(navigation image)
Home American Libraries | Canadian Libraries | Universal Library | Community Texts | Project Gutenberg | Biodiversity Heritage Library | Children's Library | Additional Collections
Search: Advanced Search
Anonymous User (login or join us)
Upload
See other formats

Full text of "Öfversigt af kongl. vetenskaps-akademiens forhandlingar"

Google 



This is a digital copy of a book that was prcscrvod for generations on library shelves before it was carefully scanned by Google as part of a project 

to make the world's books discoverablc onlinc. 

It has survived long enough for the copyright to cxpirc and the book to cntcr the public domain. A public domain book is one that was never subject 

to copyright or whose legal copyright term has expircd. Whcthcr a book is in the public domain may vary country to country. Public domain books 

are our gateways to the past, representing a wealth of history, cultuie and knowledge that's often difficult to discovcr. 

Marks, notations and other maiginalia present in the original volume will appear in this flle - a reminder of this book's long journey from the 

publishcr to a library and fmally to you. 

Usage guidelines 

Google is proud to partner with libraries to digitize public domain materials and make them widely accessible. Public domain books belong to the 
public and we are merely their custodians. Nevertheless, this work is expensive, so in order to keep providing this resource, we have taken stcps to 
prevent abuse by commercial parties, including placing lechnical restrictions on automated querying. 
We also ask that you: 

+ Make non-commercial use of the filés We designed Google Book Search for use by individuals, and we request that you use these files for 
personal, non-commercial purposes. 

+ Refrainfivm automated querying Do not send automated queries of any sort to Google's system: If you are conducting research on machine 
translation, optical character recognition or other areas where access to a laige amount of text is helpful, please contact us. We encourage the 
use of public domain materials for these purposes and may be able to help. 

+ Maintain attributionTht GoogXt "watermark" you see on each flle is essential for informingpeopleabout this project and helping them lind 
additional materials through Google Book Search. Please do not remove it. 

+ Keep it legal Whatever your use, remember that you are responsible for ensuring that what you are doing is legal. Do not assume that just 
because we believe a book is in the public domain for users in the United States, that the work is also in the public domain for users in other 
countries. Whether a book is still in copyright varies from country to country, and we can'l offer guidance on whether any speciflc use of 
any speciflc book is allowed. Please do not assume that a book's appearance in Google Book Search means it can be used in any manner 
anywhere in the world. Copyright infringement liabili^ can be quite severe. 

Äbout Google Book Search 

Google's mission is to organize the world's information and to make it universally accessible and useful. Google Book Search helps rcaders 
discovcr the world's books while helping authors and publishers reach new audiences. You can search through the full text of this book on the web 

at |http: //books, google .com/l 



Google 



Det här är en digital kopia av en bok som har bevarats i generationer på bibhotekens hyllor innan Google omsorgsfullt skannade in 

den. Det är en del av ett projekt för att göra all världens böcker möjliga att upptäcka på nätet. 

Don har överlevt så länge att upphovsrätten har utgått och boken har blivit allmän egendom. En bok i allmän egendom är en bok 

som aldrig har varit belagd med upphovsrätt eller vars skyddstid har löpt ut. Huruvida en bok har blivit allmän egendom eller inte 

varierar från land till land. Sådana böcker är portar till det förflutna och representerar ett överflöd av historia, kultur och kunskap 

som många gånger är svårt att upptäcka. 

Markeringar, noteringar och andra marginalanteckningar i den ursprungliga boken fiinis med i filon. Det är en påiniimelse om bokens 

långa färd från förlaget till ett bibliotek och slutligen till dig. 

Riktlinjer för användning 

Google är stolt över att digitalisera böcker som h;ir blivit Jillmän egendom i samarbete med bibliotek odi göra dem tillgängliga för 
alla. Dessa böcker tillhör mänskligheten, och vi förvaltar bara kulturarvet. Men det här arbetet kostar mycket pengar, så för att vi 
ska kunna fortsätta att tillhandahålla denna resurs, har vi vidtagit åtgärder för att förhindra kommersiella företags missbruk. Vi har 
bland annat infört tekniska inskränkningar för automatiserade frågor. 
Vi ber dig även att: 

• Endast använda filerna utan ekonomisk vinning i åtanke 

Vi har tagit ftam Google boksökning för att det ska användas av enskilda personer, oeli vi vill att du använder dessa filer för 
enskilt, ideellt bruk. 

• Avstå från automatiska frågor 

Skicka inte automatiska frågor av något slag till Googles system. Om du forskar i maskinöversättning, textigenkänning eller andra 
områden där det är intressant att få tillgång till stora mängder text, ta då kontakt med oss. Vi ser gärna att material som är 
allmän egendom används för dessa syften och kan kanske hjälpa till om du har ytterligare behov. 

• Bibehålla upphovsmärket 

Googles "vattenstämpel" som finns i varje fil är nödvändig för att informera allmänheten om det här projektet och att hjälpa 
dem att hitta ytterligare material på Google boksökning. Ta inte bort den. 

• Håll dig på rätt sida om lagen 

Oavsett vad du gör ska du komma ihåg att du bär ansvaret för att se till att det du gör är laghgt. Förutsätt inte att en bok har 
blivit allmän egendom i andra länder bara för att vi tror att den har blivit det för läsare i USA. Huruvida en bok skyddas av 
upphovsrätt skiljer sig åt från land till land, och vi kan inte ge dig några råd om det är tillåtet att använda en viss bok på ett 
särskilt sätt. Förutsätt inte att en bok går att använda på vilket sätt som helst var som helst i världen bara för att den dyker 
upp i Google boksökning. Skadeståndet för upphovsrättsbrott kan vara mycket högt. 

Om Google b ok sökning 

Googles mål är att ordna väi'ldens information och göra den användbar och tillgänglig överallt. Google boksökning hjälper läsare att 
upptäcka världe ns böcker och författare och fö rläggare att nå nya målgrupper. Du kan söka igenom all text i den här boken på webben 
på följande länk |http : //books . google . com/| 



/ 



t 
\ 

/I 
O 

ÖFVERSIGT 



AF 




KONGL 
VET E^SKAPS- AKAMMIEMS 

F6llHAlirilI.I]VOAR. 



FJEBDE ÄROÄNOEN. 



Med Sju Taflor. 



r. A.- MoaaTSBY & söaca, 

Koagl. Boktrrckarr. 



LSocH^SLI.Hö 






Innehåll. 






1 

Matheihalik. 

Si«J. 

BiMusGy om tecknen x¥ ocb Lö^^{x) etc 62. 

Iälistéii, om eliiptiflka funciioners utveckling i continuerliga 

brik 295. 

Astronomi och Fysik. 

SujLsiiu, om planeten Neptanua . ~ 66, 102. 

SfAiUBc, A. 9 om olika magnetiserings-metoder 60. 

— — ^-% om galvanometertrftds motstånd mot elektriska 

strömmar 88. 

— — — om electromotoriska kraften i den Daniellaka 

kedjan 109. 

Sf^sasac, L., om Yidis barometer 216. 

WA.ujfta.mx, en ny goniometer 162. 

Kemi och Mineralogi. 

Berux, analys af Ramlösa belsovatten 114. 

— — om tartrylsyrade salters vattenhalt 227. 

BiRuuDSy om knallsyror . 1. 

— — om oenanthsyra 3. 

— — om giycerinvinsyra och glycerandrufayra .... 4. 

— — om^aoimaliaka saltbaaer • 119. 

— — om allophansyra 151. 

— — om kolsyaflad ethylozid 49. 

— — ref. Fbitxscbb om växtbaser i Pegaoum faarmala . 2. 

— — ,9 ZARnaascBt om bomuUakrut 5. 

— — y, ScaöNBEia om ligninkrut 83. 

^ — 19 WöHLBa om cyanarsyra 153. 

ScBKuiBBy om talkjordens atom vigt 68. 

-- — mineralformler • • • 69. 

^ — om angitens och amphibolena conatatution .... 70. 

^ — om neolith 70. 

^ — om mineralier inneh. tantalsyrelika metallsyror . 230. 



IT 

Sid. 

SvARBEiifi, L., om salpetersyrans förening m. nfigra kroppar 51, 214. 

— — — om zirkons egonlliga vigt 54. 

— — — om aphthonii 85. 

— — — om mesoxalsyra 113. 

— — — om talkjordens atomvigt 120. 

— — ■ — om ricinoJjsyra • 124, 

— — •: — om bomullskrut 165. 

\^ VVallmark, en ny Gasometer, Tab, 1 153. 

Geologi. 

Erdmaivn, om Sverges hornblende- och augitfdrande bergarter 90. 

— --om Öfvergångs-sandsten i Ångermanland .... 245. 

— — om gångar af granit i hypersthenfels 249. 

— — om svenska vallens höjning 274. 

— — om vattenmarken i Nyköpings skargård 297. 

— — ref. Nisssa om guldförande bildningar i Syd-America 240. 

Botanik. 

AoARDB, J., om nya akger från Mexico 5. 

AassCBOUO, om Fucus potatorum och Durvilbea 267. 

— om Laminaria bulbosa vid Norge 272. 

Filts, mycologiska anmärkningar 105. 

Stenbammab, om Gottlands laf-vegetation 17. 

Waolbbro, samtidiga observationer 128. 

Zoologi. 

BoRBHAN, om Strackgrashoppor 250. 

— -— nya svenska Homoptera 263. 

— • — nya svenska fjarilarter 299. 

- LoVÉir, om tungans beväpning hos MoUusker, Tab 2 — 6 . , 175. 

— — ref. MuRCHisoN om siluriska fiskar 145. 

NiLssow, om nya fossila vildoxar i Skåne It 6. 

— — om de fossila djurens storlek 273. 

Rsnius, A., ref. Falcorkss och Gautlbts Fauna antiqna Siva- 

lensis 72. 

_ — ref. J. MuLLsa om Basilosaurus 114. 

SuRDcvALL, om växtätande Carabici 200. 

_ -^ om Perdix coturnix i Sverge 201. 

— — om Telrao tetrix lagopides 201. 

^ WARLBiac, om missbildningar bos Insekter 100. 



« 



T 
Sid. 

Wailbba«, om Slickm yrornas fiender 257. 

tr— — nya slflgten af Agromyzidae, Tab. 7 259. 

Anatomi, Fysiologi, Medicin. 

EisnoHiii, om inandning af ethergas 90. 

RiTSUty A., om Sgg inuti flgg 37, 

— — I — om en egen hudkdrlel bos Rftfven 78. 

RETuvsy M., om chioroformgasens medicinska verkan .... 300. 

Ethnografi. 

Rinras, A., om cranier af Frankrikes flidsta invfinare . . . 27. 

— — — om cranier af Sandwichs-öboer och Oregon-indianer 34. 

— — — om cranier af Slaver och Tarkar 115. 

— — — om grekernes bafvadskålsform 207. 

— — — om finnarnes hufvadskålsform 211. 

— — — ref. Zkorb 019 menniskoracerna 19. 



fo/emnada afhandlingar . . . 38^ 80, 106, 217, 252, 292, 302. 
Akademiska angelflgenheUr . 117, 145, 202, 218, 252, 292, 302. 
Skioker till Biblioibeket 39, 80, 107, 145, 202, 218, 252, 292, 303. 

— — — zoologiska Museum . 40, 80, 107, 118, 147, 204, 222, 

255, 293. 

— — — botaniska Museum 40, 304. 

— — — mioeralkabinettet 222. 

— — — fysiska inslrumentsamlingen 107. 

Meleoroiogiaka observationer . 43, 81, 108, 148, 204,223,257,294. 



Rättelser. 

Sid. 255, rad. 14 nedifr. atlr NtMAii, Ut Hammii. 

— — — b nedifr. sl&r kuAH, las Åsoai. 

— 270, — 9 uppifr. atlr: utvecKling, läs: form. 

— 272, — 12 o. följ. uppifr. slår: GoirvBius lofVtr — — — 
med Laminaria buibosaf lät: Guirirtaus lofvar i Flora Nor^egica 1. c., 
att i Act. Nid. gifv^a en figur af FUeus btfureatus, men dl denna figur 
(tom af Erdliorbr hänföres till Lam, Bongardiana f jfr EmPbyc. Scand.)» 
•å vidt jag hannit efterte, ej boi dessa författare citerat, är anledning 
förmoda, det ingen upplysning frSn detta hfiil föranledt dem att anse 
FUcus bifureaiut Goith. synonym med Laminaria hulhosa* 



ÖFVERSIGT 

AV 

KONGL. VETENSKAPS-AKADEMfENS 

FORHANDLINGAR. 
krg. S. i »49* J& É. 

Onsdagen den 13 Januari. 

1. Knntlsyror. — Sekreteraren erinrade Akademien, 
M han under 1844 fbr densamma föredrog en åstgtmedan- 
Veämng af den så kallade knallsyrans kemiska natur (Öfvers. 
4844, sid. 17), enlift hvilken den vore en kopplad syra, hvari 
iopp/ingen ttr en qväfmetall, genom hvars ögonblickliga sdn- 
derdelning i metall och qvafgas, den hSiftiga explosionen upp- 
l^omnier, samt att vi, från denna synpunkt, kunna anses känna 
tre särskilta knallsyror, i hvilka syran, ON^O", Ur densamma, 
meo kopplingen ar antingen AgN, HgN eller ZnN. 

En Qerde knallsyra har nyligen blifvit upplflckt af Col- 
legialrådet FnrtzscRi i Petersburg, som jemte Hr Stkdyi un- 
dersökt dess sammansättning. Denna syra i%s fOrenad med 
kali, då en losning af osmiumsyradt kali med ofverskott af 
kali blandas med caustik ammoniak, hvarefter småningom an- 
skjuter ett salt i gula octaedriska kristaller. Detta salt inne-^ 
håller kali, forenadt med den nya knallsyran, och afbrinner 
vid upphettning Ofver +400® med en hsftig knall. 

Den med kalit forenade syran består af 4 at. osmium- 
syra kopplad med 4 at qväfosmium, som innehåller 4 at os- 
mium och 2 enkla atomer (I eqvivalent) qv&fve, OsN, hvars 
Ögonblickliga åtskiljande i qväfgas och osmium, vid en upp- 
höjd temperatur, åstadkommer knallen. 

Genom utvexling kan syran flyttas från kali på andra 
baser, t ex. barytjord, hvarmed den ger ett skOnt i prismer 



2 (^ '■ 

/i 
O 

ÖFVERSIGT 




KONGL 
VETEMMPS-AKåDEMJEKS 

F^ltHA]irBI.I]irOAR. 



FJEBDE ÄROÄNGEN. 



Med siu Taflor. 



r. A.- MOBSTBST & MÖMKK, 

Kmgl. Boklrrckarr. 



— 4 — 

med den oförändrade syran förenas till ett blysalt; ur hviiket 
den med sina förra egenskaper kan afskiljas. Dä vi hafva 
många isomera syror, och man icke kan säga, att likhet i 
sammansättning af en organisk syras brännbara beståndsdelar 
utvisar samma kemiska kropp , så kan man dock icke antaga , 
att tvonne syror, som efter utseende äro olika syrsflttnings- 
grader af samma radikal, också verkligen äro det, så vida 
icke den lägre genom syrsättning låter förvandla sig till den 
högre syrsättningsgraden , och då detta här icke visat sig vara 
fallet, så kunna också icke de tvenne ofvanföre anförda sy- 
rorna betraktas såsom olika syrsättningsgrader af samma ra- 
dikal. Till undvikande af de förvillelser, som kunna uppkom- 
ma af den antagna från oenanthyl härledda nomenklaturen, 
föreslår jag derföre dess bortläggande, och att kalla den af 
LiEBiG och Pelouzb upptäckta syran Sitinsyra, af oleum Siti- 
cum. Bran vins fuselolja, hvaraf den utgör en beståndsdel, och 
den högre oxidations-graden, med en bokstafsförändring af dess 
af Laurbnt gifna första namn Azoleinsyra, Aboleinsyra. 

Vid försök att genom blandning af koncentr. svaf- 
velsyra, glycerin och vattenfri sitinsyra, frambringa en ny 
olja, sitinsyrad lipyloxid, som dock ej lyckades, erhöll jag en 
kopplad svafvelsyra, af svafvelsyra och sitinsyra, som vid ut- 
spädnmg med en mindre portion vatten afskiljer sig och fly- 
ter upp. Denna syra är olöslig i svafvelsyrehaltigt vatten, 
men löslig i rent vatten och ger med kalkjord ett deliquescent 
färglöst salt af sitinsvafvelsyrad kalkjord. 



4. Glycerinvinsyra och Glycerindrujsyra. 

Sekreteraren tillade, att då glycerin i högst koncentreradt 
tillstånd blandas med sin dubbla atomvigt vinsyra eller fati- 
scerad drufsyra och upphettas till +4 50" eller deromkring, 
så uppkommer en utveckling af vattengas omkring hvarje korn 
af syran, och detta fortfar till dess syranär upplöst, då mas- 



— 5 — 

san flyter lagnt och är förvandlad till en kopplad syra, hvari 
glyoerin är kopplingen, lika som i de moCsvarande syrorna 
med etbyloxid och methyloxid. — Efter afsvalning är den 
nya kopplade syran balffast , brunaktig (af hettans inflytande) 
och seg så att den låter spinna sig i tråd såsom smält glas. 
Båda dessa syror äro hvarandra fullkomligt lika. De de- 
liqnescera långsamt i luften och gifva med kalkjord ett lätt- 
läst ofhrgadt salt, föllbart ur sin lösning med alkohol, som 
intorkar till en genomskinlig klar och glaslik massa. Saltet 
består af 4 at. kalkjord, i at druf- eller vinsyra och 4 at. 
glycerin samt kristallvatten. Med kali bildas också ett amorft 
salt, som icke utfälles af ofverskott af syran. Då till dessa 
salter sättes ett ofverskott af basens hydrat, afskiljes genast 
glycerin och ett vinsyradt eller drufsyradt salt bildas. Dessa 
syror voro förut obekanta. 



5. BomuUskrtit. — Till Akademien har Professor 
Zåktbdsschi i Venedig insändt en kort tryckt afhandling, Os- 
servazioni ed esperienze sulla pirosselina di Schoenbein ed in 
particolare sulla sua termo-elettricitä, hvari han tillkännager, 
att bomullskrutet vid upphettning blir negatift elektriskt, och 
att detta elektriska tillstånd tilltager i intensitet med tempe- 
raturen till en förvånande hog grad, men försvinner Ögon- 
blickligt vid afbränningen. Det antager afven negatif elektri- 
citet vid rifning så val mot lack som glas. 



6. Nya alger från Mexico. — Hr Adjunkt J. Agardh 
i Lund hade i bref till Hr Wahlbbhg meddelat, att han nu 
fulländat beskrifningen af de i Mexico samlade alger, som Pro- 
fessor LiKBUAicN i Köpenhamn Ofverlemnat till hans granskning. 
Dä emedlertid ännu nSgon längre tid torde fOrgå innan det 
större arbete utkommer, i hvilket dessa beskrifningar skola 



— 6 — 

intagas I hade Hr AoAaDH oFversttndt följande utdrag derur far 
att Akademien fOrelSggas. 

1. Lyngbya crassa noo, «p. cespite atroviridi subpenicillatim la- 

ciniato, filis crassis, annolis 48aa loogitadioe diametram fili vix 
superantibus. 

Vid mexicanska stranden af stilla Oceanen. 

2. Calothrix cyanea nw. tp, caespite cyaneo minuto fasciculato, 

filis a callo scutelliformi radiantibus simplicibus, inträ tabam 
latum byalinum annulos diametro subbreviores foventibus. 

Pä Sargasser i Garibaeiska sjön. 

3. Prasiola mexicana nw. sp. fronde irregulariter crispata et la- 

ciniata in laminam subumbilicatam ezpansa, areolis regulariter 
quaternatis. 

I backar vid Alpatlacbna. 

I. PcmcTSTis nw. gen. Fröns capillaris (simplex aat] ramosa, tuba- 
lösa, articulata, irregulariter areolata; diapbragmatibus tubum 
inlernum dividentibus byalinis; areolis peripherico strato singulo 
tubum circumdantibus I in cellulas irregulares indefinitas divisis. 

4. Pericystis asruginosa nov, sp. 

Vid Havanna. 

• 

ObaervdUio, Altera species bujus generis est Lemania? Corinaidi 
(MsRKGB., Lett. di 9 Nov. 1840) ex tfaermis lulianis oriunda. Genus 
ita constitutum inter Ulvaceas et Lemaniam ambigit, Ulis, roedianto 
praecipue Enteromorpha clathrata, proximum, ex altera parte sedem 
in syslemate certam amphiboli generis Lemanias figit. An potius tri- 
bus peculiaris constituenda sit, prope Ulvaceas disponenda, cui prae- 
ler Lemaniam et Stigonema Pericystis quoque adscribatur, dubito. 

5. Bryopsis pennatula nov. sp. fronde simplicinscolay circumscri- 

ptione sublineari, distiche pinnata, pinnis simplicibus subaeque- 
iongis cylindraceis obtusis. 
På mexicanska stranden af Stilla Oceanen (S:t Augustin). 

Obeervatio. Species Caulerparum et in collectionibus et apud Au- 
ctores magnopere confusae saepius obveninnt. Plurima nomine Cou- 
lerpte Sedoidis circumvecta specimina ad Gaul. claviferam pertinent. 
Haec autem species a Fuco Lamourouxii et Fuco Uvifero Tubh., qui 
una cum nostra varietate turbinata (in Alg. Rueppel.) speciem singu- 
lam formare videntur, forsan diversa ponenda est. Caulerpa fiagetti" 
formis Ag.^ quae a Kuetzis6 cum Ampbiboli filiformi Syaa conjungi- 
tur, est species ab hac diversissima. Nomine Cauierpte Ericifoliie vulgo 
obvenit planta a Turneriana specie ejusdem nominis distinctissima, cum 
Caulerpa Selagine ramentis cylindraceis elongatis undiqoe egredienti- 
bus multo magis conveniens, et vix nisi statura firmiore et apicibus 
ramentorum obtusis cum mucrone ab hac distincta. Hane e mari Bra- 
siliae et Indiae Occidentalis oriundam Caulerpam Lycopodium nominavi. 
Aliam speciem [CauL verticillaiam nob.) coram oculis habeo, fronde 



— 7 — 



miniiU bipollicari saperne Terticillia ramenlorum pluribus ornata, rt- 
mentis decompositU dichotomis sensim altenuatis cylindraceo-filiformi- 
bos insignem. 

6. Ectocarpus brev i ar t i cala tus noo. sp, caespite minato fusce- 

soente, frondibas repentibus radicanlibas alterne ramosis, ramis 
abbreviatis apice incurvis extrorsam ramuJosis rigidiusculis, arti- 
caHs fili primarii diametro sabbrevioribus, secandariorum vix ses- 
qailoogioribus. 

t^arasit pä Ghnoospora pacifica, vid S:t Augustin. 

7. Myrionema (?) expausura nov. sp. crusta expansa circumscri- 

ptione subdefinita fuscescente, filis cylindraceis arctissime stipatis 
articulatis, articulis diametro longioribus, endocbromate granuloso. 

Pä kalkklippor vid Vera Cruz. 

8. Asperococcus intricatus nov, sp. fronde tubulosa ramosa vago 

expansa subrepente, ramis intricatis sensim attenuatis decompo- 
sito-dicbotomis , apicibus furcatis. 

Vid Vera Cruz. 

9. Dictyota crenulata nov. sp. fronde basi stuposa decomposito- 

dichotoma, sinubus patenlibus, segmentis linearibus margine cre- 
oulato-dentatis, inferioribus angustioribus subincrassatis , supé- 
rioribas lingalatis, areolis rectangularibus, sporis per totam su- 
perficiem sparsis. 
rå mexicanska stranden af Stilla Oceanen (S:t Augustin). 

IL CHsroospoEA noe. gen. fröns cylindraceo-compressa ecostata, a callo 
radicali estuposo surgens repetite dichotoma, cellulis hexagonis 
per totam frondem aequalibus, superficialibus minoribus, endo- 
cbroma granulosum foventibus contexta. Fruclus ... an in 
verrucis lateralibus, e cellulis radiantibus constitutis, demum 
evoluti ? 

Genus Sporochnoideum, Garpomitrae proximum. 

10. Gbnoospora pacifica nov, $p, fronde caespitosa e cylindraceo- 

compressa, decomposito-dicboloma fastigiata, segmentis nudis con- 
formibus, axillis acutis. 

På klippor vid S:t Augustin i Stilla Oceanen. 

11. Ghnoospora atlantica not;, sp. fronde cxspitosa e cyiindra- 
ceo-compressa sensim attenoata di-polychotoma decomposita ra- 
mentisque conformibus prolificantibus obsita, segmentis infra 
axillas dilalatis. 

Tid La Guayra ocb Puerto Gaballo på stranden af södra America. 

(Binders Herbarium). 

12. Sargassum hystrix nov. sp. caule Oliformi teretiusculo un- 
dique ramoso, foliis oblongo ellipticis acuminatis costatis obso- 
lete glandulosis serratis aut integriusculis, vesiculis in petiolo 
ipsis breviore sphaericis muticis, receptaculis axillaribus dense 
aggrcgatis ancipitibus verrucosis torlis dentato-spinescentibus. 

På Gampecbe bankarne. 






— 8 — 

i 3. Sargassitm Liebmanni nov. ap. caale filiformi teretiuaculo 
uDdique ramo80| foliia lancaolatis acuminatia coalatis e^slaodulo- 
sia apinaloao-denUtis ondalatia tortisque, vesiculis id petiolo 
aubfiliformi ipaia braviore aphsricia aabmarginatia apicalatia, re- 
ceptacaiia azillaribiu denae aggregatia ramoao-cymosia triqaelro- 
priamaticia tortia dentato-apinaacentibua. 

På mexicanaka atrandon af Stilla Oceanen. 

14. Sargaaaum affine noo. ap. canle filiformi laevi, foliia coalalts 

aingula utrinque aerie glanduloaia lanceolato-Iinearibaa argute 
aerralis, veaiouHa in petiolo teretiuaculo ipsarum longitudioe 
aphericia muticia, receptaculia axillaribua furcato-ramo^ia cylin- 
draceo-lancoideia verrucoaia inermibua. 

Emellan Cuba och Jamaica. 

15. Nemalion virena nov. ap. fronde compreaaa, e gelatinoao cor- 

nea, abbreviata repetite furcata, aenaim attenuata. 
På Mexicanaka atranden af Stilla Oceanen. 

16. Liagora leproaa nov. sp. caule compreaao aubgelatinoao. calce 

pulverea incrnatatOy dichotomo^fastigiato raroeotia denudato, aeg* 
mentia aogualioribua, nltimis apice virescentibua. 

Vid Vera Cruz. 

Excur$uM de natura Nemalheciorum. Organa illa, quae Nemathe- 
cia et Sirothelia appeilarunt, licet in roultis Algis et quidem Tulgalis- 
simia observata fuerint, naturae tamon magnopere dubia manaerunt. 
Eadem reproductiva organa eaae auapicatua est Gbbvillb. Mortackk, 
detectia sphaeroaporis Fuci Griffithaiae Tuan. — in ipsia articulia filo- 
rum Nemathecii nidulantibos — , primam obtulit ob«ervalionem , lu- 
men quoddam aupra haec organa apargentem. Suadentibna iisdem 
Faci Griffitbaia» apfaaeroaporia, hane quoque opinionem de Nematfae- 
ciisy nimirum ut in ipais articulia filorum moniliformium spbaerospo- 
raa gignerent, foviaae videtur Phycologiae celebris Auctor. Ipse or- 
gana illa, quae conaentiente voce Algologorum Nematbecia dicuotur, 
cum aliia quibuadam alio nomine in Peyaaonellia et Pol y ide designata 
comparana, et raram obvenientiam aphaeroaporarum in plantis aaepia- 
sime Nematbecia gerentibua perpendens, Nematbecia fructua eaae ste- 
rilea et abortientibua sporis mutatoa declaravi. Eadem vero aut, ab- 
ortientibus sporia capaularibua, capaularum loco eaae, aut abortien- 
tibua aphaerosporia (in aliia individuia) eVolutionem aistere abnormem 
atrati apbasroaporaa procreantia. Hoc autem adjicere auaua aum, ut 
ai aliquando aphaeroaporia Nematbecia onusta detegerentur, inter fila 
Nematbeciiy potiua quam in ipaia articulia filorum^ spbsroaporas nä- 
tas exapectarem (Alg. Med. p. 64). 

Hypotbeain olim prolatam facta obaeryatione bodie confirmare 
contigit. in apeciminibua recena investigatia SpKterococd repenh'$ fo- 
liola quaedam Nematfaeciis incrustata deprehendi. Nematbecia haec in 
media pagina frondiay pulvinaria ad instar minuti expansa, filis mo- 
niliformibua densiaaime atipatia constabant. Fila autem ipsa, quam 
in aliia Nematheciia tenuiora, et endocbromate dilutiore colorata. In- 
ter fila et cum bia ad atratum exleriua frondia erant adfixae sphaeros- 



— 9 — 



pone^ p«dioello breviMtmo snffoltiey abIoDgo-«pb«roide«, crociatim 
forma el Bita cam splueroiporui P^yMoneUi» omiuno coQYe- 



Yariae ex hac observalione flaani oonBoqaenti»: 
Uo DiversflB naturaB apparent Nemathecia illa 9 in quibos sphae- 
roiporae in ipsis articolia filoram generantur, at qu« aphxrosporas ut 
oi^na propria filis circamdata garant. Species itaque diversis bis 
fractibiui donataa ad diversa genera referri debere, facile patet. Gon- 
siat iosaper sphaerosporas in Chondro crispo infra epidermidem frön- 
dis al in Gigartina nasci. Nec minores sunt différentias, quas in stra- 
ctora frondia generum Spongiocarpearam obaervantur. Aat itaque ex 
bac triba genera nonnalla eliminanda aunt, aat forsan meiiaa tota 
tribas dissolvetur et genera, qaae continnit in alias et diversas tribua 
removeantar. Qaod qaidem imprimis suadent i:o Spharocoeeu$ repens^ 
qai cam atractara frondis Gracilariae Nematbecia Spongiocarpearam 
jQDgit; 2U} Bypmga pannota nob., qaae spbaerosporas in verracis Ne- 
matbecia aemulantibos et extra frondem prominentibus gerit; d:o Fth' 
citf GriffUhsue, qui spbaerosporas aliter constructas et sitas fert , et qui 
pTsterea, considerata ejasdem cam Ahnfeldtia affinitate, forsan etiam 
IrucUim capsalarem diTersum olim mönstra bit. 

2:0 Nematbecia detecta Spbaorococci repentis removent hane spe- 
ciem, qaam antea saadente structura frondis ad Graciiariam referri 
posse credidi, in aliad genus, forsan identicam aut saltim non longe 
alienam ab illo, qaod Kubtziiig nomine Pbyllotyli et typo Fuco mem- 
branifolio condidit. Hoc aatem sequenti modo definitum et limitatum 
Tolaerim. 

PflTuoTTLVs. Fröns cellulis rotundatis versus superficiem minoribns ra- 
diantibaS| granuloso endocbromate farclis, contexta. Favellidia (?) 
inträ pericarpinm pedicellatum , apice demum carpostomio aper- 
tum, nidulanlia, nuclenm sporarum compactam, reticulo filorum 
cobibitum foventia (species 1, 2, 6). Sphaerosporae in Nematbeciis 
auperficialibus puWinatim expansis evolutas, inträ perisporium, 
pagioae frondis pedicello brevissimo affixum, singulae nidulantes, 
oblongae, cruciatim divisae (spec. 1). Huic pertinent species: i. 
Spb. repens Ag.; 2.Pbyll. australis J. Ag. mscr. *); 3. Spb. 
microcarpus Ag^ 4.Spb. concinnus Ag. (excl. var.); 5. Pbyll. 
flabellatus J. Ag. mscr. **}, et 6. Pbyll. membranifolias 

KVETZ. 

3:0 Si conjicere fas est Spbaerosporas in speciebus Cbondri, quae 
Neoiatbeciis instructae sunt, eodem modo sitas et constractas esse ac 
illas in Pb. repenti vidimusi sequitur, at genus Gbondri in duo divida- 



*)17. Ph australis nov, $p. fronde lineart sabplaoa erocta repeli te 
dichotoma, apictbus acutiusculis, faveliidiis e margine pediecilalis. 
(Mar. Aastral. in Hbrio Agabdh). 

**) 1& Ph. flabellatus nov. »p. fronde angusta lineari compressa de- 
composito-dicholoma fkstigiata» apidbus acami natts. (C B. Spei» 
HiivtT !} 



— 10 — 

tur, quorum unnm fronde fil is plus minns densis loogitudiDalibuSy 
versus saperficiem in fila moniliformia abeantibus, contexla et spbae- 
rosporis infra saperficiem evolatis dignoscetar, et baic nomen Chondri 
cum KuETziRGio forsan conseryemas; alterum genus fronde cellulis an- 
gulatis versus superficiem minoribus constituta et spbsrosporis inter 
fi]a Nematheciorum evolutis distinctum. Ulud Gbondr. crispnm et Ch. 
canalicaiatum complectitur, huic pertinent reliquae species veteris ge* 
neris, nomine Oncotyli forsan nominandae. 

Grateloupia Sternbergii var? versicolor (J. Ag. mscr.) fronde 
subcarnosa plana pluries pinnata, pinnis linearibus utrinque at- 
tenuatis, fere ad apicem frondis continuatis, sursum sensim bre- 
vioribus, ulttmis subspinuliformibus. 
Vid S:t Augustin pä Mexicanska stranden af Stilla Oceanen. 

19. Grateloupia prolongata nov. sp. fronde submem bra nacea pla- 
na, infra medium subsimpliciter pinnats, supra medium subnuda 
et in laminam Jineari-altenuatam longe prolongata, marginibas 
integerrimis. 

Vid Pocbetti på stranden af Stilla Oceanen. 

OhserviUio de limilUms GigarUtKe» Genus Gigartinae, quale in 
Ålgis medUerraneis (p. 103) construere ausus sum, in plura dissolvere 
conatus est Kubtzirc; sed nec ab ipso ullos nova genera disjungentes 
characteres propositos video, nec mibi ullos invenire bucusque con ti- 
git. Character enim Cystocarpiorum , quae in Chondracantho clausa, 
in Gigartina carpostomio aperta nuncupat, ita certe est corrigendus, 
ut in utroque genere cystocarpia, initio clausa, demum aperta sint. 
Praeter species olim (I. c. p. 104} a me generi adscriptas, sequentes 
hodie eidem vindicare potuerim: F. oUveatus Tvrn,j Gig. canctliculaia 
Hårv, (= G, Lindleyana /. åg, Symb.)j G, l^ssonii Bort, Sph, papiUatus 
Ag.j Sph. volan8 Ag.j Sph. atiriatus Ag., et Sph. radula Ag. A genere 
autem ullerius expellendac: Gig. muricata Post» et Ropr., quae est 
species Endocladiae J. Ag; Gig, gelalinosa Endl,j G. gelidium EiroL., 
G. ieiformis Endl,, G. epinosa Endl. et G. eerra, quae genus proprium 
Spbaerococco Grev. proximum formare videntur; Gtg? corniculaia /. 
Ag,, G. horrida Gret. et G, spinella Grev,, quae ad Hypnsam träns- 
ferri opportel; G. subulata Grev., quae est Gystoclonii species; Gig. 
tenera J. Ag. Symb , quam Ghrysymeniae speciem existimo. Reliquae 
ab Endlicheeo {Gen. Plant. Mänt. III.) enumeratae species sunt mibi 
tantum descriptionibus cognitae. 

20. Cbaetangium cbilense nov, ep, fronde decomposito-dicbotoma, 
segmen tis subcuneato-linearibus carnoso-crassiusculis a margine 
saepe prolificantibus, prolificationibus fructiferis elongatis simpli- 
ciusculis. 

Vid Valparaiso (Binders Herbarium). 

In multis cum descriptione Notbogeniae variolosae Moht. con venit, 
an vero identica sit baec cum nostra, nullo viso specimine de- 
finire non audeam. 



— 44 — . 

21. Gelidium serrulatum no9> tp* r^dice fibrosa^ fronde filiformi 
compressa, 3*4-pinData, pinnis suboppoaitia distichia, pinnellia 
clavato-linearibus subtilissime serrulatis» 
Y'h1 La Gaayra och Puerto Caballo på stranden af Södra America. 

(Biii]>BRs Herbarium). 

Excuretis de Gelidtorum tribu constituendcu Fruetum capaularem 
Gelidii a fructibus aliarum Algarum non parum differre, antea mon- 
strare conatas sam. Pustulx ad instar spbaericae capsula novella ori- 
tar, in lateribus planis frondis compressae aeque et hemispbaerice pro- 
mioula. Si haec dissecatur, apparet placenta compressa inter angulos 
capsalx ancipitts exteosa, iisque ita concreta, ut conceptaculum in 
iKulamenta duo longitudinalia dividatur, quorum quodque hemisphae- 
ram soae paginx eflficit. Placenta, quae inter hemisphaeras interme- 
dia extenditur et ntriusque faemisphaerae planam basin constituit, a 
fornicato hemisphaerx tecto libera et separata est, filis tantum sparsis- 
simis inter utraque extensis. Sporae minutae obovatas, placentae sub- 
verticaliter insidentes, inträ spatium hemisphaerae numerosae, in ter- 
mioali articalo fiH sporigeri tantum evolutae. Ipsa placenta filis in- 
Iricatis constitata apparet. 

Gelidia itaque fructus formam offerunt, favellidiis veris forsan 
indole proximam, at constanti obvenientia geminorum, simul evolu- 
toram, diversam. Dum tantum in generibus illis Suhriae et Gelidii, 
affioftate proximis, conceptacula ista innotuerant, rectius mihi vide- 
batar eadero at favellidia geminata existimare. Quum vero hodie ean- 
dem stracturam in alio qnoque genere inveni, capsularum propriam 
formam in istis frnctibus agnoscere cogor, quam nomine Didinidii sa- 
latare debere credidi. 

Qao vero facto fortan justum erit, novam tribnm illis conatitn- 
ere Algis, quibus haec est fructuum indoles. Genera bia donata sunt 
Geiidium^ Suhria et Eutkora. 

Gbaracteres Gelidii et Sufariae antea {in Algis mediterr. et Adoer- 
ur. p. 42 et sequ.) exponere conatus sum. Suhriam a genere Gre- 
Tilleano Phyllophoras sejunxi, praeter Phyllophoram vittatam etiam P/l 
pristoidemj Ph, 8pis$am Svhb et Ph. reptantem Suhr (si haec a Ph. 
pristoide revera differat) complectentem *), Sequentes autem cbaracte- 
res exbibet: 

UL EvTBOtLk nov, gen. Fröns cellulis rotundatis in axi majoribus con- 
texta. Diciinidia frondi (juxta marginem) immersa et utrinque 
bemisphaerice prominentia, inträ pericarpium tenue cellulosum 
bilocularia, sporas pyriformes pedicellatas ad placentam longitu- 
dinalem, loculos disjungentem, utrinque gerentia. Spbaerosporaa 



*j E r«liqui« speciebus PhyllopboraB pertioeot Ph, seminervis et Ph. 
crenulaia ad Cryplonemiain; Ph. ohtusa GnEr, est Detesseriearum 
genus, coccidia bemispberica et sphaerosporas oblongas cruciatim di- 
visas in foliolis propriis a fronde prolificantibus gerens» PhyllopboraB 
veris speciebus pertineDt fructus a Gibvii.i.e eximie depicti et illustrati, 
mihi aotca obscuri, hodie fructibus maturit visis perspicui. 



— 18 — 

frondi immarHBy rotandaUp, triangole divisc. Species sequen- 
tea, ad RhodomeDiam antea relatas, oomplectitar: 

1. Euth. cristata; 2. Eath. rostrata; 3. Eath. Fabricia- 
na; 4. Eutb. Baerii (Rhod. Baeri Post. et Rupb.) 5. Euth.? Jaer- 
gensii; 6. Euth.? Bangii; 7. Eatb.7 perreptans. 

Excursus de Cyatoclonieis. Opinionem olim protuli {Alg. Med, 
p. 64) favellidiis non semper eandem esse origioem. Favellidia ni- 
mirum nonnulla, qualia in Ghondro ex. gr. proveniant, ita oriri, at 
stratum Bioram aut cellalarum sporas producenlium magis magisquo 
evolvatur et plexus producatar filorum laxioram, inter qaae, per co- 
hortes singalas aut plures, cellulae sporigenae nascuntur, singulae sin- 
gulas sporas generantesy sed omnes cujusvis cohortis in nucleos sin- 
galos aut plures demum congIobat«. Quot itaque sporis constat, tot 
cellulis suam originem debet cobors aut nucleus quisque. In favelli- 
diis autem aliis aliam sporarum originem observare credideram; sio- 
gulis nempe cellulis, quarum endocbroma in sporas numerosas dilapsum 
fuerat, nucleos aut cobortes singulos oriri. Rem ita se habere, ho- 
die convictus sum, unde hujus generis fruetus voce Ealidii designatos 
volui| illis termino Favellidii servato. 

Algas diversis bis fructibus donalas tribus dtirersas formare de- 
bere, justi barum rerum aestimatores nobis forsan concedant. Novam 
itaque familiam e membris in systemate dispersis bodte constiluifflus, 
cui nomen a Kuetzingio datum conservari posse crediderimus. Genera 
sequentia buic tribui subjungo: 

1. ÅBRFBLDnA (Fa. FL Scan, mut, UmiL). Fröns cellulis hexagono-pris- 
maticis versus superficiem minoribus, endocbromate granuloso re- 
pletis, contexta. Kaiidia frondi innata, subprominentia, extus 
strato nemathecioideo tecta, sporas numerosas inträ cellulas prx- 
gnantes evolventia. Spbacrosporae in strato Nemathecioideo evolu- 
tae . . . . . Algae teretiusculae cornea;. 

Species sunt: Abnf. plicata (Sph. plicatus Ag.) 

Ahnf. concinna (Sph. concinnus var. immersus Ag.) 

22. Abnf. gigartinoides nov. ap. frondibus caespitosis teretibus 
decomposito-f urea tis ramentisque simpliciusculis obtusis subsecua- 
dis obsitis. 
Vid S:t Augustin pä Mexicanska stranden af Stilla Oceanen. 

2.? GTHNOGOKcaus {Märt. Br<u. muL limit) Fröns cellulis angulatis, 
intertextis minoribus anastomosantibus, versus superficiem in cel- 
lulas radiantes abeuntibus constituta. Kalidia Spbxros- 

porae in strato Nemathecioideo extra superficiem frondis promi- 
nente evolutae, in articulis filorum näts,* radiatim dispositae, cru- 
ciatim divisae. 

Unica mibi nota species est G. Griffithsiae (Sph. Griffithsiae Ag.) 

3. Ctstogloiiiuh {Kukti» Phycol. p, AOA.) 

Originem sporaram multarum inträ cellulam singulam evideniissi- 
me vidi. Prsterea in analysi a Kuetzingio data nihil mutandum* 



— 13 — 

Spedes aatem generis hujas insuper sunt Sph. subulaius Ae. et? 
^ åifftcUis Ab. 

4. CiLOPBTLus {KuETM, Phycol. p. 400), Fröns cellulis rotundatis gra- 
nulosis, reticulo minorum cinctis , contexta. Kalidia ad frondem 
aut ad fimbrias sessilia, extus strato cellularum anastomosantium 
el radianiium tecta, sporas numerosas in cellulis pregnantibus, 
reticnJo anastomosantium cinctis, evolventia. Sphaerosporae in ar« 
ticaiifl supremis strati superficialis singulae, rotundatas, cruciatim 
dinsae, macolas informes in pagina frondis subprominentes efft- 
cienles. Algae planae roseae, saspe fimbriatae. 

Species sunt 1. CaL variegata Kuetz. 

2. Ca I. alcicornis (Rbodomenia alcicornis J. 'Ao.) 

3. Ca I. laciniata Kubtz. 

4. Cal. discigera (Rbodomenia discigera J. Ac. *). 

5. Cal. australis nw.sp.**) 

Ohtervadio. In dissertafione de Ctenodo, Delisea et Lenormandia, 
intet multa quae praeclare disputat Cel. MosTACNEy nonnuUa obveniunt 
baud adoptanda. De Ctenodo verba faciens, conlendit: "Dans cetto 
singuliére fractification, on voit de la maniére la plus évidente, que 
les filaments, dans lesquels se förment les tétraspores, sontTépanou- 
issemeoi et la terminaison de ceux qui parcourent le centre de la 
froBde et constituent son systeme médullaire ou axile, ce qui con- 
tredit formellement i'assertion suivante de M:r J. Agardb: si denique 
vera sunt, quae de utriu!»que organi diversitate attulimus, nimirum 
atraque in eodem individuo numquam obvenire, evolutionem utrius- 
que esse plane contrariam, unum esse interioris, aiterum vero exte-^ 
riorit Birati proéktctum/* Plantam fructiferam mibi quoque examinan- 
ti, nibil sese obtuiit, quod legi generali a me enuntiatae de ortu Spbae- 
rosporarum contrarium existimandum sit. Stratum medullare consti- 
taitur tubo centrali articulato singulo, filis- tenuioribus circumdato; 
ex bis proveniunt alia fila moniliformia radiantia, et ad baec adfixa; 
sant spbaerosporae. Spbaerosporas itaque esse strati exteriör is produ- 
clam, baec planta aeque ac omnes aliae demonstrant. Quod vero in 
NefflatheciofiO iUo strato oxteriori immersas nidulantur spbxrospors, 
hoc non magis in bac planta , 'quam in unaquaque alia (Hypnaea, 
PeTssonellia), cujus spbaerosporae in Nematbecioso strato evolvuntur, 



*) PiMtqaam banc speciem in Sjmbolis meis deacripseram , specimina 
ffQCtigera tam planta Capensis tum Tingitaaae videre licuit, quae plan- 
\Må diversas esse monstrant. Planta Capensis est revera Cal. laciniatae 
affinitate prozima et structara convenienSy at Kalidiis frondt immer- 
sis diversa. Alga rero Tingitana Cbrysymeniie species videtor, unde 
non immerito Mohtaghbus eandcm ad Genus Halymeniae, quale olim 
oonslitatam fuit, retulerit. 

**) 23. Cal. a astral is nov. sp. fronde dichotoma, marginibas integer- 
rimis, segmeotis cuneato-linearibus» ultimis rotandato-obtusis , 
Kalidiis disco frondis immersis. 
Mare aastrale in Herb. AoAaDR. — Habitus fere Spb. corallini Bost. 



— u — 

legem mutat. Nec ullam plane dat ansam haec alga, analogiam quan- 
dam inter utraque organa fructificationis assumendi; ut pollen et ovu- 
lum, polariter opposita sunt et semper manebunt! 

Deliseam quod attinet, incertum puto an genus hoc revera cam 
Galocladia identicum sit. Fn Delisea fimbriata abeunt nervuli eviden- 
tes, tubo centrali percursi, ad quemque dentem frondis; an idem in 
reliquas species a Mohtagiib allatas quadret, dubito. Gaeterum sine 
dubio a Mortagnb injuria conjunguntur CcUocladia fnächra et Sphtero^ 
eoccus fiacddus Suatu Licet enim specimen nullum autbenticum Calo- 
cladias viderim, et forma dentium frondis, et situ fructificationis, 
utraque differre suspicor, velut loco natali longe di^unguntur. 

24* Hypnsa pannosa noc, sp. frondibus a casspite decambente 
densissime-intricato decomposito-ramosissimo surgentibus, ere* 
ctiusculis teretibus, infra medium nudis, supra medium ramu- 
losis, ramis simpliciusculis conico-subulalis subsecundatis. 
Vid S:t Augustin, i Stilla Hafvet. 

Excur9U8 de limitatione Generum Sptuerococcoideorum. Opusculum 
de algis Mediterraneis scribenti mihi, structura spbaerosporarum in 
paucissimis tantum hujus tribus speciebus innotuerat. Structura ita- 
que frondis et diversitate coccidiorum characteres generum fan da re 
tunc tantum licuit. Kuktzimg vero dein, detectis spbaerosporis in plu- 
ribus, insignes spbaerosporarum differentias adesse monstravit, quibus 
ducentibus genera nonnulla bene condidit. Ulterius hac directione 
procedens, sequenti modo genera definire et circumscribere tentavi. 

i. Htpnåeå. Fröns cellulis oblongis angulatis versus superficiem mi- 
noribus contexta. Goccidia bemisphasrica , juxta marginem fron- 
dis sparsa, sporas obovatas, ad placentam basalem affixas, inträ 
pericarpium cellulosum, carpostomio apertum, foventia. Sphae- 
rosporae ad basin ramorum hinc tumidam dense stipatae, inter 
fila subnematbeciosa nidulantes, oblongae, zonatim divisx (spe- 
cies 3! 4! et 10!]. 

Species sunt: 1. H. flagelli form is Grby. mscr. (ex India Orientali.) 

2. H. nigrescens Gbbv. mscr. (? F. hamolosus Esp.) 

3. H« spicifera Habt. (Gracilaria spicifera Sonm.) 

4. H. musciformis Lamour. 

5. H. Rissoana J. Ao. Alg. Med. 

6. H. hamulosa Gbby. (? Gigartina cornuta Lamodb.) 

7. H. sp in el la (Spb. spinellus Ao.) 

8. H. divaricata Gbbv. 

9. H.7 rangiferina (F. rangiferinus Tubv.) 

10. H. pannosa J. Ao. 

11. H. corniculata (F. corniculatus TuBir.} 

12. H.? horrida (Spb. horridus Ac.J 

2. Gbacilabia. Fröns cellulis oblongis, aut angulatis, aut rotundatis et 
endochromate granuloso replelis, versus superficiem minoribus 
contexta. Goccidia ad frondem ramosque sparsa hemispbaerica 
apiculata, aporaa obovataa ad placentam centralem affixas iotra 



— 15 — 

pericarpium, carpostomio apertum, foventia. Sphsrosporae per 
frondem spårs» obloDgae cruciatim divisae (spec. l! 2! 4! 8! et 9!). 

Species sunt: 

A. Geaculabia. Frondis cellulis angulatis, cellulis pericarpii inordina- 
tis angulatisy placenia elevata hemisphaerica. 

1. Gr. erecta Gret. 

2. Gr. confervoides Ga. 

3. Gr. divergens (Sph. divergens Ag.) 

4. Gr. armata (Sph. armatus Ag.) 

B. Plocaua. Froodis cellulis rotundatis eadochromate granuloso re- 
pletis, cellulis pericarpii radiatis, placenta minuta basali. 

5. Pl. Helminthochorton Endl. 

6. Pl. du ra Endl. (? Gracil. Durvillaei Post. et Rupa.) 

7. PL lichenoides (Sph. lichen oides Ag.) 

8. Pl. polycarpa (Grac. polycarpa Gibv.) 

9. Pl. compressa Ehdl. 

10. Pl. disticba Endl. 

11. Pl. cervicornis (Sph. cervicornis Ac.) 

12. Pl. corticata J. Ag. (Symb.) 

13. Pl. multipartita Ehdl. 

14. Pl.? Lam ber ti i (Spb. Lambertii Ag.) 

c. AcaoPBLTis (Melantbalias et Acropeltidissp. Mor tagne). Nul- 
Jos characteres, quibus a Plocaria distinguatur, detegere valui. 

15. Acr. cbilensis Mont. 

16. Acr. obtusata J. Ag. Advers. 

17. Acr. abscissa J. Ag. Advers. 

18. Acr. Jaubertiana (Melanthaliae sp. Montagne.) 
In structura Pericarpii et frondis, nec non in placenta aut basali 

aat elevata, differentiae adsunt, qus sectiones supra allatas po- 
stnlare videntur. An vero faae sectiones rite circumscriptae sint, 
nondum dicere ausim, coccidiis in dimidia fere tantum parte 
spocierum adhuc cognitis. E genere autem ozcludendae: SpK 
repenM Aq.^ qui sphaerosporis detectis, species Phyllotyli nobis 
evasil; ^$. öifftcilis Ao, et Sph. purpurcucenåj qui Cystoclonii 
species sunt, atque Plocaria cordalis Endl,^ quas typum sistit 
Solieriae. Reliquae ab Endliciero receptae et supra a me non enu- 
meratae species, nobis tantum descriptionibus cognitae sunt. 

3. Rbodomkxia. Fröns cellulis rotunda to-angulatis, versus superficiem 
minoribus, contexta. Coccidia hemisphasrica juxta margioem fron- 
dis sparsa, sporas obovatas, ad placentam centralem affixas, inträ 
pericarpium cellulosum, carpostomio apertum, foventia (spec. l! 
2! 3! et 4!). Sphaerosporas juxta apices frondium in soros in- 
definitos collectae, rotundatae, cruciatim divisae (spec. l! 2! 5! et 6!). 
Species sunt: 1. Rh. palmetta Grev. 

2. Rfa. corallina Grby. 

3. Rb. linearis J. Ag. Symb. 

4. Rh. flabellifolia (Sph. flabellifolius Bort). 

5. Rh. polyides J. Ag. 

6. Rh. palmata Gsky. 



— 16 — 

4. Calliblcfbaim. Fröns cellulia rotandato^-angulatis, yerws saperfi- 

ctem minoribusy con texta. Goooidia aQbspb«Bri€a , ad fimbrias 
frondis sessilia, aporas ad placeDtam centralem aflfixaa inträ pe- 
ricarpiam cellaloattniy carpoatomio apertaaiy fovantia. Sphaerosporae 
per frondem aut in fimbriis spårs» , oblongae^ zonatim di visse. 

Species sant: 

o. SphfBroaporU in fimbnié nidulaniUmt, 

i. C ramentacea (Delesseria ramentacea A«.) 

2. G. fifflbriata Kdkti. 

3. G. jabata Kum. 

6. SphiBro^HH'is in ipsa ftonåe sitis. 

4. G* ciliala Kiteti. 

5. G. bifida (Sph. bifidus Ag) 

Obs. G. Biflda, quae habita a ceteris abludit, a Kubtoroio ad Spbaero- 
coccum träbitar. Sphaerosporae evidenter zonatim divisae, quin 
antecedentibas generibus adnumeretur, vetant. Pericarpii cellulx 
intimas polyedrae, superficiales rotundatae. 

5. HzaiirGiÅ (J. Ag. Alg. Medit. et Advers. p. 44.) 

6. SpuAsaococcDs (Grby. Alg. Britt, et J. Ag. Alg. Med. p. 154.) 

7. (lY.) EncBBUMA (J. Ag. mscr). Fröns costata, costa vix prominen- 

te, cellalis medullaribus tenuissimis filiformibus intricatis (ttfbo 
centrali nullo), exteriorihus rotandatis, peripbericis minatiasimis. 
Goccidia .... Sphaerosporae (oblongae craciatim divisae?) 
Species sunt: 1. Each. ecbinata (Sph. ecbinatus Sura mscr). 

2. Each. gelidium (Spb. gelidiam J. äg.) 

3. Euch. serra (Gigartina serra J. Ag.) 

4. Each. spinosa (Spb. spinosus Ag.) 

5. Each. isiformis (Sph. isiformis Ag.) 

6. Each. gelatinae (Sph. gelatinas Ag.) 

7. Each. ? Wrigtii (F. Wrigtii Tubh.) 

A Spherococco hoc genas differt defecta tabi centralis, quem me- 
dallaria fila in Spfaaerococco cingant, et sphserosporis cracialim 
divisis (si minimum F. Wrigtii buc revera peKinet). In Spfaaero- 
cocco sant aphasrospor» zonatim divisae (fide Kubtzimg]. 

23. Polysiphonia perpiisilla noo* ap. caespite minutissimo ob- 
scure purpureo, filo primario repente radicante, secundariis ver- 
ticalibus sparsis sabulatrs subsimplicibosi articulis dtametro bre- 
vioribus. 

Yid S:t Aagastin i Stilla Oceanen. 

26. Polysiphonia caspidata nov, ap. filo primario a basi artica- 
lato polysiphonio simpliciusculoy ondique obsilo ramentis abbre- 
viatis sobulatisy ad basin ramulo singalo aut binis conniventi^ 
bas armatisy apice dein producto nudOy articulis ramentoram 
diametro subaequaiibos. 

Vid Vera Gruz. 

27. Polysiphonia dictyuras nov. ap. caespHe erecto abbreTiato, 

filo primario a basi articalato palysipbonio aimpliciaaculo, an-- 

diqae 



— 17 — 

diqoa obsito ramenlis abbreTialis basi nadis moz ramaloéis, ra- 
malis diTaricato-reflezis subalatis, inf\9rioribas compositis, arti- 
cnlia fili prlmarii diametro duplo brevioribus, ramen tornmaequa- 
libua. 
Vid Pocbeiti pä Mezicanaka stranden af Stilla Oceanen. 

28. Poljaipbonia thyrsigera nov* <p. caespite erecto abbreviato, 

fiio primario a basi articalato polysipbonio simpliciuscalo, undi- 
qae obailo ramentis abbreTiatis ramoaiasimis thyreoideis, ramulis 
craaaia, inferioriboa sabreflexia aimpiicibus aat furcatia, articulia 
diametro daplo et ultra brevioribua. 
Vid La Gaayra på stranden af Södra America. (Bindbks Herbarium.) 

Cam aotecedentibus doabos speciebas ad seriem Polysiphoniam hu- 
jos generis referenda (Cfr. j. A«. Alg. Med. p. 142)« 

29. Dig lyor os Occidental is nov. sp. fronde dicbotomo-ramosa , 

ramis inferno pancis nudis, superne numerosis, reliculo continuo 
saccaliformi vestitis cylindraceis utrinque atlenuatis, ramentis 
alterois sorsum deorsumque cum vicinis connatis reticulam fe* 
nestratam formantibus articulis diamelro subaequalibus. 

Vid Vera Gruz. 

Haic generi pertinet, praeter speciem Boryanam nostramque, 
GngUktiå auåUrmUå Ao. Sp. II, p. 135 (= CladoutephuM auairaiiå Ae. 
SffsL}^ Qaae vero saepius in collectionibus obveniunt specimina no- 
fflioe Cladoatepbi australis insignita veram Cladostepbi speciem si- 
stanl, cam suo nomine retinenda. Utrom ad bas an ad illam perti- 
neat Binders QadoBUphuå DåtCAisifE^ cui subjungitur Cladostepbus 
aastralis Ao., dicere non ausim. — * Genus antem ipsum Rbodomeleiii 
rite adscriptam fuisse, mönstrat , fructificatione adhuc ignota, stru- 
dora caulis fere omnino Polysipboniae. In Diet. purpurascenti et in 
D. occideotali adsunt siphones pericentrales 4, in D australi sunt 
iidem (in infima saltim parte) duplo numerosiores. 



7. Goltlands Laf-vegetatian. — Denna Hr aF Doktor 
Cn. SmniAHMAK inlemnade afhandling, som varit remitterad 
till Hrr Faiss och Wahlbizo, föredrogs nu af den senare. 

Alt Gottlands Flora , bland sina alster, utur de fullkom^ 
ligare organiserade växternas familjer, eger icke fä, som hafva 
sin orsprungliga hembyggd i Sodra Europas subalpinska re- 
gion , ar bekant sedan Linné besokte Gottland, och genom 
fortsatta iakttagelser efter hans tid. Men inga observationer 
ofver Gottlands växter inom de lägre familjerna hafva blifvit 
bekantgorday af hvilka man kunnat upplysas, huruvida samma 

Öfverå. af Kohgl Fet,'Akad Föth. Arg. 4- ^-o *- ^ 



— 18 — 

subalpinska region likaledes till Gottland ofverlåtil n&gra af 
sina egendomliga , för nordens Flora främmande alster ur dessa 
familjer. I denna afhandlings forra afdelning meddelas nu så- 
dana iakttagelser öfver Gottlandska laf-vegetationen. De åda- 
galägga, att pä Gottland förekomma af denna familj flera ar- 
ter och former, som tillhöra Schweitziska alpernas och Pyre- 
néernas utskott, men icke från dessa sprida sig i norra delen 
af mellersta Europa. De nu på Gottland funna , egeotligen 
sydeuropeiska, och för Scandinaviens Flora nya arterna Xro: 
Lecid. epigaea (forma) iniermedia Sgrkad., Opegt^apha saoDa- 
tilis bbCand., Petractis exarUhematica (Smith) Fiiibs« Summa 
Vegg. Scand., Sagedta verrucarioides Fkibs, Verrucaria conoi- 
dea Fries, och VerriLC, Dufourei Sghabii. pä kalkgrund, samt 
Biatora erythrocarpa Pkrs. formerna arenarta och fi Lallavei 
(Fries Lichenogr. Europ.) på sandstensbildningeo. Gotdands 
Flora utmärker sig således inom Lafvames familj genom samma 
sy d-europeiska lynne, som inom de fullkomligare varternas. 
— Föga mindre anmUrkningsvärdt flr ett annat resultat af de 
har meddelade observationer: att Gottland Sifveb hyser flera, 
endast på kalkbildningen i högsta norden funna ^ och af Sox- 
■ERFELDT (i Supplcm. Fl. Lapp.) beskrifna lafformer: Biat. 
erythrophaa , Lecid. litophila, Lecid. immersa airosangvinea 
o. s. v. — Tvenne nya Lafarter beskrifvas, den ena aflBn med 
Biat quemea, liksom denna på ek, den andra i Lecid, albo- 
atrce grupp, förekommande i stora bit på de större kalkber- 
gens lodrHta branter, tilläfventyrs identisk med Ledd. candida 
I Engl. Bot. (I Summa Yegetab. Scand. &ro de af Fries upp- 

tagna under namn af Biat. straminéa och Lecid. SUnhafnmari)* 
Afhandlingens senare afdelning upptager förteckning öfver 
hittills pä Gottland funna Laf-arter. Dervid framstäUes Gott- 
! lands egna Laf-vegetation för sig, afskild från de främlingar, 

I som från fasta landet öfverkommit med granit-bikbingens öf- 

; ver ön spridda block och spillror. Ty itns Lafvegetation ut- 

^ göras endast af e^gentliga träd- och kalkgrunds-lafvar jemtfi 

I en och annan för sandstens-bildningen egen, och de jord- 



— <9 - 

iafrar, 00m titlflFas i Gotdandd barrskogstrakter, 'fbrrftda gdndm 
gin magra vext och ofroktsamhety att de icke befinna sig i 
sin egentliga hembyggd« Genosi efi comparativ framställniiig 
af bfvegetattonens förbfillande i Scandinaviens fasta land till 
den GottläDdska, och speciella anmärkningar öfver kalklafvar- 
nes atbredning sarsiktlt på Gotlland eoh i andra trakter inom 
fäderneslandet y visas det utmärkande ooh egna i Laf-flotans 
physiognomi pfi denna d. Dess mest karakteristika drag är, 
att då de ntmarktaste, fbr nästan alla Europas fjälltrakter ge- 
Boensainina Lafarter enda^ sporadiskt förekomma på någon en- 
staka punkt af Scandinaviens fasta land^ utbildas de i största 
yppigbet pä öfversta slätterna af Gottlands kalk-bei*g, att en 
mängd ursprungligen alpinska arter, bland dem äfven Biatora 
fntothlutea, och d^ nu äfven här funna Parmel. verruö084i 
igeofiimas pä dess kalkhedar, och att det södra och nordli- 
gaste Europas Lafvegetation på denna ö möta hvarandra. 



8. ji. Zkvnes indelning af mennisko-räcerne. 

— Akademien hade i en föregående sammankomst anmodat 
Hr A. Rbtzics att afgifva yttrande öfver ett, till henne af 
Förf. ofverlemnadt, tryckt arbete med titel: Ueber Schädel- 
bädung, zur festeren Begrundung der Menschen-rtzssen von 
Prtfi Dr. A. Zbvnb, Berlin 1846, för hvilket Hr Rbtzius nu 
redogjorde. 

I början af arbetet bestrider Förf. den på gamla Testa- 
mentet grundade åsigten om menniskoslägtets ursprung från 
samma slamföräldrar, hvarefter han i tredje stycket, som har 
till öfvcrskrifl aSéhädel-polarität» framställer Referentens in- 
delning af folkslagen. Förf. beklagar härvid, att såväl han 
sjelf som flere mera öfvade Anatomer, vid genommönstrmgen 
af den rika craniisamlingen i Betlinermuseet, funnit svårt, 
att for Oera specimina bestämma till hvilken af Ref. klasser 
de borde hänföras, ^åsom erempél namnes, att ett Svenskt 
cranram, som bKfvit föräradt till museum åf Iléf., befutinits 



— *0 — ^ 

kortare 8n cranierna af tvä Rysska fruntimnier i samma sam- 
ling ; — att Ref. räknat Inkas till Brachycephalse , då de enligt 
FOrf. tanke tverlom 8ro utmärkte fbr länga cranier, och hänvi- 
sar till bekräftande haraf pä den länga Peruanskallen, som 
står afbildad hos PaicHAan. Likaledes yttrar FOrf. sitt ogil- 
lande af namnet uTartarer», såsom varande obestamdt, och 
an anvSndt fOr Turkar, ttn för Mongoler. 

Ref. får i anledning haraf erinra om de stora svårighe- 
ter, som aro förknippade med bildandet af ethnologiska era- 
niisamlingar, och det olika förhållande som eger rum med dem 
och samlingar af andra naturalster. Hela menniskoslagtei 
tillhör en art; de olika typerne aro varieteter i flere olika 
grader, som på mänga stallen aro med hvarandra hybridice- 
rade. I de flesta länder ar mer Sn en typ af folkslag hem- 
mastadd. I många hafva folkvandringar egt rum. efter hviika 
ofta en liten del af föregående stammar qvarblifvit. I flera 
länder hafva de qvarboende tillegnat sig den rådande stam- 
mens språk, såsom förhällandet larer vara i norra Tyskland, 
hvars befolkning, i grunden Slavisk, i tidernas längd antagit 
Tyska språket och tyska seder, och deijenite blifvit aroal- 
gameradt med den germaniska stammen. Likartade förhållan- 
den förekomma pä många stlillen i den gamla sä val som i 
nya verlden. 

Härtill kommer ytterligare inflytandet af smärre inflytt- 
ningar af fremmande folk, afven som af den större mängd 
individuela formskilnader, som framträda i länder med hOgre 
civilisation. 

För att under sådane omständigheter utreda grundfor- 
merna erfordras talrika undersökningar. Så vidt ske kan böra 
dessa anställas både på lefvande individer och hufvudskålar. 
Sjelfva bedömandet af formerna fordrar ett vid naturforskning 
vandt öga. För att studera en craniisamling bör man, om 
möjligt, hafva för sig ett större antal specimina, som betrak- 
tas i olika ställningar, dock alla samtidigt i samma ställning- 
Såsom cranierne äro uppställda i Museerna ser man vanlig^') 



— 81 — 

endast framsidan. Att företaga stOrre mOnstiingar kostar mOda 
och bringar samiiagen Isitt i oordning; hvarfOre ock dylika mön- 
stringar i ett stort museum svårligen oftare kunna repeteras 
utan skada filr samlingen. Behandlar man saken på vanligt/^^; TVy^i 
satt, med att se ett eller några (å specimina i sender, ^ ry^ r:<f 
vinner man ingen saikerhet i omdömet, i fall man ej i fOr«[A 'A^ jj 
vag har ett desto mer vandt Oga. I de stora museerna i\^/jfp^v^^ 
Parisy Berlin och London ar antalet af national-cranier ganska 
stort. En betydlig del har blifvit hemtad, om éj Ref. allt 
fOr mycket misstager sig, efter 4812 — 14 års^ krig, från 
ialtsjukhusen och slagtPallen; andra i ännu stOrre mängd hafva 
blifvit bemfOrda af sjöfarande och andra resande, eller anskaf- 
fade genom naturaliehandlare , men i de flesta fall saknas nO- 
Avp. eibnologtska upplysningar. Enligt hvad redan ar namdt, 
9r det ej nog att veta, att ett cranium ar af Fransos, Eng- 
bodare^ Ryss o. s. v. Frankrike är befolkadt af Basker, Ger-* 
naoer, Norrmanner, flere stammar Celter o. s. v. Förhållan- 
det i England ar det i Frankrike foga olikt. Det ar den 
lärde FOrf. mer an val bekant, att antalet af olika folkstam- 
mar ar anna stOrre i Ryssland, från hvilket vidsträckta rike 
de flesta europeiska folk och afven Svenskarna, anses härstamma. 
Grefve Dksidoff räknar sålunda for Krim 4 4 sarskilta folk- 
stammar. Ref. finner det alltså icke innebära någon grundad 
anledning till anmärkning emot sin åsigt, att tvenne rysska 
cranier befunnits längre an ett svenskt. Det torde tillika här- 
vid bOra anmärkas, att Ref. icke i sin uppställning infOrt nam- 
net Ryssar, utan Slaver, och om dessas craniiform ar ju Forf. af 
samoia jnening som Ref. då han pag. 4^ yttrar: »Der weit 
verbrcitete Stamm der Slawen, welche vorherrschend Turani- 
scbe Scliädelbildung haben», och pag. 20 uppfor »TuranraceuA, 
som synonym med den Mongoliska , i sin klass »Breitschadel» , 
då deremot Forfs. »Iran- eller Kaukasiska-race» fores till hans 
nHoch-Schadcl-klassY). 

Förfis inkast deremot, att Ref, räknat /nfca-stammen till 
brachycephal«c beror likaledes på en icke mindre irring. Forf. 



— 88 — 

bttavisar neooUgen sjelf till Tab. 4 voL i af Piugvarm «Re* 
seajTcbes into the Physical History of Man kind». Den här 
afUIdade skalle frftn Titicaca-dalen i Peru^ som hemfordes, 
jemte flera dylika specimina till Europa af Pbntlaxii och de- 
poneradea i det Hunterska museet i London, flr icke af Pu- 
CHAED utgifven att vara af Inka. Alla ethnographer, sfi vidt 
Ref. känner, anae dessa långa cranier bafva tillhdrt ett blL, 
som innehaft Peru före Inkastammens ankomst. TflcavDi, som 
funnit ttnnu lefvande familjer af dessa långskallade Peruaner i 
Departementet Junin och liksom PiNiXAifD undersökt en mäDgd 
gamla, stammen tillhörande, grafvar, kallar samma tribus af 
Perus urinvånare Huanca. Ref., som forofrigt kunde aofora 
flera skal fOr den plats han gifvit Inka, tror dock, att deo 
bfista auktoritet i detta hanseende ar Moeton, bvars klassiska 
arbete: »Oanui Americana» (Philadelphia i 839) afven F5rf. 
pä tvenoe stallen åberopar. Hoetoh yttrar neml. pag. i\i 
om Inkas: »the skull in this people is remarkable for its 
small sizoi and also, as just observed, for it$ quadrangular 
form. The occiput is greatly compressed, sometimes absoluteiy 
vertical ; the sides are swelled out, and the forebead is some- 
wbat elevated, but very retreating». 

Forf. ogillar benamningen »Tartarer», såsom obestämd, u 
använd for Turkar, an for Mongoler. Han kunde lika väl 
'bafva tillagt Tunguserne, bland bvilka raknäs Mandschu-tar- 
tareme. Namnet Tartar, liksom Tartari, ar visserligen foga 
bestamdt, men deremot i historien så märkvärdigt och så all- 
mänt i bruk, att det enligt Ref. tanka icke borde saknas i 
en uppräkning af folkslagen, helst då Ref. vunnit den Ofver- 
tygelse, att alla de folkstammar, som fOras under denna be- 
nämning h(tt*a till brachycephals. 

Forf. ogillar vidare Ref. indelning af craniets former så- 
som bvilande på en ensidig polaritet eller antithes, då rum- 
mets mått ar trefaldigt, nemligen efter längden, bredden och 
höjden. Ref. (år i anledning haraf upplysa, att han grundat 
denna indelning på den erfarenhet han under längre tids forsk- 



— *3 — 

ning inhemlat, och att h«o haft sä mycket storre skäl att aoae 
dea riktig, som den befuDnits alli i det oaritoaste sammanhaog 
ined otveckliogea af hjerDloberae. IVaf. Tär d<>ck tillägga , att 
han redan vid Naturforskareiotftet i Christiaaia Ar 4844 yt- 
trat den åsigt, att i iq)paU&llniQgea flera OfvergångBklaaser 
emellan de redan framställda torde pftkallas, men att deras 
DppgOrande fordrar bo^t grannlaga och måhända äfven vid- 
strlckta andersökniDga;r. SAlunda hafva de folk, som Dibf- 
Fm4<ai (Travels in New Zealand, Loodon 4843) kallar »True 
Polynesians», och anser fOr en afart af Malayerne , nära fyrkan- 
tiga bufvudskälar, som icke äro korta, men deremot hoga med 
stora tnbera parietalia. De bilda en Ofvergång från brachy- 
cepbalsB till dolichocephal®, men stå de förra närmast. 

En god indelning af craniiformerna kan möjligen uppgö- 
ras rfter den af Förf. föreslagna tillämpningen af rummets 
ke cbnensioner, om den rätt utföres. Men deri synes dock 
ej Förf, hafva lyckats., dä han förvexlat ansigtet med den 
egentliga hufvudskålen Han yttrar sålunda på ett ställe, att 
man igenkänner «die Foroaen der Hodisehädel»; på den ovala 
w»gisformen af Vest- och Syd-Europeeme , äfvensom Vest- 
ocfa Svd-Asiateme ända till In(&en. Det är dock en allmänt 
Und sak, att denna ov^a ansigtsform tillhör Ukaväl de långa 
ovala, aom de k(H*ta fyrkantiga och de runda hufvudskålarna. 
Ehoni vackert det låter, att hafva en hög hufvudskål efter 
mrbiUen af Apollo di Belvedere», så tror Ref. dock, att vi 
måste erkänna verkliga förhållandet, att nemligen Skandina- 
veroes, Normannernes, Batavernes och Germanernes med flere 
Vest- och Sydeuropeiska, så väl som Vest- och Syd^siatiska 
UkslagB bufvudskålar äro långa ovala, ej höga, utan ofta 
ivertom, ganska låga. Dett^ hindrar dock ej att au^igtet 
framstaUer en vacker oval. Anatomien lär oss nemligen, att 
endast en liten del af hjernskålen, eller den egentliga hufvud- 
skåJeo, ingår i sinsigtsbildningen och formerar pannan; allt. 
bvad som ligger under Ögonbrynen hör till ansigtel, och kä- 
karna, ej tiii hufvttdskålen. Om främre hjernloberne äro väl 



— «4 — 

utvecklade så är paDnan bOg; kommer bartill ett vslbildadl 
ovalt anaigte, aå kan individet forete (ramtill karakteren af 
Korf. »Hocbachadeb , men i verkligheten bafva en lång, låg 
liufvudskål. Samma oriktiga behandling af saken flger afven 
rum vid Forf. n^Lanysdiåddi^. Han yttrar nemligen om dem: 
«endlich in der Form der in den Kiefem verlttngerteo , und 
im GebUs nach vom gerichlelen Schfldei der Neger, erscbaoet 
man die y^^chnauzrnmiigen FcrmBn dfr Langschädd». Har 
framträder forvexlingen af ansigtet och hufvudskålen hogstpä- 
fallande ! 

Forf. anser Papus och Alforus vara blandningBracer af 
Turanier och Sadanier (Negrer) liksom Hottentotter och Busch- 
man, blandning af Sudanier och Malayer. Hvad de forra ao- 
gir, så bafva de dels olika craniiformer, dels stödjer sig sat- 
sen pft ganska osäkra grunder. Beträffande de sednare aå Sr 
det nära nog fullt bevist, att Hottentotteme aro Sydafrikas 
urinvånare, och att Kaffrerne fOrst i sednare flrhandradeo in- 
trängt i och inkräktat deras land. 

FOrf. antager en polar motsats emellan jordhalfvomas 
narJUighei och sgdlighei, i bflnseende till craniets höjd eller 
flaihei, afvensom en motsats i craniebildningen emellao östra 
och vesira jordhalfvans invånare, fomflmligast uttryckt i till- 
varon af ett 06 interparietale , i spetsen af lambdasOoimea, 
1k)6 invånarne i nya verlden. Likaledes antager han, att i 
norr herrskar den raka ansigtslinien , då mot soder kåkarna 
Uro utstående. 

Ref. anmärker häremot bland annat, att de s. k. akta 
Polynesierne bafva hoga hufvudskålar, då tvertom Skandioa- 
vernes ttro i allmänhet låga och långa; i Amerika förekomma 
de Iflgsta af alla craniiformer de s. k. »Flatheads» i det nord- 
liga Oregon, då deremot Araucanerne i Chili bafva höga cra- 
nier. Lika litet ofverensstämmer Förf. sats rOrande ansigts- 
och kttkbildningen med verkliga förhållandet. Sasom exempel, 
hvilka tala häremot, må anfOras, att GrOnlandarne hafva stora 
utstående kttkar, då deremot Tagalerne i*Sederhafvet, enligt 



25 



IbTtM y och flere Polynemka folkslag enligt Daamniåai o. fl. 
bafva en anmgUbildiiiog, aom nXnnar sig Eiiropeernes. (»In their 
features ibey approach the Caucaaiaiis»; Diwmam. 1. c »od True 
Polynesiaiis» p. 4) ; åtminstone kan man antaga , att deras kä- 
kar ej aro mera utstående Ho GrOnländaroes. 

Den karakter af interparietalbensbildningen , som Forf. 
tillämpar på Amerikaname i aibnanhet, är dock bittiHs endast 
iakttagen hos Peroaneme. Forf. medgifver ock sjelf, att den 
kan, af ven, dinra sällan, tor^omma bland Europeeme. Ref. 
kan opplysa, att den likval förekonmier vida oftare an Forf. 
tror, och att Carolinska Institutets samlingar innehålla ett icke 
ringa antal Europeiska cranier med interparietalben , liksom med 
coronabom. 

FOrf. åsigt, att det konstiga formandet af hufvudskålen 
bJand flere Amerikanska stammar har sin grund i liknande 
aatarliga bildningsanlag r delar Ref. fullkomligt. 

Forf. kommer derefter till den af honom uppfunna an** 
ordning af oraniiformeme. Han antager, att de forsta men- 
oiBkoma uppkommit på de betydligaste landthojdema , somaro 
treone på Östra och treone på vestra jordhalfvan, nemligen i 
den astra Iran, Turan, Sudan, i den vestra det Boliviska, Guia- 
niska och Appalachiska höglandet — I de nordliga landen 
placerar han racer med höga skallar; i de medlersta de med 
breda och i sydliga de med långa hufvudskålar. Uppställnin- 
gen ar följande: 

Norden* 



YeslerD.i 



Vestra halfklotet, 


istra halfklotet, 


(nya ferlden). 
4:o 
Apallachiska eller 
Natcbas^racen. 


BOgtkaUar. 
2U} 


(gamla ferlden). 

Caucasiska eller 
Iran-racen. 


5U) 


Br9d$kaUar. 




Gaianska eller 
Caraibraeen. 


dU) 


Mongoliska eller 
Turan-racen. 


6:o 

Peruanska eller 


lÅuäåkaiiat, 


Aethiopiska eller 


laca-racen. 




Sudan-racen. 



►Östern. 



Södern. 



— 26 ~ 

Af Jivad Mdan Itr aqflfffit Ucd» det vara satt atom tvif- 
vfily alt dmoa aiuvdoiog icke ir lyckad; Ref. tiUåter sig dock 
att ytterligare aamttrka toljsade: 

F(bf« har plaoerat sina iKtgskallar, nemligen Iran- och 
Natches-racerne , i^tgsi i norden. I dea gamla verldeo ir 
tv)srtODi Turaa-racen, neml. Lappar, Samojeder^ Yakuter och 
Kaaktachadaler kända som Nordstammar. De redan nSmda 
Flatheads i Oregon Oro nordligare an Natcbes som, härstam- 
malde fria Anahoac, sednare haft sina bostader i Florida 
aoh Louisiana. Ännu nordligare an de lågakallade Oregonerae 
([^rekomma stammar med en annan, icke heller hög cranii- 
forsi aeml. Esqoimauer, Huroner, m. £1. 

Att ställa Guianiska eller Karaibracen i bredd med Moa- 
goleme är alldele» oriktigt, de fOrra hafva långa, de sedoare 
korta cranier. 

Lfingskallarne skulle enligt Forf. i Östra halfklotet re- 
presenteras af Negrerne och i det vestra skulle lakas (Huan- 
C9» TscBuai), bilda typen fdr Sydländamea crmuiform. Ret 
aaoMhrker häremot, att Malayerae med Pafus i Stfderfaafvet 
icke äro långskallar, utan måste i Forf. uppstäUaing hOra till 
hans »Breitschädeb. Likaså tyckes det hafva undgått Förf., 
at£ Puelcbes äfvensom Araucaneme, de fCbrra i Argentktfka 
re^btiken och Patagonien, de sedoare i Chili, ej heller hora 
till FOrf. »laogfschädel», ntaq hafva liksom Ifalayerne aa Mon- 
golisk craniiform. 

Pag. ii uppställer Forf, sioa sex racer, och ger dem de- 
ras diagnoser, men bar icke utmärkt, d^ folkslag som tillhora 
hvardera racen. Om FOrf. användt denna profvdsten fbr 
sitt systems riktighet, så skulle han ofelbart kommit till sam- 
ma inkast som Ref. har tillåUt sig frajnställa. 

Afbildningarna äro naturtrogna och förträffliga; men just 
derigenom blifva de vittnesbard om Forf. misstag. De racer 
i nya dch gamla verlden, som hOra till samma formklass hos 
Forf., förete p5 planchen nära motsatta former, — Sä står 
den korta, haga, #Htnackade NaidM i bredd eMd den lån- 



_ 87 — 

g», iKgre, med utstående sacke utnÅrkta Tkffika huArudskUeo, 
det långa Mduskramet i bredd med den korta, htfga Mon-^ 
gol-*ekalleD. Likaså skulle EOFfaållaodet faafva ^ant om en 
verklig Inka-«kalle hade ställts bredrid Negerrs. Det ar of-- 
van aiioiarki y ait Forf. tagit Huaoca for ^Inka. 

Ref. bar ned en särdeles f^gnad geaom dessa goda igu-* 
rer Eannit bekräEtcAse i några åsigter om hvars riktighet han 
hyst ovisshet; han har silunda läBge haft den dfvertygelsen, 
att Tyskarnes cranier hafva samma form som Skandinavernas^ 
BatavemeSy Norrmännernes och An^osaxemes. Det Tysk-cra«* 
iHtim FOrf. meddelat ur Faoanps «Characteristik des Kopfes» 
ar follkoailigt likt ett Svenskt cranium. Ifakusi-p-craniet visar 
den form, som Ref. har ansett vara typisk, så vtll ibr Karib* 
MOiGfiarani-stammen; Borät-craniet afverensstttmmer noga med 
en a%/Qtning i gyps af en Burät-bufvudskål, som blifvit med- 
ddbd af Prof. Båbi i S:t Petersbui^. 

Ehuru Ref. haft mycket att anmärka mot detta arbete, 
tror han sig dock böra göra rättvisa åt Forf. lärdom och akt* 
oingBv&rda bemödanden, att fullkomna den ännu unga elhno- 
graphiska craniologieo. Hade Förf. egnat mera tid åt detal- 
jerna, och varit, måhända, mera vand vid behandlingen af ana- 
tomiska oeh naturhistoriska föremål, så skulle han utan tvif- 
vd bettre hafva lyckats, och förvärfvat större anspråk på 
Ucksarobet. 

I slutet af arbetet namnes Ref. bland dem, som antagit 
flera Ur-racer. Här torde derföre böra upplysas, att Ref. i 
sioa skrifter hittills endast afisett craniiformer, och ansett frå- 
gan om racorne icke kunna utredas förr än de olika formerna 
biifvit närmare bestibnda och ordnade. Den uppställning af 
iblkdagen Ref. framställt är endast ett försök till ett sådant 
ordaande. 



9. Cranier mh fwmlemmngar af Frankrikes 
äldeia invånare. — Hr A. Rn-nus meddelade, att han från 



— i8 — 

Doktor Edo&iib Roiut i Paris, sonri till Akademien insiindt 
en berttttebe om de Archeologiska undereoknuigar han jemte 
Hr SiKRts och flere under bOsten 4845 anställt vid Meudoo, 
nttra Versailles, fått emottaga flera bref i samma ttmne, tillika 
med ett forntida menniskocranium och flera bcnfragmenter, 
hvilka voro uppgräida vid Marly i närheten af Heudon och 
änder alldeles enahanda förhållanden. — Vid slottet Meudoo 
fanns en dålig, ojemn, nttstan oEarbar vflg, i hvars yta upp- 
stucko horn af flata stenhällar, samt beopipor af djur och 
människor, afvensom stycken af hufvudskålar. En ombyggnad 
af denna vttg företogs sommaren och hOsten 4845. Då un- 
der arbetet flera markvärdiga fynd påtrafiades, och dessa ådrogo 
sig Hr RoBBiTs uppmärksamhet, så begaf han sig till stället, 
åtföljd af Hr Snus m. fl., samt antecknade och undersökte 
hvad som under gräfningen fbrefanns. Man tra£Pade under 
gräfningen ben af omkring 200 mennisko-individer af olika 
kon och alla åldrar, ända ifrån foetus i 6:te eller 7:de må- 
naden; ett antal stora hällar, som ansågos hafva hvilat på 
andra stenar såsom pelare ; en häll, som hade en rund urhålk- 
iiing, en ränna samt några genomgående hål och ansågs hafva till- 
hört ett cel tiskt ofieraltare; flere lerumor, en myckenhet sten- 
redskap, bestående af bilor, spjut och lansspetsar; armband af 
sten; flera fOremål af ben; borrade gräfsvinsständer, som an- 
sågos hafva tillhört en halskedja; en hjorthornsspets, som trod- 
des hafva varit använd såsom hårprydnad, samt en liten brons- 
bit, sannolikt begagnad såsom mynt, samt taktegel , hvilka för- 
modades härrOra från en sednare (romersk) period. Hennisko- 
cranierna tillhörde tvenne olika racer, som båda ansågos 
vara celtiska. Hr Sbrrbs kallar den ena »type JTymm, deo 
andra »type GaU.T» Den fOrra förekom närmare jordytan, den 
sednare, med tjockare, grått skifferf^rgade hufvudskålsben , dju- 
pare under de fOrra. Ingenting förekommer i berättelsen oro 
den olika formen af dessa tvenne slags cranier. 

Det oränium, som Hr Robbrt hitsändt, är litet, rund( 
och har väggar af endast vanlig tjocklek. Att det är af ena- 



t9 — 



hända beBkaffenhel, som endera af de, hvilka funnits vid 
Meadon slutas af hans bref till Hr R. hvari det afven heter: 
iM^elui ci vient de Marly le Roi ou je Väi receuilli tout recem- 
ment dans an monument identique avec celui de Meudon». I 
profil ar dess utseende såsom den här anbragta figur utvLsar: 




HJernskålen ofvanifrån sedd visar en kort kilformigt äggrund 
omkrets (forma cuneato-ovata), hvars längd endast med unge- 
fär i ofverstiger största bredden. Pannan vackert hvälfd, fram- 
sta delen nära lodrät med små nära sittande pannknölar; bakre 
tinningtrakterne emellan hjessknolarna och värt-utskotten an- 
senligt h väl fda; hjessknolarna äro rundade, temligen högt ställ- 
da; hjessan något, ej betydligen hvälfd. Spetsen af lambda- 
sömmen är högt ställd; hjessbenens nackplan, temligen tvärt 
stupande; nacken rundad. Vårt-utskotten äro medelmåttiga; 
GronOppningarna uppifrån nedåt ovala; främre tinningtrakterna 
flata; nackbenets ledutskott utstående, ögonbrynsknölarna äro 
medelmåttiga, flinten tvärt hvälfd, något framstående öfver näs- 
roten. Okbensutskotten, som voro afbrutna, tyckas så väl som 
de ofriga ansigtsbenen , hafva varit af en nätt bildning; un- 
derkäken låg. 

Harly-craniets mått, 
uppställas här i bredd med motsvarande mätningar på ett forn- 
cranium ur en ättehög vid Stege på Höen , hvaraf en förträff- 
lig afgjutning i gyps blifvit år 4838 godhetsfullt meddelad af 
Hr EscHUCBT. 



— 30 — 

Gr. (r. Marly. Cr. ffé St«g«. 

]8ngd 0,46a 0,168 

pannbredd 0,095 0,095 

nackbredd 0,144 0,140 

•mkreto 0,500 0yM4 

höjd 0,135 0,136 

mMtoidalbredd 0,122 0,121 

anderkflkeos uppstigande grens hOjd 0,056 
liggande grens d:o 0,030. 

öfverensstäininelsen emellan dessa ivenoe craoier ar på- 
fallande. Båda flro ovanligt små, af rundaktig form och nätt 
bildning. Det ifrågavarande cranium ofverensstämmer ej alle- 
nast med dem Hr Esghiight beskrifvit i Danskt folkeblad (15 
Sept. 4837), och Hr Nilssoh i Skandinaviens urinvånare 2:dra 
Cap., båda från Stege, utan afven med en afbildning af ett 
Fom-Irlttndskt cranium i Wilbis »Ethnology of ancient Irish», 
uppgrafdt nära Dublin och troligen beslSigtadt med tvenne 
cranier i Irlandska Akademiens Museum i Dublin, uppgrafda 
i Phsenixparken (Dublin), hvilka Prichåiid omtalar och till- 
skrifver en turanisk d. a. en brachycephalisk form. 

Om de af Eschbight beskrifna, små rundaktiga cranierna 
från Stege yttrar Wulbb: »the description of head from which 
this was taken, has many anologies with the globular-headed 
Irisb, found in the ancient remains in our own country». 

De vid Meudon och Marly funna cranierna anses vara 
af Celter, och deraf, att det har beskrifna ar litet med 
medelmåttigt tjocka vaggar tager Ref. sig anledning förmoda 
det vara af den form Hr Sbrrbs benamnor »type Kymri.» 

Hr NiLssoB har på ofvannamda ställe visat, att namnet 
Celter blifvit tillaigdt flera olika folkstammar; att nuin med 
visshet känner Celtcranier med lång oval form, som i gamla 
grafvar oftast träffas tillsammans med bronsvapen och metall- 
prydnader, afvensom, att de små cranierna af den runda for- 
men aro från en äldre tid , samt åtföljda af sten- och beo- 
redskap. 

Under Ref.8 vistande i Frankrike och England sistlidet är 
var han i tillfälle att taga någon kannedom om de former der- 



— 81 — 

varande invfinaras cmier fOréle* Håa Cann Mjande tre for- 
mer gemensamma fdr båda laoderna, men forekommande i olila 
forfaäUanden. 

1:o Den runda formen, som har sitC hemland i stklra 
Frankrike y samt nfigra stallen i Skottl^d och Irland. iteF. 
anser denna form härstamma frän de fordna Iberierna, 

2:0 En lång, oval form, den rUtta Celtiska. 

3:0 En kortare, oval form, med mera hvälfda sidor, som 
ar den Norrmanniska, nflra beslSgtad med den Germaniska. 

Antager man med Peighabd, enligt citater ur Strabo 
AmANUs, DioDoaus, Luganos, och Siuua Itaugds m. fl., att 
Iberier och Celter i Spanien och Frankrike, efter långvariga 
strider ingått fred och öfvereoskommelse att bebo samma 
länder, hvarvid de starkare Celteme blifvit rådande, och de 
med dem sammansmälte Iberierne* fått namn af Celt-Iberier, 
så Utet det förklara sig huruledes båda erhållit de rådandes 
a/lmänna namn: Celter. I öfverensstammelse med denna åsigt 
tror Ref. sig bora anse det här framställda cranium från Marly 
vara af Celtiberisk eller Iberisk stam. — »Rask skall anse de 
äldsta invänarne i Yestra och Södra Europa hafva tillhört den 
Euscariska racen, frän hvilken Iberierna härstamma, och han 
har ansett sig kunna upptäcka spår af Euscariska språket så 
väl bland Raskerna i Frankrike och Spanien, som bland de 
Finska, Lappska och Danska folkstammarna». Ref. har be- 
gagnat detta stycke ur Wildes citerade skrift , då han ej haft 
Rasks arbete tillhands, för att antyda samma äsigt som Nils- 
son redan (I. c. p. 12) yttrat, nemligen sannolikheten af 
en forntida stamförvandtskap emellan de äldsta invånarna i 
södra, vestra och norra Europa. 



Ml Chranwr från SanduAchB^Sarna ock Ore^ 
gom» — Hr RvTflos fortfor : När Hr Kapten WAssnaisif som^ 
m^reo 4843 återvände från en resa till Scderhafvet medförde 



~ 3« — 

han det fbrsta har sedda craDiom af en Auslralier från Port 
Adela ide i Nya Holland. Nyligen hemkomnien från en resa 
kring jorden har han åter ihfigkoromit våra samlingar, Natur- 
historiska Riksmuseum med dyrbara naturalster, Carolinska 
Institutet med ett cranium frän Sandwichs*Oama och tvenne 
från Oregon i Norra America. De forete följande karaktärer. 




Cranium af Sandiuichs-öbo. 
Denna hufvudskål utmärker sig fOr sin ovanliga bojd, 
storlek , starka och täta benbyggnad, betydliga vidd emellan de 
stora hOgtbelägna hjessknölarna , smala basis, särdeles of ver 
vårtutskotten, stupande nacke, höga panna, fbga utstående 
ögonbryns- och ok-bågar, stora orbit®, något plattade små 
näsben, samt för sin stora näsöppning och låga alveolar-pro- 
cess, med ej obetydligt framåt vettande alveoler. — Sedd of- 
vanifrån företer den en baktill bred kilform, tinningarna äro 
flata och så mot hvarandra convergerande, att deras planer, 
framåt utdragna, mötas 32 centimeter framom ansigtet t en 
32* vinkel. Bakifrån sedd visar den en hög fyrkant, hvars 
öfra sida, som ligger emellan parietalknölarna , *är större och 
hvars undra sida, belägen mellan vårtutskotten, är mindre än 
den öfra. Den öfra sidan är något hvälfd, ytorna mellan pa- 
rietalknölarna och bakre tinningstrakterne äro raka. De lod- 
räta linier, som dragas från parietalknölarna mot basen träflTa 
dennas plan öfver ett tum bakom vårtutskotten. Icke desto- 

mindre 



-r 33 — 

mindre Hr Däcken från sidorna nedtill sammantryckt , med en 
iå^t belägen liten nackknOl, som är sammanfallen med de 
bågformiga nackliniemas förening (stället för proluberantia oc- 
c^italis, som här saknas och ersattes af en liten grop). Pla- 
Deroa fOr lilla hjernan äro smä, mycket uppätstående och väl 
it^ilde genom en grop. Ryggmergshälet oyanligt långt, ovalt; 
ledutskotten små; gomhvalfvet smalt, långt, djupt, framtill 
Dtplattadt; choanerna små; vomer riktadt mycket framåt. Un-* 
derkäken felades. 

Mått. 
Längd s 0,187; pannbredd 0,094; nackbredd 0,4 48; 
omkrets 0,549; hojd 0,454; mastoidalbredd 0,424; längd af 
ryggpiei^ålet 0,039, bredd 0,032; okbågsbredd 0,435; 
Q^onigropshöjd 0,072, bredd 0,038; öfverkäkshojd från näs- 
roten 0,072. 

Jemfordt med ett cranium af Nyseländare visar detta 
cramum mycken Ofverensstämmelse , men skiljer sig derifrån 
fcmämligast genom den nämda kompressionen i undra delen 
af nacken. Nacken på Nyseländarn är nästan alldeles flat och 
mera framåtstupande än lodrät. 

Ehuru denna typ, genom sin betydliga längd, jemfOrd 
med det smala intermastoidal-afståndet, vid forsta påseendet 
väcker villrådighet till hvilken klass det skall föras , tala dock 
de stora parietalknolarna och den fyrkantiga nackregionen, m. 
m* fOr dess plats bland brachycephalerna. Under mitt vi- 
stande i London såg jag ett stort antal cranier af Polyne- 
sier med samma form. Jag var i borjan något tvekande om 
deras rätta plats, men är nu förvissad, att de utgöra ett af 
de yttersta leden i den brachycephaliska prognathiska klassen, 
odi bflda en öfvergång från denna till den dolichocephaliska. 
DappBifBÅGH (Travels in New Zealand), räknar Sandwicb-öbo- 
ama till »True Poly nesians» , som han anser vara en varietet 
dier underafdelning af Halayeme, hvilket öfverensstämmer 
Bied formen af craniet. 

O/vers. af Kongi. Vei^^Akad. Förh. 4 Arg, N:o f, ' 



— 34 




Craniei* af »Flathea(h-lnd%aner frän Oredan, 

Det ena är, enligt påskriften, af en Chinouk; del andn 
har endast påskrift »Oregon». Detta sednare, hvaraf en profi 
i i storlek har meddelas, är af ett 6 års gammalt barn, tro^ 
ligen gosse, och i så hOg grad platt-tryckt, att det derige- 
nom äger ett utmärkt varde. 

Det ar en kand sak, att liksom våra damer hopdragit 
bröstkorgen med snörlif, och de fornama chinesiskorna genon» 
trånga skoplagg i hogsta grad missbilda fotferna, sä är del i 
bruk bland flera Amerikanska folk, att genom konstiga medef 
förändra hufvudskålens naturliga form. En del (Cariberne; 
nedtrycka pannan, andra (Natches) flattrycka nacken; andra 
äter (Chinouk s, Klickakirs, Clatsap's, Klatstoni's, Cowalisk'?. 
Kathlamers, Killemock's och Chelakis vid Columbia-floden. 
samt Klickatat*s, Kalapoyah^s och MuItnomah*s vid Walla- 
muth-floden) nedpressa hjessplanet, och benämnas derföre al 
Anglo-americanerne Flathead's. Alla dessa stammar hafva en- 
ligt iRYiifG samma tungomål, nemligen Chenoukspråket. ^ 
utgöra troligen samftildt en större grupp, som hör tilJ G. bra- 
chycephalse prognathae. 

Genom flera resande, som i sednare tider besökt Ore- 
gon-landet, nemligen Lbwis och Clark, samt IrvinG; men / 
synnerhet genom Townsbivd, hafva dessa Indianers historia och 
hushållning blifvit nogare kända. Det som rör huhudsk&ls- 
formerna finnes samladt i Mortons förtrafiliga arbete »Crania 
Americana» p. 202 etc. 



— 35 — 

Platt^tryckningeii af hufvudet sker under den spuda bar- 
Da-åldero på flera olika satt hos olika stammar. Wallamut- 
lodianeraa placera barnet kort efter födelsen på ett bräde, 
vid hvars ränder öro fastade snören af bampa eller läderrem- 
mar, med hvilka det fastbindes. Vid ena ändan af brädet är 
elt hål far nacken, och vid detta är en brädlapp fästad med 
hangslen af läder, som pressar på hjessen och pannan. Tryck- 
oiogea verkställes oafbrutet medelst strängar, som dragas ge- 
nom häl i kanterna på apparaten och hållas jemt spända. 
Chenoukerna och andra, som bo närmare hafskusten, begagna 
till denna operation en urhålkad trädstock i form af en liten 
vagga, 8 ä 9 tum djup. I denna nedlägges barnet på små 
gräsmattor och fastbindes med lOpande snOren. Öfver hjessan 
^T en tjock, af gräs hopflätad, tvärslå, som fästad vid hogra 
sidan af vaggan tilldrages genom en öggla på den venstra och 
verbtäller tryckningen. I denna belägenhet får barnet ligga 
iOere månader utan att rubbas, intilldess suturerna hop vuxit, 
samt hufvudskåleu antagit stadga och fasthet. Sällan eller al- 
drig tages det ur apparaten om ej sjukdom inträfiar. 

Denna tilldaning af hufvudet hålles i stort anseende och 
lar icke verkställas pä slafvarnas barn. Den lilla patienten 
skall i denna belägenhet förete ett ohyggligt skådespel. Ross- 
Cox säger: »att dess små svarta ögon stå utdrifna ur ögon- 
groparna såsom på en liten råtta, som har hufvudet i klämma 
i fällan». Genom tryckningen på hjessan och ställningen i 
vaggan drifves ansigtet fram och vidgas, facial vinkeln minskas 
ocii bredden mellan hjessknölarna ökas betydligt. 

Morton tillägger dock, »att hufvudets inre rymlighet icke 
forminskas, liksom att icke heller de intellektuela förmögenhe- 
terna på minsta vis lida». Tvertom uppgifves, att desse In- 
dianer äro vettgirige, pratsamme och utrustade med godt 
förstånd, som ej saknar skarpsinnighet, liksom de äfven hafva 
godt minne; de älska högtidsnöjen och äro i allmänhet vid godt 
lynne, men aldrig muntra. I handel afslå de alltid de första 
anbuden, om än aldrig så höga, och truga sedan bort varan 



— 36 — 

för tiondedelen. 1 detta hanseende äro de olika de öfriga 
stammarna i America, som tvertom ofta helt tanklöst borl- 
sttlja det bastå de ega fOr en obetydlighet, som fallit dem i 
smaken. 

TowNSBND yttrar om dem i sin Journey to the Colum- 
bia River p. 175 (Morton 1. c.) »J have never seen (wilh 
a singie exception, the Kayouse) a race of people who appea- 
red more shrewd and intelligent». Moareii omtalar, att han 
4839 hade besök i Philadelphia af en ung akta Chenouk, 
20 är gammal, med ett särdeles utplattadt hufvud. Den 
samme hade varit 3 är i undervisning hos en missionär; för- 
varfvat sig särdeles skicklighet i engelska språket, och taite 
det grammatikaliskt riktigt, med god accent. M. tillägger om 
samme Chenouk: »att han syntes ega mer skarpsinnighel an 
nägon af honom kand Indian, var meddelsam, vanlig och hade 
godt satt att vara, oaktadt hufvudskälen var fullt sä vanställd, 
som nSgon af de mest missformade i hans stora samling af 
indianskallar». 

En annan märkvärdighet ar, att ehuru ifrugavaraode 
missformning sannolikt utofvats från urminnes tid, har den 
likva!( icke egt nfigot ärftligt inflytande på den naturliga na- 
tionela formen. Townsbnd änfor således: att han träfTat både 
Chinouker och Chickitater med runda ordentligt skapade huf- 
vuden, hvilka tillfölje af sjuklighet i barndomen undgått oed- 
tryckningsprocessen. Såsom redan ar namdt, ar den artifici- 
ela formningen af hufvudet ej tillåten bland slafvarna; afven 
en person af högre börd kan aldrig vinna inflytande eller an- 
seende, om han ej i barndomen fått hufvudet nedplattadt, 
utan blir ej sällan tillfölje af denna brist såld såsom slaf. 

Båda de ifrågavarande Flatheads-cranierna aro små, samt 
af latt, tunn benbyggnad, med särdeles utstående haka och 
spetsig ansigtsvinkel , samt stora bakåt skjutande hjessknölar 



— 37 — 

II. -^SS i^^ti ^SS' — Hr Ä. Rbtzius förevisade ett 
litet äggy funnet i bvitan af ett fOr ofrigt vanligt hönsägg. 
Han hade erhållit detta specimen af Hr öfverlakaren Doktor 
Caelsson, som varit närvarande dS det lilla ägget påträffades. 
Enligt Dr CAmLssoi<(s berättelse var moderägget af vanlig be- 
skaffenhet, forsedt med fullständig gula. Det lilla ägget, som 
legat ioDeslutet i hvitan af det större, var till storleken som 
en spansk hasselnöt, hade ganska fast kalkskal och syntes ej 
inneliäHa någon gula. Hr Rbtzius hade icke tillförene sett 
något dylikt fall, men kände, att flera sådana blifvit beskrifna 
af Baetholin, Jcng, Flockens m. fl., h varom en fullständig 
redogörelse är lemnad i Isidorb Geoffrot Saikt Hilaire*s 
»Histoire génerale et particuliére des Anomalies de Torgani- 
saiioQ chez Ullommé et les Animaux» T. III. Par. 4836. Hr 
GioFPioi Saint Hilaire räknar denna anomali till klassen 
Moostres doubles endocyniiens (par inclusion). Denna mon~ 
strositet företer den skilnad från de öfriga formerna af du- 
plicitas monstrosa per inclusionem, att de båda äggens frö- 
ämnen (dä båda ibrefinnas, som ej här var fallet) icke med 
hvarandra stå i ringaste beröring, utan tvertom äro från hvar- 
andra fullständigt afskilda genom det inre äggets kalkskal m. m. 
Om sålunda kycklingar i båda äggen komme att tilldanas, så 
skulle deras bildning ske oberoende, den enas af den andras. 
Hr R. ansåg denna dupplicitet kunna uppstå på tvennehanda 
sätt; nemligen antingen hade det mindre ägget primitivt bil- 
dats i hvitan, eller ock i oviducten der hvitan bildats och i 
denna blifvit händelsevis innesluten. 

Hvarje ägg är i början endast en cell, som redan ti- 
digt förses med kärna, hvilken fiter omgifves af sin cell. I 
många bildningar uppstå flera än en kärna och karnceller, 
som dels kunna utbildas på modercellens bekostnad , dels sam- 
foldt med denna o. s. v. Hr R. antog sålunda som en möj- 
lighet, att en cell med ovanlig bildningsdrift uppstått i ägg- 
hvitan. I stallet för aU stadna på en lägre utvecklingsgrad, 
Amn en ägget tillhörande del, hade den tilldragit sig bygg- 



— 38 - 

nadsmaterial frän modercellen och ordnat samma material i 
likhet med denna. I detta fall skulle synnerlig märkvärdig- 
het ligga i formationen af det hårda skalet på det inre äg- 
get. Äggskalen danas, som vi veta, genom en afsHttniog från 
ett sSirskildt ställe i oviductcn, hvilket ej kunnat vara fallet 
om det lilla ägget primitivt bildats i hvitan. — Då ingen 
gula i fOrevarande fall var förhanden, så tyckes denna om- 
ständighet antyda, att det lilla ägget ej blifvit bildadt i ova- 
rium. Det andra bildningssättet är, att det lilla ägget legal 
färdigt i oviducten då det större ägget dit inträdt, för att 
blifva försedt med skal, hvarefter det blifvit intryckt i hvitan 
at det större ägget och inneslutet af dess skal. 



Isilemnade Jljhandlin^ar. 

TIr M^g. P. A. Siljeström: Obsrrvalioner öfver magnetiska in- 
klinHtionen i Stockholm, samt om sättet att aast&lla dessa 
slags observationer. 

Remitterades till Fiih. Wbede och Hr Willmabk. 

Hr Löjtn. LENtfGREif: Meteorologiska observationer vid Catbrine- 
berg i Östergölhland. 

Öfverlemnades till det Astronomiska Observatoriuro. 

Hr Mag:r N. J. Anderssov: Berättelse om en resa i ^kåne och 
Halland, sommaren 1840, samt 

Hr Stiider. G. L. Sjögren: Anteckningar under en botanisk resa 
i Jemtland och Nor^e sommaren 1846. 

Remitterades till Hrr af PoaTm och Wahlbbbg. 

Hr D:r Stenhammars i fdira sammanträdet inlemnade afband* 
ling, om Got(land< Lnf vegetation, som varit remitterad till 
firr Fries och Wahlberg, tillstyrktes till införande i Aka- 
demiens hand I inga r. Se ofvan p. 17. 



liques el NaI ,,j:. '''.-, ^, 
relles. T. V*^:/; . ..-,:> 



— 39 — 

v 

I iskänker. 

7W Fetenskaps-Jkademiens Bibliothek. 

Memoires de rAcadémie Imp^riale des Sciences de S:t Peters- 
bourg. — Sét. VI. — Sciences MalhematiqueSy Physiques 
et Natufelles. T. VI. — Pari. 1, Sciences Mathen[latiqueVf'^^ •'' ^ 
et physiqnes. T. IV, Livr. 2. S:t Petersb. 1846. 4:o; ^^ 

— — Ser. VI. — Sciences Mathenaathiques, Physiques 
tureiles. T. VIII. — Part. 2, Sciences Natur 
Livr. 3, 4. — S:t Pet. 1846. 4to, samt 

Memoires present^ a rÄcad^mie Imp<^r. de S:t Petersbourg par 
divers Sa vants. T. V. Livr. 1 — 6. Tora. VI, Livr. 1. — 
Af Akademien, 

BalletiD de la Soci^te Irap^riale des Naturalistes de Moscou. 
ÅDO. 1846. N:o III. Mosc. 1846. 8:o. — Af Societeten. 

Tnosactions of the Linnean Society of London, Vol. XX, P. I, 
list of the Linnean Society of London. 1846. 4:o, 

Proceedings of the Linnean Sociely p. 261— 304. — j(f Socieieten» 
Aooals of the Lyceam of Nalural History of New-York. Vol. 
IV. N:o 5—7. New-York 1846. 8:o. — Af SdUskapeU 

Miltheilungeo der Naturforschenden GeselUchaft in Bern aus d. 
J. 1844. (N;o 13—38.) Bern 1844. — Af Sällskapet. 

Norges gamle Love intil 1387, udgivne ved Ketsbr og Mu^ch. 
11. 1 1846. 4:o, samt 

Njt Magazin for Naturvidenskaberne, B. 5. st. 2. Chrisl. 1846. 
8:0. — Af Collegium Academicum i Christiania, 

Bebdz, H. c. b., Haandbog i den allmindelige Anatomie. H. 1. 

Kiöbenh. 1846. — Af Körf altaren. 
MiDLEB, J. M., Die Centralsonne. Dorp. 1846. 4:o. (2 ex.) — 

— Af Författaren. 
Minnesteckning öfver Nils Gabb. Sefst&Öm. 4:o. — Af Hr IVall^ 

MJBK. 

Uppljsniogar om Rikets Styrelse från år 1810 till Kon. Cibl 
d. XIV Jobahs dödliga frånfalle, grundade på au t hen ti ska 
handlingar. Stkh. 1845. 8:0. — Af Författaren. 

GsiiBRo DA Uemso, Jac. , Ultimi Progressi della GeograGa. Mi- 
lano 1846. 8:0. — Af Författaren. 



— 40 — 

Knowsley Menagerie. Gieanings from the Menagcrie and Aviary 
at Knoifsley Hall. Knowsley 1846. (SU fol.) — Af E^bm, 

OF DSRBr. 

MuBCBisoir, R. I., On the siiperficial delritus of Siredcn, nr Pro- 

ceed. Geol. Societyy Vol. II, p. I, samt 
— — Adciress to the Briti&h Association for the advanceoient 

of Science, Southampton 1846. — j(f Författaren^ 



T^U Sikets Naturhistoriska Museum. 

X^mi^0isåtm Afaeiå^inmem. 

Tvenne Petrifilaler. — Af Hr Doktor fVsTTSRBERG. 

En Simia cephus. — Af Hr VFilh. DjnosoN. 

En Cervus Tarandus. — 4f Hof jägmästarn J. af Stmöm. 

Fem st. Foglar, 

Ett Fogelskelett, 

En Sjöorm y 

Seiton Fiskar, 

En Scolopendra, samt 

Flera glas Grustaceer och lägre djur; alla från Nya Zeeland och 

Soderhafsdarna. — A/ Kapten A. Schlöem, 
En Yäf af Tinea granella. — Af Kapten Borg» 
Ett Hypostoma af en okänd Trilobit. — Af Hr Doktor Goes. 
En Unio sp. inc. frän Skeninge ä, och 
Sju st. Fiskar från östergölhland. — Af Hr Doktor Cnjittikgivs. 



En samling af 166 arter skånska TSxter, innehållande siorre de- 
len af detta landskaps sällsyntare arter. — Af Magister 
Docens N. J. Andersson* 

En samling af 17 sällsyntare växtarter från Öland, h varibland 
Galium rotundifolium, Eryngium mantimum, Kochia hir- 
suta, Artemisia laciaiatQ, Halymus pedunculatns re. fl. — 
Af Hr Pastors' Adjunkten Sjöstrjnd, 



— 44 — 

Ed niiiKdg lif 114 {»hBncrogamiska och 67 cryploganiska fjäll- 
ffikter från Jemlhndy af hvilka flera blifvit nu for foi*sta 
gången anmärkta inom denna provins, t. ex. Vahlodea atro- 
parpckreai Viola Unabrosé» Hieraciom boreaiei många moss^ 
arter^ m. II. -— Jf Studeranden SJaöRMNé 

En saroliBg af 100 växtarter med aflrdtles många varieter från 
D^jderaa af StockboliA| deribland Potamogeton fluitans och 
nariousy Schedonoruft asper, Arabis suecicai Verbascum 
Lychnilis, Carex tricostata, pl^ollxa, m. il. — jif Stud» N. 
och C. Ljgerheim. 

£o SRinling af 34 växtarter, till större delen från Bohuslän, t. ez. 
Lalbyrns platjphyllos, Rubus suberectus, Radula och thyr- 
soideus, Callilriche hamnlata , m. fl. — Af Stud, Lindeberg. 

En samling af 20 växtarter från norra delen af Östergöthland, 
hvaribland Rubus horridns och fruticosus, Epipactis atro- 
rabfos, flera arter af Chara o. s. v. — Af Stud, Eurcth. 

Tb Tältarter från Stockholms omgifningar, t. ex. Samolus Va- 
ifrandi, Balrachium marinum, m. fl. — Af Stud. TVest^ 

Snioa växtarter från Gottland och sex från Stockholms nejder, 

h?aribland Rosa poroifera, Bellis perennis, m. fl. • — Af 

Stud, K Bergb, 
Trettio växtarter från Stockholms omgifningar, t. ex. Oirex re- 

iDotaj Lolium linicola, Melica ciliata, Gardamine amara 

o, s. v. — Af Stud. G. JVestfelt. 
Ett betydligt antal af växtarter från Stockholmstrakten och dess 

trädgårdar, särdeles Trädgårdsföreningens. — Af Prtefectus 

Herbarii. 

Trehandrade växtarter samlade i Nubien af Kotschy, 
Etlhnodradesextio arter från Arabien, samlade af W. Scbimper, 
Stirpes normales Muscorum exoticornm, centuria prima, inne- 
bållande arter förnämligast från Nord-Amerika, Mexico och 
Ooda Hopps-udden, samt 
Stirpes normales Bryologis europeae, supplementum primum, in- 
nehållande 37 moss-arler. — Af Hr Prof. W. P. Scbimpea 
i Strassburg. 

Fyrallo växtarter från 2tenzibar, Trettio från Goda-Hopps-ud- 
den, samt Femtio-ett från Whampoa. Från Zanzibar fö- 
rekommer Dicerocaryon sinuatum, märkvärdig för dess fnik- 



- 4* — 

ters ovanliga byggnad, en art af not, som på ena sidao 
har en upphöjning med tvenne spinae. — Af Frih* G. v. 
DuEBEir. 

Tjogosju vältarter frfin Oregon och tolf frän Kamtschatka, de 
flesta från båda lokalerna äfven forekommande i Europa. 
— Af Hr Kapten Wjernqkes* 

Tio sällsyntare vSxter från nejden af Hamburg , hvaribland Ulri- 
cularia neglecta, Juncus tennis och diffusuSy Fumaria mi- 
crantha, m. fl. — Af Hr Prqf. Lebmanv. 



— 43 — 



Meteorologiska observationer a Stockholms Observatorium 

i Nwember 1846. 



Barometern 
reducerad till O*. 

Decimaltam. 



Rl. 6 
r. n. 



/ 



25,74 

25,90 
25,99 
26^0S 
H&fiO 
2&,00 

25^ 

25;W 

25,77 

'25,91 

25,55 

25,33 

25,56> 

25,92 

25,76 

25,59 

25,U 

25^ 

2531 
-12 I 25,27 



1 

2 
3 
4 

5 
6 

7 

*) 

to 

11 

12 
13 
14 
15 
16 
17 
Id 
19 
20 

n 



23 


25,27 


24 


25,35 


25 


25,37 


26 


25,08 


27 


24,99 


28 


24,95 


29 


25,14 


30 


25;»9 



Kl. 2 

B. ni. 



[ 



U«J2^'589 



25,74 
25,83 
25,95 
25,99 
26,03 
26,07 
25,95 
2534 
25,95 
25,90 
25,74 
25,86 
25,49 
25,36 
25,60 
25,95 
25,71 
25,51 
25,43 
25,41 
25,23 
25,28 
25,30 
25,39 
35,30 
24,97 
25,05 
24,86 
25,26 
25,43 



&1. 9 

e. m. 



25,584 
25,586 



25,78 
25,88 
25,98 
26,07 
26,10 
26,05 
25,93 
25,82 
25,94 
25,86 
25,75 
25,77 
25,41 
25,44 
25,83 
25,84 
25,70 
25,47 
25,42 
25,42 
25,22 
25,29 
25,33 
25,40 
25,18 
24,89 
25,04 
24,94 
25,35 
25.44 



Thermometeru 
Celsius. 



Kl. 6 
r. m. 



25,585 



+ &7 

+ 6,8 

+ 7,3 

+ 5,8 

+ 5,6 

+ 5,3 

+ 3,3 

+ 4,3 

-I- 2.6 

+ 3;2 

+ 2,3 

+ a? 

+ 4,1 
+ 4,3 
-0,2 

— 3,0 
-1,3 

— 1,6 
+ 0.5 
+ 5,3 
+ 7,4 
+ 5,9 
+ 6,1 
+ 3,5 
+ 3.0 
+ 4,3 
+ 0.4 
-1,6 
-3,2 

— 5,6 



Kl. 2 
tm m. 



Rl. 9 



+ 2^4 



+ 6^ 
+ 8,2 
+ 7,6 
+ 5,4 
+ 6,8 
+ 7,0 
+ 5,3 
+ 3,8 
+ 4,3 
+ 5,3 
+ 6.3 
+ 3,5 
+ 6,4 
+ 4,1 
+ 0,1 
-1.6 
■f 0,6 
-1,0 
+ 3,0 
+ 6,3 
•f 7,4 
+ 7,3 
+ 6,3 
+ 3,0 
+ 3,8 
+ 4,3 
+ 0,1 
0,0 
- 3,8 
-7.0 



+ 3^ 



+ 6«2 
+ 7,6 
+ 58, 
+ 5,3 
+ 6,7 
+ 4,9 
+ 3,9 
+ 3,7 
+ 3,3 
+ 2.6 
+ 4,6 
+ 4,6 
+ 7,6 

+ 1,1 

— 2,0 
-0,4 
+ 0.4 

— 0,2 
+ 4,5 
+ 6,6 
+ 6,6 
+ 7,0 
+ 4,3 
+ 2,0 
+ 4,1 
+ 0,6 

— 2.2 

— 2,5 

— 5,5 
—12.2 



+ 2^3 



Vindarna. 



Kl. 6 
f. 



m. 



S. 

S. 

S.O. 
N.O. 

S. 
SO. 
If.O. 
S.V. 
N.V. 

V. 

v. 
v. 
v. 
v. 

N.T. 

N.V. 

V. 

v. 

s.v. 

S.V. 
S.V. 
S.V. 

s.o. 

o. 

v. 

s. 

W.O. 

w.o. 

N.V. 
N.O. 



Kl. 2 
e. m. 



S. 

S. 

S.O. 

N. 

S.O. 

O. 

SO. 

s.v. 
v. 
v. 
v. 
v. 
v. 
w.v. 

N. 
W.Y. 

Y. 

V. 

V. 
S.Y. 
S.Y. 
&V. 

O. 

N. 

S. 

O. 
N.O. 
W.O. 

N. 
N.O 



Kl. 9 

c in. 



S. 

S. 

N.O. 

N. 

S.O. 

N. 

S.O. 
S.Y. 

V. 

Y. 

Y. 

Y. 

Y. 
N.Y. 

N. 
N.Y. 

Y. 

Y. 

Y. 

S.Y. 

SY. 

S.Y. 

O. 

N. 

S. 
N.O, 
N.O. 
N.O. 

N. 

N. 



> 

a 

op B 

|g fiM 

• pr* 



Molet 
Eegn 
Molet 



Regn 
Klart 



Molat 

Klart 

Målet 
Halfkl. 
Molet 



Storm 
Begn 

Molet 
Regn 
Soö 

Storm 






Nederbörden =(^485 dectom. 



— 4A — 



I December 1846. 





BaromeUro 
reducerad till 0^. 

Decimaltam. 


T1i«riiioni«lern 
Geisiu*. 


Viodaroa. 


Anmärk 
gar. 


RL 6 


Kl. 2 


Hl. 9 


K.I. 6 


Kl. 2 Kl. 9 


Kl. 6 


Kl. 2 


Kl. 9 




1 


f. m. 


6« m» 


e. in« 


f. n. 


0. Ill» 9* in. 


f. m. 


e. m. 


(!• in. 


3 

t 


25,40 


25,31 


25,22 


— 11*4 


— &i 


— ?n 


N.5.V. 


S.V. 


S.V. 


Malel 


2 


25.13 


25,10 


25,12 


-0.1 


+ 0.6 


+ 0.7 


s.v. 


S.V. 


S.V. 




3 


25,15 


25.17 


25,21 


+ 0.2 


-1.5 


— 5,0 


v. 


Tf. 


v. 


Dimmji 


4 


2S,28 


25.38 


25,44 


-8.4 


-6.7 


— 6.8 


v. 


Ä.V. 


N.V. 


Molet 


5 


25.42 


2539 


25,35 


-7.3 


— 5,6 


-3,1 


K. v 


V. 


V. 




6 


25,36 


25.43 


25,54 


-2,5 


-2.7 


-3,1 


ST. 


SV. 


o. 




7 


25,65 


25.74 


25,75 


-1,4 


-0.4 


-1/) 


O. 


Ä.O. 


v. 


So5 


8 


25,68 


25,59 


25,49 


-3.1 


-0.1 


+ 1,2 


S.Y. 


S.V. 


S.V. 


Målet 


9 


25,45 


2533 


25.29 


+ 1.3 


+ l/> 


+ 0.6 


8.T. 


v. 


v. 




10 


25,10 


24.97 


24,77 


-0.6 


-1.7 


-1,3 


V. 


S.V. 


S.V. 




11 


24,70 


24.71 


24,79 


-1.9 


— 5.0 


-6,7 


.S.V. 


v. 


v. 


Sod 


12 


25,02 


25.19 


25,21 


—10,0 


-10.5 


-123 


If.V. 


N.V. 


N. 


Mulift 


13 


25,09 


25.01 


25,04 


-9^9 


—10,9 


-11,5 


N. 


N. 


N. 




14 


25,07 


25.02 


24,99 


—10.7 


-4.5 


-5,2 


Tf. 


V.S.V. 


O.N.O. 


Sdö 


15 


24,90 


24,89 


24,92 


-7.5 


-7.9 


— 8,6 


N.V. 


v. 


V. 


Molet 


16 


25,07 


25,14 


25,18 


-13,3 


—11.3 


— 9,0 


O. 


N.O. 


N. 


Saö 


17 


25,22 


25,23 


25,32 


-5.7 


— 6.9 


-10,2 


N. 


N. 


N. 


Haiai. 


18 


25.42 


25,43 


25,39 


—11.0 


—12,7 


-11,1 


N.V. 


V. 


V. 


Målet 


19 


25,23 


25,16 


25.08 


— 9,3 


— 5.0 


-4,2 


S.V. 


V. 


V. 


HalfkL 


20 


25,05 


25,04 


25,04 


-8.4 


- 9.8 


— 9,6 


v. 


V. 


v. 


Målet 


21 


25.06 


25,02 


24,97 


-11.7 


-7.4 


-3,7 


V.N.V. 


If.O. 


NO. 


Sdo 


22 


24,80 


24.71 


24,74 


-2.7 


-2.7 


-6,7 


H.O. 


N.O. 


N.O. 




23 


24,72 


24.69 


24.73 


-73 


-6,8 


— 9,8 


H.O. 


N. 


N.V. 


Målet 


24 


2431 


24,87 


24,91 


-11,5 


-9.7 


-8,7 


N.V, 


V. 


V. 




;e5 


24,96 


25,05 


25,18 


-6,2 


-9.4 


—10,5 


If. 


N. 


NV. 


Sno 


26 


25,29 


25,37 


25,45 


-11.0 


-10,8 


—11,8 


V. 


V. 


N.V. 


Molet 


27 


25,54 


25,69 


25,85 


-M -8,1 


-8,7 


▼. 


H.V. 


N.V. 


RUn 


28 


25,95 


25,96 


25,92 


—13,2 —12.7 


—11,0 


N.V. 


S.V. 


S.V. 




29 


25.90 


25,90 


2538 


-5,1 


-M 


+ 0,2 


S.V. 


S.V. 


S.V. 


Målet 


30 


25.84 


25,85 


25,78 


+ 1.0 


+ 1.2 


+ 1,5 


S.V. 


S.V. 


S.V. 


Rega 


31 


25,60 


25,57 


25,66 


+ 2.8 


+ 2.8 


+ 1.5 


S.V. 


S.V. 


S.V. 


Mail 


diwa 


^25.254 


25,256 
25,25^ 


25.265 

i 


}— »29 


— 5^58 


— 5*72 


Nederbi 


Mrd«a 3 


:i,162 d. 


BC« tttiiri 



Termins-Observationer på Qiagneti«l>ii di-cUnalioiu-vaiiR tioner 

i Slockbotni 1846. 

Obs, Observationerna firo bSniÖrda till GSltingrr meriduiD. 

Febr. 27—28. 



tw 


2lT 


2r5 


^J 


227^ 


-5^ 


2212 


TÖ3 


25:? 


iB^ 


^^ 


TÄ4 


17^ 


11 


17.2 


18.1 


18.3 


18.3 


18.7 


18,7 


19,2 


15,1 


13,9 


15,2 


17,5 


19.0 


12 


19.0 


18,3 


17.8 


16.7 


16,4 


15,7 


15.7 


16,1 


16,1 


15,9 


14,9 


14,9 


13 


15.2 


15,6 


15.0 


15,6 


15.6 


15,3 


14,8 


12,0 


10,7 


10,3 


»1,1 


15,3 


14 


12^ 


ia.a 


13,4 


13.5 


12.3 


12,6 


13,8 


143 


15.7 


17,9 


20,7 


19.7 


15 


19.4 


21,5 


30,5 


20.5 


21,7 


22,4 


33.1 


23,7 


23,7 


21,2 


22,6 


21.5 


16 


20,7 


21,0 


21,5 


30.6 


20,2 


20,0 


18,9 


19,2 


19,6 


19,6 


19,2 


20,8 


17 


21.4 


20,C 


19.8 


20,2 


21.0 


20,9 


21.7 


22,2 


21,1 


20,3 


21,2 


22fl 


18 


22.0 


21,7 


22,2 


22,1 


24,2 


23,7 


22.4 


323 


21,7 


21,3 


20,1 


21.1 


19 


20,9 


20.2 


20,7 


19.1 


18.5 


18,8 


183 


18,8 


19,4 


18,7 


17,7 


19,0 


20 


17^ 


15,6 


13,^ 


15,1 


15.1 


14.1 


13,7 


13,5 


13,6 


133 


13,5 


12,0 


21 


12.5 


14,2 


15.0 


1.3.6 


13,6 


12,8 


12,0 


12,1 


12,4 


11.9 


11.1 


ia6 


Tt 


lOJ 


loia 


10.2 


9.6 


9.3 


7,2 


5.3 


4,1 


3.1 


4.0 


5,0 


4.1 


■23 


4,5 


4.* 


4,6 


4,1 


3,4 


2,5 


2,7 


33 


2.5 


2;i 


*fi 


2,1 


Q 


1.7 


1.2 


0,8 


1.1 


0,9 


0,0 


0,4 


1,2 


1.9 


1,9 


2,4 


2,7 


1 


2,5 


2.a 


2,9 


3,0 


3,5 


3,6 


3,0 


4,3 


43 


4,3 


3,4 


3,4 


2 


4.4 


ifi 


5.9 


7,1 


7,4 


8.2 


9,4 


10.5 


11,5 


12,2 


13,0 


13.7 




14.0 


14.3 


14,6 


15,1 


16,0 


16,0 


16,4 


16.6 


17,3 


17,3 


17,6 


18,3 


4 


18,5 


18,7 


19.2 


193 


20.2 


20,8 


21,0 


31,4 


22,5 


23,7 


23,2 


22.9 


5 


22.9 


2.1,8 


23,7 


2.1,3 


21,9 


22,7 


2i3 


23,0 


21.6 


19,5 


18,4 


17,9 


fi 


i7,a 


»6.9 


1.5,8 


15,5 


15,2 


14,7 


14,9 


13.5 


14.6 


13,1 


14,9 


143 


7 


U.5 


14,4 


14,9 


15,8 


1G.1 


16,3 


16.1 


153 


15,5 


15,1 


15,3 


15,7 


8 


16.1 


1G,2 


1&6 


16.7 


18.8 


1-a 


17.1 


17.4 


17,9 


18,3 


183 


18,1 


9 


18.5 


19,* 


20.0 


19.6 


21,7 


24,2 


25,4 


26,1 


25,7 


243 


25,0 


24,9 



10< 


"34,6 


24,7 


26,3 


41,3 


7^0 


67.» 


56,6 


43,7 


34,4 


39.8 


49,2 


e-A2 


11 


74,9 


77.7 


74,4 


76,7 


89,7 


96,8 


95,2 


64,2 


78.0 


76,8 


72.0 


72.S 


12 


75,5 


76,8 


78.0 


75.5 


74,4 


75.0 


80,0 


77,9 


76.9 


74/) 


73.7 


70.9 


13 


6913 


eat 


71.1 


72,3 


70.9 


71,8 


73,3 


72.1 


71,2 


723 


68.7 


G4.6 


14 


65,2 


683 


70.8 


74,6 


74.8 


71.4 


68,5 


72.0 


68,9 


61.9 


51,5 


37,9 


15 


2(5,5 


16.8 


8.3 


1,0 


0,0 


7,0 


19,3 


34.2 


51,8 


54.1 


48.5 


41.1 


16 


37,9 


43,4 


42,3 


48,2 


57.0 


64.2 


68.7 


77.2 


80,5 


83.6 


83.2 


&3.4 


17 


87,3 


79:3 


85,0 


85.6 


81.7 


79,5 


74,8 


80.0 


82,2 


79,3 


76.3 


77.8 


18 


74,0 


79.8 


75.8 


79.1 


78,5 


77,2 


74,2 


75.5 


75.4 


76,4 


79.6 


85.0 


19 


70;4 


80,2 


78.1 


70,9 


77,5 


78.2 


66.2 


69.1 


72,9 


72,3 


71.7 


72,4 


30 


74.1 


74:9 


72,1 


74.4 


72.6 


69.5 


69.4 


70.9 


Tftl 


70,3 


69,4 


68.2 


21 


67.2 


65,9 


65.1 


63.1 


61.4 


63.4 


60.6 


61,:l 


59.4 


59,4 


55.0 


54.5 


22 


52.2 


49,2 


47.8 


47.2 


48,0 


50,2 


47.8 


43,3 


36.5 


43,0 


40.4 


36.6 


23 


39.9 


37,7 


38,0 


38.3 


39,1 


38,3 


36,4 


35,1 


34,3 


32,8 


32.9 


3J,4 




3!,4 


31.8 


30,6 


31.7 


30.7 


30,1 


28,7 


29.3 


25,9 


23,5 


21.4 


23.5 




19.6 


15fl 


16.3 




22.8 


26.8 


30,5 


33.7 


39,4 


37,2 


35,5 


33.0 




30.0 


30,5 


37,3 


44.1 


48.4 


47,9 


43,5 


45,5 


47.3 


47,2 


4G.8 


48.!l 




43:8 


53.2 


55.4 


55.6 


54.7 


54.9 


55,3 


53.1 


51,9 


50,0 


50,6 


52.4 




50.3 


52,9 


54.5 


54,8 


56.5 


55.4 


55,1 


56,9 


55.1 


54,8 


55,0 


eo.3 




61.7 


64,8 


66.3 


67.9 


G9,0 


66.2 


74,5 


80.4 


82.8 


87,3 


8fi.7 


»4,6 


G 


78,3 


74,4 


72.5 


77.5 


80.3 


79.7 


78,2 


77.3 


78.9 


82,1 


88.6 


90,y 


7 


sIIq 


81,1 


77.Ö 


72,5 


73.7 


73,8 


74,4 


75.1 


73,6 


74.4 


71,6 


07.71 


8 


68,1 


69.7 


70.8 


69,8 


70,8 


68.8 


68,5 


67.8 


67,2 


68.1 


67.0 


65.0l 


9 


63,2 


62.7 


62,2 


62,8 


62,4 


62,5 


60,8 


59.1 


573 


56,3 


55.G 


37,0 

















p 
















1' 


25' 


L^ 




- - . - . -5- 1 


10' 


-^is^ 


uSJ 


ns;ff ~ 


^9,3 


32,4 


"Sw 


32.U 


TTS 


2^.6 


2(r4 


^6^ 




11 


18.8 


19.6 


21,9 


23.2 


31,9 


37.7 


36,8 


32.6 


22,9 


i.%i 


10 2 


1.1.2 


12 


22,4 


28.6 


34.1 


26.G 


19,1 


15.3 


153 


18.9 


23,1 


27.2 


27,1 


2G.6 


13 


24,6 


19,3 


12,5 


7,2 


5.8 


53 


4,6 


4.4 


63 


9.6 


12.* 


13.2 


14 


19,4 


26,3 


25,2 


26,2 


303 


32.2 


30,5 


30.5 


323 


.17.9 


39,2 


39.6 


15 


43:3 


4i;2 


40.2 


40.8 


38.5 


34.8 


27,9 


24.5 


263 


213 


18.5 


18.» 


16 


181 


15.0 


6.9 


6,6 


5.9 


8.2 


10,9 


10.7 


12.7 


20,0 


24.2 


•MA 


17 


25,4 


25.0 


26,2 


26.7 


2.1,7 


23.0 


Z1,2 


21.7 


22,7 


203 


20.3 


■J1.2 


18 


21,2 


22.4 


23.0 


21.6 


21,2 


18.5 


22,6 


26.7 


28,7 


27.6 


26,1 


24.'.' 


19 


2.1.9 


21.9 


20.7 


20.6 


20,4 


213 


22,7 


24.1 


25.1 


28,0 


25.8 


26.8 


20 


aai 


263 


26.6 


25,5 


26.3 


28,2 


28.0 


28,0 


27.3 


31,4 


32..1 


23.5 


21 


23.4 


24.2 


25.7 


27.9 


27,1 


26.7 


26.3 


24.3 


31,6 


27,8 


22.9 


18.Ö 


22 


18,1 


14.0 


»6.1 


16,7 


17,1 


19,0 


14.7 


21,0 


26,5 


29,3 


29,7 


.ti. O 


■i3 


26,7 


243 


24.2 


25.2 


23,0 


25.2 


23.2 


17.9 


19,1 


17,6 


18.4 


18,6 





18.7 


17,5 


23,6 


16.1 


15.9 


16.3 


183 


153 


16,4 


15.5 


16.4 


17.7 




19,7 


19.4 


15.0 


14.5 


ii;.4 


13,7 


13,7 


153 


123 


18.5 


21,6 


25,G 


2 


26,6 


25,9 


30,9 


.34.6 


36.2 


34.7 


36.2 


35.4 


32,0 


31.7 


29.4 


26,7 


3 


25,* 


25.2 


22,9 


20,6 


22.2 


23,0 


22,7 


22.4 


22.8 


213 


24.5 


23.4 


4 


24,6 


24.7 


23,5 


23,2 


24,2 


263 


27,5 


29.5 


323 


31.1 


41,1 


40.6 


5 


36:8 


37,3 


30,1 


,30.7 


33,0 


38,5 


42.1 


45.3 


46,1 


44.5 


35.8 


25,5 


6 


25.4 


29.2 


30,3 


34.4 


45.6 


46.9 


0,0 


3.0 


3.0 


10,0 


30, y 




7 


44,3 


34,5 


39.3 


38,4 


31,3 


51.9 


64,8 


53,3 


44.1 


43,2 


44.r. 


43'. '> 


8 


437 


40.1 


39,9 


39,6 


403 


423 


423 


43,7 


46,3 


51,7 


56,0 


57.81 


9 


55:4 


52,6 


51,2 


50.1 


50.6 


513 


48.5 


453 


4^2 


431 


39.5 


».st 



Htitjc iciladel motiv. 1 9"12 i bjge, och, om niiiinisd n betecknar a1»«rTatioiuUlel. 
Absoluta Deelination 
Febr. 1.1i>5S'12"— fl. 19"12 Aug. 14" 6'36"— n.l9"12 
M«j 14. 2. 8 —n. 19, 12 \ Hot. 13. 53. 32 — n. 19. 12. 



ÖFVERSIGT 



A¥ 



KONGL. VETENSKAPS-AKADEMICIVS 

FORHANDLINGAR. 



iry* 4* 



1849. 



J&9, 



Onsdagen den 10 Februari. 

Föredrag. 

1. Molsvoflad etyloxidj JTanthogensyra Zki8e. 
— Sekreteraren anboll att for ett ögonblick få fästa Akade- 
miens uppmärksamhet på denna mUrkv^diga förenings egent- 
liga sammansattningsart. Zeisb, som upptäckte den '1822, an- 
såg dea forst ft^r en vätesyra, hvilken åsigt nya fbrsok för- 
anledde att andra till den af en syresyra, och efter förnyade 
andersokningar, rOrande dess qvantitativa sammansättning, lyc- 
kades han att ådagalägga , att den i sitt fria tillstånd kan an- 
ses bestå af 4 at. etyloxid, 1 at. vatten och 2 at. kolsvafla, 
och att denna vattenatom kan utbytas emot 4 at. af en sy- 
rebasis, t. ex. kali, blyoxid m. fl., hvaraf ett neutralt salt 
uppkommer. Hans flera gånger förnyade analyser instämma 
så follstandigt med denna åsigt, att den sedermera blifvit all- 
mänt antagen. Dylika föreningar hafva sedan blifvit fram- 
bragta med ketyloxid (den basiska organiska oxiden i Vallrat) 
metyloxid och amyloxid. 

Föreningar af ett sulfuretum med en oxid, ett haloid- 
salt eller ett syresalt, af samma radikal med den i sulfure- 
tum befintliga, Slro kända; men vi hafva intet exempel, att 
en svafla kan förenas med en syrebasis och gifva ett neu- 
tralt salt. Den här ifrågavarande föreningen, enligt hvilken 
kolsvaila skulle bilda neutrala dubbelsalter, t. ex. med kali 
och en af de nämda organiska basiska oxiderna, är således 
ett andantag från vanliga forhållanden. 




— 50 — 

Taga vi i ofverNUgantle hvad Söin fOregär då en svalla 
behandlas med en upplöst syrebasis, t. ex. kali, så visar sig, 
att en del af svaflans radikal utbyter med kalk syre mot 
svafvél , sä att tillräckligt svdfvelkalium uppkommer ätt mätta 
det ofriga af svaflan. Den bildade syfesyran fOrenas med 
oforUndradt kali, och lösningen håller en blandning, stundom 
val också en förening, af ett syresalt och ett svafvekall, men 
alltid i ett sådant förhållande, att det ser ut sonii hade syre- 
basen och svaflan, utan inbördes förändring, ingått förening. 
Han kan, i de flesta fall, ur upplösningen utfälla svaflan till 
oförändrad vigt, ehuru det gifves flera sätt att på direkt vag 
afskilja syresaltet. 

Gå vi till sjelfva kolsvaflans förhållande till kali i vat- 
ten, så blir detta alldeles detsamma, man fär kolsyradt kali 
och kolsvafladt svafvelkaliuro, men verkan går högst långsamt 
om icke kalilösningen är mycket koncentrerad. Gå vi deri- 
från till förhållandet af kalihydrat med öfverskott af kolsvafla 
i alkohol , så visar sig den skillnad , att en del af sjelfva al- 
koholn dervid förbytes till etyloxid; men dervid inträffar in- 
tet i öfrigt, som talar för att kolsveflan dervid följer andra 
lagar, än de för svaflor vanliga, d. ä. att icke ett kolsyradt 
syresalt och ett kolsvafladt svafvelsalt bildas, men dessa ingå 
med hvarandra den kemiska förening, som vi kallat kokvaf- 
ladt etyloxid-kali. 

Efter den åsigt denna benämning innebär, består detta 
salt, om Ae betyder etyloxid, af KC + AeC; men om saltet 
innehåller 3 gånger så många atomer af de enkla gruncfem- 
nena, så består det, utan rubbning i deras relativa antal, af 

(KC + AeC)+ 2 (KC + AeC), hvari sammansättningen följer de 
vanliga lagarne och blir normal, och då man af analysens 

I 

residtat skall bedömma den rationella sammansättningen, så 
är det väl allt slcäl att föredraga den, som instämmer ined| 
vanliga föreningslagar, framför en sådan, som från dessa gör 
ett undantag. 



— Si — 



Följande exempel af deo ( 


fria sA kallade tvSfaldt kol* 


svaflade etyloxidens sammaosHttaiog til( gruadsuaoeoa visar 


detta tydligast: 

äldre åsigt. 1 
atomer. 
kol 6 


sedDa.re åsigt. 
atomer. procenU 

4 8 29.466 


Tåte . . . . 4S 


36 4.899 


svafvel ... i 


42 52.531 


syre .... t 


6 43.084. 


Den procentiska 6an)fnanfiltttnifigen ttr efter båda fuHkom-» 


ligt lika, men deo rationella ar 


mycket olika , nefntigen: 


aidre ftaigten. 
at. pc. 
elyloxid . . i 30.281 


aednare åsigtea. 
aU pc 
etyloxid . . 4 40.095 


vatten ... 1 7.359 


vatten ... 4 2.453 


kolsvafla . . 2 62.360 


kolsyra ... 2 44 .996 


• 


svafveletyl . 2 24.582 




vätesvafla . 2 9.300 




kolsvafla . 4 44.554. 



Vid (breningar med jByrebaser ersattes vattnet af syre- 
basen, och af vatesyaflan reduceras, under bildning af vatten^ 
syrebasen till svafvelbasis. 

Dessa dubbels^Iter torde derfbre hädanefter bOra kallas 
Eiyl-oxi-stdfo-'Carionaiei% for att i namnet utmärka närvaro af 
både kolsyra och kolsva(Ia, och deraf gOres dä Kcii^yl-ogoi-- 
syäfocarionai, Baryt-etyl-oxi^tdfocarbonai o. s. v. 



2. Satpeler^rans foremng med några krep^ 

par* — Hr L. SyAxaEao anibrde, Mt han i sällskap med 
Hr C SxAAF syasekaitt aig något med att fOrsOka utreda, hvilken 
Ibrandring gnmmi och rörsocker undergå, då de behandlas 
naed ea blandning af ^v^afvelsyca och aalpeterayra,. h vardera 
med «n vattenhalt af Uott en ataw till en atom vattenfri 
syisa. Dl rOnBocker sålunda sammanreEs i tvenne timmar 
med en blandning af de^sa syror aamt den fria syran deref- 



— 5« — 

ter uttvattades med vatten, hade sockret blifvit faBkomligt 
olösligt i vatten, feamt tilltagit i vigt, hvarefter det, oak- 
tadt vid upphettning eller antändning ej exploderande med nå- 
gon våldsamhet , dock antände sig efter torkning vid en lägre 
temperatur samt, en gång antändt, fortfor att med starkare 
häftighet förglimma. Det visade sig deraf sannolikt, att sock- 
ret afgifvit vissa atomer af väte och syre, i förhållande alt 
bilda vatten, hvarefter det så nybildade ämnet ingått förening 
med salpetersyran. Dervid bildas ej något jtyloidin, åtmin- 
stone förhåller sig den så bildade föreningen helt olika emot 
såväl den xyloidin, som blifvit beredd antingen genom ren 
salpetersyra, eller genom en blandnings af salpetersyra och 
svafvelsyra inverkan på stärkelse. Föreningen, som väl ar 
olöslig i vatten , utfaller som ett gelée, och intorkar efter tvätt- 
ning högst långsamt till en halflgenomskinlig , glaslik massa, 
hvilken i början luktar af salpetersyrlighet då den torkas vid 
lindrig värme, men efter någon tid, och sedan den genom 
pulverisering blifvit fint fördelad, upphör att lukta deraf. Den 
har nu något afgifvit i vigt, men behåller ändock fullkomligt 
sin förmåga att förglimma. 

Liksom rörsockret förhåller sig äfven gummi arabicum; 
men den salpetersyrade föreningen synes här vara af en skilj- 
aktig natur emot sockrets, emedan den vid torkning sönder- 
faller till ett ogenomskinligt pulver. Yigtstillökningen för gum- 
mi utgör omkring 69 procent af gummits vigt då det be- 
handlas med salpetersvafvelsyra. Vid utsättning för luften 
i flera dagar aftager dess vigt något, hvarefter den dock ef- 
ter en tid blir konstant , sedan den likväl ej afgifvit mera, än 
att vigtstillökningen ännu är omkring 56 procent. 

