posiedzen' » » » T. 13-14. 1886. 8:o.
N » » » » Wydziat filologiezny. T. 11.
1886. 8:0.

229

Sprawozdanie komisyi fizyjografieznej. T. 20. 1886. 8:0.

Zbiör wiadomos’ci do antropologii Krajowej. T. 10. 1886. 8:0.
Rocznik zarzadu. 1885. 1. 8:0.

Archiwum do dziejöw literatury i os'wiaty wPolsce. T. 4-5. 1886. 4:0.
Sprawozdania komisyi do badania historyi sztuki w Polsce. T. 3: Z.
23. 188586. 4:0.

Starodawne prawa Polskiego pomniki. T. 8: Oz. 2. 1886. 4:0.
Editiones collegii historici Academix literaturum. N:o 31—33. 1886.

Kristiania. Videnskabs-Selskabet.

Forhandlinger. Aar 1886. 8:0.

— Universitets-Biblioteket.

Norsk Bogfortegnelse for 1885. 8:0.

Königsberg. K. Universitäts-Sternwarte.

Astronomische Beobachtungen. Abth. 37: Th. 1-2. 1882—86. F.

Liverpool. Literary & philosophical society.

Proceedings. Vol. 39--40 (1884/86). 8:0.

London. RB. Astronomical society.

Catalogue of the library, completed to June 1884. 1886. 8:0.

— Entomological society.

Transactions for the year 1886. 8:0.

Milano. RB. Osservatorio astronomico di Brera.

Össervazioni meteorologiche. Anno 1886. 4:0.

Newcastle-upon-Tyne. Natural history society of Northumberland,
Durham & Newcastle-upon-T'yne.

Natural history transactions... Vol. 8:P. 2. 1886. 8:0.

New Haven. Connecticut academy of arts & sciences.
Transactions. Vol. 7: P. ı. 1886. 8:0.

Oxford. Radcliffe observatory.

Results of meteorological observations. Vol. 40-41 (1882-83). 8:0.

Paris. Bureau international des poids et mesures.

Travaux & memoires. T. 5. 1886. 4:0.

Pulkowa. Nicolai-Hauptsternwarte.

DÖLLEN, W. Stern-Ephemeriden auf das Jahr 1887 zur Bestimmung
von Zeit und Azimut... 1886. 8:0.

Riga. Naturforscher- Verein.

WERNER, A. Rigas Witterungsverhältnisse, nebst einem Anhang:
Wasserstand und Eisbedeckung der Dina bei Riga. 1887. 8:0.

Rochester, N. Y. Warner Observatory.

History and work, 1883—86. Vol. 1.

Rousdon. Observatory.

[Publications] Vol. 3. Meteorological observations. 1886. 4:0.

St. Petersburg. Physikalisches Central-Observatorium.

Annalen. Jahrg. 1885: Th. 1-2. 4:0.

Repertorium für Meteorologie. Supplbd. 2—4. 1886 —87. 4:0.

Santiago de Chile. Observatorio astronomico.

Observaciones meteorolöjicas. 1882 —84. 8:0.

Tacubaya. Observatorio astrondmico nacional.

Anuario. Aho 1887. 16:0.

230

Tökyö. Imp. University of Japan.

Journal of the college of science. Vol. 1: P. 1. 1886. 4:0.

Memoirs of the literature college. N:o 1. 1887. 4:0.

Utrecht. K. Nederlandsch meteorologisch Instituut.

Nederlandsch meteorologisch Jaarboek. Jaarg. 27 (1878): D. 2. Tv. 4:0.
Venedig. ZA. Istituto Veneto di scienze, lettere ed arti.

Atti. (6) T. 3 (1884/85): D. 10; 4 (1885/86): 1-10 & App. 8:o.
Wien. K. K. Geologische: Reichsanstalt.

Abhandlungen. Bd. 12: N:o 4. 4:0.

Jahrbuch. Bd. 36 (1886): H. 4. 4:0.

Verhandlungen. Jahrg. 1886: 13-18; 1887: 1. 4:o.

— K. K. ÜOentral-Anstalt für Meteorologie und Erdmagnetismus.

Jahrbücher. Bd. 30 (1885). 4:0.

— K. K. Geographische Gesellschaft.

Mittheilungen. Bd. 29 (1886). 8:0.

Utgifvare och författare.

Bibliotheca mathematica, herausg. von G. ENESTRÖM. (2) 1: N:o 1.

Dusen, K.F. Om Sphagnaceernas utbredning i Skandinavien. Upsala
1887. 4:0.

GYLDEn, H. Untersuchungen über die Convergenz der Reihen, welche
zur Darstellung der Coordinaten der Planeten angewendet werden.
Sthm 1887. 4:0.

HAMBERG, N.P. Veränderung der arsenigen Säure in Berührung mit
faulenden animalischen. Stoffen. St. Petersb. 1886. 8:0.

— Några ord om receptskrifning. Sthm 1887. 8:0.

GRAY, A. Botanical contributions. Boston 1887. 8:0.

WEIHRAUCH, K. Einfluss des Widerstandes auf die Pendelbewegung bei
ablenkenden Kräften... München 1886. 8:0.

Stockholm 1887. Kongl. Boktryckeriet.

ÖFVERSIGT

KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS
FÖRHANDLINGAR.
en 1887. 5.

Onsdagen den 11 Maj.

INNEHÄLL:

Öfversigt af sammankomstens förhandlingar................................ sid. 231.
HÄTNID MANS Onwnacrrerdefinita,ntesraleree Sen SAS SANN Tree SAN » 235.
CLEVE, Om organiska sulfimidoföreningar..............................2.....- » 243.
Kröss och NILSON, Om thoriums eqvivalent- och atomvigt .............-- » 251.
Krüss och Nınson, Om jordarterna och niobsyran i Fergusonit......... » 267.
Krüss och NıLson, Om produkten af niobfluorkaliums reduktion med

Datum er u ne a a Ne N ee » 287.
KrossnochNTEsoN, Omskalumzermentuorid er ms N! » 299.
AURIVILLIUS, Förteckning öfver en samling Coleoptera och Lepidoptera

frau, Gongoflodens Komväder zes Seterra ars Ze Muse nl atra g » 308.
ERSmRANDOmENatthydroxamsyıomae ee » 315.
WEIBULL, Om några Zirkoniumföreningars kristallform ...........-.-....-- » 829.
BoHLın, Om en grupp af differentialeqvationer, hvilkas solution medför

SE Bsmadivisoreuene. 2.0 ne a ES Rae BA SET NET ER » Bde.
BÄckström, Elektriska ledningsmotständet hos kristaller.........-.-..-..- » 843.
Skänker till Akademiens bibliotek ................................ sidd. 233, 234, 250.

Tillkännagafs, att bland Akademiens inländske ledamöter
f. d. Professorn vid Upsala universitet JOHAN ERHARD ARE-
SCHouG och f. d. Öfverdirektören och Chefen för Statistiska
Centralbyrån FREDRIK THEODOR BERG med döden afgått.

Pa tillstyrkan af komiterade antogs till införande i Aka-
demiens Handlingar en af Docenten ©. BoVALLIUS författad af-
handling med titel: »Contributions to a monograph of the Am-
phipoda Heperiidea Part. I».

Anmäldes, att genom Kongl. Utrikes-Departementet hade

från den internationela Meterbyran i Paris erhållits certifikat

232

öfver derstädes verkställda jemförelser af tva Akademien till-
höriga meter-etaloner med byråns prototyp för längdmått.

Hr GYLDeEn dels redogjorde för förhandlingarne vid den
under förra månaden hållna astrofotografiska kongressen i Paris
samt förevisade fotografier, som af de vid observatorium 1 Paris
anställda bröderna HENRY blifvit utförda öfver delar af stjern-
himmeln, dels meddelade en uppsats af Amanuensen K. BOHLIN:
»Om en grupp af differentialeqvationer, hvilkas sulution medför
s. k. små divisorer» *.

Hr Rosen meddelade dels resultaten af de aren 1885 och
1886 under Akademiens medverkan utförda logitudsbestämnin-
garne mellan Stockholm och Göteborg samt mellan Göteborg
och Lund, dels redogjorde för de under ar 1886 utförda preci-
sionsafvägningar.

Hr EDLUND föredrog följande inlemnade uppsatser: 1) »Ueber
die innere Reibung verdünnter wässeriger Lösungen», af Docenten
S. ARRHENIUS (se Bihang till K. Vet.-Akad. Handl.); 2) »Bi-
seende vid dess urhärdning», af Fil. Kandidaten C. F. RYDBERG
(se Bihang etc.); 3) »Om strålande värmets diffusion från sfe-
riska ytor», af Docenten K. ÅNGSTRÖM (se Bihang etc.); 4)
»Elektriska ledningemotståndet hos kristaller», af studeranden
H. BÄCKSTRÖM”.

Professor C. AURIVILLIUS meddelade en förteckning öfver
en af Löjtnant M. JUHLIN-DANNFELT till naturhistoriska riks-
museum skänkt samling skalbaggar och fjärilar från Kongo-
området *.

Hr NILSON redogjorde för atskilliga kemiska undersökningar,
som a K. Landtbruksakademiens laboratorium blifvit utförda af
honom sjelf och Docenten vid universitetet i München GERHARD
Krüss, samt inlemnade öfver dessa undersökningar följande upp-
satser: 1) »Om thoriums eqvivalent- och atomvigt»*; 2) »Om
jordarterna och niobsyran i Fergusonit»*; 3) »Om produkten af

niobfluorkaliums reduktion»*; 4) »Om kaliumgermanfluorid» *.

nn

h 233

Hr WITTRocK meddelade en uppsats af Fil. Licentiaten
C. J. JOHANSON med titel: »Studier öfver Taphrina» (se Bihang
till till K. Vet.-Akad. Handl.).

Sekreteraren anmälde till införande i Akademiens skrifter
följande inlemnade uppsatser: 1) »On the species of Echinoidea
described by LINNZUS in his work: Museum Ludovice Ulrica»,
af Professor S. LOVEN (se Bihang etc.); 2) »Om några definita
integraler», af Lektor ©. F. LINDMAN”; 3) »Om organiska sul-
fimido-föreningar», af Professor P. T. CLEVE"; 4) »Om naft-
hydroxamsyrom, af Docenten A. G. EKSTRAND”; 5) »Om några
zirkoniumföreningars kristallform», af Docenten M. WEIBULL*;
6) »Lagopus bonasioides, bastard mellan dalripa och hjerpe», af
Konservatorn G. KOLTHOFF (se Bihang etec.).

Genom anställdt val kallades till utländsk ledamot af Aka-
demien Professorn vid Ecole polytechnique och vid Ecole natio-
nale supérieure des mines i Paris, ledamoten af Franska Insti-
tutet HENRI AME RESAL.

Följande skänker anmäldes
Till Vetenskaps-Akademiens Bibliotek.
H. MAJ:T KONUNGEN.

G=rpor,H. Die Winterblumen. Anleitung für Gärtner und Gartenlieb-
haber zur Winterkultur. Neue Ausgabe. Berlin 1886. 8:0.
HaAMPEL, W. Die moderne Teppichgärtnerei. Aufl. 2. Berlin 1885. 4:0.
HEINRICH, K. Der Obst- und Hausgarten, seine Anlage, Bepflanzung
und Pflege. Berlin 1887. 8:0.

NEIDE, E. Ausgeführte Gartenanlagen. Hrsg. von H. GEITNER. Berlin
1884. 4:0. /

NEITNER, TH. Gärtnerisches Skizzenbuch. Berlin 1883. 4:0.

v. OMPTEDA, L. Rheinische Gärten von der Mosel bis zum Bodensee.
Bilder aus alter und neuer Gärtnerei. Berlin 1886. 4:o.

RiesE, H. Wohnungsgärtnerei. Berlin 1887. 8:0.

SCHMIDLIN, E. Gartenbuch. Aufl. 4 vollständig neu bearbeitet von TH.
NEITNER und TH. RUMPLER. Berlin 1887. 8:0.

TUCKERMANN, W.P. Die Gartenkunst der Italiänischen Renaissance-Zeit.
Berlin 1884. 8:0.

VILMORIN, P. PH. A. Ullustrirte Blumengärtnerei. Aufl. 2 neu bearbeitet
von TH. Rümrter. Berlin 1883. 8:o.

Lund. K. Universitetet.

Acta. — Ärsskrift. T. 22: 1-2. 1886—87. 4:0.

234

Angers. Société d’etudes scientifiques.
Bulletin. (2) Année 14 (1884): Supplement; 15 (1885). 8:0.
Besangon. sSociete d’emulation du Doubs.
Mémoires. (5) T. 10 (1885). 8:0.
Bordeaux. Socieéte Linneenne.
Actes. Vol. 39. 1885. 8:0.
Boston. Boston society of natural history.
Memoirs. Vol. 3: N:o 12-13. 1886. 4:0.
Proceedings. Vol. 23 (1886): P. 2. 8:0.
Brookville. Society of natural history.
Bulletin. N:o 2. Richmond 1886. 8:0.
Edinburgh. Botanical society.
Transactions and proceedings. Vol. 16: P. 3. 1886. 8:o.
"Güstrow. Verein der Freunde der Naturgeschichie in Mecklenburg.
Archiv. Jahr 40 (1886). 8:0.
Kjöbenhavn. Naturhistorisk Forening.
Videnskabelige Meddelelser. Aarg. 36 (1884)-——-38 (1886). 8:0.
Leipzig. Verein für Erdkunde.
Mittheilungen. Jahrg. 1884: Text & Beilage; 1885. S:o&F.
London. Kongl. Storbritanniska regeringen.
Report on the scientific results of the voyage of H. M. S. CHALLENGER,
1873—1876. Botany. Vol. 2; Zoology. Vol. 17. 1886. 4:0.
Marseille. Musée d’histoire naturelle.
Annales. Zoologie: Travaux du laboratoire de zoologie marine. T. 2.
1884-—85. 4:0.
Nancy. Societe des sciences.
Bulletin. (2) T.8 (1886). 8:0.
New York. Academy of sciences.
Transactions. Vol. 5: N:o 7—8. 1886. 8:0.
Annals. Vol. 3: N:o 11-12. 1886. 8:0.
Pennsylvania. Geological survey.
Annual report. 1885: Text & Atlas. 8:0 &F.
Philadelphia. Academy of natural sciences.
Proceediugs. 1886: P. 3. 8:0.
Raleigh, U. S. Klisha Mitchell scientific society.
Journal. Year 3 (1885/86). 8:0.
St. Louis, U. S. # Academy of science.
Transactions. Vol. 4: N:o 4. 1886. 8:0.
St. Petersburg. Academie Imp. des sciences.
Mémoires. (7) T. 34: N:o 12-15; 35: I. 1886—87. 8:0.
Salem, U. S. Kssex institute.
Bulletin. Vol. 17 (1885): N:o 1-12. 8:0.
— Peabody academy of science.
Annual report. 19 (1886). 8:0.
San Francisco. California academy of sciences.
Bulletin. Vol. 2: N:o 5. 1886. 8:0.
Santiago. Deutscher wissenschaftlicher Verein.
Verhandlungen. H.4. 1386. 8:0.
(Forts. ä sid. 250.)

Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1887. N:o 5.
Stockholm.

Om några definita integraler.
Af C. F. LINDMAN.

[Meddeladt den 11 Maj 1887.]

Bland de manga, mer eller mindre användbara, metoder och
formler, som blifvit uppgifna för definita integralers bestäm-
mande, finnes ock den s. k. BERTRAND’ska formeln!), hvilken
af Prof. BIERENS DE HAAN framställes i hans Expose pag. 30
och af honom tillämpas pa ett par exempel pag. 463 och följ. i
samma arbete. Den ene af de framställda integralerne bestäm-
mes fullständigt, men icke den andre. Bada eller rättare ett
par allmännare formler, som innefatta dem, äro dock för länge
sedan gifna af mig?) samt uttryckta genom en i samma af-
handling behandlad transcendent. De omnämda exemplen kunna

dock behandlas annorlunda, sasom här nedan skall visas.

Det första exemplet är

Pp

VER N
I + 2?

0

Om man här differentierar 1 afseende pa p. erhålles

m

Enligt BIERENS DE HAANS uppgift har denna formel] först blifvit gifven af
BERTRAND i Tom. 8 pag. 110 af LIouVviLLE's Journal, till hvilken jag hvar-
ken haft eller har tillgång. Formeln förekommer ock i GRUNERTS Archiv
Tom. 4 pag. 113.

2?) Se Nova Acta Reg. Soc. Scient. Upsaliensis, Ser. III:ze, Vol. 1X, Fase. I,
1874. Afhandlingens titel är: D'une fonetion transcendente.

236 LINDMAN, OM NÅGRA DEFINITA INTEGRALER.

p

EURE ada a il + p?)

dp )/(L+pa)(l + a?) Tp
0

hå

Emedan man har

x 1 p + IX pP

(I + pr)(I + 22) I+pll+ta? Irpal’
befinnes
p

ade 1 |
Ja + px) (1 + 2?) So pålP Aretgp — 41 + P2)],
s ;

dI 1
CE re Aa ST
dp 1+ pil? Arc tg p + 31 + p)

Genom integration fås häraf

I +p 2) 1 +

Nu är genom delvis-integration

er Ip =4(l + p2) Aretgp— - I en I

Då detta införes i värdet pa I och emedan, såsom lätt ses,
C är = 0, befinnes
p
I - +2 CE PE = (1 + p2). Arc teg p.
I + x =
0

Det andra exemplet är

I = | en wa)

Om man äfven här differentierar i afseende pa p, sa fås
p
dl, BT AR vd ia ta Ba)
dp. (1 —pe)(1 + 2?) l+p?
0

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:0 9. 237
eller, emedan man har

GB re | BD REG
(1—pe)1+2a2) 1I1+p\1—pe 1 + 2

p p

dl Pl dx 5

Oo ep: | + a oh — px ln
0 ö

1 . |
est Arctgp— W(1 + p?) + 2101 — p?)].

Genom integration fas häraf

Er p Arc tg p = + p?) „ja — p?)
= C | Ta dp — Sen på dp + 1 Ser dp

| il =) nn pP?)
= (0 + SUI + 92). Arctgp — d A ehr
A P?) sp ie Pp

enligt en vid det förra exemplet erhållen formel.

Emedan alla dessa termer äfvensom /, sjelf äro =0 för
p=0, så är ock C=0 och man kan skrifva

Pp
I, -/9 Ao PE äg LA + p2). Arctgp ra
0

I +
fe
I +

0

0

efter som en definit integral beror af gränserna, men ej af den
bokstaf, med hvilken den variabla är betecknad. Emedan inte-
gralerna på högra sidan tyckas hafva varit obekanta för B. D. H.,
har han sammanfört dem med integralen på venstra sidan och

sålunda funnit

p

=. „2 \
au 52 dx = (1 + p2). Arctgp.

(1 — 1 + 2?

238 LINDMAN, OM NÅGRA DEFINITA INTEGRALER.

Tydligen kan /, fås, om man lyckas bestämma

p
a)
= aa 1) dx och’, — Al 2 I |
een + Xx? l+.a
0 0

och detta kan ske genom några formler i förut anförda afhand-
ling. Om man i I, gör « = tg q& och sätter Arc tg p = a, så fås

I, = fl + ts? q)dg = — 2/1 Cos ydyp.
0 0

il 40 x
Gör man här = SM sa befinnes
TU

ZU

ee: 2 1.Cos = dy,
7T

0
som enligt form. (24) i förut anförda afhandling ger

ee GI

men enligt form. (28) är

ur) aff) = Zu20o — fa + 2) a + 2)

st? IC

alltsa
p

I + 22)
IE, - 0: 22 de

0

ON
= — rıl2 — (ar + 2a)l Cosa + 21 + =| al + =
zv | 7%
Pa lika sätt finner man
I, = fl — tg? pq)dg = fl Cos 2pdp — af Cos pdgp.
0 0 0

ehe : : 40
Den senare är just Z,; 1 den förra gör man q = = och
TT

finner då

RR

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887} N:0 9. 239

Ze
4

fi Cos 2pdp = al Cos Yay
0

0

— ol Cos 20 + SEE ale)
He 7E
enligt form. (24). Enligt form. (28) är
1602 _ j8« ‚Se
| 12) 2 u(?)]= 522 Cos 20) -(1+ 2 ee -\alı + —|

IT

samt alltsa

4a\? 4a

| fi Cos 2qdq = 312 + (0 +4a)lCos2 2a lt el al! +

Om 7, härtill adderas, erhålles
p

Va)
el 2

0

= = Ej (or + 2a)l Cosa + Hr + 4a)l Cos 20
— \alı+ + 2[1 + Jul - 2).
TT

Införas värdena på /, och I, i värdet på /,, så fås efter
några reduktioner

= — 512 — (ze + 3a)l Cosa + 472 + 4a)l Cos 2a
20? 2
= 1 = la 1 =) N 1 2. =) A(1 u =»
76 7C
som ock fås, om man i form. (70) gör B = a.

De nu behandlade integralerne äro de enda exempel, som
B. D. H. framställer. Vi hafva sett, att de kunna bestämmas,
utan att använda den BERTRAND'ska formeln, men deraf vågar
jag icke sluta, att denna formel är öfverflödig.

240 LINDMAN, OM NÅGRA DEFINITA INTEGRALER.

Omedelbart efter användningen af BERTRAND'ska formeln
tillämpar B.D.H. några andra reduktionsformler på vissa integraler,
af hvilka en sammanhänger med några här ofvan behandlade,
men den andra är alldeles falsk. Den förre, som finnes på sid.
465 i hans Exposé, är

2
I; - [an torg DE en (Bl):
0
Genom delvis-integration finner man

p
1 ee 2, 2
In = Ip? —I(l — 9%) . Arc tg p Era 0
0

Emedan Z(1 — p?r?) =U(l + px) + Ul — px), är tydligen
I, beroende af de båda förut uträknade integralerna I och 4.
Om man äfven nu sätter Arctgp = «, befinnes

Pp Pp
1 Cos 20 LA + px) (1 — pe)
7, — - eot2a al + "de nnd:
ER) Cost a 1 + 2? FÖR zn
0 0
Då integralernas värden införas, finner man efter några re-
duktioner
p

ed
I = [Arctee. ===
: er

0
— } cot d— 510 Cos? a) + Y7r + 2a)l Cos 20
\2 2
—|! + = Zi + =) + 21 + 22) Hl1 + =\|
TT TU TU IT

Den senare, som finnes på sid. 466, är
p

I, = fåre sin ER 5 (pi):

Xp
0

Denne kan visserligen genast differentieras i afseende på p,
men detta blir mycket beqvämare, om man förut byter om va-

riabel och sätter x = p sin g. Da finner man

OFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:0 5) 241

TE

5

p’y sin En cos p
å = p? sin? q mp

som genom delvis-integration ger

ZU

2
Hl). ‚fra — p* sin? p)dp.
0

5
. som

Man behöfver således blott söka den siste integralen
Om man i eqv.
Te
(a)

(TA — p? sin? p)dp

ma betecknas med J,.

=
0
differentierar i afseende på p, fas
dI, sin ze dp
= aD ee
] — p? sin? q 2p pl — p> sin? 9
0

dp

samt genom kända formler
di 7E 1
6, |

dp >» vi)

Genom integration fas häraf
1 1—p? tut ER
Klar slp +51- Se VIE one)

Om man här och i egv. (a) gör p=0, sa befinnes C =

— 272 och följaktligen
IN
= 2 — p sion ie få

Då detta införes, finner man

„! Se VIE TO

1 Ve AU ze!
N p?) ne) >

Ia

_ 7,1 + MER
2 2y1—p?

242 LINDMAN, OM NÄGRA DEFINITA INTEGRALER.

Pa det anförda stället finner B. Do. H.

Ss za Pa) H Arc Sin p)?,
hvilket enligt det föregående är falskt. Felet kommer deraf,
3 fe 1 2 \ ep!
att han fatt = Are sin ( | =— = j st. f. a Are sin = —
dp p Vp?— a? dp p
dö

PVP: == |

243

Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1887. N:o 5.
Stockholm.

Meddelanden från Upsala kemiska laboratorium.

28 Om organıska sulfimidoföreningar.
Fr Bad Gray:

[Meddeladt den 11 Maj 1887.)

Med sulfimidoföreningar förstår jag en klass organiska för-
eningar, som innehålla den tvavärdiga radikalen —SO,—NH—.
De bildas genom inverkan af jodvätesyra pa klorider af nitro-
sulfonsyror, hvilken inbördes ställning NO, och SO,CI än intaga
sent emot hvarandra. Till sin natur äro sulfimidföreningarne
indifferenta och ganska beständiga.

Ortosulfimidobenzol

AN
% 303

\y-NH

En lösning af ortonitrobenzolsulfonsyrans klorid i benzol
blandades med jodvätesyra, utspädd med ättiksyra. Reaktion
inträdde genast vid vanlig temperatur och en af fri jod mörkt
färgad, kristallinisk massa erhölls. Den tvättades med kall
alkohol och kristalliserades ur kokande isättika, hvarur för-
eningen vid afsvalning afsatte sig i fina, gula kristallnalar. För-
eningen är mycket svarlöslig i kall isättika och i alkohol, äfven
i kokande alkohol. Den smälte vid 193” C.

Analys.

0,4006 gr. gaf 0,11 gr. H,O och 0,6885 gr. CO,.

244 CLEVE, OM ORGANISKA SULFIMIDOFÖRENINGAR.

0,3056 gr. gaf 23 kub.cent. qväfgas mätt öfver kalilut vid
764,5 mm. bar. tryck och 15°.

0,3161 gr. gaf efter oxidation med kaliumklorat och soda
0,4755 gr. BaSQ,. |

I procent

Funnet. Beräknadt.

C 46,88 46,45

H 3,05 3,23

N 9,00 9,02

S 20,66 20,65

0) 20,41 20,65

100,00 100,00.

Metasulfimidobenzol

ih

|
N NH

En lösning af metanitrobenzolsulfonsyrans klorid i isättika
blandades med jodvätesyra och uppvärmdes. Snart erhölls en
brun olja, som inom kort kristalliserade. Efter tvättning med
kall alkohol erhölls ett gult, glittrande pulver, som kristallise-
rades ur kokande alkohol. Vid alkoholens afsvalning erhåller
man halmgula, små kristaller. Ur en lösning 1 benzolblandad
alkohol anskjuter föreningen i svafvelgula, spetsiga kristaller.
Smältpunkt 83°. Föreningen är tämligen lättlöslig i alkohol och
utfaller ur en i värme fullt mättad lösning i form af stelnande
oljedroppar.

Analys:

0,3449 gr. gaf 0,1027 gr. H,O och 0,5971 gr. CO,.

0,2636 gr. gaf 20,6 kub.cent. qväfgas, mätt öfver kalilut
vid t. 18° och bar. tr. 100,7 mm!

0,2807 gr. gaf 0,4116 gr. BaSO,.

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:0 D. 245

I procent

Funnet. Beräknadt.
C 47,20 46,45
H 3,33 3,23
N 9,28 9,02
S 20,14 20,65
(0) 20,05 20,65
100,00 100,00.

Parasulfimidobenzol.

Da jodvätesyra sattes till en kall eterlösning af paranitro-
benzolsulfonsyrans klorid, erhölls en tung, brun olja, som med
svafvelsyrlighetsvatten befriades från jod. Den löstes lätt i is-
ättika, men ur lösningen erhöllos vid frivillig afdunstning endast
oljedroppar. Paraföreningen synes således vid vanlig temperatur
vara flytande. Den blef icke analyserad. Kokas den med kali-
lut, löses den, ehuru svårt, och man erhåller en gulaktig lösning,
ur hvilken vid tillsats af en syra afsätta sig oljedroppar liknande

den ursprungliga föreningen.

a, = a,-Nulfimidonaftalin
= 3505

( aka |
are
er NH

En lösning af a-nitronaftalinsulfonsyrans klorid!) i isättika
upphettades med en blandning af isättika och jodvätesyra. Inom
kort utföll ett gult, tämligen svarlösligt, kristalliniskt pulver med
smältpunkten 167”.

Analys:

0,4004 gr. gaf 0,8605 gr. CO, och 0,1185 gr. H,O.

0,1933 gr. gaf 11 kub.cent. qväfgas, mätt öfver kalilut vid
temp. 15° och bar. tr. 757 mm.

0,2090 gr. gaf 0,2351 gr. BaSO,.

1) Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. 1875, n:o 9, sid. 22.

246 CLEVE, OM ORGANISKA SULFIMIDOFORENINGAR.

Funnet. Beräknadt.
C 58,63 58,54
H 3,29 3,41
N 6,74 6,83
S 15,45 15,61
0) 15,89 15,61
100,00 100,00.
?-Sulfimidonaftalin
5 m EN
& ze = =sO
sannolikt | | | >
SEE

Denna förening erhölls af S-nitronaftalinsulfonsyrans klorid!)
pa samma sätt som föregaende och bildar fina gula kristall-
nålar, som äro mycket svarlösliga i alkohol och i isättika.
Smältpunkt 180” (pulverformig substans).

Analys:

0,3798 gr. gaf 0,8167 gr. CO, och 0,1155 gr. H,O.

0,3348 gr. gaf 19,6 kub.cent. qväfgas, mätt öfver kalilut
vid t. 14,5° och bar. tr. 755 mm.

0,3639 gr. gaf O,aısa gr. BaSO,.

I procent
Funnet. Beräknadt.
C 58,654 58,54
H 3,37 3,41
N 6,93 6,83
S 15,79 15,61
(0) 15,27 15,61
100,00 100,00.

y-Sulfimidonaftalin

CH, \e
RZ
Denna förening erhölls af y-nitronaftalinsulfonsyrans klorid ?)
på samma sätt som de bägge föregående föreningarne. Den bildar
!) Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. 1876, n:o 7, sid. DJ.

2) Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. 1886, n:o 7, sid. 209.

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:0 9. 247

glänsande, citrongula, fina nålar, som äro ganska svarlösliga i
isättika och mycket litet lösliga i alkohol. Smältpunkten är
124” (pulverformig substans).

Analys:
gr. CO,.

= Kd

0,2800 gr. gaf 0,0856 gr. H,O och 0,6057

0,2977 gr. gaf 17 kub.cent. qväfgas, mätt öfver kalilut vid
60 132 och bar. (roots mm.

0,2763 gr. gaf 0,3159 gr. BaSO,.

I procent:
Funnet. Beräknadt.

C 59,00 58,54
H 3,40 3,41
N 6,96 6,83
S 15,70 15,61
Ö 14,94 Dre:

100,00 100,00.

3-Sulfimidonaftalin
‚NH

GH so

Denna förening erhölls pa samma sätt som de förut be-
skrifna, men af $-nitronaftalinsulfonsyrans klorid!). Föreningen
liknar fullkomligt den nyss beskrifna och bildar eitrongula, fina
nalar, som äro ytterst svarlösliga i kokande isättika, alkohol,
benzol o. s. v. Smältpunkten är 173--174° (pulverformig sub-
stans). Kokande acetanhydrid löser föreningen, som vid afsval-
ning oförändrad utkristalliserar.

Analys:

0,3160 gr. gaf 0,6836 gr. CO, och 0,0974 gr. H,O.

0,2217 gr. gaf 12,5 kub.cent. qväfgas, mätt öfver kalilut
vid 14,5° t. och 766 mm.: bar. tr.

0,1823 gr. gaf 0,2110 gr. BaSO,.

1) Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. 1878, n:o 2, sid. 33.
Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 44. N:o 5. 2

248 CLEVE, OM ORGANISKA SULFIMIDOFÖRENINGAR.

I procent:
Funnet. Beräknadt.

C 58,99 58,54
H 3,42 3,1
N 6,77 6,83
> 15,90 15,61
O 14,92 15,61

| 100,00 I 00,00

Dessa sulfimidoföreningar tillhöra en ny klass organiska.
föreningar, hvilka innehålla den tvävärdiga radikalen NH—SO,.
De synas således med största sannolikhet vara inre anhydrider

till amidosulfonsyror eller analoga med laktamerna, som inne-

hålla radikalen NH—CO och laktonerna, som utmärkas af

gruppen O—CO. Laktonerna uppstå i allmänhet genom förlust
af 1 mol. vatten bildad på bekostnad af radikalerna OH och
NH,, af hvilka åtminstone OH oftast befinner sig i en mer eller
mindre förlängd sidokedja, som till NH, intager ortoställning.
Bland laktonerna finnas dock några som ansluta sig till sulfi-
midoföreningarne. (senom att reducera ortonitrobenzoldehyd med
tenn och ättiksyra erhöllo nämligen FRIEDLÄNDER och HEN-
RIQUES!) antranil, ia
.CO

ar analog med o-sulfimidobenzol ne I.
N Nam | SC ae
Pıurrı?) har beskrifvit en anhydrid till metaamidobenzoe-

‚So,
|

syra, kallad amidobenzoid. Genom inverkan af anilin på meta-

amidobenzoesyra erhöll PIUTTI i första hand amiden

rn E NH,.d)
SE Co nee)

Genom upphettning till 200° afger denna förening anilin,
och amidobenzoid uppstar. Pıurrı skrifver visserligen denna
formel på följande sätt:

!) Ber. Deut. Ch. Ges. XV, p. 2105, 1882.
2) Ber. Deut. Ch. Ges. XVI, p. 1321, 1883.

.. .. 1.4 2
ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:0 9. 249

NH — CO
Cs <C0 — NH> Cola >

men intet skäl finnes hvarför man icke skulle häldre kunna an-
taga den enklare formeln

analog med m-sulfimidobenzol | |, N.

Se a

Antager man PIUTTIS formel, skulle amidobenzoiden komma

att innehalla 8 kolatomer och 2 qväfveatomer i sluten bindning,
hvilket är minst sagdt osannolikt. Om den enklare formeln för
amidobenzoid antages, eger man i denna förenings bildningssätt
ett sällsynt exempel pa anhydridbildning genom inverkan på
hvarandra af sidokedjor i metaställning.

För uppkomsten af sulfimidoföreningar är det likgiltigt i
hvilken inbördes ställning sidokedjorna NO, och SO,Cl befinna
sig. Dessa föreningar bildas nämligen lika lätt om de nämda
sidokedjorna befinna sig i ortoställning som om de hafva ett
från hvarandra så aflägset läge som de heteronukleala a,- och «,-
ställningarne i naftalinmolekylen. Sa vidt jag har mig bekant
eger ett analogt förhållande rum endast vid bildandet af diazo-
sulfonsyror, hvilka innehålla radikalen SO, —O—N=N, er-
sättande tvänne väteatomer i benzolens eller naftalinens hufvud-
kedja, dessa två väteatomer må nu intaga hvilken inbördes
ställning som hälst. Det vill häraf synas som skulle svafvel-
atomen i sulfimidoföreningarne och i diazosulfonsyrorna medföra
möjligheten för bildandet af slutna kedjor, hvilka utgöras af ett
större antal atomer än sådana slutna kedjor, som bestå af blott
kolatomer eller af kol- och qväfveatomer.

Anmärkningsvärda äro föröfrigt sulfimidoföreningarnes stora
beständighet och indifferentism, hvilka synas föga öfverens-
stämma med dessa föreningars natur af anhydrider till amido-
sulfonsyror.

D
a
>)

Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek.
(Forts. från sid. 234.)

Verona. Accademia d’agricoltura, arti e commercio.

Memorie. (3) Vol. 62. 1885. 8:0.

Washington. U. S. geological survey.

Monographs. Vol. 11. Russen, E. C. Geological history of lake La-
hontan. 1885. 4:0.

Bulletin. N:o 30—33. 1886. 8:0.

Mineral resources of the United States. 3 (1885). 8:0.

— U. S. Coast and geodetic survey.

Report. 1884/85: P. 1-2. 4:0.

— Smithsonian institution.

Annual report. 1884: P. 2. 8:o.

— Biological society.

Proceedings. Vol. 3 (1884/86). 8:0.

Bokhandlaren Hr I. Hxggström.

HOoLLGREN, C. A. Foglarnes språk. Sthm 1884. 8:0.

WETTERHOFF, OÖ. Från skog och sjö; jagt- och fängstfärder. Sthm
1883. 8:0.

Bokhandlaren Hr C. J. Lundström.

BYGDÉN, L. Upsala universitets matrikel. Upsala 1883. 8:0.

Utgifvare och författare.

HENNING, E. Über zwei weniger bekannte Hymenomyceten. Kassel
1886. 8:0.

LINDBERG, S. O. Om fruktgömmet hos Caricex. Hfors 1835. 8:0.
PHRAGMEN, E. Sur un theoreme concernant les fonctions elliptiques.
Sthm 1884. 4:0.

— Smäskrifter. 3 st.

THORELL, T. On Proscorpius Osbornei Whitf. Salem 1886. 8:0.
ALBRECHT, P. Über die cetoide Natur der Promammalia. Jena 1886. 8:0.
— Smäskrifter. 3 st.

251

Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1887. N:o 5
Stockholm.

Om thoriums eqvivalent- och atomvigt.
Af GERHARD Krüss och L. F. NILSON.

[Meddeladt den 11 Maj 1887.]

I sammanhang med en undersökning af s. k. uranothorit
från Arendal utfördes redan för nägra ar sedan en bestämning
af thoriums eqvivalent?), som gaf värdet 58,1?), medan tidigare
försök af andra författare, såsom BERZELIUS, CHYDENIUS, DELA-
FONTAINE, HERMANN, CLEVE mestadels gifvit högre tal?).

Thoriums atomvigt har man åter på senare tiden, om också
ingen ängtäthetsbestämning a nagon af dess föreningar förelegat,
som kunnat till fullo afgöra fragan härom, allmänt velat sätta fyra
gänger så hög som eqvivalenten. För denna asigt har man anfört
flera stöd, hufvudsakligen hemtade från metallens och oxidens fysi-
kaliska egenskaper och framförallt talade för densamma metallens
specifika värme, „för hvilket ett sådant värde blifvit funnet, att
detsamma, när Th = 232,4, medförde ett helt normalt atomvärme
eller 6,4 för detta likasom för de flesta andra grundämnen?).

För ett par ar sedan bestämde emellertid TRoosr?) thori-
umchloridens angtäthet, men erhöll dervid värden, som syntes

honom bevisa, att thorium icke vore fyrvärdigt utan snarare

I) L. F. NILson. Denna tidskr. 1882, n:o 7, s. 3.

DENE 0=8, 3516:

3) Kritiska anmärkningar öfver dessa bestämningar återfinnas i nyss anförda
afhandling.

4) L. F. Nırson. Denna. tidskr. 1883. N:o 1, s. 3.

5) Compt. rend. 101, 360 (1.885).

252 KRÜSS & NILSON, THORIUMS EQVIVALENT- OCH ATOMVIGT.

måste räknas till de tvavärdiga grundämnenas grupp. Ett
Th — 116 finner dock svarligen nagon plats i elementens na-
turliga system. Förnyade bestämningar af denna konstant vore
derför af behofvet högt påkallade och vi hafva, sasom följande
meddelande kommer att visa, med anledning deraf dels ånyo
företagit bestämningar a thoriums eqvivalent och dels genom en
serie ångtäthetsbestämningar a dess chlorid afgjort frågan om
thoriums atomvärde, utan att dervid vara ı tillfälle att bekräfta
den af TroosT uttalade meningen.

l. Framställning af ren thorjord ur thorit från Brevig.
För att vid vara försök icke lida nagon inskränkning genom
otillräckligt material, framställdes rent thoriumsulfat i ganska
stora qvantiteter. I arbete togos 2 kg. thorit från Brevig!)
eller samma mineral, hvari BERZELIUS, såsom bekant är, upp-
täckte thorium. Vid ett föregaende tillfälle hade väl thorit från
Arendal redan blifvit förarbetad 1 lika stor mängd, men det var
nu af intresse att vid likartadt tillvägagaende pröfva äfven
brevigmineralet på dess närmare beståndsdelar. Äfven deri
kunde nästan alla öfriga sällsynta jordarter uppvisas, om hvilkas
förhandenvaro i mineralet man förut blott egde en mycket ringa
och begränsad kännedom?). För att erhålla thoriumsulfat i rent
tillstånd, begagnade vi en modifikation af det förfarande, som
förut blifvit lagdt till grund för bearbetningen af arendalsthorit,
och funno i detsamma en väg, på hvilken man ännu hastigare
och beqvämare än förr kan framställa stora qvantiteter af en
thorjord, som är fullständigt fri från alla andra henne i naturen
åtföljande sällsynta jordarter.

Mineralpulvret utrördes med vatten och en passande, nagot
öfverskjutande mängd svafvelsyra, massan intorkades, pulveri-
serades fint och befriades till sist från svafvelsyreöfverskott

!) Detta mineral inköptes 1881 jemte 2 kg. thorit från Arendal och 2 kg.
fergusonit från samma fyndort för ett anslag om 900 kr., som stiftelsen
»Lars Hiertas Minne» vid denna tidpunkt frikostigt ställde till mitt för-
fogande. JES ING ING

2) Se härom en kommande uppsats.

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:0d., 253

genom lämplig upphettning i platinaskälar. Återstoden infördes
småningom i 6—7 delar is och isvatten, för att i möj-
ligaste mån undvika all uppvärmning, hvarigenom det vattenfria
thoriumsulfatet direkt öfvergar i hydratisk och svårlöslig form.
Den olösta återstoden upphettades, för att i vattenfritt tillstånd
öfverföra deri möjligen inblandadt kydratiskt sulfat, och behand-
lades ännu en gång med isvatten, hvarpå den olösta kiselsyran
affiltrerades och genom pressning befriades från moderlut.

Den starkt gulfärgade sulfatlösning, som sålunda erhållits,
fälldes med öfverskjutande ammoniak i kokning, hydraten tvät-
tades genom dekantering med vatten tills filtratet ej mer visade
sig hälla någon kalk, befriades härigenom från alkalier och al-
kaliska jordarter och löstes till sist i saltsyra. Ur denna lösning
fälldes de sällsynta jordarterna medelst oxalsyra, oxalaten tvät-
tades med kokande vatten tills det ej mer höll något jern, hvarpå
de afsögos, torkades och glödgades. Ur 2 kg. thorit erhölls på
detta sätt 857 gr. jord af en svag, brunaktigt gul färgton; genom
behandling med afpassad mängd svafvelsyra och något vatten,
massans intorkning och afrökning öfverfördes densamma återigen
1 vattenfritt sulfat, hvilket vägde 1486 gr. Detta sulfat af den
raa thoritjorden var färgadt svagt svafvelgult och innehöll utom
thoriumsulfat salter af ceritoxider och ytterjordar, hvilkas när-
varo i thorit från Brevig till dels gafvo sig tillkänna redan i det
absorptionspektrum, som det raa sulfatets lösning visade; men
dessutom förekom deri ock en ringa mängd mangan, som enligt
hvad förr blifvit anmärkt, gerna medföljer de sällsynta jord-
arternas oxalat, ehuru lösligt i saltsyra.

För att ur denna blandning framställa rent thoriumsulfat
och aflägsna föroreningarne använde vi i hufvudsak samma för-
farande, som för ändamålet begagnades vid arendalsthoritens
förarbetning, grundande sig derpå att de vattenfria sulfaten, som
lätt lösas af isvatten, vid vanlig rumvärme öfverga i vattenhaltig
form, hvarvid thoriumsulfaten Th2SO, + 8 eller 9H,O, sasom
jemförelsevis vida svarlösligare än ceritoxidernas och ytterjor-

darnes motsvarande salter, till stor del utfalla, under det de

254 KRÜSS & NILSON, THORIUMS EQVIVALENT- OCH ATOMVIGT.

senare stanna i moderlutarne. Da filtrering af större mängder
sulfatlösning vid 0° är ganska tidsödande, omständlig och inga-
lunda syntes oss nödvändig, sa förenklade vi förfarandet i väsendt-
lig man genom att utesluta densamma. Vid förarbetandet af aren-
dalsthoriten hade nämligen genom försök funnits, att den ringa
mängd olöst aterstod, som genom filtreringen afskildes, innehöll en
jord af samma molekylarvigt som den, hvilken förekom i det sulfat,
hvaraf den utgjorde den olösta resten. Ofta täpper sig ock fil-
trumporerna genom utkristalliseradt vattenhaltigt salt, såsnart rum-
temperaturen är för hög, hvilket förorsakar olägenheter och besvär.

Det anförda råsulfatet 1486 gr. infördes småningom i 6 liter
is och isvatten uti en stor porslinskal och hölls genom liflig om-
röring städse väl uppslammadt i vätskan, hvilkens temperatur
icke öfversteg 0”. Inom en half timme hade nästan allt sulfat
gått 1 lösning, endast en helt obetydlig qvantitet vattenhaltigt
thoriumsulfat, hvars bildning oaktadt den låga temperaturen icke
kunnat undvikas, stannade olöst. Utan att afskilja detta öfver-
lemnades lösningen under nagon tid åt sig sjelf, för att antaga rum-
mets temperatur, hvarvid omkring ?/, af rasulfatets vigt afsatte
sig såsom en tung hvit fällning, hufvudsakligen af Th2SO, . 8$H,O,
a kärlets botten, under det att en mindre del thoriumsulfat
och nästan allt sulfat af de inblandade jordarne stannade lösta
i moderluten. Denna afhälldes, sulfatfällningen afsögs med sug-
pumpen och tvättades pa tratten med kallt vatten fri fran
moderlut. Filtrat och tvättvatten förenades med moderluten och
afdunstades till torrhet. Det utfälda thoriumsulfatet gaf genom
försigtig upphettning öfver fri eld 1148 gr. vattenfritt salt, som
pa samma sätt behandladt med 5 liter isvatten ånyo fälldes vid
omkring 20° och salunda gaf 957 gr. två gånger renadt vatten-
fritt thoriumsulfat. I den första moderluten stannade sålunda
56,3 i den andra blott 38,2 gr. sulfat pr liter. Med användning
af ett 12 cm. tjockt vätskelager visade den förra 18 absorp-
tionslinier i spektrum, da den senare moderluten under alldeles
samma förhallanden - endast gaf den gamla didymens D-linie

i en bredd af 1—2 våglängder. De thoriumsulfatet förorenande

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:0 9. 255

jordarne aflägsnades salunda genom det följda tillvägagaendet
synnerligen hastigt.

De sulfat, som stannat lösta i moderlutarne behandlades i
vattenfritt tillstånd upprepade ganger med isvatten på samma
sätt som rasulfatet ända tills moderluten efter det utfallande
thoriumsulfatet i spektrum blott visade didymens D-linie i
ofvan angifna intensitet. Pa detta sätt erhöll man slutligen
1317 gr. vattenfritt sulfat af samma renhetsgrad. När detta be-
handlades med 6 liter isvatten lemnade det en moderlut, hvari
med användning af ett 13 cm. lager didymens D-linie knappast
mer stod att iakttaga. En del af det derur fällda thoriumsul-
fatet renades, på sätt nedan kommer att anföras, i och för an-
vändning till eqvivalentbestämning och gaf ett värde af 57,43—
57,49 för deri förekommande thorium, under det att, såsom ofvan
angifvits, förr 58,1 blifvit funnet. Materialet var alltså redan
nu nästan rent. Då sulfatets framställande i fullständigt rent
tillstånd åtföljdes af flera eqvivalentbestämningar, så hänvisas
med afseende på densamma till följande afdelning.

2. Bestämning af thoriums eqvivalent. Det vattenfria
thoriumsulfatet behandlades för fjerde gången med isvatten. En
del af det dervid fällda vattenhaltiga sulfatet renades i och för
eqvivalentbestämning på följande sätt. Den klara lösning, som
erhölls genom det vattenfria saltets behandling med isvatten,
fälldes i kokning med öfverskjutande ammoniak, hydratet tvät-
tades, löstes i saltsyra och fälldes ånyo på samma sätt. Det
rentvättade hydratets lösning i saltsyra behandlades med svafvel-
väte och filtratet från den obetydliga fällningen försattes med
sublimerad oxalsyra, oxalatet tvättades, torkades och glödgades,
hvarpa den vunna thorjorden öfverfördes i sulfat genom särskildt
omdestillerad svafvelsyra och vatten. Af detta vattenfria sulfat
bereddes medelst för ändamålet framställdt rent vatten lösningar,
hvarur kristaller af vattenhaltigt thoriumsulfat fick anskjuta.

Flera försök gjordes att genom afdunstning af dylika lös-
ningar i och för eqvivalentbestämningarne vinna en produkt af

konstant sammansättniug, men fruktlöst, och detta ehuruväl

256 KRÜSS & NILSON, THORIUMS EQVIVALENT- OCH ATOMVIGT.

värmegraden vid afdrifningen af den öfverskjutande svafvelsyran
stegrades högre än nödvändigt var. Sådana icke förut kristal-
liserade sulfat lemna nämligen endast otillförlitliga resultat,
hvarför vi ock, såsom förut vid eqvivalentbestämningen med aren-
dalthorit till material blifvit gjordt, valde ett vattenhaltigt, kri-
stalliseradt thoriumsulfat såsom utgångspunkt för framställning
af det vattenfria saltet i och för det angifna ändamalet.

Det sulfat, som kristalliserade ur den nyss angifna lös-
ningen, innehöll emellertid aldrig 9 mol. kristallvatten; vare sig
lösningen var neutral eller innehöll mindre eller mera fri svafvel-
syra, alltid afsatte sig ett och samma salt: Th2SO, + 8H,O,
ehuru rumtemperaturen varierade mellan 6—18° C. Det förra
saltet kunde öfverhufvud under loppet af denna undersökning
aldrig erhållas, hvilket framgar af följande vattenbestämningar,
som gjorts a de kristalliserade produkter, hvilka lagts till grund

för eqvivalentbestämningarne:

Vattenhalt Temperatur vid

Försök. Invägdt salt. m. Proc. kristallisationen. Anmärkningar.

1. 2,8479 (or 20,5 8°
2. 3,2582 0.8326 25,55 16?) Lösningen neutral.
3. 0,3876 0,0988 25,50

i a | Lösningen försatt med ett
4. 1,5910 0,2049 25,45 6 | par droppar H,SO,.
5. 1,7889 0,1551 25,44 12‘)
6. 1,5609 0,3979 20,49 6 | Lösningen försatt med H,SO,
Ho len 0,2944 25,49 18°[ i alltmer tilltagande mängd.
8. 2,0698 0,5281 25,51 7)

3 ES -;\ Sulfat löst i 3-procentig
9: 2,0419 0,5202 25,47 | svafvelsyra.

Medeltal 25,497

Ur formeln Th2SO, .SH,O beräknas vattenhalten till 25,33
proc. och saltet med 9 mol. vatten innehåller 27,38 proc. deraf.
Analysen visar, att den förra föreningen städse bildades; det nu
och förr!) anmärkta öfverskottet af 0,,—0,2 proc. utöfver den teo-

retiskt beräknade vattenhalten är säkerligen beroende på saltets

1)-L. F. Niıson. anf. st. 1882. N:o 7. Ss. 13.

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:0 9. 257

hygroskopicitet. Redan af det kristalliserade saltets utseende
var det klart, att endast detta salt afsatte sig; det ansköt näm-
ligen alltid i vartformiga aggregat. Af hvilken anledning vi icke
voro ı stand att erhalla saltet med den högsta vattenhalten,
hvilket eljest afsätter sig i stora vackra kristaller, har hittills icke
kunnat utrönas. Emellertid lemnade det andra, vattenfattigare
saltet vid försigtig upphettning ett vattenfritt sulfat af konstant
sammansättning, hvilket lades till grund för eqvivalentbestäm-
ningarne, som med användning af en med isvatten upprepade
sanger behandlad produkt lemnade följande värden:

Utfälldt antal gånger. Thoriums eqvivalent. Medeltal.

3 3 91,160
57.43
J57.85

4 e 27,855
\57,se

& 57,97 Si

{9} en 01,975
\57,98

[57,99 5

6 a 57,975
157,96

Efter en fem ganger upprepad behandling af sulfatet med
isvatten blef eqvivalenten salunda funnen konstant och full-
komligt lika hög som vid de ofvan anförda bestämningarna a
thoriumsulfat ur arendalsthorit, hvilket renats enligt ett i nagon
man olika förfaringssätt. Da man förr till grund för beräk-
ningarne lade förhållandet OÖ = 16, men i detta meddelande,
i öfverensstännmelse med MEYER-SEUBERTS atomvigter, deremot
O antages = 15,96 och förut någon reduktion af den skenbara
vigten till lufttomt rum icke blifvit gjord, så upptagas de fyra
analoga bestämningarne a material från Arendal under n:is 5—8
i nedan anförda tabell, som tillika lemnar alla nödiga uppgifter
rörande de utförda eqvivalentbestämningarne med fem gånger
(n:is 1—2) och 6 gånger (n:is 3—4) på ofvan anfördt sätt re-
nadt thoriumsulfat, framställdt ur thorit från Brevig, om vi

tillägga, att de senare bestämningarne i allo utfördes på samma

258 KRÜSS & NILSON, THORIUMS EQVIVALENT- OCH ATOMVIGT.

sätt som de a arendalsmaterialet förut offentliggjorda analyserna,

till hvilka vi salunda fa hänvisa.

| | Thoriums egvivalent

= Funnen SO, Funnen ThO, | beräknad ur | beräknad ur
I

©: Invägdt ser 4 I
| & | sulfat. | ENE | Bo 50, 100
| gr. proc. gr. | proc. 0=15,96. = EE =
1. | 1,1630 | 0,4385 | 87,704 | 0,7245 | 62,296 | 57,973 57,993
2. | 0,8607 | 0,3245 | 37,702| 0,5362 | 62,298 57,980 E 58,000 Ik
3.| 1,5417 | 0,512 | 37,699 | 0,9605 | 62,301 | 57,989 | 58.009 |
4, | 1,5317 | 0,5738 | 37,708 | 0,9479 | 62,292 57,963 57,983
OD 1,4467 | 0,5454 | 37,700 | 0,9013 | 62,300 57,986 | 58,006
| 6. 1,6970 | 0,6398 | 87,702 | 1,0572 | 62,298 57,980 Is 58,000 le
7. | 2,0s96 | 0,7879 | 37,706 | 1,3017 | 62,294 | 57,969 ’ 57,989 få
| eb 1,5710 | 0,5923 | 37,702 | 0,9787 | 62,298 57,979 57,999
| S:a | 11,8914 | 4,4834 — 7,4080 — = | —
Medi — = oe 62,297 | 57,977 | 57,997 |

Af den gifna sammanställningen finner man, att föga diffe-
rerande värden för thoriums eqvivalent erhållas, man ma nu till
grund för beräkningen lägga vare sig förhållandet mellan den
vägda jorden och thoriumsulfatets vigtsförlust vid glödgning,
ThO, :2SO,, eller mellan det invägda sulfatet sjelft och thor-
jorden, Th2SO, : ThO,. Den öfverensstämmelse, som de båda
talen 57,977 och 58,997 visa, lemnar ett vittnesbörd om den
använda metodens utmärkta brukbarhet för ändamålet. Då
vidare för thorium ur brevigsthorit nästan alldeles samma
eqvivalent blifvit funnen som för metallen, framställd ur aren-

dalsthorit, ehuruväl det förra materialet renades enligt ett nagot

förändradt förfaringssätt — differensen mellan eqvivalenterna är
endast = 0.002 — så torde härmed frågan om verkliga stor-

leken af thoriums eqvivalent kunna anses löst.
3. Bestämning af thoriumchloridens ängtäthet. Det har ofvan
redan blifvit anmärkt, att TRoosT!) pa grund af angtäthets-

') Compt. rend. 101,360 (1885).

ÖFVERSIGT AF K. VELENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:0 5. 259

bestämningar, som han till ett antal af tre für ett par år
sedan utförde och hvilka gäfvo honom värdena 5,90, 7,01
och 7,49, ansett sig kunna draga den slutsatsen att thorium-
metallen icke, i likhet med hvad man på senare tiden och
hufvudsakligen med stöd af metallens och thorjordens fysikaliska
egenskaper varit böjd antaga, vore att anse sasom tetravalent,
utan i stället representerade endast två frändskapsenheter. De
af honom funna värdena för chlorföreningens angtäthet öfverens-
stämde nämligen vida närmare med formeln för chloriden sasom
ThCl, än sasom ThCl,, enär specifika vigten i gasform för den
förra beräknas till 6,464, för den senare deremot till 12,92».

De af TROOST till stöd för denna asigt åberopade värdena
för chloridens angtäthet stämma, såsom man finner, icke synner-
ligen väl öfverens sinsemellan; a andra sidan har han uraktlatit
att i sitt meddelande lemna tillfyllestgörande uppgifter rörande
de förhållanden, under hvilka bestämningarne blefvo utförda; så
finner man bland annat icke någon redogörelse för framställnings-
sättet, egenskaperna och sammansättningen af den chlorid, som
legat till grund för desamma. I följd häraf syntes oss de anförda
bestämningarne knappast vara egnade att afgöra den vigtiga fra-
san. Hr TROOST sjelf synes också, om vi få döma af hans ytt-
rande, att han framdeles ernade äterupptaga försöken och ut-
föra nya bestämningar under andra förhållanden, icke hafva
varit fullt tillfreds med desamma. Da nu emellertid sedan dess
redan ett par ar gatt till ända, utan att han fullföljt den ytt-
rade afsigten, hafva vi ansett oss kunna upptaga denna under-
sökning till afgörande och lägga till grund derför det stora,
rena thoriummaterial, som vi enligt det föregande egde till vårt
förfogande.

Ren thoriumchlorid framställde vi genom inverkan af torr
chlorvätegas på metalliskt thorium i närmaste öfverensstämmelse
med det tillvägagående som förr blifvit begagnadt för framställ-

ning af chlorberyllium!). Reaktionen försiggår under eldutveck-
1) L. F. Nırsox och Otto PETTERSSON. Bih. t. K. Vet. Akad:s handl. Bd.11.
N:o 6. (1885).

260 KRrÜSS & NILSON, THORIUMS EQVIVALENT- OCH ATOMVIGT.

ling vid begynnande rödglödgningshetta. Den thoriummetall,
som lag till grund för chloridberedningen var utreducerad ur det
rena thoriummaterialet från ofvan meddelade eqvivalentbestäm-
ningar genom inverkan af natriummetall pa kaliumthoriumcehlorid
uti slutet kärl af smidesjern på förr närmare angifvet sätt!).
Till försök 3. begagnade vi för jemförelsens skull en liten qvan-
titet metall, som ännu fans qvar af det förr ur arendalsmaterialet
framställda preparatet. Äfven den ur brevigthoriten vunna me-
tallen bildade ett glittrande kristallpulver och höll omkring 92
proc. thorium, 7—8 proc. thorjord och en mycket obetydlig qvan-
titet jern. Den i metallen inblandade thorjordshalten återstår
efter chloridens förflygtigande fullkomligt oförändrad; metallens
ringa jernhalt öfvergår deremot naturligtvis till ferrochlorid,
hvilket dock icke förorsakar någon olägenhet, emedan thorium-
chloriden jemförelsevis med denna är högst betydligt mindre
flygtig i chlorväteströmmen, hvarföre det också icke är förenadt
med nagon svärighet, att framställa preparat af thoriumchlorid,
hvilkas lösning i vatten icke i minsta mån färgas af rhodan-
kalium.

Den stora svarighet, med hvilken thoriumchlorid först vid
begynnande hvitglödgningshetta kan bringas att förflygtiga, tvin-
sade till en förändrad anordning vid dess framställande. Me-
tallen inlades i det tranga platinaröret och reaktionen fick som
vanligt försigga, medan detta var omgifvet af ett skyddsrör af
glas. Sedan densamma var afslutad, hvilket märktes derpå, att
den i SCHIFF's apparat uppsamlade vid reaktionen bildade fria
vätgasen icke mera- ökade sin volym, lät man rören kallna, me-
dan en långsam ström af chlorväte fortfarande fick stryka der-
igenom. Det förra skyddsröret borttogs derpå, platinaröret in-
stacks skyndsamt med sin främre ända uti ett förut dertill nog-
grannt anpassadt glasrör och försågs med ett skyddsrör af sam-
manrulladt platinableck. Derpa upphettades platinaröret, som
endast hade en diameter af 3 mm., i fulla lågan af en god
BUNSEN's brännare. Först med användning af en så intensiv

I L. F. Nırson. Om metalliskt thorium. Denna tidskr. 1882. N:o 7. S. 25.

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:0 9. 261

hetta lyckades man småningom framsublimera thoriumehloriden
uti sjelfva den yttersta ändan af platinaröret, under det att den
inblandade thorjorden qvarlag oförändrad pa den plats i röret,
der metallpreparatet blifvit lagdt, och den af dess jernhalt bildade
ferrochloriden genom mattlig upphettning af detsamma längt förut
passerat in i det öfvergripande glasröret, allt under det att en
langsam ström af chlorväte tick passera derigenom. Slutligen
sögs en torr luftström genom rören, platinarörets främre ända
med deri innesluten chlorid afklipptes, formades, inlades i ett väl
slutet glasrör, vägdes och användes vid angtäthetsbestämningen.

Thoriumchloriden erhölls pa det angifna sättet i form af
vackra, glänsande, solfjäderformigt grupperade, färglösa, välbil-
dade nålar eller prismer, som i luften sa långsamt förändrades,
att de kunde ligga på ett urglas under mikroskopets synfält
flera timmar, innan deras kanter och ytor syntes angripna af
luftens fuktighet. Fullt torr och ren thoriumchlorid är alltså
icke till den grad hygroskopisk, som man på grund af hittills
förekommande uppgifter derom kunnat tro!).

Redan qvantiteten af den vätgas, som vid reaktionen fri-
gjordes, uppsamlades och mättes i SCHIFF's apparat, gaf i för-
hållande till den använda metallqvantiteten vid handen, att den
produkt, som pa anfördt sätt bildats, verkligen var thorium-
chlorid och icke en oxichlorid eller möjligen thoriumchloroform.
En bestämning af dess chlorhalt ådagalade också på det otve-
tydigaste, att den valda utvägen för framställningen gaf oss en
fullkomligt ren produkt.

0,2502 gr. i platinaröret pa nyss anförda sätt sublimerad
och innesluten chlorid löstes i vatten, lösningen fälldes med silf-
versalt och lemnade 0,3827 gr. chlorsilfver, motsvarande 0,09464
gr. chlor eller 37,83 proc., under det att ur chloridens formel
beräknas en chlorhalt af 37,89 proc.

Th 57,99 62,11

Ol 35,37 37,89

Bu: 93,36 100,00.
') GMELIN-KRAUT. Handb. d. unorg. Ch. 11, 2, 690.

262 KRÜSS & NILSON, THORIUMS EQVIVALENT- OCH ATOMVIGT.

Änstäthetsbestämningarne företogos med användning af
denna rena chlorid 1 kärl af platina och kolsyreatmosfer enligt
ett förfarande, som nyligen blifvit utförligt beskrifvet!) och gåfvo

oss de resultat, som återfinnas i följande tabell:

Temperaturbestämning. Ångtäthetsbestämning.
3 I Z Fr I I
S: Undan- | Mätrörets | Försöks | äl Undan- |Mätrörets| Funnen
= x Invägd A Sa
; trängd | tempera- | tempera- : trängd | tempera-| angtät-
chlorid. 3
gasvolym. tur. tur. | gasvolym. tur. het.
| | | I
a — 16,9 |c:a 14002) | 0,1012 gr.| 7,958cc.| 16,9 9,835
2. 100,742ce. 15,7 1270 | 0,1854 » | 12,766 » | 15,7 | 11232
3. | 98275 » | 142 1140 | 0,13873:» | 9,786 » | 142 11,556
4. | 98075». 143 1102 |0,1926 » | 13,657 » | 143 | 12,418
5. | 97,263 » 15,3 1057 0,1708,» |.11,329 »2) 15.32 2 RASA
Det ur formeln för thoriumtetrachlorid beräknade värdet
au 1259218:

Med de anförda bestämningarne är det afsörande beviset
lemnadt för thoriummetallens fyratomighet; de adagalägga jemväl,
att de slutsatser med afseende pa valensen, som man dragit ur
metallens och thorjordens fysikaliska egenskaper, voro väl grundade.

Sasnart försökstemperaturen hölls skäligen låg eller vid 1000—
1100” C. erhöllos värden, som i det allranärmaste öfverensstämma
med det teoretiskt beräknade talet. Stegrades hettan åter helt
obetydligt öfver sist anförda temperatur eller till 1140” C., utföll
angtätheten vida lägre, hvilket utan tvifvel är derpa beroende,
att chloriden vid denna temperatur dissocieras i fri chlor och
någon lägre chlorbindningsgrad af thorium. Med temperaturens
stigande erhålles nämligen, såsom man finner af försöksserien,
allt mindre och mindre värden, uppenbarligen föranledda af en
alltjemnt i ökad grad fortgående dissosiation. I platinacylindern,
som uppdrogs ur den glödande ugnen och fick kallna i luften

1) L. F. NILSON och OTTO PETTERSSON, Bih. till K. Vet. Akad:s handl. Bd. 11.

N:o 6 (1885); Journ. f. prakt. Ch. (2) 33, ı (1886); Ann. de ch. et de

phys. (6) IX, 554 (1886).

?) Temperaturbestämningen gick förlorad, men hettan var vida högre än i det
följande försöket och steg säkerligen till 1400° C.

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:0 5. 263

medan den ännu var hermetiskt förenad med den öfriga försöks-
apparaten, stod emellertid icke nagon fri chlor att upptäcka. Det
är ju ocksa antagligt, att den frigjorda chloren vid aftagande
värmegrad antingen äterförenar sig med den vid högre hetta
producerade thoriumsesqui- eller dichloriden till tetrachlorid,
eller ocksa att den upptages och bindes af platinan i cylindern.

Det är möjligt, att en lägre temperatur än 1057 GC,
skulle lemnat oss tal, ännu närmare Öfverensstämmande med
det beräknade värdet än dem, vi funnit. Emellertid förtjenar
det anmärkas, att förgasningen af chloriden redan vid denna
värmegrad icke försiggick fullt i ett enda ögonblick. Alltför
möjligt är det väl också, att thoriumchlorid icke utan en ringa
partiel sönderdelning låter förgasa sig uti en atmosfer af kolsyra,
ehuruväl densamma är flygtig utan sönderdelning uti chlorväte,
sasom dess ofvan angifna framställningssätt synes angifva. Sä-
kert är emellertid, att mellan 1102 och 1140” C. ligger den tem-
peraturgräns, som thoriumchlorid icke utan betydande dissociation
förmår fördraga i en atmosfer af förra slaget.

På grund af hvad här blifvit anfördt skulle man kunna
känna sig frestad till den förmodan, att de utomordentligt låga
värden, som TROOST vid sina försök erhållit för thoriumchlori-
dens angtäthet kunde vara beroende på en dylik sönderdelning
af thoriumchloriden. Emellertid måste dervid förutsättas, att
den af honom använda försökstemperaturen skall hafva varit
betydligt hög, hvilket likväl långt ifrån är fallet. Han säger
sig nämligen hafva arbetat enligt V. MEYER's metod vid zinkens
kokpunkt, som ligger ungefär vid + 950” C., således en tem-
peratur vida lägre än den, vi funnit föranleda chlorthoriums
dissociation. Orsakerna till hans oriktiga resultat måste följ-
aktligen sökas på annat håll, vare sig de nu ligga i användningen
af en oren chlorid eller af en syrehaltig qväfveatmosfer i för-
söksapparaten, i hvilket senare fall thoriumchloriden vid glödg-
ningstemperatur genast måste hafva gifvit thorjord och fri chlor.

4. Beräkning af thoriums atomvigt. Sedan numera tho-

riums eqvivalent och valens äro noga kända, skola vi till sist
Öfvers. af K. Ver.-Akad. Förh. Årg. 44. N:o 5. 3

264 KRÜSS & NILSON, THORIUMS EQVIVALENT- OCH ATOMVIGT.

här meddela en beräkning af detta grundämnes verkliga atomvigt
och vid densamma korrigera de vid eqvivalentbestämningarne

vägda substansqvantiteterna genom reduktion till lufttomt rum.

Skilnaden mellan de båda här ofvan erhållna eqvivalent- '

talen 57,977 och 57,997 är visserligen mycket ringa, likvisst
bör man väl gifva det senare värdet, till grund för hvars beräkning
förhållandet Th2SO, : ThO, blifvit lagdt, ett afgjordt företräde;
ty om vid konstansvägning af thorjorden ett fel af exempelvis
0,1 milligr. skulle blifvit begånget, så får detsamma vid denna
beräkning en långt mindre betydelse än när man, utgående från
förhållandet ThO,:2SO,, låter detta fel samtidigt inverka på
svafvelsyreqvantiteten i motsatt riktning.

Fördenskull infördes vid följande beräkning vigten af in-

vägdt sulfat, hvarvid för fyratomigt thorium följande värden

erhöllos:
Skenbar vigt. Minimum. Maximum.
Th2SO, : ThO, = 11,8914 : 7,4080
= 1,60521:1 1,60534 1,60510
Th:O= 14,53565:1 14,53215 14,5 3856
Anal Zell 231,933 232.036:

För att genom reduktion af de skenbara vigtsmängderna till
lufttomt rum kunna fastställa thoriums verkliga atomvigt, be-
stämdes det vattenfria thoriumsulfatets specifika vigt enligt den
af OTTO PETTERSSON härför gifna metod. Försökstemperaturen
var härvid exakt + 17” C. och den för bestämningen begagnade
benzolen hade vid fullkomligt samma värmegrad, som uppmätts
med en och samma fina termometer af GEISSLER'S i Bonn fabrik,

en täthet af 0,8732.
Invägdt thoriumsulfat 2,4344 gr.
Glaskärlets vigt i benzol 1,1270
Glaskärlets + thoriumsulfatets vigt i benzol 3,0590 »

Det vattenfria thoriumsulfatets specifika vigt =

4,2252.

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:0 5. 265

Specifika vigten af den rena thorjorden var deremot redan
förut bekant och bestämd enligt samma förfarande!) till 10,220.
Använder man nu de anförda värdena för sulfat och thorjord
och sätter de använda vigtstyckenas spec. vigt — 8,4, så er-
håller man följande verkliga värden för summorna af de vid
eqvivalentbestämningarne vägda qvantiteterna af vattenfritt tho-
riumsulfat och thorjord:

Verklig vigt. Minimum. Maximum.

ISO 3 NRO TFN 77.2078
1,60548:1
si
|

Th:ÖO = 271459813

Th: H= 231,869 231,813 331,916:

Talvärdet 231,869 är mindre än det minimum 231,933, som
erhölls vid beräkning med skenbara vigter och reduktionen af
vigterna till lufttomt rum äro derför att betrakta såsom en nöd-
vändig korrektion.

ITV
Thoriums atomvigt blir följaktligen: Th = 231,87.

!) JL. F. NILSON. Denna tidskrift 1882, N:o 7, s. 23.

RR er Arne
NET
N
|
ig

267

Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1887. N:o 5.
Stockholm.

Om jordarterna och niobsyran i Fergusonit.

Af GERHARD Krüss och L. F. NILSON.

[Meddeladt den 11 Maj 1887.]

Rörande de sällsynta jordarter och syror, som förekomma i
mineralet fergusonit, har man hittills endast haft uppgifter af
mineralanalytici!) och då dessa författare arbetat med ett obe-
tydande material, så är kännedomen om de sällsynta elementen
i fergusoniten särdeles knapphändig.

För att närmare lära känna dessa beståndsdelar i mineralet,
använde vi ej mindre än 3,5 kg. af detsamma vid den under-
sökning, som i det följande skall meddelas, nämligen 2 kg. från
Arendal och 1,5 kg. från Ytterby, hvarvid vi behandlade mine-
ralet från de båda fyndorterna hvart och ett för sig.

Det fina mineralpulvret smältes med fyra ganger sin vigt
kaliumhydrosulfat i en stor platinaskal, i hvilken man på en
gang kunde sönderdela 400 gr. Fergusonit. Smältan pulveri-
serades fint och urlakades derpa med kallt vatten i stora glas-
cylindrar och dekanterades ända tilldess ammoniak ej mer åstad-
kom någon fällning i tvättvattnet. I den så erhållna olösliga
återstoden befann sig naturligtvis hufvudmassan af mineralets
metallsyror. Lösningen åter fälldes med öfverskjutande ammo-
niak, hydraten togos på linnedukar och urtvättades med varmt
vatten tills detta ej mer reagerade märkbart alkaliskt. Derpå

löstes de i salpetersyra och den uppkomna lösningen kokades

!) GMELIN-KrRAUT, Handb. d. anorg. Ch. II, 2, 61 (1876).

268 KRÜSS & NILSON, JORDARTER OCH NIOBSYRA I FERGUSONIT.

flera dagar i stora porslinsskalar, hvarvid det bortdunstade vatt-
net alltemellanat ersattes. Derunder utfälldes största delen af
de metallsyror som vid smältans behandling med vatten gått
i lösning. De affıltrerades, tvättades med vatten och förenades
derpa med de förut vunna metallsyrorna och man hade salunda
genom de anförda operationerna hvar för sig afskiljda de sura
och de basiska bestandsdelarne i mineralet, som skulle blifva
föremål för undersökningen.

1. De sällsynta jordarterna it Fergusonit. Den klara, öfver-
skjutande salpetersyra ännu innehållande lösningen fälldes full-
ständigt med oxalsyra, oxalatfällningen tvättades så länge jern
kunde uppvisas i filtratet, torkades och glödgades, hvarpa de
fria jordarterna genom kokning med vatten befriades från de
alkalikarbonat, som bildats vid glödning af alkalidubbelsalter,
hvilka fallit tillsamman med oxalaten. På detta sätt erhöll
man ur Arendalsmineralet 575 och ur Ytterbymineralet 315
gr. fria jordarter.

För den undersökning, som här kommer att anföras, an-
vändes endast den jord, som erhölls ur det norska mineralet.
Ytterbymineralets jordar undersöktes deremot endast spektral-
analytiskt, såsom en följande uppsats kommer att visa.

Den nämnda jordqvantiteten löstes i salpetersyra och lös-
ningen afdunstades i en stor platinaskäl tills de smälta nitraten
vägde 1150 gr. eller jordens dubbla vigt. Under denna afdrifning
utvecklades till slut rikliga nitrösa ångor ur den smälta massan.
Efter afsvalning erhölls en glasig, genomskinlig rödfärgad återstod,
som med kokande vatten gaf dels en klar lösning och dels en
fällning af olösliga basiska nitrat.

Den sålunda bildade fällningen kunde öfverhufvud blott inne- :
hålla svaga baser och särskildt alla de svagaste baserna i jord-
blandningen, hvilkas nitrat i och med en så lindrig afdrifning,
som den anförda, redan sönderdelats, d. v. s. hufvudsakligen
ceroxid och thorjord och dessutom smärre mängder af i lösningen
ännu förekommande metallsyror, jern och mangan, hvilka alltid

sparvis ryckas med och förorena de råa jordartoxalaten.

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:0 9. 269

För att uppvisa förhandenvaron af de bada anförda jord-
arterna, löste man de basiska nitraten i saltsyra, afdunstade
lösningen till fullkomlig torrhet, utdrog äterstoden med varmt
vatten och affıltrerade de härvid afskilda metallsyrorna. Fil-
tratet fälldes med oxalsyra. Urtvättadt, torkadt och glödgadt
lemnade oxalatet en jord, hvilkens lösning i salpetersyra var
färgad intensivt gul. Affärgade man ett prof af densamma med
svafvelsyrlighet och kokade derpa vätskan med blysuperoxid,
sa framträdde ånyo den gula färgen. Närvaro af cer var der-
igenom ögonskenligen adagalagd.

För att nu afskilja största delen af ceroxiden ur lösningen,
utspäddes densamma med temligen mycket vatten, hvarvid ba-
siskt cerinitrat afskiljde sig sasom en gul fällning, hvilken kunde
tvättas med salpetersyrehaltigt vatten. Filtratet fran densamma
afdunstades och öfverfördes till sist genom afrökning med svaf-
velsyra i neutralt vattenfritt sulfat. Detta löste sig i isvatten
utan återstod, lösningen mättades med natriumsulfat, hvarvid
all i densamma befintlig cer utföll såsom natriumdubbelsalt,
hvilket affiltrerades. Det cerfria filtratet fälldes åter med öfver-
skjutande ammoniak i kokning, hydratet urtvättades med varmt
vatten, löstes derpå i salpetersyra och den fullt neutrala lös-
ningen kokades med natriumhyposulfit. Dervid afskiljde sig en
fällning, som visserligen innehöll svafvel, men ingen eldfast sub-
stans. Dermed var nu bevisadt, att thorjord icke förekom i den
undersökta fergusoniten.

Den efter jordartnitratens ofvan anförda lindriga afdrifning
erhållna lösningen innehöll åter de:starkare basiska jordarterna
och måste alltså pröfvas på dem allesammans med undantag af
ceroxid och thorjord.

Hvad då först ytterjorden beträffar, så torde man genom
en molekylarvigtsbestämning af den i lösningen förekommande
jordartblandningen kunna sluta sig till hennes närvaro deri. Ett
för detta ändamål företaget försök med omsorgsfullt renad jord
derutur, som löst i salpetersyra genom afrykning med svafvel-

syra öfverfördes i neutralt, vattenfritt sulfat, gaf RO = 89,8, ett

270 KRÜSS & NILSON, JORDARTER OCH NIOBSYRA I FERGUSONIT.

resultat hvarur man, da alla öfriga bekanta jordarters mole-
kylarvist utom scandinjordens är högre än det funna talet, med
säkerhet kan sluta sig till ytterjordens närvaro, såframt nämligen
scandium icke skulle anträffas i jordblandningen. Såsom ne-
danför kommer att visas, är scandin verkligen icke tillfinnandes
deri och dermed är det följaktligen afgjordt, att ytterjorden är
en hufvudbeståndsdel af jordarterna i fergusoniten.

För att upptäcka de öfriga sällsynta jordarternas närvaro,
afdrefs nitratlösningen upprepade gånger ganska starkt, de för
hvarje gång genom kokning med vatten afskilda basiska olösliga
nitraten löstes åter i salpetersyra och underkastades ånyo samma
behandling. På detta sätt uppdelades lösningen i 12 särskilda
fraktioner, som småningom blefvo alltmer och mer färglösa. Den
närmare bestämningen af våglängderna för de absorptionslinier,
hvilka dessa lösningar förorsakade i spektrum — en undersökning.
som vi snart blifva i tillfälle att meddela i en särskild afhand-
ling — ådagalade nu, att fergusoniten äfven innehåller erbium,
samarium, thulium samt de särskilda komponenterna icke blott
i didymen utan ock i SORET's jord x.

Den sista eller tolfte fraktionen af ifrågavarande nitrat-
lösning var så godt som färglös, visade blott mycket svaga ab-
sorptionslinier och måste följaktligen enligt förr vunnen erfarenhet
utom ytterbin innehålla all i mineralet möjligen förekommande
scandinjord.

För att nu till sist pröfva lösningen på en halt af dessa
båda jordarter, afdunstades densamma och öfverfördes genom af-
rökning med svafvelsyra i neutralt sulfat. Dess vattenlösning
mättades med kaliumsulfat, men gaf dermed ingen fällning.
Deraf följer, att scandin icke förefanns bland jordarne, ty kalium-
scandiumsulfat är, enligt hvad förr blifvit visadt!), olösligt i en
mättad kaliumsulfatlösning.

Sedan lösningen alltsa befunnits scandiumfri, aterstod ännu
att afgöra, om densamma var ytterbinhaltig. För detta ändamål

!1) L. F. Nırson. Denna tidskr. 1880, N:o 6, s. 25.

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:0 D.

fälldes den med kaliumsulfat mättade lösningen i kokning med
ammoniak, hydratet urtvättades, löstes i saltsyra, fälldes anyo
med ammoniak, tvättades chlorfritt med varmt vatten och be-
handlades derpa såsom chlorid med vätesvafla. Filtratet från
dervid erhällen fällning gaf med ren oxalsyra efter det fällda
oxalatets tvättning och glödgning en ren jord, af hvilken

0,4368 gr. efter lösning 1 ren salpetersyra och afrökning
med ren svafvelsyra gaf 0,7044 er. vattenfritt sulfat.

Härur beräknas atomvigten Re = 171,9, ett värde, som kom-
mer ytterbiums Yb = 173 mycket nära. Då nu bland de be-
kanta jordarterna blott ytterbin och thorjord motsvara detta
höga tal, men thorjorden, sasom ofvan blifvit visadt, icke är här
förhanden, sa torde dermed vara adagalagdt, att ytterbin före-
kommer bland fergusonitens jordarter!).

2. Fergusonitens metallsyror. Öfver fergusonitens syror
föreligga hittills, lika sa litet som öfver dess jordarter, inga i
större skala utförda undersökningar och det var derföre af in-
tresse att af dem taga en ansenlig mängd i arbete, för att enligt
det af MARIGNAC?) angifna förfarandet kunna vinna verkligt
rena produkter. För följande undersökning användes med an-
ledning deraf vid pass hälften af de mineralsyror, som enligt det
föregaende afskilts ur det norska mineralet. I afsigt att i
möjligaste man befria dem fran ännu förhandenvarande basiska
beståndsdelar, kokades de upprepade gånger med utspädd saltsyra,
dekanterades med vatten, hvarpå återstoden, för att derur ut-
draga tenn- och volframsyra, efter neutralisation med ammoniak,
i lindrig värme digererades en längre tid med ett stort öfverskott
af svafvelammonium och slutligen urtvättades. De återstående
syrorna voro emellertid grafärgade af afskilda svafvelmetaller
och upphettades derför ännu en gang med utspädd saltsyra.
Genom denna behandling blefvo de emellertid sa fint fördelade,

!) Vid undersökningen af fergusonitjordarne, som för några år sedan i hufvud-
sak utfördes å Upsala universitets kemiska institution, hade jag nöjet få
biträde af Hr K. A. WALLROTH, till hvilken jag härmed för lemnadt om-

sorgsfullt arbete framför ett hjertligt tack. TEEN
?) Arch. des sc. phys. et nat. 1865 et 1866.

272 KRÜSS & NILSON, JORDARTER OCH NIOBSYRA I FERGUSONIT.

att det icke mer var möjligt att tvätta dem genom dekantering
med vatten, utan att först indunsta det hela till torrhet. Der-
efter läto de fullständigt urtvätta sig på sugfiltrum.

Sålunda renade löste sig syrorna nära nog fullständigt och
med största lätthet i koncentrerad fluorvätesyra. Endast en obe-
tydlig återstod blef olöst, som innehöll fluorider af de jordarter,
som ännu förefunnos bland metallsyrorna. Sedan densamma
blifvit affiltrerad och lösningen lindrigt uppvärmts under någon
tid, för att med säkerhet aflägsna all fluorkisel derur, afskiljde
sig likväl vid tillsats af en qvantitet surt fluorkalium, som på
långt när icke förslog till mättning af de negativa fluoriderna,
en betydande mängd kiselfluorkalium. Den använda fluorväte-
syran, sådan den allmänt förekommer i handeln och omdestil-
lerad, befanns nämligen vara ganska rik på kiselfluorvätesyra
och blef derföre i och för de följande arbetena renad genom
tillsats af en tillräcklig mängd surt fluorkalium, som utfällde
kiselfluorkalium, och derpå destillerad. |

Den fällning, som uppstått vid tillsatsen af surt fluorkalium
till Auoridlösningen, innehöll utom kiselfluorkalium svårlösliga
dubbelfluorider äfven af titan och tantal, under det att niob-
fluorid stannade i lösningen. Sedan den länge tvättats med kallt
vatten afröktes densamma med svafvelsyra i öfverskott tills åter-
stoden i stark hetta gaf en klar, gul, lättflytande smälta. Kall-
nad, pulveriserad och behandlad med kallt vatten lemnade den-
samma en mycket obetydlig qvantitet olöst syra, under det lös-
ningen innehöll en med ammoniak fällbar syra 1 vida större
mängd. Urtvättad och löst i fluorvätesyra gaf den förra vid
tillsats af surt fluorkalium den i fina, spetsiga nålar kristalli-
serande, för tantal så karakteristiska dubbelfluoriden nära nog
ren, den senare ater motsvarande, äfvenledes karakteristiska titan-
salt, som likväl befanns vara starkt uppblandadt med tantal-
dubbelfluoriden. Emellertid framgar häraf, att den undersökta
fergusoniten endast håller en mycket obetydlig qvantitet tantal-
syra, alldenstund, enligt hvad nedanför kommer att visas, på sin

höjd blotta spår deraf kunna inga i de dubbelfluorider, som seder-

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:0 9. 273

mera framställdes. Vida större är deremot mineralets halt af
titarsyra, men bland fergusonitens syror är niobsyran ojemförligt
öfvervägande, hvilket skall visa sig af följande redogörelse.

För att sa fullständigt som möjligt aflägsna silieium och
tantal ur fluoridlösningen, försattes densamma med en passande
mängd surt fluorkalium och sedan den efter nagra dagars förlopp
afskiljda, jemförelsevis obetydliga saltqvantiteten affiltrerats, mät-
tades det klara filtratet med surt fluorkalium, dock icke pa en
sang utan småningom och i flera särskilda omgångar. Vi ut-
gingo nämligen från den förutsättningen, att om flera olika syror
möjligen befunne sig i fluoridlösningen, så borde de, hvilka gafvo
svarlösligare kaliumdubbelflorider, afskilja sig förr än de, som
bildade lättlösligare fluosalter.

Efter hvarje tillsats af surt fiuorkalium afdunstades lösningen
en eller flera gånger tilldess på den varma vätskans yta en kri-
stallafsöndring började visa sig. Hvarje saltfraktion renades
genom omkristallisering ur vatten två eller tre gånger och de
mer eller mindre sura moderlutar, som dervid erhöllos, förenades
ater med den återstående fluoridlösningen.

På detta sätt erhöllo vi småningom 13 särskilda, i det föl-
jande närmare beskrifna kristallisationer. Redan de särskilda
produkternas utseende syntes gifva vid handen, att det af Ma-
RIGNAC först iakttagna så kallade normala kaliumfluooxyniobatet
2KF1.NbOFI,. H,O alltjemt hade bildats. Enligt honom af-
skiljer sig nämligen detta salt, sasnart man löser något af de
öfriga 1 rent vatten och vi erhöllo ständigt sidenglänsande, tunna,
oregelbundet sexsidiga taflor, som upptogos i 2—3 delar ko-
kande vatten.

För att emellertid med säkerhet afgöra, om och i hvilken mån
de anförda kristallisationerna voro identiska och samtligen eller
delvis innehöllo ett rent niobpreparat, så hafva vi sökt bestämma
atomvigten af i dem ingående niob enligt ett tillvägagående, som
MARIGNAC för samma ändamål förut begagnat.

Analysen af kaliumdubbelfluoriden utfördes på följande sätt.

Vi löste det i en platinadegel inlagda, noga vägda eller också

274 KRÜSS & NILSON, JORDARTER OCH NIOBSYRA I FERGUSONIT.

allsicke vägda saltet i litet vatten, tillsatte fullkomligt ren svaf-
velsyra i passande mängd, indunstade blandningen först pa vat-
tenbadet, sedermera pa en jernplät, som till sist upphettades med
fulla lågan af en BUNSEN's brännare, till dess att svafvelsyra
ej mer bortgick, när degeln hölls betäckt med sitt lock. Hettan
får på intet vilkor drifvas högre; upphettar man degeln direkt
öfver lågan till glödgning, så utdrifver niobsyran mer eller mindre
svafvelsyra ur kaliumsulfatet, det bildas ett i vatten olösligt
kaliumniobat och man får derigenom helt oriktiga resultat.
Man öfverför nu degelinnehållet i en platinaskål, upphettar
en tid bortåt med vid pass 100 cc. vatten, dekanterar slutligen
den klara lösningen genom ett litet filtrum, tvättar den afskilda
syran några gånger i skålen genom dekantering med kokhett vat-
ten och tager densamma slutligen på filtrum. Syran qvarhaller
på det envisaste svafvelsyra. I sjelfva verket har det aldrig
lyckats oss att få ett filtrat vid hennes tvättning, som med chlor-
barium förblef klart, hvilket är så mycket anmärkningsvärdare
som MARIGNAC i sitt ytterst korta meddelande om analysme-
todens detaljer endast säger, att niobsyra är mycket lätt att
tvätta. Erfarenheten lärde oss emellertid att densamma, sedan
filtrum tjugu gånger blifvit fylldt med kokhett vatten, icke mera
qvarhöll något kaliumsulfat, hvarpå hon glödgades och vägdes.
Genom filtratets och tvättvattnets indunstning erhålles ka-
liumhalten såsom surt sulfat. För dess öfverförande till neutralt
salt glödga vi det icke på hittills öfligt sätt med ammonium-
karbonat, utan i en modererad och med ammoniak mättad luft-
ström, som drifves genom degeln medelst en aspirator, under det
densamma hålles betäckt med ett perforeradt porslinslock med
tillhörande rör, bekanta delar af H. RosE's reduktionsdeglar, ett
förfarande hvilket vi kunna anbefalla såsom vida ändamålsenli-
gare än den hittills begagnade metoden. Leder man operationen
riktigt, så är det sura saltet inom förloppet af 15 min. öfverfördt
i neutralt. Använder man glödgning med ammoniumkarbonat,
fordras åtminstone lika lång tid, under hvilken man måste vara

tillstädes, för att låta degeln upprepade gånger afsvalna och

R e £
ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD FÖRHANDLINGAR 1887, N:0 9. 275

derpå inkasta karbonatet, hvarvid man löper fara att fa oriktiga
resultat dels genom spritsning och dels genom föroreningar i
karbonatet, felkällor som vid vårt tillvägagäende helt och hållet
äro uteslutna. En gång inledd sköter operationen också sig
sjelf och man behöfver alls icke öfvervaka densamma. Resul-
taten utfalla ytterst noggranna.

Huru omsorgsfullt man också utförde analysen af dubbel-
fluoriderna på det angifna sättet, alltid var densamma dock be-
häftad med ett, om ock ringa fel. Det lyckades oss nämligen
aldrig att få ett kaliumsulfat, som icke vid behandling med vatten
gaf en olöslig återstod. Den utgjorde dock endast 1—2 milligr.
och det derpå beroende felet blir följaktligen vid användning af
åtminstone 1 gr. substans temligen obetydligt. Ofvanför är redan
nämndt, att då niobsyra glödgas med kaliumsulfat, så uppstår
olösliga niobat af vexlande sammansättning under utdrifvande af
svafvelsyra. Den olösliga återstoden består alltså af dylika nio-
bat och det är derföre icke rätt, att utan vidare för densamma
anbringa en korrektion af de vägda sulfat- och niobsyremäng-
derna. MARIGNAC, som endast mycket kort redogör för det till-
vägagaende, han följt vid fluoniobatens analys, synes icke hafva
iakttagit, att kaliumsulfatet håller niobsyra.

Efter dessa anmärkningar rörande undersökningens detaljer
anföra vi å följande sida resultaten af våra analyser af de sär-
skilda kristallisationerna och de atomvigter för Be som ur dem
pa grund af förhallandet mellan de vägda qvantiteterna kalium-
sulfat och niobsyra, 2K,SO, : Nb,O,, af oss blifvit beräknade.

Af dessa bestämningar visar det sig, att den använda, frak-
tionerade kristallisationsmetoden under småningom skeende till-
sats af fluorkalium langtifrän lemnat produkter med konstant
värde för R. De ur analyserna beräknade atomvigterna R till-
taga nämligen- småningom, i kristallisationerna 1—7 från 89,3
till 103,5, uppnå derpa helt plötsligt i kristallisationen 8 sin
höjdpunkt 117,8, för att derpa ännu plötsligare sjunka till unge-
fär samma tal, som i de första kristallfraktionerna och i de

allrasista gifva utomordentligt låga värden.

276 KRÜSS & NILSON, JORDARTER OCH NIOBSYRA 1 FERGUSONIT.

Kristallisation. Funnet Atomvigt
beräknad ur Anmärkningar.
Nummer. Vigt. | K,SO,. | R,0,. |2K,SO,:R,0,.
RR
al | 103 gr. | 0,6301 | 0,4682 89,3 Surt fluorkalium till-
0%. 46 » | 0,6514 | 0,4882 SD | EEE ENG öre Ia
stallisationerna n:is 1, 3,
3. 56 » | 0,6385 | 0,4918 94,0 5, 9 och 11, och sedan
A, | a | Dan 97,0 den sista eller 13 blifvit
afskild, äterstod vid pass
5. a Du RANA LO 98,0 30 gr. surt fluorkalium
6. 26 » | 0,6412 | 0,5281 103,3 i moderluten.
| Ze 19 » | 0,6346 | 0,5233 103,5
| 8. 10 » | 0,5849 | 0,5304 117,3
| 9. 37 » | 0,6431 | 0,4890 92,3
i 10. 17 » | 0,6489 | 0,4858 90,3
| 10118 14 » | 0,7525 | 0,4561 65,0
| 2} 10 » - — —
| 38% 4 » -- —
| Summa | 404 gr. = — —

Dessa resultat föra otvunget till den slutsatsen, att niobium
i de vunna dubbelfluoriderna förekommer blandadt med två äm-
nen, af hvilka det ena har en lägre, det andra åter en högre
atomvigt än Nb— — 94. Det är nu intet tvifvel underkastadt, att
det förra är identiskt med titan. Genom det känsliga reagens
pa titansyra, som man eger i vätesuperoxiden, hafva vi nämligen
öfvertygat oss om, att den niobsyra, som framställts ur sådana
fraktioner, 1 hvilka R < 94, är titanhaltig. Ehuruväl löslig-
heten af titanfluorkalium och nioboxyfluorkalium i vatten är till
den grad olika, att det förra saltet erfordrar sju ganger så myc-
ket lösningsmedel af 18” som det senare, så afskiljer sig dock
titanföreningen icke fullständigt före niobsaltet, utan förorenar
de särskilda kristallisationerna ända intill de sista. Detta för-
hållande kan nu blott bero derpå, att titanfluorkalium upptages
vida lättare af en lösning af nioboxyfluorkalium än af rent vatten
och, när så är, blir det knappt möjligt att ur en dylik blandning
genom kristallisation framställa en titanfri produkt, då de båda

salterna äro isomorfa. Under sin undersökning af niobium hade

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:09. 277

också MARIGNAC tillfälle att göra liknande iakttagelser, han fann
likaledes vid fraktionerad kristallisation af nioboxyfluorkalium
olika värden för R dock blott i aftagande, men aldrig i likhet
med oss i tilltagande riktning och det lyckades honom slutligen
att uppvisa, det titansyra var anledningen dertill.

Hvad nu vidare beträffar den substans, som höjt de ur våra
försök beräknade atomvigterna från niobens Nb = 94 ända till
R =117,8 så sväfva vi derutinnan för närvarande i stor ovisshet.
Visserligen syntes oss det antagandet vara lika naturligt, att denna
stegring i värdena berodde på en förorening af tantal, som att
närvarande titan kunde förorsaka en afvikelse i motsatt riktning,
och att tantalsaltet alltså möjligen kunde visa en helt annan
löslighet vid närvaro af nioboxyflorid än 1 rent vatten. I följd
af den stora likhet i kemiska egenskaper, som de båda grund-
ämnena förete, voro vi emellertid icke i stånd att genom ke-
miska reaktioner pröfva riktigheten af denna förmodan. Enligt
MARIGNAC!) skall man väl kunna upptäcka den minsta mängd
tantal i ett fluoniobat genom den grumling, som i en lösning af
kaliumfluotantalet vid kokning alltid uppkommer och hvarvid ett
olösligt oxyfluoridsalt : 2(2KFl. TaFl;) + Ta,O, bildas; men da,
enligt hvad vi i det följande komma att visa, äfven kaliumniob-
oxyfluoridens lösning under samma omständigheter grumlas och
afskiljer en olöslig förening, sa var det oss tyvärr icke möjligt
att taga denna reaktion i anspråk för afgörandet af den före-
liggande frågan. Lika litet hafva vi varit i stånd att någon-
sin i de ifrågavarande fraktionerna upptäcka nagra kristal-
ler af den form, som för kaliumtantalfluoriden är så känneteck-
nande.

Det återstod oss alltså blott ett enda medel, för att afslöja
den så gåtfulla företeelsen, nämligen en undersökning af de
ifrågavarande preparatens spektra. Utsigterna att härvid lyckas
voro emellertid ej heller särdeles stora. THALÉN hade nämligen
för längre tid sedan med honom af BAHR lemnadt niob- och
tantalpreparat blott fått negativa resultat och i spektrum af dem

!) Arch. des sc. phys. et natur. Juni 1866.

278 KRÜSS & NILSON, JORDARTER OCH NIOBSYRA I FERGUSONIT.

antingen icke funnit några linier alls eller ock blott så ytterst
svaga, att deras lägen deri icke kunde bestämmas. Vi fram-
ställde emellertid såväl af ren, på nedan anförda sätt beredd,
niobsyra som ock af den syra, hvilken förekom i kristallisation
3 med R = 117,8, motsvarande chlorider genom att blanda dem
intimt med kol och glödga blandningen i chlorgas. Med detta
material fann prof. THALEN, som hade godheten granska chlo-
ridernas gnistspektrum, att niobium i sjelfva verket ger flera
ganska lysande och karakteristiska linier, af hvilka han pre-
liminärt bestämde våglängderna för vid pass ett tjugutal; de
visa sig dock endast momentant, beroende derpå att den fasta
chlorid, som anbringas på polspetsen, genast åter bortslungas af
gnistan. Och en vattenlösning af chloriden kan naturligtvis icke
begagnas vid denna undersökning, emedan vatten sönderdelar
densamma i saltsyra och eldfast niobsyra, en omständighet som
måhända föranledt de äldre försökens negativa utslag.

De båda chloriderna, innehållande R — 94 och R= 117,8,
gafvo nu likväl spektra, som i intet hänseende skilde sig från
hvarandra, utan blott visade samma lysande linier. Prof. BLOM-
STRAND, hvilken vetenskapen, såsom bekant, har att tacka för
grundläggande undersökningar öfver tantal och niob, visade oss
den vänligheten att ställa till vårt förfogande omsorgsfullt renade
preparat af tantal- och niobsyra, som han erhållit vid analyser
af euxenit från Alve i Norge, samarskit från Ural och yttro-
tantalit från Dillingsö i Norge. En af tantalsyra ur yttrotan-
taliten på ofvan anfördt sätt beredd chlorid lemnade likväl THALÉN
inga uppfattbara spektrallinier. Ställer man detta förhållande till-
sammans med resultatet af hans spektralundersökning af vår
chlorid R = 117,8, hvars spektrum visade sig fullkomligt identiskt
med den rena niobchloridens, så kan vår ofvan uttalade förmodan,
att en tantalhalt i preparatet hade stegrat atomvigten, derigenom
väl synas vinna en viss bekräftelse. Något afgörande bevis derför
hafva vi dock icke och måste derför tills vidare lemna oafgjordt,
om denna stegring förorsakats af tantal eller af någon annan,

obekant substans. En omständighet, som vi i följande afdelning

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:0 9. 279

närmare skola papeka, synes oss dock afgjordt tala emot före-
komsten af tantal i preparatet.

3. Framställning af ren niobsyra ur fergusonitmaterialet.
Det hittills följda förfaringssättet hade, sasom det föregaende
nogsamt ådagalagt, icke gifvit oss någon ren niobförening. En
iakttagelse, som vi ofta gjorde under de anförda undersöknin-
garne, ledde oss deremot till utarbetande af en metod, enligt
hvilken vi blefvo i stånd att framställa rena niobpreparat.

Vi märkte nämligen, att vattenlösningen af de särskilda kri-
stallisationerna af nioboxifluoridkalium alltid grumlades, såsnart
man upphettade den under nagon tid, och voro till en början
naturligtvis böjda att anse företeelsen bero pa en förorening af
tantal i saltet. MARIGNAC hade ju funnit, att den minsta mängd
derutaf i niobsaltet ger sig tillkänna vid lösningens kokning såsom
det olösliga tantalsaltet : 2(2KFl.TaFl,) + Ta,0,. Men den
anförda grumlingen visade sig icke blott vid omkristallisation af
den första utan ock af de följande kristallisationerna, oaktadt
atomvigten R < 94, och vi funno oss deraf föranledda att följa
denna företeelse närmare pa sparen. Härvid togo vi kristalli-
sationerna 1 och 2 tillsammans i arbete.

När dessa dubbelfluorider i utspädd vattenlösning och under
ersättning af afdunstadt vatten ihallande kokades, afskiljde sig
småningom en mikrokristallinisk fällning, som i vätskan var full-
komligt olöslig, lätt afsatte sig pa platinaskalens botten och blott
utgjorde nagra fa procent af den använda saltmassan. För-
eningen lät tvätta sig med varmt vatten utan att lösas, dock gick
tvättvattnet till sist nagot grumligt eller rättare opaliserande
genom filtrum. Afhälldes den klara lösningen från fällningen,
sedan man hållit densamma i liflig kokning vid pass tolf timmar,
så afskiljdes derur vid fortsatt kokning ej mer någon olöslig
förening. Men afdunstade man deremot lösningen till kristalli-
sation, aflägsnade moderluten, tvättade det utkristalliserade fluo-
oxiniobatet genom dekantering med vatten ett par ganger och
kokade det så renade saltets utspädda vattenlösning, så erhöll

Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. AL INN Do 4

280 KRÜSS & NILSON, JORDARTER OCH NIOBSYRA I FERGUSONIT.

man återigen såsom förut en viss mängd af den olösliga före-
ningen. Genom omvexlande kokning af den utspädda lösningen
och omkristallisering af dubbelfluoriden, som den höll, var man
salunda i stånd att oupphörligen framställa smärre mängder af

den ifrågavarande föreningen.

För att nu afgöra, om fällningen bestod af MARIGNAC's
ofvan anförda tantaloxifluoriddubbelsalt, löstes den först erhållna
qvantiteten deraf i fluorvätesyra, som upptog densamma med
lätthet, något surt fluorkalium tillsattes, lösningen indunstades
och fick kristallisera. Ur den sura vätskan afskilde sig vid kall-
nandet ett salt i temligen stora platta prismer af. alldeles samma
utseende som kaliumniobfluorid 2KFl.NbFl, och då detsamma
omkristalliserades ur varmt vatten, erhöll man ett salt med alla
den »normala» kaliumnioboxifluoriden kännetecknande egenskaper,
utan att det var oss möjligt att med mikroskopets tillhjelp deri
upptäcka nagra kristaller af kaliumtantalfluorid. Det var alltsa
redan häraf klart, att icke blott det sist anförda saltets, utan
också nioboxifluorkaliums lösning vid ihallande upphettning sön-

derdelas under afskiljande af en olöslig förening.

Analysen af det »normala» nioboxifluoridsalt, som vi fram-
ställt ur den olösliga fällningen, utgör en fullständig bekräftelse
härpå, i det den gaf oss följande värden:

0,6508 gr. vid 100° torkadt salt lemnade efter ofvannämnda
metod 0,3969 gr. kaliumsulfat = 0,1785 gr. kalium och 0,3050 gr.
niobsyra = 0,2141 gr. niob. vå

Det torkade saltet är alltså sammansatt enligt formeln

2KF1. NLbOFl;

som fordrar:

beräknadt funnet
2K 78,2 21.61 27,42
SF] 95,0 33,55 —
0) 16,0 D,65 —
Nb 94,0 33,19 32,90.

283,2 100,00.

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:0 5. 281

På grund af förhållandet 2K,SO, : Nb,O, beräknar man åter
T

atomvigten för deri förekommande niob Nb = 93,7.

Såsom bekant, fann MARIGNAC med användning af de re-

naste, ännu likväl något titanhaltiga preparat, som han kunde
MN

framställa, detta värde = 93,7 och antog Nb = 94 såsom det

sannolikaste uttrycket för niobiums atomvigt.

Ur de använda kristallisationerna I och 2 af vårt niobma-
terial, hvari R var omkring 90, hade följaktligen vid lösningens
kokning utfallit en niobförening, hvilkens Nb var = 93,7 och vi
hade dermed i sjelfva verket funnit en beqväm utväg att rena
niob från titan, som så envist åtföljer och förorenar detsamma.
Men det måste nu tillika afgöras, huruvida vid fortsatt behand-
ling enligt det ofvan angifna förfarandet en fullt konstant produkt
läte erhålla sig. Sedan man salunda samlat bortåt 20 gr. af den
olösliga föreningen, omsattes densamma genom behandling med
fluorvätesyra och surt fluorkalium till dubbelfluoriden 2KFl.NbFl,,
som kristalliserade ur den sura vätskan i vackra prismer och
renades genom förnyad kristallisation ur vatten, som försatts med

fluorvätesyra.
Analysen af detta salt gaf oss följande värden:

1,0138 gr. mellan sugpapper pressadt salt lemnade 0,5884 gr.
kaliumsulfat = 0,2642 gr. kalium och 0,4530 gr. niobsyra = 0,3178
gr. niob.

I procent utgör detta enligt ofvan angifna formel:

beräknadt funnet
DK NE 25,62 26,06
zul 133,0 43,58 —
Nb 94,0 30,80 31,34.
305,2 100,00.

Ur förhållandet 2K,SO, :Nb,O, beräknas åter atomvigten
Al
Nb = 93,96.

Härmed var alltsa visadt, att den förening, som alltjemt i

smärre mängder afskiljde sig ur den orena kaliumnioboxifluoriden,

282 KRÜSS & NILSON, JORDARTER OCH NIOBSYRA I FERGUSONIT.

innehaller en niobmetall med helt konstant atomvigt, närmande
sig samma värde, som MARIGNAC antagit såsom det sannolikaste.
Redan oföränderligheten af detta värde tyder derpa, att den ifra-
gavarande föreningen måste vara ett rent niobsalt. Dertill kom-
mer, att den af detta material beredda chloriden, pa sätt redan
blifvit anfördt, vid preliminär undersökning af dess gnistspek-
trum befanns vara titanfri.

Hvad här blifvit anfördt torde berättiga till den slutsats,
att i de använda kristallisationerna 1 och 2 icke kunde finnas
någon tantal inblandad. Hade dubbelfluoriderna varit tantal-
haltiga, så borde väl det allraförst afskiljda, olösliga saltet utan
fråga hafva gifvit en vida högre atomvigt för R än 93,7, ty dels
afskiljer sig enligt MARIGNAC ur tantalfluorkalium en betydande del
af saltet i form af den anförda olösliga föreningen 2(2KFl. TaFl;)
+ Ta,O,, dels eger denna sönderdelning af tantalsaltet vida lät-
tare rum än af nioboxifluorkalium, hvilket man kan sluta redan
deraf, att MARIGNAC anmärkt den förra, men allsicke den senare,
af oss iakttagna omsättningen. Genom att afgjuta moderluten
och koka återstoden af saväl den utkristalliserade dubbelfluoriden
som oxyfluoridsaltet med vatten, kunde han också, efter att fyra
ganger hafva upprepat detta förfarande, fullständigt öfverföra

tantalfluoridkalium i den olösliga föreningen.

De båda kristallisationerna 1 och 2 af niobmaterialet hafva
följaktligen visat sig fullkomligt fria från tantal, ett faktum, som
enligt hvad vi redan förut påpekat, mäste anses tala emot för-
bandenvaron at tantal i de senare afskiljda kristallisationerna
5—8, i hvilka R antagit ett högre värde än 94. För närva-
rande äro vi emellertid icke i stand att afgöra, om den anmärkta
stegringen i detta värde härleder sig från något annat grund-
ämne än tantal.

Slutligen hafva vi ock lärt känna sammansättningen af det
genom nioboxyfluorkaliumlösningens kokning afskiljda, olösliga
niobsaltet. I torrt tillstånd bildar det ett fint, hvitt pulver, som

i luften ej lider någon förändring, äfven då det upphettas till

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:0 9. 283

110° ©. Under mikroskopet visar det sig tydligt kristalliniskt
och sammansatt af mycket små till aggregat förenade kristall-
individer.

Analys:

1) 0,6995 gr. vid 110” C. torkadt salt lemnade enligt anförda
metod 0,2133 gr. kaliumsulfat = 0,0958 gr. kalium och 0,5068

gr. niobsyra = 0,3555 gr. niobmetall.

2) 0,5952 gr. pa samma sätt torkadt salt gaf 0,1845 gr.
kaliumsulfat eller 0,0828 gr. kalium och 0,4297 gr. niobsyra eller
0,3014 gr. niob.

3) 0,5397 gr. vid 110° torkadt salt användes till fluorbe-

stämning enligt ÖETTEL's!) nya förfarande. Lufttrycket var
under hela försöket likformigt 749,3 mm., försökrummets tem-
peratur äfvensa = 14,2”, svafvelsyrans tryck = 5,1 mm. qvick-
silfver. Funnen volym af SiFl, = 26,00 cc., reducerad volym —
24,20, korrigerad = 25,60 cc., innehållande 0,08796 gr. fluor.

I procent äro dessa värden:

je 2. 3%
Kalium 13,70 13,91 —
Fluor = = 16,29
Niob 50,82 50,65 =
och leda till följande formel:

2KF]l.3NbO,Fl
som fordrar:

2K 78,2 14,19
5FI 95,0 17,23
60 96,0 17,42
3Nb 282,0 51,16

55l,2 100,00.

') Zeitschr. f. analyt. Ch. 25, 505 (1886). Den nya metoden medgifver, när
man noga iakttager förf. föreskrifter, en verkligt elegant fluorbestämning.
Prof. HEMPEL, som visade mig den vänligheten att från förräden i sitt la-
boratorium i polytekniska institutet i Dresden sända en OETTEL's fluorometer,
är jag derför skyldig den största tacksamhet. HDRUESEN?.

284 KRÜSS & NILSON, JORDARTER OCH NIOBSYRA I FERGUSONIT,

Föreningen innehaller följaktligen en hittills obekant niob-

dioxifluorid. Visserligen kunde densamma ocksa uppfattas sasom
2KFl.NbOF|I, + Nb,O,

och den förut kända niobmonoxifluoriden antagas ingå deri jemte
niobsyra. Vi gifva emellertid företrädet at den förra formeln af
det skäl, att den intressanta substansen genom sina egenskaper
är karakteriserad sasom en verklig kemisk förening och icke
sasom en blandning af de bada,i senare formeln ingaende kom-
ponenterna.

Det nya saltets bildning ur niobmonoxifluorkalium askadlig-
göres genom följande reaktionsformel:
3(2KFl. NbOF], .. H,O) = 2KFl. 3NbO,Fl + 4HKFI, + 2HFI.

Det har redan blifvit anmärkt, att dioxifluoridsaltet vid ett
visst stadium af monoxyfluoridföreningens upphettning upphör att
vidare afskilja sig. Ur den anförda formeln för sönderdelningen
torde det vara tydligt, att detta star i sammanhang med upp-
komsten af en viss mängd fri och vid fluorkalium bunden fluor-
vätesyra. Dioxiniobfluorkalium är nämligen lätt lösligt i denna
syra, såsom redan blifvit nämndt, och såsnart en viss mängd
deraf blifvit bildad i lösningen genom vattnets inverkan på den
»normala» monoxifluoriden, så verkar den naturligtvis hinderligt
för reaktionens fortskridande, det kommer att råda ett visst
jemnvigtsläge i vätskan, dioxifluoridsaltet kan icke mer afskilja
sig derur, fluorväte och surt fluorkalium måste först aflägsnas

ur lösningen, innan en ny qvantitet deraf åter kan vinnas.

MARIGNAC uppfattar den af honom iakttagna kaliumtantal-

oxifluoriden såsom
2(2KFl. TaFl;) + Ta,0,.
På grund af hvad här blifvit anfördt, torde man kunna sätta i
fråga, om denna förening icke snarare borde betraktas såsom
den homogena oxifluorföreningen
KFl. TaOFl,,

en formel, som i procent fordrar:

ÖFVERSIGT AP K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:o 9. 285

’

Beräknadt. Funnet enl. MARIGNAC. Beräknadt enl. MARIGNAC’s

2. formel.
K 39,1 12,49 12,87 11,54. 4K Io 12
4Fl 76,0 24,27 — — 14Fl 266,0 21,62
Ö 16,0 Sal -— — 50 30,0 6,50
TA JB20 Ba 259510, 26,21: 4Ta 728,0, 59
Sen Nolan: 1230,4 100,00.

Om den af oss föreslagna, vida enklare formeln förtjenar
företrädet, det läter med visshet afgöra sig genom en fluorbe-
stämning, som dock hittills icke blifvit gjord a denna förening.

a
FR 008 x
ae ed Be

Tr N RNE
Nasi un alten air Rei
BETTEN a N ke

SÅ
x
I

287

Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1887. N:o 5.
Stockholm.

Om produkten af niobfluorkaliums reduktion med

natrium.
Af GERHARD Krüss och L. F. NILSON.

[Meddeladt den 11 Maj 1887.]

Efter att 1844 i bayersk columbit hafva upptäckt niobium,
sökte HEINRICH RosE under sina långvariga undersökningar
öfver dess kemi äfven framställa det nya elementet i fritt till-
ständ.!) Men då det aldrig lyckades honom att oaktadt trägna
forskningar klargöra sambandet mellan den hvita underniobchlo-
riden och den gula niobehloriden — den förra utgöres sasom
BLOMSTRAND?) visat af nioboxi-, den senare af niobehlorid —
och då han för framställningen af metallisk niob valde dels
denna hvita oxichlorid, dels och företrädesvis en, enligt hvad
MARIGNAC?) ådagalagt, äfvenledes syrehaltig dubbelfluorid, näm-
ligen nioboxifluorkalium, så vann han i och med det svarta pulver,
som bildades vid reduktion med natrium i öppen jerndegel under
ett skyddande lager af chlorkalium, i sjelfva verket ingenting
annat än en lägre syrsättningsgrad af niob. Väl löste sig pre-
paratet i saltsyra och fluorvätesyra under utveckling af vätgas,
men vid dess förbränning i luft eller syre erhöll han en vigts-
tillökning af endast 20,61—22,16 proc., under det verklig niob-
metall, för att bilda niobsyra, beräknas upptaga 42,5 proc. syre,

1) Pogg. Ann. 104, 312 (1858).
2) Denna tidskr. 1864, 541.
3) Arch. des sc. phys et natur. 1866.

388 KRÜSS & NILSON, NIOBFLUORKALIUMS REDUKTION MED NATRIUM.

Då nu niobmonoxid vid oxidation till niobsyra tilltager i vigt
med 21,82 proc., sa är deraf klart att i Ros&s s. k. niobmetall,
som vid glödning i chlorgas ocksa gaf honom den hvita oxichlo-
riden, ingenting annat förelag än just den anförda oxidations-
graden af elementet.

MARIGNAC,!) som äfvenledes försökt isolera niobmetallen,
utgick deremot vid sina experiment fran det syrefria niobfluor-
kalium 2KFI.NbFl,, som han närmare lärt oss känna. Sedan
han funnit, att reaktionen vid detta salts direkta upphettning
med natrium var alldeles för våldsam, sökte han mildra häftig-
heten deri genom dubbelfluoridens föregående sammansmältning
med surt fluorkalium och företog reduktionen af denna massa
medelst natrium uti en öppen jerndegel under skydd af ett täc-
kande chlornatriumskikt. Sedan reaktionen under eldutveckling
försiggätt, återstod ett smält residuum, som genom behandling
med varmt vatten under svag men konstant vätgasutveckling
gaf honom i utbyte ett svart olösligt pulver, som han till sist
behandlade med fluorvätehaltigt vatten för att utlösa deri in-
blandad niobsyra. I koncentrerad eller varm utspädd fluorväte-
syra löste det sig under stormande vätgasutveckling, lemnades
deremot oförändradt af saltsyra, salpetersyra och utspädd svaf-
velsyra, men upptogs lätt af koncentrerad, varm svafvelsyra och
genom smältning med surt svafvelsyradt kali. Vid upphettning
i luft eller syrgas förbrann det med stor glans långt under röd-
glödgningshetta till niobsyra under samtidig bildning af en mindre
mängd vatten och innehöll följaktligen utom niob också väte.
Dess vätehalt besteg sig till vidpass 1 proc. Förbränningsater-
stoden visade i jemförelse med den invägda substansen en vigts-
tillökning af 35—38,2 proc. En förening af sammansättningen
HNb innehåller 1,06 proc. väte och lemnar vid förbränning 141.05
proc. niobsyra. MARIGNAC'S preparat bestod följaktligen af
niobväte med en ringa halt af inblandad niobsyra, som oaktadt
behandlingen med fluorvätesyra hade stannat deri. Ett niobväte
kunde återigen icke hafva uppstått på annat sätt än att vid

1) Arch. des sc. phys et natur. 1868.

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:0 9. 289

reduktionen niob förenat sig med natrium, en legering som seder-
mera vid smältans behandling med vatten omsatts till natrium-
hydrat och niobväte, hvilken hydrur är af ovanligt intresse genom
sin stora beständighet; den lät nämligen upphetta sig till hvit-
glödgning i en atmosfer af vätgas utan att dervid förändras.

Då vi kunde taga för gifvet, att MARIGNAC vid anförda
reduktionsförsök användt natrium 1 Öfverskjutande mängd —
ett antagande, som bestyrktes dels af den omnämnda vätgas-
utvecklingen vid smältans behandling med vatten och dels af
hans eget yttrande att »une partie de sodium suffit pour deux
de fluoniobate», medan i sjelfva verket 1 del natrium förmår
reducera 2,65 delar dubbelfluorid — och då vi tillika höllo före,
att bildningen af hans reduktionsprodukt kunde vara betingad
just af ett dylikt öfverskott natriummetall, som legerat sig med
den i första hand utreducerade nioben, så syntes det oss vara
förenadt med något intresse att åter upptaga reduktionsförsöket
och vid detsamma låta teoretiskt beräknade vigtsmängder af
kaliumniobfluorid och natrium inverka på hvarandra.

För värt försök begagnade vi en medelst öfvergripande
skruflock slutbar apparat af smidesjern, som för första gången
användes vid framställning af berylliummetall!) och sedermera
blifvit nyttjad vid utreducering af flera andra sällsynta grund-
ämnen. På dess botten inlades först en mindre mängd rent,
vattenfritt pulverformigt chlornatrium, derpå 9,5 gr. natrium-
metall, som blifvit sammansmält till ett enda stycke under pe-
troleum i ett glasrör af ungefär samma diameter som jernappa-
ratens hålighet, och sedan det först genom pressning mellan sug-
papper befriats från nafta. Natriummetallen omgafs och täcktes
med en mindre mängd chlornatrium, derofvan inlades 25,18 gr.
niobfluorkalium [samma rena preparat, som enligt föregaende
uppsats framställts ur fergusonit], så ännu en qvantitet koksalt,
hvarpå massan genom kraftiga hammarslag på en 1 apparaten
passande jernpiston sammanpackades mycket starkt, för att så
litet luft som möjligt skulle stanna deribland. Sedan apparaten

1) L. F. Nırson och OTTO PETTERSSON. Denna tidskr. 1878, n:o 3, s. 41.

290 KRÜSS & NILSON, NIOBFLUORKALIUMS REDUKTION MED NATRIUM.

pa detta sätt ytterligare blifvit laddad med så mycket chlor-
natrium, som kunde rymmas deri, för att locket, som under
tiden upphettades, skulle kunna påskrufvas, bragtes densamma
i upp och nedvänd ställning hastigt till rödglödgning i PERROT'S
ugn, som förut blifvit uppvärmd. Inom förloppet af 10 minuter
var reduktionen fullbordad. Att densamma försiggick med stor
häftighet framgick deraf, att just när den rödglödande reduk-
tionsapparaten uttogs ur ugnen, trängde en del af dess innehåll
ut ur densamma, hvarvid medföljande natriumpartiklar fattade
eld och förbrunno. Apparaten, som flera gånger varit, begagnad,
slöt nämligen icke mer fullkomligt tätt. Kallnad lät den emel-
lertid endast med svårighet åter öppna sig; skrufgängorna voro
nämligen fyllda med smält koksalt och blefvo också vid lockets
afskrufning alldeles utplattade och förstörda.

Innehållet i apparaten behandlades först försöksvis med
litet kallt vatten, men då härigenom en ganska häftig vätgas-
utveckling förorsakades, fylldes densamma 1. stället med alkohol,
och först sedan denna fatt inverka en tid bortåt, tillsattes varmt
vatten. Den smälta massan löste sig deri under en visserligen
svag men jemn utveckling af vätgas och med lemning af en
svart, pulverformig återstod, hvaraf hon befanns alldeles uppfyld.
Genom slamning med vatten i glasbägare afskilde man seder-
mera ur denna återstod de finaste och lättaste partiklarne, som
höllo sig längre uppslammade i vätskan och voro starkt upp-
blandade med niobsyra, från de gröfre och tyngre delarne, som
snart afsatte sig på kärlens botten. Det sistnämnda preparatet
tvättades derpa alldeles fritt från chlornatrium med vatten, be-
handlades vidare med alkohol och till sist med eter samt tor-
kades slutligen vid 100° 1 luftbad, hvarvid det icke undergick
någon förändring.

Utbytet af användbart preparat var icke särdeles godt och
uppgick icke till hälften af det teoretiskt beräknade. Reduk-
tionsprodukten utgjordes af ett fint, för blotta ögat svart, matt
pulver. Under mikroskopet visade det sig likväl bestå af små

metallglänsande, slagglika, ojemna: massor af gråhvit till silfver-

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:o 5. 291

hvit, ibland gulaktig färg. Enstaka särdeles glänsande punkter
(kristaller?) förmärktes stundom i desamma. Ur luften upp-
tager preparatet fuktighet. Sedan det efter ofvan angifna be-
handling förvarats i öppen luft, höll det omkring 1 proc. fuk-
tighet. Upphettades det i ett litet smalt profrör försigtigt öfver
fri eld, så utdrefs denna fuktighet derur och afsatte sig i dropp-
form på rörets kalla delar, utan att preparatet i öfrigt under-
gick nagon förändring; vid högre hetta upptog det deri lång-
samt syre, bildande niobsyra, utan att något eldfenomen dervid
kunde varsnas. Upphettades det på platinableck i öppen Juft,
förbrann det deremot momentant med liflig glans och, om man
inströdde eller inblåste det i en brännarlåga, gaf det upphof till
otaliga små starkt lysande, punkter och ett verkligt eldregn.
Af saltsyra och salpetersyra synes den anförda produkten
icke lida någon förändring hvarken i köld eller värme; lika så
litet angripes detsamma af kungsvatten och utspädd svafvelsyra.
Koncentrerad svafvelsyra och smältande surt kaliumsulfat lösa
detsamma tämligen lätt; likaså löser koncentrerad fluorväte det-
samma under liflig vätgasutveckling. Vid upphettning i chlorgas
förbrinner det till lättflygtig gul chlorid och i svafvelanga bildas
under svag ljusutveckling svart eldfast svafvelniob. Chlorväte-
syra verkar, såsom nämndt är, icke på våta vägen, men upp-
hettar man preparatet deremot i torr chlorvätegas, så förbrinner
detsamma redan långt under rödglödgningshetta och denna reak-
tion, som utfördes i ett hardsmält glasrör med luftfri chlorväte-
gas, gaf under utveckling af fritt väte upphof till icke mindre
än fyra särskilda chlorider. Af dem voro två särdeles lättflyg-
tiga i chlorvätegasen, två deremot motsatsen. De båda förra,
en gul och en hvit, drefvos med stor lätthet längre fram i röret,
de båda senare afsatte sig, äfven när fulla lagan af en brännare
användes, omedelbart på det ställe, der preparatet blifvit place-
radt, bildande den ena ett brunt anflog på röret, den andra
deremot sma hvita, glänsande subtila fjäll såsom ett nätverk
inuti röret. Hufvudprodukten af chlorvätets inverkan utgjordes

ögonskenligen af den hvita lättflygtiga chloriden, som bildade

292 KRÜSS & NILSON, NIOBFLUORKALIUMS REDUKTION MED NATRIUM.

en voluminös ull-lik massa, omedelbart framför hvilken den gula
chloriden afsatte sig.

När 0,2550 gr. af det ifragavarande preparatet, som förut
omsorgsfullt befriats fran hygroskopisk fuktighet, inlades i ett
porslinsskepp och genom upphettning uti torr syrgas förbrändes
i ett glasrör, beslog sig röret med en icke ringa mängd vatten
och lemnade en eldfast förbränningsaterstod, som vägde 0,3349 gr.
Vigtstillökningen = 0,0799 gr. syre utgör 31,33 proc. af den in-
vägda substansens vigt. Det var häraf klart, att en med, MA-
RIGNAC’S niobväte analog förening utgjorde hufvudbestandsdelen
deri, med hvars egenskaper, för sa vidt de af honom blifvit an-
gifna, den också visade god öfverensstämmelse.

Preparatets sammansättning afgjordes närmare genom föl-
jande analytiska bestämningar:

I. 0,2068 gr. torr substans lemnade vid förbränning 1 syr-
gas 0,0146 gr. vatten, som upptogs och vägdes i ett med poröst
chlorcaleium fylldt rör och motsvarar 0,00162 gr. eller 0,78 proc.
väte; den eldfasta förbränningsaterstoden vägde 0,2737 gr., vigts-
tillökningen utgjorde följaktligen 0,0669 gr. eller 32,35 proc. af
den invägda substansens vigt.

2. 0,2382 gr. torr substans gaf på samma sätt 0,0177 gr.
vatten = 0,00197 gr. eller O,s3 proc. väte och en förbrännings-
aterstod af 0,3139 gr. <Vigtstillökningen = 0,0757 gr. eller
31,78 proc.

3. 0,9170 gr. af den i de anförda försöken erhållna för-
bränningsaterstoden smältes i en platinadegel med 5-—6 gånger
sa mycket surt kaliumsulfat, hvarvid en mörkeul, klar och fly-
tande smälta erhölls, som efter afsvalning stelnade till ett sär-
deles vackert gulfärgadt, starkt stralbrytande och alldeles genom-
skinligt glas. Det behandlades en tid bortat med kokande vatten
i en platinaskal, dervid afskiljd olöslig niobsyra affiltrerades och
tvättades, filtratet fälldes med ammoniak, fällningen tvättades,
löstes derpa i saltsyra, fälldes ånyo med ammoniak och det bil-
dade jernoxidhydratet tvättades till sist alldeles fritt från chlor.

Det gaf efter glödgning 0,0089 gr. jernoxid eller 0,97 procent.

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:0 9. 293

Enligt dessa bestämningar bestod den reduktionsprodukt,
som vi erhållit af
Niobväte HNb 77,50 proc.
Niobsyra Nb,0, 21,53 »
Jernoxid F,O, Dan I»
100,00 proc.

Med en sådan sammansättning beräknas preparatet hålla
0,82 proc. väte och i den eldfasta förbränningsåterstoden upptaga
31,81 proc. syre, under det de analytiska bestämningarne i me-
deltal gifvit 0,81 proc. väte och 31,79 proc. vigtstillökning ı för-
bränningsaterstoden.

Att denna produkt, som skiljer sig från MARIGNAC'S endast
genom en något större halt af niobsyra, kunnat bildas under de
omständigheter, hvilka voro rådande vid vårt reduktionsförsök,
är synnerligen anmärkningsvärdt. Föreningssträfvandet mellan
niobium och natrium måste vara särdeles lifligt, då niobnatrium
bildats, ehuruväl ej mera natrium fanns förhanden än som enligt
reaktionsformeln:

2KFl.NbFl, + 5Na = Nb + 2KFI + SNaFl
var afsedt att ur niobfluoriden isolera metallisk niob.

Å såväl det niobsyrehaltiga niobvätet som a den rena niob-
syra, hvilken enligt föregaende uppsats erhölls vid analys af det
rena niobfluorkalium, som användes till dess framställande, hafva
vi företagit specifika värmebestämningar, som vi till sist anhalla
att här fa meddela. Dessa försök utfördes med samma iskalori-
meter och i allo enligt samma förfarande, som lag till grund för
specifika värmebestämningar a germanium, hvilka nyss blifvit
offentliggjorda.!) Vi anteckna derföre blott att 17,372 skaldelar
a iskalorimetern motsvara 1 kalori, att platinans specifika värme
antagits = 0,0324 och jernoxidens = 0,16695 enligt REGNAULT’S
bestämningar. Sasom af de särskilda försöken skall visa sig, äro
de behäftade med smärre korrektioner för den skalgang, som
visade sig ega rum före och efter försöket; den förflutna, ovan-
ligt snöfattiga vintern tvingade oss nämligen att till iskalori-

1) L. F. NILSON och OTTO PETTERSSON. Denna tidskr. 1887 n:o 1 s. 3.

294 xrüss & NILSON, NIOBFLUORKALIUMS REDUKTION MED NATRIUM.

meterns inpackning använda snö, som icke var fri fran, utan
temligen bemängd med främmande ämnen och häri har man att
söka anledningen dertill, att dylika korrektioner ständigt före-
komma vid försöken. När kalorimetern i det yttre kärlet är
omgifven med ren snö, antager densamma vanligen noga värme-
graden + 0 och qvicksilfvertråden i skalan är då före och efter
försöket fullkomligt orörlig.

1. Niobsyrans specifika värme.
I en med guld tillödd platinahylsa, som vägde 0,9318 gr.,
inlades 0,2145 gr. ren, hvitglödgad niobpentoxid, som användes

vid alla bestämningarne.

a. Försök i vattenånga.

ie 2.

Barometerständ 762,5 759,0 !
Lufttemperatur 17,5 17,5
Upphettningstemperatur 100,01 99,89
Skalgang före och efter försöket 2,90 2,14
Utslag i korrigerade skaldelar 96,76 96,30

» » kalorier | 5,570 5,543

DD » för platinan 3,019 3,016

DE » för niobsyran 2,551 2,527
Niobsyrans spec. värme 100—0° 0,1189 OM

b. Försök i nitrobenzolänga af 210,35” C.

3. 4.
Skalgang före och efter försöket 2,08 2,04
Utslag i korrigerade skaldelar 203,77 202,78
» » kalorier 11,730 11,673
DD) » för platinan 6,355 6,355
» » » för niobsyran 5,375 D,318
Niobsyrans spec. värme 210,5—0° 0,1190 0,1178.

ce. Försök i difenylaminänga af 301,5° C.
D. 6.
Skalgang före och efter försöket 1,30 3,53

Utslag i korrigerade skaldelar 297,29 298,24

‚ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1877, N:0 9. 295

Utslag i kalorier 17,113 17,168
» » » för platinan 9,102 9,102
» » » för niobsyran 8011 8,066

Niobsyrans spec. värme 301,5-—0° 0,1239 0,1247.

d. Försök i svafvelänga af 440° ©.

lo 8.
'Skalgang före och efter försöket 4,04 5,00
Utslag i korrigerade skaldelar 451,50 452,47
» » kalorier 25,990 26,046
De » för platinan 13,284 13,284
» » » för niobsyran 12,706 12,762
Niobsyrans spec. värme 440—0° 0,1346 0,1352.

2. Niobvätets specifika värme.

Vid försöken i vattenånga användes 0,2554 gr. substans!),

innesluten i en platinahylsa, som vägde 1,0210 gr.

Till de öf-

riga bestämningarne i angor af nitrobenzol, difenylamin och svaf-

vel 0,3229 gr. substans?), innesluten i 1,0250 gr. platina.

Försök 1 vattenånga.

Il 2 Si
Barometerständ 767,0 762,0 760,8
"Lufttemperatur 18,2 17,4 17,5
Upphettningstemperatur 100,17 100,00 99,95
Skalgang före och efter försöket 6,72 3,21 1,70
Utslag i korrigerade skaldelar 103,36 103,414 102,57
» » kalorier 5,950 5,954 5,905
»ein.#l för platinan 3,313 3,308 3,306
!) Innehällande HNb = 0,1979 gr.
Nb,0, = 0,0550 »
Fe,0, —0,0025 »
0,2554 gr.
2) Innehällande HNb == 0,2503 gr.
Nb,0, = 0,0695 »
Fe,0,;, = 0,0031 »
0,3229 gr. 3
Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 44. N:o 5. 5

296 KRÜSS & NILSON, NIOBFLUORKALIUMS REDUKTION MED NATRIUM.

Utslag i kalorier för niobsyra + jernoxid 0,694 0,693 0,692
DD > för niobvätet 1,943 1,9530 214907
Niobvätets spec. värme 100—0° 0,09so 0,0987 0,0964.

b. Försök i nitrobenzolänga af 210,5” C.

4. 5.

Skalgang före och efter försöket 3,02 2,90
Utslag i korrigerade skaldelar 238,31 237,95

» » kalorier 13,718 13,697

DR för platinan 6,991 6,991

DEhD: m för niobsyra+jernoxid 1,344 1.844

» » » för niobvätet 4,883 4,362
Niobvätets spec. värme 210,5—0° 0,0927 0,0923.

c. Försök i difenylaminänga af 301,5” C.

