(navigation image)
Home American Libraries | Canadian Libraries | Universal Library | Community Texts | Project Gutenberg | Children's Library | Biodiversity Heritage Library | Additional Collections
Search: Advanced Search
Anonymous User (login or join us)
Upload
See other formats

Full text of "Öfversigt af kongl. vetenskaps-akademiens forhandlingar"

Google 



This is a digital copy of a book that was prcscrvod for generations on library shelves before it was carefully scanned by Google as part of a project 

to make the world's books discoverablc onlinc. 

It has survived long enough for the copyright to cxpirc and the book to cntcr the public domain. A public domain book is one that was never subject 

to copyright or whose legal copyright term has expircd. Whcthcr a book is in the public domain may vary country to country. Public domain books 

are our gateways to the past, representing a wealth of history, cultuie and knowledge that's often difficult to discovcr. 

Marks, notations and other maiginalia present in the original volume will appear in this flle - a reminder of this book's long journey from the 

publishcr to a library and fmally to you. 

Usage guidelines 

Google is proud to partner with libraries to digitize public domain materials and make them widely accessible. Public domain books belong to the 
public and we are merely their custodians. Nevertheless, this work is expensive, so in order to keep providing this resource, we have taken stcps to 
prevent abuse by commercial parties, including placing lechnical restrictions on automated querying. 
We also ask that you: 

+ Make non-commercial use of the filés We designed Google Book Search for use by individuals, and we request that you use these files for 
personal, non-commercial purposes. 

+ Refrainfivm automated querying Do not send automated queries of any sort to Google's system: If you are conducting research on machine 
translation, optical character recognition or other areas where access to a laige amount of text is helpful, please contact us. We encourage the 
use of public domain materials for these purposes and may be able to help. 

+ Maintain attributionTht GoogXt "watermark" you see on each flle is essential for informingpeopleabout this project and helping them lind 
additional materials through Google Book Search. Please do not remove it. 

+ Keep it legal Whatever your use, remember that you are responsible for ensuring that what you are doing is legal. Do not assume that just 
because we believe a book is in the public domain for users in the United States, that the work is also in the public domain for users in other 
countries. Whether a book is still in copyright varies from country to country, and we can'l offer guidance on whether any speciflc use of 
any speciflc book is allowed. Please do not assume that a book's appearance in Google Book Search means it can be used in any manner 
anywhere in the world. Copyright infringement liabili^ can be quite severe. 

Äbout Google Book Search 

Google's mission is to organize the world's information and to make it universally accessible and useful. Google Book Search helps rcaders 
discovcr the world's books while helping authors and publishers reach new audiences. You can search through the full text of this book on the web 

at |http: //books, google .com/l 



Google 



Det här är en digital kopia av en bok som har bevarats i generationer på bibhotekens hyllor innan Google omsorgsfullt skannade in 

den. Det är en del av ett projekt för att göra all världens böcker möjliga att upptäcka på nätet. 

Don har överlevt så länge att upphovsrätten har utgått och boken har blivit allmän egendom. En bok i allmän egendom är en bok 

som aldrig har varit belagd med upphovsrätt eller vars skyddstid har löpt ut. Huruvida en bok har blivit allmän egendom eller inte 

varierar från land till land. Sådana böcker är portar till det förflutna och representerar ett överflöd av historia, kultur och kunskap 

som många gånger är svårt att upptäcka. 

Markeringar, noteringar och andra marginalanteckningar i den ursprungliga boken fiinis med i filon. Det är en påiniimelse om bokens 

långa färd från förlaget till ett bibliotek och slutligen till dig. 

Riktlinjer för användning 

Google är stolt över att digitalisera böcker som h;ir blivit Jillmän egendom i samarbete med bibliotek odi göra dem tillgängliga för 
alla. Dessa böcker tillhör mänskligheten, och vi förvaltar bara kulturarvet. Men det här arbetet kostar mycket pengar, så för att vi 
ska kunna fortsätta att tillhandahålla denna resurs, har vi vidtagit åtgärder för att förhindra kommersiella företags missbruk. Vi har 
bland annat infört tekniska inskränkningar för automatiserade frågor. 
Vi ber dig även att: 

• Endast använda filerna utan ekonomisk vinning i åtanke 

Vi har tagit ftam Google boksökning för att det ska användas av enskilda personer, oeli vi vill att du använder dessa filer för 
enskilt, ideellt bruk. 

• Avstå från automatiska frågor 

Skicka inte automatiska frågor av något slag till Googles system. Om du forskar i maskinöversättning, textigenkänning eller andra 
områden där det är intressant att få tillgång till stora mängder text, ta då kontakt med oss. Vi ser gärna att material som är 
allmän egendom används för dessa syften och kan kanske hjälpa till om du har ytterligare behov. 

• Bibehålla upphovsmärket 

Googles "vattenstämpel" som finns i varje fil är nödvändig för att informera allmänheten om det här projektet och att hjälpa 
dem att hitta ytterligare material på Google boksökning. Ta inte bort den. 

• Håll dig på rätt sida om lagen 

Oavsett vad du gör ska du komma ihåg att du bär ansvaret för att se till att det du gör är laghgt. Förutsätt inte att en bok har 
blivit allmän egendom i andra länder bara för att vi tror att den har blivit det för läsare i USA. Huruvida en bok skyddas av 
upphovsrätt skiljer sig åt från land till land, och vi kan inte ge dig några råd om det är tillåtet att använda en viss bok på ett 
särskilt sätt. Förutsätt inte att en bok går att använda på vilket sätt som helst var som helst i världen bara för att den dyker 
upp i Google boksökning. Skadeståndet för upphovsrättsbrott kan vara mycket högt. 

Om Google b ok sökning 

Googles mål är att ordna väi'ldens information och göra den användbar och tillgänglig överallt. Google boksökning hjälper läsare att 
upptäcka världe ns böcker och författare och fö rläggare att nå nya målgrupper. Du kan söka igenom all text i den här boken på webben 
på följande länk |http : //books . google . com/| 



I ' v P 



iG ■■ ■ 



•) 



ÖFVERSIGT 



AP 



KONGL 
VETENSKAPS-AKADEMIENS 

ii*6RnAiiri>E.iiiroAK. 

ÅTTONDE ÅRGÅNGEN. 



1851. 



Med tio Taflor. 



X 8TOCRHOLU, 1852. 

P. k. RORSTBDT * SÖNBR, 
Koo(L Boktryckare. 










^os^t 



tuJL 



fnileKålt. 



Astronomi, Fysik och Meteorologi. 

Sid. 
Jk«ABBB, M., solförmöHcelMo den 28 Juli 220. 

Bbugivb » » » » 207, 

BLOMSTftAVD » » i> » 226. 

Edlord^ ^aJvanisk polarisation t, 

— — galvaniska strömmens förmåga att appv&cka magneiism . 176. 

— — solförmörkeken den 28 Jali «... 187. 

LAGEaBiBui » »»»..•••••... 288. 

pBTTnsoii » » » » . . . 222. 

Sblahdeb » » » » 111. 

Waluiaek » » » » 211. 

WiEMUi » » » » 202. 

AiiesTKÖii » ».»»...* 194, 

Meteorologiska observationer 27, $5^ 179, 311. 

Kemi och Mineralogi. 

Bahb, gediget jern i petrificeradt tr&d ". . . . 100. 

atomvigten af talkjord 303. 

finBoiKKG, nickeltilherkning 29, 169, 258. 

iGBLflTmöv, Pajsbergit och Stratopeit 143. 

Starbsbg, L., ref. Gbntble, om kromoxid ocb arseniksyrad ko- 

boltoxidul 123. 

— — ref. v. BoRCH, om Wolframs atomvigt och haloid- 

föreningar 147. 

— — ref. Gbntble, om kolsyrad kopparoxid- natron . .259. 

— — ref. Bahb, om atomvigten af talkjord 303. 

Geologi. 

Ebdmaitbi, Dannemora jernmalmsffllt 8. 

— — marmorlager i Nora 31. 

— — vatlenständet i mdlaren och saltsjön 1850 .... 34. 

Sjögbbr, Ölands geologi 36. 

WEBneåBii, Huanoöarna Cincha 155. 



IV 

Botanik. 

Sid. 
Fries, nya svamparter 42, 

— svamp på råg 260. 

LöwBRBJELM, red. samtidiga observationer 1849 S7. 

WAHLBKROy ref. om vflxternas förhållande under sol förmörkelsen 254, 301. 

Zoologi. 

BoBBiiAN, utvecklingen af Tachina setipennis 154. 

Grill, tam lo uppfödd af en katta 54. 

LtufiBORG, norska €rustaceer 19. 

— — nordiska arter af Hippolyte 119. 

— — norska Hollusker 175. 

— — SitU europaea, Hypolais polyglotta, Puligula mariloides 275. 

— — hafsmoDusker vid Kullen, Nya Heltces, Planorbts . . 280. 

LÖwftifBJKLii, samtidiga observationer 1849 60. 

Malm, Calamoberpe media 159. 

J. Mcsller, Zeuglodon 126. 

dTKRBAMMAR, uya arter af Dolichopus, Medeterus pusiltus . . . 120. 
Sundsvall, ny art af Gaprimulgus 128. 

— — » guldfärgad aborre 155. 

— -— ungar af gftdda och id 161. 

— — Golumba gelastes i Sverge 183. 

— — Cottus poecilopus och C. gobio 185. 

-*- — Gulo borealis 258. 

, — — ref. djurs förhållande under sol förmörkelsen • 234, 300. 

Warubrg, nya svenska Dolichoper 301. 

Wallbhoren, fjärilar i nordöstra Skåne 283. 

Ethnografi. 
J. MutLLSR, Avarcranium 126. 

Hedrcin. 

FlBRiius, Choleran i Sverge 1850 72. 

Bero, i> » » 262. 

Inlemnade afhandlingar. 

AaDBRsoif, 119, 134; Bredbbrg, 157; Erdmamh, 25, 81; Habsteer, 119, ' 
120; Hartmah 81, 119; Liljeboro, 120; Lindhan, 81, 120; 
Scheele, 157; Abgström, 119, 157. 



T 

Akademiska angelägenheter. 

Sid. 
Med döden afgåogne ledami^ter: Jacobi, 157; Kunxb, 266; Lanoerbbck, 82; 

Lihk, 82; Mac Lbat, 306; Ocsh, 266; SaciUh, 134; ScHUHACBSiy 

82; Starbbig, 82; Wablfnbebo, 134; WiirGÅBDy 266; Öbbtkd, 134. 
Invalde ledamöter: H. K. H. Hbbtigiii afDALABRB, 305; ABBflaiOD6y266; 

BBOBGNiABTy 306; CopLAiio, 157; DuYEBNOT, 306; Edlund, 306; 

KufiiB, 157; LionviLLB, 157; Lotéit^ N. H., 267; RROiiAULTy 267; 

Thovbor, '267. 
SwiBTx Öfverlemnar 1000 R:dr för en resa ti]l TerJdBexpositionen 82. 

Nauharr erhåller FlormanBka priset 120. 

EiDVAmr har inseende öfyer observationer vid fyrbåkarna ... 82. 

Utgifoa skrifter 120. 

Praesidis-val 135. 

Sekreterarens berättelse på högtidsdagen . 135. 

C W. Blomstbardi Berzeliansk stipendiat 25. 

Skänker. . 

Ti/i Akademiens Bibliothek 25, 82, 120, 140, 157, 176, 267, 306. 
Till Rikets natnrhistoriska Maseum: 

Zoologiska afdelningen . . 26, 82, l4l, 158, 176, 271, 308. 

Botaniska afdelningen 83, 176, 272, 309. 

Mineralogiska afdelningen .... 83, 121, 141, 176, 274. 



Tryckfel. 

Sid. 24 andra spalten, rad. 3 uppifrån Mr videtur läs videntur. 
» 25 rad. 12 nedifrån $tår aculato, läs aculeato. 
»155 rad. 6 nedifr. flAr Huanoöarna i Gincha, (ds Huanoöarna Ghincha. 



QSB M t' 



ÖFVERSIGT 

Umh. YETENSRAPS-AKADEMIENS 

FÖRHANDLINGAR. 



Onsdagen den 8 Januari. 



Föredrag^. 

1. Iakttagelser ofver galvanisk polarisation. 

— Akademiens Physiker, Herr Mag. E. Edlund anförde: »Det 
är bekant, att, dä en galvanisk ström genomgår en vätska, den 
därigenom uppkommande polarisationen icke ögonblickligt uppnår 
sitt största värde, utan att dertill en längre eller kortare tid är 
af nöden, alltefter den olika beskaffenheten af de omständighe- 
ter, som härpå hafva inflytande. Emellan polarisationen och 
tiden, under hvilken den polariserande strömmen verkat, eger 
således det förhållande rum, att storleken af den förra aftager 
i samma mån, som den sednare förminskas. Det är af denna 
omständighet, äfvensom af särskilt anställda försök, som man 
ansett sig kunna draga den slutsatsen, att, om tiden för ström- 
mens inverkan närmar sig till noll eller erhåller ett mycket litet 
varde, den uppkommande polarisationen blifver nästan omärklig. 

Granskar man de försök, som till bevis för denoa egen- 
skap bos ifrågavarande fenomen blifvit anställda, så visar det 
sig, att man dervid i allmänhet gått tillväga på sådant sätt, att 
polarisationen först blifvit undersökt, sedan den momentant ver- 
I^ande strömmen upphört. Då polarisationen hastigt aftager vid 
den polariserande strömmens upphörande, synes det dock vara 
, svårt att på detta sätt erhålla något sant begrepp om polari- 
sationens 'Storlek under det ögonblick, som strömmen fortfar att 
verka. Då emellertid kännedom om polarisationens storlek under 
den momentant verkande strömmens fortvaro icke kan sakna 



!► 






ÖFVERSIGT 



▲P 



KONGL 
VETENSKAPS-AKADEMIENS 

F6RHA]!ir»E.I]VGAH. 

ÅTTONDE ÅRGÅNGEN. 



1851. 



Med tio Taflor. 



i STOCKHOLMf 1852. 

P. A. NORSTEDT * SÖNKR, 
KoogU fiok tryckare. 



— 8 — 

För utspädd svafvelsyra och koppar erhölls . . . p=:0,d6ft. 

» utspädd svafvelsyra och zink ps=0^. 

1» utspädd salpetersyra och blaok platioa . . . ps4,4iA. 

» utspädd salpetersyra och koppar pss0fi2k. 

» mättad koksaltlösniog och zink p^O^tek. 

» mättad koksaltlösoiog och koppar .... p=:0,24ft. 
För mättad koksaltlösning och platina kunde polarisationen icke 
bestämmas, emedan de erhållna observationerna mvcket varierade. 
Af det ofvanstflende visar sig, att polarisationen pfi kop- 
par och zink i utspädd svafvelsyra förhälla sig till hvaran- 
dra som på samma metaller i en mättad koksaltlösning; ty 
36 : 24 = 24 : 16. I utspädd salpetersyra är platinans polari- 
sation mer än dubbelt så stor som kopparns, hvaremot platinans 
polarisation i utspädd svafvelsyra icke uppgår till dubbla vär- 
det af den sednare metallens. Då platinans polarisation i ut- 
spädd salpetersyra befanns oväntadt stor, omgjordes försöket 
följande dagen med salpetersyra af en annan koncentrations- 
grad ; men äfven härvid erhölls p>k. 

Professor Syanbbrg har funnit *) maximivärdet af polari- 
sation på platina i svafvelsyrehaltigt vatten uppgå till 2,14 ä 
2,42, om elektromotoriska kraften af ett Daniells par tages till 
enhet. Det fOrsta här anförda försöket gaf p=0,59X;. Förut- 
satt, att elektromotoriska kraften hos staplarne vid häda dessa 
olika bestämningar var lika stor, skulle således polarisationen 
under den första femtiondedels sekunden uppnå ungefär en fjer- 
dedel af sitt maximivärde. 



2. Om Dannemora grufeor. — Hr Erdmann före- 
drog ur den afhandling, »Dannemora jemmalmsfält i Upsala län 
till dess geognostiska beskaffenhet skildradt», h vilken blifvit af 
honom i dag till Akademien inlemnad, följande utdrag: 

Dannemora jemmalmsfält är beläget uti en egen liten läg 
bergsträckning på östra sidan om och helt nära intill den 

*) PoGo. Ann. Band. 73 sid. 302. 



— 9 — 

8. k. Grufvesjön pä österby bruks egor, till en del i Films och 
till eD del i DaoDemora socken. Halmfältets allmänt rådaode 
bergart består af hälleflinta, hvilken såsom ett långsträckt lager 
fortsätter bit allt söder ifrån Upsalatrakten på östra sidan om 
Wattholma- och Fyris-åarne, och sedermera fortgår ännu ett 
par mil längre mot norr upp till Löfsta socken. Detta sålunda 
Därmare sex mil långa, men icke stort mer än i mil breda, 
lager af hälleflinta begränsas både på östra och vestra sidan 
Därmast af gneiss, i contacten mot hvilken man på flera ställen 
af denna sträcka icke har svårt att upptäcka en småningom 
skeende öfvergång de båda bergarterna emellan. DennS* öfver- 
giog betingas på det sättet, att hälleflintans täta grundmassa 
upptager krystallinisk fältspat, qvarz och glimmer, hvilka be- 
ståndsdelar småningom tilltaga i mängd och så gruppera sig, 
att det hela får en flasrig och slutligen skiffrig textur. Lands- 
vägen mellan Upsala och Dannemora löper just på det nyss- 
Dämoda hälleflintlagret: tillfälle erbjuder sig således ofta att, 
vid små excursioner upp i den lilla bergsböjd, som åtföljer vä-* 
geo på östra sidan, iakttaga denna öfvergång. På vestra sidan 
om Dannemorasjöo och Grufvesjön och vester om der varande 
goeissparti vidtager fram mot Weodelssjön ett småkulligt platt- 
laod med berggrund af granit. I trakten af grufvefället eller 
mellan Filmsjön, Dannemorasjön och Grufvesjön vinner hälle- 
fliDtan en ökad mägtighet och delar sig der i tvenne armar, 
hvaraf den ena östra, såsom nyss nämndes, fortsätter upp till 
Löfsta socken, men den andra öfvergår på vestra sidan om 
Grufvesjön och utbreder sig der öfver sydvestra delarne af Films 
socken, för att dock snart derpå åter försvinna och upphöra 
mot Tegelsmora sockengräns. Norr om Films kyrka och ve- 
ster invid L Biasjöns vattendrag äro flera smärre höjder och 
kullar kringströdda, som bestå af granit, hvilken sålunda utgör 
den bergart, omkring hvilken hälleflintan med sina båda armar 
här kröker sig. Dessa båda granitpartier, det vid Films kyrka 
och det vid Wendelssjön, äro de sista ostliga utskotten af den 
större granitbildning, som är rådande i Upsala läns vestra 



— <0 — 

delar, oc*.h hvilken derifräti vidare fortsätter till laodthOjdeD mot 
Westerfis län. 

Den nyssnämnda lilla bergfaojden, i hvilken Danoemora 
grufvor hafva sitt läge, utgör sälunda, hvad bergarten beträffar, 
en del af eller tillhör den nyssnämnda lagerrorroiga , häliéOint- 
bildningen. Den innehåller utom hålleflinta äfveo en roaogd 
mer och mindre mägtiga lager af en mörkgrå koi'nig kcdkstent 
hvilken sednare egentligen är den bergart, uti hvilken malm- 
fyndigheten förekommer, emedan densamma aldravanligast på 
bada sidor närmast omsluter och begränsar de malmfbrande 
}agren. Men dessutom träffas äfvenledes, fastän till mindre 
mängd, chlorii eller chioritskiffer, dels i regelbunden iagervex- 
ling med hälleflinta eller kalksten, dels också såsom isolerade 
smärre lager, ränder eller körtlar utan ordning inkastade här 
och der i de båda andra bergarterna. Ehuru chloriten här vid 
Dannemora icke har någon så särdeles stor eller sjelfständig 
utveckling, spelar den dock här på föltet en utomordentligt vig- 
tig rol genom sin mer och mindre intima inblandning eller in- 
veicning så väl uti sjelfva jernmalmen, som i de bergarter, som 
härstädes uppträda. Allmänna lagerstrykningen går, likasom 
sträckningen af sjelfva berghöjden, i N.N.O. till N.O. och stup- 
ningen varierar mellan 4 0® — 25® från lodlinien mot V. 

Den malmforande höjden, som på östra sidan begränsas 
af mossar och lågländta ängar och på den vestra af Grufve-* 
sjön, har i dess mellersta del, vid råskillnadeo naellan Films 
och Dannemora socknar, en låg sadelformig insänkning, till hvil- 
ken en sakta afsluttning eger rum från båda ändarne. Dock 
infaller det högsta läget i fältets norra del, som uppnår en höjd 
öfver Grufvesjön af vid pass 60 fot, då den i södra delen icke 
är större än omkring 30 — 40 fot. Enligt en ungetärlig be^ 
räkning ligger Grufvesjön 12 famnar öfver hafvets yta ocb 9 
famnar under afvägningspunkten på malmraltet. Då du Juog- 
frugrufvekonstschacktet och Hacbingrufveschacktet hunnit ett 
djup i allmän afvägning, det förra af 404 och det sednare af 
121 famnar, så följer deraf, att dessa, de båda djupaste arbets- 



— II — 

rum här vid DaDoemora redan nedgfltt 83 till 400 fanuiar uo- 
der bafvets niveau. 

MalmfäUet har af gammalt varit iodeladt i tre delar eller 
8. k. fält, nemligen Norra fältet, Mellanfåltet och Södra fäU 
tet, hvilka tillsammans innefatta närmare Sttio grufveöppningar 
och skärpningar, af hvilka de flesta likväl för närvarande ligga 
öde och en stor del rätteligen ej heller förtjent namn af grufvor, 
såsom lemnade efter ett eller annat ärs arbete. För det när- 
varande äro endast något öfver tjugu i gäng, förnämligast blott 
de tre fältens s. k. Storgrufvor, nemligen på Norra fältet: Sjö-, 
Bagströms- och Glasmästaregrufvorna, Kungs-, Bond- och 
Werwiersgmfvorna; på Mellanfåltet: Jord- och Ödesgrufvorna, 
Storrymningen 9 Konstrymningen, Hjulvinds-^ Damms- och 
Jungfrugrufvorna; samt på Södra fältet: Machins-, Djup- och 
S. Silfbergsgrufixn'na, Bland de s. k. Strögrufvorna arbetas 
pS Norra fältet: Backskärpningen, Norra Öhns grufva och 
Södra Öhns skärpning; samt på Södra fältet: Hargs skärp^ 
ning och S. Långhällsgrufvan. 

De flesta grufvorna ligga gruppvis utströdda på fältet, 
iakttagande inom hvar sin grupp en viss rätlinig anordning, 
eller, med andra ord, fyndigheten är fördelad på flera jemte 
och efter h varandra liggande malmlager eller malmstreck, som 
dels äro parallela sins emellan, dels också, om man tänkte sig 
dem vidare fortsättande, skulle under mer eller mindre spet- 
siga vinklar afskära hvarandra. Dessa malmlager, hvilkas stryk- 
ning, likasom de omgifvande lagrens af hälleClinta, kalksten eller 
chloritskiSer, varierar mellan N- — S. och N.O. — S.V. med i all- 
mänhet 40° — 25° fallande frän lodlinien åt V., äro antingen 
sådana, som under hela sin fortstrykning nästan oförändradt bi- 
behålla samma mägtighet, eller sådana som på vissa afstånd 
kedjeformigt hopdragas och åter utvidgas, i hvilket sednare fall 
de äfven skulle kunna betraktas såsom ett aggregat af särskildta 
liosformiga malmkörtlar, som i en gifven rätlinig riktning följa 
den ena efter den andra. Dessutom förekomma äfven grufvor 



— Ii — 

eller skärpningar, som äro anlagda på egna för sig isolerade 
obetydligare malmkortlar. 

' Likasom de s. k. Slrögrufvorna äro fördelade i vissa grup- 
per, så är också förhållandet med Storgrufvoma. Hvarje grupp 
af dessa sednare tillhör särskildta stockformiga lager, hvilkas 
strykning och läge tydligen gifva vid handen, att något sam- 
manhang dem emellan icke eger rum. Sålunda äro Södra fäl- 
tets Storgrufvor uppslagna på ett eget lager, hvars strykning 
går i N.N.O.— S.S.V. med ett obetydligt fallande åt V. Den 
malmstock, på hvilken grufvorna å Mellanfältet arbetas, är der- 
emot en helt annan. Närmare 100 famnar längre åt öster be- 
lägen, har den också en ojemnförligt större mägtighet. Den 
framstryker först i N. — S., men slår under sin fortgång mot 
norr buk på sig och böjer sig åt N.O.; dess stupningsviokel 
varierar mellan 15"— 25^ från lodlinien mot vester. Sä tillhör 
afven på Norra Tältet den malmfyndighet, på hvilken Sjö-, Hag- 
ströms- och Fischersgrufvorna äro brutna, ett annat lager äo 
det, hvarpå Kungs-, Bond- och Werwiersgrufvorna äro anlagda, 
likasom äfven detta sednare icke tyckes ega något samband med 
Jord- och Ödesgrufvornas malmfyndighet på Mellanfältet. 

De särskildta raalmstockarnes eller malmlagrens utsträck- 
ning, till längd, bredd och djup är naturligtvis på eU så vid- 
sträckt fält mycket olika. Under det att det malmföraode 
lagret i Södra fältets Storgrufvor eller de s. k. Silfbergsgrufvoma 
på en längd af 80 famnar intar en bredd af mellan 6 — 10 
famnar, fortsätter deremot Mellanfältets malmstock i en sträck- 
ning oafbrutet 160 famnar och uppnår i Storrymningen mellan 
dess östra vägg och innersta brottet af De Geers inslag den 
ovanliga mägtigheten af öfver 20 famnar. I Machinsgrufvan, 
den nordligaste af Södra fältets Storgrufvor, fortfar fyndigheten 
ännu på 100 famnars djup och i Mellanfältet är den vid något 
öfver 80 famnar hittills oförändrad. Bland Norra fälteU Stor- 
grufvor är Kungs-, Bond- och Werwiersgrufvornas malmlager 
hittills uppslaget pä en längd af 50 famnar, med en mägtighet 
af 3 — 4 famnar; uti Sjögrufvan och den dermed på djupet sam- 



~ 13 — 

maobrutoa Hagströmsgrufvan är tnalmiagret öppnadl til) 50 — 60 
famnars längd på en bredd af 4 — 7 famnar, men synes vid 
något öfver 70 famnars djup uti Sjögrufvan hafva mycket aftagit 
i fyndighet. 

Såsom redan fi>rut är anfördt. inneslutas och begränsas de 
malmförande lagren vanligtvis af mörkgrå kornig kalksten, med 
hvilken sjelfva malmen på de aldraflesta ställen är invuxen, utan 
att vara skiljd derifrån genom något aflossande salband. Un- 
derstundom förefinnes likväl ett sådant, som då alltid består af 
chiorit. På några få ställen begränsas malmen på en eller an- 
nan sida omedelbart af bälleflinta, då i sådant fall en skarp och 
tydlig aflossning i hängandet eller liggandet eger rum. 

Den nyssnämnda mörkgrå, korniga kalkstenen består icke 
af ren kolsyrad kalk, utan utgör en förening i vexlande pro- 
portioner af kolsyrad kalk med carbonater af talkjord, mangan-< 
oxidul och jemoxidul, hvilka sednare tillsammanslagdt stundom 
uppgå till öfver 40 procent af kalkstenens vigt, såsom t. ex. 
händelsen är med Myrgrufvekalken. Men dessutom förekommer 
sjelfva kalkstenens inre massa blandad eller genomväxt med 
chiorit och strålstensartadt hornblende, vanligtvis så intimt^ att 
dessa ämnen icke med blotta ögat kunna skönjas eller utan ste^ 
Dens föregående behandling med någon utspädd syra upptäckas^ 
Stundom trUffas de dock, isynnerhet chloriten, utskiljda i tydligt 
urskiljbara körtelformiga partier eller såsom smalare, mer ocb 
mindre långt fortlöpande ränder eller skifvor. Derjemte är också 
denna kalksten, isynnerhet vid gränsen mot malmlagren, mer och 
mindre impregnerad med jernmalm; den kallas också derföre här 
på Taltet för mörk jernbindig kalk. 

Utom denna mörka kalksten förekommer här äfven en hvit 
eller hvitgrå, finkornig, stundom nära tät, kalksten, hvilken lik- 
väl har en ojemnförligt mycket mindre sjelfständighet och ut- 
bredning än den andra, ty den träffas endast understundom såsom 
mindre körtlar, ränder eller lager uti den mörka. 

Sjelfva malmen, som är magnetisk jernmalm eller jemoxid- 
oiidul, utan något spår af inblandad blodsten eller jernoxid, 



— u — 

har en h(Sgst fiokornig, nflra tät, textur och en matt, ofta endast 
svagt skimrande glana I anseende till dess ibrekommande oti 
en gångart af kalksien, är den ocksS, såsom man knnde för- 
moda, mer och mindre genomträngd af detta mineral, hvilket 
isynnerhet är händelsen i närheten af de ofyndiga sidoväggarna 
eller vid hängandet eller liggandet Men dessutom träffar man 
också understundom midtuti sjelfva malmlagren större och min- 
dre utskiljningar af kalksten, dels lagerformigt, dels körtelformigt 
inkastade här och der. På samma sätt förekomma der äfven 
någon gång körtlar af hällefliota inlägrade. En annan mekanisk 
inblandning i Dannemora^malmen, som der spelar en ganska vig— 
tig rol, är den af chlwiå. Detta mineral förekommer nemligeo 
såsom ytterst små partiklar, korn eller ilittror, så intimt inblan- 
dadt och likformigt fördeladt i hela massan, att det vanligtvis 
icke utan loupens tillhjelp låter sig upptäckas. En annan stundom 
förekommande inblandning är den af homblende eller strålsten i 
likaså fin, nästan omärkbar fwdeining som chloriten. Närvaron 
af alla dessa i hda jernmalmsmassan jemnt och likformigt in— 
bhodade mineralier, kalksten, chlorit och homUende, är en 
orsak, att Danoemora-maUnen vid en passande beskickning af 
rikare och fattigare malmer i sig sjelf innehåller en tillräcklig 
mängd beståndsdelar för en tjenlig staggbildning, eller, m«d an- 
dra ord, att denna malm är bvad man säger på masugnen 
whart gående. 

Vid flera af våra grufvefalt förekomma malmlagreo eller 
malmstockaroe ofta närmast åtföljda på sidorna, genomsatta eller 
aCskurna utaf lagerformiga eller gångformiga massor af någon 
fremmande ofyndig bergart. De äro hos oss bekanta under den 
gemensamma benämningen skolar, och bestå af flera olika mine- 
ralier och bei^rter, dels ensamma för sig, dels blandade, såsom 
chlorit, talk, serpentin, späcksten, asbest, kalkspat, hälleflinta, 
granit, hyperit m. m. Äfven här vid Dannemora saknas inga- 
lunda dylika skolar. Ehuru, efter hvad redan förut är nämndt, 
jemmalmen merendels är anvuxen med den omgifvande gång- 
arten (den mörka jembindiga kalkstenen), förekommer den likväl 



— 15 — 

Qti viBsa lager, på äa längre, äD kortare sträckning, fitskitjd frän 
denna gängart genom en sköl af chiorit, som kan variera frånt 
några tums till flera fots mägtighet. Men utom dessa egentli- 
gen sä kallade skolar, som pä en eller annan sida ätfölja mal- 
men i dess strykning, förekomma äfven andra, som till icke 
obetydligt antal genomdraga sjelfva malmlagrens inre massa. 
Dessa sednare skolar bestå här vid Dannemora för det mesta af 
bälleflinta, endast undantagsvis stundom af chiorit. De hafva i 
alknänhet mycket olika rigtning och läge: än framgå de paral- 
lelt med lagerstrykniogen, än afskära de densamma i en eller- 
annan direktion pä tvären; än intaga de en stående, än åter en 
li^nde eller från horizontal- eller vertikallinien mer och mindre 
afvikande ställning. Deras mägtighet är olika och vexlar fräo 
några tum ända till och med flera famnar. 

Vissa stående eller obetydligt fallande skolar finnas, som 
alltifrån dagen oafbrutet fortsatt till 70 — 80 famnars djup, an-* 
dra åter hafva snart utkilat och åter andra först på större eller 
mindre djup inkommit. Men dessa stående skolar äro dock af 
mindre betydenhet i jemförelse^med de liggande eller sväfvande, 
hvilka, i anseende till det hinder och den olägenhet de föror^ 
sakat grufvearbetet genom deras egenskap att aCskära malmstoc- 
karne i dei^s stupning, äro mera anmärkningsvärda. Under 
ialtets fotrsta bearbetande biefvo också dessa liggande skolar ofta 
en orsak till flera af de ännu i gång varande grufvornas öde- 
lemnande. Men erfarenheten har sedermera flerfaldiga gånger 
lärt, att äfven under desamma malm lika rik och godartad var 
till finnandes som ofvanfbr. Sålunda har man på alla tre Tälten 
under en och samma grufvas afsänkande ofta på'träfl'at och ge- 
nomgått flera dylika skolar, liggande under bvaraodra på olika 
afstånd. De genomskära icke allenast sjelfva malmstocken, utan 
äfven de omgifvande ofyndiga väggarzia, hvilket vkl ea uppmärk- 
sammare granskning tydligen visar sig i flera af härvarande 
grufvor. Och sannolikt sammanhänga de med eUer hafva sitt 
utgående ifrån de lager af hälleflinta, som på en eller annan 
sida förefinnas på något afständ från malmstocken. 



- 16 — 

Uti nära samband med sjelfva jernmalmen stfir en annan 
mineral- eller bergart, aom här vid Dannemora är känd under 
benämningen bräcka, men som hufvudsakligen endast träffas i 
Hellanrältets grufvor. Till sin kemiska saipmansättning öfver- 
ensstämmande med strålstensartadt hornblende, utgöres bräckao 
af en gulgrön eller gröngrå grundmassa, som består af ett ag- 
gregat utaf en oändlig mängd i alla möjliga rigtningar i och om 
hvarandra sammanväxta fina, korta strålar. Den förekommer 
dels körtelformigt inkastad eller inväxt uti malmen här och der, 
och dels såsom mera betydliga lagerformiga partier. Tvenoe 
sådana lager äro här på Mellanfältet anmärkta, båda fortlöpande 
parallelt med hvarandra och med sjelfva malmlagret, det eoa 
invid östra liggande väggen och det andra på några famnars 
afstånd från det förra midt uti sjelfva malmstocken. Man plä- 
gar skilja mellan ,malfnbräcka och gallbråcka. Den förra är 
en bräcka, som är mer och mindre indränkt med malm och då 
äfven till en viss grad är brytvärdig; med den sednare förstår 
man deremot den mera genuina oblandade artförändringen. 

Under benämningen randig hålleflinia känner man här eo 
bergart, bestående af vexlande smalare ränder eller strimmor af 
mörkare eller ljusare färg, dels af hälleflinta ensamt, dels också 
derjemte af grå eller gråhvit nära tät kalksten. Den förekom- 
mer endast lagervis uti mörk jembindig kalksten och är hittills 
funnen bäst utvecklad på Mellanfältet, der den såsom ett famns 
mägtigt lager ännu är synlig på vestra dagklyften under Rib- 
bings och Skarn vindarne och äfven genom åtskilliga af de i vestra 
väggen på större djup anlagda orter eller s. k. inslag blifvit upp- 
dagad. På de båda andra filten träffas också randig hälleflinta, 
fastän af mindre betydenhet, såsom t. ex. på Norra fältet invid 
Bondgrufvans östra vägg på närmare 60 famnars afvägniug och 
på Södra fältet i Södra Silfbergsgrufvan uti orterna Nedre Skatt- 
kamma ren. Prägeln och Myntet. 

Sjelfva malmstockarne, med de der inom förekommandeskö- 
lar eller lager af chlorit, hälleflinta och bräcka, äro i mångfal- 
diga 



— 47 - 

diga rigtningar genomsatta af större och mindre kalkspatsgån- 
gar. Tilt sin mägtighet varierande frän en aln till endast nSgra 
tum, genomskära de icke allenast sjelfva malmen, utan äfven 
skölaroa, och äro siiedes att betrakta såsom de sista och yng- 
sta sprick fy ilningarna här på fältet. Dessa gångar, som van- 
ligen på båda sidor äro omgifna med ett helt tunnt salband af 
mer och mindre dekomponerad chlorit, innehålla ofta större och 
mindre håligheter, hvilkas väggar äro beklädda med druser af 
kalkspats- eller qvarzkrystaller, emellan eller uti hvilka kry- 
ställer man icke sällan träffar smärre kulor af bergbeck. Sjelfva 
massan af gfingarne eller sjelfva kalkspaten är äfvenledes ofta 
genomträngd af ett svart, segt, bergtjärelikt ämne, och i fordna 
tider har man i några af dessa gångar närmare dagen träffat 
några kubiktums mägtiga stycken af ett stenkoldikt koL Allt 
detta visar, att det organiskt-vegetabiliska lifvet redan var i 
verksamhet vid tiden Tor dessa gångars bildning. Stundom 
bar man i drushålen äfven funnit en fin, gråhvit kalkhaltig 
lera, såsom en mer och mindre fuktig gröt. Det är äfven i 
dessa gångar, som de välbekanta varieteterna af Dannemora- 
hergkorken och berglädret förekomma, hvilka mineralier ulan 
tvifvel äro dekompositions-produkter af chlorit Man har ansett 
dem såsom texturmodifikaftioner af asbest, men deras kemiska 
sammansättning är ganska olika, ty bergkorken och berglädret 
hålla 15 — 20 procent vatten. Dessutom är deras geognostiska 
förekonostsätt äfven olika, ty asbesten träffas ingalunda på kalk- 
spatsgängarne, utan midt i sjelfva malmlagren, såsom smärre 
utskiljningar, körtlar eller drummer. 

På ett kort afstånd från den på båda sidor af kalksten 
omgifna malmstock, på hvilken MellanPältets Storgrufvor äro 
brutna, framstryker på östra sidan ett dermed .parallelt, som det 
tyckes, kedjeformigt eller radbandslikt malmlager, men af endast 
4—3 famnars mägtighet. Detta malmlager är i dagen öppnadt ..r,- /.,,> 



^'TT^I-^ 







genom den s. k. Örncrsgrufvan, och på större djup efterföljdt z.'^' r-'^ V/v 
genom Bolags-, Sandels- och Risells-orterna. \i^^ f%J^ ^n 

Öfxfers. af Konffi. VeL-Akad. FÖrK Irg. 8, N:o I * ^^'^i^^i^O 



— 48 — 

Södra fältets Storgrufvor, allt frSn Hachins- till Södra 
Silfbergsgnifvan, äro icke, såsom händelsen är med Mellanrål- 
tets, arbetade på ett enda malmlager. Den här befintliga malm- 
stocken, som på vestra sidan begränsas af kalk, men på den 
östra af hälleilinta och emellan de ofyndiga sidoväggarne inne- 
har en bredd af ungefär 4 5 famnar, är nemligen icke till hela I 
denna bredd malmrörande, utan består af trenne invid och på 
ett kort afstånd från hvarandra jemnsidigt fortlöpande malm- 
paralleler, som skiljas från hvarandra genom mer och mindre 
mägtiga lager af ofyndig kalk. Detta förhållande i Törening 
med inträffande afskärningar genom sväfvande skolar af hälle- 
ilinta har utan tvifvel gjort, att under fortgående afsäokning 
den malm, som innehafts ofvanför en sådan afskärande sköl, ofta 
blifvit borttappad och att i stället derinunder någon af de an- 
dra malmparallelerna blifvit intagen. Mycken malmfyndighet, 
som på detta sätt i fordna tider blifvit frängången, torde så- 
lunda på olika djup återstå att i de olika grufvorna uppsöka. 

DannemQra malmfälts nära belägenhet intill den s'. k. Gruf- 
vesjön har i alla tider medfört stora ölägenheter och betydliga 
kostnader i och för grufvedriften vid de tre fältens storgrufve- 
sträckor, såsom närmast sjön belägna, och isynnerhet deribland 
Mellanfältets. Detta sednare har nemligen på sina ställen mot 
sjösidan en så låg dagklyft, att fasta hällen vid Slorrymoingen 
t. ex. ligger närmare 30 fot under Grufvesjöns medelhöjd. Den 
mängd af ofyndigt berg, som under grufvornas fortsatta bear- 
betande utkastades vid sjöstranden, genomtryckte nemligen små- 
ningom det lager af lera, som naturen skyddande hade nedlagt 
öfverst på sjöbotten ofvanpå sanden. Härigenom bereddes en 
vag för vattnet att intränga i grufvornal Redan 4694 blef 
det derföre nödigt, att i dammjorden mellan dessa sednare och 
sjöstranden nedslå en påldamm, men då denna under tidens 
lopp blef för ändamålet otjenlig, såg man sig efter flera andra 
fruktlösa och med dryga kostnader förenade försök (deribland 
det att uttappa sjelfva Grufvesjön) slutligen nödsakad, aU till 
vattnets afhållande kring hela vestra grufvebrädden uppföra en 



~ 19 - 

med cementbruk murad flera famnar hög stendamm. Norra 
och Södra TälteDS Slorgrufvor äro numera likaledes mot sjösi*- 
dan försedda med dylika stendammar. Dannemora grufverält 
spes sålunda böra för framtiden vara skyddadt för vidare vat- 
toflöden frfin Grufvesjön. 



8. Norges Cruslacéer. — Ur ett bref frfin Hr 
Ådjuokt WiLH. LiuBBORG i Lund meddelade Hr Lovfiii följande: 
»För vflr Skandinaviska Carcinologi är ännu s9 föga vidgjordt, 
att den till ätörre delen visar sig som en terra incognita. Pe 
ende, som pfi sednare tiden egnat nägon uppmärksamhet ät 
densamma, samt lemnat bidrag till dess belysande, torde vara 
Doctor KBöfTfiR i Köpenhamn och Professor H. Rathkb i Kö- 
nigsberg, den förre uti den af honom redigerade »Naturhisto- 
risk Tidskrifts, samt uti den zoologiska afdelningen af berättel- 
sen om den franska vetenskapliga expeditionen till Spitsbergen 
under GAixAaiis ledning 4838 — 40; och den sednare uti sina 
»Beitrdge zur Fauna Norwegensa, Acta Leopoldina Tom. XX. 
Hvarje bidrag till fyllande af bristen uti denna delen af vår 
fauna synes säledes ega ett icke obetydligt intresse. Sedan 
jag na ordnat och bestämt den samling af Crustaceer, som 
framlidne Adjunkten Frih. M. W. v. DUbbfc under åren <843 
— U i trakten af Bergen och Christianssund i Norge insam- 
lat, tager jag mig derföre härmed friheten öfver dem meddela 
en förteckning, sä mycket snarare, som deribland förekomma 
flera, som ännu tyckas vara obeskrifna, och derföre inom sin 
djurklass oförtöfvadt böra vinna burskap. Skada är det blott, 
att jag, i saknad af de anteckningar, som v. DUbbn möjligen 
gjort under deras insamling, om deras lefnadshistoria icke 
eger nägon annan kännedom, än att de å nämnda ort och tid 

blifvit tagna. 

Med högst fä undantag innehåller ifrågavarande samling 

alla de species, som H. Rathkb anträffat, och. derutöfver ett 

ganska betydligt antal. Rathkb hade funnit 62 spccies, men 



— 80 — 

y, DUben 106. Dä Rathkb icke synes barva hafl någon kän- 
nedom om den af Kbötbr utgifna monograpliten öfver slägtot 
Hippolyte, komma nog de flestai om icke alla, af de af honom 
sflsom nya anförda arterna af detta slägte att sammanfalla så- 
som synonymer med de af Krötbr tidigare beskrifna. Men då 
jag ännu icke haft tillfälle att noga nagelfara med deras jem- 
förande, har jag derom icke velat yttra något uti förteckningen 
h&r nedan. 

Såsom man kunde förmoda, utgöra Amphipodenia propor- 
tionsvis det största antalet, nemligen 36 arter, dernSst Decapo- 
derna, och så parasit- Crustaceerna, de förra 32 arter, och de 
sednare -18,* då man dertill räknar dem ibland Isc^odema, 
som lefva såsom parasiter. Antalet af de. förut såsom skandi- 
naviska kända species har väl härigenom blifvit betydhgen for- 
ökadt; men likväl torde man hafva skäl att antaga, det ett vida 
betydligare antal ännu återstår att tillägga, särdeles bland de 
mindre formerna af DecapodUt Amphipoda och Eniomosiraea. 

När man jemför antalet af* våra hittills kända Decapoda 
brachyura med det af Englands, sådant det finnes hos Bbll, 
ttr det påfallande, att vår fauna är särdeles fattig inom denna 
familj af Crustaceerna. Det var så mycket mera oväntadt, att 
bland de af v. DUbbn tagna träffa Ateleoyclus crxientatus Desm., 
som, ehuru förekommande vid Frankrikes kuster, icke blifvit 
funnen vid Englands. Det enda exemplaret är väl en liten 
unge, men har dock de väsendtliga karakterer, som utmärka 
ifrågavarande species. Från Bohuslän har jag erhållit tvenne 
Brachyurer, som icke af v. DUbbn eller Rathkb blifvit anträffade 
vid Norge, men som således likväl tillhöra vår fauna, nemli* 
gen Eurynome aspera Lbagb, Bbll; och Ebalia Bryerii 
Lbach» Bbll. 

Af y. Dqbbn hade Zoea pdagica, och den andra yngre 
formen, som jag antagit för att vara en outbildad unge af 
Byas — h vilkendera arten, kan jag icke säga — blifvit ned- 
lagda uti ett och samma glas, så att det ser ut^ som hade han 
tagit dem tillhopa med hvarandra. När man tager detta i be- 



— 24 — 



traktande, samt derjemte en viss öfverensstammelse uti beväp- 
ningen med de stora taggarna på öfra delen af cephalothorax, 
synes onekligen en icke obetydlig sannolikhet forefinnas för att 
antaga den sistnämnda för en sednare utvecklingsgrad af den 
förra. Den bakat rigtade stora taggen framom abdomen är 
tunkomligt sådan, som den hos Zoea pelagica, och de tvä som 
sitta på sidorna, rigtade utåt hos den sednare, hafva väl under 
förvandlingen kunnat rycka framåt, och få sin plats på öfra 
sidan något bakom ögonen, der de sitta hos den andra, liksom 
den långa och nedåtböjda taggen vid rostrum på samma sätt 
kunnat blifva något kortare och tjockare, få en annan riktning, 
rakt fram, samt dessutom erhålla en mindre tagg vid hvardera 
sidan om sig. Hvad Stbbnstrup och Rathkb iakttagit om ut- 
vecklingen af Byas synes äfven tala härför, ehuru de icke 
observerat de på sidorna af cephalothorax utstående taggarna 
hos ungarna i det första utvecklingsstadiet. Goodsir har anta- 
git Zoea pelagica för den outbildade ungen af Carcinus m(e- 
nos. Det är dock möjligt, att äfven han har rätt, då förmod- 
ligen en stor öfverensstammelse råder mellan ungarna i det 
första utvecklingsstadiet af alla Decapoda hrachyura, 

Crustacea, a clariss. M. W. v. DcBiSN in Norvegia 
ad Christiansund et Bergen 4843 — 44 collecta. 



Deoapoda« 

1. Stenorhynchus pbalangiam 
(Penn.); Bell. 

2. EyM araneas (Lin.); Bell. 

3. E. coarctatus, Leacb; Bell. 

4. Pirimela denticulata (MoDt.); 
Bell. 

5. Cancer pagaras, Lin.; Bell. 

6. Carcinus maenas (Penn.); Bell. 

7. Portunus depurdtor, Leach; 
Bell. = P. plicatus, Risso. 

8. P. piisillas, Leach; Bell. 

9. P. arcuatus, Leacb; Bell. 

10. Ebatia Peniiantii, Leacb; Bell. 
— Cbristianssund. 

11. Atdecyclus heterödon, Leach; 
BelL — Christiansund. 



12. i4. cru#ntat4]8. Oesm.; M.E. -^ 
Pullus. 

13. Lithodes maja. (Lin.)$ Bell. = 
L. arctica, Lam. 

14. Pagurus Berahardus(Lin.); Bell. 

15. P. Prideauxii, Leach; Bell. -^ 
Gochleamhabitatani circumsed«t 

. Actinia maculataj i ta ut Po^jfu* 
rus etiam hane ex parte ha-* 
bitet. 

16. P. laevis, Thomps.; BelL 

17. P. pubescens, Kröy. 

18. Gatatnea strigosa (Fabr.l; BeJL 

19. G. intertnedia n. sp. — Di- 
stinguitur praecipue: pedibus 
primi paris valde efongatis, for- 
ma iisdem Munidas similibus, 



— «« 



manibus longis, ciliato-squa- 
mosis, spina mojuscula margi- 
nis exterioris infra basin digiti, 
digitis gracilibasy palma param 
brevioribus I. aequalibus; pe- 
dum maxillarium exteriorum 
articulo terlio secando longio- 
re; roslro producto, 9-dentalo, 
denlibas lateralibus minutis elc 
Forma minuta, magnitudine infra 
G. Mtrigoaam, Haud infreqaena. 

20. Munida Rondeletii, Bell. 

21. Homarus vulgaris, M. E. 

22. Ntphrops norvegicus (Lin.); M. 
£.; Bell. 

23. Crangon vuJgaris, Fabr.; Bell. 

24. Hippolyte varians, Leach; Bell. 
= H. smaragdina. Kr. 

25. H. Gairoardii, M. E., Kr. 

26. H. mutila, Kr. 

27. H. Sowerbei, Leach; Kr. 

28. H. pusiola, Kr. 

29. H. polaris. Sab ; Kr. 

30. Pandalus anoulicornis, Leach; 
M. £• 

31. P. brevirostris, H. Rathke. 

32. Poto^mon squilla (Lin.); M. E. 

Stomatopoda. 

33. My9i9 flexaosa, Leach ; Rathke. 

Amphipoda. 

34. Ot^chestia litorea, M. E. — Fe- 
mina a mari tam diverse for- 
ma pedum secundi paris, ut 
illa formam lypicam generis 
Talitri M. E. et hic eandem 
formam gen. Orchestiae efficere 
videatur. Femina Talitro tri^ 
pudianti Kr. sa t sim il is est; 
forma pedum secundi paris pror- 
sus oadem est, longitudo vero 
pedum quarti et quinti paris 
diversa, quum hi pedes iisdem 
secundi paris longiores. 

35. Anonyx' gulosus. Kr. 

36. A. Holböllii, Kr. 

37. A, tumidus, Kr. 

38. A, Edwardsii, Kr. 



39. A. minutaa, Kr. 

40. A, ampulla, Phipps; Kr. 

41. A. Yahlii, Kr. 

42. A. norvegicus n. sp. — A, plau^ 
to Kr. aat affinis, diversas ta- 
men: antennis superioribus fe- 
minae et maris fere aequalibus, 
flagello circ. l4-articulato, ila- 
gello appendiculari 5-articalato, 
artic. -primo ceteris vix longio- 
re; antennis inferioribus supe- 
rioribus insigniter — maris plus 
quam daplo — fongioribus; epi- 
mero quarto postice profunde 
ainuato, epimero quinto medi- 
ocri, aitbquadrato, aotecedenti- 
bus huroiliore. Praeterea inter 
se similes. 

43. Oedicerus saginatos, Kr. 

44. Iphimedia obesa, H. Rathke. 

45. Microchelea armata, Kr. 

46. Ampelisca Eschrichtii, Kr. 

47. Pardalisca cuspidata. Kr. 

48. Amphitoé tenuicornis II. Rathke. 

49. A. Prevostii? M. E.; Rathke. 

50. A. panopla, Kr. 

51. A. Pausilipii? M. B. — Om- 
nino ei similis, oculi vero non 
visibiles. 

52. A. laeviuscula. Kr. 

53. A, bicuspis, Kr. 

54. A, crenulata, Kr. 

55. A. podoceroides, H. Rathke. 

56. Gammarus locusta, Fabr. ; M. E. 

57. G, Duebenii n. sp. — Äntece- 
denti simillimus, tamen distiD- 
ctus: magnitudine minori; an- 
tennis magis bispidis, superio- 
bus longioribus; flagello appen- 
diculari breviore circit. 5-arti- 
culato; tuberculis segmenti 4:i, 
5:i et 6:i abdominis pilis lon- 
gis; ramis pedum spurioruoi 
ultimorum insigniter inaequali- 
bus, interiore tertia part€ mi- 
nore etc Haud infrequens 
videtur, quum multa adsint spe- 
cimina. Apud omnia ratio illa 



— 23 — 



inter ramos pedaro spariorum 
altimoram plane constat. 

58. G. KrOyeri, H. Ratbke. 

59. 6. SuDdevallii, H. Rathke. Fe- 
mioa mari dissimilis manibus 
ped. l:i et 2:i paris minutis 
fere aequalibus. 

60. G. ttsåimilis^ n. sp. — Praece- 
deali siroilliinus, prxcipue di- 
versos: pedibus maris secundi 
paris longiores, manu elongata, 
fere rectangulari, infra pone un- 
guem oblique troncata et iri- 
dentata, antice et postice aequa- 
liter, noD dense, pilosa. Inter 
femioam et marem dissimilitado 
eadem ac praecedentis. 

61. G. Sabiniy Leacb; Rathke. 

62. G. angalosus, H. Rathke. 

63. G. anomalusy H. Ratbke. 

64. G. Zebra, H. Rathke. — Generi 
Iscbyroceri, Kr. potias adnu- 
merandas. 

65. I$ehyrocerus angaipes, Kr. 

66. /. (Podocerus) calcaratus (H. 
Ratbke) Sine dubio eadem spe- 
cies ac antecedens, cujus cal* 
car manus pedum secundi pa- 
ris non evoluturo, sed tantum 
toberculo minuto indicatum. 

67. Eutirus cuspidatus, Kr. 

68. Leucotboé — ? Sine dubio ju- 
niores L. dffpeaUe^ Kr. Femina 
ovifora minuta: antennissupe- 
rioribus inferioribus breviori- 
bus; mana pedum secundi pa- 
ris mediocri, ovata, margine po- 
steriore medio uni-dentato; prae- 
terea L. dypeatce similis. Apud 
quaedam specimina minutissima, 
sed tamen ovifera, ovis solum- 
modo paucis major i bus, anten- 
nae fere eadem longitudine sunt, 
manus pedum secundi paris vero 
eodem modo format». 

69. Podocertu capillatus, H. Rathke» 

Loemodipoda (amphipoda). 

70. Capreila lobata (Mull.); Kr. — 
Admodum variabilis. Aculei 



partiuro superiornm corporis 
nullam distinctionem specificam 
praestare videntur. Peminae ple- 
rumque supra sunt 'aculeats, 
earumque annuli thoracici et 
manus breviores. 

Isopoda. 

7i. Idoihea pelagica, Leacb; M. E. 

72. Tanais tomen tösus, Kr. 

73. Jaera albifrons? (Mont.); M. E. 

74. Ofitacoda maculosa (Leacb); 
M. E. 

75. Munna Roeckii, Kr. 

76. M. palmala^ n. sp. •— Corpo- 
ris forma generali antecedenti 
similis; antennis inferioribus 
magnis, pediformibus, flagello 
circit. 10-articulato, ultimo ar- 
ticulo pedunculi Iriarticuiati fe- 
re aequali; pedibus, praecipue 
posterioribus, longissimis, ma- 
nibus pedum primi paris* mag- 
nitudine inaignibus, palma ma- 
xima, fere rectangulari, digito 
bi-articulato, arliculo penulti- 
mo valido, arcuato, unguegra- 
cili etc. 

77. Ugia oceanica (Lin.); M. É. 

78. CirolanahorealiSj n.sp, — Cor- 
pore glabro, segmentis duobus 
posterioribus tboracis laterali- 
ter acuminatis; antennis infe- 
rioribus ferme ad segmentum 
quartum thoracis porrigendis, 
segmento ultimo abdominis tri- 
aogalari, postice rotundaio; la- 
mina externa pedum spuriorum 
ultimorum interna minore — et 
angustiore et breviore — , la- 
mioa interna apice rotundato. 
Longit. specim. maxim. 32 mm. 

79. Aega bicarinatOj Leach; H. 
Rathke. — Gbristianauod, fre- 
quens. 

80. Ae. rotundicaudaj n. sp. — 
.Oculis magnitudinis eorum Aa. 
piortBj disjunctis, segmento cir- 
culi, semicirculari majori, si- 
milibus, angulo anteriore fere 



— u 



conniventibds, posteriore di- 
vergentibas; antennit superio- 
ribus fere longitadine pedun- 
culi antenn, infer., bis ad seg- 
menlom tertiam thoracis fe- 
re porrigendis; iaminis pedum 
sparioruro uitimorum inaequa- 
libus, apice rotundatis, exteri- 
ore brevtore, inleriore inargine 
externo miniroe emarginato; 
segmento ultimo abdominis ro- 
tanda to, margine posteriore vix 
acuminato, acamine apud spe- 
cimina maxima solummodo in* 
dicato etc. Magnitadioe infra 
Ae, påoram^ specim. max. 26 
mm* 

81. Ae. psora (Lin.) = Ae. emargi- 
nata, Leacb. 

82. Bopyrui abdominalis, Rr. = 
Phryoeus HippolytiSj H. Rathke. 
In HippoU puMiola, 

Pbyllopoda. 

83. Nehalia Geoffroyi, M. E. 

SiphoDostoma. 

84. Caligua hippoglossi^ Kr. 

85. C. salmonis, Kr. 

86. C. curtus, MuIL; Kr. 

87. L(emargu9 muricatas, Kr. 

Lernaeoda. 

SS. ClaveUa hippoglossi, Gav.; Kr. 

89. Chondracanlhus gibbosus, Kr. 
' = Cb. Lopbii, H. Rathke. 

90. Ch, nodosus, Fabr.; Kr. 

91. Ch. merluccii, Holt.; Kr. 

92. Biuanistes salmonea (May.); M. 
E. — Ad ssLernaopoda carpi- 
oois, Kr.? 

93. BnuMélla rostrata, Kr. 

94. AnchoreUa uncinata (Fabr.j; 
M. B. 

95. Lerrueonema monilaris, M. E. 
In Glupea spratto. 

96. L^rntfabrancbialiSy Lin.; H. E. 



Pycbnogonida 

97. Nymphon longitarse, Kr. — 
Variation i bus subjecla esse vi- 
detur. Tarsi apud femioas 
Jongiores et graciliores quem 
apud mares videntur; prae- 
terea non est eadem ratio in- 
ter tarsum et manum in om- 
nibus pedibus; apud roarem 
interdum sal tern sunt tarsi pe- 
dum secundi et tertii paris bre- 
viores, vix manu longiores; ra- 
tio vero inter articulos maxillz 
prioris paris constans. 

98. iV. StrOmii? Kr. — Diversum 
articulo secundo maxills prio- 
ris paris tertio duplo longiore. 
Portasse species diverse et nova. 

99. N, hirtum, G. Fabr., minime 
vero Kröy. — Corpas sat ro- 
buslum, pilis roaximis, präeser- 
tim in pedibus, dense obsitum. 
Rofitrum annulo oculifero pa- 
rum longtua. Gollam breve, 
rostro angustius. Protuberan- 
tia ocularis elevata, sed ob- 
tusata. Mandibuiae rostro multo 
longiores, tertiam partem lon- 
gitudiniit' animalis superantes, 
manu articulo basali fereaequali, 
pollice palma longiore. Maxilla 
prioris paris tertiam longiludi- 
nis animalis partum superans, 
articulo secundo tertio longiore, 
articulo quarto longiore quam 
lato. Pedes oviferi articulo 
quarto quinto aliquantam bre- 
viore, unå ceteris conjunctis 
fere aequalibus. Pedes robusti, 
triplam animalis longitudinem 
vix attingentes, tarso dimidia 
loDgitudine manus breviore, un- 
gue dimidi» longitndini noanus 
aM|uali, et anguiculo aoxiliari 
dimidiam partem unguisaequan- 
te. Processus laterales annulo- 
rum tboracioorum breves, la ti, 



— 85 — 



in vice» ptrtftt 4isfir«tié «*^6m 
du bio eadem species ac iV. bir- 
tam Fabr. a Norvegfa oriundum. 
Nyropbon vero, coi celeb.Kröyer 
nomen N, birti altribuit ab Is- 
landia originem Hållit. 

100. N, brevitarsOy Kr. 

101. Pa^R0 in termedia. Kr. 



IM, P. •fiifiifiM (Fabr^) Kr. 
103. P. discoidea, Kr. 
104.PAo(rfeAi/idfumfemor8lum Rath* 
ke); Kr. 

105. Phoxichilua spinosus (Mont.); 
Kr. 

106. Pychnogonum litorale, Ström; 
Kr. 



A m b i g u a. 

Zoea pelagica» Boscj M. E. — Una cum bac forma erant alii 
palli, qni forma generali perspicue Byadem referebant. Rost ro tri- 
acalato aculeo iotermedio maximo; cepbalotborace supra aoiileis tribwi 
validiSy in parte anteriore pone oculos duoboa erectis, et in parte 
posteriore an te abdoroen uno maximo, retrorso. An gradus evolutio- 
nis posterior Zoeas pelagicne, et baK> itaque pullas Hyadis? Aculeorurn 
armatura hoc aigiiifiGare yideUir. 



imm^matmtmt^ 



>*MI 



Inlemnad qfhandUng» 



Af Hr Eidkahr: Dannemora jernmalmsffllt i Upsala lin, till dess geo- 
gnostiska beskaffenbet skildradt. 
Remitterades lill Hrr Uwmpim och L» StAaiBi». 



hl > 



Akademisk angelägenhet. 

Akademien utsåg till Berzeliaosk Stipendiat Philosopbie Magistern 
Hr C W. Blomstbako. 



SKÄNKER. 

TW Vetenmhapa^AiMdemien» MMbUotheåt. 

At WL. Flnslk» IjMiYeraltetet i Helslnsfen. 

Programmer ocb Dispotationer, ntgifna vid universiteteti bOstterminen .;r^ o p i"^ 

1849 och vårterminen 1850. A'l'^l\^^,i 

3 i!'/i ^ 



6(v€r9. af Kongl VeU-Akad. FUrh, Arg. 8. N.-o 1. 



% 



:^A 



— 16 — 

Af M* Vet0Whmi»"AlL»de«riteM I Berlin. 

Monalsbericbt der k. Akademie, Sept., Octob. 1850. 

Af WL. ITeteniilMps-AkaflemleM I Mrien. 

Sitzungsbericbrte der R. Äkademie, Matheoi.-Naturh, Glasse, Mflrz-* 

Haj 1850. — Pbilos. Hislor. Classe, Jan.— Ma i 1850. 
Ärchiv 2. Kunde Österr. GescbichUquellen, Jabrg. 1850. B. I. H. 3, 4. 

Aff F6rAittaireii. 

HCiBBkTs, Dr. J. R., De Sindssyge i Danmark, efter Undersögielsen af 
1 Juli 1847. Kbhvn 1851. 4:o (m. t.) 

Af IJtfflf vame. 

The American Journal of aoience and arts. By Silliman and Iuxa, 

second serr N:o 30, Nov. 1850. 
The Aslronomical Journal. Vol. 1. N:o 16—18. Cambridge, 1850. 



Zoologiska af delningen. 

Af H. K. H« Prinsessan B irtf e nie. 

En Fringilla Amandava från Java. 



— 87 — 



Meteorologiska observationer A Stocklwims Obser vätor ium 

i December 1850. 





Barometern 
reducerad till 0^. 

Deciraaltum. 


Thermooielerii 
Cclniu». 


Vindarna. 


> 

s 

D 


KL 6 


Kl. 2 1 Kl. 9 


Kl. 6 


Kl. 2 


Kl. 9 


Kl. 6 


Kl. 2 


Kl. 9 


1 


r. m. 


e. ID» 


e. m. 


f. in. 


e. m. 


e. m. 


f. Rl. 


e. m. 


r. m. 


3 
1 


25,73 


25^ 


25,94 


— 0-1 


— 1-6 


— 2*7 


V.S.V. 


V.S.V. 


V.S.V. 


Klart 


2 


25,92 


2539 


25,83 


-2,7 


-2,0 


-2,0 


v.s.v. 


V.S.V. 


V.S.V. 




3 


2'^fil 


25.60 


25,58 


0,0 


-»- 1,9 + 1.1 


V.S.V. 


V.S.V. 


V.S.V. 


Mal<*t 


4 


25,57 


25.58 


25,57 


+ 0,1 


-0,4 


+ 1.0 


V.S.V. 


v. 


V.S.V. 


Dimma 


5 


25.59 


25,71 


25,84 


+ 1.0 


+ 2.1 


+ 1,9 


v.s.v. 


V.S.V. 


O.S.O. 




6 


25,30 


25,69 


25,51 


+ 2,2 


+ 2,8 


+ 3,5 


v.s.v. 


V.S.V. 


v.s,v. 


Mulet 


7 


25,46 


25^ 


25,54 


+ 5,1 


+ 6,3 


+ 4.0 


V.N.V. 


V.N.V. 


V.S.V. 


Klart 


8 


25,47 


2533 


25,33 


+ 2.4 


+ 8.6 


+ 6,0 


v. 


V.S.V. 


v. 


Halfkl. 


9 


25,65 


25^ 


25,84 


-0,1 


— 1,t 


-4,8 


N.Ii.O. 


N. 


V.N.V. 


Multtt 


10 


25,72 


25,64 


25,54 


-1.0 


^0.8 


-2,0 


V.N.V. 


V.N.V. 


V.N.V. 




11 


25,46 


25,35 


25,27 


-2,9 


-1,0 


-0,8 


V, 


V.N.V. 


V.N.V. 




12 


25,17 


25,09 


25,05 


-f 1.4 


+ 4,5 


+ 4.7 v. 


V. 


V. 




13 


24.98 


25,10 


25,24 


+ 4,1 


+ 3,5 


+ 2,1 


V. 


V. 


v. 


Klart 


14 


25,:« 


25,22 


25,10 


+ 0,5 


+ 3,2 


+ 4.4 


V. 


V.S.V. 


V.S.V. 


Mulet 


IS 


25,ai 


24,88 


24,73 


+ 2,3 


•f 2,3 


+ 2,8 


V.S.V. 


s. 


V.S.V. 


Halfkl. 


16 


25,G0 


25,55 


25,51 


+ 1,1 


+ 1,0 


+ 0,9 


v.s.v. 


S. 


s. 


Mulet 


17 


24,41 


24,46 


24.45 


+ 2,1 


+ 3,0 


+ 2,1 


s.v. 


S.S.V. 


s.> 




id 


24,52 


24.65 


24,77. 


+ 1,1 


-1,0 


— 3,9 


V.S.V. 


V.S.V. 


V.S.V. 




19 


24,89 


25,04 


25,14 


— 6,6 


-4.9 


-7,0 


V.S.V. 


v.s.v. 


v.s.v. 


Klart 


20 


25,24 


25,37 


25.48 


— 8,5 


— 5,8 


-7,1 


v. 


v. 


v. 




21 


25,59 


25.65 


25.64 


-7,7 


-6,1 


-6.0 


v. 


V.N.V. 


V.N.V. 




22 


25,51 


25.56 


25,67 


+ 0,2 


-f 1,5 


+ 0,1 


v.s.v. 


v.s.v. 


V.S.V. 


Haiai. 


23 


25,60 


25,47 


25,41 


+ 1,2 + 5,6 


+ 5.2 


vs.v. 


v. 


v. 




24 


25,.16 


25,44 


25,35 


+ 6.0 


+ 3.7 


+ 2.5 


V.N.V. 


v.s.v. 


'V.S.V. 


Klart 


25 


25,20 


25,07 


?4,93 


+ 4,6 


+ 4.1 


+ 1.7 


v. 


v. 


v.s.v. 


Mulet 


26 


24,78 


25,13 


25,27 


+ 2,0 


-0,1 


-0.9 


N.N.V 


N.V. 


V.N.V. 


Hallkl. 


27 


253i 


25.26 


24,91 


-4,0 


-1,8 


+ 3.7 


V.S.V. 


v.s.v. 


v.s.v. 




28 


24,91 


24,80 


24.73 


-h 1,4 


+ 1,4 


+ 0.1 


v.s.v. 


v. 


v. 


KUrt 


29 


24,71 


24.84 


24,94 


+ 1,3 


-0.3 


- 1,0 


V.N.V. 


V.N.V. 


V.N.V 


Halfkl. 


30 


25,08 


25,24 


25.32 


-3.0 


-4,2 


-8,0 


N.N.V. 


N.N.V. 


N.N.V. 


Klart 


IL 

nr 


25,26 


25,30 


25,33 


—10.2 


-.4.5 


— 2.1 


s.s.v. 


s,%y. 


s.s.o. 


Halfkl. 


}25,307| 25,324 


25,315 


— 0*22 +0W 


^^^ Nederbordeo = 0,020 dir. tam 


■ 25^15 




+0H4 





fTOGUOUf, 1851. P. A. NOKSTBDT BT SÖMBK. 



ÖFVERSIGT 

AF 

RONGL VETENSRAPS-AKADEMIEIVS 

FÖRHANDLINGAR. 
Årg. S. 1.851. M 9, 

Onsdagen den 12 Febniari. 



Féredrag. 

1. AtetaUurgUk tillverkning af NickeUpeis. 

— Hr BaBDBBRG hade skriftligen till Akademien insändt föU 
jaode meddelande: 

Den magnetkis, h vilken rörekoromer vid Klefva grufva i 
Småland och Jbvars nickelbalt redan 1838 upptäcktes af Bii- 
nuus, samt dervid, i olika ren stuff och i olika arbetsrum af 
gu^vaOi befanns innehålla emellan % och 3 proc. af nämde 
mipll, har alltsedan den tiden utgjort råämnet Tor den hic- 
kelt|lverkning , hvilken, med biträde af flere bergskunnige per- 
soner, blifvit bedrifven vid Kibbe hytta, som eges af Bergs«- 
rådet m. m. J. L. Aschan. Historien om de olika försök , 
hvilka förut blifvit anställda å denna malm, i och för tillgodo- 
ojataodet af den deruti befintliga nickelmetallen, skall jag här 
ej vidrika, atan inskränker jag mig vid detta tilirälle endast 
till alt filr Akademien omförmäla tillvaron af en tillverkning 
Dli större skala ataf en metallurgisk produkt, hvilken, såsom 
varande till en viss grad analog uti sin sammansättning med 
deo Saxiska speisen, är tjenlig för att, efter vidare behand- 
ling, deraf fabricera nysilfver. 

Sedan jag de sistförflutna tvenne åren varit sysselsatt med 
eii noggrannare studium af ifrågavarande malm uti metallur- 
giskt hänseende, har det slutligen lyckats mig, att, genom 



— 30 — 

till en del nya metboder för röstning och smältning, åstad- 
komma en smältprodukt, hvaniti nickelhalten blifvit koncen- 
trerad omkring 20 gånger högre, än sådan den ingår ati den 
nativa magnetkisen. Kemiska sammansättningen af dea sven- 
ska nickelspeisen — under hvilket namo den troligen kom- 
mer att utgå i handeln — synes mig, såvidt några codcIq- 
dioner kunna dragas af de hittills anställda preliminära analy- 

tiska bestämmelserna, komma att instämma med formeln RR 
samt således med det generellare uttryck Tör vissa svafvel- 
fbreningar, hvilket jag, uti en i Akademiens Handlingar för 
år 1828 redan intagen uppsats, visade uttrycka fbreningsPör- 
hållandet emellan en del svafvelfDreningar, sådane de vid me- 
tallurgiska operationer i stort stundom bildas. 

Den hittills tillverkade nickelspeisen har visat sig inne- 
hålla omkring hälften af metallerna koppar och nickel, under 
det att den öfriga hälften utgöres af jern och svafvel. D3 
ifrågavarande konstprodukts pekuniära värde i betydlig mån 
ökas för nysilfverfabrikanterna, allt eftersom produkten är rik 
på de förstnämda metallerna, men deremot fattig på jern, bar 
jag företagit mig att undersöka huru långt jernhalten kan ned- 
sättas genom metallurgiska processer i stort, samt deremot 
halten af de ädlare metallerna kan ökas, eller så till sågan- 
des koncentreras. Nysilfverfabrikanterna * kunna nemligen icke 
i degelsmältning med Tördel behandla en produkt, då dess 
jernhalt är i någon mån betydlig. Då den sa^ciska, sfisom 
biprodukt erhållna, nickelprodukten innehåller omkring 37 ä 
4i proc. arsenik, men den svenska deremot är fri ifrån 
denna förorening, derigenom att sjelfva malmen deraf icke 
innehåller något, är detta en anledning att förmoda den sven- 
ska speisen komma att blifva en vara, som skall utmärka sig 
framför den tyska, samt således af utlänningen komma att 
mera eftersökas. Större delen af den nickel, som vid Kibbe 
tillverkas, exporteras till England, ifrån hvilket land betydliga 
reqvisitioner äfven ingått. Råämne tor tillverkning af omkring 
200 Skli nickelspeis finnes äfven för närvarande under ar- 



— 31 — 

liete, bvarjgeoom ifrägavarande produkt lofvar att för värt 
laod blifva eo esportvara af värda 

Sedan de härmed sammanhängande metallurgiska proces^ 
serna blifvit närmare studerade samt| sSsom jag hoppas, full- 
komoade, och sedan jag pä kemisk analytisk väg hunnit för*". 
skaffa mig ea noggrannare kännedom om hithörande produk« 
ters aammansättning y skall jag hafva äran att till Akademiea 
iflkoQuna med en mera utforlig berättelse om de iakttagelser, 
bvJlka det lyckats mig att göra och hvilka icke torde sakna 
iolresse. Jag ätoöjer mig för närvarande med att (or Akade- 
mieD förelägga nägra s tuffer af nickelspeisen, sädan den i 
denoa stund tillverkas och sådan den i utslag af 1 £ skeppunda 
vigt uUappas utur schaktugnen vid Kibbe hytta. 1 dessa prof 
aer inan en myckenhet nickellameller, hvilka under afsvalnin- 
gen otkristalliserat, och dessa hafva vid analys visat sig inne* 
hSlla en portion jern jemte nickeln. 



2, Om lager af marmor, eller kornig kalk- 
9ten uti Nora socken af Örebro lån. — Hr EaoiiAinf 
aofikde härom: Det är isynnerhet ett af dessa lager, som är 
särdeles egnadt att tilldraga sig uppmärksamheten, såväl i an- 
seende vill dess betydliga utsträckning pä längden och ovan-- 
liga ffligtigbety som också fbr den vackra finkorniga sten det 
pi flera ställen innehåller. Det börjar i socknens sydvestra 
del vid södra ändan af sjön ElOången och sträcker sig mot 
nordost till sjön Wikern, utmed hvars östra sida det vidare 
fortsätter förbi Bengtstorp, Gyitorp och Bergsäng till Asbosjön, 
visar sig åier norr om sistnämnde sjö vid Skoftorp och nägra 
dodra stilleo , men slutar , snart derpå vid sydöstra ändan af 
FåajöQ pä gränsen mot Lindes socken. Det har således en 
sammanräkiiad längd af öfver två mil. Dess bredd eller mäk- 
tighet är jemföreisevis äfven icke mindre betydlig: den synea^ 
vara störst i lagrets södra ända, der sjön £lflängen, insänkt 
> eo större remna eller spricka i kalkberget , har sitt läge och 



— 3J — 

uppgår der till omkring 3000 alnar; aedermera afsmalnar 
lagret under dess fortgång mot norr, är vid sjön Wikern icke 
tner än SOOO alnar mäktigt och mellan AsbosjOn och Fåsjön 
ännu mindre. Det fbrekommer icke, såsom vanligtvis är hän- 
delsen, inlägradt, att jag sä må säga, i samma niveau med 
den närmast omgifvande bergarten, utan bildar egna fristående 
lägre berg- eller kullsträckningar med en höjd varierande ef- 
ter ögonmått mellan 20 och 60 fot På samma sätt som 
mäktigheten är störst längst i söder, så hafva också der de 
höjder, som på ömse sidor omgifva sjön Elflången, den största 
höjden. De (brhållanden , under hvilka det uppträder, äro så- 
ledes i väsendtlig mån skiljaktiga från dem, som vanligtvis 
ega rum vid de flesta öfriga af våra kalklager. 

En annan egenhet, som detta kalklager företer är deo, 
att det ungeter på midten, vid sjön Wikens södra ända, un- 
dergått en tydlig förkastning , d. v. s. att det vid någon våld- 
sam naturrevolution blifvit deladt i tvenne delar, som med hän- 
syn till deras inbördes läge blifvit skufvade eller flyttade frSn 
hvarandra i en rigtning vinkelrät mot lagrets strykning. För- 
kastoingslinien är att söka i den lilla däld, derSkrikarhyttebäcken 
framrinner, förbi masugnen' af samma namn, ned till Wenelfveo. 
På sidorne närmast begränsadt af glimmerskiffer är detta 
lager, fitr tekniska behofs skull, såsom för erhållande af sten 
till kalkbränning och till beskickningsämne på masugnarna, 
öppnadt på en mängd olika ställen med särskildta stenbrott, 
vid hvilka ett godt tillfälle erbjuder sig, dels att ytterligare 
öfvertyga sig om det oafbrutna sammanhanget på hela deona 
sträcka, dels också att studera lagret i dess inre massa. 
Kalkstenen har öfverallt en finkristallinisk , någongång mycket 
finkomig, nära tät textur: förgen är dels rent hvit, dels med 
dragning åt gulhvit, blåhvit eller svagt rosenröd. Kemiska 
analysen har ådagaiagdt, att den dels består af ren kolsyrad 
kalk till hufvudsakligaste delen, dels att den också är mer 
etier mindre ddomitisk, d. v. s. derjemte innehållande en 
större eller mindre qvaniitel kolsyrad talk, jemte litet kolsy- 



— 33 — 

radt jern eller raanganoxidul. Dessa båda varieieler veta or- 
tens bergsmäD också ganska väl att skilja under beoämoia- 
garoe kalldim och maaugndim. 

Det enda främmande mineral man här anmärkt är gram* 
maiit, hvaraf likväl endast pä nfigra ffl ställen smärre strålar 
tdrekofnma inväxta. För öfrigt är sjelfva kalkstensmassan så- 
väl vid de flesta öppnade stenbrotten , som äfven på de flesta 
staileo, der man vill såra den friska hällen, alldeles homogen 
och likartad samt fri från främmande inblandningar. Den lik- 
nar således mer och mindre fullkomligt en hvU marmor: och 
i sanoiDg — hvar och en, som besöker dessa stenbrott skall sä- 
kert icke kunna tillbakabålla tanken på sannolikheten, att här, 
om nigonstädes, träffa inhemsk marmor tjenlig till bildhuggare- 
arbeten och arkitektoniska behof. 

Bland den lilla svit af några och tjugo stufl*er från olika 
punkter af detta kalklager, som jag frän en excursion förliden 
sommar haft tillfälle hemföra, har vår utmärkte bildhuggare 
Hr MoLCf synnerligast fästat sig vid en varietet, som är tagen 
i södra hälften af den bergshöjd, som framstryker utmed sjön 
Hflångens vestra sida. Den är så ren, att den vid lösning i 
Qtspadd syra endast lemnar en återstod af 0,24 proc, bestå- 
eode af ytterst små qvarzkorn. Den består för öfrigt af kol- 
syrad kalk 97,50, kolsyrad talk 1,94 och kolsyrad jernoxidul 
med spir af mangan 0,32 procent. Den innehåller således 
icke oågra skadliga ämnen till den mängd, att färgen kan un- 
der tidens lopp deraf lida någon förändring. 

Såsom bekant är, förekommer massan af våra korniga 
kalklager i mer och mindre grad förklyftad, d. v. & genom- 
dragen af fina sprickor eller klyftor i flera rigtningar, en följd 
af den krympning, som bergarten undergått, sedan den engång 
blifvit bildad. Detta är visserligen äfven händelsen vid detta 
lalklager, men icke till så hög grad, som eljest är fallet. 
Denna egenskap är emellertid den enda omständighet, som i 
oågon mon kan nedstämma de förut yttrade förhoppningaina. r^ 
l^ör fS och för litet noggranna undersökningar i detta haoädri^ 









— 84 — 

ende firo dock ännu fbretagoa^ Tor alt atrikia verkliga törUt- 
landet I men uti ett kalklager af den ovanliga mäktigbet ech 
tttsträckniog, som det ifrågavarande borde man kunoa hoppasi 
att ätminstone nflgonatädes kunna pfitroffe tillräckligt stora allt- 
igenom sammanhiingande block» fria från nyasnttmnda olägenhet 
ecb tjenliga för det ena eller andra ofvaii antydda andamålet 
Skulle emellertid bildhuggaren icke här finna ett tjenligt äoiDe 
Ull sina skapelser, så skall dock troligtvis arkitekten göra det 
Om behofvet så fordrar, skulle sannolikt det nu under bygg- 
nad varande National-Museum, till såväl inre som yttre pryd- 
nader, bär kunna erhålla ett passande material, så mycket 
dyrbarare, som det vore bemtadt ur fiidernejorden. 



8. Fattenétåndet i Mälaren och SaUsjon un- 
der år 1850* — - Hr Erdhann meddelade följande: 



35 — 



Tabell dfver Målarens och SdisjöfM medelhöjd &anU högsta 

och lägsia vaitmstånd *) t foi och verktum under år 4850, 

sammandragen ur den vid Slussverket i Stockholm 

förde Joui^nai 



f 



MIlarbn. 



Febraftri . . , 

Man 

April 

Haj 

Juni 

JoU 

AngusU. . . . 
Sepieoiber . . 
October .... 
November 



Medel- 
stånd. 



Fot. 



Medium (Or hela 

avK •■«.•. 



8 
8 
9 

10 
10 
10 
9 
9 
9 
9 
10 



i^oTcmoer ... lu 
December. ... I 10 



Högsta 
stånd. 



Ugata 

stånd. 



Dagar fSr 



tom. I Fot. 



r 

10 
II 

10 
7 
9 

1 
1 
1 
1 



8 



9 

9 

10 

10 

11 

10 

10 

9 

9 

9 

10 

10 



tom. 



FoL 



4 
2 
7 
2 
11 
3 
3 
7 
6 
4 
3 



8 
8 
9 
9 
10 
10 
9 
8 
8 
8 
9 
9 



toni. 



4 
5 
5 
6 
7 

4 

8 
8 

10 
6 

11 



högsta 

▼■tten- 

•tåod. 



1. 
25-28. 
12-19. 

30. 
26-28. 
1-4. 8. 

1. 

1-2. 4. 

5-9. 13-14. 

31. 

15. 29. 

1-4. 



ligsU 

Yatleo- 

sUDd. 



26-29. 

1-10. 

1. 

8. 

1-4. 

30. 

30-31. 

28. 

29. 

1-6. 

1. 

25-28. 



Saltsjön. 



Januari 

Februari .... 
Mars ...... 

April 

Maj 

Juni 

Jufi 

Augusti 

September . . . 

October 

Norember. . . . 
December .... 

Medlim flir hela 
året 



Medel- 
stånd. 



Fot. 



7 
8 
9 
7 
8 
8 
8 
8 
8 
8 
9 
9 



Högsta 
ståind. 



Lägsta 
stånd. 



tom. 



3 

11 

2 

7 

3 
8 
5 
7 
7 
1 



8 



6 



Fot. 



8 
9 

10 
7 
8 
8 
9 
8 
9 
9 
10 
10 



tum. 



10 
9 

10 
4 

11 
3 

11 
3 
3 



Fot. 



tam. 



6 
7 
7 
7 
7 
7 
8 
7 
8 
8 
8 
8 



2 
5 
11 
4 
7 
6 

11 



Dagar för 



bogsta 
▼ätten- 
•tåod. 



29. 

12. 

8. 14. 

1-2. 25. 

19. 
27. 30. 

9. 
30-31. 

5-7. 
20^21. 

15. 

26. 



lägsta 

▼attrn- 

ssaod. 



21. - 

1. 

31. 

29. 

2-3., 

8. 

29. 

15-16. 

23. 29. 

7. 14. 

2. 30. 

6. 



•) Se vidare hflrom K. V. A. öfversigt för åren 1847 — 50. 



— 36 — 

4. Anteckningar om Öland, eil bidrag iiU 
Sveriges geologi. — Hr Docenten A. Sjögbwi hade i bref lill 
Hr Lovto meddelat följande: »Säsora tillägg till hvad som förut är 
bekantgjordt om Ölands öfvergängslager och dess petrifikater, 
anhåller jag att få framlägga följande anteckningar. 

Af de fyra lager, som i Sveriges öfriga landskap bilda 
den undra Siluriska gruppen saknas på Öland det sista eller 
Graptolitskiffern. Man kan dock i den öländska öfvergängs- 
bildningen särskilja fem olika, fastän måhända underordnade la- 
ger. Dessa äro nedifrån räknade: sandsten, qvarlsartad kalk- 
haltig skiffer, alunskiffer, orthoceratitkalk, och ljusgrå lös kalk- 
sten. Af dessa bildar den hvita, hårda och icke skiffriga 
sandstenen det understa lagret, men förekommer endast pfi 
Smålandssidan, dels såsom lösa block utefter hela kuststräckan 
från Brömsbro ända upp mot Ålem, dels såsom fast lager pä 
Runön utanför Påskallavik. Alt denna sandstensbildning på 
fasta landet väsendtligen tillhör öländska öfvergångslagren , 
samt utgör understa länken i hela bildningen är redan till- 
räckligt bekant, för att vidare behöfva omordas. 

På det ställe af Öland, der man uppgifvit, att sandste- 
nen skulle finnas, nemligen vid Äleklinta, en mil norr om 
Borgholm, förekommer endast en qvartsartad kalkhallig skif- 
ferbildning, som visserligen liknar sandsten, men som mest 
till det yttre öfverensstämmer med Böhmens qvarzit. Detta 
lager utgöres af en tat härd kalkhaltig qvartsskiffer, hvars 
färg är ljusgrå eller hvitgå, merendels af samma färg, som 
den gråa orthoceratitkalken , och saknar lika litet som denna 
de små gröna insprängda kornen. Denna qvartsskiffer, som är 
afdelad i tunna lager, hvilkas tjocklek varierar från fyra till 
ett hälft tum, förekommer, utom vid ofvannämnda ställe, äfven 
i fast lager vid Albrunna, en fjerdedels mil söder om södra 
Möckleby kyrka, der det likasom vid Äleklinta utskjuter i 
sjökanten. Dessutom kan man utefter hela vestra stranden 
spåra detta lager utaf den mängd flata småstenar, som på 
flera ställen bilda af hafvet uppkastade små åsar, och alltid 



— 37 — 

iräSas i jorden pfl hela den smala kuststräckan mellaö strån--- 
den och landtborgen. Utom vid Äleklinta och Albrunna finfies 
denna skiffer i fast lager endast på nfigra A ställen af öos 
nordvestra kust. Mellan de tanna smålagren, hvaraf bufvud-* 
lagret består, finnes stundom en tunn rand af blåaktig Ier8| 
som g5r att man lättare kan sönderklyfva större stycken. 
Skifferiagret är på sina ställen uppfyldt af en mängd svafvel-» 
kisboliar, stOrre och mindre, b vilka stundom tilltaga så att de 
nästan bilda en rand i sjelfva lagret. På vestra kusten, isyn- 
nerhet på öns norra del finnas dessa svafvelkisbollar lösa på 
hafastranden just i vattenbrynet, af vågornas inverkan skiljda 
från den omgifvande stenmassan. Hvad som isynnerhet gör 
detta lager anmärkningsyärdt är de Trilobiter det innesluter 
nemligen Paradoxides och Ellipsocepbalus, tvenne former egen- 
domliga för de äldsta fossiirdrande öfvergångslagren i Böbmen. 
Såsom bekant är, bar man förut i Sverige funnit arter af slag- 
tet Paradoiides endast i alunskiffer och en svart kalksten 
straxt under alunskiffern (årgbun vid Andrarum), och de Böh- 
miska arterna träffas äfven i en svart bergart, som till f^rg 
och konsistens bar mycken likhet med alunskiffern* 

Det förhållande, att sandstenen i sina öfversta lager upp- 
träder såsom skiffrig och genomdragen med lerränder har full- 
komligen sin motsvarighet i Ryssland, der den så kallade Un- 
gulit-sandstenen i sina öfversta lager är fylld med mussel- 
fragmenter och genom en mellanliggande blägrå lera afdelad i 
tunna lager; svafvelkisen saknas ej heller der. I stället för 
Unguliter är lagret pä Öland i sin öfra del uppfyldt med en 
mängd fragmenter af ofvannämde Trilobiter, hvilkas skal dock 
äro så sönderbrutna, att man sällan påträffar något helt parti 
af djuret. 

Vid Äleklinta synes det omtalade skifferlagret utskjuta 
under alunskiffern, som öfverlägras af orthoceratitkalken. Dess 
mäktighet är här omkring sex fot eller mera, hvilket ej sä 
noggrannt kan utrönas, då det sträcker sig ut i sjön. Vid 
Albrunna bar det ungefar samma mäktighet ofvan vattenytan, 



— 3B — 

metk här fiaaer man ej nägra petrifikaier, utom i pä dtrandeo 

uppkastade stenar, men deremot eo mängd sUirre svafvdkis- 

boAat. Bland de af bafvet uppkastade stycken af detta lager, 

hvilka merendels i form af ett groft grus eller klappetvieo 

pfiträffas utefter hela vestra stranden, hafva somliga ett poröst 

eller pipigt utseende ungefär sfisom af maskstunget träd, samt 

porerna ibland fyllda af kalkspatb* 

De petrifikater som i detta lager iorekomma äro endast 

de ofvannämda: 

Paradoxides Teasini Bkoroh. 
Ellipsocepbalus Hoffii Zbrk. 

AlunskifFer med Orsten. Detta lager följer hela vestra 
kusten, ehuru det blott pä några fä ställen går i dagen. Af 
dessa synes trakten kring södra. Möckleby vara det ställe, 
hvarest alunskiflfern aflägrat sig till största mäktigheU Längre 
norr ut synes lagret äter framträda vid Carlewi i Wickleby 
socken, men mindre mäktigt. Vid Älekliota är det äter syn- 
ligt, men blott med en ringa mäktighet af ätta till tio foL 
Likasom pä andra ställen i Sverige är äfven här alunskif- 
fern ätföljd af orsten; men då Öländska lagren uppnätt en 
mindre mäktighet än de öfriga, har äfven det deri inbäddade 
prstenslagret blifvit mindre utveckladt; sä att, dä man i We- 
stergöthland stundom har fasta orstenslager af fem till sex fots 
tjocklek, hvilka i och för alunskifTerns brytning måste bort- 
sprängas, sä finnas pä Öland blott lager af i skiffern inbäd- 
dade orstenskulor eller bollar, hvilkas storlek och mängd till- 
taga mot bottnen af lagret, och äro i det inre stundom kri- 
stalliniska. Till sin kemiska sammansättning utgöras de af 

Kolsyrad kalkjord .... 88,4 
talkjord .... 4,3 

Bilumioöst ämne .... 2,3 

AlunskifFer 4,7 

Vatten 3,3. 

De försteningar som detta lager förer finnas till största delen 
i orsteoen. 



— 39 — 

På aloBskiffero följer den mest utvecklade läokeo af &(- 
vergångsfermatiooeD nemligen ortboceratitkalk^, som ock tbrer 
de flesta petrifikateroa. Af denna bildas den platfl, som långa 
vestra kosten mer eller mindre höjer sig öfver den liga knst^ 
sträckan och smfiningom sluttar mot öster. Då den af Ibre^ 
gående biB&krifningar är tillräckligt bekant, vill jag endast 
nämna ^ att af de två slag, den röda och gråa kalkstenen, af 
hviika den fiU*ra syoes vara den herrskande på vestra och den 
sednare på östra sidan af öo, tyckes den gråa genom aina 
petrifikater vara den yngsta, dock kan man ej bestämdt upp- 
draga någon gräna mellan de båda slagen. Vid Eriksöre i 
Thorslonda socken finnes i den röda kalkstenen ett lager af 
svartgrön skiffer med omkring sex fots mäktighet Denna 
skiffer, som vid upphettning blir mörkt gulbrun och magne- 
tisk, forer inga petrifikater. Utaf denna gröna materia fione^ 
nästan alltid i den gråa kalkstenen små korn insprängda, och 
hviika, såsom (brut nämudt är, ej heller saknas i den under 
alunskiffern liggande qvartsartade skiffern. Det gröna skiffer- 
lagret synes äfven söder om Wickleby i den röda kalken och 
bildar der en tunn rand. 

Hvad den sista och yngsta länken af Ölands öfvergåogs- 
bildning angår, iär jag anmärka, att den visserligen ej töte- 
kommer på nfigot ställe i fast lager, utan endast såsom lösa 
block och jordsteoar på en temligen inskränkt rymd inom 
Gräsgårds, Segerstads och Rulterstads socknar på öns syd- 
östra kust. Kalkstenen är af en ljust gulgrå färg, lösare än 
orthoceratitkalkeo, samt bar en större benägenhet att vittra 
ocb (alla sönder, hvarföra man äfven påträffar atycken af a& 
lös beskaflfenbet, att man med handen kan sönderbryta dem. 
Den består af omkring 30 proc. kolsyrad kalk, samt resten 
lera och kiselsand* Till sitt yttre liknar den stundom i för- 
vånande grad en viss slags grå mergelkalk, som finnes i We- 
stergöthlands öfre skifferbiidning, men fbrer dock ej samma 
petrifikater. Dä denna kalksten af mig först observerades, 
trodde jag, att den tillhörde Gottlaod, men vid en närmare 



— 40 — 

graoskniog visade det sig, att den ej hörde* dit. Sjelfva grun- 
den på hela sydöstra delen af ön gär i dagen endast pfi nå- 
gra få ställen närmast stranden, och visar der en kalksten, 
som till färgen är ljusare än den annars på Östra kusten rå- 
dande gråa orthoceratitkalken , och närmast liknar Gottlands 
hvita korallkalk, men förer orthoceratitkalkens försteningar; 
längre från stranden kan man ej upptäcka' något fast lager 
töTT än orthoceratitkalken vidtager; men alla Idsa jordstenar, 
hvaraf stenmurarna äro uppsatta samt åkrarnas botten, utgöras 
af större eller mindre stycken af den lösa ljusgrå kalkstenen, 
och mot djupet tilltaga dessa stenars mängd till den grad, att 
det synes antagligt, det ett af denna materia bestående fast 
lager här funnits, men genom tidens åverkan blifvit sönder- 
grusadt, isynnerhet som det utgjorts af en lösare kalksten än 
deh vanliga kalken samt haft fbga mäktigheu Äfven på ve- 
dträ sidan af ön vid Eriksöre i Thorslunda socken förekomma 
på en rymd af några tusen qvadrataloar lösa jordstenar af 
samma lager och innehålla äfven de karakteristiska petrifika- 
ter, som man finner på ofvannämda ställen af östra kosten. 

Nedanstående petrifikater har jag funnit i de olika 
lagren. 



NamD. 



Förekoniincr i 



O 

H 

I 

I 



ST 






O 

r 

9 

E 



a 









Ställ« der de före- 
komma. 



Gytberina spec. indet 

Paradozides Tessini Broiigii. . 
Ellipaocephalas Hoffii. Zbrk. • 

Battus pisiformis Dalm. . . • 

Olenas scarabaeoidea Dalm. . 

— gibbosus Dalm. . . . 

— spec. indet. ...... 

Asapbus ezpansas Dalm. . . 

-» exteouatus Dalm. . 



+ 



+ 
+ 



-I 



EriksOre. 
Äleklinta. 
d;o. 
S. MOckleby. Äle- 
klinta. 
Södra Möckleby. 
d:o. 
Carlewi. 
Allm. pfi vestra sidan. 
d:o d:o. 



— 44 — 



Ffirekominer i 



Nanio. 



O 

< 



■1 

I 



a 



? 



r 



a 






a 



Ställe der de'^före- 
konma. 



I* • • • 



Asaphos angustifrons Dalm, 

-^ palpobrosas Dalii. • • • * 

— iongicauda LEUGHTcauao • 
-« centroD Lbucbtesb* • • • • 

— laeviceps Dalm. •••••. 
^— spec* indet. •«.••,•• 
"— spec. indet. • • 

llJzoas crassicauda Dalm. 

— centauras Dalm. 

Lichas pacbyrbiDOs Daln 

— angustaa Bktk 

Pbacops Odini Morcb 

^^" no v* spac. •■••••"••• 

Calymene Fischeri MuacB. 

Cbeirarus exul Betr 

— ornatas Bbtr 

Nileoa Armadillo Daui, 
Uomalonotus sp. indet. 
Remoplearides n. ap. . 
Ampyz oasotaa Daui. •.••••• 
Ortboceralitea Gommunis Hia. • • . 

— regalaria His 

— - centralis His. . . • . 

— - conicas His. . . • . 

— trocblearis His. . • . 

— tarbinatua Dalm. . . 



• a 



• ••••• 



• • • • 



• • • • 



— n. sp. • • 

— apec. indet 
Litaites lituos His. . . • 

— Odini Mdbcb. • • 

— n. sp. 

— ap. indet 

— con^olvans His. 
Eaomphaloa pseadoqaalteriatus Hm, 

?ar. fi MuRCH 

— rotula GoLDF 

-— ap. indet . . 

Natica antiqua Goldp. • 

Trochus ellipticas His 

Atrypa dorsata His. 



+ 
+ 
+ 
+ 
+ 
+ 
+ 
+ 
+ 



+ 
+ 
+ 
+ 



+ 
+ 
+ 
+ 
+ 
+ 
+ 

+ 
+ 

+ 
+ 
+ 
+ 
+ 
+ 



+ 
+ 
+ 



+ 
+ 



+ 
+ 
+ 



-I 



Allm. på veatra sidan. 

Köping. 

Halteratad. 

Kdping. 

GlOmminge. . 

Wickleby. 

Runnsten. 

Köping. 

Sandby. Högby. 

Köping. 

Eriksöre i Tboralund. 

Grflsgård, Segerstad. 

Eriksöre. 

Köping. 

d:o. 

d:o. 

Wickleby. 

Erikaöre. 

d:o. 

Köping. 

Allrofin. 

Rann sten. 

Hulterstad. 

Högby. 

Köping. 

Sandby. 

Segerstad, 

Högby. 

Runnsten, Segerstad. 

Segerstad* 

Sandby. 

Glömminge. 

Högby. 

Sandby. Run näten. 

d:o d:o. 

Sandby. 

Segerstad. 

Högby. 

Köping. 

Boda. 



Deltfrii subaaleats UiLa. . . . . 
LeptXDB depreua Daui 

— sericea Sow 

— sp, indflt ; ■ 

— flDglypha DiLH. . . . . . 

EchioMphaerites BUfaDtiam Wahl. 

— granatDDi Wabl. 



S^ratad. GrasgSrd. 



RDDDsten. 



5. Njfa Svamparter. — Hr Fun både insäodt fol- 
jande afversigt och beskrifningar: 

HymeAomyceteff' in Suecia nuper detacii, quorum 
icones in Huseeo Academiee Scinitiarum servaotur. Receo- 
■uit E. FuMS. 

Icones Hymenomycetam , quas Acadeinia pingi jussit, 
prscipuum, ni falliniur, et perenaem specierum criticarum 
determinatioois foolem sistenl. Ex Hymenomyceti bus Suecis 
dimidia pars, secundum Summam vegeiabilium ScandinavuB, 
jam picta est, et in publicum usum palet v. c. ex Amaniiis 
ii sp. , Lepiotis 17 spec., ex Armiilariis omnes, excepiis 
duobus vulgeiissimis, A. melieo et noucido, e TricholomtU^us 
45, e Coilybiia 30, e Naucoriit 24, ex Hygrophoris 48 e. 
s. p. Ex lege recepta, primo species nonduiu delineatte picte. 
sunt, et his absolutis dein vulgatiores, ex qua multte stirpes 
Qmnes species oognitas prsebeot delineatas v. c. stirps A. pro- 
eeri, A. dypeolarii, Armillaria: Tricholomoidea una cum 



— 43 — 

speciosis A. imperiali et A. Laschii, Å* fascicularis , A. cam- 
feslriSy A. aruginosi e« s. p. CoDlinuatis per aliquot annos 
sladiis hane collectionem , cui nec snnilis nec seciiiKla exstat, 
brevi omniDO completam speramus^ ut etiam ordine systematico 
qaondaiD publicandain. loterea atteDtionem mycologorum in 
banc collectionem dirigere utile duximas, cum ex bac dubia 
circa specierum determinationem facile solvent Per septem 
aoQos» stib quos ectypos harum iconam collegimus, varias 
quoque leghnos novas species et adhtic p)ures tn Suecia non- 
dum observatas (pauciores tamen, quam e quotidianis et re- 
raotis excursionibus exspectares, ex quo fingerein longe majo-- 
rem numerum jam innotuisse), quas ex maxima parte in Summa 
vegetabilium Scaodinavi» recensui et boc loco addo quasdam 
nuperius detectas ibidemqve omissas I. obiter tantom nomina- 
tas. Accedunt quoque synonyma quaedam nuper determinata. 

1. Agaricus (Lepiota) gliodermus, pileo leviler oarnoso molli 

e campanolato con?exo tevi viscoso, stiptte eavo araneoao^farcto 
floccose-sqnamoso, supra annulam incompletum laevi^ lamellis li- 
beris eonfertis Tentricosis candidis. 

Upsaliae in silva: Sunnerstad, Sept* 

Statara et slipes Ä» clypeokurii (isale aatea picti), sed » 
pileo viacoso iaier Ä. iUimium et Micatum proximum inserea- 
dos; stipes 3 qdc, longas, 2 — 3 liiu crassus, aequaJiSy mollis, 
albidus, dense floccoso-squamosus. Pileus gibbas I. obtasus, 1^ 
anc. latus I. parom ultra , Ixvis, glaber, rufovaccinusy non ita 
glutinosas, at A. illinittu, Lamellae approximatae, late, imma- 
culatae. 

2. A. (Arm ill aria) focal is, Hajus lecia et depioU est varielas 

pileo et stipite spilbamseis! In nostra regione exstaat quoqae 
Dobilissimi iL robu4hi», Å, aurantius. A, imperiaiiij Laschii, con- 
MrtcUts etc. A» lofueaÅi var. corlmaiam in Babosia delineavit 

def, LlRDGMEIt. 

3. A. (Tricholomd) luteo-vireos. Alb. et Scnw. Ad hane a 

me et recentioribus baud recognitam speciem pertioet A, [Arm.) 
étraminetiå Kroiibb y qui igitur in Epicr. deleatur. 

4. A. (Tricholoma) inodermecis, pileo leviter carnoso e campa- 

ouJalo convexo longitudinaliter fibrilloso-Iacero, stipite subfarcto 
equali alborufescente sursura albo-4arinaceo, lamellis subliberis 
distaniibus perlatis candidis , tactu rufomaculatis. 

In silvis bumidis abiegnis circa Upsaliam, Yårdsätra. Aug. SepL 

Proxirous A. furvo, at mire in memoriam revocat A, (/no- 

cyhen) pyriodorum et Bongardij ul diu pro horum lusu sterili 



— 44 ~ 

habaeriffl (binc oon pictus), at odör nullus, Jamellae craasiaacobe 
immutabiles, sporidia caDdida abande dittingaunt. Stipes totiis 
flbrosuSy apice cavas, teDax, 2 — 3 onc. loDgas, 1^2 lio. eras- 
attSy vix fibriliosQs. Pileua teoaia, primo cooico-campaaalataa 
acutusy deio convexas sobumbonatas, 1 — 2 anc. lataa, sqaamis 
fibrillosis adpressis radiaDtibus pulchre variegalus, fasco-rufe- 
scens. Lamellae leviier adnexs 1. omnino liberae, •ximie veo- 
' tricosSi semicircalares y demum rubentes. 

5y 6. Ä« (Tricboloma) cartilagineas BuLuetÄ.T. elylroides 
Fr. (et forte Scopoli). Binas bas sammopere insignes species, 
in Europa aastrali hactenus observatas, Upsaliae Jegi magoopere 
illo mycetophoro anno 1849, illamque suo loco 1850. In Å, ear^ 
iilagineo stipes cavus, glaber, candidus; pilei cuticala tota in 
granula minima rupta, nnde eleganter atropunctatas, lamellae 
Gonfertc candidae. — A. 9lylroidi$ descriptionem, qaalis deatde- 
ratar, addere necesse duco: 

Stipes solidus, firmas, at mollis, 2 — 3 unc. longos, }^1 
anc crassas, deorsam vulgo attenaatas, intos albas, extas ci« 
nerascens, fibris sursum directis et implexis imbricatas. Pileus, 
disco excepto, leviter carnosus, e convexo planas, obtusas, 2 — 3 
anc latas, siccas, obscare marinas I. disco canescens, margine 
palente, saepe plicato. Superficies typice floccosa, e panctalis 
minatis elevatis scabra , panclis admodam confertis, in disco vero 
flpccosis areolatis. Caro alba, passim rubens. Lamellae late et 
profande emarginatse, perlatae, sabconfertae, venoso-connexae, 
fragiles, cinerascentes, demum pruinosse. 

7. A. (Olitocybe) dothiopborus, pileo carnoso ienoi, tabercolo 
mammseformi elato gibboso, glabro canescenie, stipile aolido 
cnrto excentrico glabro deorsum attenuato lamellisqoe decarren- 
tibus confertis albidis. 

Locis graminosis silvarum circa Upsaliam. 

Forma maxima abnormis, at definita et constans, licet nol- 
las adsit, cum quo comparetur; inseratur juxta A. luacinum et 
A. curUpedem, Stipes carnoso-fibrosus , 4 ^^^^ '• perom ultra 
longos, basi 1, apice 2 lin. crassus, obliquus, rectus I. adscen- 
dens. Pilens tenuis, uncialis, gibbositas ejusdem valde in altitu- 
dinem producta excentrioa, oeterum leTiter convexus, laevis, 
glaber, albido-canus. Lamellae lineam vix latae. Affinit^s ei 
loous terrestris potius Clitocybis, quam Pleurolis speciem probant» 

S. A. (Clitocybe) vernicosus. Species aeqoe rara, ac pulcber- 
rima, lecta in silva densa abiegna ad Kongsbamn. Similis quidem 
A. oerino^ at color laetior, lamellae vere decurrentes. 

9. A. (Clitocybe) ectypus. Etiam in Suecia media vigel bie in- 
signis fungos, ut ad Funbo, Laby trftsk (unde 1850 inandatos! 
depictus). Exstant simul icones nobilium A. pachyph^i, nt- 
teliini etc. 

10. 



~ 45 — 

10. A. (Collybia) aquosus. Fungus a fiuLUARDO pictus et a me 
oiim iectui* anceps est. Substiluo sequentem nobilem, 1850 pi> 
ctuiD, et ab omnibus distinctissimum: 

Color totiQs melleas, aquosus, hygrophanus, inodorus. Sti- 
pes farctasy i\ — 2\ udc. longus, vix linearo crassas, flezuosus, 
politas, glaber. Pileus carnoso-membranaceus, orbicularis, utrin- 
qoe planas, uncialis circiter, obtusus, at nu I lo modo depressus, 
admedara tenuts, sed tenax, udus melleas, stccus alutaceus, 
inargine den8« striatuius. Lamellae primo Jeviter adnexae, mox 
secedenti-Iiberae, confertissimae, lineares, albidae. Hic cum sub- 
simili A.,dryophUo vix comparandua. -— A. protuberans passim 
apud nos vere legitur. 

Multae pictae stmul adsunt Collybiae hactenas ineditae nobi- 
lissimft v. c. A, acervaiu8j A. macileniuSj A ranciduSj A coraci- 
nu$^ A, inoleusj A. atrcUus etc. {Trichol, mortuosus commatatu 
facilis). 

11. A. (Omphalia) leucophyllug, pileo submembranaceo in- 
fandibuliformi laevigato margine invoiulo stipiteqae subGstutoso 
xquaJi glabro cinereis, lametlis decurrentibus leviter distantibas 
candidis. A. epichysium v. leucophylla, Alb. et Sghwein. 

In silvis circa Upsaliam. 

Est e stirpe A, pyaidati, cujus omnes species (cfr. splendi- 
dam A. chrysophyUum/) in Musaeo pictie exstant et a b A, epi-- 
ehyåio statura majori et firmiori, pileo laevi et laroellis candidis 
eximie distinctas. 

12. A. (PleurotQs) craspedius. Inler multos jam pictos et 
. exifflios Plearotos (v. c. A. decorumj mulilum etc) eminent 

bajus varietas nova, pileo horizontali subintegro crenato-lobato 
e iestaceo-paJiido alutaceo — • et A. spodoleuci var. allrida» 

13. A. (Eccilia) Parkensis, pileo membranaceo plano-convexo 
profonde umbilicato giaberriroo ad medium striato, ado fusc0| 
sicGO nigricante, stipite fistuloso brevi deorsum atlenuato glabro 
fusco, Jameilis decurrentibus confertis ex albo-carneis. 

Jaxta vias in Kongsparken destate pluvia una cum A. {CU- 
tapilo) ftndato et cancrino (simul pictis). 

Stipes vix uncialis, \ lin. crassus, epunctatus. Pileus vix 
Bneialis, glaber, nullo modo fibrilloso-virgatus. Lamella: linea- 
rea, distincla;. A. griseo^rubelius (forma a me collecta umbrina / 
est, lameHis umbrino-purftureis, forte Leucosporis ?) et %*hodocy~ '. 
Uxj qai in colloctione picti simul exstant, abunde differunt. ._< 

14. A. (Pboliota) aureus. Hattoscb. Epicr. et Mycol. Hur. Orient.vy ^^ . 
— oec Boll. et Ear. occid.; etiam tabu la Sowerbyi, licet color ^v^/;£Yj^./ 
a meo prorsus recedit, ad A. spectabilem e loco pertinet. 

Speciosissimum hunc Pholiotarum principem pienius descri- 
bere necesse est, cum plerisque Mycologis ignotus si t et in il. sp«- 
talrili quaeritur, licet nondum pictus sit. Nascitur locis gramino- 
818 pinguibas, s^mper ad Urram. Cfr. Alb. et Scrw. 

Öfverå. af Eongl. VeL-Akad, Förh. Arg. 8. N:o 2. ^ 



' -^- -^^^.-c.^/. 



— 46 — 

Slipos solidusy xqualis, sed basi roycclio pallido terram in 
i^lubum amplum bulbi facie conglutinat, spilhamaeus usque, \ 
unc. crassus, laevis, glaber, pallescens, sed versus anDuIum fur- 
furo ferrugineo secedente consporsus; sapra annulura nudus, sed 
apice flocculosuB. Annulus, unciam circiter a pileo distans, pro- 
prie inferus, sed medius apparat, primo ercctus, dein patolus, 
perlatus, laciniatus, extus flocculosus et ferrugineo-furfaraceus, 
intus laevis ochraceo-fulvus. Pileas carnosus, sed pro anplitu- 
dine demum palmari tenuis, convexus, iigura ad Åg, (Voh.) bom- 
bycinum accedens, oblusus, moilis, primo velutinus, dein in 
squamulas viliosas rivulosus, aurantius I. ochraceus. Caro mollis, 
alba. Lamellae liberae, atlenuatae, ventricosac, confertx, venoso- 
connexae, e paliido ferrugineae. Proximus sine dubio A, Vahlii, 
al ab omnibus truncigenis diversissimus. 

15. A. (Pholiota) ter r igen us, pileo carnoso e lenticulari expla- 
nato obluso adpresse fibrilloso-sericeb, stipite farcto »quali sor- 
dide luteo flbrilloso et sqaamis verruca^-formibus subsquamosis 
ferrugineis variegato, velo annulato appendiculatoque, lamellis 
adnatis e pallide flavo olivascente-ferrugineis. 

In terra humosa silvarum circa Upsaliam passim copiose. 

Inter numerosas omnesque pernobiles Pboliolas (qaarum 
mu\tac jam pictx sunt v. c. pulcberrimus A, flammans Fr. nec 
Batsch., heteroclitus ab A. adiposo distinctissimus etc.) nuila adest, 
cum qua bxc comparetur. Slipes carnoso-fibrosus, farclus, de- 
mum etiam cavus, 2 unc. longus, 3—6 lin. crassus, xqualis 
(saltim basi non incrassatus), sordide lulescens; in perfcctis tn- 
dividuis pulcbre verrucoso-squarrulosus et fibrillosus. Velura a 
margine pilei involutp ad stipitem primo sistit te!am contiguam, 
dein disruptum, tam in stipito annulare, quam margine Hypho- 
lomatis instar appendiculatum, in minus evolutis exemplaribus 
fugax. Pileus e convexo 1. ob roarginem iovolutum lenticulari 
demum explanatus, obtusus, 1^ — 3 unc. latus, nuUo modo vi- 
scidus, cutis enim (anodermeus!) aoluta in fibrillaa sericeas ad- 
pressas y unde s<epe laevigatus adparet et versus marginem fibril- 
loso-squamosus. Versus marginem observanlur insuper verrucae 
superficiales, illis stipitis simiies, facile secedentes. LameJlx 
totae adnatac et dense decurrentes, baud sinuatae, vix coofert^B, 
2 lin. fere latae. Color totius extus intusquc sordide (suboliva- 
scenti-?) luteus, lamellarum demum sordide olivaceo-ferrugineus. 
Occurrunt formas variae minus explicatse, annulo oblitteratOy pro 
Cortinario facile sumendx. Inseratur juxta A, torosum. 

16. A. (Pboliota) muricatus. == A. asperatus. Bkrk. Decad. n. 
143j e Ceylonia. 

Alia nobilissima species, inter Pholiotas el LepiotaSj ad quas 
in Obs. Myc. retuli, ambigua. Lamellae primitus enim albidae, 
puras, sed mulliplex affinitas buc ducit. Indumentum peculiare 
pilei exacte idem in A, (Flammula) limulato* — Jam e deacriptione 
odoravi synonymon Ag, asperali; identilatem confirmarunt speci- 



— 47 -- 

• 

mina ab . eximio Cdbtis e Carolina aiistrali missa. Tribus ha- 
cteoQs locis Jectaa est: in fagetis SnioJaDdtae in Sueoia — in 
Ceyionia — et in CaroUna Americse boreaJis! 

17. A. (Pholiota) Arrhenli = A. mesodactyfus. Bkhk. SuppL 
Brit. n. 3S9. t. 9. f. 4. 

Aulamno sero et miti 1847, quo anno pictus est, bic Tun- 
gas circa Upsaliam mire luxuriabat sub forma a Bbrkelbvo optime 
descripta. Ceternm quotannis sporadice lectus, ad mazime poly- 
morpbas species pertinel; var. in Epicrisi descripta maxime evo- 
lala est, BrRKELsri (et hane spectat icon nostra) media; et ter- 
tia minima stipite aJbo unciaii, pileo 3 — 5 Jin. Jato, etiam seor- 
sam picta, facillime commutanda cam A, blaUario, cui vero la- 
mellae rotundato-libersB, omnino ut in Pluteis* 

Id, 19. A. (Inocybe) hirsutus Lasco et dulcamaras A. S. in 
bumidis silvarum circa Upsaliam sestate passim, picti 1849 et 
1850. Substituunt A, ianuginosum et calamistratum, magis spe- 
ciosos, in Smolandiae silvis (in quibus A, hirsutus et dulcamarus 
desunt) baud raros, nec Upssiliae lectos. Principes hujus gregis 
A, Hyslricem ei relicinum circa Upsaliam quoque frustra quaesivi. 

20. A. (Naucoria) hamadryas, pileo leviter carnoso convexo- 
expanso Ijevi glabro badio-ferrugineo expallente, stipite cavo 
aeqaali nudo pallido, lamellis attenuato-adnexis leviter ventrico- 
sis confertis ferrugineis. 

In silvis circa Upsaliam raro. 

Vix ulia tribus plures offert species nobiles, a Mycologis 
et pictoribus seque neglectas, quam Naucorise. Hinc maximam 
barum partem jam pingi curavi. Prsesens vix alii affinis. Ve- 
lum nullum conspicuum. Stipes 2 — 3 unc. longus, 3 lin. eras- 
sus, subfragilis, glaber. Pileus Pluteoideus, \\ — 2 unc. latus, 
gibbus, l2cvis, glaber, junior et udus badio-ferrugineus, yetustus 
et expallens helvolus. Lamells 2 Jin. fere latae, opacs. — Ag* 
Cidaris, cujas binae valde recedentes formx pictae, valde diver- 
8U8 est. 

21. A. (Naucoria} reductus. Epicr. p. 98. 

Rara baec species, cujus locus sporidiis ignotis latuit, Upsa- 
liae 1850 lecta locis udis silvarum et depicta. Sporidia fusco- 
ferruginea et hinc Naucoria, e phceoti stirpe. 

Stipes fistulosus, 2 — 3 unc. longus, a basi 1 lin. crassa 
attenuatus, (enax et flexilis, sed in fibrillas sniubilis, succineo- 
fuscescens, apice pruinatus. Pileus disco carnosulus, ceterum 
membranaceus, coDvexo-planus, cum et sine umbone, 4 — 8 lin. 
latas, ad mediam striatus, fuscescenti-melleus, hygrophanus. 
Lamell» eximie rotundatae et facile secedentes, subliberae, levi- 
ter distantes, pro ratione latae, ventricosde, distinctae, melleo- 
pftllescentes. — AUa f>ar. major." Stipes subaequalis, altra lineam 
crassas, fascus, interdam tortus. Pileus uncialis convexus, 
dtsco piano, vix striatas, udus olivaceus, siccus alutaceo-sordi- 
das. Lamellae adnatae, latae, 'demum ferruginascentes. A vul- 



— 48 — 

• 

gari non dtfTert. Proxtmus Å. »emiorbieulari, sed slipes non mc- 
dullatas. Soluto tubalo exteriori a medolla in A. aemiorbtculari, 
haec in fibrillas tnstar Caricis iirtelte vaginae aolvitur, al optime 
videre licet in icono varietatis silvaticae (ad Fredriksluod Uplan- 
diae) a me exhibita. 

22. A. (Naucoria) Wieslandri, pileo carnosulo convexo-plano 
obtuso fulvo, papillis verrucosis stipalis obscurioribas guttato, 
stipile Gstuloso filiformi nigricante, lamellis adnatis latis demam 
obscure ferrugineis. 

Ad terram in silvarum penelralibus circa Upsaliam. 

Minima et tenerrima hujus gregis species e iricinia A, Eri- 
naeeij contpersi etc, sed magnopere recedens, non hygrophanus. 
Pileus 1 — 2 lin. latus, proprie glaber; papillae oriuntar e cati- 
cula dense areolato-rivulosa. Dicavi Oecon. Studioso J. Wies- 
laodro, qui per plures autumnos silvas vicinas et remotas qao- 
(idie visit, ut ectypos iconum piclori colligeret et quaro pluri- 
mas hac vice descriptas species reportavit. 

23. A. (Naucoria) limbatas. Epic^. p. 201? In silvis remotio- 
ribus ab Upsalia ad terram. 

Species 1. c. descripta, at a Bulliardo recepla, dubia est; 
ut nomen ad speciem definitam figatur, ad sequentem fungum 
insignem retuli, ad quam Bulliakdi figura cum dubio (?) citetur. 
Stipes soiidus, sed eximie cartilagineus, unciam paulo excedens, 
vix lin. crassusy aequalis (potius deorsum, quam sursum atlenu- 
atus), tenax, glaber (neque floccosus, nec pulverulentus), testa- 
ceopallens. Pileus carnosulus, ex convexo expansus, obtusas 
urobonatusve, exstrius, cute fibrilloso-lacera, interdum squamu- 
lösa, unciam Jatus, demum rimose fissus. Garo tenuissima. La- 
mellae basi rotundatx I. truncatae, leviter adnexae, distinctx, 
pro ralione distantes, integerrimae; sporidiis fusco-ferrugineis. 

24. A. (Stropharia) a I bon i tens, albus, pileo carnoso convexo 
obtuso laevi glabro viscoso-pelliouloso, stipite fistuloso aequali, 
supra medium annulato, lamellis adnatis confertis planis fuscis. 

In silvarum graminosis circa Upsaliam, raro. 

Solitarius, minor, roanifeste e vicinia A. luteo-nitentiSj mer- 
(larti etc. Stipitis l}->2 unc. longi, 1 — 2 lin. crassi tabulus 
fistulosus valde angustus est; extus nunc hirtulus non glaber. 
Pileus unciam baud attingit, carne alba. Annulus parvus, saepe 
fugax. Forte A. merdario nimis affinis. Omnes Stropbariae ra- 
riores in eollectione Academiae exstant pictae. 

25. A. (Hypholoma) pyrrotrichus, Holmsk. 44 L 35. 

Ad truncos Pin i in Kongsparken Upsaliae. 

Tam quam varietas citat ur ad A. veluiinum, sed ntriusque 
variis formis collatis [A, veluiinus ^ad vias et in plateis Upsalix 
copiosus) dislinguendus. Hypholomata Hygropfula in plures stir- 
pes solvenda sunt; species e stirpe A. tacrymabundi non modo 
velo, pilei indumento etc. sed praecipue lamellarum pecaliari fa- 
brica a stirpe A, appenöicuXhti eximie dtstani. Optandum sane 



— 49 — 

ul ii, qui Agaricos ad subgenera et stirpes eximio iimilalas re- 
ferre dod valeni, a specierum novarum delerminaiioné desiste- 
rent. E stirpe A, ktcrymabundi plarimas species nobilea e Sik k i in 
Hiroalayae egregie descripsit Revend, Bkbkblbt et praeter jam pri- 
dem distincium A, velutinum plures apud nos latere nullum du- 
biam est. Pictae sunt: A, velutinus, pyrrolMchus^ cujus deacrip- 
lio infra adjecta, et subseq, n. <p. 

C(B8pil08U8, aat firmus. Stipes fibroso-moUis, cavu8| 2 — 3 
anc. longaa, aequalis 1. basi aubincraasataa, fibrillosua, vulgo 
squamoso-8quarrulo8U8. Pileus leviter carnosus, primo hemiaphae- 
ricus oblusus, dein expanaus, 3 unc. circiler latua, fibrillia ful- 
veotibus aquamoao-faaciculatis adpressis dense veslitus, binc per- 
sistens fulvus igneusve. Caro et cortina, quam in A» velutino 
manifestior, fulvae. Lamellae adnatae, subconfertae, latae, primo 
pallidae acie floccosa alba, dein brunneae, demumque nigrae. — 
A, veluUnus dignoscitur praecipue quidem colore lurido at ex a^- 
late matabili, eliam carnis et veJi, sed etiam stipite sericeOy supra 
▼elum villoso; pileo primitus campanuJatol, non squamosoy gta- 
brescente, lamellis seccdenlibus. 

26. A. (Hypboloma) roelantinus, pileo carnoso-roembra.naceo e 
campanulato expanso obtuso umbrino expallente, squamulis tn- 
fiafta piloM nigris variegalo, margine (imbriato, stipite Gstuloso 
adpresae nigro-fibrilloso, lamellis adnexis Tenlricosis confertis e 
pailido umbrinis. 

Ad truncos vetuslos cariosos Betulae, vulgo solitarius, Pre- 
drikslundy quotannis redux. 

Est e priorum stirpe, licet tenuitate et velo obsoleto, in 
margine pilei junioris fibrilloso-appendiculato, primo obtutu pro 
Psatbyra potius sumeres. Stipes 2 unc. longus, 1—2 lin. eras- 
8U8, aequalis 1. sursum leviter attenuatus, subcurvatus, sat tenax, 
fibrillis nigricantibus bispidulus, apice nudus (nec albo pulvcru- 
lentus). Pileus tenuis, 1 — 2 unc. lalus, hygropbanus, squamu- 
lis pilosis nigris adpressis eleganter variegalusj non fragilis. 

27. A. (Hypboloma) piluliformis. Bull. (El p. 28). In bortis 
ad truncos etc. 

Lecta tandem bao specie, olim mihi dubia, ad stirpem A. 
appendiculali pertinere mox perspex i; a b A. appendiculalo vero, 
ad quem serius retulit Auctor, omnino separandus tam velo, 
quam lamellis nonquam incarnatis, sed ex albido griseis. Spo- 
ridia quoque pallidiora. Céterum vlcinis graciliori at iconi Bul- 
uABDi vulgo lon ge major. 

28. A. (Psilocybe) sarcocephalus. Epicr. p. 228. 

In silvaticis circa Holmiam, Sept. 

Vix aliam novi speciem ab omnibus magis diffinem. Sub 
initiis vero studiorum male descripsi; Agaricos enim rite descri- 
bere est ars, multo usu tantum paranda. — Statura fere Hygro- 
phon punic0i^ suboaespi tösus, absque veli veatigio. Stipes e far- 
clo cavus, robustas; in aolitariis validas, 3 — 4 unc. longus, un- 



— 50 — 

ciaro crassus; Dunc in (»espitosis brevior, 2 — 3 lin. crassus et 
saepe* Gexuosus, seqaalis I. deorsam attenualua, glaber, albidus, 
interdum ferragtnascens, apice albo-farinaceus, subsqua mulosus. 
Pileus vere et sat compacte carnosus, e convexo expansus, obtu- 
sus, laevisy glaber, siccus albidus ]. ferrugineo-paileDs, non hy- 
grophanus, roinorum 1 — 2 unc, majorum 3 — 4 unc. Jatus. 
Caro alba, jmmutabilis, ut totus fnngus firmus el tenax. La- 
mell» adnatae, in forma majori perlats (^ unc.) et ventricosx, 
crassiusculae, baud confert», aridse, incarnato-cinereae, dein sub- 
fuliginoss. Color sporidiorum peculiarisy aegre describendus, in- 
carnato-griseus, al itidem diversissimi Å, {EntoL) dichroi (Somm. 
Veg. Se.) accedens. Ulerque Holmiae ad eximia specimina pictns. 

29. A. (Psilocybe) pertinax, pileo carnoso convexo-plano ob- 
tuso glabro, disco Ixvi, ad latera reticolato-rugoso brunneo- 
ferrugineo, stipite cavo fibrilloso-strialo pallido, lamellis adnatis 
confertis ferrugineo-umbrinis. 

Locis udis inter foiia pinea, raro. Upsaliae. 

Alla valde insignis species, forte cum A, atro-brunneo com- 
paranda. Stipes tenax, eximie cavus, parietibus intus cartila- 
gineis, 2 — 3 unc. longus, xqualis 1. sursum attenuatua, 3 — 4 
iin. crassus, firmulus, e fibrillis adpressis slriatulus, sordide al- 
bus, binc inde brunneotinctus, basi albo-villosus. Pileus vere, 
sed tenue et aequaliter carnosus, convexo-planus, 3 unc. latus, 
in parte reticulata scrobiculatus, siccus, colore peculiari obscure 
brunneus, non bygropbanus, at siccus brunneo^fulvescens, mar- 
gine sxpo repande. Lamellae adnatas, lanceolatae, planas, 2 — 3 
lin. Iat£, aridae, ferrugineo-brunneae, acie concolori. Sporidia ad- 
modum copiosa, valde obscura, brunnea, sed supra pileos delapsa 
olivaceo-fuliginosa apparent. 

30. Bolbitius purifluus. Epicr. p. 254. 

Sero autumno miti 1847 (Nov. et ineunte Decembri] hic^ 
Coprinus ephemeroides aliique fungi fimicolae rari ubique in cam- 
pis circa Upsaliam luxuriabant. 

31. Cortinarius (Myxacium) naevosus, pileo carnoso convexo 
obtuso fulvo, maculis squamceformibus confertis fusco-ferrugineis 
variegato stipiteque solido obeso laevi viscosis, cortina supera, 
lamelJis emarginatis lalis confertis cyaneis, dein pallidis. 

In graminosis Kinnekulle, Vestrogothiae. LifiocBcif. 

Summo studio Cortinarios, ut omnes pingantur (ultra cen- 
tunam jam picti), collegi, sed ex hoc genere nullos novos ipse 
reperi. Praesens vero, secundum icones et specimina missa, pi- 
leo eleganter tigrino-maculato bene diverse apparet! Stipes 1 — 2 
unc. longus, unciam fere crassus, brevior ventricosus, longiorum 
sursum attenuatus, cyaneo-pallens, glutine tenui fulvello-pellu- 
cido obductus. Cortina annularis, ferruginea. Pileus 2 unc. 
latus, obtusus. Lamellx perlatae. 

32. Cortinarius (Dormocybe) croceoconus, n. ap. C einna- 
momeo hactenus subsumtus, at diversus stipite elongato flexuoso 



— 51 — 

Gsiuloso, pileo admodum lenui campanuiato, lameJlis valde ad- 
scendentibus tenuibus. Goiores ut in C, cinnamomeo vulgari. 
Catervatim in pinelis. 

33. Pazillus griseotomentosus. Epicr. p. 318. 

Rarissimus fungus ex Helvelia, lectus ad Halmbyboda 1849 
et depiclQs. 

Slipes admodum validus, adscendens, 3 udc longus^ ultra 
unciam crassus, mollis , spongiosus, basi tuberosus (tubere late- 
rali iD plaga pileo opposita!) sursum atlenuatus, undique villo 
griseo velutinus. Pileus supra slipitem valde caruosus, gibbus, 
celerum abrupte tenuis, mollis, valde obliquus et sublateralis, 
poslice tamen margiDe tenui cinctus, obovatus I. spathulalus, udus, 
subviscidus, laevis, glaber, argillaceus, contusus ferruginascens, 
3 unc. lalusy margine iovolulo pubescenle. Margo anticus de- 
mum adscendens, ut pileus semi-infundibuliroimis. Lamellae de- 
currentes, facile secedentes, subdistanles, venis eleganter con- 
nexae et crispatx, versus basin venosae, sed postice simplices. 
Affinis P. atrolomentoso. 

Plurimi Paxilli depicti sunt. "P,involutu8"j a Rev. Curtis e 
Carolina missus, a noslra specie differt jam stipite tenui et gra- 
cili: P. leptopus, 

34. Hyg rophoras (Limacium) nitidus. Scbapp. t. 97 aeque 
bene bunc refert et Cortinar. nitidum, toto ccelo ceterum diversum. 

In silvis ad Holmiam. 

Omnes facile rariores Hygrophori in Musaeo picli exstant, 
etiam pulcherrimi, H. pudorinus, //. aureus etc. 

35. Lenzites cinnamomea, pileo coriaceo applanato villoso con- 
coiori-zonato fulvo-cinnamomeo opaco, lamellis subdistanlibus in- 
tegerrimis obscurioribus. 

Ad truncos Quercas Smolandiae. 

Affinis L. betuiinaf, at magis appjanata, inius extusque di- 
lute cinnamomea, lamellis anguslioribus, vix ultra lineam lalis, 
inaequalibus et sxpe omnibus simplicibus strictis. Hane pro 
nova specie etiam misit cel. Rostkowius. 

36. Polyporus (Mesopus) circinalus. Fries in Wahlb. Fung* 
_Nat. c. descr. 

In silvis abiegnis densis circa Upsaliam. 

Princeps Polypororum rccenliori aevo deteclorum. E tramae 
prsesentia 1. c. ad Trametes relatus, sed generibus Polyporeorum 
acutius limitatis ab hoc gcnere movendus^ novi generis typus. 

37. 38. P. Rostkowii et P. le pr odes. Rostk. 

ille ex Ostrogothia missus; hic, in pometis Upsaliae Jectus, 
variat piJeo laevi et aegre a P, vario separandus. 

39. P. salignas. Epicr. p. 452. 

Hic, at etiam P, imbrioatuSj ad specimtna Holmiae iecta pi- 
ctus est, spec. Scanicis ionge majora. Verissiraas est Polypo- 



— 5i — 

rus, absque traroa; immo bymenium lioea obscuriori distinclam 
a subslantia pilei anodermeii cum TrametuiD congrueniia. 

40. P. corruscans, maximus, fibroso-spongiosiis, extas intusque 
aureus, pileo crassissimo immarginalo velutino azono, ports mi- 
nutis curtis aubrotundis valde inaequabilibus obscuriori bus. 

Ad truncos velustos quercus prope Holmiam. 

Maximus, colore nitido maxime spectabilis. Tuberculum 
sislit 1 — 2-pedale, eGTuso-protuberans, immarginatum ]. oblosis- 
sime msrginatum, e pluribus, ut apparet coalitum, in plaga 
terram spectante fertile, in supina sterile; superficie azona, moUi, 
velutino-pubescenle. Caro mollis, tenax, crassissima, eximie 
fibrosa et in ambitu zonata. Pori vix lineam longi. A Poiyporo 
kispido recedit forma tuberculosa, mullo crassiore, quam lata, sub- 
slantia firmiori et praccipue poris. — Una cum praecedentibus 
permultos nobiles Polyporos in collectione citata pictos invenies. 

41, 42. P. Weinmanni et P. rufopallidus, duae insignes spe- 

cies, nuper in Suecia deteclae; baec Upsalix, illa tam Opsaliae 
quam Holmi«£. 

Obs. P. scanicus, pileo- carnoso subfragili azono pobe- 
acente belvolo, contexlu floccoso-fibroso, poris roinutis elongatis 
cinereo-fuscis. Eximiam hane speciem olim legi ad truncos in 
Scanias hortis, at specimina amisi, quare iconem parare non Ii- 
cuit. Affinis P, adustOj sed latior, mollior, at non spongiosus et 
pori rooltiplo profundiores. 

43. Trametes protracta, pileo subcroso seriatim elongato triqoe- 
tro inasquabili azono e fulvo fusco, contextu porisque rotundis 
distantibus obtusis fulvis. 

Ad asseres vetustos seriatim protracta ut Lentites abietinaj 
cui forma simillima, modo a basi lata adnata utrinque versus 
margioem acatum decrescens, ut forma exquisite triquetra. Pi- 
leus ad 3 — 5 unc. protractus, sed unciam baud latus, durus et 
persistens. Quoad contextum et colorem Tr. odoralte proxima. 
-^ Tram, benzoinaj itidem delineata, e nova hujus generis Ii- 
mitatione sub Polyporis manet. 

44. Daedalea serpens. El. p. 495. 

Duplicem offert icon noslra formam, alleram per epidermi- 
dem erumpeotem, "orbiculari-peltalam, submarginalam; alteram 
in ramis decorlicalis totam adnalam et immarginatam. In illa 
bymenium Daedaleas, in hac Tramelis. Ad hane absque dubio 
spectat P. Stephensii Berk.! Suppl. n. 356. 

45. D. mollis 1. c. 

Fungus in slatu primo albidus, dein umbrino-fuscas, by- 
menium nunc Doedaleae, nunc Tramelis! E Cel. BBaxBLBr! est 
P. cervinus. Pers. Myc. Eur. II, p. 87. 

46. Hydnum subsquamosum. Epicr. p. 505. 

Upsaliae passim. Icon a nobla exbibita ab bactenaa datis 
valde recedit et peculiarem saltim varietatem exbibet. Stipites 



— 53 — . 

caespitoso-connati , bino sabramosum, fere inalar Polyp. eristaU 1. 
pedis Capree. Golor fusco-ferrugineua» inlus dilutior. 

47. H. molle, pileo carnoso molli convexo umbilicato tomentoso 
albo canescente, slipite carto firmo glabro aculeisque in Btipitem 
decurrentibas sobulatis aeqoalibtts albidis. 

In pinetis Uplandiae, binc inde. 

Mira copia Hydnorum nobilissimorum in Suecia. Hoc com 
J7. »cabfosOj a Snchjsffebo bene picto, et H. Uevig<UOj cajas accu- 
rata icon adesi in Hosaeo, videtur confosam, ab utroque diver- 
sissimom. Stipes unciam longus et aeqae fere crassas, subaequa- 
lis, intas albus. Pilens formam habet polissimum Pazilli, ju- 
nior convexnsy disco profande nmbilicato, demum vero expiana- 
tus aaepe repandas, 3 unc circiter latas, ob tomentam densam 
et conipactam, nallo modo squamosum, taclu mollissimus. Haic 
mazime oppositom est nobilissimum Ä poUtum, pileo suo gla- 
berrimo nitido aculeisque circulum nudum circa stipitem relin- 
quentibus. 

48. H. fragile *), pileo carnoso fragili repando verans marginem 
zonatOy primo pubescente, dein glabrato inaequabili squamuloso- 
qae testaceo, stipite crasso inaequaliy aculeia decnrrentibus prae- 
JoDgis fragillimis albido-griseis. 

In pinetis Smolandiae occidentalis vulgäre, mazime proteum, 
infauste cum ff. Uevigaio (compactum, pileo firmo applanato gla- 
bro laevigato umbrino, aculeis fuscescentibus) junctum. Quam 
mazime mutabile (legi ezemplaria stipite 3 unc. longo, 4! unc. 
crasso, pileo pedali undulato lobato), at facile dignoscitur fragi- 
iitate, pileo irregulari repando testaceo-rufescente versus mar- 
ginem carneque grisea subzonatis, primo pubescentibus laevibus, 
dein glabratis, passim minule squamulosis scrobiculatisve, stipite 
dorso, aculeis valde elongalis, gracilibus et fragillimis. 

Hydnum gracile, pileo carnoso-lento Qonvezo laevigato 
glabro cinereis, stipite elongato gracili glabro, aculeis gracilibus 
tenacibus ez albo-rubellis — cum neutro conjungi potest (non 
pictum). 

49. H. torulosum, pileo carnoso-fibroso convezo umbilicato radioso- 
rogoso, stipileque elongato toruloso tenaci glabro griseis, aculeis 
curtis albis. 

In silvis circa Upsaliam 1849, 1850. 

Hoc ad longe alium typuro, nempe H. infundibulij spectat; 
magnopere diversum. Stipites 3 unc. ot ultra longi, \ unc. eras- 
si, dequales, sed torulosi, quasi e pluribus coaliti vel ad rami- 
ficationem tendentes, valde tenaces et eztus politi. Pileus in 
numerosis individuis semper parvus, unciam raro excedens, jugis 
o centro radiantibus inaequabilis. Aculei tenues et breves, parum 
decurreotes. 



*) H, fragile Psrs. dubia est species, inde nomen buic ezimie cha^ 
racteristicum tribui. 



— 54 — 

50. H* iBuUiplex, pileis toriaceis namerosissimis imbricato-concre- 
scentibas velutinis fuscescentibus, stipile laterali, aculeis confer- 
tis subtilibus plumbeis. 

Ad truncos io silvis Uplandiae 1849, 

Pileoli coriacei, tenaces, spatbulato-caoeati, i\ udc Jongi, 
vix lineam crassi, dense imbricati et in pileam Öabelliformem 
connati postice in stipitem fasiformem ^ unc. et ultra longum 
producti, spadicei, azoni, radiato-striati. Substantia teDuis, fie- 
xilis, fuscescens. Slipites cum pileo linea recta contigui, fusco- 
nigricantes. Intager caespes 3 unc. latus, reniformis. Margo 
acutusy subtus primo albicans. Aculei subtiles, breves, confer- 
tissimiy aequalos, primitus albido*cinerei, mox spadicei. NuIIus 
adest, cum quo comparetur. 

Adsunt simul icones multorum nobilissimorum Ilydnoram v. 
c. H. corrugali^ septentrionaiis^ Erinacei etc. 



6. 7^am Lo, uppfödd af en katta. — Hr J. W. 

Grill, som på sin egendom Ruda i Östergöthland lyckats upp- 
föda en ung Lo (Felis lynx), har haH godheten meddela föl- 
jande intressanta underrättelser om detta djur: 

»Emedan detta, sä vidt jag känner, är enda exemplet 
pä en tam »Nordens Tiger», torde KongK Akademien icke 
vara obenägen att erfara de omständigheter, som jag dervid 
haft tillfälle att anmärka. 

Den % Juni förledet år erhöll jag tvenne samma morgon 
i trakten funna Loungar, ef och $ , födda inom ett eller, högst 
tvä dygn, ty de hade ännu nafvelsträngcn qvar. Af en gynn- 
sam händelse hade en katta föregående natt fått trenne ungar. 
Dessa utbyttes emot Loungarne, som genast började dia, och 
den nya fostermodren visade dem lika ömhet som sina förra 
egna ungar. 

Dagen derpä dog honan, som redan vid ankomsten såg 
sjuklig ut. Längden, då kroppen utsträcktes, var 9 tum, 
svansen 1f, summa 10| tum (267 millim.). Emedan jag en- 
dast i Jäg. Förb. Tidskr. 3:e Arg. sid. 773 funnit färgen hos 
så späda Loar beskrifven (en liknande Katt-, en Varg- Lo) 
och denna afviker frän dessas, må jag nämna följande: Det 
ull-lika, något krusiga håret är ofvan rödaktigt grått, mör- 



— Sö- 
kare fråD pannan längs ryggen och svartaktigt frän dess midt 
bakåt, så att ungen, oFvanirrän sedd, har en stor svartbrun 
fläck, som intager hela bakdelen. — Pannan är randig; om- 
kring de slutna ögonen står en hvit fläck och från ögats ut- 
sida ned öfver kinden ett svart streck; äfven ofvan ögat en 
mörkare fläck; de svarta punkterna vid morrhårens fästen äro 
lika tydliga som fläcken nedom de långhåriga polissongerna ; 
öronens insida är hvit, hela utsidan svart , med kort pensel 
af 5 — 6 svarta hår. — Buken hvit med några mörkare fläc- 
kar; dylika äro tydliga af ven på sidorna vid Targgränsen, samt 
på alla benens utsidor, der de stå tätare. Pä öfverarmens 
utsida upptill är en stor mörkare fläck, och på dess insida 
saknar man ej heller de tvenne svartaktiga strecken. — Svan- 
sen yfvig, nära i rent svart *). 

Bådas färgteckning alldeles lika (ehuru af skiljda kön). 

Den återstående hannen fick ögonen öppna sedan jag haft 
honom 7 dygn **). Iris gulaktigt grå. 

Vid omkring 7 veckors ålder upphörde han att dia^ och 
lärde sig småningom att äta »hvad som heldst»: mjölk, välling, 
bröd, potates, m. m. 

Sept. SS. Han är nu öfver 34^ månader gammal. Vid 
ett par månaders ålder försvann, under fällning af det ull-lika 
håret, den mörka färgen på ryggen mer och mer, så att deraf 
nu endast återstår ett mörkare band: om detta strykes riktigt 
slätt kan man se att det består af flere finare streck, på 
ryggens midt af 4, hvilka bakåt något oredigt gå ihop till 
3, i och 1, samt alldeles försvinna ofver länden. Dessa Ii- 



*) Den döde ungen är skänkt till zoologiska Riks-Museum. 

^) I början jemrade han sig mycket, pätagligen emedan kattans 
mjölktiljgång var knapp. Val har hon två gänger fOrr haft 
ungar, men icke fått uppamma dem, och är dessutom liten (af 
den treförgade Spanska racen}. Under det ungen diade nötte 
han icke blott bfiret af kattans buk, så att den blef alldeles 
naken, utan hans hvassa klor gjorde den tätt prickig af små 
sär. Också vred sig kattan Ängsligt omkring eller uppstod hvarje 
gång han ville dia. Men snart blefvo spenarne uppdragna ocb 
båda belåtna, hvilket befordrades af att kattan fick mat i Ofverflöd. 



— 56 — 

nier äro afbrulaa i länga fläckar *). Pä beoen och sidorna 
vid farggränsen äro spetsarne pä de nya rödaktiga hären hvit- 
aktiga* Fläckarne dock lika tydliga som förut, äfven pä den 
hvita buken, öronens utsida är numera askegrä, kanten 
mörk. — Hörntänderna äro hvassa och temligen länga , men 
framtänderna blott synliga under huden. 

Ehuru han nu är en half gäng större än fostermodren , 
trifvas de icke länga stunder utan hvarandras sällskap; hon 
slickar honom likasom fbrr, sä högt hon räcker, och han leker 
vildt, sä att hon stundom mfiste bita honom ifrän sig. Då 
jag förer honom i koppel och kattan gär med, tränger han 
sig tätt till hennes sida och vill ovilkorligen följa henne. När 
hon är länge ute skriker* han härdt och skärande — ett ljud, 
som pä afständ hördt, liknar Ormvräkens (F. buteo). 

För mig är han fullkomligt trygg, sä att jag handterar 
honom huru som heldst, utan att han nägonsin blir ond. Han 
tycker mycket om dä man stryker honom pä ryggen, och 
gifver ofta sitt välbehag tillkänna medelst att spinna ^ likt 
katten, men längt härdare, samt viftar oafbruiet med svansen. 

Han äter glupskt. Rätt kött fär han aldrig, icke ens 
dä kattan kommer hem med sroä rättor eller sorkar (Arvic. 
arvalis), som hon nägon gäng burit lefvande till dörren af 
det rum de gemensamt bebo. Heldst af allt äter han kokt 
6sk, som han föredrager framför annat kött Säsom tjenligt 
surrogat for sädant fär han mycket ärter, som han ocksä äter 
rätt gerna. All mat mäste vara fint sönderdelad, emedan han 
icke tuggar, utan endast slukar den i sig. 

När han blir ond, t. ex. dä han fär se en främmande 
hund, bläser han ut öfverläppen, sä att munnen framtill blir 
bred och alldeles tvär, samt morrar hårdi; kommer hunden 
mycket nära, sä gapar han hväsande emot honom. 

Nov. H. Kattan öfvergaf honom alldeles, sedan hon 
fostrat honom öfver 4 roänader. Ett par veckor derefter kom 



*) Teckaiogen på ryggen fir fiaau i Januari alldeles lika. 



— 57 — 

hoo sjelfmani till dörren för alt häba pä sin fosterson , och 
dä hon insläpptes började han spinna , gick till henne och var 
synbarligen högst förnöjd vid äterseendet, men nu stannade 
kattan vid dörren, slog med tassen emot honom och fräste. 
Hon tyckte att han blifvit alltför stor och säg farlig uti Då 
vände Loen henne ryggen, stod stilla' och tog emot hennes 
slag med bakdelen, under det han spann och säg menande 
på sin husbonde. 

Vid 5 månaders ålder hafva de nya hörntänderna stuc- 
kit upp innanför de gamla, så att han en tid haft dubbla 
hörntänder. Dessa dagar har han Tällt de fyra gamla *). 

/Sffy, Januari, öfver 7 månader gammal, är hans längd 
från nosen till svansroten, då han ligger utsträckt pä golfvet, 
i fot 3 tum, svansen 6^ tum, hvaraf 2} äro svarta. Höjden 
öfver länden då han går c:a 46, då han ligger utsträckt omkr. 
20 tum. Iris, som först var gulaktigt grå är nu gulare, 
ehuru h värk en rent )igul» eller »eldtargad» **). De bakåt sit- 
tande, längsta morrhåren äro hvita, de öfriga, kortare, 
svarta ***). 



*) Dessa mjölk iftnder, till nflra hälften ihåliga och sittande alldeles 
ofvanpfi tandköttet, endast fastade i yttre kanten, 8ro sSrdeles 
spetsiga och bvassa. 

**) Med anledning af att Loen allmSnt anses hafva aflfing pupill, 
må nämnas, att man visserligen, under dess största samman- 
dragning, i starka dagrar, kan, på n9ra häll, mSrka att. den 
Sr något aflång, men också helt liten och kort, icke lång 
och smalt spetsig som på alla fem figg. i^ "Ulum. Fig. till 
NiLSfOKS Fauna." 1 "Jag. Förb. Tidskr." 3:e Arg. Sr den rikti- 
gare tecknad. — * I mildare dager Sr pupillen stor och så 
rand att man endast med svårighet kan se att den icke ar ftsUt 
cirkelrund, (Prof. Nilsson sSger i sin Fauna, 2:a Uppl. sid. 123, 
att "pupillen, då djuret dör, hlir rund*'). — Yidare uppgifves i 
äldre arbeten, att Loens ögon "lysa i mörkret, som glöder." Der- 
vid må anmfirkas, att de lika litet som kattens lysa i totalt mör- 
ker, men alt pupillen i vissa halfdagrar lyser af en vackert grön 
eller gulgrön färg, som man lätt kan få se om man vflnder hans 
hufvad från dagsljuset, och på nära håll ser honom i ögonen. 
(Iris lyser icke i halfdager, Snnu mindre i mörker). 

***) Detta må tjena till en ytterligare föreningsISnk emellan vårt 
Svenska Lodjurs namnarter, ty Ketserliiig & Blasius, "dieWir- 



— 58 — 

Hqds hår är elektriskt, ehuru ej i mycket hög grad; 
om det kammas på ryggen, så kan man höra knrstrandet, och 
se huru det delvis reser sig. 

Hvilkendera Lo-formen detta djur skulle komma alt till- 
höra syntes i början temligen odecideradt; men sedan sidornas 
fläckar under vintern blifvit allt otydligare, gifver honom den 
gulbruna färgen , m. m. hela utseendet af en s. k. Räflo *). 
Om jag får behälla honom skall det bli intressant att se om 
färgen framdeles tilläfventyrs undergår någon sådan förändring, 
att den kunnat föranleda olika namn i samma djurs olika åldrar. 

Sedan kattan öfvergaf honom är han dagligen några tim- 
mar lös i mitt rum, hviiket, i förening med att hans föda 
till stor del är vegetabilisk, har gjort honom särdeles tam. — 
När han i sitt rum får se kopplet blir han alltid glad; står 
stilla och spinner medan det fästes på honom. Inkommen i 
mitt, springer han genast upp till mig i soffan; bär emotta- 
ger han mina smekningar, under det han spinnande slickar 
framtassarne; här sträcker han ut sig och insomnar ofta, med 
hufvudet i mitt knä, eller sätter han sig på soffkarmen och 
spejar utåt gården; kommer då någon resande så morrar han. 
Förr blef han uppmärksam vid fraset af papper o. dyl, samt 
ville leka dermed, numera hör och ser han hvad som heldst 
utan att någonsin oroa mig. Isynnerhet är han vänlig när 
jag återkommer, efter att hafva lemnat honom någon stund 
ensam i rummet; då vill han aldrig upphöra med sina smek- 
ningar. Äfven främmande personer bemöter han lika, då de 
handtera honom utan fruktan eller motvilja. — En oaken 
Amerikansk hund (C. caraibicus. Less.), som utgör hans dag- 
liga sällskap, tycker han mycket om, och vill leka så väl 
med honom som husets kattor, men de frukta honom alla. 



belthiere Europas*', appgifva bland de hufvudsakligaste artmär- 
ken, hvarmedelst F. lynx L. och cervaria Tehm. skulle skilja sig 
frän F. borealis Thunb., att de förra ha morrhåren hvita, den 
sednare svarta. 
*) Han liknar pä det hela mera den i J9g. Förb. Tidskr. 3:e Arg. 
färglagda figur an någon af de fem uti ''lllum. Fig. t. Skand. Fauna. 



— 69 - 

När jag leker med honom springer han ofta bort i ändan 
af rummei och gönamer sig liggande pfi lur; nu lägger han 
ned hufvudet, viker Öronen bakat och störtar med ett par 
länga och hastiga spräng öfver min hand, kastar sig i samma 
ögonblick kullerbytta och sparkar med baklbtterna; men sedan 
han först började leka är det icke exempel på att han med 
länder eller klor gifviC något enda sär; väl har jag ibland för 
säkerhets skuld klippt de h vassa framklorna, men de ha åter 
utan skada fått tillväxa. — De nya hörntänderna äro också, 
ehuru nu ganska stora, långt trubbigare än de gamla. 

När han får någon mat som han tycker särdeles om, så 
fräser han, men låter dock vanligen stryka sig på ryggen. 
En tid blef han vild när han fick tag uti pälskläder af kal- 
muck o. dvl., men nu (ormar icke heller sådant att störa 
hans lugn. 

Då han behöfver gå ut, »säger han alltid till», har ett 
klagande läte, och krafsar med de mjuka framtassarne; får 
han icke gä snart blir han bSde rädd och ond, ty erfarenhe- 
ten har lärt honom att det är fara på färde vid sådana 
tilirällen. 

Såsom en besynnerlig vana må nämnas, att han vid hvarje 
besök på särskilda platser, t. ex. på en rotmatta, en viss 
trappa, lägger sig ned och krafsar ifrigt med framklorna, samt 
biter, — hvilket tyckes ske endast för gymnastikens skuld. 

Dä han vill se på långt håll, ställer han sig på bakföt- 
terna, och står så helt rak länga stunder, utan att vackla. 

Ibland förer jag honom med mig ute i koppel, och van- 
ligen går han rätt snällt, än före, än efter; går han då förbi 
ett träd, är han mycket road af att göra ett språng uppåt 
stammen, på hvilken han förmår flytta sig från ena till an- 
dra sidan. 

Några gånger har han kommit lös, men dock icke för- 
sökt att fly; en gång sökte han att komma in i den flygel, 
hvaruti han har sitt rum, men när han fann portarne läste, 
väntade han på trappan till dess jag hann komma ut och taga 



— 60 — 

honom, som om ingenting passerat. — En afton i skymnin- 
gen, då hushållerskan bundit honom på gården och återkom- 
mit i förstugan, blef hon ej litet öfverraskad af att hafva 
Loen — midtpå sin rygg! han hade slitit af kedjan, och 
gjorde genast ett glädjesprång upp på sin skoterska. 

Slutligen vill jag blott tillägga, att bland' de flera Svenska 
vilda djur, som jag haft längre eller kortare tider, hvaraf nå- 
gra ganska tama, har ännu intet gjort mig så mycket nöje som 
denna Lo hittills, genom sin lifligbet och vighet, sin trygghet, 
ja tillgifvenhet för mig. Frbdr. Goyibr säger också i Essais 
sur la domesticité des Mammifhres, att »just rofdjuren äro de, 
hvilka, en gång fullkomligen tämda, mest utmärka sig både 
genom trohet, tillgifvenhet och läraktighet, hvarpå hunden är 
det tydligaste exempel», jfr. Vet. Ak. Zool. Arsber. 4 827, sid. 5.t» 



7. Samtidiga observationer på djur under år 
1849. — Hr C. G. Löwbnhjelm, som benäget åtagit sig att 
redigera dessa observationer, hade insändt en öfversigt deraf 
så lydande: 

Från nedanstående personer hafva iakttagelser inkommit, 
gjorda under år 4849: 
l:o Från Skåne: (S.) *). 

Sign. Siältets nrnno och läge. 

Prosten Johan Bbuzelius. • . . Si. Tommnrp, \ mil fr. Trelleborg. 

Friherre G. W. Kaulbabs • . . 83. Kemparp, 2 mil V.N.V. fr. Ystad. 

Akad. Adjuncten W. Liuebobg . S^. Lund. 

ProY.-ISkarenN.O.ScHAGBBSTRöii S6. Landskrona. 

2:o Från Gomand.- (G.) 

ProvinciallSkaren A. Ardbéb . 6l. Thors, } mil norr fr. Wisby. 

Prosten M. KuHTBEBä G2. Nfthr. 

3:o 

*) Signaturerna flro sä vidt möjligt desamma ^som vid observalio* 
nerna för 1848, införda i denna tidskrift Arg. 1850, sid. 145 
och 169. — Olikheterna Sro följande: 

Öl. betyder bär Carlshamn i st. för Carlskrona. 

08. — — Motala — — det 4 å 5 mil nordligare 

Mariaedamm. 
M5. fKlockhammar) ligger njira intill det förra M5. (Frösvidal). 
Dessutom tillkomma bar: S6, ölOa, öll, M7 och N2b. 



— 61 — 
3:o Från Héira åelm af Göihaiand med VeUern$ otnrå4e.' (O.) 

Sijgo. Ställets namn och lige. 

Docior Draebnberg Öl. Garlsbamn. 

Fabrikdr J. Möllbk 02. Svensborg, ^ mil fr. Norrköping. 

Friherre B. 6. Ebrencrona . . Q3. Leonardsberg vid Glan. (58°3l'N.} 
JflgmSstare Z Abblin ..... 04. Omberg, S.V. fr. Wadsiena. 
Doctor Edt. Goéft .«..••• Q5. Lanna, | mil Osler fr. Tåkern. 

Major H. Subobtau. • Q6. Ornsnfls, ^ mil norr fr. Sken oinge* 

Herr J. W. Gbill 07. Rada, 2 mil N.V. fr. Linköping 

(58*33' N.Br.) 
Löjtnant H. L. Sordbyall . . . Ö8. Motala. 
Doctor J« W. Lacbrstrdt . « • 09. Askersuod. 
Jigmastaren C. W. Lurdborg . OlO. Finspong (5dJ*N. Br.) 

D:o D:o ÖlOa. Tuna, vid Lilla Åby Gstgd, norr 

fr. Norrköping. . 
KroDOlotsen A. P. WirsAr . . Oll. örö (57*33'N. Br.) 

4a> Från vestra delen af Göthaland.- (V). 

Aptekaren H. J. Ekkrbrg . . . Y2. Götbeborg. 

CoDsoIat-Secret. F. W. Durr. Ys. Götbeborg. 

GoDserTBtor A. Malm Y4. Götbeborg. 

Prosten C U. Ekströii .... Y5. Tjörn, 3^ mil N.V. fr. Götbeborg. 

5:0 Från meUersta Sverige.' (M.) 

Rldflien Laromar Ml. Trosa. 

Hofjågmåstarea J. Ar Ström • M2. Stockholm. 

Aptekaren TnrARDBB M3. Enköping. * 

Friherre C GEDBRSTRÖVy Student M4. Upsala. 

Herr C. G. Löwbrbjelm .... M5. Kiockbammar, Ij mil N.V. fr. Öre- 
bro (59'*23'N.Br.) 
Brakspatron J. db Ror .... M 6. Sva bens verk, 4^ mil N. fr. Fa bl un* 
Målaren Avg. Frediixssor. . . M?. Norbergs by i Westmanland. 

6:0 Från Norrlandj uimed BoUnieka viken.' (N.) 