Att på grund af dessa försök , hvilka blott angifva vigts- 
tillökningen , fastställa någon sammansättningsformel torde vara 
alltför tidigt, innan analytiska försök afgjort föreningens art, 
så mycket mera, som sannolikt flera föreningar existera emel- 
lan de olika radikalerna och qväfvets oxidationsgrader, hvilka 
sednare, efter all anledning, utgöras af dels salpetersyrade 
föreningar, dels af dubbelföreningar af salpetersyra med sal- 



— 53 — 

petersyrligbeU Atminstooe synes den vigltillokuing, som upp- 
står då bomull (med kali befriad från lOsliga ämnen) , behand- 
las med salpetersvafvelsyra , ej kunna förklaras pä annat sätt. 
Ty då dertill en rod salpetersyra blifvit använd i blandning 
med svaf velsyran , bar vigtstillokningen vid flera fOrsOk visat 
sig vara 72^ procent (med ej i proc. i variation) af bom- 
ullos vigt; men då en lika renad bomull blifvit behandlad 
med en forut använd och till beredning af ligninkrut begag- 
nad salpetersvafvelsyra, har denna vigtstillokning allUd varit 
starre, eUer 76.32 procent (med äfvenledes ej mera än i proc. 
variatioo) , hvilket synes härrOra deraf , att ligninkrutet af för- 
sta beredningen utgOres såväl af salpetersyradt som salpeter- 
syrligt lignin (berofvadt en del af elementerna fOr vatten), un- 
der det att den förening, som tillkommit vid bomulls behand- 
ling med en redan använd, dock ännu stark syreblandning, 
Digdres af blott salpetersyradt lignin (minus vatten), utan in- 
blandning eller förening, af dess salpetersyrliga salt, och hvilket 
sannolikt blifvit fOrorsakadt af salpetersyrligheten i den använda 
salpetersyran, som, vid syrans fOrsta inverkan på bomull in- 
gått förening med ligninbeståndsdelarna, och deraf på sätt och 
vis blifvit utfälld. Tillika förklaras häraf hvarfore sä mänga 
skiljaktiga uppgifter redan finnas på bomullskrutets och xyloi- 
dins sammansättning. 

Oberäknadt att sålunda skiljaktiga vigtstillokningar, hän- 
tydande på skiljaktiga föreningar, uppkomma vid behandling 
af bomull med salpetcrsvafvelsyra , allteftersom denna sednare 
är salpetersyrlighetshaltig eller ej, synas äfven andra förenin- 
gar kunna uppstå emellan de konstituerande beståndsdelarna, 
hvilket synes deraf, att då man i stark salpetersyra upplöser, 
så fort som mOjligt, bomullskrut i värme (+70°), samt se- 
dermera indryper denna lösning uti mycket vatten, så fälles 
dervid en salpetersyrad förening, men som ej mera bibehåller 
den starka explosiva egenskap, hvilken utmärker det ämne, 
50ffl ursprungligen lOstes i salpetersyran, ty det liknar mera 
i sitt förhållande xyloidin, samt det ämne som fås genom sal- 



— 54 — 

petersvafvelsyras inverkan pä gummi Derjemte tyckes -^ att 
doma efter yttre forhällanden — ganska skiljaktiga föreningar 
fOrete sig, då eti lösning af botnuHskrut utfblleS med ratten 
ur dess lösning i salpetersyra, allteftersom syran fStt in- 
verka en kortare eller längre tid, samt allteftersom den varit 
af olika styrka och befriad från salpetersyrlighet eller denned 
till storre eller mindre grad fbrenad. 

Vid detta tillfälle anser jag det ej bora lemnas oanmarkt, 
att, efter Utseende, ej allenast rörsocker och gummi, utanäf- 
ven de skiljaktiga stark elsearterna af t. ex. hvete och pota- 
tis, gifva upphof åt sinsemellan alla skiljaktiga salpetersyrade 
föreningar^ ty vigtstillokningen vid salpelersvafvelsyras inver- 
kan på b ve testark else har vid flera forsok alltid varit emel- 
lan 15 och 75.8 proc, under det att den, med samma syra, 
for potatisstärkelsen alltid varit bogre, samt uppnått emellan 
76.8 och 79 proc. Dessutom må anföras, hvad starkelsear- 
temas fbrhällande till salpetersvafvelsyra betr&ffar, att^ då den 
salpetersyrade föreningen fått ligga i luften, den stundoro, 
oaktadt fOrut val uttvattad från syra, afgifvit salpetersyrlig- 
het samt till följe deraf aftagit uti vigt, bvilken vigtsför- 
minskning dock efter några dagar uppbort. 

Af hvad* som bar blifvit anfordt om sockers och gum- 
mis forhållande till salpeiersvafvelsyra , ser det ut somomaila 
de kroppar, hvilka hålla vttte och syre i förhållande af att 
jemt bilda vatten, skulle hafva egenskapen att vid behandling 
med denna syra gifva upphof åt salpetersyrade organiska för- 
eningar. En närmare undersökning af detta ämne sysselsätter 
oss fOr närvarande, hvarOfver jag hoppas att framdeles få t^ 
Akademien afgifva en närmate redogörelse. 



8. Zirköns egentliga tigt. — Hr L. Svan»b»6 
meddelade derom följande: De uppgifter man eger på detta 
minerals egentliga Vigt äro sinsemellan mycket varierande ; 
och med undantag af de bestämmelser, som redan af Ht^^ 



— 65 « 

fi^r blogre tider liUl>aka gjordes fOr att reda denn^i fråga, sy- 
nea toke nägpn bafvn egoat en större omsorg åt detta Simne. 
IUqts vSlgoiogar gingo dock mera ut på att bevisa detta mi* 
nerate bOgre egentliga vigt an andra på den tiden dermed 
fOrvexlade pinerali^rs, ocb var ett vigtigl bidrag fOr sin tid i 
deona del, di vi påminna oas, att Klaphoth just nyss hade 
upptäckt zirkoDJordeq y b vilken upptäckt man i Frankrike skyn- 
dade alt bekräfta, hvarvid man lyckades att uppleta materia- 
let fOr denna nya jordart uti andra lokaliteters fossilier ttn 
juat de, som legat till grund for dess första uppdagande, neml. 
uti Ceyloner-mineralet. Havys bestämmelser, likasom alla an- 
dras eCtw honom, kunna derfore anses vara af ep stOrre vigt 
for otexamineringen af detta mineral och dess åtskiljande ifrån 
B&gra andra (bvilket af ven var dess hufvudsyfte), an de kunde 
inofD zirkonens ^en familj uppdaga något nytt. Då det emed- 
lartid härvid visade sig, att man vid Expaijlly ägde inom 
Frankrikes område en riklig tillgång derpå, upptäcktes efteråt 
samma- mineral på flera andra stallen inom såväl Europa, som 
andra verldsdelar, hvarfore det, oaktadt på bvarje ställe fore- 
konunande aparsatfnt, numera ej kan sagas vara ibland de säll- 
synta. 

Di jag fOr tvenne år sedan (se Öfversigt af K. V. A. 
FOrhandl. 1845, sid. 34 etc.) fOr Akademien omnamde. att 
nya jordarter blifvit uti den fOr enkel ansedda zirkonjorden 
påträffade, samt dervid äfven iillkännagaf, att Stockbolmer- 
zirkonens observerade betydligt iHgre egentliga vigt än den 
ifrån Geylon ocb JExpaijlIy , gaf första anledningen till att ifrå- 
gasatta zirkonjordens enkelhet, ansåg jag det vara nödvändigt att 
förskaffa mig mineralet zirkon ifrån flera lokaliteter, samt före- 
kommande uti skiljaktiga hallearter, således tillhörande olika 
geologiska .bildningar, och detta så mycket mera, som de fö- 
reteelser, hvilka presenterade sig vid denna undersökning fOr 
mig, tycktes leda derban, att något skarpare satt fOr att ut- 
skilja de skiljaktiga jordarterna ifrån hvarandra svårligen stod 
att finna, och hvarfOre afven en olika mängd af Jc eftersökta 



— 56 — 

beståndsdelarna borde kunna supponeras vara fOr handen uti 
de zirkoner, h vilka karakteriserades genom stOrre och mindre 
skillnader uti deras egentliga vigter. Visserligen Astundade 
jag att dervid förskaffa mig tillräckliga qvaotiteter för att ej 
allenast kunna bestämma den egentliga vigten for de olika 
lokaliteternas zirkoner, utan fastmer för att. sedan denna blif- 
vit bestämd, kunna lägga'^ta[iaterialet till grund fOr en när- 
mare kemisk undersökning; men dfi det härvid lyckats mig 
att blott ifrån några få stallen bekomma materialet i så stor 
qvantitet, att jag derpå kan fortsätta den kemiska hufvudfrä- 
gans utredande — en omständighet , som beror till stOrre de- 
lea derpå, att detta mineral oftast förekommer sparsamt på 
hvarje ställe samt dervid äfven ofta i blott högst små invexta 
kristaller, hvarpå såsom exempel må anföras, att jag, för att 
förskaffa mig något material af den i Stockholm vid Gartha- 
gobacken förekommande zirkonen, sönderslagit flera lispund af 
den bergart, hvaruti zirkon är insprängd och dervid ändock 
tagit mineralogiska stuffer, som vid första påseendet tyckts 
böra innehålla temliga förråder, men ändock ej kunnat utbe- 
komma rena kristaller till större qvantitet än } gram — har 
jag dock ansett det ej sakna intresse att meddela det obe- 
tydliga, som i afseende på de af mig tagna egentliga vigter 
redan visat sig. 

Uti Journal fUr Prakt. Chemie, Tom. 38, sid. 508 har 
Hbnnebbrg sökt visa, att zirkonens egentliga vigt är högre 
efter dess glödgning än före; en omständighet, som förut bliT- 
vit iakttagen för flera mineralier. Han har neml. funnit denna 
egentliga vigt före glödgning vara 4.ni5 samt efter glödgning 
= 4.71. Detta instämmer ej med min erfarenhet såvidt den 
har afseende på Expaijly-zirkonen (Hennebbrg angifver i sin 
uppsats ej lokaliteten för sin zirkon), af hvilken ensamt jag 
haft tillräckliga qvantiteter för att kunna göra fullständiga 
iakttagelser. Jag har neml. åtskilt oglödgade kristallkorn af 
denna zirkon i 5 olika sorter samt dervid funnit: 



— 57 — 

4. Nara torgldsa kristaller bafva före glodgning en egentlig 
vigt af 4.66486. Forsoket gjorrles på 49 gram. Yid glodg- 
oing förlorade dessa 0.0497 procent uti vigt, och efter glodg- 
ning befanns egentliga vigten vara 4.65572. Oaktadt de voro 
nära färglösa fOre glodgning, kunde dock efter glodgning en 
hop kom utplockas, hvilka ej bibebfillit sig ftlrglosa i glodg- 
ningen, och då de sä, afven efter glodgning, fullkomligt vat- 
lenklara utplockades fOr sig samt undersöktes på deras eg. 
vigt, befanns den vara 4.68t. 

2. Något rosenrOdt targade korn. Eg. vigt tagen på 23 
gram oglodgade korn var = 4.65968. Dessa förlorade i glodg- 
ning 0.05223 procent, samt hade efter glodgningen en eg. vigt 

= 4.66522. 

3. Mera forgade kom, nästan roda som pyrop. Eg. vigt 
tagen på 22 gram oglodgade kom var s 4.69009. I glodg* 
ning var vigtsforlusten a 0.1.?29 procent. Egentliga vigten på 
de glödgade kornen var = 4.63185. 

4. Gulbruna kora. Eg. vigt tagen på 23 gram oglodgade 
kom var 4.5825, och dä dessa glödgades, förlorade de 0.i3f2 
proc. i vigt samt hade efteråt en eg. vigt af 4.5853. 

5. Mycket mOrka korn, af flerfalldiga färgnyancer. Eg. 
vigt tagen på 24 i gram var = 4.5212 fOre glodgning. Vid 
glodgning förlorade dessa 0.1461 proc. af sin vigt samt hade 
efteråt en egentlig vigt af 4.52J1. 

A. Då det httraf visar sig, att den franska zirkonen ej för- 
ändrar sin eg. vigt efter glodgning, torde man kunna antaga, 
att 4.68i utmärker egentliga vigten på de korn uti Expaijiy- 
zirkon, som bafva den hOgsta tyngd och hvilka äro efter glodg- 
ning fullkomligt färglösa. 

FOr Ofrigt torde man bafva svårt att finna nfigon kon- 
stant fentlig vigt fOr de Ofriga, då de, oaktadt skiljaktiga 
till fäi^, dock kunna vara och sannolikt aro blandningar, 
svåra att åtskilja från hvarandra, af flera skiljaktiga sir- 
konarter. 



^ 3« ~ 

De apdra sirkooer, hvtfk^ ag«nt|iga vigt jag haft 
Csille att taga bafva varit foljaode, h varvid jag fuonit: 

B. a. Ryssk zirkoo ifrån sydvestra sidan af Umenberget» 
4 i werst från Miass , forekommaade med giimmer i horablen- 
de, bar eo eg. vigt af 4.599. 

B. b. Eo annan zirkon ifrån sannolikt samma lokalitet, men 
som jag ej egde uti dess matrix, bar en eg. vigt af 4,6io. 

Då dessa zirkoners egentliga vigter difierera biott på 
0.011 ifrån hvarandra, torde man utan fel kunna antaga, at( 
medium i.6045 utmärker ^entliga vigten på Miass-^zirkon, i 
dess renbet. 

C Zirkon^ förekommande vid Fredriksvtern i Norge i den 
bekanta zirkonsyeniten , bar en eg. vigt = 4.531. 

D. Zirkon från Ceylon, b vita färglösa ^ afnötta ocb ruoda 
korn, har en eg. vigt b* 4.45:1 

£. Norsk zirkon , förekommande med jernmabn vid Soelbergs 
jerngrufva vid Naes jernverk , har en eg. vigt = 4.375. 

F. Zirkon ifrfln Byströms villa på Djurgården vid Stockholm, 
fiOrokomiDande med obgoklas och svart giimmer i de vanliga 
utskiljningsgångama , bvilka vanligtvis förefinnas omkring Stock- 
bokn , bar en eg. vi^ s 4.222. 

G. iUrkon förekommande vid Gartbagobacken på Kungshol- 
men i Stockbolm i samma bergart, som den föregående, men 
med en ljusare giimmer, bar en eg. vigt ^= 4d072. (Anm. Jag 
har förut angtfvit denna arts eg. vigt vara 4.03, men jag bar 
sedermera med större omsorg bestämt den, oeh tagit ett me- 
dium af ilerfialdiga vfigoingar, bvartill jag varit nödsakad, da 
jag haft en sä bögst ringa tillgång af dem). 

Af andra zirkoner, men bvilka ej varit så rena, att jag 
viU svara Ibr deras homogeneitet har jag Itfven bestämt dea 
egentliga vigten samt funnit: 

A. lyssk zirkon i Hornstensskiffer, 8 werst fr. byn Ana-- 
lolia i området Mariupol, distriktet Alexandrowsky, gouver- 
nementet Ekatrinenburg, bar en eg. vigt = 4.249. 



50 



fi. Rynk xirkon iMd bornbleDde ooh (hltspaih^ från syd- 
vestra sidao af UmeDberget, SO werst TrSn Hiass, har en 
egentlig Tigt s±» 4.592. 

Y. llysgk zirkon tned glimmef och follspatb, från sydvesira 
sidaDafllmeiilMirget, tO werst frfln Miaas, har eg. vigt rs4xtö9. 
Uppettrila vi nu de under Å^ B, (^ D^ £, F^ G anförda 
sirkonemae egentliga vigter tabellariskt, samt eky att de fortgå 
alk efter sein denna fomniBkas» afl finna vi, då den efier- 
foljaade aubtraberae ifrån den föregående en ntlra konstant 
skillnad emellan dem, hrarvid dock länkarna emellan E ooh 
F samt emellan F och G Unnu ej blifvit påträffade, neml. 



A 
B 
C 
D 
E 



4.681 

4.e045 

4.531 

4453 

4.375 



F 4v2» 



G 



4xrd 



A — B te: OMSi 
B— C = <).eTJ5 

C^D => 0*076 

D-^E wtz 0.078 

E-^Fe±:2 X 0.0765 



F^G«2kO»075. 

Denna konstanta skillnad af (i medeltal) 0.tf76 måste jag 
anse vara särdeles förljent af ■uppmärksamhet och påkalla en 
Därmare iinidersrtciiing fer att afgOra huruvida deUa företett 
!^ig för mig bloU af en tillfiltiighet eller om samma förhållande 
lan ega rum för andra mineralier. 

Beteckna vi med 100 den observerade högsta egaatliga 
vigten föt Expaijlly-zirkonen cJler A, så finna vi 



A 
A 
A 
A 



B = 1 00 : 98.365 
C ==. 1 00 : 96.773 
B SS i 0«: 95.129 
E = 1 00 : 93.463 



^rf^MAi 



r >si>oo:«e.m 



l^kB^ 



A • G ±5 t^ : 8€.90e 



differenoer 
4.392 
4.644 

4.666 

4.639X2 
4^602 X2. 



— . 60 — 

Att härleda dessa OfverenssUUninelser ifrån ' skiljaktiga 
qvantiteter af norjord, som finnes inblandad med zirkonjordea 
uti mineralet, synes fOga sannolikt, och saken torde fOrtjena 
uppmärksamhet , äfven ifrfin den synpunkt , som under de sed* 
nare aren börjat taga naturforskarenas intresse i anspråk, 
neml. frågan om de specifika volumerna, samt sålunda afgöras 
genom att efterse huruvida olika egentlig vigt förefinnes hos 
salter, som kristalliserat med samma sammansättning under 
olika omständigheter, t. ex. ur olika moderlutar, vid olika 
temperatur, under skiljaktig tryckning etc. 



4. Om olika ma^netiwria^s-^metoder. — Ur 

en skrifvelse från Hr A. F. Stanbbrg meddelade Hr L. Snii- 
bbrg: »Vid det Engelska naturforskaremötet i Southampton in- 
nevarande år förevisade Sgobbsbt en magnetiseringsmetod, hvil- 
ken sades öfverträffa i godhet alla de forut brukliga. Eme- 
dan något bevis för detta påstående icke blifvit gifvet, och 
ingenting är lättare än att medelst oscillationsmetoden prOfva 
en magnetstångs eller magnetnåls förändrade kraft, har jag 
ansett det lOna mOdan verkställa en jemfOrelse emellan olika 
metoder, fOr att ur den nya utsöka och bibehålla det verk- 
ligen goda. Den af Sgobbsbt föreslagna metoden består uti 
att lägga alla de stålstänger, som skola magnetiseras , i en 
rad, att sedan taga en stark bästskomagnet och till ankare 
på denna en tunn lamell af mjukt jern af samma bredd och 
längd som stålstängernas, samt sedan stryka med ankaret 
qvarsittande vid magneten. 

Till att börja med ansågs ändamålsenligt undersöka, hu- 
ruvida det var fördelaktigast, att såsom Sgobbsbt lägga de 
stänger i en rad, som skulle magnetiseras, eller om icke för- 
delaktigare vore, att stryka hvarje stång särskilt med en än- 
damålsenlig befästning af ändarna under magnetiseringen. Så- 
lunda fanns i allmänhet, för hvilken magnetiseringsmetod som 
helst, den fördelaktigaste beföslningsmetod för ändarna vara, 



— 61 — 

att Uta dem änder sirykoingen hvila pfi grofva paralielipipe- 
diska stycken af mjakt jeni, hvars nedra delar voro med 
starka magnetaiaoger förenade. Alla efterfirijande ibrsok aro 
derfOre på detta satt anställda. Erinrande mig tillika de i 
Jannari— sammankomsten förra året meddelade ibrsoki enligt hvilka 
en hästsko-magnets bärningsfOrmåga vasendtligen beror ^af an- 
karets Ibrm och tilltager, nar ankarets längd till en viss grad 
fOnnioskaSy har jag undersökt och funnit, att något analogt 
afven härvid eger rum, ehuru variationerna, beroende af an- 
karets form , på långt nSir icke äro så betydliga , som hos bär- 
mngsfOnnågan. 

Efterföljande försök äro verkställda med: 

(A) en stålstång af 440 millimeters längd och 44'"-«*-,2 
tjocklek. 

(B) en stål-lamell af 250"*^ längd och 0»^-^^ tjocklek. 
Tiden för ^0 oscillationer observerades, hvarefter magne- 
tiseringen efter samma metod förnyades, ända till dess att 40 
förnyade strykningar på hvarje sida icke uti oscillationstiden 
istadkommo någon förminskning. Den begagnade hästskomagne- 
tens bämingsförmåga var nägot mer än 40 kilogrammer. 

Oscillaiionstidema för (A). 

4. Magneiisering enligt Scorssbt med ett ankare, bestående 
af en lamell utaf mjukt jern af 54'>'-^,i längd 47"^'^ 
bredd 4'><^,i tjocklek. När ankaret testades så att dess 
längd-riktning förenade hästsko-magnetens poler, h varige- 
nom ankarets båda ändar skjöto utom polerna, erhölls 
oscillationstiden tss9i'\ 

f . När ankaret lastades på tvären d. v. s. så , att dess bredd- 
riktning förenade polerna, blef |ss94''. 

3. MagnetUering enligt den Duhamélska metoden. De stry- 
kaode stålmagneterna bestodo hvardera af 3 förenade stän- 
ger, hvilka blifvit magnetiserade till full mättning med 
samma batteri , som blifvit begagnadt till hästskons magne- 
tisering. i^9\'\ 



~ 6t ~ 
4. Ovtibdn^hnmg med en mdlanUgjgaBda Uino trädlamell. 

6. DutMstrffkning m&å eU mellanljggando jerntiycke af k^^^t 

tjocklek. r^90^ 
6. DtMdsinfkning med eit aueOantigganie MAttbre jer«8jtycke 

af «««-,i tjocklek- * =» 89". 

OscUUUionsiiderna för (JJ). 

2. ^ = 103". 

3. t^ 99". 

4. ^=103". 

5. ^= 99". 

6. ^= 96". 

»Härvid företer sig det oväntade raen väl bepröfvade re- 
sultatet , att den Duhamelska magnetiseringsmetoden (br (B) gaf 
större kraft än dubbelstrykningsmetoden enligt AfePiNUs utan 
mellanliggande jernstycke. För (A) var förhållandet tvertora. 
Men försöken både med (A) och (B) öfverensstämma i att an- 
gifva dubbelstrykningsmetoden med mellanliggande tunn lamell 
af mjukt jern såsom den fördelaktigaste af alla. Det vSsendl- 
ligen goda i det af Scorbsbt föreslagna nya magnetiseriogs- 
sattet tyckes således bestå i sjelfva ideen, att anväoda en 
lamell af mjukt jern till förening emellan de strykande olik- 
nämniga polerna.» 



&. Om beUfdeUea itf teekmn s^ och Lo^^ (^)i 

^nx och Cosx^ Ar€9iuw oah Aroeoåx i usudyti^lf 
MatAematik. -«- Hr G. G. Bjö^iutfo ha4e i skrifivdse af i 
2(4 Jao. d. å. till Hr L. SvijiiWRG derom meddelat fl^ljande. 
»Den 24 Maj 4845 inlemnade jag till iKongl. Vetenskaps- 
Åkad. en aGbandliqg med ofvaoståeade titel. Dess utar- 
betande var närmast föranledt deraf, aU Hr Caugbt både, 
på grund af vissa i afhandlingen angifna skäl, utdömt ur Ana- 



— 63 — 

ifsetid dystem åtskiHiga ^ de i^åinda teolroeii för vina valö- 
rer af ir odi 6. Jag både feftnit dessa sktA miodre Modande 
oeh i anledning deraf fijetfva utdommandel sardeies olämpligt, 
i anaeeode tiH de oberifcåelfga vådorna af att utan absolut 
oodvftDdighel berofve Analysen något enda af sina tecken, t 
min afhandling påyrkade jag derfOre återinfbrandet i AnalyaeQ 
af de utdömda tecknen och angaf den betydelse , sem dem^ 
eriigt min tanka, med rStta tiUkom. Och som jag, Tor att 
finna och ådagalägga denna rätta bellfdetsB, blef nödsakad att 
gå tillbaka Hnda till de forstä principerna af 4ftran om ima- 
ginära qvantiteter, i hvilka principer Hr Cauciiv hade- lemnat 
en och annan lucka ^ som var af högsta vigt ait fyHa, eti 
och annan obestämdhet son var af bOgsta vigt att lundan- 
rödja, — helst det just var till följe af dessa som Hr (Lujc«t 
synes hafva ursprungligen blifvit forledd till de nämda utdOm- 
ningame — ; så kom min ifrågavarande afhandling att i sjelfva 
verket utgOra ett försök att systematiskt framställa grunderna 
af läran om den analytiska mathemattkens qvantiteter [reeta 
oeh imaginära), till den vidd åtminstone att den allmänna 
beiydeUen -af ofvandcrefna tecken måtte varda fuUkomligen 
besiämiL — Den »r nn färdigtryclrt till upptagande i fiandlin- 
garne fOr år 4845. 

Denna afhandling — ^ och specielt min åsigt em tillbOr- 

ligheten af tecknens x^ och 2((r) godkännande t sin helhet 
^^ fick jag sedetmerft tilHMle att emnämna i «a not till en 
annan min afhandling [/loftårtme €erieruln infinitarum Exer- 
cit, P. /a], som i högan af förl. år trycktes i Kongl. Ve- 
tensk-^Societetens i Ups. Handlingar, och hvaraf jag sedecmera 
på våren samma år Ofversände ett aftrycfk till Hr Caught. 
Hr Frib. Wkbdb träffade deréfter under sommaren Jlr Caught 
vid en sammankomst i PInstitut Fran^ai^ och emottog af ho- 
nom det meddelande, att han sjelf.på den sednast forflutna 
liden hade ålerkoimniit :på det ifrågavarande ämnet och fiinnit 
de ofvannämda utdomningarne obéhoHiga; hvarfOre han åstun- 
iade ^t eoapt få (Omiunia, huruvida mina ftsigler em rätta 



— 64 — 

betydeisen af de forr utdömda tecknen voro ofverenssUtounaDde 
med hans egna. Hr Frih. Wudb hade den godheten att vid 
sin äterkomst meddela mig denna glädjande underrättelse. — 
Slutligen i forl. December månad bekom jag Hr Cacght^s af- 
handling i ämnet, infOrd i sista häftet af hans nya i^Easereiceå 
d^Ånalyse et de Phys. Mathem, T. Ilh och tryckt under lop- 
pet af firets sednare hälft 

Af denna Hr Caucht'8 afbandling har jag erfarit^ att haos 
nya bestämningar för tecknen Sin^ och CosXf Arcsinr och 
Arccoso? sammanstämma med dem jag i min afhandUng hade 
foreslagit *). Deremot äro vi icke till alla delar ense i afseen- 

de på betydelsen af de båda fOrstnämda tecknen a^ och Log (x); 

skillnaden visar sig dock endast vid de händelser, då x 
år imaginär med negaiiv reel dd och då b år imaginär 
med negativ reel del. Det skalle blifva alltför vidlyftigt att 
här ingå i detaljerna af detta ämne **). Men deremot torde 

vara 

*) Vid första påseendet af det resultat, bvartiU Hr Caucht kommit 
vid bestämningen af tecknets Arccosx [och så m edelst ftfven teck- 
nets Arcsina:] betydelse för ar reel och numeriskt > 1 (pag. 385 
af hans '''Exercises*^)^ skall man misstro denna min utsago. Men 
efter vederbörlig correction af ett gröfre fel, som vidlåder Hr 
Cauchy'8 formel (37) på nyssnåmda sida^ skall denna utsago 
fuUkomligen besannas. — • Som neml. Hr Gåucht's ezpreasioa S 
på sid. 383 y vid position af t^o och $ numer. >- 1, Öfvergår 
till V'* (>non i<^^®9 såsom den celebra Förf. kommit att påslå, 
alltid till <); så blir deraf en nödvändig följd, att ezpressionen 



arccosf 



(y^^TV-i.KV'*+V^) 



måste på sidan 385 insfittas i stSlJot för expressionen (37} der- 
städes. — Den deraf, enligt Hr Caucht*s på samma sida yttrade 
åsigt, följande éqvationen 

arccos («)2=arcco8f ^^ j — V^ '( V<* + V«*-l), för t num. > h 



ar uppenbarligen densamma med min definition (II'') på sid. 147 
af yet.-Akad. Handl. för 1845. 
**) En nog egen omständighet dervid förtjenar dock att hftr kortli- 
gen omnämnas. — I "Noten 1" vid slutet af min af handling er- 
böd sig ett passande tillfälle att fflsta uppmärksambeten derpå, 
att ett annai sfltt, an det jag hade iakttagit, för bestämniogen 



— 65 — 

\'ara på sitt ställe aU vid detta tilli^lle nSlinna, det jag, till 
fdlje ar ämnets (lätt insedda) vigt såsom innefattande grund- 
valame fOr Analysens hela byggnad, foretagit en ofversatt- 
ning ar min athandling, till inforande i Grunbrt^s i»Archiv fur 
Uaihem. und Physikib, och att jag just i dessa dagar Ofver- 
saodt till Prof. Grunsit den del deraf, som angår de nyss 

Dämda båda tecknen ccf^ och Log (x), med tillkfinnagifvande 

att fortsättningen skall folja framdeles. Jag har för ofrigt vi 
fogat denna del af ofversättningen ett »postscriptum» , der 
jag sokt redogöra ej mindre far olikheten mellan Hr Cauc 

och min theori för de båda functionerna aP^ och Log (x) 

ock, i st/Si'sta korthet, fOr det inflytande , som den enes och 
den andres bestiSmningar måste, om de conseqvent foljas, kom- 
ma all ut^fva på efterföljande delar af Analysen. Jag vågar 
by^a den forhoppning, att Hr Cauchy, vid betraktande af de 
afgjordt ofvervägande fOrdelarne af mina besUimningar, skall 
fiooa skal att sjelf godkjinna dem. 

Bland de flere orsaker, som tillsammantagna utgjorde an- 
ledningen till mitt beslut att icke på en gång ofversanda till 
Grukkrt's »Archiv» hela min ofvannSimda afhandling ofversatt, 
torde vara på sitt ställe att här omnämna den enda, men 
ock temligen afgörande, omständigheten att jag på den sist 
förflutna tiden kommit att varseblifva vissa ganska bestämda 
fördelar af en betydligare modifikation af de tvenne paragrafer 
i min fOrra afhandling, som angå tecknen Arcsino; och Are- 
cosäi?. Derom har jag just i dessa dagar inlemnat en särskild 

af tecknets (a + z^V-^j^belydeJse kan begagnar och att detsam- 
ma vid flygtigt påseende verkligen tyckes medföra en viss fördel 
framför mitt; mnn jag visade derjcmte, att denna fördel vid no* 
gare eftersinnande reducerar sig till en alldeles afgjord olSgen- 
faet och som medför särdeles betänkliga ^ädor för det följande 
af Analysen. Hr Gadcht har kommit alt väija just detta aätt.' — 
se der i få ord grunden till den olikhet , som eger rum, emellan 

hans och min definition af tecknet {a+fiy^/^^ det allmfinna 

{a+fiV^y eller x^. 
Öfven, af KongL Fet.-Akad. Förh. Arg, 4, /V.-o s. 2 




— 66 - 

Not till Kongl. Vetenskaps- AkademieD med anhållan om den- 
sammas inforande i Handlingarna, om den eljest finnes en 
sådan utmärkelse värdig. 



6. Le Vkhriebb Planet. — Hr SsLAiiDBt anförde: 
Vid Akademiens sammanträde i December hade jag den Sran 
meddela de banelementer för den nya planeten, hvilka jag 
funnit genom beräkning af de fOrsta i Berlin gjorda observa- 
tionerna på denna himmelskropp och af dem jag härstädes lyc- 
kats verkställa. Då jag sedermera med dessa elementer jem- 
forde de i Altona erhållna observationerna, befunnes afvikel- 
serna större än man borde anse mtfjliga. Orsaken härtill var 
likväl lätt funnen. De Berlinska observationerna, hvilka verk- 
ställts med dervarande refractor, utgOras af iakttagna diffe- 
renser i planetens och några små fixstjernors rectascension 
och declination; de äro således endast relativa bestämningar, 
hvilka bero af kännedomen om de begagnade komparations- 
stjernornas ställen; Altonaer observationerna och de härstädes 
gjorda äro deremot verkställda med meridiancirkeln. Jag be- 
slöt derftfre att å nyo beräkna den ifrågavarande planetens 
elementer, samt att dervid begagna Altonaerobservationerna i 
stället för de Berlinska. *) — Att här meddela detaljerna af be- 
räkningen blefve alltfbr vidlyftigt; jag vill endast omnämna, det 
jag fOrst sökt ungefärliga värden af elementerna, och derefter 



*) De på härvarande observatoriam erhållna och vid berflkDingen 
begagnade observationerna 8ro följande: 

Medeltid i 





Siockbolm. 


A.R. 


Deel. 


1846. Ok t. 28 


7'24'36"5 


327®51'19"5 


— 13*a3i'50"6 


Nov. 9 


6.37.20y 3 


49.59,8 


3443,3 


10 


6.33.24,8 


50. 5,7 


84.10,8 


11 


6.29.29,4 


50.13,4 


34. 7,5 


14 


6,1 7.34, 2 


50.51,0 


33.53,4 


15 


6.13.49,2 


51.50,0 


33^47,3 


17 


6. 6. 0,0 


51.42,9 


33.33,8 


21 


5. 50,22, 6 


53.19,6 


32.55,7 


30 


5.15.22,2 


59. 1,4 


30.48,9. 



— 67 — 

bestami dq t^orrekiiooer af.deasaj vSrdeo, hvarigenoiri Jötvet- 
enssUimnielsen med observationefna bleiVc sfl Bära som Bidjligl. 
Pä delta sfltt har jag rannit: * 
Heiiocentrisk ascemio .. 

recta, 4846 Okt. 4 327'47' 6"0 ) lledel-eqvin. 
Uppsligande.nod på (Mjv. 3.34.47,0}4846 Jan. O 

Banans lutning .... 32.^^4.24,0 
Afetänd från salen . . 30,0549. 
Härvid lär jag anmSrka, att banan antagits kretafonnigy eme- 
dan någon afvikelse derifrån icke kunnat fOrrådas af deasa 
observationer, som omfatta en så obetydlig del af planetens 
bana. Elementema kunna foljaktligen endast anses represen- 
ier» de hittills gjorda observationerna, men äro likval till- 
räckligt noggranna tor planetens återfinnande nästkommande hdst. 
Uttryckt i svenska mil Sr planetens abtånd från solen as 434 
millioner; enligt Li Vsnnt borde detsamma fbr närvarande vara 
= 473 millioner, d. v. s. 42 millioner stOrre an det verkliga ; 
den af honom uppgifna omloppstiden bOr således sannolikt afven 
betydligt förminskas. — Den 29 Sept. befanns, enligt Erckis 
opfMoatning, planetens apparenta diameter = 2''79, och ur 
de nyss anfOrda elementerna erhålles fOr samma dag dessaf- 
stlnd från jorden =s 29,28, hvaraf följer planetens verkliga di- 
ameter = 4| gånger jordens. Hans volom ar följaktligen 
= 407 gånger jordens, eller Vf af Jupiters och 4 af Satums. 
De allmanna tidningarna hafva meddelat, att några En- 
gelska Astronomer velat gOra anspråk på prioritet af denna 
planets upptäckande för en ung Mathematikus i Cambridge, 
AoAMs. Om prioriteten kan naturligtvis ingen fråga uppstå, 
emedan den onekligen tillhOr Lb Vniist, hvilken först publi- 
cerat sina kalkuler; men otvifvelaktigt synes det likval vara, 
att Adams redan fore Lb Vitusa kommit till nästan enahanda rak- 
oeresultater, ehuru han ej velat offentliggöra dem, innan de- 
ras riktigt kunnat bekräftas af observationerna. Beviset 
harfOr ligger icke endast i en redan i bOrjan af år 4844 
börjad samt sistlidne höst i Astronomiska Societeten i London 



— 68 — 

meddelad och sedan allmSingjord brefvexling i detta ämne mel- 
lan AiST och Chalus, föreståndare för observatorierna i Green- 
wich och Cambridge, utan äfven deri, att Cbålus, med led- 
ning af ÅDÅiis'8 uppgifter, hvilka hosten år 1845 biifvit ho- 
nom och AnT enskilt meddelade, i slutet af Juli och början 
af Augusti nästlidet är sökt samt den 4 och 42 Aug. verk- 
ligen observerat den nya planeten, ehuru han, i saknad af 
de Berlinska stjernkartorna , icke genast, utan fOrst sednarc, 
efter reduktion af observationerna, kunde inse den lilla stjer- 
nans egenskap af planet. — Om man med de af mig funna 
elementema beräknar planetens ställe den 4 och 42 Augusti^ 
afvika Cballi8*s observationer derifrån endast 0'*i och 6"2 i 
A. R., samt i" O och 0''1 i Decl., h varemot afviketsen blefve 
hogst betydlig, om man vid beräkningen begagnade de af Li 
Vbrbixr uppgifna elemen terna, korrigerade medelst de forsta 
observationerna i Berlin eller Altona. 



7. Talkjordens alomvigl. — Hr Lektor Te. Schbbsei 
i Christiania, hvars föregående undersökningar Ofver detta ämne 
finnas i denna Öfversigt 4846, s. 291, hade i bref till Ilr 
Frih. Bbrzbuus meddelat följande ytterligare forsok. 

2.0065 gr. glödgad svafvelsyrad talkjord fylldes, under 
iakttagande af nodiga fbrsigtighetsmått, med chiorbarium, hvar- 
vrd erhölls en fällning af svafvelsyrad baryt, som vägde 3.8875, 
svarande emot en svafvelsyrehalt = 1 .337 gr., och angifvande 
en atomvigt för talk jorden = 250.75. 

Dessa 3.8875 gr. Ba S glödgades med 3} gång dess vigt 
Na C till smältning, hvarefter det olösta, efter tvättning, löstas 
i saltsyra och falides n)ed svafvelsyra. Den härvid uppkomna 

• •• • 

filllning af Ba S affiltrerades och till den silade solutionen sat- 
tes fosforsyrad natron, sedan den förut biifvit gjord ammonia- 
kalisk. Dervid uppkom en fällning, som glödgad vägde 0.003 
gr. svarande emot en talkjordshalt = 0.001 , som, då den så- 
som svafvelsyrad suhliahoras ifnln de funna 3.8875 gr. redu- 



— 69 — 



cerar dem till 3.8855, samt till folje déraf nedsätter talkjor- 
dens atomvigt ifrån 250.75 till S50.14. 

Då en fbrminskning af 0.^9 för de förut funna talen så- 
lunda visar sig bOra ega rum , blifver talkjordens atomvigt nu- 
mera, till folje af alla fOrsoken =250.97. 



S. Mineralformler. — Densamme hade till följe af 
sina iakttagelser, att vattnet i mänga mineralier ingår såsom 
I>asiskt, beräknat en mängd mineralanaiyser, och angifvit nya 
formler fOr mineralier, hvarvid han under betecknande af (R) 
fOr de enatomiga baserna, hvaruti vattnet ingår såsom iso- 

morfiskt ersättande en del af basen, angifver f(tr 

• ••» 

Hydrophtteo fonneln (R)^Si 

Kiselmalachiten fOrut Ca* Si*-»- 6 K na (Cu)* Si 

Spadait, Monradit, Pikrosmin rormetn (R)*'Si + (R)*'Si* 

Antigorit fonneln 2(R)* Si + R*Si' eller 3 (R)' S -{• (fi)* S 

Talk formeln Mg S + j^g)* Si ' 

Sjiiskum formeln Mg S + (Mg)* Si' 

Specksten formeln 3 R S + (R^ Si* 

Chlorit formeln 2 (R)*S'+(R)Å1 

Thuringit formeln 2(Fe)*'S-f (R) Fe 

Nakrit formeln (R) S + 2 ÄI S* 

Pyropbyllit från Spaa = 3(R) S+2AI' Si* 

Ta]Git=:(R)*S + 2ArS 

Pyrosklerit = 5 (R)* S+ Al* S 

Saccarit=2(R) S+'ÄI*S* 

Beaamontit » 3 (R) S -)■ Ål S* 

Steinmark fr. aausthal = (R)* S-t- 4 Ål S 

fr. Zorge «= (R) S'+ Ål S 

Razoumoffskin = (R) S+ÄI S 
Nephrit = 3 (R)* S +'Ä1 S 

Eucbroit = (Cuf L* 

• ••• 

Kupferglimmer = (Gu)** .As 
Huraalil = (R)'»P* 



— 70 — 

Strahlerz {tnf* ka* 

Phoqihorochalcit e= (CufP' 

Fosforsyrad kq>paroxid (fr. Ehl vid Rheinbreiteabach) 

=s(Cu)*P» 
Pegaiut=«(ft)*P + Äl*^* 
WaweUit = 4 (R)* P + kV* P» 
Fischerit =3(R)*'P + ÄI»P* 
Arsenioeiderit = 3 (R)* P + F> P* 
Eisensinter fr. Ziefen FurstenstoIIen =i 4 (R)** Ås+Fe** ÄV 

— — fr. grufvan Christbescheeraog = [4 (n)* As 
+F>'A>]+40(R)»S 

fr. Nertschinsk = 5 (R)» As + Fe" Ås" 

DiadochH = 2 Fe"*P» + 30 (R]^ S 
Linsenerz = 5 (Cu)* *Äs + Al* Ås. 



9. Augiiensy Amphibölens och dermed besläk- 
tade mineraliers konstitution. — Hr Tu. Sghbbrbr hade 
af ven visat, genom beräkningar af en mängd analyser pä 
dessa mineralier, att ganska öfverensstämmande formler med 
de gjorda analyserna fäs, dä man öfverallt inför uti beräknin- 
gen BoNSDOHFFs äsigt, att 2 atomer kiselsyra ersättas af 3 ato- 
mer lerjord samt dervid tillika alltid läter den funna vatten- 
halten inga säsom basvatten, i förhällande af att 3 atomer 
vatten substituera 1 atom r. 



10. NeoUth^ ett^ nytt mineral af ung bildning. 

— Hr Tb. Sghkkbbr hade undersökt detta mineral, som bil- 
dar sig vid Åslak-grufvan , en af Naeskilsgrufvoma i trakten 
omkring Årendal uti Norge, till följe aP vattnets inverkan 
under hög tryckning pä vissa '^der förekommande talkjordsrika 
bällearter. Detta n^ineral förekommer säväl kristalliniskt, och 



— 74 — 

då éeb i biad, deb i koncentriska knippen, som atfven i 
amorft tillstånd , fyllande springor af | till 4 iineas tjoeklek. 
Stundom liknar det mycket Wawelliten uti dess habitus. Mi- 
oeralet Sr ganska lOSt, har taHeens sammanhang ; till l^rgen 
ar det gront, men af flera nyanoer; glansen är dels fettglan- 
sande; dels sidenghlnsande. Egentliga vigten pä det vid 4-4 00^ 
C torkade mineralet är =s 2.77. 

Vid analys af tvenne varieteter af delta mineral: 4:o af 
en ljusare terg och %:o af en mera mOrk forg, har dess sam- 
mansättning efter torkning vid +100* C. befunnits vara: 



1 

kisebyra . . . 52j28 


syrehalt 


»7.15 


2 

47.35 


syrehalt 24.58 


kijord .... 7.33 


— 


3.42 


40JÄ7 


— 4.80 


taULJord .... 34.24 


— 


4243 


24.73 


— 0.84 


jeraoiidul . . • 3.79 


-* 


0.84 


7.92 


— 4.76 


iiUDgaooudul . Om 


— 


0.20 


2.64 


— 0.59 


(alijord .... 0.28 


—r 


Om 


— 


^tmmm fl^BiV 


vatten .... 4.0i 


— 


3.59 


6.28 


' — 5.58 



99.85. 99.19. 

Dessa syreförhållanden instämma temligen nära med 

Si 41 R H 
ati 4-.sia analysen 8:4:4:1 

uti 2:dra analysen 5 : 4 : 21: Ii 

hvaraf visar sig, att man efter äldre beräkningsgrunder fär 

QppgQrande af sammansättningsformler fOr mineralier, ej får 

nSgon formel, som uttrycker och under sig subsumerar de 

båda analyserna. Använder man deremot ideen om polymer- 

isomorpha kroppar, samt antager lerjorden såsom substituerande 

kiaelsyrao, äfvensom vattnet såsom substituerande basen, så 

Q vi syrehalterna i de båda analyserna att vara 

(Si) (R) 
Uti 43ta analysen 29.43 : 44.75 

uti Ssdra analysen 27.78 : 44j05 

hvaraf. följer en formel for Neolithen » (R)' (S)' 

och hvaraf vidare visar sig, att Neolithen är en talk hvaruti 



— 72 — 

en del af kiselsyrao blifvit genom polymer-is(miorphie ersatt 
af lerjord. 

11. FjLcoNSRa iwh Cavtixyb Fauna antiqua Si- 
valensis. — Hr A. Rbtzius, som i tvenne fbregående sam— 
mankomster afgifvit berättelse om den vetenskapliga resa^ hvil— 
ken han. med understöd af allmänna medel, under loppet af 
sistlidne sommar och host företagit till Holland, Frankrike och 
England, gjorde nu Akademien reda fOr de rika och intres- 
santa fossila djur-lemningar, som under flera års tid blifvit 
samlade pä södra sidan af Himalaya genom Herrarne Fal— 
coNBR och Cåutlbt, samt nyligen skänkta till Brittiska Museum 
i London. Han förevisade derjemté början af ett arbete härom, 
kalladt Fauna antiqua Sivalensis,' being the Fossä Zoology 
of the Setvalik Hills, in the north of India by Hugh Fal- 
coNBR M. D:r. F. R. S. etc. and Probt T. Cautlbt, Captain 
in the Bengal Artillery etc. Edited by Hugh Falconsr. Part 
4, Prcboscidea, London 4846, för hvilket han Slfvenledes re- 
dogjorde. — Herrarne Falconbr och Cautley äro unställda i 
Ostincliska Compagniets tjenst, den förre som Öfverfaltlakare 
och Botanisk Superintendent, den sednare såsom Capiten vid 
Bengaliska artilleriet. .De hafva i likhet med åtskilliga andra 
officerare och lukare i Indien, såsom H:ne Colvin, Bakbi, Du- 
band, Jeryis, FiiLiABBS, Doktoremo Llsb och Spiblbcby m. 0. 
under vistandet i denna verldsdel egnat en förtjenstfull upp- 
märksamhet åt landets geologi. Under 12 års tid hafva de 
sysselsatt sig med undersökningar öfver de strata af tertiär- 
formationen y som till flera hundrade eng. mils utsträckning 
förekomma i de s. k. Sevaliska bergen vid södra foten af 
Himalaya. Flera af deras vigtiga upptäckter hafva blifvit 
bekantgjorda genom Geologiska Societetens i London, samt Asi- 
atiska Societetens i Calcutta journaler och förhandlingar. Det 
var genom dessa vi for fä, år sedan erhöllo kannedom om det 
gigantiska och underbara idislande djuret Stt^o^Atfrtum, af hvilket 
Hrrne Falconbr och Cautlbt funnit fossila lemningar i dessa trak- 



- 73 — 

ter, Iftsom om det afCapten Fuluamss ocb Major Jbrtu på Perini- 
OeQ i Cambiavik^i upptäckta ocb med samma narbeslägtade djur, 
hyflketaf D:r Falcobxe fått namn af Bramatherium. De sam- 
lingar Hrr FALGOHxa och Cadtlky under, nämde tid gjort äre 
förvånande; den del som Ofverlemnats till Brittiska museum 
apptog 200 packlårar, en annan del r^rvaras i Ostindiska 
Compagoiets lokaler i London och Calcutta. Do* FALcoNst 
vistas fOr nUrvarande pä permission i London, fOr att be* 
stymma dessa fossila djurlemningar frän norra Indien, jemte 
Gfriga, med dem narbeslägtade, funna af Hrr Fuuahss, Jbitis 
m. fl. i andra delar af Hindostan. Han har dock endast med^ 
hannit bestamningen af de lemningar, som tillhOrt de tjockhu- 
dade däggdjuren (Pacbydermata). Af £/6pAan/-artade djur har han 
Qtredt icke mindre an 4 O fossila arter, nemligen 2 af genus Masto^ 
don (M. si valensis och latidens) , 8 af EUphas, nemligen 4 af sub- 
gen. Siegodon (£. insignis, Ganesa, bombifrons och Clifftii), 4 af 
s. g. Loxodon (planifrons) , 3 af s. g. Elasmodon (primigenius^ 
Hjsudricos, Namadicus), flera arter af slagtena Bhifwceroa, 
Sus, Anaploiherium, PcdfBOtherium, Hippopotamus (s. g. He-> 
saprotodon), Mericopotamus och Hipposayus, 3 nya arter 
Equtis; af idislande djur förekomma i denna samling utom 
de nflmda slägtena Sivathertiåm och Bramaiherium (frän Pe- 
rimoen i Cambiaviken), i nya Giraffer, flera arter af slag- 
teoa Cervus, ÅtUilope och Bos, i af Moschus; af rofdjur^ 
flera arter af slagtet Fdis, alla af betydlig storlek, samt af 
slagtena Canis, Hyana, Macheirodus , Gub, Hydriodon etc. 
Af amfibier innehåller samlingen flera arter Crocodiler och 
Sköldpaddor, bland hrilka sednare en gigantisk landskoldpadda 
{Colossodidys ÅUas Falc), samt flera arter af dagtena Trio- 
nya; och Emys, afvensom ett stort antal fåglar, Gskar, cro- 
staceer och mollusker; allt utvisande en Fauna, hvars rike- 
dom af former ar stOrre an den man känner tillhöra någon 
aonan del af jorden. Denna Fauna har under den tertiara 
perioden varit gemensam fOr Irawaddidalen , Östra sidan af 
Bengaliska viken och de Sevaliska bergen , 4700 eng. mil 



— 74 — 

upp i landet, långs sodra sidan af Himmalaya, ända till In- 
dus. Omfattande alla den gamla verldeos generiska gnutd- 
typer, mest i egna, landet tiUhOrande arter, afvensom den 
tertiära periodens alla åldrar, från den äldsta till deo nyaste, 
samt alla den gamla verldens geografiska afdelningar. 

Fauna antiqua Sivalensis skall utgöras af 42 aféelningar, 
af hvilka den 4 »ta utkom sistlidet år, innehållande bOrjan af 
Padiydermaia fnvbosddea. Hr Falgorkr har i detta hade 
på ett tiUfredsståUande sau framställt ElephantdSgtets deoti- 
tion, samt härvid med en grundlig kritik redogjort för Coin^s, 
CuTnas, BuiNTiLUBs och Ownvs åsigter. Han bekräftar särdeles 
på grund af förhållandet hos E. planifrons, att de egentliga 
Elephanterna liksom ofriga Pachydermata hafva 6 kindtänder 
på hvardera sidan i hvardera kåken , af hvilka de Sme frSmre 
äro mjolktånder och de 3:ne bakre åkta kindtänder, samt att 
de forra icke efterföljas af ersättningstftnder, Mucoessional prse- 
molars», utan att dessas biklning från bOrjan undertryckes. I 
stallet ned- eller framskjuta de åkta kindtändenia i tandiådan 
och intaga de fråmre kindtändernas platå Att Elephanterna 
under en kortare tid endast hafva trenne kindtänder på hvar- 
dera sidan i hvardera käken, under andra tider Uott tvenne 
och under längsta tiden blott en, liksom att dessa stora kind- 
tänder under en lång period Okas bakifrån framåt, genom till- 
satser af nya fack, står i nVrmaste sammanhang med den 
hårda trädartade fbda de skola söndermala, hvarjemte Sifven 
genom denna egna tandsuceession tyngden af de, genom be- 
tarna redan så starkt belastade käkarna, icke onödigtvis okas. 
Han har likaledes lemnat en kort, men rik historik Ofver de 
olika arter af slägtet Mastodon, som tid efter annan blifvit 
biklade, och rättat flera af fbrfattarne gjorda misstag; så" 
lunda är Cavms M. longirosiris samma art som hans M. 
angusiidens, äfvensom samma Förf^ Jf. angusiidmé M^ 
Sydamerika, Andium och HunAMiii äro, såsom Buintills 
redan visat, samma djur, samt äfven Jf. minuiw en ang 
M. angusiidens. - Cuvier antog, att slägtet Mastodon sak-* 



75 — 



nade cemenl på emaljen. Män har dock sodnaro funnit, att 

det filrefinnes, ehuru nSstan omttrkbart hos M. ohiotienSj 

något tydligare hos Jf. angnsiidens och hngirogiris, nå* 

gol mera tydligt hos M. Andium, och ganska tjockt hos 

CuFm Jf. laiidens och ElejAantoides från Irawaddi. Caoi- 

zm och JoBBtts M. arvemensis, som förut forvexlats med 

Imgirosiris, erkannes som en god art, med fyra tvtrryggar 

på tuggytan af den tredje kindtanden, då M. maximus (ohio- 

ticos) odi angustidens h&r endast hafva trenne. CbTin antog 

att Mastodon saknade betar i underkäken; Oimi visade dock 

sednare, att spår syntes till alveoler for dessa tSnder på en 

planche af CuTnm, i Annales du Museum; några år sed- 

oare framkommo Goodman och Håts med upptäckten af deras 

TétrncmJödon, sedermera flfven funnen i Europa, och sednasi 

befaooeQ icke vara annat än Masiodon, som till en tid är 

fikseåd med långa betar i underkäken. Om ScHmz'8 M. Iti- 

rictnsis, som BLAinntLB anser vara M. iapiraides, tyckes 

Forf. sakna närmare kännedom, men af två Mastodonter, bo* 

oamde af Eichwald itUermedius och podolicus, anmärkes, att 

den sednare icke är annat än Dinoiherium gigatUeum. Fört. 

har sjelf infort en ny art, M. aivalensta och Owbr en ännu 

oviss art från Australien, M. augtralis. 

Sedan man funnit, att 0era Mastodonter verkligen hade 
cement på tandkronoma, sökte man andra skiljetecken emel- 
lan dem och de egentliga Elephanterna. Dessa blefvo : närvaron 
af verkUg kindtandsvexel samt betar hos de fOrra , men saknad 
af båda dessa hos de sednare. BLAOinLUB förklarade bfida oskiljak- 
tigt tillhora genus Elephas. Falconbr anser Blaintillb hafva gått 
fOr långt så vSfl i detta hänseende, som i reduktionen af ar- 
ter, så att han under E. latidens sammanfort fyra och under 
M. angustidens två distincta species. Owm har deremot an- 
tagit dessa slägtens olikhet , pfi grund af betar i underkäken, 
samt de båda fOrsta (mjolk-)kindtändernas vexling och ersätt- 
ning i vertikal riktning med en ny kindtand af simplare form 
in den andra af de forra. fxhoovn anmärker, att denna 



- 76 — 

karakter af tandvexlingen icke passar, ^edan han funnit, att 
den i ^nnu fullständigare grad eger rum hos en fossil Eäephaol 
frfin Indien y än hos nägon känd art af Mastodon. 

I andra stycket af detta häfte förekommer en vigtig jäm- 
förelse af de verticalt-longitudinela genomskärningarna af kind- 
tänderna hos Elephas primigenius^ asiaticus, hysudricus, afri- 
canus, planifrons och insignis, Mastodan latidens, ohioticus och 
sivalensis, samt Dinotherium indicum och giganteam. Förf. 
visar en successiv ofvergäng af former frun den nästan ce- 
mentlosa, korta, af tvä eller tre tvärryggar bestående, tapp- 
formigt ojemna tandkronan hos Dinoiherium, till de likaledes 
med flere tvärryggar utrustade, flerspetsade hos MtåStodofUer- 
ne, der ceroentbeläggningen Okas; till Elephas Ganesa, der 
ännu ryggar och tappspetsar äro fristående under cemeotbe- 
läggningen, samt vidare till de i flera och flera Gäck delade, 
med cement fullt belaggda stora kindtänderna hos £. plaoi- 
fröns, africanus, hysodricus, asiaticus och primigenius, bvil- 
ken sednares fack och tvärryggar uppgå till eti antal af nå- 
gra och tjugo. Hos Mammouth (E. primigenius) äro kindtän- 
derna mest sammansatta och de olika facken, som motsvara 
lika många ryggar eller långa processer på pulpan, gä så 
djupt, att de till en lång tid sträcka sig ända till roten; de äro 
liksom trångt sammanpressade i tunna skifvor, hvardera be- 
stående af den inre smala, långdragna tandbenssubstaoceO; 
belaggd med ett tunnare lager emalj , och hopfogade , den ena 
vid den andra, genom det djupgående cementet, som fyll^^ 
alla mellanrummen från kronan ända ner mot roten. Närmast 
denna ytterlighet står kindtanden af den Asiatiska Elephanten, 
hos h vilken facken äro något färre, mindre sammanpressade 
och substanserne mäktigare; efter denna kommer £. hysu- 
dricus, der desamma äro vida forre och mindre djupa, samt 
sålunda tandbenssubstansen redan (brenad i en hel kärnmassa 
och nedskjutande i stOrre rötter. Efter denna kommer kindtan- 
den af den Afrikanska Elepfaanten , hos hvilken facken stå ännu 
glesare, med större mellanrum, fyllda af tjockt cementlager som ej 



— 77 — 

mera 2ro skiflbrmigt sammanpicssade, utan mOtande hvarandra 
iDed tnibbvinkiiga horn ; härefter foljer E. planiTrons, med ännu 
grundare och färre fack, med vida, omvSlndt kilformiga, ce- 
mentfyllda mellanrum , samt efter denna, kindtanden af E. in~ 
signi$, der tandkroppen Sir rådande och ryggarna frän den- 
samma oppskjutande i korta kilformiga tappar, h vilkas vida 
meHaorom dock ännu äro till mesta delen fyllda ända upp 
mot spetsarna. Efter denna följer kindtanden af E Ganesa , 
bos hvilken nämde ryggar äro ännu kortare, mellanrummen 
grondare och cementmassoma mindre. Denna utgOr Ofvergån- 
gen (ill Mastodonteme , af hvilka formen af kindtänderna hos 
M. $if)akn8is i bildning står helt nära den af E. Ganesa , 
med tjock emalj— och cement-beläggning. Efter denna kom- 
mer nu den väl kända formen af den Nordamerikanska Ma- 
stodooteos kindtänder, med serdeles^ tjock emalj och omärk- 
ligt, tunot cement, bildande Ofvergängen till den enkla, med 
ui eller tre ryggar och kammar, samt med Öppna gropar 
utmärkta tanden af Dinoiherium indicum och giganteum. Det 
tyckes af denna sammanställning ytterligare visa sig, att Di- 
notberiom varit ett besnabladt pachyderm^ som stått närmast 
Nastodon. Cuffts Mastodan depkonioides och latidens hOra 
eoi^ F. till gen. Elephas och utgOra ett species, E. Clifftii 
hic Kindtandsryggarna på 4 :sta d. mol. verus äro endast 6 , 
cementet uppfyller endast ofullständigt groparna. E. frimi- 
genius, indicus och hysudricus bilda en egen grupp, med 
skifforaiiga tänder; E. africanus och ptanifrans en annan, 
med tjockare och f^rre fiack, samt E. insignis, bambifrons, 
CUfftil och Ganesa en tredje, som står närmast Mdstodonterne. 
Ukasä biMas slägtet Mastodon af 2:ne distinkta grupper; af 
l)vilka den ena, som närmar sig Elephanterna har kronorna 
l^claggrla med tydligt cement, försedda med spetsar, ställda i 
ivarry^r, och 3:dje mjolk- äfvensom fOrsta äkta kindtanden 
försedda med 4 tvärryggar ; till denna grupp hör M, latidens^ 
^^f^rnensis och sivalensis, samt troligen en fjerde ännu oviss 
3rt. Till den andra gruppen, hos hvilken samma kindtänder en- 



— 78 - 

dast har 3 ry^ar, hOr M. Andium, angusiidens och dhioii- 
CU8, af hvilka den sedDare, säsom redan ar sagdt, bilda^ o[- 
vergängen till slägtet Dinatherium. 

Forf. bOrjar derefter atredaingen af formler fOr dentitio- 
nen och antager tre ordningar af kindtänder, nemligen mjölk- 
kindtånder, hos Rhinoccros o. fl. pachydermata 4, ^en bos 
proboscidea 3 ; ersåttningskindiånder^ hvilka hos en del Ek- 
phanter saknas, tillfojije af undertryckt utveckling; saml de 
äkta kindtänderna, hvilkas antal konstant ar 3. 

Dinotherium har endast 5 kindtänder på hvarje sida i 
hvardera käken, nemligen 2 främre, och 3 bakre kindtäD- 
der; tvarryggama äro på den 4:sta mjolkt. 2, på den 9:dra 
3, på ersattningskindt. 2,. 2; på de 3 akta kindt 3, 
2, 2. 

Mastodon ohioticus har 3 rojolkkindtänder på hvardera 
sidan i hvardera käken, men de ersättande kindtänderna ut- 
vecklas icke. Antalet af ryggar på kronorna är efter tSnder- 

Artikeln om M. angustidens är icke i detta häfte afslutad. 



12. Om en egen hudköriel hoa Båfven. — Hr 

A. Rbtzius anförde, att Hr IngeniOr J. Wahlbshg for nå- 
gon tid sedan af honom begärt upplysningar rOrande en 
kOrtel på Ofra sidan af svansen hos Canis Vulpes, bvilkeq 
körtel af jägare och flere författare i Fort- och Jagtzoologiei^ 
vore känd under namn af Violen, en benämning, som den 
erhållit fbr sin lukt. Då detta organ synes fOr Anatomema 
haf va varit obekant och Hr R. fått tillfälle att unde^ka delH 
samma, meddelade han derom följande. Vid*k^teln är be^ 
lägen på insidan af huden ofver 5:te svanskotan, ungefärliga 
H tum från svansroten. Insidan af huden är beklädd af el 
fast bindväfsfascia, som pä detta ställe visar en liten smal 
långt oval upphöjning, med dels hvitgul, dels rodaktig färg 



— 79 — 

Xär fascian Öppnas och afklades träffas ett temligen starkt, 
iast feitlager^ omkring hvilket nande fascia bildar undra si** 
éan af en capael. 1 omkretsen af denna massa är fascian 
Tastvext mod sjelfva läderhuden. I midten är Tettlagret tant, 
é aa doD rodaktiga kOrteln genomlyser; i yUre randto der- 
emot är fettmassan tjock, samt täcker körteln heh och hället. 
Längden af detta kortelparti är 44 Par. lin., bredden 34 P. 
L, tjoddeken pfl midten 4^ P: I Det består af en mängd 
små, mycket greniga folliklar, hopade på en liten fläck (fol- 
liciili aggr^ti), och af nära samma byggnad som folliculi 
sebacei. De skilja sig från dessa endast genom en större at- 
veckling och grenighet, samt stOrre términalblåsor. Utforings- 
^ångama Sro nästan raka, qvastlikt hopgående, Öppnande sig 
omkring de egna, på detta ställe af svansen befintliga hår. 
Betraktar man ryggsidan af svansens långa, yfviga hårbekläd- 
nad, så finner man ett mOrkare ställe af grOfre svarta hår- 
^tsar, ungefärligen en tvärhand bakom svaosroten; innanför 
denna flack äro flera grofva, glest sittande hvita hår, som 
of^komma från en oval rodaktig botten, på hvilken de grå 
ullhåren, som tillhora den Ofriga pelsen saknas. Från detta ställe 
på svansryggen kommer lukten, som liknar violrotens eller 
närmare den af Byssus lolithus. Denna lukt finnes ännu qvar 
i skinn som varit flera månader torkade, men forsvinner all- 
alkieles då korteln blifvit inlaggd i spiritus. 

Hr RxTzins ansåg vioikOrteln vara en egen utbildning af 
hårfoltiklema fOr de nämda grofva hvita hår, som från detta 
st&Ue QtgL Deras utfOrsgångar Öppna sig , liksom andra hårfoUik* 
iars, kring hårskaftens skidor. Flera follikel-knippen Öppnade sig 
äfven i egna mynningar på ytan, af huden, men det syntes 
som om dessa mynningar voro hårdcidor, från hvilka håren 
bortfallit. Enligt jägares uppgift skall violkorteln förekomma 
hos bada konen. Det nu under^kta specimen var en hanne. 
Hr B. har ännu icke varit i tillftLlIe att eftersöka denna bild- 
ning hos vargen ; hos hunden finnes intet spår till densamtna. 
Ett upplysande praeparat ofver viol-korteln förevisades. 



— 80 — 
fnlemniide a/Aandtingar. 

Hr Lector E. G. BjörlingS Otii betydelsen af tecknen Arcsiiu 
och Ärccosar, supplement till hans i 1845 äi^s^Handlingai 
införda avhandling. 

Reuiitterades till Hrr Lagerhjelm och Selander. 

Hr A. EaDMAifv: Om de i Sverge före komni ande Hornblendr- 
och Augit^fnrande bergarter. 

Remitterades till Hrr Mosandeb och L. Svanbbbg. 

Hr Mag. Anderssoiis uch Stud. Sjögrens berättelse om bolHiiisk^ 
re<;or år 1846, i förra sammanträdet remitterade till Hrr «l 
PoNTiA och Wahlberg, öfverlemnades till Hr Wikström fiii 
att redovisas i dess botaniska drsbei'ältelse. 



f^känker. 

TIU Velenskfips-Akademiens BibUothek. 

fndrx Scholarum in Universitate regia Fredriciana sezages. ocL 

cju< semestri anno MDGGCXLVU habeodarum. Christ. 

1847. 4:o, 
Semina Horti liol^nici Christianicnsis 1846. 4:o, samt 
MuNCH, P. A., Den «ldre Edda. Samling al Noirske Oldkvad, 

indeholdrnde Nordens aeldste Gu de- ocb HelCesaga. t^hri^t. 

1847. 8:o. -- Jf Universitetet. 
Memoirs and Prooet-din^^s of the Chemical Society. P. 14^16i 

la — Af Sällskapet. 
BoNAPARTEf C. U, Catalogo metodico dei Mammiferi Europei 

Milano 1845. 4:o, 

— — dei Ciprtnidi dISuropa. Milano 1845. 4:o, samt ' 

— — Specchio Genera le dfl *ii$lemi Er(ietologico, Amlibio^ 
lo«ico cd Ittioloj^ico. — Af Författaren. i 

TiMMERHAHs, C, Essai d'un TraitJ d'Artillerie. T. II, III. Lieg^ 
1845. &n, 

— — E^sai d'un TnilcT cficfmcntaire d'Artillerie. Liégel83! 
4:o. — Af Författaren. 

Agardb, g. a., Notice sur une mi^thode ^<fmentaire de rifsoitdi 

les Eqtialion^ num^riqties d'un degr^ qnelconque par la son 
mation des seVies. Carlstad 1847. 8:o. — Af Förfatian 
Flora Batava. Afl. 146. 4:o. — Af Ministerium i Holland. 



Till RikelH Naturhistoriska Museum. 

En samling växter från Sddra Sverge. — Af Ä it B. P^^Å 
Gustaf. i 

Meteoro- 



— 81 — 

}/et€oralogiska observationer å Stockholms Observatorium 

i Januari 1847. 



1 


Barooietero 
reducerad till 0^. 

Deciroaltam. 


Thermometern 
Celsius. 


Vindarni 


u 


> 

9 

«2 il 

s 

B 

1 


HL 6 
f. m. 


Kl. 2 
e. m. 


Kl. 9 
e. m. 


Kl. 6 
f. m. 


Kl. 2 

6. tn. 


Kl. 9 

6* n» 


Kl. 6 
f. m. 


Kl. 2 
e. m. 


Kl. 9 
t}, ni. 


25,93 


26,01 


26,00 


— 2*3 


— 2*5 


— 5^3 


N.V. 


V. 


N.V. 


KUrt 


2 


25,95 


25,90 


25,84 


-4.4 


-4,5 


-4,0 


N.V. 


V. 


V. 


Målet 


3 


25,79 


25Ä) 


25,88 


— 3,5 


-2,5 


-53 


V. 


V. 


V. 




4 


25,96 


25.99 


25,97 


-2.5 


-0,5 


-M 


N.O. 


v. 


v. ^ 


Sdu 


5 


25,95 


25,97 


26,01 


— 2.» 


-3,7 


-4,1 


V. 


v. 


v. 


Mulet 


6 


26,00 


25,95 


25,89 


-4,7 


— 3,6 


— 33 


V. 


v. 


v. 




7 


25,80 


25,81 


25,84 


-2,0 


- 1.1 


-3,0 


v. 


v. 


v. 




8 


25,87 


25,95 


26,05 


— 7.1 


-4.5 


— 5,8 


N.V. 


v. 


N.V. 


KUrt 


9 


26,05 


26,02 


25.98 


-7,6 


— 5,8 


-53 


N.V. 


v. 


N.V. 




10 25,92 


25,87 


25,88 


-2.8 


-2,4 


— 4,5 


V. 


v. 


V. 


Mulet 


11 


25,85 


25,79 


25,75 


-2.4 


-1,6 


-4.5 


V. 


N.V. 


N.V. 


H«lfkl. 


12 


25,75 


25,79 


25,83 


- 6.3 


-4,8 


-8.0 


N.V. 


V. 


V.N.V. 


Klart 


13 


2534 


25,82 


25,84 


-9.0 


-3,7 


-8.2 


V. 


S.V. 


V. 




14 


25,84 


25,83 


25,74 


-6.5 


-5.7 


— 8,5 


v. 


v. 


V. 


Molet 


15 


2535 


25,89 


25,89 


— 8.0 


— 63 


-10,2 


v. 


v. 


v. 


KUrt 


16 


2535 


25.87 


25,87 


— 9,6 


-7,5 


- 93 


v. 


v. 


v. 




17 


25,9$ 


25,93 


25,89 


-7,6 


-4,1 


- 3,0 


N.V. 


N.O. 


s. 


Sdö 


18 


25,85 


25,84 


25,83 


-3.2 


— 3.8 


-5,9 


0. 


V. 


v. 


Dimma 


19 


2533 


25,82 


25.80 


- 7,1 


— 5,9 


-73 


NV. 


N.V. 


N. 


Mulet 


20 


25,73 


25.70 


25,67 


- 4,6 


- 3.8 


-5,1 


S.O. 


v.s.v. 


V. 




21 


25,65 


25,69 


25,73 


-7.7 


-8,7 


-8.7 


N V. 


N.V. 


N.V. 




22 


25,75 


25.76 


25,79 


-7,0 


-4,5 


-43 


N.V. 


N.V. 


s. 




23 
24 


25,77 
2534 


25,75 
25,55 


25,71 
25,52 


— 3,6 
-2,5 


-1.9 
-1,3 


-23 

-13 


s. 

S.O. 


S.O. 
S.V. 


S.O. 

s.v. 




25 
26 
27 
28 
29 
30 


25,40 
25.29 
2533 
25,05 
24,92 
24,87 
25,29 


25,31 
25,35 
25,28 
25,05 
24,90 
25,00 
2532 


2531 
25,39 

25,18 

25,01 

24,87 

25,15 

25,40 


-0,7 
+ 0.4 
+ 0.7 
-0.2 
+ 0,6 
+ 0,2 
-6,7 


+ 0,9 
+ 2,3 
+ 0.6 
+ 1,0 
+ 0.9 

-1,6 
— 3.3 


+ 0,5 
+ 1,0 
+ 03 
+ 0.4 
+ 0,5 
- 3,2 
-5,7 


s. 

s. 

s.v. 

S.O. 
S.O. 
N.O. 
N.O. 


S. 
S.V. 

S. 

S.O. 
S.O. 

N. 
N.O. 


s. 

S.V. 

s. 

S.O. 
S.O. 

N. 
NO. 


Sou 

Rego 

Mulet 

Snö 


åiun 
i 


I25393 

5/Ver#. 


25,694 

25,6» 
af Kon^ 


25394 
SL Fet. 


— 419 
-Akad. k 


—3^5 


— 4»31 
Arg. 1 


Nederb 
V.o 2. 


örJeo = 


:0^51 d 


ec. tam. 

3 



. — 88 ~ 

Sammandrag af Metearoiogiska Observationerna ä Stockholms 

Observatorium är 184-6. 





Barometern reducerad till 0^ 
Decimaltnin. 


Thermometern. GslciusL 


der- 
börd. 

Dcc- 
tsm. 


t 


Kl. 6 
f. m. 


Kl. 2 
6* ni. 


Kl. 9 
t, m. 


diam. 


Kl. 6 1 Ki. 2 
!• ni. 1 c m. 


Kl. 9 
c. m. 


diom. 


Januari . . . 
Februari . . 

Mars 

April. . . . . 

Maj 

Juni 

Juli 

Auguiti . . • 
September. . 
Oktober . . . 
Korember . . 
December . . 


25,418 
25,183 
25,298 
25,441 
25,490 
25,509 
25,400 
25,574 
25,487 
25,479 
25,589 
25,254 


25,429 
25,195 
25,300 
25,436 
25,496 
25,498 
25,397 
25,573 
25,478 
25,485 
25,584 
25,256 


25,429 
25,162 
25,300 
25,446 
25,490 
25.499 
25,398 
25,576 
25,483 
25,499 
25,585 
25,265 


25,425 
25,180 
25,299 

25>U1 
25^492 

25,502 
25,398 
25,574 
25,483 
25,488 
25,586 
25^58 


— 4H)1 

— 5,94 

+ ai7 

+ 1,29 
+ 5,58 
+12.75 
+16,86 
+19,05 
+10,22 
+ 933 
+ 2,74 

— 6.29 


— 2^2 

— 2,73 
+ 3,46 
+ 5.74 
+10,35 
+17,35 
+20,90 
+24,05 
+15.68 
+12,06 
+ 3,65 

— 5,58 


— 3'54 

— 4.43 
+ 1,15 
+ 2,14 
+ 6,58 
+14,11 
+17,44 
+ 19,60 
+12,19 
+10.64 
+ 2,6.3 

— 5,72 


— 3*39 

— 4^ 
+ 1,59 
+ 3^ 
+ 7.50 
+ «4,74 
+18,40 
+20,90 
+ 12,70 
+<0,84 
+ 3,01 

— 5,86 


0.635 
0,630 
1,449 
1,136 
0,538 
\;ih2 
1,400 
3,598 
0,2^ 
1,506 
0,485 
1,162 


Medium . . . 


25,427 


25,427 


25,428 25,427 


+ 5.19 


+ 8,52 


+ 6.07 


+ 6,59 


um 



STOCKHOLM, 1847. P. A. HOtSTBDT ET SÖ SES. 



ÖFVKRSKiT 

RONGL VETEIVSKAPS-AKADEMiENS 

FORHANDLINGAR. 
Arg. J. t84f. Ja 

Onsdagen den 10 Mara. 



FéredraiT* 

1. Ligniåikml. — Sekreteraren meddelade toljancle 
utdrag af eo sk rif velse fråo Professor Schönbun i Basel , af 
d. UFebr. 4847. 

»Det torde icke vara Eder obekant, att jag, sfl vSl hftr 
i Basd, som också i England, har anställt en kedja af skjut«- 
och sprangforsok med bomullskrutet, och jag tillåter mig att 
derofver meddela Eder nfigra nttrmare uppgifter. I Faver- 
sham (ett krutbruk i greGskapet Kent) användes en mOrsare 
af en särdeles noggrann konstruktion, som kastar 64-pundiga 
kulor, och begagnas såsom profvare fOr det krut, som af fa- 
brikaoten lemnas åt den engelska regeringen. 2 uns af det 
bastå engelska krut kasta den 64-pundiga kulan, i medeltal, 
275 fot Ett uns bomullskrut kastade sanmia kula 550 fot. 
I karabiner af tråiig kaliber gjorde 40 gran bomullskrut sam- 
ma verkan, som 44 gran af det bastå engelska krutet. I pi- 
stoler af eo viss konstruktion visar boroullskrutet en drilkraft, 
som 7 gånger ofvertruffar det vanliga krutets. 

Vid bergverken och granitbrotten i Comwall , äfvensom 
i eo , i grannskapet af Basel , under konstruktion varande tun- 
nel, har jag haft tillfälle att göra talrika sprfingningsforsok 
ined bomuUskrut, som alla utfallit så till bomullskrutets fOr- 
dei, att de Ingenieurer, i hvilkas arbeten det Uifvit anvfindt, 
meddelat mig bevis, att bomullskrutet fOr bergsprängning för- 



— 84 — 

tjenar att föredragas det vanliga krutet, och att det gOr, till 
det minsta, samma verkan, som 5 gftnger sä mycket vanligt 
krut. ' I m|nga fall gick dep ttfven ' till 8 och 9 gånger det 
vanliga krutets. 

Under dessa i flera månader dagligt fortsatta försök med 
bomullskrutet, har aldrig den minsta olyckshändelse forefallit, 
och vid de hundradetal af skott, som under min ledning blif- 
vit gjorda ur morsare, kanoner och handgevär, har intet af 
dessa brustit eller någon annan olagenhet inträffat. Så lungt 
mina egna iakttagelser hittills gå, har jag aldrig funnit, att 
bomullskrutets användande det minsta angriper gevären. Jag 
lät en gäng skjuta, tött pä hvarandra, iO skott med en ame- 
rikansk karabin, t;om sedan befanns likaså ren, som före skjut- 
ningens början. Jag finner det passande att doppa bomulls- 
krutet i en salpeterlosning innan det torkas, emedan erfaren- 
heten visat, att det sedan låter mycket starkare sammantrycka 
sig, utan att märkligt fOrlora i antändlighet. Möjligt är ock, 
att den salpeterhirina , som omger fibrerna bidrager till minsk- 
ning af dess egenskap att tändas af slag och till en jemnare 
forbränning. I England håller man på att anlägga tillverk- 
ningar af bomullskrut i stort, och jag förmodar att det änart 
kommer att der allmänt användas till bergsprängning. 

Man har i den franska Vetenskaps-Akademien velat be- 
strida mig uppfiAnitigsäran af bomullskrutet, på grund af det 
fOrut upptäckta lyloidin. Jag anser min rätt i delta fall så 
grundad ^ att jag finner allt slags reklamation deraf Ofverflodig. 

Jag har, i ett af de sednare häftena af PoaasnBoiiFFs 
Annaler tillkännagifvil de facte, som ledde mig på bomulls- 
krutets upptäckt. En hartzlik kropp, som uppkommer af soc- 
ker med salpetersyra och svafvelsyra, är en med bomullskru- 
tet likartig foreningi Är detta sednare salpetersyradi lignid, 
så är den fOrra salpetersyradt sidcken Ttlläfventyrs skulle, 
fOr sådana föreningar, passa namnen nitrolignin, nitrosaccarin, 
nitroamylin o* s. v.» 



— 85 — 

2. Aphlkonii^ en for Sverige ny mlfver- och 
koppormaim. — Hr L. Svanbbbo meddelade, att maD aiBtle* 
det år påtrtflat gaoska betydliga tälgångar vid aodra Gärd* 
sjöo uti Wermskc^ . socken i Wermlaod af eo tor vårt land 
ny silfver- och kopparmalm, tillhörande samma bolag, h vilket 
för tvenne år sedan började att bearbeta några andra silfver* 
EDalmsanledningar på blyglans, hvilka forefinnas uti samma 
socken y odi flnnu åtminstone icke svikit do förhoppningar, 
!wm man vid deras forsta påtrftfTande gjorde sig om dem. De 
flesta af dessa anledningar utgOras af silfverbaltig blyglans, 
förekommande uti de quartzgångar, hvilka der ofta genom- 
skära bergen, och fOrete i rent vetenskapligt hänseende ej 
i\ä{;ot särdeles anmärknings vardt, såvidt man ttnnu har sig om 
dem bekant, åtminstone så länge ej de uti våra berg i ym* 
nighet torhandenvarande gångar blifvit från en geologisk om^ 
fattande synpunkt studerade, hvilket sednare åter åt veten-- 
sl^apen sannolikt skulle komma att lemna lika vigtiga bidrag, 
som det i statsekoooroiskt hanseende val skulle betala de kost** 
oader, som derpå kunde nedläggas. Ty därigenom skulle vis- 
Berligen ett i rikligt mått praktiskt användbart kunskapsförråd 
blifva till båtnad för mången, som nu, utan att kunna sjelf 
bedomma de omständigheter, hvilka fOrete sig vid eftersökan- 
det och bearbetandet af dessa gångars metalliska torråder, 
oftast se sig nödsakade att ofverlemna sig åt situnpen fOr att 
la reda på hvad jorden deraf i sitt inre förvarar. Så länge 
derfore dessa gångar ej blifvit vetenskapligt studerade, och 
ifrån en geologisk synpunkt utredda, blir alltid mycken osä- 
kerhet i bearbetandet och värderandet af de metalltillgångar, 
som i dem forefinnas* 

I alla tider hafva en mängd dylika blyglansfOrande gån- 
gar Uifvit i vårt land eftersökta ' och mer eller mindre bear- 
betade, men särdeles har detta varit händelsen under de sed- 
oare åren, hvarpå såsom eiempel må anfOras: att då man 
ooder de 44 åren 4833 till och med år 4843 inalles in- 
mutat 257 silfverhaltiga blyglansanledningar inom vårt land, 



— 86 — 

har man under blott de tvenne åren 1844 ocb 4845 inmu- 
tat tillsanmians 983 dylika. Utom den i äldre tider bearbe- 
tade grufvan vid Guldsmedshyttan i trakten af Linde, hvilken 
for fä år sedan upptogs till ny bearbetning, torde knappt nå- 
gon af de inmutade silfvennalmsanledningarne väckt den all- 
männa uppmärksamhet, som de, hvilka foretagits till bearbet- 
ning uti Wermskogs socken i Wermland. Jag vill ej infor Kongl. 
Vet.'Akademien ingå i en närmare redogörelse om malmens 
sätt att der forekomma, utan blott omnämna, att en blyglans- 
gång i quartz forekommer der vid Wegebohl af några hun- 
drade alnars längd , hvaruti man nedsprängt sig på flera sUlleo 
till ett djup af 10 — 20 alnar samt derutofver, hvarvid mao 
Ofverallt träffat den silfverforande blyglansen till ofta så be- 
tydliga massor, att block på 1 SkU vigt och mera ej sällan 
anträffats, förutom andra likartade gångar vid Karlsbohl och 
Näs, hvilka blifvit ännu blott obetydligt bearbetade, mensoni, 
efter utseende, synas vara fortsättningar af samma gång som 
den vid Wegebohl, på båda sidor. Österut och vesterut, oak- 
tadt de ligga på ganska betydligt afstånd derifrån. Förutom 
på dessa ställen, har man uti samma socken upptäckt äfven 
andra gångar, hvilka äro kopparfOrande , af såväl kopparkis 
som kopparlefver, och ännu en ny malm, hvilken forekooimer 
vid södra GärdsjOn och hvilken jag här skall närmare beskrifva. 
Den här forekommande nya malmen är på en gång både 
fik på silfver och koppar, samt fOrekommer i ganska betydliga 
qvantiteter, så att man, enligt de underrättelser som kommit 
mig tillhanda ifrån Hr A. Oldbnbiirg, derpå arbetat ofver tvenne 
månader med en arbetsstyrka af omkring 25 man, fOrutom 
hvad som af denna malm blifvit forut uppbrutet med en min- 
dre arbetspersonal. Denna mabn, som i ren stuff håller 99 
lod silfver per centner malm*), har af mig blifvit till dess pro- 



*} SilfverhaltOD varierar i olika stuffer, hvarvid jag fuDoil den min- 
dre uti en del, dfvenledes större uti en del stuffer, sä att den 
uppgår i n§gra till ocb med till 118 lod silfver per* centner ren 
stuffmalm. 



— 87 — 



3?.9l0 erfordrar svafvel 46.606 



21.347 



centiska sammaosätlDing kemiskt undersökt , hvarvid den visat 
sig innehålla 

Koppar . 

Zink . . 

Silfver . 

Jern . . 

Kobolt . 

Bly . . . 

Antimon 

Svafvel . 

Bei^rt . 

Arsenik . 



6.408 
3.004 
4.313 
0.401 
0.013 
24.770 
30.049 
4^292 

spår 



3.164| 

0.46o| 

0.753| 

0.267 

0.007 

9.249 




400.370 

^ di man häraf ser, att svafvelhalten , som upptages af do 
eiektropositiva metallerna fbrhåller sig till svafvelhalten uti 
s^aMantimoQ s7:3, samt att således den enda rationella 

formel som fOr detta mineral kan komma i fråga är R' Sb 

eller (Cu , Zn , Ag/ Sb s r »% + 6 r , visar det sig att detta 
mJDeral utgOr ett nytt mineralspecies af underantimonsvafliga 
sakernas klass, hvaraf vi väl fOrut kanna en mängd förenin- 
gar af det neutrala saltet med bas i ofverskott, men h vilka 
alla dock blott hafva afseende pä bly- och jernföreningarne , 
ty af de kopparföreningar, hvilka man känner och som utgö- 
ras af Bournonit och Fahlerz, förefinnes kopparen uti en lägre 

svafvelbildniogsgrad, nemligen såsom Gu, och mig vetterligen 
bar ännu ej någon svafvelbildningsgrad af kopparen, hvarest 

den ingår såsom Cu blifvit ibland de underantimonsvafliga sal- 
tenia inom mineralriket påträffad. Dä detta mineral, såvidt 
det hittills blifvit funnet, är särdeles rikt pä silfver, samt 
iooehåller denna metall till större qvantitct än man hittills 
FoDoit i något mineral uti vårt land, föreslär jag att kalla 
det Aphthanit af aq>&apoat som betyder riklig. 

Aphthoniten har mycken likhet med de dcrba arterna af 
Fahlerz. Den har ännu ej blifvit påträffad kristalliserad. Brot- 
tet är skäligt . . . ojemt. Stålgrå. Strecket är svartgrätt. 



— 88 — 

Hårdheten är lika med kalks{>aUieDS eller något derutofver* 
SprOd. FOr känseln nfigot mild. Egentliga vigten a 437. 

För bläsrOr är deo ytterst lättsmält och förhåller sig 
rullkomligt likt de mera silfverhaltiga varieteterna af Pahlerz. 



8. Om bestämmandet af en galvanomeier-iråih 

motstånd for elektriska strömmar. — Ur en skrifveise 

, frän Hr A. F. Svanbsbo meddelade Hr L. Svaubbrg följaDde: 

»De metboder, som man vanligtvis använder till bestäm- 
mande af en galvanometertråds motstånd, synas mig alla an- 
tingen icke vara beqväma, eller icke noggranna* Följande 
roethod, som egentligen är lämpad för den WheatstoDe'ska 
reostaten, är grundad pä de kända lagarne FCr elektriska ström- 
mars fördelning emellan flera metalliska ledare , och gifver ome- ; 
delbarligen motståndet uttryckt i hvarf af reostatens metallträd. | 

Lät g beteckna gaivanometerns sokta motstånd , r antalet i 
af hvarf på reostaten fOr att erhålla en gifven strömstyrka S, 
r' fOr att erhålla strömstyrkan S^, samt R motståndet inom det I 
använda galvaniska paret. Eger tillika en bislutning rum me- 
delst en metalltråd j hvars motstånd må kallas 6, sålunda att | 
strömmen är fördelad emellan b å ena sidan och r+^ å den 
andra, samt S och S^ äro de dervid af galvanometern an- 
gifna strömstyrkorna y sä är, om K betecknar den elektromo- 
toriska kraften 



Andrar man nu längden af den metalltråd, favarmed bi- 
sluiningen var åstadkommen; och kallar detta (brändrade mot- 



— 89 — 

>l^nd /3, samI de motsvarande hvarfveBa på feostaten fOr att 
åier erfaåiia slrOmstyrkorna S oob S^ sä bitr 



S= 






S'= ' ^ 



livaraf, genom jemforandet af de båda uttrycken på S och S', fås 

R {b. f+g — p. r+g) = 6p(r— f) 

- Ä (6. ^jf — p. {^) -i^(r'-e') 
«di elier eliniinatioa af R 

g {b -p) (r'w — f'+f » (6-p) (re' -. r». 
Diviiecar man bort den geniensainma factorn (b — fi)f så er- 
Ulies fiiiiUigen 

Efl stor rordel af denna method är, att g erhälles fullkomligt 
oberoende af 6 och p, samt omedelbarligeu uttryckt i antalet 
df hvarf på reoataten. Sjelfva observationasattet blir fbljande : 

Man ställer in magnetnålen i galvanometern på något 
gifvet antal grader, t. ex. 40*, och afläser det motsvarande 
värdet af r; sedan vrider man reostaten till dess att man 
erhållit en ny strömstyrka, t. ex. 30** och aflaser r. Slut- 
ligen ändrar man 6 till p och ställer magnetnålen åter in pä 
den förra strOmstyrkan 40*, då man genom aflasning på reo- 
staten erhåller p, och ändrar sedan strOmstyrkan till 30^ samt 
afläscr ^\ J3 kan man, om man så vill, göra s=o, d. v. s. 
icke alls begagna någon bislutning den sednare gången. 

Pä den af mig biegagnade reostaten aflUser man oraedel- 
barligen ^ij, af ett hvarf, och nUr man begagnar ett enda 
Danielskt par af konstant strömstyrka, så är inställningen sU- 
^er p4 mindre an ji^ hvarf. Sjcifva strömstyrkan kan man 



— 90 — 

arven erhålla till den grad oföränderlig , ait magaelnUen af- 
ven efter flera timmars fOrlopp icke synes hafva nUial sig 
det ringaste. DerfOre anser jag mig fiillt säker, vid bestäm- 
mandet af min galvanometers motstånd på t^ hvarf af reo- 
staten.» 



4. Om de i Sverige förekommande bergarleri 
som föra Hornblende eller Jugit ; af A* Bmmjnk\ 
-»— Hr MosANDBR redogjorde i Hr L. Stanbbros och eget nams 
fOr denna i fOrra sammanträdet inlemnade afhandling. 

Författaren ger först en kort framställning om sätten atj 
bestämma de i dessa bergarter ingående beståndsdelar samj 
deras olika karakterer, uppräknar derpå de olika slag derafi 
som hos oss förekomma och de ställen inom landet , der w 
blifvit funna y och bifogar slutligen en tabellarisk Ofversigt a| 
egentliga vigten och glodgningsförlusten hos åtskilliga bland dem 

Om beståndsdelarne äro så groft utkristalliserade, attren 
aktionsprof med hvar och en särskilt kan anställas, så kuDo^ 
de, som bekant är, genom följande karakterer åtskiljas. 

Hornblende smälter fOr blåsrOr med an svagare än star^ 
käre kokning och lätt, till och med på kol, till svart ellci 
svartgrön kula, som vanligen dragés af magneten. Dess ge-" 
nomgångar göra med hvarandra vid pass 424^ vinkel. 

Augit smälter något trögare och stilla till svart, svart^ 
grönt eller bouteljgrönt, sällan magnetiskt glas, och har tvS 
genomgångar," som med hvarandra göra ungefär 88^ vinkel 
Den varietet af augit, som kallas 

Hypersthen har. visserligen äfven två genomgångar, son 
med hvarandra göra 88® vinkel, men dessa äro vanligtvis ej 
mycket tydliga , den har deremot en tredje ganska tydlig ge^ 
nomgång, som med de andra begge gör 134® vinkel och sonq 
går parallelt med afstympningsytan af det rhombiska prismats 
spetsiga sidokant. På denna genomgångsyta är* vanligen ec 
metallisk perlemorglans , under dpt att de öfriga ytorna bafvii 



— 91 — 

fettgbos. Den smaller mer och mindre Irdgt till svart eller 
svartgrön slagg, som efter smältningen ofta kastar «nä blåsor 
och merendels dragés af magnelen. En annaii verietet af 
augit Sr 

Diallag, som smälter mer och mindre trOgt och stilla 
till svartgrön eller svartbron omagnetisk slagg. Den har två 
rätvinkliga genomgångar, som gå parallelt med afetympnings- 
Ytoraa af rfaombiska prismats spetsiga och trubbiga sidokan- 
ter. Den fOrsta af dessa genomgångar ar ganska tydlig och 
ea metallisk perlemorglans på densamma rådande, den andra 
mindre tydlig och af fettglans. 

Uralii, af G. Rosm forat uppmärksammad, (brenar med 
hornblendets genomgångar och kemiska sammansättning augi-* 
tett yttre kristallform. Den smälter än stilla än med någon 
riop posning och lättare än augit till ett svartgrOnt glas. 

OrihoUas smälter fOr blåsrOr trögt och med någon ringa 
tUfikastning till blåsigt eller knottrigt glas. Den har tvenne 
genomgångar, som med hvarandra göra en rät vinkel. Dess 
egentl. vigt varierar mellan 2,55 och 2,59. Angripes högst 
obetydligt af kokande saltsyra. 

OHgokla^ens egentliga vigt ligger emellan 2,616 och 2,69, 
men går endast undantagsvis öfver 2,7. Den har två genom- 
gångar, som göra ungefär 93^ vinkel , och på den ena af dem, 
en tydlig, fastän ofta fin, räffling. Den smälter temligen lätt 
odi stilla till biåsfri, än klar, än opaliserande, än emaljhvit 
kula, och angripes i fint pulver ganska obetydligt af kokande 
sateyra. 

Labradorens egentliga vigt varierar mellan 2,67 och 2,73. 
Den åDQälter lätt och stilla till biåsfri, dels klar dels opalise- 
rande kala. Afven den har tvenne genomgångar af ungefär 
93* vinkel, hvaraf den ena är tydligt, fastän ofta svagt, strekad, 
men den skiljer sig från oligoklasen derigenom, att den i fint 
pulver af kokande saltsyra nästan komplett sönderdelas. 

Åfwrihit liknar de båda föregående deri, att den har 
två genomgångar af ungefiir 93^ vinkel, hvaraf den ena är 



-^ 9* — 

strekad, men den Miiiilier fOr bjfisrOr IrOgare Sn iabr^dor 
(ungefär som orthoklas) och med nägw ringa Uåskastomg iill 
klart glas. och dekomponqraa i (io( pulver af kokande aaltsyra 
komplett med afskiljjande af kiseljord, dä lösningen tiliklDoager 
en mycket sidrre htkit af kaikjord dn uti labradorn och ganska 
litet aatron. Dess egentliga v^t är 2,73 till 2,76, nägoagång 
deröfver. 

Är deremot bestå ndsdelarnes blandning sfi finkornig eller 
intim, att de ej engång med loupen kunna särskiljas, mycket 
mindre hvar fOr sig till sarskilta reaktionsprof uttagas, sä 
mota större svårigheter till sanningens uppspårande. Man 
mfiste i detia fall noja sig med analogier, sedan man hps ett 
större antal likartade bergarter med tydliga blandningsdelar 
lyckats uppleta så bestående karakterer, att de utan fara för 
misstag ofverallt kunna användas. Sem bekant är, finnes nii* 
stan ingen af hithörande bergarter, som ej i mer eller mindre 
grad håller inväxta korn eller gnistor af ett metaUglänsaode 
ämne, jsom i läroböckerna upp^fvas i allmänhet for magnet- 
lisenstein, någongång för titanjern. I h(^p att närvaron af 
det ena eller andra af dessa ämnen möjligen kunde blifva en 
konstant karaktor för hela serien, har Förf. särskilt egnat 
uppmärksamheten åt detta håll, och derföre anställt blåsrörs- 
prof på ett ganska stort antal hithörande bergarter, såväl 
svenska som utländska. Han yttrar i anledning deraf den 
öfvertygelsen , att man med temlig säkerhet kan antaga, att 
en hithörande bergart, i hvilken man funnit närvaro af titan- 
jern bör räknas till augitserien, då deremot närvaron af mag- 
neteisenstein förer den till bornblendeserien. Men ännu en ka- 
rakter^ som ofverallt håller streck, är ftrijande: olivin före- 
kommer aldrig i en bergart, der hornblende utgör en hufvud- 
beståndsdel, men saknas deremot sällan eller aldrig i de till 
augitserien hörande. 

Ett annat sätt, genom hvilket man i många fall lyckas 
förskaffa sig goda upplysningar, rekommenderas af Förf. och 
består deri, att behandla hithörande l)ergartcr opulveriscradr 



— 93 ~ 

och i mioåre stycken, t ex. en tum stora, med saltsyra, 
vid vanlig lemperator eller med användande af värme. Genom 
detta bebandlingssau, som visserligen fordrar någon omgäng, 
men dock är ett forträffligt igenkänningsmedel, uppspåras ofta 
sanningen, då den på andra vfigar ej står att finna. Många 
af våra s. k. grOnstenar hafva härigenom visat sig tillhöra 
dels serpentinfelsen , dels hypersthenfelsen och den varietet 
deraf, som fått namn af diabas. Uti den fbrra utdrages ur 
serpcBlinen den mOrka jernfärgen mer eller mindre och en 
pongrå eller bvitgrå grundroassa återstår, i hvilkeo de in- 
bäddade aogit- eller uralitkristallerna nu så mycket tydligare 
framträda med nästan otorändrad färg* I den sednare eller 
diabasen utdrages äfvenledes den mörkgröna (årgen ur den 
mblandade jordfbrmiga chioriten (grOoerde), hvars finskuppiga, 
i^t sidenglänsande, partier nu framsticka med grOnhvit eller 
reot bvit färg. Detsamma gäller äfven Ull en del om de i 
doleriten och bypersthenfelsefn forekommande olivinkomen. De 
iavästa labradorkryslallema falifva på ytan mer och mindre 
angripna och få ett matt utseende, oligoklasen bibehåller sin 
i^rg och li.ans, men anorthiten blir djupt anfrätt, matt och 
jordformig. Ur faombiende eller augit med dess varieteter 
utldsas visserligen äfven på detta sätt deras mOrkgrOna Rirg 
något litet, ur den fOrra något lättare, men de bibehålla dod^ 
i det närmaste sin glans och färg oförändrade. 

Genom bestämmandet af den vigtsförlust, som åtskilliga 
af dessa bergarter lida genom glödgning, erhåller man ofta 
en bekräftelse på de iakttagelser, som genom föregående för- 
sök blifvtt gjorda. Så t. ex. förlora våra serpentinfelser i 
gtodgning ända till 6,85 procent vatten, diabasen från 1,31 
tid 3,75 procent (härrörande af inblandad chiorit) -doltsriten 
och basailen från 1,26 till 5,78 procent vatten (härrörande af 
någon inblandad zeolithart). 

Förf. anser de i Sverige förekommande hithörande berg- 
arter kunna hänföras liH någon af följande arter. 



— 94 — 

Hypersthenfds , bestfiende af hypersthen och labrador. 

var. hypersthenfels med anorihU i stället fOr labrador. 
Diabas, bestAende af hypersthen och labrador, med fint in- 
värd chlorit eller grQnerde. 
var. et. diabasporphyr. 
var. /9. diabasmandelsten. 
(jMro, bestående af diallag och labrador. 

var. euphoiid, bestSende af uralit och labrador. 
Dolerii och basalt, bestfiende af augit och labrador, den sed- 
nare stundom och till en del ersatt af nägon zeolithart 
Uralii' och oHgoldasporphyr, bestfiende af en grfigrffn eller 
mOrkgrOn grundmassa iaed deri liggande oligoklas- eller 
uralitkristaller. 
Diorit, bestfiende af hornblende och labrador*). 
var. (t. parphyrartad diarit, ^ 
var. /3. klotdimit. 

var. y. diorit med anorihit i stället ftJr labrador. 
Hornblendesien, hufvudsakligen bestfiende af kristalliniskt horn- 
blende, blandad med glimmer. 
var. homUendeskiffer. 
Syenii, bestfiende af hornblende och orthoklas, ofta Sifven 

derjemte oligoklas. 
Serpeniinfels , en grundmassa af serpentin med mer och min- 
dre ymnigt inbäddade kristaller af augit, uralit eller 
labrador. 

Slutligen anfOras nfigra ord om en egen bergart, som 
Forf., att domma af de fä stuffer han deraf äger, anser när- 
mast iOfverensstämmande med phanoliih. Den bestfir af eö 
ljusgrön eller grfigrön finkornig nästan tät grundmassa med 
(sparsamt eller ymnigt) inneliggande kristaller af en zeolithart 

*) Förf. vill föröfrigt ej neka möjligheten, att flfven inom Sverige 
dioriter finnas, som i stallet för labrador föra oligoklas, hvilken 
af utlandska författare nästan allmänt antages utgöra den fäil- 
spatsartade beståndsdelen i diorit. Hen i alla de Svenska varie- 
teter han haft tillfälle att undersöka, och der beståndsdelarnas 
alltför små- eller finkorniga utsöndring ej förhindrat frågans 
säkra utredande, har han funnit labrador. 



— 95 — 

och bornblende, och med sparsamt instankla gnistor af mag- 
neteisenstein. Det zeolith-artade mineralet, som har en oren 
blekröd färg och en glans mellan glas- och fettglans, före- 
kommer dels i mindre och otydliga, dels i stOrre och mera 
skarpt begränsade kristaller, som stundom uppnå en längd af 
en tum misd en bredd af i — | tum. De bilda med saltsyra 
ett gelé och spialta lätt och med kokning till blåsig något 
oklar kala. De inbäddade kristallerna i varieteten från Tran- 
strand visa en egentlig vigt af 2,354 och förlora i glodgning 
44,73 procent vatten. Deras sammansättning har, till följe af 
ea fastän ofullkomlig analys, befunnits närma sig mesotypens. 
Hornblendets kristaller äro långa, smala fyrsidiga eller iler- 
sidiga prismer med vinklar af 124^ De smälta lätt och med 
fOsoiDg till svart glänsande kula. Grundmassan, som har ett 
ojeiDi och splittrigt brott, smälter trOgare till spräckligt glas. 
Fid glödgniog fOrlorar den från Transtrands socken 5,75 pro- 
cent vatten och dess egentliga vigt är 2,476, således liggande 
mellaD, egentliga vigten hos zeolithen och fältspaten, af h vilka 
den består. Af saltsyra sönderdelas den till en del. 

Denna bergart är ännu ej funnen i fast klyft, men fö- 
rekommer såsom rullsten sällsynt i Dalarna, der den för por- 
phyrverkets behof uppsökes dels i Transtrands socken och dels 
>id Ostra Salelfve^ns stränder i Elfdals socken. Men stename 
9ro så små, de flesta efter uppgift ej Ofverstigande ett buf-- 
vuds storlek, att endast smärre arbeten kunna deraf forfär- 
digas. 1 anseende till dess egna utseende är den dock myc- 
ket eftersökt och vid porphyrverket känd under namn af ser- 
pentin, att namn som der vanligen tilläggas de flesta af så- 
dana till förarbetning ämnade stensorter, som bafva en grön 
bottenmassa. 

Egentliga vigten hos varieteten från Transtrand med ym- 
nigt invuxna zeolith- och hornblendekrystaller är 2,524, och 
ho6 den varietet från Elfdalén, som har blott få invuxna kri- 
staUer 2,6iO^ Den förre förlorar i glodgning 6,45 procent vat- 
^n, den sednare 5,06 procent. 



— 96 



Kgentl. 

Hypersthcnfels. vigt. 

Nyholm i,86i 

Tullarn 2,915 

Wallan 2,9i8 

Hökarängen (trapp) . . . 2,921 

Halleberg 2,925 

KinnekuUe 2,949 

Plantaberget 2,975 

Ingarpssjon 2,977 

Fåredalsbergct 2,9öi 

Billingen 2,964 

Idresjön 2,986 

Hunneberg 'if,996{ 

Mellan Gärdby och Af- 

raby 3,oi6 

Randsbergs kyrka . . . . 3,29o| 

Diabas. 

Fredricshof, grUngrä, tat 

(trapp) 2,722 

Sala gr. Tessins sänkn. 

(trapp) 2,742 

Åsens by 2,787 

Fredricshof, mörkgrön , 

fink. (trapp) 2,809 

Stenbrottet (d.o) 2,825 

Marieberg (d:o) 2,851 

Russgården 2,873 

Rullan 2,889 

Horinundsströmmen . . . 2,895 
MariDorbruket (trappg. i 

kalk) 2,900 

Juleta 2,905 

Bredesta kyrka 2,912 

Jordbro (trapp) 2,913 

Nässjö kyrka 2,915 

Slätteberg . 2.922 

Ölmstorp I 2,937J 



Wåläsen 

Marmorbruket (trappg. i 

granit) 

Olderberg 

Gabbrö. 

Björkemossa 

Skalsback 

Rutna Arhult 

Dolerit och BasalL 

Bollcrup (dolerit) . . . . 

Tunby (d:o) . . . . 

Anneklef (basalt) . . • . 

Röstånga (dolerit) . . . . 

Diorit. ,. 

Lekaryds kyrka . . ... . 

Wire qvarn 

Armboga qvarn 

Ytterby 

Kobergsryggen 

Bjurberget 

Serpentinfels. 

Öregrund 

Kullunge skog 

Yxelberg 

Brånnehårfva 

Åkerby 

Taberg 

PhonolUh? 

Transtrands socken . . . 
Eifdals socken 



Tigt. 

2,993 
2,994 



2,902 
3,019 
3,029 



2,767 
2,93!) 
2,971 
3,00) 



2,946 
2,977 
2,978 
2,989 
3,006 
3,112 



2,865 

2,896 
3,017 

3,101 

3,696 



2,524 
2,610 



— 97 — 



<* • 



Hypersihenfels 

Mangens dal 

Ambjörby 

Böle . / 

Xvholm 

Bläkärr-Wf^lemyra]. . 
IngarpssjOn ..... 

Blickåsea 

Hunneberg 

Lejberget 

FåredaLsbergel 

Billingen 

Kinoekulle 

Westanå 

Halleberg 

Rä^jön 

PJauCaberget 

Wallan 

Hpesj(hi 

HokaiUngen 

Diahas. 
Ros^Srden 

Olffistorp 

Korsnäsberget 

Mpgonskar 

Juleta 

Marieberg 

Bredesta kyrka 

AseoB by 

OIderberg 

HorrouDdsströmmen . . . 

Slälleberg 

Ilerrsta qvarnbäck . . . . 

Wålåsen 

Kassjö kyrka .... v . 

Gisbultsjön 

Sala gr. Bjelkes stoll . . 

Stenbrottet 

Fredricshof, mörkgrön, fink. 



Giridgn. 

forlusr. 

0,18 

0,36 

0,3Ö 

0,42 

0^42 

0^ 

0,55 

0,66 

0,75 

0,79 

0,84 

0,88 

0,89 

0,9* 

0,97 

4,00 

1,01 

<,07 

4,09 

t ,31 

1,56 

1,64 

1,74 II 

1,81 

1,81 

2,07 

2,15 

2,26, 

2,31 

2,43 

2,43 

2,46 

2,53 

2,61 

2,7tl 

2,80 
2,97 
d,08 



Sala gr. Stampers torp . 
Sala gr. Tcssins sänkning 

Gahbro. 

Björkemossa 

Rutna Århult 

Sköiftböck 

Ramqviila kyikä . . . . 

Dderit och Basali, 
Anneklef (basalt) . 
Roståoga (dolerit) 
Tunby (d:o) 

Bo^erup (d:o) 

do (d:o) 

Dtorit. 

Bjurberget 

Ytterby 

Bergby. N. fjäll . . 

Ruggslitra 

BjOrnbyttan .... 
Kolnsbergets topp . 
Wire qvarn .... 
Armboga qvarn . . 

Skarfven 

Jonsgårdarne .... 
Lekaryds kyrka » < 
Brånnehärfva . . . 

Serpeniinfeh. 

Taberg 

Åkerby 

Minne .....,, 

Brånnehårfva . . . 

Yielberg 

Kullunge skog . . . 
öregru nd 

Phonolith? 
Elfdals socken . . . 
Transiratids socken 



GUkJgn. 
lar lust. 

3,59 

3,75 



0,54 
0,56 
1,07 
1^2 

4,26 
4,86 

2,87 

4,01 

5,78 

0,62 
0,63 
0,63 
0,63 
0,64 
0,66 
0.69 

4 

1,02 
1,i5 
1,26 
4,83 

4,86 

2,68 

2,77 
3,63 

4,01 

6,55 
6,79 
6,86 

5,06 
6,45 



— 98 — 

5. EUAergas. — Hr Ekströiiiji meddelade resultaterna 
af de vid Kongl. Scraphimer-Lasarettet ansUlllda Ibrsok med 
inandning af ethergas. Innan medlet pfi nfigon sjuk användes, 
hade flere af de vid lasarettet tjenstgOrande yngre läkare er- 
bjudit sig,, att ä sig sjelfve dermed experimentera. Det visade 
sig dervid , att etherängorna, medelst en far ändamålet inrättad 
apparat inandade, hos en del fortare, hos andra längsammare, 
framkallade Okad hastighet af hjertslagen, med minskning i 
pulsens styrka, långsam, tyst andedrägt, slapphet i muskel- 
systemet, en känsla af domning i hela kroppen, susning eller 
ringning för öronen, utan upphafvande af hörselförmfigan, bi- 
behållen synförmåga , ehuru hos några mindre redig , med matt 
blick och utvidgade pupiller, dunkelt medvetande af bvad som 
närmast passerade, äfvensom af omedelbar vidröring; hos några 
bibehållen känslighet för smärtsamma intryck, bos andra full- 
komligt upphafvande deraf, så att, t. ex. en hårlock kunde 
lösryckas, en nål genom huden instickas, o. s. v. utan att 
den sålunda misshandlade dervid erfor någon smärtsam känsla, 
oaktadt han var medvetande af hvad som föregicL Hos de 
fleste förenade sig härmed ett exstatiskt tillstånd, ett tillstånd 
af lycksalighet till kropp och själ, för bvilket ingen kunnat 
närpare redogöra, emedan det vore nobedcrifliffi.i» Några 
hade derunder tyckt sig, Ijufligt vaggande på lätta skyar om- 
sväfva i rymden, o. s. v. Hos några fä hade inandningen af 
ether icke frambragt någon särdeles verkan, hos andra åter 
visade sig denna mera under formen af ett vanligt rus. *^ 
Den fullständigare effekten af medlet, der den uppkom, hade 
inträffat olika hastigt hos olika personer, efter 4 till 5 mi- 
nuters inandning, och fortfarit endast en eller annan minut 
efter upphörandet dermed, qvarlemnande hos flertalet, for 
längre eller kortare tid, ett slags efterrus, med olust, mat- 
tighet, tyngd och yrsel, Lung-exhalationen hade under flera 
timmar efteråt luktat starkt ether. 

På sjuka hade etherinandningen blifvit försökt i några 
fall. En arbetskarl från landet, hvilken samma dag luxerat 

skul- 



_ 99 — 

derleden, fick vid repositiooeDS företagande inandas ethergas. 
Då armen fOrst vidrOrdes jemrade ban sig något; men dfi den 
egentliga repositionen verkställdes, hvilket med ovanlig lätthet 
försiggick, erfor han deraf intet, utan yttrade förvåning, då 
han fann armen vara bragt i led Något exstatiskt tillstånd 
inträffade hdr ej. 

Ea medelålders man, med ryggmergslidande, inandades 
etherångor, före applikationen af glodgadt jern på Omse sidor 
af ryggraden, ofver i timme, utan att deraf blifva fOrsatt i 
exstatiskt tillstånd. Han förklarade emellertid, att bränningen, 
si länge jernet fordes nedåt ryggen, endast framkallat en an-* 
genäm känsla af värme, som dock, då det qvaihoUs fOr dju- 
pare inverkan, ofvergick till liflig smärta. 

På en äldre qvinna, som inkom på lasarettet med en 
Htark contusion å armen, och som, vid minsta vidrOring af 
deooa, uppgaf hoga jemmerrop, hade, sedan hon genom ether-* 
inandning blifvit fOrsatt i exstatiskt tillstånd, armen kunnat 
undersökas och röras i alla riktningar, utan tecken till smärta. 

Vid amputation af foten på en 30-årig dräng, hade pa- 
tienlen, som vid första inskärningen uppgaf ett klagoljud, se- 
dermera under operationen icke erfarit den ringaste smärta. 
Uå vid sårets skoljning med kallt vatten, före förbandets an- 
lii^nde, sveda inställde sig, begärde och fick han åter några 
indndoingar, omedelbart medförande den förra känslolösheten. 
Han omtalade sedermera förloppet såsom en dröm, och be- 
tedde sig för öfrigt efter operationen såsom en berusad. Vid för- 
sta förbandets Omsning hade med lika effekt ethern blifvit använd. 

Vid borttagandet af ett, i ärret efter en svår brännskada 
invalt lillfinger, der en temligen lån varig, och under andra 
fdrbållanden gaoska smärtsam dissec tion erfordrades, hadeether- 
gasen likaledes medfört fullkomlig smärtfrihet, ehuru patienten 
sade sig icke hafva saknat medvetande af hvad som förehades. 

De från andra länder meddelade uppgifterna om ether- 
gasens verkningar voro således äfven bär konstaterade. Här- 
ö/ver*, a/ KongL FeU-Akad. Förh, Arg. 4. N:o 3. 2 



— 100 — 

• 

vid erinrade likväl Hr Ekströibr om olika personers olika 
receptivitet fOr ifrågavarande medels inverkan, och befarade, 
att utan iakttagande af urskiljning och fOrsigtighet vid an- 
vändandet deraf, menliga, ja lifsvfidliga följder deraf kunde 
uppkomma, särdeles hos retliga, och genom föregående sjuk- 
dom mycket försvagade personer; såsom exempel hvarpä Hr 
Ekströmbr anförde, att hos en ung man, medtagen af en 
långvarig sjukdom i knäleden, fordrande amputation af låret, 
hade, efter blott några få inandningar, pulsen blifvit nästan 
oräknelig, till följe, både af dess hastighet och litenhet, fradga 
för munnen bildat sig, och ett sanslöst tillstånd, hvilket pa- 
tienten dock sedermera uppgaf såsom »himmelskt,» inträifat. 
Operationen måste uppskjutas. Medlet vore således icke att 
leka med, och önskeligt vore, att dess missbrukande kunde 
förekommas. Hr Ekströmbb hade icke, i de få fall der ethem 
hittills blifvit använd vid operationer, efter dessa funnit någon 
abnorm reaktion inträda; möjligtvis en minskad. Ytterligare 
erfarenhet fordrades dock för att afgöra, hvad godt eller ondt 
upptäckten innebär. 

Vid större, långvarigare , och i utförandet grannlaga ope- 
rationer, hvarvid Chirurgen ofta har ett verkligt behof, att 
kommunicera sig med patienten, ville Hr EKSTnöiiiEa i allt 
fall icke tillstyrka etherns användande. 

Hr Frih. Bbrzbuus anmärkte, att vid dessa försök sär- 
skilt afseende bör fästas på etherns temperatur, helst dess 
kokpunkt ej är högre än emellan + 35^ och. 36^, och nära 
denna luften lätt kunde så utestängas, att qväfning förorsakas. 



6. Missbildningar hos Insekter. — Hr Wahlberg 
anförde. Man har redan länge, särdeles bland fjärilarne, känt 
så kallade Hermaphroditer, hos hvilka djurets ena hälft efter 
längden egt hanens teckning och form, under det den andra 
framställt honans. Något exempel på en transversel fördel- 
ning i detta hänseende har deremot ej varit mig bekant förr 
än jag sistlidne. sommar här vid Stockholm anträffade ett sä- 



401 — 



dant fall. Inom flugornas ordning hafva, som man vet, ha- 
narne merendels stora hopstflende tfgon under det bönornas 
genom ett bredt interstitium äro åtskilda, och bos en afdel- 
ning af slagtet SccBva äro banarnes framfotter pä åtskilligt 
\\s utplattade, men bönans enkla ocb smala. Det var ett 
djur af detta slägte och denna afdelning, SctBva dypeaia, 
som företedde det nyss anfOrda fallet. Abdomen, genitalia, 
de utplattade framfotterna Ofverensstämde allt fullkomligt med 
hanen, deremot bufvudet, så väl genom de mindre ögonen 
som den breda mellanbalken , lika noggrant med honan. Ex- 
emplaret förvaras i min samling. 

Hos flugorna är antennernas tredje led vanligen fOrsedd 
med ett enkelt borst (seta), bvilket till form, längd, riktning, 
beklädnad etc. är så konstant lika hos individerna af samma 
^ri^ att man deraf ofta hemtar goda artkarakterer. En full- 
komlig symmetri råder äfven hvad denna del beträffar hos 
insekterna, så att ytterst sällan någon olikhet anträffas de 
båda antennerna emellan. På ett vid Gotbeborg funnet ex- 
emplar af Eristcdis scuiellata, hvilket jag förvarar, uppbär 
dock den ena antennen ett från basen tregrenigt borst, under 
det den andras är alldeles normalt. 

Bland insekternas skiljemärken äro få af större vigt för 
sin bestämdhet ocb den lätthet b varmed de iakttagas, än de 
som erhållas af vingnervernas antal, förgrening och riktning. 
Sällan bemärkas afvikelser härutinnan, och dä oftast genom 
någon nervgrens uteblifvande , t. ex. stundom hos familjen 
EmptdicB. Huru olika konen af en art än i* ofrigt må vara, 
öfverensstämma de likväl nästan alltid i detta hänseende. Det 
var derfore icke utan förundran man funnit, att hos en flug- 
art, Ccrdilura Hircus, endast honan har den inom slägtet van- 
liga nervgången, men hanen ett okadt antal tvamerver, hvar- 
fOre kOnen också fOrst beskrefvas, som särskilta arter. Detta 
vingnervernas ovanliga förhållande hos hanen har visat sig sä 
konstant, att man ansett det alltid så förekomma. Emellertid 
anlrälfade jag, under en Ar 1845 till Lappmarken förclugcn 




— lOi — 



resa, en hane af denna art med honans, det vill ufven saga 
slagtets, vanliga nervgång. 



T. Den nya Planetens benämning. — Hr Si-- 

LANDBa anmttlte det han från verkliga Statsrådet SmuvB er- 
hållit en i Petersburger Vetenskaps-Akademien, å de vid 
observatorium i. Pulkowa anställda astronomernas vagnar, fö- 
redragen uppsats rOrande den nya planetens namn, jerote en 
skrifvelse, hvari Hr Struts yttrar: i^kulle innehållet af denna 
uppsats ofverensstamma med edra åsigter så anhåller jag att 
ni ville fOrena er med oss till upprätthållande af namnet Nep- 
tunus, för hvilket afven Gauss, Enckb och Hkrsgrbl redan for- 
klarat sig.» Denna Önskan ansåg sig Hr Selander bSst upp- 
fylla derigenom, att han meddelade Akademien nyssniimde upp- 
sats, hvars innehåll var följande: 

»I den af Kejserliga Vetenskaps-Akademien utgifna ka- 
lender, hvars astronomiska del utarbetas på observatorium i 
Pulkowa, Gnnes den nyligen upptäckta transuraniska planeten 
intagen under namn af Neptunus och har till tecken eihällit 
en treudd. Till antagande af detta namn hafva vi blif- 
vit föranledda af ett bref från Lb Vbrribr till O. Struve af 
den 2 Oktober, hvilket innehåller följande rader: 

»Le Bureau des longitudes s'est prononcé pour Neptune, 
le signe un trident. Je repousse le dénomination de Janus; 
il n'y a aucune raison de croire que cette planéte est la 
derniére du systé^me solaire». 

Vi trodde oss i detta tillkunnagifvande finna upptäcka- 
rens bestämdt uttalade Önskan, att namnet Neptunus måtte 
allmänt antagas. FOrst sedan kalendern var färdigtryckt och 
spridd, erhollo vi, till en borjan genom tidningarne, under- 
rättelse, att Lb Vbrribr åt Parisiska Vetenskaps-Akademiens 
beständiga Sekreterare Araoo Ofverlemnat sin rättighet att 
gifva, samt att denne valt sjelfva namnet Lb Vbrribr. Denna 
underrättelse, hvars tillförlitlighet vi i bOrjan högeligen be- 



— 103 — 

iviOade, blef likväl snart bekräftad genom ett formligt till- 
käonagifvande i Sghumachbrs Astronomische Nachrichten. Efter 
erhållandet af denna bekräftelse var det för sent, att, genom 
omtryckning af nfigra blad, infora detta nya namn i kalen- 
dern; men vi tillstå, att vi , äfven om det icke varit ftfr sent, 
svirligen hade beslutat oss till namnets förändrande. Vi för- 
klara deremot Öppet, att det sednare namnet icke synes oss 
\äl valdt, och vi äro ofvertygade, att vetenskapens historia 
skall i framtiden fälla utslaget till formån fOr det forsta nam- 
net, eller möjligtvis fbr ett annat dermed analogt i den hän- 
delse några giltiga skäl mot namnet Neptuntis skuHe före- 
komma. 

Till denna ofvertygelse anse vi oss berättigade af fol- 
jaok grunder: 

f) Namnet Neptunus har fOrst blifvit uttaladt af Bureau 
des ioogitudes och till folje deraf antaget af (lere astronomer. 
Vi anse detta förklarande af en korporation, som är samman- 
satt af Frankrikes utmärktaste geometrer och astronomer, ut- 
trycka den åsigt, som delas af pluraliteten bland dessa lärde, 
och vi tro denna åsigt ega stOrre vigt än en enskilt, om än 
högt berömd mans af vikande mening. 

2) Om vi Stn icke kunna förneka upptäckarens rättighet 
att fcreslå ett namn, eller ett sådant förslags anspråk på be- 
ht^ngt afseende, så lärer oss dock historien, att det af upp- 
täckaren föreslagna namnet icke alltid gjort sig fortfarande 
^Ilande. Hkrschkl kallade den af honom upptäckta planeten, 
af tacksamhet mot sin konungslige beskyddare, Georgium Si* 
d^s eller Georgian. Denna benämning har dock i allmänhet 
Uifvit utbytt mot det af Bons föreslagna namnet Uranus, och 
Fastan Georgian ännu förekommer i Nautical Almanac, så 
l^mkar dock till och med Sir John Hbbscbel, upptäckarens 
^0, alltid i sma skrifter namnet Uranus. 

3) Det har äfven forr inträffat, att planet-upptäckare af- 
stått rättigheten att fOreslå namn och Ofverlemnat den åt an- 
^n person. Dä Oibbrs upptäckte sin andra planet, uppfor- 



— 104 — 

drade han den i afsecnde på theorien för planeternas rOrelse 
bogst fortjente Gauss, att föreslå namn, och denne valde 
Vesta, hvilket namn äfven genast allmänt antogs. Men vi 
tillstå, att i allmänhet, då ett namn föreslagits af annan per- 
son, till följe af uppdrag af upptäckaren, erhåller ett sådant 
förslag mindre vigt, än om det utgått från upptäckaren sjeir. 
4) Mot det af Arago för den nya planeten valda namnet 
tala tvenne skäl. 

a) Alla hittills kända planeter bära namn af Gudar i Gre- 
kisk-Romerska mythologien. Till de alltifrån den ailägsnaste 
forntid brukliga Gudanamnen på de ljusare planeterna, bafvai 
efter 1781 Uranus, Ceres, Pallas j Juno, Vesta och Asircpa 
tillkommit; hit passar äfven NeptunuSy men ej det andra fö- 
reslagna namnet, hvilket är valdt tvertemot analogien och mot 
det i afseende på nyss anförda sex planeter följda bruk. Ideen 
att öfverflytta upptäckarens namn på planeten, är ej ny; fcir- 
sök dertill hafva flere gånger blifvit gjorda, men utan att 
finna medhåll eller framgång. Historien har således afgjort 
frågan till förmån för Gudanamnen, och hvarfOre skulle man 
afvika från dess utsago? H vårföre göra det i förevarande fall, 
då upptäckten erbjuder högst egna omständigheter? 

b) Vare det långt ifrån oss att vilja undandraga Lb Ver- 
RiBRS höga fOrtjenst vår beundran och vårt erkännande; men, 
den opartiska historien skall med tiden bredvid Lb Vbrrisb 
äfven ärofullt nämna Adams och omtala två af hvarandra oaf- 
hängiga upptäckare af den transuraniska planeten, liksom hon 
redan i Libbnitz och Nbwton erkänner två oafhängiga uppfin- 
nare af infinitesimalräkningen. Nyligen har Aibt, Kongl. Astro- 
nom i Greenwich, offentliggjort en fullständig och authentisk 
berättelse om de af Adams anförda arbeten, som afse tillva- 
varon af en transuranisk planet. Denna redogörelse gifver 
vid handen, att Adams redan i September 1845 kommit tiilj 
ett resultat, samt att han i Oktober s. å. tillställt Airt ett 
papper, hvilket innehöll så approximativa elementer för den 
förmodade planeten, att denne kunnat enligt desamma under 



— 105 — 

den scdnare delen af hOsten 1845 uppfinnas på himmelen, 
d. v. s. 4 O månader tidigare Un det verkligen skedde. Adams*8 
arbete blef emedlertid utan påföljd och det egentligen derfOre, 
att de båda utmärkta astronomerna, Challis i Cambridge och 
AnT i Greenwich, hvilka erhållit kännedom om detta arbete, 
hrste tvifvel om resultatets tillförlitlighet, h vilket åter kan 
förklaras af den omständigheten, att denna af en ung, dittills 
obekant, roathematikus utförda undersökning omfattade ett 
ämne af på engång högsta vigt och största svårighet. Dessa 
tvifvel hos nyssnämda astronomer fortforo äfven till dess den 

4 

mästerliga bearbetning af samma ämne, som Lb Verribr pu- 
blicerade, utan att den öfriga vetenskapliga verlden hade nå- 
gon aning om Adaiis's tidigare undersökningar, hade den mest 
glänsande upptäckt inom solsystemet till omedelbar följd : nem- 
ligen upptäckandet genom Gallb i Berlin af en planet utanför 
Uranos. Under sådana egna omständigheter af denna upp- 
tiickt, tro vi oss i det af Lb Vbrbibr sjelf den 4 Oktober 
gjorda meddelande, äfvensom deri, att han i sednare bref till 
Petersburger-Akademien icke återkallat det förut meddelade 
riamnet, finna ett tillkännagifvande af denne högst förtjente 
lärdes mening till fönnån för namnet Neptunus, 

Till följe af denna redogörelse skola vi framdeles bibe- 
hålla namnet NeptunuSy och först då öfvergifva detsamma, 
Där lillafventyrs den allmänna rösten beslutat sig för en an- 
nan benämning.» 



8. 3fycologisba notisen — Hr Fribs öfverlemnade 
50 tabeller öfver utmärktare Hymenomyceter, som under dess 
ledning sista höst blifvit teknade för Akademiens samlingar. 
Större delen af dessa tabeller upptagas af nya arter, eller 
sådana öfver Lvilka nöjaktiga figurer saknas. Bland dessa 
var Hydnum sepientrionale ^ den största och utmärktaste ar- 
ten i detta sköna slägte, hittills funnen endast i Sverige. 



— 106 — 

I sammanhang härmed iemnade Hr Fkies några under- 
rättelser om de af Hr IngeniOr J. Wahlberg från Natal-landet 
hemförda svampar, som af honom blifvit granskade och be- 
stämde. Ehuru svamparne äro mera likformigt utbredda 
alla zoner än andra växter, så att man bland dem kan an- 
taga endast två karakteristiska regioner, nemligen den heU' 
och den tempererade zonens, erbod nämde samling flera in- 
tressanta bidrag till svaroparnes historia i detta afséende. Uton 
flera cosmopolitiska arter innehöll den åtskilliga egendomliga ocl 
nya. Särdeles vigtiga voro tre nya, emedan tvenne af dess^ 
voro sådana combinationer, att man af analogi förut antagit 
att dessa former måste finnas i naturen, fast de hittills i verk- 
ligheten icke blifvit funna. Så ar TheUpara en Polyporus. 
men med en regelbunden förlängd papill inom hvarje por, er 
alldeles egendomlig combination af de båda hufvudslägten, Po- 
lyporus och Hydnum. Ännu märkvärdigare är Lanopiloj etl 
nytt slägto af Lycoperdaceernas familj. I Lycoperdaceernas 
och Gastromyceternas familjer, ehuru sins emellan strängt be- 
gränsade, råder en underbar analogi, så att inom hvardera 
uppträda motsvarande slägten. Något slägte med fullkomligl 
enkelt hylle (peridium) motsvarande Physarum (ty den af Bbh- 
KELET beskrifna Phellorina motsvarar Craterium) saknades bland 
Lycoperdaceerna. Ett sådant erbjuder Lanopila, hvars hyU^ 
tillika saknar bestämd mynning, och hvars fröludd bildar er 
tät, sluten, elastisk boll, fullkomligt fri från hyllet. Det tredje 
nya slägtet, Natalia, måste väl räknas till Pyrenomyceternai 
klass, n;en saknar alla egentliga forvandter. Char.: Perithe^ 
cium verticale, stipitcUum, astomum, superne demum frustu- 
loso-disfractum, Asci nulli Sporidia, sporophoris brevissimii 
suffuUa, opaca in straio peripherico slipat a. 



Inlemnade af handlingar. 

Hr Leclor E. G. Björlings i förra sammanträdet inlemnade af' 
handling om betydelsen af tecknen Arcsinjc och Ai^ocosx 



samt 



Ill 



" 107 — 

Mnil en uii.liitidtri» iiiwnd, om UiydeUu al tecknen Seco: 
mil Cosccjr, Tangj: och Coljc, Aicc«?c a och Aiccosjc, Aiclgx 
i>ch Arccolx, åteilcmnailfs af Hit LAo«aw«LM m* Selahdeb, 
som lillslyrkfe deras inlagande i Akademien* Handlingar. 

Akademit^n lilldelade författaren det Fernerska priset. 
A. Erdmanäs afhandling om de i Sverige förekommande 
l>ergaiter, .om frira Hornblende eller Augit, ålerlemnades 
af Hrr MosAjtPER och L. SvAriBEBG med lillslyrkao af dess 
införande; i Akademiens Handlingar* 

Akademien tilldelade författaren del Lindbonwka priset. 



Till Velemkaps-Jkademiens Bihliolhek. 

tiergs-Collegii underdåniga Berätlelse om förhållandel med Bergs- 
bandteringen Ar 1845. 10 ex. 4:o. ~ Af Kollegium. 

Gjmmerce-Collegii underdåniga Berättelse om Fabrikernas och 
Manufaclurernas ställning år 1845. 4:o. — Af KoUegium. 

Coiumerce-Collegii underdåniga Berättelse om Sveriges Inrikes 
Sjöfart år 1845. 4:o. — Af Kollegium. 

KBilm.^fossvÄBD, C. G., och Liden, J., Urkunder rörande Land- 
skapet Dalarne. Diplomatarium Dalekarlicum. Del. 1—3. 
Fahlun 1844. 4:o. — Af Författaren. 



7^11 Rikels Naturhistoriska Museum. 

En Fringilla Chioris. — Af Hr Hof jägmästaren /. af SrttÖM. 
Två Syngnathi från China. — Af Hr Bildthuggaren Ahlbobn. 
Ed Mu> sylvaticus från Skåne. '— Af Hr Kapten N. Rerzivs. 

Till Akademiens Fysiska och Kemiska instrument" 

samling. 

Eli Sandkapell. — Jf Hr Litutenant LumtAHts. 



Öfv€r». af KoHgi. Vet.^Ahad, Förh. 4 jirg, N:o S. 3 



— <08 — 



Meteorologiska observationer å Stockholms Observatorium 

i Februari 1847. 





Barometern 
redacerad till 0^. 

Decimaltam. 


Thermomelern 


VindariM. 


> 

3 

5' 




KL 6 


Kl. 2 


Kl. 9 


Kl. 6 


Kl. 2 


Kl. 9 


Kl. 6 


Kl. 2 


Kl. 9 




f. m. 


«. m. 


e. m. 


f. m. 


e. m. 


e. m. 


f. m. 


e. m. 


«. m. 


m 
1 


1 


25,43 


25,51 


25,63 


-9*4 


6»5 


-10^1 


N.O. 


N.O. 


N.O. 


Storm 


2 


l25,65 


25,66 


25,66 


-11,7 


-7,5 


-93 


NO. 


O.N.O. 


N.O. 





3 


25,58 


25,49 


25,39 


—14,3 


-9,5 


—11,0 


N.V. 


V. 


V,N.V. 


Molet 


4 


25,35 


25.39 


25,40 


-8,6 


-2,3 


— 53 


N.V. 


V. 


V. 




5 


25^ 


25,21 


25,06 


-6,5 


-13 


-1,1 


N.V. 


V. 


V. 





6 


2439 


243) 


24,72 


+ 0,9 


+ 1,9 


+ 0,5 


S.V. 


S.V. 


V. 





7 


24,55 


24^53 


24,51 


-o;2 


03 


-23 


S.V. 


S.O. 


0. 


Sdö 


8 


24,48 


24,57 


24,64 


— 3,5 


-4,6 


-73 


N.O. 


.N V. 


N. 





9 


24,71 


243) 


24,88 


-8.8 


-6,1 


-6,8 


N.V. 


V. 


V. 





10 


24,98 


25,02 


25,07 


-9.5 


— 5,9 


-11,7 


V. 


N. 


N. 




11 


25,10 


25,21 


25,28 


—11,6 


— 9,6 


-12,0 


N. 


N. 


N. 


MuUt 


12 


25,25 


25,20 


25,19 


-12,7 


-10,0 


-11,1 


N.V. 


N.V. 


N.V. 


Snw 


13 


25,18 


25,25 


25,32 


-11,2 


—11,5 


—13,9 


N.V. 


N.V. 


N.V. 


Molflt 


14 


25,34 


25,31 


25,17 


— 29,0 


—10,9 


—113 


V. 


V. 


S. 


Diana 


15 


24,97 


24,90 


24,91 


-2,9 


-0,7 


-13 


s. 


S.o. 


$.o. 


Sm 


16 


24,97 


25,11 


25,16 


— 3,5 


— 2,3 


-3,7 


s.o. 


O.N.O. 


o. 


Mtlet 


17 


25,19 


25,21 


25,30 


— 3,8 


-2,7 


-4,7 


0. 


O. 


0. 





18 


25,42 


25>I0 


25,19 


- 5,4 


-2,2 


+ 03 


0. 


O.S.O. 


s. 




19 


24,97 


24^ 


24,77 


+ 1,5 


+ 2.9 


+ 1,2 


S.V. 


S.V. 


v. 


• 


20 


24,77 


24,96 


25,19 


+ 1,3 


- 2,1 


— 3,8 


V. 


N.V. 


NV. 


— 


21 


25,38 


25,43 


25,31 


-4.3 


+ 03 


- 0,6 


N.V. 


V.N.V. 


V. 


Klart 


22 


25,21 


25,35 


25,53 


-1,7 


- 1,7 


-4,2 


V. 


N.V. 


N.V. 


Soö 


23 


25,60 


25,66 


25,74 


-6,4 


-43 


-7,1 


N. 


N.N.O. 


N.V. 


Klirt 


24 


25,75 


25,73 


25,72 


-9,6 


— 6,0 


-9,4 


N.V. 


N.N.O. 


N. 




25 


25,71 


25,75 


25,75 


-9,6 


-8,2 


-10,5 


N. 


N.O. 


N.O. 





26 


25,73 


25,68 


25,55 


-14,1 


-6,7 


-6,2 


V. 


V. 


V. 





27 


25,53 


25,59 


25,61 


-2,6 


+ 4,1 


-0,2 


V. 


N. 


N.V. 


• 


28 


25,65 


25.65 


25.65 - 3,7 1 


+ 3,2 


+ 23 


v. 


V. 


V. 


j-^ 


M0- 

diam 


^25^ 


25,259 


j5;261 


(— 6-85 


1—3^5 


— 5*82 


1 Nederb 


ordeo = 


30,294 ci« 


K. tam- 



25,253 



VTOCKHOLM, 1847. P. A. MOKSTBQT C T SOVEK. 



ÖFVERSIGT 

AF 

RONGL VETEIVSKAPS-AKÄDEMIEIVS 

FORHANDLINGAR. 

Onsdagen den 14 April. 



Féredraff. 

1. Om elektramotoriska kraften i den Dani-^ 
eltiira kedjan. — Ur en skrifvelse Trån Hr A. F. Svanbkro 
tin Hr L. Syanbug meddelades derom följande: 

»Vid begagnandet af hydroelektriska par enligt DAmsLLS 
loostruktion , Hr det sällsynt att vid olika uppmätningar af 
den elektromotoriska kraften alltid på denna återfå samma 
numeriska värde. Emedan jag syssiclsatt mig med undersök- 
ning af de omständigheter, hvaraf dessa förändringar bero, 
har jag nu blifvit i slånd att förutse dem och tillställa för- 
söken på så likartadt sätt, att variationerna i den elektromo- 
toriska kraftens uppmätta värden icke öfverstiga en enhet i 
den andra decimalen vid ett absolut värde af 46 hela. l)essa 
uppmätningar äro högst upplysande i afseende på theorien för 
elektricitetens uppkomst, och torde det derföre tillåtas mig 
här för K. Vet. Akademien framlägga de erhållna resultaterna. 

För att erhålla en fullt likartad kopparyta är det nöd- 
vändigt att det begagnade kopparkärlet först fått bekläda sig 
med galvaniskt utfälld koppar; äfvenså är det nödvändigt att 
zinkytan blifvit fullkomligt rengjord, bäst genom att gnida den 
med en i stark salpetersyra neddoppad kork, h varefter den 
väl rensköljes och genast begagnas. Äfven bör man låta ked- 
jan hafva varit r verksamhet åtminstone i några timmar, hvar* 
efter man före försöket ömsar vätska både i koppor-: och. i 



— 110 — 

zinkcellen. Efterföljande försök visa neiMligen att den elektro- 
motoriska kraften Sir till en viss grad beroende både af kop- 
parli^ningens koncentraUoiiagrad, tsSrtmom af den kteoings 
sammånsattnihg öch koncénti^ation , hvärilt} zinkeb befiAnéf sig. 
För att icke komplicéi^a unddrsakningéb genom en af vätskor- 
nas inverkan pä b varandra uppkommande kraft, bar jag an- 
sett fiodigt låta både koppar- oeh zinkcellen innebålk losnio- 
går af samma dyra, nämligen Svafvéisyfd, 6ä ätt kopparen 
befann sig i en solution af CuS och zinken antingen i los- 

• • • • •• • 

ningar åf KS eller ZnS eller ock i en mycket utspädd svaf- 

velsyra. 

• ••• 

N:o 4. Zinken i en icke fullt koncentrerad lösning af ZnS; 
å. kopparen i en mycket utspädd losnmg af Cuå^, soin blott 
var svagt färgad. Den elektromotoriska kraften K=i 15)58; 
6. Zinken i samma vStska som föregående, men kopparen 

• • • • 

i en koncentrerad lösning af CuS; Ks 15,74. 

Vid nu efteråt skeende repetition åf forsoket a erhölls 

Kal 5,59. 

N:o 9, Kopparen i koncentrerad lösning af CuS,- hinken i 

d: koncentrerad lOsning af ZnS K=s15^ 

h: föregående, utspädd med lika volum vatten . Ks1o,7S 

t: temhgen mycket utspädd lösning Ks^la^ 

d: ännu mycket mer tttspfldd lösning af KS . . K=l6y03 

é: ännu mer utspädd Kss16,09 

f: ännu mycket mer utspfidd K ss 16,15. 

Vid förnyande af försöket a erbölis K= 16,605. 

N:o 5. Kopparen i koncentrerad lösning af CuS; 

ä: amalgamerad zink i en temligen mycket utspfldd lösning 

äf ZnS* K=15,96 

b: icke-amalgameråd zink i samma vätska som föregående 

Kr=r15,92. 

Ph>fvad med en känslig galvanométer visade Aig amal- 
gåÉMrlkd zink såsom pö^tif iftöt icke-amalgam^ad, atiHOa nttr 
hMbgen tM» till ek mf%ké% hög grad tit6|MMM, dfl flBi^Kållan- 
det tar %f%mm. 



— 4H - 

N:o 4. Kopparen i koncentrerad läsning af CuS, zinken i 

a: koneentrerad lossning af KS Kos 16,57 

6: men utspSldd loaning Ks16,4é 

e: mycket utspSdd lOsning Kseie^sa 

lemAlr man fOrsOken N:o i oeh N:o i med hvarandra, 
sä finner man att vid stigande utspädning nSrma sig de elek* 
troraotoriska krafterna Mn motsatt hå]1 till hvarandra. 
N:o 6. Kopparen i koncentrerad Idsning af Cu8; zinken i 
mycket utspädd svafvelsyra. 

Ku ägde en häftig vätgasutveckling rum till foIje af den 
fria syrans inverkan pä zinken. Syran neutraliserades således 
aDt mer och mer oeh strämstyrkan var i oupphörligt tilltt* 
^nde, hvarfOre efterfoijande successift observerade värden på 
d^ elektromotoriska kraften icke kunna gOra anspråk på nå* 
gon hög grad af noggranhet, men likväl tillräckligt visa den 
stora förminskningen i densamma, som uppkommer genom fri 
syras närvaro i zinkeellen, äfvensom att kraften stiger i sam- 
ma mån, som syran mättar sig med uppldst zinkoxid. 
K=4i,i4; ^ K=: 14,49; K=t1i,eo; K= 14,68. 
Efter \ timma var strOmstyrkan så litet variabel, att 
elektromotoriska kraften med full noggranhet kunde uppmätas. 

Nu var K«14,93; 

efter ytterligare J timma Ka15,(M. 

Ännu fortfor vätgas-utveoklingen och kraften var, i svagt 
stigande , naturligtvis till det värde den skulle erhålla i en 
neutral lOsning af ZnS. 

Denna den elektromotoriska kraftens aftagande, i samma 
män, som mer fri syra yar närvarande, synes mig vara faflr- 
komligt oförklarlig och i rak strid med den kemiska theoriens 
grundåsigt om orsaken till hydroelektriska strOmmar. Jag har 
derfOie ansett nödigt verkställa Ibljande motprof: 

Tvenne lika Daniellska par med kopparen t koncentrerad 
kopparvitriol-losning och zinken i en mycket utspädd läsning 
af ZnSy men den ena något mer utspädd än den andra som- 
binerades i motsatt riktning, hvarvid galvanometem angaf eti 



— 44« — 

ytterst ringa öfverskott i elektromotorisk kraft hos det paret, 
hvars zinklösning var mer utspttdd. Nu tiilslogs litet svarvel- 
syra i denna zinkcellen, hvarigenom utslaget blef i motsatt 
riktning och den icke astatiska magnetnålen devierade 8 gra- 
der. Det af Pfafp uppgifna experimenium crucis fOr åeu 
kemiska theorien, att nemligen strOmstyrkan tilltager, när den 
i zinkcellen befintliga syran fatt mätta sig med upplost zink- 
oxid, skulle kunna förklaras af en större ledningsfOrmäga for 
elektriciteten hos den isvafvelsyrade zinkoxiden, än hos den 
utspädda svafvelsyran. Vi se af föregående försök att den 
elektromotoriska kraften verkligen är mindre, ju mer af fri 
syra är närvarande. För att profva om amalgamerad zink i 
detta fall förhåller sig lika med den icke amalgamerade, an- 
ställdes följande försök. 
N:o 6, Kopparen i koncentrerad lösning af CuS; 

a: den amalgamerade zinkytan ställdes i en cell, som blif- 
vit fylld med destilleradt vatten, hvartill helt obetydligt 
med svafvelsyra blifvit tillsatt, för att göra vätskan le- 
dande. Nu erhölls Kt=16;05 

b: vid tillsats af mer S, K=:16,38 

c: ännu mer svafvelsyra Kss46,50 

d: ännu mer svafvelsyra K=46;73. 

Den elektromotoriska kraften var således i tilltagande 
med syrans koncentrationsgrad, hvilket samma resultat äfven 
erhölls när man combinerade tvenne par i motsatt riktning 
och sedan tilklog svafvelsyra i den ena zinkcellen. Likväl 
måste anmärkas, att den amalgamerade zinkens stora elektro- 
poeivitet tydligen är ett sammansatt fenomen. Ty emellan 
zinken och qvicksilfret på den amalgamerade ytan måste elek- 
triska strömmar nödvändigt äga rum, hvilka, i det att de 
förorsaka en dekomposition af vattnet, genom väte positift 
polarisera qvicksilfret Den med galvanometem uppmtttta 
strömstyrkan är således den, som äger rum emellan t. ex- 
kopparen å den ena sidan, samt zinken och det positift po- 
lariserade qvicksilfret å den andra. Försök med amalgamerad 



— 443 — 

zinkyta ttro derfOre i theoretiskt hänseende icke så upplysan- 
de, som de med icke-amalgamerad. 