6. He

Skalgång före och efter försöket 1,33 2,02
Utslag i korrigerade skaldelar 336,00 336,10

» » kalorier 19,34 1 19,347

2 malen) för platinan 10,013 10,013

eye) för niobsyra +jernoxid 2,761 2,761

Bu, niobvätet 6,567 6,573
Niobvätets spec. värme 301,5 —0° 0,0870 0,0871-

d. Försök i svafvelänga af 440° C.

8. I

Skalgång före och efter försöket 0,80 1.79
Utslag i korrigerade skaldelar 488,71 489,39

»” » kalorier 28,132 SEN

De) för platinan 14,612 14,612

De för niobsyra+jernoxid 4,350 4,350

De för niobvätet 9,170 9,209
Niobvätets spec. värme 440—0° 0,0833 0,0835.

I följande tabell hafva vi sammanställt resultaten af de an-
förda experimenten och angifvit "medelvärden för hvarje försöks-

serie, dervid niobiums atomvigt antagits = 94,0, vätets = 1.

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:0 3. 297

Ni Ta DORF \iobväte HI

Temperar Niobsyra Nb,O, Niobväte HNb

a ) alla, | VESA
SO spec. värme. molekylen spec. Värme. | molekylar

värme. värme.

100 — 0 0,1184 31,7 0,0977 9,3
210,5 —0| O,ıs4 31,7 0,0925 3,8
301,5 — 0 0,1243 33,3 0,0871 83 >»
40 —0| 0,1349 36,1 0,0834 20

Af dessa värden visar det sig, att niobsyrans specifika värme
och molekylarvärme helt regelbundet befinna sig i långsamt sti-
gande i samma man som en högre försökstemperatur blifvit an-
vänd, men att deremot motsatsen eger rum med samma värden
för niobvätet, ett förhållande som är särdeles anmärkningsvärdt.
Da, såvidt vi hafva oss bekant, dylika bestämningar förr icke
blifvit gjorda -hvarken a någon med niobsyran eller med niob-
vätet analogt sammansatt förening, så sakna vi tyvärr nödiga
hållpunkter, för att kunna anställa en jemförelse med motsva-

rande föreningar af andra element.

a
Re)
SERA

; surt saftig: sanıgaduin. jön nia Ib pel .

Ip p i i ei
jär a Bli vie pronod Jabuodlagmn 4 Had Eine VER
| sts ktna Bu STEHEN a
ag 3 AN
JR dus, | Be0
2 : n
2 ler er iv alas A ee
grodor. beit velnoln] ‚us slläsene san u Ej
Re, uamsla St +
TE 2 :

299

Öfversigt af Kong]. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1887. N:o 5.
Stockholm.

Om kaliumgermanfluorid.
Af GERHARD Krüss och L. F. NILSON.

[Meddeladt den 11 Maj 1887.]

Dä nästan alla fyratomiga grundämnen, sasom silicium, titan,
zirkonium, tenn, bly, thorium, i naturen förekomma tillsammans
med niob och tantal, så hade vi vid här förut meddelade under-
sökning af mineralet fergusonit vårt ögonmärke äfven riktadt
derpå, huruvida kaliumgermanfluorid möjligen kunde förekomma
i den blandning af kaliumdubbelfluorider, som framställts ur de
sura beständsdelarne deraf. Om ocksa förhandenvaron af denna
förening icke kunnat konstateras i fergusonitmaterialet, så med-
dela vi i det följande dock några iakttagelser öfver germanfluorid
och dess förening med fluorkalium, hvilka vi gjort, för att vid
en fullständig undersökning af det anförda materialet icke vara
obekanta med dessa föreningars karakteristiska egenskaper. Vid
deras framställning begagnade vi oss af den rena germanbioxid,
som Prof. CLEMENS WINKLER beredt och som förut blifvit be-
gagnad till bestämning af oxidens molekylarvärme!).

Germanfluorid.

Föreningen erhålles lätt genom bioxidens lösning i fluorväte-
syra. Använder man koncentrerad syra, så är reaktionen sär-
deles liflig och oxiden löser sig under ett fräsande ljud ögon-
blickligen i syran. Försättes fluoridens lösning med svafvelsyra,

sa bortgar icke vid vätskans afrökning germanfluorid i likhet

1) L. F. NILSON och OTTO PETTERSSON. Denna tidskr. 1887. N:o 1.

300 KRÜSS & NILSON, OM KALIUMGERMANFLUORID.

med hvad händelsen är med fluorsilicium under samma förhal-
landen, utan hela germaniumhalten återfinnes i återstoden och
endast. fluorväte utvecklas. Detta framgår af följande försök:

1) 0,1238 gr. nyss glödgad germanbioxid löstes i fluor-
vätesyra uti en platinadegel, lösningen försattes med några droppar
ren svafvelsyra, afdunstades först på vatten-, så på plåt-bad och
afröktes till sist öfver fri låga tills konstant vigt erhölls. Efter

försöket vägde den återstående germanbioxiden 0,1234 gr.

2) 0,1243 gr. germanbioxid lemnade vid enahanda tillväga-
gående en återstod af 0,1243 gr.

Kaliumgermanfluorid.

Försätter man fluorgermanium med en lösning af surt fluor-
kalium, så afskiljes straxt kaliumgermanfluorid i jemförelsevis
betydlig mängd, först i form af en gelatinös fällning, som dock
snart blir kristallinisk och sätter sig till platinakärlets botten;
affiltreradt samt torkadt bildar saltet ett fint hvitt, kristalliniskt
pulver. Föreningen liknar således ganska mycket motsvarande
siliciumsalt, men visar likväl nyss utfälld icke det fluorescens-
fenomen, som är utmärkande för det gelatinösa kiselfluorkalium
och som kommer denna förening att spela i flera färgtoner.

Kaliumgermanfluorid löses tämligen lätt i varmt, trögt der-
emot i kallt vatten. Vid omkristallisering ur varmt vatten, som
långsamt fick svalna, erhölls det afsatt i rätt stora och för blotta
ögat temligen skönjbara, särdeles väl utbildade sexsidiga, tafvel-
formiga kristaller. När man lät en vid vanlig temperatur mättad
vattenlösning långsamt afdunsta i luftförtunnadt rum öfver svafvel-
syra, erhölls dubbelfluoriden deremot företrädesvis i form af flera
millimeter långa spetsiga prismer.

Kaliumgermanfluorid är 1 luften oföränderlig och absorberar
icke fuktighet derur: 1,0722 gr. vid 100° torkadt salt tilltog
nämligen icke i vigt genom att ligga i öppen luft under loppet
af två dygn; när saltet derpa uti betäckt platinadegel upphet-

tades till begynnande rödglödgning förlorade det en obetydlig

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:09. 301

halt af s. k. dekrepitationsvatten och vägde derefter 1,0676 gr.
eller 99,57 proc. af sin ursprungliga vigt.

Det fullt vattenfria saltet upphettades derpa till stark röd-
glödgning någon tid, hvarvid det icke i likhet med kiselfluor-
kalium smälte, utan blef oförändradt så till utseende som vigt.

Å denna dubbelfluorid hafva vi utfört följande två analyser.
Saltet invägdes i en platinadegel, löstes i varmt vatten, lösningen
försattes med öfverskjutande ren svafvelsyra och afdunstades på
vattenbadet. Återstoden bildade en i värme smält massa, som
vid kallnandet stelnade i långa nålar och möjligen bestod af ett
-dubbelsalt mellan kalium- och germanisulfat. Genom försigtig
upphettning sönderdelades detsamma och glödgades slutligen under
upprepad tillsats af ammoniumkarbonat tills konstant vigt erhölls,
da en blandning af germanbioxid med kaliumsulfat aterstod. Pa
detta sätt lemnade:

1) 0,6101 gr. germanfluorkalium en återstod, som vägde
0,6418 gr. eller 105,20 proc. af det invägda saltet.

2) 0,4574 gr. germanfluorkalium 0,4803 gr. germanbioxid +
kaliumsulfat, motsvarande 105,01 proc. af dubbelfluoridens vigt.

Af formeln:

K,GeHl,
för germanfluorkalium beräknas åter, att detsamma vid afrökning
med svafvelsyra skall lemna en återstod af germanbioxid och
kaliumsulfat, motsvarande 105,18 procent af sin ursprungliga vigt;
saltet eger följaktligen en sammansättning, fullt motsvarande
kiselfluorkalium: K,SiFl,.

Det var vidare af intresse att bestämma germanfluorkaliums
löslighetsförhållanden och med afseende derpå hafva följande för-
sök blifvit anställda:

1) 1,5600 gr. salt erfordrade 60,36 gr. vatten af 100° C.
till fullständig lösning.

2) 1,5600 gr. kaliumgermanfluorid löste sig i 60,56 gr. 'ko-
kande vatten.

3) 0,3578 gr. germanfluorkalium erfordrade 66,054 gr. vatten
af 18° C. till sin lösning.

302 KRÜSS & NILSON, OM KALIUMGERMANFLUORID.

Förekommer germanfluorkalium i den blandning af dubbel-
fluorider, som erhålles ur tantal- och niob-haltiga mineral, så
har man att söka föreningen bland de svarlösliga andelarne af
desamma. Att sa måste blifva förhållandet, framgar af följande
sammanställning, likasom ock att kaliumgermanfluorid, såsom
man af germaniums ställning i det periodiska systemet kunde
vänta, med afseende på sin löslighet i vatten kommer att stå

emellan kaliumsilicium- och kaliumtennfluoriderna.

19073 löser sigi gr. vatten af enligt
EN [104,8 100%
K,SiFl, I 833,1 17,5° STOLBA.
: 38,8 10023,22%:
K,GeFl, Hau 18: KrRÜSS & NILSON.
3 | 2,3 |
eh, | 15-16 18°]
R 4,0 100°) MARIGNAC (beräknadt).
K,ZzıFl, | 617 18]
K,TiFl, 83,3 18°]
K,TaFl, c:a 200 15”
K,NbOFL,.H,O c:a 12,5 ei N

Rörande germanfluorkaliums kristallografiska egenskaper har
Prof. BRÖGGER haft vänligheten lemna oss följande meddelande.
Mätningarne äro gjorda af Hr GUNNAR PAYKULL a Stock-
holms högskolas mineralogiska institut under Prof. BRÖGGERS
ledning.

»Kaliumgermaniumfluorid: K,GeF],.

Hexagonal. Isomorf med ammoniumsiliciumfluorid.

Axelförhallande a:c = 1:0,80389.

Kombinationer 2P(2021); oP(0001); “P2(1120).

Resultaten af de mätningar, som gjorts pa tre olika kri-

staller äro följande:

beräknad mätt
medeltal gränsvärden
Polkantvinkeln för 2P = 52° 14’ 52°14° 52°19 —-52°4 20 mätningar.

Vinkeln 2P::oP =61P 4127" 613 61T EINE 1 »

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:o 9. 303

Kristallerna äro tafveiformiga efter basplanet, i optiskt afseende
enaxiga och negativa.»

Öfver denna undersökning, som sålunda till resultat gifvit
det intressanta faktum, att kaliumgermanfluorid är fullständigt
isomorft med ammoniumsiliciumfluorid, kommer framdeles ett ut-
förligare meddelande att på annat ställe offentliggöras.

Till sist kunna vi icke underlåta att påpeka, i huru öfver-
raskande hög grad de här meddelade egenskaperna hos fluorger-
manium och germanfluorkalium öfverensstämma med dem, hvilka
MENDELEJEFF vid utarbetande af sin periodiska lag förutsåg
skulle tillkomma fluorföreningarne af ekasilicium, 1 det han hän-
visar på dessa föreningar såsom för det prognosticerade elementet
vardande synnerligen karakteristiska. MENDELEJEFF yttrar näm-
ligen härom !): »Es unterliegt keinem Zweifel dass das Ekasili-
cium eine Reihe mit den entsprechenden Salzen von Si, Ti, Zr
und Sn isomorphen Fluordoppelsalzen: K,EsFl, liefern wird; das.
Kaliumdoppelsalz wird grössere Löslichkeit als das entsprechende
Siliciumsalz besitzen. Das Fluorekasilicium wird in Ueberein-

stimmung mit TiFl,, ZrFl,, SnFl, nicht gasförmig sein.»

!) Lıesıgs Ann. Suppl. 8, 201.

305

Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1887. N:o 5.
Stockholm.

Förteckning öfver en samling Coleoptera och Lepido-
ptera frän Kongoflodens omräde, skänkt till Riksmuseum

af Löjtnant M. JUHLIN-DANNFELT.
Af CHRISTOPHER ÄURIVILLIUS.

[Meddeladt den 11 Maj 1887.]

Den intressanta samling af skalbaggar och fjärilar, som i
det följande förtecknas, har af löjtnant M. JUHLIN-DANNFELT,
föreståndare för Kongo-associationens station Lukungu, förärats
till Riksmuseum. Ehuru artantalet ej är synnerligen stort, är
gafvan dock af stor betydelse, dels emedan flere arter förut sak-
nades i museets samlingar, dels emedan alla exemplaren voro
försedda med noggranna lokaluppgifter och derigenom i hög grad
befordra vår kunskap om fjärilarnes utbredning i det inre Afrika.
De samlingar, som hittills kommit till Europa, hafva hufvud-
sakligen förskrifvit sig från kusttrakten, och endast Syd-Afrikas
inre har i någon mån varit kändt i entomologiskt hänseende.
Insektfaunan på Afrikas ost- och vestkust har i många fall
visat sig olikartad, och man har derföre med skäl frågat: huru
långt intränga de respektive kusternas arter i det inre och
hvarest mötas de? Från Kongoflodens stora område hafva hit-
tills endast några få strödda uppgifter meddelats och hvarje bi-
drag till kännedomen om det insektlif, som råder längs den stora
floden, är sålunda synnerligen välkommet. Jag känner egent-
ligen blott en författare, engelsmannen H. H. JOHNSTON!), som

1) The River Congo. From his mouth to Bölöbö. London, 1884. 8:0. 470
gg. (innehåller en förteckning på 63 arter fjärilar).

306 AURIVILLIUS, COLEOPTERA OCH LEPIDOPTERA FRÅN KONGO.

hittills lemnat nagra upplysningar om hufvudflodens insektverld.
Fran de stora biflodernas Quango’s och Kassai’s öfre lopp hafva
deremot storartade samlingar hemförts af de bekanta tyska upp-
täcktsresandena Herr P. PoGGE och Major v. MECHOW. Såsom
af de noggranna lokaluppgifterna i det följande framgar, här-
stamma löjtnant DANNFELTS samlingar fran vidt skilda delar
af Kongo från Banana till Stanley falls och lemna således vig-
tiga bidrag till kännedomen om arternas förekomst vid öfre
Kongo.

Jag kan ej underlåta att här papeka ett förhållande, som
äfven förr betonats, nämligen att nästan uteslutande hanar före-
komma i samlingen och att honorna äro mycket sällsynta och
för flere arter ännu rent utaf fullkomligt okända. Detta kan
svårligen bero derpa, att de äro sa mycket fataligare än hanarne,
utan har säkerligen sin förklaring genom ett annat lefnadssätt,
som gör dem mindre åtkomliga för samlaren. Antagligen sitta
de mycket stilla och flyga ej omkring så mycket som hanarne
och böra derföre eftersökas der hanarne visa sig i mängd, enär
de ofta flyga omkring stillasittande honor. Honornas upptäc-
kande är så mycket mera efterlängtadt,,.som det visat sig, att de
ofta äro alldeles olika hanarne till färg, storlek och form och
lemna högst intressanta exempel på olikhet mellan könen.

På samma gång vi slutligen här frambära ett hjertligt tack
till herr löjtnant DANNFELT för den vackra gåfva, hvarmed han
ihagkommit sitt hemlands naturhistoriska samlingar, våga vi ut-
tala den förhoppningen, att det skall lyckas honom att genom
fortsatt arbete på detta område bidraga till lösningen af flere
vigtiga zoo-geografiska spörsmal samt lemna oss en så full-
ständig föreställning som möjligt om den utan tvifvel rika in-
sektverlden vid Lukungu och andra platser vid den ryktbara

floden.

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:0 9. 307

=.

22.

Coleoptera.

Tenebrionid.

Praogena sulcata n. sp. Nigro-®nea, nitida, pronoto ely-
trisque viridi-eneis, femoribus tibiisque brunneo-rufis, tarsis
antennisque nigris; pronoto transverso, levigato, basi utrin-
que versus angulos foveolato et medio sulco longo, pro-
fundo, arcuato transversim exarato, elytris convexis, punc-
tato-striatis, interstitiis subplanis, levissime punctulatis;
prosterno postice tuberculato. — Long. corp. 16 mm., lat.
ad humeros 6 mm.

1 ex. Kongo (utan närmare lokaluppgift).

Denna nya art synes komma närmast intill Praogena
nigritarsis MÄKL., men skiljes genom färgen och pronoti

djupa, bagböjda tvärintryckning framför bakkanten.

Longicornia.

Sobarus Poggei HAROLD, Col. Heft. 16, 1879, p. 164 t. 2
f. 2. — QUEDENFELDT Berl. Ent. Zeit. B. 26, 1882, p. 323.

I hona från Lukungu. (QUEDENFELDT, som först be-
skrifver honan till denna egendomliga och vackra art efter
exemplar tagna vid Quango af Major MECHOW, omnämner
ej nagra väsendtliga färgskilnader mellan honan och hanen
sådan den är afbildad af HAROLD. Föreliggande hona från
Lukungu afviker emellertid rätt mycket från HAROLDS
figur och tillhör möjligen en ny, ännu ej beskrifven art.
Innan jag lyckats erhålla en hane till denna hona eller fått
jämföra den med den typiska honan, torde det dock ej vara
skäl att gifva arten ett namn. Honan från Lukungu afviker
genom skalvingarnes bredare svarta band, af hvilka det första
sammanhänger med scutellen genom ett trubbigt utskott af
scutellens bredd samt vid suturen är nära tre ganger så
bredt som vid skalvingens kant, det andra är jembredt hela

* Ej förut representerade i Riksmuseum.

“4,

"4.

308 AURIVILLIUS, COLEOPTERA OCH LEPIDOPTERA FRÅN KONGO.

vägen med en bredd af 5,5 m.m. och det tredje endast ge-—
nom en mycket smal röd kant är skildt frän vingkanten. Äf-
ven antennledernas längd stämmer ej öfverens med QUEDEN-
FELDTS beskrifning, ty tredje leden är ej dubbelt sa lång
som fjerde, men tydligen längre än 10 och 11 tillsammans.
Ptycholemus simplieicollis THOMSON, Archiv. Ent. II, 1858.
page:

l ex., hane, från »The Niadi-Quillon River».
Monohammus sellatus HAROLD, Coleopt. Hefte 16, 1879,
OT Te

1 A och en Q från Banana.

Pinacosterna Mechowi QUEDENFELDT, Berl. Ent. Zeit. B..
25, .1881, p.2229;7B: 26, 1882, pr It RO, NS
1 2 fran Quillon.

Lepidoptera.

Fam. Nymphalida.

Subfam. Danaine:
'Danais chrysippus L., Syst. Nat. Ed. 10, 1768, p. 471,
I. ft OL: |
I 5 från Livingstone Fallen. Detta exemplar öfver-
ensstämmer till färg och teckningar fullständigt med mu-

seets exemplar från Damara och Kafferlandet.

Subfam. Acreine:
Acr@a orina HEW., Ent. Month. Mag. 11, 1874, p. 130;
Exot. Butterfl. Acr»a tab. 7, f. 43, 48.

l AA från Manyanga.

Denna lilla vackra art är ursprungligen beskrifven fran
Fernando Po. Föreliggande hane från Manyanga afviker
fran HEWITSONS figur derigenom, att framvingarnes röda
fläckar äro större och längre, hvaremot bakvingarnes svarta
basfläckar äro mindre och mera närmade till basen. Det
är troligt, att Kongoformen, ifall alla exemplar visa sig lika,,

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:0 9. 309

är att betrakta såsom en geografisk race af formen från
Fernando Po.
Subfam. Nymphalin:

*3. Lachnoptera iole FABR., Spec. Ins. II, p. 78. — Laodice
ORANIERU Lore Ho > Br
1 A från Ngombe Ngombe, Kabinda Coast.

Denna hane stämmer väl öfverens med CRAMERS figur.

Förut eger museet endast en & och en 2 från Sierra Leona,
tagna i slutet af förra århundradet af AFZELIUS. Detta
par tillhör dock tydligen en annan race, som jag föreslår
att benämna £L. iole FABR. var. Afzelü!) n. Honan af
hufvudformen är obeskrifven. TRIMEN?) lemnar några no-
tiser om densamma enligt ett ex. hos HEWITSON. Enligt
honom skulle honan mycket afvika från den här beskrifna.
honan af var. Afzelit.

4. Crenis natalensis BoIsD., Voy. Deleg. II, p. 592. — Bois-
duvali WALLENGR., Lep. Rhop. Caffr., p. 30.

I 5% Lubembabemba.

9. Hypolimnas Salmacis DRU., Ill. Exot. Ent. II, 1773, t. 8,

f. 1, 2. — STAUDINGER Exot. Schmetterlinge, t. 47.

1) Lächnoptera iole FABR. var. Afzelii n. var.

Alis omnibus subtus usque ad basin violascente-margaritaceis.

cd. Supra mari typico simillimus, alis anticis maculis 6 nigris ornatis.
Infra flavescens undique prater ad marginem interiorem alarum anticarum
violascente-margaritaceo micans, ocellis alarum posticarum vix pupillatis,
linea submarginali tertia (intima) minus fortiter angulosa, potius undulata.

9. Supra fulva, nigro-varia; alis anticis margine exteriore et apicali,.
latius quam in mare, linea submarginali angulosa, in costis cum margine
confluente, maculis sex seriatis discalibus, umbra costali in medio cellul&
6:e, linea flexuosa a medio marginis costalis ad medium marginis dorsalis
per discum ala ducta strigisque duabus transversis in apice cellula discalis
nigris; alis postieis summo margine, lineis tribus flexuosis submarginalibus,
intima lunulis haud cohserentibus composita, maculis 4 discalibus, prima ad
marginem anticum maxima cum lunula prima confusa, secunda ei approxi-
mata, tertia et quarta analibus lineaque subreeta per disci medium ducta
nigris. Alis omnibus subtus violascente-einereis, extus dilutioribus, albe-
scentibus signaturis ut in mare at multo dinstinctioribus et obseurioribus,
ocellis alarum posticarum pupillatis.

Sierra Leona. — AFZELIUS.

?) Trans. Ent. Soc. London 1879, p. 328.

310 AURIVILLIUS, COLEOPTERA OCH LEPIDOPTERA FRÅN KONGO.

6.

Se

ÖL

10.

ll.

1 Z från San Salvador.

Detta exemplar afviker fran hufvudformen genom fran-
varo af de tva hvita fläckarne nära framvingarnes spets och
genom bredare hvita tvärband och öfverensstämmer full-
komligt med STAUDINGERS här ofvan anförda figur.

Hypolimnas Anthedon DoUBL. HEW., Gen. Diurn. Lep.,
t.-3 0.8.22) 11850;
1 5 från Lukungu.

Pseudacrea Semire CRAMER, Pap. Exot. III, t. 194, f.B, C.
1 2 från Isangila, »the fivehundred Whirlpools».

Euphedra Eleus DRURY, Ill. Exot. Ins. III, t. 12, £. 1,1.
1 2 fran Kassai River.

Euphedra Themis HÜBNER, Samml. Exot. Schmett. I,
t. 60.
1 2 fran Boma.

Cymothoe Theobene DouUBL. HEW., Gen. Diurn. Lep., t.
40, f. 3.
1 & från Kassai River.
Cymothoe confusa n. sp. (»Egesta» in collectionibus).
co. Alis supra nigro-fuscis, anticarum margine costali
latissime (usque ad costam medianam), fascia discali com-
muni ab angulo anali posticarum ad cellulam quartam anti-
carum (ubi cum fascia costali confluente), lunulisque sub-
marginalibus pr&sertim in anticis in fasciam confluentibus
aureis; lunulis aureis intus linea nigra angulata, nigro punc-
tata determinatis. Alis infra griseo-, subcarneo-fuscis, paullo
violascente-micantibus; punctis parvis submarginalibus, linea
angusta communi discali ab angulo anali posticarum usque
ad costam sextam anticarum recta, at ibi in angulo
recto versus marginem anticum fracta signaturisque varlis
basalibus nigris. Margine alarum levissime undulato, eiliis
sinuum albescentibus. Corpore supra viridi-micante. Long.

alarum exporr. 74 mm.

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:0 5. 311

*13.

>14.

1 £ från Brazzaville.» — Yellow upperwing».

Denna art synes i allmänhet i samlingarne gå under
namnet af Zgesta CRAM. Det synes mig emellertid omöj-
ligt att förlika densamma med CRAMERS figur, som ej alle-
nast afviker genom öfre sidans färg, utan äfven genom undre
sidans midtlinie, som på figuren fortsätter sig i rak linie
till framvingarnes kant. ÜRAMERS figur tillhör sannolikt
en art från Sierra Leona eller öfre Guineakusten.

Exemplaret från Brazzaville är synnerligen vackert och
oskadadt. Honan är okänd.

Cymothoe sangaris GODART, Enc. Meth. p. 384, n. 114.
— LUCAS Lep. Exot. t. 69, f. 2. — coccinata STAUDIN-
GER Exot. Schmett., p. 152.

1 & från River Nkisi. — »Scarlet upperwing».

Cymothoe coccinata HEWITSON, Exot. Butterfl. Harma VI,
f. 24—26. -— sangaris I STAUDINGER Exot. Schmett., p.
Hl at 53.

1% från Isangila.

Hanarne till dessa bada arter, som äro ryktbara för
sin granna röda färg, äro på öfre sidan nästan alldeles lika
hvarandra, men skiljas lätteligen på undre sidan, enär coc-
cinata vid midten af bakvingarnes framkant har en hvit
fläck, som saknas hos sangaris, hvarjemte den mörka linien
genom vingarnes midt hos coccinata är otydlig och bagböjd,
men hos sangaris tydlig och nästan alldeles rät. STAU-
DINGER har rakat att omkasta arternas namn både i texten
och på taflan.

Det är ännu osäkert hvilka honor, som rätteligen till-
höra dessa arter, ty man känner 2—3 honor, som kunna
hänföras hit. Dessa honor hafva endast en del af vin-
garne röda.

Cymothoe Aramis HEWITSON, Exot. Butterfl. Buryphene
INS neg 16.7,

1 2 från Kassai.
Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 44. N:o 5 6

312 AURIVILLIUS, EN SAMLING COLEOPTERA OCH LEPIDOPTERA.

Obs. Specimen nostrum a figura Hewitsoni differt 1:0
macula alarum anticarum majore, fere ad basin extensa, coc-
cineo-suffusa, 2:0 figuris in cellulis discalibus rubro-repletis
et 3:0 fascia alarum posticarum angustiore, alba, extus
versus angulum anticum fulvo-marginata.. Femina pr&ce-
dentis?

Denna hona, som har en stor röd fläck i framvingarnes
bakre hörn, är tydligen nära beslägtad med de båda före-
gående, isynnerhet med coceinata, till hvilken jag vore böjd
att föra den. Möjligen tillhör den dock en ännu ej känd
hane. Endast iakttagelser i dess hemland kunna afgöra

denna fraga.

15. Charaxes Brutus CRAMER, Pap. Exot. t. 241, f. E,E.
1 & från Mpozo Stationen.
De hvita tvärbanden äro betydligt smalare än på CRA-
MERS figur.
16. Charaxes Lucretius CRAMER, Pap. Exot. t. 82, f. E, F.
1 s från Kassai.
17. Charaxes Eupale DRURY, Ill. Exot. Ent. III, t. 6, f. 3.
1 £ från Manyanga.
Genom sin egendomliga helgröna färg skiljer sig denna
art fran alla andra kända dagfjärilar.

18. Palla Ussheri BUTLER, Trans. Ent. Soc. London 1870,
p- 124; Lep. Exot. p. 152, t. 21, f. 3. — Decius var. STAU-
DINGER, Exot. Schmett. t. 60.

1 gg från Lukungu.

Fam. Papilionid».

Subfam. Pierine:
19. Tachyris sp.
1 & från Mission francaise, St. Joseph de Linzolo (?).
Tillhör detta slägte och star nära intill 7. poppea
BoIsD. (non CRAM.). Museet eger en aldeles likadan &

från Sierra Leona, tagen af AFZELIUS.

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:0 9. 313

20. Callosune omphale GoDT, Enc. Meth. IX, p. 122, n. 12.
1% från Lukungu. — »Among the bananas».

Subfam. Papilionin»:

21. Druryia Antimachus DRURY, Ill. Exot. Ent. III, t. 1. —
STAUDINGER Exot. Schmett. t. 13.

1 & från Oscar II:s fall nära Muikumbi, Mata-floden.

För sa vidt jag vet är det nu första gången som denna,
den största af alla kända dagfjärilar, tagits i det inre af
Afrika. De fa exemplar, som hittills kommit till Europa,
hafva härstammat från kusten vid Gabun eller Kamarun.
Det föreliggande exemplaret har framvingarne 102 mm.
långa och är således något mindre än museets exemplar
från Gabun, som har 110 mm. långa vingar.

Honan är fortfarande okänd och torde både till vin-
garnes form och färg afvika från hanen, som har en i hög
grad egendomlig vingform.

22. ÖOrnithoptera zalmowxis HEWITSON, Ex. Butt. III Papilio,
(0 (0 IS

lo från Vivi, 3 SS från Lukungu, 1 & från Dann-
feldt's Katarakt i Lukungufloden och 1 & från Arruhuimi.

Denna praktfulla art är således utbredd längs Kongo-
floden ända in till midten af Afrika. Förut känd från
kusten mellan Old Kalabar och Kongo. Äfven denna arts
hona aterstar att upptäcka.

23. Papilio Merope CRAMER, Pap. Exot. II, t. 151, f. A, B.

2 SS från Yellala och Ntombo Mataka-fallen.

24. Papilio Nireus L., Mus. L. Ulr. p. 217.
4 fs från Manyanga, Yellala-fallen, Leopoldville och
Kassai.
Papilio Hesperus WESTWOOD, Arcan. Ent. I, tab. 48.
1 9% frau Kassaifloden.
26. Papilio Menestheus DRURY, Ill. Exot. Ent. II, t. 9, £. 1,2.
1 £ från Stanleypool.

[NS]
ot

314 AURIVILLIUS, EN SAMLING COLEOPTERA OCH LEPIDOPTERA.

27. Papilio. Latreillianus GODT var. Theorini AURIV., Ent.

28.

29.

30.

Tidskr., Årg. 2, 1881, p. 45. fv

1 Z från Banga ma Utekke.

Papilio Tyndereus FABR., Ent. Syst. III: 1, p. 35, n. 104.
— DONOVAN Nat. Rep. III, t. 83.

1 & från Stanleyfallen.

Denna vackra grönfläckiga art upptäcktes i Sierra
Leona och finnes således öfver en stor del af Afrika, ehuru
öfverallt rätt sällsynt.

Papilio Ridleyanus WHITE, Ann. Nat. Hist. 12, 1843, p.
202016 DouUBL.HEW. Gen..D. Ei. 3; 123.

3 fo från Castle Rocks vid Isangila, Lukungu och S.
Waregfallen. — »Wood brown». |

En vacker rödfläckig art, som i smått påminner om
D. Antimachus. Den är hittils endast funnen i Kongo-
omradet. Honan till denna och de två föregående arterna
är, så vidt jag vet, okänd.

Papilio Ucalegon HEWITSON var. ucalegonides STAUDINGER,
Exot. Schmett., p. 10, t. 6.

1 Z från Boma.

Stämmer fullkomligt med STAUDINGERS beskrifning och
figur och synes väl skild fran hufvudformen, som finnes i

Gabun och längre norrut.

315

Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1887. N:o 5.
Stockholm.

Meddelanden frän Upsala kemiska Laboratorium.

129. Om Nafthydroxamsyror.
Af A. G. EKSTRAND.

[Meddeladt den 11 Maj 1887 genom P. T. Creve.]

De produkter, som erhallas vid hydroxylamins inverkan pa
benzoylklorid, hafva blifvit ganska grundligt undersökta af
LOSSEN !) och dennes lärjungar, men de isomeriförhallanden, som
framträda vid dessa föreningar, synas i manga fall ännu icke
hafva fatt en nöjaktig förklaring. De erbjuda derför, dessa före-
ningar, fortfarande ett visst intresse, isynnerhet sedan det genom
TIEMANNS och hans lärjungars utförliga undersökningar öfver
amidoximer visat sig, att ett samband finnes mellan dessa och
de s. k. hydroxamsyrornas grupp, i det att hydroxamderivat af
den allmänna formen C.H.CO.NR.OR' genom inre omlagring
NOR
N 2)

\OR

kunna öfverföras till hydroximsyrederivat af formen C,H,C

hvilka ater sta i nära förhallande till amidoximerna:

NOH
ct 2
a NE

Inom naftalinserien hafva hittills inga hydroxamderivat blifvit

)b

framställda, och jag har derför gjort några försök med hydroxyla-
mins inverkan pa a- och P-naftoylklorid.

1) Ann. der Chemie 161, 347, 175, 2ss, 182, 221, 186, 34, o. a.
2?) Berichte der deutschen chem. Ges. XVIII, 727.

316 EKSTRAND, OM NAFTHYDROXAMSYROR.

«-Mononafthydroxamsyra.

1 molekyl klorvätesyrad hydroxylamin öfvergöts med nagot
vatten, och till lösningen sattes natriumkarbonat i tillräcklig
mängd att binda klorvätesyran, hvarefter 1 mol. &-naftoylklorid
tillsattes. Redan vid vanlig temperatur utföll ett hvitt kristalli-
niskt pulver, som var lättlösligt i alkohol; efter någon tid hade
den alkoholiska lösningen afsatt färglösa bladformiga kristaller,
som smälte omkring 185°. Moderluten, som innehöll största
delen af reaktionsprodukten i lösning, gaf vid afdunstning ingen
enhetlig produkt, utan deri förekommo atminstone 3 föreningar.
Största delen deraf var c-naftoösyra, derjemte förekom den nyss-
nämnda vid 185” smältande föreningen samt ännu en tredje, som
smälte vid 150°; det visade sig sedermera, att den vid 185°
smältande föreningen var en mono- och den vid 150? smältande
en dinafthydroxamsyra.

Sedan jag pa detta sätt lärt känna reaktionens allmänna
förlopp, upprepades försöket i något större skala; o-naftoylklorid
sattes langsamt under omskakning till den beräknade mängden
hydroxylamin, löst i vatten. Det bör anmärkas, att vid dessa
första försök blott sa mycket natriumkarbonat användes, som
fordrades för att binda den i hydroxylamin-klorhydratet ingaende
kloren; naftoylkloriden sattes alltså till en neutral hydroxylamin-
lösning och ej, sasom LOSSEN föreskrifver, till en alkalisk. Ut-
bytet blef ganska daligt, och, som jag trodde, att anledningen
härtill kunde ligga deri, att lösningen under reaktionens fortgang
blef mer och mer sur:

CH, COCO! + NHSOH = C,,H;CONHOH —+ HOI
sa tillsattes vid senare försök en tillräcklig mängd natriumkar-
bonat för att binda äfven naftoylkloridens klor, men utbytet blef
det oaktadt ganska ringa. För att underlätta reaktionen, upp-
hettades blandningen lindrigt pa vattenbad, men dervid inträdde
en sa stark sjelfupphettning, att jag maste afkyla med kallt

vatten. Det erhållna kristallpulvret torkades, och, som det till

ÖFVERSIGT AP K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:09. 317

öfvervägande del bestod af @-naftoösyra, sökte jag först aflägsna
denna genom digerering med eter, som lätt nog upptog naftoe-
syran men lemnade hydroxamsyran till största delen olöst. Åter-
stoden fran denna behandling löstes i varm alkohol, och vid af-
svalning fylldes denna lösning, om den varit tillräckligt koncen-
trerad, med glänsande blad, som smälte vid 186—187°. Smält-
ningen försiggar under pösning och torde derför åtföljas af krop-
pens sönderdelning.

1) 0,1542 gr. gäfvo vid 17° C. och 755,4 m.m. 9,7 c.c. =
0,0114 gr. N.

2) 0,2295 gr. gafvo 0,5918 CO, ="051 614 C och 0,1109
H,O = 0,0123 H.

Funnet. Ber. afC,,„H-CO.NH.OH.
ie 2.
C = 70,32 70,58
H = 5,36 4,81
N 7,39 I; T,48-

Det var alltsa en mononafthydroxamsyra; den var obetydligt
löslig i eter och benzol äfven vid uppvärmning, lätt löslig der-
emot i varm alkohol; i kokande vatten var den nagot ehuru högst
obetydligt löslig, och denna lösning antog med jernklorid en mörkt
vinröd färg. Pa grund af sin ringa lösningsförmaga kan vatten
ej användas sasom lösningsmedel, utan är alkohol mest lämplig
dertill. Den alkoholiska lösningen af &-mononafthydroxamsyra
antager alltid en starkt röd färg, nagot som tyder på en delvis
sönderdelning; syrans obeständighet framträder dock i ännu högre
grad vid uppvärmning med alkalier eller alkalikarbonat, i det
att en sadan lösning genast luktar af @-naftylamin. Vid ett
försök att framställa natriumsaltet genom syrans upphettning
med sodalösning kristalliserade efter afsvalning länga jemnbreda
nålar, som smälte vid 50?, och hvilkas vattenlösning med jern-
klorid gaf en azurbla fällning, hvilka egenskaper äro utmärkande
för a-naftylamin.

För att om möjligt undga den nämnda sönderdelningen för-

sökte jag nu framställa kaliumsaltet pa det sättet, att en alko-

318 EKSTRAND, OM NAFTHYDROXAMSYROR.

holisk lösning sattes till en varm mättad alkohollösning af hy-
droxamsyran; efter nagon tid var lösningen fylld med fina färg-
lösa nålar, som, att döma af analysen sannolikt utgjorde en bland-
ning af hufvudsakligen kaliumkarbonat och hydroxamsyradt ka-
lium, derjemte luktade lösningen och äfven kristallmassan isyn-
nerhet vid uppvärmning starkt «-naftylamin. Andra försök
gafvo ej bättre resultat, och det är derför tvifvelaktigt, huruvida
@-mononafthydroxamsyrans salt kunna erhållas i rent tillstånd
vare sig ur alkoholisk eller vattenlösning. I båda fallen synes
kaliumhydratets inverkan till stor del ske på följande sätt:
C ,H,CONHOH + 2KOH =.C,,H,NH, + K,C0,..,0:

Syran löses emellertid i utspädda alkalier vid vanlig tem-
peratur utan grumling, och denna lösning ger med jernklorid den
karakteristiska vinröda färgen.

Framställningen af syrans etyleter strandade likaledes pa
hydroxamsyrans obeständighet vid närvaro af kaliumhydrat. Jod-
etyl, alkoholiskt kali och hydroxamsyra fingo vid vanlig temperatur
inverka pa hvarandra i 24 timmar, efter den af WALDSTEIN !)
för framställning af benzhydroxamsyrans etyleter gifna före-
skriften; lösningen filtrerades, afdunstades till torrhet, och äter-
stoden löstes i vatten, hvarefter koldioxid inleddes och lösningen
extraherades med eter; eterextraktet visade dock ingen benägenhet
att kristallisera utan intorkade till ett rödt harts, som luktade

starkt af @-naftylamin och ej vidare undersöktes.

ao-Dinafthydroxamsyra.

För att erhalla denna syra löste jag klorvätesyrad hydroxy-
lamin och soda i nagot vatten och lät «@-naftoylklorid i små
portioner indrypa i blandningen; vigtsförhallandena bestämdes
dervid af följande schema.
2NH,OH.HCI + 4C, ,H,COCI + 3Na,CO, = 2(C, ,H,C0),NHO

+ 3H,O + 3CO, + 6NaCI.
Efter hvarje tillsats af naftoylklorid omskakades lösningen

grundligt, och så fort sjelfupphettning förmärktes, afkyldes med

1) Ann. der Chemie 181, 385.

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:0 9. 319

kallt vatten. Det afskilda kristallpulvret tvättades med vatten
och torkades samt digererades med kall eter. Äterstoden löstes
i varm alkohol, och derur kristalliserade vid afsvalning en bland-
ning af nalar och blad, som smälte omkring 240°; genom upp-
repade omkristalliseringar ur alkohol sänktes smältpunkten och
slutligen erhöllos tva skilda produkter nemligen dels blad af smält-
punkten 187°, alltsa den förut beskrifna @-mononafthydroxamsyran,
dels länga hvita nalar afsmältpunkten 150°, som vid analys visade
sig vara en dinafthydroxamsyra:

Tu

1) 0,1772 gr. gafvo vid 15? C. och 770,7 m.m. 6,5 C.C. =
0,0078 gr. N.
2) 0,1834 gr. gafvo 0,5362 CO, = 0,1462 C och 0,0880

H,O = 0,0097 H.

Funnet. Ber. f. (C,,H-C0),NHO.
ig 2.
C — 77,60 ua
H = 9,14 4,39
N 4.40 Ta 4,] 0.

Föreningen är temligen löslig i eter och benzol och kan
derigenom skiljas fran mononafthydroxamsyran, ehuru dess skil-
jande från «@-naftoösyran, som vid dess framställning i stor mängd
bildas, derigenom försvåras; i alkohol är den också mera löslig
än monosyran. Ur benzol kristalliserar syran i tjocka nalar.
I kokande vatten löses den helt obetydligt, och lösningen ger
ingen märkbar färgning med jernklorid.

Då utbytet vid det här nämnda framställningssättet är
mycket ringa och ännu sämre än af mononafthydroxamsyran, är
det fördelaktigare och lättare att framställa dihydroxamsyran ur
monohydroxamsyran på det sättet, att lika molekyler af denna
sistnämnda och &-naftoylklorid uppvärmas till omkring 100°, tills
lukten af klorväte nästan försvunnit; den så erhållna produkten
är efter en omkristallisering ur alkohol ren dinafthydroxamsyra.

Kaliumsaltet framställdes genom att försätta en varm mättad
alkoholisk lösning af syran med alkoholisk kalilut; det var lätt

lösligt i alkohol och kristalliserade vid dess afdunstning i långa nalar.

320 EKSTRAND, OM NAFTHYDROXAMSYROR.

0,3302 gr. torkade vid 100° gafvo 0,0670 K,SO, = (0,03008
K = 9,100 KH; ber. f. (C,,H,C0),NKO 10,34 %.

Saltet var således ej fullt rent, utan innehöll, att döma af
lukten, «&-naftylamin. Äfven dihydroxamsyran synes alltså vid
inverkan af alkalier underga en sönderdelning, sa att naftyla-
min dervid frigöres. Då den alkoholiska moderluten från kali-
umsaltet försattes med vatten, erhölls en fällning, som löstes i
varmt vatten och kristalliserade derur i nalar, hvilka ej blifvit
närmare undersökta.

Sasom ofvan nämndes, visade den ursprungligen erhallna
produkten af &-naftoylklorids inverkan pa hydroxylamin en högre
smältpunkt nemligen omkring 240°; vid ett försök att behandla
denna substans, som var mycket lättlöst ı alkohol, med varm
sprit af 46 vol. %, gaf den såsom en af sönderdelningsprodukterna
@-naftoösyra, men pa grund af dess obeständighet vid upprepade
omkristalliseringar och svårigheten att afeöra, när den var ren,

har jag ej kunnat utröna dess sammansättning.

««-Dinaftylurinämne.

1 mol. @e-dinafthydroxamsyra upphettades med 1 mol. KOH
i vattenlösning, hvarvid straxt en förändring inträdde och en i
vatten olöslig förening afskildes; under uppvärmningen framträdde
en stark lukt af c-naftylamin, blandad, som det tycktes, med
lukt af naftol; vattenlösningen antog en röd färg. För att rena
den afskilda föreningen, kokades den först med vatten och sedan
med alkohol samt smälte derefter vid 282”, hvilken smältpunkt
utgjordes af fina nålar.
0,1274 gr. gafvo 0,3753 CO, = 0,1024 C och 0,0670 H,O
0,0074 H.
Funnet. Ber. f. (C.,H-NH),CO.
C 30,37 80,76
H 5,80 5,12:

-

Substansen var obetydligt löslig i kokande alkohol och kri-

stalliserade derur i fina nålar. I kokande isättika var den mera

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:o 9. 321

löslig, men syntes tillika underga en sönderdelning, enär den vid
lösningens afsvalning afskilda produkten bestod dels af nalar
dels af okristalliniska flockor. Den var olöslig bade i syror och
alkalier; vid upphettning med koncentrerad klorvätesyra i till-
smält rör till 160° blef den svärtad och löste sie delvis, och ur
lösningen afskilde kaliumhydrat en af @-naftylamin starkt luk-
tande bas.

Enligt ROTERMUND') sönderdelas dibenzhydroxamsyradt ka-
lium af vatten i difenylurinämne, koldioxid och kaliumbenzoat,
och man maste derför antaga, att äfven i förevarande fall en
liknande sönderdelning skett enligt schemat:

2(C, ,H,C0),NKO+H,0=(C ‚„H,NH),CO +2C, ‚H.C0,K+(00,.

För att atminstone fa nagon föreställning om reaktionens
qvantitativa förlopp, utfällde jag naftoösyran ur vattenlösningen
och vägde bade denna och det med alkohol uttvättade dinaftyl-
urinämnet; af 1 gr. ««-dinafthydroxamsyra erhöllos pa detta
sätt: 0,357 gr. @-naftoösyra och 0,300 gr. dinaftylurinämne.
Enligt förestaende sönderdelningsschema borde hafva erhallits
0,504 gr. naftoösyra och 0,45; gr. dinaftylurinämne, det absoluta
utbytet var saledes för ringa, beroende derpa, att sönderdelningen
ej varit fullständig; förhållandet mellan naftoesyran och dinaf-
tylurinämnet skulle deremot hafva varit som 0,357:0,323, hvil-
ket rätt väl öfverensstämmer med det funna värdet, om man
besinnar, att dinaftylurinämnet, som ej är alldeles olösligt i
alkohol blifvit utkokadt dermed två ganger. De erhallna talen
synas derför bekräfta riktigheten af den antagna reaktionen.

Med afseende på det erhållna dinaftylurinämnet är det mest
antagligt, att det har en symmetrisk struktur och alltså är samma
förening, som förut blifvit framställd af DELBOS?,) ZININ ”) och

senast af PAGLIANI”), som uppger dess smältpunkt till 270°.

29.
4) Berichte d. d. chem. Ges. XII, 355.

322 EKSTRAND, OM NAFTHYDROXAMSYROR.

Ett dinaftylurinämne, sannolikt identiskt med föregaende,
erhölls ock vid följande försök. 1 mol. @-mononafthydroxam-
syra öfvergöts med något mer än 1 mol. A-naftoylklorid, och
blandningen uppvärmdes till 100°; i början var produkten fast,
och det såg ut som om reaktionen skulle gifva en dihydroxam-
syra, men som lukten af klorväte ännu var ganska stark, fort-
sattes upphettningen, hvarvid blandningen blef alldeles flytande,
hvilket häntydde pa en mera djupgående vexelverkan mellan de
båda ämnena. Efterhand blef produkten ater mera fast, och, da
klorväteutvecklingen nästan upphört, kokades den med alkohol,
hvarvid det mesta lätt löstes, under det att ett hvitt pulver, som
bestod af sma fina nalar, blef olöst. Efter tvättning med alkohol
smälte dessa nalar vid 275°; de voro indifferenta mot alkalier
och syror samt ytterst svarlösliga i alkohol.

0,1192 gr: gafvovid FH79r0 ock 769 IIIs

0,01065 gr. N.
Funnet. Ber. f. (C,,H-NH),CO.

N 8.92 5,6 9:

Det ringa materialet medgaf ej en närmare undersökning,
men det kan dock knappt betviflas, att föreningen var ett dinaf-
tylurinämne och samma som det förut beskrifna, ty utseende och
egenskaper voro lika, ehuru smältpunkten var något lägre, hvilket
dock torde hafva berott derpa, att substansen ej utkokades så
väl med alkohol.

Det är naturligen ej lätt att förklara uppkomsten af en sadan
förening i förevarande fall, isynnerhet som vid «-naftoylklorids
inverkan på «@-mononafthydroxamsyra blott erhölls dinafthy-
droxamsyra och ej ett spår dinaftylurinämne, ehuru de båda för-
söken utfördes under alldeles samma förhallanden och vid samma
värmegrad. Om det derför ocksa synes antagligt, att A-naftoyl-
klorid spelar en särskild roll vid reaktionen, torde det dock med
afseende pa resultatet vara enklast att föreställa sig, det dinaftyl-
urinämnet är en sönderdelningsprodukt af redan bildad &ß-dinaft-
hydroxamsyra, hvilken i öfverensstämmelse med benzanishydroxam-
syran bör hafva sammansättningen @C, ,H,CONHOZC, „H,CO och

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:0d. 323

derför vid sönderdelning bör gifva upphof till ett ea-dinaftylurin-
ämne, enär, enligt hvad LOSSEN ”) funnit, den ur anisylklorid och
benzhydroxamsyra framställa benzanishydroxamsyran ger dife-
nylurinämne. Huru nu reaktionen än förlupit, skulle man kunna
atergifva slutresultatet genom schemat
2C,,H,00NHOH = (C,,H,NH),CO + C0,+H,0.

Utbytet af dinaftylurinämne var obetydligt; vid ett försök
utgjorde dinaftylurinämnet omkring 10 4 af monohydroxamsyrans
vigt, vid ett annat, som i öfrigt gaf alldeles samma resultat, var
utbytet något större. Förutom dinaftylurinämne måste derför
äfven andra produkter hafva bildats, och det har lyckats mig
att erhålla atminstone en af dessa i för rening och analys till-

räcklig mängd.

Naftoyl-naftalid.

Den alkoholiska moderluten från föregaende förening antog
vid afdunstning ett oljlikt utseende och stelnade sa småningom
till en seg kristallmassa. Denna pressades och löstes i alkohol,
hvarur två slags kristaller sedermera afsatte sig, dels fina till-
spetsade nålar, dels hårda, tunna langsträckta prismer; på me-
kanisk väg skildes dessa kristaller, sa godt sig göra lät. De
fina nalarne erhöllos redan derigenom i tillräckligt rent tillstånd;
deras smältpunkt lag vid 160°. De hårda prismatiska kristal-
lerna omkristalliserades deremot ur alkohol och smälte derefter
äfven de vid 160°. I alkohol voro bada föreningarne lika lösliga.

Det material, som kunde användas till analys, var väl knappt.

1) 0,0836 gr. af nalarne gafvo 0,2592 CO, = 0,0707 €.
och 0,0446 H,O = 0,0049 H.

2) 0,1148 gr. af de prismatiska kristallerna gafvo: 0,3570
Co, = (0,0974 C och 0,0634 H,O = 0,0070 H.

Funnet. Bert4C, E-NEHN-COGC Hr.
1 2.
C 34,56 S4,84 34,34
H 0,88 6,09 9,04:

I) Ann. der Chemie 175, 288.

324 EKSTRAND, OM NAFTHYDROXAMSYROR.

Den funna kolhalten för bada föreningarne stämmer särdeles
väl med formeln för naftoyl-naftalid, och uppkomsten af en dylik
förening innebär ingen öfverraskning, da, sasom af mina försök
tydligt framgar, @-mononafthydroxamsyran har stor benägenhet
för en sadan inre omlagring, att naftylamin eller derivat deraf
uppstå och koldioxid frigöres. Om, såsom jag förut antagit, vid
Pö-naftoylklorids inverkan pa «-mononafthydroxamsyra i första
hand en dihydroxamsyra af formen &C,,H,CONHOßGC ‚„H,CO
bildats, är det väl tänkbart, att denna delvis kunnat sönderdelas
enligt schemat:

eC, ,„H,CONHO£C, ,‚H,CO = eC, ,H,NH£C, ‚H,CO + C0,

Enligt LossEn') ger benzanishydroxamsyra vid upphettning
bland annat äfven anisylanilid, hvilket är ett stöd för den nämnda
uppfattningen.

Det egendomliga vid här ifrågavarande försök är, att två
isomera naftoyl-naftalider erhållits, hvilka väl till utseendet äro

tydligt skilda men hafva samma smältpunkt.

p-Mononafthydroxamsyra.

För att erhalla denna syra, gick jag tillväga pa samma
sätt, som blifvit angifvet för @-syran. Återstoden efter uttvätt-
ning med eter löstes i varm alkohol; vid afsvalning kristallise-
rade derur fina nalar af smtp. 172°, hvilka voro pp dinaft-
hydroxamsyra. I moderluten var monohydroxamsyran löst, och
det var ej lätt att afskilja den i rent tillstand derur, emedan
vid lösningens afdunstning och kristallisation ständigt en bland-
ning af mono- och dihydroxamsyra afskildes, och detta ehuru de
rena syrornas löslighet i alkohol är ganska olika. Slutligen
maste jag försöka att mekaniskt skilja dem at; om nemligen
lösningen kristalliserade langsamt och ej innehöll för mycket
dihydroxamsyra, afsatte sig monohydroxamsyran i harda aggregat,
hvilka nagot så när kunde skiljas från nalarne och sedan rena-
des genom omkristallisering. Den rena syran kristalliserade i

mycket harda vartformiga aggregat af sma qvadratiska blad, som

1) Ann. der Chemie 175, 288.

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:0 0. 325
smälte vid 168°. Kristallgruppernas hardhet och vartform synes
vara karakteristisk för denna syra, men den framträder ej, förrän
syran blifvit temligen ren.

1) 0,1803 gr. gafvo vid 16° ©. och 756,6 m.m. 11,6 c.c.
= (,o1369 A. N.
2) Q,1837 gr. gafvo 0,4760 CO, = (0,1298 C och 0,,932

läl (0) = 0,0103 H.

Funnet. Ber. f. C,,„H,CONHOH
1 2
(6 — 70,65 70,58
Bl = 9,60 4,81
N 7,59 = 1,48

Syran är föga löslig i eter och benzol, lättlöslig deremot i
alkohol isynnerhet vid uppvärmning, i kokande vatten är den
nagot litet löslig, och denna lösning antar med jernklorid en
vinröd färg, som snart bleknar.

Kaliumsaltet erhölls, da alkoholisk kalilut sattes till en varm
koncentrerad alkohollösning af syran, och utföll ur den ännu
varma lösningen sasom en af sma nalar eller blad bestående
kristallmassa.

0,3363 gr. torkade vid 100°, gafvo 0,1345 K,SO, = 10603

IS = los 95 ber. f. CH, CONHOK 17,37 %YK.

Saltets vattenlösning ger med jernklorid ingen fällning utan
blott en mörkt vinröd färgning, hvilken bibehaäller sig oförändrad,
ferrosulfat ater framkallar en rostbrun fällning. Af alkalier i
vattenlösning upptages syran, och lösningen undergar ingen märk-
bar förändring ens vid lindrig upphettning; med klorvätesyra ut-

fälles hydroxamsyran oförändrad derur.

58-Dinafthydroxamsyra.

Vid 5-monohydroxamsyrans framställning erhölls också, sa-
som ofvan nämndes, dihydroxamsyra, och, sedan reaktionspro-
dukten genom tvättning med eter befriats från den i stor mängd

bildade /-naftoösyran, var det lätt att afskilja hufvudmassan af

326 EKSTRAND, OM NAFTHYDROXAMSYROR.

dihydroxamsyran, i det att den är temligen svarlöslig i alkohol
och derför till större delen utkristalliserar redan vid den varma
mättade lösningens afsvalning. Efter förnyad utkokning med
något alkohol erhölls föreningen i fina färglösa nalar, som smälte
video:

1) 0,1770. 2x. gafvo vid 15°C: och 757,3 /m.m64r ee —_
0,00759 gr. N.

2) 0,1973 gr. gafvo 0,5574 CO, = 0,1520 C och 0,0864
H,O = 0,0096 H.

Funnet Ber. f. (C,,H;C0),NHO
1 2
er — 77,04 17,41
H — 4,36 4,39
N 4,99 — 4,10

Syran löses mycket lättare i eter och benzol än #-mono-
nafthydroxamsyran, och isynnerhet tyckes benzol vara ett lämpligt
medel att skilja de bada syrorna; i kokande vatten är den knappt
löslig. Da syran smält, började den utveckla gaser, och smält-
punkten pa den ater stelnade massan lag omkring 215°.

Kaliumsaltet, erhallet genom att blanda alkoholiska lösningar
af kaliumhydrat och dihydroxamsyra, kristalliserade i glänsande
fjäll, som voro svarlösliga i alkohol.

0,3707 gr., torkade vid 90°—100°, gafvo 0,0847 K,SO, ==
0,03so K = 10,26 %; ber. för (C,,H,CO),NKO 10,34% K.

?3-Dinaftylurinämne.

Ofvanstaende kaliumsalt undergick vid behandling med vatten
ingen märkbar förändring och syntes ej heller lösas deri, men
en sönderdelning inträdde dock och denna päskyndades genom
upphettning. Härvid erhölls ett i vatten olösligt pulver, som
flere ganger utkokades med alkohol och derefter smälte vid 291°.
Föreningen visade sig under mikroskopet besta af fina nålar.

1) 0,1268 gr. gäfvo vid 14,4° C. och T5l,a mim. 9,7 CC:
= 0,01145 gr. N.

ÖFVERSIGT AF K. VERRNSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:o 5. 327

2) 0,1385 gr. gafvo 0,4068 COS Ne) C och 0,0748
H,O = 0,0083 H.
Funnet Ber. f. (C,.EL,NH),CO
1 2
C FN 80,10 80,76
lä 5,99 3,12
N 9.08 TE 8,69

Föreningen var mycket svarlöst i alkohol, i kokande isättika
löstes den något, ehuru obetydligt, mera och kristalliserade vid
afsvalning i fina nålar.

Den från dinaftylurinämnet affiltrerade vattenlösningen inne-
höll kalium-/-naftoat, enär den genom klorvätesyra derur ut-
fällda syran efter torkning sublimerade i hvita nalar, som smälte
vid 180?.

Det erhållna dinaftylurinämnet, som, savidt jag kunnat finna,
ej förut blifvit framstäldt, har likasom det på analogt sätt bil-
dade «@«@-derivatet en symmetrisk struktur.

ße-Dinafthydroxamsyra.

Lika molekyler #-mononafthydroxamsyra och &-naftoylklorid
upphettades tillsammans till 100°, tills lukten af klorväte för-
svunnit; den erhallna produkten löstes i varm alkohol och kri-
stalliserade vid afsvalning i färglösa nalar, som smälte vid 160°.
Föreningen var temligen svarlöslig i alkohol.

1) 0,1904 gr. gafvo vid 14,2? C. och 759,6 m.m. 6,7 c.c.
= 0,00799 gr. N.

2) 0,1925 gr. gäfvo 0,5460 CO, = 0,1489 C och 0,0866
H,O = 0,0096 H.

Funnet Ber. f. (C,,H,00),NHO
il! 2
CE — 77,35 77,41
il — 4,98 4,39
N 4,90 = 4,10

Vid ofvanstaende försök tycktes Ae«=dihydroxamsyra, som
har sammansättningen £C ,H,CONHO.«C, H,CO, vara den
Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. 1887. Ärg. 44. N:o 5. 7

328 EKSTRAND, OM NAFTHYDROXAMSYRÖR.

enda reaktionsprodukten, hvilken vid den använda temperaturen
ej vidare undergick någon förändring; förhållandet var således
här ett helt annat än vid /F-naftoylklorids inverkan på «-mono-
nafthydroxamsyra, såsom förut sid. 320 blifvit visadt.

Försöket att pa vanligt sätt framställa syrans kaliumsalt
ur dess alkoholiska lösning gaf ej det väntade resultatet; sna-
rare tycktes en sönderdelning ega rum, ehuru «@-naftylamin ej
frigjordes dervid.

Af de gjorda försöken framgår sasom ett allmänt resultat,
att den rörlighet hos atomerna eller benägenhet för inre omla-
sring och sönderdelning, som utmärker alla hydroxamsyror, i
ovanlig grad tillkommer c-nafthydroxamsyrorna, i det att grup-
pen — CONHOH af den obetydligaste anledning omsättes till
— NH, + CO,; P-nafthydroxamsyrorna deremot äro vida bestän-

digare.

329

Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1887. N:o 5.
Stockholm.

Om nägra Zirkoniumföreningars kristallform.
Af MATs WEIBULL.

[Meddeladt den 11 Maj 1887 genom A. E. NorDENSKIÖLD.]

Zirkonylklorid.
ZrOCl, + 8 ag.

Kristallsystem: kvadratiskt.

ac 0816:

Vid afdunstning af en lösning, som innehåller zirkonjord
och klorvätesyra bildas som bekant detta salt i form af pris-
matiska sidenglänsande nalar. Jag har pa annat ställe (Lunds
Univ. Arsskrift 1883) utförligt redogjort för dess sammansätt-
ning och några dess vigtigare reaktioner. Jag är nu i tillfälle
att komplettera dessa uppgifter med en bestämning af saltets
kristallografiska egenskaper. |

Att framställa mätbara kristaller af zirkonylklorid är förenadt
med stora vanskligheter. Som saltet är synnerligen lättlösligt i vat-
ten men svarlösligare i saltsyra, måste lösningen vara starkt sur;
afdunstningen får ej ske utan, vidare i öppen skål vid vanlig
temperatur, ty då bildas en öfvermättad lösning som af yttre
anledning på en gång afskiljer fina kristallnalar. För att erhålla
goda kristaller har jag, då lösningen visat sig vara nära mättad,
tillsatt ett tiotal kristallnalar från en föregående kristallisation. :
Den första tillsatsen har då vanligen inom ett par dagar varit
fullständigt löst, vid en andra eller möjligen vid en tredje till-
sats bli kristallerna qvar och börja snart växa. För att till-

växten ma ske ytterst langsamt och inga nya individer genom

330 WEIBULL, OM NÅGRA ZIRKONIUMFÖRENINGARS KRISTALLFÖRM.

för häftig afdunstning ma uppstå, är kärlet alltjämt betäckt med
en glaskupa eller bägare. Har temperaturen varit nagorlunda
konstant äro de inlagda kristallerna efter 3 a 4 veckor ofta af
ända till 1 kv.-mm. genomskärning. Då emellertid ett magma af
fina nalar utfaller några timmar efter sedan man upprört vät-
skan, och då de urplockade kristallerna bålla sig glänsande endast
en kortare tid, mäste undersökningen ske raskt.

Vid trenne gånger upprepade försök har jag på detta sätt
varit i tillfälle att undersöka ett tiotal individer, af dessa ha
emellertid endast 5 lemnat brukbara resultat.

De uppträdande ytorna äro:
tvänne prismor p (100) och m (110) samt
pyramiden o (111), som svarar mot det sist-
nämda prismat.

Genom paralellförväxning af små indi-
vider längs c-axeln äro prismorna vid kom-
binationskanterna ojämna och mätningarne

i deras zon mindre goda; pyramiderna ha

därimot lemnat goda bilder. Här nedan an-
föras de gränser inom hvilka de mätningar
som jag kunnat beteckna som goda variera
(D) samt medeltalen (M) jämte antalet

sadana mätningar (A).

Tydliga genomgångar efter p (100).

DR Mm. A | Beräknadt
Da OST 89° 491° 5 ae 90°
mp RE a 30 ie = 45°
1030 (QR nee |48°23’—48°32| 48°97 * 3 —
lö 20 (Wile Nb oss VN 133°46'—83°56°| 33°51’ 3| 334
om (11:10)... 65” 4265? 501) 65°47 3 | 654617
ble (111200) Rey He 72° 40' 72° 40' 1 (SS

Kristallerna äro optiskt enaxliga; dubbelbrytningen är positiv.

ÖFVERSIGT AP K. VETRNSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:0 9. 331

Da ifrågavarande salt är ytterst lätt att i mikroskopiska
kristaller framställa, kan det tjäna som medel för påvisandet af
zirkonjord: da saltsyrelösningen afdunstar bilda sig mnemligen,
stjernformigt grupperade nålar efter p (100) afstympade af o
(111); på manga individer uppträda blott de motsatta pyrami-
derna (t. ex. 111 och 111).

Zirkonylbromid.
ZrOBr, + 8 aq.

Kristallsystem: kvadratiskt.

Att sammansättningen på den kristalliserade bromiden är
den ofvan angifna har jag på förut omnämda ställe visat. Mät-
bara kristaller af zirkonylbromiden har jag därimot ej lyckats
framställa; emellertid har jag öfvertygat mig om att de äro lik-

som kloriden optiskt enaxliga samt med denna isomorfa.

Zirkoniumsulfat.
Zr(03505), + 4 aq.
Kristallsystem: rombiskt.
esse = MB3ugse kLJIAN
Analyser af nämda salt har jag meddelat i förut nämda
uppsats.!) Kristallerna bildas endast i starkt sura lösningar; i
vatten eller ringa mängd syra erhålles klot- eller linsformiga
gyttringar, som synas vara amorfa. Får emellertid en sur lös-
ning af sulfatet långsamt koncentreras öfver svafvelsyra afsätter
sig en hård skorpa af ofvanstaende sammansättning. Kristalli-
sationen sker till följd af vätskans viscositet på ett stort antal
punkter samtidigt, hvilket ej kan förhindras. Da kristallbild-
ningen gått lagom langt kan en och annan ytterst liten, sex-
sidig tafla utplockas. Det allra mesta utgöres emellertid af icke
individualiserade massor, ur hvilka delar af kristallblad helt
oregelbundet utsticka.
Den yta efter hvilken kristallerna äro tafvelformiga, bas-

planet ce (001), är på öfversidan rå och ojämn, på den undre

') Der omnämnas kristallerna oriktigt såsom hexagonala.

332 WEIBULL, OM NÅGRA ZIRKONIUMFÖRENINGARS KRISTALLFORM.

har den kärlets form; dessutom uppträda: pyramiden o (111)
och brachyplanparet b (010). Ljusreflexorna pa dessa senare
ytor äro skarpa och sa goda som man pa sa ytterligt smala
ytor kan vänta; pa basplanet äro de af ofvan nämda skäl ej
användbara. Endast a tvänne kristaller har jag kunnat göra
fullständiga mätningar; af dessa anföras här nedan endast sådana
där jag erhållit tydliga reflexor.
Beteckningen är som vid föregående salt.

Vinkeltabell.
|
D M | A | Beräknadt
Be AE 108? 137-103 317 | 10921 |6 | —
ale | 4828-48 AT | 4339 * | en
ee 59° 8° 59° 30" 5919 |2| 5930
0:5 (111:010)......... | 601376025 ER | 4| so1ay,

Det optiska axelplanet sammanfaller med basplanet e (001);
till följd häraf synes pa denna yta hvarken axelbilder eller hy-
perbler. En svängningsriktning är i öfverensstämmelse med den

geometriska bygnaden, parallel med kanten mot b (010).

333

Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1887. N:o 5.
Stockholm.

Om en grupp af differentialeqvationer, hvilkas solution

medför s. k. smä divisorer.
Af KARL BoHLIN.

[Meddeladt den 11 Maj 1887 genom H. GYLDÉN.|

Den förnämsta svårighet, med hvilken lösningen af störings-
teoriens problem är förknippad, är att söka i de under integra-
tionsprocessens lopp vid hvarje särskild approximation uppträ-
dande små divisorerna. Typen för de i fråga varande differen-

tialeqvationerna kan anses representerad genom följande likhet

d2£ Se j ae
Er = A;,; Sin [(en — jn')t + Bi, jla (1)

i hvilken t betecknar tiden, {© den beroende variabeln. Qvanti-
teterna Å;; äro små qvantiteter af den störande massans ord-
ning, hvilka, ordnade efter växande indices 2,7, bilda en kon-
vergent serie, PB; ; äro vissa vinkelkonstanter, n och n’ slutligen
tvenne, liksom de föregående, af integrationskonstanterna bero-
ende konstanta tal — de s. k. medelrörelserna. Vid den i högra
membrum antydda summationen skola 2? och j antaga alla hela,
positiva och negativa talvärden. Af (1) erhålles, i det med nn,
betecknas en integrationskonstant, följande integral
= — N Cos [ (in — jn')t + Bi, j]- (2)
Hvilka värden än » och n’ hafva, är det tydligen alltid
möjligt att finna sådana kombinationer af hela tal i och 7 att

de motsvarande divisorerna

334 BOHLIN, OM EN GRUPP AF DIFFERENTIALEQVATIONER.
in — jn'
blifva hur sma som helst. Fragan om, hvilket inflytande denna
omständighet utöfvar med afseende pa konvergensen af serien
(2), har för någon tid sedan blifvit framstäld och underkastad

en utredning!), af hvilken framgar, att savidt serien

kan anses konvergera sasom en potensserie, den motsvarande

4A;;
> na (3

äfven med bestämdhet konvergerar, om förhållandet

serien

n'
he
' n
är ett algebraiskt tal, d. v. s. ett tal, som kan anses såsom rot

till en irreduktibel algebraisk eqvation
0=u' + Gul +... + Gs,

hvars koöfficienter G äro hela tal. Men det är a andra sidan
äfven möjligt att visa, att, för vissa transcendenta värden af u,
serien (3) divergerar och detta på ett sådant sätt, att
lim in =
in — jn

då de hela talen i och j på ett visst sätt tänkas obegränsadt
växa. Värden på u af denna art kunna till godtyckligt antal
angifvas inom hvarje omrade för u huru litet som helst. Vid
första paseendet synas därföre de serier, som vid hvarje approxi-
mation inom störingsproblemet framkomma, vara oanvändbara.
Att emellertid en sådan äsigt är förhastad, inser man af den
omständighet, som af prof. GYLDEN nyligen blifvit papekad?),

nemligen att värdet af u icke kan anses godtyckligt, enär det i

!) Bemerkungen zur Theorie der allgemeinen Störungen von Prof. H. Bruns,
Astronomische Nachrichten, Band 109, N:o 2606.

2) Untersuchungen über die Convergenz der Reihen, welche zur Darstellung der
Coordinaten der Planeten angewendet werden. Acta Mathematica 9, sid. 185.

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:0 9. 335

4

sjelfva verket är att bestämma ur den relation, 1 hvilken en af
integralerna öfvergar för 6= 0. Till nämda afhandling hänvisas
äfven för kännedomen af de metoder, till hvilka det närmare ut-
förandet af denna tanke fört med afseende på störingsproblemet.
I nedanstående rader vilja vi betrakta en differentialeqva-
tion af enklare art, men som inrymmer svårigheten af små di-
visorer. Vi skola söka visa, huru denna svårighet kan upp-
häfvas, äfven för den händelse, att de i fråga varande diviso-
rerna icke äro beroende af integrationskonstanterna, utan omedel-
bart gifna, samt huruledes, oaktadt koöfficienternas divergens,
lösningar kunna existera, hvilka representera funktionens förlopp
icke blott inom ändliga gränser af variabeln, utan för hvilka
värden af densamma som helst, hvarjemte det skall framga, att
möjligheten för lösningar af oskillerande natur växer, i samma
mon divergensen af de i fråga varande koöfficienterna är stor.

Vi uppställa följande differentialeqvation

del N
7 A, Sin an 5. (4)

Summationen tänkes här likasom öfverallt i det följande utsträckt
från n=1 till n=». I ofvanstaende likhet antagas såväl

konstanterna A,„, som konstanterna «,„ bilda konvergenta serier,

Sarartt
Ing =03- limveo_ Mo (5)
under det vi tills vidare lemna derhän, huruvida
A,
lim —
On

har till värde noll, oändligheten eller ett ändligt tal. Vi in-
skränka oss dessutom till reela värden af Z och t. Af (4) er-

hålles nu omedelbart

1 kam 5 A, ja \
A) — konst. — = Cos anö (6)

— en integral, som gäller sa länge

336 BOHLIN, OM EN GRUPP AF DIFFERENTIALEQVATIONER.

konvergerar, men upphör att ega betydelse, så snart samma

| / : S d£ Br
serie är divergent. Antaga vi emellertid, att Ii och £ for? — 0

hafva värdena » och c resp. och subtraheras den med afseende

härpa ur (6) härflytande relationen fran nämda likhet, sa er-

=) a) & a
a =, n - (Cos an — Cos arc), (9)

hvilken likhet, liksom (6), formelt är en integral till (4). För

enkelhets skull skrifva vi densamma genom införande af be-

halles

teckningen

= Da (Cos @,& — Cos arc) (9)

under formen

il /(GAENS LR CA

da = 0. (10)
Det inses nu lätt, att f(£) är en inom hvarje ändligt område af
& likformigt konvergent serie, oafsedt huruvida serien (7) kon-

vergerar eller icke. Ty man kan skrifva

S—c
MC >) C+e\ Sin (ae)
a) I; An Silo. 5 I een a

och här är alltid uttrycket

Man inser vidare, att man kan välja ett sa stort tal n, att

eR

C—c ) |
P) = Kal

| no

blir hur liten som helst, så länge & befinner sig mellan tvenne

gifna ändliga gränser. Under alla omständigheter utgör således
(10) en första integral till (4).
Om likheten

ÖFVERSIGT AFP K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:0 9. 337
12 a a ;
; 32° —-f(C) = 0 (11)

har tvenne reela rötter Z, och ö, och uttrycket

1? — f(L)

mellan de samma är positivt samt om begynnelsevärdet af &
faller mellan dessa båda gränser, sa måste & ständigt förblifva

mellan dessa gränser. Ty 1 motsatt fall skulle

ta 2
1/dö
21 dt
antaga negativa värden, hvilket är omöjligt, savidt endast reela
värden af variablerna i fråga komma. För riktigheten af ofvan-

staende slutsats är det dock nödigt att utesluta det undantags-

fall, som innebär att likheten

är uppfyld samtidigt med (11), eller det fall då den senare lik-
heten skulle hafva lika rötter. Sedan det altsa blifvit faststäldt,
att & maste oscillera mellan &, och &,, är det lätt att medels
införande af substitutionen

nee u

0 5 ON 0

3 2 2

öfvertyga sig, att Ü måste vara en periodisk funktion af t. Vi
hänvisa för detta ändamal till en afhandling af WEIERSTRASS!),
hvilken vi i en föregaende uppsats haft tillfälle att använda pa
ett liknande fall?). Sa snart man vet, att & är en periodisk funk-
tion af t, aterstar blott den tekniska uppgiften att beräkna koöf-
ficienterna till den motsvarande periodiska serien. — Vi kunna
beteckna det ofvannämda fallet af en rent periodisk lösning sa-
som libration, emedan det är analogt med det fall inom störings-
problemet, som erhållit detta namn?).

') Über eine Gattung reel periodischer Functionen. Monatsbericht der Aka-

demie der Wissenschaften zu Berlin, Februar 1866.
?) Uber die Bedeutung des Prineips der lebendigen Kraft. Acta Mathematica 10: 2.

”) GYLDEN, Untersuchungen über die Convergenz der Reihen etc, Acta Ma-
thematica, 9, sid. 185.

338 BOHLIN, OM EN GRUPP AF DIFFERENTIALEQVATIONER.

Inträdandet af nämda fall eller af den omständigheten att
likheten (11) eger två reela rötter är nu möjligt, oafsedt huru-
vida serien (7) konvergerar eller icke. Men det är lätt att se,
att sannolikheten för tillvaron af en dylik lösning är större om
serien (7) divergerar och att man i sjelfva verket kan tänka sig
en så stark divergens af densamma att libration måste uppträda.
För att enklast antyda detta, förutsätta vi ett fall, i hvilket
funktionen f(ö) i stället för genom (9) vore bestämd af rela-

) r
(a es]
(6) = Sin &,C

Vi kunna nu antaga att qvantiteterna «a, och A, från en viss

tionen

index », konvergera mot värdet noll på sådant sätt, att vi med
ett fel, som är mindre än en viss konstant qvantitet o kunna
representera funktionen f({) med ett ändligt uttryck af formen

nn
2
SESIN 0 ®,
On 3
1

sa länge £ icke öfverskrider en viss gräns [,„,, hvilken kan tänkas

så stor att

Föreställa vi oss vidare qvantiteterna a, ...«,, sa beskaffade, att

no —\

|

|

ng |
Am |

| &no |

}

A,

+ 4v? + lol,
An

sa är tydligt, att om substitutionen

ae ul
2
ger at
le)
t. ex. ett positivt värde, samma funktion maste blifva negativ för
In
Sa TR

ÖFVERSIGT AV K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:o 9. 339

N t ; Ir
— att följaktligen denna funktion mellan gränserna — — 5 och
“ | On. #

+ — maste hafva en rot, ö,. Pa liknande sätt öfvertygar

On, 2
man sig, att qvantiteterna «a, och A, kunna tänkas så beskaffade
att det existerar ännu en rot, ö till likheten (11). I sådan
händelse erhålla vi alltså, de små divisorerna oaktadt, hvad vi
skulle kunna kalla en stabil lösning till differentialeqvationen.
En dylik betraktelse kan anställas för det fall, att f(C) vore
bestämd genom ekv. (9).

Antaga vi nu att likheten
0)
icke besitter någon reel rot samt att för alla värden af £

OL < 3»?

— ett fall som åtminstone inträffar, om

An

On

— sa kunna vi, sedan eqv. (10) skrifvits under formen
Yo? 278)

utveckla högra membrum efter potenserna af f(ö).

< 1v?

Integrera vi därefter, så erhålles
o0
0
om vi beteckna

Ö
k; Eee
1. u (OL

samt

aa

u oe:

och man inser genast att serien (12) konvergerar. Det återstår

340 BOHLIN, OM EN GRUPP AF DIFFERENTIALEQVATIONER.

således blott att visa att hvar och en af qvantiteterna q; kan
utvecklas i konvergent serie. Detta har icke heller någon sva-

righet. Ty hvarje potens af /(C) kan utföras i en serie,

(FO) = Na,

hvarest termerna äro z-lediga produkter af formen

; A An:
Pm = zu (008 an, — 008 ame)... "(008 an — 008 auıc),
nı Ni

och denna serie, ordnad efter växande indices n,....n;, konver-

geras likformigt inom hvarje ändligt område af ©. Vi kunna

Jae NER a

c

därföre sätta

Utföras integrationerna, så inses att q; kan bringas på formen

Pi =) 0... Az Re ir u o | ; (13)

om med
(i) r
Pa, Ön AE)
betecknas ändliga periodiska uttryck samt med

(0

YR osa
konstanta qvantiteter.
På samma sätt, som vi betraktat differentialeqvationen (4),

kunde vi äfven hafva betraktat den generelare likheten

das ; a
Ir A „Sin (EG + Dr); (14)
IR

i hvilken BD, äro vissa vinkelkonstanter.
Sätta vi

nn ll,

hvarest u är ett visst konstant tal, under det de hela talen z,

och j„ äro täljare och nämnare i de successiva konvergenterna '

till det kedjebråk, i hvilket u kan tänkas utveckladt, så är

ÖFVERSIGT AF K. VETRNSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:0od. 341

lim &, = 0

och eqvationen

RE ) A SnG er ve (15)

faller således. under den kategori af likheter, vi betraktat. För-
loppet af konvergensen af divisorerna &, är fullt bestämdt med
talet u och af egenskaperna hos detta tal beror sålunda väsent-
ligen formen af integralen till (15).

Vi vilja till slut ej lemna oanmärkt, att det fall af libra-
tion, hvars möjlighet vi i det föregående påpekat, visserligen
lemnar en slags föreställning om tillvaron af dylika fall inom
störingsproblemet, men icke kan omedelbart tillämpas därpa.
Till likheten (15) kommer man nemligen inom detta problem

genom att i en eqvation af formen

27
= ) Aag Si (OC a) (16)

ponera
en

ÖR er De

hvarest p och p' antagas vara små oscillerande funktioner. Man

erhåller då
FEL
dt?

och använder 1 stället för denna eqvation i första approxima-

tionen likheten (15).

I allmänhet taget bör densamma icke leda till en rent pe-

4; Sin [@—- ju)ö + jup —p' + Bi,j]

riodisk lösning, emedan & och & eller medellängderna icke äro
periodiska funktioner utan ständigt växa med tiden. Om det
emellertid i något fall skulle inträffa, att densamma verkligen
safve LÅ under rent periodisk form, sa kunde man härur endast
draga den slutsatsen, att det anförda förfaringssättet, genom

hvilket (16) reducerats på (15), denna gång icke varit tillåtet.

| MET URN
E ein fak j KSO Be a sg vr

af EN Bar af

a ee
2 fer Se Ati use NEN mi 2 Per

- ie But AN ae era Aa Me
Be N Jr SR ud tar sar a so dannge

LAYER öl,
zu Mix

a |
Zar Ya Ka job Fa Usdriuno nit. v
Re A gg aba uno 36T: |
= ; Su Yan zn ie nat SE LE Bear ’ayala,
Sr ne LG Fisdlabomo : md KEN MO „Jental

EM gör out eserläkt N in’ und, Bor

STE
sort Fe; noir

Tv a
r FR

it

4 (Ul FE ARE = He SEN 4 er IR: zu ss} ce \ sö, nd f EN
+ ZEN I 5%
3 dl wer ;

et ON AREL bisrallia LEE ner BRUSHLR in en

; a Li UREA SÅ EEE A MER 1 Y
vr Kan Fee a BE
a ea N |, ann PR

lagert were suusab To yolläse i

Ten: Nr
& An

sg Tat ne ir aba ad Kae Hk, ai u:

re ar Rinhunellsh 1318

= R ä = 7 2 ee 4 ER
dab in shit bong Teer ÅT

ae arsiinanoh STA ide tat 4

Tann Hama an aha en „traf Hrbotnatt Fiss a

re ee en pv jah FER ‚nsatnas
RE) ira an AN änns ‚di ÄN h Be I
\ ab f f N a 1, a Kö Å
” ! i | ;

343

Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1887. N:o 5.
Stockholm.

Meddelanden från Stockholms Högskola. N:o 63.

Elektriska ledningsmotståndet hos kristaller.

Af HeELGE BÄCKSTRÖM.
I:

[Meddeladt den 11 Maj 1887 genom E. EDLUND.]

Då de undersökningar, som hittills föreligga öfver kristallers
förmåga att leda elektriciteten, äro mycket ofullständiga och till
en del äfven otillförlitliga, samt, hvad mera är, då direkta un-
dersökningar öfver ledningsförmågan i olika rigtningar af kri-
stallen, såvidt mig bekant, fullständigt saknas, beslöt jag att
på Stockholms Högskolas fysiska institut under ledning af Dr
KNUT ÅNGSTRÖM företaga en undersökning öfver elektriska led-
ningsförmågan hos kristaller, dervid uppställande som under-
sökningens mal: i främsta rummet att finna sambandet mellan
elektriska ledningsförmågan å ena sidan och kristallens symmetri-
förhållanden och fysikaliska egenskaper å den andra, och dervid
fa afgjordt, om de slutsatser rörande ledningsförmågan i all-
mänhet, som man dragit af de WIEDEMANN'ska och SENAR-
MONT'ska försöken öfver kristallytornas ledningsförmåga för ten-
stonselektricitet, varit berättigade.

WIEDEMANN!) lät elektriciteten från en spets utströmma
på en med lycopodium beströdd kristallplatta och såg då pulvret
bortstötas olika långt i olika rigtningar; SENARMONT?) betäckte
kristallplattan med ett stanniolblad, i hvilket fans en cirkelrund
öppning; i midten af denna öppning satte han en med elektri-

1) Pose. Ann. 76, 406.
2) Ann. Chim. Fys. 28, 257.
Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 44. N:o 5. 8

344 BÄCKSTRÖM, ELEKTRISKA LEDNINGSMOTSTÄNDET HOS KRISTALLER.
2

citet laddad spets och iakttog i luftförtunnadt rum gnistans gång
till stanniolbladet. Den elektriska gnistan slår då in på den väg,
som motsvarar ytans maximum af ledningsförmåga. — I begge
fallen erhölls det öfverensstämmande resultatet, att på ytor af
regulära kristaller, äfvensom på ytor som ligga vinkelrätt mot
hufvudaxeln i optiskt enaxliga kristaller, den elektriska lednings-
förmågan är lika i alla rigtningar; på alla andra kristallytor är
den deremot olika och kan askädliggöras genom radierna 1 ellips-
lika kurvor; — samma resultat alltså, som erhållits för den med
elektricitetsledningen analoga värmeledningsförmågan.

Häraf har man dragit den slutsatsen, att kristallernas elek-
triska ledningsförmåga kan framställas genom radierna 1 en tre-
axlig ellipsoid, hvilken hos kristaller med hufvudaxel öfvergår
till en rotationsellipsoid och hos de regulära kristallerna till en
sfer. Detta antagande framställes flerestädes som sannolikt, dock
med påpekande af att direkta försök ej föreligga. T.ex. SOHNCKE!)
»Ueber das innere Leitungsvermögen von Krystallen sind bisher
_ wohl noch keine Resultate bekannt geworden». P. GROTH?)
»Wenn auch direkte Untersuchungen über die Verschiedenheit
der inneren elektrischen Leitungsfähigkeit eines Krystalls nach
verschiedenen Richtungen zur Zeit noch fehlen, so —»

Då jag nu nödgas att för en tid afbryta denna undersök-
ning, har jag velat lemna detta meddelande om en del af resul-
taten vid mina undersökningar pa jernglans, förbehällande mig
att längre fram fa lemna den fullständiga redogörelsen för mina

undersökningar.

Jernglansen kristalliserar som bekant i det hexagonala sy-
stemet med romboödrisk hemiedri; för att fullständigt lära känna
dess elektriska ledningsförmaga behöfdes alltså endast stafvar i
tre olika rigtningar, nämligen 1:o parallelt hufvudaxeln, 2:0 pa-

rallelt en biaxel och 3:o parallelt en mellanaxel. Genom vänligt

1) »Entwickelung einer Theorie der Krystallstruktur», s. 234.
2) »Physikalische Krystallographie», Leipzig 1885, s. 180.

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:0 9. 345

tillmötesgående från professor W. ©. BRÖGGER erhöll jag ur
Stockholms Högskolas mineralogiska instituts samlingar ett för-
träfflist material för förfärdigande af dylika stafvar. I samlingen
fans nämligen några stora kristallstycken af jernglans från. Langö
grufva vid Kragerö. Dessa stycken, ofvan och nedan begrän-
sade af baspianet och med små kristallytor på sidorna, visade
sig genom anordningen af etsfigurerna på basis vara enhetliga
individer. Bemälta etsfigurer tilläto äfven en noggran oriente-
ring af stafvarna.

Af ett sådant stycke förfärdigades nu på mineralogiska in-
stitutet af dess preparant hr AXEL ANDERSSON stafvar af 0,8
—3 centimeters längd och cirka 21/; kvadratmillimeters genom-
skärningsarea, flere i hvarje rigtning. För att vid införandet af
dessa i en galvanisk ledning erhålla säker kontakt, förkopprades
och amalgamerades stafvens ändytor, hvarpa den instacks i en
kork och de utskjutande delarne, med undantag af ändytorna,
täcktes med en blandning af vax och kolofonium. Korkens öfre
del instacks derpa i ett vertikalt glasrör, som sedermera fyldes
med kvicksilfver; korkens nedre del stäldes ı ett likaledes med
kvicksilfver fyldt, vertikalt glasrör, hvarpa begge kvicksilfver-
massorna sattes i förbindelse med ledningen. Med tillhjelp af
en WHEATSTONES brygga i valsform efter KOHLRAUCHS kon-
struktion jemfördes stafvens motstånd med en etalong på 100
ohm. — Genomskärningsarean bestämdes genom att dividera
stafvens absoluta vigt med mineralets egentliga vigt och stafvens
längd.

I nedanstående tabell följa de erhållna värdena jemte det
ur hvarje observation beräknade motståndet (M) hos en staf
af 1 centimeters längd och 1 kvadratmillimeters genomskär-
ningsarea.

Anmärkas bör att temperaturen synes hafva stort inflytande
på ledningsmotståndet hos jernglans. De nedan anförda talen
gälla för rumstemperatur; då inga särskilda åtgärder för erhål-
lande af lika temperatur äro vidtagna, skulle måhända ännu

bättre öfverensstämmelse kunna erhållas.

Lå

346 BÄCKSTRÖM, ELEKTRISKA LEDNINGSMOTSTÅNDET HOS KRISTALLER.

N

Rigtning. N:o.

I poaef
"WU WAY
I woıesduru
-18YSWOUITD
"wyo I purgs

"1292 WU

-Jow yewndd
S

MW FETPPIN

0.870 2,419 25,39 | 68,98
15 1,262 2,374 36,56 68,76 68,59
le 0,823 2,359 23,73 | 68,04

35,28

Parallelt hufvudaxeln

2a 2,858 2,513 40,11

ea
[CA
(>)

|
Parallelt en biaxel...- 35,40
26 | 30327 |" 2,zıe | 39,080 008552
|
3a 256 2,028 ala | 2
Parallelt en mellanaxel RE 35,44
35 1,958 1,990 | 34,93 35,50

Rigtningarne i basis äro således likvärdiga, motståndet längs
hufvudazeln deremot är nära dubbelt så stort.

Häraf följer alltså bekräftelsen på det gjorda antagandet:

Elektriska ledningsförmågan i olika rigtningar af en kristall
med 1 hufvudaxel representeras af radierna i en rotationsellip-
soid, hvars axel är kristallens hufvudazel.

Då elektriska ledningsförmagan alltså synes vara en kristallo-
fysisk egenskap af 2:dra gruppen enligt SONCKES indelning, sa-
ledes anslutande sig till de optiska egenskaperna, torde häraf följa,
att hos regulära kristaller motståndet skall vara lika i alla rigt-
ningar; hos de kristaller deremot, hvilkas optiska elasticitetsyta

är en treaxlig ellipsoid, skall äfven motståndsytan vara en sådan.

Stockholm 1887. . Kongl. Boktryckeriet.

ÖFVERSIGT

AF
KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS
FÖRHANDLINGAR.
Årg. 44. 1887. JM 6.
Onsdagen den 8 Juni.
INNEHÅLL:

Öfversigt af sammankomstens förhandlingar.................................... sid. 347.
BÄCKLUND, Bidrag till theorien för vågrörelsen i ett gasartadt medium.

Portsatturn care I ESR INN VIRUS: Sak os EN SKOOG a » 351.

Krüss och NiLSON, Studier öfver sällsynta jordarters absorptionsspektra » 361.
ARRHENIUS, Försök att beräkna dissociationen (aktivitetskoefficienten)

HO SKElsV at te NOS baniCRO Dp ATS SEE SN SINN EEE ee » 408.
ÅNGSTRÖM, Vätskors volyms- och täthets-förändringar genom gasabsorption » 415.
ToRELL, Om glacialbildningarnes lagerföljd och temperaturen under is-

tidenswolikaytskedenet. at nun Eu ne nur ee nel N » 429.

Tillkännagafs, att Akademiens utländske ledamot, ledamoten
af Franska Institutet JEAN BAPTISTE DIEUDONNE BOUSSINGAULT
med döden afgatt.

På tillstyrkan af komiterade antogos till införande i Aka-
demiens Handlingar följande afhandlingar:

1:0) Contributions to a monograph of the Amphipoda Hy-
periidea, Part 2, af Docenten C. BOVALLIUS;

2:0) Freshwater Alg®, collected by Dr S. BERGGREN in
New Zealand, af Doktor 0. NORDSTEDT.

Hr Friherre NORDENSKIÖLD förevisade ett fascimile af en
handritad karta öfver norden, funnen i en codex af Ptolom&us
fran femtonde ärhundradet uti Zamoiskiska majoratsbiblioteket
i Warschau, och påvisade densammas betydelse för nordens
äldsta kartografi och den omtvistade fragan om Zeniernas resor
i norden.

348

Hr SMITT dels föredrog en uppsats af Hr TORELL: »Om
glacialbildningarnes lagerföljd och temperaturen under istidens
olika skeden»*, äfvensom en uppsats af studeranden vid Stock-
holms Högskola ALBERTINA CARLSON: »Zur Anatomie des Hy-
peroodon Diodon» (se Bihang till K. Vet.-Akad. Handl.), och
dels förevisade atskilliga reptilier och fiskar försedda med det
s. k. tredie ögat.

Hr WITTROCK dels anmälde två betydande gafvor till Riks-
museum, nämligen aflidne Professor ©. M. NYMANS efterlemnade
rika herbarium, skänkt af Fröken CHARLOTTE NYMAN, samt en
mycket stor samling växter och växtdelar fran Ostindien, skänkt
af indiska sekreteraren vid komiten för kolonialutställningen i
London 1886, Mr J. R. RoYLE, genom Hrr CHR. och A. Bo-
LINDER, och dels föredrog pa författarnes vägnar en uppsats af
Kand. R. BoLpr i Helsingfors: »Desmidieer från Grönland» (se
Bihang etc.), och en annan uppsats af densamme: »Desmidieer-
nas utbredning» (se Bihang etc.), samt en uppsats af Kand. J.
R. LUNGNER 1 Lund: »Bidrag till kännedomen om den anato-

miska byggnaden hos familjen Dioscorex» (se Bihang etc.).

Hr NILSON meddelade en af honom sjelf och Docenten vid
universitetet i München Dr GERHARD Krüss författad uppsats:
»Studier öfver sällsynta jordarters absorptionsspektra»”.

Sekreteraren meddelade följande inlemnade uppsatser: 1:0)
»Bidrag till theorien för vagrörelsen i ett gasartadt medium»
(fortsättning), af Professorn A. V. BÄCKLUND”; 2:0) »Försök
att beräkna dissociationen (aktivitetskoefficienten) hos i vatten
lösta kroppar», af Docenten S. ARRHENIUS*; 3:0) Vätskors vo-
Iyms- och täthetsförändringar genom gasabsorption», af Doktor
K. ÅNGSTRÖM”; 4:0) »Mineralogiska notiser, 2», af Folkskole-
läraren GUST. FLINK (se Bihang ete.); 5:0) »Ueber die Kry-
stallform und Zwillingbildung. des skolecit von Island», af den-

samme (se Bihang etc.).

349

Följande skänker anmäldes
Till Vetenskaps-Akademiens Bibliotek.

Stockholm. X. Vitterhets-, Historie- och Antiqvitets- Akademien.

Antiqvarisk tidskrift för Sverige. D. 9: H. 1-2; 10: 1-2. 1887. 8:0.

Lund. X. Universitetet.

Akademiskt tryck 1886/87. 13 nr.

Kristiania. Kommitteen for den Norske Nordhavs-Expedition.

Den Norske Nordhavs-Expedition. 17: DANIELSSEN, D. ©., Alcyonida.
1887... R.

Amsterdam. K. Akademie van Wetenschappen.
Verhandelingen. Afd. Natuurkunde. D. 25. 1887. 4:0.
Verslagen en Mededeelingen. » » (3) D. 2. 1886. 8:0.
> » > » Letterkunde. (3) D. 3. 1887. 8:0.
Jaarboek. 1885. 8:0.
Smäskrift, 1.
Berlin. K. Akademie der Wissenschaften.
Abhandlungen. Jahr 1886. 4:0.
Sitzungsberichte. 1887: 1-17. 8:0.
Bremen. Naturwissenschaftlicher Verein.
Abhandlungen. Bd. 9: H. 4. 1887. 8:0.
BUCHENAU, Fr. Flora der Ostfriesischen Inseln. Norden 1881. 1. 8:0.
Buenos Aires. Museo nacional.

BURMEISTER, H. Description physique de la republique Argentine.
Sect. 2. Mammiferes, Livr. 3: Text & Atlas. Buenos Aires 1886.
4:0& Fol.

Danzig. Naturforschende Gesellschaft.

Schriften. (3) Bd. 6: H. 4. 1887. 8:0.

Dublin. AR. Geological Society of Ireland.
Journal. Vol. 18: P. 1. 1887. 8:o.
Greenwich. Royal Observatory.

Spectroscopie and photographic observations. 1884. 4:0.

Introduction to astronomical observations. 1884. 4:0.

Results of > » 1884. 4:0.

» » magnetical and meteorological » 1884. 4:0.

Diagrams representing the diurnal change in magnitude and direc-
tion of the magnetic forces in the horizontal plane at the R. Ob-
servatory, Greenwich, for each month of the several years 1841
to 1876. 4:o.

Annals of the R. Observatory, Cape of good hope. Vol. 2: P. 1.
London. 4:0.

Halle. Naturforschende Gesellschaft.

Abhandlungen. Bd. 16: H. 4. 1886. 4:o.

Bericht über die Sitzungen. Jahr 1885—86. 8:0.

Jena. Medicinisch-naturwissenschaftliche Gesellschaft.

Aestschvikt. Bd.20: H. 13.1887. 8:0.

Kjöbenhavn. K. Danske Videnskabernes Selskab.

Skrifter. Naturvidensk. og mathem. Afd. (6) Bd. 4: 3. 1887. 4:o.

350

Oversigt. Aar 1886: N:o 3; 1887: 1. 8:o.
Regesta diplomatica. Rekke 2. Bd. 1:5. 1886. 4:0.

Königsberg. Physikalisch-ökonomäische Gesellschaft.
Schriften. Jahrg. 27 (1886). 4:o.

London. British Museum.
BOULENGER, A. Catalogue of the Lizards. Ed. 2. Vol. 3. 1887. 8:0.
LYDEKKER, RB. » > » fossil Mammalia. P. 4. 1886. 8:0.
Guide to the galleries of Reptiles and Fishes. 1887. 8:0.

General guide to the British Museum (natural history). 1887. 8:0.

— Geologists association.

Proceedings. Vol. 1: 1-6; 8-11; 2—7: 1-3; 5-7; 8—9: 1—7. 18592
—1886. 8:0.
LoBLEY, J. Mount Vesuvius: a descriptive, historical and geological
account of the volcano... London 1868. 8:0.
GossELET, J. L., BONNEY, T. G., RUTOT, A., v.D. BRoEcK, E., TOPLEY, W.,
The geology of Belgium and the French Ardennes. London 1385. 8:0.
HUDDLESTON, W.H. The geology of Palestine. London 1885. 8:0.
Smäskrifter, 5 st.
— Royal Institution.
Proceedings. Vol. 11: P.3..1880°8:0.
— Zoological Society.
Transactions. Vol. 12: P. 4-6. 1886—1887. 4:60.
Proceedings. 1886: P. 4. 8:0.

Madrid. R. Academia de ciencias ewactas, fisicas y naturales.
Memorias. T. 11. 1887. 4:o.

Milano. B. Össervatorio di Brera.

Pubblicazioni. N:o 28. 1886. 4:0.

Moskwa. sSociete Imp. des naturalistes.
Bulletin. 1886: N:o 4; 1887: 1. 8:0.

Nürnberg. Naturhistorische Gesellschaft.

Jahresbericht. 1886. Nebst Abhandlungen. Bd. 8: Bogen 4-5. 8:0.

Pisa. sSocieta Toscana di scienze naturali.

Memorie. Vol. 8: Fasc. 1. 1886. 8:0.

Rom. Direzione generale della statistica.
Pubblicazioni. 8 band.

Stuttgart. Verein für vaterländische Naturkunde in Württemberg.
Jahreshefte. Jahrg. 43. 1887. 8:0.

Wien. K. K. Universitäts-Sternwarte.

Annalen, herausg. von E. Weiss. Bd. 4(13834). 4:0.
PALISA, J. Sternkarten der Wiener Sternwarte. N:o 1—4. 1876—
1885. F.

(Forts. å sid. 439.)

351

Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1887. N:o 6.
Stockholm.

Bidrag till theorien för vagrörelsen i ett sasartadt
medium.

(Forts. frän Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. 1887, N:o 3.)
Af A. V. BÄCKLUND.

[Meddeladt den 8 Juni 1887 genom D. G. LinpHacen.] '

Sedan i det föregaende blifvit utveckladt, huru de tryck-
krafter äro beskaffade, med hvilka de punktformiga kropparne S
paverkas af det omgifvande mediet, när detta är en enkel gas
med oändligt liten täthet, skall här afhandlas motsvarande be-
stämning för det fall, att det omgifvande mediet är en bland-
ning af två gaser eller af en gas och en osammantryckbar vätska,
— härvid förutsatt att blandningens täthet är oändligt liten i
förhållande till S:s täthet. Med S:s täthet förstås tätheten för
S:s centerpartikel (n:o 26). S:s gas omkring centerpartikeln anse
vi vara en enkel gas. — Derefter skall ock förklaras, hvarför
vid de förra räkningarna kropparnes ytpartiklar varit betraktade
som sferiska och fritt sväfvande i det yttre mediet.

37. I en blott mekanisk blandning af två gaser förhåller
sig hvarje gas som om den ensam fylde hela det af blandningen
upptagna rummet, och man bestämmer derför blandningens rö-
relse på följande vis. Betecknar o den ena gasens täthet i en
punkt, o' den andras täthet i samma punkt vid samma tid,

samt har man og = oj (1 + 0), 0 = 0’, (1 + 0°), 0, o' oändligt små,

0’, prop. mot 0,

352 BÄCKLUND, OM VÄGRÖRELSEN I ETT GASARTADT MEDIUM.

och är a fortplantningshastigheten för en vågrörelse inom den ena
gasen, den med tätheten o, och a’ af motsvarande betydelse för
den andra gasen, samt

& prop. mot a?, d. ä. prop. mot 1:9,;

sa bestämmes för gasen med tätheten o en hastighetsfunktion
sasom om denna gas vore ensam, med samma vilkor för gräns-
ytornas rörelse som gälla för blandningen. Det blir samma ha-
stighetsfunktion som förut; — vi kalla den för 9. För bland-
ningens andra beståndsdel, gasen med tätheten oe’, bestämmes
på lika vis dess hastighetsfunktion; — den kalla vi för .
Blandningens täthet blir o + o' och, pa grund af o, &':s litenhet,
blir rörelsen sådan som om

LP + QoP
% +0
vore hastighetsfunktion för blandningen. Häraf och af n:o 2—
10 inses utan vidare, huru uppkomsten af en volumhastishet
för S,, — liksom äfven uppkomsten af en rörelse för S,:s tyngd-
punkt (n:o 17), — föranleder två vågor inom blandningen, hvilka
framga med olika hastighet. Den ena vagen tillhör helt och
hållet blandningens ena, den andra vågen dess andra bestands-
del. Den ena vagen framgar med hastigheten a, den andra med
hastigheten a'. — Blir det fråga om att bestämma, huru Sj,
medelbart genom blandningen, afficieras af en partikel S,, sa,
alldenstund trycket inom blandningen blir lika med summan af
trycken inom: de särskilda gaserna, nämligen lika med
Ip ‚Op
TR irre = & Ur

beräkna vi effekten af hvarje af dessa termer och vinna sa ge-
nom addition sluteffekten. I fall S, och S, besitta den i n:o
15 och efterat antagna volumrörelsen, sa bemärka vi till en
början, att koincidens kan finnas vid S, mellan dess hastigare
volumändring och den våg, som bildas i gasen med tätheten 0
af en S,:s hastigare volumändring, — då i allmänhet vid samma

S, ingen koincidens samtidigt förefinnes med nagon motsvarande

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD FÖRHANDLINGAR 1887, N:0 6. 353

våg inom den andra gasen, den med tätheten o. Om sa det i
n:o 30 betraktade fallet föreligger, och vi särskildt antaga, att
alla partiklarne i ett ytelement af S,, ett hvartill den i n:o 30
anstälda räkningen hänför sig, gifva, — såsom möjligt är för a':s
storleks skull, — upphof till vågor inom gasen med tätheten _',

hvilka passera S, just medan denna utför sin hastigare volum-

.

a Er S dp’
ändring, sa finna vi den af — eo kommande, mest betydande,

termen i uttrycket för S,:s under tiden 9 af ytelementet vunna

rörelsemängd vara denna:

Ifragavarande rörelsemängd, hvilken är ojemförligt större än
den, som S, skulle erhålla under en tid 9, när inga vågkoinci-
denser förekomma, blir således försvinnande liten i förhållande

till den, som S, får af samma ytelement under samma tid 9 på
op 3 : 3
grund af termen — Mr ty enligt n:o 30 är denna senare rö-

relsemängd lika med

Följaktligen har närvaron af gasen med tätheten o' prop. mot
© nu intet märkbart inflytande.
Det samma blir förhållandet om i stället för denna senare

gas kommer en osammantryckbar vätska med en täthet prop.

!) Det ytelement af ,, som betraktats, är naturligtvis ingalunda godtyckligt
bildadt. Det kan åter vara ett rektangulärt stycke, bestående af 1:Vo,

rader af 1: Vo, partiklar S, i hvarje rad. Vågorna i gasen med tätheten o
från en och samma rads partiklar skola komma till S, successive under en
tid=0,:a, så att första vågen från ytelementet kommer vid början, sista

vågen före slutet af tidsförloppet 9 = Von : a.

354 BÄCKLUND, OM VÄGRÖRELSEN I ETT GASARTADT MEDIUM.

mot OM Endast fortplantningshastigheten för vågen, som der-
inom skulle bildas, skulle vi räkna för oändligt stor.
38. Åter, om alla kropparne S äro stadda endast i volum-

oscillationer, blir resultatet ett helt annat. Vi antaga, att den

af blandningens beståndsdelar, som har tätheten o', prop. mot
0% är en osammantryckbar vätska, och att kropparne S sam-
tidigt ändra sina volumer efter lagen:

m, = 0, sin nt,

5 2x 20
0 = a, on, ei,
z s n a
dp’
I sa fall lemnas af den andra termen u Sr i formeln för
blandningens tryck ojemförligt större rörelsemängd at S,, under
Se Ip 3 : ;
tiden 2e, än af termen — 00736” ty af de vagor, som under tiden

2e utsändas i gasen med tätheten o från ett på nyss nämda sätt
beskaffadt ytelement af partiklar S,, kommer blott ett fåtal att
koincidera fullständigt med S,:s volumoseillation, och effekten af
koincidenserna upphäfves då fullständigt af non-koincidenserna
af de öfriga vågorna från samma ytelement. Deremot kommer
hvarje partikel S, att förmedelst den osammantryckbara vätskan

verka på S, med en kraft

förutsatt att S, är ändligt aflägsen från S,. (Enl. min afh. i
Lunds univ. årsskr. t. XXI $ 10, s. 52. Jfr ock inledningen
till dessa uppsatser och n:o 16.) Om w,, w, äro positiva och
om det finnes ett aggregat af laxo, partiklar S,, ändligt af-
lägsna från S,, kunna vi saledes säga, att hvarje S, attraherar
S,, liksom om gasen med tätheten o ej funnes. Specielt, när vi

antaga, såsom i Lunds univ. årsskr |. c.,

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:06. 355

“=

wW, = 5:5 massa X Yes

W, = 8:5 Massa X ER y
fa vi attraktion pa S, efter NEWTONS gravitationslag.

39. Vi förutsatte alla S, ändligt aflägsna från S,. TI annat
fall, om en S, lage oändligt nära till S,, kunde de tryckkrafter,
som härröra af denna S,:s tyngdpunktshastighet, behöfva be-
aktas. I sjelfva verket, af S,:s hastighet, som vi vilja kalla
för H"', bero följande tryck-komponenter för S,, — komponenter
utat koordinataxlarne, tre mot hvarandra vinkelräta, i rummet

fasta axlar:

OR ÖP op
day” Oy” da’

hvarest @,, 27, 2, äro koordinater för S,:s centrum och

egal — 3c02R,4).

m
(Lunds univ. arsskr. 1. ec.) Till den förut nämda kraften, hvil-
ken går utåt punkternas sammanbindningslinie, har man alltså
att foga denna andra kraft. Men endast när R,, är oändligt

litet, blir densamma jemförlig med den förra').

40. Vi bortsago emellertid då senast från möjligheten: 4’
oändligt stort. Men för partiklarne S, i Z i n:o 31, 32, 35, 36
är maximi-värdet för H"' oändligt. Oafsedt att, såsom mig synes.
framgå af Lunds univ. årsskr. o. c. afh. formlerna å s. 35, en
sadan term som P ej inkommer till uttrycket för Q” i n:o 32,
kan det dock vara af intresse att efterse, af hvad storleksord-
ning den kraft blir, som skulle uppkomma af ett dylikt P. Vi
hafva här förut, i noten till n:o 36, nämnt m,, m, vara af

samma ordning som 7 053 r, 09. I öfverensstämmelse härmed

') Denna nya kraft skulle förebygga hastiga sammanstötningar mellan S, och
S,, när dessa röra sig fritt.

356 BÄCKLUND, OM VÄGRÖRELSEN I ETT GASARTADT MEDIUM.
och med utvecklingarna i n:o 35 fa vi räkna S,:s maximihastig-
het under tiden & prop. mot a, alltså betrakta A, A i n:o 32
såsom ändliga qvantiteter. Funnes nu P:
En
P= allen H:(1 — 3 cos? R.H),

12
och vore R,, ändligt, så skulle beloppet af den rörelsemängd,
som partikeln S, skulle fa af P, medan en våg från S,:s hasti-
gare volumändring passerar öfver den, blifva af samma ordning
som derivatorna i afseende på 3, Ya, 2, af

ide

ad

d. ä. en qvantitet af ordningen myma0,V0q- Medelvärdet under
tiden 4 för den kraft, som skulle uppkomma af P, blefve saledes
af samma ordning som myma0. Voy, derför försvinnande litet i
förhallande till värdet för den af (det i n:o 32 framstälda) 2”

härrörande kraften, som är af samma ordning som mim0,:

41. Då i det föregående alla beräkningar af effekten på
partiklarne S af trycket inom den yttre gasen blifvit utförda
såsom om denna på alla sidor omgåfve dessa partiklar, äfven då
när de äro ytpartiklar, är skälet härtill att söka i följande för-
hallanden. |

Hvarje partikel pa X:s yta antogs i n:o 28 vara i kontakt
med de bredvidliggande ytpartiklarne af samma kropp. Kontakt
ma ha uppstått af följande anledning. Vi'anse, att det krop-
parne omgifvande mediet är sammansatt af en osammantryckbar
vätska med en täthet o', prop. mot 0, och den förut betraktade
enkla gasen med tätheten o = o,(l + 6), samt vidare, att alla
partiklar samtidigt utföra likartade volumoscillationer med pe-
rioden 20,:a. Då komma partiklarne, enligt n:o 38, att attra-
hera hvarandra. För ett aggregat af 1: ov partiklar, som en gang
upptagit ett ändligt rum, må följaktligen väl hända, att det med

tiden kan ändra sin yttre form, men afstandet mellan två

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:o 6. 357
närliggande partiklar kan aldrig blifva finit. Ytpartiklarne råka i
kontakt (oupphörligen efter tider 20,:a), när ej pa grund af en
yttre kraft, sasom när ett annat aggregat af partiklar befinner
sig i närheten, desamma till följe af sin rörelse lösgöra sig från
hvarandra (n:o 39).

Om >, genomfares af en skara förtunnade (eller förtätade)
vågor, följande hvarandra efter tidsförlopp 9 lika med Voy, : a, —
hvarje vägs bredd prop. mot poyVeo, (n:o 28), — samt om de
häraf föranledda volumändringarna af partiklarne äro af den

förut antagna storleksordningen [m, vid den uniforma volum-

«

sammandragningen (eller utvidgningen) prop. mot 77: Ye,|, så
blifva de af dessa ändringar uppstående tryckkrafterna i gasen
med tätheten o fullt jemförliga med de nyss betraktade attrak-
tionerna, härrörande från vätskan med tätheten o',. Ma då, när
en af vågorna inom X, en gång kommer till en partikel Ss vid
X:s yta, denna partikel vara i kontakt med de bredvidligsgande
ytpartiklarne, så att ingenting af vågen går direkt ut i det yttre
mediet. Omedelbart efter det att vågen reflekterats från Ss er-
håller denna partikel af partiklar i X:s inre, som ligga den-
samma oändligt nära, först en hastig rörelse inåt >, och sedan
rörelse utåt. Genom rörelsen lösgöres S) från kontakten i yt-
lagret. Åter, de ytpartiklar, som varit i kontakt med den,
komma, efter det de träffats af vågen inifrån S,, att verka på
den, och när, såsom i allmänhet sker, vågen träffar de föreva-
rande, hvarandra oändligt närbelägna ytpartiklarne ungefär sam-

tidigt, kommer denne S? icke att, såsom i fall de sist betrak-

1
tade partiklarne icke funnits, fortsätta sin rörelse utåt 2, utan,
i följd af ytpartiklarnes verkan, blott vända tillbaka till och
stadnas vid sitt första läge, så att, när St efter en tid # på nytt
träffas af en våg inifran 2, den då återigen är i kontakt med
de samma ytpartiklarne. — Endast under en tid 0,Vo, :a varar
denna kontakt. — Det är härför som vi betraktat ytpartiklarne

Sj, 5, sasom fria och fullkomligt sferiska, såväl under tiden

358 BÄCKLUND, OM VÄGRÖRELSEN I ETT GASARTADT MEDIUM.

&e=0,:a som under det öfriga af tiden 9 = Ve,:a. Till följe
häraf skola också partiklarne i X:s inre komma att verka på
alla partiklar S, utanför NS), således ock pa %,:s partiklar, såväl
de inre som de yttre. De sammansatta vågorna från en par-
-tikel i X:s inre, — hvarje dylik vags bredd är prop. mot oj, —
förhindras nämligen icke af blotta kontakten mellan ytpartik-
larne att utträda i det yttre mediet, eftersom nämda kontakt
på ett och samma ställe varar endast under tider g,Vey: «a och
efter afbrott, räckande under tider Vo,: a. Deremot kan det
mycket väl hända, att, efter det ytpartiklarne lösgjort sig fran
hvarandra, ett ögonblick ett sammanhängande ytlager bildas at
inre närliggande partiklar, och sedan dessa lösgjort sig fran
hvarandra, ett sammanhängande lager af partiklar derinnanför,
0. 8. V.; sa att till och med det kan inträffa, att de ursprung-
liga vagorna inom N, härigenom med tiden öfverföras till vagor,
som qvarhallas inom ett tunnt skalformigt parti af S, vid dess
yta; — såsom man hade att tänka sig fallet vara, om NS, vore
en fullkomligt ledande elektrisk kropp. Af kontaktsafbrotten
följer vidare, att X:s inre gas måste blifva af samma beskaf-
fenhet som det yttre mediet, så sammansatt som detta!).

Om också det, som nu utvecklats, ej låter direkt tillämpa
sig på kropparne L, I, så följer dock genast af n:o 35, af yt-
partiklarnes der skildrade rörelse, att ingen stadigvarande kon-
takt mellan partiklarne i ytlagret kan finnas. Äfven här komma
således ytpartiklarne att uppträda som fria, och äfven de inre
partiklarne komma att verka på partiklarne utanför. När så-
ledes det blir fråga om hvad för verkan, som inbegreppet af
samtliga partiklar i ett element af L, — elementet sammansatt
af tva närliggande partier af Z (n:o 32), — utöfvar på ett ele-
ment af Z/, är det ej tillräckligt att utföra hithörande räkningar

') Tydligen bör, vid beräkning af den kraft, som två partiklar S,, S,, låt vara
ytpartiklar, utöfva på hvarandra, ock tänkas på den cfvannämda svängnings-
rörelsen för deras tyngdpunkter. Men af uttrycket för 2 i n:o 32 (öfverst

a sid. 352), hvilket här är tillämpligt och hvarest %, h’ på sin höjd äro

ändliga, följer, att inflytandet af rörelsen är försvinnande litet.

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:o 6. 359

blott för elementernas ytpartiklar. Nu kunna åter L:s inre
partiklar till sin rörelses beskaffenhet ej afvika frän ytpartiklarne
annorlunda än deri, att en inre partikel förhåller sig än som den
ene än som den andre af tva oändligt närbelägna ytpartiklar på
ömse sidor om ett tvärsnitt, — om ej, såsom nyss för en 2,»
man måste antaga, att äfven de inre partiklarne inom den tråd-
formiga Z (med tvärsnittsareor proportionella mot o,) råka i
kontakt gång på gang, i hvilket fall en inre partikel förhåller
sig precis som en yttre. Man skall följaktligen i hvarje hän-
delse (jfr andra noten till n:o 31), för bestämning af de två
elementernas verkan på hvarandra, använda funktionen 2” i n:o
32 på det sätt som der angafs, med sådana värden på my, m,
som genom summering öfver elementernas samtliga partiklar er-
hållas. — Likaså, när det i n:o 36 betraktade fallet föreligger,
får man beloppet af den kraft, med hvilken hela den ringformiga

oO

ledaren Z verkar pa en partikel i //, genom differentiation af
den i nämda n:o nederst a sid. 123 angifna funktionen W, blott
m, & sid. 124 beräknas genom summering öfver samtliga par-
tiklar S, 1 ett element af ZU).

42. Alltjemt har varit förutsatt, att invid partiklarne S
förtätningen 0 för gasen med tätheten o är oändligt liten. Denna
förutsättning blir uppfyld äfven när antalet af partiklarne S
ökas obegränsadt, om annars partiklarnes volumändringar äro af
det förut angifna slaget. Tänka vi nämligen på det fall, att
ett aggregat af 1:o, partiklar S, föreligger [m, vid den uni-
forma volumändringen prop. mot r, : Von]; och sammanfatta vi
partiklarne, för beräkningen af deras verkan pa Sj, i ytele-

menter af den i n:o 30 och här senast i n:o 37 anmärkta be-

!) Måhända bör ej lemnas oanmärkt, att en cylindrisk kropp, begränsad af två
cirknlära tvärsnitt med en radie prop. mot Vo,, kan, när partiklarne i dess
axel bilda ett sammanhängande fast parti, genomfaras af en våg, följande
den bugtiga ytan, parallelt med tvärsnitten och således svängande omkring
cylinderaxeln. När cylindern genomfares af två dylika vågor, en förtunnad
i den ena riktningen af ett tvärsnitts periferi och en förtätad i den mot-
satta riktningen, förhåller den sig såsom en solenoid, alltså såsom en magnet.

360) BÄCKLUND, OM VÄGRÖRELSEN I ETT GASARTADT MEDIUM.

skaffenheten. Vid en och samma tid träffas da S, pa samma
punkt af vågor från 1: 0, partiklar S,. Om endast dessa vågor
funnes invid S,, sa skulle der förtätningen o blifva oändligt stor,
men vi ha likaledes vågor från lika många andra S,, hvilka
träffat S, en tid förut prop. mot o,:a och hvilka delvis, med
halfva sin bredd, vid S, öfvertäcka de förra vågorna. Nu be-
står hvarje våg, som utsändes från S,, af en förtätad och en
(nära på) lika mycket förtunnad del, och oändligt närbelägna
S, i det antagna aggregatet vilja vi anse förhålla sig lika, så
att de vågor, som de vid sin hastigare volumändring utsända,
hafva de delar, som gå först, lika, särskildt med samma tecken
för förtätningen. Häraf blir en följd, att i det nyss betraktade
fallet hvarje förtätad vågdel invid S, kommer att dersamma-
städes i det närmaste upphäfvas af en förtunnad vågdel, dessa
delar tillhörande två vågor från tva oändligt närbelägna Sj.
Häraf förstås genast, att förtätningen vid S, aldrig kan blifva
oändligt stor. För öfrigt, när, såsom här, det blott gäller be-
räkningen af tryckkomponenterna på S,, har man endast att
taga hänsyn till p:s variation från punkt till punkt på S,-
Denna variation angifves af formeln:

eg + ll) + =) + Ze)
o ae ” 2l\ 0% = dz ||

i

om ® är hastighetsfunktionen. Deraf, att hvarje punkt på $,
oupphörligen passeras af vågor från partiklarne S,, följer, att
o:s värde vid en punkt på S, ej kan vara ändligt different från
dess värde samma tid vid en annan punkt pa S,, och af vå-
gornas sammansättning af förtunnade och förtätade delar, att
o:s medelvärde icke med mera skäl kan sättas större än o, än
mindre än o,. Derföre fa vi skrifva o = g, och bekomma då
af den ofvanstående formeln, på det förut angifna viset, kom-

ponenterna af gasens tryck på Sj.

361

Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1887. N:o 6.
Stockholm,

Studier öfver sällsynta jordarters absorptionsspektra
och komponenter.

Af GERHARD Krüss och L. F. NILSON.

[Meddeladt den 8 Juni 1887.]

I:

I sammanhang med en bestämning af thoriums eqvivalent-
och atomvigt!) hade vi företagit en undersökning öfver de säll-
synta jordarter, som jemte thorjorden inga i thoriten från Bre-
vig. Deras nitratlösning orsakade särdeles vackra absorptions-
spektra, hvilka hade att uppvisa flera för didyms, samariums,
erbiums, thuliums föreningar och äfven för SORET's jord X ka-
rakteristiska linier.

En noggrann mätning af thoritjordarnes absorptionsband
medförde den öfverraskande iakttagelsen, att i detta fall
blott en del af för vissa jordarter kännetecknande linier voro
synliga i spektrum. Sa befanns i spektrum af brevigthori-
tens jordar endast en enda särdeles stark och intensiv linie
vara synlig af alla dem, som enligt SORET är utmärkande
för hans X, den nämligen, som enligt flere författares upp-
gift vanligen angifves såsom den sjette, svagaste linien i hol-
miums spektrum och i detsamma blott spelar en underordnad
rol. De intensivare; linierna X,, X, X, 0. 8. V. förefunnos
likväl i brevigthoritens spektrum antingen alldeles icke eller också
voro de på sin höjd blott ytterst svagt representerade. Häraf syn-
tes man berättigad till den slutsatsen, att SORET's element X eller

!) GERHARD Krüss och L. F. Nırsox. Denna tidskr. 1887, n:o 5.

362 KRÜSS & NILSON, SÄLLSYNTA JORDARTERS ABSORPTIONSSPEKTRA.

holmium ingalunda vore en homogen kropp, utan bestode af
atminstone tva grundämnen, af hvilka det ena, nästan utan in-
blandning af det andra, förekommer bland brevigthoritens jord-
arter, och att nitratet af detta grundämne i absorptionsspektrum
endast gafve en enda linie A = 428,7.

Denna iakttagelse gaf oss anledning att anställa en utför-
ligare spektralanalytisk granskning af de absorptionsfenomen,
som de sällsynta jordarternas nitratlösningar förorsaka. Förutom
jordarne ur thorit fran Brevig och Arendal undersöktes ocksa
wöhleritens, arendals- och ytterby-fergusonitens samt arendals-
och hitterö-euxenitens jordarter; dessutom förfogade vi öfver ett
rikligt didymmaterial, framställdt ur cerit fran Bastnäs, och slut-
ligen hade Prof. CLEVE vänligheten ställa till var disposition
preparat från sina senaste undersökningar öfver didym och sa-
marium.

Denna granskning har ledt till det resultat, att de flesta
sakallade sällsynta grundämnen, hvilkas föreningar gifva ab-
sorptionsspektra, utan tvifvel måste betraktas såsom samman-
satta kroppar. Innan vi meddela de iakttagelser, som ligga
till grund för en sådan slutsats, skola vi först lemna en kort-
fattad redogörelse för vårt tillvägagående vid absorptionsbandens
mätning.

Observationerna äro gjorda medelst en nyligen beskrifven uni-
versalspektralapparat!). Vi betjenade oss sa godt som uteslu-
tande af ett enkelt 60° prisma med dispersionen A— H, = 4" 18,
och föredrogo, framför användningen af flera prismer eller ett
RUTHERFORD's prisma, att vid undersökningen af absorptions-
spektra begagna denna ringare dispersion af det skäl, att man
på detta sätt fick göra observationerna i ett ljusstarkare spektrum,
hvarigenom förhandenvaron af mycket ljussvaga absorptionsband
mindre lätt kunde förbises. essutom framträda naturligtvis
i ett spektrum af ringare dispersion alla linier mera skarpt be-

gränsade, än när det astadkommes med större prismasystem.

!) GERHARD Krüss. Berl. Ber. 19, 2739 (1586).

ÖFVERSIGT Al K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:o 6. 363

Absorptionsbandens läge i spektrum bestämdes medelst det
fina kors, som med diamant finnes uppdraget pa en i instrumen-
tets okularapparat befintlig glasplatta. Detta kors är ä ena sidan
rörligt för sig genom en med graderad cirkel och index för-
sedd mikrometerskruf, a andra sidan kan det röras på samma
gång som instrumentets kikare medelst mikrometerskruf och en
derå anbragt stor graderad cirkel med index för hela omlopp.
Genom användning af den sist anförda mätinrättningen er-
höllos de värden, som i nedan anförda tabeller finnas angifna
för de särskilda liniernas våglängder. Mätningarne utfördes en-
ligt den förut använda principen, att bredden och läget för ett
absorptionsband vid en viss koncentration af lösningen icke äro
företrädesvis karakteristiska, utan fasthellre endast läget af
dunkelhetsmaximum 1 bandet!). Liniekorset inställdes derför
ständigt på absorptionsbandets mörkaste region och i fall, då
detta till följd af för intensiv absorption icke direkt lät sig göra,
utspäddes den föreliggande lösningen derhän, att det band, som
skulle undersökas, endast egde en ringa bredd, hvarefter dess
dunkelhetsmaximum lät sig noga bestämmas.

Hvad vidare de iakttagna absorptionsliniernas intensitet an-
går, så lemnas i tabellerna uppgifter om absorptionens relativa
grad i spektrallinierna för en och samma lösning, för lösningen
af en bestämd fraktion?). Att bringa alla de undersökta lös-
ningarne på ett och samma koncentrationsstadium ansago vi
öfverflödigt för det föreliggande ändamålet; det gällde nämligen,
sasom man af nedan anförda iakttagelser finner, alltid att fast-
ställa absorptionsbandens relativa intensitet för en och samma
lösning. I redogörelsen för våra observationer hafva vi icke be-
tecknat den iakttagna intensiteten med siffervärden af exempel-
vis 1—10, utan i stället genom ett eller ett par ord gifvit ett,
såsom oss synes, bättre uttryck härät.

!) GERHARD Krüss. Berl. Ber. 18, 1426; — GERHARD Krüss und S. O&co-
NOMIDES, ibid. 16, 2051.
?) Se nedanför.

Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 44. N:o 6. 2

364 KRÜSS & NILSON, SÄLLSYNTA JORDARTERS ABSORPTIONSSPEKTRA.

Hvad slutligen beträffar omvandlingen af de omedelbart a
apparaten aflästa värdena till vaglängder, sa ma här anföras,
att vi för beqvämlighetens skull en gang för alla vid en rum-
temperatur af + 17° C. hade tarerat vårt instrument i väg-
längder genom observation af ett större antal FRAUENHOFER’S
och andra fixa linier och att mätningarna af absorptionsbanden
från de föreliggande lösningarna alltid företogos vid samma
temperatur).

I det följande lemnas nu en redogörelse för framställningen
af det undersökningsmaterial, vi begagnat, och de absorptions-

fenomen, som 1 detsamma blifvit iakttagna.

1. Thorit från Brevig.

I ett föregående meddelande »om thoriums eqvivalent och
atomvigt»?) har redan blifvit visadt, att thoriten från Brevig
utom thorjord också innehåller en icke obetydlig mängd andra
sällsynta jordarter. Sedan desamma medelst det deri beskrifna
förfaringssättet blifvit skilda från thorjorden, löstes deras sulfat i
isvatten, fälldes derpa med oxalsyra, hvarvid förhandenvarande
jern, mangan och uran stannade i lösningen. Den efter oxala-
tens glödgning återstående brungula jordblandningen öfverfördes
genom upprepad behandling med svafvelsyra och något vatten
fullständigt i sulfat, som löste sig i 3—4 delar isvatten. Ur
denna vattenlösning fälldes hydraten medelst öfverskjutande am-
moniak. Tvättade genom dekantering löste de sig lätt i sal-
petersyra till en vackert köttröd vätska, som indunstades till
torrhet och derpå under någon tid upphettades starkare, så att
rikliga nitrösa angor bortgingo, i afsigt att sönderdela nitraten
dels af thorjord, som ännu fanns inblandad, och dels af ceroxid.
Vid massans behandling med vatten aterstodo dessa oxider i

form af olösliga basiska föreningar. Filtratet innehöll åter i

') Se härom: GERHARD Krüss, Ueber den Einfluss der Temperatur auf spektral-
analytische Messungen. Berl. Ber. 17, 2732.
2) GERHARD Krüss och L. F. NILSON. Denna tidskr. 1887, n:o 5.

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:o 6. 365

thoriten fran Brevig förekommande didym- och ytterjordar och
gaf följande absorptionsspektrum:

Thorit från Brevig.

Läget för dunkel- [Förut observerad
hetsmaximum våglängd

Absorptionsliniernas intensitet.
observe- | beräkn. N\

radt. våglängd. den

2354 728,3 728,3 Di tämligen stark
2381 708,2 708,2 Di mycket svag
2411 686,0 684,0 Tm | ytterst svag
2420 679,3 679,4 Di | svag

2457 654,1 654,7 Er | svag

2480 640,6 640,4 AG mycket svag
2505 626,1 626,1 Di | svag

2568 591,5 591.52, Dil lssag ligga på en svagare ab-
ARNE Zen Ä ' 2 sorptionsgrund, som räc-
2596 579,2 579,2 Di | temligen svag? rer från em
2605 575,4 575,4 Di | svag 574.

2689 939,6 — ? | mycket svag

2713 531,3 531,3 Di | svag

2721 529,2 530,0 Di | ytterst svag
2740 523,6 523,1 Er | stark

2747 521,8 521,5 Di | mycket svag
2781 512,2 512,2 Di svag, bred
2372 485,9 485,5 X mycket svag
2888 482,3 482,0 Di | mycket svag, men skarp
2913 476,5 477,7 Sm | svag

2944 469.2 469,0 Di starkare
2974 462,3 469,2 Sm | svag

3068 445,6 445,1 Di | mycket stark
3076 444,2 444,7 Di | mycket stark
5164 428,7 428,5 IX stark

3240 417,3 416,7 Sm | stark

I denna likasom i alla följande tabeller finnas under rubri-
ken »förut observerad vaglängd» anförda de värden, som LECOQ
DE BOISBAUDRAN!) funnit för erbiums absorptionslinier, och me-

!) Compt. rend. 88, 1167, 1342; 89, 212, 576.

366 KRUSS & NILSON, SÄLLSYNTA JORDARTERS ABSORPTIONSSPEKTRA.

delvärden för de lägen, som han!) och SORET?) angifvit för de
linier, som tillkomma grundämnet X eller holmium, under det
att uppmätningen af samariums linier härrör från THALEN?)
och de värden åter, som finnas antecknade för Di, blifvit funna
af oss sjelfva för didymmaterial, som förskrifver sig från flera
olika mineral. Ehuruväl didymen genom AUER VON WELS-
BACH’s*) undersökning visat sig vara en sammansatt kropp och
besta af »neodym» Nd och »praseodym» Pr, använda vi här icke
dessa beteckningar, emedan det visade sig, att såväl det ena
som det andra är sammansatt af flera grundämnen. Vi bibe-
hålla derföre tillsvidare tecknet Di för den samling af grund-
ämnen, som hittills ansetts för didym, och hänvisa med afseende
på det närmare beteckningssättet för didymens närmare bestånds-
delar till hvad nedanför kommer att anföras. Detsamma gäller

också med afseende pa holmium, thulium 0. s. v.

Å didymens absorptionslinier företogo vi anyo noggranna
mätningar af det skäl, att hitintills inga fullt tillförlitliga och
särskildt inga fullständiga bestämningar a dem synas föreligga,
huru talrika än de uppgifter äro, som deröfver blifvit med-
delade. Äfven AUER VON WELSBACH's arbete, hvars resultat
"också stöder sig på spektralanalytiska iakttagelser, innehåller
ingen noggrann uppmätning af didymens spektrum, utan teck-
ningar, som blott tillnärmelsevis medgifva en jemförelse.

Hvad nu förekomsten af sällsynta jordarter uti brevigtho-
riten i allmänhet angår, så är det af ofvan meddelade tabella-
riska sammanställning klart, att i detta mineral utom thorjord
också förekommer erbium, SORET's X, thulium, samarium och
didym. Vidare iakttogs uti nitratlösningens absorptionsspektrum,
om ocksa svagt, så dock tydligt ett band A = 539,6, som vi
icke kunnat identifiera med någon annan i de sällsynta jord-

arternas absorptionsspektra hittills iakttagen linie.
!) Compt. rend. 102, 1009.
2) Ibid. 91, 378.

3) Denna tidskr. 1855, n:o 7.

)
+) Monatshefte für Chemie 6, 477.

ÖFVERSIGT AP K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:o 6. 367

2. Thorit frän Arendal.

“

Om förekomsten af andra sällsynta jordarter än thorjord uti
arendalsthorit har, likasom öfver deras förarbetande, ett med-
delande redan förut blifvit lemnadt!). Sulfatlösningen af de
blandade jordarne, som till sist erhölls, mättades fullständigt med
kaliumsulfat, hvarigenom man, såsom bekant, skall erhålla ytter-
jordarne skilda från med kaliumsulfat fällbara oxider. Sedan
bådadera blifvit omsatta i nitrat, erhöllos lösningar, som lemnade

oss följande absorptionsband:

a. Thorit från Arendal: nitrat af ytterjordar.