Bruks-Inspector J. F. Björkmar Ni. Tolffbrs bruk, | mil N.V. fr. Gefle. 
Braks-Predikanten N. Åsur . N2. Galtströms bruk (62}^ N. Br.) 
Brukspatron X. Wjkrr .... N2b. Andersfors bruk i Helsingland 

(c:a 62*^). 
Aptekaren M. Dtbr TSd. Skellefte (64^42' N. Br.) 

7:0 Från Lappmarkerne .' (L.) 

Kyrkoherden N« J, Surmur . Lt. Lycksele kyrka i Ume Lpmrk, 12| 

"mil fr. Ume (64** 38' N. Br^ 
Nybyggaren Ardbrs Dablbero L2« Qviekjocks kyrka i Lule Lpmrk, 

32 mil fr. Lule. 
Löjtnani C F. Dahl L3. Gellivare kyrkoplats i Lule Lpmrk, 

24 mil fr. Lule (67* 20' N. Br.) 

Öfvers, af KtmgL VeL-Äkad. Förh. Arg, 8. A.-o 2. 3 



— 64 — 



1. Observationer pä Mammalier och Amfibier. 

Mustela erminecL 



AnUger »oniinardriigt 
ensttfkfl. allmänt. 



V3. 20 Maj 
L2. i bOrj. af Jan i 
L3. slatetafMaj 



Aotngrr Tinterdrägl 
enstaka. al I min t. 

i Nov. 

i siat. af Nov. — 

ett par veckor efter fOrsta snön. 



V3. 10 April — 

M4. bflr 9nnu vinterdr. d. 24 Apr. 
M6. 1 Haj 20 Ma] 

M7. 14 April — 

N2. — 23 Maj 

N2b. — 23 Maj 

L3. i slutet af Maj syntes flere ggr. 
2:ne ex. det ena med vinterdr.^ 
det andra med sommardr. 



L^ptis varuäAUs, 

24 Dec. 



5 Octob. 



medi. af Oct. 



Ve9pertilione9. 

Börja syoas 
enstaka. allmänt. 

Ql. 25 April 7 Maj 

05. 27 April 19 Maj 
Ö7. 21 Apr. (V. pipistrellas). 

Ö9. — 24 Maj 

V3. 12 Juni — 

V4. 8 Mars — 

Ml. 17 Maj 20 Maj 

M5. 2 Maj — 

M7. 28 Maj 30 Juli 

N2b. 17 Maj — 

L3. finnes icke hSr. 



Triton paiu8tn$. 

Fin m kom mer 
enstaka. aUmiot. 



För- 
svinner. 



Q5. 2 Maj 
08. 1 Maj 
V2. 4 Maj 
Ml. 14 Maj 

M7. 13 Maj 



9 Maj 
24 Maj 
22 Maj 



15 Juli 



Bufo vuigaris. 

Fram kommer 
enstaka. allmänt. 

y2. 6 Maj 16 Maj 
Ml. 7 Maj 19 Maj 
M7. -T 12 Aog. 

Råna temparanku 



Ol. 20 Apr. 
Ö3. ~ 
05. 4 Apr. 
Q6. 22 Apr. 
09. — 
T2. 18 Mars 
V3. 18 Mars 
Ml. 4 Maj 
M3. — 
M4. 22 Apr. 
M5. 27 Apr. 
M6. 28 Apr. 
M7. 10 Apr. 
N2b. 3 Maj 
L2. 15 Maj 
L3. — 



26 Apr. 
21 Apr. 

27 Apr. 
27 Apr. 
30 Apr. 
27 Mars 

14 Maj 
23 Apr. 
26 Apr. 
30 Apr. 
1 Maj 
18 Juli 



15 Maj 



För- 



STioner. 



30 Sept. 



25 Oct. 



15 Nov. 
28Sept. 



i Sept. 
I6z.d.l4 
Oct. 



— 63 ~ 

S, Observationer på Fiskar. 

S<ämo Molar, 

Ol. BOrjade gl upp i vikar ne af saltsjön vid Bileholm medio Pebruart» 
samt upp i IKlrrums å, till kronolaxfisket, den 26 Apr., dl 
4 Laxar togoa. Sedan bar dagligen fiskats med vexlaode lycka; 
tillgåogen och fångsten Sr dock mindre Sn fOrra året. 

Ötl. Fångas sällsynt på örO. 

ITs. bOrjar gå upp i Safve ån d* 24 April $ många qvarstadna un- 
der vintern. 

Ml. dM d:o i Trosa ån d. 2 Maj. 

M7. d»> åu> i Avesta ån d. 24 Juni. 

Ni* d:o d:o i Gefle ån d. 18 Maj; har vid bruket d. 29 Haj. 

ÄlyngeL 

(Hl. Ej sllker på den fiskens fortplantning. 
V2. börjar visa sig d. 11 Juli vid Götheborg* 

Se^mlmr Mcombnu* 

Oll- har aldrig fångats harstades. 

V2. börjar komma intill kusten d. 20 Juni. 

V3» börjar komma i grannskapet den 31 Maj; intill kusten d. 4 Juni. 

Clupea harengus. 

Ol. förekommit och ffingats hlr allt se'a Irets bOrjan mer eller 
miodre; dock i mindre mSngd Sn pl mloga ir fOrr. 

"Vs. fArekommer anna ej den 30 October; om vlren ingen af den 
storlek, aom nppgafs 1848. 



3. Observationer pA Insekter. 



Soarobettt tiereorariui. 



86. 

OS. 
06. 
07. 
09. 
V2. 

Ml. 
Ms. 

M4. 

Ms. 



«a»taka. 

20 Apr. 
23 Apr. 
12 Apr. 
23 Apr. 

26 Apr. 

27 Apr. 
11 



24 Febr. 
4 Apr. 



2 Maj 



■llmiBt. 



26 Apr. 
30 Apr. 

30 Apr. 

30 Apr. 
10 Apr. 
16 Apr. 
10 Maj 
26 Apr. 



•»•taka. 

M6. 2 Maj 
M7. 26 Apr. 
N2. — 
N2b. 17 Msj 



allmiot. 

5 Maj 

3 Juni 

15 Maj 



Melolon^ wägarié. 



QS. — 
Q8. 3 Juni 
Ö9. — 
y2. 21 Maj 
Ml. - 7 Maj 
M6. 5 Juni 
N2b. 5 Maj 



29 Maj 
22 Juni 
27 



— 64 



Locusta oirtdiMima. 

enstaka. 



01. — 

Ö5. — 
Ml. 1« Maj 
M7. 10 Juoi 



allifiäot. 

20 Juni 
25 Aug. 



Lytta vesicatoria. 

S. 7 lani 17 Juni i par- 

ning vid Kaflinge 
nSra Lund; enligt 
uppg. i Ta b. y2. 

Gryllus migratorius. 
Ö5. Elt exempl. d. 23 Aug 



LibeUula depresta, 

i Juni 
2 Juni (enl. 
uppg. under V2.) 

Ml. 18 Maj — 

M6. 14 Juni 18 Jutii 



05, — 

S. vid Lund. 



Agrion vtryo. 

enstaka. allmaot. 

S. vid Lund, 28 Haj 1 Juni (enl.V2.) 
Ml. 17 Maj 25 Maj 

M6. 24 Juni 30 Juni 

M7. 3 Juni — 

Ephemera tmigata, 

S. vid Lund, 26 Maj 28M8J(eDl.y2). 
M7. 6 Maj _ 17 Juni 

PapUio cardamin^M. 

Ö5. 31 Maj — 

Ö6. 29 April — 

¥2. 1 Maj to Maj 

Ml. 19 Maj — 

M6. 4 Juni 7 Juni 

M7. 15 April ' 4 Juli 

HifUva mafcu 
V2. 7 Maj 16 Maj 



4. Observationer på flyttonde sommarroglar. 



Cypselui apu$. 






Hirundo rusiica. 




Ankomst. 


Bort- 




Ankorost. 


Borl- 


enstaka. 


allmänt. 


flyttning. 




enstaka. 


allmänt. 


flyttniflg. 


01. 15 Maj 


1 Jan. 


4 Sept. 


Si. 


5 Maj 


— 


— 


Ö3. 16 Maj 


— 


20 Aug. 


S3. 


13 Maj 


— 


^— 


Ö4. 23 Maj 


— 


— 


84. 


28 A pr. 


— 


— 


Ö5. 19 Maj 


.— 


— 


S6. 


19 Apr. 


30 Apr, 


— 


Ö7. 23 Maj 


— 


•— 


Gi. 


— 


16 Maj 


— 


Ö8. 23 Maj 


23 Maj 


— 


G2. 

• • 


11 Mej 


— 


— 


Q9. — 


24 Maj 


— 


Ol. 

• • 


-^ 


24 Maj 


— 


01 a. 20 Maj 


— 


— 


()2. 


— 


12 Maj 


— 


V3. 19 Maj 


29 Maj 


1 SepU 


03. 

• ■ 


29 Apr. 


— 


— 


y4. 19 Maj 


24 Maj 


» 


05. 

•• 


29 Apr. 


16 Maj 


•-^ 


V5. 4 Juni 


— 


— 


Q6, 


30 Apr. 


12 Maj 18-29 Sept 


Ml. 7 Maj 


16 Maj 


24 Sept. 


07. 

• • 


4 Ma} 


— 


^— 


M4. — 


23 Maj 


.— 


08. 

• • 


JO Api. 


— 


— 


M5. 19 Maj 


— 


— 


09. 


— 


16 Maj 


— 


M6. — 


3 Maj 


— 


OlO 


a. a Maj 


— 


— 


M7. 4 Juni 


— . 


— 


V2. 


— 


14 Maj 


— 



— 65 



Aokofotft. 



•nsiaka. 
Va. 24 Apr. 
V4. 12 Apr, 
YS. 13 Maj 
Ml. 4 Maj 
H4. 11 Maj 
Ms. 10 Maj 
M6. 15 Maj 
M7. 13 Maj 
N2b.l4Maj 
Ll. 15 Maj 

La. — 



■Umint. 

1 Maj 
21 Apr. 

20 Maj 

14 Maj 

20 Maj 
25 Maj 



Bort- 
flyttoiag. 

4 Oct. 

30 Aug. 
30 Sepl. 



i Sept. 



Hirundo urbka. 

83. 1 Maj — 

S4. 2 Maj *- 

S6. 20 Apr. 30 Apr. 

Ol. 7 Mai 11 Maj 



16 Maj 
14 Maj 
16 Maj 



03. 28 Apr. 

04. 8 Maj 
Ö5. 29 Apr. 

08. 6 Maj 

09. — 
ÖlOa. 30 Apr. 
YS. 1 Maj 9 Maj 
VS. 8 Maj — 
Ml. 5 Maj 
M3. - 
Ms. 9 Maj 
M7. 23 Äpr. 
N2. 15 Maj 
Na. 6 Maj 
Ll. 15 Maj 



19 Sept. 



3 Haj — 



21 Maj 
27 Apr. 



14 Sept. 

- 



— 27 Aag. 



Ol. 
Ml. 7 

Ni. - 



Hirundo riparid. 

9 Maj 11 Maj 4 Oct. 
24 Maj — 
15 Maj — 



Musdcapa griiola, 

Ö3. 13 Maj — 

08. 7 Maj — 

V3. 15 Maj 



Vs. 7 Maj 
Hs. 12 Maj 
Mö. 29 Aor. 
N3. 22 Maj 



24 Maj 14 Oct. 



3 Maj — 



ååu9cicapa atricapiUa. 

ÅDkomst. Bort* 

eoflUka. •llmSot. flyttoiog. 

S4. — 5 Maj — 

03. 3 Maj — — 

05. 30 Apr. — — 

Ö7. 16 Maj — — 

Öl0a.27Maj — ^ 

V4. 12 Maj 14 Maj — 
V5. 2 Maj — — 

M5. 6 Maj (^ — — 

N3. 22 Maj — — 



Saxicola , aenanthe. 

S4. — 5 Apr. — 

§6. — 14 Apr. — 

Ol. 3 Apr. 1 Maj 11 Sept. 
03. 14 Apr. 
Ö6. — 
Ö7. 20 Apr. 

Ö8. 7 Maj — — 

Ö9. — 28 Apr. — 

ÖlOa. 24Apr. — — 

y3. 7 Apr. 20 Apr. 1 Sept. 

V4. lOApr.o^ 16 Apr. — 

V5. 15 Apr. 29 Apr. 4 Sept. 

Ml. 6 Maj 14 Maj — 

M3. — 27 Apr. — 

M4. 28 Apr. — — 

Ms. 17 Apr.^ — — 

N2b. — 10 Maj — 

N3. 3 Maj -^ — 

Ll. 29 Apr. — -i- 

L3. 20 Maj — — 

Saxicola rubetra» 

S4. — 5 Maj — 

Ö3. 27 Apr. — — 

Ö5. 7 Maj — — 

Ö9. 4 Maj 

ÖlOa. 10 Maj 

V 5. 9 Maj — 

M4. 29 Apr. — 

M5. 6 Maj c?» — 

Sylvia philomela» 
S3. 17 Maj — 

Sylvia atricapiUa. 

M5. 17 Majo^ — 



6 Maj — 



66 — 



Ankomst. Bort- 

enstaka. allmin. flyttnings 

iS4. 18 Maj — — 

Q3. 12 Maj — — . 

Ö5. 19 Maj — — 

Sylvia trochUus. 

84. — 26 Apr. — 

p3. 2 Maj — — 

Q5. 28 Apr. — — 

OlOa. 30Apr. — — 

Y4. 5 Maj 12 Maj — 

V5. 30 Apr. 4 Maj — 
M5. 21 Apr.<f — — 

N2b,12Apr. — — 

N3. 24 Maj — — 

L3. 18 Maj — — 

Sylvia phoenicurut. 

g4. — 28 Apr. — 

Ol. 10 Maj 20 Juni — 

Ö2. 9 Maj — — 

Ö3. 28 Apr. — — 
Ö5. 26 Apr. 
Ö6. — 

Ö7. 18 Maj — — 

ÖlOft. 1 Maj — — 

V3. 9 Apr. 4 Maj 14 Aug. 

V5. 27 Apr. — — 

Ml. 7 Maj 16 Maj 14 SepL 
Ms. 29 Apr.^ 2 Maj 5 — 

M7. 18 Apr. — — 

N2b. — 15 Maj — 

N3. 3 Maj — 



Sylvia wecicam 
V 5. 20 Maj — 

Slwrnus vulgM'iå, 

Si. — 

S4. - 

61. 5 Mars 

62. 4 Mars 
61. 13 Jan. 

63. 6 Mars 
Ö5. — 
Ö6 19 Mars 



Ankomst, 
enstaka. allmio.-^ 

Q7. 22 Mars 
Q8. — 
Öll. 5 Mars 
V3. 5 Mars 
V4. 10 Febr.- 
30 Mars 
YS. 11 Mars 
1 Apr. 



Bort- 
iyttning. 



28 Mars 
8 Mars 
19 Mars 
8 Apr. 



Ml. 

|M3. 
M5. 

M7. 
W2b. 



4 Apr. 
11 Mars 
26 Mars 



16 SepU 



5 Maj — 



1 Apr. 
5 Apr. 

8 Mars 

3 Febr. 



IS Juli 



7 Mars — 



— — 20 JttBi 

— 20 Apr. — 

Twrdus mtiSfCttf. 



84. — 
Q2. 12 Mars 
Ö2. 10 Febr. 
03. — 
06. 10 Apr. 
09. — 
ÖlOa. 19 Apr. 
y3. 14 Mars 
V4. 10 Apr. 
Ml. 4 Apr. 
Ms. 23 Mars 
N3. 4 



10 Apr. 
18 Mars 

21 Mars 

18 Apr. 

31 Mars 
14 Apr. 
14 Apr. 



ISOcU 






Faleo mUvu9* 



83. 
84. 

01. 

•• 

02. 
Ö3. 
ÖS. 
Ö6. 
07. 
Ö8. 



6 
2 

4 



Mars 
Mars 
Apr. 
11 Mars 
9 Mars 
IS Mars 
8 Mars 
11 Maj 
8 Mars 
Ö10. 24 Mars 
y3. 4 Mars 
M3. 9 Apr. 
N3. 16 Maj 



29 Maj — 



IS Mars 4 Maj 



Columba oenoå. 



01. 15 Apr. 13 

Ö2. — 15 Mars 

Ö3. — 9 Mars 

Ö5. 4 Apr. — 



67 — . 



XnkomsC. 
emtaka. allmäD. 

06. 19 Mars — 

Ö8. i 3 Mars — 

Ö9. 

ÖlO. 11 Mars 

YS. 21 Mars 

Y4. Id Mars 

M2. 6 Mars 



Bort- 
flyttning. 



— 8 Apr. 



4 Apr. 
25 Mars 



24 Apr. 



MolaciUa a/6a. 



84. 

Se. 

62. 

Ol. 

02, 
Ö3. 
Ö5. 
Ö6. 

•• 

07. 
Ö8. 
Ö9. 



5 Apr. — — 



2 Maj 



14 

13 
11 

7 
7 



5 Apr. 
5 Apr. 

8 Apr« 
18 Apr. 

9 Apr. 
ÖlOa. 7 Apr. 
Öll. 4 Apr. 
V2. — 
V3. 1 Apr. 
V4. 10 Febr., 

30 Mars (^ 
VS. 10 Apr. 
Ml. 4 Apr. 
M4. 9 Apr. 
Ms. 11 Apr. 
M6. 19 Apr. 
M7. 18 Apr. 
Ni. - 
N2b. 21 Apr. 
ITS. 29 Apr. 
Ll. 22 Apr. 
L2. 1 Maj 



Apr. 

Apr. 

Maj 

Apr. 

Apr. 



7 Apr. — 



20 
15 



Apr. 
Apr. 



5 Apr. — 
10 Apr. 15 Aug. 
8 Apr. g — 

— 19 Sept. 
14 Apr. 20 Sept. 



21 



11 



Apr. — 
Apr. — 



— i Sept. 



MolaciUa fiaioa. 

S6, — 18 Apr. — 

Öl. 3 Juni 29 Juni 7 Sept. 

Ö3. — 30 Apr. — 

06. 5 Maj — — 

07. hackar hflrslfldes. 

Ö9. 28 Maj — — 

ÖlO». — to Maj — 

TS. 29 Apr. hfirsillsyn». 



Ankomst» Bort- 

enstaka. allmän. flyttning. 

8 Maj — 



M3. — 
Ms. 5 Maj 

M6. 20 Apr. 
M7. 14 Juifi 
i^2b. — 
Ll. 15 Maj 
L2. 16 



hflr sflllsynt. 
16 Maj — 

— i Sept. 

MotaciUa flavaj var, cap. nigric^ 

03. En och annan i början af Maj. 
V 3. 1 5 Mars 24 Mars 19 Oct. 
N3. 22 Maj — — 

Alauda arventis. 



S6. finnes hflr 
S3. 27 Jan. 

5 
25 

7 



Mars 

Febr. 

Jan. 



6i. 

G2. 

Ol. 

• • 

02. - 
Ö.S. 13 Febr. 
04. — 

ÖS. 12 Febr. 
Ö6. 21 Febr. 
Ö7. 13 Febr. 
Ö9. — 
ÖlO. 15 Febr. 
V4. 10 Febr. 
VS. 9 Febr. 
Ml. 14 Mars 
M2. 13 Febr. 
M3. — 
M4. 4 Mars 
Ms. 13 Febr. 
M6. 22 .Apr. 
M7. 25 Mars 
N2b. - 
N3. 21 Apr, 
Ll. 27 Apr. 



nflstan hela året om. 
6 Febr. — 



24 Febr. 
19 Febr. 

1 Mars 
16 Febr. 
22 Febr. 

6 Mars 

6 Mars 

5 Mars 
1 3 Febr. 
12 Febr. 
24 Mars 

6 Mars 

7 Mars 
5 Mars 

26 Apr. 

Maj 
29 Apr. 






1 \ 



^4. 

Ö3. 13 Apr. 
V3. 11 Febr. 
V 4. 16 Mars 
Ml. 25 Apr. 
M4. 10 Apr. 



Anlhus pratenais, 
— 5 Apr. — 



r 



1 Mars 24 Oct. 
30 Mars 
14 Maj — 



— 68 — 



Aokom4t. 


Bort- 


entUka. allrDio. 


flyitoiog 


Ms. 25 Apr. — 


— 


N3. 4 Maj — 


— 



ÅnthuB rupeslris. 

Ö3. 12 Apr. — — 

V4. 3 Mars 16 Mars — 

Fringilla coelebs» 

84. — 5 Apr. — 

Q2. 1 Apr. 3 Apr. — 
Ö3. 27 Mars — — 

05. 4 Apr. — — 

Q6, 30 Mars 3 Apr, — 
07. 18 Mars (1^ — — 

QlO. 12 Mars — — 

Öll. 5 Apr. — — 

y3. 14 Mars 24 Mars 15 Oci. 
V4. 10 Febr.- — — 

30 Mars. 
V6. . — 7 Apr. — 

spridda ex. bela året om. 
Ml. 16 Apr. 4 
M3. — 
M4. ^ 
M5. 11 Mars 
M7. 11 Mars 
N2b. 16 A{>r. 
Ll. 2 Maj 



19 Apr. — 
6 Apr. — 
4 Apr. -^^ 



Emberixa hortulana* 

84. 28 Apr. -— 
Öl. — 



OlOa. 10 
V4. 28 Apr. 
V5. 2 Maj 
M5. 14 Maj 



20 Maj 7 Aag. 
2 Maj ^ 



Cuculua canoruå. 
83. 11 Maj — 



Gi. - 

62. 13 Maj 

Öl. 3 Maj 

Ö2. 9 Maj 

Ö4. 15 Maj 

Ö5. 9 Maj 
Ö6. — 

Ö7. 11 Maj 



16 Maj — 

13 Maj 15 Jali 



12 Maj 



Bott- 

fljttoing. 



-- 15 Maj ^ 



10 Maj 
14 Maj 
16 Maj 
12 Maj 



Ankomit. 
eoaUka. allmiD. 

08. 15 Maj 
Ö9. 

ÖlOa. 10 Maj 
V2. — 
V3. 4 Maj 
V4. 2 Maj 
V5. 22 Apr. 
Ml. 8 Maj 
M3. 

M5. 10 Maj 
M6. 13 Maj 
M7. 3 Juoi 

Ni. — 

»2. - 
ll'2b. 14 Maj 
N3. 24 Maj 
Ll. 21 Maj 



24 Ang. 



— 12 Maj — 



11 Maj 
19 Maj 
18 Maj 



Rollus crex. 



01. 2 Maj 

Ö3. 16 Maj 
Ö9. 23 Maj 
ÖlOa. 18 Maj 
V3. 14 Maj 

V4. 13 Maj 
V5. 29 Maj 
M3. — 

M5. — 
M7. 8 Juni 



13 Maj (ej börd ef- 
ter 7 JuJi). 

24 Maj — 



24 Maj 
16 Maj 

23 Maj 
19 Maj 



14 Oct. 



84. 
Ö3. 
Ö5. 

Ö6. 

V3. 

V4. 

V5. 

M5. 
M7. 
N3. 

84. 
G2. 



Charadrius apricariut» 

— 5 Apr. — 

— 13 Apr. — 

— 5 Apr. (fanns fio- 

nu250ct.) 

18 Maj 21 Maj — 
4 Mars 1 5 Mars (ej sedd ef- 

ler4Aag.) 
4 Apr. — 



26 Maj — 



18 Mars 

17 Mars 

22 Mars 

7 Maj 

16 Maj — 

Scolopax ruiticola, 

15 Mars — 

17 Mars — 




— 69 



ABkoBitt. Bort- 

cDsuka. allnSD. flyttoing. 

02. 2 Apr. — — 

Ö6. — 24 Apr. — 

Ö7. ti Apr. — — 

ÖlOa. — 11 Apr. — 

Ya. 9 Mars 20 Mars (sSgs ej ef- 
ter 24 Apr) 
T4. 19 Mars 7 Apr. 
*V5. — 
Ml. 24 Apr. 14 Haj 
Ms. — 15 Apr. 



Än$er se^ium. 



— 14 Oct, 



Cieonia aiba. 

83. 6 Apr. — 
86. 19 Apr. 26 Apr. 
Ya. 6 Maj 14 Maj 



05. 

V3. 

T*. 

V5. 

Ml. 

Ma. 
Vi. 
Li. 



AokooMt. Bort- 
fostaka* aDmln. flyttniog. 

10 Mara — 8 Oe(. 


7 Mara 

5 Mara 


14 Maj (algaejef- 
ter 20 Maj) 
1j Mara -— 


10 Apr. 
21 Apr. 


a Maj 24 Sept. 

27 Apr. — . 
~ 23 Sept. 



- 



81. 



1 Maj — ~ 

VaneUu$ cri$UUu$. 
21 Febr. — — 



5. Fogelarter sedda 



mellaa den 15 Dea 1848 och den 4 
Febr. 1849. 



07. 



01 0. 
Faleo palambariQs . . . ^-.^ 15 Jao. 

— Disas 19 Dec. 26 Jan. 

Strix litQTata _ 26 Jan. 

— passerioa 20 Dec, 2 Jan. 

— babo 14 Febr. 

— alaco 14 Jan., se- 14 Jan. 

dan dagl. 
tHeus martius 30 Dec, 24 Jan. 2-15 Jan. 

— viridis 2 Jan. 21 Jan. 

— canus . ■■ .^^- 

— JeacoDotas .... .... 28 Jan. 

— major 23 Jan. 3 Febr. 

— minor 31 Dec; 1,2,4 Jan. 9 Febr. 

— tridactylaa. . , . — ^ 20Deo.,9Jan. 
Corvus corax 16 Dec 26 Dec, 9 Jan. 

— cornix 16 Dec, 4-30 Jan. 15 Dec 

— monedala .... 31 Deo. ..»•.. 

— pica .; 15Dec-30Jan. 26 Dec 

Gamdus glandarius . • 25 Dec, sed. dagl. 17-20 Jan. 

Ampai$ garrulas • . • • 18 Febr. 

Lanws excubitor .... 4 Jan« i«««.«* 

Twrdus viscivorua. . . . -*«- 14 Jan* 

— pilaria -— 10-21 Jan. 

CincUu aqualicus. . . . 22Doc.dag]. 



M5. 
6 Dec 



finnes hela tiden. 



dl oefa dl. 



dä och dl. 
d:o rfi 

d:o 
d;o ef? 
d:o ^ 



dagligen 
dagligen 
23 Dec 
11 Jaq. 

stil. denna ▼iDt« 
dagligPQ 



70 — 



07. 

TroffiodyleM earopaeua. • Jao. dagU 

Certkia familiarta . • • . — -. 

SiUa europasa 16-18 Dec. 

ParuB major ISDecdagl. 

till Febr. 

— aler -— — 

. — cristat«8 • , . . • 30 Dec 

-* palasiria iSDec, dagl. 

-^ coeruleas 

— caudatua 

Regvlui cristatna • . • • 

Emberisa citrinella • • • dagligen 

— nivalis _ 

FringiUa domealica • . • dagligen 

*• montana d:o 

— coccotbrauates * * _ 

— linaria 

— apinua ••.••• 15 Dec 

— cardaelis 

Pyrrhula vulgaria. . . . 16Dec-30Jan. 
LoxkB (pithyops. & car- 

viroatr.). ... 18 Dec 

Perdix cinerea 19 Jan., dagl. 

T$irao bonasia 24 Jan. 

— tetrix • 20 Jan., dagl. 

— urogalliia 24 Jan. 

Lartiå canna ' 

Anoå boschaa ' 

FuUgula dangala • • . • 

Mergus merganaer • . . — — 

— albellus .—»— 

Colffuifms arcticoa . • » 2 Dec 



010. 


M5. 


12 Febr. 




17 Dec 
22 Dec 
25 Dec. 


dagligen 

dagligen 

d:o 


19 Jan. 


d:o 


21 Jan. 


d:o 


12 Jan. 


d:o 


17 Dec 


då och då. 


13 Jan. 


d:o 


27 Dec 
14 Jan., dagL 


dagligea 

d:o 
10 Jan. 


dagligen 


finnes ej 
d:o 


1 Jan. 


2-4 aU dagL 


28 Dec 
25 Dec. 


dagligea 


25 Dec 


finnes hela tiden 




dagligea 
d:o 


8 Jan. 


finnea hela tiden 


2 Jan. 


åu> 


21 Jan, 


du» 


16 Dec 




14 Jan. 




1 Jan. 




31 Dec 




11 Jan. 





Diverse (^^servationer och tillägg, 

84. Den 29 Haj tråffadea Bufo ?ariabilia och Bafo calamtta stadde i 
parning. 

86. Den 11 October observerades Innu flera svalor så vil af Hi- 
rundo rustica som urbica, oaktadt stark frost med 5^ kyla re- 
dan d. 9:de inträffat ocb finna qvarvar; sedan dess har jag ej 
sett några. 

6l. Den 8 April observeradea en Lanioa ezcobitor. (Arten aldrig 
fOrr sedd på Gottland). 

03. Den 19 April pasaerade hela dagea tusentals Bofinkar, kommande 
fr. Öster ocb flygande sydvest; om natten hade snöat mycket, 
]på imorgonen var 2* kallt. 



~ 74 — 

Ö5. Dtn It Jali observerades Ofver UargsjöD i V. Hargs nocktn 16 
stycken Palco milvus i sflllslup. 

08. Sciarus vulgaris har i år Tarit särdeles allmfln och talrik; en 
svart varietet såg jag i December på Kolmården. 

010. Falco buteo sågs redan d. 13 Febraari. 

T3. Hela vintern hafva Svanor uppehållit sig en mil söder om Kungs- 
backa och vid sateriet TjOlöholm. 

Y4, Gfoa einerea, som så allmänt tågade hflröfver i fjol, bar ej af 
någon blifvit observerad i år. Samma förbållande bar inträffat 
med Anser cinereus. Anser segetum bar deremot i år varit dei 
allmännaste arten, i fjol tiRbOrde de flesta , jag såg. Anser 
cinerens. 

Cieonia alba bar i år barstfldes varit allmån och bosatt \ mil 
från staden. I Halland larer Ifven denna fi^elart bafva i år 
varit ovanligt allman. Samma förhållande inberflttas från Sö- 
dra Norrige. 

Personer från Schlesvig hafvé berflttat, att många Storkbo^ 
derstades stått Öde i år och foglarne till stor del dragit bort. 

Sylvia bippolais har i år varit bosatt på flera stallen här- 
omkring. 

YS. Grus cinerea, höstflyttning 28 Sept. kl. 4 e. m. 4 st. från N.O. 
t. S.V. Dagen klar, lugn. Den 21 Juli syotes^ en svärm kors- 
näbbar i trädgården. 

Hirundo urbica, som barstfldes visade sig d. 8 Maj detta år, 
bar ej varit har synlig sedan 1843. 

Hl. D. 14 Aug. syntes 15 st. Anser segetum kommande fr. N.O. till 
S.V. Dessa foglars tidiga flyttning bantyder på en tidig vinter 
enligt påstående af skSrgårdsboarne. 

D. 24 Sept. syntes Fuligula glacialis i mängd vid Landsorl 
äfvensom Fuligula moliissima, strflcka i mflngd fr. N.O. t. S-Y. . 

M2. 180 st. af Pyrrhula vuigaris, alla hannar utom 5 honor, skjutne 
med kflppbössa vid Söderbrunns jagareboställe. 

Corythus enudeator bar till ett antal af 30 blifvit skjaten. 

M4. Charadrius morinellus 9 skjuten i Waksala socken vid Upsala. 
Den skjutna tillhörde en skock foglar af samma art, bvarafflnnu 
ett exemplar erhölls från samma ställe. Tre ex. köptes vid 
samma tid i Stockholm. 

Ms. Sylvia sibilatrix ankom d. 14 Juni, Sylvia rubecula d. 18 April. 
Fringilla coccot bra usles har hSr för första gången blifvit anmflrkt 
i Nov. 1848, då ett ex. observerades. Samme fogel syntes flnna 
ett par gånger i samma månad, men visade sig endast då och 
då. Under Dec, Jan., Febr. samt Mars månader visade sig ej 
allenast denne fogel, utan ock 2 å 3 dylika i sällskap, stondonr 
då och då, stundom flera dagar å rad. Rhuru stundom skygga, 
voro de vanligen icke rfldda, utan nppehöllo sig dela t träden 
vid gården, dels i bäggtrSden vid en vflg, der mycken trafik 
var. Defas hofvndsakliga föda syntes mig bestå i de från söm- 



— 7« — 

oisren g vOTsitlande birmi i Pmnaa pados, bvara kflnor d« oMd 

Ifttthet knäckte. Ett ex. (^) akOla och uppstoppadet. 
M7« CygQOS muaicaa fioDOs i sjOo Hfifraa Tid Hedemora hela socb* 

maren, tills det fryser; men hftckar ej derstades. 
N2b. Af Gulflrlor, som annars ej plä^a förekomma si allmSnt hår i 

orten, observerades i fir en ovanlig myckenhet i medlet af Maj 

tiiånad. 

Såsom ovanlighet ml nlmnas, att en Stork blifvit skjuten i 

Tona socken af Norra HelsiDgland d. 10 September 1849, bvil- 

ken fogelarl troligen aldrig förr varit sedd hftr i orten* 
1§U GygniM ffluatcaa kom ej hit förr In den 8 Maj i Ir; brukar 

vanligen komma mycket tidigare; men våren var aeB, sommaren 

kall och regnig (allmfln missvixt) och hösten så kall och tidig, 

att and föll i September flera glfiger, hvadan alla aommarfoglar 

ganska tidigt bortflyttade. 

Phalacrocorax Garbo, bftrstådes aldrig förr sedd, fångades i 

ett nflt vid Helleforssen i Ume Elf nedanföre kyrkan d. Id Oc- 

tober 1849. Exemplaret ftr censerveradt. 
Itf3* Alauda alpestris c^ ocb 9 skjötos af J. Ljwtaoius vid Gellivare 

kjrkoby d. 23 Maj 1849. 



8. KoUrafarMten i Oätheborg 1850. — Hr 

FlHRjiDa aDrdrde: 

»Redan någon tid Tore kolerans utbrott i Götheborg*) 
tycktes sjukdomslynnet derstades fbrebäda, att en farsot var 
nära Tor handen. Frossor, bvilka under 6 — 8 nästföregående 
år varit allmänna, både sistl. vår alldeles försvunnit och de 
fleste sjukdomar antagit en asthenisk karakter. Under Juli 
och Augusti månader voro diarrbéer ganska allmänna, ofta för- 
enade med kräkning, någon gång $fven med kramp. Anmärk- 
ningsvärdt är emellertid, att under de tre veckor, som när- 
mast föregingo farsotens utbrott, diarrhéerna tycktes nästan 
helt och hållet hafva upphört^. 

Det Törsta kolera-dödsfallet inträffade d. 22 September 
och det sista af läkare anmälda d. 19 December. Sjukdomen 
vallade således nära tre månader. Under första veckan, lika- 



*) Afun* Föredraget afser fifveii Carl Johans fjSrsamliiigy b vilken, 

såsom ^enlligen en förstad till Götbeborg, utgOr en del af dess 
poliaoffifåde. 

**) Enligt Dr DiciaoMs aieddelande» 



- 73 — 

som de tre sista, hade den likväl fega utsträckning, så atl 
med frånraknande af denna tid, den knappt kan anses såsom 
epidemi hafva varat öfver åtta veckor. 

Antalet af kolerasjuke var 

i Götheborg, med Pdrstäder ... 4316 

i Carl Johans församling .... 258 ^1574 

Af dessa dogo 

i Götheborg, med förstäder ... 537 

i Carl Johans församling .... 415 gg^. 

Af nämnde sjukantal vårdades å sjukhus 

i Götheborg, med förstäder ... 64 4 

i Carl Johans församling .... 448 ^jg 

deraf dogo 

i Götheborg, med förstäder .... 28i 

i Carl Johans församling 74 3^3^ 

I forhållande till folkmängden visar 

a) sjukantalet 

i Götheborg, med förstäder 6,27 proc. 

i Carl Johans församling 4,06 » 

sammanräknadt 5|70 » 

b) antalet af döda 

i Götheborg, med förstäder 2,56 proc. 

i Carl Johans församling 4,74 » 

sammanräknadt 2,36 » 
I förhållande till sjukantalet visar dödligheten 

i Götheborg, med förstäder 40,06 proc. 

i Carl Johans församling 44,57 » 

sammanräknadt 44yl2 » 
A sjukhusen var dödligheten i förhållande till ^jukantalet 
något starkare neml. 

i Götheborg, med förstäder 46,48 proc. 

i Carl Johans församling ... ^ ... . 62,71 » 

aammamäknadt 49,(»i »- 



- 74 — 



Af aotabt dtfda var 
mankön: 



qvinkön: 



GöM>ebor((B stad ...... • 403 

» fbratäder S45 

Carl Johans församliog • • • 61 gi^g 

Götbeborgs stad . 49 

» förstäder 170 

Carl JobaDs församling . . . 5 4*) ^3^ 

Jemfördt med folkmängden visar detta antal af 

mankön 3,03 proc. 

qvinkön • 4,81 » 

SamDllda antalet af i kolera aflidne, deraf 86 (nägot mer 
än 1) tillbörde främmande orter, bestod af 

Handlande 3. 

Skeppare ocb sjömän 31. 

Handtverksidkare 36. 

Trädgårdsmästare 1. 

Underordnade civile tjenstemän och betjening, 

säsom tullvaktmästare, polisbetjeniog, m. fl. 18. 

Gemenskap af garnison och stadsmilis .... 31. 

Arbetsfolk (inber. biträden inom näriogsyrkena) 168. 

Tjenstehjon 42. 

Sjuksköterskor 5. 

Hustrur och enkor (med fä undantag tillhö- 
rande arbetsklassen) 137. 

Barn (dto) 143. 

Ogifta qvinnor af bättre stånd 3. 

Fattighjon 45. 

Korrektions-hjon och försvarslöse 45. 

Af okända yrken 3. 

Dödligheten inom olika åldrar var 

Under 5 år 63 1 ^ ^^procaffolkBammera 

Från 5 t. o. m. 40 år 35) ' iaaa. deoo. åW«r. 

»40 » 20 » 31 =s0,53 » d:o. 



*) Af dMsa yoro 3 hafvande^ i nionde månaden. 



~ 75 — 
FrJn «0 t. o. m. 30 år 97 =!l,i6 it^ •'Ml"»--"- 

' inom denna lider. 

»30 1» iO » 158 =4,55 » d:o. 

» iO » 50 » 94 =3,13 9 d:0. 

»50 » 60 » 66 =3,10 » d:o. 

»60 » 70 » 60 =4,28 » d:o. 

ÖfverTO år 18 ä«,25 » d:o. 

Anm. Åldern okänd för 30. 

För att, om möjligt, utröna, på bvad sätt och i hvad 
mån väderleks-fbrhällanderna knnna äntagaid ingfl biand sjiik- 
doms^-orsakerna och verka på sjokdomens gång, har ett sam-» 
mandrag biifvit apprättadt, utvisande fik* hvarje dag af farso- 
tens tillvaro samt någon tid före och efter densamma, jemte 
antalet af i kolera insjuknade och aflidne, barometer- och 
tbermometerstånden , dagligen antecknade*) morgon, middag 
och afton på bestämda timmar. Detta sammandrag visar, att 
barometerståndet under hela tiden varit fOga föränderligt, hög^t 
S6,i2, lägst 24,56. — Yärmegraden synes icke heller hafva 
spelat någon särdeles verksam r6le under perioderna för sjuk- 
domens utveckling och största utsträckning. Under den vecka, 
som närmast föregick farsotens utbrott, visade thermometern 
(Cels.) d. 15 — 20 Sept. i medeltal +10^9S, d. 21 414^00, 
d. 22 (då första dödsfallen inträffade) +)4^4^, och under de 
följande 14 dagarno omvexlade thermometerscåndet endast från 
+10^,00 till +15^33 i medeltal. De derefter följande 13 da- 
garoe, 6 — 18 Oct», hade farsolen sin största utsträckning. 
Medeltalet af för dagen insjuknade var derunder 47 och af 
döde 21. De 5 nästföregående dagarne hade thermometern 
visat i medeltal +11^3, och under de 4 första dagarna af 
Dämode period omvexlade värmegradeo blott emellan +11^,50 
odi 4-11 '',83. Den 10 Oct. föll thermometern till +7^,33, d. 
11 till +5^,00, med dagliga antalet af kolera-offren höll sig 
dock qvar på 20-talel. -^ Samma förhållande visade sig d. 
13 Oct, då thermometer-medelståndet icke var högre än 



*) Af Apotbek. Ekeberg. 



— 76 — 



42*^ Den 44 October st^ åter tbermoinetero till -fS*/» 
och <L 47 till nära -i-iO^QO', meo antalet af döda höll sig 
ännu vid ungefär samma böjd, — Hvad deremot perioden for 
sjukdomens aftagande angär, synes det snarare kunna anta- 
gas, att temperaturens om vekling baft inflytande på sjukdo- 
mens hastigare eller långsammare aftyning. 

Genom följande tabell blifver förhflliandet i ena ocb an- 
dra afseeodet klarast åskådligt: 



Under l:a Teckan, 22—^28 Sept. ijuknade 31, dogo 13 



» 



i-A 

B:6 

4:e 

5:e 

a:e 

7;e 

8:e 

9:6 

10:6 

11» 

ii» 



29 S6pt— 5 Oct 
a— 12 0eL 
13—19 » 
20-16 » 
27 0ct.— 21foT. 
3—9 Nov. 
10-16 » 
ir— 23 » 
24—30 • 
1— 7I)6C 
8—14 » 
15^19 » 



152, 
846, 
302, 
260, 
161, 
161, 
98, 
38, 

11, 
7, 

4 







Temperaturens faiiande under de första fem veckorna 
småningom ifrån +13^,80 till +tVS k^n anses i det nfirmaate 
normalt för årstiden; men 6:e veokan steg thermometem i 
medeltal tiH -^5*,62 och 7:e veckan till den fSr November må- 
nad abnorma böjd af nära -h^fio. Dödsaotalet, som mider 
&:e veckan faMit från 431 till 81^ eller 34 procent , minska- 
des nu långsammare, eller 6:e veckan endast 17 och 7:e 15 
proc Under 8:e veckan deremot, då tbermometern föll Ull 
4-0^,54^ minskades dödsantalet 42 procent, eöb 0:e veckan, då 
tbermometern gick ned till — 1^,02, minskades det 60 procent. 

Under 



'— 77 — 

Udder de 3 derefter följande vecjcorna hQjde jBig thermometeiDi 
åter ti]l oär^ -fi^OO, och ehuru sjukdomeo nu mera yttrade 
sig blott i spridda fall, visade den dock åter mera seghet *). 

For ;iärmare aodersökning om de möjligen flere samver^ 
kaode sjukdoms-orsakerna, är det utan tvifyel af stor vigt att 
iast3 uppm$rks9\mhet vid inflytandet af lokala förhållanden. 
För sådant ändamål är på en Jkarta g^nom Tärgläggi^ipg utvi- 
sa^ly hvarest sjukdoipen hufvudsakligen haft sina tillhåll **). 

Första utbrottet af farsoten inom Götheborgs område 
dcedde i ett hus vid gamla Masthuggstullen, der en arbets- 
kaii, kort förut utkommen från länshäktet, sjuknade och dog 
d. ii SepL — I samma hus hade blifvit herbergerad en 
bondfamilj, som nyss anländt for alt emigrera till Amerika. 
Af denna /amiij sjuknade och dogo 3 barn. Ytterligare tvänne 
i öboset Jboende angrepos af farsoten, men vederfingos. Huset 
ligger sankt, — öfver ett afloppsdike. 

De i hamnen liggande fartyg och synnerligast de i ka- 
nalen filrlaggda mindre skutor blefvo af koleran svårt hemsökta. 
A flera af de sednare blefvo hela besättningarna angripna. 

Tidigt utbröt sjukdomen i en norr om stora hamnkanalen 
belägen fattigbarack, der 380 personer voro inhyste, till stör- 



*} Ty v8rr bafva tinder farsotens tillvaro vetenskapligt noggranna 
kigrovf^tfjaka observatiooer icke af nfigon 1 orten blifvit verk- 
stSUde. I saknad af apparater har ja^ emellertid antecknat luf- 
tens rådande karakter af regnig, dimmig, klar o. s. v., dagligen 
eller periodiskt etter intrlffan^le förändring. Men några bestäm- 
dare slatfoljder deraf låta sig näppeligen härledas. £fter någq^k 
tids uppebållsvfider blef luften dimmig och regnig d. .22 Sept. 
då företa kolera-dödsfallen inträffade. Derefter klarnade det åter 
ocb i]^nd,er de tre första veckorna af epidemien var det nästan 
utan undantag torr vfiderlek. Från medlet af Oct. deremot in- 
irftffade täta omväxlingar af regn, klart, dimma, snö etc, hvilka 
forlforö under hela tiden för epidemiens tillvaro. 

^) Då det Vit framtiden kan blifva af nytta att till jämförelse bafva 
iillging till disnna karta, likasopi ofvanopförmfllde tabellariska 
äiiminäodrag l)fvér väderlökaförbållanderna , flr anstalt fogad om 
i^f^ai^n^et jleraf j allm^f^t arkif. 

iHr^f- ft Mfi^ VfL-Akad, Förh. irg. 8. Jf.i) 2. & 






— 78 — 

4 

8ta delen gamla och utlefvade och fOr öfrigt afskammet af or- 
tens proletariat. Der sjuknade dock endast 43, men af dessa i 
dogo 35. 

Söder om stora hamnkanalen var sjukdomen svårast vid 
slattningen af Stora Otterhälleberget. 

Den södra del af staden, som ligger emellan östra och 
vestra hamnkanalerna var alldeles fri frän farsoten. 

Förstaden Haga (östra, Vestra och Nya Haga) hade det 
ojemförligen största antal sjukdomsfall. Antalet af döda upp^ 
gick har till 142. Haga ligger till större delen sankt, vid 
foten af berg, och genomskäres af stora öppna diken, som 
bilda aflopp för allehanda orenlighet. Husen äro dock i all* 
mänhet goda och arbetsfolkets boningsrum icke sämre än an- 
norstädes. — Ett skärande undantag gjorde dock ett hus, 
kändt under namn af Ferokanten, som innehåller 30—40 
boningslägenheter, der, i följd af hyresgästernas vanliga indu- 
stri att inhysa en mängd annat folk, stundom 45 — 20 per- 
soner äro sammanträngda i ett enda rum. Der sjuknade 56. 
hvaraf 30 dogo. 

I östra förstäderna timade de flesta sjukdomsfallen vid 
den sankt belägna s. k. Nattmansheden och i Redbergslid. 

De sydligaste förstadsdelarne, s. k. Galgkrogarne och 
trakten deromkring, voro längst förskonade från sjukdomen, 
men sedan den hunnit sprida sig hit, qvarhöil den sig med 
mycken seghet, sedan den annorstädes upphört. De fleste af 
de här insjuknade dogo, och de sista sjukdomsfallen voro fullt 
Qt så intensiva som vid farsotens början. 

I Carl Johans fbrsamling inträffade första sjukdoms- och 
dödsfallet samma dag som inom Götheborgs stads område, el- 
ler d. S9 Sept. En för oordentlig lefnad känd skoarbetare, 
som några af de nästföregående dagarne haft handtlangnings- 
arbete å i hamnen liggande fartyg, afled nämnde dag efter 
några timmars sjukdom. I huset, der han bodde, följde ytter- 
ligare 9:ne dödsfall dagarne derefler. Den t7 Sept spridde 
sig sjukdomen till s. k. Gröna gatan, d. 29 till Hajberget och 



— 79 — 

8. k. Fyrkanteo, d 6 Oct, till Djurgården, — d. 8 till Sti- 
bergshus och d, 16 till Mastbuggsbergen. — Den flyttade sig 
således äfven här utan nägoo synbar regelbundenhet. Efter 
d. 4 Dec. yppades icke något kolera-dödsfall inom Carl Jo- 
hans församling. 

I allmänhet synes det otvifvelaktigt, att bostäders fuk- 
tiga läge och osnygghet befordrar sjukdomens utbredanda 
Många af de ställen , der sjukdomen mest härjat äro belägna 
vid bergsluttningar eller genomskurna af diken , som sakna 
tillräckligt aflopp. Dock torde det icke kunna antagas, att 
dessa lokalförhållanden omedelbart eller ovilkorligen alstra sjuk- 
domen, ehuru de, der sjukdomsgiftet en gång finnes, lätta ut- 
vecklingen deraf. Flerfaldiga exempel förekommo, att näst 
intill ett hus med osundt läge och osnygga boningslägenheter, 
och der farsoten grymt framfor, gränsade andra, med hvilka i 
afseende å läge och osnygghet förhållandet var alldeles ena- 
handa, men der sjukdomen alldeles icke fick insteg. Icke af- 
lägset från Nattmansheden ligger ortens allmänna barnbus, 
sankt och fuktigt, men icke ett e^nda sjukdomsfall förekom 
der. — Bland osunda bostäder i Götheborg kan näppligen nå- 
gon jemföras med länshäktet, der 70—^90, med få undantag 
utur yttersta draggen af menniskor, äro sammanpackade, ofta 
tjogtab i ett enda rum. Men äfven här undgick man farsoten. 

Det anlages' ock i allmänhet, att svaga och af oordent- 
lig lefnad utmärglade menniskor egentligen eller företrädesvis 
äro utsatte för sjukdomen. Detta var visserligen förhållan- 
det vid farsotens första uppkomst, men under fortgången syn- 
tes epidemien ingalunda hafva anseende till personen. De 
starka föllo offer lika hastigt som de svaga; och vid farsotens 
slut såg man å gator och torg skröplighet och fylleri lika 
talrikt representerade som vid dess början. Såsom exempel 
af farsotens oregelbundenheter förtjenar anföras, att i Carl Jo- 
hans församling under en vecka (80 — 27 Oct.) dogo 42 qvin- 
nor och ingen af mankön, men under en annan vecka (30 

m 

Oct. — 6 Nov.) 15 af mankön och ingen qvinna. 



— 80 — 

Diel haV ^stal én fOrtjeht uppinärksambet, att under ko- 
lerans öista uppträdande i Gotheborg, likasom i Malmi^, farso- 
ten nästån uteslutande skördade sina offer bland de fattigare 
folkklasserna. Likväl, om härvid i betraktande tdges den äf- 
ven nu bekräftade erfarenhet, att förkylning är en af de all- 

4 

fnännaste sjukdomsorsakerna, men att vid snar hjelp ^okdo- 
inen oftast är lätt handterlig, och betänkes det tillika,. huru- 
som arbetsfolk i allmänhet, mer än andra, under sina forrätt- 
hingar blottställcs för inflytandet af oväder och temperatur- 
véxlingar (én omständighet sorb oök innebär en antaglig för- 
klaringsgrund Ibr det öfvervägande dödsantalet inom flidera af 
iO — 40 är) och att de fattige under nattens hvila geméaligen 
sakna tillräcklig betäckning, hvarigenom Ibrkylningar under eh 
bblidaré årstid lätt ådragas, och lägger man dertitt deri rädd- 
håga fbr sjukhusen, som de fattigare folkklasserné vanligen 

» 

hysa, och som otvifvelaktigt forledt mången att fbrdölja sitt 
sjukdomstillstånd, tills det blifvit för sent att söka bot, så för- 
klaras härigenom ögonskenligén farsotens anmärkta skonsarohet 
8 end sidan och svårare framfart å den andra. 

Fbr att bereda tillfälle till skyndsam hjelp hade staden 
och förstäderna blifvit indelade i ett erforderligt antal distrik- 
ter, hvartdera med en sundhetsbyrå , hvarest läkare, sjukvak- 
terskor, sjukbärare med nödig attiralj och läkemedel alltid fun- 
hos till hands. Pyra större och ett filial-sjukhus (incL de 
för garnisonen och Carl Johans församling} voro för kolera- 
patienter upplåtna, försedda med nödig service. Sundhetsby^å- 
töreståhdare och deras suppleanter, biträdde af en mängd unga 
frivilliga, besökte flere tider på dygnet de inom distriktet bo- 
ehd'e, dels för att befotrdrå renlighet i bostäder och gårdar, 
dels Kr att vid inträffande sjukdom kuOna beredd den skytid- 
samn^åste hjelp. Verkan af dbtta ändamålsenliga nit uppéti- 
t)'érar sfg tydligast deruti, att antalet af detn, sob fingo hjel^p 
för koleraris företöpande symptomet* (enligt D:r DicifiOMfis upp- 
'gifi) med vTssTiet kan antagas bafva varit ite gånger sä stort 
som det uppgifoa aätafet af kolerasjuke. Jemföi^ med l6^i 



= ér ^ 

års kolera -farsot; Var dénf du öfverdtåndna lindrig, Dlklsanta- 
let uppgick nu knappt till fjerdedelen. Detta förhällande är 
väl tili en del att tillskrifva den omständiglieti att farsoten nu 
utbred tihder éti tned sifseénde å väfmegradefA tamåte ogj^nsam 
ärstidy men anhii väsendtligafe den, att dé bätUe lötladé såm- 
hällsroedlémihahie utiåét "Hjukdonbfens härjningar frikostig bi* 
sprungo de fattige, utöfver den vanliga grSn^eri äf fätiig^ärd§^- 
omsorgerna, med tillbandabällande af sund föda, brände och 
klädéåp^éedlai-, äamt ktt andtalternia föh 8undhétsvål*denf i god 
tid voro fuliständigt ordnade och bestyren dérvid med beröm- 
llgaste nit och suif milighal hahdhafde. 

Den granlagti fråga ^ burU sjukdomen på stället uppkom^ 
mit, var föremål för noggranna undérsöktiibgai*, ifaén tilän fé^ 
sullat. Konungens Befallningshafvaode anmodade ock Göthe- 
bbi-gd Läkarfe^Säll«(k8(i étt på grlihd af de iakttager^er, äbm 
tilläfventyrs kunnat vid läkarebehandlingen göras, meddela yt- 
trande { om liSjgon grund vore för den mening ^ att sjukdomeh 
genom smilta olifvil oftéri tillförd, eller Öb ded Bordt; äildél^ 
alstrad af oaturförhåilanden på stället, tvenoe läkare yttrade 
sig för 'den förra åsikten, m*en ftettalet hydté den taiiériifl^, ätt 
sjukdomen på stället spontant uppkommit. 



Inlemnade afhandUn^ar. 

Af Hr Lector C I. LmDaAii i StrengnSs: Om oågra defiaita fntegraler* 
Remitterades till Hrr Sclakdeb och IlÄLasTKii. 

A! ftr kiikV HikVirXii, te^^iVfelift ikn Mi BdUnist Hll \ flfitl^. 
öfverlemAtdes till Botahices irtténdéDtefi för ått ikegagétt vM 
ItillératiefgenB författande. 

Hr EiDVAiiifs atbåndlVng: Dfänn'emOi^a férnmifihsfillt ! tTj^^åfa lin. MtX 



^és8 geoghostMiLa bésViifiéntiet sidttfriidt, Mm virli i^érbmerad 
till , Hrr Mosardei ocb L. SvAHkkilB^ 4VeilémJii(d^ mV(t iiAslyrkan 
af aess införanae i A'ka'dei]bieDi Warfdlfnaar. 



— . 8« — 
Akademiska angelägenheter. 

Praeses tillkannagaf, att Akademien genom döden förlorat följande 
ef flina ledamöter: 

F. d. Professoreo, Akademiens f. d. Sekreterare, L. N. O. D:r 
JöRf SvARBERCy don IGldo Jsnuari. Akademien beslöt, att det lediga 
rummet skulle under ett fir fOrblifva obesatt. 

Astronomie Professoren i AHona, R. N. O. Hr H. C ScBOMAoiBa, 
den 29 December f. å. 

Botanices Professoren vid Universitetet i Berlin H. Lirk, d. i Ja- 
nuari d. å.y samt 

Anatomie och Chirurgie Professoren vid Universitetet i Göttingen 
C. J. M. Langbrbeck d. 24 Januari. 

Sedan K. Maj:i8 nfidiga skrifvelseef d. 4:de Dec. 1850 bitfvit applflst, 
hvarigenom inseendet öfver de vid Fyrbäksstationerna inrSttade obser- 
vationer öfver vattenhöjden samt meteorologiska iakttagelser åt K. 
Akademien öfverlemnas, uppdrog Akademien åt Hr Eromarr att vaka 
öfver desammas verkställande. 

K. Maj:ts nädiga remiss af AuditÖren Georg Scheutz*s ansökning 
om understöd af allmänna medel till förfärdigande af en såkallad 
råknemachin för mathematiska tabeller föredrogs. Akademien till- 
styrkte bifall dertill. 

Slutligen upplästes en skrifvelse från Hr J. Swartx i Norrköping, 
hvari denne Akademiens ledamot öfverlemnar £tt Tusen Riksdaler 
Banco att anvfindas till bekostande af en med såväl theoretisk bildning 
som praktisk skicklighet utrustad mans resa till den stora verldsexpo- 
aitionen i London, för att der, enligt eget omdöme, till fullkomligt 
instuderande för praktiskt utförande sedermera i hemlandet utvälja 
nfigot serskilt föremål passande att med tiden i större skala verka 
till detta lands sanna förkofran. Hrr Nathorst, Frih. Wrbi» och 
Hr Wallhark anmodades att inkomma med förslag. 



SKÄNKER. 

TUt Vetenshapåf^-AhndeÉntens BtöUotHeåu 

Af Académle Bojrale des sclences de Belffl^ae* 

Mémoires de^ TAcadémie. T. XXIV. Brux. 1850. 4:o. 

Mémoires couronnés et mém. d. sav. étr. T. XXUL Brux. 1850. 4:o. 

— — Collectiop in 8:o. T. IV. Brux. 1850. 8:o. 

Le Doctb, H., Exposé general de ragriculture Luxemhourgeoise . . . 
Mémoire. Brux. 1849. 8:o. 

— — Mémoire sur la chimie et la physiologie végétale et sur 
ragriculture. Brux. 1849. 8:o. 

Bulletin de TAcadémie. T. XVI: 2. T. XVII: 1. Brux. 1849, 50. 8:o. 
Annuaire de l'Académie. 16:éme Année. 1850. 



— 83 — 



DuMOATiRB el Var' BtiiBOMy Htst. naturelle des polypés composés d'eaa 
douce, ll:e partie. (Complem. au T. XYI des M^.) 4:o. 

QuiTKLETy Rapport sur Tétat de l'observatoire Royal, 1^849. 8:0. 

Catalogue des livrés de la Bibliotbéqae de l*Académie Royale. Brax« 
1850. 8:0. 



Mooatobericht der Äkademie. Nov. u. Dec. 1850. 

Af K««l* S«€let7 i Ii^ndon. 

ProceediDgs. GXC— CCY. (Hed titel o. register till P. 17). 
Reports of tbe council, Apr., 1850. 

Af AcadeaiX »f iiatiirftl seleitce» I PltllMlel|Miil«« 

Proceedings. Vol. V. N:o V. 1850. 8:0. 

Af FévfattMnie. 

QncTBLKT, A. I Annuaire de TObservaloire Royal de Bruzelles. 1850, 

17:e Année. Bruz. 1849. 8:0. 
~ — Noa velies Tables de popillation ponr la Belgiqoe. BrQX* 

1850. 4:o. 
*^ — Observations des pbénoménes* périodiqubs. (Extr. du "f. 

XXY des Hém.) 
AiDEBSsoR, N. J.) Nya Botaniska Notiser. 1850. N:o 11 — 12. 8:0. 
ToTssDs, Gasp., Recherche de la vérité, par un Oriental. Prospectus 

et Parties 1 — 6. »-> Artide du bonbeur. Gonstantinople 1850. 8:o. 
— — . Propositions pbilosopbiques. P. 1, 2. Gonstantinople 1849. 8:o. 

Af Herr Palmstedt* 

Catalogue åes principauz Instrumens de Pby^ique, Gbimie etc, qui 

se fabriquent cbez Pizii, pére ét Fils. Paris 1849. 8:0. 
Catalogue des préparations d'Anatomie elastique du D:r Ausoirz. 

Paris. 8:0. 
Supplement au Catalogue de 1846 et prix-courant contenant les ap-' 

pareils les plus nouveaux. Le Reboubs et Sbcsetar. Paris 

1850. 8:0. 

Tat WUttets HHTaiurhiBtarUha Museum. 

Zoologiska af delningen. 

Af Hr A«v#€»4-Fl«caleii «• Sandebers* 

En Strix bnbo. 

AC Hr Hecenteii Hai^lster A. Sj6i^eii« 

£0 samling petrifikater från Öland. 

Af Hr Kapten Q. Sanaiela. 

Ett skinn af en Hafs-ftl, Muraena conger. 



— 84 — 

■ 

Af Btmi^wmmMmm WimU ^w t Wmaftwmmm» 

Btthandrt4efyra arter af BI«fl*aiOMory tjttguåtta arter af fÉffer-mos- 
sor, samt sja laf-f^rter (r|n Je^ntl^nda [H^Xfifjtit^. 

Af Uimåwmmi^^m Wx^é^i^ måtm^ftF*"^ 

Femton ar^^r ^lad-moasor fr^p flookbofipa^ejd^p. 

Af StadcMiadea Frlstedit. 

Treitiotce arter af blad-moasor Iråo ^ookholmstraktep. 

Af Mw ^fver-nbUBMUUitttpea jr« Cl« CUmh^m. 

En Ask-qviai med dabbel knoppbiMmng. 

Af Br MMWt^m WL^^Ujéj^t. 

Bm jpisabiifad 4Porot, j Ijor^ ^f pn .fnep^^iskf Mlpn bv(T¥ld« 

Bn granqvist utbildad i form af ett reohom* 



• ■ > • t* 



• ' ' • * 'T I ■ 1 » r » » 4. . • 



Mineralogiéka afdelningen. 

Af Hr I^. S. Iselsn4ai. 

Sjottionio ptaSqir finsk^^ minc^lifsr* 

Af Hr A. Brdii 

TjfigilMX jitiijOEpr 4>prgai^^ Sr^n Ofipi^fp|i)ra^kl»D. 



Meteoro* 



— 85 — 

Meteorologiska Observationer d Stockholms Observatorium 

i Januari 1851. 





Barometern 
reducerad till 0*. 


Thermometero 
Celsius. 


YiDdama. 


Anmlr 
ningai 




Decimaltam. 








Kl. 6 Kl. 2 


Kl. 9 


Kl. 6 


Kl. 2 


Kl. 9 


Kl. 6 


Kl. 2 


Kl. 9 


• r 


1 


f. m. e. ra. 


e. m. 


f. m. 


e. ni. 


e. m. 


f. m. 


e. m. 


c. m. 


_^^^ 


25^ 


25,25 


24.91 


-1-0 


— 0«1 


+ 2'1 


S. 


S. 


S. 


Snö 


2 


25,13 


25,03 


24,94 


-^,0 


+2.4 


+ 5,3 


S. 


S. 


S.S.V, 


Regn 


3 


25,04 


25,19 


25;24 


+2,9 


+ 3,1 


+ 0,7 


S.S.V. 


V.S.V. 




V.S.V. 


Klart 


4 


25,30 


25,34 


25,35 


-2,0 


-0.4 


-4,1 


V. 


v. 


V.lf.V. 




5 


25,30 


25,28 


25,26 


—5,0 


-3,3 


-2,9 


VS.V. 


v. 


v. 




6 


25,22 


25,30 


25.37 


-2,1 


—6,0 


-7,3 


N.N.V. 


N. 


N.N.O. 


Mulet 


7 


25,44 


25,48 


25,53 


-7,7 


-7,1 


-9,0 


N.pr.o. 


N. 


N. 


Snö 


6 


25,62 


25,70 


25,75 


—8,0 


— «.0 


-9.4 


N. 


N. 


N. 




9 


25,80 


25,85 


25,89 


-5,8 


-4,7 


-4.7 


O. 


O. 


O. 




10 


25,91 


25,91 


25,93 


-4,7 


-4,6 


— 3.9 


s. 


s. 


S. 




ii 


25,86 


25,75 


25,59 


-6,0 


-2.0 


+ 1,1 


s,s.y. 


S.S.V. 


S.S.V. 


Mnlet 


i2 


25.50 


25,39 


25,26 


+ 1.1 


+ M 


+ 3,0 


S.S.V. 


s,s,y. 


s,s.y. 




13 


25,17 


25,41 


25,47 


+2,6 
+ 2,0 


+2,2 


+ 1.0 


v.s.v. 


V.S.V. 


V.S.V. 




14 


25,47 


25,53 


25,54 


+3.0 


-0.3 


V.5.V. 


V.S.V. 


V.S.V. 




15 


25,55 


25,57 


25,61 


-1,4 


-0,1 


- 2.0 


S.S.V. 


s.s.v. 


S.S.V. 


Halfkl. 


16 


25.61 


25,61 


25,61 


-1,* 


—0,5 


-0.1 


&S.Vi 


s. 


s. 


Målet 


17 


25,56 


25,46 


25,41 


—1.1 


-0.2 


-0.1 


s. 


s.sy. 


S.S.V'. 




18 


25,40 


25,52 


25,60 


+M 


+ 1.6 


+ 1,9 


ss.y. 


s.v. 


S.V. 


Dimma 


19 


25,64 


25,67 


25.69 


+0,8 


+2.0 


+ 1,4 


s.v. 


S.V. 


S.V. 




20 


25,67 


25,66 


25.64 


+1,8 


+2,6 


+ 1.2 


S.V. 


S.V. 


S.V. 


Halfkl. 


21 


25,52 


25,44 


25,38 


+2,0 


+ 1,8 


+ 2,1 


s,s,\. 


S.S.V. 


s. 


Storm 


22 


25,35 


25,36 


25,28 


+0,6 


+1,8 


+ 3,4 


s. 


s. 


s. 


Snö 


23 


25,60 


25,70 


25,81 


+2,5 


+2,2 


-2,0 


V.S.V. 


v. 


v. 


Klart 


24 


25,90 


25,97 


25,97 


-5,0 


-3,9 


+ 0,1 


V.S.V. 


V.S.V. 


V.S.V. 


Dimma 


25 


25,98 


25,97 


25.96 


-0,1 


+0,1 


+ 0,1 


V.S.V. 


V.S.V. 


O.S.O. 


Mulet 


26 


25,92 


25,91 


25,91 


-1,5 


-1,2 


— 3,3 


S.S.O. 


S.S.O. 


S.S.O. 




27 


25,89 


25,88 


25,87 


-2,9 


-2.8 


-4,0 


O.S.O. 


O.N.O. 


O.N.O. 




28 


2533 


25,74 


25.68 


—5,9 


—6,0 


-6,7 


0. 


0. 


0. 


Snö 


29 


25,62 


25,61 


25.56 


-7.8 


-5,4 


—10,0 


N.N.V. 


v. 


V.N.V. 


Mnlet 


30 


25,41 


25,22 


25,01 


-8,5 


-2,8 


— 0,6 


s.o. 


S.O. 


o.s.o. 




31 1 25,07 


25.29 


25.39 


-1.0 


-5.0 


-5,1 


O.N.O. 


N.O. 


o. 




".a}2i^ 


25.548 


25,529 


—1*97 


—1*29 1 -1*68 


Nederbörden =0,200 dec tom. 




25,538 


—1-65 



STOCRHOLlf , 18SI. r. 4. IIOBSTIDT dtidHBa. 



'v- 



L- 



ÖFVEUSIGT 

AF 

mmi. VETENSKAPS-AKADEMIENS 

F<iRHAM)LI\GAK. 



Arg. S. iSftl. M 9. 



Onsdagen den 12 Mars. 



1. Samtidiga observationer pä växter 1849. — 
Hr C G. Lo VEifHJBLM , som benUget åtagit sig att redigera dessa 
observationer, hade iosclndt följande oFversigt deraf: 

1:o för den årliga utvecklingen. 

Från följande personer hafva iakttagelser blifvit meddelade: 
i:o Frän Skåne.") (S) 

Sign. Stiillrts nMroa och läge. 

Hr Provinciallakaren N. O. Scbagkrström »S(> Landskrona. 
» Akad. Garlner C. J. Lu^obehg . . . 84 Lund. 

2:o Frän östra delen af Göthaland. {Ö) 

Ur Doktor G. A. Duakknberg Öl b Carlsbamn. 

» Apolhekaret) B. A. Söderström . . Ql Carlskrona. 

» Jägmästaren Z. Abklin 04 Omberg. 

» Doktor £. Goes 05 Lunna, nära Tåkern söder 

om VVadstena. 

» L W* Gbill . • • • 07 Ruda, öster om Motala 

(58«33'N.B.) 
» Doktor J. W. Lagerstedt OO Askersund. 

3:a Från vestra delen af Göthaland. (V) 
Hr Apotbekaren U. J. Ekeberg .... V^ Götbeborg. 

4:o Frän Svealand eller mellersta Sverige. (M) 

Hr C. G. LöwENRJELii M5 Klockbammar (59^23'N.fi.) 

Ij mil N.V. fr. Örebro. 
» Brukspatron Jacques be Ror . . . Mö Svabensverk (61®33'N.B.). 
» Målaren Adg. Fredricbsson .... M? Norberg i Westmhd 60\\ 

*) Signaturerna äro, sä vidC möjligt varit, desamma som förut blifvit 
begagnade uli tabellen för observationer å växter under är 1848. 
Jämför anm. vid obs. pä djur för 1849, bär föiul sid. 60. 



88 



S:o Från norra delen af Sverige. (N) 

Sign. Ställets nomo och lige. 

Hr Bruks-Insp. J. F. Björkman • . • . If 1 Tolffors bruk vid Gefle. 

» Brakspredikant. N. Åslin Ns Galtströms bruk (62|^N.B0 

» Brukspatron L. Wjrrn N2b Andersforss bruk, Bergsjö 

S:n Norra HelsinglaDd. 
» Apotbekaren M. Drat N3 Skellefteå (64H2'N.B.). 





Lof^prick- 
Ding. 


Blom- Frnkl- . ä*siii • 

. LöffillDiog 
oing. mognad. ^ 




Aescu 


lus hippocastaDuro. 


«♦ 


14 Maj 


26 Maj 30 Scpt. 26 Oct. 


01 


8 Maj 


31 Maj — — 


Qih 


3 Maj 


24 Maj 14 Oct. 7 Oct. ^ 


05 


22 Maj 


6 Juni — — 


07 


31 Maj 


... — .^ 



09 20 Maj 9 Juni — 



ADmSrkBiagor. 

Ett, 3 nätter å rad i bör- 
jan af Oct. ovanligt 
tidigt intrSfTadt starkt 
frostvSder, gjorde löf- 
Ealln ingen tidigare an 
vanligt. 

rObservationen anstftlld 
\ vid Wadstena. 

Den 17 Mars kl. 2 em. 
var 11® varmt; d. 29 
Apri] kl. 1 em. 22®; 

V iff * A Kf * / n^**'*" dessa obscr va - 

V 2^ 2 Maj 24 Maj — — ^ jj^^g^ ^^^ medelvar- 
man ringa bvilket ha- 
de betydligt inflytan- 
de pfi vegetationen. 

i Observationen anställd 
vid Prasthytte bruk 
vid Hedemora; finnes 
^ ej vid Norberg. 

Ql — 1 Mars — — 

Qlb 5 Maj 5 Mars 30 Aug. 16 Oct. . observationen anställd J 

Ho oaIto; on ä?. ~ " I mil Utom Skenninge. 



09 20 Maj 20 Apr. 

V2 3 Maj 

M6 20 Maj 

N2 25 Maj 



15 Mars — — 

30 Apr. 2 Juli — 

— — 16 Oct. 

N2b 25 Maj — — — 



Alnos incana. 

öl 12 Maj — — — ^ 

05 7 Maj — /Observationen anslfilld ^ 

M 5 14 Maj 20 Apr. — — *• ™»' »^0°* Skenninge. 

M6 20 Maj 30 Apr. 2 Juli — 

W 2 31 Maj — — 20 Oct. 

Amygdalus persica. 

S4 — 10 Maj — — 



89 — 



86 

8* 
Q« 

Qlb 
04 

09 

Ms 

M6 

Ni 

l!r2b 

84 

Qlb 

04 

»• 

05 

V2 
N2 

Ol 

Olb 

05 

*• 

09 
V2 
M5 
M6 

N2 
N3 



31 Maj — 



tS6|»rtck- BloiB'- Frakt- 

nipg. MDgk mogDsd. 

Anemone nemorosa. 
•» 18 Äpr. — 
16 Apr. 1 Maj — 

— 19 Apr. 

— 20 Apr. 

— .20 Apr. 

— 29 Apr. 

— 15 Apr. 

— 14 Apr. 

— 22 Apr. 

— 12 Maj 

— 26 Apr. 

— 23 Maj 

— 10 Maj 

Berberis vulgaris. 



LoffSnning» 



ABinirkoiagar. 



16 
7 
1 

19 
3 

31 



27 
17 
20 
4 
14 
25 
28 
31 



Maj 

Maj 

iani 

Maj 

Maj 

Maj 



Apr. 

Maj 

Maj 

Maj 

Maj 

Maj 

Maj 

Maj 



3 Jaoi 21 Sepl. 30 Oct. 

20 Maj' — — 

9 Jani — — 

— -^»ej finna d.25 Oct. 

Betula alba. 

12 Maj — — 

28 Ang. 15 Oct. 



12 

26 
25 



Maj 
Maj 
Maj 



Au^ a^ vrv». * 



29 Maj 10 ioli — 



18 Oct. 

19 Sept. 



enca. 
20 Sept. 



N2b 25 Maj 25 Maj 

Calluna 
Qlb 20 Maj 10 Aug. 
09 — 23 Juli — 

!f2 — 6 Aug. — 

Cainpanula persicifolia. 
Olb — 16 Juli 3 Sept. 

Cardamine pratensis. 
Maj — — 

25 



10 
Ol — 



Ej allm. utslagen d. 17 
Maj. 

Tåren inträffade detta fir 
nfira 14 dagar sednare 
fin vanligt. Först i de 
sisla dagarne af April 
gick snön bort på slftt- 
terna och i skogen ej 
förr fin omkr. d. 20 
Maj, vid bvilken tid in- 
sjöarne sköljde. Efter 
den mycket kalla vfi- 
derleky som under den 
föregående tiden från 
Maj månads bOrjan va-* 
rit rådande, intrflder 
hastigt d. 24 en ovan- 
ligt stark vftrme, hvar- 
efter löfsprick ningen 
gick så fort och nä- 
stan samtidigt för de 
flesta vfixter att någon 
vfisendllig skiinad i tid 
dem emellan knappt 
kunde bemflrkas. ]M2b 



~ «0 — 

Lofiprick- Wom- Frukt- Löftnoiiig. Aomarkniigar. 

Diog. DiDg* mognad. 

Öl b — 5 Maj 10 Juli — 



05 — 29 

V2 — 10 Maj — — 

jj(2 — 24 Juni — — • 

Ghelidonium majus. 

S4 — 21 Maj — — 

Öl — 20 Maj — — 

Öib - 20 Maj 20 Aug. — jObservalioneu anaUlM 

05 — 22 Maj — — 1^ ^.^ Wadstcna. 

Ghrysantbemuin leuGanthemum. 

Öib — 16 Juni 12 Aug. — 

Ö4 — 30 Maj — -* 

Q5 — 21 Juni — *- 

Ö9 — 20 Juni **- — 

N2 — 7 Juli — — 

Golcbicum autumnale. 

1^4 12 A pr. 20 Sept. — — 

Ö5 — 6 SepL 6 Aug» — 

Gonvallaria majalis. 

S4 29 Apr. 26 Maj — — 

Ql — 25 Maj — — 

Qlb — 25 Maj 21 Aug. — 

^4 ~ 10 Maj — — 

05 •«• 2 Juni — — 
Q7 ^-. 1 Juni — -*- 

06 — 29 Maj — — 
B|6 — 1 Juni — — 
Jf2 — 14 Juni — — 
Ifa — 21 Juni — — 
N2b — 1 Juni — — 

G^rylua ivellana. 

S6 — 5 Mara — — jg. j f^^j^^ n,j,^Q j 

84 5 Maj 14 Febr. - 26 Oct. | ^ got. Trädgarden. 

01 12 Maj 21 Febr. — — "^ ® 

Öib 4 Maj 20 Jan. 5 Oct. 7 Oct. 

Q5 17 Maj 26 Apr. — — 

Ö9 — 16 Apr. — — 

V2 3 Maj 13 Mars — — 

Grataegus otyacantba. 

S4 6 Maj 6 Juni 1 Oct. 29 Oct. 

Öl 4 Maj — - — — 

Öib 5 Maj 27 Maj 3 Sept. 16 Oct. 



94 





L5fiprick- 


Blom- 


Fnikt- 


%% 


ntng. 


niog. 


BognaA 


05 


18 Maj 


6 JaDi 


—. 


Y2 


30 Apr. 


— 


-^ 




( 


i^rocas vernus. 


S6 


«• 


6 Mars 


•«^ 


•« 


6 Mara 


18 Mara 


.« 


o< 

•• 


^— 


29 Mara 


.^ 


Qlb 


— . 


21 Mara 


-«» 


05 


— 


3 Maj 


.«. 


V2 


— 


4 Apr. 


-^ 



ADDiirkDiogir. 



CyDanchnm vincetoxicom. 

Qlb — 27 Maj 29 Aag. ~ ^.^ ,t a ^ , »a % a e. 

05 — 9 Aui. ~ _ /^nflylla<J » trädgård för^ 

^ i lidet år fr. Calmar Ua. 

86 — 15 Apr. — — 

84 8 Maj 12 Apr. — — 

Ol i6 Apr. 31 Mara — — 

Öl b 20 Apr. 28 Jaa. 29 iaU 5 Oet. 

V2 4 App. 12 Mara — — 

M6 15 Maj 3 Maj 5 Aug. ^ 

M7 25 Febr. 8 Apr. [trol. tvärtom: Redts anm.]. Elstekberget, Norberg 

N3 — 23 Maj — _ 

Epilobium angusttfolium. 

Ölb 28 Juni 30 Aag. — ~ 

QS — 13 Jali — — 

09 — 10 Jali 15 Aug. — 

W2 — 22 Juli — — 

N2b — 16 Juli — — 

EquisQtiim arvenae. 

Ölb — 30 Apr. — — 

V2 — 29 Apr, — — 

Ms — 14 Maj — — 

W2 — 23 Maj — — 

Fagus sylvatica. 

S4 14 Maj — — 20 OcU 

Olb 10 Maj 23 Maj 29 Qct. 17 Oct. 

05 17 Maj 27 Maj — — 
V2 10 



Fragaria veaca. 

86 16 Maj — — — 

84 2 Apr. 26 Maj — ^ 

Öl — 20 Maj 19 Juni -^ 



— 98 — 

Löftprick- Blom. Frokt- LöftUoing. Asmirkiiiwr. 

DlDg. niog. iBOgaad. ^ ^ 

Qlb — 8 Maj 16 Jani — 

Q4 — 20 Maj — — 

05 — 25 Maj 12 Juli — 

Q7 — 22 Maj — — 

09 — 23 Maj 28 Juni — 

V2 — 4 Maj 25 Juni — 

M6 — 26 Maj 28 iuli — 

Ni — 28 Maj 10 ioli — 

N2 — 3 Juni 24 Jali — 

ff 3 — 13 JttDi — — 

jr2b — 30 Maj — — 

Fraxinas excelsior. 

S4 20 Maj — —28 Oct. 

Ql — 8 Maj — — Efter några starka frost- 

Olb 25 Maj 17 Apr. 20 Sept. 1» Oct. / nStter i början af mi- 

Q4 — 24 Maj — "* 1 °^^^ orsakades all- 

Q5 26 Maj 20 Haj — — { min lofifftllning i fOr- 

Ö9 24 Maj — — — I tid; d. 19 Oct. hade 

V2 20 Maj 8 Maj ~ 10 Oct. \ »sken falH alla löf. OS 

Galantbas nivalis. 

S6 — 8 Febr. — — 

§4 26 Jan. 14 Febr. — *— 

Öl — 21 Febr. — — 

Öl b — 1 Febr. — — 

Q4 — 22 Maj — — 

05 — 17 Apr. — — 

V2 — 15 Febr. — — 

Geraniom sylvaticum. 

fe - 10 Juni «6 Aug. - ,ob8WTalionen frin ». 

81 Z Itl, Z. Z \ Harg,««ke.. 

M6 — 9 Juni — — 

N2b — 4 Juni — — 

Glecboma hederacea. 

S6 5 Maj — — — 

Öl — 3 Maj — — 

Ölb — 27 Apr. 25 Juli — 

Ö7 — 23 Maj — — 

Q5 — 8 Maj — — 

Ö9 — 20 Maj — — 

V2 — 7 Maj — — 

N2 — 9 Juni — — 

Hedera beiix. 

Ölb 30 Maj — — — Ej blommat i år. 



— 93 — 

Uftprick- Blo>i- Frokt- L5r«Hoiiig. A.OMrkuiDg«r. 

uog. Biog. mognad. " ** 

HeJIeboras niger. 

84 — i Dec. o. JaD, — — 

V2 — 20 Febr. — — 





Hyp 


ericum p 


erforatum. 


Öib 

9% 


— 


20 Juli 


20 Äug. 


05 


— 


21 Juli 


— 






Jttglans 


regia. 


84 


20 Maj 


5 Juni 


10 OcU 11 


Öl b 


9 Haj 


1 Jani 


20 Oct. 



Ligastram 


vulgäre 


S4 6 Haj 7 Jfili 
Öl b 7 Haj 9 Juli 
ÖS 17 Maj 1 Aag. 
N2b28 Maj — 


23 Ocl. 



D. 10, 11, 12 Oct. io- 

trafTade si stark frost 
18 Oct. [ (3® ä 4®) att valnötter- 
na bortfröso och blefvo 
7 Oct. ^ alldeles oanv&ndbara. 
Efter en stark frostnatt 
svartnade lofven. Ob- 
Os 2 Juni •— 6 Oct. — [ servation anställd på 

en två år gammal, af 
nöt uppdragen planta. 

(Blomma vid Spellinge i v. 
^ Hargs socken 12 iuli. 

Lilium candi^lum* 

§4 16 Febr. — — — 

Qlb — 21 Juli — — 

05 — 12 Aug. — — 

Lonicera periclymenum. 
84 20 Febr. 27 Juni 16 Oct. 30 Oct. 
Öl — 27 Haj — — 

Qlb 5 M«j 26 Juli 2 SepU — j planterad på ett mycket 
OS 16 Haj 28 JuU — — [ »kuggigt stallo. 

Lonicera xylostenm. 

^ 26 Febr. 30 Juni 6 Sept. — 

Qlb 8 Haj 22 Juni 19 Aug. — 

ÖS 21 Haj 2 Juni — — 

V2 8 Härs 7 Juli — — 

H2b28 Haj — — — 

Narcisaus pseudonarcisaus. 

1^4 26 Febr. 23 Apr. — — ^.^.^s^rr^ 

Ql - 28 Apr. — — J^i}f^ 



Qlb - 27 Apr, - - 0^ "■■r^\ 

04 — 1 Mej — — |/^*%-ttSt * 

05 — 10 Maj — — I USX-!' 7,i ; 

V2 — 8 Apr. — — \%: ^>^ 








Lufspriek 


Blom- 


Frokt- 




Dlng. 


DlOg. 


mognad. 






Nuphar ] 


u t e Q in. 


Qlb 


— 


12 Juni 


27 Aug.. 


05 


— 


30 Juni 


-^ 


09 


.— 


5 Juli 


.-^ 


V2 


— 


26 Maj 


_ 


M6 


— 


6 Äug. 


-^ 



— 94 — 



Orcbis latifolia. 

Öib — 16 Maj — — 

OrobQs refnuB, 

$4—4 Ma) 2 Jitli ~ 

Qlb — 25 Mai 25 Juli — 

05 -^ i Juli — — 

V2 ~ 9 Ma) ~ — 

Paria quadrifoJi». 

Qlb — 25 Ma) 22 Ang. -^ 

Q5 — 25 Maj ^ — 

09 — 28 Maj — — 

M5 5 Maj — •»« — 

N2 — 26 Juni — — 

N3 — 12 Juni — — 

Pbil»de)pbas coronarius. 

S4 4 Maj 20 Juni ^ fg Oct. 

Qlb 3 Maj 20 Juni -^ 21 OcU 

Q4 — 20 Juni — ^ 

05 20 Maj 4 Juli ^ .*- 

09 26 Maj 10 Juli »-, _ 

V2 3 Maj 6 JuU — ^ 

Pinas Yarix. 

84 6 Maj 14 Maj — 20 Oot. 

V2 6 Maj — rr^ -^ 

Polemoniam coeruleam. 

S4 — 20 Juni — ^ 

Qlb — 10 Juni 20 ScpL — 

Q4 — 20 Juni — _ 

Q5 — 9 Juni 9 Aog. ~ 

09 — 23 Juni — — 

Populu» tremula. 

g6 — 12 Apr. — _ 

Qlb 7 Maj 5 Mara 20 Juni 21 Oci. 

Q5 22 Maj — — _ 

07 30 Maj — — ^ 



— 95 — 



Lufiprick- BtofO'' 
niog. ni Dg. 

25 Åpr. 
12 Apr. 
18 Kaj 



09 tS Maj 
V2 -^ 

MO 2S Maj 

Na 3 Juni 
N2b 31 Haj 



6 Juni börj.afOcL 
1 Juli « 

— 15 Oct. 



AoroSrkaiDgar. 



15 Maj ^ 



84 

Olb 

04 

V2 



S4 
Ol 
Ölb 

• • 

05 

• • 

09 
V2 
M5 

N« 



s* 

Ol 
Qlb 

Q4 
05 

07 

09 

V2 
M5 



Primula elatior. 

2 Mara d Maj — 
-^ 7 Maj — 

— 14 Maj — 

— 5 Maj — 



Primula veris. 



2 Mars 



8 

3 

6 

13 

17 
13 

7 

il 

12 



Maj 
Maj 



Maj 
Maj 
Maj 



Maj 
Maj 



16 Juli — 



12 Maj 

4 Maj 

5 Maj 



Prunus padus. 
20 »faj — 



25 Maj 
22 Maj 



— 24 Maj — 

14 Maj 27 Maj — 



10 Sept. 20 Oct. 



13 Maj 
2 Maj 
4 Maj 
M6 24 Maj 

Wi - 

112 26 Maj 
N3 4 Juni 
N2b 1 Juni 



23 Maj 

27 Maj 
16 Maj 
25 Maj 
30 Maj 

28 Maj 

12 Juni 
3 Juni 



22 Sept. — 



Pulroonaria officinalis. 

S6 — 24 Apr. — -^ 

Ql — 1 Maj — — 

Qlb — 28 Apr. — — 

04 — 17 Apr. — — 

Pyrus malus. 

S4 8 Maj 27 Maj 6 Oct. 30 Oce. 



— 96 — 



LéftpricL- 
niog. 

Ql 14 Maj 

Qib 2 Maj 

Q5 29 Maj 

09 28 Maj 

y2 10 Maj 
Ni — 



Blom- 

DlDg. 

28 Maj 
25 Maj 



Frokt- 
mogoad. 



L&ffäUoiog. 



16 Oct. 5 Nov. 



29 Maj — 

1 JUDl — 

19 Maj — 

25 Maj — 



N2b 2 Juni 9 Juni — 

Quercua robur. 

Öl — 29 Maj — 

Qlb 21 Maj 31 Maj 16 Oct. 

Q5 27 Maj — — 

Q7 1 Juni — — 

Ö9 26 Maj 1 Juni — 

V2 16 Maj — — 



25 Oct. 



Ranunculus ficaria. 



84 

Q* 

Olb 

Q* 

05 

• • 

07 

• • 

09 

V2 



Olb 
04 
05 
09 

V2 
M6 

Ni 

N2 
N3 
N2b 



Ql 
Olb 

05 

V2 



18 Apr. 

4 Äpr. 
8 Apr. 

5 Maj 
30 Apr. 

14 Maj 

15 Maj 
'•20 Mara" 



14 Juni — 



Ribes rubrum. 



5 Maj 

3 Maj 

29 Apr. 



11 

13 Maj 
29 Apr. 
22 Maj 
4 Maj 
24 Maj 

28 Maj 



14 Maj 
14 Maj 
20 Maj 
22 Haj 
18 Maj 
26 Maj 
3 Maj 
29 Maj 



19 Juli 

28 Juli 

4 Aug. 

26 Juli 
17 Aug. 



30 Oct. 
20 Oct. 



Aamirkoingar. 

Fruktmognaden hindra- 
des efter d. 10 OcL 
af inträffande starka 
frostnätter, så alt frak- 
ten förfrös. 05 

Observeradt på simpla 
fruktträd, sådana som 
förefinnas har i orten 
och hvarå frukten sfll- 
lan hinner till full 
mogoad. N2b 



— —22 Oct. 

3 Juni — — 

30 Maj — — 



Rosa centifolia. 

8 Maj 6 Juli 21 Sept. — 
14 Maj _ _ — 

7 Maj 10 Juli — 17 Oct. 
20 Maj 16 Juli -^ — • 

3 Maj ie Juli — — 



— 


22 Äpr. 


— 


16 Apr. 


9 Haj 


4 Febr. 


17 Maj 


29 Apr. 


10 Maj 


20 Apr. 


— 


29 Apr. 


— 


25 Maj 



~ 97 — 

JLofsprick- Blom- FrnU- t-a^u • å -t i 

»ing. niog. mogoad. l^ff»»«»"g- Aom.riolDgar. 

Rubas idaeus. 

Ölb 6 Maj 25 Maj 21 Juli 20 Ocl. 

Q4 — 10 JuDi — — 

05 16 Maj 18 Juni 9 Aug. — 

09 — 25 Juni — — 

YS 2 Maj — 28 Juli — 

H6 22 Maj 6 Juni 22 Aug. — 

Na — 9 Juli — — 

N2b 27 Maj — — — 

Salix capraea. 

Qi 

Qlb 9 Maj 4 Febr. 7 Juni 19 Oct. 

05 

Y2 

M5 

N3 

Sambucus nigra. 

1^4 6 Maj 30 Juni 20 Octob. — 

Ql 3 Maj — — — 

Qlb 25 Apr. 3 Maj 10 Oct. 9 OcL 

05 21 Maj 26 Juni — — 

09 — 11 Juli — — 

V2 3 Maj 7 Juli — — 

Scabiosa succisa. 

Qlb — 5 Sepl.J — — 

Q5 — 16 Juli — — 

09 — 1 Sept. — — 

Secale cereale. 

Ql — — — — Ax d. 28 Maj. 

Qlb — 6 Juni — — Ax d. 26 Maj. 

Q5 — 24 Juni 20 Aug. — Ax d. 30 Maj. 

Q? — 16 Juni — _ Ax d. 30 Maj. 

09 _ 23 Juni 14 Aug. — Ax d. 29 Maj. 

Ni — 26 Juni 24 Aug. — Ax d. 2 Juni. 

Hsb — 14 Juli 1 Sept. — 

Solanam dulcamara. 

§4 — 30 Juni 22 Sept. — 

Olb 16 Maj 27 Juni 19 Sept. — 

V2 _ 27 Juni — -, 

Solidago virgaurea. 

Ölb — 15 Juli 10 Aug. ^ 



— 98 — 



Löfsprick' 
ning. 

05 — 

09 — 
N2 — 



Blom- 
niog. 

26 Juli 
23 Juli 
3 Aug. 



Frokt- 
BOgnsd. 



LöflSllning. 



AnmSrkDiogar. 



Sorbus aucuparia 

Öl 12 Maj 3 Juni 

28 Maj 
4 Juni 



Olb 4 Maj 
Q5 19 Maj 
Ö9 20 Maj 
V2 3 Maj 
M6 26 Maj 
N2 24 Maj 
N2b 28 Maj 



16 Aug. 22 Oct. 



4 Juni 
1 Juni 
3 Juli 



22 Sept. — 
— 25 Oct. 



84 4 

Olb 20 Apr. 

Q* — 

Q5 17 Maj 

09 

V2 

Ni 

N2 23 Maj 
N2b 28 Maj 



Syrirga val^garia. 

Maj 31 Maj — 
Maj 



31 Oct. 
10 Oct. 



20 Maj 
3 Maj 



31 

28 Maj 22 Oct. 

10 Juni — — 

4 Juni — -*- 

1 Juni — — 

4 Juni — — 

26 Maj ~ — 

6 Juni ^- — 

— — 25 Oct. 



Tilia parvifolia. 

Ölb 7 Maj 25 Juli 7 Nov. 
Ö9 25 Maj — — 



10 Oct. 



Trifolium pratense, sativum. 

Ölb — 13 Juni 25 Aug. — 
Ö5 — t7 Juni — -^ 

Triticvm yulgare, byberoum. 

Ölb — f2 luH 29 Ang. — 
Ö5 ^ 15 JuH 28 Sept. — 
Ö9 — 15 luU 4 Sept. — 



84 
Ol 

Qlb 

Ö4 

05 

V2 



Tulipa gesneriana. 

14 Maj — 

25 Maj — 
i2 Maj — 
22 Maj — 

26 Maj — 
11 Maj — 



Stod läa^e fdrdig till ]ö(^ 
sprickning men hin- 
drades af den starka 
kylan, så ock andra 
vexter. N2b 



Ax d. 30 Junt. 
Axd. SkS Junr. 



(Uppakjutii 2 tum ofvan 
( jord d, 10 Februari. 



— 99 — 

LofspricL- Blom- Frukt- . ..».ii . » ■. . • 

oiDg. Diog. o>ogo«d. LufldHliHog. AniD.rkDiiig.r. 

Tuasilago petasUes* 

86 — 20 Apr. — — 

V2 — 29 Åpr. — — 

Ulmus campestris. 

Ol — i Apr. slut. — . — 

Ölb 12 Maj 7 Apr. 15 Juni 30 OcL 

05 17 Maj 2 Maj — — 

09 20 Maj — _ — 

V2 8 Maj 24 Apr, — — 

M5 — 8 Maj — — 

Vaccinium myrtillus. 

Öl — 
Ölb 8 Maj 

Q5 - 
09 — 

V2 — 
M6 23 Afai 
N2 — 
N3 - 
N2b — 

Verbascum thapsus. 

Qlb — 12 Juli 18 Ang. — 

05 — 14 Juli — — 

09—2 Aug. — — 

N2 — 25 Juii — — 

Viburnum opulus. 

S4 6 Maj 6 Juni — — 

Ol — 15 Juni — — 

Qlb 12 Maj 3 JuDi 28 Ocl. 19 Oct. 

05 25 Maj i Juli — — 

09 _ 24 Juni — . — 

V2 10 Maj — — — 

Viola odorata. 

S6 — 8 Apr. — — 

§4 11 Apr. 23 Apr. — — 

Ol — 1 Maj — — 

Qlb — 16 Apr. 20 Juli — 

05 — 14 Maj — — 

Vitis vinifera. / Drufvorna på kall jord 

S4 13 Maj 17 Juli 9 Oct. 31 Oct. | smä ocb ej fullkomligt 

Olb 25 Maj 30 Juni 2 Nov. 20 Oct. ( mogna. 



15 Maj 


— 




22 Maj 


22 Juli 


20 Oct, 


5 Juni 


_- 


— 


27 Maj 


15 Juli 


.» 


11 Maj 


— 


— 


3 Juni 


18 Aug. 


— 


1 Juni 


24 Juli 


^ 


10 Juni 


w^ 


^. 


28 Maj 


— 


— 



— 400 ~ 

i.v Tabell 
fdr observation af blommornas dagliga (öppnande och slutande. 

Sommar-soIstStidet. 

1^. blonroan blomman 

öppnar sinter 
•ig- •««• 

Arenaria rubra ]Ji'2 kl. 10 f.m. kl. 2 e.m. 

Galendula officinalis Öl b kl. 9 f.m. kl. 3 e.m. 

Cicborium intybus Olb kl. 7 f.m. kl. 4 e.m. 

Leontodon tarazacam • Olb 41. 6 f.m. kl. 6 e.m. 

— — !{$r2 kl. 6 f.m. kl. 6 am. 

Nympbaea alba Olb kl. 8 f.m. kl. 5 e.m. 

— — Jiz kl 9 f.m. kl.3å4e.m. 

Oeoothera biennis Olb kl. 7 e.m. vissnar följande dag. 

Sonchus oleraceus Oltr kl. 9 f.m. kl. 4 e.m. 

Tragopogon pratensis Olb kl. 6 f.m. kl. 12 middag. 

Inga observationer hafva inkommit på blommornas öppnande och 
tillslatande änder vår- och hOst-tiden. 



t. Gediget jern funnet i en stuff af e. k. **p6- 
irificeradl träd' **). —Hr Magister Bahr hade genom Hr L 
Svanberg meddelat följande: 

»Sysselsatt med några försok att använda svafvelalkali vid 
analys af åtskilliga mineralier, för hvilka forsok jag utber mig 
att vid ett följande tillfälle få till Kongl. Akademien inkomma 
med redogörelse, behöfde jag afven undersöka någon myrmalm 
eller dylik förening, som på samma gång hölle jern, lerjord 
och fosforsyra. Ett stycke s. k. petrificeradt träd från en flott- 
holme i sjön Ralången i Småland föll mig dervid i handen, och 
såsom visande sig vara något analogt med en myrmalm, syntes 
det mig lika väl svara mot det ändamål jag åsyftade. 

Vid pulveriseringen utaf en liten bit deraf märktes hårda 
och sega korn, hvilka ej ville gifva efter för påtryckningen med 
agatpistillen , och till min särdeles stora förundran fann jag, at4 



*) Härtill Tab. II. 



— iOi — 

jag hade for mig korn och smärre gryn af metalliskt jem. De 
lato utplatta sig under hammaren , drogos af magneten, gäfvo 
vatgas med saltsyra o. s. v. 

Den fOrsta frågan var naturligtvis den : har detta jem bil- 
dats inom sjelfva tradbiten, t. ex. genom reduktion af något 
kssligt jernsalt, hvarmed den varit genomdränkt, i h vilket fall 
detta vore det fOrsta tills dato kända exempel på natift tellu- 
riskt jern, och således af den yttersta märkvärdighet? Eller är 
det metalliskt jem, som utifrån inkommit i den trädstubbe, 
hvari biten setat, t. ex. en spik, en nagel, ett qvarlemnadt 
stycke af något verktyg eller dylikt, som fdrrostat till en del, 
men qvarlemnat några metalliska punkter såsom vedermälen af 
sin dervaro? — Den kemiska analysen, i förening med en nog- 
grannare yttre undersökning, skulle härom kunna lemna någon 
upplysning. 

Ehuru jag icke medhunnit göra någon mera fullständig un- 
dersökning, har likväl vid det lilla, som hittills blifvit åtgjordt, 
tillräckliga anledningar yppat sig att anse detta jern bildadt inom 
trädet, och jag tar mig friheten framlägga för Akademien de 
resultater, till hvilka jag hittills kommit, förbehållande mig att 
framdeles fä inkomma med en fullständigare afhandling i ämnet. 

Då jeroet uti ifrågavarande stufiT, ifall nemligen det kan 
visas, att det icke är någon hytteprodukt, utan på stället bil- 
dadt, är det första exemplet på natift telluriskt jern, åtmin- 
stone ett sådant, hvars genealogi, så till sägandes, kan följas, 
är det af vigt, att så mycket möjligt är, konstatera sjelfva fak- 
tum, och af denna orsak hoppas jag vara ursäktad, om jag vid 
dess omtalande nödgas falla in i en utförlighet, som eljest här 
icke vore på sin plats. 

Stuffen är tagen från en s. k. flottholme i sjön Ralången 
(Marbäcks socken. Norra Wedbo härad) i Småland, hvilken mel- 
lanåt, stundom efter flera års vistande under vattnet, uppkom- 
mer till dess yta under några dagar om hösten, vanligen i 
Augusti eller September månader. Denna holme synes vara en 



— 104 — 

älskjutande landtunga, som blifvit undergrafd af nägot vatten- 
drag, och har varit skogbev^xt, emedan öfveraUt pä densamma 
lära finnas qvarstäende stubbar efter trdd, hvilkad ved, aa 
ddmma efter ett afsägadt stycke, b vilket jag for flera är sedan 
sett pä Kathrineholms egendom, under hvilken holmen hOr^ 
Stundom, eller i allmänhet, jag vet icke hvilketdera, synes vara 
fullkomligt frisk. Det är dock att anmärka, att nyssnämnda 
vedstycke, h vilket jag säg, var af furu, när deremot ifräga va- 
rande jernforande trädbit, af skäl, som jag längre fram kommer 
att nämna, synes bärstamma af löfträd, troligen ek. 

När jag for några är sedan erhoU densamma af Eokefru 
Grefvinnan Ebba Sparrb, medföljde en etikett af hennes aflidne 
mans, Majoren Grefve G. A. Sparres, hand, sä lydande: »Denna 
»trädbit är tagen d. 28 Aug. 4 798 utaf den stOrsta stubben 
»pä den besynnerliga flytande holmen uti sjOn vid Cathrinaeholm 
»i Smaland, och hvilken holme efter 4 ärs vistande under vatt- 
»net dä dagen fOrut var uppkommen änyo. Pä denna stubbe 
»stä ätskilliga koppartaflor, som utvisa de tider, den varit syn- 
»lig, och när den af Konung Gustaf 3 varit besökt.» 

Ifrågavarande stuff (eller rättare stuffer, ty de öro tvenne: 
den ena af omkring 29 gr. vigt, den andra, sedan ifrån den- 
samma blifvit aftaget till analys, vägande omkring tredjedelen 
sä mycket) visar sig vid första påseendet tydligt och otvetydigt 
såsom en brun trädbit, med ofverallt fullt igenkännelig organi^ 
struktur. Fäster man sig ej vid denna, skulle man, att domma 
af det yttre utseendet fOr ofrigt, tro sig hafva ett stycke sjö- 
malm fOr sig. Hårdheten är dock något stOrre än sjOmalmens, 
hvilken den repar, äfvensom sjömalmen är något sprödare. Pul- 
vret är gulbrunt, och uppslammas det i vatten, sjunker väl 
StOrsta delen deraf till botten, men en annan del gör med vatt- 
net en emulsion, som går lika grumlig genom filtrum, och icke 
ens efter trenne veckor visat minsta benagenhet att klarna. 

Eg. vigten af den ena biten, vägd i vatten sådan den är, 
visade sig =3,854, den andra =3,940, Dessa beslämmdser 

äro 



— 103 ~ 

Sno likväl ganska opålitUga^ dels till foIje af det metalliska jer- 
nets ojemna fordebing, dels emedan der ännu faniis qvar en 
qvanlitet luft, bvilkeo jag ej vågade utdrifva genom kokning. 

Om man pulveriserar ett litet prof, låter detsamma med 
största lätthet söndertrycka sig i morteln, men man känner mod 
detsamma under pistillen hårda och s^ jernkorn. Hvarbebt 
på stoffen man stryker med en fil, framkommer (tfverallt me^ 
taliiskt jern. Detta jern forefinnes deb i pulverform, dels sam- 
bdt i kompakta, än runda, än kantigt afrundade kom, deb 
också i lamdlen Några faafva en vigt af ända tiH en deci- 
gramm och derOfver. Om man söndertryckt mineralet i mor- 
telo, men utan att rifva, och sedan irånsiktar det grOfre, består 
detta dels af de grofre jernkornen, dels af omagnetiskt jem- 
oiidbydrat med inbbindadt pulverformigt jern, men hvars massa 
i fOrbållaode till det Ofriga är fOr liten, för att kornet kan lyft- 
tas af magneten. Det fina pulvret kan med magneten, ehuru 
eodast ofullständigt, delas uti pulverformigt jern, som utvecklar 
vätgas med saltsyra, samt ett oma^;netiskt pulver. Huruvida 
ibland det pulverformiga jeroet finnes jerooxidul kan jag ännu 
icke bestämdt säga. Det omagnetiska utgdres af jemoxidhydrat 
och organiskt. 

Ibland de frånsiktade grofre kornen träffar man liksom 
små spånor med fullt tydlig organisk struktur; men som fOr 
filen visa metalliskt jern. D^ta finnes der mest i pulverforro. 
Med en starkt aggranderande loupe eller under sammansatt mi- 
kroskop i reflekteradt ljus synas trädfibrema tydliga, och mellan 
eller uti dem ligger jempulvret i hOgst fin mekanisk fördelning. 
På den stOrre stuffen finnas några ställen, der kornen af jem- 
pulvret hafva en mätbar storlek, och der de ligga i runda ku- 
lor efter hvarandra, alldeles som kulorna på ett radband. Fem 
stycken dylika, af hvilka en är dubbel, intaga en längd af en 
millimeter. På annat ställe hafva kulorna lossnat och bortfallit, 
men qvarlemnat groparne efter sig, och det hela har alldeles 
Qtseendet af organiska celler. 

Öfvrs. af K&ngL VeL-Akad. Fårh. irg. 8. iV.-o 3, ^ 



— 404 — 

Det jern^ som finnes i starre ma8so^, eller såsom korn, 
llr smidbart, ehuru till en ringare grad, samt nt ganska po- 
rOst. Nar man filar eller slipar ett sfidant, stmer man sISd- 
digt pfl hflligheter, inuti beklädda med ett oxideradt atiflog. Om 
man Qpphettar ett sådant jernkorn, sä rengjordt som mOjHgt 
erhåller man spär af torr organisk destillatk)n. Den eg. vigten 
•f detta jern ar ganska låg. Uti ett fOrsdk fann jag den 
»6,248; uti ett annat =: 6,4972, allt efter som det lyckats er^ 
hålla profvet mera rent från mekaniska inblandningar. Ett tredje 
.{tMOk gaf =36^255, men har hade jag hamrat kornen, fOr att 
rena dem, men också derigenom Okat deras täthet. 

Tar man något litet af massan emellan jemkomen i styc- 
ket | Bamt for ofrigt hvar som helst och ofverallt, och lägger 
på objektivglaset under mikroskopet med stark förstoring, samt 
utlöser jérnoxidhydratet med en droppe saltsyra, så finner man 
ett skelett af tradsubstans med den organiska cellstrukturen så 
fullt igenkannelig, att man jemte cellerna upptäcker karlknippen, 
hvitka, enligt en upplysning Hr Professor WAm^BiniG lemnat. göra 
tradsubstans af loftrad igenkannelig från den af barrträd. 

Jag bemödade mig länge forgafves att under mikroskopet 
kunna upptäcka det pulvei^formiga jernet, hvilket jag förmodade 
mig kunna finna regelbundet aOagradt i cellernas former. Om 
ett stycke slipades, sä var det sannolikt att dessa fina mikro- 
skopiska punkter skulle oxideras lika fort som deras yta blot- 
tades. Om deremot detta jern substituerades af en annan min- 
dre lätt syrsattlig metall, och som tillika icke angripes af salt- 
syra , så hoppades jag kunna bortskaffa jemoxidhydratet samt 
få se metallatomerna aflägrade uti tradsubstansen. Till den 
Undan lades några tunna flisor i en utspädd lOsning af salpe- 
tersyrad silfveroxid, och uttogos efter ett par dagar samt tvät- 
tades omsorgsfullt med vatten och kaustik ammoniak; men fbr- 
SOket lyckades icke. Jag hade ej kunnat borttvätta allt silfver- 
salt, och saltsyra borttog val jemoxidhydratet , men lemnade en 
blandning af chiorsilfver och metalliska silfverflittror. Om biten, 
utan att behandlas med saltsyra, slipades, så var val jernet. 



neo Uott partiellt, såsom jag sedan tarde af analysen , substi* 
tueradt af siifver, men det mjuka silfret drog sig vid stipningeH 
Ofver ytan, sä att jag endast fick en streckig silfveryta. För- 
söket både i alla &11, äfven om det lyckats , icke varit afgD-t 
rande, ty den invSndoing hade alltid kunnat goras, att de or* 
gaaiska ämnen, som qvarfunnits i biten, hade reducerat siHret 
Om man skulle behandla tvenne spfinor af någon ved med 
myrsyradt natroa eller med oxalsyra, och sedan inlägga i eo 
tasoing af ett silfversalt eller gukichlorki, skulle kanhända ed 
dylik fOreCeelse visa sjg. Om forsoket lyckats^ hade det såle^ 
des kofflinit att visa metalliskt silfver med organisk struktUTi 
meo det hade kanhända ej bevisat, att detta silfver intakt det 
(orut varande jemets ställe. 

j£^ lyckades bättre och mera afgOrande på ett annat cOtt 
I anledning af den nickelhalt jag funnit vid analysen, hoppades 
jag att kunna upptäcka nS^ot analogt med de Widmanstättenska 
figurerna Det stOrsta jernkomet, af en utplattad form, slipa- 
des på den ena sidan och polerades, samt anloptes till halm- 
gull eller något mera. Ingen ting annat visade sig, än en nå- 
got ojemn anlOpning, samt spridda korn och punkter, som bi^ 
behållit sin hvita yta, och som voro en legering, hvilken jag 
sedermera återfick i analysen. Deremot om den polerade biten 
för några Ögonblick indoppades i en utspädd tosning af svafvel- 
syrad kopparozid, fick dess yta ett helt annat utseende. Kop- 
parn hade utfällt sig olika, på somliga ställen alldeles icke, på 
aodra obetydligt, allt efter som lösningen kommit i beröring 
med eo mer eller mindre elektronegativ legering. På de ställen 
der kopparn starkast utfällt sig, tyckte jag mig under mikro* 
skopet kunna upptäcka spår till organisk struktur; men det var 
alltfor oredigt och otydligt, och kunde likaväl vara en kristalli- 
sation. Med en annan bit af stuflfen, som slipades och pole- 
rades, lyckades jag vida bättre. Kopparn slog äfven här ojemot 
an, och pä de ställen, der den mest utfällt sig, visade sig lik- ^f^^^'fN 

Bm ett nätverk, der äfven sexkantiga figurer, än af en mera / ^ 

aaidad, än Iftngsträcktare form kunde ganska tydligt skOnjas. i 



i 






— 406 — 

Det syntes , att jag råkat slipa pfl en tvärsektion af fibrerna. 
På en annan bit har jag erhållit dessa, samt kanske änna tyd- 
ligare, på längden. Mellanåt, på den förra biten, forekommo 
mera kompakta massor af mera likartad natur. Det visade sig, 
som om under metallisertngen , om jag får begagna ett sådant 
uttryck, hela samhället af celler lidit dels någon krympnings 
dels förskjutning, och det hela liknar en stelnad organisk för- 
störing. — Jag tog nu en bit Pallasjern och slipade, samt be- 
handlade på samma satt. Har visade sig afven ett ojemnt kop- 
parbeslag , men den teckning, som jag under mikroskopet tyckte 
mig varseblifva, företedde ingen ting redigt, och var af en helt 
olika karakter. Ej heller finnes emellan de har omtaita figurerna 
och de Widmanstattenska frän flera slags meteorjem, aftryckta 
i HAiDmesiis mineralogie, pag. 323, minsta tecken till analogi. 

Någon fullständig kemisk undersökning har jag ännu ej 
kunnat medhinna, och de sifferuppgifter, som har nedan öro 
anförda, kunna icke anses pålitliga, utan komma sannolikt att 
undergå fbrändringar. Analysen har, såsom det latt kan synas, 
haft till hufvudsakligt ändamål en qvalitatif undersökning, med 
afseende ständigt fästadt pä huruvida detta jern kunde vara en 
hytteprodukt eller bildadt inom trädet. Af denna orsak har jag 
mindre frågat efter den förlust, som nödvändigt måste uppkom- 
ma genom ett mångfaldigande af operationerna, och har jag der- 
före, för denna gång, måst uppoffra den qvantitativa noggrann- 
heten äfven för nödvändigheten, att så mycket möjligt vore, 
kunna mekaniskt åtskilja blandningsdelarne. Uti kemiskt afse<« 
ende torde den här nedan under B endast antydda afdelning 
blifva af ett särdeles intresse vid en följande noggrannare analys. 

Huruvida jernet innehåller kol eller icke, en för närvarande 
fall vigtig fråga, har icke kunnat pröfvas, enär det som under- 
kastades analys icke var fritt från organiska öfverlefvor. För 
att eftersöka svafvel var qvantiteten alldeles för liten. 

Detta prof bestod af gröfre jemkorn, så mycket som möj** 
ligt renade från mekaniskt vidhängande ftmnen, derefter kokade 



— 407 — 

med en svag Ictening af kaustikt kali och val afsköljdå, seder^ 
mera fOr några ögonblick dfvergjutna med koncentrerad avafvel- 
syra, hastigt afsköljda i mänga vatten, samt slutligen under en 
stund skakade i en flaska med groft smaragdpolver, det grum- 
liga afslammadt, h varefter alltsammans hastigt torkades på en 
het porsltnsskål, och jernet slutligen utdrogs med roagneten. Det 
var no, såsom det tycktes, någorlunda rent, men icke blankt 
Några kom Ofver spritlampan upphettade i ett tillblåst glasrör 
gåfvo likväl ännu ett, visserligen svagif spår af torr organisk 
deflation. 

Profvet upplöstes i ren salpetersyra, så utspädd att ingen 
gasutveckling uppkom. Det olösta utgjorde 49^84 procent. Uti 
denna återstod kunde under mikroskopet upptäckas partiklar med 
organisk struktur, hvaraf det klart visade sig att ett bestäm- 
mande af kolet skulle varit alldeles ändamålslöst. Denna i den 
utspädda syran olösta återstod kunde med magneten skiljas i 
tvenne delar, en magnetisk, B, och en omagnetisk A. Den 
förra utgjorde 4 2,88 proc. af den ursprungliga qvantiteten. Dock 
var detta åtskiljande långt ifrån fullkomligt, oaktadt pulvret refs 
i mortel med vatten och utdrogs med magneten, hvilken ope- 
ration tvenne gånger upprepades. Med det magnetiska följde 
nemligen organiska qvarlefvor, hvilka omslöto jempartiklarne, och 
gåfvo sig tillkänna derigenom, att det magnetiska pulvret, som 
efter torkning vid -i-50^ var brunt, blef svart efter upphettning 
i en täppt degel till en temperatur, som ännu var långt ifrån 
börjande glödgning, h varefter när litet vatten slogs i degeln 
kolpartiklar kunde urskiljas. Det förlorade härvid 7,47 proc. i 
vigt — Denna återstod var ytterst svår att oxidera. Efter 
tvenne öfvergjutningar med stark salpetersyra, intorkning och 
glödgning, äterstodo ännu metalliska delar, som följde en magne- 
tiserad pennknifsudd ; och full oxidering skedde icke förr än den 
blifvit smält med kolsyradt kali och salpeter. 

Den omagoetiska delen A är ännu icke analyserad. 



— 108 — 

B BUiebtdi (ralaudt efter qvantiteteo i oxideradt tiUstfad]: 

Kiseteyra O^ia proe. 

FosfOTsyra 3,t5ff — 

Vanadbsyra 4 ,402 — 

NK^oxidnl (starkt koboltbaltig) . . . 0,?31 — 
SpSr af Hangao. 

lemoxa ... ■ 9*,4M — 

100,380. 
Den andel, som lostes i utspitdd salpetersyra, och mm 
utgjorde 80,16 proc. af den nrsprungliga 4]vaotiletei], mnehOll: 

Kiselsyra 0,818 proc 

FosfoTByra 0,500 — 

Vanadiosyra (icke qvantitatift bestämd] . 

Nickel (starkt kobolthaltig) .... O^ao — 
Sp&r af Mangao. 

Kalk och Talkjord 0^78 — 

Lerjord 0,213 — 

Jerooiidul (= ftsrlnsleo) 98,ni — 

400,000. 
Med anledning af den ofvan anförda etiketten, att koppar- 
taflor aro letade vid samma trädstubbe, eftersöktes koppar med 
särdeles omsorg, emedan en funnen kopparhalt i analysen åt- 
minstone kunde bevisa, att stufTen vore tagen i kopparlaflornas 
närmaste grannskap. — Sedan det som lostes i salpetersyra 
blifvit afdunsladt till torrhet, åter lOst i saltsyra och afdunstadt 
t31 fttrjagande af den salpetersyra, som kunde Finnas qvar samt 
kiselsyran på vanligt sätt afskiljd, inhälldes den någorlunda ut- 
spädda lösningen i en flaska och Ofvermättades med inledd va- 
tesvada, hvarefter flaskan tilltäpptes och fick stå hslfannan dag 
l.t varmt rum, då sedermera svaflet togs på filtrum. Det 
lites vara nSgot fargadt. Varsamt afrOkt, efter torkning, i en 
slinsdegel, temnade det en mOrk fläck, utaf hvilken med mOda 
ide erhållas så mycket som behofdes fOr ett belt lilet bläs- 
iprof. Uti boraxperlan, påblåst i yllre lagan, kunde ingen 



-^ 109 -- 

r<lig skcmjas; i deo inre kunde ingen koppftroxidul fi^vp^kafias^ 
men perlaa blef opak och smutsigt bvitgul. I et|. GOregOepde 
prof, på aamma sätt anstaldt, hade jag behandlat den brooa 
flackea med kungsvatten, ofvergjutit lösningen med kaustik aoH 
rooniak, afsilat ett litet spår af jern, och sedan lösningen biif* 
vit afdunstad på ett urglas och gjord sur med en liten droppe 
saltsyra, tyckte jag mig finna att den rodnade, ndr den berör- 
des med ett glasrOr, fuktadt med litet blodlutssalt. Reaktionen 
var emellertid så svag, att jag icke vågar bestdmdt pSstA att 
jag funnit koppar* 

I hvad form vanadin ingått i profvet, antingen såsom va- 
nadinsyradt sah uti den medföljande omagnetiska delen, eller 
såsom verkligt vanadtnjern, kan utaf denna undersökning icke 
med säkerhet döromas; dock torde det sednare vara sannolikast 
Skulle åter det förra ega rum, eller vanadin finnas der såsom 
en oxidförening, så Sr det en egen analogi, som företer sig 
emellan detta jem och roeteorjern, så val i afseende pä nickel- 
balten, som afveii den, att nar meteorjernet plägar åtföljas af 
cbromjern, en vanadinförening i detta synes ersatta chromföre- 
ningen. 

Märklig är den laga eg, v. af (i medeltal) 6,5, — Den eg^ 
v. af jern är mellan 7,i och 7,8. Det förra är grått tackjern, 
som håller ända till 4^ proc. kol; det sednare är rent jern. 
Utaf ett särskildt prof, hvars detaljer äro alltför ofullständiga, 
för att förtjena anföras, anser jag mig med någorlunda tillför- 
sigt kunna sluta, att kolhalten i detta jern, ifall en sådan fin- 
nes, tillsammans med de organiska ämnen, som tillika förefun- 
nos i profvet, icke kunde öfverstiga 1,45 proc. Jag anför detta 
med afsigt. Om man nemligen föreställer sig, att ett så kol— 
haltigt tackjern, att dess eg, v. vore 7,1, förrostade partiellt, 
så att efter detsamma endast en kärna återstode, så bör dock 
visserligen det jern, som oxiderats, hafva varit jemförelsevi^i 
rent, och det låter då förmoda sig att återstoden kan hafva em 
eg. v. som understiger den ursprungliga af 72i; men det är dä» 



— 110 — 

odäå gifvei, att denna fiterstod bdr bnehålla vida mera Sn 
ii proc koL 

Detsamma galler om fosforbalt^ jern. Om ett sådant 
partiellt forrostar, sä ar del sannolät, att ftterslodens eg. v. 
skulle vara till nägon del förminskad; men i samma män bOr 
ocksS dess fosforhalt vara fOrOkad. Om fosforsyrad jernoxidul 
reduceras, så erhälles ett fosforjern, Fe*P, hvars eg. v. =-6,7; 
men detta jerns fosforhalt utgffir då icke miudre an 23,2 proc. 

Om således ett med konst beredt metalliskt jern förefin- 
nes med en ovanligt låg eg. v., vare sig, att jernet utgått så- 
dant från masugnen, eller blifvit behaodladt med en utspädd 
syra eller frivilligt partiellt forrostat, så eger man också skal 
att uti detsamma vSnta en ovanligt hog halt af kol eller fosfor. 

Mindre vigt torde bOra fästas vid nickelhalten, som val, 
åtminstone hittills, icke blifvit observerad uti hyttejern, men 
som dock någon gång kanhända skulle finnas, om den eftersO- 
kes. Detsamma torde fä galla om vanadin, hvilken metall möj- 
ligen icke ar så ytterst sällsynt, som man vanligen anser 
densamma. 

Sist torde jag (i f^ta uppmärksamheten på den pulver- 
form, i hvilken detta jern förekommer, samt på svårigheten, att 
icke säga omöjligheten, att mekaniskt genom rifning under vat- 
ten och utdragning med magneten erhålla detsamma fritt från 
organiska ofverlefvor, hvilka kunna igenkännas under mikroskopet. 

Utan att våga påstå en absolut säkerhet, synes man lik- 
väl, vid betraktande af hvad jag i denna uppsats haft äran an- 
föra, med någorlunda sannolikhet kunna antaga, att detta jern 
icke är någon utifrån i trädet inkommen hytteprodukt, utan att 
det är bildadt inom detsamma, t. ex. reduktion af ett jernsalt 
under gynnsamma omständigheter genom någon elektrisk process 
emellan sjelfva cellstubstansen och de s. k. inkrusterande äm- 
nena, hvilka, såsom varande af olika sammansättning, sannolikt 
afven äro af olika elektrisk natur. 

Man skulle kunna säga, att Sverige i detta jern har en 
ny anledning till sitt gamla namn af »Jernbäralandet» , och i fall 



— in 



något mera af delta jernforande träd skulle antrflflGaa, samt det- 
samma således såsom mineral inkomma i samlingarna , vågar jag 
fiSr detsamma fOreslå namnet Siderofmt, såsom påminnande 
deromji 



S. Solformor kelsen den 28 Juli 1851. -* Hr 

Silåkdbr anförde: 

»Till de intressantaste celesta fenomen bora utan tvifvd 
Mala solfarmörkeUei^ dels derföre, att vigtiga upplysningar Of- 
ver månens och isynnerhet solens fysiska beskaffenhet bOra af 
dem förväntas, dels i anseende till det hogsl egna intryck på 
så väl den animala som vegetala verlden, som dervid förorsa- 
kas. Intresset okas ännu mera derigenom, att dylika förmör- 
kelser äro så sällsynta, att de for ett gifvet ställe på jorden 
icke inträffa oftare än i medeltal hvart 150 eller 200 år. Då 
nu härtill kommer att den egentligen totala förmörkelsen icke 
varar längre än bOgst 4 till 5 minnter, är det naturligt, att de 
omständigheter, som dervid förekomma, icke kunna vara nog- 
grant eller fullständigt anmärkta. 

Den förmörkelse, som inträffar den 28 nästkommande Juli 
och som äfven här i Stockholm är så betydlig, att endast ^ 
af solens diameter återstår, blifver i det sydliga Sverige total. 
För att åskådliggöra förmörkelsens gång har hosfoljande karta (Tab. 
ni) blifvit upprättad, medelst hvilken man fOr alla på densamma 
be6ntliga ställen kan bestämma så väl förmörkelsens storlek, 
som tiden fOr dess bOrjan och slut. De båda från nordvest 
till sydost gående linierna AW och SS angifva den totala för- 
mörkelsens nordliga och sydliga gränser, så att på alla de stäl- 
len, h vilka befinna sig inom det af dessa båda linier inneslutna 
bälte, skall förmörkelsen synas total, och det under desto längre 
tid ju närmare de äro belägna intill linien CC, som genomgår 
de ställen der förmörkelsen är central d. v. s. hvarest solens 
och månens medelpunkter apparent sammanträffa vid midten af 
förmörkelsen. FOr de ställen, som ligga utom nyssnämda bäke, 



— 1l« -r 

Uir AlnnOrkelaeD partidll, och en större eller mindre åA af 
leD bortskymmeSy ju närtoare eller aflägsoare de äro från 9Jelfva 
graoslioiema NN och SS. Fdr de sUllen, som ligg^ på desaa 
linier, varar den totala förmörkelsen blott ett ögonblick. — De 
med 4 4,5 och 4 4 betecknade linierna passera genom de stäl- 
len, der förmörkelsens storlek är 4 4^ och 44 tum, hvarvid 
bör anmärkas, att, dä hela solskifvan bortdcymmes, säges för- 
mörkelsen vara 42 tum. 

De frän norr till söder, n)ed dragning ät vester, gäende 
punkterade linierna angifva för de ställen, b varigenom de äro 
dragna, medeltiden när förmörkelsen börjar. Dessa begynnelse- 
tider äro vid kartans öfra och nedra brädd utsatta för hvar 
4 0:de minut För att erhälla tiden för förmörkelsens slut behöfver 
man blott veta, att i Stockholm varar förmörkelsen 2 timmar 
2 minuter, samt att man bär kan med tillräcklig noggranhet 
antaga, att densamma varar | minut längre för bvarje longi- 
tttdsgrad man kommer vester om Stockholm. För de pä kartan 
befintliga orterna behöfver man härvid ej göra afseende pä pol- 
böjdsskillnaden. 

Användningen häraf skall genom ett exempel förtydligas. 
Göiheborg befinner sig mellan de häda tidslioiema S^dO*^ och 
3^0*^ ungeflSr i af iotervallet mellan häda frän den förra* För- 
mörkelsen börjar således derstädes 2^52'". Af kartan synes att 
Götheborg ligger 6^ vester om Stockholm. Förmörkelsen varar 
således derstädes 6X} minut d. v. s. 4 minuter längre än i 
Stockholm, hvarest den, såsom redan är nämdt, varar 2^2*"; 
för Götheborg erhälles således 2^6'", hvilket adderadt till be- 
gynnelsetiden ger 4' 58*** för förmörkelsens slut. 

Rörande sjelfva förloppet å de ställen, der förmörkelsen 
blifver total, må anföras, att solljuset, som i början af dm 
partiella förmörkelsen obetydligt förminskas, aftager hastigt och 
ögonskenligt , då momentet för den totala nalkas. Redan dess<^ 
förinnan händer det att Venus blir synlig för blotta ögat, och 
Sirius torde äfven visa sig innan solen helt och hållit försvuih* 
mL Sedan detta ioträfiat, afkyles luften och en stor dunkelhet 



— 1 13 — 

nppstår, som Sr hdgst egen och icke har likhet hvarkeö med 
nattens mörker eller med afton- och morgonskymning. Himne^ 
len antaga* en gräaktig färg med dragning i grOot, och lik eti 
mOrkt, skarpt begrttnsadt klot svafvar manen på firmamentet^ 
omgifven af en giflnsande ring^ som liknar en gloria och kastar 
sina strålar åt alla håll. — Här i Stockholm , hvarest fbrmSr^ 
kelsen ej blir total, men dock närmar sig dertill, bOr, vid mid- 
ten af densamma, äfven betydlig Ijusformioskning ega rum. 

Vid förmörkelser bör naturligtvis ett exact iakttagande af 
begynnelse*- och slutmomenteraa af så väl den partiella som den 
totala först blifva föremål för obs^vation af dem, som flro för«- 
sedda med härtill erforderliga hjelpemedel. Der förmörkelsen är 
total förekomma derjemte åtskilliga andra omständigheter, som 
förtjena icke mindre uppmärksamhet och som kunna lättare 
iakttagas. Härtill hörer ofvannämde glänsande ring, bvars f(Mia 
bör noga observeras, emedan det icke ännu är afgjordt, huru- 
vida dess medelpunkt sammanfaller med månens eller solens. 
Hen ännu märkligare är det fenomen, som vid 1842 års to- 
tala förmörkelse af flere observerades, men fullständigast anteck- 
nades af ScHUMAGHER. Dä han, efter anooterandet af tidsmomeo- 
tet för den totala förmörkelsens början, åter med sin tub ville 
betrakta månen, såg han icke allenast den lysande ringen; det 
förekom honom äfven liksom röda lågor frambrutit på tre ställen 
af månkanten. Efter några ögonblicks betraktande fann han 
dock, att i dessa skenbara flammor ingen rörelse egde rum; 
de liknade uddiga i rosenrödt ljus glänsande gtacierer, hvilka 
höjde sig omkring två minuter öfver månkanten. Någon förän- 
dring i deras höjd eller form kunde han ej varseblifva under 
den korta tid , som återstod till den totala förmörkelsens slut. — 
Det nu omnämda fenomenet bör vid den blifvande förmörkelsen 
utgöra föremål för en speciel uppmärksamhet*). 



*} Det förtjenar anmärkas att Wasbrius, Lektor i maihematiken vid 
GOlbeborga Gymnasium, redan för mer 8n hundrade år sedan, 
oemligen vid totala solfOrinörkelsen den 2 Maj t733,obserYerade 



— 1U — 

Då manens och solens Östra brSddar btfrja nalkas hvaran- 
dra^ uppkommer mellan dem rälUniga, paraUela svarta siredc, 
hvilka tyckas forena kanterna. Dessa strecks antal okas ju när- 
mare bräddarna komma intill hvarandra och deras tjocklek till- 
tager, så att månen synes liksom tandad. Vid vestra kanterna 
synes fenomenet omvandt. 

Det har nämnts, att luftvärmen under förmörkelsen för- 
ändras. FOr att utrOna forhållandet härmed, bora observationer 
anställas med tvenne thermometrar, hvaraf den ena upphänges 
i skuggan, och den andra, hälst med svärtad kula, utsattes fOr 
solen. Barometern torde likaledes bora observeras och i allmän- 
het observationstiderna annoteras. Uppmärksamheten torde der- 
jemte bOra testas på den af några uppgifna omständigheten, att, 
om vindstiltje forut egt rum, uppkommer under sjelfva förmör- 
kelsen en lindrig vind. 

Genom att anmärka antalet och storleken af de stjemor, 
som möjligen blifva synliga fOr blotta Ögat, kan man enklast 
och tillförlitligast uppskatta den dunkelhet, som förmörkelsen 
förorsakar. Det bOr härvid äfven anmilrkas, att det uppgifvits, 
att man, sedan förmörkelsen blifvit betydligare, äfven kunnat 
varseblifva den del af månen, som icke ännu projicierades på 
månskifvan. 

Slutligen må den erinran lemnas, att man till observe- 
rande af förmörkelsen kan använda hvilken kikare eller tub som 
hälst, men att den bOr vara forsedd med stativ eller eljest sta- 
digt testad, och framfor allt, att man, fOr Ögats skyddande, bOr 
mellan ogat och ocularet hålla en tergad eller sotad glasbit.» 



enahanda fenomen. 1 en till Velenskaps-Societeten i London af- 
gifven beraileUe hSrom yttrar han: förundransvflrda syntea mig 
några röda flackar invid månkanten till ett antal af tre eller fyra, 
bland hvilka en var större fln de Öfriga och tycktes bestå af tre 
parallela men olika delar, som hade en liten lutning mot månens 
periferi. — Troligtvis råkade denna iakttagelse i glömska, emedan 
den blifvit observerad endast af Wassrius och derföre icke lyc- 
kades då för tiden tillvinna sig förtroende. 



Till dessa anmärkningar fogade Hr Surdbvaix följande ont 
iakttagelser pä djur. 

»I allmänhet bOr man iakttaga: dels huru det inträdande 
mOrkret verkar på djuren, och soka att uppfatta de yttringar, 
bvarigenom de tillkdnnagifva att de mSlrka detsamma, t. ex. om 
de synas skrämda, oroliga eller pfi nfigot sätt förvirrade, om 
de uppföra sig såsom vid en daglig solnedgång eller om deras 
beteende afviker från det dervid vanliga ; — dels huru det åter 
inträdande ljuset verkar på dem: om de dervid yttra glädje, oro 
o. s. v. eller visa sig likgiltiga. Hen då tiden att observera är 
kort, gör h varje observatör bäst att inskränka sig täl ett ganska 
ringa antal iakttagelser, for att så mycket tydligare kunna upp- 
fatta dessa. Det är en vinst att många lemna underrättelser 
om samma sak, ty denna blir derigenom så mycket bättre känd. 

Några särskilt vigtiga iakttagelser kunna ej bär fbreträdea- 
vis framställas, men följande må anfbras såsom exempel, bland 
bvilka hvar och en kan fästa sig vid det eller dem, bvartill 
omständigheterna bäst föranleda. 

4:o På alla djurarter kan observeras huruvida de under 
mOrkret visa benägenhet for sömn, eller blott stillhet, eller om 
de visa sig rOrliga och oroliga. 

2» Med tama eller inspärrade djur kan gOras forsok hu- 
ruvida de fortfara att äta eller dermed upphora; t. ex. ifall de, 
efter att hafva' varit måttligt hungriga, erhålla mat, antingen 
några sekunder fOrr än den totala förmörkelsen skall inträda, 
eller då den nyss inträdt, h varvid man inom boningsrum kunde 
upptända ljus. — Detta kan temligen lätt iakttagas på hundar, 
svin, hästar, gäss, hOns och andra tama foglar, på foglar som 
sitta i bur samt på instängda vilddjur, t. ex. i menagerier. 

Denna sort af iakttagelser är nästan den enda, hvarvid, 
under den korta tiden, egentliga fOrsok kunna med lätthet an- 
ställas på djur, hvarfOre det skulle vara af intresse om flera 
personer förenade sig att gOra dem gemensamt på några djur- 
arter (t. ex. hund, svin, hOns, burfogel), så att h varje person 
blott sysselsatte sig med en djursort , och helst så, att af hvarje 



— 116 — 

bland dessdi ett eller flere individer erholle fodan sMx filre, ett 
eller flere andra , strax efier förmörkelsens bOrjan. 

3:0 Djurens beteende mot sina ungar under och strax efter 
förmörkelsen bor företrädesvis iakttagas (L ex. på hundar, kat-* 
ler, tamfoglar, gräsparfvar o. & v.). 

i:o De olika husdjurens läten vid den totala förmörkelsens 
bOrjaa och slut fOrtjena ej mindre att observeras; t. ex. om 
faundame skälla, morra, tjuta eller hålla sig tysta; om tupparne 
gala, om hons, gäss m. fl. låta hOra ovanliga läten eller de 
vanliga afton^ och morgonlätena o. s. v. Boskapen och fåren 
bOra i detta afseende ej glOmmas. 

5:o Likaledes kan man anteckna andra beteenden hos hus- 
djuren, t. ex. om hundar, hOns, dufvor o. s. v. soka sig in i 
husen eller ut i det fria; om gäss och särdeles änder begifva 
sig till eller frän vattnet m. m. s. 

6u> På de husdjur (boskap, får, svin, hästar), som fOrtill- 
ftillet gå ute och äro vande att om aftonen gå hem till husen 
fortjenar det synnerligen iakttagas, huruvida de vid mörkrets 
tilltagande begifva sig hemåt, såsom om det vore afton, och 
ifall de gjort detta, huru de bete sig vid ljusets återkommande, 

7:o Det fortjenar anmärkas huruvida notkreaturen, så väl 
inom- som utomhus, lägga sig ned eller resa sig opp, samlas i 
tät skock o. s. v. 

8:0 Fortsättningen eller upphörandet af deras ätande eller 
idisling kan lätt observeras af deras vanliga skötare. 

9:o Gråsparfvarnes beteende kan på många ställen lätt 
observeras, äfvensom 

4 0:o de vilda sångfoglarnes tystnad eller läten under och 
efter förmörkelsen. 

4 4:o Svalorna kunna äfven lätt observeras, hvarvid skill- 
nad bor gOras mellan den stora, alldeles svarta ringsvalan (Cyp^ 
aelus apus), ladusvalan (Hirundo rustica), som är mOrkrOd un** 
der halsen och har lång sax i stjerten, samt hus-svalan (U4 
urbk») som är uodertill alldeles hvit, och bar kortare kluf- 
ven stjert. 



— «7 — 

4 2:0 Kråkor, kajor o. d. pisiga mot aftonen isKtta sig skock-^ 
vis, i vissa träd, hvarvid de låta höra f(5r tillfället egna läten. 
Månoe de vid förmörkelsen göra sammaledes eller annorlunda? 

43:o Visa sig nattdjuren: ugglor, fladermöss, nattljarilar? 

4 4x) Visa sig myggen (Chirooomi etc.) i svttrm säsom om 
aftonen ? 

4 5:o Huru forhälla sig bien? 

46:0 Huru torndyflarna?, som pläga i skymningen flyga 
omkring, men midtpå dagen hålla sig mera på marken. 

47:o Fortfara dagfjärilarna att flyga under mOrkret, hvil- 
ket märkes derpå, att de ses flyga strax vid ljusets återkomst. 
Den allmänna hvita kålfjäriin torde vara lättast att observera, 
eåsom allmän vid alla kål-land. 

48:o Syoas daggmaskame krypa opp, såsom vanligt om 
sommaraftnarna? 

Flera andra dylika iakttagelser skulle kunna foreslås och 
en hvar kan lätt sjelf göra sådana, som ej här blifvit omnämnda 
ifell tillMle dertill erbjuder sig; det är ej en gäng möjligt att 
på forhand uppgifva alla som kunde vara af värde att få gjor- 
da; men fOr att ej skada genom en förvillande vidlyftighet vilja 
vi stadna vid de redan uppgifna. I allmänhet kan anmärkas att 
flera af de omtalade fenomenen blifva foga märkbara ifall him- 
melen är mulen, hvilket alltså af hvarje observatör, som derom 
lemnar berättelse, bOr uppgifvas.» 

Hed afseende pä växters förhållande under förmörkelsen 
anförde Sekreteraren, Hr Wahlberg: 

»Växterna lemna endast tillfälle till få iakttagelser med af- 
seende på solförmörkelsen. Äfven hos dem bör man observera 
sä väl det börjande och fullkomliga mörkrets inflytande, som 
det åter inträdande ljusets. Dessutom bör anmärkas, om vä- 
derleken straxt fbre, under och straxt efter förmörkelsen är klar, 
muten eller regnig. 

Iakttagelser, som fOrtjena göras äro: 
1. Om växter med blad känsliga fOr ljuset, hvilka mot aftonen 
ändra ställning, och på morgonen återtaga den, äfven visa 



— H8 — 

dylikt forhåUande vid förmörkelsens intrsdande och uppho-^ 
rande. — Dessa arter tillhora mest ärtväxternas familj, t, ex.: 
Ärter, Bondbönor, Klöfver, Kärringländer {Loius)^ Lupi- 
ner, Robinier, Acacier etc., äfven Harsyra (Oxalis) m. fl. 
S. Om växter, som Öppna och sluta sina blommor på viss tid 
af dygnet, genom förmörkelsen ändra sitt vanliga fOrbfil-r 
lande eller icka — Exempelvis torde bland sädana arter 
bora nämnas: Maskrosen (Leoniodon Taraxacum\ Cichof*iutn 
IniybuSj Tragopogon pratensis, txinlig Sallad {Laciuca sa- 
iiva), Crepis rubra. Ringblomman (Calendula officinalis), 
ConvolwUus iricobr, Ånagaliis arvensis, Arenaria rubra 
m. fl., hvilka sluta sina bk>mmor före eller omkring den 
tid på dagen då förmörkelsen börjar, och bos hvilka bOr 
iakttagas om de vid ljusets återinträdande Öppna dem; 

den hvita Näckrosen, som tillika mot aftonen nedsänker 
blommorna och om morgonen upplyfter dem Ofver vatten- 
ytan, Papaver nudicaule och Hemerocallis fulva^ hvilka 
alla aluta blommorna efter den tid på dagen då solformOr- 
keken upphör och hvilka derfore äfven bOra observeras vid 
förmörkelsens bOrjan; 

Mirabilis longiflora, Ipomoea purpuren, Oenothera bi- 
ennis och Silene nocti/lora, hvilka Öppna blommorna mot 
akymningen och bOra med hänsyn dertill betraktas. 

Ranuneulus polyanthemos , Verbascum BUUiaria etc. 
nedluta blommorna mot aftonen och upplyfta dem på mor- 
gonen. Huru förhålla de sig vid fOrmOrkelsen ? 
3. Om växter, hvilkas blommor mot aftonen sprida vällukt, i 
detta hänseende visa något beroende af förmörkelsen. Så- 
dana äro: Mirabilis longiflora^ Silene noctiflora, Nattviolen 
(Hesperis tristis), Hvit orchis {Platanthera bifolia) m. fl.» 
Iakttagelser rOrande här framställda eller andra med an- 
ledning af solformOrkelsen observerade förhållanden mottagas med 
DOje af Kongi. Vetenskaps-Akademien. 



4. 



— 419 — 

4. Slägtet Hippolyte. — Hr Adjunkt Liueborg hade 
genom Hr Lotén insandt följande tillägg tJll sin förteckning Of- 
ver de af M. W. v. DCben vid Norges kust samlade Crustaceer *}. 

»En noggrann jemforelse mellan de af H. Ratbke och, ti- 
digare af K&ÖTSR beskrifna nordiska arter af slygtet Hippolyte, 
har ådagalagt, att bland de af den fOrre uppställda nya species; 
endast ett, H. Loveni bdr bibehållas, medan de öfriga 5^mman^- 
falla med af Kröyer bestämda arter, och tre af dem: H. re- 
curvirostris, H. lentiginosa, H. Retzii synas tillhora ett species, 
neml. H. Gaimardi M. £., Kröy. Deremot har en sjelfständig 
art, H. routila Kröy. blifvit upptagen blott såsom varietet af 
H. vittata H. R. Således blifva de af Rathkb anfOrda specios 
följande: 

Hippolyte varians Lbach, H. R. =: H. smaragdJDa Kröy. 

H. sabula H. R. sine dubio = H. pusiola Kröt., rostro tantum solito 
breviore. 

H. vittata H. R. = H. pusiola Kröt. 

H. recurvirostris H. R. = H. Gaimardi M. E. Kröt. 

H. Loveni H. R. 

H. lentiginosa H. R. = H. Gaimardi M. E. Kröt. 

H. Retzii H. R. = H. Gaimardi M. E. Kröt.» 



Inlemnade af handlingar. 



Af Hr Harstbbn: Meteorologiske Konstanter for Christiania. 

Remitterades till Hrr Selakdbr och Frih. Wrede. 
Af Hr Adjunkt Argströh: Om de monoclinoedriska krystaliernas tho- 
leculSra konstanter. 

Remitterades tiil Hrr A. F. Svambvrg ocfa Frth. Wrbde. 
Af Hr Docenten N. J. AirBBBSso»: Ostindiens hittills kända Pilarters 

Remitterades till Hrr Wibstböu och Wablbbrg. 
Af Br Mag. G. HARHiAif: Anteckningar Tid de Skandinaviska VSxterna 
i Liimés herbarium, fortsättning. 

Remitterades till Hrr Wiestböii och Wahlberg* 



'} Se ofvan p. 19. 
Öfveri, af Kangl. VeU-Akad, FårK It g. 8. N:o 3. 



— HO — 

O 

Alerlemnade afhandtingar. 

Hr Adjunkt Liubborgs: Bidrag till norra Rysslands och Nornges 
fauna, som varit remitterad till Hrr Suhdevall och Loven, 

Hr Hansteens ofvan nflmnda afbandling, som varit remitterad till Hrr 
Selardkr och Fri b. Wbbde, samt 

Hr Lector C. J. Likdiians afhandling om nfigra definita integraler, 
som varit remitterad till Hrr Selander och Malhstbk, återlem- 
nades med tillstyrkan af deras införande i Akademiens Hand- 

* lingar. 

Akademiska angelägenheter. 

Akademien tillerkände Hr Adjunkt D:r C. F. Naumamn det Flor- 
manska priset, för dess afhandling: Några ord om byggnaden af 
frfimre extremiteten hos slägtet Vespertilio. 

Sekreteraren anmSlte, att Akademiens Handlingar f^r år 1849, 
och Hr BoHEMANs årsberättelse för åren 1847 — 1848, af trycket ut- 
kommit, samt förevisade fyratio nya originalfigurer öfver Svenska 
Svamparter, som H. Fries insdndi. 



SKÄNKER. 

Tiii Vetenshaps^Akademtens Bibiiothek. 

Af Frttnska RepablllLeiifl Reserilis. 

Annales des Mines 1850. Livr. 2--5. 8:o. 

Af Soeléf é C^éoloi^lqae de France, 

Bulletin. Sér. II. T. V: F. 33 et 39. — T. VII: F. 31 — 38. 

Af l&« !&• GeoloslMche Relchsanstalt I l¥leii. 

Jahrbuch 1850. N:o 2. Apr. — Juni. 

Af Amerlcam Academy of Arts e$ Selenees. 

Proceedings of tbe Academy. Vol. 11: p. 1—160. 1848, 49. d:o. 

Af Jkmm^^wmr mt Mataral Scienceii I Pldlailelplila* 

Proceedings of tbe Academy, Vol. IV: N:o XII. Vol. V: N:o I. 
1849, 50. d:o. 

Af Ii. Härska Clialera-Ceiitral-OaiiiinlsslaiBaB. 



Actstykker angaaende Cholera, navnlig i Ghristianit i IB&O. Christ. 
1851. 8:o. 



— iii — 

Af K. BersttlLelleslaiM. 

Undeid. BerätUJse om Bergsbandteringen år 1849. Stbm 1851. 4:o. 

Jkt Féipfaitaren. 

Lalibarde, a. DB, Etudes sur le Choléra épidémique. Paris 1851. 8:o. 

Af tJtslfVareii. 

Andersson, N, J., Nya botaniska Notiser 1851* N:o 1, 2. 

Skrift af en band- ocb fotlös man, beskrifven i K. Vet.-Akad. hand- 
lingar för år 1796. 



7NU Hihets JUTaiurhistortMka MuMeutHi 

Mineralogiska af delningen. 

Af Hr Ii. Jl. Iscl0tréiii« 

Sex sluffer mineralier från Vermland. 



Tryckfel: 

Pag. 103 rad. 19 står: Jernoxidul läs: Jernoxidoxidul 
Pag. 111 rad. 3 står: Sideroferit, läs: Sidcrofontj 



STOCKHOLM, 1851. P. A. VO&STXOT Sc SÖiTCK. 



ÖFVERSIGT 



AT 



ROIVGL VETENSKAPS-AKADEMFENS 

FÖRHANDLINGAR. 



Jrff, 9. 1951. M 4, 

• 

Onsdagen den 9 April. 



Föredrag. 

1. Kromoxid och araeniksyrad koboltoxidul 
kristalliserade på torra vägen. — Hr L. Stanberg 
anförde: 

Det har visserligen sedan längre tider tillbaka varit 
kandt, att vissa ämnen, oaktadt vid vanlig temperatur icke 
Oygtiga samt till och med kunnande uthälla en svagare glödg- 
ning utan att märkbart Förlora i vigt, dock helt och hållet 
(brflygtigas om de underkastas en strängare samt länge fort- 
farande glödgning. Man har sig äfvenväl bekant, att då en 
sammansatt förening, hvaruti en sådan, vid högre temperatur 
flygtig,' kropp ingår, underkastas glödgning, kan den flygtiga 
afdelningen antingen helt och hållet utdrifvas, eller utjagas till 
endast en viss grad, hvarvid, om glödgningen fortsattes så 
länge något förflygtigas, en återstod slutligen qvarblifver, hvil- 
ken innehåller de återstående konstituerande elementerna uti 
ett sådant förhållande, att de instämma med lagarne för be- 
stämda proportioner. Nya förhållanden kunna derjemte inträda, 
såsom t. ex. om något af de ingående ämnena är i tilirälle 
att under glödgningen oxidera sig högre på den atmosferiska 
luftens bekostnad, eller om reducerande gaser inverka för att 
antingen till fullo eller partielt reducera den återstående delen. 

Den klass af försök, hvilka härmed stå i samband, äro 
af intresse ej allenast såsom i allmänhet upplysande oss om 



— iU — 

materiens forhällande under olika onfiständigheter, samt fränd- 
skapernas olika aktivitet under skiljaktiga temperaturer, utan 
de beröra ofta äfven sådane förhållanden , hvilka stå i närma* 
ste samband med en del geologiska tilldragelser, nemligen de, 
hvilka timat under det att vulkaniska krafter varit medver- 
kande. Utan att pä nägot sätt underkänna de i denna rikt- 
ning gjorda äldre försök, utmärka sig dock Ebelmkns för q&- 
gra är sedan offentfigpjorda undersökningar säsom varande af 
ett särdeles intresse, men oaktadt underrättande oss om sättet 
att på artificiell väg åstadkomma flera sådane föreningar, hvilka 
förut endast uti naturen blifvit påträffade, grunda de sig dock 
alla pä borsyrans egenskap att förflygtigas utur dess saker vid 
ea högre temperatur, lemnande dervid baserna säsom rena el- 
ler i förening med hvarandra, under form af kristalliserade 
äterstoder. Visserligen omtalar Ebelmbn äfven att fosforsyrado 
saker äro tjenliga för framställandet af likartade föreningar 
samt att kristalliserade fosforsvrefria baser fås såsoro ätersto- 
der, då fosforsyrade salter underkastas en längre tids glödg- 
Ding; dock har han enligt detta förfaringssätt icke framställt 
några föreningar, hvarföre man icke utan skäl skulle önska sig 
få se de fullgiltiga bevisen derom framlagda, särdeles emedan 
de fosforsyrade sallerna så lätt öfvergå under glödgning till 
ffosforsyrade salter (melaforsater) samt såsom sådane äro, enligt 
våra föregående kunskaper, kända för att icke vidare förän- 
dras, åtminstone då de icke underkastas en alltför högt drif- 
ven hetta.' De försök jag härmedelst har den äran att för 
Akademien framlägga hafva blifvit verkställda under andra för- 
hållanden, då hvarken borsyra eller fosforsyra varit medver- 
kande samt af Hr Gbntblk anställda vid Gustafsbergs postlins- 
fabrik på Wermdön. Dervid har Hr Gbntblb iakttagit: 

Kromoxid. Inlägger man surt kromsyradt kali uti en 
postlinsdegel samt sedan utsätter den under 18 timmar Tdr 
den hetta, h vilken bibringas rågodset uti en postlinsugn, så 
bekommer man såsom återstod en rest af kromoxid, under 
det att kalit blifvit dels upptaget af degelmassan, dels förflyg- 



— U5 — 

tigadt såsom kalium, till följe af inblandade reducerande gaaera 
inverkan pä det eura kromsyrade kali, samtidigt med krom-^ 
syrans reduktion till oxid. Kroraoxidkristallerna . äro ganska 
små och utgöras i sjelfva verket af endast tunna, myckel 
fina, gröna och i mänga Tärger spelande fliltror. De äro till 
en ringa del förorenade af något kromsyradt kali, hvarifrån 
de dock kunna renas igenom behandling med vatten, som 
deraf Rlrgas gult. På locket, h varmed degeln under glödg- 
ningen varit betäckt, sitter fullt af Gna kromoxidkristaller, 
hvilka så starkt reflektera ljuset, alt de stundom synas vara 
genomskinliga och färglösa. Dessa synas hafva uppkommit 
derigenom, att, vid syrgasutveck lingen samt kolsyrebildningen > 
något kromsyradt kali blifvit stänkt emot locket samt derefter 
sjelft reduceradt till kromoxid, under det att, på sätt förut 
blifvit anfördt, kalit ingått dels i degcimassan såsom silikat, 
dels måhända bortgått under form af kalium. Den så fram- 
ställda kromoxiden är i öfrigt olöslig i syror samt karakteri- 
serad af de egenskaper, hvilka vi förut veta tillhöra den glöd- 
gade kromoxiden. 

Arseniksyrad kobdtoxidul. Han bereder fabriksmässigt 
en basisk arseniksyrad koboltoxidul igenom att tillsätta en lös» 
ning af kolsyradl kali till en jcrnoxidhaltig upplösning af ar- 
seniksyrad koboltoxidul uti salpetersyra. Dervid utfaller först 
basisk arseniksyrad jernoxid, men om man affiltrerar detta 
salt sedan allt jern blifvit utfäldt, eller med andra ord, om 
man fortfar med tillsättande af kolsyradt kali ää länge fäll- 
ningen är bvit samt derefter filtrerar, så bekommer man, ige- 
nom vidare tillsats af kolsyradt kali, en rosenröd fällning af 
vattenhaltig basisk arseniksyrad koboltoxidul, hvilket salt uti 
handeln förekommer under namn af chaux metalUque. Till 
dess atomistiska natur är detta salt icke fullkomligt utredt, 
men af de analyser, hvilka dera blifvit gjorda vill det synas, 
som vore det en blandning af tveone, i olika atomförhällanden 
varande, föreningar emellan syra och bas, hvartill dessutom 
kommer en olika vattenhalt. Hr Gbntblb har anställt försök 



— 426 — 

med att utsatta denna teckniska produkt för hettan uti en 
postlinsugn och dervid funnit att den smälter till en fullkom- 
ligt kristallinisk massa , hvars ihåligheter äro uppfyllda med 
vackra^ räta, prismatiska kristaller. De äro djupt mörkblä, 
men deras pulver är rosenrödt och de lösas lätt uti syror. 
Underkastade analys befunnos de procentiskt innehålla: 

Koboltoxidul 55.9Cr 

Arseniksyra *) 42.50 

Postlinsmassa mekaniskt inblandad 

ifrån smältdegeln 1.60 

400.00 
instämmande, med afdrag af den inblandade postlinsmassan, 

• •• 

• • • m 

med formeln Co* As, hvilken förutsätter en procentisk samman- 
sättning af: 

Koboltoxidul 56.58 

Arseniksyra 43.42 

och då denna sammansättning innefattar en relatift större qvan- 
titet koboltoxidul emot arseniksyra än hvad analyserna angif- 
vit förefinnas uti chaux metallique, vill det synas som en del 
arseniksyra skulle bortgå, då denna teckniska produkt under- 
kastas en långvarigare sträng glödgning. 



2. Avar-cranium. — Zeuglodon. — Hr Prof. J. 



HuBLLER i Berlin hade i bref till Prof. A. Retzius lemnat 
jande meddelanden: 

»I femte häftet af Archiv fUr Physiologie^ 1850 är ett 
pannben afbildadt af en Macrocephalus från Kertsch i Krim. 
Det är alldeles sådant som på v. Tsciiuois Huanca-cranium, 
och det måste alltså väl hafva sin rigtighet med det s. k. 
Avar-cranium, nemligen att det tillhörer gamla continenten. 
Museum i Kertsch, hvars Director är en Hr von Blåbenberg, 
skall ega flera cranier af Macrocephali. 



*) Arseniksyran bestämdes igenom förlusten vid analysen. 




— 1*7 — 

Af Zeuglodon har jag nu fält radius 'och den ganska 
platta ulna, äfvensom några fingerleder, hvilka tyckas visa, att 
handen måste hafva haft likhet med den af Phoca. Jag har 
vidare ganska vackra saiter af de främre ryggkotorna af båda 
arterna, såväl af Z. macrospondylus som af Z. brachyspondy* 
lus. De främre ryggkotorna hade hittills nästan saknals i våra 
samlingar. 

Af det nu bekanta förrådet visar det sig, att de längsta 
processus spinosi icke intaga samma ställe som hos Hvalarna, 
utan att, nästan liksom hos landtdjuren, processus spinosi voro 
längst nära bakom början af thorax. Från midten af thorax 
aftaga deTredan betydligt, och blifva, fastän lamellformigt till- 
plattade, på länden vida kortare än på främsta delen af ryg- 
gen. Ännu mycket kortare blifva de på början af den väl- 
diga svansen och förlora sig slutligen alldeles. 

På främre delen af bröstet voro refbenen fastade med 
både capitulum och tuberculum, nemligen i en grop vid ver- 
teberkroppen och vid proc. transversus från bågen. På den 
bakre delen af thorax äro dessa proc. transversi från bågarne 
försvunna och sjelfva verteberkropparna få nu två utskott, som 
upptaga refbenen. Deremot utveckla sig de stora processus 
musculares på de bakre och sedan på de mellersta bröstkotorna. 

Jag har låtit göra många teckningar till ett tillägg, som 
väl kommer att innehålla 10 taflor. De nya vertebersuiterna 
äro utmärkt val bibehållna, och jag har sjelf med all nödig 
sorgtällighet och tålamod utarbetat dem ur stenmassan. Nu 
äro alla skelettets delar mig så väl bekanta, att jag kan våga 
alt af båda arterna gifva ideella teckningar af hela skelettet, 
hvilka öfverallt grunda sig på speciella undersökningar och 
mätningar, men hvilka naturligtvis lätt kunna fela på ett par 
vertebrer mer eller mindre. Man känner icke eller noga 
antalet af vertebrer hos några af de nu lefvande Cetaceerna, 
t. ex. hos Physeler. 



— 128 — 

8. Ny nrl aj Caprimulgus, — Hr Sundsvall fö- 
revisade en uppstoppad fogel af liittilis obeskrifven art, hvaraf 
två e&emplar blifvit skänkta till Riks-Museum af Hr Consul 
LiTT^BSTiDT från Cap. De voro erhållna inom några mils af- 
stånd från Capstaden. De kunna på följande satt karakteriseras: 

Cap«imalga8 cUrovortfM superne canescens, nigro-irroratus ma- 
culiä magDJs, nigris, angulatis. Remigibus 2 — 4 fascia alba; tarsis 
basi breviter plumalis. — 9^ poll. Ala 170 mm. Cauda 135. Tärs. 17. 

Ab affinibus differt colore canescente, maculis pare nigris, an- 
gulatis. Vibriss» majores quam in C. europaeo. Remigum 2 et 
3 aequales; 1^4; 2 — 4 extus sinuatx, fascia media alba, scapo 
interrupta; 1, macula olba, interna; 5 nulla. Gaput superne ca- 
num, nigro irroratum, vitta lata, maculari, atra. Torques colli 
pallide fulvescens, nigro-maculatus; fascia juguli alba, maculis nigris 
medio interrupta. Capitis latera et gula nigro-fusca, leviter pallido 
▼ariegata. Dorsum anticum fuscescens, nigro irroratum. Scapula-> 
res pulchre atro et albo, non fulvo pictae. Venter fusco albidoque 
fasciatus; crissum fulvo-albidum. Rectrices medix cans, nigro-va- 
riae; reliquae nigrae, cinereo-maculatae; laterales, utrinque 2, apice 
late albae; albedine in altero (d^?) 50 rom., in altero C¥?) 35 mm. 