Antager man, att vid de nu anförda fbrsöken ingen, el- 
ler blott en omärklig, elektromotorisk krafl ägt rum emellan 
de oliLa vätskorna i zink- och i kopparcellen, samt K be- 
tecknar den totala elektromotoriska kraften i kedjan, A den 
emellao zink och koppar, B den emellan vätskan i zink-cellen 
och zinken, C emellan kopparen och lösningen af GuS, sfl Sr 
K=A + B + C. 

Enligt den kemiska theorien skulle B vara positif och 
utgOra den vasendteligen största termen. Vi se af fbrsöken 
N:o i och N:o 5 att B har varit negatif , d. v. s. zinken po- 

• • • • • • • 

sitif både mot ZnS och S, och mer emot den förra. Af N:o 
\ syoes att B varit positif, d. v. s. zink negatif emot K S, 

och af N:o 4 att C varit positif, d. v. s. koppar positif 

• ••• 

eiDoC CqS.» 



2. JUesoxalsyra. — Hr L. Stanuig meddelade, att 
i sällskap med Hr G. Kolmomii anställt nägra försök pfi 
iveone salter, hvilka hafva denna syra till elektronegativ be- 
ståndsdel, och dä man hittills känt föga om dessa salters na- 
tor, ansfg han det möjligtvis ej sakna intresse att meddela 
<le (ft bidrag, som nu vunnits, för att utvidga den hittills 
ringa kännedomen man om dessa föreningar ägde. 

Barytsaltet anskjuter i bladiga kristaller och fSs vat- 
tenfritt dä det torkas vid +90^ C. värme. Upphettas det der- 
QtoNer, sä börjar redan en sönderdelning att äga rum, dock 
^ det ännu vid +240'' ej helt och hället blifvit destrue- 
radi, åtminstone försiggär sönderdelningen ännu mycket lång- 
^mt vid denna temperatur. Genom analys af detta salt har 
del bekräftat sig att mesoxalsyran ej innehäller nägot väte. 

Kalksaltet kristalliserar i oredigt bladiga taflor, samt 
^r vida latllöstere än barytsaltet. Vid torkning vid + 90^ C. 
innehåller det ännu i atomer vatten, sä att dess sanunan- 



— 144 — 



sättning ar CaéCH + fH. Upphettas det derutöfver, sfi för- 
lorar det en atom vatlen innan det ftJrstöres och vid H-liO' 
har denna ena vattenalom bortgått, men om det vidare upp- 
hettas, sS fbriorar det ej den andra valtenatomen utan att 
samtidigt destrueras hvarvid det sammanbakar starkt och tyc- 
kes undergå en börjande smttltning. 



9, Jml99 of Mamloiff heUovQtten, — Hr Bnu^ 

tode i bref till Sekretierareq piedd^lat, ptt af detta vatten 
4P,000 ()elar jnpehjil)»: 

Chlork^Jiqro 04«9 

ChJornatriuin 0-?83 

3vafvel«yra4 kalk . . . O.23? 

Kolsyrad kalk 0.550 

Kolsyrad talk 0.147 

Kolsyrad jernoxidul . . . 0.157 

Kolsyrad ifiaDganoxidul . 0.Q23 

lerjord 0.015 

I(ise)^yra 0.234 

4.706. 
Sftled^ pi 46 UD6 4.^ gran, Vpttoets eg. v. vid +44* 
s; 4 .600120$. åo åA af de kglsyrado aalterna aro närvarande 
såsom bicarbfiPliier ; för fifrigt iogco fri kolsyra, ej eller va- 
teevafla. 



4. JBagilosaurus. — Hr A. Atrnus meddelade fdi- 
jande utdrag ur ett bref från Prof. Joh. MUllbr, dat. Berlin 
d. 94 Mars d. å. 

nHydrarchuM Keee, sam Mr funnen i Alabamas tertitfr- 
formation ttr identisk med Harlam^s BBsUesaupus och Owbks 
ZeugUdcm cet^idis. Tttiidernas kronpr, hvilka Owen icke känt, 
hafva mycken likhet med dem af Skalhundar; på kindUndema 



— as — 

3ro dé skirande Uh flerlaggiga; de flesta kindtiliideraa haCTa 
dubbla rOtter, hmd den frtttesta har liksom bos SkuifaundanMi 
eodast enkd toU Frtentill runoos koiiiska kriktä (äddeo nem^ 
ligen en iooisivils och én canhras, åtiftinstone ttr tttrhåHaodel 
sådant i ttoderkaken. 

Dl sådana tänder, söm de^ hVilka t^^ii^aé hos Ujår^Mmif 
förekomma i tertiär-formationeh på Maka^ kan deraf skMos^ 
att samma djnr af ven tillhOr tertittrformationen af denna 0^ 

Jag tror mig med säkerhet kunna bevisa , att Hydrarchitti 
icke är någon Reptil, utan ett Däggdjur, tillhOI'ände en egen 
Qtdod familj. Den har Örat bildadt som hos ett ds^jui*, 
oemligen en snacka, formad som hos mammalierna, samt ett 
trummbeo sådant som hos Hvalfiskarna. Vidare har den 
ivenoe oackiedknappar, och i hela konformationen af craniet 
förekommer icke något spår af reptilbildning, utan tvertom 
ét endast som hos däggdjuren. 

Ryggraden är mest egen till sin beskaffenhet. Halsko- 
torna, talrikare Sn troligen hos något annat daggdjur, sakna 
hål i deras ivarutskott, refbenen voro endast fastade vid 
ry^adskotornas tvärutskott; i medlersta och bakre delen af 
bilen Uifva ryggradskotornas kroppar ovanligt långa, och 
måste såväl i främre som bakre andarna hafva varit brosk- 
artade, emedan man har under benskalet finner ren stenmas- 
sa, då medlersta delen af desäa kotor bestar hölt och håilel 
af ben.» 



5. Cranier af Slaver och Tatkar. — Hr A. 

Rtraes meddelade likaledes utdrag ur ett bref från D:r Sah- 
nssoii, dat. Wlén d; ft., hvaraf följande anftores: 

»Prof. Hthtl har lemnat mig fbr det Anatomiska Itfuseet 
) StMkhoim ett genuint liorlack-eranium, som ar synnerligen 
vackert; firaöhycephåliskt-Orthognätiskt, fofrtia fotundato-D va- 
ta. -- Alla cranier jag sett af l^aver hafva tillhört brachy- 
cephaKskå afdelningen. — Någon egentligen ethnografisk era- 



— H6 — 

niefiamling finnes här ej. Äkta cranier af Greker och Turkar 
Mknaa; men tillMigtvis, vid ett besok på tyghuset, fick jag 
ögat på ett i historiskt hänseende märkvärdigt Turk-craoiom, 
som der förvaras. Det har nemligen tillhört Storvisiren Kära 
Mustapha Bassa, befålhafvare för den krigshär, som 4 683 be- 
lägrade Wien. Till följe af företagets misslyckande blef Kara 
Mustapha vid återkomsten till G)nstantinopel strypt, och hans 
hufvad jemte den röda silkessnaran sändt till Wien. Craniet 
förvaras nn här som en märkvärdigheL Detta cranium är 
särdeles finbildadt och vackert, med något låg paona, bra- 
chycephaliskt-orthognathiskt , forma obovata.» 



6. Nya fossila vildoxar i Skåne. — Ur bref frän 
Hr Nilsson meddelade Hr Loyén upptäckten i Skånska torf- 
mossar af tvenne i Sverige förut icke funna fossila arter af 
slägtet Bos, af hvilka den ena äfven är ny för vetenskapen. 
»Begge arterna höra till den afdelning af oxslägtet, som har 
hornen sittande på ändarna af den kant som skiljer pannao 
från nacken. De äro mycket tydligt skilda både från hvar- 
andra och från den kolossala Bos primigenius och den föga 
mindre Bison prisens. 

Bos frontoaas Nilsson. — Pannan upptill kullrig, nedåt platt- 
trindad, mellan ögonen bredi urgröpt; nackekanten i midtea 
uppstående och starkt kullrig; hornsteglarna sittande på Iftnga 
stjelkar, rigtade utåt och något krumböjda framåt i pannans 
plan; ofvan och nedan något platl-trinda; utkanten af tinnings- 
benets kindutskott bildande en nSstan rflt vinkel; nackehliet 
mer högt fin bredt. 

Bos longifrons OwEir. -— Pannan plattad, under hornfSstena ni- 
got, och mellan ögonen An mera urgröpt; nackekanten upp- och I 
framstående, i midten baktill ulringad; hornsteglarna ulan stjel-, 
kar (*'beskrifva en enkel kort kroklinea utåt och framåt i panr 
nans plan, sflllan höjande sig deröfver, än mera sällan sänkande sig 
derunder, mycket skrofliga och vanligen något afplattade of^ao-j 
på" Ow.); utkanten af tinningbenets kindutskott bildande ea| 
båge; nackehålet rundt, lika bredt som högt. 

B. frön- 



— 447 — 



B. IroBtosus. 


B. longifron.s. 


Tom. Lio. 


Tam. Lin. 


9 


8 2 


5 2 v. 


p. 3 4 


1 4 





8 2 v. 


p. 5 1 


9 6 




7 5 


5 6 


10 4 


7 


9 


6 5 


8 4 v. 


D. "4" rOwEN.1 



Lingd från nackekanten till nfisbenen 

„ j, Of ra brädden af or bi ta till 
roten af bomsieglen . . . 

HorDsijelkens ISngd nSra 

Bredd mellan bornst^larna baktill . . 

„ ,y y, upptill, i rflt linea 

„ Mver pannans smalaste del . . . 

„ mellan öfverbrfiddarna af orbka 

„ öfver midten af orbita 

Omkrets af hornsteglen vid roten • . 

Bos longifrons har sfllédes, att sluta af de rragraenter 
jag hittills seiiy ej varit stOrre än en vanlig kalf af en eller 
två månaders ålder. Bos frontosus deremot synes förhålla sig 
i storleken till den kulliga, högnackade boskap, vi så ofta 
sigo i Norriges fjelltrakter ungefär så, som Urus förhåller sig 
tiB våra storväxta och plattpannade boskapsdjur. Jag känner 
intet enda exempel att någon tämd art — allraminst af Ru- 
mioantia — blifvit storväxtare än dess vilda stam. All er- 
farenhet lärer motsatsen. Det är derföre min öfvertygelse , 
att icke den pygmeiska B. longifrons, utan den högnackade 
K frontosus ^r stammen till den förra racen, likasom att Urus 
varit hafvudstammen till den sednare. Att två skilda arter, 
B. urus och B. frontosus kunnat frambringa afföda, som låter 
blanda sig, är åtminstone ej otroligt genom data, som jag 
skall anföra i Faunan, och är, som mig synes, den enda be- 
gripliga förklaringen öfver de skilda racerna af våra tam-djur.)> 



Akademiaka angelägenheter. 

Praeses tillkännagaf, ntt Akademiens ledamot i 8:de klassen, 
f' d. LandshÖfd ingen C. in. st. k. af K. N. O. Br H. Jjlbta med 
döden afgått d. 6 April, och ledamoten i 7:de klassen, f. d. Öf- 
veriäkareo Hr C. W. H. äonaädbr d. 10 April. 

Till Praeses under det nu ingångna akademiska året kalla- 
des genom anstäldt val Hr O. F. FIhbjeus. 

Ofvert. af Kongi. Fet.-Akad. Fövh. Arg. 4. N:o 4* ^ 



~ 118 — 

Hr Frih. W««mi nedlade prassidium med eo fraroslällDiag 
af de hufvudsakligasle fpretnålen för Experimeolal-fysåkeos 
verksamhet under iDDevai*ande irhuodrade. 



i^k&Hker. 

TiU MikelH NaturhUtorhka Mmeum. 

En Diocnedea exaiani^ 

Ed — fttliginofla, 

En Procellaria capoisis^ 

En — yittata och 

En Aptenodytes från fndiska hafvet. — jé/ Kapten Julius 

WuLFFj genom Handl. L, A. Adlöf. 
En Vipera berus. — Af Inspektor C M. Dahlbom* 
Ed Anlhus rupestrk, -^ Af Landthrukaren, P. Lobbmc* 
Tvä ex. af Lanius excubitor. <— Af Hr Hqfjägtn^ L uf SrnäM^ 
Två ex. af Tetrao telrix. — Af Bryggaren Habtman» 
En Goluroba superciliosa. — Af Hr ConsiU Fauluav. 



«•■ 



STOciHOLM» 1847. F. A. HOaSTBDT ET SÖMIR. 



ÖFVERSIGT 

AW 

RONGL. VETENSKAPS-AKADEIWrE^S 

FÖRHANDLINGAR. 



Å^h S. t««f • JS. A 



Onsdagen den 12 



FAredrair» 

1. (hrgamhka åallboåer af animaUstt ursfMTung^. 

^ Sekreteraren anfOrde, att under loppet af nttstlidne år vt 
Uifrit bekanta med fyra sädana saltbaser, af likartad natur med 
de i vextriket befintliga vextalkalierna, i hvilka ammoniak, 
kopplad med en organisk förening, utgOr det baaiska. 

Dease äro, i ordning efter tiden då deras natur af ba- 
ser Uifvit utredd: 

1:o Guanin, en kropp som med saltsyrt utdrages ur 
guano, upptäckt af Unobr, h vilken fOrst kallade den xanthin. 

S:o Limsocker, Glycocoll, länge känd, raen under 
DäsUidna år af HoasFoaB ådagalaggd att vara en egen salt- 
basiS| som ger saller mdd syrorna af en sötaktig smak, lik 
den af alun. Jag föreslår för den samma, i egenskap af ba- 
sis, namnet Glydn. 

3:0 Kreatinin, frambragt af LiiBie genom bekaiidling 
af kreatin med syror. Den skall, efter Iiisiss sednare för- 
sök, också jemte kreatin träffas i urinen. 

i:o En hittills obenäm<) basis, som i^pkommer då 
kreatin kokas med barythydrat. 

Jag anhåller att vid detta tillfolle få fästa K. Akademi- 
ens uppmärksamhet på ännu en, 

52» Cystin, aom af Wouusiok upptäektés i en Uåse- 
sten af en menniska. Den för^mmer dock såsom en stor 



sällsamhet, men har, efter den beskrifning Wollåstoh dera 
gifvit, sä alla egenskaper af en af dessa baser, att man knap- 
past behöfver mera Sin hans uppgifter for att med sttkerhet 
räkna den till dessa. 

Då upptäckaren fOrärat mig vid pass i af den blåsestea, 
b varpa upptäckten gjordes, och som jag här får för K. Aka- 
demien uppvisa, har jag begagnat en liten del deraf fOr 
att, genom undersökning af dess förhållande till platinachlorid, 
vinna äfven den bekräftelse, som dessa basers dubbelsalter 
dermed gifva. 

Väl kristalliseradt saltsyradt cystin (cystinchlorammoniam) 
försattes med platinachlorid, hvarvid det genast upplöstes. Der- 
till blandades vattenfri alkohol, som intet fyllde. Denna lös- 
ning utblandades med lika volum eter, som utMlde saltsyradt 
cystin, om detta tillkommit i Ofverskott, hvarefter den klara 
lösningen öfverlemnades åt frivillig afdunstning. Ed fullt amorf, 
skönt orangegul massa återstod , men denna var numera nära 
olöslig i vatten, hvari den förvandlades till ett gult pulver, 
som togs på filtrum. Det är olösligt äfven i eter och alko- 
hol. I torr destillation ger det salmiak, som sublimeras, oA- 
got vidbrända produkter, och lemnar en blandning af svafval- 
platina och kol, som fordrar lång bränning i öppet kärl, fOr 
att blifva ren platina. 

Vi hafva således inom ett års tid, ifrån ingen, fått ur 
djurriket ej mindre än fem organiska baser, som inncMilla am- 
moniak, kopplad med djurämnen. 

lian skulle kunna vänta, att taurin ur gallan hOrer till 
samma klass af kroppar, men det har icke velat lyckas att 
förena den med syror till salter, eller med saltsyra och pla- 
tinachlorid; den utkristalliserar ur blandningen oförändrad. 



2. Talkjordenå atomvigL — Br L. SvAiianiQ med- 
djelade derom följande, i anledning af några försök, hvilka, 



for att komma detta tal nflrmare pä spåren, blifvit af honom 
gemensamt med Hr O. Nobdimfkldt anställda: 

Sedan en revision af de enkla kropparnes atomvigter 
under de sednare åren egt mm, har det visat sig att några 
af dem, sådane de Ibrst blifvit uppgifna fAtt vidkännas små 
korrektioner. Bntiui utomordentliga bemödanden att kom«- 
ma sidane metoder på spåren, och att anvisa sättet att ar- 
beta ooder sådane omständigheter, hvilka leda till säkra re- 
sallater, hafva utgjort den grundval hvarpå under de sednare 
deceoniema hela den kemiska vetenskapen upprest sig, hvar- 
Före afven den af honom anvisade vägen blifvit beträdd af 
mångeo, som sålunda kommit i tillMle att göra ett och an«- 
nat bidrag till forokandet af det stora vetenskapliga fOrrådeU 
f Ap kan dock uppstå huruvida icke denna bana någon gång 
ooder de sednare tiderna blifvit frånträdd, isynnerhet sedan 
(finionsirågan om väteeqvivalenttalets submultiplicitet for de 
aodra enkla kroppames atomvigter mbbat å sido grundfrågans 
argOraode. Ty vare sig huru som helst med denna submul- 
tiplicitet, så blifver dock alltid hufvudfrågan att afgöra den: 
hvad ar hvarje enkel kropps atomvigt, emedan en mängd af 
aodra frägor, hvilka utaf denne äro beroende, först efteråt kunna 
diskuteras. 

Atomvigten af magnesium sådan den af ScHiBan (öfversigt 
af K. Tet. Akad. Forhandl. 4847 p. 68) nyligen blifvit de- 
terminerad, skulle i sådant fall komma att sluta sig till de 
Iroppar, hvilka närmade sig till att vara multipler af vätets 
eqiyalent Då den likväl blifvit af honom bestämd ifrån ett 
^f som sjelf ej är fritt ifrån flera inkast, hafva vi ansett 
att den möjligen kunde säkrare bestämmas ifrån ett annat 
bån, 8om ehum visserligen beroende af tvenne andra krop- 
pars, vätets och kolets gemensamma atomvigter, dock uti sig 
innebore en fullkomlig garantie ibr att ej komma till ett för 
^^varande kropp alltfOrmycket ifrån sanningen afvikande 
^* Ti beredde till den ändan yattenhaltig neutral oxalsyrad 
^jord samt glödgade den till kaustik, hvarvid vigtsfbrlusteUi 



som utg($res af 1 at. oxalsyra samt i at. vatten, aogifver 
utgångspunkten för bestämmandet af magAesmofis aUnnvigtstal, 
då saltet anses sammansatt efter formeln MgG+SH. 

FOr att få detta salt rent, digererades vanlig i handeln 
förekommande kristalliserad svafvelsyrad talkjord uti dess lös- 
ning med talkjordshydrat i Ofverskott under flera dagar, hvar- 
vid de främmande ämnen, som uti saltet kunde förefinnas, 
stadnade olösta vid filtrering. Den nu rena lösningen af svaf- 
velsyrad talkjord fylldes med en lösning af kolsyradt natroo 
under kokning och den dervid uppkomna fällningen af talk- 
jordshydrocarbonat tvättades i ymnighet med kokhett vatten , 
hvarefter den kokades med en lösning af oxalsyra i ofver- 
skott under flera dygn. Den oxalsyrade talkjord, som här- 
vid uppstod, tvättades först genom decantering så länge den 
ringaste fria syra kunde upptäckas uti vattnet förmedelst lack- 
muspapper, hvarefter den togs på filtrum och ytterligare tvät- 
tades med vatten sä länge att nära i^ af hela den på filtrum 
bragta qvantiteten deraf blifvit löst. hen så rena oxalsyrade 
talkjorden torkades vid en temperatur emellan +100® och 
+ 405®*) C så länge den förlorade den ringaste qvantitet uti 
vigt efter 1 timmes förnyad torkning, hvarefter den smånin- 
gom upphettades till full glödgning och vägdes, hvilken glodg- 
ning äfvenledes förnyades så många gånger att vågen ej mera 
efter i timmes sträng glödgning angaf någon vigtsskillnad. För 
att kontrollera den atomvigt, som blifvit härledd ifrån ett så- 
dant försök, hafva vi öfvergjutit med mycket utspädd svaf- 
velsyra, till fullkomlig upplösning, den sålunda causticerade 
talkjorden samt efter afdunstning till torrhet och lindrig glödg- 
ning, till öfverskjutande svafvelsyras bortdrifvande, ånyo vägt 
den svafvelsyrade talkjorden, hvarigenom en atomvigt för 
denne jordart erhållits, som grundat sig på svaflets atomvigt. 



*) Vid + 120* C. eller något deröfver börjar den att förlora af 
sitt kemiskt bundriii Tstten. 



~ 113 — 

Vid berakniogeD af försöken hafva vi begagnat oss af 
Bdeblh alomvigter, hvarest svaflets atomvigt . . . »200.75 

kolets — . . . = 76 
vätets dubbla atomvigt ss 12^ 
De fOrsök, hvilka blifvit gjorda, hafva varit fbljande 
A. a. 7^2634 gr. MgC+SH torkade vid en temperatur em 
lan +4 00® och +405* C lemnade 4,9672 gr. talkjord. En 
ligt detta fOrsok innehåller saltet 27,3591 proc. talkjord samt 
aogifver talkjordens atimivigt =i 254,304. 

A. b. Dessa 4,9672 gr. talkjord lemnade 5,6995 vattenfri 
svafvebyrad talkjord, enligt hvilket fOrsOk det svafvelsyrade 
saltet inndiåller 33,6642 proc. talkjord samt angifver talkjor-^ 
deos atomvigt s 254,349. 

Bu a. 6,3795 gr. oxalsyrad talkjord lemnade vid glodgning 
1,7461 gr. kaustik jord. Saltet innehåller således 27,3752 proc. 
u/kjord samt angifver talkjordens atomvigt =? 25 4,509. 

B. b. Dessa 4,7464 gr. talkjord lemnade 5,1763 li%S, till 
följe hvaraf den svafvelsyrade talkjorden innehåller 33,7253 
proc. Mg samt leder till en atom vigt fOr denna jordart s 25 4^16. 

C a. 6,3653 gr. MgC+2U vägde efter glodgning ss1,74ia 
gr. Således ingår 27,3639 proc. talkjord uti saltet och denne 
jordarts atom vigt blifver =254,366. 

C. b. Vid behandling af dessa 1,7416 gr. talkjord erhölls 
5,1666 gr. svafvelsyradt salt, hvarigenom talkjorden ingår till 
33,7127 proc. och dess atom vSlger s 25 4,673. 

D. 6,2216 gr. oxalsyrad talkjord glödgades och vägde ef- 
teråt 4,7027 gr. Således innehåller saltet 27,3676 proc. Mg 
och angifver talkjordens atonmvigt =254,41. 

Medium af alla fOrsoken å den oxalsyrade talkjorden an- 
gifva fOr talkjorden en atom vigt =254,422. Medium af för- 
söken å den svafvelsyrade talkjorden åter angifva denna atom- 
vigt = 254,613. Och dä medium emellan alla försöken tagas 
blifver talkjordens a tom vigt =254,504w 

För att pröfva om denna för talkjorden beslHmda högre 
atomvigt Un den Scheererska möjligtvis kunde härröra af nå- 




— Iti — 

gon natronhalt uti den af oss begagnade talkjorden, hafva vi 
med vatten behandlat den glödgade oxalsyrade talkjorden, af- 
filtrerat det lösta, försatt det med saltsyra och afdunstat till 
kristallisation , hvarvid vi dock ej kunnat formarka det m- 
gaste tecken till kristallisation af chiornatrium. 

/ Likaledes reagerade ej den svafvelsyrade talkjorden, som 
vid atomvigtsforsoken erhölls^ det ringaste sur på lackmus- 
papper, hvilket skulle hafva varit httndelsen om något natroD- 
salt varit fOr handen, emedan detta sednare släpper sin of- 
verskjutande syra (brst vid en hogre temperatur. Hade dess- 
utom natron varit fbr handen, så borde alltid en ringa kol- 
syreutveckling hafva fOrmHrkts vid den glödgade jordens Of- 
vergjutning med svafvelsyra, hvilket åter ej var httndelsen. 

öfverensstttmmelsen emellan de atomvigtstal , hvilka Ulf- 
vit httrledda ifrån de skiljaktiga metoderna gifver dessutom eo 
sannolikhet åt att det af oss fOr talkjordén bestämda atom- 
vigtstalet kan anses såsom nttrmast ofverensstammande med 
sanna fbrhållandet. 

FOr jemfbrelsens skull bifoga vi httr procentiska samman- 
sttttningen af talkjordén och af den svafvelsyrade talkjordeo 
med antagande af den utaf oss foreslagna atomvigten och med 
den af Scainn angifna (^250.9?) 

Mg» 354.504 Mgs: 250.97 

...... . f Magnesium . . . 40.707 40313 

Talkjordén »{gyre 39 Ji^ 39j^ 

• Q _(Talkjord .... 33.607 33.519 

**8 "ISvafvelsyra . . 663Ö 66^1. 



8. JiicinolJ9yra. — Hr L SvANBno meddelade derom 
foljande i anledning af några (brsok, som af honom, gemen- 
samt med Hr 6. Kouioi>m, Uifvit gjorda på denna syra: 

Sedan det genom Bcssts och Licahts fOrsok först blif^ 
vit ådagalagdt att ricinoljan vid dess saponifiering gifver upp*^ 
bof åt alldeles egna syror, hvilka, såvidt man åtminstone Snou 



— 1*5 — 

bar s% bekant, ej frambringas pA andra vSgar, har denna 
olja tillika med dess produkter åtskilliga gänger varit föremål 
for några kemisters undersökningar, hvarvid dock kannedomen 
uti ifr&gavarande ämne blifvit föga rigtadt Tvenne af de der- 
vid bildade feta syrorna hafva af såväl Busst och Lbcåht som 
sedermera äfven af Ladrhit blifvit analyserade, samt kemiska 
formler fOr deras sammansättning dervid af den sednare pro- 
jekterade, eburuväl de icke blifvit kontrollerade genom några 
bestatmnelser på syromas mättningscapaciteter, hvarföre ock 
nigOD sakrare kännedom uti denna punkt ej kan sägas ^ga 
rom. Anseende intressanta resultater kunna fås genom att 
Därmare utreda fettartemas och de feta oljornas natur, hafva 
oigra forsök blifvit gjorda pä ricinoljsyran, hvilka, ehuru få 
Qcb ännu för ingen del så omfattande som de kunna och böra 
gOr», dock äm upplysande uti en viss omständighet samt der- 
fdre härmedelst meddelas, då den fullständigare undersöknin- 
gen för en tid blifvit afbruten. 

Ricinoljan saponifierades först med kaustikt kali och den 
bildade såpan sönderdelades med saltsyra. De feta syrorna 
hvilka härvid afsöndrades, tvättades fullkomligt med vatten 
från cblorkalium och upplöst oljsocker, hvarefter de afkyldes 
tiU omkring 3 a 5 gr. C. värme, då rincintaljsyran och ri- 
änsyran afsatte sig, hvilka afBltrerades vid denna lägre vär- 
megrad. Det som härvid gick genom filtmm försattes med 
caustik ammoniak « men i otillräcklig qvantitet för att upplösa 
all fet syra. Ammoniaksåpan fälldes med chlorbarium, hvar- 
efter det fkllda barytsaltet renades genom repeterade omkri- 
stallisationer ur dess lösning i alkohol så länge, att det efter 
förnyade amskjutningar icke företedde någon skiljaktig procen- 
tisk halt af ingående barytjord. 

Yid analys af 1.0325 gram barytsalt, som förut blifvit 
torkadt öfver svafvelsyra uti lufttomt rum och hvilket 5 gån- 
ger Uifvit omkristalliseradt ur dess lösning i alkohol, erhölls 
0.3272 gr. BaS, svarande emot en atom vigt (Ba ss 95 5.29) för 
svran =3639.34 och utvisande att delta salt innehöll 79.20 



— 4«6 — 

proc ricinoljsyra samt 20m proc. baryijord. Emedao detta 
salt möjligtvis, till folje af dess beredningssätt, kunde vara 
surt, digererades det i flera timmar med barythydrat i ef- 
verskott, hvarefter det finyo omkristalliserades flerfalldiga gån- 
ger ur dess alkoholldsning. 1.0271 gram af ett sålunda 9 

• ••• 

gånger omkristalliseradt barytsalt lemnade 0.3255 gr. BaS, 
angifvande en atomvigt för syran =3639.18 samt en proceo- 
tisk halt af fet syra =79.22 och barytjord »20.78. Haraf 
visar det sig att barytsaltet efter båda beredningarna innehöll 
samma qvantitet fet syra. 

Af det sednare saltet, som visat sig innehålla 20.78 proc. 
baryt, togs 4.009 gr. till forbranningsanalys med kopparoxid, 
hvarvid erhölls 0^152 gr. vatten, svarande emot (H=s 12.48) 
0.09045 väte samt 2.1116 gr. direkt vägd kolsyra, och då här- 
till lägges den kolsyra, som qvarhållits af barytjorden, hvil- 
ken sednare var för handen till 0;2097 gr. samt således er- 
fordrade till mättning 0.OGO4 gr. kolsyra, så blifver hela kol- 
syrehalten =5 2.1720 gr., svarande emot (0=75.12) 0.59305 kol. 
Analyserna hafva sålunda angifvit den ricinoljsyrade ba- 
rytons procentjska sammansättning att vara 

Kol 58.776 

Väte .... 8.964 
Syre .... < 4.480 
Barytjord . . 20.780 

100.000 
hvilket instämmer med formeln Ba+C^^H^^O', enligt hvilkeo 
detta salts beräknade procentiska sammansättning borde vara 



Kol .... 


, 59.157 


Väte . . . 


9.009 


Syre . . . 


. 40.937 


Barytjord . 


. 20.897 



4 00.000. 
Den vattenfria syrans sammansättning har åter, till följe 
af denna förbrUnningsanalys procenliskt utfallit till 



— 4*7 — 

Kol 74.193 

Tåte .... 11418 
Syre .... 14.389 

100.000 
bvaremot den, efter formeln (?*H*H)* beräknade blifver^ 

Kol 74.784 

Väte .... 41.389 
Syre .... 13.827 

1 00.000. 

Den beräknade vattenfria ricinoljsyrans atomvigt blifver 

således 3646.2, afvikande väl nägot frän det direkt bestämda 

talet, men dock ej med stmre qvantitet än hvad som oflta 

inlraflrar med föreningar bvilka hafva en högre atomvigt samt 

e] diBérerande derifrän mera än 0.36 af en procent. 

Den ricinoljsyrade barytens lättlöslighet uti varm samt 
s^iriOsKghet uti kall alkohol är särdeles passande för att skilja 
denna syra ifrän de andra syrorna, hvilka samtidigt erhållas 
vid ricinoljans saponifikation , emedan detta salt löses till blott 
i procent uti kall alkohol af 95 procents styrka och kristal- 
liserar dervid uti bladiga kristaller. Använder man en oren 
(eller af luften metamorphoserad) syras barytsalt till rening 
med alkohol, så stadnar dervid mycket upplöst uti den kalla 
alkoholen. För öfrigt tyckes såväl denna syra för sig sjelf, 
som afven dess i alkohol lösta salter, undergå metamorphoser 
vid luftens tillträde, hvarigenorft andra syror bildas — en 
omständighet, hvilken för större delen feta syror är vanlig då 
de en längre tid isynnerhet i flytande tillstånd af&cieras af 
syre, men som särdeles gifver sig tillkänna för oljsyran, hvil- 
ken till sin rätta sammansättning ej varit känd förr än Gott- 
un på ett så vackert sätt utredde detta förhållande. 

Kalk- och blysalterna äro äfvenledes ganska lättlösta uti 
vann alkohol, men det sednares löslighet uti köld är föga 
^iljaktig från dess löslighet i värme, hvilket väl ej är hän- 
<lelsen till samma grad med kalksaltet, dock är äfven detta 
vida mindre tjenligt än barytsaltet för syrans renande. 



— 428 — 

För Ofrigt torde h&r (å anmärkas denna syras nSra tor- 
vandtskap med den GotUiebska rena oljsyran, derigenom att 
dessa^syror fitskiljas blott och bart af olika atomer syre på 
samma kolvflte-radical samt sålunda stå till hvarandra i sam- 
ma empiriska förhållande i hänseende till de ingående ato- 
merna af kol, väte och syre, som bemstenssyran till vinsy- 
ran och flera andra inom den organiska kemin uppmärksam- 
made föreningar, utan att man dock ännu kan med något 
större skäl af sannolikhet angifva på hvad sätt de i dessa 
syror emellan atomerna förhandenvarande rationella kopplingar 
äro tillstädes. 

Den rena ricinoljsyran afskiljes ifrån dess barytsalt med 
saltsyra och är en ganska svag syra, hvars lösning i alkohol 
svagt rodnar ett lackmuspapper. Den stelnar omkring O* C 
Den har ännu ej blifvit analyserad i fritt tillstånd, men vi 
hoppas att framdeles fä undersöka såväl den, som flera andra 
härmed i samband stående forhållanden , hvarOfver vi då torde 
Ull K. Vet* Akademien få afgifva redogörelse. 



4. Samtidiga observationer. — Hr Wahlbbig of- 
verlemnade ett sammandrag af de observationer, som till foIje 
af K. Akademiens uppmaning, och efter dess formulär, under 
år 1845 blifvit gjorda på vexters utveckling i olika delar af 
riket. For att bringa denna Ofversigt till största likformighet 
med iakttagelserna på djuren, är samma uppställningssätt hår 
användt, som Hr Sundbtall begagnat vid dessas ordnande i 
öfversigten af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar för 
år 4846, N:o 8, pagg. 234 etc., till hvilken derfore hänvisas. 
Någon särskilt förklaring torde således här icke påkallas. Ehuru 
ett och annat resultat redan tyckes framstå, vore dock flnnu 
alltför tidigt att framhålla detsamma, innan det vunnit ytter- 
ligare bekräftelse. Några påtagligen oriktiga uppgifter äro 
utelemnade. 



— . 129 — 
Pråo foljande perscmer hafva observationer iokoininit: 

4.0. Från 9ödra Sverige. SigB. Sail«u ■•■■ och lig«. 

Akad. Adj. W. Lilubbokg. • . B.8:o« • Trelleborg (3^ mil S. om Land.) 

TridgJDåsU C. J. Luvdbuo . . C. ... Land (SSVS^N.). 

låpL Frih. G. Kacuam . . • D* . . . Ystad (55^25%). 

Inspektor N. Obstadius • . . • E. . , • HOgestad, | mil N.N.O. frSn 

Tstad. 
ProTiaor B. SöMBsnöv « . . . H. ... Carlskrona (Sa^^lO^N.). 



4.*o. Från öpra delen af Göiha land. 

Xiaimarj. W. Toa Wmoht . . M« . . » Torebo, Oroast^ 5^ mil N.N.y. 

fr. Götheborg^ 

Ldjtnanl F. P. Hjista IT. ... Frimmestad (58i*N.), 2 mii 

fr. Wenersborg. 

BemlUe Joa. ScBdaanli .... O. ... Sparr8«ter(58i*N.)9 2mil N.O. 

fr. Skara. 
JlSBisUre O. E Staick . . . P. ... WisingsO i Wettern (58*51^.). 

SfcegsftKali. C W. LimasoaG . R. . . . Finspoog (58}^^.), 2^ N.Y. 

fr. Norrköping, 
Imksförralt. J. W. Giill. . . R,2:o . Godegftrd (58^45'N.), i norra 

delen af OstergOtbland på 
gränsen mot Nerike. 
9.-0. Från Seea land, 

Braksfönralt. J. W. Gaat . . • S. . . . Mariedamm (58(^, 2 mil ö. fr. 

Askersand. 

Doktor J. W. Laobbstedt . • . T. . . • Askersand (d:o), Wetterna 

norra Anda. 

Cand. a G.; Löwbrbiblm . . . . U. . . . Frösvidal (59;<^N.), 1^ mil N.Y. 

fr. Örebro. 

Brakspatron J. db Rob . . . . V. . . . Svabensverk (6l^\f^.\ vid S. 

ttndan af sjOn Annangen, 
^ mil N. fr. Fabian. 

Boljagiiiastare L ap Stboh . . . X. . . . Stockholm (59^^N.> 

ApotbAare J. Titandbb • . . . Z. • • • EnkOping, 6 mil N.Y. fr. 

Stockholm. 

Brokainsp. 1. F. Biöbbbaii . • A. • . . Tolffors, j mil Y. om Gefle 

4.-0. Från Norrland och Lappland. 
Apotbekare M. Dtbb ..... A. • • .SkeIIefte(64^,42'N.;9 vid kasten. 

Prost L. L. Labstamus .... 03tO. . Karesaando (fiS^^N.), vid N. 

grilnsen af Svenska Lapp*- 
marken. 



— 430 — 
Observatiooer på Vttxter år 4845. 

F^ den årliga utvecklingen. 
Anm. Tecknet „ betyder» ett ingen obterrfttien erhilliu. 

Luftprick ning. Blomning. Fruktmognad. LuSaUoiog. 

Aescnlus Hippocastanum. 



v* • • • 


9 Maj • . 


. . 7 Jani . . . . 


19 Sept 20 Octok 


s* • • • 


5 Maj . . 


» • * • • 


v . . . • 99 


H* • • • 


5 Maj . . 


. . 3 Jani . . . . 


W • • . . ,9 


p, .. . 


19 Maj . • 


. . 10 Juni . . . . 


J» .... 91 


R> . . . 


23 Maj . . 


99 • . • • 


14 OctQlH • • • 99 


It:» ■ 


24 Maj . . . 


> . början af Juni 


99 ickeaQnad.7NoT. 


T.... 


26 Maj . . . 


. • 6 Juni. . . . 


M .... „ 


U 


15 Maj . . . 


J9 • » • • 


n . • • . 99 


.cm. • • • 


17 Maj . . . 


jj ' • • • • 


>f • • • . 99 


z 


5 Maj . . . 


. . 11 Juni. . . • 


n • • . • 99 



Ajuga reptana. 
C . . . 8 Maj .... 26 Maj ... . 



a • . . 



fl 



Alnus glutinoaa. 



fi. ... 


2 Maj 


H. • . • 


11 Maj 


M» • • • 


19 Maj 


O. . . . 


23 Maj 


R* . • • 


18 Maj 


& ... 


17 Maj 


T 


» 


U. . . . 


14 Maj 


JL* • • • 


17 Haj 


z. . . . 


7 Maj 



n • 
16 Apr. . 

1 Maj . 

23 Apr. . 
2Z Apr.. 

24 Apr. . 






• • * 



99 


• . . • 


99 


. « • . 


W 


• • • • 


W 


• . • • 


medl«t af 


* . • • 

OoU . 


» 


• • . . 


w 


. • • . 


» 


• . • • 


«9 


. . • . 



99 

91 

30 Octob. 
15-31 9» 

17 Octob. 

9) 
» 



Alnua in ca na. 

T • ... lo aiai .... 99 .... 
A.. • . • 26 Maj .... 14 Maj .... 



» 
» 



.... 



• • • • 



»9 
99 



C. 



... 



Amygdalua Persica. 
Mest bortfrusen. 



B. 2:o . 
O. . . . 



9> 



Anemone Hepatica 

. . 18 Apr 

. . 2 Apr 

« • lo Maj . • • • 



99 
99 



* • • . 



«... 



99 
91 
99 



434 





Lö&priekBiBg. Bloaioiag. 


FkvktmogMd 






Anemone 


Dea4>ro8a. 


V» 1 . 


. 28 Apr. . 


... 2 Msii . 


... 1, 


JL • • 


j> 


... 1 Maj . 


... 99 


Il< • • 


» 


... 24 Apr. . 


• • ' n 


JR. ( • 1 


ff 


... 29 Apr. • 


• • •- w 


N. . . . 


n 


... 25 Apr. . 


... fl 





n 


. . . 22 Apr. . 


... ff 


P. .. 


» 


... 25 Apr. . 


. . • 99 


R.... 


v 


... 18 Apr. . 


• • • » • 


8.... 


» 


... 24 Apr. . 


. . . före 3 Jali 


T.... 


H 


... 22 Apr. . 


• • • 99 • 


U... . 


» 


... 29 Apr. . 


• • • 99 


V.... 


» 


. . . 18 Maj^ . 


... 99 


A* ■ • 


M 


... 23 Apr. . 


• • . 99 


w 


. . . 25 Apr. . 


... 99 



Angelica Archangelica. 

v» • • • / fliSJ .... M .... •. 



Aniirrhinam majus. 
C. . . . 12 Maj . ... 21 Juni .... 

v* • • * aa • . • •* ét% naj .... 

7 



. ... 10 Juli • . . • 



» 
»> 
» 



tt. . • . 



w 



Aristolochia Glematitis. 
. . • 14 Jiini • . • . 99 



« • . • 



Aristolochia Sipto. 
C ... 22 Maj . . • • blommade ej . 99 



Aaarum e^iroiftetfiii. 

^ • • 20 Apr 9, ... ,9 

^ • • • 99 .... 26 Apr. .... 99 



• . . • 



Aalrantia major. 
C' • • • 7 Maj • . • . 28 Juni . « • . 20 Ociob. 



LoflalloiDg. 



99 

99 
99 
99 
» 



J> 



» 
» 
» 



» 



• . • . 29 Octob. 



>> 
w 



^ • . . 29 Apr. . 

{ • • • « • 

J' • . . 23 Maj . 

*• 2:0 . 18 Maj . 

U- ... 11 Maj . 



Berberis vulgaria. 
. 4 Juni ... * 26 Octob. 



7 Juni 

7 Juni 

ii Jimi 

13 Juni 



» 



<5 Sept. 



. . 28 Ootob» 



• '. 29 Octobw* 



. . 



» 



ejlnnnd^7No¥; 



• * 



99 



.to«^B^.^^riM 



Löfiprii 



Beiula alba. 



B. 




. . 3 


H. 




. . 11 


M. 




. . 16 


O. 




. . 11 


P. 




. . 14 


R. 




. 14 


8. 




. . 14 


V. 




. . 10 


V. 




. . 16 


X. 




► . 17 


A. 




. . 6 


0-1 


2:o 


. 9 



Maj 

Maj 

Maj 

Maj 

Maj 

Maj 

Maj 

Maj 

Maj 

Maj 

Juni 

Juni 



• • 



» • 



99 



9> 

12 Maj 
20 Maj 
24 Maj 






99 



30 Aug. 



99 
W 

99 



iöflalUiag. 



99 
W 

W 

28 Oclob. 
-31 Octob. 

99 

n 

99 

12 Sept. 
September. 



Buxus aempervirens. 

C. Har under Yintern tagit betydlig akada, aardeles i Mars och April 
o* ••• fj ••••«& aiaj •••• jj •••• ly 



Callaaa Brica. 

ån» ••« fy •••• 2o Juli • • • • yj 
O* ••• fy •••• 2«S Juli • • • • ff 


• • • • 

• • • • 

• • • • 

• • • • 

• • • • 

• • • • 


1 
9» 


Campanula peraicifolia, 
C« • • • 16 Maj • • • • 6 Juli . • • • jy 

B^m ••• M •••• O Juli • • • • 99 

M» •«* 99 •••• 25 Juni • • • 99 
R.2U» • 99 . . • • 3 Juli .... 15 Aug. 


99 
99 
99 
99 



• • 



o* • • • 
0.2:0 . 



n 

99 
99 



Cardamine pratenais. 

• • • • 2o Biaj • • • • 99 

1 Juni . • • 22 Juli 

2 Juli • • • . 99 



• • • 



• • 



« • • • 



• • • • 



99 
99 
99 



• • 



R.2M 

T. .. 



Chelidontum majua. 

20 Apr, • . • 23 Maj • . . • SAug. 
99 • • • • 22 Maj • • 
99 • . • • 4 Juni • 
99 • • • • ^3 aiaj • • 

99 • • • • ÖM B8J 



• • 



99 
19 
99 



99 
99 
99 
99 
99 



L« • • • 



la « 



M. 
O. . . • 



99 
99 



Ghryaanthemam Leucanthe 

. • • . 20 Juni 
19 Juni 
15 Juni 



mum. 



• • « 



• • • • 



• • 



99 
99 



• • • • 

• « • • 

• • • • 



99 

99 

99 



433 — * 



LSApriekniag. Blonoiag. PniktaMi||B|Ml. 

Chrysanihemam Lettcanihemum 



ft. • • • 

»t • • • 

T 

A • • • • 

iå% * • » 






• • • • 



5 Inni 
16 Juni 
20 Juni 
23 Juni 



• ■ 



y% 



■ • 



C ... 20 Maj . 



Cornus sangvinea. 
• 1 Juni • • • yy 



• • • • 



H. . • 

Ht • • 

0. .. 

p. .. 

K* . . 

8. .. 
U. .. 



Corylaa Avellana. 



n • • • 


• 16 Äpr. • . 


20 Maj . . . 


. 1 Maj . . . 


24 Maj . • . 


w • • • 


14 Maj . . . 


4 13 Äpr. • • 


18 Maj . . . 


. 22 Äpr. . . 


16 Maj . . . 


. 24 Apr. . . 


12 Maj. . . 


vt • • • 



» 



22 Äpr. 



99 

n 



• • • • 

• • • • 

• • • • 

• • • • 

. • • • 



UAHlBIBg. 



I» 

99 
99 
99 







GoJchicum autumnale. 




lÄ • t 1 


24 Apr. 


... 28 Aag. . • • 


slutet af Jani . 


99 


0. .'. 


99 


. . » 27 Aag. • . . 


1» . • . . 

jaJia. 


99 




Gonvallaria ma 




v. • . 


. 7 Maj . 


... 24 Maj .... 


99 • • • . 


99 


H. • . 


99 


... 30 Maj ... . 


99 . . . . 


99 


n* • * 


99 


... 25 Maj . k . • 


99 • • • . 


99 


0. .. . 


W 


. . . 1 Jani . . . 


99 • • . . 


99 


?. ... 


99 


• • • ol Maj • . • • 


99 • • . - 


99 


K.., 


». • 


... 1 Jani • . . 


99 • • • . 


99 


R.£o. 


n 


... 26 Maj ... . 


99 • • . . 


W 


F. .. 


99 


... 20 Maj ... . 


99 . . • . 


99 




99 • 


... 30 Maj ... . 


15 Sept 


99 


jflL» • » 


99 


. . • 10 Juni . . . 


99 • • • < 


99 



10 Octob. 



9» 
99 
99 
ii 



99 

oSatan ingen frakt. 15 — 3lO(<t. 



99 

99 



• • • 



9» 
99 



C 
N. 

0. 
P 



Crategaa Oxyacantba. 



• • I 



99 



• t • 



• • • • 



99 

20 Maj . 

21 Maj. 
1^3» . 26 Maj. 
^ 15 Maj . 



8 Juni 
18 Juni 

9 Juni 

9» 

20 Juni 

99 



30 Odob.. 
n 

99 

medio Oct. 

99 



20 Octob. 

99 
99 
9» 

i Not. 

99 



— 434 — 



Lofsprtckoiog 



C. 

H. 
O. 

s. 



• • 



• • • 



• • • 



9J 



Blonioiug. FraktoiogQMl. 

Groons Y«rnu8. 

. ... 16 Apr. ... * y, 
. , . , 21 Apr. , . • f, 

, 4 • , '19 Apr* • • • y) • • 

, , , . H2 Apr. • • • fj . 



Uffillowg. 



• • • 



n 
n 
w 



H. 



» 



Gynanchum Vincetoxicaro. 
6 Juni • . . 



• . ■ • 



n 



. . • • 



n 



C. ... 11 Maj. ... 12 Juni ... 9 Sept 28 Ocloh 

H. ö Juni . . . 



k. • • . 



» 



» 



. • • • 



>j 







Dapbne Mezereum. 


c .. 


. 3 Maj . . 


. . 21 Apr. ... „ 


R .. 


» • ' 


, . . 19 Apr. ... „ 


S. . . 


. 26 Apr. , 


. . . 21 Apr. ... 20 Juli 


u. . . 


. 5 Maj . . 


. . . 20 Apr. ... ,9 


z. . . 


• , j> 


. . . 21 Apr. ... ,9 


A... 


. 6 Juni 


, . . 16 Maj .... 99 



15 Octob. 

99 



O* . . . 

R. 



... 



)9 



Dianthus Garyophyllus. 
. ... 14 Juni ... 9, 

99 



. ■ • . 



... 



8 Juli 



• • . 






%Jm • « * 



Dictamnua Fraxinalla. 
„ . * . • 11 Juni ... 14 Octob. . . ejiiinad,2Nofv. 



O. . . . 

SI. . • . 



Digitalis purpurea. 

jj • • . 16 Juni ... 99 

)y ... 29 Juni ... 12 Aug 



.... 



9» 
99 



C. 
B. 
R. 
S. 
T. 
Z. 





Epilobium angustifoliam. 




. . 12 Maj. 


... 28 Juni ... 99 


• • 99 


99 . 


. . . . 5 Juli ... 99 


• • 99 


99 ' 


. . . . 2 Juli ... 99 


• • 99 


• • 99 


. ... '27 Juni ... 2 Aug. . . 


• • 99 


• •» 99 


, . . .28 Juli ... ,9 


• • 99 


• • 99 


p ... 26 Juni ... 99 


• • 99 



Equise- 



— 135 — 



LöftpriekBiog. Blomoing. Finktmogoad. 

Equisetum arvense. 

^. • • • I <J S13J ••«• f^ ••■• 

>9' ••• jy •••■ 1 fliaj • • • • 

U. . . . „ .... början af Maj 



L6ffaIIoiog. 






9> 



C. .. 

0. .. 

p. .. 



Evonymus earopaeus. 

C. ... 28 Apr. ... 16 Juni ... 30 Octob 24 Octob. 

H 2:o . 17 Maj .... 20 Juni ... 29 Sept slutet af Oct. 



Fagus sylvatica. 
R.2:o . 20 Maj (planterad) blommadeej ^ . . 1 Nov. sutto löf- 

ven torra. 



ii. . . 
n. . . 
M* . . 
0. .. 

p. .. 

A. ■ . 

JL£o 

T... 
U... 





Fragaria 


Vesca. 




. 6 Maj . . . 


. 26 Maj . . . 


» . . . . 


I> 


j> ... 


. 15 Maj • . . 


71 ... 


J» 


jj ... 


. 30 Apr. . . 


99 ... 


» 


99 • • ' 


. . 26 Apr. . . 


. 15 Juni . . . . 


» 


» ... 


. 4—17 Maj. 


. 30 Juni . . . . 


« 


. 19 Maj (blomning?) „ . . 


. 20 Juni . . . 


7» 


99 • • • 


. 18 Maj . . . 


. 30 Juni . . . . 


J> 


» ... 


99 • • . 


. 22 Juni . . . 


Jf 


JJ ... 


.21 Maj. . . 


w - . . . 


» 


» ... 


. 20 Maj . . . 


1» . . . . 


J7 


J> ... 


4 Juni . . 


. 6 Juli . . . . 


J» 


„ ... 


. 6 Juni . . 


yj . . . . 


W 




Fraxinus e: 


ccelsior. 




. 31 Maj . . . 


j> ... 


» . . . . 


• >? 


. 25 Maj . . , 


„ ... 


jj . . . . 


28 Sept. 


. 27 Maj. . 


>» ... 


„ . . . , 


>» 


1 Juni . . 


. 25 Maj . . . 


?> ... 


» 


. 25 Maj . . 


. . 19 Maj . . . 


» ... 


1» 


1 Juni . . 


. 21 Maj . . . 


„ . . . . 


20 Octob. 


. 26 Maj . . 


„ ... 


. yy . • * 


>j 


» ... 


. 17 Maj. . . 


5> . . . . 


1 Octob. 



T... 

U. .. 



Fritillaria imperialis. 

v. ... 15 Apr. ... 30 Apr. . . . i slutet af Juni och 

i ful I blomma 8 Maj. i Juli. 



99 



O 



99 



Fritillaria Meleagris. 

. . • IV Maj . • • • y 



99 



Ofvn. af Kongl. VH^^Akad. Förh. 4 Arg. ^.•o 5. 2 



— 436 — 

LAfiprickniiig. BloaBing. FrtktniogBadl. LftfttUoing. 

QaliiitbuB tiivalis. 

C. . • . i slatei af Mars 2 Apr« ... 20 Juni .... 2 iali. 

pl. ... k« •• • • • 9 Apr* ... B. .■•• ■« 

JL • ... •& ....lO ADl a • • • 



l> .... J, 



Oeraniam sylvaticum. 
R. 2:o • 99 .... 2 Juni ... 17 Juli 

^M* .*• •• .... 7 JuOl ... M 



»» 
»» 



Gladiolus commanis. 
C. ... 26 Apr. ... 28 Juni ... „ ... början af Juli. 



• ■ . 



» 



Glechoma hederacia» 

H» ••• fj «... 3 Maj .... 99 

•9. ... 99 ....23 AlBJ .... 99 

^i. ... 99 ....lO fflaj • . ■ . 99 



... 



* • • . 



7» 
f9 



Hédera Heliz. 
C* Led betydligt onder Alregftende vinter. 

■9. . . • O Uaj •*.. 99 •••• 99 .... jj 



Helianthemuin vulgäre. 

\J* ... 9f .«.• O JHOl ... 99 

R. 2:o . 99 .... 12 Juni ... 25 Juli 



• • . . 



n 



Helleboras foetidus. 
C* ... 16 Apr. . . . 20 Apr. ... y. 



• . . • 



>» 



Helleborxift niger. 

C. . - 99 • . i Dec9 2 Apr. och 99 

åter hela Octob. 



... 



n 



Hemerocaliif fuJva 
^« ... 99 •••.21 Junj • • • 99 



n 



Hypericum perforalim. 
R. 2:0 . 99 .... 6 Jutl . . . . ' 99 



. . • 



97 



— <37 — 

Löfsprickoiog. Bkimoiog. Frsktmognad. 



alloing. 



C. . • . 1 Juni . . . 



. . . , 16 Octob.. ... 30 Octob. 



P. , , . 26 Maj .... 14 Maj . . . . 
R. 2:o . 6 Juni ... « 






• • . • fj 

.... 15 Octob. 
kronan hade lidit under 
vintern. 



Kerria japonic^. 
C. Bortfrusen tiJJ ett qvarler ofvan jorden. 



Vb > > 



LafBium album. 

«« «... ilCO Jiai . . • • yy 



. • • • 



>» 



Ligustram vulgäre 
C. ... 14 Maj .... 6 JuJi .... y, 

YifJi . 15 Haj .... 



... 



79 



n 



j» 



.... 



. ej ännu d. 7 No v. 















Liliam c^ndid 


um. 












c 


• • 


• 


28 


A pr. 


. 


. . !^2 Juli .... 


Tf 


. 


. 


. 


. 


19 


0. 


• • 


• 




>> 


• 


. . J27 Jwli. . . , 


n 


. 


. 


• 


. 


» 


R. 


2:0 


• 




» 


• 


. . i Aug. . . . 


w 


. 


• 


. 


• 


» 


T. 


• • 


« 




» 


. 


. . 1 Aug. . . . 


w 


• 


. 


. 


. 


>» 



V. ... 

n. • . . 



Looicera Peric]]rmeiiuin, 
22 A^r. ... 23 Juni ... y^ 

yy . . • ■ 1 1} vUll .... .. 



... 






Lonicera Xylosteum. 

R- . . , 22 Apr. ... 5 Juni ... ,, .... 

R. 2u> . före 17 Maj . . före 16 Juni . 31 Juli .... slutet af Oct. 



w 



c. .. 



Menispermuin canadense. 
1 Juni ... 20 Aug. ... yy .... 30 Octob. 



C ... 12 Juni . 
P- . . . 28 Maj . . 



Morus alba. 
. yy « . . . 1 sep*. 

Jj . . . . fy 



... 



>> 
» 



tforus nigr^. 
C Mest bortfrusen under vintern. 



. "^^ 



-- 438 — 

Löfiprickoiog. Blomoiog. Fruktmognad. 

Narcissus Pseudo-Darcissas. 
C. ... 20 Apr. ... 2 Maj .... ,, 

Jt%. 2*0 . jf ••••lo Maj .... jy 
U. . . . 8—10 Maj . . 25 Maj . . . . 



• . . * 



. . • . 



»y 



. . • . 



Loffil&M^g. 

30 Juli. 



o. • . • 

T 




Nuphar luteum. 

.... 21 Juni ... ,, 
.... 22 Juni ... ff 



99 



Omphalodes verna. 
C. ... 29 Apr. ... 10 Maj .... „ 



99 



s 



. . . 



Kj» . • . 



Onobrycbis sativa. 
„ .... 16 Juni ... 15 Aug. 



n 



Orobus vernus. 

.... o JU Bl • . . . •« 



»> 



C. 

s 



... 



'. . • . 



M. . . • 
R.2:o . 



U. . . . 

Må, • • . 



99 



Papaver orientale. 

. . 14 Maj .... 6 Aug. 
. . 20 Juni ... 12 Aug. 



6 iufi. 



>? 



97 



Paris quadrifolia. 

. . . . 29 Maj .... jj 

. 26 Maj. ... 20 Juli 



. k 



w 
n 



. . . 14 Maj . 

5 Juni 



» . . . 



99 
19 



.... ,, 

.... •• KJOS^ 

vid Klofstenalund i 
TjellmoS:ivöst.GöthL 

.... ,y 

.... ^ 



Pbiladelpbus < 


soranarius. 


C. . . . „ .... 22 Juni . . 


n . . . 


H. . . . jj .... 29 Juni . 


yy . . . 


P. ... 17 Maj. ... 28 Juni . . 


99 • • • 


Ii« . . . „ . . • . 22 Juni . . 


jy . . . 


R. 2:o . 12 Maj .... 29 Juni . . 


J> . . . 



J9 
99 

>y 



Pinus Lariz. 

\J» ... ^ BlOl .... |S .... M 

P. ... 25 Apr. . . 2 5 Apr. — 1 Maj . „ 
R. 2:a . 14 Maj. . . . 



U. ... 10 Maj. . . . 



T) 



y> 



• • . 



»7 



... 



* • * 






.... 1 Nov. gam- 
la tr«4. 



... 



n 



... 



— 139 — 



Löbprickoiog. 


Blomniog. FroktmogB»d. 


LöffÉlUlDg. 




Plantago majon 




« 


H. ... yj * • 


. . 21 Juni . . • „ 


• • . « 


9> 


i* J . • ■ • yy • • 

R. 2:0 • n ' ' 


. • 7 Juli .... ,, 
. . början af Juli . 26 Juli 


• . • • 
. . • • 






Polemoninm cxruleum. 




MM» • * ■ yy • • 

\#» • • • yy < • 
t?» • • . y« ■ • 


. . 20 Juni ... „ 
. . 12 Juni ... jy 
. . 20 Juni ... 6 Aug. 


. • . « 
. . • • 
. • . . 


.• mod 






hvita blommor. 


&■■■• yy •••« tC^ JUni • • • yy 
Må- ..• yy •••• lo Juni • • • yy 

0.2:0 . 4JuIi(biomoing?) „ . • . . ,, 


.... 

* . • • 

• • • . 






Populus alba. 




K . . . i Juni . 


• • %\ . . , ' <■• 


• • . . 


31 Octob. 



M. • . 
O. • . 
P. • . 
R.2:o 

• • > 



c. 

H. 
M. 
O. 
P. 
R. 
R. 
U. 

z. 

Ä. 

A. 



2W 



H. . . 

*. . . 






Primula elalior. 

. . • k J fli Bl . • * • 

. ... 12 Maj .... 

. ... •£ / A pr. • • • 

4 Maj .... 



.... 



n 



.... 11 Maj . . . . 
15Maj(blomn.?) y, . . . . 
.... iv Maj . . . . 



51 






n 



11 Maj 

19 Maj 

20 Maj 

17 



2 

4 



16 Maj 
12 Maj 
Maj 
Maj 



)> 



5? 



Prunus Padus. 

22 Maj . 
29 Maj. 
7 Juni 
24 Maj. 
28 Maj. 



24 Maj . 

27 Maj. 

4 Juni 

10 Juni 



5» 



21 Juli 






.... 



Pulmonaria officinalis. 
3 Maj .... 

. ...A^Apl*» • • . 

• . • • ij A pr. • . . yy 






6 Octob. 






12 Octob. 
12 Octob. 






20 Juni 



.... 
• * * . 
» • • • 



5> 



— 4 40 — 



LfifftprickAing. Blomaiog. FroktroogMd. 

Pyrus Malas (Vin lerdal vi II). 

H 25 Maj ... . 3 Jani 

20 Maj ... . 2 Jani 

Z • 3 Juni 



LöffalUiog. 



M 









Quercus Robur. 

H 25 Maj ... . 30 Maj • . . 

M 23 Maj .... 

O. .... 23 Maj .... 

P. Unga 18 Maj, gamla 26 Maj „ 

R. 2:o. . . 23 Maj . . . . 






») 



... 



99 



99 



slatet af Okt. 



C 

H 

]l,2») . . 

u 



Ranunculus Ficaria. 
26 Apr 1 Maj ... „ 

„ .... 9 Maj . . . före 1 Juli . . . . 

.■ .... <<b XHaj .•. ly •... 



. . • . 






H. 
M. 
R. 






S 27 Maj 

T „ 

U 22 Maj 



Rhamnus Frangula. 

. 6 Juni • 

. 6 Juli . 

. 13 Juni . 

. 16 Juni . 

. 23 Juni . 



j> 



99 

25 Aug. 



>j 



99 



25 Oktob. 






Ribes G rossularia. 

' v iU a I • • . . B, . . • ■■ 



. » * • 



>9 



D. 



Ribes nigrum. 



>» 



C. 
D. 
H. 
M. 



Ribes rabrum. 



2 
5 



Maj 
Maj 



♦1 



30 Apr.. 
O. .... 10 Maj . 
27 App. . 



R 13 Maj 

S 11 Maj 

U 14 Maj 

Y 15 Maj 

A 10 Maj 



12 Maj 



» 



. 19 Maj 

. 20 Maj 

. 21 Maj 

. 15 Maj 

. 23 Maj^ 
före 20 Maj' 

. 23 Maj 



99 
99 



20 Juli 

99 

20 Juli 

23 Juli 
14 Juli 



30 Oklob. 



99 



medio Oktob. 






Löfsprickoijig. 

C 15 Maj . 

H f9 

o 20 Maj . 

P. .... 25 Maj . 



D 26 Apr. 

fl* • • • • ^f 

M 17 Maj 

16 Maj 

H* • a • ■ yf 

S. . . . . <3 Haj 

U 18 Maj 

Z. 



— 441 — 

Blomoiog. Fcuktmogoail. 

Rosa centifolia. 

. . 22 Juni ... 10 Sept. . 
. . 5 Juli 



Luflallotog. 



• . • 









Rabus idsettf. 



» 



n 



. . 13 Juni . 



j> 



. . 15 Juni 



79 



före 1 Juli 

• • n 

. . 9 Juni 






16 Jttii 
21 Juli 
24 Juli 



97 



» 



Ruta graveolens. 
. 8 Juli . . . 



99 



u 

Ä 



>» 



• » « 



2 Maj . . . 
14 Maj . . . 



w 



Salix Caprasa. 

26 Apr. • . . 

24 Apr. . . . 

28 Apr. . . . 

28 Maj ... 



99 



C 29 Apr. . 

5 99 

o 21 Maj . 

8 . 



Sambucus nigra. 

4 Juli . . . 
. 5 Juli 
. 25 Juni 



. • • 



?> 



* • . 



>9 



C. 

z. 



>7 



Sazifraga crassifolia. 

. . . 4 Maj 
. . . 15 Maj 



... 



>9 
99 



Scabiosa Succisa. 
j9 .... 8 Aug. . « . 



» 



s. 

T. 



^p 



Scrophularia nodosa. 
fj'"2 . . ., . 20 Juni . . . 



77 



. ... 20 Juni . . . 



17 
77 



• . • 



7» 

77 
77 



77 
77 
77 
77 
77 




alutet af Oktob. 



7» 

77 



77 



... 



79 



. . 15 — 31 Oktob. 



• • . . 

• • • • 



77 
77 



. . 19 Oktob. 

• • 77 

' • 77 

1 Nov. under 
vintern utgången 
nftra till roten. 



• • • . 



.... 



»7 

77 



. . • 



77 



• • • • 



7? 
77 



LöfipricLotag. Bion ning. 

Secale cereale. 
M. AigSng 4 Juni .... 23 Juoi . 
N. Axgång i bOrjan af Juni 20 Juni 
O. „ 

P. Axging 35 Haj . 
R. 

S- Axgång I Juni . 
T. „ 

Z. AzgSng 4 Juni 
A. ÄigSng fiJum 



C. 
H. 

R. 2:0 
Z. 



12 Jui 

15 Juni 

16 Juni 
. 15 Juni 

17 Juni 
. 22 Juni 



(Augusti-Rig.) 



. 31 Juli 
6 Aug. 
. 1 Aug. 
. början af Aug. 
. 5 Aug, 



Sol, 



m Dulcamara. 

. . 18 Juli ... 12 Sept „ 

. . 21 Juni ... „ .... „ 

före 1 Juli ... 15 Aug . 14 Okt. atfruseo. 
. . 22 Juni ... „ .... 



C. Borlfrusen ned lill jorden. 

SpirxB bypericif 
C 4 Maj .... 18 Juni . . . 

Stellaris Holosi 
H „ .... 31 Maj ... 

Symphy t u m of Fic i 

C 2 Haj .... 28 Maj ... 

Z , .... 8 Juni . . . 





Syringa v 


ulgaris. 


. 1 Maj . 


. . 5 Juni 
. . 6 Juni 


. . 5 Oklob. .... 


. 18 .Mflj . 


. . 6 Juni 


„ 


. 13 Maj . 


. . 2 Juni 


. . 


. 14 Maj . 


. . 7 Juni 


. 


. 16 Maj . 


. . 3 Juni 


„ .... 



— U3 — 

fUirsprickniog. Blomniog. Frnktmognad. Löflfalloing. 

SyriDga vulgaris. 

Il* '»■O «• ^ ••••/ Juni ••• )f «••• yf 

•S 10 Maj .... 9 Juni . . ännu ej mogen i Slutet af Okt. 

början af Nov. 

\J 12 Maj .... yy . . yy yy 

Z 4 Maj .... 6 Juni . . „ .... „ 

A' •••. y^ ....11 wUnl • . _ ya .... ^y 



Taxus bacca ta. 
C. De flesta srofigreoar och barr affrusna. 



Tilia parvifolia. 

'C nM in OJ ••.• m* •■ as .... mm 



Tradescantia virginica. 



Vfi ■••• mj .... O V Ull . . aa .... |. 



Trifolium pratense sativuro. 

åm» ••*« m» .•••Ol di oj . • •• .... af 

VJ» •«•» yy .... VjUni*. yy .... yi 

I • ••.. aa •... ^O fliaj . . •• .... aa 



Triticum vulgäre bybernum. 

M. Azgång 3 Juli .... 11 Juli . . „ .... „ 

0. „ ... 22 Juni ... 13 Aug 

P. Azgång 26 Juni .... 3 Juli ... 26 Aug 



Tulipa Gesneriana 
C. .... 17 Apr 20 Maj ... 9 Aug. 

■ • .... jm ....^3 B18J ... yy 

R. 2:o . . „ .... 29 Maj .. . 20 Aug. 



• * a 



. * 



M 20 

" 14 Maj .... yy 



Ulmus campestris. 



>» 

M 



it 

99 



Tussilago alba. 

aa .... lo Apr. .*• yj .... jy 



Tussilago Petasites. 

•'..... yy .•.•25 Apr. _ ... yy .... yy 

C' . , , . yj .... 1 1 Maj ... 97 .... 99 



„ ... 99 ...» 9) 

... 99 .... 99 



— U4 



Löfsprickoing. Blomniog. Fruktmognad. 

Ulmus campestris. 

S 20 Maj .... y) ... * „ 

U 15 Maj . . * . jj ... fy 



Luffallniog. 










Vaccin i um Myrtill us. 




n.> > * « 


»? 


. . . 15 Maj ... „ 


.... 99 


M. . . • 


7> * 


... 20 Maj ... „ 


.... „ 


O. . . . 


>» • 


... 20 Maj ... ,, 


.... jj 


M\m • • • 


. 9f * 


... 22 Maj ... 7 Juli 


.... 9, 


R.2:o . 


. 12 Maj . 


... 18 Maj ... „ 


. slutet af Oktob. 


^« . • • 


» 


... „ ... 12 Juli 


.... |Y 


u. . . . 


. 16 Maj . 


... 22 Maj ... „ 


.... fy 




Veratrum nigrum. 




\Jt . • • 


. 18 Apr. . 


... 22 Juli ... 1 Sept. 


.... 6 Oklob. 




Verbascam Thapsus. 




M. . . • 


• j» 


... 12 Juli ... „ 


.... „ 


rI. . • • 


» 


. före 1 Juli ... 17 Aug. 


.... yy 




Viburnum Opulua. 




c. . . . 


. 10 Maj . 


. . . 17 Juni ... „ 


.... 30 Oktob. 


H 


>? 


. . . 22 Juni ... „ 


.... y, 


M. . . . 


. 20 Maj . 


. . . „ ... 79 


.... „ 


P. . . . 


. 19 Maj . 


. . . }9 • • • >» 


.... y, 


S. . . . 


. 28 Maj . 


. . . „ ... ,j 


.... 20 Oktob. 




Vinca minor. 




Kj' • • . 


. 27 Apr. . 


... 3 Maj ... )} 


.... yy 


O. . . . 


v 


... 20 Apr. ... „ 


.... y, 


9 • . • 


jj 


. . . 10 Maj ... 15 Sept. 


.... yy 




Viola odorata. 




v>. . • . 


. 13 Apr. . 


... 30 Apr. ... „ 


.... y, 


H* « • . 


»? 


... 24 Apr. ... ,9 


.... yy 


O. . . . 


>» 


... 11 Maj ... „ 


.... y< 


P 


)? 


... 20 Apr. ... y, 


.... yy 


R. 2:0 . 


jy 


. . . 23 Apr. ... 24 Juni 


' • ' * ".. «« 


U 


>» 


. . . 15 Apr. ... jj 


• • • • yy : *..i 


jji* . • • 


v 


... 3 Maj ... 9, 


.... yy 



— 445 — 

5. Geologiska notiser. — Ur ett bref frän Sir R. 
McMcotso?! meddelade Hr Lotén, att man nyligen gjort i Eng- 
land den märkvärdiga upptäckten af lemningar af fiskar i den 
siluriska bildningens äldsta lager. »Taggar af en Onchus haf- 
>a. pä två olika lokaler, blifvit funna i lägre siluriska berg. 
Arteo är fOga afvikande från dem jag beskrifvit från Ludlow- 
formationen, hvilket talar för enheten i systemet.» 

»I lägre siluriska lager har man äfven funnit en Ophiura, 
som Professor E. Förbis finner knappast skiljaktig från en af 
Edra nordiska arter, hvilket leder till märkliga slutsatser af- 
ver det siluriska bafvets klimat.» 

Dessa och flera vigtiga upptäckter äro frukter af den 
\i(lsträckta och noggranna geologiska undersökning, som nu på 
^Hatens bekostnad utfores i England. 



jékademiska angelägenheter. 

Praeses tillkäDnagaf, att Akademien genom döden förlorat 
inländske ledamoten af dess 9:de kinss Hr E. G. Geijer den 5 
Maj, och utländske ledamoten af dess 3:dje klass, Hr H. P. 

(fAVBEY. 



Skånker. 

TiU Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. 

Transactions of ihe Royal Irish Academy. Vol. XXI. Pari. 1. 

Dublin 1846. 4:o; samt 
Proceidings of the Royal Irish Academy. 1846. Vol. III. Part. 

2. Dublin 1846. 8:o. och 

1844-45. N:o 48. — ^ Akademien. 

Procerdings of the Academy of IValural Sciences of Philadelphia. 

Vol. in. N:o 4, 5. — Af Akademien. 
Bulli-lin de la Sociele' Gcfologique de France. Ser. 11. Tom. IV. 

Feuilles 1—7. Paris 1847. 8:o. — Af Societeten. 



' — 146 — 

D. Dalb Oweh, Report of a Geological Exploration of part of 
Jowa, Wisconsin and Illinois. — Genom F. Staternes San." 
debud» 

MuRCBisoN, Rod. Impey. On the Silurian Rocks aod tbeir As- 
sociates in parts of Sweden. London 1847. 8:0. — jI/ For' 
Ja t tar fil. 

Palmstedt, c, Berättelse om åtskilliga iakttagelser med afseende 
pä slöjderna, samlade under en resa i Tyskland, Belgien och 
Holland. Slhm 1847. 8;o. — Af Författaren. 

Blytt, M. Nums., Norsk Flora. H. 1. Ghristiania 1847, samt 

Brocb, o. J., Lovene for Lysets Fortplantelse. Ghristiania 1847. 
— yéf ColL jécad. i Christiania» 

BouTrcNY. P. H., NoiJ velie branche de Physique, ou Etudes snr 
les corps a IVtal spheroidal. Paris 1847. 8:0. — jif För- 
fattaren, 

Gbecb Delicata, Reudiconto terzo contenente la descrizione 
delle coltivazione fatte durante 1'inverno e la primavera 
del 1846 nel campo itperimenlal della Societa Economico- 
Agrariu del Grnppo di Malla, och 

— — Della possibilita di oltenere acqne zampillanti foraodo 
il suolo dri Grnppo di Malta ossia di aveie pozzi Modenesi. 
Malla 1846. 8:0. — /// Författaren. 

Gonimcrce-t^ollegii Uodtrduniga Berättelse om Sveriges Utrikes 

Handel och Sjö fa it år 1845. 4:o. — Jf Collegium, 
Nieiiwe Verhandt'lin.i;t*n Jer ecrsle Klasse van het Knninkl. Nedetl 

Inslitunt. Del. XII. Amsterd. 1846. 4:o. — j4f Institutet, 
' Annalen der K. Slernwarle in Wien. B. 1 — 5, samt 
Fiinfinlirige Hygromelcr-Beobachtnngen zu Wien. — jéf Hr 

LiTincw. 
Zettkbsteot, J. W. , Tal vid Prof. Genbergs installerande i 

Eiiibetet, 

— — Till vid Prof. Memns installerande, 

— — Inbjudning till Hrande af Tegrbbs minne. — Af For- 
fa tia ren. 

Mclcoi ologiska Tabeller frän trakten af Frankfurt a M. — ^tf 

Hr v. SvDoiF. 
Mndtrii Voyages el Travels. Vol. 1 — 9. — Af Vrof GisTRtS' 
Porträtt af Alex. v. Humbolot in fol. — Af Hans Mjj.t Ko- 

MXGhX, 



— 147 — 
TYtf Mikets NaturhistorisHa Museum, 

Eo Krokodil-mumie. — j4f Hof- Intendenten v Röok> 
En Vaoellus cristalus. — Af Kapten ELGBysTJEHNA. 
Ed Hypudaeus Amphibius. — Af Inspektor IVetter- 



— U8 — 



Meteorologiska observationer å Stockholms Observatorium 

i Mars 1847. 



^ 


Barometern 
reducerad till 0^. 


Thermomelern 
Cehias. 


Vindarna. 


9 

"5- 




Decifnaltum. 








S 


KL 6 


Kl. 2 


Kl. 9 


Kl. 6 


K.I. 2 


Kt. 9 


KL 6 


KL 2 


KL 9 


1 


f. m. 


e. m. 


e. ID. 


f. m. 


e. ro. 


e. n. 


f. m. 


<*. m. 


e. m. 


1 


25,69 


25,65 


25,60 


— 2*7 


+ 4*1 


+ 1*7 


V. 


V. 


V. 


KUrt 


2 


25,56 


25,67 


25.69 


+ 0.3 


+ 3,2 


+ 0,^ 


V. 


N.V. 


N.O. 


Moict 


3 


25,89 


25.85 


25,75 


— 0,9 


+ 2,4 


+ 0.1 


V. 


V. 


V.S.V. 




4 


25,59 


25.57 


25,63 


-1.1 


+ 4,4 


+ 4,0 


v. 


V. 


V. 


RIirt 


5 


25.72 


25,83 


25,74 


-1.3 


+ 2.1 


-0,7 


N.V. 


N. 


V. 





6 


25,64 


25,50 


25,40 


- 0,3 


+ 3.3 


+ 0.6 


V 


V. 


V. 


Holet 


7 


25.39 


25,69 


25,50 


-0.4 


-2,7 


- 6,9 


v. 


N.O. 


N.O. 


Kim 


8 


25,43 


25,39 


25,38 


-9.7 


-7,7 


-11.1 


v. 


N.V. 


N. 





9 


25,42 


25,49 


25,51 


-14,6 


-9.5 


-13,6 


N.O. 


N.Ö. 


N. 





10 


25,55 


25,54 


25,55 


—17,8 


-7,8 


-9.4 


N.V. 


N. 


N. 




11 


25.51 


25.46 


25,36 


—16.6 


-4.7 


-7,3 


V.S.V. 


S.V. 


SwV. 





12 


25,27 


25,22 


25,21 


-4.8 


— 0,9 


— 5,3 


v.s.v. 


S.V. 


V. 


Soö 


13 


25,25 


25.38 


25,39 


-10,7 


-3,2 


-7,7 


v. 


V.N.V. 


V.N.V. 


Klart 


14 


25,53 


25.56 


2^,46 


-11.7 


-0,7 


-2,6 


v. 


V. 


S.V. 




15 


25,39 


25,36 


25,39 


+ 1.4 


+ 4.2 


+ 2,1 


v.s.v. 


v. 


v. 


Milet 


16 


25,47 


25,55 


25,60 


+ 2,0 


+ 6.6 


+ 2,3 


v. 


v. 


v. 


RUrt 


17 


25,67 


25,67 


25.66 


-0.5 


+ 8,4 


+ 3,5 


v. 


v. 


s,v. 





18 


25,64 


25,61 


25,63 


+ 13 


+ 9.4 


+ 6,4 


v. 


v. 


v. 





19 


25,61 


25.58 


25,55 


+ 1.1 


+10,2 


+ 3,0 


v. 


v. 


8.V. 





20 


25,55 


25.51 


25,50 


+ 0.7 


+ 9.3 


+ 2.4 


s.v. 


s. 


S.V. 




21 


25,52 


25,54 


25,57 


-1.3 


+ 9.3 


+ 4,0 


v. 


S.V. 


S.V. 





22 


25,57 


25,57 


25,56 


+ 1.2 


+ 8,6 


+ 2.1 


o. 


o. 


o. 





23 


25,55 


25,57 


25.62 


-0,7 


+ 2.1 


- 1,5 


no. 


N.O. 


N.V. 


DimD» 


24 


25,64 


25,68 


25,70 


-1.7 


+ 0,.? 


- 0.6 


if. 


N.N.O. 


N. 


Mulet 


25 


25,64 


25,63 


25,55 


-1.9 


-03 


— 1,2 


N.O. 


N.O. 


N.O. 





26 


25.47 


25,43 


25,40 


- 0.7 


+ 0.4 


— 0,8 


N.O. ^ 


N.O. 


N.N.O. 


Sdö 


27 


25,40 


25,38 


25,36 


- 1.6 


+ 0,1 


-1,6 


N.V. 


N.V. 


N.V. 


■ 


28 


25,30 


25,31 


25,26 


-2,2 


+ 1.3 


-0,7 


N.V. 


N.V. 


s.a 





29 


25.21 


25,18 


25.16 


-4,2 


-0,9 


- 3,7 


N.O. 


N.O. 


N.O. 


Molet 


30 


25,06 


24,97 


24,92 


— 3,6 


-1.4 


- 1.9 


N.O. 


N.O. 


NV. 




31 


24,93 


25,03 


25.09 


-3.1 


-1.6 


- 5.1 


N.V. 


N.V. 


N.V. 


_ — ^ 


??•* l25,48G 
diumf - 


25.4% 25,474 —3^1 


+ r54 


-1-59 


Nederb 


drdeo *= 


^,162 d 


ec ta» 






25,485 






"^lUS ' 













— 4 49 — 



Barometern 
reducerad till (I*. 

DeciaaltaiD. 



i Jpril 1847. 



Thermometero 
Celsius. 



Kl. 6 

f. D* 



Kl. 2 
e. m. 



Kl. 9 

e. m. 



Rl. 6 
f. m. 



Kl. 2 



Kl. 9 



v. III. 



Vindarna. 



Kl. 6 
f. m. 



Kl. 2 
9. m. 



Kl. 9 

6. ID. 



> 

P 

B 



ill n 



9 
I 



1 

2 
3 
4 



25,14 
25,23 
25,13 
24,73 



5,24.63 
6 i 34,99 
25,26 
25,28 
^5,00 
W 25;5 
n 25,49 
12/25,40 
13 25,15 



8 
9 



(4 

15 
16 



25,29 
25,47 
25,63 
25p8 
25,53 
5 25,40 
O 25,47 
25,44 
25,51 
25,52 
25,49 
25,47 
25,52 
25,56 
25,21 
25,24 
25,29 



t 
2 
3 
4 

5 

6 

I» 

6 
9 



25,18 

25,21 

25,03 

24,71 

24,75 

2.S15 

25,25 

25,25 

25,04 

25,37 

25,46 

25,33 

25,19 

25,30 

25,51 

25,61 

25,55 

25,50 

25,43 

25,42 

25,47 

25,52 

25,50 

25,46 

25,46 

25,56 

25,52 

25,21 

25,26 

25,35 



25,20 
25,18 
24,91 
24,68 
24,90 
25,24 
25,25 
25,19 
25,13 
25,44 
25,45 
25,25 
25,24 
25,40 
25,56 
25,60 
25,55 
25,47 
25.50 
25,45 
25,48 
25,54 
25,50 
25,48 
25,49 
25,57 
25,41 
25,24 
25,31 
25,41 



25.334 




— 8^ 
-4,7 
-2,2 

— 3,6 

— 3,1 

— 1,7 

— 7.7 

— 5,3 

— 3,0 

— 9.6 
—10.3 

— 3.6 

— 0,5 

— 3,8 

— 3.3 

— 3,6 

— 3,1 

— 1.7 
+ 1,1 
+ 1,8 
+ 1,9 

0,0 

— 1.7 
+ 0,4 

— 0,3 
-0.6 

— l.t 

+ 0,3 
+ 1.5 
+ 2.9 



— 2*44 



+ 3*4 
+ 4.1 
+ 2.2 
-3.2 

- 0,6 
+ 0.1 
+ 0.8 
+ 3.3 

- 1,7 
-2,7 
+ 3,0 
+ 4,1 

- 0.3 
+ 0,5 
+ 2.3 
+ 3,1 
+ 3,0 
+ 3,3 
+ 7.4 
+ 7,4 
+ 6,3 
+ 6,3 
+ 5.5 
+ 6.6 
+ 5.9 
+ 4.6 
+ 3.3 
+ 4,3 
+ 10,6 
+ 8 5 



+ 3'.38 

+5io 



- 2^ 
-2,0 

- 1,2 
-4,7 
- 1.9 

- 2.3 
-2,7 

- 3,8 

- 5,0 
-7,4 

- 2.3 
+ 0.5 
-1.8 

- 3.0 
- 1.6 

- 0.7 
- 1,0 
+ 1,4 
+ 1.9 
+ 3,3 
+ 3.2 
+ 1.0 
+ 1.3 
+ 1.6 
+ 0.5 

- 0.2 
+ 1.0 
+ 1.7 
+ 4.6 
+ 3.2 



v. 


V. 


s.o. 


S.O. 


8,0. 


s.o. 


V. 


N.V. 


N.V. 


N.V. 


N.V. 


N. 


N.V. 


N. 


N. 


N.O. 


0. 


0. 


NO. 


0. 


V. 


S.V. 


S.V. 


S.V. 


s.o. 


so. 


N.V. 


N.V. 


N. 


N. 


N. 


N.O. 


0. 


N.O. 


N.O. 


ON.O. 


0. 


s.v. 


S. 


SV. 


s.v. 


V.S.V. 


N. 


N.O. 


V. 


0. 


NO. 


0. 


0. 


S.O. 


0. 


OS.O. 


0. 


S.O. 


so. 


S.O. 


NO. 


• 


O.N.O. 


N.V. 



S. 

s.o. 

S.O. 
N.V. 
N.V. 

N. 

N. 
N.O. 

O. 
NO. 
S.V. 
S.V. 
N.O. 
N.V. 
N.N.O 
N.O. 
N.O. 
O.N.O. 
S.O. 
S.V. 

V. 

O. 

O. 

O. 

s. 

o. 

s.o. 
o.s.o. 
o. .s.o. 

o. 



Klart 

Mulet 
Soö 

Klart 

Soö 
KUrt 

Molet. 

Soö 

Hulfkl. 

Storm 

KUrt 



R«>'ga 

Hulfkl. 

Mulet 

Rego 

Klart 



Mulet 
Mulet 

Storm 
Mulet 



+ 0W 



Ntfderbiirden = 0,4l4 dec.tom. 



trOCKBOUl, 1847. P. A. HOISTIDT B T sOviR. 



ÖFVERSIGT 

AF 

KO\GL VETENSKAPS-AKADEMIENS 

FÖRHANDLINGAR. 



ir§. 4. iS4«. M B. 



Onsdagen den 9 Juni. 



Fftredragr. 

1. JUopAimsyra. — Sekreteraren anförde : I K. Vet. 
AU. sammanträde d. 41 Febr. 4846 *), meddelade jag re- 
suluteo af Hofrådet Herr Prof. Wöhurs undersökning af 
Craosjre-etems sammansättningsart, h varvid han upptäckte 
dit denna eterart består af etyloxid , fbrenad med en förut 
okäod syra, sammansatt af C'H*N^\ som då ttnnu ej fått 
ett oamn. 

Denna syra har sedan af upptäckaren fått namn af 
ÅHofhansyra; något försök till en rationell åsigt afdesssam-- 
mansättningsart har ej blifvit meddeladt, och det är af detta 
^bl jag har får ftlsta Akademiens uppmärksamhet på en fram- 
sialloing derom. 

Denna syras forening med etyloxid uppkommer då ångor 
if vattenbaltig' cyansyra kondenseras i vattenfri alkohol. Då 
samma syra kondenseras i vatten, så uppkomma, såsom slut- 
bullat, af 2 at. HCy och 2 at. vatten, 4 at. urenoxidammoniak, 
\Qnnii(nne) som stannar i vätskan, och 2 at kolsyra, som 
utvecklas i gasform. 

Nar syran träffar vattenfri alkohol, så delas denne i 4 
>t. vatten och 4 at. etyloxid, men denna delning äger ej 
^^) utan att etyloxiden kan jemt mättas af produkten. Om 

') öfversigt af K. V. Aka<k Förh. III. 31. 



— 15« — 

dä i at. H€y inflyta pä i atom vattenfri alkohol , sä förvandlas 
syran pä bekostnad af blott en atom vatten, och dervid kan 
då ej uppkomma 1 at. urenoxid^mmoniak och 2 at. kolsyra, 
emedan dertill fattas 1 equiv. väte fOr ammoniaken och 1 at 
syre i den ena af kolsyreatomerna. Dervid mäste dä bildas 
i stallet 1 at. urenoxid-amid = C«e*NH)*+»H*, 4 at. koloxid 
och 1 at. kolsyra. Men 1 at. amid , 1 at. koloxid och \ at 
kolsyra bilda carbamminsyra , C+CNH', eller den syra som 
är förenad med etyloxid i den eterart som fordom kallades 
urethane; och dä amiden NH' är i uppkomst- ögonblicket kopp- 
lad med urenoxid, C'H'N'0% sä behäller den sig dervid bun- 
den i föreningen med koloxiden och kolsyran, och en ureo- 
oxid-carbamminsyra bildas som mättar den af alkoholn fram- 
bragta etyloxiden och ger den här i frägavarande eterarteo, 
hvars rationella sammansättning dä uttryckes med C*H'^0+ 
(C+CNH»+C4PN«0'), hvarmed syrans empiriska formel OH*i\Hy 
fullkomligt inträffar. Syrans namn kan dä för stOrre korthels 
skull blifva urencarbamminsyra och eterartens urencarbam- 
minsyrad etyloxid. 

Men om en rationell äsigt skall kunna antagas for annat 
än helt enkelt en gissning, fordras nägot mer än blotta Ofver- 
ensstämmelsen med det empiriska resultatet, emedan man of- 
tast kan uppgOra mer än en rationell formel , som dermed in- 
stämmer, och mer än en kan dock icke vara riktig. De bevis 
fOr rationella formlers riktighet, hvilka vi hafva att Ullgå, 
ligga deri att kroppens förvandling af reagentia fullkomligt io- 
träfiar med hvad som efter den rationella formeln bOr aga 
rum. Herr Wöblbrs forsok visa att urencarbamminsyran, af 
en starkare syra lösgjord frän sin förening med baser, icke 
bildar en vattenhaltig fri syra, utan i ögonblicket fOrstörespS 
bekostnad af den tillkomna vattenatomen, urenoxidamiden för- 
enas med väteequivalenten till urenoxidammoniak samt kol- 
oxiden med syreatomen till kolsyra, och 2 at. kolsyra ut- 
vecklas, under det att \ at. urinämne stannar i lösningen. 
Ett urencarbamminsyradt salt, hvars ICföning upphettas, for- 



— <53 — 

nnåks tifl kokyra<)t, bvarvid 4 at. kolsyradt salt, 1 at. 
Dreooxid-anumiuaJc ocb 4 <i(. fri kokyr^ Uldas , pfl bekosioad 
af i at. vatteo , som ailnderdeks. Den rationella sammansatt- 
okigeo af depna syra kan således anses säson» fullt ledd i bem 




2. Cyamir0^a. — Secreteraren fortfor: Herr Prof. jf^^-^r'rlS^^ 
Wöiui i Gettingen har i bref af den 
eo af ixmom gjord upptflckti som med 
stalloiDgdn står i ett nära samband. Den 
syrao, å bvars namn jag i sista upplagan af min Ifirobok i 
leiniea föreslagit lindringen till cyanurensyra, är efter hans 
lonok en kopplad cyansyra, som består af 2 at. vattenhaltig 
cvaasyra, kopplade med 4 at. urenoxid s 2H€+C*H*NH)'. 
Den BAttar 2 at. basis på hvar atom af syran och dessa sal- 
ters analys instämmer alldeles med åsigten , hvilken dessutom 
Arllarar flera af denna syras fOrut ej redigt insedda for- 
nndliogar. 

S. En ny Gasometer. — Herr Wallhaik fbrevisade 
eo af honom uppfunnen Gasometer af följande konstruktion. 
A (Tab-L Fig. I, 2, 3} ttr en på stfillskrufvar hviiande fot af 
gotet jern. Denna består af en trefot bvari stttUskrufvarne 
sitta, vidare eo uppstående pelare , och Ofverst en rund tjock 
bricka. Brickan och pelaren ftro genomborrade af ettschacht 
a.; BHra invid brickans periferi är ett djupt, nedtill något vi- 
^^ spår a^ (Fig. 3) urevarfvadt, hvari glascylindern B (Fig. 
^7 2, 4) är inkittad *). Den uppåt vända bottnen af denna 
cyUnder är genomborrad af trenne bål. Uti det medlersta och 

*] Dat kili, B0I9 ar begagoadt tiJi denna apparat, år gjordt af 8 
vigttéelar klart colofoniiua, H d. hviit vax, bvilka ftmftltes till- 
samiMDSy hvanefter 4 d. alammad järnoxid iDblandades, och 
irArdet aialligen 1 d. venediak tarpeniin utan Wdara appåieUning. 
Detta kiU flr fartrifligi till dylika hthof^ men en deraaed kittad 
>ppant tocde ij Jlta stark aolheftta .elier annan motsvacande värme. 



— 454 — 

största af dessa sitter inkittadt glasröret C *), hvilket är 
öppet i båda Undar , hvaraf den nedra står omkring 5"» ofver 
jernfotens öfversta plan. Detta rör är på tvSinne motsatta 
sidor graderadt i millimeter och inv&ndigt noggrannt calibre- 
radt medelst invägdt qvicksilfver, och resultatet deraf bragdt 
i tabell, som visar qvicksilfrets höjd i röret för hvarje cubik 
centimeter. Rörets ändar aro noga parallela med de motsatta 
graderingsstrecken. I ett af de andra hålen i nämnde botten 
ar ett i rät vinkel böjdt stålrör D (Fig. 1, 4, 5) inkitladt, 
hvilket har i yttre ändan en stålkran d; hvars tapp är genom- 
borrad intill axeln af två sins emellan vinkelräta och hvar- 
andra mötande hål, och vidare ett horizontelt rör d, samteti 
vertikalt d^ , så att man efter behag kan åstadkomma komma- 
nikation mellan det inre af glascylindern och det vertikala 
röret d^i då krantappen har ställningen a, eller mellan denna 
kanal och den horisontela d^ då man vrider tappen i ställ- 
ningen p. I hvarje annan ställning är denna kran stängd. På 
d^ skrufvas röret E då man vill anbringa kautschukrör derl 
I det tredje och minsta iiålet i glascylinderns botten är en 
liten känslig thermometer med gradering å röret inkittad *^j. 
Vid öfra delen af jernfotens pelarskaft är ett horizontelt hål 

*) Glasröret till den förevisade apparaten både 17"''^, O inre ocb 
19'*'*, O yttre diameter. 

**) Dels för att erhålla en fullkomlig tStning, dels för att, rid 
apparatens fyllning med qvicksiifver, all luft mätte gå ut genom 
kranen D, dels emedan thermometern ej tålde kittels smdlt- 
ningstemperatur, skedde dessa kittningar på följande sått. Sedan 
rOret C blifvit med öfverlindad tråd samt vax insatt på sitt 
ställe, och med kork fftstad i nedra ändan så att dess ISge ej 
kunde förändras, tSpptes de andra hålen i bottnen med skaf- 
tade tr&dpinnar, som gingo ett stycke längre in fln genom bott- 
nen* Cylindern ställdes nu i lutande st&llning, kittet inlades, 
som, genom försigtig uppvärmning, smaltes, och genom lutningen 
kom ett tjockare lager åt thermometern till. Under kittets stel- 
nande utdrogos tradpluggarne. I ena hålet insattes nu medkilt 
kranröret hvars mynning tills vidare stflngdes med en derefter 
formad messingspropp med långt skaft. Slutligen insattes afi^ea 
thermometern. Derefter igenkittades alla ' otfltheter med en ne- 
tallstång hvars ena ända var uppvärmd, och hela ktttbvalfvet 
formades i jemnt uppstigande till kranmynningen. 



~ <55 — 

med skrabnutter, hvari eo kraDtopp af stål G (Fig. 4, 2,6) 
^ fastsknifvad. På denna tapp, bvilken midtpå ar geuomborrad 
af elt bål g^ som kommunicerar medelst en genom axeln gå- 
ende kanal g^ med schachtet, och äfven har ett utsvarfvadt 
spår g^ ar påträdd stålpjesen H; då denna medelst handtaget 
A^ vridesi hvad lutning som halst omkring tappen G, kommu- 
oicerar alltid rOret h^ med schachtet. I röret h ar inkit- 
tadt ett glasrör 1, vid hvars Ofra anda ar fastkittad en stål- 
kran Kf och vid denna åter ar lilla glastratten L med kitt 
bstad *), O är en på samma gång med thermometern in- 
luttad jernträd, som med sin Qadring mot glasets inre vägg 
på en liten knap o lar stadga, och slutar itvanne spetsar o^ 
och o, vid något olika höjd. a, äro tvanne hål, för att ren- 
Ifira apparaten, hvilka tappas med skrufvarne P, och a^ ar 
ett aUappningshål , som tappes med skrufven N. A den bi- 
fogade planchen aro Figurerna 4, 2, 3, 4, 7 en fjerdedel af 
rätta storleken och Fig. 5, 6, 8 i hel storlek. Den förevi- 
sade apparaten behöfver omkring 650 ccm eller 21 sv. Bl 
qvicksilfver for att fyllas, men då kunna åtminstone 450 ccm 
gas matas deri. 

Hr W. uppgaf nu fbljande rOrande apparatens användande 
Apparaten fyUes med qvicksilfver sålunda. Kranen d 
ättes i laget €t och h Öppnas afven. Qvicksilfver *^ itappas 
geoom tratten L och fyller således forst schachtet a^. Om 
apparaten förut ar tom, gör man val att låta något qvicksilfver 
Qtrinoa genom afloppskanalen a^ för att vara saker att luft 
icke stadnar der. För att förhindra luft att intränga genom 
rOret /, lutas detta till dess qvicksilf ret kommer ut , då kranen 
f siutes, hvarefter röret föres i vertikal ställning och härefter 
Öppnas ej kranen K vid itappning utan att qvicksilfver finnes 

*} IdécD att begagna ett i rflt vinkel böjdt rör till uttappning af 
vatten elJer qvicksilfver vid gasfOrsök tillhör som bekant Mobb. 
(Se Pogg. Ann. LIX i39). 

**) Herr W. begagnar till qvicksilfver-reservoir en glascylinder , 
genomborrad vid bottnen af ett hål, hvari en kran med pip flr 
iosatt. Denna cistern står på en trefot bredvid apparaten. 



— 156 — 

i tratteo. Tid fortsatt påtappDing stiger qvii^sUfret in i cy- 
lindern B och i rOret (7, till dess det bOrjar riana genom kra- 
nen d ut genom hAlet et,, dl kranen d slutes och detqvick- 
BillVer som finnes i det lilla rOret d^ bortskaffas. Qvieksilfrets 
^hojd i rOret C aflases, sedan dess ofra planslipade anda blifYit 
medelst apparatens stalbkrufvar inrigtad horizontelt efter ett 
litet dosvattpass, ställt på samma anda. Denna inrigtniog flr 
nödvändig vid alla aflasningar fi rOret C. Tid mycket nog- 
granna bestämmelser antecknas afven qvieksilfrets temperatur. 
En gaå bringas i apparaten och måies sålunda. Stål- 
rOret E påsknifvas, som Fig. 5 ntvisar, och sattes medelst 
cautschnkrOr i Inftiat forbindnii^ med det rOr, h varigenom 
gasen skall ledas till gasometern , bvarefter kranen ii åter vri- 
des i laget a. Det böjda glssrOret M (Fig. 2) med litet på- 
lindad tråd i ena andan inpassas med denna anda i trattens 
L pip, bvarefter rOret / medelst handtaget H lutas, ochkra* 
nen K Öppnas då qvicksilfver utrinner och gasen således iiH 
suges i apparaten. Efter slutad insugning slutes knioeo /, 
rOret M uttages, / bringas åter i vertikalt läge ooh qvick* 
silfver i eller urtappas till dess det står till samma hojd i 
röret C och i cylindern B, då qvieksilfrets hOjd på det gra- 
derade rOret C, gasens temperatur afvensom barometerhöjdea 
observeras. Genom uppmätning af det ntrunna qvicksiifrets 
volum, h varifrån afdrages det som fanns i rOret C ofvanfore 
dess nuvarande nivå, enligt den torr omnämnde calibrerings- 
tabellen, erhåiles gasens volum, som sedan kan reduceras till 
0^ och medelbarometerhöjd. Äfven kan man låta qvicksilfret 
stå högre i röret, och på sådant satt göra så ooå^ga oontrol- 
lerande torsök man åstundar. Då minst 3 obaervatioaer gOras 
vid olika presshöjder erhåiles så val barometerhojden som ga- 
sens volum vid medelbarometerhöjd , ehuru ej så noggrant som 
då man har en god barometer att tillgå. Genom ify Ilning af 
uppmätt qvicksilfver till dess apparaten ålefc* blir full, under det 
gasen får gå ut, har man den sicarpaste kontroH på rigtig- 
heten af qvicksiifvets uppmätning. Naturligtvis kan volumen 



r 



— 457 — 

afvea bestämmas om lu/t eller aopan indifierent ga9 var forrut 
i apparaten^ men oTvaniiämnde förfarande måste iakttagas om 
ma vill bafva gasen « åtmiostone i det närmaste, oblandad. 
Buruledes gasen erbälles alldeles oblandad skall h^rnedan visas. 
Qfficksilfret uppmäies uti fdr detta ändamål genom iväg- 
(iog af desliUeradt vatten eller qvicksilfver till volumen vid 
eo viss temperatur noga bestämda mått. Herr W. begagnar 
(lertill 2:De flaskor med af- och planslipad hals, hvaraf den 
efli inoehåJler 1 OO^^f^jss och den andra 46<^^'»,7t samt ett rör 
som ionehålles 5<^^,0D (allt vid + 4 5^) och som är graderadt 
geoom ivjigdt qvicksilfver i tiondedels ccm, så att tvy cc^ 
iäkeri afläses. Sedan ett sådant mått blifvit fylldt med qvick- 
silfver befrias det från luftblåsor (medelst en jerntråd på bvars 
Vtiia ea iiteo akionbit är fästad vinkelrätt mot jerntråden), 
hwésr måttet åter fylles med råga , hvilken borttryckes med 
a påhgd plao glasbiL 

Om man Till ^[vcditativi och qvarUiiativt undersöka en 
Uandning af gaser, hvaraf en eller ilere låta absorbera sig, 
s3 iabreSy sedan volumen af blandningen blifvit som ofvan 
fcestamd, en bcjd jerntråd *) (Fig. 7), på hvars kortare ben 
eU slags korg (Fig. 8) af stålfjädrar är fästad ^ som håller en 
Iiteo cylinder **) af den absorberande kroppen, och hvilken 



*) BvvsEM och Platfair föreskrifva i deras ''Report on the Gases 
evolved from Iron furnaces'' (From the Report of the Britt. Assoc 
for ihe advancemeni of Sciences for 1845) att amalgamera den 
jeratråd som häller den absorberande kroppen, ftfvensom att 
bålla trådens utom gasen varande finda i qvicksilfret, för att 
undvika laftens adhesion samtendosmolen ; detta bar icke bir 
blihril iakttaget emedan den jerntråd aom varit begagnad i denna 
apparat flr grofClad vinkelrätt mot trådens Iftngd, hvarigenom de 
fina kanaler som bildas långs efter en tråd genom dragningen , 
här biffvil bortskaffade; också bar logen gastransport efter denna 
tråd förmarkts. 

^^ Uti en ffir detta andamål i 2:ne delar gjord form af messing, 
invtodigt förtennt, gjntes kalibydrat, som smfllt vid ej fOr bög 
iooiperatart fifvanaom cblorcalcium. 1 denna form kan åfvea 
den kolblandning Bunsen och Platpais (1. c.) föreskrifva såsom 
Qppsapningsmedel fOr svafvelsyra, hvilken åter begagnas att ab- 
ioffaera fcolbunden vUgesy iamman packas. 



— 458 — 

apparat nedfOres i rOret till dess den råkar schacbtets botten, 
h varefter den fOres horizontelt till dess den absorberande kroppen 
kommit fOrbi rOrets underkant, då den uppdrages vertiblt 
upp titl gasen. Under absorptionen urtappas qvicksiifver i 
mån af behof, och efter slutad absorption uttages den absor- 
berande kroppen. Den återstående volumen bestämmes nu 
som ofvan ar nSmndt. Då detonation kommer i fråga kan 
man detonera smärre portioner i sender i en liten eudiometer- 
eprouvett, dit gasen ledes från gasometem genom ett r5r som 
kommunicerar med d^. 

Såsom exempel på apparatens användning vid organiska 
elementar analyser, hvarvid man på samma gång bestämmer 
qväfvet och kdet, anforde Hr W. ett fOrsOk som Hr L. SirAKinc 
jemte Hr W. anställt å bomullskrut. Gasometem fylldes med 
qvicksiifver af 15*,6 till 829*^,5 i röret C, kranen d sattes 
i läget /3 och genomblåstes fOr att befrias från det qvidisilfver 
som stadnat deri, h varefter kranen stängdes och rOret E på- 
skrufvades. I fOrbränningsrOret inlades jemte kopparoxid och 
metallisk koppar 0^,520B bomullskrut, h varefter rOret pumpa- 
des nära tufttomt och igenblåstes. De utdragna ändarne af 
förbränningsrOret ritsades nära yttersta spetsame med en fil 
och sattes medelst kautschukrOr i förening å ena andan med 
apparaten vid E och med den andra med ett chlorcalciamrdr, 
(dock med en mellansatt kran), hvilkct med andra ändan stod 
i förening med en kolsyr^as-apparat, hvarur forut luften blifvit 
bortskaffad genom utpumpning. Sedan fOrbränningsrOrets spet- 
sar blifvit afbrutna inuti cautschukrOren, insläpptes k(^yregas 
i ftJrbränningsröret, hvarefter kranen d åter vreds i lägel /?, 
så att kolsyregas fick strömma ut genom röret d^ som var 
förenadt med ett glasrör, hvilket ledde ned i vatten, hvar- 
igenom hastigheten af kolsyregasens utveckling observerades, 
hvilken hastighet kunde regleras medelst en kran å kolsyre- 
gas-apparaten. Sedan kolsyregasen ansetts hafva gått till- 
räckligt länge, afstängdes communikationen med chlorcalcium- 
röret, och kranen d vreds i ställningen «. Nu företogs sjeir\^ 



— 459 — 

(brbmnaingeo och qvicksilfver uttappades i den måo det er- 
sattes af den utvecklade blandningen af kolsyregas och qväfgas. 
Efler förbränningens slut, hvilket mycket skarpt tillkännagafs 
derigenom, att qvicksilfret i rOret C stod orOrligt, stängdes 
kranen d och bragtes qvicksilfret till samma höjd i rOret som 
i gascylindern, hvilket inträffade vid 59"^,5 då temp. hos 
gasen var +24^8 och barom. TQQff^fiz vid 0^ — Medelst 
oTvanfaeskrifne apparat Fig. 7 infördes med vatten fiigtadt sug- 
papper fOr att med fugtighet mfitta gasblandningen i bfindelse 
det under fOrbi^nningen utvecklade vattnet icke skulle hafva 
varit dertill tillrlSckligt, men qvicksilfret ibrblef orubbadt. 
383<^*!i3 qvicksilfver voro nu uttagne ur gasometem. 

Da apparaten var full med qvicksilfver stod detta i rOr^ 
C, som nämndt är, vid 829«"«,5 och innehöll 48<^<^«,23; efter 
forkränningon stod det vid SQ^^^S och innehöll 18«^,12. Då. 
skiljnaden 36,ii dragés från ofvanstående 383,93 återstå 
Ul,^^"^ som utgora volumen af den med fuktighet mattade 
gasblandningen vid +21®,» och 769'»«^,02 barometerhojd. Då 
från denna barometerhojd subtraheras vattenångans elasticitet 
vid sistnämnde temperatur eller 49«w»,45 återstå 749"««,57ä 
tensionen hos den torra gasblandningen, hvars volum vid O® och 

760««« sal. blir = 347,82.^^(1-0,0O37O.21,8)*)=315^^'«,38. 

Detta är na volumen af den kolsyregas och qvafgas som bil- 
dats under bomullskrutets förbränning, plus den del, som hettan 
drifvit in i gasometern af den kolsyregas som fOre förbrän- 
ningen fyllde mellanrummen i fOrbränningsrOret, minus den 
lilla qvantitet qvafgas som ännu fanns qvar i samma rOr. 

For att indrifva i gasometern denna sista portion qvafgas 
fiogo omkring Q5^*^ kolsyregas frän kolsyregas-apparaten ge- 
nomströmma fOrbränningsrOret och komma jemte sistnämnde 
qvafgas in i gasometern, hvarefter kranen d slots, och fOr- 
brSnningsrOret isolerades från gasometera. En kalihydratstång 



*) Kolsyregasens utvidgning för h varje grad är, som bekant^ enligt 
Recrault 0,003715 och luftens 0,003663. 



- 460 — 

insatt i apparatoti Fig. 7 iofdrdes nu i gaseo, meo måsle di 
och då uttagas, redgdras frin kolsyradt kali och (ugtas for 
att påskynda ab$orpti<H;ieD* Qvkksilfver ihttUdes i den min 
absorptionen fortgick. Efter slutad abaoiption, och sedan slut- 
ligen en bit torrt kalihydrat varit inne i gasen for att fuIW 
komligen torka densamma, bragtes qvicksilfrets bojd i röret 
och i gascylindern lika vid 4 SO'"^,?. Gasens temperatur var 
då + 1 5^7 och barom. = 764*w»,83 (vid 0*^). — Kranen d vreds 
nu enligt a, och apparaten fylldes med TS^^^^so qvicksilfver^ 
som i rOret stod vid SSO"""^ R^^rets inre volum vid 229""^ 
ar i8^cm^29 och Vid 4 59w",7 är den SS^^^^ia Då skill-* 
nåden 1i<^«^,89 drsfges från ofvannSimnde l&^^^jdS erhälles 
qvaf gasens volum s ^Qcem^ eller vid O* och 760"" 

t= 60,^^ (4 —0,00360.4 5*,7)« 57««iH» *). 

Forbränningsrdrets tomrum före förbränningens borjan var fylldt 

med kolsyregas, som pä ett ungefär uppskattades till 15^^'*. 

Efter förbränningen då temperaturen antogs till 500^ innehöll 

15 

samma mellanrum endast ^ , ^ ■ ^^ = 5*^^"*,3 kolsyregas af O*, 

1+0,00970.500 ' ^ ^ 

skilja den 9<'<^'",7 utgOra kolsyregas och qvafgas, hvaraf 

— ^— T— —eller 7<^<^,9 utgöra kolsyregas som tillkommit frän 

kolsyregasapparaten. Den under bomullskrutets förbränning 
utvecklade kolsyrans volum är således endast 257,7 — 7,9= 

2*8«^'",8 bo- 
llade förbränningsröret före operationen blifvit vSgdt först 
med luft och sedan lufttomt, eller ock först lufttomt och sedan 
fylldt med kolsyregas, och den i Ltbbrigs ugn vanliga tem- 
peraturen blifvit en gång för alla ungefärligen utrönt med ett 
dylikt rör i egenskap af py rometer, så hade den osäkeri)et 
som nu ligger i kolets bestämmande på detta sätt sannolikt 
blifvit reducerad till en högst obetydlig qvantitet; men detta 



*) bl^^fi^ å 1,2618=72«^,78 som på bOQ^fi göra 13,98 proc 
qvafve. 

**) 249«^,8 Itolsyregas a 1«»^,9750 vfiga 493**, 4 hvaraf kolet ut- 
gör 0,27304 eller 134*^,7 som på 520»Jr ,8 göra 25,87 proc. kol. 



— 4«4 — 

au påtiokles q fOrr lUi efter operaliODeot sim då tid ej var 
ofrig aCl repetera filrseket. QvKfTet ar deremot oberoebde af 
ibrbiioniogvOrets yoknni om man flir antaga att kokyregesen 
nltvittat ftMrbrllnningBrOret fnUkoraligU 

Utom i egenskap af ^ntlig gaaometer kan denna apparat 
tfven begagnas såsom mitapparat for ångans elasticitet » såsom 
hfgnneter, såsom barometer m. m. 

Då det likval fordras en stOrre mängd fOrsOk fOr att 
kunna bedoma apparatens dogiighet till dessa fysiska bebof, 
och Herr W:s päbOrjade fbrsok i denna vttg blifvit af bana 
förestående ittngre resa tills vidare aflinitna , så inskränkte ban 
9% DU att endast antyda sattet att begagna Gasometem till 
dylika fOrsok , under förhoppning att framdeles A till K. Aka<* 
ifsmk ingifva resaltatet af sina undersökningar. 

For att mäta ångans dasiiciiei vid luftens vanliga tem- 
peratur abtänges torr luft i gasometem och qvicksiifret bringas 
bO samma bojd i cylindern och i rOret C, b varefter ett sifon- 
formigt bojdt glasrOr med capillär spets ^ och innehållande den 
vätska, hvara ånga skall undersökas, nedfilres i rOret C så 
att capillarspetsen kommer utom rOrets underkant, då, antingen 
g^flom forsigtig blåsning eller medelst en liten tryckkolf i rö- 
rets bngre ben, vtttskan inskaffas på qvicksilfrets Ofre yta 
inuti cylindern, dsir den då afdunstar och ångan trycker upp 
qvicksiifret i röret C ett stycke , som utvisar ångans elasticitet 
vid den temperatur thermometem angifver. 

Likaledes tjenar apparaten till Hyigrometer ^ och det på 
tvanne hvarandra kontrollerande satt {) Om man införeriden 
uti gasometem insugna och afsperrade luften af atmosferens 
teosion, en stång smält chlorcalcium och sedan denna full- 
komligt uttorkat densamma, äter uttager samma chlorcalcium, 
samt ihaller qvicksilfver till dess qvicksilfverytorna åter blifvit 
innivellerade, nå erhålles genom beräkning vattenångans tension. 
2) Om, på satt ofvan ar nSmndt, vaUen införes i stallet till 
den afsperrade luften, erhåller denna snart maximum af fuk- 
tighet, hvaraf den ifrågavarande berttknas då temperaturen ar 



~ 468 — 

kttfid. Som bekant Sr Majocgiii'8 bygrometer (P(^. Add. 
LIV 448) grundad på denna sednare princip, eburu måhända 
icke så skarp till detta behof som ifrågavarande apparat 

I egenskap af Barometer utgOr denna apparat med de 
insatta spetsarne o^ och o^, ungefär samma instrument som 
Ai]6U8t's och Kopp'8 differential-barometer, ehuru ej så. porta- 
tivt, men dock måhända fullständigare, dels derigenom att 
termometern angifver den temperaturhöjning som allUd inträffar 
vid luftens compression, dels emedan stigrOret C Slr nära utan 
capillaritet , dels ock slutligen derigenom, att coéfiBcienten for 
den aflästa differential-barometerhojden för hvarje spets har 
kan bestämmas utan jemförelse med någon barometer, endast 
genom mätning af volumema. 



4. En ny Gohyometer. — Herr Wallxirk förevi- 
sade en af honom uppfunnen Gonyometer. Då detta instrumeDt 
forst i dessa dagar blifvit sä färdigt att det nu kunde fore- 
visas, och Herr W. ernade snart anträda en långvarigare utrikes 
resa, anhöll han att framdeles, efter hemkomsten, få till K. 
Akademien ingifva en fullständig beskrifhing med ritningar jemte 
de försök han med instrumentet då anställt , och att nu fä in- 
skränka sig till följande korta redogörelse för instrumentets 
inrättning och bruk. 

På en trefot med ställsknifvar står intappad en stark 
vertikal pelare, som har mikrometerrörelse några grader i 
azimuth. På denna pelares öfra ända är fästad en stark bo- 
rizontel dubbelkon, på hvars tappar tvänne armar med hvar 
sin tub äro påsatte så, att dessa tuber kunna erhålla olika 
lutningar emot horizonten, under det deras optiska axlar alltid 
förblffva i samma gemensamma plan och skära vinkelrätt in- 
strumentets horizontela axel. Ändamålet med dessa tuber skall 
straxt visas. Igenom nämnde horizontela dubbelkon går kon- 
centriskt en tapp, på hvars ena ända, som under instrumen- 
tets begagnande är åt höger, vertikalcirkeln sitter. Inuti denna 



— <«3 — 

tapp åter går, med fnktioD mot trenne Qadrar, en cylindrisk 
stibtåog 9om kan foras fram och åter. Pl ena ändan af 
denna stång (åt bdger) sitter en arm , som kan fastbrOmsas vid 
stingen, och hvilken arm i nedra andan har en fjäder med 
mikrometerskruf y som kan glida utefter en så injusterad stål- 
skifva, att nar den vid armen filstade stålstången skjutes fram 
och åter, denna stång ej alls vrider sig, hvilket kontrolleras 
deraf, att ett på armen filstadt vattenpass står orubbadt. På 
stingens andra (venstra) ända, som äfven når utom tappen , 
hvarigeoom den går, sitter orubblig en liten plan ogenom- 
skinlig glasskifva *), samt dessutom, och ett stycke utanfOr 
denna lilla glasspegel, den apparat, som håller krystallen , och 
medelst hvilken denna kan erhålla rOrelser i alla riktningar, 
A val vinkelrOrelser som rOrelser parallelt med sig sjelf. 

Då nu en krystall, lastad å sistnämnde apparat, skall in- 
justeras, skjutes och vrides ofvannämnde stålstång med den 
I31a svarta spegeln till dess mirens derifrån reflekterade genom 
tubens objectivglas formerade bild ses coincidera med bårkorset 
i deo af ofvannämnde tuber som är &t ögat. Sedan stålstången 
oomera blifvit på förr nämnde sätt så fästad, att den ej vri- 
der sig under åkningen, fOres den åt hdger till dess krystallen 
kommer under tuben, hvilken är orOrlig. Medelst tvänne 
iskrufvar utan ändarv bringas nu ett af de ifrågavarande kry- 
stallplanema i det läge att mirens derifrån reflekterade och 
genom tubens objektivglas formerade bild infaller på tubens 
birkors, då detta plan således är parallelt med den lilla 
svarta spegeln. Nu lossas stålstångens brömsskruf , och stången 
Trides omkring sin axel till dess det andra af de ifrågava- 
rande planerna gifver reflexion. Fdr att injustera äfven detta , 
begagnas en tredje iiskruf utan ända«, som medelst en säker 
tapp, hvilken förut en gång för alla är injusterad vinkelrätt 



*} Idéen att begagna en sådan hjelpspegel vid krisUllens injustering 
tillhör som bekant Kdpfeb. (Se dess Preisscbrift fiber genane 
Mestang der Winkel an Krystallen. Berlin 1825, sid. 39.) 



— 164 — 

emot den lilla svarta spegeln, vrider krystallen till dess mirms 
bild åter inträffar på bårkoraaet. Under detta sednare plans 
injustering rubbas alltså det fOrra planet icke det ringaste ur 
sitt med spegeln parallela läge, och man har således medelst 
denna inrSittning undvikit den vanliga olägenheten att rubba 
det redan injusterade planet, då man vill injustera det andra. 
Tidsbesparing, synnerligast nttr krystallerna firo mycket smi, 
ar således hufvudandamålet med denna justerings inrättning. 
For att injustera kristallens kant så att den så nära som 
möjligt blifver en fortsättning af instrumentets axel, tjena tväone 
sins emellan vinkelräta slider och ett extraglas å tuber, lika 
som på MiTsaiBauGHs Gonyometer. 

For atl undvika den parallax, som vanligen uppkommer 
derigenom att kristallens kant ej coinciderar med instrumeatets 
horizontela axel, ehuru parallel dermed, tjenar den ena af de 
fbrr omnämnde tuberna, genom h vilken ljuset Ar gå innan det 
kommer till krystallen. Denna tub bar antingen tvänne eller 
enklare ett enda glas, hvars principal fokaldistans ttr lika med 
glasets afstånd från miren, som är fo£itad å ettfenster. Häri* 
genom undviker man alltså nämnde parallax, hvarjemte deo 
fordden bibehålles att fä begagna dagsljuset, som inkommer 
genom fönstret *). 

Den andra tuben eller den som upptager det reflekterade 
ljuset grundar sig på följande iakttagelser, som jag redan om- 
nämnt i K. Akademiens Handl. 1840, s. 495. Då paralMt 
ljus reflekteras från en mycket liten yta kommer, som be- 
kant, så mycket mindre deraf, i Ögat som planets projektioo 
mot ögat är mindre än pupillens area. Då krystallplanet så- 
ledes är mycket litet, kommer alltför obetydligt ljus i ögat, 
ibr att miren kan ses tydligt efter reflexionen. Detsamma in- 



*) Idéen att erhålla parallelt ljus från miren tillhör som bekant 
RooBUO, (K. Akad. Handl. 1826, s. 218) men bana mirevareU 
hårkerfli, insatt i en taå» på sjelfva instramentet , i fiscosafdet 
kottvaxa glas, htarigcooai Jjuset |iaaaerade innan dal Um iiU 
krystalleo. 



— 165 — 

trilffar alVen med sfidane slOrre kristailer hviUsas ytor, 80111 
ofta ar händelsen, bestä af matla delar med httr och der 
strödda mycket smfl, for Ögat ofta ofttskiljbaFa reflekterande 
planer. For att nu (ft en tydlig bild reflekterad frän ett sådant 
litet pian, placeras ett passande konvext glas mdlan kristaHen 
och agåi på del afatånd från krystallen att den yttersta re«- 
flekterade Ijosstrålen efter brytningen råkar pupillens ytterkant. 
I focus af detta glas åt Ögat till, sitter ett hårkors, hvilket 
mao betraktar antingen oroeflelbarligen med blotta Ögat eller 
medelst en svag lupp. For små eller mindre glansande ytor 
begagnas således en förminskande tub, fOr något stOrre eller 
mera glansande , en tub som hvarken fonninskar eller förstorar, 
och slutligen fOr mycket stora od) glansande ytor en tub som 
förstorar. 

Hvad slutligen beträffar vinkelns uppmätning sker detta, 
medelst multiplikation, på vanligt sUtu På ifrågavarande 
gooyometer afläsas medelst 2:ne nonier omedel barligen 20 
sekuDder. 

Utom till matning af krystallernas vinklar, eroar Hr W. 
aovaoda densamma till diverse optiska (brsok , och ar den med 
hehOriga tiltagg särdeles passande till åtskilliga polarisations- 
fi^rsök afvensom tiH profning af parallelismen bos glas enligt 
Outunos metod. 

Det forevista instrumentet ar forfhrdigadt af K. Akade«- 
miens Instramentmakare Hr Löjtnant- Mekanicus Littkan. 



5. Något om bommUgkrut och dermed beåläg- 
tode åmnen. — Hr L Svahbbig meddelade Akademien derom 
Mjande i anledning af några forsok, hvilka af honom gemen- 
«imt med Hr C. Staaf biifvit aostftUda : 

Den massa af skiljaktiga uppgifter , hvilka under de sed- 
Bare månaderna biifvit i de vetenskapliga jouroalema offent* 
liggjorda om bomollsknitet, hafva stundom varit aå stridaoda 
^mo( iivarandra, att man haft foga säkerhet (br att gOra sig 



~ 166 — 

ett på fasta grunder fotadt begrepp om kemiska sammanssu- 
ningen af detta utaf Schonbhii forst upptäckta ämne. Egen- 
skapen af att med våldsamhet explodera angifver ensamt ej en 
tillräckligt säker karakter på detta ämnes renhet, och ett rent 
preparat, utan mekanisk inblandning af bomull, kunde ej anses 
vara under experimentell behandUng, innan man förskaffat sig 
ett sådant, som vid behandling med salpetersvafvelsyra ekat 
så mycket i vigt, att det ej vid ny behandling tilltog ytter- 
ligare. Uppgifterna äfven uti detta hänseende äro temligen 
varierande och härleda sig sannolikt deraf , att den under for- 
sOk varande bomullen fOrut icke blifvit med alkali och salt- 
syra befriad ifrån de deruti läsliga ämnen , hvarfOre man afveo, 
uti ganska goda kemiska afhandlingar uti ifrågavarande del^ 
finner uppgifvet att denna vigtstilldkning ej uppgår till mera 
än 69 proc. (Snsr och HsivGKBa) under det att den, enligt 
våra fbrsok, for bomullen beldper sig till 76.45 till folje af 
mångfaldiga fOrsOk , hvilka sins emellan ej afvika ifrån medium 
med mera än 0.3 af en procent. Frågan huruvida en sal- 
petersyrlighetshaltig salpetersvafvelsyra skulle på bomullen in- 
verka olika med en ren syra, har ej bekräftat sig af våra 
sednare fOrsck y åtminstone i så fall att bomullen antagit eo lika 
vigtstillokning uti en deraf förorenad syra, som uti en fullt 
ren,' ehuruväl den i sådant fall erfordrat en längre tid att 
dermed behandlar. Härmed må dock ej vara sagdt att ju 
icke andra flmnen, hvilka behandlas med denna salpetersvaf- 
velsyra, kunna af en syrlighetsfororening förhålla sig annor- 
lunda än bomullen, men denna undersökning, som kastar frå- 
gan in på ett annat gebit, må utgOra ett ämne fOr sig, och 
for närvarande vela vi ej härom meddela annat än några 
zifferuppgifter om den procentiska sammansättningen af de 
exploderande salpetersyrade föreningar, hvilka hafva liguin- 
artade beståndsdelar till basis. Ännn en omständighet, som 
kunnat förorsaka de skiljaktiga uppgifterna har kunnat vara 
den, att man måhända stundom ej analyserat nyss beredt 

bom- 



— t61 — 

bomnliakrttl, utan ett sådant, som Uifvit förvarad t en längre 
lid samt sålunda förlorat en del af sin syra, h vilket för en 
del af dessa kroppar är händelsen. 

Följande analyser af bomullskrutet hafva af oss blifvit 
gjorda. Vigtstillökningen vid beredning af detta krut har varit 
den bär ofvan af oss angifna =: 76.45 proc Krutet har blifvit 
torkadt vid +4 00* C före invägning till analys, och efter sam- 
manrifiiiDg med kopparoxid , och särskilt torde vi få omnämna , 
att krutet vid sammanrifning med kopparoxiden icke fuktades 
med eter, emedan vi ansSgo oss böra på allt sätt undvika att 
utsätta det för inverkan af sådana kroppar, hvarom fråga kan 
uppstå, huruvida det ej, åtminstone under luftens tillträde, 
partielt blifvit forändradu Det analyserade krutet var nyss 
teedt. 

A. 0.615 gr. bomullskrut hafva vid förbränning med kop-- 
paroxid gifvit 0.6231 gr. kolsyra och 0.1523 gr. vatten. 

B. 0.640 gr. förbrändes och gåfvo 0.6145 gr. C och 0.1575 
gr. B. 

C 0.619 gr. af samma ämne lemnade vid förbränning 
0.S99 gr. C och 0.147 gr. H. 

D. 0.52O8 gr. bomullskrut hafva uti den af Wallmark 
konstruerade gasometern *) lemnat 249,8 cubikcentimeter kol- 
syra och 57 ^-^-^.€8 qväfve reducerade till O* C temperatur och 
760 millimeters barometerhöjd. 

E. 0.5303 gr. af samma ämne lemnade 58<^*^-"*.80 qväfve 
efter reduktion till 0"C. och TOO"» barometerhöjd. 

F. 0.6O37 gr. krut lemnade vid förbränning 0.5448 gr. 
C och 0.147 gr. H, 

*] Decna gasmStningsapporBt) som är aArdelee passande för en 
mängd olika kemiska försök, skall sannolikt snart tillvinna sig 
tllmftn appmflrksambet, ocb vi förmoda att ingen kemist, som 
gjort försök med den och sett huru mflstare man sjelf ftr af 
f<(rsdkets fortgång, skall gerna sakna den uti sitt laboratorium, 
så mycket mera, som den tillika år tjenlig till en mflngd af 
skiljaktiga försök, hvartill eljest olika konstruerade instramenter 
ansetts vara behöfliga. 

Ofvtrs. af Kongi. Fet.-Jkad. Förh, Jrg, 4- iV.-o. tf. ^ 



— 168 — 

G. 0.569 gr. förbrändes oeh gåfvo O.sti gr. C ant 

0.1465 gr. H. 

Beräknas dessa data i procent så tit man 

A. B. C D. E. F. G 

Kol . . 87.667 iGjrn 46^23 io.870 24.641 hml 

Väte . *.748 2.169 8.633 2.702 Ui 

Qvafve < 3.980 13.990 

Medium emellan alla dessa forsok är 

Kol 25.890 

Väte .... 2.622 
Qvafve . . . 13.985 

Syre .... 57.503 

100.000 

D;1 emellertid fbrsoken F och G gifvit eo med 2 procedf 
afvikando kolhalt ifrån de ofriga, så anse vi, att dessa for-' 
s(tk ej tora medtagas i ett medium, emedan sannolikt i&?^ 
kol , under form af koloxid blifvit under fOrbränningeo utkastad 
utur (brbranningsröret , hvarfOre vi anfort dessa fOrsOk^ariD^a 
annan orsak än den, att dylika forsok utan anmärkning bli^Tt 
unfbrda af andra samt medium deraf draget. Utesluta vi åter 
dessa från all voteringsratt , så blir det funna medium 

Kol 26.544 

VÄt6 .... 2^17 

Qväfve . . . 13.985 
Syre .... 56.S64 

lOOxxn. 

Beräkna vi från dessa torsok bomullskrutets samman 
sättning, så finna vi, att den närmast instämmer med den enkl 
formeln C^H^N^O^^srC^IP^O^^+SN, samt att således denna för 
ening uppkommit derigenom, att 5 atomer vatten utgått ifri 
lignin och 5 atomer satpetersyra i deras ställe ingått. Ti 
grund for denna formel hafva vi antagit, att lika atomer vätte 



' » I 



r 

] 



^^- *-' 



— 169 ~ 

Uifvit utbytta uti iignin emot salpetersyra, samt tillika stödt 
oflB pft MuLDBfts formel på lignin, bvilken, sfi vidt åtminstone 
ännu ar kandt, ej kan substitueras af någon bättre, ehuruvål 
man for ingen del kan obetingadt antaga den, då den kropp' 
hvilkea vi kalla Itgnin ganska val, till ft)lje af de negativa 
karakterer , hvarunder den llnnu Hr kand , kan vara en bland- 
ning af tv«nne skiljaktiga Hmnen. Beraknadt efter denna formel 
skulle ligninkrutet vara saminansatt proeentiskt af 

Kol 26^7 

väte • • • • XvooS 

Qvafve ... 44.979 ^< 

Syre . • . . 59.532 ^:- 

4 00.000. I r. 

De skal, som likval tala fbr att ligninkrutet ej repre-K;?' ; / 

senteras af denna enkla formel stödja sig hufvudsakligen 
derpå, 4:o att bomulln, efter denna formel, vid dess för- 
vandling till en fullmattad exploderande kropp ej kan an- 
taga en större vigtstillökning an 67.5 proc. af dess ursprung- 
liga vigt, under det att den dock, sedan den blifvit på det 
nogaste befriad från främmande ämnen, dervid får en vigts- 
tillökning af 76.5 proc, samt det dessutom alltid har en större 
sannolikhet för sig , att någon ringa qvantitet bomull vid dess 
förvandling till krut skall af salpetersvafvelsyran förläras under 
en inverkan af flera timmar, än att den skall vara, äFven 

utan värmes inverkan fullkomligt oåtkomlig fbr tvenne när- 

••• ..• 

varande så starka syror som S och N, i synnerhet då båda 

dessa syror, vid en ej särdeles hög värme lösa och destruera 
den salpetersyrade föreningen; 2:o att denna vigtstillökning ej 
bör någonsin kunna öfverakrida den theoretiska gränsen , förut- 
satt att uttvättning af syrorna egt rum, men väl understiga 
den, då lätt nog en ringa qvantitet icke metamorfoserad bomull 
kan vid hvarje beredning af bomullskrut anses vara för handen; 
3:o emedan qväfhalten, beroende af fuUmättad förening, ej 
gerna vid analysen bör utfalla större än dess beräknade halt, 
och sådana qväfbestämmelser, hvarest den procentiska varia- 



— 470 ~ 

tionen uppgått till \ procent icke alls böra ffi votera uti ato- 
mistiska bestämningssättet af en kropp, hvaruti qvafvets in- 
gående utgOr en så väsendUig omstfindigbet. 

Obetingadt kunna vi sålunda icke antaga den föreslagna 
formeln, emedan den icke nöjaktigt förklarar på en och 
samma gång så val det analytiska resultatet som vigtstillok- 
ningen vid bomulls åverkan , af salpetersvafvelsyra, och vi säsom 
hufvudsak i^ta oss vid denna vigtstillokning, på sitt sätt en 
mättningscapacitet fOr denna förening, sedan vi på det sorg- 
falligaste gjort oss förvissade om all fri syras fullkomliga ut- 
.tvättning, och derföre kunna försäkra, att allt dylikt krut, som 
ej ernått denna vigtstillökning , icke blifvit fullkomligt behand- 
ladt med syra. Frågan är nemligen i vetenskapens närvarande 
läge ej att inom kacherade förhängen undandölja ett till för- 
klaring svårare framstående fenomen, utan fastmer att erkänna 
det haltande och bristfälliga , som uti dess ännu utredda skick 
kan finnas för handen. Att för närvarande framlägga det ra- 
tionella förloppet vid hithörande process, anse vi icke vara 
hvarken af oss eller af någon ännu till fullo gjordt , och tro att 
möjligtvis frågan fullständigare först kan redas sedan lignin 
ifrån andra håll förut bUfvit undersökt, eller sedan andra, 
mera till deras sammansättning kända och studerade ämnen, 
såsom stärkelse och flera sockerarter blifvit under likartade 
omständigheter som bomulln studerade, hvilket vi äfven, bvad 
de sednare kroppame beträffar, redan börjat att göra. 

Af andra ligninartade exploderande kroppar hafva vi ana- 
lytiskt undersökt de föreningar, hvilka fås genom salpeter- 
svafvelsyras inverkan på lin och råghalm , hvilka båda ämnen 
förut blifvit behandlade med alkali och saltsyra. Dervid hafva 
vi funnit, att 0.5135 gr. nyss beredt linkrut lemnat 0.4953 gr. C 
och 0.124 gr. H. Ett af råghalm beredt krut har med för- 
bränning af 0.6766 gr. lemnat 0.659 gr. C och 0.1565 gr. H. 
Detta svarar procentiskt emot 

lin rSghalm. 

'Kol ... . f 6.338 16.597 

Väte . . . 2.677 2.564 



— 171 — 

och atvisar , ehuruvUl nägoo bestämmelse icke blifvit pä qvär- 
halten gjord, att elementeraa uti det af dessa ämnen beredda 
exploderande amoet, inga i samma torhållande som uti bom- 
ullskniteC Likväl anse vi oss böra omnämna, att vi upp- 
märksammat i sä måtto en skillnad emellan det af bomull 
och lin eller halm beredda krutet, att det förra , äfven efter 
Oera månaders förvaring icke förlorat märkbart af sin explo- 
derande kraft (analytiskt har det gamla ej blifvit undersökt), 
under det att lin- och halmkrutet, likasom det, hvilket blifvit 
beredt af sågspån och några andra ämnen, hvilka vi nedan- 
fOre tabellariskt skola omnämna, legat mycket af sig samt 
förbrinna med vida mindre hastighet Det ser häraf ut, såsom 
skulle ligninkrotet , för ett möjligt praktiskt bruk, ej kunna 
koQima att af alla ämnen med fördel beredas till längre tids 
fbrvaring och magasinering, så vida icke denna sednare om- 
ständighet kan förekommas förmedelst hård packning och för- 
varing i slutet och något fuktigt tillstånd, emedan vi affler- 
Talldiga försök öfvertygat oss, att det icke af vatten under 
oågra månader väsendtligen förändras. 

Sedan det af anförda försök visat sig, att ligninkrutct 
innehåller 26.544 proc. kol samt 2.517 proc. väte, må vi här 
nämna något om vissa andra salpetersyrade organiska förenin- 
gar, hvilka i så måtto stå i samband med ligninkrutet , som 
de blifvit beredda af ämnen, hvaruti väte och syre stå till 
hvarandra uti förhållande af att bilda vatten, samt dessutom 
explodera med samma våldsamhet som de af ligninartade be- 
ståndsdelar beredda krutarterna. Af dessa hafva dock ännu 
ganska få blifvit af oss undersökta och denna undersökning 
har hittills blott haft afseende på de ingående qvantiteterna af 
kol och väte. Sålunda hafva vi funnit, att mjölksockerkrut 
vid tvenne förbränningsförsök lemnat följande resultater, neml. 
04053 gr. af en materia, vid hvars beredning erhållits 21.5 
proc. mjölksockerkrut af 100 delar mjölksocker hafva lemnat 
Ö3643 gr. C och 0.094 gr. Il; samt 0.6841 gr. af en materia, 
då 37.6 proc. mjölksockerkrut erhåUits af 100 delar mjölk- 



— 47» — 

socker liafva lemnat 0.6121 gr. C och 0.1516 gr. H. Dessa tal 
svara emot de procentiska qvaatiteierna af 

Kol £4.545 24432 

Väte .... 2.571 2.460 

och utvisa, att sammansättningen af mjolksockerkrutet ej är 
beroende af den erhållna qvantiteten produkt vid dess bered- 
ning, samt tillika, att denna krutart karakteriseras af en mindre 
ingående halt af kol än ligninkrutet, samt sannolikt är af samniu 
sammansättning med stärkelsekrutet, hvilket, äfvenledes ana- 
lyseradt på samma beståndsdelar af en materia då 176 delar 
stärkelsekrut erhållits af 100 delar stärkelse, vid fOrbränniDg 
af 0.7d38 gr. materia lemnat 0.7075 gr. C samt 0.1975 gr. H, 
svarande procentiskt emot 

Kol 24.337 

Väte .... 2.758 

Vi begagna tillfället att samtidigt med dessa ämnen an- 
föra en likaledes blott partiell analys af ännu ett annat krut, 
beredt genom sammanrifning i 2 timmar af mannasocker med 
salpeters vafvelsy ra , h varvid 138 delar mannasockerkrut er- 
hållits af 100 delar mannasocker, samt af intresse derigenom, 
att det således är beredt af ett ämne, som sjelft icke inne- 
håller de ingående elementerna af väte och syre i förhål- 
lande af att bilda vatten såsom varande sammansatt enligt for- 
meln C*H'0*, samt sålunda antydande sannolikheten af att någon 
koppling uti mannasockret måste vara fOr handen, gemensam 
med någon uti lignin, på hvars bekostnad krutbildningen för- 
siggår. Mannasockerkrutet skiljer sig dessutom betydligt ifrån 
de andra krutarterna derigenom att det innehåller vida mindre 
kol än de Ofriga hittills undersökta. Vid förbränning af 0.5775 
gr. mannasockerkrut hafva vi erhållit 0.4228 gr. C och 0.107 
gr. H ; samt vid förbränning af 0.6228 gr. erhållit 0.4338 gr. C 
och 0.1215 gr. H, svarande procentiskt emot 

Kol .... 19.854 19.007 

Väte .... t.054 2.163 



473 — 



Slatligen torde det tillåtas oss att anfOra resultaterna a£ 
några forsok , hvilka blifvit gjorda fOr att efterse huru mycket 
exploderande ämne erhålles vid behandling af diverse ämnen 
med salpetersvafvebyra. 



100 d^u af iMdan- 
Mieode imoeo. 

SagMpSD af al 
Morlet trid 
Tallbarr 

Ekisr 

Bö ChIrdTalls) 
Un 



jfUftulm 
Mom 

Ull af Bomba k ort- 

I eotalis 

Pappertlamp 
Hrettitäri^lsc 



} 



Polatiimjöl 



uammi arabicum 
K5r9oc\er 



Fdnit behaod- 
lada med 

kfHlat. 

d:o 
d:o 
d:o 
d:o 
d:o 
d:o 
åao 



hafva lemoat 

ocdanatåeode 

delar ezpro* 

daraode ioioe. 

99.8 

67.49 

90.7 
85.1 

14a 

lG9.a 

132 

165 



175.3 

174 

176.7 

175.8 

176 

175.8 

175.8 

168.0 
170.9 

177.* 

176.8 

179.5 

179.1 

172 

167.8 

173.3 

165.4 

142.4 

73.6 

82.4 

105.7 

80.1 



exploaioDskrafteo la. m. 

Gantka god. 

God. 

Sämre än sigspSn. 

Sam ro* 
Dålig. 

Myciet god. 
God. 
Dålig. 

K Sämre, och slipper laU 
sin syra. 

fNågorlunda » förlorar 
I snart syran. 



Då den behandlades med 
frisk syra. 



Då den behandlades med 
en syreblandningsom 
förut Ta rit begag- 
nad. 



Vid beredning med frisk 
syra. 



Beredd medelst förot an- 
vänd syra. Alla slär- 
kelsekrutsor terna ex- 
ploderade utmärkt 
godl. 

God. 
i Frisk syra. 

»Förut använd syra. 



— <74 — 



loo dcUr af DedaO' 
ståcucifl imoeu. 

Drufsocier 



föral beliaiid- 

ImI« ned ka- 

lil«t. 



Mannasocker 



Mjölksocker 



h»h» lemoat 
ncdamtåeoda 
delar ezplo* 

deraode inaei 

50 
59.8 

12.6 

31 

111.16 
115.8 

138 

100 
93.5 

137.27 

45.6 
37.8 
22.9 
21.a 
22.7 

149 



explasiooakrafteii m. m. 

Frisk Bjra. 
AoTand syra. 

Frisk syra. 



Förut använd syra. 



Frisk syra. 



Förut begagnad syra. 



Papper och lianetyg hafva gifvit ett sämre krut, somläU 
förlorar sin syra. 

De olika qvantiteter salpetersy rad förening, som vid skilj- 
aktiga fOrsök erhållits vid sockerarternas behandling mod sal- 
pelersvafvelsyra äro s&rdeles i Ögonen fallande, och måste till en 
del bero på dessa Sronens löslighet i vatten, hvarvid, fbrat 
något af den exploderande kroppen, tillika bildar en mängd 
andra föreningar. 

Hvad en stor del af dessa föreningar beträffar , må såsom 
en särdeles egenhet anmärkas den benägenhet de stundom 
hafva att så väl i luften som i täppt kärl förlora sin syra, 
hvilken är fOr en och samma kropp stundom stOrre, stundom 
mindre, utan att det varit oss mojligt att ännu kunna an- 
gifva under hvilka skiljaktiga omständigheter vid beredningen 
eller fOrvaringen de olika forhållanderna företrädesvis framstått 
Då dessa salpetersyrade föreningar bevaras under vatten tyckas 
de dock i allmänhet bibehålla sig bättre. 



— 175 — 

4. Midacosoölogi. — Hr Lotén anfbrde: Vid Kongl 
Akademiens sammankoinster den 43 Maj och 40 Juni torlidet 
ir (ramlade jag en förteckning Ofver de dittills vid den nor- 
diska halibns vestra kust funna mollusker *). Dess närmaste 
sjdte var att vinna en möjligast noggrann artkritik, men den 
systematiska uppställningen, i en sådan skrift af underordnad 
TJgt, kom likval att i några fall förete afvikelser från den 
SnDU vanligen begagnade, hvilka antingen endast antyddes 
^oom slagteoas fOljd, eller blott med (ä ord förklarades. 
Det ar några anmärkningar öfver Moluskemas systematik, 
ärdeles med afseende på en hittills sällan begagnad karakter, 
iQDgans beväpning , som jag denna gång anhåller att (å meddela. 
Ur denna klass har man på sednare tider aflagsnat Cir- 
ripeåierna, och hvad vi numera veta om Ascidiernas utveck- 
ling berättigar ej att räkna dem till MoUuskerna. Sålunda 
renad och begränsad framställer denna afdelning af djurriket 
två stora grupper, Acephala med Brachiopoda , och Cephalo- 
pbora. Hos de förra är manteln mer eller mindre klufven, 
och skalet deladt i tvenne motsvarande hälfter ; ögonen , der 
de aro iakttagna , äro mycket talrika , den lob som bär dem 
är sammanväxt med manteln , och munnen är ett svalg utan 
lakar eller tunga. Hos Cephalophora är manteln sluten, eller 
blott till en ringa del öppen , dess skal bildar en kägla , än 
i^plattad, än utdragen, (^onen äro två, och den lob som 
hlr dem är fri från manteln , och förenad med de tegumenter 
s<wa bilda hufvudet, hvilket oftast är försedt med två vi- 
brakler, och med en munnkavitet, som framför svalget inne- 
shiter en beväpnad tunga och stundom käkar. Dessa djur äro 
Cephalopoder, Pteropoder och Gastropoder. 

Pteropodema, som i vissa afseenden synas förhålla sig 
^iO Brachiopoda som Gastropoda till Acephala, äro ännu icke 
med Önskad noggrannhet undersökta, isynnerhet med aEseende 



*) Öfversigt af K. Yetensk. Akademiens Förhandlingar, 1846, p. 135, 
183; Index MoUascorum etc. 