Läget för dunkel- Förut observerad
hetsmaximum. väglängd.

Absorptionsliuiernas intensitet.
observe- | beräkn. 2
\

= för
radt. |väglängd.

2413 684,4 684,0 Tm | tämligen stark

2455 654,7 654,7 Er | starkare än A —= 684,0

2592 580,9 | 579,2 Di | ytterst svag

2682 542,6 | 542,6 X svag

2698 535,6 | 586,3 X tämligen stark

2721 | 529,2 | 530,0 | Di | mycket svag

2740 523,6 | 523,1 Er

2747 521,6 521,5 Di | svag

2864 488,8 | — ? | svag; sammanfaller icke med X-linien 4

= 485,5

2920 474,9 474,5 X | ytterst svag

2943 469,4 469,0 Di | mycket svag. Någon linie motsvarande
| Tmp:A—=465,3 stod icke att upptäcka,

ehuruväl Tma:4 == 684,0 var synlig

»tämligen stark»

3028 | 452,6 |453—449) X | stark
3076 , 444,2 | 444,7 Di | svag

stark; starkare än 4 — 654,7

3163 428,9 | 428,5 X knappt synlig
3240 417,3 416,7 Sm | tämligen stark

) L. F. Nırson. Denna tidskr. 1883, n:o 7.

368 KRÜSS & NILSON, SÄLLSYNTA JORDARTERS ABSORPTIONSSPEKTRA.

b. Thorit fran Arendal: nitrat af jordar, fällbara med ka-
liumsulfat.

Läget för dunkel- |Förut observerad
hetsmaximum våglängd

Absorptionsliniernas intensitet.
observe- | beräkn.

radt. |väglängd. £ fen

2353 729,0 728,3 Di | mycket stark
2382 107,5 708,2 Di | mycket svag
2419 680,0 679,4 Di svag

2568 591,5 591.5 Di | ytterst svag

2595 579,6 579,2 Di | mycket stark
2604 575,8 575,4 Di mycket stark
2712 531,6 531,3 Di | ytterst svag

2740 523,6 528,1 Er | svag

2747 521,6 521,5 Di stark

2772 514,6 514,6 Di | svag

2780 512,5 512,2 Di | svag

2887 482,5 482,0 Di | stark

2920 474,9 474,5 IR svag

2943 469,4 469,0 Di stark

I 2974 462,3 469,2 Sm | ytterst svag

3068 445,6 445,1 Di | stark

3076 444,2 444,7 Di stark

3163 428,9 428,5 X mycket svag

Thorit från Arendal innehåller följaktligen likasom mineralet
från Brevig så godt som alla de sällsynta jordarter, hvilkas för-
eningar gifva absorptionsspektra. Vidare iakttogs vid A = 488,3
en hittills alldeles obekant linie. Mineralen arendalsthorit och
brevigthorit synas alltså hvart och ett innehålla sin nya, hittills
icke iakttagna jordart.

Hvad slutligen beträffar den metod, genom hvilken ytter-
jordarne medelst sulfatlösningens mättning med kaliumsulfat an-
setts kunna skiljas från didym- och ceritbaserna, så framgår ur
ofvan anförda tabell till full evidens, att på detta sätt de båda
serierna endast helt ofullständigt skiljas från hvarandra. De
blandade jordarternas sulfatlösning mättades med kaliumsulfat

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:0 6. 369

under loppet af flera dagar, sa länge nagon fällning af dubbel-
sulfat uppstod. Det oaktadt förefunnos flera, om ock svaga, di-
dymlinier i ytterjordarnes spektrum, och a andra sidan iakttog
man 1 spektrum af de utfällda jordarne en erbium- och två X-
linier, en ofullkomlighet i denna metod, som redan vid ett
föregående tillfälle blifvit papekad?).

3. Wöhlerit från Brevig.

I detta mineral hafva hittills hvarken ytterjordar eller cerit-
metaller anträffats, ehuru man eger en analys af detsamma, som
härrör från SCHEERER?) och tre från RAMMELSBERG?), enligt

hvilka man funnit:

SCHErRe RAMMELSBERG
(medelvärden).
Nb,O, 14,47 14,41
SiO, 30,62 28,43
ZrO, 19 19,63
CaO 26,19 26,18
FeO 1,91
MnO 1,55 | 2,50
MgO 0,40 AR
Na,0 8,39 7,78
H,O 0,20 SDR
98,90 98,93.

De bada sinsemellan öfverensstämmande värdena 98,90 och
98,93 angifva, att analyserna icke varit alldeles fullständiga;
ocksa aterfanns vid en för nagra ar sedan företagen förarbet-
ning af 1 kilo wöhlerit ungefär 1 proc. sällsynta jordarter i detta
mineral. Det dekomponerades med saltsyra och ur den från
kisel- och niobsyra befriade lösningen fälldes större delen af
zirkonjorden såsom oxichlorid. Filtratet derifran försattes med
oxalsyra i öfverskott, hvarigenom förutom cerit- och ytterjordar
äfven i lösningen gangna mindre qvantiteter af niob och zirkon

A) ll 10% NILSON. Denna tidskr. 1883.

2) Pose. Ann. 92, 242.
3) Berl. Akad. Ber. 1871, 589: Berl. Ber. 4, 374.

370 KRÖSS & NILSON, SÄLLSYNTA JORDARTERS ABSORPTIONSSPEKTRA.

utföllo. Oxalaten glödgades, oxiderna löstes i salpetersyra, ni-
traten afdrefvos partielt och behandlades med vatten, hvarvid
niobsyra och zivkonjord stannade olösta, under det att lösningen
endast höll de starkare, sällsynta baserna i wöhleriten, hvilka
användes till följande spektralundersökning.

Wöhlerit från Brevig.

Läget för dunkel- Förut observerad
hetsmaximum | våglängd

Absorptionsliniernas intensitet.
observe- | beräkn. 2

radt. \väglängd. för

2354 728,3 728,3 Di | stark

2420 679,3 679,4 Di | svag; Tm-linien 4 = 686,4 icke synbar
2455 654,7 654,7 Er | tämligen stark

2305 626,1 626,1 Di | mycket svag

2568 591,5 591,5 Di | svag

2596 579,2 579,2 Di | stark

2604 575,8 575,4 Di | tämligen stark, svagare än föregäende
2688 539,9 — ? | svag, skarpt begränsad; förekommer ock i
brevigthorit

2698 535,6 | 536,3 X svag
2741 5235311252383 Er | stark
2747 H21E6 | 525 Di | stark
2773 514,3 | 514,6 Di svag
2782 511,9 512,2 Di

2864 488,8 — ? | svag,skarp; sammanfaller icke med X-linien
A— 485,5, som icke förekommer i spek-
trum af wöhleritjordarne

2887 482,5 | 482,0 Di | tämligen stark

2911 400,0 NATT Sm | svag

2944 469,2 469,0 Di | stark

2975 462,1 | 462,3 Sm | ytterst svag

3030 452,3 453—449 X ytterst svag

3068 445,6 445,1 Di | stark

3076 444,2 444,7 Di | mycket stark

3164 AST ADS EX svag, lika med A — 536,3
3240 417.30 416,7 | Sm | mycket svag

mycket svag

Utom de i SCHEERER’s och RAMMELSBERG’s analysupp-
gifter upptagna elementen och utom de i ofvan meddelade tabell

.. .. (CJ yr
ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:0 6. 371
förekommande sällsynta grundämnen finnes i wöhlerit också uran;
linierna Ur,, Urg, Ur,, Urs kunde nämligen tydligt observeras
i wöhleritspektrum. De äro dock i uppgifterna ofvanför, lika-

såväl som i meddelandena öfver thoritspektra eliminerade.

4 Cerit från Bastnäs.

Ett material af sällsynta jordarter, vunnet ur cerit från
Bastnäs och innehållande didym i ordets gamla betydelse, gaf

oss 1 form af nitrat följande absorptionsband:

a. Cerit från Bastnäs: didym- och samariummaterial.

Läget för dunkel- |Förut observerad
| hetsmaximum våglängd

| | | Absorptionsliniernas intensitet.
| observe- | beräkn. 2
radt. |väglängd. :

2353 729,0 728,3 Di | stark

2405 690,5 — ? | mycket svag
2420 679,3 679,4 Di | tämligen stark

| 2480 640,6 640,4 X knappt märkbar

2505 626,1 626,1 Di | svag; upplösbar i två fina linier 4 = 623,4
och A = 628,8

2595 579,6 579,2 Di ytterst stark
2604 575,8 575,4 Di | ytterst stark
2712 531,6 531,3 Di | svag

2735 525,2 — ? | svag

2747 521,6 521,5 Di mycket stark
2102 514,6 514,6 Di svag

2780 512,5 512,2 Di svag

2887 482,5 482,0 Di | stark

2911 477,0 477,7 Sm | svag

2945 469,4 469,0 Di | starkare än 4 —= 482,0
2970 463,2 463,2 Sm | mycket svag
3076 444 2 444 7 Di mycket stark
3135 434,0 — ? | mycket svag
3165 | 428,9 428,5 X svag

3240 417, 416,7 Sm | svag

372 KRÜSS & NILSON, SÄLLSYNTA JORDARTERS ABSORPTIONSSPEKTRA.

b. Det didymmaterial, Di — 142,5, som Prof. CLEVE hade
vänligheten ställa till vart förfogande, gaf ett med det ofvanstaende
fullkomligt identiskt spektrum. Anmärkningsvärdt är, att sa i det
ena som det andra materialet tre om ock svaga linier, nämligen
2 = 690,5, 525,2 och 434,0 iakttagits, som icke kunna identi-
fieras med nagra andra hittills observerade absorptionslinier. Den
möjliga förklaringsgrunden härtill, att dessa tre linier hittills undan-
dragit sig iakttagelse, emedan man måhända vid undersökningen
användt för ringa koncentration eller ett icke nog tjockt vätske-
lager, är icke antaglig, alldenstund vi, enligt i detta meddelande
förekommande tabeller, hade tillfälle att iakttaga spektra, i hvilka
andra, eljest svaga didymlinier framträdde tämligen starka, utan
att likväl de tre anförda linierna voro synliga. Det synes der-
före såsom om såväl didymmaterialet från Bastnäs som CLEVE's
didympreparat, utom Sm, X och didym i ordets vanliga bemärkelse,
skulle innehålla ett annat element i ringa mängd, hvars nitrat-
lösning gifver absorptionslinierna A = 690,5, 525,2 och 434,0. I

andra mineral hafva vi icke äterfunnit detta grundämne.

5. Samarium- och »praseodym»-material.

Samariummaterialet härstammade ur flera mineral och höll
III
ett Sm af atomvigten 150,0 samt åstadkom 1 nitratlösning föl-
jande absorptionsspektrum:

a. Samariumpreparat, CLEVE.

Läget för dunkel- | Förut observerad
hetsmaximum våglängd

Absorptionsliniernas intensitet.
observe- | beräkn.

= 4 för
radt. |väglängd.

2595 579,6 | 579,2 Di | svag

2604 575,8 575,4 Di | mycket svag
2645 558,7 1559556 | Sm | svag

2725 | 528,1 530,0 Di | ytterst svag
2749 521,0 521,5 Di | ytterst svag
2825 500,4 |501,5—497| Sm | tämligen stark

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:0 6. 373

Läget för dunkelhets- Förut observe-

maximum rad våglängd
FR Absorptionsliniernas intensitet.
beräkn. 2 en
observeradt. or. A för
våglängd.
2863 489,1 — ? | mycket svag

2852—29201483—475/486—472| Sm | ytterst stark
2970 463,3 |466—460| Sm | mycket stark och skarp
3030 452,9 |455—449| X | ytterst svag
3080 443,5 444,7 | Di | stark, men utan skarp begränsning
3240 417,4 416,7 | Sm | mycket svag
3300 409,0 409,0 | Sm | svag

Praseodymnitratet var ocksa framställdt ur blandade mi-
neral och lemnade i likhet med AUER VON WELSBACH'S pre-

parat en grön lösning. Dess spektrum var följande:

b. Praseodympreparat, CLEVE.

Läget för dunkel- Förut observerad
hetsmaximum våglängd

Absorptionsliniernas intensitet.
observe- | beräkn. 2

radt. väglängd. u

2353 729,0 728,3 Di stark

2420 679,3 679,4 Di | knappt märkbar

2568 591,5 591,5 Di svag, bred

2595 579,6 579,2 Di | stark

2604 575,3 | 575.4 Di tämligen stark

2712 531,6 531,3 Di | knappt synlig

2747 521,6 521,5 Di tämligen stark och skarp
2780 512,5 512,2 Di svag, bred, dimmig

2887 482,5 482,0 Di mycket skarp och intensiv, men smal
2943 469,4 469,0 Di tämligen stark

3076 444,2 444,7 Di | mycket stark

6. Fergusonit från Arendal och Ytterby.

För en tid sedan meddelade vi), att vid en undersökning
öfver jordarterna och niobsyran i fergusonit tämligen ansenliga

DN Denn Köer 1887, n:o 5.

374 KRÜSS & NILSON, SÄLLSYNTA JORDARTERS ABSORPTIONSSPEKTRA.

mängder af sällsynta jordarter erhållits. Detta material, som
härstammade ur 2 kg. fergusonit från Arendal, uppdelades genom
nitratens itererade partiela afdrifning i 12 särskilda fraktioner,
hvilka innehöllo jordarne, ordnade efter graden af deras basicitet.
Nitratlösningarne af dessa tolf fraktioner gifva nu mycket olika
spektra och det är af intresse att se, huruledes den relativa in-
tensiteten hos absorptionsbanden från de särskilda fraktionerna
vexlar; redan af följande tabeller synes framgå, att flera hittills
såsom kemiska grundämnen betraktade kroppar i sjelfva verket

bestå af flera komponenter.

375

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:o 6.

SBAas aSIT[TUR} NTILJSTI PI Tu YIB)S UIFI[WE] 3.1878 yıejs Joyokım | us 2’9IF "LTR oFcE
= Seas 481997 A 3BAS yoyplw JyGIj wuuap I INU
-I[-X elle Je 1se5vas 3VAS uadıpweg x sap sach CITE
| FRAS 48.1047 A BBAS gayadıu Bvas yoyakuu Seas Bess | IQ L PPP 9 pF FLOS
2 ey | 2 el) = gZ pleyy = wunayodsvjoyıysey z
| -1898 “yaegs Jayoku YIVJS oyo9duu X l6hr-—ecH| €'CC 0808
—— | Seas I5199Å | Zurs yoyoku | ws | B'G9F e 95 716%
| | was 481991Å VAS 3519774 Sıuds gddeux | Suas gerayA| I | O'G9F GIF SH6%
| awqufs Jddeuy | 3BAS 4819944 JVAS uadıjun) |EIEG—Y Ur JIrIvAS (8986 = "Ss Y.1BJS YI x | Gr 6 PLF 0268
| E'9eG ="
UB IBIS YIVIJS | HAVS HAVS NITIS HITS UIFI[UUBI X s‘usp 6'CS8F CL8G
| — | -— — SRas Joyaduı Seas | IA ra le 0'%1G esle
| WAS | ALvJS[IPI ATS 1238 WGS
| uw JULILAS uam "HITJS | UT | STEG INTEG ıD}%
| yıejspppow | y.ı24s y.ırıs Joy9Auı HAVS JoyoKuu yes am | TgeG gez (0 284
\e’4yBAJ TUR JIVILVIS & Pe) = | IRA) I UV Haeyaejs ytrjs uadıpumy x. ee E'TEG 669%
- =) gargmy UV ITY |
FP ey = | 1038 2IEG—Y I
| ‚erpea) I UR JIVYLTVIS 6 Ara = MAI I Uv JLLYTVIS DRAS X | ICEA 9 CPC 289%
| — —— BVAS 151999Å Swas uasıpueg yıejs| I v‘GIG 0°GIG 909€
-— Seas goyoku y.1048 AIVJS Joyoluu ıq 61% 9'GLG C6CG
—— -— IVAS I810944 BVAS 981994 | 1 c'T6C 0'864 196%
y.1234s uoSıpWwm 4.1298 [1048 2.1275 JIVHIVJS | A 179 3°769 9cPH%
Svas Jayakur | Seas |E—[ Peg UVIJ ey
1448 I 193v4[[19 "Bess BLAS uasıpway 3VAS Jayokur| IQ 7629 86529 0676
SR SN uL | OP89 8'889 CTPC
ee: ES en Ta VAS 4810)19Å | IA 3804 s‘I0L 6866
— 3VAS 2510974 RAS yır4s uogsıwny yes) I eg), gel PCC
: 5 B 5 1 i > "paugpagal Per
G UONSLH p UorgyBLg g uoryeig 5 UOreLf T uorgyen] 10} Y "uymog | -aAlasgo
NE p3ue[3gA UMUXBLUSJOU

"BULIUOLFNEIF BPIINSIBS Ip I YJayısuagur sewtotumpsuorgduosgy

PrAOATOSGO UIOT

-[oyunp 10) PART |

"jepuoay um) 4LUOSnoAa H

"D

376 KRÜSS & NILSON, SÄLLSYNTA JORDARTERS ABSORPTIONSSPEKTRA.

—— = — — — Aras Ja ÅÄU Zuas yayakıı | TS | 2‘9TF
35 TE TE FE = x | SBcF
_—— SS — —— BLAS 4810798 BVAS 3819798 BAS 451099 | If | L'Ppp
— pueq ; many |
Ipaq I3vAs JIBBLAS apuon3910f = Jpudv3o10] = 9 uonyerz = |-qads rasexregs fyuegs | X |epp—€ECF|
FA SER Ez ag“ us | 2'695
se SS: BE Eee; re ae a 0697
Zu Sr >= = X | syıy
— BAS JIVBRAS | NIRJS mod) YIejS UdFrjUT) MARIS modıpue) ıejs uazıguey | X | SGSP
3 SE IE Sr Id | See
u eo Aras Joyakuu FRAS Joyaku BLAS Awas | If | STAG
uoryyRıl |
wuuap I org SE . å $ > ae
-wf, uw army BLAS goyokun Buas | IRAS uadıpum) yıeys uadıpue) YIBIS uwodıpure) yaeys uozıpwue) | a] | TCG
-IRISJODEU NnUue ae ne BE |
vBvAs BUTIU £'9€G ur uyanıs apg—yuromy |
ei | SEE — -1] epeq f£'9eg (laxeytregs j03eu vie : -18)98 JoBeu ggeG =y | X | 8'9EG
| re 3 Tau : yıp Bram epeq 3 :
_—— | Awas gsaoyyk | Buss Joyakın —y ur oxeyrejs (nu se 9a —Y Re S FrAs uonL[uR) IX 9°C
| nuu ap 9CFC=Y |
ae FE FE ro ee Sg See | Id | FOLG
AE De dä Sr TEE SE Fe | ta &’61G
== Sr FE Er SIEH = | ta | ST6C
—— IRAS yayokıı DIRDRAS }) Pe) = ) Pe) = Zuas uaRıjue) Auas woaıpme | IT | 2'769
I mr = Es Iq | 9629
ıwqufs yddeuy RAS AIBDVAS | Yı8js uadıyumy yırıs wodıwe) | 9 I UV JATYILJS 3eAs un], | 0'789
a = == I = Id | 2'802
= | Tr nr ragt Er ta | 8'881

"et Torywag | TI vonyerg | OT HON | 6 TONMLIT '8 vornyuag 7, HOMMLIA '9 HON 107 Y

p3uejsea pel E

"BWIOUOLNRIF Lp[NjsIRS Op I Jagrsuagut seadorurpsuordiosqy gA1a8q0 NIO
ALT 10;

-Zurugpesj1o] ‘fepusiy UBIj JIuosndaag 9

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:0 6. 377

De jordar, som erhöllos ur 1,5 kg. fergusonit fran Ytterby,
uppdelades deremot icke i särskilda fraktioner genom nitratens

afdrifning, utan undersöktes tillsammans med följande resultat:

b. Fergusonit fran Ytterby.

Läget för dunkel- |Förut observerad
hetsmaximum våglängd

Absorptionsliniernas intensitet.
observe- | beräkn. A

radt. väglängd. u

2353 729,0 728,3 Di | tämligen stark
2420 679,4 679,4 Di | ytterst svag
2456 654,2 654.7 Er | tämligen stark
2480 640,6 640,4 X tämligen svag
2505 626,1 626,1 Di ytterst svag
2567 592,0 591,5 Di | ganska svag
2595 579,6 HUD Di | mycket stark
2606 575,0 575,4 Di | stark

2682 542,6 542,6 X tämligen stark
2699 535,3 596,3 X lika stark som föregäende
2705 593,6 — ? | svag, men skarp
2740 523,6 523,1 Er | mycket stark
2747 521,6 521,5 Di | stark

2782 512,1 512,2 Di svag

2372 485,9 485,5 X stark

2920 474,9 474,5 X mycket svag
2943 469,4 469,0 Di | knappt märkbar
2974 462,3 469,2 Sm | mycket svag
3023 452,6 1453-449) X ytterst stark; starkast i hela spektrum
3076 444 2 444,7 Di | mycket svag
3163 428,9 428,5 x svag

3240 417,3 416,7 Sm | stark

I ytterbyfergusonitens spektrum förekomma flera linier, till-
hörande dels didym och dels SORET’s jord X, hvilka linier icke
aterfunnits i spektra af arendalsfergusonitens jordar. Å andra
sidan förekom i arendalsmineralet en icke obetydlig mängd thu-

lium, som deremot ej kunde iakttagas 1 ytterbyfergusoniten. I

378 KRÜSS & NILSON, SÄLLSYNTA JORDARTERS ABSORPTIONSSPEKTRA.

spektrum af jordarne fran det senare mineralet förefanns vidare
en linie A = 533,6, som dessutom endast blifvit af oss observerad
i absorptionsspektrum af jordar ur euxenit fran Hitterö, utan att
vi kunnat identifiera densamma med nagon annan för de säll-

synta jordarternas nitrat hittills känd karakteristisk linie.

Lå

7. Euxenit från Hitterö och Arendal.

Vid föregående arbeten öfver ytterbin, ytterbiums atomvigt!)
och scandium?) hade flera kilo jordar ur euxenit (&schynit?)
från Hitterö (erhållen af Prof. WAAGE) och Arendal blifvit för-
arbetade och vi underkastade äfven dem en noggrann spektral-
analytisk granskning. De blandade nitraten hade uppdelats i en
mängd fraktioner genom partiel afdrifning; hvar och en i det
följande såsom fraktion eller serie betecknad lösning hade på
detta sätt erhållits genom 6—7 eller än flera särskilda afdrif-
ningar, så att flera hundra dekompositioner af nitraten sålunda
hade blifvit gjorda.

[7

) L. F. Nırson. Denna tidskr. 1879 n:o 3, 1880 n:o 6.
) L. FE. NILSON. Ibid.

06. 379

N

m
(a

ERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 188

OFV

y1ajs UF) YIBJS EOLIT yayakuu yıajs goyoku | Y.R9s JOIÄTU yıuıs Joyoduı | ug OTRS | sy OFzE
Buas WAS Suas natur | drugs uadıpwm) | y1B4s uodıpur) 1.1298 X ee | 6'857 SITE
nn = | Sras ypyalu BvAS YLBJS Yes Joyodu | 11 LER | STEP 9L06
MLLJS JINIÄU yınys JINIÄLU aus Joyaku AVIS —— in X |67 7— GV 0 OCT 0606
y.1Bjs UIPI[WUVI M1BJS ars IC) BAUT yırys | wg s’e97 | 895 716%
Zuas Joyoduu SLAS goyodıu Svas yoyoku BuAs 9s10794 | was Hate) yıuys| I 0°69F #°69P eF6a
BVAS kan 0 SR TEE => x | syır | 6plr | 0068
BLAS Jayoduu Zuas Joyadıu vas | Yauys uodıjme) | Yuegs uodıpum) yuys | WS Lııp | 09 II6%
Zuas yoyadıu Seas Da SUAS Swas uodıpwmny | yarys uasıpmyJ us Joyaku | I 0'ZSF [EP AS: 72 188%
SLAS DVAS —— —— X S'GSP | 6'GSF ZLIZ
angyanun yddeuy Suas yayalıu FRAS Bas uoarjuvrg | res UJFt[wuT) yıuys JayoAw | Tq sale | S’@Ic 082%
Zuas Jayokuu JBAS Seas | Murs uodıpweg | Les uarıumı NEKA Re gIeG 9'TEG 192%
ytvgs uozıpumm] 1895 ylB4s ITIS 2.1848 y.10gs 3810944 | Ik 1’ezC Erg OFLE
y.1Bjs UFFL[VI BLAS Svas JaXJÄU — —- å ISEG cor%
Buas Joyaduu Zras Jayakıu DRAS BLAS | JBAS UJIL[VWUBJ DBAS uastur X £'96G “EG 869%
| Zuas 7810979 X Bas gayokuu BLAS 9yoluu SVAS JIA GRAS I819)9Å VAS 9810794 X 9 CPC 9% 289%
| Zeas Joyakuu BAS DVAS | NABJS MTIVJS ns Joyaku| I PCC 8'G1G 709%
| Dvas 1.1838 1.1298 MLB JAAJÄU | Y189s Joyaduu MBI Joyakıu Iq 3616 9'64C G6C%
| — —— BUAS 4819974 Seas | Seas uasıpweg Seas uadıpur) | I SIEG STEG 890%
| — — ILAS yoyokıı | —FBAS Joyaluu Seas) Id 1'129 1129 05%
| DAS 3IvAS DRAS) NOA a fa ; X 7'079 9079 074
1eqyaewu yddeuy Beas 481997 A 3VAS 4819774 FRAS ERRIN VAS JONA HVAS IS1903Å | IH 2'709 | 8769 gIcHe
= : BLAS gayokuu BLAS | IVAS UDdDI[Wr] NIVIS | IC 7619 0089 6IF8
DBAS BRASS DRAS | Seas DBAS Suss | un], 0789 | 7'789 EIFA
| Svas uoaıpwey | Ares wosıpwmpy | yaRys uosıpwe) yarys uodıpmeg | yanys uasıpumy yıejs| 14 ler 7 0'652. SceH

FE fe rg AA af EN ee a pen ett (EE ET a ee SEE AE SE
| 7; É er "pSugfawa| Put

‘I, UOMNVIT '9—G uoryea] ‘7 uoryeag '€ WOLLE 5 uoryyral [ voryeaof 10} Y en | -aAtasgo
pFur [ra wnwxvwusjoy

"BULOUOLH Ne} BP[LSIBS IP I Joytsuayut seunarupsuordiosqy peaamasgo qnxgjf| -[eyunp 103 Jod

(‚yuäypsoy) -QdogpIpfg ur) JIuoxny D

6.

0

Te

Arg. 44.

o

Ofversigt af K. Vet.-Akad. Förh.

RDARTERS ABSORPTI ONSSPEKTRA.

NILSON, SALLSYNTA JO

r 4 I 7 N hi
BAS

380 KrRöss &

aNJÄU

BIS 9810974

BLAS gs1aygA

siogp =
y ua aıwdeas

NILS

DRAS 7810748

YILIS

equAs yddeuy
Teq

-yızın Jddeuy

1235 uoRı[WuR)
RAS 481997

1810994

rg
-yızıı gddeuy |-yıeuı

BBVAS 4s.1aygÄ
S'G8p =
y uv aıwdwas
"NIPIS wogıpLun)

1298

yddeuy

1878 48.190998

BAS 4oyolıuu

SLAS UGL)

NILS uadıpurey

IBAS 9510744 | Beas Jayokuu

IBIS

1equés Jddeay
184

-yagur Jddeuy

HIBS uadıpum}
SuAs 48.19JJK

079 =
y ue arvylegs
BLAS 1810774
Ieq
-yreur yddeuy

yes uodıeg
BLAS SID)

JA Lig

BLAS 1S1999Å

NIBJS 8199)

BLAS gayakuu

Zeas uadrpwmel

yıejs UTBY

IRAS Jayaduı

099 =
AILYILJS
BLAS ISI99)Å

v

avgyıeuı Jddeuy

us uozıyuey
BLAS Is1oyyÄ

|
|
|
|
|

SLAS 9519798

NLIVIS 48.1977J&

BuAs 48107J&

"ag

= y UB 9uBdras

[1895 ade}

BLAS

FOR =

y uv akxeylrejs
‘y.10)S

uadıwe)
Bes 481077 A

awqy.ıeıu Jddeuy

yı1e7s uadıpwmey
BLAS Jayokuu

Beas Joyakıu

DRAS 38.1979K

HABJS 48.1979&

BBAS I8.1979&

yı89s uadıpun)

yıe)s uogıpureg

BLAS uozıpumey

y.ı2js uaPıylury
BLAS 151997Å

MILS UIJBiTUV)
BLAS Joyakıuu

BLAS Joyakıu

Zuas Joyofuı

HMILJS SIAJÅ
1equés gddeuy
DUAS 4519774

yı2ys uazıpurme)

y.19Js u9Zıjurey

yıe)s UIBI[ULLJ

yırzs uodı[ure)
BRAS Joyakıu

BRAS 48.109798

y12)s uozıpua)
BVAS J930ÅW
BLAS

BLAS Jaydkuı

BBAS Jayolu

y.0J8 Joyoduu
BLAS
BLAS 18199)Å

YIVJS aadıpueg

1.1295 UJBI[U7I

2.1828 uadıpumg

y.ı2gs ISIR)
Zeas Joyodu

Beas 1S199)Å
IBAS Joyakuı
BLAS

IRS uodıpue)
BLAS yayakuı
BLAS

BLAS

6r—FE
uONYLLT

66 — 66
uorgyeag

8008
01 BLT

'PE—LT TOBIT —ZT TONER

"IT OT voryeag

'6 UOMNLIT

8 UONNRAT

"BULIUOLNBIF BPnjsies Ip I JOjısuojut sewiaıupsuorydaosqy

x gar
Hl LPFR
X I6FP—ECP
us &G9F
'q 0'697
X pH
us Lb LIP
Id 087
X S"G8P
id 8'CIC
I STEG
IH 1'826
6 (9"8€C)
X £'96C
X I CPC
Iq GIG
Iq 2616
(Cd <'T6C
Iq 1'729
IN r079
If L'pa9
Id v'619
un], 0'789
ta EL
OJ ıı EV

pFur3ea
peIaAıasgo NIO

"BULUJJESJIOJ ‘O1 UBIJ JLuoxny

°D

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:0 6. 381

I nära sammanhang med det sist anförda materialet star
en holmiumrik nitratlösning, som ocksa undersöktes och som
erhallits genom en betydande mängd afdrifningar af de ofvan
anförda fraktionerna 5—43 af Hitterö-euxenit-jordarne likasa-

väl som ur annat holmiumrikt material af olika härstamning.

Holmiummaterial.

Läget för dunkel- |Förut observerad
hetsmaximum våglängd

Absorptionsliniernas intensitet.
observe- | beräkn. A

| radt. |väglängd. =

2353 729,0 728,3 Di | tämligen stark
2455 654,7 654,7 Er | svag, bred

| 2480 | 640,6 640,4 X stark

| 2682 | 542,6 | 542,6 | X | fin och skarp
2688 539,0 — ? | svag, men skarp
2698 535,5 536,3 X stark

2140 | 523,6 523,1 Er svag, skarp
2747 | 521,6 | 521,5 | Di | svag, bred

2872 485,9 485,5 x stark

2387 482,5 482,0 Di | knappt märkbar
2920 | 474,9 474,5 IR tämligen stark
2943 |, 469,4 469,0 | Di | mycket svag, skarp
3030 452,0 455—449| X ytterst stark
3163 428,9 428,5 X svag

3240 417,3 416,7 Sm | mycket stark

Äfven i detta holmiummaterial kunde den hittills icke med
någon förut bekant linie identifierade: A—=539 iakttagas; en linie,
som vi dessutom observerat vid undersökning af thorit och
wöhlerit från Brevig.

NILSON, SÄLLSYNTA JORDARTERS ABSORPTIONSSPEKTRA.

382 Krüss &

1278 DACHTE TBS HITS DRAHT: yırys | wg 2‘gTF eyJp | oF2E

IRAS IvAS JAS uodıpwe) | 31846 UIFLJUUY y1uyS uasıpway | 2.1878 UASL]urg X ggch 68er | €9T€

IUAS SBAS JVAS SLAS BEAS UI3L[WBJ | ABS UST) i UPPE SPFF | 9208

YJLVJS JS19JJÅ | ynys JSLIJJÄ 4.1078 48.1047A ugs Jayaku | VILL Je SVIS ALIS JAJA x l6Pr--EcH 9'CCk | 8208
—- —— — ee BLAS Joyodw | SvAS uadıpmey | wg 3 C9FP ee97 | 7266
SVAS VAS Jo WU Seas Jayokuı VAS J230Ä WU — SE Tal 0695 v’69F | EF6L

Zuas uodıpumy | yanys uodıpwe} | Nas uodıpwm} | yarys uodıpwury | yuB4s uosıpwmy | 208 wosıpung XY SPF G'PLAP | 0268
— _—— SLAS uadıpun) 1.098 | 24098 wodıquag | IT 0'2SP east | 2888

yıejs UIFL[UV) | AILJS UFFL[VVY 2.1095 UFBL[WUVJ Seas uadıpuue) = X GGR sch | 218%
— 2 GRAS Seas uadıyue) IT 3SIc ZI. | OLE
ers goyoduu Fras uadıpweg | yarıs uazıqwey | NILS uadıpwey | yımgs uadıpmey | I 2'TeG Tec | IPLE

ugs JSIIJAÅ | Yauys gayaku us Joyokıu HIBS DALE ATL | IF 1'e2C ers | OPLE
XABI MATS [1898 1898 | NIVIS UFStfWrj | HIv)S UFFT[UTI X £'9eC STEG 869%

AVIS 1.1095 yırgs ugs | NILS uodıpwe) | MAIVIS uodıpumı X 9 Pe 9 CFC 289%

VAS 15.1999Å BVAS J9NÄU BLAS JoyoAwu Bess | MUS UJTL[UV) IBIS | IA PG)G 8'G)1G 709%
DVAS BVAS Seas | MILS UFSL[UTI | y.1238 yıB)s Joyokur | I 2 616 9'616 G6C%

= — —— Auas 18.1099 K Seas Jayolıu | FRAS uasıpwe) | IQ g‘I6G SI6G 90%
m 4 ir BBAS 15199)Å seas | IQ 1129 7°T29 00%
23 ee Far ar FE x | #099 | 9079 | 087%
1878 HIVIS ILS HIVJS yes | Yauıs uosıpmeg | IF 2709 2'709 | ccHZ

—— — -— -— Bvas 4s1ayJÄ Seas gaypku) I 7619 0089 GIFZ
3VAS uagıyWury Buas JBAS RAS Seas Jayakuu FuAs 3510944 | u, 0'789 3'689 GIFG
ei ei å ZEN Re

yırjspppaw | yaugs uodıpweg | FrVIS uosıpweg | yarys uadıywer | ALLS UaSıLury yırgs | I eg, 0621 | EceZ

ES Bee ea Eh AA Nosa be |

; 3 5 : . "panefara| peu
'9 UOIMYBIT 'G UOTPYLNT p NOMYTI g UONNTIT & UOMYLIT [ vogyeag 10} Y en | oe

"pZugjsea WUNTWIXBULSJOLL

'BUIIUOINALIJ VP[IYSIES Op I Jo9Isuayur swuratusuordıosgqy

pPeAoAIasgqo UID

-[oyanp 107 19307

"epuoay uey JTUOXNnT

_— | oo —- —— BeAas 4819444 BBAS | yıeıs uodı[ure) 1895| wg L‘OTF
ER | Ben er = Seas gs1oygÄ Beas JoyoAu Nå <'RöPp
| —— | Bwas 4s10Ä | Beas Jayakıu BLAS Zuas BVAS Seas Zuas | IQ LpPE
Be) SBas Joyokwu | y1B9s uodıpurgy HIBS qua HABJ | epje je Jseyaegs | HIVJS JoyoAm | 1Yırys 9519194 > RL TETACHUNN x 6PP-—cch
= | — — — — — us | @'69F
=” er sau — ann = BLAS Jayokuı Seas Seas IA 0°69F
= so _— — | Beas gs1oypk | FRAs Joyakuı Seas | IvAS uadıpuey X SPLP
= —— => = = = Seen Se == Ad v'esr
a a =
> \ yue JILBRAS
© | ings wodıpwpy | yarjs uorıwe) | X4L)S uoßıpmey |yaeys wodrgureg | yurgsuoßıgung | yanys Jayakıu |9‘apy—yıRls 2.1898 X S'GSF
a ER mn ns ; Zn en i BIC
> | = ee = >= Fa = 3 Id STEG
5 | BELLE BRAT y1Rjs 4.1898 HIBS YIBJS 3.1898 HIBJS goyakuı | IF CCG
2 | _—— DRAS JS1099A | Dwas gayakıu BBAS Zeas | BLAS uadıpmey | NILS uarıyuey NG £'9€G
å | SBrAs gayddun BLAS | FRAS uodıpuey | yanys aozıyma) NIVIS y.1848 DRAHT 8'989 —Y
Zz UU J.IUYLIBIS YLIVIS X 9'ZPpC
= en —— =— = u —— — awgqypıem gddeuy | q FGIC
= = => —— —— om — — was Jayakur | I 8’61G
2 SR = = === = ns Ge So Id 64
= ns a KARE 'q 1769
= FRAS J81099Å | BLAS gsaaypA | BRAS 1S19)9Å | Buss Joyakur | dras gayadın | BBRAS yayoku | Beas Jayakuı DRAS I8.197JA X r‘079
S ZvAs |Deas uonıpurey | yaRys uazıyumey | yanjs uodıpure) | YIVJS uodıpure) NILS Rs MILS | AM LPFI
h > = Se; Se == = td 619
a 1'799 =y ua
2 279 = | -TUN]-ag] wos r Ä
= SS ‘[.1eJ8 yızys|y um areas | yanyseyıpyaejs| yırjs |yıRjs uanıpme} | YFIVJS wosı ua) | UL], 0789
= —_—— FRAS gsaaypk | BRAS gsaayyA | BRASS Joyakın | Seas goyakuı | Zeas goyokw |- Ders IsaoyyA d (F'9TL)
5 — — BBAS Jsaay)A) Buss Joyaku BLAS | DRAS UOBtjUreB) | DRAS uadıpuey y.8jsppppu | ıq er,
= AE = EEE NERE ee En a
<
= "FI woryerg | GT NOMNTEIT | GT vonyeng | TE wonyeag | OT uogyerng | 6 uorpgrag | GS UOMYLIT *), UOLNLIT Ale) Bu u;
2 IR
= p3uejseA
> "BWIOUOLNRA) BPjIysies Pp I Joyısaojur swrorusuorgdaosq y praaa1asgo "zo
:© e 2 x

"Sutugyesjlo) ‘Tepusıy UPIJ JTUIXNH °Q

> SALLSYNTA JORDARTERS ABSORPTIONSSPEKTRA.

384 KRUSS & NILSON

er Pre: | aegyıeın gddeuy BEAR 481977 dıeys “DuAs stegs uodıme) | VT 0°c9F 6 PIF 2964
ee ae —_— _—- = seqysgu 4dde0x | x | SPLep | EPLF | 0266
TR en SE — — Zus 810p)Å | X | sap | Kr | 1
ee Be = sıpufs geeddeuy DBAS Joyoku AM T’EaG ger OPLE
RR EB Beer: SE — 1equés 3ddeuy X ra A 9 CPpc 689%

= SS SS uqluoys gddeuy DRAS 3819774 BLAS 98109) | IF 2'709 L'Fcg GepZ
awqy.ırur Jddeuy VAS 9810994 Seas JoyaAuı Bas UORLLWRY ABS HIBS | uns, 7789 #789 eIrz |
SS = — — BLAS 381097Ä BLAS JONDdÄW | i — P9) F6E%

I |
19-99 21198 | 'G9—89 21095 | 99 ag | 'O9—FG 295 | 'EG—LP APS | '9H—IP APS | 107 Y a -onaasgo |

=
p3ur[s®A wnwıxewsjay |

"wuTtaLIds BpfINsIes op I J9Jısuajut seu.totuipsuorgd.iosqy PraaAıasgo JUO) -[oyunp .0J 1288 |

'DUTU[[BISWLIJUIQI2IIÅ UPIJ ILIJN[I2POW

"[elouiut eYo VI
im jeLtopew jeuur je sjop ‘0191 uw auepaolyıuoxne BPIOJUE ap JE Sjop FurujLIPJe suoyerpu WO UTgIIJÅ
u9r Je SurupppIswe.tz prå wujeydo “medurusopjeapu BYroljsdniÄs je ses08m ad ossaqur fe Iemjwppow wıdeu je

Iedutupem opueljog twnqnyr Yo wmıqao [14 Bwrojusuodwoy Je JAPNIS INJ Yo I ESYdO oA UPFIINIS

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:o 6. 385

II.

Såsom i förra delen af detta meddelande blifvit anfördt,
trängde sig redan vid undersökningen af thoritvarieteternas jordar
den förmodan på oss, att grundämnen sådana som SORET’s X,
thuiium och slutligen det nutida erbium ingalunda kunde vara
enkla kemiska element. Ännu under förra årtiondet ansågs den
gamla erbinjorden vara oxiden af ett enkelt element; numera
känner man, att densamma 1 sjelfva verket bestod af scandin,
ytterbin, thulin, erbin, terbin, SORET’s X och ytterjord.

Med stöd af det här förut meddelade rika observationsma-
terialet tro vi oss nu med tämligen hög grad af sannolikhet
kunna uppvisa, att äfven de erbinjordar, hvilkas nitrat gifva ab-
sorptionsband, icke äro homogena kroppar, utan fastmera måste
anses sasom oxider af särskilda grundämnen. Då detta resultat
tydligast framgar genom ett närmare aktgifvande på uppträ-
dandet eller försvinnandet af de särskilda linier, som karakteri-
sera SORET's X eller holmium, så göra vi början med en redo-
görelse för

1. Komponenterna i SORET’s X eller holmin. Ni-
tratet af SoRET’s X eller af holmium, såsom det af CLEVE
blifvit benämndt, gifver enligt SORET’s mätningar i den synbara
delen af spektrum följande absorptionsband:

Holmiumspektrum enligt SORET:

A 2
753 faible 474,5 tres faible et nebuleuse
640,41 d N 453 a 449
san | tres caracterıstiques
536,3 / 430 douteuse
485,5.

I stället för A = 430,0 fann LECOQ DE BOISBAUDRAN!) A
= 427,5. Sjelfva hafva vi nästan utan undantag funnit A =
428,5, ett värde för denna holmiumlinie, som på grund deraf
städse blifvit insatt i tabellerna härofvan. Samma linie har

1) Compt. rend. 102, 1005.

386 KRÜSS & NILSON, SÄLLSYNTA JORDARTERS ABSORPTIONSSPEKTRA.

upprepade gänger förut blifvit angifven tillkomma didym och
uppförts i didymens absorptionsspektrum. Sasom af det före-
gående och af hvad här ytterligare kommer att anföras torde
vara tydligt, beror detta derpå, att bade didymen och holmium
äro sammansatta kroppar, hvilkas närmare komponenter före-
komma jemte hvarandra i mineralriket. Vi beteckna denna linie
) = 428,5 utan tvifvel riktigare såsom tillhörande holmium af
det skäl, att hon städse förefinnes 1 spektrum af holmiumnitrat,
äfven om detta vunnits efter hundratals gånger upprepade af-
drifningar af de blandade nitraten, och i följd deraf i öfrigt icke
har att uppvisa en enda af de hittills med Di betecknade ban-
den. Ett dylikt material är nämligen fullständigt fritt från
didym.

Vidare iakttogo vi, att vid 4 = 542,6 en linie nästan alltid
var förhanden i spektrum, sasnart annars holmiumlinier voro märk-
bara deri. Det nämnda bandet 4 = 542,6 återfinnes i thorit från
Arendal, i fergusonit fran Arendal och Ytterby, i euxenit från
Hitterö och Arendal likasom ock i moderlutar vunna vid för-
arbetande af flera olika mineral. Den kropp, för hvilken denna
linie är kännetecknande, medföljde alltid i de fraktioner, hvari
holmium anrikades, och vi hafva deraf anledning att tillsvidare
beteckna densamma med X 1 likhet med de öfriga holmium-
banden.

Under loppet af förra året meddelade LECOQ DE BoISBAU-
DRAN!), att han genom flere hundra gånger repeterad fraktio-
nerad fällning af ett holmiummaterial medelst ammoniak och
kaliumsulfat lyckats uppdela SORET's X i två grundämnen, det
egentliga holmium och »dysprosium». Spektrum af detta hol-
miumnitrat visade banden 4 = 640,4 och 536,3 mycket starka,
under det de andra X-linierna deri endast förekommo mycket
svaga; dysprosiumnitratet gaf deremot de andra linierna i hol-
miumspektrum vida tydligare. Han betecknar dysprosiumbanden,
ordnade efter deras relativa intensitet, på följande sätt:

!) Compt. rend. 102, 1004.

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:0 6. 387

4
Dy. 451,5
Dys 475,0
Dy, 756,5
Dys 427,5.

Sasom af tabellerna härofvan synes, är holmium i sjelfva
verket icke någon homogen kropp, men den innehåller likvisst
mer än två särskilda komponenter, eller med andra ord LECOQ
DE BOISBAUDRAN’s holmium och dysprosium äro likaledes sam-

mansatta kroppar.

Om vi till en början taga i närmare ögonsigte det spektrum,
som jordarne ur brevigthoriten gifvit oss, så visar det sig, att af
alla X-linier blott en enda, nämligen A = 428,5 var stark, under
det 4 = 640,4 och 485,5 blott uppträdde mycket svaga. I dyspro-
siums spektrum är A = 428,5 den fjerde svagaste linien, af LECOQ
DE BOISBAUDRAN betecknad med Dys. Om nu dysprosiumnitrat
innehölle en homogen kropp, så måste naturligtvis, ifall Dy,
visar sig stark, såsom fallet är i brevigthoritspektrum, äfven Dy,,
Dy; och Dy, framträda med desto större intensitet deri. Detta
var dock för ingen del händelsen; hvarken vid A = 451,5 eller vid
475,0 eller 756,5 kunde några X-linier iakttagas. Det såkallade
dysprosium består i följd häraf åtminstone af två grundämnen;
för det enas nitratlösning är bandet A — 428,5 ensamt känne-
tecknande, under det att det andra förorsakar absorption vid

= 451,5, 475,0, 756,5. Dä dessa linier icke förefunnos i spek-
trum af brevigthoritens jordar, så förekommer denna del af LEC0oQ
DE BOISBAUDRAN's dysprosium öfverhufvud icke i detta mineral.
Likaledes iakttogo vi i det af cerit från Bastnäs framställda
didymmaterialet af alla för dysprosium egendomliga linier blott
Dys = 428,5. Äfven här hade alltså naturen sjelf afsöndrat den
ena delen af LECOQ DE BOISBAUDRAN's dysprosium för sig, hvil-
kens närvaro i den blandning af jordarter, som SORET belade
med benämningen X, gaf anledning till uppträdandet af en ab-
sorptionslinie vid 4 = 428,5 i holmiumspektrum.

388 KRÜSS & NILSON, SÄLLSYNTA JORDARTERS ABSORPTIONSSPEKTRA.

Vidare observerade vi LECOQ DE BOISBAUDRAN’sS Dy;-linie
vid 4 = 475,0 i det material, som fälldes ur arendalsthoritjor-
darne med kaliumsulfat, och i de moderlutar, som erhöllos vid
framställning af ren ytterbin serierna 41—46, utan att likväl Dy.-
linien, som dock måst uppträda ännu starkare, ifall Dy, och Dyg
verkligen tillhörde en homogen kropp, dervid lät sig märka.
Att 2 = 475,0 och 451,5 tillkomma två särskilda grundämnen,
följer vidare deraf, att i spektrum af arendalseuxeniten A = 474,5
i fraktionerna 5 till 10 hastigt aftager i intensitet, för att slut-
ligen alldeles försvinna, medan A = 453—449 eller Dy, alltjemt.
visade sig ytterst stark och i sjelfva verket utgjorde det inten-'
sivaste bandet i hela spektrum. Den förra linien A = 474,5 till-
hör ett nitrat, som, enligt hvad fraktionsförsöken tydligen be-
visa, innehåller en oxid af svagare basilitet än det förra nitratet,
hvilket är utmärkt af linien A = 451,5. Det senare synes före-
komma fullständigt fritt från det förra och i tämligen stor mängd

1 fraktionerna 11, 12 och 13 af arendalseuxeniten.

. LEC0oQ DE BOISBAUDRAN's linier Dy., Dyg och Dys till-
höra salunda tre olika grundämnen; Dy,-linien A = 756,5 hafva
vi hittills icke studerat, i följd deraf att våra iakttagelser mesta-

dels företogos vid artificiel belysning (lampljus).

Hvad X-linien vid A = 485,5 beträffar, så iakttogs den svag
men dock fullt tydlig i spektrum af brevigthorit och af moder-
lutarne från ytterbinberedningen, utan att Dy- eller X-linierna
vid 4 = 474,5 och 451,5 eller resp. vid 4 = 451,35 och 428,5
kunde observeras. Äfven X-linierna A — 542,6 och 536,3 voro
icke förhanden i brevigthoritspektrum, i trots deraf att A = 485,5
visade sig deri. Lägger man nu dertill, att i fraktionerna 6—9
af arendalsfergusoniten 4 — 485,5 uppträdde tämligen stark, utan
att A = 640,4, 474,4 och 428,5 voro synbara deri, så framgar
häraf, att uppträdandet af denna X-linie alldeles icke behöfver
vara bundet vid förekomsten af nagon annan X-linie och att
den kropp, hvars närvaro föranleder uppkomsten af linien A =

485,5, i sjelfva verket till dels förefinnes skild från de öfriga

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:0 6. 389

komponenterna af SORET's X i de särskilda mineralen och i de
undersökta jordartfraktionerna.
Holmium i inskränktare bemärkelse gifver 1 nitratlösning
enligt LECOQ DE BOISBAUDRAN två karakteristiska absorptions-
band, nämligen A = 640,4 och 536,3. Äfven detta holmium
måste i det minsta bestå af två grundämnen, enär A = 640,4
säkert om ock svagt iakttogs i spektra af brevigthorit och cerit
från Bastnäs, utan att A = 536,3 var förhanden; a andra sidan
var linien A = 536,3 delvis till och med stark uti spektra af
ytterjordarne i arendalsthorit, af wöhlerit, af fergusonit, i de första
fraktionerna af arendalseuxenit, utan att vid A = 640,4 den rin-
gaste antydning förefanns till närvaron af det element, som ka-
rakteriseras af detta senare absorptionsband.
Slutligen visar det sig dessutom att X-linien vid A = 542,6
blifvit iakttagen utan att:
A—= 428,5 (se: fergusonit från Arendal, frakt. 5—11, och
moderlutar från ytterbinberedningen ser. 41—-46),

2 = 453—449 (se: euxenit från Hitterö frakt. 1--2 och mo-
derlutar från ytterbinberedningen ser. 41—46),

A — 474,5 (se: fergusonit från Arendal frakt. 6—11),

) = 485,5 (se: ytterjordar ur arendalsthorit, euxenit fran
Hitterö frakt. 1—4, euxenit från Arendal frakt. 1—-2),

) = 536,3 (se: fergusonit fran Arendal frakt. 10—11, euxenit
från Arendal frakt. 13—14 och moderlutar från ytter-
binberedningen ser. 41—46),

A = 640,4 (se: ytterjordar ur arendalsthorit, fergusonit och

några frakt. af euxenit från Arendal, moderlutar från

ytterbinberedning ser. 41—46),
i de anförda fallen samtidigt voro synliga i spektrum. Upp-
träder linien = 542,6, såsom händelsen är i fraktionerna af
euxenit från Hitterö och i holmiummaterialet, tillsammans med
alla andra X-linier, så visar hon sig i förhållande till dem alltid
mycket svag. Så mycket starkare måste da de öfriga X-lini-
erna eller en af dem samtidigt framträda, när A = 542,6 visar

sig, om denna linie och en annan X-linie verkligen vore betin-

390 KRUSS & NILSON, SÄLLSYNTA JORDARTERS ABSORPTIONSSPEKTRA.

gade af den absorption, som förorsakas af en homogen kropp.
Då detta emellertid allsicke är fallet, och uppträdandet af 2 =
542,6 enligt de anförda exemplen icke är bundet vid framträ-
dandet af någon annan X-linie i spektrum, så måste man också
följdriktigt sluta, att denna linie är egendomlig för nitratet af
ett särskildt element, som med holmiums öfriga komponenter
delar den för dem alla gemensamma egenskapen, att dess nitrat
blott förorsakar en enda linie i absorptionsspektrum.

Hvad nu vidare beträffar benämningen af de särskilda delar
af SORET's jord X, som här förut blifvit uppvisade och karak-
teriserade, så afsta vi från att belägga dem med särskilda namn,
utan vilja tillsvidare beteckna dem på annat sätt. Namnet
»dysprosium» måste väl falla bort, enär det blott betecknar en
sammansatt kropp; af samma skäl också »holmium», så mycket
hellre som CLEVE så kallade hela den blandning af jordmetaller,
hvilka äro liktydiga med SORET's X och LECOQ DE BoISBAU-
DRAN senare gifvit samma namn at blott en del af dem. Om
man i otid belägger kroppar, hvilka möjligen än vidare kunna
uppdelas, med namn af nya element, så kan man med tiden alltför
lätt gifva anledning till förvillelser i de sällsynta elementens be-
teckningssätt.

Fördenskull anse vi oss böra följa MARIGNAC's föredöme,
hvilken vid angifvandet af karaktererna för den nyfunna jordarten
Y. yttrar: »Je ne juge pas necessaire de donner encore un nom a
cette nouvelle terre; il en sera temps lorsqu’on sera certain de
l’avoir a l’etat de purete et que l’on aura reussi a la preparer en
quantite suflisante pour faire une etude un peu complete de ses
sels»!). Anslutande oss till detta uttalande föreslå vi, att SORET’S
ursprungliga beteckning X bibehaälles och att de särskilda kompo-
nenterna i denna jordblandning ma betecknas pa följande sätt:

Elementa Karakteristisk linie i

\ spektrum af nitratlösningen.
tecken. 1 2
N 640,4
Xp 542,6

!) Arch. des sc. phys. et natur. III, 3, 18.

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD FÖRHANDLINGAR 1887, N:o 6. 391

X, 536,3
XxXs 485,5
x; 474,5
RE 451,5
2 428,5
I naturen förekomma dessa grundämnen:
mineral. element.
Thorit fran Brevig X. X X,
Thorit fran Arendal Xp X, Ke X: X,
Wöhlerit från Brevig X KeX,
Cerit från Bastnäs No KX,
Fergusonit från Arendal Bg Ky KS Ke Kö Ky

De Ku DE X)
Euxenit fran Hitterö och Arendal

2. Komponenterna i erbinjorden. Sedan omkring tio
ar veta vi, att erbinjorden i ordets gamla bemärkelse är en sam-
mansatt kropp; numera betecknas med namnet erbin, resp. er-
bium, den substans, hvilkens nitratlösning, förutom ett större antal
hufvudsakligen i violett och ullraviolett liggande absorptionsband,
i spektrums synliga del förnämligast gifver upphof till linien
Er, vid 4 =523,1 och Erg vid A =654,7. Den förra skall
enligt hittills föreliggande iakttagelser alitid uppträda med något

större intensitet än den senare; deraf beteckningen Er, och Erg.

I det. följande må nu först meddelas en kort sammanställ-
ning af den relativa intensitet, hvarmed dessa båda linier vi-
sade sig i spektra af de mineral, resp. fraktioner af deri före-

kommande jordarter, som vi undersökt:

392 KRÜSS & NILSON, SÄLLSYNTA JORDARTERS ABSORPTIONSSPEKTRA.

——— >se

Relativ intensitet af erbiumlinierna
I spektrum af jordnitraten ur:
A=! 654,1. A 523418
1. Thorit frän Arendal, ytterjordar | tämligen stark stark
DSVohlerit ee a ee SUIS tämligen stark stark
3. Fergusonit fr. Arendal frakt. 2—3 | stark mycket stark
= » » » frakt 6—8 | tämligen svag tämligen stark
» » » frakt. 12 = mycket svag
4 Euxenit från Arendal frakt. 1... | tämligen stark stark
| » » » frakt. 4—7 | stark mycket stark
» » » frakt. 10—12 | tämligen stark stark
| 5. Holmiummateriala eu. svag svag
IMGSSRhoritstrannBrevigr sunen se svag stark
7. Fergusonit från Ytterby .......... tämligen stark mycket stark
8. Euxenit från Hitterö frakt. 1... | ytterst svag ytterst stark
» » » frakt. 2—6 | ytterst svag stark
» » » frakt. 7—48 | ytterst svag aftagande frän täm-
ligen stark till yt-
terst svag
9. Moderlutar frän ytterbinbered-
ning ser. d—60............... mycket svagt synbar —

Af ofvanstaende tabell synes nu, att de båda erbiumlinierna
i manga fall hafva en relativ styrka, som öfverensstämmer med
andra författares uppgifter, i det att 4 = 523,1 uppträder med
större intensitet än A = 654,7 (1—4 ofvan). Anmärkningsvärdt
är emellertid, att båda linierna visa samma styrka i holmium-
materialet och än mera att differensen mellan de båda erbium-
liniernas intensitet är mycket större i thorit från Brevig, i fer-
gusonit från Ytterby och euxenit från Hitterö, än händelsen är
i de först anförda mineralen I—4. När nu i spektrum af frakt.
4—7 af arendalseuxenitens jordar A = 523,1 visade sig mycket
stark och A = 654,7 stark, så borde också i spektrum af frakt.
1 af jordarne ur hitteröeuxenit, hvari 4 = 523,1 är synlig »yt-
terst stark», A — 654,7 uppträda mycket stark eller stark, ifall
vi i erbiumnitrat, som ger linierna A = 654,7 och A = 523,1,
verkligen hafva framför oss nitratet af en homogen kropp, ett

verkligt kemiskt element. Men detta är nu för ingen del fallet,

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:o 6. 393
ty A = 654,7 uppträder i frakt. 1 af euxenit från Hitterö icke
stark utan blott ytterst svag. Vi torde derföre kunna antaga
erbium vara sammansatt af åtminstone två element; nitratet af
det ena orsakar i spektrum absorptionsbandet A = 654,7, af det
andra åter bandet A = 523,1. Det förra grundämnet beteckna
vi tillsvidare i öfverensstämmelse med beteckningssättet för hol-
miumkomponenterna med Er,, som är karakteriseradt af 4 —
654,7, det senare ater med Erg, för hvilket A = 523,1 är känne-
tecknande.

Oxiden af Er, synes förhålla sig på annat sätt vid fraktio-
nerad afdrifning af nitraten än jorden af Ers. Ur jordartbland-
ningen, som härstammade ur euxenit från Hitterö, öfvergingo
nämligen i frakt. 1-—43 ständigt lika stora, men obetydliga qvan-
titeter af Er,, alldenstund 4 = 654,7 i spektra af alla dessa
fraktioner endast förekom mycket svag. Er; var deremot i öf-
verensstämmelse med intensiteten af A = 523,1 förhanden i jem-
förelsevis vida större mängd uti spektrum från frakt. 1—6, men
i de yttersta hitteröeuxenitfraktionerna blott i mycket ringa
qvantitet. Ett sådant variabelt uppträdande i euxenitfraktio-
nernas spektrum af de båda band, som tillskrifvas det hittills
med erbium betecknade grundämnet, synes oss bestämdt antyda,
att de icke kunna tillhöra ett och samma element. Observa-
tionsmaterialet, som föreligger i denna uppsats, skulle väl kunna
gifva oss ännu flera hållpunkter för denna asigt, men det an-
förda torde vara nog, för att visa, att äfven erbium med all
sannolikhet skall låta uppdela sig i minst två element.

3. Komponenterna i thulinjord. År 1879 benämnde
CLEVE!) den starkaste basen af alla erbinjordar, hvilka orsaka
absorptionsfenomen i spektrum, thulinjord. I kraft af sin bas-
cicitet gar denna oxid i lösning äfven efter hundratals gånger
upprepade afdrifningar af de blandade jordarternas nitrat och
hopar sig jemte ytterbin 1 moderlutarne. Att erhålla thulium
ytterbiumfri har hittills icke lyckats, men genom elimination af
ytterbiumlinierna har THALEN?) funnit åtskilliga för elementet

1) Denna tidskr. 1879, n:0 7, s. 11. 2) Ibid. 1881, n:o 6, s. 19.

394 KRÜSS & NILSON, SÄLLSYNTA JORDARTERS ABSORPTIONSSPEKTRA.

karakteristiska linier i gnistspektrum af chloriden. Thulin astad-
kommer vidare, bragt till glödgening i en låga, utan att förflyg-
tigas ett diskontinuerligt spektrum med två band vid A = 684,0
och 4 = 476,0, af hvilka det förra men icke det senare samman-
faller med ett af de två band, som thuliumsalternas lösningar
gifva i spektrum vid genomfallande ljus, och som äro belägna
vid 4 = 684,0 och 465,0 äfvenledes enligt THALENS mätningar.
Af dem är den förra linien vida intensivare.

I följande tabell lemna vi en öfversigt af den relativa in-

tensitet, som de båda thuliumlinierna visat i af oss iakttagna fall.

Relativ intensitet af thuliumlinierna
I spektrum af jordnitraten ur |
2=684,0. | A= 465,0.
Lu Thornit från Breviowar 2% ytterst svag —
2. Euxenit från Hitterö frakt.1—9 | svag -—-
3. Euxenit från Arendal frakt.3—D | svag till täml. svag —
4. » » » frakt. 8... | tämligen stark _——
5. » » » frakt. 9—14 | stark Fan
6. Moderlutar frän ytterbinberedn.
ser. 41—46 | stark tämligen stark
Tr » » ser. 4/—53 | stark svag
8. » » ser. 54—60 | tämligen svag ytterst svag
9. Fergusonit frän Arendal frakt.
8—9 | tämligen stark —
10. Thorit från Arendal, ytterjordar | tämligen stark —

I de fall, som finnas angifna under 1, 2, 3, 6, 7, 3 uti denna
tabell, observerades A = 684,0 ständigt starkare än A = 465,0
eller också kunde den senare linien knappt eller allsicke skönjas,
ifall den förra var svag. Takttagelsen af dessa spektra med-
förde inga tvifvel om thuliums homogenitet. Sådana inställa
sig likväl, om vi jemföra resultaten af arendalsthoritens under-
sökning med dem, som vunnits vid en spektralanalytisk gransk-
ning af moderlutar fran ytterbinberedning. Fraktionerna 3—14
af euxenitmaterialet ha nämligen allsicke att uppvisa A = 465,0,

medan A = 684,0 antingen visade sig »tämligen stark» eller

4

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:0 6. 395

»stark». Lika stark syntes den senare linien i moderlutarne ser.
41-46 och det oaktadt uppträdde linien A = 465 samtidigt »täm-
ligen stark». I dessa båda fall är således de båda liniernas re-
lativa intensitet ingalunda lika, men detta måste likväl vara
fallet, om thulium verkligen vore en homogen kropp eller ett
kemiskt element. Att detsamma maste anses bestå af åtmin-
stone två skilda grundämnen framgar vidare af en jemförelse mel-
lan de spektra, som iakttagits dels af moderlutarne ser. 54—60,
dels af fergusonit från Arendal frakt. 8&—9 och dels af fergu-
sonit från Arendal ytterjordar. I moderlutarne är A = 465,0
tydligt synbar, ehuruväl A = 684,9 blott uppträder tämligen
svag; så mycket starkare borde då den förra linien vara för-
handen uti fergusonit- och thoritmaterialets spektra, då i dem
linien 684,0 uppträder icke blott tämligen svag utan 1 stället
tämligen stark. Den kropp, för hvilken absorptionsbandet 4 =
465,0 är egendomligt, synes öfverhufvud icke alls förekomma i
fergusonit och thorit fran Arendal.

Med afseende på beteckningssättet för komponenterna i thu-
lium föreslå vi att tillsvidare med

Tm, må betecknas det element, hvars nitratlösning i spek-
trum orsakar absorptionsbandet A = 684,0 och med

Tm; åter det grundämne, för hvilket linien A = 465,0 under
samma förhållanden är karakteristisk.

4. Komponenterna i didym. För två år sedan upp-
delade AUER VON WELSBACH!) didymen genom fraktionerad
kristallisation af ammoniumdubbelnitraten ur en af salpetersyra
starkt sur lösning uti två beståndsdelar, som han benämnde
»praseodym» och »neodym». »De absorptionsspektra, som till-
komma de nya elementens föreningar, äro delar af det absorp-
tionsspektrum, som förut ansags karakteristiskt för hvad man
dittills ansett såsom elementet didym. Blandar man de båda
elementen i ett visst förhållande, så framträder såväl den för
didymen egendomliga färgen a lösningen som ock dess ursprung-
liga spektrum oförändradt».

1) Monatshefte für Chemie, 1. ce.
Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Ärg. 44. N:o 6. 4

396 KRÖSS & NILSON, SÄLLSYNTA JORDARTERS ABSORPTIONSSPEKTRA.

Genom denna saväl som genom CLEVES nästan samtidiga
undersökning af samarium och didym är det otvifvelaktigt adaga-
lagdt, att den gaınla didymen är en sammansatt kropp. Tyvärr
har det varit oss omöjligt, att ur AUER VON WELSBACHS arbete,
som ocksa stöder sig pa spektralanalytiska undersökningar af de
särskilda fraktionerna, i detta hänseende kunna finna närmare upp-
Iysningar om dess beståndsdelar. Visserligen har han till sin
afhandling fogat vackra teckningar af de särskilda spektra, han
iakttagit, men da de olika linierna i dem blott finnas angifna
med hänsyn till en godtyckligt vald skala, och nagra hjelpmedel
för reduktion till våglängder icke blifvit meddelade, sa kunna
dessa meddelanden, synes det oss, vara af intresse så godt som
uteslutande blott för författaren sjelf.

Af det följande kommer nu, såsom vi förmena, att visa sig
det didym i sjelfva verket innehåller vida flera än två kompo-
nenter. Då didymnitratets absorptionsspektrum innehåller ett
tämligen stort antal linier, så är också det studium ganska mödo-
samt, som afser att på grund af den skiljaktighet, de särskilda
mineralen och fraktionerna med afseende på detsamma erbjuda,
draga slutsatser rörande antalet af didymens närmare bestands-
delar. För att förenkla saken afstå vi från att närmare under-
söka sadana liniers förhållande till andra didymband, hvilka
öfverallt blifvit iakttagna blott svaga eller mycket svaga. Hvad
den relativa intensiteten af de starkare absorptionsbanden vid-
kommer, så vinnes med anledning af liniernas stora antal, såsom
vi tro, en större öfverskådlighet, om vi ersätta den här ofvan
genom ord uttryckta relativa intensiteten med talvärden af föl-

jande betydelse:

j-

= mycket stark,

2».—ıstark,

3 = tämligen stark,
— tämligen svag,

= svag och

6 = mycket svag.

«

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:0 6. 397

a ordE Didymliniernas relativa intensitet Au AY
rate 728,3 679,4 579,2 575,4 521,5 512,2 482,0 469,0|445,1 444,7

Thorit från Brevig...| 3 5 4 2 6 5 6 4 1 1
Thorit fränArendala) 1 5 1 1 2 5 2 2 2 2
Wöhlerit från Brevig 2 5) 2 3) 2 6 3 2 2 1
Cerit från Bastnäs...| 2 3 1 1 1 5 2 2 | — 1
Samariummaterial..... — | — D 6 61-1 I | — 2
Praseodymmaterial...| 2 6 2 3 3 D 4 3 | — 1
Fergusonit frän Aren-

dalefrakt, ee: 2 6 1 2 ; BI — 6 | — 5
Fergusonit fr. Ytterby| 3 6 1 2 2 5 I — 6 I —
Euxenit frän Hitterö

ak ee 82 2 2 1 1 2 il 1 2 | — 1
Holmiummaterial..... 31- | | — 3 | — 6 bI— | —
Euxenit frän Arendal
Brakel aa 2 6 a2 22 3 4 3|— | — 3

Jemför man intensiteten af en och samma didymlinie i de
olika fall, som iakttagits, med intensiteten af alla de andra lini-
erna i motsvarande fall, så finner man, att nästan alla didym-

liniers relativa intensitet vexlar i de särskilda spektra.

Intensiteten af I = 728,3 : intensiteten af A = 679,4 i hitterö-
euxenitspektrum frakt. 1 såsom 2:2, i holmiummaterialet der-
emot såsom 3:0; linierna A = 728,3 och 679,4 kunna i följd
häraf icke tillhöra en och samma kropp, och den, hvilkens nitrat
orsakar bandet 4 = 679,4, förekommer icke i holmiummaterialet.
Jemför man på samma sätt de andra liniernas intensitet med
den, som linien A = 728,3 eger i de olika fallen, så visar det
sig, att den senare linien icke tillsammans med någon annan
didymlinie kan tillhöra en homogen kropp; hennes närvaro i
spektrum antyder deremot förhandenvaron af ett särskildt grund-
ämne i den undersökta substansen.

Anställer man en dylik jemförelse för hvar och en linie med
alla de öfriga didymlinierna, som finnas upptagna i ofvanstående
tabell, så kommer man till det resultat, att pa sin höjd dels A
= 679,4 och A = 512,2 och dels A = 579,2 och A = 575,4 höra

tillsammans. Alla andra didymlinier måste deremot uppkomma

398 KRüss & NILSON, SÄLLSYNTA JORDARTERS ABSORPTIONSSPEKTRA.

genom ljusabsorption af olika grundämnens nitrat, enär förhal-
landet mellan deras intensiteter är mycket vexlande. Det skulle
föra för langt att här utförligare behandla alla de särskilda ab-
sorptionsbandens relativa intensitet; vexlingen i densamma är
tillräckligt tydlig i den här ofvan gifna sammanställningen.

Hvad nu de nyss anförda linierna A = 679,4, 512,2, 579,2
och 575,4 särskildt beträffar, så ser man af de ofvan meddelade,
utförliga anteckningarne öfver de särskilda spektra, att förhål-
landet mellan intensiteten af A = 579,2 och A = 575,4 alltid är
ett och samma; den senare iakttages alltid, sa snart den förra
uppträder, men visar sig alltid något svagare än A = 579,2. Det
gifves derför ingen anledning att tvifla derpa, att dessa båda
linier framkallas genom absorption af ett och samma grundämnes
nitratlösning. ;

Med afseende äter pa det eventuela sambandet mellan 2 =
679,4 och 512,2 hänvisa vi till spektra af arendalsfergusonitens
första fraktioner. I dem tilltager 4 = 679,4 i styrka från frakt.
1—3, under det A = 512,2 tvärtom aftager i intensitet från frakt.
1—2. De oxider, hvilkas nitratlösning orsaka uppkomsten af
banden A = 679,4 och 512,2, förhålla sig alltid olika vid af-
drifning af nitraten och med anledning häraf kan man svärligen
tillskrifva ett och samma grundämne de båda linierna.

Mot slutet af förra årtiondet hafva vi varit vittne till den
gamla didymens uppdelande i samarium och didym i egentlig
mening, men af ofvanstående synes med all sannolikhet framgå,
att äfven denna didym är sammansatt och består af icke mindre
än nio särskilda grundämnen. På samma gång befinnes också
AUER VON WELSBACH'S neo- och praseodym vara sammansatta
kroppar, och att döma af de teckningar, han vidfogat sin upp-
sats öfver spektra af didymens båda förmodade komponenter,
synes det jemväl som om det af honom undersökta didymmate-
rialet skulle ha innehallit det element, som utgjorde en be-
standsdel i det förra hoimium och som vi här ofvan betecknat
Med

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:o 6. 399

I följd häraf förtjena benämningarne »neodym» och »praseo-
dym»!) icke att vidare bibehållas. I öfverensstämmelse med här
förut begagnade nomenklatur torde didymens komponenter tills-
vidare kunna betecknas med Di med vidfogade bokstäfver af

grekiska alfabetet såsom indices:

För nitratlösningen
Grundäm- karakteristiska absorptionsband.

nets tecken. Ah
Di. W283
Di; 679,4
Di, 579,2 och 575,4
Dis 521,5
Di; 512,2
Di: 482,0
Di, 469,0
Dig 445,1
Di, 444,7.

Vi hafva hittills icke kunnat afgöra, hvilka grundämnen det
är, som orsaka uppkomsten af följande sex, af oss observerade
didymlinier:

= VO DANN DNA, 53103, 530.0, 514.67 3
alldenstund dessa band nästan alltid uppträdde endast mycket
svaga i de undersökta spektra. Vi föresla derför att dessa linier
matte beläggas med den allmänna beteckningen Di, sasom hittills
varit fallet.

Till sist erinra vi derom, att genom undersökningar af di-
dymmaterial dels från Bastnäs och dels af CLEVE's beredning
tillvaron af en kropp synes vara ädagalagd, hvilken icke kan
vara identisk med någon af didyms ofvan anförda komponenter.
Detta element är karakteriseradt genom linierna

2 = 690,5, 525,2 och 434,0
i spektrum af nitratlösningen och vi tillåta oss tillsvidare be-

teckna detsamma med Di,.

') Borde väl ha hetat neodidym, praseodidym.

EEE.

400 KRÜSS & NILSON, SÄLLSYNTA JORDARTERS ABSORPTIONSSPEKTRA.

5. Komponenterna i samarium. Namnet samarium
infördes af LECOQ DE BOISBAUDRAN!) för ett grundämne, som
befanns vara identiskt med MARIGNAC’s Y7?) och pa samma
gång utgöra en beståndsdel i den gamla didymen. Enligt THA-
LÉN's mätningar a ett af CLEVE framställdt samariumpreparat
ger nitratets lösning upphof till sju absorptionsband i den tydligt
synbara delen af spektrum. Den af honom observerade linien
7 =445—437 torde väl vara identisk med de något osymme-
triska linier, som 1 tabellerna härofvan finnas anförda under } =
445,1 och = 444,7. Vi hafva räknat dem till didym, enär de

uppträda särdeles starka i material, som är rikt på didymbe-
standsdelar utan att i öfrigt innehålla synbara samariumlinier.

Öfver den relativa intensitet, som de öfriga THALEN’ska
samariumlinierna visat i de vigtigaste fall, som förekommit vid
vår undersökning, lemnar tabellen a nästa sida en öfversigtlig
sammanställning.

Taga vi först linien vid A = 416,7 1 betraktande, sa upp-
träder densamma 1 flera fall ungefär lika stark såsom t. ex. I =
477,7 och A = 463,2. Det är emellertid öfverraskande att I =
416,7 i spektra af arendalsthorit, arendalseuxenit frakt. 3 och

holmiummaterial iakttagits tämligen stark, stark ja till och med

mycket stark, utan att någon annan samariumlinie varit synlig
i spektrum. I de anförda jordblandningarne förefinnes alltså en
kropp, hvars nitrat i spektrum blott och bart orsakar denna
linie A = 416,7, som vi vilja beteckna med Sm,. Alla öfriga
samariumlinier måste man väl tillskrifva ett Sm;, emedan inga
säkra slutsatser med afseende på dess vidare uppdelbarhet låta

sig dragas ur det observationsmaterial, som hittills föreligger.

Enligt här ofvan meddelade redogörelse för vara iakttagelser
skulle man i stället för erbium, holmium, thulium, didym och

samarium ha att antaga tillvaron af mer än tjugu element. Lika-

!) Compt. rend. 89, 212, 516.
?) Ibid. 87, 578, 90, 899.

”

u AT VA

ES

06. 401

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N

|

Y17JS

1895
3IL)S J9y9Kuu

Suas
YILJS UJFI[UBI
yırjs UFFL[UB)
ALILIS JayaAuu
y.ın3s Joyokuu

MIVIS
DRAS UFBI[WR]
yıe)s uadıpue)

y.ıB4s JoyoAu

ZuAs modıpumy

BLAS
yır)s UFFTUV)
DALE
BRUT)

Suas yayoAu

Suas gayaklıu

was Jayakıu
BvAs

1838

TE Sa I KA G "PjvlJ « « «

en T pie Tepusay ur) Jruoxuy

TeLıage ww wu [OH
öga U AN
TESS 8 AL « & «
IOSEHHOATSHHE ) Pe « « SC
DIET 7 I1e « « x

ee 16 "PAP "0129! H url yluaxun
Sa Ser ee fQU9NJA url] JILoSUnS.9
a G ed) « « «
= u er «

ee "TJ ed Tepusty ur) gruosnduag

BLAS | YLLJS JONIÄTU | NIVIS JAIÄU aus JaxIÅW | MV adıjumg DIVA SYET u eg [rraspewwnrıeueg
— BBAS Seas JaNIJÄU RAS — a ee a TT SAR SvUJSTA UPIJ Aa)
— DRAS gayakuı Seas JaNJÄU VAS — a LIOLYoM
_—— y.1Ujs uadıur} _—— —— — Se ls uwpaolanggk ‘epuaay UPIJ FLO,
— 2.1038 BAS SVAS — ee ee a RS SIAT URL} JLIOLLL
GP LP (098-997) | | 16p—sr00 | 9a0—600

8 'E9F

LU

Fl

yayısuayul

vAarge[aa seuaaruıjwuntiaeurg

In umnayyads sgayeuyrupıop

402 KRÜSS & NILSON, SÄLLSYNTA JORDARTERS ABSORPTIONSSPEKTRA.

som summan af samariums, neodyms och praseodyms spektra är
lika med den gamla didymens spektrum, sa är ock summan af
de spektra, som här ofvan anförda komponenter i de sällsynta
jordarterna gifva, lika med dessa senares spektra sjelfva. Till
grund för våra slutsatser i detta meddelande ligger samma prin-
cip, enligt hvilken man tillförene på spektralanalytisk väg mägtat
skilja samariums föreningar från praseo- och neodymens. Med
den kännedom, man hittills egt om samariums och didymens för-
eningar, kunde man icke tvifla derpå, att de voro föreningar af
två särskilda kroppar. Ville man antaga, att uppkomsten af de
tre olika spektra, som tillkomma samarium, praseodym och neo-
dym icke motsvarade tre fullt skilda kroppar, utan framkallades
genom tre olika kombinationer af blott två sjelfständiga substan-
ser, så måste man under användning af obevisade hypoteser lemna
de gifna sakförhållandenas område. Det samma blefve fallet,
om vi t. ex. ville antaga, att holmium icke bestode af sju utan
blott af två komponenter, hvilka i sju fullt bestämda, från hvar-
andra skilda modifikationer eller kombinationer 1 nitratlösningens
spektrum blott åstadkomma en enda af de sju holmiumlinierna.
Då dylika hypoteser för att upprätthållas erfordra åtskilliga
tvungna antaganden, hafva vi i detta meddelande låtit leda oss
af samma enkla åskådning, som under sista årtiondet visat sig
så fruktbringande vid gadolinit- och ceritjordarnes åtskiljande
och uppdelande i enklare beståndsdelar.

Ofvan anförda uppgifter öfver de särskilda jordblandnin-
garnes spektra gifva också fingervisningar derom, i hvilka mi-
neral man har att företrädesvis söka den ena och andra sällsynta
jordarten, eller med andra ord i hvilka mineral de förefinnas i
jemförelsevis större mängd.

För att befordra en i möjligaste man likartad benämning
saväl af de särskilda jordarterna som ock af de absorptionsband,
de lemna, gifva vi till sist här en sammanställning af alla de
linier, som till ett antal af 40 vid ofvanstående undersökningar

af de särskilda jordnitratens lösningar blifvit af oss observerade.

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:o 6. 403

Läget för dunkel-
hetsmaximum ä
absorptionslinier
frän jordnitratens
lösningar.

128,3
716,4
708,0
690,5
684,0
679,4
654,7
640,4
626,1
591,5
579,2
575,4
558,6
542,6
539,9
586,3
539,6
531,3
530,0
525,2
523,1
521,5
514,6
512,2
500,4
488,8
485,5
482,0
417,7
474,5
469,0
465,0
463,2
452,6
445,1
444,7
434,0
428,5
416,7
409,0

Elementets
tecken.

Anmärkningar.

Observerad i spektrum af moderlutar från ytter-
binberedning och af arendalseuxenit frakt. 3—14

Observerad i spektrum af holmiummaterialet,
wöhlerit och thorit från Brevig

Observerad i euxenit från Hitterö och fergu-
sonit från Ytterby

Observerad i spektra af wöhlerit och thorit
från Arendal

404 KRÜSS & NILSON, SÄLLSYNTA JORDARTERS ABSORPTIONSSPEKTRA.

Beträffande den ställning, som de element intaga inom det
periodiska systemet, hvilka gifva sällsynta jordarter, sa är man
enligt hittills gjorda undersökningar af den öfvertygelsen, att de-
samma för det mesta tillhöra de mellersta serierna i detsamma.
Måhända blir man nödgad att framdeles föröka dessa seriers
antal. Detta skulle också vara i full öfverensstämmelse med
MENDELEJEWS uttalade mening, ty enligt honom skulle i syste-
mets midt komma att stå grundämnen, som i många hänseenden
likna hvarandra »und zwar stehen die nächsten Analoga am
nächsten zusammen»!).

Det vore för tidigt att till de af oss här ofvan gifna med-
delandena knyta några vidare betraktelser. Vi afsluta dem
derföre här, i det vi gifva uttryck åt den förhoppningen, att
mången forskare måtte egna sig åt bearbetandet af detta för
vetenskapen så intressanta kapitel af de sällsynta jordarternas
kemi, ett område, som för sin fullständiga belysning och utred-
ning å ena sidan kräfver mångas förenade krafter och å den
andra förutsätter ett betydande arbetsmaterial såsom utgångs-
punkt.

1) MENDELEJEW, Die periodische Gesetzmässigkeit der Chemischen Elemente.
IiEBIGS Ann. Suppl. 8, 153.

405

Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1887. N:o 6.
Stockholm.

Försök att beräkna dissociationen (aktivitetskoefficienten)

hos i vatten lösta kroppar.
Af SVANTE ÅRRHENIUS. :

|Meddeladt den 8 Juni 1887 genom E. EDLUND.]

I ett till Svenska Vetenskaps-Akademien den 14 oktober
1885 inlemnadt arbete har VAN T'HOFF såväl experimentelt,
som theoretiskt bevisat följande utomordentligt vigtiga utvidg-
ning af AVOGADROS lag!):

»Det tryck, hvilket en gas vid en bestämd temperatur be-
sitter, då ett bestämdt antal molekyler deraf intager ett gifvet
rum, är lika stort med det osmotiska tryck, hvilket under samma
omständigheter utöfvas af flertalet kroppar, då de äro upplösta
i en vätska, hvilken som helst.»

Denna lag har VAN T'HOFF bevisat på ett sätt, att knap-
past något tvifvel kan ega rum om dess fullkomliga riktighet.
En viss svårighet, som aterstod att undanrödja, låg dock deri,
att denna lag endast gälde för »flertalet kroppar», i det att en
mycket stor del af de undersökta vattenlösningarna utgöra un-
dantag från denna eljes allmängiltiga lag, derigenom att de ut-
"öfva ett vida större osmotiskt tryck, än som af sagda lag fordras.

I fall en gas gör ett likartadt undantag fran AVOGADROS
lag, så förklaras detta undantag, på grund af den stora massa

fall, i hvilka lagen gäller, på det sätt att man antager att sagda

') VAN THorr: Une propriété générale de la matiere diiuée s. 43 Kongl. Sv.
Vet.-Akademiens Handlingar Band 21, N:o 17, 1886.

406 ARRHENIUS, DISSOCIATIONEN HOS I VATTEN LÖSTA KROPPAR.

gas är i ett tillstånd af dissociation. Ett mycket kändt exempel
är att man för att upprätthålla nämda lags giltighet antager

att klor, brom och jod vid högre temperatur äro dissocierade.

Samma utväg låter sig naturligtvis användas för att för-
klara undantagen från VAN T’HOFFS ofvannämda lag, men denna
utväg har hittills ej blifvit använd, antagligen dels på grund af
sakens nyhet, dels på grund af den stora mängd kända undantag
och dels på grund af de ganska svåra invändningar, som från
kemiskt håll skulle resa sig mot en sådan förklaring. — Ända-
målet med nedanskrifna rader är att visa, att ett sådant an-
tagande af dissociation hos vissa i vatten upplösta kroppar i
synnerligt hög grad understödes af ur dessa kroppars elektriska
egenskaper dragna slutsatser, äfvensom att de invändningar, som
från kemiskt håll mot denna åskådning kunna göras, vid ett
närmare skärskadande betydligt förminskas.

I likhet med CLausıus!) måste man för förklaringen af de
elektrolytiska fenomenen antaga, att en del af en elektrolyts
molekyler äro dissocierade uti sina joner, hvilka ega en af hvar-
andra oberoende rörelse. Dä nu det »osmotiska» tryck, som en
i en vätska upplöst kropp utöfvar mot det densamma begrän-
sande kärlets väggar i enlighet med den moderna kinetiska askad-
ningen måste tänkas uppkomma till följd af den stöt som sagda
kropps molekyler vid sin rörelse utöfva mot kärlets väggar, så
måste man också följdriktigt antaga, att en på ofvan angifna
sätt dissocierad molekyl på kärlets väggar utöfvar ett tryck så
stort som dess joner i frihet skulle utöfva. Om man således
kunde beräkna, hur stort antal af en elektrolyts molekyler äro
dissocierade i sina joner, sa kunde man ocksa beräkna huru
stort det osmotiska trycket enligt VAN T'HOFFS lag borde vara.

I min ofvan citerade afhandling har jag kallat sådana mo-

lekyler, hvilkas joner i sin rörelse äro af hvarandra oberoende,
') En redogörelse för Crausıus’ hypotes jemte deremot gjorda invändningar
finnes i min afhandling i Bihang till K. Sv. Vet.-Akad. Handl. Band 8, N:o
13—14 (1884), Rech. sur la conductibilité galvanique des électrolytes, Del.

2, s. 6.

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:0 6. 407

för aktiva, de öfriga molekylerna, hvilkas joner äro nära für-
bundna med hvarandra, för inaktiva. Likaså har jag visat san-
nolikheten af att i yttersta utspädning alla inaktiva molekyler

förvandlas till aktiva!). Detta antagande vill jag lägga till
| grund för nedanstående beräkningar. Med aktivitetskoefficient
har jag betecknat förhallandet mellan antalet aktiva molekyler
och summan af aktiva och inaktiva molekyler?). Aktivitets-
koefficienten för en elektrolyt antages således i yttersta utspäd-
ning vara lika med ett. För ringare utspädningar är den mindre
än ett och kan i enlighet med de i sagda arbete nedlagda prin-
ciper för icke allt för koncentrerade lösningar (d. v. s. lösningar
der perturberande inflytanden af inre friktion etc. kunna för-
summas) sättas lika med förhållandet mellan lösningens faktiska
molekylära ledningsförmåga och det öfre gränsvärde, mot hvilket
denna lösnings molekylära ledningsförmåga närmar sig vid yt-
terlig utspädning.

Om denna aktivitetskoefficient (@) är bekant, sa kan man
alltså beräkna den af VAN T'HOFF tabellerade koefficienten i
d. v. s. förhållandet mellan en kropps faktiska osmotiska tryck
och det, som han skulle utöfva, om han bestode af uteslutande
inaktiva (ej dissocierade) molekyler enligt följande grunder. i
är tydligen lika med summan af. antalet inaktiva molekyler +
antalet joner, då denna summa dividerats med totalantalet af
inaktiva och aktiva molekyler. Om således m är antalet inak-
tiva och n antalet aktiva molekyler, och & antalet joner, i hvilka
hvarje aktiv molekyl delar sig (exempelvis för Kllärk—=2
nämligen K och Cl, för BaCl, eller K,SO, är k = 3 nämligen
Ba, Cl och Cl eller K, K och SO,) så är:

LL =p ln

m+n

enligt ofvanstående definition. Då tydligen aktivitetskoefficienten

.. e Nn Oo o . "ep
« är lika med En? sa kan också © skrifvas under formen:
m+n

Dre Del. 2,8. Loch layıDel. soll.
AL @, Web 24 Eu Br

408 ARRHENIUS, DISSOCIATIONEN HOS I VATTEN LÖSTA KROPPAR.
i=1+(k—]1)e (1)
enligt hvilken formel en del af nedanstående siffror (de i fjerde
kolumnen staende) äro beräknade.

Å andra sidan beräknas i enligt af VAN T'HOFF angifna
grunder ur den af RAoULT angifna nedsättningen i frystempe-
raturen hos vatten salunda. Den genom upplösning af en gram-
molekyl af den undersökta kroppen i en liter vatten upp-
komna nedsättning t (i Celsius-grader) divideras med 18,5. De
så beräknade i = £/18,5 äro här nedan tabellerade uti den tredje
kolumnen.

I följande tabell stå i första kolumnen namnen på de under-
sökta kropparne och deras kemiska formel, i andra kolumnen
värdena på aktivitetskoefficienten eller den af LoDGE!) så kal-
lade »dissociation ratio» d. v. s. förhallandet mellan antalet ak-
tiva molekyler och totalantalet lösta molekyler?). De undersökta
kropparne äro grupperade i följande fyra hufvudafdelningar: 1)
Oledare, 2) Baser, 3) Syror och 4) Salter.

1. Oledare.

Substans. Formel. a i=t/18,5 i=1+(:—la
Metylalkohol CH,OH 0,00 0,94 1,00
#tylalkohol C,H,OH 0,00 0,94 1,00
Butylalkohol C,H,OH 0,00 0,93 1,00
Glycerin C,H,(OH), 0,00 0,92 1,00
Mannit HNO, 0,00 0,97 1,00
Invertsocker C,H,.0, 0,00 1,04 1,00
Rörsocker 0535.07 0,00 1,00 1,00
Fenol C,H,0H 0,00 0,84 1,00
Aceton C,H,O 0,00 0,92 1,00
Ktyleter (C,H,),507 0,00 0,90 1,00
Atylacetat C,H,O, 0,00 0,96 1,00
Acetamid C,H,0ONH, 0,00 0,96 1,00.

!) Lopez: On Electrolysis Rep. of Brit. Ass. Aberdeen 1885, p. 756. Lond. 1886.
2) Nedanstående siffror äro beräknade under antagande att (såsom vid RAOULTS
försök) 1 gram substans lösts i 1 liter vatten.

ÖFVERSIG'T AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:0 6. 409

2., Baser.

Substans. Formel. a i=1/18,5 i=1+(k—1)a
Baryt Ba(OH), 0,84 2,69 2,67
Strontian Sr(OH), 0,86 2,61 2,72
Kalk Ca(OH), 0,80 2,59 2,59
Lition LiOH 0,83 2,02 1,83
Natron NaOH 0,88 1,96 1,88
Kali KOH 0,93 1,91 1,93
Talliumhydrat TIOH 0,90 1,79 1,90
Tetrametylammo-

niumhydrat (CH,),NOH — 1,99 =
Tetraxtylammo-

niumhydrat (C,H,),NOH 0,92 — 1,92
Ammoniak NH, 0,01 1,03 1,01
Metylamin CH,NH, 0,03 1,00 1,03
Trimetylamin (CH,),;N 0,03 1,09 1,03
/Etylamin C,H,NH, 0,04 1,00 1,04
Propylamin C,H,NH, 0,04 1,00 1,04
Anilin C,H,NH, 0,00 0,83 1,00

3. Syror.

Klorväte HCl 0,90 1,98 1,90
Bromväte HBr 0,94 2,08 1,94
Jodväte HI 0,96 2,03 1,96
Kiselfluorväte H,SiFl, 0,75 2,46 1,75
Salpetersyra HNO, 0,92 1,94 1,92
Klorsyra HCIO, 0,91 1,97 1,91
Öfverklorsyra HCIO, 0,94 2,09 1,94
Svafvelsyra H,SO, 0,60 2,06 2,19
Selensyra H,SeO, 0,66 2,10 2,31
Fosforsyra H,B0, 0,08 2,32 1,24
Svafvelsyrlighet H,SO, 0,14 1,03 1,28
Vätesvafla H,S 0,00 1,04 1,00

Jodsyra HIO, 0,73 1,30 lan

410 ARRHENIUS, DISSOCIATIONEN HOS I VATTEN LÖSTA KROPPAR.

Substans. Formel. (ed i—t/185 NT (Ile
Fosforsyrlighet P(OH), 0,46 1,29 1,46
Borsyra B(OH), 0,00 I. 1,00
Cyanväte HCN 0,00 1,05 1,00
Myrsyra HCOOH 0,03 1,04 1,03
Ättiksyra CH,COOR 0,01 1,03 1,01
Smörsyra C,H.COOH 0,01 1,01 1,01
Oxalsyra (COOH), 0,25 1,25 1,49
Vinsyra C,H,0, 0,06 1,05 1,11
Äppelsyra C,H,0, 0,04 1,08 1,07
Mjölksyra C,H,0, 0,03 1,01 1,03.

4. Salter.

Klorkalium KCl 0,86 1,32 1,36
Klornatrium NaCl 0,82 1,90 1,82
Klorlitium LiCl 0,75 1,99 1,75
Klorammonium NH,CI 0,84 1,88 1,84
Jodkalium KI 0,92 1,90 1,92
Bromkalium KBr 0.92 1,90 1,92
Cyankalium KCN 0,88 1,74 1,88
Kaliumnitrat KNO, 0,81 1,67 ls}
Natriumnitratt NaNO, 0,82 l,s2 1,82
Ammoniumnitrat NH,NO, 0,81 1,73 1,81
Kaliumacetat KC,H,O, 0,83 1,86 1,83
Natriumacetat NaC,H,O, 0,79 1,73 1,79
Kaliumformiat KCHO, 0,83 1.90 1,83
Silfvernitrat AgNO, 0,86 1,60 1,36
Kaliumklorat KCIO, 0,83 1,78 ESS
Kaliumkarbonat K,CO, 0,69 2,26 2,38
Natriumkarbonat Na,CO, 0,61 2,18 2,22
Kaliumsulfat K,S0, 0,67 211 2,33
Natriumsulfat Na,SO, 0,62 1,91 2,24
Ammoniumsulfat (NH,),SO, 0,59 2,00 2,17
Kaliumoxalat K,C,0, 0,66 2,43 2,32

Klorbarium BaCl, 0,77 2,63 2,54

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:o 6. 411

Substans. Formel. d i=t/185 i=1+(k—1)e
Klorstrontium SrCl, 0,75 2,76 2,50
Klorkaleium Call, 0,75 2,70 2,50
Kopparklorid CuCI, — 2,58 =>
Zinkklorid ZnCl, 0,70 — 2,40
Bariumnitrat BaNOyır 70937 2,19 2,13
Strontiumnitrat Sr(NO,), 0,62 2,23 2,23
Kaleiumnitrat Ca(NO,), 0,67 2.02 2,33
Blynitrat EblNON) 0,54 2,02 2,08
Magmnesiumsulfat MgSO, 0,20. 1,04 1,40
Ferrosulfat FeSO, 0,35 1,00 1,35
Kopparsulfat OUSONTA 0,35 0,97 1,35
Zinksulfat ZnSO, 0,38 0,98 1,38
Kopparacetat Cu(C,H,0,), 0,33 1,68 1,66
Klormagnesium MeÜl, 0,70 2,64 2,40
Qvicksilfverklorid HgCl, 0,03 IT 1,05
Jodkadmium Cal, 0,28 0,94 1,56
Kadmiumnitrat Cd(NO,), 0,73 2,32 2,46
Kadmiumsulfat CdSO, 0,35 0,75 1,35

De tre sista siffrorna 1 tredje kolumnen (för © = t/18,5) äro
ej liksom alla de öfriga i samma kolumn hemtade ur RAOULT’s
arbeten !), utan ur äldre uppgifter af RÜDORFF?), hvilken vid
sina försök använde mycket stora qvantiteter substans, hvarför
dessa tre siffror ej kunna anses ega synnerlig hög grad af nog-
grannhet. Värdet på « är beräknadt ur siffror af KOHLRAUSCH?),
OSTWALD®) (för syror och baser) och några få uppgifter af GRO-
TRIAN®) och KLEIN 5). De ur ÖSTWALD's siffror beräknade vär-
dena äro de ojemförligt säkraste, emedan de båda i « ingående

!) RaouLtT: Ann. d. Ch. et d. Phys. [5], 28, 133 (1883), [6], 2, 66, 99, 115
(1884), [6], 4, 401 (1885).

2) RUDORFF: ÖSTWALD's Lehrb. d. allg. Chemie Bd. I, s. 414.

3) KoHLRAauscH: Wied Ann. 6, s. 1 och 145 (1879), 26, s. 161 (1855).

+) Ostwatn: Journ. f. pr. Ch. [2], 32, 300 (1885), [2], 33, 352 (1886), Zeitschr.
f. phys. Ch. I, s. 74 och 97 (1887).

5) GROTRIAN: Wied. Ann. 18, 177 (1883).

%) KLEIN: Wied. Ann. 27, 151 (1886).
Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 44. N:o 6. D

412 ARRHENIUS, DISSOCIATIONEN HOS I VATTEN LÖSTA KROPPAR.

storheterna äro lätta att ganska noggrannt beräkna. Felet i de
ur dessa «-värden beräknade ;-värden torde ej uppnå mer än 5
procent. De ur KOHLRAUSCH's siffror beräknade «- och i-
värden äro något osäkrare, hufvudsakligen emedan maximivärdet
för den molekylära ledningsförmågan i många fall är föga kändt.
Ännu mera gäller detta om de ur GROTRIAN's och KLEIN’s siffror
beräknade «- och i-värden. De ur dessa sistnämnda siffror be-
räknade i-värden torde i ogynnsamma fall kunna uppvisa fel af
10 a 15 procent. Hvad noggrannheten af RAOULT's siffror an-
gar, så är den rätt svår att uppskatta; att döma af siffrorna
sjelfva (för mycket nära beslägtade kroppar) torde fel af inemot
10 procent ej vara osannolika.

Anmärkas bör också, att i ofvanstående tabell för fullstän-
dighetens skull upptagits alla de kroppar, för hvilka en beräk-
ning af 2 enligt de båda metoderna varit möjlig, äfvensom att
då stundom för en kropp (kopparklorid och tetrametylammonium-
hydrat) uppgifter om ledningsförmåga saknades, för jemförelses
skull dessa siffror hemtats från uppgifterna om en annan mycket
närbeslägtad kropp (zinkklorid och tetra@tylammoniumhydrat),
hvilkas elektriska egenskaper ej i nämnvärd man kunna vara
skiljaktiga fran de förut nämnda kropparnes.

Bland de siffror pa ©, som visa en synnerligen stor differens,
bör redan från början den för H,SiFl, utrangeras, da OSTWALD
visat, att efter all sannolikhet denna syra i vattenlösning delvis
omsättes till 6HFI och SiO,, hvaraf det stora värdet pa i 1 näst
sista kolumnen förklaras. Ett försök att förklara andra större
differenser mellan de båda i-värdena torde böra uppskjutas tills
noggrannare siffror föreligga.

En omständighet, som, om också ej i synnerligt hög grad,
minskar jemförligheten mellan siffrorna i de båda sista kolum-
nerna, är att de egentligen gälla för temligen olika temperaturer.
Siffrorna i näst sista kolumnen äro naturligtvis giltiga för tem-
peraturer strax under 0° C., då de äro hemtade ur försök öfver
(obetydliga) nedsättningar i frystemperaturen hos vatten. Der-

emot äro siffrorna i sista kolumnen för syror och baser giltiga

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1877, N:o 6. 413
vid + 25° ©. (OSTWALD’s försök), för salterna vid + 18° C.
Sista kolumnens siffror för oledare äro naturligtvis giltiga äfven
vid 0? C., då dessa kroppar äfven vid denna temperatur ej i
märkbar grad bestå af aktiva (dissocierade) molekyler.

Emellertid torde likväl otvifvelaktigt ur en jemförelse mellan
de båda sista kolumnernas siffror framgå en synnerligt starkt
utpräglad parallelism mellan desamma. Detta visar indirekt, att
efter all sannolikhet de antaganden, från hvilka jag utgått vid
dessa siffrors beräkning, 1 hufvudsak äro riktiga. Dessa anta-
ganden voro:

1) Att VAN T'HOoFF's lag är giltig ej blott för »flertalet
kroppar» utan i alla kända fall, äfven de som förut betraktats
såsom undantag (elektrolyters vattenlösningar).

2) Att hvarje elektrolyt (i lösning) utgöres af dels (i elek-
triskt och kemiskt afseende) aktiva molekyler dels af inaktiva
sådana, hvilka dock vid utspädning omdanas i aktiva, så att i
ytterst utspädda (vatten-) lösningar endast aktiva molekyler
förekomma.

De invändningar, som från kemisk sida antagligen kunna
framställas mot ofvanstående åskådning, äro hufvudsakligen de-
samma, som gjorts mot CLAUSIUS’ hypotes och hvilka jag förut _
sökt visa vara fullkomligt ohållbara !). Ett upprepande af dessa
invändningar torde derför vara öfverflödigt. Endast en synpunkt
‚vill jag framhalla nämligen, att oaktadt den lösta kroppen på
kärlväggen utöfvar ett osmotiskt tryck, som om hans molekyler
vore delvis dissocierade i sina joner, så är dock den dissociation,
som här kommer i fråga, ej fullt jemförlig med den, som eger
rum vid sönderfallandet af t. ex. ett ammoniumsalt vid högre
temperatur. Dissociationsprodukterna (jonerna) äro nämligen i
det förra fallet laddade med (mycket stora) qvantiteter elektri-
citet af motsatt art för de båda slagen ocb derigenom uppstå
vissa betingelser (elektricitetens inkompressibilitet), hvarur fram-

gar, att jonerna ej utan betydlig uppoffring af energi kunna

mu \

1) I mitt citerade arbete, Del 2, s. 6 och s. 31.

414 ARRHENIUS, DISSOCIATIONEN HOS I VATTEN LÖSTA KROPPAR.

skiljas fran hvarandra!). Deremot kan man, enligt hvad erfa-
renheten visar, vid vanlig dissociation, der sådana betingelser ej
ega rum, i allmänhet skilja sönderdelningsprodukterna från hvar-
andra. |

De bada ofvan staende antagandena äro af den allra största
betydelse ej blott i teoretiskt afseende, i det de i en ofantlig
massa fall tillata en förut okänd inblick i lösningarnes väsende,
utan äfven det förra 1 högsta grad i praktiskt afseende. Skulle
det nämligen visa sig, hvad jag försökt göra i hög grad sanno-
likt, att, VAN T'HOFF's lag eger allmän giltighet, så har kemi-
sten i sin hand ett (synnerligen beqvämt) medel att bestämma
molekylarvigten hos hvarje i någon vätska löslig kropp?).

Tillika torde det tillåtas mig att påpeka det intressanta
faktum, att ofvanstaende eqvation (1) anger ett samband mellan
de båda storheterna 2 och «, hvilka två storheter spela hufvud-
rollen i de två från helt olika synpunkter utgående kemiska teo-
rier, hvilka under den sista tiden utvecklats af VAN T' HOFF och
mig. I betraktande af de vigtiga frågor, som kunna erhålla en
belysning genom ofvan antydda askadning, äfvensom af den om-
ständigheten, att, på grund af den stora mängd derför nödiga
iakttagelsematerial, en noggrannare utförlig diskussion ej kan
med det snaraste sättas i verket, har jag ej tvekat att framlägga
ofvan utförda beräkningar, oaktadt, sasom ofvan antydts, obser-
vationsmaterialet för närvarande lemnar åtskilligt öfrigt att önska.

nalesez Del 2, 378.

?) Jfr Raourt: Ann. d. Ch. et d. Phys. [6] 3, 317 (1886), PATERNd och NASINI
Berl. Ber. s. 2527 (1886).

415

Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1887. N:o 6.
Stockholm.

Vätskors volyms- och täthets-förändringar genom gas-

absorption.
Oo
Af KNUT ÅNGSTRÖM.
[Meddeladt den 8 Juni 1887 genom E. EDLUND]

1. För flera år sedan framlade författaren en redogörelse för
en liten undersökning öfver vattnets volymsförökning genom gas-
absorption!). Då denna undersökning i molekylarfysiskt afseende
och för en riktig uppfattning af absorptionens natur syntes mig
vara af vigt, var min afsigt att i mer omfattande skala full-
följa densamma och utsträcka den äfven till andra vätskor än
vatten. Omständigheterna hafva likväl hittills hindrat mig att
fullfölja min afsigt, och först under våren 1887 har jag kunnat
egna mig derat. Ehuru jag ingalunda anser, att jag nu bragt
denna undersökning till sitt slut, tror jag mig dock böra med-
dela de hittills vunna resultaten, då de icke torde sakna sitt
intresse, och da ett uppehåll i undersökningen måste göras under
sommarmånaderna. Jag skall dervid redogöra för den nya af
mig använda metoden för de i fråga varande bestämningarna,
för de hittills vunna observationsresultaten samt de slutsatser,
som direkt kunna dragas ur dessa, i hopp om att i en senare
afhandling fa fullständiga mina undersökningar på detta område.

Fran tiden efter offentliggörandet af min undersökning öfver

vattnets volymsförökning genom gasabsorption bafva två nya

1) Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. N:o 6, p. 37, 1881, och Wied. Ann. 15,
p. 297, 1882.

416 ÅNGSTRÖM, VÄTSKORS VOLYMS- OCH TÄTHETS-FÖRÄNDRINGAR.

arbeten i hithörande ämne tillkommit, bada af A. BLÜMCKE.
I det förra af dessa!) beskrifver författaren sin metod samt med-
delar bestämningar öfver vattnets volyms- och täthets-förändring
vid absorption af kolsyra; i den senare?) samma förändring med
afseende på etylalkohol och kolsyra. Herr BLÖMCKES under-
sökning grundar sig på bestämning af förändringen i vätskans
specifika vigt vid gasabsorption, och han använder härför en slags
med spegel försedd volymsareometer, hvars angifvelser afläsas
med kikare och skala. Dä denna areometer befinner sig i ett
fullständigt slutet med starka väggar försedt absorptionskärl,
eger metoden den stora fördelen att kunna utan svårighet an-
vändas vid ganska höga tryck. Emellertid tillkomma flera svära
korrektioner, så t. ex. för areometerns sammantryckning, för
ljusets brytning vid utgaendet från absorptionskärlet m. m.,
hvilka icke torde kunna göras med tillräcklig noggranhet. De
afvikelser, som finnas mellan Herr BLÜMCKES bestämningar a
ena sidan samt Herrar MACKENZIE och NICHOLS och mina å
den andra, torde äfven till stor del bero på dessa omständigheter.
För bestämningar af volymsförökning hos vätskor med liten ab-
sorptionsförmåga torde denna metod äfven vara för okänslig.

2. I min förut nämnda afhandling har jag för att bestämma
vätskors volymsförökning genom gasabsorption angifvit en metod,
hvilken eger fördelen att gasens och vätskans volym kunna hvar
för sig med noggranhet bestämmas, utan att vätskan under för-
söket behöfver utsättas för afdunstning. Denna metod är dock
synnerligen mödosam, och då man blott kan successivt införa i
vätskan små gasqvantiteter, hvarföre, sa vida icke undersöknin-
gen skall blifva allt för tidsödande, den totala i vätskan införda
gasqvantiteten blir liten, är det tydligt att, synnerligen för vät-
skor med stor absorptionskoefficient, noggranheten vid bestäm-
ningen ej blir så stor, som den man kunnat vinna genom att
arbeta med större gasqvantiteter. På grund häraf har jag i den

nu föreliggande undersökningen öfvergifvit min äldre metod och

!) Wied. Ann. N. F. 23, p. 404, 1884.
2) Wied. Ann. N. F. 30, p. 243, 1887.

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:0 6. 417

begagnat mig af en ny, som befriad från den föregåendes olägen-
heter dock eger alla dess fördelar. Nedanstående fig. ätergifver i
hufvudsak de nya anordningarna. Själfva dilatometern A utgöres
af en U-formig reservoir med sin böjning vänd uppät och med två
dilatometerrör S och /. De båda dilatometerrören äro graderade
i mm och bära 1 öfre ändarna hvar sin mindre reservoir. Denna

är hos det ena röret, S-röret, jämntjock men afsmalnande upp-

7”
Q
£
=
a
>
3
vu

till, hos det andra, /-röret, är deremot reservoiren pa midten
något insnörpt, så att en något konisk korkpropp £ kan skjutas
ned till nämnda insnörpning. Denna korkpropp är genomborrad
på två ställen, dels för kapillärröret P, dels för fortsättningen
af röret AH, hvilket leder till apparatens andra del, som tjänar
att upptaga, förvara och uppmäta den för försöken afsedda
gasen. Röret GG är här den egentliga gasbehällaren, som me-
delst en kautschukslang står i förbindelse med reservoiren M,
hvilken innehåller qvicksilfver, som sålunda äfven afspärrar gasen

i gasröret G. För att kunna med större noggranhet sätta den i

418 ÅNGSTRÖM, VÄTSKORS VOLYMS- OCH TÄTHETS-FÖRÄNDRINGAR.

(-röret inneslutna gasen under atmosferens tryck, är detta för-
sedt med en liten svafvelsyremanometer, bestående af ett nedåt—
gående kapillärrör K och en liten reservoir Z med koncentrerad
svafvelsyra, 1 hvilken det förra skjuter ned med sin öppna ända.
Sedan man förut öfvertygat sig om kapilläruppsugningens storlek,
kan man sålunda alltid genom lämplig inställning af reservoiren
M bringa den i G-röret inneslutna gasen under atmosferens tryck.

Genom kokning under sugpump fylles dilatometern med den
gasfria vätska, som skall undersökas, på sådant sätt att qvick-
silfver får fylla de nedatvända spetsarna af reservoiren A och
kapillärrören S och I. Särskild omsorg måste härvid nedläggas.
på att befria rören S och I från vätska, som stannat qvar efter
fyllningen. Genom att vid rummets temperatur borttaga allt
öfverflödigt qvicksilfver ur reservoirerna £ och D samt derpå
något afkyla reservoiren A, drager sig qvicksilfret i kapillär-
rören tillbaka till rörens nedre krökning. Införes nu i rören ett
mycket fint kapillärrör, som star i förbindelse med en sugpump,
sä kan man genom att suga en torr luftström derigenom på
några ögonblick få dem torra.

Den fyllda dilatometern nedsättes på ett litet stativ i
en större behållare af förtennt järnbleck, hvilken ater är ned-
satt i en ännu större af trä. Mellanrummet är fyldt med sag-
spån. Proppen F med den deri inskjutna spetsen af H-röret.
nedsättes i D, och för att fa denna förbindning att sluta full-
komligt tätt pahälles qvicksilfver, som salunda far fylla den öfre
delen af reservoiren D. För att fylla G-röret med gas höjes
reservoiren M, så att qvicksilfret stiger upp till förgreningen till
svafvelsyremanometern, L nedskjutes, så att svafvelsyran i röret
K får rinna ut, och röret P sättes i förbindelse med den gas-
utvecklingsapparat, som man vill använda. Den rena och väl
torkade gasen far nu strömma genom röret P, reservoiren D,
röret A och ut genom manometerröret K. Då all luft är ut-
drifven skjutes reservoiren L ater upp, M sänkes långsamt, och
(+ far sålunda fyllas med gas. Då detta skett, igensmältes ka-

pillärröret P, hvarvid tydligen den införda gasmassan är luft-

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:0 6. 419

tätt afspärrad. @-röret är deladt i dm, men längs detsamma med
graderingen vänd mot röret kan en 100 mm lang i mm delad
skala skjutas upp och ned. Graderingen pa denna skala löper
nedåt, och vid O-punkten är en enkel sigtinrättning, som tillåter
en noggrann inställning af denna O-punkt på qvicksilfvermeni-
skens höjdpunkt. Man kan nu direkt på skalan afläsa afständet
till närmast lägre decimeterdelstreck och derigenom bestämma
qvicksilfrets ställning i G-röret.

Behållaren fylles med sönderstött is och täckes med ett
lock. Sedan dilatometern antagit konstant temperatur, borttages
så mycket qvicksilfver ur reservoiren S, att återstoden står upp
i dilatometerrören något öfver behällarens lock. Med kikare
afläses noga qvicksilfrets ställning i de graderade rören upprepade
ganger, tills man öfvertygat sig om, att temperaturen hos vätskan
1 dilatometern är konstant.

Vill man införa gas i dilatometern, förbindes reservoiren S
medelst slangen V med en sugpump. I förbindningsröret är in-
satt ett T-rör A, och man behöfver salunda blott med ett finger
tilltäppa öppningen hära för att astadkomma sugning i B. Å
andra sidan är tydligt, att man härigenom kan plötsligt åter-
ställa atmosfertrycket i B. Reservoiren M inställes så, att ma-
nometern K visar, att gasen i G står under atmosferens tryck.
Qvicksilfverpelarens ställning i G samt temperatur och baro-
metertryck afläsas. Derpa tilltäppes 7-röret. Qvicksilfret suges
upp i S-röret, sjunker dervid i /-röret, och snart inströmmar gas
i dilatometern A. Härunder måste man noga passa pa och höja
reservoiren M, så att svafvelsyran från Z icke vid det min-
skade trycket må insugas i G-röret. Då man sålunda infört så
mycket gas man önskar, öppnar man åter 7-röret så mycket,
att qvicksilfret i J-röret återtager sin förra ställning, inställer
åter M såsom nyss blifvit beskrifvet och afläser qvicksilfrets
ställning i @-röret, hvarigenom man finner den införda gasens
volym, och sedan denna absorberats, finner man den härigenom
förorsakade volymsförökningen genom att ånyo afläsa qvicksilf-
rets ställning i /- och S-rören.

420 ÅNGSTRÖM, VÄTSKORS VOLYMS- OCH TÄTHETS-FÖRÄNDRINGAR.

3. Vid föreliggande undersökning har jag begagnat mig af
två dilatometrar af cirka 60 kem rymd. Rören till dessa äro
delade i hela mm, och volymen af hvarje delstreck är noga be-
stämd. Den är för den ena apparaten för I-röret = 0,492 och
för S-röret = 0,481 samt för den andra för I-röret = 0,494 och
för S-röret = 0,500, allt kmm. Volymen af hvarje mm af @-
röret är 17,68 kmm.

För att om möjligt få en öfversigt af förhållandena vid
vätskors volymsförökning genom gasabsorption, är det af vigt
att undersöka så många olika vätskor som möjligt. De af mig nu
undersökta äro: kloroform, nitrobenzol, benzol, metylalkohol, etyl-
alkohol och eter. Dessa vätskor äro för denna undersökning
särkildt preparerade rena hos Dr C. KAHLBAUM i Berlin. Då
emellertid dessa undersökningar, trots den vigare metod jag nu
användt, dock äro mycket tidsödande, har jag för närvarande
nödgats inskränka gasernas antal till 3, nämligen kolsyra, vätgas
och luft, hvilka för mig varit lättast att framställa rena.

I de utdrag ur observationsboken, som följa här nedan, an-
föras dels den-i vätska införda, till 0° och 760 mm. tryck re-
ducerade gasvolymen G, dels den totala häraf förorsakade vo-
Iymsförökningen Av, dessa båda qvantiteter angifna i kmm. För-
hallandet mellan den af en viss gasmängd förorsakade volyms-

mm har jag kallat absorptionsdilatationskoefficient, och denna

. IV. < . .
qvantitet = aterfinnes i tabellerna under rubriken d. Enligt

G
föregående undersökning är d för en viss vätska och en viss gas
konstant.

Noggranheten vid de särskilda bestämningarna af d är na-
turligtvis beroende på den införda gasvolymens storlek. Det
största felet vid bestämningen af absorptionsdilatationskoefficien-
ten har sin grund i en felaktig bestämning af vätskans volyms-
förökning. I ofördelaktigaste fall och under antagande af, att
man kan begå ett fel vid afläsningen af dilatometerrören på 0,1

mm, blir felet i resultatet ungefär + 0,0001. I några fall afvika

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:o 6. 421

dock enskilda bestämningar mer från medelvärdet. Orsaken här-
till är att söka i det inflytande, som temperaturdilatationen
spelar vid nu undersökta vätskor och svårigheten att hålla tem-
peraturen i dilatometern absolut på 0°. På grund häraf törs
jag icke, utom i de fall då observationsserien är längre, tilldela
de anförda medelvärdena af d större noggranhet än på ungefär
+ 0,00004. Vätskornas specifika vigt vid 0” är bestämd med
pyknometer. Alla bestämningar af abs.-dil.-koefficienten referera
Smält-

punkterna för benzol och nitrobenzol ligga visserligen flera grader

sig, såsom af föregående beskrifning är tydligt, till 0°.

öfver 0”, men med någon försigtighet har det icke mött nämn-
värda svårigheter att hålla dessa vätskor i öfverkyldt tillstånd
vid 0”.

Tabell 1. Kloroform (spec. vigt = 1,51706).
Kolsyra. Luft. Vätgas.
Av Av Av
G Aus G ab a G Ale
Dh Ö v a 10) v 5 Ö
|
4244 | 7,92 | 0,00187 | 3260 | 6,45 | 0,00198 | 2423 | 3,78 | 0,00156
4990 | 9,43 | 0,00189 | 3178 | 6,57 | 0,00207 | 2143 | 3,49 | 0,00163
= Be = 2664 | 5,59 | 0,00210] — = =
Med. —| 0,00188 | Med. =| 0,00205 Med. =| 0,00160
Tabell IT. Nitrobenzol (spec. vigt = 1,22283).

Kolsyra.
Av
G Tilo —

v z d
3180 | 5,22 | 0,00164
3835 | 6,31 | 0,00164
2503 | 2,00 | 0,00179
2989 9,122 000171
3380 | 5,42 | 0,00160
3162 | 2,60 | 0,00170
Med. =, 0,00168

Tabell IL.

Benzol (spec. vigt = 0,90008).

422 ÅNGSTRÖM, VÄTSKORS VOLYMS- OCH TÄTHETS-FÖRÄNDRINGAR.

Kolsyra. Duft. Vätgas.
| fo Av \ Av |
v FE (0) | RNE 0) v E Ö
3670 7,30 | 0,00199 | 4895 | 10,02 | 0,00205 | 1721 | 3,01 | 0,00175
5061 | 10,02 | 0,00198 | 2183 | 4,68 | 0,00214 | 2038 | 3,56 | 0,00175
5238 | 10,65 | 0,00203 | 1972 | 4,52 | 0,00229 | 2268 | 3,63 | 0,00160 |
Med. =| 0,00200 | Med. =| 0,00216 Med. —=| 0,00170 |
Tabell IV. Metylalkohol (spec. vigt = 0,81002).
Kolsyra. Luft. Vätgas.
Av Av | Av |
G Av — = G Av — = G Av — =
| or "lea | u
5473 9,99 | 0,00183 | 2439 | 4,90 | 0,00200 | 2419 | 3,67 | 0,00152
6332 | 11,63 | 0,00184 | 2910 | 5,84 | 0,00201 | 2510 | 4,03 | 0,00161
Med. —=| 0,00184 Med; = 0,00201 Med. =| 0,00157 |
Tabell V. Etylalkohol (spec. vigt = 0,80715).
Kolsyra. Luft. Vätgas.
G G G
| 2245 | 4,04 | 0,00180 | 2808 | 5,37 | 0,00191 | 1419 | 2,19 | 0,00154
2199 | 3,94 | 0,00179 | 2672 | 5,52 | 0,00207 | 2091 | 3,36 | 0,00161 |
2473 | 4,47 | 0,00181 | 2737 | 5,77 | 0,00211 | 1799 | 2,67 | 0,00148
1006 | 1,95 | 0,001935 | — — — 1995 | 2,95 | 0,00148
3144 | 5,89 | 0,00187 | — — — 1875 | 2,82 | 0,00150
3499 | 6,57 | O,ooıss| — = | = = — -—
2516 | 4,78 | 0,00190] — | — I N — — —
3362 Ro28 0,001 = = = =
3207 | 5,98 | 0,00186] — = = 23,2) Fr
3534 | 6,37 | 0,001s0| — = = == = =
Med. =| 0,00185 Med. =, 0,00208 Med. =| 0,00152

ÖRVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:o 6. 423

Tabell VI. Eter (spec. vigt = 0,73631).
Kolsyra. Luft. Vätgas.
a | 4v Y | Av \ 4v \
G 4 == = G JIv = = G 4 =
| | 206) d I Ö de, 0)

3672 | 7,56 | 0,00206 | 2653 | 6,62 | 0,00249 | 2352 | 4,82 | 0,00205
4854 | 9,35 | 0,00193 | 3578 | 8,57 | 0,00240 | 2790 | 5,25 | 0,00188
1144 | 2,39\ 0,00209| 3165 | 7,36 | 0,00233 | 2515 | 4,18 | 0,00166
7372 | 14,31 | 0,00194 | 2983 | 7,05 | 0,00240 | 2923 | 5,55 | 0,00190
2112 | 412 | 0,00195 | 2588 | 6,14 | 0,00237 | 2494 | 4,26 | 0,00171
— = = — | — — 2310 | 4,24 | 0,00184

Med. | 0,00200 Med. = 0,00240 Med. = 0,00184

För att underlätta öfversigten sammanföras i nedanstaende
tabell media ur de föregaende jämte motsvarande värden för
vatten, hemtade ur föregående afhandling. Tabellens uppställ-

ning torde lätt utan närmare förklaring förstas.

Tabell VII.

Kolsyra Luft Vätgas di Ö,

| ee an
IKlororonm ee SEN ER 0,00o1ss | 0,00205 | 0,00160 | 1,18 | 1,28
WNntrobenzole er ee 0,00168 — — = —
| VTERGOR TD) oa aa Se ENE DR JA ee 0,00130 | 0,00143 | 0,00106 | 1,23 | 1,35
Den zoll a dee 0,00200 | 0,00216 | 0,00170 | 1,18 | 1,27
eMetylalkohol es... 22.22... 0,00184 | 0,00201 | 0,00157 | 1,17 | 1,28
btvlalkoholk- mer 0. mer 08 0,00185 | 0,00203 | 0,00152 | 1,22 | 1,34
\ De Se SSE TERES ÄB O Tr 0,00200 | 0,00240 | 0,00184 | (1,09) | 1,30

Med. =1 1,20 | 1,30

I tabellens 5.te och 6:te kolumner finnas under rubrikerna
ai och % förhållandena mellan abs.-dil.-koefficienten för kolsyra

nd.

och vätgas samt luft och vätgaside särskilda vätskorna. Häraf synes

!) Dessa värden äro tagna ur min föregående undersökning och äro icke af så
stor noggranhet som de öfriga.

424 ÅNGSTRÖM, VÄTSKORS VOLYMS- OCH TÄTHETS-FÖRÄNDRINGAR.

först att storleksordningen för d inom olika vätskor är densamma;
i alla de undersökta vätskorna är nämligen d, > d, > da. I
själfva verket visar en närmare granskning af den tillförlitlighet,

\

som vi hafva att tillmäta de funna värdena pa ++ och —, att

03 3

dessa qvantiteter inom gränserna af felen i bestämningen af d
äro konstanta med undantag af 5! för eter!). Detta senare un-
dantag bevisar dock alls icke, att vi icke här kunna hafva en lag
af allmännare giltighet. Det ligger nämligen nära till hands att
antaga, att den här observerade afvikelsen beror på en bildning
af kolsyreeter, hvarvid vi sålunda icke skulle hafva att göra
med ett rent absorptionsfenomen.

För att se huru volymsförökningen förhåller sig vid gas-
blandningar, har jag anstält några försök, i det jag efter att
hafva låtit vätskan absorbera en viss gas sedan äfven bestämt
dess volymsförökning för en annan. Följande tabell innehåller
de härvid funna resultaten. Alkoholen hade före de gjorda be-
stämningarna fått absorbera 3873 kmm vätgas; etern 19154

kmm kolsyra.

Tabell VIII.

Alkohol-(vätgas)-kolsyra. Eter-(kolsyra)-vätgas.
| Jo dv
G 4 oo G d — —
| &# 5 (6) v EZ d

2412 4,38 0,00186
2327 3,83 0,00165
2260 | 4,34 0,00192

4066 7,69 0,00189
4841 8,90 0,00184

Med.—=| 0,00187 Med.== 0,00181

Af en jämförelse mellan denna sista tabell och tabell VI
framgar saledes, att abs.-dil.-koefficienten är oberoende af, huru-
vida vätskan före försöket är gasfri. Volymsförökningen pa
grund af absorption af två gaser är saledes lika med summan

!) Afvikelserna för vatten äro något större, men här äro äfven felen i bestäm-

. 0 ..
ningen af Öd större.

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:o 6. 425
af den af hvarje gas särskildt förorsakade. Hafva vi en gas-
blandning, torde utan tvifvel detsamma gälla äfven för denna,
sa att i detta fall vätskans volymsförökning blir lika med sum-
man af de af hvarje gas i och für sig förorsakade volymsförök-
ningarna.

Pa grund af hvad vi salunda funnit, skulle den nyss an-
förda lagen för proportionalitet beträffande nu undersökta vätskor
gälla icke blott för luft, vätgas och kolsyra, utan äfven för luf-
tens beståndsdelar, syre och qväfve. Såsom en allmän atmin-
stone approximativ regel må saledes gälla: då gaser absorberas
i en vätska, stå de af lika volymsmängder gas förorsakade vo-
lymsförökningarna hos vätskan till hvarandra i bestämda för-
hållanden.

Huru sträng giltighet och huru stor utsträckning man har
att tillägga denna lag, må vidare undersökningar närmare be-
stämma.

4. På grund af föregående bestämningar är det lätt att be-
räkna ändriugen 1 specifika vigten hos vätskor genom gasabsorp-
tion. Då denna fråga dels varit föremal för särskilda under-
sökningar med negativa resultat, dels har en rent praktisk be-
tydelse för experimentalfysikern vid bestämningen af kroppars
spec. vigt, har jag utfört nämnda beräkning i de fall, som här
föreligga.

Herr A. SCHLEIERMACHER har genom vägning med pykno-
meter sökt bestämma gasabsorptionens inflytande på vattnets
spec. vigt!). Han kunde dock icke på detta sätt bestämma
detta inflytande, men slöt på grund af en diskussion af under-
sökningens noggranhet, att ändringen i spec. vigten hos vatten
genom luftabsorption icke kan öfverstiga + 0,00002.

Beträffande ändringen i spec. vigten genom absorption af
kolsyra föreligga mera positiva resultat, da denna pa grund af
absorptionens storlek varit lättare att bestämma. De sista be-
stämningarna torde vara de redan förut omtalade af BLÜMCKE
beträffande kolsyra i vatten och i alkohol. Da vatten af 2°—5°

1) Wied. Ann. 8, p. 53, 1879.

426 ÅNGSTRÖM, VÄTSKORS VOLYMS- OCH TÄTHETS-FÖRÄNDRINGAR.

far absorbera en lika stor volym kolsyra af 0° och 760 mm
tryck, ökas dess spec. vigt fran 1,0000 till 1,0004, och under
samma förhållanden ökas alkoholens spec. vigt från 0,8071 till
0,3075. Dessa af Herr BLUMCKE funna värden äro dock utan
tvifvel nagot för låga.

Då jag icke är i tillfälle att uppgifva absorptionskoeffici-
enten för alla de vätskor, som jag användt, har jag beräknat
spec. vigten för absorption af en med vätskan lika stor volym
gas af 0° och 760 mm tryck. Är vigten på volymsenheten
vätska = p, vigten pa volymsenheten gas af 0° och 760 mm
tryck = p,, samt abs.-dil.-koefficienten = d, så är vätskans spec.
vigt efter absorption af en lika volym gas:

IgE:
1 + 0
Ändringen i spec. vigten genom gasabsorption är derför be-
roende på vätskans spec. vigt, dess abs.-dil.-koefficient samt
gasens spec. vigt. Inom gränserna för denna undersöknings nog-
granhet kan ofvanstående formel helt enkelt skrifvas:
S=p+p — på.

Det är enligt denna formel och på grund af föregående be-
stämningar af Ö som nedanstående tabell är beräknad. Denna
innehåller i andra kolumnen vätskornas spec. vigt vid 0”, i tredje,
femte och sjunde deras spec. vigt efter absorption af kolsyra,
luft och vätgas, i fjerde, sjette och åttonde respektive ändringar
i spec. vigten. Dessa ändringar äro exakta på omkring + 0,00004
utom för vatten, för hvilket noggranheten torde vara något
mindre.

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:o 6. 427

Tabell IX.

® _ (I &
AN EE =S >
= (9) oo > rm
SG AE — = 8 2: 2
Salz « 122 CERN er
=S 5 a = S, D Se S—S u S3—S
= er Sc EINS

[95]
In

un
[CE
un

Kloroform ... |1,51706]1,51618| — 0,000881|1,51524— 0,00182]1,51472| — 0,00234
Nitrobenzol.. 1,22283|1,22275|— 0,00008| — = De er

Vatten........ 0,99987]1,00054| + 0,00067[0,99973|— 0,00014[0,99890 | — 0,00097
Benzol.......- 0,9000810,90025 + 0,00017|0,89943)— 0,00065[0,89864,— 0,00144
Metylalkohol ‚0,31002]0,31050 + 0,00048|0,30968 — 0,00034|0,80884 — 0,00118
Etylalkohol... |0,5071510,80763|+ 0,00048 0,30680 — 0,00035|0,80601|— 0,0014,
re 0,73631|0,73681) + 0,0005010,73583|— 0,00048|0,73505|— 0,00126.

Af denna tabell synes, att spec. vigten hos en vätska kan
öka eller minska genom gasabsorption, att den vid absorption
af luft och vätgas minskar för alla de undersökta vätskorna, så
äfven för de specifikt tunga vätskorna vid deras absorption af
kolsyra, men att de lättare deremot, och bland dessa äfven
vatten, vid sistnämnda absorption öka i spec. vigt. Storleken af
denna ändring varierar äfven ganska betydligt och uppgår ända
till 0,002. Då emellertid abs.-koefficienten för luft i de festa
fall torde vara ganska liten, kommer vid spec. vigtsbestämnin-
gar inflytandet af gasabsorptionen att vara betydligt mindre än
hvad ofvan synes, då de här anförda beräkningarna hänföra sig
till en absorption af en med vätskan lika volym gas. Då för
vatten enligt BUNSEN abs.-koefficienten vid 0° är = 0,0247, blir
ändringen i spec. vigten vid vattnets mättning med luft vid 0”
blott = 0,0000035. Vi se sålunda, att i de fall då icke en yt-
terst stor noggranhet åsyftas, det är likgiltigt, om man vid en
spec. vigtbestämning använder fullständigt luftfritt vatten eller
icke. Är det deremot fråga om bestämning af spec. vigten af
en vätska, hvars abs.-koefficient man icke känner, torde det
emellertid vara bäst att först befria den från absorberad luft,
då ganska lätt luftabsorptionen torde kunna ästadkomma en

ändring i spec. vigten redan i fjerde decimalen.
Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. 1887. Årg. 44. N:o 6. 6

428 ÅNGSTRÖM, VÄTSKORS VOLYMS- OCH TÄTHETS-FÖRÄNDRINGAR.

5. D:r W. OstwALD har sammanstält de af mie funna
abs.-dil.-koefficienterna!) samt några af SARRAU med stöd af
AMAGATS experiment enligt CLAUSII formel för gastillstandet
beräknade »covolumina», och af en visserligen icke synnerligen
tillfredsställande öfverensstämmelse dem emellan uttalat den slut-
sats, »att gasens volym vid absorption i en vätska nästan full-
ständigt reduceras till dess molekylers volym». För en viss pro-
portionalitet mellan abs.-dil.-koefficienterna och molekularvolu-
mina talar äfven den af mig förut papekade analogien mellan
förhallandet mellan gasernas volymer vid absorption och vid
mycket starkt tryck. Det första vilkoret för att denna analogi
skall hafva någon allmännare betydelse är äfven uppfyldt i det
vi i det föregående hafva sett, att abs.-dil.-koefficienten för skilda
gaser äfven inom skilda vätskor bibehåller sin storleksordning,
ja till och med i skilda vätskor synes stå i samma förhållande.
till hvarandra. Den absoluta storleken af volymsförökningen är
således beroende på vätskans och gasens natur; förhållandena
abs.-dil.-koefficienterna emellan synas vara oberoende af vätskans
natur.