Habitat inträ coloniam capensem. 



4. Nya arter af Dipter-slä^tel Dolichopus, 
samt Medeterus pusillus ^ Meig, , funna i Sverige. — 

Såsom tillägg till Herr Wahlbbrgs föredrag i K. Vet. Akade- 
mien den 9 October 1850 (se öfversiglen af K. Vet. Akade- 
miens förhancllingar Arg. 7, N:o 8) meddelade Hr Stsnhahmar 
följande beskrifningar af Dolichopus-Sirier och Medeterus pu- 
sillus Mbig. , nya för Sveriges Insekt-fauna. 

8 — 9. Dolichopus Zetterstedli ,• aureo-viridis, nitidus; thoracis dorso 
oiivaceo*aeneo, cupreo-micante; fronte cupreo-cyanescente; epistomate 
iongitudine latiludinis sesquitertia (24), ochraceo; pedibus flavo-testa- 
ceis, cozis et trochanteribus schistaceis; anlennis Iongitudine capitis 
transversi; palpis subexsertis; femoribus anticis praeter apicem, femo- 
rum posteriorum macula subtus basali oblonga, posticorumque subtus 
ciliatorum apicali, tibiarum posticarum apice, tarsis posticis tolis an- 
teriorumque articulis quatuor cum apice metalarsi nigris; alis sub- 
byalinis, stigmate nigro, oervo transverso ordinarie plagaque ad costam 
apicem versus infuscatis. Long. ultra 2 lin. c^. 

Hab. in västa palude graminosa ad Ringstad paroeciae Ö. Eneby 
medio mensis Julii 1847. (Specimen typicum in collectione Reg. Acad. 
Scient. Holm. asservatur). 



— 189 — 

Inter msjores 'sui generis, Dol. ungulato et Dol. hrevipenni fer« 
aeqoalis, insignis colore abdominis splendido, femoram anticorom ni^ 
gro-fusco, alaram plaga postica fere ut in Dol. tnaculipenni, at di*« 
tatius infascata. A Dol. ftaierctäo differt pedibus anticis simplicibas 
nec apice subdilatatis, epistomate latiori ochraceo nec 'argenteo, ma- 
eula femoram posticoram apicali parva rotnndala nec elongala, puncto 
atigmaticali alarom sat distincto; a Dol. /Useimano (vel fesUnantis Ta-* 
rielate femoribus anticis basi plus minus lale fuscis) colore splendido, 
froiite cupreo-cyanescenle; ab utroque magnitadine saltem^tertia parte 
majore, femoribus postici^ subtus ciliatis, alarumque plaga infascata. 

£pistoma aequale, vix versus apicem angustatum, ochraceum. 
Yerlex nitidas e cupreo ac cyaneo spicndens. Antennarum arliculus 
ultimus ovatus, acutiusculus. Ciliae postoculares pallidse. Thoracis 
dorsom oliTaceo-aeneum le?iter cupreo micans, antice viltatum, vitta 
angusta, lineis duobus obscurioribus approximatis cooflata. Abdomen 
aureo-splendens, ad latera inprimis antice cyaneo nitens, incisuria 
anguste cupreo micantibus. Femora antica nigro-fusca, vix sexta 
parte apicali flavo-ferruginea. Femora posteriora praeler maculam 
subtus prope basin nigram nilidam determinatam, tibiae anteriorea 
totae, posticac praeter apicem anguste (vix ad quintam partem) nigrum, 
melatarsique pedum anteriorum apice exceplo nigro flavo-ferruginea. 
Femora postica subtus ab apice maculae nigrae ultra medium longias 
nigro-ciliata, apice antice bispinosa. Tibiae, prscsertim posticse, valide 
metatarsique spinosi. Halteres flavo-ferruginei. Squamae subalares 
dense nigro^ciliatae. Alarum nervus transversus ordinarius anguste 
plagaque inter costam et nervum quartum, a medio fere alae ad api- 
cem infascata, fuscedine inter nervum secundum et tertium saturatiori. 
Costa ante exitum nervi auxiliaris incrassata. Nervus qvartus obtuse 
geniculatus ante apicem alse in costam ex it. Cauda maris nigra ad 
aegmentom tertium sub ventre inflexa subtus canescens, superne nt- 
tida, lamellis obiique ovatibus extus late nigro-Iimbatia ac breviua 
nigro-ciliatis et uncinatis. 

18 — 19. DoHchopus Ruthet Loew: äter, nitidus; abdomine levlter 
cnpreo vel viridi-aeneo micante; fronte cyanea; epistomate argenteo; 
antennis nigro-piceis; pedibus simplicibus, atris, nitidis, geniculis sum- 
mis testaceis; alarum nervö quarto subrecto. Long. 2 lin, (^. 

mas,' antennis capite Iransverso longioribus, arliculo ultimo oblongo- 
ovato; epistomate longiludine saltim sesquitertia {2\) latitudinis; alia 
▼itreis, macula apicali rotundata, determinata, nigro-picea, opaca; cauda 
ad segmentum tertium sub ventre extensa, nigra, nitida, lamellis aor-/ 
dide albidis, obiique ovalibus, raargine extus anguste nigro limbatis^ 
ciliatis et apice uncinatis. 

femina: antennis capite vix longioribus, arliculo ultimo OTato;\ 
epistomate longiludine dupla latitudinis; alis subbyalinis, nervis fusce- 
dine tenui cinctis, quarto in medio inter transversam ordinarium et 
apicem levissime inflexo, fuscedine saturatiori cinclo. 

DoL Rulhei Loew in Stetlin. Entomol. Zeilung 1847, p. 71. 

Hab. in palude västa graminosa ad Ringstad paroec O. Eneby 
Oitrogoibiae, ad finem mensis Junii 1847 copiose captus. In colle- 









■v- 






II 



— 130 — 

etioDO beeti Scb^^rbbrr specimina quoque reperta ad Sparresftter in 
Westrogothia capta. (Specimina a Loewio descripta in vicinia Bero- 
Ii ni reperta). 

Species valde memorabilis ob nervum alaram quartum in utro- 
que sexu non geniculatuoi, sed insolita ratiooe in Dolicboporum la- 
melUrerorum tribu, taatum levissime inflexum, alararoque maris ma— 
culam magnam apicalem non infuscatam sed opacanii quantum constat, 
huic speciei privam. Praeler geniculos sunamos et articulationes tar* 
sorum anteriorum testaceos totum corpus atrum, nitidum. Äbdonoen 
in plurimis speciminibus cupreo, in quibusdam aeoeo-viridi leviler 
micat. Frons cyaneo vel violaceo, interdum obsoletius, nitens. Epi- 
stoma superne sub antennis nigricans opacum subrugosum, apice in* 
flezum. Äntennaram sela deflexa prope apic<^m arliculi tertii inserta. 
Ciliae postoculares nigrse. Halteres flavescentes. Pedes atri nitidi, 
tarsis anteriorum nigris, obscuris. Squamae subalares in ulroque sexu 
nigro-ciliatas. Femora postica apice antice unispinosa, subtus tenui- 
ter pubescentia. Tibiae posticae apice subincrassatae, omnes imprimis 
posteriores una cum metalarso postico valide spinosi. Alae maris vi- 
treae macula apicali costam adlingenle, ab apice nervi secundi ultra 
quartum extensa, opaca nec pellucida, nigro-picea; feminae subinfu- 
Bcatx, nervis nimirum fusccdine certo situ magis conspicua cinclis. 
Stigma nullum. Nervus costalis ad ezitum auxiliaris vix visibiliter 
incrassatus. Nervus longitudinalis quartus ad limitem macuise apicalis 
in mare perparum, vix conspicue, in femina item in medio fere inter 
nervum ordinarium transversum et apicem levissime inflexus, an te 
apicem alae excurrens. In alis feminae macula apicalis nulla, sed ad 
fracturam nervi quarti striga plerumque saturatius infuscata adest* 
Cauda maris tota atra subnitida, subtus tenuissima pube vix canescens. 

35 — 36. Dolichopus pectinitarsis .' aureo-viridis, nitidus; fronle 
concolore; epistomate flavescenti-incano (d^) aut incano (¥); anten- 
nis longitudine capitis transversi, flavo-testaceis, articulo ultimo sub* 
cordato, superne apiceque nigro; pedibus flavo-testaceis, coxis anticis 
apiceque summo coxarum posteriorum concoloribus, tibiis posticis apice 
fusco-maculatisy tarsis posterioribus nigris, anticis fuscis, metalarso 
pallido; alis hyalinis. Long. vix 1^ lin. cf^* 

nuu,' antennarum articulo ultimo longitudine vix duorum interi- 
orum simul sumtorum; epistomate fluvescenti-incano, longitudine se- 
squitertia (2\) latitudinis; pedum intermediorum tibiis simplicibus 
metatarsisque breviter atro-peclinatis; cauda nigra, non usque ad se- 
groentum tertium sub ventre inflexa, lamellis oblongis, anguste nigro 
marginatis, breviter ciliatis et apice intus uncinatis. 

femina,' antennarum articulo ultimo duobus interioribus articulis 
breviore; epistomate incano, longitudine dupla latitudinis. 

Hab. in Ostrogotbia inter gramina locis humidis ad HSradsbam- 
mar (ipse); ad Gusum P. F. Wahlberg. 

Valde affinis Dol. pennitarsi ut facile commutentur utriusque fe- 
minae aegerrime discernantur. Specimina a me collecta corpore qui- 
dem splendide aureo-vel cyaneo-viridi thoracisque parte postica cya- 
nea conspicua sunt. Sed ejusmodi coloris varietas etiam in Dol. pen- 



— 131 ~ 

nilarsi occurrit, et specimina quaedam, a celeb. Wablbbrg capta sunl 
fere aeneo-viridia. Antennaruin tamen articulus tertius in hac specie 
breviopy superne oblique nigredine tinctus, basi tantum subtus testa- 
ceas. Epistoma utriasque sexus paullo latius, in oiare plerumque 
sordide flavescens nec flavum nitidum, in femina incanum. Mas vero 
facillime digooscitur tibiis intermediis omnino simpHcibas, nec elon- 
gatis antice fasco-lineatis^ metatarsique intermedii margine utrimque 
breviter pectinato vel denticulis crebris sed discretis obtusis nigris, 
nec ciiiis contiguis arroato. De cetero pedes et alae ut in Dol. pen- 
nitor». Alarum nervus quartus paullo obtusius angulatus. 



Medeterus pusillus Meig.: olivaceus; tborace sentelloque olivaceo- 
nigris, nitidis, panim aenescentibus; fronte leviter cyanescente; episto- 
mate atro (d^), superne angustato, apicem versus sensim dilatato; an- 
tennis capite brevioribus pedibusque olivaceo-nigris, femoribus subae- 
nescentibus, apice testaceo, intermediis subtus a basi breviter pilosis, 
pooe medium setosis, setis quatuor longioribus, versus apicem 6^7 
brevioribus, tibiis intermediis intus leviter sinualis et infra basin gib- 
bosis, selulosis; tarsorum anticorum articulis daobus ullimis compla- 
natis; alis subhyalinis, nervis tertio quartoque pone transversum or- 
dinariam paraiellis. Long. | lin. ef*. 

In Ostrogotbia ad Hftradshammar specimen unicum captum, in 
collectione Reg. Acad. Scient. Hoimiensis iam asservatum. 

Pedum anticorum et intermediorum armatura valde singularia. 
Tarsorum anticorum articuli ultimi nigri modice, penultimus paullo 
latius complanati. Femorum intermediorum setae quatuor moz pone 
medium, versus apicem plures paullo breviores. Tibiae intermediae 
intus ad basin gibbosae el.setulis brevibus in gibbo munitae. 



5. Coleoplera funna vid JRamlosa. — Hr Boob- 
HAN inlemnade följande, af Magister C. G. Thohson insända 
uppsats för att införas i Akademiens Öfversigt 

»Under vistandet vid Ramlosa hälsobrunn hela Juli månad 
hade jag tilirälle att göra nägra e^cursioner i denna, mShända 
förr ej undersökta del af Skåne. Oaktadt denna förteckning, 
för den korta tidens skull, ej kan anses såsom en karakteri- 
stik öfver Coleopter-faunan derstädes, torde den dock i fråga 
om Insekternas geografiska utbredning vara af något värde, 
då den innehåller arter, hvilka ej förut blifvit funna i Sverige. 

En liten bäck , som rinner genom den fuktiga duld, hvil- 
kcn bildas af de båda såkallade »Filosofiska gångarna» erbju- 



— 134 — 

der ett stort cntomologiskt intresse, emedan den vid inträf- 
fande regnväder öfversvämmar och för med sig organiska 
iemningar, hvilka sedermera fastna pft bottnen och derige- 
nom skaffa ett skydd för flera vingade skalinsekter mot den 
starka hettan. Denna bäck valde jag derfbre till förnäaista 
föremålet för mina observationer, synnerligast emedan jag 
trodde mig vid dess stränder kunna insamla material för en 
tillämnad beskrifning af GtLLSNHALs Aleochara, ett slagte, som 
han behandlat kanske med minsta utförlighet i sitt erkändt 
klassiska arbete. Derjemte undersöktes, sä mycket- tiden til- 
lät, stranden vid Helsingborg, och en utåt densamma gäende 
sandsträckning, en tallplantering, samt en björkdunge vid 
Ramlösa by, hvilka lemnade Stskilligt af intresse. Bestäm- 
ningarna äro gjorda efter L Rkdtsnbacbers »Fauna Äuslriaca.» 

BJetbisa multipunctata Lin.; Notiopbilas aquaticus Lm.; Nebria 
brevicollis Fb.; Leislus ferrugioeus Lm., rufescens Fb«, rafomargtoa- 
ias Ouvt; Carabos convexus Fb.; Dromias fasciatas Fb., foveola Ghl; 
CJiviaa fossor Lir.; Dyscbirius thoracicus Rossi, sneus Dsi., politua 
Dbj., globoflus Hbbt; Loricera piiicornis Fb.; Patrobus excavalus 
Patx.; DoJicbus flavicornis Fb.; Calatbus fuscus Fb., microplerus 
ZiBOL.; Synucbus WvaJis Phzr; Ancbomenos viduus Pbzr, moostus 
Ddtt; FeroDJa pygmxa Sturm, oblongopunctata Fb; Amara ingeoua 
Doft, biCrons Ghl, maritiina Schjöotb, spreta Du.; ÅDisodactylus bino- 
tatus Fb.; Harpalus brevicollis Dej., puncticoilis Patk, servas CiiKun, 
neglectus Dej.; Bembidium S-striatum Ghl, rufipes Illig., bruDoipes 
Dej., velox Eb., obtusum Sturm; Dytiscus punctulatus Fb.; Uybius 
4-guttatus BoisD., fuliginosus Fb.; Agabus paludosus Fb.; Hydroporus 
nigrita Fb., palustris Lin., depressus Fb., 12-puslulatus Fb.; Haliplus 
variegatus Sturh, ruficollis Ds Gekr. Helophorus nubilus Fb., aqua- 
ticus Lin.; Ochlebius bicolor Germ.; Hydraena riparia Kugell; Lim- 
nebius truncatellus Patk. ^), truncatulus* m. (= truncatellus Er.]; 
Pbilhydrus testaceus Fb., griseus Fb.; Cyliidium seminuium Patk.; 
Hydrobius limbatus Fb.; Cercyon haemorrhoidale Fb., lugubre Patk.; 
Megasternum bolelopbagum March; Elmis aeneus Muller, Volkmari 
Pnz. Heterocerus marginatus Fb. Silpha tboracica Lin*; Gatops angu- 
stalus Fb., sericeus Fb. Tricbopteryx clavipes Gillm., depressa Gillv.; 
Ptenidiutn apicale Storm. Leiodes axiilaris Gbl. Olibrus geminus Il- 
lig. Eparasa aestiva Lin., melioa Er., florea Er.; Meligethes pedicu- 
larius Gbl, coracinus Storm, egenus Er., subrugosus Ghl. Anlhe- 
rophagus nigricornis Fb.; Paramecosoma melanocephala Hbst; Atomaria 
mesotnelas Ubst; Epistemus globulus Patk. Lalhridius lardarius DbGebr; 
Corlicaria serrata Patk.; Byrrhus dorsalis Fb., varius Fb., Throscus 
dermestoides Lin. Saprinus »neus Patx. Onlhophagus ovatus Liv. 
^^•hous haemorrboidalis Fb.; Cardiophorus ruficollis Lin.; Gryptohyp- 



— <33 — 

DUS ripariiu Pi.) 4-pa8iaIata8 Fi. Cypbon lividus Fa., variabilis 
Tburb.9 coarciatus Patk.; Scyries hemispbaericua Liir. Pbosphjenua 
hemiplerus Fa.; Teiephorua dispar Fa., tboracicas Otnr., violaceus 
Patk., rafus Lm.; Ragonycha fuscicorDis Ouv., teslacea Lin», pallida 
Fa.; Maitbinas dispar Gkbm., biguUatua Liir«y brevicoiiis Patk. Na- 
nophyes Lytbri Fa.; Gymoaetron Linarise Pne., Campanulae Lia.; Oro- 
bites cyaDeas Liir.; Rbytidoaomus globutas Hbst. Geutorhyncbos pol- 
Jioarias FoBSTBB ; Goeliodes rabicundus Patk.; Orcfaestes scutellaris Fa., 
Populi Fa.; Pbytobius 4-tabercuialas Fb.; Balaninus Cerasorum Hbst; 
Otiorbyncbus picipes Fa.; Omius birsutulas Fa.; Apion virens HasT, 
aetbiops Hbst, oolambinuin Gsaii., Hydrolapatbi AIabsh. Anaetia praea- 
ata Fa. Lema brannea Fa., puncticollis Gurtis, cyanella Lia; Galle- 
ruca tenella Lia.; Haltica Modeeri Fa.; Brassicae Fa.; Gbrysomela la- 
roina Fa.; Helodes fnargifieHa Fa.; Gonioctena dispar Paté.; Bromias 
obscttrus Lin. Goccidola rufa Hair; Goccinella hieroglypbica Lik. 
tieliopales gibbus Fa. Anaspts frootalis Lin. Gedemera flavescans Lm. 
Lagria birla Lin. Scydmsenus birticolHs Ghl, tarsalus Mullkb. Psela- 
pbus Hejstt Hbst; Bryaxis fossulata Rbicb, juncoram Lbacb; Tychus 
niger Patk. Antalia rivuiaris Grav.; Falagria salcata Patk., obscu- 
ra Gbav.; Ocalea castanea Eb.; Tacbyasa constricta Eb., chalybaea 
Er.) atra Gbat.; Homalota umbonata Eb., vestita Eb., languida 
Eb., elongaiula G«Ay., aequala Ea., atramentaria Gbl, analis 
Gbat., cauta Eb«, longicornis Grav., testadinea Eb., fungi Grav«, 
vernacola Er.; Oxypoda opaca Ea., longiuscula Grät., togata Er.; 
Aieocbara fnsoipes Grät., brevipennis Grät., bisigoata Ea., nitida 
Grav., morion Grav.; Oligota pusillima Grav.; Gyrophaena na na Patk., 
affinis Sablb., poiita CkiAv.; Myilasna gracilia Heeb; Hypocyptus lae- 
viascalos Mnbbm; GoDuras pubesceos Grav., peliicularius Grav. Ta- 
cbyporus scitulus Er.; branneus Fa.; Tacbinus marginellus Fa., col- 
laris Gbav.; Boletobius pygmaeus Lin.; Olbius fulvipennis Fb., mela- 
nocepbaius Grav.; Xantholinus punctulatus Patk., tricolor Fb.; Lep- 
tacious batycbras Gbl; Ocypus roorio Fb.; Philonlhus cinerascens 
Grät., fuliginosus Grav., maurorufus Grav., fuivjpes Fb.; Lalhrobium 
bronnipes Grav; Litbocharis ochracea Grav; Stilicus orbiculatus Payk.; 
Sunius angastatus Payk.; Dianous caerulescens Gbl, Stenus 2-gutta- 
tas Lin., guttula Mueller, Juno Fa., longitarsis m. ^j, buphthaimus 
Grav., incrassatus Er., canaliculatus Ghl, opacus Er., pusillus Er., 
speculatas Boisd., providus Er., 2-notatus Ljungo, ruslicus Er., tem- 
pestivus Er., laticoKis m. ^), 2-foveoIatus Gbl (?)^), pallipes Grav., 
brevipennis m. ^), tarsalis Ljungb, latifrons Er.; Evaeslhetus ruHcapil- 
lus BoisD.; Platysthetus nodifrons Sablb. ; Oxytelus piceus Lin., sculp- 
turatua Grav., complanatus Er.; Pbloeonxus coelatus Grav. Trogo- 
pbloeas bilineatus Stepbbns, scrobiculatus Er., exiguus Er.; Proteinus 
macropterus Gbl; Megarlbrus denticollis Beck; Micropeplus porcatus Fb. 

1) breviter ovalis, depressiusculus, laevis, niger, thoracis e)ytrorumqu9 
margine teoui fuscotestaceo; abdominis segmento penultimo apiee 
dente oblaso. i\ Ii o. 

Utom det, att den alltid flr större, bredare, ocb mindre 
kullrig än Iruncatulus urskiljes den lätt genom nSst sista seg- 



~ 134 -- 

mentet, som bar en rund intryckning vid basen, och en trubbig, 
nfigot nedåt riktad, i midten rdnnlad tand. Sista segmentet 9r 
hos några bisioueradt, kanske könsskillnad. 

2) niger, parcius albido-pubescens, confertim punctatus, palporam 

articulo primo testaceo, capite excavato, depresso; thorace oblongo 
canalicula abbreviata; abdomini^ basi parcius et fortius, apico 
densius et subtilius punctato. Long. 1} lin. 

Nfirmast lik äter Mnrhii, men ej större an buphthalmas, 
skiljd frän båda genom bannens bakkropp, hvars 6 buksegment 
8r i spetsen triangulärt utskuret, vid roten nästan glatt; 5:te 
har på midten en spegelblänk, mot spetsen bredare intryckning, 
bvilkens sidor begränsas af en, baktill tandformigt utspringande, 
list; 4:de har en polerad triangulär intryckning i spetsen; bos 
honan äro alla segmenterna enkla, 6:te tillrandadt i spetsen. 

3) depressus, niger, surbnitidus, {prtiter punctatus, parcius pubescens, 

palporum articulo l:mo testaceo, antennis in medio pedibusque 
piceorufis; thorace lateribus valde rotundato, coleopterorum lati^ 
tudine; abdoroine cylindrico sat crebre punctato. Long. 1^ lin. 
Står närmast unicolor, men den ovanligt breda, plattryckta 
thorax skiljer den genast derifrån. 

4} Hannens 6:te segment är S-anguIärt utskuret; 5:te vid roten, 4:de 
i spetsen intryckta, kantade af en grågul pubescens. 

5) brevis, niger, subnitidus, crebre punctulatus, subtiliter cinereo- 
pubescens, palpis antennarumque medio testaceis, harum articulo 
l:mo pedibusque picescentibus; coleopteris, thorace brevi aequali, 
vix longioribus apice emarginalis. Long. 1^ lin. 

Till habitus ej olik rustices E., men mindre och thorax 
utan intryckning på sidorna; hannens 6 segment 3-angulärt ut- 
skuret, honans med afrundad spets. 



Alerlemnad afhandling. 

Hr Mag. N. J. Andersons afhandling: Ostindiens hittills kända Pilarter, 
som varit remitterad till Hrr Wikström och Wahlberg, återlem- 
nades med tillstyrkan af dess införande i Akademiens Hand- 
lingar. 

/akademiska angelägenheter. 

Praeses tillkännagaf, att Akademiens utländske ledamot i fjerde 
klassen: Konferens-Rådet, C. m. st. k. N. O. H. G. Örsted med dö- 
den afgått den 9:de Mars, hennes inländske ledamot af sjQnde klassen 
Medicinal-Rådet, R. W. o. N. O., D:r J. F. Sacklén den 12 Mars, 
samt ledamoten af sjette klassen, Professoren i Medicin och Botanik 
vid Universitetet i Upsala, R. J^. O., D:r Göran Wahlenbbrg den 
22 Mars. 



— 135 — 

Sekreteraren förevisade aderton nya originalmålningar af svenska 
svampar, utförda under Hr Fribs's inseende, och nu till Akademien 
ins&nda. 

Till Praeses under det nu ingångna akademiska året kallades ge- 
nom anstflldt val Hr C. Akrbll. 

Herr Natbboast nedlade praesidium med ett tal em Landtbrukot 
förr och nu, jemle en blick på dess förhållande till samhällets eko<- 
nomiska och . moraliska utveckling. 



Vid Akademiens offentliga sammankomst på dess högtidsdag den 
31 Mars afgaf Sekreteraren följande berättelse: 

Under det år, som förflutit sedan Vetenskaps-Akademien sist 
firade sin högtidsdag hafva åtskilliga för henne icke ovigtiga tilldra- 
gelser inträffat, hvilka i korthet torde böra omnämnas innan berät- 
telserna om framstegen i de vetenskaper, som utgöra föremål för 
hennes verksamhet, af Embetsmännen afgifvas. 

Sedan flera genom Bkrzelii frånfälle af behofvet påkallade förän- 
dringar i Akademiens organisation med Kongl. Maj:ts nådiga tillstånd 
under föregående år blifvit vidtagna, påkallade dessa i sin ordning 
förändringar i hennes stadgar. Ett underdånigt förslag till förnyade 
grundregler har derföre blifvit utarbetadt och af Kongl. Maj:t i nåder 
stadfästadt. I sammanhang dermed har Akademien äfven ändrat sina 
ordoingsstadgar samt instruktionerna för Embetsmännen. 

Ett förnyadt bevis på Kongl. Maj:ts nådiga bevågenhet har Aka- 
demien fått emottaga genom 20 års förlängning af det privilegium å 
Almanackors och Kalendariers utgifvande, som hon hitintills åtnjutit 
och b vilket i ekonomiskt hänseende betryggar hennes fortfarande 
verksamhet. 

Genom fleråriga forskningar vid Sveriges vestra kust har den del 
af vår hafs-fauna, som tillhör det inre af fjordarne, blifvit med om- 
sorg och framgång bearbetad, under det de djurarter, som uppehålla 
sig längre ut i hafvet förblifvit till sina lefnadsförhållanden mindre 
kända, emedan dessa trakter icke utan större kostnad och särskild 
utrustning kunnat ändamålsenligt granskas. På Vetenskaps-Akademi- 
ens underdåniga hemställan har Kongi. Maj:t, till undanrödjande af 
dessa binder, täckts i nåder tillåta henne att under loppet af sist- 
lidna sommar använda ett mindre kronofartyg, hvarjemte Kongl. Maj:t 
af allmänna medel lemnat understöd för sjelfva resan åt Professoren 
S. Lovéiv, som erhållit Akademiens uppdrag att utföra undersöknin- 
garna, hvilka, numera verkställda, i sin mån skola bidraga till en 
närmare kännedom om fäderneslandet. 

En annan åtgärd till vinnande af ökad kunskap om våra hafs- 
Irakters naturalster har Kongl. Maj:t i nåder vidtagit, då Akademien 
för anställande af naturhistoriska undersökningar erhållit tillstånd att 
medsända skickliga personer på de resor i Stockholms skärgård, hvilka 
med ett mindre krono-ångfartyg på Statens bekostnad företagas, till 
följe af Stockholms Läns Hushållnings-Sällskaps underdåniga hemstäl- 



— 436 — 

lan, i Sndamål att samla nödig kflnDodom om fiakel i denna del af 
Östersjön. 

De meteorologiska observationer och iakttagelser öfver vattenhöj- 
dens förändringar, som, enligt Akademiens förslag, genom Chefens för 
Lotsdirektörs-Embetet försorg sedan flera år tillbaka vid en del af 
fyrbäksstationerna fortgått, hafva genom Kongl. Maj:ts nådiga förord- 
nande blifvit ställda änder Vetenskaps-Akademiens inseende, afvensom 
de observationer öfver vindens styrka m. m., hvilka hädanefter vid ' 
samma fyrbåksslationer erhållas genom derstades uppsatta sjelfregi- 
strerande vindmStare efter Vice-^Amiralen och Kommendören KasuGets 
konstruktion, och skola Ändamålsenliga sammandrag ur journalerna i 
Akademiens årstryck inflyta, pä det sä v8l vetenskapliga som praktiska 
resultater deraf må kunna dragas och blifva för allmfinbeten tillgäng- 
liga. Den närmare tillsynen bftröfver har Akademien uppdragit åt sin 
ledamot Notarien EaniiAirir. 

Sedan Kongl. H8j:t, på Akademiens underdåniga hemställan, i 
*nåder täckts anvisa nödiga medel ej blott till fortsättning af de un- 
der flera föregående år verkställda gradmStningsarbetena i Lappniar- 
ken, utan afven i förening dermed till trtgonometrisk nivellering mel- 
lan Haparanda och Alten för utrönande så v8l af den relativa höjdeti 
af Östersjön och Vesterhafvet, som af de mellanliggande punktern», • 
hvilka vid nivelleringen komma att begagnas, hvarigenom man i fram-- 
tiden kunde iakttaga både förändringen af vattenståndet i dessa haf 
och, genom tid efter annan förnyade nivelleringar af observations- 
punkterna, den sannolika oscilleringen af jordens yta, hafva dess» 
förenade arbeten blifvit under sistlidna sommar företagna af Profes- 
soren Sblanoer tillika med Astronomiac Professoren M. Agardb oeb 
Löjtnanten SsoeiiAR, och det med den framgång, att på alla nivelle- 
ringspunkter mellan Norska gt*flnsen och Haparanda, således pä ea 
strScka af öfver 40 mil, de erforderliga observationerna af korrespon- 
derande zenitbdistancer blifvit gjorda, samt att af gradm&tning^arbe- 
tena ftfven en hufvudsaklig del medhunnits. På Svenska triangelnft- 
tets norra slutpunkt hafva de behöfliga astronomiska observationerna 
fullstfindigi blifvit utförda» För bestämmandet af polhöjden på denna 
pankt hafva öfver 1000 observationer af poUtjernans zenilh-distancer 
blifvit insamlade, afvensom azimulh-obscrvationer och nödiga tidsbe- 
stämningar blifvit verkställda. Dessutom dr på den sydliga slutpunk- 
ten en del af de astronomiska observationerna undangjord, Afvensom 
vinkel-observationer på sex signalpunkter, bland hvilka en inom Nor- 
ska området för konnekteringen af Svenska och Norska triangelnfiten. 
För närvarande återstår af gradmatningen sjelfva basliniens uppmät- 
ning ocb kon oek tering med en af hufvudsidorna, jemle en del astro- 
nomiska observationer på sydliga slutpunkten, och af nivelleringen 
höjdobservationerna på de mellan Norska gränsen och Vesterhafvet 
belägna fåtaliga punkterna. Allt detta bör, med nödigt biträde och 
någorlunda tjeolig väderlek, på en sommar kunna afslutas. 

Med det statsanslag Akademien uppbar till originalmålningar af 
Svenska v&xter, bar hon sedan förra högtidsdagen genom Artisten 
pKTTKEsaoir, under ledning af Professor Fbibs, låtit utföra Z22 ptancbvr 



- 137 — 

i stort folio^ framstflllaDde ett flona större antal svampartery bvari- 
biand många åtbara eller giftiga. Herr Fbiks har upprötlat fullstftn- 
dig katalog, öfver deA dyrbara och numera ganska betydliga samlingen, 
som i bibliotheket förvaras så ordnad, att den med lätthet kan be- 
gagnas af bvem som det Önskar. 

Till följe af Kongl. MajUs nådiga remisser har Akademien afgifvit 
utlåtanden: om Öfver-Direktörs-Embetets för LaodtmSteriet förslag 
till förordning angående justering af bränvinsprofvare, och öfver en 
underdånig ansökning af Auditören Georg Scheotz om understöd till 
en modell å en sinnrik, af honom uppfunnen macbin för uträknings 
sittning och tryckning af mathematiska tabeller. Likaledes bar Aka*- 
demien besvarat skrifvelser från embetsverken, såsom en remiss från 
Kongl. Förvaltningen af Sjöärendena om den nyssnämnda af Amiralen 
KiBDGBK uppfunna sjelf registrerande vindmfltaren, samt Kongl. K&m- 
mar-Collegii skrifvelse i mål rörande beskaffenheten af Gskenot. 

Bland imnen af allmånnare nytta, hvilka vid Akademiens sam- 
mantraden förevarit, torde böra n Sm nas Bergmästaren BshOBBaos upp- 
finning att befria nickelbaltig magnetkis från jern, hvarigenom den så 
kallade nickelspeisen betydligt vinner i användbarhet och värde; samt 
Notarien fiaoMAiias meddelande att han i Nora socken af Örebro Län 
påträffat kornig kalksten eller marmor i flera färger och i ej ringa 
utsträckning. 

För öfrigt bar Akademien fortsatt sin verksamhet genom utgif- 
vande af sina handlingar, öfversigten af förhandlingarna vid samman- 
komstorna och genom årsberättelser om vetenskapernas framstegs Ett 
fallständigt register Öfver alla Bkbsblu årsberättelser har hon låtit 
Qtsrbeta och trycka. Till 1850 års handlingar, som nu äro un- 
der tryckning, hafva bidrag blifvit lemnade af ^Herrar EaoiiARv, 
NAiwAaK, Dablbov, Liubbobg, LmtvABi, Hahstbbv, Akcstböm och Aa- 
Dnssov. Nya förbindelser till utbyte af skrifter m. m, hafva blif- 
vit ingångna med Sachsiska Vetenskaps-Sällskapet i Leipzig och det 
Pbysikaliskt-Medicinska i Wurtzburg. 

Den förra Sekreterarevåningen har, jemte tillhörande lägenheter, 
för inrymmandet af vissa afdelningar bland Riksmusei och Akademiens 
samlingar blifvit efter bebofvet förändrad och samlingarna deruti in- 
flyttade. Sålunda har det Entomologiska museet erhållit en ganska 
tjenlig plats med nödigt arbetsrum; det mineralogiska vunnit en högst 
behöflig utvidgning med särskild arbetslokal och en del af den phy- 
sikaliska samlingen blifvit inrymd på ett torrt, för observationers ut- 
förande lämpligare ställe. Genom insekt-samlingens flyttning har ock 
något, om än allt för ringa, utrymme vunnits för de Öfriga zoologiska 
afdelningarna, bvifkas Intendenter bekommit arbetsrum i Preparatorns 
förra bostad, sedan han, liksom Sekreteraren, fnflyttat i f. d. Abra- 
hamsénska huset. 

Under loppet af år 1850 hafva fysikaliska instrumeoter blifvit 
inköpta för en sammanräknad summa af 1,680 R:dr B:ko, bvaribland 
»Q stor elektro-magnet för undersökningar öfver magnetiska och dia- 
magnetiska krafter samt vridningen af ljusets polarisar ionsplan under 
magnetisk inverkan, förfllrdigad af Hechanicus Ettbb i Bonn och be- 



— 438 — 

lald med 471 R:<Jr; en luftpump af Dklbril i Paris fOr 287 R:dr, 
samt en ga Ivanometer och en dy na mometer efCer Professor Webees 
konstruktion, tillverkade af Mechanicus Lktsbb i Leipzig för 330 R:dr. 

öfver det mineralogiska och geognostiska kabinettet har af In- 
tendenten en summarisk katalog blifvit uppgjord, hvilken föregås af 
en historik öfver samlingarnas uppkomst och tillvSxt, derjemte angif- 
vande vSrdet af stuffer och inventarier, hvaraf visar sig att samlin- 
garna vid katalogens uppgörande bestodo af 29,925 numror, bland 
hvilka 13,047 dupletter; att stuffernas och tillhörande inventariers 
varde uppgår till 18,233 R:dr 21 sk. B:ko; att för samlingarnas an- 
skaffande af Akademien utgifvits 1,522 och af Statsverket 2,512 
R:dr, samt att donna del af Riksmuseum således bufvudsakligen till- 
kommit genom enskilda vetenskapsmfins donationer och under resor 
gjorda insamlingar. Den tillökning, som genom köp, byten och gåf- 
vor sistlidna år egt rum, uppgår i vfirde till 763 R:dr 28 sk. B:ko. 

De botaniska samlingarna hafva år 1850 ökats med 450 i Mu- 
seum felande, samt 1,500 förut der befintliga arter från nya lokaler. 
Sällsyntare Svenska vflxter firo meddelade af Herrar Fries, Stbrham- 
II4B, Robert Habthar, Longberg, W. och F. Bjöbnströii, Fristvdt, Zet- 
TBBSTEDT, RuBBKSON, Westerlumd m. fl. SSrdelos instruktiv flr den af 
Doktor Stebbammab öfverlemnade lafsamling, och af icke ringa varde 
flr Herr Robebt Hartmans samling af Jämtlands flesta fjellvSxter i 
vackra och talrika exemplar. Utländska arter flro öfversända från 
Frankrike af Herrar Grbnibr och Godbon, från Sicilien af Herrar Tivbo 
och ToDABO, från Malta af Herr Gbecr-Delicata, samt från England 
hemförda af Herr Carl Hartman. Bland dessa Sr isynnerhet Herr 
Grbnibrs från Södra Frankrike af vigt, såsom innehållande 863 spe- 
cies. Tvfinne vflztsamlingar flro dessutom för Museum inköpta, nem- 
ligen en från nejderna af Tunis, Ben andra från flera trakter i med- 
lersta Sverige. 

Äfven de zoologiska samlingarna hafva vunnit betydlig tillökning 
genom köp, byte och skänker, och arbetet med deras bestämning och 
ordnande har oafbrutet fortgått. Större fogelsa ml ingår af de utländ- 
ska dupletterna hafva blifvit aflemnade till Lunds Universitet och Gö- 
theborgs Museum, till det sednare bufvudsakligen af de förråder In- 
genieuren J. WAnLBERo från Afrika hemfört och i enlighet med det 
förbehåll han fastat vid deras försflljning. Dessutom flro små sam- 
lingar utlemnade till Stockholms Gymnasium, Foikskole-semioarium 
och en hflrvarande barnskola. 

Bibliotbeket har likaledes genom köp och skfinker, samt genom 
årstrycket vunnit ej ringa tillvflxt. Till detsamma har Hofrådet Wöhlbr 
i Göttingen donerat den skriftvexling, som blifvit förd mellan honom 
och framlidne Friherre Bbrzelius, dock kommer brefsamlingen först 
att aflemnas vid Herr Wöblers frånffllle. 

De Thamiska förelflsningame hafva blifvit hållna af Akademiens 
Fysiker, Magister Docens Edlubd inför ett talrikt auditorium, sist- 
lidna höst i vflrmelSran och denna vinter om elektriciteten. 

Den 



— 139 — 

Den under Akademiens inseende ställda globverkstaden har vid 
besigtning fannite i behörigt skick. 

Sedan den stipendiefond af 10,000 R:dr Brko, som Akademien 
1849 af en okftnd gifvare erhöll, hannit inbringa afsedd rfinta, bar 
stipendiet, som enligt gif vårens förordnande kallas det Berzelianska 
och för hvilket Aksdemien till Inspector utsett Kapitenen L. Stav- 
BKRGy blifvit tilldeladt Magister G. W. Blomstbaro Tid Lunds Uni- 
versitet. 

Från sin ledamot Fabrikören Johh Swamti har Akademien emot- 
tagit 1000 R:dr B:ko med uppdrag att utse en Iflmplig, theoretiskt 
och praktiskt bildad person, som mot åtnjutande af denna summa 
skall besöka indostri-expositionen i London och der utvfllja samt taga 
nSrmare kflnnedom om något allmänt nyttigt Smne, hvaruti honom, 
efter hemkomsten åligger att bereda kunskap och gagn åt fäder- 
neslandet. 

Anteckningen till den mtnnesstod Akademien har för afsigt att 
uppresa Öfver Bsiunuas, hvilken anteckning till detta års slut fortgår, 
bar med valvilja fortfarande blifvit omfattad, så att betydliga tillskott 
vunnits ej blott inom riket utan Sfven från aflSgsna länder, ehuru 
ingen inbjudning utom fäderneslandet utgått. 

Sedan Akademien med 1,125 R:dr B:ko friköpt de ofria tom- 
terna å U d. Abrahamsénska egendomen har hon fullgjort det sista 
af de Tilkor hon sig åtagit för att erhålla dispositionsratt deraf, aamt 
ranta å den af henne utbetalda köpeskillingen för nSmnda egendom, 
hvilken af staten blifvit öfvertagen. De förfallna, eldfarliga trSd* 
byggnaderna Sro redan förut borttagna och platsen behörigen plane- 
rad samt beprydd med blomsterbuskar, hvilka hon af Kongl. Landt- 
brnks-Akademien son gåfva fiti emottaga. 

De medé! Akademien utdelar, som uppmuntran för- visad skfck* 
Itghet i mathematiska instrumenters förfärdigande, hafva tillfallit In- 
strumentmakarne Söibrsen och Fbans Bbbo. 

Sin minnespenning öfver Linvé har hon öfverlemnat åt Socken- 
målaren FBSDBixssoir i Norbergs församling, som uppmuntran för de 
ovSntade entomologiska upptäckter, han derstfides lyckats göra. 

Arsanslaget för vetenskapliga resor inom fäderneslandet har 
Akademien tillagt Professoren Bohbman till företagande af en entomo-. 
logisk resa genom södra delarne af Calmare lån, Blekinge och Skåne. 

Den Flormanska belöningen har blifvit tillerkånd Akademie Ad- 
junkten Nadvabn vid Lunds Universitet för en afbandling: om frflmre 
extremiteten hos slflgtet Vespertilio. 

Att rainneepenningen för dagen blifvit präglad öfver Akademiens 
hftdangångne ledamot Professoren Flobvan, stiftaren af nyssnämnda 
L prsHDium, är redan tillkännagifvet. 

Under det år, som förflutit sedan sistlidna högtidsdag, har Aka- 
demien bland sina Svenska och Norska Ledamöter genom döden för- 
lorat: Matheseos Professoren vid Universitetet i Christiania, Riddaren 
af Kongl. Wasa-Orden, B. M. Holmbob; förre Matheseos Professoren 
▼id Upaala Universitet, denna Akademis f. d. Sekreterare, Ledamoten 

Ofpeti. af Eanffi. YeU-Åkad. I^h. Irg. 8. N.-o 4. 2 



— 440 — 

af Koogl. Nordstjorne-Orden Doktor Jöns Svahbbio; Medicinal-Rådet, 
Riddaren af Kongl. Nordstjerne ocb Wasa-Ord aar ne Doktor J* F. 
Sacklén samt Mediciase och Botanices Professoren vid Universitetet i 
Upsala, Riddaren af Kongi. Nordstjorne-OrdeD Doktor Göraiv Wah«- 
LCMKso. Bland utlftndska Ledamöter flro änder året aflidna: Profes- 
soren i Komparativa Anatomien vid Jardin des plantes i Paris Du- 
CKOTAT DB BLAiKviLtB; Physicos Pfofossoren vid Ecole polytecbnique i 
Paris Gat-Lussac; Kooferensrfidet Schumacoer i Altona; 6eheime-Me- 
dicinalrådet Link i Berlin; Medicinalrådet Laugbrkks i Göttingen och 
Geheime-Konferensrådet Örstko i Köpenhamn. 

Till inlftndska Ledamöter hafva^blifvii invalda: Astronomiae Ob« 
serva torn i Upsala Magister A. J. Akgströk och Matbeseos Lectorn i 
Westerås, Magister E. G. Björuvg, samt till utlflndska Ledamöter: 
Öfversten, Ledamoten af Franska Institatet Artbur Mor»; Botanices 
Professoren i Tubingen Hugo von Mohl; Statsrådet, Professoren 
£. voM Bakr i Petersburg och Ghemiae Professoren G. J. Mvloer i 
Utrecht. 



SKÄNKER. 

Titi VetensHaps^JUkuden^ienu BibUotheåi. 

Af Fransk» Repabllkens Reserlns* 

Annales des mines. T. XY, XVI, XVII:!. Paris 1849, 1850. 8:o. 

Af Seelété GéoloslQU^ ^« Pranee. 

Bulletin ds la Société. 2:éme Sér. T. VII: P. 23-*30. Paris 1849— 
1850. 8:o. 

Af FérfaHarm. 

Vambr, a. H.y Letter lo tbe Hon. lobn M. Giayton on Ibe indepen*- 
dent oriental nations. Washington 1849. 8to. 



Af UtsifW 

SiLLiuAir, The American Jonrnal. 2:d Ser. N:o 32« March 1851. 
Ardkrssok, Nya botanisk» notiser. 185.1. N;o d. 



Ul — 



Tiit Hiheim Sfaturhisiorisha jftuaeuin. 

Zoologiska af delningen. 

Af Profettsor Hus». 

£q FriDgilla bengalus. 



Mineralogiska afdelningen. 

Af Hr Ii. J. Icelstr^m, 

FyratioåtU stuffer bergarter från Pbilipstads bergslag. 



•TOCKBOLM, 18SI. P. A. RORSTIOT ät SÖHR. 



ÖFVEKSIGT 



AF 



RONGL. VETE^fSRAPS-ARADEMIENS 

FÖRHANDLINGAR. 



Arg. S. IS&l. M A. 

Onsdagen den 14 Maj. 



Féredra^. 

l. Pajsbergit och Stratopeit tvenne nya sven- 
ska mineralier, — Ur en skrifvelse från Hr L. I. Igelstböm 
meddelade Hr L. Syanberg: 

Pajsbergit har jag kallat ett vid Pajsbergs jernnialms- 
grufva i Filipstads socken och bergslag förekommande mineral, 
hvilket der finnes kristalliseradt i stora, vackert rosenröda, ge- 
nomskinliga, rhombiska prismor. Ifrågavarande mineral är myc- 
ket närbeslägtadt med Röd Mangankisel, dock skiljer det sig der- 
ifrån, ej allenast genom dess genomskinlighet och sätt att alltid 
förekomma kristalliseradt, utan äfven genom dess kemiska sam- 
maDSättoiog, h vilken är sådan, att Pajsbergiten kan sägas ut- 
göra en mellanlänk emellan Långbanshytte Mangankisel samt det 
vid Real de minas de Fetela i Mexiko förekommande mineral, 
som blifvit kalladt Bustamit. 

Att hänföra Röda Mangankiseln m. fl. af dessa mineralier 
till Augiten, må väl vara af intresse såväl i kristallografiskt 

# 

hänseende, som för det samband hvilket dymedelst ådagalägges 
emellan kemisk sammansättning och geometrisk form, dock måste 
väl alltid den kemiska mineralogen göra en sträng åtskillnad 
emellan flera af de mineralier, hvilka kunna subsumeras under 
den allmänna formen r'S' samt, hvad de hithörande mangan- 

oxiduisilikaterna beträfiar, finna anmärkningsvärda länkar emellan 

• • • • 

det väl ännu icke i oblandadt tillstånd påträffade Mn^S' och 



— 144 — 



TafTelspathen , hvilka, såvidt de hittills äio kUnda, utgöras af 
Längbanshytte Roda Mangankisel med 3 proc. kalk, Pajsbergiten 
med 8 proc. kalk samt Bustamiten med 44 proc. kalk. 

Pajsbergiten, som jag, uti öfvérsigten af Kougl. Vet.- 
Akademiens Förhandlingar för förra året sid. 806, beskrifvit 
under namn af röd mangankisel, har vid kemisk undersökning 
af mig befunnits procentiskt utgöras af: 



Si . 
Mn 
Fe. 
Ca 

Mg 



46.46 innehåller syre 24.14 

41.88 

3.31 

8.13 

0.91 



0.73J 
O.35J 



12.79 



100.69. 

■ • • •*• 

Dess häraf följande allmanna sammansättningsformel (Mn, Fe, Ca)' Si* 
kan således, med aktgifvande å de konstituerande elementernas 
inbördes förhållanden, sättas under den mera speciella formen 
(Ca+4(Fe+1«Mn))'Si*), hvilken således bestyrker den af Nor- 
DBN6KIÖLD yttrade åsigt: att i^^iomorpha baser substituera hvar- 
andra uti jemna atomförhållanden. 

Sammanställa vi de gjorda analyserna å a. Långbanshytte 
röda mangankisel, b. Pajsbergit och c. Bustamit. 



a. 



Si 
Mn 
Fe 
Ca 

Mg 



48.00 syreh. 24.94 
40.04 ~* 10.99 



3.12 
0.22 



— 0.88 



11.87 



b. 
46.46 syreh. 24.14 
41.88 ^ 9.40 

3.31 — 0.73 
8.13 — 2.31 
0.91 — 0.35 



c. 
48.90 syreh. 25.41 
36.06 — 8.09 

0.81 — 0.17 
14.57 — 4.14 



— 12.40 



100.69 



12.79 100.34 



100.38 

samt ifrån formlerna 

Ca#+2Mn»S> för Bustamiten 
CÄ'S'+4(Mn+12Fe)»Si» för Pajsbergiten och 
Ca»S>+8Mn»S> för Långbanshytte Mangankisel 



*) För detta formuJeriDgssfltt, hvilket ftfvfo på andra atfillen i denna 
uppsats blifvit af mig begagnadt, hänvisar jag till Nobdbhskiöld: 
, das atomisch-chemische Mineral-Systeme. Helsingfors 1849. 



— 145 — 

beräkna de motsvarande procentiska sammansättningarna, så finna vi 

Bastå- Pajsber- Långbans- 



• •• 

Si. 


mit. 
. . 48.06 


git. 
47.38 


hyttan. 
46.92 


Mn 


. . 37.13 


40.55 


48.32 


Fe 




3.41 

8.66 




Ca 


. . 4 4.82 


4.76 



hvilka beräknade och funna värden ganska nära emotsvara hvar- 

andra. 

De här omordade trenne mineraliernas ^enteliga vigtcr 

ligga hvarandra helt nära och äro för 

Bastamiten 3.2 

Längbanshytte mangankiseln . 3.53 
Pajsbergiten 3.63. 

I blåsrörsforhällanden Ofverensstämma de äfven. 

Hvad deras geologiska sätt att förekomma beträffar^ så fö- 
rekomma de båda svenska mineralierna under samma omstän- 
digheter, ty den dolomitbildning, hvilken vid Långbanshyttan 
innehåller röda mangankiseln , förer tillika en blandning af blod- 
sten och magnetisk jernmalm, och denna dolomit förekommer 
afven vid Pajsberget, Pajsbergitens fyndort, hvarjemte anledning 
är till den förmodan, att dessa dolomitbildningar, oaktadt man 
icke kunnat fullfölja deras omedelbara sammanhängande, dock 
hora till samma geologiska bildning. 

Siraiopeii har jag kallat ett annat mineral, hvilket af mig 
blifvit funnet äfvenledes vid Pajbergs jernmalmsgrufvor i Filip- 
stads bergslag. Namnet är härledt deraf, att detta mineral fö- 
rekommer i vexlande lager med ett annat, ännu icke närmare 
undersökt, mineral. 

Stratopeiten är becksvart, ogenomskinlig i större bitar, men 
genomskinande med brunröd eller brun färg i tunna splittror; 
den är amorph, med flatskåligt brott och fettglänsande; repas 
lätt af knif; strecket är brunt och egentliga vigten =2.64. — 
För blåsrör: jm kol upphettad utsväller den först litet och blif- 
ver brungrå, hvarefter den, vid uthållande stark hetta, smälter 



— 446 — 

till en svart y genomskinlig kula. I borcus på platinaträd lOses 
den i stor mängd till ett klart, starkt manganfärgadt glas. I 
fosforsaU pä platinaträd lOses den till ett genomskinligt jernfar- 
gadt glas, med lemning af ett kiselskelett. Hed soda gifver den 
stark manganreaktion. I kolf gifver den vatten. Den sönder- 
delas af cblorvätesyra, under stark chlorutveckling och med lem- 
ning af bvit kiselsyra. 

Det i exciccator torkade mineralpulvret visade sig vid ke~ 
misk undersökning procentiskt innehallar 

Si 35.43 syrehalt tSM 

Mn 32.41 9-83).^ 

Fe 40.27 3.08J 

Mg 8.04 3.16 

U 4 3.75 42.22 

400. 
hvaraf följer sammansättningsformeln Mg*Si'+4(Mn,Fe)Si+42H, 
eller mäbanda rättare Mg'S'+4(Fe+3Mn)S+42H, enligt hvilken 
sistanforde formel den beräknade sammansättningen blifver 

si 36.25 

Mn 34.16 

Fe 4 0.47 

Mg 8.00 

Det amorpba mineral, med bvilket Stratopeiten förekom- 
mer i en linies och derunder tunna, omvexlande lager, är till 
färgen brunt, ogenomskinligt och i brottet matt. Härdheten är 
ungefär lika hos dem båda. Båda mineralierna äro tydligen se- 
kundära bildningar, uppkomna genom tidtals skeende omvexlande 
aflagringar af än det ena än det andra. Detta mineral är ännu 
icke kemiskt undersökt. 

Bland förut kända mineralier är Stratopeiten närmast be- 
slägtadt med Neotokit, b vars formel är MgSi+4(Mn+Fe)Si-h8H. 
I sednare tider hafva i Sverige och Finland flera becklika mi- 
neralier blifvit analyserade. Babr har sålunda funnit ett mine- 



— 147 — 

ral ifrån Klapperud pä Dalsland, sammansatt enligt formeln 
«MnSi+3H, hvilket mineral således är lika sammansatt med 
det vid Wittinge by i Storkyre socken uti Finland forekom- 
mande mineral, som blifvit kalladt Wittingit och hvars nog- 
granna sammansättning kan uttryckas medelst formeln 2(Fe+ 
9Mn)Si+3H. Den egentliga vigten af några utaf dessa minera- 
lier har visat sig vara: 

Stratopeit 2.G0 

Neotokit 2.70 

Wittingit 2.71 2.76 

Klapperuds mineralet 2.73 2.97. 



2. Om wolframs atomvigt och haloidforenin- 
gar, — Hr L. Syanbbro uppläste följande utdrag ur ett med- 
delande, hvilket derOfver blifvit honom delgifvet af Hr I. B. 

v. Bohch: 

. •»• 

Sönderdelas Schlackenwalds-wolfram, hvars formel är 2FeV 

. • •• 

•fSMnV, med chlorvätesyra , och lOses den afskilda wolframsy- 
ran, efter föregående tvättning, i ammoniak, så afsätter sig, 
vid ammoniumoxidsaltets afdunstning, ett mörkbrunt, oljartadt 
ämne. Detta ämne intorkar i exsiccator, äfvensom i fria luften, 
till en hartslik, genomskinlig, skör massa, med glaslikt brott; är 
olösligt i kallt vatten och alkohol, men löses lätt i varmt vat- 
ten. Dess procentiska sammansättning fann v. Borgh vara 

rfikn. funnet 
5.5 1 

o/% >86.3 eldfasta ämnen 
80.8 j 

4.5 ) 

Q \^ 3.7 flygtiga ämnen 

hvilken han representerar under formeln FeH*+5(.4mV+H). — 
Efter aflägsnande af ofvannämde förening, förmedelst afhällning, 
utkristalliserar vanlig sur wolframsyrad ammoniumoxid, om lös- 
ningen vidare afdunstas, och detta sura ammoniumoxidsalt är 
vanligtvis ganska fritt ifrån jern samt fås fullkomligt rent om 



4Fe . . . 


5.5 


40V . . , 


80.5 


5NH» . . 


5a 


43H . . . 


8.2 



— 148 — 

dol nägra gånger omkristalliseras. Om, sedan sistnämde sura 
wolframsyrade ammoniumoxidsalt utkristalliserat , lösningen vidare 
afdunstas, sä låter den koncentrera sig anda till sirupsstadga 
och intorkar slutligen till en mörk, gummilik massa, som vid 
förnyad upplösning och långsam afdunstning lemnar dktaedrido 
krtstaUer i blandning med salmiak. Detta oktaedriska salt är 
till färgen brunt, smakar hogst bittert och löses uti aUa för- 
hållanden i varmt och kallt vatten. Dess prooentiska samman- 
slutning befanns vara 

V 84.4 

• • • • • • 

Fe+Mn .... 4^ 

NH» 4.0 

H 7.0 

men v. Bohch uppgifver derför icke någon formel. — Återstoden 
på filtrum, sedan lösningen af wolframsyrad ammoniumoxid gått 
igenom; bestod af odekomponerad wolfram, kiselsyra och bei^g- 
art, blandade med en större mängd af ett tegelfargadt, pulver- 
formigt ämne, som genom upprepade afelamningar icke så full- 
ständigt kunde befrias ifrån de först namde inblandningame, att, 
genom qvantitalif analys, beskaffenheten af denna, redan förut 
af ScBNBmER anmärkta wolframförening kunde afgöras. Vid sam- 
manrifniog med kalk luktade den starkt ammoniak, vid kokoiog 
med kalilut afskildes jemoxid och manganoxid, och af chlorvä- 
tesyra afskildes wolframsyra. 

För att framställa ren wolframsyra rekommenderar t. Bobcb 
att använda Buqhholz metod, bestående deruti att: man smaller 
wolframmineralet med 2 gånger dess vigt kolsyradt alkali, ut- 
kokar den smälla massan med vatten, som blifvit fbrsatt med 
litet alkohol, faller den alkaliska lösningen med chlorcalciuro, 
och, efter uttvattning, sönderdelar den wolframsyrade kalken 
med chiorvätesyra. Den dervid afskilda wi^ramsyran gifver ett 
fullkomligt rent, och, ifrån all jern* och mangaDinblandoing, fritt 
ammoniumoxidsalt, då den behandlas med ammoniak. — Glöd- 
gas wolframsyra uti en ström af vHtgas öfver spritlampa, så 
bekommer man en blå och brun wolfrayiioxid, men den först- 



— U9 — 

nämde fås dock aldrig af konstant sammansättning. Sker re- 
duktion vid hvitgl()dgning6hetta , sä reduceras den till metallisk 
woifram, bvilken dervid fäs h vitgrå, tennglänsande och kristalli- 
Disk. — Svafvelwolfram, VS*, fäs ren endast på torra vägen, 
genom att använda Berzeui metod, bestående uti att uppglodga 
en blandning af ren wolframsyra med cinober, eller genom att 
sammaiismälta metallisk wolfram med svafvel, hvarvid man be- 
kommer ett grafitlikt sulpburetum, bvilket dock ej skall angripas 
af saltbildare. Den, efter torkning, Dötbruna svafvelwolfram^ 
bvilken fäs genom att sätta chiorvätesyra till en lOsning af wol- 
framsyra uti vätesvafladt svafvelammonium, eller den, efter tork- 
ning, brunsvarta svafvelwolfram, bvilken bekommes genom att 
sälta chiorvätesyra till en wolframsyrad ammoniumoxid, bvilken 
blifvit sönderdelad medelst inledning af svafvelväte, är alltid 
förorenad af inblandad wolframsyra samt innehåller icke obe- 
tydligt vatten, bvilket v. Borch anser vara kemiskt bundet. 

Votframmetallens atomvigt bar af v. Borch blifvit bestämd, 
såväl genom att reducera wolframsyra till metall, som genom 
att oxidera metallisk wolfram till syra. Dervid erhöll han: 

eller, fun- 
Försökets nen metall Wolframs 

nummer. i i 00 de- atomWgt. 

lar syra. 

I. 6.1942 gr. syra, gaf 4.9132 gr. metall 79.319 H50j6O 

g? I IL 5.7744 4.5740 79.212 1443.14 

I I m. 8.4353 6.6883 79.289 i U 8.51 

IV. 7.1520 5.6725 79.313 4 450.19 

V. 7j0304 5.5698 79.225 44 44.05 

VI. 3.9654 ■' 3.1600 79.290 4 448-57 

^ VII. 2.7636 2.1916 79.302 14 49.4a y^^^^ 

f o a / ^'^- ^••^^ P"- naetall, gaf 3.9700 gr, syra 79.359 4 4 5342 é^'' <^ 

rtfl IX. 4.6650 2-0860 79.339 4462^1 i llll^ 

ro e d i a m 79.294 4 448.85 \<^A'^^\^^^ 

Detta firnna medium 4 448.8f5 kan^ för en metall med så 
bog atomvigt, fullkomligen sägas bekräfta det tal 44 50.78; bvil- 
ket af ScsmBiBER (Journ. fUr pr. Chemie L, 4 52) nyligen blifvit 



— 150 — 

angifvet för denna metall, och hvaraf man med största sanno- 
likhet kan sluta till att det verkliga talet är 1450, således 
dubbla molybdens atomvigt, utvisande derjemte att wolfram ho- 
rer till de kroppar, hvilkas atomvigt äro en jemn multipel af 
vätets eqvivalentvigt 

Bromwolfram, Upphettas metallisk wolfram uti en strom 
af fullkomligt torr och luftfri bromgas, sfl tänder sig metallen 
och en tung, djupt gulrod gas bildas, h vilken kondenseras och 
till flera qvarters längd bekläder upphettningsrOrets insida med 
ett Ogenomskinligt, svart beslag. Det sålunda erhållna prepa- 
ratet är af en högst ömtålig natur samt sönderdelas med yt- 
tersta lätthet af såväl luften, som vatten, samt är i ytterlig grad 
deliqvescent. Renadt, genom omsublimering uti kolsyregas, af- 
sätter det sig längst fram uti upphettningsröret i ullika, svarta 
nålar, hvilka vid uppvärmning lätt smälta och under kokning 
förvandla sig till en gulröd gas. Af vatten sönderdelas de uti 
bromväle samt afterkristaller af hvitgul eller gul wolframsyra. 
Till följe af en på 0.0427 grm anställd analys visade denna för- 
ening sig innehålla i procent 

funnet räkn. 
V . . 37.47 36.53 

2Br . . 6i.i3 63.47 
samt således utgöras af VBr*. — Den mindre flygtiga delen, 
som erhålles vid ledning af bromgas öfver metallisk wolfram, 
utgöres, efter flera omsublimationer, för att derigenom aflägsna 
all YBr', af en svart förening, med vackert violett eller blå 
skiftning. Den kokar och sublimeras vid nästan samma tem- 
peratur som den smälter, och dess gas är, i jemförelse med den 
af YDr', nästan purpurröd samt så mörk, att den, i äfven tunnt 
lager, synes svartaktig. Vid afsvalning kondenseras den i en 
kompakt massa af kristallinisk textur, men anskjuter äfven i 
långa, särdeles grofva, glänsande kristaller, hvilka utgöras af 
qvadratiska, tvärt afstympade prismer. Upphettad vid luftens 

• • ■ 

tillträde upptager den syre och sublimeras såsom 2V+V8r'. I 
luften luktar den ständigt af bromväte och förvandlas till blå 



— 45i — 

oxid. I kaustika alkalier Usses den uoder utveckling af vätgas, 
men i vatten sönderfaller den utan upphettning eller gasutveck- 
ling till bromväte och blå wolframoxid. Vid analys fanns den 
procentiskt innehålla 

f a D D e t 

medium rflkn. 

2V . . . 32.76 31.03 31.95 31.95 31.92 31.53 

5Br . . 66.94 68.70 67.71 65.96 67.33 68.47 
svarande emot formeln VBr'+VBr'. — Den bromförening af 
wolfraro, hvilken lättast låter framställa sig, är wolfram-biaci- 
superbromid, 2V+VBr', hvilken bildas såväl då luften har till- 
träde vid beredningen af de båda förenämnde, som då bromgas 
ledes öfver brun eller blå wolframoxid eller då brom ledes öfver 
svafvelwolfram eller en blandning af wolframsyra och kol. Den 
fås vanligen såsom gula fjäll, men sublimeras vid långsam bild- 
ning i qvadratiska taflor eller fjäll. Färgen är olika efter olika 
beredningssätt. Begagnas svafvelwolfram så fås den vackert te- 
gelfärgad, af wolframoxid citrongul och af wolframsyra* med kol 
messingslik eller gråaktig. Den forflygtigas utan att smälta och 
är mindre flygtig än de föregående, v. Borgh uppgifver att den 
vid bastig upphettning sönderdelas i wolframsyra, men han kunde 
icke upptäcka hvad som blef utaf dess andra beståndsdel. I luf- 
ten och vatten förvandlas den till bromväte och wolframsyra. 
Dess procentiska sammansättning 

funnet 
I. II. UI. IV. medium rSkn. 

3V .... 49.18 49.73 49.75 48.68 49.33 48.96 
3Br .... 40.66 41.69 41.20 — 41.19 42.53 

60 .... 10.16 8.58 9.08 — 9.24 8.51 

• • • 

instämmer med formeln 2V+VBr'. — De tvenne oxibromurer 
af wolfram, hvilka af Bonnet blifvit angifna vara sammansatta 

• • ■ • • • 

enbgt formlerna V+VBr* samt V+2VBr' bar v. Borch förgäfves 
sökt att erhålla samt förnekar dem äfven, på grund deraf att 
materialet till de under III och IV här anförda analyserna blif- 
vit beredt enligt Bonnbts föreskrifter. 



— 151 — 

Clilorwolfram, Hvad föreningen VGl' belr&ffar sä fås den 
säväl dä metallisk wolfram aom dä svafvelwoifram upphettas i 
chlorgas, men ttr svärare att fä ren i fdrra fallet , emedan det 
tillika bildas en brunröd, mindre flygtig fOrening, bvarifrän den 
medelst flera omsublimationer i chlorgas endast trögt befrias. 
Denna chlorförening, hvilken smälter och sublimeras säsom en 
rödgul gas, erhålles dels i form af en uUik kristallisationy dels 
säsom en mönjaartad massa. Den sönderdelas med yttersta 
lätthet i luften och Ofvergår till gul wolframsyra, under utstö- 
tande af chlorväte. I vatten förvandlas den till hvit wolfram- 
syra, som efterhand gulnar, utvecklande dervid vatgas. Tid 
dess analys, h varvid uti analyserna I och II föreningen blifvit 
beredd af metallisk wolfram samt uti III och IV af svafvel- 
woifram, fann v. Borgh i procent 

I. II. III. IV. 

Wolfram . . 53.73 53.92. 63.63 54.63 
Chior . . . 40.91 40.90 40.92 40.32 

94.64 94.82 94.55 94.95 

visar det sig att en betydlig förlust uppstått; men dä v. Borgh 

tillskrifver denna förlust ät föreningens stora begärlighet att 

draga till sig och sönderdela vatten samt procentiskt beräknar 

de inbördes qvantiteterna emellan wolfram och chlor, I3r han 

följande tal, hvilka fullkomligen instämma med formeln YCP, 

funnet 

medium räkn. 

V . . . . 56.77 56.87 56.79 57.55 56.99 56.48 

2C1 . . . . 43.23 43.13 33.21 42.46 43.01 43.52 
— Den osäkra förening V*CP, hvilken af Malaguti blifvit angif- 
ven, men som af flere kemister blifvit ansedd att vara en VGl*, 
har v. Borgh visat icke existera under den sistnämnde samman- 
sättningsformeln, men deremot funnit under denna förra, uti det 
förromnämnda brunröda sublimat, hvilket erhälles vid upphett- 
ning af metallisk wolfram uti chlorgas. Efter detta sublimats 
rening medelst omsublimationer uti chlorgas, utgöres det af en 
mörk, brunröd, skör massa, med krislalliniskt brott, som vid 



~ 153 — 

upphettoiog sniälter, kokar och tffvergflr till en rOdgul gas, lik* 
nande salpetersyrlighet Lfiogsamt anskjuten fäs den i grofva, 
bnmrOday geooDoskiDliga och glänsande kristaller, hvilka hafva 
formea af ett qvadratiskt prisma med tvärt afstyropade ändar. 
Upphettad i luften sönderdelas den uti VGP och SV+V^:!'. I 
fria hiften och i vatten sönderfaller den i bromväte och blå 
oxid, hvilken småningom Ofvergår till wolframsyra. I kausiika 
alkalier lOses den under vätgasutveckling, men lösningen grum- 
las vid upphettning och afsatter brun wolframoxid. Dess pro- 

centiska sammansättning 

funnet 

medium räka. 

2V .... 51.37 50.70 64.85 50.97 51.22 50.95 

5GI . . . . 48.21 58.28 48.15 47.12 47.94 49.05 
instämmer med formeln V€l'+Vd' hvarigenom den visar sig 
vara analogt sammansatt med wolframens blåa oxid. — Den 
genom Rosbs och Malagutis äldre undersökningar kända wolfram- 
biacichloriden , hvilkén fås då chlor ledes öfver wolframoxid eller 
en blandning af wolframsyra med kol samt i allmänhet bildas 
då luften har tillträde vid chlors ledning öfver wolfram, är hvit, 
med dragning i grågult samt kristalliserad i fjäll. Den förflyg- 
tigas utan att smälta, men sönderdelas vid hastig upphettning i 
wolframsyra och VC.I*, hvilken sistnämnda förflygligas jemto fri 
qhlor. Dess af y. Borgu funna sammansättning 

funnet räkn. 

3V . . . 64.01 64.14 
3C1. . . 24.17 24.72 

60 • . . 11.82 11.14 

instämmer med formeln 2V+VGI'. — Den af Bonnkt angifna för- 
eningen Y+VCP har icke af v. Boace kunnat framställas. Icke hel- 
ler kunde någon förening enligt sammansättningsformeln V€l fäs 
genom att leda VGI* i gasform öfver metallisk wolfram. Ledcs 
vätgas öfver VGP, så bildas chlorväte och metallisk wolfram. 

Den på våta vägen beredda wolframsyran löses i ringa 
mäDgd uti jodvtttesyra och cyanvätcsyra , men de erhållna lös- 



— 154 — 

ningarnc sönderdelas vid koncentrering, äfven i lufttomt rum. — 
Genom upphettning af wolframfOreningar uti jodgas, jodvätegas 
eller cyangas kunde icke nflgra nya produkter erhåUas. Icke 
heller kunde nägra sådane fäs genom att leda wolframcblorid- 
gaser Ofver smältande jodkalium eller jodsilfver, eller genom att 
låta dem gä genom glödande rör i sällskap med gasen af qvick- 
silfverjodid, jodammonium eller jodväte. 



3. Om utvecklingen af 7hchina setipennis. — 

Ur BoRBHAii anförde: Dä jag forlidct är inför Kongl. Vet.~Åka- 
demien (se öfversigten 1850 p. 211) föredrog af mig gjorda 
iakttagelser, rörande nägra insektarters metamorfos, anhöll jag 
att fä äterkomma till en närmare redogörelse häröfver, i den 
män det lyckades mig kunna (ä de omnämnda förhällandena 
fullständigare utredda. Uti den under N:o i (1. c. p. 244) upp- 
tagna observation, har jag anfört, att jag förliden Augusti pä- 
träflat ett han-exemplar af vär vanliga Tvästjert (Forficula 
auriculariä) , hvars abdomen syntes ovanligt tjock och uppsvälld. 
Sedan detta blifvit uppstucket och erhällit sin plats i insam* 
lingslädan, observerades följande dagen, dä insekterna skulle in- 
flyttas, att en temligen stor, oval, Ijusbrun Dipter-puppa utträngt 
emellan dess thorax och abdomen, der den blef qvarsittande. 
Denna puppa har nu i början af Maj manad blifvit utkläckt 
och befunnits tillhöra en art af slägtet Tachina, hvars larver, 
enligt hvad kändt är, vanligen lefva säsom parasiter i Qäril- 
larver, bland hvilka de ofta anställa stor förödelse. Som den 
erhållna arten finnes upptagen i Zbtterstbdts Diptera Scandi- 
naviae T. III, p. 1082 N:o 79 under benämningen Tachina se- 
tipenniSf är nägon beskrifning öfver densamma ej behöflig, utan 
torde bär endast böra anföras, att berörde förf. i en not om- 
talar, att han funnit puppor af denna art vid Lund under mos- 
sa, hvilka utkläckts d. 25 Maj samma är, samt andra flytande 
pä stillastående vatten, hvilka förvandlats till utbildade individer 



— 455 — 



d. 22—24 Haj; förliållanden hvilka ingalunda motsäga att djuret 
upder larv-tillståodet tillbringar sitt lif inom andra insekt-arter. 



4. Guldfärgad aborre. — Hr Sundsvall förevisade 
en fisk af ovanligt utseende, nemligen en guldfärgad aborre, 
som blifvit (ängad vid Eskilstuna sistl. Påskdag, och som Hr 
Cooditor Lindbr i nämnde stad haft godheten skänka till Zool. 
Riksmuseum, hvarest den nu förvaras. Fisken hade hållits i 
sump och hitkom lefvande d. 4 Maj, men dog följande dagen 
då den blifvit illa stött genom sqvalpniogen under resan. Han 
är 8^ tum lång utom stjertfenan och något smalare än slagtet 
i allmänhet y hvilket gör att fenorna synas större än vanligt. 
Fälten var, hos den lefvande fisken, öfver hela kroppen starkt 
rödgul, eller något rödare än hos den lilla vanliga guldfisken, 
med blott otydUga märken efter svarta fläckar på ryggen. Slu- 
tet af första ryggfonan var såsom vanligt svart, fenorna för 
öfrigt rödaktiga och bukfenorna röda, såsom hos vanliga abor- 
rar. öfre delen af ögonkretsen hade en blek färg och syntes 
något litet utsvälld, hvilket torde hafva föranledt berättelsen att 
en hinna fanns der, som kunde neddragas öfver ögat. Efter 
inläggningen i sprit bleknade fftrgen betydligt och de mörka, 
hos aborrar vanliga teckningarna långsåt ryggen framträdde till 
en del, men ej fullständigt. 

En dylik aborre, af lika storlek, från sjön Regnan i norra 
hörnet af Östergöthland, har för 10 år sedan blifvit skänkt till 
Museum af Major Gyllbnkhok på Ragnaholm. 



5. Buano-oarna i Chincha. — Hr Kapten N. Wbrn- 
Gini hade i bref till Hr Lovén, dat. Rio Janeiro d. 28 Jan. d. 
ä. om dessa öar meddelat följande underrättelser. 

»Chincha-öarna , belägna tre i en grupp tio engelska mil 
från Pisco söder om Lima, äro som bekant öfverhöljda med 
Hoano från brädd till brädd. De äro i höjd omkring 300 fot, 



— 456 — 

men huru mycket häraf utgöres af huano vet man ännu icke, 
sannolikt 470 till 180 fot. Man har nu hunnit in i massan till 
90 fots höjd. Jag sänder några prof af huano tagna pä 
olika höjder med 20 fots mellanrum från fem fot under öfversta 
skorpan och nedåt. Strata af olika färg och en till fyra fots 
mäktighet äro tydliga, och på mänga ställen de ljusare lagren 
så hårda, att de äro svåra att bryta. Ehuru öarna äro lod- 
rätt branta och på fä ställen möjliga att bestiga, existerar lik- 
väl på den största fyra, den andra tre och den tredje en liten 
sandbay och från hvarje sådan bomärkes tydligt en fördjupad 
väg i Huanon slingrande sig i jemn resning till höjderna der 
den försvinner. Ytan af denna väg är mycket hårdare än den 
öfriga Huanon och mera ljus, nästan som torkad lera*. Dessa 
vägar äro gjorda af de salar (Otarier) som i stor mängd finnas 
i hafvet häromkring. På en af öarna, som har blott en sand- 
bay och aldrig varit besökt af menniskor lyckades jag, efter 
dagliga försök under en hel månad, landstiga en stilla morgon, 
och fann jag, på höjden af densamma mångfaldiga af dessa djur 
mer och mindre förrutnade alla af full storlek. Möjligen hade 
de af ålder ej förmått att gå utföre sin branta väg till hafvet 
Dessa salar hafva riklig tillgäng på föda i den stora mängd af 
fisk liknande sill och makrill, som finnas här hela året, och 
som de på ett serdeles sätt (ånga, i det en stor flock af dem 
bildar en halfcirkel och på detta vis drifver fisken mot en lod- 
rät bergvägg, der de ses bita och hugga omkring sig i stim- 
men. När jag betänker dessa salars stora mängd och den rik- 
liga föda de hafva ^ vill det synas mig som om de torde hafva 
lika stor del, om ej större, i Huanon än foglar. Af dessa är 
mängden äfven stor och de ha sina bon i Huanon, men de 
uppehålla sig hela dagarna på småklippor som spolas af sjön. 
Det är också anmärkningsvärdt, att nära vid Chincha-öarna är 
en annan något mindre som har ingen sandbay eller landning, 
der salarna kunna uppstiga. Den är väl till ringa del betäckt 
med Huano men som är till förgen hvitare, ej liknande den 
andra Huanon. 



— 157 — 

Jag hemsände två skelettor ocli två kranier af dessa sa- 
lar. Det större skelettet togs på högsta höjden af en af öarna.» 

Hr SuiiDiVALL anförda , att ofvan oämnda kranier, soin an-<> 
kommit till Riks-Museum, aro af två ganska olika former, men 
egentligen alla fyra sins emellan olika, och olika med de kra- 
nier af Otarier, som förut finnas i Museum. De hafva ej kun- 
nat till arten bestämmas efter för handen varande beskrifningar. 



Intemnade af handlingar* 

Af Hr Brkdberg: Berättelse om de försök, h vilka under firen 1849 — 
51 för tillgodogörande af den vid Klefva grufva förekommande 



nickelhaltiga magnetkis blifvit anställda. 



Remitterades till Hrr Hosahder och L. Svambvrg. 

Af Hr Bergmästaren v. Scbsblb: Meteorologiska observationer anstfillda 
vid Filipstad år 1850. 

Ofverlemnades till det astronomiska observatorium. 



Alerlemnad af handling. 

Hr ARGSTRÖys afbandliog: om de monoclinoedriska kristallernas mole- 
kulSra konstanter, som varit remitterad till Hrr Frib. Wredb och 
A. SvAHBERG återlemnades med tillstyrkande af dess införande i 
Akademiens handlingar. 



Akademiska angelägenheter» 

Praeses tillkflnnagaf, att Akademiens utifindske ledamot af första 
klassen, Hr Professor C. G. F. Jacobi i Königsberg med döden afgått. 

Akademien kallade till utländska ledamöter: i första klassen Hr 
Professor Joskph Liod ville i Paris; i sjette klassen Hr Professor Gcst. 
KuvxB i Leipzig, och i den sjunde Hr Professor James Copland i London. 



SKÄNKER. 

XVff VeiensHaps^Akadevniens BtbUothehi 

Af FransRa RepoblllLens Reserins* 

Annales des Mines. T. XVIU: 3 (1850: 6). 8:o. 

Af WL. ir«toiiakap»«A]&aéleniteii i Neapel. 

Rendiconto. N:o 37 — 43. Napoli 1848, 49. 4:o. 



— 158 - 

Bulletin. T. VIII: F. 1—9. 1850. 8:o. 

Aff K. ClMellMllAft «ei» lVtMieM«cli«fltoa 1 CIAMi 

Abfaandlangen. Band IV: 1848 — 50. Gött. 1850. 4:o. 

Af Hr Haaimann I C(6ltinsen« 

Götting. gelebrte Anzeigen 1850. B. 1 — 3. 

Nachrichten von der G. A. Uninersitfit u. der kön. Gea. d. Wisa. 1850. 

HAUsMARify Beitrfige zur metailurgiscben krystallkunde. Gött. 1850. 4:o. 

Af H. Ex* Qref ve Ouaitaf IiétvenHJelni. 

Bdrq, v., De PAneathéaie et de rAmyoathéaiOi Tbéae pour le doctorat 
en médecine. Paris 1851. 4:o. 

Af Prafemaar C. H. ItoHeman. 

GBBYKOLATy A., Coléoptérea da Mexique, Strasbourg 1834—1835. 8:o. 



Titi WUhets XaturhiMtoriBhm HMuseuwn. 

Zoologiska Af delningen. 

Af Hr Iiundhalna* 

En Haematopus ostralegus. 

Af Candltar liinder 1 Bskltotvita. 

En guldfärgad varietet af Perca fluviatilia. 

Af Caopir. Kapten M. UVeritsren. 

Två skeletter och tvä lösa kranier af Otarier frfin Gincba-öarna vid 
kusten af Peru, samt en samling af Huano i stycken frän sam* 
ma öar. 

Af f. il. IiandsKéfdlnceM «ref ve W. Rldderstalpe. 

Ett trfidstycke arbetadt af Myror. 



STOCEBOLMy 1801. P. 4. MOBSTBDT åt SÖHBB. 



k 



ÖFVERSIGT 



AF 



kONGL VETENSRAPS-ARADEMFEIVS 

FÖRHANDLINGAR. 

Onsdagen den 18 Juni. 



Föredras. 

1. Ny Svensk Fogelarl. — Hr Aug. Malm, Con- 
servalor vid Zool. Museum i Gotheborg, hade meddelat nedan- 
stående beskrifning af en fogelart, som är ny for Sveriges fauna 
och som tyckes vara hittills obeskrifven. Det erhållna exempla- 
ret, som blifvit till låns insändt, förevisades af Hr Sundbwall. 
Beskrifningen Slr följande: 

»Calamoherpe media Malm: Ofvan roslbrunaictig, under hvitaktig, 
roed rostgul anstrykning, bröstet och kroppens sidor med stark rost- 
brunaktig anstrykning, ndbben straxt fram om näsborrarna 4j^ mill. 
hög, dersammastädes 4 mill. bred: således nägot högre fin bred. 
Vingens längd 82 mill. *) 

Beskrifning: En gammal d^ i höstdrftgt. Fogelns totaUfingd 153 
m.m. Öfre kroppsdelarne enfSrgade, rostbrunaktiga; hufvudet ofvan, 
vingarce och stjerten mörkast. Ving- och stjert pennornas yttre kan- 
ter af ryggens ffirg; hakan och frarohalsen hvita; undre kroppsde- 
larne hvitaktiga, frambröstet och kroppens sidor med stark rostbrun- 
aktig anstrykning. Undergumpen hvit med lätt rostgul anstrykning; 
undre vingtflckarne af samma fSrg som sistnämnde parti. Ögonstroc- 
ket afvensom fjädrarne pä Ögonlocket hvilaktiga med lätt rostgul an- 
strykning. Örontrakten rostgulaktig. iris ljust rödbrun. l:a ving- 
pennans spets räcker jemt lika långt som de midtför denna liggande 



*) C, turdoides Boie åt Meyer, har: näbben 5] mill. hög; 4| mill« 
bred. Vingens längd 96 m.m. 

C arundinacea Boie, har: näbben 3} m. bög; 3} bred. Vin-^r^ 
gens längd 63 — 64 J m. :"' 

C. palustria Boje, har: näbben 3^ m. bög; 3^ m, bred, Yij^- 
gens längd 62 m. 

Små afvikelser från dessa mått finnas naturligtvis ofta. 



.«r- 






/y 






— 160 — 

yttre vingtäckarne. AfstHndot från denna till vingspetsen: 51 mill. 
3:dje vingpennan Ifingst; 2:dra midt emellan första och 3:dje; afslän- 
det frän l:d armpennans spets till 3:dje handpennans spets 24 m. 
Stjerten rundad; de mellersta stjertpennorna längst. Stjerten från 
roten till mellersta pennornas spetsar 70 mill. Näbben fräo miin%'i- 
ken till nabbspelsen 22 m. Öfverkäken svart bninaklig; kakkanterna 
hvitgulaktiga. Underkäken hvitgolaktig, med en lång svart brunak- 
tig flflck på hvardera sidan, hvilken flack uppkommer strazt bakom 
kflkspetsen och sträcker sig mot, men förlorar sig under näsborrar- 
na; dessa aflångl ovala. Tarsen 28 m.m.; mellantån med klo 20; 
InmmeD med d:o 18 m.m. 

Denna fogel blef skjuten i östra vassen uti Götha elf vid 
Gotheborg, tillsammans med C. arundinacea den 22 Aug. 4 849, 
af Handlanden Axbl Malhlén, som ej sparat h varken tid elier 
möda for foglarnes undersökning omkring Götheborg. Han har 
således upptäckt iioe arter af Gen. Calamoherpe för den Skan- 
dinaviska faunan. Att äfven det nu beskrifna species bäckar 
här är utan allt tvifvel, ty lokalen är för dessa foglar högst 
fördelaktig. Under förlidet år sköt Hr MALMLfiN, den 27 Maj, en 
fogel till af den här beskrifna arten. Den blef endast lätt särad, 
hvarföre Hr Malhlén hade för afsigt att bringa mig den lefvande. 
Under hemvägen bortflög den ifrån honom. Nu på våren torde 
arten äter erhållas här. 

Hr Malhlén har uppgifvit, att denna fogel är högst liflig 
och munter, qvick i sina rörelser och har en stark välljudande 
sång, betydligt olik rörsängarens. 



Af rörsängaren, har Museum härstädes, af Handeb-Kon- 
toristen Hr H. Pripp fått emottaga ett bo, hvilket af honom, 
und^r en promenad på isen, påträffades i Dec. 4849. Han af- 
skar de 3:ne rör vid hvilka det är f^stadt och sådant förvaras 
det här. Det är sammanflätadt af grässträn och gräsrötter, och 
har naturligtvis lidit något af vintrens härjningar.» 



Hr SuNDEWALL anmärkte härvid, att den beskrifna fogeln, 
Hr Malms Calamoherpe media, är sä nära lik den i södra och 
mdlersla Europa för^ommande C. turdoides, att man, utan 
jemförel^e, knappt skulle anse dem olika, men den afviker ge- 




— 461 — 

Dom sin betydligt OMndre storlek och den forsta (rudimentära) 
vingpennans större utveckling. Den utgdr en mellanform mel- 
bn C turdoides och C. arundinacea, hvilken sednare dock Jtar 
så mycket mindre, att ingen förväxling kan äga rum, såsom sy- 
nes af de ofvan angifna måtten på vingens iHogd. Färgen är 
hos älta tre så lika, att den enas beskrifning i detta afseende 
fullkomligt passar på de öfrige, och hos de två förut kända 
varierar den i det närmaste lika efter åldern. Utan tvifveläger 
samnaa förhållande rum hos den nya formen. — Det måste dock 
ännu ofverlemnas åt framtiden att afgöra, huruvida denna verk-' 
kgen utgör en egen, konstant och skild art, eller race af C 
turdoides, eller om det erhållna exemplaret blott är ett genom 
individuella orsaker, litet ex. af C. turdoides, ehuru en så betyd<« 
lig olikhet i storleken skulle vara en bland sångfoglame högst 
ovanlig afvikelse. Bland exemplaren af C turdoides förekomma 
åtskilliga olikheter i storleken, som förtjena att*närmare under-* 
sökas. Ett på Riksmuseum i Stockholm förvaradt exemplar, 
som af Prof. Hbdinborg blifvit hemsändt från Egypten, utmärka 
sig äfven genom mindre storlek, men hos detsamma är första 
vingpennan betydligen kortare än hand-täckfjädrarna, liksom 
bos de vanliga europeiska exemplaren, och näbben i proportion 
till öfriga delar större än hos dessa. Följande mått utvisa af- 
vikelsema i storlek. 

Vingens 
Iftngd. 

Vanliga europ. ex. ... 95 ä 100. 

Det egyptiska ...... 90. 

•'C media** 62. 



imr- 


näbben fr. 


sen. 


niunvinkeln. 


31. 


24 å 25. 


29. 


25. 


28. 


22 millim. 



2. Pisk-unf^ara utvecffluig. *) — Hr Sundbwall fö- 
revisade spädt pgel af Gädda (Esox lucius) och Id (Cypr. idus L.) 
som blifvit insändt från Baron C. J. Cbdbrström, hvilken börjat 
anställa en series af undersökningar till utrönande af fiskai*ter- 
nas Naturalhistoria och tiden för deras utveckling. 



*) HflrUU hMr Tab. IV. 



— 161 — 

De nu insända Id-ungarna voro uppfångade i en bred 
graf genom ett litet kärr vid Sanda, % mil s(kler om Stockholm, 
dit Iden ärligen söker uppkomma fOr att leka omkring början af 
Maj. Vanligen utställas af ortens invånare så många fiskebragder 
i den lilla, på mänga ställen blott fotsbreda bäck, hvarigenom 
Iden uppgår från Årstaviken (af Östersjön) , att högst få , under- 
stundom alls inga individer hinna fram; men i år, då vattnet 
var så högt, att fisket derigenom betydligen hindrades, hade eU 
större antal uppnått målet för sitt sträfvande och lemnat en yt- 
terst talrik afföda. Enligt Baron C:s iakttagelse hade Iden upp- 
gått i bäcken den 1 ä 3 Maj och återgått ät sjön få dagar der- 
efter. Rommen hade alltså blifvit lagd i början af Maj, uti eo 
mot solen utsatt del af grafven med något gräsig botten, och 
der träffades ynglet redan utkläckt och fritt simmande, vid haas 
återkomst från en 8 dagars resa, den 9 Juni, då efter all san- 
nolikhet det var i ä 5 dagar gammalt. Ungarne buro då ännu 
en liten gul blåsa vid naflen, frampå buken, såsom lemning af 
gulan, men densamma försvann fullkomligt den 4 och W Juni. 
£tt stort antal af dessa ungar, som han hade godheten 
bitsända uti en butelj, den M Juni, höllos sedan lefvande i ett 
större porcellainsfat. Deras olikhet med äldre exemplar är högst 
betydlig, så att man omöjligen skulle kunna igenkänna dem för 
hvad de äro. Deras utseende visas af Fig. 4, som är 4 Oi gån- 
ger förstorad. Fig. 2 visar kroppens framdel sedd från ryggen. 
Deras längd var den 4 2 Juni omkring 8 millimeter (fig. 4, b). 
Kroppen är smal och slutar baktill, såsom Ägassiz m. fl. redan 
anmiärkt om spädt fiskyngel, i en enkel spets, liksom hos Pla- 
giostomerna och alla de fiskar som lefde under de äldsta jord- 
formationernas tid; men under denna spets hafva några tjocka 
strålar bildat sig i den omgifvando hinnan, som utgöra början 
till den nya, tvåklufna stjerten, såsom bättre synes längre 
fram, under beskrifningen af Gädd-ynglet (se fig. 3 och 4). 
Rygg och analfenorna äro låga, långa, sammanhängande med 
stjertfenan, och försedda med täta, ytterst fina, för mikro- 
skopet föga märkbara strimmor, som likna fen-strålar, men 




— . 463 — 

dock ej tyckas vara sädana. Bröst fenorna fiiro tydliga och 
tätt strimmiga, men bukfenorna hafva ännu icke börjat att 
utskjuta. Äfven deras utveckling upplyses närmare, längre 
fram, hos Gäddynglet. Deremot flnncs, liksom hos Amphioxua 
lanceolalus, en bred, knappt strimmig, fenlik hinna längsät buken, 
framom anus, hvaraf intet spår (^varblifver hos äldre exemplar. 
Simblåsan är enkel. Kroppen var nästnn vattenklar; och fe- 
norna voro ytterst svära att se pä de lefvande exemplaren; 
men vk] inläggning i sprit blefvo de dunklare. Emellertid ära> 
bröstfenorna, äfven nu, alltför genomskinliga för att synas, då 
man betraktar kroppen frän sidan. Längsät kroppen finnas, pä 
hvardera sidan, 3 rader af stora, svarta pigmentpunkter. Blott 
<^t liknar mera det hos äldre fiskar; det är nemligen svart 
med metalliskt grOnhvit, tätt svartprickig iris. Långs åt hela 
ry^raden (ohörda dorsalis) synas de ännu ej fullbildade verte- 
brerna med korta proc. spinosi. 

Dessa ungar se utmärkt väl, både i och utanför vattnets 
De hafva växt långsamt, kanhända till följe af bristande, tjenlig 
föda. Den 48 Juni hade de allenast uppnått 9 å 44 mm. 
längd och syntes ej märkbart hafva ändrat form, men tycktes 
dock vara något mindre vattenklara. Under de sednare dagarne 
blef ej tkl att noggrannt sköta dem, då de återstående dogog&- 
nom vattnets förskämning. Baron Cedsrström hade lyckats upp- 
fckla ett stort antal med hvetemjöl, och har benäget meddelat, 
alt i slutet af Juni månad synes stjerten tydligen t-klufven 
och fenan framom anus tyckes vara försvunnen. Han hade iakt- 
t^tgit, att simblåsan redan blifvit dubbel, såsom vanligt bos äldre 
ex. af CyprinoYderna , samt att detta hade skett derigenom, atl 
eo liten blåsa utbildat sig i framändan af den ursprungliga sim- 
blåsan och snart tillväxt till ungefär lika storlek med den. De 
svarta punkterna bildade numera ej rader, utan voro mera ut- 
bredde öfver kroppen. Han har anmärkt, att ynglet snart nog 
lemnade kläckningsstället och flyttade sig nedåt bäcken (mot 
hafvet], ett litet stycke hvarje dag, samt att de i allmänhet nu 
visa en märklig instinkt att följa med vattenströmmen, sfl atl 



~ i 64 — 

t. ex. de, som hällas inne i ett fat, äro svåra att hindra Trän 
att följa med ofver brädden, dfi vattnet afhalles fOr att omby- 
tas , om än detta göres med all aktsamhet. Han har faenflgei 
lofvat ytterligare meddelanden om deras vandringar och beteende. 



Bland Idynglet funnos en mängd små ungar af Gädda (Esox 
lucius) som uppenbart voro af detta årets yngd, men dock be- 
tydKgen äldre och mera utvecklade an Idynglet, af hvilkel de 
nu födde sig. Äfven af dem hade Baron Cedirströs godheten 
bitsända ett antal uti en särskild butelj. Den ii Juni, då de 
hit anlände, voro de 20 å 22 mm. {i tum.) långa och hade 
den skapnad som framställes uti Fig. i. Man igenkänner redan 
tydKgt Gäddans form, men stjerten är enspetsad och, genoai 
den under spetsen börjande ombildnbgen, belydligen sned; rygg 
och analfenorna b()rja växa opp och skilja sig från den ursprung- 
liga fenhinnan, men denna qvarsitter ännu. Den framom anas 
belägna delen deraf är ganska hog. Vid sidorna af dennas främre 
ända borj^ bukfenorna visa sig såsom ett par halfcirkelform^ 
finstråliga flikar. BrOstfenorna äro temligen tjocka, med en bred, 
Uinn hinna ofvanfor spetsen. Nosen är ännu foga fbrlängd. Krop- 
pen är ganska genomskinlig, af blek färg, tätt beströdd af fina 
svarta punkter och ett streck genom Ögat, af storre punkter, är 
särdeles märkbart. Gälame lysa röda och Ögat har någorlunda 
fått samma färg som på de fullvuxna. 

Efter att hafva tillvuxit under god tillgång på foda 2 vec- 
kors tid, visade ett den 27 Juni aftecknadt exemplar (fig. 5) 
ett ganska forändradt utseende. Dess längd är 26 mm. (fig. 5 b); 
nosen och samtliga fenorna äro betydligt förlängda, men genom 
nosens tillväxt är hela hufvudet nu längre i forhållande till krop- 
pen, än det var den 12 Juni. Då utgjorde det nemligen jemni 
i af kroppens hela längd, men nu innehålies det deruti blott 
0i gånger. Den ursprungliga vertikala fenan är alldeles för- 
svunnen på ryggen, och framom anus synes blott ea svag lem- 
ning deraf som tyckes Ofvergå uti bakkanterna af de nu mera 
utbildade bukfenorna; rygg och analfenorna hafva (ätt sin shit- 



— 465 — 

l%a yttre form och äro skilda från stjeiifenan , men det bör an-* 
mairkas, alt de ännu visa sig styfva, utan att kunna nedfalbtt 
såsom på fullvuxna fiskar. Denna tjockare, orörliga form a( 
feoor Ar alltså embryonell ocb bör anses för en mindre full- 
korolig fisk-bildning Un de tunnhinoade fenorna , som kunna ned^ 
faUaa Pä samma sätt utvisar den hos Laxarterna m. fl. fore^ 
komnuiude stråliösa fenan (»pimia adipa<^(), som är en lemning 
af den urspnmgliga fenan ^ tydligen en lägre utbildningsgrad ho» 
dessa fiskar. Bukfeoorna visa samma tjocka, fasta form ocb 
aro dessutom bildade liksom hos siägtet Rhombus bland Plund-^ 
rorna; deras strålar sitta nemligen vid roten lika åtskilda som 
vid spetsen, liksom uti de vertikala fånarna. Roten är således 
icke smalare och ledar q mot en gemensam basis: de äro aihaif 
blotta fen-flikar på kroppen^ men likna ännu ej en fri eitremi- 
tet, motsvarande de högre djurens fot, såsom hos en fullvuxea 
gädda. Störst är dock stjertens forändring, som bäst synes af 
jemförelsen mellan figg. 4 och &. Hela den nya , blifvande stjerl^ 
feoan bar utbildat sig under den ursprungliga stjertspetseH, son» 
Stonu qvarsitter såsom en Unnartad eller mjuk tagg långsflt 
stjertfenans öfre kant, ocb som sedan icke tillväxer: hes «i 
äldre fisic tyckes den vara fullkomligt försvunnen blott derige^ 
nom, att den blifvit öfvervuxen af de kringliggande delarnéw 
Tänderna tyckas redan finnas, men synas ej öfver tandkotic^ 
Färgen är föga förändrad. 

En ännu i dag (den 4 Juli) lefvande unge » 30 min* 
lång och synes ännu något mera utbildad genom än längre (högre) 
fenor och nästan fullkomligt utplånad bukfäll; men stjertien är 
nära )ik den på fig. 5. Fenstrålarnes antal är såsom hos åéf 
féKvuxna, och de i stjerten äro, i öfre loben 3- i dén nedr# 
4-ledade. 

Då desse Gädd-ungar först erhöllos , visade de^ reddtt hel» 
<fen glupskhet som tillkommer arten. De bollo sig vanligen stilta», 
eller hett sakta fortskridande, trtan alt röra stjerten, ofta något 
pft sned eller baklänges, och alltid hiraode pA rof 06 T9fdtf 
aUrig anéra* föremåt än dem, som visade rörelse eller teck^^ 



L 



— 166 — 

till lif y mén mot sädana närmade de sig sakta till omkring 1 
tums afståad, då de med pilens hastighet störtade på och slukade 
dem i ett tag samt fortsatte derefter sin vag helt lugnt Nå- 
gongäng lyckades det, då de voro hungriga, att narra dem till 
att sluka fina köttbitar, eller t. o. m. sandkorn, då nemligeo 
dessa voro fastade vid ett hårstrå eller under sjunkandet i vatt- 
net rullade omkring och rörde sig tydligare, men hvad som ej 
smakade utkastades ögonblickligt genom en vattenström från gäl- 
öppningarna; köttbitarne tycktes smaka dem val, meo de lärde 
sig aldrig att fånga dem efter smaken, eller lukten , utan gåfvo 
endast akt på dem då de rörde sig. Det bör anföras att de 
endast slukade då det var så ljust, att de kunde se, och så- 
ledes ej då skålen var väl betäckt; men om locket borttogs 
under natten, vid ljussken, voro de snart åter färdige dertill. 
Små crustaceer (DaphniaB o. d.) togo de i nödfall; mygglarver 
smakade bättre, men aldra helst togo de af de förut beskrifoa 
idungarna, och h vardera af de små gäddorna kunde väl sluka 
5 ä 6 sädane på en dag, ehuru dessa idungar voro alltför 
stora att få rum i magen, som vanligen deraf syntes starkt 
och snedt utspänd. De sutto ofta en halftimmas tid med 
stjerten långt utanför gäddans mun, och rörde sig tydligen i 
början under 2 å 3 sekunders tid. Småfisk, larver o. d. slu- 
kades alltid så, att hufvudet kom först. Hen understundom 
hände det att idungarne slängde sig och kommo på tvärs i 
gapet, då gäddan hade svårt att åter få dem rätt, eller t. o. 
m. måste släppa bytet. 

Den 17 Juni, då de fleste blifvit inlagde i sprit till för- 
varing, återstodo 4 st. gäddungar, neml. 2:ne af v. p. 26 och 
2:ne af v. p. 20 millimeters längd. För att nu följande dagen 
sä mycket bättre kunna förevisa det nog roande skådespelet, 
aom deras glupskhet företedde, höllos de utan föda och ett lock 
lades såsom vanligt öfver skålen under natten. Då jag kl. 5 
pä morgonen borttog locket, voro alla fyra tillstädes; men I 
timma derefter, då jag åter såg på dem, hade den ena af de 
större slukat sin något mindre kamrat, hvaraf ännu hälften satt 




— 467 — 

utom gapet och rörde sig några ögonblick, under det den slu- 
kändes mage var oformligt och snedt utspändt af det stora rof- 
vet. Högst förvånad öfver detta tilltag, som jag förut ej ansett 
möjligt, stadnade jag helt stilla en stund och fick inom ett par 
minuter se huru de öfriga två lurade på hvarandra. Den större 
gjorde snart ett anfall men misslyckades, så att den mindre 
kom behändigt undan, dock utan att fly långt bort. Andra för- 
söket, som kort derefter gjordes, lyckades fullkomligt, hvarefter 
de båda, som slukat sina syskon, ensamme spatserade omkring, 
Ofverfyllde af rof. Efter ungefär 2 timmars förlopp voro de 
slukade kamraternas stjertar nedsjunkne i magen. 



Tillägg om Cypr, idus, den 4 Juli. — Uti en i dag 
från Baron Cbdebström hitsänd , större remiss af flera arter fisk- 
pgel , finnes ett stort antal , som han tagit uti den förr nämnda 
id-bäcken, ur det stora idstimmet, och som tydligen äro något 
mera utbildade exemplar af det här förut beskrifna idynglet. 
Några få andra exemplar, som fullkomligt likna dessa, äro tagne 
i den hafsvik hvaruti bäcken utfaller, ^å att det väl knappt li- 
der något tvifvel, att några redan blifvit förda dit; till hösten 
utgå de, enligt hans uppgift, samtlige i hafvet. Dessa ungars 
längd varierar mellan 42 och 48 millimeter, och de äro mera 
utvecklade i samma förhållande som de äro större. Denna olik- 
het tyckes bero på mer eller mindre god tillgång på föda, ty 
äldren kan ej vara betydligt olika, såvida ej romkornen behöft 
betydligt olika kläckningstid. Dessutom visar sig i det närmaste 
samma olikhet bland dem som äro uppfödda inomhus. 

De tillväxa vid denna ålder, hvarunder. deras metamorfos 
föregår, betydligt hastigare på tjockleken än på längden, så 
att de redan vid 4 8 m.m. längd äga i det närmaste samma 
yttre form som en fullvuxen Id. Hufvudets tillväxt sker någor- 
lunda i lika progression med tjockleken, hvarigenom det händer 
att hufvudet under förvandlingen tilltager i storlek vida starkare 
^ kroppslängden ^ hvilket annars skulle tyckas vara en stor 



anomali. Hos de förut beskrifna (af 8 nun. Fig. 4) utgjorde 
bufvudet i af hela kroppslangden med inberSknad stjertfena; boe 
dem af 4 2 m.m. innehålles det Uott 5 gånger deruti (se fig. 3) 
och hos dem af 48 mjSL foga mera än 4i (eller 4}) gåoger. 

Alla^ äfven de af blott 42 m.m., bafva simblåsao dubbel 
samt stjertfenan 2-delt och nära utbildad, si att den ursprung- 
liga stjertspetsen blott synes helt kort och otydlig i Ofre kanAeo 
af den nya stjertens rot^ oastan forblandad med de nya brosk- 
stycken som utgOra fenans basis , så som synes på fig. 3, soa 
är tecknad efter ett ex. af nttra 44 oxm. längd. Endast bos 
dem af 42 m.m. synes den något mera sned. Hos aUa qvar- 
sitter den vertikala hudfållen framom anus. Kroppen är mindre 
vattenklar, ryggen tätare svartprickig och buken synes hos de 
större silfverhvit. 

Hos exemplaren af omkring 42 m-m. längd är främre de- 
len af simblåsan tydbgen mindre äa den bakre; Stanti synes ia-- 
tet tecken till bukfenoma; rygg och analfenorna utgöra äonu 
blott något högre delar af den fullständigt qvarsittande iflrsprung-* 
bga fenhuden, men de äro tydligt stråKge. 

De af 43 å 44 m.m. (fig. 3) tyckas hafva båda deiama 
af simblåsan lika stora (hvilket dock på plaochen råkat bli 
oriktigt framstäldt); bukfenoma börja framskjuta helt små, Ck- 
som på gäddynglet; rygg och anaVenoma äro temligen afskilda 

Hos dem af 4 6 m.m. är främre delen af simUåsan större 
än den bakre ; bukfenorna äro något högre än den mellanliggande 
hudfållen; både rygg och analfenan äro fullkomligt afskilde. 

Slutligen visa de af 48 m.m. längd, genom sin äa större 
utbildning och starkt tilltagande tjocklek, en utmärkt likhet t 
yttre forinen med fullvuxen id. De äro mindre genomskinliga 
så att simblåsan föga synes. Yiscera abd^ominis bafva hos dessa 
betydligen tillväxt, bvar igenom buken vidgat sig hakUj och buk- 
fenerna äro bakåt flyttade, så att de sitta under början af rjgg-^ 
fenaiii; bo» alla de mindre exemplaren sitta de helt och kallet 
franaom densamma. De äro nu dubbeh så höga som buitfilleil,. 
bvilkes qvarsitter och ej är mindre än den hos ex. af 43 ^ 




— (69 — 

46 m.m. idngd, ehuru (len i fOrhillande till den stc^rre kroppen 
och isynnerhet till de hogre bukfenome, na synes ganska liten. 
Hinnkanten bakom rygg och analfenorna Ur deremot nu alldeles» 
utplånad. Hela denna budfSII; eller ursprungliga fena, tyckes 
alltså tillväxa en tid, liksom hela kroppen; men derefter ftF- 
stadnar dess tillvSIxt pä en del af kroppen forst, på en annan 
del sednarCy och slutligen försvinner den derigenom, att den ej 
mera tillväxer, blott genom sin litenhet i forhåUande, till den 
större kroppen, och troligtvis afven genom nötning eller utspS^D-* 
ning på bredden; men den synes ej egentligen affäUas* 

Vid fran^tällningen af dessa formförSlndriDgsir hafve vi 
icke omtalat dem som redan äro beskrifne hos andra fiskarter,, 
emedan en jemförelse skuUe hafva förorsakat en större vidlyf- 
tighet an som passade för denna uppsats. Den torde fä bespa- 
ras till ett annat tillfälle. 

De små fiskungarne äro, såsom en hvar känner, utsatt» 
för ett stort antal fiender, och enligt Baron Cedsistrovs iaki-*- 
tagelser lära larverna af slägtet Dyticus höra till de farligaste^. 
De äro lätta att uppföda emedam de med begärlighet äta fina 
brödsmulor samt små mygglarver och crustaceer, såsom Daphnia ,. 
Cyclops, o. s. v.; men medan de äro ganska unga är det svårt 
att få tillräckligt små exemplar af dessa djur att föda dem med* 



3. NicIrelMlherkmnfi. ^— Om de försök, hvilka 
under åren ISiD* — 4851 for tillgodogörande af den vid Klefva: 
gnifva förekommande nickelbaltiga magnetkis af Akadenriens Le-« 
damot Herr BmimniG blifvtt anställda, hade han inlemnat föl- 
jande berättelse, som af Herr L. Svanberg föredrogs: 

De metallurgiska försök, som under ofvannämnda år an- 
ställts vidl det i Alsheda socken och Jönköpings Län belägna 
Klefva nickelverk*), föranleddes af det uppdrag jag i detta af- 



*) Del egentliga namnet på den platts, der smdltverkstdderna finnas 
belägna är Kif^e, bekant sedan gu ki verksper itxle n , indkir favilken 



— 470 — 

seende under April månad 4849 erhöll af detta första svenska 
nickelverks anläggare, Herr Bergs-Rädet och Kooiroendören af 
Kongl. Wasa-Orden J. L. Asghar, som med sällsynt nit och 
ospard kostnad under mänga är sökt att ästadkomma en stad- 
gad nickeltillverkning af den uti Klefva grufva förekommande 
magnetkis, hvars nickelhalt af BBtzuLius upptäcktes i Juli 48387 

De methoder, h vilka under tiden 4838 och 4849 blifvit 
försökta och begagnade , hade bestätt uti malmens behandling på 
den vanliga Fahlu-processen för utsroältning af koppar; men, 
dä detta icke ville eller kunde lyckas i anseende till nickelme- 
tallens härdsmalthet och hoppet öfvergafs att vid reduktions- 
operationen kunna hålla den metalliska massan smält, åtnöjde 
man sig med att utbringa den nickelhaltiga legeringen i ut- 
segradt tillstånd, ej olikt jernf^rskor i stängjernshärden , roen 
mest liknande de vid kopparprocessen sällan uteblifvande nas- 
bildningar vid sulubruken; och bestodo af jern, nickel, koppar, 
dels reguliniska, dels svafvelbundna, alla i obestämda och vari- 
erande förhållanden. 

Sedan längre tid tillbaka bekant med den stora konserve- 
rande förmåga som svaflet eger pä metallerna, i allmänhet, och 
företrädesvis dem som med mer eller mindre rätt föras till de 
s. k. ädlare metallernas klass, fattades jag snart af den tanb 
att förtidigt aflägsnande af svafvelhalten måste i första rum- 
met undvikas, samt att de förberedande operationerna, ställda i 
enlighet med denna åsigt, för öfrigt borde anordnas med hufvud- 
sakligt afseende på åstadkommande af ett så långt möjligt full- 
ständigt uppsamlande af malmens nickel-innehåll , under en i öfrigt 
försvarlig afverkning, utan öfverdrifna arbetskostnader och med 
måttlig kol-åtgång. 

Såsom förberedelser till dessa försök börjades i Maj 4849, 
att för malmens röstning anlägga pyramidalrostar i likhet med 



den gyldiska svafvelkisen frän den ^ mil hSrifrån belägna Ädel- 
fors guldgrufva hftr renades medelst bok ning och vaskning. 

*) Se Kongl. Yet.-Akad. Handlingar år 1838. 



— 474 - 

dem jag pfi ett annat stDile beskrifvit *). Samtidigt härmed upp- 
fördes en sulu-ugn af samma dimensioner som jag begagnat 
under försOken vid Åtvidaberg, och hvilken i berättelsen derom 
afven finnes beskrifven och uppritad. 

Röstningen gick fullkomligt efter Önskan och den rostade 
kismalmen blef i påföljande Juni månad tillgodogjord på en sulu- 
smältning i den nya schaktugnen, som visade en afverkning å 
smältgods och produkt af skärsten mer än tredubbel mot den 
förut begagnade. Kol-besparingen visade sig motsvara ungefär 
hälften mot förra åtgången, beräknad efter afverkadt smäitgods. 
Så beskaffade smältningar drefvos fortfarande till slutet af 4849, 
då en betydligare qvantitet skärsten fanns tillverkad. Nickelhal- 
ten i denna produkt höll sig omkring 6 proc, och då denna 
halt med skäl borde anses för låg för de följande processerna, 
hvilka dessa och kunde blifva, insågs snart behofvet att medelst 
någon lämplig method höja denna hall; hvilket naturligtvis 
måste ske på bekostnad af jernet som utgjorde skärstenens 
hufvudsakliga beståndsdel, jemte den svafvelhalt, som konstitu- 
erar detta slags smältprodukter. 

Redan 4843 hade för detta ändamål s. k. anriknings eller 
koncentrations-smältningar blifvit anstälda och någongång emellanåt 
förnyats, men svårigheten att vid dem åstadkomma en ren ugns- 
gäng synes afskräckt från deras fortsatta begagnande. Under 
vintermånaderna 4850 gjordes några försök att genom omsmält- 
ning i schaktup efter röstning på tvänne elter flere eldar kon- 
centrera skärstenen. Äfven dessa visade nödvändigheten att söka 
utbyta vändrostningen mot någon annan method. Den vänd- 
rostade skärstenens utmärkande benägenhet att i smältning 
med jernsilikater i schaktugn förr eller senare fylla ugnsstället 
med s. k. Nas **) gjorde en sådan process för nickelskäratenen 
snart sagdt oanvändbar. Jag trodde mig derföre böra här för- 
söka att använda den method att rosta kopparhaltiga malmer 

*) Berättelse om försöken vid Åtvidaberg 1844 — 48. Linköping 1848 

pag. 15. 
*^) JernfSrskor invdfda med hOg stelnad slagg och svafvelmetaller pä 
låg svafvelbindningsgrad. 



— 47« — 

och skärsteQBr, å h vilken jag hos Kongl. Commerce-Collegrain an- 
in£llt mig som uppfinnare, och h vilken method består uti malmeiis 
eller skiirstenens krossoing till pulverforrn, och pulvrets röst- 
ning pä glödande jernhallar. Till den andan uppfördes ea sådan 
rostugn våren 4850 och sattes i verksamhet sista dagarne af 
Juli 8. å. Methodcn, som framdeles skall omstlkndligare beskrif- 
vas, visade sig af vigtigare inflytande på oickel-process^i än 
jag vågat med visshet påräkna. 

Den jemna röstning, som godsets pulverform medgaf, 
hade till följd icke allenast en ovanligt ren och ledig ugosgfing 
vid schaktugnssmältningen , utan medförde derjemte den stora 
fördel, att all nasbildning kunnat undvikas: en fördel, som en- 
samt uppväger den tillökning i arbetskostnad och bränsleåtgång, 
som med detta rostningssätt möjligen kan vara förenadt; meo 
hvilken i allt fall mindre betydliga tillökning i kostnad rikligen 
ersattes genom den vinst i tid, och besparing i metall, som 
visat sig dermed kunna åstadkommas. 

I ändamål att försöka genom den nickelhaltiga skärstenens 
behandling i flamugn , dels i sällskap med bly, dels med bly och 
qvarts, genieosamt koncentrera nickelhalten inom mindre volum, 
uppfördes en /lamugn till konstructionen lik de vid silfververken 
brukliga drifugnarna, men till proportionerna närmare öfverens- 
stämmande med den garugn, som jag år 4829 med fördel an- 
vände vid Garpenberg för ett större parti (120 Skti) blyhaltig 
råkoppars rening, hvilken visat sig icke kunna i den vanliga 
garhärden åstadkommas. 

De preliminära försök, som vid Klefva med nickel-skärste- 
nen anställdes i September månad 4 850, visade att skärstenen 
väl med särdeles lätthet på denna method lemnade sin jernhalt, 
men att för den ekonomiska vinsten af methoden det var ound- 
vikligt att skärstenen bringas till en hög nickelhalt, till h vilket 
ändamåls vinnande de lyckade fcirsöken med skärstenens röstning 
på jernhällar, och det rostade skärdtenspiUfvets smältning med 
qvartz och slagg, gåfvo tillfredsställande anvisning. Redan i 
Augusti månad var nemligen fullständigt ädagalagdt att man med 



— 473 — 

förSTarliga arbetskostnader och måttliga metallförluster kunde till- 
verka en svafvelförening hvaruti nickel-metallen ingick till Ofver 
50 procent; och denna halt var således något hOgre än i de 
kända analyserna på den s. k. speisen uppgifvits. Det är be- 
kant alt denna biprodukt vid koboltverken i Sachsen och an- 
norstädes, der smaitz fabriceras af nickelhaltiga koboltmalmer , 
allt sedan GsmnKRS upptäckt af dess arvandbarhet till argentan 
eller nysilfver, uteslutande begagnats af fabrikanterne till fyl- 
lande af deras nickelbehof för legeringen; och denna speisens 
egenskap att kunna utgöra en handelsvara gaf en naturlig an» 
ledning att såsom det enklaste målet for vår svenska nickel- 
malms tillgodogörande, af densamma bereda en med den tyska 
speisen analog produkt, hvars inträde i verldshandeln borde un- 
derlättas derigenom att denna svenska speis icke innehöll arse- 
nik som den sachsiska; men i stället svafvel, h vilket är fOr fa- 
brikanten mindre menligt såsom lättare att aflägsna. 

Hufvudvilkoret fOr den svenska svafvelfOreningens använd- 
barhet berodde således egentligen på möjligheten att aflägsna 
jernet, d. v. s. åstadkomma en speis med blott ringa halt af 
8vafveljern. Att med mindre qvantiteter åstadkomma detta kunde 
icke hafva stora svårigheter med jernoxidulens kända starka 
Frändskap till kiselsyran; men då fråga var om hundradetals 
skeppunds behandhng för sådant ändamål måste de ekonomiska 
forhållanderna behOrigen afses. 

Dä man i schaktugn smälter koppar utur en icke full- 
rostad koppar-skärsten, bildas ofvanpå den metalliska kopparens 
yta en kopparrik svafvelförening, som kopparsmältarne kalla trott- 
sten, och som på hundrade delar är sammansatt af ungefär 22 
svafvel, 58 koppar och 20 jern. En gammal erfarenhet har 
lärt, att då denna svafvelförening genom den metalliska koppar- 
massans uppökning i härden småningom närmar sig formornas 
grannskap, så att luftstrålen från blåsverket kommer att beröra 
den, åstadkommes deraf en märkbar decomposition ; metallisk 
koppar utreduceras, en del af jernet fOrslaggas jemte för han- 
den varande slaggbildande ämnen, och blott en mindre återstod 



— 174 — 

af svafvelfOreDingen följer råkopparen ut i utslagsmotet. I denna 
aldre erfarenhet hade man en god ledning för åstadkommandet 
af en likartad koncentrering uti nickel-skSirstenen , dervid man 
dock icke borde afse eller önska någon reduktion af nickel-me- 
tallen; men väl dess koncentratton till högre halt uti den an- 
rikade skärstenen eller spetsen, hvars halt af andra för argen- 
lanfabrikationen obehöfliga eller skadliga metaller i och med det- 
samma nedsatteSy hvaribland skärstenens primitivt hufvudsakliga 
beståndsdel, svafveljernet , borde under processen dekomponeras 
och den dervid bildade jernoxidulen beredas inträde i den slagg 
h vartill dels fri kiselsyra, dels kiselsyrhaltiga föreningar som 
beskickningsämnen använda skulle lemna erforderligt tillfälle. 

Denna koncentrationsprocess har jag sedan sommaren 4850 
bedrifvit och i smält-journalen gifvit namn af anriknings- 
smältning. Dervid hafva blifvit använda dels schaktugn, dels 
flamugn; men jag har funnit den förstnämnda med våra bränn- 
materialier af öfvervägande företräde i ekonomiskt hänseende ge- 
nom det tillfälle den lemnar, att konsekutift med måttlig åtgång 
af bränsle och på kort tid åstadkomma större qvantiteters af- 
verkning, samt med bibehållande af en ren utsmältning af me- 
tall-innehållet. Härvid har tillika den ofvannämnda rostugnen 
visat sig af värde derigenom, att den medgifver möjligheten att 
inom kort tid flere gånger omsätta den nickelhaltiga skärstenen 
till betydligare belopp; så nämligen att deraf 45 ä 20 Skli 
kunna på dygnet tillverkas, och rostugnen derunder medhinna 
att förse schacktugnen med sitt behof af rostad vara. Hvad 
som det ena dygnet vid schaktugnen erhälles af s. k. rå speis 
(d. v. s. ej nog jernfattig eller nickelrik) rostas nemligen på 
andra dygnet, smältes ånyo på det tredje o. s. v., hvarigenom 
tillverkningen kan påskyndas och derjemte bedrifvas i större 
skala, med den försvarliga afverkningsförmäga härvarande schakt- 
ugnar hafva. 



4. Norrska 



— 475 -r 

4. Norrska MoUmker. — Herr Akademi-Adjunkten 
LtusBORG hade insändt forteckning öfver de Mollusker han som* 
maren 4843 funnit vid Grip nära Christiansund i Norrige, h vil- 
ken af Sekreteraren meddelades: 



Triopa ciaviger (Muell.) 

Polycera oornuta (Abildg.) 

Aeolis branchialis, Musll. 

Äplysia punctata, Cirv. 

Scaphander lignarius (Liit.) 

Tritoniam undatum (Ltiv.) 

T. barpularium (Coutb.) 

Nassa incrassata (Ström). 

Purpura lapillus (Ltn.) 

Trichotropis borealis, Sow. 

Velutina haliotoidea (O. Fabe.) 

Pileopsis hungaricus (Lik.) FoRB.aeH. 

Cypraea europaea, Mont. 

Aporrhais pes pelecani (Lin.) 

Eulima nitida (Lhk). 

Natica pulchella, Risso. 

N. helicoides, Johrst. 

Trocbus zizypbinus, Lin. 

T. cinerarius, Lin. 

T. undnlatus (Sow.) F. & H. 

Emarginula reticu]ata, Sow. F. & H. 

Puncturella noachina (Lin.) F. fc H. 

Turritelia angulina (Lin.) F. ae H. 

Litorina litorea, F. åe. H. 

L. rudis, F. de H. 

L. obtttsata (Lin.) Lot. 

Lacuna vincta, F. ae H. 

L. pallidula, Da C. F. åt H. 

Gerithium reticulatam (Da G.) F. åt H. 

G. metala, Lov. 

Rissoa ulvae Penn? F. åt H. 

R. slriata (Mont.) F. åt H. var. R. 

arctica Lov. 
Patella volgata, Lin. 
P. pellacida, Lin. 
P. virginea, Mublu 
Chiton fascicularis, Lin. 
C. albus, Lin. 
G. cinereasy Lin. 
G. ruber, Lin. 
C. laevis, Penn. Lov, 
G. corallinus Risso, Lov. 
Dentalium entalis. Lin. 



Anomia striala, Lov. 

A. pateiiiformis, Lin. Lov. 

A. aculeata, Mublu Lov. 

A. ephippium L. F. åt B. 

Pecten opercularis (Lin.) 

P. maximus (Lin.) 

P. varius (L.) F. åt H. 

P. islandicus, Mcell. F. åt H. 

P. pusio Penn. F, åt H. 

P. tigrinus, Muell. F. åt H. 

P. furfivus Lov. 

P. sirialus, Mtjell. Lov. 

Lima lasoombii Sow. F. åt H. 

Modiolaria Jaevigata (Grät. F. & H.) 

M. marmorala (F. & H.) 

Modiola vulgaris, Fing. 

Mytilus eduiis, Lin. 

Area letragona, Pali, F. & H. 

Gardium norvegicumy Spbngu 

G. echinatum, Lin. 

G. edule, Lin. 

G. fasciatum Mont. Lov. 

Gk nodosum Turt. Lov. 

Astarte suJcata, F. & H« 

A. compressa, F. & H. 

Cyprina islandica, (Lin.) 

Lucina borealis (Lin.) F. d H. 

Lucinopsis undata (Penn.) F. & H. 

Venös fasciata, Don. F. & H. 

V. ovala, Penn. F. & H. 

Tapes virginea (Lin.) F. & H. 

Saxicava arctica (Lin.) 

Tellina pygmxa, Pbil. Lov. F. di H. 

Psammobla feröensis (Gbemn.) F. & H. 

Ps. tellinella, Lmk, F. & H. 

Kellia suborhicuiaris (Mont.) Lov. 

R. ]actea Br. Lov. 

Mactra eliiptica , Bown. Lov. 

Thracia villosiuscula , Macq. F. h H. 

Gochlodesma pfaetenue (Pult.) F. & H» 

Mya truncata, Lin. 

Solen siliqua, Lm. F. & H. 



Öfv9Ti. af Eongl. VH,-Akad. Fårh, Arg. 8. N:o 6, 



— 476 — 

ö« Den galvaniska atrömmens fortnågri alt 
uppväcka MagnetMm. — Akademiens Fysiker Herr Eblond 
anforde resultaterDa af några undersökningar dem han ansUllt 
ofver detta ämne. 

6. Chroniék AlkohoU-sjukdom. — Herr Huse fram- 
ställde i korthet hufvuddragen af alkoholhaltiga dryckers inver- 
kan på menniskor och djur. 

Akademiska anf^eläf^enheter. 

« 

KongL lfaj.ts nådiga skrifvelse om anvisade medel till ma- 
terielen vid Zoologiska Riks-Museum upplästes. 

Herr Wallmark hade inlemnat ett memorial om Fysiska 
och Astronomiska observationers anställande, under solfOrnoOrkel- 
sen den 28 Juli, pä linien mellan Gotheborg och Carlskrona, 
h vilket till Herr Friherre Wkedb och Herr Thclstkup varR re- 
mitteradt samt af dem blifvit tillstyrkt, och beslöt Akademien 
att till Kongl. Majl ingå med underdånig framställning i ämnet 
jemte anhållan om dertill behofliga niedel. 

Herrar Lotén och Wallvark afgåfvo svar på Akademiens 
remiss om de åtgärder, som vore att vidtaga till Vetenskaper- 
nas befrämjande under den expedition till aflägsna farvatten, 
hvilken instundande host kommer att afgå. Akademien , som an- 
tog utlåtandet såsom sitt eget, ville i underdånighet hos Kongl. 
Haj:t anhålla om nådigt bifall till deruti gjorda framställningar. 



SKÄNKER. 

ViU VeleHsåiap9''Ah€§aeiå%ien» Miibiiothek. 

Af Hans nåwk^it KOlVtTivcifilir^ 

Baii« Berdz, D:r H. C, Icones anatomicas vulgariiim Danicorum Mam- 
ma Jium domcsUcorum. Fasciculus Osteologicas. Allas in folio. -=- 
Gum ExpJicalione, in 8:vo. Hafn. 1850. 

Af K. Mejeri. Institutet I AntsterdAm r 

Terhandel ingen der eerste klasse. Derde Heeks. D. II & III. Amslerd. 

1851. 4:o. 
Jaarboek . . voor 1850. Amsterd. 1850. 8:o. 
Tijdscbrift. Derde Deel. Aflev. 3, 4. ib. 1850 8:o. 



— Ml — 

Naturkund. Yerhandelingen. 2:de Ven. D. VII. Leiden 1851. 4:o (m. t.) 

Af the Brltlsh AiiS€»elMloiii 

Suggettioos to Astronomers for the observation of tbe total eelipse of 
the san on July 28, 1851. 

Af Kaléerl. IieopoM.-KAr^llia. Alå»dieiiiie #er 

MatarforMcliert 

Verhandlungen der Akademie. B. XIV. Abth. 2» Breslau u. Bonn 1850. 
4.-0 (m. i.) 

Af AcAdémie des sclencefli 4fcc. de låjmm 

Uémoires de TAcadémie. Classe des sciences. T. I, II. Lyon 1848, 

1850. 8:o. 

Af Soclécé MAtionale dAsrleolture de* de li^oni 

Annales des sciences physiques dcc. T XI. Année S848. — 2:éme Sér. 
T. \; II. ^. 1849 & 1850. Lyon 8:o. 

Af Soeiété l^lnnéenne de Ijyan: 

Ännaies de ]a Sociélé. Années 1847 — 49. Lyon 1850. 8:o. 

Af Société Imp. des IVaturAllstes de IHeseaoi 

Bulletin de la Société. 1850. N:o 11. Moscou 1850. 8:o. 

Af H« TalteU-Hsnimissloneni 

Cnderd. Berättelse ti]) K. Maj:t angående folkmängden i Sverge vid 
1845 årsslut. Slbm. 1850. 8:0 — Tabfller der|iH. Sthm. 1851. FoL 

Af Hr 1¥« Striivei 

W. DöLLKi, Ueber die totale Sonnenfinstemi^s am 16 (28) Juli 1851. 8:o. 

Af Forfattarnet 

BoxAPABTB, C. L., Conspeclus gener, avium. Sect. II. (pag. 273 — 543) 8:o. 

Stbdve, W. , Exposé historique des travaux exécatés jusqu'en 1850 
poar la mesure de Tarc dti méridien entré Puglenaea 70H0^ et 
Ismail 45^20', suivi du rapport de M. S. Likdhagkn . . S:t Pelersb. 

1851. 4:0. 

RoBUT, EvGÉKKy Vovago en Island et au Groenland exécuté pendant 
les années 1835 et 1836 sur la Gorvelte la Becherche^ sous la 
direclion de M. Paul Gaimard. Histoire du voyage Torne second. 
Paris 1850. 8:o. — Zoolegie et Médec^ne. Paris 1851. 8:o. 

Lecoq, H., Description pittoresque de TAuvergne. Le MoDtHl'or et am 
environs. 1 volum. Paris 1835." 8:o. 

— — Itinéraire de Clérmont au Puy de Döme. Paris 1836. 8:o. 

— — Traité des plantes fourragéres ou Flore des prairies natdrelles 

et artificielles de la Francc. Paris 1844. 8:o. 

Catalogue raisejpoé dfis plantes vnAOiilairet du plateau central 

de la France. Paris 1848. 8:o. 

— — De Ja toilette et de la coquetlerie des végétaux. Clermont-Fct- 

rand 1846. 8:o. 
De Thybridation et de son imporlance. 8:o, 









'>*»^ 



— 478 - 

Lecoq, H., Promenade en Italie en 1847. ClermODl 1848. 8:o. 
Le Sommeil des piantes. Clermont 1850. 8:o. 

— — Remarques sur rhorticulture de quelques parties de TEarope. 

Clermont-Ferrand 1847. 8:o. 

— — Note sur )es petits lacs des terrains basaltiqaes de )'Auvergne. 

Clermont-Ferrand 1838. 8:0. 
Huss, li«, Alcobolisouis chronicus. Andra Afdeln. Siockb. 1851. 8:0. 



Titt Mttheté IVaturhtstartsåUå jUtumeutn 

Zoologiska af delningen. 

Af Prih. ۥ Heraaelliat 

Ett bo af Vespa sp. i ne. 

Af Frlli« C. J. Cederstr6iii t 

Nyklackt yngel af Cyprinus idus samt af Esox lucius. 

AfFrlli. B. A4elsvår4t 

En Coregonus sp. inc. från Yettern. 



Botaniaka af delningen. 

Af Hr B«lff0ler I Clésévet 

Tvåhundrade sexton vfixt-arter ifrån Greklands och Syriens markvSr* 
digaste trakter, hvaribland serier af Gruciferx, Leguminos», Um- 
belliferas, Compositae, Liliaceae m. fl. 

Af Pref. H. Ijecoq I Clerm^iit-Ferranil t FrAnl&rllLes 

Trehundrade fjorton arter ifrån södra Frankrike ^ bland hvilka serier 
af Gramineae, Cyperacee, Orchideae, Liliaceae, Leguminosae, Um- 
IjelJiferae, m. fl. 

Af Dir Sander I Hambarff : 

Etthundradesju arter ifrån norra Amerika , Nya Holland och Brasilien , 
tillhörande Myrlaceae, Epacrideae, Leguminosae, Gramineae, m. fl. 

Af Hr liahr vM l¥e0teråst 

Trenne sUllsyntare arler ifrån nejden af Westerås. 



Mineralogiska afdelningen. 

Af Hr Proirlaor ven Sjdew. 

En slufT gediegen platina, vftgande 8.2 grammer, från Demidoffska 
grufvorna i Siberien. 



179 



Meteorologiska Observationer ä Stockholms Observaiorium 

A Januari 1851. 





Barometern 
redacerad till 0*. 

Decimaltnni. 


Thermometern 
Celsius. 


Vindarna. 


1 1 

s B 
<9 St 




Rl. 6 Kl. 2 
f. m. e. m. 


Kl. 9 


Kl. 6 


Kl. 2 


Kl. 9 


Kl. 6 


Kl. 2 


Kl. 9 




6. m> 


r. m* 


c. in. 


e. m. 


f. m. 


e. m. 


e. ro. 




1 


25,36 


25.25 


24.91 


-IH) 


— 0»1 


+ 2*1 


S. 


S. 


S. 


SoA 


2 


25,13 


25,02 


24,94 


—0,0 


+2.6 


+ 53 


S, 


S. 


S.S.V. 


Regn 


3 


25,04 


25,19 


25,24 


+2,9 


+ 3,1 


+ 0,7 


S.S.V. 


V.S.V. 


V.&.V. 


Klart 


4 


25,30 


25,34 


25,35 


-2,0 


-0.4 


-4.1 


y. 


V. 


v.w.v. 




5 


25,30 


25,28 


25.26 


-5,0 


-33 


-2,9 


VS.V. 


v. 


v. 




6 


25,22 


25*30 


25,37 


-2,1 


—6,0 


- 73 


N.N.V. 


' N. 


N.N.O. 


SoA 


7 


25,44 


25,47 


25,53 


-7.7 


-7,1 


-9,0 


N.N.O. 


N. 


N. 


Mnlet 


8 


25,62 


25.70 


25,75 


-^,Ö 


.-«,o 


-9,4 


-w. 


K. 


N. 


SnA 


9 


25,80 


25,86 


25,89 


—6,8 


-4,7 


-4,7 


O. 


O. 


O. 




10 


25,91 


25,91 


25,93 


-4,7 


-4,6 


— 3,9 


s. 


s. 


s. 




11 


25,86 


25,75 


25,59 


-6,0 


-2,0 


+ 1,1 


s,sy. 


S.S.V. 


S.S.V. 


Mnlet 


12 


25,50 


25,40 


25,27 


+M 


+ 1.1 


+ 3,0 


S.S.V. 


s,sy. 


S.S.V. 




13 


25,17 


25,41 


25,47 


4-2,6 


+2.2 


+ 1,0 


V.S.V. 


VåV. 


V.S.V. 




14 


25,47 


25,53 


25,55 


+ 2,0 


+3,0 


-03 


V.S v. 


V.S.V, 


V.S.V. 




15 


25,55 


25,58 


25,61 


-1.4 


-0,1 


-2,0 


S.S.V. 


S.S.V. 


S.S.V. 


Klart 


16 


25,61 


25,61 


25,61 


-1.1 


—0,5 


-0,1 


&S.V. 


s. 


S. 


Mnlat 


17 


25,55 


25,47 


25,42 


—1.1 


-0,2 


-0,1 


s. 


S.S.V. 


S.S.V. 




id 


25,40 


25,52 


25.60 


+M 


+1.6 


+ 1,9 


S.S.V. 


S.V. 


S.V. 




19 


25,64 


25,67 


25,69 


+03 


+2,0 


+ 1,4 


S.V. 


S.V. 


S.V. 


Dimma 


S20 


25,67 


25.66 


25,63 


+13 


+2,6 


+ 1,2 


S.V. 


s.v. 


S.V. 


Målet 


21 


25,52 


25,45 


25,38 


+2,0 


+13 


+ 2,1 


s.s.v. 


SÅ.y. 


s. 




22 


25,35 


25.36 


25,28 


+0,6 


+13 


+ 3,4 


s. 


s. 


s. 


Sn5 


23 


25,60 


25,70 


2531 


+2.5 


+2.2 


-2,0 


V.S.V. 


v. 


v. 


Klart 


24 


25,90 


25,97 


25,97 


—5,0 


-3,9 


+ 0.1 


V.S.V. 


V.S.V. 


V.S.V. 


Dimma 


25 


25,98 


25,97 


25,96 


-0,1 


+0,1 


+ 0,1 


V.S.V.. 


V.S.V. 


S.S.O. 


Molet 


26 


25.92 


25,91 


25,91 


—1,5 


—1.2 


— 3,3 


s.$.o. 


S.S.O. 


S.S.O. 




27 


25,89 


25.88 


25,87 


-2,9 


-23 


-4,0 


O.S.O. 


O.N.O. 


O.N.O, 




28 


2533 


25,74 


25,68 


—5,9 


-6,0 


-6,7 


• 

0. 


o. 


o. 


Snö 


29 


25,62 


25,61 


25.56 


-73 


-5,4 


—10,0 


N.W.V. 


v. 


V.N.V. 


Mnlet 


30 


25.41 


25,22 


25,01 


-8.5 


-23 


— 03 


s.o. 


S.O. 


O.S.O. 


Snö 


31 


25.07 


25.29 


25.39 


-1.0 


-5,0 


-5,1 


O.Pf.O. 


N.O. 


o. 




di J »5.536 


25,549 


j3,530 


— IW 


— 1*29 


-1^68 


Nederbörden ^0,200 dec. tam. 






25,538 


\ 




— r65^ 










1 



480 



Februari 1851 



i 

2 


Barometera 
reducerad till ft. 

Decimaltam. 


Thermometern 
Celsius. 


YindarQA. 


> 

s 

a 

••• 


Kl. 6 
f. m. 


Kl. 2 
e. m. 


Kl. 9 
e. m. 


Kl. 6 Kl. 2 
r« m. e. IB* 


KL 9 
e. n. 


Kl. 6 
f. ro. 


Kl. 2 
e. ro. 


Kl. 9 

e. m. 


25,44 
25,50 


25,48 
25.40 


25.48 
25,53 


— 6^ 

—12.2 


- 4*2 

— 8.2 


— 6*3 
-.9/1 


O.N.O. 
V.S.V. 


O.N.O. 
V.S.V. 


Y.S.V. 


Mnlrt 


3 

4 
5 


25,50 
25,46 
25,40 


25,50 

25,49' 

25,37 


25,54 
25,48 
25,39 


-74 
— 3,0 

-03 


— 5/) 

-23 

+ 1,7 


-3,2 
-13 
+ 03 


S.V. 

S. 


SS. v. 

s. 
s. 


S.S.O. 

s.sx>. 


5d<. 


6 


25,55 


25,31 


25,33 


+ 0,7 


+ 13 


+ 13 


s. 


s. 


s 




7 


25,41 


25.47 


25,51 


+ w 


+ 3.1 


+ 13 


s^.v. 


ssy. 


s,s.v. 


Molel. 


8 
9 


25,42 
25,59 


25,38 
25,76 


25,42 
25,80 


+ 0,4 
+ 0,6 


+ 1.7 
+ 3.0 


+ 1.1 

-1,9 


S.S.V. 
3.Y. 


5.Y. 


s. 

S.V. 


Sn«. 


10 


25.72 


. 25,65 


25,59 


-1,0 


-f 23 


— 0,1 


V^V. 


V.S.Y. 


VÄV. 


Klart. 


11 


25,31 


25,21 


25,14 


+ 3;9 


+ 43 


+ 43 


V.S.V. 


V.S.V. 


Y.S.V. 




12 


25,13 


25,11 


25,06 


+ 1.0 


+ 2.2 


-13 


v. 


If.Y. 


N.Y- 




13 


25,19 


25,33 


25,40 


-4,5 


-13 


-3,1 


KV, 


N.N.Y. 


W.N.V. 




14 


25,47 


25,48 


25,46 


— 6,1 


-0.1 


- 2,1 


V. 


V. 


V. 




15 


25,39 


25,37 


2532 


— 33 


+ 33 


+ 1.7 


V. 


V. 


V. 




16 


25,23 


25,31 


2535 


+ 2.0 


+ 63 


+ 33 


v. 


v. 


V 




17 


25,41 


25,43 


25,32 


+ 0,2 


+ 33 


+ 1.4 


v.w.v, 


V.N.V. 


v. 




18 


25,18 


25,18 


25,07 


+ 0,5 


+ 3.6 


+ 3.7 


v. 


V. 


V.S.V. 




19 


24,62 


24,71 


24,76 


+ 5X) 


+ 6,1 


+ 3,1 


v. 


v. 


Y. 




20 


24,82 


24,88 


24,93 


+ 0.1 


+ 4.5 


+ 03 


v. 


v. 


Y. 




21 


25,13 


25,30 


25,.30 


-6,1 


-43 


-9,1 


N.NX). 


N.N.O. 


Y.N.V. 




22 


25,47 


25,53 


25,59 


—11,8 


- 5,1 


-7.2 


V. 


Y. 


V. 




23 


25,60 


25,49 


25,44 


— 93 


- 1.7 


+ 03 


V.S.V. 


Y.S.V. 


3.V. 


Soå. 


24 


25,45 


25,56 


25,62 


-23 


-13 


-43 


Ii. 


If.N.Y. 


N.W.V. 




25 


25,63 


25,63 


25,66 


—11,3 


-4,1 


-73 


v.s.y. 


V.S.V. 


Y.SV. 


Klart. 


26 


25,64 


25,56 


2538 


-11,7 


-13 


-2.8 


S.V. 


V.S.V. 


Y.S.V. 




27 


25,46 


25,47 


25,55 


— 7.7 


-6.0 


-03 


N.W.V. 






28 


25,59 


_25,59 


25,60 


—12,9 


-7,0 


—12.5 


W. 




dium 


[ 25,375 


25,395 
25,38( 


25,369 

r 


— 3^66 


— 0-17 


—2^2 


Ned ert 


HJrdrn = 


: 0370 d 


ec. tom. 



— iSi — 



Mars 1851. 





Barometero 

reducerad till 0*. 

Decimnitom. 


Tliermomelern 
CeUiuft. 


Vindarna. 


> 

o 

T* pr* 

a 




KL 6 


Kl. 2 


Kl. 9 


Kl. 6 


Kl. 2 


Kl. 9 


Kl. 6 


Kl. 2 


Kl. "9 




f. ID. 


c in* 


e. m. 


f. ro. 


c ni. 


«. lO. 


f. m. 


r. III. 


c. m. 


■v 

1 


i 


25,48 


25,42 


25,49 


-15-0 


— 4*9 


—10^ 


V.S.V. 


V.S.V. 


N. 


SuD. 


2 


25,03 


25,67 


25.57 


—13,2 


-40,0 


—15,0 


N. 


N. 


V. 




3 


25,U 


24.95 


25.03 


— 9,0 


- 2^ 


-7.2 


V.S.V. 


V.S.V. 


N.V. 




4 


25,14 


25,25 


25,29 


-13,0 


— 8,9 


—12,0 


N. 


N. 


N. . 


Klart 


5 


25,16 


2438 


24,74 


-11.0 


- 1.5 


- 1.4 


' s. 


s. 


S.O. 


Sdö. 


6 


24,85 


25.12 


25,28 


- 3,2 


— 5,5 


— 9,0 


o. 


O.N.O. 


N.O. 


Mulet. 


7 


25,43 


25,54 


25,63 


-10,2 


-4,9 


- 7,1 


N.N.O. 


O.N.O. 


O.N.O. 


Snu. 


8 


25,69 


25,73 


25,74 


- 8,0 


-3,9 


-ö,7 


V. 


V.S.V. 


V.S.V. 


Molct. 


9 


25,72 


25,70 


25.71 


-9,0 


-0.2 


- 2,2 


S.V. 


S.V. 


S.V. 




10 


25,69. 


25,68 


25,69 


— 3.0 


- 0.5 


- 1.9 


S.V. 


S.V. 


S.S.V. 




il 


25,70 


25,74 


25,72 


-2.2 


+ 2.0 


— 2.3 


S.S.V. 


S.S.V. 


s.s.y. 




12 


25,72 


25,72 


25,70 


- 2,3 


+ 3,0 


-ai 


S.S.V. 


s.s.y. 


s. 




13 


25,68 


25,65 


25,62 


-1.0 


- 1.2 


-2.5 


s. 


O.S.O. 


ö. 




14 


25,57 


25.58 


25,56 


- 2,0 


+ 2,0 


+ 0,2 


O.N.O. O.N.O. 

1 


aN.o. 


DiroiBfl. 


15 


25,54 


25.59 


25,60 


— 0,5 


+ 2,5 


- 1.0 








Sdö. 


16 


25,60 


25.58 


25,53 


- 1.1 


+ 3,1 


-1.9 


S.S.O 


s.s.a 


S.S.O. 


Molet. 


17 


25,46 


25,39 


25,39 


- 2.0 


-0.3 


- 1.0 


o.N.r). 


O.N.O 


O.N.O. 


Diroma. 


18 


25,34 


25.32 


25,29 


-T 2/) 


+ 1.2 


+ 1.1 


O.N.O. 


N. 


w. 


SoJi. 


19 


25,20- 


25,16 


25,17 


— 3,0 


+ 1,0 


- 2.0 


^N. 


N. 


N. 




20 


25,18 


25;22 


25.33 


-3,2 


+ 1.0 


— 5,0 


N.N.V. 


N.N.V. 


N. 




21 


25,45 


25,46 


25.46 


-7,0 


- 0,0 


- 5,1 


N. 


V.S.V. 

• 


O.S.O. 


Mulet. 


22 


25,41 


25,33 


25,22 


— 3.9 


- 1.0 


-2,9 


O.W.O. 


().S.O. 


O.S.O. 




23 


25;25 


25,37 


25,47 


- 2,7 


-0.5 


-4,2 


aw.o. 


N.N.O. 


N.N.O. 


Sb6 


24 


25,52 


25.^7 


25,57 


— 6,0 


-3.9 


-5,9 


ON.O. 


O.N.O. 


O.N.O. 




25 


25,49 


25.48 


25,52 


-4,3 


-3,0 


-4.2 


O.N.O. 


O.N.O. 


O.N.O. 




26 


25,51 


25,47 


25,47 


- 5.0 


- 3,7 


-4.8 


O.N.O. 


N.N.O. 


N.N.O. 


Mulet 


27 


25.44 


25.43 


25,36 


-4,6 


— 2,0 


-4,1 


N. 


O.NO. 


O. 




28 


25,20 


25.09 


24.98. 


-2.0 


+ 1.0 


+ 1.1 


0. 


O. 


O. 


Sdö 


29 


24,09 


24,90 


24,91 


+ 0,9 


+ 3.9 


+ 0,2 


o. 


0. 


V.N.V. 


— ^ 


30 


24,91 


24,98 


25,06 


-.2.9 


+ 1.7 


- 1,0 


v. 


s,s.y. 


N.N.V. 




31 


25,12 


25.07 


25.29 


— 3.0 


-0.1 


-1.3 


v.s.v. 


v.s.v. 


V.S.V. 




dt.^25390 


25.389 


25,400 


—4*98 


— n6 


—3-66 


Nederbördeo = 0,025 dec. tom 






25,393 


1 




"-y33 


^ 








1 



— 184 



April 1851. 





Barometern 
reducerad till 0*. 

Decimaltum. 


Thermometern 
Celsius. 


Vindarna. 


B 

»g. 

•v 


Kl. 6 


Kl. 2 


Kl. 9 


Kl. 6 


Kl. 2 


Kl. 9 


Kl. 6 


Kl. 2 


Kl. 9 


1 


r. m. 


e. m. 


e. ro> 


r. n. 


e> m. 


e. ro. 


f. ro. 


e. ro. 


e. ro. 


1 


25,34 


25,42 


25.50 


— 3^) 


+ 3-0 


- 0^ 


S.V. 


N.V. 


N.V. 


Snö 


2 


25.54 


25,59 


25,62 


- 5.1 


'+ 3,2 


-23 


O.N.O. 


O.N.O. 


S.O. 


Dimma 


3 


25,62 


25,63 


25,67 


-2.1 


+ i;^ 


- 23 


O. 


O. 


0,N.O. 


Molrt 


4 


25,61 


25,53 


25,51 


-3.2 


+ 0,6 


-23 


N. 


N. 


N. 




5 


25,47 


25,53 


25,60 


-2.4 


+ 33 


+ 0.1 


N. 


S.S.O 


O.S.O. 


Sdö 


6 


25.68 


25,73 


25,78 


+ 1,2 


+ 33 


-0.1 


V.S.V. 


V.S.V. 


O.S.O. 


Dimma 


7 


2532 


25,86 


2537 


- 1,7 


+ 6,1 


+ 1,4 


O.N.O. 


O.N.O. 


O.N.O. 


H«nki. 


8 


25,85 


2537 


2535 


-0.6 


-f 53 


— 03 


O.N.O. 


O.N.O. 


O.N.O. 


Klart 


9 


25,78 


25,76 


25,73 


-1,0 


+ 7,5 


+ 3.5 


ON.O. 


O.N.O. 


O. 


Haiat 


10 


25,70 


25,69 


25,65 


+ 33 


+ 9.0 


+ 2.9 


O..S.O. 


O.S.O. 


S.S.O. 




11 


25.56 


25,55 


25,53 


+ 4.2 


+103 


+ 5.2 


S.S.O. 


S.S.O. 


s.so. 




12 


25,53 


25,55 


25,57 


+ 4.2 


+10,1 


+ 5.3 


S. 


0. 


O. 


Dimma 


13 


25,57 


25,58 


25,59 


-0,1 


+ 93 


+ 2.2 


N. 


O.N.O. 


O. 


Haiai. 


14 


25,57 


25,57 


25,60 


+ 3,1 


+12.2 


+ 4.2 


s.s.o. 


S. 


s. 


Klart 


15 


25.61 


25,64 


25,65 


+ 5,0 


+ 133 


+ 43 


s. 


S. 


S.S.O. 




16 


25,65 


25,66 


25,69 


+ 2,5 


+ 13.1 


+ 3.7 


s.s.o. 


S.S.O. 


N.O. 




17 


25,72 


25,74 


25,75 


+ 2.3 


+ 10,9 


+ 2.1 


N.O. 


O.N.O. 


aN.o. 


18 


25,80 


25,63 


25,54 


+ 1.1 


+ i03 


+ 5.3 


s. 


S. 


s. 


Molet 


19 


25,43 


25,29 


25,18 1 


+ 5.7 


+ 13,2 


+ 63 


s. 


S.S.V. 


S.T. 


Rega 


20 


25,00 


25,18 


25,29 


+ 5 3 


+ 5,4 


+ 3.2 


v. 


V.N.V. 


V.S.V. 




21 


25.28 


25,27 


25,20 


+ 4.0 


+113 


+ 3.9 


s.v. 


s. 


V.S.V. 


Halfkl. 


22 


25,06 


25,16 


25,21 


+ 3,4 


+ 63 


+ 5.1 


V.N.V. 


V.N.V. 


V.N.V. 


Målet 


23 


25,19 


25.24 


35,34 


+ 2,0 


+ 43 


+ i,l 


O.N.O. 


N.N.O. 


N.N.O. 


Rega 


24 


25.44 


25,48 


25,51 


+ 1.3 


+ 9,7 


+ 2.2 






s,s.v. 


Halfkl. 


25 


.25^ 


25,46 


25,43 


+ 2.3 


+ 6.1 


+ 2,1 


S.S.V. 


S.S.O. 


S.S.O. 




26 


V5,34 


25.28 


25,14 


+ 3,1 


+ 6,7 


+ 2.5 


S.S.O. 


O.N.O. 


N.O. 


Mul«-t 


27 


24.84 


24,75 


24,98 


+ 3.1 


+ 63 


+ 3,5 


N.N.O. 


N. 


V.5.V. 


Regn 


28 


25,18 


25.29 


25,33 


'+ 4,7 


+ 13,2 


+ 53 


V.S,V. 


V.S.V. 


O.S.O. 


Hatai. 


29 


25,37 


25.38 


25,37 


+ 5.9 


+ 93 


+ 4.4 


O.N.O. 


O.N.O. 


O.N.O. 




30 


25.28 


25,23 


25.14 


+ 3.9 


+ 3.3 


+ ^,0 


O.N.O. 


O.N.O. 


O.N.O. 


Regn 


E)2^ 


25,485 


25.494 


+1»76 


+7^4 


+2»55 


Nederbörden = 2.606 dec. tam. 




25,485 




+ 3^5 ' i 



STOCKHOLM, 1851. P. A. NORSTEDT BT SÖMBK. 



ÖKVERSIGT 

AF 

R01\GL VETElVSRAPS-ARADEMrElVS 

FÖRHANDLINGAR. 
Årg. S. iSfti. M9 4^». 

Onsdagarne den 10 September ooh 8 October. 



Föredrag. 

I. Cotffmbfi ^elasles i Si^erige, — Hr Sunds- 
vall förevisade två exemplar af en fogelart, som ej forr blif- 
vit anförd såsom funnen i Sverige, nemligen Columba gelastes 
(Tkm. PI. Col. 550; — Schlbgbl Fn. Japon. 100, tab. 60, b). 
Den ar hittills endast säkert kand från Japan. Utan tvifvel före- 
kommer den dock äfven i östra delarna af Asien, t. ex. norra 
China och Mandschuriet, hvarifrån den kan hafva förvillat sig 
hit, liksom den äfven derstädes förekommande Turdus varius, 
hvaraf några exemplar erhållits i Europa och äfven ett i norra 
Sverige (jfr Vet. Ac. H. 4840 p- 36). 

Det ena exemplaret af Columba gelastes blef i December 
4842 inköpt här i Stockholm, i ett fogellass från Herjeädalen, 
hvarest det hade blifvit fångadt på hösten. Det andra hitkom 
nyligen lefvande, såsom skänk till Riksmuseum, frän Skeppsbygg- 
mästaren J. Pettersson i Piteå. Det hade blifvit fångadt i Ok- 
tober 4850, vid Persbyn, 4 i mil vester om Piteå, i en skogig 
trakt, der hvarken tama eller vilda dufvor fmgas. Hr Pbttbrs- 
soN erhöll det strax derefler och hade det instängdt till dess 
han nu, i Augusti, fick tillfälle att sända det hit sjöledes. Han 
hade försökt att sammanpara det med tama dufvor, hvilket dock 
ej lyckats. Tvärtom hatades och förföljdes det af tamdufvorna. 

Detta exemplar är således nu åtminstone öfver ett år gam- 
malt. Det är för närvarande (under hela September månad) 
stadt i ruggning och bör efter dennas slut få en fullt utbildad 



— 184 — 

drägt. Det rorslniimnda exemplaret var tydligen en årsunge, 
stadd uti sin forsta hdstruggning, hvaraf man med full säkerhet 
kan antaga, alt den varit född närmare intill värt land, än i Östra 
Asien, kanhiinda inom sjelfva provinsen der den erhölls, eller i 
den niirgränsande delen af JLappland. Det synes alltså som om 
ett par hade .förvillat sig hit till Skandinavien och sedan för- 
blifvit samt fortplantat sig här. 

Denna art liknar till form och färg ganska nära Columba 
turtur, men skiljer sig derifrån genom betydligare storlek, tjoc- 
kare, men ej längre näbb. och rodgräaktig (iSrg på underbrOstet, 
ända till fötterna. Det yngre exemplaret är v.p. \% tum (300 
m.m.) långt; vingen är 190 m.m.; stjerten 435*). För öfrigl 
är färgen, liksom hos turturdufvan, brunaktig; rygg och vingar 
svartfläckiga med breda rödbrunaktiga fjäderkanter, hvilken teck- 
ning dock hos ungen är otydlig, gråbrun med knappt synliga 
flackar och smalare, bleka fjäderkanter. Pannan är, äfven hos 
ungen, blågråaktig; halsens sidor hafva en stor fläck af svarta 
fjädrar med smal, gråhvit kant (hvaraf dock hos ungen blott ett 
par små, utväxande Qädrar synas); stjertpennorna äro svartaktiga 
med 15 m.m. lång, grähvit spets; de två mellersta äro dock 
helt och hållet svartbruna; den yttersta har äfven yttre fanet 
hvitt. — Lätet är alldeles lika med Turturdufvans, och i all- 
mänhet är likheten med denna sednare så stor, att man ^nska 
väl skulle kunna anse C gelastes blott för en större varietet 
deraf. Tbuinck har redan, på anf. st. anmärkt, att hon på 
Japan företräder Turturdufvans ställe. Det är så mycket märk- 
värdigare att nu finna båda tillhopa i norra delen af Skandina- 
vien, dit de båd^ uppenbart förvillat sig från aflägsna och vidt 
åtskilda trakter. — Turturdufvan tyckes t. o. m. hafva verkligen 
bosatt sig der, h varom uppgifter finnas i Vet. Ac. Handl. 1840 



•) Det äldre exemplaret, som önnu lefver, men är i ru^gning, kan 
nu ej noggranni mötas, men synes icke vara större. KnligtSchle- 
gel, på anf. st. är vingen 189 m.m. ("7 Fr. tum"); stjerten 130. 
Turturdufvan flr knappt 11 tum lång (270 m.m; vingen 175; 
stjerlen 110) oeh har underbröstet hvitt. 



— 485 — 

p. 39, och, af LöwKNBiBLM, ibid. 1843, 399 och 4845, 453, 
samt af Rasch i Supplero. till Norriges Oraithologi i Nyt Magaz. 
IV oéh V. 



2. Cotlits pcBcilopus och C. gobio. — Hr Sunde- 
vall förevisade derefter flera exemplar af en liten, for vår fauna 
ny fiskart, nemligen Cottus pcecilopus (Hbckel Ann. des Wiener 
Museums II, 4 45). Den ar till färg, storlek, fensträlarnes antal 
m. m. sä lik vår allmänna C. gobio, att svårligen några skilj- 
aktigheter i dessa afseenden kunna uppgifvas, men den igenkän- 
nes lätt .på biikfenorna, som hafva 5 till 7 svartflackiga tvär- 
band och sista (5:te) strålen ganska kort, ungefär i sä lång som 
den 4:de *). Denna sednare ar något kortare an den 3:dje. 
Taggpn pä forlocket ar liten, hvass och något uppåtbojd, men 
nästan rat, sä att udden ligger bakåt och sticker då man med 
fingret stryker fisken bakifrån framåt. Dessutom finnes, nedoiq 
denna, en ganska liten, bred men spetsig tagg. — Hos C. gobio 
aro bukfenorna enfärgade, bleka, med sista strålen nästan sä lång 
som den andra och ungefär i af hela fenans längd. Forlocks- 
taggen ar starkt hakformigt uppåtkrokt, så att den föga spetsiga 
andan ar rigtad uppåt, och vid dess rot finnes blott en ytterst 
liten, trubbig, dold benvårta. 

C. p^ciiopus tyckes ej vara sällsynt i Sverige. Jag har 
sjelf funnit den under innevarande sommar uti Stockholms skar- 
gård, i hafsvattnet utmed stränderna, der afven C. gobio före- 
kommer. Vid närmare efterseende funnos sedan flera exemplar 
förvarade på riksmuseum under namn af G. gobio. Tvenne af 
dem uppgifvas vara från Luleå; ett hade påskrift »Björknäs)» och 
flera finnas utan uppgift af lokal. De af Hbckel beskrifna exem- 
plaren voro från backar i Karpatherna. 

Hbckel har, uti den nyss citerade afhandlingen (p. 46 och 
450), uppställt den svenska Cottus gobio, under namn af nCot- 



*) Hos hfkåa arterna är forsla slrSlen lilen och nSra förent med den / 
andr«i. | 






1. *. 