— 176 - 

på utveckiingeD, som för rätta fOrstäodet af en (i^trtyp är af 
så stor vigt De tvenne arter jag sett lefvaode iakttogos un- 
der onostSndigheter, som ej medgåfvo fullföljda undersokmngar. 
Jag måste derfore lemoa denna ordning åsido, och hålla mig 
vid de Ofriga tvenne, hvilka synas mig ftSrete några vigtiga 
Ofvereosstämmelser. 

Manteln, hos båda sluten, bar ett enkelt eller endast 
på tvären, såsom hos Chiton, deladt skal, som, utbildadt, ar 
koniskt och vridet i en kortare eller längre spiral, hvilkens om- 
gångar hos Cephalopoda vanligen ligga i en och samma plan, 
men hos Gastropoda oftast snedt foIja hvarandra efter en li- 
nea, som bildar vinkel med stOrsta omgångens plan. Skalets 
spets är, vid denna vridning i spiral, riktad framåt hos Cepha- 
lopoda Tetrabranchiata , utddda och lefvande, bland Dibrao- 
chiata endast hos Argonauta, och bland Gastropoda hos Patella, 
men bakåt hos Spirola och de flesta ofriga Dibranchiata , samt 
hos stdrsta antalet Gastropoder. 

Under djurets bals ligger ett muskulöst org^n, som 
dels omsluter densamma ofvantill, dels tvister sig vid manteln, 
och bakåt vid skalets inre yta. Det är rörelseorganet, som, 
bland Cephalopoda, hos Dibranchia terna är slutet till ett rör, 
vid hvars contractioner djuret glider fram på den samman- 
pressade vattenpelaren, men bos Tetrabranchia terna är öppet 
och bredt, och, som det vill synas, ämnadt att geöom böj- 
ningen af sin yta såsom ett styre bestämma rörelsernas rikt- 
ning. I båda dessa former visar det på den undra ytan en 
egen, mindre, till någon del fri lob eller klaff. Hos Ga- 
stropoderna ger denna lob sin närvaro tillkänna genom en 
sällan saknad fåra på främre ändan af foten ^ och det är 
måhända just denna del af organet som hos dem är utbildad 
till krypsåla, medan fotens öfre del omsluter djurets hals och 
bakåt afgifver en häftmuskel till columella. Hos Gastropoda 
framträder dessutom en särskilt del af foten, som jag kallat 
lobus operculigerus och som, stundom i hög grad utvecklad 
t. ex. hos Atlanta ^ stundom ganska liten , på sin medlorsta del 



— 477 — 

aboodrar byssustrådaroa , som hflr foreoas (ill ea skifva och 
bilda opercalum, medan sidodelaroa fltaodom utveckla sig till 
cirri, aäsom hos fibra af Turbiuea, eller, sflsom hos Natica, 
till eo vid och tanjelig hiaoa, som kan omsluta hela snäckan. 
— Hos Clio och vissa andra Pteropoder synas de fenlika pa-* 
riga rOrelseoi^anerna vara uppkomna genom utbildning af foten. 

Httfvudet fbr^er hos Cephalopoderna ett stort velum, 
som under djurets hela lefhad utgör elt kraftigt verktyg fdr 
au fatta rofvet eller for stallflyttningen. Till det förra än- 
damålet ar det hufvudsakligeo egnadt hos Dtbraacbiata , der 
det ar bildadt af fttta strfiligt ställda, till större eller miodre 
del genom hinnor förenade muskulösa armar, på inre sidan 
bärande rader af baftorganer, sugkoppar eller hakar. Under 
formen af cinri uppträda dessa organer hos Tetrabranchiater- 
oa, men ej sä mycket egnade att gripa rof, som att, i stort 
antal och i concentriskt ställda rader ordnade pä veli vida 
yta, utsträckas ur sina skidor, och genom hastiga slag fram- 
drifva djuret, som, efter behag buret af den till en stor del 
gasfyllda snSckan, mäste sväfva i vattnet, och sannolikt icke 
har Dibranchiaternas förmäga af raka, snabba rörelser. Det 
är med denna organisation Cepbalopod-typen först upptrader i 
de äldsta perioderna af naturens historia, och det ar utan 
Ivifvel anmarkningsvardt, att denna form af velum, dess an* 
vsindning som rörelseorgan, fotens bildning, ooh, som det 
oästao vill synas, saknaden af vibrakler, stä i en be- 
stämd analogi med det larvtillstånd, som nyare iaktta- 
gelser visa vara genomgående troligen hos alla verkliga 
vatten-gastropoder, och som, enligt hvad jag vågar sluta af 
egen iakttagelse^, afven gäller för Åcephala, bland hvilka 
likväl, likasom hos Crustacea decapoda, några sötvattens- 
arter göra undantag. Under detta larvtillstånd, då Gastro- 
poderoa ännu aro pulslösa, oftast blinda och utan tentakler**}, 



*)Orversigt af K. Vet. Akad. Förbandi. 1844, p. 52. 
**) I c. ocb Vet. Akad. HandliOBar 1839, 227, i. 2. 



— 178 — 

men alltid försedda med en snäcka , bär hufvudel ett i tvenne 
lober deladt velum, hvars ränder äro besatta med svängande 
cirri, som med hastigt förnyade slag drifva djuret omkring, 
under det foten, med sitt operculum, är vid rOrelsen verksam 
blott såsom styre. Sä snart ögon, vibrakler och hjerta äro 
utbildade, försvinner velum eller qvarstär overksamt, foten 
blir kryporgan, och hos minga försvinner sjelfva snäckan, så- 
som hos Gymnobranchia, eller tar en ny rigtning i sin vrid- 
ning, såsom hos Turbonilla, Tylodina. Gastropodernas utveck- 
ling är således en partielt tillbakagående metamorphos, Cepba- 
lopodernas — åtminstone hos honkönet — en framåtskridande. 

Under Ögonen uppkomma, hos ganska många af Cepha- 
lopoda dibranchiata ett par vibrakler, som utgå mellan tredje 
och Qerde armparet, och icke tillhora velum. De bära i 
ändan ett antal sugvårtor eller hakar. Hos Gastropodema 
återfinnas dessa organer under åtskilliga former, och synas 
uppkomma, der ommatophor-loben ännu, såsom hos Trochina, 
icke är fullkomligt sammansmält med hufvudet, under den- 
samma. Hos några äro de betäckta med cilierade upphöjda 
ränder, såsom hos Doridea, eller med fina papiller såsom hos 
flera af Trochina *) , eller bära de i spetsen några orOrliga 
borstlika utskott, såsom hos ungar af Turbinea **), eller hafva 
de nära spetsen en ansvällning besatt med starkt svängande 
cirri , såsom hos Turbonilla ***). 

Dessa homologier, som jag i Index Molluscorum blott i 
korthet antydt, har jag här sokt förtydliga genom några 
teckningar på Tab. 2, näml. fig. 1, en Sepia, från sidan, for 
att vLsa fotens läge; fig. 2, ett velum och vibraklerna af en 
Sepia sedda framifrån, att jemfora med fig. 3, en Rissoa, 
som ännu har qvar sitt velum, ehuru den lått ögon och vi- 



*} Se Vet. Akad. Handl. 1839 t. 2, fig. 18, Quoi i Yoy. de rAstro- 

labe t. 63 — 63. 
♦*)Tab. 2 Gg. 3. 
) Öfversigt af Vet. Akad. Förbandi. 1845 L 1, f. 7. 



*** 



— 479 — 

brakler och foten nästan är utbildöd till kryporgan; och fig. 
i, en NauUlos efter Owims och Valbrciiiimss figurer tecknad 
sådan den kan förmodas visa sig nflr den simmar, att jem- 
fora med fig. 5, ungen af en ^lis. Figurerna 3 och 5 
äro lånade ur en afhandling af mig i Yetensk. Akademiens 
Handlingar 4839 t 2, f. 48 och 22. 

Men det gifves en karakter, som med en alldeles afgjord enhet 
genomgår både Cephalopodernas, Pteropodernas och Gastropoder- 
oas ordningar, medan den saknas hos Åcephala och Brachiopoda, 
och denna ar munhålans byggnad, särdeles det organ man, ehuru 
mähända något oegentligt, kallat tungan. Detta organs hårda 
beväpning, hvilken Aristotblbs säkert icke afeer dä han talar 
om Sniglarnes tänder, och förmodligen menar käkarna, eller 
om tungan hos Buccinum, såsom han benämner detta djurs 
långa, i-etractila rostrum, har af flere författare blifvit be- 
skrifven hos ett antal arter, af jSavigkt i det stora verket 
ofver Egypten, af Pou, af Cuvibr hos Buccinum undatum 
m. fl., af QuoT och Gaimard hos 25 arter, men ytterst fly g- 
tigt, af OsLBR, af TaosGHBL förträffligt hos flera land- och 
sötvattens- fclotdjur och hos Ampullaria, af Quatrbfagbs hos 
några Gymnobranchier, af Hakgogk och Emblbton inom samma 
ordning, med en god undersökning Ofver mekanismen för tun- 
gans rörelser hos Aeolis, och den Ofverraskande upptäckten, 
att det härda ämnet i beväpningen är kiseljord, af Lbbbrt 
med mikro-anatomiska iakttagelser, och af Hangogk hos 
Buccinum undatum. Bland dessa författare har, så vidt jag 
vet, Troschel ensam i tungbeväpningens form sett en karak- 
ter fOr slägten eller familjer, och det är äfven under denna 
synpunkt jag här vill framställa den, för att med det visser- 
ligen ringa material som står mig till buds, söka att besvara 
frågan, om också inom denna djurklass ordningens, familjens 
och slägtets, eller till och med artens egendomlighet utpräglar 
sig med samma bestämdhet som inom de öfriga djurklas- 
serna, i de organer, som i munnen äro ämnade att upptaga 



och sönderdela födan, i hvilket fall det också skulle blifva 
möjligt att af endast dessa fina, men ej sä Isitt forstorbara 
delar, hos både lefrande och utddda former sluta tili bygg- 
naden af djurens förlorade mjuka delar. 

Tungan, en mer eller mindre uppstående del af munhå- 
lans nedre yta, mellan på sidoväggarna belägna, med mer 
eller mindre mjuka hornartade papiller betackta karunkler, 
består af en af muskler och brosk sammansatt apparat, of- 
ver bvilken är spänd en hornartad skifva, belaggd med 
hårda tänder och hakar af kiseljord. Den främre ändan 
af denna membrana lingualis är blottad och bojd nedåt och 
bakåt, men den bakre till stOrre eller mindre del innesluten 
i en slida, hvars botten innehåller den matrix, ur hvilkeo 
hinnan med dess beväpning alltjemt nybildas medan den fram- 
till afnotes. Genom muskelapparatens spel skjutes den framåt 
utom munOppningen och dragés åter in, hvarvid hakarna på 
dess yta gripa rofvet och sönderslita det, eller i vissa fall 
måhända deri ingjuta något giftigt ämne. Till formen är 
tunghinnan antingen kort och bred, och då nästan alltid hel 
och hållen belägen inom munhålan, eller den är lång och 
bandlik, och är då med sin bakre del stundom till största 
delen utstjelpt ur densamma inåt kroppshålan i inelfvornas 
mdlanrum. I båda dessa fall består tunghinnans beväpning 
af ett stort antal tänder och hakar, ordnade i en lång följd 
af tvär-^rader. Med undantag af de främsta, som äro för- 
slitna, och de bakersta, som äro under bildning, likna de 
olika radernas tänder till formen h varandra fullkomligt, — jag 
vet ännu blott ett undantag, Eledone cirrosa, der h varannan 
rad är Ofverensstämmande, men två hvarannan följande något 
olika. Man behöfver derföre beskrifva och afteckna endast en 
tvärrad för att gifva begrepp om dem alla. 

Hvarje rad är delad, efter tungans längd, genom en 
mer eller mindre utmärkt medellinea, som bildar en rhachis 
mellan de två motsvarande sidorna , dem jag vill kalla pleura?. 



-^ 181 — 

Bhaehis b&r merflndeto ea eller flera Ulnder, detites, men ar 
siandom alldeles obevXpaad , och endafii en mkM linea mellan 
pleone, hvilka ytterst Mkm aro obeTfilpnade, utan fiHelan 
alltid farsedda, på b varje sida, med en eller flera eller gan- 
ska tnåaga bakar, uncini, hvilka pfl omse sidor om rliachis 
rikta sig emot denna eller ifrån densamma. — Utanfor pleurte 
li^r stQodom på b varje sida en limbos, oftast naken, n&- 
gongång belagd med plåtar. 

Tänderna och hakarne ftro vanligen nägot genomskinliga, 
med någon dragning åt brant eller galt, endast Patelia och 
Cbiton gOra häri undantag, i det de hafva hakarnes buf- 
vaden af ett svart, ogenomskinligt ttmne, som lätt aflöser sig 
frän baseklelen. Den snedhet, som hos Gastropoderna så ofta 
visar sig i abdominalsäckens och skalets vridning, tbreter sig 
sällan i tungans beväpning, och, besynnerligt nog, den synes 
egeotligea visa sig märkbar hos de arter, der djurets öfriga 
kropp är minst vriden, såsom synes af fSgurerna Ofver tun- 
gan ho6 Triopa lacer, Dipbyllidia lineata, Emarginula crassa, 
Dentatiom entalis. 

Tanghinaans beväpning företer följande hufvudformer: 
a) Rbachis beväpnad med en tand, som är med större de- 
len af sia kropp riktad bakåt, och långspetsad, pleura med 
(re hakar lidande på tvären eller bakåt, klolika och vanligen 
enkia, aldrig loberade i spetsen, tilltagande i storlek inifrån 
utåt; Iknbus ofta plåtbelagd. Tungbinnan jemnbred, belägen 
ioom munhålan. Denna form tillhOr Cephalopoderna. Se tab. 
3, första raden, 4 — 3. 

6) Hhaehis entantad ; pleura med tre bakar, rigtade på tvä- 
ren, platta, den innersta, som är sCOrst, försedd på fittanre 
kanten med ett utskott nära spetsen. Tunghinnan bakåt jemt 
tilltagande i bredd, belägen inom munnhålan. Denna beväp- 
ning finnes bos Heteropoda, Carinaria, AUanta. Se tab. 4, 
första raden, i — 3. 

c) Rbachis än naken, än entandad,, pleura med en, två 
eller ganska många hakar, aklrig med tre; limbus naken. 



— 48Ä — 

Tunghinnan kort, vanligen bred. Denna obestämda form fin- 
nes hos Pteropoda, hos mänga af de Gastropoder Miuik Ed- 
wards *) förenat till ordningen Opisthobranchiata , hos Pulmo- 
nata, samt hos tvä slHgten, som eljest sinsemellan visa ganska 
ringa likhet, och hvilkas systematiska plats flnnu synes mig 
obestämd , Janthina och Scalaria. Men inom denna vidsträckta 
utbredning fOrete sig vissa olikheter, som dels ofverensstämma 
med olika former i djurets öfriga byggnad, dels, som det vill 
synas, antyda ännu föga insedda frandskaper« Bland Ptero- 
poda har Clio mänga hakar pä pleura, HyalaBa och Limacina 
endast en. Bland Doridea hafva Doris och Aegirus mänga 
likformiga hakar, Triopa olikformiga, i det nägra äro reduce- 
rade till plätar, medan Idalia har endast tvä olikformiga ha- 
kar. Med Doris visar Diphyllidia icke ringa likheU Hos 
alla dessa är tunghinnans yta platt och ofta i midten in- 
sänkt. Hos Tritoniacea deremot är den convex, och hakarna 
pä pleura äro framät förlängda i utskott, säsom hos Dendro- 
notus och Scyllffia. En stor likhet med Doris erbjuder Acera 
bullata, och den form, som rader hos denna afdelning af Bulla 
Lm., är ä andra sidan ganska nära den, som Trosghbl sä 
väl beskrifvit hos Pulmonata, och som genom Auricula, Lym- 
nsBus, Planorbis, Succinea, Physa (Bulla L.) kan följas ända 
till Helix och Limax. Rhachis är smal, oftast entandad, säl- 
lan obeväpnad, hakarne talrika, likformiga. — I likhet med 
Triopa och Idalia bland Doridea afvika bland Bullee Cylichna 
och Amphisphyra, den förra med flera olikformiga bakar, den 
sednare med blott en. 

d) Rhachis naken; pleura med en eller tvä stora, upp- 
rättstäende klolikt bojda hakar. Tunghinnan kort, af fä leder. 
Denna beväpning tillhör Philine och Scaphander. 

e) Rhachis beväpnad med en böjd, tvärli^ande, platt, i 
framkanten smätandad eller pectinerad tand; pleurae nakna; 

tung- 

*} Institut, 2 Sept. 1846, p. 296. 



— 183 — 

tnnghionaa hOgt convex. Hit hOra ^lideerna, £olis, Glau- 
cos, Tei^ipes m. fl. 

/) Rhachis med en enda upprest, framåt lutande tand, 
i spetsen bakbojd och mnåtandad eller loberad; pleurse 
med tre vanligtvis snedt framåt lutande hakar. ^ Tunghin- 
Dan jemnbredy vanligen lång. Hit hora alla de Ctenobran- 
éier, som hafva ett framstående, icke retractilt rostrum, 
men ommatophoren sammansmalt med vibraklets basis, och 
maotelrandeo icke förlängd i kanal, således Turbinea: Palu- 
dina, Valvata, Melanopsis» Litorina, (Solarium, Bembicium, 
Planaxis?), Lacuna, Assiminea, Rissoa, (Litiopa?); Turritella, 
(Cerithium p. p.?}; Capulacea: Capulus, Calyptraea, Crepidula, 
(Hipponyx?); Pedicularia; vidare Alata: S;rombus, Aporrhais 
(Slnithiolaria ?); bland Siphonifera endast Cypraea, (Ovula ?), samt 
bland dem, som hafva ett långt retractilt rostrum. Naticea : Natica 
(Sigaretus?), samt Velutinea: Velutina, Trichotropis. Se Tab. 
i. — Tandens nedre del företer stundom, sttrdeles bland Tur- 
binea och Naticea, en i midten något framskjutande basaldel, 
och på hvarje sida ett längre eller kortare utskott. Hakarne 
aftaga vanligen inifrån utåt, och äro uppresta framåt (undan- 
tag: Pedicularia), och antingen någorlunda likformiga, eller de 
tvä yttre, sinsemellan lika, afvika mer eller mindre från den 
innersta, som är stor och stark. De olikheter, som flnnas 
mellan skilda grupper skola längre ned upptagas i den sy- 
stematiska uppställningen. 

jf) Rhachis med en enda tand, vid basen utdragen i tvenne 
linga skänklar; pleura med en mycket stor hake. Tunghin- 
nan jemnbred, lång. Denna form uppträder på ett Ofverra- 
skande vis hos Goriocella, både C. perspicua och C. tongana 
(Sigaretus) Q. et G. Astrol. t 66 bis f. 8. 

h) Rhachis flertandad, med en tand i midten, och en till 
^ på hvarje sida, hvilka oftast till formen något härma 
hälften af den medlersta; pleura med en bakåt böjd rad af 
ett stort antal hakar, af hvilka en eller några rf de innersta 

öfvert, af KongL Fu^-Akad. Förk. 4 Arg. N:o S. 3 



— 184 — 

vanligen £lro utmörkta genom egna utskott eller en betydli- 
gare storlek, medan de andra, tättstäende, smala och tunna, 
och med hufvudet bakböjdt och smätandadt, Hro bildade efter en 
gemensam hufvudform, men småningom aftaga i styrka och delar- 
nas tydliga utbildning, sfi att de yttersta äro reducerade till enkla 
lameller. Se ta b. 6, första raden. Tunghinnan lång, jemn- 
bred och kraftig , till en stor del upptagen i visceralbålan. 
Denna form genomgår med en dfverraskande enhet alla de 
Ctenobranchier, som skilja sig genom ett kort, men utstående 
rostrum, genom ommatophorerna nästan alltid fria från vibra- 
culum och deras skifva oftast fortsatt, fransad eller bärande 
cirri eller rör, ofver hufvudet och på sidorna af fotens Ofre 
del> en enkel lobus operculiger, vibracula ofta betäckta med 
en i långsrader, stundom i verticiller, papillos hud, samt 
hjertat med sina begge Oron omfattande rectum. Till denna 
grupp, som jag ville kalla Trochina, hOra: Trochus p. p., 
Turbo p. p., Margarita, (Delphinula, Monodonta?), Phasianella, 
Rotella, Nerita, Neritin«, (Navicella?), Haliotis, (Stomatia, 
Stomatella, Scissurella ?), Emarginula, Fissurella, Parmophoros. 
Den nära fOrvandtskapen mellan flera af dessa hittils till och 
med i skilda ordningar ställda slagten, har redan Quot *) ut- 
talat, och PaiLippi **) har upptagit denna åsigt, som synes 
vinna ett ganska starkt stöd genom öfverensstämmelsen i tun- 
gans beväpning. 

t) Rhachis har en enda tand, som är bakåt vänd, och mer el- 
ler mindre tilltryckt till hornskifvan, så att dess öfra yta och 
småtändernas riktning är nästan horizontal, hvaremot basen 
ligger framåt; pleura bär en enda hake, så vidftlstad, att 
den kan röras ej blott framifrån bakåt, utan äfven läggas åt 
sidan. Tungan är smal och jemabred. Se tab. 5, rad. 4, 2. 
Denna form tillhör ett ganska stort antal af Låhaigks Caoa- 
lifera och Purpurifera, som hafva ett långt ^ helt och hållet 



*) Yoy. de rÄstrolobe 111, 209, 304. 
**) Zeilschr. f. MaJacozooJogie, 1847, 3. 



-vJ'^»^*v 






— 185 — 

retractilt rosirum, således: Tritonium, Pyruia, Pusus, Nassa, 
Eburna, (BaGcioum, Ran^a ?X M orex, (Tritoo, Faaciolaria, Tur* 
bifieUa?}^ Purpura (Ricioula, Honoceroey Concholepas?), samt Ao-^ 
cillaria, (Oliva ?}• — Men Cassidaria och Caasis, Doiium, Harpa 
och Pyrula ficus, MiirSi Terebra synas aga afvikaode former 
af bevapningen. 

k) Rhachis med en enda tand, försedd med starka spetsar; 
pleura obeväpnad. Denna form har jag fuonit endast bos 
Volota 011a y men förmodar, att dén tillhör hela gruppen 
Yolutacea. y " . . ■ ^ 

t) Tungbandet bär tv& rader af långa ihåliga nålar, bvilkas 
ansvallda basalanda genom ett (muskulöst?) band ar fastad 
vid plenra, eller vid rhachis , jag kan ej (Or närvarande af- 
gOra hvilketdera. Se tab. 5, tredje raden. Denna märkvärdiga 
form af tandbev^pningen har Qoot först iakttagit hos G)nus. 
DssHATBS har yttrat, att detta slagte har en viss fränd- 
skåp till Pleurotoma, och rigtigheten af denna åsigt be- 
styrkes utan tvifvel ganska mycket deraf, att en så egen-** 
domlig form af tungans beväpning är gemensam för dessa 
bada släglen. Den finnes i sjelfva verket både hos de mera 
egentliga Pleurotomerna , bland hvilka kunna räknas Pleuro- 
torna gracile Mom., Pl. nivale, hos Mangelia (Defrancia ?) , 
samt bos några former, som jag i Index, oskickligt nog, bi- 
behöll dä jag filerställde Mubllbes slägte Tritonium, nemligen 
afdelningen **) 6) testa brevicauda, costata, i hvilken flera ar- 
ter hittills blifvit förda till Pleurotoma, men som komma när- 
mast Admete Kröt., samt, i första afdelningen af slägtet, hos 
T.? nanum (Pusus niveus Jbfpr.). Det är för närvarande icke 
btt att se nägon stor öfverensstämmelse i skalets byggnad hos 
dessa och hos Conus, och ännu mindre i djurets. Pleuro- 
toma afviker från Tritonium, så vidt det ännu synes mig, 
mest genom formen af ommatophorerna , som äro ganska tjocka 
och förenade med vibracula till hälften af dessas längd och 
deröfver, samt icke genom en hinna förenade med hvarandra. 
Deremot skiljer sig djuret af Conus mycket från Pleurotoma 



— 186 — 

genom del utdragna rostruni. Denna form af tungans beväp- 
ning synes således, liksom den under f) beskrifna, tillhora 
både dem som haCva rostrum utstående, och dem som hafva 
det retractilt, h varvid det icke bOr lemnas obemärkt, att nå- 
larnas form ar hos Conus en annan ttn hos de ofriga. De 
aro nemligen strutlikt sammanrullade, således öppna på läng- 
den, innehålla en list fOrsedd med en rad af taggar, och 
äro i spetsen försedda med hulling. Af denna egna form 
skulle jag vilja fOrmoda, att de Hro giftorganer. Huru 
de äro uppställda på tungbandet, om de böra räknas till rha- 
chis eller pleurae, kan jag icke med säkerhet afgOra; ritnin-* 
gen är äfven i afseende på stalloingen icke pålitlig. 

m) Rhachis med en eller flera tänder, hvilkas basaldel Hr 
platt h vilande pä hornhinnan och genomskinlig, medan spets- 
stycket , uppstigande och bakbojdt , består af ett svart ogenom- 
skinligt ämne; pleurae obeväpnade eller med platta hakar. 
Se tab. 6, andra raden. Tunghinnan mycket lång, till större 
delen belägen inom visceralhålan. Denna är tungbeväpningens 
form hos Patella, der likväl de särskilta delarnes ordning er- 
bjuder vissa olikheter, som motsvara de mig bekanta tre af- 
delningarna inom delta slägle: Patella, med gälarna å Omse 
sidor jemte manlelranden; Lottia, med en enkel gäl i cervi- 
calhålan, och slutligen de åtminstone två arterna, hos hvilka 
jag icke kunnat finna yttre gälar. 

n) Rhachis med fem tänder, en i midten, två på hvarjc 
sida, af hvilka den sista har svart, ogenomskinlig spets; 
pleura med flera hakar, af hvilka blott en är utbildad, de 
Ofriga förändrade till plåtlika stycken. Se tab. 6, tredje raden. 
Tunghinnan måttligt lång, till en del upptagen i visceralhålan. 
Denna form tillhOr Chiton, och visar någon likhet med den 
hos Patella beskrifna. 

o) Rhachis cntandad; pleura med en hake; limbus med en 
bred plåt; tunghinnan något oval. Denna form tillhör Denta- 
lium. Se tab. 6, tredje raden. 






— 187 — 

Dessa äro de olika former af tungans beväpning Jag hit- 
tills haft tiilfulle att granska. Andra gifvas utan tvifvel^ att 
dama särdeles af flera otydliga teckningar i Voy. de TAstro- 
labe, afvensom ett antal slagten, som icke ännu blifvit un- 
dersökta, t. ex. Pyramidella, Turbonilla, Stylifer, Eulima, m. 
iy torde erbjuda helt egendomliga former. Men af det ringa 
antal jag bsir kunnat framställa visar sig emedlertid, att äfven 
inom denna djurklass de naturliga gruppernas karakterer med 
stor beständighet uttala sig i tuggorganerna. Sådant är fal- 
let bland Turbinea, Trocbina, många Canalifera, Patella, som 
hvar Ibr sig visa, hos deras olika slagten eller arter, Ofvcr- 
ensstämroelse på en gång i tungans structur och djurets yttre, 
stundom afven inre delar. Men denna Ofverensstämmelse ar, 
sä vidt vi ännu veta, icke lika tydligt uttalad i skalets form. 
Ty att Trochina, som nu visa så mycken Ofverensstämmelse , 
varit splittrade i skilda ordningar, hade sin grund icke allenast 
deri, att den yttre formen af ett vegetativt organ dervid fick 
stOrre inflytande 9n sinnes- och rörelseorganerna , utan deri, 
att snäckans form skenbart förnekar de olika slagtenas nära 
forvandtskap. Men det kan icke vara så; det finnes sanno- 
likt, bredvid perlemorstructuren, någon förmögenhet i snäckan, 
som genomgår denna grupp från Trochus till Parmophorus. 
På samma sätt är det med Conus och Pleurotoma. 

Inom andra djurklasser är formen af munnens beväpning 
betingad af fodans art; är det icke så äfven här? Det är 
fOr närvarande icke möjligt att besvara denna fråga. Väl 
bafva de afgjordt köttätande Buccinea en egen tandform, men 
å andra sidan skiljer sig tungans beväpning bos de i allmän- 
het växtätande Turbinea ej så som man kunde vänta från den 
hos de rofgiriga Cephalapoderna , medan denna deremot Ur 
ganska olik den hos Clio, som dock är ett utmärkt rofdjur. 
En annan dag skall lära oss mera härom. 

Följande är ett fOrsök att systematiskt uppställa de denna 
gång undersökta tandformerna. 



— 188 — 
Cephalopoda. 

Membrana lingualis elongata, inträ fauces' recepla ; rbachis oni- 
deniata; pleurse UDcinU atrinque tribaa, recambenlibas, bamatis 1. 
uDgvicularibus, aimplicibogy iDteroo mioore; limbua interdum laminå 
Irans versa munitus. 

Eledone cirrosa: dens, alternis aeriebus diver&us, validas, lanceo- 
laius, antice retusus angulis prodactis bamatis, atrinqae oni-l. 
bicttspis, et acie munttoa laminari; uncious ioterous minutos, 
extrorsum vergens, bamatus, secnndus rbacbim spectana, roha- 
stus, hamatas, tertius major unguicalaris; lamina limbi sub- 
triangularis. 

Sepiola Rondeletii: dens roediocris, simplez, lanceolatas, apicnla- 
iasy antice iropressus, basi breviter angulata; uncioi angaicnla- 
res, extrorsum sensim majores, basi antice excavati, et postice 
ala rotundata praediti. 

Loligo vulgaris: dens validaa, antice truncatns et angolis exserlus 
mucronatis, recurvis, medio in cuspidem gracilero acuminatam 
simplicem prodactos; ancini sensim adcrescenles, unguiculali, 
basi infläta, in primo et secundo intus in proceasum brevem 
deflexum producta; lamina limbi minuta lioearis. 

Pteropoda. 

Clio borealis: dens antice convexus, atrinque productas, acie leviter 
biloba, denticulata; uncini utrinque 12 simplices, hamati, scapo 
brevi, sensim minores. 

Uyalaea trispinosa: dens validus latas, antrorsum arcoatos, acie 
cuspide ttn,ica valida; uncinas atrinqae unicus compresaus, ba- 
matus, basi constrictus. 

Limacina arctica: dens va lidas, latas, relrorsum arcuatus, acie 
transveraa, onicaspide, atrinque ten aiterpectinata; unciaos utria- 
que unicas bamatus, basi dilatata, postice subalata. 

Gastropoda. 

Dofidea. Membrana lingualis lata, plana I. canalicalata , inlra 
faaces recepta; rbacbis 8«pe edentula; ancini jam numerosi, aut 
similes aut dissimiles, altimis laminaceis, jam duo solum, bis eva- 
nidis. Typus armaturae lingualis vagus Bullacea, e. gr. Aceram 
bullatam refert. 

Doris obvelata: dens minulus erectus, basi expansa, capitulo rotun- 
dato, acie decarva, cristato-denticolata ; uncini atrinque circ. 20, 
fracto-hamati, margine ibferiore serrulati, scapo breviore, media 
serie majores. 

A eg i rus punctilucens: dens nulluf»; uncini circ. t7 simplices cur- 
valo-bamali. 



— 189 — 

Triopa lacer: dens laminaceus, planus^ subquadratus, obliquus; un- 
cini 8 dissimiles, primo elongalo, a basi ovali in collum arcaa- 
tum, apice rotandato ioermeni, producto, secundo raaximo, ro- 
buste , apice clavatOy bimucronato, scapo inflato, tertio et se- 
quentibas sensim minoribusy simplicibus, subrectangulis. 

Triopa claviger: dens nullus; uncini 8, primo gracili elongato, cur- 
▼ato, seouodo lato hamato, apiee bimucronato, reliquis quadratis, 
lamiiiaceis imbricatia. 

(Dipbfllidia lineata: dens latas, antice convexus, poslice basi ex- 
cavatos el utrinqae produotus, acie unicuspide, latere sinistro 
sublaevi,' dexlro crislato-denticulato; uncini 30, unguiculares, 
crassiy margine inferiore serrati.) 

idalia ctrrigera: densnalias; uncini duo^ primo maximo, acapo utrin- 
que producto, extua longissime, apice olavato cuspide armato 
incarva, intus serrata. 

Tritoniacea, Rhacbis unidentata; uncini antice exserti, basi 
angasta prominente. 

Dendrojiotoa arboreecens: dens validus, fere planus, antice trun- 
catus, acie triangulari serrulata; uncini 10 laminares appressi, 
snb-linearesy antice in stylum obtusum longe exserti, postice 
leviter arcuati, oblique acuminati, acie extus serrulata, basi 
parum producta. 

Scjllxa pelagica: dens com pressus, superne elonga tus, acie unicuspido 
utrinque denticulis 4 — 5 cristatis; uncini utrinque 24, antice 
modice producti, leviter curvati, unguicuiares, utrinque denticu- 
lati, basi in processum obtusum producta. 

Aeolidea^ Liogua compressa, convexa; rhacbis dente unico ar- 
caato, pectinato; uncini nulii. 

Glaucus bexapterygius: dens validus laminaris, adpressus, basi an- 
. tice utrinque longe cornuto-producta, acie unicuspide utrinque 
pectinata. 

Eolidia branchialis: dens latus laminaris, brevis, adpressus, retror- 
sum arcuatus, acie aequaliter pectinata. 

Pomaiobranchia. Typus armaturae lingualis vagus. 

a) Rhacbis inermis; uncini validi, erecti, simplici I. du- 
piici serie. 

Philine aperta: uncinus unicus, unguicularis, intus crista aiutus, 
lobata, serrulata. 

Philine scabra: uncini duo, erecti, unguicuiares, interno longe mu- 
jore, intus lobato, serrulalo, externe minuto, inermi. 

Scaphander lignarius: uncinus uoicus, unguicularis« margine po- 
stico anle apicem crenulatus, extus parte basali crista alalus. 



~ 190 — 



b) 
Amphisphyra globosa: dens iniusi subrpciangolusy acie Iransversa 
serrulata; uncinua unicua unguicalaria, graciJis, bast expansas, 
extus alatus, ~ 



c) 
Cylichna alba: dens parvas compreasua erectos, aupra laiior, acie 
leviter producta, serrulata; uncini 6, primo maximo, basi utrin- 
que producta, cuspide valida deflexa inius denticulata, reliqais 
minatis curvato-ungaicularibus. 

d) Rhacbis aut dentata aat inermia; pleor» uncinls naaiero- 

sis similibus. 

A c er a ballata: dens miootas, erectas, basi latiore atrfnqne pro- 
dacla, capitolo inflato, soperne impres&o, acie deflexa uoica- 
spide, atrinqae cristato-deDticolata; uncioi circ. 21, longe ha- 
matiy media serie longiores, primis intas breviter a]ati8| serru- 
latisy seqaeotibtts semper gracilioribas. 

Apiysia punctata: deos basi atrioqae divaricato-producta, capitalo 
recurvOy unicuspide, atrinqae iobato; uncini circ. 13 minati, 
unguiculares, denlicolati et ad flexuram lobato-dentati, extimis 
deformibus. 

Bulla physis: dens nallos; uncini circ. 13 saba»|aales crassi, ba- 
matiy antice et basi producti, marginis dentibus 4, 5 inaeqaalibas. 

Tornatella spec.: dens nullus; uncini 11, ]onge fracto-bamati, 
media serie majores, intas rotundato-alati , extus ad flexarao 
cristato-denticulati. 

Pulmonaitu Membrana lingualis lata, plana vel aliquantum con- 
cava, rbachi unidentata, pleurarum uncinis namerosis. Series Heiicei 
cum BuUis connectens. 

Lymnaeus stagnalis: dens minutus, compressas, acie stmplici de- 
curva; uncini circ. 32 robusti, crassi, cuspide extus denle 
magno, in ultimis duplici, armato. 

Succinea amphibia: dens compressus validns, acie tricuspide; nn- 
cini crassi, robusti, ad flexuram inflati et extas dente, intas 
iobo muniti, in ultimis duplici. 

Auricttla livida: dens minutus, medio dilatatas, acie onicaspide; 
uncini circ. 31 basi producti inflati, ad flexuram incrassati. 

Ancylus fluviatilis: dens valde compressus, capitulo subinflato, uoi- 
cuspide; uncini circ. 30, inflexo-bamati, primis simplicibus, uHi- 
mis ad flexuram conslrictis et denticulatis. 



IncerUe sedis, 
Janthina fragilis: dens nullus; uncini unguiculares, graciles, an(ic« 
• in stylum obtusum longe producti, leviter arcuati, simplices. 



— 49* — 

Scaiarja TartODii: dens nalliu; nnciDi anguiculares, laUuscnli, aa- 
tjce prodacftiy simpiices. 

Bekropoda. Memhraiia lingaalia poatice aenaim la tior, plana; 
rbacbis anidentata ; plearae aBcinia tribua planis, adpresais, tranaversis, 
corratisy primo processam gerente, reliqais simplicibus, tertio breviore. 

Carina ri a Tilrea: dens latas, basi otrinqne alato-productus, acie 
tricaspide; ancint aabaeqaalesy proceaaa primi apiDiformi, curvato. 

Ädaota Lesueurii?: dens param latus, basi processu ntrinqae re- 
curvo aactusy acie tricaspide, media majore; uncini sabaequales, 
processa primi magoo rotundato postice spina brevi aucto. 

Allan ta Rangii: dens param latas, basi atrinqae divaricato-proda- 
cta, acie onicaspide; ancini inaeqaales, primo maximo, lato, 
postice spina ante apicem aocto , aecando ei tertio brevibas curvis. 



Twrbinetu Rostram breve, prominens, troncatom, noo retractile, 
ore terminali; ommatophori basi vibracoii adnati; margo pallii sim- 
piex. Lamina lingaalis valida, gracilis, longa, linearis, ex parte in 
cavitate viscerali recepta. Rhacbis anidentata; plearae ancinis tribas 
obliqae suberectis, margine aaperiore lobatis 1. dentatis, primo cras- 
siore, basi lato, prodocto. 

Paladin a vivipara: dens laminaceas, longitadjnalis, subovatus, acie 
recurva, medio lobata, utrinque obtase denticalata; ancini sab- 
similes, laminacei, param curvati, margine apicali atrinqae lo- 
bato-denticalati, primo breviore, latiore, tertio margine ex- 
terno alato. 

Melanopsis baccinoides: dens transversas, subquadratus, basi me- 
dia prominala, acie transversa, qoinquecuspide; uncini validi, 
primo crasso, intas processa brevi aucto, basi extas producta, 
margine superiore inaeqnaliter lobato-dentato, secundo et tertio 
gracilibus, subsimilibus, arcuatis, medio impressis et incrassatis, 
apice recarvo tridentato. 

Lilorina litorea: dens validas snbqaadratas, sapra convexas, acie 
angusta, medio cordato-lobata , utrinque obtase denticalata; un- 
cini sabsimiles, crassi, apice inaequaliter dentato-lobati, primo 
externe curvato-producto. 

Lacana canalis: dens fere hexagonus, acie 5-cuspide; uncino primo 
postice, inter processus duos profunde emarginato, margine su- 
periore 5- I. 6-dentato, secundo gracili subclavato, quinqae- 
dentato, tertio fere unguicalari, ante apicem margine anteriore 
denticuJato. 

Rissoa membranacea: dens subquadratus, basi lata prominula, pro- 
cessu ialerali utrinque brevi, acie longe recurva apice late lo- 
bata, utrinque inciso-dentata; upcini subtransversi , primo pro- 



— ^ 192 — 

dttcto, margioe ante iobum iralidam peciinato^-denlalo, secundo 
et tertio fere unguicularibus, illo serrato, boc aniice serrutato. 

Assiminea grayana: dens infra latior, basi media truncata, promi- 

• nente, utrioque cornuto-producta , acie triangulari 5 — 7*cu8pide; 

uncious primus T-deatatua, denle tertio majore, aecundus gra- 

cilisy scapo aoguato, unguicularis, extas serratus, terlius apice 

rotundatus ciliato-denticulatus. 

Välva ta piscinalis: dens subquadratus , bas^ utrinque producto, io- 
curvoy acie triaDgulari, cuspide media cum lobo utrinque pectinato; 
uncini subsimiles, laminacei, utrinque dentati^ denticulo api- 
cali majore. 

Naticea. Rostrum longum, recondendum; vibracula roembrana 
transversa connata, ommatophori eorum basi externe immersi; men- 
tum maximum, reclinatum; lobus operculigerus amplissimus; paliii 
margo simplex. Membrana lingualis brevis, linearis. Rhachis uni- 
dentata. Pleurae uncinis tribus. 

Natica pulcbelia: dens validus basi latus, processu laterali utrinque 
breviy crasso, acie longe recurva tricuspide, media majore; un- 
cinus primus apice porrectus recurvus, cuspide media majore, 
externa minore et denticulis intus minutis, secundus et tertius 
breves, simplices^ unguicuJares. 



CyprwacecL, Rostrum breve' prominens, noa recondendum, ore 
inferiore; ommatophori basi vibraculi, saepe ad dimidium fere, ad- 
nati; pallium margine dilatatum, testam externe amplectens; sipho 
brevis. Membrana lingualis longa, linearis, ^ex parte in cavitate 
viscerali recepta. Rhachis unidentata. PJeurae uncinis tribus. 

Cypraea belvola: dens minutus, basi latior, acie lobo medio magno, 
et laterali utrinque minore; uncini subsimiles, primo minore, 
longe hamatiy cum dente externe ad flexuram et denticulo sub- 
apicali interno. 

Cypraea europaea; dens longiorquam latas, acie subtriangulari utrin- 
que denticulata, cuspide media; uncini dissimiles: primo apice 
longe mucronato utrinque denticulato, secundo et tertio simpli- 
cibus, unguicularibus. 



Lamellariaoea. Rostrum longum, recondendum, oromatopbori basi 
vibraculi adnati; margo paliii amplus testam amplectens, non re- 
tractilis. Membrana lingualis linearis, valida, armatura mire di- 
verse. Rhachis unidentata. Pleurae aut uncinis tribus subsimilibas, 
fere longitudinalibus, aut unico, maximo. 

Lamell aria prodita: dens elevatus, parte superiore rotundata, la- 
tiore, acie transversa unioaspide, utrioque denticulala; uncini 



— 193 — 

saberecti, subsimiies, nngaicolaresy primo el secundo intiu ante 
flexnram denticolo monitis. 

CoriocelJa perspicua; dens basi utrinque io processus inaequales 
divaricatos exsertos, supra convexusy acie triangulari denticu- 
lata; ancinas ntriDqae aniens mazimaa, iamellaceasy hamatas, 
dentieolatus. 

Vehåtinea, Rostram longum recondeDduoiy ommolophori mem- 
braoa connati. Hembrana lingualis linearis. Rhacbis anidenlata. 
PJearae ODciais tribus, secundo et tertio simpJicibus. 

Yelutina baliotidea: dens validua subquadratus^ transversus^ acie 
Iransveraay onicuspide, utrinque dentata; uncinus primus sub- 
qaadratusy margine dentatus cnm cuspide majore, secundus et' 
tertins similes unguicularesy simplices. 

Trichotropis borealis: dens parte basali lata, sublunata, apicali 
convexa , angustiore , acie triangulari utrinque denticulata , uni* 
cuspide; uncinus primus apice producto utrinque serralus, se- 
cundus et tertius similes unguiculares, simplices , leviter curvati. 



Capulaeea, Rostrum prominens, non recondendum, fissum. Om- 
matopbori vibracoli parti basali adnati. Hembrana lingualis in parte 
anleriore utrinque alata, alis subtus coalitis. Rhacbis unidentata. 
Plearx unciois tribus, primo apice triangulari, propendente, secundo 
el tertio unguicularibus. 

Capalus bungaricus: dens transver^us, depressus, acie late trian- 
gulari denticulata; uncinus primus apice propendeote serrulato, 
secundtis et tertius subsimiles unguiculares. 

Calyptraea sinensis; dens basi latior, acie triangulari serrata; un- 
cinus primus apice lato serrato, secundus et tertius subsimiles 
unguiculares, il lo ex tus serrulato. 

Crepidula unguiformis: dens compressus acie producta, triangulari, 
unicuspide, utrinque serrata; uncinus primus extus productus, 
apice mucronato utrinque serrato, secundus et tertius subsimi- 
les, unguiculares, illo magis curvato, ntrinque serrato, boo 
simplici. 

? Typus unicus quoad testarn et linguae armaturam 

sed a praecedentibus baud plane alienus. Ommatopbori vibraculorum 
basi innati, vix prominuli, rostrum fissum. 

Pedicularia sicula: dens depresse subquadratus, acie transversa 
nnicuspide denticulata; uncini dissimiles, primo transverso, in- 
aequaliter 4-cuspide, secundus et tertius reclinati, similes, gra- 
ciles, elongati, leviter sigmoidei, apice in spinas tres fissi, externam 
brevem, internas longissimas; limbus lamina transversa, cur- 
vato*ova4a. 



— 194 — 

IkirriUUea. RosCrum breve, non recondeodam , depressam, mar- 
gine papilloRum, ore infero; ommatophori vibraculi basi ionati; pai- 
lium margine fimbriatum. Membrana iingualis miouta, linearis. Rha- 
chis unidentata. Pleurae uncinis tribus. 

TurrUella angalioa: dens SQbqaadratus, baai latior, acie iriangu- 
lari denliculata; ancinus primas apice recarvo ulrinque aerrula- 
tas, secundas et tertius similes^ fracio-bamati , ligulati, ulrin- 
que aerrulati. 



Aiaia. Rostrum porrectaro, non recondendum. Pallium mar- 
gine expansum. Membrana lingualis linearis. Rbacbis unidentata. 
Pleurae uncinis tribus, secundo et tertio elongatis, simplicibas. 

*) Ommatopbori vibraculi basi innati. 

Aporrhais pes pelicani: dens angustus, supra latior convexus, acie 
lata, cuspide media spinosa, utrinque denticnlata; ancinus pri- 
mus fere transversus, margine superiore repiicato inermi, se- 
cundus et tertius similes, unguiculares, graciles, elongati, sim- 
plices, cum oppositis decussati. 

**) Ommatophori producti, truncati, vibraculum ferentes. 

Strombus floridus: dens supra latior, convexus, acie lata 7-cuspi; 
uncinus primus margine superiore convexo reflexo tridenlato, 
secundus et tertius similes, unguiculares, simplices, cum oppo- 
sitis ad apices decussati. 



Bucdnea, Muricea, Rostrum longum recondendum, ommatophori 
vibraculis innati, parum prominentes; pallium in canalem produclum; 
operculum non spirale; testae apertura postice integra. Membrana 
lingualis longa linearis. Rhacbis dente unico adpresso reclinato. 
Pleurae uncino utrinque unico, versatili. 

*) Oens transverse latior, margine antico utrinque truncato- 
produclus, acie recta, aequaliter dentata; uncinus ha- 
ma tus, scapo denlato. 

Triton i um antiquom: dens breviter tricuspis; ancinus scapo bi- 1- 
tri-dentato. 

Triton ium undatum: dens pcctinatim 7*cuspis; ancinus scapo tri- 
dentato, dente basali majore. 

Triton ium cyaneum: dens 5-cuspis; ancinus acutangulus, scapo 
bidentato, dente basali longe latiore. 

**) Dens subquadratos* 

Tritonjum islandicum: dens unicuspis; uncinus curvato-subquadra- 
tus, serrato-denlattts. 

Triton ium gracile: dens tri-cuspis, media roajore; uncinus longe 
hamatus, scapo ante dentem basalem longum ddnticulato. 



— 195 — 

***} Dens transverse latior, cuspidibiis inaequalibusy 
uncino bamato, cam den te baaali. 

Fusus ffiorio: dens antice angulis productis, poatice caspidibas tri- 
bus, Jateralibua majoribua aubdivaricatis; UDciDua validus cur- 
vato-bamatus. 

****) Dena latas, arcaatua, pectinatus; uncinaa dente 
basali munitas. 

Na.ssa annalata: dens acie tota pectinata; uncinos scapo dente ma- 
jore spinaloso. 

Massa reticulata: dens angulis antice produclis, acie ntrinqae ad 
angulum lacvi; uncinas scapo inermi. 

Na SS a incrassata: dens angulis anticis incurvo-prodactis, acie otrin- 
que Ixvi; uncinas latas, dente basali magno, unispinoso. 

Nassa arcalaria: dens angulis anticis muticis, acie utrinque laevi; 
uncinas scapo laevi; lam i na iongitudinalis inter ej as basin et 
den lem. 

*****] Dens arcuatusy angalis antice divaricato-productis, 
recurvis. 

Anci Maria candida: dens acie inter cuspidem mediam et lateralem 
utrinque tridentata; uncinus curvato-bamalus, basi inermis. 



**#* 



***) Oens inermis; uncinus basi alatus. 



.Triton i um) Holbdllii: dens lunatus, laminaceus, antrorsum curva- 
- tus(?); uncinus apice bibamatu8| anle basin rotundato-alatus. 

4444#***j Dens transversus, cuspidibus inaequalibus elevatis I. 
crislatis; uncinas bamatus, simplex. 

Vorex cornatas: uncinus antice utrinqae prodactus, acie inter ca* 
spidem mediam longiorem et lateralem utrinqae fortiorem ani- 
dentata; uncinus hamo vix arcoato. 

(Triton i um) craticulatum: dens angulis anticis obtasis, inter cospi- 
dem mediam longiorem et laterales atrinque tres laevis; uncinus 
bamo recto longiore. 

Jriioniam) lamellatum: dens antice medio leviter prominens, an- 
gulis rotandatis, postice angulis utrinque inermibus rotundato- 
prodnctis, basi arcuato-producta, acie cuspide media majore, 
cum lateralibus atrinque binis, interna minore; uncinas bamo 
recto acuminato. 

Morex erinaceus: dens convexus, carinatus, antice medio promi- 
nens, postice angulis productis, basi arcuata prominente, acie 
atrinque sulcato-denticulata, cuspidibus tribus cristatis, media 
brevissima, laterali utrinque majore divaricata, intus sulcata; 
uncinus hamo longo unguicukiri. 



— 496 — 

Furpura lapilloB: dens traosversas, antice subreetns, posiice angå- 
lis duplicato-productis, basi arcaata, promiDUIa, acie atrinqoe 
sulcato-denticulatay caspidibus tribus cristatis, sabaeqaalibus, 
laterali utnDqae longitudinali alato-spinoso; ancinas distans, mi- 
nutusi scapo ad flezaram lato, bamo apice curvato. 



VohUaeetL Rostrnm recondendamy ommatophori, lobi depressi 
rotandati, ad basin vibracaloram prominentes; sipbo basi appendicu- 
latas. Membrana lingaalis linearis. Rbachis dentata. Pleurae inermes. 

Vol a ta Olla: dens transversus, brevis , acie caspidibus armata tri- 
bus maximis lanceoktisy utrinque striolatis, media breviore. 



PleurotowuuMf Conituu Rhacbis edentula. Pleurae (?) aculeis arma- 
tae, (simplice serie dispoaitis?), concaTis, basi in capitulum perfora- 
tum inflatis. 

*) Rostrum recondendum; ommatophori vibraculorum parti 
basali innati, saepius incrassati. Testae spira exserla, 
labro postice saepe emarginato 1 fisso. Aculei pleara- 
rum apice simplices. 

Pleu rötorna nivale: aculeus pleurae tenuis subarcuatus, capitalo 
magno basi biante. 

(Tritonium) turricula: aculeus rectus, capitulo conico, latere in- 
ciso-aperto. 

Mangel i a costata: aculeus robustus, capitulo reflexo, latere ex- 
ciso hiante. 

(Tritonium) nanum: aculeus fere ut in Mangelia. 

**) Rostrum productum, non recondendum , ommatophori ez- 
serti, vibraculis adnati. Uncinus pleurae convolntas, 
rima longitudinali apertus, apice uqco peditus, — aonoa 
venen iferus? 

Gon US spec: aculeus e lamina tenui conTOfutus, cui insidei interne 
crista per dimidiam partem exteriorem denticulata^ capitalo sob- 
haaatOy apice perforatc 

TrodUntL Rostrnm breve , productum, truncatum, non recon- 
dendum; ommatophori saepissime liberi, lamina eorum pleruroque su- 
pra rostum et ad latera pedis continuata, fimbriata I. tubulorum se- 
rie praedita; vibracula saepe cuti tecta serialim papillosa; lobus oper- 
culiger simplex. Membrana lingualis longa valida , linearis, e magoa 
parte in cavitate viscerali recepts. Rhacbis multidentata. Pleurx 
UDcinis numerosissimis hamatis, seriatis, sensim gracilioribus et sim- 
plicioribus. 

Trocbus cinerarius: dens rhacbis medius cordatus, basi media pro- 
ductusy supra per collum breve , utrinque rotundato-alatum, in 



— 497 — 

capitalam efformatas transvorae ovale, acie transYersa, deaticu- 
Jala; dentes latera les uirinque qniiity imbrieati, formanB med i i e 
dimidio imitaotes, sed versus pleuram seiiaim diaorepantes, collo 
latiore, acie obliqua laminam iatas emiltente, iri aUiaao magnam 
sabqaadraiam. Uncini utrinqae ctrc. 90, graciles, hamo piano, 
lineari, sensim dimiDuto, in ailimis eTanido, in interioribus ad 
basin solam, in mediis undique denticalato, scapo compres^^ 
in primo postice ala praedilo, in mediis simplici, sub hamo pro- 
ducto, versos basin leviter inflexo, attenualo^ in ultimis la- 
minaceo. 

Trocbas sisyphinas: dens medias lamtnaceus, lanceolaitts, tertia 
parte basali ovali, abrupte latiore, apice recarvo acuto, atrinqae 
serrolato; dentes laterales uirinque quini, imbricati, formani 
medii e dimidio imitantes, ultimo parum difibrmi. Uncini utrin- 
^ae sexaginta et ultra, primo Jooge robustiore, lato, besi po- 
stice dilatata, hamo infra tuberculis dentato, reliquis gracilibus, 
hamo compresso, acuminato, in interioribus infra dentato, utrin- 
qoe serrulato, in mediis utrinque pectinato, in ultimis evanido, 
scapo gracili, simplici, ante basin processu calciformi externo 
prsedilo. 

Pbasianella pulla: d(>ns medius transverae ovatos, bast media pro- 
ductas, acie non recarva edentuius; laterales quini obliqui, 
quorum qualerni interiores imbricati, acie capitulati recurva 3-4- 
CQspidata, in quarta laterali, et processu muniti externo alato 
in lertio et quarto evanido, quinto soblioeari, clavato. Uncini 
utrinque circ 70, primis longe majoribus sensim diminutis, 
hamo adunco, acuminato, ad flexuram postice denticulato, in 
primis extus excavato, in postremis evanido» scapo primi lato 
intus alato, in reliquis simplici medio intus producto. 

Rotel la lineolata: dens medius longitudinaliter subrectangulus, mu- 
ticus; laterales sen i, quorum quatuor sensim paullo longiores 
formam medii fere imitantes, quintus et sextus elongali, cari- 
nati, iilo lineari flexo, hoc subfusiformi. Uncini subxquales 
hamo ovali in interioribus ad flexuram postice, in mediis undi- 
que denticulato y scapo arcuato^ sub hamo producto. 

Neritina floviatilis: dens medius minutus, muticua, corpore sub- 
qaadrato basi angustiore, producta; laterales tres, quorum pri- 
mus maxirans, laminaceus, transversus, subtrianguiaris, margine 
snperiore subrecto, repficato, piano, inferiore externo rotundato, 
intcrno emarginato, secundus et tertius minuti, subovales, la- 
minacei, carina media crassiore flexuosa. Uncini circ 60; pri- 
mus loDge major, difformis, scapo brevi crasso, iDtus tuberculo 
praedito, capitulo maximo, tranaverso, ptlaato, coavexo, mar- 
gine antico radiato-denticulato, una com aoapo alam magnam 
emittente rotundatam recurvam; uncini reiiqui aequales bamo 
sobovato, postice denticulato, scapo intus producto. 

Ha I io tis tuberculata: dens medius parvus, depressus, basi rotun- 
dato-productus, supra lamina convexa tectus latiore mutica; la- 



— 498 — 

teralis utrinqae onicusy iransversiu, trabalis, iotns prof onde 
emarginains, extas rotundatus, posiice exira|tnediam spinama- 
nitus. Uncioi circ. 70; primi qnalaor looge majores, lati et 
difformes, hamo prioii rotandato, aecoodi, tertii lanceolato, ad 
flexnram emarginato 1. denticalato, qaarti brevi triangulari; re- 
liqui aalMBqualea hamo ovali| ad flexaram postice denticalato. 

Emarginnla crasaa: dans medias laminaceas, planas, oblique snb- 
qoadratasy basi latior, acie laevi; laterales qaatoor imbricati, 
laminacei, oblongi, primo et secando sdpra trancatis, tertio et 
qaarto apicalatis et extas crista longitudinali prsditis inflexa, 
in secando jam distingaenda. Uncini circ. 60; primus longe 
major et crassior, hamo postice lobigero,' scapo intas tubercalo 
prominente, basi intas acate prodocto, extas condylo praedita, 
cai respondet cavitas apicalis ossicali minati trapezoidea; anciai 
reliqui sobcqoalea hamo ovato-lanceolato serralato. 



PoleUMk Membrana lingaalis longissima; rhachis dente anico 1. 
plaribas munita, e parte basali constitatis depressa pellucida et api- 
caii hamata nigra; plearae aat ancinis armatae, aut inermes. 

*) Branchiae laterales ad mai^inem pallii. Rhachis sex-den- 
täta, crista longitudinali angasta divisa, dente medio 
impari nollo; plearae ancinis tribns. 

P a tel I a valgata: dentes atrinqae tres, qaoram bini aeqaales linea- 
res, basi elongata, plana, postice intas producta, in externa, 
extas alata, longiore, apice in hamam angaicalarem, simplicem, 
carinatum, nigrom recte recorrato, et tertios, posterior, latior, 
basi extas rotundato-productus, acie recurva obliqua, divartcato- 
tridentata; oncini lineares, plan i, brevissime hamati. 

Patella pellocida: dentes atrinqoe tres, qoorom bini fere aequales, 
basi elongata, plana, medio articolata, postice in tus curvato- 
producta, interiör gracilior, linearis, apice unguiculari, bamato, 
exteriör latioscolos, margine externe antice prodocto, apice la- 
te, sobtriangalari, bamato, et tertios, posterior, subrectangu* 
los, acie manitus obliqoa, plana, obtose trifida; oncini tresbre- 
yiter hamati. 

**) Branchia cenricalis. Rhachis 4- I. 6-dentata, interstitio 
medio nudo, angosto, quadras separante binas, quibos 
dentes impositi; pleurae inermes. 

Patella testodinalis: qoadra angolo antico extemo retuso-producta; 
dentes bini, anteriore ad angolom internom hamo praedito 
longo gracili; posteriore fere transverso acie duplici, interna 
longe majore sobtriangalari. 

Patella virginea: qoadra integra; dentes tres serie diagonali, apici- 
bus conicis. 

***) Branchia 



— 499 — 

***) Branchia externa ndla(?]. Rbacbis integrs dente medio 
solilario quadra suffalto clypeata; plearae uncinis duobus. 

Pate/Ia caca: qaadra sobquadrata, antice rolundato-alatay dens baai 
late cordata, acie triloba, lobo medio longiore subspatuJato, la- 
terali breyiore reniformi; rnicini utrinque dao, laminaceiy bre- 
viter bamati, interno extas alato, postice in stylum producto. 

Palella falva: qaadra eJongata^ antice utrinqae angulato-alata; deos 
basi elongata, acie integra, valida, sagittata, caspide media ro- 
basla cnm basali utrinque minata, divaricata; uncini elongali 
hamatiy banie lo&go^ lanceolato, margine externe ciliato. 



ChitanetL Membrana lingaalis longa linearis. Bhacbis den ti bus 
ploribos, medio impari, /aterali atrinqae externe maximo, haroo ni- 
gro, opaco; uncini plearae plures in lamellas coarticulataa inermes 
efformati, unico erecto ha ma to. 

Chiton cinereua: dens medius elongatus, e basi ovali in collam. 
gracile exsertos, acie transversa, latiore, sublavi, aopra con- ^ 
▼exa; lateralis primus nonnibil major leviter bamatus, ala magna 
rotandata utrinque praeditus, in cavitate dorsali basem excipiens 
productam dentis secundi maximi, scapo crasso, extus emargi- 
nato, bamo ad flexaram antice spina aucto, nigrO| opaco; un- 
cini deformes quini, trapezoidei, oblique seriali, sexto inter 
eecundum et tertium erecto, faamato, leviter arcuato, margine 
saperiore reflexo, inciso. 

Chiton laevis: dens medias linearis, medio parum angustior, acie 
transtersa, sablaevi, sapra convexa; lateralis primus vix major, 
late anguicalaris, aversus, secundus maximus scapo subclavalo, 
extas carato, hamo minato, lato, tridentato; ancini deformes 
quini, trapezoidei, aexto inter secundum et tertium ereclo, 
sobtriangalari , margine superiore late reflexo, striolato. 



DentaKna. Membrana lingualis lata, ovata. Rhachis unidentata; 
pieurae ancino solitario; limbus laminatus. 

Dental ium entalis: dens unicus, sab-semicircularis, obliquus, pla- 
nas, basi sttbrecta, margine sinaoso, acie inermi; uncinus uni- 
cus scapo compresso angalari, bamo angulo obtnso inflexo, mar- 
gine apicali antice denticulato; limbus lamina magna curvato- 
rhomboidea, elongata. 



O/pen, nf KongL FH.-Akad. Forh. Arg, 4. Mo 9. 



— iOO — 

5. Växtätande CarabicL — Hr Sonbbyall med- 
delade följande iakttagelse på Amara similata, hvaraf det 
observerade exemplaret förevisades. Sistlidne 4:de Juni, kl. 7 
på morgonen y såg jag har vid Stockholm denna insekt, sit- 
tande på ett exemplar af Thlaspi bursa pastoris, och dä den 
tycktes vara sysselsatt med att Sta , lutade jag mig fOrsigtigt 
ned och lyckades att kunna helt nära och med all noggrann- 
het betrakta densamma. Den afbet just då ett nyss utslaget 
litet blad, tuggade detsamma och förtärde tydligen en del 
deraf under det den Ofriga delen nedföll hvarefter den gick 
ett par steg uppåt och afbet samt förtärde en blomma. Där- 
efter gick den nedåt blomvippan och upp på en annan gren 
deraf och förtärde likaledes tre blommor, då jag tog deo 
för att med säkerhet kunna bestämma arten. Alla de blom- 
mor jag säg den äta voro sädane, uti hvilka fruktämnet redan 
uppnått lika längd med kronbladen; men så väl dessa, som 
blomfodret och inre blomdelarne förtärdes fullständigt, utan 
att någonting nedföll. Den krossade blomman först nägra 
gånger med mandiblerna, och tuggade den derefter tydligen 
med maxillerna, samt nedsväljde den i små portioner, så att 8 
h \Q sekunder åtgingo för hvarje blommas förtärande. Ab- 
domen var temligen fylld, och då den hårdt klämdes utkom 
ur tarmkanalen en grön, temligen tunn, flytande massa som 
syntes alldeles likformig, utan större för blotta Ögat synliga 
korn eller stycken. 

Att vissa Carabici förtära växter har redan förr blifvit 
antecknadt af GsaHAR, uti Magazin f. Entom. I, pag. 1, hvar- 
est en ganska utfbrlig iakttagelse pä Oodes gibbus beskrifves. 
Denna insekt berättas nämligen derstädes hafva gjort skada 
på hvete, råg och korn, dels såsom utbildad insekt, då den 
uppklättrade på stråen och förtärde de mjuka kärnorna i axen, 
dels såsom larv, då den anföll sjelfva ståndet. Carabici lefva 
således ej så uteslutande af rof, som man vanligen uppgifver. 
Ulan tvifvel lefva alla de slägten, som ega mindre landade 
käkar, till en betydlig del af växter; men att de dessutom 



201 — 



leTva af rof iotygas af Gusars nyss anförda afhandling, och 
ja;^ bar sjeif flera gånger haft tillfälle att se larverna af flera 
arter Feronia och Amara (fulva , aulica) ata små maskarjo. d. 



6. Perdix colurnix i Sverige. — Densamme 
meddelade ett utdrag af bref frSn Hr C. G. Löwbnbjblm, som 
sistlidne sommar erhållit ett exemplar af Vakteln vid FrOsvi- 
dal^ 1^ mil NV. från Örebro, således midt inne i Svealand. 
Dess slag, eller sång, hade h(5rts flera gånger från sädcs- 
ikraroe i trakten, men det är ännu ovisst huruvida flera 
exemplar der uppehållit sig: Sistledne höst blef ett exemplar, 
som dödades vid Trosa d. 6 November, skänkt till Riksmu- 
seum af Löjtnant Gupbnstbdt, men äfven denna hade blott 
blifvit träffad ensam, och sådant tyckes förhällandet vara med 
alla de exemplar som erhållits i Sverige, hvarföre man ännu 
icke torde kunna anse denna art såsom bestämdt och årligen 
förekommande i någon viss trakt af landet. Vakteln är, lik«* 
som Gracala rosea m. fl. foglar, en af dessa kringströfvande 
arter, som vid flyttningstiderna ofta förvilla sig långt utom 
graosoma för deras egentliga hem. 



Y. lletrao tetnx lagopides. — öfverfältläkaren 
Uvm i Sfitber, som sisll. höst skänkte ett exemplar af Rip- 
orren till Riksmuseum, hade om denna sällsynta fogel med- 
delat följande närmare uppgifter. Exemplaret är en ung hanne, 
i b({struggniog, dödad d. 2 October 4846 vid Norns bruk 
i^a Hedemora. Den sköts i träd, för hund, och 8 dagar 
sednare MIdes en annan dylik. Dessa båda ungar följde med 
en höna, som ej blef skjuten, men som ansågs vara en van- 
lig orrböna. Det Sr obekant huruvida flera ungar följde med 
l«nne, och man har ej förr veterligen träfl^at Riporna i den 
i^rlen, ej heller har man någonsin hört att Ripor blifvit sedde 
^rstlides, men i November sågs en hvit Orre, på annat 



— *0f — 



håll, ej lingt kort, i sällskap med vanlige Orrar. Trakten 
ar belägen mellan sjOar, beväxt med ungskog, mest af gran; 
marken är ej betäckt af ljung. De båda skjutna ungfoglarna 
hade groft, kacklande late, alldeles säsom Tjäder. 



Akademisk angelägenhet. 

Pixses tillkännagaf, att Akademien genom döden förlorat 
inländske ledamoten af dess 7:de klass, Hr Professorn J. H. 
GisTRÉif, den 21 sistlidne Maj. 



SkAnker. 



THU Vetenskaps-Akademiens Bibliolhek. 

Bulletin de la Soc. G^ol. de France. Ser. Ii. Toid. 3. f. 43 — 49. 
Tom. 4. f. 8—25. Paris, 8:o. — Af Sockteten. 

Comptes renduis. Tom. XXIII. N:o 1—26. 1846. 4:o, 

M^moires de Tinstitut de France. T. XIX; samt 

Me^moires present^ par divers Sa vants a. 1'Acadeinie Royale des 
Sciences de linstitut de France. T. IX. 4:o. — Af Akadanm- 

Het InsUtuut af Vorslagen en Mt-dedeelingen, uetgegeven duor 
de Vier Klassen. 1845. JN:o 4, 1846. Xi:o 1—3. Amsl. 8u). 
— Af Institulet. 

GiviALB, le Dr., Trait^ Pratiqiie et Htstorique de la Litbolritie. 
(av. pl.) Paris 1847, 8a>. ~ 4/* For/aliaren. 

Zbttebstedt, Wm Oiptera Scandinaviae. T« VI. Lumdie 1847* 
8:a — Af Författaren. 

Bulletins des S<^ances de la Socielé Vaudoise des Sciences Natu- 
relles. T. I. N:o 1— 13. Lausanne 1846. 8:o.— ^4$bc/>/e/<^ 

Mtttheilungen der natiirforsch. Geseflschaft in Bern a^d. J. 184Ö. 
N:o 57—86. Brrn 184& Sui. — Af Saiiskapei. 

OuviEB, Th., Applications de la Gdbmétrie DeftcriptiveauiOoi- 
bres. Texte avec Atlas. Paris 1847. 4:o. — Af för- 
fattaren. 

ScHMiDT, c, Dr., Zur vergleichenden Pbjrsiologie der wirbello- 
scn Tliierc*. Braunschw. 1845. 8:o; 

— — — Krystallin. Untersucb ungen der in Pflanzen* udJ 
Tbierzellen sich bildeuden mikroskopiscben KrystaUe, Ba- 



— 803 — 

sirC auf Best i rom ungen v. Scbmidt. Mitau ti. Leipzig 1846. 
%io. — Af Författaren. 
RfOFiELo, W. G., On Hurricnnes aod Nortfaers. New-Haven 

1846. 8:cK — Af Författaren. 
Flora Batava. Afl. 147. Arasterd. 4:a. — Af K* Ned. Institutet, 
(Inslilut de France. Exti*aits:) 

rflE?REi7L, M. £•, Tbéorie des Effets Optiqties que presenten! les 
Stoffes de soie« Paiis 1846. 8:o; 

Note sur une classe parliculiére de inouvemenU masculai- 
res, lue å Toccasion d'un M^moire de M« Despaces. par 
M. Cbetbeitl; 
Note sur la Prc^sence da Plomb a IVlat d'oxyde ou de sel, 

dans divers produits artiticiels; par M. Chbvbbui,; 
Méinoire sur un nouveau mode de dosage des nitrates , et 
parlicujierement du »Salp^tre; par M. J. Pblouzb. (2 ex.) 
Rapport fait par M. Cbbybeul sur plu$ieurs Mémoire^ de M. 

Ebelmbh, concernant la Mefallurgie du Fer, 
— — sur un McTm. de M. Ebelmeit ayant pour WXvei Re«> 
chercbes sur la composition et Temploi du Ga^i des Hauts- 
Fourneaux; samt 
Rapport de M. Gbevbeul sur Pouvrage: Ampäofraphie par 
Odabt. Paris 1846. &o. — Af Författarne. 
Kaisten, S., Verliandeling över Palingenesie en Metempsycbosis. 

Anisterd. 1846. 4:o. — Af Författaren. 
WABTMABiiy E., Troisiéme Méraoire sur Tlnduction. 8:o; 

— — — Mdmoire sur le Daltonisme ou la Dyscbroroalopsie. 
Ed. 2. 1845. 8:o; 

— _ — De la M^thode dans rcHectricU^ et le Magnetisme, 
a propos du Trattato del magnetismo e della electricita^ 
dirir A. F. Zabtedeschi. 1845. 8:o; 

— — — Sur deux M^éare** exlraordinaires. 8:o; 

— — ' — Sur de nouveaux Rapport» entré la cbaleur, Telectri- 
cile et le magnelisme, 8:0; samt 

""^ — — De la Metbode dans le calorique, å propos du 
Trattato del calorico e della luce, TraittT de ta obateur el 
de la lumiére, par ZAHTBDBscBiy l:e p. Calcul. Venise, 1846. 
8:0. — Af Författaren. 

Piogramme de la lu; Classe de Tlnst. roy d. Pays-bas de Scien- 
ces le 6. Avr. 1847. 4:o; 

" — des Qiiestions proposi/es par l'Academiedans la S<^ance du 
28 Sepl. 1845 et 18 Oct. 1846. — 4/* Akademien i Brus sel. 



- 80* — 

Pi*ogramm af J. L. Asping. Stockii. 1847. 4:o, — Af For/aiiaren. 
Voyages en Scandinavie, en Lapponie elc. . . pubties par Gai- 

MARO. Livr. 12 — 45; 
Voyage aulour du Monde sur la V^^nus publie par M. Petit- 

Tbouars. Livr. 17; 
— — — Sur la Bonite. ZcMlogie, Livr. 14, 15. — Frän 

Utrikes Departementet. 



TiU JRikets Naturhistoriska Museum. 

Kmmim^imåUi 4/W^iialfa^eit. 

T ven ne Petrifikater. — Af Löjtnant Alb. Robson» 
Två ungar af Musteta niartei«. — Af Hr /. fV, Grill. 
10 larver af Oestrus bov is. — Af densamme. 
En Fulica atra. — Af Rådman A. LJNGUJii i Trosa. 
Ett skinn af Boa niurina (?). — Af Magister WiVGRES. 
En större insektsarolingi innehållande 

Heroiptera , 1089 arter i 2490 individer 



Neuroptera, 309 


19 


583 


W 


Hy menoptera, 1699 


w 


3318 


9» 


Diptera , 1185 


w 


3216 


9» 


Aptera , 153 


»» 


232 


99 


Grustacea^ 18 


>» 


30 


9f 



tillsainmans 4453 arter i 9869 individer. ^ Af Hr C.J. 

SCHÖNBERB, 



— 205 



Meleoroloziska observationer ti Stockholms Observatorium 











• 


Maj 1847. 












Barometern 
reducerad till (T. 

Dreimaltooi. 


Thermometera 
Celsius. 


• 

Vindarna. 


> 

p 


Kl. 6 


Kl. 2 


Kl. 9 


Kl. 6 


Kl. 2 


Kl. 9 


Kl. 6 


Kl. 2 


Kl. 9 


1 


f. B. 


e. m. 


e. m. 


r. a. 


e. m. 


e. m. 


f. m. 


e. m. 


e. m. 


9 
1 


25,48 


25,55 


25,54 


+ 1*7 


+ 2-4 


+ 2*5 


O.N.O. 


O. 


O. 


Målet 


2 


25,46 


25,35 


25,39 


+ 0,4 


+ 23 


+ 1,5 


N.O. 


O.N.O. 


O.N.O. 


Storm 


3 


25,33 


25,40 


25,45 


+ 3,2 


+ 4,7 


+ 43 


S.V. 


V.S.V. 


N.N.V. 


Hålet 


♦ 25^ 


25,61 


25,68 


+ 2.9 


+ 9,7 


+ w 


N.V. 


N.N.V. 


N. 


KUrt 


5 25,70 


25,71 


25,77 


+ 4.3 


+ 8,8 


+ 43 


V. 


O.N.O. 


N. 




6 


25.73 


25,74 


25,76 


+ 0.6 


+ 7.1 


+ 43 


N. 


O.N.O. 


N.O. 


Mulet 


1 


2S.73 


25,73 


25,73 


+ 43 


+123 


+ 6,8 


O. 


O.S.O. 


O. 


KUrt 


8 


25,71 


25,70 


25,67 


+ 10.8 


+18,8 


+ 9,8 


O.S.O. 


O..S.O. 


O. 




9 


25,59 


25,52 


25,48 


+ 9,0 


+16.7 


+",8 


o. 


O. 


5. 




"lO 

1 


25,43 


25,44 


25,46 


+ 9.3 


+ 8,9 


+ 33 


V.If.V. 


N.N.V. 


N.N.V. 


Hålet 


11 


25,45 


25,51 


25,46 


+ 5,1 


+ 2,9 


+ 2,0 


O.N.O. 


O. 


O.N.O. 




12 


25,42 


25,34 


25,23 


+ 3,2 


+ 5,5 


+ 6,3 


O. 


O. 


V. 




13 


25,26 


25,27 


25,30 


+ 63 


+ 9.2 


+ 7.8 


V. 


V.N.V. 


V.S.V. 




U 


25.35 


25,38 


25^9 


+ 7,6 


+103 


+ 83 


v.w.v. 


V.N.V. 


S.V. 




1> 


25,32 


25,28 


25,32 


+ 93 


+13.5 


+ 43 


S.V. 


V.SV. 


N.N.V. 


Regn 


16 


25,32 


25,37 


25,40 


+ 1,5 


+ 3,4 


+ 2,2 


lf.O. 


N.O. 


N. 




17 


25,37 


25,35 


25,.38 


+ 4.0 


+ 5.6 


+ 2.1 


O.N.O. 


O.N.O. 


S.V. 


Halfkl. 


15 


25,45 


25^ 


25,54 


+ 13 


+ 7,3 


+ 13 


V.If.V 


N. 


V. 


Snö 


19 


25,61 


25,59 


25,58 


+ 1.5 


+ 8,0 


+ 43 


V.N.V. 


V.N.V. 


S.V. 


KUrt 


20 


25,56 


25,48 


25,44 


+ 5,8 


+12.5 


+ 5,7 


N.V. 


V.N.V. 


s. 




?1 


2536 


25,36 


25,31 


+ 5,3 


+ 73 


+ 4,7 


S. 


$.S.O. 


s. 


Mnlet 


22 


25,28 


25,25 


25,08 


+ 6.3 


+133 


+ 9,2 


V. 


v. 


s.s.r. 


Stom 


23 


24,88 


25,11 


25,35 


+ 7,2 


+123 


+ 6,7 


v. 


N.N.V. 


N. 




is* 


25,54 


25,58 


25,57 


+ 5,7 


+123 


+ 5,7 


N.N.V. 


N.O. 


$.S.O. 


Klart 


25 


25,53 


25,44 


25,32 


+ 7.3 


+103 


+ 5,0 


s,s.y. 


S.S.O. 


s. 


Mnlet 


% 


25,26 


25,53 


25,66 


+ efi 


+ 6.1 


+ 53 


v. 


N. 


N.V. 


Regn 


27 


25,71 


25,76 


25,75 


+ 6,0 


+133 


+ 8.1 


O.N.O. 


V.N.V. 


s.v. 


Halfkl. 


28 


25,T2 


25,69 


25,71 


+ 8,4 


+123 


+ 93 


v. 


V.S.V. 


aN.o. 




29 


25,74 


25,74 


25.76 


+ 8,0 


+163 


+11,4 


N. 


N.N.O. 


o. 


KUrt 


30 


25.75 


25,67 


25,61 


+11,1 


+193 


+143 


N.V. 


V.N.V. 


V.S.V. 




"ST 

dia 


25,56 


25.69 25,72 


+11,0 


+14,5 


+12,9 


N. 


N.N.O. 


N.N.V. 




25^ 


25,504 25.507 


+ 5*64 +9-92 +6*24 


Nederbörden =0^818 dec.tam. | 


1 




25.499 






+7*27 










i 



STOCEHOLM. 1847. P. A. VOSSTBDT BT sOiBM. 



I 

i 



y 



.-v 



'I' 



lah.G. 



.A- 



j 



j 



'f 



C/uffm ri urin Is* 

4 



/ 



\ r^ 



v 



\ 
\ 




W'^ 



( . > ^ '\ 



y 






j 1 



r' 



t>' 



Ht //o/t /fer/if . 




r'^'^^• , 






.-4 J 






N^. 



- i 




/fUr//////////// rft/ft/fy 

VA 




■^ j- i 



\'. 



j t- 



\ / 1.. 



y 



9 




ÖFVERSIGT 

AP 

KONGL VETEIVSKAPS-AKADEMIEIVS 

FORHANDLINGAR. 



Årw A 1949. M 9. 

Onsdagen den 8 September. 



•s» 



Féredragr* 

1. Naturforskare-mbtet i Köpenhamn. — Se- 
kreteraren redogjorde i korthet for detta mOtes fOrhandlia- 
gar, med särskilt afseende på den kemiska sektionen. 



2. Om den runda, brachyeephaliska hufvud- 
skåUfarmen bland Ormkerne. — H:r A. Rbtzius an- 
forde: Det ar redan på ett annat ställe anmärkt, att den 
ethnografiska craniologien ännu gjort så ringa framsteg, att 
man icke på långt när känner hafvudskålsrormeme hos de 
europeiska nationerne. Orsaken li^er till en god del deri, 
att, genom tid efter annan skedda inflyttningar och politiska 
forändringar, olika folkslag kommit att bebo samma länder, 
hvarvid det inträffat, att än de äldre inbyggarne antagit de 
yngres språk, än tvertom. Sålunda finner man, att folkslag 
som bära samma namn, ofta äro af olika stammar och att 
till och med en del af dem stundom förlorat ända till sista 
spåren af kunskap om sin härkomst. 

Man kan i bOrjan afskräckas från vidare forskningar i 
den ethnographiska craniologien, då bland sådane folkslag med 
samma namn och språk än finnes hvarandra nästan motsatta 
typer, än Ofvergångsformer emellan desse. I de fleste dylika 
fall kunna vi dock hoppas att archeologien, historien och 



— 208 — 

språkkunskapen skola lemna de upplysningar, som äro nödige 
för de ethnologiska frågornas utredning. 

Det ar en alloiSin föreställning att formen ^f Graek^ 
hufvud är v&l känd , genom de talrika scdpiur-^H^eten, hvil- 
ka deras store konstn&rer lemnat efterverklen ; men denna form 
har icke blifvit ethnologiskt jemförd med de typer, som häm- 
tats från sjclfva naturen. 

Först efter mångåriga bemödanden lyckades det Blumbh* 
BACH, att genom nuvarande Konungens af Bayern bevågenhet 
erhålla ett antikt Gra^kcranium. Blumbnbagh beskrifver det- 
samma i Dec. yi:a med så mycken förtjusning öfver dess 
ideela skönhet, att han Däoiner endast föga om sjelfva huf- 
vudskålens form. Allt hvad härom förekommer är: »forma 
calvariae subglobosa, frontis nobilissime fornicata.» — Dea 
goda profil-afbildning, som åtföljer, visar en temligen liten, 
kort hufvudskål med klotrund nacke, och ger således anled- 
ning antaga, att det tillhör den Brachycephaliskt orthognatbi- 
dka fordieBk PRiOHAan citerar Bluhbnbach. 

En afgjutning i gips af ett grs^kcraoium , till bvilketori*- 
ginalet skall hafva tillhört Spurtuisixs samling, företer siud- 
ma form. 

Ref. hade redan af dessa facta anledning förmoda, att 
den brachycephaliska (ormen skulle förekomma bland Grae-^ 
kerne, då han härpå för omkring ett år sedan erhöll vidare 
bekräftelse genom besök af en greekisk läkare, af ansedd 
adelig familj från Corfu. Denne man var af liten men stark 
kroppsväxt, hade svart, glänsande hår, mörkbruna irides, små 
ögon och något gulagtig by. H^fvudet V9r bögjt men k<Nrt, 
med flatrundt, nästan lodrätt stående occiput. Okbenen voro 
stora, något utstående. På tillfrågan uppgaf ban att ^nna 
hufvudets form vore vanlig bland gr^ekerne. Några månader 
$ednare erhöll Ref. genom H. Maj:ts Cbargé d'Affair'9 i Atbeo, 
H:r von Hbidbnstak, några Ost-^europeisk^ c^anier bland 
h vilka ett gr&ekiskt, mycket liknar d^ citerade > som Bhv^ 
XBNBACR afbildat. 



— 409 — 



Fig. t. 



Fig. 2. 




(Graek.) 




Detta Grsekcranium, hvarafhär meddelas en profilritniog f. 4 
ocb 60 kontur af bakbufvudet f. 2, har tillhOrt ett ungt individ 
af oiakriDg 8 år. Det foreter en sSirdeles natt och vacker bild- 
ning , med vackert hvälfd panna, samt nära lodrät , rak an- 
sigtsprofil och små okben. Det är i proportion till längd och 
Jbredd höj^t, af en något fyrkantigt-rundad form, med största 
Jbredden öfver de långt baktill och högt belägna hjessicnölarne. 
Ofvanifrån sedt, visar det en kort kilformigt rundad omkrets 
(forma cuneato-rotundata). Nacken är rundadt-flat; dess plan 
af en rundadt-fyrkantig figur, som är upptill bred och nertill 
smalare. Midtpå nackplanet finnes ett betydligt, nära sym- 
metriskt, rhombformigt irUerparietalben , med pä sidorne spet- 
siga samt upptill och nertill trubbiga vinklar. Detta ben 
bildar spetsen af lambdasömmen , som går högt upp på nack- 
planet. De bågformiga linierne för nackmusklernes fästen 
sitta lågt. Receptaculum cerebelli är af ringa utsträckning, 
men mycket coovext. Yårtutskotten äro små, öronöppnin- 
garne ovale, bakåt stupande, tinningplanerne nästan flata. 
Pannbenets okutskott, äfvensom okbenen, små, kindgroparne 
djupa; käkbenen snarare små än stora; näsöppningen smal, 
trekantig; näsbenen något långa, med en vackert stupande 
ställning. Ögongroparne äro stora, rundadt fyrkantiga. Coro- 
nalsömmen, som öfverst går nära midten af hjessplanet, är 
så väl som pil- och lambdasömmen fint långtandad. 




— «I0 — 

Mått. 

Längd 0,161 

Pannbredd 0,093 

öfre nackbredd (interparietal. diam.) 0,142 

Undre nackbredd (intermactoid. diam.) 0,iiO 

Höjd 0,142 

Omkrets 0,486 

Okbredd O,iio 

öfverkakens hojd (Frän näsroten till alveolarranden) 0,056 
Underkäkens bojd vid uppstigande grenen .... 0,047 
emellan hakranden till alveolarranden 0,022. 

Herr ton Hbidenstam bar tillika skriftligen benäget med- 
delat Ref. den uppgift att ))Graekernes hufvuden i allmänhet 
äro hOga och runda.» 

Ref. anser sig af det ofvan sagda kunna antaga, att den 
brachycephaliska hufvudskålsformen bäde förekommit bland 
forntidens graeker, och att den är allmän bland nutidens. Hvad 
de förra beträffar, sä torde det ej böra lemnas obemärkt, 
att hufvudet pä den Farnesiska Hei*cules äfven är brachy- 
cephaliskt, nemligen litet, rundt och med sä kort occiput, 
alt konturlinien af denna del fortsätter sig i nästan rät linie 
nedät bakhalsen, utan den vanliga insänkningen för nackgro- 
pen. WiNGKBLMAN auser denna form vara tagen efter tjurens. 
Hans ord äro: (cQuant ä Hercule, les proportions de sa tete 
au cou, nous ofTrent la forme d'un taureau indomptable. Pour 
indiquer dans ce héros une vigeur & une puissance supérieu- 
res aux forces humaines, on lui a donné la tete & le cou 
de cet animal; parties tout autrement proportionées que dans 
rhomme, qui a la tete plus grosse & le cou plus petit» 
Histoire de Tärt &c., traduite par Hubert. Paris, 1 789, Yol. 2, p. 49. 
Denna den utmärkte konsthistorikerns äsigt torde förlora myc- 
ket i trovärdighet, dä man (Inner, att ifrägavarande form af 
hufvud och hals är utmärkande för flere folkstammar, afl väl 



— ill — 

i det gaaila Graekeland, som i dess grannländer. Man finner 
oemligen mer och mer bekrttftadt, att största delen ar Eu- 
ropa under de flldsta tideme varit bebodt af Turaniska, Sky- 
thiska och Sarmatiska, med Pelaskerne sannolikt beslagtade 
folkslag y med samma hurvudskäls bildning. 

Som ett mönster af. skön grsekisk skapnad anföres sä 
allmänt den belvederiske ApoUo. Det är i hög grad märk- 
värdigt, att denna bild företer en helt annan hufvudskälsform 
än den nyssnämda, nemligen den ovala , med utskjutande oc- 
ciput. Utom det här beskrifna, af H:r von Hbibbnstak med- 
delade Graekcraniet, var äfven ett annat af oval form. Ref. 
tillåter sig häraf, ehuru blott som en förmodan , framställa 
den äsigty att denna form tillhört Hellenerne. 

Hvad Gfaekernes nuvarande befolkning beträffar, sä lärer 
den, enligt de trovärdiga historiska bevis, som blifvit fram- 
ställda af Fallbemaibr (Fragmente aus dem Orient, Stuttgardt 
und Tttbingen 4845, 3:r Band, CXIV: »Das slavische Ele- 
ment in Griecheniand»), allt sedan den sista hälften af 6:te 
ärhundradet, till största delen vara slavisk. Denne förEat- 
tare ådagalägger äfven huru denna slaviska befolkning i Grse- 
keland förlorat sitt eget språk och antagit det fullkomligare 
graekiska; under det, att detta dock blifvit rigtadt med en 
mängd slaviska ord, ändelser och talesätt. Dä emellertid de 
slaviska folkstammarnes craniebildning äfven hör till den bra- 
chycephaliska formklassen, sä torde det vara nära nog omöj- 
ligt att uppdraga någon skillnad emellan denna och de äkta 
brachycephaliska grsekernas. 



3. Finnarnes craniejorm. — H:r A. Rbtzius re- 
dogjorde för en ethnographisk afhandjing af H:r Stats-Rådet 
Cail yon Haartkah med titel: Försök att bestämma den ge- 
nuina racen af de i Finland boende folk, som tala fin^ 
(Helsingfors 4846, IV:o). Att utreda den finska folkstam- 
mens physiska karakter i dess flerfaldiga variationer och vid- 



~ «l« — 

str&ckta utbredning, har länge utgjort ett af ethnobgieos 
sväraste problemer. De flesta earopeiska och asiatiska folk- 
stammar hafva sin historia; deras namn återfinnas hos forn- 
tidens medeltidens författare. Finnarne synas härifrån gOra 
ett undantag. De folkslag vi kalla Finnar, hafva sannolikt i 
en aflaflsen forntid innehaft en stor del af Asien och Earopa, 
men blifvit delade i mänga stammar genom andra folkslags 
utbredning och inkraktningar. Under sådana forhållanden hafva 
de sannolikt förlorat deras gemensamma namn, och af grann- 
folken blifvit benamde efter de länder de innehaft. Sålunda 
hafva våra grannar do egentliga Finnarne, enligt Professor 
Kbysbi i Christiania, fått namnet Finnar af Finland och 
troligen hafva de Utländska på samma satt fått nam*- 
net £ster af Estland. Slaverne skola dock enligt sam- 
ma historiker benämna dem med det omfattande namnet 
Tschuder (Griek: SHvihxi)' Den närvarande afhandlingen 
utgör ett välkommet bidrag till kannedomen om dessa urgamla 
folkslag. Författaren anser äfven Finlands invånare utgöras 
af flere olika stamgrenar, hvilka så val i språkdialekter, som 
till fysiska karakterer äro hvarandra olika. Hr v. H. har 
under sina vidsträckta embetsresor lärt att känna och anställt 
mätningar på flere hundrade personer i olika delar af landet 
och deraf kommit till följande hufvudresuUater : 

\:o Karelarens hufvud är ovalt och höghvälfdt, ansigtet 
ovalt, käken smal, ögonen blå, håret mjukt, kastanjebrunt; 
näsan rak; ögonen stora; kroppsväxten smärt , något lång. 

2:o Savolaxarens hufvud är nästan rundt, hjessan hög, 
ansigtet rundt, med utstående kindbågar och bredkäke; ögon 
små, bruna; håret kastanjebrunt, sträft; näsan liten; käk och 
okvidd bred; halsen kort; kroppen groClemmad. 

3:o Tavasllånningena hufvud är fyrkantigt ruodadt; hjes-« 
san lägre; kindbågar och käkar breda.; ögonen små, blå; hå- 
ret rakt, linfärgadt; näsan liten, trubbig; kroppsväxten korl 
men stark, med grofva lemmar, mestadelg bjulbeot. 



— «I3 — ' 

Enligt denna uppgift hOra Savolaxare och Ta vastian- 
niogar till de brachycephaliska ^ Turaniska eller Schytiska fol- 
ken, då deremot Karelarne äro dolichocephaler. 

Forf. beskrifver Karelarn fOrdfrigt såsom glad/ lifltg, 
pratsam, redlig, och som särdeles vSn af sin häst. SavolasDam 
så väl fiom Tuvastlånnifigen är allvarsam, manlig, trumpen, 
foga sprfiksam, trög, långsam, ihärdig, envis och föga till- 
gänglig, samt klumpig och oborstad; redlig men fallen för 
afund och hämdgirighet. 

Tavastlänningen är den egentliga, eller Tschudiska Finnen, 
Savolanaren en blandad finsk race, med öfvervägande finskt 
blod, men Karelaren är af en hdt annan, nästan motsatt folk- 
race, som inträngt i landet och erdfrat den provins hvars namp 
han bär. Karelam har efter all sannolikhet fordom haft sitt 
eget från finskan skiljda språk, som under tidens längd gått 
ftfrloradt och blifvit ersatt af det finska, hvilket inträngt från 
grannprovinserna. Förf. som häntyder på dessa förhållanden, 
framställer ock härvid ett nytt exempel på ett folk, som för- 
lorat sitt eget och antagit grannames språk så väl som namn. 
Karelarn kallas lika vä) som Tavastlänningen Finne. Hr v, H. 
anser Karelarne vara beslägtade med Araberne; de skola med 
desse hafva en förvånande likhet. Finska sagorne förtälja ock 
om krig som fordom ägt rum emellan Karelare och Tavaster. 




Fig. 3. 



Finnt). 



— «i4 — 

Ref. erhöll fOr oSgra år sedan elt Tavastlaodskt cranium, 
hvars form v&l afvereasstBmmer med den »t H:r v: H. lem- 
nade beskrirning. DS den utmärkt skicklige netnrbistoriske 
Ritaren Hr Magnus tok Wiigrt fir 1845 besokte Stockholm, 
hade han den godheten att ofver delsamtna gOra en teckoiag 
af hvilken Ref. har trott sig bOra meddda en till i förmin- 
skad copie f. 3, som afven derlbr bOr Sga värde, att mao 
hittilk saknat afbildning af Finskt cranium. 



4. Salpeter avaJoeUyr an» inverkan på några 
ämnen. — Hr L. Stikbuq meddelade: Soniao har i eo 
sammankomst under Juti månad uti Pariser-Vetenakaps-Aka- 
demien Iramiagt och bekräftat det af mannasocker beredda ex- 
ploderande ämne, hvilket fäs igenom salpetersvafvelsyrans io- 
verkaa på denna sockerart, och som redan vid Juni-samman- 
komsten (Öfversigten sid. 172] omrormultes uti denna Akademi. 
SoBRBKo har flnnu icke meddelat någon qvantitativ undersök- 
ning på denna TOrening, hvarigeoom det kan skOnjas huruvida 
qvalhalten instämmer med den formel C'H*0* + 2N eller dess 
halfva atomvigt, hvilken kan dragas af den bestämmelse på 
kol och vHle , som af mig blifvit anfOrd , enligt hvilken fonnet 
de beräknade procentiska halterna af kol och väte aro 

Kol 20.03 

Väte i.22 

afvikande hogst obetydligt ifrån hvad som blifvit funnet, men 
som dock ej kan ännu antagas, innan föreningens qvafvehalt 
blifvit bestämd. 

denna fOrening ar af intresse derfOre, att den blifvit 
ett ämne, som ej innehåller vflte och syre i fOr- 
af att jemt conslituera vatten, må det tillåtas mig 
I ännu ett annat deruti ofverensstflmmande ämne, 
lig och Hr C Staåp blifvit forsokt och behandladt 
elersvaivelsyra, nemligen lakrissockret, samt likaledes 
gifva upphof åt en exploderande förening. Uti 



— «I5 — 

tvenne forsok, som vi gjort med delta socker, hafva vi (ått 
70)6 samt 74 ;2 delar förening af 400 delar lakrissocker. 

Af andra forut ej flSrsdkta ämnen bafva vi behandlat fr<S- 
Qunet af aspen (Populus tremula) med salpetersvafvelsyra samt 
af 4 00 delar råflmne bekommit 43.1 delar exploderande ämne. 
Frofjunet af ängsdun (Eriopborum angoistifolium) har vid dylik 
behandling visat sig i tvenne forsok gifva 76^4 samt 63|i 
salpetersyrad förening. Alla de har anförda ämnena explo- 
dera dock vida sämre än de krutarter, hvilka beredas af 
ligninartade ämnen, såsom bomull, lin äcc. samt lemna dess- 
utom en kolig återstod. 

I afseende på de hithörande ämnens förmåga att en län- 
gre tid bibehålla sin exploderande kraft, hafva vi funnit, att 
de ej ligninartade kropparne, såsom stärkelse, gunmii och soc- 
kerarterna äro i detta hänseende i högsta grad variabla, så att en 
förening den ena gången bibehållit sig vida längre än en annan 
gång, samt att detta varit händelsen såväl då de blifvit för- 
varade i öppet, som i täppt kärl, såväl i köld, som i vanlig 
sommarvärme. Den metamorphos de dervid undei^, är ännu 
icke studerad, samt är måhända till sitt inre väsende ganska 
olika, allt eftersom det ursprungligen med salpetersvafvebyra 
behandlade ämnet varit olika; men den tyckes dock Ull sin 
allmänna karakter slutas dermed, att det exploderande ämnet 
öfvergår till en seg och sur kropp, som af vatten löses full- 
ständigt och hvilken lösning fälles af bly- och barytsalter, 
men ej af kalksalter, samt hvilken kropp af alkohol ej löses 
fullständigt. 

Hvad deremot de af egentligen ligninartade ämnen upp- 
komna föreningar beträffar, så bibehålla de sin syra vida 
bättre under alla omständigheter. Ty den af bomull beredda 
föreningen, förvarad öfver osläckt kalk, äfvensom fritt i rum- 
met vid +48® C, har icke visat sig förlora något i vigt un- 
der i månaders tid, men 0.9 proc. vid +30® C. Detsamma har 
visat sig vara händelsen med linkrutet, ehuruväl detta, efter 
en lika lång förvaring, tycktes hafva förlorat hågot af sin 



^tpIofiioQBkrsft. Deremot förlorade den af halm beredda f5r- 
eDingen, under 3 mfioaders tid vid +4 8* C, i luflen 0^ proc. 
samt 3.8 proe. då den letnnades ofver kalk, hvarjemte den 
ganska betydligt under denna tid förlorat af sin explode- 
rande kraft. 

Forsok hafva blifvit gjorda med alla af oss beredda ocb 
härmed beslfigtade fbreningar att forvara dem under vatten, 
hvarvid de, sä vidt af yttre kannemärken kan slutas, visat 
sig icke hafva undergått någon forändring åtminstone under 5 
månaders tid. 



5» Ny Barometer. — Hr L. SvAKBna förevisade 
ed af Prof. Huss i dessa dagar ifrån utlandet hemförd bara- 
meter (af uppfinnaren benämd baromeire aniratde)^ konstru- 
erad af Hr. Yini i Paris, hufvudsakligen i afsigt att undvika 
de olägenheter, hvilka forefinnas hos den hittills allmänt be- 
gagnade qvicksilfver-^barometern igenom den sednares stOrre 
volum och bräcklighet Yini har gjort sitt instrument helt 
och hållet af metall. Det har formen af ett fickur, hvars 
diameter är i decimeter aamt tjocklek i centimeter. Den 
vetenskapliga principen hvarpå instrumentets konstruktion hvi- 
lar, är elasticiteten hos solida kroppar. Uppfinnaren har neml. 
gjort ett i instrumentet befintUgt rum lufttomt, och då atmos- 
ferens pression utofvar sitt tryck på en af detta rums väg- 
gar, hvilken derigenom mer eller mindre lider inverkan, med- 
delas den derigenom på väggen åstadkomna rOrelsen , formedelst 
en mekanism, åt en visare, hvilken på en tafla angifver tryck- 
ningens storlek uti underafdelningar af meter qvicksilfverhojd. 
Vtnt angifver, att detta instrument, kompareradt med en ut- 
märkt god FoHTms barometer, icke företett stOrre skiljaktigheter 
uti sina indikationer än S tiondedelar af en millimeter. In- 
strumentet är forf^digadt hufvudsakligen i afeigt att ersätta 
qvicksilfver-barometern vid vanliga behofver, såsom t. ex. i 
landtmanna hänseende m. m. Det for Akademien förevisade 



— til — 

exemplaret af Vibm barometer kostade omkring i O R:dr r:g8, 
men man kunde pä utrikes orter, t. ex. i Hamburg, kopa 
detta instrument fdr ett vida billigare pris, samt tUl ocb med 
fbr blott halfva denna summa, hvarvid hela skillnaden utgjor-* 
des af den stOrre eller mindre arbetskostnad, som blifvit ned- 
lagd på dess yttre delar. Hr Svanbbrg lofvade att anställa 
nägra jemforelse-observa tioner emellan det nyconstruerade in- 
strumentet och den vanliga qvicksilfverbarometem , för att utrOna 
huruvida den sednare kan ersattas af den fOrra vid vanliga behof , 
hvilket redan alltid skulle komma att utgOra en väsendtlig fördel. 
Anm. Detta har sedermera blifvit gjordt, hvarvid det 
nya instrumentet visat sig, under en tid af 6 dagar samt 
vid en temperatur emellan -t- 17^ och +49° C, hafva ea 
sAdan uniform gång i jemfördse med qvicksilfver-barome- 
tern, att variationer hos den sednare, hvilka ej upp- 
gått till jlxf dec. tum, fullkomligt motsvarats af instrumentets 
indikationer. Huru det förhåller sig i högre värme eller vid 
betydlig köld samt huruvida instrumentet under en Ittngre 
följd af år bibehåller sig, aro allt omständigheter, bvilka försl 
under ett längre begagnande kunna uppmärksammas, samt för 
dess praktiska användande äfvenledes äro ganska hufvudsakliga. 

6. Nalurforskare^Mölel i Oedenöurg. — Hr 
Hoss, som nyligen bevistat detta möte, redogjorde i korthet 
för dess förhandlingar, särdeles med afeeende på den medi- 
cinska sectionens arbeten. 



7. GoUland» Insakl-^fautui. — Hr Bohbkaii med- 
delade en berättelse om sin under sommaren utfbrda entomo- 
logiska resa på Gottland, och lofvade att framdeles närmare 
redogöra för de derunder anställda iakttagelser. 



Inlemnad AfhandUng. 

Hr Tb. Sghebbeb: Untersucbung eiDiger Mineralieui weicbe tan» 
lalsäure-Shnlicbe MetalUåuren eDthaltcn. Reraifterade» till 
FIrf MosAifDu och L. Svahbebc. 



— H8 — 



Akademisk angelägenhet. 

Praeses tillkännagafy att tvenne af Akademiens ledamöter 
af 9:de klassen med döden afgått. Biskopen i Hernosands Stift, 
Doct F. M. Fbahsén den 14 Augusti, och f. d. Justitiae-StaU- 
Ministern H. Excelieoce Grefve M. Rosenblad den 4 September. 



Skänker. 

TUl Vetenskaps-Akademtens Bibliothek. 

Voyage autour du Monde sur la Corvette La Bonite. Livr. 10. 
Relation du Voyage, par A. de la Saile. T. I. Paris 1845. 
8u>. — Af Hjns Mäj:t Konungen. 

Foi'handiinger ved de skandinaviske Naturforskeres f|erde M6d«% i 

Gbristiania 1844. Cfarist. 1847. 8:o. — Af Mötets Bestyr 

relse. 
Abhandlungen der Mathem. physiktiK Classe der K. Bayer. Akad. 

d. Wissensch. B. IV. Ablb. 3. — der liislorisch. Classe. B. 

IV. Abth. 3. — der philos.-philolog. Classe. B. IV. Abth. 

3. Muncben 1847. 4:o, 

Almanach der K. Bayer. Akad. d. Wissensch. 1845, 

Gelehrte Anzeigen, herausg. von Mitgliedern der K. Bayer. 
Akademie der Wissensch. B. 16 — 23. Miinchen 1843 — 46. 4:o, 

Bulletin der K. Akad. d. Wissensch. 1846: N:o 6—77. 1847: 
N:o 1—7. 4:o, 

G. PaiLLiPS, Ueber die Ordalien bei den Germanen. Feslrede. 
Munchen 1847. 4:o, 

Fr. Prunbr, Die Ueberbleibsel der altägyptischen Menschenrace; 
Munchen 1846. 4:0, samt 

E. v. Låsaulx,) Ueber das Studium der griech. u. rom. Alter- 
tbiimer. Miinchen 1846. 4:o. — Af K, Bä/erska P^etenskaps^ 
Akademien, 

Die Fortschritte der Physik im J. 1845. Dargest. von d. pby- 
sikal. Gesellscbaft zu Berlin. Jahrg. I. 1, 2. Berlin 1846, 
47. 8:o — Af Sällskapet. 

Afbandlungen der K. Akademie der Wissensch. zu Berlin 1845. 

Berlin 1847. 4:o. — Af Akademien. 
Det KongL Danske Videnskabernes Selskabs naturvidenskabelige 

og mathcmat. Afhandlingcr. D. 12. Kiöbcnh. 1846. 4:o. — 



— 819 — 

Oversjgt över. det Kongl. Danske Videntkabernes Sekkabs For- 

handlioger, 1846, af C H. öbstbd. Kiobenb. .1847. 8:o. 

— Af Sattikapct. 
Nyt Magazio for Naturvidenskabeme. B. V. H. 3. Cbristiania 

1847. 8:0, 
Fagrskinna. Kortfattet Norsk Kooge-Saga, udg. afP. A.Muncb 

og C R. UsGBR. Chrisliaoia 1847. 8:o. — Af Akademiska 

Koiiegium i Chrisiiänia» 
Forslag til Lov ora Medicinalvaesenet i Norge, med Motiven 

Chri«tiaDia 1847. 8:0 — Af Kongi. Norska Meduunal-Lag" 

kommissionen. 
Acta Socielatis ScieDtiarum Fenoicae. T. II. Fasc. 3. Helsiogfors. 

1846. 4:o, samt 
Klimatologiska Observationer. Helsingf. 1846. 8:0. — Af Satt^ 

skåpet. 
Wissenschafll. Beobachtungen auf einer Reise in das Pettchora* 

Land iin J. 1843. Petersburg 1846. 4:o. Jrmte taflor och 

kartor. — Af Bergs^Jngenieur^Koipsen i Petersburg* 
G. Vbolik, Nadere Waarneroiogen en Proeveo över de Ziekte 

der Aardappelen , Amsterdam 1846. 8:a — Af KongL ife- 

derldndska Fetenskaps^Instiiutei. 
Bulletin de la Soc. G^ol. de Fraoce. Ser. 2. Tom. IV. Feuilles 

14-32. Paria 1846, 47. 8.-0. — Af Sällskapet. 
Annales de la Sociét^ eotomologique de Fraoce. Ser. 2. T. IV. 

Paris 1847. 8:0. — Af Sällskapet. 
M^moires de TAcad. de Marseille. S^ance publique du 6 Sept. 

1845. Marseille 1846. 8:0. — Af Akademien. 
Ein Nachtrag iiber den Didiis loeptus. Von Lbhmanv. Köpen* 

hagen. 8:a — Af Kongl. Naturhist. Museum i Köpenhamn. 
Philosopfaical Transactions of the Royal Society of London. 1846. 

P* 1, 2, 3. London 1846. 4:o, 
The Royal Society 1846. (List of Members), 

Proceedings of the Royal Society. N:o 62—66. 1845, 46. 8:0, 

Address of the Marquis of Ndrtbampton at the annivers. meetiDg 
of the Roy. Soc. 1846. London 1847. 8:0, samt 

Astronomica! Observations roade at the Roy. Observatory, Green- 
wich, 1844. London 1846. 4:o. — Af Sällskapet. 

Journal of the Royal Geographical Society of London. Vol. XVI. 
P. 2. London 1846. 8:0. — Af Sällskapet. 

Transactions of the Royal Society of Edinburgh. Vol. XVI. p. 
2. Vol. XVII, p. 2. Edinb. 1846, 1847. 4;o, 



— no — 

AstroTNMnieal Obterratioiis, Edfnbnngb. Vet VI. 184a Ediob. 

1847. 4»>y tamt 
Proceedings of ihc Roy. Societ j of Edinburgh. Vol. II. 1845— -6. 

l!f:o 27, 28. — Jf Sailskapm. 
Flora Batava. Aflever. 148. Amslerdam 1847. 4»> «— j4f KongL 

Nederidndska Regeringm. 
General-SaiDinaodrag af Statisliaka Tabeller, af Koromifi^ lor 

behandling af frågan om Nationai-represeotationeiM ombild- 

niog. StockboliD 1847. Tvärf. — j{f Kommitén. 
Obserrations plnrioni^trk|oes, faites å Alger, 1838 — 1846. (3 

taflor). — j4f H. Exc. Gr* 6. LöWENHjEtM. 
Memorie della Aeale Accademia delle Scicnae di Torino. Tom. 

36—40. — Serie Seconda: Tom. 1-8. Torino 1833—1846. 4:o, 
Memorie dt Matemalica e di Fisica della Socielä Italiana delle 

scienze resid. io Modena. T. 22, 23. Modena 1841, 1846. 

4:o. — Af Hr Frih. Beezsuus. 
W* & GABravTEB, Principlcs of barnan phjsiology. Londoo 

1846. &0. -<- ^ Författaren. 
Dierio dcll' ottaro oongresso deg Ii scienziati Italiani in Genova*, 

1846. 4:o, 

Uitimi progressi della geografia, sunlo de Jacopo Gbibbiio da 

HBBIS& Toriao 1846. 8:0. — Af Hr GnlEsna af Hemsö. 
J. r. D^ HoEVBjr, Haodboek der Dierkunde. I>. I. St. 1, 2. Am- 

alerd. 1845, 47. 8eo. — Af Författaren. 
J. D. FoBBES, Account of some experimeDts on ihe temperature 

of the earth. Edinburgh 1846. 4:o. — Af Författaren. 
J. E. Abescbovg, iconographia pbycofogica. Decas 1. Gotbo- 

burgi 1847. 4:o. — Af Författaren. 
Fb. Zabtbdescbi, Ricerche Fislcochimico-Gftjologiche sulla luce. 

Venezia 1846. 4:o — Af FBrfsMaren. 
Resulta te des magnet ischen Observatör i u ros in Miincfaen, 1843-^ 

45, von J. Lamobt, nebst Magnet. Messungen von J. A. 

AsoBTEöii. MttBchen 1846. 4:o. — Af Författaren. 
Cm0 t. Bbre, An Essay on tbe Nile and its tributaries. Londoo 

1847. 8^0^ — Af Författaren. 

E. C. J. v. SiEBOJUD, Versuch einer Gescbichte der Geburts- 
bulfe. B. 1, 2. Berlin 1839, 45. 8:a 

— — Lehrbuch der Geburl^hiilfe. Berlin 1841. 8:0. 

— — Anleilung zitm geburtsbiilflichen technischen Verfahrcn 
aro Phantonie. Berlin 1828. 8:0. 

•*• — Die Einrichtang der Entbindungs-Anstalt an der K. 
Universitttt zu Berlin. Berlin 1829. 8:0. 



— ft«4 — 

£• C. J. ▼. SiBBOLD, Lehrbuch der gerichtl. Medicio. Berlin 1847. 

8:0. samt 10 smSrre drifter i medtdtt ook art öbstetricia 

af samme författare. — Af Forfaiiartn. 
J. F. L. Hausbianii, Bemerkungen iiber Gyps und Karstenit. 

Göltingeo 1847, 4:o, 
GöttiDgitche gelebrte AnEeigen. 1846. B. 1"~-S. 8:0, 
Nachrichten von der Universitet u. der K* Gesellsch. d* Wissen- 

scli. EU Göttingen, vom J. 1845. 490» — Af Hr HjusMjénn* 
A. Smeb, tbe Potatoc-plaot. London 1846. 8u>. — J^ För fat" 

tåren» 
Voyage dans ]a Riissie mcfridionale et )a Criméa, 1837. Livr. 12. 

Paris, 1847. Folid, 
Observations mét^orologiques faites å Nijne-Taguilsk, A. 1845. 

Paris 1846. 8:0 — Af Hr A ds Dsutdofp. 
Glém. Ollivibb, Essai sur le ti*aitenent rationet de ia deftcente 

de rUt^rus. Paris. 8:0, 
-^ — Sup^riorit^ des emissions sanguines dlrectett. Paris 

1847. 8:0. — Af Författaren. 
£. J. BoffSDOBrF, Speciel )emförande beskrifmng af kufvtid«kM4- 

benen bos Laken. Helsingfors 1847. 4co. — - Af Författaren. 
Aosichten and Baurisse der neu€n Gebäude fiir Hamborgs {(Sent* 

liche Biidangsansialten, von Lbbmahit und PsTBasBH. Hani- 

burg 1840. 4:o. — Af Författaren* 
DjiuaiER, Expdi*ienGes sur le sel ordinaire. Nancy 1847. 4to. «— 

Af Författaren. 
3. BoHiEAM, Analyse chimique des eaux miné^ales d^Aix en Sa- 

voie. Chambery 1838. 8:0, 

— — Rapport sur les Épisooties de la race bovine. Cham- 
bery 1845. 8:0, 

— — Rechercbes sur les eaux de CfaaTles en Savoie. Cbam- 
hérj 1843. 8:0, 

— — Biographie. (Extrait des Gal^r. bfogi*.-bistor.) Paris 

1845. 8:0. — 4f Författaren. 

Ph. Plahtamoub, Action du Cblore sur Tacide citrique. G^n^ve 

1846. 4:o. — Af Författaren. 

Compte rendu des travaux de la section des scieoces médicales 
sur la pesle et les quarantaines (Congr^s scientifique de 
France, 14:e session). Marseille 1847. 8:o. — Af Herr 

SiKUS-PlBONDI. 

Babthélxaiy-Lapommesayb, Carabe d^Agassis. Marseille. 8:0 «• 
Af Författaren. 



— «J« — 



TUl Bitets Naturhutaruka åtuåeum. 



Ett skiDD af Galithrix persooata. — 4f Magisier IVivEaBEn. 
En Felix Ijdx, ung banoe. — Af Hr Jagmm$taren PniNZEX- 

CMMiTTZ* 

TjugoDio exemplar svenska foglar, 17 fogelskeietter, aamt ett 

antal fogelbon och figg. — A/ Hr Conservator Marjss. 
En Falco apivorus. — Af Hr H N. Sjjwberg, 
En Diomedcn spec — Af Hr Capii^^Liaiiimani EGsttsrmöåti 
En Bufo cinereus från Gottland. — 4f Hr Adjunct ALtRKLiv, 
S|u st. foglar från Senegal; 
Ett antal insekter samt insektpetrifikater från Aiz. — J^f Har 

General^Consui Föucb* 
En samling snäckor, koraller, cnislaceer, fiskar och amphibifr 

samt etfanografiska ioremål från Central-Amerika. ** j^f Hr 

Tbedor Pjlms. 
En Aptenodytes spec från Gap. — Af Hr Capien N. Mbllin. 
Tre st. foglar från Sumatra, två fogelbon från Malacca» — AJ 

Hr Grasshandiarcn LKimuRK» 
Ett gipshufvud af Didas ineptus. — Af Direcäonen for KongL 

Zoologiska Mustum i Köpenhamn* 
Xn samling bafsdjur från Medelbafret — Af Hr Capt. JLojtn. 

B. LiUEHÖÖK, 

Två exemplar af Pennatula rubra från Nordsjön. — Af Hr Capt. 

J. LlUEBÖOK. 



Fyra tio st mindre, bleka, slipade turkoser. — Af Hr CamtHercc 
lUdct LowENSTnaå^ 



— I!I8 



! Meteorologiska observeOioner d Stockholms Observatorium 

i Juni 1847. 





^^^^^ 












^^^^^ 










BarddieterA 
reducerad till (T. 

DeeimaltaiB. 


Thermometem 

Celsius. 


Vindarna* 


> 

D 
^ ut 

? s- 


il. 6 


iLl. 2 


Kl. 9 


11. 6 


ti. 2 


Kl. 9 


Kl. '6 


Kl. 2 


Kl. 9 


1 


ft 19. 


e. m. 




f. m.. 


«•>»•. 


e..m.. 


f, v. 


^ «.». 


f-m. 


? 


26,76 


25,79 


25,80 


+ty8 


+17*2 


+13f4 


N. 


N.O. 


N.V. 


Klart 


2 


25,80 


25,74 


25,73 


+I3i0 


+19.0 


+12,8 


N. 


N. 


S. 




3 


25,76 


25,72 


25,69 


+13.2 


+18,5 


+13,0 


N. 


N. 


S. 


Molet 


4 


25,63 


25,49 


25,41 


+18>0 


+23,0 


+13*8 


V. 


SÄV. 


N.N.V. 


Klart 


5 


25,38 


25,32 


25,28 


+11.2 


+14^ 


+ 8,9 


N.a 


N.O. 


S. 


Ma Ut 


6 


25,26 


25,26 


25,32 


+113 


+**# 


+ 9,2 


N.O. 


N.O. 


N. 


Regn 


7 


25,32 


25,32 


25,27 


+ W) 


+10,3 


+103 


N.V. 


V.N.T. 


V.N.V. 


MoUt 


8 


25,25 


25,22 


25,25 


+I3;i 


+17,2 


+11.3 


v. 


S.T. 


V.S.V. 




9 


25,27 


25,34 


25,35 


+ 8»3 


+11.2 


+ 8^3 


N. 


O.N.O. 


0. 


Aegn 


10 


25,32 


25,29 


25,25 


+ 7,8 


+13,3 


+ 93 


0. 


as.o. 


O.N.O. 


MaUt 


11 


25,13 


25,11 


25,19 


+ 9.2 


+13,5 


+12,0 


S.O. 


& 


V.N.V. 


Dimoia 


12 


25,30 


25,37 


25,44 


+10.8 


+15,2 


+11.2 


N.T. 


N.V. 


aN,o. 


Malct 


13 


25,50 


25,49 


25,50 


+10,2 


+11.2 


+ 8,7 


N.N.O. 


N. 


N.N.V. 




14 


25,49 


25,48 


25,49 


+ 6,7 


+14.3 


+11.8 


N. 


N.N.V. 


N.N.V. 




15 


25,48 


25,50 


25,50 


+ 9.3 


+15,2 


+11.1 


N. 


N.N.V. 


N. 


Dimasa 


16 


25,45 


25,43 


25,42 


+10,7 


+18,2 


+11.8 


N. 


O.N.O. 


O.N.O. 




17 


25,42 


25yl5 


25,47 


+13,3 


+15,2 


+12.3 


R.O. 


O.N.O. 


O.N.O. 


KegD 


18 


25,44 


25,48 


25,50 


+11,5 


+15,4 


+15.2 


N. 


0. 


0. 


Dinuna 


19 


26,53 


25,55 


25,52 


+12,6 


+19,2 


+15.7 


S.S.O. 


S.S.O. 


S.S.O. 


Molct 


20 


25,51 


25,40 


25,36 


+14,6 


+18,4 


+15,4 


o. 


O.S.O. 


O.N.O. 




21 


25,27 


25,31 


25,31 


+13,3 


+18,2 


+163 


N. 


V.N.V. 


V.N.V. 


Haiai. 


22 


25,28 


25,29 


25,27 


+14,2 


+22,5 


+18,5 


N.N.O. 


V. 


V. 




23 


2530 


25,28 


25,27 


+16,3 


+23,1 


+19,3 


N.V. 


V.N.V. 


S.S.0 


Klart 


24 


25,24 


25,25 


25,34 


+22,1 


+23,3 


+15,3 


s,ss. 


S.SS. 


v. 




25 


25,45 


25,48 


25,51 


+18,3 


+21,5 


+20,2 


v. 


SÅ.y, 


s,s.y. 




26 


25,52 


25,51 


25,51 


+18,5 


+20,5 


+163 


v. 


v. 


v.s.v. 


Kago 


27 


25,47 


25,47 


25,45 


+13,3 


+17,3 


+16,2 


V.N.V 


V.N.V. 


N.N.V. 




28 


25,47 


25,54 


25,55 


+16,1 


+18,7 


+19,2 


ViN.V. 


N. 


N. 


Stora 


29 


25,57 


25,57 


25,56 


+17,5 


+22,5 


+20,3 


N. 


N. 


N. 


KUrt 


30 


25,55 


25,51 


25,50 


+14,3 


+17,8 


+15.8 


If. 


N. 


N. 




Me- 

dinmj 


25,437 


25,432 
"2M34 


25,434 


+13'00 


+ 17-31 
+14*70 


+ 13«) 


NederbÖ 


rden =s 


0.986 d. 


BCtttm. 



öfver$. af Kongi. yet.^Akad. Förh. Arg. 4' ^'o 7. 



i Juli 1847. 





BaromeUrn 
reducerad till 0^. 

DecimaUam. 


Thermomelern 
CebiuB. 


Vindarna. 


> 

D 

M 


Kl. 6 


Kl. 2 


KL 9 


Kl. 6 


Kl. 2 


Kl. 9 KL 6 1 


KL 2 


KL 9 


1 


f. m. 


e. m. 


e. m. 


f. Dl. 


e. in. 


ۥ ID. 


f. m. 


e. ro. 


(S. ID. 



1 


25,48 


25,50 


25,51 


+13»3 


+16\) 


+14*0 


W. 


N.N.O. 


N.N.V. 


KUrt 


2 


25,53 


25,52 


25,46 


+12,3 


+16,2 


+ 16.5 


N. 


N. 


N.N.O. 




3 


25,42 


25,35 


25,29 


+15,8 


+19,2 


+14.6 


N. 


V.N.V. 


N.N.V. 




4 


25,30 


25.32 


25,36 


+ii;2 


+10,4 


+ 9fi 


ir. 


V. 


V.N.V. 


Halfkl. 


5 


25,40 


25,43 


25,45 


+ 9,3 


+i4.i 


+13,2 


V.IC.V. 


N.N.V. 


S.S.O. 




6 


25,50 


25,49 


25,50 


+12.3 


+17.1 


+13,3 


N.5.V. 


V.N.V. 


S.O. 




7 


25,52 


25,55 


25,62 


+11,2 


+11.5 


+14,8 


V.IC.V. 


N.V. 


N.O. 


KUrt 


8 


25,64 


25,65 


25,64 


+15,5 


+19.4 


+17,1 


V. 


V. 


S.V. 




9 


25,63 


25,66 


25,50 


+17,3 


+22,3 


+18,3 


V.S.V. 


v.s.v. 


S. 


Solrök 


10 


25,46 


25,52 


25,55 


+14,8 


+ 17.3 


+13,9 


N.N.O. 


O.N.O. 


N. 


HalfkL 


11 


25,47 


25,40 


25,36 


+ 12,2 


+20,5 


+ 13.2 


V.lf.V. 


N.N.V. 


O. 


Mulet 


12 


25,42 


25,48 


25,44 


+ 9,3 


+13.2 


+14,2 


N. 


N.N.V. 


N.N.V. 


Aegn 


13 


25,39 


25,43 


25,46 


+12,3 


+ 12,7 


+11,3 


N.N.V. 


N.N.V. 


N.N.V. 




14 


25,57 


25,64 


25,67 


+13,3 


+16.5 


+13,2 


N. 


N.N.O. 


N. 


Storm 


15 


25,69 


25,69 


25,65 


+ 10,7 


+14,2 


+ 15,2 


If. 


N.N.V. 


N.N.V. 


Klart 


16 


25,62 


25,57 


25,56 


+13,2 


+21,4 


+17,0 


N.N.O. 


* N. 


N.O. 




17 


25,52 


25,47 


25,44 


+15,5 


+24.0 


+19,3 


S.V. 


S.V. 


S.V. 




18 


25,42 


25,39 


25,37 


+18,3 


+ 24,4 


+19,2 


V.N.V. 


s.s.v. 


V. 


HalfkL 


19 


25,33 


25,35 


25,37 


+17,7 


+23,3 


+17.5 


0.8.0. 


s.o. 


N.V. 




20 


25,39 


25,45 


25,49 


+15,8 


+19,3 


+17,2 


O. 


0. 


O.N.O. 




21 


25.54 


25,57 


25,57 


+17,3 


+20,3 


+ 19,3 


O.N.O. 


o. 


V. 




22 


25,60 


25,59 


25,58 


+17,6 


+24.0 


+19,7 


N.N.V. 


N.N.V. 


N.N.V 


Klart 


23 


25,56 


25,56 


25,54 


+14,8 


+19,2 


+ 15,2 


N.W.O. 


O.N.O. 


O.N.O. 


HalfkL 


24 


25,47 


25,48 


25,49 


+12,0 


+15,8 


+ 15,3 


N. 


N. 


O.N.O. 


Begu 


25 


25,46 


25,46 


25,44 


+15,8 


+16,8 


+15,4 


N.N.O. 


O. 


N.N.O. 


Målet 


26 


25,39 


25,41 


25,42 


+13,3 


+ 15,5 


+15,8 


N.N.V. 


N.V. 


N.V. 


Regn 


27 


25,43 


25,43 


25,42 


+15,4 


+21,7 


+ 16,9 


N.N.V. 


N.O. 


S. 


Målet 


28 


25,36 


25,31 


25,25 


+ 16,6 


+ 17,4 


+15,0 


S.S.O. 


S.V. 


S. 





29 


25,25 


25,27 


25,34 


+ 15,0 


+16,9 


+ 16.0 


N. 


N. 


N.N.O. 




30 


25,44 


25,48 


25,50 


+15,3 


+22,3 


+163 


If.N V. 


V.S.V. 


S. 


Klart 


M 


25,49 


25.49 


25,52 


+ 18,4 


+22,1 


+18.2 


S.V. 


S.V. 


S.V. 


HalfkL 


??*• l'^5,474 
dmnif >,^^ 


25,484 


25.476 


+14-28 


+18*23 


+15-09 


Ntderbördea s: 1.253 dec. tam. 






' 25,476 


\ 




"+!6V7 










1 



1%S 



i Augusti 1847. 





Barometern 
reducerad till 0*. 

Decimiiltam. 


Thermometern 
Celsius. 


Vindarna. 


IAnmlrk- 
ningar. 


Rl. 6 


Kl. 2 


Kl. 9 


Kl. 6 


Kl. 2 


Kl. 9 


Kl. 6 


Kl. 2 


Kl. 9 


1 


f. m. 


e. ni. 


e. m. 


f . m. 


e. m 


e. m. 


f. m. 


e. ID. 


e. m. 




25,53 


25,52 1 25,54 


+ 18»5 


+21*8 


+18*6 


V.S.V. 


V.S.V. 


V. 


KUrt 


2 


25,59 


25,58 


25,56 


+18,8 


+23,2 


+18,1 


V.N.V. 


V.S.V. 


S. 




3 


25,54 


25,49 


25,43 


+ 16,2 


+22,5 


+ 18,3 


S.S.O. 


O.S.O 


O.S.O. 




4 


25,34 


25,30 


25.33 


+17,5 


+20,8 


+15,6 


O.N.O. 


S.S.O. 


v. 


Rega 


5 


25,37 


25,42 


25,45 


+15,7 


+21,5 


+16.4 


V. 


v. 


0. 


KUrt 


6 


25,45 


25,44 


25,45 


+16,2 


+20,1 


+16,2 


0. 


O.N.O: 


O.N.O. 




7 


25,41 


25,38 


25,37 


+17,9 


+18,0 


+17,7 


O.N.O. 


0. 


0. 


Regtt 


8 


25,36 


25,37 


25,38 


+19,2 


+22,3 


+18,3 


S.O. 


S.S.O. 


O.S.O. 


Storm 


9 


25,39 


25,39 


25,42 


+ 18,2 


+24,3 


+18,3 


S.O. 


S.O. 


s.sy. 


Haiai. 


10 


25,44 


25.45 


25,52 


+18,2 


+24,0 


+ 18,3 


S.S.V. 


s,s.y. 


S.V. 


Aegn 


11 


25,61 


25,64 


25,65 


+17,5 


+21,7 


+16,4 


v. 


S.V. 


S.V. 


Klart 


12 


25,66 


25,70 


25,70 


+17.3 


+20.9 


+16,6 


S.V. 


V.S.V. 


S.V. 




13 


25,66 


25,61 


25,61 


+18,8 


+24,3 


+17,6 


s,s.y. 


S.S.V. 


V.S.V. 


Regn 


14 


25,72 


25,78 


25,83 


+ 14,2 


+ 19,5 


+16,4 


N.N.V. 


S. 


S. 


Haiai 


15 


25,87 


25,88 


25,87 


+17,4 


+22,5 


+16,8 


V.N.V. 


V.N.V. 


V.S.V. 




16 


25,90 


25,88 


25,86 


+17,6 


+23,8 


+16,8 


V. 


v. 


v.s.v 


KUrt 


17 


25,81 


25,77 


25,76 


+17,2 


+22,4 


+17,3 


v'.s.v. 


S. 


S. 


Halfkl. 


18 


25,73 


25,73 


25,70 


+ 17,1 


+23,7 


+18,7 


S. 1 $.0. 


S.O. 




19 


25,66 


25,62 


25.59 


+16,2 


+24,4 


+18,3 


S.O. 


s. 


s. 




20 


25,52 


25.43 


25,34 


+18,2 


+21,2 


+18,3 


s.v. 


v.s.v. 


S.V. 


Regn 


21 


25,26 


25,26 


25,30 


+183 


+18,9 


+15,4 


s.v. 


V.S.V. 


v. 


Molet 


22 


25,36 


25,40 


25,36 


+14,3 


+ 19,3 


+16.5 


V.S.V. 


S.V. 


S.O. 


Hatfkl. 


23 

• 


25,26 


25,29 


25.30 


+18,3 


+22,3 


+18,4 


S.S.V. 


s. 


S.S.V. 


Regn 


24 


25,34 


25,51 


25,64 


+14,2 


+14,5 


+11,2 


V.N.V. 


N. 


N. 


HairU. 


25 


25,75 


25,80 


25,81 


+ 8,4 


+16,2 


+11,9 


N. 


N.N.O. 


O.S.O. 


KUrt 


26 


25,84 


25,85 


25,85 


+13,3 


+16,2 


+12,8 


O.N.O. 


O.N.O. 


0. 




27 


25.82 


25,79 


25,78 


+ 9,9 


+16,4 


+13,1 


N.N.O. 


O.N.O. 


N.O. 




28 


25,72 


25.68 


25,63 


+11,8 


+ 17,3 


+14,5 


If. 


S 


s. 


Halfkl. 


29 


25,54 


25,47 


25,44 


+16,0 


+19,7 


+14,5 


V. 


V.S.V. 


V.S.V. 


MoUt 


30 


25,33 


25,40 


25,42 


+13,3 


+17,8 


+13,4 


V.S.V. 


V. 


V.N.V. 


Haiai. 


31 


25,43 


25,34 


25,29 


+11.5 


+18,8 


+15,1 


S.S.O. S.S.O. 


v.s.v. 


Regn 


"•"(25.557 


25,554 1 25,554 


+16-04I+20W 


+ 16"32 


Nederbdrden = 1^832 dectom. 






25,555 






+17*67 










1 



STOCKHOLM, 1847. V. A. HOSSTEnT tT sAlTBR. 



ÖFVERSIGT 

A» 

KONGL VETElVSKAPS-ARADEMrENS 

FÖRHANDLINGAR. 



Är0. S. IS4V. M m. 

Onsdagen den 20 Ootober. 



Féredrag. 

1. Om några tartryUyrade salt ers vatten- 
halt. — Hr N. J. Berlin hade i skrifvelse till Hr L. Syan- 
BEBG derom meddelat följande , som af den sednare föredrogs: 

Vid försöken att närmare studera de förändringar, hvilka 
tartrylsyran undergår dä vissa dess salter upphettas, har jag 
haft tillfälle att undersöka några tartrylsyrade salter, om- 
hvilkas vattenhalt vi ega olika uppgifter af Wallquist. Dolk, 

ScBAFFGOTSGHy MiTSGHBRUCH, DuMAS OCh PiRU. 

Neutralt tartrylsyradi kali. Detta salt är SKTr+H, 
såsom Dumas och Pisia redan uppgifvit. Såväl det genom 
frivillig afdunstning i rediga, klara kristaller afsatta saltet 
som det enligt vår farmakopes föreskrift till eu saltmassa af- 
duostade förlorar i torr luft eller vid +400^ ingenting i vigt, 
men vid +180*^ bortgå 3.80 proc. vatten. Att detta vatten icke 
härrör från tartrylsyrans metamorfos synes af elementar-^ana- 
lysen, som skedde med chromsyrad blyoxid och gaf för det 
vid +400'' torkade saltet (C= 75.12). 

Kol 20.58 räknadt 20.43 

Väte .... 2.25 » 2.12. 

Tartryhyradt natran-kalu Om detta salt bafva Dusas 
och PmiA uppgifvit, att det innehåller 7 atomer vatten, ehuru 
ScHAFPGOTSCR , MiTSCHBRLicH och sednast Frbsbnius visat, att 



_ 228 — 

detsamma vid upphettning fflrlorar 8 atomer. Por att finna 
huruvida icke möjligen den 8:de atomen härrOrde från syran, 
underkastades saltet rorbrttoiiing med ohromsyrad Uyoxid, 
hvarvid fanns , att detsamma verkligen häller 8 atomer vatten. 
Funnet kol ... , ilM räknadt 47.03 
» väte . . . 4.27 » 4.25. 
DcrxAS och Piria hafva funnit C 47.1 och H 4.3, oaen lik val 
antagit en formel som fordrar C 47.6 och H 4.0. 

Tartrylsyradi antimonoxidJcalu Dfl de från hvarandra 
afvikande uppgifterna om detta salts vattenhalt kunde hSlrrOra 
från saltets egenskap att under olika omständigheter anskjuta 
med olika vattenhalt, har jag aostdllt försök med 4:o salt 
kristalliseradt vid en kokhet mattad lösnings afsvalning till 
+10^; 2:o salt afsatt såsom kristallpulver genom en dylik 
lösnings afkylning i vattenblandad snö under omröring, enligt 
den Svenska farmakopens föreskrift; 3:o salt afsatt genom af- 
dnnstning vid +50®; och 4:o salt afsatt genom frivillig af- 
doDStning vid +10^ Alla försöken hafva gifvit för saltet 
samma vattenhalt, nemligen 4 atom såsom Dumas och Pisia 
uppgifvit. 

Vattenhalten utgör 2.63 proc; vid upphettning till +400^ . 
i en ström af torr luft bortgå med lätthet 4 .75 proa eller två 
tredjedelar af vattenhalten, men den återstående tredjedelen 
utjagas fbrst genom en mycket långvarig upphettning. Vid 
försöken har sattet vid torkning förlorat 2.46, 2.47, 2.53 proc. 
Obetydligt öfver +400® börjar redan syran dekomponeras och 
åter en atom vatten bortgå; mellan +460^—480® har saltet 
sålunda förlorat 5.26 proc. eller 2 atomer vatten, men kan afven 
bringas till samma förlust genom en långvarigare upphettning 
till endast +430* — 140®. Vid +200®— 220' bortgår den 
tredje atomen vatten, och saltet, som nu förlorat 7.89 proc. 
(försöken gåfvo 7.57, 7.7i) ar kC*H»0*+SbC*H»0*. För- 
briDDings-asalysen af det kristalliserade saltet gaf 

kol 14.16 raknadt 4 4.^ 

väte 1.50. .4.50. . i.53 . . » f.46. 



— iiM^ — 

Tartrylsyrad antimomxid-^mmoniumaxid kao kristalli- 
sera med åtminstODe tvenne olika vatteiihalter. Då en kon- 
centrerad lösning lemnas att afdunsta antingen frivilligt eller 
vid -i-50*«-6ö" afsätta sig stora vackra kristaller af samma 
form som kräkvtosten; ett annat salt erhäUes i form af kri- 
stallmjol då en dylik lösning under omrOriog afkyles i en 
köldblandning, och samma salt bildas afven stundom genom 
frivillig afduBStning antingen ensamt eller blandadt med före- 
gående. Det bildar då stora, fyrsidiga, platta prismer, som 
med mycken lätthet vittra i luften. 

Det med kalisaltet lika kristalliserade saltet håller en 
atom vatten; det vittrar småningom i torr luft och förlorar 
dervid äfvensom vid +70^ — 80^ 3.03, 3.13, 3.21 proc. vatten; 
mot 4 at svara 2.81 proc. Öfverskottet i de funna talen harrOr 
sannolikt från, i de krossade och mellan sugpapper utpressade 
kristallerna, mekaniskt inneslutet vatten. Genom upphettning 
vid 4400° i en strOm af torr luft utdrifvas ytterligare 2 
atomer vatten, så att totalförlusten vid denna temperatur blir 
«43, hvarefter saltet »r NH*C*H'0*+SbC*H»0*. Emot hvad 
såväl BucHRKR som Duvas och Piria uppgifvit kan saltet upp- 
hettas Ofver +200^ utan att gifva från sig ammoniak, hvii- 
ket sker fOrst då saltet af upphettningen bOrjar blifva brunt. 
Jag har profvat på ammoniak med ett fuktadt georginpapper; 
troligen hafva de begagnat någon flygtig syra odi denna ger 
oriktigt resultat då vattengas bortgår ur profvet Analysen' 
bar gifvJt fOr det kristalliserade saltet i. 

väte 8.88 raknadt 2.81 h, 

antinionoxid . . i7.37 » 47.80. 

Det med annan vattenhalt anskjutna saltet förlorade vid 
+100°, det pulverformiga 4 5.06, det i stora kristaller afsatta 
4 5.42 proc. vatten; det torkade saltet gaf svafvelantimon svarande 
mot 50.42 antimonoxid. Detta antyder en vattenhalt hos 
sahet af 5 atomer, utom hvilka vid +400° genom syrans 
metamorfos ännu en atom vatten bortgår; härefter beräknade 
skulle forlusten vid +400^ vara 15.15, och det torkade sal- 



— «30 — 

tets antimonoxidhalt 50.65. Härvid fOreter sig den märkeliga 
omständighet, att då i det föregående saltet vid +100* tar- 
trylsyrans båda atomer metamorfoseras , så sker detta uti 
ifrågavarande salt vid samma temperatur endast med den ena 
atomen af syran, så att återstoden vid +100* är NH*C*H*0* 
-i-SbC*H'0*. En vattenhalt hos saltet af 4 atomer och för- 
lust vid +100® af ytterligare 2 atomer skulle förutsatta 
4 5.55 proc. torkningsförlust och 52.20 proc. antimonoxidhalt hos 
det torkade saltet. 

Tartrylsyrad antimonoxid-baryt innehåller 5 atomer vat- 
ten på 2 atomer salt; vid +100^ förlorar detsamma ytterli- 
gare 2 atomer vatten eller tillsammans 7, hvarefter syrans 
halfva mängd dr metamorfoserad, och vid +250* har det för- 
lorat inalles 9 atomer, så att den torkade återstodens sam- 
mansättning kan uttryckas med BaC*H'0* + SbC*H*0*. För- 
lusten vid +400® erhölls =8 05 proc. och vid +250o =.4046 
proc. ; räkningen fordrar talen 8.16 och 8.46. Dessutom gaf ele- 
mentaranalysen 

kol . . . 12.68 . . 42.74 räknadt 42.51 
väte . . 4.75 . . 4.74 » 4.69. 

Dessa resultater instämma alldeles- med de af Dumas och Piria 
uppgifna. 

Tartrylsyi^ad antimonoxid-silfveroxid. Detta salt är 
vattenfritt såsom Dumas och Pihia redan funnit; men jag har 
icke, såsom de äfvensom Wallquist uppgifvit, vid upphett- 
ning till öfver 4 00® kunnat bringa vattenförlusten till 4.28 
proc. utan att saltet börjat färgas till följe af syrans inträ- 
dande förstöring. Vid förbränningen erhöllos 

kol 42.11 räknadt 4 4.98 

väte 4.10 » 0.99. 



2. Mineralier, som innehålla lantahyrelika 
metallsyror. — Hr Th. Schkerer hade insändt följande 
meddelande, som föredrogs af Hr L. Svanberg. 



— 831 — 

EhuruvttI undersökningen af erterföljande mineralier, isyn«- 
nerhei hvad beträffar de deruti fCfrhandenvarande mctallsyror, 
ännu icke flr afsiutad, har jag dock beslutat att meddela 
hvad som redan blifvit funnet, då jag Förutser, att andra ar- 
beten för en längre tid komma att afhålla mig ifrån att ånyo 
upptaga denna undersökning. De af mig undersökta hitbö** 
rande mineralier äro: Eukolit (ett nytt species), Wöhierit, 
Euxenit , Niobsy rad uranoxidul-manganoxidul , kristalliseradt 
Pechblende och Polykras. Uti alla dessa mineralier före- 
komma metalisyror^ hvilka synas mig äga så mycken likhet 
med de af H. Rosb upptäckta niobsyran och pelopsyran, att 
jag för ingen del tviflar på att ju icke mina framdeles blif- 
vande undersökningar skola fullkomligt bekräfta denna förmo- 
dan. Ännu har det icke lyckats mig att åtskilja ifrån hvar- 
andra dessa syror, hvilka uti de ofvananförda mineralierna 
alltid fiirefmnas tillsammans; likväl karakteriserades deras 
blandning tillräckligt genom följande kemiska förhållanden: 

4. Hydratet af dessa metallsyror är rent hvitt i såväl 
fugtigt som torkadt tillstånd» samt förändrar icke denna färg, 
då det en längre tid behandlas med hydrothyonaromoniak. 

2. Vid glödgning af det torra hydratet företer sig det 
bekanta eldfenomenet, och de vattenfria syrorna hafva derefter 
utseende af en postlinsartad massa. Detta Ur åtminstone hän- 
delsen, då hydratet erhålles utur en lösning, hvaruti metall- 
syrorna varit förenade med ett alkali. Deremot, om hydra- 
tet blifvit framställt igenom uttvättning af den svafvelsyrade 
metallsyran medelst ammoniakhaltigt vatten, så har det ut- 
seende af en mer eller mindre pulverulent, men ingalunda 
postlinsartad massa. 

3. Igenom upphettning till svag glödgning, antaga metall- 
syrorna en intensivt citrongul Targ, hvilken likväl vid afsval- 
ning åter försvinner. 

4. De glödgade metallsyrorna lösas hvarken af svafvel- 
syra, saltsyra eller salpetersyra, men deremot lätt och full- 
ständigt af flussyra. Igenom afdunstning af flussyrelösningon 



— 232 — 

bekommer man, vid mycket låg temperatur^ en Parglds och 
glasartad massa; men då denna afdunstning sker vid en h<^ 
gre temperatur, fås en hvit och postlinshk eller matt och 
jordartad massa. Hojer man temperaturen till gl<k]gning, så 
bortgår flussyra utur båda dessa massor, men, efter utseende 
mest ifrån den glasartade. De härvid quarblifvande metall- 
syrorna antaga aldrig vid hogre temperatur en så intensivt 
gul färg, som den, hvilken fås genom glodgning af hydratet, 
hvilket efter all sannolikhet harrOr deraf, att de uti flussyra 
förut lösta syror återstå efter upphettning uti ett porösare 
tillstånd, an hvad som i andra handeisen eger rum. 

5. Det under en längre tid uttvättade fugtiga hydratet lö- 
ses blott ofullständigt af såväl saltsyra som svafvelsyra. 

6. Genom smältning med surt svafvelsyradt kali (hvaruti 
metallsyrorna fullständigt lösas) erhålles efter afsvalning en 
hvit men icke kristallinisk saltmassa, vid hvars behandling 
med varmt vatten roetallsyrorna återstå i förening med svaf- 
velsyra i form af en hvit slemartad massa. Uti den af&lt- 
rerade lösningen uppstår icke någon fällning hvarken genom 
utspädning med vatten eller genom kokning. Uttvättar man 
de svafvelsyrade metallsyrorna med vatten, så förlora de 
dervid en betydlig del af deras svafvelsyra, men detta sker 
fullständigt först medelst ammoniak eller genom torkning och 
glödgning. 

7. De ännu fugtiga svafvelsyrade metallsyrorna lösas uti 
en stor qvantitet koncentrerad svafvelsyra. 

8. Om det fugtiga hydratet behandlas med zink och salt- 
syra på det bekanta sättet, så bekommer man icke någon 
blå lösning, men hydratet sjelft antager en blå färg, som 
efter en tid blir så mörk att det nästan blir svart. På 
samma sätt förhålla sig de svafvelsyrade metallsyrorna. An- 
vänder man vid dessa försök utspädd svafvelsyra eller en 
blandning af svafvelsyra och saltsyra i stället för blott salt- 
syra, sä uppkommer en smaltzblå lösning. 



— 433 — 

9. Smälter man metallsyrorna med kolsyradt oatroa och 
behandlar massan med vatten, sä lOser sig så mycket mindre 
af det metallsyrade natronet, ju mindre vatten man anvUndt, 
samt mera deraf, ju rikare lösningen är på det i ofverskott 
tillsatta kolsyrade natronet. Det metallsyrade natronet loses 
afven af mycket vatten likval alltid blott till en del. 

40. Sammansmältas metallsyrorna med kaustikt kali och 
behandlar man den smälta massan med vatten, sä fär man 
en klar lösning såväl vid användande af litet, som af myc- 
ket vatten. 

41. Sätter man saltsyra i ofverskott till en lösning af 
metallsyradt alkali, sä folies en del af syran såsom hydrat, 
under det att en annan del löses i en opaliserande vätska. 