Emellertid synes mig gasabsorptionen vara ett vida mer
kompliceradt fenomen, än att vi a priori skulle kunna våga att
omedelbart från abs.-dil.-koefficienternas storleksförhallanden
sluta till respektive gasmolekylers. Härtill och till ett närmare
ingående på absorptionsfrågans teoretiska del skall jag dock åter-
komma efter att hafva i vissa afseenden fullständigat mitt ob-
servationsmaterial och bestämt de använda vätskornas vigtigaste
fysikaliska konstanter.

Stockholms Högskolas Fysiska Institut, Juni 1887.

!) Stöchiometrie, p. 356, 1885.

429

Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1887. N:o 6.
Stockholm.

Undersökningar öfver istiden.

Af OTTo TORELL.

III.

Temperaturförhällandena under istiden samt fortsatta
iakttagelser öfver dess aflagringar.

[Meddeladt den 8 Juni 1887.]

Vid istidens inträdande afsattes af den skandinaviska in-
landsisens jökelelfvar ofvanpa de preglaciala formationerna sand
och grus samt uti större bäcken leror. Dessa aflagringar, hvilka
i Sverige benämnts hvitäsand och hvitälera, i Tyskland Dilu-
vialsand och Diluvialmergel, blefvo dels förstörda af den fram-
skridande isen, dels täckta af dess oskiktade bottenmoräner (=
jökellera, »pinmo» i Sverige, unterer Diluvialmergel i Tyskland).
Inom en del af norra Tyskland och Skane drog sig isen sma-
ningom tillbaka; men utbredde sig sedan ånyo öfver samma om-
rade och hade da en i viss mån annan rigtning. Härvid afsatte
jökelelfvarne ofvanpå de äldsta moränerna ny hvitåsand och hvitå-
lera (= mellersta hvitåsand och hvitålera, mittlerer Diluvialsand),
. hvilka i sin ordning täcktes af en yngre jökellera (= öfre jökel-
lera, baltisk jökellera, oberer Diluvialmergel). På den Skandi-
naviska halfön förekomma emellertid hvitåsand och hvitålera
endast undantagsvis N. om Skäne, utan ligger den äldsta gru-
siga jökelleran eller »pinmon» oftast omedelbart på det repade

berget och öfver denna de yngsta moränerna fran afsmältnings-

430 TORELL, UNDERSÖKNINGAR ÖFVER ISTIDEN.

tiden (= jökelgrus, krosstensgrus). Detta åter täckes här och der
af jökelelfvarnes rullstensgrus, och på detta såväl som på jökel-
gruset hvilar flerestädes ishafslera (hvarfvig lera, Yoldialera)
med en arktisk fauna.

Under inlandsisens utbredning öfver norra Europa intill den
bekanta gränslinien för de från Skandinavien härstammande mo-
ränerna gaf densamma upphof at likartade bildningar, hvilkas
lagerföljd i allmänhet öfverensstämmer med de här ofvan för den

sydligaste delen af Sverige angifna.

Undersökas de fossila qvarlefvorna uti de under istiden samt
närmast före och efter densamma afsatta lagren, så kunna vig-
tiga upplysningar vinnas beträffande klimatet under dessa tider.

I södra Skånes hvitåbildningar, såväl de äldsta, hvilka täckas
af den understa moränen, som de öfver denna liggande, hade
fossila lemningar förgäfves eftersökts ända tills delar af fiskskelett
för nagra ar sedan anträffades i lergrafvarne vid Lomma cement-
verk af ingeniör A. W. LUNDBERG. Flera sådana fynd gjordes
sedermera, och slutligen erhölls ett så fullständigt material, att
professor F. A. SMITT lyckades hänföra dessa lemningar till den
i polarhafvet allmänt förekommande Gadus polaris SABINE !).

!) Professor SMmiITT har godhetsfullt härom lemnat nedanstående upplysningar
jemte tillhörande teckningar. »De gjorda fynden bestå af tre mer eller
mindre fullständiga kranier, med käkar, gombågar och underkäkens upp-
hängningsapparat temligen tydligt urskiljbara, jemte de första kotorna, bröst-
fenor och en del af första ryggfenan, hvilket allt med säkerhet kan hän-
föras till Gadus saida LEP. (= Gadus polaris SAB.). Vi meddela här några
afbildningar af de säkrast bestämbara käkdelarne, jemförda med motsva-
rande ben från ett exemplar af Gadus saida, 205 mm. långt, bemfördt af
löjtnant SANDEBERG från Hvita Hafvet. Benen äro nästan fullkomligt lika
stora, så vidt fossilierna från Lomma äro fullständiga, och framställas på
figuren i 2 ggrs förstoring.

Fig. 1: Högra sidans mellankäksben hos Gadus saida,
a: sedt utifrån. Exemplaret från mellersta hvitåleran vid Lomma,

b: » » » » Hvita Hafvet,
ec: » inifran, » » mellersta hvitäleran vid Lomma,
d: » » » » Hvita Hafvet,
e: » nedifrån. » » mellersta hvitåleran vid Lomma,
Mi » » » » Hvita Hafvet,
g: » ofvanifrän. » » mellersta hvitäleran vid Lomma,

h: » » » » Hvita Hafvet.

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:o 6. 431

Härigenom blef således med bestämdhet ädagalagdt, att ett ark-

tiskt klimat var rådande då ifrågavarande lera afsattes, hvar-

förutom vunnits en säker utgångspunkt för paralleliseringen af

de sydskanska glaciala lagren med Tysklands och Danmarks.

Fig. 2: Högra sidans öfverkäksben hos Gadus saida,
i: sedt utifrån. Exemplaret från mellersta hvitåleran vid Lomma,
k: » » » » Hvita Hafvet,
l: » inifrån. » » mellersta hvitäleran vid Lomma,
mn: » » » » Hvita Hafvet.

432 TORELL, UNDERSÖKNINGAR ÖFVER ISTIDEN.

Genom de borrningar, som Skånska cementbolaget låtit ut-
föra vid Lomma, har lagerföljden härstädes nedifrån uppåt be-
funnits vara: 1) undre hvitäsand och hvitålera, 2) undre jökel-
lera, 3) mellersta hvitålera med Gadus polaris. I granskapet
af Lomma samt vid Lund, der lagren genom borrning och gräf-
ning undersökts till ett djup af nära 400 fot, täckes den sist-
nämnda lerbildningen af 4) öfre jökellera, »baltisk».

Enligt BERENDT's och JENTZSCH's omfattande forskningar
är lagerföljden i Weichseldalen nedifrån uppåt: 1) unterer Dilu-
vialsand (= undre hvitåsand), 2) unterer Diluvialmergel (=undre
jökellera), 3) Thon, Fayencemergel, Sand (= mellersta hvitäbild-
ningar), 4) oberer Diluvialmergel (= öfre jökellera). Uti den
undre hvitäsanden och i nedre delen af den undre jökelleran
härstädes träffas skal af Yoldia aretica GRAY, men derjemte .
innehåller jökelleran rester af en helt annan lera, hvilken karak-
teriseras af Cyprina islandica och derför benämnts Cyprinalera.

Äfven i Holstein, Schleswig och på vissa af de danska
öarne finnes denna senare lera, och Dr GOTTSCHE har iakttagit,
att den vid Kekenis på Als hvilar omedelbart på tertiära lager
samt täckes af undre jökellera. I Ristingeklint på Langeland
har professor JOHNSTRUP träffat Cyprinalera inlagrad uti jökel-
lera och anser den förras interglaciala ålder dymedelst vara be-
visad, en uppfattning som emellertid vederlägges af nyssnämnda
rön vid Kekenis och i Weichseldalen. Att Cyprinaleran i Ri-

n: sedt nedifrån. Exemplaret från mellersta hvitäleran vid Lomma,

DS » » » Hvita Hafvet,
»: > olvanifrän, » » mellersta hvitäleran vid Lomma,
q: oo» » » » Hvita Hafvet.

Fig. 3: Högra sidans underkäksben hos Gadus saida,
7: sedt utifrån. Exemplaret från mellersta hvitäleran vid Lomma,

Ss: » » » » Hvita Hafvet,
t: » inifrån, » » mellersta hvitäleran vid Lomma,
u: » » » » Hvita Hafvet.

Dessutom förekomma bland dessa Lomma-fynd ätskilliga knappast med
säkerhet bestämbara kotor och längre eller kortare ryggradsdelar samt ett
temligen tydligt stjertparti.

Fynden tillhöra dels Sveriges Geologiska Undersöknings, dels Lunds
Universitets zoologiska Museum.»

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:o 6..433

stingeklint förekommer inuti moränen, beror utan tvifvel derpa,
att den funnits redan innan denna bildades och vid isens fram-
skridande blifvit inpressad deruti (»contorted drift»).

Cyprina- och Yoldialerorna, hvilka i Weichseldalen äro äldre
än den Skandinaviska inlandsisens mägtiga aflagringar derstädes,
innehålla hvar sin fauna, ofta blandade med hvarandra genom
isens inverkan. Dessa hafva lefvat under fullkomligt olika fy-
siska förhållanden, och emellan bådas afsättning måste ligga en
lång tidrymd, hvarunder hafvets temperatur förändrades från
Nordsjöns närvarande till polarhafvets. Cyprinalerans fauna till-
hör nemligen den period före istiden da klimatet ännu ej skilde
sig väsentligt från det i samma trakter nu rådande, under det
att Yoldialerans gifver vid handen, att en arktisk temperatur
herrskat i Östersjön vid tiden för denna leras bildning. Yol-
dians förekomst här är desto intressantare, som den icke i något
annat land uppmärksammats på denna geologiska nivå.

Alla de djur, hufvudsakligen mollusker, hvilka anträffats i
Cyprimaleran, äro ännu lefvande Nordsjö-former. Bland dessa
finnes det vanliga ostronet Ostrea edulis, som i följd af sitt
ekonomiska värde torde med hänsyn till lefnadsförhållandena
vara bättre kändt än någon annan mollusk. Det förekommer i
Europa icke nordligare än vid Thränen vid polcirkeln i Norge,
der temperaturen vid hafsbottnen enligt professor MOHN är + 6” C.
Dr TRYBOM uppgifver, att ostronynglet i Scheldemynningarne
blir mycket sparsamt, om temperaturen vid ytan under lektiden
ej uppgår till + 21 a 22” C., och vid Englands kuster vexlar
hafsytans temperatur vid ifrågavarande tid mellan + 16 och +
28 C. Då en ostronbank finnes vid Tarbek i Holstein till-
sammans med Cyprinaleran, så adagalägges häraf att tempera-
turen vid hafsbottnen då leran aflagrades sannolikt icke understeg
den ofvan angifna af + 6” C. samt vid ytan under högsommaren
uppgick till atminstone + 16° C.

Troligtvis torrlades Cyprinalerans hafsbotten redan innan
istiden inträdde, men under densamma sänktes den anyo och be-
täcktes af den äldsta Yoldialeran. Hafvet torde da hafva egt en

454 TORELL, UNDERSÖKNINGAR ÖFVER ISTIDEN.

bottentemperatur af högst + 1°C. Ingen känd lefvande mollusk
kräfver nemligen lägre temperatur än Yoldia arctica GRAY (efter
hvilken benämningen Yoldialera blifvit gifven), och af dennas
förekomst i fossilt tillstånd kunna derför dragas särdeles vigtiga
slutledningar 1 klimatologiskt hänseende. Genom resultaten af
de hydrografiska forskningarne under NORDENSKIÖLD's arktiska
expeditioner är det möjligt att med största noggranhet angifva
temperaturgränserna, inom hvilka ifrågavarande mussla lefver.
Den har befunnits vara cirkumpolär, uppträder i stor mängd i
Kariska hafvet och längs norra Sibirien, der vattnets temperatur
vid bottnen vexlar mellan 0° och — 2° C., är deremot mycket
sällsynt vid Spetsbergens vestkust, der bottentemperaturen är
+ 1°C. (MOHN), men förekommer ymnigt i det isfylda Henloo-
pen-strait inom samma ögrupp. Vid Grönlands vestkust träffas
den sällan, men tyckes vara allmän i den nordligaste delen af
Baffins bay. Vid Finmarken‘och Island har Yoldia aldrig fun-
nits lefvande, och professor LECHE har anmärkt, att den ej upp-
märksammats vester om Nova Zembla af nagon bland NORDEN-
SKIÖLD’s expeditioner. Temperaturen i hafsytan inom Yoldians
område torde, enligt de gjorda observationerna, under varmaste
delen af sommaren endast undantagsvis uppgå till + 5° C., såsom
vid Spetsbergens vestkust, men är säkerligen i allmänhet nära
nollpunkten. Att så varit förhållandet uti det haf, der den Hal-
ländska Yoldialeran afsattes, visa de uti densamma funna lem-
ningarne af Grönlandshvalen (Dalena mysticetus) och Narhvalen
(Monodon monoceros). Den förre lefver sasom bekant af hafs-
djur, hvilka simma i ytan inom eller i närheten af polarisen, der
temperaturen i allmänhet torde vexla mellan 0° och + 5° C.
Narhvalen uppehäller sig ännu längre mot norr, träffas under
sommarmänaderna icke vid Grönland, men kommer i november
ned till Omenak, pa den amerikanska sidan är nordkusten af La-
brador‘dess sydgräns; vid Spetsbergen är den ytterst sällsynt,
men har iakttagits norr om samma ögrupp. Temperaturen i hafs-
ytan, der detta djur lefver, kan således icke vara mycket högre
än 0° C.

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:0 6. 435

Fran Vendsyssel, norr om Limfjorden i Jutland, har JOHN-
STRUP beskrifvit en Yoldialera, innehällande högst intressanta
fossila qvarlefvor, som blifvit bestämda af professor STEENSTRUP.
Ingenstädes har nagon lefvande fauna blifvit bekant, som tyder
pa ett kallare haf. Med undantag af Pholas erispata, hvars
lefnadssätt gör den svåråtkomlig för drasgning, men som i
fossilt tillstånd blifvit funnen vid Jenisey, lefva de öfriga 16
arter, som denna lera hyser, i Kariska hafvet eller strax öster
derom.

Tack vare den af NORDENSKIÖLD ästadkomna grundliga
hydrografiska och zoologiska undersökningen af samma haf och
LECHE's beskrifning af dess molluskfauna, har ett ovärderligt
material erhållits för istidens studium. Molluskfaunan vid Parry-
öarne 1 arktiska Amerika och i Sibiriens ishaf öfverensstämmer,
för så vidt den är känd, fullständigt med Kariska hafvets, hvar-
emot, sasom förut framhållits, faunan i hafven vid vestkusten
af Grönland och Spetsbergen företer en annan pregel, enär dessa
haf äro varmare än det Kariska. Bevis härför lemna ej blott
hydrografiska undersökningar och den nyss skildrade utbrednin-
gen af Yoldia arctica, utan äfven två andra mollusker, Bulla
scalpta och Bulla semen REEVE!), hvilka båda lefva i Wel-
lington channel i arktiska Amerika och i Kariska hafvet, men
ej upptagas i någon förteckning öfver Spetsbergens och Grön-
lands mollusker. Emellertid förekomma dessa jemte Yoldia arc-
tica uti nämnda lera i Vendsyssel och Bulla scalpta har af mig
anträffats äfven i den yngre Yoldialeran vid Varberg.

Den Jutländska Yoldialeran är pa manga ställen inblandad
uti den öfre jökelleran, som här är full med block af Kristiania-

traktens bergarter, och vid Knissel finnes t. o. m. ett större

1) Äfven om B. semen ej kan med bestämdhet särskiljas från arter af samma
slägte, hvilka hafva en något sydligare utbredning, utan, såsom LECHE an-
tager, endast är en arktisk form af B. (Utriculus) turritus MÖLL., hvilken,
enligt G. O. Sars, icke heller förtjenar namn af sjelfständig art, blott utgör
en varietet af U. pertenuis MiGH., så torde dock ej kunna betviflas, att
REEVE's B. semen är en polar form, som hittills icke uppmärksammats annor-
städes än i Wellington channel och Kariska hafvet.

436 TORELL, UNDERSÖKNINGAR ÖFVER ISTIDEN.

stycke af den förstnämnda inneslutet i moränen. Ifragavarande
Yoldialera är troligtvis eqvivalent med Skånes mellersta hvita-
lera (Gadus polaris-leran), men äldre än den Yoldiaförande lera,
som förekommer på Sveriges vest- och ostkust, i Kristianiafjor-
den m. fl. ställen. Denna senare lera är nemligen yngre än de
yngsta moränerna och äsarne.

Att Kariska hafvets temperatur (0° till — 2” C.) var rådande
i Kattegat under den tid da Yoldialerorna afsattes i Jutland
och Sverige, torde pa grund af det ofvan sagda ej kunna be-
tviflas.

Den öfversta Yoldialeran karakteriseras af samma fauna som
den mellersta, men är härutinnan icke så fullständigt känd. Enär,
sasom förut anmärkts, deruti träffats lemningar af Grönlands-
och Narhvalarne, hvilka endast förekomma 1 närheten af polar-
isen, kan man sluta till, att denna ännu under det sena skede
af istiden, då inlandsisen redan dragit sig tillbaka till fjelltrak-
terna, nådde till södra Sverige, Skotland och New England, in-
om hvilka länder faunan med Yoldia arctica intager samma
geologiska läge.

Granskar man de marina aflagringar, hvilka äro närmast äldre
än istiden, och söker utreda, under hvilka temperaturförhållanden
deras faunor lefvat, så visa de ännu qvarlefvande formerna af
Englands och Belgiens äldsta cragfauna (Coralline crag) så stor
öfverensstämmelse med det nuvarande djurlifvet i Medelhafvet,
att dettas temperatur kan antagas hafva under den pliocena
tiden varit rådande i Engelska kanalen. Den till Red crag
hörande faunan liknar ojemförligt mera Nordsjöns nuvarande och
innehåller derjemte arter, hvilka synas hafva invandrat med en
kall bottenström norrifrån. — Den ännu yngre Norwich crag
består öfvervägande af Nordsjö-former och ett större antal ark-
tiska arter än i Red crag.

Den äfvenledes preglaciala Bridlington crag kännetecknas
af nägra fa, nu utdöda cragformer och för öfrigt en Nordsjö-
fauna blandad med arktiska arter (t. ex. Astarte borealis),

närmast Öfverensstämmande med de i hafvet mellan Nova Zembla

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:0 6. 437

och Ostfinmarken nu lefvande. Ifragavarande crag träffas sasom
en inlagring uti den Skandinaviska isströmmens jökellera vid
Yorkshire pa samma sätt som Cyprina- och Yoldialerorna uti
"Weichseldalens jökellera. Sannolikt har Skagerrack—Nordsjö-is-
strömmen utanför Yorkshires kuster träffat tva aflagringar, af
hvilka den ena närmast motsvarat Cyprinaleran, den andra Yol-
dialeran, samt inpressat dem båda i samma morän (»the Base-
ment boulderclay»).

Vid Norfolks kuster förekommer öfver Norwich crag den s.
k. skogen i Cromer och öfver denna Leda myalis-lagret, hvars
fauna i mycket öfverensstämmer med Cyprinalerans och innehåller
en 5 fot mägtig ostronbank. Då detta afsattes, kan hafvets
temperatur icke hafva varit lägre än + 16” C. vid ytan och + 6°
C. vid bottnen, der ostronen lefde, hvaremot sannolikt den förut
omtalade kalla bottenströmmen föranledde invandringen af Astarte
borealis.

På Leda myalis-lagret följer »the Arctic freshwater-bed»
med Salix polaris och Betula nana samt deröfver Cromer-till
och Contorted drift (= den Baltisk—Nederländska isströmmens
jökellera; hvitäsand och hvitalera).

Nedanstående tabell visar lagerföljden inom Östersjö—Katte-
gatsbäckenets och Storbritanniens pliocena och glaciala bild-

ningar, för sa vidt denna f. n. kan bestämmas.

438 TORELL, UNDERSÖKNINGAR ÖFVER ISTIDEN.

Öfversta Yoldialera, yngre än jökelgrus

sche ıullstensasare sess see See
Öfre morän (inclusive krosstensgrus !))...
Mellersta hvitåsand och hvitålera (Yol-

dialera, Gadus polaris-lera) ........-..-
(AYO EIN OM; an ER ERRRIET SORTERS EEE NEN.
Undre hvitäsand och hvitälera ......-...---
Arctic ‚fneshwater-bed» 2...
Undre Yoldialera och Bridlington crag ')
Cyprinalera och Leda myalis-lagret')....
SKogen ı. Gnomer» een
Nonwichr cnag e, SES SEES ESSENS ASS sea oa

IRA) CT: ag ee a

Bonallinewenag "rn ee ne

uopppasqgpioM
; puenug

"JUuILO BASUV(JT
"utv sfoH

+++ +

ups

5 a > -
3 & | Storbritannien.
mo
Ze —-
2009
a a

un mel
SA eo 2
&
Se EL Ö
Zoe | =
FASNRS Sale
3. En] s Solana
Rn» :
em

!) Förekommer inom de områden der * är fogadt vid +.

439

Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek.

(Forts. fr. sid. 350.)

Utgifvare och författare.

AGARDH, J.G. Till Algernas systematik. Afd. 5. Lund 1887. 4:0.
AURIVILLIUS, C.W.S. Beobachtungen über Acariden auf den Blättern
verschiedener Bäume. Upsala 1887. 4:0.

LUNDSTRÖM, A. Pflanzenbiologische Studien. 1—2. Upsala 1884—
1887. 4:0.

WiLLE, N. Kritische Studien über die Anpassungen der Pflanzen an
Regen und Tlıau. Breslau 1887. 8:0.

MARIGNAC, C. Quelques reflexions sur le groupe des terres rares. Ge-
neve 1887. 8:0.

ZEUNER, G. Technische Thermodynamik. Bd. 1. Lpz. 1887. 8:0.

Stockholm 1887. Kongl. Boktryckeriet.

ARTEN
DL na

ER
”

IANA i
ee AR

ÖNS Ne

ÖFVERSIGT

KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS
FÖRHANDLINGAR.
Be N IR ggn sot JT.

Onsdagen den 14 September.

INNEHÅLL:
Öfversigt af sammankomstens förhandlingar............................ sid. 441.
CLEVE, Om inverkan af klor på acet-3-naftalid............................... » 443.
Wıpman och ÅBENIUS, Om inverkan af alkoholisk kalilut på aromatiska

bromacetamidodeuıvatsgo Teen RE RE EEE EEE » 449.
NORDENSKIÖLD, Ytterligare iakttagelser om gadolinitjordens atomvigt... » 463.
NORDENSKIÖLD, Om väglängderna i de sällsynta jordarternas absorptions-

SDEITaMRRREL. rn LE EL ULLI ER A RI SE N Ede na » 471.
SJÖGREN, Om fyndet af Periklas vid Nordmarks grufvor .................. » 419.
-SOHLBERG, Finnes, utom dimmor och moln och annan synlig utfällning,

flytande eller fruset vatten i atmosferen? ................................ » 481.
APPELLÖF, Om skalbildningen hos Sepia officinalis L....................... » 495.
Skänker till Akademiens bibliotek.................... sidd. 442, 448, 470, 503, 504.

Tillkännagafs, att Akademiens inländske ledamot, Direktören
THEOFRON MUNKTELL med döden afgätt.

Hr Friherre NORDENSKIÖLD dels redogjorde för nya, af
honom utförda undersökningar om den ur olika mineral fram-
ställda gadolinitjordens atomvigt, hvilka tyckas bekräfta hans
förut framställda förmodan, att denna atomvigt vore konstant*,
dels meddelade sina undersökningar öfver ett enkelt matematiskt
samband mellan vaglängderna i de sällsynta jordarternas absorp-
tionsspektra*, och dels förevisade ett af Bergmästaren C. A. H.
SJÖGREN insändt, för Sverige nytt mineral, Periklas, hvilket
består af talkjord, obetydligt förorenad af jern- eller mangan-
oxidul*.

Hr EDLUND inlemnade och refererade dels en uppsats af
Läroverksadjunkten K. H. SOHLBERG med titel: »Finnes, utom

442
dimmor och moln och annan synlig utfällning, flytande eller
fruset vatten i atmosferen®%»*, och dels en uppsats af Docenten
S. ARRHENIUS: »Über das Leitungsvermögen der verdünnten
Luft» (se Bihang till K. Vet.-Akad. Handl.).

Hr WITTRocK föredrog en inlemnad uppsats af Doktor J.
E. F. AF KLERCKER: »Studien über die Gerbstoffvakuolen» (se
Bihang ete.).

Hr CHR. Lovsn meddelade en afhandling af Professoren
R. TIGERSTEDT och medieine studeranden A. STRÖMBERG: »Der
Venensinus des Froschherzens» (se Bihang etc.).

Sekreteraren öfverlemnade följande insända uppsatser: 1:0)
»Zur Theorie der mehrdeutigen Ebenen-Transformation» af Pro-
fessorn C. F. E, BJÖRLING (se Bihang etc.); 2:0) »Om inverkan
af klor pa acet-#-naftalid» af Professorn P. T. CLEVE"; 3:0)
»Om inverkan af alkoholisk kalilut pa aromatiska bromacetamido-
derivat» af Professoren O. WIDMAN och Kandidaten P. W. ABE-
xıus*; 4:0) »Om skalbildningen hos Sepia officinalis» af Doktor.
Ar APPEBBOR”. 6

Anmäldes, att vederbörande Intendent vid Riksmuseum till
Regnellsk Amanuens efter utnämnde Lektorn A. M. LINDMAN
antagit Docenten vid Upsala universitet Grefve H. F. G. STRÖM-
FELT.

Följande skänker anmäldes

Till Vetenskaps-Akademiens Bibliotek.

Kristiania. Kommitteen for den Norske Nordhavs-Ewxpedition.

Den Norske Nordhavs-Expedition 1876—1878. H. 18a-b. 1887. 4:0.
America. U. S. American association for the advancement of science.
Meeting 34(Ann arbor 1885)—35 (Buffalo 1886), Proceedings. 8:0.

Baltimore. Peabody institute.

Annual report. 20(1886/1887). 8:0.

Berlin. Internationale Erdmessung.

Verhandlungen der allgemeinen Conferenz. 8(1886). 1887. 4:0.
— Entomologischer Verein.

Berliner entornologische Zeitschrift. Bd. 31(1887): H. 1. 8:0.
— Physikalische Gesellschaft.

Die Fortschritte der Physik. Jahrg. 37 (1881): Abth. 1—3. 8:0.

Verhandlungen. Jahrg. 5(1886). 8:0.
(Forts. ä sid. 448.)

445

Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1887. N:o 7.
Stockholm.

Meddelanden från Upsala kemiska Laboratorium.

130. Om inverkan af klor på acet-f-naftalid.
Au VIE ÖEEVE.

[Meddeladt den 14 September 1887.]

Monokloracet-B-naftalid, C,,H,CI.NHCOCH,. Om man in-
leder klorgas i en lösning af acet-S-naftalid i koncentrerad is-
ättika, utkristalliserar klorvätesyrad /-naftylamin. Om man
deremot använder såsom lösningsmedel för acet-$-naftaliden ät-
tiksyra utspädd med ungefär lika volym vatten, erhäller man
efter inledning af en mol. klorgas och sedan lösningen blifvit
blandad med vatten en kristallinisk massa, som mycket lätt
löses i kokande alkohol. Ur alkohollösningen utkristallisera vid
afsvalning fina, färglösa nalar, som ha konstant smältpunk-
ten 147°.

Analys:

0,3675 gr. gaf vid förbränning med blykromat och koppar-
oxid 0,1622 gr. H,O och 0,8801 gr. CO,. |

0,2970 gr. gaf 17 kub.c. qväfgas, mätt öfver kalilut vid t.
16” bar.tryck 764 mm.

0,2176 gr. gaf 0,1435 gr. AgCl.

I procent:

Funnet. Beräknadt.
C 65,31 65,60
H 4,90 4,56
N 6,82 6,38

Cl 16,31 16,17
0) 6,66 7,29
100,00 100,00.

444 CLEVE, OM INVERKAN AF KLOR PÅ AGET--NAFTALID.

Monoklor-8-naftylamin, C,,H,CI.NH,. Föregående förening
löstes i alkohol och lösningen blandades med koncentrerad klor-
vätesyra, da en kristallinisk massa af acetnaftaliden utföll. Allt-
sammans värmdes pa vattenbad och utspäddes, sedan kristal--
lerna efter Y, till 1 timme löst sig, med kokande vatten och
filtrerades kokande hett. Vid afsvalning erhöllos tunna, glän-
sande kristallnalar af klorvätesyrad monoklor-ß-naftylamin, hvaraf
monoklor-$-naftylamin framstäldes genom uppvärmning med am-
moniak. Ur en varm lösning utfälles den i form af en olja,
som vid afsvalning stelnar kristalliniskt. Monoklor-$-naftylamin
är mycket lättlöslig i alkohol och utkristalliserar derur i fina,
färglösa nålar med smältpunkten 59°—60°.

Analys:

0,3216 gr. gaf 21,5 kub.cent. qväfgas, mätt öfver kalilut
vid temp. 15” och under bar.tr. 744 mm.

0,1622 gr. gaf efter glödgning med kalk 0,1306 gr. AsCl.

I procent:
Funnet. Beräknadt.

N 0678 7,89
Cl 19,92 20,01.

Klorvätesyrad monoklor-B-naftylamin, C,,H, Cl.NH,H CI +
H,O. Denna förening bildar glänsande, färglösa, 1 hett, saltsyre-
haltigt vatten tämligen lösliga nålar. Af rent vatten sönder-
delas saltet vid kokning.

Analys:

0,1826 gr. mellan papper prässadt salt gaf, då dess lösning
fäldes med silfvernitrat, 0,1150 gr. AgCIl.

0,2730 gr. gaf, efter glödgning med kalk, 0,3352 gr. AgCl.

I procent:
Funnet. DBeräknadt.
Fällbar klor 15,58, 15,27
Totalmängd klor 30,37 30,34.

a-Monoklornaftalin, C,, HCl, af monoklor-B-naftylamın. Mo-
noklornaftylamin utrördes med svafvelsyra, förut utspädd med

!/, volym vatten, och i blandningen inleddes en ström af qväfve-

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:o 7. 445
trioxid, utvecklad af salpetersyra och arseniksyrlighet. Efter
mättning med qväfvetrioxiden erhölls en mörkt färgad lösning,
som i små portioner blandades med en stor volym absolut al-
kohol, hvarefter blandningen upphettades på vattenbad. Sedan
qväfgas bortgått, späddes alkohollösningen med vatten och lem-
nades att frivilligt afdunsta. Dervid erhölls en svart olja, som
renades genom destillering i vattenånga. Renad bildade pro-
dukten en ljusgul, tung olja, som ej stelnade.

Analys:
0,3768 gr. gaf, efter glödgning med kalk, 0,3308 gr. AgCl.

I procent:

Funnet. Beräknadt.
Cl 21,72 22,08.

Föreningen utgjordes sålunda af a-monoklornaftalin.

Ftalsyra -af monoklor-8-naftylamin. Monoklornaftylamin
angripes häftigt af salpetersyra och ger röda eller brunröda, harts-
artade produkter. Efter afdunstning till torrhet och aterstodens
utkokning med vatten erhölls en gulbrun lösning, som vid af-
dunstning afsatte kristaller, förorenade af bruna, amorfa, lättlös-
liga ämnen. Efter upprepade reningar och sublimering erhölls
ftalsyre-anhydrid med smältpunkten 128”. Deraf framstäld ftal-

syra smälte vid 184°. Det var således ftalsyra som erhållits.

Diklornaftalin, Ci HCl, af monoklor-p-naftylamin. Tio
gram monoklornaftylamin löstes under kokning i klorvätesyra,
och dertill sattes 5 gr. kopparklorur samt småningom, under
omskakning, en lösning af 4 gr. kaliumnitrit. Dervid utföll en
svart olja, som renades genom destillation med vattenånga. En
gul olja erhölls, hvilken efter några dagar stelnade till en hård
fast massa, som vägde ungefär 4 gram. Kristallmassan prässa-
des mellan papper och löstes i alkohol. Vid lösningens afsval-
ning ansköto väl utbildade, glänsande, rombiska taflor med smält-
punkten 34°,5, hvilken smältpunkt förblef oförändrad efter upp-
repade omkristalliseringar.

Analys:

0,2093 gr. gaf 0,3045 gr. AgCl.

446 CLEVE, OM INVERKAN AF KLOR PÅ ACET-S-NAFTALID.

I procent:
Funnet. Beräkna dt.
Cl 35,99 35,98.

Herr HELGE BÄCKSTRÖM har pa Stockholms Högskolas mi-
neralogiska institut benäget undersökt kristallformen pa denna
diklornaftalin och derom meddelat:

»Kristallform: monosymmetrisk.

Axelförhallande:

abe sage 17:9, 106240r.
Tafvelformiga eller kort prismatiska kombinationer af oP(001)
och © P(110).
110 : 110 = 68° 7’
110 :001 = 82° 38%.
De optiska axlarne ligga i symmetriplanet; pa oP utgar en

axel något utom synfältet i den spetsiga vinkeln £.»

Naftas af monoklornaftylamin. Vid upphettning af klor-
g-naftylamin med kalk för klorbestämning bildade sig i röret
gula, långa nålar, hvilka smälte vid 275”. I koncentrerad svaf-
velsyra löste sig föreningen med intensiv, violett färg, som vid
utspädning öfvergick till orangegul och vid starkare utspädning
försvann. Smältpunkten och den sistnämnda reaktionen visa att
produkten utgjordes af naftas, hvilken enligt O. WITT!) är a-ß-

naftazin eller

!) Deutsch, Chem. Ges. Ber. XIX, p. 2791.

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:0 7. 447

Af ofvanstäende redogörelse följer, att vid inverkan af klor
på acet-3-naftylamin inträder en at. klor i stället för en at.
väte, som intager a-ställning. Detta bevisas deraf, att vid diazo-
reaktionen bildas &«-, icke 8-monoklornaftalin. Uti monoklor-%-
naftylamin måste både Cl och NH, befinna sig i samma naf-
talinhälft, eftersom ftalsyra erhölls da monoklornaftylaminen
oxiderades med salpetersyra. För monoklor-8-naftylamin har

man således att välja mellan formlerna:

Cl Cl
| |
% AN 2 N
L nv NEN ANANAS
pe Es
Ne N Enge
SÅ ER \ % \ u N SL

Af dessa formler är den förre mest sannolik, alldenstund
naftas bildas, när föreningen glödgas med kalk och emedan i
allmänhet en negativ radikal ingår i närmaste o-ställning, när
acet-3-naftylamin nitreras och bromeras.

Den vid 34”,5 smältande diklornaftalinen är således med
största grad af sannolikhet «,8,0,0H,Cl,. Denna diklornaftalin
är olik alla förut framstälda isomeriska diklornaftaliner, men
närmar sig genom den låga smältpunkten a-diklornaftalin, som
enligt WIDMAN!) har konstant smältpunkten 38”. För öfrigt är
«-diklornaftalin till utseendet fullkomligt olika den vid 34°,5
smältande diklornaftalinen. Den kristalliserar nämligen i spetsiga
nålar, ej i rombiska taflor.

MELDOLA?) har förut på alldeles analogt sätt af brom-a-
naftylamin framstält en vid 63” smältande dibromnaftalin, som
han anser vara &-f,-dibromnaftalin.

Vid utförandet af denna undersökning har jag varit verk-
samt biträdd af stud. N. A. LANGLET.

1) Öfvers. af K. Sv. Vet.-Akad. Förh. 1882, n:o 6, p. 3.
2) Journ. Chemical Soc. 1883. Transact. p. 5.

448

4

Skänker till Yetenskaps-Akademiens Bibliothek.
(Forts. från sid. 442.)

Bern. societe Helvetique des sciences naturelles.
Session 69 (1386). Actes. 8:0.
» > » Compte rendu des travaux. 8:0.
— Naturjorschende Gesellschaft.
Mittheilungen. Jahr 1886. 8:0.
Besancon. Academie des sciences, belles-lettres & arts.
[Memoires.] Annee 1885. 8:0.
Boston. American academy of arts and sciences.
Memoirs. Vol. 11: P. 4. 1886. 4:0.
Proceedings. Vol. 22: P. 1(1886). 8:0.
Brünn. MNaturforschender Verein.
Verhandlungen. Bd. 24(1885): H. 1—2. 8:0.
Bericht der meteorologischen Commission. 4 (1884). 8:0.
Bruxelles. Académie R. des sciences, des letires & des beaux arts
de Belgique.
Mémoires. T. 46. 1886. 4:0.
» couronnes... T. 47—48. 1886. 4:o.
> » collection in 8:0. T. 37—39. 1886. 8:o.
Bulletins. (3) T. 9(1885)-—12(1886). 8:0.
Annuaire. Annee 52(1886)—53(1887). 16:0.
Notices biographiques et bibliographiques, concernant les membres...
Annee 1886. 16:0.
Catalogue des livres de la bibliotheque de l’Academie... P. 1—2:
123. 1881-1887. 83:0.
Biographie nationale. T. 8: F. 3; 9: 1-2. 1885—1887. 8:o.
— Société entomologique de Belgique.
Annales. T. 30. 1886. 8:o.
— Société RB. malacologique de Belgique.
Annales. T.21(1886). 8:0.
Proces-verbaux. T. 15 (1886): P. sı—144; 16(1887): 1—-144. 8:0.
Buffalo. Society of natural sciences.
Bulletin. Vol. 5: N:o 2. 1886. 8:0.
Dorpat. Naturforscher-Gesellschajt.
Archiv für die Naturkunde Liv-, Ehst- und Kurlands. Ser. 1. Bd. 9:
Il Abo INS KAN
Sitzungsberichte. Bd. 8: H. 1 (1886). 8:0.
Dublin. AR. Irish Academy.
Transactions. Vol. 27: 6-8; 28: 14-25. 1883—1886. 4:0.
»Cunningham memoirs». N:o 2—3. 1886. 4:o.
Proceedings. Science. (2) Vol. 4(1884—1886): N:o 1—5. 8:0.
> Polite literature and antiquities. (2) Vol. 2 (1885/86):
N:o 6—7. 8:0.
Todd lecture series. Vol. 2: P. 1. 1885. 8:0.

(Forts. å sid. 470.)

449

Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1887. N:o 7.
Stockholm.

Meddelanden från Upsala kemiska laboratorium.

131. Om inverkan af alkoholisk kalilut på aromatiska

bromacetamidoderivat.
(Andra uppsatsen.)

Af ÖSKAR WIDMAN och P. W. ÅBENIUS.

[Meddeladt den 14 September 1887 genom P. T. Creve.]

Såsom vi i vår förra uppsats öfver samma ämne (1886
N:o 9 p. 279) hafva meddelat, uppstå nya, väl kristalliserade,
bromfria kroppar, om man upphettar bromacetdibromortotoluid,
bromacetortotoluid, bromacetparaxylid eller metabromacetamido-
kuminsyremetyleter med en eqvivalent mängd alkoholisk kalilut.
I alla dessa ämnen förekommer en sidokedja (metyl eller iso-
propyl) i ortoställning till bromacetamidogruppen. Da vi ater
behandlade bromacetanilid, som icke innehåller någon sidokedja
alls, eller bromacetparatoluid, som innehåller sidokedjan i para-
ställning till den nämda gruppen, på samma sätt, så erhöllo vi
ingen kristalliserande, ny förening. Detta synes nu gifva vid
handen, att sidokedjan på något sätt deltager 1 sjelfva reak-
tionen, då bromväte utträder ur molekylen. Under sådana för-
hållanden är emellertid knappast mer än ett sätt tänkbart, på
hvilket reaktionen skulle kunna förlöpa, nemligen så att en kol-
atom i sidokedjan och acetamidogruppens atomer sammanslöte
sig till en qväfvekärna, sådan denna förekommer i hydrokarbo-
styril. Af bromacetortotoluid skulle således hydrokarbostyril sjelf
hafva bildats. Såsom vi emellertid i citerade uppsats hafva visat,

är den förening, som bildas vid bromacetortotoluids behandling

450 WIDMAN & ABENIUS, OM AROMATISKA BROMACETAMIDODERIVAT.

med alkoholisk kalilut, trots en utomordentligt stor öfverens-
stämmelse saväl i egenskaper som reaktioner icke identisk med
hydrokarbostyril. Kloroplatinaten befunnos nemligen hafva olika
sammansättning och dessutom förhöllo sig de bada kropparne
olika bade till kokande alkoholisk kalilut och till fosforpenta-
klorid. Vi hafva nu närmare studerat den ur bromacetortotoluid
erhallna kroppens förhallande till dessa reagens och skola i det
följande redogöra för de därvid erhållna resultaten såsom i öfrigt
för gången af vara fortsatta undersökningar öfver detta ämne,
genom hvilka vi slutligen lyckats fullständigt utreda denna kropps
konstitution.

Hvad först kloroplatinatets sammansättning beträffar, så
kommo vi i var förra uppsats till den mycket egendomliga sam-
mansättningen: |

[C,H,NO . HCIJ,PtCl,.
Då saltet icke aftog i vigt vid torkning vid 110°, ansago vi oss
hafva allt skäl att antaga, att det var vattenfritt, och då för
öfrigt under sådana förhållanden ingen annan sammansättning
var förenlig med de funna platinahalterna, hade vi intet skäl
att betvifla resultatets riktighet, huru öfverraskande det än var.
Emellertid hafva vi sedermera för säkerhets skull äfven bestämt
klorhalten och det har då visat sig, att saltet måste ega en
annan sammansättning och innehålla vatten. Vid upprepade
försök att bestämma detta visade det sig, att saltet, såsom vi
förut uppgifvit, verkligen icke aftager det minsta i vigt vid 110°,
men att det vid 120° förlorar icke blott vatten utan äfven en
del saltsyra. Vigtsförlusten fortgar alltjämt, äfven sedan den
uppnått den storlek, som motsvarar den verkliga vattenhalten,
och någon konstant vigt kunde icke erhållas och således icke
häller någon direkt vattenbestämning. - Sammansättningen fram-
går dock tydligt ur platina- och klorhalterna tillsammans. Den
måste vara:
[C,,H1sN50; . HCI],PtCl, + 4H,0O
Analys:
I och II se förra uppsatsen.

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:o 7. 451

Ill. 0,1874 gr. salt gaf efter förbränning med kalk 0,1526
or. AgCl, motsvarande 0,03773 gr. Cl.

Beräknadt. Funnet.
% IR III.
Pt 18,15 ISem218335 =
Cl 19,93 == = MR,

Häraf framgar saledes, att det klorvätesyrade salt, som in-
går såsom konstituerande bestandsdel i kloroplatinatet, innehåller
blott en atom klor pa 18 kolatomer. Detta förhållande kan
äter blott förklaras på det sätt, att den ifrågavarande kroppens
molekyl är dubbelt så stor som hydrokarbostyrilens d. v. s. eger
sammansättningen C,;H,,N>s0, och att föreningen, ehuru inne-
hållande 2 qväfveatomer, dock är en ensyrig bas. |

Till samma slutsats har också den fortsatta undersökningen
öfver föreningens förhållande vid kokning med alkoholisk kalilut
fört. Såsom vi nedanför närmare skola beskrifva, hafva vi nu-
mera lyckats genom analys utröna den därvid bildade kroppens
sammansättning och funnit den motsvara formeln: C,,H,,N50; .
H,O, hvilket bevisar, att molekylen måste innehålla 18 kol-
atomer.

Under sådana förhållanden ligger det närmast till hands att
antaga, att den ifrågavarande kroppens bildning ur bromacet-

ortotoluid försiggått enligt följande schema:

d. v. s. att de två bromatomerna i två molekyler bromacetorto-
toluid hafva sammanslutit sig med de vid qväfve bundna väte-
atomerna under bildning af en sexledig ring, om också detta
antagande på intet sätt förklarar, hvarför det skulle vara nöd-
vändigt för reaktionens förlopp, att en sidokedja finnes närva-
rande i ortoställning till den ursprungliga basens amidogrupp.
För att nu pröfva riktigheten af denna tolkning af förlop-
pet hafva vi gjort flere försök att syntetiskt framställa en kropp,
som alldeles säkert besutte den angifna konstitutionen. För-

452 WIDMAN-& ABENIUS, OM AROMATISKA BROMACETAMIDODERIVAT.

eningar, som efter all sannolikhet äro sammansatta pa analogt
sätt, hafva redan förut blifvit framstälda af P.J. MEYER!) genom
upphettning af fenylglycin till 140—150° och af MYLIUS?) ge-
nom destillation af sarkosin. Dessa föreningars konstitution
torde kunna askadliggöras genom följande formler:

„C0—CH,\ ‚C0—CH,\
OH, a MOR NG N. OH
SCH C0Z NCH,—C0/

Vi hafva nu framstält ortotolylglyein och upphettat denna
öfver smältpunkten i den förhoppning, att en anhydrid af orto-
tolylglyein därvid skulle bildas pa analogt sätt. Detta blir emel-
lertid förvånande nog icke fallet. Åtminstone hafva vi icke
kunnat ur reaktionsprodukten isolera nagon kropp med egen-
skaper, som äro analoga med fenylglycinanhydridens eller med
den ifrågavarande, vid 159--160° smältande kroppens.

Icke bättre lyckades ett försök att avägabringa den önskade
vattenafspaltningen ur ortotylgiycin genom inverkan af fosfor-
pentaklorid. Tolylglyeinen sammanrefs med den eqvivalenta
mängden fosforpentaklorid och därpa uppvärmdes blandningen
helt lindrigt, till dess reaktion inträdde. Produkten tvättades med
vatten, hvarvid ett smetigt harts blef olöst, som var lättlösligt
i varm alkohol och vid lösningens kallnande afskilde sig i form
af en ringa mängd nalformiga kristaller. Kristallerna, hvilka
hvarken till utseende eller egenskaper erinrade om den ur brom-
acetortotoluid erhallna föreningen, voro särdeles svara att rena
och hafva därför icke blifvit närmare undersökta.

Vi hafva slutligen kommit till målet genom framställning
af kloracetylortotolylglycin och dennas upphettning med orto-
toluidin.

!) Berichte der Deutsch. chem. Ges. X, 1967.
2) » » » XVII, 2387.

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:o 7. 453

Kloracetylortotolylglyein,
CH, . COOH

le Neorlemreı

Låter man en lösning af kloracetylklorid i absolut eter rinna
ned i en eterlösning af en eqvivalent mängd (en molekyl af
hvarje) ortotolylglyein, sa utfaller en volyminös kropp, hvil-
ken dock till stor del åter gar i lösningen, sedan all klorace-
tylkloriden blifvit tillsatt. Blott en ringa del stannar olöst i form
af en finkornig bottensats. Efter eterns afdestillering tvättas
återstoden med vatten, da en olja återstår, som snart stelnar
till en fast kristallmassa. Kroppen renas därpa genom kristal-
lisationer ur benzol.

Föreningen kristalliserar i väl utbildade, fyrsidiga taflor,
som äro lättlösliga i alkohol och varm benzol, svårlösliga i hett
vatten och sa godt som olösliga 1 gasolja.
vid 116—117°.

Analys:

Il. 0,2053
i öppet rör 0,4109 gr. CO, och 0,0938 gr. H,O, motsvarande
0,11206 gr. C och 0,01042 gr. H.

Smältpunkten ligger
Kroppen löses mycket lätt af alkalier.

gr. substans gaf vid förbränning med blykromat

II. 0,2063 gr. substans gaf efter förbränning med kalk
0,1224 gr. AgCl, motsvarande 0,0303 gr. Ol.

Beräknadt. Funnet.

io IT.
Om 132 54,66 545 —
Ei 12 4,97 08
N 14 5,80 — —
Cl 35,5 14,70 — 14,69
0, 48 19,87 — ==

241,5 100,00.

Behandlar man ortotolylglyein pa samma sätt med brom-
acetylbromid, bildas motsvarande bromacetylortotolylglyein, som

också kristalliserar i vackra fyrsidiga taflor. Efter omkristalli-

454 WIDMAN & ABENIUS, OM AROMATISKA BROMACETAMIDODERIVAT.

sationer ur hett vatten, hvari kroppen är svarlöslig, smälter han
skarpt vid 124°.

Diortotolyldiacipapiazin!)
N.C,H,.CH,

GEH co
CON CH,
N
N.C,H,.CH,

Kloracetylortotolylglyein upphettades med något mer än 2

molekyler ortotoluidin i svafvelsyrebad till 160°, sa länge som
gasutveckling fortfor. Da reaktionsprodukten kallnat, hade redan
en del öfvergätt i kristaller. Massan behandlades med vatten
och litet saltsyra för att bortskaffa öfverskottet af ortotoluidin
och det bildade toluidinhydrokloratet. Därpa tillsattes nagot
eter till den halffasta massan, hvarvid densamma stelnade till
en gröt af tafvelformiga kristaller. Redan efter en kristallisa-
tion ur alkohol var substansen alldeles ren och utgjordes af vackra,
fyrsidiga, långsträckta taflor, som konstant smälte vid 160°.
Sammansättningen motsvarar ofvan angifna formel.

Analys:

0,1995 gr. substans gaf vid förbränning med blykromat i
bajonettrör 0,5351 gr. CO, och 0,1223 gr. H,O, motsvarande

0,14594 gr. C och 0,01369 gr. H.

Beräknadt Funnet,.
för OH N5 0:
C 73,47 73,15
H 6,13 6,81.

Substansen är olöslig i saväl baser som utspädda syror. I

rykande saltsyra löser den sig, men utfaller åter vid utspädning

') Med afseende på nomenklaturen få vi hänvisa till en af den ene af oss
(WIDMAN) författad uppsats: »Zur Nomenclatur der Verbindungen, welche
Stickstoffkerne enthalten», som kommer att införas i ett af de följande häf-
tena af Ber. d. Deutsch. ch. Ges. Vi anmärka nu blott, att »aci» beteck-
nar en grupp: CO.NH, »pa» detsamma som »dihydro-» och »piazin» en

af 9 bindningar sammanhällen kärna, som utom 4 kolatomer innehäller 2

qväfveatomer i paraställning.

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:o 4. 455

med vatten. Blandas lösningen i rykande saltsyra med en starkt
sur platinakloridlösning, sa utfaller ett i gula prismer kristalli-
serande kloroplatinat, som smälter vid 176° och är sammansatt

enligt formeln:

[C;sH,,N>0, . HOIJ,PtCl, + 4H,O.

Analys:
0,192 gr. substans gaf efter glödgning 0,0349 gr. Pt.
Beräknadt. Funnet.
Rt 18,15 SETS

Vattnet bortgår ännu icke vid 110°.

Genom alla dessa sina egenskaper och reaktioner, såsom
ock genom hela sitt förhållande i öfrigt visar sig kroppen vara
identisk med den i vår förra uppsats (sid. 283 och följ.) be-
skrifna, ur bromacetortotoluid framstälda föreningen. Då det
nu åter icke lider något som hälst tvifvel, att icke kroppens

senast beskrifna syntes har försiggatt enligt följande schema:

däraf, att den vid inverkan af en eqvivalent mängd alkoholisk
kalilut på bromacetortotoluid bildade kroppen äfven är en diorto-
tolyldiacipapiazin och dessutom att den i vår föregående uppsats:
(sid. 279) beskrifna, ur bromacetdibromortotoluid på samma sätt

framstälda, vid 277° smältande kroppen utgör en didibromorto-

tolyldiacipapiazin:
CH CH
I CO CH, A
7 > EICH, va ae Sam
ION ENT AN el CH
SÅ Se SÅ
CBr CH, CO CBr

Dessa föreningar äro således att betrakta som derivat af

en modersubstans, diacipapiazin:

NH
AN N

OR I

CON CH,

456 WIDMAN & ABENIUS, OM AROMATISKA BROMACETAMIDODERIVAT.

Denna sammansättning eger äter efter all sannolikhet den
kropp, som CURTIUS!) erhållit vid afdunstning af en vattenlös-
ning af glycinetyleter, och som han benämt »glykokollimidanhydrid».
Till derivaten af denna modersubstans mäste ocksa räknas de
två ofvan redan nämda kropparne, nemligen MYLius’ »sarkosin-
anhydrid», som är dimetyldiacipapiazin, och MEYER’s »anilido-
ättiksyreanhydrid», som är difenyldiacipapiazin. Af dessa tre förut
undersökta och beskrifna kroppar är »sarkosinanhydriden» nog-
grannast studerad och det förtjenar anmärkas, att denna kropps
egenskaper och reaktioner mycket väl öfverensstämma med det
af oss undersökta ditolylderivatets. Så har MYLIUS beskrifvit
ett kloroplatinat, som är alldeles analogt sammansatt med det

ofvan beskrifna och håller såsom detta 4 mol. vatten.

Inverkan af alkoholisk kalilut på ditoiyldiacipapiazin.

Redan i var förra uppsats meddelade vi våra dittills gjorda
iakttagelser öfver den ifrågavarande kroppens förhållande till
kokande alkoholisk kalilut. Vi hade emellertid då icke kunnat
bringa den bildade nya substansen i ett för analys lämpligt till-
stånd och bestämma dess sammansättning. Detta har numera
lyckats oss och vara fortsatta undersökningar hafva ådagalagt,
att kroppen är en

Ortotolylglyeinylortotolylglyeiu:
‚/CH,— COOH
CO—CH,-—NH. C,H,

2 gr. ditolyldiacipapiazin blandades med en alkohollösning

CH,.N

af 4 gr. kaliumhydrat (beräknadt 0,38 gr.) och blandningen ko-
kades omkring en half timme. Därpa afdunstades alkoholen pa
vattenbad, då ett kaliumsalt återstod i form af en olja, som
löste sig temligen svårt i vatten. Ur vattenlösningen utföll vid
försigtig tillsats af saltsyra en färglös olja, som var ytterst lätt-
löslig i både alkalier och starkare mineralsyror. För att isolera

!) Ber. der Deutsch. chem. Ges. XVI, 755.

ÖFVERSIGT AP K. VEDENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:o 7. 457

kroppen, surgjordes den alkaliska lösningen med ättiksyra och
utskakades med eter, som mycket lätt löser den utfälda oljan.
Vid eterns afdunstning uppträder kroppen ater såsom en olja.
Denna stelnar dock ytterst långsamt till en hvit, hård kropp.
om den öfvergjutes med gasolja och länge rifves med en platina-
spade. Kroppen smälter vid 126° a 129°. Den kan ej omkri-
stalliseras, emedan den ganska hastigt förhartsas i lösningar af
indifferenta lösningsmedel. Föreningen är mycket lättlöslig i al-
kohol, eter och benzol, nästan olöslig däremot i gasolja.

Analys:

I. 0,2007 gr. substans gaf vid förbränning med blykromat
i bajonettrör 0,5097 gr. CO, och 0,13 gr. H,O, motsvarande
0,13901 gr. C. och 0,0144 gr. H.

II. 0,1898 gr. substans gaf vid förbränning med syrgas i
öppet rör 0,4804 gr. CO, och 0,1176 gr. H,O, motsvarande 0,13102
C och 0,01306 gr. H.

III. 0,1906 gr. substans gaf 14,2 kem. torr qväfgas vid
14,5” och 743 mm. tryck.

Beräknadt. Funnet.

I. I. Ill.
er 216 69,23 69,26 69,03 —
1269 20 6,41 Tal 6,88 —
IN) 28 8,97 = — 8,69
0, 48 15,39 zn = se

"Sara.

Såsom vi i vår förra uppsats nämnt, öfvergår kroppen ater-
igen i ditolyldiacipapiazin, om den löses i saltsyra och lösningen
far stå ett par dagar vid vanlig temperatur. Denna iakttagelse
kunna vi nu bekräfta och för öfrigt tillägga, att reaktionen äfven
eger rum, om man en stund kokar lösningen i starkt utspädd
saltsyra. Den vattenmolekyl, som ditolyldiacipapiazinen upptog
vid kokning med alkoholisk kalilut, i det den nya föreningen bil-
dades, har nu äter bortgatt:

Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh Årg. AARIE NEO TG:

458 WIDMAN & ABENIUS, OM AROMATISKA BROMACETAMIDODERIVAT..

5 NS : :
CH,.I< AN: EISCOTIEI,

Ur detta förhållande framgår i huru hög grad benägenheten till
bildning af äfven sådana sexlediga kärnor, som den föreliggande,
gör sig gällande.

Öfverraskande och anmärkningsvärd är för öfrigt tolylelyei-
nyltolylglycinens stora beständighet vis a vis inverkan af alko-
holisk kalilut. Om det också i betraktande af närvaron af en
sexledig kärna är lätt begripligt, att piazinderivatet skall visa
sig mycket beständigt i förhållande till såväl syror som baser,
så vore dock att vänta, att tolylelyeinvltolylelyeinen, i hvilken
qväfvekärnan redan är sprängd, skulle ganska lätt sönderfalla i
2 molekyler ortotolylglycin vid kokning med alkoholisk kalilut.
En sådan sönderdelning synes dock icke kunna åstadkommas med
detta agens.

Upphettar man ater tolylglycinyltolylglycin till 150—160" i
tillsmält rör under 2!/, timmes tid med en blandning af lika
delar vanlig och rykande saltsyra, så inträder sönderdelning och
det bildas klormetyl, ortotoluidin och ortotolylglycin och sanno—
likt äfven kolsyra. Reaktionsförloppet torde kunna askadliggöras
genom följande eqvation:

CH, . COOH
Gr Soo.ch,. NH. CMT,
= C,H,. NH". CH;. COOH + CO35 + CH;OI-+ OH: NET

Da det preparat, som användes vid detta försök, ytterst var

framstäldt ur bromacetortotoluid, bekräftar detta försök den ofvan

+ H,O + HCl =

gifna tolkningen af reaktionsförloppet vid alkoholisk kaliluts in-

verkan pa bromacetortotoluid.

Inverkan af fosforpentaklorid på ditolyldiacipapiazin.
I var förra uppsats hafva vi beskrifvit det derivat, som
bildas vid inverkan af fosforpentaklorid. Vi kunde emellertid pa

rund af de utförda analytiska bestämningarne da ännu icke af-

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:0 4. 459

göra emellan formlerna C,H,NCIO och G,H,NCIO d. v. s. efter
fördubbling af molekularvigterna mellan C,;H,,N»01,0, och
CH} N5C1,0,. Vi hafva därför sedan utfört flera förbrän-
ningar med syrgas i öppet rör, hvilka gifvit sådana resultat,
att någon tvekan i valet mellan dessa formler icke vidare kan
ifragakomma.

Analys:

I

II | se föregående uppsats p. 290.

1m)

IV. 0,1933 gr. substans gaf vid förbränning med syrgas i
öppet rör 0,4213 gr. CO, och 0,0777 gr. H,O, motsvarande 0,1149
gr. C och 0,00863 gr. H.

V. 0,2024 gr. substans gaf vid förbränning i öppet rör
0,438 gr. CO, och 0,0884 gr. H,O, motsvarande 0,11945 gr. C

och 0,00982 gr. H.

Beräknadt Funnet.
£. 0.11.00: f.0,,H,N,0,C};: II TI:
C 59,50 60,17 59,72. —, — 5944 59,02
H 4,41 3,34 4,38 — — 4as 4835
N Ta 7,s0 —. en -
Cl 19,56 19,78 — oo OB =
O 3,82 i 3,91 =
100,00 100,00.

Af dessa tal framgår det tillräckligt tydligt, att kroppen
måste ega den först angifna sammansättningen.

Hvad konstitutionen beträffar, så hafva vi redan i var förra
uppsats meddelat, att kloratomerna utgå ur föreningen vid kok-
ning med natronlut. Detta visar, att de måste stå i qväfve-
kärnan, ej i någon af benzolkärnorna. Egendomligt är, att de
båda syreatomerna förblifvit oberörda af fosforpentakloriden. Att
detta verkligen är fallet, och att syreatomerna icke genom en
sekundär reaktion under medverkan af vatten åter inträdt i
kroppen vid reaktionsproduktens behandling med vatten, kan

man med säkerhet antaga i betraktande däraf, att den redan i

460 WIDMAN & ABENIUS, OM AROMATISKA BROMACETAMIDODERIVAT.

hetta vid 140° stelnade reaktionsprodukten vid den mycket för-
sigtigt verkstälda sönderdelningen af öfverskottet af fosforpenta-
klorid med kallt vatten, hvarvid all starkare temperaturförhöj-
ning undveks, icke pa nagot sätt syntes förändras utan förblef
fast under hela tiden. Fosforpentakloriden mäste saledes hafva
blott inverkat klorerande och kloratomerna hafva tydligen ingått
i CH,-grupperna. Föreningen är i enlighet härmed att uppfatta
sasom

Diortotolyldiacidiklorpapiazin:

CIHC/ NCO
CO CHC!

I sitt förhållande till fosforpentaklorid erinrar ditolyldiaci-
papiazin särdeles mycket om den af KNORR upptäckta, och i
anseende till sina reaktioner så ytterst intressanta »fenylmetyl-
pyrazolonen» !):

hvilken vid upphettning med fosforpentaklorid äfven öfvergar i
ett diklorsubstitutionsderivat:

I detta fall hafva dock båda CH,-gruppens väteatomer blifvit
substituerade af klor, i det förra blott en väteatom i hvarje CH,-
grupp. Vi erinra dock därom, att vi redan i vår förra uppsats
omnämnt, att ännu ett annat klorderivat bildas vid fosforpenta-
klorids inverkan pa ditolyldiacipapiazin vid 160°. Detta, som
smälter vid 155 —186° (det ofvan omnämnda smälter vid 200 —

') Ann. Chem. Pharm. Bd. 238, p. 178.

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:o 7. 461

201°), har visserligen ännu icke blifvit närmare undersökt, men

det är icke osannolikt, att det utgör ett tetraklorderivat.

Ditolyldiaeipapiazins behandling med jodmetyl.

Dels pa grund af föreningens förhallande till fosforpenta-
klorid, dels pa grund af CH,-gruppens ställning mellan en CO-
srupp och en qväfveatom inom en atomring, dels ock pa grund
af analogi med »fenylmetyipyrazolon», som lätt angripes af jod-
metyl och till och med ger olika derivat, allteftersom inverkan
får ega rum vid närvaro af alkali eller ej, skulle man kunna
vänta, att äfven ditolyldiacipapiazinen skulle gifva metylderivat
vid närvaro af jodmetyl. Vi hafva därför upphettat kroppen
med ett öfverskott af jodmetyl i metylalkoholisk lösning under
2 timmars tid i vattenbad. Det visade sig därvid, att någon
inverkan icke eger rum åtminstone under dessa förhållanden.
Samma negativa resultat hafva vi för öfrigt äfven erhållit, da
vi före upphettningen tillsatte natriummetylat. Metylengruppen
eger alltså vida mindre reaktionsförmaga i ditolyldiacipapiazin

än i fenylmetylpyrazolon.

Den ofvan meddelade undersökningen har saledes gifvit vid
handen, att atminstone vissa bromacetamidoderivat öfverga i di-

acipapiazinderivat d. v. s. föreningar af den generella formeln:

NR
en: = NIO
eo CE

NR

vid behandling med en eqvivalent mängd alkoholisk kalilut. An-
stälda försök att pa detta sätt ur bromacetanilid och bromacet-
paratoluid framställa diacipapiazinderivat utföllo emellertid, sa-
som vi i var föregaende uppsats meddelat, med negativt resultat
och detta kunde väl gifva anledning till intressanta slutsatser

med afseende pa en i ortoställning befintlig sidokedjas inflytande

462 WIDMAN & ABENIUS, OM AROMATISKA BROMACETAMIDODERIVAT.

pa reaktionens förlopp. Vi vilja dock för närvarande icke in-
lata oss härpa, dels därför att försök med negativt resultat öfver-
hufvud taget icke ega synnerligen stor beviskraft, da positivt
resultat kanske star att erhålla vid en förändring af försöks-
vilkoren, dels därför att med den nu faststälda konstitutionen
«hos de bildade föreningarne det a priori är mycket osannolikt,
att en sidokedja skulle kunna utöfva något bestämmande infly-
tande på reaktionens förlopp utan att sjelf deltaga 1 densamma.
Vi anse det därför vara behöfligt att än ytterligare pröfva de
sistnämda bromacetamidoderivatens förhållande till alkoholisk
kalilut, hvartill vi hoppas få tillfälle under fortsättningen af dessa
undersökningar.

För öfrigt ämna vi äfven i flere andra riktningar utsträcka
dessa undersökningar. De aromatiska bromacetamidoderivaten
synas nemligen kunna blifva ett förträffligt material för synte-
tiserande af olika, hittills icke kända, såväl 5- som 6-lediga

qväfvekärnor.

463

fversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1887. N:o 7.
Stockholm.

Ytterligare iakttagelser om Gadolinitjordens atomvigt.
Af A. E. NORDENSKIÖLD.

[Meddeladt den 14 September 1887.]

För korthetens skull betecknade jag redan för tjugufem ar
sedan i »Bidrag till kännedomen af i Sverige förekommande
yttrotantal- och yttroniobmineral» (Öfversigt af Vet.-Akad. Förh.
1860, s. 27) med namnet gadolinitjord, af hvilket sedermera
bildats »oxyde de gadolinium», den i naturen förekommande
blandning af sällsynta jordarter, hvilka 1 kemiskt hänseende
kännetecknas genom fällbarhet med ammoniak, fällbarhet ur
svagt sura lösningar med oxalsyra eller ammoniumoxalat, och
icke-fällbarhet med neutralt kaliumsulfat.

Förlidet ar sökte jag i ett meddelande, som först intogs i
Geologiska föreningens förhandlingar (B. VIII, s. 442) och seder-
mera, ökadt med några ytterligare iakttagelser, i Compte Rendu
(1886, 2:de Sem. CI, s. 795), påvisa, att gadolinitjorden, oak-
tadt den ej utgör owiden af ett enda grundämne, utan är en bland-
ning af flere jordarter med alldeles olika atomvigter, alltid då
den förekommer i naturen har en konstant atomvigt. Jag yttrar
med anledning häraf:

»Här möter oss således ett inom mineralogien och geognosien
fullkomligt nytt förhållande, till hvilket man förut ej känner
något motstycke. Visserligen veta vi, att stökiometriskt lika
:sammansatta oxider isomorft ersätta hvarandra, t. ex. jernoxid
och lerjord, eller kalkjord, talkjord, jernoxidul och manganoxi-

dul, men det är nu för första gången, som man erhållit exempel

464 NORDENSKIÖLD, OM GADOLINITJORDENS ATOMVIGT.

derpa, att trenne isomorfa ämnen, af det slag som kemisten för
det närvarande nödgos kalla enkla, alltid, då de i någon större
mängd träffas i ett mineral, ej allenast förekomma tillsamman,
utan äfven tillsamman i precist samma inbördes förhållande:
Det förefaller nästan som om kemisten här skulle stå inför ett
problem snarlikt det som möter astronomen vid de små pla-
neterna.»

Detta uttalande grundade jag på följande iakttagelser:

= . |
| |2S an S |
IE: 2
| I . ] Ei: SÅR 2»
I LÄ ©
| mineralet | 2,5, ur) Sa a
. -—80 v a f
ingående |= =E 2, ESD
-S n RS -— |
syror. > == ESS
(SS > Ss
a SF 3
Sen 5 0

Gadolinit från Ytterby SiO, 50 | 1,923| 260 | A. E. NORDENSKIÖLD.

Gadolinit frän Karlberg

in Storazlunae | SiO, 54,65, 1,908 | 264,2 | G. LINDSTRÖM.
Kainosit från Igeltjern | | |

på Hitterö............. SiO,; CO, |38 | 1,922 | 260,2 | A. E. NORDENSKIÖLD.
Arrhenit från Ytterby..|Si0,; Ta,O;| 33,2| 1,910 | 263,8 N. ENGSTRÖM.
Xenotim från Igeltjern P,O, 60 | 1,922 260,2 | A. E. NORDENSKIÖLD.

Fergusonit från Garta | |

|
|
|
|
|
|
|
| |
|

nära Arendal .......... Nb,0, |39 | 1,909 | 264,0 | G. LInpstRÖM.
Fergusonit från Moss... Nb,0, 139 | 1,926) 259,2 | D:o.
Cleveit från Garta.....- U,O, 10,1) 1,909| 264,0 |G. LINDSTRÖM 0. ÖLEVE.
Fluocerit från Österby — 2,5 1,919 | 261,2 | A. E. NORDENSKIÖLD: |
Eudialyt från Kangerd- | |

Inarsuklee ee SiO, 0,1) 1,923 | 260 | G. LINDSTRÖM ?).

Det resultat, till hvilket jag i här ifrågavarande uppsatser
trodde mig komma, ådrog sig ej ringa uppmärksamhet. Omedel-
bart efter det meddelandet härom blifvit tryckt i Compte Rendus
sökte ÜROOKE?) i mina undersökningar en bekräftelse pa de märk-

liga resultat, till hvilka han sjelf kommit genom omfattande

') Under förutsättning att alla de i blandningen ingående jordarterna äro sam-
mansatta efter formeln R,O,, och atomvigten af 0 == 16.

2) De två sista bestämningarne finnas införda endast i meddelandet i Compte
Rendu. De äro särdeles vigtiga emedan de visa, att äfven när endast spår
af gadolinitjord förekommer i ett mineral, så har denna jordartblandning sin
normala atomvigt.

3) The chemical news. Vol. 55, s. 87.

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:0 7. 465

undersökningar af de sällsynta jordarternas spektra och hvilka
syntes betänkligt rubba läran, att all materia bestar af ett
stort antal i hvarandra ej öfverförbara grundämnen, d. v. s. en
af de grundprinciper, hvarpa det 19:de århundradets kemi hvilar.

MARIGNAC ater uttalade i en kritik af CROOKES undersök-
ningar, tryckt i Archives des sciences physiques et naturelles, Maj
1887, tvifvelsmål om allmängiltigheten af det resultat, till hvilket
jag kommit, och slutligen har RAMMELSBERG vid Berliner Aka-
demiens sammankomst den 16 Juni detta ar tagit till orda i
frågan och sökt visa, att mitt uttalande om gadolinitjordens
atomvigt vore alldeles oriktigt, och berott derpå, att jag ej
fäst något afseende pa en mängd äldre afvikande iakttagelser.

Förebraelsen är dock oberättigad- Med den svårighet, som
möter, att något så när fullständigt skilja gadolinit- och cerit-
oxiderna från hvarandra, med den omtanke, som måtte iakttagas
för att erhålla gadolinitjorden fri från kali, fosforsyra och andra
föroreningar, och för att till undersökning erhålla en jordqvan-
titet, från hvilken någon utfraktionering under operationens lopp
ej redan egt rum, med de fel, som lätt uppstå vid jordarternas
förvandling till sulfat o. s. v., är det tydligt, att endast sådana
bestämningar äro jemförbara, vid hvilka precist samma metod
användts för gadolinitjordens afskiljande och renframställning,
och vid hvilken en ej alltför ringa qvantitet råmaterial användts.
Med anledning af åtskilligt, som utom Sverige publicerats om de
sällsynta jordarterna, vågar jag här tillfoga, att endast sadana
bestämningar äro användbara, som utförts eller varit öfvervakade
af personer väl hemmastadda i de sällsynta jordarternas kemi.
De resultat, som vid mineralanalyser erhållas, uppfylla endast
undantagsvis dessa vilkor. Härpa torde åtminstone de flesta af
de afvikande resultat, som RAMMELSBERG anför, bero.

För att visa oriktigheten af det resultat, till hvilket jag
kommit, lemnar RAMMELSBERG följande sammanställning dels
af atomvigterna för de af mig under namn af gadolinitjord in-
begripna jordarter, dels af samtliga de atomvigtsbestämningar,

som utförts å gadolinitjord ur olika mineral.

466 NORDENSKIÖLD, OM GADOLINITJORDENS ATOMVIGT.

A. RAMMELSBERGS tabell öfver atomvigten af de jordarter,

som ingå 1 gadolir

Scandiumoxid 136
Yttriumoxid DIN,
Philippiumoxid 294
9-Yttriumoxid 336
Erbiumoxid 345
Samariumoxid 348

a-Yttriumoxid 362
Holmiumoxid 368
Terbiumoxid 380
Thuliumoxid 390
Decipiumoxid 390
Ytterbiumoxid 394

Atomvigten varierar således hä

nitjorden").
NILSON.
CLEVE.
DELAFONTAINE.
MARIGNAC.
MARIGNAC.
CLEVE.
MARIGNAC.
CLEVE.

CLEVE.

CLEVE.
DELAFONTAINE.
NILSON.

r från 136 till 394.

B. RAMMELSBERGS tabell öfver atomvigten af gadolinitjord

framställd ur olika mineral?).

Gadolinit, Ytterby
Euxenit, Alve

Gadolinit, Ytterby
Kristalliserad Polykras, Hitterö
Gul Yttrotantal, Ytterby
Xenotim, Hitterö
Fergusonit, Moss
Gadolinit, Hitterö
Xenotim, Hvalö

Derb Polykras, Hitterö
Eudialyt, Grönland
Gadolinit, Ytterby
Kainosit, Hitterö

metallens, angifvit metalloxidens eller jo

243.0 HUMPIDGE.
243,0 RAMMELSBERG.
248,0 RG.
258,0 RG.

3,2 Re:
25 sh Re.
259,2 LINDSTRÖM.
259,2 HUMPIDGE.
259,6 BLOMSTRAND.
260,0 RG.

0 LINDSTRÖM.

260,0 NORDENSKIÖLD.
260,4 ND.

') Jag har här så till vida ändrat RAMMELSBERGS tabell, att jag, i stället för

rdens (R,O,) atomvigt. Det här an-

gifna talet är således =2 X RAMMELSBEGS tal + 48.

?) Likasom i det föregående har jag här a
atomvigter.

nfört ej metallernas utan oxidernas

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:0 4. 467

Fluocerit, Österby 261,2 ND.
Fergusonit, Grönland 262,0 . RG.
Samarskit, Urai 263,0 Re.
Arrhenit, Ytterby 203,8 ENGSTRÖM.
Cleveit, Garta 264,0 LM.
Fergusonit, Grarta 264,0 LM.
Gadolinit, Karlberg 264,2 LM.
Gadolinit, Hitterö 266,0 RG.
Euxenit, Eitland 268,0 Re.
Euxenit, Mörefjär 220,08 Re.
Yttrotantal, Ytterby 202,0 Re.
Bragit, Helle 274,0 Re.!)
Tyrit, Helle 219,2 RET)
Xenotim, Narestö, 276,8 BD.
Gadolinit, Colorado 300,0 EAKINS.

Samarskit, Mitchell C:o 313,0 Re.

Enligt RAMMELSBERG sta dessa tal »in offenbarem Wider-
spruch mit der Annahme NORDENSKIÖLDS, dass das Atg. der
Gemenge von Yttriummetallen aus den verschiedenen Mineralien
und von verschiedenen Fundorten das gleiche ist».

Häri skulle den utmärkte analytikern hafva fullkomlist rätt,
om någon garanti funnes derför, att samtliga i tabell B anförda
atomvigtsbestämningar vore utförda pa fullkomligt rent material,
enligt fullkomligt samma metod, och framför allt med nödig upp-
märksamhet derpa, att ej nagon del af den jordartblandning,
hvars atomvigt sökes, blifvit utfraktionerad. Allt detta vågar
jag dock på det högsta betvifla, isynnerhet som ofvan anförda
atomvigtsbestämningar i de festa fall utförts sasom bioperatio-
ner vid mineralanalyser, endast och allenast i afsigt att sätta
kemisten i tillfälle att beräkna mineralets kemiska formel. En
eller annan enhet i den erhållna atomvigten har i så fall haft
föga att betyda. Ej heller torde nödig vigt fästats vid gado-

linitjordens sa fullständiga skiljande från ceritoxiderna, som med

') Bragit och Tyrit äro i mineralogiskt hänseende fullkomligt identiska med

Fergusonit.

468 NORDENSKIÖLD, OM GADOLINITJORDENS ATOMVIGT.

nuvarande metoder är möjligt. Endast sålunda kan jag förklara
de ytterligt grofva fel, som tydligen vidlåda en del af de i ta-
bellen anförda talen.

Såsom fullkomligt oriktiga måste jag beteckna: 1:0) De 2:ne
första bestämningarne af Ytterby gadolinitjordens atomvigt. Om-
sorgsfulla nya undersökningar komma nog att gifva tal mera öf-
verensstämmande med det af mig erhållna, 260.

2:0) Bestämningen af euxenit från Alve. Jag har, för att
kontrollera uppgiften, med nödig omsorg framställt gadolinitjord
från detta mineral. 1 gr. gadolinitjord ur euxenit från Alve gaf

1.886 gr. sulfat, motsvarande en atomvigt af 270,9.

3:0) Samarskit från Mitchell C:o. 1 gr. med nödig omsorg
framställd gadolinitjord ur samarskit från den amerikanska fynd-
orten gaf 1,392 gr. sulfat, motsvarande en atomvigt af 269,1.
Dessa två tal, 270,9 och 269,1, äro, som man ser, något större
än motsvarande tal som anföras i tabellen s. 464, men detta
beror antagligen endast derpå, att jag vid framställningen af
jordarten ur euxenit och samarskit användt en något modifierad

arbetsmetod.

Af dessa bestämningar ser man i alla fall huru ytterst opa-
litliga de af RAMMELSBERG sammanställda talen äro, och att
man från den af honom uppställda tabellen helt säkert kan så-
som fullkomligt oriktiga (eller kanske riktigare, till följd af olika
arbetsmetoder med de öfriga talen ojemförbara) utesluta de 3
första bestämningarne och de 6 sista. Man kommer då till
det resultat, att medan atomvigten för de jordarter, som inga i
gadolinitjorden, vexlar mellan 136 och 394, så vexlar atomvigten
af den gadolinitjord, som blifvit ur olika mineral framställd, en-
dast mellan 258 och 271 eller med 2!/, proc. kring medeltalet
265!/,. Redan detta är i och för sig mycket anmärkningsvärdt,
men min öfvertygelse är, att äfven denna ringa olikhet endast
beror på variationer i arbetsmetoderna och att således den i na-
turen förekommande blandning af jordarter, som jag benämnt

gadolinitjord, alltid har en konstant atomvigt.

ÖFVERSIGT Al K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:o 7. 469

Det är dock klart, att ett fullt tillförlitligt bevis härför en-
dast kan erhallas genom en ny serie af noggranna, efter samma
metod verkställda atomvigtsbestämningar pa den till gadolinit-
gruppen hörande jordartblandning, som framställts ur Gadolinit,
Yttrotantal, Fergusonit, Xenotim, Euxenit, Eudialyt, Thorit, Alvit,
Oleveit, Polykras, Samarskit, Nohlit, Fluocerit, Yttrocerit, Mona-
zit, Wöhlerit, Eukolit, Yttrotitanit, m. m. fran sa manga skilda
fyndorter som möjligt. Med tillhjelp af det utomordentligt rika
materiel af dylika mineral, som förvaras pa Riksmusei minera-
logiska afdelning, är en dylik undersökning nu anordnad. När
den blifvit afslutad hoppas jag kunna gifva ett definitivt svar

på den här föreliggande vigtiga frågan.

Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek.
(Forts. frän sid. 448.)

Dublin. BR. Dublin Society.

Scientific transactions. (2) Vol. 3: N:o 11-13. 1886—1887. 4:0.
N proceedings. (2) Vol. 5(1886/87): P. 3-6. 8:0.

Frankfurt a. M. Senckenbergische Naturforschende Gesellschaft.
Bericht. 1886/87. 8:0.

Giessen. Oberhessische Gesellschaft für Natur- und Heilkunde.
Bericht. 25. 1887. 8:0.

Glasgow U. S. Morrison observatory.

Publications. N:o 1 (1885). 4:0.

Göttingen. K. Gesellschaft der Wissenschaften.

Abhandlungen. Bd. 33 (1886). 4:0.
Nachrichten. 1886. 8:0.
Göttingische Gelehrte Anzeigen. 1886: Bd. 1—2. 8:0.

Hanau. Wetterauische Gesellschaft für die gesammte Naturkunde.
Bericht. 1885/1887. 8:0.

Haarlem. Hollandsche Maatschappij der Wetenschappen.
Natuurkundige Verhandelingen. (3) D. 4: St. 4. 1887. 4:0.
Archives des sciences exactes et naturelles. T.21:L.2-5. 1886/87. 8:0.

Linz. Museum Francisco-(darolinum.

Bericht. 45 (1886). 8:0.

London. Royal Society.

Philosophical transactions. Vol. 177 (1886): P. 1-2. 4:0.
List. 1386. 4:o.

—— Linnean society.

Transactions. (2) Botany. Vol. 2: P. 9-14. 1886—1887. 4:0.

> » Zoology. Vol. 4: P. 1—2. 1886—1887. 4:0.
Journal. Botany. Vol. 22: N:o 145—149; 23: 151; 24: 158. 1886—
1887. 8:0.

> Zoology. Vol.19:N:o114-115; 20:116—117; 21:126—128.
1886—87. 8:0.
Proceedings. 1883/1887. 8:0.
List. 1887. 8:0.
— Zoological society.
Proceedings of the scientific meetings. 1887: P. 1-2. 8:0.
Mexico. Sociedad cientifica » Antonio Alzate».
Memorias. T. 1: cuad. 1. 1887. 8:0.
Milano. sSocietü Italiana di scienze naturali.
Atti. Vol. 29(1886): F. ı—4. 8:0.
Napoli. Accademia delle seienze fisiche e matematiche.
Rendiconto. Anno 25(1886): Fasc. 4—12. 4:0.
Neuchatel. sSociete des sciences naturelles.

Bulletin. T. 15. 1886. 8:0.
(Forts. ä sid. 503).

471

Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1887. N:o 7.
Stockholm.

Om ett enkelt förhållande mellan våglängderna 1 en

del ämnens spektra.
Af A. E. NORDENSKIÖLD.

[Meddeladt den 14 September 1887.]

Redan för flere ar sedan trodde jag mig finna ett enkelt ma-
tematiskt förhållande mellan vaglängderna i atskilliga ämnens
spektra, , det nemligen, att i dessa spektra differenserna mellan
logaritmerna för hvarje särskildt ämnes våglängder ofta voro
enkla multipler af samma tal. Brist på nödig litteratur (jag
utförde denna undersökning såsom förströelse under en öfver-
vintring i de arktiska trakterna) hindrade mig då att slutföra
arbetet, hvartill kom att den ytterliga rikedom på linier, som
utmärker de flesta ämnens gnistspektra, göra dessa föga lämp-
liga att utreda frågan, huruvida liniernas inbördes lägen verkligen är
betingad af någon enkel matematisk lag eller ej. , I sammanhang
med min undersökning om gadolinitjordens atomvigt kom jag
att ater upptaga detta ämne, hufvudsakligast emedan det före-
föll mig, att det absorptionsspektrum, som de sällsynta jord-
arterna lemna, genom ett lagom antal, mestadels på lämpligt af-
stand från hvarandra fördelade linier, särdeles väl borde lämpa sig
till att pröfva, om ett likartadt matematiskt förhållande här ägde
rum, som det jag trott mig finna mellan linierna i åtskilliga
ämnens gnistspektra, och huruvida sjelfva detta förhållande verkli-
gen berodde på en naturlag, eller blott på en skenbar öfverens-

stämmelse mellan de beräknade och observerade talen. Det visade

472 NORDENSKIÖLD, VÄGLÄNGDERNA I EN DEL ÄMNENS SPEKTRA.

sig da, att trettionio af de fyratio absorptionslinier, som GER-
HARD Krüss och L. F. NILSON sammanställa 1 deras afhandling
Studier öfver sällsynta jordarters absorptionsspektra (Öfvers. af
K. Vet.-Akad. Förh. 1887, n:o 6, pa tyska i Berichte der Deutsch.
chemischen Gesellschaft 1887, XX, s. 2134), lata fördela sig i
2:ne grupper, hvilka hvar för sig otvunget fylla vilkoret, att
differensen för logaritmerna pa vaglängderna äro enkla multipler
af samma tal, eller hvad som är detsamma, att vaglängderna
för de olika absorptionslinierna kunna uttryckas genom formeln:
A= ark, eller
log 7 = logk t+n.lga=k, + nd.

Der a (eller 4) och k (eller k,) äro för hvarje grupp karak-
teristiska konstanter, och » ett helt tal. Följande tabeller visa
huru de pa grund af ofvanstaende formel beräknade tal öfver-
ensstämma med de observerade. I dessa tabeller anger:

Den första kolumnen den observerade vaglängden, A.

Den andra den beräknade vaglängden, D.

Den tredje differensen A—D. Det är denna kolumn som
visar, i hvad mån de beräknade och observerade talen öfverens-
stämma med hvarandra.

Den fjerde log 65.

Den femte differensen mellan 2:ne på hvarandra följande

log B.

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:o 7. 473

I. De sällsynta jordarternas nitratlösningars absorptions-

spektra. 4 = 0,002557.

4. B. A—B log B. Differens.
YE EEE ER EB a ne
728,3 128,8 — 0,5 2,86261 ö 3

00. =
716,4 716,0 + 0,4 2,85494 0 >47
10.0). 15 =
708,0 707,7 + 0,4 | 2,34983 0 2
KEN >
679,4 679,1 + 0,3 2,83193 0 SE
NOS
654,7 655,5 — 0,8 2,81658
0,01023 = 44
640,4 640,3 + 0,1 | 2,80635
0,01022 = 44
626,1 625,4 + 0,7 2,79613
0,03325 = 134
579,2 529,3 — 0,1 | 2726289
0,00256 = 4
575,4 575,9 | —0,5 | 2,76033
% 0,01279 =54
558,6 559,2 — 0,6 2,74754
0,01278 = DA
542,6 542,9 — 0,3 2,73476
0,0025 — 4
539,9 539,8 + 0,1 2,73220
0,0025 = 4
536,3 536,6 | —0,3 | 2,72965
25 ER 0,00256 —4
533,6 538,4 + 0,2 | 2,72709
a 0,00256 = 4
530,0 530,3 — 0,3 2,12453 0 94
‚00767 —
521,5 521,0 + 0,5 2,71686 0 ; Su
WORT
514,6 514,9 — 0,3 2,71175
0,00256 = 4
512,2 511,9 +0,3 | 2,70919 0 N
01023 =
500,4 500,0 | + 04 | 2,69896 S NV
‚01022 =
488,8 488,3 + 0,5 2,68873 0 Ba,
i ‚00255 =4
485,5 485,5 | +0,0 | 2%,68618 | 0 i 2
‚00767 = 34
476,9 )| 477,0 | —0,1 | 2,67851 0 >
‚00256 =
474,5 474,2 + 0,3 2,67095 0 ; od
‚00512 =
469,0 | 468,6 | +0, | 2,67083 | R „>
002
469,2 463,2 + 0,0 | 2,66572 0 Mr
5 3 ‚01023 =
452,6 452,4 + 0,2 2,65549 0 N
"00Te, —
445,1 444,5 + 0,6 2,64782 0 8
‚01023 —=44
434,0 454,1 | — 0,1 | 2,63759 0 74
‚01789 —=7
416,7 416,6 +0,1 | 2,61970 0 ; 24
"0068 — 8
409,0 409,3 — 0,3 2,61202 i
1) I Krüss och Nırsons tabell anges denna väglängd — 477,7.

observationer gifva dock talen 476,5, 477,0 477,0, 477,0.

Öfversigt af KE. Vet.-Akad. Förh. Årg. 44. N:o

-

[7

Deras egna

[SL]

474 NORDENSKIÖLD, VÄGLÄNGDERNA I EN DEL ÄMNENS SPEKTRA.

II. De sällsynta jordarternas nitratlösningars absorptions-
spektra. 4 = 0,003944.

A. B. A—B. logB. | Differens.

|

690,5 | 690,2 + 0,3 2,83900

; 0,0039. = 4
684,0 684,0 +0,0 | 2,83506
0,06310 = 164
591,5 591,5 +0,0 | 2,77196
3 0,05128 = 134
525,2 525,6 — 0,4 | 2,72068
0,00197 = 1/,d
523,1 523,3 | —0,2 | 2,71871
0,03550 = IA
482,0 482,2 — 0,2 2,68321
a 3 0,01577 = 44
465,0 465,0 +0,0 | 2,66744 3
144 144 0 9 0,01972 = HA
NU 4.4 + 0,3 ‚64772
0,01578 = 44

428,5 428,5 | + 0,0 | 2,63194

Endast en af de fyratio linier, som anföras i förut omnämnda
afhandling, (4 = 531,3) låter icke otvunget hänföra sig till nå-
gon af dessa 2:ne grupper. ;

Granskar man närmare den 3:dje kolumnen, som anger dif-
ferensen mellan de observerade talen (A) och de beräknade (5),
så finner man att öfverensstämmelsen dem emellan är fullt till-
fredsställande. Differensen öfverskrider endast i fyra fall en
tiondedels proc. af våglängden (eller ungefär 0,5 af det här bru-
kade måttet). Att denna öfverensstämmelse ej beror på hvad
man kunde kalla en räknesofism synes följande ådagalägga.

Differensen mellan det största och minsta värdet för A i
ofvan angifna absorptionsspektrum är 728,3—409,0 = 319,3. Dif-
ferensen åter för motsvarande logaritmer = 0,25059 = 98 x den
differens (4), med hvilken log B framgår i första tabellen. Häraf
kan man beräkna, att i fall våglängderna vore utan någon be-
stämd regel fördelade mellan dessa yttergränser, så skulle san-
nolikt endast %/,,, eller ungefär !/, inom ett fel af + 0,5 upp-
fylla det här uppställda vilkoret, att differensen för vaglängdens
logaritm och logaritmen för 728,3 vore en jemn multipel af .J,
och om behörigt afseende fästes derpa att differensen mellan 2:ne
på hvarandra följande logaritmer för 2 i det spektrum hvarom

här är fråga oftast ej är 7 utan 2 till 13 </, så måste det tal,

ÖFVERSIGT AFP K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:o 4. 475

som anger det sannolika antalet af tillfälliga koincidenser, ytter-
ligare reduceras med ungefär hälften, d. v. s. till 1/4. I tab. I
uppfylles detta vilkor af °%/,, eller ungefär ?/, af samtliga de
fyratio våglängderna. Undantagen utgöras af:

1:0) De nio linier, som äro upptagna i tab. II.

2:0) Linierna A = 654,7, 4 = 626,1 och A=558,6, hvilka visser-
ligen otvunget ansluta sig till tab. I, men der skillnaden mellan ob-
serverad och beräknad våglängd dock något litet öfverskrider 0,5.

3:0) Den ofvan anförda linien 4 = 531,3, som icke passar
in hvarken i tab. I eller tab. II.

Öfverensstämmelsen mellan iakttagna och beräknade våg-
längder är således här dubbelt eller, om behörigt afseende fästes
på större afbrott i spektrum; fyra gånger större än den öfver-
ensstämmelse som kunde bero på en tillfällighet.

Härtill kommer att på ett enda undantag när samtliga de
linier, som icke låta hänföra sig till tab. 1, otvunget och med
god öfverensstämmelse mellan beräknade och observerade tal låta
hänföra sig till tab. II, för hvilken samma lag gäller som för
tab. I, blott att här 4 = 01003944.

Sasom jag i början af denna uppsats anför, trodde jag mig
redan för längre tid sedan finna, att vid en del enkla ämnens
gnistspektra differenserna mellan logaritmerna för de olika spek-
tralliniernas våglängder utgöra jemna multipler af samma tal.
Endast för den, som sjelf sysselsatt sig med noggranna spektral-
analytiska qvantitetsbestämningar, och som sålunda dels vunnit
säkerhet vid bedömandet af observationsfelens storlek, dels från
fysikalisk ståndpunkt fatt någon ledtråd för delandet af de mycket
linierika spektra i särskilda grupper, torde det vara möjligt att
fullständigt i den angifna riktningen genomföra en granskning af
heia det rika observationsmaterial, som här föreligger.

För mig har detta varit så mycket mindre möjligt, som min
tid sedan återkomsten från de sista arktiska resorna varit strängt
upptagen af andra arbeten. Men jag skall dock, innan jag lem-

nar detta ämne, genom nedanstående tabeller bestyrka, att äfven

476 NORDENSKIÖLD, VÄGLÄNGDERNA I EN DEL ÄMNENS SPEKTRA.

vid gnistspektra, åtminstone i många fall, differenserna för vag-
längdernas logaritmer utgöra jemna multipler af samma tal.

Vid dessa tabeller betecknar säsom förut: A observerad
våglängd!) och 5 våglängd beräknad under antagande att log I =
ky +n4. Den tredje kolumnen (4—D) visar skilnad mellan
observerad. och beräknad våglängd o. s. v. Denna kolumn lem-
nar äfven här en äskädlig bild af den öfverensstämmelse, som
äger rum mellan teori och observation.

III. Vätgas. 4 =0,008166.

A. B. A—B. log B. Differens.

656,2 656,4 — 0,2 2,81716 2
5 0,13065 = 164 |

486,1 485,9 + 0,2 2,68651 | |
0,04900 = 64

434,0 434,0 + 0,0 2,63751 3
0,02450 = 34

410,1 410,2 — 0,1 2,61301

IV. Lithium. / = 0,0085.

A. Ba: logB. | Differens.
670,52 | 670,49 | + 0,03 | 2,82639 |
610,20 | 610,30 | — 0,10 | 2,78554 |
460,27 | 460,25 | + 0,02 | 2,66299
V. Rubidium. 4 = 0,00316.

0,04085 = fd
0,12255 = 34

A. B. AB. log B. Differens.
|
629,65 | 629,62 | + 0,03 | 2,79908
| NS 0,00633 = 24
620,40 | 620,51 | — 0,11 | 2,79275
k IM | j 0,00316 = I
616,00 | 616,01 | — 0,01 | 2,78959
5 2 0,00633 =24
\ 607,00 | 607,10 | — 0,10 | 2,78326 =
2 0,10444 = 334
477,60 | 477,33 | + 0,27 | 2,67882 IE
4 0,01899 = 6/
456,95 | 456,31 | + 0,04 | 2,65983
e 8 i 0,00158 = SA
455,10 | 455,25 | — 0,15 | 2,65825
j 0,0521s1 = 114
420,20 20,18 | + 0,02 | 2,62344

1) För vätgas enl. bestämning af A. J. ÅNGSTRÖM (Recherches sur les spectre
soloire. Upsala 1868); för de öfriga enl. Ros. THALÉN (Mémoire sur la dé-
termination des longeurs d’onde des raies métalliques. Nova Acta Societ.
Scient. Upsaliensis, Ser. III, Vol. VI, Fase. II, 1868).

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:o 4. 477

VI. Magnesium. +4 = 0,000907.

A, B. A—B: log B. Differens.

552,74 | 552,89 | — 0,15 | 2,74264
518,30 | 518,23 | + 0,07 | 2,71452
517,20 | 517,15 | + 0,05 | 2,71362
516,67 ı 516,61 , + 0,06 | 2,71316
470,35 | 470,27 | + 0,08 | 2,67235
j. 458,65 | 458,63 | + 0,02 | 2,66146
448,10 | 448,22 | — 0,12 | 2,65149

VII. Arsenik. 4 = 0,001056.

0,02812 = 314
0,00090 —=4J

0,00046 — !/,d
0,04181 = 454
0,01089 = 124
0,00997 = 114

4. B. A—B. log 2. Differens.

616,95 | 616,95 | +0,00 | 2,79025
611,00 | 610,97 | + Q,03 | 2,78602
602,15 | 602,13 | + 0,02 | 2,77969
565,10 | 565,21 | — 0,11 | 2,75221

0,00423 = 44
0,00633 = 64
0,02748 = 264

0,00739 = 74
555,80 | 555,68 | + 0,12 | 2,74482)

(549,30) — — — 0,01796 = 174
533,15 | 533.15 | + 0,00 | 2,72686

Af arsenikens sju linier följa sex den här angifna lagen,
men den näst sista kan ej utan att antaga ett mycket betydande

observationsfel inregistreras i serien.

VII. Guld. 7°=0,001183.

4. B. AB: log B. Differens.

627,65 | 627,65 | +0,00 | 2,79772 0 194
DR Een ‚02248 —
596,00 | 595,99 | + 0,01 | 2,7

| (595,50) | — = — 0,00945 = 84
583,60 | 583,16 | -+ 0,44 | 2,76579
IN | ( 0,04732 = 404
523,00 | 522,96 | + 0,04 | 2,71847 3
| 0,03786 = 324

479,20 | 479,30 | — 0,10 | 2,68061

Äfven här bildar en linie undantag, och vid en linie är af-
vikelsen mellan det observerade och beräknade talet temligen
betydligt (0,44).

478 NORDENSKIÖLD, VÄGLÄNGDERNA IEN DEL ÄMNENS SPEKTRA.

För att visa huru ett spektrum förhåller sig, der en del
mycket närliggande linier förekomma, och der det derför är nöd-
vändigt att antaga ett litet värde für 4, skall jag ytterligare
anföra följande tabell. Härvid må dock anmärkas att när vag-
längderna ligga så nära hvarandra att ./ måste antags < 0,00050,
så blir skilnaden mellan ark och art!k, då } = 420, endast
0,5 och då 4 = 660 endast 0,8. Endast der mycket noggranna
observationer föreligga kan man derför vid sådana ämnen afgöra
om spektrallinierna följa den här angifna lagen eller om endast

en tillfällig siffercoincidens eger rum.

IX], 20700058

A. B. A—B. log 2. Differens.
658,30 | 658,30 | + 0,00 | 2,81842 | _
ST 0,00052 = 4
657,75 | 657,51 |. 4: 0,24 | 2,81790
! 0,06240 = 1204
569,41 | 569,51 | — 0,10 | 2,75550 Zz |
u | 0,00260 = 54
566,09 | 566,11 | — 0,02 | 2,75290
A 0,0019 = 24
564,65 | 564,75 | — 0,10 | 2,75186
= " 0,00052 = A
563,56 | D64,08 | -- 0,22 | 2,75134
z Kr 0,02080 = 404
537,90 | 537,70 | — 0,20 | 2,73054 !
E | 0,01872 = 364
515,02 ! 515,01 | + 0,01 | 2,71182 0 ;
‚00052 = -
514,42 | 514,40 | + 0,02 | 2,71130
x | 5 0,00104 == 24
515,30 | 513,17 | + 0,13 | 2,71026
| 0,08008 =1544
426,60 | 426,76 | — 0,16 | 2,63018

De exempel, som ofvanför anförts, torde vara tillräckliga
att visa, det åtminstone i en del enkla ämnens spektra diffe-
renserna mellan logaritmerna för hvarje ämnes våglängder äro
enkla multipler af samma tal. Ännu är det dock ingalunda be-
visadt att denna lag har allmängiltighet, d. v. s. att den gäller
för alla ämnens spektra, men sannolikt synes mig vara, det en
fortsatt undersökning skall visa, att alla enkla ämnens spektra
antingen helt och hållet följa den här påpekade lagen eller låta
dela sig i af hvarandra mer eller mindre oberoende grupper,

inom hvilka densamma är gällande.

479

Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1887. N:o 7.
Stockholm.

Periklas vid Nordmarks grufvor.
Af ANTON SJÖGREN.

[Meddeladt den 14 September 1887.]

Under ett den 1 September detta ar vid Nordmarks grufvor
aflagt besök blef jag uppmärksamgjord pa ett i en nyupptagen
skärpning förekommande obekant mineral, som en tid förut
blifvit derstädes bemärkt af arbetarne samt af Disponenten J.
E. JANSON mig redan föregående dag förevisadt. Efter under-
sökning för blåsrör och i tunnprof under mikroskopet samt vid
granskning af mineralets utseende, genomgångar och förekomst-
sätt kom jag till det resultat att mineralet var Periklas, der
talkjorden till någon del var ersatt af mangan- och jern(?)-
oxidul och möjligen äfven af zinkoxid. Då någon fullständig
analys af det för Sverige nya fyndet ännu icke medhunnits lem-
nas här en kort karakteristik af mineralets förekomst, utseende
och blåsrörsförhållande.

Periklasen förekommer i Hausmannit, som är mer eller mindre
kalkförande. Vanligen sitter den i den rikare Hausmanniten i
större och mindre korn, från en ärtas till ett senapsfrös storlek.
Den har en ljust blekgrön färg (någon gang är den ofärgad),
glasglans, utmärkt tydliga kubiska genomgångar, så att man
genom spjelkning kan uttaga fullt reguliära kuber. Mineralet
sitter ej omedelbart inuti Hausmanniten, utan omgifves alltid af
en större eller mindre zon af radielt stralig, gråaktig till röd-
brun Brucit. Stundom är Periklasen helt och hållet omvandlad
i brucit. Der vatten och luft haft tillträde har kornet delvis

480 SJÖGREN, PERIKLAS VID NORDMARKS GRUFVOR.

blifvit omvandladt i magnesiumkarbonat eller ock helt och hället
utlöst. Häraf torde man kunna draga den slutsats, att peri-
klasen är genom ämnesomsättning bildad ungefär samtidigt med
Hausmanniten och att den icke är nagon sedermera uppkommen
gangbildning eller sprickfylinad, hvilket ock af dess fullkomliga
inneslutning inom moderstenen i ärtstora korn bestyrkes. Pal
komsten af vatten har dock gjort, att hydratiseringen ej kunnat
förhindras. En stor del af kornen äro derföre helt och hället
omvandlade i Brucit, hvilken, såsom ofvan blifvit antydt, har en
färg dragande åt rödbrunt, tydligen beroende på närvaron af
mangan. Förekomsten är fullkomligt analog med manganositens.
och pyrochroitens uppträdande vid samma grufvefält och vid
Långban.

Periklasen löses i klorvätesyra, smälter ej för blåsrör, men
blir mörk i kanten; med borax och fosforsalt ger den mangan-
reaktion; det fuktade pulvret reagerar tydligt alkaliskt.

Hausmanniten förekommer såsom lagerformig bildning i do-
lomitartad kalk i liggandet af jernmalmslagret söder om den
stora dioritgång, som å Nordmarksfältet skiljer Nygrufvan från
Bergs- och Gröngrufvorna.

Af allt som förut blifvit publiceradt rörande manganositens
och pyrochroitens förekomst vid Långbans och Nordmarks gruf-
vor samt af den omständighet, att kristalliserad brucit samt
derb sådan blifvit funnen tillhopa med manganmineralen, har
man haft stor anledning förmoda, att periklasen äfven här skulle
förekomma, hvilket nu äfven genom detta fynd blifvit bekräf-
tadt.

481

Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1887, N:o 7.
Stockholm.

Finnes, utom dimmor och moln och annan synlig ut-

fällning, flytande eller fruset vatten i atmosferen?
Af K. H. SOHLBERG.

[Meddeladt den 14 September 1887 genom E. EDLUND]

I sina bekanta försök beträffande vattnets öfverhettning
visar L. DUFOUR (Archives de la Biblioteque universelle 1861),
att den omständigheten ingalunda utgör ett tillräckligt vilkor
för flytande vattens försättande i kokning, att vattnet uppnatt
den temperatur, vid hvilken vattengasens maximum af spänstig-
het är lika med det tryck som för tillfället på det fluida vattnet
utöfvas. Detta vilkor är visserligen nödvändigt, men ej tiil-
räckligt; det behöfves ytterligare, att det motstånd öfvervinnes,
som vattnet gör mot förändring i sitt flytande sammanhangs-
tillstånd, hvilket visserligen kan ske endast genom stegrad upp-
värmning, men isynnerhet och med lätthet genom vattnets be-
röring med vissa fasta kroppar. Också var det genom en, som
DUFOUR kallar den, »suspension liquide», eller vattenkulornas
hållande i sväfvande tillstånd i en oljaktig, dem ej vätande
vätska af vattnets egentliga vigt, som DUFOUR lyckades bringa
dem, allt efter som de i storlek uppgingo till 10, 5 åa 6, 1 å 3
mm:s diameter, till öfverhettning af cirka 30, 65 a 78 grader
öfver den vanliga kokningstemperaturen. Men när man då be-
rörde dem med en staf af glas eller metall, frambragtes i regeln
på kontaktsstället under fräsning en plötslig gasutveckling och
vattenkulan kastades häftigt åt sidan.

482 SOHLBERG, FLYTANDE ELLER FRUSET VATTEN I ATMOSFEREN.

I viss analogi med dessa försök kan man hafva anledning
förmoda, att vatten i fluid eller fast form kan existera i atmo-
sferen, utan att den samtidigt närvarande vattengasen pa langt
när förefinnes i den mängd, som svarar mot dess maximum af
tension vid den för handen varande temperaturen!). De små i
atmosferen sväfvande vattenpartiklarne, sa länge de förblifva
oberörda af främmande molekulära inflytelser och störingar,
måste tänkas sa mycket lättare kunna bevara sin flytande eller
fasta aggregationsform oförändrad, som ingen öfverdrifven tem-
peraturstegring här, såsom i DUFOURS försök, sträfvar att spränga
föreningsbanden, om ock, a andra sidan, partiklarnes at alla håll
fria ytor gifva förgasningstillfällen i rikaste mått. I synnerhet
när under atmosferisk stillhet en större minskning i luftens inne-
hållna vattenmängd inträffar genom utfällning, såsom t. ex. då
under vintern efter en tids blid, fuktig väderlek temperatur-
omslag plötsligt försiggår och en större mängd af luftens gas-
formiga fuktighet förtätas såsom rimfrost eller snö, kan man
vänta, att i den stora allmänna kristallisationsprocess i atmo-
sferiskt vatten, som då eger rum, en myckenhet fluida eller frusna
vattenpartiklar ej komma att deltaga i den hastiga reaktionen,
utan förblifva 1 finfördeladt tillstånd sväfvande i luften, der de
sedan uppehaällas i följd af sin ytterliga litenhet. Också är det
framför allt vid ett par dylika tillfällen de i det följande be-

skrifna försöken gifvit ett obestridligt och enligt hittils gällande

!) En tillfällig observation af prof. E. EDLUND, som just föranledde honom
att uppmana mig anställa de här beskrifna försöken, synes bestyrka en
sådan förmodan. En kall vinterdag, då temperaturen var cirka —10” å —15”,
önskade prof. E. uppvärma ett förut oeldadt bostadsrum. Rummet var
försedt med en under golfvet gående och bakom kakelugnen uppstigande
ventilationstrumma, som, då det eldades i kakelugnen, förde luften utifrån
upp mot taket, hvarifrån den spred sig nedåt i följd af draget. Efter en
stunds eldning i det eljest slutna rummet, då efter beräkning luften i det
samma bort vara fullständigt utbytt mot luft utifrån, ville prof. E. under-
söka fuktigheten hos den inkomna luften, som nu antagit vanlig rumtemperatur.

Men se, oaktadt den låga temperaturen ute och den ringa gasformiga fuk-
tighetsmängd, som derför kunnat derifrån inkomma, befans fuktighetsgraden
i det uppvärmda rummet vara ganska betydlig och jemförlig med den i de

öfriga bostadsrummen.

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD, FÖRHANDLINGAR 1887, N:o 7. 483

asigter oväntadt öfverskott af fuktighet utöfver den gasformiga.
Men dessutom torde äfven under mindre utpräglade kondensa-
tionsförhällanden alltid något, i högre grad finfördeladt, vatten
uppkomma, som en längre eller kortare tid, sedan det förts till
en torrare omgifning, kan bibehålla sitt fluida eller fasta till-
stånd, hvadan det icke behöfver ligga något för tanken orimligt
i att vid hvilka som helst tillfällen påträffa i atmosferen större
eller mindre mängder eller spår af flytande eller fruset vatten
jemte det gasformiga.

Nämda försök, som jag nu vill beskrifva, böra emellertid
anses endast såsom preliminära och afse mera att fästa upp-
märksamheten på den här ifrågavarande vigtiga företeelsen än
att lemna ett, i alla händelser ännu för litet utredt, bevis.

Jag kombinerade i dessa försök iakttagelser af daggpunkten
med samtidig indragning af den yttre luften i absorptionsrör,
fylda med fosforsyreanhydrid. Pa den yttre fönsterbågen af ett
mot norr och en högt belägen gata vettande fönster, 2 trappor
upp i Vetenskapsakademiens hus, anbragtes en utstående jernarm,
och på denna hängdes en REGNAULTs kondensationshygrometer,
så långt ut, att jag med ansigtet på den slutna fönsterrutan
kunde inifrån direkt afläsa hygrometerns termometer. Efter
hand fann jag pa, att tätt bakom silfvercylindern, på hvilken
luftens vattengas skulle utfällas såsom dagg eller rimfrost, sätta
en svart skärm, hvars reflex i cylindern då tecknade denna del-
vis fullkomligt svart, så svart till och med, att gränsen mellan
denna del och den bakom sittande skärmen icke alls kunde ur-
skiljas. Härigenom fick jag ett särdeles skarpt medel att fixera
daggpunkten, 1 synnerhet då den låg under 0”. Ty strax när
den hvita rimmen föll, tecknade den sig med skarp kontrast på
den kolsvarta grunden och den förut osynliga randen framträdde
hastigt med stor tydlighet, så mycket större, som jag der såg
en flerfaldigt större yta af den rimbeklädda cylindern i projek-
tion. Äfven utbytte jag, när jag kommit något in i sakerna,
den till den REGNAULT'ska apparaten hörande, otillräckligt lilla

aspiratorn mot en grenledning från en i det fysiska kabinettet

484 sSOHLBERG, FLYTANDE ELLER FRUSET VATTEN I ATMOSFEREN.

befintlig BUNSENS aspirator, och genom att pa denna grenled-
ning, som gick genom ett hal i fönsterkarmen ut till hygro-
meterns absorptionsrör, sätta en fjedrad klämmare blef jag i
stand att med den största beqvämhet sa moderera eterafdunst-
ningen i hygrometern, att jag kunde, huru länge som helst,
halla dennas termometer på hvilket gradtal jag behagade. Ob-
servationerna gjordes sedan på det vanliga sättet. Jag neddref
långsamt temperaturen grad för grad, tills utfällning egde rum,
och när detta skett, lät jag den åter långsamt stiga, tills ut-
fällningen försvunnit. De sålunda funna gränserna för dagg-
punkten approximerades, när jag erhållit en känsligare termo-
meter, genou att gå fram och åter mellan dem från den ena
tiondels graden till den andra, hvarefter mediet till de sist
funna approximationsgränserna togs. Alla använda termometrar
jemfördes med en normaltermometer och pröfvades äfven tid
efter annan i afseende pa nollpunktens förskjutning, För be-
räkning af vattengasens spänstighet användes REGNAULTS tabell.

Under det observationerna på daggpunkten utfördes, indrogs
samtidigt vid ett närbeläget fönster genom ett utstucket längre
glasrör den yttre luften i förut vägda absorptionsrör. Dessa
voro till antalet 2:ne och hade begge formen af ett cylindriskt
rör, 18 mm. i diameter och 15 !/, cm. långt, som fortsattes
med en sferisk kula af cirka 4 cm:s diameter och slutade med
ett knäböjdt smalare rör, 12 cm. langt. Rören torkades nog-
grant och fyldes med asbest och fosforsyreanhydrid. Den cy-
lindriska delen tillslöts genom en med ett glasrör genomborrad
kork, genom hvilken luftströmmen inkom och som fullständigt
öfverlackades. I den motsatta änden insköts löst en liten tuss
af kemiskt ren bomull, för att hindra smådelar af den pulver-
formiga fosforsyran att ryckas bort med luftströmmen. Likasa
i det yttre sugröret för upptagande af dam, som möjligen kunde
inkomma. - (Vid da och då gjorda vägningar visade sig dock
denna senare bomullstuss så godt som oberörd af den genom-
gaende luftströmmen.) Samtliga rör förenades genom kautschuk-

ligaturer, och från det sista absorptionsröret nedgick (den redan

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:0 4. 485

i det första fosforsyreröret fran vatten i hvarje form befriade)
luften i en 3-halsad flaska med concentrerad svafvelsyra, som
tjenstgjorde sasom skydd mot den med vatten fylda aspiratorn.
Från midtersta halsen i samma 3-halsade flaska gick ett 2
gånger knäböjdt och med millimeterskala försedt rör till en liten
skal med nämda slags syra, hvilket rör tjenstgjorde såsom mano-
meter i fråga om den i aspiratorn indragna luftens tryck. Vid
vägningarne af absorptionsrören aftogos kautschukligaturerna,
hvarefter rören vägdes öppna i enlighet med den gjorda erfaren-
heten, att vattengasabsorptionen under sjelfva vägningen, äfven
om denna skulle upptaga en tid af 10 a 15 min., är af för-
svinnande betydelse i jemförelse med de hygroskopiska kaut-
schukligatureruas vigtsvariationer. Vistsbestämningen skedde
icke genom tarering, utan genom successiva vägningar på begge
vagskalarne, hvarigenom ständig kontroll erhölls. Vattenqvanti-
teten i aspiratorn jemfördes först, i fråga om sin volym, med
angifvelserna af en EKMANS gasometer och uppmättes derefter
med justeradt mått, hvarefter gasometern användes såsom kon-
troll mot och bestämning af möjliga volymsändringar i samma
vattenqvantitet. Allt efter som tiden medgaf, gjordes med
aspiratorn 1, 2 eller 3 genomdragningar, och när större skift-
ningar märktes i daggpunkten, togs mediet.

Beräkningen af den indragna vigten vattengas skedde enligt

formeln
1293 .0,62 b—B-— u ap
er: 5 m
760 b—p 1 + 0,00367 £
der
P= nämda vigt 1 milligram;
a = den i aspiratorn befintliga vattenqvantitetens volym i

liter (12,77 före d. 25 Mars, 12,48 från och med
samma dag);

för temperaturen reduceradt barometerstånd i mm.;

I SN
I

— pa samma sätt uttryckt differens i spänstighet hos

TS

den yttre luften och den i aspiratorn indragna;

m = antalet genomdragningar;

486 SOHLBERG, FLYTANDE ELLER FRUSET VATTEN I ATMOSFEREN.

p = vattengasens iakttagna spänstighet i atmosferen;

t = aspiratorns temperatur;

u = vattenangans maximum af spänstighet vid tempera-
turen bs

1293 = vigten i milligram af 1 liter luft vid 0° och 760
mm:s pression;

0,62 = vattengasens egentliga vigt i förhållande till luften;

0,00367 = luftens utvidgningskoöfficient!).

Jag vill nu anföra följande under månaderna Febr.— April

detta ar anstälda försök.

Den 16 Februari.

På morgonen var luften ganska disig och himmelen mulen.
Mot middagen uppklarnade dock vädret fullständigt. Under för-
söken på e. m. var ock himlen klar, och det blåste, enligt den
meteorologiska centralanstaltens observationer, svag vind från
vestsidan.

Tre genomdragningar gjordes med aspiratorn från kl. 2,10
e. m. till 4,58 e. m. Aspiratorns temp. var + 16?) och baro-
meterhöjden, reducerad till 0°, var 771°). Temp. ute varierade
från + 0,7 till — 1,3. Vid afslutningarne visade svafvelsyre-
manometern en nivadifferens af cirka 21 mm., d. ä. 2,8 mm.
qvicksilfver. Följaktligen var spänstigheten hos den indragna
luftvolymen eller b — 2 — uu i ofvanstaende formel = 771 — 2,8
—— 13,5 = (högst) 755. Daggpunkten befans vara cirka — 6,3;

följaktligen p i samma formel = 2,82.
') Den i aspiratorn indragna luften (den ansågs mättad med vattengas af
temp. t) af volym a, temp. t och spänstighet b — 8 — u intog nämligen i
atmosferen, der den hade spänstigheten 5 —p och en temperatur, som vi
b—B—u 1+ 0,00367 7
b—p 1 + 000367 t'

antaga vara T, volymen a. Men vigten af

denna volym vattengas af spänstighet p och temperatur T är

1293 .0,62 5 —-B— u ap
760 RER 1+ 0,00867 1°

2) Jag har ej ansett nödigt att angifva aspiratorns temperatur noggrannare än

ya 1/,” nära och barometerhöjden på !/, mm. nära. Understrykning af sista
2 ] /2 \ 8

siffran angifver, att den enligt vanliga grunder blifvit höjd.

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:o 4. 487

Med användande af nämde formel, der konstanterna sam-
mandragas till en, 13,5362, borde da vigten P af vattengasen i
den indragna luftqvantiteten vara

ID = .,596% o 768 . 0,94128 , 2,82 . 3 eller 106 mg.

Men före indragningen af luft vägde (vägningen skedde
strax före försöket):

fosforsyreröret n:o 1 39,180 gr.

» n:002203 ONT SSD
Efter indragningen af luft åter (vägningen skedde påföljande
dag):

fosforsyreröret n:o 1 39,323 gr.

» n:o 2 30,788 »
Följaktligen erhölls en vigtsökning af 143 mg och således ett
öfverskott utöfver den beräknade af 37 mg. Af den observerade
fuktighetsmängden skulle således denna gang blott cirka 74 proc.
hafva varit gasformig. |

Ännu större blef den observerade fuktighetsmängdens öfver-
skott öfver den beräknade i försöket
den 26 Februari.

Efter blid och mulen väderlek den 25 Febr. (+ 6 a + 7°
under dagens lopp) med hög fuktighetsgrad (öfver 80 procent)
skedde starkt temperaturfall på natten, som hade till följd, att
ett lätt snötäcke höljde marken om morgonen den 26, då temp.
vid 8-tiden var —4°. Himlen var då strålande klar och luften
stilla och särdeles genomskinlig. Det plötsliga omslaget föran-
ledde mig att anställa ett försök.

Blott 1 genomdragning medhans från 3,40 e. m. till 5,27
e. m. Aspiratorns temp. + 17°. Barom. 768 mm. Manom.
nivadifferens af 30 mm. concentr. svafvelsyra eller 4 mm. qvick-
silfver. Följaktligen spänstigheten hos den indragna luften eller
b—B-—u=7108—4— 14,4 = 750 mm. Temp. ute varierade
från + 2°,9 till + 1,7. Daggpunkt omkring — 10,3; följ. p
= 2,03. Svag blåst fran vestsidan.

1) Jemför noten å nästa sida.

488 SOHLBERG, FLYTANDE ELLER FRUSET VATTEN I ATMOSFEREN.

På grund af dessa data borde nu vigten P af den upptagna
mängden vattengas vara lika med

=

13,5362 ns . 0,93761 . 2,03 eller 25,2 mg.
Men före indragningen af luft vägde (vägningen skedde samma
dag på f. m.)

fosforsyreröret n:o 1 42,920 gr.

» 1:00 20 306 3 72
Efter indragningen af luft äter (vägningen kunde ej ske förr än
den 1 Mars))):

fosforsyreröret n:o i 42,971 gr. (följaktl. vigtsökn. af 51 mg)

» n:0 2 37,375 »

Således erhölls ett öfverskott utöfver det beräknade af 25
mg. Af den observerade fuktighetsmängden skulle således denna
gang blott 50 proc. varit gasformig.

Under de följande försöken den 3 och 8 Mars, som jag var
i tillfälle att anställa, öfverensstämde den beräknade fuktighets-
mängden ganska noga med den observerade. Den 3 Mars hade
himmelen på morgonen varit mulen och luften något disig, men
pa f. m. blef himmeln klar med strålande solsken och för års-
tiden ovanligt hög temperatur (se nedan!). Ännu på e. m. fort-
for denna väderlek under början af observationerna, men efter-
hand mulnade himmelen, dock med temiigen högt gående moln
och under klar sigt. En stund efter observationernas slut be-
gynte vid ljum temperatur något regn falla ur nämda moln.

Blott 1 genomdragning gjordes från 4 e. m. till 5,45 e. m.
Aspiratorns temp. + 18”. Temp. ute varierade från + 10,2 till
+ 9,3. Barom. 753 mm. Spänstigheten hos den indragna luften
med korrektion för aspiratorns vattengas 734 mm. Daggpunkt
— 1. Svag, mot aftonen aftagande blåst från norr.

') För att se, huru mycket absorptionsrören tilltogo i vigt, då de stodo orörda
och slutna (med kautschukligaturer och glasproppar), vägdes de ånyo den
3 Mars (d. v. s. efter 2:ne dagar), då fosforsyreröret n:o 1 befans hafva
ökat blott 0,6 mg i vigt ach fosforsyreröret n:o 2 1 mg. Ungefär samma
resultat erhölls vid ett par andra dylika försök.

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:0 7. 489

I öfverensstämmelse härmed borde vigten af den absor-
berade vattengasen utgöra 52,9 mg., och den befans i sjelfva
verket (vid vägning den 4 Mars) utgöra 54 mg.

Efter några för årstiden ovanligt varma dagar, den 4, 5 och 6
Mars, hvarunder temperaturen uppgick till + 10° a + 11”, vände
sig vinden den 7 Mars mot nordvest och blef hård, skarp och
bitande vid några fa graders temperatur. Denna luft, som kändes
isig och obehaglig att inandas, ansågs lämplig att undersöka,
men då undersökningen skedde, den & Mars, hade redan vädret
lugnat och temperaturen stigit ett par grader. Himmelen var
nu klar med solsken hela dagen; på eftermiddagen mulnade den
något, men molnen gingo högt.

Två genomdragningar gjordes mellan 4,10 e. m. och 6,55
e. m. Aspiratorns temp. + 16,5. Temp. ute varierade fran
+ 5,5 till + 4,6. Barom. 759 mm. Spänstigheten hos den in-
dragna luften (med korrektion för aspiratorns vattengas) 741
mm. Daggpunkt — 7,3. Svag, aftagande bläst fran vest.

I enlighet härmed borde vigten af den absorberade vatten-
gasen vara 64,8 mg. Det befans vid vägning utgöra 64 mg.

Äfven päföljande dag, den 9 Mars, var vädret torrt, blasigt
och kallt (temp. ett par grader öfver noll) med vind från vest-
sidan, men på aftonen begynte svag blåst komma fran nordost,
himlen mulnade och ett stilla, fuktigt snöglopp inträffade med
ej obetydlig (3 mm:s) nederbörd. På natten gick vinden på
norr, temperaturen föll starkt, och på morgonen kl. 1/,8 den 10
Mars stod termometern på — 7”, marken var snöbetäckt, him-
meln klar och strålande. Förhållandena voro således likartade
med dem den 26 Februari och enligt min mening gynsamma
för försök.

Blott 1 genomdragning medhans från 4,10 e. m. till 5,55
e. m. Aspiratorns temp. + 18,5. Temp. ute varierade från
— 1,5 till — 2,3. Svag blåst från vestsidan rådde under ob-
servationen. Barom. 751 mm. Den i aspiratorn indragna luf-
tens spänstighet eller b— 8 — u i formeln = 731 mm. Ingen

utfällning af rimfrost egde rum på hygrometern, oaktadt denna
Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 44. N:o 7. 4

490 SOHLBERG, FLYTANDE ELLER FRUSET VATTEN I ATMOSFEREN.

långsamt hölls efter hvartannat vid — 10°, — 11°, — 12°, —13°,5,
— 14°,3. Antages emellertid daggpunktstemperaturen uppua
detta gradtal och således p = 1,468, sa befinnes vigten af den

absorberade vattengasen belöpa sig till

13,5362 . we .0,93027 . 1,468 eller 18 mg.
149,5

Men i verkligheten erhölls vid vägningen (som skedde 2 dagar
derefter) en vigtsökning af icke mindre än 44 mg. Af den ob-
serverade fuktighetsmängden skulle således blott cirka 41 proc.
denna gång varit gasformig. Å

Den 13 Mars, då jag vistades på landet, 6 a 7 mil sydvest
från Stockholm, rådde der en ganska låg temperatur, — 12° a
— 14” på morgonsidan af natten. Temperaturen steg på dagen
under måttlig nordlig vind till blott några få graders köld; på
aftonen var det åter — 14°, och tidigt på morgonen den 14
Mars var det — 19°, medan träden och telegraftradarne voro
ymnigt behängda med rimfrost, som emellertid fram på dagen
bortdunstade. I Stockholm, dit jag på f. m. inreste för att an-
ställa ett försök, hade dock temperaturförhallandena allt igenom
varit väsentligt högre (den 14 Mars kl. Sf. m. — 9,4; minimum
den 13 och 14 Mars — 11,5). Himmeln förblef klar hela
dagen vid detta försök.

Två genomdragningar gjordes från 3,15 e. m. till 7,15 e. m.
Aspiratorns temp. + 18”. Temp. ute varierade från — 1 till
— 3,5. Barom. 754 mm. Den indragna luftens spänstighet eller
b—.3 —u i formeln = 735 mm. Daggpunkt — 12,3. Följ-
aktligen p eller vattengasens spänstighet i atmosferen 1,727 mm.
Svag, aftagande vind fran vest.

Häraf borde följa er vigtsmängd af

13.5362. . 0,93394 . 1,727 . 2 eller 42,7 mg

ST

bo

5
absorberad vattengas. Vägningen (som skedde påföljande dag)
gaf emellertid 74 mg.

Efter anställandet af dessa försök var det, som vatten-

qvantiteten i aspiratorn uppmättes medelst ett justeradt mät-

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:0 7, 491
kärl (jfr sid. 485). Aspiratorn tömdes härvid, del för del, i
mätkärlet, som i sin ordning tömdes i andra kärl, afdunstnings-
skälar, bägare och dylikt. Under arbetet härmed förlorades
något vatten genom vidhäftning, spillning och afdunstning, sa
att, när efter gjord mätning vattnet äterbringades i aspiratorn,
det med användning af EKMANS gasometer befans hafva minskats
med 0,29 liter eller, med andra ord, nu utgöra blott 12,48 |.,
hvilket tal användes 1 det följande.

Under försöken den 25 och 30 Mars, den I och 5 April
erhölls intet öfverskott öfver den beräknade mängden af vatten-
gas; det felades tvärtom några få procent, högst 3,9, deri, vare
sig nu detta berodde på någon (mindre) felaktighet i bestäm-
ningen af daggpunkten, eller snarare på någon ringa otäthet hos
aspiratorns ventiler!), hvarigenom luft kunde inkomma i aspira-
torn, utan att genomga torkrören. (Torkröret n:o 2 behöll un-
der alla försöken oförändrad vigt.) Väderleksförhållandena un-
der dessa försök erbjödo egentligen icke något anmärkningsvärdt.
Det rådde merendels mulen och lugn, men en dag klar och blå-
sig, varlig väderlek med en temperatur af några fa grader öfver
noll. Den 25 Mars var vädret på morgonen mulet med dunkel
luft, klart och vackert med solsken på dagen, mulet och dim-
migt på aftonen. Den 30 Mars var det mulet under observa-
tionerna. Den 1 April jemn molnslöja öfver himmelen och luften
något disig. Stundom svagt solsken. Den 5 April klar, varlig
väderlek med stark, något kylig blåst. Daggpunkten vid de 2
senare försöken var omkring — 5”, vid de 2 förra något under 0”.

Vid försöket den 14 April visade sig emellertid åter ett
öfverskott. Dagarne den 10 och 11 April (påskdagarne) samt
den 12 hade varit utomordentligt vackra med + 15” och mer i
skuggan. Den 13 på morgonen började, dock mindre i Stock-

holm än i trakterna norr och vester derom, ett lätt yrväder

1) Senare för ändamålet särskildt anstälda försök visade, att aspiratorns ven-
tiler, då de skulle vara stängda, i en något vexlande grad genomsläpte luft
utifrån. Det behöfver ej påpekas, att denna omständighet ger ökad be-
tydelse åt de här ifrågavarande differenserna.

492 SOHLBERG, FLYTANDE ELLER FRUSET VATTEN I ATMOSFEREN.

med vind fran nordsidan, men snön försvann, innan den hunnit
röra vid marken, emedan temperatuten var något öfver 0°. Pa
e. m. var mulen väderlek. Den 14 April var öfverhufvud klart,
men da och då, dock ej vid försöket, kommo moln med en åter
snart öfvergaende snöblast.

Två genomdragningar gjordes från 4,12 e. m. till 5,57 e. m.
Aspiratorns temp. + 18,5. Temp. ute varierade fran + 1,7 till
+ 1,5. Barom. 756 mm. Spänstigheten hos den uppmätta
luften 737 mm. Daggpunkt vid — 123/,”. Svag, aftagande blåst
fran nordost.

Den indragna vattengasens vigt borde da blifva

Rd |

13,2288 . = . 0,93027 . 1,665 . 2 eller 40 me,
. 794 z

men befans vid vägning (påföljande dag) vara 54 mg.

Man vill måhända mot ofvanstaende försök anföra, att
REGNAULTS kondensationshygrometer, såsom CROVA på senare
ären sökt visa, ofta ger felaktiga resultat i ogynsamma fall, sa-
som t. ex. då blast räder vid försöken och daggpunkten är sär-
deles lågt belägen på temperaturskalan. CROVA framhåller, att
man 1 detta fall icke kan antaga, att luftlagren, som succes-
sive omgifva den mer och mer sig afkylande hygrometern, hinna
under den korta beröringen antaga hygrometerns laga temperatur.
Man maste tvärtom anse, att luftlagrens temperatur beständigt
förblifver något högre och att i följd häraf, när daggen eller
rimfrosten faller ut, denna kommer från ett luftlager, som har
något högre temperatur, än hygrometerns termometer angifver.
Genom att konstruera en hygrometer med kondensation icke på
utsidan, utan pa insidan af ett utomkring afkyldt rum, dit ge-
nom ett metallrör den luft som skall undersökas utifrån ledes,
visar CROVA, att man med denna »condensation interieure», då
luftlagren vid undersökningen tvingas halla sig i stillhet, be-
ständigt får daggpunkten att ligga högre på temperaturskalan,
än hvad förhållandet är, da man samtidigt använder den REG-
NAULT'ska hygrometern med »condensation exterieure», samt att

skilnaden ı ogynsamma fall kan uppgå till 2°, 3° a + eller mer.

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:o 7. 493

Detta ma nu ega sin riktighet, men anmärkas bör, att
UROVA vid dessa försök alldeles försummat att i ett samtidigt
anlitande af den kemiska metoden söka ett sannolikt i de flesta
fall afgörande utslag mellan sin egen och den REGNAULT'ska
hygrometerns angifvelser, hvilket väl hade varit af behof, isyn-
nerhet då differenserna blefvo så stora som uppgifvits. Deremot
angifva a ena sidan de ringa skilnaderna i de resultat, som jag
med den kemiska och med kondensationsmetoden erhöll i de
icke exceptionela fallen den 3, 8, 25 och 30 Mars samt den 1
och 5 April, att mina bestämningar af daggpunkten med hjelp
af den REGNAULT'ska hygrometeru ej i något af dessa fall torde
varit felaktiga pa så mycket som en hel grad. Men a andra
sidan äro differenserna mellan den observerade och den beräknade
fuktighetsmängden i de öfriga fallen för stora, för att de skulle
kunna ur de af CRoVA anmärkta felaktigheterna hos den REG-
NAULT’ska hygrometern förklaras. De förutsätta nämligen, så-
som man lätt kan uträkna, att de möjliga origtigheterna i dagg-
punktsbestämningarna skulle uppgått till, 6°%,7 den 14 Mars,
8,7 den 26 Februari och 10°,9 den 10 Mars. Dessa differenser,
för att icke tala om de väsentligen mindre, som visade sig den
16 Februari och 14 April, äro allt för stora för att icke nödga
till antagandet, att äfven vid klar himmel flytande eller fruset
vatten kan finnas i atmosferen.

Emellertid kan man för afgörandet af hithörande frågor ej
vara nog försigtig vid användningen af kondensationshygrome-
tern, så att dess angifvelser, oafsedt den vana och påpasslighet,
vid observationen som de erfordra, måtte kunna anses fredade
för inkast. Det synes mig dock, i afseende härpa, icke vara
tillrådligt att, såsom CROVA, hafva hygrometern inom hus och
genom en mer eller mindre lang metallrörsledning utifran in-
draga i instrumentet den luft som skall undersökas, dels på
grund af det skäl, att metallrörets inre i mer eller mindre dold
form kan qvarhålla vatten, som stannar från det ena försöket till
det andra, dels och framför allt derför att det fluida eller frusna

vatten, som atmosferen vid lägre temperatur tilläfventyrs kan

494 SOHLBERG, FLYTANDE ELLER FRUSET VATTEN 1 ATMOSFEREN.

innehalla, vid indragningen i ett rum af högre temperatur tvif-
velsutan lätt förgasas och derigenom ökar halten af den gas-
formiga fuktighet, som man ville uppmäta. Utfällningen i fria
luften måste säkerligen gifva ett mera omedelbart och derför
mot felkällor bättre skyddadt resultat, om man blott kunde
hålla luftlagren utomkring hygrometern i relativ stillhet, något
som kanske lämpligen torde kunna ske genom att innesluta
hygrometern jemte tillhörande svarta skärm m. m. i en lagom
rymlig och gles bur af metalltråd, som på en af sina sidor
lemnade tillfälle till observation.