■Vi m:t 



— 186 — 

tus afftnisn, såsom egen art, skild från nx^Ilersta Europas 
dC gobim. Han har ej sjelf sett den, men åtskiljer arten på 
grund deraf, att Ekström, i Beskrifningen af Mörkö Fiskar (Vet. 
Ak. H^ 1831, 309, samt i tyska öfversHttningen) säger bukfe- 
nornas strålar vara i spetsen klufna. Jag skulle dock tro att 
detta uttryck af Ekström härledt sig frän en optisk villa eller 
frän en förvexling i manuscriptet, mellan buk och sljertfenorna ; 
ty bland det betydliga antal exemplar, från olika trakter af Sve- 
rige, som jag nu har till hands, och hvaraf några £lro just från 
Mörkö, af Ekström hitsända, vid den tid då han författade sitt 
nyssnämnda, arbete, finnes intet enda, som visar tecken till klyf- 
ning i andra fenstrålar, än stjertens. — Uti Skandin:s Fiskar 
(texten till Pl. 7, fig. 2) anföres, att fenstrålarne i allmänhet 
»visa benlfgenhet att dela sig i spetsen». Jag har äfven ofta 
tyckt mig se detsamma, men alltid funnit klyfningen vara blott 
skenbar, till följe af ett fint veck i strålarnes hud. Heckbls art- 
skillnad ar således förhastad; men namngifningen är dessutom 
origtig. Det Linneiska namnet C. gobio (se Fn. Sv. n:o 32i) 
tillkommer nemligen den fisk, som årtedi efter svenska exemplar 
beskrifvit uti Descr. Spec. pag. 82, hvarest, under n:o 15, säges 
om bukfenstrålarna: »ultimum et in apice indi visum, i*eliqua in 
apice bifida sunt». Således, ifall verkligen en söttvattens Cottus 
funnes i Sverige, som hade klufna bukfenstrålar (hvilket visser- 
ligen kan vara möjligt), så vore det denna, som borde heta C 
gobio, och i detta, fall borde den allmänna svenska och tyska 
arten (Ha C. gobio) få ett nytt namn. Det är dock troligt, att 
Artbdis nämnda uttryck beror på en förvexling eller felskrifning. 
I alla händelser måste namnet C. affints alldeles försvinna, hvil- 
ket är så mycket angelägnare att påyrka, som detta namn, efter 
H:s uppgift, redan öfvergått uti de ichthyologiska systemerna, t. 
ex. BoNAPARTES katalog öfver Europas Fiskar. 



— 187 — 

3. Solför mor kelsen den 28 Juli. — Denna för- 
mörkelse, som i. en del af sddra Sverige var total, hade blifvit 
af Hr Frih. Wrbdb observerad i närheten af Carlskrona, och af 
Hr Wallmark i Strömstad. Hr Ångström, Hr Mag. Bbrgids, Hr 
Mag. WiKMBR och Hr Mag. Edlund, hade enligt Akademiens upp- 
drag dera anställt observationer, på orter belägna inom grän- 
serna for den totala förmörkelsen, och de flesta af dem nära 
iDtill förmörkelsens centrallinie. 

Herr Mag. Edlund, som valt Wernamo i Småland till ob- 
servatioDSstäile, meddelade följande: 

Då man med skäl kunde förmoda, att på de ställen vid 
svenska kusten, hvarest solförmörkelsen skulle blifva total, flere 
observatörer skulle infinna sig, hade jag föredragit att till obser- 
vationsort uppsöka något passande ställe inuti landet, dels eme- 
dan det kunde vara af intresse att på längre ifrån hvarandra 
aflägsna orter observera detta märkvärdiga fenomen, dels ock af 
det skäl, att ju flera observationsorter begagnades, desto större 
probabilitet var för hanilen^ att observationerna ej helt och hållet 
af ogunstig väderlek skulle förhindras. Det ställe jag valde var 
köpingen Wernamo i Småland, belägen nära intill förmörkelsens 
centrallinie. Köpingens läge enligt kartan är ungefär 57^13' N. 
Lat och 3^55' V. Loog. från Stockholm. 

Dagen före förmörkelsen var himmieln öfverallt betäckt med 
moln, ända till kort lid före solnedgången, då det började klarna 
mot vester. På eftermiddagen märktes en svag nordlig blåst 
Den mulna och fuktiga väderleken fortfor äfven under förmidda- 
gen den följande dagen. Vid middagstiden började det regna, 
hvilket dock snart upphörde. Straxt före förmörkelsens början 
skingrades småningom molnen mot sydvest, och solen visade sig 
efter korta mellantider. Det första kontaktsmomentet kunde icke 
observeras, emedan solen deruuder bortskymdes af moln. Sedan 
förmörkelsen börjat, blef den vestra och sydvästra delen af him- 
meln mer och mer molnfri, under det att temligen tjocka moln 
fortfarande visade sig i norr, söder och öster äfvensom i zenitb. 
Under den partiela förmörkelsen, så väl före som efter den to- 



- 188 — 

tala, var solen blott nägra gånger bortskymd af mer eller miodre 
täta moln. Under det fdnnoricelsen var total, syntes himoieb 
fullkomligt molnfri, sä val framför som omkring solen, hvaremot 
den i öster, söder och norr fortfor att vara mulen. 

Vid observationerna begagnades omvexlande tvenne tuber, den 
ene med 26 och den andre med 16 gångers förstoring; bägge voro 
astronomiska. Skymglasen, som till antalet voro 6 samt af olika ferg 
och genomskinlighet, höllos med handen emellan ögat och okularet 

Några sekunder före den totala förmörkelsens början, under 
det jag var sysselsatt med att eftersöka de af Bailt beskrifna 
svarta strecken emellan månens och solens kanter, öfverraskades 
jag af ett fenomen, som tilldrog sig hela min uppmärksamhet. 
I detta ögonblick syntes nemligen en smal ring af hvitt eller 
något gulaktigt ljus beteckna den mörka månskifvans periferi. 
Ljuset var starkast i den delen af ringen, som låg närnoast in- 
till den ännu obetäckta solkanten, och aftog derifrån till den 
diametralt motsatta punkten af månskifvan, hvarest det var mycket 
svagt eller nästan omärkligt. Den uppmärksamhet, som egnades 
åt denna företeelse, hindrade mig ifrån att med noggranhet upp- 
söka de ofvannämnda svarta strecken, hvaraf jag icke varseblef 
det ringaste. Såsom jag sedermera af observationer öfver före- 
gående förmörkelser funnit, har denna Ijusring, som utan tvifvel 
ingenting annat är än den inre delen af den strålande Ijusring, 
som under den totala förmörkelsen omgifver månen, blifvit ob- 
serverad vid 184S års förnoörkelse, då den äfven visade sig på 
orter, der förmörkelsen ej var fullt total. Glorians ljus kan så- 
ledes ernå en sådan intensitet, att det varsebtifves jemte d^ 
direkta solljuset. Så snart den sista ljusstrålen från solen for- 
svunnit, uppstod glorian, lik en krans af glänsande strålar om- 
kring den mörka månskifvan. Såsom det syntes, bildade sig 
glorian nästan ögonblickligt. Ljuset var starkast vid månkaoteo 
oeh aftog derifrån med afståndet ifrån denna, utan att någon 
delning i tvenne koncentriska ringar, såsom några observatörer 
trott sig finna, kunde varseblifvas. Vid förmörkelsens början var 
den delen af glorian, som låg närmast intill månen, Ijusstarkare 



— 189 — 

på det ställe, der den sista direkta ljusstrålen fråo solen för- 
svunnit, än på (tfriga ställen. Glorians yttre gräns kunde ej med 
noggrtnhet bestämmas, emedan ljuset småningom aftog mot den- 
samma. Under de första sekunderna efter den totala formOiielsena 
bdijan varseblefTos icke de r<klförgade utskotten på månkanten, 
hvilka sedermera visade sig, ehuru de med sorgfiillighet eftersöktes» 

Sedan detta blifvit iakttaget, lemnade jag tuben och under- 
sökte glorians ljus i afseende på dess polarisation. Härtill be- 
gagnades ett af Solbil efter Abagos konstruktion forPardigadt po- 
lariskc^, hvilket instrument vid föregående undersökning befanns 
vara särdeles känsligt. Känsligheten okades ytterligare, sedan det 
på instrumentet befintliga analyserande prismat blifvit utbytt mot 
ett annat. Glorian undersöktes i de fyra punkter, hvilkas läge 
bestämmes af en genom månens medelpunkt dragen vertikal och 
horisontal linie. Instrumentet angaf mycket tydligt, att ljuset var 
polariseradt. I den delen af glorian, som låg vertikalt öfver eller 
under månen, var polarisationsplanet vertikalt, och i punkterna 
till höger och venster om densamma var samma plan horisontalt^ 
Jag måste således af denna undersökning draga den slutsatsen, 
att ljuset i glorian är polariseradt, och att polarisationsplanet i 
hvarje punkt är parallelt med en till denna punkt från månens 
medelpunkt dragen radie. 

Man kan möjligen invända häremot, att det polariserade 
ljus, som angafs af polariskopet, icke tillhörde glorian, utan ut- 
gjordes af det i jordatmosferen genom reflexion polariserade ljus, 
som närmast omjgaf månen. Denna anmärkning kan vid första 
påseendet synes vara så mycket mer grundad, som det ljus, 
hvilket upplyser atmosferen, i allmänhet är polariseradt i ett plan, 
som går genom solen, den undersökta punkten och observatoms 
<^; hvilket polarisationsplan således sammanfaller med det, som 
observerades i glorian under den totala förmörkelsen. Man måste 
dock härvid taga i betraktande, att det i atmosferen reflekterade 
IJQset under vanliga omständigheter är ytterst svagt polariseradt 
i närheten af solen, hvilket förhållande sannolikt äfven äger rum 
vid en total solförmörkelse, samt att dessutom gk)rians ljus var 



— 190 — 

så intensivt, att det afven var synbart, innan ännu det direkta 
solljuset försvunnit. Det är derfore högst osannolikt, alt del 
obetydliga spSr af polarisation, som kunde finnas hos del almosie- 
riska ljuset, skulle kunna blifva märkbart, Isynnerhet dä synfÉltel 
i polariskopet pä samma gäng upplystes af det mångdubbelt 
starkare ljuset frän glorian. Jag måste derföre antaga, alt del 
polariserade ljus, som visade sig i polariskopet, tillhörde glorian 
och icke jordatmosferen. 

Riktningen af polarisationsplanet hos glorians ljus bestämdes 
pä det sätt, alt det analyserande prismat vreds omkring, till dess 
att den ordinära och extraordinära bilden hvar för sig erhoUo 
samma färgton, som visade sig, om en stråle reflekteradt eller 
pä annat sätt polariseradt solljus genomgick polariskopet, och Ii- 
nien, som förband de båda komplimentärl färgade bildernas me- 
delpunkter, var parallel med poiarisationsplanet. Det anförda 
sättet att bestämma polarisationsplanets riktning förutsätter natur- 
ligtvis, att glorians ljus i afseende pä de särskika i^rger, hvaraf 
det består, är likartadt med vanligt solljus. Skulle Fusmimis 
uppgift bekräftas, att glorian saknar den prismatiskl enkla gröna 
iärgen, sä följer äfven deraf, att polarisationsplanels riktning icke 
öfverensstämmer med den ofvan angifna. I förbigående kan här 
anföras, att vid prismats omvridning en af bilderna i polariskopet 
tydligt visade sig med grön färg, under det den andra var der- 
till komplimentärl färgad. Detta bevisar dock icke, att den pris- 
matiskl gröna Tdrgen förefinnes i glorians ljus, emedan den gröna 
f^rg, som visade sig i polariskopet, kunde vara sammansatt af 
de färger, som tillsammans bilda grönt. Att icke en färg i glo- 
rian kunde saknas, och de andra ingå i samma förhällande som 
i vanligt solljus, synes deraf, att glorian var ofärgad. 

Sedan förestående bestämningar, rörande ljusets polarisation, 
blifvit gjorda, hade jag för afsigt att prismatiskl sönderdela glo- 
rians ljus; dock emedan en betydlig del af tiden för totala fbr- 
mörkelsen redan var förbi, och den återstående var för dyrbar 
att använda på ett försök, som möjligen kunde misslyckas, åter- 
vände jag till tuben för att ånyo taga glorian i betraktande. Jag 



— <91 - 

varseblcf nu^ genast en utstående upph<)jning pä venstra män* 
kanten, nfigra grader öfver en genom manens medelpunkt dragen 
horisontal linie. Det är här att märka, att tuben, såsom redan 
blifvit nämndt, vände bilden af föremålet upp och ned. Denna 
upphöjning var tydligt begränsad och dess färg rodaktig, pä 
nflgra ställen med dragning åt gulL Basen på upphöjningen syn- 
tes gå ned till sjelfva månkanten, dess medlersta del stod nästan 
vinkelrätt mot månens periferi; men dess Ofra ända var starkt 
böjd uppåt, så att den nästan låg parallelt med månkanten. Dess 
utseende, hvilken icke syntes märkbart förändra sig, under den 
tid den observerades, var helt olika med det, som antydes af 
Aråcos och ScHCHACHBas teckningar af samma företeelse vid ISIS 
års förmörkelse. Upphöjningens längd uppskattades till ^ af af- 
ståndet emellan de närmaste håren i tuben, hvilka sutto på ett 
afstånd af i T 50" ifrån hvarandra. Dess uppskattade längd 
skulle således utgöra 1 min. 1 1 sek. Till följe af det sätt, hvarpä 
det blifvit bestämdt, kan dock detta tal icke göra anspråk pä 
någon stor tillförlitlighet. 

I fall man kan antaga, att denna upphöjning var fästad pä 
solkanten, så är det lätt att bestämma en gräns, hvaröfver dess 
höjd icke kunde stiga. Vid den totala förmörkelsen var månens 
synbara diameter på observationsorten efter beräkning 33'18",4 
och solens 31'33",a Största skillnaden emellan dem utförde 
således V44'',5. Då den omnämnda upphöjningen flera sekunder 
efter förmörkelsens början icke var synlig, så kunde således dess 
höjd icke uppgå till 1'4i",5. Att man kan anse upphöjningen 
såsom utgående från solkanten, synes följa deraf, att dess bas 
sammanhängde med månens periferi, ända till dess att hela upp«- 
höjningen försvann för det återkommande solljuset. 

Några ögonblick före den totala förmörkelsens slut blef glo- 
rians ljus på det ställe, der solljuset återväntades, intensivare, och 
flera små rödaktiga ljuspunkter af ungefär samma beskafienhet 
och tSorg som den ofvannämnda upphöjningen, ehuru ej af samma 
form och storlek som denna, började härstädes visa sig. Dessa 
ljuspunkter tilltogo i storlek i samma mån som den totala för-*- 



mOrkelseo nalkades siU slut. Dä det direkta solljuset franikoni, 
syntes åter manens periferi omgifven af en ljusstrimma, på samma 
sätt som vid den totala ftfrmttrkelsens borjan. Den försvann ef- 
ter några sekunder, då solljuset dkades. Likasom vid den to- 
tala förmörkelsens början eftersöktes de mörka strecken emellan 
månens och ^kns kanter, men kunde ej varseblifvas. Hvarken 
fbre eller efter den totala fbrmörkelsen lyckades det mig att fa 
se den delen af mån^ifvan, som låg utanför solen. 

För utrönande af ljusets intensitet under den totala för- 
mörkelsen, hade Herr Handlanden Rydström godheten att anställa 
det försök, som i skriften »Suggestions to Astronomers for the 
Observation of the total Eclipse of the Sun on July 28, 1851» 
blifvit föreslaget. Detta försök bestod uti att undersöka, på 
hvilket afstånd ifrån ögat noan under den totala förmörkelsen 
kunde läsa titelbladet till denna skrift, och sedan jemföra detta 
afstånd med det, som erhölls vid fullt solljus. Det befanns här- 
vid att, under det förmörkelsen var total, ordet x>Su^estk)ns» 
kunde tydligt läsas på ett afstånd af 20 verktum från ögat, och 
ordet »Observation», som var tryckt med större bokstäfver, på 
ett afetånd af 36 tum. I fullt solljus, straxt efter förmörkel- 
sens slut, lästes de förstnämnda bokstäfvema af samma person 
på ett afstånd af 69 verktum, och de sednare på 118 tums 
afstånd. Beräknar man häraf förhållandet emellan ljusstyrkan 
under den totala förmörkelsen och den, som ägde rum vid fullt 
solljus, så finner man af det första försöket talet 0,064 och af 
det sednare 0,093. Den temligen noggranna öfverensstämmelsen 
emellan båda visar att afläsningen var riktig. Dessa tal äro dock 
tydligen mycket för stora, och angifva på detta sätt, att det före- 
slagna förfarandet att bestämma ljusstyrkan ingalunda är till- 
forlitligt. 

På min anmodan hade Herr Pastors-Adjunkten Hbrkuk 
åtagit sig att under förmörkelsen anställa thermometer och ba- 
rometer observationer. Den ena thermometern hade svärtad kula 
och var upplagd på ett bord, hvarest den var utsatt fbr sol- 
strålames inverkan; den andra thermometern, med blank kula, var 



^. 193 — 

upphängd i skuggan. Barometern var upphängd nära intill den 
sedoare. Observationerna anställdes hvarje 5:te minut. Ehuru 
thermometerobservationer under en förmörkelse i och för sig sjelfva 
icke kunna vara af nägon synnerlig betydelse, må dock dessa här 
anföras, emedan de i nägon mån bidraga till kännedom om at- 
mosferens beskaffenhet vid observationstillf^llet, hvilken kännedom 
är af vigt vid bedommandet af de iakttagelser, som ofvanfcre 
blifvit anförda. 

Qm tiden räknas frän den totala förmörkelsens medelmo- 
ment, så erhälles följande tabell öfver temperaturvariationerna. 
Thermometern med svärtad kula stod alltid högre än den andra, 
utom vid de två observationer, som anställdes näst efter, medel- 
momentet, då båda thermometrarne angåfvo samma temperatur. 
Man erhåller den svärtade thermometerns temperaturangifvelser för 
ett visst tidsmoment, om det anförda talet adderas till det, som 
vid samma tidsmoment aflästes på thermometern i skuggan. 

Tiden före den totala förmörkelsens medelmomeot. 



Tiden. 

5 minuter 
10 
15 
20 
25 
30 
35 
40 
45 
50 
55 
1' O 



D 



10 

15 



» 

» 

» 
» 
» 
» 
» 
» 

D 



Tbercnometern med 
blank kula. 

15,2 . . 

15.7 . 

15.8 . 



Thenaometern med 
svärtad kula. 



17,0 +5,2 



16,5 
16,9 
16,8 
18,3 

16,5 
16,5 
16,9 

17/) 

16,6 



+ 3,4 
+3,9 

+3/) 

+9,7? 
+ 5,6 

+5,0 

+3,8 
+ 3,5 

+4,2 

+3,1 
+3,4. 



— 194 — 



Tiden efter den totala fOrmtfrkelsens medelmooient. 



1 



5 

1U 
15 
20. 
25 
30 
35 
40 
45 
50 
55 
' O 

Ö 
10 



minuter 



» 



» 



» 



» 



» 



B 



» 



» 



» 



» 



» 



» 







. 14,0 






. 14,5 






, 14,7 






. 14,9 






. 15,2 






. 15,5 


« 




. 15,4 

. 15,8 

15,8 

. 16,0 

16,9 

17,2 

18y0 

17,3 



+0 
+0 

+1,1 

+2,1 

+2^ 
+4,0 
+3/> 

+3,3 
•r2,9 
+3,3 

+5,0 

+6,4 

+8,0 
+3,1 
Mioimum 



Under den totala förmörkelsen var temperaturen 15^. 
inträffade således några minuter derefter. 

Förestående thermometerobservationer angiTva, att atmosfe- 
ren vid olika tidsmomenter var olika genomtränglig för solstrå- 
lame. Ehuru med ett par undantag icke några moln betäckte 
solen under förmörkelsens fortgång, kan man dock således icke 
säga, att luften varit fullkomligt klar och genomskinlig. Den 
föregående och efterföljande dagen anställdes afven thermometer- 
observationer, hvilka jag dock anser öfverflödigt att anföra, då de 
icke lemna något bidrag till kännedom af förmörkelsen. Barometern 
visade ingen förändring under förmörkelsen. Tager man tempe- 
raturförminskningen i beräkning, så skulle häraf följa, att luft- 
trycket något ökades. Vid den totala förmörkelsens början än- 
drade sig vinden från vestsydvest till vestnordvest. 



Hr Ängström, som i Alfvestad nära Wexiö iakttagit för- 
mörkelsen, hade insändt följande: 

»De instrumenter jag begagnade voro: En astronomisk tub 
af DoaoND, tillhörig Upsala Observatorium, med ett objectivglas 
af 25,5 paris; liniers öppning. Åggranderingen vid observations- 



— 495 — 

tjiirället var 45 ggr och synfältet 53'. Det begagnade ocularet 
var äfvBQ försedt med ringmikromeier, och då densamma ansSgs 
kunna blifva af nytta för bedömmandet af föremålens storlek, 
blef den bibehållen. Vid en sedermera skedd uppmätning be- 
fanns dess bredd = 2',6". Tubens sökare hade jag inrättat till 
Poiarisadons Apparat. I ocalarets ställe insattes nemligen ett 
Nicolsprisma och framför objectivet lastades en 7*^,i3 tjock skifva, 
bestående af två qvartsstycken , hvaraf det ena vrider polarisa- 
tions-planet åt höger, och det andra åt venster. Då detta ar- 
raogement pröfvades genom att undersöka atmosferens polarisa- 
tion, visade det sig ganska känsligt, men det hade ett fel, som 
jag först efteråt kom att gifva akt på, nemligen ett för stort 
synialt, så att jag icke kunde undersöka delar af Coronan med 
detsamma. Vidare hade jag en Chronometer *) af Barwisb N:o 
485. Då likväl det första kontaktsmomentet förlorades till följe 
af moln, och jag, såsom ensam, icke kunde taga de inre kontakts- 
momenterna uran risk att förlora de vigtigare fenomen, som 
åtfölja den totala förmörkelsen, ur sigte, så var mig chronome- 
tero, i och för solförmOrkelsen , af ringa nytta. 

Slutligen hade jag äfven några magnetiska apparater. Dessa 
voro egentligen medtagna för att komplettera de magnetiska ob- 
servationer, jag under föregående tvenne somrar anställt; men 
som tiden tillät det, ansåg jag det icke öfverflödigt att äfven 
iakttaga magnetnålens förhållande under förmörkelsen. 

Efter att hafva förutskickat dessa anteckningar om de in- 
strunienlela hjelpmedel, som vid tillfället stodo mig till buds, 
öfvergår jag till sjelfva observationerna vid den totala förmör- 
kelsen , hvarvid jag i allmänhet icke kan underlåta alt instämma 
i den af alla åsyna vittnen uttalade beundran öfver detta feno- 
mens stora praktfullhet. Detta, jemte den korta tiden, kan icke 
vara utan stort inflytande på iakttagelsernas noggranhet, och ofta 
gör det ens bästa föresatser, att med ostördt lugn fördjupa sig 
i fenomenets enskiltheter, vacklande. 



*) Lemnad af Hr Fabrikör Soderbeiig. 



— 196 — 

Hela dagen dea 28, inDan filriBörkelsen börjede, var him- 
melen betäckt ned strbmoki, och äfven uoder de fOrsta två 
minuterna var soleD bortskyindy men sedan klarnade det och 
fortfor sft ända till fdrmörkelaens slut, hvarefter det äter mul- 
nade pi qvallen. Jag granskade noga solskifvan sfl väl fdre som 
efter förmörkelsen, ech fann densanuna fri frSn fläckar, med un- 
dantag af tvenne : den ena , en grupp bestående af 5 mörka punk- 
ter på en ljusare något elliptisk botten och af 4 'diameter; den 
var belägen nära den veostra kanten — sedd i tuben •— på 
4 '3 O" afstånd från solkanten, räknadt ifrån fläckens midt; den 
andra åter var en aflång svart punkt på motsatta sidan af sol- 
skifvan och nära brädden, på ungeför 40'' afstånd. Jag har i 
Tab. V, % 4 *) sökt återgifva dessa båda fläckar, äfvensom, i 
fig* 2 , dem ^ som voro synliga den 6 Augusti ; sä väl emedan man 
deraf bäst bör kunna bedömma instrumentets relativa godhet, 
som äfven emedan de båda fläckarna voro belägna nära de punk- 
ter, der jag sedan observerade de betydligaste »protuberancemav, 
hvilket i theoretiskt hänseende kan vara af interesse. 

Den på solskifvan skarpt aftecknade månkanten visade un- 
der fbrra hälften af förmörkelsen betydliga ojemnheter, isynnerhet 
märkbara voro fyra upphöjningar, nära hvarandra, h vilka jag 
äfven aftecknade, fig. 3. 

Då blott en liten del af solskifvan återstod, undersökte jag 
densamma i polarisations-apparaten (or att se, om dess ljus vi- 
sade spår till polarisation, men fbnn detta icke vara händelsen, 
såsom äfven Abaqo för längesedan iakttagit Jag nämner det 
äfven blott derföre, att man deraf kan draga den slutsats, att 
atmosfärens polarisationsibrmåga i riktningen mot solen var omärk- 
lig. Vidare försökte jag flera gånger — en gång äfven uUn 
skymglas, då jag höU den obetäckta delen af solskifvan utom 
synräket — att följa månranden utom sjelfva solskifvan, men 
förgäfvesw Likväl bör jag tillägga, att jag icke vågade fortsätta 

*) Jag anmärker bftr, en gång för alla, att alla uppgifter fifvensom 
figurerna referera sig till solbilden sedd i tuben; således upp och 
nedTänd. 



— 197 — 

denna undersökning alil fOr nflra det Ögonblick, då förmörkelsen 
blef total, af fruktan att fOrlora de första momenterna; jag måste 
derfore lemna oafgjordt, om randen syntes^ straxt forut eller efteråt. 

Nar slutligen blott en fin rand återstod af soEskifvan, bort- 
sprang på en gäng ett långt stycke, 8 å 9 grader, på den Of- 
versta ändan, qvarlemnande en ljus pnnkt, som syntes några 
Ögonblick (1 ä 2 sekunder). Straxt derefter upplöste sig äfven 
den återstående delen i 4 ljusa punkter, hvilka på samma sätt 
försvunne efter 1 ä ^ sekunders synbarhet, och detta i ett 
ögonblick, hvarpå förmörkelsen blef — total. Det sist anmärkta 
fenomenet står tydligen i nära sammanhang med de fOrut om- 
talade ojemnhetema af månkanten. Också om man antager, att 
de ljusa punkterna varit synliga 2'', så skulle månen derunder 
flyttat sig i det närmaste V i båge, hvilket uttryckt i längd- 
mått gOr i geogr. mil; en storhet, som månbergen vida of ver- 
stiga. Det märkvärdigaste var utan tvifvel det Ögonblickliga 
försvinnandet, hvilket lemnar ett bevis till de många andra, som 
man fOrut eger, på att månen saknar atmosfer. 

Iakttagelserna under de följande vigtiga Ögonblicken äro gjorda 
utan skymglas och röra dels Coronan, dels Protuberancerna 

a) Coronan. Färg, hvit; vid forsta påseende tycktes den 
liafva en svag dragning i rodt, men jag anser orsaken dertill 
vara subjectiv, härledande sig från det fOrut begagnade skym- 
gkiset, hvars färg stötte något i grOnt. 

Uisiräckning: ljusets intensitet aftog uniformt åt alla sidor 
ifrån mänkanten och förlorade sig omärkligt i den mOrka himla- 
grunden. En noggrau bestämning af Goronans utsträckning var 
derfore icke mOjlig; att den likväl icke ofversteg tubens synMt 
och således icke uppgick till i af måndiametern anser jag mig 
kunna uppgifva såsom säkert. Emellertid måste dess synbara 
utsträckning äfven bero på den använda tubens ljusstyrka och 
torde således i allmänhet icke kunna uppgifvas. Någon fordel- 
ibing i två eller flera ringar, någon rOrelse, utskjutande strålar eller 
färgskiftningar på olika delar kunde jag icke formärka. Tvertom 



— <98 — 

visade Coronan alltigenom ett stilla matt fosforiskt sken, som 
gjorde ett hOgst behagligt intryck. 

Concentricitet. Frågan huruvida Coronan vore concentrisk 
med solen eller månen låter af Coronan sjelf icke bestämma sig; 
får man emellertid anse de så kallade protuberancerna eller flam- 
morna afven höra till Coronan, så torde med större visshet kunoa 
antagas en concentricitet med solen Sn med månen. 

Polarisation. Då jag betraktade coronan genom polarisa- 
tionsapparaten, visade de båda qvartshalftema samma färg, den- 
samma som Coronans sedd i tuben, men med liten dragning åt 
rödt. Jag sl(3t deraf, att ingen polarisation var fOr handen och 
återgick straxt till tuben, för att icke förlora ur sigte någon af 
de förändringar, »flammorna» möjligen kunde undergå. Vid när- 
mare eftersinnande har jag likvul funnit, att min observation var 
så tilt vida ofullständig , som jag efteråt icke med säkerhet kao 
afgöra, om det Nicolska prismat lemnades orördt eller icke. Jag 
nödgas derföre antaga det förra. Men är Nicolska prismats prin- 
cipala sektion parallel med polarisations-planet, bli båda qvarts- 
hälfterna lika färgade, och denna färg är, då hvitt ljus begag- 
nas, violett. Så snart åter vinkclen emellan do båda planerna 
blir ett par grader, öfvergår den ena halfvan i blått och den 
andra i rödt. För frånvaron af polarisation är det således icke 
tillräckligt, att båda hälfterna hafva samma färg, do böra äfven 
bibehålla denna färg oförändrad, då prismat omvrides. Men å 
andra sidan, om ljuset hos Coronan var polariseradt. borde båda 
hälfterna haft violett färg, om den (icke sannolika) casus inträf- 
fat, att polarisations-planet och principala sektion hos prismat 
varit fullkomligt parallela. Detta var likväl icke händelsen. Jag 
anser således att den dragning i rödt, som jag observerade bos 
coronan, kom ifrån de röda flammorna och att ljuset hos coro- 
nan i sin helhet visade samma egenskaper, som tillkonima 
opolariseradi ljus. Jag behöfver icke nämna, att detu likväl 
icke utesluter polarisation hos coronans särskilta delar, t. ex. om 
polarisations-planet är antingen parallelt eller vinkelrätt emot ra- 
dien till coronan. h) Pro- 



— 499 — 

6) Protuberancer. Då den sista solsträlen (brsvunnity 
och jag betraktade måoskifvan, visade sig straxt tre protuberan- 
cer, närmast liknande flammor, en på högra och två på venstra 
sidan. Den ensamma på högra sidan var rätt utstående tri- 
angelformig, af de två andra på motsatta sidan var den ena 
af mycket irrégulier form, krökt uppåt såsom man kan se af 
fig. i. Fullföljandet af dessa fenomen afbröts nu på några 
sekonder, hvarunder jag betraktade coronan genom polarisations- 
apparaten; då jag sedan betraktade flammorna genom tuben, 
hade desamma märkligt ändrat utseende. Den på högra sidan 
hade försvunnii och de på venstra hade utskjuiii från mån" 
brädden^ likväl så, att den öfre dervid förlorat alU samman- 
hang med månkanten och var alldeles fri, med undantag att 
den genom de Gnaste likasom cirri var förenad med den nedre 
protuberancen, hvilken under förlängningen bibehållit sin förra 
krökta form och, smalare på midten, med en bredare basis var 
förenad med månkanten. Dess största utsträckning var nära lika 
med ringmikrometerns bredd och således = 2^ Den teckning 
jag under dess beskådande, utan att likväl flytta ögat från tu- 
ben, utkastade, anser jag i sina hufvuddrag riktig och repro- 
ducerar den derföre; hvarvid 














a föreställer protuberancen i början, h samma protuberance i 
alntat af den totala förmörkelsen. 

Jemte de redan nämnda protuberancema framträdde under 
förmörkelsens gång flera andra, men alla på venstra sidan. De 

öfvett. af K. yet-Akaä. Fårk. Irg. 8. N:o 7 at 8. ^ 



— 200 — 

tvenne största voro ungehlrrigen af 1' utsträckning Mn mån- 
kanten, och den ena hade en nägot lutande stälbing och bestod 
likasom af två lager. Slutligen visade sig längs bda kanten, 
men nedom den stora protoberancen, en hel mängd siarki ly- 
sande punkter af samma beskaffenhet som de stora »lågornas^ 
blott att de voro mindre och hade ett starkare hvitt sken. De 
fortforo att synas, till dess de på en gång fbrsvunno med den 
första återkommande solstrålen. Se i fig. 5 ett fiirsok att ilar* 
gifva det hela. 

Gången af hela detta fenomen, försvinnandet på ena sidao 
och det allt starkare framträdandet på den andra af allt flera 
glänsande lågor, hvilka likasom aftäcktes för åskådaren i den 
mån månen framskred öfver solskifvan, tyckes på det bestSim- 
daste antyda, att de ingalunda tillhöra månen 

De vid Ibrsvinnandet af solranden synliga lysande punk- 
terna visade sig icke vid dess återframträdanda 

Tvenne åsigter torde i aCscende på coronans bildning isyn- 
nerhet hafva gjort sig gällande: den ena som anser densamma 
vara ett böjningsfenomen, tillhörande månen, och den andra, som 
anser densamma tillhöra en, den egentliga fotosferen omgifvan- 
de, tunnare luftkrets, hvilken, likasom vår egen atmosfär, upp- 
lyses af solen. Observationer kunna anföras, hvilka tala för 
såväl det ena som andra antagandet. Till de förra höra coro- 
nans delning och olika f^rgfördelniog, till de sednare synbarbe- 
ten af hela månranden och coronans polarisation. 

Väl äro fargfenomen icke en nödvändig följd af böjnings- 
fenomenet, när det lysande föremålet har en större utsträck- 
ning; men då åskådaren befinn^r sig inom månens slagskugga, 
sä synes äfven fenomenet böra visa sig inom och icke utom 
månranden. Dessutom då de interferensfenomen, hvilka upp- 
komma vid månkanten, icke förr kunna bli synliga, än de träffa 
vår atmosfer eller åskådarens öga, hvarigenom de skuUe vinna 
en utsträckning jemförlig med månskuggans, så är det alldeles 
oförklarligt, huru fenomenet kan i sin helhet uppfattas af åakå- 



— 201 — 

dårens aga och visa sig oförändradt under den tid, den totala 
förmörkelsen pägär. 

Den andra åsigten har, såsom jag tror, icke något be- 
slamdt faktorn emot sig; och skulle det bekräfta sig, att man 
verkligen ser hda månranden straxt före och efter den totala 
förmörlieben, bviiket mina iakttagelser väl icke bekräfta, men 
också icke vederlägga, och skulle vidare coronans ljus befinnas 
vara polariseradt i olika planer, parallelt med radien, så vore 
delta två positiva bevis för åsigtens riktighet 

I afseeode på protuberancerna har jag redan yttrat, att 
jag anser dem tillhöra solen och äfven stå i närmare samman- 
hang med solfläckarne. En annan åsigt har blifvit förfäktad af 
Fatb, hvilken anser dem hafva uppkommit genom hägring i vår 
egen atmosfär. Såsom skäl för denna åsigt anföres, att några 
observatörer vid förmörkelsen 1842 sett dessa flammor proji- 
cierade på sjelfva månskifvan. Detta torde likväl fordra be- 
kräftelse. Långt ifrån att jag såg någon af dessa flammor pa 
sjelfva månskifvan, så syntes den ena efter den andra fram- 
träda bakom densamma. 

Han har framhållit såsom något märkvärdigt, att det blotta 
ögat iakttager början och slutet af den totala förmörkelsen med 
nästan samma noggranhet som det väpnade ögat; emedan detta 
står i strid med den kända iakttagelsen, att ett föremål behöf- 
ver ^ minuts synvinkel för att tydligt kunna ses. Vore det 
också frågan om att se en del af solskifvan, hade detta reson- 
nement visseriigen äfven här tillämpning, men detta är icke 
fallet. Fixstjernornas apparenta diameter är mindre än liv^ 
och ändå äro de synliga. Antingen man nu tänker sig solen 
pä ett så stort aistånd att dess synliga diameter blefvo t. ex. 
en sekund, eller man tänker sig på solskifvan en cirkelyta så 
liteo att den vid solens närvarande afstånd blott upptager i'\ 
så blifver ljusstyrkan densamma, och mer än tillräcklig att upp*? 
fattas af blotta ögat. 

Magnetnålens förändringar. Om också utsträckningen af 
Diåneos slagskugga, ehuru den upptager i Sverige en bredd af 



— 202 — 

ungefär 26 mil, icke skulle anses nog betydl^ så sträcka s^ 
de (hermiska verkningarne af förmörkelsen till ett vida större 
orofäng, om man besinnar att förmörkelsens storlek t. ex. i 
Rom ännu var nära 9 tum. Uppkomma således de dagliga 
variationerna hos magnetnålen genom solvärmens periodiska in- 
verkan på jordytan eller atmosferen, dit Ds ul Rivb isynner- 
het vill förlägga orsaken till dessa rörändringar, så synes sol- 
förmörkelsen äfven böra inverka på magnetnålen. Emellertid 
visade sig i declinations-nålens förändring icke något spär till 
en sådan inverkan; väl minskades declinationen under f)>rsta hälf- 
ten af förmörkelsen omkring 30'', men då denna förändring öf- 
verensstämmer med den dagliga rörelsen hos nålen, och den- 
samma sedan icke återtog sitt förra läge, så kan förändriogeD 
icke tillskrifvas förmörkelsen. 

Vindriktning. Under dagen var vinden starkt vestlig. 
Straxt före den totala förmörkelsens början ändrade den sig och 
blef, enligt uppgift, sydvest; den återtog sedan sin förra rikt- 
ning. Nägra fotometriska försök var jag icke i tillfälle att an- 
ställa; det enda jag i den vägen kan anföra är att, då jag 
under ögonblicken af den totala förmörkelsen flyttade ögat fräD 
tuben för att taga reda på ett hvitt papper, som jag hade lig- 
gande framför mig på det svarta bordet, jag icke kunde ar- 
skilja detsamma.» 



Hr Mag. Wibher, som i Borås observerade förmörkelsen, 
hade deröfver meddelat följande: 

»De iostrumenter, som jag medförde från Stockhohn, voro: 
ett teleskop efter Gregorts konstruktion, tillhörigt Kongl. Ve- 
tenskaps- Academien. Instrumentet, till hvilket tvenne okularer 
hörde, åstadkom med det ena af dess$i 300 gångers och med det 
andra 138 gängers förstoring; det visade föremålen rättvända. 
En större kikare med 32 gängers förstoring, som äfven visade 
föremålen rätt vända; den tillhörde Kapten Högfbldt. Naviga- 



— 203 — 

UoDS-SkolaD i Stockholm tillhöriga instrumenter voro: en chro- 
nometer af Dbnt N:o 1592; två tbermometrar, den ena att 
bågnas i skuggan och den andra emot solen, en. resbaroroe-* 
ter med 0,002 engelska tums afläsning och en reflexionscirkel 
med 5 tums diameter af Pistor och Mabtins. 

Dessa instrumenter uppställdes vid middagstiden den 28 
Juli i den vid södra tullen belägna Annielunds park, under det 
att täta cumulusmoln i stärk fart drogo öfver himmelen och 
lemnade endast några få fläckar så fria, att azuren derigenom 
kunde visa sig. När det ögonblick nalkades, då förmörkelsen 
skulle taga sin början, voro molnen i trakten af solen på några 
stallen så tunna, att hon stundom visade sig igenom dem, men 
siondom helt och hållet bortskymdes, hvilket sednare var fal- 
let vid första yttre kontakten mellan solen och månen. Ki- 
karen var lastad såsom sökare pä det mer förstorande re- 
flexionsteleskopet, så att ögat blott behöfde flyttas några tum 
för att ombyta instrument. Med dessa två instrumenter följde 
jag förmörkelsens fortgång. Före totala förmörkelsen visade sig 
mflokanten' 5 — 6 grader utom solskifvan, hvilket dock icke 
kunde upptäckas efter densamma. Något annat af vigt obser- 
verades icke före totala förmörkelsens början. Hen då solens 
obetäckta kant genom teleskopet med den största (300 gångers) 
förstoringen syntes^såsom en finare tråd, tycktes denna tråd lika- 
som springa sönder i små, hvitglänsande och rörliga perlor, hvilka 
siraxt slocknade och fprsvuono. De tycktes härleda sig från 
ojemnheter i månkanten. I samma ögonblick var glorian full- 
ständig. På det ställe, der solens sista strålar försvunne och 
diametralt deremot, visade sig tätare och divergerande strålar; 
men någon delning i koncentriska ringar af glorian kunde icke 
förmärkas; ej heller kunde dess yttre gräns bestämmasi eme- 
dan ljuset småningom aftog med afståndet från månens periferi. 
Ljuset vid månkanten var i flera punkter mera intensivt än på 
den öfriga periferien; från dessa punkter utgingo längre strålar. 
I början af den totala förmörkelsen sökte jag förgäfves öfver 
hela mänperiferien efter de bekanta röda taggarna. Dessa 



— 204 — 

visade sig först efter nära i minuters förlopp, ocb tyckte* 
likasom småningom utveckla sig, pä månens högra kant, sä att 
tidsmomentet, då de först framträdde, icke kunde nogare be- 
stämmas. Den största taggen, som satt ungefär 30^ nedom 
den genom månens medelpunkt gående horizonlalluiien, visade 
sig först, och derefter två andra, den ena vid samma horizon- 
tallinie, och den andra ungePär 40^ ofvanom densamma. Alla 
tilltogo i storlek under förmörkelsens fortgång. 2*5',9 efter to- 
tala förmörkelsens början eller 4*16',5 före dess slut u[^>tog 
den större upphöjningens längd jemt halfva distansen emellaD 
de två närmaste parallela hären, som voro insatta i teleskopets 
okular. Vinkeln emellan dessa hår uppmättes och befanns vara 
416"; hvaraf taggens längd således var 58"". För öfrigt var 
han jembred, utom i yttersta ändan, der han var mycket bre- 
dare och böjd nedåt. De öfriga taggarna voro mycket kor- 
tare, men hade bredare baser. Deras Tärg var ljusröd och 
omgifven af hvitt ljus. 

Enligt chronometern, som visade medeltid efter Stockholms 
Navigations-Skolas meridian (18^5' Ost från Greenwich) var 
tiden 

vid första inre kontakten =28''4'20*39',4 
vid andra » » = 24 1 ,8 

varaktighet == 3-22*,4 

Den sista yttre kontakten observerades med den mindre tuben 
5<22"*37',9 och derefter med teleskopet, som då förstorade 138 
gånger, 5'22*50',2. 

Härvid får anmärkas, att en slöja af genomskinliga moln 
under hela tiden var framför solen. 

Några pålitliga observationer för bestämning af ortens läge 
kunde i anseende till den mulna väderleken alltifrån den 26 
till och med den 29 Juli icke erhållas. 

Förtjensten af de meteorologiska observationerna tillkommer 
Kapten L. Ingrlotz, Löjtnant A. F. Gyllbnraii, Apothekare Rb- 
DiNG och Studeranden E. W. PsaANDER, hvilka medföljde från 
Ulricehamn och uppöfvade sig, så att de fmgo fullkomlig vana 



— 805 — 

vid dessa observationer. Löjtnant Gyllbnram observerade chro- 
nometern och tillsade, när den fattades 20* i Tullt 5"*. Dä ti- 
den blef fullt 5* afläste alla i samraa ögonblick hvar sitt in- 
slruxnent. Kapten Ingslotz hade pä sin lott thermometern i 
solen, Apotbekare Rbding thermometern i skuggan och Psilan- 
DBR barometern med sin thermometer. Dessa iakttagelser för- 
glömdes icke under den totala förmörkelsen, då tiden för en 
observation inträffade. Don Törsta observationen skedde, dä chro- 
nometern, corrigerad for dragning, visade 3'48'*37',3 och den 
sista 5'38"*37'3. Doctor J. Svbdhark anställde äfven thermo- 
meterobservationer med en spritthermometer, hvar lO.de minut, 
hvars resultater äfven här medfölja: 



ns^3i'^ 



Tbemi. mot 


Tberm. i 


Barom. 


med sin 


Sprit- 


solen. 


skuggan. 


thermometer. 


therm, 


3 15> 


16»,9 


29',47I 


19«,6 


17> 


16^ 


16,5 


» » 


18,7 




18,1 


16,7 


29,467 


18,3 


16,5, 


16,9 


16,7 


» rt 


18,6 




16,0 


16,5 


» » 


18,7 


16,3. 


16,4 


16,6 


» » 


18,5 




16,1 


16,5 


» » 


18,2 


16,0. 


153 


16,4 


» » 


18,3 




15,9 


164 


» » 


18,2 


16,0. 


15,9 


16,3 


» » 


18,0 




17^ 


16,4 


» » 


18,1 


14,5. 


15,7 


16,1 


» » 


18,3 




17,5 


16,4 


>» » 


17,9 


14,3. 


15,6 


16,3 


» » 


18,2 




16;2 


16,4 


» M 


18/) 


14,01 


14,9 


16/> 


» » 


18,0 




14,7 


15,0 


» » 


17,2 


14,a 


14,1 


14,2 


» » 


16.7 




13,9 


14p 


» » 


16,3 


I5,a 


14/> 


för mörkt 


29,463 


15,7 




13,2 


13,6 


» » 


15,4 


15,5. 





— f06 


— 






Therm. mot 


Therm. i 


Barom. med sin 


Sprit- 


solen. 


skuggan. 


thermometer. 


Ihenn. 


13> 


13',2 


29',457 


14> 


1 5«,5. 


13^ 


13,0 


» » 


14,7 




13,9 


13,0 


29,450 


14,7 


15,5. 


U^ 


13,5 


» » 


14,8 




i 6 A 


14,0 


» » 


15,3 


15,5. 


n,2 


15,0 


r> B 


16,1 




15,7 


15,9 


» » 


17,1 




15,5 


15,9 


» y> 


17,4 




16,1 


16,0 


29,464 


16,9 




15,9 - 


16,1 


» » 


- 17,5 






16,2 


» » 


17,6 




15,4 


16,2 


29,471 


17,6 




15,6 


16,4 


» » 


17,6. 





De betydliga förändringary som isyonerhet thermometcrn mot 
solen undergick, härledde sig derifrän, att solen stundom visade 
sig och stundom försvann. 

Molnen, som förut varit cumuli, Ofvergingo under totala 
förmörkelsen till strato-cirri, och vinden, som i början var stark 
och vestlig, minskades i samma män, som förmörkelsen tilltog, 
sS att det blef nästan lugnt under den totala. Molnen under 
solen fingo en gul färg, som liknade gula färgen i solspectrum, 
men var nägot mattare. Åzuren fick en egen högblä färg. Pä 
de f3 ställen, som voro fria frän moln, visade sig stjernor med 
klart sken. Så syntes emellan molnen en stjerna, som tillhörde 
stora björnen, och en annan till höger om solen; huruvida den 
sednare var Venus eller Pollux, kunde icke afgöras, dä hon vi- 
sade sig ensam pä en ganska liten fläck, som var omsluten af 
tjocka moln. Andra personer hade sett flera stjernor på andra 
ställen af himmelen. Efter totala förmörkelsens slut visade sig 
en stor solgård.» 



- 207 — 

Hr Mag. Bbkgiosi som till statioD valt Gylleofors bruk i 
Småland vid Nissa-åo gent emot Gislaveds g^stgifvaregård, hade 
insändt följande berättelse derom: 

»Jag ankom till stället den 26 Juli pä förmiddagen. De 
instrumenter, som jag medförde, voro: en chronometer af Sö- 
DBHBBR6, ou sextant af Littman, båda tillhöriga Navigations- 
Skolan i Stockholm, en god engelsk tub med 25,7 gängers ag- 
grandering, en lerrestertub af Littman med 21 gängers aggran- 
dering, en aneroid-barometer och tveone tbermometrar, af hvilka 
den ena befann sig pä barometern. 

En beständigt mulen himmel och regnig väderlek hindrade 
mig att göra några sextantsobservationer, och jag nödgades der- 
före att uppskatta min stations läge, som antogs till 57^40' 
nordlig latitud' och 4^20' longitud, vestligt frän Stockholm. 

Egaren af bruket, Brukspatron Åbjöbivson, anskaffade med 
ovanlig beredvillighet det biträde, som behöfdes för förberedel- 
serna till observationerna, för hvilkas anställande en instängd, 
jemn slätt framför brukets hufvudbyggnad valdes, hvarifrän man 
hade en fri utsigt ät alla sidor. De båda regniga dagarna, som 
föregiogo den 28 Juli, användes, dels att göra barometer- och 
thermomeler-observa tioner, dels att inöfva mina medhjelpare. 
Brukspatron Abjörnson hade åtagit sig att under förmörkelsen 
afläsa baronietern och den derpä befintliga termometern. Bruks- 
inspektör HöRiisR afläste den andra thermometern, som var ut- 
satt för solstrålarna, och en Bruksbokhållare Ågren räknade 
högt sekunderna pä chronometern. 

Jag observerade med den engelska tuben, bredvid hvilken 
den Littmanska var uppställd, men denna sednare användes icke 
under den totala förmörkelsen. Skymglas begagnades blott vid 
början och slutet af förmörkelsen. 

Den 28 Juli regnade det pä förmiddagen åtskilliga gån- 
ger. Dä likväl molnen kort efter middagen något skingrade 
sig, nedfördes instrumentcrna till den för observationerna be- 
stämda platsen. Större molnfria fläckar började nu att upp- 



— «08 — 

komma bär och dm* pä bimmelen, och solen visade sig då och 
dfl emellan molnen. 

Vid förmörkelsens början var solen bortskymd af moln. 

3^57' kom solen fram nr molnen, och månen hade då 
framskridit ^ på solskifvan. 

Kort derpå betäcktes solen af ett mörkt moln, hvarator 
den åter framkom 3M8^30^ Under hela den återstående tiden 
af förmörkelsen var den solen omgifvahde delen af himmelen 
klar och fri från moln. 

När månens och solens östra ränder voro blott en fjerde- 
dels tam aflägsna från hvarandra, visade sig, på den ännu obe- 
täckta delen af solen, likasom svarta fransar, och nyss före den 
totala förmörkelsen förenade de likasom med smala band, öfvcr 
den ännu synliga menisken af solen, månens och solens ränder. 

3*55'4'',6 började den totala förmörkelsen, och månen om- 
gafs ögonblickligen af en hvitgnl gloria, som i början af deo 
totala förmörkelsen hade en större bredd på den östra sidan än 
på den vestra, men mot slutet deraf en större bredd på veslra 
sidan, och således var koncentrisk med solen. Intensiteten hos 
ljuset i glorian var störst närmast månens omkrets, men aftog 
hastigt med afståndet derifrån. Glorian var på yttre sidan var 
icke skarpt begränsad, utan utsköt svagt lysande strålar rundt- 
omkring i solradiemas riktning, hvilka strålar kunde följas med 
ögat ända till ungefar 15 minuter från månranden. 

Så snart den totala förmörkelsen börjat, bortvände jag icke 
ögonen från tuben, utan höll dem oafbrutet fastade på månens 
omkrets, i förmodan, att jag skulle varseblifva sådana från ma- 
nens omkrets utskjutande flammor, som jag hade tillfälle att se 
i Wien vid den totala förmörkelsen den 7 Juli 1843. I bör- 
jan af den totala förmörkelsen sökte jag likväl förgäfves efter 
någon dylik företeelse, utan fann månen endast omstrålad af 
den hvitgula glorian. 3'57'54",5 syntes först i A (se närstå- 
ende fig., som framställer företeelsen sådan, som den visade sig 
i omvändande iub) eller nära den punkt, der den första strå- 



k 



— 209 — 




len af solen efter den totala förmörkelsens siat skulle fram- 
bryta, en i eldrödt ljus starkt lysande punkt, som mer och 
mer utvecklade sig och höjde sig slutligen till formen af en 
frän månraoden utskjutande upptill spetsig och krökt tand med 
skarpt begränsade kanter, hvars höjd öfver mänranden, när den 
var störst, uppmättes till omkring i minuter, derigenom att den 
fördes emellan två af de i tuben befintliga horizontela hären« 
Till färgen var den ljusröd och fullkomligt lika de 1842 i 
Wien observerade flammorna, men till sin form och storlek helt 
olik dessa, som till sin bredd voro mer än dubbelt större, med 
ojemoa och inskurna sidor, och upptill hade nästan samma bredd, 
som nedtill, samt ej slutade i en spets, såsom denna. Dess 
bredd vid basen uppskattades till ungefär 30 sekunder. 

3^58' 19'' uppkom nedanför A (i omvändande tub) flere i 
samma eldröda ljus lysande punkter, af hvilka den i B små- 
niugom utvecklade sig och antog samma form och utseende, 
som den i A, men blef, när den var fullbildad, vid basen blott 
hälften så bred, som den förra och uppnådde endast en höjd af 
en minut. Den hade samma färg, som den förre och liknade, 
liksom denne, en spetsig, upptill krökt tand. Ofvanför A (i 
omvändande tub) uppkom äfven, likasom nedanföre, lysande 
punkter, och 3'58'25'' höjde sig i punkten C en tand, som nyss 
före den totala förmörkelsens slut hade uppnått alldeles samma 
forin, utseende och storlek, som den i B. 



— «10 — 

3<58'i6'',5 frambröt äter emellan paokterna C och B Tör- 
sta strålen af solen. 

Slutet af förmörkelsen inträffade HTii^fi. 

SöDnBSRGs chronometer går stjemtid och var vid förmör- 
kelsens början 26' 10^' stjemtid efter Stockholms medeltid. Dess 
dagliga dragning var +2",e9 (den fortade 2",e9). 

öfriga iakttagelser under förmörkelsen voro: 

På hiromelen : Såsom ofvan är nämnt ljusnade himmelen mer 
odi mer, ju närmare tiden för den totala förmörkelsen nalkades, 
så att under densamma den solen närmast orogifvande delen var 
fullkomligt klar, och de på den öfra delen af himmelen återstå- 
ende molnen hade antagit ett tunnt och strimmigt utseende, under 
det tjocka moln ännu stodo qvar vid den nordliga och nord- 
vestliga horizonten. Redan förr än den totala förmörkelsen bör- 
jade, visade sig en stjerna på nSgot afstånd östligt från solen, och 
när den totala förmörkelsen inträdt, framtindrade en annan på 
kort afstånd vestligt från solen, och några andra visade sig här 
och der på himmelen, allt för det obeväpnade ögat. Han hade 
räknat sju till åtta stjernor. Den klara delen af himmelen antog 
under den totala förmörkelsen en ovanligt vacker och genom- 
skinlig Tärg, och dess utseende jemte de tid efter annan från 
densamma framblixtrande stjemorna gjorde på betraktaren ett 
ovanligt storartadt intryck. 

I nordnordost och sydsyd vest visade sig under den totala 
förmörkelsen likasom en morgonrodnad eller daggryning, som 
uppkom genom solstrålarnas reflexion från de delar af atmos- 
feren, som l8go utom gränserna för månskuggan. 

< 

På jorden : Nio minuter före början af den totala förmör- 
kelsen började en skarp vind att blåsa. 

Vid den totala förmörkelsens början syntes på marken vall- 
ningar, likasom af vågor. En och samma våg var i början 
gulaktig, blef sedermera rödaktig och slutligen grå till färgen. 



— JH — 

MeleoroiogiBka obeervatiooer dea 28 Juli. 



Tiden. 




Barometern, 


i 

1 


& VI luvuivtoru 

pä barom. 


2'67' 




766-,2 




20",3. 


3'55' 




6,0 




16,5. 


56 




6^ 




16a 


57 




6,0 




16,0. 


4 57 




5^ 




16,9. 


ermometer 


n, som 


var utsatt 


för solstrålarna aflä 


osvärtad) : 








- 


Tiden. 


Term. 




Tiden. 


Term. 


2'57' 


15> 




3'59' 


UV 


3 2 


16^ 




4 


14,a 


7 


15,9. 




1 


13,9. 


12 


15a 




2 


13,9. 


17 


16,4. 




7 


14.0. 


22 


18,3. 




12 


U,a 


27 


16,7. 




17 


14,5. 


32 


16,a 




22 


14,8. 


37 


15,3. 




27 


15,7. 


42 


16,a 




32 


16a 


47 


15,?. 




37 


16,5. 


52 


14,7. 




42 


16a 


55 


14,5. 




47 


16a 


56 


14,5. 




52 


16a 


57 


14,4. 




57 


16,a» 


58 


14,2. 









Hr Wallmirk anförde aogåeode sina iakttagelser följande: 
»Till observationsort valde jag Strömstad, dels emedan 
denna stad ligger i grannskapet af centrallinien för den totala 
iormörkelsen, och någon annan med erforderliga instrumeoter 
försedd observatör mig veterligen icke var att påräkna å den 
22 mil långa sträckan mellan Marstrand och Christianiai från 
hvilka städer Strömstad ligger på ungefär lika afstådd, dels 



emedan jag ernade äfven fi^ annat åndamftl nppehålla mig i 
sistnämnde stad nfigon tid före och efter rörmörkeisen. 

Ett af hafvudändamäien för de iakttagelser jag ernade an- 
ställa var att uppmäta det relativa värmey som den mer eller 
mindre synliga delen af solskifvan kunde komma att utstråla vid 
olika tidsmomenter frfln förmörkelsens bOrjan till dess shit, och 
hade jag derföre fOrseU mig med en Thermomultiplikator jemte 
Galvanometer med för ändamålet lagom afpassad känslighet, så 
att, i händelse af klar himmel, en god observation kunnat er- 
hållas åtminstone hvar tredje minut; vidare med en Aktinometer 
(känslig thermometer, sittande inuti ett lufttomt glasrör), en liteo 
känslig vanlig Thermometer att sätta i skuggan, dock helt nära 
Aktinometern, en Thermometer med större kula att placera i 
skuggan af huset samt en Chronometer (Söderberg N:o 266). 
För åtskilliga andra observationers anställande var jag derjemte 
försedd med en Tub af 41*^ öppning, 61"^ fokaldistans, 87 
minuters synfält och 27 gångers förstoring, med anbragl bår- 
mikrometer och en liten provisionel positionscirkel, flera skym- 
glas, Polariskoper, Barometer, Sextant med qvicksilfverhorisont, 
tCL m. 

En vecka före förmörkelsedagen infann jag mig i Ström- 
stad och inrättade der mitt observatorium för förmörkelsen, si 
godt sig göra lät, en trappa upp i ett trähus beläget 2,50 båg- 
sekunder i söder, och 0,37 tidssekunder i vester frän kyrkans 
torn. De astronomiska observationerna för undersökning af cbro- 
nometerns stånd och gång, samt af ställets latitud skedde å an- 
dra dagar i kyrkans förhus. Väderleken var likväl icke till- 
räckligt gynnsam före förmörkelsen att göra de förberedande 
observationer jag önskat kunna anställa. 

Vid förmörkeisetillföllet hade Akademiens Ledamot Hr Bjor- 
LRiG äfvensom Bergselevema Hrr Sjögren och Suber godheten 
att vara mig behjelpliga. 

Ehuru den föregående delen af dagen, den 28 Juli, varit 
mer och mindre mulen, och föga hopp var att erhålla klar him- 
mel under den så efterlängtade tilldragelsen, börjades likväl de 



— 81S — 

thermiska och barometriska observaUonerna vid pass | timme 
iiiro den första, ocb fortsattes till inemot 4 timme efter den 
sista yttre bontakteo; i aDseende till forthraode moln, ehura i 
atlmäDbet (unna, Tdrlorade dessa iakttageber tyvärr allt annat 
varde^ äo att de mSjligOD kuona gifva ett närmare begref^ om 
almosTereaB större eller mindre klarhet vid tiU&Uei; hvarfbrejag 
ock inskränkte mig till alloiast ett ringare antal dylika obser- 
vationer, bvilka jag dock anbSlIer alt få anföra i samband med 
de öfriga, som möjligen kunna vara af stttrre interesse. 

^ <?» *• CO »e •:>■ ■» Or*»-»» 55 

Mm te (O io a>'0><poicöo&M<o p* 

I ' " -I ^° 

S. B sB? 

I I I -^ CO I «• «> 1^ en I eS%5' 

I I -^ 00 I I oeol teoucoi J'3fg 



I 3 



I «e»«jte»eteM| gfc 
I ^cn i t^Mco te I Ig 



Mt -»f^ I I ^1 



— 844 - 

ViodeD hade hela tideo varit aydvesllig. Inga band eller 
perlor syntes ft den sista qvarblifna delen af solskifvan; slut- 
ligen återstod endast en liten ljus punkt, som ögonblickligen 
torsvann. 

R lakUagelser under den Mala förmarkehen. 

Tidsbesiämmdser. 

Första inre kontakten kl. 4M7*59*,5 Chron. tid (god obs.) 
Andra » » 2117,5»»»» 

Totala förmörkelsens längd S^^IS^ 

Co ron an. Om den fanns före första inre kontakten kom 
jag ej att uppmärksamma, men dä jag nSgra sekunder derefter 
äter såg i tuben var coronan fulibildad sådan som den seder- 
mera förblef allt intill solljusets återkomst Den utgjorde en 
fullkomligt cirkelrund ring, i kontakt och koncentrisk med må- 
nen, upptagande i bredd vid pass i af dennas diameter. Dess 
ljus var något aftagande utåt; någon bestämd delning af ringen 
i en inre med starkare och yttre med svagare ljus kunde jag 
icke ibrmärka. Några utgåeode strålar syntes icke, än mindre 
någon rörelse i coronans ljus, hvars intensitet var temligen svag, 
så att ögat säkert skulle hafva kunnat fördraga ett många gäo- 
ger starkare sken. Färgen var hvit, möjligen något 'dragande 
i gult. 

För att undersöka huruvida coronans ljus var poiariseradl, 
begagnade jag ett Aragos polariskop, hvari jag inrigtade coro- 
nans hela ring; denna syntes då färgad hel och hållen, och 
det med samma färg, som likväl ändrade sig allt efter som 
polariskopet vreds omkring sin axel. Då det dubbel bry tände 
prismats principalsektion innehade det ena eller andra vertikala 
läget, syntes den i båda fallen yttre bilden grön och den inre 
röd, och då nämnde sektion var horizontel, syntes den yltr^ 
bilden röd och den inre grön, hvaraf följer att polarisations- 
planet var vertikalt mot observationsortens horizont. — (Härvid 

bör 



bor jag likval icke lemna oanmärkt, att den, som förde an* 
teckningarne, uraktlåt, till följe af ett missförstfind, att göra dessa 
så fullständiga, att af dem kan afgöras, om polarisationsplanet var 
vertikalt eller horizontelt, men, enligt hvad vi efterfit med nära 
full tillförsigt erinra oss, var det förra händelsen). — Huruvida 
mäoskifvans svaga ljus var polariseradt, glömde jag att särskilt 
söka utröna, men om så varit förhållandet är jag öfvertygad, 
att det skulle hafva fästat min uppmärksamhet. Den för Ofrigt 
så missgynnande omständighet, att solen under hela tiden var 
mer eller mindre betäckt och omgifven af moln, kom likväl nu 
särdeles väl till pass, enär dessa fullkomligt hindrade, från vår 
atmosfer möjligen härflytande, polariseradt ljus att blanda sig i 
Fenomenet. Också kunde, oaktadt allt mitt bemödande, ej min- 
sta tecken till polariseradt ljus varseblifvas i månens grannskap. 
Den bekante fransyske Astronomen Mauvais yttrar om sina 
iakttagelser vid 1842 års totala förmörkelse: »Pendant Teclipse 
totale j*ai dirigé sur la Lune et sur la couronne le polariscope 
dit de Savart, et jai vu les bändes irisées. Le maximum d'in- 
tensité correspondait ä la position horizontale de ces bändes; 
elles étaient trésvives sur la couronne et au dela; elles parais- 
sent moins prononcées sur la Lune méme. Cependant on les 
voyait distinctement.» (Annuaire pour lan 1846 par le Bu- 
reau des Longitudes p. 404). Af denna uppgrft kan man rö- 
rande polarisationsplanets läge, om jag icke allt för mycket miss* 
tager mig, visserligen allenast sluta, att detta plan var aniingen 
horizontelt eller vertikalt, men emedlertid torde af Mr Mautais 
och mina iakttagelser å coronan i sin helhet, med temligen stor 
sannolikhet, kunna dragas den slutsats, att jordatmosferen har 
åtminstone någon del t coronans bildning. Innan öfriga ob- 
servatörers iakttagelser hunnit blifva offentliggjorda, synes det 
likväl vara för tidigt att söka försvara den ena eller andra af 
de allmänt kända, mycket omtvistade hypotheserna om coronans 
uppkomst; jag anhåller derföre att i stallet få öfvergä till det 
andra icke mindre märkvärdiga ljusfenomenet, nemligen 

Öfvers. af K. Vet^-Akad. Fårh. Årg. 8, rf:o 7 åa 8. ^ % AaIV^-' 










..<{'! 



— i\6 — 

De röda skenen vid månkanien, kända under namn af 
Iflgor, knölar (protuberancer) o. s. v. Som bekant, bafva dessa, 
som foret uppmärksammades år 1733 af Lector Wasshius i 
Göteborgs och som vid derefter inträffade solförmörkelser blif- 
vit iakttagna, väckt ett allt mer tilltagande intresse. 

Kort efter den (otala förmörkelsens inträde varseblef jag 
straxt ofvanföre (sedt i renverserande tub) den punkt pä må- 
nens kant, der solljuset sedermera utbröt, ett sådant sken, 
liknande till form en Ijuslåge, af svag purpurfärg, utåt afta- 
gande i intensitet och gående mera åt hvitt. Kanterna voro 
icke särdeles skarpt begränsade. Yttre ändan var obetydligt 
böjd uppåt. Skenets största höjd utgjorde Oyio af ett hår- 
afstånd i tuben eller 1| minut. Största bredden utgjorde vid 
pass i af höjden. Omkring i minut Ibre solljusets framkomst 
befanns nämnde sken eller låge hvila midt på en purpurfärgad 
bas af betydlig utsträckning efter månkanten och med bågformig 
yttre contour, krusad af vågor, hvilka aftogo i höjd till för- 
svinnande vid månkanten, så att hela figuren då hade ungefar 
det utseende som å Tab. VI, 6g. 1 föreställes, der AB ut- 
märker månens kant och C dess medelpunkt. Ehuru jag icke 
medhann att göra nSgon mätning å basen, vågar jag dock upp- 

• 

skatta lågens och basens gemensamma höjd till 2 minuter. 
Basen hade ett särdeles vackert utseende, liknande ett böljande 
purpurfärgadt eldhaf, som tilltog i skönhet och intensitet, allt 
efter som solljuset synbart nalkades, men i samma ögonblick, 
som solljuset fram blixtrade, försvann hela detta vackra fenomen. 
Afveo förut hafva, som bekant, ungefär lika höga utskott, 
äfvensom låga bågformiga upphöjningar med vågformig yta blif- 
vit iakttagna, men något sä beskaffadt fenomen som detta, der 
från denna låga och breda bas utgått ett jemförelsevis ganska 
högt utskoU, har mig veterligen ej förr blifvit anmärkt. Denna 
lilla iakttagelse utgör likväl allenast ett enda bland de många 
fakta, som, först sedan de hunnit blifva samlade, möjligen torde 
kunna gifva någon anledning till förkUringen af skenen vid 
månkanten. Ett fenomen, som synes visa sig i flere bänseen- 



- 217 - 

den oiika vid h varje särskilt förmörkelse, och då olika på olika; 
om ock från bvarandra icke särdeles aflägsna, orter, ja, till och 
med uppfattas något olika af särskilta individer på samma ställe, 
ett sådant fenomen, som dertill så sällan får skådas, och då helt 
hastigt, torde änna ej så snart Utfva tillfredsställande förklaradt, 
om ock mer och mindre rimliga hypotheser redan finnas; un-^ 
der sådana omständigheter torde jag vara ursägtad, om jag, åt- 
minstone för närvarande, ioskränker mig att blott bafva anfört 
den enkla iakttagelsen. 

Månens utseende. Månskifvan var mörkt grå, liknande 
den omgifvande mörka, lätt molobetäckta himmeln. Någon del 
af månens skifva syntes ej utom solen. Några ljuspunkter eller 
annat ancnärkoingsvärdt å månen kunde ej förmärkas. 

Ljusets intensitet. Å titelbladet i Nautical Almaoac (re-- 
kommeoderadt vid dylika tillfällen af Sir John Hbrschsl m. fl.) 
kunde Hr Bjösling läsa alla stilar tydligt med undantag af de 
närmast minsta, hvilka endast med möda kunde igenkännas, och 
de aldra minsta, som ej alls kunde urskiljas. Molo äfvensom 
instängd lokal tilläte oss icke se några stjernor, som dock, ehuru 
till ett mycket inskränkt antal, lära varit sedda af åtskilliga 
perBoaer, som voro ute på fältet. 

Himmelns tjUseende. Den del af himmeln, som från min 
ohservationslokal kunde öfverses, var gråaktig. Åtskilliga per- 
soner» aom varit ute på omgifvande berg, berättade hurusom de 
sett de vackraste färgskiftningar å himmeln, månskuggan i sin 
hastiga fart utöfver jordytan, äfvensom straxt före och efter den 
totala f))rmörkelsen, en solgård (balo) med regnbågens färgor. 
Hvad den sistnämnda beträffar, är den naturligtvis ett sekundärt 
fenomen till följe af den oklara himmeln, ett fenomen, som emel- 
lertid säkert skulle ses ganska ofta, om ej det starka solljuset 
förtoge solgårdens svaga sken. 

Inverkan på menniskoTy djur och vexter. Oaktadt vi 
icke hade fullkomligt klar himmel, syntes dock alla mänskliga 
åskådare vara i hög grad förtjusta af det storartade skådespe- 
let, och ehuru jag föresatt mig att vid detta tillfkllle endast 



— as — 

vara observatör, fortog dock den häoryckDingy hvari jag ovill- 
korligen blef rörsatt, en god del af den erforderliga besionm- 
gen, så alt flera observationer, såsom de å positionsvinklama 
m. f]., misslyckades, andra afglömdes helt ocb hållet. 

De iakttagelser, åtskilliga personer å stället gjort å djur 
och veiter, har Hr Biöruiig haft godheten lofva insamla och 
berättelse derom till K. Akademien insända. Jag iakttog endast, 
att de gråsparfvar, som samlat sig på takåsen å ett närbeläget 
hus, genast flögo bort, så snart solljuset tändes, då äfven on tupp 
och några kycklingar, hvilka under förmörkelsen varit alldeles 
tysta, vid ljusets nytäodning tillkännagåfvo sin glädje på deras 
kända sätt: 

C Efter den Mala förmörkelsen kunde i anseende tilt 
moln, som mer och mer skymde solen, inga iakttagelser af 
värde ske. Sista yttre kontakten kunde icke iakttagas, emedan 
fiolen då icke syntes med någon skarp gräns. För fullständig- 
hetens skull fortsattes likväl de meteorologiska observationerna, 
som jag af samma skäl torde få anföra. 

Aktino- Lilla Stora Baroro. red. x. ... «.i,„.^, 

metern. Therm. Tiienn. till +!««. ^^^ lakttageher. 

^^ ixf%t. « ro mftx .»n -.^.^ f Himlen Jemnt beackc 

kl. 4*24*+ 15^0+ 15V+ ^4^8 763-^,J med tunna moln. 

(. Vinden syag. 

34 45,4 45,3 44,8 76«,9. 

44 45,7 45,5 45,0 762,9. Molnen tUlUga lljocklek. 
54 46,1 45,6 45,0 762,9. Vinden anno lusnara. 

5* O 46,4 45,8 45,2 762,8. 

42 46,9 46,0 45,4 762,8. {^""^JJ"*"* jemn^jocka 

Aj ån än Mr tm^^ f Det IJusnar allt mer, men 

21 47,0 46,3 15,2 762,a { ingen skarp gråna ij- 

( nei I solen. 

34 47,0 46,1 45,7 762,9. Dito. 
Vinden har fortfarande varit sydvästlig. 



Hvad beträffar ofvan antecknade tidsmomenter, sä har jag, 
för att finna den korrektion, de skola undergfl, gjort korrespon- 



— J19 — 

derade solhöjdsobservatiooer — dä ett medfördt noggrannare in- 
strument tyvärr icke kunde begagnas — med en liten af Naibnk 
Tdrlardigad sextant af visserligen allenast 3 tums radie, men ä 
bvilken jag likväl kunde med stor säkerhet uppskatta åtmin- 
stone 10" af den uppmätta vinkeln. I anseende till missgyn- 
nande väderlek kunde middagsmomentet likväl ej erhållas med 
någon tillförlitlighet förr än nedanstående dagar, då chronome- 
terns korrektion till medeltid vid den lokal, der observationerna 
å solförmörkelsen skett, var; 





CbroD. tid. 


Korrektton 


ObMpratioDer- 




till medeltid. 


na* antal. 


Juli 31 . 


. . 0*34- 


—27-61 ',6. 


(6 par.) 


Äug. 3 . 


. . 0*34- 


— 27-56,0. 


(9 d:o.) 


» 5 . 


. . 0*34- 


—27-58,1. 


(10 d:o.) 



Då chronometerns medeldragning från medlet af Juni till 
medlet af Juli varit — 1',16 under ett dygn, så anser jag 
i(27-5J',s — 27"'58',i)= — <',30 vara det värde å dagliga drag- 
ningen, sorn för beräknandet af chronometerns korrektion vid 
rörmörkelsetilirället bör begagnas, och blir då nämnde korrektion 
vid första yttre kontakten .... — 27*47*,d 
vid totala förmörkelsen . , . • . — 27 47,9 

h vadan Observatiomlokt- 

lens medellid. 

första yttre kontakten inlrälfade . . kl. 2H7«'28',7 

totala förmörkelsens början • . . » 3 50 H,d 

d:o d:o slut . . . • » 3 53 29,5. 

] afsigt att bestämma ställets tidsskillnad från Stockholm, 
observerades visserligen chronometerns stånd och gång före afresan 
från Stockholm, dess stånd i Göteborg äfvensom dess stånd och gång 
vid Strömstads kyrka, och repeterades samma iakttagelser före, 
under och efter återresan, och för att finna latituden gjordes en 
mängd cirkummeridian-höjdobservationer, men då jag vid åter- 
komsten hit till Stockholm hade lyckan att från Chefen för To- 
pografiska Corpsen erhålla på noggranna geodetiska mätningar 
grundade uppgifter, anser jag mig endast böra här anföra dessa, 
euligt h vilka geografiska läget af Strömstads klockstapel är: 



— 2Ä0 — 

Latitud 58*«6'24> 

Tidflskilload i vest frän Stockholms Observatoriuro ^T^^SS^ie 

till Mje hvaraf teget af den lokal, der solförmörkelsen af mig 
observerades, är: 

Latitud ' . . 58^26'2r',5 

Tidsskilnad i vest frSn Stockholms Observatorium 27'32",5.» 




Herr Professor J. M. Agardh, som i Marstrand iakttagit 
förmörkdsen, hade insändt fbljande meddelande: 

»Observationen gjordes på en af Tastningens bastioner med 
en Plösslsk dialytisk tub af 37 liniers öppning, 34 tums To- 
kaldistans, 50 gängers förstoring och 40 minuters (alt. Him- 
len hade under hela förmiddagen varit mulen, men vid mid- 
dagstiden började den klarna upp, och var vid immersionsögon- 
blicket temligen molnfri, sä att detta med noggranhet kunde 
observeras. I män som förmörkelsen framskred, samlade sig 
de förut spridda molnen allt mer och mer, sä att en half tim- 
ma efter förmörkelsens början sväfvade lätta skyar tid efter an- 
nan öfver solen. Under hela tiden mänranden syntes pä sol- 
skifvan, kunde jag tydligen urskilja bqrg och dalar pä den- 
samma. En mindre, oval solfläck observerades nägot nedanom 
den punkt, der partiela förmörkelsen borde sluta, omkring 1' af- 
lägsen frän kanten, vid b, Tab. VIT, fig. 1. Omkring 10' före deo 
totala phasens inträffande säg jag plötsligen i tuben en reflexion 
af luDulan eller solens ljusa del pä den motsatta sidan af må* 
nen, sä att denne syntes liksom infattad mellan (veone ljus- 
segmenter af samma dimensioner och nära nog samma klarhet, 
Tab* VII, 6g. 2. Huruvida den reflekterade lunulan läg inom 
eller utom mänskifvan, kan jag ej med säkerhet afgöra, emedan 
jag ej var i ständ att hvarken förr eller sednere se nägoo del 
af mänranden, som läg utanför manens skärning med sol^-limbeot 
och reflektionen försvann, efter att hafva synts 20'\ lika pi<Hs* 
li|i;t som den uppstod, just dä jag stod i begrepp att bringa 



den reflekterade bilden i midten af faltet, för att se om dea 
ej kuode tillskrifvas nfigoD ofullkomlighet i tubens achromatism.' 

Sfi snart totala phaseo inträdt, borttog jag det gröna skym* 
glaset och höll hela minen inne i fältet, för att observera ut* 
sprången, om några sådana skulle visa sig. Ett sådant, liknande 
en blekröd flamma, Tab. VII, fig. 1, a, visade sig i' i" efter totala 
phasens inträde några grader (8 — 10) under den punkt, c, der 
partiela förmörkelsen började; den syntes 1'23", h varefter den 
försvann 49",5 före totala förmörkelsens slut, men ej ögonblick- 
ligt, utan den öfre hälften 2" förr än den nedre eller månkan- 
ten närmaste. Detta successiva försvinnande säg jag ganska 
tydligt. Utsprånget eller facklan, som jag efter dess yttre form 
kallar det, stod snedt mot mfinkanten, ungefär som tänderna på 
ett sågblad, och lutade mot den öfre kanten; den var bredare 
vid basen än upptill, och konturerna syntes ej skarpt begrän- 
sade. Färgen var, som jag redan nämnt, matt rosenröd, vida 
mattare än färgen på de af ScBuiiACHia år 4842 observerade 
och afbildade flammor. Facklans höjd skattade jag till 4 ',8 och 
bredden vid basen till 0',5; den var under hela tiden i full- 
komlig beröring med månkanten. Oaktadt jag hela tiden hade 
ögat oaflfitligt fästadt kring hela månperiferien, hvilken jag såg 
skarpt och tydligt begränsad, varseblef jag intet spår hvarken 
till någon rosenröd fåll eller annat utsprång eller ojemnhet i 
kanten. Efter totala förmörkelsen, som räckte 3M6'',5, öfver- 
drogs himlen allt mer och mer af moln, så att den innan för- 
mörkelsens slut var nära alldeles öfvertäckt, hvadan emersionen 
ej kunde observeras. 

Såväl barometern som thermometern lät jag afläsa hvar 
femte minut under hela fenomenet, den sednare såväl i skuggan 
som solen. Dä solen under en stor del af observationerna var 
öfverdragen med moln, kunna observationerna på thermometern 
i solen ej hafva något intresse. Thermometern i skuggan stod 
oförändrad under första hälften af förmörkelsen, dä den visade 
46°,s C, bvarefier den successivt föll ända tills totala phasen 
inträdde kl. 4'0', dä den visade 4 5 V, vid h vilket gradtal den 



_ 222 — 

förblef 4'5' och 4M0', hvarefter den flter började böja 8ig idi 
• 15^,8. Barometern Töll nägot under hela tiden, sä att, dfi den 
vid förmörkelsens början visade 758*^,70, stod den vid slutet 
på 758***",20. Under totala pbasen både man mellan molnen 
observerat tvenne stjernor, hvilka, alt döma af beskrifniagen på 
laget, tyckas hafva varit Regulus och Mercurius. 

Anm. Allt är beskrifvet sådant det visade sig i eo om- 
vändande tub. Detsamma är iorhållandet med de bifogade ieck- 
ningarne. 



Herr Premier- Löjtnant C Å. Pettersson, som i Göidwg 
anställt observationer öfver förmörkelsen, hade i bref till Herr 
Wallmark derom insändt följande berättelse: 

»Detta sällsamma fenomen, som här iakttogs äfven af 
AiRT och åtskilliga andra främmande vetenskapsmän, observe- 
rades af mig i härvarande Navigations-skolas lokal, hvars geo- 
grafiska koordinater, determinerade genom af mig med största 
sorgfällighet anställda observationer, äro: polhöjden =s57^42'6'',2 
och meridian-skillnaden vester om Stockholms observatorium = 
0*24""23',5. 

Väderleken, som länge varit regnig, såg föga hoppgifvande 
ut om morgonen, men närmare middagen började det lyckligt^ 
vis klarna. Himmeln förblef ock, märkvärdigt nog, ganska klar, 
ända till den totala förmörkelsen var väl öfver. 

Till observationen begagnades en mig tillhörig förträfflig 
Pistoe-Martinsk achromatisk tub med 21 Pariserliniers apertur. 
Första kontakten observerades med 68-faldig förstoring, men 
alla de öfriga iakttagelserna gjordes med 40-faldig förstoring, 
hvarmed synfältet har den ansenliga storleken af 1^8'. 

Något före förmörkelsens början genommönstrade jag om* 
sorgsfullt solskifvan till upptäckande af solfläckar och facklor i 
grannskapet af brädden. Jag varseblef en grupp dunkla fläckar, 
omgifven af facklor nära den vestra solbrädden samt en isole- 
rad större fläck med en närbelägen fackelgrupp vid den östra. 



^ 



- 2*3 — 

De 2lro afbildade Tab. VIII, fig. 1, der fackloroa äro utmärkta 
med gult 

Början af den partiela förmörkelsen observerade jag vid 

2^53"*3«,9 Gbgs medelUd. 

Jag anser den vara tämligen tidigt iakttagen, emedan den 
del af mänbrädden, som först projicierade sig på solen, var 
mycket urtaggad, och således hastigt i ögonen fallande. 

Omkring 15' före den totala förmörkelsens inträffande 
varseblef jag, oaktadt ett dunkelrödt skymglas begagnades, mån- 
kantens förlängning utanför solen 20° ä 30° öfver och under 
hennes nu mycket smala segment. Jag väntade mig nu i hvarje 
ögonblick fä se BAaTs svarta streck emellan solens och månens 
bräddar, men oaktadt den största uppmärksamhet uteblefvo de. 
Slutligen försvann vid 

3*56-52*,2 medeltid 
deo sista solstrålen (skymglaset borttogs genast) och ögonblick- 
ligt försiggick i tubens synfält den mest öfverraskande scenför- 
ändring. Den dunkelt blygrå månen var omgifven af en silf- 
verhvit gloria, den så kallade coronan, hvars ljusintensitet små- 
ningom aftog utåt, så att den slutligen förlorade sig i himme- 
lens dunkelt askgråa färg. Dess bredd, så vidt den kunde 
uppskattas, öfversteg icke i af månradien. Dunkla, mot mån- 
brädden normalt riktade borstformiga öppningar i coronan, ibland 
h vilka isynnerhet en på östra brädden, a, fig. 2, tilldrog sig 
min uppmärksamhet, delade den uti särskilta strålar, hvilka hade 
någon likhet med norrskenets. Utefter den brädd af månen, 
der solen försvann, qvarstod under några sekunder en ljus och 
äfven utåt ganska skarpt begränsad rosenrodnad, som smånin- 
gom bortskymdes af den framskridande månen. Ett orörligt, 
jemnkrökt och i spets slutande Ijusutsprång med intensivt hvitt 
sken, som vida öfverträffade coronans, syntes på samma brädd 
{h\ och straxt under detsamma (såsom det visade sig i min 
inperierande tub) ett annat (c) mindre intensivt, men af myc- 
ket större dimensioner, bildande en på månbrädden stående gan- 
ska spetsig kon. 



— 224 — 

På den vesira iDäobrädden visade sig Iveooe ännu märk- 
värdigare Ijusutspräng, som under det äterstäende af den totaht 
(brmörkelsen nästan uteslutande upptogo min uppmärksamhet. 
De uppväckte hos mig föreställningen om ett brinnande gasfor- 
migt ämne. Färgen var oändligt klar ljust rosenröd Det min- 
dre, d, af dessa utsprång lemnade straxt månbrädden och sväf- 
vade fri, lik ett meniskformigt moln, i den intensivare delen af 
coronan, kontinuerligt aflägsnande sig från månens ooadanskri- 
dande brädd, medan det andra utsprånget, e, som icke app- 
hörde att vara i kontakt med mänbrädden, genom dennes rö- 
relse oafbrutet framsköt och slutligen uppnådde en längd af 
omkring 2', som på detta afstånd motsvarar hela 8470 mil 
eller öfver 7 gånger jordklotets diameter. Detta sistnämnda 
utsprång var krökt och betydligt lutande mot det förra, likasom 
om de ursprungligen utgjort ett enda, som genom någon kraft 
(t. ex. en vind i solatmosferen) blifvit lutadt och deladt i tvenne. 

Utom den anfbrda skenbara rörelsen, som tydligen här- 
rörde af månens egen rörelse, och som på det mest afgorande 
sätt bevisar, att dessa utsprång tillhörde solen, hvilket jag äf- 
ven är öfvertygad om, att coronan gjorde, utom denna skenbara 
rörelse, säger jag, kunde jag icke hvarken i utsprången eller i 
coronans strålar märka den minsta förändring, oaktadt derpå 
riktad uppmärksamhet. 

Slutligen visade sig äter utefter månbrädden, omkring det 
ställe, der solens återseende väntades, ett rosenrödt lager, med 
hvilket det större utsprånget tydligt sammanhängde, och hvaraf 
det likasom utgjorde en del. Omkring 5 sekunder sednare 
eller vid 

3*59"»8',2 medeltid 

gjorde den första framilande solstrålen ett ögonblickligt slut på 
det underbara skådespelet 

Icke heller nu förmärktes Bailt*8 svarta streck. MåDkaa- 
tens förlängning utom solskifvan, som straxt fere totala förmör- 
kelsens inträde syntes, varseblef jag ej efter dess slut. Luftteo 



- M5 — 

började åter tjockna, sä att jag endast med svSrigKet kunde se 
slutet af ftHrmörkelaen vid 

4*58"f*,6 medeltid. 

Det återstär ännu att nämna några ord om de till upp* 
lysoiog af ofvanstfiende bifogade figurerna. Fig. 2 föreställer 
den mörkgråa mäneo, omgifven af coronan vid midten af totala 
IbrmSrkeJsen. Cirkeln ÅBCD är tubens synrält, och diametern 
AC vertikalen. Fig. 3 visar de rosenröda utsprången och 
rodnaden långs månkanteo straxt före den totala förmörkelsens 
siuL Det ursprungliga utkastet till dessa figurer gjordes under 
sjelfva den totala Tdrmörkelsen i bastiga drag på ett par förut 
uppritade grofva cirklar, föreställande månskifvan. Mörkret var 
icke djupare än att detta kunde ske vid det naturliga IjuseL 
Endast ett par sekunder uppoffrade jag för att utom tuben be- 
trakta naturen. Allt var höljd t i ett besynnerligt askgrätt half- 
mörker, hvari de jordiska föremålen äfven till detaljerna nSgor- 
kioda kunde urskiljas. De flesta betraktare sfigo tre stjernor, 
hvilka voro Venus, Jupiter och Regulus; men några uppgifva 
sig faafva sett ett större antal. 

Det är ett högst anmärkningsvärdt faktum, som möjligen 
kan sprida något ljus öfver solfläckarnas outredda natur, att de 
lysande utsprången på båda bräddarna motsvarade, så vidt j^ 
kunde uppskatta, de förut omtalade solfläckarnas ställen. Deras 
iormodadé sammanhang vinner i sannolikhet geuom den om- 
ständigheten, att de närmast föregående och efterföljande dagarna 
inga solfläckar visade sig på andra ställen af solskifvan. Da- 
gen efter förmörkelsen kl. 2 e. m. såg jag väl en ny fläck, 
som genom solens rotation blifvit synlig pä östra brädden, men 
denna fläck var nära intill den förut der sedda. 

Under den totala förmörkelsen mätte Underläraren vid Na- 
vigationsskolan, Understyrmannen vid Kongl. Maj:ts Flotta C F. 
EmauiiD med en skolan tillhörig god sextant af Gabt mSnens 
diaaaeter. Han medhann trenne mätningar, af hvilka i medel- 
tal erhölls apparenta månradien 



Enligt the Nautical Almanac, hvars mfinephemerider äro beräk- 
nade från de Burckhardtska måntabellerna, skulle den varit 

i6'39> 
Skillnaden ligger inom observationsrelens gräns. 

Af brist pä lämpliga instrumenter måste jag inskränka mig 
till iakttagande endast af de rent astronomiska fenomenen. Ba- 
rometern lät jag likväl afläsa: den visade ingen forändring. 
För temperaturens variationer får jag hänvisa till de noggranna 
observationer, som anställdes af Herr Assessorn och Biddaren 
P. Lagbrbjblm, som vid Prospect Hill, straxt vid Götétorg, 
observerade förmörkelsen.» 



Hr Observatör Fa. Th. Blomstkand, som vid Ueslra iakt- 
tagit fbrmörkelsen, hade derom insändt följande: 

»Milt observationsställe var vid Hesira Prostgård i Westbo 
härad af Jönköpings län, ej långt från Westgöta- och Hallands- 
gränsen, på en kulle med temligen fri utsigt straxt söder om 
prostgården, kallad Timstensbackea Det instrument jag begag- 
nade var en Fraubnhopbrs tub, tillhörig Lunds Observatorium, 
af 42 tums fokaldistans och 34 liniers öppning: det okular, som 
vid solfbrmörkelsen användes, förstorar 54 gånger. 

Vädret syntes på förmiddagen deb 28 Juli vara fbga lof- 
vande: himlen var jemnmulen med täta regnskurar. Straxt efter 
middagen började dock molnen skingra sig, så att solen om- 
kring en halftimma, innan förmörkelsen var att vänta, sken fram 
ofbrdunklad af moln. Jag gaf då akt på, att af trenne sol- 
fläckar, som jag omkring en vecka förut observerat nära midten 
af solskifvan, endast en ännu qvarstod nära kanten. Solen blef 
dock sedan flera gånger bortskymd af från sydvest uppstigande 
moln : på detta sätt undgick mig immersionen, likasom jag trodde 
mig ha skäl att befara att äfven gå miste om det väsendtli- 
gaste af den totala förmörkelsen. Emellertid är det detta för- 
hållande jag har att tacka derföre, att jag lyckats så tydligt 
observera det på Ta b. IX, fig. 4 framställda fenomenet. Dä 



i 



— ««7 v - 

■ 

iiemligen solen omkriog en fjerdedeis timma före den totala för- 
mörkelflens inträdande bortskymdes af en tunn balftgenomskin- 
lig molnstrimma, borttog jag skymglaset och fick då vid mol- 
nets försvinnande se hela månranden tydligt begränsad, hvilket 
sedan alitjemt fortfor att vara fallet, intilldess den totala för- 
mörkelsen inträfiade, under hvilken månen hade det utseen- 
de» som framställes i fig. 2. Dfi jag flera gånger noggrant 
granskade hela månranden, är jag temligen säker, att inga 
flera proeminencer voro att se. De röda flammor, som visade 
sig i närheten af den punkt på månraoden, der den första sol* 
strålen sedan framträd(|p, Béstodo af ett bornlikt utskott och 
en från månranden skild sky, nätformigt genomväfd af klara 
strimmor. I formen af dessa proeminencer kunde jag ej märka 
någon IbräDdring: att de syntes blifva allt klarare, kan vara en 
följd deraf, att ögat alltmera vande sig vid mörkret. Något 
perlbaDdsfenomen iakttog jag icke: månranden visade sig på 
solskifvan endast omärkligt tandad. 

Himlen, som under den totala förmörkelsen var alldeles 
klar, utan en enda molnfläck, började straxt derefter ånyo be- 
täckas af moln, som till och med bortskymde emersionen. 

En temligen stark sydvestvind, som blåst hela dagen, lade 
sig fullkomligt under den totala förmörkelsen, på samma gång 
som de talrika molnmassorna spårlöst försvunne, men visade sig 
åter vid solljusets tilltagande. 

Till polhöjdens bestämmande och urets korrigerande med- 
hade jag visserligen en Pistors reflexions-cirkel, men i följd af 
missgynnande väderlek kunde jag dermed ingenting uträtta, utan 
^gas nöja mig med den ungefärliga, efter kartorna gjorda be- 
stämningen 67*8' polhöjd och 30'54' longitud (från Ferrö). 
Likaledes kan jag ej anföra någon annan tidsbestämning än 
i'ii" såsom den totala förmörkelsens varaktighet, ehuru jag ej 
är fullt säker, att icke något fel insmugit sig i anteckningen af 
tiden för dess slut, som möjligen gjort denna uppgift några se* 
kunder för stor.» 



— ti8 — 

Utom ofvao anforda iakttagelser, både af eoakilta per- 
soner en mängd anteckningar blifvit till Akademien nwinday af 
hvilka dess Fysiker Hr Mag. Edluhd, nu föredrog Mjaiide sam- 
mandrag: 

I HcdmBiad visade sig straxt före den Mala fbrmörkel-- 

sens början en större solgård rundtomkring solen. En tber- 

mometer, som var uppställd i skuggan, visade före rörmörkel- 

sen 21^; när ungefär en fjerdedel af solen var betädct, aogaf 

den 19° och under den totala tdrmör kelsen nedgick deo till 

14°. Efter fbrmörkelsens slöt steg temperaturen åter till 18*. 

Då hälften af solskifvan var betflckt,^började det blåsa såsom 

emot regn, hvilket fortfor så länge Tdrmörkelseo varade, hvar- 

eder det åter blef nästan lugnt. Gräset, som fere fiirmörkel' 

sen var torrt, befanns efter densamma betäckt med dagg. 

Barometern förMef oförändrad under hela tiden. 

Meddelad! af Herr Landsh. GrefreLswniBAorr. 



I Laholm^ hvarest himmeln under hela förmörkelsen var 
klar, föll en för solsträlarne utsatt thermometer från 31° Ull 
15^ och steg efter förmörkelsen åter upp till 21°. Thermo- 
metern i skuggan visade före förmörkelsen 20°, under den to- 
tala 15°, och vid förmörkelsens slut 18°. 5 till 8 stjeroor 
voro under förmörkelsen synliga. Glorian var synlig äfven- 
som daggryningen vid månskuggans nordliga gräns. Luften an- 

gifves hafva varit af en »gröngrå» Tärg. 

Meddeladt af Herr Prosten och Kyrkoherden FKAiaftH. 



Vid Bälinge, beläget ungefär 3 mil norr om Lund^ skall 
för blotta ögat en företeelse hafva visat sig, hvilken på flera 
andra ställen icke en gång kunnat upptäckas med tub. Efter 
den totala förmörkelsen, då månen redan lemnade mer än balfva 
solskifvan obetäckt, varseblef man ett stycke af den delen af 
månen, som låg utanför solskifvan* Detta kunde före den 
totala förmörkelsen icke förmärkas. Af de meddelade iaktta- 
gelserna synes följa, att den inre delen af glorian varit synlig 
några ögonblick så väl före som efter den totala förmörkelsen. 



— fil9 — 

VJEideD tycktes soarare aftaga an tilltaga under den korta tid, 
som förmdrkelsen var totaL Flera stjernor voro synliga. 

Meddeladt af Herr Orgelnisten N. Liuå. 



Vid Andrnrums alunbruk i Skåne skall ett fenomen af 
följande beskafTenhet varit synligt: Ungefär 20 minuter före 
den totala förnU)rkeIsens bOrjan varseblef man pä den ännu 
obetäckta delen af solen en mörk, bägformigt böjd strimma, 
utgående frän den nedre beröringspunkten emellan solens och 
månens periferier (nedra hornet). Den tycktes utgöra en del 
af periferien till en cirkel, hvars medelpunkt låg längre in på 
solskifvan än månens vid detta tidsmoment. 5 minuter derefter 
visade sig en dylik strimma från den öfre beröringspunkten 
emellan solens och månens periferier. Båda dessa strimmor 
kunde tydligt skiljas från det omgifvande solljuset och voro 
synbara icke blott med tub, utan afven fbr blotta ögat genom 
skymglas. 

Meddeladt af Herr Mag. Wadker och Herr BrulufDrvaltaren Nobdkladii. 

Vid Trolle Ljungby, omkring 2 mil öster om Chri- 
stianstad, aftog vinden märkbart i styrka straxt före den totala 
förmörkelsen och dess riktning Törändrade sig vid detta tids- 
moment från V.S.V. till V.N.V. Under den totala förmörkel- 
sen uppstod fullkomlig vindstilla; men vid solljusets återkomst 
uppkom ånyo en lindrig blåst från V.N.V., hvilken riktning se- 
dan bibehöll sig under hela förmörkelsen. Emellanåt förmärktes 
starkare vindstötar. En i skuggan upphängd thermometer vi- 
sade vid förmörkelsens början £3°, straxt efter den totala för- 
mörkelsens slut 19® och steg derefter till iifi"". En i sol- 
strålarne befintlig thermometer med svärtad kula angaf vid 
förmörkelsens början S9®, straxt efter den totala förmörkelsens 

slut 20* (minimum) och steg mot fbrmörkelsens slut åter till 27®. 
Meddeladt af S. M. Adjunkten Waixengmh och Herr Inspektor Jobarivsssoh. 



Vid Strcdsnås, beläget vid ungefär 32® 4 4' k>ng. och 
58®45' lat., kunde den totala förmörkelsen endast varseblifvas 



— 130 — 

genom det inträdaode mörkret, emedan månen bortskymdes af 
moln. Under den totala förmörkelsen var ungefor lika mörkt 
som vid en midnatt i Augusti manad. Uti nordvestlig rikt- 
ning från observationsorten visade sig emellan molnen en klar 
fläck på himmeln med brandgult sken, hvilket straxt efter den 
totala förmörkelsen återgick till vanligt aftonsken och antog 
slutligen den vanliga blå färgen, då solen, till ungefär t änoo 
betäckt af månen, framträdde mellan molnen. Thermometem 
visade före förmörkelsen i solstrålarne 20}^ under den totala 
förmörkelsen 4 5^^ och ungefar 6 minuter efter densamma 45^ 
Vid pass en timma efter förmörkelsens slut hade den åter stigit 
i fullt solljus till 22i*. Hygrometern angaf större fuktighet 
hos luften under den totala förmörkelsen än före och efter 

densamma. 

Ifeddeladt af Herr BergmlflUrmi Cabl fitfdcuR- 



Herr Sondbwall såg förmörkelsen på OdensjÖ vid Banarfs 
gästgifvaregård,«vid pass | mil söder om Jönköping. Vädret 
var mulet och dimmigt, med täta regnskurar till klockan half 
ett middagstiden, då himmelen betäcktes af tjocka, begränsade 
moln med mellanrum, som dock ofta fördunklades af tunaare 
skyar. Vinden var temligen stark S.S.V. 35 minuter före 
totala förmörkelsens början blef den betydligt svagare och mera 
vestlig, 48 minuter derefter blef den åter ganska stark och 
fullt V.S.V. under vid pass 4 minuters tid, hvarefter den temli- 
gen tvärt afstadnade. Under hela den totala förmörkelsen och den 
öfriga delen af dagen var den fbga märkbar och sydvestlig- 

Ungefar 3 minuter före totala förmörkelsen syntes solen 
genom en stor, klar öppning mellan molnen. Ljuset föreföll då 
lika med det, då ett tjockt åskmoln midt på dagen betäcker 
himlen; föremålen gåfvo finnu tydlig skugga. En minut före 
totala förmörkelsen kunde ögat fördraga att utan skymglas se pi 
solen. Med en kikare af 4 gångers förstoring kunde icke några 
mörka streck förmärkas emellan månen och den försvinnande 

sol- 



^ 231 — 

solbrädden» hvilket äfvenledes var förbållandet, dä solskifvan 
efter totala förmörkelsens slul åter framträdde. 

I det Ögonblick sista solranden försvunnit, då molnlagret 
tycktes blifva något tjockare, sågs glorian färdig, koncentrisk 
med månen, af hvit färg och vid pass så bred som i af må- 
nens diameter, dock ej tydligt begränsad och ej mera lysande 
än en vanlig norrskensbåge. Efter få sekunder bortskymdes 
strålkransen af ett tjockt moln, genom hvilket den sedan blott 
ett par gSnger kunde dunkelt ses. Uen vid pass en minut 
före totala förmörkelsens slut, blef den åter tydligare, Törst på 
vestra sidan, der snart tvä smä, ljusare spetsar sågos. Dessa 
ljusa spetsar förmärktes icke straxt efter den totala förmör- 
kelsens början. De syntes belägna pä vid pass 8^ afståncf 
från hvarandra, och den öfre låg tätt under månskifvans ho- 
rizontaldiameter. Molnbetäckningen gjorde, att deras egentliga 
form ej kunde tydligt urskiljas; till storleken voro de temligen 
lika, upptagande knappt ^ af strålkransens bredd eller vid pass 
V7 af månens radie. De syntes hvita med knappt märkbar 
dragning åt rödt och af vida starkare ljus än strålkransen. 

Mörkret under den totala förmörkelsen var ungefär så 
starkt som i Stockholm vid midnatten i början af Augusti, då 
himlen är mulen. Horizonten åt S. V. var temligen molnfri och 
ljus; icke gul utan nästan gräblå. Personer, som gifvit akt på 
horizonten åt norra sidan, angåfvo, att den åt detta håll varit 
rödaktig. Skogar och berg, skarpt begränsade, kunde tydligen 
urskiljas ända till i mils afstånd. Mörkret tycktes hafva en 
inblandning af violett färg. Enligt uppgift af andra personer 
var förmörkelsen lotal vid örnsnäs, beläget | mil norr om 
Skenninge; men ej vid det \\ mil norr derifrån belägna Mo- 
tala, der man sade sig midt under förmörkelsen hafva sett »sä 
mycket som en liten stjerna af sölkanten.» 



1 Jönköping förmärktes, straxt före totala förmörkelsen, flera 
starka vindstötar kommande från Vettern, således från norr, 
ohuru vinden för öfrigt under hela dagen var sydvestlig. 




Meddeladt af Herr Doktor J. Westbrbfrg. ''^.>> 



Öfvert. af K. Vet.-Akad. Förh Arg. 8. N:o 7 åe 8. ^ 



-v.,-^;> 



— t3« — 

Herr Magiéiter Siuisniöv observerade fönnorkelflen vid 
Kålliorpf ii mil nordvest från Kalmar. Under fenomenals 
fortgång var' solen än synlig, fin bortskymd af moln. Af den 
totala IbrmOrkelsen sågs början, men icke slutet Vinden, aom 
på förmiddagen varierat mellan V. till N. och V. till S. samt 
mot middagen något tilltagit i styrka, aftog småningom på efter- 
middagen, så att det vid |)a8s i timme Tore den totala förmör- 
kelsen blef fullkomligt lugnt. Ungerär iV före den totala för- 
mörkelsen uppkom plötsligt en ganska stark bris frän V.S.V. 
(med dragning åt S.V.)t som under vid pass 40' fortfor att 
blåsa och under denna tid tilltog något i styrka, noeo sedan 
småningom stillnade ut, så att straxt efter den totala förmör- 
kelsens slut vädret var nästan alldeles stilla. Sedermera för^ 
folef det afven hela dagen nästan fullkomligt lugnt; vinden gick 
åter öfver tiH V. till S., V. och V. till N.; sednare på afkon der- 
emot blef den V.S.V. och S.V. 

För att observera förändringarna i solljusets styrka vid 
olika tidsmomenter under förmörkelsen, begagnades några med 
lagom känsligt fotografiskt papper öfverklädda träbrickor, af 
hvilka en i sender hvarje femte minut utsattes för solljusets in- 
verkan under en minuts tid, samt sedan ögonblickligt förOytta- 
des i mOrkt rum. Efter förmörkelsens slut lades alla brickorna 
i vederbörlig ordning och jemfördes med hvarandra. Den bricka 
som 4,5 minuter före den totala förmörkelsens medeloHNneot 
varit utsatt för solstrålarne, syntes föga eller intet ftirgad. 
Brickorna Nn) 40 och Ii, utsatta för solen, den förra -14,5 
min. före, den sednare 40,5 min. efler samma tidsmoment, voro 
nästan lika mycket färgade, N:o 4 4 dock något litet star- 
kare. N:o 8 och t6, af hvilka den förra utsattes S4,5 min. 
före, och den sednare 24,5 min. efter den totala förmörkelsens 
medelmoment, voro ock i det aldra närmaste lika, N:o 4 6 dock 
något starkare färgad. Dä brickorna N:o 44 och 46, ehuru de 
blifvit betysta af en mindre del af solskifvao än N:o 8 och 4 O, 
(oberäknadt att solen stod höigre på bimmelen vid de förras 
belysning än vid de sednares) icke desto mindre erfarit en står- 



— t38 — 

käre verkan af solljuset, sä synes deraf, (dock Mnder ann^ärk- 
ning af birvid möjliga störande inflytelser), som skulle deo ve* 
sira kanten af solen verkat med nigoi större styrka pn den 
östra. -«- Under den totala rörnoörkelsen kunde tbermometrarqe ej 
aflässs utan lykta; likväl säg man att läsa i bok. — ^ Skuggor obser-f 
verades ännu nägra ögonblick före den tolala förmörkelsen. — * Pap-^ 
persremsor, pä hvilka band af de prismatiska Tärgerna och af konn 
trastfärger voro målade, visade ingen förändring under förmörkelcOQ. 

Framför kikarens okular hade Herr Siweströv rastat ett 
Satartb polariskop, som visar förgade streck i polariseradt Ijvui, 
I det ögonblick förmörkelsen blef total, framträdde vertikala 
streck med mycken tydlighet och visade sig i alla delar af 
synfältet, säväl innanför som utanför mänskifvan säsom ock i 
alla delar af den ljusa ringen. 

Kurvan ABCDE Tab. VI, fig. 2 visar gängen af en ther- 
mometer med svärtad kula, utsatt för solen. Tiden är räknad 
före och efter den totala förmörkelsens medelmoment och kurvan 
fortsatt St bägge sidor till något före och efter förmörkelsens 
början och slut. Under förra hälften blefve färre observationer 
gjorda, emedan solen dä oftare var betäckt af moln. Thermo^ 
metern var placerad pä en hög backe, fullkomligt fritt. 

Kurvan a be de visar temperaturskillnaden mellan nyss- 
nämde thermometer och en annan, som var placerad i skuggan 
af ett träd på sydöstra sluttningen af samma backe. Denna ther- 
mometer sjönk ej alldeles lika lågt, som den föregående, hvilket 
otvifvelaktigt (är tillskrifvas värmesträlning frän trädkronan, hvil- 
ken icke lika mycket afkyldes som jordytan och det närmast 
intill jordytan varande luftlagret. Af denna orsak äro diRe- 
renserna negativa vid och straxt efter den totala förmörkelsen. 



I Hjo började förmörkelsen vid temligen klart väder, men 
moln började sammandraga sig, ju mera tiden för den totala 
förmörkalsen nalkades. Under den totala fö;*mörk^n syntes 
omkring månen »en obestämd ljusnings, (tydligeo den inre delen 
af glorian, som för mulen väderlek ej helt joch hållet blef 
synlig). Vinden, som före förmörkelsen varit sydvestlig, ökades 



— i34 — 

under förmörkelseD till temligen stark blåst och öfvergick några 
minuter före den totala förmörkelsen till V.S.V« Under den 
totala förmörkelsen var det nästan fullkomligt lugnt. Af tvänne 
thermometrar , af hvilka den ena, med svärtad kula, var utsatt 
fbr solstrålarne och den andra i skuggan, visade den fbrra straxt 
efter förmörkelsens början 24^5 och vid den totala forniörkelsens 
böi^jan 16^ och den sednare vid förra tillfället 19® och vid det 
sednare 45°,5. Vid förmörkelsens slut visade thermometern i 
skuggan 17® och den svärtade 25®,5. Barometern visade un- 
der förmörkelsen en liten benägenhet för fallande, men stod 

vid fenomenets slut lika högt som vid dess början. 

Meddeladt af Herr Apoth. Wikblad. 



Äfven pä orter, der förmörkelsen var partiel, visade sig 
icke någon synnerlig verkan pä barometern. [Häringe säteri, 
3i mil söder om Stockholm, (Friherre Lowbn); Norrköping, (Ur- 
makaren Sundewall); Tolffors Bruk vid GeOe (Bruks-Inspektor 
Björkjian) m. fl. orterj Ett undantag härifrän observerades vid 
Viby Wärsta i Nerike (Capitain Hagstbömer), hvarest barometern 
steg likasom föregående dagen. 

Herr Notarien Carlehan hade i Stockholm under förmör- 
kelsen anställt några fotografiska försök öfver solljusets intensitet. 
En häröfver till Akademien meddelad skala åskådliggör ljusets 
intensitet för hvarje femte minut under förmörkelsen. 



4. Djurs och växters förhållande under sol- 
förmörkelsen. 

1. Iakttagelser pä djur*) — Herr Sundevall afgaf 
följande berättelse om de observationer han under en resa in* 
samlat. 



*) För bedömandet af de här meddelade iakttagelserna må det erinras, 
att den totala förmörkelsen inföll kl. 4 e. m. (några minnter före 
eller efter, pä olika stallen, se tab. Hl); således långt fram på ef- 
termiddagen, och att den vid central-linien blott varade vid pass 3} 
minuter. Ref. 



— 435 — 



»Pä förmiddagen den 28 Juli anlände jag till det strax 
bredvid fiamarps gästgifvaregärd, f mil söder om Jönköping 
belägna Odensjö, hvarest Inspektor Westman hade godheten ställa 
sitt hus till min disposition för observationers anställande. — När- 
varande voro dessutom Prosten och Prostinnan Faéif, Prosten 
och Prostinnan Sandell, Pastorn och Pastorskan Nordströii 
Organisten Andrön och Skolläraren Öländer, hvilka alla sins- 
emellan fördelade iakttagelserna pä de djur och växter, som 
voro att tillgä, under det jag önskade att fä följa sjelfva för-- 
roörkelsefenomenet. 

Vädret var pä f. m. regnigt och dimmigt; frän middagen 
upphörde regnet, men stora moln betäckte himmelen; vinden 
ombytlig, S. V. 

BoskapskrecUuren, som gingo i bete ett stycke frän gär- 
den, utan att vanligen om aftnarne komma hem, visade sig 
allenast uppfatta mörkret säsom en aftonskymning. Oxarne 
lade sig en stund före totala förmörkelsen och idislade, samt 
fortforo dermed helt lugnt.. Dä ljuset äterkommit reste de sig 
och en del började åter beta. En flock utegäende får lade 
sig vid mörkrets början; en annan flock fortfor att gä, se sig 
om o. s. v., liksom förut. — Hästarne, som stodo inne, hade 
ej visat nägon yttring af uppmärksamhet pä mörkret, utan 
fonforo att äta. 

En stor Bandhund gick vid ljusets försvinnande in i sin 
koja och blef der stillaliggande omkring en timma sedan det 
återkommit. En liten kammarhund, som förut pä dagen er- 
hållit sina vanliga mäl, fick mjölk och fortfor ostörd att för- 
tära den. oaktadt det derunder hastigt inbrytande mörkret. 

Hönsen, som kort före mörkret blifvit utsläppte, tycktes 
föga bry sid derom, utan plockade och äto säsom vanligt. — 
Tupparne märktes ej gala eller visa sig oroliga. 

Svalorna (H. rustica och urbica) flögo säsom vanligt ända 
till totala mörkrets början, dä de af alla, som voro ute, sägos a 
hastigt flyga förbi och försvinna. Prosten FiLéN och Inspektor/ c 
Westman, som begifvit sig ut till det ställe, der boskapen be^X 




— t36 — 

tadto^ sågo A^m flyga ål olika rigtninga^, och snart ibravidfie, tro- 
ligtvis raka vägen, hvar till sitt hem; vida flera sågos an de 
Sökn bodde vid gärden. Afl några syntes ett par ögonblick 
sednare, härrörde tydligen deraf, att de varit längre aflägsnade 
hectiifrån. En half timme efter ljusets återkomst sågos de åter, 
flygande såsom vanligt. 

En Nattikärra (Caprimulgus) flög inne på gården under 
mörkret. Sparfvar fVinnös på detta ställe till ganska ringa ao^- 
tal och sågos vid förmörkelsen alldeles ej; likaså andra smi 
sångfoglar. Kråkor och skalor visade sig ickei 

Vid det strax bredvid belägna Barnarp hade tvä de- 
moiseller Wikiibéro och demoiselle Asp iakttagit följaride: Eo 
kammarhund, den enda som för tilirället fans på stUllet, visade 
allenast benägenhet att sofva. Hönsen^ som (brut varit io- 
nestähgdS) utsläpptes kort före mörkret, vid hvars början de 
samlade sig i tät skock och ville åter gå in i bönsbuset; meo 
Vid Ijusts återkomst sprjdde de sig genast utåt. Intet galande 
eller kaoklande hördes frän dem. Gässeh tycktes ej visa den 
ringaste uppmärksamhet på Ijusförändringeti) utan stodo och 
iågo om hvarandra såsom föruu En Gris, som fått föda strai 
förut, fortfor att äta. Svalorna förhöllo sig så, som nyss an- 
fördes. 

Efter återkomsten till Jönköping hade Herr Sundbtau 
erhållit följande meddelanden: 

»Doktor J. WbstbrbkIrg hade hört uppgifvas, att en Caprt* 
mulgus blifvit sedd utanför staden. — Gråsparfvcama (Fr. 
dofilestica}> som äro ganska talrika kring den gård han bebor, 
sutto vid pass ^ timme före mörkrets början i några större 
träd på gården och uppflögo hvarje gång, då nägra starkare 
vindstötar inträffade från Vetterh ; de låto dervid höra ett övad- 
ligt pipande late, och voro tydligen oroade af vindkasten, med 
sätte sig åter i träden. Under skymningen, vid pas^ eo nsiout 
före toiela förmörkelsen, då de eftersågo^, hade de alla små- 
ningom saknlat sig i rad pä den bredvidliggande kyrkogårds- 
muren, liksoÉQ dé ofta plägade göra mot aftoneh och som äfveo 



— 437 — 

ftef. stg dem g^a följande morgon. Under mörkret badé de 
ffSrsvunnit och visade sig ej sedan, itminstooe på en längre 
stund derefter. 

En större Gris^ som gick i en afstängd plats vid gärden, 
höll för tilirållet på, att förtara slutet af sin måltid, men då 
mörkret inbröt, upphörde han dermed tvärt och sprang rätt 
in i sin koja, der han lugnt förblef tills ljuset återkom, då 
bao genast åter sprang ut och fortsatte med sin förra sysael-^ 
sättning. En Km visade ingen uppmärksamhet på Ijusför^ 
ändringen, utan fortfor smekande och spinnande såsom förut 
Fru Doktorinnan Westbrbbrg hade såsom någonting; ovan- 
ligt anmärkt, att hennes lilla dotter, 11 månader gaminnl och 
af god helsa, vid totala förmörkelsens början visade de vanliga 
tecknen till sömn, som annars ej plägade visa sig förr äQ då 
det b(Srjade mörkna om aftonen, såsom gäspning, gnuggning af 
ögonen o. s. v., men strax efter ljusets återkomst blef barnet 
vaket och lifligt såsom förut. 

Assessorn J, Vvlt von SrEfSRN och hans fru hade under 
mörkret sett en Caprimtdgu$ inom vestra delen af stadeUi åt 
helt annat hfill, än den som nyss nämdes och de hade iakt^ 
tagit enahanda förhållande hos Sviadarna, som det här förut 
omtalade. 

Löjtnanten Waangbl hade anmärkt, att en hund som re-<- 
dan förut låg vid gatan och gnagde på ett ben, oafbrutet hrtr- 
satt dermed under hela den tid mörkret varade och en stund 
sedan ljuset återkommit. 

Grefve Hamilton, egare af Huseby bruk nära Yeiiö 
meddelade,! att Häsiar^ Oxar och Kor, som vid nämnde ställe 
gittgo i bete på en ängsmark, utan att vanligtvis inkomma till 
husen om aflnaroe, vid totala förmörkelsens början samladea 
under de derstädes befintliga träden, såsom de ofta plägade 
g|i>ra mot natten. 

På Öm$nås, | mil N. om Skenninge, erhöUos uppgifter 
af Major U. SuifDBVAj.t. och hans Fru. Förmörkelsen hade 
äiMui derstädes varit total. Vädret var vackert med stfamolo 



— 238 — 

Några Hästar, som gingo pS bete straxi vid gården, hade ej 
tyckts gifva akt på det inträdande mörkret, utan dä förhållit 
sig helt stilla; men vid ljusets återkomst hade de visat mycken 
liflighet, sprungit omkring, gnäggat o. s. v.. — Hundar och 
Boskap hade ej företett någon ovanlig yttring. — Hönsen* 
som gingo ute, hade ej heller synts förhålla sig annorlunda äo 
förut. — Svalorna betedde sig här liksom på de förut anförda 
ställena och Ringsvalan (Cypselus apus), som hade bo vid 
stället, ansågs ej hafva förhållit sig annorlunda än de, och hade 
ej varit sedd flygande under mörkret» 

Herr Sundbvall föredrog dcrefler följande samroaoställning 
af de anteckningar i ämnet, som af ett stort antal personer 
blifvit till Akademien insända. 

»Professor Zbttbbstbdt observerade i sin trädgård i Lund, 
att Insekterne i allmänhet förlorade sin liflighet då det ^nt~ 
liga mörkret började och ej sedan visade sig den dagen. Äf 
Papilio urticcB, som allmännast förekom, räknades 48 ex., som 
redan i timma förut satte sig med hopslagna vingar på sand- 
gångarne; men då förmörkelsen var störst både de alla för- 
svunnit. Bombylius pumUus försvann äfven. SarguSy Chry- 
somyia m. fl. sutto, såsom om aftonen, stilla på bladen, äfveo 
sedan solen återfått sin fulla klarhet; Megilla havorihana^ van- 
liga Biet och Humlor syntes dock åter kl. 5 och Chironamus 
bicinctus c^ fortfor att dansa i körer under och efter förmör- 
kelsen. Nattfjärilar syntes icke. — Vädret var under hela 
tiden vackert klart. 

Bruksförvaltaren Nobdblådh och Magister Wadnbb an- 
märkte vid Aluobruket Andrarum i Skåne, vid torrt väder 
med större strömoln, V.S. V. vind, att Hönsen satte sig såsom 
till natthvila ; Gäss och Ankor lemnade vattnet ; en del af de 
förra lade sig ned för | timmas tid, andra spatserade upp pä 
en höjd, der menniskor voro samlade, och visade vid ljusets 
återkomst mycken liflighet. Bien flögo iu till bistocken, men 



— 839 — 

började äter flyga ut sedan ljuset äterkommit. Hastar och 
Kor hade ej visat aägon ovanlig företeelse. Deremot hade 
Hundar och Svalor tyckts yttra mycken oro. 

S. M. Adjunkten Wallbngbbiv vid TrdU-Ljungby^ \\ mil 
vester om Christianstad. Luften klar, Tä strömoln, vinden vest*^ 
lig, temligen stark. En fjerdedels timme före totala formör- 
keken sägs Oecophora pruntella flyga i flock säsom vanligt i 
skymningen. Sex å ätta minuter före totala Törm. visade sig 
Geometra bilineaia och rectanguUUa på blommorna af Lonicera ; 
några dagfjärilar {Pap, janira, pamphilus, urticoe, brassiccB) 
flögo ännu; Fr. domestica matade ungarne; Sylvia hortensis 
jockade. En del af tamdufvorna flögo till dufslaget. — Ännu 
tre minuter före mörkrets början visade sig ingen förändring i 
det Dyssnämda, men myggorna samlade sig i flock. 

En och en half minut före totala form. hade de nyssnämda 
dagfjärilarna slagit ned i gräset; P. &ra««tC(B sågs ej mera ; men 
iO' efter mörkrets slut började P. urticm åter flyga; P. bra$sic<B, 
janira och pamphilus älersågos ej förr än ungerär en timma 
efter totala förmörkelsen. — Utom de nämnda GeonietrcB, vi- 
sade sig, af aftoninsekterna, Hemerobii och Noclaa gamma 
kort före mörkret; och A', chrysitis, Orneodes hexadactyla, 
Chilones^ PhryganeoB^ vid dess inbrytande. Vid 35 å 36' efter 
ljusets återkomst hade de i allmänhet åter försvunnit, endast 
Oecophora sägs ännu flyga. 

Bien flögo, 7 ä 8 minuter före totala förmörkelsen, endast 
mot kupan, inga utåt; näst före mörkret samlades de i kassar; 
40' efter ljusets återkomst sågos några, som, öfverrumplade af 
mörkret, hade slagit ned i gräset, begifva sig till kupan. 

Kanariefoglarna satte sig i burarna, såsom till natthvila, 
med näbben under vingen, straxt före mörkrets början och 
qvarblefvo så till vid pass 25' efter dess slut; en timma der- 
efter sågos de äta. Gråsparfvarna (Fring. domestica) flögo vid 
mörkrets början till boen; en del satte sig blott på taken. De 
(örblefvo stilla och tysta till vid pass 4 0' efter ljusets åter- 



— no — 

komst, dä locktoner hördes af dem ; en half timme efter miirk* 
ret voro de äter i rörelse och matade ängarna. 

Carvus monedida och comix begäfvo sig från åkrarna 
till träden, säsom om aftonen, straxt fOre totala (ormorkeben; 
vid dess början larmade och kraxade de derstades; efter lja> 
sets äterkomst satto de stilla, men omkring %&' derefter hör- 
des läten af dem och en del flögo äter utåt åkrarna. — Ea 
korp hade satt sig med näbben under vingen i ett träd. Efter 
Ijosets äterkomst började han ruska pä sig och putsa Qadrame, 
säsom om morgonen, och snart bortflög tian i det han lat höra 
sitt vanliga, klunkande läte. 

Dufvorna höllo sig tysta under mörkret Vid S5' derefter 
började de begifva sig ut ur dufsiaget, dit de (ore ljusets lor- 
svinnande hade influgit -^ Tupparna hördes gala straxt före 
och straxt efter mörkret, samt äter 40' och 25' derefter. 
Hönsen gingo ut ur hönshuset vid pass en timme efter dess 
slut. Änderna sökte hemåt nyss före totala förmörkelsen; inom 
en timma derefter gingo de äter i vattnet 

Hundarna tycktes icke fasta nägon uppmfirksambet vid 
det som tilldrog sig. — Nägra Oxar som gått i arbete om 
dagen, men kort före förmörkelsen Uifvit utsläppta på bete, 
iortforo att äta under densamma. — Nägra Får spmngo ocd* 
kring bräkande och till utseendet förskräckta vid mörkrets början* 

Flädermöss (troligen V. pipistrellus och daubentoni), som 
framkommit under mörkret, sägos straxt efter ljusets återkomst^ 
men (brsvunno. 

Organisten N. Liua, i Billinge, 3 mil norr oro Lund, 
iakttog, vid vackert väder med strömoln och lindrig S.O. vind, 
att Hönsen straxt före totala förmörkelsen närmade sig något 
hastigare än vanligt tili hönshuset, men med lika beteende, som 
annars om aftonen. Vid mörkrets början dög en höna med 
ajna halfvuxna kycklingar upp på sina vanliga nattplatser och 
btefve der qvarsittande till följande morgon. — En flock ank- 
vngar, som äfven gått ki i huset, gmgo äter ut, sedan ljuset 



— Ui — 

ilterkoinniil. — Kalkonerna närmade sig bönshusdörren, men 
gingo icke in och förrfldde intet . ovanligt beteende, 

Tvänne Orj^hönor^ den eha med en flock flygvuxna ungar, 
både oförmärkt under mörkret slagit sig till bvila på en slät, 
buskfri äng, nära intill en hop slätterfolk, som der lagt sig 
ned; men då det blef ljust flögo de åter bort. 

Prosten J. FaANstN i Laholm, der vädret var klart och 
måttligt varmt, anmärkte att en Katta lemnade sina fyra ungar 
under mörkret, [i hvilket drag kattens egenskap af nattdjur 
framlyser]. Några Får, som voro på bete, fortforo äfven un- 
der mOrkret att beta och att förhålla sig såsom vanligt. På 
en stor Gris märktes likaledes ingen Törändring, men Höns^ 
som voro ute på marken, började kackla och gömde sig under 
potatesFänet, tills solen åter syntes, då de kommo fram; de 
som voro inne på gården flögo upp åt taken. i»Hästarne snar- 
kade starkt». 

Landshöfdingen Grefve Liwbnhaupt i Halmstad anmärker, 
att då formörkeJsen fortgått till | af solskifvan, syntes foglarna 
oroliga och sökte skydd [hvilket torde stå i sammanhaog med 
de kort förut inträfiade starkare vindstötarna]. Under bela 
den totala förmörkelsen voro de stilla och tysta, men syntes 
soart åter franune sedan ljuset återkommit. Vädret var klart 
och vackert. 

Magister SoiBStBöM observerade förmörkelsen vid Kall- 
torp, \\ mil N.V. från Calmar. Himlen var nästan beläckt 
df stora tnoln, vinden vestlig. Af andra personer emottog Herr 
SnjBstBöM följande uppgifter: Bien hcmkommo till kuporna mer 
och mer, ju skummare det blef före totala mörkret; inga flögo 
utåt; slutligen kommo de i massor ned på flustret, begåfvo 
sig in, och qvarblefvo der till vid pass en timma efter ljusels 
återkomst, då de åter började sitt vanliga arbete. — Fåren 
sades hafva sprungit oroliga omkring och brakat; Gässen spat^ 
serade faeitiåt, såsom vanligt om ahonen, och Kråkorna skoc^ 
kade sig i träden med buller. — Flådermöss hade blifvit sedda, 



— 842 — 

Asir, Observatorn Ångström, som för Tysiska obsenalio- 
ners anställande begiTvit sig till Alfvesiad, vester oro Veiiö, 
anmärkte, att Fåglarna upphörde sjunga och qvittra vid Tör- 
mörkeisen. Vädret var vackert, med strömoln. 

Magister Edlund, som i lika afsigt rest till Wemamo, 
6 mil rätt S. om Jönköping, iakttog att vid mörkrets början 
hoppade fiskarne öfver vattnet [hvilket antyder , att Mygg, 
Phryganea3 o. d. dä, liksom om aftonen, kommit i rörelse] ocb 
att Marsvin (Cavia porcellus) kröpo tillhopa. Vid ljusets åter- 
komst hördes Tupparne gala. — Pä f. m. hade det regnat; 
nu var vädret torrt med strömoln. 

Magister Bbrgius vistades vid Gyllenfors bruk, utmed 
Nissaän, 6 mil S.V. om Jönköping. Under totala förmörketo 
var himmelcn mulen. — Af tvä Oxar, som voro utsläppta 
pä den plan der Bbrgius anställde fysiska observationer, lade 
sig den nna 18', den andra 10' före mörkrets början; båda 
lägo stilla och idislade till { timme efter dess slut. En annao 
oxe, som var instängd i hus, hade upphört att äta uoder 
mörkret, ehuru han nyss förut fatt föda. — Nägra Hmdar 
som slodo i band, och som fatt mat nyss före mörkret, forl- 
foro under detsamma att äta med vanlig glupskheL En Rapp- 
hönshund lade sig ned v.p. ^ timme före totala förmörkelsen 
och kröp ihop pä marken, der han blef liggande och ät gräs, 
men gick äter upp 3' efter ljusets äterkomst. 

Svalorna sägos vid mörkrets början flyga, den ena efter 
den andra, in i ett uthus. Hönsen begäfvo sig in i husea 
och under vagnar o. d. eller kröpo ihop pä marken. Skator 
och Kråkor slogo ned i träden nära boningshusen, med sill 
vanliga aftonläte, Nägra Korsnäbbar, som höllos i bur, salle 
sig till hvila pä pinnarna, med näbben under vingen^ meo 
upprättade sig, liksom förundrade öfver den korta natten, då 
ljuset äterkom. 

Bien flögo in i kupan och stadnade ej som vanligt sur- 
rande pä flustret. Under mörkret voro de inne, tysta och 



— 243 — 

stilla, men dä solen Ster syntee ulkommo do pä flustret med 
det vanliga surrande ljudet. 

Studeranden Th. Fribs, Femsjö (S.V.-hörnet af Jönköpings 
län vid Halländska gränsen, nära 81^ lat.), f. m. regnig, sedan 
nästan klart. Myggor började svärma kort före mörkret, 
och vid dess början Flädermöss och Nattfjärilar; de sislnämda 
Oögo sedan hela dagen bland gräset. 

Hästarne belade, utan att bry sig om mörkret; likaså 
Korna, men ett par af dessa och Fåren skyndade hemåt. 
Getterna samlades i tät skock och gingo hemåt, högt bräkande, 
men stannade hastigt dä ljuset återkom, och vände långsamt 
tillbaka. — Hundarna förhöllo sig olika. En Bandhund sprang 
tjutande af och an under mörkret; en Knähund blott skällde 
ett par gånger; en Valp lekte obekymrad. Hönsen skyndade 
sig in i hönshuset, hvarvid tuppen galde. — Svalorna flögo 
skriande kring ladan; två Bofinkar slogo ned i en syren- 
buske och tycktes sätta sig att sofva. 

Magister Wibmbr antecknade vid Borås; strömoln. Dju- 
reo visade i allmänhet lika beteende som vid vanlig aftonsky m- 
niog. Svalorna flögo i horizontel riktning, såsom då moln, en 
sommarafton skymma för solen. Tvä Grönsiskory utsatta i 
bur, visade sig dolska, äto oupphörligt, såsom om aftnarne, satte 
sig till hvila pä burens pinnar vid mörkrets början, men hop- 
pade åter ned dä ljuset återkom och började qvittra. — Nägra 
berättade sig hafva sett Flädermöss under mörkret. 

Enligt Doctor Sybdmark hade vädret pä samma ställe 
{Borås) till middagstiden var regnigt. En Häst, som var ute 
på bete, stSlllde sig, under mörkret, med de främre fötterna 
sträckta' framåt och de bakre bakåt, samt nedlutadt hufvud, 
utan att äta, men visade för öfrigt ingen oro. — Hönsen 
uppflögo, dä förmörkelsen var nära total, pä de störar, hvarest 
de pläga sitta om nätterna, och åto ej, ehuru de förut pä da- 
gen erhållit vida mindre föda än vanligt. Dä nu fbda erbjöds 
dem Oögo de ej ned förr än ljuset återkommit — Tvä i bur 



— 244 — 

varaode Grönmkor förb(dlo sig pfl samma sätt, under ena- 
handa förhållanden. — Några Ankor, som voro ute på höo»- 
gården, gingo icke in uti det öppna hönshuset då mörkret in- 
trädde, men lade sig ned på marken. Nu lades föda i deras 
vanliga tråg, men de rörde den ej, ehuru afven dessa Förut 
erhållit ganska sparsam föda. — Några Sparfvar och Svalor 
sågos flyga oroligt fram och tillbaka; de sednare flögo ej säN 
deles lågt — Ett par Kråkor flögo under mörkret från sta- 
den åt skogen. 

Rådman J. Kjbllmån i Borås, som i tjugu års tid haft 
Iglar oti dertill inrättade glaskärl, dels till vanligt bruk, dek 
såsom väderspåmän, fann att dessa djur, som under de före- 
gående dagarne varit oroliga, och i anseende till den regniga 
väderleken hållit sig uppe i glasen, den 28 Juli drogo sig 
alla ned i vattnet och sutto orOrliga; men då fOrmörkelseo vr 
förbi kommo de åter i rörelse, såsom dagarne förut. »De 
svarta eller Häsiiglarna>\ som Herr KjELLVANif haft inne alle- 
nast derföre, att de äro vida tillförlitligare väderspåmän än de 
vanliga Blodiglarne», förhöllo sig liksom dessa sednare. 

Några Oxar som voro ute på bete, kommo framsprio* 
gande och ville in i hus. Då förmörkelsen var förbi släpptes 
de åter ut och förhöllo sig såsom vanligt. Svalof^na, bvilkas 
ungar redan flögo, kommo vid mörkrets början in och to^ 
plats, de yngre uti, de gamla ofvanpå boet ; ^ter mörkrets slut 
flögo de snart åter« 

Lektorn E. G. Bjöbung har uti Strömstad enteckoat föl- 
jande observationer, som blifvit gjorda eller insamtade der- 
städes, till större delen af Aptekaren Bcrman. Vädret var kli-* 
sfgt, himlen öfverdragen af tunna moln. 

En hop Får och Lam som gingo ute, slöto sig kort fpre 
mörkret tätt iiUhopa och förblefvo så, dels liggande^ dels stilla- 
stående, idislaode, tills ljuset återkommitj då de skJQgrads sig. 
^^ Från ett stäUe pä landsbygden beräUades^ ^tt Kor och 
Oxar^ som |;ingo på bete, kort före mörkret, råmiande %sxM 



— 245 — 

sig till en fagaU, der de om aftonen plägade gå hem, men vid 
ljusets återkomst åter spridt sig. — Rapphönshundar tycktes 
ej utvisa någon förändring, ej heller en Kaita med en månad 
gamla ungar. 

Hönsen hade på flera ställen, kort före mörkret, begifvit 
sig in i hönshusen och satt sig på sina pinnar, hvarvid en och 
annan tagit fel och nedfallit [såsom ofta plägar ske om aft- 
narnej Vid ljusets återkomst hade tupparna hörts gala, och 
samtliga hönsen småningom åter gått ut På tvänne andra 
ställen hade de samlat sig tillhopa nära hönshuset, utan att* 
gå in, och åter skingrat sig då solen kommit fram. På det 
ena af dessa ställen galde tuppen två gånger under sjelfva 
mörkret, pä det andra hördes alls ej något galande. 

Två Kalkoner satte sig, då solen var betydligt förmörkad, 
på sina vanliga sofställen. Under mörkret kördes de ned och 
mat sattes för dem, men de rörde den ej, utan återgingo tiJl 
sofstället. En stund sedan solen åter framträdt gingo de der-* 
ifrån, men åto ej heller då. De hade dock redan förpt på 
dagen blifvit matade. En kalkonhöna följde några ankungar, 
som före mörkrets början lade sig ned i gräset. Då ljuset 
upphörde säg hon sig förundrad omkring, med utsträckt hals, 
men lade sig snart ned; kort efter ljusets återkomst reste de 
sig alla och började snart åter äta. 

Tre äldre Gäss, med några ungar, två månader gamla, 
betade på ett ställe nära hemmet. Då solen var till en be« 
tydlig del skymd, började den ena gåshonan, som var omkring 
48 år gammal, se uppåt och rundt omkring sig, plockade åter 
på marken, såg ånyo omkring sig o. s. v. några gånger UH 
dess förmörkelsen blef total Då började hon starkt kackla, 
sprang direkte i vattnet, dit hela flocken följde, och alla sim-* 
made med full fart bemåt, eharu de hade faaft ungefär i kor- 
tare v3g tiH landa. De anlände hem just vid ^ets åter* 
komst^ dä de genast heh lugnt begåfvo sig landvägen, direkte 
tillbaka til) betesstället. 



kand. WWltodf"- .„ „u de - « » . ^ ■. , 

.5r4e». 6'°8','^_ siK ""• P' - - ^ - — — ■ 

uiäde, »«» '* ^„ de rö'A «><K.d>^ ^ 

,a»li6» "'«', '"_j>s.r«>"' f*"» •.■.«. «™ r -=: 

ethSlVil g»»'' .^7 fr"" °°'' « »» . «c 40i «: =. 

,Sg» (1V6» "^ If^t par Krå, ,„ . B « « ak «, 

i«». 'ää'^^'"^,;» oroliga, . , . » fc ^ ••<- « 

vSilerlek»» " ^^^^^ ^h suUo o. i»»»™ c ~ ••" 

arta ned > ^^ .^ jl^r i rörel ^ iC «. -«= = *■* 

svaru .ne» je aro vida 1,1 ^|r «»««—' 

nast derfore, »*»- •" ^^ 

vadiga Blodiglaroe., farbollo sig ^ W^ 'T*'^'" 
Nägra Ojeoi- som voro uL . ^i r Ö*"» « ■ 
gande ooH viUe in i l'"^. Dä To ^ ^ é « *^ «« 
de äter ut och förhöllo sig säson, .^.itr » » *" 
ungar redan flögo, lioniino vid [, ^^ 

p/aX^ do yngre "•J» *** 6'°*'* ^^^^^i 

/lägo d^ snart äter. 

I_^elK.tx>m E. G. Bjöiuiw bar 
.faode obaervatiooer, som blirvit 
Uätias, Lill större delen af Ap^kai 



[aren Ll 







— ii' — 

sSgos, just dS stdIjuM Dpi^tSrde, sälla 

mörkret lyftade de sig då och dfi oå- 

t åter, men d9 Töreta Bolljuset iterhom 

m stora svarta Svalan [Cypselus] sftgos 

,...., högt näst (Öre och nast efter mörkret. 

* af en äldre Tni, som ^de Tyra kupor. 

lalkades kommo de med stark fsrt fly- 

. -^, kuporna, der do förblefvo, icke blott 

,, , ***« n utan arven, så vidt hoo, vid nåera 

rL. Li i ** kunde märka, hela den dagen till ända. 

"^ai io morgooen stått i sm vanliga glas- 

, *'•«!■ sydvest, på apteket, visade noder 

**■•■••* beteende. 

'■«l aggmaskar pläga visa sig om aftoaroa, 

''*'<"l«.«. .elsen icke upptäcka någon sidan. 

""^■l^-j^ * n i Hjo upj^ifves: svag sydvestlig 

*** '^f^ ^ ■* '"^'■« (»läckt af moln. Grdsparfvar 

i™! ■*»(*■ •■ ler ett eget qvittrande läte till sina 

^ ^%^ *' iiörkrets början; efter dess slut vi- 

"* ^^ ^ ^* "^^ sjungande, sfisom på en vacker 

kommo. — Bien voro oroliga och 






*m 



""•f^, -*••*. orna, hvilkas ingångar de ej lydc- 






iiEE!t meddelar följande iakttagel- 
liotm, vid Svartan och H mit 
■v till stSrre delen mulen. Hua- 

~ iROm om aflOpPn nrh i Miliir— 

liemdrifvas e 

'la ute öfvei 

^'id nattens 

nörkelsens 

'jnöl, som 

N.-o 7 k I 



— 248 — 

deras skötare, lägo stilla och hvilade, men reste sig och bor> 
jade beta, dä skötaren ditkom, och fortsatte dermed Qoder hela 
förmörkelsen. Tvä eiiSirs-kalfvar närmade sig skötaren då del 
blef fullt mörkt, liksom om de märkt nägonting ovanligt Nå- 
gra, en torpare tillhöriga, äldre och yngre fäkreatur, som be- 
tade i öppna skogen och plägade hemdrifvas om aftnarne, sågos 
dä det började bli skumt, skynda hemät; men dä de under 
vägen öfverraskades af mörkret lade de sig i samlad skock. 
Dä det äter blef ljust skingrades de och började beU. 

Fåren uppgäfvos hafva synts skrämda vid det annalkande 
mörkret, och delade sig i tvä flockar, af hvilka den ena 
tycktes vara mera skrämd, den andra betade, ehuru nägot »för- 
vildad». — Hädarna hvilade stillastäende, säsom vanligt om 
eftermiddagen och började beta dä förmörkelsen tilltog, liksom 
de alltid pläga göra vid skymningen. De fortsatte derroed så 
länge det var mörkt; men dä solen äter sken fram började de 
springa, och äter vände, efter utseendet med glädje till den 
vanliga hviloplatsen, under en stor björk, der de sedan stao- 
nade pä vanligt sätU — Svinen, som vanligen plägade hem- 
drifvas om aftnai^ne, samlade sig vid en grind ät hemvägen; 
fyra ärsgrisar närmade sig sköterskan, liksom oroliga, då 
mörkret blef starkast. 

Hundarne syntes föga bry sig om tenomenel, utan hvi- 
lade. En halfärs-gammal Rapphönshundvalp uppgick från sill 
hviloställe sökande menniskors grannskap, der han äter lade 

sig ned. 

Skogvaktaren, som blifvit tillsagd, att under mörkret gifva 
akt pä skogsdjuren, uppgaf, alt Hararna icke hade börjat gå, 
säsom de annars pläga göra om aftnarne. Deremot lyckades 
han att kort före förmörkelsen stöta upp en Tjäderkuil Han 
boll den alltjerot skingrad och, emedan ungarna ännu voro »föga 
växte», lockade säväl de, som Tjäderhönan ganska lifligt, meo 
dä förmörkelsen blef toul, upphörde lockandet ä öiose sidor, 
ehuru kullen ännu var skingrad. Sä snart det äter blef Ijosl 
började 4e änyo att locka och svara hvarandra. 



— J49 — 

Tv3 Låderlappar [mSnne Nattskärror?] hade blifvit sedda 
flygande i mörkret, nära ett vattenfall invid ett berg. D§ 
ljuset Återkom sades de hafva synts oroliga, flugit bit och dit» 
stött mot träden och snart försvunnit 

Kråkorna Högo under skrik, bit och dit, men bunno ej 
samla sig i flockar, sfisom de pläga göra om aftnarna. — Sparf» 
var och tättingar sökte, såsom vanligt om aftnarna, skydd 
invid trädstammarna och upphörde att qvittra, men började åter 
dermed då det blifvit ljust. Skalorna flögo vid mörkrets bör- 
jan oroligt hit och dit. — VUdänder uppflögo ur ån och styrde 
kosan mot skogen. — De flesta fuglama tycktes rigta sin flygt 
mot sydvest. 

Följande iakttagelser, som äro gjorda utom området för 
den totala förmörkelsen, men som icke derföre ega mindre in- 
tresse, anföras här såsom en egen afdelning, för att underlätta 
jemfdrelsen med de föregående. 

Åptekaren Landifi i Motala hade anmärkt, att då för- 
mörkelsen nått halfva solskifvan, visade sig en mängd små- 
foglar i hans trädgård högst oroliga. »De flögo ofta tätt om- 
kring mitt hufvud, såsom ämnade de sätta sig och söka skydd». 
»Uio åttaåriga gosse tog en vanlig sparf, som slog hst i an- 
sigtet på honom» — »och då gossen öppnade banden för att 
släppa fogeln, låg den ännu qvar några minuter.» — Då ljuset 
äter blifvit något starkare flög fogeln. — Uti en löfsal, der 
nSgra barn lekte, hade foglarna slagit ned på marken och låtit 
laga sig. *) • — En Stiggalt fortfor att äta under hela tiden, och 
en Hund tycktes ej gifva akt på mörkret. 

Kapten I. I. Hagströmer iakttog på Viby-Värsta, 3 mil 
S.V. om Örebro, under det molnen vid förmörkelsen började 
skingra sig, att när denna var störst flög en flock af Columba 

*) Detta besynnerliga förbiilande anföres här, dä det bliftii till Aka- 
demien inberättadt, men tyckes dock icke baf?a kunnat omedelbart 
bero af förmörkelsen. C. S. 



— 150 — 

oenas in på nägra iörkiädda kullar. Vid samma tid utflög 
Hirundo urhica med sina ungar från boen, som finnas i roäDgd 
uti en flygelbyggnad på stället. Dessa foglar ansSgos vara högst 
uppskrämda, gåfvo ett ovanligt läte, sökte sig intill tak och 
väggar och sväfvade i trånga kretsar omkring fem ä sex persooer, 
som stodo tillsammans *), men då solljuset ånyo blef starlare 
flögo de åter in i boen med sitt vanliga glada qvittrande. 

Baron W. Löwsn iakttog på Håritige, 3 mil söder om 
Stockholm, att boskapskreatur, som voro vanda att om aftonea 
gå hem från betet, äfven hemkommo vid förmörkelsen. — Få- 
ren, som kl. 3,45' [således v.p. i timme före mörkret] gått 
ned till vattnet, skyndade åter till fårhuset då förmörkelsen 
blef total. — Hundar syntes oroliga och darrande. — SparfmT 
och andra småfoglar vid boningshusen tystnade och inkröpo i 
sina bon. Likaså i skogsmarken, der vid mörkrets början allt 
fogelqvitter tystnade. Svalorna flögo lågt ned, tätt öfver vat- 
tenytan. — Kråkorna flaxade tigande omkring och flögo slut- 
ligen snabbt, rakt uppåt, så att man ej kunde följa dem med 
blotta ögat. — Dufvorna höllo sig inne i dufslaget, utan alt 
kuttra. 

Flugorna inomhus kröpo in i fönsterspringor eller satte 
sig, såsom om aftnarna, i taket och höllo sig der stilla. — 
Bien kommo i stora skaror inflygande i kuporna, intet enda 
sågs under förmörkelsen utanför. — Daggmaskar syntes icke tilL 

Professor P. Wahlberg i Stockholm, der vädret var torrt 
med strömoln, iakttog uti Trädgårdsföreningens trädgård följande: 

Gråsparfvar, (Fr. domestica) sutlo på taken och läto, äf- 
ven under mörkaste tiden, höra det läte, som de pläga gifva, 
då de sålunda satt sig. Då ljuset åter något tilltagit flögo de. 



*) Sannolikt torde deras beteende heldre kunna förklaras deraf, att de 
sökte fånga mygg och andra afton insekter, som framkommo kring 
husen och omkring de nSmnde personerna, fin deraf, att de voro 
skrfimde af mörkret. C S. 



— 851 — 

Af fjärilar sågs blott en Papäio brasswcBy ungefär en half 
timme efter största förmörkelsen; ingen hade visat sig före 
eller under densamma. Ej heller förmärktes några nattQärilar 
eller andra aftoninsekter. 

Flera arter flugor (Musca groenlandica, Lispa teniaculaiay 
Anthomyicd) sågos i rörelse före och efter den mörkaste tiden, 
men under denna satte de sig till ro, alldeles på samma sätt, 
som då ett tjockt moln, under en annars klar dag-, stryker 
förbi solen. Äfven Humlorna voro stilla en längre stund, me- 
dan det var skumt, men flogo både före och efter den tiden. 

De vanliga Nätspindlarna (Epeira diadema) sågos icke 
komma fram i sina nät, hvaraf flera funnos på stället. — 
Daggmaskarna kommo icke fram. 

Doctor J. A. Nygren hade vid Schebo, 2i mil norr om 
NoiTtelge, anmärkt, alt Svalorna icke syntes till under det 
förmörkelsen var störst, men väl före och efter den tiden. — 
Ingen sångfogel hördes qvittra eller sjunga under nämnde tid 
i del fria. Flädermöss och Myggsvärmar visade sig icke så- 
som de pläga göra om aftnarna; ej heller framkommo Gro-- 
dorna på gångstigar och Gräshopporna hördes ej knarra. — 
Myrarna voro i rörelse både under förmörkelsens till- och 
aftagande, men dä den var störst syntes ingen myra på stacken. 
— Vädret var mulet, men klarnade efter förmörkelsen. Vinden 
vestlig, lindrig. 

Enligt uppgift af Bruksinspektör Björkman pä Tdffors 
bruk. tätt invid Gefle, hade vinden der varit S.O. och him- 
meln betäckt af strömoln. Svalot^na, som i år i allmänhet 
varit fåtaliga, hade icke varit sedda under den tidjörmörkelsen 
var störst Dufvorna hade äfven der begifvit sig in i duf- 
slaget och Hönsen in under tak. Han hade, medan skym- 
ningen var starkast, sett en sparf sitta, v.p. 90 minuters tid, 
stilla på ett tak och sedan flyga bort dä ljuset åter tilltog. 

Kronofogden Burhan observerade förmörkelsen i Neder- 
kalix, der luften var nästan klar med blott lätta strömoln 



r. v. 




— 852 — 

Om djuren bar han anmärkt, aU några hästar och fir, sooi 
gingo ute i en hägnad nära gärden, lade sig elier stodo stilla 
pfi samma sätt som de plägade göra vid nattens annalkande. 
Största mörkret forliknas vid den skymning, som derstädes rå- 
der under den korta natten midtpå sommaren. 

Herr Schdivaix tillade: det är med verkligt nöje jag sokl 
verkställa uppdraget, att pä ett ställe sammanföra de ofvansU- 
ende iakttagelserna. De hafva blifvit flera och lärorikare äo 
man pfi förhand hade vägat hoppas, och det kan ej undgå att 
anmärkas af den som genomläser dem, att ehuru de blifvii 
gjorda pä vidt aflägsna ställen, i alla delar af landet, af 
ett stort antal personer, som pi högst olika sätt uppfattat an- 
ledningarna till de yttringar, de sägo hos djuren, sä äro dock 
sjelfva iakttagelserna märkvärdigt öfverensstämmande. Dä de 
i allmänhet blifvit gjorda pä djurarter, som vanligtvis omgifva 
menniskors boningar, finnas mänga uppgifter på nästan hvarje 
art, bvilket i hög grad ökar deras värde, emedan öfverensstäm- 
melsen mellan många iakttagelser, på vidt skilda orter, gifver 
dem en tillförlitlighet, som de skulle saknat, i fall de stått en- 
staka, och gör att de kunna korrigera hvarandra, så att det 
synes huruvida andra tillkomna omständigheter förvillat en ocli 
annan iagttagelse. 

Det första, som med säkerhet framlyser af dessa observa- 
tioner, är att djuren allenast uppfattat förmörkelsen såsom ell 
vanligt aftonmörker och det återkommande ljuset såsom en mor- 
gon, hvarigenom åter den åsigten bekräftas, att djurens sömn 
och i allmänhet natt-yttringar vida mera bestämmas af ljuset, 
än af jordens riktning mot solen m. m som varit omtaladt så- 
som orsak. — Det synes hafva varit en ganska allmän tro, 
att djuren varit högst uppskrämda, säsom genom känslan af en 
allmän nöd eller stor olycka, eller åtminstone förvillade genom 
mörkrets inträfTande på en ovanlig tid af dagen; men då det, 
genom observationernas sammanställande, blifvit fullkoroligeo klart, 
att endast de vanliga och alldagliga orsakerna varit tillräckliga 
att förorsaka de observerade yttringarna, och då just de, icke 



— «53 — 

fä observatörer, som närmare käoDa djararterna och äro vanda 
att observera pä dem, icke funnit yttringarna afvika från dem 
som inträffa hvarje afton, så blir det ganska tydligt, att den 
rörmodade oron ooh skrämseln hos djuren allenast berott på 
individuell uppfattning, vid ett tiliralle då inbtllningskraftea varit 
uppdrifven och då de vanliga aftonfenomenen sågoe vid en 
ovanlig tid på dagen. Äfven vanda observatörer hafva vid detta 
lilliälle icke kunnat afhålla den foreställningen, alt djuren varit 
oroliga, ehuru de sågo dem handla alldeles lugnt och på van- 
ligt sätt. Man bör härvid ihågkomma, att det nästan dagligen 
ses inträffa, att djur, som mot aftonen blifvit af en och annan 
orsak fördröjda, måste skynda sig hem, eller rent af låta öf- 
verraska sig af mörkret. Emellertid har ref. ansett sig böra 
alldeles utelemna de förmodanden, som många framställt om 
denna oro och skrämsel hos djuren, för att blott rent fram- 
ställa hvad hvar och en uppgifvit sig hafva sett. Likaledes 
äro de iakttagelser utelemnade, som blifvit anställda på fiskari 
grodor, insekter o. d., hvilka för tilirället blifvit intagna, och 
bragta i ett för deni alldeles ovanligt läge. 

Vidare synes det af observationerna, att hundar och kattor 
varit de djur, som visat minsta uppmärksamheten på förmörkel- 
sen, h vilket ganska väl öfverensstämmer dermed, att dessa, så- 
som de flesta rofdjur af däggdjursklassen, äro vanda att vara i 
verksamhet lika väl om natten som om dagen. De växtätande 
däggdjuren hafva deremot mera regelbundet känt inflytandet af 
mörkret De husdjur, som varit vanda att hemdrifvas om af-^ 
tonen, hafva äfven nu gått hemåt; de, som varit vanda att bli 
ute, hafva betett sig såsom vanligt om aftonen: alla oxar hafva 
lagt sig ned att idisla o. s. v. — Foglarna och insekterna 
hafva visat sig högst beroende af ljuset. Tamdufvorna hafva 
slagit in i dufslagen då det började bli skumt och förhållit sig 
tysta under mörkret; svalorna hafva ej begifvit sig in förr än 
just under mörkrets början, pch en iagtlagelse synes visa, att 
Cypselus apus förblifvit flygande ute. En annan observation 



— 254 — 

på samma fogel är ganska obestämd och flera Tirmas ej, b vil- 
ket är skada. 

2. Iakttagelser pä växter. — Herr Wahlbem före- 
drog, ur de hithörande talrikt insända anteckningarna, följande: 

Professor ZsTTiasTiDT^ Lund. Vädret klart. Linum 
perenne, Campanida Spectdum, Oxalis crassicatdis, Esch- 
seholtzia californica och crocea, Crepis-arterna samt Calenduk 
officincdis började, vid ljusets aftagande, småningom hopslula 
sina blommor och hade nästan fullständigt slutit dem när deo 
totala förmörkelsen inträdde, samt öppnade dem ej efter ljusets 
återkomst. Deremot ändrade Vicia Faba icke sin bladställ- 
ning under förmörkelsen, ej eller slöto sig då blommorna hos 
Hemerocallis fulva och Dianihus delioides, utan den sistnämnda 
hopfällde dem först, som vanligt, klockan 6 på aftonen. 

Bruksförvaltaren Nordbladh och Magister Wadnkr, An- 
drarums alunbruk. Vädret halfklart. Blommor fhvilka upp- 
gifves ej] slöto sig under förmörkelsen och öppnade sig ej 
vidare. 

S. M. Adjunkten Wallbngren, Trolle-Ljungby, U ^i' ^'^' 
ster om Christianstad. Temligen klart. Straxt före förmörkel- 
sens början voro blommorna af Hemerocallis fulva, Esck- 
scholizia caltfornica och Convolvultis tricolor utslagna, af Oeno- 
thera biennis slutna, af Lonicera Caprifolium utan lukt. 
Kl. 3,55 min. började Eschscholtzia sammandraga dem och 
kl. i voro dess blommor alldeles hopfällda. Kl. 4| hade blom- 
mor på stånd af Oenothera, hvilka stodo i skugga, slagit ut 
De öfriga ofvan anförda växterna undergingo ingen förändring- 
Organisten LiuA, BUUnge, 3 mil norr om Lund. Tem- 
ligen klart. Under förmörkelsen tillslöto sig blommorna af 
Eschscholtzia californica och Hypochoeris radicata, utan alt 
sedan öppna sig, hvilket dock, hvad den förra beträffar, äfven 
blifvit iakttaget vid samma tid under solklara dagar. Con- 
f^vulus tricolor, Ndana atriplicifolia, Lavatera trimestris, 



— 855 — 

Gäia iricolor, Limnanihes Douglasii, HemerocaUis fulva bibe- 
böllo deremot blommorna öppna under förmörkelsen och tilt^ 
slöto dem först senare på vanlig tjd. Oenoihera triloba utslog 
blommorna under förmörkelsen och bibehöll dem öppna, hvilket 
äfven annars vid samma tid befunnits vara handeisen, Le-^ 
guminosernas blad, t. ex. hos Vida Faba, Cytisus Laburnum, 
Loius cornictUata, Lupiner &c, visade intet tecken till 
retlighet. 

Landshöfdingcn Grefve P. Lbwbnhaupt, Halmstad. Vädret 
nästan klart. Gräset blef daggigt och stark blomsteränga märk- 
tes, vid förmörkelsens slut, pä en af trädgårdsblommor om- 
gifveo kulle, der detta förut icke var händelsen. 

Magister Siubströh, Kcdltorp i\ mil N.V. från Calmar. 
Himlen nästan betSickt af stora moln. Iakttagelserna medde- 
lade af andra personer. Ringblommorna slöto sig under den 
totala förmörkelsen. viOrchis odoratay> [^Platanthera bif(dia?'\ 
luktade lika starkt som annars om aftonen. 

Akademiae-Adjunkten Ångström, AlfvesladwdVfeyiiö. Strö- 
moln. Blommor [hvilka uppgifves ejj tillslöto sig under för- 
mörkelsen. 

Magister Bsrgios, Gyllenfors bruk i Småland vid Nissa 
ån, 6 mil S.y. från Jönköping. Mulet under totala förmör- 
kelsen. Leoniodon atUumnalis^ CcUendula officinalis och ;Vym- 
phcea alba slöto sina blommor under förmörkelsen och öppnade 
dem ej efter ljusets återinträdande; Nymphcea sänkte dem lik- 
väl icke under vattenytan. 

Studeranden Th. M. Fries, Femsjö prestgärd i Weslbo 
härad af Jönköpings län, 4 mil från Halmstad. Vädret nästan 
klart under förmörkelsen, på förmiddagen duggregn. När mörkret 
började inträda slöt sig först (kl. S^iO"*) Hypocheeris radicaia. 
Den efterföljdes snart af Spergula arvensis (3.45"*), Capsella 
Bursa Pasioris (d:o), Hieracium Pilosella och Auricula (3. 50*"), 
Lapsana communis (d:o), Leoniodon autumiudis (4.0"*), Stel^ 



— 456 — 

/arta media (4.2"*) och Oetwthera biennk (4.5*). AU Oeno- 
ihera tvärt emot vanliga förhållandet, vid mörkrets tilltagande 
slöt sina blommor, under det den haft dem öppna d«a före- 
gående delen af dagen, anniärkea som en ovanlig företeelse. 
Den spridde under förmörkelsen en stark lukt, sådao deo af 
iakttagaren aldrig förr blifvit bemärkt. Calendula arvensis 
(4'0"'), Hypochwris maculaia och PoieniUla argeniea (4.5*) 
började sluta blommorna, men hunno ej fullt hopfälla dem innan 
det återvändande ljuset afbröt deras sammandragning. Sådant 
var äfven förhållandet med Anihemis arvensis, som kl. 3.55* 
sågs hafva börjat nedluta sina tungblomster mot holken, hvil- 
ken de likväl icke fullkomligt nådde. Bland LeguminoscB var 
Orobus itiberosus den enda af observerade arter, som helt och 
hållet hopfällde bladen (4.7*), då deremot endast ett eller annat 
blad hopveks bos Trifolium repens och praiense (4.2*) samt 
hos Lölus corniculala (4.7*). 