4 2. Uti denna vätska åstadkommer galläppletinktur en 

mörk orangefUrgad ftillning. Samma färg anta^r det fugtiga 

hydratet eller den fugtiga svafvelsyrade föreningen, dä den 
öfvergjutes med galläppletinktur. 

43. Igenom metallsyrornas sammansmältning med kisel^ 
syra och kolsyradt alkali samt den smälta massans behand- 
ling med vatten, bekommer man en vätska, hvilken, ehurU'^ 
väl den håller upplöst säväl kiselsyra som metallsyror, likväl 
icke folies vid öfverraättning med saltsyra. Meti tiUsttttes 
derefter ammoniak i ofverskott, så uppstår en ganska betyd^ 
lig gelatinOs fällning, bestående af en blandning utaf kisel- 
syrans och metallsyrornas hydrater. Närvaro af kiselsyra 
förhindrar således här metallsyrornas afskiljande medelst 
saltsyra. 

4 4. För blåsröret företer metallsyrornas blandning ett 
forhåliande, som temligen nära öfverenstämmer med en 
blandning af niobsyra och pelopsyra. Jag anlbrer här icke 
de små skiljaktigheter, hvilka härvid forefinnas, emedan 
jag har skäl att aose de af mig beredda syror icke vara 
fullkomligt fria ifrån främmande inblandningar. Denna om- 
ständighet förklarar hvarföre jag icke blott på kol , utan äfven 



I 



— 434 — 

på platiDatråd erhöll en brun fttrg vid reduktion af det mUt- 
tade rosforsaltsglaset *). 

Summan af de har auforda egenskaper bestyrker säledes 
min här ofvan gjorda Förmodan, att de här ifrågavarande 
metallsyrorna förhålla sig ganska likt en blandning af niob- 
syra och pelopsyra. Jag oFvergår nu till de enskilta af mig 
undersökta mineralier, hvaruti dessa metallsyror förekomma. 

I. Eukolit och Wohierit. 

Jag har gifvit namnet Eukolit åt ett, såsom tillfällig 
inblandning i norrska zirkonsyeniten förekommande mineral, 
hvars yttre kännemärken redan förut (Pogg. Ann., B:d 61, 
sid. 222) blifvit af mig beskriPna. Jag kallade den der 
»brun Wöhlerit», emedan den, såväl till följe af yttre karak- 
terer, som i sin qvalitativa sammansättning är ganska närbe- 
slägtad med Wöhleriten. Min der anförda förmodan, att den 
måhända vore en Wöhlerit, hvaruti större delen af ^irkon- 
jorden ersattes af jernoxid, har såvida bekräftat sig, sogi mi- 
neralet innehåller vida mera jernoxid samt mindre sdrkonjord 
än Wöhleriten**). Den qvantitativa analysen har likväl visat, 
att båda mineraliernas andra beståndsdelar, neml. kiselsyra, 
kalkjord och natron, förefinnas i Eukoliten uti helt andra 
stöchiometriska förhållanden än i Wöhleriten. Resultatet af 
en analys, som utfördes på lika sätt, som å Wöhleriten (Pogg. 
Ann., B:d 59, sid. 327) var följande. Jag har för jemfö- 
relsens skull bifogat analysen å Wöhleriten. 



*) Denna karakteristika reaktion kan lätt öfverses, om man icke 
upplöst en betydlig qvantitet syra uti fosforsaltet, eller oro man 
icke tillräckligt länge fortsatt reduktionen. 

**) Af detta skäl kallade jag mineralet Eukolit, emedan det åtnöjde 
sig med jernoxid, då det fattades zirkonjord deruli. 



— i35 — 



• 


Eukoltt. 


Wdblerit. 


Kiseisyra . 


. 47.85 


30.62 


• 
Metallsyror ^ 

Zirkonjord J 


. 1 4.05 


29.64 (1 5.17 Zr) 


Järnoxid . 


8.24 


2.12 


Kalkjord . . 


1 2.06 


26.19 


Ceroxidul 


2.98 




Na tron . . 


. 1 2.31 


7.78 


Manganoxidul 


1.94 


1.55 


Talkjord . 


spär 


0.40 


Vatten . . 


0.94 


0.24 



10037. 98.54. 

Jag anser det vara temligen afgjordt, att nägon ceroxidul 
icke förekommer i Wöhleriten, ty den qvantitet, som jag 
deruti möjligtvis öfversett, kan icke ^rara annat än högst obe- 
tydlig. — Vid min första undersökning af Wöhieriten ansåg 
jag den uti detta mineral förekommande blandning af metall- 
syror för tantalsyra, men efteråt, sedan jag fått del af II. 
RosBs korta preliminSir-meddelande om upptäckten af niobsy- 
ran, trodde jag att denna syra deruti förekom. Sedan H. 
RosE likväl numera ofTentliggjort sina undersökningar på Pe- 
lopium, har jag öfvertygat mig om att jag haft orätt i dessa 
båda antaganden, hvilket härrör deraf, att man förut till- 
skrifvit tantalsyran sådana egenskaper, hvilka till en del till- 
böra niobsyraUy till en del pelopsyran, och att man, i en- 
lighet med hvad jag redan anfört, lätt kan vilseledas till följe 
af dessa metallsyrors förhällande vid reduktion af deras lös- 
ning i fosforsalt. 

2. Euxenit. 

Uti 50:de bandet af Poggendorfiis annaler, sid. 4 49 har 
jag meddelat en preliminär-undersökning af ett mineral ifrån 
Fölster i Bergenbuas Amt, som jag kallade Euxenit. Seder- 
mera försökte jag förgäfves att skaffa mig en större qvantitet 
till analys, hvarföre det var mig i högsta grad välkommet, 



~ 236 



dä jag igenkände ett med Eaxeniten nära beslägtadt mineral 
uti ett för Yttro-Tantalit utgifvet mineral, som fbr omkring 
2 år sedan kom mig tillhanda ifrän trakten omkring Tvede- 
strand. Det Ofverensstämmer i såväl Rirg, gl^DS) hårdhet, 
streck och brott med Euxeniten från Fölster. Deremot är 
dess egentliga vigt något högre, nemligen 4,73 — 4,76, under 
det att denna vigt för Euxeniten förut blifvit af mig angtfven 
att vara 4,60. Denna skiljaktighet torde likväl för denna sorts 
mineralier kunna anses att vara mindre väsendtlig. Afven 
uti förhållandet för blåsrör företedde dessa båda mineralier 
mycken likhet. Deras sammansättning är följande: 





Mineral rr§n 


Euxenit frän 




Tvedeslrand. 


Fölster. 


Titansyra l ^, 
Metallsyror J ' 


) . . 53.64 


57.60 


Ytterjord . . 


. . 88.97 


2d.09 


Uranoxidul 


. . 7.58r 


6.34 


Ceroxidul . 


. . «.91 


3.14 


Jernoxidul . 


. . . 2.00 


— .^- 


Kalkjord . , 




2.47 


Tal k jord 




0.29 


Vatten . . . 


. . 4.04 


3.97 



99.74. 



98.90. 



Det gemensamma beloppet af titansyran tillsammans med 
de andra metallsyrorna afviker väl ej så obetydligt uti de 
båda mineralierna ifrån hvarandra, men denna omständighet 
är väl ensamt ej tillräcklig för att sätta i tvifvel den ifrån 
så många andra håll ådagalagda likheten eller nära identite- 
ten. Denna skiljaktighet kan bero såväl af de olika qvanti- 
teter hvaruti dessa syror förekomma med hvarandra, som uti 
bristfbliigheten uti de af mig begagnade analytiska metoder, 



*) Ehuruvii jag icke kunnat skarpt åtskilja titansyran ifrån de an« 
dra metallsyrorna, så anser jag mig dock kunna med visshet an- 
giFva, att den förra syran förefinnes uti Euxeniten från Tvede- 
sirand uti öfvervfigaade roSngd. 



• _ 437 — 

afvensom deruti, att blott mindre qvantiteter af dessa båda 
mineralier kunde af mig användas till analys. Jag Hr säledes 
ej villrådig uti att fOra Tvedestrands^-mineralet till samma spedcs 
som Euxeniten från Fblster. På forra stallet förekommer Eo- 
xeniten till en del kristalliserad , sittande uti rOdbrun orthoklas. 
Jag skall uti det följande . något yttra mig om formen hos 
dessa kristaller. 

3. Polykras. 

Uti den förut (såväl i Pogg. ann., B:d. 62, sid. 429 
som uti Gaea norvegica, häftet 2, sid. 330) af mig angifoa 
qvalitativa sammansättning af detta mineral, neml.: titansyra, 
tantalsyra, zirkonjord, ytterjord, jernoxidul, uranoxidul (eller 
oxid) samt ceroxidul, måste den rättelse gOras, att man må« 
ste sälta niobsyra och pelopsyra i stället for tantalsyra. 

Polykras och Euxenit hafva mycket lika kristallformer. 
Båda kristallisera uti det rhombiska systemet samt uti pris- 
mer af nära 4 40^, hvilka äro tillspetsade af en pyramid, 
hvars trubbiga sidokanter göra med hvarandra en vinkel af 
nära 452^ En större Euxenitkristali , som jag eger, företer 
combination 

P. oeP.oo Poo.mPoo (sannolikt 2P<»). 
På Poly k ras-kristallerna bruka dessutom andra planer före- 
komma, isynnerhet ooPoo, äfvensom ock P^. Båda mine- 
ralierna öfverensstämma mindre fullkomligt uti forg, streck, 
hårdhet, glans och egentlig vigt. Under det att Euienitens 
cg. vigt är 4,60 — 4,76 är Polykrasens 5,09 — 5,12. Till denna 
skiljaktighet kommer dessutom Polykrasens zirkonjordshalt, af 
hviiken besté^ndsdel icke något spår förefinnes uti Euxeniten. 
Det oaktadt utgöra dessa skiljaktigheter icke några större 
olikheter, och förklaras lätt igenom det qvantitatift skiljaktiga 
förekommandet af isomera ämnen uti båda mineralierna. 

Euxenitens och Polykrasens kristallform och sammansätt- 
ning förhålla sig till hvarandra som Niobiten (Columbiten) och 
Samarskiten. Enligt G. Rosb, Dana och Auebback är deo 



- f38 — 

trubbiga vinkeln hos det rhombiska prismat uti Samarskiten 
135^— 136^ och uti Niobiten tfr den trubbiga sidokanten uti 
pyramiden 4 50^ Följande schema angifver en Ofversigi af 
de förnämsta beståndsdelarne uti dessa fyra mineralier, hvilka, 
ehuruväl icke fullkomligt identiska , dock representeras af så- 
dane kemiska formler, att de icke nödvändigt betinga någon 
skiljaktig kristallform. ^ 

Syror. Baser. 

Niobit . . . Nb,Pe Fe,Mn 

Saraarskit . . Nb Fe,U(Ö?),Y 

Euxenit . . . fi,Nb,Pe Y,U 

Poly kras . . ti, Nb, Pe Zr, Y, U (Ö ?), Fe. 

Niobsyrans och pelopsyrans redan af H. Rosb förmodade 

isomorphie med titansyran. synes igenom dessa förhållanden 

få en ytterligare bekräftelse. 

4. Niob-pelopsyrad uran-manganoxidul. 

Detta högst sällsynta mineral, som jag 4844 fann på 
berget Strömsheien vid Valle i Sätersdalen, har jag redan 
förut beskrifvit i min reseberättelse i Nyt Mag. for Natur- 
vidensk. B:d. 4, sid. 412, afvensom uti Berg- und htttten- 
mUnnische Zeitung, Jahrg. 4, sid. 453. Oaktadt alla seder- 
mera gjorda försök har jag icke kunnat förskaffa mig deraf 
mera än en ganska ringa qvantitet. Jag betviflar att det 
kan sammanföras med G. (losss äldre Uranotantal, numera 
kallad Samarskit, (af hvilket mineral jag utaf upptäckaren 
erhållit ett litet stycke) till ett species, hvilket synes såväl 
af dessa båda mineraliers sammansättning, som af deras yttre 
beskaffenhet. Likväl har jag hittills anställt mina undersök- 
ningar med alltför små qvantiteter, för att kunna på något 
afgörande sätt deröfver yttra mig. Mineralet ifrån Ströms-* 
heien är mörkt brunsvart, af ojemt brott och med en svagt, 
fettartad glans. I pulveriseradt tillstånd eger det en smutsigt 
chocoladbrun färg. Det förekommer inväxt uti små oregel- 
bundna partier i en kopparförande granit, hvilken bildar gån- 



— 839 — 

gar uti en gneiss. Tillsammans med detta mineral förekom- 
mer följande. 

5. Kristalliseradt Pechblende. 

Detta mineral ^r sä fullkomligt likt det föregående, att 
jag en längre tid förvexlade det dermed, anda till dess att 
den kemiska undersökningen upplyste mig om deras skiljak- 
tighet Denna egna art Pechblende förekommer alltid uti mer 
eller mindre kristalliniskt utbildade korn, hvilka stundom hafva 
en artas storlek. Uti i^rg, glans och brott skiljes den nästan 
alldeles icke ifrån det förut omnamda mineralet. Först sedan 
jag Ofvertygat mig om båda mineraliernas olika kemiska för- 
hållande, tyckte jag mig finna, att Pechblendet bar en mera 
rent svart fUrg och ett något mera ojemt brott. Dess egent- 
liga vigt ar 6.71 och dess sammansättning fann jag, vid ana- 
lys af 0.718 gram, att vara 

Grön uranoxid 76.6 

Blyoxid \ 

Metallsyror > 45.6 

Kiselsyra j 

Manganoxidul (oxid?) .... 1.o 

Vatten 4.1 

Bergart och förlust 2.7 

4 00.0. 
Huruvida metallsyrorna aro vasendtliga för detta Pechblende 
lemnar jag derhan. Det ar möjligt, att deras närvaro härrör 
blott af en inblandning utaf det föregående mineralet. Uti 
de anförda 4 5.6 proc. blyoxid, raetallsyror och kiselsyra, ut- 
gjorde blyoxiden den största samt kiselsyran den minsta qvan- 
titeten. Den Niob-pelopsyrade uran-manganoxidulen innehål- 
ler icke något spår af blyoxid. 

Det egendomligaste för detta mineral ar dess kristalli- 
niska egenhet. Jag fann deraf flera fullständiga och skarpt 
utbildade kristaller, hvilka visade sig vara ganska tydliga och 
reguliera octaédrar med underordnade hexaederplaner. 



— £40 — 

Båda de uraahalUga mineralierna, hvaraf likväl det sed- 
nast anforda förekommer uti en något större mängd Hn det 
förra, anträffas merendels uti ett nägot förvittradt tillstånd. 
Är vittringcn fullständig, så är den Niob-pelopsyrade uran- 
mariganoxidulen förvandlad till en blekgul massa, under det 
att Pechblendet är mera höggult. Det sednare består då huf- 
vudsakligen af uranoxidhydrat. Stundom finner man på detta 
sätt metamorphoserade kristaller af Pecbblende, bvilka full- 
komligt bibehållit deras form. 



3. Guldforande bildningar i Syd- Amerika. — 

Hr Pbdio Nisskr, bosatt i provinsen Antioquia, hade till Se- 
kreteraren insändt ett meddelande, hvarur Hr ERDMANtf före- 
drog följande: 

Provinsen Antioquia har sitt läge mellan Magdalena- och 
Atratofloderne och upptager en betydlig del af Caucadalen 
och de större dalgångarne Nechi och Samana. Den genom- 
skäres af ett stort antal höga bergsträckningar af mellan 5000 
och 9000 fots höjd öfver hafvet, hvilka utgöra de nordliga- 
ste utlöparne af Ändiska bergskedjan. Trenne högslätter af 
få qvadratmils vidd träffas inom provinsen. Granit och sye- 
nit bilda de högre bergsträckningarnas massa, då deremot 
gneiss och glimmerskiffer träffas i de djupare dalarne. 

Guldets sätt att förekomma inom provinsen är tvåfaldigt, 
antingen i lösa jordlager i så kallade »Seifengebirge» eller i 
fast klyfL Af första slaget anför Hr Nisser foljande guldfö- 
rande terränger. 

Den högst belägna och betydligaste af dem är belägen 
emellan östra Cauca Cordilleran och begsträckan vid Nechi- 
dalgångens vestra sida, 9100 fot öfver hafvet och fick af 
Spanjorerne namnet DValle de Osos». Det guldförande dilu- 
viallagret, som är ända till 70 fot mägtigt, hvilar på vittrad 
syenit och guldet förekommer såsom små tunna lameller» 
hvari guldhalten är iifi^ karat. 



1 Samanadalen y på (fistra sidan, träffar inan pä samma 
ställe guMfOrande bfide allnvial- och diluvialbildningar. Lo- 
kaleo ligger 4000 fot Ofver bafvet och nttra 4500 fot Ofver 
Samanafloden, på en sluttande plan. Alluvialbildningen består 
af grus och sand^ hvari qvartz utgör bufvudmassan , men 
b vari ttfven forekomroa små delar af zirkcHi, augit, faltspath| 
glimmer^ svart granat och titanjern. Guldet träffas der så- 
som lameller med afroodade hörn, icke öfver i tum i storlek, 
och med ren yta. Guldbalten 20 karat. Detta lager, som 
är från en till flera fot mägtigt, betäckes af röd och gul 
sandblandad lerjord med kantiga qvartzstycken, derofvanpå 
mergel med qvartz och glimmerpartiklar i ymnighet, och öf- 
verst matjord eller vaxtmylla till olika mägtighet. Det hvilar 
deremot på en slags sugskiffer (schiste tripoléen)^ varierande 
från få fot till några och tjugo i mägtighet. Skiffern är af 
blygrå brg ocb Förträfflig såsom politurmedel åt messing eller 
sUfver. Den hvilar i sin ordning på ett guldförande diluvial- 
lager, bestående af olika groFt grus och sand med innelig- 
gande större block eller mindre stenar, af hvilka de förra 
bttfvudsakligen bestå af qvartz, öfverdragne med en tunn 
hinna af jernoxid, de sednare åter af flera olika bergarter, 
såsom granit, gneiss, syenit, gtimmerskiffer, dioritskiffer, am- 
pbibolit etc« Uti gruset ocb sanden träffas derjemte partiklar 
af ftltspat, qvartz, zirkon, granat, och guldets osviklige föl-* 
jeslagare, den svarta sanden, titan-jernsanden, som här kal- 
las »arenilla». Guldkornen, hvilkas form är dels platt, dels 
kubisk, af 8 — 40 grans vigt, äro ofta belagde med en tjock 
hinna af jernoxid. Guldhalten är 49,2 karat. Detta diluvi- 
anska guldlager hvilar på ett flera famnar mägtigt lager af 
rödbrun gråvaoka af lerigt bindemedel, hvari träffas fragmen- 
ler af qvartzskiffer, glimmerskiffer, fältspat, qvartz, glimmer, 
steinmark etc Gråvackan hvilar på en slaga dekomponerad 
lerskiffer ocb denne slutligen på den qvartzrådande glimmer-* 
skiffern, som predomioerar i Samaoadalen. 



— 242 — 

Necbifloden, en af de guldrikaste floderna inom Antio- 
quia, kanhända inom den guldforande verlden, Hr guldforande 
alltirrän sin upprinnelse, men den mera utvidgade delen af 
dalgången, hvilken i klimat och läge erbjuder sig såsom den 
behagligaste punkten i provinsen, användes till åkerbruket, 
ty guldet är der för mycket kringspridt, fOr att med vinst 
kunna hopsamlas, hvaremot den nordliga delen af nämde vat- 
tendrag, sedan det emottagit tillflöden af floderna Guadeloupe, 
Rio-Grande etc. .och förbytt sitt namn i Porse, har visat sig 
mera rik på guld.' Fasta klyften här i dalen består af qvartz- 
rådande glimmerskifier. Höjden öfver hafvet omkring 4800 
fot. Stränderna bestå af klapperstens-lager af granit, syenit 
eller gneiss, af hvilka bergarter äfven större och mindre block 
finnas strödda här och der vid stranden. Vid sju fots djup 
träfi^as ett guldförande nfigra tum mägtigt sand- och grus- 
lager, hvilande på en hård mergel, uppblandad med gröfre 
qvartzsand och något glimmer. Guldet, af 49,2 karats halt, 
träflas i smärre lameller med afrundade hörn och fullkomligt 
rena på ytan, samt åtföljes som vanligt af den aldrig felande 
titanjernssanden. Det tre fots mägtiga smutsbruna mergel- 
lagret hvilar på ett 2 — 3 fots mägtigt lager af blåagtig sand- 
blandad lera^ som åtföljes af en smutsgul sandförande hård 
lera, till omkring 4 fot, då irreguliera strata af sand och 
stenhand fortsätta ned till flodens gamla bädd, tillsammans 
utgörande ett djup af 4 5 — 26 fot. Blocken och stenarne i 
de öfre lagren äro föga, men i de nedre fullkomligt afrun-* 
dade. Sanden, i hvilken dessa ligga, är guldforande. Uti 
öppningar och springor, som träffas inom gamla flodbotten på 
dess mer eller mindre lutande sida, träffas guldet koncentre- 
radt till den grad, att ett vaskfat, som rymmer från 25 — 30 
skålpund sand och finare grus, lemnar från några uns upp 
till 2 skålpund guld. Guldet från detta undre (diltiviala) 
sandlager förekommer i större korn af irregulier form och 
med mindre släta ytor, mer och mindre ofverdragne med en 

hinna 



— 443 — 

hinna af jernoxid. De större kornen vHga ungefar en dukat 
och Uro porOsa eller håliga pä ytan, hälen fyllda med en 
rödbrun jernhaltig lera. Guld halten är 48,2 karat, säledes 
en karat mindre än i alluviallagret. Det nu omnamda guld- 
förande diluviallagret ar det enda, som här i trakten bearbe- 
tas medelst arier^ enda sattet att ätkomma dess gömda skat- 
ter. Under de sednaste sex månadernes fortfarande torka, 
uppgick produktionen till nära 700 skålpund guld, ty under 
den regniga årstiden kan arbetet ej fortgå. 

Rörande de olika arter leror, som åtfölja diluvialbildnin- 
garna, säges att de aldrig äro guldförande. Äfven fastes 
uppmärksamheten på den olika guldhalten hos det guld, som 
finnes inväxt i qvartzblocken (följaktligen deriverar sig från 
guldförande qvartzgångar), hos det i diluviaU och det i allu- 
viallagren, och dragés deraf den slutsatsen, att alla tre ar- 
terna guld tillhöra bestämdt olika bildningsperioder. 

Beträffande guldets förekommande i fast klyft, anföres 
derom följande: 

Vid Barcinofloden förekommer en egen spetsig, omkring 
700 fot hög, bergrygg med till en del lodräta sidor, som;^'' 
utgöres af guldförande trachyt. Denna massa bearbetas från 
sidan af den mot floden vända lodräta bergväggen, hvilken 
man ser genomkorsad af gröfre och finare, i — 4| tuo^ mäg- 
tiga, sprickfyllningar i flera olika rigtningar. Omkring 20 
fot från ytan af denne bergvägg förekommer inuti sjelfva ber- 
get ett trachytconglomerat, betäckt af och på alla sidor om- 
gifvet af trachyten. Denne sednare har visat sig guldförande 
alltifrån öfversta toppen af berget ned till detta conglomera- 
tet, bvilket sednare äfven innehåller något litet af den ädla 
metallen. De nyssnämde sprickfyllningarne bestå än af qvartz. 
än af svafvelkis, än åter af båda tillika och somliga af dessa 
Uro äfven guldförande. Trachytmassan var i de öfre delarne 
och ända till 15 fots djup af ganska löst sammanhang, en 
följd af dess förvittring genom luftens tillträde, men har se- 

Öfvers. af Kongl yet.-Akad. Förh, Jrg. 4, N.o S. * 






-» •-•- 



— 244 - 

dermera pä stOrre djup blifvit allt hårdare, så att arbetet 
derigenom betydligen försvårats. Behandlas denna guldfbraode 
trachyt i det indianska vaskratet, så träffas bland de tyngre 
sandpartiklarne, svarta granater, några få qvartz- ooh augit- 
krystaller, partiklar af magnetisk jernsand, delar af svafvelkis 
samt titanjern , hvarjemte ett sandlikt ämne af betydlig tyngd, 
i små kry ställer af ljusrad, något blek färg, utgOr jemte ti- 
tafijernet de tyngsta och besvärligaste följeslagare guldet bitr- 
stades äger. Guldkornen äro af irreguHer form, med ojemna 
något porOsa ytor och hogst vägande några fä gran, större 
delen likväl i mycket små partiklar. Guldhalten är 4 4,1 
korat. Titanjernel är här äfven guldhaltigt. 

På några få punkter träffar man guld äfven insprängdt 
uti små lager af en skiffrig sOtvattensqvartz, åtföljde af nå- 
gon jernhallig lera, mer och mindre hård, mägtigheten icke 
ofverstigande fyra fot. Dessa lager fOra stundom instänkt 
svafvelkis och det är i denna, som guldet förekommer. La- 
grens lutning varierar från 4 0<^ — 45<^, någon gång förändras de- 
ras läge till nästan lodrätt, och oftast hvila dessa lager på 
någon äldre dekomponerad bildning. Det enda lager, som va- 
rit af någon betydenhet och värde, är det som träffas något 
hOgro upp än. platån af floden Rio Negro, der den rikaste 
mahnen lemnat något mera än ett uns guld per qvintal. 

Guldferande gångar af svafvelkis träffas ej inom denna 
provins, men i den närgränsande med namnet »Valle de Cau- 
ca», ser man sådane af ända till 4 fots mägt^het, genom- 
skärande den der rådande syenitporphyrn. Dessa gångar äro 
mycket producerande i material, men icke så med afseende 
på guldhalten, ty en qvintal lärer icke lemna Ofver { lod 
gufcl af 44,7 karat. 

Rörande arbetssättet vid tillgodogörandet af de antedilu- 
vianska guldhahiga bildningarne anfOres, att vid de guldverk, 
der svafvelkisen och titanjemet icke förekomma till betydlig 
mUngd, sker tillgodogörandet medelst fomyad puiverisering och 
vaskning, hvarvid det indianska vaakfatel alltid visar sig så- 



— US — 

som bsista medlet. Vid de guldverk äter, der kis och titan- 
jern äro mera öfverflödande , har amalgameringsprocessen blif- 
vit antagen, emedan man derigenom trott sig vinna ett full- 
komligare resultat. Dock säger sig Hr Nisser genom direkta 
forsok hafva funnit, att qvicksilfverprocessen i alla andra fall, 
an dä guldet förekommer i qvartz eller stenhärdade leror etc. 
insprangdt, eller der guldet befinner sig i ett friare förhäl- 
lande, än som inträffar med svafvelkis och titanjern, icke ger 
sä förmonligt resultat, som den förut använda gamla vask- 
nings-metoden. 



4. Lager af öfvergångs-sandaten, funne i 
Ångermanlands skärgård. — Hr Erdsann anförde: 
Som bekant är, finner man pä Sveriges östra kust alltifrän 
östergöthlands skärgärd upp ät Bottniska Vikens norra strän- 
der lösa 1}lock af sandsten och nägongäng kalksten, än lig- 
gande mera enstaka här och der, än äter pä vissa lokaler 
mera sammanhopade. Man har om dessa lösa block, visser- 
ligen ej med orätt, byst den mening, att de voro lemningar 
efter en, nu mera förstörd, utmed kusten pä vissa punkter 
tiltförene utbredd öfvergängsbildning, som vid nägon jordytans 
omhvälfning blifvit till större delen nedsänkt pä Östersjöns 
botten. Genom upptäckten af fasta sandstenslager, de sed- 
nare aren, uti Arsunda socken, nägra mil vester om Gefle, 
har denna förmodan vunnit ett ytterligare stöd. Men för öf- 
rigt har man, sä vidt jag vet, ingenslädes pä hela denna 
sträcka träffat nägon af dessa bergarter anstäende. Under 
flera ärs föregäende resor i Stockholms och Norrtelges skär- 
gärdar har jag, ehuru med särskilt dität riktad uppmärksam- 
het, fäfängt eftersökt deras fasta klyft, fastän lösa block af 
isynnerhet sandsten der flerstädes ymnigt förekomma. Uti 
Norrländska skärgarden har jag i det hänseendet i är varit 
lyckligare. Omkring tvä mil nordost frän Hernösand ligger 
ytterst i hafsbandet en vid pass I mil lång och högst i mil 



— 246 — 

bk-ed) i norr och soder utsträckt ö, kallad Siorön. På dess 
vestra eller åt fasta landet vUnda sida ses en Ofvergångsbild- 
ning blottad, bestående utaf vexlande lager af sandsten och 
gråvackeskiffer. Lagren borja på sydligaste udden och sträcka 
sig en knapp Fjerdingsväg åt norr utmed den s. k. Hålmal- 
vikens stränder. Sandstenen är röd , mycket hård och qvartz- 
Full, liknande den i Transtrands, Idre och Wenjans socknar i 
Dalarne. SkiiTern är svartgrå, äfvenledes mycket qvartzfull, 
och något skimrande på ytan af fint fördelade glimmei*ijäll. 
Af petrifikater ses intet spår. Lagren, hvilkas samman- 
lagda mägtighet kan utgöra omkring 30 fot från vattenytan, 
luta v. p. 40o från horizontallinien mot nordnordost. De be- 
tackas omedelbart och under hela deras fortstrykande af cq 
20 — 50 fot mägtig bädd af finkornig hypersthenfels (trapp), 
lik den som vid Halle- och Hunneberg i Festergöthland be- 
täcker dervarande öfvergångsbildning. En följd af sandstens- 
lagrens lutning mot nordnordost är, att deras i dagen synliga 
mägtighet mot norr småningom aftager, så att de slutligen 
alldeles utkila under hypersthen felsen, som för öfrigt allestä- 
des utgör den enda synliga bergarten på ön och bildar höj- 
der om 150 till 200 fot öfver hafsytan. 

Man kunde förmoda, att Storön ej vore den enda punkt 
i denna skärgård, der öfvergångslager förefunnos, men så 
långt i norr som förbi tliföarne och Nätrafjärden , en sträcka 
af närmare fem mil, finnes ej spår dertill; på alla öar och 
skär endast hypersthenfels eller granit. Längre i söder vid 
fiskeläget Lerviken på fasta landet uti Hägdångers socken i 
Ångermanland lära dock, enligt den underrättelse, som blifvit 
mig meddelad af en för sitt stånd särdeles klok och bildad 
skärgårdsbonde på Ulfön, dylika lager förekomma. Der fin- 
nes, sade han, ett fast berg, bestående af en grå förstenad 
lera, deri större och mindre klot och stenar af en annan 
mörkare bergart ligga inbäddade. Alltsammans vore så bårdt 
och fast, att man med möda kunde med hammaren lösslå 
stycken deraf. Af denna beskrifning tyckes anledning vara, 



— »47 — 

att har förmoda en conglomeratbiidning af qvartzig sandsten, 
lik den som ofta brukar finnas bland Ofvergångsbildningens 
sandstenar i Dalarne och Jonköpings lan. 

Det Ur troligen fOr de flesta bekant, att uti Årsunda 
socken i Gestrikland lOsa block af rtkl ofvergångs-sandsten 
förekommit till den myckenhet och af sådan storlek, att fol- 
ket i orten sedan långliga tider tillbaka derar tillverkat qvarn- 
stenar och masugnsstalleik Också har man i sednare tider 
påträffat fasta klyften till denna sandsten omkring Storsjöns 
stränder, och Hr Bergshauptman af Forsskllbs har sagt mig^ 
att han funnit densamma anstående uti åkanten vid Gefle. 
Det var således ej osannolikt, att man uti bugten utanför 
denna stad, som utgör den nordostliga fortsättningen af den 
dal, hvari Storsjön och dess vattendrag ligga insänkte, skulle 
fiona samma bildning utvecklad. Också förekomma derstades 
lOsa block af sandsten och kalksten under sådana förhållan-' 
den, som göra det ganska troligt, att fasta klyften äfven på 
stallet ar till finnandes. Ytterst i hafsbandet, omkring två 
mil nordost från Gefle ligger en liten låg och platt ö, kallad 
Löfgrundet. Så val denna öns stränder, som en stor del af 
dess yta, äro betackta med lösa block, hallar och stenar af 
rod qvartzig sandsten till den myckenhet, att man ovilkorli- 
gen måste anse dem såsom lemningar af en på stallet förstörd 
sandstensbildning. Alla blocken och hallarne hafva fullkom-» 
ligt skarpa kanter och hörn, de mindre stenarne vid strän-» 
derna äro deremot naturligtvis af vågornes svall afrundade. 
Intet enda kalkstensblock ar synligt och af främmande flytt- 
sten ses endast ett och annat större block af gneiss eller gra- 
nit. Såsom något eget må anföras, att de friliggande y törne 
hos åtskilliga sandstenshallar på vissa punkter finnas bekladda 
med ett segt klibbigt bergbeck, och fiskrarua på stallet för- 
klara, att detta ämne ur sjelfva stenen utpråssas af sommar-» 
solens strålar. Några petrifikater kunna ej upptäckas. På de 
I mil nordvest hUrom belägna små holmarne Hvitgrundet och 
Norrgrundet utgöres fasta hallen af grå gneiss, och blott etti 



— 848 — 

och annat sandstensblock tr&ffas der vid stranden , troligen 
på simmande isstycken ditfördt. 

Halfvägs mellan Lofgrundet och Gefle ligger den lilla 
Limönf hvars största hojd ofver hafsytan visserligen ej myc- 
ket Ofverstiger 50 fot. Dess stränder äro öfverallt långslut- 
tände, beklädda med bankar af klappersten, någongång när- 
mast hafsstranden med sand, men fasta berghällar ses ingen- 
städes framskjutande. På öns nordöstra strand ligga en oräk- 
nelig mängd större och mindre klapperstenar af röd öfver- 
gångskalksten. Äfven kullerstenar samt större hällar och block 
af samma bergart ses liggande bär och der i vattenbrynet 
och utanför stranden på flera fots djupt vatten. Några alnar 
från sjöstranden och jemnsidigt med densamma strykande be- 
finner sig en några alnar hög vall eller ås, bestående af idel 
kalkklapper af äpplens och valnötters storlek. Dessa förhål- 
landen tyckas berättiga till den förmodan, att äfven fasta 
klyften till denna kalkslen skall finnas här på stället, fastän 
numera af lösare jordlager undandold. Af sandsten ses vid 
stranden ett och annat block liggande ofvanpå kalkklappero 
och jemte få andra flyttstenar af uråldrig natur. Men när 
man från östra stranden avancerar åt vester uppför den af- 
sluttande jordtäckta landmooen till den högre belägna delen 
af ön, finner man under mossbetäckningen en mängd skarp- 
kantiga block, som alla bestå af samma sandstensart, som 
på Löfgrundet, under det att block af kalksten här alldeles 
saknas. Att dock af detta enstaka faktum sluta till närvaron 
af fasta sandstenslager på Limöns högre belägne delar, skulle 
vara alltför mycket vågadt. Jag har här blott önskat, att få 
fästa uppmärksamheten på dessa förhållanden, för att åt fram- 
deles skeende noggrannare undersökningar här eller i trakten 
lemna någon ledtråd vid afgörandet af sandstenens och kalk- 
stenens relativa ålder och lägringsförhällande. 



— »49 — 

5. Gångar af granit , genomBåtlande hyper- 
Mthen/eU. — Hr Eromakn fortfor: att mttgtiga bäddar af 
bypersthenfels betäcka Ofvergängsbildaiogen i VestgOtbabergen 
är för alla väl bekant och i det foregående bar jag haft äran 
omnämna ett dylikt förhållande på StorOn i Ångermanland. 
På flera ställen inom Ragunda socken i Jemtland, äfvensom 
vid åtskilliga punkter pä Angermanländska kusten, ser man 
större och mindre gångar af granit i mångfaldiga rigtningar 
genomsätta hypersthenfelsen och äfven här och der inneslu- 
tande kantiga stycken af densamma. Det är således tydligt , 
att hypersthenfelsen här är äldre än graniten och denne sed- 
nare i följd deraf äfven yngre än öfvergångsbildningen. Att 
dessa granitgångar äga gemenskap med de i närheten befint-- 
Uge större granitbildningarne är otvifvelaktigt , ty äfven i stort 
kan man i dessa trakter iakttaga bypcrsthenfelsbildningens 
genomsättande af granitens bergryggar, bland andra ställen på 
Ulföame oob vid Ullångersfjärden i Ångermanland samt östra 
andan af Gesundssjön och trakten af Ragunda kyrka i Jemt^ 
land. Uti det s. k. Voxberget, öster om Ragunda kyrka och 
i trakten mellan Dövik och Krångede i samma socken är 
hypersthenfelsen ofta genoms värmad af en sådan mängd gra- 
nitgångar, att man vid första påseende tror sig hafva att göra 
med en verklig breccia. Graniten i alla dessa gängar består 
af en småkornig, någongäng fiokornig, blandning af öfvervä^ 
gande röd orthoklas och hvitgrå qvartz, mindre gråhvit oligo- 
kläs samt ett och annat litet glimmerblad af svartgrön färg. 
I de större gångarne och ännu mera i de större sjelfständiga 
granithöjderne i närheten är den mera grofkornig, glimmern 
äfven i större mängd närvarande och orthoklasen merendels 
af en mera högröd färg. Denna granit liknar för öfrigt på 
vissa lokaler den granit, som på flera ställen uti Elfdalen ses 
utskjutande under porphyrbildningen. 



— 250 — 

6. Stråckgråshoppor. — Hr BonvAN anförde: 
Det har länge varit kandt, att Sträckgräshopporna vissa år 
förekomma i Sverige, men man har hittills trott, att sådana 
individer, som visat sig hos oss hitkommit frän sydligare län- 
der, och att denna art, då sällan någon hona här blifvit ob- 
serverad, icke skulle fortplanta sig i norden. Tvenne samti- 
digt ankomna skrifvelser från Herrar von Borck och Wbstriiig 
synas Ukväl bevisa motsatsen. Den förre yttrar om denna 
Insekt-art följande: »Det är nu, såsom bekant, jemt'ett år- 
hundrade sedan De Gbbr för första gången inom vårt land 
observerade Sträckgräshoppor, nemligen ett par dussin kring 
Upsala, Löfsta, samt på de närmaste öarne i Östersjön. San- 
noUkt voro dessa några vilsekomna individer af de talrika 
svärmar som åren 1747 — 9 gjorde sin rund kring Europa, 
och visade sig till och med i de vestligaste länderna af vår 
hemisfer. Under de 400 är som sedan förflutit har man hos 
oss knappast sett till dessa insekter. Först på de aldrased- 
naste åren tyckas de emedlertid blifvit betydligt allmännare. 
Professor Wahlberg och Studeranden von Yhle» hafva hvar 
för sig uti Kongl. Vet. Akad. Förhandlingar lemnat intressanta 
bidrag i detta afseende, och det är såsom en fortsättning på 
deras observationer jag får anföra några notiser om denna 
Insekt-arts förekommande i Skåne innevarande sommar. I 
medio af Augusti visade sig en flock tätt utanför Lund. 
Ehuru icke särdeles talrika kommo likväl Sträck-gräshopporna 
så bullersamt flygande, att vallgossar och boskap blefvo 
skrämda. Efter ett kort uppehåll begåfvo de sig genast norr 
ut. Jag inneslöt under glas ett af de erhållna individerna 
och underhöll det någon tid med gräs, h vilket med begärlig- 
het förtärdes, ungefär en hand full hvarje dag. Sträck-gräs- 
hoppan nedböjer ett grässtrå i sender, fattar det emellan fram- 
fötterna, och låter det så småningom glida genom öfverläppens 
rännformiga utskärning ned i svalget. Strået söndertuggar 
härvid icke af de grofva öfverkäkarne, det endast krossas 
mellan deras strecktecknade tuggytor, så att saften utpressas. 



^ t54 — 

Delta kan man se af de långa, svarta exkrementerna , ty 
dessa låta utdraga sig såsom en ressort och visa då grässtrået 
i dess ursprungliga längd och form. En månad sednare infann 
sig en ny flock grSisboppor på åkrarne och betesmarkerna 
kring Lund, hvarest de gifvit sig god ro att förtära gräs och 
potatisblad, ty säden var längesedan intagen. Till och med 
inne på stadsgatorna har Prof. Nilsson fångat ett och annat 
exemplar, och ännu i borjan af Oktober, sedan vi ett par vec- 
kor haft en kulen och kall hoistväderlek, kan man ännu på 
fäladsmarkerna kring staden påträffa enstaka individer,, ' hoppande 
och flygande likaså lifligt som om sommaren. Att emedlertid 
flera och talrika svärmar af dessa skadedjur innevarande som- 
mar dragit in i Skåne har jag anledning att vara förvissad 
om af de talrika , fastän tyvärr oftast alltfOr ofullständiga, från 
flera håll inlupna berättelser om ovanligt stora, grOna gräs-: 
hoppor, hyilka oformodadt visat sig på en stor mängd ställen 
uti sodra och medlersta Skåne. Det fOrtjenar anmärkas, att 
alla de exemplar jag innevarande sommar sett fångade i pro-r 
vinsen varit honor.v Hr Wbstsing meddelar i sin skrifvelse: 
»Conservator Mbsch har vid en företagen jagt påträffat en hane 
till Gryllus miqratorius, 4 3 1 Aug., som vid uppstickningen 
fanns ganska lös i huden, alldeles så sopi hos nyligen ut-r 
kläckta arter af våra andra Svensks^ Grylli. ' Jag yttrade till 
Mbsch den förmodan, att nämde gräshopps-art säkerligen lagt 
agg förra hösten, och att måhända en större mängd individer 
blifvit utkläckta i år här i Sverige. Åtta dagar derefter af- 
lemnade Mesch en puppa med \ tums länga vingar, hvaraf 
synes klart^ att denna Insekt-art stundom härstädes fortplantar 
sig. Kölens form å thorax varierar hos denna art på så sätt, 
att. dea hos somliga exemplar finnes göra en bugt nedåt vid 
midten, der tvär-inskärningen är belägen, dä den deremot 
hos andra (sedd frän sidan) formerar en convex båge, på hvil- 
ket sätt den erhållna puppan var danad. Denna är till fär- 
gen blekt gulgrön. Hanarne variera betydligt i st(Orlek ocK 
äro understundom större än honorna.» 



- 95» — 

Slutligen torde fä tillaggas, att Ref. under ea fOrlideo 
sommar pä Gottland verkställd resa , på flera stallen sett Sträck-- 
gräshoppor, nemh vid Fardumo, Olle Hau och Wisby. Sär- 
deles allmanna voro de på flygsandsfolten vid Olle Hau. 



7. Gradmätningen i Lappland. — Hr SsLAifDEi 
redogjorde i korthet för fortgången, under förflutna sommaren, 
af gradmätningen i Lappland, hvaröfver framdeles en fullstän- 
dig berättelse komme att afgifvas för att af Akademien till 
Kongl. Maj:t öfverlemnas. 



Inlemnad Afhandling. 

Hr Adjunkt P. S. MuircK af Rosbsschöld: Försök alt grundlägga 
ett nytt tonsystem. 
Remitterades till Hr Frih. Wredb och Hr A. Syakbebg. 



Akademisk angelågenhet. 

Praeses tillkännagaf, att Akademiens Ledamot af åttonde 
klassen, H. Excellence Hr Grefve M. Björnstjerna med döden 
afgåtl den 6 October. 



Sk&nker. 

Till Vetenskaps-Akademiens BibUothek. 

Greenwich magnetical and roeteorological observations | in the 
year 1844. London 1847. 4:o. — Af Royal Socie{/ of 
London. 

Report of the sixti^enth meeting of the British Association for 
the advancement of science. London 1847. 8:o. -^ j^ Bri- 
tish Association. 

Bulletin de la sociéti^ gc^ologique de Frnnce. U:e SeV. T. IV. F. 
33—52. Paris 1847. 8:o. — Af SäUskapet. 

Bulletin des s^ances de la socic'le'' Vaudoise des scirnces uaturel- 
les. N:o 15. Lau>anne 1847. 8:o. — A/ Sällskapet. 



— 253 ^ 

£maii. SweDBRBORG, SoHie speciinens of a work on th« princi* 
ples of Cheroistry with other treatises. Traosl. by Gb. £. 
Stbutt. London 1847. 8:0. 

— — Opusciila qiiaeriaon argumenti philosopliici. Ex auto- 
grapho ejus in Bibi. Ac. Reg. Holm. adservato niinc priinum 
ed. J. J. G. WiLKiNSOK. London 1846. 8:0, 

— — Outtines of a philosophical argument on the Infinite • . 
Transl. by J. J. G. Wilkinsow. London 1847. 8:0, 

— ^ Poslhumous Träets, now first transtated from Latin by 
J. J. G. WiLKiAsoN. London 1847. 8:0. 

-^ — Miscellaneous observations connected with the physical 
Sciences. Transl. by Ca, £. Strvtt. London 1847. 8:0, 

— — The Princtpia, or the (irst principles of natural ihings 
. . Transl. by A. Clis»old. Voll. 1, 11. London 1845, 46. 8:0, 

— — The Economy of the Animal Kingdom, eonsidered ana- 
tomically, physically, and philosophically. Transl. hy A. 
Clissolow Yoll. I, II. London 1845, 46. 8:0, 

— — Clavis hieroglypbica Arcaoorum naturalium et spiritu- 
alium. London 1784. 4:o, 

— — Diarium Spirituale. £ chirographo ejus in Bibi. Reg. 
Univ. Ups. & Reg. Acad. Holm. adserv. nu ne primum ed. 
J. F. fil. Tapbl. P. I: 1, 2. V: 1, 2. VI & VH. Tubingfc 
1844—46. 8:0, 

— — Itinerarium, ex operibus ejus posthumis in Mus. Ac. 
Reg. Holm. adserv. nu ne primum ed. J. F. Fm. Tafbl. Sect. 
1. Tubingae 1840. 8:0, 

— — Adversaria in lihros Veteris Testament!. Ex operibus 
ejus posthumis in Bibi. Reg. Ac. Holm. adserv. nu no pri- 
mum ed. J. F. Im. Tafel. Tub. 1842. 8:0, 

— — Arcana Coelestia. The Heavenly Arcana • . . Voll. VII, 
VllL London 1847. 8:0, 

— — Sapientia angelica de divino amore et de di vina sapi- 
6Dtia. Stutlg. 1843. 8:0, 

— — The four leading doctrioes of the New Church. Lon- 
don 1846. 8:0, ^ 

— — Dicta probantia Vet. & Novi Testamenti. E ehirogr. 
ejus in Bibi. Reg. Ac. Holm. asserv. nune primum ed. J. F. 
Im. Tafbl. Tub. 1842. 8:0, 

— — Continuatio de ultimo judicio et de mundo spirituali. 
Tub. 1846. 8:0, 

— — An account of the last judgment, S)nd the Babylon 
destroyed . . . London 1846. 8:0, 



— t54 — 

Em. SwEDnaoBG, Oe comiDrrcio noiaut et oorporis • . . Tub. 
1843. 88D, 

— — Ia. Annan Stoecx et Pubu Sjri Mimi forsao et alio- 
rum selectae senteoliae, quas notis illastmtas ed. Sweden- 
borg. PragmeDta no per reprrla adfedl i. F. In. Tåveu 
Lood. & Tobu 1841. 8»», 

— — Lodiif Heliconias, si ve Camina Misoellanea. Tub. 
1841. 8u>, 

•«p* — - Camena Borea cum Heroum et Hrroidum factis lu* 
dens: si re fabellx Ovidiaois similes. Tah. 1845. Sso. — 
Af Swedenbor^ Aswociation. 

Reports of tbe Socielj for printiog and publishing the writings 
of the Hoo. Em. Swedenborg. Nx> XXXi — ^XXXVI. Lon* 
don 1840—47. 8:o; samt: of the Alissionary and Tract So- 
cielj of the New Jerusalem Church. N:r 25 & 26. Lod- 
don 1846, 47. 12:o. — Af SaUskaperne. 

J. J. G. WiLKiirsotf, A populär sketch of Sweden borgs philo- 
sophical Works y read before the Swedenborg Association. 
London 1847. 8:o, 

— — Science for All. A lecture delivered before the Swe- 
denborg Association. Lond. 1847. 8:ow — Af ForfaHartn. 

J. Rerhie, Address to the annual general meeting of the Insti- 
tution of Civil Engineers. London 1846. 4:o. — AJ För- 
fattaren. 

Tb. Olivika, Additions au cours de g^ometrie descriptive. 
Dcfmonstration nou velie des proprietc^s principales des sc- 
ctions coniques. Tcxte & Atlas. Paris 1847. 4:o. — Af 
Författaren. 

Ca. A. TuLR, Spiritual Christianity. P. I— XIL London 1846, 
47. 8:0. — Af Författaren. 

(H. James), Träets for the new times. N:o 1. Lelter to a Swe- 
denborgia. New- York 1847. 8:0. — Af Författaren. 

J. v. D. HoEVE^r, H^ndbuch drr Dierkunde. Uilg. 2. D. I. S^* 
3. Amsterdam 1847. 8:0. — Af Författaren. 

C* H. Khoblaucb, Oe calore radiante disqulsitiones experimen- 
tis qtiibnsdam ij^ustratae. Berol. 1846. 4:o. — Af För* 
fattaren» 

Prof. ZARTeDESGHi) Sulle ri^he liasversali e longitudinali dello 
spettro luminoso . . . Venezia 1847. 8:0, 

-— — Memoria delle princtpali esperiense de' 6sici siillc vi- 
brazioni dei corpi soltopost-i all* influenza del magnelisu.'^ 
elc. Venezia 1847. 8:0, 



— Ä55 — 

Prof. Zahtedeschi, Memorie llf, della termocromia elc, Vene<^ 

zia 1845, 46, 47. 8:o. — Af Författaren. 
Bemdz, Haandbog i den almindelige aoalomie. — Af For* 

fattaren. 
M. Weisse, Positiones medise stellariim fixarum in zonis Regio- 

monlanis a Besselio inter — 15° et +15'' declinationis ob- 

aervalarnoi . . . Petropoli 1846. 4:o. (2 ex.) 
Expedition chronomélrique exdcut^e par ordre de S. M. TEni- 

peVeur Nicolas I:er entré Allona et Greenwich . • , Rap- 

poil» par F. G. V. et O. V. Stbuvb. Szt Petersb. 1846. 

4:o. (2 exJ, 
A. T. KtJPFFER, Annuaire magncftique et m^ldbrologiqne du 

corps des ingeoietirs des oiines de Russie ou Recneil d*ob-» 

servations . . . fintiéc 1844. N:o 182. S:t Petersb. 1846. 

4:o. (2 ex.], samt 
F. G. V. Struye, Études d'astrononiie stellaire. Sur la voie 

lacte^e et sur la distance des etoiles fixes. S:t Petersb. 1847. 

8:o. (2 ex.) — Af Ketenskaps- Akademien i Petersburg. 



IHU Rikets Naturhistoriska Museum. 

Xaa9a0ieMa Afae9w%iw%0en. 

En Ostracion från Gap. ^- Af Styrmän NrttJN. 

En Hypudaetis agrestis, Mnno-^vBvxtieX.-^^ Af Inspektor Mjlm ros. 

En Fringilla albicollis och 

En Psittacus passerinus. •> — Af Grosshandlaren Rofw» 

En Råna tem poraria och 

En — arvalis. — Af Professor Stenstrvp. 

Fem Crustaceer, 

En Skorpion och 

En Trochilus från Sitla. — Af Presidenten Ga. KiNNERBBiM. 

En Murex sp. från Kalifornien. — Af Hr amjv. 

En aegagropil af en ko, från Buenos Ayres. — AJ Hr Euan. 

BtLLBäRGH. 

En q?aotitet bergmiöl från Mårdsel i Norrbollen* — Af Hr 
Bruks^Patron C. Cljéson. 



— i56 — 



Meteorologiska Observationer å Stockholms Observatorium 

i September 1847. 





Barometern 
reducerad till 0°. 

Deciniiiltum. 


Thermometern 
Celsius. 


Viiidame. 


1 

en tas 


Kl. 6 


RL 2 


Kl. 9 


Kl. 6 Kl. 2 


Kl. 9 


Kl. 6 


Kl. 2 


Kl. 9 


r r 


1 


f. m. 


e. m. 


e. m. 


f. ID. e. m 


e. ai. 


f. m. 


e. an. 


e. m. 




25,33 


25,34 


25,32 


+ 14«3 


+18*4 


+13*2 


V.S.V. 


5.V. 


s.v. 


Haiai. 


2 


25,25 


25,21 


25,18 


+1^2 


+ 19,5 


+15.2 


o.s.o. 


S. 


O. 




3 


25,17 


25,19 


25,18 


+ 14.5 


+18,2 


+ 14,8 


S.O. 


S. 


s. 


Storm 


4 


25.1^ 


25,16 


25.15 


+12,5 


+ 17,2 


+ 11.8 


s. 


S.V. 


S.S.O. 


Hjlfkl. 


5 


25,04 


25,11 


25,14 


+12.2 


+ 15,7 


+12,3 


s. 


s. 


s. 


Rego 


6 


25;^! 


25,29 


25,34 


+ 11.0 


+15,0 


+ 9,3 


s.s.y. 


S.S.V. 


S.V. 


LUrt 


7 


25,40 


25,48 


25.54 


+ 7,8 


+15,3 


+ 10,3 


S.V. 


S.V. 


s.o. 




8 


25.52 


25,44 


25,36 


+11,2 


+12,7 


+10,7 


N.N.O. 


O.N.O. 


N.O. 


Rego 


9 


25,34 


25,42 


25,49 


+12,8 


+14,3 


+ 12,4 


0. 


S.O. 


o. 





10 


25,53 


25,57 


25,58 


+11.3 


+ 15,7 


+ 13,1 


s.o. 


s. 


s. 


Holet 


11 


25,58 


25,50 


25,42 


+ 13.3 


+16,0 


+ 10,6 


S.S.V, 


s,s.y. 


N.N.V. 


Rego 


12 


25,22 


25,06 


25,09 


+ 10.3 


+ 13,3 


+ 12,3 


v. 


S.S.V. 


V. 


' 


13 


25.20 


25,31 


25,39 


+ 19,2 


+16.8 


+ 14,2 


s.v. 


v.s.v. 


V.S.V. 


Storm 


14 


25,38 


25,38 


25,27 


+11,8 


+19,4 


+14,4 


s.s.a 


s.s.a 


S.S.O. 


Regn 


15 


25,32 


25,40 


25,43 


+ 10,5 


+ 15,7 


+10.2 


V.S.V. 


v.s.v. 


N.N.O. 


Ström. 


16 


25,35 


25,22 


25,07 


+ 10,8 


+13.2 


+10,3 


s.s.o. 


S.S.O. 


O.S.O. 





17 


24,89 


24,83 


24,80 


+ 11,5 


+14.3 


+11,8 


s.$.a 


S.S.O. 


S.Ä.O. 


Rego 


18 


24,76 


24^78 


24,84 


+ 10,3 


+13,4 


+ 8,8 


s. 


& 


s. 


" 


19 


24,94 


25,15 


25,30 


+ 9,5 


+13,9 


+108 


3. 


S. 


VÄV. 


-" ~ 


20 


25,49 


25.56 


25,55 


+ 8,3 


+13,3 


+ 9,3 


S.V. 


SS.O. 


S.O. 


HalfkL 


21 


25,45 


25,40 


25,41 


+11,3 


+10,8 


+ 9,6 


S.O. 


&0. 


S.O. 


Bego 


22 


25,39 


25,40 


25,46 


+ 5,5 


+10,9 


+ 8.0 


9. 


s. 


v.»»v. 


DiiDo» 


23 


25,57 


25,61 


25,60 


+ 7,0 


+13,4 


+ 9,5 


V.S.V. 


S.V. 


s. 


Strum. 


24 


25,46 


25,37 


25,34 


+11.4 


+ 12,5 


+ 9,7 


s 


S.V. 


s,&,y- 


- — ' 


25. 


V5,27 


25,28 


25,25 


+ 7,6 


+10,5 


+ 7,0 


V.S.V. 


v. 


v. 


Målet 


26 


25,13 


25,07 


25,06 


+ 7,1 


+ 6,3 


+ 4,9 


v.s.v. 


II. 


w. 


Regn 


27 


25,21 


2S,38 


25,48 


+ 7.3 


+ 9,2 


+ 9,2 


N.N.O. 


w. 


K. 





23 


25,63 


25,77 


25,87 


+ 9,6 


+ 11.3 


+ 7.6 


N. 


M.W.O. 


N. 


Molet 


29 


25,90 


t5,94 


25,97 


+ 5,4 


+ 9,2 


+ 7,2 


N.N.V. 


N.N.0 


N.K.O. 


30 


25,94 


25,93 


25,91 


+ 7,5 


+11,3 


+ 7.0 


N.N.O. 


N.N.O. 


N.N.O. 


Halftj 


Me- 

dinin 


25.323 


25^52 25,360 


+10*60 


+13*89 


+ 10»55 


Nederbörden = 1,847 d 


ec tom- 




25,348 -|-li*68 





STOCKHOLM, 1847. P. A. RORSTBDT ^ SÖPBR. 



ÖFVERSIGT 

I 

AF 

RONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS 

FORHANDLINGAR. 
Årg* S, 1S49. M 9, 

Onsdagen den 10 November. 



Föredragr. 

1. Bidrag till kännedamen om Sliekmyg* 
gorna och deras fiender. — Hr Wahlbirg lemnade en 
kort öfversigt af sin under sommaren i Toroeå Lappmark fö-» 
retagoa resa, samt fostade dervid uppmärksamhet på några 
omständigheter i sttckmyggornas lefnadssätt. Han anförde: 
Man bar såsom en egenhet anmttrkt, att banarne till ^tc&r* 
myggorna {Culex) endast i ringa mängd anträffas under det 
de blodsugande honorna i otaliga skaror kringsvärma vandraren 
i den högre nordens vidsträckta myrtrakter. Enligt mig af 
Prosten L^estadids i Karesuando meddelade uppgifter, träffas 
dessa hanar ofta på vattnet nedslagna af regn och blåsväder .?^ 
och stundom i sådana massor, att de, uppdrifna på stränder-/ 
na, bilda tjocka lager. Man kan då med skäl undra hvar^. 
före de icke allmännare jemte honorna observeras. Om orsa- 
ken härtill erhöll jag snart lägenhet att sjelf öfvertyga mig 
under viftandet på fjellet Stora Oive, på hvars spets otaliga 
roygglionor omgåfvo och plägade oss, utan att en enda hane 
bland dem kunde upptäckas. Der hördes nemligen uppe i 
luften ett starkt sjungande ljud, som vid efterseende befanns 
framkalladt af myggskaror, hviika, lika sväfvande moln , i sär- 
skilda flockar dansade, och vid närmare granskning be- 
funnes nästan uteslutande bildade af hanar. Desse vistas så- 




— 858 — 

ledes, liksom Chironomernes och flera andra ej stickande 
myggarters hanar, fOr sig afskiljda hOgre upp i luften, der 
de, särdeles mot aftnarne, anställa dansar och genom sittving- 
ljud upplocka de lägre lefvande honorna, hvaraf en ochanoaQ 
emellanåt infinner sig och deltar i dansen. Sedan hon af nå- 
gon hane blifvit utvald, aflägsna de sig, och hanames dans 
fortfar under ständig musik samt vexlande höjning och sänk- 
ning i luften. — En annan omständighet i dessa insekters hi- 
storia bOr jag äfven anmärka. Han vet att när djurarter i 
stOrre skaror samlas, t. ex. Lemlarne eller Gräshoppor och 
Trollsländor vid deras sä kallade tåg till andra trakter, åt- 
följas de af talrika rofdjur, som frossa på dem ; de förstnämnda 
af fjellräfvar, varfoglar, ugglor etc, de senare af flera fogel- 
arter. Ett dylikt förhållande inträffar äfven med de talrikt 
samlade skarorna , så väl af egentliga Siidemygg (CtUex), som 
af Knott (Simulia) och SvidJcnott {Ceratopogon). Jag har 
redan iillforene meddelat Akademien mina iakttagelser om en 
bland de rofflugor, som utgOra myggornas fiender, nemligen 
Tadiyåromia Macula, hvilken med sina särskildt fdr andamålet 
inrättade framben fångar och sedan med sugrOret dodar dem. 
Icke mindre djerfva och sluga förföljare äga myggorna i tvänne 
andra små rofflugor, Cordilura^ hcemorrhoidalis och Harmopeza 
oblittercUa, h vilka t. o. m. intränga i tälten och Lapparnes 
kåtor for att bemäktiga sig de knott eller svidknott, som der 
infunnit sig. De springa sökande omkring och när de nalkas 
ett knott kasta de sig hastigt, och vanligen från sidan, ofver 
detsamma , samt fasthålla och utsuga det. Härunder gOr knot- 
tet, oaktadt af rofflugans storlek och med stickande sugrdr 
fOrsedt samt sjelf anfallande menniskor och varmblodiga djur, 
likväl intet forsok att försvara sig. Af Harmopeza, som är 
4824 af Professor Zsttbistbdt under hans forsta Lappska 
resa upptäcktes i ett enda han-exemplar, och hvaraf sedao 
blott en hane af Professor Bohman i Westergdthland blifvit 
funnen, anträffade jag en stor mängd individer af båda kooeo 
i närbeten af floden Sidosjocki på fjellet Ounastunturi, ud~ 



— 259 — 

der det jag vistades hos en dervarande Lapp. Jag ägde då 
tillftllle att iakttaga denna flugarts fOrut okända lefnadssätt. 
Forst ådrog den sig min uppmUrksamhet under det jag berann 
mig inuti kätan, dit några individer inträngt och kringOogo 
eller kringsprungo sökande och fångande de små knott, som 
oaktadt den ständiga rOken inkommit. Då jag fOrut sett kå- 
lan utvändigt öfverhöljd af sådana knott, utgick jag i fbrmo- 
dan att der ymnigare finna Hm^mopezan, hvilket äfven in- 
träffade. Här dref detta lilla rofdjur sin jagt med oafbruten 
ifver långt in på aftonen i sällskap med den nyss omnämnda 
CordUuran* 



2. 7h)änne nya Diptergenera af uigromyxi^ 
dernan Familj, — Hr Wahlberg meddelade vidare sina 
iakttagelser Ofver tvänne fOr vetenskapen nya slägten och arter af 
Diptrernas ordning. 

1. LoBiopTB^A Nov. den. 

(e familia Ägromyzidam). 

Nomen a Xopiov lobulus et TttsQov ala. 

Tab. 7, Fig. 1, ala magnitudine aucta. 

Corpu8 parvum, robastum, obtuse ovalutn, postice subdepressum , se- 
talosum, sabopacum. Caput magnum, Ihorace fere ]atius et illo 
arcte applicatam, subseroiglobosuro, transversum, antice aequa- 
liter convexam, occiptte concavo. Vertex param convezus, de-> 
cljvia, inler oculos haad immersus, undique setulosus, setis lon- 
gioribus ad oceiloa et ad latera armatur*, maria oculo dimidio 
fere angustior, feminae ocalo sesquUatior, subqaadratus. FronB 
non prominula. OrhiUe angustissimae. Epistoma vertice brevius, 
subperpendiculare, maris longiaa quam latum, inferne non nibit 
dilatatum, feminae breviter traosverse subrectangulum , inferne 
vix dilatatam; area iniermedia infra oculos non descendente, 
modice impressa, medio longitudinaliter carinata, apice baud 
reflexa, margine subtruncata vix Jeviter emarginata; partibus /a- 
teraUImå in mare distinctis, in femina superne obsoletis, in 
utroque sexu inferne carina vibrissata, utrinque in genam con- 
tinuata. ViMssie distinctae, ad medium epistomatis adscenden- 
tes, superiores iongiores. . Gente infra oculos descendentes, se- 
toaae. Aperiura cris mediocris, transversa. Pnelabrum angu- 
atiasimnm, prominens. Pa^ magni, porrecti, spatbulati, setu- 
losiy capitulo proboscidis geniculati piloso latiores et fere lon- 



— 2C0 — 

giores. Ocuii magni, tota lalera capitis occupantes, elliptici, 
convexi, nadi, in utroque sexu lato distantes, maris tamen, 
prx.serliro in fronle, minus remoti. Anlenme epislomate dimidio 
fere breviores, oblique porrectae, articulo lerlio rolundalo, com- 
presso, puberulo, basalium selulosorum longitudine, dorso seU 
tenuiter capillari, basi leviter incrassata, niida, anlenna triplo 
et allra longiori. Thorax magnus, robustus, abdomine brevior al 
molto craasior, aubquadratus, antice obluse truncatus, convexus, 
selulosus, post ico setosus. Sctiltf^/uin majasculum, trigonura, pla- 
niusculuiDy seta ulrinqae Jaterali et 2 apicalibus. Abdomen de- 
pressam, 6-annulatum, maris subrotundo-ellipticuniy apice ro- 
tandatum, setosum, feminae ovalam, param acQtunif setolosom; 
segmenUs 1 et 6 brevibus, 3 et 4 mediocribus, 2 et 5 longio- 
ribus. Pedes årmiy mediocres, simplices, breviler spinulosi; 
coxis anticis magnis, antice carina in dentem magnum obtusi- 
usculom terminata, anterioribus longias spinosis; tarsis libiis 
leviter incurvatis fere longioribus, articulis sensim decrescenti- 
bus. AUe incumbenlesy abdomine pauUo longiores, ]ate ovatsc, 
obtusae, /o6tt/o ordinario basali mediocri. Nenn distincti. Costa 
firma, oculo armato tenuiter pnberula, basi sptnulis paatis, ad 
exitum nervi secuodarii abrupta et cum illo lobulum proprium, 
ad tertiam fere als partem productum, apice omnino liberum, 
ibique spinula gemina munilum formans; dein in funJo sinus 
interlobularis cum nervö auxiliari coaiita crassior rursus incipiens 
et demum inter exitum nervi longitudinalis secundi el terlii, 
pauUo an te apicem alae abruple desinens. Nervus secundarius ob- 
soietusy ab auxiiiari evidentiori separatus et apice sinu lobuli 
costalis distinctius ab illo remolus. Nervi 2, 3 et 4 longiludi' 
nales recti, subparalleli, apice vix di^ergentes et aDqualiter di- 
atantesy tertius in apice alte excurrens. Partes nervi qaarti 1 et 
3 subaequales, 2 paullo bre\ior. Nervus quintus a quarlo apice 
late divergens; sexlus obsoietus, non excurrens, longe rerootas. 
Nervi tranwerai remoti, red i, suboblique positi; medius lobuli 
costalis apice fere opposilus, ordinariuå non nihil pone mediorn 
alae ductus, baud longe a margine interiori remotus. Squama 
Mubalarei parv», incompletae. Haileres capitulo majuscuJo. Color 
niger. Differentia aexiis.* Ma$ oculis mrnus remotis ut vertex 
lalitudine duplo longior, segmento abdominis quinlo quam in 
femina laliori, convexiori, magis rotundato, sexto subtos tuber- 
culo parvo, rotundato, velut lamellis duabos conniventibos for- 
mato. Femina oculis late remotis, verlicesubquadrato, abdomine 
acutiori, segmento sexto sublus convexo, vagina arliculata, re- 
tracta. Motuå et habiUUio.- [n ligno caeso et truncis emortuis 
deeorticatis, observatori appropinquanti parum timida, celeriier 
circumcurrit , sese in rimis inlerdum occultat, mox vero rorsos 
prospectat iterumque revertit, moribus catnlo felis canisve lu« 
dentis baud absimilis. Invite avolat« manuro adduclam adscen- 
dit seque binc inde sub vestimentis condit. Agromfwis et MUi" 
chiis proxima, carinis epistomatis vibrissatis, lobulo costali, costa 



— 261 — 

in ter exitum ner vi 2 et 3 longitodinalis deainente etc, facile 
dignola. 

1. L. LUDBNS n. sp.: late ovala nigra leviter cineraacens subopaca, 
epi»tomate plumbeo, abdomine depresso, apice nitidiore, balteri- 
bas squamisque subalaribus fuscis. ^^. Long. i lin. 

Habitat rarius in Jigno Popuii caeso et truncis Betulae 
deuslis ad Gusum, Ostrogotbiae. Ter capta, scilicet in pascuo 
Hasthagen 29 Jun. et 5 Jul. 1640, nec non 26 Maj. 1842 
loco deuslo prope tillsjön. 

^f^. Sialura fere Lonctuete minoris, prxsertim mas, nigra 
certo si tu leviter obscure-cinerascens , abdomine apicem versua 
nigriori et nitidiori. EpUloma plumbeo-nitens. Oculi brunnei. 
Femara et iibiw extus crebre spinulosa. PuivUH albidi. Alte sor- 
dfde hyalinae, cosla nigra, nervis fuscis, secundario pallido. 



2. Ahpycophora Nov, Gen. 
(e familia Agromyzidum.) 

Nomen ab ^fiTW^ Frontale et Oégta fero. 

Tab. 7. Fig. 2. Caput a latere et paullo ab infra visum. Fig. 
3 ala; figurae magnitudine auctae. 

Carpus parvum, oblongo-ovatum , nitidum, laeve, tenuissime puberu- 
Jum, setis tantum verticis, scutelli et thoracis laterum longis 
setulisque abdoroinis minoribus. Caput latitudine thoracis, sub- 
seroiglobosum, ab antico visum superne latius quam inferne, 
occipite concavo. Vertex oculo fere latior, subquadralus, latitu- 
dine paullo brevior et antice angustior quam postice, convexo- 
declivis, inter oculos haud immersus, supra antennas pulcbre 
transversim vittatus, setis quatuor occipitalibus et duabus utrin- 
que lateralibus, omnibus per paria approximalis, celero glaber. 
Fröns haud prominula. Orbifa* nulla*. Epistoma partibus late- 
ralibus obsoletis, breviusculum, modice impressum, ccarinatum, 
subperpendiculare, apice paullo productum inflexum et infra ocu* 
los descendens, margine sublruncatum, setis ulrinque 2 roysta- 
cinis longis, incurvis. Gena* brevius setosae. Apertura or%9 
ampla, sublongitudinalis, rotnndata; praelabro, proboscide cete- 
risque or is partibus relractis. Pneiabrum lateribus praeser- 
tim a margine epistomntis remotum, cavjtalem proboscidis 
longitudinalem , lineari-oblongam cingens. Capitulum proboscidis 
oblique productum, angustum. Oculi majusculi, capitis latera 
occupantes, rotundi, vaJde convexi, nudi, lineuti, in utroque 
sexu late et xque dislantes, superne paullo latius quam inferne 
remoli. Anlennee fere infra medium capitis insertae, oblique 
porrectae, epislomatc paullo breviores; articulis basalibus brevis- 
simis, secundo versus apicem setula suberecta, lerlio majusculo, 
orbiculari, compresso, dorso sela capiliari, subnuda, anteana ses- 



_ 26% — 

quilongiori. Thorax Jatiludine parum Jengior, convexiaseulus, 

antice rotundatus , tuberculis utrinque 3 pono humeros obttisis^ 

tenuiter puberulus, setis paucis lateralibus longis. Scuieilum 

mediocre, apice late rotundatum, convexiusculumy setis 4, api- 

calibus Jongioribus. Abdomen tborace paullo longius, oblongo- 

ovatuniy parum coovexum, nilidissimuniy tenuiter puberulum, 

apicem versus setulosum, G-annulatum^ segmento primo ceteris 

multo ]ongioriy sub scutello membranula transversa alba cum 

tborace juncto, 2, 3 et 4 snba&qualiter longis, quinto maris 

proxime antecedentibus multo longiori, convexo-declivi, sexto par- 

vo, rotundatOy organon copulatoriuro albidum inferdum exse- 

rente, quinto feminee proxime antecedenlibus subaequali, parum 

convexo et declivi, sexto parvo, vagina retracta. Peäes firmi, 

mediocres, simplices, puberuli; femoribus crassiusculis; tibiis, 

posticis praesertim, leviter incurvati^^ tarsis tibiarum longiludi- 

ne, unguibus distinctis. Atic abdomen superantes, subincum- 

bentes, ovatae, oblusae; lobulo basali minore, longius pallido-cili- 

ato. Nervi distincti. Coita ad exitum nervi quarti desinens, 

cum margine interiori tenutssime citiata, segmento secundo primo 

duplo et ultra longiori. Nervi secundarius et auxiliaris valde 

approximati, fere coaliti, apice vero sat longe distantes. Nervut 

hngitudinalis secundut subcurvatus paullo ante, terlmå rectus 

fere in, et quariuM non nibi) curvatus paullo pone apicem al» 

excurrentes; quinluB curvatus apice valde divergens; åexlu9 non 

ad marginem ductus. Nervi (ransversi remoti; ordinarius paullo 

anle medium alae ductus, rectus et subperpendicularis, a margine 

remotus; medius versus basin alx retractus, longe ante exitum 

nervi secundarii silus, perpendicularis Pars igitur nervi quarti prima 

secunda duplo et tertia triplo brevior. Area inter nervum quartum et 

quintum. nervö transverso ordinario occlusa, angusta, subline- 

aris. Squanne stébatares minutae, ciliatae. Hallere$ majusculi, 

nudi, capitulo vix stipitis longitudine. Differentia iexui,- Mom 

femina paullo minor, abdominis apice et genitalibus distinctus. 

Habitatio in succo stillante arborum. Mores Drosophilarum. Mo^ 

iu8 parum agilis. Volatus brevis. Afpnitas proxima baud per- 

spicua. 

1. A. TABSATA n. sp.: obloHgo-ovata nigra nitida, vertice supra 
antennas vittis transversis discoloribus, ooulis fnsco* purpurels 
viridi-linoatis, antennis geniculisque testaceis, tarsis basi albi- 
dis, squamis subalaribus et balteribus sordidis. d^* Long. vix 1 lin. 

Habitat in succo Betulae, Sorbi et Quercus stillante ad Haga 
et Mariaeberg propo Holmiam, nec non ad Gusum, Ostrogothiae, 
minus frequens; 23 et 27 Maj., 21 Jun., 6 et 9 Jul. et 12 
Aug. capla. In copula quoque inventa. 

Parva, statura fere PiophUie minutae, oculo nado fere gla- 
bra, abdomino praesertim valde nitida, capite pulcberrimo, variis 
coloribua picto. Vertex niger, tenuissime cinerascens, a supé- 
riori visa» postice maculis 2 magnis, obliquia, trigooiSi glabris, 



— «63 — • 

atris ad latert jaxta oculos, et in ipso occipUis margine maca- 
lis 2 minalts, remotis, rotundis, testaceia; antice pauJlo supra 
frofllem vittis tranaversis qaatuor anguslis, saprema atra, se- 
cunda ful va latiori, terlia rursus atra el infima ad inserttooera 
antennarQiD argentea. Epi$toma nigro-fascuro, certo sila levi- 
ter argenteo resplendens, inferne linea transversa angusla testa- 
cea intensius argentata, dein linea nigra et denique teslacea, 
marginali. Gems nigricantes. Praelabram fuscum. Proboscii lestacea, 
capitulo piloso. OcuU fusco-purpurei, transverse viridi-trilineati, 
lineis 1 et 3 vittis capitis argenteis respondentibus. Antenme rufo- 
testaceae, supra fucescentes, seta fusca. Thorax levissime cinera- 
scens. Segmenta abdominis membrana jungente saepe velut an- 
guste albido-marginata, in mortuis saltem transverse impressa. 
Venter basi praesertim pallide testaceus. Pedea nigri, trocban^- 
teribus totis geniculisque plus minus testaceis, tarsis albidis, 
articulis 2 vel 3 ultimis fuscis, pulvillis albicantibus. Alte hya- 
linxy costa ab exitu nervi auxiliaris nigricanle, ad exitum bu- 
jus nervi et nervi longitudinalis secundi paullo distinclius in- 
fuscata, nervfs ceteris fuscis. Squamte ivbalares fucescentes. 
Halterei pallidiy capitulo plus minus infuscato. 

Yariat fusca, femorum posteriorum basi sordide testacea, 
alis ut videtnr Jongioribus, halteribos albis; nuper exclusa. Ad 
Gusum capta. 



8. Nya Svenska Homoptera. — Hr Bohexan 
anhöll att i Akademiens öfversigt få infora diagnoser pä 13 
nya, inom Sverige upptäckta Homoptera, af hviika 40 blifvit 
funna under dess fOrliden sommar verkställda resa till Gott- 
land, tvänne Ibr längre tid sedan i Småland, samt en af Pro- 
fessor Wahlbkrg i ÖstergOthland. Af de nu upptagna ar- 
terna, hviika fullständigare skola i Akademiens Handlingar 
beskrifvas, äro endast i tillforene som utländska kända och 
4 1 fOr vetenskapen nya. 

1. ApnaopROBA corticka: oblonga, brunneo albidoque varia; vertice 
fosco bivittato; prothorace punctalOf antice angulatim producto, 
linea media, longitudinali, laevi; scutello brunneo, lateribus 
antice albis; hemelytris brunneis, albido nebulosis, po^tice ad 
suturam macula parva, alba; pedibus teslaceis, brunneo-annu- 
latis </¥• Long. 9 — 10 mill. lat. 4—4^ mill. 

Aj^rophora corticeti. Gkrm. Mag. IV. p. 50, n:o 2. — Faun. 
Ins. Europ. Vill, n:o 19. — Hkrrich Scamsit Noroencl. Entom. 
1. p. 66. lU. p. 109. 



_ «64 — 

Htfbtioi rarissime locis arcnosis, in Salicis repeittis varietale 
orenario ad Olle Hau in promontorio boreali insulae Fårön Gott- 
landiae 4—6 Aug. (Eandem quoquo prope Salzburg Austriae in 
Salicis specie 1845 inveni.) 

2. Dkltocephalus maculicefs: breviusculusy supra sordide et pallide 

teslaceus, nitidus, subtus niger, sub-opacus; vertice obtuse 
iriangalariter producto, maculis duabus magnis, atris; pedibus 
lestaceis, femoribus basi nigro-variegatis, libiis larsisque posticis 
fere totis nigris. c^* Long. 2i mill. lal. 1^ mill. 

JIm.- minor, obacurior; fronte in medio nigra, otrinque 
Iransversim flavo*testaceo lineata; abdomine nigro; femoribus 
basi magis infuscatis. 

Femina,* paulo major, pallidior; fronte fiavo-teslacea , im- 
maculata, abdomine supra postice llavo; pedibus dilutioribus; 
genilalibus flavis^ vagina nigra. 

Habilat in gramine pratorum Gottiandiao, ad Läderbro, 
MyrvAlder ei Lummelund passim 8 — 13 Aug. 

3. Dkltockphalus multihotatus: breviusculus, pallide flavo-leslaceus, 

sub-nitidus; ver>ice triangulariter producto, fnsco sex-macuiato; 
prothorace maculis Iribus scutelloque binis fuscis; bemelytris 
albidis, dilute brunneo-roaculatis, puncto parvo ante medium 
roaculaque oblonga versus apicem, nigro-fuscis; tibiis exlus nigro- 
punctatis. 9* Long. 3 mill. lat. H mill. 

Habitat in Gottlandia ad Lummelund, in gramine loco pa- 
ludoso 3 individua 13 Aug. deprehensa. 

4. Atbysanus brachtfterus: brevis, pallide teslaceus, sub-nilidus; 

capite antice lale rotundato; vertice maculis duabus magnis 
lineaque media postice abbreviata, nigris; fronte ulrinque longi- 
tudinaliter nigro bi-lineata; protborace maculis quatuor scutello- 
que basi binis, nigris; bemelytris brevibus, nigro-lineatis; s^- 
menlis abdominis supra apice fusco-marginatis. g^9* Long. 2jf 
mill. lat. t\ mill. 

Habitat in gramine locis paludosis ad diversorium Myrvftlder 
Gottlandie parce 10, 11 Aug. In copula semel captus. 

5. Tiiamrotettix punctifrons: oblonga, pallide flava, nilida; verlice 

antice maculis duabus, mediocribus, atris; fronte lateribusapice- 
que tenuiter nigro marginata; femoribus supra linea fusca; tar- 
-sis fusco-annulatis. c/"?- Long. d^. ^ lat. IJ mill. Long. ?. 
6. lat. 1} mill. 

Mas.' minor, magis flavescens; fronte vel immaculata vel 
diiule brunnen lineata; bemelytris nitidioribus, dorso leviter 
fusco-maculatis; abdomine supra a tro, segmentis omnibna apice 
et margine tenuiter flavis, subtus basi oigro; genitalibus supra 
nigris, apice flavo*marginatis, undique denae, longe albo*pilosis. 



— 866 — 

Femtna/ major, pallide flavo-virescens; f rönte otrioqae ma- 
cula maxima, oblongo-ovata, loogitadinali , dilute brunnea; be- 
melytris immaculatis; abdomine supra atro, segmeotia anteriori- 
bus apice et margine teouiler, ante penuJtimo paulo lat jas et 
altimo ad dimidiam fere longitudinem, flavis; genitalibus flavis, 
supra macula magna, sub-triangulari, medio utrinque rotuodato- 
emarginata, nigra, subtus sat dense albo-setulosis, Yagina atra, 
apice flava. 

Cicada puncli fröns. Fall. Hemipt. Suec. Cont. I. p. 42. 
(Femina ut Finlandiae incola allata.) 

Habitat frequens locis arenosis in Salicis repentis varietate 
arenaria ad Olle Hau Gottlandiae 4 — 6 Aug. Tempore serene 
more Typblocybarum arbuscula vivide circumvolat. (In Salicetis 
Carinthiae alpinae 1845 sat frequenter legi.) 

6. THåHvoTBTTJz pBRAGMiTis: oblouga , supra sbrdide albida, subtus 

obscurior; vertice obtuse triangulariter producto, supra vitta 
transversa fulva et antice linea angusta, arcuata, atra; fronle 
utrinque transversim obsolete fusco-lineata, superne linea arcu- 
ata, nigra; prothorace scutelloque fulvo-maculatis; bemelytris 
dilute brunneo areolatis; nedibus fusco-variegatis. c^* Long. 
cf* 4 lat. 1| miil: Long. 9 5. lat. 1} miil. 

Habitat in Phragmite passim ad domirilium Sacerdotis par- 
oeciae Fårö et ad diversorium Myrvfllder Gottlandiae 7 — 11 Aug. 

7. Jassos tuFCius: brevis, dilute griseo-fuscus; capite acutius trian- 

gulariter producto, flavo-teslaceo, maculis quinque, atris;. pro- 
thorace evidenler, crebre punctato, tenuiler carinato, antice 
atrinque macula transversa, atra; scutello flavo-testaceo, basi 
maculis duabus apiceque nigris; bemelytris griseo-f uscis , tenni- 
ter nervosis; tibiis posticis basi extas macula parva, aterrima. 
cf?* Long. 3— 3é, lat. 1} miil. 

Habitat ad Nahr et Westerby Gottlandiae, in foliis.Betulae 
parce 20—26 Julii. In copula semel captus. In Bahusia etiam 
individuum unicum 1840 inveni. 

8. Dblpbai lefida: oblonga, nigra, parum nitida; vertice obscure 

testaceo; prothorace brevi, carina longitudinali, tenui margine- 
que postico in medio, albidis; scutello leviter tricarinato, mar- 
gine exteriore utrinque testaceo bi-maculato; bemelytris albido- 
pellucidis, punctis apiceque nervorum, fasciis duabus, una obli- 
qua ante, altera transversa pone medium nigro-fuscis; tibiis 
tarsisque albo-annulatis. $• Long. 3^, lat. 1 miil. 

Habitat in graroine locis paludosis ad Kopparfve et ad Myr- 
vfllder Gottlandiae rarius 1 — 11 Aug. 

9. DELpnAX pallidula: oblonga, dilute flavo-testacea ; oculis brunneis; 

prothorace scutelloque tricarinatis; bemelytris abdomine longiori- 
bus, oblongo-lanceolatis, parum obUisis, testaceo sub-hyalinis, 



— 266 — 

nervis elevatis, diiote fuscis, intormedio apice leviter infascato. 
Gr^$. Long. Hj Jat. 1 mill. 

Habilat in gramine locis paludosis, ad diversorium Myrv&l- 
der Gk)ttiandiae minus frequens 10 — 12 Aug. 

10. Dklpbax bbbvipeiiiim: breviuscala, pallide (estacea; oculia nigris; 
vertice obluso; hemelyiris abdomine malto bravioribos, sub- 
ellipticisi testaceo sub-hyalinis, apice late rotundatis; abdomine 
supra ulrinque, longitudinaliter - fusco-vittalo. c^* Long. 2, 
Jat. 1| mill. 

Mas.' abdomine vittis dorsalibas usqae ad apicem continaa- 
tis; genitalibus subtus apice nigris. 

Femina.' abdomine vittis dorsalibus magis obsoletis, a basi 
ad medium continuatis; genitalibus pallide testaceis, Tagina 
apice nigra. 

Habitat in gramine locia paludosis ad diversoriam MyrTlIder 
GoitJandiae 10—12 Aug. 

11. Dblphax lugubrina: breviuscula, testacea, subtus nigro varia; 
vertice obtuso; hemelytris abdomine multo brevioribus sub-ellipti- 
cis, nigro-fuscis, anguste ad scutellum latius flavo-marginatis, 
apice late rotundatis; genitalibus magnis, nigris, apice sub- 
apertis. (f^. Long. 2, lat. 1^ mill. 

In gramine locis paludosis Smolandiae ad Anneberg, ante 
plares annos rarius inventa. 

12. Dklpbax tiuncatipbhiiis: breviuscula, pallide testacea; capite an- 
gaslato; vertice producto; protborace ad latera fasco; hemelytris 
abdomine dimidio brevioribus, apice truncatts, vel testaceis, pla- 
gis duabus, inaequalibus, longitudinalibus, fuscis (c^) vel im- 
maculatis (9); abdomine supra ad latera nigro- (c^) aut dilate 
fiieco-vittato ($). Long. 3, lat. 1^ mill. 

Mas.' scutello basi utrinque macula Fusca; genitalibus mag- 
nts, fuscis, apice late apertis. 

Femina.' paulo major; scutello sub-immaculato; genitalibus 
flavis, vagina ferruginea. 

Habitat in gramine locis paludosis, ad Anneberg Smolandi- 
ae; mense Aug. rarius capta. ^ 

13. Delpbax palliata: Wahlb. breviuscula, testacea; antennis eras- 
sis; vertice baud producto, late rotundato; protborace scutello- 
que tricarinatis; hemelytris abdomine dimidio et ultra brevioribus, 
subrotundato-quadratis, apice subtruncatis, albidis, nervis ele- 
vatis, fusco-punctatis, vittis duabus transversis, basali ferru- 
ginea, apicali latiori, nigro-fusca; abdomine toto nigro-fusco; 
genitalibus baud incrassatis, apertis ((f^) vel dilute ferrugineo, 
vagina fusca (9); pedibus dilute fusco-variegalis. c^. Long. 1}, 
lat. 1 miliim. 

Habitat ad Gusum Ostrogothiae. Dom. P. F. Wahlberg. 



— 867 — 

4. PueuB Polalorum Labill. och DurtiUcea Bobt. 

— Hr Mag. J. E. Abbsghoug i Goteborg hade i bref till 
Hr LotiSn meddelat följande : »Uti en samling Phycéer, som 
jag erhöll direkte från sodra kusten af Nya Holland , förefanns 
ett temligen stort och någorlunda fullständigt exemplar af 
Fucus Poiatorum Labill. Dä denna Phycé, synnerligast i 
Fall man ej fäster afseende på formen hus den af forfattarne 
okända callus radicalis, till alla Ofriga delar så liknar en 
Laminaria (t. ex. L. buccinalis eller L. radiata), att tballus 
till det yttre synes erbjuda fä eller inga skiljemärken ^ så 
torde det vara ursäktligt, att alla författare (med undantag 
af Kutzhig) ansett densamme for en Laminarié. For min del 
ansåg jag länge delta senare fullkomligt riktigt, förmodande, 
att en callus radicalis disciformis, i stället fOr Laminarieernas 
vanliga callus radicalis ramosus, kunde fä gälla som ett un- 
dantag från den allmänna regeln. Då jag emellertid helt ny« 
ligen, i afsigt ätt finna Laminarieernas vanliga s. k. fructifi- 
cation, med en loupe undersökte vextens yta, befanns thallus 
öfverstrodd med mer eller mindre Uftt liggande punktlika po-* 
rer, ungefär så, som forhållandet är hos fruktbärande exem- 
plar af DurviUcea utilis, dock med den skillnad, att porerna 
aro något mindre och i foljd deraf otydligare. Att dessa 
senare måste vara ostiola till i thallus insänkta sporocarpia, 
och vexten således en Fucacé, är lätt gissadt. Flera lyck- 
ligt fOrda tvärsnitt visade klarligen, att de innanför — in 
strato corticali — liggande sporocarpia communicerade med 
nämde pori. Alla sporocarpia innehollo endast de af forfat- 
tarne s. k. antheridia *). Då man emellertid vet , att hos alla 
Fucaceer bildningen och beskaffenheten af sporocarpia äro de- 
samma, antingen de innehålla sporss eller antheridia, så torde 
ofvan anförda iakttagelse fullt berättiga oss att Ofverflytta 
Fucus Potaiorum från Laminarieernas till Fucaceernas familj. 



*) Jag begagnar hflr den vanliga benämningen, atan all antydning 
af förändring i isigi rörande dessa s. k. antheridia. Jfr En. 
Phyc. Scand. 



— *68 — 



Det bar redan blifvit antydt, att K(Itzing är den enda 
författare, som fört F. Potatorum till annan familj an Lanat- 
narieernas, nerol. till Florideernas (Heterocarpeae KilTi.), un- 
der följande slagtnamn och diagnos: 

"Sarcopbtcus: Phycoma (giganteam) stipitatum, sursum in j)hyHoma 
crassum dividum explanalum. Tetrachocan-pta clavato-elongata, 
in loculamentorum dislinctorum, subcorticalium parietibus petiolo 
delicalulo affixa, paraneroatibus lenerrtmis byalinis laxis inslru- 
cta. Cystocarpia -ignota.*' 

KuTzinG anmflrker vidare: "Die Vterlingsfruchte sind anf eigen- 
thuroliche Weise getheill, zucrst entstehen zwey transversale Theilungs- 
linien, weicbe die ganze Frucbt in drey Tbeile spalten , dcT mitt- 
lere wird alsdann durcb oine Lflngenspalte getbeili." 

Det är visserligen svårt, att i denna beskrifning igen- 
känna en Fucacé, och man skulle lätt kunna förledas att tro, 
det KttTziNGs Sarcophycus mäste vara något helt annat än 
Fucus Poiatorum Labill. Men besinnar man, att Fucaceer- 
nas sporocarpia, när deras ostiola eller pori förbises, gerna 
kunna kallas »loculamenta distincta subcorticalia», saint en 
ascus med 4 sporae misstagas för tetrachocarpia , finner man 
utan möda, att de 4 sporae i h varje ascus föranledt KttTzncc, 
som ej observerat pori sporocarpiorum , att anse meranämda 
vext för en Floridé. Hvad ännu mera bevisar, att KQtzi2V6s 
tetrachocarpia i ifrågavarande fall äro verkliga sporae, är den 
omständighet, att hos DurvUlcba utUis, hvilken vår vext i 
systemet otvifvclaktigt står närmast, sporae i h varje ascus bil- 
das alldeles på samma sätt som de s. k. »tetrachocarpia» hos 
Sarcophycus KUtz. Sammanlägges denna omständighet med 
ofvanför anförda iakttagelser, torde man från denna stund 
kunna anse Fucits Potatorum såsom icke mera tillhörande 
»plantae incertaa sedis.» Character naturalis fOr slägtet Sarco- 
phycus blir således följande: 

Sarcophycus Kötz. 

Callus radicalis discoideus, planus. Thallus planus, stipilatns, 
stipite tereti, solido in Jaminam priinitus simpliceni deinde utrinque 
e margine explicalam pinnatam evanescente. Sporocarpia sparsa, ia 



- 869 — 

strato corticalt nidulantiq, poro pertasa, ascoa spoMg quattaor refertod 
e . pariete in centrum spectantes nec fion fila paraphysoidea 1. (in di- 
versis individuis) antheridia excipientia 

Såväl mitt, ehuru ej alldeles fullständiga exemplar som 
TuBKERS figur af F. Potatarum tyckas med temlig visshet an- 
tyda, att thallus är verkligen pinnatus och ej fissus* I fOrra 
fallet måste den, enligt all analogi, utvecklas på samma satt 
sooQ thallus hos Laminaria buccinalis eller L radiaia, d. v. 
s. ursprungligen vara simples, hvarefter pinnse utvexa fräa 
båda kanterna. 

Sargophtcus Potatorvm Låbill. 

Fucus Potatorum Labill. Plant. Nov. Holl. II, p. 112 t. 257. — Ene 
Meth. Bot. Supplera. V, p. 423 (Turn.). — Tum. Hist. Fucor. 
p. 106 & 107 t. 242. 

LunUnaria Potatorum Lamour. in Mém. du Museum d^Hist. nat. XX^ 
p. 4;2. Ag. Spec. I, p. 115. — Syst. p. 270. 

Sarcophycus Potatorum Kulz. Phyc. gen. p. 392. 

Hab. ''ad capitis Van Diemen littora: La Biilardiére" Turn. I. 
c. — Meum specimen atque fragmenta ad exitum sinus ''Port Phil- 
lip" diet i Novae Uollandiae meridionalis, mens, Junii lecta. 

Descriptio. Gallus radicalis disciformis, planus, 4^ uncias dia-* 
metro aequans et plus quam semiunciam crassus. Stipes 4 — 5 un* 
cias longus, solidus, inferne teres, sursum compressus et denique in 
laminam 4 — 5 uncias latam septemque longam et 1 — 2 lineas cras- 
sam, apice detorsam, pinnatam explanatus. Pinnae basi in petiolum 
subteretem, quam ipsa pinna crassiorem altenuatae, plus minus ani<- 
malculis I. dissolutione cribrosae, coriaceie, |-lineam circiter crassaa, 
foliaceae, margine normaliter integrae sed plus minus undulatae 1. 
crispae. mox simplices 1. subsimplices, 3^ 1. 4 ulnas longae et dimi- 
diam latae, mox fissae tuncque usque 5 ulnas longae unamque latae. 
Sporocarpia ubique in pinnis hic illic sparsa, poris tenuissimis com- 
municantia, extus baud tuberculata. De sporis cfr. Kutz. 1. c. 

I sammanhang med foregående slägte, och då det blif- 
yit yttradt, att båda stå hvarandra ganska nära, torde det 
tillåtas mig att afven framställa slägtet Durvillae® character 
naturalis : 

DcRTlLLJiA BOHT. 

dallus radicalis discoideus, subconicus. Tballus primitus planus 
deinde sursum normaliter intus lacunoso-inflatus, stipitatus, slipite 
tereti solido, palmati-fissus. Sporocarpia sparsa, in strato corticali 



— f70 — 

nidokntia, poro perlusa, ascos sporia quattuor refertoa e pariele in 
centrum apectantea nec non fila paraphyaoidea 1. (in diveraia indi- 
▼iduis) antberidia ezcipieniia. 

Slägtena Saroophycus och Durvälcea skiljas endast ge- 
nom två kännetecken, neml. 4:o deruti, att thallus hos Dur- 
vUlcea, ehuru i yngre tillstånd alldeles icke, dock med till- 
tagande ålder inuti blir lacunoso-inflatus; och 2:do derigenom, 
att densamma hos DurvtUoBa ttr palmati-fissus, hos SaroojJiy^ 
cus åter pinnatus; d. v. s. i afseende på thalli utvecklingstår 
DurvUlcea i samma förhållande till Sarcophycus som Laminaria 
digitata eller L. pallida till L. buccinalis eller L. radiaia. 
Hvad de tvenne fOrstnUmda, neml. L. digitata och L. pallida 
angår, så äro de i yngre tillstånd (6 — 42 tum långa) alldeles 
odelade, men blifva slutligen palmati-fissa på det sätt, att 
thallus uppflikas Från toppen mot basen. Att saken äfven 
hos DurvUloMi sålunda försiggår vågar jag ingalunda påstå. 
Det minsta exemplar jag eger af DurvUlcea är i finger långt 
Stipes är hos detsamma temligen utvecklad och direkte från 
spetsen af denna utskjuta 5 enkla flikar. Det ser derfOre 
verkligen så ut som om en uppflikning af thallus ingalunda 
kunde komma i fråga; segmenta måste direkte utvexa, hvil- 
ket också större och normalt utvecklade exemplar synas be- 
styrka, ehuru yngre, ännu icke lacunoso-inflata (Ralymenia 
incurvata v. Sun.), i hög grad erinra om thalli uppflikning 
hos Laminaria digitata. Utvecklingssättet blir dock hos båda 
slägtena högst olikt, och att just detta bör i främsta rummet 
afses vid uppgörandet af slägtkarakterer i allmänhet, derom 
är jag så mycket fastare öfvertygad, som den dag ej torde 
vara långt aflägsen, då inom hvarje familj bland Phyoeerne 
slägtbyggnaden skall uppföras på den enda vetenskapliga 
grundvalen — den morphologiska utvecklingens, i stället för 
att, såsom nu oftast sker, fotas på — celluler. Hvarthän 
detta senare slutligen skall leda, kunna KarnNGS arbeten intyga. 

Uti Archives du Museum tom. II. har Dbcåisnb gifvit en 
förträfilig analys af DurvillcBce fructification. Likväl undföll 



— 274 — 

det honom I att uti hvarje ascus (perisporium) bildas icke en 
enda, utan fyra sporae. Detta forsiggär pä det satt, att den 
uti ascus inneslutna kärnan, ursprungligen hel, delar sig på 
tvären i trenne delar, af hvilka slutligen den mellersta delen 
vertikalt delas i tvenne. Under tiden absorberas ascus eller 
raodercellulen , af hvilken, när sporae öro fullt utbildade, föga 
eller intet återstår. På samma sätt sker sporse-bildningen hos 
Sarcophycus, enligt KUtzings iakttagelse, hvilken ofvan blif-t 
yit anfbrd. 

Af de 42 exemplar, jag eger af denna gigantiska Phycé, 
hysa en del endast sporae, andra åter endast antheridia uti 
sporocarpia. Båda slagen träffas endast på skilda individer, 
och DurviUiBa är således en planta »dioica» liksom Sarcophycus. 

DuHVILliSA UTILIS BoRT. 

Syn. Halymenia incurvata v. Suhr, llegensb. Flora. 1839, Irster Baod, 
p. 68. t. II, s. 42. 

— - DuLTvittma Mastix v. Sa hr, Ada Ac. Nat. Cur. XVIII. Sappl. 
p. 277, t. I. 

Det är alldeles omöjligt att begränsa några artförändrin- 
gar af D. utilis, ty alla, som jag haft tillfälle se, öfvergå i 
h varandra utan åtskillnad. Halymenia incurvata v. S., så 
olik den ock tyckes vara, enhgt figur och beskrifning, äldre 
exemplar af D. utUis är dock ej något annat än just denna 
i yngre utvecklingsstadium, ännu icke lacunoso-inflata. — 
D, Mastix VON Sohr är en äldre D. utilis med alla segmen- 
terna trinda eller nedtill platta (ej lacunoso-inflata). Jag eger 
båda dessa former jemte flera andra från Yalparaiso, och är 
fullt öfvertygad, att de alla ostridigt äro former af en och 
samma art. 

Anm. Lessonia nigrescens Boit är en art, som lika- 
ledes fått många namn. — Den klynedelta stammen beskrefs 
af Bort, på samma gång som arten, men under ett annat 
namn, Himanthalia DurtHllei; sedermera af von Suhr (jfr J. 
Agårdh Linnsea 4844) som Chordaria spicata (enligt v. Suhrs 
egna specimina; fructification, sådan den blifvit framställd af 



— 878 — 

T. SuBR, finnes ej i naturen). — Laminaria scissa v. Sohr 
Sr bestamdt Lessonia mgrescens i ungt tillstånd, och slutligen 
synes Lessonia Berteraana HonTAGifB Annal. des Se. nat oskilj- 
bar från Lessonia nigrescens med smalare blad.» 



5. Laminaria bulbosa Ums. funnen vid Norge. — 
Densamme hade hSirom meddelat: »Val upptager Biskop Agambh i 
Synopsis Algarum Scandinaviae L btäbosa såsom skandinavisk, tro- 
ligen endast på grund deraf, att Fucus hifurcatus Guifii. Fl. Norv. 
p. 96 af nägra föregående författare ansetts vara samma art; 
dock måste jag för min del bekflnna, att den af GoNHnos 
gifna, korta diagnosen synes mig ingalunda berättiga till en 
dylik förmodan. GunifSRUs lofvar i Flora Norvegica 1. c, att 
i Acta Nidaros. gifva en figur af FtAcus hifurcatus^ men då 
ingen dylik — så vidt jag hunnit efterse — hos författarne 
citeras, ar anledning förmoda, det ingen sådan existerar och 
att afven i följd deraf ingen upplysning från detta håll fbr- 
anledt författarne att anse Fuc. hifurcatus Gonn. synonym 
med Laminaria bulbosa. Det var med anledning haraf som 
jag i Enumeratio Phyc. Scandinavise ej upptog L. bulbosa, 
anseende densamma med visshet aldrig vara funnen vid Skan- 
dinaviens kuster. 

Det var således med en viss förvåning som jag från Hr 
J):r KoRBif i Bergen nyligen emottog ett exemplar af denna 
gigantiska Phycé, af hvilken han på kusten af Hitteren fun- 
nit endast tre exemplar; för Skandinaviens Flora en vacker 
rekryt, och dertill en, som håller målet — anda till 8 alnar 
lång och 6 bred! 

Uti Enumeratio Phyc. Scand. p. 47 antog jag, att La- 

minaruB häbosce nordliga gräns egentligen infaller mellan 52^ 
och 54® N. B., val vetande dock, att den vid Skottska ku- 
sterna biifvit funnen, ehuru sparsamt, en eller annan grad 
nordligare. Hen att denna art skulle förekomma så nordligt 

som 



-- Ä73 — 

som roeiian 62® och 63® N. B. syntes sä mycket mer osan* 
Dolikt, som jag tror mig bestamdt veta, att deona vext ej 
förekommer vid Norges sddra kuster, icke eller blirvit fun-- 
nea utanfttr Bergen, bvarest D:r Koisn under sina zoologiska 
resor äfven egnat haGsvegetationen en del af sin uppmärksamhet. 
— Artens förekomst vid Hitterns kuster synes således an- 
tyda, att den, med hänseende till en del phanerogamer (och 
afven med hanseende till en del djur) iakttagna företeelse, 
att nemligen en sydlig art i sin slutliga utbredning mot nor- 
den liksom öfverhoppar flera mellanliggande orter och till sist 
återfinnes i vida nordligare trakter, belägna utom dess egent- 
liga, nordliga gräns, ttfven med hänseende till hafvets Phy- 
ceer vinner bekräftelse. 



O*, tfe foHsUa djurens storlek. — Hr Nilsso!! 
hade med anledning af en anmärkning sid. XV i Inledningen 
till Skandinavisk Fauna, I, nya upplagan, hvilken Författaren 
nu, till Akademien öfverlemnade, i bref till Hr A. Rstzius 
meddelat följande. »För den satsen, att de fossila djuren 
alltid äro större än de nu lefvande af samma art har jag 
utom de anförda bevisen flera andra, och för två dagar se- 
dan erhöll jag ett ganska slående. Det var fragmenter af 
ett bäfverskelett ur en mosse i södra Skåne. Hvart enda 
ben var betydligt större än samma ben uti ett färskt ske- 
lett af samma djurart från Norrland, oaktadt detta sednare 
är af ett fullväxt djur, och det förra har tillhört ett mycket ungt 
djur, hvilket ses déraf, att alla epiphyser äro lösa eller 
borta. Således var det ej åldern som gjorde att det var 
större, utan hela racen har påtagligt då varit större än nu. 
Samma förhållande är med benen af en fossil trana, jemförda 
med benen af exemplar, som för få är sedan blifvit d&dade. 
Samma förhållande eger rum mellan den nu lefvande och den 
hos oss fossila Emys lutåriai. Dä nu härtill kommer, att uti 

ÖftmrM, af Konfil Vei.^Ahmtl. FSrh. Arft. 4. ATo p. ? 



— 474 — 

ju äldre lager de fossila benen träffas, desto större ttro de 
(neml. alltid med undantag af menniskan), så inser man, att 
i de äldsta lagren måste samma arter träffas af enorm stor- 
lek, och att vid en grundlig revision af de fossilier, som 
träffas i bengrottorna, måste en betydlig reduktion af species 
komma att ske. 

Bos urus har springbenet (le canon) längre och smalare 
än B. Bison, oaktadt alla andra ben i extremitetema aro 
längre och smalare bos Bison.» 



7. Svenska vallens höjning. — Hr Eebhahr ao- 

forde: Då jag i sommar varit i tillfälle att besöka nio 
af de inhuggna vattenmärken *) , som befinnas liggande i 
en följd från Norrtelge skärgård ypp till norra kusten af Aih 
germanland, skall jag fdr några ögonblick utbedja mig Aka- 
demiens uppmärksamhet, för att meddela de gjorde ob- 
servationerna och sedermera nämna några ord i allmänhet om 
dessa vattenmärken och sätten att observera dem. 

Vattenmärken i Stockholms län. 

Den på Wedlösa holme i Watö socken år 1820 inhuggoe 
horizontella linien befanns den 2 Juni d. år ega 1 fot \ 
verktums lodrät h«jd öfver vattenytan, som efter uppgift var 
vid medelböjd. Vädret lugnt. 

Rörande vattenmärket på Stockhdmen t Gisslinge hamn t 
äfven 1 Wätö socken, säges i K. V. Akad. Handl. 18*3, p. 
24, att vattenytan vid inhuggningen 1809 stod 1 fot uoder 
midten mellan de begge *^ horizontella linierna , utan någon 
närmare angifvelse om medelhöjden vid inhoggningstillfäilet. 

*) Från ett besök vid ett tionde mflrke, det på Södra Rorfgrandet 

i Gefleborgs iSn hindrades jag genom en stark storm. 
**) Af dessa angifne tvenne horizontella linter 9r blott den öfre 
fullkomligt uthuggen. Den nedre representeras af tvenne i ftn- 
dnrna befintliga streck, som utdragna skulle sammanlöpa till 
en linie. 



— «75 — 

Detta vattenmärke ligger v. p. % sjömil S.S.O. frän det fö- 
regående och besöktes samma dag, men omkring sex timmar 
sednare, under h vilken tid en stark ostnordostlig vind 
hade uppkommit, som, enligt hvad mina roddare för- 
säkrade, skulle uppdrifvit vattenhöjden 3 — i tum öfver hvad 
den skulle varit, om vSdret varit lugnt Vattenytans lodräta 
afständ från midten mellan de häda linierna var nu 9| tum*). 
Lägges nu härtill i tum, såsom correction för medelhöjden, 
och från summan 43^ tum dragés 1 fot =12 tum, så åter- 
stå 4^ tum, såsom den qvantitet, om hvilken landet har i 
trakten skulle sedan 4809 hafva höjt sig, nb. så vida me- 
delhöjderna vid båda tillfällena varit rigtigt iakttagne. 

Vattenmärket på Kolskåret eller Svartldubben i Häfverö 
socken besöktes den 5 Juni. Den horizontella linien, som 
är 4820 inhöggs 4,67 dec. fot (=20 verktum v. p.) öfver 
vattenytan, befanns nu ligga 4 fot 4 tum deröfver. En 
stark nordostlig storm pågick, och enligt försäkran af såväl ^^^ 
lotsarne som fyrmäslaren på stället, skulle vattenytan, som 
för öfrigt vore vid medelhöjd, derigenom vara uppdrifven åt- 
minstone 6 tum. Höjningen sedan 4820 skulle således här 
vara omkring 2 tum. Detta märke besöktes 4839 af Alm- 
LÖF, som fann det ligga 4,10 dec. fot öfver vattenytan, hvil- 
ken observation antyder ett vattenytans stigande om 5,70 dec. 
tum från inhuggningsåret till 4 839. 

På sydvestra ändan af Gräsön i Börstels socken, vid 
allmänna segelleden något norr om Käringsundet, inhöggs 
4820 en horizontel linie vid dåvarande vattenmedelstånd ef- 
ter uppgift. Stället besöktes år 4834 af Ltell, som, efter 
nödig correction, fann linien ega 7 tums höjd öfver vattnet. 
Den 8 Juni detta år befanns afståndet mellan vattenytan och 
märket vara 40 tum vid nästan lugnt väder och medelhöjd. 
Höjningen skulle således på 27 år vara inalles 40 tum, 
hvaraf 7 belöpa sig på tidrymden frän 4820 — 4834, och 




*} Yerkmått, som alltid hflr mensjt, dl ej annorlunda nflmnpfl. 



— 876 — 

de ofriga 3 tummen pä den mellan 4834 — 1847. Hojniii- 
gen säledes under fOrsta hälften af denna tid dubbelt så stor, 
som under den efterföljande *). 

VaUenmårken i Gefleborgs län. 

Vid den i Hille socken- ett par mil nordost från Gefie 
ytterst i hafsbandet belägna On Löf grundel befinner sig uti 
en pä nordvestra sidan inskjutande liten vik, som begagnas 
till fiskelägshamn , ett större, erratiskt block af grå granatfo- 
rande gneiss strandadt, hvars dfver nuvarande hafsyta befint- 
liga dimensioner ungefär äro i\ alnar i hojd, 5 alnar i längd 
och i alnar i bredd. Blocket är bekant under namn af 
Svarthållen eller Rudmansstenen, och pä dess ät norr vända 
alldeles lodräta sida är är 4731 en horizontel linea vid då- 
varande vattenstånd inhuggen. Detta märke är i sednare ti- 
der åtskilliga gånger afvägt, 1820 af BRUifctoNA, som uppger 
att vattnet pä de sednaste 40 åren här fallit 2,50 fot **), 
hvilket mätt dock efter all sannolikhet skall uttrycka märkets 
böjd ofver vattenytan vid observationstillf^llet : vidare af Ltsll 
år 4 834, som fann märkets böjd ofver hafsytan lika med 2 
fot 44 tum, och slutligen 4839 af Almlöf, som bestämde 
dess afstånd från vattenytan till 3,12 dec. fot Vid mitt be- 
sök derstädes den 25 Aug. d. å. fann jag märkets lodräta 
höjd ofver vattenytan lika med 3 fot 9 tum. Men som vat- 
tenståndet, enligt b vad fiskrarne vid fiskeläget försäkrade, du 
var ungei^r 4 tum under medelhöjd, och den nordvestliga 
vind, som kort fOrut borjat blåsa, var alltfbr svag att den 
skulle hunnit på vattenhojden utofva något inflytande, sfi må- 
ste dessa 4 tum dragas derifrän, då 3 fot 5 tura återstå 
såsom den verkliga höjdskillnaden sedan 4734. Reducerar 



*) Almlöf fann 1839 mftrkets böjd öfver vattenytan lika med 1 
foL. HöJDingen bar skulle således frän 1820 till 1834 varit 7 
tum, till 1839 ytterligare 5 tum, bvarefter till 1847 ea sflnk- 
niDg af 2 tam skulle egt rum, — hvilket är osannolikt. 
^*) K. Vet. Akad. Handl. 1823, sid. 23. 



— «77 — 

mao Brckgionas och Alhlöfs observationer till verkmått och 
sammanställer alla observationerna 

4 820. Märkets hojd dfver vattenytan 2 fot 6 tum 
4834. d:o d:o STotli tum 

4839. d:o do 3 fot Utum 

4847. d:o d:o 3 fot 5 tum 

sä ser man, att höjningarna under de sarskilta tiderymderna 
varit nära nog proportionella sinsemellan. 

Omkring en mil nordvest frän det föregäende ligger uti 
Eddcösund, äfvenledes i Hille socken, ett kringflutet erra tiskt 
block, &/ Olofs Sten kalladt, af ofantliga dimensioner, nem- 
ligen v. p. 45 alnar i bojd, 42 i längd och 1 alnar i bredd. 
— Det är 4820 pä dess sydöstra lodräta sida inhuggna år- 
talet stod enligt uppgift med siffrornas nedersta kant 4,92 dec. 
fot ofver dävarande vattenyta. Den 25 Augusti detta år 
var afständet 3 fot, hvarifrän, af samma orsak, som vid nyss 
foregående märke nämndes, måste dragas 4 tum, for att er- 
hålla den rätta höjdskillnaden 2 fot 8 tum, reducerad till 
medelhöjd. När mao derifrån drager 4 ,92 dec. fot == 1 fot 
41 tum ungefär, sä återstå 9 tum, såsom den qvantitet, om 
hvilken landet här skulle höjt sig sedan 4820. År 4834 
fann Ltell detta märke 2 fot 3i tum öfver vattenytans då- 
varande medelhöjd, hvilket motsvarar en höjning af 4^ tura 
sedan inhuggningen. Almlöf fann höjden 4839 lika med 
4,92+0,50=2,42 dec. fot eller 2 fot 5 tum verkmått. Sam- 
manställer man de olika observationerna 

4820. Märkets höjd öfver vattenytan i fot II tum 
4834. d:o d:o 2 fot 3|tnm 

1839. d:o d:o 2 fot 5 tum 

1847. d:o d:o 2 fot 8 tum 

sä ses, att höjningarna under de särskilta tiderymderna varit 
yfven för detta ställe i det närmaste proportionella. 

Vattenmärket pä Notholmen i Jättendalsfjärden , belägen 
i Norra Helsingland, uthugget 4821, befanns den 24 Augu- 
sti d. ä. vara 40 tum öfver vattenytan. En för dagen rå- 



— «78 — 

dande stark sydsydosUig blåst hade, eoligt fiskrarnes enhäl- 
liga intygande, uppdrifvit vatteobOjdeD åtminstoiie 4 tum. 
Höjdskillnaden skulle således, i fall vädret Tartt lugDt, varit 
44 tum. Men vattenytans stånd var nu också, efter uppgift, 
v. p. 6 tum under medelhöjd. 4 4 — 6=«8 tum vore således 
den rätta höjdskillnaden sedan 4824. 

Vattenmärken i V ester-Norrlands lån. 

Vattenmärket vid Barsvikens östra sida i Hägdängers 
socken, uthugget 4 821 i en brant stupande bergsida, be- 
fanns den 2 Augusti d. å. 4 fot 2 tum öfver vattenytan, 
som enligt sammanstämmande försäkran af flera personer nu 
var vid medelhöjd. Men man uppgaf tillika, att vattnet, i 
anseende till en ihållande frisk sydlig vind, vore uppdrifvet 
v. p. 2 tum öfver medelhöjd. Höjningen sedan 4824 skulle 
således här varit 4 fot 4 tum. 

Märket pä Ulfön") i Nätra socken, uthugget 4822 på 
en klippa i Ulfösunds vestra inlopp, undersöktes den 4 4 Au- 
gusti d. å., då lodräta afståndet till vattenytan var 4 fot 4 



*) På norra Ulföns afsluttning mot Utfösandet, anda från öfversta 
bergshöjden till några famnar från den sandbetftckta stranden 
vid Bskelflget, finnas tfitt vid bvarandra liggande en ofantlig 
mängd rundnötla kullerstenar af bufvuds storlek och mindre, 
alla af samma bergarter, hypersl hen fels och granit, som på 6n 
finnas anstående, till ett bevis, att hafvet hflr fordom nått 
denna höjd. 

Efter utsago af folket i fiskelfiget finna de sina fiskebodar, 
som de ursprungligen uppfört invid FJökanten, efter 50 — 60 år 
flera alnar aflagsnade från stranden, hvarföre de efter denna 
tidens förlopp måste vara betänkte på att åter flytta dem när- 
mare vattnet. 

Från N. Ulföns sydvästra 8nda utskjuter nu en liten af 
fast berg bestående udde, som i norr sammanhänger med den 
vid vestra stranden framlöpande större bergböjden af röd granit. 
En 66 års gammal fiskare i Sörbyn omtalade, att han i sin 
ungdom kunnat vid någorlunda högt vatten med lastad skötbåi 
färdas öfver denna udde, som nu vid vattnets medelhöjd ligger 
omkring 2 fot Öfver vattenytan och sällan, om ej vid ovanligt 
högt vatten, deraf beläckra. 



— 879 — 

tum. Folket i fiskelaget uppgaf enhälligt, att vattnet nu 
vore vid medelhöjd, snarare något for hOgt Sin for lågt. 
Samma märke undersöktes 4839 af Alhlöf, - som dä fann 
höjdskillnaden 0,G9 dec. fot s 8| verktum. Häraf skulle så- 
ledes folja, så framt båda observationerna äro rigtiga, att 
höjningen borstades under den sednare tidrymden från 4839 
till 4847 varit mer än dubbelt sä stor, som böjningen under 
den fOrra från 4822 till 4839. 

For bättre ofversigt äro de gjorde observationerna sam- 
manställda pä foljande tabell. 



280 



< 










Q 


^■^ 










CR 






• 

SS 










za 


















o 






















O 




e 


5* 

B 










^ 












B 




• 


•f>- 








• 








. 






OD 






«D 




























S 5Ä 










'1~ 






¥ 




S 


^ 






n* oo •*• 










»otf 






3 






fiBI 




g* 


2 CU CD 










o 






01 




5* 






» tt»a 
















£ 




9 . 

Oi 


S 




s 


B CL 
















ST 








<• 


s =• 


























a 
• 


QD 




























2 8?? 




n 

CL 






O; 






"o" 




2 ^^■ 






rtholme 
rsviken 

fösand 




& 

P 















B 




g. »"S 




t 




B 




O. 






(P 






s 




er 

CD 
B 








o> o> o> 




o> 






Oi 






o> 




0> en C7« 






CA) lo »* 




o 






O 






O 




O to <o 




y 


o ~ ' 


e o 




e 






o 






o 




o 


O A 




S 


Kd ui 




UV 






■f^ 










S i^i^ 1 




2. 


OD 0> 




lO 






U1 






OD 






S. 




^ «» 




^ 






^ 






^ 




^ 


*• ^ 




• 


l>^ Nk Nk 




^' 






^ 






^ 




VA lA M^ 




^ s* 


OD QD OO 




OD 






^ 






OD 




OD 00 OD 




fl^ 


^D lO K» 




fd 






O) 






K» 




^^ ^^ o 




>0 Nk Nfc 




O 


IWk< 


^ 


JL 


1^ 




O 




o O (O 


































o 


Wk »A » 


A ^ 


Wk 


VA Wk 


VA 


»A 


»A NA 


»A 


»A 


^ 


N^ 


Wk lA k 


A lA 




»sr 


OD QD QD OD 


QD 


OD 00 


QD 


OD 


OD QD 


OD 


QD 


OD 


OD 00 OD QD 00 1 




3 S 


4^ Oi <^ ^ <^ fM ^ 


(O 


i^ CM CM 


)o 


i^ CM 


Ck> 


1^ CM i^ 4k 




r 5 


^ O ^ ^ 


^ 


«o «^ o 




CO «k 


O 


*J 


;o 


4^ 


^ o *J ^ 




r 




"^ 


^9 »O 


•* 


•^ 








»A 




VA 


9 


^1* 


O P 


s* 


O O 


O 


O 


O O 


©^ 




O* 




. o* 


cr 


a 0-2> 


«♦ * 


P* 


** 


«* •• 


«* 


«• 


>A 


c» 


VA 


e» 




+ 1 ** 


4 

4 


^^f 


1^ OD 1^ OD 00 W C» 


»A 


tn 


>* VA 


Oi 


O 




■^ 


lo c» >A lA 

V* r^ «*• «<^ 






C C C C ^ 


c 


P c 


cs 


G 


C B 


B 


B 




B 


G G G G 


B 




B B 1 


3 B 


B 


B B 


B 


B 


B B 


B 


B 




s 


3 3 B B 


■ 


-7? 


w^ 


^vz; 


0^^ 








'Vh^^^^ 


t 




8-.2.r 


^ 






o» 


lA «^ 


CM 


KD cn 




CM 




OD 








S(5 i 


*iw 








M- M 


1- 1 


Ȋ|- 


H- 










tM« 






r 


*» * (L 
^ — * 


^* 






•♦ 


*♦ <• 


»*• 


*• c» 




c* 




v* 






(S 


• 1 ^ 


S 






(3 


B c 


C 


B B 









B 






a 


B 






B 


B B 


B 


B B 




B 




6 








9 M Se 






























T Sä 


4^ • 


■k 
t^ OD 




<o 






o» 

Ut 






»A 
O 




< 

« 

lo » 


A 
? 

A*<- 


5' 

B 


Ut 


•» « 


f* r* 




•^ 






c* 










c* « 


» «^ 


• 


S S^Ä 


C 1 


3 C 




B 


















C 


3 




8?"^ 


B i 


3 B 

^ >o 




B 

O* 

to 


» ^i^^ 




B 




►^" 


3^ 




B E 


3 B 










K9 

P* 

»A 
64-* 




O* 

c* 

>A 




•1 

* 

< 

• 


CM 


5* St 

• OQ pr 

SL» A* 

• _ ^ 




?ff 


















O 









51 H 


S i 


3 B 




B 


•ruMi 


*«^an 


B 


^M^ 




B 




B 


^ 


» 


-U 



— »84 — 

Ehuni denna tabell, så framt alla omständigheter så val 
vid inhaggningg- som observationstillf^lleDa varit lika och ob- 
servationerna fbr Ofrigt rigtiga, visserligen hantyder derpå, 
icke allenast att totala höjningen för olika hvarandra ofta nära 
betagne punkter varit under samma tid märkbart skiljaktig, 
utan afven att höjningen för en och samma punkt stundom 
varit under olika tidsperioder olika stor, anser jag dock de 
observationer, på h vilka den grundar sig, ingalunda vara så 
beskaffade , att man bör våga att af dem i det hanseendet draga 
några slutsatser. Det länge omtvistade faktum, att vissa de- 
lar af Skandinaviska vallen befinna sig i en fortfarande höj- 
ning torde redan för flera år tillbaka kunna anses vara satt 
utom tvifvelsmål, och det är således numera endast fråga om, 
att då noggrannt som möjligt söka utröna dels den qvantitet, 
-som representerar denna höjning på en gifven tid och för en 
gifven punkt, dels huruvida vissa mellanliggande punkter af 
landet äro till någon mindre grad underkastade eller möjligen 
alldeles fritagne från denna niveauförändring. Dessa frågor 
besvaras dock ej af de observationer, som hittills blifvit gjorda. 
Och .jag skulle också nu ej genom anförandet af mina egna 
hafva ökat antalet af de förut publicerade, om ej för att 
derigenom gifva en vink om, huru osäkra och i nämda af- 
seende litet bevisande de iakttagelser i sjelfva verket måste 
blifva, som anställas af personer, som för tiiirdllet besöka 
dessa vattenmärken och följaktligen nödgas rätta sig efter de 
af närboende skärgårdsfolk eller fiskare meddelade uppgifter 
om vattnets medelhöjd etc, hvilka naturligtvis ej alltid kunna 
vara så pålitliga. Jag fruktar derföre också, att allt för litet 
afseeode har blifvit f^stadt vid rätta medelhöjden både vid 
vattenmärkenas inhuggning och deras observerande, äfvensom 
att ej nog uppmärksamhet blifvit skänkt åt de rubbningar i 
vattenhöjden för dagen, som för tillfället blåsande olika vin- 
dar förorsaka , och jag tror att just dessa omständigheter hafva 
ledt dertill, dels att landets höjning i allmänhet blifvit upp* 
gifven mycket högre än den verkligen är, dels att samma 



märke, besökt af olika peraoner befunnits af en eikeiftrijande 
observatör angifva Sin en disproportionen böjning än äter till 
och med en sänkning. 

Det vore således i och för dessa frågors säkra afgörande 
för framtiden Onskvärdt, om åtgärder kunde vidtagas, att ob- 
servationer tUl utrönande af årets vattenmedelköjd på stal- 
let blefvo anställda under hela eller åtminstone stOrre delen 
af året, i nttrheten af eller på ej allt for stort aG»tånd från 
de vid kusten inhuggna vattenmärkena, då dessas skeende 
ni veauforändr ingår derefter kunde beräknas. Och jag lar mig 
i anledning deraf friheten till Akademien hemställa, om 
icke genom Akademiens föranstaltande Herrar Lots-Di- 
strikt-Chefer kunde anmodas att, bvar inom sitt distrikt 
på sä många punkter som möjligt, tillvägabringa dylika ob- 
servationers anställande af dertill skicklige personer. 

Rörande landets niveauföråndring vid Stockholm anser 
jag mig böra anföra följande faktum, iakttaget i det hus vid 
Skeppsbron, der jag för närvarande bor. Redan länge hade 
jag anmärkt, att när vattnet i Saltsjön under vissa år var 
ovanligt högt, d. v. s. steg omkring 2 fot öfver vanlig som- 
marhöjd, så började äfven vatten att visa sig på golfvet i 
källrarne under huset. Af i behåll varande tomtebref vet 
man, att huset är bygdt på 4630-talet, det är således Of- 
ver 200 år gammalt. När nu, enligt Brungkonas förmenan- 
de *) höjningen vid Sandhamn på 50 år varit 2 fot, således 
på 200 år 8 fot, och Sandhamn ligger på ungefär samma 
bredd, som Stockholm, så skulle man lå antaga, att höjnin- 
gen äfven på sednare stället varit lika så stor. Låt oss lik- 
väl antaga, att den endast varit fjerdedelen så stor eller blott 
2 fot på 200 år. En gifven följd deraf är då, aU källar- 
golfvet skulle vid grundläggningen stått jemnt i niveau med 
vattenytan vid medelhöjd, och att detsamma, när vattnet i 
Saltsjön steg aldrig så litet, skulle deraf betäckas. Man 



*) K. Vet. Akad. Hundl. 1S23, sid. 25. 



— «83 — 

skulle dock forinoday att gruodläggareo velat undvika deona 
olagenhet, och att käUargolfvet frän bOrjan lagts sfi hOgt, att 
de smärre variationeroa fitmiostone i vattenhojden ej kunnat 
sätta det under vatten. Om denna fth^modan vore rigtig, sfl 
skulle också derutaf följa, att om nägon höjning vid Stock- 
liolm under de sednaste 200 åren verkligen egt rum, den 
dä varit ganska obetydlig och fOr ingen del uppgående till 
så stor qvantitet, som man förut antagit. 

På det nu en framtid mätte blifva i tillfälle att utröna, 
huru härmed verkligen förhåller sig, har jag varit betänkt 
pä, att någonstädes här vid Stockholm inhugga ett vatten- 
märke. Men för denna orsak var det nödigt, att med sä- 
kerhet känna Saltsjöns medelhöjd för en längre tid af år. 
Jag har händelsevis vid Slussverket härstädes kommit öfver 
Journaler öfver vattenhöjderna i Saltsjön och Mälaren, förde 
frän 1774 till närvarande tid och således omfattande en tid- 
rymd af 73 år. Nägra års observationer deribland saknas 
visserligen alldeles, äfvensom desamma stundom och isynner- 
het för längre tid tillbaka ej äro för h varje dag antecknade, 
men de återstående årens observationer äro i alla fall till- 
räckliga, för att deraf kunna draga någorlunda säkra slut- 
satser. Jag har ur dessa journaler uträknat medeltalen af 
hvarje års observationer och uppställt desamma på vidfo*- 
gade tabell, sid. 286. 

Det vill deraf synas, som en höjning här vid Stock- 
holm verkligen egt rum, såvida man kan vara säker, att ob- 
servationerna äro rigtiga och a(t skalorna *) under tiden ej 
blifvit rubbade, ur sitt ursprungliga läge. Både uti Mälar- 
grafven och Saltsjögrafven finnes fottalet inhugget uti sjelfva 
stenmuren, hvilket troligen skedde vid slussens byggnad 1753. 
Hen nollpunkten pa nuvarande skalor af träd står 4^ tum 
öfver det gamla fottalets. Jag har sökt underrätta mig. när 
denna flyttning möjligen har kunnat blifva vidtagen och har 



*) Nollpunkten är räknad frän Slusslröskeln uti Salt8J6grafvcn. 



^ »84 — 

bland Handlingarae hos Drfitsel-KommissioDen fått den upp- 
lysning, att slusstrOskeln fit SaltsjOsidan blifvit är 4839 pä- 
lagd, hvarfore afven nollpunkten troligen måste uppflyttas. 
Malarskalan synes dereoiot vid samma tilifkllle fOrblifvit orub- 
bad ror en längre tid, emedan nuvarande Sluss-Inspektoren 
sagt mig, att han först i slutet af sistlidet år 4846 uppflyt- 
tat den i niveau med Saltsjöskalan. Om någon flyttning af 
skalorne före den af 1839 blifvit verkställd , derom har ingeo 
upplysning nu kunnat vinnas, dock har jag anledning tro, all 
någon sådan ej blifvit företagen hvarken af Saltsjö- eller Ha- 
larskalan, emedan om man i journaleme efterser det anteck- 
nade fot- och tumtalet på de respektive skalorne, nar uppsjö 
börjat, så finner man att SaltsjOskalan då visat i — ^ tum 
öfver samma fottal på Malarskalan ända till och med 4839, 
men att sedermera och allt intill slutet af 4846 SaltsjOskalao 
vid börjande uppsjö visat flera tum under samma fottal på 
Halarskalan. Man är således nödsakad att, hvad observatio- 
nerna åt Saltsjösidan beträffar, lägga 4^ tum till medelhöj- 
derna för de efter flyttningen förflutne åren, d. v. s. Från 
och med år 4840, för att kunna komparera dem med de 
föregående årens medelhöjder. Likaså blir det framdeles nöd- 
vändigt, att vid Mälare-observationerna frän och med Sr 18i7 
tillägga 4^ tum, för att få en riktig jemförelse med de der 
förut gjorde. 

Om man nu tager ett medium af flera ars medelhöjder *) 
på en gång, och jemför dessa, så finner man, att 

Mälarens medelhöjd varit 

frän 1774—1796 (23 är) . . . 4 1 fot o lum 
4797—484 8 (22 år) . . . 10 » 7 » 
4849-1846 (28 år) . . . , JO » I » 



*) Aret 1780^ då Mälarens medelhöjd var så ovanli|;l hög, fir ej 
tagit med i beräkningen Aren 1816 och 1818 Aro ocksfi ute- 
slutne af samma orsak, sammanlagd med den, att observationer 
då Tela för flera månader. 



— Ji8o — 

och Saltsjöns meddhöjd 

från 1774— 1796 . . . . . 9 fot 41 tum 

1797—1818 9 » 6 » 

1819—1846 ...... 9 » — 

Hda skiilnaden på dessa 73 åren Sr således 

fOr Mälaren . . . . . 1 fot 4 tum 
för Saltsjön — I rium. 

Mataren skulle således på samma tid hafva sänkt sig 5 
tum mer än Saltsjön, men denna Ofverskjutande sänkning är 
endast skenbar och härröror efter all sannolikhet deraf, att, 
vid byggandet af Nya Norrbro (1787 — 1797), den mängd 
pålningar pch försänkta stenkistor i strömmen, som under ti- 
dens längd der småningom tillkommit och bildade en slags 
fördämning för vattnet*), då borttogos, hvarigenom Mälarens 
yta, till följe af det friare aflopp, som vattnet derefter erhöll, 
således skulle sänka sig. A en annan sida ser man åter att 
det afflöde i annan rigtning, som Mälaren erhöll genom öpp- 
nandet af Sodertelge Canal (1819) varit så obetydligt, att det 
ej utöfvat något inflytande på vattenhöjden. — Detta tillkänna- 
ger sig Hfven, om man jemförer Mälarens och Saltsjöns vat- 
tenhöjder för ofvanstående tidrymder, då man finner, att 

Målarens vattenyta varit 

från 1774—1796. . . • 1 fot 6 tum] 

1797—1818. . . . Ifoti tumihögre än Saltsjöns. 
1819 — 1846. . . . Ifotltum) 



*) Se bfirom Stockholms beskrifning af Elers. Il: 67--76. 



«86 — 



Tabell öfver Målarens och Saltsjöns medelhöjder sami 

stående år **), sammandragen ur de vid 











Mälabkii. 










Mcicl- 1 
*tSnd. 1 


HögsU 
tUnd. 


Lägsta 

ftlnd. 


Dagar för 




1774 


Fot. 


tum. 


Fot. 


I 

tam. 


Fal. 


lam. 


bAgsta vat- 
trnatånd. 


lägsta vat- 
teofttåod. 




12 


2 


14 


4 


10 


1 


V 


ii 


1776 


il 


3 


12 


9 


10 


1 


V 


4( 




1776 


12 


4 


14 


2 


10 


4 


v 


V. ii 




1777 


11 


5 


13 


_^_ 


10 


6 


v 


T> I 




1778* 


11 


3 


13 


6 


10 


9 


v 


n 




1779* 


11 


3 


12 


— 


10 




v- « 


ii 




1780 


15 


1 


17 


2 


10 


6 


v 


^^, 




1781 


11 


i 


13 


^^ 


9 


10 


t 


v 




1782 


12 


— 


13 


3 


10 


10 


v 


♦ 




1783 


11 


5 


14 


5 


10 


2 


v 


4* 




1784 


11 


6 


13 


7 


9 


10 


v 


f-v 1 


1785 


11 


5 


fl3 
i 13 


»} 


10 


1 


v. tV 


y-v 


1 


1787* 


11 


2 


12 


J 

2 


10 


4 


«-4l 


v 




1788* 


11 


7 


15 


6 


10 


1 


v. v 


4t-4» 




1789 


10 


11 


13 


1 


9 


5 


v 


y 




1790 


10 


8 


11 


8 


9 


7 


!-♦ 


i-v 




1791* 


11 


11 


13 


— — 


10 


6 


i 


+ 




1796* 


It 


3 


12 


8 


10 


6 


V 


v-v 




1797 


10 


7 


11 


4 


10 


— 


i4-*i 


*-v 




1798* 


II 


7 


12 


6 


10 


5 


V 


v 




1799* 


10 


3 


13 


— 


8 


7 


ii 


« 





*) Nollpunkten Sr rSknad från den gamla slusstrOskeln i SalUjd- 
blifna correctionen för åren 1840 -46 Sr bär iakttagen. Alla 
nollpunkten. Vill man dereroot hSnföra dem till nya noll- 
Sr nSmndt, från hvarje års bSr antecknade medelhöjd etc draga 

**) De år, hvilkas columoer icke Sro utfyllde saknas alldeles, och 
dagliga iakttagelser för hela det året finnas gjorda eller anieck- 
och hållet eller till större delen fattas. 



— «87 — 



högsta och lågsia vaitenstånd i foi och verkium*) far nedan- 
Sltissverket i Stockholm föi'de journaler, 

SALTSJÖlf. 



1774 
1775 
1776 
1777 



1787 
1788* 

1789 

1790 
1791* 



1798* 
1799 



Medel- 
lUnd. 



Fot. 



9 
10 

9 
10 



9 
9 

9 

10 



9 
9 



Höfftu 



Iiägsla 
lUnd. 



tom* 



8 

6 

10 

2 



Fot. 



tan. 



Fot. 



tam. 



Dagar för 



bögtta Tat- I lig*t« Tat- 
t«t..it..l. tenatflml. 



il 
11 

6 



11 
11 
11 

12 



11 
11 

{a 

11 
11 



1 

8 



10 
10 



4 

9 



8 
9 
8 
9 



9 
8 

8 

8 
9 



5 
4 
9 
2 



7 
3 



8 - 
8 6 



I- v 
v 



v 

v 
v 



v 


v-v 


H 


i 


'. « 


V 


V 


f v 


i 


4-4 


\ 


i 


K 


A 



grafven. Deci genom SaltsjOskalans flyttning år 1839 nödig- 

mitten i denna tabell referera sig följaktligen till den gamla 

pankten, så beböfver man endast, enligt b vad i det föregående 
^\ tum. 

tecknet * bredvid något årtal antyder, att icke allenast icke 
nade, utan fifven att en eller annan månads observationer belt 



- MS — 
Mälabbr. 





Medel- 
•Und. 


Högsta 
•tind. 


■Und. 


Daga 


r för 


1801* 


Fot-I 


. 1 

tam. 


Fot. 


tum 


Fot. 


tam. 


högtu Tat- 

tCBStåod. 


ligsta Tat-* 
tenttånil. 


10 


^^ 


13 


^^^ 


9 


3 


v-v 


«HJ 


1802 


10 


5 


11 


8 


9 


K» 


v 


T. T. 4* 


1803 


10 


3 


11 


3 


9 


2 


%-\ 


v-v 


1804 


10 


10 


13 


6 


9 


6 


v 


v- V 


1805 


10 


2 


10 


11 


9 


_. 


*-v « 


i-* 


1806 


11 


1 


13 


11 


9 


7 


} 


4* 


1807 


10 


10 


11 


11 


9 


8 


i,«, v 


( 


1808 


10 


6 


11 


11 


9 


7 


v-v 


H-«. « 


1809 


10 


2 


11 


6 


9 


...^ 


v, v 


V, V 


1810 


10 


5 


11 


8 


9 


li 


i 


«-« 


1811 


10 


10 


13 


9 


9 


?} 


l,i 


V. i, 4». a 


1816* 


12 


1 


14 


_^ 


10 


v-v 


v 


1817 


11 


3 


12 


3 


9 


8 


1 


H 


1818* 


11 


8 


15 




9 


9 


v-v 


V 


1819* 


9 


11 


10 


10 


8 


10 


Vi 


ii-H 


1820* 


10 


5 


13 


2 


8 


8 


v, v 


V-V 


1824 


10 


6 


13 
ll2 


^^ 


9 


3 


41, H 


V 


1825 


11 


2 




9 


6 


4-*.*-V 


V. « 


1826 


9 


11 


11 


3 


8 


9 


y, V 


v 


1827 


10 




il 


11 


9 


— 


i 


H 


1828 


10 


1 


11 


8 


9 


4 


v-v 


V 


1829 


10 


1 


12 


— 


9 


— 


v 


V-V 


1830 


9 


8 


10 
10 
12 


101 

7 


8 


5 


I-v. iV 


v 


1831 


10 


..1. 


8 


6 


v-v 


\i 


1832 


9 


9 


10 


11 


8 


10 


4 


t 


1833 


9 


11 


11 


5 


8 


10 


H 


v 


1834 


10 


8 


12 


9 


8 


10 


*, ♦ 


v 


1835 


9 


10 


11 


— 


8 


5 


v 


v 



— 889 — 

SALtSJÖIf. 





M«del- 
sUnd. 


Högsta 
stånd.) 


Lägsta 

SliB4. 


Dagar för 

■■ • i 


iSOi* 


Fot. 


tam. 


Fot. 


tam. 


rot 


tnm. 


b5g>l« vat- 


»gtt* T«t- 

leoitiod. 


9 


■ 

9 


ho 


10} 

91 


8 


7 


y. ii 


M 


1803 


10 


•_ 


10 


U 


8 


1 


v 


« 


1803 


9 


7 


10 


10 


fi 


6 


v 


V-V 


1804 


9 


2 


10 


9 


8 


1 


v 


A 


1805 


9 


6 


10 


U 


8 


...^ 


ii 


M 


1806 


9 


9 


11 


6 


8 


9 


v 


i- i 


1807 


9 


11 


11 


9 


8 

8 
. 8 


8 


v 


V, V 


1808 


9 


6 


11 


3 


5} 


v 


V, IJ. -H 


1809 


9 


4 


10 


10 


8 


4 


v-v 


V-V 


1810 


» 


6 


10 


It 


a 


7 


H 


V 


1811 


9 


6 


11 


— 


8 


■ — 


A 


V 


1816* 


9 


1 


9 


10 


8 


3 


A 


v-« 


1819* 


8 


10 


9 


10 


7 


10 


», i 


«, n 


1820* 


8 


11 


9 


9 


7 


10 


V 


v 


1825 


9 


7 




10( 


8 


4 


4-f, *? 


v-v 


1826 


8 


11 


10 


J 


7 


11 


V 


w 


1827 


9 




9 


11 


8 





y 


v, *i 


1828 


9 


2 


10 


— 


8 




H 


v 


1829 


8 


10 


10 


2 


7 


9 


« 


v 


1830 


8 


11 


10 


6 


7 


8 


A 


H 


1831 


8 


9 


10 


10 


7 


8 


tf 


v-v 


1832 


9 


2 


10 


5 


7 


8 


V 


v 


1833 


9 


^^^ 


11 


i 


7 


6 


« 


v 


1834 


9 


6 


10 


9 


8 


8 


A 


*, v 


1835 


9 


4 


11 




8 


2 


V 


v-v 



Ofvn, af Kongl. Fet.-Akad. Förh. Arg. 4. N:o 9. 



— 890 — 
Mälarin. 





Medel- 
stånd. 


HOeata 

■tiiul. 


Lägsta 
stfind. 


Dagar f&r 






högsu nt- 


ligsta Tat* 














1836 


Fot 


tum. 


Fot. 


tam. 


Fot 


tam. 


tentttod. 


tCDStAnd. 


10 


7 


13 


1 


9 


7 


f-l 


V, V 


1837 


10 


._ 


11 


5 


9 


__ 


i 


*-v 


1838 


10 


1 


12 


3 


8 


7 


V 


v 


1839 


9 


9 


10 


11 


8 


6 


v 


ii 


1840 


10 


2 


11 


10 


8 


9 


H 


v 


1841 


10 


1 


13 


1 


8 


7 


H 


A 


1842 


9 


9 

• 


12 


4 


8 


2 


V 


A-A 


1843 


9 


6 


10 


6 


8 


10 


V, y-v 


V,I,V 


1844 


10 


2 


11 


10 


8 


7 


-fr-fi 


y-v 


1845 


9 


5 


(10 

lio 


8J 


8 


7 


i, «, « 


v 


1846 


10 


— 


12 


9 


8 


1 


v-v 


« 









— 


- 294 


— 








Saltsjön. 








Med«l- 


HSgsU Lägsta 
stlnd. stind. 


Dagar för j 




stliut. 








1 1 






högsta Tat- 


iSgsta Tat- 


1836 


Fot. 


tam.l FoL 


taio. 


Fot 


tttin. 


ttfostlnd. 


teostlnd. 


9 


6 


10 


10 


8 


4 


V 


v-v 


4837 


9 





10 


1 


8 

• 




A-iV 


l\»-A 


4838 


8 


9 


9 


11 


7 


5 


\ 


k 


1839 


8 


8 


10 


10 


6 


11 


4 


v, 


4840 


8 


11 


10 


2 


, 8 


_^ 


V 


»•4« 


1841 


8 


9 


9 
c 


11 


7 


7 


it, 14 


V 


1842 


8 


9 


{.^ 


^ 


7 


5 


V, « 


\,-hs 


1843 


8 


11 


10 


5 


7 


2 


V 


v 


1844 


9 


— 


10 


4 


7 


4 


4 


«-« 


1845 


8 


9 


10 


1 


7 


9 


4«, A 


v 


1846 


8 


10 


10 


11 


7 


5 


4 


A 



— 89i — 
Inlemnad Afhtmdlin^. 

Hr Bohemah: Nya svenska Hoiooptera. 

Remitterades till Hrr Wablbeag och Suhokvall. 



Akademi%ka angelägenheter. 

Till ledamöter af Akademien valdes: i sjunde klassen Pro* 
fessoren Ur Doctor J. G. Gollin ^ och Professoren Hr Doctor F. 
Th. Berg; i åttonde klassen Bruks-Palronen Hr G. Ermas; i 
nionde klassen Professoren, en af de 18 i Svenska Akademien, 
L. N. O. Hr D:r A. Fbyxell, Riks-Arcbtvarien, Professoi-en, 
B. "N. O. Hr D:r J. J. Nordström, Prosten och Kyrkoherden, 
L. N. O. Hr D:r C. SteiihammaRi samt Riks-Antiqvarien, R. N. 

O. Hr B. E. Hl^OEBRAND. 



Skånker. 

Till Vetenskaps^Akademiens BibUolhek. 

Mt^moiresy Noiiveaiix, de TAcad. Roy. des sciences et belifs- 

lettres de Bnixelles. T. XIX. Bruxelles 1845. 4:o; 
— — de TAcad. Roy. des sciences des lettres et 6^s bcaux 

arts de Belgiqiie. T. XX. Bnixelles 1847. 4:o; 
•— — couronncfs et m^moires des savants etrangers; publié< 

par TAcad. Roy. des se, des lettres et des beaux arls de 

Belgique. T. XIX, XX: 1, 2. XXI. Bruxelles 1847. 4:o; 
Bulletins de TAcad. Royale de Bruxelles. T. XII: 2. XIII: 1, 

2. XIV: 1. Bruxelles 1845—47. 8:o; samt 
Annuaire de TAcad. Roy. des sciences de Belgique. Annc'cs VI 

& 13. Bruxelles 1846 & 47. 8:o. - j4f Akademien. 
Annales de 1'Observaloire Roy. de Bruxelles, pubhVes, aux frais 

de IVlat, par A. Quetelet ... T. V. Bruxelles 1840. 