Deremot skulle en apparat af likartad inrättning som CROVAS
hygrometer vara särdeles egnad att på ett fullt konseqvent sätt
gifva ett nytt och för kontrollen välbehöfligt bevis på närvaron,
åtminstone vid vissa tillfällen, af flytande eller fruset vatten i
klar luft. Om nämligen sådant finnes der och man leder luften
utifrån genom ett tillräckligt langt metallrör, som man gör sig
särskild omsorg att vederbörligen uppvärma, in i CROVAS hygro-
meter för »condensation interieure». eller annan för ändamalet
Jämplig apparat, sa måste man i en der iakttagen stegring af
daggpunkten återfinna den fuktighetsmängd, som undgick hygro-
meterobservationen 1 fria luften, men visade sig vid vägningen

af de kemiska absorptionsrören.

495

Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1887. N:o 7.
Stockholm.

Om skalets bildning hos Sepia officinalis L.
Af A. APPELLÖF.
[Meddeladt den 14 September 1857 genom S. LovÉN.]

Hos Sepia-skalet, som till formen alltid är mer eller min-
dre aflangt, urskiljer man följande delar. Dess ryggsida utgöres
af en tunn skifva — »yggskifvan — pa hvars öfre yta man ser
små rundade upphöjningar; på skifvans kanter saknas dock
rundtomkring hela skalet dessa upphöjningar. I bakre delen är
skifvan försedd med en bakåt riktad spets — rostrum. Å större
delen af skifvans undre sida är en spongiös kalkmassa aflagrad.
Denna massas bakre hälft begränsas på sidorna och baktill af
en upphöjd list, som jag kallar skallisten (fig. 1 kv, b). Utan-
för skallisten och den spongiösa massan utskjuter ryggskifvan i
form af en tunn kant, betydligt bredare i bakre än 1 främre de-
len af skalet.

Den nämda ryggskifvan består, såsom redan vid svag försto-
ring blir tydligt, af tre öfver hvarandra liggande, i sitt färdigbildade
tillstånd väl begränsade afdelningar. Den öfversta af dessa kal-
lar jag ryggplattan (figg. 1, 2, r), den mellersta midtplattan
(figg. 1, 2, k, fk) och den närmast den spongiösa massan be-
lägna inre plattan (fig. I p, i, fig. 21). I skalets närmast fram-
för rostrum belägna, d. v. s. äldre delar har jag dock icke lyc-
kats särskilja dessa tre afdelningar. Nedanstående fig. 1 fram-
ställer ett tvärsnitt genom ena skalhalfvan; dock sträcker sig
snittet icke in till midtlinien.

Ryggplattan (figg. 1,27) är bildad af vagformigt lagrade, starkt

förkalkade kitinlameller. Genom denna vagformiga lagring upp-

496 APPELLÖF, SKALETS BILDNING HOS SEPIA OFFICINALIS L.

komma de ofvannämda tuberklerna a skalets ryggsida. Äfven dessa
äro saledes starkt förkalkade. I skalets äldre delar finnas dock,
isynnerhet hos större skal, i fördjupningarne mellan tuberklerna.
mäktiga lager af oförkalkadt kitin, hvilka sasom förkalkade fort-
sättas i tuberklerna. Rostrum, som är beläget något innanför
bakre kanten, är att betrakta sasom en uppstående del af rygg-
plattan, liksom: tuberklerna. Det är i likhet med dessa bildadt
af lameller, som utgöra en direkt fortsättning af ryggplattans
och äro starkt förkalkade.

Som bekant ligger skalet inneslutet i en på djurets ryggsida
befintlig, af manteln bildad hålighet. Den öfre väggen af denna
hålighet är naturligtvis matrix för ryggplattan. De afsöndrande

eel!erna äro till formen i allmänhet korta och breda.

k

SS S
—-
I ee
TE P

|

7

f
y2

/

Fig. 1.
Skematiskt tvärsnitt genom cn del af ena skalhalfvan; r, ryggplattan; & midt-
plattan; p, i inre plattan; /% förkalkad del af midtplattan; Av skallisten, & dess
kalköfverdrag; I! väggskikt i den spongiösa massan (blott deras öfre delar); de
längst åt venster belägna väggskikten äro utsatta i hela sin utsträckning.

Såsom i början nämdes finnes a skalets ryggsida (och såle-
des tillhörande ryggplattan) en randzon, som är fri från kalk-
tuberkler ooh består af endast oförkalkadt kitin; a denna kalk-
fria randzon fäster sig större delen af den muskelmassa, som
bildar den egentliga mantelsäcken. Detta muskelfäste sträcker
sig ej rundtomkring skalet, utan lemnar dess ändar jemte en del
af sidorna fria. Den starka föreningen mellan musklerna och
plattan astadkommes antagligen derigenom, att de under musk-
lerna belägna cellernas öfre ändar direkt öfverga 1 kitin; de äro
nemligen så fast förenade med kitinet, att de sönderrifvas, om
man försöker lossa dem. Genom färgning med hämatoxylin el-

ler pikrokarmin kan man också påvisa, att från dessa celler bil-

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:0 7. 497

das kitinlager, som lägga sig omedelbart intill den underliggande
midtplattan. Dessa lager äro dock ytterst tunna. Den tuber-
kulösa delen af rygeplattan är deremot ej fastsittande vid matrix.

Den närmast under ryggplattan befintliga midtplattan (tige. 1,
2 k, fk) tillväxer, såsom synes af lagrens riktning, hufvudsakligen
fran undre sidan. -— Vid en tvärslipning genom skalet visar sig, att
midtplattan är i skalets midt och ett stycke pa sidorna derom full-
ständigt förkalkad; längre utat skalets kanter uppträder förkalk-
ning endast i en del af plattan nemligen a dess undre sida; här
ser man nemligen en fran den öfriga delen af densamma skarpt
markerad, förkalkad zon (fig. 1 fk). Förkalkningen i lagren in-
träder temligen langt efter sedan de afsatts, sa att skalet alltid,
sasom förut nämdes, omgifves af en fullständigt oförkalkad kitin-
rand, som, till största delen bildas af midtplattan och blott till
ringa del af tunna lager tillhörande ryggplattan.

De celler, som afsöndra midtplattan och salunda äro belägna
under denna oförkalkade kitinrand, äro långa, smala cylinder-
celler, hvilka med sin nedre, tradlikt afsmalnande del samman-
hänga med den mellan dem uppskjutande bindväfven. Cellagrets
öfre del visar ett egendomligt utseende. De öfre delarna af cel-
lerna äro nemligen vid en bestämd höjd mer eller mindre (olika
i olika delar af skalet) starkt hopdragna. Omedelbart nedanför
hopdragningspunkten ligga cellerna tätt intill hvarandra, men
mellan de ofvanför belägna, hopdragna delarne uppstå naturligt-
vis tomrum. Antagligen börjar cellen just vid hopdragnings-
punkten att kitiniseras. Kitinlagren bildas nu pa det sätt, att
spetsarne, som upptill åter äro utbredda, sammanflyta med hvar-
andra. Dessa celler visa sålunda på tydligaste sätt, huru kitin
kan bildas genom cellspetsens direkta förvandling till sadant.

Utom kitinogena celler af det nyssnämda utseendet har jag
under midtplattan funnit sådana, som i sin öfre hälft äro knä-
böjda och derigenom erhålla ett egendomligt utseende. Sådana
finnas innanför (d. v. s i riktning mot skalets midtlinie) de
nyssnämnda vid fästet för de två stora trattmusklerna (musculi

depressores infundibuli), dock blott vid en del af detta fäste.

498 APPELLÖF, SKALETS BILDNING HOS SEPIA OFFICINALIS L.

Vid ett snitt genom kanten af skalet ser man, att midt-
plattans understa lager fortsättas i den inre plattans (fie. I p, i,
fig. 2 2), som börjar ett stycke innanför midtplattans yttre kant.
I den närmast intill midtplattan belägna delen är kitinet förkal-
kadt i form af pelare, stående vinkelrätt mot midtplattan (fig. 1
p). Att kitinet verkligen afsöndras i en sammanhängande massa
och ej i form af fristående pelare, synes dock tydligt å de stäl-
len, der pelarne äro under bildning, d. v. s. der inre plattan tager
sin början; mellan och under deras nedre ändar ligger nemligen
sammanhängande kitin. Ett tvärsnitt af skalet visar, att pe-
larne mot skalets midt blifva mera otydliga, och att den inre
plattan der aftager i tjocklek. Mellan pelarnes öfre ändar upp-
träda här, såsom äfven RIEFSTAHL framhaållit,!) små runda kalk-
kroppar; efter urkalkning kvarstår en kitinkula, till formen full-
komligt motsvarande de förkalkade kropparne. Dylika kitinkulor
har jag i skalets främre ända, der nybildningen af dessa försig-
gar, funnit fastsittande vid de underliggande cellernas spetsar.
I den bakom rostrum belägna skalkanten synas inga pelare
utan blott lagradt kitin. Under de färdigbildade pelarne upp-
träder förkalkadt kitin med tydlig lagring (fie. 1 x); mot ska-
lets midt aftaga dessa lager i tjocklek och kunna slutligen ej
längre urskiljas. Dylika lager bildas sålunda ej 1 skalspetsen
och angränsande delar af skalkanten, hvarest starkaste tillväxten
försiggar, utan endast der tillväxten är langsam.

De celler, som afsöndra inre plattan, äro i allmänhet icke
af någon särskilt anmärkningsvärd beskaffenhet. Blott vid en
del af fästet för trattmusklerna uppträda sa att säga förkrympta
celler; bade cell och cellkärna äro i hög grad reducerade och
någon tydlig cellkontur har jag ej kunnat iakttaga.

Den spongiösa massan består af intill hvarandra liggande lager
och intager sasom i början nämdes större delen af skalets undre:
sida. Dess undre yta visar i sin bakre hälft transversella, bag-
böjda och parallelt gående linier; dessa utmärka redan färdig-

!) RIEFSTAHL, Die Sepienschale u. ihre Beziehungen zu den Belemniten. Palze-

ontographica, Bd. 32.

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:0 7. 499

bildade lager; der linierna upphöra, har aflagringen sin största
bredd och tjocklek; den framför liggande delen af undre ytan
saknar linier och är det senast bildade lagret, som man här ser
i hela dess utsträckning; när detta i sin tur blifvit öfverlagradt
af ett annat, synes endast undre kanten af det förra sasom en
ny linie på den spongiösa massans undre sida. För att närmare
förklara bygnaden hos denna del af skalet far jag hänvisa till
nedanstående längdsnitt (fig. 2) genom skalets främre del. Figu-
ren skematisk. Från inre plattan (7) utgår här i spetsig vinkel
mot denna en af tätt liggande kitinlameller bestående aflagring
(1). Ett stycke bakom denna synes en annan af samma beskaf-
fenhet som den förstnämda. I mellanrummet mellan dessa ser

man på vissa afstånd från hvarandra ett slags pelare (v), gaende

7

Fig. 2.

Skematiskt längdsnitt genom skalspetsen; r ryggplattan; & midtplattans oförkal-
kade, fk dess förkalkade del; i inre plattan; v pelare m membraner i hälskiktet.
mellan båda lamellgrupperna och stälda vinkelrätt mot dessa.
Om dessa pelares utseende far man en riktig föreställning först
om de betraktas från ytan; de visa sig då vara från sidan hop-
tryckta, mycket långsträckta, ej raka utan slingrande och för-
tjena namn af väggar snarare än af pelare. Mellan pelarne
sträcka sig i parallel riktning med lamellgrupperna, äfvenledes
på vissa afstånd från hvarandra, tunna membraner (m), som vid
ett vertikalsnitt alltså hafva utseende af smala trådar. Mellan
dessa membraner äro stora håligheter, och det är härpa hufvud-
sakligen den porösa beskaffenheten af den spongiösa massan beror.
Den spongiösa massan består således af lamellgrupper, aflagrade

den ene framför den andre men skilda genom mellanrum, i hvilka

5300 APPELLÖF, SKALEIS BILDNING HOS SEPIA OFFICINALIS L.

finnas vertikalt stälda väggar och mellan dessa parallelt gående
membraner. Afstandet mellan tvenne lamellgrupper är störst i
den närmast ryggskifvan belägna delen; mot den spongiösa massans
nedre del närma de sig allt mera och lägga sig slutligen intill
hvarandra.') Hvarje lamellgrupp vill jag här kalla väggskikt,
mellanrummen mellan dessa hålskikt och båda delarne tillsam-
mans betraktade såsom ett helt benämner jag den spongiösa
massans hufvudskikt. Bildningen af ett hufvudskikt börjar sa-
ledes med ett halskikt och afslutas med ett väggskikt.

Att de särskilda lamellerna i väggskikten utgöra en direkt
fortsättning af den inre plattans, är lätt att påvisa på de stäl-
len, der dessa äro under bildning, i det man nemligen ser, huru
den sist bildade lamellen i inre plattan utan afbrott öfvergar i
väggskiktets senast bildade lamell. Nagot mera komplicerad är
deremot halskiktens bildning; för att förstå denna maste man
betrakta ett nybildadt hufvudskikt.

Ett sadant visar först och främst pelarne fullt färdiga, men
i stället för de mellan dessa utspända membranerna och hålig-
heterna mellan dessa en sammanhängande och lagrad kitinmassa.
Lagren i denna utga liksom vägg-
skiktens från inre plattan. I
denna sammanhängande kitin-

aflagring urskiljer man efter färg-

ning med hämatoxylin mörkare

och ljusare lager, de senare tjoc-

5 kare än de förra. Vid ett na-
Stycke af ett nybildadt hufvudskikt jemte
en del af det näst föregående färdiebil-
dade. Det undre är det nybildade hufvud- visa sig 1 lagrens längdriktning
skiktet, som visar dels sammanhängande x N BAT, :
lager, dels sådana, i hvilka sprickor upp- sprickor 1 desamma — savidt jag
stått. Figuren skematisk.

got mera framskridet stadium

kunnat finna alltid i de tjocka
lagren -— och dessa senare blifva liksom sönderrifna. Antagligen
sker pa vissa ställen en sammandragning af lagren (möjligen be-
roende på inträdande förkalkning) och till följd deraf slitas de

isär. Allt flere sprickor uppstå, den ene ofvanför den andre,

') I figuren äro blott lamellernas öfre delar utsatta.

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:07. 501

och de mellan dessa liggande lagren sammandraga sig allt mera.
Slutligen uppstå de ofvannämda membranerna, som salunda ut-
göras af de ursprungliga, nu förtunnade lagren; deras antal vari-
era (3—6 eller flere). Da pelarne lemnats fullkomligt oberörda
af sprickorna, synas membranerna liksom fästade vid dem.
Betraktar man ett hålskikt under bildning, d. v. s. då till-
hörande väggskikt i hufvudskiktet ännu ej är pabörjadt, är det
lätt att iakttaga, att de lager, hvaraf pelarne äro bildade, fort-
sättas i de mellan dessa belägna lagren. Betraktar man det
underliggande epitelet från ytan, synas i detsamma figurer, som
till formen fullkomligt motsvara pelarne, sedda från ytan. Dessa
ställen i epitelet äro betydligt ljusare än de öfriga och cellerna
äro kortare; från de här belägna cellerna afsöndras pelarne.
Återstår att nämna några ord om bygnaden af den s. k. skal-
listen (fig. I kv, b), hvilken såsom i början nämdes i skalets bakre
hälft såsom en låg vall omger den spongiösa massan. Denna skal-
list består af tydligt lagrade, förkalkade kitinlameller. RIEFSTAHL
har fullkomligt riktigt angifvit, att dessa lameller utgöra en di-
rekt fortsättning af inre plattans.!) Dessa lameller fortsättas
äfven öfver den spongiösa massan, men blifva mot dess midt-
linie mycket tunna. Det mest karaktäristiska för skallisten är,
att dess lameller vid inträdande förkalkning komma att afdelas
i bestämda grupper, mellan hvilka gränsen är skarp. Å större
delen af listens undre sida synes ingen lagring, och lamellerna
äro här mera homogent förkalkade; skallisten synes derför här vara
försedd med ett tunt kalköfverdrag (fig. 1 b). En sådan förkalk-
ning eger rum äfven i de närmast intill skallisten a den spon-
giösa massan befintliga delarne af lamellerna, och skallistens kalk-
öfverdrag fortsättes salunda öfver en del af den spongiösa massan.
— Fastän sålunda denna sistnämdas en gang färdigbildade skikt .
ej vidare tillväxa, ökas dock massan nagot derigenom, att en af-
lagring af kitin, om också ytterligt ringa, försiggar a massans

undre yta. De kitinogena cellerna härstädes hafva mycket otyd-

Sulla Co sid 0

902 APPELLÖF, SKALETS BILDNING HOS SEPIA OFFICINALIS L.

liga konturer och luckor finnas i cellagret; det hela gör snarare
intryck af bindväf än af epitel.

Sasom en sammanfattning af de resultat, till hvilka jag vid
mina undersökningar kommit, far jag anföra:

1) Skalets äldsta del ligger omedelbart framför rostrum och
härifrån tillväxer skalet starkast framåt, langsammare åt sidorna
och vtterst langsamt bakat.

2) Den spongiösa massans porösa beskaffenhet är af sekun-
där natur och uppstar derigenom, att de från början samman-
hängande lagren på vissa ställen sammandraga sig; härigenom
uppstå stora sprickor i lagren.

3) Skalet är bildadt af lager. Hvart och ett af lagren sträe-
ker sig öfver hela skalet. Skalets form och bygnaden af dess
särskilda delar betingas derutaf, att lagren hafva olika mäktig-
het och förkalkning i skilda delar af skalet.

4) Skalet tillväxer genom apposition, ej genom intussuscep-
tion. Sedan ett lager en gang bildats och öfverlagrats af ett an-
nat, kan det ej vidare tillväxa. Dock synes en förkalkning
kunna inträda temligen länge efter dess färdigbildande.

RIEFSTAHL, som ej kom sättet för den spongiösa massans
bildning på spåren, tog intussusceptionsteorien till hjelp för att
förklara skalets tillväxt. Sasom stöd för denna teori anför han
bl. a.,.!) att sekretionsteorin icke kan förklara det förhållandet, att
afstandet mellan yngsta lamellen i senast bildade väggskikt och
yttersta kitinkanten alltid är relativt lika. Detta finner dock
just genom denna teori sin naturliga förklaring: hvarje nytt lager
i midtplattan ökar ju också med ett nytt lager inre plattan och vägg-
skiktet, och sålunda måste alltid det relativa afstandet bibehållas.

Vid utarbetandet af den detaljerade uppsats öfver detta ämne,
som jag hoppas snart kunna offentliggöra, har jag för afsigt att
egna min uppmärksamhet äfven at de former bland Cephalopo-
derna, hvilkas skal äro försedda med egentliga kamrar, för att
försöka klargöra förhållandet mellan dessa skal och Sepia-skalet.

) L. e. sid. 212.

503

Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek.
(Forts. frän sid. 470.)

Newcastle-upon-Tyne. Northumberland, Durham and Newcastle-upon-

Tyne natural history society.
Natural history transactions. Vol. 9: P. 1. 1887. 8:0.
New Haven. Astronomical observatory oj Yale college.
Transactions. Vol. 1: P. 1. 1887. 4:0.
Paris. Comité international des poids & mesures.
Proces-verbaux des seances. 1886. 8:0.
— Académie des sciences.

CaucHY, A. Oeuvres completes publiees sous la direction scientifique

de l’academie des sciences. Ser. 2. T. 6. 1887. 4:o.
— sSociete geologique de France.

Mémoires. (3) T. 4:3. 1887. 4:o.

Bulletin. (3) T. 14(1886): N:o 8; 15(1887): 4—5. 8:0.
Philadelphia. American entomological society.
Transactions. Vol. 12(1885): N:o 2—4; 13 (1886): 1—4.
— Wagner free institute.

Transactions. Vol. 1. 1887. 8:o.
Roma. RB. Comitato geologico d’Italia.

Bollettino. Vol. 17 (1886). 8:0.
Saint John. Natural history society of New Brunswick.
Bulletin. N:o 6. 1887. 8:0.
Salem. Zssex institute.

Bulletin. Vol. 18(1886): N:o 1—12. 8:0.
San Francisco. California academy of sciences.
Bulletin. Vol. 2: N:o 5—6. 1886. 8:0.
S:t Petersburg. Comite geologique.

Mémoires. Vol. 4: N:o 1. 1887. 4:0.

Bulletins. T. 5(1886): N:o 9-11; 6 (1887): 1—7.
Bibliotheque géologique de la Russie. 1886. 8:0.
— Physikalisches Centralobservatorium.

Repertorium für Meteorologie. Suppl.-Bd. 2—4. 1887. 4:0.
— Societas entomologica Rossica.

Hor&. T. 20(1886). 8:0.
Tokio. sSeismological society of Japan.

Transactions. Vol. 10(1887). 8:0.
— College of science, Imperial university, Japan.
Journal. Vol. 1: P. ı-3. 1886—1887. 4:0.
Washington. Bureau of ethnology.

Annual report. 4(1882,83). st. 8:0.
— Smithsonian institution.

Miscellaneous cellections. Vol. 28--30. 1887. 8:0.
Annual report 1884/85. 8:0.

504

— Signal service.

Report. Year 1885: PI 1-2. 8:0.

— U. S. Geological survey.

Monographs. 10: MArsH, O. C., Dinocerata. 1886. 4:0.

Wien. Zoologisch-Botanische Gesellschaft.

Verhandlungen. Bd. 37(1887): Quart. 1—2. 8:0.

Würzburg. Physikalisch-Medicinische Gesellschaft.

Verhandlungen. Neue Folge. Bd. 20. 1887. 8:0.

— Medicinische Fakultät der Universität.

Festschrift zur Feier des 70:n Geburtstages des Prof. A. v. KÖLLI-
KER. 1887. 4:0.

Zürich. Naturforschende Gesellschaft.

Vierteljahrsschrift. Jahrg. 31(1886): H. 3-4. 8:0.

Hr Professor G. Lindström.

JONES, R. Notes on silurian Ostracoda from Gotland. Sthm. 1887. 8:0.

Utgifvare och författare.

Trysom, F. Meddelanden om Förenta Staternas och Canadas fiske-
nien.s lag: Goteb. &sthm. 8:0:

WESTERLUND, ©. A. Fauna der in der paläarctischen Region lebenden
Binnenconchylien. 3. Lund 1887. 8:0.

ÄHRLING, E. Om KARL Vv. LINNÉ. Sthm 1885. 8:0.

Stockholm 1837. Kongl. Boktryckeriet.

ÖFVERSIGT

AF
\ N Al Y
KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS
FÖRHANDLINGAR.
Oo
Årg. 44. 1887. JE 8.
Onsdagen den 12 Oktober.
INNEHÅLL:

Öfversigt af sammankomstens forhandlıng arme RE ES ORON sid. 509.
NILSON och PETTERSSON, Om aluminiumchloridens ängtäthet och grund-

ämnenas atomvärde inom aluminiumgruppen............................. » 507.
WIDMAN, Om propylgruppen i kumminalkohol................................ » 515.
ANDRÉE, lakttagelser öfver luftelektriciteten under solförmörkelsen d.

19 Augusti U Se ar Ga » 529.
Haris, Om den af J.B.v. Boxck beskrifna Barbitistes glabricauda CHARP.

jemte ett bidrag till kännedomen om B. punctatissima Bosc........ » 588.
LAGERHEIM, Kritische Bemerkungen zu einigen in den letzten Jahren

beschriebenen Arten und Varietäten von Desmidiaceen ............... » D3b.
Skänker till Akademiens bibliotek.......................... sidd. 506, 532, 542, 548.

Hr EDLUND föredrog en af Öfveringeniören S. A. ANDREE
inlemnad uppsats om luftelektricitetens förhållande under sol-
förmörkelsen den 19 sistlidne Augusti”.

Hr GYLDEN förevisade några stjernfotografier, tagna på
Akademiens observatorium, samt meddelade resultaten af försök
att utröna lämpligheten af att i vårt klimat använda den foto-
grafiska observationsmetoden.

Hr WITTROCK redogjorde för innehållet af följande två af
studeranden G. LAGERHEIM författade och inlemnade uppsatser:
1:0) »Kritische Bemerkungen zu einigen in den letzten Jahren
beschriebenen Arten und Varietäten von Desmidiaceen»*; 2:0)
»Ueber Desdimidiaceen aus Bengalen, nebst Bemerkungen über
die geographische Verbreitung der Desmidiaceen in Asien» (se
Bihang till K. Vet.-Akad. Handl.).

506
Hr SMITT förevisade och förklarade en af Mr J. R. ROYLE

till Riksmuseum förärad betydlig samling etnografiska föremål

från Ostindien.

Hr NILSON meddelade en af honom sjelf och Professor OTTO
PETTERSSON författad uppsats om aluminiumchloridens angtäthet
och grundämnenas atomvärde inom aluminiumgruppen, i hvilken
uppsats lemnas experimentelt bevis för aluminiumatomens tre-
värdighet”.

Sekreteraren öfverlemnade följande inkomna uppsatser: 1:0)
»Om propylgruppen i kumminalkohol», af Professor O. WIDMAN*;
2:0) »Om den af J. B. v. BORCK beskrifna Barbitistes glabri-
cauda CHARP. jemte ett bidrag till kännedomen af B. puncta-
tissima Bosc.», af Docenten B. HA1J*.

Följande skänker anmäldes
Till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek.

Stockholm. X. Ecklesiastik-Departementet.
NORDENSKIÖLD, A. E. Vega-expeditionens vetenskapliga iakttagelser.
Bd 4—5. Sthm 1887. 8:0.
Congres astrophotographique international, tenu & Paris, pour le leve
de la carte du ciel. Paris 1887. 4:o.
— Geologiska Föreningen.
Commission fär die geologische Landesuntersuchung von
Elsass-Lothringen:
Mittheilungen. Bd. 1: H. 2. 1887. 8:0.
Abhandlungen zur geologischen Specialkarte von Elsass-Lothringen.
Bd. 1: Ergänzungsheft; 3: 2; 4: 3. 1887. 8:0.
Geologische Specialkarte des westl. Deutsch-Lothringen, Ysgooo- Nebst
Erläuterungen. 1887. Fol. & 8:0.
Geologische Übersichtskarte des Grossherzogthums Luxemburg, !/gg900-
Südl. Hälfte. Nebst Erläuterungen. 1887. Fol. & 8:0.
Commission des travaux geologiques du Portugal:
Recueil d’etudes paleontologiques sur la faune ceretacique du Portugal.
Vol. 2: DE LorıoL, P. Description des Echinides. Fase. 1. 1887. 4:o.
Upsala. K. Vetenskaps-Societeten.
"Nova acta. (3) Vol. 13: F. 2. 1887. 4:0.
Kristiania. Den Norske Gradmaalingskommission.
Geodätische Arbeiten. H. 5. 1887. 4:0.
Vandstandsobservationer. H. 4. 1887. 4:o.
— K. Norske Frederiks Universitet.
Universitets-Bibliothekets Aarbog. 1886. 8:o.
(Forts. ä sid. 532.)

507

Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1887. N:o 8.
Stockholm.

Om aluminiumchloridens ängtäthet och grundämnenas

atomvärde inom aluminiumgruppen.
Af L. F. Nırson och OTTo PETTERSSON.

[Meddeladt den 12 Oktober 1887.]

Den omisskännliga analogi, som 1 kemiskt hänseende blifvit
uppvisad mellan ferri- och aluminiumoxid, 1 förening med den
afgjorda isomorfi, som deras föreningar förete och som knappast
har sitt motstycke pa annat område af den oorganiska kemin,
fann i den nyare kemiska teorin redan från början sitt uttryck
1 ett analogt beteckningssätt för de båda elementens motsva-
rande föreningar. På ett afgörande sätt syntes denna åsigt för
tretio år tillbaka blifva bekräftad genom experimentela under-
sökningar af DEVILLE och TRooST!). Med användning af Du-
MAS” metod bestämde de nämligen ängtätheten för

aluminiumchlorid = 9,35 vid 350° och 440°
aluminiumbromid = 18,62 vid 440°
aluminiumjodid = 27,00 vid 440°,
tal, som visa den patagligaste öfverensstämmelse med molekylar-
formlerna Al,X,, i det deras teoretiskt beräknade ängtäthet for-
drar följande värden:
ALC, = 9,20?)
ALBr, = 18,40
Ne. = DO

') Compt. rend. 45, 821 (1857); Aun. de chim. et de phys. [3] 58, 257 (1860).
?) I detta meddelande använda vi alltid MEYER-SEUBERT’s tal för elementens
atomvigter.

808 NILSON & PETTERSSON, ALUMINIUMCHLORIDENS ÄNGTÄTHET.

DEVILLE och TROooST arbetade visserligen icke vid högre
temperaturgrader än qvicksilfrets och svaflets kokpunkt!), men
den förträffliga öfverensstämmelse mellan de funna och beräk-
nade värdena för alla de anförda halogenföreningarne af alumi-
nium, som deras undersökning hade att uppvisa, förde med nöd-
vändighet till det antagande, att desamma verkligen innehöllo

tva atomer metall i molekylen.

De af CAHOURS?) först framställda och senare af BUCKTON
och ODLING?) närmare studerade ethyl- och methylföreningarne
af aluminium gafvo väl de bada engelska kemisterna värden för
deras angtäthet, som snarare kunde anses tala för de enklare
formlerna Al(C,H,), och AI(CH,), än för de fördubblade, i det
följande tal erhöllos:
aluminiumethyl = 4,5 vid 234° (kokpunkt 194°)
aluminiummethyl = 2,8 vid 220°, 4,1—3,9 vid 160° och 4,4 vid

130° (kokpunkt 130°), |
under det den teoretiska angtätheten beräknas för
AUCH) 19,935 FA (GE) eek
AUCH, 2529: AL CCH er ter
Men a andra sidan stodo de af DEVILLE och TROOST med chlor-,
brom- och jodaluminium vunna resultaten i den fullaste öfver-
ensstämmelse med de uppgifter om ferrichloridangans täthet, som
härröra såväl från de båda franska kemisterna sjelfva?) som ock
senare från V. MEYER?) och enligt hvilka en molekyl af denna
förening måste uttryckas genom formeln: Fe,Cl;. Man hade
nämligen funnit:

DEVILLE och TroosTt 11,39 vid 440°
V. MEYER 11,14 vid 440°, 11,01 vid 619°
och det för Fe,Cl, beräknade värdet är = 11,19.

1) V. MEYER uppgifver väl, att de också funnit samma ängtäthet vid 1040?
(Berl. Ber. XII, 613 för år 1879), men vi hafva förgäfves bemödat oss om
att i literaturen återfinna den källa, ur hvilken han hemtat denna uppgift.

2) Ann. de chim. et de phys. [3]58, 22 (1860).

3) Roy. soc. proceed. 14,19 (1865); LiEBiGS Ann. Suppl. IV, 119 (1865).

4) Ann. de chim. et de phys. [3] 58, 283 (1860).
5) Berl. Ber. XII, 1199 (1879).

ÖRVERSIGT AP K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:0 8. 509

I följd häraf gjorde sig den asigten bland kemisterna all-
mänt gällande att äfven aluminiumchloridens molekyl egde en
likartad konstitution. Aluminium maste derför betraktas sasom
fyrvärdigt, men uppträdde i sina föreningar endast och allenast
sexvärdigt med två kombinerade atomer.

Från en annan synpunkt maste man ater draga riktigheten
af detta äskädningssätt rörande det intima sambandet mellan
aluminium och jern i tvifvelsmål. Den förra metallen intager
nämligen inom elementens periodiska system sin bestämda plats
såsom första ledet bland de treatomiga grundämnena inom alu-
miniumgruppen: Al, Ga och In. Att indiumchloridens formel är
InCl,, derom är väl, efter V. MEYER's!) ängtäthetsbestämning
dera, ingen fraga mer. Och enligt Dumas’ metod bekom LECOQ
DE BOISBAUDRAN?) för galliumchloridens spec. vigt i gasform
visserligen värden, som nära nog öfverensstämde med formeln
Ga,Cl,, men FRIEDEL?) erhöll, da han arbetade med V. MEYER's
apparat enligt luftundanträngningsförfarandet, vid samma värme-
grader som LECOQ DE BOISBAUDRAN, vida lägre resultat, som
bättre syntes harmoniera med den halfverade formeln.

LECOQ DE BOISBAUDRAN: 11,9 vid 273°

10,0 vid 350°
7,8 vid 440°
FRIEDEL: 8,5 vid 350°
6,6 vid 440°]
under det tätheten beräknas för Ga,Cl, = 12,2, GaÜl, =
Den asigten är emellertid allmän, att icke blott aluminium-

| kokpunkt 215—
| 220°,

chloriden utan ock den högsta chlorbindningsgraden af gallium
likasom af jernet innehåller två atomer metall i molekylen. Att
man vid högre temperaturer finner lägre värden än de beräknade,
det är man böjd att tyda derhän, att molekylen då sönderfaller
och afgifver fri chlor. Åtminstone visade de experiment, som
V. MEYER anställt gemensamt dels med C. MEYER?) och dels

1) Berl. Ber. XII, 611 (1879).
?2) Compt. rend. 93, 329 (1881).
3) Ibid.

1) Berl. Ber. XII, 1199 (1879).

510 NILSON & PETTERSSON, ALUMINIUMCHLORIDENS ÄNGTÄTHET.

med ZÜBLIN!), att »chloraluminium, när det upphettades i en
qväfveatmosfer till 697°, totalt sönderdelades, under det att
kärlet (likgiltigt om det bestod af glas, porslin eller platina)
innehöll en mängd chlorgas»; likaledes sönderdelades ferri-
chlorid i hög grad vid samma temperatur. I öfverensstämmelse
med denna tolkning af företeelten är också LECOQ DE BoIs-
BAUDRAN?) af den meningen, att galliumchloriden vid den an-
vända högre värmegraden hade blifvit dissocierad och att man i
följd häraf maste tillerkänna densamma en med aluminium- och
ferrichlorid analog sammansättningsart: Ga,Cl,.

Da nu med en sadan uppfattning indium skulle komma att
bilda ett högst anmärkningsvärdt undantag inom aluminium-
gruppen såsom ensam och allena treatomig och da vi dessutom
vid ett föregående tillfälle, hvad beträffar chlorberyllium®), icke
hade funnit V. MEYER's uppgift bekräftad, att vissa chlorider
vid högre temperatur afskilja fri chlor, såsnart vi förgasade denna
chlorid i torr och ren kolsyra i stället för en qväfveatmosfer,
sa hafva vi återupptagit den i teoretiskt hänseende sa intres-
santa frågan om den ångtäthet, som verkligen kan tillkomma
aluminiumchloriden vid högre temperatur.

Chloriden beredde vi, enligt en af oss förut meddelad metod
för framställning af chlorberyllium?), utaf metalliskt aluminium
och torr luftfri chlorvätegas, blott med den skillnad, att reak-
tionen fick förlöpa i det inre, smala glasröret, hvarefter det bil-
dade chloraluminium, som alldeles icke angriper glas, insublime-
rades uti ett litet, öfvergripande platinarör. Chlorvätet inverkar
på metallen väl icke vid vanlig temperatur, men dock vid så
lindrig värme, att man endast behöfver upphetta det yttre skyd-
dande glasröret med en gaslaga af högst 2 cm. höjd, för att
metallen under knappt märkbart förglimmande småningom i den

langsamma gasströmmen skall öfverföras i chlorid. Till sist

1) Ibid. XIIT, 812 (1880).

?) Compt. rend. 93, 331 (18581). Se äfven hans artikel öfver gallium i Wurrz’
dietionnaire de chimie pure et appliquee, suppl. II, 853 et 855.

3) Denna tidskr. 1884, n:o 4.

4) Bih. till K. Vet.-Akad. Handl., Bd 11, n:o 6 (1885).

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:o 8, 511
återstår dervid en grå, pulverformig kropp (kiseljern?) i mycket
obetydande mängd. Stegrade man hettan något, uppstod deraf
en smula ferrochlorid, men då denna förening icke kunde subli-
mera vid den använda låga värmegraden, stannade densamma
qvar på stället för sin bildning. I hvarje fall lemnar den på
anfördt sätt framställda, bländhvita aluminiumchloriden en lös-
ning med vatten, som vid tillsats af rhodankalium blott visade
en dragning i rödt. De sma mängder chlorid — af pa sin höjd
0,02 gr. metall —, som användes vid nedan anförda försök, inne-
höllo följaktligen endast så obetydliga spår af jern, att de icke
kunna utöfva det minsta inflytande pa de värden för angtät-
heten, som erhållits. Renheten af vårt preparat framgår äfven-
ledes af följande försök :

0,0766 gr. aluminiummetall utvecklade på angifvet sätt en
qvantitet väte, som vid 0° och 760 mm. besteg sig till 93,95
cc. eller 0,00841 gr., under det att den teoretiskt beräknade
mängden skulle utgjort 0,008498 gr.

Det är häraf klart, att vart chloridpreparat icke inneslöt
någon oxichlorid. Den lilla afvikelsen från det beräknade värdet
har sin grund i de obetydliga föroreningarne hos den använda
aluminiumträden, som vi erhållit från fabriken Aluminia i
Paris. Det förtjenar här framhallas, att dels TERREIL!), dels
MALLET?) genom att lösa aluminium vare sig i saltsyra eller
natriumhydrat och uppmäta den vätgas, som dervid utvecklats,
lyckats på det noggrannaste bestämma metallens atomvigt; de
erhöllo dervid N — resp. 27,03 och 27,00.

Med en pa detta sätt vunnen aluminiumchlorid och med
användning af var egen, förut meddelade metod?) erhöllo vi de
värden för dess ängtäthet, som återfinnas i följande tabell:

1) Bull. soc. chim. 31, 153 (1879).

2) Phil. transact. 1880, 1003.
3) Bih. till K. Vet.-Akad. Handl., Bd 11, n:o 6 (1885).

512 NILSON & PETTERSSON, ALUMINIUMCHLORIDENS ÄNGTÄTHET.

Temperaturbestämning. Ängtäthetsbestämning.
| —
| SS ee o + = mel — és
| ® JE SS RT DA 2 02. SE Eo
= 2,3 Bi BS Sj 3 los Sifs = = Ra =
In: IS Soc, (So len JES 2 STINA
| 5 2 => & => 2 3 FA > 8: SBF = 3
| |
1. — — I 440? 1) 0,1102 11,045 16,3° 7,759
| |
Ya 89,982 16,0. 12.798 0,0873 14,059 16,0 4,802
7 € | |
3. 92,217 14620910.8359 0,0694 | 1l,s2o | 17,6 | 4,542
4. 97,353 152 | 943 0,0650 | 11,030 15,2 | 4,557
u k | I
D. 98,346 16,6 1117 0,0853 | 15,455 16,6 | 4,269
| 6. 100,342 16,4 1244 | 0,0419 7.630 16,6 4,247
7. | 100,562 | 170 | 1260 |.0,0024 | 11,285 | 1To | Asız |

Det beräknade värdet för angtätheten af aluminiumtrichlo-
rid AICI, är — 4,600.

Af dessa bestämningar framgär nu patagligen, att alumi-
niumchloridangan vid 350° ocH 440° knappast kan ega den af
DEVILLE och TROOST såsom konstant antagna tätheten 9,20, som
motsvarar formeln Al,Cl,. Vid 440° funno vi nämligen dess:
spec. vigt — 7,79 i stället för 9,20 och detta värde aftog hastigt
med stigande temperatur, såsom vår försöksserie närmare utvisar.
Chloriden, som vid 758° ännu icke var fullständigt förgasad,

syntes antaga sin normala täthet först vid 835° och motsva-
III

rade då fullkomligt 'ett treatomigt element Al = 27,04.

Med användning af en försökstemperatur, liggande mellan
440° och 943°, antog chloriden ångform utan att inverka på
kärlen. Deras innehåll löste sig nämligen då fullständigt i vatten.
Men när hettan drefs högre, var det icke mera så. I försöken
5—7. och vid en hetta af 1117”, 1244” och 1260?” erhöllo vi
nämligen vid platinacylinderns urspolning med vatten också en deri

olöslig svart återstod, hvari platina och aluminium?) läto på-

') I svafvelånga. Förgasningen försiggick långsamt och erfordrade ett par mi-
nuter, innan konstant volym erhölls.

2) Efter urtvättning på filtrum spolades den svarta, flockiga återstoden ner i en

liten glasbägare, några droppar salpeter-saltsyra tillsattes och blandningen

ÖFVERSIGT AP K. VRTENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:0 8. 513

visa sig. Platinahylsan, i hvilken chloriden varit innesluten,
hade också öfverdragit sig med ett svart anflog. Det är
häraf ögonskenligt, att en reaktion verkligen egt rum mellan
chloridangan och platinan, en reaktion som också ger sig tydligt
tillkänna i de vid 1117°—1260° funna talvärdena, hvilka genom-
gaende äro något för låga. De tyda dock, likasom alla de öf-
riga, obetingadt pa en normal chlorid: AlCl, och alldeles sär-
skildt äro de vid 835” och 943” utförda försöken 3. och 4. egnade
att bevisa riktigheten af denna formel, da de tal, som de gifvit,.
blott med 0,05 understiga det beräknade värdet.

Den bireaktion, som egde rum ofvanför 943” och i någon mån
nedsatte värdet af angtätheten, kunna vi icke med V. MEYER
tyda sasom en spontan dissociation af chloriden, utan vi se
deri en följd af angans inverkan pa de henne omgifvande väg-
garne af den glödande platinacylindern, hvarvid den svarta
olösliga kroppen — aluminiumplatina — och tillika en motsva-
rande mängd fri chlor uppkom, en orsak till den funna afvikelsen,
som med användning af hvilken som helst annan af de numera
brukliga, men mindre noggranna arbetsmetoderna säkerligen skulle
undgått uppmärksamheten.

Sasnart man lyckats noggrant och säkert fastställa ang-
tätheten för gallium- och ferrichlorid vid högre temperatur, kan
det icke vara något tvifvel derom, att de hittills rådande åsig-
terna om det intima sambandet mellan elementen inom alumi-
nium- och jerngruppen, också skola modifieras. FRIEDEL's iakt-
tagelser häntyda, såsom redan är påpekadt, vida mer på en
tri- än en di-galliumhexachlorid och sedan det numera är be-
visadt, att aluminium i likhet med indium ger en trichlorid, är
det ännu sannolikare, att äfven gallium likasom tredje grup-

pens samtliga grundämnen, i öfverensstämmelse med sin ställning

afdunstades. I ett försök erhölls vid tillsats af KCI tydliga kristaller af
chloroplatinatet; i ett annat fällde H,N ur den klara lösningen tydliga flockar
af AI(OH),.

514 NILSON & PETTERSSON, ALUMINIUMCHLORIDENS ÄNGTÄTHET.

inom det periodiska systemet, verkligen skola visa sig vara tre-
värdiga.

Vi skulle icke undandragit oss att utföra en afgörande un-
dersökning i detta hänseende öfver gallium och jern, saframt
vi icke väntat att de forskare, som förut arbetat pa detta om-

råde, måhända sjelfva önska taga afgörandet i sina händer.

515

Öfversigt af Kongl. Vetenskups-Akademiens Förhandlingar 1887. N:o 8.
Stockholm.

Meddelanden från Upsala kemiska Laboratorium,

132. Om propylgruppen i kuminalkohol.
Af ÖSKAR WIDMAN.

[Meddeladt den 12 Oktober 1887 genom P. T. CLEVE.]

I ett par föregående uppsatser!) har jag uppvisat, att pro-
pylgruppens natur i kumin- och cymolserierna är beroende af
den i paraställning till henne befintliga gruppen pa det sätt, att
metylgruppen (CH,), akrylsyrerestn (CH = CH.COOH) och
propionsyreresten (CH,.CH,.COÖOH) predisponera till bild-
ning af normal propyl och karboxylgruppen (COOH) till bild-
ning af isopropyl. Hvad dessutom aldehydgruppen (COH) be-
träffar, sa har man intet skäl att betvifla, att den liksom karb-
oxylgruppen predisponerar till bildning af isopropyl. Det faktum,
att kuminylakrylsyra, som innehåller isopropyl, glatt uppstår ur
kuminol vid PERKIN’ska reaktionen, bevisar nemligen, att den
senare äfven innehåller en isopropylgrupp, da man här icke har
att frukta nagon omlagring fran normal propyl till isopropyl,
emedan akrylsyreresten just predisponerar till bildning af normal
propyl. Da ailtsa kuminol är ett isopropylderivat, har man all
anledning att antaga, att aldehydgruppen äfven predisponerar
till bildning af isopropyl, da det har visat sig, att alla öfriga
i naturen förekommande kumin- och cymolderivat (cymol, karva-
krol, tymol, kuminsyra) innehålla atomerna 1 det för dem nä-
turligaste jämvigtsläget.

hy Öfversigt af K. Sv. Vet.-Akad. Förh. 1884, N:o 2, p. 13, och Bihang till
K. Sv. Vet.-Akad. Handl., Bd 12, Afd. II, N:o 7.

516 WIDMAN, OM PROPYLGRUPPEN I KUMINALKOHOL.

Jämför man nu med hvarandra a ena sidan de atomgrupper,

som predisponera till bildning af normal propyl:

CH,

CH = CH. COOH

CC .C00H
och a andra sidan de grupper, som predisponera till bildning af
isopropyl:

CHO
COOH,

sa finner man, att af de fem nämda grupperna, hvilka alla vid
substansernas nitrering eller sulfonering (d. v. s. vid behandling
med salpetersyra eller svafvelsyra) utöfva inflytande pa reaktio-
nens förlopp, bestämmande den plats inom molekylen, som den
inträdande gruppen kommer att intaga, de första predisponera
till bildning af para- och (i mindre mängd) ortoderivat i mot-
sats mot de senare, hvilka predisponera till bildning af meta-
derivat. Detta synes nu gifva vid handen, att det är samma
orsak, som ligger till grund för de nämda gruppernas predispo-
nerande förmåga i det ena som i det andra hänseendet: med
afseende på propylgruppens konstitution som med afseende på
platsen för den inträdande gruppen — om också denna orsak eller
med andra ord anledningen till, att dessa grupper kunna ega en
sadan predisponerande förmåga, för närvarande är oss alldeles
obekant. Emellertid följer häraf sasom ett korollarium sanno-
likheten af följande tvenne satser:

De kolhaltiga radikaler, som vid aromatiska ämnens nitre-
ring eller sulfonering föranleda bildning af para- eller ortoderivat,
utöfva äfven inflytande på en i paraställning befintlig propyl-
grupp och predisponera till bildning af normal propyl — och

de kolhaltiga radikaler, som vid aromatiska ämnens nitre-
ring eller sulfonering föranleda bildning af metaderivat, utöfva
inflytande på en 1 paraställning befintlig propylgrupp på det
sätt att de predisponera till bildning af isopropyl.

Om man nu vill tillämpa dessa satser på den primära al-
koholgruppen (CH,.OH) och på denna väg sluta sig till propyl-

-
F

ÖFVERSIGT AP K. VEDENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:o 8. 517

gruppens natur i kuminalkohol, så har man först att afgöra,
i hvilken riktning denna grupp gör sitt inflytande gällande vid
pitrering (någon sulfonsyra af en aromatisk alkohol är ännu icke,
så vidt jag vet, framstäld) till bildning af para- och ortoderivat
eller till bildning af metaderivat. Da nu enligt BEILSTEIN och
KUHLBERG!) benzylacetat: CH; . CH, . 0. COCH, (benzylalko-
hol kan icke nitreras direkt) vid nitrering ger paranitroderivat,
skulle således den primära alkoholgruppen förhålla sig såsom
metyl och predisponera till bildning af normal propyl. Man har
således skäl att misstänka, att kuminalkohol, som hittills allt-
jämt ansetts vara ett isopropylderivat, dock innehåller normal
propyl. Kuminalkoholen korresponderar ock i sjelfva verket fullt ut
lika mycket med cymol, som med kuminol och kuminsyra, såsom
tydligt framgår vid en blick på den sammanställning af alla kända
fall af omlagringar inom propylgruppen, hörande till cymol- och
kuminserierna, hvilken finnes intagen i min förra uppsats: »Nya
undersökningar öfver omlagringar inom propylgruppen» (Bihang
till K. Sv. Vet.-Akad. Handl., Bd 12, Afd. II, N:o 7, p. 24 och
25). Pa grund häraf har jag ansett det nödigt att experimen-
telt söka utreda propylgruppens natur i kuminalkohol, da denna
fraga eger ett icke ringa intresse icke blott i sig sjelf utan äf-
ven för att därmed fa sanningen af ofvan anförda satser pröfvad.

Det enda sätt, pa hvilket man skulle kunna experimentelt
afgöra propylgruppens konstitution i kuminalkohol, synes mig
vara att oxidera den primära alkoholgruppen till karboxyl. Man
känner nemligen sedan länge de båda syror, som innehålla de
olika propylgrupperna. Om man nu vid oxidationen erhölle
normal propylbenzoösyra (spt 140°), om ocksa blott i ringa
mängd, vore kuminalkoholens egenskap af normalt propylderivat
bevisad. Erhölle man äter syror, innehällande isopropyl, kumin-
syra (spt 117°) eller oxipropylbenzoösyra (spt 155—156°), sa hade
man att taga i betraktande, att karboxylgruppen predisponerar
till bildning af isopropyl och att därför dessa syror kunna upp-

sta vid oxidation af äfven ett normalt propylderivat. Om man

Dee: Chem: Pharm. Bd 147, p. 343.

518 WIDMAN, OM PROPYLGRUPPEN I KUMINALKOHOL.

emellertid sammanställer de hittills kända fallen af oxidation af
normala propylderivat, sa finner man, att uteslutande isopropyl-
derivat bildas i alla de fall, da metyl oxideras till karboxyl —
men att normal propylbenzoösyra (resp. derivat däraf) bildas
jämte isopropylderivat, när andra grupper d. v. s. normal propyl,
isopropyl eller akrylsyreresten (som äro de enda, hvilkas för-
hallande i detta afseende man känner) oxideras till karboxyl.
Nu äro alla de 3 sistnämda grupperna atminstone i sur lösning lät-
tare oxiderbara än metylgruppen och det synes således, hvilket för
öfrigt är helt naturligt, bero pa, huru lätt och hastigt oxidatio-
nen försiggar, om den molekulära omlagringen inom propylgruppen
skall blifva total eller partiell. Hvad nu den primära alkoholgrup-
pen beträffar, sa är den synnerligen lätt oxiderbar och bör förhålla
sig vida mer 1 likhet med de öfriga grupperna än med metyl-
gruppen. Därför måste ock ett uteblifvande af hvarje spår af
normala propylderivat bland kuminalkoholens oxidationsprodukter
komma att göra det i högsta grad sannolikt, att denna inne-
håller isopropyl.

Jag öfvergar nu till en redogörelse för den experimentela

undersökningen.

Oxidation af kuminalkohol.

Kuminalkohol har jag framstält enligt följande af FILETI!)
utarbetade metod:

50 gr. kuminol blandas med 4—5 volymer alkoholisk kali-
lut, som innehåller en del kaliumhydrat pa 3 delar alkohol, och
blandningen upphettas under uppäatvändt kylrör en timme. En
del af alkoholen afdunstas pa vattenbad, vatten tillsättes och
blandningen underkastas destillation med vattenangor. Härvid
öfvergar kuminalkoholen mycket långsamt, sa att destillationen
måste fortsättas ett par dagar. Den alkaliska retortäterstoden
innehåller den bildade kuminsyran i nästan teoretiskt utbyte.
Destillatet utskakas flere gånger med eter, denna afdestilleras

och den därvid erhållna oljan lemnas i beröring med en kon-

') Gazz. chimica Italiana XIV, p. 508.

ÖFVERSIGT AF K. VEDENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:0 8. 519

centrerad natriumbisulfitlösning under tvenne dagars tid för af-
lägsnande af oangripen kuminol. Blandningen skakas nu med
eter och eterlösningen tvättas successivt med mycket utspädd
sodalut, vatten, mycket utspädd saltsyra och sa aterigen med
vatten. Den separerade eterlösningen torkas därpa med smält
klorkaleium, etern afdestilleras och återstoden underkastas frak-
tionerad destillation. Redan vid första destillationen gar nästan
allt öfver vid 240—241° (okorr.), så att substansen kan anses
fullt ren redan före destillationen, isynnerhet som FILETI visat,
att kuminalkohol vid kokning delvis sönderdelas i vatten och
kumineter och man därför har skäl att antaga, att den ringa
del, som icke går öfver vid det angifna gradtalet, utgöres af
kumineter, som bildats under destillationen. Utbytet är särdeles
godt; af 50 gr. kuminol omkr. 20 gr. destillerad kuminalkohol
(ber. 25,3 gr.).

Kuminalkoholen oxiderades nu dels med salpetersyra, dels
med kaliumpermanganat 1 starkt alkalisk lösning.

Vid kokning med stark salpetersyra oxideras kuminalko-
holen till en produkt, som innehåller tereftalsyra och kuminsyra,
smältande vid 116”. Nagon normal propylbenzoösyra har jag
icke ens spårvis kunnat upptäcka.

Alkoholen blandades i andra försök med 20-faldiga mängden
25 proc. natronlut och försattes under uppvärmning på vatten-
bad portionsvis med kameleonlösning, tills denna icke längre af-
färgades äfven vid längre tids uppvärmning. Efter affärgning
med några droppar alkohol och filtrering fick filtratet kallna och
försattes därpå, under undvikande af uppvärmning, med utspädd
saltsyra, tills lösningen blef sur. Härvid utföll en del af den
bildade syran. såsom en hvit fällning och återstoden stannade i
lösningen. Vid den affiltrerade fällningens utkokande med vatten
stannade blott ytterst litet olöst, hvilket genom sin osmältbarhet
och ytterliga svårlöslighet i alkohol visade sig vara tereftalsyra.
Moderluten extraherades med eter och extraktet visade sig vara
lättlösligt i kokande vatten och lösningen gaf såsom den andra

vattenlösningen vackra hvita, långa kristaller af oxipropylbenzoö-

520 WIDMAN, OM PROPYLGRUPPEN I KUMINALKOHOL.

syra. Smältpunkten lag vid 155°—156°, såsom R. MEYER, hvil-
ken först framstält föreningen, uppgifvit. Icke häller här kunde
den minsta mängd af propylbenzoösyra upptäckas.

Dessa oxidationsförsök tala således bestämdt för att kumin-
alkoholen innehåller isopropyl. Emellertid har jag äfven fram-
stält nitrokuminalkoholerna och underkastat dessa en liknande

undersökning.

Oxidation af metanitrokuminalkohol.

Metanitrokuminalkohol är förut icke beskrifven. Jag har
framstält den på följande sätt.

25 gr. nitrokuminol, framstäld genom. nitrering af kuminol,
blandades med 25 gr. kaliumhydrat och 50 gr. vatten och bland-
ningen, som omskakades ofta, fick sta under många dagar, hvar-
vid aldehyden snart blir flytande. Därpa löstes den bildade al-
koholen i eter och eterlösningen tvättades med vatten, hvarefter
etern afdestillerades och den så erhållna oljan under några dagar
lemnades i beröring med en koncentrerad lösning af natriumbi-
sulfit. Därpa extraherades med eter, vattenlösningen afhäldes
och eterlösningen tvättades successivt med vatten, utspädd soda-
lut, återigen vatten, mycket utspädd saltsyra och slutligen vatten.
Eterlösningen torkades med smält klorkaleium, filtrerades och
etern afdestillerades, hvarefter återstoden torkades vidare öfver
fosforsyreanhydrid i vakuum.

Substansen utgör en gul, temligen svarflytande olja, som är
tyngre än vatten. Den har knappast någon lukt; färgas brun i

ljuset. Sammansättningen motsvarar formeln C,,H,,;NO;.

Beräknadt. Funnet.
C 61,54 61,54
H 6,67 6,70.
Kroppen är saledes ren metanitrokuminalkohol:
C. CsH;
HOZ NC.NO,
HC fr
Vv

C. CH,OH

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:0 8. 52]

Den oxiderades dels med kromsyra 1 isättikelösning, dels med
kaliumpermanganat saväl i neutral som i starkt alkalisk lösning.

Alkoholen blandades med ungefär dubbla beräknade mäng-
den af en isättikelösning af kromsyra af bekant halt och bland-
ningen kokades först i en kolf och afdunstades därpa till torrhet
pa vattenbad. Aterstoden löstes i kalilut och kromen aflägs-
nades genom upphettning och filtrering. Sa snart filtratet för-
sattes med saltsyra, utföll en hvit fällning, som efter torkning
och en kristallisation ur benzol smälte vid 158—159° och där-
igenom visade sig vara metanitrokuminsyra. För att utröna,
om icke möjligen substansen dock kunde innehålla nagot litet
inblandad nitropropylbenzoösyra, har jag underkastat den en hel
mängd omkristallisationer ur benzol och därvid särskildt noga
undersökt hvad som stannade i moderluterna. Det visade sig
därvid, att smältpunkten icke förändrades det minsta utan var
precis densamma för hvad som stannade i första moderluten, som
för det som blifvit omkristalliseradt de flesta gångerna. Det
torde därför kunna anses säkert, att icke häller här den minsta
mängd af ett normalt propylderivat blifvit bildadt.

Alldeles samma resultat erhålles, om kuminalkohol oxideras
med kaliumpermanganat utan tillsats af natronlut. Kameleon-
lösningen affärgas mycket lätt helt och hållet. Efter mangan-
superoxidens affiltrering utfaller genast en ymnig fällning, om
filtratet surgöres med saltsyra: Fällningen, som hastigt stelnar
kristalliniskt, smälter skarpt vid 158—159° och utgöres således
af metanitrokuminsyra.

För att emellertid ännu säkrare, än hvad i dessa försök
kunnat ske, afgöra, om icke något normalt propylderivat bildas
vid nitrokuminalkoholens oxidation, har denna senare äfven blifvit
oxiderad med kaliumpermanganat i starkt alkalisk lösning. I
de förra försöken måste nemligen det normala propylderivatet,
om något sadant bildas, åtminstone från början finnas inblan-
dadt med nitrokuminsyran. Båda syrorna hafva emellertid huf-
vudsakligen samma egenskaper sa när som pa smältpunkten (den

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. 1887. Årg. 44. N:o 8. 2

522 WIDMAN, OM PROPYLGRUPPEN I KUMINALKOHOL.

syra, som KÖRNER!) erhöll vid propylbenzo&syrans nitrering,
smälte vid 113°) och till lösningsmedel förhålla de sig i det när-
maste alldeles lika. Det måste under sådana förhållande vara
särdeles svårt att isolera dem från hvarandra, om också en tem-
ligen ringa inblandning bör kunna diagnosticeras genom dess in-
verkan pa smältpunkten. Oxiderar man ater med kameleon i
starkt alkalisk lösning, öfvergar isopropylderivatet i oxiderivat,
som är lättlösligt i hett vatten, hvari nitropropylbenzoösyra där-
emot icke nämnvärdt löses, och pa sadant sätt skulle man utan
svarighet kunna fullständigt skilja de båda kropparne.

9 gr. metanitrokuminalkohol blandades med tjugufaldiga
mängden 25-procentig natronlut och uppvärmdes därefter med
kameleonlösning, salänge den röda färgen öfvergick i grön. Efter
affärgning med alkohol och filtrering koncentrerades lösningen
något och försattes därefter med saltsyra till sur reaktion. Där-
vid utföll en icke ringa mängd syra, som affiltrerades och ut-
kokades ett par ganger med ganska mycket vatten. Det olösta,
som saledes borde utgöras af normal nitropropylbenzoösyra, tor-
kades och kristalliserades ur benzol. Kristallerna smälte skarpt
och konstant vid 158—159° och visade sig därigenom såsom ge-
nom sitt öfriga förhållande vara metanitrokuminsyra. Vid vatten-
lösningarnes extraktion med eter erhölls blott metanitrooxipro-
pylbenzoösyra, som kristalliserade ur hett vatten i långa vid 192”
smältande kristaller.

Uppträdandet af metanitrokuminsyra i detta försök mäste
tydligen bero därpa, att oxidationen varit ofullständig. För att
pröfva substansen pa närvaro af nitropropylbenzoösyra oxide-
rades den anyo med kameleon pa nyss beskrifvet sätt. Vid den
alkaliska lösningens surgörande med saltsyra bildades denna gang
alls ingen i kokhett vatten olöslig fällning, utan allt visade sig
utgöras af vid 192° smältande metanitrooxiisopropylbenzoösyra.
Saledes lyckades det icke häller vid oxidation i starkt alkalisk
lösning att påvisa det minsta spår af normala propylderivat.

') Ann. der Chem. und Pharm. Bd. 216, p. 223.

ÖFVERSIGT AF K. VRTENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:0 8. 523

Framställning och nitrering af kuminacetat och oxida-
tion af nitroprodukten.

För att till sist äfven undersöka ortonitrokuminalkoholens
oxidationsprodukter har jag sökt att framställa denna före-
ning genom direkt nitrering. Om nemligen den primära alkohol-
gruppen verkligen vid nitrering predisponerar till bildning af
para- och ortonitroderivat, såsom BEILSTEINS och KUHLBERGS
undersökningar öfver benzylalkohol synas utvisa, så borde ku-
minalkohol vid nitrering gifva endast ortonitroderivat, då para-
ställningen redan är upptagen af propylgruppen, och då den
analoga kumenylakrylsyran vid nitrering ger ortoderivat men icke

ett spår metaderivat!).

Nu kan emellertid kuminalkoholen icke nitreras direkt, ty
sa fort den kommer i beröring med rykande salpetersyra eller en
lösning af salpeter i koncentrerad svafvelsyra eller en blandning
af rykande salpetersyra och koncentrerad svafvelsyra, inträder
ögonblickligen förhartsning, äfven om nitreringsvätskan är afkyld
under fryspunkten. Vid utspädning med vatten utfaller ett segt.
brunt harts. Jag har därför 1 stället för alkoholen sjelf användt
acetatet för den följande undersökningen. ;

C,H,
= CHE. 0 2C0CH}

3 delar kuminalkohol kokades en timmes tid med nagot mer

Kuminacetat: C,H

än en del ättiksyreanhydrid och vätskan underkastades därefter
fraktionerad destillation. Härvid öfvergar det rena kuminace-
tatet vid 250° (okorr., blott qvicksilfverkulan i gasen) vid 751
mm. barometertryck. Föreningen utgör en egendomligt, aroma-
tiskt luktande, färglös olja, hvars specifika vigt vid 15” är precis
I d. v. s. alldeles sammanfaller med vattnets, och vid 17° be-
fanns vara 1,002. En 1 öppet rör utförd förbränning med syr-

gas gaf följande tal:

1) Öfversigt af K. Sv. Vet.-Akad. Förh. 1885, n:o 7, p. 29.

924 WIDMAN, OM PROPYLGRUPPEN I KUMINALKOHOL.

Beräknadt. Funnet.
> 144 75,00 74,48
IE 16 8,33 8,35
O, 32 16,67 =

192 100,00.

Nitrering af kuminacetatet. Rent, destilleradt kuminacetat
infördes droppvis i 15 delar rykande salpetersyra (sp. v. 1,53
vid en temperatur, som höll sig omkr. — 5°. Vid hvarje droppes
nedfallande i vätskan inträdde häftig brunfärgning, som dock ha-
stigt försvann vid omrörning. Reaktionsmassan uthäldes där-
efter på snö, hvarvid en gul olja afskiljdes. Denna upptogs i
eter och eterlösningen tvättades med utspädd natronlut och därpa
med vatten, hvarefter etern afdestillerades. Den sålunda erhållna
oljan lemnades nu under ett dygn under upprepade omskakningar
i beröring med en koncentrerad lösning af natriumbisulfit, upp-
togs därpå i eter, tvättades så med utspädd sodalut, vatten,
mycket utspädd saltsyra och slutligen återigen vatten och tor-
kades sedan med smält klorkalcium. Eterlösningen filtrerades
och etern afdestillerades. i

Den sålunda erhållna ljusgula oljan besitter en egendomlig,
svagt kuminartad lukt, blir brun vid längre förvaring 1 dagsljus
och stelnar icke ens efter flere månader. För analys torkades
den vidare i exsiccator öfver fosforsyreanhydrid. Sammansätt-

ningen motsvarar noga nitrokuminacetatets formel.

Beräknadt Funnet.
för .C,>H,;NO4.
C 60,76 60,91
H 6,33 6,27.

Sasom af den följande undersökningen har visat sig, utgör
substansen dock ingalunda en ren kemisk förening, utan en bland-
ning af isomerer, bade orto- och metanitrokuminacetat.

Oxidation af nitreradt kuminacetat. Den nu beskrifna pro-
dukten vid kuminacetatets nitrering oxiderades med kaliumper-
manganat i starkt alkalisk lösning alldeles sasom ofvan är be-
skrifvet vid kuminalkohol och metanitrokuminalkohol. Oxida-

tionsprodukten är i det allra närmaste fullständigt löslig i kok-

)

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:0 8. 525

hett vatten, för så vidt oxidationen varit fullständig. Den mycket
obetydliga aterstod, som icke löste sig 1 kokhett vatten, sintrar
ihop vid 155—156°, men smälter ej ens vid 240”. Hufvud-
mängden, som är löslig i kokhett vatten, utgör en blandning af
flere syror, af hvilka jag trots anställande af manga olika oxi-
dationsförsök och användande af ganska stora qvantiteter nitre-
radt kuminacetat blott lyckats isolera och igenkänna metanitro-
och ortonitrooxypropylbenzoösyra. Utom dessa innehåller pro-
dukten dock åtminstone ännu en syra. Isolerandet af de båda
oxipropylderivaten möter stora svårigheter, da de alltjämt
utkristallisera samtidigt och därför icke kunna atskiljas ge-
nom omkristallisationer. Flere försök att skilja dem genom
omkristallisation af deras barium- eller blysalter misslyckades
äfven, emedan dessa salter i blandning blott gifva okristalliser-
bara oljor. Emellertid händer det understundom, då de fria sy-
rorna fa mycket långsamt afskilja sig ur en vattenlösning, att
man erhåller två skarpt skilda slag af kristaller dels fina, i bollar
förenade nålar, dels enstaka större prismatiska kristaller. De
förra bestå af ortosyran, de senare af metasyran. Genom meka-
nisk utplockning af kristallerna kan man skilja de bada syrorna
åt — och detta utgör i sjelfva verket den enda väg, på hvilken
ett särskiljande är möjligt. Efter ytterligare en omkristallisation
ur vatten var den så erhållna ortonitrooxipropylbenzoösyran
alldeles ren och kristalliserade i färglösa, till bollar förenade,

platta nålar, som smälte vid 167—168°.

Analys:
Beräkna dt
SEE a
för C,Hz NO, Dun
COOH 1
€ 93,38 53,6 7
H 4,39 5,53.

De andra utplockade kristallerna öfvergingo vid omkristal-
lisation ur kokhett vatten i de för metanitroozipropylbenzoösyran

karakteristiska, langa, vid 192° smältande nalarne.

526 WIDMAN, OM PROPYLGRUPPEN I KUMINALKOHOL.

Ur blandningen af orto- och metanitrooxipropylbenzoesyra
kan man för öfrigt utdraga större delen af metaföreningen, om
ocksa ej i oförändradt tillstånd, genom blandningens kokning
med saltsyra. Sasom jag i föregående uppsatser visat, sönder-
delas metanitrooxipropylbenzoösyran vid kokning med saltsyra i
vatten och metanitropropenylbenzoösyra, som är mycket svar-
löslig i till och med varmt vatten, under det att ortosyran vid
samma behandling förblir oförändrad. Om man därför löser
blandningen af oxisyror i hett vatten och tillsätter något rykande
saltsyra samt fortsätter kokningen en stund, utfaller större delen
af metaföreningen såsom metanitropropenylbenzoösyra. Den af-
filtrerade fällningen omkristalliserades därefter en gång ur utspädd
alkohol och uppträdde därvid i korta färglösa nålar, som visade
den riktiga smältpunkten 154—155°. En på substansen utförd

analys gaf följande resultat:

Beräknadt
(Er Funnet
for @&, ER NO, ES =
COOH 1
Ü 51,97 98,21
H 4,35 me

Vid nitrering af kuminacetat bildas saledes bade meta- och

ortoderivat. Utbytet är ungefärligen lika stort af hvartdera de-

rivatet; vid oxidationen har jag understundom erhallit mer af

ortosyran, i andra försök ater mer af metasyran.

Hvad propylgruppen beträffar, har jag i detta fall såsom i
bada de föregaende endast kunnat observera isopropylderivat.
Härvid bör dock anmärkas, att jag i det nu föreliggande fallet
ingalunda uttömmande kunnat undersöka oxidationsprodukterna,
sa att jag måste lemna det oafgjordt, om möjligen nagon mindre
mängd normalt propylderivat äfven bildats, ehuru detta knap-
past är sannolikt. Att minst en syra utom de tva isolerade,

ingar i oxidationsprodukten framgar dels däraf, att icke alt

löses i kokhett vatten, dels däraf, att äfven den lösta delen gaf

vid utkristallisation en kristallblandning, som smälter ytterst

ÖLVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:0 8, 927

oskarpt och delvis ej var smält, da temperaturen stigit högt
öfver 200°. Sannolikt består denna svärsmälta del af nitro-

tereftalsyror.

Da nu saledes intet normalt propylderivat bildas vid oxi-
dation af kuminalkohol eller metanitrokuminalkohol och icke
häller något sadant kunnat upptäckas bland oxidationsproduk-
terna af direkt nitreradt kuminacetat, förefinnes intet pa iakt-
tagelser grundadt skäl för antagandet, att ur kuminol genom
kokning med alkoholisk kalilut framstäld kuminalkohol skulle
innehålla normal propyl. Tvärtom talar detta resultat af den
ofvan beskrifna undersökningen bestämdt för, att den undersökta
‚ kuminalkoholen innehåller isopropyl, da sasom jag ofvan visat
den primära alkoholgruppen är sa pass lätt oxiderbar, att det
på grund af kända analogier är ytterst osannolikt, att propyl-
gruppen under dess oxidation skulle fullständigt omlagras i 180-
propyl. Under sadana förhållanden kan man icke längre be-
tvifla, att saväl kuminalkoholen sjelf, som dess nitroderivat äro
isopropylderivat, för sa vidt de äro framstälda ur kuminol eller
nitrokuminol.

Sasom jag ofvan nämnt, företogs den experimentella un-
dersökningen bland annat äfven för att pröfva sanningen af
de tvenne satser, som blifvit uppstälda i början af denna upp-
sats. Strider nu det erhallna resultatet mot dessa satser? Nej,
ty undersökningen af nitreradt kuminacetats oxidationsprodukter
har adagalagt, att vid kuminacetatets nitrering så väl meta-
som ortonitroderivat bildas, och att således den primära alko-
holgruppen icke, sasom synes framga ur BEILSTEINS & KUHL-
BERGS undersökningar öfver benzylacetats nitroprodukter, pre-
disponerar till bildning af para- och ortoderivat, utan att den
i sjelfva verket atminstone inom kuminserien icke utöfvar något
bestämdt inflytande i fraga om hvilken plats den inträdande grup-

pen kommer att intaga. Under sådana förhållanden kan man

528 WIDMAN, OM PROPYLGRUPPEN I KUMINALKOHOL.

i full öfverensstämmelse med nämnda satser icke häller vänta
sig, att gruppen skall utöfva nagot bestämdt inflytande på
propylgruppens konstitution — hvilket ju för öfrigt just faktiskt

visat sig vara fallet, då ingen omlagring egt rum vid öfver-

=

gangen fran kuminol till kuminalkohol.

529

Öfversist at Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1887. N:o 8.
Stockholm.

lakkttagelser öfver luftelektrieiteten under solförmör-

kelsen den 19 Augusti 1887.
Af S. A. ANDRE.

[Meddeladt den 12 Oktober 1857 genom E. EDLUND.]

Dessa iakttagelser hade till ändamal, att, med besagnande
af det jemförelsevis sällsynta tillfälle, som en nästan total sol-
förmörkelse erbjuder, om möjligt konstatera, huruvida jordatmo-
sferens elektriska tillstand är till någon grad beroende af en
möjligen förhandenvarande elektrisk solpotential!). Om en mo-
difikation i atmosferens elektriska tillstånd visade sig under för-
mörkelsen, så kunde detta antyda, att solen äger inflytande
på jordatmosferens elektriska tillstånd; är deremot luftelektri-
citeten en sjelfständig tellurisk företeelse, kunde förmörkelsen
derpa icke utöfva nagon direkt inverkan.

Apparaten, som begagnades vid dessa observationer, var en
THOMSONS qvadrant elektrometer med de af MASCART införda
modifikationerna, och uppställningen var den vid sadana elektro-
metrar vanliga. Laddningen för qvadranterna erhölls från en
stapel om 16 st. koppar-vatten-zinkelement och var så afpassad,
att elektrometerns utslag ej blefvo större, än att de kunde anses
proportionela med laddningen hos nalen. Sasom uppsamlings-
apparat användes en pa glasfötter isolerad vattenkollektor, an-

ordnad såsom en MARIOTTE’s flaska för att hålla den utström-

!) Hypoteser af denna art hafva blifvit framstälde bl. a. af W. Sırmens. WIED.
ann. Bd. 20, pag. 108, 1883.

530 ANDREE, LUFTELEKTRICITEN UNDER SOLFÖRMÖRKELSEN 1887.

mande vattenstralen, konstant. Utströmningsöppningen befann
sig pa en höjd af 11,5 meter öfver jordytan och pa ett afstand
af 1,2 meter från byggnadens östra vägg. Den utströmmande
vattenmängden var 3 liter pr timme och mynningens diameter
= 053 mm.

Kl. 3: f. m. radde en temligen stark dimma, hvilken dock
snart nog försvann. Vid 5-tiden täcktes himlen i öster af ett
med flere öppningar försedt molntäcke, som sträckte sig från ho-

risonten upp till c:a 45” höjd, och som småningom utbredde si

ga

sa att något före kl. 6 syntes himlen at alla sidor jemnmulen,
utan att dock vara regndiger. Under det att förmörkelsen pa-
gick syntes den oförmörkade delen af solen nästan ständigt, helt
eller delvis, framlysa genom öppningarne i molnen. Fullständig
vindstilla rådde och ingen nederbörd inträffade vid tiden när-
mast observationerna. Väderleken var således temligen gynsam,
hvilket jemväl framgar af elektrometerns rörelse, som icke vid
nagon tid oroades af dessa hastiga variationer, hvilka karakte-
risera de vanliga luftelektriska störningarne.

Observationerna gafvo följande värden pa luftelektricitetens

tension uttryckt i volt:

Tid. Volt. Tid. Volt.
3:45m LT dt om 4,9
50 vg 107 0489
Da 6,3 190 53
Au is 90° 54 Kl. HEART
i - förmörkelsen.
HD DI DA
2023.93 SÖKA DA
ZI on I ENT HÖrade SOMNAT ING
ya förmörkelsen. Aue 6%
35 3,9 45 6.6
40 3,39 HO06
D 3,9 15%5) 4,9
FORMAS ÖRON G
DD 4 Ds

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:o 8. 231

Tid. Volt. Tid. Volt.
6: 1öm 5,4 Kl. 0: 16m slutade 6:40m 5,2
0 5a förmörkelsen. 45, 60
25 4,9 50 2,0
SÖMN DI DL
SOA N DD;

Elektriciteten var städse positiv.

Med dessa siffror für ögonen kan man icke antaga, att at-
mosferens tillstånd skulle i elektriskt hänseende hafva i ringaste
man influerats af solförmörkelsen. Det är visserligen omöjligt
att säga, huru variationerna vid samma tid skulle hafva gestaltat
sig, 1 händelse förmörkelsen icke varit, men tensionens ensidiga
stegring under förmörkelseperiodens första hälft utan motsvarigt
fallande i den senare, äfvensom de omärkliga öfvergangarne vid
periodens båda gränser, synas icke lemna rum öfrigt at anta-.

ganden om nagot slags störning.

Jr

e
(CB

us
[ND

Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. /
(Forts. från sid. 506.)

Berlin. Commission zur Beobachtung des Venus-Durchgangs.
Die Venus-Durchgänge 1874 und 1882. Bericht über die Beobacht-
ungen, hrsg. von A. Auwans. Bd. 4. 1887. 4:0.
— K. Akademie der Wissenschaften.
Sitzungsberichte. Jahr 1887: N:o 19—39. 8:0.
Breslau. Schlesische Gesellschaft für vaterländische Kultur.
Jahresbericht, 64(1886). 8:0
> Ergänzungsheft: ZACHAR. ALLERTS Tagebuch aus dem
Jahre 1627. Hrsg. von J. Kress. 1887. 8:0.
— Verein für Schlesische Insektenkunde.
Zeitschrift für Entomologie (2) H. 12. 1887. 8:o.
Budapest. K. Ungarische Geologische Anstalt.
Földtani Közlöny. Kötet 17 (1887): F. 1-6. 8:0.
Mittheilungen. Bd. 1: H. 65, 8:52, 118,830 18:0.
Jahresbericht. 1885. 8:0.
Buenos Aires. Sociedad cientifica Argentina.
Anales. T. 22(1886): Entr. 5-6; 23(1887): 1-6. 8:0.
Cambridge. U. S. Astronomical observatory of Harvard college.
Annals. Vol. 17. 188%. 4:0.
Annual report of the photographic study of stellar spectra. 1. 1887
lo 280:
Cordoba. Academia nacional de ciencias.
Boletin. T. 9(1886): Entr. 1-4. 8:0.
Elberfeld. Naturwissenschaftlicher Verein.
Jahresberichte. H. 7. 1887. 8:o.
Giessen. ÖOberhessische Gesellschaft für Natur- und Heilkunde.
Bericht.025. 18872 8:0.
Helsingfors. K. Universitetet.
Akademiskt tryck. 1886/87. 18 nr.
— BSocieté Finno-Ougrienne.
Journal. 2. 1887. 8:0.
La Plata. Observatorio.
Anuario. 1887. 16:0.
Lausanne. Société Vaudoise des sciences naturelles.
Bulletin. Vol. 22: N:o 95; 23: 96. 1887. 8:0.
Leipzig. K. Sächsische Gesellschaft der Wissenschajten.
Abhandlungen. Math.-Phys. Classe. Bd. 13:N:o 8—9; 14: 1-4. 1887. 8:0.

» Philol.-Hist. » Bd. 10: N:o 3—5. 1887. 8:0.
Berichte über die Verhandlungen. Math.-Phys. Classe. 1886: Sappl 8:0.
» » Philol.-Hist. > 1886.02. 2719870:
1-3. 8:0.

(Forts. a sid. 542.)

EEE

533

Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1897. N:o 8.
Stockholm.

Om den af J. B. v. Borck beskrifna Barbitistes gla-
bricauda CHARP. jemte ett bidrag till kännedomen om

B. punctatissima Bosc.
Af BERNHARD Han.

|Meddeladt den 12 Oktober 18857 genom CHR. AURIVILLIUS.]

Under min vistelse på Öland innevarande sommar lyckades
det mig att pa ett par ställen derstädes anträffa Barbitistes
punctatissima Bosc., nämligen vid Böda på nordligaste deien af
ön d. 8 och vid Borgholm d. 10 augusti. Pa bada lokalerna
förekom arten ej sällsynt och uppehöll sig företrädesvis på slån-
och hasselbuskar. Jag var i tillfälle att taga bade outbildade
och fullt utvecklade individer. Den outvecklade honan utmärkte
sig bland annat derigenom, att äggläggningsskidan är alldeles
slät, utan tänder i öfre och undre kanten. |.

Sistnämnda förhallande med terebran ledde mig till en början
på den tanken, att jag här hade för mig £. glabricauda CHARP.,
hvilken af J. B. v. BORCK beskrifvits i Skandinaviens rätv. in-
sekters naturalhist. sid. 65 och uppgifves vara funnen af prof.
ZETTERSTEDT pa Kullen i Skåne. Da jag emellertid ej Iyc-
kades finna någon utvecklad hona med slät skida eller någon
outbildad med tandad, sa kom jag snart under fund med, att
alla de af mig tagna exemplaren tillhörde samma art i olika
stadier. Slutligen erhöll jag fullständig visshet härutinnan, da
jag fann en puppa, som just var färdig att underga den sista

hudömsningen. Här iakttager man den alldeles otandade och

534 HAIJ, BARBITISTES GLABRICAUDA OCH B. PUNCTATISSIMA.

släta äggläggningsskidan, men innanför denna framskymtar den

nya definitiva terebran, som är tydligt tandad i öfre och undre
randen. |

Nyssnämnda iakttagelse — en sak, som för resten redan långt
förut varit känd — gaf mig anledning att underkasta de &
Lunds Zoologiska Museum förvarade och af ZETTERSTEDT pa
Kullen funna originalexemplaren till v. BORCK’s beskrifning af
Barbitistes glabricauda CHARP. en kritisk granskning och en
noggrann jemförelse med de af mig på Öland tagna exemplaren.
Jag fann härvid först och främst, att de af v. BORCK som BD.
glabricauda uppfattade exemplaren till sin färgteckning väsent-
ligen skilja sig från den beskrifning, CHARPENTIER gjort öfver
sin art. Pronoti sidolinie är hos v. BORCK's hvit eller hvitgul,
da det i CHARPENTIER's beskrifning (Hor&e Entomologice sid.
101) heter: »thorace lineis duabus lateralibus albis atrisque picto»,
»Linex due ad latera dorsi thoracis, quarum singul® e linea
alba alteraque atra confieiuntur, alba exteriore». Vidare visade
det sig, att de ZETTERSTEDT'ska exemplaren äro outvecklade
individ (puppor), och att de till alla delar öfverensstämma med
de af mig på Öland tagna Barbitistes-pupporna.

Vi finna häraf, att den af v. BORCK sasom Barbitistes gla-
bricauda CHARP. beskrifna formen endast är puppan af B.
punctatissima Bosc., hvarför B. glabricauda") CHARP. helt och
hållet strykes ur den skandinaviska faunan, och att B. puncta-
tissima Bosc. saledes inom Sverige första gangen, savidt bekant,
anträffats pa Kullen af prof. ZETTERSTEDT d. 24 Juli 1837.

v. BORCK omnämner i förbigaende (1. e. sid. 66), att pa
Lunds entomologiska museum förvaras ett haneexemplar af 5.
glabricauda med starkare utbildade vingar. Enligt den under-
sökning, jag gjort öfver detta, befinnes det vara ett typiskt

exemplar af den fullt utvecklade B. punctatissima Bosc. (3)

') Huruvida denna verkligen är att anse som en särskild art, är föröfrigt i
högsta grad tvifvelaktigt; flere författare betrakta den som en outvecklad

form af någon annan art.

73)

Öfversiet af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1887. N:o 8.
Stockholm.

Kritische Bemerkungen zu einigen in den letzten Jahren

beschriebenen Arten und Varietäten von Desmidiaceen.
Von G. LAGERHEIM.

[Mitgetheilt den 12. Oktober 1887 durch V. B. Wrrrrock.]

In den letzten Jahren hat das Studium der polymorphen
Desmidiaceen grosse Fortschritte gemacht. Die schon vorher be-
deutende Anzahl der bekannten Arten und Varietäten ist durch
eine ansehnliche Menge neubeschriebener noch mehr vermehrt
worden, so dass das Bedürfniss einer Monographie dieser Algen
mehr und mehr fühlbar geworden ist. Aber in Folge dessen
dass mehrere Abhandlungen über diese Pflanzen nahezu gleich-
zeitig erschienen, ist es mehrfach geschehen, dass dieselbe Art
unter verschiedenen Namen beschrieben worden ist. Auch sind
in Folge der Unbekanntschaft der Verfssser mit der Litteratur
oder eines sehr verzeilichen Uebersehens Arten beschrieben worden,
welche schon vorher bekannt waren; oder auch sind neuen Arten
Namen gegeben worden, welche vorher schon für eine andere
Art angewandt worden waren. Hierdurch ist die Synonymie
vermehrt worden. Zweck folgender Zeilen ist es zu versuchen
die Synonymie einiger in den letzten Jahren beschriebenen Arten

und ihr Verhältniss zu den nahestehenden Formen klarzulegen.

l. Leptozosma eatenula TURN. 188.

On some new and rare Desmids, pag. 2, tab. XVI, fig. 2
(Journ. R. Mier. Soc. Ser. I, Vol. V).

936 LAGERHEIM, KRITISCHE BEMERKUNGEN ZU DESMIDIACEEN.

Diese eigenthümliche Desmidiacee kann, meiner Meinung
nach, sehr wohl eine entwickelte, selbständige Form sein und
nicht nur wie WOLLE!) meint ein unentwickeltes Stadium von
Desmidium quadratum NORDST. Junge unentwickelte Desmi-
dieen-Zellen haben dünne Membranen, wogegen ÅL. catenula TURN.

l. e. pag. 2 »Cell-wall very thick» hat.

2. Micrasterias Kitchellii WOLLE 1880.

Fresh Water Alge IV, pag. 45 (Bull. of Torr. bot. Club,
Vol. VII, N:o 4); Desmids of the United States, pag. 116, tab.
IOOSOIE TER 2

Diese Art steht M. depauperata NORDST. Desm. Bras. pag.
222 so nahe, dass man sie als eine grösser und verhältnissmässig

breitere Varietät oder Form ansehen muss.

3. Cosmarium Nordstedtii WOLLE 188.
Fresh Water Als, IX, pag. 2, tab. XLVI, fie. 2325
(Bull. of Torr. bot. Club, Vol. XII, N:o ]).

Diese Form kann ich nicht, wie es WOLLE thut, mit ©.
Nordstedtii DELP. Desm. Subalp. pag. 110, tab. VII, fig. 65—
68 vereinigen. Diese hat von vorne gesehen rectanguläre Halb-
zellen etwa wie Ü. pseudobroomet WOLLE; von oben gesehen
sind die Halbzellen rectangulär mit geraden nicht angeschwol-
lenen Seiten; von der Seite sesehen sind die Halbcellen cirkel-
rund. Jene hat von vorne gesehen fast halbeirkelförmige Halb-
zellen, ist von oben gesehen oval mit abgestutzten Enden und
hat von der Seite gesehen nicht kreisrunde sondern oben abge-
stutzte Halbcellen. Auch ist die Anordnung der Körnchen ver-
schieden. €. Nordstedtii DELP. hat zwei Pyrenoiden (»nuclei
amylacei») in jeder Halbzelle; ©. Nordstedtii WOLLE scheint
nur eine zu besitzen. Da man also wohl WOLLES Form als
eine von C. Nordstedtii DELP. verschiedene Art ansehen muss,

schlage ich für diese Form den Namen 6. stichochondrum nob. vor.
') F. Woıte, Turner’s New Desmids of the United States, pag. 55 (Bull. Torr,
bot. Club, Vol. XIII, N:o 4, 1886).

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:0 8. 537

4. Cosmarium Nordstedtii RACIB. 1884.

Desmidyje okolice Krakowa, pag. 14, tab. I, fig. 7 (Spraw.
Kom. fizyjogr. Akad. Unicej. tom. XIX); De nonnullis Desmidia-
ceis novis vel minus cognitis, que in Polonia invente sunt,
pag. 22.

Diese Art, welche von C. Nordstedtii DELP. und C. Nord-
stedtii WOLLE ganz verschieden ist, muss einen neuen Namen

erhalten und schlage ich dafür €. Racıborskii nob. vor.

5. Cosmarium staurochondrum LEM. 1883.

Liste des Desmidiacees observees dans les Vosges jusqu’en
1882, pag. 20, tab. I, fig. 1.

Diese Art steht C. Doeckit WILLE, Norg. Ferskv. alg. pag.
28, tab. I, fig. 10, sehr nahe, von welcher Art sie hauptsächlich
durch »demi-cellules subreniformes» und durch Fehlen des cen-
tralen Körnchens verschieden ist; man kann sie am passendsten
als 8 staurochondrum (LEM.) nob. bezeichnen. -Beide Formen
sind C. subcostatum NORDST. Desm. Ital. et Tyrol. pag. 37, tab.
XII, fig. 13 ähnlich.

6. Cosmarium rostratum TURN. 1885.

New. Desm. pag. 3, tab. XVI, fig. 6.

Diese Form kann ich nicht, wie es WOLLE |. c. pag. 58
thut, als identisch mit (©. aculeatum WOLLE Desm. of U. S.
pag. 66, tab. XVI, fig. 15 ansehen. Wenn auch die Anzahl
der kleinen Stacheln variiren kann, so hat doch ©. rostratum
TURN. viel breiteren Isthmus.

7. Cosmarium sphericum BENN. 1887.

Fresh-water Alg& of North Cornwall, pag. 10, tab. IV, fig.
22 (Journ. R. Mier. Soc. 1887).

Diese Art scheint mir mit Pleuroteniopsis pregrandis (LUND.
Desm. Suec. pag. 54, tab. III, fig. 21) fast identisch zu sein,
von welcher sie nur durch seine bis zum Scheitel warzigen Halb-
zellen abweicht. Was die Form und das Aussehen des Chro-
matophors anbelangt, so sagt BENNETT nur: »endochrome very

dark green»; »abundant». Wenn sie ein centrales Chromatophor
Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 44. N:o 8. 3

938 LAGERHEIM, KRITISCHE BEMERKUNGEN ZU DESMIDIACEEN.

besitzt kann man sie nicht mit Pleuroteniopsis pregrandis (LUND.)
vereinigen; ist dies aber der Fall weicht sie nur durch ihre be-

trächliche Grösse von Cosmarium orbieulatum ah.

3. Cosmarium inornatum JOSH. 1885.

Burmese Desmidiex pag. 648, tab. XXIV, fig. 26, 27 (Linn.
Soc. Journ. Bot. Vol. XXI).

Diese Art ist ©. pseudamoenum WILLE Sydam. Alefl. pag.
18, tab. I, fig. 37 so ähnlich, dass ich sie nur als eine Form

dieser Art ansehen kann.

9. Cosmarium nasutum WOLLE 1884.

Desm. of U. S. pag. 89, tab. XIX, fig. 19.

Die von WOLLE beschriebene und abgebildete Form weicht
so sehr von (©. nasutum NORDST. Desm. Spetsb. pag. 33, tab.
VII, fig. 17 ab, dass ich sie als eine besondere Varietät, 6 Wollei
nob., ansehen möchte, welche von der Hauptform dadurch ab-
weicht, dass sie keine kleine Stacheln am Rande der Halbzellen
und nur acht Reihen Körnchen (eine Reihe an jeder Crena) nebst
schmäleren Isthmus hat, wogegen die Hauptform mit kleinen
Stacheln am Rande der Halbzellen und mit mehr als einer Reihe

von Körnchen an jeder Crena versehen ist.

10. Cosmarium Broomei WOLLE 1884.

Desm. of U. S. tab. XVII, fig. 8, 9.

Die von WOLLE |. c. abgebildete »smaller variety and zy-
gospore» kann man unmöglich mit C. Broomei THWAIT. in
RALFS Brit. Desm. tab. XXXII, fig. 7, welche kugelrunde ganz
glatte Zygosporen hat, vereinigen; dagegen hat ©. Broomei WOLLE
Zygosporen, welche mit langen an der Spitze mehrfach getheilten
Stacheln versehen sind. Sie muss desshalb als eine besondere
Art, C. spinosporum nob., abgetrennt werden.

il. Cosmarium pseudotaxichondrum WOLLE 1884.

Desm. of U. S. pag. 71, tab. L, fig. 22/23.

Die von WOLLE in New Jersey gefundene Form weicht von
der Hauptform (NoRpsT. Alg. Brasil. pag. 20, tab. II, fig. 5),

durch ihren Sinus ab, welcher nicht wie bei der Hauptform »linearis

pt

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:0 8. 539

extrorsum vix ampliatus» sondern »eonsiderably widened outwardly»
ist. WOLLES Form dürfte desshalb eine eigene Varietät, p hians
nob., bilden.

12. Cosmarium moniliforme (TURP.) RALFS f. elliptica La-
GERH. 1885.

Bidrag till Amerikas Desmidieflora, pag. 240, tab. XXVII,
fig. 13 (Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förhandl. 1885, N:o 7).

Diese Form ist nicht mit C. moniliforme (TURP.) RALFS
f. elliptica NOoRDST. Sydl. Norg. Desm. pag. 22 identisch, welche
die Halbzellen von vorne gesehen elliptisch hat, wogegen meine
Form die Halbzellen von vorne gesehen fast kreisrund hat, aber
von der Seite und von oben gesehen elliptisch. NORDSTEDTS
Form und Disphinctium moniliforme REINSCH Algenfl. v. Frank.
pag. 180, A, « muss man wohl mit ©. Jacobsenüi Roy in Bis-
SET Desm. of Lake Winderm. pag. 200 (= C. moniliferum JA-
COBS. Desm. Danem. pag. 200, tab. VIII, fig. 24) identificiren.

13. Xanthidium antilopeum KÜrz. 5 angulatum JOSH. 1885.

Burm. Desm. pag. 643, tab. XXIV, fig. 16.

Mit dieser Varietät ist X. hastiferum Turn. New Desm.
pag. 6, tab. XV, fig. 20 identisch. Will man sie als eine eigene
Art ansehen, so sollte sie X. angulatum (JoOSH.) heissen.

14. Xanthidium leiodermum Roy et Biss. 1886.

Notes on Japanese Desmids N:o 1, pag. 8, tab. 268, fig. 11
(Journ. of Bot. 1886).

Diese Art ist mit X. eristatum BREB. ß glabrum LAGRRH.
Amerik. Desm. pag. 245 aus Cuba und Georgien identisch. Will
man diese Form als eine eigene Art ansehen, so sollte sie X.
glabrum LAGERH. heissen.

15. Staurastrum saltans. JOSH. 1885.

Burm. Desm. pag. 641, tab. XXIII, fig. 21.

Zu dieser Art gehört als Varietät S. grallatorium NORDST.
ß foreipigerum LAGERH. Amerik. Desm. pag. 249, tab. XX VI,
fig. 27. Diese Varietät unterscheidet sich von der Art durch
die oft (nicht immer) vorkommende basale Erweiterung der Halb-

940 LAGERHEIM, KRITISCHE BEMERKUNGEN ZU DESMIDIACEEN.

zellen und durch die beiden 'sternförmigen Warzen am Scheitel
der Halbzellen. An der Basis ist die Varietät, wie die Haupt-
form, mit einem Kranz von kleinen Körnchen versehen. Diese
Körnchen sind durch ein Versehen nicht auf meiner Figur 1. e.
gezeichnet. Eine intermediäre Form zwischen S. saltans JOSH.
und S. grallatorium NORDST. bildet vielleicht S. grallatorium
NORDST. 8 ungulatum WOLLE Desm. of U. S. pag. 136, tab.
XLIV, fig. 17, 18. Eine nahestehende Form ist auch 8. lepto-
cladum NORDST. ß cornutum WILLE Sydam. Alefl. pag. 19, tab.
110239. +

16. Staurastrum inconspieuum NORDST. 1873.

Sydligare Norges Desmidieer pag. 26, fig. Il (Lunds Univ.
Ärsskr. tom. IX).

Seitdem diese Art bekannt wurde (1873) sind mehrere Stau-
rastren beschrieben worden welche man, wie ich glaube, zu dieser
Art rechnen muss. So ist z. B. S. refractum DELP. Desm. Sub-
alp. pag. 138, tab. XI, fig. 7—9 nur durch einen schmaleren
Isthmus und etwas grösseren Stacheln von ihr verschieden, und
S. subrefractum LEM. Desm. Vosg. pag. 23, tab. I, fig. 3 nur
durch das Fehlen der Stacheln. Eine Varietät, # crassum, ist
von GAY Monogr. Conjug. pag. 68, tab. II, fig. 10, und eine
andere, y abbreviatum von RACIBORSKI Desm. Polon. pag. 31,
tab. XII, fig. 9 beschrieben. Eine nahestehende Art ist S.
Haynaldii SCHAARSCHM. Magyarh. Desm. pag. 272, fig. 18.

17. Doeidium eoronulatum JOSH: 1885.
Burm. Desm. pag. 651, tab. XXV, fig. 16, 17.

Diese Form muss man wohl als eine Varietät, 8 birmense
nob., von Pleurotenium Warmingü WILLE Sydam. Alefl. pag.
22, tab. I, fig. 44 ansehen, von welcher sie sich nur durch etwas
unterhalb des Scheitels contrahirten Halbzellen unterscheidet.
Mit P. coronulatum (GRUN.) ist sie nicht identisch; diese Art

hat nämlich keine (ranulationen an der Basis der Halbzellen.

PTE

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:o 8. 541

18. Pleurotenium tessellatum (JOSH. 1885) nob.

Doeidium tessellatum JOSH. Burm. Desm. pag. 650, tab.
DON nel.

Ob diese Art wirklich von COlosterium verrucosum BAIL.
New Spec. of Americ. Desm. verschieden ist, ist schwer zu ent-
scheiden, da BAILEY’s Figur ziemlich schematisch ist. Ganz die-
selbe Form, mit punktirter Membran, habe ich in auf Cuba ge-
sammelten Material gefunden (P. verrucosum LAGERH. Amerik.
Desm. pag. 252). Docidium verrucosum WOLLE Desm. of U.S.
pag. 52, tab. X, fig. 4, 5 hat niedrigen, rectangulären Warzen
bis zum Scheitel der Halbzellen. Bei P. tessellatum (JosH.)
nob. sind die breiten Warzen am Scheitel der Halbzellen läng-
lich und nur sehr schwach angedeutet. Vielleicht ist Arthrorhab-
dium moluccense EHRENB. (Abh. d. K. Wiss. Akad. z. Berlin
1869, II, tab. II, fig. III, 13, a) mit dieser oder jener identisch.

>42

Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek.
(Forts. fr. sid. 532.)

London.

Transit of Venus 1882. Report of the committee appointed by the
British government... Fol.

— British Association for the advancement of science.

Report of the 56:th meeting, Birmingham, 1886. 8:0.

— Secretary of state in council of India.

Account of the operations of the great trigonometrical survey of
India. Vol. 4A; 9. Dehra Dun 1886, 1883. 4:0.

Madras. Government observatory.

Results of observations of the fixed stars made with the meridian
eircle... 1862 —1864. 1887. 4:o.

Milano. A. Osservatorio di Brera.

Pubblicazioni. N:o 32. 1887. 4:o.

Moskwa. sSociete Imp. des naturalistes.

Bulletin. Annde 1887: N:o 2. 8:0.

München. X. Bayerische Akademie der Wissenschaften.
Abhandlungen. Mathem.-Phys. Classe. Bd. 15: Abth. 3; 16: 2. 1886—

1887. 4:0.
Sitzungsberichte. » » Jahrg. 1886: H. 3; 1887: 1. 8:0.
» Philos.-Philol.-Hist. » > 1886: 4; 1887: 1-2. 8:0.

Vv. BAUERNFEIND, C.M., Gedächtnissrede auf J. v. FRAUNHOFER. 1887. 4:0.
V. GIESEBRECHT, W., » > L. v. RAnkE. 1887. A:o.

HERTWIG, R., » > C.T. v. SIEBOLD. 1886. 4:0.s

Odessa. Société des naturalistes de la Nouvelle Russie.
Sapieki.2 11:0: 12:22 183723:0;
» Matem. Afd. T. 7. 1886. 8:o.
Ottawa. Geological and natural history survey of Canada.
Rapport annuel. Nouvelle serie. Vol. 1(1885). Texte & atlas. 8:0.
St. Petersburg. Den internationella polarkommissionen.
De internationella polarexpeditionernas observationer 1882/1883:
Bossekop. Th. 1. 1887. 4:0.
Godthaab. T. 2:L. 1. 1886. 4:0.
Sodankylä & Kultala. T. 2. 1887. 4:o.
Cap Horn. T. 3. 1887. 4:o.
Novaja Semlja. Th. 2. 1886. 4:0.
Kingua-Fjord & Süd-Georgien. Bd. 1—2. 1886. 4:0.
Jan Mayen. Th. 2: Abth. 1-2; 3. 1886. 4:o.
Toronto. Entomological society of Ontario.
Annual report. 17(1886). 8:0.
Utrecht. Provincial Utrechtsch genootschap van Kunsten en Weten-
schappen.
Verslag van het verhandelnde in de algemeene vergadering 1886
ins 8:0.

Ber

543

Aanteekeningen van het verhandelnde in de sectie-vergaderingen
EST: MO

FRANKEL, S. Die Aramäischen Fremdwörter im Arabischen. Preis-
schrift. Leiden 1886. 8:0.

Washington. U. S. Geological survey.

Annual report. 6(1884/85). st. 8:0.

Wellington. Colonial museum.

New Zealand industrial exhibition, 1865: Official record. 1886. 8:0.

Utgifvare och författare.

EGGERTZ, V. Samling af hans smärre afhandlingar. 14 st.
LAGERHEIM, @. Über die Süsswasser-Arten der Gattung OCheto-
morpha Kürz. Berl. 1887. 8:0.

Mvnrt#e, H. lakttagelser öfver qvartära bildningar på Gotland.
Sthm 1886. 8:o.

OLSSON, P. Om myrornas lif. Föredrag. Östersund 1887. A:o.
— Ett graffynd från vikingatiden vid Trusta i Rödöns socken, Jemt-
land. Sthm 1887. 8:o.

WARFVINGE,F. W. Årsberättelse om Sabbatsbergs sjukhus. 8 (1886). 8:0.
DARGET, L. Des cubes solides, de leurs ar&tes et de leurs racines
numerales... Auch 1887. 4:o.

FoLie, F. Douze tables pour le calcul des reductions stellaires.
Bruxelles 1883. 4:0.

HAGEN, & HOLDEN, E. S. A catalogue of 1001 southern stars
for 1850,0 from observations by Tacchini at Palermo 1867 —
1869. (Madison 1885.) 8:0.

SUNDMAN, G. Finlands fiskar målade efter naturen med text af J.
JAG MerA. Jalle Hfors 18837. Kol.

Stockholm 1887. Kongl. Boktryckeriet.

Pre. er,
a Aj it ah FRE H WR {
CAR LRSI)E

‚nee SR Io cn

(EN: ENG ARE

AG

STERNER
SEO

dam,

ÖFVERSIGT

AF
KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS
FÖRHANDLINGAR.

u N m EN aa Lie 2 Ds ONE TEE TE
Årg. 44. 1887. “9.
Onsdagen den 9 November.

INNEHÄLL:
Öfversigt af sammankomstens förhandlingar............... N RNE sid. 545.
BACKLUND, Bidrag till theorien för vägrörelsen i ett gasartadt medium.
Fortsättning N. an. ale Dan. PEN STEN EDER ER » 549.

ARRHENIUS, Über additive Eigenschaften der verdünnten Salzlösungen » 561.

Rosen, Sur la theorie de l’induetion unipolaire .............................. » 577.
Rosen, Quelques formules de l’eleetrodynamique .._...................2n.... » 581.
LINDSTROM, Om hyalotekit. frau Längban..... (2.2 nu. 8. 32 00% » 589.
HÖGRELL, Bergjums fanerogamer i blomningsföljd ............................ » 595.
‘SVEDMARK, Till frågan om bestämningen af plagioklasens natur i gabbron
fränsRädwanso Mare ise.2 Cm nmar nur > ee in » 621.

Skänker till Akademiens bibliotek._.... sidd. 547, 548, 576, 580, 588, 594, 620.

Pa tillstyrkan af komiterade antogs till införande i Akade-
imiens Handlingar en af Lektorn N. J. SCHEUTZ författad och
inlemnad afhandling med titel: »Plant® vasculares Jeniseenses

inter Krasnojarsk urbem et ostium Jenisei fluminis hactenus lectx».

Hr EDLUND föredrog följande inlemnade uppsatser: 1:0)
»Über additive Eigenschaften der verdünnten Salzlösungen», af
Docenten S. ARRHENIUS*; 2:0) »Sur la theorie de l’induction
unipolaire», af Docenten A. RosEn*; 3:0) »Quelques formules
de l’electrodynamique», af densamme”.

Hr WITTROCK dels meddelade en öfversigt af arbetenas och
undervisningens fortgang under senaste aret vid Bergianska träd-
garden, och dels redogjorde för innehållet af Lektor SCHEUTZ'
ofvan nämnda afhandling, samt meddelade en af Kyrkoherden
B. HÖGRELL insänd uppsats: »Bergjums fanerogamer i blom-
ningsföljd» *.

946

Hr Friherre NORDENSKIÖLD dels öfverlemnade det med
femte bandet afslutade arbetet: »Vegaexpeditionens vetenskapliga
iakttagelser», och dels anmälde och refererade en uppsats af
Amanuensen G. LINDSTRÖM: »Om hyalotekit från Längban»*.

Hr MITTAG-LEFFLER meddelade en uppsats af Docenten
A. BERGER med titel: »Sur une generalisation des nombres et
des fonctions de Bernoulli» (se Bihang till K. Vet.-Akad. Handl.).

Sekreteraren öfverlemnade till införande i Akademiens skrifter
följande inlemnade uppsatser: 1:0) »Bidrag till theorien för våg-
rörelsen i ett gasartadt medium, fortsättning», af Professorn A.
W. BÄCKLUND”; 2:0) »Bidrag till kännedomen om Acridiode-
ernas yttre morfologi särskildt med hänsyn till de skandinaviska
formerna», af Docenten B. HA1J (se Bihang etc.); 3:0) »Till
fragan om bestämningen af plagioklasens natur i gabbron fran
Rådmansö», af Geologen E. SVEDMARK*.

Arsräntan ä Wallmarkska donationsfonden skulle, fördelad
i två lika lotter, öfverlemnas dels såsom belöning at Docenten
vid Upsala universitet A. BERGER för en af honom författad, i
tidskriften Acta mathematica införd afhandling med titel: »De-
duction de quelques formules analytiques d'un theoreme ele-
mentaire de la theorie des nombres», och dels sasom understöd
at Docenten vid Lunds universitet J. R. RYDBERG för fortsatt
idkande af studier inom atomtheorien i samband med grund-
ämnenas periodiska system.

Efter förslag af komiten för Regnells zoologiska gåfvomedel
beslöt Akademien att af samma medel för år 1888 anvisa föl-
jande understöd:

till Professoren F. A. SMITTS förfogande 400 kr. såsom bi-
drag till bekostande af ritningars utförande vid Riksmusei Ver-
tebrat-afdelning;

till Professoren CHR. AURIVILLII förfogande för enahanda
ändamal vid Riksmusei Entomologiska afdelning;

at Rektorn ©. J. NEUMANN 400 kr. såsom reseundersöd för

att under nästa sommar i Halle, Zürich och Padua studera der

547

befintliga samlingar af Acarider, äfvensom för att under tiden
göra insamlingar af Acarider för Riksmuseum ;

åt Docenten CARL BOVALLIUS återstoden, 468 kr. 82
öre, af den för ändamålet disponibla arsräntan af hithörande
REGNELL’ska fond, för att sätta honom 1 tillfälle att under en
del af är 1888 vid det Naturhistoriska Riksmuseets afdelning för
lägre evertebrater fortsätta bearbetningen af exotiska amphi-
poder och isopoder.

Det Beskowska stipendiet, som äfven för instundande år
borde tilldelas en vetenskapsidkare, som egnade sig åt någon af
de physico-mathematiska vetenskaperna, beslöt Akademien öfver-
lemna at Läroverksadjunkten Dr K. H. SOHLBERG för anstäl-
lande vid Akademiens fysiska kabinet af fortsatta undersök-
ningar öfver luftens fuktighet i atmosferen.

Genom anställda val kallades till inländska ledamöter af
Akademien: Generaldirektören och Chefen för statens jernvägs-
trafik Grefve RUDOLF CRONSTEDT, Botanikern Filos. Doktorn
CARL FREDRIK OTTO NORDSTEDT, Professorn ı anatomi vid
universitetet i Upsala EDVARD CLAES HERMAN CLASON, samt
f. d. Statsrådet och K. Landtbruks-Akademiens Direktör PEHR
JACOB VON EHRENHEIM; och till utländska ledamöter: Profes-
sorn vid medicinska fakulteten i Paris, ledamoten af Franska
Institutet JEAN MARTIN CHARCOT, samt Professorn 1 National-
ekonomi vid universitet i Göttingen GEORG ADOLF SOETBEER.

Följande skänker anmäldes:
Till Vetenskaps-Akademiens Bibliotek.

Stockholm. Helsovårdsnämnden.

Veckoöfversigt af Stockholms sanitära statistik. Årg. 9(1884): N:o
1—40; 42---51; 10(1885): N:o 1—24; 26—35; 37—47; 51—
DAMMA

Berättelse om allmänna helsotillständet i Stockholm af K. LINROTH.
Årg. 5(1882). 4:0.

Upsala. Meteorologiska observatorium.

Bulletin mensuel. Vol. 18(1886). 4:0.

Kristiania. K. Norsk meteorologisk Institut.
Jahrbuch. 1885. 4:0.

548

Batavia. Magnetical and meteorological observatory.

Observations. Vol. 6: Supplement; 7. 1886. 4:0.

Rainfall in the East Indian Archipelago. Year 17 (1885). 8:0.

Berlin. K. Preussisches meteorologisches Institut.

Ergebnisse der ıneteorologischen Beobachtungen. Jahr 1885. 4:0.

Statistische Korrespondenz. Jahrg. 12(1886): N:o 3, 7, 11, 15, 20,
23, 27, 31, 35, 39 43, 47. 4:0.

— Meteorologische Abtheilung des forstlichen Versuchswesens in

Preussen.

Beobachtungsergebnisse der... forstlich-meteorologischen Stationen.
Jahre: 11.1885): 1—12; 12(1886): 1—12. 8:0.

Blue Hill. Mass. U. S. Meteorological observatory.
Results of the meteorological observations. 1(1885/86). 4:0.
Bombay. (Government observatory.

Magnetical and ıneteorological observations. 1885. Fol.

Brief sketch of the meteorology of the Bombay presideney. 1885/86.
Fol.

Bruxelles. Observatoire Royal.

Bulletin meteorologique. Annee 1886: N:o 1—31. Fol.

Budapest. Centralanstalt für Meteorologie und Erdmagnetismus.

Jahrbücher. Bd. 15 (1885). 4:0.

Buenos Aires. Ojicina meteorologica Argentina.

Anales. T. 5. 1887. 4:0.

Chemnitz. K. Sächsisches meteorologisches Institut.

Jahrbuch. Jahrg. 3 (1885). 4:o.

Decaden- und Monatsresultate aus den an 11 Stationen 2:r Ordnung
angestellten meteorologischen Beobachtungen. 1886: 1-2; 4—12. Fol.

Resultate der meteorologischen Beobachtungen, angestellt auf der
Sternwarte Leipzig. Jahr 1884—1885. 8:0.

Clitheroe. Stonyhurst college observatory.
Results of meteorological and magnetical observations. Year 1886. 8:0.
Coimbra. Observatorio meteorologico e magnetico da universidade.

Observagoes meteorologicas. Anno 1885. Fol.

Dorpat. Meteorologisches Observatorium der Universität.
Meteorologische Beobachtungen. 1886: 1-12; 1887: 1-7. 8:0.
» » Bd. 4. Ergänzungsheft: WEIHRAUCH, K., Zwanzigjährige Mittel-
wertlie aus den meteorologischen Beobachtungen 1866—1885 für
Dorpat. 1887. 8:0.
Edinburgh. Scottish meteorological society.

Journal. (3) Vol. 7: N:o 3. 1886. S:o.

Fiume. K. K. Marine-Akademie.

Meteorologische Beobachtungen. Jahr 1886: 1-12. 8:0.
Geneve et le Grand St. Bernhard. [Stations. ]

Resume meteorologique. Année 1886. 8:0.

Habana. AR. Colegio de Belen.

Observaciones magneticas y meteorolögicas. 1885: Trim. 4. Fol.

(Forts. å sid. 576.)

549

Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1887. N:o 9.
Stockholm.

Bidrag till theorien för vägrörelsen 1 ett gasartadt
medium.

(Forts. frän Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. 1887 N:o 6.)
Af A. V. BÄCKLUND.

[Meddeladt den 9 November 1887 genom D. G. LINDHAGEN.]|

Utvecklingarna i n:o 35, hvilka beträffa en tradformig kropp
L, som förbinder två andra kroppar N,, N, med hvarandra, af
hvilka den första genomfares af förtunnade, den andra af förtätade
vågor, förutsätta, att ytlagret till /, hindrar alla vågorna derinnan-
för, särskildt de sammansatta vagorna fran beröringsställena med
>, och NS,, att utbreda sig i rummet. För att det sa skall vara,
måste, hvarje gång en af de enkla vågorna passerar öfver en yt-
partikel S,, denna föras i kontakt med de oändligt närbelägna yt-
partiklar, som följa efter den, i vågens framskridningsriktning räk-
nadt, och denna kontakt räcka en tid prop. mot oy : a efter det den
enkla vågen lemnat partikeln. [De sammansatta vågornas bredd
är prop. mot o,, de enkla vågornas prop. mot ogVog]. Men los-
sas kontakten redan en tid vgVog:a efter det vågen passerat,
så, 1 stället för att rörelsen och trycket vid kontaktsställena med
>, och Z, fortplantas på det i n:o 35 å sid. 119 beskrifna viset,
ga snarare bådadera, rörelse och tryck, fullkomligt förlorade för
de partiklar S,, som ligga på ändligt afstånd från nämnda stäl-
len. Om Z:s förhållande i så fall skall det följande handla.

43. Till en början vill jag antaga, att L, bildande en slu-
ten ring med oändligt små tvärsnitt, — tvärsnittens diametrar

prop. mot Vo,, — genomfares i en bestämd riktning af förtun-

550 BÄCKLUND, VÄGRÖRELSEN I ETT GASARTADT MEDIUM.

nade vagor, och att dessa följa hvarandra efter lika tidsförlopp
prop. mot 9. Dessa vågor antagas hindras af en periodvis åter-
kommande kontakt mellan ytpartiklarne att utbreda sig i rum-
met. Deras bredd sättes som förut prop. mot g,Vg,. Kontakten
skall vara endast en tid o,Voy:a åt gängen!). De sammansatta
vågor, som Z:s inre partiklar utsända vid sina volumvariationer,
kunna då ej, eftersom deras bredd är prop. mot o,, qvarhållas
inom Z af dess ytlager. Om nu inga andra enkla vågor, än de
redan antagna förtunnade, finnas inom /, så kommer en parti-
kel S, derinom, att under tiden &, medan den hastigt utvidgar
sig, hastigt förflytta sig i riktning motsatt mot de enkla vagor-
nas framskridningsriktning, men sedan långsammare och mera
likformigt fortsätta samma rörelse till dess den på nytt träffas
af en enkel våg. Betraktom nämligen partiklarne i två tvär-
snitt på ömse sidor om S,, pa afstand derifrån prop. mot op.
Det ena tvärsnittets partiklar må heta a, b, c,...; det andras
a,b, e,...; och de förstnämnda tillhöra det tvärsnitt, som den
enkla vågen passerar före S,. Är nu a en partikel, från hvil-
ken en sammansatt vag kommer till S, i omedelbart följe med
den förtunnade vågen, sa erhåller S, deraf en attraktion åt a till.
Bland partiklarne a’, b', c',... ma e' vara en, från hvilken en
sammansatt vag kommer till S, först en tid prop. mot 6 efter
det den bildades, och just när S, träffas af en ny enkel våg.
Häraf en (mindre) attraktion åt ce’ till?). Repulsionerna från
b, c,... upphäfvas, redan efter tider prop. mot e&, af repulsio-
nerna från a’, b’,... Tvärsnitt på längre afstånd från S, upp-
häfva emellertid ej lika hastigt hvarandras repulsioner på samma
S,; derför kan ej denna partikel efter sin utvidgning behålla
den hastighet, som den erhöll ensamt af attraktionerna ät a till.

Vi räkna i det följande såsom om translationsrörelsen efter
utvidgningen vore likformig. Den rörelsens hastighet kalla vi

för h och anse, att mellan det konstanta h efter S,:s utvidgning
') För denna korta tids skull kan volumutvidgningen af en partikel ej, såsom

i n:o 35, åstadkomma motsvarande volumsammandragning för en närliggande.
?) Obs. mindre attraktion, ty S,c' > S,a.

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:0 9. 551

och tyngdpunktshastigheten under utvidgningen följande samband
eger rum:
(a) hat = 6,
(2)
hvarest x är ett positivt tal och 9 perioden för S,:s volumrörelse.

Hade ZL genomfarits af förtätade vågor i st. f. af förtun-
nade, så hade S,:s tyngdpunktsrörelse blifvit enahanda, men i st.
f. hastiga volumutvidgningar hade kommit hastiga volumsamman-
dragningar!).

44. Med LI, L, vilja vi förstå två trädformiga ringar,
som ligga hvarandra oändligt nära och af hvilka den första
genomfares, såsom ÄL nyss, af enbart förtunnade vågor i en be-
stämd riktning, den andra af enbart förtätade vagor i den mot-
satta riktningen. Vågorna i hvarje skara följa på hvarandra
efter samma tider prop. mot #. Vi anse ock, att förtätningen
är numeriskt densamma för alla vågorna och att Bi, L', äro
till sin konstitution fullkomligt lika hvarandra. Tva partiklar
i två af samma plan bildade tvärsnitt till L: och Z’,, den ena,
Sr tillhörande den första, den andra, 5’, tillhörande den andra
kroppen, hafva da samma period för sina volumvariationer, men
motsatta sadana variationer och äfvenledes motsatta tyngd-
punktsrörelser.

Om då Br och ÅL, äro två andra kroppar af samma be-
skaffenhet som I) och IL, och med samma vågrörelse, men
möjligen med annat värde för vågornas förtätning, samt SK (SÅ
äro två (hvarandra oändligt närbelägna) partiklar till de båda
kropparne, i två af samma plan bildade tvärsnitt, så kunna vi
beräkna af n:o 32, med iakttagande af relationen (a), den ver-
kan, som Sr
hand göra den inskränkande betingelsen om de konstanta hastig-

ns © 0 es . 0 Poe
S’, utöfva på S,, Sy. Dock nödgas vi på för-

heterna Ah, under tiderna #—e, att desamma skola vara mycket
små 1 förhållande till a, så att det endast undantagsvis inträffar,

') L är ansedd hufvudsakligen rörformig, så att hvad som Z:s partiklar absor-
bera af de enkla vågorna vid deras gång genom L, anses försvinnande litet
i förhållande till hvad som qvarstär.

552 BÄCKLUND, VÄGRÖRELSEN I ETT GASARTADT MEDIUM.

att två vågor från S,, utskickade vid två dess hastigare volum-
ändringar, passera öfver S, under ett och samma tidsförlopp #1)

När vi så använda det i n:o 32 gifna uttrycket för den del af
hastighetsfunktionen, som kommer från S, och S,, oaktadt dessa

partiklar nu ej hålla sig oupphörligen oändligt nära sina jem-

1) Äfven antages a ändligt, fastän mycket stort. Då nu äfven x antages änd-
ligt, så måste vissa af hastigheterna under tiderna & räknas för oändligt
stora. Dock räsonneras då om dem som när de äro mindre än a. Man
har nämligen, enligt n:o 18, bredden, b, af den våg, som uppkommer af en
ändring af »n, under tiden dt, att, när den passerar öfver en punkt på af-
ståndet r från S,, vara numeriska värdet för (a — h cos hr)dt, så att, när
sistskrifna uttryck blir negativt, skall det skrifvas lika med — 5. Man får
dt' 3 sid. 348 lika med förhållandet mellan > oeh a + h’cosh’R,,. Vågen
får intet inflytande på S,, när h’cosh’R,, är negativt och dess numeriske
värde är större än a, ty S, kommer då icke att passeras af vågen. Vidare
är att märka, att eljest, i fall en tid bortåt h cos hR,, > a, S, kommer att
passeras af vågorna från S, i omvänd ordning, så att S, öfverfares tidigast _
af den våg, som senast utsändes från S,.

I stället för den ä sidd. 349, 350 förda räkningen kunna vi begagna
följande, som törhända är enklare. — Enär hastighetsfunktionen å sid. 347
antar i närheten af S, värdet:

u? 2 | eK d IR 1 ei 12: 2 | 'x d (7 ) | | a ma i
= co 4 0060 Ta BETZ gen 000 sap ...
Gm Ry 4 $ dz ÅR le dx;\R;ı ö r

0 o ® ' L U dp -
sä erhälla vi — ff cos r' Xr ?!dodt', — genom att sätta p = — 0, 7, » hvarvid
"dt
2m =0, — lika med
dt

dl ale ‚ale
eV lan) 3 200 ae)
u) d 0 å
Sf a ‚) + 400 |ma , (2) ö

Det vill säga: X-komponenten af den rörelsemängd, som S, meddelar åt S,
under tidsförloppet 9 mellan två fixa tidpunkter t', och €,, blir lika med
första derivatan af £2 i afseende på =;:

I

[DJ O 2 u
3 PN Mol
2 za |r = + 4rıo, TE dt .
0) to
Och dt’ hänför sig till du, på samma sätt här som på sid. 350.
Pr
+ Oo . UA KJ r . (/ .. . r . ' Oo 1 ”
Då i det följande V, vid t, är lika med V, vid t',, sa blir TR An
1 Un
lika med — Fv, således försvinnande litet i förhållande till M,4Au,
hvarest M, är Sas massa. Derför är den nämnda, i 8,:5 rörelseeqvation
uppträdande, termen nu att försumma.

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:o 9. 553

vigtslägen, sa är detta tillåtet derför, att genom hastighets-
funktionen i dess helhet, hänförande sig till samtliga partiklarne
Si EN BR Br L',, blifva gränsvilkoren vid S uppfylda,
— fastän vi taga S,:s läge vid t, (n:o 32) till centrum för r.
Det följande R,, är nämligen afständet från S,:s position vid den
tid, då en våg från S, kommer till den, till denna S,:s position
vid den tid t,, då vågen utsändes derifran.

Enligt relationen (a) hafva vi att i stället för e,—ey,:s värde
a sid. 350 använda det följande:

1
&e+x cos AR,,6
a Ban

a ne > 9

REN
1+— cos h’Ry,
a
och finna derför den rörelsemängd, som S erhäller under tiden
er . ” a ze . 03 0 ;
9 (som är tiden för en fullständig volumvariation) af S, och S',
tillsamman, bestämd genom:

(b) daran dr,

5 9 +,
ea Us
som komponenter, när, med försummande af tredje potenserna

Mr (DIG hi 2a:
mm, h

Omen er 207
21

Genom att dividera uttrycken (b) med 9 fås komponenterna till
(medelvärdet för) den kraft, som St och I', tillsamman utöfva
på SÅ Den beror väsendtligen af /':s riktning. Den är att
fatta som den kraft, som från St och S', uppstår, när Så för-
flyttas och dess /’ samtidigt pa gifvet sätt ändrar sin riktning
ı rummet. Först när vi känna huru detta senare sker, kunna
vi utföra de tecknade differentiationerna, för så vidt de beträffa
vinkeln WR,. Se vidare n:o 46. I samma mening blifva kom-

2 0 ' .. o
ponenterna af den kraft, som S, och S', utöfva på S',, dessa:

SIR FU

= ” ; =
ek, dy 0 alas

’

hvarest

mim, h h'
"= SOV BÖR coshEa(l + —cosk'Ry).
ad a

554 BÄCKLUND, VÄGRÖRELSEN I ETT GASARTADT MEDIUM.

45. Antag att L,, samma rörformiga kropp som Li n:o

43, genomfares, förutom af de i nämda n:o betraktade förtunnade
vågorna, af förtätade vågor, som framga i motsatt riktning mot
de förra. Bada slagen vågor skola ha numeriskt samma förtät-
ning och följa på hvarandra efter lika tidsförlopp prop. mot 6.
Hvarje partikel, S,, inom Z, kommer da att skiftesvis utvidga
och sammandraga sig, äfvensom att röra sig än i den ena, än i
den andra af Z,:s längdriktningar. S,:s rörelse under tiden för
en dess fullständiga volumvariation fram och tillbaka är nämli-
gen sammansatt af två, hvarandra motsatta rörelser af det i
n:o 43 skildrade slaget.
Är L, af samma beskaffenhet som Z, och blir det fråga
om att beräkna £L,:s verkan pa L,, så är först följande att
märka. Om S, är en partikel i Z,, hvilkens båda hastigare,
närmast på hvarandra följande volumvariationer uppstå efter en
tidsskilnad # lika med hälften af perioden för en S,:s fullstän-
diga volumvariation fram och tillbaka, och om S,, S', äro två
hvarandra oändligt närbelägna partiklar i £,, hvardera af den
för S, nu antagna beskaffenheten, men (samtidigt) stadda i mot-
satta volumvariationer, samt två vågor fran två, till tecknet
motsatta, volumvariationer af dessa partiklar komma till S, vid
precis samma tidpunkt, så erhåller denna S, af S, och S'4
tillsamman, under det tidsförlopp 9, som innehåller nämnda tid-
punkt och som börjat vid en hastig utvidgning af S,, en rörelse-
mängd med just (b), (ce) till komponenter.

Nu är väl sant, att icke alla partiklar i Z, äro af samma
karakter som S,. Ej heller kan man uppdela Z, uteslutande
i partikelpar, som sta till en gifven S, i sådant förhållande som
Sp 5’, nyss. Men gäller det att nämna en rörelse, som kan
tjena som medelvärde för ZL,:s och Z.:s partiklars rörelse, en
rörelse, från hvilken somliga partiklars lika mycket afviker åt
det ena som lika många andras åt det andra hållet, så blir det
den här för S, antagna rörelsen. Likasa, när det gäller L:s
verkan på ZL,, bör till hvarje partikel S,, som sänder en sam-

mansatt våg öfver S,, tänkas en oändligt närbelägen S',, som

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:o 9. 555

sänder en motsatt, sammansatt, våg öfver samma S,, och vidare
kan, af symmetriskäl, ingen bestämd tidsskilnad för dylika vågors
ankomst till S, fixeras. Derför blir den kraft, som L, utöfvar
pa en partikel S, (med medelrörelse) i £,, under tiden # från
partikelns hastiga utvidgnings till dess hastiga sammandragnings
början, i medeltal en kraft med komponenterna:

dW dW dw

d - * a
(4) a, ol, a.
hvarest
mm, h h'
5 ma Moa i ,
W,= — 810% Rz hR,, 1— coshR, 5
21

med försummande af tredje potenserna af h:a, k:a. Summe-
ringstecknet beträffar Z,:s samtliga S, (eller ock S';). Resul-
taten af differentiationerna bero af hvad förhållande A':s riktning
har till S,:s läge i rummet.

46. Skrifva vi

och förstå med ds ett bagelement af /,:s längdaxel, förbindande
tva pa hvarandra följande S, och räknadt positivt i den riktning,
hvari de förtätade vagorna framga, sa blir

W', = 4V2noox my" if cos RI cos Ras“,
när integrationen utföres öfver Z,:s längdaxel i den nämnda
riktningen.

Häraf följer, att, om ÅL, förflyttas och deformeras oändligt
litet, utan att storleken af m, och h’ ändras, och dervid partik-
larne S, och S',, — oändligt nära hvarandra, men i motsatta
volumvariationer, — beskrifva vägstycken (da,, dya, 025), (022,
Öy'a, 023), sa komma de krafter, med hvilka /, verkar på L,,
att uträtta arbetet

AR dw‘,
tt trat... Å

556 BÄCKLUND, VÄGRÖRELSEN I ETT GASARTADT MEDIUM.
kortare
oW,;,
lika med ändringen, under förflyttningen i fråga, af W=NW',,
denna summa bildad af samtliga mot de särskilda partiklarne
S, och S', 1 L, svarande W',.
I det vi sätta

V2709x N == VAS
a
och med ds’ förstå ett bagelement af Z,:s längdaxel mellan två
på hvarandra följande (till volumvariationerna lika) S,, detta
element räknadt positivt i den riktning, hvari de förtätade vå-

gorna framgå, erhålla vi:

Ia giv [| cos Rds cos Rds' ud! 5;
. R
Denna funktion kan äfven, pa grund af formeln:
d?R
Tag = 08 Itds cos Rds’ — cos (dsds’),

skrifvas under F. E. NEUMANNS form:

Su [ | cos (ds a

för tva slutna elektriska strömmars potential i afseende pa hvar-

andra.

Derför kunna vi tyda hvad här senast nämnts om kraft-
arbetet pa 7, sålunda: L, och I, verka så på hvarandra som
om de genomflötes af två konstanta elektriska strömmar med
intensiteterna i, tv, båda framgående i de förtätade vågornas
framskridningsriktning!). — På samma vis komma också ring-
paren (TAL) och (L)I/,) i n:o 44 att förhålla sig till hvarandra.

!) Den sats, som innehälles i sista noten till n:o 41, är ett korollarium af
ofvanstående. Med n:o 41 har den egentligen intet samband, ty vågornas
banor omkring cylinderaxeln kunna ej jemföras med de i nämnda n:o be-
traktade trädformiga Z. Hvar och en af dessa L förutsätter nämligen två
kroppar 2, och 2,, som utskicka de enkla vågorna; äfven förutsättes, att
kontakten mellan ytpartiklarne hindrar de sammansatta vågorna från 2,
och 2, att bryta genom L:s väggar. Jfr. inledningen till föreliggande upp-
sats. Obs. ock den här i slutet gifna rättelsen till n:o 32.

x är ansedt vara detsamma för alla kroppar.

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:0 9. 557

47. Vid Lys förflyttning uppstå äfven andra krafter från

L,, såsom framgår af den följande behandlingen af frågan om

J,:s verkan på /,, när båda dessa kroppar hafva translations-

rörelser med konstanta hastigheter H, H'. Vi begagna oss af

samma uttryck för hastighetsfunktionen som i n:o 36, med den

enda skilnaden, att, när A’ icke är noll (såsom i n:o 36 var fal-
let), skrifves för uu:

Ms

an I — "cos h'r'
a

Såsom centra för »r, r' fungera S,:s, Sys lägen vid tiden t.
Skälet härtill hemta vi af n:o 21. Der är visadt, att så skall
det vara, om H och H' äro konstanta och gå utåt samman-
bindningslinien R,. Men när H och ZH’ hafva någon annan
riktning, är följande att märka. Hastighetsfunktionens stränga
uttryck vid tiden t måste lemna punkterna S, der dessa finnas
vid t, såsom oändlighetspunkter. Således måste dessa punkters
lägen vid t på visst sätt uppträda som vägceentra, och, när H,
H' äro konstanta, blir det då i full enlighet med n:o 21 som vi
sätta för hastighetsfunktionen det i n:o 36 angifna uttrycket,
såsom satisfierande alla dithörande vilkor.

Vi få på detta vis L:s verkan på en partikel S, i Z,,
under tiden från denna partikels hastigare volumutvidgnings till
dess hastigare volumsammandragnings början, uttryckt genom en

kraft af formeln (d), när W', term för term multipliceras med

H 3
I + — cos AR,
ei =)

eos IE las
E 2
Komponenterna af kraften i fräga blifva saledes

(e) dW dW dW

+ * *
En a

hvarest

W,= — 4V2noo% mail eos HR — = cos U cos ER) cos Rast ,

558 BÄCKLUND, VÄGRÖRELSEN I ETT GASARTADT MEDIUM.
Den kraft, som Z, utöfvar pa S’‘, under samma tid, tiden från
S',:s hastigare volumsammandragnings till dess hastigare volum- = |
utvidgnings början, far |
(f) dW' dW dW

Ed *
ll ll

till komponenter, när
ds.
I

|
|
|
|

W', = + 4V2nopemzi |G cos HR — dl cos H'R + - cos KR| cos Rds

a

Här har /' ständigt samma riktning i rummet.

När //=0, kommer kraften (f) att blifva till storlek lika
med, men till riktning motsatt mot kraften (e). Partiklarne S,,
S', måste således råka i motsatta rörelser utat £L,:s längdaxel.
Man finner äfven, liksom i n:o 36, att ett ensamt partikelpar
(S, S') af Z,, medan två vågor från partikelparet, vågorna till
tecknet hvarandra motsatta, passera öfver S,, får anses meddela
denna S, en hastig rörelse, hvilken dock redan vid passagetidens
slut är delvis upphäfd, så att efteråt S, rör sig långsammare
och ändock at samma häll som förr. Alltsa, partiklarne i Z,
erhålla af /, en rörelse, sammansatt af flera af samma karak-
ter som den som antogs i n:o 45 finnas för S,. Men rörelsen i
n:o 45 erbjöd en viss likhet med den elektriska strömningen.
Nyss förda utveckling har ock en slående likhet med en passage
i theorien för en elektrisk strömnings induktion i en sluten le-
dare (Z,) genom en annan elektrisk ström, hvilkens bana (Z,)
är i rörelse.

En strömning af samma karakter som strömningen 1 L,,
fast med annan riktning, erhöll Z’ i n:o 36 genom den derstädes
betraktade Z. Denna senares partiklar antogos besitta den i
n:o 35 angifna rörelsen; den här ofvan betraktade Z,:s partiklar
ater rörelsen i n:o 45.