Lector Björling, Strönisiad. Strömoln. Iakttagelserna gjorda 
af Apolhekaren Burman. Kort före den totala förmörkelsen hop- 
fälldes blommorna af Linum perenne mer eller mindre full- 
ständigt, samt bibehöllo sig derefter slutna. Hos Calendula 
officinalis märktes en obetydlig böjning inåt på strålblommorna. 
Convolvulus tricolor hade redan förut slutit sig och förblef 
sluten. Blommorna af Leontodon samt bladen af Arter, Klöf- 
ver, Lotus, Lupiner och Oxalis visade ingen förändring. 

Apolhekaren Wikblad, Hjo, Temligen klart. Näckrosorna 
drogo sig under vattnet och Convolvulus tricolor slöt sig full- 
komligt, utan att vidare under dagen öppna sig. 

Bergmästaren Carl E. Sjögren, Stråisnäs, 4} mil söder 
om Skenninge. Himmelen nästan mulen. Ingen inverkan af 
förmörkelsen märktes pä växterna. I Rådman Ahgrbns träd- 
gård i Skenninge (temligen klart) utslog Oenothera [troligen 
hiennis'] sina gula blommor. 



— 157 — 

lakUagdser uiom den ioUda färmörkekens område. 

ApothekareD Land», Motala. Nära kiarU Föriii6rk«lsed 
nästan total. Enligt berättelse hade Asier-^rior och Polemth 
nium under fömiörkelsen liksom hopdragit sina blommor ocb 
NaUniolen ångade derunder, enligt Herr Landihs egen iaktta- 
gelse, nästan som pä aftonen, eller åtminstone mer än om dagen. 

Professor Wahlberg, Stockholm. Strömoln. Acacia lophantha 
och deiUbata hopfällde småbladen vid ljusets aftagande och öpp- 
nade dem åter, ehuru ofullständigt, efter dess återkomst. CcJli- 
stachys ovaia uppreste bladen mot stammen och bibehöll dem 
sedan hela dagen i denna ställning. CalendiUa offieinalis höjde 
njgot sina strålblommor. Oenothera biennis öppnade ej blom- 
morna, ej eller utvecklades lukten hos blommor, som mot af- 
tonen sprida vällukt. ConvdvtAlus éricolor, Hemerocallis fuliXå 
och alla öfriga blommor, som observerades, tillslöto sig icke. 

Bruks-Läkaren Nygren, Schebo bruk, H mil norr om 
Norrtelje. Vädret mulet, klarnade efter förmörkelsen. CcJen^ 
dula offieinalis upphöjde sina strålblommor, men tillslöt ej blom- 
morna. Convolvulus tricolor hade redan före förmörkelsen slutit 
dem och fortfor att hafva dem slutna. Arter och Bondbönor 
ändrade ej bladställning. Platanthera luktade ej så starkt som 
om natten. 

Bruks-Inspektor Björkman, Tdffors bruk vid Gefle. Strö- 
moln. »En Acacian [hvilken uppgifTcs ej], Maskrosor och 
Ringblommor slöto sig under förmörkelsen och öppnade sig 
derefter något, dock ej som förut. 

Kronofogden Burhan, Neder-Calix. Nästan klart. Öfversta 
bladen pä Potatoes-kålen hopdrogos något, dock ej så mycket 
som vanligt vid nattens annalkande. 

Herr Wahlberg tillade: Af ofvanstäende iakttagelser fram«- 
går, att solförmörkelsens inverkan på växterna varit likartad 
med den, som vid mörkrets inträdande om aftonen vanligen 
förmärkes, men att den totala förmörkelsens korta varaktighet 



— 258 — 

endast hos de mest känsliga arterna varit lillricklig att fram- 
kalla någon forändring. Dessutom bör anmärkas, att det olika 
förhållande, som af särskilde observatörer blifvit uppgifvet, buf- 
vudsakligen synes hafva berott af förmörkelsens mer eller 
mindre fullständighet, samt af väderlekens beskaffenhet på ob- 
servationsstället. 



5. Gulo borealis. — Bland anteckningarna öfver djurs 
(brhällande under solformörkeisen hade inkommit en skrifvelse 
undertecknad af Stadsfiskalen O. G. Sghagbrlind, Tullvaktmä- 
staren A. Hkdbbrg och Studeranden J. Hbdbbrg, samt ytter- 
ligare bestyrkt af Postmästaren G. E. Gbtbr, att straxt före 
rdrmörkelsen hade två Järfvar (Gulo borealis) visat sig i en ärt- 
åker vid Sohlberga i granskapet af Arvika i Vermland, och der- 
ifrån blifvit bortskrämde af dem som undertecknat skrifvelsen. 
Det anföres vidare, att denna djurart är högst sällsynt åt detta 
håll, och icke varit känd att visa sig på odlade ställen, utan 
blott att uppehålla sig i de aflägsnare skogstrakterna. Då 
denna uppgift endast har värde såsom upplysande detta djurs 
geograGska utbredning, har den icke blifvit upptagen under fö- 
regående rubrik. 



6. Nictellillverkning. — Herr Brbdbbbg hade in- 
skickat till Akademien en uppsats, redogöraude för de försök, 
hvarmed han under den sednaste tiden varit sysselsatt för att 
tillgodonjuta den nickel- och kopparhaltiga Klefvamalmen i 
Småland. Af denna upsats, som uteslutande berörde den teck- 
niska delen af ämnet, gjordes en sammandragen redogörelse in- 
för Akademien, innehållande i hufvudsak, att Herr Brbdbsrg tror 
sig, förmedelst användande af en bättre röstning, hafva lyckats 
åvägabringa sådana af honom kallade koncentrationssmältningar, 
att han dervid erhållit en skärstensprodukt, som varit rik på 
nickel och koppar, men deremot ganska fattig på jern. 



— «59 — 

7. Kaisyrad koppar oxid-nal ron. ^ fterr L. Svan«* 
BBR6 föredrog följande till honom deroro gjorda meddelande af 
Herr Gkntblb: 

lodryper man litet af en kopparvitriollösning uti en kon- 
centrerad lösning af kolsyradt natron/ sä upplöser sig den färst 
bildade fällningen, hvilket dock icke inträffar om mera tillsattes 
af kopparlösningen. Den bildade Tällningen förvandlas deremot 
inom nägra dagar till ett groft kristallpulver, hvaribland man 
stundom varseblifver kristaller af 1 centimeters storlek. Dessa 
kristaller hafva kopparvitriolens färg och utgöras af länga 4->si- 
diga rhombiska prismor; vid upphettning afgifva de kolsyra 
och vatten, men bibehälla deras form och blifva glänsande 
svartbruna. Vid analys erhölls följande proccntiska värden fbr 
dessa kristallers sammansättning 

funnet rflkn. 

kolsyradt natron .... 37.40 37.55 

kopparoxid 47.90 47.98 

kolsyra 14.67 15.51 

vatten 80.03 19.03 

. .. . .. . 

och hvaraf följer, att formeln för denna förening är NaC+CuC+SH. 
Detta salt fäs äfven om man indryper en lösning af svafvel* 
syrad kopparoxid-ammoniak uti en koncentrerad lösning af kol« 
syradt natron^ samt öfverlemnar blandningen till ammoniakens 
frivilliga forflygtigande. Likväl har det sä bildade dubbelsaltet 
visat sig icke vara fullkomligt rent, utan förorenadt af omkring 
tV procent svafvelsyra. Af vatten sönderdelas dubbelsaltet pä 
ett sädant sätt, att kolsyradt ' natron utdrages tillika med en 
del kolsyra. 

H. Strcvb, som i bref meddelat mig, att han erhällit 
samma dubbelsalt, genom att upplösa Bbuiiiibrs basiska kolsy- 
rade kopparoxid (CuC+CuH+H) uti en varm, koncentrerad lös- 
ning af kolsyradt natron, hvarvid dubbelsaltet under afsvalning 
kristalliserar, angifver, att det, behandladt med kallt vatten, ut- 
vecklar kobyra under en längre tid, under det att kolsyradt 
natroD utdrages, och hvarvid det förut bläa saltet, utan att 



— 860 — 

(orlora sin form, antager en mer oller mindre grönblå iarg och 
Ibrvandlar sig till 2Cu C+3CuH+3H. 



8. Svamp på råg. — Herr Fuss hade insSndt 
följande : 

»De till mig öfversända gula rostfläckar, som angripit frön 
af rfig, liknade vid första anblicken sfi fullkomligt Fusa- 
rium heierosporium Syst. Myc, en svampväxt, som angriper 
gräsfrön, och först blef upptäckt pä Lolium temulentum, 
att jag icke betviflade deras öfverensstämmelse, dock för att 
med full visshet bestämoia densamma, har jag undersökt den 
under sammansatt mikroskop, hvarigenom denna bestämning är 
fullkomligen bestyrkt *). Dä man nemligen fuktar sädeskornen, 
svälla de gula fläckarna nfigot upp till en nästan gelatinos 
massa, som under mikroskop upplöser sig till en mängd ytterst 
smS, genomskinliga spindelformiga sporidier. 

Det torde förtjena anmärkas, att en mängd arter af Fu- 
sarium och i synnerhet Fusisporium, som föga derifrån afviker, 
äro ett vanligt symptom hos sjuka växtdelar, synoerligast rötter 
och frukter. Det var en art af dessa slägten (^Fusisporium 
Solani, Summ. Veg. Se. p. 473), som man i Tyskland antog 
som orsak till Potatis-farsoten, en annan art förstör Rödbetor, 
en annan Päron o. s. v. Dessa, såsom växaode p& större 
köttiga delar, äro vida mera utbildade, och omgifvas af ett 
mycket tydligt mögellikt ludd (deras vegetativa system), så att 
deras svampnatur icke kan betviflas. Hos Fusarierne, växande 
på fastare växtdelar, försvinner nämda mögel, och hafva frö- 
kornen endast ett tunnt, cellulöst underlag, men äro till alla 
delar föröfrigt så öfverensstämmande, att deras skillnad till olika 
slägten är endast artificiell. 

Alla dessa svampbildningar äro i hög grad meteoriska och 
framträda derföre företrädesvis regnfulla år. Visserligen träffar 



*) De på Lolium växande exemplar äro endast mera utbildade, mör- 
kare och ofverklflda vanligen hela fröet. 



— 261 — 

mao dem sporadiska alla är på senhösten, men under ogunstiga 
somrar visa de sig redan före skörden såsoro farsoter. Att af 
dessa parasiter angripen säd icke är tjenlig till utsäde, be* 
höfver knappast anmärkas; men har man friskt utsäde behöf- 
ver man icke frukta för deras smitlbarhet ett kommande år« 
så vida icke lika ogunstiga klimateriska Ibrhållanden skulle 
inträffa. 

Någon menlig inverkan på helsan af nämda parasiter har 
k;ke hittills blifvit anmärkt. Erfarenheten deraf vore af vigt 
få tillförlitligt bestyrkt och utredd; ty möjligen kunna de sjuk- 
domsfall, som blifvit observerade, bufvudsakligen eller endast 
härröra af de inblandade mjölökorna, med hvilkas kända verk*- 
oingar de uppgifna symptomerna öfverensstämma. Emedlertid 
är anmärkningsvärdt, att Fusarii heterosporii egentliga stam- 
håll eller ursprungliga växtställe är frön af Lolium temulen- 
tum eller Dårrepe. Då dessa frön, blandade bland säden, lika- 
ledes förorsaka yrsel och svindel, då nybakadt bröd användes, 
väckas flera nya frågor. Ilar f. e. Fusarium heterosporiuro, 
då den öfverflyttade från Lolium temulentum till rågen, på 
dess frön inympat Dårrepets giftiga egenskap? Eller beror, 
hvilket mig synes sannolikare, Dårrepets giftiga egenskap 
deraf, att det lättare angripes än andra frön af nämda svamp, 
helst Därrepet vid många tillfållen icke skall visat några skad* 
liga verkningar? Alla dessa frågor kunna naturligtvis icke be- 
svaras fOrr än det blifvit bestämdt utrönt, alt säd, angripen 
af Fusarium, '^ utan inblandade mjölökor, visat nämda menliga 
verkningar. 

I samband med föregående torde ytterligare tillåtas mig 
anmärka en annan parasit-svamp, som flerestädes på örters 
blad detta år förorsakat tvinsot hos växterna, nemligen Oidium 
Erysiphaides S. M. Den liknar den vanliga mjöldaggen (Ery- 
siphe), men saknar dess gulbruna sferiska frukter, och består 
endast af perlbandslikt förenade sporidier. Jag bar mycken 
anledoing forrooda, att den i Italien detta år så förstörande 
ttOidiuin Tuckeri» (Ej Odium; som alla Svenska tidningar upp- 



— «62 — 

gifvil) är samma eller en närbeslägtad art Att alla dessa 
växters utbredning står i nära samband med egendomliga at- 
mosferiska förhällanden synes utom allt tvifvel. Äfven Hypo- 
creae Hypomycetes (Se Vet. Akad. Förhandl. 1850, Febr.) 
hafva detta är varit vanliga, och Nycialis Åsterofhora^ etl till 
Agaricinei hörande slägte, som endast växer uppå andra full- 
komligare Agarici, har i fir flera gånger blifvit sedd kring Up- 
sala. Sedan 1813 har den icke af mig blifvit funnen. 



9. Cholerafarsolen i Sverige 1850. — Herr 
BiERG f som tillkännagaf sig nyligen hafva afslutat en, på upp- 
drag af Kongl. Sundhets-Collegium författad och pä officiella 
uppgifter från de af sjukdomen angripna orterna grundad, be- 
rättelse om denna farsot, meddelade, jemte förevisande af sär- 
skild karta, att 1850 års cholerafarsot i afseende pä tUbred' 
ningen hufvudsakligen hållit sig inom en sträcka af omkring 
50 mil, från Skåne till Vermland, utefter landets vestra sida, 
ehuru äfven här med betydliga språng, hvaremot på landels 
Östra sida, endast tvä vidt skiljda ställen deraf haft besök. 183i 
års cholerafarsot sträckte sig på spridda ställen af östra kusten 
nära 30 mil nordligare eller till Ångermanland. Då 1850 irs 
farsot hufvudsakligen synes utbredd i rigtningen frän norr till 
söder, tyckes deremot farsoten 1834 hafva gått frän nordvest 
till nordost. Då choleran 1834 besökte utom Stockholms stad 
17 län, var den 1850 begränsad inom 9, af hvilka 2, Gott* 
lands och Halmöhus, år 1834 voro för farsoten fria. Städer, 
köpingar, fiskelägen och större byar hafva båda gångerna ut- 
gjort farsotens egentliga tillhåll, under det landsbygdens spridda 
befolkning i det hela och med undantag för större städers när- 
maste granskap haft föga känning deraf. Durationen af 4850 
års farsot i hela landet kan uppskattas till 5 månader, nemligen 
från början af Augusti [d. 3:dje?J, då densamma först utbröt 
i Malmö, till slutet af December; 1834 års farsot, börjad i 

Carl 



— t63 — 

Carl Johans församling T Götheborg d. V* upphörde dock re- 
dan med November att sprida sig till nya ställen, hvadan 
alltsä dess duration löga öfversteg tre månader. Farsotens (br> 
lopp fi hvarje serskildt angripet ställe har äfven ungefärligen 
i samma proportion varit är 4850 långvarigare än är 1834. 
Dä cholerans vidsträcktaste spridning är 1834 synes hafva in- 
träffat i sednare hälften af Augusti och första af September 
änder en ovanlig hetta och torka med stark solrök, egde der- 
emot dess vidsträcktaste spridning är 4 850 rum mellan den 
47 Sept. och 47 Okt. under en oftast mer än vanligt kall, 
regnig och dimmig höstväderlek. Af alla dödsfallen i 4834 
års farsot timade icke mindre än 4 2,058 inom Augusti och 
September månader jemte de fä dagarnc af Juli och endast 
579 under Oktober — December månader, då deremot i 1850 
års farsot icke mer än 422 dödsfall inträffade under Augusti 
och September, men 4309 under Oktober —December mä- 
nåder. Antalet i mer eller mindre utbildad cholera inom lan* 
det är 4850 insjuknade utgör enligt uppgifterne: 444 0, deraf 
3079 innevånare i städer, köpingar, fiskelägen o. d., hvadan 
alltså på öfriga orter inom angripna länen komma 4338 sjuk- 
domsfall. Antalet insjuknade är 4834 torde med säkerhet 
kunna uppskattas till sexfaldigt större. Antalet döda i cholera 
4834 var sjnfaldigt större än det är 4 850. Största dödlig? 
heten i sistlidna årets farsot synes hafva egt rum bland de sjö- 
farande å Götha elf; derefter följa kommunerna: Lilla Edet 
(hvar 49:de innevånare), Rää fiiskeläge (hvar 28:de), Döder- 
hultsvik (hvar 30:de), Malmö (hvar 34:de), Trollhättan (hvar 
38:de), Götheborg (hvar 40:de, fir 1834 hvar 14:te), Ron- 
neby (hvar 45:te), Wenersborg (hvar 49:de, är 4834 hvar 
48:de). Det ojemförligt största antalet insjuknade och döde un- 
der 4850 års farsot uppgifves hafva tillhört den fattigaste ar- 
betsklassen, bland hvilka tränga och osunda bostäder, saknad 
af lifefbrnödenheter och ej sällan dryckenskap och annan lider- 
lighet omisskäoneligeD ökat offrens antal. De bättre lottade 

(tfvert. af JT. Vet.-Äkad. Förk, Irg, 8, N:o 7 Se 8. 6 



— 264 — 

samhällsklassernas ställning synes alltså nu liafva beredt ett 
skydd, som fir 1834 deremot ingalunda var i samma grad 
verksamt. 

I afseende pä väderlekens förhäl lande före och under far- 
soten är ädagalagdt att, likasom är 1834 egde rum, en ovan- 
ligt stark värma och torka foregätt dess utbrott, neniligen frän 
medlet af Juli till medlet af Augusti. Denna värma fortfor 
deremot ej ända in uti September säsom år 4834, utan synes 
på samma dygn (d. 16^17 Aug.) i hela landet plötsligt bafva 
blifvit utbytt mot en för årstiden ovanlig kyla med regn och 
blåst, hvilken väderlek sedan under flera veckor blef rådande. 
Med undantag för den förutgångna starka värman, gemensam 
med året 1834, förete de meteorologiska förhållanden, som blif- 
vit observerade och meddelade, intet, som kan gifva ledning 
åt forskningen öfver farsotens uppkomst och utbredning. Lika- 
som vanligen plägar inträffa under het och torr eftersommar, 
åtföljdes eller efterträddes den starka värman sistlidet år af 
en i hela landet och särdeles i de till hafvet närbelägnare de- 
larne allmänt utbredd benägenhet för diarrhé, ofta med lik- 
tidig kräkning, stundom äfven med kramp eller den symptom- 
grupp, som blifvit benämd inhemsk cholera. Undanlagaode 
Malmö, der den elakartade choleran först utbröt under äona 
fortfarande hetta och torka, uppgifves från de af farsoten se- 
dan angripna orterna, att öfverallt, der benägenhet för diarrhé 
förut varit rådande, densamma en till flera veckor före cho- 
lerautbrottet redan hade upphört, och att helsotillslåndet ttfveo 
i öfrigt var godt, så att anledning likaledes saknas, att i ome- 
delbart förutgängna sjukdomars talrikhet eller beskaffenhet söka 
någon grund Jbr utbrottet af cholerafarsoten. Deremot gifva 
iakttagelserna vid handen, att efter farsotens utbrott de indivi- 
duella sjukdomsfallen mycket ofta varit föregångna af ett diarrhé, 
favara tidiga beaktande bestämdt visat sig istånd att beberrdta 
farsotens stora lifsfarlighet. Hvarken på liktidigt gängse sjuk- 
domar eller på sjuklighetsförhåliandet efteråt, så vidt detta äonu 
kunnat bedömas, synes sista cholerafarsoten bafva utöfyat någon 



265 



märkbar allmän inflytelse. Flertalet sjukdomsrall uppgifves hafva 
börjat nattetid. 

I afseende pä farsotens spridningssåU Ur upplyst: 1:o) 
hvad beträffar sjöfarande till rikets kuster: att, sedan i Lubeck 
redan frän den «% varit rådande en stor sjuklighet, som den 
26 s. m. förklarats vara cholera, å fem emellan den 22 Juli 
()ch 8 Aug. från denna stad afgängna, och till skiljda orter i 
Sverige ankomna fartyg cholera medförts, afvensom att seder- 
mera frän ätskilliga andra så väl utrikes som inrikes cholera- 
sjuka orter afgångna fartyg likaledes medfört cholera; 2:o) 
hvad beträffar läkare och betjening vid karantänsplatserne å 
rikets kuster, att bland dem 8 i cholerine och cholera insjuknat 
och 3 aflidit; 3:o) att efter cholerafarsotens utbrott i Göthe- 
borg, dess spridning till de utmed Götha elf belägna orterna å 
hvarje ställe föregåtts af cholerafall bland från Götheborg dit 
ankomne sjöfarande; att redan den 9 Oktober, innan far- 
soten ännu i öfrigt hunnit nordligare ort än Brinkebergskulles 
kanalstation, cholerafall yppats å andra sidan af Wenem om- 
kring 10 mil nordost frän Götha elfs början nemligen vid Sjö- 
torps kanalstation, som passerats af åtskilliga fartyg frän Gö- 
theborg och Wenersborg, dock utan alt å dem någon person 
veterligt varit cholerasjuk, samt att den 1 5 Okt. o. f. dagar 
cholerafall yppats midt inne uti Wermland efter ankomst dit 
af personer, som den 13 sjöledes afgätt från Wenersborg efter 
Törsta derstädes inträffade cholerafall. Dessutom har flertalet 
af de sjuka kommunerna vetat uppgifva, att de först insjuk- 
nade veterligen haft beröring med cholerasjuk ort eller person, 
afvensom att oftast inom samma familj, hus och närmaste gran- 
skap kort efter hvarandra följt flera sjukdoms- och dödsfall. 
Farsotens lokala utbredning i det hela synes ock omisskänne- 
ligen stå i ett bestämdt direkt förhållande till rigtning och lif- 
ligbet af trafiken serdeles till sjös. Under nödvändigt medgif- 
vande, att cbolerafarsot någonstädes och möjligen flerstädes i värl- 
den uppstått, och kan uppstå af rent lokala förhållanden, af- 
vensom att farsoten i mer och mindre grad alltid och alle- 




— 866 — 

siades torde stS under dessas inflytelse, synes mig dock gäl- 
lande grunder för all naturvetenskaplig forskning ännu åtmin- 
stone icke kunna tillåta antagandet, att de negativa resulta- 
terna af undersökningen om farsotens uppkomst i Maiaiö, (xo- 
theborg, Ronneby och Döderhultsvik skulle, vid sidan af de tal- 
rika data rörande spridningssättet, hvilka ofvan meddelats, ut- 
göra fullgiltigt bevis för dessa orters förmåga att spontant alslra 
elakartad cholera. 

I alla händelser kan resultatet af hvad hittills från fler- 
talet kommuner såsom vunnen erfarenhet uppgifvits, sägas vara 
det, att sistlidet års cholerafarsot visat sig spridas genom per- 
sonlig beröring eller vara hvad man vanligen kallar smitto- 
sam, med hänsigt hvartill likväl äfven måste framhållas det 
icke mindre bekräftade erfarenhetsrönet, att blotta närvaron af 
den obekanta factor, som vi kalla smittoämne ensamt för sig 
hvarken innebär hela vilkoret för det individuella sjukdoms- 
fallet, eller, ännu mindre, förmår att framkalla någon farsot^ 
utan att till så väl det ena som det andra fordras samverkan 
af flera factorer, bland hvilka sista farsoten omisskänneligen 
röjt en vigtig uti den fattigare arbetsklassens ofördelagtiga hy- 
giaeniska ställning. 

Akademiska angelägenheter. 

Sammankomsten den 40 September. 

Preses tillkflnnagaf, alt Akademien i sin sjelle klass genom döden 
förlorat: 

Professorn Gust. Kunzb i Leipzig, d. 30 April, och 

Professor Laukbutz Okrn i Ziiricb, d. 10 Augusti. 

Herr Faiss hade insSndt elfva nya blad af de afbildningar af 
svampar, som under hons inseende utföras. 

Sammankomsten den 8 October, 

Praeses iillkännagaf, att Akademien genom döden förlorat sin le- 
damot i nionde klassen, Erkebiskopen, En af de 18 i Sv. Akad., Leda- 
moten af Kongl. Seraphimer-Orden, Doct. C. F. av Wirgåkd. 

Akademien kallade till inlflndske ledamöter: 

I sjette klassen: Adjunkten vid Universitetet i Upsala Herr Mag. 
J' E. Akeschouo. 



— 867 — 

I ftjondtf klassen: Med. Ihéoret. et forénsis Frofessoreh vid Udi-^ 
versitetet i Lund, Dr N. H. Loyén, 

aamt till otlandeka ledamöter: 

1 företa klassen: Herr Wiluah Tbomsow, Phys. Professor vid Uni-* 
versiietet i Glasgow, samt 

I femte klassen: Herr Victor Regnadlt, Professor vid College de 
France, Ledamot af Fr. Inatitutel. 



SKÄNKER. 

VtU VetensåUips^Ahaaetniens MibUothek. 

Anmäida den 10 September» 

Af Hé n* Menvasen* 

Voyage de la Bonite, Observations Magnétiques. P. 11. Paris* 8:o« 

Af R«itsl« Itfederl&iidiali» Iteiperiiiseii. 

Flora Batava. Aflev. 165. 4:o. 

Af Monipl* Brittisk» Reserinveit. 

Observations made at Hobart Town, in Van Diemens Land and by the 
antarctic naval expedition. Vol. L Lond. 1851. 4:o. 

Observations on days of unusual magnetic disturbance* Vol. L P. 2. 
Lond. 18jSl. 4:o. 

Af K«ni^l. "M^rmUm IJnlverailtetet. 

Barlaams og Josapbats Saga. Udg. af Keyskr og Ungciu Christ. 

1851. 8:o. 
Nyt Magaz. for Naturvidenskaberne, VI: 2 — 4. Christ. 1850 — 51. 8:o. 
Åtskilliga handlingar frSn det nordiska studentmötet i Christiania 1850. 

Af Franslfca RepuMllfceitfi Reapcrins* 

Annales des Mines. 1841: 1. 

Af Rcjs. ITetenslfciipM-Alfcademleii 1 ITIen. 

Denkschriften der kais. Akademie: Philos. Historische Classe. B. I, 
II: 1. — Mathem. Naturwiss. Classe. B. I. Mil Tafeln. Wien 
1850, 51. Pol. (m. t.) 

Sitzungsberichte d. k. Akad. 1850» Juni^ Juli, Oct. Nov., Dec. 8:o. 

Fontes rer. Austriacarum, 2:te Äbth. B. IIL Wien 1851. 8:o. 

Af R. K. «e«l«slMlte Relcli««ia«t»lt I lirieit. 

Jabrbucb. £rster Jahrg. N:o 3, 4. 8:o. 

Ar K. måmhmiméååm OésellMliaift «• IVIss» In Iielpsls. 

Afohandlungen der taathem.-pbys. Classe. N:o 1 — 5. Leipz.1840 — 50. 8:e. 



— »68 — 

Bericble ub. die VerhandluDgeo. Msih^-pbys. Cl. 1849: Nu> 1—3. 
1850: N:o 1. Leipz. 8:o. 



Af M. BAleriselie AlLAdemle d. IMTIh. I MAnehcM. 

ScRAAFBAOLT , Geognost. UntersuchuDgen der Baierisobao Lande. Brster 
Beitrag. Miinch. 1851. 8:o. 

Af SclrarelBerlaiclie IVatarfemelMMdle desellaeliafU 

Yerbandlungen der Gesellschafl bei ihreti Versammlungeo 1849 — 

1850. 8:o. 
Neue Denkschriften. B. XI. Ziirich 1850. 4:o. 

Aff IVa4arf«r«cli. desellscHaft I Bern. 

Mittheilungen. N:o 161 — 194. 1849—50. 8:o. 

Af S«clét é 4 e lAysl^iae e* dlilst* natur. 1 Oe»éwe. 

Rfeoioires. T. XII: P. 2. 1851. 4:o. 

Af Sticléfé Vandolse. 

Bulletin. N:o 22. T. III. 1850. 

Af R« Mederland. Iii«tltuiit I Amsterdam* 

Verhandelingen der eerste klasse. Derde Reeks. D. II, IH. Amst. 

1850. 4:o. 
Jaarboek voor 1850. Amst. 1850. 8:o. 



Af 8€»clete Hallandnlfie des »cleneeii I Haarleaa. 

Extrait du programme pour Tanoée 1851. 4:o. 

Af Bairal Seelety 1 ftioiidaii. 

Pbilosophica! Transactiona. 1850: 2. 1851: 1. 4:o. 

Proceedings. VI: 77, 78. 8:o. 

List of the Society. 1850. 4;o. 

Greenwich Observations. 1848 & 1849. Lood. 1850. 4:o. 

Af lilnneam Saelety I Ijamdaai* 

Tranctions of Ibe Sociely. Vol. XX. P. 3. Lond. 1851. 4:o. 
Proceeding. N:o 34—44. 1847 — 50. 8:o. 
List. of the Society. 1850. 4:o. 

Af Boyal Irlsk Aeadenay* 

Proceedings. ' Tol. IV. Dublin 1850. 8:o. 

Af tiae Brithill A«i«eiatlan. 

Report of ihe 20:lh meeting in Edinburg, 1850. Loftd. 1651. 8:o. 

Af Cnhemieal SMiatr i liMidMk 

Quarterfy Joornai of tbe Society, N:o XIII, XIV. Lond. 1851: 8:o. 



— 169 — 

Journal of the Society, Vol. XX. P. 2. Lond. 1851. 8:o. 
Address. By W. H.. Smith. Lotiid. 1851. 8:o. 

Af Boelété »éolo^ique i P»rl0. 

Bulletin de la Société. T. VII. F. 39 — 51. Paris 1851. 8:o. 

Af 14» Cmrpm tfe» Inipéiileiir» de» IHIneai de Ramiie* 

Annales åp fobeervation pbysique central de Rusate, publ. par Kupf- 
rsK. 1847. N:o 1, 2. S:t Petersb. 1850. 4:o. 

Af Herr Anatole Demidoflr 1 Pari». 

Voyage dana la Russie Méridionale, sous la direction de M:r A. Ds- 
MiDorv. Atlas, Livr. 13 — 16. Fol. 

Af Herr mUmm Frie» I Upvaia. 

Castigrb, L.f Catafogue des plantes .. aux environs de Marseille. Aix 

1845. 8:o. 
Supplement au catalogue. Aix 1851. 8:o. 



Af Herr €>• B. IiiUleliMk i €iirlelLr#iia« 

Voyage eo Islande el ap Groenland aar la Recbercbe. Hist du voyage. 
T. II. — Litteralure Ulandaire, 2:me pariié. — Zoologie et 
médecine. Paris 1850 — 51. 8:o. 

Af FérfkUarne. 

Agaiob, J. S., Species genero et ordines algarum. Vol. II. P. 1., 

Lundae 1851. 4:o. 
BoKCx, Cb»., Bemxrkningar ang. Graptolitberne. Christ. 1851. 4:o. 
BouaaiGRADLTy J. B.' Économie rurale, 2:me éd. Tom. I, IL Paris 

1851. 8:o. 
Vah DB» HoÉVEN, J , Handboek der Dierkunde. D. II. St. 3. Am- 

aterd. 1851. 8:o. 
Ilhori & TÖRNROTB, Analccta clinica iconibus illustrata. Tom. I. Hel- 

tingf. 1851. 4:o. 
Jackson, Cb. T., Report on tbe geology of the State of Micbigan. 

Pag. 371 — 935, Waahingt. 1849. 8:o. 
PALHaTEOT, C, Afhandling om klockvinklar af stål. Gotheb. 1851. 8:o. 

(ar Götbeb. K. Vet. ocb Vitt. Samballea Handl.) 
Zkttbbstbot, J. W., Diptera SoandinavUe. T. X. Lundae I85f. 8:o. 
Atakilliga småskrifter af Cbe. Bobce, Gh. L. Bor aparts, E. J. Bonsdorff, 

Clot-Bkv, Fabius, M. Paradat, Gould, Möbcb, G. Fr. Naumarr, 

NsuBBiiAiniy Pbtbm^ pRoaoB ocb J; R« Röra* 

Af tltffifvarve. 

Digiialine. Rapports de MM. Ratbi, Sodbeirar dr Booillaud. Paris 
I85t. 8:o. (2 ex.). 



— «70 — 

Jahresberichl von L. F. Stamikm. Jahrg. 29. H. 2. Tåb. 1850. ^ 
Tbe Afltronomical JourQsl. Cambridge. Yol. I. N»> 23, 24. 11: i,l 

Cambr. 4:o. 
Observations roétéorologiques å Nijne-Taguilsk. Ann. 1846—49. Pin- 

1846—50. 8:o. 



Anmälda dm 8 Oktober. 

Af Franshi» Repabllliemi Res«ri>Mr« 

Annales des Mines. 1851: Livr. 2. 8:o. 

Aff Moiiffl. ITeiensliapM-AliiMleiiileii I Berllii. 

Abbandlungen der K. Akademie 1849. Berlin 1851. 4:o. 
Monatsbericbte, 1851, Januar — Juni. 8:o. 

Af Matnrforacltende Gesellsdiafl I Biuiel. 



Bericht ub. die Verbandlungen der Gesellscb. IX. 1848 — 1850. Ba« 
1851. 8:o. 



Af ••eléte Clé#l«sf ««e de Fr« 

Mémoires de la Société, 2:éme Sér. T. IV. P. 1. Paris 1851. ^ 
Bulletin, 2:e Sér. T. VIII. Fol. 10—20. 8:o. 

Af A. Ac»4eiiila de Clencla» I MadrM. 

Meroorias de la R. Academia, Tercera serie. T. I. P. 1. Madrid 

1850. 4:o. 
Resumén de los Actos, 1849 — 50. Madrid 1850. 4:o. 

Af Bm^été Iiit|i« des Matarallste^ 1 Rlaaluiii* 

Bulletin de la Société. 1850: N:o 3, 4. 1851: N:o 1. 8:o. 

Af Forfattarne. 

HoLST, Fa., Sindssyge, Blinde, Dövstumme og Spedalske i 1855 oj 

1845. Ghristiania 1851. 8:o. 
LiAis, Emm., Théorie matbém. des oscillations du Barométre. P>'''^ 

185i. 8:0. 
WiLvmssoif, J. J. S., The human body and its connezion witb maO) 

illustreted by the principal organs. Lond. 1851. 8u). 

Af Vtsifvanie. 

Berättelse om expositionen af Svenska Slöjdalster i Stockholm, i^^^' 

Af G. Paléstsdt. Sthlm 1851. 8:o. 
The astronomical Journal. Cambridge. Vol. IL N:o 3—5. 1851. 4:o 

rot 



— 474 — 

1JJ,S 

Zoologiska af delningen. 

Af Pr«fefli«9r ^ap« Steenstrup I RipenliaMiii. 

En grupp af Xenobalaous Globicipitis Steenstb. 

Af Ap«telft»reii Iljiiimara^n. 

,|» Två betydliga samliDgar snflckor, fiskar m. m. frfin Vestindien. 

Af Iitjtnant Smndeberi^. 

lerlEti Yespertilio Daabentoni. 

^^ Af H«Mdl. A« Mailiiiléii. 

Bo ocb ägg af Sylvia arundinacea. 

laiH 

En Phasianus colchicus (unge). 
En Maleagris gallopavo (skelett). 

i^;j Aff Skeppsliyifi^inafttaren Petterflon 1 Pltea. 

En lefvande Columba gelastes. 

Ett ex. Idotea eotomon och en larf af Cossus ligniperda. 

fl 

I } Af Herr SKollåraren €. K. Bersstraiid. 

En samling snSckor frfin Åland. 

Af Stud eranden Cl* Aklni. 

Bo (uti ett glasrör) med larver af en Crabro. 

Af AdU. V. léHJebariT- 

En samling nordiska 'Ganmari. 

«, 

Af Herr A. ilaknsan. 

En Falco palumbarius och 
Bn Falco apivorus. 

Af rrmakareii €• A« Holai0r«"« 

En Picue viridis. /^. ' 



/^ 



^ 

N 



Tvfi miasbildade exemplar af Perca jQuviatilis. 

^ttrs. af K. VeL-Akad. Förh. Irg. 8. N.-o 7^8. 



— 274 — 

En större samling naturalier från varma zonen. 

Aff Clilr. Cand. Eltrafr. Bfc«tr6mer. 

lin samling hafsdjur från Atlantiska Oceanen och Brasilien. 

Af Mamniarjuiiliareit !¥• w. l¥rii^kt« 

En art Pediculus tagen på Phoca variegata. 

Af Herr Brulispatron r. H. ITeipellit, 

En samling snSckor från Dalarne. 

Af Kupten Peterson. 

En Loligo frän Spanska sjön. 

Af Stiider«ndeii Coriielliifl. 

Inre delarna af en bermafrodilisk strömming. 

Af studeranden €!• l/lndstrom. 

En samling snäckor och sjödjur från Gollland. 

Af Studeranden Ekman. 

En samling fossila sndckor från BohusISn. 



Botaniska, af delningen. 

Af Adjnneten vid Hansl. Veterinår-Inråttniniren 

I Skara Herr HT. E« Forsaell. 

Trebundradenittio arter från Pernambuco och Rio Janeiro, insamlade 
af gifvaren år 1847, till större delen Gramineae, Cyperacese, 
Filicea, samt mflrkvSrdigare dicotyledoniska v&xter. 

Nittio arter från aalinerna vid S:t Ybes i Portugal, af fam. Salsolacex, 
PJambaginex, Gramineae, insamlade under hösten 1847 af gifvaren. 

Sextio grflsarter dels från Portugal, dels från nejden af Pernambuco. 

Af Hen* Ha^littep Anderaan. 

Tvenne exemplar af den nyligen på Gollland återfunna Inula ensi- 
folia, ocb tveone af Arabis Gerardi. 



— «73 — 

Af e^jmmmmå^^JMlimmUt^n Mes. Jk. ^. Kiytli I Urivby. 

Sjalton sSllsyntare goltldnd»ka vSxter, deribland den nyligen åter- 
funna Inula ensifolia, Sorbus Aria och bybrida, Heliantbemum Fu- 
mana, Anemone aylvealris, Cephalanlhera rubra o. s. v. 

Af StaderAnéleii Herr B«li. Hartman. 

Trettioålta arter frfin nejden af Gefle, t. ex. Poa sudetica var. remota, 
Elatine triandra, Ranunculus cassubicus, Malaxis monophyllus, 
Carex tenella, glareosa, globularis och vaginata m. fl. 

Af Studerantf en Herr R. F. Fristedt. 

Sextio arter dela från Stockbolms nejden, dels från flera trakter i 
Upiand och Södermanland, t ex. Ceraslium arvense, Alysstun 
calycrnum, Cardamine amara, Carex turfosa och riparia, Potamo- 
geton marinus, Zanichetlia pedicellata o. s. v. 

Tjugufem arter från samma trakter. 

Af madernaden Herr Fredr. fl||6riistr6m. 

Fyratioålta arter dels från Stockholmstrakten, dels från serskiUa nejder 
af Södermanland, t. ex. Melica untflora, Carex pulicaris, loliacea, * 
Hornschuchiana och paludosa, Blitum capitatum, Epilobium tetra- 
gonum, Vicia dumetorum o. s. v. 

Af Maderandeii Herr £• Belieman* 

Tjugusex sällsyntare arter från Skåne i talrika exemplar, t. ex. Hol- 
cos mollis, Koeleria glauca, Scbedonorns asper, Dianthus arena- 
rias, Sarolhamnus scoparius, Trifolium striatum, Medicago mi- 
nima, Hypericum bumifusum, Falcaria Rivini, Carex distans o. s. v. 

Af Maderanden Herr Belfra^e. 

Aderton arter från KinnekuUe, t. ex. Festuca sylvatica, Arenaria go- 
thica, Valerianella dentata, Medicago sylvestris m. fl. 

Af Trådsårdsmåstaren Herr Hnai Farslieri^. 

Attabundradetio arter samlade under gifvarens utrikes resor, från bo- 
taniska trädgårdar och orangerier, deribland omkring sexhundrade 
arter, som förut saknades i Museum och talrika serier af t. ex. 
Coniferae, fyrationio arter, Proleaceae, femtiotvå arter, Filices två- 
hundradesexton arter o. s. v. 

Af Studerandeii Herr S. B. Zetieratedi. 

Tjagasex slllsyntare arter i talrika exemplar, från Skåne ocb Nerike. 



— 874 

Ett ovanligt stort exemplar af Gonferva asgagropila. 

Aff Mäerr nwmåkmjfmtrmm Sederliolii 

Friska exemplar af Nostoc pruniforme. 

Aff Herr Pr«ffeM#r IIedlenli«rs. 

Ett utvaldt stycke af Ligoam Rbodii. 



Mineralogiska afdelningen. 

Aff Herr Iselstrjm* 

Sju stuffer från YermlaDd. 

Aff Herr UTeifcje. 

Tre staffor från Norge. 

Aff Don Jroa^iilii Bs^verra del B»y«. 

Pyra stuffer spanska mineralier. 

Aff H. Bxe. Friherre Ilire. 

En låda diverse mineralier. 

Aff Herr H^BamendAr-HiiiiteB Almlér. 

Tre stuffer tagna vid Haparanda strand. 



iTOCXHOLJI, ISftl. P. A. MOUTIfiT åt aOnOU 



ÖFVERSIGT 

AF 

RONGL VETENSRAPS-ARADEMIEIVS 

FÖRHANDLINGAR. 
Jr0. S. ISAi. MB 4» ÉO, 

Onsdagame den 13 November och 10 December. 



l. Ornilhologiska anmärkningar. — Hr Adjunkt 
V. LiuBBORG hade i bref till Hr Sundbvall insändt följande med- 
delande: 

Sitta europaea. Lin. Fauna Sv. i edit. p. 37. Denna 
har, som bekant, af de författare, som sysselsatt sig med Euro- 
pas ornithologi, länge blifvit ansedd för att vara samma art, som 
den i medlersta och sOdra Europa vanligen förekommande; och 
uti Skandinavisk Fauna (foglame) 2 edit. hafva till följe deraf 
uti synonymien för' densamma Buffon, Lathah, Bbgbstbiii och 
ToonivGK blifvit citerade, ehuru de beskrifva en annan. Den af 
Lamt, 1. c samt Syst. Naturse 1 2 edit., anförda synonymien har 
utan tvifvel härtill gifvit anledning, då man derpå lagt för myc- 
ken vigt, utan att fasta sig vid den af honom lemnade be- 
skrifoingen. Först på sednare tiden har Brbhk utredt verk- 
liga förhållandet dem emellan, uti en afhandling, under rubriken: 
»Sitta europaea Lin. ein den deutschen Ornithologen unbekannter 
Vogeb *). Då denna afhandling synes hafva blifvit de fleste obe* 
kant, har jag ansett det icke vara öfverflödigt, att åter upptaga 
detta ämne, för att derpå ånyo väcka uppmärksamheten, helst 
jag vid nämnde afhandling har ett par anmärkningar att göra. 

Den af Brbhm gifna diagnosen för Sitta europaea Lm. är af 
följande lydelse: »Corpus supra ex cano coerulescens, fascia nigra 

*) ZeituDg fur Zoologie, Zootomie und Palaeozoologie, N:o 26, Sep- 
tember 1849. 



— 276 ~ 



per oculos auresque; subtus album, lateribus ferrugineum. Loo- 
gitudo i" i'" bis 5"i'"j) Det som htfrvid flr det mest utmär- 
kande ar i^abtus album», emedan den andra i södra Europa 
vanliga arten, for hvilken Brbhh föreslagit namnet Sitta caesia *\ 
alltid är rostgul Ofver hela brOstet och magea Den af honom 
uppgifna Iflngden ar väl knappt tilltagen, afven vid filstadt af- 
seende ä det af honom begagnade, frän det svenska nfigot skilj- 
aktiga m&ttety emedan jag funnit hannar, hvilkas längd varit 5}" 
sv., och i Skand. Fauna uppgifves längden till 5^' — 5|". Det 
synes derfore troligt, att Brbhk icke haft tillfälle att mäta färska 
eller ouppstoppade exemplar. Men om än således det af Bana 
uppgifna mättet skulle vara förslitet, är dock skilnaden uti di- 
mensionerna mellan S. europeea och S. caesia ännu ganska be- 
tydlig. Glogbr **) uppgifver för den sednare, som han kallar S. 
europaea, längden till 6" — 6^', tyskt mätt Den har äfveo tar- 
seme och näbbet i^ärkbart längre, och det sednares nedre kon- 
tur mindre uppåt hojd. 

En af Brihh bifogad not, af denna lydelse: »Die Angabe 
der Länge dieses Kleibers ist ganz nothwendig, weil er sicb 
durch 818 allein von der ihm gleichgef^rbten Sitta uralensis un- 
teracheidet», utvisar, det Brbhm anser Sitta uralensis Licht., Glo- 
QBt, för att vara en från vår S. europaea skild art. Denna 
åsigt härleder sig troligtvis hufvudsakligen deraf, att man seém 
Glogios uppgift***), — att vid Ural och i Siberien ända till 
Kamtschatka finnes en Sitta, som är till arten skild frän den 
i Tyskland forekommande, och som han derfore benämner Sitta 
europaaa var. sibirica Påll. samt S. uralensis Liorr., med det 
tillägg: »Er nimmt im ganzen aussereurop»ischen Russland die 
Stelle des unsrigen ein» etc. — vant sig vid att anse den i 
europäiska Ryssland förekommande Sitta, d. v. s. S. europaea 
PiLL., för att vara samma art, som den i medlersta och sodra 



*) DeiU namn bar redan 1809 åt denaamma blifvit giffit af Mitbi 

och Wolf, Tascbenbuch der deutscben Yögelkunde. 
**) Handbucb der Vöget Bur. p. 376. 
*♦*) L. c. p, 377 & 378. 



— 277 — 

Europa, ulan att närmare rådfråga Pjlllåss beskrifning. Man 
skulle eljest lätteligen hafva funnit, dels att Pallas*) icke be- 
skrifver någon särskild siberisk varietet, eller »varietas sibirica», 
utan blott säger: »in Sibiria candidior»; samt dels, att den Sitta, 
som Pallas beskrifver för europäiska Ryssland, under namn af 
S. europsea, icke är samma art, som den sydeuropeiska, eller S/ 
caasia, samt slutligen, att den siberiska är samma art, som den 
uti europeiska Ryssland, hvilken uti Siberien endast blifvit något 
ljusare till färgen, en naturlig följd af det hårdare klimatet 
Pallas S. europsea är påtagligen samma art, som Lmirts, d. 
v. s. som vår S. europaear Den af honom gifna diagnosen**): 
»Supra coerulescens, fascia oculari nigra, subtus cdbida, lateri* 
bus ferrugineis», ådagalägger detta fullkomligt. Af dessa skäl 
kan jag icke biträda den af Bhbhm yttrade åsigten, att Sitta 
uralensis Light. Glog. är en annan art än S. europsea LnndL 
Häraf följer äfven, att det är Glogbr, och icke Bréhh, som ibrst 
anmärkt den specifika skiljaktigheten mellan S. europaea Lm. och 
S. caosia Mbybr & Wolf. Den af Glogbk gifna beskrifningen på 
S. uralensis Ofverensstämmer fullkomligt med vår S. europsea. 

Det intressdntcnste resultatet af denna kritik torde dock vara 
dety att det derigenom blir troligt, att S. europsea från Ryss- 
land invandrat till Skandinavien, då den icke finnes uti de soder 
om Sverige belägna länderna, t o. m. icke i Danmark. Den ar- 
ten, som finnes i detta sednare land, är S. csesia. Derom har 
jag kunnat forvissa mig genom undersökning af individer der- 
ifrän, benäget meddelade af Herr Kjebrbölling. De Ofverens- 
stämoia till alla delar med den från Tyskland. Dess invandring 
bit torde emellertid icke hafva skett den norra vägen, då den 
icke af Brukspatron Lowbnhjblm blifvit funnen i Lappland, samt 
icke eller finnes upptagen bland de af M. v. Wright i trakten 
af Helsingfors anträffade foglar. Han torde derfore kanske bdra 
kunna antaga, att den kommit öfver Gottland. ^^^'^ ;^^ 

*) Zoographia Rosso-Asiaté 1. p. 546. \^-^ -j'-- ;'7 

*♦) L. c. p. 545. \^y i r::-^ 



'iS.c'' 



— 278 — 

Hypolais polyglotta (Vibill.), DbglaiyB; Ornkhologie 
europ. .1. p. 559. Under namn af Sylvia bippolais, och Bec- 
fin ä poitrine jaune har jag erhållit ett individ af ifrågavarande 
fogel, skjutet vid Tanger i Marocko. Dess beskrifning ar i kort- 
het följande: 

Hypol. supra olivaceo-viridis, flavescenti tincta, reroigibus 
rectricibusque cinereo-fuscis ; infra luiea; ala a flexura 67 in.m. 
— Remex 2:da ") et 7:ma, 3:tia, 4:ta et 5:ta) h® omnium Iod- 
gissimae, circ. aequales; tiauda rotundata; rostnim ab angdo oris 
17 in.ip.; tarsus 20 m.m.; cauda 51 m.in. Den Ofverensstäm- 
mer till alla delar så mycket med den af Dbgland beskrifoa 
Hypolais polyglotta Vibill., att jag icke kunnat tveka att aose 
den for samma art, som denna. Från vår Sylvia hypolais före- 
ter den deremot så betydlig skiljaktighet, att deras specifika 
identitet icke med fog kan ifrågasättas. Det, som ispnerbetSr 
påfallande, ar dess korta Vingar. Hos S. hypolais (Lm.) har jag 
funnit den hoplagda vingen vara 79 m.m. lång. ForhällaDdet 
taiellan vingpennorna är äfven olika, äfvensom stjertens rundade 
form. Till färgen afviker den frän den sednare derigenom, att 
den ofvan är ljusare med svag gulaktig anstrykning, och att deo 
gula färgen på de undra kroppsdelarna är mera intensif, samt 
att den saknar de breda ljusa kanterna på yttre fanet af arm- 
pennorna. Att Sylvia polyglotta Vibill. är en från LinnAs Mo- 
tacilla Hippolais **) distinkt art, är således ganska säkert Med 
ViBiLLOTB Sylvia icterina, sådan den finnes beskrifven af GEin**') 
och af Dbgland, är det deremot ett helt annat forhållande. Denna 
är påtagligen samma art, som vår vanliga S. hypolais (L») 
Både dimensionerna, forhållandet mellan vingpennorna, den upp- 
gifna färgen, isyiinerhet den på det yttre fanet af vingpennorna 
af andra ordningen (armpennorna, Sundbtall), såväl som dess mera 



*) Härvid fifven den l:sta rudimentära vingpennan inbegripen. 

**) Hflrvid bOr anmfirkas, att blott den af Linné gifna diagnosen uti 
Fauna Sv. hörer hit, men icke sjelfva besk ritningen, hvilken tyd- 
ligen refererar sig till Sylvia cinerea Auct. 

*) Revae Zool. 1846. . 



— 279 — 

nordliga förekomst, enligt Dbglano, ådagalägga detta. Att Hy- 
polais polyglotta ar en mera sydlig art, synes deraf, att den 
hufvudsakligen ar inskränkt till södra Frankrike, Italien, och tro- 
ligtvis andra sydligare länder af Europa, samt af dess förekomst 
under häcktiden vid Tanger. 

Sävida man icke bestämmer sig för upptagandet af slägtet 
Hypolais Bbbhm, Bonaparte m. fl., som synes hvila pä ganska 
naturlig grund, mäste derföre Vibillot's namn, Sylvia icterina, 
reduceras till synonymien under S. hypolais (Liv.). 

Då VniiLLOT 8 Sylvia polyglotta, enligt hvad Dbgland anfört, 
för de fleste författare utom Frankrike synes vara obekant, har 
jag ansett, att den ofvan meddelade beskrifningen och l^ritikea 
kunde vara af intresse. Det synes häraf, att förhållandet är 
alldeles motsatt mot hvad man förmodat, nemligen att Vieillots 
Sylvia icterina är en gammal bekant, men deremot hans S. po- 
lyglotta varit okänd. 

I zoologiska museum härstädes förefinnes en Ful i gul a, som 
af Skepparen Wbengrbw blifvit skjuten vid Kamtschatka, och för- 
ärad till museum. Efter noggrann undersökning anser jag mig 
hafva skäl att antaga den för samma varietet eller art, som den, 
Yabrbll har beskrifvit under namn af Fuligula mariloides *), eller 
Anas marila americana, Schleg. **). Den är en hanne, som, ehuru 
den är gammal, dock ännu icke erhållit den fina unduleringen på 
ryggen sä fulländad, som det af Yarrell afbildade individet. 

Den är märkbart mindre än vår Fbl. marila. Från fjä- 
derbetäckningens utskjutande vinkel framom pannan (»pannskelet») 
till näbbspetsen 41 m.m.; från den afrundade fjäderbetäckningen 
på sidan af näbbet till näbbspetsen iö mm.; näbbnageln 7 m.m. 
bred; tarsen 37 m.m.; mellantån med klo 65 m.m.; den hop- 
lagda vingen 21 5 m.m. Färgen på ryggen äfvensom på de 
öfra vingtäckarna är mörkare; hufvudet och halsen mera skif- 
tande i blått. Eljest lik den förra. 



"! 



History of Brit fiirds, 2 edii. III. p. 347. 
Revue crit. des oUeaux d'Europe p» CXX.. 



— 280 — 

Detta bar jag ansett fOrtjena att nämnas. derfOre att det 
torde vara af intresse att veta, det den af Yabbbll beskrifna 
amerikanska formen af Ful. marila afven förekommer vid Kamt- 
achatka. 



2. Malakolofiiska bidrag, — Hr Adjunkt Liukbobg 
i Lund hade i bref till Hr Loyén insändt följande: 

1) Förteckning öfver de af mig vid Kullaberg i Skåne 
i September 1851 insamlade hafs^mdlusker. 

i, Doris muricata O. Mcell.; Lov. 

2. Ganiodons caslanea? Ald. el 
Hahc; Forbes & Haivlet, Hi- 
story of British Shells, 3. p. 
572. 

3. Cloelia formosa? Lov. Index etc. 

4. PhUine scabra (O. IIuell.); 
FoiB. el H. 

5. Cylichna nitidula, Lov.; F. el H. 

6. FuatM antiquus (Lin.); F. et U. 
var. a Lov. 

7. F. propinquas, Ald.; F. el H. 
F. islandicOy var. gracili F. et 
H. simillimus, lamen distin- 
guendus spira minus elongata, 
inagnitudine minore, anfr. po- 
slice fere truncatis, epidermide 
bispida, el praccipue verlice 2 
L 3 anfr. symmetrice contor- 
tis formato. Magnit, fg m.m. 

8. Buccmum undatum (Lin.); F. 
et H. Yarietas fragiliuscula, 
costis anfr. ultiiiii fere ob^o- 
letis, epidermide hispida. 

9. Mangelia turricula (Mont.); F. 
et H. 

10. JU. Trevelliana (Turt.); F. et 
H. -^ Tritonium reticulatum 
Lov. Interdum fere laevjs, mi- 
nimeque costata. 

11. Ntusa reticulata (Lin.); F. el H. 

12. N. incrassata (MuELL.); F. elH. 

1 3. Purpura lapillus (Lin.) ; F. el H. 

14. Velutina baliotoidea (O. Pabric.) 
Lov. — V. iaevigata, F. el H. 



15. Aporrhais pes pelecani (Lin.); 
F. el H. 

16. Natica Montagui, F. el H. 

17. Odostomia conoidea Broccri, F. 
el U. — Turbonilla plicata Lov. 

18. O. acuta Jepfrets; F. el H. 

1 9. Trochus cinerarius Lin. ; F. et H. 

20. T, tumidas Mont.; F. el H. 

21. EmargintUa reticulata Sow. ; F. 
el H. 

22. Turritella communis Risso; F. 
el H. 

23. Litorina litorea (Lin.); F. el H. 

24. L. rudis Donov.; F. et H. 

25. L. litoralis (Lin.); F. el H. — 
L. obtusala var. fi. Lov. 

26. Lacuna vincta (Mont.) var. 
quadrifasciala Turt., F. et H. 

27. Rissoa labiosa (Mont.); F. et H. 
— R. membranacea var. fij y^ 
<J, Lov, 

28. K. ven t rosa (Mont.); F. el H. 

29. PateUa pellucida Lin.; F. el H. 

30. Acmaea testudinalis (Mubu..); 
F. et H. 

31. ChUon cinereus Lin.; F. el U. 

32. Dm/a/mm enlalis. Lin.; F, elU. 

33. Terebratula ca pol serpentis 
(Lik.); F. et H. 

34. Anomia ephippium, Lin.; F.* 
et H. 

35. Pecten opercularis, Lin. ; P. el H. 

36. P, varius, Lin.; F. el H. 

37. P. danicQS, Cvemh.; P. et H. 

38. P, tigrinus Moili^; F. et H. 



— «84 



39. Urna Loscombii Sow. ; F. et H. 

40. CreneUa nigra (Grät); F. et H. 

41. Modiola nQodio]us(Liii.); F. etH. 

42. MytUus edulis Lin.; F. et H. 

43. Nucula nucleus (Lir.); F. et H. 

44. N. tenuis (Mont); F. et H. 

45. Leda pernula (Muell.) var. ji» 
Lov. 

46. L. caudata (Donov.); F. et H. 
var. fi. Lov. 

47. Cardium echinatum Lin.; F. 
et H. 

48. C. edule Lin,; F. et H. 

49. Astarte Btriata (Lbacb); Lov. 

50. CVprma islandica (Lin.); F. etH. 

51. Ludna boreaIis(LiN.); F. et H. 

52. L. flexuosa (Mont.); F. et H. 

53. Venus striatula Donov.; F. et 
H. var. fi. Lov. 



54. V. ovatt Pkhk.; P. et H. 

55. Saxioava arctica (Lui. Mubll.) 

56. Tellma lata Gmel.; Lov. 

57. r. tenulfl Da C; F. et H. 

58. Peammobia ferOensis (Gm.); P. 
et H. 

59. Montacuta ferruginosa (Mont.) 
F. et H. — M. tenella Lov. 

60. Syndosmya alba (Wooi>)| Lov.; 
F. et H. 

61. S. nitide (Mubll.); Lov. 

62. Mactra eliiplica Brown; Lov.; 
F. et H. 

63. Corbula nucleus Lini.; F. et H. 

64. Mya arenaria Lin.; F. et H. 

65. M. truDcata Lin.; F. et H. 

66. Solen pellucidus Penn.; F. et H. 



2) Trenne för vår fauna nya landt- och sötivatiens^ 

mollusker *). 

1. Helix Jamellata Jepfbbts. J. Ghat, Tukt. Man. 150. tab. 5. f. 

48. — HeL Scarburgensis Turt. Rossmässlbr, Iconogr. 7 et 8 b. 
p. 37, f. 533. 

Testa minuta, umbilicata, conoideo-globosa, membranaceo-coatulata 
lamellis creberrimis longitudinalibus, sericina; a pertura depressa, lunata,- 
peristomate simplici, acuto; anfr. 6^, superne truncatis. Ält. circ. 2 
ID.ID. Animal supra nigro-cinereum, pedealbo; tentaculis super, clavatis. 

Denoa lilla vackra och sällsynta snHcka, som vid första 
Ögonkastet skiljes frän alla dem, som förut blifvit upptagna inom 
vår fauna, fann jag förliden sommar temmeligen talrik på fuk- 
tiga och sku^rika ställen bland ruttnande boklöf i bokskogen vid 
Vestra Wram i Skåne. Förut är den funnen i England (Gbat), 
vid Kiel (Rossmässlei) , och på Rugen (E. Boll, Archiv der 
Freunde der Naturgesch. in Heklenburg H. i, p. 170). 

2. Helix nitidula Dnaparnaud. J. Gray, Turt. Man. p. 172, f. 136. 

Testa late umbilicata, globoso-depressa, striata, virescenti — ^ vel 
fulvo — albida, parum nitida; aperlura subrolundo-lunata, peristomale 
simplici, aculo. Diam. 5 m.m. Animal supra nigro-cinereum, subtus 
albidum. 



*) Af dessa bar jag vid naturforskare-mdtet förliden sommar förevi- 
sat de tvenne, Helix nitidula ocb Planorbis complanatus. 



— 282 — 

S&dana hafva a)la de varit, som jag haft tillfälle att se^ 
dels frän Skäne, dels från Jemtland (foten af Areskutan), och 
dels från norra Ryssland (Wuitegra och Archangel). De från 
Skåne och Ryssland hafva den grönaktigt ^hvita, och de frän 
Jemtland den gulaktigt hvita färgen. For Ofrigt likna de hvar- 
andra fullkomligt till form och striering. Liknande färgvarieteter 
har äfven Siemaszko funnit i Ryssland (Hullet. Phys. Uathem. de 
S:l Petersb. Tom. 7, p. 235). 

Den är mindre, än de utvuxna individerna af såväl Hel. 
nitida Muell. Nilss. som Hel. cellaria Husll. Nass. Från den 
förra, hvilken den både till form och striering står närmast, 
skiljes den dessutom endast genom sin något mindre rundade 
och mera sneda apertura, samt olika färg; och från den sed- 
nare, med hvilken den ej rätt gerna kan forvexlas såvida man 
derpå blifvit uppmärksam, skiljes den genom sin starkare strie* 
ring, sin mindre nedtryckta form och mera rundade apertura. 

Helix nitidula RosshXsslbr, Iconogr. H. 1, p. 72, f. 24, och 
H. 8, p. 36, f. 526, är förmodligen samma art. Den är vis- 
serligen något större, mindre strierad, samt till färgen något olik, 
men dess form är fullkomligt enahanda. 

3. Planorbis complanatas Drapabnaud. Ppeifpeb, 1, p. 83, tab. 
4, f. 14. — RossiiAssLBR, Iconogr. h. 2, p. 16, f. 116. — Pla- 
Dorb. Ditidus J. Geat, Tubt. Man. p. 268, iab. 8, L 93. 

»Testa lenticularis, medio carinata, utrinque sequaltter conTezia&- 
cula, sabtus umbilicata; nitidå, pellucida, lutescens; aperlura cordata; 
margine columellari producto.)» Rossii. — Diam. circ 5 m.m. Änimal 
dilute rabicundum. 

Pfeiffer och RossHÅssLER beskrifve djurets färg grågul, och 
Grät densamma svart. Jag har likvä^ funnit den ljust rOdaktig. 
Kolen på den sista vindlingen är stundom belägen vid dess nedre 
del, liksom hos Pl. nitidus Muell. Nilss., men den skiljes dock 
äfven härvid temmeligen lätt från den sednare derigenom, att 
snäckan ofvan är mera nedplattad, till färden blekare, mindre 
glänsande, och mera genomsigtig, samt derigenom, att den inuti 
ej har dylika tvärväggar, som de utbildade individerna af <lenDa, 



_ 283 — 



hvilka fOr den föranledt 
meDlina Flem. 



uppställaDdet af ett eget slägte, Seg* 



Den förekommer pä ett och annat ställe i Skfine, men synes, 
liksom Pl. nitiduSy vara sällsynt. 



3. Fjärilar i nordöstra Skåne. — Hr Bohbman 

inlemoade, under anhållan om införande i Akad. öfversigt, föl- 
jande af S. H. Adjunkten H. D. Wallbngbbn insända tillägg 
till och fortsättning af den i N:o 6 och 9 af Kongl. Vet. Akad. 
Öfversigt för är 1850 sid. 4 42 och 255 intagna forteckning 
pä de i N.ö. Skåne förekommande fjärilarter. 



ÅKGTNms PaphkL . . 
MELiTJEÄ Mantuma . 
Artemis . . 

— — Dictynna 
EnsBiA Hiera (Hubh.) 
Zepbtkds BetuUB , . 

— — Eumedon 
Sbtina irrorea . . 



Tosea 

ÅRCTiÅ fuligmosa 

Urtica 

Orgtja fascelma 

BoMBTX Trifolu 

Sajuilniå pavonia .... 

Drepana fciicuta 

-^ — curvatula (Borkh.) 
NoTotMifTA Ziczac .... 
DiLOBA coBrtdeocephoUa . . . 

CiosTEBA recltua 

Hepmaws lupulfnus .... 
AcBOHTCTA leporma (Lin.) . . 

— — Aceris (Lm.) . . 

— — megaeephakL (Fabr.) . 

— — tridens (Fabb.) . . . 
Pst (Lik.) .... 

— — Menyanihidis (Esbbä) . 

— — Rumkis (Lih.) . . . 
BåoroPBiu perla (Fabi. Hubh*) 
Tbthea Oo (Lin. Espkr) . . 



7.8. 
7. 
5.6.7 
6.7. 
7.8. 
8.9. 
6.7. 



7. 
7. 
6. 
6. 
7. 
8. 

5. 

6. 

7. 
7.8. 

9. 

6. 

8. 

6.7. 
6 — 8 

6. 

6.7. 
6.7. 

6. 

6. 

7. 
^ 8. 



sSllsyDt. 

d:o. 

d:o. 

d:o. 

d:o. 

d:o. 

d:o. 
högst sftllsynt. 

d:o. 
sällsynt. 

d:o. 

d:o. 

d:o. 

d:o. 

d:o. 

d:o. 

d:o. 

d:o. 

d:o. 

d:o. 
hdgst sSlIsynt. 
teml. allmSn. 
sfillsynt. 
teml. sSllsynt. 

d:o. 
s&llsynt. 
teml. allmän, 
sfillsynt. 
högst sfillsynt. 



— 184 — 



Episemä graminis (Lm.) 

var. tricuspis (HiiBif.) . . . . 

Agrotis Tritici (Lih.) 

fumosa (Fabh.) 

Segetum (Liw.) 

corticea (W. V. Hum.) . . . . . 

— — ExdamcLtionis (IcIM.) 

vaUigera (Fabe.) 

putris (Liif. EflPER.) 

ÅMPHiPTiu Tragopogmis (Lw.) . . . . 

pyropkUa (Fabr. Uubn.) . . . . 

tgpica (Lin.) 

Noctdä ratrida (Hubr.) 

polygona (Fabr. Hubh.) . . . . 

Triphäkkä 9ubsequa (Esprr.) 

var. eon9equa (HiiBif.) . . • 

— — pronvba (Lib.) 

var. mnvba (Trritsch.) . . . • 

— — fimbria (Un. Hubn.) 

Hadbnä Sapanarim (Espbr.) 

Cucubali (W. V.) r 

— — popuiaria (Farh.) 

dentma (W. V.) 

Airiplids (Liv.) 

MiSEUA cons^sa (W. V.) 

PouA Chi (Lw.) 

ÄPLECTÅ CLdvena (Fabr. Hubn.) . . . . 

— — occuUa (Rossi. Hubn.) . . • • 
Träcbeå pmiperda (Esper.) . • • . • 
Apåmsa nictUans (Lin. Ebper.) . . . . 

— — didyma (Borckh.) 

atrigUis (Lin.) 

basilmea (W. V. Fabr.) . . . 

Mambstkå Pist (Lin.) 

'— — oleracea (Lin.) 

mjuua W. V. Hubn.) . . . . 

Chenopodii (Fabr. Hubn.) . . . 

: Brassicm (Lin.) 

MrTBiMffA conigera (Fabr. Hubn.) • . • 

Obtbosia ferruginea (Hubn.) 

Camadrjna Morphéus (Vibweo.) . . . • 

— — cubiojUaris (W. V.) 

AUmes (Borkh.) 

trUmea (W. V.) 

Leucania pallena (Lin.) 

— — comma (Lin.) 

Xakthia cerago (W. V. Hubn.) . . . . 

CosMiA trapezina (Liiv.) 

XxuNÅ exoleta (Lin.) » • 



7.8. 


•tuiidom allman 


— 


teml. sfillsynt. 


7.8. 


temL aliman. 


8. 


d:o. 


6.7.8. 


allmSn. 


6. 


sällsynt. 


7.8. 


alimSn. 


7.8. 


sfillsynt. 


7. 


d:o. 


7.8.9. 


allmfin. 


6.7.8. 


d:o. 


8. 


teml. sfillsynt. 


7. 


d:o. 


7. 


sfillsynt. 


7. , 


d:o. 


— 


d:o. 


7.8.9. 


allmfin. 


«— 


d:o. 


8. 


bOgst sfillsynt. 


6.7. 


allmfin. 


7. 


teml. sfillsynt. 


8. 


sfillsynt. 


7.8. 


allmfin. 


8. 


sfillsynt. 


6.7.8. 


allmfin. 


6. 


högst sfillsynt. 


6.7. 


d:o. 


6. 


sfillsynt. 


6. 


d:o. 


6.7. 


teml. sfillsynt. 


8. 


teml. allmfin. 


8. 


teml.. sfillsynt. 


6.7. 


d:o. 


6. 


sfillsynt. 


6.7. 


d:o. 


6.7. 


d:o. 


6.7. 


teml. sfillsynt. 


6.7.8. 


allmfin. 


6.7. 


sfillsynt. 




teml. sfillsynt. 


7. 


sfillsynt. 


7.8. 


teml. allmfin. 


7.8. 


sfillsynt. 


6.7. 


d:o. 


7.8. 


teml. allmfin. 


6.7. 


d:o. 


.8. 


sfillsynt. 


7.8. 


teml. allmfin. 


7.8. 


d:o» 



— 285 — 



XfUNÅ petrificata (W. V. Fabh.) . . . 

iateritia (Espf.r.) 

XfLOPHASiA mrea (Fabr.) 

Cleophäna ptnastfi (Lm.) 

CvcuLUA Ahrotani (W. V. Hubw.) . . . 

Artemisia (Fabr.) 

umbratica (Lik.) 

— — LactuccB (Fabr.) 

Verboset (Lm.) 

ÄBROSTOLA triplasia (Lin.) 

l^rrtc» (HuBH.) . ...... 

PwsiA Chrysitis (Liw.) ....'... 

— — Jota (LiN.) 

— " — Govnma (Lin.) 

Amarta MyriäH (Lm.) ....... 

Heliotbis dipsacea (Lm.) 

Erastbia unca (Hubn.) Tort. uncana L. . 

Opbiusa hisoria (Lm.) 

Cätocala nupta (Lm.) 

promissa (VV. V. HiiB».) . . . 

Brephos parthenias (Lm.) 

EucuDJ4 glyphica (Lm.) 

Mi (Lin.) 

Agropbila sulphurea (W. V. Hubn.) • . 
Ennomos flexularia (Lm. Hubn.) .... 

— — lituraria (Lm.) 

altemaria (Hubn.) 

— — amataria (Lm.) 

— — apiciaria (Lin. Hubn.) .... • 

— — eratofgaria (Lm.) 

— — prtmaria (Lm.) 

angtUaria (W. V.) 

Wdenfaria (Lm.) = ctentorio(EaPBR.) 

— — laeertinaria (Lm.) 

lunaria (Hup.n.) ....... 

Mbtrocampa tnargaritaria (Lm.) . . . . 

Geomstra papilumaria (Lm.) 

Hemitbea afruginaria (Hubn.) 

— — putataria (Lm.) . . . ^. • • 
Aspilätbs purpuraria (Lm.) 

— — lineolata (Hubn.) 

GiropBOS punctularia (Hubn.) 

BoABMiA repandaria (Höbn.) 

— — Hdienaria (HUbn.) 

PiDONJA pinétaria (Hubn.) 

auroraria (HiIbn.) • . . • • 

— -— pmiaria (Lm.) 

•-.- — ' afoinarui (Lm.) •••••• 

— -i» puheraria (Lm.) 



8. 


högst sSllsynt. 


7.8. 


allmSn. 


7.8. 


d:o. 


7. 


högst sfillsynt. 


6. 


d:o. 


7. 


d:o. 


6 7.8, 


allmBD. 


6.7. 


d:o. 


7.8. 


d:o. 


6.7.8. 


allmttn. 


6.7. 


teml. s&llsyot. 


7.8, 


d:o. 


7. 


sällsynt. 


6.7.8.9. 


allmSn. 


7. 


sällsynt. 


7.8. 


d:o. 


6.7. 


teml. sfillsynt. 


7. 


sSllsynt. 


7.8. 


d:o. 


7. 


högst sällsynt. 


5.6. 


sällsynt. 


6.7. 


allm&n. 


6.7. 


d:o. 


7. 


högst sällsynt. 


7. 


d:o. 


7.8. 


sällsynt. 


7.8. 


temL allffiSn. 


6.' 


högst s&llsynt. 


8. 


d:o. 


6.7.8. 


allmSn. 


6.7. 


teml. sällsynt. 


7.8. 


. d:o. 


6.7. 


d:o. 


7. 


högst sällsynt. 


7. 


sällsynt. 


7.8. 


teml. sällsynt. 


7. 


sällsynt. 


6.7. 


teml sällsynt. 


6. 


d:o. 


6.7.8. 


allmän. 


6. 


sällsynt. 


7. 


d:o. 


7. 


sällsynt. 


7.8. 


allmän. 


7. 


d:o. 


7. 


sällsynt. 


6.7.8. 


allmän. 


6.7.8. 


d:o. 


7. 


sällsynt. 



— 286 



FtwNiA MUeraria (Hufh.) = hepararia 

HUBlf 

SnsiiiA clathrata (Lin.) 

Hauå umwaria (Lm.) 

Cabera pusaria (Lin.) 

— — exanihemaria (Esper.) . . . • 

— — punctaria (Lin. Hubn.) . . . . 
ActDAUA octvrearia (Hubn.) 

— — rvbrkaria (Hubn.) 

aJbuiaria (W. V. Boisd.) . . • 

— — scabraria (Hubn.) 

undiUaria (Lin.) 

— — bUinearia (Lin.) 

— — dubUaria (Lin.) .,.-... 

— — rivularia (Hubn.) 

— — impluviaria (W. V.) 

LAREitTiA menmraria (W. V.) . . . . 

ÅNAiTis plagiata (Lin.) 

EopiTBECiA rectanguiaria (Lin.) . . . • 

— — centaurearia (W. V. Hubn.) • . 
succenturiaria (Lin.) . . . . . 

— — oxydaria (Trkitbch.) . . . . « 

caatigaria (Hubn.) 

— ■ — ccBsiaria (Hubn.) 

CiDARiA propugnaria (Hubn.) . . . . . 

— — moUugmaria (Hubn.) 

— — quadrifasciaria (Hubn.) . . . . 

— — ferrugaria (W. V. - Hubn.) . . . 

— — Qcellata (Lin.) 

— — chenopodiaria (Lin.) 

— — achatmaria (Hubn.) .... 

— — marmoraria (Hubn.) .... 

— — russaria (Hubn.) 

— — prunaria (Lin.) 

— — montanaria (Hubn.) .... 

— — alchemUlaria (Lin. Hubn.) . . 

— — hastaria (Lin.) 

— — cognata (Thunb.) , 

Zebene fluctuaria (Lin. Hubn.) . . . 
rubiginaria (W. V.) . . . . 

— — sinuaria (Hubn.) 

— — marginaria (Lin.) , 

— — grossularia (Lin.) , 

ulmaria (Hubn.) , 

MiNOA chwrophyUaria (Lin.) .... 

— — nivearia (Fabb. Hubn.) ... 

Idaea dealbaria (Lin.) 

väficaria (Lin.) 

. remuiaria (Lin.) 



7. 
6.7. 

7. 

6.7. 

6.7. 

7. 

6.7. 

7. 

6.7.8. 

7.8. 

7. 
6.7.8. 

7. 
6.7. 

8. 

7.8. 
6.7. 
7.8. 

7. 
7.8. 

7. 

7. 

7. 

7. 
6.7. 

7. 
6.7. 

7. 
6.7.8. 

7. 

7.8. 
6.7. 
7.8. 
6.7.8. 
7.8. 
6.7. 

7. 

8. 

8. 

7. 

6.7. 
7.8. 

7. 

7.8. 
^.7. 

7.8. 
7.8. 
6.7. 



sSllsynt'. 
allmSn. 

d:o. 

d:o. 

d:o. 
högst s&llsyDt. 
s&llsynt. 

d:o. 
allmfln. 
teml. s&llsynt. 

d:o. 
allmfln. 

tern I. sflllsynt. 
allmSD. 

teml. sSllsynt. 
allmän.^ 
teml. allmftD. 
allmfln. 
s&llsynt. 

d:o. 

d:o. 

d:o. 

d:o. 
teml. s&llsynt. 
allmSn. 
s&llsynt. 
allmfln. 
sällsynt, 
allmfln. 
temL sflllsynt. 

V-4 51. 

sällsynt, 
allmfln. 

d:o. 

d:o. 
s&llsynt. 

d:o. 
teml. allmfln. 
s&llsynt. 

d:o. 
teml. allra&n. 
allmfln. 
s&llsynt. 

d:o. 
allm&n. 
teml. allmftn: 

d:o. 

d:o« 



— 287 - 

Idåba immuUiria (Lm.) 

— — scutuiaria (Hubh.) 

incanaria (HiiBW. Treitsch.) . . 

HBncTNE paUiokUis (Hubn.) 

Ptmjdsta purpurcUis (Lm.) 

-^ — . jmnicealis (W. V. Fabr.) . . . 
porphyralia (W. V. Fabr.) . . . 

— — - cespitalis (Fabr. Hubn.) .... 
PrtLAUS jmgumalis (Liir. Hubn. De Geer.) 
Htdrocåmpa potamogalis (Lin. Treitsch.) . 
— - — nymphaalis (Lin. Treitsch.) . . 

— — lemnalis (Lin. Hubn.) .... 

AsopiÅ farmalis (Lin.) 

PiONBÄ tnargaritalis (W. V.) 

— — forficalis (Lin.) 

ScoFULA sticticalis (Lin.) 

olivalis (W. V.) 

pmnalis (W. V. Treitsch.) . . 

— — frumentalis (Lin.) 

— . — cer^a/is (HQBN.)=:«ti/fti«a/tö (Treitsch.) 
RjvCLÅ sericeaiia (Fabr. Hubn.) .... 
Barrs sambucalis (W. V. Hubn.) . . . 

— — verticcUis (Lin.) 

— — urtkalis (Lin.) 

pandalis (H. S.) 

fusealis (W. V.) 

usrhascalis (W. V.) 

HsMMiNU terUactjUalis (Lin. Hubn.) . . . 

Btpena proboscidalis (Lin.) 

rostralis (Lin.) 

CsoaEUTBa aUemalis (Treitsch.) .... 

— — scmtiltUalis (Treitsch.) .... 



7. 


temL allmfln. 


7. 
6.7. 


sällsynt, 
teml. allmän. 


7.8. 
5.6.7. 


sSllsynt. 
allm&n. 


5.6.7. 


teml. allm&n. 


5.6. 
5.6.7. 


sällsynt, 
allmfln. 


7.8. 


d:o. 


6.7. 


d:o. 


6.7. 


d:o. 


6.7.8. 


d:o. 


6. 
6.7. 


sflUsynt. 
teml. allmSn. 


7.8. 


allmfln. 


5.6. 


d:o. 


6. 
7.8. 


högst sällsynt, 
allmfln. 


6. 

6.7. 
7. 
6. 


sflllsynt. 
teml. sflllsynt. 
sflllsynt. 
d:o. 


7.8. 
6.7.8. 


teml. sflllsynt. 
allmfln. 


7. 
6.7. 


sflllsynt. 
allmfln. 


6. 
6.7. 


sflllsynt. 
allmfln. 


7.8. 


d:o. 


8. 
7. 
7. 


teml. sflllsynt. 
sflllsynt. 
d:o. 



En del obekanta arter, så väl af Noctuae som af Geo- 
metrae, äro äfven funna i orten, men till dem torde jag en 
annan gäng få återkomma, äfvensom till de Microlepidoptera, 
hvilka här förekomma. Huru outredd - fjärilarnes ordning är, 
isynnerhet hvad gruppen Noctuse beträffar, synes deraf, att jag 
iqnevarande sommar erhållit icke mindre än 1 8 obekanta arter, 
deribland 6 tillhöra Linnés genus Noctua. En utaf dessa sed- 
nare synes komma nära den i Lappland förekommande carnea^ 
och en annan liknar perplexa, men de tyckas dock vara derifrån 
skilda. Bland de sällsyntare af ofvan uppräknade arter erhölls 
Cidarta marmorariap hvilken lär vara ny för Sveriges faua^. 



— 488 — 

* 

den uppgifna tiden på ett enda ställe uti en trädgård, oQh var 
den derstädes ingalunda sällsynt. Annorstädes har den icke 
träffats. Dess förekommande bär är så mycket mera märk* 
värdigt y som den hittills skall endast vara funnen uti Frank-^ 
rike, Dalmatien och vid Frankfurt an der Öder, på hvilket sist- 
nämnde ställe den likväl icke skall vara sällsynt. 



4. Soljormor kelsen den 28 Julu — Hr Lagbh- 
HJBLM föredrog följande iakttagelser: 

»Jag hade tilirälle betrakta Solförmörkelsen den 28 Juli 
4851 på ett berg, helt nära Götheborg, straxt ofvan om Hr Aug. 
KoBB*s landtställe mProspect hilh kalladt. På ett annat berg. 
invid nämnde landtställe fanns en flöjstång, hvars läge Hr 
Löjtnant Pettersson, Navigationsskolans föreståndare, uppmätte. 
Denna flöjstång var ej längre från min observations-punkt än 
att jag kan, såsom tnina, antaga dess geografiska koordinater, 
neml. polhöjd 57'4*'4 0",6 och tidsskillnad =0*ä4"'U* vester 
om Stockholms observatorium. 

TvÅ)en, som jag hade, var en akromatisk distansmätare, 
gjord af Hr Littmaft , förstorade c. 1 8 g:r. Objectivglasets öpp- 
ning i dagen var «=0,i fot. Den visade föremålen rätt. För 
alt undersöka den noggranhet, som vid uppmätning af vinklar 
kunde påräknas, lät jag solen passera tvärt öfver håren. Osä- 
kerheten i vinkelmåttet uppgick icke till 7^ af vinkeln. 

Chronometern var mig benäget lemnad af Hr Löjtnant Pet- 
tersson, som afven gaf tidseqvation. Dess dragning = — 3",154 
pr dygn och Longituds-diflP. emellan navigationsskolans och min 
lokal =9*,4. 

Jag använde tre thermametrar, alla hundragradiga , neml. 
en i skuggan och två i solen. Dessa tvenne, för sol-ljuset 
utsatta thermometrars kulor voro svärtade. Den ena af dem 
hängde i fria luftströmmen; den andra var införd i ett cy- 
lindriskt glaskärl och derigenom i det närmaste fri för luftom- 
byte invid kulan, öppningens diameter pft glaskärlet var nära 



— 289 — 

i linier och rörets ej fallt i, sfi att en gemenskap likväl 
ägde rum emellan luften inuti och utanför det cylindriska glas- 
kärlet. Den hängdes lutande, pä det att solstrålen skulle falla 
vinkelrätt pfi dess axel, hvilket dock ej kunde fullt fistadkommas. 

Vid thermometer-observationerna biträddes jag af Eleven 
vid Navigationsskolan i Götheborg, Hr Rod. Thbod. Wallertz. 

Den thermometer, som under benämning N:o 1 användes 
i skuggan, är af Hr Professor Selander jemförd med Kongl. 
Akademiens. De öfriga tvennes korrectioner i)estämdes dagen 
före Tdrmörkelsen af Hr Wallertz och mig. De värden, som 
af mig angifvas, äro följakteligen sådana, som skulle erhållits 
om Kongl. Akademiens thermometer varit begagnad. 

Kort Tore den partiela förmörkelsens början var himmelen 
nästan molnfri. En stark, stadig och genomträngande vind 
tryckte mig rakt på bröstet, då jag vände mig åt solen. Se- 
dan månen inträngt på solskifvan såg man dä och då tunna 
noolnhinnor öfver solen. Himmelen blef sedermera ojemt klar. 
Kort före totala förmörkelsen funnos moln , och efter ljusets åter- 
komst blef den dimmig, men klarnade åter och blef efter för- 
mörkelsens slut nästan aldeles klar igen. Den starka blåsten 
fortfor länge, men aftog hastigt kort före den totala förmör- 
kelsen, då ett fullkomligt lugn inträdde. Sedan solljuset åter- 
kommit, kändes en svag vind. 



290 — 



Den 28 Juli 1851 



ObMnrationi- 
punktens 
medeltid. 


Temperatur 


1 


i 
skugga. 


i solen 




Fri luft. 


Slutet 
kirl. 






N:o 1. 


N:o 2. 


N:o 3. 




2*50"54' 


18',34 


25°,3 


37',1 


« 

Himmelen nlstan klar. 


53 49 


18,44 


25,0 


383 




56 44 


18,64 


25,4 


37,7 




59 34 


18,54 


22,9 


35,95 




3* 0-29* 


18,44 


23,5 


35,7 




3 29 


18,0» 


22,9 


34,6 




8 54 


17,94 


22,2 


32,3 




13 29 


17,24 


19,3 


28,1 




18 29 


17,05 


19,8 


26.3 




21 29 


16,55 


18,1 


24,5 


- 


28 29 


16,85 


20,0 


25,5 




33 29 
46 44 


16,75 
16,25 


19,6 
16,9 


25,8 
20,5 


Moln på himmeteD kring solen. 


48 59 
55 59 
59 21 
4* 6-29* 




15,25 


15,55 


I En stor ring kring solen, kan- 
i ske ^0^ i diam. 


16,20 


Sol-Uuset slocknade. 
» återkom. 


13 29 


16,20 


15,35 


15,95 


Luften dimmig. 


18 29 


16,20 


15,6 


16,3 




, 27 29 


16,20 


16,2 


17,8 




34 29 


16,15 


16,35 


18,1 




61 29 


16,20 


17,9 


21,1 




59 29 


16,35 


17,9 


21,5 





Efter denna tid togs en observation, som gaf ungerär 
samma värden. Luften var nu mulen. Den klarnade väl små- 
ningom, men thermometer-observationerna syntes mig mindre 
upplysande. p^^. 



— 891 ~ 

För att frän resultatet af dessa observationer eliminera 
inflytelsen af solens nedstigande under observations-* tiden, an- 
ställde jag fdljaiMle observationer den första klara dag efter 
förnaörkelsen. Till undvikande af vidlyftighet intages blott re-^ 
Bttkatel. TherouN»elern N:o 2 befanns beroende af vindena 
styrka och ger således ingen säker ledning f^r bedömandet af 
temperaturens aftagande genom solens sänkning. Perioden är 
naturligtvis ifrån början af den partiela förmörkelsen intill den 
totalas. Det fbrstnSmda momentet undgick mig, men enligt Hr 
PsTTiasoNS observation inträffade det kl. S^^S^^IS* på min 
punkt. Dragés denna tid ifrån S^SS^^SO', så Gnnes den tids- 
längd, 1*9*16' hvarunder temperatur-minskningen , ^till folje dt 
solens nedgfieode sökes. Denna qvantitets variation ifrfln den 
28 till den 31 Juli måste emitteras. 



Therraometern N:o 1. 



Tiden 



9m 



otoerTerad. 



mediqm. 



2*54-52' 
3 2 37 
3 21 37 
3 31 22 
3 42 52 
3 51 32 



3* 8*14* 



3*41-27' 



Temperaturen 



obMnrend. 



24',6 

24,4 

23,8 

23,8 

23,9 

23,8 



mediiun. 



24^,27 



23',83 



Mimt*. 



0'M 



Antager inaa nu, att temperaturen Si",:? tillhörde tids- 
momentet 3*8*14* och att temperaturen 23,83 tillhörde det 
sednare; sä bar denna thermometer angifvit, att luftens tempe- 
ratur i skuggan fallit 0'',83 ifrSn manens första kontakt till deo 
totala (brmörkelsens början, oberoende af solfbrmörkelsen och 
endast till Iblje af solens sänkning mot horizonten. 



öfver$. af K. VeU-Ahad. F6rk. Årg. 8. N:o 9 ft 10. 



10^^^ 






r>:l 



29i 



Thermometem N:o 3, 



Tiden 



observation. 



medium. 



Temperaturen 



observation. 



medium. 



51 n 

66 7 
3 4 27 
23 22 
33 7 
44 47 
63 22 
68 37 



2*51 "•12* 



3M8-47' 



3*51-42^ 



44",4 
44,4 

44,75 

44,5 
44,0 
44,4 
44,1 
44,1 
43,9 



44,5^ 



44,90 



44,03 



skilnad. 



0S49 



Dessa observationer antyda, att temperaturen i solen fallit 
blott 0*^51 under den partiela förmörkelsen, till följe af solens 
sänkning. De synas mig likväl icke sä sammanhängande som de 
Töregäende, hvadan jag antager 0°,d3 såsom mättet pä det 
temperaturens aftagande under partiela förmörkelsen, som ägde 
k*um till följe af solens sänkning under tiden. 

Det är redan anmärkt, att himmelen var lanästan» klar 
vid partiela solförmörkelsens början. Skilnaden emellan thermo* 
metrarne N:o 3 och 1 var den 28 Juli kl. 2*53-49* =:I9"**,86, 

den 31 Juli kl. 2*5 1 "•22* visade N:o 3 =44,4 

50 7 » 1 =24,4 

kl. 2*56"' 7* visade N» 3 =44,75 

54 52 D 1 =24,6 

alltsä skiljde 0^,215 emellan begge dessa dagars klarhet Han 
kan derföre antaga, att thermometern N:o 3, som den 28 Juli 
kl. 2*53«49* visade 38^3 hade visat 38^5l, om himmeleo 
varit fullkomligt klar. Under totala förmörkelsen observerades 
ej pä thermometrarna , men det är icke sannoUkt att N:o 3 



20,0 
20,15 



20^,075; 



- 29S ^ 

visat högre temperatur än 45^,åS) 

Lägges dertill 0,83, 



i^m 



så visar sig solljusets blotta frånvaro under konstant sol- 
höjd hafva ökat värdet på thermometern N:o 3 till 16,*^38« 
Dragés detta värde från 38**,5i; så visar sig solens värmande 
förmåga =J*^i3^ 

Nu frågas: Hade solljusets värmande Tdrmåga aftagit half- 
parlen af 2Ä®,13 dä solskifvan var till halfparten betäckt? En- 
ligt Hr Pettersson var, den 28 Juli månens apparenta radid 
5=16'4r' och solens =15'47". Antager man att månenä 
medelpunkt passerade solens, så visar kalkulen att solskifvan 
var halfbetäckt kl. 3*3 1*6*. Thermometern N:o 3 stod klockan 

3**8**9* på *5^5 

3 33 49 » 85,a 
Då nu temperaturen omöjligen kunnat stiga, utan måst falla 
under denna tid, så kan man antaga värdet på thermometern 
N:o 3 klockan 3*34 "6* =*5",8. Detta värde skulle likväl ut- 
fallit högre, om solen^ bibehållit samma höjd öfver horizonten. 
Antages aftagandet vara proportionelt mot tiden; så visar sig 
att 0^,501 måste tilläggas 25^,8 för att fmna thermometerns N:o 
3 värde i händelse af konstant solhöjd. Under betäckandet af 
solens första halfva, har alltså solstrålarnas värmande förmåga 
aftagit 1*^,21; men under den återstående halfvans betäckande 
blott 9^,92. Om detta resultat bekräftas under total och cen-- 
trål solförmörkelse på klar himmel; så torde väl deraf följa ^ 
att det centrala sol-ljuset år rriera värmande ån det från 
omkretsen *). 



*) Ett härifrån afvikande resoltat erhälles, om solstrålarnes värmande 
förmåga vid ett gifvet tidsmoment antages vara proportionel med 
skilnaden emellan den vSrmegrad, som angifves af thermometern i 
solstrålarne och den temperatur, som thermometern i skuggan vi- 
sar. För att detta anlagande skulle vara riktigt, fordras dock, 
att båda thermometrarne Sro lika och stflllda nära intill hvar- 
andra, samt att den kropp, som undanskymmer solstrålarne för 
den ena thermometern, har en ringa utsträckning. Då den i 
skuggan uppställda thermometern hade blank kula och den andra 
en svflrtad, måste man således för den förres temperaturangifvel*» 



— 294 — 

Ibland de anförda observationerna förekommer kl. 3*48*59* 
en stor rtnjf kring solen, liknande de ringar man understun* 
dom varseblifver emot väderskirten. Obeväpnade ögon, bredvid 
mig, sägo den och beskrifva den sä: »Denna ring var skarpt 
b^ränsad i yttre kanten och af en brunaklig förg, som små- 
ningom aftog sä, att den inre kanten nästan, förblandades med 
himla-hvalfvet». Jag lemnade sjelf ej mycken uppmärksamhet 
härät under väntan på de storartade fenomen, som då voro 
nära sin utveckling; men såsom jag uppfattade min graones på 
berget beskrifning, hade, från solens då ännu lysande meniscus, 
strålar utgått i 5olradiens rigtningar. Tab. X, fig. 1 föreställer 
detta vackra fenomen. MM' ett stycke af månbanan , AA' ringen , 



ser anbringa en korrektion. Ett approximativt vSrde p& denna 
korrektion erbftlles genom att jemföra båda thermometrarnes tern- 
peraturangifvelser kort efter slutet af den totala förmörkelsen, dä 
solstrålame finnu både ett obetydligt inflytande, vid bvilket tsU- 
falle den sv&rtade thermometern visade 15^55 ocb den andra 
16^20. Skilnaden 0^65 Sr således det ungefärliga värdet på den 
qvaAtitet, som måste subtraheras ifrån de temperaturgrader, som 
tbermometern i skuggan visar, för att erhålla dem, som en tber* 
mometer med svärtad kula under enahanda förhållanden skulle 
hafva aogifvit På dttta sätt erhålles: 

Tenperaturea i solstrålarne vid fOrmdrketaens början 38^,30 
» i skuggan vid samma tid 18^44; således 

om tbermometern varit svärtad (=18,44 — 0,65) . 17,79 

Skilnad 20,51. 

Temperaturen i sofstrålarne, då faalfva .solskih*an be- 
täcktes af månen 25,80 

Genom solens sänkning emot borizonlen hafva 
solstrålarnes värmande förmåga blifvit förmin- 
skad med 0,51, bvilket för balfva solskifvan 
«*8ör ' ' Oi^g 26,06 

Teroperatttren i skuggan vid samma tid =16,75 — 0,(55 16,10 

Skiinäd 9,96. 

Om den sista skilnaden ökas med 0,3, så erbålies 10,26 eller 
jemt hälften af den värmemängd, som bela solskifvaB utstrålar. 
Då 0,3 är en qvantilet, som i anseende till de många orsakerna 
till fel, hvilka vid observationer af delta slag icke kunna förekom- 
mas, ligger inom gränsorna för observationa-^oiea, så föraoteder 
icke denna beräkning till antagandet, att aolen ér vafiian» vid 
medelpunkten än vid kanterna. «» 



-- 895 — 

Rr dess bredd. Jag tyckte mig se ett guldgult doft eroellaii 
strfilarna närmast solens anna lysande del. Ed tredje person 
såg med blotta ögonen ett tagetes-förgadt guld-doft invid yttre 
kanteo af solens meniscus. 

Den totala förmörkelsen i allmänhet , beskrifves af en per-* 
son bredvid mig med följande ord: 

»När förmörkelsen blef totat syntes en gforia kring mfl- 
nen af ett matt gult sken. Mig föreföll, att denna gloria ej 
då uppkom, utan endast bestod af strålar, dem solen alltid 
sprider kring sin skifva och som månen ej var stor nog att 
skymma. Glorian hade i mina ögon ingen skarp kant; men 
likvisst såg jag ganska väl hvar den tog slut. Jag blef intet 
precist rädd, men kände så väl, att jag ttr en vanmäktig men- 
niska. Jag gret. Landskapet fick sädana färger, som jag sett 
på taflor, förestäilande utsigter i sydliga länder, sådana der 
granna färgskiftningar i violett, sådana som föreställa dagern 
om aftonen, icke om morgonen. Hela landskapets kolorit var 
skiftande i violett, utan bestämd f^rg; deremot en blandning 
af färger, men inga skarpa dagrar. Grundtonen var violett i 
mina ögon. I nordost var mörkt; likaså i sydvest, nemligen 
omkring glorian. Detta mörker var mörkt gräblått, icke svart, 
icke rent grått. I nordvest var himlaranden klart och grannt 
guldgul. Denna färg var starkast under midten af totala för- 
mörkelsen, och skarpt begränsad emot den blågrå hrmmelen. 
En mofnent före den totala förmörkelsens slut spridde sig 
deona horizontens guldgula färg uppåt himmelen, äfvensom 
åt sidorna, mer och mer, ända tills den första solstrålen gjorde 
ett slut på detta vackra skådespel, hvarefter all färg fbr- 
svann, och en tunn, ljus, gråaktig slöja betäckte hela, himla- 
bvalfvet. Jag föreställde mig, att der den guldgula Tärgen vid- 
tog, der var gränsen fbr den totala förmörkelsen. Vid första 
solstrålen var det förbi med detta färgspel, hvilkeC blott till- 
hörde den totala förmörkelsen». 

Mina egna betraktelser öfver totala förmörkelsen % attmäfi" 
hei voro helt flygtiga, emeclan mm uppmVrksemhetfiiagsFaded^ 



— 296 — 

af de speciela feoomen som jag ämnar beskrifva. Beredd pä 
ett impoDeraode skådespel, bemödade jag mig att icke göras 
overksam bvarken genom förtjusning eller beundran, likväl kom 
jag uti en aldrig erfaren sinnesförfattning; jag kände mig lik- 
som utom verklighetens gräns, i osäker väntan på hvad som 
skulle hända. Den silfverhvita spetsring, som omgaf månens 
mörka skifva, gjorde på mig ett sorglfgt intryck. De färger, 
som spelade i rymden, hade jag der aldrig förut bemärkt. Min 
uppfattning öfverensstämmer i öfrigt med föregående beskrifning. 
Jag öfvergår nu till detaljerna af det hela. 

Låt AB (Tab. X, (ig. 3) föreställa solljusets form några se- 
ki^nder, innan det slocknade; så såg jag denna ljusstrimma tydligen 
brista sönder i två delar C och D, innan allt solljus försvann. 
Båda (ingo i bristandets ögonblick afrundade spetsar. Dessa 
delar voro ej lika stora; mig föreföll den öfre C vara mindre 
än den nedre D. För mina ögon sönderföllo icke dessa ljus- 
strimmor i smärre delar. Längden af C var kanske 2 ä 3 
minuter; D något större, och den mörka pelare, som åtskiljde 
dem, var mindre än C, Dessa ljusstrimmors frånskilda till- 
varo var kort. Jag kan ej uppgifva tiden, men tror att den 
icke upptog mera än några få sekunder. Jag tror, att de ej 
försvunne liktidigt; den öfre måtte hafva slocknat först. Att 
solens sista strimma icke sammiandrog sig till en enda punkt 
och under sådan form försvann, utan brast sönder i tvenne ljus- 
strimmor, hvilka slocknade i olika tidsmomenter, föreställer jag 
mig hänvisa på ojemnheter i månbrädden. Om blott en enda 
tidssekund hade förflutit emellan det tidsmoment, då solljuset 
delade sig och tills det helt och hållet försvann, så visar räk- 
ningen, att pelarens höjd öfver invid liggande platå måste vara 
cirka 3000 fot. — Om ögat icke skiljer tvenne objekter med 
mindre synvinkel än 40", så visar räkningen, att den upp- 
höjning i månkanten, som delade - ljusstrimman minst varit i 
mil i längd, för att kunna märkas. 

Då äfven den nedre af dessa ljusstrimmor slocknade, var 
det sa skumt, att jag ej kunde se hvad jag skrifvit. Jag både 



— 297 -. 

ett ljus brinnande i lykta invid Chronometern och måste R^ra 
papperet dit. En person pä cirka åtta alnars afståod kunde väl 
se en skepnad vid tuben, men icke urskilja hvem. Detta 
gäller likväl blott om första ögonblicket af den totala förmör- 
kelsen; ty samma person såg sedan landskapet med dess for- 
mer. Sedan jag kontrollerat min anteckning, förde jag genast 
ögat tillbaka till tuben och fann månen omgifven af en ljus- 
ring. Den var, efter min uppfattning i tuben, ofärgad, alldeles 
hvit, obestämbar till sin utsträckning, ljusast invid månkanten» 
aftagande i ljusstyrka, mer och mer utåt, försvinnande några 
minuter utanför månbrädden. Den var strimmig i mänradiens 
rigtning. Ingen fargriog kunde jag se. Denna strålkrans måtte 
vara hvad astronomerna kalla Corona, Den var, så vidt jag 
minnet, rund, icke oval. Att min anteckning innehåller orden: 
jtalldeles hvib)^ under det att tvä personer invid mig sågo med 
blotta ögonen ett matt, gult sken, anmärkes blott såsom tecken 
till svagheteten af den gula färgen, som måtte hafva försvun- 
nit i min tubs fyra glas. Goronan föreföll mig ej så briljant 
som Baily säger, alt den syntes i Pavia den 8 Juli 1842; 
och annat kunde ej väntas af den mindre grad af klarhet, 
som himmelen under den totala förmörkelsen ägde vid Göthe- 
borg. Af de teckningar Baily (i Pavia), Airy (i Superba), 
samt Arago (i Perpignan), gifvit, öfverensstämmer den först- 
nämndes bäst med min uppfattning. Goronan var odelad , icke 
bestående af tvä koncentriska ringar, såsom Arago beskrif- 
ver den, utan af en enda ring. Fig. 4 framställer utse- 
endet, sädant det uppfattades af obeväpnade ögon invid mig. 
Jag anser denna figur temmeligen nära utvisa förhållandet, 
sådant det visade sig i min tub. Det förefaller mig sannolikt, 
att det ljus, hvaraf coronan bildas, tillhör solens Ijushaf, fastän 
det icke äger nog intensitet, för att i närvaro af det starka 
solljus, som ger oss solens synliga diameter, märkas af mens^- 
liga ögon. Men då jag uttalar denna tanka, kan jag ej und- 
gå den anmärkning, att, om så vore, skulle coronans bredd 
oq (Fig. 4) icke vara Hka stor kring hela ringen, utan synas 



0t0rre (itl veDster än till höger vid totala JiSrmörkelsens barjaa, 
och tvärtom vid dess riut; den skulle variera ej blott i hvaije 
dgonblick fr&n en punkt till en annan kring hela omkretsen, 
atan fifven variera i hvarje punkt med tiden. Jag bar icke 
ajeir någon säker observation i detta hänseende, men en per-^ 
son med obeväpnade ögon sade att kransen var »lika bred på 
alla kantem. — Jag har ej eller nägot mått på coronans bredd; 
men en person uppskattade ljusringens proportion till månens 
skifva att vara ungefär så, som då en gammal halfskilling läg- 
ges på en gammal helskilling, hvaraf skulle följa att coronans 

bredd =921 ^^ månens diameter eller cirka ii minut. 

Jag har redan omtalat, att jag straxt efter solljusets för- 
svinnande (brde ögat från tuben till cfaronometern. Då jag fick 
ögat tillbaka i tuben och hunnit borttaga skymmglaset, slog väl 
coronan mig aldraförst i ögonen, men min anteckning innehål- 
ler orden: idjus punkt vid månens ingångm. Dernäst Följa 
några anteckningar rörande coronan, och sedermera förekommer: 
»£n ljus punkt syntes på månens skifva, på det ställe, der 
attacken skedde, och derefter utbrast den vulkaniska lågans 
pelare. Vulkanens ljus = ljust rosenrödt, och höjd = i eller 
i af månradienm. Denna estimation var, såsom jag sedan fann, 
alldeles for stor, och jag anför den endast för att erkänna, 
huru felaktig en estimation i ett frappant ögonblick kan vara. 
Då jag såg den ljusa punkten, blef jag mycket förvånad, eme- 
dan jag med ovilja läst Don Ulloas berättelse. Likväl kan 
jag ej förneka, hvad jag såg, nemligen först en ljus punkt, som 
snart växte till en märkbar diameter *). Jag kan ej noga be- 
stämma denna ljusa punkts eller flammas läge på månskifvan; 
men om ahcd (fig. -5) föreställer månskifvan, ac dess vertikala 
diameter, c nedersta brädden och d första kontaktspunkten, så 
satt den ljusa flamman' eller stjernan x ofvanlor diametern hd, 

*} En enda af de flere personer, aoA betraktade förtnörkelsen från 
samma berg som jag, sade sig sett denna stjerBay aom han kal- 
lade den. Han uppgaf dess Ifige i punkten x fig. 2^ der AB 
föredtflfler tnftnskiftatas horizOnCala diameter. 



— 299 — 

som UDgerär (breställer mflDbanan, helt nöra deosamma och belC 
nflra måobrädden, dock inpå månens mdrka gkifva. DeC fOrsta 
jag såg i tuben onder totala förmörkelsen, var visserligen co- 
rooan, men dernäst denna ljusa punkt, som snart blef en flack, 
som rörde sig flammande, dock utan att i det hela förändra 
ställe, fladdrande såsom ett vaxljus i ett ojemot Ijuftdrag. 
Ännu var denna fläcks Targ mjölkhvit, men till min ytterligare 
förvåning blef den snart och öfverallt ögonblickligt (argad ljust 
rosenrödt, med en renhet som blott kan förliknas med ädla 
stenars ljus-renhet, under högsta klarhet och skönhet. Oaktadt 
denna färg var ljust rosenröd, ägde den likväl en intensitet, 
som på det högsta förvånade mig. Sjelfva färgen påminner 
om deo rosenröda färg, hvarmed papper brinner, doppadt i al- 
kohol^ som upplöst chior-strontium. Sedan den hvita flamman 
liksom tändt sig och blifvit ljust rosenröd (en färg, som den sedan 
bibehöll oförändrad under hela den totala förmörkelsen), utsträckte 
den sin längd, så att den räckte nu utanför månbrädden. Hvad 
jag nu såg, framställes i fig. 6. Cirkeln abce loreställer mån- 
skifvan, ac dess vertikala diameter, a uppåt, x det ställe, hvarest 
den ljusa punkten först syntes, pelaren ek den ljust rosenröda 
flamma, som jag nu söker att beskrifva och som under hela 
tideo fladdrade med ändan K, såsom en häftigt brinnande fackla, 
förd i ojemn motvind. Denna ljuspelares färg för blef ljust ro* 
senröd, ända tills den vid första solstrålen försvann. Pelarens 
dimensioner tycktes äfven bibehålla sig oförändrade; bredden eo 
var knappt hälften af höjden ek. Måttet på pelarens höjd be- 
fanns ligga utanför mikrometerskalan på min tub, som är en 
distaosmätare. Den minsta vinkel skalan upptager =^S'd'\ 
alltså var pelaren kortare. Jag förde sedan håren tillsammans 
så, att deras afstånd var mindre än pelarens längd. Denna 
vioke! undersöktes sedan, och befanns =r55''; således var pe- 
laren längre. Då nonien sedermera ställdes der, hvarest minnet 
sade mig; att det exalcta måttet satte den, befanns vinkeln 
= 3'2i". — I trakten af Jönköping, hvarest förmörkelsen äf- 
ven var total, skall en person med ovanligt skarp syn hafva 



— 300 — 

med blotta ögonen bemärkt flera rödaktiga smfi flammor pä den 
ljusa ring (coronan), som omgaf manen. De kringstäende sågo 
det icke och fruktade, att det var en synvilla. 

Observationer på djur. 

Myrorna gingo in i stacken under den totala förmörkel- 
sen. Dä ljuset äterkom, gingo de ut. 

Bien. Den totala Förmörkelsen var ej haUgängen dä de 
gingo in. Sedan den totala var Förbi, kommo de smäningom 
ut igen och började flyga. 

Småfoglary t. ex. Spar F, Bofink, satte sig under grenarna 
i buskar och träd, och dä de skrämdes, hoppade de blott un- 
dan pä en annan qvist. Foglarna voro alla tysta under to- 
tala förmörkelsen; men dä ljuset äterkom, hördes de qvittra, 
och Bofinken lockade. Några skaror af foglar flögo upp i rym- 
den vid ljusets återkomst. Just som förmörkelsen höll pä att 
bli total, hördes, af flere personer och pä flere ställen, tuppar 
gala. De tystnade dä förmörkelsen blef total. En person til- 
lägger, att denna tystnad fortfor flera minuter efter solljusets 
återkomst. I Jönköpingstrakten säg man NaitUackan fram- 
komma och flaxa flera gånger öfver gården. 

En KcUtj som brukade hålla till under tomtningcn af hu- 
set, dit han hörde, gick in under tomtningen dä ljuset försvann. 

Tvenne Hundar, hvar och en bunden vid sin koja, lägo 
vid partiela förmörkelsens början utanför kojorna. När ljuset 
började försvinna, kröpo de in i sina kojor, lade sig med öppna 
ögon och hufvudet utanför kojan. 

Hwnhoskap, som betade i en hage, lade sig och låg 
stilla under den totala förmörkelsen, utom en, som stod uppe; 
ät icke, men idislade. 

Hästar på bete gingo, enligt observation i Jönköpings- 
trakten, tillsammans under en stor ek, der de förblefvo stilla 
under hela förmörkelsen. 

I Orebrotrakten, hvarest förmörkelsen icke var total, för-^ 
höllo sig bien och foglar såsom under starkt åskväder, enligt 

Hr LöWENHJELM. 



— 301 ~ 

Observationer pfi växter. 

Convolvulus tricolor^ Crepis rubra och Hieraciwn Au- 
ricula sammandrogo sina blommor fullkomligt vid Götheborg 
under den totala förmörkelsen, men enligt Hr G. G. Löwenhjelms 
iakttagelse i grannskapet af Örebro, der förmörkelsen ej var 
total, törblefvo blommorna sä väl af Hieracium Auricula som 
Ptlosella alldeles öppna. 



5. Nya svenska DoUchopus-arter. — Hr Wahl- 
BBEG meddelade en jemförande öfversigt af Stor-Britanniens och 
Skandinaviens Dolichopus-arter, samt lemnade följande beskrif- 
ningar pä tvä nya svenska arter: 

28 — 29. Dolkhopus discimanus n. sp..- olivaceo-viridis, subnitidus, epi- 
stomate albido-grisescente; ciliis postocularibus pallidis; palpis 
lestaceis; antennis capite transverso paullo longioribus, nigris, 
articalis basalibus subtas obsolete falvis, apicali acutiasculo, seta 
niox ante apiceiD inserta; pedibus testaceis, cozis anticis ad di- 
midium. posterioribus ad j cinereis, femoribus posticis unispinosis, 
subtos DÖD ciJiatis, libiis posticis ad sextam partem indetermi- 
nate infuscalis, tarsis nigris, metatarso interroediorum ad { ar- 
ticulisque anteriorum 3 et 4 totis (cP*)* vel latere interiore (9), 
testaceis; alis dilute famatis, nervö quarto leviter geniculatim 
flexo, paullo ante apicem alae excurrente, ibique ad tertium 
non nihil approximato; squamis subalaribus nigro-ciliatis. Long. 
2 lin, c^S. 

Mas: epistomate latitudine triplo longiore; antennarum arliculo 
apicali (Tblongo-ovato; cauda fere ad segmentum tertium inflexa, 
apice Ditida, lamellis subovatis, sordide flavo-albidis, mediocribus 
et mediocriter fusco-marginatis, margine interiore dense griseo- 
puberulis, exteriore nigro-ciliatis, apice nigro-uncinatis; tarsis an- 
ticis tibia duplo fere longioribus, articulis 1 longiori, 2, 3 et 4 
subaequaiibus, 1 et 2 fuscis, 3 subtenui cum 4 adhuc graciliore 
et paullo longiore testaceis, 5 parvo, atro, elliptice dilatato, pul- 
villis albidis; stigmate alarum parvo, atro. 

Femma: epistomate latitudine 1^ longiori, minus quam maris 
in albidum vergente; antennis brevioribus, articulo apicali ovato; 
tarsis anticis simplicibus, extus totis nigro-fuscis, intus basi me- 
tatarsi anguste articulisque 3 el 4 totis obscure testaceis; alarum 
stigmate nullo. 

D. dMcifer var. 6. Zbtt. Dipt. Scand. T. VIII, p. 3079? (sexu 
baud indicato). 

Habitat ad Quickjock, Lapponiae Lulensis, ubi mares sex 
tptidemque femioas d. 4-^6 Julii 1843 in ripis graminosis 



— 30* — 

I 

rivuli inter lempium et doaiciliam Sacerdotis invenire mihi 
conijgit. 

Seta antennarum subapicali ab omnibas nostris speciebos re- 
cedity Dm pUtnäarn, mgripidi et maciilipef¥ni (fndamopoåi? nr bi 
ignoto) exceptis, qui selam tamen paullo longiua ab apice inaer- 
tam gerunty ad D. disciferum de cetero proxime accedens. Differt 
vero D. diioifir: magnitud i oe nonnibil majore, celore eorpori» 
aeneo-viridiy pedibus et aiis longioribus, epiatomate angustiorey 
maria latiiudine 3} longiore, albo, feminas latitudine duplo fere 
longiore, antennis brevioribus, caput transversum baud exceden- 
tibus, basi subtus distinctius fulvia, articulo apicali acuto, maria 
ovato, feminae subrotundo-ovato, aeta in medio dorsi inserta, la- 
mellis caudalibua albidioribua, pedibua pallide flavo-teataceia , 
coxis anticisy articulis 1^4 tarsorum anticorum metatarsisque 
intermediis fere lotis coDColoribus, taraia anticia maria gracilreribua, 
articulia omnibua magis angostatia, quarto tertio fere breviore, 
ultimo baai anguste albido. 

Ceter» Scandinaviae speciea, qnarum mares tarsoa anticoa ba- 
bent dilatatos, vel pedibua antennisve nigris^ vel nervö quarto 
aubrectangulatim .flexo, vel femoribua subtua cilialia praeler alia 
differunt. 

D. (Uscifer var 6. Zbtt. I. c. idem ac D- discimanus noster esae 
videtur,, licet tarsis omnibus et totis nigris, metatarso interme- 
diorum tantum flavido, a Gel. Auctore deacribitur, quod quidem 
de tarsis feminae D. discimani a latere exleriore visis. non vero 
de tarsis anticis maris, Descriptori forsan ignoti, valet, quorum 
articuli 3 et 4 testacei. 

68 — 69. Dolichopua Bohemanni n. ap..- laete aoreo-viridis, nitidus; 
fronte tboraceque ^ antice flavescenti-pruinosis; ciliia postoeula- 
ribua pallidis; antennis longitudine capitrs transversi, nigris, ar- 
ticulo apicali ovato, acutiusculo, seta nuda; pafpis pedibosque 
flavo-festaceis, coxia posterioribos basi ad | einereis, femoribus 
postfCrs unispinosis, anbtus non ciFiatis, tarsia anterioribus fnfu- 
acatis, metatarso fere toto pallide-testaceo, posticis tibia paullo 
brevioribus, nigris, metatarso i ner m i, praeter apicem testaceo, ar- 
ticulo aecondo breviore; alia ^ubbyatinis, nervis 3 et 4 arcuatis, 
apicem versus snbapproximatis, 4:to paullo ante apicem al« ex* 
currente; squamta snbalaribus pallide ciliatis. Long. fere 2 
lin. c^. 

Mas: epistomate latitudine quadroplo fere long rore, aureo-ocbra- 
ceo; cauda vix ad aegmentum tertium sub ventre inflexa, parum 
nitida, lamellis oblique rotondatis, sordide teataceia, latiusetaub- 
determinate nigro-marginatis, remotius nigro-eiliatis, cilirs rectis; 
stigmata alarum valde elongato, atro. 

Femma: epistomate latitudine 2^ longiore, sordide albrdo; an- 
tennis paullo brevioribaa; stigmata alarum vix ullo^ 

Habitat in Scania orientali ad diversorium Degeberga inter nrbes 

9 Ghrratianatad et Crmbritabamn; a Cel. Dom. BoHtMAii, cojus no- 

mifte insignitur, d. 7~tt lul. 1S51 in fmttcibus Pini detectas. 



— 303 — 

Species puicbn ab ^maibus oostris plaoe rwedeos, habito^ 
colore Jaete aureo-viridi, oec non metatarsia inermibaa D. nMiUato 
subsimilis, sela vero anlennarum nuda, metatarso postico arti- 
culo tarsoram sicundo breriore, alia imonaciilaiia, epistoinate maria 
aureo-ochraceo et lamelJis eaudalibus sordido teataceis, nigro-mar- 
ginatis, abunde dislincta, quoad nervoruin in alis directione D. 
Sahibergi, de cetero longe diverao, propior. Nec speciea inter 
exteras mihi inootuit ulls, ca i baac nostra accedii, niai D. M« 
eohr Macqu., qui thorace et scutello chalybeis viride-micantibua 
et anteonis oblusia differre tamen videtur. Descriptio vero Mao 
quaKiana, pro oonsvetudine valde incompleta, carttori judieio ebalal. 



6. Jtomvigten af Talkjord utur Pallasjer- 
nels Olwin. — Hr L Stanbbrg foredrog följande meddelaDde 
af Hr Bahr: 

Vid en tillftLllig förstoring af en stOrre stuff af Heteorjernet 
frän Sibirien ntfoli utur densamma en icke obetydlig qvantitet 
Olivin. lag undersökte detta mineral, som var blandadt med 
andra lossnade delar af stuffen, qvalitatift, i förmodan att något 
ämne, som vid föregående analyser af andra på endast helt små 
qvantiteter, möjligen kunnat undgå uppmärksamheten, nu, när fOr- 
sOket gjordes på en ganska stor qvantitet (omkring 1 5 grammer), 
skulle gifva sin närvaro tillkänna, hvilket likväl ej var fallet. 

For den Talkjord, som erhölls, bestämdes atomvigten, och 
det är det dervid erhållna sifFerresultat (som för Ofrigt ej afvi- 
ker från de af Bihzklius samt SvAnBBRG och Nordbnfkldt förut 
funna mera, än fallet vanligen plägar vara vid qvantitativa be- 
stämningar af olika personer och vid olika tillfällen, och som 
således i det hela endast tjenar såsom en vidare bekräftelse der- 
uppå), hvilket jag härmed har äran underställa Kongl. Yet.-Aka- 
demien. 

Talkjorden var erhållen, sedan, ur den först med vätesvafla 
behandlade och sedan åter oxiderade, ursprungliga lOsningeo, jer- 
net blifvit afskildt med kaust. ammoniak, samt vätskan derefter 
behandlats med oxalsyradL alkali, för afskiljande af kalk, samt 
med hydrothion-ammoniak for titMlande af dermed fällbara äm- 



— 304 — 

nen. Det återstående afdunstades med ett Ofverskott af rent 
kolsyradt natron till torrhet, och den kolsyrade talkjorden togs 
på filtrum, tvättades omsorgsfullt och glödgades. 

Den så erhållna kaustika talkjorden löstes i ättiksyra, och 
till den filtrerade lösningen sattes en lösning af sublimerad oxal- 
syra, och afdunstades dermed i vattenbad till nära torrhet. Det 
oxalsyrade saltet tvättades tills det undergått en betydlig minsk- 
ning af sin volym, hvarefter. det torkades och glödgades. 

Denna kaustika talkjord försöktes, ehuru onödigtvis, efter- 
som jern förut funnits i lösningen, medelst molybdensyrad am- 
moniak på fosforsyra; likaledes profvades dem för blåsrör på 
mangan och zink. Misstanke om qvarstadnadt alkali syntes vara 
undanröjd genom beredningen af det oxalsyrade saltet. 

Atomvigten bestämdes genom den vägda talkjordens lösning 
i utspädd ren svafvelsyra, hvarvid ingen fräsning kunde förmär- 
kas, samt lösungens afdunstning till torrhet och upphettning till 
lindrigaste glödgning, till dess den ej mer förlorade i vigt. Väg-- 
ningarna skedde under en liten glasklocka, dit degeln, ännu nå- 
got varm, insattes, men som efter dennas fullkomliga afkylning, 
för ett ögonblick aflyftades från sin skifva. 

Trenne försök gjordes: 

a) 1,69.38 talkjord gaf svafvelsyrad talkjord = 5,oi57. 

h) 2,0459 » » » » s=6/)648. 

c) 1/)784 » » » » =3,1925. 

Lägger man till grund för atomvigtsberäkningen den af Bbhzb-' 
Lius bestämda atomvigten för svaflet (200,75), så kommer talk- 
jordens atom att väga: 

a) =255,32. 

b) «254,92. 

c) =255,43, samt medeltalet =255,223. 

Räknar man åter svaflets atom =200,00, så blir talkjordens 
atomvigt : 

a) =254,944. 

h) =254,534. 

c) =255/)49, samt medeltalet =254^2. 



— 305 — 

I hvilketdera fallet blir det funna resultatet ganska nära^öfver- 
ensstämmande med det af Syanberg och Nordenfbldt erhållna 
medeltal, 354,504, af deras tvenne försoksserier pä det oxal- 
sy rade och svafvelsyrade saltet.* 

Dedsa här af mig anfOrda försök voro anställda utan an- 
språk på att afgöra frågan om talkjordens rätta atom vigt; de 
härledde sig fastmera från ett slags nyfikenhet att anställa för- 
söken med ett så ovanligt material, som meteorisk talkjord, och 
gifva sig derföre ej ut för att gälla mera än hvarje annat obe- 
tydligare bidrag till en frågas lösning. 

Mellertid är det anmärkningsvärdt, att svenska kemister nära 
nog öfverensstämmande funnit talkjordens atomvigt högre än den 
funnits af Sgheerer, samt sedermera af honom och Marghand, 
hvilka sednare lagt det naturliga kolsyrade saltet till grund för 
deras undersökning. Att å endera sidan något fel måste ligga i 
methoden synes sannolikt, ehuru å båda sidor byggts på så till- 
förlitligt kända atomvigter, som kolets och svaflets. Inkastet om 
qvarstadnadt alkali synes vara någorlunda motadt genom bered- 
ningssättet af den oxalsyrade talkjorden. Huruvida vid försigtig 
bortrökning af det lilla öfverskottet af svafvelsyra något svafvel- 
syrad talkjord medföljer, måste direkta försök afgöra. Mot de 
försök, som dessa båda utmärkta kemister anställt med magnesit 
kan man åtminstone göra ett inkast, nemligen den för ett så 
noggrannt experiment som en atomvigts-bestämmelse icke väl 
lämpliga manipulationen med kolsyrans upptagande i barytvatten. 



— 306 — 
Akademiska angelägenheter. 

Sammanirådet dsn 40 December, 

Akademien beslöt att i underdfioighet anhålla, det tfiektes H. K. 
H. Hbitiger af Dalabnk såsom förste hedersledamot i Akademien ingå. 

Till inJfindsk ledamot i fjerde klaaaeo kaikidet sanom anatfildt val 
Akademiens Fysiker Hr Ma]g. E. Edlund, samt till utldndske ledamöter 
i sjette klassen: Botanices Professoren Tid Jardin des plantes i Paris 
Hr Adolt BnoNCifiAar, och Profeasoren derstfides i comparatif anatomi Ur 
G« L. DuTBiufoi. 

Prapses tillk&nnagaf, att i sjette klassen ett rum blifvit ledigt efter 
Hr A. Mac Lbat, som med döden afgått. 



SKÄNKER. 

TUt Vetenskaps^AkadeÉHtens BtbUotheåu 

Anmäida dm 43 November, 

Af II« Wkm Wåm Wkwmnprimm^mp 

Levajllabt, Histoire na lurelie de» oiseaux d*A£rique. T. !• — IV. Paris 
an XIII (1805), fol. — (Hed både svarta och kolorerade figurer.) 

— — Histoire natarelle des perroquels. T. 1, IL Paris an XII fle 

XIII, fol. — (Med kol. fig.) 

Af K. I.Tnl¥er0ltetet I €hrl«tl«iil«. 

Kyt Magazin for Naturvidensk. B. Yl: 2—4. 
CASfAMi, Deber Mirha. Christ. 1851. dto. 
Lections-Catalog for andet Semester 1851. 
Academiske Love. Christ. 1851. 
<Univ«rsiiele4s Legater. Christ. 1851* 

Aff I&«nsl. ireten0R«ps-AlLii4emleii I lillliiClieM. 

Abhandlungen d. phil. Classe. VI: 1. 

— — d. hist. Classe. VI: 1. 
Bulletin, 1850. 

Gelehrte Anzeigen. B. 30. & 31. 

Annalen der k. Steinwarte von Lamont. B. IV. 

Reden von Hamupjig, Höpler, Rudhart u. Tbibrsch in J. 1850. 

Af !&• QesellscliAfft der lirisseiisch«ftoii I liClpalff* 

Berichte uber die Verhandlungen. Mathem.-physiscbe Classe. 1850: 
11, lU. 1851: L 

Af 



— 307 — 



Dte Fortschritte der Physik in J. 1847. Ill Jahrg. 2:te Abtb. fiwlin 
1850. 8:o, 

Af H. U. mmmåm ^U m Um ■•MtaMMHitalt I Wlsn. 

Jabrboch. 1851. N:o 1. 

Af K. Mederl&ndskA Institutet I Amsterdiam. 

Yerbandeiinsen der eerste Klasse. Deerde Re«ks. IX IV. 1851. 
Tijdscbnft. Deel IV. AfL 1--4. 1851. 

Af K^vilteift fir 4en z«otoslsk« tr&dMrden i 

Amsterdam. 

BijdragMi M de Di«rkttiid«b Afltf. 2, 3* IftSl. 

Aff Roj^al Soelety I Edliiliiirff* 

Transactions. Vol. XX. P. 2. 1850 — 51. 
Proceedings. Nx> 40 &c 4l. 

Aff CTKemlcal Soelety I I^andoii. 

Quarterly Journal* N:o XII* 

Aff IHaeeam d'lilst. natarelle I Paris. 

Arcbives der Museum. T. V. Livr. 1 — 3. 

Catalogue. Insecles Ck)léoptéres. Livr. I, 2» — Reptiles. Livr. 1. 

Aff Haeiété CKalo^l^ae t Paris. 

Bulletin. 2:éme Sér. T. VIII. f. 21—27. 

Aff rArfktiarae. 

BoBBMAir, G. H., Insecta Caffrariae. P. I. fasc 2. Holm. 1851. 8:o. . 
CoLDiRG, A., An examination of steam enginea. Copenhagen 1851. 8:o. 
D'HoaBBC8-FiiiiA8, Recueil de mémoirea et d'observation8 sur divers 

aujeta. 6:éme partie. Alais 1844 å 1851. 5:o. 
Rorre, A., An essay upon tbe ghost-belief. Lond. 1851. 8:o. 

Aff llti^lffWarne. 

Tbe astronomical Journal. N:o 12, 13, 15, 19^22. Cambr. 1850 — 

51. 4:o. 
Jahresbericht ub. die Fortscbritte der Cbemie von Svanbbkg. Jabrg. 

XXX. H. 1. Tub. 1851. S:o. 
Memorial de Ingenieros. Ano 6. N:o 9. Madrid 1851. 8:o. 



Anmälda dm 40 December. 

Aff låangl. MederiåMdsiia Revevlniren* 

Flora Batava. Aflev. 166, 

öfvers. af K, Vet-Akad. Fårh. Arg. 8. N.-o 9 & 10. 



— 308 — 

Programmer, Tal och Disputa tioner, utgifna vid universitetet b. t, 18S0 
och v. t. 1851. 

Af McJ«. ir«teMfllåa|Mi*A1i«äieaileii I Petoraibnrs. 

Mémoires de rAcadémie. Sciences mathém. T. IV. Livr. 3 & 4. 4:o. 
Mémoires présentés. T. VI. Livr. 5 & 6. 4:o. 

Af 0«rps de» lafféniears des mliies de Ramile. 

Ännales de TObservat. physlque central de Russie par M. Knppvs». 

Année 1848. N:o 1—3. S:t Pelersb. 1851. 4:o. 
Compte renda annuel par M. Kupffer. S:t Setersb. 1851. 4:o. 

Af 4Ke Rojr. Aetrenemleal Seelety i Iieiid^ii. 

Memoirs of the society. Vol. XVIII. Lond. 1850. 4:o. 
Montbly notices. Vol. IX. Lond. 1849. 8:o. 

Af tke Chemleal Seelety I IiOnd#ii« 

The quarteriy journal of the society. N:o XV. Oct. 1851. 8:o. 

Af Sehlesleelie €Seflell»elt«ft fllr vAterl. Kultur I 

Brefll«u« 

Jahresberichty 1850. Breslau. 4:o. 

Af Fortettarae. 

Agardb, J. 6., Speoia* genera et ordinea Algarmn. Vol. II. P. 11: 1. 

Lundae 1851. 8:o. 
Voyage en Islande et au Groenland. Histpire du voyage par M. Eug. 

Robert. T. II. — .Zoplo^ie et Médeoine, par le méme. Paris 

1850 ce 51. 8:o. 
Berg, Fr. Th., Cholera-farsolen i Sverige år 1850. Slockh. 1851. 8:o. 

Aff Herr C« H. BoHeman. 

Zum Andenken an Dr Jacob Sturm. Von J. W. Hilpkrt, Nurnberg 
1849. 4:o. 



9Vff WUKeU Bfaturhistarimha ]ftu9€um. 

Zoologiska a/delningen. 

Af ApoteRaren Zaar I Sédertelje. 

En Falco lagopus, och 
En Falco albicilla. 

Af Biaetar flfiiaser»tr4m« 

Sex st. sällsyntare svenska fiskar^ samt 
En Gracula rosea. 



— 309 - 

Tio ex. af Cyprinus gobio. 

Af liAjtitant v. Pe«t. 

En större samling af svenska Spindlar. 

Af Fåltsefcreteraren Juusstedt. 

En Newfoundlandshund. 



Botaniska af delningen. 

Af Herr Rådman Bearllns* 

Fyralio i Stockholms-nejden odlade utlSndska Iröd- och busk-arter af 
släglena UlmuSy Aaliila, Pépuiua, SaUz, Pinus, Abies, Lonicera m. 
fl. samt tjugo växtarter från Stockholms orangerier. 

Af WiitTT D«ce«r nr, IVylander i Wåmåmlngfmvm. 

Fyra sällsyntare finska vflxter: Batrachium confervoides, Biatora globi- 
fera, Parmelia carneo-lutea och Parmelia perlata. 

Af Herr Pharmaeeuteii Hlalmarn^ii p& S:t Cr«lx 

I Vestliidlen. 

Etthundradetolf arter från nämnda O, förnämligast af Vestindiens märk- 
värdigare odlade träd och buskar, samt af talrika smärre vilda 
växter af Gramineae, Cyperaceae, Commelineae, Mimoseae, Malvaceae, 
Gompositse m. fl., äfvensom en samling af frukter och frön af 
tjugofyra arter, af Leguminosae, Bignoniaceas, Gucurbitaceae m. fl. 

Af Studeranden Herr Zetterstedt* 

Tolf arter från nejderna af Stockholm och Upsala, deribland serier af 
arter af Potamogeton, Batrachium m. fl. 

^ Af Studeranden Herr Fredr. m£rn»tr£ni« 

Sex arter af slägtena Rumex, Girsium och Nitella. 

Af Studeranden Herr C A. l¥esterlund i Calniar. 

Femtiosex arter dels från det inre af Småland, t. ex. Pulmonaria azu- 
rea, Thesium alpinum, Lathyrus beterophyllus, dels från Galroar-* 
trakten, t. ex. Viola uliginosa, Juncus maritimus och Lactucai 
scariola, dels från Öland t. ex. Lychnis alpina, var. petraea. Ra- '^*^_.§;^ 
nunculus illyricus, Ådonis vcrnalis m. fl. 



\. 



/ • .- / 



» .'1 



t.- 




— 310 ~ 

Af HandMMMiilUkliarOTi Mmm Wdn^rmtU. 

Femtio arter dels frän Stockholms-nejden i. ex. Thymus cbanuedryfl, 
Petasites vulgaris, flera Orchideae, dels från östergöthland t. ex. 
Glyceria plicala, Orchia latifolia, Prunos ioaititia m. fl. 

Aff StuderAiideii Herr Ce4ér«tråle« 

Tjugosex arter frän BohaslSns skfirgård, t. ex. Stenbammaria maritima, 
Haloscias scoticum, Ligustrum valgare, Sagina sabulata m. fl. 

Af Htuderanden Herr Llndr^tli* 

Trettiosex arter frän Stockholms omgifningar. 

Af StnderMtden Wl^rr Artlmr HaBeliu»» 

Tjugo arter, dels från Stock holms->nejden, ti ex. alla svenska arter af 
Pyrola och flera Orchideae; dels från Öfver-Grans socken, t. ex. 
Fritillaria Meleagris; dels från Wendels socken, t. ex. Sal via pra- 
tensis. 

Af ll«teal«e0 latendeMten* 

Femtio arter från Åland insamlade af Herr C. B. BsaosntAKD, deribland 
Silene maritima, Ranunculus cassubicus, Cochlearia danica, Cepha- 
iMMtera eiMifolia m. fl. 



— 3H — 



Meteoroiogiska Observationer <l Stockluilms Observatorium 

i Maj 1851. 



1 




Baniaietero 
reducerad till 0^. 

Decimaltom. 


TliermoiDetern 

Celsius. 


Viodatf-oa. 


> 

P 




• 


Kl. 6 


1.1. 2 


1.1. 9 


Kl. 6 


Kl. 2 


Kl. 9 Kl. 6 


Kl. 2 


Kl. 9 




1 


f. m. 


e. ro. 


e. m. 


f. m. 


e. m. 


e. in. f. ro. 


«. m. 


«. m. I 1 




25,09 


25,12 


25,06 


+ 4*1 


+ 3*0 


+ 0^ 


V. 


V. 


V.N.V. 


Hegn 




2 


25,05 


25,17 


25,29 


+ 0,1 


+ 33 


+ 0,6 


N. 


N.N.V. 


aN.o. 


Ström 




3 


25,38 


25,47 


25,52 


+ 4.0 


4- 6,5 


+ 1.9 


S, 


S- 


O.S.O. 






4 


25,55 


25,f>4 


25,48 


+ 2,1 


+ 5,1 


+ 3,7 


O, 


O. 


o. 


Snö 




5 


25,29 


25,23 


25,15 


+ 4,0 


+ 4.1 


+ 4,2 


o. 


N.O. 


O.N.O. 


ftegn 




6 


25,08 


25,12 


25,18 


+ 3,7 


+ 43 


+ 3,1 


N.N.Y. 


V.N.V. 


V.N.V. 






7 


25,18 


25,18 


25,20 


+ 5,3 


+ 9,9 


+ 43 


V.S.V. 


V.S,V. 


S.S.V. 






8 


25,31 


25,42 


25,47 


+ 3,7 


+ 7,5 


+ 5,1 


v.w.v. 


N.N.V. 


&S.V. 


Klart 




9 


25,53 


25,55 


25,58 


+ 8,0 


+ 8,5 


+ 3,1 


- — 


O.W.O. 


O.N.O. 


RegB 




10 


25,60 


25,64 


25,67 


+ l.t 


+ 4,4 


+ 2,1 


N.N.O. 


N. 


N. 


Molet 




11 


25,69 


25,71 


25,71 


+ 1,5 


+ 73 


+ 3,1 


N. 


N. 


N.N.O. 






12 


25,73 


25,73 


25,74 


+ 2,7 


+10,1 


+ 43 


If. 


aN.o. 


aN.o. 


Klart 




13 


25,78 


2531 


2532 


+ 3,5 


+ 6,4 


+ 4,9 


N.N.O. 


O.N.O. 


O.N.O. 






14 


25,84 


25,79 


25,79 


+ 5,0 


+10,5 


+ M 


N.K,0. 


O.N.O. 


V..S.V. 






15 


25,78 


25,75 


25,71 


+ 9,5 


+14,0 


+ 73 




o.s.o. 


s. 






16 


25,66 


25,61 


25,53 


+ 7,2 


+ 143 


+ 8,6 


s. 




S.SXL 


Mairt 




17 


25,51 


25,54 


25,53 


+10.7 


+143 


+ 8.3 


s. 


V.S.V. 


S.SV. 


Klart 




18 


25,53 


2548 


2.^43 


+ 9.0 


+ 14,2 


+ 5,1 


&S.V. 


S.S.V. 


s. 






19 


25,32 


25,27 


25,20 


410,5 


+12,6 


+ 9,0 


s. 


&S.O. 


s. 


tful«t 




20 


25,17 


25,21 


25,19 


+ 9,7 


+ 13,7 


+ 9,2 




V.S.V. 


V.S.V. 


Strdm. 




21 


25,13 


25,22 


26,29 


+ 9,0 


+143 


+ 9,2 


V.S.V. 


V.S.V. 




KegD 




22 


2536 


25,46 


25,45 


+ 7,0 


+16,1 


+ 8,5 


V.N.V. 


V.N.V. 


& 


Klart 




23 


2537 


25,38 


25,43 


+11.6 


+ 16,0 


+10,9 


V.S.V. 


V.N.V. 


V.S.V. 






24 


25,41 


25,44 


25,48 


+12,0 


+12,9 


+ 6,5 


v. 


N.N.O. 


N.N.O. 






25 


25^5 


2536 


25,25 


+ 9,1 


+14,2 


+ 93 


N. 


V.N.V. 


SwS.V. 


Strdtn. 




26 


25,17 


25,19 


25,23 


+ 7.1 


+ 7,5 


+ 53 


s.s.o. 


O. 




R«gn 




27 


25,25 


25,29 


2536 


+ 7.2 


+133 


+ 93 


N. 


O.N.O. 


S.S.V. 


^9 

Strufli. 




28 


25/10 


25,43 


25/15 


+12,4 


+ 14,7 


+ 8,7 




s. 








29 


25,50 


25,54 


25,57 


+ 7,9 


+ 9.7 


+ 9,2 


O.N.O. 


V.S.V. 


A«ga 




30 


25,57 


25,54 


25,44 


+11,5 


+173 


+ 93 v.s.v. 


V.S.V. 


s.s.v. 






31 


25,51 


25,56 


25.57 


+ W 


+ 13.1 


+ 9,2 


». 1 


N.N V. 




•Storm 




Me- 
diani 


25,425 


25,444 

""2m5 


25,444 

r 


+e^ 


+10*45 

"+r7r 


+6W 


Ifederb 


•urden =: 


: 1,013 d 


ec. tum. 



312 



I Juni 1851. 





Bftroin«tern 
reducerad till 0*. 

DtfciraMltam. 


Thermometeru 
Celsius* 


Viodaraa. 


> 

o 

B 


Kl. 6 


Kl. 2 


Kl. 9 


Kl. 6 


Kl. 2 


Kl. 9 


Kl. 6 


Kl. 2 


Kl. 9 


i 


f. Hl. 


e. m. 


e. m. 


r. m. 


e. m. 


IB. m. 


f. m. 


e. m. 


e. m. 


9 
1 


9^,40 


25,41 


25,43 


+ 13*2 


+ 16M 


+ir5 


S. 


N.W.V. 


S.8.V. 


Ström. 


2 


25,36 


25,29 


25,22 


+ 16,2 


+17.7 


+13,0 


V.S.V. 


VÄV. 


V.S.V. 




3 


25,23 


25,33 


25,33 


+ 1M 


+17,0 


+ 13,1 


V.S.V. 


V.S.V. 


S.S.V. 




4 


25,37 


25,.37 


25,35 


+ 19.2 


+16.7 


+13.8 


S.S.V. 


S.S.O. 


S.S.O. 


Regn 


5 


25,42 


25,51 


25,58 


+15,1 


+ 15,5 


+14.0 


V.S.V. 


V. 


V.S.V. 


Klart 


6 


25,61 


25,57 


25,54 


+11,0 


+13,9 


+ 10.0 


S.O. 


S.O. 


s. 


RcgD 


7 


25,49 


25,50 


25,48 


+ 15,5 


+19,1 


+ 14.0 


S.S.V. 


V.S.V. 


S.S.V. 




8 


25.42 1 25,31 


25,20 


+ 14.6 


+ 15,1 


+ 11.5 


S.S.V. 


s. 


s. 




9 


25,09 


25,01 


24,95 


+12,2 


+16,5 


+11.0 


s.v. 


s. 


S. 


Slrum. 


fO 


24.85 


24,86 


2438 


+ 10,2 


+ 16.1 


+ 12.6 


s. 


S.V. 


S.S.V. 


RegD 


11 


24,92 


25,02 


25,14 


+13,2 


+14.5 


+ 10.1 


S.S.V. 


V.S.V. 


v.s.v. 


Ström. 


12 


25,33 


25,46 


25,52 


+ 9,8 


+14,3 


+ 13.1 


V.S.V. 


V.S.V. 


V.S.V. 




13 


25,52 


25,35 


25,25 


+ 13.0 


+14,2 


+12.5 


s. 


S. 


S. 


KegD 


14 


25,28 


25,35 


25,46 


+ 14.9 


+ 15.0 


+ 12.2 


V.S.V. 


V.N.V. 


v. 




15 


25,55 


25,58 


25,57 


+14.1 


+ 15.9 


+ 13,8 


O.N.O. 


SO. 


S.o. 


Klart 


16 


25,45 


25,31 


25,19 


+ 13.8 


+ 16.1 


+10,0 


S.O. 


s.o. 


S.S.O. 


RegD 


17 


25,13 


25,14 


25,17 


+13.3 


+ 18.1 


+12.0 


S.S.O. 


s. 


S.S.O. 




18 


25,21 


25,27 


25,32 


+ 10,5 


+ 15,9 


+10.9 


O.N.O. 


N.N.O. 


N.N.O. 




19 


25,32 


25,30 


25,23 


+10.2 


+ 16.6 


+10,7 


s.v. 


s.v. 


s. 


Mulet 


20 


25,21 


25,28 


25,29 


+11.8 


+17.9 


+11,6 


S.S.O. 


s. 


s. 


RegD 


21 


25.37 


25,48 


25,53 


+11,0 


+14.2 


+12,0 


N; 


N.N.V. 


N. 


Ström. 


22 


25,56 


25,51 


25,46 


+ 13,3 


+ 20.8 


+ 16,0 


N. 


N.N.V. 


O.S.O. 


Klart 


23 


25,36 


25,27 


25,23 


+ 17,7 


+ 18.9 


+13.3 


s. 


S. 


s. 


RegD 


24 


25,27 


25,36 


25,42 


+15.0 


+ 15.0 


+ 12.4 


S.S.V. 


S.S.V. 


S.S.O. 




25 


25.48 


25,53 


25,56 


+ 10,6 


+ 13.9 


+11.0 


s.s.o. 


O.S.O. 


o.s.o. 




26 


25.61 


25,64 


25,67 


+ 11.5 


+ 17.2 


+ 13,6 


o.s.o. 


N.N.O. 


O.N.O. 


Klart 


27 


25.69 


25,68 


25.64 


+ 17,0 


+20.1 


+ 17,2 


v. 


V.S.V. 


V.S.V. 




28 


25,63 


25,63 


25,64 


+ 18,0 


+ 19,5 


+ 16,6 


v.s.v. 


N. 


N. 




29 


25,63 


25,6t 


25.62 


+ 16.1 


+22.0 


+17,4 


N.N.O. 


N. 


N. 




?0 


25,62 


25.64 


25,65 


+ 17.4 


+ 22.7 


+ 18.7 


N. 


N. 


N. 


1 


^*" 125,382 25.386 25.384 


+ 13-69 +16«88 


+ 12W 


Nederbörden ^ 1,336 dec. tara. 






25,384 






+ 14*52 










1 



— 313 — 



/ Juli 1851. 





Barometern 
reducerad till 0*. 


- 

Thermometern 
Celsius. 


Vitjdarna. 


■ -- ■ ~ 

1 




Decimiiltum. 






Kl. 6 


Kl. 2 


Kl. 9 


Kl. 6 


Kl. 2 


Kl. 9 


Kl. 6 


Kl. 2 


Kl. 9 


1 


f. m. 


e. ni. 


e« Dl. 


f. m. 


e. m. 


e. m. 


f. m. 


e. m. 


e. m. ' 




25,64 


25.58 


25,53 


+ 19^ 


+ 27-5 


+22*0 








Rl.-irt 


2 


25,48 


25,43 


25,54 


+24,0 


+29,2 


+13.2 




V.S.V. 


N.O. 


Storm 


3 


25,58 


25,58 


25,57 


+14,4 


+ 17,6 


+ 14,3 


O.N.O. 


N.O. 


O.N.O. 


KUrt 


4 


25,50 


25,43 


25,37 


+ 14,0 


+ 19,1 


+ 16,8 


O.N.O. 


aw.o. 


S. 




5 


25,33 


25,27 


25.18 


+16,5 


+ 19,7 


+ 16,8 




S.S.O. 


S.S.V. 


Rrgo 


6 


25.11 


25,13 


25,17 


+14,9 


+ 10.2 


-»10,1 


S.S.N, 


N. 






7 


25,19 


25,23 


25,23 


+10,1 


+ 13,4 


+ 12,9 


N.N.V. 


V.N.V. 


V.N.V. 


MaUt 


8 


25,22 


25.19 


25,24 


+13,0 


+18.7 


+ 13,5 


N.V. 


as.o. 


S.S.O. 


Kl^t 


9 


24,83 


24,84 


24,84 


+ 11,1 


+ 18,0 


+ 12.3 


o.s.o. 


S.S.V. 


s. 


Regn 


10 


24,85 


25,02 


25,13 


+11,1 


+ 15,0 


+10,3 


S.S.V. 


ss,y. 


S.S.V. 




11 


25,21 


25,27 


25,32 


+15,0 


+ 17,1 


+12,6 


$.v. 


s^,y. 


s. 


Klan 


12 


25,32 


25,31 


25,30 


+ 17,5 


+ 18,1 


+13.0 


V.S.V. 


v.s.v. 


S.V. 




13 


25,25 


25,29 


25,18 


+15,2 


+21,0 


+ 16,0 


s.v. 


S.V. 


S.Y. 




14 


25,21 


25,22 


25,22 


+ 16,5 


+22,0 


+15,6 


V.S.V. 


S.S.V. 


S.S.O. 




15 


25,21 


25,20 


25,21 


+ 18,0 


+ 19,0 


+16.0 


O.S.O. 


s. 


S.O. 


Strum. 


16 


25.23 


25,29 


25,32 


+14,7 


+19,5 


+16,2 


s. 


O.S.O. 


O.S.O. 


Regn 


17 


25,32 


25,37 


25,38 


+ 15,1 


+ 19,0 


+ 15,1 






&j&,y. 




IS 


25,40 


25,45 


25.46 


+20,5 


+20,5 


+ 14,3 


s.sy. 


s.s.a 


s.s.a 


KUrt 


19 


25,17 


25,06 


25,29 


+ 14,1 


+ 15,0 


+ 13,7 


N.O. 


S.O. 


^Å,y. 


Regn 


20 


25,43 


25,54 


25,59 


+ 15,0 


+19,1 


+ 15.0 


s.s.\. 


S.V. 


S.V, 


Klart 


21 


25,59 


25,56 


25,45 


+16,3 


+20.1 


+i5;i 


S.S.V. 


s. 


s. 


Målet 


22 


25.37 


25,33 


25,30 


+ 17,5 


+20.0 


+ 15,1 


S.S.V. 


S.Y. 


.S.V. 


Regq 


23 


25,32 


25,34 


25,32 


+16,0 


+20,1 


+ 16.0 


V.S.V. 


V.S Y. 


V.S.V. 


Mulet 


24 


25,31 


25,32 


25,32 


+ 19,1 


+21,1 


+ 13,1 




S.S.O. 


S.S.O. 


KUrt 


25 


25.22 


25,07 


25,10 


+ 15,1 


+ 1V 


+ 14.5 


o. 


0, 


s. 


Regn 


26 


25.15 


25,14 


25,19 


+15,8 


+20.5 


+ 16.2 


s. 


S.S.O. 


S.S.O. 


Klart 


27 


25,22 


25,24 


25,34 


+ 17,6 


+21,1 


+13.0 




S.S.O. 


v. 


Regn 


28 


25,39 


25,47 


25,52 


+16,1 


+ 19.2 


+ 15.0 


v. 


V.S.V. 


VS.V, 


Ström. 


29 


25,56 


25,59 


25.60 


+ 19,0 


+23.0 


+16.2 


V.S.Y. 


V.S.V. 


SJ&.Y, 


Klart 


30 


25,62 


25,60 


25,60 


+18.5 


+21,8 


+16,0 


s. 


s. 


S. 




31 


25.60 


25.52 


25.49 


+19,0 


+23,0 


+17.0 




s.s.o. 


S.S.O. 




diaiQ^ 


► 25.3171 25,319 1 25,332 +16'14 


+ 19*46 +14°42 


Nedtfrbördeo sa 1,781 <iec tam. 






25,323 


; 




+ 16*67 






< 




1 



- 314 - 



/ augusti 1851. 





Barometern 
reducerad till 0^. 

Decioialtam. 


ThermoDietern 
Celsius. 


Viodarna. 


IAnroärknii 
gar. 


Kl. 6 


Kl. 2 


Kl. 9 


Kl. 6 


Kl. 2 


Kl. 9 


Kl. 6 


Kl. 2 


Kl. 9 


1 


f. ID. 


c. m. 


c. m. 


r. m. 


«. m. 


•• m. 


f. in. 


«. m. 


o. ID. 


1 • 


25,43 


25,36 


25,29 


+iro 


+24-0 


+ 19*7 




SwS.O. 


s. 


KUrt 


2 


25;27 


2532 


25,38 


+18.0 


+213 


+16.6 


S.S.V. 


S.S.T. 


V.S.T. 


Dimma 


3 


25,50 


25.54 


25,49 


+17,8 


+23.9 


+15.9 


N.O. 


O.N.O. 


$.v. 


KUrt 


4 


25,46 


25.44 


25,41 


+ 17.5 


+19,7 


+1V 


S. 


S.S.V. 


VÄV. 


Rego 


5 


25,49 


25,60 


25,67 


+ 13.1 


+16.0 


+ 15.1 


N.V. 


N.N.V. 


N. 


- 


6 


25,70 


25,73 


25,74 


+13,0 


+ 14.6 


+13.2 


V.N.V. 


N.N.V. 




Klart 


7 


25,70 


25.71 


25,71 


+ 16.1 


+22.0 


+14,6 


V.S.V. 


V. 


O.N.O. 




8 


25,71 


25,63 


25,49 


+ 16,1 


+23.1 


+16,9 


o.rr.o. 


S.S.V. 


s,s.v. 




9 


25.48 


2549 


25.48 


+15.0 


+19.1 


+15,0 


o. 


o. 


O.S.O. 




10 


25,47 


2534 


25,42 


+ 16.5 


+14.5 


+ 9.5 


S.O. 


O.N.O. 


N.V. 


Regn 


11 


25,47 


25,50 


25,52 


+ 103 


+14.6 


+ 9.9 


H.r. 


S..S.V. 


S.S.V. 


Klart 


12 


25,58 


25,67 


25,73 


+10,2 


+17,0 


+ 12.4 


s^.v. 


S.S.O. 






13 


25,74 


25,74 


25,69 


+13,2 


+ 18,1 


+13.0 


v. 


v. 


& 




14 


25,66 


25.62 


25,55 


+14,1 


+18.0 


+ 15.0 


s. 


s. 


s. 


Molet 


15 


25,37 


25.38 


25,34 


+ 16.2 


+ 19,1 


+14.6 


s. 


s. 


s. 


Regn 


16 


25,23 


25,22 


25,23 


+15.1 


+ 19,0 


+15.2 


$.v. 


V.S.V. 


V3.V. 




17 


25,26 


25,35 


25.43 


+ 10,5 


+16.0 


+14.0 


v.w.v. 


v. 


V.PC.V. 


Ström. 


18 


25,49 


25,55 


25,62 


+ 8.1 


+ 13.0 


+ 8,2 


N. 


w. 


If.N.V. 


KUrt 


19 


25,70 


25,75 


25,66 


+ 8,7 


+ 16.4 


+12,8 


If.N.V. 


N.N.V. 


V.S.V. 




20 


25,70 


25.57 


25.48 


+ 13,0 


+ 13.8 


+14,9 


V.S.V. 


S.V. 


V.S.V. 


Regn 


21 


25,46 


25,45 


25.37 


+14,8 


,+19.1 


+ 15,0 


V.S.V. 


V.S.V. 


v. 


MoUt 


22 


25,21 


25,22 


25.27 


+143 


+ 19,1 


+16,0 


v. 


v. 


v 


Rego 


23 


25,29 


25,30 


25;26 


+ 173 


+20.0 


+17,5 


V.If.V. 


V.S.V. 


V.S.V. 


Str6m. 


24 


25,22 


25,26 


25.a3 


+ 16,0 


+20.2 


+12,9 


V.S.V. 


V.S.V. 


V.S.V. 




25 


25,37 


2532 


25.20 


+ 12,2 


+ 19,1 


+14.9 


3.V. 


s. 


S. Regn { 


26 


25,16 


25,32 


25,41 


+14.0 


+14.0 


+123 


V.S.V. 


V.N.V. 


V.S.V. 




27 


2535 


25,22 


25,08 


+113 


+133 


+13.5 


s^.v. 


s^.o. 


SäV. 




28 


25,03 


25,05 


25.04 


+12.1 


+16.0 


+143 


s.y. 


S.V. 


SÄV. 




29 


24,84 


24.75 


25,05 


+12.1 


+ 15,4 


+12.1 


N.O. 


v. 


S.S.V. 




30 


25,18 


25,20 


25.08 


+ 12.1 


+14.2 


+ 10,6 


sjs.r. 


O.S.O. 


N. 


Molet 


31 


250)8 


25.28 


25,45 


+12,5 


+14.0 


+12.0 




N.N.r. 


VÄ.V. 


Regn 


dinraj 


>25,4Q7 


25,415 


25,413 


+13*81 


+ 17*671+14^3 


NnlvrMlRtvo s^ 2^4o&vec. tom. 






25,412 






+15*17 










1 



— 3t5 - 



i September 1851. 





Barometern 
reilucer«fi till 0*. 

DeciiDaltam. 


Thermomefern 
Celsius. 


Vindarna. 


> 

s 
B 


KL 6 


Kl. 2 


Kl. 9 


Kl. 6 


Kl. 2 


Kl. 9 


Kl. 6 


Kl. 2 


Kl. 9 


1 


f. m. 


c. ID. 


e. ni. 


f. m. 


c. m. 


e. m. 


f. m. 


«*. m. 


e. m. 


f 


25,56 


25,60 


25,60 


4- 11*0 


+18«9 


+11«9 


S.V. 


O.S,0. 


O. 


Ström. 


2 


25,55 


25,59, 


25.68 


+12.7 


+ 18,0 


+ 13,1 


N.O. 


s.s.o. 


S.S.O. 


Regn 


3 


25,72 


25,69 


25,66 


+12,3 


+ 19,1 


+ 14,1 


O.N.O. 


O.N.O. 


N. 


Dimma 


4 


25,62 


25,62 


25,59 


+13,0 


+24,7 


+ 16.0 








KUrt 


5 


25,50 


25/15 


25,45 


+14,2 


+21,2 


+16,3 




S.O. 




Regn 


6 


25,44 


25,54 


25,60 


+ 9,7 


+10,0 


+ 9,0 


N. 


N. 


N. 




7 


25,63 


25,65 


25,68 


+ 5,6 


+10.5 


+ 6,6 


N.N.V. 


N.N.V. 


N.N.V. 


KUrt 


8 


25,73 


2532 


25^3 


+ 5,3 


+ 7.6 


+ 8,9 


N.N.V. 


N. 


V. 




9 


25.77 


25,72 


25,75 


+ 7,9 


+13.2 


+12,2 


V. 


V.N.V. 


N.N.V. 


Molet 


10 


25,77 


25,77 


25,78 


+ 10,7 


+12,1 


+ 8,0 


N.N.V. 


N.N.V. 


N. 


Ström. 


11 


25,76 


25,71 


25,70 


+ 6,3 


+H.1 


+ 6,3 


N.N.V. 


N.N.O. 


N.N.V. 




12 


25,61 


25,53 


25,46 


+ 6,1 


+ 10,8 


+ 7,9 


N.N.V. 


N.N.O. 


N.N.V. 


Mulet 


13 


25,36 


25.50 


25,61 


+ 7,0 


+11,0 


+ 8,1 


N.N.O. 


O.N.O. 


N. 


Regn 


14 


25,66 


25.71 


25,76 


+ 8,0 


+14.0 


+ 8,0 


N. 


N. 


N. 


Ström. 


15 


25,73 


25,74 


25,85 


+ 7,1 


+16.0 


+10,5 


V. 


V. 


N. 




16 


25,93 


26,00 


26,05 


+ 6,0 


+15,0 


+ 8,4 


N. 






Klart 


17 


26,03 


26,00 


25,95 


+10,0 


+ 17,5 


+ 11,1 


S.V. 


V.S.V. 


V.S.V. 




18 


25.88 


25,85 


25^1 


+10,2 


+ 17,0 


+10.1 




V.S.V. 


V.S.V. 


Ström. 


19 


25.74 


25,73 


25,73 


+ 8.0 


+ 17,2 


+ 9,9 






s. 