4:o; samt 
Annuaire de TObservatoire Roy. de Bruxelles, par A.Qcetbiet. 

Annc^es 13 & 14. Bruxelles 1845, 46. 12:o. — Af Olr 

servatorium, ^ 

Transactions of the American philosophical Society, lield al V\\\' 

ladelphia . . . Vol. IX. New Series. Philädelphia 1840. 

4:o; snnit 



— 893 — 

•Proccedings of Ihe Atnericati philos. Soc. Vol. IV. N» 35 — 37» 

Philad. 1846. &o. — . Af SåUskapeU 
Observalions, Astronomical , inade . , . at tbe U. S. Na val Ob- 

servalory. Washington. Vol, I. Washington 1846. 4:o. — 

Af Observatoriuni, 
Proceedings uf the Acadeiny of natural sciences of Philadelphia. 

Vol. III. N:o 6—9. Philad. 1846,47. 8:o. — Af Akademien. 
Uebersichts-Karte, Gfognostische, der Ös ter richi schen Monarchie 

. . . Zusamroengestellt iinter der Leitung von W. Haidiuger. 

Wien 1845. (Nio stora blad); samt 
Bericht iiber dieselbe . . . Wien 1847. 8:o. — Af Österrikiska 

Regeringen. 
3 Programmer samt 61 Akademiska Disputationer och Theser. 

— Af Universitetet i Helsingfors. 
ZAXiTEDESCHiy Dci movimenti che presenta la fiamma sottnposta 

air influenza elcttro-niagnetica ; — samt: Dell' influensa 

elettro-magnetica nei corpi. (Dalla Gazz. Piem. 1847). — 

AJ Författaren. 
S. ^JLSSON, Skandinavisk Fauna. Del. I. Däggdjuren. Uppl. 2. 

Lund 1847. 8:o. — Af Författaren. 



Till jRikets Naturhistoriska Museum. 

Två Landtsnäckor från Brasilien. — Af Mag. PViDf^REN. 

En Syngnathus typhle. — Af Hr A. Putebson. 

Sex si. Motacilla flava, var. borealis. — Af Hr C. fV. Lundborg. 

En Cyprinus sp. inc. från Norrland. — Af Hr Hvss. 

Två större Snip- laxar från Norrköping. — Af Fabrikör J. 

Abnbehg. 
Ett Gipsaflryck af hufvudet af Didus ineptus. — Af Hr P. B. 

DuNCJN i Oxford j genom Hr W. Kirtland. 
Ett GipsaAryck af samma utdöda fogels Granium. — AfKongl. 

ZooL Museum i Köpenhamn» 
En Malurus stipitnrus. — AJ Nat. handlaren 7. G. SjtuiN i 

Hamburg. 
En Dicotyles torquatus, unge. — Af Nat* handlaren G. A. 

Frjnk i Amsterdam* 



.A 






— 294 — 

Meteorologiska Observationer ä Stockholms Observatorm 

i Oktober 1847. 



1 


Barometern 
reducerad till 0^. 

Decirealtam. 


Thermometern 
Celsius. 


Viudarne. 


m ■ 
•rf . 

s: 
T. : 

s ! 


K7. 6 
f. m. 


Kl. 2 

e. ni. 


Kl. 9 
e. m. 


Kl. 6 
f. m. 


Kl. 2 
e. m 


Kl. 9 
e. in. 


Kl. 6 
f. m. 


Kl. 2 
e. ID. 


Kl. 9 
e. ID. 


•j , 

• 1 


25,80 


25,73 


25,63 


+7'5 


+13*3 


+ ro 


N.N.O. 


N.O. 


N.N.O 


Kb 


2 


25,50 


25,53 


25,63 


+6.5 


+ 7,4 


+ 1.6 


N. 


N. 


N. 


— 


3 


25,64 


25,66 


25,71 


+0.2 


+ 3,2 


+ 0,3 


W. 


Tf. 


N.N.V. 


Si 


4 


25,64 


25,64 


25.65 


-1.2 


+ 3,7 


+ 1,2 


N.V. 


N.N.V. 


N.V. 


Kli 


5 


25,64 


25,69 


25,72 


+1.6 


+ 3,2 


+ 1.9 


If.If.V. 


N. 


N.N.V. 


Sé 


6 


25,73 


25,74 


25,77 


+1.4 


+ 4,2 


+ ^fi 


N. 


N. 


N.N.a 


Mii 


7 


25,76 


25,78 


25,78 


-2,3 


+ 5,6 


+ 1.2 


V.S.V. 


V^.V. 


v. 


U 


8 


25,77 


25,73 


25,66 


+1.0 


+ 5,5 


+ 4.2 


V.S.V. 


S.V. 


s. 


Mii 


9 


25,58 


25,56 


25,57 


+3,9 


+ 5,5 


+ 0,7 


V.S.V. 


v.s.v. 


V.S.V. 


Dia 


10 


25,57 


25,57 


25,60 


+0,3 


+ 6,3 


+ 3,5 


v.sv. 


v.s.v. 


v.s.v. 


- 


11 


25;65 


25.68 


25,67 


+2,9 


+ 9,0 


+ 4,6 


V.N.V. 


v. 


v. 


U 


12 


25,53 


25,40 


25,35 


+6,4 


+ 9,4 


+ 8,9 


v. 


v. 


v. 


su 


13 


25,31 


25,32 


25,36 


+2,5 


+ 6,5 


+ 5,3 


V.N.V. 


N.V. 


N.N.V. 


- 


14 


25.42 


25,53 


25,61 


+2.2 


+ 6,0 


+ 1.3 


N.V. 


N. 


N.V. 


St« 


15 


25,63 


25,67 


25,70 


-0,1 


+ 5,5 


+ 1.7 


N.V. 


N.V. 


N.N.V. 


u 


16 


25,64 


25,56 


25,51 


-0,1 


+ 6,3 


+ 3,5 


V.S.V. 


▼. 


V.S.V. 


M 


17 


25,37 


25,26 


25,25 


+4,4 


+ 9.1 


+ 9,4 


V.S.V. 


V.S.V. 


v. 


- 


18 


25,22 


25.19 


25.17 


+9.1 


+ 12,8 


+ 9,5 


v. 


V.S.V. 


v. 


^ 


19 


25,11 


25,08 


25,13 


+9,4 


+11.9 


+ 93 


V.S.V. 


V.S.V. 


V.S.V. 


M^ 


20 


25,13 


25,11 


25,13 


+9.4 


+ 123 


+10,3 


v. 


V.S.V. 


V.S.V. 


- 


21 


25,25 


25,32 


25,24 


+5.2 


+ 9,2 


+ 6,5 


V. 


V.S.V. 


S. 


S(i( 


22 


24,97 


25,09 


25.19 


+6.3 


+ 6,5 


+ 4,3 


v. 


V. 


v. 


B< 


23 


25.11 


25,00 


24,99 


+6,6 


+ 9,7 


+ 9,2 


s.v. 


S.S.V. 


S.V. 


- 


24 


24,91 


24,80 


24,93 


+7.3 


+ 4,5 


+ 5,1 


v. 


N.N.V. 


v. 


- 


25 


25,10 


25,26 


25,41 


+4,2 


+ 8,2 


+ 3.9 


S.V. 


S.V. 


S.V. 


Hal 


26 


25,57 


25,75 


25,80 


+3,3 


+ 6,4 


+ 13 


v. 


N.N.V. 


N. 


- 


27 


•.'5,95 


25.95 


25.92 


-0,8 


+ 4,9 


+ 2.0 


S.V. 


V.S.V. 


s. 


R 


28 


25.84 


253.^ 


25,83 


+1,3 


+ 5,0 


+ 4.9 


V.sv. 


s.v. 


V.S.V. Ml 


29 


25,76 


25,70 


25.60 


+ 5,5 


+ 6,4 


+ 6.7 


V.S.V. 


V.S.V. 


s,s,^. 


- 


30 


2534 


25,23 


25,35 


+5,5 


+ 5.3 


+ 4.3 


s,s,s. 


v. 


v. 


U 


M 


25,28 


25,33 


25,42 


+5,5 


+ 8,2 


+ 3.3 


V.S.V. 


v. 


V.N.V. 


II 

ler. 


Me-, 

(liuni 


25.475 


25,474 
25,482 


25,496 


+3*71 


+ 7^15 

"+?j7 


+ 4*47 


NeUirrbii 


rtlen = 


0.956 d 



STOCKHOLM. |f)l7. V. il. 9 0RSTEDT & SÖdBR. 



'kJ 



hy fl. /. 



Tah. 7. 



\i^ 




'fmftiffophora tnrtntu 




FUf.J 



/>>yj 




J\ 



v 



ÖFVERSIGT 

AP 

RONGL VETEIVSKAPS-ARADEMrENS 

FÖRHANDLINGAR. 



Arg. S. )I»4V. M ÉO. 



Onsdagen den 8 December. 



Föredragr* 

1. Om elliptiska Functioners utveckling i 
continuerliga bråk. — Utur en skrifvelse ifrån Hr C. J. 
HALMSTBif, meddelade Hr L. Svanberg följande: 

»Vid en generellare undersökning om continuerliga bråk, 
hvarmed jag fdr närvarande är sysselsatt, har jag kommit 
' till följande nya expression på förhållandet mellan completta 
elliptiska functionerna af 4:sta och 2:dra slaget, hvilken fOr 
sin märkvärdiga enkelhets skull torde vara fOrtjent af upp« 
märksamheU 

Om, i enlighet med Lbgbndrbs beteckningssätt, 

n 






så är alltid , då o < c < 1 , 



i96 — 



K'(V^) , 



m-iV^) " 






1+3.3. 



4c« 

t— c» 



2+5.5.- 



4c3 



l-c« 

3+7.7.. 



4ca 



1— c» 

4+9.9.. 



4c» 



1— c» 
5+11.11.- 



4tfa 



6+ etc. in inf. 



Om man i denna formel gOr 

1— c» X» 
4ea 4 

och fnr korthetens skull sätter 



crhålles för alla andliga positiva och negativa värden på x 

V» ^(f^Cft) 1— 26«j 2+3.3.X» 



4+5.5.jr« 



6+7.7.xa 



8+9.9.a« 



10+ll.ll.x» 



12+ etc. in inf. 

hvilken, fOr den märkvärdiga bildningslagens skull, fOrtjenar att 
ställas vid sidan af den redan förut kända 

X x> 

— Are (tång =s2x)=£:' 



2 "^ ' 1+2.2.X» 



3+4.4.X» 



5+6.6.X» 



7+8.8.X» 



9+10.10.x> 



11+ etc. in inf* 



— 497 — 

2. Nffo vattenmärken i Nyköping» skärgård. 

— Frän Kongl. Vetenskaps-Akademien afgick i bOrjan af somma- 
ren d. fi. en skrifvelse till Chefen för Kongl. Sjokarte-Arkifvet med 
begäran om iakttagelsers anställande öfver hindets höjning un- 
der innevarande års sjomätningar i Nyköpings skärgård. I 
anledning deraf hade till Kongl. Akademien nu inkommit etf 
skrifvelse från Kapten-* Löjtnanten vid K. M. Flotta Hr Auc. 
OuvBCRONÅy hvarur Hr Erdmann anförde följande: 

Några jättegrytor hafva icke påträffats i trakten från 
Rågö skärgård till Åsko, dit mätningarna sträckt sig: ej hel- 
ler kunde skärgårdsfolket uppgifva, att sådana i dessa trak- 
ter funnos. 

Snäcksamlingar längre upp på stränderna hafva icke hel- 
ler anträffats, och en närmare undersökning genom gräfning 
och sökning har icke tiden för sjömätningsförrättningen kunnat 
medgifva. 

Äldre vid stränderna uthuggna vattenmärken funnos in- 
genstädes, så att från dem några slutsatser kunnat dragas. 

Häraf följer, att hvad förrättningen kunnat inhemta af 
skärgårdsfolket blifver högst ofullständigt, och gifver intet stöd 
för en någorlunda tillförlitlig beräkning af ob^rvationernas 
tidsförlopp; likvist kan man på temligen goda skäl antaga af 
traditionerna, att en höjning öfver vattenytan på åtskilliga 
ställen egt rum. 

Men på det att för framtiden några säkrare bestämmel- 
ser af den verkliga landhöjningen må kunna iakttagas, hafva 
åtskilliga vattenmärken blifvit i klipporna af Hr Kapten Ouvb-^^^ :;^^ 
CRONÅ inhuggna och afvägda. Dessa äro följande: ^t^V 

Långön i Bälinge socken. Märket, bestående af k^\\X 
kors med hål i midten, inhöggs uti en tvärbrant bergpall vi^vÅ,, 
öns norra ända pä den s. k. Roparbergs- eller Skansitdden , "^ -^ 
på hvilken Säfvö Lotsutkik är uppförd. Hålet i korsets midt 
stod då 2 fot 1 tum verkmått öfver sonimarens medelhöjd. 

Rödskär i samma socken. Skäret ligger i fjärden Tvä- 
ren eller Trindelen för norra ändan af Ringsön. A skärets 




— 298 — ' 

norra udde, som är brant ^ fannos fOrut tre bål borrade') 
tjugotre fot från uddens yttersta spets. Det mellersta af dessa 
bål afvagdes ocb befanns 7 fot 6i tum v. m. (Sfver vatten- 
ytans sommarmedelstånd. 

Lacka i Westerljungs socken. På sydöstra udden vid 
stranden af en dervarande liten vik med tvenne utlopp, hvaraf 
det sodra endast ar 2 fot djupt, uthöggs mSrket i en berg- 
pally v. p. fem alnar soder om en i närheten varande miodre 
bergudde framför en smal dalgång emellan bergen. Märket 
består af ett kors med hål i midten, hvilket då låg 3 verk- 
tum Ofver medelvattenståndet, Ön ligger v. p. 1 mil 0ster 
om LångOn. 

Lacka Trutbåda i samma socken, v. p. 2000 alnar från 
fOrutnämde udde. Uti nordvestra udden funnos tre hål bor- 
rade, 6 fot 6 tum v. m. öfver medel vattenhojden. 

Pehrsö Båda i Trosa (?) socken. Ett högt kalt skar af 
ljusgrå förg, fåradt af hafssvallet, så att det ofver allt ser 
ut, som den mest fulländade vattring af 4 till 2 och 3 tum 
djup. Dess högsta del, der ett kors inhöggs, afvSgdes 3 fot 
4 tum v. m. ofver medel va ttenhojden. Skäret ligger i Hålls- 
fjarden mellan Lacka ocb Asko. 

På Ny grundel, hvars klippor nu begynna att sticka upp 
ofver vattnet, observerades Ooa hOgsta och för narvaraode 
den enda vara v. p. i fot ofver vattenytan vid medelhöjd. 
Grundet ligger 5000 alnar i V. t. S. från Asenskallen, ett 
skär söder utanför Asko. 

Slutligen anmärker Hr Olivegbonå, att på alla de stäl- 
len, der stranden ar fullsatt med rullsten, eller sådane före- 
komma, ses de ligga uppkastade i flera afsatser, hvilka tyc- 
kas utmärka fordna strandkonturer, Ufven der nu barrskog 
växer bland de mossbetackta stenarne. Tydligast synes detta 
på Asko östra udde och stranden af Kråkfjärden Från Horn- 
udden till Dragsviken, på hvilket sednare stftlle dessa nill" 



*] Begagnade vid Mrut skedda triaBgelmAtniDgar. 



— 499 — 

stenslager ligga långt upp i skogen. Pä en del skar och 

bolmar förekomma ibland stora ryggar af mindre och rund- 

slipade stenar, så högt, att hafsbrottet nu icke kan nå dem. 



3. Nya Svenska Fjäril-arter, — Hr Bohbhan 

anforde: Genom den erfarenhet jag kunnat inhemta, under 
min i entomologiskt hänseende forliden sommar verkställda 
resa på Gottland, synes dess Insect-Fauna vara ytterst fat- 
tig på större Nattfjärilar. Det torde val synas vägadt, att 
efter endast några månaders vistande på On, fälla ett 
sådant omdome, särdeles då man tager i betraktande svårig- 
heten att finna och (ånga dessa nattliga djur, men jag har 
ett stod för min förutsättning, som jag anser osvikligt, nem- 
ligen den stora brist, som öfverallt visade sig på dessa Insek- 
ters larver. En annan egenhet i landets Lepidopter-Fauna ar 
framträdandet af flera utmärktare former tillhörande de natt- 
fjärilar, som i lefnadssättet af vika från det normala förhål- 
landet, derigenom att de under full dager kringsvärma blom- 
morna, för att utur dessa upphemta sin föda. Ibland de i 
sådant hänseende mest framstående former torde lå nämnas 
Cerigo Cytherea Fabr., Acontia luctuosa HUbn., Heltothis 
dipsacea Lihné och Helioihis scutosa Fåbr., hvilken sednare 
nu anmäles såsom en vacker rekryt för Sveriges Fauna. På 
små fjärilar eller så kallade Microlepidoptera visar sig deremot 
en oväntad rikedom. Vissa grupper af dessa synas här hafva 
sitt rätta hemland i norden såsom t. ex. familjerna Pyralides 
och Crambonides. Framdeles då dessa kunnat med full sä- 
kerhet bestammas torde jag blifva i tillfälle att redogöra för 
det icke obetydliga antal hithörande nya arter, som blifvit in- 
samlade. Hvad dag-fjärilarne beträffar, synes äfven antalet af 
de arter som förekomma pä Gottland, icke vara särdeles stort. 
Likväl har jag af dessa hemfört en art, som ehuru förut af 
Professor Zbtcbrstbdt anmärkt på Gottland, af honom bhfvit 
sammanförd med en annan högst närstående, i Lappland fö- 



- 300 — 

rekommaade art, hvilken den, sedd från öfra sidan, mycket 
liknar. Genom teckningarna på den undra skiljes den likval 
lätt och bestämdt frän den sistnamda, hvilken troligen tillhör 
någon af Boisduyals uppräknade, men ännu icke beskrifoa 
arter, Syrichtus Ballotae eller S. Centanreae, De tvenne for 
Sveriges Fauna nu anmälda nya arterna ega följande karak- 
terer och synonymier: 

Syrichtus Fritillum,' alis integris, nigro-fuscis; anticis ocello ccDtrali 
strigaque flexuosa e macalis parvis quadratis albis; posticis sab- 
tus viresceotibus fasciis macuiaribus albis, maoala apicis secaoda 
breviore, intus obtusa. 
Hesperia fritillum.' Treitscrke Schmett. von Europ. X. I. p. 94. 

— GoDART Pap. de France II, p. 229. t. XXVIII. f. 1, 2. 
Papilio fritillum.' Ocbsenh. Scbmett. von Europ. 1, II. p. 207. — 

HuBNKR Pap. tab. 92. f. 464, 465. (?.) Text, p. 70, n:o 7. 
Papilio alveus.' Ocbsenb. Scbmett. von Europ. 1,11, p. 206.5. — 

HuBKER Pap. tab. 92. f. 461, (c^) 462, 463. (?) tab. 99. 

f. 506. Text. p. 70, n:o 5. 
Habitat locis aridis in Gottlandia meridionali ad Hoburgen et 
Wamblingbo, 6 — 10 Julii. 

Heliothis scutosa.' alls anticis fusco alboque variis, posticis basi aJ- 
bis macula centrali margineque fuscis. 
Noctua scutosa,' Fabr. Ent. Syst« Hl. 2, 33, 81. — Hubvkr 

Schmett. von Europ. Noct. t. 63. f. 109. (c?*)- — Beytr. IL 

3 t. 4. Y. 1. (Larv.) 2 (Chrys.) — Esfer SchmetterJ. IV. U 

CVIil. Noct. 29. f. 1, 2. Text. p. 180. — Borkh. Europ. 

Schmelterl. IV, p. 84, n:o 33. — Papill. d*Europe VIII, pl. 

CCCXV, f. 552, p. 40. — De Villkrs Ent. Linn. IV, p. 

457. — Scbranck Faun. Boic. II, 1, p. 362, n:o 1586. 
Noctua stig mosa.' De Villers Ent. Linn. II, p. 280, n:o 367. 
Heliothis seutosa.' Treitscbkb Schmett. von Europ. V, 3, p. 220, 

n:o 3. ^^ Suppl. X, 2, p. 144. — Godart et Dufohcrbi. 

Lepidppl, de France VII, 1, p. 301. t. CXIX f. 1. 
Habitat locis aridis in iloribus Thymi GottlanJiae; addoroicilium 
Sacerdotis paroeciae Färd, ad Läderbro et ad Lummelund, 2 — 12 Aug. 



4. Ckloroform gasens medicinska verkan. — 
Hr M. Rbtzios meddelade Akademien underrättelse om Pro- 
fessor Siiipson'8 i Edinburg upptäckt, att ångorna af chloro- 
form ega samma anaesthesierande verkan pfi menniskokroppen 
som svafvel-elher. 



— 304 — 

Chioroform efter Dumas, formylsuperchlorid efter Bbrzå-^ 
Lius och efter Mitschbrlich chiorsetherid , som först upptäcktes 
af Ij£big och analyserades af Dumas, består af 3 volumer 
chlor samt 4 volum formyl, eller myrsyrans hypothetiska ra*^ 
dikal. Den kan frambringas p§ flera sätt, säsom att låta 
kalkmjölk eller en lösning af kaustikt kali agera på chloral, 
genom att destillera alkohol och tradspiritus eller acetone med 
cblorkalk, genom att inleda en ström af chlorgas i en spiri-^ 
tuös lösning af kaustikt kali o. s. v. Det preparat som Simp-^ 
SON begagnat, och som, af Hr Rbtzius eftergjordt, förevisades 
inför Akademien, var beredt efter den Subeiran'ska metoden, 
genom att i en rymlig retort blanda fyra librer chiorkalk, 
tolf librer vatten och tolf uns spiritus dilutus. Då denna 
blandning destilleras, öfvergår en färglös oljaktig vätska af en 
egen etherisk, fruktlik lukt och smak, hvars eg. vigt är 1.480 
och som således tyngre, sjunker i det vatten, som dermed i 
förlaget öfvergår. 

Om man på en näsduk gjuter 100 eller 120 droppar 
chioroform, och sätter denna näsduk tätt för näsa och mun 
pä en person under föreskrift att draga några djupa ande- 
tag, faller han merendels efter några ögonblick i en djup 
sömn, hvarunder han icke är medvetande af någon smärta, 
hvad än man med honom må företaga, utan att dock käns^ 
ligheten är försvunnen, ty om under tiden en operation på 
honom företages, känner han väl under sömnen, att någon ting 
förehafves, men utan att deraf lida något obehag eller smärta. 
Prof. SiMPSON har användt chioroform vid alla sådana fall, der 
inandning af svafvel-ether begagnats, såsom vid svåra kirur- 
giska operationer, vid instrumentala förlossningar, äfvensom vid 
naturlig barnsbörd för att bespara qvinnan allt lidande, och 
funnit medlet förtjena företräde dels derföre, att det hastigare, 
säkrare och fullständigare framkallar anaesthesien , dels derföre 
att det retnings-tillstånd, som så ofta åtföljer svafvel-etherns 
bruk, dervid undvikes, dels derföre, att chioroform är mindre 
dyr än svafvel-ether, dels derföre, att inandningen deraf lättare 



— 302 — 

fordrages, samt slutligen emedan dess aovUndande icke erfor- 
drar någon egen apparat. 

Hr Retzius^ som efter inhändigande af Professor Smp- 
soNs skrifvelso i ämnet, endast haft tillfälle att använda chlo- 
roform-inandningar vid tvenne obstetritiska operationer, in- 
stämde i det lof, som den fOrtjenstfulle uppfinnaren tilldelar 
medlet framför svafvel-eter-inhalationer^ dock under tillägg, 
att for anaesthesiens frambringande genom de sistnämda, be- 
bofves lika litet någon egen apparat som vid bruket af chloro- 
form, utan är efter hans erfarenhet tillräckligt, att befakta en 
näsduk eller handduk med svafvel-ether, och hålla den tätt 
framfor näsa och mun. 



Tnlemnade Afhandlingar. 

Hr Assessor E. Burman: Meteorologiska observationer i Neder- 

Calix, Nov. 1846— Nov. 1847. 

Öfverlemnades till det astronomiska observatorium. 
Hr Ä. Erdmann: Uppgift på nya vattenmärken i Nyköpings 

skärgård, inhuggna och afvägda sommaren 1847 af A. 

Olivecrona. 

Remitterades till Hrr Frih. Wrese och Årermait. 



Hr BoHEMAHS i förra sammanträdet inlemnade afhandling: 
Nya svenska Homoplera, återlemnades af Hrr Wablbeag och 
SuiiDEVALL med tillstyrkan af dess inforaode i Akademiens 
Handlingar. 



Akademisk angelägenhet. 

Prsses tillkännagaf, att Akademiens ledamot i tredje klas- 
sen, Bergmästaren, R« \^. O., Hr F. Bbronivs med döden afgått 
den 18 November. 



— 303 — 

Hkånker. 

7V// Vele^nkaps- Akademiens JBibliothek. 

A t ti della Reale Accadetiiia delle sctenze, sezione del la Societa 

Reale Borbonita. Voll. I— V: 1, 2. Napoli 1819—1844. 

4:o; .«aiiit 
Renilicontn delle adunanze t: de' Invori delT Äccademia dellt* 

scienze . . . Tom. II— V. Napoli 1843—46. 4:o. — Af 

AkoiUmien, 
Atti deir Accademia Pontaniana. Voll. I, II, IV: 2, V: 1. 

Napoli 1832—46. 4:o (utom ett hftfle taflor I: 3 in folio); 

samt 
Agli scieoziati d*Italia del VII CongresziO Dono dell' Accademia 

Pontaoiana. Napoli 1845. 4:o (med ta flor j. — J^f Akademien* 

Febgola, Nic. , Trattati analilici delle sezioni coiiicfae e de' loro 
luoghi geometrici. Ediz. 3. God nuove nole del prof, 
Flauti. Napoli 1840. 4:o (med taflor); 

(Flaitti) Produzioni relä ti ve al program ma di tre queitioni geo- 
metriche . . • Napoli 1840. 4:o; 

Feagoiai Nic., Della invenziöoe geometrtca opera postama, or^ 
dioatay compiuta, e corredata d'importanli note del prof. 
Flauti . . . Napoli 1842. 4:o (med taflor); 

Flauti» Gav. V., Georoetria di sito sul piano , e nello spazio. 

Ediz. 3. (Parte I.) Napoli 1842. 8:o (med taflor); 
— — , Corso di geomelria elemenlare, e sublime. Voll. I — IV. 

riapoli 1842—44. 4:o (med taflor); 

Feegola, Nig., Teorica de' Miracoli esposto con metodn dimo- 
strativo sequita da un discorso apologetico sul niiracolo di 
S. Gen na ro . . . Opera postuma. Napoli 1843. 4:o. — Af 
Herr Cavaiiere Flauti. 

Miner vim, Giulio, L'antica Lapida Napoletana di Teltia Gästa 
... Napoli 1845. 8:o. 

— — , Novelle dilucidazioniy sopra un anlico chiodo iiiagi(!o 
. . . Napoli 1846. 8:0; samt 

— ' j Descrizione di alcuni vasi filtili antichi della collrzione 
Jatta . . . Parte I. Napoli 1846. 8:0. — Af Författaren. 

(HiMoiiAPOLi} y De' Pregi degli Elementi di Euclide e de' difetti 
di quelli che se ne allontanano . . . Napoli 1847.) 8:0. — 
Af Författaren» ' 
Offers, af Kftngl yH.-Aknd. Förh. Arg. 4- ^'^ 'o- ^ 



— 304 — 



Fu^co, G. V., Intorno bIIp zecche ed alle monele batlule ncl 
reame di Napoli da Re Carlo VIII di Francia . . . Napoii 
1846. <ko (med taflor). — Af Författaren. 

Beretningei' om Sygdomsforholdene 1842 og 1843 i Danmark, 
Sverige og Norge. . . Chrisliania 1847. 8:o. — Af Hr Hoisr. 



THU JXikets Naturhistoriska Museum. 



En samting af sjuttio öländska växtarter. — Af Hr Pastors- 
Adjuncten Sjöstrayd. 

En samling af tjugo växtarter från Stockholms-nejden. — Af 
KongL Secreteraren N, Ljgehheim. 

En samling af fyratio växtarter från Roslagen. — Af Studeran- 
den G. L. Sjögbbn, 

En samling af trettioåtta växtarter från Stockholms granskap 
och Östergöt h land. — Af Studerandet Gr. Westfeut. 

En sampling af sextio danska växtarter, hvaribland Alisma aatans, 
Juncus maritimus, Luziila maxima, Ranunrulus philonotis 
Sfnecio aquaticus, Znstera nana m. fl. — Af Hrr Tutein, 
ScffjÖTS och Piper i Köpenhamn, 



STOCKHOLM, 1648. V. a. VOBSTCDI* ^ SÖlTKll. 



• • 



OFVERSIGT 



AF 



KONGL 
VETENSKAPS-AKADEMIENS 



FéKHAaTDIiIlirClAH. 



FEMTE ÅRGÅNGEN. 
1949. 



Med tvä Taflor. 



^ST«€I&H«I.H. 184». 

P. A. HORSTKDT * SÖNIK, 



i 






f. 



p..--* 






i-i-z^nn»-. 



InnehÅllt 



Mathematik* 

Sid. 
MALMfTSv: hOgre linefira differeötial-equationers integrering . .135. 

— — om differential-eqaationen ^'"+ — =a(iAr +--j)jr. . 189. 

— — om convergensen af continuerliga bråk 191. 

Syarbbbg, ref. A. F. Svawbbrg: Om inlegrabililets-vilkoren för 

differential-equationer af 3:dje ordningen • • .155. 

Astronomi och Physik. 

SstjiKBu: Om den nya planeten 11 3- 

— — Om 1556 års komet 138. 

SrJLifBBBGy ref. A. W. Ekslund: en ny method för orgelpipors 

constraction -5. 

^^ .. ref. A. F. Stabbbbg: om de faarmoniaka tonerna och 

klangen bos strönginstrumenter . • é . . . 29. 
Wallhabk, ref. Mduck at Roscnscböld: om octaveas indelning i 

olika antal lika delar 207. 

Wbebb, ref. Munck af Rosbnscböld: ett nytt ioosystem é . . 18. 

Kemi och Mioeralogi. 

Bbduaiir: om den titanhaltiga jernmalmen frän UlfOamé . . . 11. 

Syai^kbg: method att skilja Arsenik ifrån Antimon . é . . 1. 

— — Mineralanalyser 2- 

— — Nitroglycerin ^* 

— — Minerajogiska underrättelser 64« 

— — om Citronsyrans förhållande till svafvelsyra .... 77. 

— — om Molybden 91« 

— — lod i alunskiffer och om kemiska förloppet vid alun- 

skifTerns röstning • . • - • 131. 

— — Bomullskrat 134. 

— — ref. RBDTENBACfliB : PichurimtaJgsyra ...-.-» 26. 

— — „ Bsrlin: Stillistearinsyra * 106* 

fit, — « — — och Sjöobrh: Mineralogiska underrättelser 110. 



IV 

Geologi. 

Sid. 

Erdmånn: Vattenstäodet i Mfilarea och SaltsjOo under år 1847 . 15. 

— — Afvftgningsiostrament för yattenmftrkeD 32. 

— — Ett nytt vattenmftrke, utsatt på Kastelihoimen i Stock- 

holms hamn 85. 

( — — - Greologiska skizzer från Bråviks-trakten 183. 

Botanik. 

Fries: De svenska arterna af slfigtet BettUa 160. 

^ ^ ref. J. AoARDB*s afh. om algslfigtet Iridaeaj 68. 

Sundevall: samtidiga observationer . 163. 

Wahlberg: fröfäste utträngande ur kapseln med omogna fröo . 127. 

— — ref. E. Fries: Monografi öfver Hieracium .... 218. 

Zoologi. 

BoHKMAii: Upplysningar till tvenne Hemipter-arters synomi . . 45. 

— — Bi, som undergå sin förvandling i snftckskai . • . . 118. 

— — Insektsamhng från Dalarne 120. 

— — Utvecklingen af flugslfigtet Leucopis . . . .193. 

— — Dagfjärilar i Dalarne 197. 

Ekström: Fisket i Bohuslän 1847 82. 

LovÉir: UtvecklingeA af Moliusca Acefihala 233. 

— — ref. L. P. Uansbr: Nya svenska snäckor 201. 

Si/ndevall: Samtidiga observationer 33. 

— — nominella djurarter 53. 

— — ref. Nilsson: om Sverges Lax-arter 59. 

Wahlberg: märkvärdig instinkt och Ijusutveokling hos en svensk 

Myggart 128. 

-^ — Nya sveaska Diptera 198. 

Anatomi och Physiologi. 
Rsuius: en med violkörteln likartad bildning hos Vargen . . 46. 

Ethnographi. 

SoRDBVALL, rcf. E. MuNCK AV Rosbrscböld: Psraguays infödingar . 54. 

RcTEias: Cranier ur gamla grafvar i ÖstergOthland 72. 

— — Peruvianernas cranieform l^ö, 

—r •— ref. Pricbaad: Forncranier af Belger, Britter och Anglo* 

Saker 71. 



Technologi. 

Sid. 

Åkumåv: Damascenerstål och gjutstål, tillTorkadt i Ryssiaod . 113. 
— ^ — De hufvudsakligaste fOrbSttriDgarne af svenska jern- 

handteringen under sista decennium 115. 



Inlemnade afhandlingar 22, 46, 86, 121, l47, 257. 

Återlemnade afhandlingar 56, 74, 121. 

Akademiska angelägenheter 22, 49, 57, 74, 86, 148, 180, 202, 257. 
Skfinker tili Bibliotheket 22, 49, 57, 74, 86, 122, 148, 180, 203, 258. 

— — ,, zoologiska Museum 23, 50, 75, 124, 149,181,204,259. 

— — „ botaniska Museum 24, 151. 

— — ,, mineralogiska Museum 75, 151, 181. 

— — „ physiska och mathemat. Instrumentsamlingen . .122. 
Meteorologiska observationer 51, 88, 89, 90, 125, 126, 152—154, 

182, 205, 260, 261. 




ÖFVERSIGT 

KONGL. VETENSRAPS-ARADEMrEIVS 

FÖRHANDLINGAR. 



Arg» 9» 1948* M É» 

Onsdagen den 19 Januari. 

Féredragr* 

1 . Melhod all skilja arsenik ifrån anlimoa. — 

Hr Svanberg anförde: Det bar alltid utgjort en svårighet vid 
qvantitativt kemiska analyser, att med nägoa stOrre precision 
åtskilja de här anfOrda metallerna ifrån hvarandra och fråga 
har till och med någon gång varit vSickt, huruvida en anti- 
mon någonsin till den grad kan befrias ifrån arsenik, att icke 
den sednare vid behandling fOr blåsrOr dock gifver sig till- 
kanna. Jag tror derfOre, att Hr C. Ullgrbns mig meddelade 
iakttagelse skall, för såval synthetiskt som analytiskt behof, 
blifva af nytta fOr kemisterna, den nemligen, att antimon och 
arsenik fullständigt skiljas ifrån hvarandra på följande .satt: 

Då dessa ämnen befinna sig upplösta uti saltsyra eller 
salpetersyra, oxiderar man med chlor eller chlorsyrligt alkali 
all arsenik till arseniksyra, tillsätter till lösningen vinsyra i 
stOrre öfverskott samt derefter ett losligt talkjordssalt, och öf- 
vermattar slutligen med ammoniak. Dervid utfaller basisk 
arseniksyrad ammoniak-talkjord, som tvättas med ammoniaka- 
liskt vatten ifrån den i lösningen befintliga antimon, hvilken 
af vinsyrans närvaro hindras ifrån att falla. Sedan de ifrå- 
gavarande metallerna nu befinna sig på olika häll, kunna de 
på vanliga vägar medelst vatesvafla skiljas. För att likval 
qvantitativt bestamma arsenikbalten, utan att behandla den 
arseniksyrade aramoniak-talkjorden med saltsyra och vHtesvafla, 
efter foregående reduktion till arseniksyrlighet medelst svafvelsyr- 
lighet, angifver Ullgrbn följande forfa ringsmetod. (cDå arsenik- 



— « — 

sy rad ammoniak- talkjord upplöses i salpetersyra och losniogen 
ardunstas till torrhet, samt dererter upphettas till 4>2öO^ C, 

så utvecklas qväfoxidul och Mg' As blir i äterstod, hvaraf 100 
delar motsvara 73.5G3 delar arseniksyra. Då likväl härvid 
kan inträffa, att, om upphettningen blir fOr stark i en portioo 
atnmoniak bildas af den Mlpeiemyrade ammoniumoxideoy aom 
kan gifva anledning till reduktion af arseniksyran, så ar det 
säkrast, att, sedan talkjordssaltets lOsning i salpetersyra blifvlt 
intorkad i en platinadegel, inväga i samma degel en qvaotitet 
kaustik talkjord, utrOra alltsammans med vatten till en tjock 
välling, intorka ånyo samt derefter glodga. På detta sätt ut- 
jagas ammoniaken af talkjorden och någon reduktion vid 
glodgning kan sedan icke uppkomma. Efter afdrag af den 
tillsatta talkjordens vigt beräknas arseniksyran ur återstoden.» 
Ullgbbn har sagt mig, att denna metod är qvantitativt 
vida noggrannare än de forut kända metoderna fOr att skilja 
arsonik och antimon ifrån hvarandra, samt har till och med 
for blåsrOr ej kunnat upptäcka den ringaste reaktion fOr ar- 
senik uti den antimon, som blifvit utfolid utur den vinsyrade 
lösningen medelst vätesvafla. 



2. Miner alanaly ser. — Hr L. Svanbirg meddelade: 
Hyperstenfels fbrekommer enligt Hr Erdmanns uppgift i 
Etfdals socken uti Dalarne, i synnerhet utvecklad i trakten norr 
om porfyrverket, der den alltirrån Rotelfvens förening med 
österda leifven uppträder i en vester om den fOrstnämda, några 
mil emot norr sig sträckande bildning, som dock ej visar sig 
i ett sammanhang, utan ofta är arbruten af en mellanliggande 
porfyrbildning. Äfven vid Åsbyn träffas denna bergart. Den 
bildar der dels egna berg, dels utgOr den topparna af flera 
utaf foltspatsporfyrens berg, dels utbreder den sig ändtligen i 
dalarne. Den är merendels småkornig, någon gång finkomig 
(trapplik), men sällan grofkristallinisk. Den sistnämde artför- 
ändringen, som fOr sitt vackra utseende såsom slipad vid por- 
fyrverket är särdeles eftersökt, bry tes ej ur fast klyft, utan 



_ . 3 — 

appBOkes för detla llndamål såsom större och mindre lösa block; 
spridda bär och der norr om trakten mellan Asbyn och ppr- 
fyrverket. Såväl Labradorn uti denna hyperstenfels, som den 
uti denna bergart förekommande Olivin bafva blifvit analyse-^ 
rade, och då någon analys af detta sednare mineral ej blifvit 
förut gjord på någon svensk art, anser jag det ej sakna in->> 
tresae att meddela en sådan, som nyligen dera blifvit på mitt 
laboratorium gjord af Hr H. Strcyis ifrån Petersburg, b varvid 
han funnit den procentiska sammansättningen vara: 

Kiselsyra 35.904 syrehalt 18.279 

Lerjord 1 .»33 0.90» 

Talkjord*) 46.236 40.308, 

JernoxidttI 35.554 — ■ — 7.892 >1 8.213 

Manganoxidul 0.585 0.0f3' 

Nickel, Koppar, Tenn . spår 

99.512 

utvisande en sammansättning enligt mineralogiska formeln 

. . ••• 

(Mg, fe)S, hvilken transformerad till kemisk, är (Mg, Fe) Si 
samt är fullkomligt enahanda med den, som erhållits till följe 
af såväl de tdluriska som de i meteorstenarne förekommande 
olivinarters undersökning. 

Labradoifi, som förekommer i denna hyperstenfels , har 
en egentlig vigt =2.74 samt har af mig blifvit undersökt ocj^ 
befunnits på i 00 delar innehålla: 

Kiselsyra ........ 53.174 syrehalt 27.640' 

Lerjord 87.478 *^'^^\» 

Jernoxid 1.154 0.355)*^*^ 

Kalkjord 8.766 2.461 

Talkjord 0.631 0,244. . 

Kah 4.045 0.177 

Natron 4.529 — — i.i58 

Glödgningsförlust .... 4.503 

98.285 

*) Syrehalten uti talkjorden Sr berftknad efter antagande, att denna 
jordartfl atomvigt Sr 254.504. 



.*." •- 






■I-.: 
■•tv- 



ledande till samma formel, som den fOrut af mig undersökta 
l.ibradorn ifrån Russgården i Tuoa socken i Da!arne, eller 
rS*+3AS samt utvisande ännu en ny iocalttet för delta inom 
värt land nyfundoa mineral 

Koppar^ans ifrån Grindsbol i Wermskogs socken i 
Wermland, hvars egentliga vigt är 5.706, har af mig blifvit 
kemiskt undersökt, och då hvarken någon sådan svensk forui 
blifvit analyserad, samt man dessutom mig vetterligen förut ej 
påträffat någon sådan, hvilken befunnits vara silfTerhaltig, har 
jag ansett det så mycket mera vara skäl att meddela det 
funna resultatet, som det kunde gifva anledning till att på 
denna ädla metall profva samma mineral ifrån andra localiteter 
inom vårt land. Detta mineral, som under glödgning i vät- 
gas förlorar 0.480 proc. uti vigt, består procentiskt af: 



Svafvel 


. . 20.843 


Koppar 


. . 77.436 


Silfver . 


. . 0.0846 


Jern . . 


. . 2.337 



1 00.7006 

och svarar emot den förut fbr detta mineral angifna kemiska 

formeln €u. Silfverhalten svarar emot 2} lod silfver per centner 
rent mineral. 



3. Nilroglyceriii. — Hr L. Svaxbbrg förevisade ett 
exploderande ämne, som blifvit beredt af Konom gemensamt 
med Ilr C. Staaf förmedelst sammanrifning af salpetersvafvel- 
syra med glycertn, hvilket sednare blifvit beredt genom att 
i vattenbad intorka en lösning deraf sä länge, att den icke mer 
förlorat i vigt. Der vid uppstår en förening emellan salpeter- 
syran och ett pä glycerins bekostnad metamorfoseradt ämne, 
som fås rent dä den öfverskjutande salpeters vafvelsyran bort- 
tvättas med vatten, h varvid den nya föreningen lemnas olöst. 
Dess mest i ögonen fallande egenskap, att vara ett explode- 
rande ämne; oaktadt det är flytande och oljlikt, är anmärk- 



~ 5 — 

ningsvärd derftfre, att det ar den fOrsta bekanta organiska Ii- 
qvida förening, h vilken karakteriseras af denna explosionsför- 
mäga. Till sina egenskaper afviker det afven ifrån andra, 
derigenom att det är temligen lattlost uti säval alkohol som 
eter, utar hvilka lösningar oet äter föltes af vaUen. Af kau- 
stikt kali och kausUkt ammoniak deremot angripes det vida 
trOgare ttn de andra af mig forsokta ämnen, hvilka hOra till 
samma art af föreningar. I sitt förhållande att bibehålla sig, 
eller, med andra* ord, att afgifva ifrån sig några af sina 
konstituerande delar, synes det vara underkastadt samma in- 
verkningar S(Mn andra fOrut kända hithörande föreningar, på 
så sätt, att nitroglycerin den ena gängen kan kort efter dess 
beredning bOrja att släppa ifrån sig sin salpetersyra samt 
lukta af salpetersyrlighet, under det att det en annan gång 
kan temligen länge bibehålla sig ofOrändradt. Por ofrigt torde 
här fä anmärkas, att denna förening blifvit bildad af ett rå* 
ämne, bvaruti väte och syre ej ingå uti förhållande af att 
bilda vatten och i detta hänseende utgOr ett ytterligare tillägg 
till de dylikartade föreningar, hvilka jag fOrut omformäldt af 
mannasocker och lakrissocker. Någon analytisk undersökning 
i afsigt att bestämma elementarbeståndsdelarnes qvantitet har 
ännu icke blifvit gjord. 



4. En ny metod för orgelpipom konstnikiion, — 

Utur en skrifvelse ifrån Hr A. W. Ekblund meddelade Hr L. 
SvAifBBRG följande: Som bekant är härleder sig ljudet ifrån en 
vibratorisk, d. ä. en mycket hastigt och i mycket små vid- 
der fram och tillbaka gående, rOrelse uti den ljudande krop- 
pens delar; genom denna rOrelse sättes fOrst det luftlager, som 
närmast omger kroppen i en dylik rörelse, derefter det derpå 
följande luftlager o. s. v., ända intill och med det luftlager, 
som står i berOring med Oronhinnan, samt slutligen, genom 
detta lagrets rOrelse, oronhinnan, och af denna rOrelse upp- 
kommer uti horscincrverna en dallring, hvilken åstadkonunor 



— . 6 — 

kfiiislao af ljud, och b var vid det bildade ljudet attges hafva 
en desto hOgre tou ju flera svflngniDgar kroppen gOr på eo 
gifven tid, och en deelo större styrka ju större svallningar- 
nas vidd ttr. 

Den torsta som bestämde vibreriogs-higania för luftmas- 
san uti en orgelpipa var Dåniil Bunoclu uti en athandling 
införd uti franska vetenskaps-akademiens handlingar för år 
1769. Han föreställde sig ett oföränderligt plan röra sig vid 
ena ändan af pipan, längs åt pipans axel, fram och tillbaka 
i mycket små vidder, på samma sätt som en pendelkula i 
mycket små vidder rörer sig fram oob tillbaka till följe af 
jordens attraktions*kraft. Vid planets utfart åt pipans aadra 
ända bildar sig då uti luftmassan inuti pipan en förtätniog, 
bvilken, då pipan är öppen, är störst uti det transversela 
hiftlager, som är beläget uti pipans midt, och aftager aHc aier 
och mer uti de transversela lager, som härifrån tiafva aUt 
större och större afstånd, samt är uti ändarna noll och Mj- 
aktligen tätheten här lika med den omgifvande atmosferiska 
luftens täthet. Ifrån den fria öppna ändan transporterar 
sig denna förtätade ljudbölja vidare ut i atmosferen, och ua- 
der det att det vibrerande planet går tillbaka, bildar sig ati 
pipan en förtunnad ljudbölja , uti hvilkeo förtunningen är störst 
uti midten och aftager derifrån allt mer och mer mot ändar- 
na, der den är noll, samt följaktligen tätheten här lika med 
den omgifvande atmosferiska luftens täthet. Derefter transpor- 
terar sig denna förtunnade ljudbölja ifrån den fria öppna la- 
dan, på samma sätt som den förtätade Ijudboljan, ut i at- 
mosferen o. s. v. så länge det oföränderlige planet fortfar att 
vibrera. Förtätningen och förtunningen är alltså störst i med^ 
lersta lagret och detta lager att anse såsom stillastående, sam| 
tätheten uti lagret i den fria öppna ändan lika med den om- 
gifvande atmosferiska luftens täthet, och detta lager att anse 
såsom vibrerande fram och tillbaka på samma sätt som det 
oföränderliga planet i den andra ändan och följaktligen såsom 
medelpunkt för de i atmosferen utgående sferiska Ijudfeöljor. 



Den på detta sfitt bildade ton ar den Ittgsrla som pipan kan 
girva; den kallas pipans grundton, oeh del ttiedléfi^sta stilla- 
stående lager heter nod eller nodplao, samt det i den fria 
andan vibrerande venter eller venterplan. 

Är pipan taokt, så bildar sig tydligen uti sjelfva den 
täckta andan ett nodplan och genom reOexien härifrån ett 
venterplan uti den andra öppna Andan, hvadan också den för- 
sta af BiaifOnLLt framställda lag var, att en Öppen pipa och en 
täckt gifva samma ton då anblåsningen ar densamma odi det 
Öppna ar dubbelt längre an den täckta. 

Vidare har BaaaouLu visat, att, då grundtonen tages trfl 
enhet, en öppen orgelpipa genom anMåsningens féi^ndring en- 
dast kan gifva de toner, som aro betecknade med talen 2, 3, 
i etc. i den naturliga talserien, oeh en VSeki orgelpipa en- 
dast de, som aro uttryckta med udda taileft 3, S, 7 etc., 
samt att ett venterplan förekommer i forra fallet uti hvarje 
halidel, 3:djedei, irdedel etc., alH efter som den Opptia pipan 
ger tonen 2, 3, 4, ete., och i sednare follet uti hvarannan 
Srdjedel, 5:tedel, 7:dedel ete., raknadt från locket, alltefter- 
som den täckta pipan ger tonen 3, 5, 7 etc., och i begge 
fallen ett nodplan midt emellan två på hvarandra följande 
venterplan. Nar derbre en Öppen orgelptpa genom en förän- 
dring i anblåsningen ger tonen S, skall man kunna skara 
henne midt i tu och borttaga dan ofre delen, utan att tonhoj-^ 
den härigenom det ringaste forandras, och om den ger toaei» 
3 skall man kunna dela henne i tre liko stora delar och 
borttaga den ofversta delen eHer de två ofversta delarne utan 
att tonhöjden härigenom foi^ndras o. s. v. om pipan ger to- 
nen i, 5 eic; och om en orgelpipa ar .täckt fbrmedelst en 
faUatlndigt passande stämpel ocb genom forandrad anblåsning 
ger tonen 3, skall man, med bibehållande af denna anblås- 
ning j kmum nedskjuta staimpefn tiN slutet af de två fOrsta 
tred^edélanna, räkoadt från stämpeln, uftan att csahojden häri- 
genom det ringaste förändras; ger pipan tonen 5, skall man 
kunna nedskjuta stampeh» till slotet af de två första eller 



— 8 - 

två andra feiutedelarne atan att tonen härigenom rorUndraSy 
o. s. v. om den ger tonen 7, 9, etc. 

Dessa lagar ofverenssUlmma dock icke fullständigt med 
erfarenheten y dä forsok gOras med vara vanliga orgelpipor. 
Den vanliga orgelpipan består, som bekant är, af en ihålig 
pipa, som med sin ena ända är lastad vid en väderlåda och 
der försedd med en sido-Oppning (munnen), hvars tvArkanl 
(läppen) slutar sig i en fin ägg och ligger midt emot en fia 
springa uti väderlådan; då nu, formedelst ett blåsverk, loft 
inprässas uti väderlådan, utgår genom springan en fin luft- 
skifva, som träffar läppen och enligt Bbrnoollis mening sätter 
den i en dallrande rörelse, och denna äter luftmassan inuti 
pipan. 

Hurudan denna Bbknoullis åsigt om orsaken till lafl* 
massans dallringar än vara må, riktig eller oriktig, så är 
dock af sjelfva pipans konstruktion så mycket klart, att tiU eo 
början hufvudsakligen de delar af luftkolonnen , som ligga 
närmast intill den sidan der munnen är belägen, komma i en 
dallrande rörelse, samt att denna rOrelse så småningom trans- 
porterar sig snedt ofver pipans axel till de delar, som ligga 
vid pipans motsatta sida, och derefter längs med pipans aiel 
till samtlige kolonnens delar, som äro belägna åt pipans andra 
ända. Under en så oregelbunden rOrelse är det uppenbart, 
att ljudet icke blott skall förlora mycket i styrka och fyllig- 
het, utan äfvea att tonhöjden betydligt skall afvika ifrån do 
Bernoulliska lagarna, hvilka förutsätta att förtätningen eller 
fOrtunningen vid samma tid är lika fOr alla luftdelar, som äro 
belägna inom ett och samma oändligen tunnt transverselt la* 
ger, hvilket det vara månde uti hela luftkolonnen. 

Fästa vi nu uppmärksamheten vid Bbrnoclus fbrenämda 
åsigt om sjelfva sättet hvarpå luftkolonnen sättes i vibration , 
så är det uppenbart, att den icke är riktig, alldeastund luft- 
sktfvan till följe af sin riktning aldrig kan uti läppen åstad- 
komma andra än longitudinela svängningar och dessa, till Mje 
af läppens obojlighet i denna riktning, äro omöjliga. 



— 9 — 

i 

Förhållandet synes mig helt enkelt vara Mjande: då 
laftskifvan utgår från springan i en med hithörande sidoviigg 
parallel riktning och träffar äggen, kastas den härifrån till^ 
baka i samma riktning, gnider under denna fram och tillbaka- 
gång, som oupphörligt förnyas, den bredvid liggande luft*< 
kolonnen och åstadkommer derigenom i densamma en vibra- 
torisk rOrelse, h vilken med aftagande vidder sträcker sig inåt 
kolonnens djup och härifrån transporterar sig längs utåt deo 
Ofriga luftkolonnen inuti pipan ; anbringar man då , om pipan 
är qvadrangulär, en munn med sin tillhörande springa vid 
hvardera af alla fyra sidorna, i stället fOr såsom vanligt är en 
munn blott vid en sida, oeh, om pipan är cylindrisk, en muno 
rundt omkring hela pipan, i stället fOr en munn blott vid ett 
ställe, så är tydligt, att vibrations-^vidderna skola blifva stOrre 
och fbrtätningarna och fOrtunningarne fOr alla molekuler inom 
samma traosversela lager mera nära lika med hvarandra, samt 
följaktligen ljudet blifva mera starkt och fylligt och tonhöjden 
noggrannare Ofverensstämma med de Bernoulliska lagame än 
då pipan är försedd blott med en munn. 

Efter att sålunda hafva uppfattat sjelfva grundorsaken 
till vibreringen, lät jag redan i April år 1844 fOrftirdiga två 
qvadrangulära orgelpipor med fyra munnar och lika qvadraUsk 
tvärskärning af 4.4 Cent:s sida, den ena Öppen och den an- 
dra sluten formedelst en noggrant passande stämpel. Begge 
dessa pipor, och af hvilka den fOrras längd är 64.53 Cent., 
gifva, då stämpeln i den sednare är så ställd, att dess längd 
är i af den fOrras, samma grundton, och om man det rin- 
gaste nedskjuter eller uppdrager stämpeln blifva tonerna genast 
olika. Den forsta Bernoulliska lagen inträffar här alltså aH«- 
deles fullständigt. 

Efter samma metod har jag låtit konstruera en qvadran^ 
gulär pipa med qvadratisk tvärskärning af 3.4 Cent:s sida, 
bestående af två delar, af hvilka den Ofre delens längd är 
32.3 Cent. och den nedres, räknad till springan, 28.45 Cent., 
och som genom foränclring i anblåsningen ger oktaven af hela 



— \e — 

pipan» pttndtM) aDtiogeii begge delarna Ore förenade eller den 
tffre delen borttages; den aedre delen Hr bär, tikaom uti for- 
ttti^mda ivenne pipor, ftlstad vid vaderlådan fonnedelsi fyra 
smala stolpar bvillca äro fosiKmmade vid ptpaos inre loidclary och 
hvarigeoom alltså bvardera af de fyra Ispparnas samt de tilHiO- 
rawfe springomas falngd Ar något mindre Sin bvardera sidana 
teingd t pipans tvärskflrning, ocb med detsamma gMdnings^ 
kraften icke så stor som den möjligen kan blifva; för alt er- 
bfilb denna största storlek ocb bindra den oregelbundenhet i 
fthrtathing ech tortunning, som äfvenJedes måste ega rum uti 
de transversela luftbger, som ligga närmast of van om stol- 
pame, tnsattea pipan uti en noggraot passande bylsa, hviikeo 
SIr ftetad vid vttderlådans yttre sidar tormedelst Fyra aå starkt 
QtbOjda stolpar, att tonhöjden af dem icke kan modifieras. 
Med bibehållande af samma tvaraknming ocb samma långd pi 
den ofre delen af pipan som i fOrra fallet, måste nn den 
nedre delens tengd räknad tiH springan tagas as 294 Cent., 
p& det att pipan må gifva samma ton antingen beg^e detame 
äro (brenade eller den ofre delen är borttagen; ar pipan cy— 
lindrisk och den lika förtätningen eller tortunningen inom alla 
dlalar af samma transversela luftlager med det samma tydUgeo 
ännu noggrannare tillvägabragt än i sednare follet, så måste, 
med brbebåilande af lika tvärskärnings-area och samma tatagd 
på den Ofre delen af pipan som fOrut, längden på den nedre 
delen tagas ==3 30.2 Cent., på det att pipan må gifva samma 
ton antingen begge delame äro förenade eller den Ofre delen 
är borttagen. Den andra Bernoulliska lagen inträffar alksi 
med pipor af denna konstruktion till en vida större neggrami*- 
het än med pipor af den vanliga konstruktion. 

JemfOrer man ljudet af dessa slags pipor med ljudet af 
de vanliga, så finner man, att det i forra faliet bar en vida 
större fytlighet och styrka än i sednare, samt att ehuru lju- 
det af det sednare slags pipor fOr sig betraktadt tyckes vara 
ganska rent och starkt, det dock mot ljudet af det fOrra slags 
pipor är hest och svagt, h vadan jag hyser den säkra förmodan, 



att ifrflgavarande slags pipor och orglars koostrukiion skola 
med största fordel kunna begagnas. 

Den qvadrangulftra sist omnämda pipan dfverträiFar dea 
cylindriska i ljudstyrka, emedan omkretsen och med detsamma 
gnidDiogskrafteh är stOrre i den förra Sin i den sednare; där- 
emot tfr ljudet- i den cylindriska fylligare ttn i den qvadran^ 
gulflra, tvifvelsutan emedan förtätningen och fortumiingen for 
alla delar inom samma transversela luftlager ftr i den forra 
mera enahanda än i den sednare. Företrädesvis gäller detta 
dä den Ofire delen är borttagen. 

Dä begge delarne i dessa pipor äro förenade, barer man 
utom oktaven till hela pipans grundton äfven sjelfva grundto-^ 
nen och det sä noggrant, att nägot tvifvel derom icke kan 
uppstä; särdeles tydligt hores den om pipan helt obetydii|;i 
bdjes upp i hylsan ofver det för oktaven mest passande ställe^ 
och man erhäller dä en härlig och skon flageoletton. 



5. Om den titamhaltiga jemmalmen från TJIJ^ 
Öame. — Hr fiaDaANn anförde: Tid nägra af de norrländ- 
ska masugnarne, säsom Bollsta, Lögdo och Längvind bar man 
i sednare tider brukat, att till en ringa qvantitet mot de Of-* 
riga malmerna, högst uppgäende till ^, tillsätta en starkt ti* 
taohaltig malm frän Ulföarne i Norra Ångermanlands skUrgftrd, 
De titansyrade säväl metall- som jordarls-salterne äro, som 
man vet, högst svärsmälta och, enligt fOr längre tid tiilbakai 
anställa forsok, har man trott sig finna, att den titansyrado 
jernoxidulen egde den egenskapen gemensam med jerosilika- 
terna att ästadkomma färskning. Af dessa orsaker har man 
merendels vid dessa stäHen varit utsatt för ätskilUga olägeii- 
heter i masugnsgängen, men emedan man ansett erfarenheten 
gifva vid handen, att begagnandet af Ulfömalmen betydligt 
bidragit att minska jemets rödbräcka, har man hittills fort- 
farande nyttjat densamma, samt genom noggrami uppmärk- 
samhet pä masugnsgängen och derefter läcipade förändriogar i 



— \i — 

makn- ocli kolsUttning m. m, sokt förebygga eUer äimiostone 
minska de ofvannUmda olageoheterna af trOg masugosgång, 
kok, etc. Denna titanmalmens egenskap, att till en del for- 
taga rodbräcka, har man hypothetiskt sökt förklara på det 
satt, att en flygtig svafvelftfrening af titan skulle bilda sig vid 
den hOga temperaturen i masugnen, pä samma satt som man 
känner ega rum med kiselsvafla. Men huru dermed verkli- 
gen förhåller sig, ttr ännu outredL Att en god del titan in- 
går i slaggen såsom oxidul, troligen afven säsom syra, det 
har man anledning förmoda af den mer och mindre mOrkblå 
färgen hoS de vid dessa masugnar fallande slagger. Att äfvcn 
en icke obetydlig portion titanmetall ingår i tackjernet torde 
man A anse sannolikt på grund af de forsok i smått, som i 
detta afseende gjordes på Fahlu bergsskolas laboratorium un- 
der Prof. Sbfströhs ledning år 4 828, och hvarvid titanhalten 
i de olika tackjernsreguli varierade emellan O.s — 5.78 p. c, 
under det att dessa reguli, då titanhalten närmade sig sitt 
maximum, visade sig till viss grad smidbara, ehuru de voro 
så hårda, att de gjorde intryck i stålstadeU 

Den titanmalm från Ulfoarne, som vid ofvannHmda bruk 
tillgodogOres , förekommer der såsom en beståndsdel i hyper- 
sthenfels eller, om man med von Bugh så vill kalla den, hy- 
perii. Som bekant ar, forer denna bergart alltid titanjero, i 
form af sparsamt insprängda små korn eller gnistor, men det 
i Ulfohyperiten forekommande titanjernet träffas der på vissa 
punkter i så stor mängd samladt, att det blifvit fOremål fOr 
en fastan i det hela obetydlig grufvedrift Dåj dessutom med 
denna malm det egna forhällande eger rum, att den ej, sä- 
som Sveriges Ofrige bergmalmer, förekommer i stående eller 
från lodlioien fOga stupande lager eller lagerformiga gångar, 
utan i horisontella lager, så torde en kort redogörelse fbr dess 
forekommande och brytningssatt har tillåtas. 

UlfOarne utgOra en i norr och soder utsträckt Ogrupp, 
bestående af N. och S. UlfOn, endast genom ett smalt sund 
från bvarandra skiljde. De rådande bergarterna itro hyperit 



— 43 - • 

och röd smflkornig granit, af h vilka den ftfrra i allmänhet 
återfinnes pä östra och den sednare på vestra sidan af dessa 
öar. På vissa punkter uti hyperitbildningen , såsom i nord-- 
östra delen af Norra och sydvestra delen af Södra Ulfön, har 
litanjernet utsöndrat sig i flera öfver hvarandra liggande hori- 
sontella skifvor eller lager, hvilkas maktighet vexlar mellaa 
några tum och ett par fot. Dock bestå dessa tager sällan eller 
aldrig af ren malm , utan deras massa ar mer eller mindre blan-* 
dad med hyperitens öfriga beståndsdelar, hypersthen, labrador 
och olivin. De i dessa malmlager, likasom i den öfver- och 
underliggande hyperiten invuxne labrador-kristallerna äro alla 
tafvelformigt utbildade och taflorna ligga mest alla i horison- 
tella planer, parallela med de fbrut nSimda malmskifvorna. 
Hyperitbildningen genomskares af flera smSrre dalgångar, om- 
gifne af små lodräta eller terrassvis sig höjande bergväggar, 
uti hvilka dessa skifvor af titanmalm ses framskjuta. Det 
är förnämligast på sädana lokaler, som dessa malmlager blif- 
vit föremål för bearbetning. Genom bränning eller sprängning 
bortskaffar man då det öfverliggande ofyndiga berget, för att 
ätkcHnma den första malmsktfvan och sedan denna blifvitbor^ 
bruten, förnyas åter samma förfaringssätt, för att åtkomma 
den närmast underliggande o. s. v. Men sedan man sålunda 
borttagit tre å fyra skifvor, blir brytningen mera obeqväm 
och kostsam, så att man ej vidare avancerar på djupet, utaa 
lemnar detta ställe, för att uppsöka någon ny mera tillgäng-^ 
lig malmanledning i grannskapet. Sålunda äro här endast 
dagbrott och icke några på djupet gående. 

Då det kunde vara af intresse att erfara huru mycket 
titaosyra ingick i detta titanjern har jag dera anställt en un- . 
dersökniog *). På de punkter af Ulföarne, der hyperitbildnin- 
gen nedgår till hafvet, uppkastas på stränderna en svart 



*) Vi faafva visserligen förut i Jern*Gont. Annaler 1827: 115 en 
analys å detta titanjern, hvilken dock synes vara anställd på 
orent material. Den gaf nemligen på 100 delar: kiseljord 21.1, 
tttansyra 22.4, lerjord 1.1, jcrnoicid 55.3. 



— 44 — 

HiagDetisk tilaojernsand , bttrrOrande af hyperitens fOrviitriDg. 
Deona sand bar lemnat raaterial till underaflkaingeD. Titan- 
jernet utdrogs med magneteQ och underkastades sedan tomyade 
granskningar under loupen. De så renplockade titanjemkorDeo 
visade en egentlig vigt af 4^. For alt erfara rotfogdeo af 
jernoxidul och af jernoxid, gllkigades mineralet i syrgas, tilb 
vigten blef konstant, hvareftor denna vigttillokning jemfOrdea 
med syrehalten uti den vid analysen erhållna jemoxiden*). 
Analysen gaf: 



Titansyra . . 


«5.8i 


Tennoxid . . 


0.51 


Jernoxidul . 


31.46 


Jernoxid . . . 


39.17 


Manganoxidul 


0.56 


Kalkjord . . 


0.G1 


Talkjord . . 


0.51 


Chromoxidul . 


0.10 


Kiseljord . . 


4.93 



40.25) 
0.131 



6.99 
44.74 



400.60. 
Om man, vid beredningen af detta resukat, utgår Mn 
det antagandet, att mineralet vore sammansatt af eil neutnlt 
jemoixidultitanat (FeTi), sanmankristaDiseradt med jernoxid, så 
återstår dock både jernoxidul ocb jernoxid, h vilka i flIreoiDg 
med hvaraodra såsom magneteisenstein troligen varit mekaniskt 
inblandade* Det undersökta profvet innehåller eoiigt ofvan- 
atående analys v. p. 85 p. c. titanjem och 42 p. c« magne-* 
tisk jernmalm, men ganska säkert ttr detta olika föt olika 
atoffier. Ulfd tilanfaaltiga jermnalm torde således knnnr anses 



*) Vid 6it annat fOrsOk, der miaeralal r^docevades genom gld40Biag 
i vatgas, och der de respektive hallerna af jernoxidul ocb jern- 
oxid berflknades genom jemförelse af denna vigtsförlust med sy- 
ret bos den vid analysen erbällna jernoxiden, utföll reaoltatet 
balt annorlunda. Denna oltkbet bar tydligen berott pl dtn, 
enligt Ebelmems nyligen bekantgjorda försök , titansyran tillkom- 
mande egenskapen, att genom glödgniog i vStgasläta, åtminstone 
partiellt, reducera sig till sesqvioxiduL 



— IS ~ 

såsooi en i varieraode torhållanden samaiansatt blaDdnii^ af 
titaojern och magnetisk jernmalin. Magnetnålen afBcieras också 
deraf temligen starkt och i somliga brott träffas någongång 
afven naturliga magneter. 



6. Vattenståndet i Mälaren och Saltsjön un-- 
der år 1847. — Då det for frågan om landets höjning ar af 
vigt, att åt framtiden bevara de observationer, som årligen gOrad 
Ofver vattenståndet i Mälaren och Saltsjön, anhoU Hr ERDHiffH 
att, såsom tillagg Ull den uti Novemberhäftet af Akademiens 
öfversigt f5r 4847 infOrda tabell öfver Mälarens och Saltsjöns 
medelhöjder etc. fbr åren 4774—1846, nu fä infOra 4847 
års observationer i samma ämne. Härvid är att märka, atl 
de i 4847 års tabell befintliga måtten refereras till skalornas 
nuvarande aoUpunkt. Vill man deremot hänföra dem till deo 
gamla nollpunkten, fOr jemforelse med de i den forra tabellen 
införda observationer, så bebofver man blott, enligt h vad i 1847 
års öfversigt sid. 284 och 286 är nämdt, tillägga 4| tum. 

Beräkningame grunda sig for Ofr%t på dagliga observa-» 
tioner. 



— 46 - 



Tabell, of ver Moaréns och ScJtsjöns medelhöjd sami 
sammandragen ur den vid ^ussverkei i Stockholm 



MlLAftBlf. 



Januari 


Medel - 
Btlod. 


HSgsta 

rtlnd. 


L8g$U 

sUaii. 


Dagar för | 


bögita 

▼aUao* 

•tAod. 


ligsta 

▼•tteo- 

ttind. 


Fot. 


tam. 


tat. 


tam. 


Fot. 


tam. 


8 


7 


8 


11 


8 




1. 5. 8. 


28. 


Februari .... 


8 


7 


8 


10 


8 


3 


23. 


6. 


Mars 


8 


7 


8 


10 


8 


5 


27. 31. 


15. 


April 


8 


11 


9 


5 


il 


9 
10 


30. 


1-21. 


Haj 


10 


8 


M 


5 


9 


6 


23. 3a 


1. 2. 


Juni 


10 


10 


11 


i 


10 


6 


1. 3. 


29. 30. 


Juli 


9 


10 


ip 


5 


9 


5 


1. 2. 


28. 


Augusti 


9 


2 


19 


i 

5 


8 


8 


1—13. 


31. 


September ... 


8 


11 


9 


5 


Q 


7 
8 


30. 


• 1—9. 


October 


9 


1 


9 


5 


{t 


10 
11 


3. 4. 


19—31. 


November . . . 


9 


1 


9 


4 


8 


11 


27-30. 


6-16. 


December .... 


9 


7 


il 


9 
10 


9 


3 


13-20. 


1. 2. 


Medium fOr hela 






året 


9 


4 















i 






-. »7 — 



högsia odi lågsia V(Uien8iånd i foi odi verkium under år 1847, 
förda Journal. 

Saltsjoic. 



■eaBH 



Januari . 
Februari 
Mars . . 



April 



Haj. 
JuDi 
Juli 



Augusti 



September 

October 
November 
December . 



Medel, 
stlnd. 



H5gtta 
stind. 



Fot 



Medium for hela 
året 



v 
8 
8 

8 

7 
8 
8 

8 

8 

8 
9 

8 



tam. 



8 



9 
5 
1 



40 
3 
3 

4 
9 



Fot. 



8 



3i 



8 
9 
8 

8 

8 
8 
8 

8 
9 

9 
9 



Lägsta 
stånd. 



tom. 



6 
6 

4 

9 
5 



5 



6 



Fot 



8 



7 
7 

7 



7 
8 
8 



tam, 



8 



6 

8 
6 

8 



8 



10 



Dagar för 



högsta 

▼atteo- 

sUod. 



lagsu 

▼•tten- 

stånd. 



1. 

20. 



7. 



5. 6. 15. 



6 



31. 



17. 20. 

2. 5. 
10. 



18. 24. 



13. 



11 



29-31. 



2. 



28. 



2. 



27. 28. 



. 4. 



27. 



8. 9. 



30. 



1. 



12. 



2. 3. 



2730.31. 



Ö/vtTi, af KongL ytL^Ahad, FSrh* Arg, 5. ^:o t. 



2 



— \'S — 

T. EU rufft tOHtyntem. -^ Hr Frih. Wiito» ttti»- 
gjorde fOr den af Hr Adjunkt S. Muivgk af RosEi^flomul iséd- 
naste sammanträde inlemnade arhandling: fOrsOk att grundlägga 
ett nytt tonsystem. 

cJlör/attdfeA' lemaftr ttil- en* barjaa- en- kort-- bntorair.fn»»'- 
slinllniiig. af sitt Simbe, méd sUrskildt afseende på de tonsyste-* 
riier; som^ Varit i bruk boå- Grekcroa; Han visar då, att det. 
diatbnisrkai tön«(j[stemetl var det endi, sdm kunde bibebålla sig; 
eb langrei tid^ alldenstbnd de ofriga mer eller mindre' afvekoi 
r^ån naturen y ocb innehollo intervaller, hvilka voro dvåra fOr' 
en sångare att titiffa. Sedan han med någila ord omtalat det* 
diatoniska systemets indelning i sina sju' hufvudtonarter, bvilka 
sedan ucicter f(R*aiTdrddé namn öfvergått till medeltiden, och 
fastat uppmärksadihetén pä olikheteh mellan Grekernes ocb de 
nyares sfitt att stanjma tonerna i den diatoniska (lydiska)* 
skalan, fram^tålle^ Kan sannolika ahlédilingeh till' uppkomsten 
af de så Ifalléfd^ chrötnaAiskai tonenba.* FOrf. idskrflnkcA-sSg 
httr till de båda hufvudtonartei-na dur oeh moll (lydiska och 
hypodoriska), ocbi visar, att 9 bitoher beböfdes for att kunna 
b&gagna b var odh en afl de sjp tonerna i' diatoniska skalan 
sisom grundton. Sedan föff. uppgifvit de mätbematiska gruo- 
dWna till olikheten melldn tvenne näi^belägna bitoner,r t. ex^ 
niellan DU och Es, Hvaraf den ena uppkoaimit genom upp- 
hl^jning: oeh' den^ andra genlom nedsänknitig, visar bad rtflävän'^ 
digheten, att afveJh betrakta bitonerna djelfvå såsom grundto- 
ner. Gehbm att t)esländi^t uppstiga dcb nedstiga i qvarter 
frtäm grundton till I gruiiAöri, bésiaiamer' fUrfi sarsKildt de nj;a 
bitoner, sém måstfe införas, och visbr, att diå man å ena si- 
din stannar vid Feéj och å> deri andrå vid Bis] beb'orva8 
inalles 83 bitoner, så att octaven innehåller 30 toner, hvaraf 
24 kunna betraktas såsom grundtoner i dur och moll.» 

»Förf. går nu vidare och fäster uppmärksamheten på en 
förut nästan öfversedd omständighet, nemligen den, att de 
diatoniska tonernas chromatiska upphöjning och nedsänkning, 
medelst så kallade små halfva toner, eller » och h icke för- 



\ 



~ 19 - 

slfir, att^gifva hvar och ep gcundtoo 4^na rena intervaller. 
,Hao visar till ex., att till grundtooen D ttro både qvinten A, 
^uaiiDt lilla och stora teraen F och Fis, en hel jsyptonjsk comma 
för låga, hvilkoo afvikning, aärdeles ;hvad q.vinlen angår, ar 
allt för «tor. På samma satt aro till grundtonen F, bddc 
qvarteo JB, samt stona och lilla sexten D och Des, .en syn- 
itoDisk comma for hoga. Fiörf. genomgår nu sUrsikildt de in- 
tervalter, hvilka med arseende på de 2^1 grundtonerna, böra 
upphöjas eller nedsänkas medelst syntoniskt copma, för. att 
återställa renheten , och visar att antalet uppgjir till 1 4. Skola 
deremot svarande toner införas, så uppgår hela antalet inom 
octaven till 43. Alldenstund ett så stort antal toner skulle i 
hOg grad försvåra, särdeles den executiva delen. af musiken, 
har man uppfunnit en utväg, att på annat satt hjelpa sig 
fram, nemligen medelst den så kallade temperaturen. Förf. 
visar, att den princip, som härvid legat till grund, är den, att 
skiloaderna mellan de stora och små halftoneiiia utjemnas. 
Alldenstund mellan Dis och F ar en stor balfton , och mellan 
Es och E en liten balfton, så ar klart, att ,Dis och Es må- 
ste saraoftaofalla på samma gång nyssnamde skilnad försvinner. 
På samma stttt sammanfalla nu Cis och Des, Eis och F, Fisis 
och G o. s. v., och alla 43 tonerna reduceras till 12, hvilka 
samtliga kunna begagnas såsom grundtoner. Beräknas de 12 
tempererade tonernas svangningstal, så inses, att skilnaden, 
hvarmed tonerna i systemet fortgå, i det nttrmaste .ar hälften 
af en stor helton. V^idare kan inhämtas, att qvinten och ^f^ 
qvarten knappt afvika Vg ayntonisk comma, deremot stora ter^y^iiy ' .<^^^^ 
.sen och lilla sexten ungefar } comma, och lilla tersen oclk;^- \ ^\^\\ \ 
Btora aexten } comma.» \W^ 



4cFörf. framkastar nu den fråga, huruvida den nyss an 
ferda reduktion af de chromiska tonerna ar den enda möjliga. 
Han visar, att en dylik reductiofi afven kan företagas på ett 
aanat satt, nemligen derigenom, att den stora halftonen något 
ifkas, den lilla deremot minskas, till dess den förra blir dub- 
belt åå stor som den sednare. Alldenstund den lilla halftonen 




— JO — 

förhåller sig till den stora oara som 2:3, och iDtervalieo 
mellan D och Ejår lika med summan af en stor och liten 
hairton, sä blir skilnaden mellan Dis och Es ungefär i af 
hela intervallen mellan D och E. Häraf inses, att om Dis 
och Es, i stallet Tor att närmas, helt obetydligt aflägsna sig 
från hvarandra, så blir afståndet mellan Dis och E dubbek 
så stort som afståndet mellan Es och E, samt heltonen delad 
i tre lika delar. Samma jemkning kan äfven företagas med 
Cis och Des, Fis och Ges, o. s. v. Enligt den princip, som 
härvid ligger till grund, sammanfalla nu Eis och^ Fes, His 
och Ces, Cisis och Des, o. s. v. så att alla 43 tonerna re- 
duceras till 49, nemligen C, Cis, DeSy D, Dis, Es, E, Eis, 
F, Fis, Ges, G, Gis, As, A. Ais, B, H, His. För att full- 
komligt kunna upphafva alla olikheter mellan likartade inter- 
valler, beräknar forf. de 19 tempererade tonernas svSngnings- 
tal, derigeoom att talet 2 upphojes till tVi A> A o. s. v. 
polens. Det visar sig nu, att detta system Ofverhufvud ger 
de consonerande intervallerna renare, an det vanliga eller 
duodecimalsystemet. Lilla tersens och stora sextens afvikning 
svarar mot talet 4)S84, d. v. s. att då det tempererade A gOr 
12 000 svängningar, gor det rena A 12001, en tonskillnad 
hvilken Örat icke kan uppfatta. Stora tersen afviker föga mer 
an i comma, men ar i detta system fOr låg, då den i det 
vanliga ar } comma för hög. Qvinten och qvarten aro de 
enda consonerande intervaller, hvilka afvika mera an i det 
vanliga systemet, nemligen } syntonisk comma, hvilken af- 
vikning likval icke tyckes genera örat. Äfven har ar qvinten 
för låg och qvarten för hög. Sedan undersöker förf. de Of- 
riga intervallerna och visar, att de alla någorlunda svara mot 
enklare talförhållanden, hvaribland afven 7-talet förekommer, 
hvilket saknas i duodecimalsystemet. Den minsta intervallen, 
hvilken kan anses ligga till grund för systemet, ar obetydligt 
mindre an den lilla halftonen, eller rättare tredjedelstoneo, 
hvilken intervall ar densamma som utgör skilnaden mellan 
dur och moll. Emedan 19 ar ett primtal, så ar tredjedels-^ 



— «l — 

tonen den enda intervall som går jemt upp i octaven. Alla 
de Ofriga intervallerna beskrifvai när de gentagas , cirklar, 
analoga med qvint- och qvart-cirkeln i duodecimalsystemet , 
hvilka genomlöpa alla octavens 19 toner. Alldenstund stora 
sexten kan anses fullt ren, så erhälles ett beqvttmt s&tt alt 
temperera tonerna, derigenom att man stämmer rena stora 
sexter, omvexlande med underliggande octaver, för att icke 
fOr mycket aflägsna sig frän grundtonen. Åro tonerna pä 
detta sätt riktigt tempererade, så fortgå de genom hela oc- 
taven med samma skilnad, så att octaven blir delad i 4 9 
lika delar. Systemet eger således 49 sjelfständiga tonarter i 
dur och 49 i moll, så att ett och samma motiv kan utfbras 
på 49 särskilta sätt. Vidare kan frän en gifven tonica 
moduleras till hvilken som helst af de Ofriga 48, sä att sy- 
stemet synes erbjuda en stOrre rikedom i harmoniskt afseende, 
i synnerhet som det eger flera accorder, hvilka icke hafva 
något motsvarande i det vanliga systemet. Såsom exempel 
kan anföras accordet c, es, fis, hvilket i det närmaste svarar 
mot talen 5:6:7, och uppkommer då en ljudande sträng på 
en gång delar sig i 5, 6 och 7 aliqvota delar. Detta ac- 
cord är näst treklangen det mest välljudande. Förf. bevisar 
vidare, att det af honom uppgifna tonsystem (undevigesimal- 
syslemet) mera öfverensstämmer med Grekernas Chroma molle, 
än deras Enharmoni, men anser likväl lämpligast, att kalla 
detsamma det tempererade enharmoniska tonsystemet, isyn- 
nerhet som det är analogt med den nyare så kallade enhar- 
moniska skalan, och endast skiljer sig derifrän genom tempe- 
reringen* Slutligen läster förf. uppmärksamheten derpå^ att, 
då det nya systemet har sina fördelar framför det vanliga 
chromatiska, eger det äfven sina olägenheter. Genom den 
större mängden toner försvåras den exsecutiva delen af musi- 
ken j ooh alla instrumenter med bestämda toner fordra en egen 
mera sammansatt byggnad. Vidare afvika en del intervaller, 
särdeles stora tersen och septiman, på ett eget sätt från nor- 
mala förhållandet, h varigenom en del öFvergångar förekomma 



— M — 

något .rräQHQaade .for Örat, meo förf. aasQr delta till st^^rre 
deleo .bero af vana», och tror, att tnao lika lätt borde väoja 
S4g vid ilet enfaarrooniska tonsystemets brister, som mao fått 
.v^Unja sig .vid de längesedan erkända bristerna bos det .cbro- 
.apatiska .tunsysteiDel». 



lalemnade AJhandlm^ar. 

:Hr iAasesaor E. Bvbiia.r: Vaderleks-qbservalioner år9n !fd30'-T^ i 

Neder Calix, samt 
Hr Kapten Lenngren, meteorologiska observationer på Cathrineberg i 

östergdthiaod. 

Ofverlemnades till det astroooDoiska observatortam. 



'Hr A^jnfikt S. MuNCK af RosinacfiöLDs i förra sammafitrSderemitterado 
arbandling: Försök till ett nytt tonsystem, återlemoades af Hr 
Frih. Wredb och Hr A. Svarberg, som tillstyrkte dess införande 
i Kongl. Akademiens Handlingar. 



Akademiska angelägenheter. 

Prasses tillkSnnagaf, att tvenne intändske ledamöter i Akademien» 
nioade klass med döden afgått, Hr Jacob Gbåbbbg i Florens den 29 
sistl. November och f. d. Envoyén, En af de 18 i Svenska Akademien 
Hr Frih. C. 6. von Brinkman den 25 December, samt utländske leda- 
moten i femte klassen Hr Alrxavdbb Brorgniart. 



SKÄNKER. 

Af HAMS MAJTtT »OMlJfirOBlV. 

HuGEL, G. «Frbr. v., Kaschmir uml das R^ichder Seik, B. I-«~IV: I, 2. 
Stuttg. 1840—44. 8;o. (Med taflor ocb kartaj. 

JkftUmtåété »•jrale.dTttSKlttBilitvciy AistaAr» nwtariBUe 

et »ris aflles de lixon* 

Gompte rendu des travaux de la société, pendant le cours des an- 
nées 1806, 1807, 1813, 1814, 1815, 1817—1824. Lyon 
' 1806—24. d:o. (Med taflor). 



— i^ — 

Mémoires de b société; lÄtf— 2^, IÄ28 — 31, 1832, 1833—34, 
1835 — 36. LyoD 1828^^57. 8»>. (Med^ teflérV 

Anoales des sciences physiques et naturelles^ d*agriculture et d'indu- 
strie. Publiées pt¥ )» 8é«fi#lé^ T^itté» I^-»VllI. Lyon 1838—45. 
(Med' taflor). 

Af AcmiéHito des sdeiices et lettres de Blontpelller* 

Mémoires de la section des sciences. Année 1847. Montpellier 1847. 
4:o. (Hed taflor). 

Af Brnmii^år taaper.- dee> nm^uwmMMmtmm * de Jllesceu. 



Jaiäkrdni) sémlMlcutorém' Docteris mediein)»' eb'phil08. GorrmU PtacBeK 
s» WAunnr oeM>taiit sodale&h aéeietalis;* Mösquaei i847J > Fol. 
(Hed taflor). 

Af Hr \l¥. Haldliii^r. 

Berichte iiber die Mittbeilungen von Freanden der Naturwissenschaf* 

ten in W.i«ir« Nit.d^«<l4i* Wieo«ie4Vi* 8:éii. 
AbbandJin^n^, Naturwissensehaftlicäe. Gesafmnelt- q; durcb- Sub^ 

scription herausgegeben von W. Haxdimgeb. Band. L Wieai847. 

4:o. (Med taflor). 

Af Firf Attariie. 

AvoBMON, Ta., On certain producis of deoemposition of the fixed oils 

in contact witb sulphur. Edinburgh 1847. 4:o. 
Haosmahv, J. Fr. L., Handbuch der Hineralogie. Tb. II. Abtb. 4. 

2:te Ausg. Göttingen 1847. 8:o. (Hed tafla). 
HoLST, Fb., Actstykker angaaende Pestqvarantainen med Bemaerknin- 

ger (Fra Norsk Hagaz. f. Lacgevidenskab) Cbristiania 1847. 8:o. 
Bbbg, D:r Fr. Th., Förbandlingar rörande reorganisation af Stockbolms 

allmänna barnbus och clinicum i barnsjukdomar. Stbm 1847. 8:o. 
— — Tal på svenska Iflkaresftllskapets högtidsdag den 5 October 

1847. Stbm 1847. 8:o. 



TtU MUhets NaturhistorimHa Museums. 

Zoologiska af delningen. 

Af HAMS ]IIAJr:T HOlVIJliOBlf* 

genom Hr öfver-JSgmAstaren av Ström. 

Bd Phasianus colcbicus fem. frän Djurgården. 

Af Hr BrakMp»iroiR €»• ClMion. 

En Cycloptefus luoopus» frän Sundsvall. 



— 24 — 

Af Hr Hlniberv. 

En Parus caeruleus och en Regulas cristatus. 

At Hr H. HMeiiUiid. 

En Testado sp. från Egypten, ett Sgg af Gallas gigantens Tftrpt i 
Stockholm y och en Anas Moschata fem. från Ghina. 



Botaniska af delningen. 

Af Hr Qeorse BeatiiaHi I Ii^Ml^ii. 

En samling af etthandradefyrtiotyå växtarter, insamlade i Ostindien 
af Waluch, i Guyana och Sarinam af ScHOaauBCK och Hösnuinr. 

Af Hr PMitors-AiUaiilfctoii TestM. 

En samling af aderton gottlSndska vfixtarter. 



Af Hr Stadaraadem HMmcreM. 

En samling af 4juguåtta sällsyntare yflxter från Östergötbland och 
Småland. 



STOCRHOLM, 1848. P. A. HORSTBDT & sftwtR. 



ÖFVERSIGT 

KONGL VETENS&4PS-AKADEMIEIVS 

FÖRHANDLINGAR. 
Årg, «. 1848. M 9. 

Onsdagen den 9 Februari. 

FAredragr* 

1. Piehurimtalgmfra. — Utur en skrifvelse ifrån Prof. 
RtDTENiAGHiE i Prag till Baron BnzBuns, hvaruti den förra 
omnämner en undersöknings som en af haos elever, Artbur 
GöRGBTy nyligen forehafl öFvor kokosnötoljan, och h varvid han 
kommit till andra resultater än de kemister, hvilka förut be- 
arbetat samma ämne, meddelade Hr L Syanbbrg: 

Saponifierar man den i handel förekommande kokosnöt- 
oljan med en koncentrerad kalilut, sönderdelar den bildade 
sfipan med utspädd svafvelsyra samt distillerar de afskilda feta 
syrorna med vatten, sfi fSr man: 4:o ett surt, mjölkaktigt 
distillat, på hvars yta ett hvitt, mjukt och äfvenledes surt 
fett simmar; och 2:o en vid vanlig temperatur fast återstod af 
kokosnötoljans feta syror. Båda dessa afdelningar innehålla en 
fet flygtig syra, hvilken företer alla egenskaper af den utaf 
Sthavbr för några år sedan uti p^churimbönan upptäckta sy- 
ran, hvilken han kallade pichurimtalgsyra. 

Framställandet af denna syra sker lättast sålunda: det 
mjuka, vid distillationen öfvergående fettet löses i litet alkohol 
och öfvermättas med ammoniak, hvarefter den sprithaltiga lös- 
ningen utspädcs med mycket vatten och sä länge försättes 
med en lösning af chlorbarium, som en hvit och ostlik fäll- 
ning eger rum. Aftages denna fällning och tvättas med kallt 
vatten samt derefter en längre tid behandlas med kokande 
vatten, så förminskas dess volum betydligt, h varunder den 



— 46 — 

samlar sig till klumpar, fbrlorande dervid sin snöhvita färg 
och öfvergäende till smutsgul. Man filtrerar nu så fort som 
möjligt igenom linne och låter kallna , hvarvid små, hvita 
flockar afsätta sig, hvilka ännu en gång omkristalliseras pä 
samma sätt utur vatten och sönderdelas med vinsyra, då en 
fet syra, som är pichurimsyra , afskiljes. För att firamstaHa 
denna syra utur den fasta återstoden af kokosnötoljans feta 
syror, distillerar man, under fullkomligt' utestängande af luf- 
ten, en viss qvantitet af de fasta syrorna vid en temperatur 
omkring +300^ C, ända till dess att distillatet begynner 
stelna uti retorthalsen. Den i förlaget öfverdistillerade pro- 
dukten löser man i alkohol, öfvermättar med ammoniak och 
behandlar på förut omCörmält sätt. 

Följande försök synes ådagalägga en fullkomlig öfverens- 
stämmelse emellan den sålunda erhållna flygtiga syran och 
Sthamers pic^iurimtalgsyra C**H**0*. 

Pichurimtalgsyrad baryt, hvars beredning förut är om- 
nämd, bör likväl, för att fås fullt ren, dessutom omkristalli- 
seras utur alkohol. Utur vatten kristalliserar saltet i små, 
voluminösa, snöhvita flockor. Utur en koncentrerad varm al- 
kohollösning utkristalliserad, fyller den hela vätskan med ett 
nätverk af små, glimmande kristaller. Torkadt vid +100° C. 
företer detta salt ett snöhvitt, sidenglänsande, kristalliniskt 
glimmande utseende; är mycket voluminöst samt svårt att 
sönderrifva, fett för känseln samt lukt- och smaklöst. Saltet 
är lösligt i 10864 delar sin vigt vatten af +17.5° C samt 
i 198!^ delar kokande vatten; i 1468 delar 75 procentig 
alkohol vid +15.5° C. samt i 211 delar kokande alkohol af 
samma styrka. 

Igenom förbränning af detta salt, dels för sig till kolsy- 
rad baryt, dels med chromsyrad bly oxid, hafva 

a. 0.117 gram ^alt gifvit 0^)43 BaC 

b. 0.192 ——..-. 0.070 

c. 0.iia2 0.0445 



— *7 — 
d. 0.259 gram salt gifvit 0.5Q2 C samt O.2O1 H 

€. 0.304 0.612 0.239 

f. 0.259 0.513 

procentiskt svarande emot 

berftknadt a, b, c. d, 0. f, medium 

C»* 53» 52.86 54.90 54.02 53.93 

H» 8.59 8.62 -8.73, 8.67 

(y 8.97 



Ba «8.64 28.55 28.33 28.48 28.45. 

PichurinUalgsyrehydrai , hvilket erhålles igenom baryt- 
saltets sönderdelning med vinsyra, har alla de egenskaper, 
hvilka Sthåmbr angifvit för det, med undantag uti blott en 
enda omständighet, nemligen den, att syran utur kokosnötoljan 
kristalliserar utur sä\^I en utspädd som en stark alkohol. 
Löser man syran i en stark alkohol samt låter lösningen stå 
i' vanlig kammartemperatur ända tilldess att, till följe af fri- 
villig afdunstning, en fast skorpa bildar sig vid kanten, hvar~ 
efter den sålunda koncentrerade lösningen hålles en längre tid 
"vid 0^ C, så får man druser af en hasselnöts storlek utaf 
små spetsiga kristaller. Underlåter man deremot användandet 
af denna temperaturförminskning, i afsigt att låta kristallisa- 
tion försiggå igenom blott och bart frivillig afdunstning, så 
förfelar man sitt mål, emedan syran afsätter sig vid kanten 
af lösningen och kryper upp efter kärlets väggar, hvarvid al- 
koholn afdunstar utan att någon ordentlig kristallisation in- 
träder. Syrans egentliga vigt =0.883 vid +20° C. (Sthambr 
har icke angifvit den). Den smälter emellan +42 och 43° C. 

Vid analys har jag funnit 

•• • 

a. 04175 gr. pichurimsyrehydrat gifva 4 ,093 gr. C och 0,448 gr H 

6. 0.288 0,764 0.3105 

svarande i procent emot 

berflkn. a. b. medium 

O* , . . 72.00 71.40 72.35 71.88 
H" . . . 12.00 11.92 11.98 11.95 
O* . . . 16.00 

100.00. 



_ 88 — 

Pichurimtalgsyrad eiyloxid framställes igenom iDledniog 
af torr saitsyregas uti syrans ' lösning i alkohol. Ethern af— 
skiljer sig partielt redan under operation pä ytan, men först 
fullständigt efter tillsättande af vatten i större qvantiteU Man 
afskiljer den ifrfin vätskan, tvättar den först med kolsyradt 
natron. sedan med vatten och torkar den derefter öfver chior- 
calcium. 

Pichurimtalgsyrade etyloxiden bildar i rent tilbtänd en 
förglös, vattenklar och vid vanlig temperatur tjockflytande olja 
af en svag, angenämt ostlik lukt och nflgot fadi söt smak, 
med en egentlig vigt =0.86 vid +20° C. Vid— 40° C. fryser 
den till en hvit fast kropp; börjar koka vid +264° C samt 
distillerar dervid Pärglös öfver, under det att kokpunkten smä- 
ningom stiger samt innehållet i retorten blifver något brunt. 
Särdeles anmärkningsvärd är denna funna kokpunkts samman- 
träffande med den efter Kopps lag för pichurimsyrade etyl- 
oxiden beräknade kokpunkt, hvarvid ättiketherns kokpunkt 
ss+74° C. antages såsom utgångspunkt. Ty ettiketern =G*HKy 
och pichurimetern =C"H»»0* = eHH)* + 4 0(CW), följaktligen 
är dess kokpunkt =74 + 10.19=264°. Vid förbränning hafva 
0.3118 gr. pichurimeter gifvit 0.8493 C och 0.3484 H, hvilket 
i procent gifver: 

beräkn. funnit 
C" . . 73.68 73.41 

H»«.. 12.28 12.42 

o* .. 1 4.04 — 
Den egentliga vigten på pichurim-etergasen, tagen vid 
+290° C har jag funnit =84, under det *att den beräk- 
nade är: 

28 Vol C = 23.2960 
56 H= 3.8808 

4 0= 4.4372 

34.6140: 4 = 7.9. 



— t9 — 

2. Om de harmoniska tonerna och klangen 
hos strånginstrumenter. — Utur en skrifvelse ifrån Hr 
A. F. SvANuao meddelade Hr L. Stanbbro derom följande: 
När en spänd sträng anslås, har äfven ett öfvadt öra svårt 
att bOra alla de utom grundtonen uppkommande harmoniska 
tonerna; ett oöfvadt hör dem icke alls. Denna svårighet upp- 
kommer hufvudsakligen deraf, att örat icke är beredt på dem, 
sådane som de förekomma , ' d. v. s. med deras innehafvande 
klang och styrka. Likväl är det lätt, att medelst användande 
af ett enkelt konstgrepp göra dessa toner hörbara för hvilken 
som helst 

Om man lätt berör med en mjuk kropp, t. ex. med en 
skarp kant af ett stycke mjuk kautschuk, en ljudande sträng, 
b vars vibrations-antal vi vilja beteckna med n, antingen vid 



dess midt, dess tredjedel eller fjerdedel o. s. v. så <^^fv<^ jr^^t^^^ 
grundtonen och de harmoniska tonerna in, 3n, in etc. fram^^ ^^ '^/A^ 



stå särskilt. Har man sålunda framställt någon, hvilken soéu4 
helst af dessa toner , t. ex. 2n, och anslaget genast förnya^ 
på samma ställe af strängen , så hör man samtidigt med grund- 
tonen denna andra särdeles tydligt. Sedan örat på detta sätt 
blifvit vandt att höra denna ton samtidigt med grundtonen, 
märker man lätt, att, när man döfvar den sednare genom att 
beröra strängen vid dess midt , den återstående in har samma 
klang och styrka, som innan grundtonen döfvades. Låter man 
nu anslagoingsstället variera, så (inner man, att den harmo* 
niska toneu in får sin största styrka , när strängen anslås vid 
I dier I af dess längd, räknadt ifrån den ena ändan, och 
att intensiteten blifver minst, när den anslås vid midten. 

Orsaken till detta förhållande är ganska naturlig. Tonen 
in uppkommer nemligen derigenom, att under det strängen 
gör sina -totala oscillationer, hvardera af dess hälfter vibrera 
särskilti och dessa sednare vibrationers amplitud bestämmer 
den harmoniska tonens intensitet. Men dessa vibrations- am^ 
plituder bekomma sitt största värde, när hälFternas midter anslås, 
och blifva mindre, ju mer anslagningssälllet aflägsnar sig därifrån. 




ty 



— 30 — 

För tonoD 3n bitfver tnaximmn af intensilet, nir an— 
slagDings-stället är vid i i I t I 

minimum vid | | 

För tonen 4n är maximum vid ^ y i i I > i 

minimum vid I 9 I i ft 

För tonen 5n är maximum vid V v > A 1 A r A > A 

mimmtim vid A , A > A i A 

o. s. v. 

Ar strängen icke öFver 4 meter lång, så behöfves var- 
samhet och öfning, för att genom döfning af grundtonen fräna- 
ställa isolerade de högre harmoniska tonerna än 6ft. Likväl 
har jag på ett monochord af \ meters längd kunnat sålunda 
framställa t. o. m. tonen 9n. När örat blifvit vaudt vid dessa 
högre harmoniska toner, bör man dem dock bättre samtidigt 
med grundtonen, än om man försöker att döfva denna. 

Af det föregående synes, att, när man anslår en sträng 
på dess midt, så bekomma alla de jemna harmoniska tonerna 
minimum och alla de udda maximum af sin intensitet. Oc- 
taven och dubbla octaven blifva således i förhållande svaga, 
då deremot tonerne Sn och 5n särdeles tydligt framstå. Till 
och med tonerna In och 9n äro för mitt öra på en längre 
sträng ganska märkbara, vid hvilket anslagningsställe som helst, 
och göra ett oangenämt intryck, ju tydligare de framstå. 
Redan för längre tid tillbaka har jag anmärkt den mindre 
rena ton, som uppkommer, när en sträng anslås vid midten. 
Vi se här, att orsaken dertill bör sökas i de jemna harmoai- 
ska tonernas svaghet och den öfvervägande styrkan hos de 
udda. På hvilket ställe strängen bör anslås, för att deo må 
gifva sin fylligaste ton, är svårt att afgöra. Likväl vill jag 
med stöd af erfarenheten och på teoretiska gmnder föreslå 
emellan 4:dedelen och 3:djedelen af längden ifrån ändan. Då 
biifver nemligen den harmoniska tonen 2n mycket stark, och 
den disharmonierande In så svag som möjligt. 

När man, genom att beröra den vibrerande strängen vid 
dess midt, döfvar grundtonen, så döfvar man med debaanuna 



— 34 — 

alia de harmoniska tonerna, undantagandes dem, som äro 
multipler af in. Anslår man sålunda vid 8:dedelen och sedan 
döfvar vid midten, så hör man utom 2n äfven in, af hvilka 
den (brra kan döfvas genom en sakta beröring vid 4:dedelen. 
Anslår man I2:tedelen och sedan döfvar vid midten, så höres 
utom 2n äfven 6n, och kan 2n döfvas, så att likväl den 
sednare återstår, om man sakta berör strängen vid 6:tedelen. 

Döfvar man grundtonen genom beröring vid 3:djedelen af 
strängens längd, så döfvar man äfven alla de harmoniska to- 
nerna, med undantag af dem, som äro multipler af 3n. Detta 
låter äfven bekräfta sig af erfarenheten. 

Den harmoniska tonen kan stundom vara betydligt öfver- 
vägande bredvid en svag grundton. Om man t. ex. med 
pekfingret sakta berör strängen vid dess 3:djedel och knäpper 
med tummen, så hör man, samtidigt med flageolet-tonen 3n, 
äfven en svag grundton n. ^ Om man vid knäppningen med 
tummen sakta lyftar hela strängen, så ökas grundtonens styrka 
och man kan på detta sätt efter behag variera förhållandet 
emellan de båda samtidigt hörbara tonernas intensiteter. Fla- 
geoletten kan derföre anses såsom en harmonisk ton med 
evanescerande grundton. 

Af det föregående synes att de harmoniska tonernas 
styrka beror af den oscillerande strängens initiala läge. Häraf 
uppstår helt naturligt den frågan: kan ett sådant initkU-läge 
gifvas ål sirängen, alt vi(2 dess oscillationer blott en enkel 
ton uppkommer, d. v. s. eti, som icke år åtföljd af någon 
harmonisk? Något fullkomligt bevisande svar kan på denna 
fråga för det närvarande icke gifvas, ehuru den förekommer 
mig sannolik. 



-T) 



— 3« — 

8. Jfvågningå-instrument for nattenmårken. 

Hr Erdmann fdrevisade ^^ ^^ 

ett portativt instrument, \ \ ^^^^^y^^^^^lS^ 

att begagna vid bestäm- \ ,^^1^ 

mandet af vattenmärkenas \t\ 

niveaufbrändringar. Det \ \ 

består af tvenne vid en \ \\ y 

gemensam axel fastade \ /S^^i ___. 

rörliga ben, a och 6, ^^V ^/.T. ' ''-'^h '^ 

h vardera af en half fots ^ '^ n\^ 

längd , af h vilka a genom i 

ett för tillfallet inskrufvadt handtag c af den med- 
hjelpare, som är att tillgå, lutas mot och fast* 
hålles vid bergväggen, hvari vattenmärket är in- 
hugget I hvardera ändan af benet a på undra 
sidan äro, för att förekomma glidning, tvenne små 
metallpiggar anbragte. Det andra benet b sättes 
af observatör i vägrat ställning genom det på dess 
öfre sida infällda lilla vattenpasset d. Vid samma 
bens ena ända är en metallskruf e med dertill 
hörande mutter anbragt, och vid den motsvarande 
ändan af benet a en roetallskifva med en half- 
cirkelformig ränna /*. Vid benens rörelse mot hvarandra flyttar 

sig skrufven t fram och åter i rännan L men genom mutterns 

■ 

tilldragande hindras denna rörelse och benets h en. gång 
horizontella läge blir under försöket orubbadt. För att sitta 
detta bens undre sida i samma horizontalplan , som den in- 
huggna vattenmärkslinien, är på denna sida en rörlig metali- 
skifva g anbragt, bvilken vid försökets början utskjutes och 
inpassas mot denna, linie. Måttstocken i, som är indelad i 
hela, halfva och fjerdedels tum och vid hvarje half fot har 
en led, så att den kan såsom en turastock ihopläggas, är 
genom ett charniere fastad vid benet 6. Genom en vid detta 
ben anbragt hake A, som nedfälles öfver en i måttstocken 



^ 



— . 33 — 

ioskrufvad leo, bibehAlles deosamma under försöket uti ea 
lodrät ställning. Om na vattenmärkets lodräta afstånd från 
vattenytan icke voro särdeles stort, så skulle ändock större 
deleil ^f måttstocken behöfva nedsänkas i vattnet. För att 
undvika denna olägenhet | kan densamma fot för fot sönder- 
fikrufvas, sedan man. förut på ett ungefär utrönt, huru stor 
del deraf vid försöket är behöflig. 

Ifrågavarande instrument är gjordt af träd och intager, 
då det är sammanlagdt, icke större yta än en half qvadratfot 
med en höjd af en tum. Sjelfva måttstocken bar då en längd 
af 8 fot Af messing tillverkadt skulle dess dimensioner mycket 
kunna minskas och instrumentet således blifva så mycket 
portativare. 



4. Samtidiga observationer*) — Hr Sondktall 

öfverlemnade de Zoologiska observationer, som voro insamlade 
för år 1846 och hvilkas redakUon Hr C. 6. LöwniHiBui haft 
godheten åtaga sig. 

Från följande personer hafva observationer inkommit. 

lU) Från Skåne och Blekinge. 

Sign. StilleU nimn och lige. 

Prosten J. Biuntius . • • • Al. Tommarp, | mil N.V. fr. Trelleborg. 

Doktor N. O. Scbagkrstköm A2. Landskrona, (55^50' N.) 

Inspektor N. Omtadids • . A3. Högestad, 1 mil N.N.O. fr. Ystad. 

Aptekare B. A. SöDBBSTRÖii . A4. Garlskronay (56*10' N.) 

2:o Från Calmare län och Öland. 

StallmSstare Bkijbi . . • • • Bl. Ottenby, Ölands södra udde. 
Jagmftstare C F. SrBirins • B2. Byrum, 4 m. N. fr. Borgholm på Öland. 
Kronolotsen A. Wibsén • • Bd. örö, Misterhalt af Calmare Lfln. 



*) Vid de Zoologiska observationer för fir 1845 , som flnnas införde 
i Vet. Akad» öfversigt 1846, p. 234— 247, öro följande tryck- 
fel anmflrkte: 

Sid. 238, Lit. R, Finspong, »tår N.O., läs N.V. 
v <— » S,. Mariedamm, » V., » O. 
» _ » U, Frösvidal, » V-, » N.V. 
» 240, mellan Libellula och Papilio ftr rubriken: 
Agrion virgo nteglömd. 



— 34 - 

Sign. StftlkU OBMii och Iftge. 

3:o Från ÖstergöUiiand och Nerike* 

Jflgmftstare Z. Abblih . . . Cl. Omberg, 2 mil S1.S.V. fr. Wadstena. 
Jfigmästare C. W. Luhdbokg C2. FiDspong, (58}® N.), 2^ m. N.V. fr. 

Norrköping. 
Herr J. W. Grill Cs. Mariedarom^ (SSf® N.)) 1^ m. Ol&O. 

från Äkersund. 
Doktor J. W. Lagbistbdt • C4« Askersund. 



4:o Från Bohus Län^ ^Vestergothland och Wermland. 

Dem:Ue Jos. Schonbkrr . . Dl. SparrsSter, (58^® N.), 2 m. N.O. fr. 

Skara. 
Bergmäst. S. G. v. ZwEiGBKKO D2. Remningstorp, (58^23' N.) 
Herr J. E. Ruhdbbro . . . D3. Kilsby, (SQ^^T^N.), 2 m. S. fr. Chrt- 

atinebamn. 
Herr L. R. Dalman .... D4. Degeberg, 1 m. N.V. fr. Lidköping. 
Löjtnant F. P. Hibbta . . . DS. Frflmmestad , (5d|® N.), 2 m. S.O. fr. 

Wenersborg. 
Prosten G. U. Ekström . . D6. TjOrn, (58® N.), N.V. fr. GOtheborg. 
Herr J. Mbscb ....... D?. Götbeborg. 

5:0 Från Södermanland, Stockholm, Vpland, Gestrtkland och Dalarne. 

Handlanden A. Läroman . . El. Trosa, 5 m. S.S.y. fr. Stockholm. 
Hof-Jflgmäst. J. AF Ström . E2. Stockholm, (59i®N.). 
Aptekaren J. Tivandbr . . B3. Enköping, 6 m. N.V. fr. Stockholm 
Inspektor J. F. Björkman . E4. Tolffors, I m. V. om Gefie (60}® N.) 
Brukspatron J. db Ron ochl E5. Svabensverk, (6jV^ N.], vid S. andan 
Stud. G. H. Johanson. • J af sjön Annungen, 4^ m. N. fr. Fahlun. 

6:0 Från Wester- och Norrbotten. 

Bruks-lnspektor Abom . . . Fl. StrOmbecks Bruk, (63®40' N.}« 2 m S. 

fr. Umeä. 
Aptekaren M. Dtbr . . . . F2. Skelleftefi , (64®42'N.) 
Kronofogden E. Burman . . F3. Neder Kalix, (65®53'N.) 

7:0 Från Lappmarker ne. 

Kyrkoherden N. J. Sunoblin 6i. Lycksele Prest gård, (64®38'N.), 12$ m. 

N.V. fr. Umeå. 

Kyrkoherden J. (Jllknius . G2. Juckmocks Preslgärd, (66^33' N.), un- 
gefär 15 m. N.V. fr. Luleå stad. 

Löjtnant C. F. Dahl. . . . G3. Gällivare k yrkopUts, (67®20'N.), un- 
gefär 24 m. N.N.V. fr. Luleä. 



-- as - 



i. Observaiio&er på Daggdjur och Amfibier. 



Muitela ertninea, 

Autar Sommardr. ViDterdr. 
Eost. AUm. 

C3. Must. minor i ren Vint. d. i 3 Jan. 
Vt. — — 27 Nov. ren vint. dr, 
C3. — — — (Finnes ej här) 

Lepuå variabiliSj (var. bor.) 

C2. 5 Apr. — 12 Nov. 

» — — 22 » (L. canesc) 
C3. Nyfödda ungar sågos 200 par. 

» 13 » — — ifälln.21Mars. 
D3- — IMaj — 
Ds. — — 20 Nov. 
E2. 14 » — — 
Fi. — — 24 0ct. 
F2. — — 22 1^ 
F3. l4Maj4Jun.l4 » tfll 1 Nov. 
G2. 20 » 8 v 24 » » 6 » 
G3. börj.af Juni — *- 13 Maj sägs 

en hvit. 



Vespertilio, 

Börjnr ... « Försirin- 

' Allman. 
syoas. D«r. 

B2. 25 Maj — - 

C2. 20 Äpr. 15 Maj (Y.myslacio. et 

Daubent.) 
El. 1 Jun. 8 Jun. — 
E2. 17 Apr. — — 
F2. — 5Aug. - 
F3. i Maj 9 i början af Juni. 
G2. — 26 Jun. — 



Bana temporaria, 

framkommer 
Eostaka A lim. Föraviooer. 

A2. — 26 Mars — 

B2. 9 Maj 18 Maj — 

Cl. 9 Mars — — 

C2. 11 Apr. 13 Apr. — 

C3. 17 Apr. — — 
El. 6 Maj 14 Maj (*'agg lades*') 

12 )» — 

4 » — 

27 » — 



E3. — 
B5. 19 Apr. 
F2. — 



wf^fi slutet i börj. 
^HafMaj af Jun. ^0 Sept. 

62. 8 » 16 Maj (I källor 

omkr. 12 Apr.) 
G3. 20 Juni började figg Iflggas. 

Bufo mUgaris. 
Ä2. 14 Mars — — 

C2. 2 Apr. 20 Apr. — 
C3. 18 Maj ("trol. förr synlig''). 
E3. — 15 Apr. — 
F3. Finnes icke hSr. 



Triton paluslris, 
B2. 22 Mars 18 Maj — 
C3. — 13 April ~ 
E3, — 16 » — 
F3. Finnes icke hflr. 



Triton punctatus. 
C3. 27 Mars (i vatten). 



36 



2. Obs. på Fiskar och losektor. 
Seomber scomiirvB. 



AUmio. 



Burjat 
gå io. 

D6. 10 Maj — 



Clvpea harengus. 

Bl. 2S Mars — 

BZ. 17 » — 

B3. 23 Apr. (intill kusten 30 Apr.) 
D6. 24 Febr. (fångades). 



Munena anguiUa. 

A2« 10 Apr. (Ålyngel). 
B2. 4 Mars (i en back som at- 
faller i Kalmare sund. 
B3. Fångas bela året, mest om 

bösteo. 
D3. 27 Aug. sågs ilyngel i stor 
m&ngd gående uppåt fors- 
sarne vid TrollbSltan. 



Scarabteui $tercorarM9. 

Enttaka. AUmio. 

B2. 18 Mars 1 Maj. 
Cl. 5 Apr. 3 9 
C2. 6 9 6 » 
C3. 12 » — 
D2. 4 » 10 » 
D5. 14 9 — 
D6. Rar, ej sedd i år. 
El. 28 Apr. 4 Maj. 
E). 18 » — 
E5. — 24 » 
F2. 1 Jun. 
62. 18 » 28 Jun. 



PapUio eardamineMn 

D4. — 14 Maj. 
E5. i Jun. ^ 



Salmo Balar, 

Bl. 12 Apr. (i en bflck). 

El. 4 Maj (i Trosa fi). 

E4. 6 » (i Gefle å). 

F3. (i medlet af Juni). 

62. i bOrjan af Juni i Luleå elf. 
''24 Maj j när vflrme ocb fjell- 
floden tidigare intrSffa". 



03. Af bfirvarande fiskarter leker 
samma siSgte på olika tid 
i olika trflsk. 



PapUio urticte. 

D4. 22 Mars — 
De. 29 » — 
63. 22 Maj — 



Hirtnea mard. 
D4. — 6 Mars 



C3. 



Agrion virgo. 
-^ 14 Jun. (trol. förr}. 



— 37 — 



3. Obs. på Foglar, sedde nedanstående dagar. 
CorvM cornia. 

Uoder Hött- Nyårtt. Sommar 



IVårflyttn. tfyttn. d. i4-V d, ^-^ 

B3. 25 Febr. — — — 
Cl. aHmSn. — — 

C2. 16 Febr. 14 Okt. — 17 Juni. 
C3. 24 » (stannade) i par 

h&ckar. 
C4. 27 » — -• _ 

D4.ÄIla årstider. 
D6. 26 Febr. 1 Okt. — — 
E2. — — bela tiden — 

B5. 5 Apr. _ .^ — . 
Fl. 6 Mars — — _ 
F2. 17 » 23 Oct. 7 Jan. — 
Gl. 26 » i Nov. — — 
G2. 8 Apr. 8 Okt. — — - 
G4. C monedula återkom 27 Febr. 



Ampélii garrtUui, 
Cl. — — 18 Jan.omkr.50. 
C2. — 23 Nov. 27 » — 
D7. I börj. af Febr. 
B2. — — ti » (nå- 
gra få). 
D 16 Febr. (i skock) — — 
B4. "i år syntes blott några få''. 
Fl. — — - 15Dec — 
Fl. — — 20 Jan- — 



Tktrdui torqualM. 
Cl. ''sällsynt harstfide8\ 
C3. ''hflr aldrig sedd''. 
D6. 9 Apr. 3 Okt. — 



Regulut eristaiuå. 
Cl. ''allmfln bela året'^ 
C2. 21 Mars 19 Okt. 20Dec. 
C3. — 2Sept. — 
D4. 25 Febr. — — 



Pyrrhuia 

Uoder HAat- NylrsL Sonmir. 
Vårflyttn. Äyttn. d.H-V d.V-V. 

Cl. "NSgra par hflcka bär''. 

C2. 19 Apr. 12 Okt. 24 Dec. 7 Juh 

C3. llMarslOSept. medio 28-30 

Nov. Jan. 2. 

» 24 Maj -» iDecdagl.— 

C4. — — 19 Dec. — 

D4. 25 Febr. — — _ 

E2. -^ — hela vintern — 

E5. 14 Apr. _ -- -. 

Fl. t. 22 Mars — fr. 16 Dec. — 

6l. — -^ hela vintern — 



FringiUa tnontifHngiUa, 

C2. 23 Apr. — — 
F2. 17 Maj — — 

62. 1 Maj 10 Sept. — 

63. 20 Apr. — — 



FringiUa spinus. 

Cl. "allman bela å^et^ 
C2. 26 Apr. 5 Okt. 16 Dec. 13 Jali 
C3. fl.gång.20 9 25Nov.fl.gång. 
62. 3 Jun. 6 Sept. .— — 



Emberi%a citrinetta. 

Cl. "Allmän bela året". 

C2. 16 Apr. 5 Okt. 3 Jan. 1 Juli 

C3. Dagl. Dagl. imflngdn.dagL 

D4. — — "allm. hela — 

vintren**. 

E3. "har hela året". 

61 — — helavintr. — 

62. 21 Maj 12 Sept. — — 



— 38 — 



Attkoaa B^rt* 

Eottaka Allm. flytto. 

Hirundo rustkiL 

Al. 30 Apr. 8 Maj — 

Bl. 28 Apr. — — 

B2. 21 Maj 24 » 10 Sept. 

Cl. 6 » — — 

C2. 6 » 9 » — 

C3. 22 » — — 

C4. — 12 » — 

D6. 11 » — 29 Aag. 

E2. 5 » 6 » — 

E4. — 13 » — 

E5. 12 » — — 

Fl. 13 » 21 » — 

F2. 16 » — — 

Gl. 14 » — — 

G2. 21 » 24 » 18 Sept 

G3. 25 » — 1 » 

Hirundo urbica. 

B2. 10 Maj 11 Maj 4 Sept. 

C2. 7 » 10 9 — 

C4. — 12 » — 

D3. 6 » 11 » — 

D4. 9 » — — 

Ds. — 11 » _ 

El. 3 » 14 9 — 

E3. 2 » 15 » — 

Gl. 14 » — — 

G2. 17 9 21 » 16 Sept. 

Hirundo riparia, 
C3. Finnes ej hSr. 
G2. 2 Jun. 8 Jan 30 Aug. 

Cypselus apu$, 
A4. — 17 Maj — 
Bl. 18 Maj 20 Maj — 
B2. 23 » 28 » 26 Aa«. 
C2. 12 » 14 » — 

C3. 24 » — — 

D3. » 23 » — 

D4 17 Apr. 17 )• — 

D6. 6 Jun. — — 

El. 12 Maj 20 » — 

E2. 19 » 20 » — 



Aokofliat 
Eostaka Allm. 



4. Obs. på Flyttfoglarne. 

Bort- 

ayttn. 

MuBdcapa grisola. 

C2. 14 Maj — — 

D6. 12 » — — 

F2. 22 » -^ — 

G2. 12 Jun. 25 Jan. 28 Aug. 



Museicapa atricapiUa. 
C2. — 10 Maj — 
C3. 10 Maj — — 

D4. 12 » 9 — — 

D6. 7 » — — 

E2. 30 Apr. — — 



13 » — 



— 9 



Saxicola oenantke. 
A 2. 4 Febr. — — 

Bl. 11 Apr. — — 

B2. 4 » 11 Apr. 3 Sept. 
C2. 14 » — _ 

C3. 18 » — — 

Ds. — 

D6. 5 » 

El. 1 » 

E2. 14 » 

E3. » 

Fl. 8 Maj 12 Maj — 

F2. 11 » — — 

Gl. 11 » — — 

G2. 19 » 22 » 15 » 
63. 18 » — — 



16 



17 



Saxicola rubetra. 
B2. 16 Apr. 1 Maj 28 Aog. 
C2. 10 Maj 11 » — 
D6. 20 9 -. — 

G2. 26 » 30 » 29 » 



Sylina phUometa. 
Bl. 16 Maj — 



Sylvia atrioapiUa, 
C2.^ 13 Maj — — 

D6. 12 » — -* 



— 39 — 



Ankomst Bort- 

£iuuka MIA. flyttD. 

Stumu$ vulgmia. 

Al. — 27 Febr. — 

A2. 26 Febr. — — 

A4. 27 » 5 Mars — 

B2. 1 9 9 Febr. ~ 

B3. 24 » 3 Mara — 

Gl. 11 Mars ~ — 

C2. 1 » 10 » — 

C3. 4 » ^ _ 

D4, 15 » _ _ 

D5. 7 » — _ 

D6. 2 » — _ 

El. 26 Febr. 4 Apr. — 

E2. 28 » — — 

B3. — 14 Mars — 

Fl. 15 Mars — — 

63. 24 Maj — — 



A2. 20 
A4. 5 
Bl. 14 
B2. 9 

Cl. 1 

C2. 26 

C3. 4 
C4. 

Dl. 30 
D2. 

D4. 4 

Ds. 5 

D6. 4 

El. 1 

E2. 
E3. 
E4. 
E5. 15 

Fl. 17 
F2. 21 

61. 16 

62. 10 

63. 19 



MotadUa aiba. 
Apr. — 

» — 
Mars 6 Apr. 
Apr. 11 » 

» -~ 

Mars — 
Apr. — 

— 10 » 
Mars 3 » 

— 7 » 
Apr. — 

» 7 » 

» 14 » 

— 4 » 

— 5 » 

— 9 » 

» — 



— 30 Sept. 



G2. 3 Maj 

Ca. 10 9 

D6. 8 » 

E2. 9 » 

F2. 25 9 



Maj 14 Maj 24 SepL 
Ap r. >- 1 Okt. 

Sylvia trochilus. 



6 Maj — 



▲okomtt Bort- 

EiMlaka Allm. flytto. 

SyhUn pko0nieuru$. 
E2. 20 Maj 23 Maj — 
C2. 24 Apr. — — 
C3. 2 Maj — — 
D4. ±2 % ^ ^ 

De. 11 » _ — 

E2. 17 Apr. — ~ 
E3. — 
F2. — 
62. 23 Jun. 



13 Maj — 

8 Juni — 
3 Jul. 30 Aug. 



Anthu8 pratensis, 
C2. — 26 Apr. — 
F2 14 Maj — — 



FringiUa eoelebs. 
B2. 14 Febr. 10 Mars -^ 

Cl. 

C2. 
C3. 
C4. 
D4. 
D5. 
D6. 



2 Mars — 
8 9 10 » 
6 »c?* — 
— 18 »^ 



14 

13 
17 

29 






» "några öfveh- 
vintra hår**. 

9 — 



27 Febr. — 



El. 14 » 
E2. — 

Fl. 28 9 — — 

F2. 17 Apr. c?* — — 

» 27 » 9 — 
62. 28 9 12 Maj i slutet af 

Aug. 

MotacUla fiava (?tt]g.) 
Bl. 12 Maj — — 

B2. 4 Apr. 12 Apr. 4 Sept. 
C2. 5 Maj 9 Maj — 
C3. 9 » (3 stycken qvar den 

29 Maj) 
D4. 13 » _ _ ^ 

D5. — 19 Maj — . 
D6. 12 » (rar, hflckar ej bSr) 
El. 6 Apr. 16 Apr. — 
E2. — 7 Maj — 
E3. ■— 8 » — 
Fl. 12 Maj -.. -. 

- ^ - 



40 ~ 



AokooMt Bort- 

Entt. Allm. flyttn. 

Mot, flaoa wiTm capU9 nigrk. 

C2. 7 Maj 9 Maj — 

F2. 22 » — — 

Gl. 15 » _ — 

62. 21 » 20 »(?} 16 Sept. 

G3. 20 » — — 



Smbenwa hortulana. 


B2. 10 Maj 14 Maj 


— 


C2. 5 » — 


_ 


D5. 10 » — 


Ml. 


D6. 5 » — 


M. 


F2. 17 • — 


•^ 


62. 26 » 28 » i alatet af i 


Alauda arven$ii 


r. 


A2. — •'! slutet af Febr. 


A4. 24 Febr. — 


.^ 


Bl. 4 Mars — 


-.» 


B2. 1 Febr. 12 Febr. 


.... 


Cl. 24 » — 


». 


C2. 25 » 26 » 


— 


C3. 23 » 1 Mars 


_ 


C4. — 27 Febr. 


.^ 


D2. _ 21 » 


-.. 


D4. 7 Febr. 25 » 


I-. 


D5. — 24 » 


... 


D6. 5 ji — 


-— 


El. 22 » 14 Mars 


»m^ 


E2. 24 » 25 » 


— 


E3. 25 » 26 » 


-.— 


E5. 27 Mars — 


— 


Fl. 27 » 6 Apr. 


-i». 


F2. 22 » - 


.. 


63. 21 Maj — 


— 


Scolopax rusticoUL 


A4. 12 Maj — 


.— 


B2. 3 Mars 14 Mars 


.^ 


Cl. 14 » — 


... 


C2. 8 » 1 Apr. 


— 


C3. 25 » — 


_ 


D3. ••sällsynt'* 




E2. — 18 Mars 


.1.. 


62. 20 Maj — 






AakoiBAt Bort* 

Eait. Allm. tytto. 

Cwmiu» oonoriw. 



A4. 


5 Maj 


— ... 


Bl. 


8 » 


»^ ^^ 


B2. 


26 Apr 


. 1 Maj — 


Cl. 

_ * 


3 Maj 


... — . 


C2. 


8 » 


10 » — 


C3. 


9 » 


(galer; trol. aalsnd 8 
dagftr f6rr) 


C4. 


— 


11 Maj — 


D2. 


— 


24 Apr. — 


D3. 


— 


12 Maj — 


D4. 


.» 


16 » — 


D5. 


— 


12 » — 


D6. 


-.- 


12 » — 


El. 


8 » 


17 » 28 Jal. 


E2. 


.... 


S 9 — 


E3. 


_ 


9 » — 


E5. 


19 » 


^-~ ^m^ 


Fl. 


18 » 


mm^ .^ 


F2. 


28 » 


... ... 


Gl. 


21 » 


^. 


62. 


25 » 


4 Jan. Slatet af Aug. 


63. 


22 » 
Vanei 


^— — 




^iu$ eriåtaius. 


Al. 


24 Febr. — — 


A2. 


26 » 


... .i.. 


D4. 


19 Mars 20 Mars — 


61. 


21 Apr. 


''alldrig förr sedd bar- 

slädes'* 



Charadrius apricariu$. 

B2. 20 Apr. 4 Maj — 
C3. 27 Febr. (qvar i skock i sla- 
tet af Maj; ett 
par hftckar bar. 
D4. — — 11 SepU 

Ds. — 19 Apr. — 
D6. 19 Febr. — — 

E2. — 3 » — 

F2. 12 Maj — — 

62. 27 » 30 Maj. I slatet af 

Aug. 

63. 15 » — — 



41 — 





AokoiMl Bml- 




EoM. 


AUn. aytto 




Hallus enx. 


B2. 


6 Haj 


10 Maj ~ 


C2., 


13 » 


14 » — 


C3. 


25 » 


♦^ 1 II 


C4. 


^-a 


23 » — 


Da. 


..« 


21 » — 


D4. 


-^ 


19 » — • 


Ds. 


._ 


13 » — 


De. 


15 » 


— * SMM 


B2. 


mm^ 


21 » — 


E3. 


-^ 


13 » — 


Es. 


18 Jan. 


— — 



Paleo milvus. 
Al. 15 Mars — — 

C3, 18 Apr. — — 

D3. 23 Mars — — 



B2. 

Cl. 

C2, 
D4. 
D5. 

El. 
61. 

62. 

63. 



Anser segeium* 
Mars 18 Mars — 

— II » — 

— 11 Apr. 22Sept. 



4 Maj 
28 Apr. — 
3 

7 



slutet af Febr 
7 Maj 2 Okt. 



Cl. 

C2. 



Maj 14 » 26 Aug. 
» — 15 Sept. 

''Vid fly ttfoglarnes ankomst, 
har . yinden varit S. el- 
ler S.V." 

Anser torqualus. 

— — 22 Okt. 

— — Oktober. 



l^pa Epops» 
E2. 10 Maj — ~ 

Cindus aquaticus. 
C2. har denna sommar hSckat och 
klftckt bSr; men sedan försvunnit. 
C3. — — 22 Nov. 

E3. — -— 26 Febr. 

Coracias yarrula» 
E3. 15 Maj — synes alla år, 

dock sparsamt. 

Columba oencts. 
D4. 7 Mars — — 



5. Öfverflyllande Foglar. 
Grus cinerea.' bOstflyttnitig. 

Dag kl. AnUt. Dircktino. 

Al. 24 Aug. 1 e.m. 50 S, 

» 29 » 11 f. m. 22 S. med 

» 6 Sept.lO f. m. 24 S.Osfan 

» 10 » 12midd. 32 S.vind, 

B2, 1 » 8 f. m. 7 S.V. 

C2. 23 Aug. 11 f. m. 4 S, 

9 Sept. ? 10 S.O. 



» 



Grus cinerea.' vårflyttning. 
Al. 8 Apr. 2 e. m. 27 N. 
» )i » 3 e. m. 19 N. 
» 9 » 8 f. m. 40 N. 



A2. 26 Febr. 12 midd. 9 O. 



A3. 6Apr. ll^f.m. 32 N.V. 



I» 



11 

30 



» 
5 Maj 



» 



9^f. m. 2, i kretsar* 
11 f. m. 9 N* 

9\i.m. 8 N.O. 
10| f. flu 12 nedslogo. 
ll}f.m. 8 S. 




V Vi 



Bl. 30Mars ll^f. ra. 1, kretsade. 
22 Apr. 11 f. m. 4, nedslogo. 



» 

9 

» 



23 » 6 e. m. 4 » 

25 » 10 f. m. 4 » 

27 » 11 f. m. 4 » 

28 » 5}e. m. 4 » 

29 » 10 f. m. 4 » 
» » '6 e. m. 4 » 



B2. 19 Mars 10 f. m. 2 N. 

Cl. O » 11 f. m. 5 N. 

C2. 17 Mars 11 f. m. 5 -* 

» 23 » 7 e. m. 1 — 

» 1 Apr. 8 f, ro. 3 — 

» 5» 5e«m«2 — 



C3. 



4 Apr. 7 f. m. 3(hackah8r) 
12 B 1 e.m. 32 N. 
» » 2 e. m. 28 N. 
Flera flockar passerade i Apr. 
men observerades ej no- 
ga re. 



Öfvert. af KongL rtt.-Akad. Förh. Arg. 5. N:o a. * 



— 4« — 



Da^. kl. »ut. Direkt. 

Dl. 10 Apr. 2^6. m. 100 '*&" 

12 » 2 e.m. 13 '»S." 

» » 3 ».III, 29 "S.'* 

19 » 2} e. ro. 43 "S.*' 

12 Maj 124inidd. 4 "S." 



» 



D2. 24 Mars 2 e. m. 8 N. 

» 26 » 7|f. ro. 11 N. 

» 10 Apr. 3 e. m. 40 N. 

» 11 » 11 f. ro. 21 N. 

» 17 » 7if. ro. 23 N. 

D4. 13 Mars 9-12 f. m. i rofloMl 

mot O. 
D5. 13 Maj G r. ro. 2 V. 

» 12 » "^yg* desamma mot 

O och 9ro de enda 
i Sr hSr sedda. 

fil. 1 Apr. 9 r.m. 4 N.O. 
E3. 26 Mars — — — 
E5. 11 » 10 e.m. 2 N. 
»13 » 1 e. ro. 21 N. 
skrflrodes och togoriktn. ätS.O. 

Fl. 17 Apr. 4}e.m. 2 N. 
Flyttn. kan ej noga uppgifvas, 
ty foglarna nedslå vanJ. på 
de nSrbelAgna myrorna och 
tågen gå lika ofra mot S. 
som mot N. 



F2. 


21 


Apr. 




j 


^^_ 


• 


61. 


22 


» 




— > 


... 


N. 


62. 


26 


Maj 


10 


f» m. 


2 


N.V 


63. 


2 


» 




— 


— 


— 



Ciconia alba, 
A 2. 6 Mars — 2 Ö. 

Flyttningen gäller mycket vid 
förutspående af tidig vår 
eller höst. 



Dag. kl mwt. Dtr<.Lt 

Cygnui irumcim. 
A2. Finnes hir Tid ba&strlndenia 
vinlern om. Bidar vår, då kan 
synas i vikarna och sjunger. 
AllmAn i år i slutet af Febr. 

B2. 19 Mars 11 f.ro. 17 Ö. 

B3. 11 » 9 r.m. 2 N. 

» 18 » 7 r.m. 2 S-SV. 

» 5 Oct. 6 e. m. 9 S. 
Cl. 11 Apr. 4 e.m. 3 S 
i sjön Tåkern. 



C2. 20 Okt. 3 e.m. 5 
B 5 Nov. 10 f. m. 3 
»15 » 8 f.m. ? 
hördes endast. 



S.O. 
S.O. 

7 



C3. 13 Mars 6 e. m. 4 N.O. 
Under en månad passera sTa- 

nor då och då. 
30 t)ec. 4 e. ro. 5 &S.0 
sjungande pch lågt flygande. 



9 



D2. 1 Apr. 3 e. ro. 8 

» 2é Mars midd. 8 

observ. af tjenstfolket. 



N. 



Bl 



» 



6 Mars — l — 

9 » — 4 — 

10 » r" ^ -- 

Stad nar ej på Öland , roen flyt- 
tar öfver, kanske till Gott- 
land? 



De. 14 Apr. 10 f. m. 12 S.O. 



D4. 31 Mars 6} e. ro. 4 ~ 
Ds. "synes aldrig hUr*'. 
D6. 2 Nov. — 2; ökades d. 

9 » till 13somhöl- 

lo sig i en grund vik hela 

vintern, flyttande endast 

undan för isen; 

komma årl. i OLt. — ^Nov. 

El. 6 Maj 7 f. ro. 5 NO. 
E3 21 Mars (troligen förr vid 

Ekholmsund). 

62. 2 Apr. 4 e. m. 12 N.O. 

kommer i medlet af Mars, 
nflr isen förr uppbryter^ 
An det i år skedde. 

63. 10 Mars _ _ _ 



« 



— 43 — 

6. Fogelarter, sedde mellan d. 45 Dec. och \ Febr. 

Loxia carviroslra C2. V — — Fl»{ fr. — 

pilhyopsittacaa» {4 fr. — — - — — 

Pyrrhula vulgaris ...» || fr. C3.fr. — — — 

Fringilla cbloris .... — — — — B2. V ^7 ? 

flavirostris . — — D6.4}fr. — — 

spinus • . . • » ]jfr. ^ — — — — 

cardueJis . . » y — D6.|}fr. — — 

coeleb» ... — — — — E2. { 47 ? 

domeslica ..»■]{ fr. — — — — 

Emberiza citrinelJa . . — fr. — — t— 

Paras major . . . . » ^Jfr. fr. — — — 

coeruleas . . » y -« — ^* ..m^ 

äter » |f — — — — 

palastris . . 9 |)fr4 — — — — 

cristattts. . . • {^fr. — » — — - — 

r caadatus . . » \" — — — — 

ReguJus cristaltts . . » {gfr. — — .-* .-* 

Ampeiis garralas . . » y — — — — 

Gorvus corax •...»■}) — -». — — 

Pica melanoieaca ...»{} fr. — — — — 

GarruJas glandarius . » {}fr. y . — Fl. V — 

Turdus pilaris » ^jfr. — D6.Ufr. Fl. 41 fr. B2.V fr. 

merula . ...» 49 — — - — 

Cinclus aquat. 9 \q f DS.^Jfr. — — 

Troglodytes eur. ...» U fr. U — — * — 

Cerlbia famil » {| — — 

Sitta europasa » )} — — 

Picus roartius »V* — — — 

major »{ — «. 

leuconotus ...» V — 

minor »y — —. ^^ 

tridactylus . . . » {| — — 

viridis »4 -{i 

Striz nisoria » {} — 

aluco »4i — — 

passerina . ...» 41 \i — .^ ..» 

bttbo »{ -^ — ... ...« 

Falco palumbarius . . » 1| — -^ £2. y 47 

Tetrao urogallus . . . » 4J — — 

tetrix » 4}fr. »^fr. — — 

bonasia ....»{} y — .^ 

Perdix cinerea . . . . » y — .. ... ^^ 

Anas boscbas » — fr. — 



C3. Friogilla domest. fanns ej här denna vinter, men va] på andrt 
stallen i mil barifrån. 
Parus caudatus, i flock 16 Nov. 45. 
Slrix nisoria, skjuten 9 Nov. 45. 



-• 44 — 

Tillag j^ all observat%onet*na för år 18i5, 

Stallmfistare Bbtkk. 
Otlenby på Ölands södra udde. 
Flftdermöss börja synas d. 24 Apr. 

Salmo salar börjar gå upp i en back som utfaller i östersjto, 27 Apr, 
Fringilla montifringilla sågs d. V* 

» spinus d. Y- 
Cypselus apus ankom enst. d. V ^^^^' V* 
Muscicapa atricap. » »V — 

Sylvia phoenicurus» »V — 

pbilomela » »V — 

Motacilla flava » » V ^llm. V- 

Cuculus canorus » »V * V- 

Cygnus musicus öf ver vin trär hSrst&des. 
Grus cinerea d. V ^'* 6 e. m. 1 obostämdt. 



» 



» d. Y » 7 f. m. 1 » 



Herr J. £. Rundbeug. 
Wahlåsen, (59"l9'N.)5i mil ö. från Christinxhamn, 
Pyrrbula vulgaris, 2 st. hördes d. 19 Aug. 
Grus cinerea d. 17 Apr. 



Alauda arvensis i 


ankom d. 


1 


April, 


Slurnus vulgaris 


n 


2 


» 


Motacilla alba 


» 


S 


p 


Turdus musicus 


» 


9 


B 


Falco milvus 


n 


9 


» 


Columba palumbus 


x> 


13 


n 


Anas boschas 


» 


16 


» 


Larus canus 


» 


19 


» 


Columba oenas 


» 


28 


» 


Cuculus canorus 


» 


10 


Maj. 



— 45 — 

5. Upplysningar till tvenne Hemipter-arter» 
synonytnie, -— Herr Bobbhan aDfördo: ett af röremåleo Tor 
min 1845 verkställda utländska resa var, att genom gransk- 
ning af de entomologiska museerna kunna reda synonyroieo 
for de arter, som tillhöra slägtel Cassida Linn., öfver hvilket 
jag är sysselsatt att utarbeta en monographie. Det lyckades 
också att lösa mången tvistig fråga, särdeles genom de upp- 
lysningar, som erhöllos utur Fabricii i Kiel Törvarade samling, 
hvaruli skal-insekterna i allmänhet befunnos i godt skick, 
och hoppas jag snart blifva i "tilirulle att allmängOra resulta- 
terna af mina rörande Cassidariae gjorda undersökningar. 
Hvad de öfriga insekt-ordningarne i Fabricii samling beträffar, 
voro dessa till en del illa medfarna, och många arter antingen 
förstörda eller oigenkänliga. Vid nämde samlings genomseende 
fastades min uppmärksamhet särdeles vid tvenne i Svcrge 
tämiigen allmänt förekommande Hemipter-arter, hvilka hos 
ingen författare finnas upptagna såsom af Fabricius beskrifna. 
Orsaken härtill torde få sökas dcruti, att dessa arter af ho- 
nom blifvit förda under slägten, hvarest man icke haft anled- 
ning att söka dem. Då det måhända efter några års förlopp 
kan blifva svårt, om icke omöjligt, att efter typerna bestämma 
dessa djur, har jag ansett de upplysningar jug om dem tiar 
att meddela förtjena ett rum i Akademiens Öfversigt. 

Den ena af dessa arter är af Wollf beskrifven i dess 
Icones Cimicum haft. IV, p. 1&2, tab. 4 4, fig. 136 under 
namnet Citnex ttm&rtnu& Af Falun upptogs den under samma 
benämning i Honographia Cimicum p. d4, N:o 5 samt hän- 
fördes sednare af samme författare i Hemiptera Sueciae p. 20 
till ett nytt slägte S(^ooQrxs, med bibehällande af det förut 
begagnade specifika namnet, I FABRiai Entomologia Systema- 
tica T. IV, p. 67 , N:o 4 samt i Systdma Rbyngotorum finnes 
deremot samma art beskrifven såsom Naucoris cursitans, och 
då sistnämda artnanm är äldre måste dess prioritet göra 
sig gällande. Den andra arten eller Lygaeus hyalinatas Fabr. 
Entom. Syst. T. IV, p. 182 N.o 17?. Capsus id, Syst, 



-- 46 — 

Rhyngotorum p. 247, N:o-33 hOrer icke till Cimicides^ utan 
är identisk med den af Linné i Fauna Suecica Ed. i p. 261, 
N:o 993 redan färut bekrifna Aphis Roboris, hvilken af Kal- 
TBNBAGH i dess Honographie der Familien der PflanzenlHuse p. 
148, föres under slägtet Lachnus. 



6. En med violkorteln likartad bildning hos 
Vargen. — Hr A. Rbtzius anförde, att han först nyligen 
genom Hr öf ver- Jägmästaren Kastbn'8 bevfigenhet kommit i 
tillfälle att undersöka en nyligen skjulen Varg, och härvid 
funnit, det en violkörteln hos Räfven motsvarande bildning 
äfven hos denna djurart förekommer. Äfven pä Vargens svans- 
rygg , men längre bort frän svansroten, visar hårbeklädnaden 
i ytan en svart fläck. Dä denna benas, befinnas hären vara 
helt grofva, styfva och hvita, utan den botten af fina grå 
ullhår, som tillhör den öfriga härbeklädnaden. Innerst ser man 
en fläck af huden bar frän ull , och visande helt små , spridda 
öppningar af hudkörtlar. Dä huden pä insidan underaökes, 
träffas dock ej säsom hos Räfven en kompakt körtelmassa. 
Hos Vargen ligga körtlarne glest spridda inbäddade i läder- 
huden, äro klufna, flerfläckade, och afsöndra ett gulaktigt ämne 
som icke fanns ega någon märklig lukt. Hr R. har sedermera 
på flera utländska i museum uppstoppade räfarter funnit samma 
svarta fläck, härbildning och gula secret. 



Inlemnade J/handlingar. 

Hr Malmstbr: Bidrag tiil läran om elliptiska fanctionerna. 
Remitterades till Hrr LAouiUBLa och A. SvARasaG. 
Hr Prof. J. Agabdh i Lund: Om de Kapska arterna si slflgtel Iridca. 
Förf. indelar de fordna Iridxerna i följande slfigten: 
1. laiDAA Bory, Voy. Coqo. 103. (excl. spec.). Fröns ex gelatinoso 
cartilaginea, plana, simplicissima aut fissa, daplici strato cellularum 
constituta; interiore cellulis cylindraceis in reticulom latissimam un- 
dique anastomosanfibu.*, in centro vix densioribu», versus soperfidem 



— 47 — 

in stralum externuoit filis moniliformibus verlicalibus muco cobtbitig 
consUtiUum abeontibua. Favellidia composila, oucleis piuribuä con- 
fluentibus conslantia, in medio strati interiorta nidulantia, extus non 
prominala, sporaa numeroaaa fovenlia. Sphaerospor». • . • 

i* Ir. orbiloaa (Son ms.)» lamina reoiformi aut laliaaime ovja^ta^ 
aeaaili, aat in atipitem breviasimum planum atlenaata. 
Hab. ad Gap. b. spei (Hb. Subr! Turner! Arescboug!) 
2. Ir. capenais (J. A«. ms.), lamina cordalo-ovata evidenler stipi- 
talaf stipile canaliculato. — Duplex adest forma: 
Var. a* fronde Jate ovata, basi cordata. 

Ir. cordata Auct. (nec Tubn) 
Var. fi, fronde elongata lanceolata in stipitem attenuala. 
Ir. cordata elongata Subb (fide spec. auih.) 
Ir. Belangeri Boby ap. Belang. Voy. 160? 
Hab. in sinu tabubri et Simonia ad Gap. b. spei. (Hb. Greville! 
Subr! Pappe!). 

II. pBYLLTMEiiiA J. ÄG. ms. Frons merobranacea, plana , int^ra 
aut laciniis ambilu dcfinitis (foliis) ornala, duplici strato constituta; 
inferiore cellulis cylindraceis ramosis in reticuJum anastomoaantibua 
denaioribus, versua superficiem in stratum externum, filia monilifor- 
mibaa verticalibus muco cohibitis contextum abeuntibus. Favellidia 
siroplicia, nucleo aingulo constantia, infra stratum epidermaticum ni- 
dalantia, sporas numerosds demum per canalin strati epidermatici 
elabentes foventia. Sphxrosporx cruciatim divisae, strato epidormatico 
demersae. 

3. Ph. hieroglyphica (J. Ag. ms.) fronde subpalmatifida, segmentia 

a basi attenuata lanceolato- vel oblongo-linearibus simplicibus 
aut dichotomisy apicibus attenuatis, favellidiis in soros macu- 
laeformes per totam superficiem sparsos collectis. 
Hab. ad Gap. b. spei, in sinu tabulari (Pappe!). 