48. Innan jag slutar denna uppsats, bör jag närmare för-
klara min mening med det i n:o 42 fälda yttrandet, att man för
beräkning af ett partikelaggregats verkan på en partikel S, må

sammanfatta partiklarne i ytelementer af den i noten till n:o 37

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:o 9. 559
anmärkta karakteren. — Drag genom det gifna partikelaggrega-
tet en serie ytor, som ga två och två på afständet o, från
hvarandra och som äro sa beskaffade, att de af aggregatets par-
tiklar, hvilka ligga pa en och samma yta, samtidigt utföra sina
hastigare volumändringar. Drag derefter en kon eller pyramid
med S, som spets och med ett sådant ytelement pa en af de
angifna ytorna till bas, hvilket består af 1: Yo, rader af 1: Yo,
partiklar i hvarje rad, från hvilka vågor utga, som träffa S,
successive fran tiden #:s början till dess slut. Den del af ag-
gregatet, som af en dylik pyramid afskäres, uppdela vi igen i
volumelementer, hvarje volumelement genomskuret af Davor på
hvarandra följande af de nämnda ytorna och begränsadt af två
af dem. Sä härleda vi verkan af ett dylikt volumelement ge-
nom följande betraktelser. Volumelementet är sammansatt af
1: Voo ytelementer, tillhörande lika många af de nämnda nyss
uppdragna ytorna. Nu veta vi, att ett ytelement, af -hvars
1: Vo partikelrader två rader, t. ex. den första och den sista
raden, utskicka vagor, som äro vid S, någon tid medan denna
partikel är inbegripen 1 sin hastigare volumändring, icke utöfvar
någon verkan alls på S,. Detta bevisas af räkningen i n:o 30,
när den tillämpas pa ifragavarande ytelement. Ett ytelement
deremot, af hvars vågor endast de från en partikelrad äro öfver
S,, medan den är stadd i sin hastigare volumändring, utöfvar

på densamma en kraft (n:o 30):

mm, 1
— 27700 ba
VO 2 ,
R? 09
och ett ytelement, som ej har någon af sina vågor passerande

S, under dess hastigare volumändring, verkar med en kraft:

I det vi antaga, att i medeltal det finnes i volumelementet lika
många ytelementer af hvarje af dessa tre slag, sätta vi kraften

från volumelementet lika med

560 BÄCKLUND, VÄGRÖRELSEN I ETT GASARTADT MEDIUM.

v
m, Mm;

en’

— 27%

när vi läta summeringstecknet gälla volumelementets samtliga
partiklar; — d. ä. som om volumelementet i fråga bestode af
ytelementer af karakteren i n:o 30, 37.

Rättelse.
Öfvers. 1886 N:o 10 sid. 353 rad 5 ofvanifr. I st. f. hs läs: —h's,

561

Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1887. N:o 9.
Stockholm.

Ueber additive Eigenschaften der verdünnten
Salzlösungen.
Von SVANTE ÄRRHENIUS.

[Mitgetheilt den 9 November 1887 durch E. EDLUND.]

In einem vorigen Aufsatz!) habe ich gezeigt, wie beide die
von RAOULT beobachteten Erniedrigungen der Gefriertemperatur
des Wassers durch Zusatz von fremden Körpern und die Grösse
der von verschiedenen Verfassern beobachteten Leitungsvermögen
elektrolytischer Wasserlösungen in sehr einfacher Weise durch
die Annahme einer in vielen Fällen sehr weit gehenden Disso-
ciation der elektrolytischen Moleküle in ihre Ionen erklärt wer-
den können. Ich will jetzt einige Folgerungen aus den in der
genannten Abhandlung befindlichen Ziffern der Akademie vorlegen.

Bei der in der angeführten Abhandlung gemachten Berech-
nung des isotonischen Koefficienten i (nach VAN T’HOFF) habe
ich stillschweigend angenommen, dass die inaktiven Moleküle als
einfache Moleküle und nicht vereint in grösseren Molekularkom-
plexen in der Lösung vorkommen. Der Ausgang dieser Berech-
nung (d. h. die Ziffern der letzten Kolumne) verglichen mit den
Resultaten der direkten Beobachtung (die Ziffern der vorletzten
Kolumne) zeigt, dass im allgemeinen diese Voraussetzung voll-
kommen gerechtfertigt ist. Im entgegengesetztem Falle würden
natürlich die Ziffern der vorletzten Kolumne kleiner als dieje-
nigen der letzten Kolumne ausgefallen sein. Eine Ausnahme, wo
dies Letzte ohne Zweifel stattfindet, bildet die Gruppe der Sul-

1) Öfversigt af K. Sv. Vet.-Akad:s Förhandl. 1887 N:o 6 p. 405.

Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 44. N:o 9. 2

562 ARRHENIUS, ADDITIVE EIGENSCHAFTEN DER VERD. SALZLÖSUNGEN.

fate der Magnesiumreihe (MgSO,, FeSO,, CuSO,, ZnSO, und
CdSO,) ebenso wie Kadmiumjodid. Um dies zu erklären könnte
man annehmen, dass die inaktiven Moleküle dieser Salze sich
wirklich theilweise untereinander verbinden. Zu dieser Annahme
wurde bekanntlich auch HITTORF!) für CdJ, durch die grosse
Veränderlichkeit der Wanderungszahlen der Ionen geführt. Und
wenn man seine Tabelle über Wanderungszahlen näher ansieht,
findet auch eine ungewöhnlich grosse Änderung dieser Zahlen statt
für die drei von den obengennanten Sulfaten (MgSO,, CuSO,
und ZnSO,) die er untersucht hat. Es ist wohl also sehr wahr-
scheinlich, dass die genannte Erklärung auch für diese Salze
zutrifitt. Bei den anderen Salzen muss man aber annehmen, dass
Doppelmoleküle nur in sehr geringem Grade vorkommen. Jetzt
erübrigt es noch mit ein Paar Worten die Gründe anzudeuten,
welche frühere Verfasser zur Annahme vom allgemeinen Vor-
kommen komplexer Moleküle in Lösungen veranlasst haben.

Da im allgemeinen im gasförmigen Zustande die Körper aus
einfachen Molekülen (nach dem AVOGADRO’schen Gesetze) bestehen,
und da oft in der Nähe des Kondensationspunktes eine kleine
Zunahme der Dichtigkeit des Gases vorkommt, welche eine Bin-
dung der Moleküle andeutet, so wollte man in der Änderung des
Aggregatzustandes eine noch viel weiter gehende solche Bindung
sehen, d. h. man nahm an, dass die Flüssigkeitsmolekülen im
allgemeinen nicht einfach sind. Die Richtigkeit dieser Schluss-
weise will ich hier nicht anfechten. Es ist aber eine grosse
Verschiedenheit, wenn diese Flüssigkeit in einer anderen auf-
gelöst ist (z. B. HCl in Wasser). Denn wenn man annimmt,
dass durch die Verdünnung die von Anfang an inaktiven Mole-
küle in aktive übergehen, indem die Ionen von einander gewisser-
massen getrennt werden, was natürlich mit einem grossen Auf-
wand von Energie vereint ist, so bietet es keine Schwierigkeit
auch die Annahme zu machen, dass die Molekülarkomplexe bei

Mischung mit Wasser sich zum aller grössten Theil auflösen,

!) Hırrorr: PoGG. Ann. 106 pp. 547 und 551 (1859). WIEDEMANN'S Blek-
trieität Bd. 2 p. 584.

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:o 9. 563

wozu jedenfalls nicht besonders viel Arbeit nöthig ist. Ausser-
dem hat man!) in dem Umstande einen Beweis für die Existenz
von Molekularkomplexen sehen wollen, dass bei der Verdünnung
von Lösungen Wärme verbraucht wird. Aber, wie gesagt, dies
kann auch auf die Aktivirung der Moleküle geschrieben werden.
Weiter wollen einige Chemiker, um die konstante Valenz auf-
recht zu halten, Molekularkomplexe worin die überflüssigen Va-
lenzen sich sättigen, annehmen?). Die Lehre von der konstanten
Valenz ist aber so viel bestritten, dass man kaum darauf einige
Schlüsse bauen darf. Die so gewonnenen Schlüsse, dass z. B.
Chlorkalium die Formel (KCl), haben würde, sucht auch L.
MEYER in der Weise zu stützen, dass z. B. KCl viel weniger
flüchtig als HgCl, ist, obgleich jenes viel kleineres Molekular-
gewicht als dieses besitzt. Um nicht davon zu sprechen, wie
schwach theoretisch ein solches Argument begründet ist, so
gilt dieser Schluss offenbar nur für die reinen Körper, nicht für
die Lösungen. Es sind noch mehrere Gründe von L. MEYER
für die Existenz von Molekularkomplexen angeführt, z. B. dass
NaCl langsamer diffundirt als HC13), was aber auf der wahr-
scheinlich grösseren Reibung (nach elektrolytischen Bestimmungen)
des Na als des H gegen Wasser zurückzuführen ist. Es genügt
aber L. MEYER’s eigene Worte anzuführen »So unvollständig und
unsicher alle diese verschiedene Anhaltspunkte für die Ermitte-
lung der Molekulargewichte im tropfbaren Zustande auch jetzt
noch sind, so lassen sie uns doch hoffen, dass es künftig mög-
lich sein werde die Grösse der Molekeln...zu ermitteln.»®) Das
VAN T’HorF’sche Gesetz giebt aber ganz feste Anhaltspunkten,
und diese zeigen, dass in den aller meisten Fällen die Anzahl
von Molekularkomplexen in Lösungen zu vernachlässigen ist, in

einigen Fällen aber und gerade denjenigen, aus welchen man

1) Ostwarp: Lehrbuch d. allg. Chemie I p. 811. L. Meyer: Moderne Theo-
rien der Chemie p. 319 (1880).

2) L. MEYER: 1. c. p. 360.

SELDMEXEREIl.2cC. pa 316.

*)L. MEYER: 1. ec. p. 321. Das van r’Horr’sche Gesetz liefert, wie früher
gezeigt, diese Möglichkeit.

564 ARRHENIUS, ADDITIVE EIGENSCHAFTEN DER VERD. SALZLÖSUNGEN.

früher die Gründe für eine Annahme von Molekularkomplexen
gezogen hat!), bestätigen sie, dass solche wirklich existiren. Damit
sei nicht die Möglichkeit geläugnet, dass solche Molekularkom-
plexe auch in den Lösungen von anderen Salzen — und beson-
ders in koncentrirten Lösungen —- existiren; in Lösungen von solcher
Verdünnung, wie die von RAOULT untersuchten, sind sie aber
im allgemeinen in genügend geringer Quantität vorhanden um
ohne merkbaren Fehlern in unsereren vorigen Rechnungen ver-
nachlässigt werden zu können.

Die meisten Eigenschaften der verdünnten Salzlösungen sind
so genannter additiver Natur. Mit anderen Worten, diese Eigen-
schaften (in Ziffern ausgewerthet) können als eine Summe von
den Eigenschaften der Theile der Lösung (des Lösungsmittels
und der Theile der Moleküle, welche faktisch mit den Ionen
zusammenfallen) angesehen werden. Z. B. das Leitungsvermögen
einer Salzlösung kann als die Summe von dem Leitungsvermögen
des Lösungsmittels (in den meisten Fällen gleich Null), des po-
sitiven Ionen und des negativen Ionen angesehen werden?). In
den meisten Fällen kontrollirt man dies in der Weise, dass man
zwei Salze (z. B. von K. und Na) mit einer Säure (z. B. HCl)
mit zwei entsprechenden Salzen derselben Metalle (K und Na)
mit einer anderen Säure (z. B. HNO,) vergleicht. Dann ist die
Eigenschaft des ersten Salzes (KCl) minus der Eigenschaft des
zweiten Salzes (NaCl) gleich der Eigenschaft des dritten Salze
(KNO,) minus der Eigenschaft des vierten Salzes (NaNO,).

Dies gilt in den meisten Fällen für mehrere Eigenschaften, wie
Leitungsvermögen, Gefrierpunkts-Erniedrigung, Refraktionsäqui-
valent, Neutralisationswärme etc., die wir kürzlich im Folgenden
behandeln wollen. Dieser Umstand findet seine Erklärung durch
die in meiner vorigen Arbeit bewiesene, beinahe vollständige
Dissociation der meisten Salze in ihren Ionen. Wenn ein Salz
(in wässeriger Lösung) vollkommen in seine Ionen gespaltet ist,
so müssen natürlich die meisten Eigenschaften dieses Salzes sich

') Hırtorr: 1. ce. Ostwauv’s Lehrbuch I. p. 316.
2) KosurauscHh: WiBED. Ann. 6 p. 167 (1879)

ÖFVERSIGT Al K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:o 9. 565

als eine Summe von den Kigenschaften der Ionen ausdrücken
lassen, indem die Ionen von einander in den meisten Fällen
unabhängig sind, und jedes Ion also eine karakteristische Eigen-
schaft besitzt, das entgegengesetzte Ion, mit welchem es vor-
kommt, sei von beliebiger Natur. In den Lösungen, welche wir
thatsächlich untersuchen, ist wohl niemals vollkommene Dissocia-
tion erreicht, und die obige Begründung ist daher nicht streng
gültig. Wenn man sich aber zu solchen Salzen hält, welche (wie
beinahe ausnahmslos die Salze von starken Basen mit starken
Säuren) zu 80 oder 90 Procent dissociirt sind, so wird man im
allgemeinen nicht all zu grosse Fehler begehen, indem man die
Eigenschaften berechnet unter Annahme, dass die Salze voll-
kommen in ihre Ionen gespaltet sind. (Dies gilt offenbahr nach
der Tabelle meiner vorigen Arbeit auch für die starken Basen
und Säuren Ba(OH),, Sr(OH),, Ca(OH),, LiOH, NaOH, KOH,
TIOH und HCl, HBr, HJ, HNO,, HCIO, und HCIO,). Es giebt
aber eine andere Gruppe von Körpern, die bei den meisten bis-
herigen Untersuchungen eine untergeordnete Rolle gespielt haben,
und die sehr weit von vollkommener Dissociation auch in ver-
dünnten Lösungen entfernt sind, wie z. B. nach der genannten
Tabelle die Salze HgCl, (und andere Hg-salze), CdJ,, CdSO,,
FeSO,, MgSO,, ZnSO,, CuSO, und Cu(C,H,O,),, die schwa-
chen Basen. und Säuren, wie H,N und die verschiedenen Amine,
H,PO,, H,S, B(OH),, HCN, Ameisen-, Essig-, Butter-, Wein-,
Aepfel- und Milch-säure. Die Eigenschaften dieser Körper müs-
sen im allgemeinen nicht von derselben (additiven) Natur sein
wie diejenige der vorigen Gruppe, was sich auch, wie wir im
Folgenden zeigen werden, vollkommen bestätigt. Natürlich giebt
es eine Masse von Übergangsgliedern zwischen diesen beiden
Gruppen wie die genannte Tabelle auch zeigt. Es sei hier auch
erwähnt, dass mehrere Verfasser, die, in Anbetracht der beinahe
überall vorkommenden additiven Eigenschaften der Körper der
ersten Gruppe, die unvergleichlich öfter als die zweite in Unter-
suchung gezogen worden ist, zur Annahme von einer gewissen

vollkommenen Dissociation der Salze in ihre Ionen (Radikalen)

566 ARRHENIUS, ADDITIVE EIGENSCHAFTEN DER VERD. SALZLÖSUNGEN.

geführt.worden sind!). Da aber, von chemischer Seite gesehen,
kein Grund vorhanden war, wesswegen die Salzmoleküle in einer
ganz bestimmten Weise (in ihre Ionen) zerfallen würden, und
übrigens die Chemiker aus gewissen, hier nicht näher zu be-
sprechenden, Gründen gegen das Vorkommen von sogenannten
ungesättigten Radikalen (unter welcher Rubrik die Ionen geführt
werden müssen) so lange als möglich gekämpft haben, und da
man übrigens nicht läugnen kann, dass die Gründe für eine
solche Annahme etwas wackelnd?) waren, so hat die Annahme
von einer vollkommenen Dissociation bisher keinen rechten An-
klang gefunden. Die genannte Tabelle zeigt auch, dass die Aver-
sion der Chemiker gegen die geforderte vollkommene Dissociation
nicht ohne einer gewissen Berechtigung gewesen ist, indem bei
den thatsächlich angewandten Verdünnungen die Dissociation
niemals vollständig, sogar für-eine grosse Menge von Elektrolyten
(die zweite Gruppe) relativ unbedeutend, ist.

Nach diesen Bemerkungen gehen wir zu den speciellen Fäl-
len, in welchen additive Eigenschaften vorkommen, über.

1) Die Neutralisationswärme in verdünnten Lösungen. Bei
der Neutralisation einer Säure mit einer Basis werden die Ener-
gien dieser beiden Körper in Form von Wärme frei, dagegen
eine gewisse Wärmemenge gebunden, die aus den des gebildeten
Wassers und Salzes (Ionen) besteht. Bezeichnen wir die Ener-
gien mit gebogenen Klammern für die übrigen Körper, von den
für die Deduktion es gleichgültig ist, ob sie als Ionen vorkom-
men oder nicht, und mit eckigen Klammern diejenigen der Ionen,
wobei immer die Energien in verdünnter Lösung zu rechnen sind.
Um ein Beispiel zu nehmen, so werden (unter vorläufiger An-
nahme von vollständiger Dissociation der Salze) bei den Neutra-
lisationen von NaOH mit Y,H,SO,(l) und HCI(2), und von
KOH mit Y/,H,SO,(3) und HCl(4) (alles in äquivalenten Men-

gen) folgende Wärmemengen frei:

I) Vanson: C. R. 73, 441 (1871), 74, 103 (1872), Favre und VALSON: Ci R.
75, 1033 (1872). Raourn: Ann. d. ch. et d. phys. [6], 4, 426 (1885).
2) Über die verschiedenen Hypothesen von Raourr, vgl. 1. c. p. 401.

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:o 9. 567

(NaOH) + !/,(H,SO,) — (H,0) — [Na] — 1,,[SO,] (1)

(NaOH) + (HCl) — (H,0) — [Na] — [Cl] (2)
(KOH) + '/,(H,S0,) = (OA /s[50,] (3)
(KOH) + (HON) — (H,0) — |K]— [CH (4)

Offenbar ist (1) — (2) = (3) — (4). Dies unter Annahme von
vollkommener Dissociation der Salze. Wie oben angedeutet gilt
dies angenähert in den praktisch vorkommenden Fällen. (Dies
ist um so mehr der Fall, da die Salze, die am weitesten von
vollkommener Dissociation entfernt sind — hier Na,SO, und
K,S0O, — ungefähr gleich viel gespaltet sind, wodurch der in
beiden Gliedern der letzten Gleidung vorkommende Fehler unge-
fähr gleich gross ist; ein Umstand, wodurch die additiven Eigen-
schaften häufiger vorkommen, als man anderenfalls vermuthen
könnte.) Folgende kleine Tabelle (p. 568) zeigt dass bei der Neutra-
lisation starker Basen und starker Säuren die additiven Eigen-
schaften deutlich hervortreten. Bei den Salzen von schwachen
Basen mit schwachen Säuren ist dies nicht mehr der Fall, weil
sie wahrscheinlich von dem Wasser theilweise zersetzt sind.

Wie man aus den in Klammern eingeschlossenen Ziffern (die
Differenz zwischen der betreffenden Wärmeentwickelung und der
entsprechenden für das Chlorid resp. Bromid und Jodid dar-
stellt) ersieht, sind sie in jeder Vertikalkolumne einigermassen
konstant, wenn man die letzten Kolumnen vernachlässigt. Dies
hängt sehr nahe mit der sogenannten Thermoneutralität der Salze
zusammen, da ich aber schon früher dieses Kapitel näher be-
handelt habe und dabei den nahen Zusammenhang mit der
WILLIAMSON-CLAUSIUS’schen Hypothese hervorgehoben!), kann
ich jetzt auf eine detaillirte Analyse desselben verziehten.

2) Volumensverhältnisse und specifisches Gewicht der ver-
dünnten Lösungen. Wenn man zu einem Liter Wasser eine
kleine Menge Salz, deren Ionen in der Lösung als vollkommen
von einander unabhängig gedacht werden, zusetzt, so wird das
Volumen dadurch geändert. Sei x die zugesetzte Quantität des
einen Jonen und y diejenige des anderen Ionen, so wird das

1) Bihang till K. Sv. Vet.-Ak:s Handl. Bd 8 N:o 14 p. 67 (1884).

ML) eg
(88) vol
(9'6—) 801

00

(0TI-—) ET
(2'OT—) 06
(8'0T—) 6%

NOH

(T'0T—) 6'€
(COVE
(GB =E

(ei —) 8'€

SCH

(0% +) SFI
(0a +) sat

(1a +) 8'cT

"OSH”/,

— (EI ae

= (De ee gi

— |0) #erloo verlo)ser oT
(£'0+) 2arle0—) sro) ozılror) ser Fer
(90 +) FLO) FET (F'0—) s'eT/(T'O+) sell AGT
(9'0 +9 EFI(E'0—) ?eT/(F'O—) £'eT(0'0) enl LEL
°(HOO9)°ı | "0°HO "O'H"O "ONH a Sn

a “(HO)IS”ı

(HO),

«HOW

"LOIHHLUAE pun NASWOHL you Bunsorf «oyuumpaoa ur 22/09 sobuna aupasbunpng

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:o 9. 569

Volumen in erster Annäherung gleich (1 + ax + by) Liter sein,
wo a und 5b Konstanten sind. Da die Ionen von einander disso-
clirt sind, so wird natürlich die Konstante a des einen Ionen
von der Natur des anderen Ionen unabhängig sein. In dersel-
ben Weise ist das Gewicht dieser Lösung gleich (1 + cx + dy)
Kilo, wo ce und d zwei andere für die Ionen karakteristische
Konstanten (Gewichte) sind. Also wird für kleine Mengen von
x und y das specifische Gewicht durch die Formel:
l + (e—a)z + (b — d)y

dargestellt, wo offenbahr (e— a) und (b—.d) für die beiden
Ionen karakteristische Konstanten sind. Das specifische Gewicht
ist also für verdünnte Lösungen eine additive Eigenschaft, wie
es auch VALSON!) gefunden hat. Da aber, wie OSTWALD her-
vorhebt, »das specifische Gewicht nicht zur Darstellung stöchio-
ınetrischer Gesetze anwendbar ist»?), so wollen wir von einer
näheren Diskussion dieser Resultate abstehen. Die Bestimmung
der Konstanten a und b etc. wäre viel versprechend, ist aber
bisher nicht ausgeführt.

In nahem Zusammenhange mit diesen Erscheinungen stehen
die Volumenänderungen bei der Neutralisation. Durch ganz ähn-
lichen Betrachtungen wie die oben betreffend der Neutralisations-
wärme durchgeführte, kann man zeigen, dass die Volumenände-
rung bei der Neutralisation eine additive Eigenschaft ist. Wie
aus der Tabelle meiner vorigen Arbeit erhellt, sind in verdünnten
Lösungen alle untersuchten K-, Na- und NH,-salze beinahe
vollkommen dissociirt (was übrigens noch mehr aus späteren
Arbeiten von ÖSTWALD erhellt), so dass man eine sehr gute
Übereinstimmung für diese Salze erwarten kann. Die Differenzen
der Volumenänderung bei der Bildung der betreffenden Salze aus
19 verschiedenen Säuren fallen als relativ genau konstante Zahlen
aus?). Da Basen, welche Salze der zweiten Gruppe bilden nicht

untersucht sind, so kommen auch keine gekannte Ausnahmen vor.

1) Varson: ©. R. 73. 441 (1871) OstwaLnp's Lehrbuch I p. 384.
2) Ostwaun: Lehrbuch Bd I p. 386.
3) Ostwauo’s Lehrbuch I p. 388.

570 ARRHENIUS, ADDITIVE EIGENSCHAFTEN DER VERD. SALZLÖSUNGEN.

3. ‚Optische Eigenschaften der Salzlösungen. Bei Mischungen
s —1
aus mehreren Körpern ist bekantlich P. — - (wo n Brechungs-

index, d Dichte und P Gewicht bezeichnet) eine Grösse, die für
die verschiedenen Bestandtheile summirt die entsprechende Grösse
der Mischung ergiebt. Also muss auch für die dissociirten Salze
diese Grösse, der Refraktionsäquivalent, eine additive Eigenschaft
ausmachen. Dass dies faktisch zutrifft, haben die Untersuch-
ungen von GLADSTONE deutlich gezeigt. In diesem Falle sind
die Kalium- und Natrium-salze ebenso wie die Säuren selbst
untersucht. Wir entnehmen dem Lehrbuch von OSTWALD!) fol-
gende kleine Tafel über molekulare Refraktionsäquivalente.
Kalium. Natrium. Wasserstoff. K— Na. K-—H.
Chlorid 18,44 DEN 14,44 3,3 4,0

Bromid 20534 21,70 20,63 3,6 4,7
Jodid 34,33 31.59 3,17 3,7 4,2
Nitrat 21,80 18,66 17,24 SM 4,5
Sulfat 30,55 — 22,45 = P2
Hydrat 12,82 9,21 5,95 3,6 6,8
Formiat 19,93 16,03 13,40 3,9 6,5
Acetat 20506 24,05 21,20 3,6 6,5
Tartrat 57,60 50,39 45,18 2x3,6 2x6,2

Wie man ersieht ist die Differenz K — Na überall ziemlich
gleich, was auch mit Kenntniss der Grad der Dissociation der
K- und Na-salze zu erwarten war, dies zeigt sich auch für die
Differenz K — H, so lange man die starken (dissociirten) Säuren
in Betracht zieht. Dagegen zeigen die Körper der zweiten Gruppe
(die wenig dissoclirten Säuren) ein ganz anderes Verhalten, in-
dem die Differenz K—H bei diesen viel grösser als für die
erste Gruppe ausfällt.

4. Bei den Kapillaritäts-erscheinungen glaubte VALSON?)
auch additive Eigenschaften der Salzlösungen gefunden zu haben.

Da aber diese Thatsache sich darauf, dass das specifische Ge-

') OstwaLD's Lehrbuch I p. 443.
2) Varson: C. R. 74, 103 (1872), Ostwaup: Lehrbuch I p. 492.

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:o 9. 571

wicht, wie oben angeführt, eine additive Eigenschaft ist, zurück-
führen lässt, so brauchen wir uns nicht damit aufzuhalten.

5. Das Leitungsvermögen. Bekanntlich hat F. KOHLRAUSCH
ein sehr grosser Verdienst um die Eintwickelung der Lehre von
der Elektrolyse erworben, indem er zeigte, dass das Leitungs-
vermögen eine additive Eigenschaft ist!). Da wir schon oben
angedeutet haben, wie dies zu verstehen ist, gehen wir direkt zu
den Beobachtungsdaten über. Für verdünnte Lösungen fand
KOHLRAUSCH in seinem angeführten Werke folgende Werthe:

Re 48 NH, 40, Nas 31,112], As) a0 SER 12778,
ON Ag Br 1537 0 IE 153, ON 50,1 230, NOT= 40,
OO 40,C,4,0, 23, Na 129, 552 128, 11,02 720)
Me 2301, Zn: 205 VS CW 123, KO ll

Diese Werthe gelten aber nur für die meist dissociirten
Körper (Salze der einbasichen Säuren und die starken Säuren
und Basen). Für die etwas weniger dissociirten Sulfate und
Carbonate der einwerthigen Metalle bekam er schon folgende
kleinere Werthe:

RG AU INH DS Nå 22 2011 SU ANGES 32ER 100
1580, 40,560, — 30.
und für die am wenigsten dissociirten Sulfate (der Metalle der
Magnesiumreihe) fand er folgende noch kleinere Werthe:

aM 14 21, Zn 120,007 4122550, 22.

Es zeigt sich also, dass nur für die meist dissociirten Salze
das Gesetz von KOHLRAUSCH, streng genommen, durchzuführen
geht, indem die weniger dissociirten Salze sehr verschiedene Wer-
the ergeben. Da aber bei steigender Verdünnung die Anzahl
von aktiven Molekülen zunimmt, so dass bei äusserster Verdün-
nung alle Salze in lauter aktive (dissociirte) Moleküle zerfallen,
so war es auch zu erwarten, dass bei grösseren Verdünnungen
die Salze sich mehr regelmässig verhalten. Ich habe auch (1883)
an einigen Beispielen gezeigt, dass »man nicht all zu viel Ge-
wicht auf die Anomalien der Salze (Acetate und Sulfate) der

!) Kontrausen: Wıep. Ann. 6 p. 167 und 183 (1879), Wırpemann’s Rlektri-
eität I p. 610, II p. 955.

572 ARRHENIUS, ADDITIVE EIGENSCHAFTEN DER VERD. SALZLÖSUNGEN.

Metalle der Magnesiumreihe legen müsste, indem diese Anoma-
lien bei grösseren Verdünnungen verschwinden»). Ich glaubte
auch das KOHLRAUSCH’sche Gesetz konsequent durchführen zu
müssen?) und schrieb dem Leitungsvermögen dess Wasserstofis
in allen Säuren (auch die schlechtest leitenden, die ohne weiteres
mit dieser Ansicht unvereinbar waren) eine vollkommen von der.
Natur der Säure unabhängige Grösse zu, was wiederum nur mit
Hilfe des Aktivitätsbegriffes durchzuführen war. Die Richtigkeit
dieser Ansicht erhellt noch deutlicher aus den späteren Arbeiten
von KOHLRAUSCH?) und OSTWALD®). In seiner letzten Arbeit
über diese Gegenstände will OsTwALpD°) beweisen, dass ohne
Zuhilfenahme des Aktivitätsbegriftes die Ansicht von der Addi-
tivität des Leitungsvermögens durchführbar ist (also dass das
KOHLRAUSCH’sche Gesetz gültig ist) und dies gelingt auch sehr
gut für die von ihm verwendeten Kalium-, Natrium- und Lithium-
salze, weil diese im allgemeinen — und besonders bei sehr gros-
sen Verdünnungen — sehr nahe der vollkommenen Dissociation
sind. Dieses Resultat wird noch mer dadurch unterstützt, dass
analoge Salze der einwerthigen Metalle, als sehr nahe mit einan-
der verwandt, bei gleich grossen Koncentrationen ungefähr gleich
viel dissociirt sind. Würde man aber Salze von weniger nahe
verwandten Metallen in Betracht ziehen, so würde man zu
ganz anderen Resultaten kommen, wie schon die bisherigen
Untersuchungen deutlich zeigen. Wie OSTWALD®) selbst sagt,
gilt das KOHLRAUSCH’sche Gesetz nicht ohne weiteres für die
Säuren (sondern man muss den Aktivitätsbegriff zu Hilfe neh-
men, wenn man es durchführen will). Aber auch nicht für
alle Salze gilt dies Gesetz. Eine nähere Untersuchung von
Kupferacetat würde schon grosse Schwierigkeiten gegen das Ge-

1) Bih. till K. Sv. Vet.-Akad:s Handl. Bd 8, N:o 13—14. 'Thl. 1 p. 41 (1884).

MG ANN 2,0. 12.

3) KouLrauscH: Wıen. Ann. Bd 26 p. 215—6 (1885).

4) Ostwauo: Zeitschr. f. phys. Ch. I p. 74 und 97 (1887

5) Ostwaun: 1. ce. p. 79 und 109.
SNOSTWALD: La Ke p. 79.

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:o 9. 573

setz erheben ! Noch mehr würde dies der Fall sein, wenn man
?

die Quecksilbersalze in Betracht zöge, denn nach GROTRIAN’S?)

Untersuchungen scheint es, als ob diese -— auch bei den äus-
sersten Verdünnungen — nur einen sehr kleinen Bruchtheil des

aus diesem Gesetze abgeleiteten Leitungsvermögens ergeben. Es
scheint sogar, als ob nicht alle Salze der einwerthigen Metalle
diesem Gesetz unterworfen sind, indem nach BouTtY?) Kalium-
stibiotartrat noch in 0,001-normaler Lösung über 5 Mal schlech-
ter als KCl leitet, da es nach dem Gesetz von KOHLRAUSCH
wenigstens halb so gut wie KC] leiten würde. Wenn man aber
den Aktivitätsbegrif zu Hilfe nimmt, so lässt sich das KoHL-
RAUSCH'sche Gesetz vollkommen durchführen, wie die in der
Tabelle meines vorigen Aufsatzes mit Zugrundelegung dieses Ge-
setzes berechneten Werthe von z für schwache Basen und Säuren,
ebenso wie für HgCl, und Cu(C,H,O,), zeigen, indem sie mit
der aus RAouLr’s Versuchen abgeleiteten Werthe von z gut
übereinstimmen.

6. Erniedrigung des Gefrierpunktes. In einer von seinen
Abhandlungen zeigt RAouLT?), das die Erniedrigung des Gefrier-
punktes des Wassers durch Salze als eine additive Eigenschaft
betrachtet werden kan, wie es auch nach unseren Anschauungen
für die mehr dissociirten Salze in verdünnten Lösungen natür-
lich ist. Er giebt folgende Werthe für die Wirkungen der Ionen:

Erste Gruppe: Einwerthige (elektro-)negative Ionen (Radi-

eale)u (Cl, ‚Br, TORINO etc) 20
Zweite Gruppe: Zweiwerthige d:o (SO,, CrO, etc.) 11
Dritte Gruppe: Einwerthige (elektro-)positive Ionen (Radi-

cale) (H, K, Na, NH, etc.) 15
Vierte®) Gruppe: Zwei- oder mehr-werthige d:o (Ba, Mg,

Al, etc.) S

!) Meine angeführte Abhandlung: Thl. 1 p. 39.

2) GROTRIAN: WIED. Ann. 18, 177 (1883).

3) Bovry: Ann. d. ch. et d. phys. [6], 3 p. 472 (1884).
4) RaouLt: Ann. d. ch. et d. phys. [6], 4 p. 416 (1885).

5) Nach den in meiner vorigen Abhandlung auseinandergesetzten Anschauungen
haben alle Ionen denselben Werth 18,5. Offenbar hat RaouLTt, dadurch

574 ARRHENIUS, ADDITIVE EIGENSCHAFTEN DER VERD. SALZLÖSUNGEN.

Es giebt aber sehr viele Ausnahmen, welche sich durch un-
gewöhnlich kleine Dissociation, auch in den verdünntesten Lö-

sungen auszeichnen, wie folgende Tabelle lehrt:

ber. gef.
Schwache Säuren (organische) 35 19,0
Kupferacetat 48 31,1
Kaliumstibiotartrat 4] 18,4
Quecksilberchlorid 48 20,4
Kadmiumjodid (Rüdorff) 48 17,4
Bleiacetat 48 22,2
Aluminiumacetat 128 84,0
Ferriacetat 128 58,1
Platinchlorid 88 29,0

Von den ersten fünf aufgeführten Körpern kennen wir, durch
Versuche über ihr elektrisches Leitungsvermögen, dass ihre
Moleküle sehr wenig dissociirt sind; die übrigen angeführten
Körper sind mit diesen ziemlich nahe verwandt, so dass man
dasselbe von ihnen vermuthen kann, obgleich sie bisher nicht
elektrisch untersucht sind. Wenn man aber die von uns durch-
geführte Anschauungsweise annimmt, so sind alle dise Körper

ebenso wenig in diesen letzten wie in den früher angeführten

dass er den Ionen der weniger dissociirten Körpern (wie MgSO,) viel klei-
nere Werthe (resp. 8 und 11) zugetheilt hat, auch diese Körper in das all-
gemeine Gesetz von der Additivität der Gefrierpunktserniedrigung künstlich
hineingezwungen. Die Möglichkeit den mehrwerthigen lonen konsequent
kleinere Werthe zuzutheilen beruht darin, dass im allgemeinen die Disso-
eiation der Salze um so kleiner ist, je mehrwerthiger ihre Ionen sind, wie
ich früher hervorgehoben habe (1. c. Thl. 1 p. 60, Thl. 2 p. 5): »Die Inak-
tivität (Complexität) einer Salzlösung ist um so grösser, je leichter die
Konstituenten des Salzes (Säure und Basis) Doppelverbindungen bilden».
Dieses Resultat ist übrigens von einer späteren Abhandlung von OSTwALD
vollkommen bekräftigt (Zeitschr. f. phys. Ch. Bd I p. 105—9). Es ist ein-
leuchtend, dass, wenn man den mehrwerthigen Ionen die richtigen Werthe
18,5 zuertheilen würde, so würden die aus ihnen zusammengesezten Salze
sehr deutliche Ausnahmen bilden. (Wahrscheinlich lässt sich eine ähnliche
Bemerkung über andere additive Eigenschaften mit Recht darstellen.) Ob-
gleich also RaouLT durch Artificien diese weniger dissociirten Elektrolyte
in sein Gesetz hineingezwungen hat, ist ihm doch dies nicht mit allen
Elektrolyten gelungen, wie die oben angeführten Ausnahmen zeigen.

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:o 9. 575

Fällen, als Ausnahmen zu betrachten, sondern gehorchen ganz
denselben Gesetzen wie die übrigen, früher als normal betrach-
teten, Körper.

In engem Zusammenhange mit der Erniedrigung des Gefrier-
punktes stehen, wie GULDBERG!) und VAN T’HOFF?) gezeigt
haben, mehrere andere Eigenschaften der Salzlösungen, welche
Eigenschaften der Gefrierpunktserniedrigung proportional sind.
Alle diese Eigenschaften, Erniedrigung des Dampdruckes, osmo-
tischer Druck, isotonischer Koeffecient, sind also auch als addi-
tive anzusehen®). Da aber diese Eigenschaften sich alle auf die
Gefrierpunktserniedrigung zurückführen lassen, erachte ich es nicht

nöthig, hier die Einzelheiten über dieselben auseinanderzusetzen.

I) GuLDBERG: C. R. 70, 1349 (1870).

2) van T’Horr: 1. ce. p. 20.

3) Für den isotonischen Koeffecient hat auch DE Vrırs dies experimentell
nachgewiesen (DE Vrırs: PRINGSHEIM's Jahrbücher für Botanik Bd 14 p.

519 (1883).

576

Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek.
(Forts. frän sid. 548.)

Hamburg. Deutsche Seewarte.

Wetterbericht. Jahrg. 11(1886): N:o 1—64; 66—365. Fol.
Monatsbericht. Jahrg. 11(1886): ı—ı2 und Beiheft; 12(1887):1—5. 8:0.
Meteorologische Beobachtungen in Deutschland von 25 Stationen 2:r
Ordnung... Jahrg. 7(1884)—8 (1885). 4:0.

Helsingfors. Vetenskaps-Societetens meteorologiska Centralanstalt.
Observations. Vol. 1(1882): Livr. 1; 2(1883): L. 1. 4:0.

Karlsruhe. Centralbureau jür Meteorologie und Hydrographie im
Grossherzogthum Baden.

Jahresbericht. Jahr 1886. 4:o.

Kiel. Ministerial-Kommission zur Untersuchung der Deutschen Meere.
Ergebnisse der Beobachtungsstationen an den Deutschen Küsten. Jahrg.
1885: H. 7-12; 1886: 1-9. Tv. 4:0.

Kjobenhavn. Dansk Meteorologisk Institut.

Bulletin meteorologique du Nord. Annee 1886: 1-12. Tv. 4:0.
Meteorologisk Aarbog. 1884: D. 2; 1885: D.ı,3. Fol.
Maanedsoversigt. Aar 1886: 2-12. Fol.

Krakau. K. K. Sternwarte.

Meteorologische Beobachtungen. Jahr 1886: 1-12. 8:0.

— K. Veteuskaps-Akademiens meteorologiska section.

Materyaty do Klimatografii Galicyi. Rok 1886. 8:o.

London. Meteorological ofice.

Daily weather reports. Year 1886: 1-365. 4:o.

Weekly weather report. New series. Year 3(1886): N:o 28—52;
Append. Pag. 3—28; 4(1887): N:o 1—33; Append. Pag. 1-4. 4:0.
Official publications. N:o 46; 49: P. ı-2; 55: 1-4; 63:4; 68: 3-4;
6-12; 69— 70: 1-4; 71: 1-2; 74: 1. 1882 —1887. 4:0 & 8:0.
Report of the meteorological council to the Royal society. 1886°?1/,. 8:0.

— BR. Meteorological society.
Quarterly Journal. Vol. 12(1886): N:o 60; 13 (1887): 61-62. 8:0.
Meteorological record. Vol. 6 (1886): N:o 22-24; 7(1887): 25. 8:0.
Scort, R. H., Condition of climatological observations over the globe,
1884. An address... 1885. 8:0.

Marriott, W., Hints to meteorological observers. Ed. 2. 1887. 8:0.
ABERCROMBY, R., Suggestions for an international nomenclature of
clouds, and remarks... by H. H. HILDEBRANDSSON. 1887. 8:0.

Luxembourg. Institut Royal Grand-Ducal.

Observations météorologiques faites par F. Rruter. Vo1.3—4. 1887. 8:0.
Lyon. Commission departementale du Rhone.

[Observations möteorologiques.] Annde 4(1882). 8:0.
Magdeburg. Wetterwarte der Magdeburgischen Zeitung.

Jahrbuch der meteorologischen Beobachtungen. Jahrg. 4(1885). 4:0.

(Forts. & sid. 580.)

bTT

Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1887. N:o 9.
Stockholm.

Sur la theorie de linduction unipolaire.
Par A. Roskn.

[Communiqué le 9 Nov. 1887 par E. Eprunn.|

Contre la theorie de l’induction dite unipolaire qu’a proposee
M. le professeur EDLUND des objections ont &te elevees recem-
ment par M. HoppE!) et par MM. EXNER et CZERMARK?). Ils
ont imagin& des experiences dans lesquelles a leur opinion l’an-
cienne theorie et celle de M. EDLUND donneraient des resultats
differents et en executant ces experiences ils ont trouve le re-
sultat conforme a l’ancienne theorie. Cependant M. EDLUND a
montre que pour ces experiences l’ancienne theorie et la sienne
menent au me&me résultat. Mais on peut aller plus loin et
prouver qu'il n’y a aucun cas ou les deux tlıeories donnent une
valeur differente de l’intensite du courant induit.

Supposons qu’un element d'un conducteur se meuve relative-
ment & un champ magnetique. Soit M la force magnetique å
l’endroit ou l’element est place; soit v la composante normale a
la force magnétique du deplacement de l’element relativement au
champ magnetique; soient encore ds la longueur de l’element
et « l’angle que forme l’element avec une ligne perpendiculaire a
la force et au deplacement. La force electromotrice induite dans
l’element est egale a Mv cos ads. La difference entre la theorie
ordinaire et celle de M. EDLUND est que dans la theorie ordi-

!) Voir Wırvemann’s Annalen, Tome 28, p. 478 et Tome 29, p. 544.

2) Voir Repertorium der Physik, 1887, cahier 2.
Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 44. N:o 9. 3

578 ROSÉN, SUR LA THEORIE DE L’INDUCTION UNIPOLAIRE.

naire, quand un aimant tourne sur son axe, on considere le
champ magnetique comme tournant antour du meme axe avec
la m&me vitesse angulaire, tandis que selon M. EDLUND la ro-
tation de l’aimant n'a aucun effet sur le champ magnetique.
Evidemment les deux theories donnent une valeur differente de
la force eleetromotrice pour chaque element d'un circuit, mais
je montrerai que la somme des forces electromotrices induites
dans le circuit total est la m&me dans les deux th£eories, et il
n'est que de cette somme que depend l’intensit@ du courant
induit.

La force electromotrice induite dans un circuit par un de-
placement infiniment petit peut toujours &tre consideree comme
la somme de deux parties: l’une produite par le deplacement des
elements du circuit ou par le circuit total, l’aimant restant
en repos; l’autre par le mouvement de l’aimant, le circuit re-
stant en repos. La seconde partie peut encore etre consideree
comme la somme des actions exercees par toutes les parties ele-
mentaires de l’aimant; et en dernier lieu l’action d’une partie
elementaire d’un aimant comme la somme des actions produites
par la translation et par la rotation de la partie. Maintenant
je montrerai que meme suppose qu’un molecule magnetique tour-
nant fasse tourner avec lui son champ magnetique, la force elec-

tromotrice produite par ce mouvement dans un circuit est nulle.

Supposons le molecule magnetique placee dans Porigine d'un
systeme rectangulaire de coordonnees et tournant autour de l’axe
des 2. Soit ds un element du circuit place dans le point &, y, 2

et de, dy, dz les projections de l’element sur les axes de coor-

donnees. Posons Va? + y? +2=retYa®+y?=p. Le de-
placement angulaire du molecule magnetique soit w, et la valeur
; ı
de la force magnetique dans le point @, y, 2 5: Pour evaluer
la force &lecetromotrice induite dans l’element selon la formule
uU

Mv cos ads, nous avons done M=75, v = pw, reste a deter-
> A)

miner cos «.

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:o 9. 579

« est l’angle entre l’element ds et une ligne perpendiculaire
a la direction de la force magnetique et au döplacement relatif
de l’element et du champ magnetique. Les cosinus directeurs
de cette ligne sont evidemment

4 Ye ie pP
ale Töne gr
pr pr 7
5 j N ; dena) de
Les cosinus direeteurs de l’element ds etant —, —, — on a
ds’ ds’ ds
ds" COS — id; „(z(ade + ydy) — pde)
et la force eleetromotrice dans l’element
Mv cos ads = + er lad + ydy) — pde | 5
On a wda + ydy = pdp; ainsi
ee

Mo cos ods = + EE zdp — pdz) = FET al) = EF 2)”

&
— na, on

22
Va gg

Le choix du signe dépend de la direction de la rotation et doit

AN

S
>
Qu

etre le m&me pour tous les elements du circuit. La force elec-

tromotrice pour une longueur finie du circuit est done la diffe-
? 2 2

rence des valeurs que prend l’expression um.- dans les deux
r

points terminaux, et pour le circuit total cette force est nulle.
Ainsi, méme en supposant que le champ magnetique prenne
part a la rotation de l’aimant, cela n’a aucun effet sur l’inten-
site du courant induit, d’ou il s’ensuit que la theorie ordinaire
de l’induction unipolaire et la theorie de M. EDLUND donnent

toujours la m&me valeur de l’intensite du courant induit.

580

Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek.
(Forts. frän sid. 576.)

Manila. Observatorio meteorologico de la compania de Jesus.
Observaciones. 1883: Sem. 1. Fol.
Melbourne. Observatory.
Monthly record of results of observations in meteorology, terrestrial
magnetism ... 1886: 1-2; 6-12; 1887: 1-6. 8:0.
Metz. Académie de lagriculture, beau® arts, etc.
Observations meteorologiques. Annde 1883. 8:0.
Moskwa. Meteorologisches Observatorium der Landtwirthschaftlichen
Akademie.
Meteorologische Beobachtungen. Jahr 1886: Hälfte 2. Tv. 4:o.
— Observatoire magnetique & meteorologique de UImstitut Constantin
des arpenteurs.
Observations magnetiques & meteorologiques. Annee 1886: 5-12. 4:0.
München. K&K. Meteorologische ÜCentral-Station.
Beobachtungen der meteorologischen Stationen im Königreiche Bayern.
Jahrg. 8(1886): H. 1-4; 9(1887): 1-2. 4:0.
Übersicht der Witterungsverhältnisse im Königreiche Bayern. Jahr
1886: 1; 3-12; 1887: 1-4; 6-9. Fol.
New York. Meteorological observatory.
Annual report. 1836. Monthly tables: 5-12; Annual tables: 1-12. 4:0.
Nizza. Société de medecine et de climatologie.
Nice-medical. Année 11(1886/87): N:o 2-5; 10. 8:0.
Paris. Bureau central meteorologique.
Bulletin international. Annee 30(1886): N:o 1—-116; 118—132; 134—
215; 217-304; 308-343; 344—365. 4:0.
» mensuel. Annee 1886: N:o 1-12. 4:o.
Annales. Annee 1883: T. 2; 1884: T. 1; 3—4. 4:0.
— Comite meteorologique international.
Reunion 1886, Rapport. 8:o.
— Societe meteorologique de France.
Annuaire. Année 33 (1885): 6-12; 34 (1886): 1-3; 5--10. 8:0.
— ÖObservatoire de Montsouris.
Annuaire. 1887. 16:0.
Pola. Hydrographisches Amt der K. K. Kriegsmarine.
Meteorologische und magnetische Beobachtungen. Jahr 1886: 1-12.
Tv. Fol.
Prag. K. K. Sternwarte.
Magnetische und meteorologische Beobachtungen. Jahrg. 47(1886). 4:o.
Puebla. Observatorio meteorologico del estado.
Boletin de estadistica: Secciön de meteorologia. T. 1 (1886): N:o
4—8. 4:0.
Resumen comparativo: Annos 1378—1884. Fol.
(Forts. å sid. 588).

58l

Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1887. N:o 9.
Stockholm,

Quelques formules de Felectrodynamique.

Par A. Rosen.

[Communiqué le 9 Nov. 1887 par E. EDLUND.]

Concevons un corps ou un systeme de corps parcouru par
des courants electriques, dont l’intensite specifique dans le point
zyz a les composantes u, v, w. Les quantites u, v, w satisfont

| = LUISE MEJA 0
alors a la condition de continuite = + 2 Ju un 0.
Ox dy 02

Pour les composantes «, 8, y de la force avec laquelle ce
systeme agit sur l’unite de magnetisme situe au point nl on a
ces expressions:

OM ÖN ON OL OL OM

ee oe
L, M, N sont les integrales suivantes:

a a = fö.

r r Tr

(dr designe l’element de volume voisin au point zyz, r la di-
stance des points xyz et Snö; les integrales sont prises sur tous
les corps parcourus par des courants, ou, ce qui revient au méme,
sur un espace renfermant tous ces corps).

Les quantites L, M, N, satisfont a la relation

OL OM ON
JEN ga
En designant par w', v', w' les composantes du courant au

point ånö on a

582 ROSEN, QUELQUES FORMULES DE L’ELECTRODYNAMIQUE.
0) 0; da 6
a RR
d’ou il s’ensuit que, dans tout l’espace non parcouru par des
courants, la force a, 8, y peut &tre derivee d'un potentiel g, de
telle sorte que

arme N 1 OM Ver SRRINOG

ro dy ” dz
Enfin F, G, H etant les composantes de la force &lectro-
motrice produite par la variation des courants, on a F = = 5

dM dN Pe
Gr Fr ei Ze (t designe le temps).

Concevons maintenant une surface fermee S renfermant tous
les corps parcourus par des courants. Les integrales Z, M, N
peuvent evidemment £tre prises sur tout l’espace renferme par S.
On a done pour la composante « de la force magnetique dans
un point &n& exterieur a S:

1
Ai OEM, m a or

1 1
2. le ee
4) |92\d2 92) dyldz dy

(en substituant les valeurs de v, w et en se rappelant que

lo,
DE =S AR etc.)

A Tlaide de l’integration par parties, cette expression se
5 Pp

transforme en:

il 1
1 2 u
a = ln [fo -—— an) — NT -— on)

(dw designe l’element de surface de S; l, m, n sont les cosinus

directeurs de la normale interieure a la surface S).

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:o I. 583

Pour chaque point de l’espace renferme par S on a

ot ot od
ur Ta 5 YP en ÖR P: ts
Ja? + öy? + 32 0. Partant
1 od jdw 1.0 (do,
= 0) 5 (on — yl) > An On Tl am) —

Ng fe = ”)

L’integration par parties donne:

ee fe
sr al + Sa + 79: = fal + Am + yn) +

+ A
ie ON EDA

La derniere integrale s’evanouit, parce que pour tout point

U, man OR
in ar dy äte Je 0.
Done on a pour « cette expression:
1 0 (dw a io
he — (on —yl) a — am) +
1797100 A
+ EB — (el + Pm + yn).

Cette expression et les expressions analogues qu’on peut de-
dnire pour % et y, montrent que la méme force magnetique
qu’exerce le systeme de courants donne peut &tre produite en
dehors de la surface S par une distribution de courants elec-
triques et de magnetisme. Les courants ont pour les compo-

santes w, v', w de l’intensite superficielle

I E 1 1
En) ee een Ma me
uU= 7,0 ym), v ul an), u (em Bl),

et la densite superficielle de la distribution de magnetisme est

egale a (eh + Bm + yn).

584 ROSEN, QUELQUES FORMULES DE L’ELECTRODYNAMIQUE.
bi

Done la densité du magnétisme dans un point de S est

, \ \ '
egale a la composante, normale a la surface, de la force magne-

. . .r 1 .” Or. li r \
tique multipliee par er L’intensite du courant est egale a la
7 ;

a \ ” . OT 1 .
composante parallele a la surface multipliee par zen et la direc-

sb

tion du courant est perpendiculaire a celle de la force magne-
tique.

Envisageons maintenant l’action de ce systeme de courants
et de magnetisme dans l’espace interieur a S. Il faut alors
examiner la valeur que prend l’expression derniere pour «, si Sr,&
est un point interieur a S. En transformant les integrales de
surface A des integrales de volume prises sur l’espace exterieur
& S, on voit aisöment que l’expression se reduit a zero. Cette

transformation s’opere ainsi: (je prends pour exemple le premier

terme)

j ei) 1 Al 1
I fandw = a 2 ar a EA Fr
ee ee ee

On trouve que les integrales se detruisent deux & deux.

On a donc cette proposition:

Soit S une surface renfermant un systeme de courants. Si
l’on distribue sur cette surface des courants et du magnetisme
de telle sorte que la direction du courant dans chaque point de
la surface est normale a la force magnetique produite par ie sy-

steme donne, que l’intensite du courant est egale a la compo-

\ \ 6 on 1
sante parallele a la surface de cette force, multipliee par +—, et

47
que la densité du magnétisme est egale a la composante nor-

47
l’espace exterieur a S la méme force magnétique que le systeme

male & la surface multipliee par —, ce systeme produit dans

donne et n’exerce pas d’action dans l’espace interieur.
Je vais maintenant envisager la force electromotrice produite

par la variation des courants dans le systeme donne. Pour les

' . dl
composantes F, @, H de la force eleetromotriceeon a F = zu etc.
(

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:o I, 585

en ude dri 0 => 1 dar
IDE | r Am = je dz 5) aan (ym — Pn) de

: | på |
+ ge di a = Ber

1 a3
= Tan Em — Bn) +

Vä I d [do 0 NY dr 1 de ay de
FT ym) + 3 le. ee

On voit done que la force electromotrice dans un point ex-

frå 10 (=
4n 06) r 47 On, ;

terieur a S peut étre consideree comme composée de deux par-
ties; l’une egale a la force &leetromotrice produite par la varia-
tion des courants superficiels mentionnes ci- dessus, l’autre ayant
une expression egale a celle de la force magnetique qu’exerce-
raient des courants dont l’intensite aurait pour composantes

ende 1 dß 1 dy
47 dt ” Al dö ae

La derniere partie de la force electromotrice peut étre trans-
formee de la möme maniere que l’expression pour la force mag-

netique l’a ete ci-dessus. On obtient ainsi:

1 od d|do

An DE di — Al + Mm + Nn).

ill
5
— (In — Nl)— Ido +
( JG
Le troisieme terme represente une force electromotrice pro-
venant d'une distribution d’electrieite statique sur la surface S,
avec une densite egale A la force normale a la surface mul-
IR 1
tipliee par —
> 4
Le second terme dans l’expression pour F peut etre trans-

forme ainsi qu’il suit:

586 ROSEN, QUELQUES FORMULES DE L’ELECTRODYNAMIQUE.

vf ee

A di en a a ae dw
1 al

Arndt op a

Et de me&me les termes correspondants dans @ et H de-
viennent

1 il

HG | ee I

r N \ Er |
ee RV (E RA nr NN
Pm Jo Mr, a et Pn on NZ, dw

(P=YL2?+ M? + N?, p la ligne dont les cosinus directeurs
sont proportionnels & L, M, N; » la normale a la surface S.)

Ces formules montrent que cette derniere partie de la force
eleetromotrice est produite par la variation des courants dans
des solenoides infiniment minces ayant leurs axes dans la sur-

face S et dans une direction normale A la force eleetromotrice.

Le moment magnetique par unite de surface est egale a ai
TE

Par une transformation facile de l’expression pour F\, on
montre que, dans l’interieur de la surface S, ce méme systeme
n’exerce pas d’action electromotrice. Donc a cette proposition:

Soit S une surface renfermant un systeme de courants va-
riables. Si l’on distribue sur cette surface: 1:0) des courants
electriques variables tels que ceux mentionnes dans la premiere
proposition enoncee ci-dessus; 2:0) des solenoides variables tels
que je viens de les deerire; 3:0) une couche d’electricite statique

avec une densite egale A la force électromotrice normale a la

N; 1 \
surface, multipliee par u Ce systeme exercera en dehors de la
= )

surface S une action. eleetromotrice egale a celle du systeme
donne, et n’exercera pas d’action @lectromotrice au dedans de 8.

Enfin on peut montrer que ce systeme est equivalent, quant
a la force magnetique, a celui que nous avons considere plus
haut, c'est a dire que le systeme de solenoides est equivalent a

la distribution de magnetisme. En effet, la composante parallele

ÖFVERSIGT AFP K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:o 9. 587

a l’axe des x de la force magnetique exercee par les sole-

noides est

1) gl Fe

Be CCR WINNENDEN fn Sr JO
47 öC (Nm Mn), (Ml--- Cm Yan do

a) il 13
SCR ten (ven Sk
A, (In — Ya — (Nm — an du

in ne a) ji
IE 7, de} dal ET, N Pr En N N
>= bön Mn): + (Ml Im)n5; +(In ND, få

1 1 1
a AE rann
Aa dE (Mn — m)an + (Nl — Dan + (Lm— 5 de
at gu gl
aeg ee lan
408 | dy 02 ldx 02 — Ox la Ei (3: dy 102 ;

(lintegrale de volume etant prise sur l’espace renferme par S)

109 ie 2 fa = OL |
de

— An de) r 02 — Oy 9% 1" DE
UNO. : ;
SE (al + Bm + yn).

Ainsi l’equivalence est demontree.

Dans le mémoire de BELTRAMI »Sur les couches de niveau
electromagnetiques» (Acta Mathematica Tome 3 p. 141), un cas
special de la premiere proposition enonc6e ci-dessus se trouve
demontre. Les deux propositions offrent une analogie complete
a ce theoreme d’electrostatique connu: Si l’on a une surface
renfermant des corps electrises, il y a toujours sur la surface
une distribution d’eleetrieite qui agit en dehors de la surface de
la méme maniere que les corps donnes, et qui n’exerce pas d’ac-

tion au dedans de la surface.

588

Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek.
(Forts. fr. sid. 580.)

Riposto. ÖOsservatorio meteorologico del R. Istituto nautico.

Bollettino mensile. Anno 12(1886): Fasc. 3; 7—8; 10-12; 13 (1887):
leo 280%

Roma. Uficio centrale meteorologico Italiano.

Annali. (2) Vol. 6 (1884): P. ı-3. 4:0.

— Pontif. Universita Gregoriana.

Continuazione del Bullettino meteorologico dell’ osservatorio del Col-
legio Romano. Vol. 25(1886): N:o 1-12. 4:0.

S:t Petersburg. Physikalisches Üentral-Observatorium.
Meteorologisches Bulletin. Jahr 1886: N:o1—-365; Nachträge 1-12. Fol.
Annalen. Jahrg. 1885: Th. 1-2; 1886: 1. 4:o.

Jahresbericht. 1885—1886. 4:o.

Repertorium für Meteorologie, redigirt von H.Wırnv. Bd. 10. 1887. 4:0.
Instruktion der K. Akademie der Wissenschaften für meteorologische
Stationen. S:t Petersb. 1887. 8:o.

Santiago de Chile. Oficina central meteorolojica.

Anuario. Ano 1(1869)—6(1874); 18(1886): Cuad. 1; 3—4. 8:0.

Siracusa. Osservatorio centrale.

Össervazioni meteorologiche. Anno 1886: N:o 6-12; 1887: 1-5. 8:0.

Stuttgart. K. Württembergische meteorologische Centralstation.
Mittheilungen. Jahr 1885--1886. 8:0.

Sydney. (Government observatory.

Results of meteorological observations made in New South Wales.

Year 1885. 8:0.

Results of rain and river observations made in New South Wales
and parts of Queensland. Year 1886. 8:o.

Tiflis. Physikalisches Observatorium.

Magnetische Beobachtungen. Jahr 1884—1885. 8:0.
Meteorologische » SKISS BO

Tokio. /mp. Meteorological observatory.

Report of the meteorological observations 1876—1885. 4:0.
Meteorological report. Year 1885. 4:0.

Monthly summaries and monthly means. Year 1885. 4:o.
Monthly and yearly means, extremes and sums. Year 1883—1885. 4:o.

— Naval observatory.

Monthly report of the meteorological and magnetical observations. Year

1886: 7-9; 11-12. 4:0.
Torino. sSocieta meteorologica Italiana.
Annuario meteorologico.. Anno 2(1887). 16:0.
Bollettino mensuale. (2) Vol. 6(1886): N:o 10-12; 7(1887): 7. 4:o.
> decadico. Anno 14(1884/85): N:o 12. 4:0.

(Forts. å sid. 594.)

589

Ötversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1887. N:o 9.
Stockholm.

Om hyalotekit från Långban.
Af G. LINDSTRÖM.

[Meddeladt den 9 November 1887 genom A. E. NORDENSKIÖLD. ]

Uti en i Geologiska Föreningens Förhandlingar, Band 3,
sid. 376--384 tryckt uppsats, benämnd »Nya mineralier från
Långban», beskref Professor NORDENSKIÖLD ett af honom nyss
förut upptäckt blysilikat, åt hvilket han gaf namnet Hyalotekit
på grund af dess egenskap att vid upphettning smälta till ett
klart, ofärgadt glas. Författaren redogör i nämnde uppsats för
mineralets yttre egenskaper, blasrörsförhällanden m. m., men
någon fullständig analys meddelas ej. NORDENSKIÖLD anför
endast en ofullbordad analys, hvilken gaf följande tal:

Kiselsyra 39,62
Blyoxid 25,30
Baryt 20,66
Kalk 7,00

Glödgningsförlust 0,82.
Dessutom litet lerjord, kali m. m. Analysen visar att hyalo-
tekiten har en ganska ovanlig sammansättning. Någon full-
ständig kemisk undersökning af mineralet har likväl icke seder-
mera blifvit utförd.

Då mineralet först anträffades var det mycket sällsynt, men
sedan dess har mera erhållits, så att ett ganska rikligt under-
sökningsmaterial småningom förvärfvats för Riksmusei minera-
logiska afdelning. Jag har derföre trott det vara skäl att göra

en ny analys, desto mera som mineralet redan längesedan blifvit

590 LINDSTRÖM, OM HYALOTEKIT FRÅN LÄNGBAN.

upptaget 1 de mineralogiska handböckerna, ehuru dess plats på
grund af den ofullständigt kända kemiska sammansättningen icke
kunnat med säkerhet bestämmas.

Det visade sig snart att mineralet hade en vida mera kom-
plicerad sammansättning än man från början förmodat. Den
första analysen gaf omkring fem procents förlust och en förnyad
analys gaf samma resultat. Det var således tydligt att förlusten
icke berodde på något fel i analyserua, utan att mineralet inne-
höll några beståndsdelar, som icke gifvit sig tillkänna vid deras
utförande. Att dessa beståndsdelar tillhörde de mera flygtiga hade
jag grundade skäl att antaga. Jag förvissade mig derom genom
att afryka en afvägd mängd af mineralet med fluorväte och svaf-
velsyra och väga den erhållna sulfatblandningen. Det visade sig
då, att de sökta ämnena icke funnos i denna, emedan dess vigt
helt nära öfverensstämde med hvad räkningen fordrade att jag
borde erhålla, då de vid analyserna bestämda baserna beräk-
nades såsom sulfater. Jag profvade då mineralet på borsyra
och fluor, hvilka båda befunnos närvarande. Då äfven dessa
ämnen blifvit bestämda gick analysen ihop, såsom synes af ne-
danstående redogörelse. Det har redan förut blifvit sagdt att
flera, om än icke hvar för sig fullständiga, analyser hafva blifvit
utförda. De ziffror, som här anföras äro derföre till en del medel-

tal af två eller tre olika bestämningar.

Analys af hyalotekit.

Atomförhållande.
Kiselsyra 39,47 1,316
Blyoxid 25,11 0,225
Baryt 20,08 0,262
Kalk 7,82 0,279
Kopparoxid 0,09 0,002
Manganoxidul 0,29 0,008
Berylljord 0,75 0,060
Talkjord 0,09 0,005
Kalı 0,89 0,019

Natron 0,17 0,005

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:o 9. 591

Lerjord 0,18 —

Jernoxid 0,06 —

Borsyra 3,73 0,107

Fluor 0,99 0,052

Chlor 0,06 0,002

Glödgningsförlust 0,59 —
100,37

Afgar syre motsvarande fluor
och chlor 0,43
99,94.

Det torde icke falla sig sa lätt att ur denna invecklade
sammansättning beräkna den sannolikaste formeln, men om man
ej fäster afseende vid de obetydliga qvantiteterna lerjord och
jernoxid, sa visar analysen att borsyran, oxiderna, kiselsyran
och fluoren (chloren) förhalla sig sasom

0,107 : 0.865 : 1.316 : 0,054
eller
1 : 3:08 : 12,30 : 0,50.

Om man jemnar af dessa tal till

1878021907205
och fördubblar, blir förhållandet
2,:91108:224 21%

Den enklaste formel, som härur kan härledas, är nedan-

staende
12(RO, 2Si0?) + 3RO, 2BO? + RFI.

Analysen visar att mineralet är ovanligt surt. Om den
ofvan antagna förutsättningen för formeln är rigtig, så utgör
silikatbeständsdelen ett fyrfaldt silikat. Sa sura silikater äro
mycket sällsynta. Af vattenfria känner man endast ett, näm-
ligen petalit. Mineralets berylljordhalt, hvilken blifvit kontrol-
lerad genom noggranna försök, är ganska anmärkningsvärd, då
något berylljordshaltigt mineral icke förut blifvit träffadt vid de
vermländska grufvorna. Det torde derföre vara skäl att vid
undersökning af mineral från Längban ej försumma att äfven

pröfva dem på berylljord. Till den karakteristik af mineralet,

592 LINDSTRÖM, OM HYALOTEKIT FRÅN LÄNGBAN.

som NORDENSKIÖLD och DES CLOIZEAUX!) lemnat, har jag i
öfrigt intet att tillägga.

Mineralet har hittills endast träffats vid Langbans jerngrufva.
Vid denna för sin rikedom på sällsynta och ovaniiga mineral
verldsbekanta grufva har äfven erhållits tvenne andra blysilikat,
ganomalit och melanotekit, hvilka innehålla förutom blyoxid, det
förra hufvudsakligen kalk och manganoxidul, och det sednare
jernoxid såsom baser. Dessa förekomma dock icke uteslutande
vid Langban. Ganomaliten har äfven anträffats vid Jakobsbergs
hausmannitskärpning nära Nordmarken och melanotekiten har
på sednare aren blifvit funnen vid stora Pajsbergsgrufvan. Begge
dessa malmfyndigheter äro liksom Längbansgrufvan belägna i
Filipstads bergslag.

På tal om ganomaliten begagnar jag här af särskild anled-
ning tillfället att ånyo upprepa, att den i min uppsats om ga-
nomaliten från Jakobsberg?) intagna och af mig verkställda ana-
lysen af detta mineral blifvit utförd på fullkomligt rent analys-
material, hvilket deremot icke är fallet med de i bergmästaren
A. SJÖGRENS?) afhandling om samma mineral anförda och af
Herr WIBORGH verkställda analyserna. Herr SJÖGREN skrifver
ju sjelf efter redogörelsen för analyserna och de formler, som
han anser kunna ur dem härledas: »Analysmaterialiet var nem-
ligen icke rent från glimmer, hvadan sammansättningen med
säkerhet kan konstateras först då analys på rent material blifvit
gjord.» Under sadana förhållanden kan jag derföre icke finna mig
tillfreds med att RAMMELSBERG?) genom en hopjemkning af
mina och WIBORGHS analyser uppställt en annan formel för mi-
neralet än den, som jag på grund af min analys anser bäst

motsvara mineralets sammansättning.

) Bulletin de la société minéralogique de France. T. 1, s. 9.

) Geol. Fören. Förh. Band 6, s. 662.

3) Ibid., 3. 531.

) Handbuch der Mineralchemie. Ergänzungsheft. Leipzig 1886, s. 109. Ram-
MELSBERG skrifver att WIBORGH analyserat ganomalit från Långban. Detta
är ett misstag. W:s analyser äro äfven utförda på mineral från Jakobs-
berg.

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:0 9. 593

Uti Jahresbericht über die Fortschritte der Chemie etc. 1884,
Band 2, s. 1991, finnas de förut omnämnda analyserna äfven
meddelade, men med följande anmärkning: »Zwei von J. WI-
BORGH und eine von G. LINDSTRÖM ausgeführte Analysen wer-
den auf ein Bleicalciumsilikat bezogen, ohne aber dass die an-
gegebenen Verhältnisszahlen untereinander übereinstimmen.» An-
märkningen är fullkomligt riktig, men af det som förut blifvit
sagdt om de använda analysmaterialiens olika renhet inses lätt
att den bristande öfverensstämmelsen har en mycket naturlig
förklaringsgrund.

Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. Ärg. 44. N:o 9. 4

594

Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek.
(Forts. från sid. 988.)

Toronto. NWeteorological service of the dominion of Canada.
Report. Year 1884. 8:o.

Monthly weather review. Year 1886: 9-12} 1887: 1—8. 4:0.

Utrecht. X. Nederlandsch meteorologisch Instituut.

Meteorologisch Jaarboek. Jaarg. 38(1886). Tv.Fol.

SCHOKKER, A. E. A., Les perturbations atmospheriques, etudiees au
moyen d’observations horaires. Publie par ’Institut meteorologiqne.
Utrecht 1886. Fol.

Washington. Chief signal ofice U. S. Army.

Summary and review of international meteorological observations.
Year 1883: Results; 1884: 8-12; 1885: 1-12; 1886: 1-7. 4:0.
Monthly weather review. Vol. 13(1885): s-ı2; 14(1886): 1—12;
15(1887): 1-2; 6. 4:0.

Weather maps, 7 A.M., 3 & 10 P.M. Year 1887: Y,—®!/,. Fol.
Tri-day ıneteorological record. Year 1878: 1-4. Tv. Fol.

Wien. X. K. Centralanstalt für Meteorologie und Erdmagnetismus.
Jahrbücher. Bd. 30 (1885). 4:0.

Beobachtungen an 16 Stationen in Oesterreich... Jahr 1886: 1-12. 4:0.

» der k. k. Centralstation Hohe Warte bei Wien. Jahr

1886: 1-2. 8:0.

Zürich. Schweizerische meteorologische Uentralanstalt.

Annalen. Jahrg. 22(1885). 4:0.

Meteorologische Beobachtungen an 15 Stationen der Schweiz. Jahr
1886: 1-12. 4:0.

Utgifvare och författare.

NERMAN, G., Bidrag till kännedom af förhållandet mellan nederbörd
och afdunstning. Sthm 1886. 4:0.

Augustin, F., Über die jährliche Periode der Richtung des Windes.
122. Brac1887.22.8:0:

Denza, F., Sulla inversione della temperatura nel gennajo 1887.
Milano 1887. 8:0.

FERRARI, C., Typischer Gang der Registrir-Instrumente während eines
Gewitters. 8:0.

KAMMERMANN, A., Üomparaison des indications du thermometre å
boule mouiilée dans l’apres-midi et le minimum de temperature pour
differents lieux. Geneve 1887. 8:o.

LIZNAR, J., Über den Stand des Normalbarometers des meteorologi-
schen Institutes in Wien... Wien 1886. 8:o.

PıcHE, A., Le climat de Pau.... Pau 1886. 4:0.

— De la prevision du temps a courte echeance å l’aide du baro-
metre dans le dep. des Basses-Pyrendes. Ed. 2. Pau 1886. 8:o.
— Les methodes d’investigation scientifique et leur application å

la science des climats. Bruxelles 1887. 8:0.
(Forts. a sid. 620.)

595

Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1887. N:o 9.
Stockholm.

Bergjums Fanerogamer i blomningsföljd.
Ab Hoerenn.
[Meddeladt den 9 November 1857 genom V. B. WITTROCK.]

Bergjums socken i Vestergötland är belägen pa nagot öfver
1!/, mils afstand i nordost från Göteborg, öfver !/, mil öster om
Göta elf, eller pa 57° 47—52’ latitud. Arealen är nära ?/, qva-
dratmil; markens höjd öfver hafvet 100 till 430 fot. Bergs-
grunden är gneis. Den odlade jorden består mest af lera. I
större utsträckning fins ljungbevuxen mark med mossar och sjöar;

på spridda ställen barrskog.

Det torde medgifvas, att det skulle vara intresserande, om
man för den blidare arstiden kunde uppställa ett blomsterkalen-
darium, hvilket sa nära som möjligt angafve den tidsordning, i
hvilken vara fanerogamers blomning inträffar. Fastän ett sadant
icke kan blifva exakt, sa kan man åtminstone komma närmare
dermed än att blott utsätta blomningsmänader, såsom i flororna.
Till ett sådant kalendarium fins väl redan ej obetydligt material.
Ty man har mångenstädes antecknat vegetationens utveckling,
som exempel hvarpå, utom hvad som i den vägen är bekant
efter svenske iakttagare, äfven kan erinras om Petersburgsbota-
nisterne MERCKLINS och HERDERS sysselsättning dermed, då
den förre förde journal öfver 186 växter 1847—52 och den se-
nare antecknade blomningstidens början och slut för 113 arter
1857—67 och i flera ar derefter antecknade blomningstid m. ın.

för 663 arter. Ett nytt bidrag till kännedom om svenska växters

596 HÖGRELL, BERGJUMS FANEROGAMER I BLOMNINGSFÖLJD.

blomningstid torde de anteckningar kunna blifva, hvilkas resultat
härunder meddelas.

För att fa antalet observerade arter till 500, hafva utom de
427 arter, som funnits vildt växande i Bergjums socken, äfven
valts några odlade till jemförelse samt några vildt växande i
närgränsande socknar. Alla ej 1 Bergjum vildt växande arter
hafva fatt en särskild nummerföljd från 1) till 73). Uppgifterna
äro grundade på trägna iakttagelser de 5 åren 1880—84, med
biträde af studenter m. fl. Nagra få luckor hafva blifvit ound-
vikliga. Lemna minor, Thalictrum simplex, Polygonum amphi-
‚bium och Phragmites communis, hvilka här ej blommade, hafva
fatt plats efter sin blomningstid pa andra orter.

Nummerföljden har bestämts efter första blomningsdagen
först och främst 1881, det ar da blomningen varit som mest
försenad, dernäst 1880, sedan i tidsordning 1882, 1883, 1884.

Första blomningsdagen |
1:o. De tidigast Dom | fo | oo A us
mande växterna till och | 1980: ea) 220 ie In
med Caltha. | | | Er
N:o
1. Tussilago Farfara L....| 24 Mars | 12Apr.| 23 Febr. 22 Mars | 13 Febr.
1) Galanthus nivalis L. | 20 17 23 16 13 i trädgård.
2. Corylus Avellana 1.27 22 235 | 28 29
3. Alnus glutinosa GERTN. | 31 | 25 9 Mars | 6 Apr. | 15 Mars
4. Stellaria media Vırı....| 10 Apr. | 28 9 11 26
5. Anemone Hepatica L.| 10 28 25 9 1 Apr.
6. Eriophorum vaginatom L. | 16 28 26 10 5
21.4 Draba,verna, l. 2... 11 3Maj| 12 al 26 Mars
8. Anemone nemorosa L. | 12 3 3 Apr. | 13 3 Apr.
9. Gagea lutea Ker.......- 11 5 11 Mars | 16 27 Mars
2) Daphne MezereumL. | 18 5 10 Apr. | 17 29 i trädgärd.
10. Salix caprea L. ........-- 17 11 3 20 3 Apr.
11. Carex ericetorum Porr. | 17 11 10 20 11
12. Chrysosplenium alterni-
föl um ers 20 11 &) 15 28 Mars
13. Populus tremula L..... 20 CS 9 | 20 4 Apr.
14. Empetrum nigrum L.| 20 12 10 22 7

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:o 9. 597

——— m — — — —————— — —

Första blomningsdagen
— TI Teen ron | Anm.
1880. 1881. 1882. 1883. 1884.
| 15. Luzula pilosa Wırıv.... | 21Apr.| 13 Maj 3Apr.| 20 Apr.| 0 Apr.
16. Ficaria verna Hups....| 23 13 3 22 10
17. Luzula campestris DC.| 24 13 4 24 ie)
18. Ulmus montana Sm... | 25 14 7 24 8
19% Viola tricolor L......... 11 15 27 16 1
20. Salix repens L.......... ut 15 14 21 8
före Salix aurita DL... 20 17 14 26 16
3) Salix viminalis L.... | 20 18 14 25 13 planterad.
4) Bellis perennis L.... | 13 19 5 26 31 Mars |i trädgård.
22. Oxalis Acetosella L.... | 21 20 17 7 Maj | 28 Apr.
123. Salix cinerea L.......... 22 20 18 6 15
(24. Teesdalia nudieaulis |
[FYSISK SA SR 23 20 14 10 19
(25. Carex pr&cox Jaca.... | 23 20 17 10 21
126. Arabis Thaliana L...... 24 20 15 11 30
2%. Myrica Gale L.......... 24 20 22 8 21
5) Larix europaea DC. | 29 20 21 5 22 planterad.
6) Narcissus Pseudonar- |
(CIS SUSIE ARS | 30 20 10 6 16 i trädgård.
28. Viola canina L.......... 19 „21 17 1 26
29. Taraxacum offieinale
Ve 27 21 14 26 Apr.| 22
30. Adoxa Moschatellina L. | 27 21 19 7 Maj] 29
7) Populus nigra 1e22 028 21 20 8 20 planterad.
31. Antennaria dioica GERTN. | 28 21 22 9 25
52. Caltha palustris L. ....| 29 | 21 27 11 30
53. Alchemilla vulgaris 1.9 21 27 11 30
54. Mercurialis perennis L. | 30 21 25 12 3 Maj
35. Cerastinm semidecan- |
GENEN bo za teen 1Maj| 21 26 13 29 Apr.
36. Capsella Bursa pasto-
ri Me... 3 210 76 Jo mE 593
37. Lamium purpureum L. 4 21 26 11 | 21

45.

46.
47.
48.
49.
50.

58.

. Ranunculus auricomusL.

598 HÖGRELL, BERGJUMS FANEROGAMER I BLOMNINGSFÖLJD.

De senare värväx-
terna till Syren.

8) Populus balsamifera L.
Fragaria vesca L. ......
Myrtillus nigra GILIB.

Pulsatilla vulgaris MILL.

Carex montana L.......
Orobus tuberosus L....
Eriophorum angustifo-
lum Rommel 2
9) Orobus vernus L....
Veronica arvensis L....
10) Ribes GrossulariaL.
11) Ribes rubrum L....
12) Primula veris L....
Boawannua a
Cerastium vulgatum L.
Glechoma hederaceaL. |
Myosotis strieta LINK.
Erodium cieutarium
IFE RID. pe
Geum rivale L. -........- |
Cardamine pratensis L.
Salix fragilis L.........:

Anthoxanthum odora-

Betula alba L.
[verrucosa EHRH.|
lodorata Becust.|

Acer platanoides L. ...

Potentilla maculata

Pyrus Malus L. a au-
stera WALURM ess

Trollius europaeus L....

Carex dioica L

Första blomningsdagen

ER Anm.
1880. 1881. 1882. | 1883. | 1884.
| | |

29 Apr. | 22 Maj | 1 Maj 12 Maj | 29 Apr.| planterad.
0... | 1 15 | 12 Mej

Maj (3 |&Ap| 15 13

1 22 29 a |

29 Apr. | 233 28 16 1

1 Maj | 23 30 15 3

1 24 4 Maj | 16 11

|

5 2 4 I al 13

6 24 7 18 12 i Lerums s:n.
14 24 7 19 15

3 25 27 Apr. | 13 30 Apr. i trädgård.
I 25 1 Maj 15 7 Maj | i trädgård.
10 25 BO Apr IG 3) i Angereds s:n.|
5) 26 1 Maj | 13 29 Apr.

5 26 2 14 1Maj|

6 26 2 14 10

6 26 5 14 2

7 26 6 16 4

8 26 3 16 10 |

9 26 4 15 12.0

10 26 ARDEN GTA 11

11 26 SS 12

| |

11 26 7 19 11

11 26 8 18 13

8 27 4 13 14

8 27 6 15 13

10 Or IA 16 14

11 27 10 16 15

13 27 10 16 16

Första blomningsdagen
Anm.
1880. || 1881. | 1882. | 1883. | 1884. |
13) Prunus Cerasus L. | 14Maj| 27 Maj 10Maj| 17 Maj | 15 Maj | i trädgård.
62. Barbareavulgaris R.Br. | 14 | 27 11 18 | ia N
63. Stellaria nemorum L., 15 DU re 17 | 15
64. Myosurus minimus IL. 16 27 | 12 17 ale
ı 65. Myosotis hispida |
| SCHBECHT. 4... 16 22 13 15 (Ta |
‚66. Scirpus ewespitosus L.| 17 27 11 13 38) |
67. Myosotis versicolor SM. | — | = _ | 16
68. Plantago lanceolata L. | 10 28 4 17 14
| 69. . Ajuga pyramidalis L..... 10 25 5 15 te
| 70. Potentilla Tormentilla
IE Scope r DS 10 |" 28 8 19 18
IA. Prunus Padus L........ 11 Mas 6510 21 19
Viola palustris L....... | 13 280. Mu 10: ae
Carex vulgaris Fr. ....| 14 25 11 17 | 16
Prunus spinosa L....... 17 28 12 20 Ng
Polygala vulgaris L.... S 29 7 20 ı 19
14) Ribes nigrum L....| 12 29 11 21 ı 18 i trädgärd.
Carex panicea L.......- 17 29 12 19 118
Carex digitata L.......- 20 29 ae |. 20 I AS)
Saxifraga granulata L.| 20 29 16 21 15
Quereus Robur L....... 21 | 29 19 | 20 | 21
Rubus Chamamorus L. B) | 29 21 | 25 22
15) Prunus domesticaL. | 16 | 530 14 | 20 15 i trädgärd.
. ChzerophyllumsilvestreL. | 19 | 30 16 21 a
MenyanthestrifoliataL. | 21 3 10 22 19
. Spergula vernalis WILLD. | — — | REL — | — 1855 ”5/,.
Barbarea stricta ANDRZ. | 21 30 18 | 2 21
Fagus silvatica L....... 23 30 19 25 22
Carex pilulifera L....... 23 ala 23720 25 2
Convallaria majalis L.| 28 30 25 29 | 27
16) Cotoneaster vulga- i å
a 0 | a fras aan era EE
Veronica serpyllifoliaL. | 21 31 1% 20 | 22
Melandrium silvestre |
RoOcHn. 2a MU... 22 31 17 23 Nail

600 HÖGRELL, BERGJUMS FANEROGAMER I BLOMNINGSFÖLJD.

90.
SAL
92.
93.
94.

95.
96.
97.

=

98.

99.
100.
101.
102.
103.
104.
105.
106.
107.
108.
109.

110.
u
112.
113.

114.

115:
| 116.
rk
118.
119:

120

Fraxinus excelsior L....
Trifolium pratense L.

Sagina procumbens L.

Arctostaphylos Uva ursi

SPRENGER da

Veronica Chamaedrys L.

Ranunculus acris L....

Carex juncella Fr....... |

Alopecurus prateusis L.

17) Pyrus communis L.

Myrtillus uliginosaDREJ.
Sceleranthus perennis L.
Pedieularis palustris L.
Cardamine amara L....
Trientalis europsa L....
Rumex Acetosella L....
Arenaria trinervia L....
Veronica agrestis L....
StellariauliginosaMurr.
Juniperus communis L.
18) Pyrus Malus L. (od-

lade Apeljage ar.
Salix pentandra L.......
Seleranthus annuus L.
Vaccinium vitis idea L.
Myosotis arvensis ALL.
Berberis vulgaris L....
19) Narecissus poetieus L.
Lotus cornieulatus L....
Viscaria vulgaris RoEHL.
Hieracium vulgatum Fr.
Scorzonera humilis L.
Veronica officinalis L.

. Pedieularis silvatica L.

Rumex Acetosa L....... |

Carum Carvi L.......... |

Första blomningsdagen

26 Maj
27
29
17

29

3
31
1 Juni

DD VvVHHrRr HH HH H

d

v8

> . MW NN 8

1881. |

vvvv DHD MN
Ian (AE

1882.

1883.

26
1 Juni

| 21 Maj

2 Juni
23 Maj

25 Maj |

1884.

19 Maj
23
26

26
30

1 Juni
30 Maj
26

4 Juni
24 Maj

Anm.

i trädgärd.

i trädgärd.

i trädgärd.

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:o 9. 601

mm "==="

. Potentilla argentea L.

20) Hesperis matrona-
seen ame een: |
INS NED ln

. Cerastium arvense L....

21) Rheum Rhaponti-

. Nuphar lutenm Sn. ...
M&arex acutay ze
. Andromeda polifolia L.
. Paris quadrifolia L.....

22) Stellaria Holostea L.

. Carex canescens L.......
. Hieracium Pilosella L.
. Turritis glabra L......-

. Thlaspi arvense L.......

23) Aesculus Hippoca-

SAN UM EEE SEA

. Ranunculus repens L....
. Carex strieta Goop. ...
. Carex Oederi EHRH....
WG@arex limosa I. no

. Ranuneulus polyanthe-

UNO pe arr et

. Oxycoccus palustris

IBERSSM ET...
. Alopeeurus genicula-
kuspl 2.2.22 22.2.2222

1880.

29 Maj

29

SÅ

30

31
al
16 Juni
24 Maj
27
27
28
29

27 Maj
28
29

Första blomningsdagen
1881. 1882. 1883.
| 3 Juni | 28 Maj | 31 Ma;
3 28 1 Juni
3 27 29 Maj
3 28 2 Juni
3 29 il
3 1 Juni | 2
4 21 Maj | 29 Maj.
4 25 31
4 26 1 Juni
4 25 i
4 26 2
4 20 3
4 25 2
4 25 3
4 26 2
5 24 4
5 | 21 3
5 | 25 3
DE Kos 4
(red
oz 4
|
5 | 29 3

6 Juni |

29 Maj
28

3l 'i Lerums s:n.

30
1 Juni |
1

o

Anm.

i trädgärd.

1887 Juni.

i trädgärd.

planterad.

1885 Juni.

602 HÖGRELL, BERGJUMS FANEROGAMER I BLOMNINGSFÖLJD.

Första blomningsdagen
| i ; Anm.
3:0. De tidigaste som- 1880. | 1881. | 1882 | 1883. | 1884.
marblommorna från och |
med Syringa till och
med Rosa.
140. Convallaria Polygona- |
bumsen: -| 28 Maj | 6Juni| 27 Maj | 2 Juni | 1 Juni
141. Vieia sepium L........... 23 | 6 28 8 1
24) Syringa vulgaris L. | 29 106 27 4 2 planterad.
142. Arenaria serpyllifoliaL. | 29 6 | 28 4 31 Maj
143. Rubus saxatilis L....... 30 16 28 3 2 Juni
25) Lupinus pereunis L. | 31 |. 6 27 4 3 i trädgård.
144. Callitriche polymorpha |
BONNR...\........ Ba 6 | 29 D 2
145. Cornus suecica L....... 2 Juni | 6 30 31 Maj 4
146. Matricaria inodora L.| 3 6 | 31 4 Juni | 3
147. Lamium album L....... Mi | 7 03 6 3
148.Callitriche stagnalisScor. | 31 7 | 28 D | 4
26) Aquilegia vulgaris L. | 2 Juni | 7 30 6 4 i trädgård.
149. Sorbus Aucuparia L....| 3 7 Sl 5 5
150 Carexähirta a} 4 (4 31 5 4
151. Chelidonium majus L. 27 Maj | 8 26 5 6
152. Carex vesicaria L......- | 30 fe) a7 6 4
153. Carex teretiuscula Goop. | — — | -— — | — 1885 Juni.
154. Sinapis arvensis L....... | al 8 27 5 | 5
155. Polygonum viviparumL. | 31 29 7 oe
156. Anthyllis Vulneraria L. | 1 Juni | 8 | 28 dd | 5
157. Carex ampullacea Goop. I al fo) | 29 u 6
158. Batrachium heterophyl- | |
im ei It 8 [350 8. 0, MG
159. Carex leporina L....... 1 5 al 8 3
160. Carex filiformis L....... | 3 S | 29 7 5
161. Carex murieata L......| 3 8 2 Juni | 7 6
162. Geranium Robertia-
LG Se FEELS I 9 26 Maj | 6 5
"163. Actsa spicata L........ 11290 May 09 27 7 3
164. Trifolium repens L. ... | 1Juni 9 30 10 4
165. Sagina subulata PrREsL. 3 S) 29 5 IRA:
166. Lamium amplexicauleL. 27 Maj | 10 i'29 8 7

ÖFVERSIGT AP K. VEENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:o 9. 603

1111 nn nn nn nn

i

I

Första blomningsdagen |
|

=— = = De "Anm.
1880. 1881. IRIS | 1883. | 1884. |
j || |
167. Potentilla Anserina L.| 28 Maj | 10 Juni | 26 Maj | 6 Juni 31 Maj |
168. Geranium silvaticum L. | 29 10 28 5 and)
169. Ranunculus Flammula L. 31 ‚10 29 5 8) |
170. Majanthemum bifolium | |
SCHMTDTER och LS Te 4 Juni | 10 un) 2
171. Carex stellulata Goop. | 5 | 10 3 4 4 |
172. Brassica campestris L. | 6 10 4 6 2 |
173. Matricaria Chamo- | | |
I N ÅG 28 Maj 11 27 Ma (ÖL 85
174. Melica nutans L........ „3 1 27 10 3
175. Pinguicula vulgaris L. 30 111 28 id us
176. Montia fontana L....... 31 11 30 S 3
27) Convallaria multi- | | |
MOrap en 2 Juni | 11 25 7 d i Lerums s:n.
28) Polemonium coeru- |
lenme nee 18 11 30 9 z i trädgård.
177. Silene rupestris L....... [GE a 31 8 6
178. Cratsegus oxyacanthaL. | S | 11 31 12 fr
| 29) Crateegus monogyna | |

ea... I) Il | 4 Juni | 10 IQ) planterad.

Cum SNES RER! | I 1 12 alMaj | 5 7 |
180. Eleocharis palustris R. | |
| Due PR 1 a Er |
. Rhinanthusminor Enkn. | 3 | 12 19 Maj | 4 IMG
Nardus stricta L........ 4 | 12 0 JE oc | 4
30) Calla palustris L.... 7 | 13 D 10 | 5 i Angereds s:n.
31) Armeria elongata |
IKocHr ee ers | 9 | 13 5 12 7 | i Angereds s:n.
Polygonum aviculare L. | 31 Maj | 14 30 Maj | 12 | 4
Chrysanthemum Leu- | |
canthemum L.......... | 1 Juni | 14 öl 10 id
. Stellaria graminea L.... | 2 14 al 15 8
Hieraeium Auricula L. | 2 15 30 9 3
32) Geranium sanguine-
wir bg Sr 3 15 4 Juni | 12 all

604 HÖGRELL, BERGJUMS FANEROGAMER I BLOMNINGSFÖLJD.

187. Achillea Millefolium L.
188. Ervum hirsutum L. ...
189. Carex pulicaris L.......
190. Lemna minor L. .......

33) Sorbussuecica KROK |
191. Euphrasia officinalis L.

34) Paeonia officinalis L.
192. Carex pallescens L..... |
193. Sedum annuum L....... |
194. Carex vulpina L........ |
195. Carex pauciflora LIGHTF.
196. Spergula arvensis L.... |
197. Lathyrus pratensis L....
198. Rhamnus Frangula LL. |

199. Campanula rotundifo-

200. Melampyrum pratenseL.

201. Trifolium procumbensL.
35) Lithospermum ar-
verse,ulb. aaa 2223

202. Glyceria fluitans R. Br.

203. Stellaria graminea L. v.

palustris MURR........

204. Festuca ovina L....... |
205. Poa trivialis L...........
206. Spergulariarubra PRESL.
207. Rumex domestieus Hn.
208. Bromus mollis L. ......
209. Crepispraemorsa TAUSCH |
36) PhyteumaspicatumL. |
2102 Sedumlacre 172...
214" Vicia Cracca Br...
212. Leontodon hispidus L.
213. Anthemis arvensis L....
214. Plantago media L.......
215. Carex irrigua SM. -......

Första blomningsdagen

| = Anm.
1880. | 1881. | 1882. | 1883. | 1884.
| =
4 Juni | 15 Juni | 31 Maj 7 Juni | 6Jwi
5 15 31 12). ns
6 15 31 16. 1,0
— | — — — | ej blommat.
als 1 Juni | 12 9 | planterad.
3. 16 ee |
3 | 16 2 12 | 5 i trädgård.
3 16 3 10° 8
Al 2,21 86 3. der. 10
5, "le 4 juli
6 16 4. a |
8 16 5 | Il | 8 |
SH 6 12 stor) SNRA
9 16 7 13. ES
De“
9 '16 8 14 8 |
ar az 1 15 |
s (a 5 16 |
9 ag = | = — | i Bohus ruiner.|
200, ea 8 (13 |
4 18 | 81Maj | 14 7 |
A 4 Juni | 10 SR
9: 28 7 14 |
10 | 18 6 13 11 |
u 8 9. RA 10
io 1118 8 le nl
a 5. da = |
= | = or) 28 oe
9,19 7 | 15 11
9 8 ia), 012
9 19 8 N
10 19 7 |
11 19 93.2. 1184 nel
% ® a [ar [ER 1887 "4.

223.
224.
| 225.

226.

227.

228.
229.
230.
231.
232.
230.

234,
230.

236.
291.

238.
239.
240.

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:0 9. 605

. Poa pratensis L..........
. Rubus id&us L.........-

Lychnis Flos euculi L.

. Batrachium sceleratum |

37) Triglochin mariti-

mann Ip was

. Myosotis palustris ROTH
. Triglochin palustre L.

. Comarum palustre L.

Centaurea Cyanus L....
Leontodon autumnalisL.
Trichera arvensis

Chenopodium Bonus
klienvieusel ser
Lycopsis arvensis L....
38) Thymus SerpyllumL.
Cirsium palustre Scor.
Avena pratensis L.......
Ervum tetraspermumL.
Geum urbanum L.......
Galium palustre L......-
Raphanus Raphani-
Sri lesen
Epilobium montanumL.

Camelina silvestris

Galium boreale L.......
Valeriana offieinalis L.
39) Iris Pseudacorus L.
40) Echium vulgare L.
Silene nutans L....------
Scrophularia nodosa L.
Avena pubescena Huns,

41) Medicago lupulinaL.

Första blomningsdagen

1880.

13 Juni

15

1881. 1882. 1853.
19 Juni | 8 Juni | 15 Juni
20 31 Maj | 16
20 5 Juni | 15
20 12 17
20 — —
20 | 12 22
20 11 18
20 12 17
20 14 18
20 | 10 19
20 12 | 19
20 13 19
21 S 18
21 12 —
21 15 15
21 11 19
21 2 17
21 14 19
21 11 20
21 16 20
21 7 19
= = 20
21 16 24
22 9 (21
22 11 21
22 13 20
22 13 20
22 14 19
22 11 18
22 = =

1884.

TE

18 Juni
5

15

11

18

16

Anm.

i Angereds s:n.

å Jonsered.

i Lerums s:n.

i Bohus ruiner.

i Angereds s:n.|

606 HÖGRELL, BERGJUMS FANEROGAMER 1 BLOMNINGSFÖLIJD.

Första blomningsdagen | |
I ae Anm. |
1880. | 1881. | 1882. | 1883. | 1884. | |
— — I ua
| 241. Trifolium medium Hups. | 19 Juni | 22 Juni | 16 Juni | 19 Juni | 17 Juni | |
42) Potentilla norvegica L. | 20 | 22 I — | = a odladt fält.,
242. Verouica seutellata L. 13 23 | 31 Maj | 13 8
243. Trifolium arvense vs 15 ı 23 | 14 Juni | 20 ‚16
244. Orchis maeulata L....... | 16 23 | 15 19 | 18
245. Erysimum cheiranthoi- | |
des plagg ei. es 1 3 14 21. 18
246. Plantago major L....... ‚18 23 ı 16 21 | 19
247. Fumaria offieinalis Dr 19 | 23 114 20 | 18
248. Arnica montana L....... | 20 23 | 17 20 | 19
249. Hypoch:eris maculataL. 20 23 117 21 18
250. Silene inflata Sm. ...... | 20 23 18 91 fu lg
291. Rosa canına lb... 21 | 23 19 21 20
252. Rhinanthus major EHrRH. | 14 | 24 13 20 11187.
255. Spirea Filipendula L.| 16 | 24 15 20 16
254. Calamagrostis stricta | | | |
Bann. ent 118 gat al 22 18
255. Hippuris vulgaris L.... 19 | 24 | 18 23 | 19
256. Trifolium hybridum L. | 20 | 24 19 22 | 20
257. Rosa villosa I. ......... 2 | 4a 0a 1 Juli | 23
258. Viburnum Opulus L.... 23 | 24 | 22 26 Juni | 22
| | |
| |
a |
4:o. Högsommarens | |
blommor från Törnros | |
till Ljung. |
259. Linum eathartieum L. 18 25 15 21 19
43) Lithospermum offi- | |
cinalejb. 0! 19 025 = = — i Bohus ruiner.|
| 260. Juncus conglomeratusL. | 22 | 25 21 3 Juli | 25 |
261. Hyoseyamus niger L.... | 23 | 25 — — 26 |
262. Scirpus silvatieus L.... 24 25 | 25 1 26 |
263. Seneeio vulgaris L....... | 16 | 26 27 Maj | 22 Juni | 30 Apr |
264. Naumburgia thyrsiflora | | å |
N UNG Ita or 17 Juni | 1Juli | 25 Juni |

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:0 9. 607

— ee
Första blomningsdagen |
z | | Anm.
1880. | 1881. | 1882..| 1883. | 1884. | |
265. Platanthera bifolia ; | |
MNETO Hp Bra SSE SU bare 19 Juni | 26 Juni | 18 Juni | 27 Juni | 25 Juni |
266. Urtica urens L.......... 20) Re ESA a en
267. Galeopsis Tetrahit L.... | 20 | 26 | 19 26 Juni | 1 Juli |
268. Papaver dubium L....... 21 | 26 | 21 I — — |
269. Juncus filiformis L....| 23 )% 1% | 6Jui | 25 Juni
270. Dactylis glomerata L.| 24 | 26 | 20 | 97. Juni | 24
271. Gentiana campestris L. | 18 27 | 19 26 25
272. Linnxa borealis L. .... 19 27 | 16 | 22 20
44) EuonymuseuropxaL. | 22 27 | 19 | 26 24 ‚ planterad.
273. Epilobium palustre L.| 23 27 21 | 2 Juli | 25
274. Chrysanthemum sege- |
am. 82 AR | 24 27 22 1 26
975. Erica Tetralix L. ...... | 25 28 2 | 27 Juni | 26
276. Euphorbia Heliosco- | |
ee > er 28 23 1 Juli | 25
45) Galeopsis LadanumL. | 27 28 125 ll 27 i Angereds sin.
277. Platanthera chlorantha |
| BUS er... 19 29 | 17 | 3 26
278. Jasione montana L..... 20 129) Ill | 23 Juni | 28
279. Pyrola rotundifolia L.| 28 | 29 | = | =
980. Briza media L.......... 26 30 24 27 25
21. Pimpinella Saxifraga L. | 28 30 | 27 | 29 27
282. Anthemis tinctoria L.| 29 ı 80 | = | — 1727 |
83. Robos froticosus L.... 9 | 1Juli m | 122 |
‚254. Crepis tectorum L..... | 23 1 20 (29 | 27 |
285. Solanum Dulcamara L.| 25 1 24 | 30 | 27 |
1286. Festuca rubra L. ....... 29 Mal | 27 | 30 26
287. Rhynchospora fusca | | |
| Rom. & ScH.......... 24 2 23 | IJuli | 27
288. Radiola linoides Rorn. | 25 201024 \30Kını) Po
oo Bam, al | a ea 0
1290. Aira flexuosa L. ....... | 27 2 | 25 gl 28
291. Cynosurus cristatus L.| 29 2 | 27 si | 30
| 292. Sparganium simplex | |
ee nåd 20 3 18) BR Bönarhg

608 HÖGRELL, BERGJUMS FANEROGAMER I BLOMNINGSFOLJD..

Första blomningsdagen
1880. | 1881. | 1882. | 1883.
295. Campanula persieci- |
folia, Tolka la 20 Juni | 3 Juli | 19 Juni | 30 Juni | 27 Juni
294. Nymphaa alba L....... 25 3 | 25 10 Juli | 29
295. Erigeron acris L........ 26 3 26 2 30
296. Epilobium angustifo-
Tims ge gate ae 26 123) 27 2 1 Juli
297. Poa nemoralis L........ 27 3 | 22 1 29 Juni
298. Vieia angustifolia REı-
CHARDR ERS ss se 28 3 24 1 30
299. Chenopodium album L. | 29 | 3 26 2 27
46) Spirza salieifoliaL. | 10 | 4 19 28 Juni | 26 planterad.
300. Aethusa Cynapium L.| 24 4 23 30 20 Juli | |
47) FarsetiaincanaR.Br. 25 4 | — — 2 4 odladt fält.
301. Solidago Virgaurea L. 26 4 ı 25 3 Juli nl |
48) Bryonia alba L..... | 27 4 26 1 1 i trädgärd.
302. Myriophyllum alterni- |
Horum DC... | 28 | 4 27 3 30 Juni
303. Juncus artieulatus L.... | 30 4 1229 ı 2 30
49) Circxa alpina L.... | 24 5 | 19 | 1 | 26 a Jonsered. |
304. Stachys silvatica L..... | 26 D 26 4 29
305. Holeus lanatus L....... 28 | 5 26 1 30
306. Pyrola miuor L. ....... 29 2 28 1 30
307. Junceussupinus MoENcH. | — = — — — 1 Juli
308. Aegopodium Podagra-
Marl. RN a ASSA 25 6 23 1 29 Juni
309. Achillea Ptarmica L.... | 27 6 25 3 1 Juli
310. Agrostis canina L....... 28 6 27 4 30 Juni
311. Lampsana communis L. | 30 6 26 1 1 Juli
312. Galium uliginosum. L. | 24 7 18 1 29 Juni
313. Polygonum Convolvu-
lusy Lee | 25 7 25 3 30
314. Heracleum sibiricum L. | 26 7 24 2 1 Juli
315. Juncus effusus L....... 26 7 28 4 1
316. Peplis Portula L.......| — — — — — 1885 Juli |
50) Vicia silvatica L.... | 27 7 27 11 1 i Angereds s:ı
317. Aira czespitosa L....... 28 7 27 2 1

. Phleum pratense L. ....
. Agrostis stolonifera L.
. Galeopsis speciosa MILL.

. Potamogeton praelongus

. Dianthus deltoides L.

. Pyrola media Sw.......
. Festuca elatior L.......

. Sparganium ramosum

3. Nasturtium palustre DC.
. Pyrola secunda 1........
. Selinum Carvifolia L.

. Melampyrum erista-
. Lonicera Perielyme-

. Anagallis arvensis L....

. Ononis hireina Jaca....

. . |
. Scirpus lacustris L....

. Hypericum quadrangu-

. Spirsea Ulmaria L......-
. Linaria vulgaris MILL.
. Alisma Plantago L....

. Juncus squarrosus L....

. Galium verum 1. .......

. Litorella lacustris L....

i 343.

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:o 9. 609

51) SherardiaarvensisL.

TE N

52) Sambucus nigra L.

53) Humulus LupulusL.

Senecio silvaticus L....

54) Oenothera biennisL.

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh.

Första blomningsdagen

Anm
1880. 1881. 1882. 1883. 1884.
30 Juni | 7 Juli | 28 Juni | 6 Juli | 3 Juli |
1hli| 7 30 5 lange
2 7 30 5 2
27 Juni | 8 26 10 3
28 S 28 3 3
29 5 — — 4
1 Juli fo) — — — i Partilled s:n,
2 8 30 11 2
2 8 Lane] ı 8) 30 Juni
25 Juni | 9 25 Juni | 2 30
26 9 25 3 29 |
27 9 24 2 1 Juli |
27 9 26 5 3
28 9 26 6 Sd
30 9 28 = SKR OR
3 Juli | 9 1 Juli | 12 3
26 Juni | 10 23 Juni | — 16 Juli
27 10 26 Z 1
28 10 27 2 1 planterad.
29 10 26 5 4
30 10 28 6 2
2 Juli | 10 27 30 Juni | 5
D 10 2 Juli 4 Juli 6
29 Juni | 11 27 Juni | 8 7
— — — — — 1857 Juli.
30 11 29 9 5 planterad.
a Juli 30 7 5
= — — = = 1586 Juli.
4 11 29 D 30 Juni
6 11 4 Juli | 9 5 Juli | planterad.
Årg. 44. N:o 9. D

610 HÖGRELL, BERGJUMS FANEROGAMER I BLOMNINGSFÖLIJD.

Första blomningsdagen
| | Anm.
1880. | 1881. | 1882. | 1883. | 1884.
| | |
344. Centaurea Jacea L....| SJuli | 11 Juli | 2 Juli | 10 Juli 7 Juli
| 345. Juncus bufonius L....... 29 Juni | 12 | 27 Juni 8 3 |
| 346. Euphrasia gracilis Fr. | 29 | 12 | 28 I 1
347. Sedum rupestre L....... 30 | 12 | 29 3) 2
| 348. Galium AparineL....... Jul 90 7 10 5
349. Hypericum perfora- |
na a a E SE 2 | 12 30 | 11 |
350. Agrostemma Githago L. | 3 13 29 (RED |
351. Veronica longifolia L.| 7 | 13 3 Juli 2 13 |
352. Galium Mollugo L..... 7 13 4 10 3
359. Bromus secalinus L....| 8 ‚15 | 30 Juni | 11 2
55) Thymus Chamaedrys | | | Be
| iR EUR N — -— | ı— 5 (i Nödinge.
'56) Levisticum officinale |
Koma. 8 '13 | FE EE i trädgård.
57) Silene Armeria L.... | 6 14 | 5 Juli | 18 6 i trädgård.
354. Hieracium umbella- | | | |
HN TI [5 BA SSR URRAM Oe Få 8 | 14 6 13 ar!
355. Trifolium filiforme L.| 9 14 3 10 | 8 |
356. Rumex erispus L....... 9 14 4 | 12 | 6
357. Triodia deeumbens P.B. | 10 14 AG 1 8 |
358. Drosera rotundifolia L.| 11 14 5, Rz TONER
359. Potamogeton natans L.| 3 15 | 30 Juni | 18 fed |
360. Polygonum lapathifo- | |
una ee 3 15 1 Juli 9 7 |
361. Hypericum montanumL. | 4 15 I! | 10 8
58) Crepis paludosa | |
IMO ENG Hiss N 5 15 | 83 11 1 & 1 Angered.
362. Rumex obtusifolius L.| 7 15 118 13 Ne
365. Rumex conspersus HN. | 9 15 | 6 | 13 S |
364. Drosera intermedia we |
Henn NEL 12 le |. ©
| 365. Polygonum Persicarial.| 7 16 6 | 10 9
| 366. Baldingera arundinacea |
| Du AH. 8 ish #85 13
| 367. Subularia aquatica L.! 9 — | == — | 8 |

59) Agrimonia Eupato-
ria L.

_ 60) Torilis Anthriseus

Gwen == ene

5. Lysimachia vulgaris L.

. Campanula Tracheli-
ur a osa

. Sparganium natans Fr.
371. Urtica dioica L..........

Hovps.

. Hieracium rigidum HN.

61) Malva moschata L.

i

374. Cirsium arvense Scor.
- 62) CampanulalatifoliaL.
63) Digitalis purpurea L.

Sr

375. Lactuca muralis FRESEN.
376, Rhynehospora alba VAHL
371. Cirsinm heterophyllum
É AN EEE
78. Stachys palustris L..

E 64) Campanula rapun-

enlordeslgr 8 2

379. ImpatiensnolitangereL.

380. Clinopodium vulgare L.
381. Calamagrostis arundi-
race LONE, oeserre

. Trifolium agrariom L.

. Triticum repens L...

204. Triticam caninum L.

5
r
8 30. Typha latifolia L.......

ob. Eleocharis acieularis

h 65) LycopuseuropzsusL.
37. Lobelia Dortmanna L.

88. Verbascum nigrum L.

1880.

9 Juli |

10
10

11

oO

{er}

0 EO

11
12

Första blomningsdagen

1881.

16 Juli

16

20
20

10

1882.

6 Juli

S
30 Juni
30

Ha
—
[=]

Er

RB Ort PO Rn AN

30 Juni
2 Juli
10

1883.

11 Juli

14
16

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:o 9. 611

9 Juli

Anm.

i Angered.
I
I

| 4 Lundby,
Elfsborgslän.

i trädgärd.

I
|
|
|
IE

ji Angered.

lä trädgård.
I

i trädgård.

1885 Juli.

i Partilled
nära Berg-
jums gräns

1885.

612 HÖGRELL, BERGJUMS FANEROGAMER I BLOMNINGSFÖLJD.

359. Atriplex patula L. v.
angustifolia SM. ......

390. Lolium linicola Son.
391. Calamagrostis lanceo-
lata@honm men.

66) Borago officinalis L.

392. Lythrum Salicaria L....
393. Chenopodium polysper-

nun Teen Er.
394. Lolium temulentum L.
395. Angelica silvestris L....
396. Mentha arvensis L....
397. Molinia coerulea MOENCH

67) Delphinium formo-

ROTH men TEN

399. Tanacetum vulgare L.

400. Polygonum amphibium

L. v.terrestre REICHARD

68) Allium oleraceum L}
401. Peucedanum palustre

IMIOENCH FAR Sa ee

402. Thalietrum simplex L.

403. Juncus compressus JAcQ.

404. Carlina vulgaris L.......

405. Cuseuta Trifolii Bar.

5:0. Sensommarens
blommor från och med
Ljung.

406. Sonchus oleraceus L....
407. Sonchus asper ALL. ...
408. Sonchus arvensis L....

409. Calluna vulgarisSarıse. |

Första blomningsdagen

1880.

14 Juli
15

10
13
15

15

1881.

20 Juli
20

1882.

13 Juli

10
8
12

13
30 Juni
11 Juli
10
12

11

30 Juni

17 Juli

Ö
11
13

14

1883

18 Juli

12
12
15
16

ee > = NN RS > | []ÉÄ- >T," .äÄätÖWÄBHQ>> > ttÉ4lG HH hn

=

i trädgård.

i trädgård.

ej blommat. |

i Angered. |

ej blommat. |

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:o 9. 613

N ————
Första blomningsdagen
| z Anm.
| ; 1880. | 1881. | 1882. | 1883. | 1884.
- RAS || AN ERNA EDEN [AE SNR RANA RET CE Er
410. Odontites rubra GririB. | 16 Juli | 25 Juli | 15 Juli 21 Juli | 19 Juli
411. Cirsium lanceolatum
SEN. m EE fa Rn EI
69) Ligustrum vulgareL. | 13 26 11 19 15 i trädgård.
70) Tilia platyphyllos
SCOP IRRE. 14 26 12 18 13 planterad.
412. Gentiana Pneumonan- |
(RÖ RES 15 I | 14 21 16
| I å 23 Aug.
413. Gnaphalium uligino-
rg VE Fe 19 28 Juli | 16 26 20
414. Suceisa pratensis ar
| MoRNem... 19 28 18 25 21
415. Tilia europea L. ......- 20 28 7 27 18
| 71) Verbascum ThapsusL. 21 29 17 27 | 22 i trädgärd.
416. Drosera longifolia L..., 18 30 16 29 24
417. Phragmites communis
RENT 0 282.02 — — — — — ej blommat.
418. Sedum Telephium L.... | 20 1 Aug. | 17 27 26
419. Polygonum Hydropi-
Der... 21 1 17 27 19
420. Artemisia vulgaris L.... | 27 öl 25 2 Aug. | 31
421. Utrieularia intermedia |
j EIA YNEE 4 nr = — — — — 1886 Juli.
1422. Utrieularia ochroleuca |
; RAKET Sea en = _ _ = = 1886 Juli.
423. Bidens tripartita L. ... | 29 2 23 27
424. Lappa minor DÜ....... 26 2 22 1 30
72) Papaver somnife-
TUNT [Na Cgake Ae 27 2 20 31 Juli | 3C | i trädgård.
73) Bidens cernua L.... | 26 3 23 2 Aug. | 28 i Angered.
1425. Carduus erispus L.-..| 27 3 25 27 Juli | 29
426. Inula salieina L. .....- | 29 3 27 31 29
427. Gnaphalium silvaticumL. | 28 9 24 DH Aug. | 2 Aug. |

Anm. Stellaria media, Bellis perennis, Viola tricolor och Senecio vulgaris hafva öfver-
vintrat i blomningstillstånd de mildaste vintrarne.

614 HÖGRELL, BERGJUMS FANEROGAMER I BLOMNINGSFÖLJD.

Acer platanoides ........-.-
Achillea Millefolium ........

IEtarmıcaBe 0 een
Nebzsaspicatureer Deere
Adoxa Moschatellina........
Aegopodium Podagraria.....
Aesculus Hippocastanum ...
Aethusa Cynapium..........-
Agrimonia Eupatoria.......-
Agrostemma Githago.......-
Agrostis canina .............-

stoloniferan a ers
Alra, caespitosa 2... 2.2.0

fexuosas Pe
Ajuga pyramidalis ...........
Alchemilla vulgaris .......-
Alisma PlantagO------------5
Allium oleraceum ...........
Alnus glutinosa ..............
Alopecurus geniculatus.....

pratensispemee wa
Anagallis arvensis..........-
Andromeda polifolia ........
Anemone Hepatica..........-

Demozosal amt
Angelica silvestris...........
Antennaria dioica ..........--
Anthemis arvensis..........-

tinetoriap er
Anthoxanthum odoratum ...
Anthyllis Vulneraria ........
Aquilegia vulgaris ...........

Arabis Thaliana

Arctostaphylos Uva ursi ...

Arenaria serpyllifolia

trinervia
Armeria elongata
Arnica montana

Register.

N:o
56.
187.
309.
165.
30.
308.
132,
300.

967, :

350.
310.
319.
317.
290.

69.

68).

26).

N:o
Artemisia vulgaris ......... -- 420.
Atriplex patula v. angustifolia 359.
Avena pratensis ............ ... 220.
pubescens) > re 240.
Baldingera arundinacea...... 366.
Barbarea. strieta ee 54.
VO lgaris 2. 02 Pe 62.
Batrachium heterophylinm... 158.
Sceleratum essen 219.
Bellis perennis ... .. us 21, 4).
Berberis vulgaris ............ 114.
Betula alba! een 55.

tripartita...

Borago officinalis ............

Brassica campestris

Briza media...

secalinus ...
Bryonia alba ...

Calamagrostisar
‚epigejos ...-
lanceolata _
strieta ......

Calla palustris .

undinacea...

Callitriche polymorpha.....-

stagnalis ...
Calluna vulgaris
Caltha palustris
Camelina sativa
silvestris ...

Campanula latifolia ..........

persicifolia

rapunculoid
rotundifolia
Trachelium

(ENSE oso

424, 13).
423.
321, 66).
179,
280.
208.
358.
301, 48).

331.
398.
391.
254.
182, 30).

293.
375, 64).
199.

369.

ÖFVERSIGT AF K. VEDRNSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:o 9. 615

N:o
Capsella Bursa pastoris...... 30.
Cardamine amara._.__........ 103.
PEATGNOIS Böle sgor sossar DOM
Carduuserispus =. oe 425.
Girexgacutar ne 126.
ampullacea SE 157.
cespiiosaa SA SLAS 61.
canescense re 129.
dieitate 0.
Alone 60.
ericeforum ae 11
Hilton 160
Hicbale re nee 3283 150
oa ee 215.
uncellap.re 20... ı 22 93.
leporna en. 0. 20.2 159.
NN O'S yr Sr nn OS 136.
Nonne 42.
INNERE), a ade 161.
Wederinem ee RAR N 135.
pallescense 0. 2 192.
DADICEag-e-. FRAS 76.
paueillorae = AT 195.
piluliterase SE er 56.
DIBe COREL 2 a re 20.
puleauispe sen: 189.
stellulatar seen en ılaal,
Simietapen re 154
derebiuscula na 155
VERTCaT a 152
vulcarisp EE 78.
yulpınagae 2 2 2 e2 194.
Carlinasvulearis.. sie 404.
Barı ma Carver 98.
Oentaurea, Cyanus.. _ son 223
east 344.
Cerastium arvense............ 123.
semidecandrum .........- JD.
YIN SDN NT ss sic 47.
Chzerophyllum silvestre...... 31.
Chelidonium majus .......... 151.
Chenopodium album ........- 299.
Bonus Henrieus......... 226.
polyspermum ............ 393.
Chrysanthemum Leucanthe-
TO TUM NEERE SAR PE Da 184
Se Oe FIUME 254 274.

COhrysospleniumalternifolium 12.

Circsa alpina..._.._.....
Cirsium arveuse.........
heterophyllum......
lanceolatum .......
palustrer ae
Clinopodium vulgare...
Comarum palustre......
Convallaria majalis _..
TONEN OS EA SARS
Polygonatum ......
Cornus suecica .........
Corylus Avellana ____
Cotoneaster vulgaris ...

Cratsegus monogyna

oxyacanthan ne
Crepis paludosa ...............
praemorsa _.........
teetorum CI s3i

Dactylis glomerata............
Daphne Mezereum............

Delphinium formosum

Dianthus deltoides......
Digitalis purpurea......
Dirabasavernays rs

lonsifoliat 2...

rotundifolia........

Echium vulgare.........
Eleocharis acicularis...

Palusteisg er ul
Empetrum nigrum ..........

Epilobium angustifolium ...

.ınontanum .........
palustrege rn en
BucaMetralix 2...

Erigeron acris............

Eriophorum angustifolium...

vaginatum .........

Erodium eieutarium .........

Ervum hirsutum.........-
tetraspermum ......

Erysimum cheiranthoides ...

Euonymus europa ...

Euphorbia Helioscopia

N:o
303, 49).
374.
Sd
411.
228.
380.
222.

57.
176, 27).
140.

145.

2
87, 16).
178, 29).

178.

361, 58).
209.
254.
405.
2931.

305.

237, 40).
356.
180.

14.
296.
234.
273.
275.
295.

44.

b.
50.
188.

32
230.

245.
212, 44).
276.

616 HÖGRELL, BERGJUMS FANEROGAMER I BLOMNINGSFÖLJD.

N:o N:o:
Euphrasia gracilis .........- . 346. Hypericum perforatum ...... 349.
OH CIN En 191. quadrangulum............ 336.
Hypochzris maculata......... 249.
Bagustsilvatica 02.222 8.
Farsetia incana ............... 300, 47). Impatiens noli tangere...... 379.
Festuca elatior ............... 325. Inula "sal Cina "re en 426.
Oase ee 204. Iris, Bseudacoruse a Sees 237, 39).
TUNT ys ee 286
IHAC ADTANV en ass ee 16. Jasione montana............... 278.
Frasaria-vesca .._._.. 00 38. Juncus artieulatus............ 303.
Fraxinus excelsior ............ 90. bufonius 2200 345.
Fumaria offieinalis............ 247. compressus ............._. 403.
conglomeratus............ 260.
Gageanlutea er g: effusus.......00 70 315.
Galanthus nivalis ............. ea): HUTTON Se SE 269.
Galeopsis Ladanum .......... 276, 45). SQUALLOSUB EEE 340.
Metrahil ee ee 267. SUPINUS 122 SEE 307.
SP ECIO SA en ER 320. Juniperus communis......... 109.
Galium Aparınean 2m! 348.
borealer REN 236. Laetuca muralis...._....... aD
Mio Ia Some ee Se SERA EN 92. Tamium album met 147.
palustreseen ee 232. amplexicaule esse 166.
uliginosum ........ er: 312. porpureums 0 Seas 37.
VET UNF NN SINA SÅ 341. Dappar minor okgsssdsssdsosdes 424.
Gentiana campestris ......... 271. Lampsana communis ......... ll.
Pneumonanthe .......... 412. Tarız european Zu, De
Geranium Robertianum...... 162. Lathyrus pratensis............ 197.
sanzuneunm N Mae 186, 32). Lemua minor. en 190.
silvaticum a Ben 168. Leontodon autumnalis ....... 224.
Genmerivale, ser 0 Pre alle hispiause= ar ren 212.
BURDA AS SAR AN AA 20. Levisticum officinale-......... 350, 56).
Glechoma hederacea ......... 48. Ligustrum vulgare..........-- 411, 69).
Glyeeria fluitans............... 202. Linarialvulearis.2 same 398.
Gnaphalium silvatieum....... 427. Linnea borealis...........:... 272.
ulzınosum sr 2er 413. Linum cathartieum............ 239.
Lithospermum arvense....... 201, 35).
Heracleum sibirieum......... 314. Othcinaler 22er San 259, 43).
Hesperis matronalis.........- 121, 20). Litorella lacustris ............ 342.
Hieracium Auricula ......... 186. Lobelia Dortmanna .........- 397.
Bilosellana 2 a 120109 130. Boliumslinicolare sr en 390.
Tizıdum Re NR 318. temulentum... er 3 394.
uümbellatum =>... u 5D4. Lonicera Perielymenum .... 332.
VILL SA tum nb SAR OA il Lotus cornieulatus............ 115.
Hippuris vulgaris ............ 200: Lupinus perennis ............- 143, 25)-
Holcusmlanatus 2 Sun 305. Luzula campestris ...........- IM.
Humulus Lupulus ............ 340, 53). pilosan...... 2 ren 15.
Hyoscyamus niger............ 261. Lychnis Flos eueuli.......... 218.

Hypericum montanuim ...... 361. Lycopsis arvensis ..........-.- 227.

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:o 9. 617

N:o N:o
Lycopus europaus...........- 386, 65). Pxonia officinalis ............ 191, 34).
Lysimachia vulgaris.........- 368. Papaver dubium............... 268.
Lythrum Salicaria .........--- 392. sommiferum-. om oo scr one 424, 72).
Paris quadrifolia............... 128.
Majanthemum bifolium...... 170. Pedieularis palustris ......... 102.
Malva moschata..............- 375, 61). SÜNDE es. 120.
Matricaria Chamomilla...... 173. Beplis»Eortular 2 ana 316.
moderat: nat a 146. Peucedanum palustre......... 401.
Medicago lupulina.....--.---- 240, 41). Phleum’pratense.....2......... 318.
Melampyrum cristatum...... 331. Phragmites communis ....... 417.
pratense 2.2. Ses a 200. Phyteuma spieatum .......... 209, 36).
sılvatıcumers 198 Pimpinella Saxifraga......... 281.
Melandrium silvestre........- 39. Pinguieula vulgaris .......... 175.
Meliea nutans.................. 174. Binuspährese ae 122.
Mentha arvensis..............- 396. silvestristz......... 00 124.
Menyanthes trifoliata........- 82. Plantago lanceolata .......... 68.
Mereurialis perennis........- 34. MAJOT :u2-2222222.000200800 246.
Molinia coerulea............... 3. media -..2....222.-2252=2.8 214.
Montiaßfontanar 0 2 176. Platanthera bifolia...........- 265.
Myosotis arvensis _.. ........ 113. chlorantha:.._ 22.222 217.
hispidar seen 2 ea 65. Boa annuar... a 46.
palastris® . 22...2.2.30220: nemoralisy u... 297.
SUL Cb ANS ES ee no 49. Pratensispese 216.
versicolorie ta 22 Sc 67. trivaalise 2220 ae 208.
Myosurus minimus............ 64. Polemonium coeruleum...... 176, 28).
MynicaE Galerie 27. Polygala vulgaris ............. 75.
Myriophyllum alterniflorum 302. Polygonum amphibium ..... 400.
Myvrhlles nigra 2272 39. ayienlarep cs. ECE SEA 183.
uliginosan.4°22.......:..0100! Convolyualusp 222.28 313.
EHydropiper.......... 419.
Nareissus poetieus............ 114, 19). lapathifolium ...........- 360.
Pseudonareissus ......... 27606). Bersicanas en 369.
Nardiesfstrieta ee re 182. yayiparum) 2.2. 155.
Narthecium ossifragum ...... 312. Populus balsamifera ........- 37, 8).
Nasturtium palustre ......... 328. u SLI ENSE 30, 7).
Naumburgia thyrsiflora...... 264. IHREN Daunen 13.
Nupkarıluteum 2 eos 125. Potamogeton natans.........- 959.
Nympkeazalbar 2 mu 294. pEeelongusy re 321.
: Potentilla Anserina .......... 167.
Odontites rubra..... ......... 410. anzenteasc2.:.2 ARM 121.
Oenothera biennis............ 343, 54). maenllatanr ee 57.
Onomsphireinar.e.2. 2308 334. NoTvesical ae SN NEN 241, 42).
Orchis maeulata.............. 244. Dormentillar et 70.
Orobus tuberosns ............. 2% Primulay verise. reser e 45, 12).
VERS EN. N 1 SN 44, 9). Prunella vulgaris ............. 289.
Oxalis Acetosella ............. 22. Prunus Cerasus ............... 61, 13).
Oxycoceus palustris........... 138. domestic ae 80, 15

PAUS 2a Bars 11.

618 HÖGRELL, BERGJUMS FANEROGAMER I BLOMNINGSFÖLJD.

N:o

Brunusgspinosa 2 SSL 74.
Pulsatilla vulgaris .....---.--- 40.
Byrola media. euer 324.
TND ÖT ar ce SKE 306.

TO HUN AFA SANS EA 279.
Secundae se ae: 329.
Pyruslcommunis....__._._..2. IA).
Malus v. austera._....... 58.

» (Odla) VIE):
Quercus IROobUNS re zo);
Badiola linoides. = reser de 288.
Ranunculus acris.............- Sad

auricomuss 2 AK 41.
Blammular rs 169.
polyanthemos ............ 137.
BEDENSE N. ne 133.
Raphanus Raphanistrum .... 259
Rhamnus Frangula ........... 198.
Rheum Rhapontienm........- 1235, 21).
Rhinanthus major ...... ae 292.
NO 181.
Rhynchospora alba............ 376.
füsca. Le een 237.
Ribes Grossularia .........---- 45, 10).
NO TUMS I AASE NS 75, 14).
uber 45, 11).
IROSAN Can N AE IT 251.
Vil OS MEG Soest 2006
Rubus Cham&morus.......... 50.
tsultieosus a EN N 283.
TA DEUS Arr se RER 20
SAKLIG fas VA 143.
Rumex Acetosa ............... 99.
INcetosellan Sr ee 109.
Conspersus Is ISS 368.
CEISpUS" re 356.
domestieuse = Pam 207.
OD EUS USE AR 302.
Nagina procumbens........... 92.
Ssulbulabay ne 169.
DA IR Et a EN 210
CAPLE Ao ooo Hf ASO NASAS 10.
CIN EXCEL AES AS 23.
inaeilist 2 22.00 ee DJ.
PETA AN ÄV ee 110.

N:0
SVX ftepens......2 2 es 20.
VÄN HEN DSS gg as os So sa 21, 3)
Sambueusı nıera > we 334, 52)
Saxifraga granulata........... 78.
Scirpus czespitosus............ 66.
lacusteist ae Br 330.
silvatıeusı Mes 262.
Scleranuthus annuus........... ERE
pexennis, 2 er 101.
Scorzonera humilis........... 118.
Scropbularia nodosa ......... 239.
Seutellaria galerieulata...... 322
SedumWaeres AASE 210.
ann u un sgsossosssr a sa 158%
zupestree.. 5 SIE 347.
Melephiume ers 418.
Selinum Carvifolia............ 330.
Senecio silvatieus ............ 343.
vulgaris, 2.0.20 el 263.
Sherardia arvensis............ 323. 51)
Silener Armeriar ee en 358, 57)
infatarı. ASSR 250.
nutans...ı.. 2 238.
rupestris. 2 LAT.
Sinapislarvensis ee 154.
Solanum Dulcamara .......... 285.
Solidago Virgaurea......--..-- 301.
Sonchus arvensis ............- 408.
aspern. 21... RAR 407.
oleraceus oo 406.
Sorbus Aneuparia............- 149.
IUL CICA en A ee 190. 33)
Sparganium natans...........- 37
1a moOSUm RNE 326
simplex:..sesrameree 232.
Spergula arvensis.......... 196.
vernalıSsy ssLsssvsborgssssels 53.
Spergularia rubra ............ 206.
Spirea Filipendula..........-- 253.
salicıtolia ren 299, 46).
Ulmarias oe Pre do.
Stachys palustris_._... 378.
silvatiea...... ER. 304.
Stellaria graminea............ 185.
Holostea ER 12,283),
median.ız. re 4.
nem O TUM Es se A VA EE 63.
Palustuisgee re eree 205

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:0 9. 619

N:o N:o
Stellaria uliginosa ............ 108. Nas Blade, Lern 131.
Subularia aquatica............ 367. Tussilago Farfara ._._........ 1.
Suceisa pratensis ............. 414. IN DLR. ARON dobro 250.
Syringa vulgaris............... 141, 24).
Ulmus-montana er 15.
Tanacetum vulgare............ 399. Un: bi NONE ee SE
Taraxacum officinale ......... 29. UT STIG RES MLS VE AS es 206.
Teesdalia nudicaulis ......... 24. Utrieularia intermedia ...... 421.
Thalietrum simplex .......... 402. ochtoleucan ocssrpos-LLsrss 422.
Thlaspi arvense............... 132.
Thymus Chamaedrys ......... 353, 55). Vaccinium vitis idaa......... IN
Senpyllumertser a een 227, 38). Valeriana officinalis ......... 237.
Tiliageuropeae 0. nz 415. Verbaseum nigrum............ 388.
platyphyllos er 411,70). TEN AD SU Sky Ses or Aue 415, 71).
Torilis Anthriseus ............ 367, 60). Veronica agrestis ............ 107.
Trichera arvensis ............ 228. ARV EN SIS ER 45.
Trientalis europsa............ 104. Chamsedeyse 2 20% 9.
Trifolium agrarium ......... 382. loncifolla nen a Sl,
anvenses en2) u. 243. offiennalis 119.
tlfonmer se ee 355. sentellatar an rg 242.
hyibeidumeesse ee 256. serpyllifolia._............. 80.
REGNET os 241. Viburnum Opulus ............ 258.
Dratenseg er 91. Vicia angustifolia ............ 2098.
procumbens............... 201. Graccher AI 211.
TOPPEN SES ee 164. Silyatıc an ER RB 316, 50).
Triglochin maritimum ...... 219, 37). Se pium Se RE ER 141.
palustrese er en 221. Viola canınay RE 28.
Triodia decumbens............ 357. EUEHBIS = 12.
Triticum eaninum ............ 334. bico Or EEE 19:
Tepensp en rare 383. Viscarıiavuloarıs a 116.

Trollius europzsus ............ DÖ:

620

Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek.
(Forts. från sid. 594.)

Utgifvare och författare.

Scort, RB. H., On the working of the harmonic analyser at the Me-
teorological office. London 1886. 8:0.

Weinrauch, K., Über die Berechnung meteorologischer Jahresmittel.
Dorpat 1887. 8:0.

ZENGER, K. W., Die Meteorologie der Sonne und die Wetterprognose
des Jahres 1886. Prag 1887. 8:o.

— La heliofotografia comparada con los grandes movimientos at-
mosfericos y seismicos. Barcelona. 4:0.

621

Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1887. N:o 9.
Stockholm.

Till frågan om bestämningen af plagioklasens natur i

sabbron från Rådmansö.
Af EUGENE SVEDMARK.

[Meddeladt den 9 November 1887 genom O. TorELL].

I ett nyligen utkommet arbete: pyroxen och amfibolförande
bergarter från mellersta och östra Småland, infördt i Bihang
till K. Vet.-Akad:s Handlingar (B. 11, n:o 14), har Hr F. EICHSTÄDT
framkommit med atskilliga anmärkningar mot en min uppsats:
gabbron på Rådmansö och angränsande trakter af Roslagen
(Sveriges Geologiska Undersökning, Ser. C, n:o 78). Da det
sätt, hvarpa dessa anmärkningar framstälts, är föga öfverensstäm-
mande med det inom den vetenskapliga diskussionen eller kri-
tiken brukliga, hade jag visserligen kunnat utan vidare lemna
dem at sitt värde, men som de derjemte utgå från fullkomligt
ogrundade förutsättningar, aktar jag likväl nödigt att anföra föl-
jande.