20 


25,73 


25,73 


25,72 


+10,0 


+15,9 


+ 11,0 










21 


25,73 


25,72 


25,72 


+ 9,0 


+12,1 


+11,0 






O.S.O. 


Dimma 


22 


25,71 


25,71 


25,71 


+10,0 


+15,0 


+ 8,0 




# 


o.s.o. 




23 


25,69 


25,71 


25.73 


+ 7,0 


+15,0 


+12,0 


o.s.o. 


O.s.o. 






24 


25,74 


25,73 


25,62 


+11,3 


+16,1 


+10,1 


v.s.v. 


v.s.v. 


V.S.V. 


Målet 


25 


25,63 


25,55 


25,49 


+ 9,3 


+12,1 


+11,8 


0. 


o. 


o.s.o. 


Regn 


26 


25,43 


25,44 


25,39 


+12,5 


+ 16,0 


+ 12,5 


o.s.o. 


S.S.O. 


O.S.O. 




27 


25,36 


25,45 


25,50 


+13,0 


+15.9 


+11,0 


s.s.o. 


s. 




Ström. 


28 


2533 


25,43 


25,54 


+ 7,9 


+ 11,0 


+ 6,1 


N. 


v. 


v. 


Regn 


29 


25,53 


25,53 


25,53 


+10.3 


+12,3 


+ 8,0 


s. 


S.O. 






30 

diam 


25,45 


25,39 


25,40 


+ 9.5 


+12.2 


+12.2 


O.N.O. 


O.N.O. 


s. 




* 25,644 


25,654 


25,663 


+ 9«36 +14«28 


^^•^ Nederbörden t= 0,481 dcc. tam. 






25,654 






+11*33 













6fv€T$. af K, rei.'Akad. Förh. Arg. 8. N:o 9 åc 10. 



— 3<6 — 



i October 1851. 



1 

2 
3 
4 

5 

6 

7 

8 

9 

10 

11 

12 

13 

14 

15 

16 

17 

18 

19 

20 

21 

22 

23 

24 
25 
26 
27 
28 
29 
30 
31 



Barometern 
reducerad till O*. 

Decimaltaro. 



Therniometern 
CcUius. 



Viodarna. 



Kl. 6 
f. ra. 



25,41 

25,51 

25,41 

25,53 

25,54 

25,48 

25,47 

25.32 

25,29 

25,35 

25,35 

25,55 

25,54 

25,26 

25,14 

25,05 I 

25,17 

25,24 

25,02 

25.45 

25,72 

25,87 

25,73 

25,68 

25,77 

25,49 

25,26 

25,35 

24,68 

25,27 

25,42 



Kl. 2 
e. m. 



25,48 
25,44 
25,44 
25,56 
25,58 
25,48 
25,44 
25,24 
25,34 
25,36 
25.46 
25.47 
25,54 
25,22 
25,23 
24,94 
25.21 
25,29 
25,15 
25,51 
25,81 
25,83 
25,69 
25,69 
25.75 
25,39 
25,30 
25,25 
24.70 
25,42 
25,*27 



,?•*■ i 25,397 1 25.403 
25,404 



Kl. 9 
e. m. 



25,51 
25,48 
25.52 
25,57 
25,56 
25.46 
25,41 
25.23 
25,34 
25,34 
25,57 
25,53 
25.43 
25,16 
25.22 
25,08 
25,23 
25,29 
25,37 
25,61 
25,86 
25,78 
25,69 
25,69 
25,76 
25.31 
25,31 
25,01 
25,00 
25,47 
25,01 



Kl. 6 

f. ID. 



+11»7 
+11,0 
+13,6 
+ 14,1 
+14,0 
+13,4 
+ 9,6 
+ 7.0 
+ 6,1 
+ 7,2 
+ 7,8 
+ 6,0 
+ 6,0 

+ 11.1 
+ 7.5 
+12.0 
+ 7,0 
+ 5.0 
+ 10.6 
+ 5,5 
+ 3,9 
+ 6,1 
+10.1 
+ 7,1 
+ 0,1 
+ 2,1 
+ 3,0 
+ 1,3 
+ 7,1 
-2.8 
-1.4 



Kl. 2 
e. m. 



Kl. 9 
e. m. 



Kl. 6 
f. m. 



+16*0 

+14.3 
+ 15,0 
+ 15.2 
+15,2 
+14,0 
+14,3 
+13,8 
+ 12,7 
+ 12.6 
+10.4 
+11.5 
+ 11.0 
+ 12,7 
+ 10,2 
+ 13,8 
+10,2 
+ 11,0 
+ 13,7 

+ 11,1 
+ 9,9 
+10,5 
+11.7 
+ 8,6 
+ 8,0 
+ 4,0 
+ 2,6 
+ 2,9 
+ 6,1 
0,0 
+ 2,3 



Kl. 2 
e. m. 



25,413 1 +ri5|+10'49| 



+10*7 
+ 12,0 
+ 14,0 
+13,7 
+15,1 
+13,1 
+ 9,7 
+11.3 
+ 9,0 
+ 7,1 
+ 8,0 
+ 6,9 
+ 9,2 
+ 8,5 
+ 8,1 
+ 8.1 
+ 7,9 
+ 9,2 
+ 7,0 
+ 5,3 
+ 5,3 
+ 10,0 
+ 11,1 
+ 7,0 
+ 1,9 
+ 1,1 

+ M 

+ 4,5 
- 1,3 

-3.2 
+ 5.1 



S.S.V. 
O.S.O. 
O.S.O. 
S.S.O, 
S.S.O. 

s. 

S.S.O. 

S.S.O. 

S.S.V. 

S.V. 

v.s,v. 



S.&V. 

v. 

s. 

S.S.V. 

V.S.Y. 
S.Y. 



S.S.V. 

S.S.Y. 

V. 

N.N.Y. 
V.N.V. 
N.NO. 
V.N.V. 

S. 
N. 



Kl. 9 
e. ro. 



> 

D 

B 



D 
I 



S.S.Y. 

o.s.o. 

S.S.O. 
S.S.O. 

$.s.a 

S.S.O. 

s.s.a 

s.$.a 
säy. 

S.V. 
YäY. 

v. 

v.s.v. 
v. 

& 

S.S.Y. 

S.V. 

V.S.Y. 

V.S.V. 

s. 

S.S.V. 

v. 

N.N.V. 

Y.N.V. 
N.N.V. 
S.S.Y. 
S.S.Y. 
N.W.O. 



O. I O.S.O. 



$.o. 

O. 
S.S.O. 
.S.S.O. 
S.S.O. 

s.$.o. 

s. 

S.&Y. 

s. 

S.Y. 
V.N.V. 
Y.N.Y. 

S.S.V. 

v.s.y. 

s. 

S.S.Y. 

S.S.V. 
V.S.Y. 
V.&V. 

as.v. 

V.N.V. 

N.N.V. 

N. 

N.V. 

S. 

N. 
N. 

o.$.o. 



Ströai. 

Rrgo 
Uiinma 

Klart 



MaUt 

Klart 

Rcgtt 

Mulet 

Regn 

Klart 



Storm 
Klart 



Ström. 

RrgD 
Dimma 

Klart 



Sno 
Regn 
Sturm 

Soö 



+10^49 1 
+ 8*43' 



+ r66 



Nederbörden =0,819 dec. tum. 



— 347 — 



i November 1851. 





Barometer O 
reducerad till 0*. 

Decimaltam. 


Thermometero 
Cetttua. 


Vindarna. 


> 




»«• 

D 


&U6 


Kl. 2 


Kl. 9 


Kl. 6 


Kl. 2 


Kl. 9 


Kl. 6 


Kl. 2 


Kl. 9 


1 


f. m. 


e. ID. 


e. ID. 


f. m. 


e> Dl. 


e. m. 


f. m. 


e. m. 


e. m. 


• 


24,58 


24,92 


25.14 


+4'1 


+1-6 


+ri 


V.N.V. 


V. 


V. 


RegD 


2 


25.19 


25.21 


25.21 


+4.2 


+7,0 


+4.7 


S>. 


S. 


S. 


Strum. 


3 


25.05 


25,10 


25.27 


+4.9 


+4.5 


+4.1 


N.N.O. 


N.N.V. 


S.S.O. 


RcgD 


4 


2537 


25,47 


25.44 


+6.t 


+8.2 


+6,8 


s.$.o. 


S.S.O. 


O.N.O. 


Målet 


5 


25,29 


25.28 


25,.39 


+7.1 


+ 9,1 


+6.8 


O.W.O. 


S.S.O. 


S.S.O. 


RegD 


6 


25,38 


25,39 


25,53 


+6.2 


+7,0 


+5.0 


O. 


O. 


S. 


Molet 


7 


25,62 


25,54 


25,39 


+5,1 


+6,4 


+6,1 


O.N.O. 


O.N.O. 


O.N.O. 


Rego 


8 


25.47 25.50 ] 


25,51 


+5.3 


+6,1 


+ 5,2 


O.N.O. 


SÄO. 


S.S.O. 


Ström. 


9 


25.53 


25,55 


25,50 


+2.1 


+4,5 


+6,1 




S.O. 


O.S.O. 


Regn 


10 


25,45 


25,47 


25,47 


+8.0 


+8.7 


+7.6 


S. 


S.5.O. 


N. 




11 


25.50 


25,54 


25,61 


+5.9 


+6.9 


+53 


If. 


N. 


N. 




12 


25,68 


25,74 


25,71 


+4.0 


+ 5.0 


•^2,?^ 






V.N.V. 


Dimma 


13 


25,59 


25,43 


25,21 


+3.2 


+4.2 


+4,0 


S.S.V. 


S.S.V. 


S.S.V. 


Mulet 


14 25^ 


25,15 


25,16 


+0.1 


-1.7 


-3,6 


N.O. 


N.O. 


N.V, ' 


Sdö 


15 


25,18 


25,24 


25,26 


-1.9 


-^.0 


-4,0 


N.V. 


V.N.V. 


V.N.V. 




16 


25,19 


25,24 


25,09 


—5.5 


-4,2 


-0,1 


V.N.V. 


V.N.V. 


V.N.V. 




17 


25,07 


25,10 25,18 1 —2,2 


+0.1 


+0,5 


V.N.V. 


V.N.V. 


0. 




18 


25,28 


25,33 


25.31 


+2,1 


+0,9 


+0,6 


S. 


N.N.O. 


N.N.O. 




19 


25,18 


25,33 


25,49 


-0.1 


+1,0 


-2.6 


If. 


V. 


V. 




20 


25,51 


25,47 


25.33 


-2.9 


-2,0 


+0.2 


V.N.V. 


N. 


N. 




21 


25,13 


25,12 


25.18 


-1,0 


+0.1 


+1,1 


N.N.V. 


N.N.V. 


N.N.V. 




22 


25.32 


25,51 


25,64 


-0.5 


-0,8 


-2.2 




N.N.V. 


N.N.V. 


Mulet 


23 


25,68 


25,67 


25,64 1 —2,9 


-2,4 


-1.6 


N. 


N. 


N. 




24 


25,57 


25,48 


25,38 { 0,0 


+0,9 ! +1,1 


N.O. 


N.N.O. 


N.N.O. 


Regn 


25 


25,28 


25,29 


25.31 


+4.0 


+ 5,0 


+4.0 


O.N.O. 


O. 


O. 




26 


25,39 


25,43 


2539 


+3.0 


+3,2 


+3,0 


0. 


O. 


O.N.O. 




27 


25.33 


25;ö 


25,30 


+3.0 


+2,1 


+1,1 


O.N.O. 


O.N.O. 


O.N.O. 




28 


25,31 


25,33 


2538 


+M 


+ 1,1 


+0,8 


N.N.O. 


N. 


N.N.O. 




29 


25,38 


25.50 


25,61 


+0,1 


+1.0 


+0,6 


N. 


N.N.O. 


N.N.O. 


Sqö 


30 25.63 


25,58 


25.51 —1.0 


-1.0 


-4.0 


N. 


N. 


N. 1 Mol«t 1 


df« »} 2534lh5^ 


» 25385 +2^5 


+2'65 


j^+2*00 j^gjgrt^,dg„ _- 3^956 jee. tvm. 


< 


25,367 +2'23 I 



STOCKHOLM, 1892. P. A. NOMSTIDT 9t SÖZIEI. 



Tota. 






9i 



S 

60 



I 

■i 

'o 




A.f^.^Ja ^few»^/^//. 



Tai. JV. 



^V. 




* » ^ W W »f ■ » W »I 



,» ■.■■»*»---• 















^^J? 






^^^- 



rr;^::^:^^ 




FufS. 




-^ 



-1 



^y-<^,^ ^/»rwtt./ m4^. ^^ ^ ^^^^ /#<ör//^ 



nar. 



fy.. 



M 



ni 
i 



ar» 



»• 



/T' 



%« 



rai.m. 



Vii.n: 



I 



ÖFVERSIGT 



AF 



KONGL 
VETENSKAPS-AKADEMIENS 

FéRHAlVDE.I]VOAR. 



NIONDE ÅRGÅNGEN. 
1852. 



Med tre Taflor. 



^ STOCRHOLSI, 1853. 

P. A. NORSTEDT & SÖKBIl 
KoogI* Boktryckare, 



''^'J. 



^1^'p^^ »^l^y 



4^ ^a^dz-^ttt^. 



InnehAll. 



Mathamatik. 

Sid. 
Bjökung, ett sStt att algebraiskt solvera vissa arter af eqva- 

tioDer af hvilken grad som helst 40. 

— — - om principal-potenaer och principal-logaritbmer . . lOl*. 

— — om det cauchyska kriteriet på de fall, då functioner 

af en variabel låta utveckla sig i serie, fortgående 
efter de stigande dignitelerna af variabeln . . .151. 

Astronomi, Fysik och Meteorologi. 

Beilim och Ekelund, om solförmOrkelsen d. 28 Juli 1851 . . 32. 
Edlund, om magnetismens inverkan på en r&tlioigt polariserad 

ljusstråle 23. 

ScBUMACHEE, om ett instrument till bestammande af stjernornas 

ljusstyrka 236. 

SuNDBVALL, H., om solförmörkelson 1851 235. 

Kemi och Mineralogi. 

Babe, om några sal ter med chromsyra 155. 

— om den förmodade metallen Aridium 161. 

Hellbdat, analys på mineralvatten vid Fahlun 193. 

Igblström, mineralogiska underrättelser om Wermskogs socken . 18. 
Palhstedt, om platina i silfvermynt 220. 

Geologi. 

Eromann, om vattenståndet i mSlaren 1851 37. 

— — om jättegrytor vid Gunnebo 238, 

LiRDSTRÖM, om Gottlands höjning 194. 

Botanik. 

Agardh, J. g., om rotknölar hos Potamogeton pectinalus . . 29. 
Ardersor, bref under fregatten Eagenies expedition . . . .118. 

Björliro, P. J., svenska arterna af Sparganium 191. 

Fries, nya och sällsynta svamparter 127. 

— om Cotula matricarioides och några nya svenska vexter . 189. 

LiNDERERo, vextarter i vestra skargården 61. 

WiKSTRÖN, om Andersons vexlsamlingar 222. 



IV 

Zoologi. 

Sid. 

BoHEMAN, nya svenska Hemiptera 49, 65. 

— — ref. RiDDERBjRi.KK, OHi utveck lingen af Tpochusa serratulsB 187. 

Holmgren, entomologiska excursioner vid Veltern 13. 

HuLTMARK, Saxicola rubicola funnen i Skåne 116. 

KiHBERG, bref under fregatten Eugeniea expedition 119. 

LiLJBBORG, hafs-crustaceer vid Kullaberg 1. 

LovÉN, S., de svenska arterna af Galatea 20. 

LöwENBJELM, om Myoxus avellanarius och Sterna arctica . . . 234. 
Malm, om Syngnathus typhle och acus 82. 

— Ichthyologiska anmärkningar 224. 

RiDOERBJELKB, om AdJmonia fontinalis 213. 

KosRNscHÖLD, bref från Paraguay 174. 

Sundsvall, ovanlig fruktsamhet hos en renko 116. 

— — ny art af Amphioxus 147. 

Thomson, svenska arter af Homalota 131. 

Wahlberg, lapska insekters nedstigande till Vermland .... 183. 
Wallengren, nya svenska Lepidoptera 80, 214. 

Inlemnade afhandlingar. 

Björlino, 177; Bobeman, 62, 93; Collim, 62, 93; Hartman, 69, 93; 
ScBEELE, 62; Sunoevall, 62; Zeller, 93. 

Akademiska angelägenheter. 

Med döden afgångna ledamöter: Almroth, 240; D*Obsson, 46; Gadolin, 

176; H. K. H. Prins Gustaf, 208; Gtldenstolpe, 208; Hisingkr, 176; 

ScROUw, 119; Skjelderup, 119. 
Invalda ledamöter: Gr. Bonde, 46; Broch, 93; Braun, 208; De la 

Begbe, 240; Mannerheim, 62; Santbsson, 208; Wallqvist, 208; 

Åkerman, 240. 

Zetterstedt erhåller Akademiens guldmedalj 62. 

Lindbom det fernerska priset 62. 

Ångström det Lindbomska 62. 

Praesidis-val 93. 

Sekreterarens berättelse på högtidsdagen 93. 

L. F. Svanberg begSr afsked 208. 

Skänker. 

Till Akademiens Bibliolhek: 47, 63, 97, 120, 148, 177, 208, 240. 
Till Rikets naturhistoriska Museum: 

Zoologiska afdelningen: 48, 63, 98, 121, 150, 179, 210, 242. 

Botaniska afdelningen: 64, 150, 181, 211, 243. 

Mineralogiska afdelningen: 48, 98, 150, 212. 

Ethnografiska afdelningen: 181. 



ÖKVERSIGT 

AF 

RONGL VETEIVSRAPS-ARADEMIENS 

FÖRHANDLINGAR. 

^ ^ t _ 

Jrff. O. . 1S5*. M 1 4»9» 

Onsdagarne den 14 Januari och 11 Febraari. 



Föredra§r. 

1. Hafs-Crustaceer vid Kullaberg. — HrAdjuDkt 
LiuBBORG i Lund meddelade genom Hr S. Loven följande: 

Under några dagars vistelse ä Mölle fisklnge, vid foten af 
Kullaberg, i medlet af September månad forlidet år, samlade jag der, 
jemte de mollusker, hvarofver jag redan meddelat en forteck- 
ning, de crustaceer, som här nedan finnas uppgifna. Då dylika 
bidrag till kannedomen af vår Ktoral-faunas geografi väl torde 
vara behöflig?, ansåg jag mig äfven böra meddela en sådan för- 
teckning öfver dessa crustaceer. 

Man kunde visserligen icke vänta, att detta ställe skulle 
förete någon rikedom af former, men dock har man större skäl 
att förmoda, det förteckningen kan ökas med ett icke obetydligt 
antal arter, när man här åt denna gren af litoral-faunan egnar 
en längre och vidsträcktare undersökning, än den jag hade till- 
fälle att anställa. Isynnerhet torde ^n sådan tillökning kunna 
göras bland Amphipoda och Suctoria 1. Parasita. Då man ute- 
slutande sysselsatte sig med sill-fisket, fick jag icke tillfälle att 
erhålla och undersöka de större fiskarter, på hvilka de parasi- 
tiska crustaceerna merendels finnas« 

Då stranden på detta ställe är särdeles stenbunden, och 
ren sandbotten icke anträffas förr än lemligen långt ute i haf- 
vet, är det knappt troligt, att man här träfTaf sådana for- 
mer, som uppehålla sig på mindre djup vid långsluttande och 



— 2 — 

sandiga stränder. Af andra former, isynnerhet af Anaphipoda, 
bör man emellertid utan tvifvel bland fucaceerna i närheten till 
stranden kunna finna flera arter, än dem jag erhöll. 

Af crustaceer, som af andra här blifvit funna, utan att af 
mig hafva blifvit observerade, mä nämnas: 

Caprella linearis, Latk. Orsted *] 

Phoxichilidium petiolatum, Kr. . . Idem. 

Phox. femoratum, Rathkk .... Idem. 

Slenorhynchus phalangiuixi, Lmk. . . Idem. 

Galathea strigosa, Fabr Idem. 

£vadne Nordmanni, S. LoviK '). 

När man jemfor karcinologien här med densamma vid Nor- 
riges kuster, visar den sig fattig. Detta förhållande, som äfven 
sträcker sig till de andra grenarna af litoral-faunan, har troligt- 
vis sin grund uti det ofördelaktiga inflytande, som grannskapet 
till Östersjön, och vattnets deraf härflytande mindre sälta, på 
den till hafvet hörande djurverlden i allmänhet utöfvar. Derföre 
ser man, huruledes denna fattigdom tilltager ju mera man när- 
mar sig Östersjön, och ju längre man kommer in uti denna, så 
att slutligen nästan endast sådana former, som tillhöra färskt 
vatten, anträffas"*). Dessa börja redan visa sig vid Skånes syd- 
vestra udde (Falsterbo). Äfven , torde man böra tillskrif va denna 
hafsbassins från oceanen afskilda läge något inflytande härpå. 
Vid betraktandet af detta ringa antal former är det så mycket 
iiera anmärkningsvärdt, att här träfla ett jemförelsevis icke obe- 
tydligt antal egna arter. Så har jag bland trettiotre arter fun- 
nit sex, som, mig veterligen, förut icke blifvit beskrifna. Detta 
har förmodligen sin grund uti den sistnämnda omständigheten, 
ehuru det icke är osannolikt, att dessa arter äfven böra kunna 
finnas vid Bohuslän; och den ena är förut funnen vid Norrige. 



*) De regionibus marinis, p. 75. 

') K. Vet. Ak:s Handl. 1835, p. I. 

') I aCwende pä östersjdn och dess fauna hänvisas till en afhand- 
ling af fiaifST Boll, under titel: »Die Ostsee. Eine naturgescbicht- 
liche Schilderung.» (Archiv des Vereins d^r Freunde der Natur- 
geacb. in Meklenburg, 1 h., p. 31). 



— 3 — 

Ar slagtei Mysts Latii. hafva vi inom Skandinavieo ät- 
minstone fyra arter. Dessa äro: 

M. flexuosa (Mull. Zool. Dan.); M. inermis H. IUtakb ^); 
M, mixta mihi, och i/. viUgaris Thohps. , Zaddacs *). De kutma 
karakteriseras på följande satt. AHa hafva kort, eller nttstaa in- 
tet rostrum. 

t Pions caudalis lamina intermedia profande excisa. 

M. flexuosa. 

Dens sub margine fronlali obtectus; appeodix lamellosa antennt<- 
rum infehoroin admodum longa, pedunculo antenn, super, saltem duplo 
longior, et fere linearis. 

M. inermis. 

Dens sub margine frontali porrectus; appendix lamellosa antenn, 
infer. brevis et lata, pedunculo antenn, super, vix tertia parte longior *)• 

M. mixta. 
Vide infra! 

ft Pion» caudalis lamina intermedia lanceolata, apice 
obtusiuscttlo et integro. 

H, vulgaris. 

Roslrum inter pedunculos oculorum deflexum; appendix lamellosa 
antenn, infer. pedunculo antenn, super, saltem duplo longior, subolata, 
extus et inttts ciliata. . 

Af dessa synes if. inermis gä längst mot norden, och Jf. 
vulgaris längst in uti Östersjön. Endast den fOrra har jag fun- 
nit vid kusten af ryska Lappland, och endast den sednare vid 
kusten af östergOthland. Att M. inermis är en hdgnordisk 
form, har jag dessutom tyckt mig kunna finna deraf, att den i 
den hOgre norden blir sttfrre. Den sydligaste plats, der jag 
funnit den, är hafskusten utanför Gotbeborg, och här fick jag 
endast särdeles små individer. 

Såväl Jtf. flexuosa, som M. vulgaris träfias i stor mängd 
i vikarne, när vattnet är lugnt. De lära utgOra ett bland fo- 



*) Baitrilge z. Fauna Norw. Acta Leop. T. XX, p. 20. 

*) Synops. Gruai. Pruss. Prodromas, p. 3. 

*) Denna liknar mycket hannen af föregående species, men skiljes 
dock genom de oppgifna karaktererna, bland hvilka den lättast i 
Ögonen fattaiide Sr de bredare bihangen rid nedra aatenaeraa. - 



/ ■^^ 



<,^:^' 



doämnona fOr laxen. Åtminstone har jag sett lemningar af dem 
uttagna (rån magen af denna. 

Hos hannarna af M. flexuosa och M. vulgarts har jag funnit 
de mera utbildade pedes spurii af tredje och fjerde paret sä- 
dana de beskrifvas af Zaddach. Derjemte har jag hos M^ tner- 
mis funnit dem lika med dem hos M. flexuosa. Hos en del, 
hvilka man skulle kunnat anse fOr hannar, då de saknat Ugg- 
kapscln, ha deremot dessa pedes spurii icke varit mera utbil- 
dade, än hos hannarne. Då de dessutom hafva företett karak te- 
ren af honor, måste man antaga dem för sådana, utan utbildad 
aggkapsel; och då dessa individer varit lika utvuxna, som andra 
med aggkapsel, så torde detta icke kunna förklaras på annat 
sätt, än derigenom, att äggkapseln efter för året slutad ägg- 
läggning, och sedan ungarna lemnat- modern, försvinner. Dem, 
hos hvilka jag observerat detta förhållande, har jag tagit i medlet 
af September. Hos dem, som jag tagit under sommaren, i Juli 
månad, har jag alltid funnit äggkapseln utbildad. Dennes från- 
varo lär derföre icke alltid lemna en säker ledning vid bestäm- 
ningen af hankönet. 

Hos honorna af M. flexuosa fann jag tjugoåtta till trettio un- 
gar inneslutna i äggkapseln. En del af dessa hade en klubblik 
kroppsform, med den främre tjockare delen skild från den bakre 
genom en inknipning. Straxt bakom denna sutto på undra si- 
dan trenne par rudimentära ben, af hvilka det bakersta paret 
var minst. Den bakre kroppsdelen slutades med tvenne taggar. 
En del andra, som voro i ett mera utbildädt tillstånd, hade föl- 
jande utseende. Kroppen var i proportion kortare, än hos de 
gamla, och hade ännu något qvar af den klubblika formen. 
Ögonen voro serdeles stora, och antennerna benlika, och rigtade 
bakåt. Alla benen voro tillstädes och stjertfenan var fullständig. 
Den nedan beskrifna Ampelisca macrocephala afviker, lik- 
som A. Gaimardi Kröter (Voy. en Scandinavie etc. t. 83, f. ^ , 
a, å) från alla kända Amphipoder genom sina ögons antal. Man 
bar förut hos dessa crustaceer ej funnit flera än tvenne ögon, men 
• dessa hafva fyra. De något upphöjda, glänsande, och horn- 



5 



hinnor fullkomligt liknande punkter, som sitta pä sjelfva kanten 
af hufvudet nSlra basen af de dfra antennerna, och som jag med 
tillhjelp af ganska stark förstoring under sammansatt mikroskop 
undersökt, hafva så fullkomhg likhet med de andra ögonen, att 
jag måste anse dem för ögon. Såväl hos dessa som hos de 
andra har jag icke kunnat finna något spär till facetter eller 
koner, och finner det derföre sannolikt, att de iiro enkla. Den 
andra, nedan anförda arten af samma slägte, har blott tvenne 
ögon som vanligt, men dessa äro alldeles lika de tvenne öfra 
ögonen af den förra. Då båda arterna träffades pä temligen 
betydligt djup, femton till sexton famnar, i den mjuka leran, i hvil- 
ken de förmodligen gräfva sig ned, så synes det, som ögonen 
för dem voro mindre vigtiga organer; och derföre har jag icke 
af skiljaktigheten i deras antal ansett mig kunna hemta någon 
grund för generisk åtskilnad. Denna anomali är för öfrigt icke 
större än den, att ögonen helt och hållet saknas hos vissa 
Åmphipoder, som lefva på stort djup, såsom t. ex. hos slägtet 
Stegocephalus Kbötei, och förmodligen slägtet Pardalisca och 
Oediceros Kr. '). Den af M. Edwabds angifna allmänna karak- 
teren, »två ögon», för Åmphipoderna tarfvar således modifika- 
tion. För öfrigt hafva vi bland Copepoda inom slägtet Pontia 
arter med fem, tre eller två ögon*). 

Slutligen må jag här anmärka, att jag bland de af framl. 
Adjunkten Frih. v. Duben i Norrige samlade crustaceerna, sedan 
den öfver dem lemnade förteckningen afgafs, funnit Inachus dor- 
settensis (Pbnn.) Bbll., Crangon nanus Kröykr, samt Aega tri- 
dans Leach, Transact of the Lin. Soc. t. XI, p. 370. 

Crustacta marina ad KtUlaberg in Scania mense Sepiembris 

1851 observata. 

Decapoda. 

1. Inachus dorsellensis (Pknn.)» Bell. llisl. of Drit. Crust. parf. 

1, p. 13. 

Retibus afTixus. 

2. llyas araneus (Lim.); Dell. 

M Nalurhist. Tidskr. IV -band. p. 150, 153. och 155. 
•; Se I. c. 2:dra ser. 2 b. p. 599 och flj. 



3. Cancer pa gurus (Lra.); Bkll. 

4. Carcinus maenas (Lin.]; Brlu 

5. Portunus depurator. Leacb; Bell. 

In profundo 12 — 15 orgyarum haud freq^fen». 

6. P. arcnatus Lbach; Bell. 

Una cum praecedente. 

7. Lithodes maja (Lik.); Bell. 

Retibus affixus. 

8. Pagurus Bernbardus (Liir.]; Bell. 

In 12 — 15 org. profundo, haud vnlgaris.- 

9. Homarus Yulgaris M. Eowaios, Hist. Nat. des CrusL Tom. 
2, p. 334. 

10« Crangon vulgaris Fabb.; Bell. 
In prof. 1 — 15 org. Tulgaris. 

11. Hippolyte Gaimardi M. £»w.; KBöTEn^ Monogr. Fremst. af 
sL HippoL nord. Arter, p. 74. 

In prof. 12 — 15 org. sat frequens. 

12. Pandalus annulicornis Leacb; M. Eow. Rostrum cephaio^ 
tborace ]ongius. Una cum praecedente. 

13. Palaemon squilla (Lin.); M. Edw. 

Cumacea Kböyeb% 

14. Cuma Rathkei Kb. Nat. Hist. Tidskr. 2 ser. 2 b., p. 144. 

In fundo argillaceo, in prof. 14 — 16 org. vulgaris. 

Bland många honor fann jag icke en enda med aggkapsel; för- 
modligen af samma sk&l, hvarfOre honorna af Mytis fiexuoia flfven 
saknade den. I>en fanns ofta i magen af Atierias aurantiaca. 

15. Leucon emarginatys Kröteh 1. c. p. 181. 

Taotummodo speciroen unicum, feminam oviferam, una cum prae- 
cedente in ven i. 

Stomatopoda. 

16. Mysis flexupsa (Muell.); H. Rathke, Beitr. z. Fauna Norwe- 
gens, Acta Leop, Tom. XX p. 18. — M. spinulosus Lbacb; M. 
Edwabds; Zaddach, Synops. Crust« Pruss. Prodromus, p. 2. 

17. Mysis mixta n. sp. 

Ocoli magni reniformes, peduhculo tamen brevi; appendix Ja- 
mellosa antennarum inferiorum aubuiata, extus et intus serrata et 
ciliata, pedunculo antennarum superiorum vix plu? quam duplo 
longior; lamina intermedia pinnx caudalis profunde excisa. Forma 
exacte intermedia inter M. flexuosam et M. vuigarem. 

Amphipoda. 

18. Ampelisca Escbrichti? Kböt. Naturhist. Tidskr. 4:de b., 
p. 155. 

i ' ■ ■ ■ ■ 
*) L. c. p. 203. 



Oouli éuQf minvAimmif rotunda Ii. el pQullum iph«nci, nitidi; 
apparatur masticatoriua eidem gen. Gammari valde simnisy inan- 
dibula dentata et palpum triarticulatum gerente; palpua pedis 
max illa ris 4-articu]atU8, mediocris, articulo secundo ceteris majore, 
artiouli lerlii ovalis margin i interiori articulo quarto rudimentario, 
Gonico, fere recto, setoaOy affixo; appendicis foliiformis majoris pe- 
dis maxillaris margo interiör pectinatonlentatus; antenn» inferio- 
res non pone superiores positae; pedes forma gen. Ampelisc» pe- 
culiari; pedum spuriorum sexti paris rami aequales» lanceolati, epi- 
mera roagna; appendix caudalis unica, rotundala, medio aulcata, 
apud mares major, et interdum emarginata. Longitudo circiter 12 
mm. — Mas: Corpus non valde compressum; dorsum obtuse cari- 
natum; annalus quartus abdominis sopra in parte media tuber- 
culo magno; quintus et sextus abdominis annuli tuberculis mino- 
ribus lateralibus duobus ^ fossula disjunctis; antenn» inferiores 
longissimsy superiores saltem duplo superantes, et corpore longio- 
res; pedes paris septimi tantum 4-articulati, articulo primo an- 
gusto, marginibus fere parallelis, et articulo quarto rudimento un- 
guis erecto solummodo praedito. Femina mari satis dissimilis. An- 
tenn» fere aequales; dorsum non carinatum; annulus quartus et 
quintus abdominis ]»vis. Color utriusque sexus albo rubroque 
variegatus; oculi, pars anterior capitis, epimera et pedes rubra. 
Pluribus in rebus a descriptione a celeb. Kröyero data digrediens 
fortasse diverse, quamvis admodum aifinis specie^. 

In argilla in profundo 15 — 16 orgyarum vulgaris. Femin» 
maribus frequentiores. 

Örsted ^°) upptager bland crustaceer, som af honom blifvit sam- 
lade vid Dröbaky och af Kröyer blifvit bestSmda, en AmpeliscOfy 
under namn af A, rotundata Kröyer. Dä den icke der fir be- 
slcrifven, och jag icke eller annorstädes kunnat finna den beskrif- 
ven, Sr det mig icke möjligt, att identificera den med nSgot af 
de tvenne species, som har upptagas, ehuru jag förmodar, att 
den sammanfaller med endera af dem. Är den ett nytt species, 
som fått namn utan beskrifning, så eger delta ingen prioritet. 

19. AmpeJisca macrocephala n, sp. 

A. Eschrichti Kr., Liubi., Öfvers. af K. Vet. Akis Förh. 1851, 
p. 22. 

Caput longum, productum; oculi quattuor, minutissimi, paullom 
sph»rici, nitidi, par inferius ad marginem capitis juxla basin an- 
tennarum superiorum positum; h» in parte anteriore capitis longe 
ante antennas inferiores fixa. ambo paria gracilia, inferius supe- 
riore longius; corpus valde compressum; dorsum anticum una cum 
capite quodammodo carinatum, posticum leviter angulatum, annu- 
lus quartus abdominis carinatus; annulus sextus abdominis po- 
stice obtuse bidentatus; mandibula palpo triarculato prxdita; pal- 
pus pedjs maxillaris 4-arlicuIatU8, articulo secundo ceteris majore, 



'•) Nalurhist. Tidskr. 2:dra ser. 1 band., p. 403. 



— 8 — 

articuli tertii ovalis margini interiori articalo qoarto radimentario, 
conico, fere recto, setoso, affixo; appendicis foliiformis majoris pe- 
dis maxillaris margo interiör pectiDato-dentatas; pedes primi, 
gecundi, tertii et quarti paris forma generi Aropeliacae peculiari; 
pedes seplimi paris 6-articuIati. articulo primo maximo, obovato, 
postice dilatato, et margine inferiore ciliato, artienlo sexto, sive 
nngue, recto et laroinari; rami pedam spariorum ultimorum equa- 
les, lanceolati et lamellosi, et iintecedentes superan tes; appendix 
caudalis lanceolata, obtusa, bipartita; epimera insignis magnitud!- 
nis; epimeniro tertium abdominis margine posteriore ainoato et 
infra dentem validnm reflexnm formante. Femina a mare diversa 
magnitudine minoro et antennis superioribus brevioribus. Color 
utriusque sexus albo rubroque variegatus; caput cum oenlis, pedes 
et epimera rubra. Longitudo ma ris circ. 20 mm. et itaqae in ter 
majora nostratum Amphipodornm. 

Såsom synes af beskrifningen afviker den i nSgra b&nseenden, 
nemligen hufvudets form, Ögonens antal, antennernas l9ge, och 
skapnaden af det sjunde benparet, så mycket från föregående art, 
att det skulle kunna synas vara nödigt, att för dem bilda ett 
eget slSgte, men då i afscende på det, som för sidgtet Ampelisca 
syn^s vara det vflsendtligaste — formen af första till fjerde ben- 
paret — såväl som den allmSnna habitus, och, såsom det synes, 
afven lefnadssSttet, dem emellan råder mycken öfverensstfimmelse, 
bvilken också sträcker sig till färgen, har jag, åtminstone tills 
vidare, icke velat generiskt åtskilja dem. 

20. Amphithoe podoceroides H. Ratbkb, Beitrflge zur Fauna 
Norw., Acta Leop., tom. XX, p. 79. 

Prope litua inter Fucos haud infrequens. Hic multo minor 
quam ad öras Norvegiae. 

21. Ampbitboé compressa n. sp. 

Corpus valde compressum; dorsum per totam longitudinem cari- 
nalum ; epimera magna; caput rostratum, rostro compresso, acuto 
et paullum deflexo; annulus quartus, quintus et sextus abdominis 
supra in medio unidentati, dente annuli quinti maximo, eodemque 
ann. sexti minimo; oculi magni, reniformes, nigri; antennae infe- 
riores superioribus aliquantum longiores, pedunculi antenn, super, 
articulo primo et secundo fere aequalibus, et articulo ttltimo mi- 
nimo, et pedunculi antenn, infer. articulo ultimo penultimo lon- 
,giore; manus subcheliformes pedum primi et sccundi paris fere 
aequalea, ovales, mediocres; pedes spurii ultimi paris?; appendix 
caudalis bipartita, laminis lanceolatis. Magnitudine minuta. Lon- 
git. circ. 6 mm. •— Tanlum specimina duo, quorum unum pullos 
in receptaculo babet, é profundo 12 — 15 orgyarum accepi. 

Den liknar temligen mycket AmpK imuicomis H. Ratbxk O, men 
skiljer sig dock betydligt från denna dcrigenom, att kroppen dr 
vida mer hoptryckt, att äfven den frftmre delen af ryggen är kö- 

'J L. c. p. 77. 



— 9 — 

lad, samt att de frflftire abdominalsegmenterna icke ftro försedda 
med taggar. Dessutom flr den vida mindre fln denna. J afse- 
ende pfi Ratbkes beskrifning af A. iemdeomig för jag bar göra ett 
par anmärkningar. Bland kSnnmflrkena på detta species före- 
komma dessa tvenne: »fronte inermi» 6ch »appendice caudali 
nulla.» Dä jag haft tillfälle att undersöka ganska många indivi- 
der, som jag måste anse tillhöra detta species, då de, med un- 
dantag af de tvenne nfimnda kannemSrkena, fullkomligt öfverens- 
stamma med Rathebs beskrifning, sä har jag derigenom kunnat 
förvissa mig om, att den bar ett litet, hoptryckt rostrum, ned- 
böjdt mellan skaften af de öfra antennerna, afvensom ett ganska 
stort tvädeladt caudal-bihang, med nästan jeronbreda flikar. Det 
förra förekommer vanligtvis hos de arter, som hafva thorax och 
abdomen kölade, och försedda med taggar; och det sednare kan 
svårligen saknas hos någon genuin art af släglet Amphithoe. 

22. Amphithoe pygmaea n. sp. 

Corpus crassum; caput inerme; oculi minnti, rotundati, nigri; 
dorsum laeve; epimera magna; antennae majusculx, infra hirsutae, 
inferiores superioribus parum longiores, et pedunculi fere aequales, 
articulo ultimo et penultimo utriusque paris circ. aeqne longis; 
mandibulae palpo triarculato admodum longo; manus pedum primi 
et secundi paris validx, postice setosae, hae illis majores; pedes 
spurii ultimi paris antecedentes non superantes, ramo interiore 
rudimentario, vix visibiii, exteriore conico, plurihus setis magnia 
apicalibus; appendix caudalis unica minuta, triangularis. Golor 
fusr^cinereus, fasciis albidis. Femina magis obesa, manibus mi- 
noribus. Manus secundi paris apud marem palma postice dente 
valido hirsuto munita. Species minima; longit. circ 5 mm. In 
fundo argillaceo, in profundo 14 — 16 orgyarum baud infrequens. 

Vid första påseendet har den till sin ha bi tus någon likhet med 
Iphimedia obesa H. Ratokr'). 1 afseende på denna sednare torde 
jag har få anmärka, att den ar synonym med Kbötbrs Microcheles 
armata')^ och att den, som jag under detta namn upptagit uti 
förteckningen *) öfver dö af framlidne Adjunkten, Frib. v. Dokber 
i Norrige samlade crustaceer, icke ar någon annan an en yngre 
något afvikande form af Oediceros wginatua Ka. 

23. Gammarus locusta (Lm.) 

Cancer macrurus, thorace articulato, coeruleus Ltir. Gothl. Resa 
p. 260. •— Cancer Locusta Lin. Fauna Sv. ed. 2:da p. 497. — 
Gammarus locusta? Zaodacr 1. c. p. 4. — G. Duebeni Liubb. l.c. 

Oculi reniformes nigri, antennu: superiores longiores, flagello 
appendiculari 5 — 7 articulato; rami pedum spuriorum ultimorum 
insigniter inaequales, interiör exteriore saltem tertia parte minor. 
— Yolgaris. 



») L. c. p. 85 (1843). 

>) Naturbist. Tidskr. 2 ser. 2 b. p. 56 (1846). 

*) Öfvers. af K. Vet. Ak;s Förh. 1851, p. 28. 



— <0 — 

Endast denna Gammanu bar jag funnit vid airilnderna af Öster- 
sjön från Skåne till östergöthland, och troligtvis förekommer den 
anda till den nordligaste bugten af Bottniska viken. Den trfiffaa 
äfven vid Nordsjön och Isbafvet, ty det Sr denna, som jag funnit 
vid Scburetskaja i ryska Lappland^ och som jag i mina bidrag 
till norra Rysslands och Norriges fauna *) för detta stflile uppta- 
git under namn af G. locttakL Mört., Kiöt. Cancer Gammarus 
Locusta MoNTAGu"), eller Gammarus hcusta M. Edwasds ') ^r dock 
en annan, ehuru mycket nfira stående art. 

24. Gammarus maculatus n. sp. 

Corpus compressum; caput inerme; oculi roinuti, rotundati, ni- 
gri; dorsum anticum Isve; annulus abdominis secundus et tertius 
interdum margine postico uni-aculeati; quartus et quintus bi^ vel 
tri-aculeati ; epimera magna; epimerum tertium abdominis angulus 
posticus arcuatus et acuminatus; antennas superiores inferioribus 
longiores, mediocres, pedunculi articulo primo crasso, antice infra 
aculeato, articulo ultimo minuto, flagello circ. 13 — 18 articulato, 
flagello appendiculari minimo, 2 — 3 articulato; pedunculi anten- 
narum inferiorum articulus primus antice infra aculeo valtdo, ar- 
ticulo ultimo et penuHimo fere aequalibus; flagellum antenn, infer. 
circ. 8 — 9 articulatum; pedes primi et secundi paris subchelifor- 
mes, bi illis multo majores; pedes spurii ultimi paris ignoti; ap- 
pendix caudalis duplex, laminis lanceolatis. Manus pedum se- 
cundi paris apud marem magnitudine insignes, palroa fere trian- 
gulari, margine anteriore obliquo, tuberculoso, et fossula inleriore, 
unguis recipiendi caussa, praedito; unguis magnus, obtusus et com- 
pressus. Feminae manus secundi paris eadem ma ris minor, fere 
ovalis, palma postice angulata, ungue acuto. Color albido-virescens; 
dorsum seriebus quattuor vel quinque macularum fuscarum. Lon- 
git. circ. 8 mm. — Prope lilus baud infrequens. Forma pedum 
secundi paris apud marem afTinitatem quandam cum G. Dugesi, 
M. Edw. significat. 

25. Gammarus longipes n. sp. 

Corpus gracile, epiroeris parvis; oculi rotundati, nigri; caput 
inerme; dorsum leve; annulus quartus et quintus abdominis po- 
stice setosi ; ^antennse longas et tenues, superiores inferioribus lon- 
giores, pedunculi articulo primo secundo breviore, flagello ap- 
pendiculari 2 — 3 articulato, pedunculi antenn, infer. articulus ul- 
timus et penultimus fere aequales; pedes longi et graciles, septimi 
paris ceteris longiores; pedes primi et secundi paris fere aequales, 
subcheliformes, palma ovali, postice rotundala et pilosa, et carpo 
aliquantum majore; pedes spurii ultimi paris?; appendix caudalis 
duplex, ramis duobus conicis et brevibus. LongiU circ. 7 mm. 
Tanlub specimina duo inveni. 



•) K. Vet. Ak:s Handl. för J850 2 b., p. 31 J. 

•) TransacL of the Lin. Soc. vol. 9, p. 92, Tab. IV, fig. I. 

^) Hist. Nat. des Crust. Tom. Ill, p. 44. 



— H — 

Den liknar mycket G. asåémäis Liljbb. *), men skiljer sig från 
denna genom ett annat fOrhfillande meUan antennerna, och en 
annan form af första och andra benparet. 

26. Hyperia Latreilli M. Edw. I. c. p. 76. 

In Cyanea capiUata. — De yngre 8ro de fullt utvuxna något 
olika derigenom, att antennerna aro tjocka och klumpiga satiH 
upptaga hela den cavitet hvari de sitta fastade. 

Isopoda. 

27. A retur US longicornis Sowkrbt; M, Edw. 1. c, p. 124. 

In profundo 12—15 orgyarum haud infrequens. Feminae oviferae. 

28. Idothea tricuspidata Dbsmarrst^M. Edw. 1. c, p. 129. 

Yulgaris. 

29. Jaera albifrons Leacb, Transact. of the Lin. Soc. Tom, XI, 
p. 373. — M. Edwards 1. c, p. 150. -— J. Kröyeri Zaodacb 1. 
c, p. 11. — J. baltica, Fr« Mueller. Archiv fur Naturgesch. von 
Erichs. 14 Jahrg. 1 b , p. 63. 

Yulgaris sub lapidibus litoris. 

30* Phryxns abdominalia (Kböt.). — - Bopyrus abdominalis Kbötkr. 
Naturhist. Tidskr* 3 b., p. 102. — Phryxus Hippolytes, H. Rathkk, 
1. c, p. 40. 

In Pandalo annulicorni sub anterioribus segmentis duobus ab-> 
dominis inventus. 

Hittills hade den endast blifvit funnen på Hippolyte Gaimardi 
M. Edw., Kr. (= H. lentiginosa RATflKs). 

Lernseida. 

31. Chondracanthus gibbosus Kröyer. 1. c. 1 b., p. 252. — 
Chondr. Lophii H. Ratheb 1. c, p. 116. 

-In specimine magno Lophii piscatorii, sub operculis bran- 
chiarum. 

Araneiformia. 

32. Nymphon grossipes Kröy. I. c. 2 ser. 1 b., p. 108. 

In profundo 14 — 15 org. baud vulgäre; oviferum. 

Den afviker visserligen något från den af Kröter gifna beskrif- 
ningen, i det att tredje ledet af första maxillen icke är betydligt 
längre fln det andra, och att sjunde ledet af benen stundom flr 
betydligt längre än det åttonde; men dessa afvikelser torde möj- 
ligen blott kunna betraktas såsoro individuella. 

Enligt de af P. Dvjardin*) angifna yttre skiljemärkena mellan 
båda könen skulle man kunna tro, att det endast är bannaroe, 
som bära äggen. Åtminstone bar jag hos de äggbärande alltid 



*) öfvera. af K. V. Ak» Förb. 1851, p. 23. 
'> L'ln8titut l:re sect. N:o 810, p. 217 (1849). 



— 12 — 

funnit de accessoriska ben, som bära Sggen^ eller »maxill;e po- 
sterioris paris» Krm mera utbildade, de andra benens fjerde led 
smalare, än hos dem, som icke varit äggbärande. Delta synes 
för öfrigt äfven stå i öfverensstämmelse med hans päslfiende, att 
endast hannarne af slägtet Pyaiogotmm hafva dessa äggbärnings- 
redskaper. 

33. Pycnogonum liiorale Stb.; Kköy. 1. c , p. 126. 
Tantummodo specimen unum inveni. 

Såsom tillägg till dessa iakttagelser meddelade Hr S. Lo- 
YÉN, att den af författaren under namnet Ampelisca Eschrichti 
Kröter beskrifna Amphipoden, hvilken utåt Bohusläns kust dr 
allmän på lerbotten och tio till femtio famnars djup, är serdeles 
märkvärdig derföre, att den bygger sig ett bo, en egenhet, som 
äfven eljest icke är främmande för djur af denna ordning. När 
man draggar på lerbotten får man vanligen i leran en mängd 
rör, som genoro sin egna form genant skilja sig från de talrika 
rör, som byggas och bebos af Annelider. De äro ända till åttio 
millimeter långa, plattryckta, omkring sju millim. breda och of- 
tast något krökta. De äro i ena ändan alldeles öppna med 
ojemna ränder, men i den andra ändan, som är snedt afrundad, 
ses mellan rörets breda sidor en klyfning af omkring åtta mil- 
limeters längd, belägen icke tvärt för ändan, utan något mer:) 
dragen åt den ena af rörets smala kanter, oftast åt den kon- 
kava. Rörets sidor bilda två spänstiga, i randen jenina och mot 
hvarandra böjda flikar, som när de mötas fullkomligt tillsluta 
öppningen. Rörets väggar, af knappt en millimeters tjocklek, 
äro utvändigt någorlunda jemna, men invändigt fullkomligt släta, 
temligen sega, och hafva utseendet att bestå af den bottenlera, 
som ständigt förfinas genom att passera genom otaliga limivora 
djurs tarmkanal. Men om en tunn skifva af rörets inre, något 
i brunt stötande yla, lägges i en droppe saltsyra, som under 
någon fräsning löser de med leran blandade kalkpartiklarna, och 
derpå under vatten utbredes, ser man med mikroskopet, alt 
röret består af en oregelbunden väfnad af mycket fina, mest pS 
längden löpande klara trådar,, genom hvilka lerans smådelar sam- 
manhållas. Af de rör man finner i leran Uro de (lesla loma, 



— 13 — 

utan tviTvel derfore, att invånarne flytt vid den omstOrlning 
som bottenskrapan förorsakat, men icke få röv hafva Amphipo-- 
den qvar. När den upphemtade leran fått sSltta sig till en 
jeron yta, och vattnet klarnat derOfver, hfinder det nägongång, 
att ett sådant rör med den klufna andan sticker upp Ofver le- 
ran, och Ampelisca ses sitta innanför Öppningens flikar och vid 
beröring hastigt draga sig tillbaka inom dem. Men oftast ser 
man endast fria Ampdiscer simma omkring. Dä kan man få 
iak^ga huru en eller annan borjar att bygga nytt bo. Den 
kastar sig på ryggen i leran och sänker sig så, att endast huf- 
vudet sticker upp, och med de, med långa hår besatta anten- 
nerna hopar den snart på hvarje sida en liten vall af lera. 
Huru det tradiga bindämnet afsättes är icke iakttaget, troligen 
utgjutes det ur munnen. Af detta sätt att bygga kan man 
duta, att det förlängda rOret måste komma alt ligga utefter 
bottnens yta, med den smala konvexa kanten nedåt, och den 
främre Öppningen något Ofver ytan. Omkring trettio exemplar 
af Ampelisca Eschrichti, som enligt anteckning äro tagna ur 
sina rOr, äro alla honor. Huruvida detta är endast en tillfäl- 
lighet, eller om endast honorna bygga bo, måhända i samman- 
hang med någon egenhet i ungarnas utveckling, torde nya iakt- 
tagelser kunna upplysa. En gång fanns i leran ett knippe af 
många rOr så nära sammanställda, att man deraf kunde förmoda 
att Ampelisca lefver samhälligt. 



2. JSnlomologiska excursioner vid en del of 
Vetlerns öatra slrtmd. — Studeranden Aug. Emil Holsi- 
GBBN hade till Hr Bohbhan insändt följande uppsats: 

»Jag har visserligen fOrut både varseblifvit och hört om- 
talas att, sedan en vestlig storm satt Vetterns lätta våg i rö- 
relse; m\ hel mängd saker, såsom spilror efter båtar, fiskred- 
akap o. d. blifvit uppkastade på stranden; men att en så oer- 
hörd mängd insekter, som vågen uppsnappat, äfven blifvit dit- 
förda och räddad^;, kunde jag knappast föreställa mig. På or- 



— u — 

saken Ull dessa insektsvärmars förekommande torde en kort 
redogörelse för traktens natur och nedanstfiende anmärkningar 
lända till förklaring. Vestra Ny och Nykyiiia är nemligen den 
nordligaste, vid Vettern belägna socken i östergöthland. Den 
är hvad man kallar en skogsbygd, uppfylld med berg, backar, 
otillgängliga skogar, sjöar, kärr och mossar. Xfven dess kust- 
sträcka, som visar en nästan enahanda naturbeskaffenhet, har 
för icke serdeles läng tid tillbaka varit skogbeväxt, ehuru den 
nu, sedan skogarna i allmänhet gått ett sorgligt slut till mötes, 
genom deras borthuggande eller urgallrande fltt ett förändradt 
utseende. Sä finner man nu de höga kullarna på somliga stäl- 
len beväxta med en grönskande löfskog, på andra åter stå helt 
kala och ödsliga eller öfversållade med skogens lemningar, 
brttnda och murknade trädstubbar, och åter på andra ser man 
dem förvandlade till verklig» moras, förorsakade af kullföllda 
forruttoade trädstammar och grenar, som ligga strödda^ mellan 
stenar och - klippstycken. Sjelfra den del af strandbädden , med 
hvilken vi nu sysselsätta oss, är en knapp half fjerdingsväg i 
utsträckning, ligger mest öppen för storm och sjö, och är, 
någonting anmärkningsvärdt, deo enda på hvilken några in- 
sekter i mängd förekommo. Mitt första besök derstädes skedde 
den 30 Maj. Dagen förut var mycket varm och klar, men en 
veatlig storm satte vågorna i stark rörelse, och frampå aftonen 
kom ett häftigt, men snart upphörande, regn. Detta hade till 
följd, att de insekter, som flögo emellan skogarna och öarna, 
dels af stormen blefvo drifna mot kusten eller kastade i vatt- 
net, dels mot aftonen af det plötsligt uppkommande regnet 
slagna i vattnet och af vågorna sedermera uppdrifna på den 
steniga stranden. Andra orsaker till insekternas nedfallande i 
vattnet kunna väl också finnas, utan att man behöfver tillskrifva 
det bvarken stormen eller regnet, ehuru de dock sannolikt 
gemensamt utöfva det största inflytandet. Under copulationen, 
som vackra solskensdagar försiggår, röra sig insekterna mer- 
endels i luften och anstäila stora utfarter tiN vidt åtskilda sko- 
gar och Oen Man finner då {leras flygt mindre regelmessig 



— <5 — 

och osäker, ganska ofta falla de till jorden, eHer, som nu var 
händelsen, i vattnet och ur detta sednare element kunna de 
flesta icke mera taga sig upp, utan blifva qvarliggaode till dess 
en gynsam väg kastar dem mot stranden. Derstädes finner 
man dem sedermera uppkrupna pä stockar och stenar för att 
torka och äter iständsätta sina genom väta, obrukbara vingar. 
Vi kunna säledes med temlig säkerhet sluta af det, som 
redan blifvit sag^t, till orsaken fdr insekternas förekommande i 
sädan mängd, just pä denna inskränkta k>kal. Detta mäste 
nemligen bero helt och hället pä dess öppna belägenhet; ty pä 
stränderna af vikar eller i skygd af öar träffas aldrig nägra 
insekter uppdrifna, de blifva der sällan slagna i vattnet och 
dä sädant nägoogäng händer drifvas de aldrig till land. Pä 
häda sidor om den ifrägavarande kuststräckan ligga föröfrigt 
flera skogbe växta öflockar, hvaremellan, särdeles under par- 
ningstidenia otaligt mänga insekter beständigt flyga iram och 
äter. Detta rOrer väl hufvudsakligen dessa skogars innebyg- 
gare; men under häftigt uppkommande storm och oväder fä 
äfven dessa trakter ofta besök af främlingar, kanske frän sjöns 
vestra stränder. Jag kan knappast beskrifva det sällsamma in- 
tryck, som jag erfor dä jag först besökte detta ställe, vid 
äsynen af den oändliga mängd insekter, som, sä att säga, be- 
täckte nästan hvarenda sten. Men vid ett närmare betrak- 
tande af dessa insektsvärmar fann jag dock snart, att de pä 
arter icke voro pä läogt när sä rika, som pä individer. De 
utgjordes nemligen till större delen af Cyphoner t ex. Cy- 
phon lividus och grisens, men isynnerhet af Cyphon Padi, 
som till tusendetal voro sammanträngda i remnor och afsatlser 
pä stockar och stenar. Åtskilliga vanligare Coccinelia-arter voro 
äfven längt ifrän sällsynta. Under stenar, bark o. s. v. träffades 
Harpalus angusiicoUis allmänt och Nsbria Gyltenkali sparsamt. 
Föröfrigt tog jag enstaka exemplar af flera andra insekter, som 
längre fram skola anföras. Dä jag nägra dagar härefter, eller 
den 6 Juni, äter besökte samma ställe, blef jag ganska öfver- 
raskad af den märkvärdiga förändring, som dä var radande i 



— Ifi — 

arseende pä inseklerna: då förut Cyphoaer, isynnerhet C. Padi 
i stora massor förekom, voro du deremot nämnde insekter 
ganska sällsynta och blott ett eller annat enstaka exemplar 
kunde der påträOas; men deremot funnos nu från ett annat 
slägte icke mindre talrika c^presentanter, som intagit deras plats. 
Detta var Chry9omela, och den art, som liksom Cyplion Padi 
hade öfvervigten var Chr. Polygoniy som äfven till tusendetal 
betäckte stenarna. Tillika med de vanliga arterna: siafhylcea, 
pdUa, populi, eoUaris, varians y cochlearicB, dispar och 
marginella, fick jag äfven ett exemplar af den utmärkta, i det 
sydligare Skandinavien, mig vetterligt, förut ej anmärkta Chr. 
lappanica. Jag har så mycket heldre fästat särdeles uppmärk- 
samhet vid ofvan anförda märkvärdiga företeelse, som icke al- 
lenast tiden för en arts framträdande derigenom blifvit mig 
bekant, utan jag äfven funnit denna kläckningstid vara gemen- 
sam för alla härstädes förekommande till samma slägte hö- 
rande arter. 

Det var väl isynnerhet de två ofvan anförda slägtena, som 
i största myckenhet här förekommo; meo af nedanstående för* 
teckning kan man äfven lätt finna, att flere andras parnings- 
och kläckningstid också var förhanden. 

Förteckning på insekter tagna vid Yettems östra strand 

i Ostergöthland. 

Co'LEOPTERA. CiuNDELA campestfis och sylvcUica, Elåphrvs uliginosus, 
cupreus och riparius (allm.). Notiopbiws ciquaticus {aWm,) , palustris {Erichs. 
Käfer der Mark-Brand.) , semipunctatus (allm.). Nebria mtätipunctata (s&lls.). 
Leistvs spmilabris. Carabus violaceus (allm.), glabratus (icke sAlls.), con- 
vexus (rar.)y hartensis (icke sdlls.), catenidatus (icke sälls.), cancellatus 
(sfllls.), dathralus (aAllsynt), nilms (sfills.). Calosoma mquisitor (rar). Lort- 
cera päkomis (allm.). Sadister bipustulatus (rar). Dtscbirius tkoracictts 
(teml. vanl.), gSbbus (icke sälls.). Anisodacttuis binotatua (sälls.). Harpa- 
ws rupcomis (allm.), cmeus (vanlig). SrEmuopHus meridianus (rar). Bra- 
mcBhUJS coUariR (s&lls.). Ptkrostmcbus e^preus (allm.), lepédus (allm.), nr- 
ger (allm.), melanaris (allm.), nigrita (icke sdlls.) 9 anUiracinus (sSlls.), 
pygmcBus (sälls.), vemalis (rar), strenuus, oblongo-punctatus (vanlig). Stomis 
pumicatus (rar). Cepbalotes tmlgarié (icke sAlla^). Amara picea, fulwi, 
apricaria, coMuiaris, plebeja, similata, acuminata (rar.), $rivialit, vui- 
garis, communis och familiaris, Calathus cisteloides (icke sälls.), Y^v^Tes 

(allm.), 



— 47 — 

(alhn.), fwcuB ^allm.), mkropterug (teml. vanl.) och mdanoeefihahu (allm.). 
AncBOKEKUS S-punctatus, parumpunclatu$ och 4-}Kific(altM (sSik.)- Pérath 
BUS eaxavaius, Thechvs 9ecali$ (allm.). Bembididm celer (allm.), rupesire 
(vanlig), guiiula (allm.). MnmEOOMiA limbata, canalicukita , coUaris (sSlls.). 
AuTAUA rwuloHs, Boutocbara lunulaia (allm.). Pbloeofobä corltcoto. 
HoMALOTA circelUuris, quitquUiarum , bnmnea, a$uUis, fungi, Oxtpoda apaea 
^allm.)- Albocbaba bipunctaéa, lanugmosa, nitida (sfilla.), moeslo. Gybo- 
nABNA nana. Lomkcbvsa emarginaia (rar.). Gtmmdsa brevkoUU (allm.). 
Tachtpobd» pybescent, o&tu9us, abdommtUis, chrytomMnu och kifpnorum. 
Tacbinus rufipes, flavipes, {dubius Gtll. (rar)), fimeiarnu, mar^meUus 
(allm.), eoUaris. Boutobws anaiis (rar), kmukUus (allm.), pygmOus (allm.), 
åårcBTOPOBvs lepidus (allm.)9 splendiduå. Otbwb fuMpmnis, päieonui (rar.). 
Xantounvs leruus (icke sfills.), punctukttua, trkohr (icke sfllla.), ImeariB, 
Stafbtunvs hirtuå (tagen nftra stranden, icke sAlla.), tnaxittoBus, wtuUh 
sus (icke sfllls.], murmus (allm.), erythroptems , cmsareus, stereorarms (rar.).^ 
OcTPVs subpundaius , picipenms (allm.), eupreus. Peiwntbus lammahu, 
splendens ( vanlig), nUidus (icke s&IIs.), mneus, airatus, dseorus (sills.), 
poliius, margtntUus, vanans, varhu (allm.), alb^s (rar.), Ispidus (rar.), 
eepkalotes (rar.), fimetarius (allm.), sangumoUmus, btpushdatus, opaeus 
(allm.), {agilis Grix.), veniraUs (rar.), vemaUa (rar.), splendidukis {namns 
GriL,), micans (allm.), virgo (rar.), aterrimus (allm.), dnerascens (rar.). 
QuEDWS fiägidus (allm.), seitus (sfills.)} kBvigaius (rar.), moloehmus, fuUgf- 
nosus (a)lm.), umbrmus, maur<Hrufus , attmuatus. Oxtpobdb rufus (rar). 
Cbtptobiub fractkome, Lätbrobium brunnipes, elongcUum, ftäv^penns, 
quadraium, punctatum Zett, (rar), filiforme. Paedbbus riparms (allm.). 
Snucus orbiculatus (rar). Svnjvs angustaius. SrEiara biguttaius (allm.), 
juno (allm.), 6oops, oculatus, tarsalis (allm.), bmoiatus (allm.), buphtalmus, 
dreuhris. Bledius fradtcomis (sfills.). Plattstbetus morsflans. Oxttews 
rugosus (allm.), pkeus, sculpturatus. Pbweonaeds caUUus. Tbogobbwedm 
bämeatus, pusiUtis. Antbopbagus caraboides (icke sfills.). Lesteua bicolor. 
AciDOTA crenata (rar). Deupbbum tectum. Megabtbbds depresstts (allm.). 
Labftmis nociUuca (cf^ rar.). Lrcus sangumeus, aurora (sfiOs.), minutus 
(rar). Dasttes c4Pruleus (sfills.), niger (allm.), fla\>ipes (allm.). CABTBABtB 
fusca, rwtica, dispar, nigticans, obscura, assmilis (allm.), lUurata, pol- 
lida var. b., testacea. MAWEtirus biguttulus, sangtåinolsnius , brevkottis. 
Malacbws aneus, bipu^uiatus, fasciatus. Axopa oervma (rar). Clsxb» 
formkarius, Akobium pertinax, ruppes, striatum, moUe var. c. Ptmnus fur, 
PsELAPBUs Heisei, Debmestes lardarius, murinus, peHio, tomentosus. Aa- 
TBBEiws mvseorum. CBrproPBAGua celiaris. Scapbiemtm €igariemum, BrBBBVB 
pUula, [asdatus, dorsalis, varius. E^GIS humeralis. Ips A-puUukUa, 4- 
punctata, A-notata, ferruginea (rar.). Nitidula obsoUta, Pewis grossa 
(rar.)., ferruginea (allm.), obionga. Necbopbobds vespäh, Smlpba tristis, 
atraia, ihoradca, rugosa^ sinuaia. Ptattcebds caraboides. Sinodebdsob 
qflindricus, Scababaeus stercorarius , sylvaticus, vemalis. Psambodws sor 
buleti» Apbodws fossor, terrestris, foetens, fimetarius, erraticus, inquinatus, 
sordidus, rufescens, rufpes, nigripes. Cetonia emea* Tbjcbws fasdahås, 
Melou)btba hippocastani , horticola. Histeb unicolor, brunneus, earbona- 
ritis. Sphaeridwm scaraboides, marginatum, melanocephalum , hmmorrhoi- 

Öfvert. af K. Vei.-Akad, Förh. Årg. 9. N:o 1 ic 2. * 



— 48 — 

dale, atamarhan, Hti^wpbiwb fuactpes, håHdui, minuiui, f^obohu, orbi- 
wiaris, åeminuhim, mekmocephalui , tnmcateilua. Eåjonauvs aguatkiu, 
granularis, grisnu, tubercukUus (rar.\ pygmmus. Pamnvs proUfericorms, 
auHculakis. Gtmnvs natator. Dmscva margmalu, maeulatus. Eursi 
fatdaiuå (rar.), murmus, holoserkeus, lineatis (rar), pectimcorms, cmfus, 
impresgué, erucialus, tessellaluB, assimäis, cyUndricus, niger, fulv^s, 
rufieaudis, wbfuscus, sanguineus, ephipphtm, baUeatus, hnmneus, fugax, 
aegetis, obscurui, margmatus, Trachys mmtito. Aaraicus aiUhermw. La- 
QUA hérta. Dircaea ferrugmea (rar.)* Akisotoma abåommale, OpjrmiM sa- 
buiowm. CisTKLA ceramboides Dmaperis Boleti, hamorrhoidaUs. Nbctdaus 
thala$sina, vhidissima, åfjon flavtpes. RarNCHAEiws Pmi (allm.), periear- 
phu (a)hn.), twtrix, Campanuia, Cvbcuuo undatu$. Pyrt, incawu, Imea- 
lus (allm.), line^lus, Htlesinvs pmiperda, äter, Bosthucvs typographus, 
oäodmUUus, väiosus, UMatvs, puiillus. Bmtoma crenata, Ruteophasvs 
diipar. CAsatuA equeairts, rubigmoåa, mbulosa, obaoleta. Helodss Phel- 
landri. GAtiamcÅ Tenaoeii, Caprem, lineoia (allm.), UneUa (allm.). Hal- 
TiCA nmnorum, fUxuo$a (allm.), Helxmes, semiamea. Dokacia erassipes, 
dmiipeM, terkea, lineariå (rar.). Auchsmja Betulm. Leptvma tMkmura, ru- 
brotettacea, virgmåa, Lamed. Toxows cursor. Bmagmum inquisUar, mda- 
gator, Lamia mdUis. Spondtus buprettoides. Coccinblla btpuåUUata, reni- 
puttvlata, oceilata (allm.), nMongo-gutUHa (allm), tigrma, hieroglyphka 
(allm.), T^pimctata, b^mnciata, wiriabiiia (allm.), T-macukUa, IS-pwnctaia.. 
CocciDCLÅ pecioralis (rar.). 



3. Atineralogiaka vnderråtteUer från Verm- 
skogs sockefi i Wermland. — Herr Esdmann meddelade 
ur en af Herr L. J. Igelström författad minera logisk>geo- 
gnostisk beskrifning öfver Vermsj^ogs och angränsande socknar i 
Wermland, hvilken i sin helhet framdeles kommer att intagas 
i sista naturforskarmötets förhandlingar, följande: 

»Allmänna bergarten i dessa socknar, som hafva sitt läge 
mellan och omkring sjöarne Vermelen och Glafsfjorden , är 
goeiss, med endast tilirälliga smärre inlagringar af glimmer- 
skiifer, diorit, syenit och granit. 1 denna gneissbildning före- 
komma Qerestades kringspridda silfver-, koppar-, och jern- 
malmsgfiiigar. Dessa äro parallelgfingar sinsemellan och genom- 
skära tvärt gneissen, d. ä. de löpa i V. — ö., V.S. V.— O.N.O. 
elW V.N.V.— O.S.O. , under det att gneissen stryker i N. — S., 
N.N.V.— S.S.O. eller O.N.O.— VÄV., samt faller fit vester. 
Utom denna likhet i strykning och sätt att tvärt genomskära 
gneissen, förete dessa gängar i mineralogiskt hänseende en be- 



— 19 



stämd likhet. Sålunda är hufvudmatrix eller gåogfylinadsinas- 
san i dem alltid qvarz och serpentio eller qvarz ensamt Alla 
föra vanligeo blyglans, koppar- och svafvelkis, jemglimmer, 
zinkbleode, spatheisenstein , bergbeck, tungspat o. s. v., under 
det att i några uppträder artonit, buntkupfererz, blodsten blan- 
dad med jemoxidoxidul , o. s. v. 

Inom Vertnskogs socken. 

Gärdsjo stlfvermalmsgångar. Här förekomma aftonit, bly- 
glans, kopparkis, svafvelkia, zinkblende, serpentin, spatheisen- 
stein, bergkrystall, kalkspat, krystalliserad och derb» bergbeck, 
rotheiseoerz , jemglimmer, tungspat, chlorit, flusspat. 

Wegerbols silfvermalmsgång. Här Bnnes blyglans af frän 
4 — 40 lods silfverhalt på centnern, svafvelkis, kopparkis , 
kalkspat, bergkrystall, bergbeck. 

Nåshöjdens säfvermalmsgång. Blyglans , zinkblende, svaf- 
velkis, bergkrystall, chlorit, bergbeck, kalkspat, jemglimmer. 

Edsbråtens silfvermalmsgång. Blyglans, serpentin, qvarz, 
zinkblende, spatheisenstein , svafvelkis, kopparkis, kalkspat, jem- 
glimmer, tungspat 

Eddfråiens jemmalmsgång. Jemglimmer, svafvelkis ^ qvarZ; 
kalkspat, chlorit 

KaränÅs silfvermalmsgång. Blyglans, jemglimmer. 

Edane silfvermalmsgång. Blyglans, serpentin, qvarz. 

Degerhynäsets silfvermalmsgång. Blyglans, zinkblende, 
svafvelkis, epidot, kalkspat 

Grindsbols kopparmalmsgångar utgöras af tvinne gån« 
gar, af h vilka den ena Törer kopparkis , den andra buntkupfererz 
och kopparglans. — Dessutom förekomma der serpentin, berg** 
beck, kalkspat, jemglimmer, bergkrystall, späcksten. 

Högs kopparmalmsgång. Kopparkis, svafvelkis, spalb** 
eisenstein, zinkblende. 

Norra Gårdsjö kopparmalmsgång, Kopparkis, svafvel- 
kis ^ qvarz, ialtspat, molybdenglans. 




— 40 — 

Jemnuämsfärande qvarxgång pä gården Strands område. 
Magnetisk jernmalm, jemglans, faltspat, glimmery qvarz, epi- 
dot, beryll? 

QfXJtrzgång vid Jonsfdistorp ; är en fot bred och feai 
famnar Iflng och fiSrer jernglimmery chlorit, bergkry ställer. 

Qvarxgång ösier om Karshol; är én aln bred och förer 
icke andra mineralier än bergbeck, som sitter i droshfil, ut- 
klädda med bergkrystaller. 

Inom Siafnås socken. 

Gökdxds kopparmalmsgång. Kopparkis, svafvelkis, mag- 
netkis, epidot, strälsteo, magnetisk jemroalmy kalkspat, splien, 
gedigen koppar, dendritisk. 

Siomne kopparmalmsgång. Koppar- och svafvelkis, chlo- 
rit, skapolith. 

InMu Glafva socken. 

Ruds kopparmalmsgång, Buntkupfererz, kopparglans, tung- 
spat, kopparkis, blyglans, bergbeck, svafvelkis, kalkspat, ser- 
pentin. 

Inom Grumms socken. 

Bodatorps kalldager. Skapolith, derb glimmar, qvarz, 
hornblende, epidot, malacholith, asbest, romanzowit, serpentin, 
kalkspat, molybdenglans. 



4. De svenska arterna af stägtet Oalatea. — 

Herr S. Loven erinrade om det kända förhållandet, att inom 
Skandinaviens fauna Crustaceernas högsta ordning, Decapoda 
brachyura, är vida svagare utvecklad än ordningen Decapoda 
macrura. Det är ett de högre formemas aftagande mot nor- 
den, som visar sig ej blott i ett, i rörhållande till de lägres, 
ringa antal af arter, utan äfven deri, att de flesta af våra 
tjugu Brachyurer hos oss äro vid nordliga gränisen af sitt om- 
råde, medan måhända endast två af dem, de båda arterna af 



— II — 

Hyas, kuDna anses vara temligen nära sin geografiska medel- 
punkt. Ett annat, och för norden mera gynnsamt förhällande 
rader inom Hacruremas ordning, och ger sig redan tillkänna 
hos vissa slägten, som till dem bilda öfvergången. Sä är 
Lithodes en för högre bredder egen, utmärkt form, och Gala- 
tea har i nordens haf sex arter, som är mera än nägon annan 
känd fauna af det slägtet har att erbjuda. Af dessa äro 6. 
rugosa, strigosa, squamifera och nexa redan länge kända vid 
Englands kuster, för h vilka äfven den femte, G. intermedia, 
måhända icke är främmande, och den sjette är en ny, mycket 
liten art, af h vilken ett enda individ blifvit funnet pfi omkring 
femtio famnars djup, bland Oculinerna, vid Väderöarna i Bo- 
huslän. Det kunde mfihända frägas, om ej denna art, som 
saknar de cilierade strierna på cephalothorax, borde bilda ett 
eget slägte, men då den i det öfriga nära slutar sig till de 
andra arterna, och dessutom det enda individet ej är aldeles 
fullständigt, ty det saknar femte parets båda ben, må den i 
väntan på fullständig granskning, med skäl förblifva i slägtet 
Galatea, hvars svenska arter kunna skiljas genom följande 
märken. 

a. Cephalotorax striis ciliatis scalptos. 

Galaiea rugosa Fabb. — - Rostrum e spiois tribns, media longiore; 
pedes teretes, elongati; pedis maxillaris ezterni ariicalus tertius 
secundo brevior, margine inferiore postice prodacto-carinatus el 
spina anica pone medium armatus; aDtennae ioternae articulus 
primus eloogatus, basi iumidus, spinis terminalibus daabus, io- 
terna duplo longiore, additis duabus lateralibos, externis, in me- 
dio articalo, altera gracili, longiore, assurgente, aJtera brevisaima. 
Loogitodo cephalotboracis 33 millim. 

Hab. ad Bahasiam in profundo, aapius procul a litore, 6a- 
doram esca. 

Galatea intermedia Liubbg, öfvers. af K. Vet. Akad. Förh. 1851, 
'•21; an=G. squamifera mas junior, Lracb, Malacoslraca po- 
dophlalma t. 28 a, fig. 2? — Rostrum triangulära, fere planum, 
denlibus utrinque quatuor parnm productis; pedes elongati; primi 
parom depressi, sqaamosi, ciliati, spinia in manus margine ex- 
terne tribus I. quatuor, antica ad basin cbelae ▼alidiuscula, tibis 
spina valida interna ad terliam partem anteriorem, et altera in 
raedio minor; pedis maxillaris externi rostro longioris articulus 
tertius secundo longior, margine inferiore carinato-compressus et 



— 88 — 

spinis da»bu8, ante medium mioore, el termiDali oaajore arma- 
tus; aolennae internae articulus primus spina unica terminali ex- 
terna, addita altera subterminali, proxima, longiore, externa. 
Loog. cephalotboracis 8 millim. 

Hab. od Bahusiam inter algas rupium cum 6. squamifera. 

Galatea strigoaa (Cancer) I^ — Rostfum triangulare, leviler 
declinatum, supra sulco levi, dentibus utrinque quatuor, primo 
breviaiimo; pedes mediocris longitudinis; primoram manus de- 
pressae, dilatatae, margine spinis inaaqualibus armatae, ti biae supra 
spinosae, interna spinis duabus I. tribus validis; pedis maxillaris 
externi rostro longioris articulus tertius secundo brevior, mar- 
gine inferiore spiois duabus Yalidia, terminali et media; antenoe 
internae articulus primus spinis duabus terminalibus suba?quali- 
busy et tertia subterminali externa assurgente. Longitudo cepbalo- 
tboracis 35 millim. 

Hab. ad Bahusiam, saepius ad taenias exteriores. 

Galatea squamifera (Cancer) Mokt. — Rostrum iriangulare, 
latum, supra excavatumi dentibus utrinque quatuor Tersus api- 
cem majoribus; manus lineares, depressae, nudar, margine sptna- 
rum serie assurgentium armatae; tibias supra inermes, spinis in- 
ternis duabus, anteriore validiore; pedes secundi — quarti margine 
spinosi; pedis maxillaris externi rostrum superantis articulus 
tertius secundo longior, spina terminali valida et margine infe- 
riore spinis quatuor, quarum posterior in medio sita major; an- 
tennas internae articulus primus spinis terminalibus duabus aeqaa- 
libus, et subterminali externa majore. — Ysriat grossimana, 
cbela forcipata. — Longitudo cephalotboracis 22 millim. 
Hab. ad Bahusiam inter algas rupium vulgaris. 

Galatea nexa Embletoii, Träns. Berwicksh. nat. Club, I, 1835, N. 
3, p. 71, L 1; Bell Brit. Grust. 1,204. -^ Roslrum fere prioris, 
sed minus latum, levius excavatura, dentibus producttoribus; 
manus pedum primoram oblongae, hirsutaa, margine parcias spi« 
nosae, cbelas marginibus internis inaeqnaliler tuberculatis; tibise 
spina subterminali interna valida et media minuta; pedes se- 
cundi— <}uarti parce pilosi, margine spinulosi; pedis maxillaris 
externi rostro longioris articulus tertius secundo brevior, spina 
media unica valida; antennas internas articulus primus qaalis in 
priore. Longitudo cephalotboracis 17 millim. 

Hab. ad insulas Koster Bahusiae, in fundo arenoeo cam Gebia 
stel la ta capta. 

6. Cepbalolhorax tubercubtus. 

Galatea serricornis Lov. n. sp. — Rostrum lanceolatum, validum, 
depressum, supra et infra crista media rotundata, marginibus 
denticulato-serratis, ante medium arcuato-diJatatis, apice atte- 
nueto; pedes mediocris longitudinis; primorum manus leviter 
depressi, supra squamo80*tuberculati, marginibus parce denticu- 
latis; tibiae spiois internis duabus, subterminali validiuscula e( 



- 23 — 

media minula, externis tribus minutis; pedei secundi— quarti 
graciles, parce et minute spinulosi; pedis maxillaris externi, ro- 
slro brevioris, articulus tcrtias secundo, margiDO interno denti- 
culato, brevior, ante medium spinis duabua bicuapidatisy interna 
majore, anle apicem spinis duabus inlernis minoribus et termi- 
nali validiuscula armalus; antennae internae articalus primus 
spina valida terminali unica externa, et sabterminali externa 
breviuscula armatus, et margine terminali inferiore emarginato 
denticulatus. Äntennae externae articuli basales quales in ceteris, 
primo et secundo breviter bispinosis, tertio rotundato incrmi. 
Cephalotborax supra convexus, regionibus mediis tumidis, an- 
tice quam medio vix angustior, utrinque dentibus armatus, quo- 
rum primus, post-ocularis, brevis, secundus ceteris major, terlius 
mjnutus, quarlus latus bicuspidatus, sequentes trea I. qualaor 
trUDCati, bi-tricuspidati, irregulares, sensim minores; crista roatri 
in regionom genitaiem producta, tubercula bina conneciens, quo- 
rum anterius in regione stomachali situm, pone tubercula bina 
bicuspidata^ quaa spinaa bujas region is ceterarum apecierum re^ 
pr^sentant; series tuberculorum in regionibus mediis tres träns- 
versae, quarum anterior pone regionem genitaiem, secunda in 
cardiaii, poaterior in regione intestinali postica angnata et tuber-* 
culo medio majore terminata; regiones branchiales oonvexae, tu- 
berculis sparsis. Äbdominis annuli convexi, laeves. Lamina cau- 
dalis media triangularis posttce oblique rotundata. Longitndo 
capbalothoracis 3,5 milJim, Color viv» roaeua; oculi albi. 

Hab. ad insulas Vflderöame Bahusiae inter Oculinas, profundi- 
tate quinquaginta circiler orgyarum. 



5. Om magnetismens inverkan på en rälU^ 
nigt polariserad ljusstråle vid dess gång genom 
komprimeradt glas. — Herr Edlund anförde; 

»Af nägra undersökningar, bvilka i Annales de Chimie el 
de Pbysique Sér. 3, T. XXVIII sid. 493 finnas meddelade, har 
HiTTBUoa ansett sig kunna draga den slutsatsen, alt den b^ 
kanta, af Fakadat upptäckta vridningen af ljusets polarisations** 
plan i en glascylinder, som befinner sig emellan polerna på en 
stark elektromagnet, vid omvexling af elektromagneteos poler 
är större åt den ena sidan än åt den andra, om glascylin- 
dern under försöket sammantryckes på sådant sätt, att glasets 
täthet i ett mot ljusstrålen vinkelrätt plan Hr olika i olika 
riktningar. Vi skola genom några enkla eiperimenter söka 



— 24 — 

bevisa , alt de meddelacle försöken icke beräuiga till en sådan 
slutsats. 

Hattbogci anställde sina försök på följande sätt: En ljus- 
stråle polariserades genom reflexion och genomgick derefter en 
dubbel qvarts-skifva af Soleils konstruktion. En sådan qvarts- 
skifva består, såsom bekant är, af tvänne bredvid hvarandra 
liggande hälfter, af hvilka den ena vrider polarisationsplanet åt 
höger och den andra åt vensten Ljusstrålen genomgick der- 
efter den emellan polerna på en elektromagnet befintliga glas- 
parallelipipeden och upptogs slutligen af ett Nichols prisma, 
hvilket var insatt i medelpunkten af en graderad cirkel. På 
samma sätt som i ett vanligt polariskop af dylik konstruktion, 
bestämdes ljusstrålens polarisations-plan genom att vrida ana- 
lysören, till dess att qvarts-skifvans båda hälfter erhöllo den 
så kallade känsliga färgen (teinte de passage) och blefvo med 
hvarandra fullkomligt lika. Om analysören inställdes så, att 
qvartsskifvans båda hälfter voro lika färgade, och glasparalleli- 
pipeden derefter sammantrycktes på midten, utan att elektro- 
magneten sattes i verksamhet, så visade det sig, att qvarts- 
skifvans båda hälfter blefvo olika färgade, hvarlore analysöreo 
måste vridas åt ena eller andra sidan, för att en lika färg på 
båda hälfterna åter skulle uppkomma. Det läge hos analy- 
sören, för hvilket qvartsskifvorna efter glasets sammantryckande 
åter blefvo lika, må betecknas med a. Om derefter elektro- 
magneten sattes i verksamhet, så var ny vridning af analy- 
sören nödvändig, på det att lika färger skulle kunna uppstå. 
Det läge hos analysören, vid hvilket detta inträffade, må be- 
tecknas med 6. Om magnetens poler derefter orovexlades, så 
måste prismat vridas åt motsatt håll till ett visst läge c på 
andra sidan om a i afseende på 6. Det befanns nu, att vin- 
keln emeilao a och 6 aldrig var lika med vinkeln emellan a 
och o. Ofta var den ena af dessa vinklar dubbelt så stor som 
den andra. Det visade sig dessutom såsom konstant, att elek-> 
iromagnetens vridningsförmåga var störst, om den galvaniska 
strömmen hade en sådan riktning, att magnetismen förorsakade 



- is- 
en vridoiog ål samma häll, som sammaotryckniogen ensamt. 
MATTBuca aoaer sig genom dessa Törsök hafva bevisat, att 
magnetismen vrider polarisationsplanet hos en ljusstråle, som 
genomgår komprimeradt glas, mer åt den ena sidan an åt 
den andra. 

Man inser lätt, att de Targer, som qvartsskifvorna visa^ i 
analysOren, till en stor del bestämmas af de interferensrärger, 
som uppkomma i den komprimerade glasparallelipipeden , och 
man kan med nästan fi^Ikomlig säkerhet på förhand finna, att 
man i de flesta fall, för att erhålla lika färger på de båda 
qvartsskifvorna, måste vrida analysören mer åt ena sidan an 
åt den andra, äfven om magnetismens vridningsformåga vore 
lika stor i motsatta riktningar. Analysörens vridning kan så- 
ledes icke afgifva något tillförlitligt mått på vridningen af po« 
larisationspianet, och det är derföre omöjligt att från den förra 
sluta sig till den sednare. På ett afgörande sätt synes detta 
bevisas genom följande experimenter. 

Den apparat, som härvid begagnades, tillhörde Herr Wall- 
■AiE och var af samma beskafTenhet som den Mattbucci an- 
vändt, blott med den skillnad, att ljusstrålen, innan den ge- 
nomgick de bägge qvarts-skifvorna , polariserades genom ett 
Nichols prisma, hvilket var insatt i medelpunkten af en gra- 
derad cirkel, då deremot ljusstrålens polarisation vid Mattbcccis 
försök verkställdes genom reflexion. I stället lor sol-. eller dags- 
ljus begagnades ljuset från en starkt lysande lampa. Den 
från lampan kommande ljusstrålen genomgick först det nämnda 
Nicbolska prismat, därefter Solbils dubbelskifva, hvars ena hälft 
vred polarisationsplanen for de olika Ijusstrålarne lika mycket 
åt höger som den andra åt venster, samt slutligen det kom- 
primerade glaset och det närmast intill ögat befintliga analy- 
serande prismat. Inhan ännu det komprimerade glaset blifvit 
insatt i ljusstrålens väg, inställdes analysören så, att qvarts- 
skifvans båda hälfter erhöllo den känsliga färgen och blefvo 
fullkomligt lika. Som bekant är, voro härvid det Nicholska 
prismats och analysörens principala sektioner parallela med 



— *6 — 

h varandra. Dä derefter det komprimerade glaset insattes, mäste 
analysören, pä samma sätt som vid MATTBaccis försök, vridas 
ät den ena eller andra sidan, på det att qvarts-skifvorna 
skulle blifva lika. Detta läge hos analysören må betecknas 
med a. Derefter vreds det första Nicolska prismat ett visst 
antal grader åt ena sidan, och analysören mäste erhålla ett 
annat läge (6), för att lika Tärger pä båda qvarts-skifvoma 
äter skulle uppkomma. Slutligen vreds det första Nicholska 
prismat lika mänga grader ät andra sidan, och man mäste du 
vrida analysören till en viss punkt c, på andra sidan om a i 
afseende pä 6. Alla de anställda försöken öfverensstämde der- 
uti, att vinkelafständet emellan a och b aldrig var lika stort 
som emellan a och c, såsom likval förhällandet bort blifva, 
om analysörens vridning skulle kunna tjena till mätt på vrid- 
ningen af polarisationsplanet. I likhet med Hattvucgis obser* 
vationer visade det sig dessutom , att man erhöll det största af 
de nämnda vinkelafständen, om den vridning, som glasets kom- 
pression ensamt förorsakade, var åt samma håll som vridnia- 
gen af det ursprungliga polarisationsplanets läge. Ehuru såle- 
des det ursprungliga polarisationsplanet vreds lika mycket åt 
ena sidan som åt den andra, mäste dock analysören vridas 
mer ät ena hållet än ät det andra, för att frambringa lika 
färger pä de båda qvarts-skifvorna. Häraf följer, att den nöd- 
vändiga vridningen af analysören icke endast beror af storleken 
af det ursprungliga polarisationsplanets vridning utan äfven af 
dess läge relativt till den riktning, hvari glaset har sin största 
eller minsta täthet. Det är tydligt, att samma förhållande 
äfven mäste ega rum, om vridningen af polarisationsplanet, så* 
som vid Matteuggis försök, först försiggår i glaset genom mag- 
netismens inverkan. Något undantag kan lika litet förorsakas 
deraf, att magnetismen, enligt Bkcqubrbls undersökning, bar en 
olika vfidningsförmåga för de olika Ijussträlarne. Följden häraf 
blir således, att man af analysörens vridning i förevarande fall 
icke direkt kan uppmäta den verkliga vridningen af ljusets 
polarisationsplan , denna sednare må nu ha(va försiggått antin- 



— 27 — 

gen lore ljusstrålens inträdande i det komprinierade glaset eller 
först under genomgängen af detsamma *). 

Vi meddela nu nägra af de anställda Törsöken. 

N:o t. 

Det komprimerade glaset inställdes sä, att det ursprung- 
liga polarisationsplanet gjorde ungePär 10 graders vinkel med 
den riktning, i h vilken glasets täthet var minst. (Denna vin- 
kel betecknas vid de följande försöken med A), För att åstad- 
komma lika färger måste nu analysören vridas till venster. 
Yridningsvinkeln {w) var vid olika inställningar Töljande: 

38" 

39,8 

38,0 

38,0 

Mediuim~38^ 

Då derefter det ursprungliga polarisationsplanet vreds 20" 

till höger, således i motsatt riktning mot den vridning, som 

glasets kompression ensamt förorsakade, måste analysören ånyo 

förändra läge. Vid flera på hvarandra följande inställningar 

var denna vridningsvinkel [w'): 

7 "o 
8,0 
7,0 

8,3 

Medium 7''6. 
Då .deremot polarisationsplanet vreds 20" till venster, eller 
åt samma sida med den vridning, som härrörde från glasets 
kompression, måste analysören vid olika inställningar vridas 
med vinklarne (w^"): 

*) Då enligt de försök, som Wkrtheim i anledning af Mattevgcis an- 
dersökning anstflllt (Compt. Rend. XXXil, 289), magnetismen icke 
vrider ljusets polarisationsplan,' om glasparallelipipeden samman- 
tryckes efter hela sin Iflngd och icke blott på midten såsom vid 
Mattbuccis försök, så är det otvifvelakligt, att den vridning, som 
den sednare observerat, försiggått i den delen af glaset, som 
icke var komprimeradt. Huru denna vridning vid den använda 
melboden kunde synas olika i olika riktningar förklaras af de 
försök som hflr meddelas. 



— 28 — 

13,7 

1 4,5 

Medium 13'4. 
Vridningen af analysören var således i detta fall oära 
dubbelt sä stor som i det förra, ehuru den verkliga vridniogeo 
af polarisationsplanet vid förra tillfället var lika myckel ät 
höger som vid det sednare ät venster. De följande försöken 
äro i full öfverensstämmelse med det första. 

N;o «. 
A=30^ w;=69^5; m;'=9",3; u;"=15^7. 
Polarisationsplanets vridning ät höger eller vensler var vid 

detta försök =50^. 

N:o 3. 

A=80"; u;=39^5; to'=ö',7 i^"=38V. Polarisations- 
planets verkliga vridning ss20^. 

N.0 4. 
A«90"; ti;=:i6",8; to'=23',4; u;"=45",5. Polarisations- 
planets verkliga vridning =25^. 

N:o 5. 

i = 0; m;=I5V; u;'=4 7^9; to"=30',6. Polarisations- 
planets verkliga vridning =25^. 

Vid de tvä sista försöken, vid hvilka polarisationsplanet 
före vridningen var vinkelrätt emot eller parallelt med den 
riktning, i h vilken glaset var minst sammantryckt, skulle man 
möjligen hafva väntat, att to bordt blifva lika med noll samt 
w'^vo'\ Att detta icke inträffade, har sannolikt sin orsak 
uti omöjligheten att sammantrycka glaset sä» att riktningen af 
den största tätheten blir fullt vinkelrät mot riktningen af den 
minsta, samt att tätheten symmetriskt aftager frän den förra till 
den sednare. 

Slutligen bör nämnas, att glaset utan sammantryckning 
icke ästadkom nägon förändring af de färger, som qvarts-skif- 
vorna visade genom analysörens omvridning». 



— 89 — 

6. jRotknolar hos Poiamogelon peetinattts. -- Herr 

Wahlbbbg meddelade följande iakttagelse frän Herr J. G. Agabdh: 
»Under en sistlidne sommar företagen rensning af dam- 
men i härvarande botaniska trädgärd, Tastade Akad. Trädgårds- 
mästaren LuNDBsiG min uppmärksamhet pä ett slags lökar eller 
rotknölar, som i mängd förekommo i den upptagna gyttjan. 
Dessa knölar hade en mindre hasselnöts storlek; de voro af- 
länga, trinda, pä sned öfver midten märkta med en svag tvär- 
fSra^ mot ändarna något afsmalnande; till färgen bruna, men 
ofta olikfärgade ofvan och under tvärfåran, så att den öfra 
hälften än var mörkare, än ljusare än den nedre; sjolfva än- 
darna voro tvära, med märke efter, eller ännu bärande en 
trådsmal cylindrisk förlängning ifrån den ena, sällan ifrån båda 
ändarna. — Dammen hade förut varit bevuxen med massor af 
Potamogeton pectinatus; ingen annan vext hade der vuxit, der- 
ifrån rotknölarne kunde härstamma. Jag måste sålunda antaga, 
att de voro en produkt af nämnde Potamogeton, ehuru otroligt 
detta ock syntes, då både denna och andra Potamogeton-arter 
beskrifvas såsom egande krypande rhizomer och trådlika rötter. 
Bland de talrika såväl beskrifvande som physiologiska arbeten, 
jag haft tillfälle rådfråga, uppger endast FoBra {Die Poiamo- 
geta Böhmens), att roten hos P. pectinatus enligt Roth Enumer, 
Plant, skall vara knölig, och hos P. natans enl. Fisghbrs Reise 
im Russ. Reiche bestå af uppradade knölar. Jag bar förgäfves 
eftersökt de nämnda arbetena i våra biblioteker, och vet sålunda 
icke i hvad mån deras beskrifningar äro adaequata. Då emed- 
lertid dessa beskrifningar synas så litet påaktade, att i de tal- 
rika monografier öfver Potamogetonerne, som sedan blifvit pu- 
blicerade, de i tysthet förbigås, torde en ny beskrifning af 
dessa rotknölar hos Potamogeton icke anses öfverflödig. De 
observationer, som här meddelas, hafva blifvit gjorda på exemplar, 
som, efter gyttjans borttagande, utvecklat sig ifrån sjelfva de 
ifrågavarande rotknölarna. 

Ifrån knäna på den krypande rhizomen utgå trådlika rötter 
nedåt, och två slags grenar uppåt Det ena slaget bildar de 



- 30 — 

väl kända bladbärande stamioarae, aom smfiningom hoja fiig till 
vattenytan och slutligen der blonama. Grenarne af det andra 
slaget bestfi af några få artikulationer; de bara inga grOna blad, 
men slutas af en knopp, som utgöres af flera eller färre hop> 
sittande fjälL Desse grenar krypa, som del synes, på bott- 
nen, fästas dervid genom egna rottrådar, så att knoppame, som 
småningom utbildas till köttiga rotknölar, hvila på bottnen och 
sannolikt nedtränga allt djupare i den mjuka gyttjan tills de 
slutligen lossna ifrån moderstammen, for att sjelfva ge upphof åt 
ett nytt stånd. 

De omtalade knopparne bestå af fjäll, som motsvara va* 
gioerna bos de utvecklade bladen. Fjällen ega sålanda ur* 
sprungligen samma alternerande två-radiga ställning. Hvarje 
knopp utgöres af åtminstone två fjäll: ett undre ^ som i bör- 
jan är mera membranöst, vid basen stjelkomfattande, och der- 
efter öfvergående till en mer eller mindre (bakåt) utstående 
spets; ett öfre, mera köttigt och trindt, vid basen, der det 
omfattas af det nedra fjället, tjockare, upptill nästan retortlikt 
utdraget till en hals, som slutar i en tillbakaböjd spets. Dessa 
fjäll blifva under utvecklingen allt mera köttiga, smälta där- 
under mera tillsamman, och bilda slutligen de omtalade rotknö- 
larne. Den sneda tvärfåran på de utbildade knölame utmär- 
ker det ställe, der de båda fjällen sammansmält; den cylin- 
driska förlängningen ifrån den öfra ändan är det öfra fjällets 
retortlika spets; märket efter en trådUk fortsättning i den mot- 
satta ändan utvisar det ställe, der knoppen fastsuttit vid mo- 
dcrveitens axel; den bruna färgen öfver och under tvärfSran 
är mörkare eller ljusare, allt eftersom fjällens yttre membran 
sitter qvar eller är afskalad. Der membranen är aldeles borta, 
äro knölarne nästan bvita. 

Om i det undra fjällets axill en ny gren utvecklar sig» 
hvilket ofta inträffar, och dess knopp ombildas på samma sätt, 
sä uppstå två knölar, deraf den öfre med en kort stjelk synes 
utgå under spetsen och ifrån ryggen på den första knoppens 
nedre fjäll. Möjligtvis kunna på sådant sätt ännu flera knölar 



— 31 — 

vara radade liHhopa, och sålu&da de af Fiscflsa omtalade knö- 
larne bos Pot. natans uppkooDnsa. Hos en del knölar finnes pfi 
samma ställe endast en syl-lik spets, hvilken liksom den ter- 
minala sannolikt kan ge upphof åt en ny stam. 

När en ny vext frambryter ur rotknölen, öppnar sig den 
retorUika halsen på det öfra fjället, lemnande rum för ett tredje 
fjäll eller for en axel med sina appendikulära organer. I sjelfva 
verket bar nemligen det öfra fjället nära samma form som det 
oedra, endast att kanterna äro hoprullade öfver hvarandra, så 
att spetsen blir syl-lik. Vid påtryckningen af den inre knop- 
pen åtskiljas kanterna, och den nya stammen uttränger. 

Jag har icke haft tillfälle att undersöka om andra Potamo- 
geton-arter ha samma vextsätt som P. pectinatus. De kry- 
paode rhizomeroa bos P. oatans gå A djupt i gyttjan -^ på 
de ställen der jag undersökt dem — att alla Törsök att fram- 
draga ett fullständigt exemplar blifvit fruktlösa. 

I morphologiskt afseende torde dessa rotknölar hos Pota- 
mogeton ha ett visst intresse; de synas mig nemligen icke fullt 
öfverensstämma med någon af de typer Tor dessa slags bild- 
ningar, som allmännast äro kända. De kunna icke jemPöras 
med Monocotyledonernes bulbi; icke heller synas de mig fullt 
motsvaras af tuber%dief*na hos Epidendron och analoga vexler. 
Kanske närmast öfverensstämma de med Dicotyledonernes tu- 
bera, men med den skilnad, som är en loljd af sjelfva deras 
moQocotyledona typ: de uppkomma af en terminalknopp och 
ge upphof åt en sådan». 

Förklaring öfver Figurerna Tab, I. 

Fig. a. yngre planta af PotamogetOD pectinatus, utvuxen ifrän en 
mindre rotknöl. 61 utmärker bladb9rande grenar; r rottrådar; 
kn knoppar, som smäntngom ombildas till rotknölar. 

b. ftr en sådan knopp, svagt förstorad; en gren häller på att ut- 
veckla sig ur axillen pS det nedra fjSlIet. 

e. ar en yngre^rotknOl , omgifven af det nedra fjällets avarlbruna 
membran. 

d. ar en nfigot äldre rotknöl, der samma membran ar bortfallen. 

e. visar två sammanhängande mindre rotknölar. 

f. ar ett longiludinelt genomsnitt af desamma. 



— 34 — 

7. Solfarmor kelsen den 28 Juli 1851. — Från 

Herrar Ekblund och Bmuif, som pfi Lunds observatorium hade 
iakttagit denna förmörkelse föredrogos följande meddelanden. 

Herr Ekbluiid yttrar: 

»Observationerna anställdes med en akromatisk tub, som 
förstorar ungefär tjugu gänger och har ett synfält, som är mer 
än tillräckligt att rymma hela månskifvan. Den var för till- 
Tället försedd med bländglas och gaf en ren, klar och nästan 
alldeles hvit solbild, föga dragande åt gult Vinden var till 
en början S.V., temligen stark, började blåsa stötvis mot för- 
mörkelsens maximum, samt fortfor derefter inemot med samma 
styrka som förut. Några mindre, tunna moln syntes här och 
der i atraosferen, men solen var under hela förmörkelsen all- 
deles molnfri, med undantag af den sista halfva timman före 
förmörkelsens slut, då lätta skyar drogo förbi solskifvan. 

Förmörkelsens början observerade jag på det noggran- 
naste 3*2'20"5 Lunds medeltid efter observatoriets, af Kbssbls 
förfärdigade pendelur; den visade sig såsom en ytterligt fin 
svart punkt utan det ringaste spår af någon större sträckning 
utåt månkanten än inåt månskifvan, så att den första inträ- 
dande delen af månen efter all sannolikhet utgjordes af eo 
upphöjning på månen. 

Under det att månen härefter allt mer och mer fram- 
gick visade sig mellan 3**7' och 3*37' på dess främre kaol, 
synnerligast vid midten, flera små svarta taggar, liknande berg 
eller höjder; 3*33' syntes de märkbarligen mindre och för- 
svunne efter några minuters förlopp alldeles; 3*54' syntes nära 
intill södra ändan af månbågen en betydlig fördjupning eller 
inskärning, som förblef synlig under flera minuter. 

4*6'38" var blott en mycket smal solbåge qvar, och 
mörkret blef då efter några sekunders förlopp sä betydligt 
inom observatorie-rummet, att ljus måste antändas för obser- 
vationernas antecknande: 4*7'9" fördelade sig nästan hela öfre 
hälften af solbägen, förmedelst månens framskjutande upphöj- 
ningar, 



~ 33 — 

ningar, uti flera vexelvis svarta och ljusa ställen, liknaade ett 
band af svarta och gula perlor, under det den Ofriga delen 
af solbägen <5fvergick till en finare, ren ljusträd. Band och tråd 
avancerade ifrån (tetra sidan allt mer och mer ner åt den s^ra, 
hvarunder deras både längd och ljusstyrka emellan 4*7'9" och 
i*7'39" så betydligt aftogo, att jag hvarje Ögonblick väntade, att 
de helt och hållet skulle utsläckas; perlbandet var under denna 
kontinuerliga flyttning synbart ännu nära en minut, och trådens 
längd och ljusstyrka tycktes under denna tid vara i tilltagande; 
i''8'3d'\ då trådens midt hade uppnått solens sydpunkt, för- 
svann hastigt perlbandet, och solljuset tilltog i samma ögonblick 
med högst betydlig styrka, hvarefter solbågen fortgick under 
mindre märkbart tilltagande ljusstyrka allt mer och mer åt ve- 
ster. Under hela denna tid hade jag bländglaset oupphörligt 
tillskjutet för okularet för att fullkomligen förvissa mig om, hu- 
ruvida förmörkelsen var total eller icke, och kunde följaktligen 
ej observera, om någon gloria syntes omkring månen, eller någon 
proeminens visade sig vid dess kanter. Men Prof. Berlin, som 
var försedd med en god akromatisk handtub utan bländglas, ob- 
serverade just under denna tid både glorian och en betydligare 
proeminens vid månens sydvestra sida, ungefärligen der första 
beröringen hade egt rum. 

Förmörkelsen slutade 5*6'26"; dock är denna observation 
icke fullt säker pä 4 eller 5 sekunder, emedan solljuset syntes 
i en svallande rörelse, som gjorde att jag med nödig säkerhet 
icke kunde uppfatta detta lidsmoment. 

Hr Berlin meddelar: 

Under förmörkelsen anställde jag isynnerhet termometer- 
och psy krometer-observationer, dervid biträdd af Docenten åhlan- 
DER samt Studeranderne Krook och Berlin. Observationerna 
gjordes på tvenne olika ställen, neniligen å platforroen af ob- 
servatoriitornet, 72 fot öfver jordytan, samt i Botaniska träd-/^ 

(i ■'- _ 

gården. På hvardera stället voro tvenne känsliga lermonjetiarp'^': 
Öfvers. af Kongl. VeL-Äkad. Fpr/i. Årg. 9. N:o 1 &c 2. 3 




— 34 — 

med svärtade kulor upphflngda fritt, den ena i solen, den andra 
i skugga, frambragdt genom en vSgg af tjockt papp. Termo- 
metrames utslag hafva sedan blifvit korrigerade efter en nor- 
maltermometer. På hvardera stallet var afven en Augusts psy- 
krometer uppställd i skuggan. En temligen klar himmel gyih 
nade observationerna; endast mot slutet af förmörkelsen skym- 
des solen då och då af en mycket tunn sky. 

Under förmörkelsens maximum betraktade jag månen ge- 
nom en god terrestertub af ungefar 8 gångers förstoring och 
iakttog dervid både en nästan fullständig gloria och en röd proe- 
minens, så som Tab. II utvisar. 

För öfrigt anmärktes, att omkring S^^SS' solrök eller en 
svag dimma började lägga sig öfver landet isynnerhet åt V. och 
N., och denna tilllog M' före maximum, så att den liknade 
tjocka. Sju minuter ' före maximum började vinden, som förut 
blåst temligen starkt, att tilltaga och blåsa stötvis. Ungefär vid 
samma tid flögo en mängd svalor skrikande fram och tillbaka 
väl 4 00 fot öfver observatoriets tak. En nattskärra skall hafva 
under största mörkret visat sig på Lundagård; vid samma tid 
måste ljus antändas för observationernas antecknande. 



— 35 — 
7a6. /. Termometerobservationer 





PlOlMerv 


. platform 


I Bot. trUglrden 






i Mlen. 


iskoggati. 


isclea. 


i skuggan. 




2*30' 


21 3 


20.1 


27.5 


19.9 




45' 


19.5 


19.1 


26.0 


204 


moln fOr solen. . 


50' 


23.2 


20.6 


27.0 


20.9 


klart. 


55' 


21.5 


19.9 


26jo 


204. 


» 


3* 0' 


23.0 


20.6 


26.5 


204 


» 





20.0 


19.6 


21.5 


194 


tunna oioln omkr. solen. 


10' 


20.5 


19.6 


Ujo 


204 


klart 


15' 


21.5 


20.3 


25.0 


204 


» 


20' 


20.5 


19.6 


24.6 


204 


» 


25' 


20.6 


19.6 


24.0 


194 


» solrOk. 


30' 


21.5 


19.5 


23.5 


19.2 


» 


35' 


20.0 


19.1 


22.5 


19.0 


» 


40' 


19.3 


18.4 


*22j) 


18.6 


» 


45' 


18.5 


18.1 


20.0 


184 


lätta moln. 


50' 


18.3 


17.9 


19.5 


174 


klart 


56' 


18.0 


17.7 


19.0 


174 


» tjocka pfl jordytan. 


4» 0' 


17.3 


17.1 


18.0 


16.8 


blasten tilltager. 


2' 


17.0 


17o 


17.5 


16.6 


» » 


4' 


16.9 


16.9 


17.0 


164 


» » 


5' 


163 


16.9 


17.0 


164 


form. nära maximum. 


10' 


16.5 


16.9 


16.5 


164 


lätta moln. 


15' 


163 


16.3 


16.5 


164 


klart 


20' 


16.9 


16.3 


18.0 


15.9 


» 


25' 


162 


16.2 


19.0 


164 


» 


30' 


16.2 


16.1 


18.0 


164 


lätta moln. 


35' 


17.2 


16.3 


19.0 


16.7 


» » 


40' 


17.0 


16.6 


18.5 


16.7 


» » 


45' 


17.0 


16.3 


18.5 


16.8 


» » 


60' 


17.2 


16.3 


19.0 


16.9 


» » 


66' 


il ja 


-16.1 


18.5 


16.9 


» » 


5* 0' 


17.0 


16.1 


18.5 


16.9 


» » 


6' 


17.2 


163 


19.6 


17.0 


» » 


10' 


17.2 


16.6 


194 


17.1 


» » 


16' 


17.2 


16.9 


19.5 


174 


M >» 


20' 


17.2 


17Ä 


18.5 


184 


» » 



— 36 — 



Tab. IL Psykrometerobservationer 





PlObserv. platform 


I Bot trSdgårdeD. 






A. 


B. 


Dier. 


A. 


B. 


Diff. 




!l»30' 


20.0 15.2 


i» 


20.1 


14.2 


5.9 




45' 


19.2,14.9 


4.3 


20.2 


14.8 


5.4 


moln for solen. 


60' 


20.2 16.5 


3.7 


20.4 


14.8 


5.6 


klart. 


65' 


19.6 


15.0 


4.6 


20.2 


14.4 


53 


» 


3» 0' 


20.2 


15.2 


5.0 


20.4 


15.0 


5.4 


» 


5' 


19.4 


15.2 


4.2 


20.1 


14.7 


5.4 


tunna moln omkr. solen. 


10' 


19.6 


15.3 


4.3 


19.9 


14.6 


5.3 


klart. 


15 


' 20.3 


15.6 


4.7 


20.4 


14.8 


5.6 


» 


20' 


' 19.S 


15.4 


4.1 


20.O 


14.8 


5.2 


» 


25' 


' 19.5 


15.0 


4.5 


19.4 


14.7 


4.7 


» 


30 


19.4 


15.2 


4.2 


19.2 


14.7 


4.5 


u 


35 


19.0 


14.8 


4.2 


19.1 


14.4 


4.7 


» ! 


40' 


' 18.3 


14^ 


3.5 


18.6 


14.2 


u 


» 


45' 


' 18.2 


14.5 


3.7 


18.4 


14.1 


4.3 


lätta moln. 


50 


' 17.7 


14.2 


3.5 


17.8 


13.7 


4.1 


klart. 


55 


' 17.6 


14.2 


3.4 


17.6 


13.7 


3 9 


» 


4» 


' 17.3 


13.9 


3.4 


17.1 


13.2 


3.9 


» 


2' 


' 17.2 


13.8 


3.4 


17.0 


13.2 


3.8 


» 


5 


' 16.9 


13.5 


3.4 


16.8 


13.2 


3.6 


» 


10 


■ 16.8 


14.2 


2.6 


16.6 


13.2 


3.4 


lätta moln. 


15' 


16.4 


14.2 


2.2 


16.6 


13.2 


3.4 


klart 


20' 


16.2 


14.2 


2.0 


16.2 


13.0 


3.2 


9 


25' 


16.4 


14.4 


2.0 


16.4 


13.6 


2.8 


» 


30' 


16.0 


14.4 


1.6 


16.3 


13.5 


2.8 


lätta moln. 


35' 


' 16.2 


14.6 


1.6 


16.8 


13.8 


3.0 


» » 


40 


' 16.6 


14.6 


2.0 


16.7 


13.7 


3.0 


» » 


45' 


' 1G.4 


14.8 


1.6 


16.9 


14.0 


2.9 


» » 


50' 


■ 16.2 


15.0 


1.2 


16.8 


14o 


2.8 


M » 


55' 


' 16.2 


15.0 


1.2 


16.8 


14.2 


2.6 


» » 


6* 0' 


16.1 


15.0 


1.1 


16.8 


14.3 


2.5 


» » 


5' 


16.4 


15.2 


1.2 


16.9 


14.3 


2.6 


» » 


10' 


16.6 


15.2 


1.4 


17.0 


14.2 


2.8 


» » 


15' 


16.8 


15.2 


1.6 


17.2 


14.3 


2.9- 


» » 


20' 


' 17.0 


15.4 


1.6 

1 


17.4 


14.5 


2.9 


» » 



— 37 — 

Hr v. Pastor Th)AifDBR, som vid Ryssby i Smaland iakt- 
tagit den totala solformOrkelsen den 28 sistlidne Juli, hade 
derom insändt följande: 

NUr förmörkelsen blef total, framkom från östra solkanten 
ett horn med spetsen vänd nedåt. Straxt derefter syntes ett 
dylikt horn af samma form som det föregående, men något min- 
dre, beläget något nedom det förra. Ett tredje horn, minst af 
alla, syntes några ögonblick derefter öfver de begge förra. Kort 
innan solljuset återkom, sammanrann det öfversta hornet med 
det mellersta och detta åter med det nedersta. Det återkom- 
mande solljuset utbröt ungefär på samma ställe, der det mel- 
lersta hornet var beläget. Färgen på hornen var rödaktig eller 
liknande glödande jern. Observationen anställdes med en ter- 
rester-tub, på hvilken okularglaset var svärtadt. 



8. Vattenståndet i Mälaren och Saltsjön un- 
der år 1851. -^ Hr Erdiann meddelade följande: 



— 38 - 

Tabell öfver Mälarens och Saltsjöns medelhöjd satni höjsla 

sammandragen ur den vid Sluss- 



Mälavbu. 









Hedel- 
stind 


Hfletu 

stind. 


Unu 

stInd. 


Btgir nr 


Januari. . . . 




högstA 
▼atten*> 
stind. 


ligita Ytt- 
tenttlnd. 


Fot 


tnm. 


Fot 


tam. 


Fot. 


tum. 


9 


9 


10 


1 


9 


6 


4-8. 


28-31. 


Februari . . 






9 


3 


9 


6 


9 


2 


1-2. 


9-12. 16-Ä 


Mars .... 






8 


11 


9 


2 


8 


8 


1-6. 


29-31. 


April . . . 






9 


5 


10 


9 


8 


7 


30. 


9-ia 


Maj .... 






13 


3 


13 


10 


11 


2 


18.20-24. 


1. 


Juni .... 






12 


10 


13 


7 


12 


4 


1. 


30. 


Juli .... 






11 


7 


12 


3 


11 




1. 


30-31. 


Augusti . . 






10 


6 


10 


11 


10 


1 


1-6. 


28-29. 


September . 






10 


6 


10 


8 


10 


2 


7-a 


26.29. 


October . . 






10 


3 


10 


7 


10 


2 


19. 


2. 6. 


November . 






11 


2 


11 


10 


10 


6 


29-30. 


1-2. 


December . 






12 


1 


12 


3 


11 


10 


16. 


6-ia 


Medium fdr 








hela året 


> 


• 


10 


9 















') Se vidare hltrom K. V. A. Öfversigl för åren 1847—51. 



— 30 - 



och lägsta mttenstånd*) i fot och verktum under år 4854, 
verket i Stockholm förda Journal. 



Januari 
Februari 
Mars . 
April . 
Maj . 
Juni . 
Juli . 
Augusti 
September 
October . 
November 
December 



Saltsjön. 



Medel- 
fttÅnd. 



HögsU 
stånd. 



UgsU 
stånd. 



f^t 



Medium för 
hela året . . 



8 
8 
8 

7 



tmiL 



10 



10 



8 1 



8 
8 
8 
8 



11 

8 
5 



rot 



tam. 



10 



8 



10 1 

9 3 

9 2 

8' 9 



9 
10 



10 
9 



8 6 



Fot 



5 



2 



f 



5 



2 



tam. 



8 



7 

7 



8 
8 
8 



8 
8 



9 



8 8 7 6 



8 
9 



Dagar för 



högitft 
▼ätten- 
stånd. 



2. 6. 



2^ 



3. 



da 



28-31. 



24-26. 



^. 



1-2. 



29. 



1. 



23. 



lägsta ▼•t* 
(anstånd. 



25. 



4.7.9. 



27. 



i9-2a 



14. 16-18. 



7. 



3a 



29. 16,17.21,22. 



29. 



2. 



3a 



5. 



— 40 - 

9. Eli säll all aloebraiskl snlvcra tissa arter 
aj eqvalioner af hoilten grad som AelsL — Ur en 
skrifvelse frän Hr E. 6. Biorling meddelade Hr L. Stanbbrg 
följande. 

Händelsevis kom jag for några dagar sedan att erinras om 
ett sätt att algebraiskt solvera tredje gradens eqvationer, hvilket 
finnes anfördt i Gi'unerl*s Archiv der Alath. u. Physik 4:en 
Th. under rubriken y>Neue auflösung der cubischen Gleichun- 
gen ixm Herrn J. Cockle (Aus Cambridge matliem. Journal N:o 
XII, frei Ubersetzt von dem Herausgeberhy Utgifvarens fram- 
ställning deraf ar i korthet följande: 

4:o) Om coeiBcienterna i eqvationen 

satisfiera vilkoret 3ac=b^] sä ofverflyttas re', hvarefter man 
multiplicerar eqvationens alla termer med 3ab samt adderar a^ao^ 
till båda membra. Derigenom reduceras eqvationen till 

a{a'—3b)x'={ax-^by; 

hvarefter upplösningen Hr lätt verkställd. — Och f:o) om coefB- 
cienterna icke safisfiera det nämnda vilkoret; så kan eqvationen, 
genom positionen 

reduceras till en sådan t/-eqvation af 3:dje graden, att dess 
coeOicienter satisfiera delsamma, allenast man till s antager den 
ena eller andra af rötterna till en viss 2:dra grads eqvation. 

Det har intresserat mig att uppsöka den allmänna sats, 
hvaraf förestående 1:o) är det för 3:djc grads eqvationerna pas- 
sande enskilda fall, så mycket mer som jag varseblef, att detta 
uppiösningssätt i sjelfva verket är alldeles oberoende af coeffi- 
cienten för högsta digniteten af x och således angifver på en 
gång rOtte,rna till en m:te grads eqvation, hvars coeflicienter 
uppfylla vissa vilkor, och rötterna till en (m - 4) grads eqva- 
tion, hvars coeOicienter uppfylla samma vilkor. Resultatet blef 
följande. 



— 41 — 

1:o) 
Rdtterna till hvarje eqvation af formen 

hvars coefficienter a, b^ c, utan att vara =o någon^ salisfiera 
vilkoret 

(ä) ca^^b\ 

angifvas af 



(^0 - = 1 

Och som det gäller, äfven om coefBcienten d är =o; så 
inses deraf omedelbart, att rötterna till hvarje fullständig eqva- 
tion af 2:dra graden 

o=^a-\-bx^cx^, 

hvars samtliga coefficienter satisfiera vilkoret (or), kunna finnas 
ur formeln 

om man låter c, successivt betyda de båda imaginära kubik- 
rOtlerna ur enheten. 

«:o) 
Rötterna till hvarje eqvation af formen 

(i) o=a+6ir+ca;'+c/aj'+ea;*, 

hvars coefficienter a, by c, d, utan att vara =d någon, satisfiera 
de tvenne vilkoren 

db^ (|c)'. 



angifvas af 

(to 



rf'«=|o. 



1 ^4^^d*—^^ce 



Och som det gäller, äfven om coefficienten e är =0; så 
inses deraf omedelbart, att rötterna till hvarje fullständig eqva- 
tion af 3:dje graden, af formen (1), hvars coefficienter satis- 



— 4J — 

fiera icke vilkoret {a) , utan de båda vilkoren (fi) *) , koDDa fin- 
nas ur formeln 

om man låter i^ successivt betyda alla enhetens 4:de rötter 
utom 1. — 

3:o) 
Rötterna till hvarje eqvation af formen 

(3) o = a+ 6x+ca?'+{/a?*+ea;* -»-/a?* , 

hvars coefficienter a^b, . . . e, utan att vara =o någon, satisfiera 
de trenne vilkoren 

«=t (I)' 

angifvas af 
(3) 



e 



l _-e+*/e»— 4«»ii/^ 



Och som det gäller, äfven om coefficienten f }kt =so; så 
inses deraf omedelbart, att rOttema till hvarje fullständig eqva- 
tion af 4:de graden, af formen (2), hvars coefficienter satisfiera 
icke vilkoren (p), utan de trenne vilkoren {y)**), kunna finnas 
ur formeln 

om man låter e^ successivt betyda enhetens alla 5:te rötter 
utoiH 1. — 



*) Dessa gifva nemligen, såsom relation mellan a, b och c, icke for- 

3 

meln (a), utan: a€=^'r-b*» — 

o 

**) Dessa gifva nemligen, såsom ullryck för relationen mellan dj by c 
och relationen mellan d^a, e, icke formlerna (/}), utan dessa båda : 



2 

c> 

(Tåas— '^ 
10 



— 43 — 

I allinllnbet galler följande 

Thearem /. 
Rötterna till hvarje eqvation af farmen (m helt tal). 

(I) i>=a^^+a,a5+o,flDV +a^a^+a^i(c*+* , 

hvars coefficienter a^^, o,, . . . . a^ (a^, må nu vara hvilken 
som helst), lUan att vara so någon, satisfiera de (m—I) 
vilkoren 



■• ® 111+ 1 Vm ■• *^ ' 
angifves af 

(10 1 ^ ^ 

Beviset skall straxt DedaDfOre utsättas. På ibrhand an- 
markes, att som detta theorem gaUer afven för a^^^ =0, så 
följer af detsamma omedelbart detta 

Theorem S. 
y.o) Röttertia till hvarje fullständig eqvation af nute 
graden 

(II) o^ia^^ayX-^-a^x'^^- +a«aJ"*, 

hvars samtliga coefficienter* satisfiera de (m-i) vilkoren (^A), 
kunna finnas ur formdn 

om man låter i^^ successivt betyda enhetens alla (m+4) 
rötter utom 4. — H varemot 2:o) rötterna till hvarje eqva- 

*) Den vanliga beteckningen af biDomial-coefiicienlerna. 



44 



lion af formen [11), hvars coefjicienter utom a^ {som kan vara 
hvilken som helst), utan att vara =0 någon, satisfiera de 
(m— 2) vilkoren 



(B; 



I , (m-.l)4/ 2 



«:i?öJo= 



(m-l)m-i/ 2 



m 



(s^^-»)"-' 



angifves af 



(10 



j -öm-i + r «:-- ;^ ö:i?ör«-töm 



2 
m— 1 



• fl— • 



Beviset för theoremet 1 kan framställas sålunda: 
I stället för eqvationen (I) eller, som är detsamma, 

får man — genom multiplicering med /aa2""*a„_i (då ingendera 
af dessa båda coeflBcienter är =0) och addering af a*^*a?*+' 
— sätta 

+(m+1).(fl^a;r-'.^^aU. 



+(m+>l),(a^a?)~- » '^ 
+(m+4),(a^a?)~-' 



(m+l), 
(m4-l)4 



+(m-i-1)j (a^a?)*"* 



(w+i). 






+('^+<)«. («-.^)~— «r'ö..-i«i. 



(m-HiU 



+/ta:-»a^_jao, 



— 45 — 
och således, om /u antages sådan, att 

fär man 
eller 

eller, som är detsamma, sjelfva eqvationen (I'), i det fall att 
vilkoren 

/^ n a a -fin ^« 



1(«+1) 



-«l^«-lfl— 8=(i^--,)*, 



d. ä. just vilkoren (A) i theoremet, iiro uppfyllda af eqvationens 

coefficienter a^, a^, a^, hvaruti afven inclusive ligger det 

förbehållet, att ingen af dessa coefficienter är =o (eftersom hela 
raisonnementet förutsätter — se ofvan — att ingendera af a^ 
och a^_^ ar =o). — 

H. S. B. 

y. Anm. Att eqvationens (II) coefficienter o^, a,, ... a^_, icke 
kunna pä en gäng satisfiera vilkoren (B) och vilkoren 
(A), kan inses redan deraf att, om a^ elimineras mel- 
lan de tvenne första af vilkoren (A), deraf erhälles 
relationen 

a^.,a^,,= ~ (m- i), (^-.-a^.^», 

som motsäger det första af vilkoren (B). — 
2. Anm, 1:o) Om coefficienterna a^, a^, a. till en fullstän- 
dig eqvation (II) af m:le graden icke satisfiera de 



— 46 — 

(m-1) vilkoren (A), men i sUlHet coeflBcienterna a.^ 

a^_^, a^ satisfiera de denned analoga vflkor, socn 

fås genom att i dessa (A) utbyta 

respective mot 

sä angifvas dess rötter tydligen af 

Och 2:o) om coefficienterna a^^, flj, a^_^ till en eqva- 

tion af formen (II) icke äro sä beskaffade att de, 
utan att vara »o nägon, satisfiera de (m- i) vil- 
koren (B), men i stället coefBcienterna a^, flm-i>- • • • 
a, äro sädana, att de, utan att vara =0 nägon, sa- 
tisfiera de dermed analoga vilkor, som fäs genom att 
i dessa (B) utbyta 

respective mot 

sä angifvas dess rötter af 

- a,+ H^ fl»- j^ ar-'fl A 

05=5: — i . 

2 



Akademiska angelägenheter. 

Den 4A Januari. 

Pr«ses lillkäanagaf, att Akademiens inländske ledamot i femte 
klassen, f. d. £n?oyén, C. m. st. K. N. O., Hr Frih. Cokstawtiii d*Obssor 
med döden afgätt den 26 sistl. December. 

Till inländsk ledamot i nionde klassen kallades genom anstAldt 
val Öfverste-Kammarjunkaren, C. m. st. K. N. O., Hans Exc Hr Grefve 
Gustaf Tkollb Bokdb. 



— 47 — 
SKÄNKER. 

7NU Veien^hapM-^Ahademien» BibUothek. 

Ånmoma åen^ 44 Jamta/rL 

Af Hoiisl* St«r-BrlteBiii0U« lieverliiveit* 

Observations made at the Magnetic and Meteor. Observatory at the 
Cape of Good Hope. . Vol. I. London 1851. 4:o. 

Maclbar, Tb., Contributions to Astronomy and Geodesy. London 
1851. 4:0. 

Af Kejserl* irefea»lå»ps»AlLademleii I DTIeii. 

Denkschriften. Philosopb. hist. Glasse. Band. II, H. 2. — Math. Na- 

turw. Classe, Band. II. Wien 1851. Folio. 
Siizungsberichte. Math. Naturw. Glasse. 1851: 1 — 4. Philos. hist. 

Glasse. 1851: 1—5. 8:0. Mit 2 Beilagen Tafeln. Folio. 
Archiv fur österr. Geschichts-Qiiellen. 1850, II: 3 — 4. 1851, I: 

1—4. 8:o. 
Fontes Rerum Äustriacarum. Vol. IV. Wien 1851. 8:o. 
Notizen-Blalt. Beilage zum Archiv. N:o 1—18. 8:o. 
Preis-Aufgaben. 1851. 4:0. 

Af Honsl. Belfflska Vetensl&aps-Akadeiiileii. 

Mémoires de rAcadémie. T. XXV. 1850. 4:o. 

Bulletins. 1850: II. 1851: L 8:o. 

Annuaire de rAcadémie. 1851. 8:o. 

L. A. GauTER, Opuscules Philosophiques. Bruxelles 1851. 8:o. 

Af Hr A. 9iietelet« I liriixelle«. 

Annales de TObservatoire Royal de Bruxelles. T, I. p» 1. 1851. 4:o. 
Annuaire de TObservatoire 1851. 12:o. 

Aff F6rfftefterae. 

A. DE LA RivE, A. P. de Gandolle, sa vie et ses Iravaux. Paris 1851. 8:o. 
G. S. Nees v. EsKNBBCK, Vergangcnheit u. Zukunft der Kaiserl. Leop. 

Garolin. Akademie der Naturf. Breslau 1651. 4:o. 
— — Bittgesuch. Febr. 1851. 8:o. 

Af Vtslffvaren. 

Nya Botaniska Notiser. 1851: N:o 8, 9 och 10. 

Aff Hr ILmmK. H«vs0tr6m. 

Svensk Skol-Botanik, innefattande 250 typiska afbildningar af Svenska 
Vflxter. Utgifven af N. J. ANOKassoii och K. Fa. Thkdrrius. B. I. 
H, 1—3. Sthra 1851. 8:o. 



ÅnmåUa den 44 Februari, 
Aff H. DaiiMlie Vldenskalieraw flvlsliap I K£pen- 



K. Selskabets Skrifter. Naturvid. og Mathem. Afdeling. B. 2. Kbhvn 
1851. 4:o (m. t.) 



~ 48 « 

Af K. R. »••lofflselie ReieltMiiistalt I IVIen. 

Jahrbuch. 185J. N:o 2 & 3. Wien. 8:0. 

Af American PMl«s«pMcal Soclety I PMliUielplila. 

Proceediogs. Vol. V. N:o 45 åt 46. Pbilad 1850, 51. 8». 

Af Hr FrIK. Ij. A. dWomlire»-Flriii«» I Alals* 

Lettres inédites de C. Linné å F. Boissikr dk Sauvages. Alais 1851. 
8:0. (Feuilles 1 & 2). 

Af K. Ber|(»-C«llesi«m. 

Bergs-CoIIegii underd. Berfiiti*Ise, är 1850. Sthm. 4:o. 

Aff VtffifVariie. 

Nya Botaniska Notiser utgifne af N. J. Andersson. 1851: N:o 11, 12. 

— Af K. F. Theoenids. 1852: N:o 1. 8:o. 
Memorial de Ingenieros. Anno 6. N:o 12. Madrid 1851. 8:0. 

Af Hr C n. BoKeman. 

De Curculionibus, von den Korn-Motten, öder Wurmern. Yon Coxr. 

TiB. Rakgone. Berlin 1665. 12:o. 
RuEBNER, A., Dissert. solen n. de Lupo. Argentor. 1688. 4:o. 
Lehhann, J. Fr., Exercilatio historico-zoologica de Apibus. Lips. 

1 668. 4:o. 

Tiii Htkets J¥aturht»taris/UB MuMeuin. 

Zoologiska afdelninff^en. 

Af Canservatarii A. Halm. 

En Cyprinus cephalus, samt 
£n Bclone vulgaris. 

Aff Hr Beciar DIetrIcfc. 

En Simia cynomolgus från Java. 

Aff Hr Adjunkt lilljebarv. 

En samling af nordiska Crustaceer. 

Aff Hr Doctor B* Clate. 

Ett större antal exemplar af Helix pygroaea från Östergötland, samt af 
Succinea oblonga frän Aachen. 



Mineralogiska af delningen. 

Aff Hr Iselfltrént* 

Sextiosex stuffer mineralier och bergarter frän Wcrmland och DaUland. 



6T0CEH0L1I, 1832. P. A. NOBSTEDT St SÖ NE B. 



TaiJr. 



y 




'afi,, "■'■> 







<:^^ 



Jahrl 

Af 

Proc» 



Let 1 1 



Bergi 

Nya 
Mem< 

De C 

RUEBf 
LERMi 



* 



En C 
En B< 



En S 



En sa 



Ett st 



Sextio 



T«hX. 



ÖKVKRSKiT 



AF 



RO\GL. VETEIVSRAPS-ARADEMrE^S 

FÖRHANDLINGAR. 
Arg. B. I Sft*. Jfl «< 

Onsdagen den 10 Mars. 



Féredragr* 

!• ^y^ svenska Hemiptera. — Herr Bohsman an- 
förde: Sedan Linné 1761 utgifvit andra upplagan af Fauna 
Suecicaj blef Hemipterernas ordning, liksom flera bland de öf- 
riga, icke pä längre tid inon) Sverige bearbetad, och det var 
först efter 67 års förlopp, som Fallen genom sitt förtjenstfuUa 
arbete itHemipte^^a Sa«cice» deröfver spridde ett fullständi- 
gare ljus. Dä en kort jemlorelse emellan hvad som var 
Linné bekant af hithörande djur, och de arter vi nu känna, 
icke torde sakna intresse, har jag ansett en öfversigt af den 
ständpunkt hvarpä kännedomen om de tvenne stora afdeloin- 
garne Heteropiera och Homoptera befunnit sig under hans tid 
och den närvarande, Törtjena att här meddelas. 

Sistberörde författare upptager i Fauna Suecica af den 
förra gruppen 65 och af den sednare 23, eller tillsammans 
88 arter. Fallen beskref deremot 229 HeieropUra och 83 
Homoptera eller 312 arter. Genom Zetterstbdts /nsec/a Lappo- 
nica hafva af de förra tillkommit 22 och af de sednare 26 
species. Uti åtskilliga i Vet. Akad. Handl. införda afhandlingar 
har jag ökat Heteropterernas antal med 20 och Homopterernas 
med 72. Lägges slutligen härtill de arter som Dahlbom an- 
fbrt i Vet. Akad. Handl. för 1850 nemligen, af de förra 9 
och af de sednare 8, sä finner man, att de Hemiptera hvilka 



— 50 — 

under LiNNfis tid uppgingo till 88 och under Fallens till 2\i, 
genom sednare tiders forskningar blifvit ökade till 469 arter. 
Som i Riks-Musei Entomologiska samlingar ännu finnas 
emellan 30 och 40 såsom svenska ej anförda species tillhö- 
rande denna ordning, har jag ämnat i den män tid och till- 
Tälle roedgifva beskrifva desamma, hvarigenom art-antalet kom- 
mer att nägot öfverstiga 500, eller blifva nära 6 gänger större 
än dä Linné bearbetade hithörande grupper. 



1. Aelia rostrata: elongato-ovata, flavescenti-grisea; capite oblongo* 
triangulari, apice parum deflexo, leviter emargiDato, basi fasco- 
trivittato; antennis carneis; prothorace antice evidenter impresso, 
albido«tricarinato, inler carinas fusco-puactato; scutello medio 
carinato, basi utrinque Yitta caneata, fusca^ hemelytris immacu- 
latis, membrana albida V. Long. 10, lat. 5 millim. 
In gramine locis aridis ad Wamblingo Gottlandie mense Augusto 
specimeQ unicam legi. 

Siatura et summa similitudo A. acummatcBf major, capite longiore, 
oblongo-triangulariy apice parum deflexo, baud constricto, prothorace 
antice evidentius impresso et tricarinato ut et colore pallidiore, ab 
illa certe distincta. Caput oblongo-triangulare, antrorsum attenuatum, 
apice baud deflexum, utrinque rotundbtum, medio leviter emarginatam, 
inträ apicem parum constrictum, tupra coovexum, crebre, mediocriter 
punctatum, dilute flavescens, sub-nitidum, postice vitta brevi fasca, 
Carina flavescente quasi divisa instructum, sulcis duobus longitudioa- 
JibUB, utrinque abbreviatis, antice convergentibus impressum^ lateribos 
margiaatum, dilute f usco-punctatum ; verlice medio utrinque ocello 
fusco ornato; oculis parvis, rotundatis, modice convexis, nigro-bronneis. 
Antenn» carneae, pubescen tes, articulo besali flavescente. Protborax 
latitudiae multo brevior, antice capite nonnibil latior, leviter rotuo- 
dato-emarginatus, lateribus obliquis, basin versus ampliatis; postice 
late leviter rotundato-emarginatus, anguiis oblique sub-truncatis, 
extrorsum leviter emarginatia; supra modice convexas, dilute fla^^' 
scenti-griseus, sub-nitidus, crebre punctatus, antice transversiia sat 
late impressus, distincte albido-tricarinatus, carinis lateralibus breyibos, 
ad apioem non coatinuatia, intre Carinas fusco-punctatus, basi dod 
procul ab angulos logitudinaliter impressus; marginibus crasse asrS^' 
natis, antice fusco-punctatis. Scutellum magnum, oblongo-triangola^^» 
Bupra parum convexum, confertim punctulatum, dilute flaveseens, basi 
vitta cuneata, fusca, carina flavescenti divisa. Hemeiytra dilute fls^^ 
scentia, subnitida, crebre punctata, nervis validis, elevatis, dilatio^ibusj 
membrana albida, nervis parum infuscatis. Abdomen supra asnenrD} 
lateribus lineaque media Joagitudinali flavescentibus, aubtus flavesoenti' 
griseum, crebre punctatum, pectore utrinque punotisquatuor,abdomio 
serie laterali e punctis sex, nigro-Fuscis. Pedes dilute flavesceotes; 
albido-pubfiseentes, subtiliter^ parce nigro-maculati. 



— 5< — 

2. PsBUDOPBLosus defUipes: oblongo-o?ata8y fusco-ferrugineus, opacus, 
setulis brevissimis pallidis adspersus; antennis ferrugineis, articulo 
quarto ovato, acuminato, basi nigro, apice cinereo; prolborace 
albido-marginatOj angulis posticis obtase rotundatis; membrana 
dilute fusca, confertim nervösa, nervis furcatis; fenooribas poste*- 
rioribus subtas unidentatis. ?. Long 6, lat. 2j millim. 

In Oelandia ante plures aonos individuum unicum inveni. 
Statara fere et similitudo PaeudopM, apmtpediSf dimidio fere minor, 
antennarum articulo quarto breviore, ovato, basi nigro, prolborace 
breviore, antrorsum minus angustato, angulis posticis obtuse rotundatis, 
membrana hemelytrorum crebrius nervösa ut et femoribus posterioribus 
ante apicem dente parvo munitis ab illo facile distinctus. Caput a 
basi ad antennas snb-quadratum , dein antrorsum triangulariter pro- 
ductum, supra modice convezuro, inaequale, fusco-ferrugineum, opacum, 
crebre rugoso-punctalum, breviter cinereo-setulosum, medio longitudi- 
naliter carinatum; vertice ocellis duobus valde elevatis, transversim 
positis instructae; oculis parvis, rotundatis, valde convexis, nigro- 
brunneis. Antennae dimidio corpore longiores, ferrugineae, articulo priroo 
brevi, crasso, rugoso-punctato, secundo et tertio nonnibil tenuioribus, 
illo antecedente nonnibil breviore, hoc secundo fere triplo longiore, 
altimo ovato, acuminato, ad medium nigro, dein cinereo-micante. 
Protboraz latitudine postica dimidio brevior, antice truncatus, angulis 
antrorsum productis, acuminatis, lateribus oblique ampliatis, pone me- 
dium leviter sinuatis; postice sub-truncalus, angulis obtuse rotundatis; 
supra parum convexus, fusco-ferrugineus, opacus, parum profunde 
punctatus, antice maculis tribus obsoletis, transversim positis^ nigro- 
fuscis, marginibus elevatis, albidis, subtiliter crenulatis. Scutellum 
triangulare, fusco-ferrugioeum, opacum, crebre punctulatum, apice 
acuminatum. Hemelytra fusco-ferruginea, opaca, parce punctata, puncto 
singulo setula brevi, albida instructo; membrana dilute fusca, nervis 
crebris, obscurioribus, plerisque furcatis. Corpus ferrugineum, sub- 
opacum, subtiliter, crebre punctulatum, breviter cinereo-setulosum, 
parce fusco^^variegatum. Pedes ferruginei, cinereo-setulosi; femoribus 
parum incrassatis, posterioribus subtus ante apicem dente parvo, acuto 
armatis; tibiis medio metatarsisque dilute flavo-testaceid. 

S, Gonnus Ledi: oblongus, fusco-teataceus, longe griseo-piloaus, nigro- 
punctatus, antennis dilutioribus, articulo tertio basi apiceque 
nigro-annalato, ultimo extroranm obscuriore; scutello apice acu- 
minato; bemelytris parce fusco-maculatis, membrana albida; ab- 
domino supra rufo-testaceo, vitta ntrinque dorsali, maculis late- 
ralibus lineaque apicali, nigris; pedibus confertim nigro-punctatis, 
tarsis angaste fnsco-annulatis, unguiculis nigris. cfV- Long. 
8—10, lat. 24 — 3^ millim. 
In Ledo palustri ad Anneberg Smolandiae et prope Holmia 
passim inveni. /^ 

Reliquis bujus generis longior, densius et longius pilosus. Cf^ 
snb-triangulare, antrorsum acuminatum, supra parum convexum, f 
testaceiim, subtiliter, sat crebre nigro-punctatum, pilis densis,^ 
longis, griseis vestitum; ocellis in vertice sitis, valde elevatis, dil 




— oi — 

ribui«; ocuiis pfirvis, rotundatis, convexis, ferrugineis. Antennae cor« 
pore dimidio longiores, dilule rufo-testaceae, articulis Iribus primU 
maculis parvis, nigris adspersis, parco albido-pilosis, primo brevi, 
crasso, basi apiceque nonnihil angustato, secundo tertioque tenuiori- 
bus, elongalis, longitudine fere aequalibus, boc basi apiceque anguste 
nigro-annulalo, ultimo antecedente crassiore et nonnihil longiore^dense 
pubescente, exlrorsum infuscato, apice acuminalo. Protborax latitu- 
dine postica paullo brevior, antice leviter roUindato-emarginalas, iate- 
ribus basin versus oblique atnpliatus, postice sub-truncatus, angulis 
rolundalis, leviter elevatis; supra paullo convexus, fusco-téslaceas, 
parum nitidus, protunde, crebre nigro-punctatus, sat dense et longe 
grisco-pilosus, inträ apicem rugula transversa lineaque media aub- 
elovata, laevi instructus. Scutellum triangulare, supra planum, fusco- 
iestaceum, nigro-punctatum, griseo-pilosum, lateribus elevalis, apice 
Bcuminato. Uemelytra fusco-lestacea, griseo-pubescentia, maculis par- 
vis, sparsis, fuscis variegata, obsolete, postice extrorsum evidentius^ 
punctata; membrana sub-hyalina, nervis vix obscurioribus. Corpus 
rufo-testaceum; abdomine supra viltis duabus latis, dorsaiibus, inaequa- 
libus, maculis lateraiibus lineaque apicali, nigris, subtus maculis 
parvis nigris et fuscis adsperso, medio serie e maculis nigro- 
fuscis. Pedes flavo-testacei, albido-pilosi, maculis parvis, crebris, 
fuscis adspersi; tarsis anguste fusco-annulatis, articuio ultimo, basi 
excepto, unguiculisque nigris. 

4. Pachtmkrus FragaruB: ovatus, sub-glaber, flavescenti-griseus, antice 
nigro-punctatus; antennis nigris, articuio primo et tertio basi, 
secundo, basi excepto, testaceis; capite convexo, utrinque fusco- 
vittato; prothorace ante medium transversim sulcato, longitudi- 
naliter albido-carinato; scutelio brevi, apice rotundato, albido- 
carioato; bemelytris dilute ochraceis, fusco-lineatis, membrana 
albida; femoribus fusco-maculatis, anticis basi infuscatis. cf^. 
Long. 4J — 5, lat. 2 — 3 millim. 
Var, a, bemelytris brevissimis, apice rotundatis, membrana nulla. 

In copula saepe visus. 
In Fragaria vesca var. a frequenter lectus. Individua bemelytris 
completis rarissime occurrunt. 

Species forma scutelli a reliquis mox distincta. Caput sub-trian- 
gulare, antrorsum attenuatum, apice sub-truncatum, supra convexum, 
crebre, mediocriter rugoso-punctatum, nigrum, albido-aericeum, medio 
viita sat lata, rufo-testacea ornaturo, antice tenuiter, longitudinaliter 
bi-canalicuJatum, medio elevatum; ocellis vix conspicuis; ocuiis parvis, 
semi-globosis, nigris. Antennae dimidio corpore nonnihil longiores, 
nigrix;, articuio primo brevi, crasso, basi testaceo, secundo primo daplo 
longiore, tenuiore, testaceo, apice nigro, tertio antecedente non cras- 
siore sed nonnihil breviore, basi plus minusve testaceo, ultimo pen- 
ultimo longitudine aequali, nonnihil crassiore, apice acuminato. Pro- 
tborax latitudine postica brevior, antice posticeque truncatus, lateribus 
basin versus sensim oblique ampliatis, angulis posticis leviter rotun- 
datis, sub-elevatis, albidis; supra parum convexus, flavescenti-griseus, 
parum nitidus, sat crebre, profunde nigro-punctatus, ante medium 



— 53 — 

sulco tenui, transverso, lineaque longitudinali tenui^ laevi, diluliore, 
instructus. Sculelium latiludine fere brevius, supra paullo convexum, 
rusco-aeneum, sub-nitidum, profunde, crebre punctalum, apice rotunda- 
tum ibiqae carinula sat elevata, longitudinali, albida munitum. Heme- 
lytra dilute ocbracea, vix punctata, singulo medio linéolis duabus 
brevibus margioeque postico, dilute fuscis; membrana oaagna, albido- 
byalina, nervis vix obscurioribus. Corpus flavescenti-griseum, cinereo- 
sericeum, inarginibus abdominis fusco-maculatis, ventre basi laleri- 
basque ntgris, bis posiice testaceo-maculatis, inlrorsum serie e maculis 
obscurioribus adjectis. Genilalia nigra, femin;e medio testacea. Pedes 
flavo-teslacei ; femoribus maculis parvis, fuscis adspersis, anticis ad 
medium coxisque basi infuscatis; tarsis articulo ultimo nigro-piceo. 

5. Pacbtuerus msignis: oblongo-ovatus, niger, sub-nitidus, parce pi- 

losus; antennis nigro-fuscis, articulo primo apice, secundo toto 
flavo-testaceis; prothorace sub-triangulari, postice fascia lata, 
dilute flavescente, angulis posticis fuscis; scutello opaco, confertim 
punctulato; bemelytris f ulvescen li-griseis, fusco-punctatis, corio 
pone medium macula sub-quadrata fusca, postice altera sub- 
triangulari, alba adjecta; membrana fusca, apice macula triangu- 
lärt albida; pedibus flavo-testaceis, femoribus extus, tibiis tar- 
sisque apice nigris; femoribus anticis crassis, subtus quadriden- 
tatis. cf^. Long. 6, lat. 2^ millim. 

In Scania loco arido a Dom. C. J. Sukdevall semel lectus. 
P. Sahlbergn proximus sed major, aliter coloratus, femoribus an- 
ticis crassioribus, subtus quadridentatis ab illo facile distinctus. Caput 
subtriangulare, nigrum, sub-opacum, cinereo-sericeum, supra convexum, 
subtilissime crebre punctulatum, antice utrinque tenuiter canaliculatum, 
medio parum elevatum; rostro fusco-testaceo ; oculis semiglobosis, ni- 
gris. Antennas dimidio corpore longiores, minus tenues, nigro-fuscx, 
pubescentes, articulo primo brevi, reliquis nonnihil crassiore, apice 
secundoque toto, flavo-testaceis, hoc sequcnte paullo longiore, tertio et 
quarto longitudine aequalibus, ultimo apice acuminato. Prothorax sub- 
triangularis, latitudine postica nonnibil brevior, antice leviter rotun- 
dato-emarginatus, angulis obtusis, lateribus tenuiter marginatis, oblique 
ampliatis; postice late rotundato-eroarginatus, angulis sub-rectis, ele- 
vatis, fuscis; supra antice leviter convexus, niger, sub-nitidus, sub- 
tilissime punctulatus, inträ apicem striola tenui impressus, postice 
sub-depressus, fascia transversa, lata, dilute flavescente, evidentius 
brunneo-punctata, anlrorsum utrinque angulariter nonnihil continuata. 
Scutellum triangulare, oigrum, sub-opacum, supra planum, subliliter, 
sat crebre punctulatum. Hemelytra flavescenli-grisea, fusco-punctata, 
corio pone medium macula sub-quadrata fusca, postice altera sub- 
triangulari alba adjecta, ornato; membrana fusca, apice macula trian- 
gulari albida. Pedes flavo-testacei; femoribus anticis crassis, basi 
apiceque exceptis, nigris, subtus quadridentatis, posterioribus a medio 
ad apicem, tibiis omnibus apice tarsisque articulis ultimis nigris. 

6. PAcnYMERUs gracilis: oblongus, niger, nitidus, parce pilosus; an- 

tennis sub-tenuibus, fuscis; prothorace oblongo-subquadralo, an- 
trorsum nonnihil angustato, subtiliter punctulato, postice profundo 



— 54 — 

rolundato-emarginatOy basi linea utrinque abbreviata, flaYesceoli- 
grisea; hemelytria flavescenli-griseis, branneo-panctatis, membraoa 
dilute fasca, basi roaculisque tribus apicalibas albidis; pedibas 
basi flavo-testaceis, femoribus anticis crassis, muticis, tibiis aD- 
terioribus fusco-lestaceis. ef*. Long. 4, lat. 1^ millim. 
Inträ muscos loco arido ad Anneberg Smolandiae specimeD ant- 

cum inveni. 

P, podagrico vix longior, sed multo angustior. Caput triangaJare, 
nigrum, nitidam, parce pilosum, supra convexum, subtiliter, crebre 
punctatum; rostro inflezo, testaceo, apice leviter infuscato; oculis 
parvis, seroiglobosis, nigris. Antenns dimidio corpore nonnihil lon* 
giores, sub*tenues, nigro-fuscae, pubescen tes, articulo primo breri, 
nonnihil crassiore, reliquis elongatis, longiludine sub-xqualibas. Pro- 
thorax oblongo-subquadratus, antice leviter rotundato-emarginatus, 
angulis obtusis, lateribus tenuiter roarginatis, basin versus sensim 
ampliatis; postice late rotundato-eroarginatus, angulis retrorsum nonni- 
bil productis, sub-obtusis; supra modice convexus, niger, sub-nitidas, 
subtiliter punctulatus, in roargine basali linea transversa, utrinque 
abbreviata, sordide flavescenti ornatus, longe pone medium transversim 
leviter impressus. Scutellum triangulare, nigrum, sub-nitidum, sub- 
tiliter, crebre punctulatum. Hemelytra flavenscenti-grisea, sub-seriaiim 
brunneo-punctata; membrans dilute fusca, basi roaculisque tribus sat 
magnis, apicatibus, albidis. Corpus subtus nigrum, parum nitidam, 
subtiliter, crebre punctulatum, cinereo-sericeum. Pedes nigri; coxie, 
trochanteribus femoribusque basi flavo-testaceis; femoribus anticis 
crassis, subtus muticis; tibiis anterioribus fusco-testaceis. 

7. Pachyubbus angusticoUis: oblongo-ovetus, niger, pubescens, panctu- 
latus; antennis crassis; prothorace sub-triangulari, postice griseo- 
flavescente, nigro-punctato, supra pone medium leviter transver- 
sim impresso; scutello apice griseo-flavescente; hemelytris griseo- 
flavescenti bus, nigro-variegatis, membrona fusca, albido-nervosa; 
femoribus basi tibiisque anterioribus flavo-teslaceis ; femoribus 
anticis crassis, subtus tridentatis. Long. 5, lat. 2\ millim. 
Beo8U8 angusticoUis Sarlb. Mon. Geoc. Fenn. p. 66. 2. 
Lygcous nubilus Fall. Hemipt. Suec. p. 54. 10 nota. 
Mas: femoribus apice, tibiis posticis et unguiculis tarsorum om- 

nium nigris. 
Fem: femoribus anticis totis, reliquis extus tibiisque posterioribns 

nigris. 
In Ostrogothia locis aridis ante plures annos a me inventus. 
Primo intuitu P, nubilo similis, ab illo tamen antennis multo 
crassioribus, prothorace longiore, magis triangulari, membrana heme- 
lytrorum fusca, albido-nervosa, bene distinctus. Caput sub-triangu- 
lare, nigrum, cinereo-sericeum, supra modice convexum, crebre pun- 
ctulatum, antice utrinque obsolete canaliculatum, medio vix elevatum; 
rostro pedes intermedios attingente, rufo- testaceo; oculis roedioribus, 
semiglobosis, nigro-brunneis. Prothorax latitudine postica vix brevior, 
antice oapite baud latior, sub-truncatus, angulis rotundatis, lateribus 
oblique ampliatis; postice leviter rotundato-emarginatus, angulis sub- 



— 66 — 

obla«i99 Inviter olevatis^ supra parum convexue, sat cr^bre, roedio- 
criter punctatus, ultra medium nij^er, sub-opacus, postice f;iscia lata, 
tranaveraa, grifieo^flavasoente, fu8co*puno(a(a. SculelJuro magnum, ob- 
lx>ngo*(riaDgttlare, Digrum, parum nitidum, sat crebre ponctatuo, apice 
acuminato, gria^o^flavascenta. Hemelytra griseo^^flaveacentia, nigro* 
puDCtata el variegaia} membrana fusca, albido-nervosa. Corpua nigruro, 
pubescana, punclulalum» Padea robuatj; femoribus anticia aat valida 
ineraasatia, aubtua trid^otatia. 

Obaarv. Dom. SApLaaao loco citato famora antica ui bidentala 
deacripsit; kidentata vero io Dostris apeciminjbus ezstant, Ijcat denla 
teriio parvoy certo tan tum aito obaervando. 

8. pACBTiiEBua coleoptrcUua : oblongo-ovatus, niger, nitidus, glaber, supra 
punctatissimus; antennis pedibusque rufo-ferrngineis; prothoraca 
aub-quadrato, angulis anticia rotundatia; hemelytris abdomine 
paullo brevioribus, leviter convexis, ferrugineis, membrana bre- 
vissima, fuaca; femoribus anticis crassis, sublus unidcntatis. c^. 
Long. 1} — 2|, lat. 1 — 1} millim. 

Hhyparochromus coleoptratU8. Sadlb. Mon. Geocor. Fenn. p. 60. 10. 
Sub lapidibua et inträ muscos ad Anneberg Smolandiae et prope 
Holmiam parce iegi. Babusiae Dom. N. Westrimg. 

Parvus. Gaput aub-triangulare, supra convexum, nigrum, subti- 
liter, crebre punctulatum, pilis nonnuilis cinereis obsitum, antice 
utrinque tenuiter canaliculatum, medio elevatum; rostro inflexo, rufo- 
ferrugineo; ocuJis parvis, rotundatis, convexis, nigris. Antennae longi- 
tudine dimidii corporis, modice crassx, rufo-ferrugineae, cmereo-pube- 
scentes, articulo primo capilis apicem attingente, brevi, reliquis paullqi 
craasiore, aecundo sequente nonnibil longiore, tertio et quarto longi- 
tadine fere aequalibus. Prothorax sub-quadratus, antice leviter ro- 
lundato-emarginatus, angulis rotundatis; lateribus rectis, tenuiter mar- 
ginatis; postice truncatus, angulis rectis; supra modice convexus, ni- 
ger, nitidus, subtijiter, crebre, basi evidentius punctatus, inträ basin 
obaolate transversim imprcsFUs. Scutellum latum, breviter triangulare, 
nigrum, nitidum, subtiliter, crebre punctulatum. Hemelytra abdomine 
breviora, supra paullo convexa, ferruginea, sub-nitida, clavo oblique, 
seriatim, corjo vage punctatis; membrana brevissima, rudimentali, 
fusca. Corpus nigrum, sub-nitidum, punctulatum. PedFs robusti, 
rufo-ferruginei; femoribus anticis crassissimis, subtus denle parvo, 
acuto armatis. 

9« PAcamaaus anUnnatus: oblongus, niger, nitidus, parce pubescons; 
antennia craasis, articulo primo apice, secundo toto, diluteflavis; 
protborace oblongo-quadrato, convexo, pone medium constricio, 
evidentius punctato, lateribus tenuiter marginato, sinnato, postice 
emarginaio; scutello oblongo-triangulari, opaco; bemelytris ab- 
braviatU, piceo-nigris , membrana brevissima, fusca; pedibus iiiteia; 
femoribus anticis craasis, medio infusealis, subtus deote valido 
denticulisque armatia. cf*9- Long. 3} — 5, lat. 1| — 2\ millim. 
Padi^menis antennatus Scbill. Beitr. I 76. 18. T. 8. f. 8. — 

Hahm Wanz. Ina f. 35 — Panz. Faun. 120. f. 7. 
Bhyparochromus untennatus Samlb. Mon. fiieocor. Fenn. p. 64. 16. 



— 56 — 

Sab lapidibas et inlra muscos ad Anneberg et prope Holmtam 
parce legi. 

Paehym, Chiragra noDDibil minor. Gapat sub-triangulare, sopra 
convexum, nigrum, nitidum, subtiliter pnnctalatum, parce pabescens, 
antice atrioque tenuiter csDaliculatam, medio elevatum; rostro luteo, 
basi infuscato; ocellis in verlice sitis, rerootis, parum elevatis; ocalis 
parvis, rotundatis, convexis. Antennae dimidio corpore nonnihil ioo- 
giores, crassae, nigrae, pubescen tes, arliculo primo obiongo, apice diloie 
flavo, reiiquis longitudine aequalibas, secundo et tertio extrorsam 
nonnibil crassioribus, illo toto dilute flavo, ultimo basi apiceque nonni- 
hil angustato. Protborax oblongo-subquadratus, antice posticeqoe 
leviter rotunda to-emarginatus, angnlis anticis rotunda tis, posticis rectis, 
sub-elevatis, lateribus tenuiter marginatis, pone medium leviter sinua- 
tis; supra convexus, niger, nitidus, parce griseo-pubescens, dorso re- 
möte, subtiliter, antice posticeque profundius punctatus, ante basin 
late transversim impressus. Scutellum oblongo-triangulare, nigrum, 
sub-opacum, subtiliter punctulaturo, pubescens, apice acuminatum, 
supra tenuiter carinatum. Hemelytra | abdominis tegentia, piceo- 
nigra, extrorsum dilutiora, ad suturam evidentius, oblique, seriatim, 
dein obsoletius, vage punctata; membrana brevissima, fusca, obsolete 
nervösa. Gorpus subtus nigro-aeneum, sub-nitidum, cinereo-sericeum; 
pectore evidentius, abdomine obsoletius punctulatis. Pedes lutei;femo- 
ribus anticis valde incrassatis, medio plus minusve infuscatis, 
subtus non procul ab apice dente valido, acuto, armatis, dein usque 
ad apicem subtiliter denticulatis. 