III. Plattmbkia J. Ag. ms. Frons membranacea plana , integra aut 
laciniata, duplici strato constituta; interiore iilis elongatis simpliciu- 
scolis aut parce ramosis densissimis intertextis; exteriore filis monili- 
formibus verticalibus muco cohibitis contexto. Favellidia simplicia, 
nucleo aingulo constantia, infra stratum epidermaticum nidulantia, 
sporaa numerosas demum per canalin strati epidermatici elabentes 
foventia. Sphxrosporae cruciatim divisae strato epidermatico demersae. 

4. Pl. undulata (J. Ag. ms.) fronde membranacea a stipite piano 

cuneatim dilatata obovato-elongata aut sublineari integra aut 
parce fissa, margine undulata. — Duplex adest forma. 
Var. cr« linearis fronde a stipite brevi cuneatim dilatata, lanceo- 

lato-Iinéari, marginibua undulato-crispts. 
Var. /?• obovata fronde a atipite brevi cuneatim dilatata, obo- 

vata, marginibus undulatis. 
Hab. ad Gap. b. spei, in sinu tabulari (Pappe!). 

5. Pl. apoda (J. Ao. ms.) fronde membranacea sessili, basi ovato-* 

aubcordata, sursum senaim dilatata, in lacinias numerosaa ir- 
regolariter aubpalmatiseota. 
Hab. ad Gap. b. spei, in sinu tabulari (Pappe! Hb. Arescboug!) 



— 48 — 

6. Pl. erosa (J. A«. ms.) fronde ienuissime membranacea a st 

pite piano cuneatim dilatala in laminam oordato-ovataa» incis4 
lobalam margine inferna eroso-crenalatam. 
Hab. ad Gap. b« apat, in sina Stmonis (Pappe!). 

7. Pl. carnosa (J. Ag. ras.) fronde crasaissima carnosa a stipil 

piano caneatim diiatata, in segmenta numerosa conformia it 
regulariter sabdigitatim fissa. 
Hab. in Van Rampsbay ad Gap. b. spei. (Pappa!). 

IV. Nemastoha J. Ag. Alg. med. p. 89. (excl. sp.]. Gymnophlae 
Kusn. Phyc p. 390. Fröns plana aat ex tereti compressa subdi 
chotomo-ramosa , iilis subtriplici strato dispositis constitata; intim 
siratum centrale compactius constitaentia, elongata simpliciascul 
dense interiexla longitudinalia; intermedia verticalia fasciculata di 
chotoma fastigiata, cellulis magnis rotundatis contexta, apice abeuntii 
in fila moniliformia articulis multo minoribns constantia, invicen 
sablibera. Favellidia simplicia infra stratum epidermaticum nidulanlia 
sporas numerosas foventia. 

8. Nem. lanceolata (Harv. ms.) fronde a stiptte subtereti ctt< 

neatim expansa in laminam plaham parce dichotomam, segmentij 
sublanceolatis margine acnlis. 
Iridxa? lanceolata Hakv. ms. 
Hab. ad Gap. b. spei, in sinu tabalari {Harvey! Pappe!). 

V. Kaltmeiiia J. Ag. Alg. med. p. 98, Enhymenia excl. sp. Kum. 
Pbyc. p. 400. Fröns carnoso-membranacea plana laciniata, sabtriplici 
strato constitula; interiore filis elongalis cylindraceis parce ramosis 
dense interlextis, versus superficiem brevioribus angulato-rolandali.s 
anastomosantibus intermedium stratum formantibus; exteriore cellulis 
coloratis minutis rolundatis in (ila moniliformia brevissima conjunctis. 
Favellidia composila et nucleis pluribus confluentibus constantia , cen- 
trali strato demersa, extus parum prominulh sporas numerosas foventia. 
Sphacrosporae triangule divisa?, in strato epidermatico superficiales. 

9. Kal. Harveynna (J A g. Advers. p. 40.) fronde ex slipite 

brevi in laminam amplam corda lo-ren iformem integram mar- 
gine dense undulatam abeunte. 
Uab. ad Gap. b. spei, in sinu tabulari (Harvey! Pappe!). 

10. Kal. schizophylla (Harv. ms.) fronde subsessili aut ox sli- 
pite brevissimo in laminam late obovatam, a margine deorsum 
in lacinias numerosas sublineares laceratam abeunte. 

Hab, ad Gap. b, spei, in sinu tabulari (Harvey!). 

11. Kal. dentata (Sunn, Eckl. p. 14, tab. 1. fi^ 8) fronde carnosa 

dicholomo-subpaimatifida, segmentis cuneato-Iinearibus, mar- 
gine serratis aut integriusculis, apicibus obtusis rotundatis. 
Hab. ad Gap. b. spei, in sinu tabulari (Harvey! Pappe!). 

Haec fere sunt, qoae de Iridacis Auctorum comperi vel ipse obser- 
vavi. Fucas radula et affines a nonnullis adhuc inter Irtdseas ename- 
renlur, sed istx revera ad Gigartinas pertinent. Eadem, ni fällor, 
ratio lrida>ae insignis (Endl. et Dibs. Bot. Zeit 1845, p. 289), Iridaex 
clathrato^ (Dbcsne. Ann. se. nat. 1844, p. 233) et Iridaeae decipientis 



— 49 — 

(HooK> et Hakt. Alg. nov. Zel.) Iridsea dichotoma Hooiw el HAåv. vera 
Iridaea videlur. Iridsea ciiiata (Kran. Bot. Zeit. 1847) a forma ciliata 
Iridacae micantis vix differt. Iridxa pulchra Rubtz. mibi ignota. 

Pbarmaoie Candidalen Ptblsor: om nfigra kemiska syrors saroman- 
sflttoing. 
Remitterades till Hrr Mosander och L. Svanbebg. 

Hr Oliyekbonas i föregående, sam mantrSde inlemnade: Uppgift pS nya 
vattenmarken i Nyköpings skargård, inbaggna och afvdgda som- 
maren 1847, återlemnades af Hr Frih. Wbedb och Hr Akebvav, 
som tillstyrkte dess införande i Akademiens Handlingar. 



Akademisk angelägenhet. 

Till ledamot i åttonde klassen valdes Öfverståthållaren , C. N. O. 
Hr Frib. J. W. Spbengtmbtbii. 



SKÄNKER. 

ViU Veienshaps^Ahaden^iens BibUothek. 

Af Konsl* Mederlindsha ReseriiifBeii* 

Flora Batava. Aflev. 149 — 151. Amsterdam (1847). 4:o (fig.) 

Af Académie des scleiice* i JParis. 

Comptes rendas hebdomadaires des séances. T. XXIV, 27. 

N:o 1 — 26. Année 1847. Sém. 1. Paris 1847. 4:o. 
— Tables de comptes rendus. T. XXIII. 

Af Société liimtéeniie de liyom. 

Annales de la société Linnéenne de Lyon. Lyon 1836. 8:o. 
Société Linnéenne de Lyon. Coropte-rendu des années 1839 et 1840, 

1841, 1842, 1844. Lyon 1841 — 46. 8:o. 
Annales de la société. Années 1845—1846. Lyon 1847. 8:0. (fig.) 

Af Zoolosieal Soeiety i Iiond«ii. 

Transactions of the society. Vol. III. P. 4. London 1846. 4:o. (fig.) 
Ppoceedings. P. XIV. 1846. N:o CLV—CLXVL Lond. 1846. 8:o. 

— P. XV. 1847. N;o CLXVII— CLXXVIL Lond. 1847. 8:o. 
Reports of the Council and Aaditors, Apr. 29, 1847. Lond. 1847. 8:o. 
A List of the Fellows, June, 1847. Lond. 1847. 8:o. 

öfvers, af Kongl. Fet.-jtkad. Förh, Arg, 5. N:o a. 3 



— so ~ 

Jkt (teUMlMlM «leMli»elyiURft f ftv v 



Uebersicbt der Arbeiten und Yerfinderungea der Geseltschaft im J. 
1846. Breslau 1847. 4:o. 

ArS^ciété impér. des naturalisfes de Mwimmn. 

fiulletin de la société. Aonée 1846. N:o IV. — Année 1847. N:o L 

Moscoa 1846, 46. 8:o. 
Rapport sur la séance eztraord. du 22 Févr. 1'847 å Toccasion du 

jubilée semi^séculaire de S. £xc. M:r Fischka db Waldheu. 

Moscou 1847. 8:o. 

ät Férfattarne. 

Memorial de ingenieros. Publicacioa periodica de Memorias, Articolos 

Y Noticias interesantes al arte de la guerra. 2:o Aao. N:o 9. 

Madrid 1847. 8:o. (fig ) 
Reicii, Dr. G. C, Lehr-Versuch der Lebenskunde, io Berichtigaofi 

ihrer Rechnungsfehler u. möglicbst richtigen Beantwortung de 

allerwicbtigsten Lebensfragen. B. 1, 2. Berlin 1847, 48. 8:o. 
Mulsaut, M. E., Note sur une nouvelle espéce du genre Sphxm 

Haller. (Lyon 1847) 8:o. 
BouRcrER et Mulsant, Description de vingt espéces nouvelles d'oiseaui^ 

mouches. (Lyon 1847\ 8:o. ' 
BéRQN, P., Systéme de Géologie et origine des cooiétes. Paris 1847. d:& 
Maioochi, g., Nuove sperienze e consideraziooi suirorgine della cor- 

renle elettrica nella pila, memoria terza. Milano 1846. 8:o. 
FuÅiNiERi, A., Risposta ad un &rticulo de^l Mrlloki, 1^38. — Iosqs^ 

sistenza del sistema del Melloni, 1841. — Nuo?e sperienze fra 

il calore, 4844. (fiskr. degli Aiiaii é«lle te. del R. Lomb. Ven.| 
Namias, g., Delle condizioni di Venezia in ciö che risguarda la vit^ 

e la salute deir uomo. Venezia 1847. 4:o, 

Af Hr 6. HTamlas i Vemedis- 

Piscorsi letti nella fiubblica miunanfl» del ^omo. Iti lAglio 1847 neil 
Ateneo Veneto. Venezia 1847. 8:q. 



Titt HtlieUå XaiurhistorisHa Mumewåu 

Zoologiska af delningen. 

Jk£ MAX» WLASfW MOSHUlVCiraV» 

genom Hr Hofjflgm^tarea L af Ström. 

En Phasianus colchicus ? ocb 
Ett hufvud af Cervus tarandus. 



— 51 — 



Meteorolosiska observationer d Stockholms Observatorium 











i November 1847 


• 






■ 




Barometern 
reducerad till 0*. 

DeeittaltuiD. 


TherDMOMtern 
Celsius. 


ViacUrna. 


> 

a 

D 
»■. 

D 

1 

KUrt 




Kl. ti 
f. ra. 


Kl. 2 
e. ra. 


Kl. 9 

e. ra. 


Kl. 6 
f. ra. 


K.I. 2 

e. ra. 


Kl. 9 Kl. 6 
e. ra. f. ra. 


Kl. 2 
C* ro* 


Kl. 9 
e. ra. 


1 


25,64 


2537 


25,87 


. +1*4 


+ 4*3 


+ 3« 


y.N.v 


v. 


V.S.V.. 


2 


25^ 


25,50 


25,49 


+3^ 


+ 914. 


+10,6 


s.v. 


y.s.v. 


V, 


Storm 


3 


25,57 


25,57 


25,64 


• +5^ 


+ 9.2 


+ 6,7 


v. 


v. 


V.N.V. 


Ktart 


4 


25,78 


25,78 


25,89 


+1.1 


+ 4,3 


+ (^ 


v. 


v. 


S.S.V. 




5 


25,85 


25,81 


25,76 


+2,4 


+ 4,0 


+ 4,4 


s,s,y. 


V.S.V. 


S.V. 


Hi»(«t 


6 


25,63 


25,60 


25,59 


+4.3 


+ 5,4 


+ 53 


s,s.y. 


V.S.V. 


•V.S.V. 




7 


25.54 


25,52 


25,48 


+7.4 


+ 8,7 


+ 7,1 


v. 


S.V. 


S.V. 




8 


25,37 


25,33 


25^ 


+6.8 


+ 9,2 


+ W 


S.V. 


s.v. 


S.V. 




9 


25,45 


25,51 


25^5 


+9,2 


+10,4 


+ 5,3 


v.s.v. 


s.v. 


S.V. 


Dii^iaa 


10 


25,60 


25,64 


25,65 


+5,7 


+ 7.3. 


+ 53. 


$.s.v. 


V.S.V. 


S.V. 




11 


25,57 


25,59 


25,60 


+6^ 


+ 9^ 


+ 9,2 


V.S.V. 


V.5.V. 


v. 


Molat 


12 


25,61 


25,65 


25,71 


+8,7 


+ 7,6 


+ 4.7 


v. 


V. 


V.N.V. 


R^o 


13 


25,70 


25,65 


25,62 


+0.3 


+ 5^. 


+ efi 


v. 


S.V. 


V.S.V. 


— —. 


14 


25,54 


25,52 


25,52 


+6,4 


+ 6,8 


+ 43 


V.S.V.. 


s,v. 


V- 


Makt 


15 


25,47 


25,48 


25,39 


+5,3 


+ 7,0 


+ 6,4 


v. 


v. 


v. • 


K^u 


16 


25,00 


24,79 


24,82 


+6.2 


+ 7,5 


+ 33 


S.S.V. 


v.s,v. 


v. 




17 


24,8d 


24,79 


25,08 


+0^ 


+ ItS. 


+ 0,4 


v.N.y. 


v. 


V.N.V. 


Klact 


18 


25,29 


25,43 


25,53 


+0^ 


+ 1,3 


+ 13 


N.V. 


W.N.V. 


V.N.V. 


— «. 


19 


25,45 


25,27 


25,28 


+0,4 


+ 3y4 


+ 63 


V.S.V. 


s.v. 


V.S.V. 


Makt 


20 


25,44 


25,52 


25,54 


+6.0 


+ 7,5 


+ 33 


V.N.V. 


v. 


V. 


KUrt 


21 


25,53 


25,55 


25,57 


+3^0 


+ 4,3 


+ 43 


v. 


v. 


s. 


Diau»a 


22 


25,56 


25,59 


25,56 


+4/» 


+ 4,5 


+ 43 


s. 


8.S.O. 


S.S.O. 


HaUt 


23 


25,48 


25,40 


25,28 


+53 


+ 5,5 


+ 43 


s. 


s. 


s. 


Regn 


24 


25,21 


25,31 


25,47 


+5,3 


+ 5,3. 


+ 43 


S.S.V. 


v.s^v. 


8.V. 


Klan 


25 


25,49 


25,56 


25,60 


+6,3 


+ 6/) 


+ 63 


s.v. 


V.S.V. 


V.S.V. 


Rega 


26 


25,48 


25,35 


25,37 


+4,4 


+ 5^ 


+ 53 


S.S.V. 


.%j&,y. 


8.V. 


MaUt 


27 


25,40 


25,30 


25,23 


+5,2 


+ 4,9 


+ 43 


3. 


s. 


s. 


Rega 


28 


25,23 


25,27 


25,29 


+4,5 


+ 33 


+ 4,2 


s. 


s. 


S.S.O. 


XaUt 


29 


25,30 


25,30 


25,33 


+4,3 


+ 3,7 


+ 43 


S.S.O. 


S.S.O. - 


s. 




30 


25,31 


25,25 


25,21 


+4.3 


+ 4.7 


+ 43 


s. 


s. 


s. 


. 


Me- 
diam 


[25,468 


^,457 
25,467 


25,477 


+4'4g 


4^5g2 
+5M3 


+ £99 


t^ederbd 


rden = 


1,341 A^ 


BCttOIO. 



— 58 — 
/ December 1847. 



^ 

1 


Barometern 
reducerad till 0*. 

Becimaltam. 


Thermometern 
Celsius. 


Viodarna. 


i! 


Kl. 6 
f. m. 


X.1. 2 
e. ro. 


Kl. 9 
c ro. 


Kl.. 6 
f. m. 


Kl. 2 
e. TO. 


Kl. 9 
e. m. 


Kl. 6 
f. m. 


Kl. 2 
e. m. 


Kl. 9 

e. ID. 


a 

•■1 

a 

1 


25,06 


25,01 


25,06 


+5'0 


+5*7 


+1*7 


S. 


S.S.V. 


V. 


R^r 


2 
3 


25,09 
25,30 


25,25 
25.17 


25,33 
25,26 


+0,5 
-0,4 


—0,5 
+4,5 


-0,8 
+2.4 


V.N.V. 

s.v. 

• 


V.N.V. 
V.S.V. 


V. 

V.S.V. 


KJirI 


4 


25.23 


25.20 


25,19 


+2,0 


+3,2 


+2,2 


V.S.V. 


V.S.V. 


S.V. 


KJart 


5 


25.15 


25,a3 


24,73 


+2,3 


+4,7 


+5,5 


S.S.V. 


S.S.V. 


s. 


Msk! 


6 
7 
8 
9 
10 
11 


24,68 
24,80 
24,84 
25,14 
2537 
24,68 


24,80 
24,83 
24,96 
25,41 
25,41 
24,75 


2439 
24,87 
25,02 
25,45 
25,54 
24,69 


+4,2 
+3.0 
+4,6 
+4.1 
+4,3 
+5,5 


+3,5 
+ 5,7 
+4,2 
+2,2 
+5,7 

+53 


+1,5 
+5,2 
+4.8 
+3.3 
+6,3 
+4.3 


s.v. 

S.S.O. 

s.v. 
v.s.v. 
s.s.v. 


S.S.V. 
S. 

s.s.a 

V.S.V. 

s. 

S S.V. 


S.S.V. 
S..S.O. 

s. 
s. 

s. 


KliR 

Makt 
Stora 

Dim» 


12 


25,78 


25,79 


25,86 


+3,0 


+3,5 


+2,3 


s.s.o. 


s. 


v. 





13 
14 


25,92 
25,94 


25,93 
25,97 


25,93 
25,98 


+23 
+3,2 


+3,2 
+3,5 


+3,2 
+3;2 


v. 

S.S.V. 


S.S.V. 
S.S.V. 


S.V. 
S.S.V. 


X«kt 


15 


26,01 


26,01 


26,02 


+1,5 


+2,1 


+1.5 


N.N.V. 


N.N.O. 


N.N.O. 




16 


25.98 


25,97 


25,97 


+ 1,3 


+13 


+0.2 


N.W.O. 


o. 


o. 


S» 


17 
18 


25,98 
26,04 


26,01 
26,00 


26,03 
26,00 


+1,5 
-0,4 


+2,5 
+1,0 


+03 

-0.8 


S. 
S. 


8. 

S.S.V. 


s. 

s. 


KUn 


19 
20 


25.99 
25,84 


25,97 
25,78 


25,93 
25,75 


-2,4 
—5,8 


-1.4 


-4.3 
-1.7 


s. 

N.If.V. 


s. 
o. 


s. 
o. 


S» 


21 


25,72 


25,65 


25,67 


-6,1 


-23 


-3.1 


N. 


o. 


S.O. 




22 


25,69 


25,76 


25,81 


-3,7 


-3,7 


-2.6 


o.s.o. 


N. 


N.N.O. 




23 


25,87 


25,88 


25,89 


-4.7 


—3,5 


-4.1 


N.N.O. 


N.O. 


N.O. 


Iffalei 


24 


2538 


25,91 


25,95 


-43 


-33 


-2.9 


N.O. 


N.O. 


N.O. 




25 


26,01 


26,06 


26,10 


-13 


+0.2 


-0,2 


N.N.O. 


S. 


S.S.Y, 




26 


26.11 


26,13 


26,11 


-03 


-1,3 


-4.6 


S.S.V. 


V.S.V. 


V.N.V. 




27 


26,05 


26,02 


26,00 


—53 


—5,0 


-5.1 


V. 


V. 


V.N.V. 




28 
29 


26,01 
25,96 


26,05 
25,92 


26,06 
25,89 


-4,2 
-4,4 


-3,1 
-5,1 


-3,9 

-4.7 


N. 
O. 


O. 
0. 


O. 
O. 


Soö 
Holet 


30 


2537 


25,89 


25,92 


-5,1 


-2,7 


-2.0 


0. 


0. 


S.O. 




ai 


25,98 


25,99 


25,96 


—53 


-3,5 


—3.9 


O.N.O. 


0. 


O. 


_ 


Me- 
dium 


^25.613 


25,629 
25,033 


25,657 


—0*22 


+0*79 
+0'22 


+0»10 


Nederbörden =0,718 Ai 


n:. taB(<; 


^ 




•TC 


ICKROLM , 


1848. 


P. k. v 


ORSTED 


r & SÖ] 


VER. 







ÖFVERSIGT 

RO\GL. VETENSRAPS-ARADEMfEIVS 

FORHANDLINGAR. 



Onsdagen den 8 Mars 



Féredragr* 

1. Nominella djurarter. — I en kort berättelse af 
Hr SoNBEYALL om den utländska resa, han företagit under sistl. 
sommar och höst, anfördes, att han deninder haft tillfälle Btt 
ur de zoologiska förteckningarna utmönstra tvenne djurarter, 
hvilka båda hörde till deras antal, som pä förhand voro anteck- 
nade för att eftersökas i utländska samlingar» 

Den ena af dessa är AtUUope acuticomis, som ButNYtLLB 
bestämt ocb namngifvit efter ett pannben med påsittande horn, 
som förvaras i Hunterska Museum i London, och uppgifves 
vara från Indien, och hvaraf HAHaToir Suith ansett sig böra bilda 
ett nytt genus: Bhaphicerus. Detta stycke befanns dock hvar- 
ken vara från Indien eller af ett obekant djur, utan af den i 
södra Afrika temligen allmänna Aniilope tragulus. Emedan 
Prof. Owsir, under hvars vård detta museum är stäldt, var 
borta, och icke kom hem förr än Hr S. var färdig att af resa 
från London, blef ej tillfälle att se ett par andra horn, som 
skola förvaras i samma museum, och hvaraf H. Smith bildat 
den andra arten af det nya slägtet: Rhaphicerus subulicornis; 
men att sluta af beskrifningen torde de hafva tillhört någon 
annan af de Sydafrikanska mindre Pecora, möjligtvis samma 
art eller Cervicapra capreolus? 

Den andra utmönstrade arten är den af Lb-Vailunt, un-* 
der namnet fEclatant beskrifne fogeln (Ois. d'Afr. 85. Sturnus 



— 64 — 

spUf^ns Dauv.; Turdus s fiendens Viuix.). Det enda bekaou 
exemplaret deraf, som tillhörde den stora Temminckska sam- 
lingen i Amsterdam, utan uppgift hvarifrfln det komma, mer 
som, efter likheten med de . Afrikanske Lamprotomithes, af Le- 
Y^aLANT förmodades vara frän Afrika, finnes ännu qvar i ZooL 
Riksmuseum i Leyden. Det igenkändes (^ att vara den Nord- 
amerikanska Chakophanes versicdor, pä hvilken var satt a 
vid roten afklippt stjert af allmänna skatan (Corvus pica L.) 



2. Paraguays infödingar. — Ur ett bref frfe 
Magister Ebbbhard Mungk af Rosbnscböld, dat Corrientes (^id 
Paraguay) d. i Mars 1847, meddelade Hr Sundivali. (oljande 
utdrag. — **Med nöje begagnar jag det tillTälle, som nu erbju- 
der sig att få ett bref afsändt med en bekant, som afreeer ti 
Buenos Ayres. Det tyckes som om ett och annat af våra hté 
ginge förlorade, emedan jag ej erhållit något hemifrfio sedao 
December 1844, då jag i Asumcion på engång fick tre bref 

från dig och två från min mor *) Bedröflig var i alla 

hänseenden förlusten af Corvetten Carlskrona;, men då jag först 
hörde den, anade jag ej, att äfven jag skulle dervid förlora; 
ty med detta fartyg hade de i Buenos Ayres qvarlemnade sam- 
lingar blifvit afsända hemåt, hvilka jag gjorde i den trakten 
före afresan hitåt. Ingen må undra öfver att jag ofta med 
önskan tänker på möjligheten att hemskaffa de ojemförligt dyr- 
barare samlingar, som blifvit gjorda bär och i Paraguay, och der- 
vid ihågkommer de missöden, som träflfat HuaBOLnr och Bok- 
PLAifD härstädes, Nattbbbr i Para, Afzsuus i Sierra Leona a& 
v. Jag har beslutat alt åtminstone af insekterna söka uttaga 
exemplar af hvarje art, för att deraf göra en från mia egen 
person oskiljaktig, mindre samling, och att åtminstone sjelf följa 
med i fall den Jr ämnad att gå i botten. . . . . Tiil min stora 



*) 1 ett postscriptum, några dagar gednare, meddelas anderrattel- 
sen on fraoikoisstep af ett bref frin Stockholm af d. 9 Sept. 
t84«. 



-^ 56 — 

ledsnad finner jag af flera Asl mycken svårighet att fÖrskalFa 
cronier af dessa länders infödingat| men skall söka att lemna 
nflgra lå underrättelser om dem. 

De talrikaste t Paraguay äro Guaranis (accent pä t), som 
äro nästan alla omvända till kristendomen och lefva i städer, 
samt bilda de så märkvärdiga "missiones." De stå i bildning 
ej efter Paragoays öfrige invånare^), tillverka utmärkt vackra 
flätade arbeten, såsom korgar, mattor, hängmattor o. d. Jag 
har hört flera af dem tala ganska god spanska. 

En annan stam är Canguås, eller Indios Monteses (skogs- 
indianer), som äro föga talrika. De äro hedningar och lefva i 
de stora skogarna, der de dock till någon del idka åkerbruk. 
Genom de förföljelser de lidit äro de ej rätt vänligt sinnade 
mot Paraguayema och ofreda ofta dem, som bereda Paraguay- 
thé. De äro utmärkta bågskyttar, och deras pilar hafva eq 
fdrfärlig kraft, ehuru spetsen endast är förfärdigad af hårdt träd. 

Mbayås voro fordom talrika och mägtiga, men hafva nu 
dragit sig undan på andra sidan floden Apa, utom Paraguays 
område. De synas till sin karakter vara de ädlaste af dessa 
indianstammar, äro goda ryttare och begagna eldgevär samt 
sablar, hvilka de förskaffa sig från Brasilien. 

Af Payaguås finnes numera endast få öfverlefvor. De 
äro hedningar, bo alla vid floden Paraguay, och lefva mest af 
vattendjur, såsom Capy baras, Caymans och fisk, som de skjuta 
med pilar. På stranden af floden, vid Asumcion, finnas några 
hundrade, som bo tillhopa såsom svin, i usla hyttor och äro 
starkt begifna på fylleri, men veta att göra sig nyttiga genom 
försäljning af fisk, gräs, mattor o. d. ^åt stadens invånare. 

Af Guanås, som lefva i norra delen af Paraguay äro nå- 
gra få omvände. Jag har förr berättat, att man för mig om- 
talat en sort ganska små urfodingar som lefva i träd uti de 
stora skogstrakterna, och kallas Guayaquis, Jag har nu sett 



*) Detta uttryck förklaras ej vidare, men förmodligen menas bftr 
de spanska afkomlingar (creoler och bJandade racer), som Iflrå 
fioDas i iaodet till icke ringa anta). (Ref. anm.) 



— «« — 

tvft qviimor ooh ett b^, aoiq i(öpt^p fråa Caii^rf 
finner ej nftgot särdeles märkvärdigt att anföra om deip^ ann^t 
än storleken, som är ungefär lika med vjira lappars. De 
tycktes vara mycket dumma och kunde knappt förmås att tala. 

Pä andra sidan Paraguay-floden, eller Chacon, finnas flera 
Indianstammar, bland bvilka Guaicun!» äro de talrikaste. De 
äro ganska råa, l^fva fi jagt och ligga i ständig fejd med Pa- 
raguay, sedan regeripgen Ijitit anlägga flera skansar på deras 
område. Då de ofta passerade floden för att plundra och mlw*-: 
da, lät Diet Francu, på venstra stranden, ända från dess 
fnynning till Yilla-real (60 sv. mil), på hvarje half mil aalägga 
vaktplatser för att observera dem och genom skott gifva signal 
ifall de ville gå öfver floden. 

Dessa Indianstammar sägas tala från hvarannan helt olika 
språk, utom Guaranis och Canguas, hviika tala ett och det- 
samma, som kallas GuaranL Detta har i Paraguay Mifvit 
landets språk, och största delen af dess invånare förstå ej 
spanska, sä att prestema på landet allmänneligen predika på 
indianspråket Jag har således äfven blifvit nödsakad att lära 
något deraf. Det eger åtskilliga högst egna och besynnerliga 
vokal-ljud och dess grammatikalbyggnad synes mig så inveck- 
lad och svår, att jag nära blifvit afskräckt från att studera den. 
Payagués kunna nu alla tala detta språk, men sinsemellan an- 
vända de ännu alltid sitt eget, som är sträft och gutturalt 
Ifbayå-språket säges vara vackert och talas i en hälft sjun- 
gande ton. Här finnes således ett rikt fält för dem, som stu- 
dera anthropok)gi och linguistik, men som en menniskas Kf är 
alltför kort för att befatta sig med allt, har jag, åtminstone 
hittills, ej vågat dermed borttaga altför mycken tid från de 
forskningsämnen, som närmast utgjort ändamålet för min resa." . . . 



Jterlemnad afhandUng. 

Hr Malmstbiis i sedoaste sammankomst inlemnade afbandUng: Bidrag 
till Iftran om eltiptiska functionerna, återlämnades af Hrr Licn- 



— 57 — 

BJBLH och A. STAMino, fooi tillstyrkte dess införande i Akade- 
miens Handlingar. 

Akademien tilldelade Hr Malmstbii det Fernerska priset. 



Akademisk angelägenhet. 

Prseses tillkftnnagaf, att Akademiens Ledamot i sjunde klassen , 
Professoren , R. N. O., Hr P. G. GuBascHiöLD med döden afgått don 
12 Februari. 



SKÄNKER. 

SVf f Vetenskmps^AlMaetniens BUbHothetu 

Af WLmjmå Soclety i Ii«iid«ii, 

Philosopbical Transactions for the year 1846. Part. IV, London 
1846, 4:o. 

Af M^nffl* Bers^-CelleSlmtt. 

Bergs-Gollegii underdåniga berättelse om förhållandet med bergshand« 
teringen år 1846, 4:o. 

Af FArtettaren* 

CiTiALi, Lettres sur la litfaotritie on Tärt de broyer la. pierre. Sizi* 
éme lettre. Paris 1848, 8:o. 



flTOC&IOLM, 1848. >. A. VOISTIDT åc SÖITBA. 



ÖFVERSIGT 

RONGL. VETEIVSRAPS-AKADEMIENS 

FÖRHANDLINGAR. 



^i*y. «. 184». M A 

I 

Onsdagen den 12 April. 



Féredraif. 

1. Om Sverge8 Lcujc-arier, — Professor Nilssoä i 
Lund hade i bref till Hr Sdndbtall insändt följande öfversigt 
af dessa fiskar, som onekligen af alla till vår fauna hörande 
äro de sväraste att utreda. *<^^^^^^^. 

»Af mina under de sednare månaderna gjorda, dels yt-^'** ' 
tre dels ock mest osteologiska undersökningar vill det synaåpl ,v^'^> i^j 
mig påtagligt, att, om vi såsom tillräckliga artskilnader hosV^ trV^ 
Laxfiskarna antaga de hittills valda kännetecknen af färgen , "^ ' -^ 
af proportionen mellan hufvudets längd och kroppens; samt 
dennes bredd, af ögonens storlek, af fenornas längd och strål- 
antal, af stjertfenans form, af fjällens antal i sina sneda tvär- 
rader, af vertebrernas antal m. m. , vi ganska säkert skola 
finna lika stora olikheter mellan de nya arter jag i Prodro- 
mus upptagit, som emellan ou och annan af de gamla, hvilka 
redan af LiNNi och andra blifvit såsom skilda arter antagna; 
och det synes mig temligen säkert, att om Linnés Salmo fa^ 
rio är skild från hans Salmo Trutta, så äro S. Ocla, Trut- 
tula och punciuUUus skilda både sins emellan och från dem 
begge. Jag kan ådagalägga detta med original-exemplaren, 
som finnas här i Museum *) och med figurer tagna af dem 
straxt de voro fångade. Hen vid noggrann undersökning af 



*) lag har Sfven funnit originalet till S. Ocla. 



— 60 — 

talrika exemplar af laxfiskar frän skilda vatten, skall maa 
finna y att alla de nämda karaktererna variera betydligt. Till 
och med träfiEar maa sällan alla Dämda karakterer lika oos 
tvä- eller flera exemplar af lika storlek och tagna på saxnma 
gång, i samma lilla slira, och säledes påtagligt syskoD, ot* 
kläckta ur samma romklase. Mer variera* dock samioa ka- 
rakterer hos exemplar af olika ålder och storlek, €iefa åxnon 
mer hos dem, som äro från vatten af olika höjd och tempe- 
ratur, vidd, djuplek, olika hastighet, stenig eller lerig botteo 
med olika uppstammade beståndsdelar. JemfOra vi blott ex- 
tremerna af dessa olika utvecklingsserier, så måste vi anse 
dem för skilda arter; men taga vi äfven i betraktande alla 
mellanliggande fbrändringsformer» så finna vi tydliga öfvergån- 
gar och således kunna vi icke antaga dem (6r skilda arter, 
utan blott för former, och då blifva i sanning icke många 
skilda species qvar. Dock får jag upprepa hvad jag i bär- 
jan yttrat, att man har lika så mycket skäl att antaga S. 
Trutttjda, Ocla och pundcUus för skilda species, som man 
antager att S. Fari& är skild från Truita och S. eacifet 
från begge. 

Som resultat af mina hittills anställda andersökningar, 
bland eo stor massa af laxfiskar från skilda trakter af Skan- 
dinaviska halPön, finner jag icke tillräckliga skäl att antaga 
flera än följande arter : \ :o Salmo Scdar Ln.^ S. Eno^ Lnu \ 
SaimoTrutia, under h vilken såsom former höra: Oc/a> 7V»f* 
tula, Fario och punciatxås. 2:o Salmo Salvel%nu$ fr. Wet- 
tern och S. carhonctrius fr. vestra Norrige; ty min S. ven- 
tricosus är en form af earbonarius och Linkés oipntia en 
form af dess Salvelinus. 

Kanske att till och med dessa få species komma än vi- 
dare att reduceras. Det är åtminstone icke otänkbart att 
den kolossala Salmo Salar, som större delen af årel tillbör 
verldshafvet och de andra årstiderna vistas i de största Bt^ 



*) Kröters S. Erioz synei bdra till en aoDta art.^ 



— fti — . 

der ooh sjdar i det inre af landea, kunnat, under tidernas 
längd och under smflningom skeende geologiska förändringar, 
uU de smä och steniga bäckar till hviika han efter hand id^ 
skränktes, undergå den form förändrings att han Uifvit FerM 
Mindre orimligt, än vid första tankan derpä, torde detta be-' 
finnas om man erinrar sig, att t. ex. Londons Z)ray&or5e (ka- 
nonhästen) odi Shetlands Pony (öländning) utgöra extremer af 
en och samma art, hvars mellanlänkar hvar och en känner. 
Ett exempel, som ligger närmare företer sillslägtet; mellan 
Finska vikens Småsiröming och Atlantiska oceanens GrcXmis^ 
siU äro visserligen stora olikheter, och dock vet hvarje zoolog, 
att de som extremer tillhöra en och samma art, hvars mel^ 
lanliggande länkar man också känner. Hos laxfiskarne måste 
formerna, förgerna m. m. variera ännu mera af det skäl, att 
de ymsom vistas i hafvet och ymsom i sött vatten af myc- 
ket olika beskaffenhet. Hos ungar af S. Salar och Farto 
Liif. är allt väsendiUgt lika, både yttre och inre, hos Farto' 
bibehålles mer af ungens form ocb filrg ia hos Salar, hvil- 
ket antyder, M Forellen stannat på en lägre utvecklingsgrad 
än Ixåxen. Hvad färgen beträffar, så är den långt ifråo kon- 
stant: de röda fläckarne långs sidorna, hviika hufvudsakligen 
skola utgöra skilnad mellan S. Truiia och Farto, finnas hos 
alla laxfiskar i början, ehuru de som utgå i hafvet der för- 
lora dem , de som stanna qvar i sött vatten behålla dem ; 
dessutom är honan vanligen mer fläckig än hannen, de yngre 
mer än de äldre. Hvad fenorna beträffar, så äro de alltid i 
proportion längre hos ungarne, kortare hos de gamla af sam- 
ma art, stjertfenan är alltid klufven hos de yngre; hos några 
bibehålles den allt jemt klufven, andra få den med tiden tvär, 
till oeh med konvex. Gällockens form är eftast olika bes 
skilda kön af samma art. — Vertebrernas antal varierar gai»- 
ska betydligt bos samma art, t. ex. bos S. Farto bar Ta&hbll 
funnit blott 56 veriebrer, jag har funnit &8, &9 eller 60 > 
och andra ha räknat 64. Att min Fario är densamma som 
Liififas är så mycket säkrare som jag genom Prof. Rnotiv 



— 6t — 

erhållit exemplar från Norrbnd under de af Aanu, §pec. 51, 
4, anfbrda norrländske benämningarna Sienbii och. Bäckro. 
Appendices pyloric® variera af ven betydligt i antal hos sam- 
ma art; Yasrbll uppgif^-er dem efter D:r RiciuaDsoH bos & 
Salar frän 63 till 68; här på Museum har man hos ett ex- 
emplar räknat ända till 85. 

Under sådana förhållanden, och då alla karakterer be- 
finnas i så hög grad variabla, kunde man verkligen vara 
frestad att ifrågasätta om här finnas mer än två species af 
laxfiskar: Truiia och Salvdinus, eller just de två, hvilka 
jag i Prodromus framställt som representanter för skilda grup- 
per. Ehuru jag icke kan lösgöra mig från denna föreställ- 
ning, som efter hvarje repeterad undersökning, tyckes vilja 
oier och mer rotfasta sig, skall jag dock försöka att, genom 
de mest konstanta, eller rättare, minst variabla kännetecken, 
jag kunnat upptäcka, bestämma de arter jag anser mest skilda 
eller minst öfvergående i hvarandra; således 

MimiLMmKmr CA*lni«ii«eel). 

LaxslägM (Salmo Ahtbdl) 

1:o Öringar (JruttcRy Fläckarna mörkare änden all- 
männa kroppsfargen ; fjällen af medelmåttig storlek, kring 10 
— M i en rad af \ hufvudlängd. 

a) Tänder Uoli på framdelen af plogbenet: 
4. Blanklax (Salmo S^dar Lm.) 

öfverkäken längst; tänderna, kägelformiga , stå med de 
tjocka baserna tätt tillsammans (på det skeletterade bufvudet 
och der de ej äro utfallna); gällockons bakbrädd och under- 
brädd närma sig en cirkelbåge; förlocket halfmånformigt, myc- 
ket bredare nedåt och utan tydliga vikar i bakbrädden. Stjär- 
ten klufven, de längsta sidostrålaroa mer än två gånger sfi 
långa som de mellersta. 

Öfverkäksbenets skafttunga borizontelt platt-tryckt; sn- 
prascapularbenet nedtill mycket bredt, uppåt småningom af- 
smalnande spetsigt; plogbenet bakom tänderna skråfligt och 
kavernöst. 



-^ 63 ~ 

Varierar betydligt; från smärre äar (i SkAne) ffls exem- 
plar af 40 — -42 Hj som, rfter skelettets utveckling , ärovida 
äldre än exemplar på 32 — 35 ti frän IVorrlands stora floder. 

I RiGHÅaDSsoNs Fauna Boreali-Americana ID, pl. 94, 
fig. 4, finnes en god figur öfver lockens konturer; men mflnga 
af tänderna ha varit utfallna. 

2. Grålax (Salmo Briox Lin.) 
Tänderna syllika, stä med de tunnare baserna skilda; 
gällockens bakbrädd och underbrädd närma sig vinkelformen 
med afrundadt hörn; förlocket knappt bredare nedåt med 
tydliga vikar i bakbräddeu. Stjärten mer tvär, de längsta 
sidostrålama ej mer än 4| gånger så långa som de mellersta. 

öfverkäksbeoets skafttunga vertikalt hoptryckt; supra- 
scapularbenet nedtill jemnbredt, tdga bredare än mellanstyc- 
ket, som äfven är jemnbredt; plogbenet bakom tänderna med 
en tunn benkam. 

I Bicbårbsons Faun. bor. americ. Ill finnes den bästa 
figur jag sett öfver gällocken, pl. 94 , fig. 2. — Suprascapu- 
larben, plogben, tänder m. m. finnas ingenstädes noggranni 
afbildade. 

Då jag utgaf Prodromus kände jag ej denna art. Jag 
har den nu så väl från Gefle som från ()stra Skåne. 

b) Tänder i en rad långs hela plogbenet: 

3. Salmo Trulia. 
Käkarna mest lika; tänderna talrika, tunna, spetsiga, stå 
skilda; ^Uockens bakbrädd nedåt starkt utstående med af- 
rundad vinkel; forlocket föga bredare nedåt, med mer eller 
mindre tydlig vik baktill; stjerten klufven eller utringad. 

Af denna art finnas flera former: 
a) Salmo Ocla Prodr. 
fi) Salmo Truitula Prpdr. 
y) Salmo Fario Un. 
^) Salmo punctatus Co t. et Niiss. 



~ «é — 

Om denna sistoäoida fiunér jég i mina te^eåtlénkmogår 
i Norriges fjäntraktei" urider d. 47 Jttli^ följande. ^fjäUaHrei 
är ej annat än S. Fatio, sdm i fjäUvatttieti hUt fttdite öoh 
fetare, samt har sidorna ocb buken gulaktiga. Sidorna äro 
dessutom beströdda med röda fläckar. Han fåa sUiadom pft 

^:o Rödingar (Salvelini). Fläckarna Jjusare än dea 
aUåiäiftQa kroppsfargen ; fjällen mycket smi, kring iS^-^fO på 
en rad af | hufvudlängd. 

4. Sälmo Salt)el%nus Ltir. 
Hit höra som former, 

a) Salmo pallidus Prod. 

fi) Salmo alpinus Lm., en Qällform. 

5. Salmo carbonarius Str. 
a) S. ventricosos ft. Sigdal. 



, 2. Mineralogiska underrälleUer. — Hr L Svak- 

Bian meddelade: 

Arsenikalisk Kilbridsenii. För nflgra år sedan foi^lade 
jag Akademien beskrifning och analys ä ett mineral ifrån 
Sala grufva, hvilkét befanns vara ett sjelfstäncfigC nytt mi- 
neral, som erhöll namtlet Ge^kronit ocb som hufvudsakligen 
utgjordes af svafvelantimon i förening med svarfvefbly, h^aruti 
antimon till en det vaf érsatf af aHBenik. Hi s&lunda firfiga 
kunde uppstå , huruvida de till underatitimonsvafflrga aalteiirnas 
klass uti de svenska grufvomd på sina ställen ialftagmif mi- 
neralier hörde till detta mineral eller ej, haf Hr 'tu. Hnj- 
KiKSKÖLD på mitt laboratorium under den fbrflulna vintern 
analyserat ett hithörande mineral ifrin Fahlu grofva, hvar- 
vid han funnit dess procentiska sAmfmansätlning vara: 



-^ u — 

AqMmoo. 5:m o|>p^gep svfifve) i,m 



Ansenil^ 


' ^.<^« 


Bly . , 


. 6Un 


Jern 


. Oj»i 

i 


Silfver 


. 0.239 


2^nk . 


. 0.568 


Koppar 


. 4.171 


Lerjord 


. 4.903 


Bergart 


. 1.753 


Svafvel 


. 15.161 



a—' -075 

I I HP "1 I I II X« 






94)59: 

o^sr '"•^* 

0.29o! 

1 .058 att bilda €u 



99.946. 

Under antagande således af att kopparen befinner sig 

uti mineralet mekaniskt inblandad under form af C!u, bvilken 
art af svafvelfbreDiDg äfveoledes är den i mineralriket mest all^ 
mänt förekommande, förhålla sig svafvelhalterna uti de elektro- 
negativa bestfindsdelarna till de uti elektropositiva såsom 2 : 4, 

/ to 

h vilket instämmer med formeln r*R. Detta åter är till sin 
generella form öfverensstämmande med hvad som enligt Apjohns 
undersökning är händelsen med Kilbrickeniten, hvilken buf-» 

vudsakligen utgöres af Pb*Sb, utan all inblandning af arse- 
nik. Den svenska Kilbrickenitens formel blifver s&ledes 

t 
+ 5Pb, och utgör det tr^je mineralet af dem, som vi 

känna höra till denna klass utaf de inom vårt land förekom- 
mande, hvilka förut äro Boulangerit och Geokronit. 

Detta minerals egentliga vigt = 6.434. Hårdheten ligger 
emellan gips och kalkspath. Mineralet förekommer blott derbt 
och är utan genomgångar. Strecket är glänsande och förgen 
är gråblått i friskt brott. 

För blåsrör: På kol luktar det arsenik, smälter uodev 
spritning och beslår kolet med en tjock hvit rök. Under 
V^re p&blåsning fås reducerade metallkorn och slaggkulor^ 
som invändigt äro rödbruna. Med flusserna fås kopparens 
reaction. Med soda luktar det arsenik, smälter, antimon bort- 




— 86 — 

roker och smidiga kopparbaltiga blykalor tedaceras, hvilka, 
afdrifoa på kapell, gifva ett ej obetydligt silfverkorn. I öp^ 
pet rör luktar det arsenik och svafvelsyrlighet, samt gifver 
ett hvitt sublimat af antimonoxid. 

Svafvelkis. Hr Gh. Staaf har analyserat några svenska 
svafvelkiser: a ifrån Hesselkulla; b och c ifrån Utön; d kri- 
stalliserad och något tombackröd ifrån Nordmarken ^^ hvarvid 
han procentiskt funnit: 

a b c d 

Bergart 0.59 1.4i 3.53 5.i4 

Svafvel 52.88 50.80 49.14 49.70 

Jern 45.10 45.65 45.02 42.68 

Förlust 1 .43 2.14 2.31 2.48. 

Formeln blifver FeS'. Den betydliga och alltid forhaodeova- 
rande förlusten, h vilken Staaf påstår ej kunna härleda sig 
ifrån någon förlust vid analysen, anser han härröra af någoo 
inblandad syreförening. 

Kopparlefver. Hr Cb. Staaf har äfvenledes analyserat 
en kopparlefver (Buntkupfererz) ifrån Pantzai^rufvan i Nor- 
berg uU Westmanland, hvarvid han funnit den på 400 de- 
lar, utgOras af: 

Svafvel . . . 24.22 

Jern 10.24 

Koppar . . . 60.56 

Bergart . . . 4.09 

99.11. 

Denna sammansättning är enahanda med den, som Plattksr 
funnit vid analys af samma mineral ifrån Woitzka-grufvan 
i trakten omkring Hvita hafvet samt representeras af formeln 

tu i 

Fe + 5 €u. 

Augit ifrån Trädgärdsgrufvan vid Näfveqvarn uti Söder- 
manland har blifvit analyserad af Hr A. D. Rxutbrsköld , som 
dervid funnit den procentiskt innehålla: 



— 67 — 

Kisékyra 47.190 syrehalt t4.520 

Lerjord . 7.979 3.727 

Jemoxidal S2.2i0 4.943 

Kalkjord 9.353 8.657 

Talkjord <4.290 4436^**"^ 

Manganoxidul .... 1 .122 0.25i 

99.194. 
Hypersthen ifråD Åkerö i Roslagen, beskrifven såväl i 
mineralogiskt soin i geognostiskt hänseende af Hr Ebdbann uti 
dess till Akademien inlemnade afhandling: »Om de i Sverige 
forekommande bergarter, som föra hornblende eller augit»^ 
hvilken finnes tryckt uti Akademiens handlingar för 1847, 
har af Hr H. yon Post vid analys befunnits innehålla: 

Kiselsyra 47.098 syrehalt 34.445 

Lerjord 4.553 2.128 

Jernoxidul 4 5.197 3.373 

Manganoxidul .... 0.172 0.039 

Kalkjord 11.333 — 3.223'"'^ 

Talkjord 48.650 7.155.' 

Vatten (glödnin^förlust) 1 .329 
Odecomp. mineral . . 0.342 

98.674. 

ÅnorthU. Den vid Rådmansö i Roslagen förekommande 
anorthiten, hvilken likaledes finnes beskrifven uti ofvanstående 
afhandling af Hr EaDSAim, har af mig blifvit kemiskt under- 
sökt, h var vid jag funnit dess procentiska sammansättning vara : 

Kiselsyra 43.336 syrehalt 22.519 

Lerjord 35.374 46.523 

Jernoxidul 4351 0.308\ 

Kalkjord 47.409 4.890| 

Talkjord 0.353 136) 5.649 

Kali 0.518 0.088 

Natron 0.890 0.227 

Glödningsförlust • . • 0.386 
Odecomp. mineral . . 0.570 

400.187 



— 68 — 



svarande emot den allm&ona • formeln rS+SAS, bvaruti r 
hnfvudsakligen utgöres af. kalkjord, och som tilltorw såväl 
Amphodeliten aom Anortbilen, men hvtlken, enligt bvad Hr 
EaDMANM bevisat, uti ifrftgavarande fall närmast bär represen- 
terar det sist anförda minoralet. 



8. Om algslägtel tridcut* — Hr Fribs redogjorde 
å Hr Aqardhs och egna vägnar, för Hr Adjunkt J. Agahdbs 
i Februari-sammanträdet inlemnade afhandiing om de Capska 
arterna af slägtet Iridaea. 

»Det är icke här tillfälle att ingå i de intressanta en- 
skilta detaljerna af denna afhandling, och vi anse oss derfbre 
hufvudsakligen böra afse betydelsen af det ämne, som afhand- 
las. — Hafvens och larsk vattnens vegetation har först under sed- 
nare decennier Tästat naturforskarnes noggrannare uppmärk- 
samhet. Blott långsamt, lillfölligtvis, ökades deras kännedom 
under en lång tidsföljd efter Linné, utan att sträcka sig till 
insigt i deras- inre byggnad eller utvidgad systematisk be- 
handling. Engelsmän, Tyskar och Fransmän hade likväl lem- 
nat vigtiga bidrag till deras kännedom, då en allmännare, 
systematisk behandling af dessa växter utgick från Scan- 
dinavien, och sedermera hos Engelsmän, Tyskar, Italienare 
m. fl. erhöll en ytterNgare utveckling. Algologien har nu 
blifvit en vigtig hufvuddel af den speciella botaniken, spri- 
dande vigtigt ljus öfver växternas fy^siologi i allmänhet 

De nu hopade, från alla världens haf tillströmmande 
materialerna , behöfva derföre en ny revision. Den stora för- 
bättring mikroskoperna under sednare åren vunnit underlättar 
betydligen undersökningarhé af deras structur. Karaktärerna 
komma för det närvarande hufvudsakligen att grunda sig pä 
den anatomiska analysen, synnerligen af fröredningsdelama. 
Dessa visa här en större mångfald icke blott i former, utan 

afven 



-- 69 — 

Kfven i sids emellan skilda bildningar än hos nfigon annan 
växtfamilj. De äldre uppgifterna i detta hänsende erfordra en ny 
granskning, hvilken ledt till ett sönderdelande i en mängd af 
slägten, som man förut icke skulle kunnat antaga tänkbart. 

' Hrr Fbibs och Agardh, som för flera är tillbaka syssel- 
satta^ sig med dessa eller närbeslägtade växters systematiska 
bearbetning, vågade icke dä framskrida till den punkt veten* 
skapen nu söker, utan sökte genom framvisande af den pa- 
rallelism, som genomgår de skilda seriernas utveckling, fram* 
etälla dessa som slägten med sina motsvarande underafdelnin* 
gar. Alla afvikelser i form, structur, och fröredning antogos 
icke då bilda, som nu, slägten, och ofta blef det nödvändigt 
att dä öfverensstämmelse erbjöd sig i tvä af dessa trenne mo- 
roenter, antaga olikhet i det tredje som en tilirällig afvi- 
kelse. Det ingick dervid en känsla af deras naturliga för- 
vandtskap, för hvars skull vi icke ansägo tillbörligt sönder-> 
rifva detta band för karakteren. Det är, om vi fä sä ut-- 
trycka oss, denna resignation för ett inre samband, högre än 
de abstrakta karakterernas olikhet, som den nya vetenskapen 
öfvergifvit; men vi tveka icke utsäga vår öfvertygelse, att 
dä man velat behandla den lefvande naturen efter de ab- 
strakta begreppens logik, man gått till en motsatt ytterlighet, 
hvilket företrädesvis skett i Kubthngs arbeten, hvilka i öf* 
rigt genom sina analysers trohet förtjena allt beröm, fast re- 
sultatema icke alltid kunna gillas. 

Korrectivet emot denna micrologiska riktning, som be- 
traktar hvarje olikhet, sådan den under mikroskopet visar sig, 
som ett aEslutadt moment, är att söka i ett morfologiskt stu- 
dium, som ådagalägger, att flera af dessa olikheter endast 
äro mer och mindre fullständiga utvecklingar af samma grund- 
typ. Endast genom den noggrannaste special kännedom kunna 
misstag härvid undvikas; detta tvingar hvarje noggrann for- 
skare till ett monografiskt studium, en monografisk behand* 
Ung af närbeslägtade föremål. Endast så lägges en säker 

Öfv9rf, af Kongl. Ftt-Akad, Förh, Arg. 5. l<i:o 4. * 



— 70 — 

grund, men hufvudvilkoret för dess uppn&ende är likväl på 
authentika exemplar rika samlingar, utan hvilka innedan 
lätt ökas. 

Just i detta hänseende eger närvarande afbandting ett 
högre, ingalunda tillfälligt värde, dä till författarens disposi- 
tion stär den pfi original-exemplar tvifvelsutan rikaste sam* 
ling, som för närvarande finnes. Den eger derigenom en bor- 
gen sä väl för sin fullständighet, som tillförlitlighet, som, då 
tillfälle icke erbjudit sig granska de enskilda detaljerna, är 
oss en borgen att den väl förtjenar sitt rum i Akademiens 
handlingar, säsom egande ett mer än ephemeriskt, eller ett 
blott på tillfälliga hugskott grundadt värde. 

Slägtet Iridaea, afhandlingens föremål, är sannolikt ett af 
de mest misshandlade inom algologien; till ej ringa del har* 
ledt deraf, att dess grundläggare . Bort db såint Vhicsiit, icke 
deröfver egde eller fastställde ett klart begrepp. Kobtdiigs 
undersökningar ådagalade bristerna i vår kännedom om dessa 
växter, men till klar framställning af deras fruktorganers be- 
tydelse och slägtets begränsning hann han icke. Det är hvad 
närvarande afhandling, med många nya vigtiga tillägg, sökt 
afhjelpa och, så vidt vi kunna dömma — lyckats. 

Slägtet Iridsea tillhör Algernes skönaste grupp, Phnde- 
erne» som med skäl kunna kallas hafvets blomstei^rd. Ty 
då hos jordens plantor trenne skilda bildningar, rotens, ört- 
ståndets och blomman, äro förenade till ett individ, så fram- 
träda dessa som trenne skilda serier, de svartnande Fucaot' 
erncy de grönskande Ulvaceerne, de rosenfärgade Florid/Berntj 
uU hafvet. Denna färgprakt har föngslat företrädesvis det 
skönare könet vid dessa växter; mer än bland någon annan 
växtfamilj, tillhöra upptäckterna bland dessa till stor del 
fruntimmer. Detta har i synnerhet varit förhållandet i Eng- 
land, der, genom tidvattnets starka fall, de obehindrade kun- 
nat plocka dessa hafvets rosor, utan taggar. 

Men äfven i medicinskt hänseende hafva Florideerna en 
särskild märkvärdighet Det är nemligen af dem man erhåller 



1: 
V 



— 71 — 

Caraghen, rdreträdesvis af Sphserococcus crispus, utmärkt för 
lättiösligheten af det gelée, som tillhör Florideernes hela grupp. 
De ostindiska ätliga fogelbon, som från äldre tider varit kända 
som en läckerhet, äro äfven beredda af flera arter af Flori- 
des , dem foglen hopsamlar på hafsstranden och formar till 
sitt näste. Slägtet Iridsea torde genom sin stora massa af 
lättlösligt ämne förtjena största afseende.» 



4. Forncranier af Bel^er, Britter och jänglo^ 

saxer. — Hr A. Rxtzius meddelade ur en skrifvelse från Dok- 
tor J. C pRiGBARD i London följande: 

»Ni har er bekant, att under det Romerska herraväldet, 
som varade några århundraden, flera större städer funnos i 
England. I dessa städer var befolkningen förnämligast Brittisk; 
nära samma städer finnas många gamla - begrafningsplatser i 
hvilka man funnit åtskilliga cranier. 

Några hufvudskålar hafva blifvit mig tillsända från graf- 
platser nära »Roman Roads» vid Cirencester i Gloucestershire , 
fordom Duro-corinium. 

Dessa hufvudskålar äro ej af den runda formen, utan just 
egna deri, att de äro långa och smala. Duro-corinium var 
beläget nära om ej i sjelfva Belgernes land i Britannia. 

Nära York (Eburacum) hafva äfven flera uppgräfniogar 
blifvit gjorda, och jag har från tvenne af dessa erhållit huf- 
vudskålar. Frän den ena grafkuUen har jag fått mig tillsända 
några cranier, tagna i en grafhög. Dessa cranier hafva nära 
lika bredd som längd och äro af rund form. På samma ställe 
funnos stycken af Romerska lerkärl och ben af Bos longifrons. 
Man kan nästan med visshet antaga, att dessa hufvudskålar 
äro från den Romerska perioden och hafva tillhört Britte^'. 
Den gren af Britterna, som bebodde landet nära York var Bri^ 
gantemes. 

Från ett annat ställe nära York, emellan York och det 
fordna Severi läger, har jag äfven erhållit ilera cranier af en 



— 71 — 

särdeles ruDd form, äfveosom ett annat ganska stort aflädgt af 
samma form som det ofvannämda frän Duro-ooriniont 

Vid Scarborough i samma landskap har likaledes ett ske- 
lett blifvit påträffadt under omständigheter, som tala för att 
det är fom-brittiskt — Jag har äfven fatt reda på ett fom- 
cranium af Anglosax, beskrifvet i 3(kde vol. af the Årchaeolo- 
gia, eller Transactions of the Society of Antiquaries of Londoa 
Detta cranium är långt och som det synes af alldeles samma 
form som de Skandinaviska cranier, ni beskrifvit» 



5. Cranier ur gamla grafvar i östergolktand. 

— Hr A. RsTzoJs förevisade ritning af en hafvudskål af 
sannolikt ganska hög ålder, funnen i en ättehög på den så kal- 
lade Sandstugubacken emellan Stora Åbys och Ödeshögs kyrkor 
i östergöthland. Detta cranium hemfördes af Hr Artisten Ma5- 
DBLGRBN fråu dcu resa han sistlidne sommar med understöd af 
allmänna medel anställde i nämde provins. 

Hr Prosten D. L Kinhånssoii i St>ra Aby har om stallet 
der ifrågavarande cranium blifvit taget benäget meddelat följande : 

»Nära invid allmänna landsvägen mellan Linköping och 
Jönköping, i mil så väl från Stora Aby, som Ödeshögs kyrka, 
finnes ett fullkomligt slätt, något högland t sandfält, om 6 ä 8 
tunnlands areal, kalladt Sandstugebacken. 

Der, på ömse sidor om vägen och på gränsen af båda 
socknarne, ses en större mängd af uppresta hällar {Bauiasie- 
nar)j utan inscriptioner, — några af omkring 4 alnars höjd, andra 
vida lägre, lika råstenar efter skiften. Alla stå de nu på släta 
marken, uti odlade åkrar, utan ringaste upphöjningar vid foten. 

Nära dessa reste stenar, cirka 300 fot norr om landsvä- 
gen, i en beteshage, på egoma till hemmanet KuUiorp af 
Ödeshögs församling, ligga 9 stycken ättehögar, aderton till 
trettio fot från hvarandra, af hvilka 6 äro af betydligare om- 
fång, samt 8 ä 10 fot i höjden; men 3 något mindre, place- 
rade i sådan ordning, som här föreställes: 



- 73 - 

o A. 



O ° '^O O 



Öfverst pä hvardera högen är en mindre fördjupnbg, i ferm 
af en liten jättegryta, — åstadkommen, som det synes, idce 
genom åverkan. I högen A, som är störst och ligger högst, 
hittades förliden sommar, under grustägt, nära högens spets 
och på knappa 18 tums djup, det cranium, jag tog mig fri- 
heten öfversända — något skadadt genom spadan. Också 
träffades, i sanana hög, mycket små hvita skärfvor af ben, ^ 
h i tum långa. 

C F. Brooghan, i sin Beskrifning öfver Östergöthland, 
tryckt 1760, — sedan han berättat om några runstenar i Stora 
Aby fordna kyrka, — säger, pag. 625, — syftande på den 
förutnämde Sandstugubacken : »Utom thessa ålderdoms-märken 
»äro ock i Soknen nog Ättebackar med uppresta Hallar vid, 
»och fants for några år sedan en ganska lång benragla uti en 
»Ättegrift ännu orörmultnad.» Traditionen om denna benragla 
är ock gängse än i dag, men utan vidare commentarier. Visst 
är, att dels under åkerns brukning kring »hallarna», dels i de 
ofredade högarna, man ofta träffar bitar af ben, och små skärf- 
vor af bränd lera, likväl tillräckligt stora att tillkännagifva sig 
såsom fragmenter af forntida urnor. Att fältet, under sednare 
århundraden, ej varit nyttjad t till begrafningsplats, det känner 
man med visshet.» 

Enligt Hr Rbtzii mätning var craniets längd 0,190; pann- 
bredd 0,100; nackbredd 0,143; omkrets 0,542 och sålunda af 
samma dimensioner hvilka Hr R. i sin skrift öfver nordboar- 
nes cranier uppgifvit i medeltal för Svenskarnes hufvudskålar. 
Af det anförda torde kunna slutas, att ifrågavarande hufvudskål, 
som efter allt utseende är af en mansperson, blifvit begrafven 
under hedniska tiden och tillhört en person af större betyden- 
het Huruvida samma person varit at Geltisk eller Sviogothisk 
stam är svårt alt aTgöra då dessa stammars cranier med hvar- 



— 74 ^ 

andra hafva mycken likhet. Enligt de åsigter som i allmänhet 
hyllas i England om sådana bautastenar, hvilka i Hr Prosten 
KiNMAifssoifs skrifvelse omtalas, skulle dessa vara Celtiska. Hr 
Rnnus citerade i ämnet Knigbts »Old England, a Piciorial 
Museum of regal, ecclesiastical, baronial and populär AqU- 
quities.» 



Aierlemnnd af handling. 

Hr Adjunkt J. Agarobs i Februari-sammaDtrfidet iDlemnade afhand- 
IJDg: om de kapska arterna af sifigtet Iridaea, återlemnades af 
Hrr Fkibs och AoABOHy aom tillstyrkte dess införande i Akade- 
miens Handlingar. 



Akademiska angelägenheter. 

Praeses tillkfinnagaf, att Akademiens ledamot i andra klassen, 
Ofverste-Löjtnanten, R. S. O., Hr A. Häggblaoh med döden afgitt d. 
20 MarSy samt ledamoten i sjette klassen, Gommerce-Rådet, C. W. O., 
R.--N. O. Hr a J. ScBÖRBBKR d. 28 Mars. 

Till ledamöter af Akademien valdes: i tredje klassen Kapiteoen, 
R. S. O. Hr JoB. Klébzi, samt i nionde klassen Domprosten Dokt. H. 
Reutbrdabl och Kabinetts-Sekreteraren, R. N. O. Hr Frib. C R. L 
Mandbrstböm. 

Till Praeses under det nu ingfingna akademiska året kallades 
genom anstflldt val Hr L. F. Svambbbg. 



SKÄNKER. 

SVff Vetenmåusps^AhaOeinteMåM Bibtialheå^ 

Af liliiiieaii Soclety I Ii«iid«ii. 

The Transactions of the Society. Vol. XX, P. 2. London 1847, 4:o. 
(Med taflor). 

The Proceedings of the Society. N:o XXX — XXXIH, 8:o. 

List of the Society 1647, 4:o. 

Af IJtirifvMriie* 

Memorial de Ingenieros. Publicacion periodica de momorias etc 7\o* 
Anno. N:o 10, 11. Madrid 1347, S:o. (Med (aflor.) 



— 76 - 

1. tAV Dkhi, Bijdrage tot de Oatwikkeliogs-Getcbiedtonit der 6e- 
slachtsdeelen tan deo Meoscb en de Zoogdieren • . . Zwolle 
1847, 8:o. (Med tafla.) 



TiU Hikeim ]¥aturhistartmåia Stumemmu 

Zoologiska af delningen. 

En större fogelsamling från Nya Granada och Yenezaela. 

Af Fra S^mmellns. 

En albinos varietet af mus masculas. 



TUI iminerai^MLabinettet. 

Af Frili. €. af IMTetteinitedt. 

jltta stuffér frän Koppa rgrufvor na vid Barrabarra i södra Aastralien, 
samt prof af använd marinmetall af egen composition. 



STOCKMOLM, 1848. F. A, VOAtTlDT & tÖlTIR. 



ÖFVERSIGT 



AF 



KONGL. VETEIVSKAP8-AKADEMIE1VS 

FÖRHANDLINGAR. 



Ar0. «. 1848. M ^ 

Onsdagen den 10 Maj. 



FéredraflT. 

1. Om citronsyrans förhållande till wafteUy^ 
ra. — Hr L Syanbsro anförde följande, i anledning af några 
försök; som af honom, gemensamt med Hr H. ton Post, blif- 
vit anställda öfver dessa syrors inverkan på hvarandra: 

I närvarande ståndpunkt af den organiskt kemiska veten- 
skapen torde icke någon fråga för dess theoretiska del vara af 
den vigt att få afgjord eller genom experimenter belyst, som 
den: om sättet att betrakta de organiska kroppames samman- 
sättning. En generell theori, innefattande förklaring öfver alla 
reaktionsförhållanden, är väl ännu och torde för all framtid blifva 
ett disideratum för vetenskapsmännen, men att steg för steg 
rycka framåt i den theoretiska delen blifver dock en nödvän- 
dighet såväl för att gifva ett intresse jDch en lyftning åt det 
hela, som för att möjligen kunna öfverskåda och till ett helt 
sammanbringa hela den mängd enstaka iakttagelser, hvilka väl 
alltid äro liggande inom kunskapens fält, men derföre ej ännu 
inom vetenskapens. Att genomgå alla dem, som under de sista 
20 åren försökt att theoretiskt framställa den organiska kemin 
till ett lielt, skulle här vara alldeles vid sidan af ämnet, men 
vi kunna icke uraktlåta att här förklara oss. att den utgångs- 
punkt, hvarifrån Bbrzbuus förklarat fenomenerna, genom anta- 
gandet af koppUngsförhållanden, synts oss vara den hittills enda 
rationella, hvilken ock, sedan den blifvit erkänd af flertalet ke- 



— 78 — 

mister samt de kemiska försöken blifvit riktade åt detta häll, efter all 
saraiolikliet skall för de organiska föreningarne blifva en lika af- 
gjord lanning, som do bestämda proportionerna nu äro inom 
hela kemins område. 

Hvad citronsyran och dess närmast constituerande bestånds- 
delar beträffar, så hafva vi , till följe af Bnzsui tolkningiÉ-, utaf 
Crassos, Cahocrs och Plantavodr*s undersökningar, skäl till den 
förmodan att anse den vara en med elayloxid kopplad oxakyra 
Anseende likväl ytterligare försök från andra håll böra anställas, 
för att fä denna omständighet närmare belyst, hafva vi företa- 
git oss att något närmare studera, det af Robiqubt först upp- 
märksammade förhållandet vid citronsyrans behandling med kon- 
centrerad vattcnhaltig svafveisyra, förmodande, att då, enligl 
hans uppgift, koloxid och kolsyra härvid bortgingo, elayloxiden 
skulle träda såsom koppling i förening mod svaf velsyran , hvar- 
igenom reaktionen emellan dessa båda syror blefve af den mest 
enkla art samt blott beroende af oxalsyrans söDderdelning. Att 
likväl förloppet kunde blifva härifrån afvikande var lätt att re- 
dan på förhand se, då fenomenema voro på en gång beroende: 
af svafvelsyrans rdativa qvantitet till citronsyran; af vattenhål- 
ten hos den sedoare samt af den r6le, som detta vatten spe- 
lade vid syrornas inverkan på h varandra; af temperaturen, hvar- 
under de inverkade på hvarandra; af den i öfverriLott närva- 
rande syrans inverkan på den nybikiade föreningen; samt slut- 
ligen ef de under operationens gång sig utvecklande eller fri- 
gjorda delars inflytelse på andra delar, hvilka ännu ef blifvit 
metamorphoserade. 

RoBiQmETs uppgift, att vid svafvelsyrans inverkan på ci- 
tronsyra, koloxid först utvecklas, hafva vi funnit bekräftad; 
men då eamoie kemist yttrar, att k<48yra härvid utvecklas först 
vid en högre temperatur, anse vi oss böra meddela vår i detta 
foil stridiga erfarenhet, att nemligcn utveckling af kolsyra äger 
mm utan någon artificidl uppvärmning samt äfven under van- 
lig lufttemperatur, vid omkring +45^ C, ehuruväl den i sådant 
fail först något sednare framträder, och, såsom det vill synas 



79 — 



ossy härrörande deraf, att den segfly tände blandningen har en 
vida större förmåga att absorbera koisyra än koloxid. Inverkan 
enaellan svafvelsyra och citronsyra fortfor ganska länge, och 
ännu efter fem månader har en utveckling af kolsyra och kol- 
oxid ägt rum. Under denna tid af fem månader hade så myc- 
ket i gasarter bortgått att de motsvarade 40 procent af den 
använda fatiscerade citronsyrans vigt 1 kökl utvecklas icke 
någon svafvelsyrlighety men användes värme, så börjar denna 
gasart inblanda sig bland de öfriga, då temperaturen uppgår 
till +90«. 

För att befria oss ifrån de, efter slutad inverkan, förhan- 
dcnvarande fria syrorna, svafvelsyra och citronsyra, hafva vi, 
efter föregående utspädning med mycket vatten, mättat med 
kolsyrad kalk, hvarvid såväl svafvelsyrad som citronsyrad kalk 
fällas, under det att citronsvafvelsyrad kalk stadnar i lösningen. 
Likväl är det nödvändigt, att sedan de olösliga sakerna blifvit 
afBItrerade, efteråt tillsätta något kaustikt kalkhydrat i öfver- 
skott och dermed macerera lösningen i några dagar, för att 
vara säker på att all fri syra blifvit neutraliserad. Bäst är att 
sedermera låta afdunstning försiggå sjelfmant samt tid efter an- 
nan afliltrera den afsatta gipsen, emedan den citronsvafvelsy- 
rade kalkjorden sönderdelas' efterhand i värme, hvarigenom 
mycket går förloradt. Då vi icke kände denna egenskap hos 
kalksaltet, hafva vi, först sedan större delen deraf gått förlo- 
radty blifvit gjorda uppmärksamma på denna omständighet. Här- 
igenom hafva vi erhållit ett blott ringa utbyte, emot hvad som 
varit att förvänta, af material, för att dermed anställa de få 
försök vi härmedelst framlägga. Anseende likväl hvad vi här 
meddela, såsom små bidrag till ett närmare utredande af en 
förening, hvilken förut blifvit blott antydd, men i intet quan- 
(itatift hänseende studerad, hafva vi trott oss ej böra annat än 
offentliggöra de få iakttagelser, hvilka af oss blifvit på detta 
Tält uppmärksammade, öfvertygade att de i sin mån bidraga 
till utredande af vissa enstaka punkter. 






— 80 — 

Sedan dea under afdunstningen bildade kobyrade kalka 
blifvit affiltrerad, dekolorerar man med blodlutskol, h varvid ra 
mycket af fårgen borttages, dock blifver lösningen dervid in- 
galunda färglös. Det enda sätt som lyckats oss att fä kalk- 
saltet färglöst, har varit att i koncentrerad lösning falla det 
med alkohol, tvätta det så fällda kalksaltet med alkohol, upp- 
lösa det ånyo i ytterst ringa vatten samt ännu en gäng fälb 
det med alkohol, hvilken upplösning och fällning förnyats fler- 
faldiga gånger. 

Det sålunda renade kalksaltets vattenlösning gifver icke 
någon fällning med chlorbarium, men tillsättes alkohol, sä falles 
ett voluminöst barytsalt, som kan tvättas med en svagare sprit 

— Uti en lösning af ättiksyrad blyoxid gifver kalksaltet en tyn^ 
fällning. — De quantitativa försök vi anställt äro gjorda md 
barytsaltet. 

0.6891 grm af det under luftpumpen öfver svafvelsyra tor- 
kade barytsaltet förbrändes och till den glödgade massan sattes 
några droppar svafvelsyra. Efter ny glödgning var vigten af 
svafvelsyrad bary t = 0.419 grm. , svarande emot 40.19 proc. baryt 

— I ett annat försök erhölls 38.667 proc. baryt. — Medium af dessa 
bestämmelser är att det så torkade saltet innehåller 39.428 proc. bänt 

0.770 grm under luftpumpen öfver svafvelsyra torkadt ba- 
rytsalt blandades med chiorsyradt kali och kolsyradt natron och 
till den glödgade massan sattes först saltsyra samt derefter chlor- 
barium. Den olösta svafvelsyrade baryton vägde 0.5018 grm. 
svarande emot 22.704 proc. svafvelsyra uti saltet 

Uppvärmes det under luftpumpen öfver svafvelsyra torkade 
barytsaltet till 4 100® C temperatur, under det att en torr luft- 
ström ledes deröfver, bar det i ett försök visat sig förlora 5440 
proc. af sin ursprungliga vigt. — Uppvärmes det under ena- 
handa omständigheter till + 450® C, har det i ett försök visat 
sig förlora 9.185 proc. af sin vigt och i ett annat 9.308 proc. 
hvaraf medium är = 9.246. 

0.9946 grm. af det vid + 400® C torkade barytsaltet Fot- 
brändes med kromsyrad blyoxid, hvarvid erhölls 0.181 grm. vat- 



— Bi- 
ten och 0.6284 grm. kobyra. Detta salt 4itgöres sålunda pro- 
centiskt af: 

funnet. beraknadt. 

C* 46.785 464Ö3 

H* 2.019 8.188 

O* — 47.531 

Ba . . . ; 



•i- 



g . 63.818 

400.ooa 
0.9833 grm. af det vid +450® C torkade barytsaltet för- 
brändes pä samma sätt och lemnade 0.1634 vatten samt 0.620 
kolsyra. Beräkna vi detta- resultat , och reducera det till det 
tillstånd det var före den höga torkningen vid +450® C, så 
finna vi att det instämmer med 

funnet. berftknadt. 

C 45.634 45.702 

H* 4.330 4.565 

O* 44.718 42.542 

2H 9.185 9.405 

Ba 39.428 39.936 

S 22.705 20.934 

400.000. lÖÖöööT 

Enligt formeb Ba C H' 0*8+211 utgör den beräknade för- 
lusten af 4 atom vatten =s 4.701 proc. Den funna, som bortgår 
vid +400® C, har varit =s 5.44 proc. och 

den beräknade af 2 atomer = 9.405. Den funna, som bort- 
går vid + 450® C, har varit = 9.185. 

Den ringa tillgången på material h^r hindrat oss, ej alle- 
nast, att uti andra föreningar, fortsätta studium af denna kopp- 
lade svafvelsyra utan äfven att genom repeterade och noggrannare 
bestämmelser å barytsaltet närmare granska dess sammansätt- 
ning. Antagande likväl den sammansättning, som vi här an- 
gifvit, synes förloppet, vid vattenhaltig svafvelsyras inverkan 
på citronsyra, vara den att 



— 84 — 

2 atomer citronsyra CH^ 

sönderdelas i 2 at. G, en at C och en at H . CHO* 



hvarefter de återstående C^HHJ» träda i 

förening med den i öfverskott förhandenvararande svafvélsyraa 
Fenomenet, oaktadt ej afgörande äsigten om citronsyrans pai*- 
ning emellan elayloxid och oxalsyra, är dock för ingen del 
stridande emot att detta kan vara händelsen; men då den an- 
dra atomen kolsyra, som enligt denna åsigt bort blifva fri, ad- 
derat sig till elementerna för 2 atomer elayloxid, har, vid svaf- 
velsyrans inverkan, en kropp af mera sammansatt ordning bil- 
dat sig. 



2. Fisket i Bohuslän 1847. — Prosten Eksthöh 
hade i bref meddelat följande öfversigt af fisket vid Bohuslänska 
kusten och i Nordsjön mider sistlidna året. 

Siar f sket har varit särdeles lönande för dem, som haft 
sä stora båtar, att de kwmat löpa ut i Nordsjön. Långefisket 
har der isynnerhet varit ovanligt rikt. På en skuta från Holl- 
sunds fiskeläge erhölls, efter trovärdig berättelse, under en fisk- 
resa, 24 vålor Långor på hvarje lott. När nu skutans besätt- 
ning tager 42 lotter, uppkommer 288 vålor, som, reducerade tiU 
Långor, utgöra 2880 stycken. När åter hvarje Långa tages till 
42 sk. b:ko, som är medelpriset, blir förtjensten för resan 920 
R:dr b:ko, utom den icke. ringa inkomsten af Torsk, Rockor och 
trän. Förtjensten för hvarje fiskare har således, för en enda 
lycklig fiskresa uppgått till 76 R:dr 32 sk. b:ko. Då nu resan 
upptager en tid af omkring 30 dagar, har hvarje fiskare sitt 
dagsarbete betalt med 2 R:dr 8 sk. b:ko. — Detta är yrkets 
vackra sida* -'— De fiskare åter, som med sina små fiskbåtar 
icke vågat sig längre än till den vanliga fiskgrunden vid Ska- 
gern, hafva knappt förtjenat så mycket att de kunnat lifnära 
sig med hustru och barn. En enda af Tjörns fiskare, som af 
storm blef drifven ut i Nordsjön, der han händelsevis träffade 



— 83 — 

andra fdcarey gjorde den gången god fångst; men dristade sig 
icke förnya denna vådliga färd 

Småfisket med Koljebackor inne i fjordarna och pä fdga 
afistånd från de yttre skären, har i år varit det sämsta i man- 
naminna Sådant har äfven förbållandet varit med Sladörg på 
fjordarna inomskärs. 

Makrillfidcei bar i år förhållit sig i många fall olika mot 
vanliga år. Redan i April sökte Makrillen stränderna och fån** 
gades med vad, hvilket fiske i vanliga år, icke inträffar förr 
än i Angnsti och September. I södra delen af denna skärgård 
har Makrillfisket varit föga lönande med det vanliga, här brak- 
liga fisket med ränndörg; men i skärgårdens norra del, der 
drifgam nyttjas, har det åter varit så ymnigt, att härvarande 
fiskare påstå, att Makrillen, som de väntat sig erhålla med 
ränndörgen, är borttagen med drifgamen norr ut, innan den 
hunnit hit Den ovanliga händelsen har äfven i år inträffat, 
att små Makrill af 6 — 8 tums längd hela sommaren synts i 
Kattegat, i stora stimmar liknande sillstimmar. Dessa Makfiller 
hafva likväl högst sällan tagit ränndörgen, men förmått ränn- 
dörgefiskarena att fortfara med dörgningen, hvarigenom man emot 
all vana fått se, att några större Makriller tagit på ränndörg 
ända till slutet af September, då detta fiske, i vanliga år, ej 
plägar ske efter medlet af Juli. 

SUlfisket på våren 4847 har varit obetydligt Hela som- 
maren hafva fiskarena sett stora sillstimmar ute i Kattegat I 
Oktober började Sillen visa sig i sådan mängd, på mindre be^ 
tydligt afstånd från landet, att fiskarena påstå att så mycket 
stor sill icke varit synlig vid kusten, sedan sista sillfisket Dessa 
stimmar inträngde till en del i den inre skären, och något deraf 
fångades i Marstrands hamn och vid fiskläget Kalfven på Tjörn. 
M^ i början af Januari inträffade en länge fortfarande väklsam 
landtvind (ostlig storm), som fiskarena trodde skulle drifva sillen 
till Hafvet Detta är ock troligt i afseende på den sill, som 
stod i yttre skären; men att förhållandet icke var sådant med 
den, som inträngt i de inre fjordarna t ex. Stakefjord mellan 



- 84 - 

Tjörn odi Inland^ bevisas deraf, att sfi väl 6skare, som bönder 
under all den tid i Februari som isen var så stark, att den 
bar gå, stått på denna fjord och pirkat icke så obetydligt stor 
sill. Gamla fiskare påstå att denna sill är af samma ^ sort , 
som fångades under det sista stora sillfisket Jag har und«wkt 
flere af dessa. Större delen är stor, ailingsför sill, 40 — 42 tum 
lång, med stor romm och mjölke. Några så kallade stråksillar 
(sterile) funnos bland dem, men högst få smärre (7 — 8 tum). 
— Jag hade mycket åstundat att undervisa fiskarena om »ttet 
att draga vad under isen, hvaruti de sakna all kunskap, jag 
skall derfbre till en kommande vinter förskaffa den redskap 
som härtill fordras; men förutser att få fiskare vilja deltaga i 
försöket tilldess det visar sig vara vinstgifvanda Sådan var 
händelsen med sillfisket med gam. Detta fisksätt förkastades 
tilldess jag inköpte sillgarn frän Norrige och skänkte dem till 
en fiskare m^ förbindelse att nyttja dem. Nu är sillfiske med 
gam efterlängtadt och ehuru den sill som dermed blifvit fångad 
på hösten, i anseende till gamens ringa antal, icke kan uppgå 
till tusentals tunnor och blifva en vinst för Staten, har d^i 
likväl både stillat hungren hos mången fattig fiskare och beredt 
tillgång till agn för storfisket. Med hvad begärlighet det länge 
föraktade gamfisket nu omfattas, ses deraf, att då Tjörns fiskare 
blefvo underrättade, att Konungen i nåder anslagit medel till 
garn, hafva så många fiskare hos mig anmält sig till erhållande 
af sillgam, att de reqvirerade gamens antal uppgår till icke 
mindre än 270, endast för Tjörn. 

Märkvärdigt är att sillen synes icke röra sig ur stället, 
der. hon tagit sin Station för vintren. Jag styrkos i denna för- 
modan deraf, att en icke obetydlig mängd blifvit huggen med 
pirk under vintren och att högst fä fastnat på de gam, som 
blifvit lagde på samma ställe och lika djup der sillen pirkas. 
Ovanligt är ock att sillen tager på sladörg, som är ängd med 
sill; detta har likväl ganska många gånger under denna vinter 
inträffat. 



— 85 — 

Fiskarena spå ett snart (brestfiende stort sillfiske, dels der- 
före, att på hösten och vintren mydcet sill är inne i Skärgår- 
den, dels ock af d^ orsak, att många Berghamrar^ (Dysporus 
bassanas), som äro sillstimmens följeslagare, visade sig bär på 
senhösten. 

På Tjörn bar i år icke varit någon vinter, icke en gång 
en enda snöflinga före d. 24 Februari, dä ett sä starkt snöfall 
inträffade under trenne dagar, att alla de smärre fogelarter, som 
varit spridda på åkerfälten samlade sig till gårdarna. — Då jag 
utkastade säd på gården till mat för dufvoma, infunne sig bland 
dessa följande fogelarter: Emb. citrinella, Fring. cbloris, coelebs, 
domestica, flavirostris, linaria, montifringilla och montana samt 
en dag , den här sällsynta Pyrrhula vulgaris cf^. — Dessa voro 
icke få, utan ganska många af hvarje species, särdeles Fr. montana, 
domestica och flavirostris. 

Till ovanliga tilldragelser inom Naturalhistoriens - område 
hörer, att, som redan är nämdt, flera individer af Dysporus bassanus 
syntes under hösten, af hvilka ea och annan blifvit fångad. Den 
14 Oktober såg jag en gök här i trägården och af trovärdige 
personer har jag blifvit underrättad att en dylik fogel, i grän- 
sen mellan Ucklum och Westerlanda socknar, under julhelgen 
äfven galit till den vidskepliga allmogens stora förundran, hvad 
detta tidiga ku-ku kunde betyda. — Sedan den 25 Febr. har 
hummer då och då blifvit fångad i Skärgården, hvaraf skär- 
karlame spå tidig vår, då hummern börjar krypa så tidigt. — 
Lärkan kom hit d. 8 Februari och allmänt i svärmar d. 48. 
Kråkan syntes d. 27 Febr. Grafgåsen d. 29 och. Kajan d. 
4 Maj. 



3. Ett nytt Vattenmärke, utsatt på Kastell- 
holmen i Stockholms hamn. — Då hufvudstaden är en 
bland de lokaler, för hvilka det af flera orsaker vore af stor 
vigt, att få utredd frågan om och huru mycket landet der 
höjer sig på en gifven tid, meddelade Hr Erdbunit, att han i 



— 86 — 

CHLtober rdriidet fir Ifltit uthugga ett vatteumärke pfl ofvaiiDärade 
ställe, säsom dertill sirdeles passande. Detta vattenmärke be- 
står af tvenne med en vertikal linie samnMinbundne horizontella 
Unier, af hvilka den nedre utsattes vid den vattenmedelhöjd , 
som beräknades af de för åren 4849 — 1846 vid Slussverket 
härstädes gjorde vattenhöjdsobservationer. (Se öfversigten af KongL 
y^ Akad Förhandl. för 4847 sid. 286). Den (^fre, straxt of- 
vanför hvilken årtalet 4847 utsattes, inhöggs vid 4 ibc 6 v. 
tums lodrät höjd öfver den förre. Märket återfinnes på deo 
nästan lodräta klippväggen under mastkranen på holmens nord- 
östra sida. 



Intemnad skrift. 

Hr Doktor Crdskll i S:t Petersburg inlemnade olt försegladt kon- 
volut, alt af Akademien förvaras. 



Akademiska angelägenheter. 

Prsses tillkSnnagaf, att Akademiens ledamöter i sjunde klassen. 

Förste Archiatern, R. af K, a XIIlls O., R. N. O. Frih. G. £. v. 

Wkigel, och Assessorn y R. af K. C. XUl:s O.y R. N. O. Hr Cåblas- 
DKK med döden afgfitt. 



SKÄNKER. 

TiU V€tenskapM'AåiadeH%te»éM WUbUolheU. 

Af Vetensl&apa-Al&Ademalevi I Berlin* 

Monatsbericht der Akademie, Sept., Oct., Nov. u. Dec. 1847, 8:o. 

Af Acad* Roy. 4e nédeelne 4e Belst^oe* 

Hémoires des concours et des savants étrangers. T, 1. Brux. 1847 — 
48. 4:o. (Med taflor). 

Af Société 4e iflKjm. et 4*Ust. luiiair. 4e Ctoaiire. 

Mémoires de la société. T. XL P. 2. Geneve 1848. 4:o. (Med Uflor). \ 

Af ¥e4eiiek. iloeleteieB i ^^UUsmem. 

AbbandliftDgen dec GeselUcbaft. B. 3. 1845 — 47« Göttiogen 1847. 
4:o. (Hed taflor). 



i 



— 87 — 

Annalen der k. k. Sternwarte in Wien. Tb. 28. (Piazzi's Beobach- 
tungen 1801 u. 1802). Wien 1847. 4;o. 

Af the Dul&e of IVorthmiilierlaiid. 

J. F. W. Hekschbl, Resulta of astronomical observationa made 1834, 
5, 6, 7, 8y at tbe cape of Good Uope. Lond. 1847. 4:o. (Hed 
taflor). 

Af Anerlcaii Academy of Arta et Seiences I Boston* 

Proceedings of tbe Academy. 1846. p. 1 — 296. 8u>. 

Af Soclété imp. des noturolletes de noseoa. 

Bulletin de la sociélé. A. 1847. N:o 2. 8:o. 

Af Hr IIoiuiaftoiui« 

Göttingiache Gelehrte Anzeigen. 1847. B. 1 — 3. Gött. 1847. 8:o. 

Nachricbten von der Georg-Auguats-Universit&t u. d. kön. Geaeilscb. 
d. Wiss. zu Gött. Yom J. 1847. 8:o. 

Af Vtslfvarae. 

Memorial de ingen ieros. 1847. N:o 12. Madrid 1847. 8:o. 

Af FJrtettoriie* 

J. T. D, HoEVBH, Handboek d. Dierkunde. D. L St. 4. Amsterdam 

1848. 8:o. 
A. Hanvoybr, Om Mikroskopets Bygning og dets Brug, Kiöbb. 1847. 

8:o. .(Med taflor). 
H. Kahstbr, Die Yegetationsorgane der Palmen. Berlin 1847. 4:o. 

(Med Uflor). 
— — Disquisitio microscopica et cbemica bepatis et bilis cra- 

stac. et mollusc. 4:o. (Med taflor). 



TtU tUheiM BfaiurhiMtorisha MwMeunu 

Zoologiska af delningen. 

Af Dol&tor Hortmon. 

En Salmo eriox fr. £Jfkarleby. 

Af Rll&Miitl^ir, Hlldeliroiid. 

Ett fossilt Renborn fr. Skåne. 

Af Brnliepotroa Cederbory* 

En Fringilla caelebs, varielet. 

Af Jifnuiaiitorea Groth* 

En Mustela minor. 



— 88 — 



Meteorologiska observationer A Stockholms Observatorium 

i Januari 1848. 





Barometern 
reducerad till 0*. 

Deeimaltom. 


Thermometern 

Celsius. 


Vindarna. 


> 

3 

't 


Kl. 6 


Kl. 2 


Kl. 9 


Kl. 6 


Kl. 2 


Kl. 9 


Kl. 6 


Kl. 2 


Kl. 9 


»v 


1 


f. m. 


e< in. 


e. m. 


f. m. 


e. m. 


e. m. 


f. m. 


c in. 


' e. m. 


? 1 


25,91 


25,88 


25,87 


— 4*9 


— 5*0 


— 5^2 


O. 


O. 


O. 


Mulet 


2 


25,87 


25,98 


26,05 


— 3.8 


-4,2 


-6,7 


O.S.O. 


O.S.O. 


O. 


StOfB 


3 


26.06 


26,10 


26,10 


-7.q 


— 6,5 


-6,2 


o. 


o. 


S.O. 


Bfokt 


4 


26,09 


26,07 


26.06 


- 5.7 


-5,0 


-4,1 


S.O. 


S.S.O. 


s. 


SbÖ i 


5 


26,03 


26.a3 


26,03 


-4.2 


— 5,3 


-5,4 


S.S.O. 


.S.O. 


s. 




6 


25,99 


26.00 


25,98 


- 5.2 


-6,2 


-7,5 


0:S.O. 


o.s.a 


O. 




7 


25,88 


2532 


25,79 


— 8.0 


— 6.9 


-6,1 


N.N.O. 


N. 


N.a 




8 


25,75 


25,76 


25,80 


-7,1 


— 6,0 


-7,4 


O.N.O. 


aN.o. 


N.N.O. 




9 


25,85 


25,91 


25.95 


— 9.6 


— 8,3 


-8,7 


N. 


N. 


N.V. 


Dtoimi 


10 


25.97 


26,00 


26,00 


-11,0 


-8,0 


-8,7 


V. 


V. 


V. 




11 


25^95 


25,89 


25,86 


- 7,2 


— 5,5 


-5,9 


s. 


s. 


S.S.V. 


Makt 


12 


25.67 


2530 


25,25 


-4,6 


- 1.9 


-1,0 


s. 


s. 


s. 


Snö 


13 


25.43 


25,61 


25,74 


— 9.6 


— 3,8 


-4,8 


S.O. 


O.S.O. 


N. 


Målet 


14 


25,76 


25,78 


25,75 


-4.7 


— 3,8 


-4,9 


S.V. 


S.V. 


S.S.V. 




15 


25,66 


25,62 


25,60 


— 5.2 


-4,7 


-5,2 


s.v. 


s,v. 


S.S.O. 




16 


25,60 


25,64 


25,67 


-3.0 


-1,5 


-2,8 


s. 


5. 


s.s.o. 


Soö 


17 


25,67 


25,68 


25,68 


-2,5 


-2,5 


— 6,3 


S.O. 


03.0. 


o. 


Malet 


16 


25,65 


25,65 


25,67 


- 5.7i 


-4.4 


— 5,8 


O.N.O. 


O.S.O. 


O.N.O. 


Sbö 


19 


25,66 


25,66 


25,66 


-7.8 


-9.9 


-10,1 


N.N.O. 


N.N.O. 


N. 




20 


25,67 


25,72 


25,78 


-9.1 


— 8.3 


- 9,0 


N.N.O. 


N.N.O. 


N.N.O. 




21 


25,86 


25,94 


25,95 


-9.0 


-6.1 


-7,0 


If. 


N 


N.N.O. 


Molct 


22 


25,96 


25,96 


25,94 


-6.9 


-5.7 


— 5,9 


N.N.O. 


O.N.O. 


O.N.O. 




'23 


25,93 


25,95 


25,99 


— 5,9 


-5,1 


- 8.0 


N.N.O. 


O.N.O. 


N.N.O. 




24 


25,99 


26,02 


26,05 


—10,4 


-7,8 


-11,7 


N. 


N. 


N. 


Klart 


25 


26,07 


26,07 


26,05 


-10,2 


—10,3 


-11.2 


V. 


V. 


V.S.V. 


Molel 


26 


26,02 


26,05 


26,07 


—10,0 


— 6,8 


-6.0 


V.S.V. 


v.s.v. 


VÄV. 




27 


26,09 


26,15 


26,15 


— 5,8 


-5.0 


— 5.0 


v. 


V.S.V. 


S.v. 




28 


26,09 


26,07 


26,01 


-10.5 


-8,0 


-12.0 


V.S.V. 


S.V. 


v. 


Klart 


29 


25,93 


25,88 


25,82 


—13,1 


—10,2 


-14.0 


v. 


V.S.V. 


V3.V. 




30 


25,67 


25,50 


25,43 


-8,2 


-5,2 


-7,8 


s.s.o. 


s.s,y. 


S.S.V. 




31 


25,18 


24.96 


24,78 


-0.6 


+ 0.6 


— 0,1 s.s.v. 1 s. 


s. 


Molet 


Me- 
diam 


25,a36 


25,H28 
25,»30 


25.827 


— 6^ 


— 5*72 
^•50^ 


-6-79 


Nederbö 

* 


rdcn = 


0,032 dl 


ec.toin. 



— 89 — 
/ Februari 1848. 





Barometern 
reducerad till 0*. 

Decimaltoin. 


Thermometern 
Celsius. 


Vindarna. 


> 

a 


1 


KL 6 
f. m. 


Kl. 2 


Kl. 9 
e. m. 


Kl. 6 
f. m. 


Kl. 2 
e. Dl. 


Kl. 9 
e* m. 


KL 6 
f. m. 


KL 2 Kl. 9 

0. ni. ti. ni. 


24,59 


24,60 


24,85 


+ 0*4 


— 1*6 


— 7'6 


S.V. 


S.V. 


V. 


Storm 


2 


24,94 


25,00 


25,28 


-9,7 


-5,7 


-4.0 


V. 


V.S.V. 


V. 


HalfkL 


3 


25,53 


25.40 


25,43 


—10,7 


— 0,5 


+ 2,7 


V. 


V.S.V. 


V. 


Målet 


4 


25,27 


25.24 


25,16 


+ 2,4 


+ 3,3 


+ 4.0 


V.S.V. 


V.S.V. 


V.8.V. 


Regn 


5 


25,04 


25,20 


25,46 


+ 3,7 


+ 0.5 


-5.0 


v. 


N. 


N.N.V. 


Molct 


6 


25,56 


25,63 


25,59 


— 8,9 


— 5,5 


-7.6 


v. 


V. 


V. 


Klart 


7 

1 ' 

9 


25,47 


25,49 


25,53 


— 8,0 


— 3.6 


-8.1 


V.N.V 


v. 


V.N.V. 




25,54 


25,56 


25,53 


—13.0 


-7.0 


-10.1 


V.N.V. 


v. 


V. 




25,39 


25,25 


25,10 


~8,1 


-3.0 


-3.1 


S.V. 


sj&.y. 


S.S.O. 


Halfkl. 


10 


24,89 


2436 


24,88 


-13 


+ 0.2 


+ 0.3 


S.S.O. 


s.s.o. 


s.s.o. 


Soö 


11 


24,87 


24,92 


24,98 


+ 1,2 


+ 1.7 


+ 1.0 


s.s.o. 


s. 


s. 


Dimma 


12 


25,02 


25,12 


25,23 


+ 0.5 


+ 1.7 


-0.4 


S.S.V. 


V.S.V. 


v. 


:Malet 


13 


25,11 


25,11 


25,22 


— 03 


+ 2,4 


— 0,6 


s.s.y. 


s.v. 


s.v. 




14 


25,02 


25,05 


25,01 


+ 3.8 


+ 5.8 


+ 3,6 


v.s.v. 


V.S.V. 


V.S.V. 


Klart 


15 


25,16 


25,36 


25,41 


+ 2.0 


+ 3,4 


+ 1.5 


V.8.V. 


V.S.V. 


O.S.O. 


HalfU. 


16 


25,29 


2532 


25,36 


+ 2.6 


+ 4.9 


+ 1.0 


s. 


V.S.V. 


N.N.O. 


Malet 


17 


25^5 


25,65 


25,80 


-2,0 


-2,8 


-6,9 


N.N.O. 


N.N.O. 


N. 


Soö 


18 


25.87 


2536 


25,71 


-9;2 


-4,7 


-9,9 


N.N.V. 


N.N.V. 


SÅ,y. 


Klart 


19 


25,50 


2539 


25,28 


— 9,3 


-3,9 


-4,0 


S.S.V. 


S.S.V. 


S.V. 


Molet 


20 

21 


25,16 


25,09 


25,11 


-3.0 


-0,6 


-0,4 


s.v. 


S.S.V. 


V.S.V. 




25,06 


2530 


24,95 


-0,1 


+ 1.0 


+ 0,1 


s.s,y. 


s,s,y. 


V.S.V. 




22 


24,96 


25,01 


25,02 


-8,1 


-4,1 


— 8,8 


V.N.V. 


V.N.V. 


v. 


Klart 


23 


2435 


24M 


i24,4l 


-7,1 


— 0,5 


+ 1,4 


S,Oi 


S.S.O. 


S.S.O. 


SoöJ 


24 


24,32 


24,46 


24,59 


+ 1,2 


-1,9 


-4,4 


v.s.v. 


v. 


v. 


Klart 


25 


24,76 


24,84 


24,82 


-9.2 


— 0,6 


-3,1 


v. 


v. 


O.N,0. 


HalfkL 


26 


24,83 


24,96 


25,05 


-4,0 


+ 1,0 


-3.7 


N.N.O. 


N.O. 


0. 




27 


25,10 


25,11 


25,06 


-3,7 


— 3,3 


-3,8 


O.N.O. 


N.O. 


O. 


SnA 


28 


24,90 


24,97 


25,00 


-4A) 


-2.6 


-2,8 


O.N.O. 


O.N.O. 


O.N.O. 




29 


25.03 


25,10 


25.12 


-1.3 


+ 2,0 


+ 0.7 


O. 


0. 


O.S.O. 


Dimma 


Me- 
Idium 


^25,120 


25.141 
25,140 


25,173 


—3^1 

1 ^^^^^ 


—2*39 


—2*73 


Nedcrbj 


>rdeD = 


0,296 d 


ec. tom. 



— 90 — 











i Mars 184«. 












Barometern 
reducerad till D*. 

Decimaltufn. 


Tbermometern 
Celsius. 


Viudame. 


os 


Kl. 6 


Kl. 2 


Kl. 9 


K.(. 6 


K.I. 2 


KL 9 


KL 6 1 KL 2 


Kl. 9 


1 


i 


f. m. 


e. m. 


e. m. 


f. m. 


e. ID 


e. m. 


I. m. ] €. Dl. 


e. m. 




25,08 


25,07 


25,06 


+(n 


+0*3 


—1*0 


O. 


o. 


a 


Makt 


2 


25,05 


25,06 


25,12 


-2fi 


-1.0 


-1.9 


0. 


O.N.O. 


O.N.O. 


Sm 


3 


25,22 


25,33 


25,42 


-2^ 


-2.1 


—3,5 


N.O. 


5.0. 


N.N.O. 





4 


25^ 


25,56 


25.58 


-5^ 


-^.1 


-5,1 


N.N.O. 


11. 


N.N.O. 





5 


25,58 


25,62 


25,61 


-5;j 


—3,5 


-4,1 


N.N.O. 


H.O. 


N. 


■ 


6 


25,53 


25,51 


25,49 


-4,0 


-3,3 


-4.7 


II. 


K.N.O. 


N. 




7 


25,46 


25,47 


25,53 


-4.7 


-2.7 


-43 


N. 


If.N.O. 


N.N.O. 





8 


25,54 


25,54 


25,53 


-2.9 


—33 


-6JS 


N. 


N. 


N.N.V. 




9 


25,48 


25,65 


25,44 


-8.1 


-5.1 


—6.7 


V.N.V. 


N.N.V. 


N.V. 





10 


25,40 


25,34 


253i 


-7.6 


+0.5 


-4,3 


N.N.V. 


N.N.V. 


o. 





11 


25,17 


25,09 


25,02 


-2.2 


-2.3 


-2.0 


O. 


O. 


O. 





12 


24,92 


24,93 


25,05 


-ifi 


+1.0 


+0.9 


O. 


O.N.O. 


o. 


Dtmai 


13 


25,16 


25,19 


25,23 


+03 


+0,7 


+1.1 


N.O. 


O.N.O. 


S.S/). 





14 


25,43 


25,55 


25,56 


-0.4 


+4.7 


+1.0 


s. 


S.S.O. 


ow.o. 


Mulet 


15 


25,50 


25,48 


25,51 


+J.I 


+4.1 


+13 


o. 


O. 


o. 




16 


25,52 


25,52 


25,53 


+0.7 


+4^ 


+0,7 


as.o. 


aN.o. 


a 





17 


25,45 


25,51 


25,42 


-0,5 


+4.9 


+0,1 


o.s.a 


;5.o. 


S.S.O. 


Kbrt 


18 


25,32 


25.25 


25,18 


+0.1 


+3.0 


+0,6 


N.N.V. 


O. 


O.S.O. 


Uoirt 


19 


25,20 


25,22 


25,18 


+0.5 


+2.0 


+13 


S.S^. 


S.O. 


O.SÄ 





20 


25,06 


25,09 


25,17 


+1.2 


+2.2 


+13 


o^.a 


o.s.a 


s,s.a 





21 


25,26 


25.33 


25,37 


+0.4 


+1.5 


-0.1 


0. 


o. 


O. 


Difltaa 


22 


25,30 


25.29 


25.41 


+2.0 


+2,9 


+2.5 


o. 


0. 


S.S.O. 


RcfB 


23 


25,52 


25,57 


25,60 


+2.0 


+3.4 


+M 


O.N.O. 


O.S.O. 


O. 


Diii»> 


24 


25,61 


25,71 


25,75 


+1.2 


+3.f 


+0,7 


o.s.o. 


o.s.o. 


os.a 


Mulet 


25 


2530 


25,84 


2535 


+0,4 


+3,2 


-0,6 


as.o. 


asx). 


as.a 


HtlfkL 


26 


25,83 


25.83 


2535 


+Ofi 


+3.1 


-0,9 


$.0. 


S.S.O. 


S.S.O. 


•— 


27 


25,81 


25,84 


25,84 


+0,9 


+23 


+0,1 


s.s.o. 


S.S.O. 


s.s.a 


Molet 


28 


25.82 


2534 


2535 


+0.1 


+3.3 


+13 


N. 


.s.s.a 


s. 





29 


25,84 


25,81 


25,77 


-ifi 


+9.0 


+1,2 


O. 


S.S.O. 


s. 


Htlftl' 


30 


25,71 


25,73 


25,72 


+0,4 


+8.1 


+2,0 


S.S.O. 


s.s.o. 


O.S.O. 


■ — ' 


31 


25,72 


25.72 


25,71 


+2.8 


+8.0 


+0.6 


O.SJO, 


O.8.O. 


' s. 


J^ 


Me- 

diam 


125.445 25,466 1 25,473 


— 1«08 1 +1'60 


—0*89 jjederbSrden = 


1,065 d«cte« 






25,462 






—Vii 










1 



STOCLROLM, I84A. p. a. WOKSTEOT & SÖfTKR. 



ÖFVERSIGT 

Åt 

RONGL VETEIVSRAPS-ARADEMIENS 

FÖRHANDLINGAR. 



Årg. S. t949t M Oé 

Onsdagen den 14 Juni. 



Föredragr* 

1. Om Molybden. — Hr L Svanberg föredrog ett 
utdrag af den afhandling "om några molybdenföreningar och om 
denne metalls atomvigt/' hvilken blifvit af honom gemensamt 
med Hr Strute i dag inlemnad till införande uti Akademiens 
handlingar. Föredraget innehöll: 

De kemister, hvilka förut arbetat med molybden, alltifrån 
dess första upptäckt 4778, äro Scheele, Pelletier, Ilsekan, 
Heter, Ruprecht, Hjelm, Richtkr, Bughholz, Brändes, Berzelius, 
H. RosB. Då det likväl är mycket outredt om denna metall, 
ansågo vi det i första rummet vara af vigt att få dess atom- 
vigt med full skarphet bestämd, hvarföre vi äfven förnämligast 
concentrerat våra försök omkring detta mål, hvartill vi slutligen 
ville komma. Emellertid, då någon plan, som stödde sig på 
goda skäl, icke kunde uppgöras för att bestämma denna atom- 
vigt, utan att förut granska sättet att bereda en ren molyb- 
densyra samt metoderna att framställa constanta molybdensyreföre- 
ningar, hafva vi ansett oss böra begynna med att studera dessa 
preliminarförhållanden. 

Då man bereder molybdensyra enligt de vanliga föreskrif- 
terna hafva vi funnit att den ej fäs fullt ren, utan att den 
dervid ändock är något förorenad af små qvantiteter lerjord, 
kopparokid och fosforsyra. Det rudimatcriar, hvarur vi beredde 
>ara molybdenföreningar, utgjordes af en molybdcnglans frSii 



— 94 — 

Lindas i Alsheda socken i Småland, för att befria sig frän de 
sednast anförda förorenade ämnena, bereder man sig eo mindre 
ren molybdensyrad ammoniak genom att rosta mineralet orfi ut- 
draga den rostade delen med kaust ammoniak. Till denna lös- 
ning sätter man kolsyradt kali i öfverskott, hvarerter man af- 
dunstar dea till torriiet samt derefter strängt upphettar den torra 
«nassaa Vid återupplösnii^ i vatten blifva lerjord och koppar- 
oxid olösta. Den alkaliska lösnitigon af molyldensyradt kali af- 
dunstas till torrhet, mera kolsyradt kali jemte svafvel Ullsättes 
till den torra massan och alltsammans glödgas. Dervid bildas 
MoS', som stannar ojöst dä massan behandlas nled vatten un- 
der det att fosforsyran löses. Vill man hafva den så bildade MoS* 
fri frän molybdensyra, sä måste man uttvätta den först med 
något alkaliskt varmt vatten samt sedan först utdraga med litet 
surt vatten och derefter tvätta med rent Den nu rena artifi* 

4 

ciella molybdenglansen rostas åter till syra, som utdrages med 
kaust ammoniak, och af denna molybdensyrade ammbniudioxid 
bereder man sedermera de preparater, hvilka man fistundar åvä- 
gabringa — I enskildta fall kan man begagna sig, af andra m^ 
tod^r för att bekomma rena preparaten 

Neutralt molybdensyradt kcdi fäs bäst genom atir' i eo 
flaska skaka trefaldt molybdensyradt kali med ett öfverskott af 
kali upplöst uti alkohol, hvarvid saltets lösning afskiljer sig så- 
som en olja på flaskans botten. Efter uttvättning méd alkobol 
och afdunstnmg anskjuter saltet uti fyrsidiga prismor, med tveime 
afstympningsplaner, som förefinnas pä de mindre sidoplaneroa. 
Ytterst lättlöst i vatten. Det vattenfria saltet smälter vid en 
mycket hög temperatur, men dä degeln, bvarutj snmltningeD 
blifvit gjord, fär afsvalna, sönderfaller det till ett bvitt pulver, 
hvilket sönderfallande är särdeles intressant att påsa Saltet de- 
liquescerar i luften och drager småningom kolsyra till sig, hvar- 
vid det öfvergår till andra salter. Det öfver svafvelsyra tor- 
kade saltet har befunnits innehålla blott sä mycket vat- 
ten att det svarar emot i atom, hvarigenom detta salt skuUe 
representeras genom formeln KMo+jH. 



~ 93 - 

Tväfoldt molykdeasyradt kali har icke kunnat fratobriagaa. 
Deremot (ås ett 

DubbekaU af ivSfaldt tnolyhdensyradi kali amI trefaUi 
tnolyhdensyradi kali då man droppvis och under heständig oqh 
röring tillsätter ccmcentrerad salpetersyra till en lösnmg af mo» 
lybdensyra uti kolsyradt kall Man fortfar med att tillsätta sat- 
petersyra så länge, som den falloing, hvilken vid bvarje till- 
sats af syra uppkommer, ånyo löser sig samt till dess vätskan 
antagit en lindrig opalisering. öfverlemnas nu lösningen åt sig 
sjelf, så afsätter sig saltet i små sexsidiga prismer, hvarå fyra 
planer isynnerhet äro rådande. Afsätter sig saltet något hasti- 
gare, så synes det i mikroscopet under formen af små rhonn- 
boedrar, hvilka genomkorsa hvarandra i midten och derigenom 
antaga formen af små stjemor. Det afsatta saltet måste hk)tt 
pressas emellan sugpapper rent från moderlut och (år ej be- 
handlas mod rent vatten^ emedan det deraf sönderdelas ^ti neu- 
tralt salt och trefaldt molybdensyradt kali. Saltets sammansätt- 

• •*• . ••• * 

ning motsvarar formeln 3KHo' + KMo'4-6H, eller, om man ej vill 
antaga tillvaron af ett tväfaldt surt salt, mot forroe]n 3Kll^ 
+ 5kMo'+12H. Ett annat salt, som blott Innehåller halfva 
atomantalet vatten, har äfven blifvit analyseradt; det afsatte sig 
under form af ett hvitt svårlöst kristalliniskt pulver och inne- 
höll fi5r öfrigt samma relativa förhållanden emellan kali och mo- 
iybdensyra. I glödgning smälter det lätt och stelnar under af- 
svalning kristalliniskt 

Trefaldt mdybdensyradt kali fås väl direct genom till- 
sats af en afpassad qvantitet salpetersyra till en lösning af mo- 
lybdensyra i kolsyradt kali, men dervid bildas derjemte vanligt- 
vis andra salter, hvilka man upptäcker, då man under mikro- 
scop betraktar fällningen. Renast fås det om man upplöser det 
föregående saltet uti vatten, eller blott digererar det med y^ 
ten samt sedermera öfverlemnar alltsammans till hvila, hva^i(}' 
det trefaldt molybdensyrade kalit efterhand anskjuter i små|(ina| 
nålar, hvilka, då anskjutningen går långsamt, hafva en vis^\si- 
denglans. Oaktadt temligen lösligt i kokande vatten, är det så^ .;.:^.^ 







— 94 — 

svårlösligt i kallt att det är dori nära olfisligt Det kristalliserade 
saltels sammansättning är KaMo'-f3H. Det vattenfria saltet in- 
nehåller enligt medium af trenne analyser 48.546 proc. kalL 
Smält gonom glödgning, stelnar det kristalliniskt under afsval- 

ning. Af 400 delar kalidubbelsalt hafva vi erhållit 80.695 delar 

_ • ... 

trefaldt mdybdensyradt kali^ utvisande att af 2 at. (3KMo' 
+ kMo' + 6H) bildas 5 at (kMo' + 3H) samt 3 a t KMo + xfr, 
enligt h vilken sönderdelningsprocess 84.438 delar trefaldt nM>lyb~ 
densyradt kali borde erhållas. 

Behandlar man det vattenfria trefaldt molybdensyrade kalit 
med vätgas i glödgning, så bildas vatten och massan antager 
en glänsande brun färg. Behandlar man massan, efter slutad 
reduction, med vatten, så löses deraf neutralt molybdeiisyradt 
kali och den tombackbruna molybdenfören ingen blifver olöst. 
Försöket, qvantitativt utfört, har visat att af KMo' dervid bil- 
das KMo + MoMo. Den sednare termen kan visserligen äfven 
representeras under formen 2Mo, men då kali derur utdrager 
molybdcnsyra . med Icmning af en annan oxid, anse vi samman- 
•sittningen MoMo vara sannolikare. Salpetersyra sjTsätter det 
olösta lätt till molybdensyra. 

Vattenfria salter af fyrfaldt och femfaldt mdybdensyradt 
kali hafva äfvenledes blifvit analyserade. Det förra saltet är 
kristalliniskt; det sednare icke. Genom kokning med salpetersjTa 
kan man icke ur kalisalterna utdraga kalit. — Förutom dessa 
salter hafva andra kalisalter blifvit uppmärksammade, ehuru ej 
närmare undersökta, hvaraf: ett kristalliserar i små sexsidiga 
taflor, hvilka, då de utröras med vatten, hafva en stark silf- 
verglans; är lättlöst i vatten; ett annat kristalliserar uti vackra 
diamantglänsandc spetsiga rhomboedrar; svårlöst i vatten, hvarvid 
det till större delen öfvergår i trefaldt molybdensyradt kali; 
smälter vid glödgning och stelnar efteråt med stålgrå färg och 
vacker glans; ett tredje afskiljer sig stundom i glänsande fyr- 
sidiga prismor, då man uppvärmer den moderlut, som förefinnes 
efter utfållning med salpetersyra af molybdensyrans lösning i kali. 



— 96 — 

Neutralt molybdensyradt natron kristalliserar i små rhom- 
boedrar, med ganska spetsiga vinklar; är lättlöst i vatten ; smäl- 
ter lätt vid upphettning och stelnar kristalliniskt under afsval- 
ning; är sammansatt enligt formeln NaMo + 2H. 

Tväfcddt molybden&yradt natron kristalliserar i fyrsidiga 
prismer; är lättlost i vatten, churuväl svårlöst efter glödgning; 
sönderdelas icke uti trefaldt och neutralt salt, då dess lösning 
i vatten uppvärmes. Ar sammansatt enligt formeln NaMo'+H. 

Trefaldt molybdensyradt natron. Tillsätter man droppvis 
concentrerad salpetersyra till en concentrerad lösning af molyb- 
densyra uti kolsyradt natron, sä utfaller icke något dubbelsalt, 
såsom händelsen är med kalisaltet; men fortfar man så länge 
med salpetersyretillsättningen att vätskan blifver starkt reage- 
rande ibr syra, så afskiljer sig efterhand trefaldt molybdensy- 
radt natron såsom en voluminös fällning. Detta salt, som är 
vida lättlösligare i vatten än det motsvarande kalisaltet, kristal- 
liserar i nålar; glödgadt, smälter det och stelnar kristalliniskt 
vid afsvalning. Det kristalliserade saltets sammansättning är 
NaMo' + 7H. ^ 

Behandladt med vätgas i glödgning, förhåller det sig på 
samma sätt som kalisaltet, afgifver 2 at syre och öfvergår till 
MoMo + NaMo, hvilket scdnare kan genom vatten utdragas 
från det förra. 

Tillsätter man i köld salpetersyra i stort öfverskott till en 
molybdensyrad natronlösning, så utfaller icke något så snart; 
men uppvärmer man nu vätskan, så grumlas den och smånin^ 
gom uppstår en voluminös gulfargad fällning. Upptager man 
denne på filtrum, så går den vid tvättning lätt igenom; men 
tillsätter man några droppar salpetersyra till tvättvattnet, så är 
det genomgående klart. Uttvättningen går långsamt Upphettar 
man det uttvättade, så förflyktigas det fullkomligt, hvilket be- 
kräftar den af BucnnoLz gjorda iakttxigelsen, att man med sal^ 
petersyra kan utdraga alkalit ur natronsaltct. 

Neutral molybdensyrad ammoniumoxid fås då molybden- 
syra upplöses i stort öfverskott af ammoniak och alkohol tilkät- 



~ 96 — " 

tas, h varvid saltet fälles Under mikroscq) vnar det sig ut^ 
ras af små fyrsidiga prismer med tvenne afiitympningsplaner. 
Lägger man ett litet prof af detta salt under mikroscopet till- 
sammans med hdt litet vatten, så kan man se Imra h^igt 
det neutrala saltet förändrar sig och öfvcrgår till ett annat salt 

m • • • 

Saltet är vattenfritt och Bammansatt enligt formeln NH^a Så- 
väl det neutrala, som alla ammOniaksalter äro fai^ösa odi éH- 
tid i sitt rma tillstånd färglösa. 

TväfaUU fnolybdensyrad ammoniumoxid afskiljer sig så- 
som «tt vattenfritt salt i pulverform, då man afdunstar någc< 
betydligare en lösning af molybdensyra uti ammoniak « hvaruD- 
der det ständigt luktar ammoniakaliskt Sammansättningea är 
NH^lfo*. 

IhMelsalt emellan ivåfaldi och trefuldt molyhåemtymi 

• • • • • •• • • 

mnwnfmiumoxidf N&*Mo'+NH^Mo'+3K, bildar sig då man af- 
dunsar en lösning af molybdensyra uti ammoniak i värme tJI 
Inistallisation , eller, när man låter en sådan lösning långsamt 
afdunsta i hiften till kristallisation. Det bildar stora sexsid^ 
prismer med tvenne afstympningsplaner; kristallerna äro alltid 
klara och färglösa samt förändras icke i luften. 

Genom salpetersyrans inverkan på lösningar af molybdeD- 
syra i ammoniak, uppstå dessutom flera andra salter. Sålunda 
bildas här, likasom vid kali, ett dubbelsalt, hvilket, vid upp- 
lösning i vatten, sönderdelas uti ett lättlöst och ett mera svår- 
löst, hvilket sednare, genom sitt nålformiga utseende, har myc- 
ken yttre likhet med det trefaldt molybdensyrade kalit DeUa 
nåUbrm^ ammoniaksalt är dock vida lättlösligare i vatten än 
det lika kalisaltet 

Barytjorden bildar med molybdensyra en stor mängd sal- 
ter, hvilka dds äro knstalliniska, dels amorpha; dels äro lösliga, 
dels olösliga i vatten. De framställas till en del lätt genom fäll- 
nii^ af ett motsvarande kali — eller ammoniumoxidsalt med 
chlorbarium. Härvid inträffar dock det ^a förhållandet, b^ 
det fällda barytsaltet ständigt är förenadt af en ringa qvantitet 
utaf det till fällning använda kali *- eller ammoniumoxidsaHeti 



— 97 .«. 

som icke genom tvättoiog med kokiaode vAiten kan uttvättaa. 
Qvantiteten af deona fi^rorenitig är så ringa, att on» maa vill 
betrakta dessa rällningar såsom dubbeisaltor, måste man antaga 
en . alldeles egen art af föreaingsfdrhållaodea , hvaniti en åiom 
af det ena saltet är fpreoad med ett ganska stprt mUi atnoiar 
af det andra saltet. Med åsidosättande af deasa 9aÅ jnUand- 
oingar bafva vi framställt fbljande salter: 

Neutral molybdensyrad haryt, BaMoi fåller sig s^bom eti 
kristalUniskt pulv^, såväl då man sätt^ det neutrala ammoni- 
umoxidsaltet tjU chlorbariuro, som då man föriH Qfvermätta(.|id^ 
good^a solutionen med ammoniak. Saltet, Bom är vattenfritt, 
smälter ej i glödgning och är fé%oX lösligt i vatten. Något Jbttr- 
siskt barytsalt bafva vi icke kunnat ber^, ^vep 4& vi full- 
komligt förfarit efter Hjsikbs (Jouro. fUr pracbtiische iQhemie Band* 
IX, sid. 204), uppgift, hvarföre vi tro att den^e kemist ideeea 
punkt något irrdt sig. 

Trefald fnolybdensyrad haryt, BjaMo^+^H, l|is genom 
fällning med det motsvarande kalisaltet uti en lösning ^f ehJor- 
barium. Fällningen är ej kristallinisk. I glödgojng smälter den 
ocli stdnar kristallinisk efter afsvalning. 

BaryidMelsalt , Ba M o' + BaMo' 4-6H , fås såsom en flopk- 
1ig, okrisiallinisk fällning då man sätter en lösning af chlorM- 
rium till en af det motsvarande ammoojuoK^xidsaltet. Detta sf^i 
löser sig temligen i vatten; i gkklgniog smälter det och j^idf^ 
vid afsvalning kristalliniskt 

Försöker man att sönderdela det ofvanbeskrifna kalidubbel- 
saltet medelst chlorbarium, i afsigt att erhålla ett till samman- 
sättning motsvarande barytsalt och anställer man försöket på ett 
sådant sätt, att man under oafbrutet omrörande inlägger por- 
tionsvis det torra kalisaltet i en utspädd lösning af chlorbarium, 
så uppstår efterhand en voluminös fällning, fa vilken, betraktad 
under mikroscop visar sig utgöras af små sexsidiga taflor. Detta 
så bildade salt har dock icke något bestånd, utan förlorar små- 
ningom sitt voluminösa utseende, sjunker tillsammans och bildar 
en blandning af tvcnne saker, livilka man kan urskilja under 



— 98 — 

mikroscopet Det ena saltet är okristalliniskt , under det att det 
andra visar sig ganska tydligt utgöras af sexsidiga prismer. — 
Förutom de ofvananförda salterna, kan man fä en hel mängd 
andra barytsalter genom att behandla med salpetersyra eller 
saltsyra nftgot af de bär nämda. Dervid uppstå, alltefter qvan- 
titeten af den använda syran, ganska skiljaktiga saltar, af hvilka 
några äro lösliga och andra olösliga; och alla dessa föreningar 
utmärka sig därigenom att de äro kristalliniska. Vi hafva likvä! 
icke vidare sysselsatt oss med deras undersökning, utan deraf 
analyserat blott ett enda salt, neml. 

Niofaldi mdybdensjp^ad haryi, BaMo^+4H, faildadt ge- 
nom utspädd salpetersyras inverkan på det neutrala saltet. Det 
kristalliserar i sn)ä sexsidiga prismer, hvilka i båda ändarna äro 
tillspetsade med ändplaner. Saltet är olösligt ej aUenast i kaflt 
och varmt vatten, utan äfven i salpetersyrehaltigt 

• • • ■ 

Neutral molybdensyrad blyoxid, PbMo, bildar sig och 
faller okristallinisk , äfven om man till fällning af salpetersyrad 
blyoxid använder en lösning af trefaldt molybdensyradt kalL Är 
något löslig i vatten. 

Neutral molybdensyrad sUfveroxid, AgMo, iås såsom ai 
gulhvit flocklig fällning. Är nägot löslig i vatten, och mera uti 
ett salpetersyrehaltigt vatten. Ett surt dtMelsalt, AgMo' 4- AgMo'. 
fås då man fäller salpetersyrad silfveroxid med trefaldt molyb- 
densyradt kali, hvarvid ej det motsvarande silfversaltet falles. 
Äfven dett^ salt är flockigt och något lösligt i vatten. 

Molybdensyrans förhcdland^ till fosforsyra är af en s^- 
delcs egen art. Då vi funno att något fosforsyra var för han- 
den uti det rudimaterial hvaraf vi begagnade oss, samt, vid 
våra undersökningar, stundom varseblefvo fenomener, hvilka vi 
i början på intet sätt kunde förklara, föranledde oss dessa om- 
ständigheter att något undersöka inflytelsen af dessa på hvar- 
andra inverkande ämnen. 

BxRZBUUs och L. Gheun hafva väl hvar för sig förut nä- 
got vidrört detta ämne, dock ej sä, att ju ej vi Lehöfdc der- 
öfver anställa direkta försök. Visserligen hafva äfven våra för- 



— 99 — 

sök — sflsom liggande utom vårt egentliga mål — varit gan- 
ska ofullständiga och behöfva mer än väl att vidare utföras af 
kommande kemister, men ett och annat förhållande, som af oss 
blifvit iakttaget, skall dock sannolikt föranleda att kemisterna 
förr komma till en säkrare kunSkap i denna del. 

Af fosforsyra i öfverskott löses molybdensyran utan färg. 
Användes ett öfverskott åf molybdensyra samt derjemte salpe- 
tersyra, sä fås en gul lösning, under det att dels oförändrad 
molybdensyra blifver liggande på botten af det kärl, hvaruti 
behandlingen ägt rum, dels en gul kropp deri (innes inblandad. 
Afdunstas den gula lösningen, • sä bildas för hvarje afdunstning 
mera af den gula kroppen. Upptager man den gula kroppen 
för sig,- tvättar den något (den löses under tvättningen) och 
glödgar den sedermera, så smälter den och något molybdensyra 
förflyktigas, hvarefter den är högst svårlöst i kallt vatten. I 
kokande vatten löses den utan färg; men antager åter den gula 
färgen vid afdunstning. Af salpetersyra frambringas ögonblick- 
ligen den gula färgen. 

Den ofvananförda gula fällningen, hvilken afsatt sig under 
afdunstning, löses utan färg af ammoniak. En syra i öfverskott 
åstadkommer en vackert guldgul fällning uti denna ammoniak- 
lösning. Denna fällning, hvilken, äfven under stark förstoring, 
visat sig vara fullkomligt okristallinisk , är något löslig i rent, 
men ej i salpetersyrehaltigt vatten. Genom analys af denna 
fällning hafva vi funnit den innehålla, såväl ammoniumoxid och 
vatten, som molybdensyra och något fosforsyra, ehuruväl den 
sistnämda i ringa qvantitet Intaga vi ej fosforsyran i beräk- 
ning, har fällningen visat sig vara sammansatt enligt formeln 

■ • • • • 

NH*Mo*+H. Afdunslar man det salpetersyrehaltiga vatten, hvar- 
mcd detta salt blifvit tvättadt, så fås en färglös glasartad mas- 
sa, ur hvilken man, förmedelst tillsättande först af ammoniak 
och derefter af salpetersyra, sedan den likväl förut blifvit upp- 
löst 1 vatten, icke kan utfälla något gult surt salt, oaktadt den 
innehåller såväl fosforsyra, som molybdensyra. Framtida försök 
inåste utreda närmare orsaken till dessa, såsom det ännu tycr- 



— 400 — 

kes, hvarandra moteägande forhåUanden. Sannolikt speiar fos- 
forsyrans olika tillstånd . antingen den förekommer såsom a — , 
b — eller c fiosforsyra, en ganska vigtig r6l i dessa loreoiogar. 

Upphettar man detta ainmoniaksalt en längre tid uti cd 
sluten platinadegel, vid en temperatur som icke går till röd- 
•gl^ning, så bortgår all ammoniak och vatten, h varefter i de- 
geln återstår en osmält massa, af dels en brun eller grå, dels 
en grön färg. Behandlar man denna återstod med cooceDtrerad 
salpetersyra, så inverkar den ganska obetydligt vid vanlig tem- 
peratur, men uppvärmer man, sä inträffar för några ögonblick 
en ganska liflig inverkan under utveckling af salpetersyrligbet , 
maa som snart upphör. Sedan detta ägt rum. har lösningen 
en vackert gul färg, under det att ett blågrått pulver Uifver 
qvarhggande på botten, hvarpå salpetersyran icke mera utofvar 
någon inverkan. Det olösta förhåller sig som molybdeDsyra , är 
lösligt uti kali och ammoniak samt afsätter ånyo det gula sal- 
tet , då man till dessa kisningar sätter någon syra. — Den gula 
lösningen har deremot helt andra egenskaper. Är lösnin^^ ut- 
spädd, så förlorar den i köld alldeles den gula färgen och bltf- 
ver färglös, men uppvärmer man den, så bUfver den ånyo goL 
Afdunstar man denna, af salpetersyra mycket sura lösning, sä 
får man, efter stark concentrering , kristaller, hvilka under mi- 
kroscopet visa sig utgöras af små rhomboedrar. Denna före- 
ning har likväl blott ett ringa bestånd, ty då massan drager 
vatten till sig, lösa sig först alla dessa kristaller, och i deras 
ställe utkristalliserar en annan förening uti reguhera octaedrar , 
Vid fortsatt afdunstning återbildas det primitiva saltet. ' 

Behandlar man det gula ammoniaksaltet i värme med kali 
så länge ammoniak utveddas. så erhåUer man en färglös lös- 
ning. Tillsattes derefter salpetersyra i något öfverskott, sä ut- 
faller ett gult kalisalt i små fyrsidiga prismor med fyrsidig till- 
spetsning. I glödgning smälter det och stelnar kristalliniskt un- 
der aiisvalning. Det håller kali, vatten, molybdensyra och litet 
fosforsyra samt utgöres — då fosforsyran ej tages i betrak- 
Unde ~ af kMo' + 2H. 



— <01 — 

Ofverinättar man det ofvananrörda gula ammoniurooxidsal- 
tet med ammoniak och tillsätter en lösning af cidorbarium^ så 
utfatter ett barytsalt, hvilket väl innehåller något ammonium- 
oxid och spår pä fosforsyra , men för öfrigt är så lika med den 
förat omnämda neutrala molybdensyrade baryten, att man icke 
kan för öfrigt därifrån skilja den. Den enda skillnad vi kunnat 
upptäcka, har varit att den blifvit gul vid behandling med sal- 
petersyra. 

Af de qvantitatift utförda analyserna på saltema, äfvensom 
af andra mera utförligt i afhandlingen beskrifna förhållanden, 
synes följa, att fosforsyran ingår i dessa föreningar uti ganska 
ringa c[vantitet jemförelsevis med molybdensyran , äfvensom att 
dess mängd är variabel. Till följe häraf synes äfven den frå- 
gan sjelfmant uppstå : hvilken r6l - spelar fosforsyran i denna 
förening och huru skall man betrakta den sålunda omvandlade 
molybdensyran? Kan man i denna molybdensyra< antaga ett an^ 
nat allotropiskt tillstånd, och bör man, för att skilja den från 
den vanliga molybdensyran, beteckna den med b molybdensyra 
r=6Mo? 

Vi hafva anställt mångfaldiga försök, ehuru för^fves, att 
utan fosforsyra transmutera molybdensyran i detta skiljaktiga, 
hypotetiskt antagna, allotropiska tillstånd. Deremot utgör mo- 
lybdensyrans benägenhet att gifva gula lösningar eller fällningar 
med salpetersyra, det mest känsliga reagens för en närvaro af 
fosforsyra. Vi anse till följe deraf att molybdensyran skall 
blifva ett vigtigt reagens för qvalitatift analytiskt kemiska un- 
dersökningar. Förmedelst detta reaktionsmedel hafva vi upptäckt 
fosforsyras närvaro uti många af de scandinaviska urbergen samt 
uti de faltspather, hvilka i dem förekomma. För att upptäcka 
étkr få denna reaktion på fosforsyra behöfver man blott att för- 
sätta det ämne, som skall pröfvas, med molybdensyrad ammo- 
niak samt derefter tillsätta någon syra, hvarvid snart en gul 
fällning uppstår om fosforsyran finnes för handen. 

Molybdens cUomvigt bestämdes 4848 af Bbrzbuus förme- 
delst utrönande af den qvantitet molybdensyrad blyoxid , som 



— lOi — 

orhfiUcs genom utfällning af en gifven vigt salpetersyrad Uy- 
oxid. Bbrzbuus (Lehrbuch der Giemie, 5:tc edition, 3:dje dc> 
len, sid. 1208) anser sjelf sin deraf härledda atomvigtsbestäm- 
melse, 596.101, för molvbden såsom behäftad med fel, hvaHore 
vi anställde en series af försök, för att komma dess sanna 
värde sä nära som möjligt. 

Molybdensyra , upphettad i en ström af väigas vid en 
lägre värmegrad, och blott så mycket som kunde åstadkommas 
med en enkel spritlaippa, förlorade 44.656 procent af sin vigt 
och förvandlades till en homogent rödbrun oxid. Denna vigts- 
förlust utvisar att molybdensyran afgifvit en atom af sitt syre 
och dervid öfvergått till den oxid, som Bbrzbuus kallar molyb- 

• • • •• • 

denoxid eller Mo. Möjligtvis- kan den äfven vara MoMo, hvit- 
ket vi likväl ej undersökt 

Förstärker man hettan, vid molybdensyrans reduction i 
vätgas, sä mycket som kan åstadkomnoas förmedelst en lampa 
med dubbelt luftdrag, så blifver vigtsförlusten större. Vi hafva 
i ett försök, som fortsattes i 9 timmars tid, funnit att den der- 
vid förlorar 47^298 procent af sin vigt, antagande dervid en 
grå metallglänsande färg. Denna förlust svarar emot att 2 at 
Mo blifvit reducerade till Mo Mos=Mo, h vilken formel äfven 
kan sättas under formen Mo'Mo. Utgående från detta försök 
och denna förklaring, skulle molybdens atomvigt blifva 567.137. 
Vi hafva dock ej repeterat försöken på denna metod, då från 
molybdensyrans svåra reducerbarhet med vätgas alltid ett vig- 
tigt inkast kunde göras emot ett från detta håll härledt atom- 
vigtstal. — Af dessa försök vill det emedlertid synas, såsom 
vore det af behofvot påkalladt, att från strängt qvantitativa 
företeelser granska molybdens syrsättningsgrader och pä det no- 
gaste bestämma ej blott hvilka de äro, utan äfven undersöka 
deras förhållanden. 

Af vätesvafla förändras molybdensyra lätt i värme, hvil- 
ken dervid, under bildande af vatten och afgifvande af svafvel, 
öfvergär till MoS*. Operationen erfordrar likväl lång tid för 
9tt blifva fullständig och vi hafva nödsakats att fortsiitta den i 



— 103 — 

21 timmar för atl bringa en operation till slut på 2} gram 
molybdensyra. Under tvenne fbrsSk erhöllo vi af 400 delar 
molybdensyra , 111.529 och 110.865. Svårigheten att vid utväg- 
ning fä ett skarpt resultat och nödvändigheten att under en 
lång tid fortsätta genomströmningen af vätesvafla under ständig 
glödgning, äro likväl tillräckliga skäl för att ej lemna fullt för- 
troende åt de resultater, som genoro denna metod kunde er- 
hållas , i och för ernående af ett tillförlitligt atomvigtstal för 
molybden. 

Behandlas neutralt vatlenfritt molybdensyradt kali med vä- 
tesvafla i värme, så fös en blandning af MoS*, kalium-sulpho- 

• •• • 

molybdat och ett högre svafvelkalium. 100 delar K Mc tilltaga 
dervid så mycket i vigt, att vi, enligt medium af tvenne gan- 
ska öfverensstämmaode försök, funnit dem vid utvägning väga 
\37.20Sj hvari förefunnits 51.020 delar MoS*. ^ — Trefaldt vat- 
tenfritt molybdensyradt kali behandladt på samma sätt, förhåller 
sig lika och 100 delar deraf vägde efter slutad operation 120.635, 
uti hvilka sednare förefunnos 86.221 delar MoS\ 

Genom sammansmältning af molybdensyra med kolsy- 
rade (Ukalier hafva vi i trenne försök funnit att 100 delar 

molybdensyra dervid utjaga 

I. II. III. 

31.4954 31.3749 314705 delar kolsyra 

och då man derefter beräknar molybdens atomvigt, så blifvcr 

den, då kolets atomvigt antages == 75.12 (cl) 

= 15m (P) 



enligt försöket I. 


a 
. . . 573.524 


573.143 


II. 


. . . 576.858 


576476 


III. 


. . . 574.216 


573484 



medium 574.866. 574.484. 
Oaktadt vi genom dessa föi*sök kommo till en atomvigt 
för molybden, som, enligt hvad sednare försök utvisade, särde- 
les väl öfverensstämde med den, hvilken från ett annat håll 
blifvit härledd, kunde vi dock. till följe af vissa variationer 



^- 104 — 

som vid utvägpingame visade sig äga nun, icke (oriro oss här- 
på, utan sågo oss om efter andra moloder för att komma till 
ett säkert resultat 

Mdybdenbiacichloriden har af oss blifvit analyserad och 
dervid hafva vi funnit den innehålla 34.622 procent chlor. Detta 
leder till samma sammansättning, som H. Rosb förut angifvit, 
eller MoGl' + 2Mo. 

Till följe af några i afhandlingen närmare beskrifna försök 
öfver chloms förhällande till molybden vill det synas som flen 
föreningar bär funnos, hvilka ännu icke blifvit undersökta. 

Svafvelmolybdens analys. Vid undersökning af deo na- 
tiva molybdenglansen hafva vi fuonit att 

L 1.4874grniMolyb4engUD«rr.Uoaå«gfifvo4.33ä2grmMoocli 0.0427 grm begärt. 

11.44000 4^d9 .... Osntz .... 

IIL 2.247 8.0235 .... 0.0252 .... 

lY. 4371 fr. Bohoi . 4jm8 .... 0.0430 .... 

Subtrahera vi bergarten från det ursprungligt invägda prof- 
vet, så fmna vi att 400 delar molybdenglans gifvit upphof åt 

1 89.841 

II. ... , 89.912 

III 89.943 

lY. . . . C 89.744 delar molybdensyra. 

ÅrUficiell svafvelmolybden bereddes ren, på sätt redan i 
början af detta meddelande blifvit anfördt Den måste dock, straxi 
efter dess beredning; torkas under luftpump så länge den förlo- 
rar i vigt; ty torkas den i luften, så börjar den snart att rea- 
gera sur till följe af bildad svafvelsyrad molybdenoxid. Genom 
röstning af sålunda, vid olika beredningar, framställd artificiell 
MoS', hafva vi fått ganska öfverensstämmande resultater i af- 
seende på qvantiteten af bildad molybdensyra samt i 7 särskilta 
försök af 400 delar svafvelmolybden erhållit 89.7919; 89.7291; 
8Q.6436; 89.1082; 89.766; 89.764 och 89.8635 molybdensyra, hvaraf 
medium är 89.7523. Orsaken hvarföre vi här erhållit något min- 
dre än vid den nativa molybdenglansens röstning, har varit dels 
den sednares förorening af nugot jern, dels deraf att den sed- 



# 



— 105 - 

nare är minclre fint fiSrdelad samt derigeDom svfirare att ccnn- 
plett rosta. Identiteten af den artificiella svafvelmolybden med 
den nativa molybdcnglansen är likväl af dessa försök ådagalagd. 
Försöker man ^ att pä grund af detta resultat beräkna mo- 
lybdens atomvigt, så fä vi ett ganska skiljaktigt värde , eftersom 
vi för svaflet begagna oss af atomvigten 200.75 eller 200. I 
torra fallet fås itiolybdens atonivigt af analogin 

<00 : 89.7523 = X 4 404.5 : x+300 

samt således x » 5S8.966 (a) 

cch under antcgande af att svafvelatomen väger jemt 200, 

400 : 89.7523 =:x-h4G0 : x + 300 
samt således x, eller molybdens atomvigt = 575^29 (b) 

Ett försök, som af oss blifvit gjordt för att granska den 
metod, hvarpå den högre atomvigten för svaflet blifvit bestämd, 
har visat oss att den sannolikt är för hög, derigenom att del, 
då AgGl decomponéras med HS, förefinnes gema något inblan- 
dadt AgCl i det bildade AgS. Emellertid tro vi att äfven an- 
dra omständigheter tala för den ofvanföre för molybden b«*äkY 
nade lägre atomvigten 575.829' 

4:o Utan att fästa alltför stor vigt vid hela den arten af 
försök, som beröra vätgasens inverkan på molybdensyra, visar 
det sig Ukväl att det .sednare försöket, hvarvid reduetion fort^ 
sattes så länge någon vigtsförminskning ägde rum, närmare sam-r 
manstäromer med det resultat, som beräknas efter atomvigten b 
för molybden, än efter dess atomvigt o. 
> 2:o Analysen af det trefaldt molybdensyrade kalit, hvilket 
salt är det enda, som kan framställais så rent, att det kan an- 
ses äga någon voteringsrätt i afseende på afgörandet af molyb- 
dens atomvigt. öfverensstämmer vida mera med en sammansätt- 
ning, som beräknas efter atomvigten 6 för molybden, äA den 
efter a. 

3:0 Det mest talande skälet för antagandet af den ofvan- 
före angifna lägre molybdenatomvigten, anse vi dock Ugga uti 
de resultater, hvilka äro härledda af sammansmältmngsförsökena 
af molybdensyra med kolsyrade alkalier och hvilka alla äro 



— 106 — 

sinserodlan föga skiljaktiga samt nära sammanfena med atom 
vigten b. 

Till följe af hvad vi här anfört, anse vi oss af cksssa for- 
sök kunna draga såsom ett tillförlitligt resultat att 

molybdens atomvigt = 575j829 
hvaraf sedermera följer att molybdensyran procentiskt utgöres af 
molybden 65.714 
syre . . . 34.286 

samt ^vafvelmolybden (MoS*) af molybden 59.009 

svafvel . 40.991. 



2. SiilUalearinsyrQ. — Hr L Syanbbrg meddelade 
följande ur en skrifvelse från Prof. Berlin , hvaniti denne 
sedoare omnämner en undersökning, som blifvit gjord af iiaos 
elev, Mag. J. B. tox Borck: 

»Bland den samling af natur- och konstalster, som Hr 
LnjEWALGH nyligen hemfört ifrån Kina och hvaraf han medddat 
åtskiNiga prof, var äfven en slags talg, som användes i en dd 
tropiska länder och enligt uppgift hämtas af en frukt. 

Talgen utgjorde en fyrkantigt aflång massa, sim tydtes 
hafva varit smält och utgjuten i en trädform. Den var guibnt 
eller blekt gulgrå, utan lukt och smak, obetydligt fet for kän- 
seln, hårdare än vanlig oxtalg, samt ovanligt lätt. — eg. vigten 
befanns vid +12° vara =0.8iao. Den smälter vid 37° och 
börjar stelna vid 30°, men är icke fullkomligt hård förr än vid 
22°. I eter är den löslig i alla förhållanden, men obetydligt i 
kall alkohol; i omkring 75 del. kokande alkohol (0.82 eg. v.) 
löses den deremot lätt och kan genom filtrering befrias från 
mekaniskt inblandad orenlighet. 

De ifrågavarande frukterna , hvilka befunnes tillhöra det 
kinesiska talglrådet [Stillingia sebifera Croton L), äro vid 
första påseendet ej olika hvita ärter, men egentligen äro de en 
slags små {i — 3) lin. länga) stenfrukter, ytteret omgifna af en 

tunn 



— 107 — 

tunn och snöhvit oelIuI()s hinna, hvarutur jag med kokad alko- 
hol utdrog 79.6 p. c. fast fett,, som efter åtskilliga omkristalli- 
seringar uppnådde konst, smältpunkt +48^, hvarvid högst obe- 
tydligt elain kunde upptäckas i moderluten. Ur detta fett af- 
skiljdes genom saponifikation en fet syra, som i afseende på 
smältpunkt, elementarsammansättning (se analysen N:o V.), kri- 
stallisationssätt och andra egenheter fullkomligt öfverensstämde 
med den feta syran ur sjelfva den kinesiska talgen, hvarigenom 
jag ansåg denna sednares förmodade vegetabiliska ursprung* vara 
besannad. 

Hydratet, som erhölls genom saponifikation af den kinesi- 
ska talgen; utkristalliserade vid alkoholns afsvalning i stora per- 
lemorgläusande blad ocli uppnådde efter omkristalliseringar kon- 
stant smältpunkt mellan &I — 6i^. Vid förbränningsanalys med 
PbCr erhölls af: 

I. 0:2773 grm hydrat 0.7445 ^ och 0.3190 H. 

II. 0.2743 0.7450 — 0.3135 — 

III. 0.2296 0.6238 — 0.2585 — 

IV. 0.1602 0.4374 — 0.1788 — 

V. 0.4117 grm hydrat ur fruktskal 4.1188 C, 0.4624 H. 



Kol . . 


I. 

74.29 


II. 
74.45 


III. 

74.17 


IV. 
74.53 


v. 

ar fruktskal. 

74.19 


Väte. . 


42.80 


18.68 


42.48 


4238 


Mm 


Syre. . 


134)1 


4«.87 


43.35 


43.09 


13.35 



400.00 I 100.00 I 400.00 I 400.00 | 400.oo 
Enligt dessa analyser blifver hydratets sammansättning: 

funnet i medcItAl * 

€•• . . , . . 2253.6 7441 74.34 

W 374.4 42.37 42.54 

O* 400.0 43.22 43.13 

C'^H'"0* s 3028.0 400.00 40aoo. 