På grund af två anförda citat ur min nämda uppsats finner
Hr EICHSTÄDT sig befogad att framkomma med flere anmärk-
ningar, hvilka utmynna i det yttrande, att mina uppgifter om
plagioklasen i gabbron fran Radmansön skulle »ej allenast vara
värdelösa utan rent af oriktiga och vilseledande» (sid. 6). För
att komma till detta slut i sin beviskedja maste Hr E. derjemte
taga sin tillflykt till högst egendomliga antaganden rörande de
metoder, jag användt vid mina bestämningar, ett sätt att ga till
väga hvilkets haltlöshet och tendentiösa egenskaper lätt faller i

ögonen.

622 SVEDMARK, BESTÄMNING AF PLAGIOKLASENS NATUR I GABBRON.

Att anföra de metoder, jag vid bestämningen af plagioklasens
natur i hvarje särskildt fall begagnat, har jag icke funnit nödigt
af två skäl. Först och främst skulle härigenom' det redan förut
hårdt anlitade utrymmet i min uppsats hafva ännu mera ökats
och a andra sidan icke något för densamma nödvändigt hafva
tillagts, da de för mineralbestämningen brukbara metoderna ju
finnas upptagna i alla mera fullständiga mineralogiska och
kristallografiska handböcker.

En annan sak vill jag ocksa här papeka. Det är i all-
mänhet brukligt, att man vid den mikroskopiska beskrifningen
begagnar de vanliga plagioklasnamnen albit, oligoklas, anortit
0. s. v., ehuru nagra sadana rena plagioklasarter sasom bekant
i sjelfva verket ej blifvit pavisade sasom bestandsdelar i berg-
arterna. Sa har jag också pa flere ställen gjort, men har der-
emot pa manga andra användt uttryck, som hafva afseende pa
detta kända förhållande, såsom »plagioklaskorn, som äro att hän-
föra till labradorserien», »plagioklasen star nära anortiten» 0. s. v.
Redan detta, som för Hr E. icke kan vara obekant, borde hafva
afhallit honom från att framkomma med sina pastaenden, att jag
skulle hafva framstält plagioklasarterna sasom befintliga i »sjelj-
ständiga för sig bestående korn».

Vid bemötandet af Hr E:s öfriga anmärkningar anser jag
lämpligast att punkt för punkt granska dessa. Först framhaller
Hr E. att jag skulle hafva »lyckats påvisa flere olika plagioklas-
arter 1 samma prof», och »att uppskatta den relativa mängden
deraf i de olika bergarterna»,

För det första är härvid att märka, det jag icke på något
ställe uppgifvit, att jag pavisat flere bestämda plagioklasarter
i samma prof. Detta är ett antagande, som Hr E. gripit totalt
ur luften.

På det bestämdaste vill jag också betona att jag ej heller
angifvit nagot bestämdt blandningsförhallande mellan plagioklas-
arterna. Ty icke kunna de anförda båda citaten anses gifva
sådant vid handen. Jag säger på ena stället (sid. 99), att

»plagioklasen hufvudsakligen är labrador med någon inblandning

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:o 9. 623

a ena sidan af oligoklas, a den andra af bytownitw. Detta kan
och bör enligt min asigt endast betyda, att jag pa nagra orien-
terade snitt af plagioklasen funnit större eller mindre utsläck-
ningsvinkel än den för plagioklaser af labradorserien vanliga,
men att för öfrigt labradoren är den hufvudsakligen här före-
kommande plagioklasen.

Sid. 74 säger jag: »fältspaten är som vanligt öfvervägande
anortit» och anför vidare att »ett mindre antal korn kunna be-
stämmas som bytownit 0. s. v» Jag framhaller härmed att jag
funnit fältspatkorn, som till sina optiska karaktärer aflägsna sig
fran anortiten och lata hänföra sig till de plagioklaser, som
innehalla mindre eller större mängd albitsubstans jemte anortit-
substansen. Hr EICHSTÄDTS anmärkning härvidlag är sa mycket
mera obefogad som just den här omnämda gabbroarten under-
kastats en ganska noggrann granskning, da den förekommer inom
en trakt, der andra bergarter (gneis och diorit) träffas intill
sjelfva gabbron pa flere ställen, och sålunda a priori kunde anses
lemna ett godt utbyte i förevarande hänseende. Detta finnes
också antydt i sjelfva beskrifningen just i den punkt, som Hr E.
citerat med kursiv stil. Punkten lyder: »här liksom eljest är
man i tillfälle att iakttaga, huru labradorkornen blifva allt mera
talrika ju närmare intill kontakten mot gneisen eller dioriten
som profvet är taget».

De närmast följande invektiven af Hr E. anser jag mig
icke behöfva fästa mig vid, de må sta för Hr E:s egen räkning;
och till hans »sannolikheter» och »osannolikheter» kan icke någon

hänsyn tagas.

Med det nu anförda hoppas jag för hvarje opartisk hafva
pavisat det oberättigade i Hr E:s uppträdande i denna sak. Pa
ett annat anfall mot mig, hvilket berör en geognostiskt-petrografisk

fråga, (sid. 39), skall jag vid annat tillfälle lemna mitt svar.

. Stockholm 1887. Kongl. Boktryckeriet.

a

KR ah, x

ÖFVERSIGT

AF

KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS
FÖRHANDLINGAR.

Årg. 44. 1557. | Me 10.

Onsdagen den 14 December.

INNEHÅLL:

Öfversigt af sammankomstens förhandlingar.................................. sid. 625.
NEUMAN, Om Rubus corylifolius och R. pruinosus, deras nomenklatur

DOHWALELALL Se ee u LE EN ee ee MS RE 2010298
MÖLLER, Ueber Coineidenzsysteme gewöhnlicher algebraischer Differen-

talgteichungene ee Me En ya » 647.
EKSTRAND och JOHANSON, Bidrag till kännedomen om kolhydrater...... » 667.
MEBIUS, Om ändringen af metallers elastieitetskoefficient i följd af den

Balyaniska SEHö menge Ike Bar EEE JE » 681.
JOHANSON, Undersökningar öfver vissa algebraiska Diner som leda

tllsellipuiska@interralenie es en ee ee an » 691.
JOHANSON, Vilkoren för att en algebraisk likhet y” =(z— a)"!...(e— a)"

Sskall@ledaguillr elliptiska, inte ona len oss Su bene ee » "103:
Koss, Om bäsläneden af algebraiska kroklinier..............................- Da:
MUNTHE, Om postglaciala aflagringar med Ancylus fluviatilis............- PT RAG)
PALMER, Om inverkan af svafvelsyra på «-nitronaftalin..............-...- Dr BE
MauzeLıus, Om rykande svafvelsyras inverkan på klorvätesyrad «-naf-

EIER De SAUREN » 741.
Skänker till Aden bibluotek arm! sidd. 625, 646, 680, 690, 712, 751.

Pa tillstyrkan af komiterade antogos till införande i Aka-
demiens Handlingar följande två afhandlingar: 1:0) »Considéra-
tions sur certaines theories concernant I'electricité atmospherique»,
af Prof. E. EDLUND; 2:0) »Om strandliniens förskjutning vid
Sveriges kuster», af Filos. Doktor L. HOLMSTRÖM.

Filos. Kandidaten H. MUNTHE hade afgifvit berättelse om
den resa, som han förliden sommar utfört med understöd af
Akademien för fortsatta undersökningar öfver Gotlands qvar-
tära bildningar.

Hr Friherre NORDENSKIÖLD lemnade en öfversigt af de re-

sultat i afseende pa himlakropparnes daning, till hvilka Mr Loc-

626
KYER kommit genom en jemförande undersökning af meteor-
stenars och sjelflysande himlakroppars spektra och erinrade med
anledning häraf om den öfverensstämmelse, som eger rum mellan
dennes asigter och föredragandens egna, hvilka framstälts i upp-
satsen: »Om den geologiska betydelsen af kosmiska ämnens ned-
fallande till jordytan».

H. Exec. Hr Grefve EHRENSVÄRD förevisade ett manuskript
från förra århundradet, hvari med ord och upplysande tecknin-
gar adagalägges, att lyckade försök redan 1783 anstäldes i Stock-
holm att tända undervattensminor medelst elektricitet. Då vid
denna tid den galvaniska strömmen ännu icke var känd, begag-
nades härvid statisk elektricitet och gnisttändare. Från batte-
riet, som bestod af stora laddflaskor, hvilka, sasom det riktigt
anmärkes i manuskriptet, äro bättre än skifvor, förde iednings-
trådar af messing till minan, och voro dessa trådar isolerade
med beck och tjära. Det anmärkes af författaren på goda skäl,
att det äfven torde befinnas ändamalsenligt att öfverdraga led-
ningstradarne med någon fernissa. Skola flera minor antändas
på samma gång, så anmärker författaren riktigt, att summan af
ledningens alla afbrott (gnistställen) bör vara kortare än det
största möjliga afstand, som laddningsgnistan fran ett gifvet
batteri kan öfverhoppa, då endast ett enda gnistställe förekom-
mer. Dessa försök att använda elektriciteten för praktiska
ändamal äro utan tvifvel de första som blifvit gjorda 1 Sverige,
och det är icke osannolikt, att denna naturkrafts praktiska an-
vändbarhet icke heller hunnit förut blifva pröfvad i utlandet.
då man besinnar, att kännedomen om den elektriska laddflaskan
vid den nämnda tiden endast var några decennier gammal. Den
här omnämnda metoden att antända undervattensminor fram-
ställdes af Akademiens ledamot General-Amiralen Grefve C. A.
EHRENSVÄRD. — Densamme redogjorde derjemte för de ostron-
odlingar, som under senare tiden idkats i Bohuslän och i Norge
samt förevisade ett ostron, odladt vid norska ostronodlingen i
Nipekilen vid Risöt.

627

Hr LINDSTRÖM redogjorde för innehållet af ofvannämnda
berättelse af Filos. Kandidaten H. MUNTHE, samt meddelade en
uppsats af densamme: »Om postglaciala aflagringar med Ancylus
fluviatilis»”.

Hr WITTROCK öfverlemnade och refererade följande inlem-
nade uppsatser: 1:0) »Om Rubus corylifolius och Rubus pruino-
sus», af Lektor L. M. NEUMAN"; 2:0) »Om den högnordiska tall-
formen Pinus silvestris L. 8 lapponica af Jägmästaren TH. ÖR-
TENBLAD (se Bihang till Vet.-Akad. Handl.); 3:0) »Om de pri-
mära kärlsträngarnes utveckling hos monokotyledonerna», af Frö-
ken SIGRID ANDERSSON (se Bihang etc.).

Hr EDLUND föredrog följande inlemnade uppsatser: 1:0)
»Om ändringar i metallers elasticitetskoefficient till följd af den
galvaniska strömmen», af Docenten C. A. MEBIUS*; 2:0) »Über
Elektrieitätsüberführung zwischen Flammen und Spitzen», af
Filos. Kandidaten K. ASPEREN (se Bihang ete.); 3:0) »Tempe-
raturens inflytande pa brytningsexponenten och tätheten” hos
bergsalt», af Fröken NANNY LAGERBORG (se Bihang ete.).

Docenten Friherre H. H. VON SCHWERIN förevisade en rik-
haltig samling af vapen och andra etnografiska föremal, som af
honom blifvit hopbragt under hans resor i Kongolandet och nu
sasom gafva öfverlemnades till Riksmuseum, samt lemnade i sam-
manhang härmed en skildring af de etnografiska förhallandena
inom de af honom besökta delarne af detta land.

Hr MiTTAG-LEFFLER öfverlemnade till införande i Aka-
demiens skrifter följande uppsatser: 1:0) »Undersökningar öfver
vissa algebraiska likheter, som leda till elliptiska integraler», af
studeranden A. M. JOHANSON”; 2:0) »Vilkoren för att en alge-
braisk likhet y” = (« — ay)... (2 — a,)” skall leda till ellip-
tiska integraler», af densamme*; 3:0) »Om baglängden af alge-
braiska kroklinier», af Filos. Kand. G. KoBB”.

Sekreteraren meddelade pa författarnes vägnar följande upp-
satser: 1:0) »On a recent form of the Echinoconid&», af Prof.
5. LovEn (se Bihang etc.); 2:0) »Om de fruktformer af Trapa
natans L., som fordom funnits i Sverige», af Prof. A. G. NA-

628
THORST (se Bihang etc.); 3:0) »Bidrag till Pantopodernas mor-
fologi och utvecklingshistoria», af Filos. Doktor G. ADLERZ (se
Bihang ete.); 4:0) »Bidrag till kännedomen om kolhydrater», af
Docenten A. G. EKSTRAND och Filos. Licentiaten C. J. JOHAN-
SON"; 5:0) »Om rykande svafvelsyras inverkan pa kolvätesyrad
a-naftylamin», af stud. R. MAUZELIUS*; 6:0) »Om inverkan af
svafvelsyra pa «-nitronaftalin», af Filos. Kandidaten W. PAL-
MER”; T:o) »Über Coincidenzsysteme gewöhnlicher algebraischer
Differentialgleichungen», af Docenten J. MÖLLER*; 8:0) »Luft-
undersökningar vid Vaxholms fästning», af Med. Doktor N. E.
SELANDER (se Bihang ete.).

Följande skänker anmäldes
Till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek.

Stockholm. Geologiska föreningen.

CoHEN, E., Geognostisch-petrographische Skizzen aus Süd-Afrika.

Stuttg. 1387. 3:0.

— Der Pallasit von Campo de Pucara. Ib. 1887. 8:o.
WAHNSCHAFFE, F., Über zwei conchylienführende Lössablagerungen

nördlich vom Harz. Berlin 1887. 8:0.
Bergen. Museum.

Aarsberetning 1886. 8:0.
Tromsö. Museum.

Aarshefter. 10. 1887. 8:0.

Aarsberetning 1886. 8:0.
Baltimore. Johns Hopkins University.

American chemical Journal. Vol. 8(1886): N:o 6; I(1887): 1-6. 8:0.
American Journal of mathematics. Vol. 9: N:o 2-4; 10: 1. 1887. 4:0.
Studies from the biological laboratory. Vol. 3: N:o 9; 4: 1-2. 1887. 8:0.
American Journal of philology. Vol. 7(1886): N:o 4; 8(1887): 1-3. 8:0.
Studies in historical and political science. Series 5: 1-11. 1887. 8:0.
Annual report. 11(1886). 8:0.

Circulars. Vol. 6: N:o 54-61. 1886—1837. 4:0.
Bamberg. Naturforschende Gesellschaft.

Bericht. 14. 1887. 8:0.
Basel, Naturforschende Gesellschaft.

Verhandlungen. Th. 8: H. 2. 1887. 8:0.
Batavia. X. Natuurkundig Vereeniging in Nederlandsch-Indi£.
Natuurkundig Tijdschrift. D. 46. 1887. 8:0.
Belfast. Natural history society.

Report and proceedings. 1886/87. 8:0.
Berlin. Deutsche Geologische Gesellschaft.

Zeitschrift. Bd. 39(1887): H. 1-2. 8:0.

Katalog der Bibliothek. 1887. 8:0.
(Forts. å sid. 646.)

629

Öfversigt af Kongl. Vetenskaps- \kademiens Förhandlingar, 1837. N:o 10.
Stockholm.

Om Rubus corylifolius ARRH. och R. pruinosus ARRH.,

deras nomenklatur och arträtt.
AfL. M. NEUMAN.

[Meddeladt den 14 December 1887 genom V. B. WiTTROCK.]

Gruppen corylifolii anses af författarne till de begge för-
nämsta arbeten öfver detta slägte, som den svenska och danska
literaturen ega, a ena sidan F. W.C. ARESCHOUG (»Some obser-
vations on the genus Rubus», Lund 1885—-86), a den andra K.
FRIDERICHSEN & OÖ. GELERT (»Danmarks och Slesvigs Rubi»,
Kjöbenhavn 1887), besta af en enda art, hvilken den förre be-
nämner Pt. corylifolius SM., de senare I. milliformis. Men äro
desse författare ense häruti, sa äro de det icke, da det gäller att
förklara orsaken till denna arts öfverväldigande polymorfi. Me-
dan nemligen ÄRESCHOUG finner denna orsak ı artens stora
känslighet för yttre förhållanden och dess deraf beroende varia-
tionsförmaga, söka de danske författarne densamma i hybridi-
seringen, och ı följd af denna olika uppfattning af formrikedo-
mens orsak, blifver också öfverensstämmelsen mellan dem i fråga
om alla dessa formers artenhet endast skenbar. Ty det artbe-
grepp, under hvilket ARESCHOUG förenar corylifolierna, är ett
helt annat än det, som enligt FRIDERICHSEN & GELERT sam-
manhaller dem; enligt den förra asigten hafva formerna utvecklat
sig ur hvarandra och förutsätta saledes en enda urform, enligt
den senare hafva de en mängd i de öfriga Rubus-grupperna spridda

stamformer, enligt den förra är A. corylifolius ett homogent be-

630 NEUMAN, OM RUBUS CORYLIFOLIUS OCH R. PRUINOSUS.

grepp, enligt den senare ett i högsta grad heterogent, enligt den
förra en naturlig collectivart, enligt den senare icke en sådan,
utan en artificielt hopfogad knippa bastarder i olika led.

Af dessa äsigter är den förra onekligen mest tilltalande;
ehuru jag a andra sidan icke anser densamma fullt tillfredsstäl-
lande. I ARESCHOUGS arbete var icke heller den deskriptiva
delen hufvudsak; han afsag i första rummet att belysa släg-
tets fylogenetiska utbildning. För honom blifva derför de
beskrifna formerna, såsom han uttrycker sig pag. 49, endast »star-
ting-points for farther investigation of the creation of forms
within this species», och med sitt fylogenetiska mål för ögonen
kan han ocksa pag. 111 säga: »it must become of less impor-
tance, wether a form be regarded as a species, subspecies or a
variety» och af praktiska skäl betrakta alla corylifolii som en
art (»in polymorfous genera we cannot deny the great advan-
tage of combining their forms so as to make large complexes
or collectiv species»). I ett rent deskriptivt arbete deremot, som
uteslutande. sysselsätter sig med begränsningen af ett slägtes fak-
tiska former, torde de befintliga formernas uppställning sasom
arter, underarter eller :varieteter icke vara likgiltig, utan strängt
bunden dels af författarens asigter om dessa systematiska begrepp
dels af de olika formernas uppträdande i naturen, och da i
de flesta polymorfa slägten icke blott arter, underarter och varie-
teter, utan äfven hybrider förekomma, torde ett sådant icke kunna
anses utredt — äfven om dess alla former äro nöjaktigt beskrifna
— med mindre hvar och en blifvit hänvisad just till det bland
nyss nämnda fyra begrepp, han verkligen tillhör.

Mot den af FRIDERICHSEN & GELERT hyllade asigten, att
corylifolii äro hybrider mellan R. cesius och icke-corylifolier, har
redan ARESCHOUG (Il. c.) anfört de vigtigaste skälen. Jag vill
endast tillägga följande.

De stöd, som aberopats för denna asigt, äro dels corylifo-
liernas minskade fertilitet, dels deras försämrade pollenproduktion.
Angaende den förra torde jag böra nämna några rön från ost-

kusten i Sverige. Da jag pa Orö i Vesterviks yttre skärgård

ÖFVERSIGT AP K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:o 10. 631

funnit R. corylifolius ARRHENIUS, förvanade det mig högeligen,
att arten ofta hade en eller annan blomma i hvarje blomställ+
ning förkrympt; efter något sökande träffade jag i öns inre ett
helt snar, der blommorna antingen voro sterila, i knoppstadiet
vissnade eller jemte öfversta delen af blomskaftet affallna. Här
funnos ju tydliga skäl för hybrid-teoriens tillämpning! Emellertid
undersökte jag dessa i förtid vissnade blommor, och jag fann då
knopparne genomstungna af sma hal, blommornas calyces delvis
afätna eller, der bade knopp och blomma voro borta, det qvar+
sittande blomskaftet i spetsen svartnadt och nagot konkavt — i
alla tre fallen tydliga bevis pa insekters härjning. När jag ge-
nomsökt öns inre trädbevuxna del, företog jag en ronde kring
öns klippiga strand, men här var arten rikt fruktbärande; endast
i undantagsfall kunde jag upptäcka nagon i förtid vissnad blomma.

Liknande och kanske ännu mera beaktansvärda omständig-
heter råda hos R. pruinosus ARRH. Pa Örö är denna växt fullt
fertil, så också på Fångö i Östergötland, men pa förra stället
äro stenfrukternas antal i hvarje frukt mindre än pa det senare:
Vid Vestervik var förhållandet deremot annorlunda; den form af
RR. pruinosus, hvilken jag i det följande kallat prostratus F:
ARESCH.!), var i regeln nästan steril, den andre, f. suberectus
F. ARESCH., visade sig pa ett ställe sätta mycket litet frukt,
pa ett annat ganska mycket, men var äfven pa det senare långt
ifrån fullt fertil. Vid närmare undersökning visade det sig, att
f. prostratus öfverallt och f. suberectus på den första fyndorten
voro hardt angripna af insekter, men att sistnämnde form pa
den andra fyndorten högst obetydligt var det. Förnämsta or-
saken till steriliteten var här att söka i andra omständigheter.
Den stam, på hvilken jag tog ifrågavarande blomskott, var den
enda lifskraftiga grenen fran en rot, som under flydda ar skjutit
massor af, nu torkade och för passagen ganska hinderliga turio-

ner, men i ar ej förmått utveckla en enda! Dess lifskraft var

') Dess hela namn är Rubus corylifolius SM., *maximus L. var. pruinosus ARRH.
f. prostratus F. ArgscH.! Jag har tagit mig friheten att för beqvämhetens
skull ur dessa liksom ur några andra ARESCHOUGS namn endast citera det sista.

632 NEUMAN, OM RUBUS CORYLIFOLIUS OCH R. PRUINOSUS.

i aftagande och i följd deraf ocksa dess produktivitet, den var
en forma senilis. I Blekinge, der, savidt kändt är, Rubi prui-
nosi sydligaste lokal i vart land är belägen, synes han vara steril.
Möjligt är, att samma orsaker, som verkat Vesterviksformernas
sterilitet, äfven der varit verksamma; möjligt är också, att denna
art i likhet med Rubus arcticus har mot söder aftagande ferti-
litet. Huru än dermed ma förhalla sig, är det emellertid föga
troligt, att steriliteten der mera än pa de öfriga svenska fynd-
orterna skulle bero pa artkorsning! Men antag, att en botanist
i ett herbarium får se denna art fran Vestervik eller Blekinge,
sa kan man vara nästan viss, att han skall anse steriliteten
sasom ett bevis pa dess hybridnatur. Icke är han i allmänhet
nog uppmärksam för att skilja de fall, da blommorna helt och
hållet afbitas, da knopparne förderfvas, innan de slagit ut, da
blommorna saras under blomningen, da arten är i utkanten af
sitt omräde eller i ett senilt svaghetstillständ fran de fall, da,
oaktadt växten är ostörd af insekter och lefver under gyn-
samma förhallanden, fruktpreduktionen minskas. I det senare,
'men icke i nagot af de förra fallen kan steriliteten antagas hafva
sin orsak i metridiernas genom korsningen framkallade svaghetstiil-
stand. : Och helt visst behöfvas noggranna iakttagelser ej blott
af frukternas utan äfven af pollenkornens beskaffenhet för att om
en växtform kunna pasta, att dess sterilitet är en följd af korsning.

Ehuru af föregående tydligt framgar, att bade R. corylifo-
lius ARRH. och R. pruinosus ARRH., da de lefva under gyn-
samma förhållanden, äro fullt fertila och det förnämsta skälet
för asigten om deras hybriditet dermed försvunnit, torde det dock
icke vara ur vägen att papeka, att R. cwsius icke af mig sägs
i Vestervikstrakten, hvarken på Örö eller på något annat ställe i
hafvets omedelbara närhet, icke heller, att någon art finnes så
beskaffad, att en intermediär form mellan honom och R. cesius
skulle fa utseendet af AR. corylifolius ARRH. eller pruinosus
ARRH. Hvad den senare beträffar, har man tänkt pa ideus +
Wahlbergii eller iddeus + nemoralis, men deremot tala dess bredt

ovala, nästan runda petala, en omständighet, hvilken är sa myc-

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:o 10. 633

ket mera beaktansvärd, som det är bekant, att alla de olika
formerna c&sius + ideeus utmärkas af på bredden betydligt redu-
cerade kronblad. Ty helt visst vore det antagandet orätt, att
R. ide: inflytande, som i denna arts enda faktiskt kända hybrid
visar sig i kronbladens förminskning, skulle under combineringen
med BR. Wahlbergü eller R. nemoralis helt och hållet upphöra
att verka. Bladens tendens till 7-talighet, hvilken väl af hy-
briditetens förfäktare tolkas som arf från R. ideus, förekommer
hos arter, hvilka med all säkerhet icke härstamma fran R. idwus
t. ex. R. relatus F. ARESCH. och R. polyanthemos LINDEB., så
att man visserligen kan vara öfvertygad, att en hybrid af I.
ideus skall ärfva 7-talighet i bladen, men ingalunda tvärtom fran
en dylik 7-talighet far sluta till en ideoid hybriditet.

Mina pollenundersökningar hafva hufvudsakligen utförts på
den som hybrid starkast misstänkta arten, AR. pruinosus ARRH.
Resultaten af dem blefvo följande: den fullt fertile formen fran
Östergötland hade 95,2 % godt pollen, från Örö 83— 88,7 4,
prostrata-formen fran Vestervik 89,3 2, den rent sterile sube-
rectus-formen fran samma lokal 90 2, den i mindre grad sterile
suberectusformen 33—85,8, Blekingsformen 82,6. Som man ser,
har den mest fertile (nordligaste) formen också bäst pollen, men
för öfrigt halla ej minskad produktion af pollen och minskad ut-
bildning af frukter fullt jemna steg, hvilket väl icke heller var
att vänta, da insekterna, som förderfvat fruktämnena, icke derför
behöft förstöra standarne i de angripna blommorna. Deremot
ser man, att i de fall, der vi antagit steriliteten förorsakad af
senilitet eller en alltför sydlig latitud, också frömjölet var sämst.
Och tydligt är, att begge dessa faktorer skola försvagande in-
verka lika mycket pa standare och pistiller.

För jemförelses skull har jag undersökt frömjölets beskaf-
fenhet hos de Rubus-arter, som växa i närheten af R. pruinosus.
Jag fann, att A. corylifolius ARRH. hade i medeltal 92,65 %,
R. Wahlbergü ARRH. (verus) 84 %, R. sulcatus VEST. 42 4,
R. thyrsoideus WIM. 5,06 och Zt. glandulosus BELL. 36,4 %

soda pollenkorn — ett i sanning slaende resultat för dem, som

634 NEUMAN, OM RUBUS CORYLIFOLIUS OCH R. PRUINOSUS.

anse corylifolii vara af hybrid natur, men RB. sulcatus, tlyrsoi-
deus och glandulosus vara goda arter. Medtager man i räknin-
gen en annan allmänt erkänd art, PR. radula WHE med 29,7 % och
en helt visst icke såsom species erkänd corylifolius-form, R. Wahl-
bergü v. tenuifolius F. ARESCH. (63,8 %), torde man saledes här
hafva a ena sidan fyra icke-corylifolier, hvilka vetenskapen öfver-
allt uppställer som distineta arter, med en pollenhalt, vexlande
mellan högst 42 % och lägst 5,06 % goda korn, medan a mot-
satta sidan fyra undersökta corylifolii, hvilka icke hafva rang
af arter, befinnas hafva lägst 63,8 högst 92,65 2 goda korn.
Medeltal för de förra fyra arterna är 28,2 %, för de senare fyra
81,75 2 goda korn. Härför ma ingen tro, att jag anser alla coryli-
folii vara arter eller att de alla hafva jemförelsevis bättre pollen
än icke-corylifolii. Jag har blott velat framhålla, att bland de
förra finnas former, hos hvilka pollenet är bättre än hos allmänt
erkända arter bland de senare. Men hafva nu dessa corylifolii
ett fullgodt pollen, torde också de ur deras frö uppkomna gene-
rationerna vara konstanta; jemte konstans fordras dock för art-
rätt en viss grad af karakterernas olikhet. Uppfattningen af
denna »grad» är tyvärr icke lika hos alla författare, och deri-
genom har en stor konfusion särskildt inom Rubus-literaturen
uppstätt. Ja, man synes i allmänhet fordra en mindre grad af
differenser för arträtt inom gruppen suberecti än inom corylifolii.
Men detta är orätt, ty derigenom blifva arterna olikvärdiga
och det synes nödvändigt — för att erhålla ett inom hela slägtet
likvärdigt artbegrepp — att erkänna sådana formkretsar som
t. ex. BR. pruinosus för arter.

Ett väsentligt hinder för det rätta förståendet af denna grupp
ligger i den utom Sverige vanliga föreställningen, att corylifolu
besta af mellanformer mellan AR. cestus och de andra arterna.
Domen deröfver, om en Rubus är en dylik mellanform eller icke,
maste i hvarje fall blifva subjektiv, hvaraf framgått som följd,
att gruppens begränsning i de olika länderna är mycket olika.
Så t. ex. om en botanist påträffar en glandelfattig BR. radula

med de basala turionbladen föga differentierade eller en svag-

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:o 10. 635

taggig och glesharig R. vestitus, och om han förut af dessa arter en-
‚dast sett de synnerligen väl karakteriserade hufvudtyperna, så an-
ser han sig berättigad att betrakta sina fynd som dylika mellan-
former d. v. s. corylifolii. Sedan är han fritagen fran bekymret
öfver de märkliga formernas affinitet, ty »alle positive Aufgaben
über deutliche Artgrenzen und zuverlässige Merkmalen bei den
Corylifoliis — — — sind entweder ein Zeichen oberflächlicher
Untersuchung oder von einen sehr beschränktem Beobtechtungs-
gebiete» (FOCKE, Synopsis p. 387). Att corylifolii i Tyskland,
der den förnämste batologen kan yttra sig sa, blifvit försummade,
är helt naturligt. Men i vart land, der ingen dylik misströstan
om möjligheten af dessa arters eröfring at vetenskapen gjort sig
gällande, der dessa arter äro mera utpreglade än i sydligare
länder och der gruppen genom fattigdomen inom de affina Koeh-
leriani och glandulosi till sitt omfang är mera bestämd, torde
corylifoliernas studium hafva större utsigter till framgang. Men
för framgång fordras en kritisk uppmärksamhet på följande, de
polymorfa slägtenas, egenheter.

1. En art, hvilken inom ett område har två skilda utbred-
ningscentra, är ofta olika i ett eller annat hänseende inom dessa
centra, men far derföre icke uppdelas i tva species. Sa är t. ex.
R. max. v. halophilus (L. M. NEUMAN, Bot. not. pag. 90) helt visst
samma species som R. corylifolius ARRH., men har af LINDE-
BERG upptagits som egen art under namnet R. Lagerberg.
Dylika vikarierande racer eller underarter äro bland Rubi
icke ovanliga t. ex. af R. villicaulis KOEHL, insularis i Skane
och umbraticus i Bohuslän; af thyrsoideus R. candicans och
thyrsanthus i Tyskland m. fl.

2. Derigenom, att inom de stora grupperna ofta samma
karakterer ligga till grund för artindelningen, uppsta analoga ar-
ter, hvilka, ehuru langt skilda från hvarandra, dock i ett eller
annat lätt märkbart hänseende öfverensstämma med hvarandra.
Dylika simulerande arter få på intet vilkor sammanföras, sasom
t. ex. skett, då SCHEUTZ (Bot. Not. 1885 p. 165) kallat en A. nemo-
rosus ARRH. närstående form R. thyrsoideus v. viridis F. ARESCH.

636 NEUMAN, OM RUBUS CORYLIFOLIUS OCH R. PRUINOSUS.

3. Pa gynsamma lokaler kan man iakttaga, huru turionerna.
pa yngre buskar äro bade till växesätt och beväpning olika de till
mogen alder komna och huru de äldsta ofta aftaga i karakte-
rernas utpregling. Äro jordman och klimat lämpliga, når en bu-
ske redan tredje aret den culmen, som utmärker sig genom de
för arten utmärkande kännetecknens fixering och kan sedan i
mycket lång tid vegetera i detta typiska tillstånd. Men när
jorden blifvit utsugen eller skyddande buskage borthugget, för-
svagas han, en senilitet inträder, i hvilken han är atypisk,
ofta äfven mindre fertil, och den tid, under hvilken seniliteten
varar, är ofta mycket lang. Exempel härpa har förut lemnats

i A. pruinosus la suberectus vid Vestervik.

På samma sätt kan ett species i följd af sin utbredning till
lokaler, der de yttre förhållandena ej medgifva dess fullt typiska
utveckling, stanna pa ett ungdoms-stadium, som, inom ett in-
skränkt omrade fixeradt, lätt kan anses vara ett sjelfständigt
species, subspecies eller varietet, och i ett fylogenetiskt arbete
derför kan sasom en vigtig »starting-point» förses med eget
namn, men i ett rent deskriptivt deremot icke. Dylika juve-
nila former har jag träffat af flere corylifolii t. ex. A. diver-
gens i barrskog vid Vegeholm (Skane), och jag misstänker, att
t. ex. v. dubius F. ARESCH. och v. mistus F. ARESCH. äro så-

dana forma juveniles.

4. I motsats till dessa iakttager man forme luwuriantes,
uppkomna genom en alltför stark utbildning af stipler, foderblad,
trichomer etc. Ofta äro väl dessa att räkna till monstrositeterna
eller de patologiska afvikelserna, men a andra sidan kunna de
äfven erhalla en viss grad af fasthet. Sasom exempel på sadana
kunna anföras R. stipularis F. ARESCH., R. raduloides F. ARESCH.
i Blytt Norges Flora, måhända ocksa R. salsus F. ARESCH. Mest
i ögonen fallande af hithörande former äro de, som uppstä deri-
genom, att turionspetsarne hos flere arter metamorfoseras tillin-
florescenser och salunda åstadkomma en höstblomning t. ex. hos

R. cesvwus L., hos Wahlbergii ARRH., hos migratorius L. M.

ÖFVERSIGT Al’ K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:o 10. 637

NEUMAN, mser. Inga dylika former böra upptagas under egna
namn i deskriptiva arbeten.

5. Hybrider mellan icke-corylifolii och A. c&stus L. få pa
inga vilkor hänföras till corylifolii, utan böra upptagas under
nagon af stamarterna. Deremot bör man bland corylifolii be-
skrifva hybrider både mellan c&esius och corylifolii och mellan
corylifolier inbördes, hvilka helt visst finnas inom värt land,
ehuru sällsynt, samt förebygga deras förvexling med varieteter
eller underarter.

Om man noggrant aktgifver pa ofvan framstälda förhållanden,
är jag öfvertygad, att man skall lyckas utreda vart lands cory-
lifolii och att man bland dem skall finna flere väl begränsade
arter. Jag vill i det följande hufvudsakligen sysselsätta mig med

R. corylifolius ARRH. och AR. pruinosus ARRH.

Rubus corylifolius.

I första upplagan af »Flora Britanica» (anno 1804) uppstäl-
ler J. E. SMITH den nya arten ÄR. corylifolius. Da han utom
de örtartade och BR. cestus endast känner tvenne arter, nemligen
denna och LinNn&Es R. fruticosus, är det lätt att a priori inse,
huru invecklad den fragan är: hvilken art är SMITHS corylifo-
lus? Visserligen har man diagnoserna!) att tillga, men man
förstar helt visst, att, om dessa finge gifva utslaget, vi skulle
under hvart och ett af de båda namnen'samla en hel grupp
af numera öfverallt i Europa erkända arter, och särskildt
vill jag framhalla, att suberecti?) maste af SMITH hafva räknats

till A. corylifolius. Med tillhjelp af den lilla beskrifningen”?)

!) Corylifolius: foliis subquinatis subtus pilosis; lateralibus sessilibus, aculeis
reetiuseulis, ealyeibus fruetus inflexis (Engl. Bot. tab. 827...
R.). Rubus fruticosus major WitH. 469. R. major fructu
nigro, SCHMIDEL ic. t. 2.

Fruticosus: foliis subquinatis subtus tomentosis; foliolis petiolatis, aculeis
aduneis, caule angulato, calyce reflexo. Rubus fruticosus Sp.
plant. TOT.

2) R. fruticosus SM. är = discolor W. et N.

3) Caules tlagelliformes, fragiliores, longissimi, arcuato-patentes, rubri, tere-
tiuseuli, aculeis reetiusculis. Folia quinata vel ternata, inzequaliter serrata
et ineisa; supra lzete viridia glabriusceula; subtus pilosa, nequaquam incana;

638 NEUMAN, OM RUBUS CORYLIFOLIUS OCH R. PRUINOSUS.

blifver vårt arbete något underlättadt, men R. corylifolius rym-
mer ändock flere arter, än man skulle önska. I den åren 1824
—36 utarbetade »English Flora»!) intog SMITH under mellantiden
af andra auctorer urskilda arter t. ex. R. suberectus ANDERSS.
(1815) och R. nitidus WEIHE (1822), hvarigenom R. corylifolii
omfang tydligen blef minskadt, och efter SMITHS tid synas Eng-
lands Florister — måhända med ledning af tab. 827 i Engl. Bo-
tany, hvartill SMITH hänvisat — hafva blifvit öfverens om äsig-
ten, att R. sublustris LEES. är den af SMITH närmast afsedda
R. corylifolius. I BABINGTONS »Manual» (1881), som väl kan
anses vara det bästa uttryck för nutidens floristiska standpunkt
i England, bildar R. corylifolius SMITH tillsammans med for-
mer?), hvilka SMITH icke urskilt eller känt, en art, som jemte
IR. balfourianus BLOX, altheifolius HOST., tuberculatus BAB. och
c@sius. L. utgöra gruppen cesi. Man har saledes i England
insett omöjligheten ej mindre af att bibehålla allt hvad SMITHS
diagnos omfattat såsom arten corylifolius än af det motsatta för-
farandet eller att rycka den form, hvilken man vet SMITH hafva
afsett, ur sitt artsamband med andra af SMITH okända former,
utan man har uppsökt och sammanstält dessa former, hvilka
sluta sig kring SMITHS typ, under artnamnet corylifolius SMITH,
men gifvit skilda namn ät de heterogena arter, hvilka lyda under
den SMITH'ska diagnosen.

Vi vilja nu i korthet redogöra för artens historia i Sverige.
Det första arbete på vart språk i hvilket man möter namnet
R. corylifolius SM. är PALMSTRUCHS och QUENSELS »Svenska
Botanik», der en så benämnd art afbildas och beskrifves (1804)
uti III delen n:o 187. Emellertid upplyste LILJEBLAD redan i
tillägget till denna del, att den art han i sin »Svenska Flora»

foliolis lateralibus sessilibus; in folio ternato extus lobatis. Stipula forma
varia, setacex vel lanceolat®. Petioli pilosi, aculeati. Panicula multiflora.
Calyx villosus patens, maturescente fructu inflexus, monente acutissimo viro
D. WicGc. Petala alba. Fructus fusco-sanguineus, rore c&sio, acidus, acinis
rarlioribus.

') Diagnosen i detta arbete upptager en ny karakter, nemligen: »Panicle mi-
nutely glandular, as well as the reflexed calyx.»

2) RB. Wahlbergii BELL SALT. och Wahlbergii Arkn.

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:o 10. 639

kallat R. cesius är densamme, som i Sv. Botanik fått namn af
It. corylifolius SM.!).

Nästa gang vi möta detta namn i den svenska literaturen
inträffar under åren 1814—-18 i tvenne meddelanden af ELIAS
FRIES, hvilka dock ej äro af den art, att de med bestämdhet
kunna lämpas till nagon viss form. Fullständigast af författare
före ARRHENIUS beskrifver WAHLBERG AR. corylifolius i Fl.
Gothob. pag. 56—57 (1820). Här rader ingen sammanblandning
med Zr. cesius. Vidare har han den stora förtjensten att hafva
afsöndrat från A. corylifoltus den sedermera efter honom upp-
kallade BR. Wahlbergii?) samt att hafva genom sin beskrifning
tydligt tillkännagifvit, att han med R. corylifolius SM. menar den
sedan af LINDEBERG uppstälde R. Lagerbergiv (maximus v. halo-
phila L. M. NEUMAN, maritimus v. ovatus F. ARESCH.). Denna
begränsning af hithörande former har slägtet ännu 1838 i ed. III
af HARIMANS Flora; först följande året utkom ARRHENI ut-
märkta monografi, hvarı han ännu skarpare och tydligare, än
WAHLBERG förmaätt, markerade en viss typ såsom A. corylifolius.
Denne tillhör ostkusten (maritimus v. balticus F. ARESCH.) och
med honom förenar ARRHENIUS AR. corylifolius WAHLB. under
namnet var. eriocarpa, hvilket ju är riktigt, men begar oförsigtig-
heten att bland synonymen anföra författare t. ex. LILJEBLAD,
WAHLENBERG, HARTMAN, hvilka helt visst icke uppfattat arten
sasom han sjelf och att efter dessa upptaga corylifolii-lokaler (t.
ex. Venersborg), der säkerligen icke hans corylifolius förekommer.

ÄRRHENII uppfattning af A. corylifolius och närstaende ar-
ter var 1 vart land gällande, tills F. ARESCHOUG i sina bearbet-
ningar af slägtet förenade ARRHENII fyra arter; Wahlberg, ne-
morosus, pruinosus och corylifolius (den senare under namnet
maximus L.) till en enda, hvilken betecknades sasom corylifolius
SMITH. På samma principiela ståndpunkt i detta hänseende star
F. ARESCHOUG fortfarande (»Some Observations»), sasom ofvan

') Måhända en form af pseudo-ideus, i alla händelser ingen corylifolius-form.

2) Under namnet corylif. B. intermedius, hvari dock antagligen R. nemoralis

äfve non
älven ingar.

.640 NEUMAN. OM RUBUS CORYLIFOLIUS OCH R. PRUINOSUS.

nämnts; men af det sagda framgar, att namnet A. corylifolins
SMITH torde sasom artnamn vara obrukbart redan derför, att det
i England under tidernas lopp användts i tre olika betydelser,
att det allra minst i Fl. Brit. II pag. 542, dit ARESCHoUG hän-
visar, hade samma omfang, som R. corylifolius i ARESCHOUGS
arbeten samt att AR. corylifolius ARESCH. salunda är en helt an-
nan complex än AR. corylifolius SMITH och derför icke heller
utan misstydning kan förses med dess diagnos.

I sist nämnda arbete upptager ARESCHOUG pag. 70 och 27
i Syn. listorna R. corylifolius ARRH. såsom delvis motsvarande
R. maritimus delvis R. maximus. Att nämnde författare icke
är fullt bestämd i sin asigt om förhållandet mellan AR. cory-
lifoltus ARRH. och de af honom sjelf uppstälda underarterna,
torde framga af pag. 90 I. c., der det först heter, att »var. bal-
tieus is most certainly the original corylifolius of ARRHENIUS»,
men sedan »I presume, that it must have been other forms of
R. corylifolius SM., which were meant by ARRHENIUS, because
R. maximus also is included under his R. corylifolius».

För att erhålla visshet i denna sak reste jag till Örö, Ar-
RHENH typiska lokal; med mitt besök der åsyftade jag att er-
hålla svar på tre frågor, 1:0) Om maritimus v. balticus är identisk
med Zr. corylifolius ARRH. i Herb. normale, 2:0) Om den senare,
sasom jag redan ar 1883 framstälde, är en form af samma art,
som på vestkusten af mig kallats R. maximus, 3:0) Om på Örö
växer någon annan Rubus-form än corylifolius ARRH. Herb.
norm. sa beskaffad, att han kan innefattas under ARRHENII be-
skrifning af samma art och under maximus ARESCHOUG. Mina
undersökningar öfver dessa fragor gafvo följande resultat:

1:0) Anser jag R. corylifolius ARRH. HERB. NORM. vara fullt
identisk med maritimus v. balticus ARESCHOUG. Visserligen äro
de exemplar ur Herb. norm., hvilka jag sett, icke fullt identiska
med massan af de individ, som på Örö representera denna art,
ty taggarne äro merändels tätare och svagare samt blomställ-
ningen mera höjd öfver bladen än hos ARRHENI exemplar, men

detta har säkerligen sin förklaring deri, att ARRHENIUS tagit

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:o 10. 641

sina blomskott i midten af den buskmark, som täcker öns
inre, men deremot turionerna i ytterkanten af denna mark; han
har sålunda af de förra erhållit rena skuggformer, af de senare
deremot en modererad solform, medan deremot de af D:r A. LUND
till ARESCHOUG skickade exemplaren antagligen tillhöra den ut-
preglade solformen fran strandklipporna. En olikhet skulle man
möjligen tro sig finna i frukterna, enär de hos balticus (ARE-
SCHOUG |. e.) uppgifvas vara »sparse pilosi glabrescentes,
hos corylifolius (ARRH. |. c.) deremot »glabri». Denna olikhet
är dock blott skenbar, ty frukterna äro alltid glatta, om än
fruktämnena -— ehuru äfven de i regeln glatta — någon gang
befinnas bära spridda styfva har.

2:0) Tror jag mig med säkerhet kunna pasta, att R. maxi-
mus, begränsad så, som jag gjort det i K. V. A:s Öfversigt år
1883 p. 78 (maritimus v. ovatus ARESCH.) ej är till arten skild
från BR. corylifolius ARRH. Den enda egentliga olikheten dem
emellan består deruti, att fruktämnena äro hos den senare glatta
eller något styfhäriga, hos den förre tätt finludna. Öfriga skilj-
aktigheter, som i beskrifningarne upptagas, finnas i naturen icke;
så t. ex. uppgifva ARESCHOUG och LINDEBERG för vestkustfor-
men »aculei subeurvativ pa bladskaften och »stipul® lineares»,
men ARRHENIUS för ostkustformen »aculeoli recti» och »stipuls
lanceolat&», i hvilka hänseenden jag funnit, att den senare dels
såsom skarpt utpreglad solform kan hafva nämnda taggar krökta
dels att dess stipler variera, så att de än äro lancettlika (17 m.m.
x 3 m.m.), än lineära (20 m.m. x I m.m.)

3:0) Att på Örö, utom i fråga varande, ej finnes någon form,
hvilken ARRH. kan hafva afsett i sin beskrifning. Ön är ej så
rik på Rubi, som man torde föreställa sig. I jemförelse bade med
Gränsöviken och Solbergsudde vid Vestervik och med Hallands
Väderö på vestkusten är den fattig. De corylifolii, hvilka der
förekomma, äro — utom den nyss behandlade — R. Wahlberg,
nemoralis och pruinosus, de tvenne först nämnda typiska, den siste
visserligen omfattande tva former, men dock lätt att med ARR-
HENII karakterer skilja från A. corylifolius.

Ofvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Arg. 44. N:o 10.

uw

642 NEUMAN, OM RUBUS CORYLIFOLIUS OCH R. PRUINOSUS.

Är det säledes otvetydigt, att ARRHENIUS ursprungligen med
sin R. corylifolius afsag endast ostkustformen, sa är det a andra
sidan klart, att han mottagit intryck af WAHLBERG och till sin
art hänfört äfven denne författares R. corylifolius FL. GOTHOB.
Derför heter det i beskrifningen på frukterna »glabri vel pu-
bescentes» och derför upptager han den Wahlbergske vestkust-
formen som särskild varietet, 8 eriocarpa, derför tillägger han i
redogörelsen för artens utbredning de skånska och bohusländska
lokalerna samt hänvisar i synonymlistan till WAHLBERGS ar-
bete. Förutsatt, att min ofvan framstälda asigt om identiteten
mellan WAHLBERGS corylifolius och min maximus (1. e.) är rik-
tig, har således ARRHENIUS redan 1839 förenat till en art samma
två former, som ARESCHOUG hänfört till underarten maritimus
(baltieus och ovatus). Da så är, då namnet corylifolius SM. är
obrukbart och då deremot namnet Ze. corylifolius ARRH. har alla
ansprak pa att gälla, finnes hvarken skäl för LINDEBERG att
fasthalla vid det nya namnet ZLagerbergü eller für ARESCHOUG
att aterupptaga det högst tvetydiga namnet maritimus L. eller
för mig att fortfarande bruka namnen maximus var. halophilus.
Det är endast en gärd af rättvisa at ARRHENIUS att behålla
hans namn, R. corylifolius, för Öröformen (marit. balticus ARE-
SCHOUG) och 9 eriocarpus för vestkustformen (maritimus ovatus
ARESCH. 1 Some obs., Lagerbergü LINDEBERG, maximus ARESCH.
i Sk. Fl. och L. M. NEUMAN i Öfversigten 1883, maximus v.
halophila‘) L. M. NEum. i Bot. Not. 1885 pag. 90).

R. pruinosus ÅRRH.

Denna art har af ARESCHOUG (Some. Obs. p. 79) uppdelats
i tvenne former och hänförts till R. maximus såsom en dess va-
rietet. Dessa två former, af hvilka den ene, suberectus, endast
är känd fran Blekinge och den andre, prostratus, uppgifves dels
för ARRHENII, dels för några nya lokaler pa ostkusten, har jag
funnit växande i hvarandras härhet vid Vestervik°). Enligt mina
ee form hänförde jag i Öfversigten 1883 med tvekan till R. pruinosus Auct-
?) Denna art är ej inskränkt till Sveriges kuster; jag har nemligen sett exemplar

af densamma från Jutland, Slesvig och England.

ÖFVERSIGT AR K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:o 10. 643

iakttagelser kunna dessa icke skiljas ens som former, ty karak-
tererna äro icke konstanta. Den senare klädde, tätt krypande
utefter kullerstenarne en ganska stor yta knappast tre steg fran
vattenbrynet, den förre klängde sig upp genom de yttersta bu-
skarne i ofta manshöga, ofta blott alnshöga bågar, nagra fot
längre från stranden; dock observerade jag, att korta turioner,
utgangna från prostratus, någon gang voro upprätta, liksom att
mycket långa turioner, hvilka på sensommaren hade kommit fram
fran suberectus släpade sig fram pa marken, oförmögna att resa
sig i höjden. Ja, jag gjorde det rönet, att i vissa buskar turio-
nerna voro krypande, medan de tva-ariga stammarne voro bag-
formigt uppstigande, hvilket torde böra förklaras derigenom, att
en stam, som första aret är för klen att resa sig, kan utbilda
sitt mekaniska system sa, att han under det andra kan intaga
den för dylika väfnader mera ansträngande bagformiga ställningen.
Den andra olikheten gäller turionens beväpning och skall bestå
deri, att hos prostratus taggarne äro mindre och tätare, ej blan-
dade med glandelborst, men hos suberectus längre, strödda och
blandade med glandelborst. Hvad först glandelborsten beträffar,
sa synes deras uppträdande hos denna art vara ganska nyckfullt.
Så t. ex. fann jag hos prostratus en och annan turion vara fri
från glandelborst, medan andra deremot voro ganska tätt klädda
med dylika. Äfven på den högväxte formen vexlar glandelrike-
domen i hög grad. Om man mäter taggarnes längd efter turio-
nens diameter, torde ett motsatt förhållande mot det för ARE-
SCHOUGS begge former uppgifna här rada; hos subereetus äro
nemligen de längre taggarne i regeln mindre än turionens dia-
meter, hos prostratus deremot lika länga som densamme. Återstå
så de fran blomskotten hemtade karaktererna (prostratus: gla-
brescentibus eglandulosis, aculeis equalibus munitis; suberectus:
pilosis, glandulosis, aculeis insqualibus munitis). Bland dessa
erbjuda de två, memligen taggarnes beskaffenhet och stammens
harighet, ej någon skiljaktighet (hos begge äro taggarne af olika
storlek och stammen hårig), den tredje deremot en sådan, ehuru

ingalunda fullt konstant; hos suberectus äro nemligen i regeln blom-

644 NEUMAN, OM RUBUS CORYLIFOLIUS OCH R. PRUINOSUS.

skottens glandelhar mycket rikare än hos prostratus, der de någon
gang t. o. m. saknas.

Af det föregaende torde framga, att de tva former af R.
pruinosus, som förekomma vid Vestervik, icke äro skilda genom.
andra karakterer än sadana, hvilka härröra fran lokalens beskaf-
fenhet. Den ene, suberectus, växande pa rikare jordmån och i
skugga, far det vegetativa systemet mera utbildadt (tjockare och
starkare turioner, större blad och blomskott); derjemte äro blom-
skottens taggar starkare utbildade och dess glandelhar i allmänhet
rikare. Den andre, prostratus, som är hänvisad till en solig,
mager och oskyddad lokal, blir mindre yppig och fattigare pa
glandler i inflorescensen, men erhåller starkare turiontaggar. Begge
hafva ljusröda blommor.

Lika vansklist som det skulle vara att uppställa dessa for-
mer under nya namn, lika tydligt är det, att de i hög grad öfver-
ensstämma med hvar sin af ARESCHOUGS två former — ehuru
de habituelt äro något skilda från desamma. Vi skulle således
af dem erhålla fyra i smärre hänseende olika typer inom R. prui-
nosus. Och icke nog dermed, ty ARRHENII pruinosus, sådan den
utdelats i HERB. NORM. och sådan jag igenfunnit den på Örö, är
icke fullt öfverensstämmande med nagon af de fyra typerna. Till
växesätt och habitus liknar den fullkomligt min strandform, men
de spensliga turionerna med sina sparsamma och små, ofta nagot
krökta, n. borstlika taggar påminna om Kopparholmsformen (pro-
stratus ARESCH.), från hvilken den dock ganska betydligt afviker
genom mera sammandragen, föga bladig blomställning och hvita
blommor. Den har dessutom de 5-taliga turionbladen mycket
öfvervägande i antal, medan de 4 förut nämnda formerna hafva
de 7-taliga bladen synnerligen talrikt utbildade; icke heller äro
dess blad så skrynkliga och krusiga, som hos de öfriga for-
merna. En liknande form, men utmärkt af ljusröda blom-
mor och bladig, ehuru fablommig och sammandragen, inflores-
cens förekommer i närheten af Vestervik. Vi hafva nu ej mindre
än sex former. Såsom den sjunde vill jag framställa en, hvilken

jag funnit i buskmark på Orö; han är högväxt, har tjock turion

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:o 10. 645
och i förhållande dertill svaga taggar, mycket grofsagade,
föga håriga, släta blad, rik fabladig inflorescens och Ijusröda
blommor.

Af föregående torde vara lätt att inse, att saväl R. coryli-
Folius ARRH. som R. pruinosus ARRH. hafva den arterna (men
icke varieteterna) inom polymorfa slägten tillkommande varia-
biliteten. De äro vidare fertila och hafva godt pollen. För
deras arträtt fordras ytterligare en egenskap, nemligen »konstanta
karakterer». Jag skulle efter mina under sommaren förda an-
teckningar kunna skrifva en stor tabla öfver dessa kännetecken,
men det är helt och hallet obehöfligt, ty de äro på ett sa träf-
fande sätt framstälda i ARRHENII monografi, att jag skulle ega
föga nytt att tillägga. Under sadana förhållanden synas mig
inga skäl förefinnas till att upptaga R. corylifolius ARRH. och
R. prwinosus ARRH. såsom underarter eller varieteter, och jag
är öfvertygad, att icke lang tid skall förflyta, innan man finner,

att äfven andra, nu som varieteter uppstälda, corylifolier äro arter.

646

Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek.
(Forts. frän sid. 628.)

Bologna. R. Accademia delle scienze.
Memorie. (4) T. 7. 1886. 4:o.
Bonn. Naturhistorischer Verein der Preussischen Rheinlande...
Verhandlungen. Jahrg. 44: H. 1. 1887. 8:o.
Braunschweig. Verein für Naturwissenschajt.
Jahresbericht. 3—5 (1881/2—1886/7). 8:0.
Budapest. Magyar tudomanyos akademia.
Mathematikai és terıneszettudomänyi ertesitö. Kötet 4: F. 7—9; 5: 1-5.
1889 1.881028:0.
> » » Közlemenyek. Kötet 21: Sz. 2-5.
1385. 8:0.
Ertekez6sck a mathematikai tudomänyok Köreböl. Kötet 13: Sz. 1-2.
1886— 18837. 8:0.
> a termeszettudomänyok Köreböl. Kötet 15: Sz. 19; 16:
1-6; 17:1. 1885—1887. 8:0.
Archsologiai ertersitö. Kötet 6(1886): Sz. 3-5; 7(1887): 1-2. 8:0.
Ethnologische Mittheilungen aus Ungarn. Jahrg. 1(1887): H. 1. 4:0.
Mathematische und naturwissenschaftliche Berichte aus Ungarn. Bd.
4(1885/86). 8:0.
Ungarische Revue. 1887: H. 1-7. 4:0.
— Statistisches Bureau.
Publicationen. 20—21. 1886. St. 8:0.
Catalogue de l’exposition du Bureau de statistique 1885. 8:0.
Buenos Aires. Sociedad cientifica Argentina.
Anales „1.224: B.71. SN.
Calcutta. Indian Museum.
Cortes, E. C. & SwInHOE, C., A catalogue of the Moths of India.
125 IS IG DN
— Asiatic society of Bengal.
Journal. Vol, 54, Pr 2:!N:04; 00, P5 1235 P 7227355290, Pal HR
1836— 1887. 8:0.
Proceedings. 1886: N:o s— 10; 1887: 1-8. 8:0.
— Geological survey of India.
Records. Vol. 20(1887): P. 2-3. 8:0.
Cambridge, U. S. Museum of comparative zoology.
Memoirs. Vol. 16: N:o 1-2. 1837. 4:0.
Bulletin. Vol. 13: N:o 2-5. 1886—1837. 8:0.
Annual report. 1886/87. 8:o.
— Harvard college observatory.
HENRY DRAPER memorial. Annual report on the photographie study
of stellar spectra. 1. 1837. 4:o.

(Forts. å sid. 680.)

647

Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1887. N:o 10.
Stockholm.

Uber Coincidenzsysteme gewöhnlicher, algebraischer

Differentialgleichungen.
Von JutLıus MÖLLER.

[Mitgetheilt den 14. December 1887 durch D. G. LINDHAGEN.]

1. Die singuläre Lösung, wenn eine solche überhaupt exi-

stirt, einer Differentialgleichung erster Ordnung

(1) ®%%) =0

dy
da”

(2) E(£,y) = 0

wo = erhält man bekanntlich aus der Gleichung

wenn F(x,y) die Discriminante der Gleichung (1) in Bezug auf
y bedeutet. Wenn

(3) (er, a) = W

das vollständige Integral der Gleichung (1) ist, ist dann die
durch (2) dargestellte Curve die Einhüllende des Curvensystems
(3). Nun zeigt aber ein einfacher Schluss, dass im allgemein-
sten Falle (2) nicht diese Bedeutung hat. Soll nämlich (2)
überhaupt eine Lösung sein der Gleichung (1), muss der durch
die Differentiirung von (2) hergeleitete Werth von y' (1) befrie-
digen, was in der That eine neue Bedingung ist. Im allge-
meinen ist daher die Bedeutung der durch (2) dargestellte Curve
eine andere, und es sind dabei vorläufig zwei Auslegungen mög-
lich. Weil nämlich in irgend einem Punkte dieser Curve zwei

y-Werthe der Gleichung (1) zusammenfallen, müssen entweder

648 MÖLLER, ÜBER COINCIDENZSYSTEME DER DIFF.-GLEICHUNGEN.

zwei verschiedene Curven des Systems (3) sich daselbst berüh-
ren. oder es muss eine einzige von diesen Curven eine Singula-
rität mit zwei zusammenfallenden Tangenten, d. h. eine Spitze,
haben. Jenes bildet nun wieder eine Ausnahme, wie verschie-
dene Forscher, unter denen hier DARBOUX!) und BJÖRLING?)
erwähnt werden mögen, nachgewiesen haben; es entspricht einem
quadratischen Factor in (2).

Es ist also, nach diesen Verfassern, die Curve (2) in der
Regel der Ort der Spitzen der Integralcurven; nur ausnahm-
weise Einhüllende oder Ort der Berührungspunkte der Integral-
curven.

Für näheres Studium weise ich indessen auf die genannten
Verfasser selbst hin. Da ich aber beabsichtige ähnliche Unter-
suchungen betreffend Difterentialgleichungen höherer Ordnung hier
zu machen, habe ich es diesem Zwecke angemessen befunden
die obigen Resultate am wenigstens kurz zu erwähnen.

2. Es werden im folgenden die Ableitungen von y mit y',
Yu... ® statt Sn Ne

de dx: ER

Ableitungen irgend einer Function g(x, y, y'...y®) nach x, %,

bezeichnet; ferner die partiellen

j (2) mit o dass also ar EM
ey) (ög Pop 9, so dass also — =0qQ,>— =—=4
Y> Yy Pri Por 3: Pn+2> I P1 > dy fa»
dp dep
a 6 ORO er ug ner za —— .
dy f3 > dy® Pn+?

Es sei gegeben eine algebraische Difterentialgleichung zweiter
Ordnung
(f) le, NY Wo y') = 0.

Ihr Grad sei p in Bezug auf y”; die Coefficienten von y”?,
yP=!,...y' seien rationale, ganze Functionen von @, y und y'.

Eliminirt man y” zwischen (f) und

erhält man die Gleichung, welcher «, y und y' genügen müssen,

') Bulletin des sciences math&matiques, T. 4 (1873), S. 158 u. folg.
2) Bih. till K. Sv. Vet.-Akad. Handl., Bd 12, Afd. I, N:o 7 (1887).

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:o 10. 649

damit in (f) zwei y’-Werthe zusammenfallen. Diese Glei-
chung sei

(E) Bie dj I EO

Derivirt man nun (7), wird im allgemeinen dasjenige y”, das
man so erhält, (/) nicht genügen; wir wollen dieses y’, um
Missverständnisse zu vermeiden, mit »” bezeichnen. Man kann
die Differentiirung von (/), da diese Gleichung durch die Rli-
mination von y” aus (f) und /, = 0 entstand, in der Weise aus-

führen, dass man diese beiden derivirt. Man erhält dadurch

h + fa N 1 5 di a ID a 0,
ar Jans YT fors nes EU),

l it
wo Dy" = a

n !). Diese Gleichungen könnten zweierlei befriedigt
aan °

werden. Weil /, = 0 ist, könnte vielleicht Dy” = © werden;
dies forderte aber, dass auch f,, = 0 sei. Diese Bedingung ist
erfüllt, bloss wenn mindestens drei Werthe von y" gleich werden,
was bis auf weiteres ausgeschlossen sei. In der Regel wird also

Dy” finit sein, und dann muss

Ja JB FRE
sein. Hierdurch wird »” bestimmt. Soll nun 7” = y” sein, muss
man also

a I 0
haben, also noch eine Bedingung, welcher y” ausser den Glei-
chungen (f) und /, =0 genügen sollte. Im allgemeinen fällt
also »”' mit y” nicht zusammen, d. h. (F) ist kein singuläres
Integral der Gleichung (f).

Anfänglich werden wir nun den allgemeinsten Fall betrachten,
wo also „"=y” und fi, + pay + ay =D ist.

3. Die Gleichung (f) bestimmt ein doppelt unendliches
System von Curven, ihre Integraleurven, welche vir kurz die /-
Curven nennen wollen; die Gleichung (7) ein einfach unendliches
System von Curven, das Coincidenzsystem, kürzlich die #-Curven.

') Nieht mit y”, der der Gleichung (f) zugehörigen dritten Ableitung von y,
zu verwechseln.

650 MÖLLER, ÜBER COINCIDENZSYSTEME DER DIFF.-GLEICHUNGEN.

Unsere Aufgabe ist, die Beziehungen zu erforschen, die zwischen
den beiden Systemen stattfinden können.

Zunächst ist zu merken, dass durch irgend einen Punkt der
Ebene noch unendlich viele /-Curven hindurchgehen, den unend-
lich vielen Richtungen vom Punkte aus entsprechend. Wählt
man aber irgend eine von diesen Richtungen aus, d. h. giebt
man auch dem y einen gewissen Werth, erhält man nur eine
endliche Zahl einander im Punkte berührende Curven und zwar
p, von denen jede einem der p y’-Werthe aus () entspricht.

Genügt nun aber der gewählte Werth von y’ der Gleichung
(F) und, also zwei „’-Werthe gleich werden, gestaltet sich die
Sache folgendermassen. Entweder haben zwei verschiedene f-
Curven denselben Werth von y”, d. h. osculiren einander, oder
es muss eine einzige f-Curve eine Singularität mit zwei gleichen
y'-Werthen besitzen.

Jener Fall fordert indessen ein vollständiges Quadrat als
Factor in (7). Ist nämlich

005%) = Ü

das erste Integral der Gleichung (f), wird man finden, dass die
linke Seite der Gleichung (7) aus der Discriminante des q in
Bezug auf «, mit einem quadratischen Factor multiplieirt, be-
steht. Dies wird in ganz derselben Art gezeigt, wie DARBOUX
den entsprechenden Satz bei Differentialgleichungen erster Ord-
nung beweist!). Da nun zwei verschiedenen f-Curven auch zwei
verschiedene Werthe der Grösse a gehören, muss eben der Fall,
wovon die Rede ist, jenem quadratischen Factor entsprechen. Von
einer gegebenen Differentialgleichung ausgehend, wird man na-
türlich nur ausnahmweise einen solchen Factor erhalten; also
wird der fragliche Fall auch nur ausnahmweise vorkommen.

4. In der Regel hat also eine von den f-Curven eine Sin-
gularität mit zwei gleichen y’-Werthen. Zu leichterer Orienti-
rung wollen wir zuerst annehmen, dass das vollständige Integral

algebraisch und zu rationaler, ganzer Form gebracht worden

a a Oh ID:

ÖFVERSIGT AF K. VEDENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:o 10. 651

ist. Den zu untersuchenden Punkt wählen wir zum Anfangs-
punkt der Coordinaten und die Tangente der Curve zur Axe
der x. Die Curve muss dann im Anfangspunkte zwei Äste ha-
ben, deren jeder nach CAYLEY!) durch eine Gleichung von der
Form
Ar rn Bmi

charakterisirt ist, wo die Exponente », s,... ganze Zahlen oder
Brüche mit dem Nenner 2 sind und » (der kleinste) >1 ist.
Hure — 07 — 02 wird aber, 92, unendlich“ wenn FÅ 2, und
verschwindet wenn r >2 ist; also ist im allgemeinen r = 2.
Damit die Äste denselben Werth von y” haben, muss auch A

für beide gleich sein. Ihre Gleichungen werden von der Form

y=aa+bal+.

y=ar—beir+...
woraus man findet, dass die Gleichung der Curve von der Form

(y— ar?) + g(x, y) =)

ist, wo q(«,y) nur solche Glieder enthält, die von höherem als
dem vierten Grade werden, falls «>? statt y darin substituirt wird.

Diese Gleichung repräsentirt eine solche Spitze, bei welcher
die beiden Curvenäste auf derselben Seite der Tangente liegen,
die »Schnabelspitze», die unter anderem einem Doppelpunkte und
einer Spitze äquivalent ist?).
5. Es wird jetzt gezeigt werden, dass immer, also auch
wenn das vollständige Integral transscendent ist, eine Singulari-
tät der eben besprochenen Art vorkommt.

Derivirt man die Gleichung (f) erhält man
(1) In angel er ri)
Hieraus ergiebt sich, dass y” für das fragliche Werthsystem
von 2,9,%,y", das mit Tor Yo» Yo Y, bezeichnet werde, unend-
da

dy” ?

Ü

lich ist. Ihr reciproker Werth, d.h. ist dagegen endlich

') »On the higher singul. of a plane Curve», Quart. Journ. of Mathem., V. 7.
ZMEANDEL, 2A. 00:

652 MÖLLER, ÜBER COINCIDENZSYSTEME DER DIFF.-GLEICHUNGEN.
und. zufolge der Annahme im Anfange des Art. 2, eine in der Nähe
von #95 Yo» Yo» Yo synektische Function, kurzweg g(x, 9, y',y").
Fassen wir denn «, y und y' als Functionen von y” auf, so ist

Eu = dk und cl = et also
dy dy dy : dy
| da N RS
| dy" = yla,y,y',y)
Då j d.y U 1 7
(2) | dy” = 4: fle ys ys 4")
| dı A [77 [2 [2
ag = 4". ya Yy',Yy")

Wir haben hier ein System simultaner Differentialgleichungen,
welche die Ableitungen von x, y und y' als synektische Func-
tionen in der Nachbarschaft von &,, Yo» Yo, yo bestimmen. Die
Integrale selber x, y und y' sind dann synektische Functionen
von y” in der Nachbarschaft von „”, und können also in diesem
Bereich in convergente Reihen nach den ganzen Potenzen von
(y’— y',) entwickelt werden!). Die Coefficienten dieser Reihen
werden durch successives Differentiiren der Gleichungen (2) er-

mittelt. Aus der ersten von diesen erhält man

aa da H dy Na dy ät
dy”? = QS dy” fa: dy” P3: dy" Pa:
dx dy ;

u len: 5 5 N
Weil —,, — und — für #95 Yo Yo» yo verschwinden, wird
dy dy dy É 5

79
dx an ; F 4
a: Pa 20, welche Grösse nicht verschwindet, da es sich
(ONE

von dem Gleichsein bloss zweier y’-Werthe handelt (vgl. Art. 11).
Die das x bestimmende Reihe ist also (wir schreiben kürzlich

r 7 P N > Km r Bl,

Ty Yr Yr y" statt a — 0, Y— Yo YI Yo I Yo)

(3) 22 Loy Ar BUT

Man könnte darnach ebenso die y-Reihe erreichen. Das ist doch
nicht nöthig. Aus (3) ergiebt sich nämlich?)
yn = Arr + Ba + (ber +...

') »'Théorie des fonctions elliptiques», par MM. Brior et Bovaurr, Paris 1879,
S. 333.
2) Ve]. Brıior et Bovauer, a. a. O., S. 340.

ÖFVERSIGT AF K. VEDENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:o 10. 653
Integrirt man nun zweimal, erhält man
(4) UY NE BAR NE a a Sao)

Wir sind denn zu demselben Resultate gelangt wie im letzten
Art. Der Unterschied ist nur, dass die rechte Seite in (4) un-
endlich viele Glieder enthalten kann, wodurch aber die Singu-

larität keine Änderung erleidet.

6. Von dem im Anfange des Art. 3 angeführten folgt nun:
erstens, da die Coordinaten des untersuchten Punktes ganz be-
liebig gewählt wurden, dass überall in der Ebene bei dem Sy-
steme der /-Curven Schnabelspitzen vorkommen; zweitens dass
in einer jeden dieser Singularitäten diejenige f-Curve, der die-
selbe gehört, von einer #-Curve berührt wird; und drittens, dass
in jedem Punkte der Ebene die Anzahl dieser Singularitäten
gleich m ist, natürlich »» verschiedenen /-Curven gehörig, wenn
m den Grad des y' in (F) bedeutet. Wählen wir irgend eine
von den F-Curven aus, können wir ihre Beziehung zu dem Sy-
steme der f/-Curven wie folgt aussprechen: diejenigen von den f-
Curven, von welchen dieselbe berührt wird, haben im Berührungs-

punkte eine Schnabelspitze.

7. Jetzt wollen wir annehmen, dass (F) ein singuläres In-
tegral ist. In dem Falle sind die #-Curven zu dem von (/)
definirten Curvensystem mitzurechnen. Der eine Werth von y"
gehört dann einer F-Curve, und weil also bloss ein Werth den
f-Curven gehört, brauchen diese keine Singularitäten zu haben,
sondern nur gewöhnliche Punkte. Irgend eine der F-Curven ist
osculirende zu denjenigen f-Curven, von denen sie berührt wird.

Dies bestätigt sich analytisch in folgender Weise. Damit

(F) singuläres Integral sei, musste die Bedingung

!) Setzt man 2—u?, wird y’ synektische Function von u, und also auch 2uy”,

ly' 2 Å
d. i. I. Dasselbe gilt dann auch betreffend y (Brıor et BouvQuET, a. a.
du
O., S. 327), weiter auch 2uy/, d. 1. en somit schliesslich für y. Die Ent-
AU

wickelung von y nach .», d. h. x ?, ist also zulässig, was wohl übrigens
von den Auseinandersetzungen des Art. selbst unmittelbar folgen dürfte.

654 MÖLLER, ÜBER COINCIDENZSYSTEME DER DIFF.-GLEICHUNGEN.

(1) u) u)

erfüllt sein (Art. 2). Aus der Gleichung‘ (1) in Art. 5 sielt
man, dass in diesem Falle y” die Form % annimmt. Um y" zu
bestimmen, muss man deriviren, wobei man die quadratische
Gleichung

2

a

a? (Afa + Way + May" + FU" + Fur + JE fä
Er Jay" + 2n5y H au 9 sg = 0

erhält. Nun ist aber zu bemerken, dass (F) auch ein Integral
ist sowohl der Gleichung /, =0 wie auch der Gleichung (1):
die Ableitung y” von (F) genügt ja diesen beiden ebensowohl
wie der Gleichung (f). Man kann also die folgenden Ableitun-
gen von (F) durch Differentiiren entweder aus /, = 0 oder aus
(1) erhalten. So erhält man für ihre Ableitung y” die beiden
(rleichungen

(3) ER an ol and =

(£) (Nat tal" + Id" + Tr + Way + Say? + Fey" +

+ sy" + Was" + Isa? = 0.

Der Werth von y'”', der diesen genügt, macht auch (2) iden-
tisch verschwinden. Mithin gehört die eine Wurzel dieser Glei-
chung dem singulären Integral (7), und die andere erhält man
aus der lineären Gleichung
(2) N ur nn BAR

Es wird also y'” eine synektische Function von x, y, y' und
y'; man kann denn in diesem Falle’) ein simultanes System

von der Form

—- = pl yY,%')

|
|
| |
|

bilden und daraus y, y' und y’ nach ganzen Potenzen von &

entwickeln. Man erhält für y:

') Ebenso wie für ein beliebiges Werthsystem (welches (F) nicht befriedigt).

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:o 10. 655
Yen ae.

8. Die aus (3) und (5) im letzten Art. entspringenden
Werthe von y'" sind im allgemeinen verschieden. Die Bedingung
ihrer Gleichheit ist

fy = 0.

Wenn diese erfüllt ist, sollte also die ?-Curve eine vier-
punktige Berührung mit der jf-Curve haben; es seien die vier
Punkte A, B, C und D. Die folgende, unendlich benachbarte,
7-Curve muss nun die Punkte 3, C, D und noch einen mit der
F-Curve gemein haben; folglich haben diese beiden f-Curven die
Punkte 3, C und D gemein, d. h. eine Berührung zweiter Ord-
nung. Es giebt also an jeder Stelle drei Curven, nämlich die
beiden auf einander folgenden /-Curven und die #-Curve, die
denselben Werth von y” haben... Dieser Fall ist also nur möglich,

wenn mindestens drev Werthe von y” zusammenfallen).

Hier aber, wo es sich von dem Gleichwerden bloss zweier
y-Werthe handelte, bleibt uns also nur eine Deutung übrig,

nämlich: (F) ist particuläres Integral.‘

9. Im letzten Art. var die Gleichung

(1) AA toy + fyr =0
im der Weise befriedigt, dass

(2) fa 0

und also auch

(3) JA + fy =0

waren. Wir erhielten (F) als partieuläres Integral von (f),
wobei wir doch vorausgesetzt hatten, dass (FF) überhaupt ein
Integral sei. Dies ist aber, wenn (2) und (3) erfüllt sind, keines-
weges nöthig. Es wurde in Art. 2 erwiesen, dass die Ableitung

Y (n‘) von (VA) sich aus

(4) Du jan 0

') Die analytische Begründung der hier gemachten Behauptungen, welche nicht
sehr schwer ist, lasse ich weg.

656 MÖLLER, ÜBER COINCIDENZSYSTEME DER DIFF.-GLEICHUNGEN.

ergeben solle, und dass die Gleichheit von y” und »"” eben die
Bedingung (1) fordere. Zerfällt aber (1) in (2) und (3), ver-
schwindet (4) identisch, und »” braucht nicht y” gleich zu sein.
Im Gegentheil ist in der Regel in diesem Falle „’=y"; 4” er-
giebt sich auch dann aus der Gleichung (2) des Art. 7, nur dass
fs =0 ist, und man erhält aus dieser zwei verschiedene, finite
Werthe von y”. Man ersieht leicht, dass auch in diesem Falle
y nach ganzen Potenzen von x sich entwickeln lässt; aber man
erhält zwei Reihen, was bedeutet, dass es sich von zwei f-Cur-'
ven handelt. Dies ist natürlich derjenige Fall, wo die /-Curven
längs irgend einer der #-Curven einander osculiren, was ein voll-
ständiges Quadrat in (7) forderte (Art. 3).

10. Bevor wir weiter gehen, wollen wir das vorhergehende

an einigen einfachen Beispielen erläutern.

(1) Y? — 2ay" + Ör ON).
Die Gleichung (/’) wird
ONE

,

. . [77 [7 Lt sa
Der hieraus abgeleitete Werth von y’(n") = 3 genügt der ge-

gebenen Gleichung nicht (wohl aber der Gleichung fi + fay’ +
fan” = 0, wie leicht bestätigt wird). Die Bedeutung derselben
ist hier die allgemeine: diejenigen f/-Curven, welche irgend eine
von den F-Curven
l8y = 23 +c

berühren, haben Schnabelspitzen in den Berührungspunkten.

Das vollständige Integral ist

100(12, + a?z — 3aw? + 22° — b)? + ade — a)? = 0.
b a?

12777255

Die Coordinaten der Schnabelspitze sind « = 1; VE
(2) 2y"3 — 6y”? + 54x — My = 0.
(F) (y —20)(y — 22 — 0) = 0.

Die Factoren geben beide »” =2. In Verbindung mit y' = 2x
genügt dieser Werth der gegebenen Gleichung nicht; genügt hin-

1), Vgl. BIORLING, a. fa ÖSK

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:o 10: 657°
gegen wenn y' = 2x + 57 ist. Keiner der Factören machen fi
oder f, gleich Null. Also bestimmt y' = 2x, d.h.
y= x? +c
Schnabelspitzen in den f-Curven; y = 2r + 3, woraus ib
f I 27)
YET he + AA

ist dagegen singuläres Integral. Das vollständige Integral ist '

25(y — 2ax — b)? = 16(x — ap. Ög RS
Die Coord. der Schnabelsp. sind x = a, y= = un 2a?, = |
(3) (2? — 2y')Jy"? — 4ay'y" + 44? — 8a? CE = (0 -
(F) le er U
Der Factor y' = 0 giebt 7” = 0, was der gegeb. Gleichung genügt.
ea u | Bar

verschwindet aber nicht; y' =0, d. i. y= c ist also singuläres
Integral. Der übrige Factor y' =

«> giebt 7. = 2x; genügt nicht.

Dagegen wird f, =0 und f, + ay =. Diejenigen f-Curven

also, welche eine der Curven | A
a = u Er

berühren, osculiren einander (Art. 9). Das vollständige Inte-

gral ist

Ay — ax — b)? ar (2? — 2a)? = 0
(4) yt = (ay' — y'):
(2) y(27y' — 42) = 0.

Es geben die beiden Factoren Werthe von »”, welche die gege-
bene Gleichung befriedigen; für y = 0 ist auch die Bedingung
J,; = 0 erfüllt, was aber für 27,’ = 4x? nicht geschieht.
2000 — IE rc
ist also singuläres Integral; aber
Ye
particuläres. Das vollständige Integral ist sla
2y = ae? — 200 + b.
11. Wir werden jetzt den Fall, wo mehr als zwei y"-

Werthe zusammenfallen, in Betrachtung ziehen. Mit 9, "...g®
Öfversigt af K. Vet.-Akaad. Förh. Ärg. 44. N:o 10. 3

658 MÖLLER, ÜBER COINCIDENZSYSTEME DER DIFF.-GLEICHUNGEN.

bezeichnen wir kurz die successiven partiellen Ableitungen irgend

einer Function q& nach y" [also pf ik =
c

Up WE d"q Sn) aa 2.08 T

EE ger a Nehmen wir an, es werden m y"-Werthe

gleich einander, sind also die Bedingungen

(1) rel, el, el. d=V

erfüllt. Ist nun (£) kein Integral von (), erhält man ein Sy-
stem simultaner Differentialgleichungen von ganz gleichem Aus-
sehen wie in Art. 5; der wesentliche Unterschied aber ist, dass
dx
ara

system (Zz, YÖ Yo» Y,) verschwindet. Zuvor machen wir jedoch

wie wir sogleich finden werden, für das fragliche Werth-

folgende Bemerkung: so lange wie die aus den erwähnten Glei-
chungen sich ergebenden successiven Ableitungen von x ver-
schwinden, werden auch die Ableitungen von y und y' verschwin-
den. Man ersieht dies leicht, wenn man vor dem Differentiiren
die Gleichungen in der Form

är = pay ys)
dı de
J er =S
(2) Y dy” ENA dy”
| dy nde
lay” 75% dy"
2 da day
schreibt. Ist nun q& = 0, wird = = 0, mithin auch —,—=0
Ay dy”?
und = =0. Bei der nächsten Differentiirung der ersten Glei-
chung erhält man also ausser q” nur solche Glieder, die gleich
3
Null werden; ist denn 9’ = 0, wird auch = = 0, u.s.w. Gilt

es also die erste Ableitung von z zu haben, die nicht verschwin-
det, braucht man nur auf die partiellen Ableitungen von q nach
y' Rücksicht zu nehmen.

Setzt man fı + Jay’ + Jay" = — 'P, ist im. System (2)
Y9=f'. 'P7! (vgl. (1) Art. 5). Daraus ergiebt sich =f . PT! —

ÖFVERSIGT AP K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:o 10. 659

— f'.:P=2.‘P, u.s.w., und wir finden, dass, zufolge der Glei-

chungen (1), 9, ©,...9®72 gleich Null werden. Die erste
: ; ; : dnz
Ableitung von «, welche nicht verschwindet, ist denn TT
dy

Anstatt der Gleichung (3) des Art. 5 erhält man also in die-
sem Falle

UNE Er LE io
Also

1 2

y' = Aam + Ban +

oder durch zweimaliges Integriren
De 21
Ve NN nr WR =, be mr. Bk)

Eine Curve, welche von einer solchen ns gekenn-
zeichnet ist, hat m Äste und eine Singularität, die sich bei der
Untersuchung algebraischer Curven als m--1 Spitzen und (m— 1)?
Doppelpunkten äquivalent erwiesen hat?).

12. Die der Gleichung (F) zugehörige Ableitung y’(n”)
muss in diesem Falle, weil (F) durch die Elimination des y"
aus 7 =0 und einer beliebigen von den Gleichungen (1) des vor.

Art. entstanden ist, den folgenden m Gleichungen

AA ar fy + Jan +f. Dy" = 0 |
JA SE RER Is sr aD 0 |
(m — «(m — 1) + en, "lm $.

ea nn Del

1

genügen (vgl. Art. 2). Aus der letzten von diesen folgt, dass

Dy" finit ist; die übrigen nehmen dann die Form
I NE re 0 |
u ann — 0 N

(m — 2) (m — yt (m — 2) I
F + Ja EJ nn =0

1

1), Vgl. die Note, S. 653; man setze hier = u".
2) S, Cayıry, a. a. O., oder BJÖRLING, »Om egvivalenter till högre singulari-
teter i plana algebraiska kurvor», K. Vet.-Akad. Förh. 1878, n:o 7.

660 MÖLLER, ÜBER COINCIDENZSYSTEME DER DIFF.-GLEICHUNGEN.

; ae
: y ; Of ” EN
an. Es muss also hier Ad gostineniblnn eh =
Fa if ii
sein. &
Soll nun (F) singuläres Integral sein („" = y"), ist es also

auch in diesem Falle nothwendig, dass die Gleichung

in ei eV
besteht; die Ableitung y'”, die wieder von der Form & wird
(Art. 5, (1)) hat man aus der Gleichung (2) des Art. 7 zu be-
rechnen. Diese löst sich, ebenso wie da, in zwei lineäre Grlei-
chungen auf, von welchen die eine, nämlich (4), einen. finiten,
dem Integrale (F’) gehörigen, Werth von y'” giebt!); die andere,

die Gleichung (5) daselbst, die von der Form
RO + Jag = 0

wird, macht dagegen y” =0. Dann aber bilden wir auch hier
ein System Differentialgleichungen von derselben Form wie das

System (2) des vor. Art. Aber die erste Ableitung von x, die
dr Ir

nicht verschwindet, wird hier ge sein. Denn die Ableitung
AT u :

E
dieselbe enthält also f” anstatt f’ im vor. Art. Die x-Reihe
wird also in diesem Falle

erhält man jetzt (aus der letzten Gleichung) = —f".f55

r= OR 35 mh SEN
woraus ergiebt sich
1 2
"

WTS a et Bam—1ı+..
2
FE =

; ara | 2
MU + SINE an bar

Die /-Curve hat also in diesem Falle nur m — 1 Äste und eine
Singularität, welche m — 2 Spitzen und (m — 2)? Doppelpunkten
äquivalent ist.

Von dem soeben betrachteten Falle ist wieder derjenige zu
unterscheiden, wo die Bedingung fi + fy + fay' =0 in der

!) Die Gleichung (3) daselbst verschwindet identisch.

ÖFVERSIGT AF Ki VETRNSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:o 10. 661

Weise erfüllt ist, dass die Functionen fy + f.y' und f, jede für
sich verschwinden. Man erhält dann Fälle, welche den in den
Art. 8 und 9 untersuchten verwandt sind; auf diese sehr speci-
ellen Fälle werde ich jedoch nicht weiter eingehen.

13. Die Gleichung
(1) | ym—a
giebt uns ein sehr einfaches Beispiel des in Art. 11 untersuchten
Falles. Für

© —(

'

haben wir m gleiche Werthe von y”. Es ist kein Integral;
ferner ist zwar die Bedingung /, =0 erfüllt, aber nicht /, +fay" =
—0(, woraus folgt, dass es sich von keinem besonderen Aus-
nahmefall handelt, sondern die f-Curven müssen für @ = 0 die
im Art. 11 erwähnte Singularität haben. Dies bestätigt sich
aus dem vollständigen Integrale, das

In? %

(re (m + 1)” (2m + 5%

wm +1

ist.
Ebenso liefert die Gleichung

(2) dan
ein Beispiel des im vor. Art. erwähnten Falles. Wen y' =0
ist, fallen m y'-Werthe zusammen. Die Bedingung j, = 0 ist
nicht erfüllt; gy = 0, oder

Meer
ist singuläres Integral, und die /-Curven haben die im vor. Art.
bestimmte Singularität. Das vollständige Integral ist

(m ER Ip —1

mm. (in A

(y ee De! =

(Ba) ml.

14. Eine Differentialgieichung beliebiger Ordnung n lässt
sich in ähnlicher Weise untersuchen. Dieselbe sei
(f) Say Yys ys. -yM) =.
Der Grad des y'® sei p; die Coefficienten von NO

seien rationale, ganze Functionen von 2,9, y',y",...yr=D.

662 MÖLLER, ÜBER COINCIDENZSYSTEME DER DIFF.-GLEICHUNGEN.

Wird nun y”) zwischen (f) und
FIG) =) (fa +2 0)

eliminirt, erhält man die Gleichung

(F) EN oss WETT NNE

welche die Bedingung ist, dass y gleiche Werthe erlangt; wir

wollen zuerst annehmen, es fallen nur zwei Werthe zusammen.
Durch die Differentiirung der Gleichung (f) erhält man,

wenn die Function fy + fy + fay" + --: + any» kürzlich

mit w bezeichnet wird,

(1) SEPT fen ONE a — u

y®+D wird also, da f„+2=0 ist, unendlich gross; wir können aber,

le BR ann a ATP ig (n)

wie im Art. 5, für das fragliche Werthsystem (295 Yo» Ygr::-Ya

auch hier ein System von simultanen Differentialgleichungen

bilden, nämlich

da IS |
| dy = gle, Ur Y 9 Y o0M yr)
dy ER dr a
ET ro
(2) | a 3
dy Y dy YET
E ER Ei da

aus welchem 2,9, %y',y",...y =» sich als synektjsche Funetionen

von y(”) ergeben werden. Somit findet man, wenn man wieder

SE en Di u nur 2,9, -..y° schreibt,

Tv = 0Yy00 + my +.
also
yw — Ast Be + Can...

Integrirt man hier n-mal, wird also in der Nachbarschaft von

Äg Yo> > ING das Integral von der Gleichung

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:o 10. 663

(n) n

; 1148 l 1 3
(3) y = Yt + FY FT er +9 N De

bestimmt). Es repräsentirt diese Gleichung auch eine Art
Spitze, aber von höherer Ordnung als die in Art. 4 erwähnte
(d. h. wenn n > 2); dieselbe ist einer gewöhnlichen Spitze und
n — I Doppelpunkten äquivalent?).

)5. Derivirt man (F), erhält man einen Werth von y”),
der im allgemeinen (/) nicht befriedigt; derselbe muss (wir be-
zeichnen ihn mit 2?) der Gleichung (w wie im letzten Art.)

(1) wtf.) =0
genügen (vgl. Art. 2).

Damit (F) singuläres Integral sei, d. h. „” = y®, muss also
die Bedingung
(2) vr Inıı.ym — 0
erfüllt sein. Es nimmt dann y”**D die Form $ an (vgl. (1) im
letzten Art.), und man erhält, wie in Art. 7, eine quadratische
Gleichung, welche sich, ganz so wie dort, in zwei lineäre auf-
löst, nämlich
(3) Fasz nr rd + y—0

(4) ne? an a, + fm+1 = 0 ;

wo y die Function fi,» +2 + fan+2Yy + fa,n+2Y + --- + fa+i1, n+2Y"
bedeutet. Die erste von diesen giebt uns den Werth von yr*+D,
der (F') gehört; die zweite denjenigen, der dem Systeme der f-
_Curven gehört. Wie in Art. 7 können wir auch hier y in eine
nach den ganzen Potenzen von .r aufsteigende Reihe entwickeln.
Es erhält also die betreffende /-Curve einen gewöhnlichen, nicht
singulären Punkt.

16. Ist aber die Gleichung (2) des letzten Art. in der
Weise erfüllt, dass

Wi 0, far = 0

haben wir Fälle, welche den in den Art. 8 und 9 behandelten
analog sind.

1) Vgl. die Note, S. 659.
2) Vgl. die zweite Note, S. 659.

664 MÖLLER, ÜBER COINCIDENZSYSTEME.DER DIFF.-GLEICHUNGEN..

Wenn „® = y® ist, also (MF) kein Integral von (/), erhält
man zwei verschiedene, finite y@+»-Werthe. Es handelt sich
also in. dem. Falle. von zwei. verschiedenen /-Curven, die eine
‚Berührung der:n:ten Ordnung mit einander haben.

‚Ist dagegen „® = y®, sollten die Gleichungen (3) und (4)
des vor. Art. die beiden Werthe von y**» liefern. Sie werden
‚über in diesem Falle gleich einander, und man ersieht, ebenso
wie in Art. 8, dass in diesem Falle (F) partieuläres Integral
sein muss.

17. Darnach wollen wir annehmen, dass mehr als zwei, es
sei denn m, Werthe von „4% zusammenfallen. Wenn wir, den
Bezeichnungen des Art. 11 analog, die successiven partiellen Ab-
leitungen einer Function g nach y® kurz mit q', op", tiber

zeichnen, haben wir also die Gleichungen

(1) | / f= 0,, fu = 0, VE me 0, AN a) art: 0.

Wir kehren zum Systeme der simultanen Differentialgleichungen
(2) des Art. 14 zurück. Man kann, ebenso wie im Art. IT,
leicht nachweisen, dass es, -um die erste von Null verschiedene

Ableitung von ar.zu erhalten, hinreichend ist, die partiellen Ab-

leitungen much Ye) zu berücksichtigen. Es muss dann der Glei-
mn

chungen (1); gilfölget die Ableitung jer

die erste sein, die nicht

verschwindet. Man erhält also dö nach ganzen Potenzen von yt
folgender massen entwickelt:

NE

Mi i seen. 04 RE ala)". Ar af) + ...

Daraus ergiebt sich

en; A adel 1 ri
m

No = Aa + Be öl
und nach n-maligem Integriren

| au i nt = n+ a
(2) Y=Yk + > xr+. SE mi rag br m AS

Die f-Curve hat also m Aste; sie bilden eine Singularität,

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:o 10. 665

welche » — 1 Spitzen und 4 (n — 1) (mn — 2) Doppelpunkten
äqvivalent ist!).

18. Auf dass (F) in diesem Falle singuläres Integral sei,
muss die Bedingung (2) des Art. 15 befriedigt sein (vgl. Art. 12).
Durch Erwägungen, den des Art. 12 ähnlich, wird man finden,
dass der dem y/-Systeme zugehörige Werth von y”*»D in der
Regel unendlich wird, dass aber . sich auch hier nach Potenzen

von yt) entwickeln lässt, und zwar folgendermassen

2a ya" +...

Man erhält also in diesem Falle
1 2

yr a Arm-—) LA Bam—! U er

’ RR 119 2
(1) YEN syo + an

2" ran ml Va
Die j-Curve besitzt eine Singularität, die m — 2 Spitzen und
3(m — 2) (mn —n — 2) Doppelpunkten äquivalent ist!).
Hiervon ist wieder der besondere Fall zu unterscheiden, wo
af einmal
Il,
ee, 2
19. Für n=1, d.h. wenn die gegebene Differentialgleichung
erster Ordnung ist, erhält man die grösstentheils schon bekannten
Resultate (Art. 1). Wenn nur zwei Werthe von y' zusammen-
fallen, erhält man aus der Gleichung (3) des Art. 14
yzyor + axla bet + car +...
was eine gewöhnliche Spitze repräsentirt.
Die Richtung der Tangente der f-Curve ergiebt sich aus
el 0
(vgl. (1) Art. 15). Eine singuläre Lösung giebt es also, wenn
die Bedingung
u ‚0
befriedigt ist?), da also (F) zur »Einveloppenspecies» gehört.

a) Vgl. die zweite Note, S. 659.
2) Vgl. Darsoux (a. a. Q.).

666 MÖLLER, ÜBER COINCIDENZSYSTEME DER DIFF.-GLEICHUNGEN.

Verschwinden aber /, und /, jede für sich, ist in der Regel
die #-Curve der Ort der Berührungspunkte der f-Curven (Art.
16). Kommt noch dazu, dass der aus (F) abgeleitete Werth
von y' der Gleichung (f) genügt, ist (MF) partieuläres Integral.
(Art. 16) !).

Fallen » Werthe von y' zusammen, wenden wir uns zur
Gleichung (2) des Art. 17. Dieselbe nimmt die Form

m+1 m+2
In De ae a ba mar
an. Die /-Curve hat einen (m,m + 1)-Punkt?), m — 1 Spitzen
und (m — 1) (m — 2) Doppelpunkten gleich.

Auch in diesem Falle muss, damit (/) singuläre Lösung sei,

try =0
sein (Art. 18). Die Gleichung (1) in Art. 15 giebt uns dann

nm —1 m-+|

, =
= YR GD TR (Dag IE...

und die /-Curve hat also einen (m — 1, m)-Punkt?).

20. Es ist schliesslich zu merken, dass in den hier ange-
stellten Untersuchungen natürlich solche Eventualitäten nicht
direet mit einbegriffen sind, wo eine oder mehrere unter den Va-
riabeln in (f) unendlich sind. Wünscht man dergleichen Fälle
zu untersuchen, mache man irgend eine zweckmässige Verän-
derung der Variabeln. Wenn man z. B. in der Gleichung (1)
des Art. 10 „ als unabhängige Variabele betrachtet, erhält die-

selbe die Form

212 ad 5
(5) + 25.) EG få 0,
dy? dyl dy” dy

dr ;
— = 0) d.h. y"= 3000 REGNA
dy i

Ü

woraus man findet, dass

Coincidenzsysteme mitgehört; durch die genauere Prüfung den
Art. 7 und 8 gemäss findet man leicht, dass es particuläres

Integral ist.

!) DARBOUX entscheidet nicht, ob (F) in diesem Falle singuläres oder partieu-
läres Integral ist.

?) Nach der Bezeichnungsart von BJÖRLING; die letzten Resultate stimmen mit
den seinigen (a. (Art. 1) a. O., S. 9) ganz überein.

667

Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1887. N:o 10.
Stockholm.

Meddelanden frän Upsala kemiska laboratorium.

133. Bidrag till kännedomen om kolhydraten. I.
Af A. G. EKSTRAND och €. J. JOHANSON.

[Meddeladt den 14 December 1887 genom P. T. CıLeve.]

Som bekant utvecklas hos de tva- och fleräriga växterna
under sensommaren och hösten reservnäringsämnen, afsedda att
gifva de pa varen framträdande skotten den första lätt assimiler-
bara näringen. Dessa ämnen utgöras i allmänhet och till större
delen af kolhydrat, särskildt stärkelse. Hos en del växter före-
kommer i stället för vanlig stärkelse inulin eller dermed be-
slägtade kolhydrat, hvilka ej aflagras i fast form utan hållas
lösta i cellsaften. Af dylika inulinartade kolhydrat äro redan
flere undersökta, hvilka dels förekomma färdigbildade i växterna,
dels utgöra omvandlingsprodukter af inulin, som i likhet med
vanlig stärkelse vid inverkan af atskilliga medel ger mot de
särskilda slagen af dextrin svarande inulinderivat, enligt hvad
HöÖnNIG och SCHUBERT !) helt nyligen funnit.

Ett nytt kolhydrat af inulingruppen upptäcktes förra aret
af STRASBURGER och WALLACH?) i rotknölarne af Iris Pseuda-
corus L., hvaraf det erhöll namnet irisin. Detta kolhydrat skiljer
sig från inulin genom sin betydligt större löslighet i vatten samt
sin större vridningsförmåga för polariseradt ljus.

Redan innan WALLACHS undersökningar blifvit oss bekanta,

hade åtskilliga förhållanden låtit oss förmoda närvaron af ett nytt

1) Monatshefte der Chemie 1887. 529.
2) Annalen der Chemie 234. 364.

668 EKSTRAND & JOHANSON, OM KOLHYDRAT.

kolhydrat i" randgräset och timotejen 1),-och ehuru det vid den
utförligare undersökning, som vi företogo dermed, visade sig, det
kolhydraten i de nämnda växterna i mycket öfverensstämde med
irisinet, förefunnos dock vissa olikheter dem emellan, hvarför vi

här nedan lemna en beskrifning öfver vara försök.

Kolhydrat ur timotej (Phleum pratense L.).

Timotejstraet är nedtill vid roten uppsväldt till en knöl,
hvilken under hösten blir temligen stor och innehåller den kon-
centrerade lösningen af ett kolhydrat; väl utbildade knölar hafva
en hvitgul färg samt äro glänsande och klara på ytan. Materialet
till våra försök insamlades i Oktober månad. Kolhydratet fram-
stäldes derur på följande sätt: knölarne rensades, sönderskuros
och refvos med glaspulver, för att bättre sönderslita membranerna,
och det erhållna moset öfvergöts med vatten och fick sta dermed
ett par dagar, hvarefter det pressades mellan ostärkt linne. Till
den utpressade lösningen sattes basiskt blyacetat (blyättika), för
att aflägsna ägghvitehaltiga och slemmiga inblandningar, sa länge
en fällning bildades, och i filtratet derifran utfäldes blyet med
vätesvafla. Sedan filtratet från svafvelbly genom en ström af
koldioxid blifvit befriadt från vätesvafla och anyo filtreradt, ifall
det grumlats af svafvel, tillsattes alkohol, som vid tillräcklig
mängd framkallade en fin hvit fällning, och, så länge alkohol
förorsakade någon grumling i vätskan, tillsattes mera deraf.

De nämnda operationerna utfördes alla vid vanlig tempera-
tur, och hvarje uppvärmning undveks med afsigt, enär lösningen
äfven efter tillsats af blyättika var svagt sur och man derför
kunde befara, att vid uppvärmning kolhydratet delvis skulle
öfverga till socker, hvilket som bekant inträffar, om stärkelse

eller inulin upphettas med utspädda syror.

!) I början af förliden sommar hade nemligen en af oss (JOHANSON) vid ana-
tomisk undersökning af några hösten 1886 insamlade, i sprit förvarade,
rhizomer af Baldingera arundinacea 3 picta L. och ett par andra gräs iakt-
tagit talrika sfärokristaller, hvilka i flera afseenden afveko från dem, som
bildas af inulin.

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:o 10. 669

Den erhällna fällningen tvättades med alkohol och pressades,
hvarefter den bildade ett hvitt pulver, som närmast liknade fin
stärkelse.

För analys torkades pulvret vid 100°.

0,2608 gr. förbrända med syrgas i platinaskepp gafvo 0,4148
C0,=:0,1132 C och 0,1526 H,O = 0,0169 H.

Funnet. . Ber. f. 66,H ,O, + H30.
C 43,40 | 43,63
H 6,47 Han 6,28.

Kolhydratet gaf vid förbränning en obetydlig återstod, som
stannade qvar i skeppet, hvilket dock för resultatet af analysen
var utan inflytande.

Af analysen framgar, att kolhydratet i timotejknölarne, efter
torkning vid 100°, har samma sammansättning, som KILIANI!)
och WALLACH?) funnit resp. för inulin och irisin, torkade vid 100°.

Askhalten bestämdes genom glödening, och dervid gafvo
1,2312 gr. 0,0072 aska, motsvarande 0,58 2.

Egentliga vigten pa det vid 100° torkade kolhydratet bestämdes
1 alkohol och var vid 14° 1,aso.

Kolhydratet var ej märkbart lösligt ı alkohol och eter, i
kali- och natronlut löstes det lättare än ı vatten, dess vatten-
lösning .gaf vid tillsats af barythydrat en hvit ostlik fällning,
som löstes i öfverskott af kolhydratet. För att se, om dess
löslighet i vatten var mindre än irisinets, framstäldes detta
senare ur rotknölarne till Iris Pseudacorus såsom WALLACH (l. c.)
föreskrifvit. Af inulin, irisin och det nya ämnet bereddes nu
lösningar på alldeles samma sätt, i det att noggrant afvägda
mängder af de vid 100° torkade ämnena öfvergötos med 20
gånger deras vigt destilleradt vatten och fingo sta dermed i 2
dygn vid rumstemperatur, hvarunder blandningarna då och då
omskakades; derefter filtrerades lösningarne, och afvägda mängder
deraf afdunstades till torrhet, och återstoden torkades vid 1007;

de värden, som sålunda erhöllos, böra åtminstone vara jemförbara.

1 Annalen der Chemie 205. 145.

2) » » » 234. 364,

670 EKSTRAND & JOHANSON, OM KOLHYDRAT.

Kolhydratet ur timotej: 9,9780 gr. af lösningen gåfvo en
återstod af 0,3260 gr., eller 100 delar lösning innehöllo 3,26
delar kolhydrat.

Inulin: 9,1352 gr. af lösningen gåfvo 0,0906 gr. återstod,
eller 100 delar at lösningen innehöllo 0,96 delar inulin.

Irisin: 9,3014 gr. af lösningen gåfvo 0,3061 gr. återstod,
eller 100 delar lösning höllo 3,29 delar irisin.

Lösligheten i vatten af 16 a 17° C. är alltså densamma
som för irisin, men vid högre temperatur visar sig en tydlig
skilnad, i det att irisin lätt och fullständigt löses till en klar
vätska redan, då vattnet blifvit ljumt, omkring 40”, hvaremot,
om samma mängder af det nya ämnet och vatten upphettas, det
fordras stark och länge fortsatt upphettning på vattenbad, för
att få en klar lösning, ja, för att få en klar femprocentig Kern
måste blandningen upphettas nästan till kokning,

I sammanhang härmed förtjenar Atımärkas att vid vara
försök 100 gr. inulinlösning af 16 a 17° visade sig hålla 0,96
gr. inulin, hvaremot enligt PRANTL!) 100 k. c. lösning vid 30°
hålla blott 0,27 gr.

Af koncentrerad klorvätesyra löses det nya ämnet lätt redan
vid vanlig temperatur, och denna lösning svärtas vid upphettning
samt ger derefter vid utspädning med vatten en svart flockig
fällning, hvilket äfven är förhållandet med irisin.

Af jod färgas det nya änmet icke.

Vid upphettning i kapillärrör förblir det vid 100” torkade
ämnet oförändradt ända till 215°, da det pöser upp och smälter.
Inulin smälter som bekant vid 160”, och irisin börjar smälta
redan något under 160”, ehuru det först vid 207--208° svärtas
och sönderdelas.

För att undersöka kolhydratets förhallande till polariseradt
ljus, bereddes femprocentiga lösningar såväl af det nya ämnet som
af inulin och irisin, allesammans torkade vid 100°. För för-
söken användes en s. k. polaristrobometer af WILDS konstruk-
tion, och vätskepelarens längd var vid alla försöken densamma

1) Beinsteins Handbuch der organischen Chemie. 2 autl. 874.

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:o 10, 671

nemligeen 3 dm., temperaturen 15 a 17°. Sasom ljuskälla an-
vändes natriumljus, och [el» eller vridningsförmagan beräknas
ur formeln [ce], = Fer der « är den direkt aflästa vridnings-
vinkeln, 2 = vätskepelarens längd i decimeter, således här = 3,
p = procenthalten af aktiv substans, här = 5, d = lösningens
egentliga vigt.

Kolhydratet ur timotej: medeltal af tva afläsningar u = — 7°
22er Va lung.

el» = — 48,12”.

Inulin: medeltal af tva afläsningar « = 5° 17', eg. v. 1,019.

le|» = 34,53”.

Ivisin: medeltal af fyra afläsningar « = —- 8°, eg. v. (enl.

WALLACH) 1,0185.

[@]» = — 32,35”.

De bästa bestämningar af vridningsförmagan hos inulin
37°

91), och för irisins vridningsförmaga har WALLACH funnit tal,

hafva gifvit värden, som ligga mellan [a], = — 34” 6' och

som ligga omkring [a], = — 51°, nemligen — 51,54”, — 51,15”,
— 51,55”, — 49,90”.

I afseende pa vridningsförmaga star kolhydratet saledes
temligen nära irisin och är som detta venstervridande. FEHLINGS
lösning reduceras ej af kolhydratet ens efter längre tids kokning,
ammoniakalisk silfverlösning deremot svärtas vid upphettning
dermed.

Utspädda syror öfverföra vid uppvärmning kolhydratet till
lävulos eller fruktsocker. Försockringsförsöket utfördes så, att
en femprocentig lösning försattes med nagot utspädd svafvelsyra
och under 5 timmar upphettades på vattenbad. Lösningen var
då nagot brunfärgad och luktade tydligt karamel; för syrans af-
lägsnande tillsattes bariumkarbonat, och det fullkomligt neutrala
filtratet pröfvades i WILDS apparat pa sin optiska vridningsförmaga.

« (medeltal af fyra afläsningar) =— 8°, = 3 dm. eg. v. 1,014,

temperaturen 12° a 13°.

!) Annalen der Chemie 205. 145.

672 EKSTRAND & JOHANSON, OM KOLHYDRAT.

För att finna p = procenthalten, bestämdes invertsockret
med FEHLINGS lösning, och medeltalet af två försök blef 3,1 gr.
pa 100 ke.; härur beräknas [oe], = — 84,83”.

KILIANI (1. ce.) erhöll vid fullständig invertering af inulin
sockerlösningar, för hvilka [a], vexlade mellan — 92,49” och
— 93,72”. Vid vårt försök hade försockringen derför varit i det
närmaste fullständig, och produkten deraf var lävulos. Till ytter-
mera visso gaf lösningen vid uppvärmning med natriumacetat
och klorvätesyrad fenylhydrazin en riklig fällning af små gula
nålar, hvilken reaktion är karakteristisk för glukoser och först
lakttagits af E. FISCHER !). Föreningen, som blifvit kallad
fenylglukosazon, är emellertid alldeles lika för dextros och lävulos
och kan derför ej tjena att skilja dessa från hvarandra; för att
upptäcka, om man har en blandning af bada eller blott en af
dem, måste man derför begagna sig af ett polarimetriskt försök.

Den mikroskopiska undersökningen af innehållet i timotej-
knölarne har gifvit följande resultat. Enär kolhydratets lösning
är mycket koncenterad, utfaller det, om friska delar någon tid
fa ligga i sprit. såsom oregelbunda, homogena eller ock af större
eller mindre porer genomdragna klumpar, som gerna ligga tätt
intill cellväggarne och ofta fylla nästan hela cellen. Sfärokristaller
äro svära att erhålla, men bildas dock isynnerhet i de delar, som
innehålla en mindre koncentrerad lösning af ämnet. De äro
starkt ljusbrytande och visa sig, särskildt efter att en stund
hafva legat i vatten, försedda med mycket fina, mörka, radiära
strimmor. En dylik teckning af svaga radiärt utstralande
strimmor kan äfven iaktagas pa de oregelbundna klumparne,
sedan dessa några timmar legat i vatten. Såsom ett bevis på
sfärokristallernas svårlöslighet må anföras, att de höllo sig i ett
urglas med vatten ett helt dygn, utan att försvinna. Betraktade
i ett polarisationsmikroskop visa de sig vara starkt dubbelbrytande,
en egenskap, som äfven tillkommer de oregelbundna klumparne,
sedan de någon tid förvarats i sprit.

1) Berichte der deutschen Chem. Gesellschaft XVII. 579.

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:o 10. 673

Häraf framgar nu att kolhydratet i timotejknölarne i likhet
med inulinet bildar dubbelbrytande sfärokristaller, men deremot
i de flesta af sina kemiska och fysikaliska egenskaper närmare
ansluter sig till irisinet. Det skiljer sig likväl derifrän genom
en nagot mindre vridningsförmaga, sin höga smältpunkt samt
en betydligt mindre löslighet i varmt vatten; dessutom har det
ej lyckats WALLACH att erhålla dubbelbrytande sfärokristaller
af irisin.

Af omkring 365 gr. raa timotejknölar erhöllos öfver 36,5
gr. lufttorkadt kolhydrat, hvadan timotejknölarne i Oktober
innehålla öfver 10 % af sin vigt af kolhydratet; enligt KÖNIG!)
håller potatis i allmänhet omkring 20 % stärkelse, men stärkele-
halten kan dock vara betydligt mindre, till och med under 12
%; man kan derför ställa timotejknölarne såsom stärkelseförande
organ vid sidan af sämre potatis, hvarvid dock är att märka,
att i timotejknölarne stärkelsen förekommer i löst form.

Kolhydrat ur randgräset (Baldingera arundinacea (L.)
var. pieta L.).

Rhizomerna till randgräset rensades och behandlades pa all-
deles samma sätt som timotejknölarne, och dervid erhölls en
svagt rosenfärgad lösning, hvars färg syntes härröra fran nagot
färgämne i sjelfva rotstockarne, enär dessa äro svagt röda. Den
från vätesvafla befriade lösningen försattes med alkohol i till-
räcklig mängd, hvarvid ett fint hvitt pulver utföll, som tvättades
med alkohol. Då det vid 100° torkade pulvret öfvergöts med
kallt vatten, löste sig en del deraf temligen lätt, under det att
aterstoden syntes vara ganska svårlöst. Hela qvantiteten be-
handlades derför med kallt vatten, men den lösning, som dervid
erhölls, var dock för mycket klisterartad och segflytande, för
att kunna filtreras på vanligt sätt och blef derför centrifugerad,
hvarvid den olösta delen sjönk tili botten som en hard kaka,

hvaremot den öfverstående lösningen fortfarande opaliserade starkt,

!) Die menschlichen Nahrungs- und Genussmittel 1880. 340.
Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 44. N:o 10. 4

674 EKSTRAND & JOHANSON, OM KOLHYDRAT.

ungefär som tunnt stärkelseklister. Hvar del för sig, lösningen
och det olösta, behandlades nu med alkohol, hvarigenom kol-
hydraten afskildes.

Den lösligare föreningen, som utgjorde större delen, torkades
vid 100° och undersöktes särskildt.

0,2136 gr. af denna förening gafvo 0,3416 CO, = 0,0932 C
och 0,1240 H,O = 0,0138 H.

Funnet. Ber. f. .6C5H,,05 3250:
C 43,63 43,63
H 6,46 6,28.

Alltså hade äfven detta kolhydrat samma sammansättning
som inulin och irisin. Askhalten var 0,19 4, ty 1,0494 gr. gafvo
vid glödgning 0,0020 återstod.

Egentliga vigten pa det vid 100” torkade ämnet bestämdes
i alkohol och var 1,515.

Kolhydratets löslighet i vatten af vanlig rumstemperatur
bestämdes på samma sätt som förut (sid. 669) blifvit angifvet;
8,7sıs gr. af kolhydratets lösning gafvo 0,2662 gr. vid 100°
torkad aterstod, eller 100 delar lösning höllo 2,96 delar kolhydrat.

Vid uppvärmning med vatten förhöll sig ämnet pa samma.
sätt som det ur timotejknölarne erhallna.

Till alkohol, eter, kali- och natronlut, barythydrat, klor-
vätesyra och jod förhåller sig ämnet likaledes pa alideles
samma sätt.
till 205°, da det smälte under pösning. Smältpunkten var sa-
ledes nagot lägre än för det ur timotejknölarne framstälda. Den
optiska vridningsförmagan bestämdes pa det sid. 670—671 an-
gifna sättet.

o (medeltal af två afläsningar) = — 7°2Y,l=3dm,p = 5,
d = 1,019, temperaturen 15° a 17°, [a], = — 48,91”.

Till FEHLINGS lösning och ammoniakalisk silfverlösning för-
håller sig ämnet pa samma sätt som det ur timotej, likaså vid
uppvärmning med utspädda syror, hvarvid det ger lävulos. Ett

försockringsförsök utfördes på samma sätt som förut, och efter

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:o 10. 675

5 timmars upphettning pa vattenbad luktade lösningen äfven
här, ehuru svagare, af karamel.

Det neutrala filtratet undersöktes i WILDS apparat:

& (medeltal af fyra afläsningar) = -— 8°, =3 dm., d= 1,014,
temperaturen 12° a 13°;

sockerhalten = p bestämdes med FEHLINGS lösning i tva
försök till 3,36 gr. pr 100 ke., alltsa

[ae], = — 82,53°.

Vid uppvärmning med natriumacetat och klorvätesyrad
fenylhydrazin gaf sockerlösningen snart en riklig fällning af
fenylglukosazon.

Hvad åter den svärlöstare delen af randgräsets kolhydrat be-
träffar, löstes den i varmt vatten till en starkt opaliserande vätska,
för hvars undersökning i WILDS apparat förfors på samma sätt
som förut, blott att vätskepelarens längd här måste inskränkas till
2 dm., enär synfältet vid en längd af 3 dm. blef alltför dunkelt.

« (medeltal af sju afläsningar) =— 5" 1'; l=2 dm., d=1,019,
temperaturen 12° a 13°.

[a], = — 49,27°.

Dess löslighet i vatten af vanlig temperatur bestämdes all-
deles som förut.

9,3266 gr. af lösningen gafvo 0,1676 gr. vid 100° torkad
aterstod eller 1,79 gr. på 100 gr. lösning.

Vid uppvärmning med vatten förhöll det sig på samma sätt
som det lättlösta.

Vid upphettning i kapillärrör smälte kolhydratet omkring
208” under pösning.

Det synes häraf, att skilnaden mellan den lättlösta och
svarlösta delen af randgräsets kolhydrat är ganska ringa, men
det bör tillika anmärkas, att vid våra försök särskiljandet af
de båda ämnena ingalunda kunnat vara fullständig. Lämpligaste
sättet derför torde vara fraktionerad fällning med alkohol, hvar-
till vårt materiel dock ej räckte, enär en sådan utfällning, för
att medföra äsyftadt resultat, måste upprepas flere gånger.

Emellertid hafva våra försök dock gifvit vid handen, att i rand-

676 EKSTRAND & JOHANSON, OM KOLHYDRAT.

gräset tva i kemiskt och optiskt afseende temligen lika kolhydrat
förekomma, af hvilka det ena synes vara ungefär hälften sa lös-
ligt i kallt vatten som det andra.

Vid mikroskopisk undersökning af rhizomer, som någon tid
legat i sprit visade sig kolhydratet vara utfäldt på samma sätt
som hos timotejknölarne, men här voro dock sfärokristallerna
vida talrikare och visade de mörka radiära strimmorna ganska
tydligt isynnerhet efter tillsats af vatten. I ett polarisations-
mikroskop visa de äfvenledes ett skarpt framträdande hvitt kors
i apparatens mörka fält och äro sålunda tydligt dubbelbrytande.

Af ofvanstående skildring framgår nu, att kolhydraten i
timotejknölarne och randgräsets rhizomer hvarken 1 kemiskt eller
optiskt afseende förete en mera märkbar skilnad, och vi föreslå
derför att kalla bada för flein, efter den växt (Phleum pratense),
hos hvilken ämnet förekommer i största mängd aflagradt i särskildt
utbildade uppsvällningar af strået. Vi framhålla dock, att fleinet
står irisinet ganska nära, samt att nagot olika modifikationer
deraf förekomma hos timotejen och randgräset.

Utbytet af flein ur randgräsets rhizomer var omkring 5 %
af deras vigt, enär 593 gr. ramateriel lemnade omkring 26 er.
lufttorkadt flein.

Kolhydrat ur Dracaena (Cordyline) rubra Horr.

Rotknölarne till denna växt, som voro mycket stora och tem-
ligen lösa, refvos pa ett vanligt rifjern, och moset öfvergöts med
30-procentig sprit, sa att det blef väl genomfuktadt; ett för stort
öfverskott af lösningsmedlet bör härvid undvikas, emedan det i
rotknölarne innehallna kolhydratet är mycket lättlöst både i
vatten och sprit, och det derför är svart att med alkohol af-
skilja det ur en utspädd lösning. Efter 24 timmar pressades
massan, och det sura filtratet försattes med blyättika till full-
ständig neutralisation, hvarvid en mycket voluminös fällning
uppstod. I den derifran kolerade vätskan utfäldes blyet med

vätesvafla, och i filtratet från svafvelbly aflägsnades vätesvaflan

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:o 10. 677

genom en ström koldioxid, hvarefter nästan absolut alkohol till-
sattes. Dervid afskildes en seg klibbig massa, som vid behandling
med alkohol blef hårdare och derför anyo löstes i minsta möjliga
mängd 46-procentig sprit, hvilken lösning sedan i små portioner
ingöts i en större mängd alkohol. Äfven nu var fällningen till
en början seg, men blef så småningom genom alkoholens fort-
satta inverkan hård och kornig, hvilket påskyndades genom dess
söndertryckande med en glasstaf.

Vid torkning pöste massan starkt, men lät sedan rifva sig
till ett fint pulver, som var hvitt och stärkelselikt. Före tork-
ningen var ämnet särdeles deliqvescent och sönderflöt i luften
till en sirap, hvaremot det torkade pulvret var vida mindre
hygroskopiskt.

0,2250 gr. af det vid 100° torkade ämnet gafvo 0,3616
CO, = 0,0986 C och 0,1348 H,O = 0,0149 H.

Funnet. Ber. f. 6C,H,.0, + H;O.
C 43,82 43,63
H 6,62 6,28.

Föreningen hade alltsa samma sammansättning som inulin.

Askhalten var 0,85 2 af det vid 100° torkade ämnet, ty
1,0309 gr. gafvo vid glödgning 0,0088 återstod.

Emedan ämnets utseende och egenskaper mycket erinrade
om det af MÜLLER!) och REIDEMEISTER?) undersökta triticinet,
framstälde vi för jemförelses skull äfven detta kolhydrat ur
rhizomerna till qvickroten (Triticum repens L.) och förforo dervid
pa samma sätt, som ofvan angifvits för Dracaena, ehuru med
den skilnaden, att den hackade och rifna qvickroten utdrogs
med vatten i stället för med sprit. Det erhållna tritieinet lik-
nade fullkomligt det ur Dracaenaroten framstälda kolhydratet,
men var till färgen ej sa rent hvitt.

0,1995 gr. af det vid 100° torkade triticinet gafvo 0,3166
00 20,0864 C och 0,1188 45,0, 0,0132 H.

') Jahresbericht der Chemie 1873. 832.

2) Jahresbericht der Chemie 1880. 1059 och BeEirstEIns Handbuch der orga-
nischen Chemie 2 Aufl. 883.

678 EKSTRAND & JOHANSON, OM KOLHYDRAT.

Funnet. Ber. f. 6C,H,,0; + H,0.
C 43,30 43,63
H 6,6 1 6,28.

Triticinets sammansättning uppgifves visserligen af de nämnde
forskarne vara C,,H5,O,,, men enligt analysen synes inulinets
formel med större rätt tillkomma detsamma.

Med barytvatten gafvo båda kolhydratens lösningar hvita
tjocka fällninger, som löstes i öfverskott af kolhydraten.

Intetdera färgas af jod. Vid upphettning med koncentrerad
klorvätesyra gäfvo båda mörkbruna lösningar, som vid tillsats
af vatten afskilde en svart fällning.

Då det vid 100 torkade ämnet ur Dracaenaroten upphettades i
kapillärrör, började det smälta redan vid 120”, men sönderdelades
under brunfärgning och stark pösning först öfver 200°.

Triticinet, behandladt på samma sätt, började smälta om-
kring 160°.

FEHLINGS lösning reduceras ej af nagotdera ens efter en
längre stunds kokning, men ammoniakalisk silfverlösning reduceras
vid kokning af båda.

Vridningsförmagan bestämdes såsom vid de föregaende kol-

hydraten.

Tritiein: « (medeltal af tre afläsningar) = — 6° 16, 1 =3
dm. p —5,:d = 1,016, temperaturen 15° å 17".

[e]o = — 41,07”.

Kolhydrat ur Dracaena: « (medeltal af fem afläsningar) =
—5°35, l=3 dn,p=5, d = 1,016, temperaturen 12° a 13”.
[e]» = -— 36,61”.

Det funna värdet för triticin öfverensstämmer temligen med

det af REIDEMEISTER (enligt BEILSTEINS handbok) uppgifna
— 43,6"; båda äro således venstervridande, ehuru det nya kol-
hydratet har en märkbart mindre vridningsförmaga.

Af utspädda syror förvandlas det nya kolhydratet vid upp-
värmning lätt till lävulos, deremot bildas icke någon märkbar
mängd socker ens efter !/, timmes kokning med rent vatten; och

det visade sig, att triticin förhöll sig på samma sätt.

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:o 10. 679

Ett försockringsförsök med det nya ämnet utfördes pa samma
sätt som förut (sid. 671), och den erhållna neutrala sockerlös-
ningen undersöktes i WILDS apparat:

ce (medeltal af fyra afläsningar) = — 7’ 31', = 3 dm.,
“u 018.

Sockerhalten bestämdes med FEHLINGS lösning till 2,98 gr.
ı 100 ke., hvaraf

[«@]» — — 82,78°.

Vid sockerlösningens uppvärmning med natriumacetat och
klorvätesyrad fenylhydrazin erhölls äfven här en riklig fällning
af fenylglukosazon.

Utbytet såväl af triticin ur qvickroten som af det nya
ämnet ur Dracaena-roten var mycket stort.

Af ofvanstaende beskrifning framgar, att i qvickroten och
Dracaena-roten två mycket närslägtade kolhydrat förekomma,
hvilka dock på grund af sin olika vridningsförmåga ej synas
vara alldeles identiska. Genom sina egenskaper höra de utan
tvifvel till inulingruppens kolhydrat och synas äfven hos växterna
spela rollen af reservnäringsämnen, d. v. s. utöfva samma funk-
tioner som stärkelse och inulin. Det torde derför vara mindre
lämpligt, att, såsom skett i BEILSTEINS handbok, hänföra triti-
cinet till gummiarterna.

Vid våra fortsatta undersökningar hafva vi i rhizomerna
till Trisetum alpestre funnit ett kolhydrat, som är betydligt lös-
ligare i kallt vatten än det här ofvan såsom flein betecknade,
och för hvilket vi på grund af dess förekomst i en mängd gräs-
arter föreslå namnet graminin. Vi torde snart blifva i tillfälle

att lemna en något utförligare redogörelse för detsamma.

Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek.

(Forts. fr. sid. 646.)

Chicago, U. S. Astronomical society.

Annual reports... together with the report of the director of the
Dearborn observatory for 1885-—1886. 8:o.

Cincinnati, U. S. Society of natural sciences.

Journal. Vol. 9: N:o 4; 10: 1-3. 1887. 8:0.

Cordoba. Observatorio nacional Argentino.

Resultados. Vol. 6(1875); 9(1876). 1887. 4:0.

Delft. Ecole polytechnique.

Annales. T. 3(1887): L. 1-3. 4:0.

Dresden. K. Mathematisch-physischer Salon.

DRECHSLER, A., Der Witterungslauf zu Dresden Fö 1885. 1887. 4:0.

— U ee Bureau.

Zeitschrift. Jahrg. 32 (1886): H. 1-4 & Suppl. 4:0.

Kalender und statistisches Jahrbuch. 1888. 8:0.

Edinburgh. Botanical society.

SADLER, J., Report on temperatures during the winter of 1878/79
at the Botanical garden, Edinburgh. 1880. 8:0.

Erfurt. K. Akademie gemeinnütziger Wissenschaften.

Jahrbücher. (2) H. 15. 1887. 8:0.

Glasgow. Philosophical society.

Proceedings. Vol. 18(1886/87). 8:0.

Graz. Naturwissenschaftlicher Verein für Steiermark.
Mittheilungen. H. 23(1886). 8:0.

Haag. X. Nederländska regeringen.

Flora Batava. Afl. 277— 278. 1887. 4:0.

— Nederlandsch botanisch Vereeniging.

Nederlandsch kruidkundig Archief. (2) D. 5: St. 1. 1887. 8:0.

Haarlem. Hollandsche Maatschappij der Wetenschappen.
Natuurkundige Verhandelingen. (3) D. 5: St. 1. 1887. 4:0.

Archives Neerlandaises des sciences exactes et naturelles. T. 22: L-
1.37.1887. 3:0.

— Teyler’s tweede Genootschap.

Archives du Musée Teyler. (2) Vol. 3: P. 1. 4:o.

Catalogue de la bibliotheque. Livr. 5—6. 1886. 4:0.

Hamburg. Naturhistorisches Museum.

Bericht für 1886. 8:o.

— Naturwissenschaftlicher Verein.

Abhandlungen. Bd. 10: Festschrift zur Feier des fünfzigjährigen Beste-
hens des Vereins. 1887. 4:0.

Heidelberg. K&K. Universität.

Akademiskt tryck. 1886/87. 31 häften. 4:0 & 8:0.

(Forts. å sid. 690).

681

Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1887. N:o 10.
Stockholm.

Om ändringen af metallers elasticitetskoefficient i följd

af den galvaniska strömmen.
Af C. A. Meeiıus.

[Meddeladt den 14 December 1887 genom E. EDLUND.]

l. WERTHEIM har vid sina undersökningar öfver metallers
elasticitet bland annat kommit till det resultatet!), att da en
galvanisk ström genomlöper en metalltrad, dennes elasticitets-
koefficient har ett mindre värde än vanligt, och detta oberoende
af den genom strömmen föranledda temperaturförhöjningen hos
traden. Till detta resultat kom han, i det han bestämde elasti-
citetskoefficienten hos trådar, dels da de genomflötos af en gal-
vanisk ström, dels da ingen ström genomgick dem, genom tva
olika metoder, dels sträckningsförsök dels med tillhjelp af longi-
tudinaltonen.

Vid sträckningsförsöken bestämde han afstandet mellan tva
märken pa traden vid två olika belastningar, dels med dels utan
ström. Deraf kunde han beräkna afstandet mellan märkena 1
de båda tillfällena, för det fall att tråden icke var belastad. Med
kännedom om dessa båda längder och tradens utvidgningskoefficient
beräknade han trådens temperaturförhöjning i följd af strömmen och
sedermera med tillhjelp af elasticitetskoefficientenstemperaturkoeffi-
client, huru stor elasticitetskoefficienten utan ström borde vara vid
den temperatur, som traden antagit under strömmens inverkan.
Denna beräknade elasticitetskoefficient var ı allmänhet större än den,
som experimentelt bestämdes, da strömmen gick igenom traden. Det
sätt, WERTHEIM använde för att bestämma tradens temperatur, kan

') Annales de chimie et de physique III, T. 12, p. 610 (1844).

682 MEBIUS, OM MBETALLERS ELASTIGITETSKOEFFICIENT.

emellertid ej göra ansprak pa någon synnerligt stor grad af nog-
grannhet, och då man dessutom tager i betraktande, att de vid
beräkningen använda temperaturkoefficienterna för utvidgning och
elasticitetskoefficient icke voro bestämda för just de vid under-
sökningen begagnade tradarne, måste man anse hans resultat
såsom mindre tillförlitliga. Detta framgår äfven af de meddelade
siffrorna, enligt hvilka elasticitetskoefficienten än ökas, än min-
skas genom strömmens inverkan. Säsom ett exempel ma ater-
gifvas hans försök med en platinatrad af 0,329 qv.m.m. genom-
skärningsarea, hvilket exempel är valdt med hänsyn dertill, att
de största förekommande förändringarne der visa sig. ./q anger
dervid, huru manga procent af sitt värde elasticitetskoefficienten
utan ström minskas, da en ström af den ı första kolumnen an-

gifna styrkan genomlöper traden vid samma temperatur.

Strömstyrka Jg |

|

9,60 | 15,43 |
6,97 | 15,96
D,69 3,39
5,00 — 3,15
3,96 | —4,35

Vid den andra metoden försatte han tradarne i longitudinal-
svängningar och fann dervid, att tonen var lägre, da en ström
fick passera. Tonen höjdes emellertid ögonblickligen, då ström-
men afbröts, och han sluter deraf, att förändringen i tonhöjden
ej förorsakades af tradens uppvärmning, emedan i så fall tonen
blott sa småningom borde stiga. Han anser för öfrigt, att tem-
peraturförhöjningen i följd af strömmen i de tre undersökta tra-
darne var omärkbar, ett antagande, som dock torde vara mer än
tvifvelaktigt, i betraktande af att deras diametrar blott voro
0,59 m.m. (koppar), 0,31 m.m. (stal) och 0,14 m.m (stal).

2. Sedermera har frågan behandlats af H. STREINTZ!).

Han öfverdrog de tradar, som undersöktes, med ett tunnt lager

') Wien. Ber. [2] 67, p. 323, 1873; Pogg. Ann. Bd. 150, p. 368, 1873.

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:o 10. 683

af stearin och upphettade dem ena gängen med en galvanisk ström,
andra gangen med en yttre värmekälla, till dess att stearinöfver-
draget smälte. Derpa försatte han dem i torsionssvängningar och
bestämde svängningstiden. Han kunde salunda jemföra elasti-
citeten hos samma trad vid samma temperatur ena gangen med
ström, andra gangen utan ström. Felkällorna äro vid denna
metod betydligt mindre än vid WERTHEIMS, om också experi-
mentets anställande icke är utan sina svarigheter. STREINTZ
drager af sina försök den slutsatsen, att någon särskild förän-
dring af elasticitetskoefficienten i följd af den galvaniska ström-
men ej är antaglig. Ur hans siffror kan man beräkna, att vid
de sex af honom undersökta tradarne elasticitetskoefficienten min-
skats i följd af strömmen med — 0,116, + 0,174, 0, + 0,088.
+ 0,039, — 0,198 procent af hela sitt värde. Dessa differenser
äro betydligt mindre än vid WERTHEIMS försök.

3. I betraktande af den teoretiska betydelse, som en egen-
skap hos den galvaniska strömmen att ändra ledarnes elasticitet,
om ock helt obetydligt, skulle hafva, har jag emellertid ansett
det icke sakna intresse att genom en ny undersökningsmetod åter
upptaga fragan. Vid de i det följande anförda försöken har jag
begagnat mig af böjningsmetoden. Dels torde i allmänhet denna
metod gifva de noggrannaste värdena på elasticitetskoefficienten,
dels torde han särskildt i detta fall, då det ej är fråga om en
absolut bestämning af elasticitetskoefficienten, utan endast om,
huruvida denne förändras i följd af den galvaniska strömmen
eller icke, erbjuda ett par fördelar, genom hvilka han blir de
förut använda metoderna betydligt öfverlägsen. Först och främst
kan man genom lämpliga anordningar iakttaga nästan huru små
förändringar i nedböjningen som helst; vidare kunna dessa för-
ändringar observeras ögonblickligen, da strömmen slutes, och 'slut-
ligen kan man gifva undersökningsmaterialet så stora dimensio-
ner, att temperaturförhöjningen i följd af strömmen blir fullkomligt
omärkbar, isynnerhet vid kort strömslutning. Temperaturförhöj-
ningen i följd af strömmen är nämligen ett för fragan helt och

hallet främmande fenomen, som endast verkar perturberande.