10. Pacbtmbrds (mgusttUus: oblongus, niger, sub-opacus, parce pube- 
scens; antennis articulo primo apice, secundo toto flavidis; pro- 
thorace sub-quadrato, sublilissime punctulato, postice late griseo- 
flavescente marginato; bemelytris abdomine dimidio brevioribos, 
flavo-testaceis, sub-seriatim fusco-punctatis, membrana brevissima, 
albida; pedibus dilute flavis; femoribus ante apicem infuscatis, 
anticis crossis, sublus routicis. O^?. Long. 2^, lat. 1 millim. 
Locis aric^is ad Anneberg Smolandiae parce legt. 
E minoribus. PcLchym, coleaptrato nonnihil longior et angosltor» 
Caput sub-trtangulare, nigrum, sub-opacum, supra convexum, sob- 
tilissime, crebre punctulatnm, pitis nonnullis fuscis adspersum, antice 
medio leviter elevatum; rostro inflexo, dilute flavo-testaceo; ocniis 
parvis, convexis, nigro-brunneis. Antennae dimidio corpore parum 
longiores, minus tenues, nigrae, pubescentes, articulo primo brevi, 
crasso, apice, secundo tertio dimidio fere fongiore, toto flavis, boc 
interdum basi nonnibil infuscato. Protborax latitudine posfica nonni- 
hil brevior, antice posticeque sub-truncatus, lateribus obliquis, basin 
versus nonnibil ampliatis, vix marginatis, angulis anticis leviter ro- 
tundatis, posticis sub-rectis; supra parum convexus, niger, sub-opacus, 
basi fascia sat lata, transversa, flavescenti-grisea, parce brunneo- 
punctata; inträ basin obsolete transversim impressus. Scutellum mag- 
num, oblongo-lriangulare, nigrum, opacum, subtilissime punctulatum, 
apice ipso dilute flavescente. Hemelytra abdomine ad | tegentia, 
supra plana, dilute flavo-grisescenlia, subtiliter oblique, seriatim pun- 



— 57 — 

ctulsta. Corpa9 subtos nigrom, 8ub*opacuro, cinereo-sericeam; pectore 
utrinque ad apicem macula parva, sub-triangulari maculisque tribus ad 
inserlionero pedom rotundatis, flavescentibas, segmenlo altimo ab- 
dominis triangalariter emarginalo. Pedes flavo-testacei; femoribus an- 
ticis crassis, subtus muticis, apice late, disliocte, posterioribus anle 
apicem obsoletias, angosCtus infuscatis; tarsis apice dilute foscis. 

Obaerv, Individuum anicam membrana bemelytrorum completa 
tnveni, bac albida, dilute fusco-vari egala. 

11. Pacbymerus $pmigereUus: oblongus, niger, parce pabescens; anten- 

nis Digro*fusciS| articulo primo apice, secundo basi difulioribus; 
protborace sub-quadrato, opaco, coDferlim, subtiJiter punctulalo, 
ante basin Iransversim iropresso, postice rotundato-emarginato, 
tenuiter ferrugiDeo-marginato; hemelylris abdomine brevioribus, 
flaveacenti-griseis, membrana mediocri, dilute fusca; pedibus tesla- 
ceis; femoribus medio leviter infuscatis, anticis sat crassis, sub- 
tus a medio ad apicem breviter spinosis. c^$. Long. 2 — 2j, 
lat. I — 1 millim. 
Sub lapidibus et in gramine locis aridis prope Holmiam passim 
inveni. 

Statura praecedentis, anlennis aliter coloratis, protborace opaco, 
atro-holosericeo, evidentius Iransversim impresso, postice rolundato- 
emarginalo, tenuiter ferrugineo-marginato ut et femoribus anticis mi- 
nus crassis, subtus breviter spinosis ab illo facile distinctus. Caput 
parvum, sub-triangulare, nigrum, opacum, cinereo-sericeum, supra 
modice convexum, obsolete, crcbre punctulatum, antice medio leviter 
elevatam; rostro inflexo, fusco-lestaceo; oculis parvis, convexis, nigro- 
brunneis. Äntennae dimidio corpore parum longiores, minus tenues, 
nigro-fuscae, opac», pubescentes, articulo primo hrevi, crassiore, apice, 
secundo tertio Donnibil longiore, basi, dilutioribus, ultimo aniecedenle 
parum longiore et crassiore, apice acuminato. Prothorax aub-qua- 
dratus, lalitudine postica parum brevior, antice leviter rolundalo- 
eoiarginatus, angulis obtusis, lateribus oblique parum ampliatis; postice 
late rotundato-emarginatus, angulis retrorsum nonnihii productis, sub- 
obtusis, supra elevalis; niger, paullo convexus, opacus, confertim, sub- 
tilissime punctatus, anle basin Iransversim sat late et dislincte im- 
pressus, postice tenuiter ferrugineo-marginatus. Scutellum trian- 
gulare, parum convexum, nigrum, sub-nitidum, subtiliter, crebre 
punctulatum, apice acuminatum. Hemelytra abdomine nonnibil bre- 
viora, flavescenti-grisea, davo seriatim, oblique, corio vage punctatia; 
membrana mediocri, dilute fusca, fascia transveraa diluliore. Corpus 
nigrum, sub-nitidum, aubtilissime, crebre punctulatum, tenuiter griseo- 
pilosum; genitalibus ferrugineis. Pedes flavo-testacei; femoribus medio 
dilute fuscia, anticis sat validis, subtus a medio ad apicem spinis 4 — 6 
brevibus armatis. 

12. AiTTBOcoais Umgiceps: attenuato-ovatus, niger, nilidus; capile longe 

prodncto, attenuato; anlennis articulo secundo medio tertioque 
basi luteis; protborace supra Iransversim impresso, apicem versus 
angustato, late conslricto; hemelylris dilute flavescentibus, clavo 
inlus cuneoque, tolo piceis, membrana albida; pedibus luteis; femo- 



— 58 — 

ribu9 an^ apicem tibiisqae posticis basi iDfoacaiia. $. Loog. 

3|, laL 1| millim. 

Anthooorii hngiceps Sabij. Mon. Geocor. Fann. p. 76. 3. 
Speciman unicum famiDaum io Lappaaia Lulansi anie plurea 
aoQOs legi. 

Anikoe. nemorali certe affinis, nooDibil minor, antenois loogiori- 
bu8, prothoraca angastiore, antica latius coDsiricto, ab illo facila di«- 
stinctas. Caput aDgastam, latitudioe fere duplo longius, anta oculos 
]onga prodactum, apice utrinque oblique truncatum, sapra modice 
convexaiDy nigrum, nitidam, vix punctalam; rostro inflezo, piceo; 
oculis minus quam in A. nemorali exsertis, rotundatis, convexis, nigris. 
Antenoae dimidio corpore longiores, tenues, nigrae, parum pubescentes, 
articulo primo capilis apicem vix attingente, secundo late, basi et 
apice exceptis, tertioqae basi luteis, illo sequente dimidio longiore, 
ultimis duobus longitudine aequalibus. Prothorax latitudine postica 
brevior, antrorsum oblique subito angustatus, inträ apicem late con- 
strictus, apice truncatus, postice late rotunda to-emarginatus, angulis 
retrorsum productis, obtusis; supra parum convexus, niger, nitidas, 
sabtilissime, crebre punctulatus, medio transversim leviter im pressas. 
Scutellum magnum, triangulare, nigrum, sub-nitidum, subtiliter, crebre 
punctulatum, apice impressum. Hemelytra dilute flavescenlia, obsolete 
punctulata, clavo intus cuneoque toto piceis; merobrana albida, im- 
maculata. Corpus subtus nigram, nitidum, subtilissime punctulatum. 
Pedes lutei; femoribus parum incrassatis, anticis supra, posterioribus 
ante apicem, tibiis posticis basi tarsisque omnibus apice infuscatis. 

13* Arthocob» luguimå: ätten uato-ovatus, niger, parum nitid08;capiie 
longe producto, attenuato; prothorace supra transversim impresso, 
apicem versus subito angostato, apice constriclo; hemelytris nigro- 
fuscis, macula antica laterali corii alba; membrana fusca, basi et 
medio utrinqae albida; tibiis totis tarsisque basi flavescentibus. cfV. 
Long. 2^, lat. 1 mil lim. 

In gramine locis nmbrosis ad Cariberg prope Holmiam mense 
Aogusto sat frequenter visus. 

Anthoe, nigreUo Zett. magnitudine aequalis. Caput angustam, 
latitudine fere duplo longius, ante oculos longe productum, apiee ob- 
tusum, supra modice convexum, nigrum, nitidum, sub-laeve; rostro 
inflexo, nigro*piceo; oculis rotundatis, convexis, nigris. Antenns di- 
midio corpore fere breviores, su b- tenues, nigrae, pobescentes, aKicuto 
secundo tertio dimidio loogiore. Prothorax latitudine postica brevtor, 
antrorsum subito oblique angustatus, inträ apicem constrictus, apice 
truncatus, postice late, sat profunde rotundato-emarginatus, supra 
paullo convexus, niger, sub-nitidos, subtiliter, crebre punctnlatas, 
medio transversim impressus. Scutellum magnum, triangulare, nigrum, 
sub-nitidum, subtiliter, crebre punctulatum antice modice convexum, 
postice leviter impressum. Hemelytra nigro-fusca, sub-opa ca, obsolate 
punctulata, antice macula sat magna laterali corii alba ornata; mem- 
brana fusca, sub-opaca, basi ei medio utrinque albida. Corpus ni- 
grum, nitidum, subtiliter, crebre punctulatum. Pedes nigrt,sub-nitidi; 
femoribus parum incrassatis; tibiis totis tarsisque basi flavescentibus. 



— 59 — 

14. Artrogoru obseurus: breviter ovatus, niger, nitidas, confertim 
punctalatas, parce pilosus; antenniB brevibus, basi excepto, 
femoribus anticis apice, tibiis taraisque omnibua, dilute flave- 
scentibus; protborace.brevi, lato, transversim impresaOi baai leviter 
rotUDdato-emarginato; scutello maximo, ante apicem transversim 
profonde iinpresso; bemelytrorum membrana dilute foaca* 9« 
Long. 1^, lat. I miliim. 

AfUhoooris obtcurus Habn. Wanz. Ins. L 110. f. 59, •— Sabli. 
Mon. Oeocor. Fenn. p. 77. 6. 

In plantis prope Holmiam iodividuum unicum mense Aagusto legi. 

Parvns, Anthoc, mmuto magnitudine aeqnalis. Gapat latitadine ?ix 
longius, sub-triangulare, nigrum, nitidum, supra modice convexum, 
sabtiliter, crebre punctulafum, anlice utrinque tenaiter canalicula- 
tam; rostro inOexo, nigro-piceo; ocalis rotundatis, convexis, nigris. 
Antenn» breves, capite cum prothorace vix longiores, sub-tenues, di- 
lute flavescentes, pilosae, articulo primo brevi, crasso, nigro, secundo 
tertio plus dimidio longiore, ullimo oblongo-ovato. Protborax latitu- 
dine postica plus duplo brevior, antice truncatus, lateribus basin Yer» 
sus subito oblique aoopliatis; postice late rotundato-emarginatus, supra 
modice conyexus, subtiliter, crebre punctulatus, niger, nilidus, parce 
fusco-pilosus, medio transversim sulcstus. Scutellum magnum, trian- 
gulära, nigrum, nitidum, subtiliter, crebre punctulaturo, medio trans- 
versim profunde impressum. Hemelytra nigra, nitida, subtiliter, crebre 
punctulata; membrana dilute fusca, immaculata. Corpus nigrum, sub- 
nitidum, subtiliter, crebre punctulatum. Pedes nigri, nitidi, femoribus 
anticis apice, tibiis tarsisque omnibus dilute flavescentibus. 

Observ. Ab Anthoc. obscuro Sahlb. discrepat: prothorace postice 
late rotundato-emarginato et hemelytris totis nigris, ceterum omnino 
cum descriptione convenit. 

15. Xtlocoris domestieus: oblongo-ovatas, rufo-ferrugineas; anteonis 
medio infuscatis, articulo ultimo albido; capite postice, proiho- 
race medio soutelloque nigro-piceis, illo hemelytrisque punctu- 
latis, his marginibus reflexo-elevatis, apice infuscatis, meoDbrana 
albida, apice leviter infuscata; femoribus omnibus modice in- 
crassatis. c^. Long. 4^, lat. 2 milltm. 

Lyctocoris domesHcus Habn Wans. Ins. III. 20 f. 242. 

Äylocoris domesticM Sarlb. Mon. Geocor. Fen o. p. 80. i» 
In molina Hdlmiaa specimen unicum a Dom. Hbtbs lectum, mihi 
benevole donatnm. 

Anthocori nefnoraU magnitudine »qualis. Caput latitudine non- 
tiihil longius, ante oculos modice productum, apice truncatum, supra 
convexum, subtiliter, crebre punctulatum, obscure ferrugineum, nitidum, 
antice ditutius, utrinque profunde canaliculatum; roatro inflexo, rufo- 
ferrugineo; oculis rotundatis, convexis, nigris. Antennae dimidio 
corpore breviores, articulo primo brevi, rufo-testaceo, secundo tertio 
dimidio longiore, extrorsum obscuriore, tertio et quarto longitudine 
aequalibus, valde tenuibus, setiformibus, parce pilosis, illo fusco, boc 
albido. Protborax latitudine postica duplo brevior, antice leviter, 
postice late cotundato-emarginatus, mox pone apicem rotundatus, dein 



— 60 — 

latertbas sensim oblique ainpltati8,angulis postiois relrorsum nonnihil pro'* 
dactisy 8ub-acumio8tis; supra pauNo convexus, subtiliter, crebre ponctu- 
latus, nigro-piceusy postice sal late rufo-ferrugineo-roarginatQs, margioi- 
bas lateralibus reflexo-elevatis. Scutellam magnum, triangulära, nigro- 
piceum, nitidani} subtiliter, crebre punctulatum, ante apicem sal pro- 
fande impressum, apice transversim striolatum. Hemelytra diluterufo- 
ferruginea, sub-nilida, subtiliter, crebre punctulala, cuneo toto fusco; 
marginibus antice reflexo-elevatis; membrana sordide albida, apice 
dilute infuscata. Corpus rufo-ferrugineum, sub-nitiduro, subtiliter, 
crebre punctulatum. Pedes rufo-testacei; femoribus omnibus modice 
incrassatis; tibiis intus albido-setulosis. 

16. MiCROPHTSA pselaphiformis: triangularis, nigro-fusca, sub-opaca; 

capite latitudine longiore, rufo-ferrugineo, ante oculos angustato; 

protborace brevi, antrorsum angustato, medio bi-impresso, postice 

rotundato-eroarginato; hemelytris abdomine multo brevioribus, 

singulo apice introrsum oblique sub-truncalo, membrana nulla; 

abdomine ultra medium valde ampliato; antennis basi pedibusqne 

testaceis, femoribus medio late infuscatis. cf^9- Long. 1|, lat. 

1^ millim. 

Microphysa pselaphiformis Cdrtis. Westw. Ann. Enl. III. p. 642. 
T. 6. f. 3. a. b. 

Sub corlice arborum ad Anneberg Smolandix et prope Holmiam, 
parce in ven i. 

Forma sub-triangulari, abdomine poslerius valde ampliato facile 
dignota. Gaput oblongum, latitudine dimidio longius, supra modice 
convexum, rufo-ferrugineum, parum nitidum, ante oculos productum, 
sensim anguslalum, apice obtosum; rostro inflexo, fusco-ferrugineo; 
oculis parvis, rotundatis, convexis, brunneis. Antennas dimidio corpore 
vix longiores, sub-tenues, parce pilosac, basi testaceae, extrorsum le- 
viter infuscatae, arliculo primo brevi, paullo crassiore, secundo anle- 
cedente plus duplo longiore, tertio quartoque simul sumtis prjecedente 
longioribus, inter se aequaliter longis. Protborax brevis; latitudine 
postica fere dimidio longior, antice truocatus, pone apicem leviter 
rotuodato-ampliatus, dein sensim oblique ampliatus, postice late, 
minus profunde rotundato-emarginalus, aupra parum convexus, nigro- 
fuscus, opacus, subtiliter punctulatus, medio foveolis duabus parvis, 
sub-approximatis, transversim positis, impressus. Scutellum roagnam, 
triangulära, nigro-fuscum, opacum, subtilissime, crebre punctalatum. 
Hemelytra abdomine dimidio breviora, fusco-nigra, subtilissime puncta- 
lata, opaca, singulo apice introrsum oblique sub-truncato, extrorsum 
rotundato; membrana nulla. Corpus subtus nigro^piceum, nitidam; 
abdomine a basi ultra medium subito valde ampliato, apice late ro- 
tundato. Pedes flavo-testacei, femoribus medio late infuscatis. 



— (il — 

2. Vexlarler från veslra skärgården. — Hr Wahl- 
berg föredrog följdnde frän Hr Mag. C. J. Lindbbbrg insända 
meddelande. 

((Under exkursioner i norra Hallands och Bohusläns skär- 
gärdar, somrarne 1849 — 1851, hafva flera för svenska floran 
nya vexter blifvit funna, hvilka, jemte några anteckningar öfver 
desamma, jag nu har äran till Akademien öfversända. 

1. TUia platyphylla Scop. Gbrnieb et Godron, Flore de France p. 285. 

In insuljs Babusiae Ödön et Helsö extra SlrOmstad. 

2. Agrimonia odorcUa Millee. Ab A, Eupatoria L., cui habitu simillima 

est, facile dignoscitur racemo breviore, tubo calycis breviore, he- 
misphiBrico-^Mmpanulato, l<Bvi v. ad basm tantunimodo sulcatOf spinis 
exterioribus divaricatis foliisque subtus populos(yglandulo8is. 
Ab Agr. Eupatoria *procera Fr. Mänt. III, qux locis nonnullis 
Sneciae anlea Jecla est, bsecce planta longe discrepat. Cnfr. 1. c. p. 37. 
In insulis Babusiae Koön, Br8nnÖ, cet. et ad Hinsholmen extra 
Golhoburgum. 

3. Carex hannatolepia Dr. 

Spica mascula unica v. 2 — 3; spicis femmeis 2 — 3, cylindro-cla- 
vatis oblongisve densifloris, apice saepe niasculis, exserte pedunca- 
latis, ereclis v. denique nutantibas, ima saepe e basi culmi egre- 
diente; peduncuUs elongatis, laevibus v. apice asperulis; fruct&ms 
rotundato^liiplici.s obovatisve, extus convexiusculis, obsolete ner- 
vosis; squamis obsolete triplinerviis, saepissime in cuspidem serra- 
latam productis, fruetus obtegentibus; bracteis planis erectiusculis, 
imis foliaceis vaginantibus, summis reductia auriculato-amplecten- 
tibus, spicas masculas subaequantibus; ctdmis 1 — 2-8pitbamaei89 
strictis, inferne laevibus, superne asperulis, basi foliatis, vaginis 
efibriilosis; folUs culmeis i — 2 expli(»tis, planis, apicem versas 
carinalis margino piano subrevolutis, rigidis, arcuato-deflexis; 
foliis stoUmum strictis, carinatis margine planis, apicem versus pa- 
rum revolulis, culmum superantibus; radice longe stolon ifera. 

A Carice saiina Wc (Carice salina-mutica Fr. S. V. S.), cui 
proxima, spicis magis distanttbuSj pedunculis kmgioribus Imwori- 
husquey squamis utplurimum terruiato-cutpidatis culmisque lOffiori- 
bus facile diversa. 

Hab. ad iitora maris occidentalis in insulis Särö, Hisingen, Inst' 
On, cet. copiosa. 

4. CaUimagrostis acuUflcra (Sch rad.) 

Panicula erecta, sub aatbesi patente, deflorata spicaeforme-con- 
tracta; valvis lineari-lanceolatis aubulatis, fructiferis claussis, 
glumellft tertia fere parte longioribus; pilis glumeila brevioribus 
v. eam subaequantibus; arista prope bsäin glumellae inserta, sub- 
geniculata, valvas saepius superante; aUmis simplicibus, strictis, 
3-nodo8is, 3 — 4-peda]ibu8, superne plus miuus scabris; foliis 



— 6« — 

striclisy planis, apice loDge convolulo-caspidatis, ligalis brevibus 
truncatis; radke breviter stolonifera, saepius multicaule. Rudi- 
mentum floris secundi, quod huic semper adest, nonnumquam in 
florem perfeclum minutum explicatur. 

In campis siccis et collibus sterilibus Babusias ad Marstrand el 
Hallandiae borealis ad Släp rara.» 



InUmnade af handlingar. 



Af Hr Soroevall: Om extrem iteteroas muskler hos de högre djuren 
och särdeles hos foglarue. 
Remitterades till Hrr A. Rbtzius och Lotén. 

Af Hr Gollih: Anmärkningar om dödligheten hos barn i Sverige åren 
1831 till och med 1845. 
Remitterades till Hrr Sxogmar och Bsao. 

Af Hr Magister C Harthan: Anteckningar vid de skandinaviska vexter- 
na i LiNRto herbarium. 
Remitterades till Hrr Wikström och Wablbbrg. 

Af Hr Bohemar: Entomologiska anteckningar under en resa i södra 
Sverige. 
Remitterades till Hrr Wablbbrg och Sdrdevall. 

Af Hr Bergmästaren Fr. v. Scbbelb: Meteorologiska observationer i 
Filipstad, år 1851. 
öfverlemnades till det astronomiska Observatorium. 



Akademiska angelägenheter. 

Till utländsk ledamot i sjette klassen kallades genom anstalldt val: 
Presidenten i K. Hofrfltten i Vi borg m. m. Grefve G. G. Manrbrhkim. 

Akademien tillerkände: 

Hr Zsttbrstbdt sin större guldmedalj för dess nu fulländade ar- 
bete: Diptera Scandinaviae. 

Hr Lector G. F. Lirdvar i Strengnfis det Fernerska priset för 
dess afhandling om några definita integraler. 

Hr Argström det Lindbomska priset för dess afhandling om de 
monoklinoédriska kristallernas molekulära konstanter. 

Akademiens understöd för naturhistoriska undersökningar inom 
fäderneslandet för innevarande år delades emellan Studeranden Hr R. 
Fr. Pristkot, för en botanisk resa till vissa delar af Lappland, och 
Hr LoTÉRy för bekostande af en zoologisk resa till Öland och Kalmar Ifln. 

En skrifvelse föredrogs från K. Förvaltningen af SjöArendernB åt- 
följd af aderton journaler öfver meteorologiska och vattenhöjds-observa- 
tioner vid svenska kusten. 



— 63 — 
SKÄNKER. 

Tilt Vei€9MkapS'AåUid€§»U€ns BiMioiheh. 

Af Fraitskn RepnMlkena reserlM^* 

Annales des Mines. Ännée 1851. Livr. 111 & IV. 8:o. 

Af Socléié Oéolotfiqae de Franee. 

Bulletin de lo société. T. VIII. Peailles 28--34. 

Af PArftitMriie. 

DmrBBiior, Fragments sur les organes de generation de divers animaui. 
Paris 1850. 4:o. (m. t.) 

PARåVEY, Sur divers sujets relatifs k Thistoire des végétaaz. (Bor- 
deaux). 8:o. 

ZsTTKRSTEDT, J. W., Diptora Scandinavise. T. XI. Lundae 1852. 8;o. 

Af Vtslfirarenu 

Nya botaniska notiser, utg. af Thbdenids. 1852. N:o 2. 8:o. 

Af nr ۥ B. lillllehMk. 

Voyages de la commission scientif. du Nord. — Magnetisme terrestre. 
T. III. P. 1. Paris. 8:o. 



TiU Hiheis IViUurMstarisfuå Museum. 

Zoologiska a/delningen. 

Af Bnkeffm Anffellqae JLms^r^wimt fédd IVomtedt, 

En Psittacus undulatus. 

Af Kaplten v. Bebeln. 
En Sciurus vulgaris från Frankrike. 

Af Bem« Ijeonore Iiiinilmarl&« 
Elt 8gg af Raja clavata(?) frän Sandefjord i Norrige. 

Af WrVk. €• S. CederstréMi. 

Cyprinus idus, flere ungar af olika ålder. 
Ett Sgg af Psittacus pullarius. 



— 04 — 
Botaniska af delningen. 

Af Hr Qymna0ll-a4JanUteii Jtfay. ۥ S. lilndleliers I 

Ca6teborir« 

Pyra sflllsynta vexiarter från Bohuslän: CaiamagroMis acatiflora, Carex 
haematolepis, Agrimonia odorata, Tilia grandifolta. 

Af Hr ۥ V. srymaM. 

Trettiotre arter Filices från botaniska tradgfirden i Berlin. 

Af Hr Handels-b^kltålliireii lilndr^tli. 

Tretton sftllsyntare arter från Öslergöthland, hvaribland Carex vaginata, 
C. paludosa, Oxytropis pilosa, Liparis Loeselii, Alliam ursiDam m. fl. 

Aff Staderanden Fr. Bj6rn0tr6Hi« 

Trettiofem moss-arter från Stockholms-nejden. 

Af Stnderanden Cedersiråle. 

Sex sAllsyntare arter från Bohuslfins skargård, hvaribland Stenbam- 
maria maritima, Sagina subulata, Aira precox, samt flera exem- 
plar af Orchidium boreale från Kliotforslid i Skellefteå socken i 
Vesterbotten. 

Af Maderanden HaBelins. 

Fyra sällsyntare arter från Upland, deribland Scutellaria hasiifolia, 
Herminium monorchis. 



STOCKHOLM, 1852. P. A. N0B8TRDT ft SONER. 



ÖKVRIISIGT 

AF 

RO^GL. VETE!VSRAPS-ARADE!HfE!VS 

FÖRIIAM)LI\GAK. 



Arg, O. 1 85*. M S. 



Onsdagen den 14 April. 



Forcdraip. 

1. Nya avennkn Hemiptera. — Hr Bobbvah med- 
delade följande fortsättning af sin i foregående sammanträde') 
började afbandfing. 

17. Pbytocoris anmiiicomU: oblongus, supra pallide-vjrescens, fasGO- 
pubescens; an tenn is apice fuscts, articulia daobfas altimia baai 
albo-annulatis; prolhorace convexo, nigro-maculato; femoribus 
fusco-panctatia. c^ Long. 8) — 10, lat. 3} — 3} milltm. 
Capmu afmuUeomis Sablb. Mon. Geocor. p. 100, 19. 
Var, a. protborace immacalato. 

In plantis variis Smolandiap et Westrogothiae parce viaus. 
Blagnitodine, statura et summa aimilitodine Phytoc Chenopodu, ab iJlo 
pubescentia fusca, non albida at et colore antennarom differt. Gapat 
sub-triangulare, supra conveium, Jaeve, nitidum, luteo-virescens, parce 
pabescens; rostro inflexo, apice infuscato; oculis ovatis, convezia, 
brunneis. Antennae corpore nonnihil longiores, tenues, pallidae, pabe- 
scentes, articulo secundo longissimo, apice infuscato, tertio et qaarto 
fuscis, basi annulo atbido nofatis, boc antecedente duplo fere breviore. 
Protborax convexo-declivis, dilute vtrescens, nitidus, fusco-pubescens, 
roga antica biiobata instructus, postice transveraim rugulosus, medio 
maculis duabus lineolaque utrinque lon^itudinali, in lineam transver- 
salem dispositis, fusco-nigris. Scuteilum Iriangulare, pallide virescens^ 
immaculatum vel linea media longitudinali brunnea notatum. Heme- 
lytra dilute virescentia, dense fnsco-pobescentia, cuneo pallidiore, ner* 
vis et suturis interdum plus minusve infuscatis; membrana dilute 
fosca, nervia nigris, interdum flavescentibus. Corpus dilute virescena, 
abdomine supra nigro, mari«i subtus apice fuscum. Pedes luteo^^ire- 
scentes; femoribus fusco-punctatis; tibiis nigro-spinulosis; ta rsis fuscis. 

S8. Pbytocoris ftavosparsus: oblongus (c^) aut ovatus ($), viridis, su- 
pra nigro^-pubescensy opacus; antenn is pedibusque pallidioribus. 



*) Se ofvan p. 49. 



— 66 — 

tarsis apice fuscis; prothorace brev i, transversim sa t profunde 

impresso; hemelylris maculis plurimis parvift, sparsis, dilule fla- 

vescenlibus; membrana dilute fusco-hyalina, cellulis viridibus. 

C?¥- Lon«. *. lat. 2—24 millim. 

Phytocoris flavosparsus Sahlb. Act. Soc. Scienl. Fenn. 1. p. 411. 

CapauB flavosparsM Sahlb. Monog. Geoc. Fenn. p. 103. 26. 
In Ghenopodio prope Holmiam fat frequenter captas. 

Phytoc. i^iorizanti nonnihil major. Capul sub-triangulare, laleo- 
nreaoens, supra modice convexum, sub-laeve, parce aIbido«*pube$cens; 
roslro inflexo, concolore; oculis ovatis, convexis, nigris. Antennx lon- 
gitudine fere corporis, tenues, dilute luleo-virescentes, articulo se- 
cundo iongo, quarto dilute fusco, anlecedente diraidio breviore. Pro- 
thorax latiludine postica dimidio brevior, anlice truncatus, angulis 
vix rotundatts; laleribus basin versos 8ubito oblique ampliatus, poslice 
truncatus, angulis obtusis; supra modice coDvexus, viridis, sub-opacus, 
pube fusca adspersus, medio transversim sat profunde impressus. Sco- 
tellum triangulare, modice convexum^ viride, fusco-pubeacens Heme- 
lytra viridia, sub-opaca, dense fusco-pubescentia, maculis plarirois, 
parvis, flaTHsoeiitibttB adspersa; membrana fusccHhyaiina, oetluHa viri- 
dibus. Corpus dilule virescens, sub<-glabrum. Pedes dilute iuteo- 
virescentes; tibiis parce aetulosis; tarsis apice fuscis. 

19. PuTTOCOBis vaUdkonUs: oblongus, rufo-testac«us, nilidus, fere gla- 
ber; oculis, scutelli medio, clavi basi, corii apice, pectore abdo- 
mineque nigro-piceis; membrana bemelyti-orum dilule fusca; li- 
biis posticis apice anguste nigrts; tarsis ajbidis, apice fuscis. c^- 
Long. 7, lat. 2} millim. 

Kor. a pectore el inlerdura abdomine rufo-lestaceis, tibiis posti- 
cis apice haud infuscatis. 
In gramine locia umbrosia ad Cariberg prope Holmiam meose 
Angusto individua tria legi. 

Pkytoc, ferrugaio magnitudine xqualis, anlcnnis validioribus, ar* 
ticulifi squaliter crassis ut et colore, a reliquis bujus generis dislio- 
Ciiia. Caput sub-triangularc, rufo-testaceum, niliduro, i«ve, glabruro, 
apice medio elevatum, utrinque bi-impressum; vertice tenuiter longi- 
tudinaiiter canaliculato; roslro inflexo, rufo-testaceo, apice infuscalo; 
oculis oblongo-ovatis, modice convexis, nigris. Antennse longitudine 
corporis, minus tenues, rufo-testaceac, sub-glabrae, articulo primo ca- 
pile transverso dimidio longiore, reliquis nonnihil crassiore, aecundo 
piiipo plus duplo longiore, tertio anlecedente breviore, ullimo pritno 
parum longiore, apice acuminalo. Prothorax breviter sub-triangularis, 
latiludine postica brevior, antice truncatus, tenuiter reflex o*inargi na- 
tus, laleribus obliquis, basin versus «ubito ampliatis; postice sub- 
truncatus, ad angulos leviter rotundatus, supra convexo-declivis, rafo- 
testaceus, nitidus, obsoletissime aciculalus, ruga aotica obsoJeta, bilo- 
hala. Scuteilum sat magnum, Iriangulare, convexum, subtiliter, trans- 
versim aciculatum, ni^ro-piceom, sufo-nitidom, utrinque plus minusve 
Mte rufo-teataceuffl. Hemetytra corpore longiora, supra modice con- 
vexa, nitida, glabra, dilute testacea, sub-laevia', basi clavi leviter api- 
cequA corii latius infuscatia, margine laterali cuneoque rufo-testaceis; 



— 67 — 

membrans difote fuRCå, nervts obscurioriboct. Corpiis subtus DtgriH- 
piceum vel rttf<h-testaceiim, nilidom, gLibrom. Pedeis praeserlim po^ 
Mici\ iongt, rufo-leslacei; libiift parce fu8Co-spinulo«is, posiicis tnter*- 
dam apice breviler infuscalis; tantii) atbidis, apjce dilute fuscis. 

20. PnvTOCOAia Lucoruni: supra dilute grisescen t i-flavescens, breviler 
albido-pubescens, aublus paJlide-vjrescefis; antennis articalo se- 
cundo apice Jale, tertio basi excepto, quarloque (oto nigro-fuscis; 
prolhorace confertiin punctulalo; scutello lineis daabus longitu- 
dinaiibus fu<tcis; bemeJytris anle cuneum cuneoque apice dilute 
fuficis; membrana albida, parce dilule fusco-variegala; femoribiia 
poslerioribua apice fusco-variegalis. d^. Long, 4J, lat. 2 millim. 

Var, a dilute flevescens, lineis fM^utelli, signaluria hemelylrorum 

obsolelia, abdomine iolo patlido. 
In gramipe locia umbroais menae .4ug. prope Holmiam sat fre* 
qoenter inveni, 

Statura et similitudine Phytoe, campeatns, dimidio lamen minor. 
Caput sub-triangulare, grtaeo-flavescena, nitidum, sut>*laeve, aapra mo* 
dice convexum, apice ipso sub-elovatum, fuscum, vertice postice te- 
nuiter fusco-marginato; rostro inflexo, apice inf uscalo; oculis ebJongifiy 
convexis, nigris. Äntennoe dilute flavescenles, sub-tenues, articulo 
primo capile transverso dimidio longiore, secundo Jongo, apice sat late 
infuscato, tertio quarloque lenuioribus, fuscis, illo antecedente duplo 
breviore, basi dilute Oavescente, hoc adhuc brcviore. Prothorax lati- 
tudine postica roullo brevior, apice Iruncatus, tenuiter reflexo albido- 
marginatus, lateribus basin versus subito oblique ampliatis; poatice 
sub-truncatusy ad angulo.s leviter rotondatas^, supra convexo-declivis, 
griseo-flavescens, nitidus, tenviter atbido^pobeacens, subtiliter, at di- 
atincle, crebre pnnctulatua^ anle baain interdum linea transveraa, tenui, 
fuM». Scntellum triangulare, griseo^flaveacens, nitidam, supra con*- 
vexom, anbtililer, crebre panctulaUim, lineis duabos longitudinalibua, 
interdom tatis, basi conflnenlibas, nigro-fuacis. Hemelytra flavo-griae* 
scentia, sub-nitida, subliliter, crebre punctalata, albido-sericea, corio 
apice sat late, transversim cuneoque apice ipso fuscis; membrana al- 
bida, parce dilnle fusco-variegata. Corpus dilule vireacens; abdomine 
supra, marginibus elevalis exceptis, nigro^ Pedea dilute-virescentea; 
femorrbus pOaticia a medio ad apicem plus minusve crebre fasco- 
irroraiia» 

21. Pbttocorjs nigticeps; oblongus, niger, sub-nitidus, dense, breviler 
albido-pubescens; prolhorace brevi, lato, supra subtiliter, crebre 
punctulato, anle medium transversim impresso scutelloque dilute 
iuleis, boc ulrinque infuscato; hemelytris pedibusque lutescenti- 
bus, cuneo saturatiore; membrana, larsisque apice fuscis. ?. 
LoDg. 5, lat. 2 millim. 

In Ostrogothia ad Gusum specimeo unicum a Dom P. F. Wabl- 
asRG lectum. 

Primo inluitu Phyt. melanocephalo similis, antennis brevioribus, 
nigris, prolhorace aniice laliore, ante medium tranaveraim impresso, 
scutello ufrinque infuscato, ab iilo facile diatiiictua. Caput aab-tri- 



— 68 — 

angulare, nigrun, nitidum, sab-laeve, supra roodice conTexaro; roslro 
inflexo« loteo, apice infuscalo; oculis rolandalis, convezis, nigris. An- 
tenoae corpore dimidio longiores, nigrae, pabeaceaieii, arliculo primo 
brevi, extrorsain nonnihil incrassato, secando praecedente triplo lon- 
giore, terlio et quarto fusc^teslaceis, tenuioribus, simul sumtis anle- 
cedenle paollo brevioribus, illo hoc dimidio breviore. Prolhorai lati- 
ludine poslica dimidio brevior, antice trancalus, capite param angå- 
stior, lateribus basin versaa ampliatis; poRtice parum rolnndato-emar- 
ginatufl, angulis sub-obtusis, supra modice convexo-declivis, lateus, 
sub-nitidus, subtiliter, crebre punctulatas, pube albida sat dense ad- 
spersiis, anle medium transversim anguste at dislincfe impressao. Scq- 
tclfum sat magnum, Iriangnlare, supra modice convexum, luteQm,sub- 
nilidum, subtililer, crebre punciulalum, albido-pubescens, basi roedio 
lateribusque sat late infuscatum. Hemelytra lulea, sub^ntlida, sabli- 
tiler, crebre punclulata, dense albido-pubescenlia, cuneo parum saio- 
ratiore; membrana fusca, pulchre iridescente. Corpus nigrum, sub- 
opacam, albido-aericeum, s^mento ultimo abdominis nitido* Pedes 
lutei; tibiis parce, tenuiter spinulosis; tarsis apice infascatis. 

22. Phttocoris MoHo: oblongo-ovatus (c^) ?el ovatus (9), niger, nili- 
dus, sub-glaber; verlice linea Iransversa, fusco-ferruginea; anten- 
nis piiosis, arliculo secundo apicem versus non incrassato; pro- 
Iborace rude rugoso-punctato; sculello valde convoxo, remote, 
hemelytrisque conferlim, mediocriter punctalis, corio apice macola 
ferruginea, obsolela; membrana fusca. cf^- Long. o^ 8, laU 3)i 
long. 9 7y lal>* ^\ mil lim. 
In fruticibus Oelandi«e mense Julio individua duo legi. 

Ilagnitudine et slatura Pkfftoc. ificohrii, coiore, antennarum ar- 
ticnio secundo apicem veraus non incraasalo sculelloquo parcias 
punctato ab illo bene dislinctus. Gapat sub*triangulare, nigran, 
nitidum, sub^laeve, supra convexam, veriice postice linea transtersa, 
lenui, fusco-ferruginea insignito; rostro inflexo, nigro-paceo; ocalis 
ovatis, valde convexts, nigro^brunneis. Anlennje corporo breviore^ 
inlt><-tenues, nigr», fusco-pilosx, arliculo prtmo elongato, capile vix 
longiore, secundo longissimo, apicem versus baud incrassato, lertio et 
•quarto tenuioribus, simul sumlis anlecedente brevioribus* Prothorax 
^atilodtne postica mullo brevior, apice truncatus, lateribus basin ver- 
sus subiio oblique ampliatis; postice leviter rotundalo-emargifiatus, 
«xlrorsum nonnihil obliquus, supra convexo-declivis, niger, nitidu», 
sub-glaber, crebre, sat rude punctatui), ruga antica parum elevata, 
sub-laevi« Sculellum magnum, triangulare, valde convexum, nigrum, 
<niUdum, parce, parum profunde punctalum, pone basin transversim, 
j^rofunde impressum. Hemelytra pauito convexa, nigra, nittda, sab- 
glabra, crebre punctata, corio apice medio macula ferruginea, obsoleU; 
memjkruna /osca, ner%'is obscurioribus. Corpus nigrum, nilidum, sab- 
lilissime sub-remote punctulatum, breviler fusco-pubescens. Pedes 
toti nigri; femoribus subtus griseo-pilosis; tibiis parce spinolosis. 

23. PuTTOcottis pOoausf ovatus, nigro-fuscus, sub-nitidus, dense ctoereo- 
pilosus; capite brevi; antennis brevibus, fuscis^prothoracecrebre, 



- 69 — 

profunde punctalo, anlice semicircalariler impresso, tevi^o; be- 
roelytris dilute fusco-testaceis, sobliliter pttnctaiatis, cuneo fusco, 
roembrana dilale fusca, iridescente; pedibus lutescentibus, larsia 
obscorioribus. ^, Long. 5}, lat. *2\ miliim. 
In frulicibus ad Anneberg Smolandiae individua dao et prope 
Holmtam specimen unicum invent. 

Magnitud i ne et fere statura Phytoc. goUUci, capite brev i, prothorace 
antice semicirculariter impresso, lasvigato, ut et cotore a conspeciebus 
facite diatinctus. Caput latitudine multo brevius, ante oculos trian- 
gulariter nonnihil productum, supra roodice convexum, nigrum vcl 
fusco-ferrugineum, nitidum, vix punctatum; rostro brevi, inflexo, fuaco, 
ultra insertionem pedum anticorum parum protenso; ocalis OTatis, 
valde convexis, nigris. Antennas dimidio corpore vix longiores, fuscae, 
dense, .oat longe pilo«ae, basi interdum diluttoresy articulo primo capite 
transverso parum longiore, secundo antecedenle duplo longiore, minus 
tenurbus, tertio quartoque tenutoribus, simul sumtis secundo nonnihil 
breviore. Prothorax latitudine postica dimidio brevior, antice *trunca- 
tus, inträ apicem leviter constrictus, lateribus basin versus subito 
oblique ampliatis; postice leviter rotundatus, supra convexo-declivis, 
nigro-fuscus, sub-nitidus, crebre, profunde punctatus, dense cinereo- 
pilosas, antice sat profunde seroicirculariler Impressus, laevigatus. Scu- 
tellum triangutare, nigro-fuscum, sub-nitidum, pilosum, supra fere 
planum, subtiliter, crebre, transversim aciculatum, medio obsolete ca- 
rinatum. Hemelytra dilute fusco-flavescentia, subtiliter, sat crebre 
punctulata, cinereo-pilosa, cuneo obscuriore, fusco; membrana dilute 
fusca, certo situ pntchre iridescenle. Corpus nigro-fuscum, pilosum, 
abdoroine basi ferrugineo. Pedes dilute lutescentes, albido-pilosi, tar- 
flis paullo obscnrioribus. 

24, pHTTOGORis tmpurtia.- oblongo-ovatos, Digro*fu8Cus, parce pubescens; 
antennis pedibusque sordide flavo-testaceis ; prothorace brev i, la to, 
vix punctulato; heroelytris pallide fuscis, cuneo basi sordide al- 
bido, membrana dilutiore, apico iridescente. V* Long. 2}, lat. \\ 
millim. 

In fruticibus Scania? et Gottlandiae mense Julio rarius inveni. 
E mtnoribu^. Magnitudine et statara Phytoc. cbscurelU, aliter co- 
loratus. Caput sub-triangulare, nigrum, nitidum, sub-licve, supra mo- 
dice convexum, parce pubescens; rostro inflexo, fusco-testaceo; oculis 
rolundatis, convexis, nigris. Antennas longitudine hemelytrorum, sub- 
tenues, sordide flavo-teslaceae, pubescentes, articulo primo obconico, 
capite transverso vix longiore, secundo extrorsum perparum incrassato, 
antecedente fere triplo longiore, tertio et quarto tenuioribus, simul 
sarolis praecedente longitudine asqualibus. Prothorax latitudine postica 
duplo brevior, antice capite parum angustior, leviter rolundato-emar- 
ginatus, lateribus basin versos subito oblique ampliatis, angulis fere 
rectis; supra paullo convexus, nigro-fuscus, parum nilidus, vix pun- 
ctulatUB, parce, breviter griseo-pubescens. Scutellum mediocre, trian- 
gulare, nigro-fuscum, sub-opacum, pubescens, supra haud convexum, 
pone basin leviter, transversim impressom. Hemelytra dilute fusca, ^,,^T?Ti\. 
objsoletissime punctulata, breviter griseo-pubeacentia, cuneo basi trana- / V '^ 

¥^ 






— 70 — 

verstm sordide albkl»; membrami dilutius fusca, apice pulcbre iride- 
soenle. Corpas sablus nigro-fuiicuro) sab-nitidum, vii punclylalam. 
Pedes sordide flavo-testacei, coxts trocbanteribosque dilutioribua, albi- 
dis; tibiis parce spioalosis; tarsis leviter infuscatts. 

25. pACHYSTOiiA evaneåcens: ovala, nigra, opaca, pube Jepressa cinerea 
dense adspersa; prothorace brevi, anlrorsuni luodice angustato; 
henaelytris abdomine brevioribus, aubtiliUr, crebre panctulatis, 
aingulo apice rotundato, membrana nulla; geniculis, libiis tar- 
sisque rufo-ferrugineis; feinoribus posticis crassis. c^> Lod§. 
1^-1}, lat: 1—1^ millim. 

la gramine iocis aridis ad Aoneberg Sfloolaadiae mense Ja]io Id- 
dividua quatuor inveoi. Breviler oec alle aaltaU 

Magoitadine el slalura fere P. taUUantis, prolborace breviore, laliore 
al el colore ab illa facile dislinguitur. Gapul magnum, protboracis 
apice lalius, sub^triangulare, nigrum, opacum^ sub-Iaeve, supra modice 
Goavexam; rostro iaflexo, rufo-ferrugioeo; ocalis sal magnis, ovalis, 
GoavexiSy oigris. Prolborax brevis, transversus, antice posliceque Iruo- 
calua, laleribus a basi ad apicem seosim nonnibil oblique aogusUiis, 
aapra pauilo convexusi niger, opacus, pube depressa, cinerea adspersas. 
Scttlellam Iriaogulare, nigrum, opacumi supra sub-planum, pube de- 
presaa, cinerea adspersum* Hemelytra 'abdomine brevtora, supra fere 
plana, nigra, paraoi nilida, subtiliter, crebre punctulata, pube depressa, 
cinerea sal dense obsila, singulo apice rotundato; membrana nulla. 
Corpua nigram, baud nitidum, lenuiter cinereo-sericeum. Pedes nigri; 
femoribus posticis crassis; geniculis, tibiis tarsisque rafo-ferrogineisj 
tibiis posterioribus extus parce nigro-spinulosis. 

Observ. Affinis Pach. minori Costa Ann. Enl. X. 289. 6. T. 6. 
f. 4 a, geniculis, libiis tarsisque rufo-ferrogineis, bemelytris poslice 
rolandatis ab illa mox dislincla. 

26, Globiceps graciU$: oblongus, nigro-aeneus, sub-opacus, laevis; ca- 
pita magno, oblongo-triangulari; antennis basi pedibusque fasco- 
testaceis, metatarsis albidis; prothorace aogusto, postice valde cod- 
stricto; bemelytris dilute fuscis, fasciis duabus Jatis albisy apico 
membranae sordide albido; abdomine basi valde constrido. (/¥• 
Long. 5, lat* 1{ millim. 

GMncepé gracUis Saolb, Mon. Geoc* Feon. p^ 123. 1. 

In Westrogothia ad SparresAler individua duo a Dom. C. J. Scaöa- 
uiRR lecla. in Ostrogolhia ad Gusum Dom. P. F. Wahlbbro. 

Species valde siogularia, forma capilis, protboracis, aculeJli abdo- 
miniaque ab omnibua insigniter distincta. (Japso hiatrUmko non lalior^ 
sed brevior. Gaput anlice visum magnum, o bJongo*tria ogulare, lati- 
ludine multo longius, nigro^aeneum, sub-lasve, parum nitidum, ulrinque 
infra oculos macula sal magna apiceque ferrugioeis; roalro inflexOy 
f usco-testaceo ; oculis sal magnia, rotuodatis, convexia, nigro-biuooeia* 
Antennae longiludine corporis, sub-tenues, articulo primo capita traos- 
verao vix loogiore, reliquis nonnibil crassiore, secundo longiaBimo, 
flavo-lestaceis, boc pone medium nigro, tertio quartoque nigro--fascis, 
Qoooibil tenoioribus, illo basi aibido^annalato. Prolborax aotice ca- 



— 7< — 

pii« angusiior, sub-lruncaiiM, laleribus ultra medium seiwim aagttst«h> 
tu6, ibique profonde ooostrictus, dein basin versus oblique ampliatus, 
aupra convexus, nigro-aeoeus^ parum oilidas, Isvia. Scatellum mag- 
Qum, triangulare, convoiuiDy nigro-aenouniy aub-opacom, iseve. Heme- 
lytra abdomine kongiora, dilute fusca, ba»i atrinqiM macula Iriangulari 
fattiaque media tranaveraa, albis; membrona dilttta fusca^ apke late 
aordide albida. Abdomen oigro-aeneom, parce pubeacena^ aaganentis 
anlerioribua apice tenuiter albido-marginatia; baai valde conatriclum, 
apioeiD vtrsufl clavatum. Pedes longi, gractiM, fosco-tesiacei, faanori- 
bus aspe obseurioribus; iibiia intos breviier, parce apinalosis; meta* 
tarais albidia vel dilato flavesceDlibus. 

27. CvLLEcuRis flavcMiotatus : angustatus, niger, sub-nitidus, deose 

grLseo-piloåus; antennis basi apiceque lulescenlibus; capite parvo, 

^ minus convexo, postice albido-roarginato; prolhorace conferttm 

punctulato, antice late conslriclo, utrinquo elevato, angulis po- 

sticis fateraliler productis, sub-reflexis; hemelylri.s fuscisy margine 

externo, macula magna iriangulari corii, basi apiceque cunei fla- 

vis; membrana fusca, infra cuneum macula alba noiata; pedibua 

dilule flavescenlibusy femoribus extrorsuro luteis. cf*9- Long. 6^ 

lat. 2| millim. 

In fruticibus individua duo legi, nempe marem ad Anneberg Smo- 

fandix el feminam in Kinnekulle Westrogoihiae. 

Cyilec. flavo-tnaculatij simillimus vix angustior sed nonnihil bre- 
vior, capite minore, paullo convexo, postice albido-margioato, oculis 
minoribus, magis convexis, prolhorace postice laliore, distincte punclu- 
lalo ut et dense griseo-piloso, ab illo bene dislinctus. Caput sub- 
triangulare, laliludine vix brevius, supra modice convexum, nigrum, 
nitjdum, laeve, glabrum, postice anguste albido-marginatum; roslro 
inflexOy flavido, apice fusco; oculis rolundatis, valde convexis, brun- 
neis. Antennae longiludine bemelylrorum, breviter pubescentes, arti- 
cjlo primo capite transverso dimidio longiore, crassiore, luleo, basi 
nonnihil tenuiore, secuodo praecedente fere Iriplo longiore, exlrorsum 
baud incrassato, fusco, lertio et quarlo brevioribus, pallidis, simul 
sumlis secundo brevioribus, antepenultimo ullimo plus duplo longiore. 
Prothorax laliludine postica nonnihil brevior, anlice truncatus, capite 
parum angustior, fere ad medium baud amplialus, subcylindricus, 
utrinque suh-elevatus, dein basin versus subito oblique amplialus, po- 
stice medio late rotundalo-emarginalus, angnlis lateraliter nonnihil 
productis, apice paullo reflexis, oblusis; niger, dense griseo-pilosus, 
aniico opacus, sub-laevis, posterius nilidus, sabtiliter, crebre puncta- 
latua. Scutellum triangulare, convexum, nigrum, sub*nitidam, aubti- 
iiaaime punctulotum, pilosum, pone basin transveraim impreaaura» He- 
melytra fusca, sab-nitida, obsolete punctolata, margine exteriore te- 
nuiter, macula magna basali corii oblongo-triangulari postice sub- 
truncata cuneoque, macula obliqua anteapicali fusca excepta, dilute 
flavis; membrana fusca, iridescente, infra cuneum macula parva, al- 
bida noiata. Corpus nigro-foscum , nitidum, fere glabrum. Pedes 
dilute flaveacenlea, femoribus exlrorsum luteis, tupra inlerdun medio 
leviter iDfuscalia, iaraia aaturatioribu». 



— 7« ^ 

28. CTLLEGOftu diwpar: Diger, Dilidaa, glaber, proihorace anlica bilo- 
bercttiato} pedibua Ittteia, basi aibidis: aui elongatus, capttc mo- 
dice convexo; an ten o is arliculo secundo extrorsum vix incrasaato; 
bemeJytris dilute fuscia, baai corii coneoqae albidiH, hoc apice 
infoflcato, membrana dilale fuaca (c^; aui oblongaä;capiiemagno, 
convexo; antennia luleia, articnlo secundo extrorsum valde ia* 
eraasato, fuaiformi; hemelytris brevibus, albidis, pone medinni 
transversim infoscatia, membrana nolla; abdomine ultra medium 
valde ampliaio ($). Long. & 34 « lat. 1. Long. $. 3, lat. \\ millia. 

In gramine locia umbrosis prope Holmian mense Julio parce. 
Species pro sexu valde varians. Mat, Caput laediocre, latita- 
dine breviusy modice convexam, nigraro, nitidum, glabrum; rostro 
inflexoy flavido, apice infuscalo; ocalts 8UbH)vatiSy valde convexis, ni- 
gris. Anlennae longitudine corporis, lenoes, nigrae, breviter pubescen- 
tes, articulo primo capile Iransverso dimidio longiore, fu^ico-testsceo, 
extrorsum obscuriore, secundo praecedenle Iriplo longiore, exlrorsam 
sensim nonnihil crassiore, tertio et quarto tenuioribus, simul samtis 
secundo longitudine aequalibus, ultimo penultiroo fere triplo breviore. 
Prothorax latitudine poslica brevior, antice posticeque truncatus^ late- 
ribus ultra medium parum, dein subito oblique amptiatos, angulis po- 
sticis suth-oblusis; supra modice convexus, niger, parum oitidus, ob- 
soletissime punctulatus, pone apicem tuberculis duobus, sat magnis, 
«ub-approxiroatis, obtusis instruclus. Scuteltum magnum, triangulärt;, 
nigrum, sub-nitidum, tenuiter pubescens, pone basin transversim im- 
pressum. Hemelytra dilute fusca, maculu ulrinque basali oblonga 
coneoque albidis, boc apice angUKle infuscato; membrana magna, di- 
lute fuscescente, iridescenle, nervö basali valde incrasaato, fusco. 
Corpus nigruro, nitidum. Pedes lutei, coxis, trochanteribus totis fe- 
moribusque basi albidis, illis ipsa basi ut et articulis ultimts tarsorum 
dilute fuscis. 

Femina mare nonnihil brevior et latior. Caput magnum, valde 
convexum. Antennas articulis I, 3 et 4 luteis, secundo pone medium 
valde incrassato, fusiformi. Prothorax postice angnstior, leviter ro- 
iundato-emarginatus, tuberculis apicalibus magis elevatis. Hemelyira 
protborace vix dimidio longiora, ulbida, iofra medium fascia sat lata, 
transversa, nigro-fusca, singulo apice rotundato. Abdomen basi an- 
gustum. ultra medium subito amptialum, apice late rotundatum, mar- 
ginibus lateralibus valde elevatis. Pedes ut in mare formati et colo- 
rati, libiis posticis pitra medium infuscatis. 

29. Camos Mali: oblongo-ovatus, niger, sub-opacus, punctulatus, parce 

cinereo-pobescens; antennis articulo secundo extrorsum valde ia' 

crassato, fusiformi, ultimis duobus lenuioribus, brevibus, pallidis; 

membrana fusca; pedibus fusco-ferrugineis. c^lj^. Long. 4}, lat* 

2 millim. 

Captm Mali BIbteb Rbynchot. I. 63. 30. T. 2. f. 5. 

Cap9us Pyrt Mbtbb Stett. Ent. Zeit. 1847, p. 87. 
In fruticibus Oelandiae ante plures annos individua sex Irgi* 

Summa similitudine Capsi magnkomi», dimidio vero major, parcius 
pubescens, an ten na rum articulo secundo basi angustiore, protborace lon- 



— 73 — 

giore, oonvexiore, ab itlo fiMile di^inctus. Caput sub-triongulare, ni- 
grum, sub-opacum, sabtililery crebre punclulatuni, ^tenuiter cinereo- 
aericeoiD, supra modice convezQm; rostro inflexo, nigro-fusco; ocalia 
roiondatis, valde conveiis, nigro-brunneis. Anlennae nigrae^ dense 
ftubeacentes, arlicolo primo brevi, obconico, capitis apicem attingente, 
aecundo praecedente triplo longiore, basi tenui, anle mediam fere ad 
apicem incrasisato, sabfusiformi, tertio quartoque lenuibus, diJute fu- 
aceacenlibui;, simul sumtis »nteccdente dimidio brevioribus. Prothorax 
lalitudine nonnihil brevior, antice posticeque truncalus, basin venius 
aendim obiique ampliatiis, laleribus pone apicem leviler sinuatis, an- 
gulis poslicis sub-rotundatis, supra prxserlim postico convexo-dectivis, 
niger, panim nilidus, subtiliter, crebre punclulatus, pube cinerea parce 
adsperaus. Scutellum magnum, triangulare, supra modice convexum, 
confertiin punctulatum, nigrum, parum nitidum, cinereo-sericeum, pone 
basin transversim anguste impressum. Hemelylra nigra, baud nitida, 
subtiliter, crebre punctulata, dense cinereo-sericea, membrana fosca. 
Corpaa ntgro-fuscam, sub^-nitidum, subtiliter punctulatum, cinereo- 
pobescens; peclore medio laevigalo. Pedes fusco^ferruginei; tibiia in-> 
tus parce spinalosis. 

30. GArsus pulcher: oblongo-ovatus, supra sub-planus, niger, nitidus, 
breviter cinereo-pubescens; antennis flävescenlibus, pilosis, ex- 
trorsum fuscis; capite vel toto nigro (O^) vel macula utrinque 
Julea nototo ($); prothorace confertim punctulato antice utrinque 
foveolato, nigro (c^ vel luteo, antice infuscato ($); hemelytris 
Juteis, plus minusve fusco-notalis; membrana dilule fusca; ab- 
domine apice pedibusque flavescentibus; tarsis apice nigris. ef?* 
Long. 3 — 3^ lat. 1^ millim. 
Cap9u$ pukher Saulb. Mon. Geoc. Fenn. p. 93. 4. 
Var, a. ti bi is anticis apice infusciatis. 
In Äspidiis ad Holmiam prope Experimental-fältet mensib, Julio 
et Augusto passim. In Smolandia et in Kinnekulle etiam individua 
nonnulla legi. 

Anthocori nemorali stalura non dissimilis. Caput subtriangulare, 
supra valde convexum, Ixve, glabrum, apice utrinque longitudinaliter 
ioipressum, medio cnnaliculatum, vel totum nigrum, nitidum (ef*) vel 
macula sat magna orbitali lutea nota tum (9); rostro brevi, crasso, dilute 
flavescente, apice infuscato; oculis parvis, rotundatis, convexis, nigris. 
Antennae dimidio corpore longiores, sub^^tenues, pilosae, articulo primo 
aal elongato, basi tenuiore, secundo antecedente dimidio longiore, di- 
lute flavescentlbus, boc apice infuscato, tertio quartoque tenuioribus, 
fuscis, illo basi anguste flavescenti-annulato, sequente nonnihil bre* 
viore. Prothorax latitudine postica brevior, basi apiceque truncatus, 
antice capite nonnihil angustior, lateribus pone apicem leviter sinua- 
tia, dein basin versus cilius obiique ampliatis, angulis posticis obtusis, 
aub-elevatis; supra modice convexo-declivts, subtiliter, crebre punctu- 
la tus, cinereo-pubescens, ante medium fovea utrinque et callo laevi, 
parum elevato notatui?, totus niger (c^ vel luteus, antice transversim 
infuacatus (¥). Scutellum triangulare, punctulatum, pubescens, nigrum 
(G^) aut lutoum, basi leviter infuscatum (9)* -Hemelylra lutescentia, 



— 74 — 

pubesCentia, clavo distinclius, crebre punciulaCo, in mare sxpe iofu- 
scaiOy noacuJa apicali nervoque medio corit el apice coneiy oigro-fuscis; 
membrana dilute fusca, niacula pone cuneam laleraU« obsolala, albida. 
Corpuä nigrum, niliduoa, teniiiler pubeacens, geoitalibua flaTis. Pedes 
dilute flavescentes, dense, breviter albido-pubeacentea; iarais artioolo 
uUioK» unguiculiäqae nigria. 

31. Cafsus deganlulué: angustalus, dilute virescens, nitidus, sub-gla- 
ber; anlennis, capile, prothorace scutelloque nigris; capile sub- 
laevi, postice macutis duabua, transversim posilis, dilute vtrcsceo- 
tibus; beroelylris intus leviier infuscatis; membrana, abdomine 
supra medio tarsisque apice fuscis. cfV* Long. 4, lat. i\ — 1} 
millim. 
Cap9U8 eiegaiUulus Meter Rhynchot. I. 86. 60, T. 5. f. 2. 

Habitat in graroine locis humidia prope Holmiam menae Julio 
pa^äim. lo Westrogotbia et fiabuaia individua nonnulla legi. 

Capso roåeo roagniludine aequalia. Caput aub-triangulare, n^rvm, 
nitidum, l;eve, glabrum, supra roodice oonvexum, postice utriaque ad 
oculod macula mediocri, rotundata, dilute virescente; roalro inflexo, pal- 
lido luteo-virescente^ apice infuscato; oculis rotundalis, valde convexis, 
nigro-brunneis. Antennas corpore nonnihil breviores, sub-lenues, oi- 
gr£, breviter pubescentcs, arlicuto primo crassiore, basi nonnihil te- 
nuiore, copite transverso dimidio longiore, articulo secundo praecedente 
2\ longiore, tertio et quarlo tenuioribus, simul sumtis antecedente vix 
longioribus, ultimo penultimo dimidio breviore. Prothorax lalitudine 
poatica dimidio brevior, anlice capite anguslior, truncatus, lateribas 
basin versus sensim modice obfique ampliatus, postice truncatus, an- 
gulis obtusis, aub-elevalis; niger, sub-nitidua, obsolete, crebre punclu- 
lalus, ruga antica bilobata, pauNo elevata instructus. Scutellum tri- 
angulära, modice convexum, nigrum, sub-nitidum, aubtilisstme, crebre 
punclulatum. Ilemelylra dilute virescentia, sub-nitida, vix punctulata, 
intus nd suturam plus minusve late infuscata; membrana dilute fusca. 
Corpus dilute virescens; pectore, abdomineque supra in medio, nigrk 
Pedes dilute virescentes; tibiis tenuiter parce spinulosis; tarsis dpice 
leviier infuscatis. 

32* Capsus constrktua: elongatus, dilute virescens, nitidua, pubescens; 
capite nigro, orbitia antice maculaque oblonga media dilute vire- 
scen t i bus; an tenn is teouibus, fusco-annulaiis; prolborace sab- 
conico, ante medium transversim bi-impresso, antice uirinque 
infusoato; scutello basi fascia träns versa, postice bi-si nuata ma- 
culaque apicali, longitudinali, nigro-fuscis; bemelytris albidist 
corio macula parva, apicali, fusca; femoribus subtililer fusco- 
maculatis. 

Mas: elongatus, antennis loogioribus, protborace postice laiiore, 
leviter rotundato-emargioato; membrana bemelytrorum com- 
pieta, nervö basali extrorsum iofuscaio; abdomioe angusto, 
apice sub-clavato, flavescente. Long. 5, lat. 1 millim. 
Femina: oblonga, antennis brevioribuf, protborace postice mious 
lato, (ruocato, ante medium magis elevato, signaiuris scotelli 



— 76 — 

obsolelioribud ; membrana heroelylrorum brevi. Long. 4, laU 

1 milliin. 
Var. a. capil« virescenie, »ublua, macula postica verlicali, rotunda, 

Jineis duabua intraocularibaa obJiquis^ postice coDJuoctis api-* 

ceque, nigris. 
In gramine locis ombroais menae Auguato prope Holroiam pas- 
sim legi. Ad Garlberg frequenter visus. 

Mas Statara fere Capsi globiferi, sed nonnihil minor, pallidior, 
Temina membrana semper destituta. Caput sub-triangulare, modrce 
convexum, nigrum, nitidam, pilis nonnullis cinereis adspersuro, orbi- 
tis ocaforum antice maculaque intraoculari oblonga, fongitudtnali, dilole 
virescentibas, collo mediocri, posterias angustato prothorace adfixum; 
roHtro inflexo, dilute virescente; oculis rotundatis, convexis, nigris. 
Antennas tenues, pubescentes, corpore breviores, dilnte virescentes, ar- 
ttculo primo capite transverso nonnihil longiore, ante apfcem interdum 
infuscato, secundo prxcedente plus duplo longiore, basi apiceqoe fusco- 
annulato, terlio et quarto tenuioribus, fuscis, illo basi anguste pallido- 
annulato, simul sumtis prsecedente parum longioribus. Prothorax la- 
titudine postica vix longior, antice truncatus, angustior, posteriua in 
mare citius, in femina parum ampliatas, supra modtce conTexns, dilute 
virescens, nitidus, sub-laevis, griseo- pubescens, pone apicem utrinque 
macula Uterali nigra, inlra apicem et in medio lenuiter, transversim 
constrictus, inter stricturas efevatus, medio canaliculatas. Scutellum 
triangulare, dilute virescens, griseo-pubescens, supra paullo convexum, 
basi fascia angusta, transversa, postice bi-sinuata maculaque apicali 
longitudinali, plus minusve dislinctis, fuscis notatum. Hemelytra 
pallida, rigide fusco-pubescentia, macula parva apicali corii fusca. 
Corpus dilute virescens, nitidum, pube grisea adspersum, ano maria 
clavato, dilute flavescente. Pedes longt, graciles, dilute virescenles, 
pubescentes; femoribus maculis parvis, sparsis, fuscis nolatis; tibiis 
posticis extus tenuiter, parce fusco->spinulosis; tarsis apice dilute in* 
fusca t is. 

33. Capsus peUueens: oblongo-ovatus, niger, cinereo-sericeus; antennis 
arliculo primo apice albido; prothorace brevi, antice dilute sor- 
dide flaveacente; hemelyiris aordide albidis, immaculatis, mem^r 
brana concolore; abdomine subtus medio late pedibusque dilute 
flavo-virescentibus. $. Long. 2|, lat. t\ millim. 
In gramine locia umbrosis ad Holmiam individuum unicum mense 
iulio legi. 

Parvus. Capw magmconU minor. Caput sub-triangulare, supra 
modice convexum, nigrum, nitidum, 8ub«l;eve; rostro inflexo, dilute 
flavescente, apice leviter infuscato^ oculis rolundatis, convexis, nigris. 
Anlennje longitudine bemelytrorum, sub-tenues, nigro-fuscie, pube- 
scentes, articulo primo capite transverso parum longiore, basi tenuiore, 
aptce albido, secundo primo 2^ longiore, ultimis duobua tenuioribus, 
»tmul sumtis praecedente parum brevioribus, apicali brevisaimo. Pro* 
thorax brevis, Iransversus, antice truncatus, capite nonnihil angustior, 
lateribus sensiro, basin versus citius obliquo ampliatus, postice leviter 
rotundaio-emarginatus, supra modice convexus, fuaco*niger, sub-lievis. 



— 76 - 

parum nitiduä, anlice Iranstveraion dilute flavescens, flavedine roedio 
introrsum nonnihil dilatata. Scutellum sat magnum, triangalare, Di- 
gram, parum nitidum, pone banin transveraim Icviler impressan. He- 
mel y tro aordide a I bida, nilenlia, brev i ler griaeo-pttbescentia, membrana 
albido-hyalina. Corpus nigrum, subnitidum, ventre medio longiiadi- 
naliter late dilute flavo^virescente. Pedea dilute vireacentes; tarsis 
apice baud infuscatia. 

34. CAFsna antenntUui: elongatus; antcnnia teouibua, corpore longio- 
ribua, basi apiceque fuacia, articulo primo lerlio longitudine sub- 
•equali; prolhorace aub-conico, inträ apicem et pone medion 
transveraim impreAso; hemelytria longitudine abdominis, coriaceis, 
membrana brevi, angusta. cm?- 
Mm: minor, angustior, abdomine tenui, apice clavatQ. Long. 31, 

lat. 1 millim. 
Frnnina: dimidio major, abdomine latiore, apice acuminato. Long. 

4|, lat. 1^ milliro. 
Var, a. c^. capile nigro, poatice maculis duabua, interdum con- 
fluentibus, orbitisque oculorum flavidis vel dilute virescenli- 
bua, prolhorace scutelloque nigria, illo flavo-variegato; heme- 
lytria dilute flavidia vel vireacentibua, intua inaMfualiter in- 
fuacatia. 
Var. b. 9* dilute virescena, macula parva inler antennas, anlen- 
narumque articulo primo basi, secundo apice, tertio et quarlo 
totis fuscis. 
Var» c. $• ut var b, sed capite macula intraoculari majore alle- 

raque magna apicali, nigro-fuscia. 
Var, d, 9* ut var a, prothorace dilute virescente, medio linea lon- 

gitudinali nigro-fusca, benielylria intus vix infuscatia. 
In gramine locis humidis mense Julio prope Holmiaro parce legi. 
Species singularist. Medius quasi inter Capsum et Mirem, Caput 
sub-(riangulare, nigrum, nitidum, sub-laeve, supra modice convexuni, 
antice declive, inter oculos tenuiter canaliculalum, orbitis oculorum di- 
lote flavescentibus, collo brevi, crasso, utrinque macula sat magna, 
interdum postice cum opposiita confluente, dilute flava vel vireacenlo 
notalo; rostro inflexo, insertionem pedum interroediorum vix at- 
tingente, dilute flavescente, apice infuscato; oculis ovatis, valde con- 
vexis, brunneis. Antenn» corpore longioret*, tenues, articulo primo 
tertio longitudine ai^quali, basi (enui, ante medium nonnibil incrassato, 
dilute rufescente vel virescente, iroa basi infuscato, secundo anlece- 
dente tenuiore et colore stmili, sed J longiore, extrorsum interduo 
infuscato, tertio et quarlo tenuioribos, fuscis, pilosis, ultimo penultimo 
breviore. Prothorax latitudine longior, antice posliceque leviter ro- 
tundato-eroarginatos, lateribus medio sub-rotuodatia, postice obliqa^ 
ampliatis; supra modice convexus, inträ apicem et pone medium tran«- 
versim lenuiter impressus, impressione postica medio anlrorsum angu- 
lariter flexa; flavus vol dilute virescens, linea infralaterali viKaqoe 
media longitudinali, postice latiore, fascia transversa apiceque nigri*; 
antrorsum laevigatus, postorius punctulatus. Scutellum sat magnuD, 
Iriangulare, nigrum, nitidum, vix visibiliier punctulatum, utrinque 



— 77 — 

ante mediom flavidum, medio ieviter Iransversim impressum. Heme- 
lytra abdomine vix breviora, sab-coriacea, modice conveza, subtiliasime, 
crebre punctulala, dilule flava vel virescentia, intus ad fliituram plua 
minusve inaequaliler infuscata; merobrana anguata, brevi, albida. CorpuR 
dilule virescens. Pedes elongati, dilule virescentes; femoribua apice 
tibiisque posticis roseis; femoribua anterioribus subtus albido*pil08is. 

35. Nabis nervosus : elongatus, griseo-lestaceus, pubescens; antennis 
fusco-annulatis; copité nigro-varlegato; prolhorace ad medium 
sensim, dein subilo oblique ampliato, cicalriculis transversls, sub- 
tilibus, sub-hieroglyphicis lineisque tribus longitudinalibus fuscis 
notato; scutello apice utrinque macula triangulari leslacea; be- 
melylria abdomine parum longioribus, immaculatis; membrana 
magna, sordide albida, valide, crebre fusco-nervosa; abdomine 
marginibus laleralibus, villa vénlrali mediana, lala, cum linea 
media nigra, pedibusquo lestaceis; femoribus fusco-ponctalis. 9* 
Long. 9.^, lal. 3 millim. 

In planlis variis locis umbrosis mense Auguslo prope Holmiam 
parce leclus. 

Magnus in hoc genere. AT. fero dimidio major, prolhorace postice 
lalo, hemelylris immaculalis, membrana magna, valide, crebre fusco-ner- 
vosa, a conspcciebus bene distincius. Caput elongalum, cylindricum, 
anle oculos longe produclum, allenunlum, supra parum convexum, 
nigro-fuscum, dense griseo-pubescens, ulrinque villa longiludinali le- 
slacea notalum; collo brevi, convexo, nigro, nilido, glabro, anlice flavo- 
bimaculato; roslro longo, inflexo, leslaceo, apice infuscato; oculis sub* 
rolundaltfl, convexis, brunneis. Änlennsc lenue^, corpore breviores, 
teslaceie, pubescenlea, arliculo primo basi apiceque, secundo lertioque 
apice angusle fusco-annulalis. Prolhorax lalitudine poslica parum 
longtor, apice Iruncalus, inlra apicem leviler conslrtclus, dein ullra 
medium sensim, lum bastin versus subilo oblique ampltalus, supra 
poslice convexo-declivis, griseo-teslaceus, anlice cicalriculis Iransversis, 
sublilibus, sub-hieroglyphicis, lineisque Iribus longitudinalibus, media 
rccta, laleralibus nonnihil obltqois, fuscis. Scutellum magnum, Iri- 
angulare, nigro*fuscuro, sub-opacum, medio Iransversim leviler im- 
pressum, apice ulrinque macula sub-triangulari, leslacea. Hemelylra 
anum ?ix excedenlia, griseo-teslacea, sub-opaca, fere glabra, nervis 
validis dilutioribus; membrana magna, sordide albida, valide, crebre 
fu SCO- nerv osa. Gorpus nigro- fuscum, sub-nilidum, dense griseo-pube- 
scens, peclore ulrinque linea, abdomine marginibus laleralibus, villa 
dorsali angustiore viltaque venlrali laliore mediana teslaceis, hac me- 
dio linea longiludinali nigra. Pedes flavo-lestacei, pallido-pubescenles; 
femoribus omnibus libiisque poslicis roaculis parvis, fuscis adspersis; 
tarsis apice infuscalis. 

36. Abadus annuUpes: ovalus, cinnamomeus, fusco-varregatus; caplte 
apice valde elevalo; anlennis ferrugineis, arliculo secundo tertio 
nonnihil longiore, ullimo sub-conico^ acuminalo; prolhorace brevi, 
anlice rolundalo, denliculalo, poslerius oblique anguslalo, mar- 
ginibus rcflexo-elevalo, dorso evidenler quadricarinalo; soatcllo 



^ 78 — 

ohlongo-triangolari, margin ibas efevatis; abdomine altra mediora 

valde ampliato; pedibos flavo-testaceo-annulatia. c^- Long. 8 — 

fO^, iat. 4.^—^ milttm. 

Sub cortice arborum ad Sjöbo Scanias individua septem a Dom. 
C. J. SuaiievALi. lecta mibique banevole commanicala. 

A. brevkdli proximo?, major, aliter coloratus, forma capitis, pro- 
thorace evidentius quadricarinato, posterius minus subito angoslalo, 
femoribus ante apicem testacco-annulatis, abdomine, praesertim in fe- 
mina, valde amplialo, ab illo bene distincius. Gaput oblongo-quadra- 
tum, supra fere planum, a basi ad medium ulrinque profunde suica- 
lum, spinis lateralibus validis, parum divergentibus, antespinas in tuber- 
culum validum, obtusum elevalum; rostro inflexo, fusco; oculis par- 
vis, valde prominulis, convexis, nigris. Antennae longitudine capilts 
cum prothorace, validae, ferrugineae, articulo primo brevi, secundo tertio 
nonnihil longiore, ullimo penultimo nonnihil breviore, sub-conico, apice 
acuminato. Prolhorax laliludine plus duplo brevior, antice ulrinque 
late rotundato-ampliatus, basin versus sensim modice oblique angu- 
status, postice sat profunde rotundalo-emarginatus, marginibus reflexo- 
elevatis, antice evidentius, posterius subtilius denliculatus, supra pla- 
nus, cinnamomeus, opacus, squamis pallidioribus adspersus, longiladi- 
natiter distincte carinatus. Scatellum obloligo-trtangulare, cinnamo- 
meum, aupra planum, scabrum, marginibus elevatis. Hemelytra ab- 
doroine breviora et angustiora, basi ulrinque rotundalo-ampliata, supra 
cinnamomea, opaca, nervis validis, membrana dilule fusca, parce nigro- 
fusco variegata. Gorpus cinnamomeum, opacum; abdomine altra me- 
dium valde ampliato, marginibus obsolete testaceo-maculatis. Pedes 
fusco-ferruginei, coxis, trochanteribus, femoribus basi et annulo apicali 
tibiisque annulis duobus uno basali, altero apicali, tesfaceis. 

37. AaADUs cr(U9kortUs: ovatua, cinnamomeus, antenn is crassis, arti- 
culo secundo sequentibus longitudine aequali; prothorace brevi, 
ad medium oblique ampliato, ibique rotundato, dein citiaa an- 
gustato, supra sex-carinato, carinis lateralibus brevissimis, mar- 
ginibus crenulatis; scutello obloogo-triangutari, apice flavo-tesia- 
ceo; bemelytris fusco-testaceis, nervis sanguineis; membrana di- 
lule fusca, nervis albido-cinctis. Long. 7, laU 3.^ millim. 
Sub cortice arborum ad Sparresflter in Westrogotbia a Dom. C 
J. ScHÖ?(HEBa individuum unicum inventum. 

Primo intuitu A. vario similis et magnitudine aequalis, antennis 
brevioribus, crassioribus, unicoloribus, aliter formatis ab illo mox di- 
slinctua. Gaput sub-quadratum, cinnamomeum, opacum, aupra planum, 
scabrum, inter oculos utrioque profunde sulcatum, antice productum, 
angustatum, obtusum, modice elevatora; spinis lateralibus validis, acu- 
tis, divergentibus; rostro inflexo, concolore; oculis parvis, valde pro- 
minulis, convexis, nigro-brunncis. Antennx capite cum prothorace 
nonnihil breviores, crassx, cinnamome», articulo primo brevi, secundo 
exirorsum nonnihil crassiore, sequentibus simul sumtis longitudine 
asquali, ullimo penultimo dimidio fere breviore, ovato, sub-acumioato. 
Prothorax latitudine fere duplo brevior, antice Icviter, postice pro- 
fundius rotundalo-emarginatus, latcribus ad medium oblique ampliatis. 



— 79 — 

dein rolandalisy poftterius modice angttstaltjt, undique htud «lemli8, 
sobliliter crenulalis; sopra planus, cinnamomettf», opacus, granalalus, 
sez-cannalas, cariois laleralibus brevibus, antrorsum valde abbrevia- 
tit. SoateJlani magnum, obiongo->triangalare, sa pra plana nr, cinna- 
momeam, granulalum, laleribus aniice elevalia, apice late flavo-leataceo. 
Hemelytra abdomtno parum breviora sed anguatiora, pone basin alrin- 
qne modioe rotandalo^ampliata, fusco-lestacea, 8ub-opaca<, nerv is aan» 
guineis; mesabrana dilote fusca, nervis aJbido cinctis. Corpas ctnna«- 
momeam, opacum; abdomiae ulrinque serie e macuJss parvis, d ila te 
ochraceis. Pedes testacei; tibiis obsolete fusco-annulatis. 

38. HvDROMRTRA apteva: nigra, opaca, supra fusco-, sublus cinereo- 

sericea; anlennarum articulo primo sequentibus duobus iongiore; 

prothorace elongato, tri-carinalo, postice rolundalo; hemelytris 

nullis; abdomine apice ulrinquc in spinam acuminalum genita- 

libus multo breviorem excurrente. c^* 

Mas: abdomine angusie-lineri; genilaiibus articulo prinno sublus 
profunde rotundato-emarginato. Long. 12, lat. 2\ roillim. 

Femma: abdomine latiore, apicem versus af tenuato, supra utrinque 
albido-vittalo; genilaiibus medio aub-coarctalis, articulo primo 
sublus truncato. Long. 14^, lat. 3 millim. 

Gerris aptera ScnumiEL et Stamyius Beitr. zur Entom. IT. p 34. 
In aquis flniianlibas SmoJaitdiae ad Slrömsrum d. 26 Maj. aat 
Trequenter legi. In .Ostrogothia ad Gusum Dom. P. F. Wahlberg. In 
copula saepe visa. 

E majoribus, anlennarum articulo primo sequentibus duobus non- 
pihil Iongiore, prothorace tuberculis lateralibus omnino destituto, he- 
melytris nullis a conspeciebus facile distinguitur. Capul oblongo- 
.quadratum, supra nigro-holosericeum, sublus cinereo-sericeum, pube- 
scens; rostro inflexo, nigro, cinereo-sericeo, basi crasso, apicem versus 
altenualo; oculis sal magnis, rolundalis, convexis, nigris. Antennae 
capite cum prothorace nonnihil longiores, sub-tenues, nigrx, articulo 
primo duobus sequentibus nonnihil Iongiore, articulis 2, 3 et 4 lon- 
gitudine aequalibus, ultimo parce pubescenle. Prothorax oblongus, 
nigro-hoiosericeus, vix punctatus, aniice truncatus, supra planus, 
pone apicem nonnihil elevatus, tenuiter tricarinatus, carinis antrorsum 
abbreviatis; postice rolundatus, lateribus leviler sinuatus, infra carinas 
vitta longiludinali, atro-holosericea. Hemelytra nulla. Corpus nigro- 
holosericeum, sublus cinereo-sericeum, margioibus reflexo-eJevatis. 
Pedes oigri; coxis sublus dilute leslaceis. 

.^9. Ttprlocyba bifasciata: angusta, pallide flavescens; capite antice 

rolundalo; scutello, fasciis duabus hemelytrorum transversis, latis, 

lina basali, aliera pone medium nigro-fuscis; tarsis apice nigris. 

d^. Long. 'ö\j lat. 1 millim. 

Habilal in foliis Gorylt mensibus Julio et Augusto prope Hol- 

niiam rarius. Ad Carl berg frequenter visa. 

Typhl. Wah!bergu proxima, sed minor, aliter signata. Capul 
breve, crassum, aniice rotundalum, supra modice convexum, dilute 
flavum, immaculatum; oculis laleralibus, sal magnis, ovatis, modice 
convexis, in mortuis glaucis. Antennas dilute flavescenles. Prothorax 



— 80 — 

lalitudine media dimidio brcvior, antioe rotondaius, postice Ute sat 
profande rolandato-^marginatus, anguliä obliqoe truncatis, sapra modice 
convezu8, aub-laevis, di I ute flavus, nitidus. Scatellum raagnam, Iri- 
angulare, nigro-foscom, an le apicem transversioi canaKcaiatnai. He- 
melytra elongata, abdomine dimidio longiora, dilute flava, sub-pellacida^ 
apice albtdo*hyaiina, rolundata, fasciis doabas transversiis latii, nna 
basa I i, extrorsura angiistiore, a liera infra medium antrorsum oonnibil 
rotunda lo-d ila la ta, fuscis. Älae albidae, hyalinae, nervis baud tnfusca- 
lia. Corpus diJate flavun. Pedes graciles, paJlide flavi; larsis apice 
nigro-foscis. 



2. Nya svenska Lepidoptera. — Hr Bomiuif in- 
Icmnade nedanstående uppsats af S. M. Adjuncten R. D. i. Wu- 

LBIfGKBH: 

»Under fOrliden sommar har jag funnit följande fOr vår 
Fauna nya fjarii-arter, hvilka jag nu blifvit i tillfälle alt när- 
mare bestämma och hvaribland afven tvenne befinnas vara np 
fOr vetenskapen, så vidt jag varit i tillfälle utröna: 

Leucaria mpura: alis anticis flavidis, venis albidis, striga longila- 
dinali infuscata punctisque tribus nigris in triangulo sitis; poslicis 
fusco-griseis, fimbriis albidis. C^9< Long. al. exp. 35 — 38 milliin. 
Leucania impura, Treitscbke Schmelt. v. Eur. V. 2. 294. X. 2. 

89 cum synon. 
Hannen har på fram vingarna Ifingslrccket nSrmast den större h\ita 
åiJran mörkare Sn hos honan, nflstan svart som hos L. camma. 

Blott tvenne exemplar trflflades på en sumpig flng vid Trolle 
Ljungby i slutet nf Juli månad. Äfven funnen i Småland och vid 
Stockholm af Prof. fioacM/iN. 

Anm, Uti diagnosen till denna art sSger Tbeitschke alt fyn 
punkter skulle finnas på framvingarne. Mina exemplar bafvi 
ej mer an tvenne, ej eller omtalas flere uti den p. a st. gifna 
beskrifningen. 

NoNAGRiA despeeta: alis micantibus, anticis fulvis ferrugineo tiacli^ 
macula ferruginea ad angulum anteriorem, serieqoe puncloram nigro* 
rum transversa, fimbriia obscurioribus; posticis pliis minusve infusca- 
tis. c^9« Long. al. exp. 25 — 27 millim. 

Nonagria despeeta. Tkeitschke Scbmett. t, Eur. V. 2. 311. X. 2* 

270 cum synon. 
Ifrågavarande art erhöll jag i Augusti månad på en sidlSndt Sng 
nih-a Trolle Ljungby, der den flög temligen talrikt bland Chilones, med 
hvilka den^i flygt och åtbörder både någon likhet. 

Anm, Till de svarta punkter på bak v inga mes Öfre sida, som 
Treitscokc p. a. st. omtalar, finnes icke spår hos något af 

mina 



— 81 — 

mina många exemplar, öfver hafvad Sr också IVbitmikss be- 
* sluiining sådan, alt man knappast deraf kan igenkänna arten. 

CioARiA fRarmoraria alis pailide lateia, anticis strigia angulatia 
transverais, circulia interjectis, Iineo]aque apicali ferrugineis; poaticia 
uniGoloribus; fimbriia ooioium fusco alboque variia. c^- Long- al. exp. 
33^35 millim, 

Cidaria marmoralo. TRUTsaiiki Scbmelt. v. Bur. VI. 2. 172. X. 

2. 216. 233 cum synon. 
Artens fdrekomst harstades bsr jag omnSmnt i öfversigt af Kongl. 
Vet. Acad. FörbandJ. år 1851, pag. 286, 287. 

Argtresthia (Crdcstis Zrll.) aurUmcteUa n. sp. capillis niveis, alis 
anticis argenteis, aureo-pulvereis, faacia transversa in medio et altera, 
brevluscula, longitudinali ad basin, ut etiam roacula didyma apicali 
maculisque marglne posterioris aureo-brunneis; posticis fusco-grisois. V* 
Long. al. exp 14 millim. 

Beskr. Hufvudets hår rent bvita. Ryggskölden hvit med grå 
inblandning. Antennerne bruna, hvitpudrade. Palperne af bufvudets 
langd, temligen tjocka, hängande; sista leden hvit, de Öfrige ljusgrå, 
men undertill hvita. Pötterne bvitagtige, glansande; de tvenne första 
paren brungrått anlupna, det sista deremot nSstan rent hvitt. Abdo- 
men gråagttg. Fram vingarna glSnaande hvita, der och hvar, serdolea 
mot spetsen, med guldglansande flammor och atomer. Från vingroten 
utmed framkanten går ett mörkbrunt, något guldglänsande streck, som 
utåt ar bredare och slutar tvert sedan det hunnit tredje delen af ving- 
kantens langd. Vid midten af samma kant finnes en stor mörkbrun, 
fyrsidig flack, mod hvars inre och bakre hörn ett frän vingens inkant 
snedt kommande, bredt streck af samma färg sammanhänger, hvarige- 
nom ett närmare vingens framkant vinkladt tverband bildas. 1 ving- 
spetsen, vid framkanten^ synes en mörkbrun flflck, delad af en hvit- 
agtig. I utkantens midt och i analhörnel finnes på hvardera stallet en 
mindre mörkbrun fläck. Alla dessa teckningar aro något guldglansande. 
Fransarne aro hvitagtiga, men i vingspetsen och midt för nyssnämnde 
tvenne flackar ljusgrå, fiakvingarne brungrå med fransar af samma 
färg. Undre sidan glänsande grå, mörkare likvfll på bakvingarne, hvilkas 
fransar ^afven bSr bafva samma färg. Framvingarne, hvilka på denna 
sida aro i frSmre kanten bvitagtige, bafva hvita fransar och öfre sidans 
tverband synes matt antydt. Från tvernerven af framvingarnes diskfålt 
utgå 8 nerver till utkanten. 

Denna vackra art, som tyckes närma aig ArgyretUwi (Csdatiii) 
gysseleniella Kuhlw., af Zellbr beskrifven i Isis 1839 p. 205 och i 
Linnaea Enlomologica II. B. p. 295, är högst sällsynt och jag har en- 
dast lyckats erhålla ett exemplar, den nu beskrifna honan, bvilken träf- 
fades vid Gualöf under Juli månad (1848). 

OicopBoaA xanthocephalella n. sp. capite sulphureo, antennia fuscis, 
thorace fusco, alis micantibus, anticis sordide rufo-brunneis; posticis 
nigris, fimbriis concoloribus. ef*?* Long. al. exp. 14 — 16 millim. 

Öfvers. af K. Vei,'Akad. Förh. Irg. 9. N:o 4. ^ 









— Ht — 

Beskr. Hufvudet tvafvolgult. Palpeme gula, men sibIi leden bron- 
agUg, Antennerne brnna. Thorax och abdomen brunagiige, den sed- 
nare mörkare. Vid scatellen synas nfigra gula hår, bildande en liten 
flack. Bröstet och abdomen nndertill gulagtige. Lår, tibier oehtaraer 
gula; de båda sednare på framsidorne brunagtige. Vingarne ofvan me- 
tallglSnsande; de fmmre mörkt rödbruna med likfUrgade något mattare 
fransar; de bakre från roten ISngs framkanten till midten deraf hvit- 
agtige, för öfrigt avarta med rödbrun anstrykning, och fransaroe af 
samma fSrg. Alla vingarne undertill mörkt svartbruna, metallglansande, 
med fransar af samma fSrg; de bakre i frimre kanten gulagtige. 

Af denna art erhöllos båda könen i Augusti månad vid Goslöf, 
der den tyckes vara temligen sällsynt. Blott tvenne exemplar anträf- 
fades. Af de mig bekanta Oecopborer kommer denna art närmast Oe. 
tincieUa (Hurbs) = Rhmosia tmctella Trkitscr. Scbmett. v. Eur. IX. 2. 
21, men skiljer sig från denna genom bruna antenner, svafvelgultbuf- 
vud, brunagtig thorax o. s. v. Oec. tinctclla, som åfven träffas hSri 
örten, har hvitgula antenner, ockragult hufvud och fram vingar af sam- 
ma fårg. 

8. Otn Syngnathus typhle och acu8. — Hr 

CoDservator A. Maln i Gölheborg hade i bref meddelat töl- 
jande uppsats: 

»Sistlidoa seklets störste Icbtyolog i Sverige, Pbtius Ai- 
TKDi upptager i sin Gen. piscium , pag. 1 , n:r 3 en Syngna- 
thus den han karakteriserar sålunda : »S. corpore medio bepta- 
gooo, cauda pinnata;» under n:r 4 en annan art, igenkännelig: 
S. corpore medio hexagono, cauda pinnata. Laminae crust. 
18 + 35. Pinna dorsi ossic. 36; pect. 13 — ^14; caud. 40. 

I Artsdi Synon. Pisc. återGnner man detsamma, men i 
samme Tdrfattares Descr. Specierum pisc, pag. 1 — i låter detao- 
oorlunda , och som beskrifningarna der, sflväl som öfveralllai denne 
forskares arbeten, äro mästerliga, fär jag, hvad den kritiska re- 
vision beträffar, som bär framlägges, isynnerhet afse dessa. 
Der står nemligen arten n:r 3, som är identisk med Art. gen. 
n:r 3, karakteriserad: »S. corpore Ae/)/a^ono(!), cauda piooata», 
samt längre ned »Pigura seu anguli corporis, ommVio nt in 
prtecedente *) specie sese habent.» Häraf synes klart, alt ordet 
»hexagono» i Art. Gen. et Syn. vid denna art, antingen varit 

*) Under n:r 2 beskrifves den art som ar identisk med den i Gen. 
pisc. under n:r 4 anförda. 



— 83 — 

ett skriffel i Artbdis manuskript, oller blifvit ett tryckfel vid 
Linnés redigerande af ärtbdi's Ichthyologi. Detta fel har, som 
det aynes, utan närmare granskning af sednare författare upp- 
tagits och influtit vid beskrifningen af skandinaviska fiskar, 
dä de kommit till den art, som af LiiiNfi sä utmärkande ka- 
rakteriseras med iMSorpore hexagono». Sä finnes det i Lin. Fn. 
Sv., ed. 2, samt i Syst, nat., ed. 12 och följaktligen äfven i 
ed. 13 (cura Gmei.) i artmärket för 8. typhle. Men granskar 
man närmare Linnéi op. cit, sä tyckes det med full säkerhet 
kunna antagas, att Linné aldrig sett båda de arter, som Ar- 
TBDi beskrifvit i sin Spec. pisc. pag. 4—2, under n:r 2 och 3, 
utan blott den ena, eller den som af Linné i Fn. Sv. är u[^- 
ställd under namnet Syngnathus acus. Och detta namn tillhör , 
som jag nu gär att visa, vär vanliga Kantnäl. Linné citerar 
nemligen pä nyss anförda s^lle, under 3in S. acus, Abtbm 
spec. 2., under hvilket nummer den vantiga Kantnålen är så 
träffande beskrifven. S. typhle, som Lin. benämner Art. sp. 
3., blef Linné säkert icke i tillfälle att granska, ty då skulle 
han ej hafva låtit karakteren »corpore sexangulato» fä en plats 
i sin Fauna vid denna art. 

I Syst. nat., ed. 12, n:r 1 och 2 har en ytterligare 
oreda tillkommit derigenom, att Linné, vid Abtbdi spec. 3, 
anfört det strälanlal i fenorna och sköldringantal pä kroppen, 
som tillhör Art. spec. 2, samt vid Art. sp. 2 det soiq ut- 
märker dennes spec. 3, hvilket säkert varit en missskrifning 
af Linné. Hade Hessa karakterer pä likartadt sätt varit in- 
förda i Faunan, då hade Artbdi sp. 2 och 3 varit utai» namn, 
men genom denna händelse är det icke så. , Jag får endast, på 
grund af ofvananförda, söka bringa det derhäq, att hvar och 
en erhåller sitt af Linné gifna namn, alldenstund vipäaednare 
lider hafva misstagit oss. 

Sungnathm aeus» 

Ärtm.: Näbbens dfre köl upphör oöelaä nfira lika långt framom or- 
bitas, som en af dessas diameter; hufvadets längd förhälter sig till 
totalltngden som 1 : S| -^ 6; Analfenans strålar 3; sköldringar 
17..I8 + 35.. 37. 



— 84 — 

Synofi.; Art spec., pag. 2, n:r 2. 

S. acus L. Pn. Sv., ed. 2, pag. 132, n:r 376. 
— Syst. nat., ed. 12, pag. 416, n:r 2. 

— — «.- — — ed. 13 (cora GiDel.)Tom. l,pars 

3, pag. 1455, n:r 2. 

— — Rrtx. Fn. Sv., pag. 312, n:r 20. 
•^- -— NiLAs. prodr. pag. 67, nn* 1. 

Ekstb. VeU Ac. Handl. 1831, pag. 271, Tab. 

2, fig. 1 — 2. 
ScBAGF.asTiöM, Phys. SSlIflV. lidskr. 1838, häfl. 

4, pag. 314. 
S. typhle B. Faiu Vet. Ac. Hardl. 1837, pag. 23! 

Ekstr. Götbeb. Vet Samh. Handl. 1850, pag. 40. 

Malm : pag. 92. 

YAaaELL British iiah. Tom. 2, pag. 439. 

Syngnathus typhie, 

Artm.: Nfibbens Öfre kOl delar sig V-formigt, ungefAr på samma sUlle 
som den upphör hos föregående art och vinkelskenklarne, som ligga 
n&stan parallelt med orbitalkölarne , upphöra först öfver pupilieo; 
hufvudets lAngd förhåller sig (ill totallängden som 1:8 — 9]; Anal- 
fenans strålar 4 — 5; sköldringar 16^20 + 42—44. 
Sffnon.' Art. spec., pag. 3, n:r 3. 

S. typhle L. Fn. Sv., ed. 2, pag. 132, n:r 377. 

— »- — Syst. nat., ed. 12, pag. 416, n:r 1. 

— — — — — ed. 13 (cura Gmel.), pag. 

1454, n:r 1. 

— — Rbtz. Fn. Sv. pag. 312, n:r 19? 

— — NiLss. prodr., pag. 67? (nonne potius S. 

aequoreus Fries?) 

Longer pipe fish Penn. Brit. Zool, vol. 3, pag. 122, 
pL 23, fig. 60? 

S. acus YAftBKLf. 1. c. pag. 432* 
Beskrifnmg: Kroppen mycket utdragen, s&rdeles lång. från bufvadet 
kantig som hos S. acus, med så höga och skarpa långskölar att 
rummen mellan dem flro tydligt exkaverade. Skökiarne rftflflade, 
fyrkantiga och med afseende på antalet ar ^etta , ikfven hos denna 
art, föränderligt, isynnerhet hos individuer af olika ålder. (Så 
yttrar sig Asnoi fifven, t)åde bvad fenornas strål- och sköldrin- 
garnes antal betrflffar). Hos de Ivenne exempl. jag erhållit, af hvil* 
ka det ena fir en c^, det andra en 9» Sr sköldring-antalet bos 
den förre 16 4- 42, hos den sednare 15 + 42. N&bben som är 
föga utdragen och från pennan gaoska itarkt sänker sig, Ar på mid- 
ten löga högre fln bred. ögonen något utslående och bos lika 
långa individuer af de bSr anförda tvenne arterna mycket mindre 
An hos 6. aous Ekstr. 1. c NAsborrarnes lAge såsom bos & acus, 
men de Sro jeknförelaevis större och mera utstående. Marsapial- 
organet ^ med detaamma bos S. acus. Stjertfenan jemnt afriin- 
dad, och ej rbombisk och således något spetsig, som bos S.acus. 
Hos <le små expl. som bftr i korthet beskrifvas Ar slrålant t Rf» 



— 85 — 

35; Brf. 10; Anf. 4; Stf. 10. Könsolikheterna ungefär så som 
hos S. acos. 

Totallängd, ef 156; ? 130. 

Hnfvudel uppgår i totall. hos c^ 9}; bos $ 9j[ gånger. 
Från n&bbspetsen till Rf. bdrjan hos c^ 54; hos $ 46* 
Rf. IflDgd hos ef* 19, hos 9 16 millim. 

Teckningen Sr snarlik föregående arten, men filrgen på de öfre 
kroppsdelarna faller mera i svartbrunt och de på sidorna nedskjutande 
fftrgtaggarne 8ro skarpare begränsade fin hos föreg. och nfistan lika mör- 
ka som ryggfårgen. De undre kroppsdelarna firo nfigot renare hvita. 
Hannen har romm i marsupial^organets frfimre del, som tyckes ligga 
i 4—5 rader. 

Förliden sommar (1851) den 4 Aug. fängade jag dessa 
två individuer i Askimsfjorden , nära Utlerbäck. De träfTades till- 
sammans med föregående art, som var högst allmän derstädes. 
Hade jag genast biifvit uppmärksam pä arten, tviflar jag ej 
att jag ju skulle bafva uppsökt flera exemplar. Den korta be- 
skrifningoQ är tagen efter de spritlagda exemplaren, och af 
dessa öfverlemnade jag hannen till Zoologiska Riksmuseum. 

Af Gen. Scyphius Risso erhöll jag icke ett enda individ* 



Herr Sundsvall anförde, i anledning af ofvanstående upp- 
sats, följande: 

»Ofvanstående afhandling, uppgifver en bestämd lokal vid 
Svenska kusten såsom tillhåll för den fiskart, som här ofvao 
utförligt beskrifves, h vilket ej veterligen lorr skett. Den har 
på Författarens begäran biifvit oförändradt meddelad, men då 
jag icke kan gilla den föreslagna namnbestämningen, och ett 
säkert bestämmande af djurarternas namn är for Zoologien vig- 
tigt, torde den få beledsagas af följande tillägg. 

Utan att fästa oss vid de förut gifna namnen, skola vi 
till en början blott anmärka , att här är fråga om tvänne när- 
slägtade, men dock väl skilda Syn^na/Au^-arter, nemligen: 

1:0 en brednäbbadf som är allmän vid Svenska kusten och yt- 
terligare utmärker sig genom 1 8 kroppsringar i den egent-- 
liga truncus och 35 — 37 i stjerten , spetsig stjertfena m. m^ 
Den är = Artbdi Descr. Sp. n:o 2; S. /ypUfi Yabb dtFiits; 
men kallas i föregående afhaodling S. acus. 



— 86 — 

C:o en sniälnäbbadf större urt, med ett större antal Icroppsrin- 
gar, Demligen 42 eller flera i stjerten, och trubbig stjert- 
fena. Den är s= Ait. Deser, sp. n:o 3; S. acus Yari & 
Flin; Diert kallas här ofvan S. typhle. 

Båda dessa arter bafva kroppen framtill 7-kantig| eboni 
den ena af dem, af Likné, såsom af de flesta rörfattare, räges 
hafva den 6-kantig. Men utom denna origtiga uppgift bafva 
aågra fdrvexliogar dememellan råkat inflyta uti Linnés arbeten, 
som göra det svårt att bestämma hvilkendera arten som han 
menat under hvartdera af de båda artnamnen acus och typhle, 
hvilket redan fbrr blifvit anmärkt, och serdeles af Fhiks, i hans 
afhandling om slägtets svenska arter i Vet. Ac. Handl. 4837. 
Om man nemligen anser Linnés citation af Artedis sp. 2 och 3 
Såsom hufvudsak, så är det klart, att det i ofvanstående aF- 
handling antagna användandet af namnen blir det rätta; men 
ifall man såsom vigtigare anser de bestämda beskrifningar pä 
kroppsringamas antal, som finnas i Systema NatursB (Ed. X p. 
337 och Ed. XII p. 426) så blir namnens användande oro- 
vändt, eller sådant, som det blifvit antaget af Fribs, efter fö- 
redömet af alla de Engelska faunisterna, ända från Donotan, är 
1808; och Törhållandet blir alldeles lika, ehvad man anser 
dessa beskrifningar vara gjorda efter naturen eller utskrifna ur 
andra författares arbeten. 

En beskrifning borde väl anses mera bevisande än ett 
blott anförande af synonymer; men då omständigheterna göra, 
att man kan tvifla på båda, så torde, i detta fall, det rätta- 
ste vara att ej tillräkna någondera större värde. Om man der- 
före, såsom tillbörligt är, vill söka att med säkerhet bestämma 
Linnés namngifning, så måste man uppleta andra, tillkoromaode 
grunder för endera af de båda motsatta åsigterne. 

Det hufvudsakligaste skälet för en ändring af den namn- 
bestämning som blifvit antagen af Engelsmännen och af Fribs? 
är det, som ofvan blifvit anfördt, att Linné sannolikt »aldrig 
känt båda arterna», utan »allenast den, som är allmän vid 
svenska kusten», nemligen den brednåbbadef och att denna sä- 



— 87 — 

iedes mfisle vara den art, som i LmiiÉs skrifter rigtigt upp- 
gifves bafva 7-kahtig kropp, eller S. aeus L Den smalnib^ 
både skulle följaktligen bli Liitnés S. typhle. Detta skal lä ter 
i sanning, dä man ej närmare undersöker det, sä antagligt, 
att vi utan betänkande skulle taga det för god t, ifall ej en 
motsatt namnbestämning redan vore gjord och antagen for läng 
tid tillbaka, på grunder som kunna visas vara lika goda eller 
bätlre. Men emedan det så förhåller sig, måste mno, till und*- 
vikande af namnförbistring, förblifva vid den en gång gjorda 
bestämninged , ifall ej fullgoda grunder uppgifvas for ändringen* 
Vi skola således till en bOrjan undersöka det anförda skälet* 
Dervid synes strax, att ingenting finnes, som bevisar, att UiiNft 
sjelf beskrifvit eller undersökt ett svenskt exemplar af dessa fiskan 
Hans skrifter gifva dertill ingen anledning, ty namnet KafU^ 
nålf som förekommer i Fauna Svecica, äfvensom uppgiften atl 
dessa fiskar finnas i Östersjön , kan ganska väl härleda sig från 
ett muntligt eller skriftligt meddelande af andra. Den all^ 
manna svenska arten är i hela Stockholms skärgård sällsynt, 
så att jag sjelf, under flera, till alla dess delar företagna re- 
sor, just för kännedomen om fiskarterna, icke träfFat mera än 
ett enda exemplar deraf. Först åt söder blir den allmän. 
Men dessa fiskar omtalas icke i någon af LiFciiis resor till de 
orter hvarest den allmännare förekommer, oemligen Öland, Skåne, 
Blekinge och Bohus län, och det ej är sannolikt att LinnC 
skulle hafva underlåtit att omnämna en så utmärkt djurform, 
ifall han der påträffat den. Detta vare dock endast sagdt for 
att visa, att Linnés kännedom om den allmänna svenska arten, 
oaktadt all sannolikhet, icke är bevislig. Sannolikt har han 
åtminstone af andra, erhållit exemplar deraf, men ingenting 
hindrar alt han äfven kunnat erhålla sådane af den andra arten 
t. ex. frän England, der den är allmän, och att således båda 
kunnat vara honom lika mycket, eller lika litet bekanta. Meo 
att han icke sjelf urskiljt båda arterna, och icke haft rigtig 
kännedom om dem i egenskap af svenska, synes af uppgiften^ 



— 88 — 

att bada skulle ibrekomiDa i östersjöo. Häraf vjdocs således 
ingen säker bestämning af namnen. 

Helt olika blir förbållandet med de svenska natoralie* 
samlare, som efter Linivfts beskrifningar bestämt namnen p& fi- 
skarna. De hafva utan tvifvel oftast ansett den allmänna sven- 
ska arten för S. acus, emedan denna uppgifves vara 7-kaDlig. 
Men detta rörer allenast dem och ej Linicés namngrfning. Engels- 
männen bafva på samma grund ansett den andra arten för S. acus. 

Anmärkningen att LiiiNt i Fn. Sv. utelemnat den beskrif- 
ning på kroppsringama , som fanns i Syst. Nat. X, men bibe- 
hållit synonymren, upplyser intet, emedan man finner att aHa 
uppgifterna i Fn. Sv. Ed. 2 äro oförändradt desamma som i 
Ed. 4 , hvarest inga artnamn finnas. Dessa tillkomroo Törst i 
Syst. Nat. X, och derifrån öfvergingo de till Fn. Sv. 'Ed. 2, 

« 

hvarest de båda ifrågavarande: acus och iyphle, uppeobert 
blifvit insatte efter den i diagnoserna intagna uppgiften om 
kroppens kanter, så att namnet acus blifvit insatt vid den art 
som uppgafs vara 7-kantig, och namnet tyjAle vid den, som 
uppgafs vara 6-kantig. 

Denna uppgift om kroppens 6 eller 7 kanter är pfltaglr- 
gen den vigtigaste grunden för Linnés namnbestämning, bvar- 
före den i första rummet bör undersökas. Han finner då snart, 
att den 7:de kanten, eller kölen midt under buken, hos bo- 
norna af den brednäbbade arten ofta synes något otydlig, sä 
att den lätt kan öfverses och att detta utan tvifvel är orsakeo 
till den origtiga uppgiften. Det är mig obekant huruvida ett 
lika förhållande kan äga rum hos något exemplar af den andra 
arten, men det bor anmärkas, att Yarrbll, hvars beskrifoiog 
uppenbart är gjord efter naturen , liksom de flesta andra, äldre 
och nyare författare, uppgifver att den smalnäbbade arten (hans 
S. acus) har 7~kantig, den brednäbbade (hans S. typhle), 
6-kantig kropp. Vi skola, ur de gamla författarnes skrifter 
visa, att det just är denna brednäbbade art, som ända fråa 
Icfathyologiens |lldsta tider varit kallad 6-kantig, och att delta 
uttryck från äldre författare influtit i Linnés arbeten. 



— 89 — 

Namoet Typhle har nemligen ända från dessa fiskars 
förste beskrirvare, Bblou, blifvit aovändt för eo brednabbad 
art frän roedelhafvet, hvilkcn sannolikt är densamma som vår 
allmänna art, emedan denna , enligt uppgift af nyare Icbtyolo- 
ger (Yamill, Bonapabtb) äfven är allmän i medelhafvet. En 
igenkännelig figur deraf finnes i Bblons Nature . . des Poissons, 
1555. Detta namn bibehälles sedan af Ichtbyologerna endast 
för denna samma art. — Namnet acus^ som egentligen tillhört 
Näbbgäddan (Belone) användes deremot samtidigt af Rondblbt 
för 2:ne arter af detta slägte, sannolikt just de båda här ifrå- 
gavarande, äfven från medelhafvet. Uti hans Ichthyologi (Ed. 
lalina 1554 p. S29; Ed. gäll. 1558, p. 188} finnas, under 
namnet »Acus iidsd sp. s. Acus Aristotelis», tvänne figurer af 
Syngnathi; den ena af en smalnäbbad art, med bredvid lig- 
gande ungar, hvilka R. funnit i dess magsäck, hvarföre han 
anser denna för honan; den andra, som han anser Tor hanneni 
är af den brednäbbade arten. Dessa häda figurer vandra se- 
dan genom de Töljande fdrfis arbeten under samma namn. B. 
säger dessa fiskar vara G-kanttga. 

C Gbssnbr afskrifver alla Rondblbts uppgifter och copie- 
rar hans figurer i Hist. Piscium, Francf. 1604, p. 9, art. Acus, 
och citerar Bblon p. 1025, art. Typhle; men tillägger på sed- 
nare stället en ny, bättre figur af den brednäbbade arten, och 
säger i texten dervid, att han af Dr. MicHAfiLis i Paris fått en 
annan fisk, som liknar denna, men skiljer sig derifrän genom 
mycket smalare näbb (»rostro multo tenuiore») och T-kantig 
kropp *). 

Detta upptages af Willughbt (Hist. Pisc. 1686), som åt- 
skiljer en 6-kantig och en 7- kantig art. Han beskrifver nem- 
ligen, p. 158, den vid Venedig allmänna arten , som säges 
vara 6-kantig och hafva ))18 + 34 v. 35» kroppsringar, och, 
p. 159, en annan, »större» art, som är 7-kanlig och som 

*) Tyska upplagan, 1606, innefattar blott ett kort atdrag, der Acas 
odi Typhle sammanslå», med utelemnanda af alla bar väsentliga 
uppgifter. Den citeras ej af Linné. 



— 90 — 

han anser vara densamma som Gissivn iSll af MicBAtug; men 
Däbbformen beskrifves ej. 

Rajus afskrifver, i Synopsis, 471 3 , p. 46, såsom van- 
ligt, WnLOQBBTs appgifter, dock med utelemnande af det me* 
sta som är hemtadt från Belon och Gbssnir , men föröfrtgt orda- 
grannt (t. ex. Dbujus generis plurimos Venetiis vidimus)) o. s. v.j, 
hvilket här anföres, emedan det är sannolikt, att LimiÉs upp- 
gifter om den 6 och 7-^ kantiga kroppen närmast härleder sig 
från Raji Synopsis. 

Häraf kan drdga's följande slutsatser: 

1:0 namnet Typhle har ursprungligen och uteslutande tillhört 
den brednålAade arten, hvilket ensamt är tillräckligt all 
rättfärdiga Engelsmännens förfarande, att upptaga deoDa 
betydelse af namnet, då de funno en förväxling i LiNNts 
skrifter, som gjorde att synonymien stod i strid med art- 
namn och beskrifning, hvilka sinsemellan öfverensstäDide; 

2.0 Gbssnbr, som först iakttagit, att den ena arten är 7-^fi%, 
säger uttryckligen, att denna är den som har smal nälh, 
och detta bekräftas indirekte af Willughbt, derigenom, all 
han uttryckligen säger den 7-kantiga arten vara störst, saml 
att han uppgifver den 6-kantiga artens kroppsringar så, 
som de vanligen förekomma hos den brednäbbade arten. 

Tillfölje häraf blir den J-kaniiga arten, som är Linnés 
S. acuSf nödvändigt densamma som den smalnåbbade, eller 
Engelsmännens S. acus. Den 6 -kantiga ^ som är S,typhleU 
blir lika nödvändigt den brednäbbade, som äfven är Engels- 
männens S. typhle *). 



*) Här bör ej lemnas oanmdrkt, alt dä Will:8 arbete, efter bans dod 
utgafs af Rajtjs, hafva namnen blifvit ombytta på figurerna af de 
båda Syngnatbus-arterna , iill följe deraf, att figuren af den större 
arten, som är copierad efter Rondblbt, råkade vara mycket miQ' 
dre än figuren af den andra arten, som W. sjelf tillsatt; men 
detta inverkar ej pä resultatet, dä LiNMlt aldrig citerat WilUs ii' 
gurer, utan blott hans text, och detta efter ail sannolikhet bloU 
efter Raji Synopsis, hvilken, såsom vi ofvan anfört, ordagrant 
ätergifver Will:s text, utan afseende på hans planche. 



— 91 — 

Detta är nog för att visa, att tillräcklig grund lini>e8hos 
Linné sjelf och hans källor, för den bestämning som blifvitan^ 
tagen af de Engelske Taunisterne, neniligen isynnerhet: Donotam 
4808, Flbming 1828, Jbntns 1835 och Yabrbll 1836; vi^ 
dåre af Pubs i Vet Aa Handl. 4837| BoNAPAbTi i Catatogo Me- 
todico 1844, flera nyare att förtiga. Men Hnnu bör bSirtill 
läggas eo annan bestänining som är af historisk vigt. 

Blogh hade i sitt bekanta stora arbete (1785 och följ. är), 
som näst Linnés skrifter blef Ichthyologiens hufvudbok , uppta- 
git de båda namnen S. acus och typhle; men sä väl figurerna 
som beskrifningarna visa tydligen, att han allenast hade känt 
den ena af de båda, nemligen den smalnäbbade. Engelsmän- 
nens S. acus. Af denna lemnar han en god fignr och en rig- 
tig beskrifning, efter ett större exemplar, under namnet S. acus; 
men en liten unge af samma art afbildas, med en felaktig be- 
skrifning, under namn af S. typhle. Bloghs S. acus är såle- 
des densamma som Engelsmännens och torde hafva bidragit till 
deras, långt sednare gjorda bestämning, men hans S. typhle 
är ett oting, som åstadkommit en ny series af osäkra bestäm- 
ningar hos de sednare författare, hvilka icke haft framför sig 
exemplar af båda de rätta arterna, bland hvilka här blott be« 
böfVa anföras Cdtibr (Regne An. 1817) och Nilsson (Synopsis, 
1832). Blochs misstag tyckes först hafva blifvit anmärkt af 
Yabbbll och, såsom det synes, efter honom af Bonapabtb. 

Den ende mig bekante författare, som med säkerhet kan 
sägas hafva gifvit den brednäbbade arten namnet S. acus, är 
Ekström, uti beskrifningen öfver Hörkö fiskar, i Vet. Ac HandL 
4 831 (och Tyska öfvers. 1835). Denna bestämning är gjord 
i enlighet med den förut omtalade benägenhet, som nödvändigt, 
hos alla Svenska Naturhistorici , skulle uppkomma af Linnbs ar- 
beten, att så benämna den hos oss allmänna arten, innan den 
bestämning, som var gjord i England, blef hos oss bekant ge- 
nom Fbibs afhandling 1837. Många, troligen alla, och äfven 
jag, som skrifver detta, har, före den tiden, gjort samma be- 
stämning, men Ekström är den ende som publicerat den och 



— 92 — 

bifogat eo utförlig och god beskrifning, hvilken lemnar intet 
tvifvel öfrigt om hvilken art han menat. Han bar dessatoai 
fiiirtjenaten af att bafva i hög grad upplyst dessa djurs nalaral- 
historia. 

Säsom resultat af allt det här ofvan sagda, mä slntiigeQ 
följande anföras: 

4:o Syngnathus acus och S. typhle äro i Linnés arbeten mera 
bestämda efter tlldre författares uppgifter, än efter natureo; 

2:o Genom en förväxling, som redan finnes i Artbdb Gen. och 
Syn., bafva synonymerne vid båda arterna, hos Linné kom- 
mit att antyda motsatt art emot namnen och beskrifningaroa. 

3:o Efter Linné hafva Naturhistorici i hvarje land kallat den al 
de häda arterna S. acus, som hos dem är allmännast, eller 
som de ägt i sina samlingar; 

4:o Bfida arterna hafva först blifvit säkert bestämda i Englaod 
1808; - 

5:o Denna bestämning är enlig med de grunder, som.mästeao- 
ses for de mest antagliga; den är således rigtig, och vi 
äga ej rätt att föreslå en motsatt; 

6:0 Syngnathus acus måste bli den stora, vid Britanoien all- 
männa, smalnäbbade arten, som i föregående afbandliii; 
kallas S. typhle; 

7:0 SyngncUhus typhle är den vid Sverige allmänna, bredoäb- 
både arten, som i föregående afhandling kallas S. acus. 

Dessa anmärkningar hafva blifvit vidlyftiga, men då be- 
nägenheten att göra den namnlorändring, som framställes i fö- 
regående afhandling, nödväodigt måste ofta återkomma i våil 
land, har det varit angeläget, att en gång något omständligare 
afhandla detta ämne. 



93 — 



Inlemnade afAnndUngar. 

Af Hr Zrllbr i Glogau: Lepidoptera microptera, qu« J. A. WABLnac 
in Caffrorum lerra collegit. 

Remitterad till Hrr Wahlberg och Bobkman; återlemnades med 
tillstyrkan att i Akademiens handlingar införas. 



Följande i förra sammantrfidet inlemnade afhandlingar llerlemna- 
des med tillstyrkan af deras införande i Akademiens Handlingar: 

Hr Collins: Anmärkningar om dödligheten hos barn i Sverge firen I83t 
till och med 1845, som varit remitterad till Hrr Skogmar och Bkig, 

Hr BoBEMARs: Entomologiska anteckningar under en resa i södra Sverge, 
som varit remitterad till Hrr Wahlberg och Surdevall, samt 

Hr Magister C. Harthars: Anteckningar vid de skandinaviska vftxterna 
i Linnés herbarium, som varit remitterad till Hrr Wikström och 
Wablrero. 



Akademiska angelägenheter. 

Till inländsk ledamot af första klassen kallades genom anstflldt 
val, Lectorn vid Universitetet i Christiania Hr D:r Olb Jacor Broch. 

Till praeses under det nu ingångna akademiska aret valdes Hr M. 
Rbtzius. 

Hr Aerell nedlade praesidium med ett tal om den svenska geo- 
grafiens tillvext under de sednast förflutna fyrtio åren och dess till- 
stånd vid närvarande tid. 



Vid Akademiens offentliga sammankomst på dess högtidsdag den 
31 Mars afgaf Sekreteraren följande ber&ttelse: 

»Samma omvårdnad, som Vetenskaps- Akademien af Konung och 
SfSnder tiilförene åtnjutit, har hon Afven på flerfaldigl slllt rönt under 
det sednast förflutna året. Så har vid sistlidna riksmöte ej blott det 
anslag till utförande af originalmålningar af svenska vflxter och utgif- 
Yande af zoologiska arbeten, hvilket på 3:ne år varit henne med 800 
R:dr Banko årligen anvisadt, blifvit bestSmdt att ytterligare fortfara, 
utan en löneförhöjning af 400 R:dr beviljad till hvardera af de fyra 
Intendenter vid Rikets Naturhistoriska Museum, h vilka hitintills af stats- 
medel endast åtnjutit 600 R:dr; hvarförutan en pension, fifven upp- 
gående till sistnämnda belopp, blifvit på indragningsstat uppförd åt 
Akademiens förre Teknolog. Dessutom har Kongl. Maj:t, på Akade- 
miens underdåniga anhållan, i nåder bevilja! 500 R:dr Banko för de 



— 94 — 

zoologiska samlingarnes materiel, bvarigenom ordnandet af de Iftgre sjd- 
djuren kunnat utan hinder fortgå. Den betydliga^ på dupletter rika, 
vaxtsamling, hvilken Magister Widgikv, efter ett flerårigt vistande i det 
inre af Brasilien, till fäderneslandet hemffirt, bar med KongL llajrts 
nådiga bifall blifvit inlöst för 5,000 Rdr Banko, som RikeU Stdnder 
dertili an&lagit, ocb kommer att fördelas mellan Riksmuseum och Uni- 
versiteterna, bvarjemte, dä tillgången det medgifver, typer för de exo- 
tiska växtfamiljer, som deruti ingå, skola de bögre elementarläroverken 
tillställas. • 



I Sedan de återstående vinkelmfitningarne på alla hufvudpunkter af 

; den lappska gradmåtn ingen, samt en del af de astronomiska observa- 

tionerna, under 1850 års sommar blifvit utförda, hafva under den si^t- 
förflutna, med dertili af Kongl Maj:t i nåder anslagna medeJ, så \k\ 
1 de återstående astronomiska observationerna af Professor Srlavdki ock 

Premier-Löjtnant Scogman blifvit afslutade, som ock den laggranna bas- 
mätningen af dem verkställd med en dyrbar basapparat, som af KejserL 
Observatoriet i Pulkowa ställts till Vetenskaps-Akademiens disposition. 
Den uppioätta baslinien har slutligen genom ett mindre triangelnät för- 
enats med en af hufvudsidorna, bvarigenom gradmätningen nu är sf- 
slutad. Af nivellerings-arbetet återstå ännu observationerna på de mel- 
lan norrska gränsen och Alten belägna punkterna. 

I anledning af den inom en del af vårt land totala solförmörkels^, 
som den 28 sistlidne Juli inträffade, hafva Akademiens Fysiker Magi- 
ster Edlund, Observatör Ångström samt Magistrarne Bbsgids ocb Wie- 
MKR, understödde med det penni nge-anslag Kongl. Maj:t i nåder för 
ändamålet beviljat, af Akademien blifvit utsände att anställa observa- 
tioner på särskilda ställen å linien meHan Götheborg och Carlsirooa^ 
hvarförutan, på Akademiens uppmaning och efter en af henne medde- 
lad anvisning, iakttagelser blifvit gjorda och insända af 26 personer, 
bland hvilka flera af hennes ledamöter. Resultaterna häraf finnas in- 
förda i Öfversigten af Akademiens Förhandlingar och afse, utom sjeIfT3 
förmörkelsefenomenet, äfven detsammas inflytande på djur och växter. 

Ett för fysikaliska och naturhistoriska forskningar särdeles gyn- 
samt tillfälle har under det förflutna året yppats genom den expedition 
kring jorden, som härifrån med fregatten Eugenie företages. Kongl. 
Maj:t har ock, på Akademiens underdåniga förslag, i nåder utsett Pre- 
mier-Löjtnanten SiooMAR ocb Studeranden Johansson att som Pbysici, 
Magister Docens ANosassoN som Botanicus och Dootor Kinbbkg som Zoo- 
log, dels enskildt, dels tillika å fartyget anställda åtfölja expeditionea, 
samt genom nådigst anvisade medel, så väl till utrustning, instramen- 
ter m. m., som för sjelfva resan, försatt dem i ti 11 Ib lie att hvar i sin 
väg rikta sig och vetenskapen med nya iakttagelser. Enligt ingångna 
bref bafva de äfven med omsorg begagnat det sällsynta tillfällel, dervtd 
i sina bemödanden verksamt understödde af fartygets nitiske chef. I 
sammanhang härmed bör äfven nämnas, ati tillfälle genom regeringens 
försorg blifvit bered t för en Svensk naturforskare, Medicinas Candidai 
MuRCK AF BoscNscBÖLi), som läogo vistats i Buenos Ayres och Paraguay, 
der han gjort rika insamlingar af naturalster, att med deaamma till 



— 96 ~ 

faderftesUiDdet återvända på ett af de svenska örlogsfartyg, som nu 
besöka dessa afligsna farvatten. 

Genom det frikostiga understöd Akademiens ledamot Herr John 
SwARTz öfverlemnat för bekostande af en lämplig persons utresa till 
industri-expositionen i London i findamål att taga kannedom om någon 
allmfint gagneiig uppfinning till införande i Sverige, har Fabrikören 
Jean BoLinDsa, som bSrlill af Akademien blifvit utsedd, varit i tillfälle 
att uppdraget utföra, eburu ban finnu icke hunnit derom afgifva be- 
rättelse. 

Frfin Kongl. Förvallningen af Sjöfirendena hafva 1851 års journa- 
ler Öfver meteorologiska- och vatten höjds-observationer vid fyrbåkssta- 
tionerna afiemnats, och komma uldrag derur att genom Akademiens 
försorg till allmännare kännedom meddelas. Dessa observationer blifva 
för framtiden af ökadt intresse sedan Kejserl. Finska Vetenskaps-Socie- 
teten på Akademiens uppmaning föranstaltat om dylika iakttagelser vid 
östra kusten af Bottniska viken. Meteorologiska observationer hafva 
dessutom af flera enskilda personer från olika delar af riket blifvit 
insända. 

Det anslag Akademien eger att till växtmålningar använda bar 
fifven sistlidne år begagnats till ökande af den värderika samlingen af 
plaocher öfver svenska Svamp-arterna, hvilken Artisten Pbttkhsson un- 
der Professor FaiBs's ledning utfört; och sedan mellersta Sveriges säll- 
syntare arter numera till större delen äro afbildade, hafva utmärktare 
fitliga och flera giftiga slag blifvit målade, på det tillfälle må beredas 
att allmännare lära känna dessa icke ovigtiga växter* 

Åtskilliga mål hafva under ifrågavarande tid af Kongl. Maj:t och 
af Embetsverken blifvit hänskjutna till Akademiens yttrande, hvaribland 
må nämnas det om en af Auditör Schedtz uppfunnen räknemachin, för 
hvilken statsanslag under vissa vilkor blifvit bestämdt, samt om för* 
dämningar i Uelgeå. 

De Tbamiska föreläsningarne, som hållas af Akademiens Fysiker 
öfver nyare upptäckter i Fysiken, hvilka kunna vara af intresse och 
göras fattliga för den större allmänheten, följas med särdeles uppmärk- 
samhet af ett talrikt auditorium. 

Genom utgifvande af sina handlingar, som utkommit äfven för år 
1850, genom Öfversigten af förhandlingarne vid sammankomsterna och 
genom Embetsmännens ärsbe rättelser öfver vetenskapernas framsteg, bar 
Akademien sökt verka för sitt ändamål. Till 1851 års handlingar äro 
bidrag lemnade af Frofessorerne Collir, Bohbiian och Carl Sdndbvall 
samt af Magister Cabl Hartman, bland hvilka Herr Bobbmars afhand- 
ling omfattar resultaterna af den entomologiska resa, för hvilken han 
åtnjotit Akademiens anslag år 1851. 

För att medverka till åstadkommande af ett tjenligt och billigt 
arbete vid undervisningen i Botanikens elemenler, har Akademien låtit 
Magister Ardbrsson begagna ett urval af plåtar till Svensk Botanik för 
afdrag till den Skolbotanik han tillika med Apothekaren Thbobkivs för- 
fattat ooh bvaraf 3:ne häften redan utkommit. Detta arbete bör nu 
medföra så mycket större nytta, som särskilde lärare i naturvetenska- 
perna vid alla högre elementar-läroverk anställas, sedan vid sista riks- 



— 96 — 

dag nödiga medel till aflöning blifvit anvisade och af Kongl. Maj:! i 
nåder bestämda, ätgirder, som ej blott för naturalbislorien sjelf, utan 
äfven för dess roängfalldiga tillämpning sAkert skola på det fOrdelakti- 
gasle inverka. 

Äldre förbindelser hafva underhållits med Ifirda Sållskaper i främ- 
mande Iflnder och nya aro ingångna med Vetenskaps- och Landtbrnks- 
Ssllskaperna i Lyon samt med Vetenskaps-Akademien i Madrid. 

Riksmusei tre afdelningar hafva likaledes genom köp, byte och 
skftnker i ej ringa mån blifvit riktade, och arbetena inom desamma 
hafva oafbrutet fortgått. 

För att bereda den mineralogiska samlingen en större tillgång på 
sällsyntare norska arter, dels för eget behof, dels till utbyte, har In- 
tendenten under sommaren besökt den på sådana mineralier rika trak- 
ten vid Brevig, der han samlat och anskaffat vSrderika förråder. 

Det botaniska museet har vunnit betydlig tillökning så val genom 
den redan nämnda Widgrenska samlingen från Brasilien, hvilken, så- 
som nyss inlöst, iikvSl ännu icke kunnat fördelas eller närmare be- 
stammas, som genom flera från särskilda länder inkomna remisser af 
större eller mindre värde, nemligen grekiska och syriska arter från 
Herr Boissier i Geneve, fransyska från Professor Lecoq i Clermont-Per- 
rand, brasilianska och portugisiska från Adjunkt Forsell, ur Englands 
&c. botaniska trädgårdar, till ett antal af 800, från Herr Krut Fors- 
berg, finska från Doctor Nyländer, westindiska frän Pro visor Hjalmars- 
son, Alger ur Röda hafvet frän General-Consul Fölscr, utlandska träd- 
slag frän Rådman Beurling och arter ur åtskilliga floror från Doctor 
Sönder i Hamburg. Det för museum nya, oberaknadt den Widgrenska 
samlingen, uppgår till omkring 1,200 species, hvaraf Herr Forsberg 
meddelat hälften. Svenska växter aro aflemnade från »landets flesta 
provinser af Herrar Ltth, R. Hartman, J. E. Zettbrstedt, F. Biörn- 
STRÖii, R. F. Fristedt, E. Boheman, c. A. Westbrlurd, CedbrsteIblr, 
Linderoth, A. Hazelius och Belfragb. 

Till den zoologiska afdeln ingen hafva val icke några större för- 
firingar ingått, dock har den svenska entomologiska samlingen genom 
Professor Bobehans resa till Calmare lan. Bleking och Skåne vunnit en 
rik och vacker tillökning, hvaribland många förut okända arter. Likaså 
har Professor Loven, under sitt besök i Bohuslans skargård, ytterligare 
riktat den inhemska samlingen med iagre sjödjur. I Öfrigt torde Pro- 
visor Hjalmarssoks sändning af westindiska Mollusker m. m. förtjena 
att omnämnas. 

Den under Akademiens inseende ställda Gbbverkstaden fortgår på 
vanligt satt. 

Ehuru ett stort antal anteckningslistor till minnesstoden öfver 
Berzelius ännu icke aro äterlemnade, visar sig dock att förslaget rönt 
ett deltagande, som kommer att fullt motsvara de förhoppningar man 
kunnat hysa. 

De medel Akademien årligen eger att utdela till uppmuntran för 
visad skicklighet i förfärdigande af mathematiska instrumenter, hafva 
blifvit lika delade mellan Instrumentmakarne Sörensbr och Frabs Bfrg. 

Sitt 



- 97 - 

Sitt rese-ansfag för innetdrande Ir bar Akademien med 100 R:dr 
Banko tilldelat Professor Loven i ändamål att pä Öland genom förre 
Conservatorn Silfversvärd för Riksmuseum låta insamla Mollusker och 
andra Iflgre «djur, samt med 300 R:dr Studeranden Fristbdt, för att i 
botaniskt hänseende besöka de föga kända trakter af Lappland, som 
äro belägna mot fjellryggen ofvanom stora Luievattnen mot Torne Lapp- 
mark. 

Med den Ferrnerska belöningen har Akademien utmSrkt den i 
handlingarnQ for år 1850 införda afhandiingen af Lector Linuian i 
Strengnäs: »om några definita integraler,» och med den Lindbomska 
sin ledamots, Observatör Ångströms i samma handlingar tryckta arbete: 
»om de moDoklinoedriska kristallernas molekuldra konstanter.» 

Akademien har nu tillfredsställelsen att med sin större minnes- 
penning i guld belöna sin ledamot, Professoren J. W. Zetterstedt för 
det vidtomfattande och i entomologiakt afseetuile vigtiga arbetet: Diptera 
Scandinaviae, hvilket, till större delen på allmän bekostnad utgifvet, 
nyligen iDed ll:te tornen blifvit fniländadt, och h var igenom den insekt- 
ordning, som deruti afhandlas, vunnit den utveckling, att numera intet 
land i noggrann kännedom af sin Dipter-Fauna kan med Sverige jem- 
föras. 

Minnespenningen för dagen är präglad öfver Evanubl SvEDsnoRG. 

Sedan sistförflutna högtidsdag har Akademien genom döden förlo- 
rat, bland sina inländska ledamöter: Ärke-Biskopen, Upsala Akademies 
Procansler, Ledamoten i andliga ståndet af Kongl. Maj:ts Orden m. m. 
Doctor C. F. AF WingArd och f. d. Envoyéen, Gommendören af Kongl. 
Nordstierae-^Men med stora korset m. m. Friherre CoKSTAKym d^Obs- 
BON, samt bland utländske: Professorerne Jacobi i Königsberg, Oken i 
Zurich, KuNZB i Leipzig, nyss förut invald, och redan fillre årets ingång 
Herr Mac-Leat i Sydney på Nya Holland. 

Deremot har Akademien under samma tid haft nåden att bland 
sina förste hedersledamöter få upptaga Hans Kongl. Höghet Hertigen af 

Dalarnb. 

Till jnländske ledamöter hafva blifvit utsedde: Akademi» Adjunkten 
J. E. Arbschoug i Upsala, Professoren N. H. Loven i Lund, Akademi- 
ens Fysiker, Magister Docens E. Edlund, och Hans Excellens Grefve 
Trolls Bonde, samt till utländske: Professorerne G. Kdnzb i Leipzig, 
James Copland i London, Wiluam Tooiisoif i Glasgow, Jossph Liouville, 
Victor Regnault, Adolphs Brogniart och G. L. Duvbrnot i Paris, samt 
Presidenten GrefvQ. C. G. Manneroeim i Wiborg;. 



SKÄNKER. 



9Vif VeieMs/Mps^AåMaemienm BiUUoiheh. 

Af K«iisl« ]Ve<ierlAiid«l&ii Reserloseni. 

Flora Batava. Aflev. 167, 168. 4:o (m. t.). 

ÖftevM. af K. YeU-Akad, F&rh. Arg. 9. N:o 4. 3 




— 98 — . 

Transactions. Yol. IV. P. 1. Lond. 1850. 4:o. 
f^roceedings. N:o 206 — 213. 8:o. 

Aff 8«elété Qéol^sique 1 Pari«. 

Bulletin. T. IX. P. t — 4. Paris 1851. 8:0. 

Aff Rais. RnssUicfce iniiteriil«ar« C(^selUieli«fl I 

Schriften der K. Gesellschaft. B. 1. Abth. 1. Petersb. 1842. 8x>. 
Verhandlungen. 1842 — 1851. Petersb. 8:o. 

Aff lltslffiTArne. 

Tbe astronomical joaroa). N:o 30, 31. Cambridge, Oct. 1851. 4:a 
Flora. 1852. N:o 1 — 3. Regensburg. 8:o. 

'Nya Botaniska Notiser, utg. af K. F. Tbedbrius. 1852. N:o 3, 4. 8:o. 
HoLMGRKN, A. F., Ombergs Pbanerogamer och Ormbunkar.^ Stbm 1851. 
8:o. (Aftr. ur Bot. Notiser.) 



TUl MUlietm JHfaturhisiarimha Mumeuwn^ 

Zoologiska af delningen. 

Aff Hr A. niilm I ClételNirs. 

En Syngnatbus acus och en S. typhle, samt 
Ett antal snflckor och fossila bryozoer. 



Mineralogiska af delningen. 

Aff Hk Apathekarea S. ^BW. Helle^Ay. 

Tio bitar Gadolinit. 

Aff Hr nasister Bahr. 

Ett stycke gediget jern, beskrifvet i denna öfversigt, 1851, p. 100. 



É 



— 99 — 



AJeteoraiogiska Observationer A Stockholms Observatorium 

i December 1851. 





Barometern 
reducerad till 0^. 

Decimaltam. 


Thermometero 
Celsius. 


Vindarna. 


> 

wm 


v 


KL 6 


Kl. 2 


Kl. 9 


Kl. 6 


Kl. 2 


Kl. 9 


Kl. 6 


Kl. 2 


Kl. 9 




f. m. - 


e. III. 


e. ro. 


f. m. 


«. ro. 


e. m. 


f. ro. 


e. ro. 


tf. ro. 


9 

1 


1 


25,41 


25,37 


25,39 


— 1*7 


-0-3 


OH) 


N.N.V. 


N.V. 


N.V. 


Sdo 


2 


25;25 


25,17 


25,29 


+ aa 


+ 0.6 


-3.2 


V.W.V. 


N.N.V. 


N.N.V. 




3 


•25,36 


25.44 


25,46 


— 8,0 


-7,0 


-8,7 


N.N.V. 


N.N.V. 


N.N.V. 


Klart 


4 


25/17 


25.54 


25,58 


-9.5 


- 63 


-7,0 


N.N.V. 


N.N.V. 


N.N.V. 




5 


25,59 


25,51 


25,37 


-11.0 


— 5,3 


-0,7 


V.N.V. 


V.N.V. 


V.S.V. 


Mulet 


6 


25,15 


25,05 


25,23 


+ 1,0 


+ 3,1 


+ 13 


V.S.V. 


V.S.V. 


N.N.V. 


Soogl. 


7 


25,34 


25,30 


25,30 


0,0 


+ 2,1 


+ 23 


S.S.V. 


V.S.V. 


V.S.V. 


Dimma 


8 


25,23 


25,17 


25,12 


+ 5.3 


+ 6,0 


+ 43 


V.S.V. 


V.S.V. 


VÅV. 


Målet 


9 


24^93 


254)4 


25,21 


+ 4.0 


+ 33 


+ 33 


V.N.V. 


V.N.V. 


V.N.V. 


Regu 


10 


25;J7 


25,27 


25,16 


+ 0,5 


+ 4,0 


+ 7,0 


V.S.Y; 


V.S.V. 


VÄV. 




11 


25,05 


25,08 


2537 


+ 7;2 


+ 0,6 


+ 1,0 


V.N.V. 


N.N.V. 


N.N.V. 




12 


25,57 


25,66 


25,70 


+ 0.2 


+ 2,1 


+ 03 


V.S.V. 


V.N.V. 


V. 


Ström. 


13 


25.64 


25,67 


25,77 


+ 0.» 


+ 33 


+ 1.2 


V 


V. 


V.N.V. 




14 


25,87 


25.IJ0 


2531 


+ 1,5 


+ 2,0 


+ ifi 


V.S.V. 


V.S.V. 


V.N.V. 


Klart 


15 


25,83 


25,78 


25,72 


+ 0,1 


+ 0,7 


-0,1 


V. 


v. 


V. 


Ström. 


16 


25,58 


25,52 


25,52 


+ 2.1 


+ 3,2 


+ 2,6 


v. 


v. 


V.N.V. 


Mnlet 


17 


25,59 


25,62 


25,62 


-\» 


+ 0,1 


— 13 


V.N.V. 




V. 


Klart 


•^18 


25,63 


25,65 


25,63 


-1.4 


+ 0,7 


+ 03 


V. 


v. 


V. 


Malct 


19 


25,54 


25,52 


25,52 


+ 5,1 


+ 5.6 


+ 4,9 


V.S.V. 


V.S.V. 


V.S.V. 




20 


25,49 


25,51 


25,54 


+ 4,0 


+ 6,1 


+ 3,9 


V.S.V. 


V.S.V. 


V.S.V. 




21 


25,55 


25,54 


25,52 


+ 5,5 


.+ 5,2 


+ 5,1 


V.S.V. 


V.S.V. 


V.S.V. 


Ström. 


22 


25,43 


25.40 


25,37 


+ 0,9 


+ 1.7 


+ 0.1 


V.S.V. 


V.S.V. 


V..S.V. 


Molet 


23 25,44 


25,44 


25,42 


+ 0,9 


+ 1,1 


+ 0,1 


V.S.V. 


V.S.V. 


V.S.V. 


Soö 


24 


25.44 


25,46 


25,52 


— 3,0 


-2.0 


-03 


V.N.V. 


V.N.V. 


V.N.V. 


Malet 


25 


25,64 


25,74 


25,78 


-1,0 


-2.1 


-4,5 


N. 


N. 


N.N.V. 


Soö 


26 


25,78 


25,82 


25,84 


— 6,0 


-43 


-2,9 


N.N.V. 


N.V. 


V.N.V. 


Malet 


27 


25,72 


25,69 


25,76 


-4,1 


-03 


-0.5 


V.N.V. 




N.N.V. 


Klart 


28 


25,70 


25,67 


25,64 


+ 0.1 


+ 1.9 


+ 0,9 


V. 




V.N.V. 


Molet 


29 


25,55 


25,48 


25,37 


+ 1.0 


+ 1.6 


+ 13 


V.N.V. 


V. 


V. 


Klart 


30 


25,20 


25,19 


25,15 


+ 4/) 


+ 5.1 


+ 23 


V. 


V. 


V. 




31 


25/» 


25,05 


25.11 


+ 0.6 


-1.0 


-4.0 


V. 


V.N.V. 


V.N.V. 




Jll.»}a^'^2| 25.456 


j5,477 


— OHhI +1*00 +0*44 


• % 

Nederbörden -=• 0.700 dec tom. 






25,462 


\ 




+0^ 










1 



^ 100 — 

.ådthtHttmfrdg af- ^Meteorologiska Observationirha 
\\ StockholntS' öbservatorfum dr 1851. 



* \ 


A > 




v* 


'. 


• • 










« 


Barometern 
reducerad till (T 

Deeimaltum. 


1 

• 


' Thermometern 
' Celsius. 


Ne 
der 
b&rc 




Kl. '6 


^<. 2 


Kl. 9 


Medi- 


KL 6 


Kl. 2 


Kl. 9 


Medi- 


Dec 




t ca* 


e. Bl. 


e. m. 


11 ID. 


f. m. 


e. m. 


e. ID. 


um. 


tun 


Januari . . . 


25,537 


25,548 


25.529 


25,538 


— f97 


— 1*29 


— 1"68 


— 1^5 


o,a 


Februari . . 


375 


395 


369 


380 


— 3.66 


— 0,17 


— 2,12 


— 1,98 


0^ 


Mars . . « . . 


390 


389 


400 


393 


- 4,98 


— 1.16 


— 3,86 


— 3,33 0.0: 


April . . . . 


477 


485 


494 


485 


+ 1,76 


+ 7.54 


+ 2.55 


+ 3.95 


ifi 


Maj .... 


425 


444 


444 


438 


+ 6,66 


+10,45 


+ 6.09 


+ 7,73 


1,01 


Juni 


382 


386 


384 


384 


+13,69 


+16,88 


+ 12,9y 


+14.52 


a 


Juli . . . . . 


317 


319 


332 


323 


+16,14 


+19,46 


+14.42 


+16,67 


!,:« 


Augusti . . . 


407 


415 


413 


412 


+ 13,81 


+17,67 


+ 14.03 


+15.17 


2.* 


September , 


644 


654 


663 


654 


+ 9,36 


+14,28 


+10,34 


+11,33 


0,4t 


October , . . 


397 


4a3 


413 


404 


+ 7,15 


+10.49 


+ 7,66 


+ 8.43 


om 


November . . 


341 


375 


385 


367 


+ 2.05 


+ 2.65 


+ 2,00 


+ 2.23 


•3^ 


December . . 


462 


456 


477 


465 


— 0,08 


+ 1,00 


+ 0,44 


+ 0,45 


0,11 


MedSuiD 


j. ^5,429 


.*5,439 


25,442 


25,437 


+ 4»99 


+ 8"i5 


+ 5^24 


+ 6'13| 


15,75 



STOCKHOLI, IMa» P. A. ROUTIDT dL 



ÖFVERSIGT 

AF 

RONGL. VETEIVSKAPS-ARADEMIEIVS 

FORHANDLINGAR. 
Arg, 9. iSftie. JI& 4^ 



Onsdagen den 12 Maj. 



Féredragr* 

1. Om principal-polenser och principal-loga- 
riihmer. — Hr Björurg hade till Akademien insändt följande 
skriftliga meddelande. 

Ar 1845 hade jag den äran att till Akademien inlemna 
en afhandling rOm betydelsen af tecknen x^, Log^{x), Sinx, 
nCosx, Arcsinx och Arccosx i analytisk fnathematikio , och är 
1847 den IQ Febr. ett supplement dertill »Om betydelsen af 
vdecknen Arcsinx och Arccosacm, hvartill sedermera samma är 
kom, såsom fortsättning, en annan »Om betydelsen af tecknen 
y>Secx och Cosecx, Tangx och Cotx, Arcsecx och Arccosecx, 
»Arctgx och Arccotx». Hufvudsakliga ändamålet med den först- 
nämnda af dessa uppsatser var att åt analysen återställa bruket 
af tecknen 

(1) a?^ Log,(aj) 

äfven i de fall, dä reela delen af x är negativ, och bruket af 
tecknen 

(2) Arcsina?, Arccosoj 

äfven i de fall, d& x är en reel qvant. med numerisk valör 
större än 1. Hr Caugby hade pemligen i sin theori för ima- 
ginära qvantiteter funnit nödigt att ar analysen utdömma dessa 
teckens begagnande i allmänhet för nämnda fall; och denna 
åsigt af saken hade så småningom blifvit den allmänna, -^nna 



— 102 — 

afhanclling och dess iindamäl omnämnde jag korlligen i en not 
i en annan till Kongl. Vetenskaps-Societeten i Upsala år 1846 
inlemnad afhandling y)DoeU^n(B ^rierum infinitarum ecfferciia- 
»tiones, P. f:may>, och af denna sände jag i Mars manad samma 
är ett exemplar till Hr Cåucby. Med synnerlig tillfredsställelse 
fami jag sedermera af ett i slutet af sistnämnde är lUkommet 
bifte af hans Exercises (Tnnalyse et de phys. mathém., T. III 
(pag. 361 — 387), äfvensom af en Hr Caucht's uppsats*) i Liou- 
VILLE s Journal T. XI (1846), att han sjelf samtidigt med mig 
funnit nödigt återtaga de nämnda tecken-utdomningarne, samt 
att den betydelse, han funnit rätteligen tillkomma de ofvan- 
namnda tecknen (i) för reelt x numeriskt >l, var alldeles 
densamma, $om jag hade. dem tillerkäot* Doremot befanns baos 
nya defmiering af functionema (i), för x med negativ reel dd , 
i någon mån afvika från den, som jag hade antagit. Arten af 
denna afvikelse är lätt förklarad. Båda hade vi nemligen funnit 

den allmänna definitionen för Log^(Ä4-i3V— 1), kortligen /(a?), 
böra vara denna: 

(3) l{a,)^Hf)+dy~i, 



neml. f modylen =Vä'+^*, 

5 »en vtssm ibland de oändligt många bågar, 
som satisfiera vilkoret 

men Hr Cauchy hade funnit ^ böra vara den ibland nämnda 
bågar, som befinner sig mellan gränserna +7r och {exclusivf) 
—TT, hvaremot jag hade ansett -& böra vara den, som befin- 
ner sig mellan gränserna ^—tt och {exclusive) — +x**). — 



*) -iVo/tf 8ur le développement des fonctions en sériea ordonnées #iii- 
vant les puissances ascendantes des vaHcMes. 

'*) TiH nu antydda nexctusiont^ af den ena gransvalören hade vi, 

hvar p& sitt hål}, funnit oss fdrpiiglade dernf, atl vi dessförotan 

skulle genom vår definilionsformel (3) bafva gjort tecknet /(j?), 

för en viss jr-valör, tvetydigt; nemligen enligt Hr Cadcht'* 

^l)esttfflDing, skulle (om nflmnda exclusion urakttsts) 



-^ 403 — 

De dfriga drvergeneerna mellan våra theorier för de ifrfigava-- 
rande functionema (1) voro allenast en nödvändig följd af denna 
enda^ aåaom ögonskenligl är deraf, att vi bfida antogo såsom 
definitioner for de allmänna x^ och Log^(!7) dessa: 

(5) -^»^c^w Log.(a;)=g. - 

Af dessa båda bestämningar för d medför den förra, eller 

Hr Caucby's, den olägenheten att (ct+jSV— 1)^, då ^ (reel) icke 
bar precist helt tals numerisk valör, blir discontinuerlig, då a 
är negativ =-^i4, för fi^o, alldenstund (vid sådan bestämning 

vid indefinit mot o convergerande p, i sjelfva verket tenderar 
mot två särskilda fimites, allteftersom j3:s convergering mot o 
sker från positiva eller negativa hållet, nemligen de båda 

(_Af och (-ifc-'""^ 
eller, med andra ord, denna 5-bestämning medför den olägen* 
heten, alt {—AT 

icke, såsom önskeligt vore, blir gemensam limes för de båda 

vid indefinit mot o convergerande (positivt) €, annat än i det 
speciela fallet att fx bar precist helt tals numerisk valör. 

Anm. En analog olägenhet, såsom följd af den af Hr Låhabli 
m. fl. föreslagna bestämningen för 5, att nemligen vara 
den ibland ofvannämnde bågar, som befinner sig mellan 



(a) K'^^ komma att få den dubbla betydelsen af l[A)±ny^9 
och, enligt mrn, 

(^) /(_ jylT) den dubbla betyd, af /(fi)- jV^ och 1{B) + ^V^, 

(A och B positiva). 

En aDmSrkniogsvftrd följd af (a) skulle ock tydligen , till följe af 
den förra af formlerna (5), blifva denna confusion: 

eller 



— 104 — 

o och (exclusive) St, eller (med andra ord) den icke- 
negativa båge som är <2;r, har i sjeifva verket för Hr 
Caucht utgjort en tillräcklig grand för detta förslags af- 
böjande *). Såsom lätt inses, skulle nemligen sidan 
d-bestämning hafva till följd, att 

A'' 

icke blef gemensam limes för de båda 

{A±eV^f 
vid indefinit mot o convergerande (positivt) £, annat un 
i det speciela fall att ^ har precist helt tals numerisk 
valör, alldenstund (vid sådan bestämning af d) 

J^^{A'¥pV~if'ér=:A^e\\erA^e^''^\ allteftersom 
fi convergerar mot o från positiva eller nega- 
tiva hållet. — 

Genom den af mig föreslagna bestämningen för 5 undvikas 
bägge de förenämnda ölägenheterna; eller, med andra ord, man 
vinner derigcnom den fördelen, att (et må nu vara positivt eller 
negativt) ^/* 

blir gemensam limes för de båda 

vid indefinit mot o convergerande €. — Deremot blir, vid så- 
dan bestämning af å, 

väl, dä fi är positivt, gemensam Irmes för de båda 

(±f+j3V— I)'* vid indefinit mot o con- 
vergerande €, men icke då p är negativt; utan i detta fall 
(]3 negativt) blir i sjeifva verket 

Ä(<*+pV^)^=(/3V^)^eIler(pVr|)^e''*"^"\ allteftersom 
a convergerar mot o från positiva eller negativa hållet. 

*) Se t. ex. Hr Lamarle'8 Note sur le théoréme de M.-r Cäucbt rélatij 
au développement des fonctions en sérieSj införd i Liouyillb^s Jour- 
nal T. XI (1846}, jemförd med den af Hr Cavcbt i samma T. XI 
införda, har förut citerade, Note sur le développement des fonctions åc. 



— 405 — 

Under sfidana förhfillanden och dä visas kan, att, ehvad 
bestämning af 5 än roä göras, omöjligen det ändamfil kan vin- 
nas, att (ä+PV— i)^, för hvarje reel eller ens hvarje positiv 
/t-valör, blir continuerlig för alla et~ och j9-systémer, ulan att 
tvärtom för hvarje positivt /u., som icke är helt tal, disconti- 
nuitet nödvändigt måste inträffa antingen för /3=o (HrCAtiCHTs 
och Hr Lamarlb*s förslag) eller för cl^o (mitt förslag) eller för 
någon annan a- eller p- valör; så syntes mig icke allenast sjelf- 
klart, att en af de nyssnämnda trenne bestämningarne, genom 
hvilka discontinuiteten förlägges till någondera af gränsvalörerna 
^=0, P=o, borde vidblifvas, utan ock för analysen fördelak- 
tigast att, vid valet mellan dessa tre, stadna vid mitt förslag, 
alldenstund otvifvelaktigt syntes vara, att större fördelar skulle 
densamma tillskyndas genom en sådan bestämning, hvarigenom 

mm 

den i en mängd händelser reela oT städso blef gemensam 
limes för de båda (a+éV-1)'*, än genom en bestämning, hvar- 
igenom den i de aldraflesia fall imaginära (i^V-l)^ skulle 

blifva gemensam limes för de båda (±fi+i3V— I)'*, — då, såsom 
nämndes, icke på något sätt båda dessa fördelar kunde på en 
gång vinnas utan uppoffring af ännu större. Denna åsigt ut- 
talade jag offentligen dels i ett »postscriptum» till en i Grunbrt s 
Archiv der Mathem. und Phy sik, Th. IX (1847), införd öfver- 
sättning af min här ofvan omnämnda afhandling af år 1845 ^- 
af hvilken öfversättning jag ock tog mig friheten sända Hr Caught 
ett aftryck — , dels ock i ingressen till min , bär ofvan i 2:dra 
rummet nämnda, afliandling af den 10 Febr. 1847, med der- 
jemte på båda ställena uttalad förhoppning, att Hr Caught sjelf 
skulle, efter öfvervägande af de anförda skälen, finna min åsigt 
vara den rätta. — Så mycket mera öfverraskades jag, då jag för 
några dagar sedan erhöll de fyra sist utkomna häftena af Hr 
Cadcht*s Exercises d^analyse et de phys. mathématiquey T. IV 
(pag. 105—264)*, och deraf (pag. 253 och 259) inhämtade, 

'*) Dessa hflften sköld, enligt bokhandlarens uppgift, icke hafva ut- 
kommit förrän sistl. är 1851, ehuru omslagen — b vilka förlag- 



— 406 — 

att Hr Caughy — oaktadt tageo känaedoin af mitt förslag ao- 
gAende bestamniDgeo ni ^, och med godkäooaDde af de före- 
slagna benätnningarne principal-potens och principal-logar ithm — 
funnit sig böra vidblifva sin egen begränsning tor i. Något 
annat skål för detta beslut bar ban icke ännu *) behagat offent- 
liggöra än det, som kan hämtas af de omedelbart efter till- 
kännagifvandet af nyssnämnda beslut följande orden: nB en re- 
suUera que les logarithmes principaux de deux qmtUitis 
conjuguées seront encore deux quantifé$ conjuguées» (pag. 
253), och »i/ en resultera qu'en éléoant deux quaniités con- 
juguées å des puissances indiquées par des exposants cmju- 
gués, on obliendra encore, pour puissances' principales, des 
qtuintités conjuguéesn (pag. 259). — En väseodtlig föräDdriog 
i sin förra ^-bestämning har han dock funnit sig föranlåten alt 
vidtaga. Säsom ofvan nämndes, hade Hr Cadcht förut funnit 
5-gränserna böra vara +7r och (exclusive) — ;r. Nu har han 
funnit ordet »exclusive» kunna och böra borttagas, antagande 

sålunda till definition för /(öt+pV— 1), kortligen l{x)j denna: 



garen synes hafva låtit trycka pä förhand, för alt hafva dem i 
beredskap — - äro signerade med årtalet 1847. Också fineer man 
af Franska Veteoskaps-Akademiens Comple$ rendu9^ att Hr Cavcit 
först i séancen d. 3 Sept. 1849 omnflmnt det flmne, som utgör 
föremfilel för de i de båda första af dessa häften införda upp- 
satser, i^émoire »ur l€$ qwintUés géométriquas» ocb MéiMi 
nouveile pour la resolution des équations algébriqusspy ocb dervid 
yttrat, att just då en nNotea^ innefattande bans nyaste bearbet- 
ning af detta 0mne, var under tryckning. Derjemte föredrog ban 
vid tillfallet ett utdrag ur denna »ATo/f», bvilket mycket nåra 
öfverensstSmmer med nyssnSmnde båda uppsatser ocb afven an- 
tyder i få ord innehållet af den i det 3,*dje af förenSmnda båfteo 
intagna afhandlingen nSur la quantité géomHriqttc i sal^r, «< »^ 

la réduclion d^une quani. géoméir. quslconque å la forme x+yt*. 
De i det 4:de håftet förekommande afbandlingarne i aamma aaoa 
synas vara af ett sednare datum, 

*) Hr CAUCHY'a nya theori för ifrågavarande functionér är ingalooda 
afslutad inom de nflmnda häftena, ibland bvilka tvflrtom det siat« 
slutar omedelbart framför énoncéen af ett tbeor^m, som utgör 
resultatet af ett förutgående interessant raisoanemeot, 



— 407 — 

(6) {Doral. d varande ibland de bfigar, hvtlka aatisfiera 

vilkoret (4) här ofvan, den, som är begränsad af +t. 

Genom denna bestämning har dä expressionen l{x) en enda 
finit och determinerad valör för hvarje särskild a?-valör (natur-- 
ligtvis a?=o undantagen), utom för x= en negativ qvant. —ii , 
för hvilken oj-valör definitionen (6) gifver de tvenne valörerna 

(7) l{^A)^l{A)±7rV~i. 