\

684 MEBIUS, OM METALLERS ELASTICITETSKOEFFICIENT.

4. De experimentela anordningarne voro följande. Stänger
eller tjocka trådar understöddes vid båda ändarne och belastades
på midten. Medelst ett med okularmikrometer försedt mikroskop
fixerades ett märke pa stangens midt; derpa slöts en ström ge-
nom stången, och man kunde således ytterst skarpt iakttaga,
huruvida märket förflyttades. Mikvoskopets förstoring var sådan,
att vid olika tillfallen en mikrometerskaldel motsvarande aane
Y,., eller Y/,,, af en millimeter. Okularmikrometern innehöll 50
skaldelar, och delstrecken syntes pa sa stort afstand fran hvar-
andra, att man utan svarighet kunde uppskatta tiondelen af en
skaldel. Man kunde följaktligen iakttaga en förflyttning af 3599

man, sm.

Framför och mellan fönstren i arbetsrummet voro tjocka
stenskifvor fastmurade vid stenväggen. Å dessa placerades tvenne
kubiska trälådor, med 1 tums tjockt gods, med bottnarne vända
mot hvarandra. Vid sjelfva bottnarne fastskrufvades ofvanpa
lådorna tvenne stålprismor. Med tillhjelp af en parallelipipedisk
tjock trästång, som lades ofvanpa eggarne, kunde man lätt ställa
dessa parallela med hvarandra, och genom små kilar under lå-
dorna kunde man astadkomma, dels att eggarne voro horizontela,
dels att de lago i samma horizontalplan. Detta kontrollerades
med ett vattenpass. DLaådorna belastades inuti med tunga vigter,
sa att de stodo särdeles stadigt. Sedan den stäng, som skulle
undersökas, placerats på eggarne, hängdes öfver densamma, midt
emellan eggarne, en bygel af stål. Denne hade formen af tre
sidor i en qvadrat, och da den hängde pa stången, var en af
diagonalerna vertikal. De bada öfre sidorna af bygeln voro in-
vändigt utfilade till eggar med mycket trubbig vinkel, sa att de
utan att skära in i stången tilläto ett noggrannt fixerande af
angreppspunkterna. Pa bygelns undre sida upphängdes medelst
silkessnören en plan vagskal, a hvilken, den egentliga belastningen
placerades. Under vagskalen stod ett stativ, försedt med en
kuggstång och skruf, hvarigenom en liten skifva kunde höjas upp
och ned. Pa denna skifva hvilade vagskålen före försöket, och

genom att sänka skifvan medelst skrufven, till dess att vagskalen

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:o 10. 685

hängde fritt, kunde belastningen anbringas a stangen utan skak-
ning eller stöt. Vid bygeln var en i 0,2 m.m. indelad glasskala
fastskrufvad i vertikal ställning, och dess delstreck utgjorde de
märken, a hvilka mikroskopet inriktades. Vid förstoringen 220,
hvilken oftast användes, motsvarade en skaldel a glasskalan (0,2
m.m.) 44 mikrometer-skaldelar; följaktligen föll alltid ett af glas-
skalans delstreck på mikrometerskalan. De mindre tjocka tra-
darne förmadde ej uppbära stalbygeln med tillbehör, utan våg-
skälen hängdes derföre direkte på en silkestrad öfver tråden,
och mikroskopet inriktades på de sma fran silkesträden utstående
filamenten.

Vid hvardera af stangens ändar fastlöddes en tjock koppar-
tråd, i allmänhet af formen | |; dessa koppartrådar doppade ned
uti höga qvicksilfverkoppar, till hvilka strömmen från 3 eller 4
BUNSENS element leddes. Strömmen passerade dessutom genom
en ampere-metre och en gyrotrop, så att man hastigt kunde
öppna och sluta strömmen, under det ögat hölls vid mikroskopet.

5. Vore det nu sa, att elasticitetskoefficienten ändrade sig
i följd af den galvaniska strömmen, hade man skäl att vänta sig
en plötslig ändring i nedböjningens storlek i det ögonblick, då
strömmen slutes eller afbrytes. Det visade sig emellertid 1 intet
enda fall någon sådan plötslig ändring i nedböjningen. I några
fall visade sig ej heller, under det strömmen fortfarande var slu-
ten, någon ändring i nedböjningen. Detta var också händelsen
vid alla de tjocka stängerna vid kort strömslutning; bilden i
mikroskopet visade sig fullkomligt orörlig. Fick strömmen verka
en längre tid, sa inträdde i allmänhet en kontinuerlig förökning
af nedböjningen, isynnerhet da strömmen var stark och motstan-
det hos stangen jemförelsevis stort. Bilden i mikroskopet flyt-
tade sig dervid uppåt, i första ögonblicken sakta, sedan något
raskare. Efter en längre eller kortare tids förlopp intog bilden
ett konstant läge. Afbröts strömmen innan detta skett, upp-
hörde bilden ögonblickligen att stiga, men qvarstannade på samma
ställe, den befann sig, då afbrottet skedde. Derpå började den

förflytta sig i motsatt riktning och atergick så småningom till

686 MEBIUS, OM METALLERS ELASTICITETSKOEFFICIENT.

det ursprungliga läget före strömslutningen. Hela denna förflytt-
ning af bilden i mikroskopet och följaktligen hela denna för-
ändring af stangens nedböjning gör derföre det intrycket, att den
förorsakats af en af strömmen föranledd temperaturförhöjning.

6. Af de anstälda försöken meddelar jag följande:

Försök 1. Stälstäangen N:o 1 var cylindrisk och hade en
diameter af 6,70 m.m. (medeltal af 7 mätningar pa lika afstand
från hvarandra). Afständet mellan eggarne var 1602 m.m. Pa
vagskälen placerades 1 kilogram, och dervid uppstod en nedböj-
ning af 45,0 m.m., hvilken aflästes pa en bredvid placerad ver-
tikal speglande skala. Vid kort strömslutning kunde med mi-
en sadan på "/asgu m.m. hade kunnat observeras. Nedböjningen
ändrade sig följaktligen icke I på 45 x 2500 d. v. s. icke 0,00089 %.

Da nu elasticitetskoefficienten är omvändt proportionel mot
nedböjningen, sa att, om & betecknar elasticitetskoefficienten och
s nedböjningen,

&.s = konst.,

får man

ä ds u
Försöket visade att — < 0,001 %, och deraf följer, att, om
Ss

elasticitetskoefficienten verkligen ändrade sig, denna ändring ej
uppgick till 0,001 % Strömstyrkan uppgick till 14,9 ampere.

Hölls strömmen sluten en längre tid, sa ökades nedböjningen
sa småningom. Pa de första 100 sekunderna flyttades bilden
17 mikrometerskaldelar, och den blef omsider konstant, sedan
den inalles flyttat sig 30 mikrometer-skaldelar.

Försök 2. En stalstang N:o 2 hade rektangulär genom-
skärning; den horizontela bredden var i medeltal 6,86 m.m., den
vertikala tjockleken 6,59 m.m. Afständet mellan eggarne var
2000 m.m., förstoring 220, belastning 600 gram, nedböjningen
31,2 m.m. Strömstyrkan var 13,5 ampere. Vid kort strömslut-
ning stod bilden i mikroskopet fullkomligt stilla. Elasticitets-

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:o 10. 687

koefficienten ändrade sig derföre icke 0,0015 2. Om strömmen
fick verka en längre tid, inträdde en kontinuerlig ökning af ned-
böjningen, hvilken pa 105 sekunder uppgick till 14 skaldelar på
mikrometerskalan.

Liknande resultat erhöllos med tvenne cylindriska jernstänger.
Stangen N:o 3 hade en diameter af 5,20 m.m. och N:o 4 en
diameter af 3,14 m.m.

Försök 3. Pa eggarne placerades ett rör af messing. Rö-
rets yttre diameter var 10,80 m.m. Genom uppmätning af den
mängd vatten, som fullständigt fylde röret, bestämdes den inre
radien till 5,0os m.m., hvaraf följer, att godsets tjocklek var 0,32
m.m. Afstandet mellan eggarne var 1061,7 m.m. För en be-
lastning af 981,1 gr. erhölls en nedböjning af 9,6 m.m. Da en
ström af 12,5 amperes styrka leddes genom röret, observerades
ej den ringaste förändring i nedböjningen, vare sig strömmen var
af kort varaktighet, eller han fick verka under en längre tid.
Da nu 0,71 af en mikrometerskaldel kunde observeras, och en
skaldel motsvarade !/5,, m.m., kan elasticitetskoefficienten under
strömmens inverkan ej hafva ändrat sig 0,0047 %.

Derefter infördes en mjuk kautschukslang ett stycke in i
rörets ena ända. Slangen uppfylde nästan rörets öppning och
nadde nästan fram till den punkt, der röret berörde stalprismat.
Slangens andra ända var fästad vid pipen af ett slutet metall-
kärl, 1 hvilket vatten bragtes att koka. Angan, som sålunda
fick strömma genom röret, upphettade detta till omkring 100°,
och när temperaturfördelningen blifvit konstant, hvilket visade
sig derpa, att bilden i mikroskopet intog ett oföränderligt läge,
sändes en ström af 12,5 ampere genom röret. Någon förändring
i nedböjningen kunde ej heller nu iakttagas.

Samma resultat lemnade ett annat messingsrör, hvars yttre
radie var 5,6 m.m., den inre 4,4 m.m., sa att godsets tjocklek
var 1,2 m.m.

Försök 4. En silfvertrad med en diameter af 1,45 m.m.
placerades pa eggarne, hvilkas afstand var 300 m.m. Belast-

ningen utgjordes af vagskalen ensam, hvars vigt uppgick till

688 MEBIUS, OM METALLERS ELASTICITETSKOEEFICIENT.

25,1315 gr. För denna belastning nedböjdes tradens midt 8,9
m.m. Hade den galvaniska strömmen en styrka af 8 a 10 am-
pere, uppvärmdes tråden mycket hastigt, hvarföre en ändring i
nedböjningen visade sig omedelbart vid strömmens slutning. Vid
en strömstyrka af 5 ampere kunde med säkerhet afgöras, att
någon plötslig ändring i nedböjningen icke uppstod. Efter att
tillräckligt länge hafva verkat förorsakade denna ström en kon-
stant ökning af nedböjningen af 18 mikrometer-skaldelar. Vid
en strömstyrka af 0,8 ampere kunde icke vidare någon ändring
i nedböjningen förmärkas. I följd af en ström af 0,8 amperes
styrka ändras följaktligen icke elasticitetskoefficienten 0,0037 2.
En mikrometer-skaldel motsvarade nämligen !/,,, m.m.

7. I de fyra anförda försöken har jag således kunnat kon-
statera, att elasticitetskoefficienten icke ändrat sig med resp.
0,00089, 0,0015, 0,0047, 0,0037 procent af hela sitt belopp vid
sadana tillfällen, då någon märkbar temperaturförhöjning icke
uppstått. Dessa procenttal skulle emellertid uttrycka ändringen
i elasticitetskoefficienten, ifall den minsta förflyttning, som jag
kunde observera hos bilden i mikroskopet, nämligen 0,1 mikro-
meter-skaldel, verkligen hade inträffat. Nu visade sig emellertid
bilden fullkomligt orörlig, och derföre bör gränsen för elasticitets-
koefficientens förändring ligga betydligt lägre. Med användande
af större förstoring hos mikroskopet eller af andra ännu skar-
pare metoder för iakttagandet af nedböjningens ändring torde
ocksa denna gräns utan tvifvel experimentelt kunna bestämmas
till ännu lägre belopp. Salunda torde det icke vara förenadt
med stora svårigheter, att vid tjocka stänger använda NEWTONS
färgringar för iakttagande af ändringen i nedböjningen. De
anförda siffrorna hafva dock synts mig tillräckligt tydligt tala
för, att den af WERTHEIM uppstälda satsen är ytterst osannolik,
och jag anser derföre, att om den galvaniska strömmen icke
astadkommer någon märkbar temperaturförhöjning hos ledaren, så
ändrar han ej heller dennes elasticitetskoefficient. Nu skulle man
emellertid kunna föreställa sig, att strömmen ändock hade egen-

skapen att ändra ledarens elasticitetskoefficient, oberoende af

ÖFVERSIGT AF K. VRTENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:o 10, 689

uppvärmningen, men att denna ändring endast uppträdde på
samma gang som uppvärmningen. Att detta dock ej kan vara
händelsen, torde framga af följande. Vid de i det föregaende
anförda försöken hade jag, utom vid försöken med messingsrören,
tillfälle att se, huru nedböjningen småningom ökades. Denna
ökning af nedböjningen skulle då i enlighet med det nyss an-
förda vara en följd dels af uppvärmningen, dels af strömmen sjelf.
Men om nu strömmen afbrytes, måste denna senare orsak för-
svinna, hvarföre nedböjningen plötsligt måste minskas med sa
stort belopp, som strömmen sjelf, oberoende af uppvärmningen,
hade ökat nedböjningen. I intet enda fall har jag emellertid
kunnat konstatera nagon sadan plötslig ändring i nedböjningens
storlek, i det ögonblick strömmen afbröts. Vid försöken med
silfverträden, der nedböjningen vid 8 och 10 amperes strömstyrka
ganska hastigt ändrade sig, kunde jag mycket skarpt iakttaga
detta förhållande. När strömmen afbröts, innan nedböjningen
blifvit konstant, upphörde bilden i mikroskopet genast att stiga,
men började först efter ett par ögonblick, då temperaturen hos
tråden började aftaga, att sakta sjunka.

Jag kommer derföre, i likhet med STREINTZ, till det slut-
resultatet, att en galvanisk ström, som genomflyter en metallisk
ledare, icke har egenskapen att åstadkomma någon förändring
af dennes elasticitetskoefficient, oberoende af den uppvärmning,

strömmen föranleder.

Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. Ärg. 44. N:o 10. 2

Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek.
(Forts. frän sid. 680.)
Helsingfors. Statistiska byrån.
Bidrag till Finlands officiella statistik. 6: 14. 1887. 4:0.
— Finska vetenskaps-societeten.
Bidrag till kännedom af Finlands natur och folk. H. 44. 1887. 8:0.
Expedition polaire Finlandaise 1882/1883. T. 2. 1887. 4:o.
Innsbruck. Ferdinandeum für Tirol und Vorarlberg.
Zeitschrift. H. 31. 1887. 8:0.
Jena. Medicinisch-naturwissenschaftliche Gesellschaft.
Zeitschrift für Naturwissenschaft. Bd. 21: H. 3—4. 1887. 8:0.
Kalocza. Haynald-Observatorium.
Közlemenyei. F. 2. 1886. 8:0.
Kiel. K. Universität.
Akademiskt tryck. 1886/87. 49 häften. 4:0 & 8:0.
Kjöbenhavn. K. Danske Videnskabernes Selskab.
Skrifter. (6) Naturvidensk. og mathem. Afd. Bd. 4: 4—5. 1887. 4:0.
Oversigt. 1887: N:o 2. 8:0.
Lansing. State board of agriculture, Michigan
Annual report. 24(1884/85)—25(1885/86). 8:o.
Leipzig. Astronomische Gesellschaft.
Vierteljahrsschrift. Jahrg. 21 (1886): 4; 22(1887): 1-3. 8:0.
— Fürstl. Jablonowskische Gesellschaft.
Jahresbericht. 1887. 8:0.
— K. Sächsische Gesellschaft der Wissenschaften.
Abhandlungen. Philol.-hist. Classe. Bd. 10: 6-7. 1887. 4:0.
Lisboa. Academia KR. das sciencias.
Jornal de sciencias mathematicas, physicas e naturaes. N:045. 1887. 8:0.
London. Nautical almanac office.
Nautical almanac for 1891. 8:o.
— Meteorological ofüce.
Scott, R. H., Fishery barometer manual. 1887. 8:0.
— koyal. society.
Proceedings. Vol. 41: N:o 248-250; 42: 251-257; 43: 258-259.
1886/87. 8:o.
— Anthropological institute of Great Britain and Ireland.
Journal. Vol. 16: N:o 3-4; 17: I. 1887. 8:0.
— RB. Astronomical society.
Monthly notices. Vol. 47(1886): N:o 2-9; 48(1887/88): 1. 8:0.
-- Geological society.
Quarterly journal. Vol. 47 (1887): N:o 169—172. 8:0.
List of the society 1887!/,,. 8:0.
- Zoological society.
Proce line» of the scientific meetings. 1887: P. 3. 8:0.
- (Ontario). Entomological society of Ontario.
The Canadian entomologist. Vol. 19(1887): N:o 1-12. 8:0.
(Forts. a sid. 712.)

691

Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1887. N:o 10.
Stockholm.

Meddelanden från Stockholms Högskola. N:o 70.

Undersökningar öfver vissa algebraiska likheter, som

leda till elliptiska integraler.

Af A. M. JOHANSON.

[Meddeladt den 14 December 1887 genom G. MITTAG-LEFFLER.]

I sin inaugural-dissertation (über die Reduction der Inte-
grale einer besonderen Classe algebraischen Differentation auf die
hyperelliptischen Integrale, 1877) har G. HETTNER för en irreduk -
tibel likhet F(x)y + @(z)y? + H(&) = 0, hvarest F, @, H äro
hela rationela funktioner, beräknat rangen, uppstält de funktioner,
som leda till ABEL’'ska integraler af första slaget samt de vilkor,
den måste vara underkastad för att leda till elliptiska integraler.
Jag vill i det följande utföra detsamma för den irreduktibla
likheten

F(x)y? + Glo)y? + Ax) =0 (1)
med samma betydelse för F, G och H, men hvarest p är ett
godtyckligt primtal.

Genom den rationela substitutionen y = öfvergar lik-
heten (1) i

222 + Gl(x). Fla)Pz? + H(x) Flx)2-! =0
och vi kunna derför utan att göra några inskränkningar beträf-
fande (1) lägga till grund för våra undersökningar
ey) = y? —2P(c)y? + Qle) = 0 (2)
hvarest P och Q äro hela rationela funktioner af x. Denna kan

Fe)

ock skrifvas.

692 JOHANSON, ALGEBR. LIKHETER OCH ELL. INTEGRALER.

yr = P(&) + VPXx) — Q(e)
— Pe): VR)

om
R(z) = P%Xx&) — Q(x) (3)
Emedan (2) är irreduktibel, kan Q(x) ej vara identiskt 0;
äfven det fall, att P(x) identiskt försvinner vill jag här utesluta,
enär likheten då reducerar sig på den enklare y?? + Q(x) = 0
och till hvilken jag längre fram skall återkomma.
Funktionerna (x), Q(x) och R(x) må vara
P(x) = agn + ach +.... + a%)

l r
= "(0 Il« —a,)!] [(& — e,)x
»=1 »=|

Q(x) = baw + baml + .... + bio)
m r 4
fie nr Te
z=1 ; z=1
R(«) = ex2rot& + ee xoten 1 FUN ENE eCvo+ Eo)

n -
Fr el lcx Di Ce) "1x Ile EA N Ex
Zz=1 ST

hvarest a, b, c, e samtliga äro olika, l, m, n, 2, u, v, hela posi-
tiva tal eller 0, 8 ett af talen 0, 1, 2....p—1 samt y ett af
talen 0, 1. För ställen a, b, c försvinner resp. P(x), Q(x), R(x),
medan för stället e samtliga försvinna. För talen 24, tip 2ry + &o
ega följande relatioer rum: |
VESA SSE fl = ıyam 4201 Su
2y, + & = 22n + 2y +23» + Se 0)
- För att beräkna rangen af den nppstälda algebraiska bilden
(2), vili jag begagna mig af följande af kand. KoBB (Acta Ma-
them. 10, 1 Sur le mouvement d’ur point materiel sur une sur-
face de revolution) bevisade sats:

»Om fa, 2) = 0 och (x, y) = äro tvänne irreduktibla alge-
braiska likheter, der den senare bildats af den förra genom sub-
stitutionen z= yP — p ett primtal —, af resp. rangen o och op
och der A, uttrycker antalet funktionselement af formen

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:o 10. 693

2 —- a—t'
2= at“(l + PL)
samt .« relativt primtal till p, sa eger mellan g och op likheten
20p = 2p0 + P —- 1) (2, — 2)
Hum Arno, 1, sa ANA > 0
Låt f(a,2) = 2? — 2P(x)z — Q(x) = 0 vara af rangen o och
a,y) = yPP — 2P(z)yP + Q(2) = V afrangen’o,. Enligt (3) är
z= P(x) + VK(e) (6)
f(«,2) = 0 leder till hyperelliptiska integraler. Star under rot-
märket 20 + 2 eller 20 + 1 udda faktorer, är rangen o, d.v. =.
i förra fallet (4)

och i det senare

IS + Die = ir

jo z=1

Emedan i förra fallet &, = 0, men i senare &, = 1, så kan man

Nn r
= ) ER Ar ) Ebla (7)
Z=01 z=0

För att bestämma 2 hafva vi att framställa alla element

gonerelt sätta

2

SS

dl OA
2 = et“(l + PA)
hvarest «u 20 mod. p!).
Eftersom för ändliga värden på « z = 0 endast för ställen
b och c (8), hafva vi att undersöka dessa ställen och stället oo.
1. Tät
Ve) le br)

och Q(b,,b,) skild från 0. Af utvecklingen

Dj) 2 inkongruenstecken.

694 JOHANSON, ALGEBR. LIKHETER OCH ELL. INTEGRALER.

erhålles

GG
ro) NED) ri i

2P(b,){1 + (e—b,) Pa — b,))

BA) SE \Ple)

= 11 Ä Ds De) (9)

ale == b„)PMz*+Bz br, a) an ir (= —b,) Pe = b.)\ ,

Den förra af dessa bada likheter har s, = 1 och «=0, den
senare 6, = I och u = pm, + »,.. Om derför Bx definieras ge-

NOM Pe — Dr. Br och är ett af talen 0, 1, sa är för hvarje ställe
b, antalet funktionselement 4, lika med
Öv (9)
2. Lat w, betyda det mindre af de båda talen 27, och
2v, + &,, eller om båda äro lika w, = 24, = 2r, + &. Äro
vidare funktionerna a
Pl, ex), AX, ex); Rare)
resp. definierade genom
Pix) = (x — ex)'z P(x, e,)
2) = (a — 6) Aa ev)
ae) = (Br 2 Re, er)
sa eger följande likhet rum (3)
(x — e,)*+P(&,e,)? — (2 — e,)”x°e,R(z, ex) = (2 — er)" Q (x, ex)
Wr == Uu,, OM 24, =2», + cy
Wr = ll 0m 24, = 2v, + &
Wy + = Hy, om 2/,—=2v, + e, och utvecklingen af P(we,)”—
R(we,) efter potensen af x — e, börjar med potensen q,. Om-

gifningen af hvarje ställe er framställes af

SR 1 R(e,, ex) I
= (x = ex)" (er, N Ar 3 Ple,, ET — e,) ne |
la lee)! =, ke |

Är s,:=1, följer att 21, =2v, + e, och således w, = M-
I detta fall har man att sätta

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:o 10. 695

v

e; = EC e,)? z= Ci®-(1l + P(t))
Antalet element A, är således 0 eller ett, allteftersom «ww, är
kongrement eller inkongrement med 0 mod. p.

Ponera

& | (10)
ee ee.
Antalet element 7, är da
Oz (11)
Är åter e&, =0 och 2, =», eller 2, =», och q, = 0 och
saledes i båda fallen «, = ur,, framställes omgifningen af stäl-
let e, af
or 0, ler ver), 3— GRE VIE)
2 — e, = &(e,,e)t 2 = 6g'®z(l + Pt)
och på grund af (10) erhålles alltså
20, (12)
element 2,.
Skulle slutligen A,—=»v, och g, > 0, framställes omgifningen af
2 —e,= h(e,e)t 2 = atr(l + 9,0)
© —e,= Rle,,e)t z= Cot/202zt224(1 + Pt)
Den förra utvecklingen ger Öd, element A,, den senare intet eller
ett, allteftersom iv, + q, = u, — 3w, är kongruent eller inkon-
gruent med 0 mod. p. Ponera för den skull
Cr = u, — 07 MOd p
och
0
genom en analog bestämning som för d,. Emedan tw, = d, mod. p
(e, = 0), är äfven [,= u, — 3w, mod. p och antalet element A,
0,. För båda utvecklingarne är således antalet element
Or + 5 (13)
Detta är ock det generela uttrycket för hvarje ställe e,. Ty är
20 och = 05 ie SO lo, och säledes & —0r,
(13) = (12). Är åter =], är ty = (7 = 0, mod p och sä-
lede 0, DB) (CN):

>

696 JOHANSON, ALGEBR. LIKHETER OCH ELL. INTEGRALER.

3. Antalet element A, för oändligt stora värden pa x här-
ledes på analogt sätt. w, ma beteckna det större af de båda
talen 24, och 2», + &,, eller om båda äro lika wp, = 24, = 27,
+ & Af likheten

Pla)? — la) = A)
lach + aahbı+... + akt? — (caoteo + ela2vo+o—1+,.. +0 oteo)}

= bat + b’ato—l +... + 640)
följer att, om
2, =2, + & är wp = klo

och om 2, =2r, to Zu, Samt wWy— = tig
om koefficienterna till

TE Sao AROR
äro 0.

2 = P(z) + VR(z)

2 al ad 1
= OO ie — Ser vn RS
a & a gm (14)
SITE CZ |
A 0 Ges 3 a
+ Ver 0 NET de : ss

Är e, = 1, framställes omgifningen af oo af
1 ai)
om åter &, — 0, men g,=0 af
a er a To)
2 — Cruban 125 Comes 4,350)
och slutligen, om 2, =0, men , > 0 af
DE Cell 2 Cr)
2 Ct 2 — (Öh 2002 I)

Om vi här definiera pa analogt sätt som i 2.

h=s —- b=m — dy mod. p
Heel Se!
erhälles pa alldeles samma sätt att A, är lika med
do + Lu (15)
Alla ställen b,, e,, © äro härmed undersökta och är alltså

(9), (13), (15)

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:o 10. 697
Mm AN
= pe + (+ 09) (16)
z=1 z=0
Om detta värde pa A, och det förut funna värdet på o (7) in-
sättas i formeln
20, = 220 ar (D— IT) (4, — 2)
erhålles

ZEN z=0
+ (p-— 12, + Yo + GC) — ı (17)
Zi ZEN)

Om op =1 d. v. s. f(x,y) = 0 leder till elliptiska integraler,
måste o = 0 och sålunda Sy + Ye = 2 samt dessutom p = 2, 3.
Om 9, = 1 och oe = 1, vore (p — 1)4,==0, hvilket ater är omöj-
ligt, så snart p > 1, enär för o, > 1 äfven 2, > 0. (Ofvan ci-
terade afh. af KOBB.)

Jag skall nu på alldeles samma sätt som HETTNER trans-
formera likheten f(«x,y) = 0 så, att de mot x = 00 svarande 2p
värden på y framställas genom 2p skilda funktionselement.

När vi framstälde omgifningen af o till (zz) = sid. 696, er-
höllo vi tvänne funktionselement, om &, = 0. Är derjemte w, =
u, =0 mod. 2p, så erhålles för (xy) = 0 2p skilda element för
samma ställe. Uppgiften är alltså löst, om man kan finna en
rationel substitution af den beskaffenhet, att för den transfor-
merade likheten ??, Q, R äro af lika grad, som är divisibel
med 2p.

Låt «, ß, y, 6 vara godtyckliga konstanter, som uppfylla

vilkoren att

7 00 Pjo At yx, @— ybz, @ — YCz> & — YVCz
samtliga äro skilda från noll och lat
= 2 EO ge ee
ES ar OR a— yx

samt z, ett af talen 0, 1,...2p —1 och bestämmas af kongruensen

698 JOHANSON, ALGEBR. LIKHETER OCH ELL. INTEGRALER.

Y + % = 0 mod. 2p.
P(x), x), R(x) öfverga da i resp.

(Ol 7

SÅ NIER #9 n OA N
WE), > [Ti(a—ya7)5 4 8-das) [](a-> yes) ne de)
Pe) 0 = DE 2
(yE + d) ?
om
= fl —— —— —
DE

(ne) 2

Ua) = NARE

(; & En d)wo+io

RI +
R >)=c wn io
(> Te: ne SJ)

hvarest Pos» Korn, R(E)oyreg Aro hela funktioner af S
=

af den grad, som indices angifva. Likheten f(z,y) = 0 öfvergar
genom denna substitution i

wor! + in

y?e(yå + d)20otio— 2P(E na (y5 +6) ? + Q(Swriy = 0

hvilken äter genom snbetitnfioren
wa tin
N = y(ys +0) Be
öfvergar i

n?? — 2P(S)ontion? + Aaron = 0
2

För denna likhet, som genom entydig transformation erhal-
lits ur den ursprungliga, äro Q och R af lika grad w, + 2, och
af dubbelt sa hög grad som P. Talet w, + i, är divisibel med
2p, Denna likhet uppfyller alltsa de uppstälda fordringarne.
Dessa egenskaper skola vi derför antaga att (xy) = 0 eger och
emedan graden u, af Q(x) och R(x) är delbar med 2p, så skola
vi beteckna den med 2pu. Pa grund af (5) har man da

2pu = 2131 + SA
= pm + >09, 4 Stu
— Su 2SWALN SV De
= 41S(pm+ß) t3>u + En + >> +32yH 48:

(18)

ÖFVERSIGT AF K. VEDENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:o 10. 699

För hvarje algebraisk bild /(a@y) = 0 finnes ett bestämdt
antal funktioner Alay)., genom hvilkas integration erhålles
ABEL'ska integraler af första slaget. Om o är rangen af bilden
ey) =0, är deras antal o. De karakteriseras deraf, att för
hvarje ställe (xy)
dw,

Ham Ve

aldrig innehåller negativa potenser af t. De äro af hvarandra

(19)

lineärt oberoende, och hvarje funktion, som har egenskapen (19),
är en lineär funktion af H(xy), ... H(xy),. Den är af formen

H(zy) = G,Hlay), + :.. + C.A(lxy),

Den allmänna funktionen A(xy) innehåller alltsa o god-
tyckliga konstanter.

Den för funktionerna (xy) karakteristiska egenskapen (19)
kan ock uttryckas sa, att för hvarje ändligt värde pa k

[a — kjE(ay)]e = = 0 (20)
och
Bee = DV (21)

Hvarje funktion H(xy) kan alltså skrifvas som en qvot af en
hel funktion af (xy), dividerad med BD sadan, att, om f(xy)
är af graden m med afseende på « och n med afseende på y,
täljaren i denna qvot är högst af graden m— 2 med afseende
på « och n — 2 med afseende på y. För den af oss betraktade
bilden

Kay) = 3? — 2Ele) 3 IE

är saledes

a PAARE + Pap (2)? (22
00 REL) ;

hvarest funktionerna q mäste vara underkastade vissa vilkor,
som jag nu skall framställa, och skall jag likaledes framställa

de o af hvarandra lineärt oberoende A(ay)«-

700 JOHANSON, ALGEBR. LIKHETER OCH ELL. INTEGRALER.
2kTri
Mot hvarje ställe («y) svara p — | ställen Al\x,ye ? ), der
2kT0i
k är ett af talen 1, 2,....p—1. HG. de p maste således
äfven vara en H-funktion. Härigenom erhålles p H-funktioner,

medels hvilka hvar och en af qvantiteterna

y (pr m Pp+2YP) (@
ee)

—=.(l), 1 ..2p—], 09-1 —0)

kan uttryckas som en lineär funktion af Z-funktioner d. v. s.
de måste sjelfva vara //-funktioner. För enkelhetens skull skall
jag först särskildt betrakta

och sedan de öfriga under en gemensam form

på + Pp+2Yy? i FÅ Lule
jär Kap Ba) Are

Ppr-ı __ Pp

yP— P(z) YR(e)

Växer x mot co, blir nämnaren oändlig af ordningen pu. På

(23)

grund af (21) kan derför täljaren vara högst af graden pu — 2.
Är k skild från c, och e, är likheten (20) alltid uppfyld. För
att den skall vara det, äfven om k är ett af dessa båda och
enär AR(x) innehåller @ — e, i potens 2n, + y, och x — e, i po-
tens 2», + e,, så måste q, 1 innehålla (x — c,)"z och (x—e,)”>z
och följaktligen (23) hafva formen

[I (2 — ey: II(z — ey
yr — Pe) 1

hvarest (x),, ,—1 betyder en godtycklig hel funktion af vx af
graden 7,1 — 1 och
tr = pu — 1 — Sn 3»
—=41N, + 13e -— 1 (enligt 18)
Det må anmärkas, att detta tal z,_ı är lika med rangen

i den ursprungliga Jikheten f(x, 2) = 0.

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK -AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:o 10. 701
De funktioner, med hvilka de z,_, godtycklige koefficien-
terna i (xc), ro multiplicerade, kunna nu sättas lika med
P—
Tp—ı funktioner Alay)e d. v. s
II — ey: TI (w — e)”
Ne) =
x PENKER Vb
Yy L,

Vidare måste q&; och g,+7 bestämmas så, att

een) (AA

Pi a Pp + AY? de Ron SNR
pe) (1=0,...p — 2) (25)

uppfylla H-funktionens fordringar. Emedan nämnaren blir för

x = © oändlig af ordningen (2p — 1 — Mu, kan 9, vara högst

af graden (2p — 1 — A)u —2 och Y,;, högst af graden (p — 1

— uw 22 Ar k skildtran2b,. co, e, ar lıkheten (20) alluid

uppfyld. Om k= b,, måste, emedan y? -— P(x) är skild fran 0,

pm+B
P

men p-värden y innehålla « — b, i potens (sid. 694), q>

innehalla « — b, i potens (p—1—A)m, + El(p 1-5) en
ligt LEGENDRE’s beteckningssätt. I det följande ma dock alltid
tecknet = je 2 ) För det andra ma k=c,. För detta

värde pa x är y skild från 0, men y? — P(x) = af ordningen
Nn, + 4y,; utvecklingen af g; + YPyp+, efter potensen af x —c,
måste derför börja med (x — c,)"z d. v. s. y, och @,+, måste
uppfylla följande system af n, likheter

pl (cr) + 9,7 2) b(G2 VG) ar (FS ON (e,)P!(e,) +.
ee) = 0 08
(„ul sog
På liknande sätt har man att undersöka k& = e,. Denna
diskussion skall jag här ej utföra, utan endast skrifva upp de re-
sultat, till hvilka man kommer. Dessa äro:

0.

8
PE u
(pr = (8 == 4) PP pprilz

w, BE DEE 2u,— 0, &yy
Alert p-ı-i 2 —4
pr =(2 —e,)\ RP N

r
702 JOHANSON, ALGEBR. LIKHETER OCH ELL. INTEGRALER.

z p+4

on + ge). Per, er) = 0 (28)

p+4

97er) + ge) Pler, &) + nl, (Pier er) +...

om &, och & 2, äro 1 eller O och pa ett sådant sätt, att, eme-
dan de endast förekomma tillsamman med w,, de äro 1, om
ow, är bildad af den bokstaf, som är index till &, (», 2) och i
motsatt fall 0.
Funktionerna (25) kunna sålunda omedelbart uppställas och
om med r, betecknas antalet godtyckliga konstanter i hvarje,
p-2
erhålles 17 + pa = Ops (24). Samtliga funktionerna H(xy)a
0
äro härmed framstälda (jämför HETTNER sid. 20). De äro äfven
af hvarandra lineärt oberoende, emedan de, som äro bildade af
(25) med ett bestämdt A innehålla olika potenser af x och de,
som äro bildade af funktioner (25) med olika 4, innehålla olika

potenser af y.

703

Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1887. N:o 10.
Stockholm.

Meddelanden frän Stockholms Högskola. N:o 71.

Rs ce

(e—a,)"" skall leda till elliptiska integraler.

Vilkoren för att en algebraisk likhet "= («

Af A. M. JOHANSON.

|Meddeladt den 14 December 1887 genom G. MITTAG-LEFFLER-.]

Lat variablerna x och y vara förbundna genom den irreduk-

tibla likheten
yr = (2 — a)... (2 — ar)” (1)

Jag vill genom ett analogt förfarande som i föregaende upp-
sats uppställa de nödvändiga och tillräckliga vilkoren, för att
den skall vara af rangen 0 eller af rangen 1.

I 86 bandet af CRELLE's Journal har KÖNIGSBERGER upp-
stält vissa relationer, som den måste vara underkastad för att
leda till ABEL'ska integraler af första slaget, som kunna redu-
ceras till elliptiska.

Emedan hvarje tal kan skrifvus som en produkt af primtal,
sa må

n=PpP.q...s.t.
Den algebraiska bilden
2 — (2 ana (2 a): (2)
har rangen 0. Omgifningen af hvarje ställe a, (z = 1..r7) fram-

ställes genom ett funktionselement
0 VA ÖKAS NA)
och af oo af ett element

TR (Gt "ll + P0)

on m, = My +...+ Mm.

704 JOHANSON, LIKH. y”=—(& — a, )”...(@—4,)”" OCH ELL. INTERGR.
Sätt i (2) z2= yP. Rangen op, af den sålunda bildade bil-
den och som likaledes är irreduktibel

ya (we a) ne le an) (3)
bestämmes af

20, = (p— 1) (a — 2) (4)

5

hvarest 2, Ni, om m, =«a, mod. p 0vx = 07.07 0,1.
z20

För att o, skall vara 0, måste två och endast tva «, vara

skilda från 0. Detta inträffar, om likheten (3) har formen

r

>

8
[04 + a == P-
eller

yP = Bl a) (ex EM a (6)

z=?2

Skall deremot o, = 1, måste p = 2 och 2, = 4 eller p — 3 och
2, = 3 (4). Likheten (3) måste derför hafva en af formerna

:
7? = ]I(& - a,)”*(&- 4,)”* (2-0,)° (2-0) (@- a
z=5
a:
% = Ilc« on; 3) Al Se a GG = By = ui a >
z=4

PR
y get Il( a a,)” (a äl ae +03 (x sh a) +09 (x SE a +0 (7)
+=

Us ar 0, Sr a =) mod. 3.0, Ws & 03 = Aa = 07

/

= II(2— a) — a) (a a)
Zz=3

fd ae & Vumodsard Me so = äs

I likheten (5) framställes omgifningen af hvart och ett af

a, och a, af ett funktionselement
sa = pc Görhtall + P0)
2— = y—CatPirree(] + P9(t))

och af a,(x=3...r) af p funktionselement

BT

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:o 10. 705°

2 dy = ty = GAA VO)

samt af © af p element

Zz yr Gt 201 + P0)
ty m, är divisibel med p.
Den nya algebraiska bild, som erhälles genom att i (5) sätta

y=n?, är alltså af rangen o,, om

200 = (9 - 1) (dl, — 2) |

hvarest
1, = BR ++) Be + ph (8)
och m =P, Ma =063 ll mod. q
m,

= ae (Er Bon)

och hvarje #—= 0,1 enligt analog bestämning som förut för a.
Om A,=2, inses a priori, att antingen ß, och g, båda
måste vara 1, 8, och 8, 0 eller båda 0 och en af ß, eller 8, 1.

Det förra inträffar, om

a = JD ea, all
ma = pla + do = gl; + Ba
= 09 bg (= Ho scr)
m, + m,=0 mod. pg.
Det senare åter kan aldrig ega rum, ty är en f, = 1 (3, = 1),

är äfven 9, =1(g, = 1).

Det enda fall, da 2, = 2 och således o, = 0, är derför, om

R
u Ma a 4) (ea — a)"
a

m, &0 mod. p, mod.q
in, EV mod. p, mod. q
m; + m, =O mod.pg.
Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. 1887. Årg. 44. N:o 10. 6

706 JOHANSON, LIKH. y"=(2@— aj)". .. (@—a,)”" OCH ELL. INTEGR.

Detta förfaringssätt kunna vi nu upprepa äfven för de öfriga
primtalen. Likheten (1) är sålunda af rangen 0, om den kan

skrifvas
,r 5
UR es _ TI Sal: er ei a)" (& ara a (9)
z=3 =

ma & 0 mod. p, mod. q . .. mod. t
m; 20 mod. p, mod. g ... mod. t
m + m, =0 mod. pq...t

io Dt

rs
2 pq

parks— V)+ per -Y)+p@ —W)+Pp—1
/ ) (rv — a)

— (ia 05

I likheten (6) ater framställes omgifningen af stället a, af

ett funktionselement
a N — N + P0)
alto. VERA prelement ;
2 — a, =t y= GL + PA) |
samt af © af ett element
| ao)

För den algebraiska bild, som ur (6) erhålles genom att.

sätta y = n?, bestämmes saledes 7, af

„=htp Bet Bon (10)

2, = 2 alltid och endast om %, = 1, hvaraf följer #,=1. Detta
kan nu upprepas för huru många primtal som he!st och vi er-
hålla, att

r

eh > II Er ee — a)" (11)

N
20 mod. p, mod. y... mod. t
har rangen 0.
Vi hafva alltså i (9) och (11) uttrycken för (1), när den
är af rangen 0 och » ett helt tal hvilket som helst och i (7),

'när den är af rangen I och » ett primtal. Det återstår nu att

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:o 10. 707

uppställa vilkoren för att rangen skall vara 1 och n en produkt
af primtal. (

Lätn=P.n och 7 ett primtal. För att yr = (2 — a,"
...(2— a,)® skall hafva rangen 1, måste y? = (x — am...
(2 — a,)”: hafva rangen 0 samt antingen zz =>2 och A, =4
eller zz = 3 och A, = 3 (20, = 270p + (a — 1) (An — 2)). Jag
vill för att kunna bibehålla ofvan införda beteckningssätt an-
(GENE Da oc I I

op=0 alltid och endast, om en af likheterna (9) och (11)
är uppfyld. Låt oss först antaga, att likheten (9) är uppfyld

Ua = Ile = ar)? Ga). (2 ca). (12)

x=3

m, £0 ın, 20 mod. p,mod.g... mod. t
a m = Dr mod. page st

och lat talen d sta i samma förhallande till 7, som « till p
(8 till g) sid. 704. Man erhåller da

In=d ++ P ) + Po, (13)
z=3
Om 2, —=4 eller 3, inses omedelbart att ?=2,3,4. 4 kan
det ej heller vara, emedan da (12) m, och »n, äro udda tal och
saledes dh, =1, da = 1.
ISEN en mei — 4
MR 2
På grund af (12) är alltid ın, = 2, +1, m, = 21, +1 och sä-
lunda 6, = |, ,=1 samt m, = 2,,. En af d, («=3...r)
eller d, måste derför vara 1. Det förra inträffar, om
m; = 2(21r, + 1) och 2, + 2, = 0. mod. 2
m. Aa, (= 200 sk)
det senare, om

m,=4ı, (= 3...r) och var =0 mod. 2.
Likhet (12) har respektive formen

708 JOHANSON, LIKH. y”= (2—a,)”... (2—Q,)”” OCH ELL. INTEGR.

E
y = Ile = le a as) NE TT a) @ RE a) =
nn (14)
5

Of = Ile BEE a,)”*(x fach a SH: a) +1
z=3

2, + 2, =0 mod. 2.
DB
En af dy, och 6, samt en af d, (x =3...r) eller d, måste
vara skild från 0. Enligt (12) är m, = 31, + 07» m, = 31, + (a
och +, = 3 samt m,=3»v, («=3...r). De fall, som

kunna inträffa, kunna derför sammanfattas under

my = Sar = 2104
Mg 313 + 02 = Zu, + 1

m, — IV, — SCA +1)

m. — 00. = Cobb (PF)

ay + 0 = 3

eller
my = 3r, + a = 2,
Ma, == DV; no Zus]

au, == Ol (RED)
I förra fallet är
ip
ys ni Ile Eh a,” (x Hö a) AR a ar aa
x=4

och i det senare (15)

= HG

ax) "(a JIE a +&a+1)+ Ag = 6; NE +01) +0

2:0 BE
Da 02:

En af d, och d, samt en d, («=3...r) eller d, måste
vara 1. Detta kan uttryckas — med iakttagande af fordrin-
garne (12) —

m = in +1 = 3u
. m, = 2, +1 = us + 05
m; = 2r, = 2(3u,+ 05)

m. vv, (aa en)

eller

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:o 10. 709

m = 27, +1 = 3u,

m, = 2%, + I = 3u, + da

MO (Sr)
I förra fallet är

rD

y— Il a a,” "(x I N (a 72 N ee (x — m
x=

och i det senare (16)
ys ur Ile ER ax)” ar ao RR FR a)
x=3
emedan d i (16) är lika med « i (15).
A
Enligt (12) äro m, 20 och m,20 mod. 3, hvaraf följer
att Or 1,09, 12 9. 3 kan salunda i dettartall aldrig.er-

hallas.
Låt oss nu åter antaga, att likheten (11) är uppfylad.

r

Yr = ING — ay)” "(a — a)" (17)

”=2

my 20 mod. p, mod. g,... mod. t.
Vi hafva här (9)

r

z=2
och kunna inskränka våra undersökningar till de fall, att ?=2, 3.
200 200 1:
NN 2:
Emedan m, och m, äro udda tal (17), äro J, =1 och ,=1.
En m, har således formen — låt vara m, —
MT =2 ER (2)

och alltså
Um == II re a,)” (a Hu Bez a} > +} (19)
Zz=3

2) TERS
En dx (x=2...r) och d, eller d, måste vara skilda från
Od vs.

710 JOHANSON, LIKH. y” = (a — a,” ... (2 — ar)” OCH ELL. INTEGR

nm = dy ta = 24, + I

m, = 30, = 3(2u, + 1)

Me = (OP (RE BN)

eller

m, = vy + 0, = 2u,

ma = 31, = S(2u, + 1)

ide 01, (0 3...)

och häraf
5
28 Be Ile BA a,” (a se Be IS“ a FE ea
z=3 i ;
eller (20)

,
yt = 11
,=D8

a,)" (a AU le Mi ya Or) + EL

oe 320,9
Der 2
En dö, måste vara skild från 0. Man har sålunda alltid
mı = 2, #1 Mora 2 (BIR ÖRE Ty ON (ATEN
J=1 dd, — 0, om my = ty +0, och)d, 0%

Or 70, 1, OM = Du,

Således

g>
yt a Ile Ai a,)”? (x ae db.) SER N ug ae
”=3

eller (21)

y® Dr (x a,)”>(x ie BE le El a)

8
emedan 6 här är lika med det förut definierade talet «.
a) JAH

Emedan m, 20 mod. 3, äro d, — I och od, le
kan följaktligen aldrig satisfieras.

De ofvan funna resultaten kunna sammanfattas under:

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:o 10. 711
En gifven irreduktibel algebraisk likhet
(la) a ET dh.) ene

är alltid och endast af rangen 0, om den har formen (9) eller
(Il) samt af rangen 1, om den har formen (7), (14), (15),
(19), (20), (21).

712

Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek.
(Forts. från sid. 690.)

Madison, U. S. Washburn observatory of the university of Wi-

SCONSIN.

Publications. Vol. 5. 1887. 8:0.
Madrid. R. Academia de ciencias.

Revista de ciencias. T. 22: N:o 3. 1887. 8:0.
— (omision del mapa geolögico de Espana.
Boletin. T. 12: Cuad. 2. 1887. 8:0.
Mexico. Sociedad cientifica »Antonio Alzate».
Memorias. T. 1: Cuad. 2-4. 1887. 8:0.
Milano. AR. Istituto Lombardo di scienze e lettere,
Rendiconti. (2) Vol. 19. 1886. 8:0.
— RB. Osservatorio di Brera.
Pubblieazioni. N:o 7: P. 2; 29, 31. 1885—1887. 4:0.
Milwaukee, U. S. Public museum.
Annual report. 5(1886/87). 8:0.
Montreal. Royal Society of Canada.
Proceedings. Vol. 4. 1887. 4:0.
— Natural history society.
The Canadian record of science. Vol. 2: N:o 5-8. 1887. 8:0.
Moskwa. Société Imp. des naturalistes.
Bulletin. T. 63 (1887): N:o 3. 8:0.
München. X. Bayerische Akademie der Wissenschaften.
Sitzungsberichte. Math.-Physikal. Klasse. 1886: H. 2; 1887: 2. 8:0.
> Philos.-Philol.-Hist. Klasse. 1886: H. 3; 1887: Bd. 1:

15 33 25 NL kV
New Haven. Observatory in Yale college.

Report. 1883/84. 8:o.
New Orleans. Academy oj sciences.

Papers read before the Academy. Vol. 1: N:o 1. 1886/87. 8:0.
New York. Academy of sciences.

Annals. Vol. 4: N:o 1—2. 1887. 8:0.
Oxford. Radcliffe observatory.

Results of astronomical and meteorological observations. Vol. 42

(1884). 8:0.
Palermo. R. Accademia di scienze, lettere e belle art:.

Bollettino. Anno 3 (1886): N:o 1-3. 4:0.
— (ircolo matematico.

Rendiconti. 1884/85. 8:0.
Paris. Comité international des poids et mesures.

Proces-verbaux des seances. 1886. 8:0.
Academie des sciences.
DE LAPLACE, P. S., Oeuvres publiees sous les auspices de l’Academie
des sciences. T. 7. 1886. 4:0.

(Forts. å sid. 751.)

713

Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1887. N:o 10.
Stockholm.

Meddelanden frän Stockholms Högskola N:o 74.

Om båglängden af algebraiska kroklinier.
Af GustAF KOBB.

[Meddeladt den 14 December 1887 genom G. MirtaAG-LEPFLER.|

Om vi med
f(z,y) = 0 (1)
beteckna eqvationen för en algebraisk kurva, så angifves som
bekant längden af en viss båge af kurvan genom integralen

Denna integral är, som man lätt ser, i allmänhet en ABEL'sk
integral, ty sätt

der R är en rationel funktion, och eliminera y mellan (1) och
(2), så erhålles
samt en algebraisk eqvation mellan « och 5
eV (4)
Vi skola nu framställa de nödvändiga och tillräckliga vil-
koren, för att integralen (3) skall vara en ABEL'sk integral af
l:sta slaget, eller med andra ord, att & enligt WEIERSTRASS’

terminologi skall vara en af H funktionerna till den algebraiska

bilden

714 KOBB, OM BÄGLÄNGDEN AF ALGEBRAISKA KROKLINIER.

AE: x) = 0
En dylik H funktion har egenskapen att, om vi i uttrycket
dx
m

insätta de potensserier i hjelpvariabeln t, som framställa omgif-

JEl >

ningen af ett godtyckligt ställe i den algebraiska bilden, så
öfvergar detta uttryck i en potensserie, som aldrig innehåller
negativa potenser.

Vi måste således undersöka utvecklingen

Af likheten

se vi, att omgifningen af motsvarande ställen i bilderna f(x, y)=0
och g(5%, «)=0 kunna framställas medelst samma hjelpvariabel
utom för de ställen der 5” börjar med en udda potens. För att
i detta fall framställa omgifningen af stället (&, vx), måste vi
Sattasır (66

Häraf följer omedelbart, att utvecklingen af

0) dö, ?

S, 3 (C | (5)
aldrig far börja med en jemn negativ potens, för att 5 skall
vara en H funktion. Börjar (5) ater med en udda negativ po-
tens 2u + 1, så ponera vi £= 4? och erhålla

där
ri EAU CT For
dr

Un

hvaraf följer
a0

För att & skall vara en H funktion är det följaktligen nöd-

vändigt och tillräckligt, att utvecklingen af

aldrig börjar med en lägre potens än — 1.

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:o 10. 715

Da nu

erhålla vi

2 a in dy | E —| Lå (Ce 2
er =|1+ de), (ET ao Ye (6)

I (6) kunna negativa potenser endast uppträda, da antingen

Im

x, eller y, börjar med en negativ potens. Vi ponera nu

I (KT

ye = byt + bytt + Dt +...

deraf
dz = (ls UT
dt ;
dyı _ ml N 7 il TY Ä
HA vbyt +. bit + (1 + bir! +
och

dız,\” dy,\2 2 5 e
: un NAV y2b” 122 ; 3 ‚+1—2
(7) 2) U ID SVR ar SDR ONS een

Da nu antingen je eller » är negativ, sa kunna alla lägre
potenser än — 1 endast försvinna, da vi ha
2u —2—= 2,v— 2
+2. —0 (7)
pd le 221
och följaktligen I

KEN
by == Ar 2
on

Således; negativa potenser fa i utvecklingen af x, och y, en-
dast uppträda i omgifningar af stället (>, 2), der utvecklingen
måste ha följande form:

ja: = gm ae

D E 8)
\y. = Fil m + bil + M=—i.t"+ bit! + (8)

716 xKOBB, OM BÄGLÄNGDEN AF ALGEBRAISKA KROKLINIER.

Häraf kunna vi nu medelst en känd sats sluta, att ter-
merna af högsta dimensionen i /(#,y) = 0 ha formen

(= AL YEN

I hvarje specielt fall maste emellertid undersökas om 2 upp-
fyller vilkoret i (8).

På alldeles samma sätt skola vi nu undersöka en annan
integral. I min uppsats »Integration af differentialeqvationerna
för en tung punkts rörelse på en rotationsyta med vertikal axel»

har jag framstält tiden t genom följande integral

Vırla)
Gr 7765 —— a == de (9)
|Vr(2H — 2ge) — ct

29
da rotationsytans eqvation är
a) 0
och H samt e integrationskonstanter.

Da rotationsytans eqvation är algebraisk, är denna integral
en ABEL'sk integral. Vi skola nu framställa de nödvändiga och
tillräckliga vilkoren, för att den skall vara af första slaget.

Enligt det föregående är det nödvändigt och tillräckligt, att,
om vi med .r, och », beteckna de potensserier, som framställa

omgifningen af ett godtyckligt ställe i bilden f(x, r?) = 0, ut-

trycket
a dr\2
ce? 7) BON iu x (2) h =) (10)
de) 7, (2H — 2g2,) — e? \ dt
aldrig börjar med en lägre potens än — 1. Negativa potenser

kunna endast uppträda i omgifningen af nämnarens nollställen
och täljarens oändlighetsställen. Betrakta vi först de förra, se
vi lätt, att de äro funktioner af bade IM och ec. Ty, existerade

ett nollställe, som vore oberoende af c, skulle vi, om vi sätta

R=r2(2H — 2gx) — ec?

ÖFVERSIGT AF K, VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:o 10. 717
samtidigt hafva likheterna

R =7r(2H — 2qx) — ec? = 0

OR

— = — 20 == 0
de

hvilket är omöjligt.
Häraf följer ater lätt att, om Z, är ett nollställe, utveck-
lingen af A i angifningen af detta börjar med 1:sta potensen.
För att nemligen koefficienten för första potensen skall för-
svinna, mäste vi samtidigt ha likheterna
10
och

dR dr. da
= Dp (DEL a UY TE (0
dt j dt! ai 9%) Ile |

men rötterna till den senare äro oberoende af c; saledes kunna
dessa bada likheter ej samtidigt ega rum.

Följaktligen börjar utvecklingen af

2-2 | da; |
FÖRA
i omgifningen af nämnarens nollställen alltid med potensen — 1.

Det återstår saledes att undersöka täljarens oändlighets-
ställen; dessa äro de ställen, der antingen x eller r äro oändliga.
Vi skrifva nu (10) på följande form:

—1[ [drN? Ir AT]
GS po (= le
rc l dt del

= | = — ld 11
dt | — 29 + 22H; — (2. I ir en

2
t

D

ur:

I omgifningen af ett oändlighetsställe börjar nu nämnaren
säkert med en konstant term. Vi behöfva således blott under-
söka täljaren och ponera

fer = tt
In = byt” + byt? + byst! tl +.
der antingen u eller » är negativ.

Häraf följer

al fde? fdr? | I
z, I är Er) = [ME Ar DEE a 2y.1.b,6, 0 Mari

ar oa

718 KOBB, OM BÄGLÄNGDEN AF ALGEBRAISKA KROKLINIER.

Då denna utveckling ej far innehalla lägre potenser än —1,
erhålla vi
u—2=2v—w— 2

u? + rl

alltsa

Kurvan /(w, r?) = 0 får ej ega nagot annat oändlighetsställe än
(>, ©). I omgifningen af detta måste vi ha utvecklingarne
Zur Han

" — + m + byt? +... \ _ _ 2 müyn (>

Häraf sluta vi pa samma sätt som förut, att termerna af
högsta dimensionen i f(z,r?) = 0 ha formen

(22 + HL

I hvarje specielt fall maste man emellertid undersöka, huru-
vida A uppfyller vilkoret (12).

För sferen är detta vilkor uppfyldt. Vi veta ju ocksa, att
i detta fall tiden t är uttryckt genom en elliptisk integral af
l:sta slaget.

719

Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1887. N:o 10.
Stockholm.

Om postglaciala aflagringar med Ancylus fluviatalis på
Gotland. 3

Af HENR. MUNTHE.

[Meddeladt den 14 December 1887 genom G. LINDSTRÖM.]

Af Akademiker FRIEDR. SCHMIDTS senare arbeten om Est-
lands och Ösels qvartära bildningar känna vi från vestra Est-
land och öarne därutanför förekomsten af egendomliga postglaciala
strandvallbildningar innehållande skal af sötvattensmollusker,
bland hvilka Ancylus fluviatilis och Limnea ovata äro de mest
karakteristiska. SCHMIDT upptäckte dessa bildningar ar 1867
och har beskrifvit dem i »Notiz über neuere Untersuchungen im
Gebiete d. Glacial- und Postglacialformation in Estland und
Schweden», i ett arbete af HELMERSEN !). Han anmärker, att dessa
strandvallar besta af föga rullade stenar, innehålla sötvattens-
mollusker sasom Aneylus fluviatilis och fragment af en obestämd
Unio; vidare att de träffas längre inåt landet samt delvis äfven
på högre nivå än de marina skalbankarne (med Tellina, Car-
dium, Mytilus och Paludinella stagnalis), som stiga till en höjd
af 30—40 fot öfver hafvet och ända till 20 werst inat landet.

Pa grund af Ancylus förekomst tillsamman med Zimnea bal-
tica är SCHMIDT böjd för att anse dessa strandvallar bildade vid
stränderna af gamla brackvattensbugter och tillägger: »Ich glaube

mir nur dadurch helfen zu können, dass ich annehme, es werde
') Studien über die Wanderblöcke o. s. v., sid. 55—59 i: M&m. de l’Aead. im-
per. d. sciences de St. Petersbourg, Ser. VIT, "Tome XIV, 1869.

720 MUNTHE, OM POSTGLACIALA AFLAGRINGAR MED ANCYLUS FLUV.

mir noch gelingen, meinen subfossilen Ancylus von unserem
Ancylus fluviatilis zu unterscheiden» (1. e. p. 57).

År 1884 lemnar SCHMIDT en sammanfattning af den känne-
dom om de qvartära bildningarna i Estland, på Ösel och i Inger-
manland, man dittills vunnit, och redogör härvid nagot utförligare
för sina fortsatta undersökningar öfver ifrågavarande strand-
vallar 1). Han anser dem stå i samband med mindre, isolerade
bäcken af hvarfvig lera, som förekomma på skilda ställen af
landet. De ha ett typiskt utseende och bestå af starkt rulladt
grus (Grand), blandadt med fin sand, samt innehålla en alldeles
säregen molluskfauna, för hvilken Ancylus fluviatilis och Limnea
ovata äro karakteristiska; dessutom förekomma här Unio, Cyclas,
Paludina impura, Neritina fluviatilis. Pa Ösel anträffas dessa
strandvallar fran 20 till 100 fot öfver hafvet och pa Mohn bilda
de öns högsta parti. I vestra och nordvestra delarne af Estland
ha dessa bildningar träffats pa en mängd ställen och ända upp till
150 fot öfver hafvet. Ofvan denna gräns finnas visserligen äfven
strandvallar, men dessa sakna hvarje spår af mollusker. An-
gaende Ancylusvallarnes ålder och tillkomst säger SCHMIDT
(p- 266). »Irgend eine Ueberlagerung der augenscheinlich jün-
geren marinen Lagen?) auf die Ancylus-becken kann ich nicht
mit Sicherheit nachweisen. — Die hohe Lage dieser Schichten
auf Mohn spricht dafür, dass bei ihrer Bildung die Insel noch
nicht vom Festlande getrennt war. Vielleicht war der ganze
Riga’sche Meerbusen ein Süsswasserbecken». På sid. 265 säger
förf. bland annat: »Die erwähnten Ancylus-becken sind bisher
eine Eigenthümlichkeit unseres Gebiets.

I en populärt hällen uppsats om Estlands och Ösels geo-
logiska förhållanden ?) omnämner SCHMIDT aret därpa i korthet
äfven dessa Ancylus-vallar, men har i fråga om deras bildnings-

sätt ändrat asigt. Han framhåller, att närvaron af Ancylus

') Einige Mittheil. über d. gegenwärtige Kenntniss d. glacialen u. postglacialen
Bild. im Sil. Gebiet v. Ehstland, Oesel u. Ingermanland, i: Zeitschr. d. D.
geol. Ges., 1884.

?) På en höjd af vid pass 60 fot öfver hafvet.

3) Blicke auf d. Geologie v. Estland u. Oesel. Reval 1885.

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:o 10. 721

fluviatilis med bestämdhet visar pa, att dessa aflagringar upp-
kommit i rinnande vatten och alltså äro att betrakta såsom
»Flussabsätze, wenn auch keinerlei deutliche alte Flussbetten
an den Orten ihres Vorkommens, z. B. bei Piersal, -— — jetzt
nachzuweisen sind» (p. 45).

De estländska Ancylusvallarne omnämnas äfven af HOLM!)
pa tal om stora postglaciala insjöar, som skola ha funnits till
alltsedan istiden, förnämligast i vestra Estland och pa öarne,
och vid hvilkas stränder ifrågavarande strandvallar uppkastats.
HoLM tillägger vidare: »Ich übergebe sie jetzt ganz, da ich keine
eigene Meinung über diese sonderbaren Bildungen habe. Sie
gehören dem allerältesten Theile der Postglacialzeit an.»

Såsom af det ofvan anförda synes, har SCHMIDT framstäldt
icke mindre än tre olika tolkningar af dessa Ancylus-vallars
uppkomst. Vi skola längre fram återkomma till dessa, men vilja
här endast framhålla en sak, som för såväl SCHMIDT som HOLM
synes vara fullt klar, den nemligen, att Ancylus-vallarne till-
kommit i början af postglaciala tiden och således äro äldre än
de marina skalbankarne med Litorina m. fl.

I sitt stora arbete: Prehistorie Europe har JAMES GEIKIE
(sid. 470) i korthet redogjort för resultaten af KRAPOTKINS och
SCHMIDTS undersökningar öfver de postglaciala bildningarna i
Finland och norra Ryssland, hvaraf följande här bör omnämnas.
De ifrägavarande bildningarna utgöras dels af sötvattens- och
dels af marina aflagringar, af hvilka de förra äro de äldre;
Finska och Bottniska vikarna anses ha varit sötvattenssjöar vid
slutet af den glaciala perioden. De strandvallar, som utmärka
de gamla gränserna för dessa sjöar innehålla skal af sötvattens-
mollusker (Limnea ovata och Ancylus fluviatilis) samt återfinnas
både inuti landet och på öarne (Mohn och Dagö) i Östersjön
till omkring 50 fot öfver hafvet. 1 det inre af Finland träffas
likaledes märken efter gamla sjöar ända till 150 fots höjd. Vid

slutet af den glaciala eller början af den postglaciala perioden

') GERHARD Horm: Bericht über geol. Reisen in Estland o, s. v. 1883 u.
1884 p. 28.
Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 44. N:o 10. U

722 MUNTHE, OM POSTGLACIALA AFLAGRINGAR MED ANCYLUS FLUV.

synas dessa omraden ha varit betäckta af sötvattenssamlingar

till vida större utsträckning än nu).

Strandvallbildningar af 1 hufvudsak likartad beskaffenhet
med de ofvan omtalade estländska Ancylus-aflagringarna an-
träffades af mig sommaren 1884 vid qvarnen »Högan» nagot SV
om Visby omkring 130 fot ö. h. För detta fynd är i korthet
redogjordt i en föregående uppsats?), ehuru nagon åsigt om dessa
bildningars uppkomst där icke är framstäld. Bland de tolkningar,
som jag emellertid redan då tänkte mig, beträffande uppkomsten
af denna egendomliga strandvallbildning, var äfven den, att
Östersjön någon gång i tiden utgjort ett sötvattensbäcken, i
hvilket de här funna sötvattensmolluskerna (Limnea ovata och
Pisidium nitidum) lefvat, och vid hvars stränder dessa vallar
blifvit uppkastade.

Vid de undersökningar af Gotlands qvartära bildningar,
hvarmed jag de tvenne sista somrarne med understöd af K.
Vetenskaps-Akademien varit sysselsatt, ha dylika strandvall-
bildningar 1886 träffats på 2:ne skilda ställen inom norra delen
af ön, det ena på 100 det andra på nära 150 fots höjd ö. h.,
hvarvid på det förra stället Ancylus fluvratilis hittades. Läget
och beskaffenheten af dessa strandvallar gjorde min ofvan ut-
talade förmodan om tillkomsten af bildningarna vid Högan i hög
grad sannolik, ehuru mina undersökningar då voro för ofullständiga
för att offentliggöras. Som emellertid sista sommarens under-
sökningar på Gotland ytterligare bekräftat denna tolkning af
Ancylus-vallarnes uppkomst, har jag ansett lämpligt att redan
nu i ett förberedande meddelande framlägga de bevis, som de

1) Det synes vara från KRAPOTKINS verk, som GEIKIE har hemtat den ofvan-
nämnda åsigten om Finska och Bottniska vikarnes karaktär af sötvattenssjöar
vid slutet af den elaciala perioden, ty i ScHmiprs arbeten finnes denna äsigt
icke uttalad. Jag har tyvärr icke kunnat begagna Krarorkıns 1876 publi-
cerade arbete (Undersökningar öfver istiden), som utgifvits endast på ryska
språket och för öfrigt är mycket sällsynt.

MUNTHE: Jaktt. öfver qvartära bildn. på Gotland, i: Geol. För. Förh. Bd
VILDE Häft. 2. 1886.

»
>

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:o 10. 723

gotländska Ancylus-vallarna lemna för sannolikheten, att Öster-
sjön i början af den postglaciala tiden utgjort ett sötvattens-
bäcken, under förhoppning att framdeles komma i tillfälle att
utförligare behandla såväl dessa som andra qvartära bildningar
på Gotland i sin helhet.

De gotländska Ancylus-bildningarna kunna med hänsyn till
materialets beskaffenhet indelas i: 1) typiska strandvallar, som
bestå af klapperstenar samt gröfre och finare grus och vanligen till
största delen utgöras af Gotlands kalksten; samt 2) grus- och sand-
aflagringar, bestaende till hufvudsaklig del af omlagrade glaciala
bildningar. I båda träffas, där de äro bättre bevarade, vanligt-
vis tunnare skikt af fin, ren sand, och det är förnämligast i
dessa sandskikt, man har att söka skallemningarna. Den nyss-
nämda olikheten i materialets beskaffenhet står i nära samband
med strandvallarnes läge, på det sätt att de förra äro bundna
vid högre och mera öppet belägna platser, der hafvet naturligt-
vis verkat kraftigast, de senare åter vid dalarnes sidosluttningar,
ofta angifvande den forna gränsen för gamla vikar af Östersjön.
Det är emellertid icke alltid möjligt att uppdraga en skarp gräns
dem emellan, alldenstund den ena bildningen stundom horizontalt
eller vertikalt öfvergår 1 den andra. Att döma af beskrifningarna
ha de estländska Ancylus-vallarne närmast sin motsvarighet i
de gotländska grusaflagringarna. De mest karakteristiska skal-
lemningarna för Ancylusaflagringarna äro här liksom i Estland
Ancylus fluviatilis och Limnea ovata. Af de 24 fyndorter för
ifrågavarande bildningar, som hittills äro på Gotland bekanta,
finnes Limn@a ovata representerad från 23, Ancylus från 19
och arter af slägtet Pisidium från 10, hvarjemte tvenne fynd-
orter tillsamman, utom de nyssnämda arterna lemnat: Limnea
palustris, Planorbis contortus och marginatus, Valvata cristata,

Bythinia tentaculata samt Ostracoder!). Skalen äro i allmänhet

!) Pisidierna, hvilka Hr S. Cressiv haft godheten bestämma, tillhöra följande
arter: P. amnicum MÜLL, pallidum JEFFR., fossarinum ÖLESSIN, pusillum
var. major ÜLESSIN, nitidum JEN. Ostracoderna, godhetsfullt bestämda af
prof. LILLIEBORG, äro samtliga sötvattensformer: Cypris reptans, Candona

compressa och C. candida.

724 MUNTHE, OM POSTGLACIALA AFLAGRINGAR MED ANCYLUS FLUV.

väl bevarade. På intet ställe ha skal af hafsmollusker träffats
tillsamman med dessa sötvattensformer.

Anmärkningsvärdt är, att Ancylus fluviatilis nu för tiden icke
finnes lefvande i de gotländska vattendragen och antagligen aldrig!)
funnits i dem, utan kommit till Gotland med vatten utanför
öns kuster.

I Estland fortlefver han ännu, men förekommer här endast
i bäckar, och saknas deremot i sjöarna !).

Professor G. LINDSTRÖM har angående Ancylus fluviatilis
godhetsfullt meddelat mig följande: »Arten tyckes på det hela
vara ganska allmän, i många variationer spridd öfver hela Europa
och norra Afrika. Riksmuseum eger talrika exemplar, mest från
Skåne, hvarest den förekommer både i bäckar och insjöar, 1 de
senare med smärre exemplar. Sju lokaler i Skåne ha lemnat
exemplar, och en å vid Womb nära Sköfde. Af exemplar från
Åtunga-bäcken i Rörums s:n, Christianstads län håller det största
3 mm. i längd, 6,5 mm. i bredd och 4 mm. 1 höjd.

Det största fullständiga, fossila exemplaret har 5 mm. i
längd, 4 mm. i bredd och 3 mm. i höjd. Likstora lefvande
hålla: 5 mm. i längd, 4,7 mm. i bredd samt 3 mm. i höjd. Från
Ringsjön i Skåne äro exemplaren små, platt-tryckta 4 mm. i
längd och 2 mm. i höjd. Små fossila från Gotland ha 3 mm.
i längd och 2 mm. i höjd.

De fossila gotländska äro således smalare, liksom mera från
sidorna sammantryckta samt relativt högre än de lefvande. De
älsta fossila exemplaren äro de som funnits »sehr selten bei
Mosbach im Sande» 1 undre Pliocen-lager enl. SANDBERGER:
(»Land- und Süsswasser-Conchylien der Vorwelt sid. 788; 1874»)».
Prof. LINDSTRÖM har dessutom meddelat, att Limnxan är en liten
form af L. ovata, »men ett par exemplar afvikande med högre spira».

Det egendomligaste med de ofvan beskrifna Ancylus-aflag-

ringarna på Gotland är emellertid deras förekomst, hvilken i de
1) Af misstag har han af LINDSTRÖM upptagits i förteckningen öfver de fossila
skalen från Qvinnegårda i Hafdhem. Geol. För. Förh. Bd VIII, Häft. 4.
') ScHMIDT, i HELMERSEN, 1. c. p. 57.

125

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:o 10.

flesta fall är sadan, att den icke lemnar rum för antagandet af
förekomsten af forna lokala sötvattensbäcken, som skulle ha
gifvit upphof at desamma; lika litet som man kan kombinera
dem med forntida bäckar eller floder, i hvilkas sediment de ifraga-
varande molluskskalen skulle ha inbäddats, eller från hvilka de
skulle ha förts ut i hafvet för att sedan, sekundärt, inbäddas i
strandvallarne. Dessa antaganden skulle förutsätta helt andra
topografiska förhållanden vid tiden för dessa bildningars tillkomst
än de nutida, hvilka senare skulle ha uppkommit antingen genom
förskjutningar i berggrunden eller ock genom denudation. Savidt
jag vet, har man hittills icke det ringaste bevis för, att dylika
förskjutningar eller förkastningar i den gotländska fasta berg-
grunden (hvilka för en del lokaler skulle fordra en ej obetydlig
storlek) skulle ha egt rum 1 postglacial tid. Men däremot före-
ligga otaliga exempel på, att denudationen i postglacial tid verkat
kraftigt pa de gotländska saväl fasta som lösa bildningarna och det
alltifrån öns högst belägna punkter ner till hafvets nuvarande niva.
Emellertid torde man icke, beträffande Ancylusbildningarna, få till-
skrifva denudationen någon större betydelse, om icke möjligen i fråga
om sådana aflagringar som anträffas pa dalarnes sidosluttningar
och då mestadels längre in på ön; ty man kan i dessa fall
tänka sig förekomsten af forna uppdäniningar i form af grus-
och sandmassor eller andra lätt förstörbara bildningar, innanför
hvilka lokala sötvattensbäcken af större eller mindre utsträck-
ning fordom kunnat existera. I fråga om sadana fyndorter ater,
som äro belägna pa en af de högsta punkterna af en at alla
eller de flesta hall isolerad kalkstensplatä, synes denudationen
icke kunna anföras såsom argument mot min asigt om Ancylus-
vallarnes tillkomst. Ty det är icke stor sannolikhet för, att
denudationen vid de allra flesta af fyndorterna för Ancylus-
aflagringarna skulle ha verkat just på det sätt, att dessa aflag-
ringar kommit att erhålla ett mot Östersjön öppet läge!
Nedanstående profil lemnar exempel på en Ancylus-vall på
en af de högsta punkterna af den kalkstensrygg, kallad Burgen,

som i OV-lig riktning genomstryker SV delen af När socken

Ancylus-vallen

Litorina-afllagring

omkring 11,5 m. ö. h.

Hafsytans
niva.

726 MUNTHE, OM POSTGLACIALA AFLAGRINGAR MED ANCYLUS FLUV.

pa SO kusten af Gotland (jfr kartan).
Något O. om fyndorten för Ancylus flu-
viatilis och Limn@a ovata sänker sig.
Burgen temligen hastigt ät öster, hvar-

emot den vesterut först bildar en nagor-

lunda jemn plata, som längre bort under

sakta stigning fortsätter ett stycke in
i Burs socken, där den temligen tvärt
upphör. Från Burgen har man en ganska
vidsträckt utsigt åt alla håll, dock icke

åt vester i bergryggens riktning, förut-

satt att man befinner sig vid den a pro-

Landsväg.
=) mergelskiffer

filen angifna Ancylus-vallen. Mot S.
ligger hafvet alldeles öppet pa vid pass

0,5 kilometers afstånd; mot O. har man

den något lägre liggande trakten af När

17,5 m. ö.h.

och mot N och NO hela den stora När-

omkr.

dalen, som mot NO utmynnar i hafvet.
Att När-dalen funnits till före istiden

bevisa de refflor, som sistlidne sommar

Bas] kalksten

LU
un
NN

anträffades dels i granskapet af Närs

Längd- och höjdskala 1:2,000.

kyrka, dels ock på flere ställen i östliga

I'värprofil af Burgen jemte närliggande delar.

delen af Burs (både norr och söder om

r

kalkstensryggen), öfverallt på mergel-

skifferhällen; hvarförutom moränmergeln
har en rätt stor utbredning i Burs, både

N och S om kalkstensryggen. I När

fanns moränmergeln i sjelfva agangen

nagot nedanför Hallute gård, under det

att i När-dalen för öfrigt sväm-sanden

är radande och stundom uppnår en be-
tydlig mäktighet.
| Ancylus-vallen på Burgen har en

mäktighet af 0,7 meter och består till

hufvudsaklig del af större och mindre,

sc .. Lord
ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:o 10. 727

flata klapperstenar jemte gröfre och finare ör, mest af Gotlands-
kalk, därjemte af grus och sand, som likväl här i följd af strand-
vallens öppna och för atmosferiliernas paverkan utsatta läge, är
mera oren. Limnwa ovata fans här i mängd, Aneylus fluviatilis
däremot endast i nägra fa exemplar. Strandvallen ligger omedel-

bart på kalkstenshällen.

Ett stycke nedanför Burgen åt S. finnas, såsom synes på

profilen, Litorina-aflagringar. Detta ställe ligger vid pass 11,5
meter ö. h., Ancylus-vallen däremot på omkring 17,5 m. höjd?!).

En annan fyndort för Ancylus-aflagringar af ej mindre
intresse än den nu beskrifna kan här i korthet omnämnas, all-
denstund den ligger inom det af den bifogade kartskissen upp-

tagna området ?). Den är belägen något NO om Lau kyrka på

') Som jag icke hade tillgång till annat afvägningsinstrument än FHöGBoMs
handnivå, är det sannolikt, att vid afvägningen af den långa och sakta
sluttande sträckan från hafvet upp mot Burgen ett måhända ej obetydligt
fel blifvit begånget.

>) Grundlaget för ofvanstäende kartskiss utgöres af den af HÄLLSTRÖM författade
och af HERrRMEuN 1805 utgifna kartan öfver Gotland. Ett par smärre

728 MUNTHE, OM POSTGLACIALA AFLAGRINGAR MED ANCYLUS ELUV.

en af de högsta punkterna af den kalkstensplata, kallad Lau-
backar, som ligger alldeles isolerad fran den kringliggande lag-
Jändta trakten, och hvars högsta delar na en höjd af omkring
25 meter öfver hafvet. På 2:ne vidt skilda ställen nedanför
denna platå ha Litorina-aflagringar anträffats.

Såsom ett tredje exempel på Ancylus-vallar med öppet läge
mot hafvet får jag hänvisa till beskrifningen af den ofvan om-
nämda fyndorten vid Högan nagot S. om Visby, hvilken fyndort
finnes utlagd på kartskissen öfver Visby-trakten och där är be-
tecknad såsom »sandtag» (Geol. För. Förh. Bd VII, Häft. 2);
dessutom att jemföra med den a sid. 122 meddelade profilen.
Senare undersökningar hafva för öfrigt adagalagt, att den fina och
skiktade sanden under strandvallen med sötvattensmolluskerna
vid Högan är af glacial alder.

Det anförda torde vara tillräckligt såsom exempel på be-
skaffenheten och förekomsten af dessa egendomliga strandvall-
bildningar, hvilka synas mig lemna ett direkt bevis för, att
Östersjön någon gång i tiden utgjort ett sötvattensbäcken med
en molluskfauna, hvars mest karakteristiska representanter, så
vidt det hittills funna materialet gifver vid handen, äro Limnea

ovata och Ancylus fluviatilis.

Den stora Ööfverensstämmelse, som ovedersägligen förefinnes
mellan de estländska och gotländska Ancylusaflagringarna, gör
det i högsta grad sannolikt, att de äro bildade samtidigt och

atminstone delvis i samma bäcken !). Såväl SCHMIDT som

ändringar äro vidtagna, hvarjemte tillägg blifvit gjorda dels at höjdkurvor
(med omkring 5 meters eqvidistans) dels af höjdsiffror i fot. Höjdkurvorna
äro uppgjorda endast med stöd af några få afvägningar och utan anspråk
på alt annat än tillnärmelsevis angifva de mest i ögonen fallande och för
ändamålet vigtigare topografiska förhållandena. Höjdsiffrorna invid kyrkorna
beteckna dessas höjd ö. h. i fot enligt H. STEINMETZ (i Berättelse om Got-
lands läns Hushälls-sällsk. verksamhet 1887, sid. 43), de öfriga äro enligt
egna afvägningar.

') Det låter mycket väl tänka sig, att en del af de estländska Aneylusaflagringarna
äro verkliga flodbildningar, i enlighet med ScHMIiptTs senaste äsigt. Härför
talar bland annat förekomsten af Unio därstädes. Framtida undersökningar

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:o 10. 729

HoLM hafva, såsom förut (sid. 72) anförts, uttalat den asigten,
att de estländska Ancylus-aftlagringarna tillkommit i början af
den postglaciala tiden, stödjande denna sin uppfattning, såsom
det vill synas, därpå, att Ancylusaflagringarna i allmänhet träffas
på högre nivåer än Litorina-bildningarna. Sa hafva de förra
bade i Estland och på Gotland anträffats ända upp till 150 fot
öfver nuvarande hafsytan, under det att högsta fyndorten för
Litorina-bildningarna i Estland är vid pass 60 fot och på Got-
land 80 fot ö. h. 1). Å andra sidan hafva Ancylusaflagringarna
blifvit anträffade på lägre nivåer såsom exempelvis omkring 15
fot ö. h. i en af de allra lägsta trakterna af Gotland, där några
höjder icke finnas, hvarifrån skalen kunnat nedspolas. Litorina-
vallar förefinnas likaledes ner till omkring 10 fot öfver hafvets
nuvarande nivå. Att emellertid en aflagrings högre läge i för-
hållande till en annan icke med nödvändighet behöfver bevisa
dennas högre alder, är klart, så framt nemligen man icke kan
påvisa en öfverlagring. Da någon sadan öfverlagring af Litorina-
bildningar pa Ancylusvallar ännu icke iakttagits hvarken i Est-
land eller på Gotland, måste man se till, om det icke gifves
några andra hållpunkter för bedömandet af frågan om Ancylus-
aflagringarnas ålder.

Som bekant förefinnes en väsentlig olikhet mellan vestra
Sveriges hvarfviga mergel a ena sidan samt östra Sveriges, Fin-
lands och Östersjöprovinsernas a den andra, bestående däri, att
denna bildning inom det förra området på sina ställen innehåller
en ganska rik fauna af mestadels högnordiska former, inom det
senare däremot helt och hållet är i saknad af fossila lemningar,
om man undantager några ställen inom östra Sverige, där man

träffat en enda liten, högnordisk mussla Yoldia arctica. Ännu

skola möjligen visa, att detta är fallet äfven med en del af de gotländska;
men på flertalet af dessa senare finner ett sådant bildningssätt icke till-
lämpning. |

1) Vid »Snäckgärdetv norr om Visby har Prof. LINDSTRÖM funnit Litorina-
bildningar till denna höjd. Vid Slite på NO kusten af ön har jag afvägt
en strandvall med Litorina, Mytilus och Paludinella på 74,2 fots höjd. Det
är emellertid endast sällan, man träffar Litorinabildningar högre än vid pass
50 fot ö. h.

730 MUNTHE, OM POSTGLACIALA AFLAGRINGAR MED ANCYLUS FLUV.

skarpare är kontrasten i fråga om de glaciala skalgrusbankarne,
hvilka inom vestra Sverige ställvis utgöras af väldiga anhopningar
företrädesvis af molluskskal, som likaledes till större delen äro af
arktiskt ursprung. Dessa skalbankar träffas ända upp till en höjd
af vid pass 500 fot ö. h. och äro uppkastade vid stränderna af
det forna glaciala hafvet. I östra Sverige och andra vid Öster-
sjön liggande områden hafva sådana glaciala skalbankar där-
emot ännu icke blifvit påvisade. A. ERDMANN har på tal om
den olika karakter, som hvarfviga mergeln i de vestra och östra
trakterna af Sverige i nyssberörda hänseende företer, papekat,
att orsaken härtill sannolikt varit vattnets mindre salthalt inom
det senare omradet !). Att så verkligen varit fallet, synes vara
så mycket antagligare, som tillförseln af sött vatten till Öster-
sjöbäckenet under senare delen af den glaciala perioden utan
tvifvel var tillräckligt stor för att så pass uppblanda tillflödet
af saltare vatten från Vesterhafvet, att vilkoren för en invandring
af marina former därifrån blefvo i högsta grad ogynsamma.
Frånvaron af glaciala skalgrusbankar inom östra Sverige samt
den nästan totala bristen pa fossila lämningar i hvarfviga mergeln
därstädes talar för riktigheten af detta antagande. Yoldia arctica
som numera lefver endast i »de nordliga delarne af Ishafvet» från

5

30 fots djup »utanför jöklarne i det från desamma nedförda
slammet»?), har däremot funnit gynsamma vilkor för sin existens
inom ett inskränkt omrade af det östra glaciala hafvet.

Under förutsättning, att förhållandena under hvarfviga mer-
gelns bildningstid varit i hufvudsak sådana, som ofvan skildrats,
möter det inga svårigheter att antaga, att, vid den höjning af
större delen af norra Europa, som antages hafva bildat öfver-
gången från den glaciala till den postglaciala tiden, Östersjöns
salthalt aftog, i samma mån som sambandet med Vesterhafvet
blef allt mera begränsadt, och att Östersjön slutligen, när detta
samband helt och hållet upphört, öfvergick till en verklig sötvattens-

!) A. ERDMANN: Sveriges qvartära bildningar (p. 37), Stockholm 1868.

2) O. ToreEnn: Undersökningar öfver istiden, i: Öfvers. af K. Vet.-akad. Förh.
1872, sid. 46.

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:o 10. 731

sjö. Professor NATHORSTS fynd af Dryas octopetala i kalktuff vid
Rangiltorp, strax norr om Vadstena, adagalägger, »att Vettern
måste hafva afskilts från den en gång med detta vatten samman-
hängande Östersjön, medan klimatet ännu var arktiskt» 1). På
ofvan anförda grunder synes det alltså vara högst antagligt, att
Ancylusaflagringarna tillkommit under förra delen af den post-
glaciala tiden, för hvilken åsigt äfven den omständigheten talar,
att ett mildare klimat varit rådande i början af den post-
glaciala tiden ?).

Är denna tolkning af Ancylusaflagringarnas ålder riktig,
maste alltså Zitorina-periodens molluskfauna hafva invandrat
till Östersjön mycket senare.

Frågan om Östersjöns utsträckning vid tiden för Ancylus-
aflagringarnas tillkomst erbjuder hittills endast få hållpunkter.
Så mycket synes man dock för närvarande kunna antaga, att
åtminstone norra hälften af Östersjön samt Finska och Riga-
vikarne vid den tiden funnits till och med all sannolikhet utgjort
ett stort, sammanhängande sötvattensbäcken. Af stor betydelse
är förekomsten af Ancylusaflagringar äfven på vestra kusten af
Gotland, ty detta visar, att äfven den del af Östersjön, som ut-
fyller området mellan Gotland och de midt emot belägna delarna
af svenska fastlandet, funnits till såsom sötvattenssjö vid nämda
tid. Det är därför anledning att hoppas, att Ancylusaflagringar
skola upptäckas äfven inom andra områden kring eller i Öster-
sjön. Lösningen af denna fråga är af särdeles stor vigt, ty det
är endast på denna väg, man kan utröna orsaken till de mot
nutidens så olikartade nivåförhållandena under Ancylusperioden,
om dessa förändringar endast gälde sträckan Gotland— Estland
d. v. s. voro mera lokala, eller om de voro mera vidtgaende och

sålunda stodo i samband med en höjning i de trakter, som be-

!) A. G. NATHORST: Föredrag vid K. Vetenskaps-Akademiens högtidsdag 1887-
2) Jfr JAMES GEIKIE: Prehistorie Europe. London 1880.
AXEL BrLyttT: Die Theorie der wechselnden kontinentalen u. insularen
Klimate i Ensters Botanische Jahrbücher Leipzig 1882.
A. G. NATHORST: Polarforskningens bidrag till forntidens växtgeografi.
Stockholm 1883. (A. E. NORDENSKIÖLD: Studier och forskningar ete.).

732 MUNTHE, OM POSTGLACIALA AFLAGRINGAR MED ANCYLUS FLUV.

..

gränsa Östersjön mot söder, hvilken höjning alltså skulle ha
orsakat en uppdämning af Östersjön till minst 150 fot öfver nu-

varande nivan.

Genom jemförande växtgeografiska undersökningar synes det
vara till fullo ådagalagt, att den stora glaciala landsänkning,
som egde rum under hvarfviga lerans bildningstid och som i mel-
lersta Sverige uppgick till minst 150 meter, i Skåne och Blekinge
däremot till endast omkring 60 m., efterföljdes af en vidtgående
höjning i hela norra Europa, hvarvid uppkom landförbindelse
mellan Europeiska kontinenten a ena sidan samt Grönland öfver
Island och Färöarne å den andra 1). GEIKIE har försökt att
Jemna en mera genomförd framställning af de i hög grad för-
ändrade förhållanden, som måste blifva en nödvändig följd af
denna mot nutidens så olikartade fördelning af land och haf i norra
Europa och bland annat kommit till det resultat, att Östersjön samt
Finska och Bottniska vikarne genom denna höjning blefvo för-
vandlade till verkliga sötvattenssjöar. Han stödjer sig för denna
framställning till en del på SCHMIDTS och KRAPOTKINS ofvan
omnämnda uppgifter, men den begränsning han på sin karta
öfver norra Europa?) ger Östersjön, motsäger fullkomligt den
föreställning om dess högre stand, som man numera pa grund af
Ancylusvallarnes utbredning är berättigad att antaga. För öfrigt
uttrycker han sig så motsägande, att det är tvifvel underkastadt,
om han öfverhufvud tilldelar de estländska Ancylusaflagringarna
någon betydelse alls för tolkningen af Östersjöns karakter af

sötvattenssjö i början af den postglaciala perioden.
1) Se härom de ofvan citerade arbetena af JAMES GEIKIE, BLYTT och NATHORST.
2) lee. plate E:

733

Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1887. N:o 10.
Stockholm.

Meddelanden frän Upsala kemiska Laboratorium.

135. Om inverkan af svafvelsyra på «-nitronaftalin.

Af W. PALMER.

[Meddeladt den 14 December 1887 genom P. T. Crevr.]

Genom inverkan af svafvelsyra pa nitronaftalin har Prof.
CLEVE !) erhållit som hufvudsaklig produkt «, = «a, nitronaftalin-
sulfonsyra, men om andra, isomeriska syror derjämte bildas, har
icke blifvit undersökt. På begäran af Prof. CLEVE och under
hans ledning har jag undersökt, huruvida äfven andra nitrosulfon-
syror vid samma reaktion bildas.

Omkring 100 delar nitronaftalin löstes i lindrig värme i en
blandning af 200 delar engelsk och 100 delar rykande svafvel-
syra, Efter 10 timmars upphettning på vattenbad blandades
lösningen med ungefär sin 10-dubbla vigt vatten. Dervid ut-
kristalliserade «-nitronaftalinsulfonsyra, som franskildes och ut-
pressades, hvarefter filtratet neutraliserades med krita. Sedan
gips blifvit franskiljd, afdunstades filtratet. Efter afsvalning er-
hölls kalksalt af «-syran. Sedan detta blifvit franskiljdt sönder-
delades moderluten med kaliumkarbonat. Sedan den från kal-
ciumkarbonat filtrerade lösningen blifvit koncentrerad, afsatte sig
nålar af «a-syrans kaliumsalt. Efter fortsatt afdunstning er-
höllos kaliumsalter af andra syror, och dessa behandlades med
PCl,. De erhållna kloriderna renades genom kristallisering ur

olika lösningsmedel, sasom isättika, benzol, ligroin, eter o. s. v.

1) Öfvers. af K. Sv. Vet.-Akad. Förh. 1875, n:o 9, sid. 13.

734 PALMER, INVERKAN AF SVAFVELSYRA PÅ @-NITRONAFTALIN.

Det lyckades dervid att isolera en klorid, som smälte vid

167” och en, som smälte vid 126”.

Undersökning af den vid 167” smältande kloriden
och dess derivat.

Kloriden, CoHs(N0,)S0,Cl. Denna klorid bildade gul-
aktiga, i het isättika tämligen lättlösliga, i kall isättika svår-

lösliga fina nålar.

Analyser:
0,3164 gr. gaf vid förbränning 0,5208 gr. CO, och 0,0753
gr. H,O.
0,1940. gr. gaf 8 cc. kväfgas vid + 14°,5 och 762 mms tryck.
0,1883 gr. gaf 0,1653 gr. BaSO,.
0,2068 gr. gaf 0,1090 gr. AgCl.
I procent:
Funnet. Beräknadt.

C 44,89 44,20

H 2,64 2,21

N 4,93 5,15

S 12,00 11,79

Cl 13,03 13,07.

Genom upphettning af kloriden i slutna rör med vatten till
100° och afdunstning af lösningen erhölls nitronaftalinsulfonsyran
i långa, lättlösliga kristallnälar.

Etyletern, CoHs(NO,)50,0C,H,, erhölls genom sönderdel-
ning af silfversaltet med jodetyl. Den bildar ljusgula, starkt
glänsande nålar med smältp. 106—107°.

Analys:

0,2635 gr. gaf vid förbränning med blykromat 0,5000 gr.
CO OCK OTO cr H5O!

I procent:

Funnet. Beräknadt.
C 51,75 51,25
H 4,42 3,91.

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:o 10. 735

Amiden, C,,H,(NO,)SO,NH,, erhölls af kloriden och amoniak.

Gulhvita, sma nalar med smältpunkt 223°.

Analys:
0,2016 gr. gaf 18,8 ce. kväfgas vid + 14,7” och 760 mms tryck.
I procent:
Beräknadt. Funnet.
N il,ıı lan

Diklornaftalin, C,, HCl, erhölls genom torr destillation af
en blandning af syrans klorid och PCl,. Det erhållna destillatet
sönderdelades med vatten och den erhållna orena klornaftalinen
destillerades med vattenånga samt renades genom kristallisering
ur alkokol. Den bildade färglösa, spetsiga nålar med smtp. 61°.

0,2500 gr. gaf efter glödgning med kalk 0,3569 gr. AgCl.

I procent:

Funnet. Beräknadt.

Cl 35,30 36,04.
Smältpunkterna pa de undersökta föreningarne äro jämförda
med smältpunkterna för motsvarande derivat af $-nitronaftalin-

sulfonsyra 1):
Derivat af Y-syran ?).

Klorid 167° 167°
Etyleter 106°— 107° 106°
Amid 223° 2225
Diklornaftalın 61° 61”.

Det visar sig häraf att den af a-nitronaftalin erhållna
sulfonsyran är fuliständigt identisk med $-syran.

Alldenstund -9-syran erhållits af «-nitronaftalin och af
B-naftalinsulfonsyra, måste dess nitrogrupp intaga «- och dess
sulfongrupp #-ställning. Den vid 61° smältande diklornaftalinen

3) Öfvers. af K. Sv. Vet.-Akad. Förh. 1878, n:o 2, sid. 31.

2) Smältpunkterna i nyss citerade afhandling äro något afvikande, näml. 169°
för kloriden, 103” för etyletern och 216” för amiden. Sedermera har jag
framstält stora mängder af I-sulfonsyran samt repeterat smältpunktbestäm-
ningarne med synnerligen omsorgsfullt renadt materiel och funnit de ofvan

uppgifna värdena. P. T. Cieve:

736 PALMER, INVERKAN AF SVAFVELSYRA PÅ &@-NITRONAFTALIN.

är enligt CLAUS!) homonukleal 8,8. diklornaftalin. Om nu
CLAUS uppgift är riktig och ingen molekylaromkastning in-
träffat vid PCl,-reaktionen, måste det finnas tvänne olika diklor-
naftaliner med smältpunkten 61”. ;

Då Prof. CLEVE vid sin första undersökning af 9-nitro-
sulfonsyran endast egt sparsamt materiel och derför icke kunnat
närmare studera nämda syras salter, har jag framstält och under-
sökt följande

Salter af 3-nitronaftalinsulfonsyra.

Kaliumsaltet — 2C,,H,(NO,)SO,K + H,O — kristalliserar i
fina, ljusgula, i både varmt och kallt vatten mycket lättlösliga,
mjuka nålar.

Mellan papper pressadt salt analyserades. 0,0954 gr. för-
lorade vid upphettning till 100” 0,0033 gr., förändrades ej 1 vigt
vid 180” samt gaf 0,0276 gr. R,SO,.

I procent: |
Funnet. Beräknadt.
K 12,97 13,00
H,O 3,46 3,00.

Natriumsaltet kristalliserar i fina, ljusgula, till bollar för-
enade mjuka nålar, hvilka äro mycket lättlösliga i vatten.

Silfversaltet — CoH,(NO,)SO,Ag — kristalliserar 1 tämligen
lättlösliga, väl utbildade till bollar förenade, ljusgula, icke mjuka
kristallnålar.

Mellan papper pressadt salt förlorade intet i vigt vid upp-
hettning till 180°. 0,3667 gr., torkadt vid 180”, gaf 0,1456 gr.
AscCl.

I procent:

Funnet. Beräknadt.
Ag 29,88 30,00.
Bariumsaltet — 2|C,oH,(NO,)SO,].Ba + 7H,O — utfaller vid

afsvalning af en varm mättad lösning säsom fina, hvita sammets-

’) Berichte d. Deutsch. Chem. Gesellsch. XVIII p. 3154. 1885.

ÖFVERSIGT AP K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:o 10. 737

lika till vartformiga aggregat förenade mjuka kristallnalar, hvilka
vid upphettning till 100° förlora 2!/, mol. kristallvatten och vid
upphettning till 180° ännu en mol. Det vattenfria saltet är
till färgen ljusgult och löses i 9,1 delar kokande vatten samt
377 delar vatten af + 17°.

Mellan papper pressadt salt analyserades. 0,3332 gr. för-
lorade vid upphettning till 100° 0,0224 gr. H,O och vid upp-
bettning till 180° 0,0299 gr. H,O samt gaf 0,1083 gr. BaSO,.

I procent:

Funnet. Beräknadt.
H,O vid 100° 6,72 6,39
H,O » 180? 8970 8%95
Ba 19,11 19,46.

Caleiumsaltet kristalliserar i mycket fina, ganska länga,
mjuka, ljusgula, till knippen förenade asbestlika nålar, hvilka
äro högst lättlösliga i vatten.

Blysaltet — [C,,H;(NO3)SOsJ,Pb + 3H,0 — liknar till ut-
seendet fullkomligt bariumsaltet; lösligheten tycktes äfven öfver-
ensstämma. Vid upphettning till 100” förloras 2 mol. kristall-
vatten, vid 180” ännu en.

Mellan papper pressadt salt analyserades. 0,4574 gr. för-
lorade vid 100° 0,0231 gr. H,O och vid 180° 0,0358 gr. samt
gaf 0,1764 gr. PbSO,.

I procent:
Funnet. Beräknadt.
H,O vid 100° 5,05 4,71,
E04 180; 7,83 7,06
Pb 26,35 2008:

Magnesiumsaltet — [C,„H,(NO,)SO,]»Mg + 9H,O — kristalli-
serar i asbestlika, mjuka, gula, till knippen förenade, mycket
lättlösliga nålar, hvilka vid upphettning till 100° förlora 8 mol.
kristallvatten och vid 180” ytterligare en mol.

Mellan papper pressadt salt analyserades. 0,6641 gr. för-
lorade vid 100° 0,1352 gr. och vid 180° 0,1564 gr. samt gaf
‚0,1100 gr. MgSO,.

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. 1887. Årg. 44. N:o 10. 8

738 PALMAR, INVERKAN AF SVAFVELSYRA PÅ @-NITRONAFTALIN.

I procent:
Funnet. Beräknadt.

H,O vid 100° 20,35 20,87
H,O » 180° 23,55 23,48
Ms 3,31 3,48.

Mangansaltet — [C,,H,(NO,)SO,],Mn + 10H,0 — kristalli—
serar 1 ljusgula, tämligen mjuka, till knippen förenade, lättlös-
liga nålar, som mycket likna Mg-saltet.

Mellan papper pressadt salt analyserades. 0,5833 gr. för—
lorade vid 100° 0,1138 gr. — alltså 8 mol. H,O — och vid 180°
0,1369 gr. — alltså 10 mol. H,O. 0,+444 gr. vattenfritt salt '
gaf 0,0613 gr. Mn,O,.

I procent:
Funnet. Beräknadt.

H,O vid 100° 19,5 ı 19,49
H,O » 180° 23,47 24,36
Mn 9,94 9,84.
Kopparsaltet |C,„H,(NO,)SO,],Cu + 8H,O — utkristalliserar
vid försigtig afdunstning i form af mycket lättlösliga, stora (1
cm. långa) särdeles väl utbildade, i ändarne tvaytigt tillspetsade
prismer af grön färg. Saltet vittrar i luften och förlorar vid
100° 6 mol. kristallvatten och vid 180” ännu 2 mol. I vatten-
fritt tillstånd är det brungult.
Mellan papper pressadt salt analyserades. 0,1569 gr. för-
lorade vid 100° 0,0232 gr. och vid 150° 0,0318 gr. samt gaf
0,0180 gr. CuO.

I procent:
Funnet. Beräknadt.

H,O vid 180° 20,27 20,25

9,0 » 100 14,79 15,19

Cu 9,15 8,89.
Zinksaltet — |C,,H,(NO,)SO,,Zn + 10H,O — liknar full-
komligt Mg-saltet utom i det att kristallnalarne icke äro mjuka.
Mellan papper pressadt salt analyserades. 0,3668 gr. för-
lorade vid 100° 0,0724 gr. — alltså 8 mol. H,O — och vid 180°

0,0870 gr. — alltså 10 mol. H?O — samt gaf 0,0380 gr ZnO.

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887,N:0 10. 739

I procent:
Funnet. Beräknadt.

H,O vid 100° 19,74 19,23
H,O » 180? 23,72 24,03
Zn 8,31 8,68.

Den vid 126° smältande kloriden bildar väl utbildade
kristaller, hvilka enligt Herr H. Bäckström hafva samma form
som -nitronaftalinsulfonsyrans klorid.

Herr Helge Bäckström har pa Stockholms högskolas minerä-
logiska institut undersökt kristallformen pa #-syrans klorid och
derom meddelat:

Krystallsystem: monosymmetriskt.

Axelförhällande:

a:b:c= (0,9956 : 1:0,8308; 8 = 81° 28.

lakttagna former: oP (001); <P (110); 2P& (021); -— Pco

(101) och + P (111) [Sistnämnda form är alltid angripen genom

resorption och derför osäker].
j Mått. Beräknad.

Vinklar: 110: 110 = 892 '61/,’x —
001 : 110 = 83° 56'* —
021 : 021:-= 62° 381/,'X
001 : 101 = 36° 27’ 36° 17: 30”
001: Ill = c:a 57° 55.2450

Kristallerna ha tärningformig habitus, i det domorna upp-
träda endast underordnadt.

De optiska axlarne ligga i symmetri-
planet; pa (001) utgår en axel nästan vinkel-
rätt. Pa (110) gör en utsläckningsrigtning med
kanten till (110) en i den trubbiga plana
vinkeln (001): (110) belägen vinkel af c:a 31°.

Amiden bildar hvitgula nalar med smält-
punkt 184°.

Etyletern bildar glänsande, ljusgula, i alkohol tämligen svar-

lösliga nalar med smältpunkten 114°—115°.

740 PALMER, INVERKAN AF SVAFVELSYRA PÅ a@-NITRONAFTALIN.
Enligt CLEVE!) smälter 3-nitronaftalinsulfonsyrans klorid
vid 125,5°, dess etyleter vid 114° och dess amid vid 180°.
Vid inverkan af svafvelsyra pa «-nitronaftalin bildas således :
såsom hufvudsaklig produkt a-nitronaftalinsulfonsyra, som är

NO,
Z N
4 NA N
N YA
S0,0H

och i mindre mängder 9-syran, som är antingen

NO, NO,
AN Ya ZN Ya
NG N S0,0H NERD
| | |
| | eller | | |
N N Neon) on
Ås NZ NL N
samt 3-syran, hvilken sannolikt är:
NO,
ZEN EAN
moon
| | | 7
| | |
NEN

Knappast 50 gr. klorid af 9-syran och ännu mindre af

8-syran kunde erhållas af en kilo nitronaftalin.

1) Öfvers. af K. Sv. Vet.-Akad. Förh. 1876, n:o 7, p- 47.

741

Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1887. N:o 10.
Stockholm.

Meddelanden från Upsala kemiska Laboratorium.

134. Om rykande svafvelsyras inverkan på klorväte-
syrad «-Naftylamin vid låg temperatur.

Af RoB. MAUZELIUS.

[Meddeladt den 10 December 1887 genom P. T. Curve.)

O. Wırr har beskrifvit !) en amidonaftalinsulfonsyra, som
han erhållit af klorvätesyrad «-naftylamin genom sulfonering
med rykande svafvelsyra vid lag temperatur. Under professor
P. T. CLEvEs ledning har jag närmare undersökt denna syra
och vill i det följande redogöra för de resultat, till hvilka jag
kommit. |

Väl torkadt och pulveriseradt a-naftylaminhydroklorat in-
fördes portionsvis under flitig omröring i 4--5 delar rykande
svafvelsyra, som hölls afkyld med is. När allt löst sig, uthäldes
massan på sönderstött is, hvarvid syran afskildes. Den uttvättades
och öfverfördes till kalciumsalt. Detta löstes i varmt vatten och
lösningen lemnades att kristallisera. Härvid afskildes en del af
saltet 1 stora, tunna, nästan färglösa blad. Moderluten af-
dunstades, då nya mängder af saltet erhöllos. Samtliga kristal-
lisationer omkristalliserades ur alkohol, saltet upptogs på sug-
filtrum, tvättades med något alkohol, och erhölls på detta sätt
fullt rent.

Försättes kalciumsaltets lösning med klorvätesyra, utfälles

den fria amidonaftalinsulfonsyran som fina mikroskopiska nålar,

') Berichte d. D. chem. Ges. XIX, 578.

742 MAUZELIUS, SVAFVELSYRAS INVERKAN PÅ @-NAFTYLAMIN.

hvilka endast långsamt färgas i luften. Den pa sådant sätt er-
hållna syran uppslammades i alkohol och i blandningen inleddes
en ström qväfvetrioxid. Syran öfvergick härvid lätt i motsvarande
diazoförening. Denna kokades med koncentrerad saltsyra och
lösningen neutraliserades med kaliumkarbonat, då det svårlösliga
kaliumsaltet till en klornaftalinsulfonsyra utföll. Vid dess
destillation med fosforpentaklorid erhölls den vid 107° smältande
y-diklornaftalin.

Analys:

0,1645 gr. gaf O,241 gr. AgCl.

I procent:

Punnet. Beräknadt.
Gl 36,23 36,01.

Denna diklornaftalin har förut CLEVE erhållit af «-amido-
naftalinsulfonsyra. För att derför afgöra, huruvida den WITT'ska
syran vore identisk med denna, eller en omkastning vid fosfor-

pentakloridreaktionen förelåge, framstälde jag följande

Salter.

Kaliumsaltet — C,,H,NSOSK + H,O — kristalliserade vid
lösningens afsvalning i nålar eller små prismer. Vittrade ej
öfver svafvelsyra.

Analys:

0,6081 gr. pressadt salt förlorade vid 100°—110° 0,0383
gr. H,O.

I procent:

Funnet. Beräknadt.
H,O 6,33 6,45.

Natriumsaltet — GC, ,H,NSO,Na + H,O — kristalliserade i
färglösa, plattryckta nålar. Mycket lättlösligt. Vittrade ej öfver
svafvelsyra och förlorade ej kristallvattnet vid 100°.

Analys:

0,4318 gr. pressadt salt förlorade vid 140° 0,0298 gr. H,O
och gaf 0,116 gr. Na,SO,.

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:o 10. 743

I procent:

Funnet. Beräknadt.
Na 8,71 BE
H,O 6,90 6,84.

Bariumsaltet — (C,H, NSO,),Ba + 6H,O — kristalliserade i
små blad förenade till stjernformiga aggregat. Mycket lättlös-
ligt. Vittrade långsamt öfver svafvelsyra.

Analys: |

0,4536 gr. pressadt salt gaf vid 100° 0,0708 gr. H,O och
demnade 0,15 gr. BaSO,.

I procent:

Funnet. Beräknadt.
Ba 191 ON
H,O 15,61 15,67.:

Kaleiumsaltet — (C,,H;NSO;),Ca + 9H,O — kristalliserade i
stora perlemorglänsande, tafvelformiga kristaller, hvilka voro ytterst
lättlösliga i hett vatten. Vittrade hastigt öfver svafvelsyra.

Analys:

0,6352 gr. pressadt salt förlorade vid 130° 0,1636 gr. H,O
och gaf 0,1288 gr. CaSO,.

I procent:
Funnet. Beräknadt..
Ca 5,96 6,19
H,O 2016 25,08.

Magnesiumsaltet— (C,,HzNSO;) Mg + 8H,O —kristalliserade
ur den svalnande lösningen i sexsidiga, rombiska taflor. Vittrade
nagot öfver svafvelsyra.

Analys:

0,9026 gr. pressadt salt förlorade öfver svafvelsyra 0,042 gr.,
vid 100° ytterligare 0,1125 samt vid 160° ännu 0,064 gr. H,O
och gaf 0,1698 gr. MgSO,.

I procent:

Funnet. Beräknadt.
Me 3,76 3,92
H,O 24,21 23,53.

744 MAUZELIUS, SVAFVELSYRAS INVERKAN PÅ @-NAFTYLAMIN.

Silfversaltet erhölls som en hvit, amorf fällning, hvilken efter
någon tid svärtades i dagsljuset.

Alla dessa salter öfverensstämma pa det noggrannaste med
salterna af «-amidonaftalinsulfonsyran }). |

Dessutom framstäldes äfven

Zinksaltet —- (C,H; NSO,),Zn + 9H,0. Kristalliserar ur den
svalnande lösningen i platta nalar, som äro högst karakteristiska.
Tämligen svarlösligt i kallt vatten. Vittrar hastigt öfver svafvelsyra.

Analys:

I. 0,4276 gr. pressadt salt förlorade öfver svafvelsyra 0,0994
or. samt vid 180° ytterligare 0,0018 gr. H,O och gaf 0,1 gr.
ZnSO,.

II. 0,6984 gr. förlorade vid 200° 0.1644 gr. H,O och gaf
0,1645 gr. ZnSO,.

I procent:

Funnet. Beräknadt.
1 11.

Zn 944 951 9,69
H,O 23,67 23,54 24.14.

Af det ofvan anförda framgår med bestämdhet, att den syra,
som erhålles af HCl-a-naftylamin och rykande svafvelsyra vid
lag temperatur, är «-amidonaftalinsulfonsyra. Att dock Wırr
trott sig böra uppställa den som en ny, från «-amidonaftalin-
sulfonsyran skild syra, torde kunna förklaras af följande för-
hållanden.

WiTT har renat sin syra genom att öfverföra det raa kal-
ciumsaltet till natriumsalt och omkristallisera detta först ur
alkohol och sedan upprepade gånger ur hett vatten. Da jag
med en del orent kalciumsalt förfor noga efter WITT's före-
skrifter, erhöll äfven jag ett natriumsalt, som innehöll 5H,O,
hvilka till största delen bortgingo öfver svafvelsyra. Det visade

sig äfven omöjligt att genom omkristallisering af detta erhålla

') Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. 1875, n:o 9, sid. 25.

ÖFVERSIG' AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:o 10. 745

rent natrium-«a-amidonaftalinsulfonat. Men sa snart natrium-
saltet öfverfördes till kaliumsalt och detta omkristalliserades ur
alkohol och derefter ur vatten, erhöllos genast de karakteristiska
kristallerna af «-amidonaftalinsulfonsyras kalciumsalt. Det synes
således, som skulle olikheten i vattenhalt bero pa någon minimal
förorening, som ej genom natriumsaltets omkristallisering är möj-

lig att aflägsna.

Om «, = a,-Bromnaftalinsulfonsyra.

Br
/ N

Nu

NY

/

SA
SO,.OH

Denna syra är först framstäld af DARMSTAEDTER och WICHEL-
HAUS !) genom inverkan af brom pa «a-naftalinsulfonsyra. Dessa
författare beskrifva dock endast kaliumsaltet och den fria syran,
hvilken - senare uppgifves-vara en mörkfärgad sirap, som endast
långsamt stelnar i exsiccator och derefter smälter vid 104”.

Sedermera är den äfven framstäld af JOLIN ?) på samma
sätt. Han beskrifver syrans klorid och amid samt den mot-
svarande dibromnaftalinen (y-dibromnaftalin, smpt. 129°), hvari-
genom syran visades vara ett a, = a,-derivat.

Jag erhöll syran på följande sätt. «&, = a,-Diazonaftalin-
sulfonsyra infördes portionsvis i uppvärmd stark bromvätesyra,
då under häftig qväfgasutveckling en mörkfärgad lösning bildades
jämte en ringa mängd af en olöst mörk produkt, som, då den
ej kunde erhållas i rent tillstånd, ej blifvit närmare undersökt.
Lösningen neutraliserades med kaliumkarbonat, hvarvid det i
kallt vatten svärlösliga kaliumsaltet afskildes. Detta renades

senom kristallisering ur hett vatten, torkades väl och samman-
') Annalen d. Chemie u. Pharm. 152, 303.
2) Ofversigt af K. Vet.-Akad. Förh. 1877, n:o 7.

746 MAUZELIUS, SVAFVELSYRAS INVERKAN PÅ @-NAFTYLAMIN.

refs fint pulveriseradt med något mer än beräknad mängd fosfor-
pentaklorid. Vid reaktionsproduktens behandling med vatten
erhölls en seg, småningom hårdnande massa. Ur denna utdrogs.
kloriden med varm eter, som lemnade tjärorna olösta, hvarefter
den renades genom omkristallisering först ur isättika och sedan
ur eter.

Då kloriden upphettades med vatten i tillsmält rör till 130°,
erhölls en rödaktig lösning, som efter frivillig afdunstning qvar-
lemnade en mörkt färgad vätska, hvilken i exsiceator stelnade
till en fast, bladig massa, som smälte vid 126”. Emedan syran
var färgad och af brist på materiel ej kunde renas, vägar jag

ej fastställa smältpunkten som fullt säker.

Salter af x, = «,-bromnaftalinsulfonsyra.

Bariumsaltet — (C),H,BrSO,),Ba + H,O — af kloriden med
barıumhydrat, kristalliserar ur den svalnande lösningen 1 färglösa,
otydliga kristaller. Förlorar ej vatten vid 100°.

Analys:

0,3412 gr. mellan papper pressadt salt förlorade vid 180”
0,0084 gr. H,O och gaf 0,109 gr. BaSO,.

I procent:
Funnet. Beräknadt.
Ba 18,78 18,87
H,O 2,46 2,48.

Silfversaltet — C,,H;BrSO,Ag — af bariumsaltet med be-
räknad mängd silfversulfat. Ganska svarlösligt. Kristalliserar
ur den svalnande lösningen i ljusgula, glänsande fjäll. Innehåller
ej kristallvatten och sönderdelas ej vid 100”.

Analys:

0,3369 gr. gaf 0,1215 gr. AgCl.

I procent:

Funnet, Berüknadt.

-

Ag DS 27,41.

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:o 10. 747

a, = «„Bromnaftalinsulfonsyrans klorid.
C,.H,Br80,01.

Kloriden löses lätt i kloroform, vid hvars frivilliga afdunst-
ning den erhålles i stora väl utbildade kristaller. Löses mindre
lätt i eter. Smältpunkt 94° (enligt JOLIN 90°). Angripes ej
af vatten vid 100° och blott långsamt vid 130°.

Analys:

0,2892 gr. gaf O,3118 gr. klorsilfver + bromsilfver mot-
svarande (enl. antagandet AgCl + AgBr) 0,1086 gr. Cl + Br.

I procent: |

Funnet. Beräknadt.

Cl + Br 37,55 37,80.

Herr H. Bäckström har pa Stockholms Högskolas minera-
logiska institution benäget undersökt kristallerna och derom
meddelat:

»Kristallsystem: Asymetriskt. Föreningen är isomorf med den
af mig förut undersökta motsvarande klorföreningen.

Former: oP(001); <P: (110); &'P(110); P.(111).

Vinklar:
(001): (110) = 81” 2117
(001) : (110) = 85° 30'
(110): (110) = 86° 50”
(111): (001) = 48° 45!/,
(11T): (110) = 49° 53.
Då blott fyra af dessa vinklar äro af hvarandra oberoende,
kunde axelförhållandet icke beräknas.

748 MAUZELIUS, SVAFVELSYRAS INVERKAN PÅ @-NAFTYLAMIN.

Kristallernas habitus: tärningliknande.

Tämligen god klyfbarhet efter oP.

En utsläckningsriktning gör pa (001) med kanten mot (110).
en i den spetsiga plana vinkeln belägen vinkel om c:a 24°. Pa
(110) går utsläckningen parallel med kanten mot (110); på (110)
utträder en optisk axel lodrätt; utsläckningen kunde derför ej
iakttagas.»

a, = «a, Bromnaftalinsulfonsyrans amid.
C.H,BrS0,NH,.

Amiden erhölls af kloriden genom att uppvärma den samma
med en blandning af alkohol och ammoniak. Kristalliserade ur
alkohol i svagt gulfärgade nålar. Smpt. 232°—233°.

JOLIN uppger amidens smältpunkt till 205°, men anmärker,
att den började smälta redan under 200°. Det är säledes icke
osannolikt, att den af JOLIN erhållna syran ej varit fullt fri från
en isomerisk syra.

Analys:

0,2706 gr. öfver svafvelsyra torkad substans gaf 11,2 ke.
N-gas mätt öfver kalilut vid 13,2° och 758 mm. bar.

I procent:
Funnet. Beräknadt.

N 4,95 4.90.

a, = «„Bromnaftalinsulfonsyrans etyleter.
C, .H,BrS0,0C,H,,.

Etyletern erhölls af silfversaltet genom uppvärmning med
jordetyl. Produkten utdrogs med kokande alkohol. Vid lös-
ningens frivilliga afdunstning erhölls eterarten i sma, väl ut-
bildade kristaller, som äro lättlösliga i alkohol, kloroform, eter
och benzol. Smpt. konstant 51‘.

Analys:

0,2569 gr. gaf vid förbränning med blykromat 0,4329 gr.
CO, och 0,0892 gr. H,O.

ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1887, N:o 10. 749

0,335 gr. gaf 0,1986 gr. AgBr.
0,2629 gr. gaf 0,1925 gr. BaSO,.

I procent:
Funnet. Beräknadt.
C 45,96 45,71
H 3,87 3,49
Br 25,22 25,40
S 10,07 10,16

18) (14,88) 15,24
100,00 100,00.

Herr H. BÄCKSTRÖM har undersökt kristallformen äfven hos
denna förening och derom meddelat:

»Kristallsystem: Rombiskt.

Axelförhällande:

a:b:c=0,9627:1: 1,3327.

Uppträdande former: oP(001); P(111); Px(010); P>(011).

Hufvudvinklar:
Mätt. Beräknadt.
010 : 011 = 36" 53'x —
111: 111 — 73? 51' a DN
: 111 = 79? 311,2 7092267307
:111=55 2 54° 59' 12”
001 62726, 62° 30’ 24"
OO ID 2 52251
20139774220, 73924371912

Kristallerna äro tafvelformiga efter basplanet. På sidorna
uppträder pyramiden; brachypinakoiden och domat förefinnas
vanligen blott som små ytor.

750 MAUZELIUS, SVAFVELSYRAS INVERKAN PÅ @-NAFTYLAMIN.

Optiska axlarna ligga i makropinakoiden; på (010) ser man
den tvåaxiga axelbilden fullständigt, emedan de optiska axlarnas
vinkel är mycket liten (blott 29° 52’ för natriumljus i luft).»

Egendomligt är, att ingen kristallografisk relation förefinnes
mellan denna eterart och &, = a, klornaftalinsulfonsyreetyletern,
oaktadt de bägge syrornas klorider äro isomorfa.

Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek.

(Forts. från sid. 712.)

Paris. Ecole des mines.

Annales des mines. (8) T. 9: L. 3; 10: 1—3; 11: 1. 1886—-1887. $8:0.
— Ecole polytechnique.

Journal. Cah. 10, 15—16, 29—31, 33—34, 42-43. 1810—1870. 4:0.
-— Societe de geographie.

Bulletin. (7) T. 7 (1886): Trim. 1—4; 8(1887): 1—3. 8:o.

Compte rendu des seances de la commission centrale. 1886: N:o 1—3;

5103 Ib I-IV

— „ociete geologique de France.

Bulletin. (3) T. 15(1887): N:o 6. 8:0.

Philadelphia. Academy of natural sciences.

Proceedings. 1887: P. 1—2. 8:0.

— American philosophical society.

Proceedings. Vol. 23: N:o 124; 24: 125. 1886-1887. 8:0.

Pisa. AR. Scuola normale superiore.

Annali. Scienze fisiche e matematiche. Vol. 4. 1887. 8:0.

— Societa Toscana di scienze naturali.

Memorie. Vol. 8: Fasc. 2. 1887. St. 8:0.

Processi verbali. Vol. 5: Pag. 119-306. 1886—-1887. St. 8:0.
Prag. Kemiska sällskapet. £

Listy chemicke. Rocnik 11(1886/87): Cislo 1-10. 8:o.

Presburg. Verein für Natur- und Heilkunde.

Verhandlungen. (2) H. 5(1881—83)—6 (1884— 86). 8:0.

Riga. Naturforscher-Verein.

Korrespondenzblatt. 30. 1887. 3:0.

Rio de Janeiro. Imperial observatorio.

Revista. Anno 1(1886): N:o 11-12; 2(1887): 1-11. 8:0.

Rom. R. Accademia dei Lincei.

Atti. (4) Classe di scienze morali, storiche e filologiche. Vol. 2, P. 2:

1-12. 1886. 4:0.

Rendiconti. (4) Vol. 2(1886), Sem. 2: Fasc. 10—12; 3 (1887), 1: 1—13;

Zu 34:0:

Rostock. K. Universität.

Akademiskt tryck. 1886/87. 36 häften. 4:0 & 8:0.

Rotterdam. Bataajsch Genootschap der proefondervindelijke Wijs-

begerte.

HuET, A., STEVEN Ho0oGENDIK, de Stichter van heet eerste Stoom-

werktuig in Nederland. Gedenkrede. 1887. 4:0.

S:t Paul. Geological and natural history survey of Minnesota.
Annual report. 13(1884)---14(1885). 8:o.
S:t Petersburg. Académie Imp. des sciences.

Mémoires. (7) T. 35: N:o 2-7. 1887. 4:0.

Bulletin. YI731L2N:0 4723221218802 4:0:

132

— (omite geologique.
Mémoires. T. 2: N:o 4-5; 3: 3. 1887. 4:o.
Bulletins. Vol. 6: N:o s-10 & Suppl. 1887. 8:0.
— Physikalisches Centralobservatorium.
Repertorium der Meteorologie. Supplementbd. 5: Text & Atlas. 1887.
4:0 & Fol.
San Fernando. Instituto y observatorio marino.
Almanaque nautico. 1888 — 1889. 4:0.
San Francisco. California academy of sciences.
Bulletin. Vol. 2: N:o 7. 8:0.
Santiago. Deutscher wissenschajtlicher Verein.
Verhandlungen. H. 5. 1887. 4:0.
Stettin. Zntomologischer Verein.
Stettiner entomologische Zeitung. Jahrg. 48 (1887): N:o 7—9. 8:0.
Sydney, N.S.W. Australian museum.
Annual report. 33(1886). Fol.

Guide to the contents... 1883. 8:0.
Notes for collectors... 1887. 8:0.

RATTE, A., Descriptive catalogue (with notes) of the general collec-
tion of minerals. 1885. 8:0. |

Catalogue of a collection of Australian fossils. 1883. 8:0:

» of the Australian birds. P. 1. Accipitres. 1876. 3:0.
Ramsay, E. P., Catalogue of theEchinodermata. P.1. Echini. 1885. 8:0.
BALE, W. M., » » » Australian hydroid Zoophytes. 1884. 8:0.
List of old documents and relies. 1884. 8:0.

Catalogue of the library. 1883. 8:0.

> 3 » Supplement 1884?!/,,, 18851/,,. 8:0.

Tacubaya. ÖObservatorio astronomico nacional.

Anuario. Ano 7(1887). 16:0.

ANGUIANO, A., Longitud del observatorio astronömico nacional Mexi-
cano por senNales telegräficas cambiadas directamente entre S:t Louis
Miss. y Tacubaya. 1886. 8:0.

Tokio. Imperial university of Japan.

College of science. Journal. Vol. 1: P. 4. 1887. 4:0.
Medicinische Fakultät. Mittheilungen. Bd. 1: N:o 1. 1887. 4:0.
Torino. FR. Accademia delle scienze.

Atti. Vol. 21: Disp. 7; 22: 1-15. 1886/87. 8:0.

Toronto. (Canadian institute.

Proceedings. (3) Vol. 4: Fasc. 2; 5: 1. 1887. 8:0.

Verona. Accademia d’agricoltura, arti e commercio.

Memorie. (3) Vol. 62. 1885. 8:0.

Washington, U. S. National museum.

Proceedings. (1887): Pag. 1-448. 8:0.

— U. S. Naval observatory.

Report. 1885/86. 8:0.

— U. S. Geological survey.

Bulletin. N:o 34—39. 1886— 18837.

— National academy of sciences.

Memoirs. Vol. 3: 2. 1886. 4:0.

N
(>)

| 153

— Smithsonian Institution.

HENRY, J., Scientific writings. Vol. 1—2. 1886. 8:0.

Wellington. New Zealand institute.

Transactions and proceedings. Vol. 19(1886). 8:0.

Wien. K. Akademie der Wissenschaften.

Denkschriften. Mathem.-naturw. Klasse. Bd. 51-52. 1886 — 1887. 4:0.

Sitzungsberichte. » > » Abth. 1. Bd.93: H. 4—5; 94: 1
—5; 2. Bd. 93: 3—5; 94: 1-5; 96: 1—2; 3. Bd. 93: 1
—5; 94: 1-5. 1886—1837. 8:0.

» Philos.-hist. Klasse. Bd. 112: H. 1-2; 113: 1-2;

11471. 1836-1887, 3:0:

Archiv für Oesterreichische Geschichte. Bd. 68: H. 2; 69: 1-2; 70.
1886— 1887. 8:0.

— K. K. Naturhistorisches Hofmuseum.

Annalen. Bd. 2(1887): H. 1-3. St. 8:0.

— K. K. Geologische Reichsanstalt.

Jahrbuch. Bd. 37(1837): H. 1. 4:0.

Verhandlungen. 1887: N:o 2—8. 4:0.

-— K. K. Zoologisch-botanische Gesellschaft.

Verhandlungen. Bd. 37 (1887): Qu. 3—4. 8:0.

Wiesbaden. Nassauischer Verein für Naturkunde.

Jahrbücher. Jahrg. 40. 1887. 8:0.

Zürich. Naturforschende Gesellschaft.

Vierteljahrsschrift. Jahrg. 32 (1887): H. 1. 8:0.

Hr Professor L. F. Nilson.

RODRIGUEZ, J. BARBOZA, OÖ tamakoare, especes novas da ordem das

Ternstroemiaceas. Manäos 1887. 4:0.
Utgifvare och författare.

GYLDÉN, H., On the determination of the radius vector in the ab-
solute orbit of the planets. London. 8:0.

HENNING, E., Die Lateralitätsverhältnisse bei den Coniferen. Cassel
1887. 8:0.

HVALGREN, E., Programma: Paradoxa mathematica, mensura specula-
tiva sive systema metricum ejusque consequentix® et extremitates.
Varberg 1887. 4:0.

Lecug, W., H. G. Broxss Klassen und Ordnungen des Thierreichs.
Bd. 6. Abth. 5. Mammalia, fortgesetzt von W. LEOHE. Lief. 29. Lpaz.
SaukHeidelb411/884.,9628:0-

— Über die Säugethiergattung Galeopithecus. Jena 1887. 8:0.

— Über einige von Emin Pascha gesammelte Afrikanische Säuge-
thiere. Jena 1887. 8:0.

NORDSTEDT, O., Syınbolx ad floram Brasilie centralis cognoscendam,
ed. E. Warning. Part. 5: Desmidiacew. Kjöb. 1887. 8:0.
SJÖGREN, A., Mineralogiska notiser. 4, 8—11. Sthm 1877. 8:0.
— Smäskrifter. 7 st.

—, Hr., Chondroit von Kafvelstorp. Lpz. 1882. 8:0.

— The physical and geometrical properties of graphite. London
1885. 8:0.

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 44. N:o 10. 9

754

— Über die Thätigkeit der Schlammvulkane der kaspischen Region
1885/1887. S:t Petersb. 1887. 8:0.

— Beiträge zur Geologie des Berges Savelan im nördlichen Persien.
Ib. 1887. 8:0.

— Smäskrifter. 12 st.

ÅSTRAND, J. J., Mindre afhandlinger. 2. Om en Auxiliertabel til
Lösning af KEPLERS Problem. Bergen 1887. 4:0.

Onderzoekingen gedaan in het physiologisch Laboratorium der Ut-
rechtsche Hoogeschool. Uitgegeven door F. C. Doxpers en TH. W.
ENGELMANN. (5) 10: St.2. 1887. 8:0.

ÄSHBURNER, C. A., The geologic relations of the Nanticoke disaster.
S:t Louis 1887. 8:0.

— The geological distribution of natural gas in the United States...
S:t Louis 1886. 8:0. ;

Auwers, A., Neue Untersuchungen über den Durchmesser der Sonne.
Berlin 1887. 8:0.

Bacuto, B., Nuove ricerche intorno l’apparato ganglionare intrinseco
dei cuori linfatici. Napoli 1885. St. 8:0.

BARKER, G. F., Memoir of Joun WILLIAM DRAPER. 1811--1882.
Washington 1886. 8:0.

DE BoTELLA Y DE Horxos, F., Espana. Geografia morfologica y étio-
lögica... Madrid 1886. St. 8:0.

BREDICHIN, TH., Sur les grandes cometes de 1886 (41; 42). Moskwa
1886. 8:0.

— Sur la grande comete de 1886, /. (BARNARD), 43. Ibid. 1887. 8:0.

BrÖGGER, W. C., Geologisk kart over öerne ved Kristiania. Kra
1887. 8:0.

— & VoGr, I. H. L., Berättelse om undersökningar öfver malm-
förekomsten vid Klefva grufva. Sthm 1887. 8:0.

DE OALIGNY, A., Recherches theoriques et experimentales sur les
oscillations de l’eau et les machines hydrauliques å colonnes liqui-
des oscillantes. P. 2. Paris 1883. 8:0.

CHARRIER, A., Effemeridi del sole, della luna e dei priucipali pianeti
calcolati per Torino... per l’anno 1888. Torino 1887. 8:0.

Dvroun, A. & G., A travers d'un siecle, 1780— 1865. Sciences &
histoire par LEON Durour. Paris 1887. 8:0.

HENSHAW, S., The entomological writings of A. S. PACKARD. Wash-
ington 1887. 8:0.

Hırn, G. A., La cinetique moderne et le dynamisme de l’avenir.
Paris 1886. 4:0.

JONES, R., ETHERIDGE, R., WoopwARrp, H., Fifth report on the fossil
Phyllopoda of the pal®ozoie rocks. Lond. 1887. 8:0.

Müney, A., Über den kosmischen Dualismus. Ein Kapitel aus der
Naturphilosophie. Cassel 1886. 8:0.

PALMÉN, J. A., Bidrag till kännedom om Sibiriska Ishafskustens
fauna, enligt Vega-expeditionens iakttagelser. Sthm 1887. 8:o.
PICKERING, E. C., Observations on variable stars in 1886. Philad.
1887. 8:0.

— Heigths of the white mountains. 8:0.

PrAatEAU, F., Recherches sur la perception de la lumiere par les My-
riopodes aveugles. Paris 1386. 8:0.

Porro, F., Osservazioni delle comete Finlay e Barnard-Hartwig, fatte
all’ equatoriale di Merz dell’ osservatorio di Torino. Serie 1—3.
Torino 1887. 8:0.

— Determminazione della stazione astronomica di Termoli mediante
passagi di stelle al primo verticale. Torino 1887. 8:0.

RussELL, H. C., The spectrum and appearance of the recent comet.
Sydney 1882. 8:0.

— Notes upon floods in the lake George. Sydney 1887. 8:0.

SCHAFFRANER, The flora of Palatka and vicinity. Palatka, U. S. Fol.
SCHORN, G., WATTEYNE, MACQUET, Etudes sur le grisou; premieres
recherches et experiences. Brux. 1887. 8:0.

WEIHRAUCH, K., Über die dynamischen Centra des Rotations-Ellip-
soids, mit Anwendung auf die Erde. Moskwa 1886. 8:o.

— Einfluss des Widerstandes auf die Pendelbewegung bei ablen-
kenden Kräften, mit Anwendung auf das Foucaurr'sche Pendel.
München 1886. 8:0.

WINKLER, C., Mittheilungen über das Germanium. Lpz. 1887. 8:o.

Stockholm 1888. Kong]. Boktryckeriet.

Hm m

| N 4 D N VR 2 a
AN Re Nu un PR ENTER
4 tå {I
3 I:
, ' || = \\
{ya 1) 4 en y
A j | ; | }

h | N
A
VRR Ri

EN I. © 720% "7 Bei
a A BRG > DI

III

DAWN Rare

A

N”, —