Och som dessa i sjelfva verket utgöra de båda limes-valörer, 

mot hvilka expressionerna /(— i4±€V-4), enligt den dem i de- 
finitionen (6) tillerkända betydelse, tendera vid indefinit emot 
o convergerande g; så är klart, att Hr Cauchy härigenom i 
sjelfva verket statuerat, att tecknet /(—il) icke i analysen skall 
begagnas annat än såsom tecken för den limes, mot hvilken 
en för tilirället i fråga varande /(-il+pV-i) convergerar vid 
den då ifrågavarande qvantitetens /3 convergering indefinit mot 
Oj eller (med andra ord) att han i sjelfva verket såsom defi- 
nition för 1{—A) antagit denna: 

rS) l{-A)=^l{A)±7rV~i j allteftersom -iå för tillfället^ utgör 

limes för en qvantitet af formen — iå+fV— 4 eller 
af formen — i4— éV-4 med indefinit mot o con- 
vergerande (positivt) i. *) 

*) Äfven jag hade i min ofvanoamnda afhandliog d. 10 Febr. 1847 
»Oro tecknen Aresinx och Arccos x» funnit mig föranlåten att 
antaga en alldeles analog bestämning af dessa båda teckens be- 
tydelse för hvarje reel x-^alör numeriskt >1. Då neroligen den 
funna allmanna definitionsformeln för Arcsin x tillerkände denna 
expression en enda valör för hvarje särskild, imaginär sä väl som 
reel, valör af x utom för a:= en reel qvant. a med numei-isk 
valör större än 1, men för hvarje sådant x tvenne särskilda 
valörer: och då dessa båda i sjelfva verket utgjorde de båda 

iiroites, mot hvilka valörerna af de båda Arcsin (a ±€ V— i) vid 
indefinit mot o convergerande e lenderade, samt då man icke, 
åtminstone på analysens närvarande ståndpunkt, hade något skäl 
att med tecknet Arcsin o utmärka den ena af dessa båda limites 



heldre än den andra; så fann jag dessa omständigheter verkligen ^-"""t*; 

föranleda till den bestämning, att teeknct Arcsin a (då a är reel /Yy^:../' 




— <08 — 

Men, — en följd häraf är, enligt den fOrra af formleraa (5) 
här ofvan, att, ehvad reel qvantitet än fx vara, expressionen 

(—il/* får följande definition: 

(9) (-if = A^c* a^= ± A^.V^, allteftersom -i för till- 

lallet utgör limes för &c. (som nyss förut), 
och således specielt 

V-1 =±V-4, allteftersom -< för tillfället utgör linies 

för en qvant. af formen — I +£ V— 4 eller 

af formen — I — fV— 1 med indefinit mol 
o convergerande (positivt) c. 

och numeriskt ^1) icke i analysen skall begagnas annat Sn så- 
som tecken för den limes-valör, mot bvilken en för tillfallet i 

frfiga varande Arcsin(a + /?V~^) eonvergerar vid den då i fråga 
varande qvantitetens /? convergering indefinit mot o, — en be- 
stSmning, hvars underlåtande i sjelfva verket syntes (och synes] 
mig lika ofOrsigligt, som om man skulle företaga sig att på förhaod 
och en gång fOr alla tillerkänna tecknet o* (^ en uppgifven qvsa- 
titet af hvilken natur som helst) betydelsen af någon viss ibland de 

limites, mot hvilka expressioner af formen (a + /9V~~l) kunna cod- 

vergera vid indefinit mot o convergerande a-hfiy^-ij i stsllet för 
att <*^ såsom ju sakens natur fordrar — bestftmdt utsSga, att 
detta tecken icke i analysen förekommer annat &n såsom tecken 

för den limes, hvartill x" tenderar, då den för tillfallet i fråga 
varande qvantiteten x eonvergerar indefinit mot o. Analog be- 
stämning, rörande expressionen Arccos(a7), blef en nödvSnd ig följd 
af den förenamnda. 

Än mer. Jag tillät mig ock i sammanhang dermed ifråga- 
satta (se Vetensk.-Akademiens Handl. för år 1847, sid. 294), om 
icke, då •«- enligt min ofvan nämnda bestämning af ^ -— ex- 
pressionen (cf+/SV— ^)^» ^'^ indefinit mot o convergerande Oi 
tenderar mot två särskilda limites (åtminstone då fi Sr negativl), 
allteftersom a eonvergerar mot o från positiva eller negativa 
hållet, rådligast skulle vara att icke, såsom jag i det förutgå- 
ende hade gjort, bestamdt utmärka allenast den ena (nernJigen 

den förra) af dessa båda limites med tecknet (/JV— ^/*> "^*" ' 
stallet -« analogt med hvad nyss blifvit namndt om tecknet o — 
statuera, att detta tecken icke skulle begagnas annat an såsom 
tecken för den limes, mot bvilken en för tillfallet i fråga varande 

(a + /jV— *) convergerade vid indefinit mot o convergerande «. 



— 409 — 

Denna nog starkt i ögonen Tallande ^ontradiction torde visira 
en af de oinständigbeter, som på den sist förflutna tiden för* 
anlStit Hr Caucht att i definitionen pfi imaginär expresmn 

helt och hället utesluta tecknet V— 1, och i detsammas ställe 
helt enkelt substituera bokstafven i, eller — rättare sagdt — 
att i sin nyaste behandling af ämnet helt och hället Trånga den 
gamla definitionen pä imaginär expression, ja, till och med 
sjelfva denna benämning, och att i stället under benämningen 
»geometrisk qvaniitetTa innefatta hvarje uttryck af formen 

(1 0) a+fii, 

med den enda (analytiska) bestämning af bokstafvens i bety- 
delse, att i* skall anses likabetydande med —I, eller att ±i 
skall utmärka de båda qvadratrötterna ur —1 O* Genom der- 
efter följande definitioner, af formen 

il{a+^i):=zl{^) + Bi, 

nemligen å begränsad af ±7r^ 

finner han sig nu hafva gjort en sådan bestämning, att (—1) 
eller V— 1 ***) kommer att i analysen hafva den dubbla bety- 



Man skulle för sådont Sndamäl endast hafva behöft att i min 
förutnämnda begränsning af 3- nmellan j- — rt och {exclusive) ^^ + rt^ 
ulelemna ordet »exdusive». Dock vågade jag dfi, pä anförda 

skal, icke tillstyrka ett sådant tecknets (§fV-^T obestamdt- 
lemnaode, men uttalade likval deo öf vertygelsen , alt man sanno- 
likt skulle komma att förr eller sednare, och sedan man först 
hunnit vänja sig vid det af mig gjorda förslaget att för analy- 
sens rakning godkänna tecknet {a + ^-^i[ af ven för negativa 
O-valörer, besluta sig för en sådan obestamdare betydelse af 

tecknet ipy^lf*' — Som man ser af den ofvanstående reciten, 
har nu Hr Cadcht sjelf ofTentligen uttalat precist samma åsigt 

i afseende på betydelsen af tecknet ar för den or-valör (nem- 
ligen — A)j till hvilken discontinuerligheten af denna function 
genom hans <^besiamning blifvit förlagd. 

*) Exerc, d^analyse et de phys, math,j T. IV, pag. 157 och 214. 
'♦*) Ibid. pag. 248 och 255. 
^^♦) ibid* pag. 257. 



— HO — 

asken af +• och —t, eller ($ä80in roao kan fiäga) den bestäm- 
ning, alt tecknet (— <) eller V— 1 icke skall begagnas i ana- 
lysen annat än, för kortbets skull, i stället for det vidlyftigare 

j^,(_U^O* eller i%V':T^, 
och, i allmänhet, tecknet (—A/* alt hafva den dubbla bety- 
delsen af A^e-^^ , t, ex. {-A) eller V— -4 = ± VA. t, o. s. v. 
Och dermed bar han nu i sjelfva verket till fullo undkommit 
den ofvannämnda contradictionen. 



Efter denna historik öfvergär jag nu till det egentliga 
ändamålet med denna uppsats. Den omständigheten, att Hr 
Caught , efter inhämtad kännedom af de skäl , som hade synts 
mig gifva den af mig föreslagna begränsningen af ^ fbreträde 
framför Hr Gåughts, detta oaktadt funnit nödigt vidblifva denna 
sednare (dock nu mera utan exclusion af någondera af grän- 
serna ±7)) gjorde mig naturligtvis genast misstänksam mot 
mitt förslag. Jag kunde icke heller undgå att sentera vigten 
af dfit skäl för Hr Caught's åsigt, som ligger i de här ofvan 
citerade satserna om conjugat-qvantUeters principal-logarithmer 
och potenser, hvilka satser icke äro for qvantiteter med nega- 
tiv reel del allmängiltiga i det system, som grundas pä mitt 
förslag^. Vigten af detta skäl faller starkare i ögonen, då 
man besinnar, att detsamma i sjelfva verket står i ett intimt 
sammanhang' med det nära till hands liggande argumentet för 
Hr Cacjghys förslag, att detsamma förlägger disconlinuiteten af 

functioneroa l[x) och o/^ (den der, hvilketdera förslaget än må 
väljas, nödvändigt måste någorstädes inträfTa) just tiU (Un 



*) Sfi fir t. ex., enligt mitt förslag, 

/(— il + ÄV^) = /(r) + *V^, neml. *=7r-Ärctg|, 

/(— ul— jBV^) = ^r) + *Y^, neml. ^=7r + Arctg|, 

{A och B positiva, r modylen), 
och således &' icke = — ^. 



— 1H — 

fi-valör 9^0, som tUgör griin$en mellaH reeli odi i$naginån 

a;(srit+PO» bvaremot milt förslag, som förlägger deras discoo- 
tinuitet till a^o, tillåter dem att vara continuerliga (or den 
nyssnämnda öfvergäogsvalören *)• Men man blir pä ett öfver- 
raskande enkelt sätt vägledd till frågans definitiva afgörande, 
om man, i stället (or att på en gång considerera de ifråga- 
varande functionerna i s!n fulla allmänhet, till en början vän- 
der sig till det enklaste fallet, functionen Va+W, och utan 
alla geometriska (eller trigonometriska) considera tioner direkt 
uppsöker den rent algebraisJca expression eller, med andra 
ord, function af a och b, som bör utmärkas med detta tec- 
ken. Söker man nemligen, för det ändamålet, i första rum- 
met det algebraiska uttrycket Tör rötterna till éqvationen 

a*=a+6f, (a och 6 reela), 
så finner man det vara, för den händelsen att b icke är=o, 

* = ±[\/T + ifeV?-*]'") ('• modylen =V^, 
och som detsamma uppenbarligen passar äfven för det fall, att 



*) Så t. tx. skulle, efter mitt fdrslag, V^ (då o; Sp en reel va- 
riabel) vara coolinuerlig function af x fOr a^=so, alldenstandy 

' enligt detsamma, V — ^ har en enda bestfimd vajör, afvensom 
V-A? ooh bfida convtrgera med A indefinit mot o; «— men icke 

så efter Ur Caucbt^s bestimning, alldendlund, enligt den, V*~^ 

bar två särskilda valörer (nemligen ± Vit- ^*) ^ör hvarje positivt il. 

**) Nemligen, för att finna de reela qvantiteter u och Vj som satis-* 
fiera éqvationen 

{u + vif:=za^+bif {b icke =io), 
bar man ju att uppUsa éqvations^^ystemet 



eller, rAttare, detta: 



\ 2UV =ft, 



u'=2±l^,e„er«=±yi±«, 



bvaraf 









~ H2 ~ 

b är=o, anliogen man dä med — förstår +4 eller -1 *); 
sä har man dermed erhållit den satsen, att t (Ula händelser 
(U) «^Ä- är =±[^^+^^1=--.»]. 

öppet lemnadi att , nar b år r=o, med -j- förstå efter behag 

+4 eller ^i. Och öFvervager man nu, hvilkendera af de båda 
expressionerna i sednare membrum af denna formel bör ut- 
märkas med tecknet Va+&t och benämningen principala q'oa- 
dratroten ur a+&t; sä finner man sig, i afseende pä denna 
bestämning, icke af analysens föregående delar hafva annan 
förbindelse sig ålagd än att tillse, att den af de båda expres- 
sionerna, som sålunda utmärkes, uppfyller vilkoret att, för 
6=0 och a= en positiv qvant. il, reducera sig till VA. Och 
som endast den öfra af dem uppfyller detta vilkor; så är man 
deraf bestämdt föranledd till den satsen, att i alla händelser 

v^ är =y ^+^yi:=^..-, 

öppet lemnadt att, när b är=o, med -^ forscä efter behag 
•fl eller— 4. Men sorQ i detta sednare membrum expressioneo 
-— , vid indefinit mot o convergerande 6, reducerar sig tiII+^ 

eller —4 , allteftersom denna convergering mot o sker från po- 
sitiva eller negativa hållet; så är man nu utan all tvetydighet 
ibranledd att statuera: Hvilka reela qvantiteter än a och I) 
må vara, år städse 

dock att med Va, då a är negativ, vid hvarje särskilM iH^' 
fälle förstås den limes, mot hvilken en då ifrågavarande 

Va+W convergerar vid indefinit mot o convergerande h.**) 

*) Älldenstund raisonnementet i föreg. not, tillampadt pfi éqvat'^ 
nen j2'=a, gifver 

J8=± Va eller ± V— «•»» allteftersom a är positivt eller nega^*^^' 
**) Analogien mellan denna definition och de i min ofvan cileraa^ 
afhandling af d. 10 Febr. 1847 för Arcsinx och ArccosX S»"^ 
är anmärkningsvärd nog. 



— 113 — 

Anm. Det är uppenbart , att Died de sista orden den opinion 

är uttalad, att V-* A icke i analysen förekommer annat 
»n såsom tecken för den limes, mot hvilken en för till- 
fället i fråga varande imaginär expression af formen 

V—A-\-bt coDvergerar vid indefinit mot o convergerande 
b, således att 

V- A är =±Vi4.i, allteftersom -A fbr tilltället ut- 
gör limes fbr en expression af 
formen ^A-k-ii eller af formen 
—4— st med indefinit mot o 
convergerande (positivt) s. 

Och öfvergår man nu till bestämningen af den allmännare 
expressionens 



(14) Va+bi eller (a+W)", (n helt tal >1), 
betydelse, sedan man dervid till en början erinrat, att h varje 
qvantitet a+6t. kan, då modylen utmärkes med r, representeras 

r(cos^ + tsm^), 

då t (qvantitetens Tf>argumentii) betyder en reel qvantitet, hvil- 
ken man behagar utvälja, ibland de oändligt mån^a som satis- 
fiera vilkoren 

(15) rcos^=:a, rsin/ss6, 
samt att, till följe deraf, städse 

(a+6i)* är = r"(cosn^ + tsinn/); 
sä behöfver man allenast uppsöka rötterna till éqvationen 

Ä*=a+6» = r(cos^+tsin/), 
och, sedan man — efter tillkännagifvande, att med wd+bi 

eller [(a+bijf kortligen skall betecknas den expression, som i 
sig innefattar dem alla — funnit de bekanta formlerna 

(1 6) ^^i = ((1 )f\^r. (cos^ + isini) , 

(17) ((1)r=cos?J±isin?^, 



^ 411 — 

^otligen observera , na man vid valet tnellap de (in allés n) 
särskilda qvanliteter, som ioaefattas i sedDare merobrom (16), 
för att utse någon viss ibland dem till utmärkelse med teck- 
net (Ii) och med beaämniogeo principalrot ^ har af analysens 
töregående delar ingen annan förbindelse sig ålagd än att tillse, 
att den, som dertill väljes, och hvars definition således blir af 
formen 

(4 8) Va-^-bi = yr. Tcos- + isin-^ , 

då ^ utmärker denna speciela rots /-valör, 

kommer att, t anseende till argumentet, uppfylla (jemte vil- 
koren (15)], 

C0S^ss4 

1:o) för 6=0 och a^o, vilkoren' ** 



sm— s=o 
n 



f 



1+^ 

r 

\ ICOS 



«:o) ter nt=t, vilkoren( ^ ^ a)' »••löftörsom 6 ar 

^ ^/^"r"! positivt elleroBg. 



" Då nemligen häraf visar sig, att den ifrågavarande rotens 
/-valör (=:5) skall, då n är =2, bland andra vilkor uppFjUa 
det ait, når a och b båda äro negativa, både cosi och sini 

skola vara negativa, men ändock cos— positiv; så, och då 

alla de bågar t, som satisfiera de båda vilkoren (15), diffe- 
rera sinsemellan (till numeriska valören) med en eller flere hela 
periferier, är man deraf tydligen uppfordrad att till 5 antaga 
den ibland alla dessa bågar f, som först och främst icke nu- 
meriskt öfverstiger 2;r, ja icke ens 9r *) (alMenstund ingen ^-valör, 
begränsad af yr och iyr till sin num. valör, finnes, hvars både 

COS. och sin. äro negativa och derjemte cos--- positiv), och så- 



*) Man kan såledeé icke, utan att laedera deflnitloDen (13), liil 
^J^granser antaga hvarkcn Hr LAMåRLB's m. fl. (o och 2ii) e"^'' 

de af mig förut föredlagua (j±^\ 



— 415 — 

ledes bestämdt den som, saiisfierande de båda vUkoren (15), 
är begränsad af ^ och — ^. 

Med dessa sista ord är det egentliga äDdamälet med denna 
uppsats tillräckligen tydligt angifvet, utan att det kan vara 
nödigt att för det närvarande vidare fortgä i raisonnementet 
Jag_ ville nemligen , lika offentligt som jag — enligt hvad ofvan 
nämndt är — tillförene uttalat min dfi hysta flsigt om ända- 
mälsenligbeten af min bestämning för bfigen å^ framför deo af 
Hr Gaughy antagna , äfveosom de skäl , bvarpå denna min åsigt 
grundade sig, nu icke allenast — min pligt likmätigl — till- 
kännagifva, att jag nu mera till fullo erkäooer Hr CUdghts 
sednare 5- bestämning (den, som icke utesluter någondera af 
grXnserna ±;r) för att vara den enda rätta, utan ock — så- 
som här ofvan skett — i korthet offentliggöra den öfvermåttan 
enkla väg, pä hvilken jag na först lyckats komma till full 
visshet i frågan *) , och som helt säkert skall förhjeipa hvar 
och en annan , som interesserar sig för ifrågavarande del af 
analysen y till samma mål. Att också med nyssnämnda erkän- 
nande från min sida den åsigten är uttalad, att — såsom Hr 

Cauchy funnit — tecknet V—I icke bör eller får begagnas i 
den ursprungliga definitionen på imaginär expression eller (så- 
såsom jag föreslagit) analytisk qvantitet i sin allmänhet, är af 
det ofvan anförda alldeles tydligt. För öfrigt hoppas jag att 
inom kort blifva i tilirälle att för Akademien framlägga en 
fullständig, på grundvalen af nu yttrade åsigter byggd, framställ- 
ning af läran om principal-potenser och principal-logarithmer, 
utan att dervid behöfva, såsom Hr Caught nu sednast funnit 
för godt**), helt och hållet frångå den förra theorien för de 



*) Att h varken (mig veterligen) Hr Cadcbt elier någon annan förr 
begagnat denna utväg för det ifrågavarande findaroålet, kan icke 
annat in bögeligen förundra en hvar, som kflnner vådan af att 
arbeta på uppförandet af ett vetenskapJigt systems byggnad, in- 
nan grunden blifvit med ail nödig omsorg lagd. 

^ Se de ofvan citerade, sist utkomna, häftena af Hr Gaucht's Eocer^ 
ei9e$ ä^analyse et de phya, mcUhématique* 



— lie — 

• 

, s. k. analytiska qvantiteterna och i dess ställe uppfora dt, 

r ända till benämningen i^geometriska qvafUitelem, nytt och pil 

r rent geometriska considera tioner grundadt system. 



2. Ovanlig frukisamhet hos en Men-ko. — 
Hr Pastorn Johan Bjöhkhan i Gellivare hade för längre tid till- 
r baka i bref till Hr Sundbtall meddelat följande uppgift, som 

torde förtjena att tillvaratagas, såsom exempel pfi en frukt- 
samhet, som varit nog ovanlig för att väcka uppseende bland 
Lappmarkens inbyggare. Ren-kon föder annars, såsom bekanl 
är, vanligen blott en, eller sällan två ungar. Uppgiften var 
följande : 

»I början af 1 840-talet inträfTade i Gellivare sockea deo 
anmärkningsvärda tilldragelsen, att en ren-ko framfödde, första 
året 2:ne, året derefter 3:ne och tredje året 4 stycken kalf- 
var, alla lefvande och fullbnrna. Denna ren-ko eller waja, 
som var af medelmåttig storlek, egdes af nu aflidne Lapp- 
mannen Jon Jonsson Sjålså.» 



3. Saxicola rubicola. — Hr Magister G. W. Hult- 
MARK, som erhållit ett vid Malmö skjutet exemplar af denna i 
södra och medlersta Europa allmänna, men icke förr i Sverige 
funna fogel, hade insändt följande skrifvelse: 

»I den så kallade Comments-ängeo här invid Malmö skjöts 
den 24 December förlidet år en till släglet Saxicola hörande 
fogel, hvars artkarakterer jag sökt sammanfatta i följande be- 
skrifning: 

Hjessan, nacken, skuldrorna och ryggen gråsvarta med 
rostgrå fjäderkanter, som på öfvergumpen blifva bredare och 
mera rostgula. Bak pä vingarne en afläng hvit fläck. Huf-* 
vudets sidor, upp genom ögonen, under-hakan, strupen och 
halsen svarta, de båda sednare genom de smala hvila fjäder- 
kanterna liksom vattrade med hvitt; halsens sidor hvita. Hela 

bröstet 



_ 117 — 

bröstet ro8tr(klt. Magen och undergumpen gulaktigt hvita. Alla 
stjertpeonorna från roten svartbruna, de bada yttersta kantade 
utåt med rostbrunt 

Då denna beskrifning, som visserligen har åtskilligt ge--* 
meosamt med den af vår Saxicola rubetra, likväl i många 
väsendtiiga afseenden är den olika, och dcremot på det be«- 
stämdaste gOr ifrågavarande fogel till en Saxicola rubicola (Bechst.), 
bar jag ansett mig böra tillkännagifv^, att denna fogel äfven 
träffats bär i Sverige och det vid en så sen årstid som i slutet 
af December.» 

4. Underrättelser från resande naturforskare. 

— - Ur skrifvelser från Magister Andbrson och Doctor KiiiBiRa, 
hvilka, den lorre som botanist, den sednare som zoologi åtfölja 
fregatten Eugenie under dess jordomsegling, meddelade Sekre* 
teraren och Hr Lovén följande utdrag: 

'Fregatten hade i medlet af Januari anländ t till Plåtafloden» 
»Vegetationen var kring Monte Video högst torftig, just som den 
måste vara på Pampas, stora gränslösa tält, bevuxna af Cynara, 
Cardunculus, Fenkol och Echium samt ett Chenopodium. Deremot 
var trakten kring Buenos Åyres fuktigare och rikare på växter, 
blott några (å träd, mest örter, de flesta tillhörande europeiska 
genera, såsom Oenothera, Lythrum, Cyperns, Bupleurum, men 
deri inblandad en mängd helt främmande. Mina samlingar från 
båda ställena äro visserligen icke rika, det kunde de ej blifva 
under ett så kort uppehåll, men de skola dock, hoppas jag, 
tämligen visa karakteren af denna flora». 

»Den 29 Januari, fortfar Hr Anderson, voro vi utanför 
Magelhaens sund, och fjorton dagar derefter hade vi genomgått 
sundet och gungade den 10 Februari pä stilla hafvet. Det 
var en lika svår som vacker segling. Ända till Cap Froward 
och ett stycke derbortom hade vi att kämpa mot vestliga vindar 
och trånga nästan obekanta farvatten. Temperatureti gick ofta 
ned till +3® C. Likt en kanal slingar sig sundet mellan fjällen, 

Öfwrs, af jr. VeU-Äkad. Förh, Irg. 9. N.*o 5. 2 



- _ 118 — 

nedtill betackta ar en yppig vegetation af stora bokskogar, upp- 
till af vidsträckta snöHilt eller glacierer, än molnholjda ända till 
foten, än gnistrande i solljuset och i det klara vattnet åter- 
speglande sina jälteformer. Det var det mest ödsliga jag skå- 
dat, dystert men mäktigt. I de lägre regionerna gjordes under 
tre dagars uppehåll i Port Famine, två dagars i S:t Nicbolas 
Bay och en Tömiiddags i York Bay, flitiga excursioner, men 
till fjellspetsarna hunno vi ej. Likväl voro vi en gång ute de 
två dagar vi hade på oss, och lågo öfver natten i skogen. 
Men dessa bokskogar Ofverträflfa allt hvad man af intrassladt 
och insnärjdt kan tänka sig. De resliga stammarna, ända till 
tjugu alnar hOga, stå så tätt tillsammans, att man har all 
möda att tränga sig emellan dem, och det mellanrum som fin- 
nes, är uppfyldt af de tätaste snår af små. hoptrasslade ung- 
bokar, af Drymisbuskar och tre arter Berberis med stickande 
t<iggar. Derunder är marken betäckt af de försåtligaste lager 
af kullfallna, af regn och fuktighet genom vittrade stammar och 
grenar. Har man med nröda lyckats att genomtränga dessa 
svårigheter, möta myror af alnsdjupt Sphagnum och stickande 
Juncus-arter, här och der med öppna frätsår af stinkande gölar 
och stundom en och annan vresig bok. Går nu vägen tillika 
uppför en stupande fjällsida, måste man, med all brinnande 
längtan efter fjällens friska Tält och snöregionens vegetation, 
likväl uppgifva hoppet att nå detta mål. Så gick det mig, 
och jag hemför inga växter från fjällregionen kring fretum noa- 
gelhaenicum, men från de lägre regionerna en liten ganska 
vacker samling. Vegetationen hade likväl äfven der helt och 
hållet fjällkarakteren, fö men stora blommor af rena färger. 
Syngenesislor och gräs voro öfvervägande. De flesta genera voro 
rent europeiska, men arterna egna. Det intressantaste för fliig 
var en ny Wahlbergella. Dessutom bland andra Carex stygia, 
som är utomordentligt vacker och distinkt, samt en mängd 
vackra lafarter. Af Alger medför jag några jättar, men tyvärr 
icke många. Drymis Winteri, Fuchsia coccinea i ogenomträng- 
liga snår, Ribes magellanicum , samt Berberis ilicifolia voro, likt 



— H9 — 

bäckar, ymniga vid stränderna i skogsbrynet. I dessa trakter 
hafva vi fält skörda sammanlagdt endast i fyra dagar; mä man 
ej derföre fordra mycket.)» 

Om den i sundet gjorda samling af djur yttrar Hr Kin- 

berg: »Af lägre hafsdjur erhöll jag, i förhällande till tiden, ej 

obetydligt. Af insekter kunde endast en ringa samling göras. 

Af fiskar erböll jag bland annat Petromyzon? en tvä fot lång 

art, Squali m. fl. Af foglar blef samlingen temligen betydlig; 

utom ett antal mindre, kan jag bland de större nämna Falco 

t^ä arter, Psittacus en, Larus tvä, Carbo en, Anser en. Anas 

två, Pelecanoides en art. Jag behöfver ej nämna, att jag för 

mycket bland foglarna bar officerarno och kamraterna ombord 

att tacka, för fiskarna några af besättningen. Hvalar och Del- 

finer summo i öfverflöd omkring oss i sundet. Så snart vi 

kommit ut i stilla hafvet blef Delphioapterus leucorhynchus 

allmän, och efter många fruktlösa försök lyckades det på 49^ 

9'S. lat, 78^50' V. long. konstapeln Lindahl att harpunera en, 

som halades öfver relingen, afmålades och förvarades.» 

Vid Valparaiso fanns trakten ytterst steril och fattig pä 
växter, de nakna lerkullarna röda utan en enda grön fläck. 
)»Nägra få foglar, tre arter eoifibier, ett ringa antal insekter 
och tre arter land- och sötvatten-snäckor var det enda, som 
erhölls på land. Så mycket rikare visade sig hafvet. Isyn- 
nerhet pä mindre 4jup erhöUosXrustaceer och HoUusker i mängd, 
dock mera i antalet af individer än af arter. På Echinodermer 
var ej rikt, endast fä arter träffades. Af fiskar fångades och 
köptes en oj obetydlig samling.» 



Akademiska angelägenkeler. 

Prsses tillkflpnagaf, att Akademien genom döden furloral inlSnd- 
ske ledamoten i sjunde klassen, f. d. Professoren vid Universitetet i y^K-y» 

Christiania, G. N. S:t O. O., R. N. O. D:r Micharl Skjelderup, och /^V 

ullftndske ledamoten i sjetle klassen, Professoren, R. N. O. J. F. Scbouw fjz^ ^:,'i%^'\ 

i Köpenhamn. v..ÄÄ.tt '*'^ 






X 



— 120 — 

Hr Fmbs både ytterligare ins9ndt fyrtiotre blad af de änder hans 
inaeeDde utförda mSlningar af svenska sTaropar. 



skänker: 

TUt Vetensåutps^AtutOemteÉis BtöUotMelu 

Af H. nAJTxT MOlVlTMCSBlVi 

Arcbiv fur wissensch. Kunde von Russland. Herausgeg. von A. Erhah. 
B, I— XI: 1. Berlin 1841—52. 8:o. 

Af K« Akademle der ^¥l««en»cliaflen i l¥len: 

Denkscbriften. Mathem. Dat. Cl. Ill: 1. Fol. 
SitzQogsbericbte, Matb. nai. Cl. VI: 5. VII: 1 — 5. 8:o. 

— — Phil. bist. Cl. VII: 1—5. 8:o. 

Arcbiv fur Kunde österr. Gesch. VII: 1, 2. 8:o. 
Notizenblatt. 1851: 19—24. 1852: 1, 2. 8:o. 

Af K« AKad^mle der l¥l«eeii«eh«flen 1 maneiieii : 

Denkscbriften, B, XXV— .XXVII. 4:o. 
Gelebrte Anzeigen. B. 32, 33. 1851. 4:o. 
Bulletin. 1851. N:o 1 — 43. 4:o. 
Roth und Wittman, Festreden. 1851. 4:o. 

Af K* Ijeop.-Kar9l« Akademle der Matmrferaelier 

I Bretilaai 

Abbandlungen. B. XXHI. H, 1, 1851. 4;o. 

Af ph9^plfcall«eK-medlelnl«ehe OeaellfleMaft 

i WfikrmUur^t 

Verbandlungen. B. I. N:o 6<<-22. II: l-<-5. Erlangen 1850, 51. Svx 

Af naturforseltende CSeiiellseKaft I Basels 

Bericbt uber die Verbandlungen. B. VII, VIII. Basel 1847, 49. 8h), 

Af naturforselieiide CSesell^eliafl i KllrleKi 

Mittheilungen. II^-V. (N:o 27—65). Zuricb 1849—51. 8:o« 

Af Seelété ITaudolse I IiaaMiiines 

Bulletm. N:o 23. 1851. 8:o. 

Af Franslfta RepabllUeia« Besérlny^ 

Annales des Mines. 1851. Livr. 5. 8:o. 



Af iiAUirff^rsclieBde fieselliMlMil I IVHrnlMrss 

Abhandlungen. H. 1. Nurnberg 1852. 8:0. 

Aff Utgplff^arnes 

AslronomicaJ Journal. N:o 32—36. Cambridge 1851, 52. 4'jo. 

At FérfiRttnrne t 

AnGBLiir, N. P., Palaeontologia Suecica. T. I. Fasc 1. 
Källström, W. E., Om Palenl-Plaoimetern. Sthm 1852. 8:o. 
Lamont, Bescbreibung neoer Instrumeole und Åpparate. Hunchen 

1851. 4:o. 
Olivibr, Tb., Mémoires de géométrie descriptive. Paris 1851. 4:o. 

Avec Atlas. 
PuGGAARDy Chs.9 Möens Geologie. Kbb. 1851. 8:0. 
ScuRRER, Th., BeitrSge z. nflb. Kennlniss dos polym. Isomorph ismus. 

(Ur Pogg. Aon. B. 84.) 
Huss, M., Om Sveriges Endemiska Sjukdomar. Stockb. 1852. 8:0. 
Ntss, M., Cbroniscbe Alkobolskrankbeit öder Alcobolismus Cbronicus, 

uberseUt von Gerb. van dem Buscb. Stockb. u. Leipzig 1852. 8:0. 

Af Öfversåttoriaet 

SvAKBKRG, Jahresbericbt. 30:r Jabrg. H. 2. Tiib* 1851. 8:0. 
ScuLEiDER, M. J., Om mikroskopets aDvSndning i landt- ocb skogs- 
husbållning. Ofvers. af Källström. Stbm 1852. 8:o« 



TiU MUkeiM IVmturhiBtariahm Mumeuwn. 

Zoologiska af delningen* 

Aff Ri» FabriKir JF« A* Ariaberst 

En Podiceps cristalus. 

Aff Hr ۥ A. aff Forselle*: 

En Fulica atra. 

Aff Hr Inseniéren Hob* Bennetx 

Ett par af Fnligula cristata. 



— m — 



Meteorologiska Observationer A Stockholms Observatoriuni 

i Januari 1852. 





Barometera 
reducerad till (f. 


Thermomelern 
Celsius. 


yiluUma. 


t» 
(Kl 




Deeimaltam. 






n m 


Kl. 6 


Kl. 2 


Kl. 9 


Kt. 6 


K.I. 2 


Kl. 9 


Kl. 6 


Kl. 2 


Kl. 9 




1 


f. m. 


c. m. 


* e. m. 


L m. 


« m. 


e. m.' 


t m. ' 


e. m. 


e. A. 


^^^ 


25^ 


25,46 


25,45 


— 12« 


-11*0 


-10« 


K. 


N. 


N.N.T. 


KUrt 


2 


2538 


25,18 


25,01 


-9,0 


-1,0 


+ 0,2 


v.s.v. 


YS.\. 


SÅV. 


Mald 


3 


24,86 


24,74 


24,78 


+ tfi 


+ 3,2 


+ 3,3 


S.S.V. 


S.S.V. 


Ä.Y. 





4 


24,84 


24,58 


24,55 


+ 1,0 


+ 1,7 


+ 2;2 


s. 


8. 


T.3:v. 


Seö 


5 


25,02 


2531 


25,40 


— 6,0 


— 8,0 


-9,0 


N.T. 


N.V. 


V.W.Y, 


Htld 


6 


25,22 


25,09 


25,13 


-2,0 


+ 4,5 


+ 6,1 


$.3.0. 


S.S.T. 


V.&V. 


Soö 


7 


25,11 


25,00 


2431 


+ 3fi 


+ 3,9 


+ 3,9 


VÄV. 


VÄV. 


SÄV. 


llirt 


8. 


24,74 


24,97 


25,10 


+ 3,2 


+ 1,5 


+ 1,1 


V. 


V. 


V.8.V. 


.Stora 


9 


25,07 


24,94 


24,83 


+ ^.^ 


+ »fi 


+ 3,0 


SAV. 


S.S.V. 


S.S.V. 


Soö 


10 


24,74 


24,66 


24,54 


+ *,* 


+ 1,8 


+ 0,1 


3. 


s. 


S. 




11 


25,10 


25,25 


25,21 


-6,7 


-63 


— 5,6 


V.S.Y. 


V.S.V. 


0. 


KItrt 


12 


24,91 


24,85 


24,88 


+ 0,6 


+ 3,1 


+ 33 


s.s.a 


SÄV. 


s,s.y. 


R«8« 


13 


24,74 


24^78 


25,03 


+ 3,1 


+ 3,2 


+ 0,8 


v.s,ir. 


V.S.V. 


v. 


— 


14 


25,31 


25,41 


25,49 


-23 


-0,1 


-3,0 


v. 


V.N.V. 


v. 


Klart 


15 


25,53 


25,59 


25,64 


-4,7 


— 33 


-4,9 


v. 


v. 


v. 


Dinni 


16 


25,56 


25,39 


25,10 


+ 1.0 


+ 0,1 


+ 0,2 


o.$.o. 


S.O. 


3.0. 


Snö 


17 


25417 


25,42 


25,18 


+ 1,6 


+ ifi 


+ 3^0 


Y.a^v. 


VAT. 


VAV. 


Regi 


18 


25,20 


25,21 


25,31 


+ 2,9 


+ 0,8 


-5,5 


v. 


V. 


V.lf.V. 


Mald 


19 


2538 


25,46 


25,54 


-7,0 


-4,9 


— <w 


If.lf.V. 


N.N.V. 


V.N.V. 


KUrt 


20 


25,58 


25,57 


25.57 


-5.7 


+ 0,3 


+ 1,3 


s. 


s. 


$. 


Ifikl 


21 


25,57 


25,54 


25.45 


+ 1,2 


+ 1,1 


+ 1.1 


s. 


s. 


3. 


SoögL 


22 


25,32 


25,21 


25,16 


+ ifi 


+ 1,8 


+ 2.0 


s. 


s. 


s. 


Snn 


23 


25,18 


25,27 


2535 


+ 1,0 


+ 3,2 


+ 1,0 


a.s.0. 


S.S.O. 


säo. 





24 


25,40 


25,45 


25,50 


+ 1,9 


+ 2,0 


+ 1,5 


5.SV. 


s. • 


& 


Valet 


25 


25/15 


2539 


2531 


+ 1,9 


+ 3,1 


+ 1.6 


s. 


s. 


5. 


RegB 


26 


2535 


25,44 


25,53 


+ ifi 


+ 1,1 


+ 0.1 


▼.S.V. 


▼. 


II. 


Makt 


27 


25.63 


25,67 


25,73 


-Vi 


- 3,8 


- bja 


Il.If.O. 


N«0. 


N.a 


' 


28 


25,75 


25,78 


2533 


-10,0 


-11.0 


—12.0 


Tf.N.0. 


N.N.a 


N.ii.a 


Sad 


29 


2538 


25,91 


2538 


-12,1 


-12,0 


—12,4 


N.N.O. 


W.N.O. 


N.TI.0. 





30 


25,75 


25,67 


25,50 


— 8,3 


-3.9 


-23 


O.S.O. 


0.3.0. 


S.S.O. 


■ — 


31 


25,36 


25,27 


25,26 


-4.5 


-4.0 


-3,7 


O.S.O. 


O.S.O. o.s.a 1 


^, 


d?«;| 2S 


25,263 


25,260 


— £06— (WO 


— 1'42 


NederbördrD = l,l43 dt 


^.too* 






"25)264 






— »•46 













— 423 — 



i Februari 1852. 





Barometern 

reducerad till 0*. 

Decimaltain. 


Thermomeiern 
Celsius. 


Vindariia. 


> 
' g. 

D 

1 




K.I. 6 

f. IB. 


X.L 2 
e. m. 


KL 9 
e. !»• 


M. 6 
f. m. 


%\, 2 
c n. 


Kl. 9 
•• m. 


KL 6 

* 
f. ID. 


KL 2 
e. m. 


KL 9 
e. m. 


1 


25,30 


25,38 


25,41 


— 4-7 


— 6^ 


— 7^3 


N, 


N. 


N. 


Sofi 


2 


25,54 


25,66 


25,73 


-7,5 


-73 


— 7,1 


W. 




N, 


Målet 


3 


25,66 


25.54 


25,41 


-5,7 


— 0,5 


— 23 


0.&0. 


S. 


& 


*— 


4 


25,39 


25.41 


2536 


+ 0.7 


+ 2,2 


+ 1,4 


S.S.T. 


S.V. 


& 




5 


24.99 


24,73 


24,67 


+ t.5 


+ 0,1 


+ 0,2 


S.S.O. 


S.S.O. 


s.$.o. 


Sdö 


6 


24,81 


24,93 


25,03 


-4,0 


-33 


— 93 


H.T. 


N.N.V. 


N.N.V. 


Bftdet 


7 


25,12 


25,19 


25,26 


-73 


- 63 


—123 


If.N.(X 


Tf.N.O. 


N.N.a 


6o& 


8 


25,18 


'25,13 


25,12 


—12.0 


-6,9 


-53 


N.N.O. 


N.Kä 


a 


Mulet 


9 


25,01 


2436 


24,71 


-4,0 


-43 


+ 03 


O. 


O. 


O.S.O. 


Snd 


10 


24,76 


24,97 


25,30 


— 3,0 


— 6^8 


— 9.0 


N.W.V. 


N.N.V. 


V.N.V, 




11 


25,50 


25,58 


25,69 


-163 


-103 


—163 


V.W.V. 


V.N.V. 


V.N.V. 


Kbrt 


12 


25,73 


25,77 


25,78 


—17,2 


— 3,2 


-53 







sj^,y. 




13 


25.80 


25,81 


25,79 


-5,7 


-13 


— 53 


S.S.O. 


S.O. 


&o. 


" 


14 


25,73 


25.70 


25,64 


^ 3.9 


+ 0.1 


— 0,2 


S.S.O. 


3.SX). 


s. 




15 


25.52 


25,38 


25,24 


— 03 


+ 3,1 


+ M 


s.s,y. 


sj^y. 


S.S.V. 


Mulet 


16 


25,05 


24.91 


24,81 


+ 1.5 


+ 23 


4- 1-2 


s,s,v. 


S.S.V. 


SJ&M. 


Begn 


17 


24,73 


24,77 


24,77 


+ 03 


-1.7 


-53 


N.N.V. 


V.N.V. 


V.N.V. 


Ktiirt 


18 


24,73 


24.78 


24,86 


— 93 


-0,7 


-23 


V.N.V. 


N.N.O. 


N.N.O. 


HalfkL 


19 


24,93 


24,96 


24,99 


-2^8 


— 3,5 


-63 


N,N.a 


N. 


N. 


Snö 


20 


25,04 


25.15 


25,23 


-73 


-6,1 


— 6,5 


V.N.V. 


V.N.V. 


V.N.V. 




21 


25;22 


25,20 


2536 


-43 


— 3,5 


-53 


V.If.V. 


N.N.V. 


V.N.V, 




22 


25,57 


25,81 


25,97 


-73 


- 33 


— 53 


v. 


V.N.V. 




Klart 


23 


26,23 


^6,22 


26,27 


—11,5 


-1,9 


-7,2 










24 


26,24 


26,16 


26,03 


-83 


+ 03 


-4,1 


S.S.V. 


S.V. 


S.V. 




25 


25^ 


25,89 


2538 


-23 


+ 13 


-23 


v. 


V.N.V. 


V. 




26 


25,79 


25,61 


25,33 


-8.9 


+ 03 


-i,2 


V.S.V. 


V.S.V. 


V.S.V. 


Mulrt 


27 


25,27 


25,24 


25,23 


-2^ 


-^3 


-6,7 


V3.V. 


N. 


V.N.V. 


Klart 


28 


25,15 


25;13 


25,08 


—10.5 


-23 


—43 


N.N.O." 


O.N.O. 


O.N.O. 




29 


25.07 


25.07 


25,08 


-63 


-3,7 


— 5.5 


s.a 


N.O. 


O. 


$u5 


Me- 
dium 


>25,34q 


25,346 

25,344 


25,346 

! 


-5-43 


— 2»55 


— 4^ 


Nederb 


ördao = 


:0339d 


lec. tmn. 



124 



I Mars 1852. 





Barometern 
reducerad till 0*. 


Thcrmometern 
Celsius. 


Viudama. 






Decirasltum. 






1 


Kl. 6 


Kl. 2 


&L 9 


Kl. 6 


Kl. 2 


Kl. 9 


Kl. 6 


KL 2 


Kl. 9 


1 


r.m. 


e. ni. 


e. m. 


f. m. 


e. m. 


e. m. 


f . m. 


e. m. 


e. m. 


^^^ 


25.02 


25.0§ 


25,12 


— 8n) 


- 5*1 


— 8t> 


N.N.a 


N.N.O. 


N.N.V. 


Sk 


2 


25,14 


25,16 


25,21 


-7,3 


-5,1 


— 63 


N.N.V. 


N.N.V. 


N.N.V. 


— 


3 


25.26 


25^2 


25,46 


—10,0 


-73 


-6,1 


N.M.V. 


N.N.V. 


N.N.V. 




4 


25,62 


25,76 


2537 


-10.5 


-1,5 


-6.1 






V. 


(Urt 


5 


264H 


26,07 


25,94 


-10,5 


+ 1.1 


03 




S.V. 


SÅV. 





6 


25,94 


,25,92 


253t 


+ 1,7 


+ 63 


t 33 


V. 


V.S.V. 


V.S.V. 


Htitt 


7 


25,67 


25,52 


25,53 


+ 2.0 


+ 8,1 


+ 5,1 


V. 


v. 


v. 


llirt 


8 


25,64 


25,68 


25,69 


¥ 2fi 


+ 53 


+ 3,6 


K.V. 


N. 


N. 





9 


25,70 


24^63 


24.65 


-1^ 


+ 23 


-1,1 


N.N.V. 


N.W.V. 


N.N.V. 





10 


25.77 


25,75 


25,73 


-4,4 


+ ^» 


- 5,5 


N.N.V. 


N.N.V. 


N.N.O. 





il 


25,72 


25.70 


25,62 


-83 


-03 


-03 




V.N.V. 


V.N.V. 





12 


25,74 


25,78 


25,83 


~53 


-0.1 


-5,1 


N.N.O. 


O.N.O. 


0. 





13 


25,85 


25,80 


25,76 


-7,9 


+ 0,1 


+ 03 


$.S.O. 


S.V. 


V. 


Makt 


14 


25,68 


25,71 


25,74 


+ 13 


+ 53 


-13 


N.V.. 


N.N.V. 


H. 


Klut 


15 


25,74 


25,64 


25,53 


-23 


+ 4v5 


+ 1,4 


S.S,V. 


%.^:^. 


V. 


Mtki 


16 


25.42 


25,48 


25,55 


-0,2 


+ 4.8 


+ 1,7 


V. 


N.N.V. 


V.N.V. 


KlaH 


17 


25,64 


25,66 


25,68 


— 2,8 


+ 2,2 


-23 


N.N.V. 


N.N.V. 


N.N.Y. 


- — 


18 


25,64 


25,60 


25.60 


-3.7 


+ 43 


+ 13 


'V.N.V. 


V. 


V. 


•^^^ 


19 


25,71 


25,77 


25,78 


-1.5 


+ 53 


+ 0.9 


K.V. 


V.N.V. 


V. 


— ■ 


20 


25;78 


25,82 


25,84 


-2,0 


+ 6,2 


+ 2.2 




V3.V. 


V. 


— " 


21 


25,85 


25,81 


25,77 


— 3,0 


+ 63 


+ 33 


V.S.V. 


V.S.V. 


V.S.V. 


— ' 


22 


25,71 


25,64 


25,57 


-0,7 


+ 73 


+ 43 


V.S.V. 


V.S.V., 


v. 


— 


23 


25,44 


25,38 


25,27 


— 0,5 


+ 23 


-13 




O.N.O. 


o.N.a 


Sfold 


24 


25,11 


25,09 


25,13 


-4.5 


— 33 


— 53 


NTN.O. 


N. 


N. 


Snö 


25 


25,10 


25,03 


25,00 


-63 


- 53 


— 5.2 


N.N.O. 


N. 


V.N.V. 


KUrt 


26 


24,90 


24.93 


24,96 


- 73 


-43 


— 3,3 


N.V. 


N.V. 


V.N.V. 


$00 


27 


24,97 


25,04 


25,12 


- 93 


- 1,1 


-13 


V.S.V. 


V.S.V. 


V..S.V. 


lUrt 


28 


25,21 


25,28' 


25,33 


-73 


+ 43 


— 3,0 


V.S.V. 


V.S.V.- 


o.$.a 





29 


25,40 


25,50 


25,51 


-5,9 


+ 3,3 


-4,1 


V. 


V.S.V. 


V.S.V. 


— " 


30 


25,50 


25,44 


25,32 


- 33 


+ 4,1 


-13 


s. 


S.S.O. 


O.S.O. 


lAoirt 


31 


25,15 


25,15 


25,28 


+ 0.1 


+ 1.5 


03 


O.N.O. 


O.T«.0. 


N.y.o^ 


Sb<^ 


if:;}^^-^^! 


25,520 


25,523 


— 4-09 


+ f70 — 1»21 






m 




25,520 




'^ 


— 1*20 













i 



Mb -^ 



i 

2 
3 
4 
5 
6 
7 
8 
9 
lO 
11 
12 
13 
14 
15 
16 
17 
18 
19 
20 
21 
22 
23 
24 
25 
26 
27 
28 
29 
30 



Barometern 
reducerad till O*. 

Decimaltttm. 



Jpril 1852. 



Thermometern 
Celsius. 



Kl. 6 

r. ID. 



25,40 

25,76 

25,90 

26,04 

25,85 

25,70 

25,46 

25,44 

25,54 

25,34 

25,53 

25,69 

25,57 

25,79 

25,66 

25,68 

25,59 

25,46 

25,51 

25,60 

25,66 

25,83 

25,96 

25,62 

25.68 

25,40 

25,59 

25,58 

25,65 

25,55 



Kl. 2 

6* ID< 



25,58 
25,85 
25,96 
25,99 

2533 

25,58 

25,45 

2539 

25,54 

25,48 

25,61 

25,73 

25,65 

25,73 

25,77 

25,62 

25>59 

25,53 

25,49 

25,65 

25,69 

25,88 

25,97 

25,79 

25,51 

25,52 

25.62 

25,62 

25.64 

25.53 



Kl. 9 

0. ID. 



25,68 

2538 

25,06 

2539 

25,78 

25,46 

25,43 

25,41 

25,46 

25,56 

25,63 

25,68 

25,75 

25,71 

25,75 

25,60 

25,52 

25,54 

25,56 

25,66 

25,73 

25,93 

25,92 

25,77 

25,40 

25,57 

25,64 

25,67 

25.60 

25,50 



Kl. 6 

f. ID. 



— 3^ 

-43 
-5.9 

— 6,0 

— 0.9 
+ 2,4 
+ i,S 

— 1.2 

— 8,0 
+ 0,1 

— 0,8 

+ W 

— 1.1 

— 5,0 



Kl. 2 
e. ID. 



Kl. 9 



6. ID. 



+ 2*6 
+ 4,5 
+ 1.8 
+ 6,1 
+10.7 
+12.6 
+ 9,2 
+ 2,2 
+ 4,0 
+ M 

-0,2 
+ 6,1 
+ 3.1 
+ 4,0 
+ 3.5 



— 6,0 — 2,7 



— 7.0 



- 1.7 



— 5,5 I — 1,2 

— 5.5 + 0.8 



-0,7 
— 0,5 
+ 0,1 
-1.3 
+ 1,9 
+ 2,0 
+ 1.9 
-0,7 

+ 1.4 

0.0 

+ 1.0 



+ 3.9 

+ 4,8 

+ 5.0 

+ 6.0 

+ 8.2 

+ 9,0 

+ 2.9 

+ 3.3 

+ 5.0 

+ 3,9 

+ 3,1 



— T2 

— 3,0 

— 3,0 
+ 3,1 
+ 4,2 
+ 6,1 
+ 5,2 
+ 1,2 
+ 1,3 

— 4,0 
-^3,0 
+ 0,1 

+ 1,1 
-2,4 
-6,1 
-6,1 

— 3,6 

— 3,8 

— 5.0 
-2,9 

— 1.0 
-1,0 
+ 1,8 
+ 2.6 
+ 6,1 
-1.5 
+ 1,0 
-1.8 
-0.1 
+ 1.9 



ViDdama. 



Kl. 6 

f. ID. 



N. 
N.N.O. 
N.N.O. 



V. 
V.R.V. 
N.N.V. 

N.5,V. 
O.If.O. 



Kl. 2 

6. ID. 



If.V. 

s.$.o. 

O.N.O. 

N. 
N.N.O. 
N.N.O. 

N. 
S. 

$.s.o. 

N. 

N.N.V. 

N. 

S.V. 



Kl. 9 

6. ID. 



s.o. 



N. 

N.O. 

O.N.O. 

S,S.V. 
VÄV. 
V.N.V. 
V.N*V. 
N.N.V. 
N.N.V. 
N.O. 

s.s.v. 

O.N.O. 
S.S.V. 
N.N.O. 
N.N.O. 
N.N.O. 
N.N.O. 
O.N.O. 

S. 

& 

S.O. 
O.N.O. 
N.N.O. 
N.N.V. 

N. 
O.S.O. 

N. 

O. 

o. 



B 
vt 



N. 
N.N.O. 

aN.o. 

V.N.V. 

S.S.V. 
S.S.V. 
V.N.V. 

V.N.V. 
N.N.V. 
N.N.V. 

s.s.o. 

V.S.V. 
O.S.O. 

N.N.V. 

N. 

N. 
N.N.O. 
V.N.V. 

N. 

S. 
S.S.O. 



Klart 



N.N.V. 
V.N.V. 
N.N.V. 
V.N.V. 

N.O. 

S.O. 

S.O. 



Sdö 

Klart 

Snö 



Malct 
Sou 

Klart 
Snö 

Klart 



Molet 
Snö 



Klart 
Halfkl. 



.^•"J 25,641 
diam I ' 



— 0*46| 



I 



25,660 25.6581 —1*671 + 4* 06 
25,653 + 0*64 

Öften. af K. y0i.-AML Förh, Irg. 9. iV.o 5. 



SM. 43 bortUgei pnnliten j flutet af 3:die rades 

» n rad. \t $tår; angifVes låå: aogifrat 

» » 9 3 nedifir. « (m+l) • (m+l):a 

1» 44 » 8 » angiNes » angifvas 



STOCK H om. 18M. ». A. iioBiT»T ft aQma. 



ÖFVERSIGT 

AF 

ROIVGL VETEIVSRAPS-ARADEMFENS 

FÖRHANDLINGAR. 



JLrg. 9. tSA*« M B. 



Onsdagen den 9 Juni. 



Föredrajp. 

1. ffya och sällsynta Svamparter. — Akademien 
hade under titel: nHymenomycetes, twvos et rariores, anno 
4851 in Suecia obse»*vatos, recenset E, Friesa, från författa- 
ren emottagit följande meddelande: 

Is videtur, temporis nostri genius, ut res jam cognitas et 

exploratas permuiti negligant, nova prius prisca didicerint venan- 

tes. Sic Mycologi hodierni fungorum stricte sic dictorum seu 

perfectiorum, magis spectabilium et vitae communi inservienttum 

studium negligere videntur, toti in fungis elementaribus et an- 

cipitibus describendis occupati. Hujus ratio porro quaerenda est 

in summa facilitate hos sub microscopio lustrandi, cum perfe- 

ctiorum evolutionis historiam et difierentias observare arduum sit 

opus, sub microscopio nempe, quale possideo optimum, singulae 

horum species paucos ofFerunt characteres singulares et ea, quae 

nudis oculis patent, vix observant Mycologi recentiores. Hinc 

apud div. Gorda identica longe separata, remotissima conjuncta 

videre licet. Cognitio Hymenomycetum, ante 50 annos vulgata, 

inter hodiernos Mycologos, paucis exceptis, hinc paene periisse 

videtur. His igitur equidem prae ceteris attentionem dico et 

ad horum cognitionem restaurandam icones in Musaeo Academiae 

Scientiarum depositae fontem före primarium fingimus Anno 

praeterlapso quoque pictae sunt haud paucae memorabiles, prae- 

cipue e rarissimo et nobili Hydnorum genera. 



— i28 — 

1. Ägaricus (Ämanita) strangulatus. Epicr. p. 6. 

In silva Nosten prope Upsaliam 1851. 

Nobilissima haec et hactenus semel obiter observata species, in- 
deque Qt dubia notata, medium tenet locum inter A, vaginatum et 
A, pantherinum, utroque vero major et robustior. Slipes aeqaaliter 
faretus, quo mox ab A. vagmato differt, et senio lan tum sobcavu» 
(nullas adjest tubus definitus), basi a vol va circumscissa arcte va- 
ginatus, ut in A. pantberino. Annulus inferus, erectus, anciam cir- 
citer a volva remotus, nec instar A, ixigmati volvae inclusos, nec 
inster A. pantherini medio s. supra medium reflexus. Pilei color 
normalis est spadiceo-lividus, at expallens, squamis (fragmentis vol- 
vae calyptratae) latis confertis planis variegatus et paene obtectus. 
Forma pilei e campanulato explanata; margo, jam junior, profuode 
sulcatus demumque fere pectinatus. 

2. A. (Lepiota) cristatus. Epicr. p. 15. 

Picta est hujus varielas, in vaporario Horti Bot. una A. edwuUo 
Jecta. cum L. clypeolarii, iisdem focis obvia, non confundenda. Sta- 
tura major; pileus ferrugineo-flavus, squamis latis conceotricis va- 
riegatus, nec granulosus. 

3. A. (Tricholoma) militär is. Epicr. p. 49. 

Hane in Suecia nondum leclam, at pernobilem speciem, ad Lurbo 
prope Upsaliam legit Cl. Cand M. Lindblad. Descriptionem dåre no- 
vam necesse duco, cum Cel. Lasch cum A, ustali commutasse videtur 
ob lamelias rufo-maculatas etc. Noster fungus ab omnibus Tricfao- 
lomatibus Limacinis longe distat et certissime est a Spongiosoruio 
stirpe. Substantia est mollis, spongiosa at fragilis! Stipes solidus, 
intus spongioso-mollis, a basi incrassata sursum attenuatus, 2 nnc 
et ultra longus, albidus, squamulosus 1. fibrillosus. Pileus carnosus, 
spongioso-mollis (non compactus), e coovexo planus, obtusus, lae- 
vissimus, glaberrimus, udus, parum viscidus, nullo modo virgatus, 
gilvo-palLescens, disco obscuriori, pellicula subsecernibili. Caro 
vmollis, albida. Lamellae profunde eroarginatae, fere liberae, coofer- 
tae, 3 lin. lalae, admodum molles, albolulescentes aut potius pal- 
Jescenles, vix maculatae. 

Indole proxime accedit ad A. panaeolum, licet color diversissimus. 
Concolores cum A, panaeolo, eidem vero ceterum non affines, A. 
Schumacheri, A, arcitattis, A. patuhts etc. omnes io Musaeo exstant 
delineatae. 

4. A. (Collybia) Clavus. L. 

Speciem hane rarissimam et pulcberrimam legi (Junio) in faorto 
vetusto Linnaeano ad HamtnHrby, indeque sublata sunt prisca mea 
dubia banc speciem Linnaeo innotuisse. Aeque pulcber et rarus 
A, (Myc.) Adonis Bull. lectus in montibus Gottsundensibua. 

5. A. (Flammula) abruptus^ pileo carnoso e convexo piano glabro 
nitidOy margine primilus involuto, stipile subsolido elastico basi incra- 
sato extus intusque e luteo fulvescente, lamellis adnato-decurrenti- 
bus planis subdistantibus f ulvescen t ib us nudis. 



— 4*9 — 

In silva L. DjurgSrdon prope Upseltaro ad terram. 

Species nobilissima, babitu quoddammodo Corlinariae, sed verum 
nulliim! lomellao non decolorant nec umquam pulverulenlae. 

Stipes solidus I. sursum demum cavus, minoriim 1;\ unc. longus 
et bulbosus, subinde basi valde ventricosua; majorum sursum alle- 
naalus, 3 unc et ultra longus, basi ^ unc et ultra crassus, sed 
stalura admodum varius; graciliorum 3 unc. longus, 2 lin. crassus, 
fere aequalis, fibrillosus et lotus in Bbrillas fissiiis. Yersus apicem 
stipes saepe concentrice rimosus, laciniis squarroso-revolutis. Pileus 
junior in disco compactus, versus marginero tenuis, primo convexus 
margine involuto et in bulbosis infraclo, dein planus demumque 
disco depressus et obsolete umbonatus, Jaevis. glaber, nitidus, at 
non viscosus. Garo stramineo-alba. Lamellae horizontales, adnatae, 
dente decurrentes, majorum 3 — 4 lin. latae, baud admodum con- 
fertae, primo pallide, dein salurate fulvae, ne pruinosae qutdem. 

Qui sporidiorum colorem in Agaricis disponendis negligunt, pri- 
scam confusionem parunt. Qui Leucosporos cortinatos ad Corlina- 
rios reduoere malunt, Gorlinariorum indotem certe non perceperunt. 

Obs. Cortinarios quosdam novos descripsimus in bujus generis 
Monographia Ups. 1851. Autumno praeterlapso in Suecia deteclus 
est Cort aruneatus P.; prope Upsaliam rarus. 

S. Polyporus (Caseosus) Spongia, piieis imbricatis spongiosis ap- 
planatis inaequabiiibus leproso-villosis e sulfureo brunneo-ferru- 
gineis, contexlu floccoso fibroso concolori, poris curlis mediis inae- 
qualibus lacerisque sulfureis (in sicco fuscis). 

Ad truncos vetustos abiegnos in silvis circa Upsaliam. 

Ampla species, crescendi modo P, imbricatum 1. sulfureum referens 
et re ipsa medium inter Caseosos et Spongiosos tenet locum; e co- 
)ore vero et substantia P, SchweinizU forte proximus. Substantia 
vegeti mollis, uvida; sicci fragilis, conlextu radiante quidem in 
porös, at non ita fibroso ac in genuinis Spongiosis, in sicco rha- 
barbarina. Singuli pilei 3 — 5 unc hui, ^ unc. crassi, superne 
scruposo-rugosi, hirlo-leprosi, nec ita bispidi, ut in Spongiosis; in 
vivo brunneo-ferruginei, in sicco fulvo-forruginei. Pori vix ultra 
lineam longi, medii magnitudinis I. m»joris, sed P. Scktveinizu con- 
spicue minores magisque integri, a pileo helerogcnei, laele sulfurei, 
in siccis vero fuscescentes. 

7. P. (Fornes) epipteleus, suberosus, albus, intus mollis ferrugi- 
neus, pileo crassissimo amorpbo incruslato glabrescente, poris mi- 
nimis aequalibus. 

Ad Ulmos vetustos prope radices in Horto Botanico Upsaliensi. 
Fungus maxime abnormis, colare extemo atbo tam pilei, quam 
pororum iropalpabilium mox dislinctus. Subsfantia omnino speci- 
erum e stirpe P. fomentarii, sed fungus annuus est instar P, 
dryadei, nec- pori impalpabiles umquam stratosi. Forma maxime 
abnormis, primo obtutu pulvinata, crassa, ad spithamam extcnsa, 
sed accuratius lustrata e pluribus piieis in luberculum maximum 
quasi concreta, per plägas prominentes slerilis, per depressas fertil 
el a pileolis obsolctis marginalus. Intus suberoso-raollis, floccosu 



III 




— 130 —I 

dilute ferrugineo-Iateritius, 4 udc. et ultra crassus. Pori minimi, 
rotundi, vix ultra lineam longi, intus pilei subslantia satoraliores, 
sed ore quasi oblurati, albi. Quamvis speciem sistit distinctissimam 
ob formam anooMlam aegre describitur. Aliis locis forsan observe- 
tur ungulaeformis et magis regularis, sed jam coiore, tam exieroo, 
quam interno, ab omnibus vicinis longe distinctissiraus. 

8. P. I. Polystictus vulpinus, pileo subsuberoso pulvjnato ob- 
solele concentrice suicalo seioso-birlo fulvo, intus fibrilloso salora- 
tiori, poris elongatis minulis integris e pallido cinnamomeis nitidis. 

Ad truncos in silvis circa Upsaliam frequens. A fiiio meo EL 
Fries primo distinctus. 

Gum P, cuticulari a div. Wahlenbergio aliisque commutatus, at 
.numquam spongiosus et P, radiato proximus, licet eximie diversus. 
Pileus dimidiatus, omnino sessilis, sed variat integer postice adna- 
tus, numquam vero effuso-reflexus, neque postice productus; cete- 
rum crassiusculus, fere puivinatus^ setis rigidulia hispidus, 2—3 
unc. lalus, 1 — 2 unc. crassus, fulvo-lutescens, subzonatus, sed solci 
omnino concolores. Margo aculus, subincurvus. Contextus admo- 
dum tenuis, longitudinaliter fibrillosus, poris oppositus, ferrugina- 
scens. Pori admodum elongati, \ unc. et ultra profundi, contextu 
multiplo longiores, juniores albo-irrorati, minuti, subaequales, aduHi 
nudi saepius inaequales fulvo-cionamomei. Est Boletus aUieuiartt 
Wahlnb. Fl. Suec. et tamquam inquirendus sub P. cuticulari in 
Epicrisi notatus. H. 1. Rostk. r. 81 excl; syn. 

9. P. I. Polystictus leporinus, pileo suberoso-cortaceo azooo 
molliter et adprésse villoso umbrino-fusco, sicco sordide fulvo-ex- 
pallente, inlus fibrilloso concolori, poris elongatis minutis inaequa- 
libus acutis brunneis. Rostk, t. $2 excl. syn. 

Ad truncos vetustos in silvis umbrosis circa Upsaliam. 

Priori manifeste affinis, tamen insigniter differt indumento 
pilei prorsus azoni, at saepe radiato-striati, molli villoso adpresso, 
demum disparente, unde pileus demum glabratus. Geterum priori 
tenuior est, applanalus, rarius concrescens, 2 — 3 unc. latus, mar- 
gine acuto palente. Praecipue vero memorabilis est colore muta- 
bili; udus et vegetus est umbrino-fuscus 1. umbrino-olivaceus, sic- 
cus vero fulvescenti-ferrugineus, at color sordidus, nec prioris lae- 
ius, et in hoc tantum statu apparent sulci concentrici obsoleti. 
Gontextus el pori prioris; bi vero paullo minores, mious elongati 
intusque rore glaucescenles. 

10. Hydnum (Mesopus) graveolens. Epicr. p. 509. 

Ad Lurbo prope Upsaliam nobilem hunc Galliae hactenua et Ad- 
gliae privum fungum delexit Gand. Lindblad, ad cujus specimioa 
icon nostra picta. Similis H, melaleuco, at notis datis et odore 
forti abunde diversus. 

11. Hydnum (Apus) fulgens, aurantio-fulvum, pileo spongioso- 
carnoso mollissimo flabelliformi-expanso undulato lobatoque fibrilloso- 
bispido, aculeis confertis compressis acutissimis incisis. 



— 131 — 

Ad truncos in monte Omberg Ostrogolhiae. C. A. Holmgrbn. 

Golore splendido et substantia fibrosa molli, in siccis admodum 
fragili, magnopere insigni, analogus cum P. hispido, at multiplo te- 
nuior; proximus H. pulcherrimo Berk. et Curt.! Pileus sesstlis, sed 
postice porrectus, angustatus, pendulus, sursum dilatatus, undulatua 
lobatusque, vulgo e pileis 2 — 4 imbricatis connatisque compositus, 
2 unc. longus, superne undique fibrillis versus ambilum adpressis 
mollibus tenuissimis hispidus, margine tenui incurvo integro, nec 
instar H. drrhali fimbrialo. Caro admodum tenuis, fibrosa, in sic- 
cis fragillima. Aculei admodum conferti, graciles, 2 lin. longi, 
omnino discreti, sed compressi apiceque in dentes acutissimos incisi, 
concolores, sed pallidiores et in recente forte albidi. 

12. H. (Apus) geogenium, imbricato-multiplez, concrescens, e sul- 
fureo fuscescens; pileis carnoso-fibrosis, lentis inaequabilibus villosis 
aculeis brevissimis acutis integris. 

Ad margines fossaram glareosos late incrustans, pileis reflexis, 
prope Upsaliam. Lindblad et Johansson. 

Species mirabilis, nulli affinis, at juxta H, septentrionaXe collo- » 
canda. Mycelium floccosum, laete sulfureum, lerrae perreptans. 
Pilei numerosissimi, reflexi, mullifariam et praecipue longitudina- 
liter concrescentes, unde pagina superior colliculosa et inferior pro- 
funde lacunoso-sulcata, valde inaequabilis, superne villosi. Caespites 
format amorphos, variae amplitudinis, pileolis imbricatis, subinde 
quasi stipitato-porrectos. Color fungi junioris laete sulfureus, adul- 
ti vero aut exsiccali fuscescit. Conlextus fibrosus, sat crassus, 
(3 — 4 lin.) sulfureus, in siccis virescens. Aculei conferti, tenues, 
brevissimi, aciculares, acuti, integri, marginales papillaeformes. Pilei 
margo obtusiusculus, numquam inflexus." 



2 Insekt-slåglet Homnlola. — Herr Bohbhan hade 
från Magister Thomsson i Lund till framlemnande i Akademien 
erhållit följande ''öfversigt af de t Sverige funna arter af slägtet 
Homalota (Mannbrheim) f 

"Större delen af de i denna uppsatts intagna arter härrör 
från Skåne, hvilken provins jag varit i tillPalle att noggrannast 
undersöka; endast några få hafva blifvit funna i nordligare Sve- 
rige, som dock troligen hyser flera intressanta arter äfven inom 
Staphylin-familjen. 

Vid synonymien har jag för korthetens skull endast citerat 
Ericbsons Genera et Species Staphylinorum samt Gyllei^hals 
Insecta Suecica Tom. II och IV, uti hvilka delar hithörande 
arter äro uppförda under slägtet Aleochara. 



— idt — 

Nägot Ivifvel om riktiglieten af artbestämningen tor så 
mycket mindre aga rum, som jag sjelf temligen nitiskt granskal 
typerna till Ebigbsons species, b vilka fOr varas på Kungliga Mu- 
seum i Berlin. 

Sectio 1. Antennis articulis duobus ultimis elongatis. 

1. U. callicera (Grav.): linearis, nigra, opaca; tborace antice com- 
pressOy coleopteris angustiore, basi foveolalo; abdomine sapralsvi; 
antennis articulis duobus uUiniQs elongatis. Long. 1^ lin. 

Er. Gen. et Spec. Slapb. 84. 7. 

Prope Holmiaro a Dom. Prof. fiobeman inventa* 

Sectio 2. Antennis articulo ultimo elongata 

A) Corpus alis destitutum. 

2. II. circeliaris (Grav): aplera, nilidula, rufo-testacea, capile abdo- 
minisque cingulo piceis; thorace subquadrato, basi foveola Irans- 
versa impresso; eiytris thorace brevioribus, fortiter punclalis. Long. 
1 lin. 

Mas: eiytris basi unituberculatis, abdonoinisque segmenlo peoul- 
timo dorsali denticulo prorainulo ante apicem armato. 

Er. Gen. et Spec. Stapb. 98. 34. - 

Aleochara circeliaris Gyll. Ins. Suec. Tom. II. 388. 10. 

Ilabital sub lapidibus locis aridis frequeos. 

3. H. b ra c hy p ter a: aplera, nigra, nitida, subtiliter punctala fere 
glabra, antennis pedibusque testoceis; Ihorace orbiculato longiludi- 
naliler subdepresso; ^ elvtris tborace brevioribus, depressis. Long. 
J lin. 

Habitat locis aridis in socielate cum Formica parva nigra, io 
Scania passim. 

Statara omnino prx*cedentis. Caput late ovatum, tborace vix 
angustius, basi haud constricturo, leviter convexum, subtiliter mi- 
nus crebre punctatum; palpis teslaceis. Antennae vix capitis iho- 
racisque longitudine, ferrugineae, albido-pubescentes, ab articulo 3:tio 
leviter incrassatae; articulo ilttio sat magno. tnmidulo, 2:do brevi- 
ter obconico 3:tio duplo majori, 4 — 10 transversis, ultimo globoso, 
praecedenti duplo longiori, apice leviter acuminato. Thorax cole- 
opteris haud angustior, orbicularis, subtiliter punctatus, in medio 
longitudinaliter subdepressus. Elytra tborace breviora, depressa, 
tenuiter pubescentia, evidenter punctata, nigra, nilida. Åhdomen 
subtiliter, minus crebre punclatum, apice subincrassato. P^^ 
testacei. 

B) Corpus alatum. 

a) Äbdomme latertbus parallelis; thorace vel quadrato, wl i^ 
qtiadrato baam vei^sus attbangustalo, 

4. H. luteipes (Er.): linearis, nigra, vix nitida, sericeo-pubesccns, 

antennis elytrisque piceis; thorace subquadrato, coleopteris ao8"~ 



— 133 — 

stioriy convexiusculo, foveola parva basi impresso; abdomine toto 
dense punctalato el pabescenti; pedibas luteis. Long. 1} Jjn. 
Er, Gen. et Spec. Stapb. 89. 16. 

Habitat in locis humidis ad lilas lacus Ringsjö Scanias, in fos* 
sis exsiccatis prope Londinuro Gotborum. 

5. H. la bilis (Er.); nigra, nitida, pube tenui fulvescenti-grisea ob- 
ducta, antennis tenuioribus pedibusque fusco-ferrugineis; thorace 
convexiusculo, subquadrato, coleopteris angusliori, basi foveolato; 
abdomine toto dense punctuiato et pubescenti. Long. 1^ lin. 

Mas fronte impressa distinctus. 

Er. Gen. et. Spec. Stapb. 88, 14. 

Habitat in locis uliginosis Scaniae sat frequens. 

6. H. puncticeps: nigra, opaca, crebre punctulata^ tenuiter griseo- 
pubescens, antennis pedibusque picescentibus; tborace subquadrato, 
coleopteris angustiori, basi foveolato; abdomine parce punctuiato, 
nitidulo. Long. 1^ lin. 

Habitat sub fucis exsiccatis ad litora Scaniae minus frequens. 
Statura H. labilia. Caput tborace angustius, suborbicuiatum, leviter 
convexum, nigrum, nitidum, fortiter, sed parce punctatum, fronte 
maris impressa; palpis piceis. Antennae tborace baud longiores, 
apicem versus fortius incrassatas, pilis fuscis exsertis ornatae, fusco- 
piceae, basi pallidiores; articulo 2:do 3:tio majori, obconicis 4 — 10 
sensim latioribus, penultimis transversis, ultimo praecedenli sesqui- 
longiori, apice acuminato. Tborax coleopteris multo angustior, 
latitudine vix brevior, lateribus et basi sub-rotundatus, basin ver- 
sus leviter angustatus, evidenter punctatus, griseo-pubescens, basi 
foveola impressus. Elylra tborace sesquilongiora, opaca, tenuiter 
fusco-pubescentia, apice truncata, nigra. Abdomen nigrum niti- 
dulum, basi parce et subtiliter punctatum, apice laeve. Pedes fusco- 
testacei, tibiis parce setulosis. 

7. H. aquatica: nigra, subdepressa, parum nitida, griseo-jpubescens, 

antennis crassiusculis, basi elylris pedibusque fusco-teslaceis; tho- 
race transversim subquadrato, coleopteris angustiori, basi foveolato; 
abdomine parce punctuiato, apice l«evi. Long. 1} lin. 

Mas: abdominis segmento anali supero laevi, apice denliculis oclo 
armato. 

Habitat sub quisquiliis in rivulo prope Helsingborg rarissime. 

Statura fere H. graminicolcB. Caput thorace angustius, rotunda- 
tum, obsoletissime punctulatum, a^qualiler convexum, nigrum; palpis 
fuscis. Äntennse thorace multo longiores, validiusculx, apicem 
versus sobincrassatae, nigrx, basi fusco-testaceac; articulo 2:do 
3:tio aequali, obconico, 4:to 5:to angustiori, 5 — 10 sub-cylindricis, 
crassitie non brevioribus, ultimo oblongo-ovalo, praecedenti fere 
sesquilongiori, apice subacuminato. Thorax coleopteris angustior, 
latitudine fere dimidio brevior, lateribus et bast parum rotunda- 
tus, basin versus vix angustatus, convexiusculus, fovea transversa 
profunda basi impressus. Elytra thorace paullo longiora, subtiliter 
sed evidenter puociata, sordide leslacea, circa scutelJum subin- 



— <34 — 

fuscala, griseo-pubescentia, leviter convexa, apice truocata. Abdo- 
men basi parce punctaturo, apice laevigato. Pedea fuscescenti- 
testacei. 

8. U. graminicola (Grav.): nigra, subdepressa, nitida)a, (enaiter 
griseo-pubescensy antenois ferooribusque pioescentibaa, tibiis lar- 
sisque testaceis; tborace transversim sabqaadrato, coleopteris an- 
gusUoriy basi foveolato; abdomine parce ponctulato, segroeDlis in- 
termediis laevibus. Long. 1} lin. 

Mas: abdominis segmento anali supero punclis e!evatis asperato^ 
infero apice medio iriangulariter exciso. 
Er. Gen. el Spec. Staph. 81. I. 
Habitat locis huroidia sat frequens. 

9. H. tenuicornis: subdepressa, nigra, nitidufa, tenuiler fulvo- 
pubescens, antennis longiusculis, ano elytrisqae caslaneis, pedibas 
rufis; tborace coleopteris angastiori, transversim subquadrato, basi 
iropresso; abdomine parce punctulato, apice laevi. Long. 1| lin. 

Mas: f rönte impressa, abdominisque segmento anali supero apice 
crenulato, infero apice emarginato. 

Habitat in huraidis Smolandiae rarlssime. 

Statura et affinitas H, grammwolm. Caput Ihorace angastias, ro- 
tundato-ovatam, subtiliter panctatum, iefiter convexum; palpisrofo- 
testaceis. Antennas tborace multo longiores, tenuiores, apicem ver- 
sus vix incrassatas, piceo-rufäe; articulo 2:do d:tio aequali, ob- 
conico, 4 — 10 omnibus crassitie longioribus, subcylindricis, ultimo 
ovato, apice leviter acuminato. Thorax coleopteris angustior, lali- 
tudine paullo brevior, laleribus et basi leviter rotundatts, subtili- 
ter punctatus, subdepressus, basi ante scutellum foveola impressus. 
Elytra thoroce fere sesquilongiora, apice truncata, piceo-rufat 
crebre et evidenter, in mare subgranuloso-punctata, convexiuscala, 
pube fujvescenli-grisea tenui obducta. Abdomen parce et sabliii- 
ter punctatum, apice laevi, nigrum nilidum, ano piceo-rufo. Pe^^ 
toti rufi, longiores. 

10. H. crassicornis (Gyll.): nigra, subnilida, subtilissime punctulala, 
pube grisescen ti-sericea obducta, elytris tborace subbrevioribus ano, 
segmentorum ventralium roarginibus pedibusque testaceis; tborace 
suborbiculato, impresso; abdomine parce punctulato apice la^^i* 
Long. 2 lin. 

Mas: abdominis segmento anali supero punctis elevatis asperatO' 
Al. crassicornis GylL Ins. Suec Tom. IV. 486. 20 — 21. 
In Suecia boreali passim. 

11. FL latiuscula: depressiuscula, nigra, subopaca, fusco-pubescans, 
antennis filiformibus, extrorsum tarsisque piceis; tborace transver- 
sim subquadrato, basi foveolato; abdomine parce punctulato, api' 
cem versus pilosello. Long Ij lin. 

Habitat in Suecia boreali rarius. 

Statura fere H. grammicolcB. Caput tborace angustius, late ova- 
tum, subtiliter punctatum, linea media laevi, convexiuscolain, basi 
leviter constiictum; pelpis fuscis. Antennse tboracis ]oDgiio<^i°^> 



— 135 — 

filiformes, oigrae, apicem versus fuscesceotes; ariictilo 2:do 3:tio 
paallo breviori, 4 — 10 omnibus crassitie longioribus, cylindricisy 
ultimo obloDgo-ovato, praecedenti duplo fere longiori, apice levi- 
ter acuminalo. Thorax coleopteris vix angustior, latitudine fere 
diroidio brevior, lateribus et basi leviter rolundatis» aogulis anticis 
deflexisy posticis subrectis, subtiliter paDCtulatus, fusco pabe- 
scensy subdepressus, fovea transversa profunda basi iinpressus. 
Elytra tborace fere sesquijoDgiora, subdepressa^ apice truncata, 
nigra, vix nitida. Abdomen basi coleopteris angustius, subtiliter 
minus crebre punctatum, fusco pubescens, lateribus apicem versus 
pilis nigris erectis ornatis. Pedes nigri, tarsis fuscis. 

12. H. bru nneipennis: depressiuscula, nigra, nitidula, fulvo-pube- 
scens, antennarum basi pedibusque luteis, elytris segmentorum 
venlralium marginibus brunneis; tborace transversim sabquadrato, 
basi foveoiato; abdoroine apice polito. Long. 1| lin. 

Habitat in Suecia boreali rarissime. 

Prapcedenti valde similts et affinis, nigra, nitida, subdepressa, 
fulvo-pubescens. Caput tborace minus, rotundatum basi leviter 
constrictum, sublilissime punctulatum, linea media laevi; palpis 
fusco-ferrugineis. Antennae thoracis longitudine, apicem versus pa- 
uUo incrassatas, nigrofuscae basi luteae; articulo 2:do 3:tio aequali, 
obconico, 4:to 5:to paullo minori, 5 — 10 subcylindricis, ultimo 
obloAgo-ovato, apice acuminalo. Thorax coleopteris subangustior, 
latitudine fere dimidio brevior, lateribus et basi vix rotundatis, 
subdepressus, niger, nitidus, fulvo-pubescens, basi media foveola 
transversa impressus. Elytra thorace sesquilongiora^ evidenter 
punclulata, pube minus densa fulvescenli veslita, piceo-castanea, 
apice angulo exlerno, subsinuato. Abdomen nigrum, nitidum, laeve, 
basi tanturo punclis raris impressis, segmentorum ventralium margi- 
nibus piceis. Pedes toti lutei. 

13. H. uliginosa: depressa, nigra, subopaca, subtilissime punctulata, 
griseo pubescens, anlennis basi, elytris, ano, segmenlorum ventra- 
lium marginibus pedibusque testaceis; thorace subquadrato foveola 
parva basi impresso; abdomine sericeo-pubescenti, segmentis tribus 
poslerioribus lievibus, nitidulis. Long. 2^ lin. 

Habitat in locis uliginosis prope Londinom Gothorum rarius. 

Statura depressa fere H. grammicolm. Antennas capitis longitu- 
dine, versus apicem vix incrassatae, nigrofuscae, articulo l:mo 
fusco-testaceo, 2:do obconico 3:tio aequali, 4 — 10 cylindrici-s ul- 
timo oblongo-ovato, 2 — 4 intus dense albido-pubescentibus. Caput 
thoracis fere latitudine, subrotundatum, subtilissime punctulatum 
et pubescens, fronie planiuscula; palpis fuscis. Thorax coleopteris 
parum angustior, latitudine vix brevior, subdepressus, lateribus et 
basi levissimo rotundatis, neque apicem neque basin versus angu- 
stalus, basi foveola parva impressus. Elytra thorace longiora, de- 
pressa, apice truncata, testacea, circa scutellum subinfuscala. Ab- 
domen lateribus parallelis, segmentis tribus anterioribussupra crebre 
et subtiliter punctulatis, griseo -pubescen t i bus, poslerioribus lacvi- 
galis, nitidis, nigrum, ano late testaceo, segmenlo anali supero apice 



~ 436 — 

leviter ouMrgiDato, infero utrinque prof ande sinoatOy medio lon^ 
prodactOy apice traocato, rocurvo. Pedes teatacei. 

14. H. arvicola: subdepressa, nigrofusca, nitida, parce fuWo-pabe- 
scens, sobtiliter punctata, antennis elytrisque brunneis, illis basi 
pedibusque testaceis; tborace subquadrato, aeqaali; abdomine basi 
parce punclato, apice laevi. Long. 2 lin. 

Mas: abdominis segmento anali supero apice rotundato, punctis 
elevatis asperato. 

Habitat locts aridis in Smolandia rarius. 

JET. pagana Er. similis et afGnis. Antennae tborace ]ongiores, apicem 
versus paullo crassiores, fuscae, basi testaceae; articulo 2:do obco- 
nico 3:tio sequali, 4—10 crassitie non brevioribos, Jongitadioe 
sensim decrescentibus, ultimo praecedenti fere duplo majoriy oblongo- 
ovato, 2 — 4 intas dense albido-^pabescenlibus. Gapat tborace an- 
gustius, ovatam, nigrum, nitidum, baai ooDstrictam, le?iter con- 
vexum, sabtiliter sed evidenter punctatum; fronte impressa; ore 
palpisqae ferrugineis. Thorax coleopteris parum angostior, latita- 
dine paullo brevior, lateribas et basi modice rotundatis, subde- 
pressus, fusco-niger, subtiliter, sed minus crebre punctatns, parce 
fulvo-pubescens. Elytra tborace vix longiora, fusco^brannee, de- 
pressa, crebre et subtiliter pTinctata, apice truncata. Abdomen ni- 
gro-fuflcum, nitidum, basi parce punctatum, segmento 5:to laevigato; 
segmentorum ven trål i um margin i bus, anoque ferrugineis; pectore 
nitido laevi. Pedes testacei. 

15. H. languida (Er.): linearis, subdepressa, nigrofusca, vix nitida, 
sublilissime punctulata, grisescen ti-sericea, antennis, elytrisque 
tboracis longitudine fusco-testaceis, pedibus testaceis; tborace sub- 
quadrato, basi impresso, coleopteris subangustiore; abdomine dense 
griseo-sericeo, segmento quinto glabro. Long. Ij — 2 lin. 

Mas: segmento 5:to dorsaii in medio tuberculo acuto ante api- 
cem instructo, 6:lo apice leviter emarginalo. 

Er. Gen. et Spec. Staph. 86. 9. 

Habitat sub lapidibus ad litora lacuum et rivulorum in Scania 
passim. 

16. H. quisquiliarum (Gyll.): linearis, nigra, nilidula, tenuiler 
- fulvo-pubescens, antennis basi pedibusque ferrugineis, illis extror- 

sum elytrisque fuscis; thorace coleopteris angustiore, foveolato ca- 
naliculatoque; abdomine laevigato. Long. 2 lin. 

Mas fronte leviter impressa distinctus. 

Al. quisquiliarum Gyll. Ins. Suec. Tom. IL 398. 20. 

Habitat ad iitora maris per totam Sueciam vulgaris. 

17. H. occulta (Er.): linearis, nigra, subtilissime alutacea, eWtris 
pedibusque fusco-testaceis; tborace transversim subquadralo, cole- 
opteris parum angustiori, basi impresso; abdomine supra basi parce 
subtiliter punclato, apice la?vi, nitido. Long. i\ lin. 

Mas abdominis segmento supero anali laevi, apice emarginato, 
margine laterali elevalo distinguitur. 

Habitat in Scania rarius, ve^speri volitans. 



— 137 — 

18. U. um bo na ta (Er.): Digra, niUda, parce subtilUerque pubescens, 
pedibas elytrisque fasco-ferrugineis, bis margine nigris; tborace 
coleopteris angustiori^ transversim subquadrato, basi leviter foveo- 
lato; abdomine sublaevi. Long. Ijk^lj lin. 

Mas: segmento abdominis 2:do tuberculo minuto elevalo, ultimo 
panctis elevatis asperato. 

£r. Gen. et Spec. Stapb. 82. 2. 
In bumidis Scania; rarias. 

19. H. fucicola: Jinearis, sabdepressa, nitida, nigra, fere glabra, fe- 
moribus piceis, tibiis tarsisque, elytrisque fusco-testaceis, bis basi 
margineque nigris; tborace coleopteris subangustiori, transversim 
subquadrato', depressiasculo, foveolato, subtiliterque canaliculato ; 
abdomine laevigato. Long. Ij lin. 

Mas: abdominis segmento secundo dorsali tuberculo minulo in- 
structo, ultimo punctis elevatis asperato; feminae eodem ?entrali 
apice leviter emarginato. 

Habitat sub fucis rejectis ad litora maris Scaniae rarius. 

Sta tura fere H. grammicoUB, praecedenti si milis et afGnis, di- 
stincta tamen videtur, tborace canaliculato magisque depresso. Ca- 
put tborace angustius, late ovatum, basi constrictum, subdepres* 
sum, parce et subtiliter punctatum, linea media frontis laevi; ore 
palpisque nigris. Antennae tboracis longitudine, mediocres, apicem 
versus leviter incrassatae; articulo 2:do obconico 3:tio aequali, 4 — 10 
crassilie vix brevioribus, ultimo praecedenti duplo majori, oblongo- 
ovato, apice emarginato, acuminato. Tboraz coleopteris angustior, 
latitudine brevior, lateribus ante medium leviter rotundatis, parce 
et subtiliter punctatus, depressiusculus, fovea basali canaliculaque 
subtili impressus. Elytra tborace paullo longiora, subdepressa, ob- 
solete punctulala, apice truncala, nigra, macula apiceli fusco-testacea. 
Abdomen basi tantum punctis raris adspersum, segmento secundo 
supero tuberculo elevato, in femina obsoleto, instructo. Pcdes 
fusco-testacei, femoribus nigro-piceis. 

20. H. grisea: linearis, depressiuscula, subopaca, griseo-pubescens, 
nigra, antennis pedibusque piceo-rufis; tborace subquadrato, sub- 
tiliter canaliculato; abdomine parcius subtiliterque punctato. Long. 
IJ lin. 

Habitat in bumidis graminosis tempore vernaK prope Londinum 
Gothorum rarius. 

Stalura omnino H. elongatulm, nigra, vii nitida, omnium subti- 
lissime punctulata, tenuiter griseo-pubescens. Caput rotundaturo, 
tborace angustius, leviter convexum, sublilissime punctulatum, ni- 
grum; palpis fusco-ferrugineis. Antennae tboracis longitudine vali- 
diusculae, apicem versus incrassatx, rufo-ptceae, articulo primo 
ferrugineo, 3:tio breviter obconico 2:do paullo minori, 4 — 10 sen- 
sim latioribus, penultimo transverso, ultimo boc sesquilongiori, 
oblongo-ovato, apice obluso. Thorax coleopteris parum angustior, 
latitudine paullo brevior, lateribus ante medium leviier rolundatis, 
banin versus subangustatus, depressiusculus, niger, pube tenui 
grisea obductus, obsolete punctatus, subtiliter per totam longilu- 



— 138 — 

dinem eanalicalatus. Elytra tborace longiora, griseo-pubescenlia, 
sabtiliter, sed paallo evidentiua quam thorax panclata, depressa, 
apice truncata. Äbdomen iateribus parallelis, basi parcius apice 
vage punctato. Pedes piceo-rufi. 

21. H. elongatula (Grav.): linearis, nigra, Rubnitida, pube grisea 
sericanti obducta, subtilissime panctata, pedibus testaceis, anten- 
nis, elytris, anoque fuscis; tborace aubquadra to; abdominesegmeo- 
tia tribua anlerioribus crebre, quarto qaintoque vage pnocUtis. 

Long. 1^—1} lin- 
Er. Gen. et Spec. Stapb. 89. 17. 
Al. terminalis Gyll. Ins. Suec. Tom. II. 397. 19. 
in humidis frequens. 

22. H. debil is (Er.): lioearis, depressa, vix nitida, tenaiter griseo- 
pubescens, nigro fusca, ore, antenn is, eiytris, ano pedibasque te- 
ataceis; tborace transversim subquadrato, leviter canalicalato; ab- 
domine subtiliter punctato, apice sublaevi. Long. 1^ lin. 

Er. Gen. et Spec. Staph. 94. 24. 

Habitat in graminosis ad aquas tempore vernali passim. 

23. H. lon gula (Chevr.): linearis, depressa, opaca, dense griseo-pa- 
bescens, nigra, antennis longiusculis filiformibus pedibusque piceo- 
rufis; tborace transversim subquadrato, subtiliter caoaliculato; eiy- 
tris tborace sesquilongioribus; abdomine toto dense puoctulato. 
Long. I — 1 lin. 

H. longula Heer Fauna Helv. 334. 40 (forte). 
Habitat sub lapidibus in litore lacus Ringsjö Scanisp, celerrime 
cursitans. 

24. H* angustula (Gyll.): linearis, depressiuscula, vix nitida, nigra, 
antennis ruGs, basi, eiytris pedibusque testaceis; tborace subqua- 
drato, late canaliculato; abdomine dense griseo-pubesceoti, sub- 
opaco. Long. 1} lin. 

Mas fronte impressa, tborace late canaliculato, abdominisqoe se- 
gmentis quinto sextoque supra granulatis distinclus. 

Er. Gen. et Spec. Staph. 91. 19. 

Al. angustula Gyll. Ins. Suec. Tom. U. 393. 16. 

Habitat sub lapidibus in collibus arenosis per totam Sueciam non 
in frequens. 

25. H. aequata (Er.): linearis, depressa, nigra, opaca, eiytris nigro- 
piceis, antennarum basi pedibusque testaceo- rufis; thorace sub- 
quadrato, basin versus angustato, late canaliculato; abdomine niti- 
dulo, parcius punctato. Long. 1}. lin. 

Mas fronte impressa, abdominis segmento dorsali quarto bi- 
tuberculato, quinto granulato, sextoque apice obsolete quadrideoialo 
distinguitur. 

Er. Gon. et Spec. Staph. 92. 20. * 

Habitat sub cortice arboruro, praesertim Fagi, sat frequens. 

26. H. linearis (Grav.): depressiuscula, linearis, Digra, nitidula, an- 
tennis basi apiceque, pedibus anoque testaceis, fronte tboraceque 



— 139 — 

traosversim subquadrato, canaliculatis; elytris (horacis loDgitadine, 
piceo rufia; abdomine supra parce et sabtiliter punctulato. Long. 
1^ lin. 

Mas nonnisi frootis thoracisque canalicula latiori distioctas. 

Er. Gen. et Spec. Staph. 91. 18. 

Sub cortice Pinus non infrequens. 

27. H. aridula: nigra, opaca, griseo-pubesceDs, antenois basi pedi- 
busque iestaceis, illis extrorsnm elytrisque fascescentibas; capita 
thoraceque transverso convexiusculo canaliculatis; abdomine sub- 
nitido, confertim punctato. Long. 1 —1^ lin. 

Mas: fronte thoraceque late canaliculatis, abdoroinisqoe segmento 
anali supero apice late emarginato, margine laterali subelevatol 

Habitat in arenosis aridis Scanias rarius. 

Statura H. angustula. Caput tborace angustias, convexiusculuoSy. 
viz visibiliter panctatum, fronte impressa; ore palpisque testaceis. 
Antenn» mediocres, apicem versus leviter incrassatas, tboracis lon- 
gitudine, fuscae, articulo limo obscure testaceo, 3:tio 2:do minori, 
breviter obconico, 4 — 10 sensim brevioribus, omnibus transversia, 
ultimo prsecedenti plus quam duplo msjori, oblongo-ovato, apice 
acuminato. Thorax coleopteris subangustior, latitudine dimidio 
brevior, obsolete punctulatus, modice convexus, canaliculatus, in 
ma re postice in medio excavatus. Elytra thorace longiora, subti* 
liter punctulala, opaca, fusco-testacea, apice truncato. Abdomen 
undique confertim evidenter panctatum, subnitidum. Pedea testacei. 

28. H. plana (Gyll.): linearis, depressa, nigra, antennis fuscis, basi 
pedibus anoque testaceis; fronte thoraceque transverso, canalicula- 
tis; elytris thorace sesquilongioribus, picescenlibus; abdomine su- 
pra parce subtiliter punctato. Long. 1 — 1^ lin. 

Mas: abdominis segmento penultimo tuberculo minuto in medio 
ante apicem instructo. 

Er. Gen. et Spec. Slapb. 93. 23. 

Al. plana Gyll. Ins. Suec. Tom. II. 402. 24. 

Habitat sub cortice Pinus in Suecia boreali frequenlior, in 
Scania rarior. 

29. H. immersa (Er.): linearis, depre^sa, nigra, vix nitida, fere gla- 
bra, antennis pedibusque picescentibus; fronte thoraceque subqua- 
drato, late impressis; elytris subrugoso-punctatis; abdomine parce 
fortiter punctato. Long. | lin. 

Mas abdominis segmento anali supero apice quadridentato di-« 
stinctus. 

Er. Gen. et Spec. Staph. 96. 31. 

Habitat cum praecedente in Scania rarissime. 

30. H. planicollis: linearis, depressa, nigra, nitida, fere glabra, 
parce et subtiliter punctulata, antennis femoribusque piceis, illia 
basi, tibiis tarsisque testaceis; capite thoraceque tranaversim aub- 
quadratis; abdomine sublaevi. Long. | lin. 

Habitat in succo arborum destillanti rarius, (Ringsjö). 



— 140 — 

H. knmersm eimilis et affiois; dytris tubtiliter, abdomineqae 

parce puDctatis facillime distingueoda. Gapat thoracia latitudine, 
subquadratumy parce et subtiiissime punctatam, fronte plana, vix 
impressa. Anlennae Ihoracis longitudine, submoniiiformes, piceae, 
basi testaceae; articulo 2:do ovala, 3:tio breviler obconico, majori, 
4 — 10 transversis, nodosis, altimo praecedenti duplo majori, ovalo. 
Thorax coleopteris viz anguslior, latitudine dimidio fere brevior, 
Jateribus oblique baaio versua anguslatis, obsolete punctalus, de- 
pressus, levissime impressus. EJytra thorace sesquilongiora, parce 
aed evidenter punctulata, parce tenuiler pubescentia. Abdomen 
lateribus parallells, parce subtiiissime punctatum, nigrum, ano 
concolore. Pedes testacei, femoribus piceis. 

31. H. cuspidata (Er.): linearis, depressa, fusca, antennis pedibus- 
que testaceis; capite thoraceque obsolete canaliculalis; abdomioe 
apice testaceo, mucronato. Long. } lin. 

Mas: abdominis segmentis interroediis supra lubercuio minuto 
utrinque armatis. 

Er. Geo. et Spec. Staph. 96, 30. 

Habitat sub cortice arborum, praesertim Fagi, frequens. 

6) Abdomme kUeribtu parallelis; thorace transverso, 

32. H. brunnea (Fab.): depressa, testacea, sobnitida, capite abdomi- 
nisque cingulo nigro-piceis; thorace transverso, laleribus et basi 
rolundatis, postice late impresso; abdomine apice lasvigato. Long. 
1^—2 lin. 

Er. Gen. et Spec. Slaph. 98, 36. 

Al. depressa Gyll. Ins. Suec. II. 401, 23. 

In locis aridis non infrequens. 

33. H. depressa (Grav.): depressa, rufo-testacea, nitidola, capite 
abdominisque segmentis penultimis nigro-piceis; thorace transver- 
sim subquadrato, leviter impresso; abdomine punctulato, apice Ise- 
viga to. Long. 2 lin. 

Mas abdominis segmento quinto dorsali tuberculo minuto, sexlo 
apice quadridentato insignis. 

Er. Gen. et Spec. Staph. 100, 37. 

Habitat in quisquiliis ad litus lacus Ringsjö Scaniae rarius. 

34. H. social is (Payk): nigra, nitidula, tenuiler fusco- pubescens, 
pedibus elytrisque testacei^, his circa sculellum, angulisque apicis 
fuscis; thorace transverso, basi leviter foveolato; abdomtno parce 
subtiliter punctulato, apice sublaevi. Long. i\ lin. 

Er. Gen. et Spec. Slaph. 104, 44. 

Al. socialis Gyll. Ins. Suec Tom. U. 406, 28. 

Mas: abdominis segmento anali superp apice subtiliter crenolato. 

Habitat ad parietes horreorum frequentissima. 

35. H. ser i ca ns (Grav): nigra, nitidula, fulvo-pubescens, antennis, 
elytris, ano, segmentorumque ventralium raarginibus brunneis, pe- 
dibus testaceis, thorace breviusculo, basi foveola, canaliculaque 
abbreviata impresso; abdomine sublaevi. Long. Ij lin. 



— U1 — 

/ 

Mas: abdomiois segmento anali supero apice crennlato. 
A), sericans Gyil. Ins. Suec. Tom. II. 404, 26* 
lo Westrogotbia, Smolandia passim. 

36. H. succicola: oigra, nitida, tenuiter pabeacans, subtiliter 
punctaJata, elytris pedibusque branneo-testaceiS) antennis nigro- 
piceis; thorace transversim subquadrato, basi foveola transversa 
impresso; abdomine parce et subtililer punctato, apice laevjgato. 
Long. 1| lin. 

Mas: abdominis segmento anali sapero apice crenolato. 

H. sericans Er. Kflfer der Mark. Brandenbarg I. 326, 20. 

H. socialis Gen. et Spec. Stapb. Var. a 10, 4. 

In succo arborum efférvescenti praesertim Quercas et Fagi passim. 

37. R. nigritula (Grav): nigra, subnitida, subtilissime punctulata, 
fulvescenti-sericea, antennis, elytris pedibusque luteo-testaceis; 
thorace transversim subquadrato, obsolele canaliculato; abdomine 
parce punctulato, apice sublaevi. Long. 1^ lin. 

Mas: abdominis segmento anali supero stylis duobus bifidis 
Qtrioqae armato; femina eodem apice leviter emarginato. 
Äl. nigritula Gyll. Ins. Suec. Tom. II. 408, 29. 
Habitat in Westrogothia passim. 

38. H. merdaria: depressiuscula, nigra, subnitida, fulvo-pubescens, 
antennis basi apiceque, elytris, ano pedibusque testaceis; tborace 
transversim subquadrato; abdomine parce et subtiliter punctato, 
apice sublaevi. Long. 1| lin. 

Mas: abdominis segmento anali supero apice denticulis sex ar- 
mato. 

In stercore prope Londinum Gothorum rarius. 

H, $oci(Ui affinis, sed major prsesertim latior, tenuiter fulvo- 
pubescens, subtiliter punclulata, nilidula, nigra. Gaput thorace 
angustius, rotundatum, oculis subprominulis, basi constrictum; 
palpis testaceis. Äntennae thorace fere longiores, mediocres, apicem 
versus vix incrassatse, albido-pilosae, fusco-brunneae, articulis 3 
primis ultimoque testaceis, 2:do 3:lio aequali, obconico, 4 — 10 
etiam inter se subaequalibus, ultimo prxcedenti plus quam duplo 
majori, oblongo-ovato. Thorax latitudine vix dimidio brevior, 
coleopteris subangustior, lateribus ante medium leviter rotundatis, 
aubdepressus, basi obsoletissime impressus. Elytra thorace lon- 
giora, apice truncala, depressiuscula, testacea, circa scutellum sub- 
infuscata. Äbdomen tenuiter fu I vo- pubescens, apice parce pun- 
ctato et pubescenti, segmentorum ventralium marginibus anoque 
piceo-rufis. Pedes teslacei. 

39. H. soda 1 is (Er.): fusco nigra, nitida, fulvo-pubescens, antennis 
basi pedibusque testaceis, illis extrorsum elytrisque, angulo api- 
cali sinuato, castaneis; tborace coleopteris angustiori, apice com- 
presso, basi foveolato; abdomine parcius punctato, apice brevi. 
Long. 1^ lin. 

Mas abdominis segmento anali supero apice emarginato, mar- 
gine subtilissime crenulalo distinctus. 



— 442 — 

Er. Gen. et Spec Staph. 104, 44. 
In agaricis putridis passim. 

40. H. pilicornis: linearis, sabdepressa, nigra, sobnitida, fuWo-pa- 
besoens, antennis verticillato-pilosis, basi pedibasque testaceis; iho- 
race transversim subqaadrato; abdomine parce punctutato, apice 
sublsvt. LoDg. 1^ lin. 

Habitat in fangis arboreis Scaniae rarissime. 

Slatura omnino H, éUmgatulm, linearis, nigra, snbnitida, subti- 
liier punctata, fulvescenti-pubescensy tboracis abdomioisque lale- 
ribus parce pilosis. Gaput thorace angustias, saborbicalalam, 
oculis prominulisy basi constrictum ; palpis fusco-testaceis. Aolennz 
capite tboraceque Jongiores, fuscae, basi teslaceje, pilis albidis ver- 
ticillatis ornatap; articulo 3:tio 2:do paullo majori, 4:to 5:to ao- 
gusliori, cylindrico, 5 — 10 subaequalibus, crassitie baud brevioribus, 
ullimo praecedenti sesquimajori , oblongo-ovato. Thorax coleopte- 
ris paallo angustior latitudine dimidio brevior, lateribus ante me- 
dium leviter rotundaiis, subtililer punctatus, convexiusculus, basi 
obsolete impressus. Elytra ihorace fere sesquilongiora, subtililer 
punctulata, nigro-fusca. Abdomen basi parce punclalum, apice 
lapvigatOy lateribus apicem versus parce pilosis. Pedes testacei. 

41. H. fungicola: linearis, subdepressa, nigra, subopaca, antenna- 
rum basi pedibusque testaceis; thorace transversim subqaadrato, 
basi leviter impresso; abdomine nitido, subtililer punctato, apice 
laevi. Long. 1^ lin. 

Habitat cum praecedente rarius. 

Statura praecedentis^ Antennas capitis thoracisque longitadine, 
mediocres, apicem versus viz incrassatas, nigro-fuscae, basi tesla- 
ceae; articulo 3:tio 2:do longiori, 4:to 5:to paruro minori, 5—10 
aequalibusy ultimo conico praecedenle duplo majori, 2 — 5 intusdense 
albido-pubescentibus. Caput thorace paullo minus, suborbicula- 
tum, oculis subprominulis, subliliter punctatum, conveziusculum; 
palpis fuscis. Thorax cole6pteris vix angustior, latitudine dimidio 
brevior, basi lateribusque subrotundatis, subtililer punctalus, opa- 
cusy convexiusculus, basi leviter impressus. Elytra thorace lon- 
giora, fusco-brunnea, apice truncata. Abdomen parcius puncta- 
tum, apice sublaevi, nigrum, nitidum. Pedes testacei. 

42. H. nigricornis: lineari-elongata, subdepressa, nigra, opact) 
subtililer punctata, pedibus testaceis, femoribus anlennisque nigris; 
thorace coleopteris angusliori, transversim subquadralo, basi im- 
presso; abdomine nitidulo, apice laevi. Long. 1-1^ lin. 

Mas: fronte impressa, thorace in medio excavato, segmentoque 
abdominis anali supero apice late emarginato. 

In succo arborum destillanti, praesertim Quercus et Fagi in 
Scania rarius (Ringf^jo). 

H, socialt iterum afiTinis, antennis autem tolis nigris, thoraceque 
maris excavato mox dislinguenda. Nigra, opaca, pube fusca vestila. 
Caput thorace paullo angustius, transversim orbiculatum, basi con- 
striclum, fronte maris impressa, feminaeconvexiuscula; palpis fuscis. 

Antenn» 



— 143 — 



Anlennae thoracrs longitudine, medtocres, apicem vereus leviter 
incrassatae, totae nigrae; articuio 2:do 3:tio eequali, obconico, 4:to 
insequenti paullo minori, 5 — 10 transversis, ullimo ovalo. Tho- 
rax coleopleris paullo angustior, lalitudine dimidio brevior, basi 
fortius, lateribus parum rotandatus, subtiliter punctalus, basi ca- 
nalicula abbreviala impressus. Elytra ihorace fere sesquilongiora, 
pubé fusco-grisea dense vcstita, opaca, nigra. Äbdomen basi 
punctulatum, apice laevi, nitidulo. Pedes fusco-testacei, femoribus 
nigro-piceia. 

43. H. ex ca vata (Gyll.): nigra, subnilida, pedibus testaceis, femo- 
ribus elytrisque piceis; thorace profunde excavato; abdomine 
supra parce et sabtiliter punctato. Long. 1 lin. 

Er. Gen. et Spec. Slaph. 110, 59. 

Al. excavata Gylt. Ins. Suec. Tom. t V. 490, 30 — 31. 

In Sueci)! boreali passim. 

44. H. monticola: depressiuscula, subnitida, nigra, elytris pedibusque 
fusco-picei.<«; thorace transversim subquadralo, basi impresso, ab- 
domineque parce punctato laleribos pilosellis. Long. 1^^ — i^ lin. 

Mas: ahdominjs segmento anali supero apice profunde trianguia- 
riter exciso, marginibus elevatis, discopjicis quattuor iongitudi* 
naiibus instructo. 

In monle insigni Kinnekulle Westrogothiae a Dom. Prof. Bobb- 
HAN inventa. 

H, excavcUOB similis et nffinis; nigra, nitidula, subtiiiter punctata^ 
parcius fusco-pubescens, thoracis abdominisque lateribus pilis raris 
exsertis nigris. Caput thorace vix angustius, rotundatum, basi 
leviter constrictum, subfiliter punctatum, fronte maris sat pro- 
funde impresss; palpis piceis. Antennae vix thoracis longitudine, 
tehuiores. apicem versus subincrassatae, totae nigrae; articuio 2:do 
3:tio paullo majori, 4 — 10 crassitie paullo brevioribus, ultimo 
ovato. Thorax coleopteris angustior, latttudine dimidio brevior, 
basi et lateribus subrolundatis, angulis anticis deflexis, sabtiliter 
minus crebre punctatus, convexiusculus, basi impressus. Elytra 
thorace fere sesquilongiora, fusco-picea, apice truncata. Abdomen 
parce et suhtiliter punctatum, ano segmentorumque ventralium 
marginibus piceis. Pedes fusco-picei. 

45. H. atramentaria (Gyll.): nigra, aeneo-micans, subtiliter pun- 
ctata, lateribus parce nigro-pilosis, aotennis basi palpisque nigris; 
thorace coleopteris subangustiore, basi foveolato; abdomine niger- 
rimo, parcius punctato. Long. 1^ lin. 

Er. Gen. et Spec. Staph. 111, 62. 

Al. atramentaria Gyll. IL 408, 30. 

Habitat in quisquiliis ad litora maris non infrequena. 

46. H. cauta (Er.): nigra, nitidula, pedibus nigrofascis; thorace trana- 
verso, convéxiuscuk)) basi obsolete canaliculato, abdomineque supra 
basi confertim, apice parce punctato, margine pilosellis.» Long. 
}— 1 lin. 

Öfvers. af K. VeL-Åkad. Förh. Årg, A JV.t) 6, * 



W-y i-M 






— 444 — 

Er. Gen. et Spec. Staptu 122, 91. 

Habilat in stercore, prspsertim bovino, non infrequens. 

47. H. sordidula (Er.): nigra, opaca, elylris anoque fuscis, pedibus 
testaceis, thorace transversim subqaadralo, sabliliter canalicalato; 
abdomioe supra confertim panclalp. Long. vix | lin. 

Er. Gen. et Spec. Slaph. 123, 95. 
Gum praecedente rarius. 

48. H. analis (Grav.): linearis, nigra, thorace elytrisque piceis, an- 
tennis pedibus anoque testaceis; thorace transversim suborbicaiato, 
convexiusculo, bnsi foveola transversa fortiter impressa; abdomine 
confertim punctuialo, denso gr iseo- pubescen ti. Long. 1 lin. 

Er. Gen. et Spec. Staph. 114, 70. 
Habitat in humidis frequens. 

49. H. ezilis (Knoch): linearis, subdepressa, picea*, antennarum 
basi pedibus anoque testaceis; thorace transversim subquadralo; 
abdomine subtiliter punctato. Long. | lin. 

Er. Gen. et Spec. Staph. 115, 71. 
Habitat in quisquiliis juxta aquaa rarius. 

50. H. talpa (Chevrier): linearis, nigra, subnitida, soblilissime pun- 
ctata, antennis pedibusque testaceis, elylris ano, segmen torumque 
ventralium marginibus piceo-rufis; thorace transversim subquadra- 
to, obsolete eanaliculato; abdomine apice fubincrassato. LoDg. 
} lin. 

Heer Fauna Gol. Helv. 594, 33. 

Mnnrbm. Bult. de la Soc, Imp. de Moscou Tom. XVII. 

Habitat cum Formica rufa passim. 

51. H. anceps (Er.]: fusco-nigra, opaca, punctatissima, pedibus l(i- 
teis; thorace piano, eanaliculato, angutis posticis subrectis; abdo- 
mine Bupra subtiliter punctato, nitidulo, ano piceo. Long. 1^ li()« 

Er. Gen. et Spec. Staph. 125, 99. 
Gum praecedente sat frequens. 

52. H. flavipes (Grav.): nigra, nitida, subtiliter punctata, anteonis 
basi apiceque, pedibusque testaceis, elytris rufo-ptceis; iborace 
aequali, angulis posticis acutiusculis; abdomine supra sublaevigalo. 
Long. 1| lin. 

Er. Gen. et Spec. Staph. 124, 97. 

Al. flavipes Gyll. Ins. Suec. Tom. II. 421, 43. 

Cum pr<ecedent6 per totara Sueciam sat frequens. 

c) Abdomme apkem versu» angustato; thorace transverso: 

53. H. cinnamomea (Grav.): rufo-brunnea, subtilissime puactata; 
thorace trons verso, le vi ter convexo, abdomineque nigro, sapra po* 
lito, apioem versus angustatis. Long. 2 lin. 

Er. Gen. et Spec. Staph. 127, 104. 

Al. cinnamomea Gyll. Tom. H. 412, 34. \ 

IJabitat in boletis passini. 



_ 145 — 

54* H. longicornis (Grav.): oblonga, depressiunculo, nigra, nitida, 
confertim punctala, antennis thorace longioribus, validis; elytria 
poslice ano pedibusque fusco-ferrugineis; thorace suborbiculatOy 
basi leviler impresso, abdomineqiie apicem versu» attenualo^ crebre 
punclato, lateribus pilosis. Long. 1} — ]| lin. 

Er. Gen. et Spec. Staph. 129, 107. 

AI longicornis Gyll. Ins. Suec. Tom. 11, 405, 27. 

Habitat in stercore frequené. 

55. H. Ii vi di pen nia (Mnnrhm): nigra, opaca, dense sabtiliter pan- 
ctata, sericeo-pubescens, antennis longiusculis, validis, piceis, pe- 
dibus elytrisque testaceis, bis circa scutellum infuscatis. Long. 
1{ lin. 

Er. Gen. et Spec. Stapb. 129, 108. 

Habitat sub plantis putridis, praesertim juxta aqaas, non in- 
frequens. 

56. H. melanaria (Mnnrhro): breviuscuia, nigra, nitida, crebre po d- 
ctata, elytris poslice pedibusque testaceis; thorace convexo; abdo- 
mine crebre subtiliter punctato. 

H. testudinea Er. Gen. et Spec. Stapb. 131, 111. 

Habitat sub quisquiJiis ad lilus lacus Ringsjö Scaniae rarias. 

57. H. latera I is (Mnnrhm): oblonga, depressiuscula, subopaca, nigra, 
anlennarum basi pedibusque testaceis, Ihoracis lateribus elytrisque 
vitta obliqua segmentorumque ventralium marginibus piceo-rufia^ 
thorace transverso, basi foveolato, obsoleleque canaliculato; abdo- 
mine dense sericeo-pubescenti, apice lacvigalo. Long. 1| lin. 

Oxypoda lateralis Sahlberg Ins. Fennica I. 391, 82. 
Habitat in stercore equino Scaniae rarias. 

58. H. intermedia: depresstuscula, nigra, nitidu la, aericco-pubeacens, 
elytris pedibusque lucide testaceis; thorace transversim aabqaa* 
drato, basi obsolete impresso; abdomine apicem versus leviter at- 
tenuato. Long. 1^ lin. 

Habitat sub quisquiliis in rivulo ad RamlOsa Scaniae rarias. 

Statura fere Ä. Umgkomis. Caput suborbiculatum, thorace an- 
guslius, basi leviter constrictum, convexiusculuro, nigrum; ore 
palpisque fusco-testaceis. Antennae thorace longiores, mediocres, 
apicem versus parum incrassatas,. nigrae, arliculo l:mo piceo, 2:do 
3:tio fere breviori, 4 — 10 crassitie vix brevioribus, subcylindricis, 
ultimo praecedenli duplo fere majori^ conico, apice acuminato. 
Thorax coleopteria angustior, latiludine diroidio brevior, lateribaa 
parum rotundatis, convextusculus, foveola parva basi impressa. 
Elytra thorace longiora, testacea, circa scutellum infuscata, angulo 
apicali externo subsinuato. Abdomen basi dense sericeo-pubescena 
et punctulalum, apice sublaevi; segmentorum ventralium marginibua 
anoque piceis. Pedes rufo- testa cei. 

59. H. fungi (Grav.): breviuscuia, nigra, nitidala, confertim panctata, 
antennis pedibusque ferrugineis; thorace transverso, ronvexiusculo, 
aequali. Long. 1^ lin. 

Er. Gen. et Spec. Staph. 131, 112. 



— U6 — 

Al. Fangi Gyli. Ina. Suec. Tom. II. 410, 32. 
Habilat inter muscos freqaens. 

60. H. orbata (Er.): nigra. nitidula, creberrime punclulata, antennis 
basi nigris, ezlrorsuro elylrisque rufo-brunneis, pedibus teslaceis; 
Iborace Iransverso, parum convexo, basi foveola obsolela impresso; 
abdomine apicem versus atlenuato, lateribus parce pilosello. Löogp 
1 lin. 

Er. Gen. et Spec. Staph. 132, 114. 
Habitat in arenoais aridis in Scania rarias. 

61. H. orphana (Er.): nigra, nitidula, conferlim punctulata, anten* 
narum basi pedibusque obscure testaceis; thorace transverso, con- 
vexiusculo, aequali. Long. } lin. 

Habitat in quisquiliis ad litus locus Ringsjö Scanias rarius. 

62. H. vernaculn (Er.): nigra, nitidula, creberrime punctulata tho- 
racis lateribus elytrisque ferrugineis, antennarum basi pedibusque 
testaceis; thorace transverso convexiusculo, subtililer canaliculato. 
Long. 1^ lin. 

Mas: abdominis segmento anali supero apice quadridentalo. 
Er. Gen. et Spec. Staph. 131, 113. 
Habitat in succo arborum sat frequens, 

63. H. fimetaria: breviuscula, nigra, nitidula, tenuiter pubesoens, 
ano pedibusque fusco testaceis; thorace transverso foveolato obso- 
leteque canaliculato; elytris subtiliter transversim substrigosis; 
abdomine nitido, sat crebre punctato, apicem versus parce pilo- 
sello. Long. 1 lin. 

Habitat in plantis marcescentibus sat frequens. 

Statura omnino H. aterrima. Caput transversim orbiculalnm, 
thorace multo minus, deflexum, convexiusculum, punctatum; pal- 
pis fusco-nigris. Antennae IhorBcis longitudine, mediocres, apicem 
versus vix incrassatae, totae nigrae; articulo 2:do 3:iio »qoali, ob- 
conico, 4 — 10 crassitie parum brevioribus, ultimo oblongo, apice 
rotundato, praecedenli fere duplo majori. Thorax baffi coleopte- 
rorum låtit udine, apicem versus leviter angu.status, lateribus el 
basi rotundatus, latiludine dimidio brevior, crebre et evidenter 
punctalus, convexiusculus, basi foveola cannliculaque abbreviata 
impressa. Elylra thorace parum longiora, tenuiter pubescentia, 
transversim undulato-substrigosa, apice communiter emarginata. 
Abdomen nigrum, nitidum, ano piceo, parce sed evidenter puncta- 
tum, apicem versus leviter attenuatum, iateriboa parce nigro-pilo- 
aif. Bedes sordide testacei, femoribus piceis. 

64 H. aterrima (Grav.): nigra, subopaca, sericeo-pubescens, pedi- 
bus fuscis, thorace transverso aequali; abdomine apicem versus 
fortiter attenuato, dense griseo-pubescenti. Long. ] lin. 

Er. Gen. et Spec. Staph. 133, 117. 

Habitat cum prascedente frequens. 



— U7 — 

3. Ny art af Amphioxus. — Bland en samling 
Naturalier, som forlidet fir hemfördes från trakten af Chincha- 
Oarna vid Peru och skänktes till Zool. Riksmuseum af Coopvardie 
kapten Wahngrbn, funnos några exemplar af en ny art Amphi- 
0XU8, bvilka nu af Hr Sundbwall förevisades under namn af 
A. elongatus. Denna art är stOrre än den i norden vanliga 
och skiljer sig derifrån genom en mera hoptryckt form, större 
antal muskelknippen långsåt sidorna och smalare fenkant (hud- 
veck) långs åt rygg och buk. Buken är ock l)etydligt smalare 
och djupare intryckt mellan sina sidokolar. Forofrigt tyckes 
denna art till hela sin byggnad Ofverensstämma med den förut 
bekanta. Cranium saknas liksom på den; pigmentfläckarne of- 
vanför ryggraden äro, liksom dennas, tydligare mot främre än- 
dan; Yttre utseendet af munnen är såsom hos den, men cirrhi 
synas ej utåt på de nu erhållna exemplaren; hudfliken i främre 
spetsen af kroppen synes vara något smalare på den nya arten 
och ögonrudimentet märkes ej, hvilket dock torde komma af för- 
varingen i mindre stark sprit. Fenkanten bildar, liksom hos A* 
lancedcUus, en högre flik under stjerten och anus ligger på 
samma sätt vid dennas venstra sida. Äggmassorna synas i bu- 
ken på ett af exemplaren, men äro betydligt mindre än de pläga 
förekomma hos den vanliga arten, hvilket torde härröra af ut- 
vecklingsgraden. Denna art måste vara skild från A. belcheri 
från Borneo, som beskrifves såsom tjockare än den europeiska. 
Vi känna alltså nu 3 arter af detta märkvärdiga fiskslägte, som 
onekligen är den lägsta af alla bekanta former bland vertebrerade 
djur. Dessa arter äro följande: 

1. A, ehngaXtu; Peru. Fasciculi musculareSf per totam corpus, 
utrinque 81. In roedio corpore 7 fssc. iousc. aequaot ^ long:» cor- 
poris; (9 fasc. = |corp:s. Fasc. antici et postici teniies, brevius implent 
spalium)., Altitado corporis nedii s= ^ longil:s, io apecim. nostria. 
Corpus sub-lineare, antice posticeque minus angustalum, totum com- 
pressius, quam in sp. seqv.; venlre angustiore^ pinna (s. nnargine pin- 
niformi) humiliore. Lobua pinnae iDfracaudalis altiludinem > aequat } 
corporis eodem loco. Anus, ad latus sinistrum bujus lobi, juxta fasc 
musc, ab apice caadae, 15 et 16 situs. Radii cartilaginei pinnas dor- 
saiis (brevissimi, obtusi, contigui ut in sp. vulg.)) crebriores apparent: 
4 v. 5 pro singuto fasc. musculari. Color et nitor cutis ut in Ä. 
Janceolato. Rudimenlum oeuli et cirrhi oris in nostria specimiDibus 



— 148 — 

non apparoot. Specimen maximam 60 millim., aliit. corporis, pneter 
pinnaiDy 5^; — aliud fere 51 ro.m.; alt. fere 5; — roinimum 39 millim. 

2. A. lanceolatu8 Yarr. Bril. Fish. Limax lanceoL Pall. Spicil. 
Branchiostoroa lubricum Costa. E man' Germanico et sina Codano. 
(Specimina e M. mediterraneo non vidi]. Fasciculi musculares atrin- 
que 61 (60 — 62). In medio corpore 5\ fasc. musc. squant ^ cor- 
ports, (6^ fasc. =| corp:s). Altiludo corporis medii := i^j — ^ longi- 
tudinis. Corpus anlice posticeque longias angustatum. Lobus infra- 
caadalts altiludine fere aequalis alliludini dimidiae corporis in eodem 
loco. An US juxta fasc. roascalares, a b apice catidae 13 et 14, si tas. 
Longitudo 44 millim. Majores non vidi; nec mtnores, qaam 23 mil- 
lim, longos, in veni. 

3. A. belcheri, Gray, Zoo). Proc. 1847, 35. Borneo. Prxcedente 
crassior et convexior dicitar, pinna dorsali altiore. Mihi ignotas. 

De anatomiska detaljerna af den nya arten komina Fram- 
deles att närmare utredas af Prof. A. Rbtzius. 



Akademiska angelägenheter. 

Kong). Maj:ts Nådiga Skrifvelse om anslag till nivetleringsarbetet 
i Lappmarken upplflstes. 

Sekreteraren framlade ärsberflltelse om framstegen i Technologi 
under åren 1848 och 1849 af G. E. Pasch. 



SKÄNKER. 

Tilt V€t€nsHaps^AliadeÉnien& Btbiiothek. 

Af Monsl* Stor-Brltaniilsfcia Ref^erliii^eii sea^an 

SIr Henry de la Beelae* 

Geological Survey of Great Britain. Maps and Sections. (Tillsammans 

116 kortor). FoI. 
Memoirs of the Geol. Survey of Great Britain. Vol. 1, II: 1, 2. Lond. 

1846 — 48. 8:o. (m. t.) 
Memoirs of the Geol. Survey of the United Kingdom, Dec. f — III. 

Lond. 1849, 50. 4:0. (m. t.) 

Af Roy. Cleoi^raplilcal Soeleiy I IiOiidoii» 

Journal. Vol. 21. Lond. 1851. 8:o. 

Af Cheanleal Soelety 1 Ijoitdon. 

Quarterly Journal. Vol. IV: 4. V: 1. Lond. 1852. 8:o. 

« 

Af K. Soeletåt der urisaensehaflen I Cl6ttiiis«ii« 

^rste Secularfeier der Kön. Gesellschafl, 1851. Götting. 1852. 4:o. 



— 149 — 

Af 9ailthfl«niaii iMstltation I lV«»iiliiffton* 

Smitbsonian Contribulions to Knowledge. Vol. 11. Washington 1851 
4:o. (m. t.) — Appendix 1 to Vol. 111. 4:o. 

Message from tbe President of tbe U. S./Dec. Id49v P. I — 111. 
Wasb. 1849. 8:o. (m. t.) 

Fourtb aonual report of the board of regents, for tbe year 1849. 
Wasbingi. 1850. 8:o. . 

Jewbtt, Ch. C.y Notices of public libraries in the U. S. Washington 

1851. 8:o. 

GouLD, B. A., Report on the history of the discovery of Neptune. 
Washington 1850. 8:o. 

15 särskilta public reports. 8:o. Med plancher och kartor. 

Af tlte Amerleait Assoelatlon for the advancemeiit 

of sclence. 

Proceedings of tbe fourlb meeling 1850^ Wasb. 1851. 8:o. 

.%f Ameriean Aoadenty of Arts and Selenoos* 

Hemoirs. Vol. IV. P. 2. Cambridge 1850. 4:o. 

Af Academy of lITataral Science» of Plilladelphla. 

Proceedings. Vol. V. N:o 6—8. Pbiiad. 1850, 51. 8:o. 

Af Jlluseuni of practlcal ffcoloyy and f^eolofflcal 

»urvey I liondon. 

Records of tbe school of mines. Vol. I. P. 1. Lond. 1852. 8:o. 

Af Hr Ii. lica I Philadelpliia. 

ScuooLcRAFT, H., Hlstorical and statistica) information resp. the history 
of Indian tribes of tbe U. S. P. I. Philad. 1851. 4:o. (m. t.) 

Af Hr Haaomann I «6ttlnffen. 

Götting. Gelehrle Anzeigen. 1851. 8:o. 

Nacbrichten von der Universitet de. zu Göttingen 1851. >8:o. 

Hausmanm, J. Fr. L., fiemerkungen iiber' den Zirkonsyenit. Göttingen 

1852. 4:o. 

Af Forfattarne. 

MoBTON, S. G., AddiU observations on bybridity in animals. Charles- 
ton 1850. 8:o. 

Biograpb. notice of the late G. M. Ccbllan. Philad. 1849. 8;o. 

Thovsoii, W., Fyra mindre afbandlingar i fysikaliska ämnen. 

Af Hr. S* liovén» 

Gkbvais, P., Zoologie et Paléontologie fran9aises. Livr. 1 — 8. Paris 
1850, 51. Text in 4:0y Atlas in fol. 



— 460 — 
TiU MUhetm XmturhiMtmrimhm Mumemn. 

Zoolog is k n af del ningen. 

Af Bryffsareii Setterwall. 

En Podiceps cristatus. 

Af SlAipiareB Petteraaoit. 

. En Slrix passerina. 

Af Pr0fe«0or liralill»eri^. 

En Fluvicola leucocephala från Brasilien. 

Af Baron C J. Cederstrom. 

Nyklflckt yngel af Mört, Aborr och Id. 



Botaniska Af delningen. 

Af Professor Scouter I DuMln. 

Sjutllolre vSxtarler från Irland och SkotllaDd, bland hviika Eriocauion 
septangulare, Saxifraga Geum, Statice binervosa, Erica Makayiocb 
ciliaris, Menziesia polifoiia, Euphorbia hyberna, Hymenopbyllum 
Wilsooi etc. 

Femtioen arter från Portugal, hvaribland Erica-arterna och flere säll- 
syntare Ormbunkar, såsom Woodwardia radicaos, Davallia cana- 
riensis, Scolopendrium sagillalum m. fl. 

Tretton arter från Norra America. 

Af Professor B, Fries* 

Tretton s&Ilsyntare växter från Ryssland och Dannemark, t. ex. Vale- 
riana capitata, Glyceria fuiva, Gastilleja sibirica, Chrysanlhemuio 
arcticum, Pyreftbrum tripinnatum m. fl. 

Af Staderondeii Tit* Fries. 

Tjugu phanerog. vflxter från Vedträ Småland L ex. Scirpus fluitaDS, 
Galium saxaltie, Potamogelon obloogus, Eupbrasia gracilis, Sagina 
subulata, Coeloglossum albidum. 

Sextiofyra Laf-arter från Vestra Småland, utgörande vackra serier af 
slagtena Parroelia, Biatora och Lecidea. 

Af Studeranden Fredr* BJornstr&nt. 

Nio sfillsyntare Moss-arter från nejden kring Upsala. 



Mineralogiska af delningen. 

Af Apofltekaren A* MT. Helledajr* 

13 stuffer Gadolinit. 
t stufif Ger-mineral. 



fTOCKHOLM, 18S2. P. A. NOBSTRDT S& sOiNEK. 



ÖfVERSlGT 

AF 

ROIVGL VETENSKAPS-ARADEMrENS 

FÖRHANDLINGAR. 
Arg. B. iSft*. M 9. 

Onsdagen den 8 September. 



Föredrag. 

1. Om del Cauchyska kriteriet på de fall, 
då Junctioner af en variabel låta utveckla 8ig i 
serie, fortgående efter de stigande digniteterna 
af variabeln, — Hr Björling anförde, vid inlemoandet af 
en afbandling med förestäende rubrik: 

Den uppsats, jag härmed har den äran att till Kongl. 
Vetenskaps-Akademien inlemna, är närmast föranledd af den 
första ibland de är 1850 utkomna »MathemcUische Abhandlun-- 
gen von D:r O. Schlömilcb)} i Dresden. Den heter: y^Cber das 
Theorem von MACLAUBim, och var föranledd af sin författares 
med sä mSngen annan gemensamma öfvertygelse om otillräck- 
ligheten af det bekanta Cauchyska kriteriet pä de fall, dä 
functioner af en variabel lata utveckla sig i serie, fortgående 
efter de stigande digniteterna af variabeln, såsom det der lå- 
ter möjligheten af en functions utveckling i sådan serie afgöras 
af endast [uncUonené och dess första derivatas continuerltghet. 
Hr ScHLÖMiLCBss resultat blir — likasom, för några är sedan, 
Hr Tghbbighbff*s i en r>Note sur la convergence de la serie 
de TÅTLOK»y införd i Crbllb's Journal T. XXVHI — , att Maclau- 
Biif's theorem om utvecklingen af en function af variabeln x 
i serie gäller för hvarje o;- valör, hvars modul är mindre än 
den första, från O räknadt, som är sådan att functionen eller 
någ(m dess derivata är discontinuerlig för någon rr-valör (reel 
eller imaginär) med den modulen; hvartill han slutligen fogar 



— 15» — 

detta tillägg: »Uber die so gesteckten Gränzen hinaus gilt das 
»Theorem von Maglaubin nicht, weil dann alle die Sätze, auf 
»denen die Äbleitung desselben beruhte, ihre Gflltigkeit ver- 
»lieren». Utan att vilja upptaga nägoi rum med granskning 

af påståendet »Uber die so gesteckten nicht» och af 

det nog besynnerliga uti att såsom grund för detta påstående 

anföra »weil dann verlieren» — uppenbarligen en följd 

af något litet förhastande, — har jag ansett mig genast ifrio 
början böra dels uttala den anmärkningen, att vilkoret om de 
högre derivatornas continuerlighet, annat än i granskapet af 
x=^0, såsom oundgängligt för den MACLAuaiNska formelos gil- 
tighet, synts mig nog hårdt och derföre äfveo något misstänkt, 
dels ock tillkannagifva, att en noggrannare undersökning af äm- 
net bragt mig till öfvertygelse om denna anmärknings befo^ 
het, åtminstone så vidt den rörer derivatorna ofvawm d/tn 
S:dra. Och som i sjelfva verket frågan om de gränser, mel- 
lan hvilka en uppgifven function med all säkerhet låter utveckla 
sig i förbemälta serieform, är en af vetenskapens vigtigaste, 
men deductionen af dess svar, ja till och med sjelfva svaret, 
aådani det hittills blifvit gifvet, icke synts mig rätt tillfreds- 
ställande; så fann jag mig af dessa förenade oiosiändigheler 
uppfordrad alt genom nu ifrågavarande uppsats offentliggöra 
ett nytt försök att åstadkomma ett fullt tillförlitligt svar pi 
Dämirda fråga, deduceradt (såsom mig synes) på ett sätt, som 
icke lemnar några dubier" Of riga. 

Jag nämnde, att icke allenast deductionen al denna frå- 
gas svar, utan ock sjelfva svaret, sådant det hittills blifvit gif- 
vet, icke synts mig rätt tillfredsställande. Jag bar ock oyss 
antydt, i hvad afseende Hrr Sgbl(>iulgh's och TcBsuouvf^s svar 
synts mig otillfredsställande» De tycktes mig statuera fSr många 
derivat-vilkor och därigenom betaga det ifråga varaiKle CAncir- 
ska kriteriet just en af dess väsendtligaste fördelar — * i^^ 
nemligen att utvisa^ om en function låter utveckla 9Jg i serie 
fortgående efter de stigande digniteterna af argumentet, eU^ 
ej, utan att man behöfver känna den allmänna fomm f^r 



— 453 — 

densammas alla derivator. Af ett alldeles motsatt skäl syn- 
tes mig åter det af Hr Cauchy sjelf gifna svaret icke vara rätt 
tillförlitligt. Följande facta — ett sammandrag af de anteck^ 
ningar, som jag i detta afseende offentliggjort genom min af- 
handling — torde befinnas rättfärdiga detta omdöme. 

Det var i en mémoire af är 1831, lithografierad i Turin 
4832, som HrCAUGHT för första gängen offentliggjorde det kri* 
terium, bvarom här är fråga. Der hette det, att en function 
af X är developpabel i serie, fortgående efter de stigande di- 
gniteterna (eller, som Hr C. säger, npuissanceman) af o?, så 
länge modalen för variabeln bibehåller en lägre valör än den, 
för h vilken funciionen, då man tilldelar x någon, vare sig, 
imaginär eller reel valör med sådan modul, uppbör att vara 
finit och continuerlig. Men nägra åv sednare, såsom man ser 
af T. I af hans Exercises danal. et de phys. mathém. 
(tr. 4840), tillfogar han härtill det bekanta derivat-- vilkoret , 
statuerande alltså, att • functionen är developpabel i serie, som 
nämndes, så länge modulen för x bibehåller en lägre valör än 
den minsta ibland dem, för hvilka functionen eller dess deri-' 
rMa, då man tilldelar x någon, vare sig imaginär eller reei 
valör med sådan modul, blir discontinuerlig. Efter att under 
några år hafva vidhållit denna sednare åsigt (såsom man fin-* 
ner t. ex. af T. II af Exerciserna, tr. 4844, och af Fr. Vet. 
Akademiens Com'ptes rendus för år 4844), återgSbr han år 
4 846 — af skäl, som finnas antydda i en n^Note sur le dé^ 
veloppemeni des fone^tons» &c., hvilken han låtit införa i T. 
XI af LiemaiBS Journal, •— till sin ursprungliga sats, lem- 
nande derivat-vilkoret å sido, men stadnar ändock slutligen -— 
såflom man forsta gångee ser af Ccmipies rendus för år 4854, 
séancen d. 40 Febr., och sedermera finner bekräfladt af ät^ 
skWiga hans föredrag under loppet af förlidet och innevarande 
Sr — vid att återtaga och vidblifva meraoämnda dertvat-viikor. 

Sådana faeia voro just icke egi^de att ingifva förtroende 
för pålitligbeiteH af det svar, som Hr Gavght hade gijfvit på den 
förenämnda vigtiga frågan. Och hvad beträffar deéuctionen 




— 154 — 

af detta svar eller rättare de särskilda deductioner deraf, som 
Hr C. tid efter annan publicerat; så fann jag icke heller dem 
vara af beskaflenhet att ingifva full visshet. Fastmer han- 
tydde åtminstone vissa ibland dem tydligt nog derpå, att mCj- 
jigheten af functionens developpering icke kunde med full sä- 
kerhet utrönas endast af functionens egen och dess försia de- 
ri vätas beskaffenhet, och att således — som oFvan antyddes — 
Hr Cåught, i motsats mot Hrr Schlöhilgh och Tchbbichbff, 
hade statuerat för få derivat-vilkor. 

Sedan jag sålunda haft äran i korthet angifva de om- 
ständigheter, hviika föranledt den närmare undersökning af frå- 
gan, som i förevarande uppsats Gnnes anställd; torde ock vara 
på sitt ställe att här nämna resultatet af denna undersökning. 
Det innefattas hufvudsakligen i följande 

Theorem. Om en f (a?) år corUinuerlig för hvarje x-valör 
med modul under någon viss gräns, och tUlika dess derimta 
för hvarje sådan x-valör rått angifves af en F^x) af samma 
egenskap; så kan functionen ({x) för hvarje sådan x-valör 
utvecklas i serie fortgående efter de stigande digniteterna a[ 
Xy — åtminstone om derjemte dess 2:dra derivata för de 
nämnda x-valörerna låter rätt uttrycka sig med en V{x), 
som likaledes är continuerlig för hvarje sådan» 

Det kan visst vara möjligt^ att det sistnämnda nya vil- 
koret oro 2:dra derivatans continuerlighet icke är oundgängli- 
gen nödvändigt^ likasbm man äfven — oaktadt Hr Cacchts 
sednaste framställningar — ännu kan möjligtvis hysa någoo 
tvekan, om ens lista derivat- vilkoret är alldeles nödvändigt. 
Men om ock så skulle vara, att functionens developperiogs- 
möjlighet i sjdfva verket kan afgöras af blott functionens egen 
continuerlighjet eller af blott functionens och dess 1:sta deriva- 
tas continuerlighet; så, alldenslund full visshet derom synes 
vara särdeles svår att ernå, och fordelarne för det praktiska 
af att kunna undvara undersökningen om derivatans eller de 
båda första derivatornas continuerlighet icke äro af någon egent- 
lig betydenhet, har det för mig varit tillfredsställande att it- 



— i55 — ^ 

minstone om förestående theorems sanning erhälla visshet. — 
För att vinna och meddela sSdan visshet, har det varit nöd- 
vändigt att till en början gä tillbaka till vissa af den högre 
analysens grundbegrepp, i hvilkas uppfattning man ännu icke 
synes vara fullt ense, och till vissa af dess satser, om hvilkas 
allmängiltighet man med skal Sr något tveksam. Till att fixera 
dessa grundbegrepp och ådagalägga dessa satsers allmängiltig- 
hets-grad, äro de tvenne första paragraferna af min uppsats 
egnade, och har jag i den förra af dem considererat functioner 
af endast reel variabel, i den sednare functioner af en varia- 
bel hvilkensomhelst, reel eller imaginär. I den 3:dje paragra- 
fen är sjelfva hufvudfrågan behandlad. 



2. Om nåfira saller med chromsyro. — Ur en 

skrifvelse från Hr Mag. Bahr meddelade Hr L. Svanberg: 

riChromsyrade harytsalter. Om man fäller en lösning af 
ett neutralt barytsalt med en lösning af ett neutralt chromsy- 
radt alkali, så uppkommer, såsom man vet, en, icke synnerli- 
gen klart gul, fällning af neutral chromsyrad baryt. Om denna 
fällning, sedan den blifvit tvättad, samt medan den ännu är 
våt, behandlas med en lösning af chromsyra, eller en passande 
qvantitet svafvelsyra tillsättes, sä löses i köld en någorlunda 
stor qvantitet derutaf i den fria chromsyran, samt något mera 
i värme. Får blandningen slå och digerera länge, så att be- 
tydligt med vallen afdunstar, så löses ännu mera deraf, i mån 
som vätskan blir mera koncentrerad. Om lösningen, sedan så 
mycket blifvit upplöst, som kunnat upplösas, och som nu inne- 
håller sura salter med ett stort öfverskott af fri syra, afhälles 
(en partiell reduktion till chromsyrad chromoxid eger rum vid 
filtrering genom papper af en starkt koncentrerad lösning) samt 
utspädes med vatten, så uppkommer en grumling, som stun- 
dom löser sig igen, dels äfven blir beståndande, allt efter lös- 
ningens koncentration och mängden af fri syra, äfvensom mäng* 
den af tillsatt vatten. 



— 156 — 

Don fällning, som uppkommer, är änder alla rörhällaoden 
neutral chromsyrad baryt. Analysen derutaf gaf: 

Funnet. RlknadC 

Ba 59,59 . . . 60,3. 

Cr (rdrlost) .... i0,41 . . . 39,7. 

400,00. 100,0. 

Denna pä detta sätt erhällna neutrala chrorosyrade baryt 
har en vida starkare och klarare färg, än den på vanligt salt 
Tällda. Huruvida saltet ulfälles vattenhaltigt, men qvarhåiler 
sitt kemiskt bundna vatten med så svag kraft, att detta bort- 
gfir redan vid torkning vid vanlig lufttemperatur , kan jag ej 
säga, men anser det sannolikt af tvenne skäl. Det ena är fär- 
gens aftagande och förlust i skönhet vid torkning. Det andra 
synes ge sig tillkänna under mikroskopet. Om man nemligeo 
lägger litet torkadt neutralt salt, uppslammadt i vatten, pi 
objektglaset, och betraktar det under mikroskopet, sä ser man 
endast en oredig samling af mdrka punkter, på hvilka man ej 
kan upptäcka nägon regelbundnare form eller redigt begränsade 
konturer. Om man deremot under instrumentet lägger ett litet 
kristall-fragment af det sura salt, jag straxl skall omtala, samt 
tillsätter en vattendroppe, så ser man, med en förstoring af 250 
gånger, smä alldeles äggformiga och väl begränsade kom, dels 
enstaka, dels samlade i grupper, samt genomlysande i midteo. 
Efter en, för öfrigt temligen ungefarlig, uppskattning pä eo iifl 
skala, hafva dessa korn en diameter af ^vv å ^^ millimeter, 
samt ungefärligen halfannan gäng sä stor längdaxel. Det är 
möjligt att under elt kraftigare instrument, än det jag begag- 
nar, de6.sa korn skulle visa sig säsom kristaller. När droppea 
med det uppslammade neutrala saltet får torka pä objektglaset, 
försvinner detta salt alldeles eller till största delen, och sär- 
deles vackra kristallknippen af det sura saltet anskjuta i stället. 

Detta sura salt erhålles, genom den förenämnda sura lös- 
ningens afdunstning, såsom gulbruna kristallnälar, sljeroformigt 
utgående frän en gemensam medelpunkt och bildande maintn^- 



— <57 — 

loaer. Det visade sig vid analysen vara vaiienhaltig tvefcddi 
chramsyrad baryi^ och den procentiska sanamansätlningen: 

Fannet Rflknadt. 

Ba 38,627 . . . 39,13. 

■ • • 

Cr ...... . 52,177 ... 51,60. 

H (förlust) . . . 9,196 . . . 9,26. 

100,000. 4 00,00, 

• • ■ • • 

svaraode mot fornaelo BaCr*+2H. 

Detta salt kan icke lösas i vatten, utan att sönderdelas. 
I samma ögonblick det träffas af en vattendroppe, sker de- 
kompositionen. Likväl löser sig en del af det sura saltet i 
vattnet, för att sedermera dekomponeras. Denno utfallning af 
neutralt salt, fortfar länge, och för en qvantitet af nägra få 
grammer under flera dagar. Om lösningen under tiden hinner 
koncentreras, sä upplöses det fällda äter till en del, men fäll- 
ningen börjar finyo, om man ytterligare utspäder med vatten. 

När jag till detta tvefaldt. cbromsyrade salt satte omkring 
iO gånger dess vigt vatten, utfälldes 56,5 procent af det ur- 
sprungliga saltets vigt. Det återstod då i vätskan omkring 
4 3,5Vo neutralt chromsyrad bary t samt omkring 25% fri chrom-* 
syra. Härutaf synes att neutral chromsyrad baryt behöfvep 
för att upplösas samt i form af surt salt, eller sura salter/ 
qvarstadna i lösningen , omkring 4 gånger så mycket chrom-v 
syra, som den sjelf innehåller. Är utspädningen större eller 
mindre, så ändras naturligtvis detta förhållande. 

Om man, sedan det neutrala saltet uträllt sig, afdunstar 
lösningen i lufttomt rum, så utkristalliserar först en portion 
tvefaldt chromsyrad baryt, men sedermera fås utur moderlu* 
ten ett ännu surare salt, der syret i syran är till syret i ba- 
sen såsom 9:4. Det är dock alt märka, att jag oj erhållit 
detsamma sjelfständigt för sig, utan endast när den chromsyra, 
jag begagnat, varit kalihaltig. Analysen har visat saltet vara 
eit tr^aldt chromsyracU haryi-kali med 1 al. vatten. Eller 

Ba 1 

jj Cr» + H, eller 2(BaCr' + H) + KCV» + H. 



— 158 — 

Det kristalliserar i mörkt rödbruna nålar, strälfonnigt grup- 
perade i mammelloner, på samma sätt som en del fosforsyrade 

4 

salter kristallisera. Saltet är ytterst deliqvescent, samt svart, 
om icke omöjligt alt Tulikomligt berria från vidhängande mo- 
derlut, hvadan elt öfverskott af nära 3 procent chromsyra er- 
hållits i analysen, nemligen: 

Funnet. Räknadt (efter fonneln 2(B«Crs+H)+KCf3+H). 
Ba 80,592 22,486. 

K 5,769 6,9ao. 

Cr 69,477 66,612. 

H (förlust) . . 4,162 3,972. 

400,000 100,000. 

Detta salt, liksom det förra, dekomponeras af vatten, och 
neutral chromsyrad baryt utPälles. 

Då den neutrala chromsyrade baryten, såsom jag foDnit 
vid andra försök, dem jag ej anser nödigt anföra, ar sä godt 
som olöslig äfven i sur vätska, endast den är tillräckligt ut- 
spädd, syntes det sannolikt att denna egenskap kunde begag- 
nas, för att skilja baryt från strontian, hvars chromsyrade salt 
är vida lättlösligare än gips; men det falida barytsaltet drager 
med sig en så högst betydlig mängd af strontian, alt på nå- 
got qvantitatift begagnande alldeles icke ör att tänka. Jag 
föranleddes så mycket mera alt härmed göra ett försök, som 
detta sätt, först föreslaget af Smith, banat sig väg till H. Roses 
eljest så noggranna bok i analytiska kemien. 

En blandning af de båda basernas chiorföreningar, nero- 
ligen : 

Chiorbarium 1,2025 gr. 

Chiorstrontium 0,2224 » 

fälldes ur en starkt utspädd lösning med neutralt chromsyradi 
kali. Den förmodade chromsyrade baryten löstes, efter tvätt- 
ning, i saltsyra, lösningen reducerades med sprit, och baryten 
falides med svafvelsyra. Fällningen vägde =1,4483. Ur åen 
andra lösningen fälldes strontian med kolsyrad ammoniak och 
fick dermed stå ett par dagar i måttlig värme. Den koisy- 



— 159 — 

rade strontianjordeo vSlgde 0,ii4l svarande mot SrCI=:0,i349. 
Således hade strontiaojorden uti 0,0895 cblorstrontiuin roedröljt 
det fällda barytsahet. När detta glödgades med alkali, och 
jordarterna löstes i salpetersyra, och af deona lösning något 
blandades till sprit, som påtändes, brann denna med röd låga. 

Tvefaldi chromsyrad strontian är ett särdeles vackert 
salt, som ur sur lösning med lätthet kristalliserar uti stora 
kristaller, som äro sneda rhombiska prismer. Det bar en röd 
färg, lik den af kaliumjerncyanid, hvilken iarg blir starkare 
och liksom dragaode i karmosin, om saltet får ligga inveckladt 
i sugpapper, ehuru ingen märklig forändring i dess vattenhalt 
derföre ger sig tillkänna. Är ganska lättlösligt i vatten; ger 
gult eller orangegult pulver, som efter hand mörknar och bHr 
tegelrödt, men äfven denna förändring synes ej härröra af för- 
ändring i dess vattenhalt. Denna utgör 1 5,06 procent. Saltet 
tål upphettning till omkring 260^, hvarvid vattnet bortgår, 
men utan att ^saltet sönderdelas. Det är nu i vattenfritt till- 
stånd gult. Men vid en temperatur, som föga öfverstiger den 
ofvannämnda, börjar det förstöras, och genom glödgning redu- 
ceras den ena chromsyre-atomen, och kristallerna, som bibe- 
hålla sin form och sin glans, blifva dervid gröna. Vigtsfor- 
lusten är 21,75%, och saltet utgör nu en blandning af neutralt 
chromsyrad strontian med chromoxid (2SrCr'=s8SrCr+€r+30). 

Ehuru neutral chromsyrad strontianjord är temligen löslig 
i vatten, så meddelar likväl det på detta sätt erhållna neutrala 
salt ingen färg åt vatten; men med tillsats af en droppe salt- 
syra, utdrages det fullkomligt, hvarvid kristallerna sammanfalla 
till pulverformig chromoxid. Denna chromoxid har en vida vack- 
rare och klarare färg, än chromoxid pä hvarje annat sätt erhållen. 

Saltets analys gaf: 

Funnet. Rftknadt. 

Sr 28,901 . . . 28,821. 

Cr 55,891 . . . 56,12a 

H 15,053 . . . 4 5,066. 

100,000. 100,000. 

• « • • • 

Hvilket svarar mot SrCr' + 3U. 



— 160 — 

Nftgol trefaldt surt salt, vare sig kalihaltigt eller icke, 
lyckades det icke framställa. 

Chromsyrad kalk. Om man till en oeutral lösning af 
cblorcalcium sätter neutralt chromsyradt kali, sä uppkommer 
ingen fällning, ej heller faller, sfisom det varit uppgifvet^ neu- 
tral chromsyrad kalk smäningom; men vid långsam afdunstoJDg 
afsätter sig efterhand ett kornigt salt, der man likväl ej kan 
urskilja nfigra kristaller. Det har en vacker höggul färg, löses 
i mycket vatten, håller intet sådant kemiskt bundet, men de- 
krepiterar starkt vid upphettning. Det är emedlertid icke reo 
chromsyrad kalk, utan håller chromsyradt kali. Analysen gaf: 

Funnet. Blknadt 

Ca 28.234 . . . 28,72. 

K 9,659 . • . 9,62. 

Cr (rörlust). ... 64,018 ... 61,66. 
KGl 0,069 . . . -^ 

99,999. 4 00,00. 

Hvilket svarar mot SCaCr + KCr. 

Ren chromsyrad kalk har jag endast kunnat erhålla ge- 
nom att behandla kolsyrad kalk med chrorosyra. 

Tvefaldi chromsyrad kalk Chromsyrad kalk , upplöst i 
chromsyra, och lösningen afdunstad i lufttomt rum eller eisic- 
cator, kristalliserar såsom surt salt i små kristallfjäll, som nyss 
upptagne ur moderluten hafva en vackert röd färg. Saltet är 
i högsta grad deliqvescent, alldeles som chiorkalcium. Sedan 
det något fått ligga på en tegelsten uti exsiccator öfver chlor^ 
calcium blir det rödt gulbrunt Häller 4 7,:i procent vatten, som 
bortgår innan saltet smälter. I smält tillstånd utgör det en 
vackert rödbrun flytande kropp, hvars först afkylda yla vid 
stelnandet starkt sammandrager sig, hvarvid den spränges af 
den inunder varande smälta massan, som utbrvter. En liteo 
del af chromsyran reduceras härvid, dock såsom jag tror, min- 
dre af oförmåga hos basen att qvarhålla med tillräcklig kraft 
äfven den andra chromsyre-atomen, utan till följd af de redu- 
cerande gaserna från lamplågan. 



— <6* — 

Analysen gaf: 

Funnet Råkoadt. 

Ca 17,650 . . . 18,062. 

Cr (förlust) . . . 65,014 . . . 64,602. 

H 17,355 . . . 17,336.- 

100,000. 100,000. 

Svarar mot CaCr" + 3II. 

Nfigra af dessa, spmt en del andra, bär ej anförda, ana- 
lyser verkställdes pä det ganska beqväma sätt, att blanda sal- 
tet i pulverform med salmiak samt ganska försigtigt och lång- 
samt afröka. Bäst sker detta genom inläggning af blandningen 
i ett längre profrör, som inställes i ett sandbad och upphettas. 
Sker operationen med orosorg och Törsigtighet, behöfver man icke 
befara nfigon förlust af förflygtigad chromacichlorid , ifall man 
vill bestämma chromoxiden direkte, hvilket i åtskilliga fall är 
obehöfligt.» 



8. Något om den förmodade metallen Aru 
dium. — Ur en sk rif velse frfin Hr Mag. Babb meddelade Hr 
L. Svanberg följande: 

Till Kongl. Akademien inlemnades vid dess sammankomst 
d. 30 Mars 1850 samt infördes uti öfversigten af dess För- 
handlingar, 3:dje h. s. fi., en uppsats af Laboratorn vid Teknol. 
Inst. Hr Ullgrkn om en »förmodad ny metall», hvilken han 
kallade »Artdtti/n», och som han trodde sig hafva funnit uti 
chromjern frän Röras. 

Dä hvarje nytt enkelt ämne, som upptäckes, är en ny 
provins, som vetenskapen underlägger sig, och en vigtig ut- 
vidgning af dess område, och då ett sådant nytt Tält . vanligt- 
vis genast exploiteras af hvar och en, som dertill har tillPälle, 
och dä nu 2} år äro förflutna, sedan omformälte upptäckt gjor-^ 
des, samt den förmodade metallen under tiden gjort sin rund 
genom utländska vetenskapliga journaler, inkommit i den af 
LiEBiG och Kopp utgifga årsberättelse om kemiens framsteg 



— \6l — 

saml nu sist äfven fuonit inträde uti läroböckerna, t. ei. Leb- 
MANifS Taschenbuch der Chemie, 4:de uppl., utan att någon 
bekräftelse, eller ocksS vederläggning, vare sig frän upptäcka- 
rens eller nSgot annat håll hittills aThOrts, har det synts mig, 
att om någon nunoera gäfve sig in pä området för denna nya 
metall, han icke trädde någon grannlagenhet för nära. Jag 
erinrar i anledning härutaf, samt ihed hänseende pä den vigt, 
man alltid och med rätta fästat vid publicerade upptäckter af 
detta slag, om den skyndsamhet, h varmed de vanligen frfm 
flera håll granskas, för att antir\gen bekräftas eller vederläggas, 
i fall icke upptäckaren sjelf finner angeläget, atl med det sna- 
raste utreda rätta förhållandet, och jag nämner här, ibland cd 
mängd af exempel, endast det Tärskaste, nemligen den nya 
jordart, som Bergevann i Bonn förledet är trodde sig hafva 
funnit i ett norskt mineral. Innan några fä månader hunnit 
förflyta, hade hans försök blifvit eftergjorda af Damour i Frank- 
rike och Berlin i Lund, och vetenskapen visste således redan 
efter denna korta tids förlopp, huruvida hon borde inregistrera 
den nya metallen ibland de upptäckter och framsteg, hon un- 
der året gjort, eller anvisa den plats ibland den samling af 
misstag, hon äfven äger. 

Jag har derföre försökt, att enligt Hr Ullgrbns anvisning 
och föreskrifter, framställa den förmodade metallen Aridium. 

Till dess framställande har jag begagnat mig af samma 
norska chromjern ur en stufl*, tagen, såsom jag har anledning 
förmoda, ifrån alldeles samma malmhög, h varifrån Ur U. er- 
hållit sin. Fint pulveriseradl, men icke slammadt, behandlades 
mineralet med någorlunda stark saltsyra och digererades der- 
med, och lösningen afskiljdes från det olösta. Sedan kiselsyrao 
blifvit bortskaffad, inledde jag, dertill föranledd af ett bläsrörs- 
prof, svafvelsyrlighet i lösningen , hvarefler den öfvermällades 
med vätesvafla, och flaskan, hvaruti vätskan befann sig, I^OQ- 
nades löst tilltäppt under en dag. Det hade nu afsatt sig eo 
liten fällning, som bestod af en andel svafvelarsenik med ett 
spår af svafvelbly. 



— 163 — 

Den adiltrerade lösningen var grön af chromoxid, så- 
som det alldeles riktigt uppgifves af Hr U. som derigenom får 
tilirälle att rätta en förment oriktig uppgift af andra kemi- 
ster, nemligen att chromjern icke angripes af syror. Angående 
denna chromhalt i lösningen är jag likväl af en annan tanke, 
enär den synbarligen, att dömma af de gula fläckar och anflog, 
som visa sig på stufTerna, härrör af basiska saker, smittade 
af chrom, uppkomna genom mineralets dekomposition medelst 
förvittring. Också kan man med en mycket utspädd saltsyra 
utdraga små andelar chrom ur mineralet, och lösningen håller 
då tillika jernoxid, men intet spår till oxidul, hvilket borde 
vara fallet, om sjelfva chromjernet blifvit angripet. Den spar- 
samma jernoxidul, som finnes i lösningen, när mineralet blifvit 
behandladt med mera koncentrerade syror, härrör sannolikt från 
med chromjernet isomorf FcFe. 

Den ofvannSimnda lösningen försattes med kaust. ammo- 
niak i öfverskott och något vätesvafla inleddes ytterligare, hvar- 
efter saltsyra i helt små portioner tillsattes, till dess allt svaf- 
veljern och andra ämnen blifvit återigen upplösta, men endast 
ett helt ringa öfverskott af saltsyra förefanns. En ganska för- 
svarlig qvantitet svafvelnickel återstod då olöst. Denna nickel 
gaf för blåsröret zinkbeslag på kolet. 

Svafvelnickel, beredd på torra vägen, motstår, såsom be- 
kant, ganska kraftigt saltsyra; men detta är ej alldeles fallet 
med den på våta vägen och i sällskap med svafveljern fällda, 
särdeles om den på en gång kommer i beröring med en större 
qvantitet syra, då en ganska betydlig del dekomponeras och 
upplöses. Äfven med den varsamhet, jag använde, erhölls lik- 
val sedermera, såsom det kommer att visa sig, ganska märk- 
bara qvantiteter nickel, som af sa