Formeln C***H*"0* är densamma som Walter uppgifvit för 
Bensyran, men då denna sednare är lättlöslig äfven i kall al* 

O/vers. af Kongl, VeV-Akad, Förh. Arg. 5. N:o €. * 



r 



— 108 — 

kohol, anskJQter i vårtfonniga kora och smälter vid 5i— 53" 
kan denna endast betraktas säsooi isomerisk med den kine^ 
talgens fasta syra, för hvilken jag föreslår namnet StiUist earin- 
syra (Acidum stillistcaricum) och betäckningssättet Stist. 

Vid sammansmältning med blyoxid förlorade 0.7323 grm 
detta hydrat 0xK75 grm i vigt, eller 3.71 p. c-, hvilket fe 
30*8 delar (hydratets hittills funna atomvigt) gör 441? elfe 
nästan exakt 4 atom vatten. 

StiUistearinsyradi natron beredes genom att digerera sv- 
rehydratet med natronlut. Det löser sig med svårighet i 10 d 
kokande alkohol och stelnar vid afsvalning till ett härdt oå 
opaliserande gelé, hvaruti man efter några timmar kan upplacb 
en svag kristallisation uti blad. Ur en större mängd alkohd 
afsätter det sig mycket vackert uti dendritiskt grupperade nå!- 
forniiga fjäll. Det är lösligt i litet vatten, men tillsätter man 
en större mängd af detta sednare, grumlas lösningen af ut/aMt 
tvåfcddt salt. 

Stillistearinsyrad sUfveroxid framställdes genom att falla 
natrontaltets lösning i alkohol med en spirituös lösning af sal- 
petersyrad silfveroxid. Torkad och pulveriserad bildar den ett 
ytterst fint och luckert pulver, som långsamt mörknar i dags- 
ljuset För att kunnna anställa försök med salt af olika bered- 
ningssätt, upplöstes en del af detta salt i varm ammonial 
hvarur det vid ammoniakens afdunstning anskjöt i orediga fj^ 
Ett tredje silfversalt framställdes genom att lösa hydratet uti en 
blandning af alkohol och ammoniak, hvilken utfälldes med silf- 
verlösning. Mellan dessa på olika sätt beredda salter, {ormärktes 
vid de analytisica operationerna ingen skillnad. 

Vid förbränning i öppen luft erhölls 34.97 p. c. Ag. Så- 
som chlorsilfver bestämdes silfveroxiden till 32.39 p. c. 

Vid förbränningsanalys med chromsyrad blyoxid gaf: 
I. 0.5296 grm salt, krist uti ammoniak, 4x>203 C och 0.4i06 ^ 

II, 0.4024 till hvilkets beredning ammoniak ej vani 

använd, 0.7681 C, och 0.3165 H. 



— »09 



Kol . 


I. 

. . 52.59 


52.11 


Väte 


• • • 0.58 


8.72 


Syre 


... 6.44 


6.58 



Silfveroxid 32.39 3239 

Detta öfverensstämmer med följande teoretiska beräkning af 

silfyersaltets sammansättning: 

b. 
(€•• . . 2253.00 

4 at vattenfri syra . . JH** . . 364.92 

(o* . . 300m 

4 at silfveroxid 4449.01 



54x34 
8.ao 

6.88 
33J20 



4364.53 400.00 
Den vattenfria stillistearinsyrans sammansättning och 



atomvigt torde således vara denna: 







berftkn. 


QiO 


.... 2253.60 


77.30 


n^ 


.... 364.92 


4242 


(y 


.... 300jOO 


40.28 



Stist = 2945.52 400.oa 
Härmed öfverensstämma äfven analyserna på stearinen, 
hvilken vid afsvalning af talgens lösning i alkohol, utkristallise* 
rade uti massor af hopgyttrade runda kom. Vid analys med 
PbCr gaf: 

I. 04339 grm. stearin 4.1979 C och 0.4745 H 

II. 0.5207 4.4433 0.5093 H 

I. II. 

Kol . . . 75.38 75.68 

Väte . . 42.13 42.13 
Syre . . 42.49 44.19 



Beräkningen gifver: 

C" . 

^ H" . 

O* . 



400.00 400.oa 

2478.96 75.88 

386.88 44.85 

400.00 42.27 







-<^i 



■r '»j^ 




3265.84 400.00. 



1 



— IIU — 

I 

Stoarinen består således af: 

4 at. valtenfri syra C^H^K)* 
4 at lipyloxki. . . C»H*0 

C"H"0* 
Produkterna af talgens destillation cUer dess behandliog 
med kraftigare kemiska agentier har icke kunnat undersökas af' 
brist på för sådana undersökningar tillräckligt materiaL En di- 
stiUation i smått af syrehydratet, utan luftens tillträde, lemoade 
ett distiUat med precist samma smältpunkt 64 — 69^. Steannfa 
afgaf vid upphettning den lätt igenkänliga lukten af akrdeioj 



8. Mineralogiska underrättelser. — Hr L. Stik- 
BBRG meddelade utur en skrifvelse ifrån Prof. Bstuif följande 
analyser af svenska mineralier, hvilka blifvit gjorda af Mag. K. 
Sjögben: 

ikPyrofyllit från Westanå öde jerngi^va. 

8uie analyser på denna hafva gifvit: 

Kiselsyra 67.77 65.61 

Lerjord 25.17 264» 

Jemoxid 0.S2 0.70 

Kalkjord 0.66 0.69 

Talkjord 0.26 0.09 

Hanganoxidul . . . 0.50 OjQ9 

Vatten 5.82 7-08 

401.00 10035, 
hvilka analyser tyckas bekräfta RAnjsLsairnGs förmodan att Py- 
rofylliten är en sönderdelningsprodukt af andra mineralier. Den 
vid Westanå funna pyrofylliten öfverensstämmer för öfrigt med 
den som HERsiAifN undersökte. Eg. v. 2.78 — 2.79.*} 



*) Hr L. E. Walmstbot har oyligen undersökt den kalifria cbi- 
nesiska Ägalmatolitben, hvars egentliga vigt ar emellan 2.81 och 
2.82. Han bar dera ansiallt analyser, pä trenne sSrskilla stuf- 
fer, hvarvid ban funnit den procentiska sammansättningen, å 
mineralet (orkadt öfver svafvelsyra, vara: 



— Ill — 

Stilbiter från Gustafsbergs grufwr i Jemtland samt från 
Barbro grufvan i Norrige. 

Genom torkning vid +400** afgifver del öfver svafvefeyra 
torkade pulvret af dessa stilbiter nära 4^ p. c vatten och ge- 
nom beräkning af analyserna efter det på detta sätt torkade 
mineralpulvret fär man omkring 47 p. a vatten, då man utan 
torkning öfver svafvelsyra erhåller omkring 48^ procent. Häri 
hgger troligen orsaken dertill, att de fleste fått för stor vatten- 
halt i sina analyser. 

Analyserna på mineralet torkadt till konstant vigt vid 
+400° gå^o: 

SiUbét (t&n Gusiafshergj från Barbro grufvan. 
Eg. v. 2.1Ö— 2a7 Eg. v. 2.09—2.11. 
Kiselsyra .... 5741 5841 

Lerjord 4&14 46.56 

Jernoxid .... 0.25 — 

Kalkjord .... 8.95 7.89 

Transport 82.75 82.86 



Kiselsyra .... 65.96 66.38 65.65 

Lerjord 28.58 27.95 28.79 

Jernozid .... 0.09 0.06 0.28 

Kalkjord .... 0.18 0*18 a2a 

Talkjord .... 0.15 0.06 spår 

Tennoxid . . . — • — spår 

Vatten 5.16 5.20 5.11 



100.12. 99.83. 100.06. 
Denna sammansättning instfimmer mycket med såvfl] ofvanstfiende 
af Hr SiöGRBN gjorda analyser på den sfenska Pyrofylliten, som 
med de analyser å samma mineral , hvilka Rahmblsbkro gjort. 
Walhstldt fdreslår för Agalmotoliihen formeln Al'Si' + 2H, b vil- 
ken berflknad i procent angifver en sammansättning af: 

Kiselsyra .... 65.66 

Lerjord 29.22 

Vatten • . • • • 5.12 

100.00. 

(Anm. af SvANBinG.) 



— Hf — 

Transport 82.75 82^ 

Talkjord .... spär Talkjord och. | 

Kali 4m manganoxidul \ 

Natron 1^1 — 

Vatten 46.60 46.53 

404.40 *) 99.93. 

Bod Zeolith från Mara sienar i Uppland. 

Detta fossil liknar både tiU sitt yttre och i sitt forbållaode 

for blåsröret den röda zeolith frän Ädelfors som Uifvit kallad 

Ädelforsit Det är löst och vittradt^ med jordartadt brott; dess 

fai^ är blekröd nästan t^elröd, specifika vigten omkiiog 2^ 

Med chlorvätesyra bildar det en fast gelatina. 

En Analys på detta mineral , torkadt öfver svafvelsyra , gaf : 

syro 
Kiselsyra . . . 54j61 46^19 

Lerjord .... 49.06) 

Jemoxid ... ^\ ^•«" 

Kalkjord . . . 42^3 

Kali 4.17V 3.896 

Natron . . « . 0.46 

Vattea .... 44.02 42.460 

40431 
hvilket motsvarar formefe Ca'S»+3ÄlSi'+42lis*CS*+3AS*+4Jlg. 

*) Denne stilbit ifrån Gustafsberg har fifvenledes bHfvit undengtt 

på mitt laboratorium för flera fir sedan af RrTn. Ardkkssoit , dock 

^ ulan att dess kali- ocb natronbalt blifvit bestämda. Det oaktadt 

meddelar jag nu analysen ocb Ofverlemnar åt kommande mineral- 
kemister att afgöra skiljaktigheterna emellan denne och Hr Stö- 
c RIKS analyser. 

Kiselsyra . . . 56.a3 syrebalt 29.279 



I 



I Lerjord .... 16.91 '^•^^^Wqt^ 

Jernoxid . . . 0.42 0.0731 

é 

Talkjord ... O.ll • . • . . Ö1045 \^ 

Kalkjord . . . 8.14 2.287/ 

* Vatten .... 17.64 15.713 

g Alkalier ... ej bestftmde 

99.55. 

(Anm. af Svafsbirc^ 



— 113 — 

Det syues således vara en Laumontit. Hisi^igbrs och RETzit 
analyser pä röda zeolithen från Fahlun och Ädelfors skulle tro- 
ligen ha ledt till samma resultat såvida mineralierna varit fria 
frän en mängd qvartskom och andra främmande beståndsdelar». 



4. Den nya Planeten. — Hr Sslapidsr meddelade, 
alt han den 44 och 24 Maj*) observerat den nya, af Hr Gra- 
HAH i Dublin den 26 sistlidne April upptäckta planet, samt att 
han, ur dessa observationer i förening med Hr Grahams af sist- 
nämde dag, beräknat planetens banelementer och funnit omlopps- 
tiden vara 1347 dagar, hvaraf följer att äfven denna planet 
tillhör gruppen af de förut kända småplaneterna, hvilkas antal 
således nu uppgår till nio. Enligt sednare underrättelser lärer 
den nya planetens namn blifva Metis. 



5. Damaacenerslål och gjulslål tillverkadt i 
Mtyssland. — Hr Åkerman förevisade åtskilliga prof af da- 
mascenerstål och gjutstål , som genom Ryska Statsrådet och General- 
Consul Layonu medverkan blifvit skänkte till Bergsskolan i Fahlun af 
Generalstaben för Ryska Ber^ingeniör-Corpsen. Damascenerstålet, 
som i Asien står i ett utomordentligt aaseende, men i Europa är 
föga bekant, tillverkas, enligt en afhandling af General-Majoren 
i Ryska Bergs-Corpsen Anossoff, införd i Annuaire du journal 
des mines de Russie 4844 , uti en Kejserlig manufaktur för 
blanka vapen uti Slatoust vid Ural efter en af General-Major 
Anossoff uppfunnen metod. Mindre jembitar t. ex. spik af godt 
ämnesjern inläggas tillsammans med grafit uti eldfasta deglar, 
hvilka betäckas med lock och utsättas för den intensivaste hetta 
under flera timmars tid uti en blästerugn, som eldas med trä- 
kol. Jemet kolbindes härunder af grafiten till stål, som i den 
stränga hettan smälter. Efter smältningen lemnas deglama qvar 



*) Dessa observationer Sro: 

Maj 14. tu 6'42"2 medeltal tl9*26' 2"2. — ll*46'2ö"0. 
„ 24. 10 18 45 2 217 IL 12 0. — 11 29 27 2. 






— 114 — 



i ugnen att långsamt afsvalnai dä stålet antager kri 
textur och efter utsmidning, som måste företagas med forsig' 
tighet, visar det efter polering och etsning med en syra ec 
vattrad yta af blanka och matta punkter och streck, som irre- 
guliert äro blandade om hvarandra, men icke destomindre föreU 
skiljaktiga karakterer, eftersom smältningen af stålet försiggått 
under olika omständigheter och fortfarit olika länga Icke af: 
grafit skall vara tjenlig för detta ändamål; den hvaraf Passa- 
uerdeglarne äro förfärdigade, har visat sig duglig och var de& 
första, som under försöken begagnades. Yäxtkol gifver väl stål, 
men som icke damascerar eller visar den vattrade ytan efter 
etsning. 

De omförmälte profven utgörande 11 smärre stålstyckes 
samt ett större knifblad hafva en sinsemellan oUka vattring, 
den matta grunden är på somliga mörkare färgad än pä andra; 
de blanka strecken och punkterna pä somliga större och tydli- 
gare, på andra mindre, oredigare och mera sammangyttrade, 
på somliga rakare och mera paralella långs åt stycket, pä an- 
dra vågformiga, på hvarjehanda sätt krokiga och böjda i vinklar 
o. 8. v. Ehuru stålet varit smält, och sålunda borde utgöra 
en homogen och tät massa, ser man pä flera af dessa prof 
åtskilliga otätheter, sprickor och brakor, pä somliga af obetydlig 
längd och hvilka synbarligen gå temligen djupt in i stålets 
massa, och med tillhjelp af lupp upptäcker man en icke ringa 
mängd svarta små håligheter eller porer i den etsade ytao, 
hvilka icke kunna hafva åstadkommits af det använda etsmedlet, 
emedan detta uppenbarligen fått verka endast en ganska kort 
tid. Dessa otätheter tyckas antyda, att smältningen icke varit 
så fullkomlig, att alla för stålet främmande ämnen, oxid- och 
slaggpartiklar, kunnat riktigt afskiljas och uppflyta. För grann- 
laga ändamål, för instrumenter och fina eggjem, kan ett så be- 
skaffat stål svårligen vara användbart. 

Det Ryska gjutstålet från Slahoust tillverkas äfven efter 
Anosopfs egna metod direkte af mjukt jem. Smärre jembitar 
fyllas nemligen i en god degel, och denne insattes utan lock 



— H5 - 

uti en blflsterungDy der han öfverallt omgifves af träkol. Dfi nu 
under den stränga upphettningen kolen ligga i beröring med 
jemet öfverst i degeln, kolbindes jemet här till tackjern, som 
smälter och nedrinner mellan jernbitarne, och snart skulle allt- 
samman förbytas i tackjem, som i intet annat hänseende vore 
olika vanligt tackjem yr masugname, än deri att det skulle 
vara mera fritt (rån åtskilliga metalliska radikaler, som i mas- 
ugnen . vanligen reduceras ur malmerna och sammansmälta med 
det kolbundna jemet och förorenar detta. För att afbryta denna 
tackjemsbildning, borttagas kolen frän jemets yta i degeln och 
denna betäckes med ett lock, som hindrar ytterligare berörings 
så snart jernmassan till en viss grad befinnes hafva satt sig 
eller sammansjunkit, hvarefter upphettningen fortfar, till dess att 
degelns hela innehåll finnes smält och inga jernklimpar simma i 
den smälta massan, hvarefter stålet utgjutes i göten af tackjem, 
såsom vid Engelska gjutstålstillverkningen är brukligt Under 
denna operation uppkommer stålet tydligen genom det redan 
bildade tackjernets kända inflytande på det ännu återstående 
mjuka jémet, i det att nemligen tackjernets kol fördelar sig pä 
den större jernmassan, och alltsamman smälter, när hettan är 
tillräcklig och nog uthållande, till stål 

Profven af detta gjutstål voro trenne stycken utsmidde till 
omkring i tums fyrkant, och trenne olika grader af hårdhet. 
Äfven på dessa ser man tydliga otätheter, ehuru ingen yta är 
renslipad eller polerad, och på det ena stycket upptäckes en 
lång spricka, som för luppen synes fylld med ett ljust brun<« 
grått slaggartadt ämne, hvaraf det vill synas som skulle smält- 
ningen af gjutstålet icke heller hafva varit så fullkomlig som 
vederbort. 



6, De fiufmtdsakligaste förbätlringarne af 
Svenska jernhandteringen under sista decennium. — 

Densamme omnämde, i sammanhang med föregående ämne, de 
förnämsta förbättringame i vår Svenska jeratillverkning, införda 



~ 116 — 

sedan 1840. Dessa äro trenne, nemligen röstning af jemQ^liiig: 
medelst masugnsgas, införandet af vallagnar med bläster od 
kol eller ved till bränsle , samt tillvericning af gjutstål i stöms 
skala^och med användande af inhemskt bränsle. 

Den första rostugn för masugnsgas uppfördes år 1840 i 
Hr Öfvermasmästaren N. Starbagk vid Långshjltan i St. Ko[h 
parbergs län och sedermera hafva årligen allt flera biifvit by^ 
med åtskilliga förändringar i konstruktionen , genom hvilka m» 
under sisUidne år kommit till det resultat, att icke alleoaifl 
röstning af alla slags s. k. bergmalmer efter denna metod s\iiä 
utan svårighet kunna verkställas till större fullkomlighet äji pj 
något annat kändt sätt, utan ock införandet af gasrostning b 
anses blifva fördelaktig äfven i ekonomiskt hänseende, till oå 
med vid hyttor, som hafva ett för uppförandet af gasrostp 
högst ofördelaktigt läge, och vid hvilka rostugnar för vedeldnii^ 
befinnas förut uppförda och ännu fullt brukbara, endast mec 
villkor, att årliga tackjemstill verkningen icke är alltför ringa. 

För att begagnas till malmrostning uttages n?asugn5gasf?a 
hvars brännbara beståndsdel utgöres af koloxid, genom öppDing'dr 
eller gasfäng i masugnspipan 6 till M fot under ugnsmynnin^ 
och ledes genom ett rör af tackjern horizontelt, eller föga stö- 
pande nedåt, till rostugnen. Denne utgöres af ett lodrätt nS- 
got koniskt schakt, rundtomkring h vilket gasen sprider sig i 
en egen trumma inuti rostugnsmureo ; från denna truM 
uppstiger gasen några tum högt genom 12 st. smärre öppoiQ- 
gar eller pipor fördelade till lika afstånd från hvaraodra, ocli 
vänder sedan inåt ugnsschacktet genom de horizontéla gasio- 
loppsrören, som till antalet äro lika många och som gä tverl- 
igenom ugnsmuren men utvändigt hållas med luckor väl till- 
stängda. Genom spjell eller skjutstenar kunna alla piporoa 
efter behag mer eller mindre tillslutas, hvarigenom gasen kan 
fördelas kring ugnen, så att hettan på alla sidor blir jemo, 
och genom gasioloppen kan man efter luckornas öppnao^^ 
både iakttaga hettans styrka och med spett lösgöra bildade 
maimrusor. Hela ugnsschacktet är fullt med sönderslagen jern- 



— 447 — 

malm, hvilken ofvanföre gasinloppeD oappböriigt hålles i dea 
för rostningeD behöfliga glödgningshetta, endast derigeoom att 
gasen, medelst spjellen, fär tillträde i passande mängd och att 
lagom qvantitet luft insläppes genom de nedanfore belägne 
uttagningsöppningarne för malmen. Röstningen fortgår atan 
uppehåll genom att uttaga den färdigrostade malmen igenom 
sistnämde öppningar och i stället uppsätta rå malm genom 
ugnsmynningen. 

För uppfinningen af vällugnarne äfvensom Tor tillverk- 
ningen af gjutstål hafva vi att tacka Akademiens Ledamot 
Braksidkaren G. Ekman, hvilken härmed varit sysselsatt se- 
dan 4 843. Vällugnarne, som ännu icke spridt sig utom 
Wermland, bestå af ett koltorn eller gasgenerator, som of- 
vantill hålles tillslutet, och endast öppnas för att påfyllas med 
kol eller blandning af kol och små ved, och nedtill har en af- 
loppskanal för den brännbara gas, som alstras genom bränslets 
antändning och påblåsning genom 4 st. parvis emot och of- 
vanför hvarandra ställda smärre formor. Gasen, som består 
af koloxid och vätgas jemte den inblåsta luftens qväfgas, an- 
tändes af upphettad bläster, som tillföres genom flera former 
och ingår straxt derefter i full brand in uti sjelfva vällrum- 
met, som är ett horizontett lågt hvalf af -ung. 2 qvadratal-* 
närs area i plan. I detta rum inlaggas smältstyckena , så- 
dana de erhållas från Lancashiresmälthärdarne, och upphettas 
på en kort stund till den intensivaste vällhetta, hvarefter de 
uträckas under tunga hammare. 

Fördelarne af dessa ugnar äro, att en fullkomlig väll- 
hetta erhålles öfver hela stycket på en gång, att allt illa 
Tärskadl jern afsmälter, hvarigenom det återstående, blir desto 
jemnare mjukt jern, och tillika en kontroll vinnes öfver smält-* 
härdens arbete, samt att omkring ett par tunnor kol perS^tt 
uträckt stångjern besparas. Deremot är en större afbränning 
af jeniet än vid vällning i härd samt ständiga och kostsamma 
reparationer af ugnen icke obetydliga olägenheter, hVilka lik- 
väl öfvervägas af ofvannämde fördelar, i det att det ugnsvällda 



— US — 

slåogjeroet afsäUes till högre pris än det vaoiiga jeroetj 
samma råämnen. 

Under sistlidne iret har Ekman IStt en ny vallagn i k 
gäng, h vilken eldas endast med torr ved , påblfist med bläster, oq 
hvarmed de första försöken gjordes här i Stockholm unk 
hösten 4845. Såsom resultat af under 6 veckor forts!!! 
iakttagelser har man funnit att i denna ugn kan i medelts 
vällas 150 Ska, till grofva (stäljerns) dimensioner oträci: 
stångjem, med åtgång af 2,58 kub. alnar tallved, en bränsle- 
åtgång, som icke svarar emot i tunnor kol, dä deremot å.* 
gången i ofvannämde gasvällugnarne är omkring 5 tunnor od 
i räckarhärdarne 7 tunnor uppmätta kol. Jernets afbräonio: 
är något mindre än i gasvällugnarne dock alltid högre än '. 
härden. 

Innevarande år har Hr £kmå!i börjat gjutstålstillverknin: 
i större skala, sedan han längre tid gjort försök dermed. b 
en smältugn, hvars konstruktion ännu icke är bekantgjorti, 
men som eldas endast med träkol och ved , kan 45 LUi 
y. gjutstål tillverkas i dygnet, och som tvenne dylika ugnar 
nyligen blifvit byggda kan ii Shäi gjutstål smältas per dygn, 
en tillverkning som utan ^tvifvel betydligt öfverstiger deo tö- 
tills varaode konsumtionen af denna vara i vårt land. Smält- 
ningen sker såsom alltid i deglar och af väl sorteradt brios- 
stål. Hr Ekian hoppas kunna konkurrera med Engelska gol- 
stälstillverkarne hvad varans godhet och pris beträffar, on 
endast en tillräcklig och uppmuntrande afsättning kan viooJä 



7. Bi som undergå sin förvandling i an^fcir- 
skal. — Hr BoHEMiif anförde: Ingen klass af insekterna lor- 
tjenar, med hänsyn till utveckling och lefnadssätt så mjdeB 
uppmärksamhet som Steklarne (Hymenopiera). Det torde vara 
tillfyllest att såsom exempel härpå endast nämna de väl käo- 
da, i samhällen lefvande Bi-, Humle-, Geting- och Myr-ar- 
terna, äfvensom det stora antalet Parasit-steklar, hvilka sed- 



_.j 



— Mö — 

naie fått sig anvisade den vigiiga förrättningen ^ att hålla en 
mängd för växterna skadliga insekter inom behöriga gränsar. 
Soligt hvad kändt är hafva Bi~arterna , till Tdlje af deras lef- 
nadssätt , blifvit indelade i tvenne grupper, den ena omfattande 
sädana som lefva i samhällen, den andra de slägten, bvilkas 
arter vistas hvar för sig. Af den sednare gruppen hemta 
yissa genera sin näring endast af blommornas frömjöl, såsom 
t. ex. Chelicodema, Osmia, Heriades och Chdasiama m. fl. 
Dessa förete den egenheten i sin bildning, att de sakna på 
bakbenen, de å en del andra Bi-arter befintliga corbicler, 
eller långsåt på yttre sidan gående fördjupningar, hvaruti den 
uppsamlade pollen lastas. De hopsamla väl detta för deras 
afTöda nödvändiga ämne med bakbenen, men fastklibba det 
sedan vid undra sidan af abdomen, som för sådant ändamål 
ar försedd med spridda hår. Formen af hithörande arters bo, 
är olika inom slägtena, oaktadt bildningen af cocongerna är 
temligen öfverensstämroande has alla, ägande hvar och en 
nära nog utseendet af en liten fmgerborr. Flera slägten an*- 
vända till bons sammansättning jord och små stenar eller 
gröfre sandkorn. De uppblanda dessa materialier med en 
klibbig vätska, som utsippras genom mun-öppningeOi sam- 
manknåda dem med käkarne och föra dem emellan dessa i 
form af små bollar till sina bo. Ehuru jag flera gånger un*» 
dersökt dessa små kulor, hafva de aldrig funnits innehålla 
någon söt smak, hvarföre den utsipprade vätskan icke inne* 
håller honungsämne. 

Arterna af slägtet Osmia uppsöka vanligen ett litet båt 
i en sten, i ett träd, eller en ihålig stam af någon växt, 
som äger en passande vidd och djuplek för att rymma den 
larv, hvartill ägget inlägges. Om djupleken tillåter, anbringa 
de flera coconger, den ena öfver den andra. Prof. Zettbr- 
8TBDT har uti Insecta Lapponica p. 446 anfört, att han på 
Gotlland vid Kjellunge d. 26 Juli 4819 funnit boet ai Osmia 
inermis, under en sten. Det bestod af 22 coconger omgifna 
af en rödaktig lera. Ett alldeles lika beskafladt bo af namde 



— 440 — 

art påträffades af Prof. WAHtaimQ, föstadt under en sten, i: 
1844 vid Nelkerim i Luleå Lappmark. 

Enligt Lb Pbllstibr bb S:t Fabgbau (Histoire Nat (b 
Insectes Hymenoptéres Torne IL p. 303) hafva i närbeteo i 
Oran, snäckor af slägtet Uelix {H. vermictäaia och jn&oå 
blifvit funna, som innehöllo bo af tvenne arter uNböraixk 
Osmia. Hittills har det likväl icke varit kändt, att r&m 
Europeisk art af detta siägte, pä sådant sätt under^r se 
förvandling, h vårföre de iakttagelser jag i detta bänseeodF 
varit i tillfälle att göra torde förtjena att blifva bekanta. IV 
der min resa på Gottland förliden sommar observerades i m- 
beten af Wamblingbo de första dagarne af Juli på en mage 
och föga gräsbeväxt betesmark, en hos oss allmänt förekom- 
mande snäcka [Helix horiensis); lidande med öppoiogc 
uppåt. Som ett litet djur syntes sysselsatt att tillsmeta den- 
samma , lutade jag mig ned för att fånga det, men iosektes 
lyckades undankomma, sedan jag likväl tydligen sett, alt det 
var en mindre art af slägtet Osmia. Snäckan som faos \i 
tilltäppt med jord och små sandkorn , som voro tätt och bårdt 
sammansittande, medtogs hit. Då jag icke under våren er- 
höll några djur utkläckte utur densamma, öppnades den for 
någon tid sedan och befans innehålla 5 stycken coconger, 
hvarnti djuren voro fullt utbildade, ehuru döda. Formodl^ 
hade de ämnen hvarmed snäckans öppning blifvit tillslot^i 
hårdnat så mycket att de utkläckta insekterna icke fönnltt 
arbeta sig ut. Den art som på förenämde sätt nndei^år sid 
metamorfos tillhör en hos oss temligen sällsynt art och synes 
vara Osmia aurulenta. Lath. Encycl, T. VIIL p. 584 iw 
49. — Apis auhUerUa. Panz. Faun. Germ. fasc. 63, f. *^' 
— Apis Tunensis. Kirbt Mon. Apum Angliae T. II, p. 269' 
n:o 56. 



8. fnsektsamUng från Dalarne. — Hr Bohbias 

anhöll att fi meddela Akademien, ett till honom nyligen an- 



— m - 

kommit brof, från Bondesonen Gustaf Wiunoji Surdbr i 

Tborsäng;s socken i Dalarne, samt att fä förevisa en af denne 
gjord och till bestämning insänd jnsekt-saniling. jEnligt de 
upplysningar som hittills kunnat erhållas, har Sundbn utan 
all handledning, af egen drift och böjelse i flera år sysselsatt 
sig med studium af olika naturföremål. Brefvet som vittnade 
om redighet i tankar, var väl stafvadt och innehöll att Suii- 
BBN i längre tid sysselsatt sig med entomologi, botanik och 
mioerologi, samt att han önskade bekomma några skrifter, 
hvarigenom han kunde erhålla någon undervisning i fbretnämde 
vetenskap. Den lilla insekt-samlingen befans innehålla några 
hos oss sällsynta arter såsom Noctua Celsia Linn. Gryllw 
migratorius (som hittills aldrig blifvit funnen så nordligt), samt 
en för Sveriges fauna ny Hemipterart hörande till slägtat Be- 
rts. Dä insekterna komma att återsändas, skulle några böc- 
ker i entomologien bifogas och hade skrifvelse till presterska- 
pet i orten afgätt för att erhålla närmare upplysning rörande 
denna unga Naturforskare; 



Inlemnad a/handling. 

Hr L. Starbbig ocb Hr Doktor Stiuvb: Om några molybden-förenin- 
gar och denna metalls atomvigt. 

Remitterades till Hrr Friherre Bebzelius och Mosardbb^ att 
derom till Akademien afgifva berättelse. 



Alerlemnnd afhandling. 

Hr EaDMARRs i förra sammanträdet remitterade afhandling: Eti 
nytt vattenmärke, utsatt på Kastellbolmen i Stockholms hamn flter- 
lemnades af Hrr Mosarder och Selardbb, som tillstyrkte dess infö- 
rande i Kongl. Akademiens Handlingar. 



— m — 

SKÄNKER. 

M^thetnmttaåM MnMirHwnewUmfåWåmling. 

Sedan , till följd af trSffad Ofverenskommelse om ett atbyte mel- 
lan Svenska och Franska Regeringarae af en samling af de bådalio- 
dernas Likare för mått, mål och vigt, de Fransyska Likarne oem.- 
gen en Meter, en Kilogram ocb en Litre bitkommit, blefvo desansu. 
jemte dithörande böcker ocb handlingar, uppi Kongl. Majtta Nådua 
befallning från Hr Stats-Rådet ocb Clhefen för Civii-De^Mrtemeote 
till Kongl. Akademien öfverlemnade, för att bland dess samlingar 
förvaras. — De Svenska Riks-Likarne, bvilka uppå Nådig befallDir: 
blifvit genom Kongi. Akademiens försorg förfärdigade, OfveriemDides 
1845 till Franska Regeringen. 



Wff Ve9etMhapS'Ahad€tnienm MiMHmtek. 

Af Royal Soclet^ I Ijondon* 

Philosopbical Transactions. 1847. P. 1,2. London. 4:o. (Fig.] 
Proceedings. N:o 67, 68. Lond. 1846, 47. 8:o. 
Greenwich Astronom. Observations. 184S. Lond. 1847. 4:o. 
Observations made at the magnet, and meteorol. Observatory at &: 
Helena. Vol. L 1840 — 43. Lond. 1847. 4:o. 

AfBrlitoh AMOclation. 

A catalogne of slars in the Histoire céleste Francaise of Jérdme Di 

La Lakdg. Lond. 1847. 8:o. 
A catalogne of 9766 stars in the soatbern hemisphere 1750, Im 

the observ, of the abbé De La Caille. Wilh a preface by Hu- 

scoEL. Lond. 1747. 8:o. 

Af Rori^l Soeleijr I Kdlnburipli. 

Transactions of tbe Royal Society. Vol. XVL P. 3. Vol. XVIL P. 2. 

Edinh. 1847. 4:o. 
Proceedings. VoL iL 1846 — 47. N:o 29, 30. 8:o. 

Af Konirl. Mederiåndsl&a Iii«4ltutet. 

Nieuwe Verbandelingen der eerste Klasse. D. XIII. A msterd. 1848.4:0. 

Het Instituut. 1846. N:o 4. Amsterd. 1847. 8:o. 

Tiidschrift voor de Wis- en Naluurkundige Wetenschappen uitg.door 

de eerste Klasse v. h. Kon. Nederl. Instit. Deel I. Afl. 1—3' 

Amsterd. 1847 — 8. 8:o. 
Kakstkn, S., De tetralogia tragica et didascalica sophoclea. Amstelod. 

1846. 4:o. 

Af 



Af f» d. Koiisl* FraiisliA Beserinscji. 

Recaeil o£fici«l des ordonnances et instructioDs sur la fabrication et 
la vérification des poids et mesares, avec un Atlas de 14 Plan- 
cbes. Paris 1839. d:o. — Atlas in gr. foJ. 

Af Iieopold-€«roliiisl&a MatnrrorsU.-AUadieiaileii. 

Yerbandlungen der Kaiserl. Leopold. Carolin. Akademie der Naturf. 
B. 13. Suppl. (Nov. Act. Vol. XXI. Suppl.) Bresl. u. Bronn. 

1846. 4:o. (Fig.) 

Af HoUandsUa Tetensk.-Samfktndet I Harlem. 

Natuurkundige Yerbandelingen. Tweede Yerzameling. 3:e Deel. 2:e 
Stuk. Haarlem 1847. 4:o. (Fig.) 

Af Allin« SwelslsUa MaturforsUare-fi^allsUapet. 

Neue Denkschriften. — Nouv. Mémoires de la Sec. Helv. des sciences 
naturelies. — B. 8, 9. Neuenburg 1847. 4:o. (Fig.) 

Yerbandlungen der scbweiz. naturf. Gesellscb. bei ibrer Yersammlung 
zu Wintertbur 1846. 31:ste Yersammlung. Wintertbur 1847. 8:o. 

Af IVafarforsl&are-SallfiiUapet I Zlkricla. 

Denkscbrift zur Feier des bundertjSbrigen Sliftungfestes der Natur- 

forscb. Gesellscb. am 30 Novemb. 1846. Ziiricb 1846. 4:o. 
Mittbeilungen der Naturf. Gesellscb. Heft. 1. (N:o 1—13}. Zurich 

1847. 8:o. 

Meteorologiscbe Beobacbtungen ångest, auf Yeranstaltg der Naturf, 
Gesellscb. 1837 — 1846. Ziiricb. 4:o. 

Af Soclété Taadolse des sciences natarelles* 

Bulletin des séances de la soc. N:o 16. (Lausanne 1847). 8:o. 

Af IVatiirforsUare-Sållskapet I Bern. 

Mittbeilungen der naturforscbenden Gesellscbaft in Bern aus dem J. 
1847. N:o 87—108. 

Af F6rfaUarne. 

Agarob, J. g., Species Genera et Ordines Algarum. Lundse 1848. 8:o. 
GoTOTy A. 9 Note sur le bassin erratique du Rbin. Neucbalel 1847. 8:o. 
— — - Note sur la topograpbie des Alpes Pennines. Neucbatel 
1847. 8:o. 

LoWy D., An inqviry into tbe nature of tbe simple bodies of cbemi- 
stry. Ed. 2. London 1848. 8:o. 

Af Hr C T. Beilsclimied. 

Jabresbericbt iib. die Fortscbr. d. Botanik 1839 — 42 von Wikström, 
ubers. u. mit Zusätzen u. Reg. verseben. Regensb. 1846—47. 8:o. 



Öfven. af Kongl, Fet^-Akad. Förh. Arg, 5. N:o 6. 



— m — 

TM JifJkef* XaturMtttoHttha 9tw»eHm, 

Zoologiska af delningen. 
Af lUnfHiiateren Bl*ni. 
En Oedicnemui crepitana. 

Af jAsmAstiireM PrliueMcreutB. 
En Fclis Lj'Qi jus. 

AT i;<JtM«nt MobMB. 
Flera exemplar a( Hurxaa Anquilla. 

Af éfv. KuMnuJuMlwreB B«r«B «yllt>nhr*k. 
En Trocbilus Derbj^snus. 



— 425 — 



eteorologiska observationer ä Stockholms Observatorium 

i Jpril 1848. 



Barometern 
reducerad till 0*. 

Drcimaituin. 


Thermometern 
Celsius. 


ViDdarna. 


IAnmarknii 
gar. 


Kl. 6 


Kl. 2 


Kl. 9 


Kl. 6 


Ki. 2 


, Kl. 9 


Kl. 6 


Kl. 2 


Kl. 9 


f. ro. 


C' in. 


6. Rl» 


f. ID. 


e. m. 


e. ni. 


f. m. 


t» in. 


e. m. 


1 


25,62 


25,56 


25,51 


+2»9 


+ r'2 


+5*6 


S,S,\, 


V.S.V. 


V. 


'Regn 


25,47 


25,50 


25,51 


+2,6 


+ 10.3 


+5j4 


V. 


v. 


V. 


Halfkl. 


25,39 


25,34 


25,33 


+4.4 


+ 12.2 


+8.5 


V.S.V. 


v. 


V. 




25,29 


25,14 


25,02 


+3,8 


+ 8,0 


+6,0 


v. 


v. 


v. 


Målet 


24,92 


24,86 


24,92 


+3,2 


+ 3,0 


+2,0 


s.s.\. 


N.N.V. 


v. 


Soö 


24,96 


25,06 


25,13 


+3,0 


+ 8.1 


+3,2 


v. 


V. 


v. 


Klart 


25,15 


25,17 


25,21 


+ 1,9 


+ 8.2 


+ 2,1 


V.S.V. 


s. 


s. 




25,25 


2531 


25,31 


+0,6 


+ 8,8 


+2,0 


s.v. 


v.s.v. 


O.N.O. 


Halfkl. 


25,14 


25,08 


25,04 


+2,0 


+ 2,0 


+0,4 


N.O. 


N.O. 


N.N.O. 


Storm 


25,07 


25,18 


25,25 


—0,6 


— 0,3 


-1,1 


N.N.V. 


N.V. 


V.N.V. 


Snö 


25,29 


25,33 


25,29 


+0,2 


+ '2fi 


+0,1 


N.N.O. 


N.O. 


N.O. 


Mulet 


25,08 


25,12 


25,18 


+0,7 


+ 4.4 


+2.0 


O.N.O. 


V.S.V. 


s.v. 




25.23 


25,31 


25,26 


+0.7 


+ 9,0 


+3,8 


S.V. 


S.V. 


O.S.O. 


Halfkl. 


25,11 


25,08 


25,19 


+4,2 


+ 5,3 


+2.1 


s.s.a 


S.S.O. 


S.S.V. 


Kegn 


25,22 


25,29 


25,30 


+2.4 


+ 0.9 


+0.5 


v. 


V.N.V. 


V.N.V. 




25,25 


25,31 


25,32 


+1,0 


+ 2,2 


+2,0 


N.V. 


V.N.V. 


V.N.V. 




25,33 


25,43 


25,49 


+2,0 


+ 5,2 


+0.8 


S. 


O.S.O. 


0. 


MaUt 


25,50 


25,55 


25,54 


+1,2 


+ 4,5 


+1,0 


O. 


o. 


O.N.O. 




25,52 


25,55 


25,56 


+3.4 


+ 7.8 


+3,4 


o. 


0. 


0. 


Rego 


25,58 


25.58 


25,59 


+3,3 


+ 8,2 


+6,8 


0. 


0. 


O.N.O. 


klart 


25,56 


25,56 


25,57 


+ 5.2 


+ 11,5 


+7.0 


N.N.O. 


o. 


N.N.O. 




25,50 


25,46 


25,42 


+4,8 


+15.0 


+8,9 


N.N.O. 


O.N.O. 


N.N.O. 




25,44 


25,52 


25,55 


+3,8 


+ 3.2 


+1,0 


N.N.O. 


N.N.O. 


N 


Storm 


25,55 


25,58 


25,48 


+ 1,2 


+ 3,8 


+1.0 


N.O. 


O.N.O. 


N.N.O. 




25,53 


25,54 


25,51 


+1,2 


+ 0,8 


+0.1 


O.N.O. 


JO.N.O. 


O.N.O. 


Snö 


25,45 


2\41 


25,36 


+1,0 


+ 2,6 


+3,2 


O. 


O. 


O. 


Regn 


25,31 


25,32 


25,36 


+3,3 


+ 8,4 


+5.2 


V. 


V. 


S. 


Målet 


25,42 


25,48 


25,52 


+2.2 


+ 9,0 


+4.3 


V. 


V. 


V. 


Klarl 


25,50 


25,47 


25,47 


+4.4 


+ 10,2 


+5.3 


S.S.O. 


s.s.a 


s.s.v. 




25,50 


25,50 


25.40 


+4.5 


+11.1 


+3.2 


V. 


v. 


s. 




„}25j338 


25,353 
25,i49 


25356 


+2«48 


+ 6Me 

T^^oT 


+ yi9 


Nederbo 


rd«n = 


1.578 d< 


ec.tom. 



426 



i Maj 1848. 



■ 




Barometern 

reducerad till 0*. 

DecimaltaiD. 


Thcrmometern 
Celsius. 


Viudarne. 


5.r 

9a Ca* 




KU 6 Kl. 2 


Kl. 9 


Kt. 6 


Kl. 2 Kl. 9 


Kl. 6 


Kl. 2 


Kl. 9 


t 




1 


f. m. e. ni. 


e. ffl* 


f. m. 


e. m. 


e. m. 


f. m. 


e. m. 


e. m. 






25.47 


25^ 


25,47 


+ 4*3 


+10*5 


+ 6*1 


V.S.V. 


V. 


Y. 


KUrt 




2 


25,50 


25,54 


25,55 


+ 4,8 


+ 8.4 


+ 4,2 


N.N.V. 


If. 


V.N.V. 


HalfkL 




3 


25,49 


25,53 


25,56 


+ 3,9 


+ 4.9 


+ 2.1 


If.N.V. 


If* 


ir. 


Målet 




4 


25,66 


25,77 


25,84 


+ 2,7 


+ 6,9 


+ 03 


N. 


N. 


N. 


Klart 




5 


25,86 


25,82 


25^ 


+ 3,3 


+14.4 


+ 6,0 


N.If.V. 


V. 


S. 


Halfkl. 




6 


25,75 


25,69 


25,67 


+ 7,0 


+17,7 


+ 9,9 


V.S.V. 


V.S.V. 


V. 






7 


25,62 


25,63 


25,62 


+10^ 


+16.4 


+12,2 


v. 


v. 


V. 


Klart 




8 


25,61 


25,58 


25,55 


+12.0 


+19.5 


+11.2 


v. 


v. 


S.S.T. 






9 


25,54 


25,59 


25,66 


+123 


+16.1 


+163 


v.&v. 


v. 


V. 






10 


25,72 


25,68 


25,60 


+12,0 


+17,5 


+10,5 


v. 


V.S.V. 


v. 






11 


25.64 


25,67 


25,66 


+10,2 


+17,4 


+ 8,1 


v. 


v. 


S.S.O. 






12 


25,55 


25,41 


25,32 


+13,3 


+17.5 


+12,7 


S.S.V. 


S.S.V. 


v. 


Halfkl. 




13 


25.41 


25,46 


25,51 


+10,5 


+16,2 


+ 9,9 


v. 


V.N.V. 


o. 






14 


25.51 


25,26 


25,36 


+11,7 


+17,8 


+163 


o. 


V.S.V, 


V.N.V. 


Iska 




15 


25.47 


25,48 


25,43 


+15/) 


+12,0 


+ 5.3 


N.W.V. 


v.wv. 


SlSJO. 


Halftt 




16 


25,33 


25.28 


25,27 


+ 8>5 


+ 8,8 


+ 9.1 


s. 


S.S.V. 


s.v. 


Rega 




17 


25,31 


25,36 


25,40 


+13,8 


+23^ 


+143 


3.S.V. 


V.S.V. 


s. 


Klut 




18 


25,39 


25.40 


25,37 


+15,6 


+19.1 


+14.5 


V.S.V. 


O.S.O. 


a 







19 


25,38 


25,44 


25,48- 


+15^ 


+23.3 


+16.1 


O.S.O. 


S.5.O. 


&S.V. 


Htlftl. 




20 


25,50 


25,53 


25,57 


+18,6 


+22,3 


+153 


o. 


0. 


a 






21 


25,60 


25.58 


25,55 


+15.0 


+18,9 


+123 


w.o. 


o. 


o. 






22 


25,46 


25,49 


25,54 +17,0 


+12,2 1 +11,2 


V.S.V. 


N.N,V. 


v. 


Begå 




23 


25,58 


25,56 


25,56 


+ 9,9 


+15.1 


+10,2 


V.N.V. 


V.If.V. 


s. 


Hatnj. 




24 


25,58 


25,66 


25,71 


+11,2 


+11.4 


+ 6.1 


w. 


O.S.O. 


O.N.O. 






25 


25,70 


25.55 


25,39 


+ 5,8 


+14,1 


+ 8,7 


s.o. 


S S.V. 


S.S.V. 


Kegn 




26 


25,29 


25,32 


25,36 


+ 4,2 


+ 9,1 


+ 6.1 


r. 


O.S.O. 


K.O. 


Halei 




27 


25,36 


25.43 


25,48 


+ 4.2 


+ 4,5 


+ 445 


N.O. 


IV.If.O. 


N. 


Regn 




28 


25,53 


25,56 


25,54 


+ 5,1 


+11,2 


+ 8.2 


N. 


N.N.O. 


N. 


Målet 




29 


25,48 


25,44 


25,46 


+ 9,7 


+15,9 


+ 8,9 


N. 


N.N.V. 


N. 


HsllU. 




30 


25,48 


25,50 


25,48 


+ 6.4 


+12,7 


+ b,l 


N.N.a 


V. 


S,S.\. 






JLä 


^5,48 


25,46 


25,44 


+10.1 


+17.7 


+11,1 


V.S.V. 


V.S.V. 


S.S.O. 


Klart 




Me- 
di«m 


25.524 


25,520 25,523 


+9«)|+i4w +9;s3 Hj„Bö«ua = oaa^.». 






25,5'22 +ir31 1 



nOCEBOhUp 1848. P. A. VOBSTBDT & sOVBl. 



ÖFVERSIGT 

AF 

RONGL VETElVSRAPS-AKADEiyilElVS 

FORHANDLINGAR. 

år0. A. tS4S. JiSi 9. 

Onsdagen den 13 September. 



Föredrag^. 

I. Fröfäste utträngande ur capseln med omog^ 
nn frön. -^ Hr Wahlberg anförde: Växtslägtet Cuphea, af 
"amiljen Lythrariece, visar den egenhet vid fröspridningen, att 
sä väl capseln, som det qvarsittande fodret, brister längsefter 
ana sidan för att lemna fröen utgång. Till detta redan kända 
förhållande tillkomma, hos den nyligen i Mexiko upptäckta och 
i år af Svienska ^Trädgårdsföreningen utdelade, Cuphea platy- 
centra , andra företeelser, hvilka , då de mig veterligen icke tillfö- 
rene blifvit anmärkta, torde förtjena Akademiens uppmärksam*- 
het. Hos denna art, som har horisontelt sittande blommor utao 
krona, men i stället ett skönt cinnoberrödt foder med mörkt 
purpurPärgadt , ofvantill hvitt bräm, öppnar sig fodret, redan 
kortare tid efter blomningen medan det ännu till fullo bibehåller 
sin färg och fröen äro omogna, longitudinelt på ofvansidan från 
sporren till halfva längden, och i öppningen visar sig den i öf-r^ 
rigt af fodret omslutna hinnaktiga capseln, h vilken nästan sam- 
tidigt likaledes på ofvansidan brister efter hela sin längd och 
hålles i sitt horisontela läge af det qvarsittande stiftet, som ge- 
nomlöper fodrets obrustna framdel och ur dess mynning med 
spetsen uttränger. Då bristningen inträffar, ligger ännu det cen- 
trala fröfästet, som vanligt efter capselns längdaxel, qvarhållet 
af tvenne fina trådar, men snart börjar det höja sig ur öpp- 
ningen och antaga en mer och iper upprätt, slutligen något 



'V> 




— 488 — 

tillbakaböjd ställning, sä att det med capseln bildar en rat och 
sist en trubbig vinkel. Dess spets böjer sig härunder framåt. 
hvarigenoRi det blir bägformigt. Vid framträdandet ur capseh 
är fästet hvitt, men färgas snart , under ljusets inverkan, blekt 
rosenrödt , samt uppsväller vid basen. De grönaktiga , med kom 
strängar vidfastade, fröen vända sig alla uppåt och framåt, leoh 
nande fästets baksida tom. De utbildas nu inom några dygo. 
förändra färgen först till gul, så till rödaktig och brun, till- 
hårdna och affalla, hvarefter äfven fodret med capseb afiosB- 
nar. Den bifogade figuren (Tab. I.) utvisar närmare förhållandet 



2. Märkvärdig instinkt och Ijumiivecklin^ 
hos en svensk Myggart. — Hr Wahlberg medde- 
lade vidare: Redan för 40 år tillbaka beskref jag i Akademieos 
handlingar en vid Gusums bruk i Östergöthland funnen, dittills 
obekant, insektart af svampmyggornas grupp och tillhöraode 
Fabricii slägte Ceroplatus. hvilket, af sednare författare roftf 
orätt utdömdt, jag äter sökt införa i systemet. Den nya, ge- 
nom storlek, form och färgteckning utmärkta, ^^ten kallade jaf 
sesioides efter fjärilslägtet Sesia, hvarom dfti i flera häoseenden 
påminner; men det lyckades mig då endast att i ringare nån 
lära känna dess utveckling och öfriga lefnadsförhållandea Ehum 
sedan hlifyit bekant, att den finnes vid Paris, vid Köpeohaioo 
och i Finland, hafva likväl i nyssnämnda afseenden inga ytter- 
ligare upplysningar vunnits, så att hvad man härutinnan inhem- 
tat inskränker sig till mina äldre ofullständiga uppgifter, sami 
till det Reauxurs ' iakttagelser pä en annan art (C tipuloidfs 
låta förmoda. Vid ett besök på detta djurs gamla vistelseort 
träffade jag ändtligen i Juli nyssförflutna sommar ett större an- 
tal af dess larver och puppor, och vann då äfven lägenhet att 
närmare observera desamma. Den utförligare redogörelsen här- 
för, jemte nödiga beskrifningar, torde bäst passa för Akademieos 
handlingar, hvarföre' jag här inskränker mig till att eoädsl i 
korthet meddela några af detta märkvärdiga djurs mest fram- 
stående egenheter. 



— 1«9 — 

Larverna uppehälla sig flera tillhopa på undra sidan af 
Friska fnösks vampar {Polyporus fomentartus) , helst dä dessa 
växa på kullfallna träd (björkar)^ eller nära roten af qvarstäende 
stammar. De intränga ej i svampens massa, eller förtära den- 
samma, utan synas lefva af den sura fuktighet, som från svam- 
pen afsöndras, hvarföre också deras väfnader ega en skarpt sur 
smak. Dessa mjuka, slemmiga larver fordra för att trifvas en 
fuktig luft, och sammanfalla samt dö innan kort om de beröf- 
vas denna. För att bereda sig oafbruten tillgäng derpå, bilda 
de, öfver en större eller mindre del af svampens undra yta 
mellan de uppsvällda och framstående kanterna, en fin, genom- 
skinlig och tät slemväfhad, som utestänger luftens direkta åt-* 
komst, samt hindrar svampvattnets afdunstning, men ej berör 
ytan , utan liknar ett platt tält, under hvilket larverna uppehälla 
si^. Borttages tältet lida de deraf och söka åter ersätta det; 
aflossas och uttorkar svampen, dö de innan kort. De krypa 
icke på sjelfva svampytan; denna belägga de förut med slem- 
artade ,. glänsande band i form af vägar, snarlika sniglames, 
h varpå de sedan, ehuru fötlösa, med hastighet röra sig framåt 
eller tillbaka. Vid dessa vägars anläggning utgjuter larven först 
en siemdroppe ur munnen, upplyfter derefter framdelen och ut- 
drager droppen till ett band, som han sedan genom hufvudets 
framsträckning och nedböjning till svampytan vidfäster och hvarpå 
han fortkryper för att vidare på samma sätt fullfölja väganlägg- 
ningen. Ceroplat-larverna spinna sålunda band, sällan trådar 
som fjärillarverna, och af dylika band förfärdigas alla deras väf- 
nader. När de hunnit den storlek, som i denna metamorphos- 
grad tillkommer dem, d. v. s. omknng i — ii tums längd, lemna 
de tältet för att förpuppa sig, hvilket sker i mossan eller gräset 
närmast under svampen, eller mellan denna och trädstammen. 
Här omgifver sig hvarje larv snart med en af slemmet bildad, 
nägot genomskinlig, hvit, glanslös och skör, cylindrisk hylsa, 
eller sä kallad coccon, som i bakre ändan är afrundad och 
framtill försedd med ett platt, cirkelrundt lock. Vanligen finnas 
flera sådana cocconer Tastade bredvid hvarandra med mynningame 



— 430 — 

vanda åt samma häll. De likna till storlek, forai och hopställ- 
ning tämligen dem vaxmaiel {Galleria cereana) förfärdigar. Vic 
detta arbete förhålla sig larverna hufvudsakligen på samma säti. 
som vid vägarnes och tältets bildande. De utkasta först ofo- 
kring sig en grofmaskig uppränning eller stomme till hj-isan, 
och ifylla derefter mellanrummen medelst utgjutande af slem- 
droppar, hvilka hoptorka till skifvor och gifva det hela oödq 
täthet. När arbetet i öfrigt är färdigt tillslutes hvarje coco% 
med sitt lock, hvilket består af tvenne lameUer, noga inpa^ 
i öppningen, samt på alla sidor är löst vidfästadt med fiDa trå- 
dar. I dessa hylsor afkläda sig larverna inom få dagar den 
tunna larvhuden, som bortskjutes till bakre ändan, och de bleU 
halfgcnomskinliga pupporna träffas nu utmärkta genom en ^å 
hopknipning mellan bakkroppen och den höghvälfda mellankrorn 
pen. Äter efter nugra dagar afdraga äfven dessa sin likaled^ 
tunna beklädnad, som nedföres till de förra exuviema, och dr 
nykläckta, nästan ofärgade Ceroplaterna utvecklas hastigt oå 
fullständigt till alla sina delar, äfven vingarne, under det de 
orörligt qvarligga i coc^onerna med hufvudet vändt met locket. 
de utvuxna vingarne hoplagda på ryggen och benen utsträcttä 
efter sidorna. Småningom tillhårdnar den mjuka kroppsbekläd- 
naden och de blifvande färgerna framträda. När insekten ii' 
färdig att lemna sin hylsa, hvilket inträffar omkring 44 da^ 
efter inspinningen, påskyndar minsta vidröring hans framträik- 
da Med den hvälfda mellankroppen , hvarunder hufvudet situi 
nedböjdt, uppstöter han coccon-locket, och utskyndar genast \i^ 
att kringflyga med surrande läte och utsträckta ben. Lock^^ 
blir härvid qvarhängande på det ställe der fasttrådame äro star- 
kast. Djurets rörelser äro kraftfulla och hastiga, samt vJDgamf 
så sköra att de, då något hinder möter, genast i spetsarne af- 
stötas, hvarföre oskadade exemplar med svårighet erhållas. I 
hvila hänger kroppen på de utsträckta framföttema, under det 
de öfriga benen hållas upplyftade och tryckta intill sidorna. 
Vingarne äro då, lik.som i cocconen, horisontelt hoplaggda p 
ryggen. 



— m — 

Denna lilla varelses mest utmärkande egenskap är dock 
att i mörkret sprida ett skönt phosphorartadt ljus, en egenskap^ 
som man hitintills bland insekterne i Europa, mig veterligen, 
endast iakttaget hos arter af Lampyris-slägtet , eller de så 
kallade Lysmaskarne Jag förmodar detta lysande emellertid 
äfven tillhöra öfriga Ceroplater, och kanhända flera svampmyg- 
gor. Skenets beskaffenhet liknar i allmänhet de vanliga lysma- 
skarnes, men synes komma frän hela djuret och frän individer 
af bada könen, likväl endast under larv- och pupp-tillståndet , 
samt från den i cocconen liggande insekten, så länge kropps- 
ringarne ännu äro genomskinliga, icke tillhärdnat och erhållit 
sin fullständiga colorit, hvarigenom det underliggande lysande 
ämnet bortskymmes. Cocconerne lysa ej sjelfva, men lemna 
skenet genomgång liksom genom en papperslykta. Då vanligen 
flera hylsor sitta förenade sprides ett vidsträcktare sken, hvilket 
upplyser så väl dem, som närmast angränsande föremål. De 
krypande larveme visa i mörkret en rörlig eldstrimma, ehuru 
svagare än puppomas ljus. När tiden för insektens utträdande 
ur cocconen tillstundar, aftar lysandet småningom. Det visar 
sig sist som tvenné svaga phosphorränder vid bakkroppens si- 
dor, der den mjuka huden förenar segmenternas rygg- och buk- 
stycken. Aftonen innan myggan framkommer, upphör det all- 
deles, likasom när larven eller puppan dör. Med ledning af 
dessa iakttagelser afskiljde jag hvarje afton de cocconer, som 
upphört att lysa, samt inlade dem följande morgon, en i sen- 
dcr, i insektsaxen, der skalmarnes sammanslutande gaf tillräcklig 
tryckning för att förmå insekten att lemna cocconen ; och då han 
nu befann sig inom floret, utan att kunna kringflyga eller und- 
komma, lyckades jag erhålla alla dessa exemplar fullkomligt 
oskadade. 

3. lod i alunskiffer och om kemiska förloppet 
vid aUinakifferns röstning, — Hr L Svanberg anförde: 

Vi veta att för några få år sedan framlade Prof. Forgb- 
HiMMRR i Köpenhamn en egen och snillrik åsigt om fucusarter- 



— 13* — 

nas betydelse nied hänsyn till bildningen af alunskifFem, på ^ 
sätt, att fucusarterna insamlade de svafvelsyrade salteroa u* 
hafs vattnet, samt att, då vid deras förruttnelse det svafvelsjrai 
kalit reducerades till svafvelkalium, utfällde detta sednare det i 
vattnet förhanden varande jemet såsom svafvelbundet, hvifa 
derefter inblandade sig i leran tillsammans med andra, tili es 
del äfven kolhaltiga ämnen, som hafva fucusartemas förstoni^ 
att tacka för sin tillvaro. Så skarpsinnigt och foljdrikt Foics- 
HAmiER understöd it denna åsigt förmedelst iakttagelser frän et 
mängd håll, skulle dock hans förmodan komma att vinna be- 
tydligt i tillförlitlighet såvida man på kemisk väg kunde idih 
galägga närvaron af jod uti en alunskiffer. Askan efter fucos- 
artemas förbränning innehåller nemligen betydligt jod. och k 
vore derföre skäl att förmoda detta kemiska ämne vara näna- 
rande uti alunskitTem, åtminstone i ringa mängd, såvida ^ 
omnämda vextarterna spelat, vid bildningen af den ifrSga^-s- 
rande alunskifFem, den ingripande röle, som FoRCHiiAaiiER till- 
ekrifver dem. Dertill torde ytterligare ffi läggas, att jod. så- 
vidt mig är bekant, icke blifvit påträfTad uti askan efter andra 
vexter, än dem, som hafva siti tillhåll i närheten 'af salt ^^l- 
ten. — Hr Gbnteles mig meddelade iakttagelse: alt han, s® 
sommaren 4846 var sysselsatt med diverse undersökningar i 06 
för alunfabrikationen, då påträffat och isolerat jod ur den^^ 
I^torp i Nerike förekommande alunskifTern, skall derföre 'é 
sakna uppmärksamhet hos geologerna och derjemte gifva ^^ 
vigtigt stöd åt de Forchhammerska åsigtema om aluoskif- 
fernas bildning. Denna upptäckt sammanhänger dessutom tii 
en del med den af Duflos sedermera (Archiv der Pharmacie 
1847 herausgeben von Wackenroder und Bley. Zweite Reiö^ 
Band XLIX. S. 29) gjorda iakttagelsen , att jod och brom före- 
finnas i de schlesiska stenkolen. 

Hvad alunfabrikationen ur alunskiffer beträffar, så syoeJ 
mig det theorctiska förloppet vid dess röstning ännu vara W 
nöjaktigt förklaradt, och då jag denna sommar varit i tilli^'^ 
att vid ett alunbruk sjclf betrakta det, torde det tillåtas m 



— m — 

att deröfver framlägga min äsigt. Alunskiffern utgöres, såsom 
vi veta, förnämligast af: feldspath (mer och mindre vittrad; till 
en stor del är den blott hvad Forghhammbr kallar kalihaltig 
lera), svafvelkis, samt mer och mindre kolhaltiga ämnen, hvar- 
till dessutom, såsom mindre väsendtliga beståndsdelar för alun- 
fabrikationen, komma små inblandningar af kolsyrad kalkjord och 
talkjord äfvensom fosforsyrad kalkjord och några andra i än 
ringare mängd ingående beståndsdelar. Då man vid dess be- 
handling med vatten, utan föregående röstning, ej kan utdraga 
någon alun, bevisar detta, att någon alun ej finnes uti skiffern, 
utan att denne genereras först till följe af den rostningsprocess , 
som skiffern underkastas. Det sannolikaste förloppet dervid sy- 
nes mig vara , ^ att svafvelkisen under röstningen först öfvergår 
till svafvelsyrad jemoxidul samt att, då mera syre vid fortsatt 
röstning tillkommer ur atmospheren, jernoxidulen syrsattes till 
jernoxid, hvarigenom basLsk svafvelsyrad jemoxid bildas. Detta 
sednare . salt åter släpper vid högre temperatur sin syra , och 
då svafvelsyran nu, under den i)öga hettan, kommer i beröring 
med den fint . fördelade feldspathen eller den kalihaltiga leran , 
sönderdelas dessa och afgifva, under kiselsyrans frånskiljande, 
sina baser åt svafvelsyran, som der igenom ånyo bindes under 
bildning af svafvelsyradt kali och svafvelsyrad lerjord. Genom 
den samtidiga bildningen af dessa båda sal ter, d. v. s. af vat- 
tenfri alun, hindras lerjorden ifrån att vid den ej alltför höga 
röstnings-temperaturen släppa så lätt sin svafvelsyra, som den 
eljest för sig upphettad skulle göra. Då den rostade massan 
sedermera behandlas med vatten, löses svafvelsyrad kali-lerjord 
jemte något svafvelsyrad jemoxidul, som ej blifvit förvandlad 
till basiskt jernoxidsalt, äfvensom den svafvelsyrade talkjord, 
hvilken likaledes blifvit bildad till följe af den under glödgnin- 
gen från basiska svafvelsyrade jernoxiden utdrifna svafvelsyrans 
inverkan på de förhandenvarande talkjordhaltiga mineralierna. 



— 434 — 

4. Bomullskrut. — Hr L Svanbirg medddade: 
Fortsatta iakttagelser öfver detta änme af mig och Hr Ca 
Staaf hafva visat, att flerfaldiga bomullskrutsarter, hvilka blif- 
vit med all möjlig vetenskaplig omsorg beredda af såväl aodr^. 
som oss sjelfva, efter en längre förvaring, af nu nära tvenn^ 
är, börjat dekomponera sig, samt till den grad afgifva ifrån sig 
den bunda salpetersyran *) , att de ofta förlorat hela sin explo- 
sionskraft. Denna sjelfsönderdelning har väl oftast inträffat fa* 
sädant preparat , som varit väl bevaradt för luftens tillträde, 
samt inneslutet uti väl täppta kärl, men har till någon grad, 
ehuru vida mindre, äfven inträffat för sådant, som varit åtkom- 
ligt af luften. Denna erfarenhet är af mycken vigt för detta 
ämnes praktiska användning, och synes utvisa, att ifrågava- 
rande krutsort ej kan fabriksmessigt beredas för att längre ti- 
der magasineras med bibehållande af sin exploderande ^enskap. 
Nya iakttagelser och undersökningar erfordras åtminstone nu- 
mera för att efterse huruvida icke denna dekomposition kan 
förhindras genom indränkning uti saltlösningar eller andra m^>- 
struå af bomullskrutet; men en ny tid åtgår för dessa försök 
och frågan är af sådan art, att den ej af annat än tiden får 
eller kan besvaras. Emedlertid synes, såvidt vi ännu veta, 
den nu omförmäldta omständigheten lägga ett betydligt och af- 
gjordt hinder i vägen för detta kruts praktiska användande i 
stort, som till en betydlig del är beroende af dess egenskap 
att en längre tid kunna förvaras i färdigberedt och torrt titt- 
stånd; ty dess användande efter frisk beredning må för vissa 
bebof vara huru öfverlägset som helst, så komma sannolikt dessa 
fördelar aldrig att motsvara en olägenhet, hvilken förorsakad af 
dess sjelfmana förstörelse. Visserligen förekommes denna betyd- 
ligt om det ifrågavarande ämnet ej i täppt och slutet kärl för- 



*) Denna omständighet har förut blifvit af oss iakttagen för de sal- 
petersyrade föreningar, hvilka uppstå genom salpelersvafvelsyras 
inverkan pä socker, gummi, stärkelse m. fl. (se Öfvers. af Vet. 
Akad. Förbandi. 1847, sid. 174 och 215), men ej för den för- 
ening, som fäs genom denna blandade syras inverkan på rent 
lignin. 



— m — 

varas eller om det aftgom fugtigt od\ vått inagasioera^, men 
dessa qvalifikationer äro just sådana, som i stort ej kunna 
handhafvas och som isynnerhet för dess krigsbruk skulle lägga 
stora hinder i vägen. 



5. Högre lineära differential equat toners in- 
tegrering. — Hr Malmsten anförde följande: 

A) Au finna n:te partikular-integralen Ull en Uneär 
differential-eqvation af n:te ordningen, då man 
kännei* (n— 4) värden^ som satisfiera densamma. 
Det är sedan lång tid tillbaka bekant, att om man känner 
n partikular-värden på y, som satisfiera eqvationen 

man deraf omedelbart kan bilda den kompletta integralen genom 
att multiplicera hvar och en af nämde partikular-värden med ^ 
arbiträr constant, samt taga summan af de så erhållna produk- 
terna; äfvensomatt, om endast n~4 partikular-integraler äro be- 
kanta, man med deras tillhjelp kan finna den n:te genom blotta 
integrationen af en lineär differential-eqvation af första ordningen. 
Detta märkvärdiga theorem, som Lacroix med skäl kallar "le 
plus general qu'on att sur 1'iniégraiion des égvat%ons*\ fram- 
ställdes första gången, sä vidt jag vet, af Laorangs i Méipotres 
de TAcademie de Berlin 1775. 

Dock, för finnandet af det n:te partikular-värdet på^ y för- 
medelst de öfriga n-1 bekanta, har man hittills åtnöjt sig med 
att visa, huru differential-eqvationen af i^ta ordningen, som 
skall gifva detta värde, bildas. Redan vid 3:dje och i:de ord- 
ningens eqvationer tyckas calculerna bli så invecklade, att man 
icke en gång för dessa ansett det löna mödan utföra dem till 
slut. för att erhålla sjelfva slutexpressionen på den sökta parti- 
kular-integralen. Ännu mer., då man tagit i betraktande, huru 
ofantligt calculemas vidlyftighet tyckes öka sig för hvarje högre 
ordning, bar man ansett det nära nog omöjligt, att finna en 
sådan slutexpression för en differential-eqvation af n:te ordningen. 



— 436 — 

Denna omöjlighet är dock mer skenbar än verklig, och vi 
skola här visa, att den sökta slutexpressionen pä n:te partiku- 
lar-integralen icke blott låter sig finna, utan presenterar sig till 
och med under en form, som för sin enkelhet synes oss ganska 
märkvärdig. 

Den calculemas vidlyftighet, som vid första påseendet ho- 
tade att göra hvarje försök, att generelt solvera det ifrågava- 
rande problemet, fruktlöst, har det lyckats oss undvika forme- 
delst de under namn af Determinanter kända funktioner, hvil- 
kas användning vid transformation af multipla integraler redan 
länge varit känd, och med hvilkas närmare undersökning åt- 
skilliga af nutidens utmärktaste Analyster: Caught, Jågou, Bi- 
NST, Catålan m. fl. hafva sysselsatt sig. 

Jag kan naturligtvis vid detta tilirälle endast meddela re- 
sultatet af den solution jag funnit af det ifrågavarande proble- 
met; detta innefattas i följande 
Theorem Om 

y.' y,' y. • • • y„_i 

äro n—i pariikular-integraler till eqvationen 

der P, Q. R, etc. äro funktioner hvilka som helst af x, så 
satisfieras denna eqvation äfven af 

der i allmänhet 

då tH for korthetens skull sätta 

B; Att finna kompletta integralen tUl di/ferential-egva- 
tionen : 



— 437 — 

S&som man vet har Euler på flera ställen och flera sätt sys- 
selsatt sig med integrationen af eqvationen 

hvilken också Pfåff i sina Disquisiiiones ÅnalyticCB behandlat. 
Denna är dock ett högst specielt fall af ofvanstående eqvation (2) 
hvilkens integrering utgjort föremålet för en af mig anställd un- 
dersökning 

Som de fall , då man kan finna kompletta integralen till 
en diflerential-eqvation ' af n:te ordningen äro högst få , ja 
man kunde i allmänhet säga, inskränka sig till dessa tvenne 



och 



nr n — I** t*' o*' 

A n (n) j. II— 1 (n— 1) . , . 



der A^, A y A etc. äro constanter, torde denna undersökning 
icke sakna intre^e, särdeles som den på en dffierential-eqvation 
af högre ordning framvisar en applikation af Liouvillbs berömda 
Differentiation å indices quelconques, fullkomligt analog med 
den, som Liouvillb sjelf gjort vid integrationen af difierential- 
eqvationen. 

Om för korthetens skull sättes 

^p" W^,— 1.2.3....;! ' 

M^=/4 . ^—1 . A*— 2 . . . iU +l-/»9 

och man differentierar eqvationen (2) At gånger och bestämmer 
^ så, att det satisfierar eqvationen 

[^] b +M h +[^] 6 + . . . +^ +6 =0 

*- -^n n *- •*n — 1 n — 1 *■ J/i — 2 n — 2 ' i o 

crhålles 

X [a^-^hx)y ^ ^x {A^_^^-B^_^^x)y'^ '+.... 

(3)/ +a;"~''-^4 +fi x)y^^^''-^''\ . . . ^x{A +B x)y^^^^ 
der i allmänliet 



— m — 

/I— r r*- •'r n r—i*- •'n—i n — 1 

B =/tt rnl .6 +/t Tn-11 b ,+ ... 

Låtom oss nu antaga 

hvarigenotn eqvationen (3), om s bestämmes så att 

transformeras till denna 

Wn — 2. t . ('»—1) «— 3,^ -v v n— 2 

^ n n ^ ^ n — 1 n — 1 

+(C +Z> +)s'+fi Ä=co 

som är af alldeles samma form som (2), men af en enhet lägre 
wdningsnummer. 

Således är integrationen af diff. eqvationen [i) af n:ie ord- 
ningen reducerad att bero af integrationen af en annan likfor- 
mig af (n->4).Ye ordningen, hvars integrering äter kan bringas 
att bero af en éqvation af (n-i):de ordningen o. s. v. tills mao 
slutligen kommer till en af 2:dra ordningen och af den form 
som LiouviLLB behandlat. 



6. Om 1556 års komet. — Med anledning af den 
förmodade identiteten mellan 1264 och 1556 års kometer, och 
dess, enligt uppgift, möjliga apparition innevarande år. niedde- 
lade Hr Selåndbi följande. -^ Hållet, hvilken, såsom bekant 
är, först använde de af Newton uppgifna formler till en mängd 
kometberäkningar, sökte äfven att ur tillgängliga observatiooer 
bestämma banan för 4556 års komet; men han anmärkte der- 
jemte, att den sålunda funna banan icke eger den säk«*het, 
som de öfriga af honom beräknade, samt att observationerna, 
ehuru endast omfattande en tid af 44 dagar (från den 3 till 
den 16 Mars) icke kunde genom kalkulen bringas i öfverens- 



— 439 — 

stämmelse med hvarandra. De af honom begagnade obsefvatio- 
nerna äro gjorda af Fabbicius och finnas intagna på en käfta 
öfver kometens lopp af Ltgosthembs. 

HiifD. som i Hevelii kometografi funnit en förut icke be- 
gagnad observation, har underkastat denna komet en ny beräk- 
ning, hvilken likväl icke eller kunnat erhålla nöjaktig säkerhet, 
dels i anseende till observationemas ringa precision i sig sjelfva, 
dels äfven derfore, att sjelfva timmen för hvarje observation 
ej funnits angifven. Att denna sista omständighet måste vara 
af stort inflytande inses deraf, att dagliga rörelsen uppgick till 
och med till 30'' i longitud, samt till T i latitud. 

Hvad nu identiteten mellan denna och 1264 års komet 
beträffar, anser Hind densamma bevisad genom den stora iik-^ 
heten mellan de af honom funna elementerna och dem, som 
PiNGRÉ och DuNTHORNE beräknat för den äldre kometen, till följe 
hvaraf omloppstiden blefve i9i år. Men härvid bör ihågkommas, 
att elementerna för 4274 års komet äro ännu osäkrare, af det 
skäl, att observationerna å densamma, hvilka endast bestå i 
uppgift af de stjernbilder hvari kometen varit synlig, äro ännu 
bristfälligare. *) Slutligen har äfven anmärkts, att anledningar 
förekomma till dén förmodan, att 975 års komet varit den- 
samma, i hvilket fall omloppstiden blefve 289 år. 

Ehuru det således visserligen icke är omöjligt, att dessa 
tre kometer äro identiska, och ehuru onekligen perturbationer 
kunna hafva vållat olikheten i de båda angifna omloppstiderna, 
synes likväl af det föregående, att hoppet om kometens åter- 
komst innevarande år icke hvilar på fullt säkra grunder. 



*) Rörande 1264 drs komet förekommer i ett poem af Tbixbbi db 
Vaucouleurs Ofver Påfven Urban IV följande st&Jle: 

Undecimumque gradum Pboebo superanle Leonis 
Ter deno Cancri restitit i]ia loco, 

eller: då solen var i elfte graden af lejonet, befann sig kometen 
i trettionde graden af kr&ftan, hvilken uppgift 9fven blifvit vid 
berSkningen begagnad. • 



— 440 



7. Perumanernan cranieform. — Hr A. Rrrzios 

förevisade fem Peruvian-cranier, som under loppet af sommaren 
blifvit honom tillsända af Professor Såmubl Mortdn i Philadel- 
phia. De voro upptagna ur en grafliög nära staden Pisco, be- 
lägen vid kusten söder om Lima, pä 43 gr. i6 min. sydl. lat 
och 76 gr. 9 m. v. long. Alla fem dessa cranier voro utmärkt små. 
med ofbrbenade sömmar, utan interparietalben. De voro alla 
korta, med flata, tvärstupande nackar; baktill ganska breda, 
med stora, Iiögt ställde tubera parietalia; käkame framstående 
(prognathiska); okbenen ej mycket utstående; orbitae stora. D^ 
mest karakteristiska craniet, hvaraf hor en figur meddelas, hade 




Inca-peruvian. 

qvarsittande : käkmuskler, en del af öronen, huden tillika med 
något hår på undre delen af nacken, samt näsan; gommens och 
öfre delens af svalget slemhinna. Dessa förhårdnade och väl 
bevarade mjuka delar hade en klar brun Tärg, alldeles lik den, 
som de fle$]ta egyptiska mumier förete. Då de mumifierade de- 
lame macererades i alkohol eller vatten, färgades dessa fluida 
starkt, utan att de macererade styckena deraf ljusnade. De 
hade ingen salt, hartsartad eller kryddad smaL Lösningen, i 
h vilken de voro macererade, var snarare något adstringent och 
slemmig; ett grått lerartadt pulver uppslammades på bottnen af 
lösningen. De fordom mjuka delarne voro ej spröda, utan sna- 
rare mjuka. Det syntes tydligt, att liket undergått en konstig 
balsamering, hvilken enligt Hr Rbtzh förmenande blifvit verk- 



— \M — 

ställd geQom inbäddning i en pulveriserad bark. Vextpulveret 
var ännu qvarsittande, sä väl i näsan som gommen. 

Dimensionerna på det här afbildade hnfvudet voro följande: 

fronto-occipital längd . . . 0,150 

pannbredd 0,095 

nackbredd 0,137 

omkrets 0^475 

höjd 0,142 

mastoidalbredd 0,128 

okbredd 0,128 

öfverkäkshöjd . 0,068 

hakhöjd 0,035 

bakre underkäkshöjd . . . 0,061 

orbitalhöjd 0,037 

orbitalbredd 0,04a 

Enligt jemförelse med beskrifningarna och figurerna öfver Pe- 
ruvianska hufvudskålar, i Mortons Grania americana, skulle alla fem 
dessa cranier bafva tillhört individer af Inca-stammen, som omkring 
är 4100 af vår tideräkning invandrade till Peru och underlade sig 
landet. Toltecas, Mexicos mest civilicerade folk, försvann frän detta 
land omkring år 1050 af vår tideräkning, sedan det innehaft det- 
samma under fyra århundraden (Morton 1. c). Orsaken härtill 
var, enligt Garcilasco, flere års svår torka, missvext och smit^ 
tosamma farsoter. En stor del af befolkningen omkom af hun- 
ger och sjukdomar. Återstoden af Toltecaneme bortflyttade då 
i stora hopar till åtskilliga delar af det amerikanska fastlandet 
och sträckte sig söder ut «ända till Yukatan». Änahauac (Mexicos 
gamla namn) var härefter utan befolkning i nära ett århundrade 
(Clayigbro). Det är ofvanföre yttradt, att Inca-folket kan anses 
hafva kommit till Peru omkring år 1100 eft Ghr., af hvilket 
sammanstämmande Morton antager, att de voro utflyttade Tol- 
tecas. Detta bekräftas dels genom likheten i båda dessa folks era- 
nie-form, sådan den är känd dels af sculptur-arbeten och cra- 
nier, dels genom den likhet i bildning och sociala institutioner, 
som egt ram emellan Inca-folket och Toltecanerna. I ett sed- 



— Ui — 

nare arbete (An inquiry inio the distinctive charactertstics of 
the aboriginal race of America, 2:dra Ed. Philadelphia 1844) har 
den lärde Amerikanen alldeles frångått denna fisigt, sedan han 
läst den utmärkte franske resandens , D*Osbig!its verk, och an- 
tager, att de amerikanska folkslagen i allmänhet äro af en och 
samma ras, äfvensom Incas och fornperuvianeme af samma 
folkstam. Jag kan fbr ingen del gilla denna sednare åsigt FjTa 
af de peruviancranier, som jag här förevisat, jemte tvenne an- 
dra, som Törvaras i Carolinska Institutets samlingar, hafva fullt 
naturlig utveckling, och äro utan spår af den artificieJa defor- 
mation, som fordom hos Amerikas folkslag var så allmäa 
Flera med de hitsända cranierne öfverensstämmande äro ock af- 
bildade i det citerade verket »Crania Americana,» och den bra- 
chycephaliska formen på flere ställen i Mostons arbeten tydli- 
gen uttryckt Jag kan icke frångå den åsigt, jag redan län^e 
hyllat, och i föregående skrifter yttrat, att fornperuvianeme till- 
hört den dolichocephaliska cranieformen. Det vore väl en möj- 
lighet, att Peru, Tore lncas*s ankomst, äfven hyst några smärre 
spridda folkstammar af brachycephalisk form, såsom fallet har 
varit och är i så många andra länder; men frågan är om den 
rådande formen och folkstammen. 

Jag styrkes i min åsigt, så välaf Tscauoisresa, som af några 
andra Peruviancranier af naturlig form och Mumier i Carolinska In- 
stitutets samlingar, som af den rika framställningen om »the ancieot 
Peruvians» uti »Crania Americana». De intressantaste specimina af 
detta slag, jag sett, äro år 1826 hemsända till Sverge af franske Kon- 
suln i Lima, Hr Chaumbttb des Fossébs, till Högts. Konung Carl XIV. 
De bestå af två nästan fullständiga mumier och ett särskilt cranium. 
Alla tre cranierna hafva samma dolichocephaliskt-prognathiska form 

De äro alla af medelmåttig storlek, regeimessigt Dormal 
conformation , icke obetydlig bredd och längd, samt oval dolicho- 
cephalisk form, försedda med starkt utskjutande nackknöl, hvälfda 
tinningar, bredden öfver tinningarne störst, föga utmärkta tubera 
parietalia, nära runda, stora orbit®, flata okbågar samt fram- 
skjutande 



— U3 — 



skjutande käkar och tänder (prognathiska) , såsom nedanstående figu» 
rer utvisa: 





t 

Dolichocephalisk fornperuvian. 

Dimensionerna af det här afbildade craniet äro: 

fronto-occipital-Iängd ... 0,172 

pannbredd 0,092 

tinningbredd 0,132 

nackbredd (öfver tubera 

parietalia) 0,125 

mastoidalbredd . . ^ . . . 0,110 

höjd . .' 0,123 

omkrets 0,5I5 (silunda nägot 

större än Lap- 
pames i medeltal.) 

okbredd 0,150 (ovanligt liten.) 

öfverkäkshöjd 0,063 

hakhöjd 0,023 

-> bakre underkäkshöjd . . .^ 0,045 

orbitalhöjd och bredd . • 0,032. 

De båda mumierna hafva den ställning, som följande 
figur utvisar. Ryggraden är krökt , hufvudet nedåt lutaiui^ ^4 ^ » 
knäna uppdragna mot ausigtet, armarna tätt slutna till sidoj^^ .ifC^'^^ 
händerna utsträckta utefter tinningarne och nacken, fotil^lt^skV^^^^j^// 

öfvtrs. af Kon ^l. Vet.-Akad. Förh. Arg, 5. N:o 7. ^ ; > ^ Jr 



ställde i Urs den ena bfver den andra. Huden visar inlryck 
af en grof duk, med hvilken liket i denna ställning troligen vu- 
rit härdt omlindadt. Koviteterna äro icke öppnade. Pä högrj 
sidan af bröstet hafva betäckningarna, troligen genom nägnn 
ovarsamliet vid transporten, blifvit arrifne ocb refberens mel- 
lanrum blottade. Emellan refbeneo , synas bröstets inelfvor 
conserverade i sill sammanhang. Likaså synas, genom oii 
öppning pä buken, dess inelfvor i orubbadt sammanhang ocli 
läge bevarade. Hnfvudskälarne hafva icke heller blifvit af- 
skilde; bals- och nackrousUerne, med hud, äro orubbade. Pä 
den ena mumien är ansigtshuden i beh&ll, Ögonlocken bcia, 
ögonen qvaistttande, äfvensom näsan, (^onchK och membrana 
tcheideriana. Han kan bäraf sluta, att icke hjernan bfifvit 
uttagen, lika litet som bröstets och bukens inelfvor. Huden 
på båda mumierna har en ljust grågul tärg, med små hviia 
fläckar. Någon epidermis kan ej upptäckas. En del skulle 
väl kunna ansea hafva fofllnat vid svepningen; men denna 
bar, såsom man tydligt kao se, i samma hvarf, omslutit både 



— as — 

åc krökta lemmarne och bålen. Det hela har utseende af 
att vara garfvadl i en lösning. Man känner af erfarenheten, 
att epidermis vid flera balsamerings- och garfningssätt aOoss- 
nar. En serdeles egen företeelse är, att alla viscera 
sitta orubbade och sä väl bevarade. Enligt resandes uppgif- 
ter äro dock dylika mumier icke konstigt balsamerade, utan 
endast uttorkade i torkande luft och vindar. 

Hbybn (Nova Acta Academ. Gaes. Leop. Carol. Nat. 
Curios., Vol. XVII. SuppI, I Bresl. & Bonn 1834) yttrar om 
de mumier, han hemfört frän det Andiska höglandet kring Pasco, 
äfven som dem han sett i Lima, bestämda att öfversändas till 
Frankrike : »dessa mumier, ätminstone de frän högländerna , aro 
bevarade utan uägon konstens ätgärd. Qenom den utomor* 
dentligt torra luften, och synnerligen genom den starkt ut- 
torkande vind, som vissa tider pä dagen bläser i dessa trak- 
ter uttorkas organiska kroppar med en otrolig hastighet» — 
»denna uttorkning sker för öfrigt här sä fullständigt, att köttet 
nästan försvinner och endast det lätta sfcrofvet, öfverdraget af 
en läderhk, blank hud Aterstär.» 

En närmare upplysning om vara tvenne mumier har ännu icke 
erhällits, ehuru man kan hoppas att den skall (Ils. Att de äro sända 
af Franske General-Konsuln i Lima och så väl öfverensstämma med 
dem som Mitbn sett i Lima , bestämda att öfversändas till Frank- 
rike, ger mig anledning förmoda, att de äro af samma skörd. 
Jemte sjelfva mumierna ankommo flera antiqviteter, konstiga 
urnor af silfver m. m., hvilka lära förvaras pä kungl. lust- 
slottet Rosendahl. Sädana silfver-urnor omtalas ock af nyss- 
nämde resande, som äfven beskrifver de gamla Peruaner- 
nes grafställen. I kusttrakterna nedbäddades liken i högar 
af sand; i höglandet insattes de i så kallade Huacas, smä 
grafställen, af hvilka somliga äro belägna öfver, andra under 
jordytan. Omtänksamma personer byggde sjelfva de Huacas, 
i hvilka de efter sin död skulle insättas, liksom ännu bruket 
lärer vara i Ghina. Urin vänarnes Huacas voro af fyrkantig 
form, G till 12 alnar breda, 5 till 6 alnar djupa, af sten 



— U8 — 
Akademifik ai/geUigenkel. 

Under den sedao sista samma ntrfidet förflutna tiden hade Hons}. 
Akademiens ledamot af femte klassen , dess slfindige Sekreterare, Pro- 
fessoren. En af de 18 i Sv. Akad., C. m. St. K. W. O., R. N. 
O., R. och C. af flera uti. ordnar, Hr Friherre Jacob Bbkzgucs med 
döden afgätt den 7:de Augusti. 



SKÄNKER. 

Titi Vetenskaps^^Akaaemtens BiöUolek. 

At låonyl* IVederl&nilalia Reyerlnsrn. 

Flora Batava. Aflev. 152. 4:o. (Med taflor). 

Af f« d« Konsl. Franska Reyerlns^B. 

Voyage antour du Monde sur La Bonite. Livr. 12 et 13. (Botaoi- 

que, par Gaudicdavd. T. IL). 8:o. 
Voyages en Scandinavie etc. sous la direotion de M. Gaimakd. Lm. 

12. (Geogr. phys. etc. T. IL P. 1.). 8:o. 

At Vetensluipa-AkadeMiieM I l¥ien. 

Sitzangsberichte der kais. Akademie der Wissenscbaften. U. 1. Wien 

1848. 8:o. 
Archiv fur Kunde Österreich. Gescbichtsquellen. H. 1. Wien 1848.8». 

Af Vetenak«pa-AlL»deiiiien I Berlin. 

Monatsberichle der Akademie. 1848. M9rz — Juni. 8:o. 

Af iretennkapa-Alfcadenilen i Paris. 

Comptes Rendus des séances. T. XXV. 1848. N:o 1 — 26. 4:o. 

Af Geosrapliical Soelety i liondon. 

The Journal of the society. Vol. 17. P. 2. Lond. 1847. 8:o. (Hed 
kartor). 

Af Cltenileal Society I liondon. 

The quarterly Journal of the society. N:o 11. Lond. 1848^ 8:o. 

Af Soclé$é d*ni^leulture etc. I Iiyon. 

Annales des sciences physiqaes et naturelles publ. par la société. T. 
IX. 1846. 8:o. 

Af Aeademy of no$nrol selenceB I Pltllodelplito* 

Journal of the Academy. New Series. Vol. L P. 1. Pbilad. 1847. 
4:o. (Med taflor). 



— U9 — 

Af Académle dies acfeitees d« Toulouae. 

Mémoires de l'Acndéniie. Sér. III. T. 3. Toulouse 1847. 8:0. 

Archivcs des scienccs phys. el natur. (Bibi. univ. de Geneve). Aout 

1848. 8:0. 
Memorial de Ingenieros. 3 Anno. N:o 2 — 6. Madrid 1848. 8:0. 

(Med taflor). 

Af FMPtetterne. 

Zbttkbstedt, J. a., Diptera Scandinaviae. T. VII. Lund» 1848. 8:o. 
GuiKO», Note 8ttr Temploi du sucre ponr préserver des chaudiéres å 

vapeur des incrustations salines. Lyon 1847. 8:0. 
Flourbks, Eloge H»s(orique de i. Fn. BLcaiEifBACH. Paris 1847. 8:0. 
KoMNCK, L. DE, Recbercbes sur les animaux fossiles. P. L Liége 

1847. 4:o. 
Morton, S. G., A miemoir of W. Maclurb, Esq. 2:d edit. Philad. 

1844. 8:0. 

— — An inquiry into ibe distinct. characl. of ibe aboriginal 
race of America. 2:d edit. Philad. 1844. 8:0. 

— — Some observations on the elhnogr. and archaeology of the 
americ. aborigines. ^Extr. from the Amer. Journ. of se.) New- 
Haven 1847. 8:0. 

— -— On a supposed new species of Hippopotamus. (From the 
Proceed. of the Acad. of Philad.) 

Af Hr Ph. Pl«nt«moiir« 

Rapport annuel par J. Berzélius, traduit der suédois. 8:e année. Pa- 
ris 1848. 8:0. 

Af Hr Haldinffer. 

Berichte iiber die Miltheilungen von Freunden der Naturwisscnsch. in 
Wien. B. IIL N:a 1—6. (1847! Juli— Dec.) Wien 1848. 8:0. 



Tlff Hikets IVaturhistoriHiUi MuseuH^. 

Zo oto^iska af de In in^e n. 

Af Statsrådet O. 1. Fåhrieaa. 

En samling Crustaccer från Babia. 

Af Ii«iiiin«rJaiili«reB Vff. Wm VFrlffht. 

En Tringa maritima i sommardrSgt. 

En östra, enligt uppgift af fiskaren, ett fir gammal. 

Af ÖfirerJAifiii&atareii Karaten. 

En Falco rufus ef frfto Råstasjön. 



— 150 — 

« 

En Diodon punctatus från Westindien. 

Aff Doktor Smith I ClMelnnatl gonom Hr Jk. Retslot. 

En samling concbylier. 

Aff Dtr Vttlntar4, senom denommiMe* 

Ett antal petrifikater. 

Aff Friherrarne S. AlatrAmer och 0« Aflitpoaier. 

En större nataraliesamling af de flesta djurklasser, jemte en betydlic 
samling af vapen, husgeräd, tyger m. m. från Societetsdaroe. 

Aff lUiisUiter !¥• S. AMdenison, 

En Vespertilio Daubentoni. 

Aff HoQAffiu&atareii J. aff Ström* 

En varielet af Lepus variabilis, från Stockbolms skftrgärd. 

Aff Stader. Sondosren* 

Två ex. af Vespertilio Daubentoni. 

AffProff* BohemoB. 

En Sköldpadda, en Orm, diverse pelrificater samt 66 Crustaceer. 

Aff Conoerwotor lUovoo. 

240 st. Nattfjärilar frfin Stockholmstrakten. 

Aff Doktor Hjort. 

En betydlig samling af Foglar, 'Amfibier, Fiskar, Cruslaceer och Hol- 
lusker frän Westindien och Plata-Iflnderna. 

Aff Stader. RIdderhJelhe oeh M eooh. 

Tolf st. Copitis txnia och två Coltus gobio från Upsalatrakleo. 

Aff Stader. KIdderhJelhe. 

En samling fossila snSckor från ett skallager vid Flottsund. 

Aff Proff. F. Sandevoll i 1'poolo. 

Ett gipsaftryck af Cranium af Simia satyrus. 

Aff orffirinsorne effter Ahod. framl. Iiedomot» 
Commereerådet C. J. Sehonherr. 

Den återstående delen af hans till Rikets naturhistoriska Museum 
testamenterade rika Insektsamling. Det öfriga deraf bar redan un- 
der gifvarens lifstid, vid flera olika tillfallen blifvit öfverlemnadl. 

Hola 



— <54 — 

Botaniska afdelninf^en. 

At FrUterrarne O* oeh ^« AlMtrimer. 

Ett herbarium, of omkring 4500 arter uppklistrade på vanligt 
foli i-papper, fordom tillhörigt framlidne Frih. Claes AlstbÖmer, som 
under sina vidsträckta resor samlat en betydlig del deraf. Derjemte 
innehåller det en mflngd af arter meddelade af den Sldre Linné och 
benSmda af honom sjelf^ samt den vextsamling, som enskilt tillhört 
den yngre Linné under hans ungdomstid, och hvilken af Frih. Al- 
sTRÖMEJt erhölls såsoro en ersSttning för de medel han förskjutit den 
yngre Linné under dennes utländska resor. För öfrigt talrika växter 
gifna af Osbeck, König, Tbunbekg, Swartz, Vabl och Dahl, hvilken 
sistnSmde beslimt vSxterna och skrifvit namnen i samlingen. Då 
detta herbarium alltifrån Frih. Glars AlstrÖmbrs död år 1794 sanno- 
iikt saknat omvårdnad, hafva isynnerhet de europeiska arterna blif- 
vit mer eller mindre skadade af insekter, men växterna från var- 
mare länder äro fullkomligt bibehållna i oskadadt tillstånd. Ungefär- 
ligen 250 arter kunna anses såsom en tillökning till det botaniskt 
Musei samlingar. 



Mineralogiska af delningen, 

At Hr Bersarådet Tribler. 

< 

Fyra stuffer Koppark is, 
Tre „ Coboltglans, 
Två „ Kobellit, 
Hn „ Zinkblende, 

Femtio större eller mindre kryslaller af ftoboltglans, — allt från 
Wena CoboltfSlt. 



Offers, af Kongi. f^et.-.4kati. Förh. Jrjg. 5. iV.o 7. 



— 15C — 



Meteorolosiska observationer d Stockholms Observatorm 











/ Jutd 1848. 












Barometern 
reducerad till 0*. 

DecimNltam. 


Thermometem 
Celsius. 


Vindarna. 


K 
S 




Kl. 6 


Kl. 2 


Kl. 9 


Kl. 6 


Kl. 2 


Kl. 9 


Kl. 6 


Kl. 2 


Kl. 9 






f. m. 


e. m. 


6. IO« 


f. la. 


e. m. 


e. ro. 


f. m. 


c. III. 


e. m. 




i 


25,39 


25,34 


25,31 


+ 12'2 


+ 16^ 


+ 8^ 


SSS. 


S.S.O. 


S. 


V. 


2 


25,27 


25,27 


25,26 


+ 10.0 


+16,8 


+ 9,3 


S.S.O. 


S.S.V. 


N.O. 


Dtn 


3 


25,22 


25,27 


25..32 


+ 7,7 


+ 7.7 


+ 5,6 


N.W.V 


N.N.V. 


W.N.V. 


Kr 


4 


25.32 


25,30 


25,33 


+ 5.6 


+11.3 


+ 9,0 


».O. 


N.O. 


If. 


Ik 


5 


25,38 


25,41 


25,44 


+13.0 


+17,3 


+ 13,0 


v s,v. 


YJS.V. 


V.S.V. 


1- 


G 


25,45 


25,41 


25,40 


+ 18.3 


+20,5 


+13,8 


V.S.V. 


S. 


s. 


— 


1 


25,39 


25,44 


25,45 


+ 11.6 


+ 17.2 


+12.5 


s. 


V.S.V. 


V.S.V. 


^ 


ö 


25,47 


25^48 


25,46 


+16,0 


+ 19.0 


+16,0 


v.s.v. 


V.S.V. 


^.^,y. 


L 


9 


25,46 


25,41 


25,31 


+ 13,3 


+12.0 


+12,4 


o.s.o. 


O.S.O. 


K.N.O. 


1 
»1 


10 


25,33 


2539 


25,40 


+ 14.1 


+20.0 


+14,3 


v. 


v. 


%%.'^. 


u 


11 


25,39 


25,40 


25,40 


+ 16.8 


+21,8 


+15.9 


S.S.V. 


s.s v. 


S. 


- 


12 


25,46 


25,54 


25,57 


+ 15.8 


+19.4 


+19.8 


v. 


v. 


S.S.V. 


u 


13 


25.57 


25,52 


25,43 


+18.0 


+20.9 


+ 15,5 


O.N.O. 


O.S.O. 


O.S.O. 


— 


14 


25,32 


25,37 


2J,47 


+24.5 


+17.3 


+15.5 


s.s.o. 


v. 


V. 


" 


15 


25,62 


25,68 


25,73 


+ 15.2 


+ 21.3 


+16,0 


V.N.V. 


W.H.O. 


0. 


- 


16 


25,78 


25,79 


25,78 


+16.0 


+22.0 


+17,0 


O.S.O. 


O.S.O. 


s.s.a 


— 


17 


25.77 


25,72 


25,66 


+17,4 


+21,7 


+16.2 


o.s.a 


s.s.o. 


S.S.O. 


ll\ 


18 


25,57 


25,49 


25,40 


+20.2 


+ 25,2 


+ 18,0 


s.s.a 


S.S.0. 1 s.s.a 


— 


19 


25,42 


25,47 


25,48 


+15.2 


+19.0 


+16,9 


N.W.V. 


It. v. 


s.v. 


- 


20 


25,47 


25,41 


25,38 


+ 18.8 


+25,3 


+21.5 


v. 


v. 


v. 


lii 


21 


25,28 


25,40 


25,46 


+ 19.0 


+14.0 


+12.9 


N.N.V. 


N.O. 


S.S.0. 


- 


22 


25,43 


25,41 


25,40 


+ 12.0 


+ 10.9 


+ 9.2 


v. 


W.N v. 


N.N.V. 


KiN 


23 


25,43 


25,41 


25,39 


+ 8,0 


+10.4 


+11.5 


If.W.V. 


N.V. 


V.H.V. 


- 


24 


25,44 


25,42 


25,41 


+ 13.7 


+16.8 


+12.3 


K 


S.S.O. 


S.S.0. 


UK 


25 


25,36 


25,32 


25,26 


+ 15,8 


+ 18,1 


+15.0 


s.s.o. 


s.o. 


S.S.0. 


"- 


26 


25.21 


25,20 


25,26- 


+16,0 


+22,2 


+14,4 


S.S.0 


S.S.O. 


o.s.a 


H 


27 


25,33 


25,36 


25,36 


+14,2 


+18,5 


+14,0 


N.O. 


O.S.O. 


s. 


-- 


28 


25,32 


25,28 


25,'?0 


i 16,9 


+20,1 


+13.5 


S. 


s. 


s. 


- 


29 


25,12 


25.09 


25,a3 


+15.9 


+ 19,1 


+15.6 


s.o. 


S.O. 


O.W.O. 


»J 


30 


24,98 


25,01 


25.02 


+14.5 


+15,0 


+ 15,8 


so. 


o.s.o. 


S.S.0. 


Jl 


ST" 

diomj 


25,398 


_25,401_ 
, 25,397 


25.t92 


+14*86 


+17W 
+ 15'59 


+14W 


Ifederbö 


rden ^ 


1.383 a« 


•- 



463 



i Juli 1848. 





Barometern 
reducerad tiil 0*. 

Dtfcironltaiii. 


Thermometern 
Celsius. 


Viudarne. 






Kl. 6 


Kl. 2 


Kl. 9 


Kl. 6 


Kl. 2 


Kl. 9 


Kl. 6 


Kl 2 


Kl. 9| 




f. m. 


e. ni. 


e. m. 


f. m. 


e. m. 


e. ni. 


f. OI. 


e. in. 


c. m. 1 1 


1 


25,03 


25,07 


25.09 


+ 20M 


+18*9 


+ 14*3 


V.SV. 


S.V. 


S. 


Haiai. 


2 


25,07 


25,11 


25.18 


+15,9 


+ 22,1 


417,7 


s. 


8. 


V.S.V. 




3 


25,35 


25,41 


25,45 


+ 15,0 


+ 18,.3 


+ 17,9 


V.SV. 


V.S.V. 


S.S 0. 




4 


25,47 


25,42 


25.28 


+ 18,5 


+ 18,9 


+ 14,1 


s. 


s. 


s.s.o. 




^ 


25,2jJ 


25,28 


25,42 


+ 13,9 


+15,7 


+14,0 


s. 


V.S.V. 


v. 


Regn 


6 


25,54 


25,61 


25,60 


+13,5 


+ 18,8 


+ 18,6 


V.N.V. 


V.N.V. 


V.SV. 


Klart 


7 


25,59 


25,58 


25,59 


+15,3 


+22,6 


+ 16,7 


V. 


V. 


ON.O. 


Mulet 


8 


25,57 


25,52 


25,40 


+12.4 


+15,2 


+15,8 


O.S.O. 


o.s.o. 


SS.O. 




9 


25,34 


25.28 


25,22 


+15.4 


+19,9 


+ 15,3 


V.S.V. 


v.s.v. 


V.S.V. 


Eegn 


10 


25,27 


25,41 


25,52 


+ 13.7 


+ 13.9 


+ 14,0 


V.S.V. 


N.N.O. 


N.N.O. 




Ii 


25,68 


25,75 


25,77 


+ 11,9 


+17.1 


+ 12,1 


N. 


N. 


S.fi.\. 


Klait 


12 


25,79 


25,74 


25,74 


+ 18,9 


+24,8 


+19.5 


S.S.V. 


VS.V. 


V.N.V. 




13 


25,74 


25,73 


25,70 


+ 18,5 


+ ^4,4 


+ 16,1 


v. 


v. 


O. 




14 


25,56 


25,51 


25,54 


+21.0 


+213 


+ 15,2 


V.N.V. 


v. 


o.s.o. 




15 


25,55 


25.56 


25,53 


+13,4 


+20,9 


+ 14,0 


s.s.y. 


S.S.V. 


s.o. 


Halfkl 


16 


25,48 


25,41 


25;32 


+18,9 


+ 21,0 


+ 15,1 


S.V. 


s.s,\. 


s,s,y. 


Rrgn 


,17 


25,23 


25,22 


25,23 


+ 16,3 


+12,6 


+ 11,3 


v.s.v. 


V.N v. 


V.N.V. 




lö 


25,23 


25•^^ 


25,22 


+12,9 


+17,5 


+ 13,3 


V.N.V. 


V. 


V.S.V. 


Klart 


,19 

* 


25,19 


25,22 


25,23 


+ 14,5 


+ 18.5 


+ 15,0 


V.S.V. 


v. 


S.V. 


Rttgo 


,20 


25.21 


25,23 


2.5.25 


+ 15,4 


+ 23,7 


+ 17,6 


s.sy. 


S.S.V. 


s.s.o. 


Mairt 


21 


25.22 


25,16 


25,18 


+ 16.8 


+23,1 


+17,5 


S.S.O. 


S.S.O. 


S.V. 


Rego 


,22 


25.22 


25,27 


25.30 


+ li>.6 


+ 19,6 


+ 16,3 


V.S.V. 


v. 


v. 


Klart 


,23 


25,40 


25,43 


25,44 


+16,2 


+20,1 


+ 16.9 


v. 


V. 


v. 




24 

1 


25,44 


25.41 


25,27 


+ 17,1 


+ 23,9 


+16,8 


SS. v. 


s. 


SS.O. 


Mulet 


25 


-25,18 


25,24 


25,29 


+ 15,0 


+20,5 


+ 15.3 


s.v. 


V..S.V. 


v. S.V. 


Klart 


26 


25,42 


25,26 


25,25 


+16,2 


+16.1 


+14,9 


V.S.V. 


S.S.V. 


v.s.v. 


Regn 


' 27 

. 1 


25,29 


25,19 


25,27 


+15,7 


+22,7 


+16,5 


s. 


S.S.V. 


V.S.V. 




28 


25.29 


25.29 


25,30 


+16,9 


+20,9 


+i6;i 


VÄV. 


V.S.V. 


V.S.V. 


Klart 


29 


25,34 


25,38 


25,40 


+ 15,3 


+19.3 


+15,7 


V.S v. 


V.8.V. 


V. 




30 


25,48 


25,50 


25.49 


+i4;j 


+20,9 


+14,2 


N.N.V. 


V.N.V. 


V.S.V. 




ai 


25,52 


25,52 


25,51 


+14,0 


+22,2 


+13.8 


V.N.V. 


8.S.O. 


SS.O. 




Jiam 


[25.383 


25,385 


^25^ +15-75|+19^7. +15-54 «^.^,,,. ^ o.786 dae.t.«. 


\ 

f 




25,,385 




• 


+'i7'05 










^^^1 



- 15i — 



/ Augusti 1848. 





Barometern 
reducerad till O*. 


Tlierinomelerii 
Celsius. 


1 

Viadarna. 


> 

m 
*• 




Deciranltuin. 








Ri. 6 


Rt. 2 


kl. 9 


Ri. 6 


Rl. 2 


Rl. 9 


RL 6 


Rl. 2 


Rl. 9 


1 


f. m. 


c. in. 


e. m. 


t* m. 


c. m. 


c ni. 


f. m. 


«. m. 


r.-m. 1 T 


25,45 


25,37 


25,24 


+15'6 


+ 20»2 


+16*1 


o.s,o. 


s.s.o. 


S.O. 


R^9 


2 


25,13 


25.14 


.25.12 


+16,1 


+ 21,3 


+14.0 


s.s.y. 


S.S.V. 


S.V. 


Dto«i 


3 


25,11 


25.17 


25.21 


+15,0 


+ 17.9 


+ 14,0 


S.V. 


V.S.Y. 


V.S.V. 


Br*i '■ 


4 


25,28 


25.32 


25.:« 


+ 14.9 


+21,9 


+14.4 


v. 


V.S.V. 


GNO. 


M» 


5 


25.06 


25,03 


25,18 


+ 13.6 


+14.3 


+13,5 


O.N.O. 


S.S.O. 


S.V. 


Rr«9 


6 


'25,27 


25,iO 


25,2f; 


+ 14,9 


+19,7 


+ 14,2 


sv. 


S.S v. 


O.S.O. 


9<m 


7 


25,19 


25,19 


25,26 


+13,3 


+ 16.2 


+ 13,9 


os.o. 


V.S.V. 


V.S. V. 


Kti^t , 


8 


25,25 


25,30 


25,34 


+13.7 


+19.2 


+ 13,9 


s,s,v. 


V.S.V. 


V^S.V. 




9 


25,33 


25,29 


25.09 


+ 13,6 


+ 15,6 


+13,3 


v. 


S.s.o. 


SLS.O. 


»8!.^ 


10 


25,04 


25,10 


25,14 


+11.9 


+ 15,1 


+ 13,1 


S.S.V. 


S.S.V. 


S. 


Rr«B 


11 


25,14 


25,18 


25.23 


+12,9 


+17,1 


+13.5 


s,s.w. 


S.S. V. 


S.S.V. 




12 


25,22 


25,27 


25,29 


+ i:i.8 


+19,1 


+13.8 


v. 


V.S.V. 


s. 


H^lM 


13 


25,29 


25,31 


2i,29 


+15,1 


+18.1 


+13,3 


v. 


v. 


s. 




14 


25,21 


25.20 


2S27 


+ 12,1 


+11.9 


+10,7 


O.S.O. 


N.N.O. 


N. 


Hel*. 


15 


25,34 


25.37 


25,46 


+ 9,6 


+16,9 


+12,9 


N. 


N.N.V. 


N.N.V. 


IL lat 


IG 


25,50 


25,54 


25,55 


+10,5 


+ 16.2 


+ii;2 


N.N.V. 


N.N.V. 


O.N.O. 




17 


25,57 


25,56 


25,56 


+13,5 


+19,0 


+11,1 


V.S.V. 


V.S.V. 


S.S.V. 




18 


25,53 


25,51 


25.50, 


+ 11,4 


+ 17,7 


+12,2 


o.s.o. 


s. 


S. 


Htlfi 


19 


25,49 


25,50 


25.43 


+13,0 


+ 1^,2 


+14,0 


S.S.O. 


s.o. 


S. 


Rrg. 


20 


25,42 


25.39 


25,39 


+ 13,1 


+ 17,3 


+ 12,5 


s. 


S.S.V. 


V.S. V. 




21 


25.32 


25,21 


25,17 


+14,1 


+ 10,3 


+12.0 


N.N.V. 


V.N.V. 


V.S.V. 





22 


25,10 


24,93 


24.82 


+ 11.8 


+ 13'6 


+ 11,9 


s. 


SO. 


0,N.O. 





23 


24,82 


24,96 


25.10 


+11,3 


+11,5 


+12,3 


v. 


N.V. 


V. 





24 


25,23 


25,34 


25,35 


+11,5 


+ 17,4 


+ 11,0 


s.v. 


V.S.V. 


V.S.V. 


Ri*rt 


■25 


25,33 


25,36 


25.39 


+11,2 


+17,6 


+ 12,6 


vs.v. 


V.S.V. 


v. 




26 


25,46 


25,49 


25,49 


+ 12,3 


+16,0 


+11.3 


V.N.T. 


V.N.V. 


V.S.V. 




27 


25,53 


25,49 


25,33 


+ 11.0 


+17,3 


+12,3 


v.s.v. 


V.S.V. 


s. 


Rr§t 


28 


25,36 


25,45 


25,42 


+13,5 


+ 17,9 


+14.0 


M.T. 


V.N.V 


s. 





29 


25,36 


25,42 


25,43 


+16,0 


+18.6 


+ 13.2 


V.S.V. 


V.S.V. 


V.S.V, 


Rl«t 


30 


25,34 


25,38 


25,38 


+12.7 


+17,2 


+12,5 


v.s.y. 


v. 


V.S.V. 





31 


25.43 


25,47 


25»49 


+12,0 


+17.4 


+12.9 


V.S.V. 


v.s v. 


V. 




if:;i*^^'^-^ 


25308 


25,307 


+13-06 +17W 


+12*95 ji^^i^r jeo — 2.383 dre. t*« 


« 


\ 


25;ioa 


' 


+14*34 













STOCKHOLM, 1848. t, A. VORSTIDT & s5.<rER. 



ÖFVERSIGT 

Ar 

KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIEINS 

FORnANDLINGAR. 
Årg» S» 1S49. M ti. 

.Onsdagen den 10 Oktober. 



Föredras* 

1. Om inlefi^rabiUtels-vUkoren för differential* 
eqvationen af Z:dje ordningen 

93(a?)y'"+^^(a;)y"+9^(£r)y'4.9^y=o (I) 

hvceresi p (x) i allmänhet beiedcnoi^ en hel algeh'aisk funktion 

af X utaf n:te graden. Hr L. Svanbbbg meddelade härom ur 
en skrifvelse ifrån Hr A. F. Svanberg. 

flyt 

Enligt Lagrangb^s beteckningssätt är här y'"ss^ o. s. v. 
För korthets skull kunna vi äPven sätta p i stället för 9 {x), 

n n 

Använder man Liodvillb's förfarande att differentiera (I) 
v gånger och sedan bestämma* differentiations-exponenten ¥ 

så, att coöfficienlen för den sista termen — försvinner, så 

erhälles 

Gör man sedan i den återstående ekvationen 

I 



»x.^ 



jy+i 



f+». 




så uppkommer 

Eqvationen (1) är således transformerad att bero af (3), 
och denna sednare kan ytterligare med bibehållande af sin 
form på åtskilliga sätt transformeras. 



— 156 - 
Gör mail t. ex. 



så erhälles 



er </j 






= 9(0!) 



Låt <t, p och y vara rötterna till ^ (x) =o, samt Rir kort- 
bets skull 

Gör man nu 

*=(«-«)•», m-4+i'+9(«) 5=0 

sä erhfliles efter verkställd transformation 

m.(m-il ; +mi' I-m ^ 

^ ' (j:— «r *— « x—a \ 

Gör man slutligen 

Ä=(aj-/3)'"(ii;-.y)'*< 

eller hvilket är detsamma 
sft gifver transformationen 



p / =0 a 



V, 



Ur dessa (4) transformerade eqvationer (3), (4), (5) och 
(6) kunna integrabililets-vilkoren till (t) lättast bestamn)a& 
Är nägoQ af dem divisibel med en af faktorerna till (orsU 
termen t. ex. x-a^ sä blifver denna eqvation integrabei en- 
ligt LiouriLLB*s method. 



— 157 — 

Vi erbftlla således följande integrabilitéts händelser: 
N:o 1, y+ö(Ä) =0 

N:o 2. 2-v — ö(ä) =0 



¥-\ . y— 2 



Dessutom äro de ifrågavarande difTerential-eqvationerna 
af ^:dra ordningen integrabla, om den sista termen är iden- 
tiskt =0. Men de deraf uppkommande integrabilitéts vilkor 
äro blott speciella fall af följande mer generella. 
N:o 5, Låtom oss betrakta eqvationen (3) 

Det är bekant , att allmänna integralen till en eqvation af 
denna form alltid kan finnas, om man blott känner något spe- 
ciell värde, annat än 5=0, som uppfyller den. Om den nem- 
ligen uppfylles af ä=P, så behöfver man blott göra z=Pu, 
då den transformerade eqvationen kommer att sakna sin sista 
term. Låtom oss försöka substitutionen 

M å III— 1 A 4 

z=x -{-Ax +A x-\-A 

1 TO— i m 

då man till bestämmande af m erhåller 

(m%m. 37^+ 3y.1ZT"}(^;"+3(m+«) i'(?;;+6?>' =0 ^ 

Om nian i (2) antager den ena roten ¥ såsom gifven, så be- 
stämmas de båda andra y och v ur eqvationen 

i 2 ^ 

(/+^.v^+trT.t^)C+3(éf4V-1)0> =0 

Man finner häraf 

m = ö— K-l eller 
m^ = r « K- I och m = v^—v - 1 

11 2 2 



— 158 — 

Den antagna subslitutionen törutsätler m att vara ett Ivelt 
positift tal, hvilket vilkor uppfylles, när ibland rötterna till (I 
skillnaden emellan tvenne utaf dem utgör ett helt tal (blott icke o. 
emedan man dA alltid kan välja ¥ sådan, att det äfven blif- 
ver positift. Äro både m och m hela positiva tal, så ter 

man taga det minsta. 

Efter substitutionen af det antagna specialvärdet för x 
uppstå m+1 eqvationer emellan constanterna A , il ... /t . 

hvilkas antal är m. Elimination af dem gifver säledes (k 

Jidra integrabilitets-vilkoret. 

N:o 6, Lä tom oss pä samma sätt behandla eqvationeD . i 

Försöker man här substitutionen 



n— 1 

sä erhålles till bestämmande af n 



u=^x^-\-Bx'^ +B x+B 

1 fl — 1 n 



{n +n. 5-3^+3^-4 .i'-2>p: -3(n-«y+ 2)+6^ =o - 

hvaraf 

nss^y — I — ö eller 

n^ S9 y — I — » och n = ¥ — 1 — p 

i 1 2 2 ^ 

En af dessa rötter bör nu vara ett helt positift tal, hvilket 
1:sta integrabilitetsvilkor sammanfaller med det uti N.-o I 
Skulle både n och n vara hela och positiva, sä mfiste der 

minsta tagas. Den 2:dra vilkorseqvationen, som icke blir\tr 
identisk med den uti föregående N:o, erhålles efter verkställ 
substitution och elimination. 
N.-o 7. Om man i (5) fbrsöker substitutionen 

1 p^X p 

så kommer p att bestämmas genom följande eqvatioa 
som gifver 



— »59 — 

p=:|f+ö(Ä) — i eller 

Den antagna substitutionsformen rordrar, att p eller /> är ett 

helt positift tal. Äro båda sädane måste man taga den min- 
sta. Den andra vilkorseqvationen bekommes efter verkställd 
substitution och elimination åf C , C^ . , . C ur de uppj 

kommande p+i eqvationerna. 

N:o 8. Om man i (6) försöker special- värdet 

1 7—1 q 

så erhålles till bestämmande af q 

{q\q . «9(ä)-v+3 +^.^-(F-3).ö(Ä)+d(Ä)V3 

Man har således 

y= — (i^+^W) eller 

7i= —{\^^W) och 9^= _(y^+e(Ä)) 

9 eller q måste här vara ett helt positift tal, för att sub- 

stitutionen skall kunna försökas, efter hvars verkställande och 
skedd elimination af i? ... £ det 2:dra intesrabilitets-vil- 

koret erhålles. 

Upplöst i sina partial-bråk är 

Det 1:sta integrabilitets-vilkoret uti N:o 7 och N:o 8 kan så- 
ledes sammanfattas i följande: 

Någon, hvilken som hälsi, af 0(ä), e(/3) eller e(r) tUl- 
sammanstagen nied någon ^ hvilken som hälst a/ rötterna v, 
9 eller v bör vara ett helt positift eller negatift tal {blott 

icke =+/). 



— 16U — 

2. De svenska arterna af släktet Belvla. - 
Hr E. Fribs föredrog: 

Det är en ej ovanlig företeelse, alt större röremål od 
de, som ligga oss närmast, längre undgå vår upproärksamha 
än de mera obetydliga ocb aflägsna. Så har varit rörhulliin- 
det med vara träd- och buskarter, som intill scdnaste årf* 
blifvit mindre noga undersökta än de minsta mossor och laf- 
var. Som exempel torde kunna nämnas Salix, Sorbus, Il- 
mus, att Ibrtiga Rosae och Rubi. Till dessa böra äfven h- 
tulae räknas, helst bland dessa hängfjällen och frukten er- 
bjuda de yppersta, bestämda och lätt i ögonen fallande skil- 
jemärken. Sysselsatt med en allmän monografi öfver detta 
intressanta slägtc, af hvilket med våra arter fullkomligt aoa- 
loga och till en del identiska, uppträda 4jåde i Sibirien (^: 
N. Amerika, har jag funnit Sverge ega icke mindre än at:^ 
Kkilda arter, som Törst blifvit urskiljda i vidt aflägso; 
länder, men hos oss blifvit öfversedda — emedan de m 
inhemska ! 

Linné urskilde endast tvenne inhemska arter af bjorii 
men anmärkte derjemte som fjällform af Betula alba en ireii' 
frun den samma väl skild art, h vilken af Hr Hartsan b^ 
hänfördes till Betula nana, men sedermera upptogs un(k 
namn af Betula humilis. Emedlertid är den alldeles M 
frän B. hujnilis Sgubank et Auct. Exlr. , hvarföre den 3 
mig i Botaniska Notiser i844 och i Summa vegetab. ^^^ 
upptogs under namn af Betula alpestriSf som är en lr(^^ 
öfversättning af Linnés egen svenska benämning Fjållhp 
Också är det den enda af våra arter, som uteslutande liito 
fjällbygderna . hvarföre denna benämning tvifvelsutan är der 
mest passande. Till dessa båda buskartade björkar har f 
nu det nöjet tillägga ytterligare tvenne för vår Flora nr.^ 
utmärkta arter, hvilka utgöra en verklig prydnad för den- 
.«iamnia. Utrvmmet tillåter icke här alt meddela bc.^^knfe 
af B. nana och alpcsfris, hvilka redan i JFerb. Norm. blifv- 



— 461 -:^ 

publicerade och af svenska Botanisterne äro redan allmänt 
kända. De nya arterna äro: 

1. B. b tim i I is, ramis resinoso-verrucosis, foliis ovatis inaequaliter 

serratis, subtus venoso-reticulatis palJidis, amenlis fructiferis 
breve pedunculatis erectis, squamis digitato-trifidis, lobis liaea- 
ribas subaequalibus, lateralibus patentibus, nucibus ala dimidio 
angustiori ad apicem cinctjs. B. humilis Schrahk, Kocb etc. 
B. frulicosa Willd. 

Denna art är mig meddelad från ö. Finland och af 
Studer. Forsgård frän Forsserum socken i nordligaste Små- 
land. Exemplar deraf meddelas i Uerb. Norm. XIII. 

Denna art har ett eget, täckt, från älla våra öfriga ar- 
ter skildt utseende genom sin upprätta ^växt, sina smala, 
glatta, men kådprickiga grenar; sina tunna, äggrunda, vid 
basen ofta bjertlika blad, hvilka variera trubbigt och spetsigt 
sågade i kanten. Hängfjällens form skiljer den från alla våra 
öfriga arter; alla fiikarne äro mycket och lika långt utdragna, 
likformiga, sidoflikarne utstående. 

2. B. fruticosa, ramulis pubescentibus, foliis subrotundis crenato- 

serratis, subtus venoso-reticulatis gIandul050-'puDctatis alboglau- 
cis, amentis fructiferis breTe pedunculatis erectis, squamis di- 
gitato-trifidis, lobis porrectts, lateralibus dilatato-rotundatis bre- 
vioribus, nucibus ala obcordata apicem excedente cinctis. 

Exemplar fullkomligt öfverensstämmande med Sibiriska 
af denna icke i Europa hittills funna art äro mig meddelade 
af Hr J. FoRSANDBR i Wexiö, samlade vid Mjöhult i Fryeled 
i Småland. 

Utseendet är af Betula nana , vida skildt från föregående 
arts. Qvistarne äro brunsvarta, utan alla resinösa vårtor. 
Bladen härma sig mest till B. nanaey dock är den yttersta 
sågtanden utdragen längre än de öfriga, som på föregående. 
Bladen på undra sidan kådprickiga och hvitaktiga. Så väl 
frun föregående som B. nana skiljes den bestämdt genom 
hängfjällens och fruktvingens form. 

Våra träilartade björkar antog man alla utgöra en art, 
tills det 1836 lyckades oss fmna bestämda karakterer emellan 
B. verrucosa och gl ut inösa , hvilka håda af Linw« samman- 



— 162 — 

fattades under B, alba, roen skiljas af allmogen i de flesta 
landsorter för deras helt olika fysiska egenskaper. Enligt 
Tyska Botanisternas sednaste undersökningar *) skall den sed- 
nare innefatta icke mindre än fyra arter, B. odorata, B. pube- 
scens, B. davurica och B. carpathica. éAlla dessa förekomr 
ma äfven hos oss, men dfi bladformen i detta slägte är hög^i 
föränderlig, har ännu icke lyckats mig bland dem finna be- 
stämda gränser. Likväl utgör Kocus B. pubescens^ hva^ 
glatta form är B. davurica, en genom hängfjällens bildning. 
öfverensstamroande med B. albae, lätt skild art. Till dessa 
kommer en fjerde från alla föregående utmärkt art, som stir 
pä gränsen emellan de träd- och buskartade och möjligen ä: 
en frodigare form af B. intermedia. Bladen likna till fonneG 
B. pubescentis, men äro djupare inskurna, under groft nätådrige, 
hängfjällen nästan lancettlika, emedan sidoflikarne äro yttersi 
korta och sammanhängande med den långt utdragna medlerst; 
fliken. Den är ovilkorligen en frän de föregående skild art. 
Hvad som likväl mest intresserat mig är den fullkotn- 
liga analogi, som eger rum emellan de motsvarande arterD 
i de olika sectionerna , antingen man antager de Kocbska ef- 
ter bladbildningen eller den, jag skulle som naturligare före- 
draga, efter fruktbildningen, sä att 

A. Arboreae etc. B, Frutico$ae etc. 

1. B. verrucosa analog med 5. B. humilis. 

2. B. glutinosa _ —. 6. B. alpestris. 
.1. B. pubescens ^ — — 7. B fruticosa. 
4. B. intermediae afT. — — 8. B. nana. 

Men ännu tydligare framträder denna analogi, om de in- 
delas uti 

A. Heter olepideaej B, Daetylolepidiaej 

sqaamis inaequa]iter trifidis, squamis digilalo-trifidi}. 

lobis lateralibus recurvatis 1. lobis aequalibas aogosU- 

brevissimia rolundatis. tis discrelis. 

1. B. verrucosa analog med 5. B. glutinosa. 

2. B. pubescens Kocr -^ — 6. B. alpestris. 

3. B. intermediae afT. — — 7. B. humilis. 

4. B. fruticosa — — 8. B. nana. 



^] Scklechtend. Bot. Zeit. ISAS. 



— 163 — 

3. Samtidiga obåervaiioner. ^— Hr Suudbvall To- 
relade de under är 1846 insamlade observationer på växter- 
nas utveckling, hvilka benäget blifvit på nedanstående sätt 
redigerade af Hr Magister N. J. änoersson. 

Samma tecken, med hvilka anstätiarne af de zoologiska 
observationerna i denna årgångs 2:dra nummer p. 33 blifvit 
utmärkte, haPva blifvit här bibehållna. En och annan påtag- 
ligen oriktig uppgift bar utelemnats, åtskilliga af de bibe- 
hållna torde vara något osäkra. 

Från följande personer hafva observationer inkommit: 
4. 'O Från Skåne och Blekinge. 

Sign. StftUeto Dim o ocb läge. 

Prosten J. Bruzelius Al Tommarp, } mil NV. fr. Trelleborg. 

Doktor N. O. ScaAGERSTKÖM . . A3 Landskrona, (55^50'N.) 
Akademi-Trädgärdsmastaren 

C J. Ldndberg AS Lund. 

Apothekaren B. A. Söderström A4 Carlskrona, (56*1 0'N.) 

9.-0 Från öiand {och Calmare Län), 

Stallmästare Beijer Bl Ottenby, Olands södra udde. 

Jägmästare C F. Stkmius . . . B2 Byrum, 4 mil N. fr. Borgholm. 

3,'0 Från Östergöthland och Nerike, 

Jägmästare Z. Abelin . ... Cl Omberg, 2 mil SSV. fr. Wadsiteoa. 

Jägmästare C. W. Lundborg . C3 Finspong, (-^Sl^^N.) 2^ fr. Norr- 
köping. 

Hr L W. Grill CSa Godgård i Ostergötbland. 

Cdb Mariedamm, (Sdj^N ) 1^ mil OSO. 

fr. Askersund. 

4,-0 Från Bohuslän, WestergOthland och Wermland. 

Dero:elle Jos. Scbönherr . . . Dl Sparrsäter, (58.\**N.), 2 mit NO.fr. 

Skara. 
Bergmästare S. G. v. ZwBiGiERGK D2 Remningstorp, (58*23'N.) 
Hr J. W. Rundberg ...... D3 Kilsby, (59"7'N.), 2 mil. S. fr. 

Cbrislinebamn. 

Hr L. R. Dalman D4 Degeberg, 1 mil NV. fr. Lidköping. 

Löjtnant F. P. Hierta . . . . D5 Främmestad, (58^^\.), 2 mil SO. 

fr. Wenersborg. 

S.'0 Från [Södermanland,] Upland, Gestrikland och Dalarne, 

Apothekaren J. Tiwander . . . E3 Enköping, O mil NV. fr. Stockholm, 

Inspektor J. F. Björkman . . . B4 TolfTors, \ mil V. om Gefle (602®N.) 

Brukspatron J. De Ron och \ ne Svabens^yo^k, vid s. ändan af sjön 

Sluder. C. U., JoHA^ssON . . ) Annungen, 4} mil N. fr. Fahlun. 



— 164 



6.-0 Från Norrland, 



Sign. 

Bruksinspektör Abom Fl 

Apotbekaren Dtrr F2 



T.^^o Från Lappmarken. 
Kyrkoherden J. Ullkrius . . 



StålleU oamn cwh Uågt, 

Strömbacks bruk (GdHO^N. -, 2 mii 

S. fr, Umeå. 
Skelleftefi, (64H2'N.) 



62 Jockniocks preslgård (ee^^da.N. , 
ungef. 15 mil NV. fr. LaJeåtUd 



Anm. Tecknet ( — ) betyder, att ingen obterration erhållit». 
Lufiprickntug. Blomning. Fruktmogoad. 

Acer campestre. 



Loffälloiag. 



AS . . 


. 14 Maj . 


• • • ^~' ... 


* """"" • • 


• • ^^^ 


Cl . . . 


18 Haj . 


. . . 15 Maj . . . 


• • . 


• m ^^^ 




A 


esculus HippocastanuiD. 




A8 . . . 


8 Maj . 


. . . 28 Maj . . . 


. 30 Sept. . . 


, , — 


A4 . . . 


6 Maj . 


. . . 31 Maj . . . 


. — ■ • 


. . 


Bl . . . 


IS Maj . 


. . . 11 Juni . . 


. 1 Octob. . . . 


. . 12 Novemb. 


Cl . . . 


^^^ 


. . . 12 Juni . . 


— • . 


. . '— 


C2 . . . 


17 Maj . . 


. . . 5 Juni . . 


. 6 Octob. . . 


. . 26 Octob. 


C3a . . . 


25 Maj . . 


* * • • • 


. — • . 


, , — 


DS . . . 


22 Maj . 


> • • • • • 


. "^ • • 


, , — 


B» \ . . 


14 Maj . . 


■ • * • • a 

Alnus gluti 


nosa. 


. • ^""^ 


A4 . . 


^~* • • 


. . 15 Mars . . 


• ^^"^ • • 


• - — 


BI . . . 


4 April . 


. . 14 Mars . . 


• *"^" • • ■ 


, . 4 Novemb. 


B3 . . . 


26 April 


. . . 19 Mars . . 


. — — • . 


, . — . 


C2 . . . 


^"^ • 


. . . 23 Mars . . 


— • . , 


, . 28 Octob. 


CSb . . , 


. 16 Maj 


. . . 9 April . . 


• ~~ » • < 


. . 15 Octob. 


m . . 


. 18 April 


. . . 26 Mars . . 


, — , , , 


, . m~~ 


ES . . 


. 15 Maj . 


• • • "™" . • . 


• — — • • 


, , — — 


E5 . . 


. 26 Maj . 


. . . 15 April . . 


— . . . 


, . — 


Fi . . 


^^"* 


. . . 1 Maj . . 


— . . . 


. UroligeoÄlD- 
. ) iDcana! 


F2 . . 


• • 


. . . 13 Maj . . 


— . . . 






Ancrnone nen 


lorosa. 




A2 . . 


— 


. . . 4 Mars . . 


— . . 




A4 . . . 


— 


. . . 28 Mars . . 


• ~~" « • 


• **^^ 


Cl . . 


— . . 


. . 12 April . . 


— . . . 


• 


C2 . . , 


-— 


. . . 28 Mars . . 


^— . . . 


, _ 


CSb .. . 


— 


. . . 13 April . . 


— ' . . . 


, — 


D2 . . . 


— ' . . 


. . 13 April . . 


— — . . . 


, — 


D4 . . . 




. . 20 April . . 




-» 


ES . . . 


— . . 


. . 22 April . . 




— 


E4 . . . 


— . . 


. . 21 April . . 


—T • . . 


— 



— 165 ~ 



Lfifsprifkning. 'Blomning. Fruktinognad. 

Angelica Archangelica. 
Jmv . • • 2 Maj • . • • — — . . • — • 



Loflii Ilning. 



62 ... 16 J 



uni 



4 luli ... 30 Juli .... 30 Sept. 



Antirrhinum raajus. 
AS ... 11 April ... 20 Juni ... 29 Aug. . . . 

Cl 



... 



ES 



— ... 23 Juni ... — 

Aristolochia Clematitis. 

— ... 22 Juni ... — 



Asarum europasum. 

AS ... 6 April ... 18 April ... — 
ES ... — ... 12 April ... — 

Astrantia major. 
AS ... 15 April ... 17 Juni ... 28 Aug. 

Atropa Belladonna. 
E3 ... — ... 29 Juni ... — 



27 Octob. 



AS . 
Cl . 

C2 . 
CSa . 
ES . 



A4 . 
Bl . 
B2 . 
Cl . 
C2 . 
CSb. 
Dl . 
D2 . 
DS . 
D4 . 
£S . 
E5 . 
F2 . 
62 . 



Berberis vulgaris. 

8 Miy .... 2 Juni ... 5 Octob. 

. 20 Maj .... 5 Juni . . 

— .... 11 Juni . . 
. 18 Maj .... 13 Juni . . 

— .... 10 Juni . . 



Betula alba. 



5 Maj . 
17 Maj . 

19 Maj . 
15 Maj . 
14 Maj . 

7 Maj , 

20 April 
11 Maj . 
14 Maj . 
13 Maj 
19 Maj . 

30 Maj 



9 Maj 
27 Maj 
27 Maj 

16 Maj 
18 Maj 

27 April 



20 Maj 
26 Maj 
12 Juni 



5 Octob. 



26 Aug. 



6 Juli 



7 Novenob. 

19 Octob. 
15 Octob. 

14 Octob. 

20 Octob. 



15 Octob. 
29 Sept. 



A3 ... 28 April 



Buzus sempervil-ens 
8 Maj ... — 



• . . 



. • • • 



— 166 — 



Löfsprickuiog* 



BlomoiDg. 

CalJuna Enea. 
CSb ... - .... 23 Juli . . . 



Frsktnogoad. 



Löminia*. 



A3 



• • . 



Å2 . 
A4 . 
Cl . 
CSb. 
£3 . 
B5 . 
Fl . 
62 . 



AS 
A4 
Cl 
ES 



AS 
Cl 



A4 

Bl 

Cl 

C2 

DS 

ES 

Fl 

GS 



AS 
Cl 



AS 

A4 

Bl 

Cl 

C2 

Dl 



Campanala percisifolia. 
8 April .... 9 Juli ... — 

Cardamine pratensis. 

. 30 April . 
. 19 Maj . 
. 26 Maj . 
. 28 Maj . 
. 30 Maj . 
. 6 Juni . 
. 23 Juni . 
. 5 Juli . 

Cbelidonium majus. 

18 Mars .... 20 Haj ... 20 Juli .... 16 

— .... 19 Maj ... — 

— .... 1 Juni ... — 

— .... 26 Maj . . . — • • 

Chenopodium bonas Henricus. 

12 Maj .... 20 April ... 1 Aag. . . 

— .... 15 Juni ... — 



Sep t. 



• • • • 



• • • • 



• • • • 



Ghrysanthemum leucanthemum. 

s 

. 18 Juni 
. 9 Juni 

1 Juni 
. Id Juni 

4 Juni 
. 19 Juni 
. 13 Juli 
. 16 Juli 

Colchicum autumnale. 



• • • 



• ■ • 



• • . 



18 



Mars —24 Apr. 2 Sept. ... — 
— .... 20 Sept. ... — 



• . . . 



8 April 



Convallaria majalis. 

. . 24 Maj . 

. . 26 Maj . 

. . 25 Maj . 

. . 20 Maj . 

. . 20 Maj . 

. . 21 Maj . 



16 Sept. 



— <67 — 



LAftprickoio^. 



Frsktmogoiid. 



D3 

ES 
E5 
Fl 
F2 



A.« • • • 
.Aö • • • 

jc^4 • • • 

Bl . . . 
B2 . . . 
Cl . . . 

\j^ • • • 

C3a. . . 
t>3b • « • 
D2 . . . 
D3 . . . 
D4 . . . 
ES . . . 



Aiomning. 

6 Juni 
29 Maj 
13 Juni 
16 Juni 
18 Juni 



Corylus Avellana. 



LATjklloiBg. 



30 


April 


27 


April 


18 


Maj . 


14 


Maj . 


20 


April 


20 


April 


19 


Haj . 


4 


Haj . 


11 


April 


9 


Maj . 



26 Febr. 

5 Mars 
8 Mars 

10 Mars 

17 Mars 
.12 Mars 

6 Mars 

14 Mars 
26 Mars 



10 Sept. 

8 Sept. 
28 Aug. 



30 Sept. 
5 Sept. 



Bl . 
Cl . 

Cda. 
Dl . 
DS . 



A2 . . 
A3 . . 
A4 . . 
CSb . 
Dl . . 



A4 . . . 



. 18 April 
. 11 Maj . 
. 19 Maj . 
. 22 Maj . 
. 10 Maj . 



Crataegus Oxyacantba. 

. 31 Maj ... 16 Sept. . 
. 3 Juni ... 19 Sept. . 
. ^~" . ~. • "^ ■ 
. 20 Juni 
7 Juni 
. 1 Juli 



Crocus vernus. 

3 Mars 
. 9 Mara 
. 28 Mars 
. 13 April 
. 10 April 



Cynancbum Vincetoxicum. 
— .... 12 Juni ... — 



28 Mars 



27 Ootob. 
29 Octob. 



15 Nov. 
8 Octob. 



2 No vem b. 
1 7 Novemb. 



Cytisus Laburnum. 
AS . . . 8 Maj ... . 6 Juoi ... 19 Aug 16 Octob. 



Ak.^ ... *^" 



• • . . 



Dapbne Mezereum. 

4 Mars ... — 

AS ... 12 April ... 20 Mars ... 1 Aug 18 Octob. 

A4 ... 13 April . • • 28 Mars ... — 

i/l • • . — .... 15 Mars ... — 



• • • . 



... 



C3b 
D4 . 
E3 . 
E5 . 
Fä . 
G2 . 



A3. 
Bl . 
C3b. 
Dl . 



AS 

Cl 

C2 

C3b 

Fl 

G3 



6 April . 
12 April. 
2 April. 



. 27 April 
. 22 Hirs. 



6 Aug. 

16 Aug. 

sinells. 

. 18 Aug. 



24 Sepl. 
16 Octob. 



DigiKlii purpiir... 
. . 21 Juni ... 3 Aug. 
. . 20 Juni ... 1 Aug. 
. . 25 Juni ... 3 Aug. 
. • 16 Juni ... — 



Kp 


lobiam an 


6" 


lifolium. 


... 18 April . 


. _ 




— . . . . 


. . . — . . 


. .1 Juli 
. 28 Juni 




— . . . . 


... — 


. 38 Juni 




.... 


. . . 


. 19 Juli 




— .... 


. . . — . . . 


. 18 Juli 




— .... 



AS . 
Cl . 
Csb 
Fl . 
Gä . 



A3 . 
C3a. 



A3 . 
Bl . 
Cl . 





— 


. . 16 


Apri 




— ... 




— 


. . 24 


Apri 




— ... 




— 


. . 8 


Maj 




— ... 




— 


. . 15 


Haj. 




— ... 




— ■ ■ 


. . 26 


Juni 




— 






Bvon 


mui 


e u r p 9E u «. 


16 


M<i. . 


. . 9 


Juni 


. . 20 


Sepi. . . . 


20 


U.j . . 


. . 20 
Fag 


Juni 


vivalic 




12 


Maj.. 




- 


. . 8 


Sept 


t» 


Uaj . . 




-. 






20 


Maj . . 




— 




— ... 






. . 2 


Juni 


. . . 21 


Sepi. . . . 


22 


Haj : 




- 










Fr 


gari 


B ves» 




22 


Mara. 


. . 20 


Uaj 


. . . 6 


Juni . . . 




— 


. . 1.1 


Maj 




— ... 




— 


. . 17 


Haj 


. . . 19 


Juni . . . 




~ 


. . 24 


Haj 


. . . 16 


Juni . . . 



- 469 





Löfiprickoiag. 


BlooiDiog. Frflktmogoad. 


Lö^silloiof. 


C3a. 


. . — 


... — ... 24 Juni 




C3b. 


. . — 


... 18 Maj ... 26 Juni . 


• . . ~ " 


Dl . 


— 


... 12 Maj ... 14 Juni . 


. . . """ 


D2 . 




. . . 22 Maj . . . — 


• . — 


D» . 


. . — 


... 24 Maj ... 24 Juni . 


• . . «*— ' 


ES . 


. . — — 


. . . 23 Maj . . . — 


. . — 


E4 . 


— 


... 12 Juni ... 3 Juli . . 


1 . . — 


E5 . 


— 


. . . 20 Maj . . . — 


. . . — ' 


G2 . 


\ 


... 18 Juni ... 16 Juli . . 
Fraxinus excelsior. 




A3 . 


. . 18 Maj . 


. . . 12 Maj . . . — 


> . . •^— 


A4 . 


• • ^^~ • 


. . . 14 Maj . . . — 


. . . 14 Octob. 


Bl . 


. . 29 Maj . 


. . . 21 Maj . . . — 


. . . 30 Octob. 


B3 . 


. . 24 Maj . 


. . . 16 Maj . . . — 


• • . — 


Cl . 


. . 20 Maj . 


. . . 16 Maj . . . — 


. . — 


C2 . 


. . 29 Maj . 


. . . 17 Maj . . . — 


. . . 19 Octob. 


Dl . 


. . 22 Maj . 


• • • ^^"^ • • • ^^^ 


. . — — 


D2 . 


. . 6 Maj . 


. . . 26 April . . 2 Octob. . . 


. . 14 Oclob. 


D4 . 


• • ^^^ • 


... 14 Maj ... — 

Fri tillaria imperialis. 




42 . 


*^^* 


. . . 20 April . . — 




A.3 . 


1 2— 29 Mars 


... 8 Maj ... 1 Juli . . 
Galanthus nivalis. 


• " 


AS. 


% 


. . . 15 Febr. ... — 


• • « — » 


43 . 


. . 20 Febr. 


. . . 23 Febr. ... 3 Juni • . 


. . 9 Juni 


44 . 


— 


. . . 1 Mars . . . — . . 


• . '— 


SI . 


— 


. . . 6 April ... — 


. . . — 


Zi . 


— 


. . . 14 Mars ... — 


• . . '— 


31 . 


— 


. . . 14 Mars ... — 


• . . — — 


32 . 




. . . 26 Mars ... — 
Geranium pratense. 


• * •; 


31 . 


• • ■"" • 


. . . 20 Juni ... — 


. . . 


13 . 


• • ^^^ • 


. . . 5 Juni . . . — 
Geranium sylvaticum. 


. . . ^^■" 


:;i . 


. • — 


. . . 20 Juni ... — 


* • . ^^^ 


32 . 


— 


. . . 1 Juni ... — 


« • • ~"~" 


;3a. 


. . — 


. . . 27 Maj ... — 


. . . — 4 


>2 . 


— 


. . . 6 Maj . . . — 


. . . 


55 . 


. . — 


. . . 13 Juni ... — 




J-l . 


. . — 


. . . 16 Juni ... — 


. . . 


;2 . 


• • • 


. . . 4 Juli ... — 


, « 



— 170 - 

Loftpriekniog. j^ JMomoiDg. Finktmogaad. Lu&lUio^ 

Gladiolus commuiiis. 

A3 . 20 Mars— 8 Maj 22 Juni ... 9 Aug 2 Sept. 

Dl ... •— .... 23 Juni ... — .... — 

Glecboma bederacea. 

— .... 20 April ... — .... — 

— .... 28 April ... — 
■— .... 26 Maj . . . — 

^— 4'> Mm ~* 

^^^ .... * -^ IM OJ ... ^^^ 



A2. 
A4 . 
Cl . 
B3 . 




AS . 
A4 . 
CSa 





... 



Helia nthemuin valgare. 

8 Maj .... 3 Juni ... 18 Juli . . . 
— ■ . • • . t7 Juni . . . — . . . 
— .... 18 Juni ... 26 Juli . . . 

Helleborus foetidus. 
AS ... 20 Febr. ... 28 Febr. ... — ... 

Helleborus niger. 

A3 ... 8 April ... 22 Febr. ... — ... 
mJ4 . . . — ... 13 Mars ... — ... 

Homorocallts fulva. 

Ao ... 1 April ... — ... — . . . 
E3 ... — ... 22 Juli .... — ... 

Hippophaé rbamnoidos. 

A3 ... 20 April ... — .... — ... 
Cl ... — ... 24- Maj .... — ... 

Hydrocbaris morsus Råns. 
Cl ... — ... 1 Aug — ... 

Hypericum perforatum. 

Cl ... — ... 2 Juli .... — ... 
D2 . . . — ... 29 Juni .... — 
B3 . . . — ... 9 Juli .... — 

llex aquifolium. 
A3 . . . 29 April ... 28 Maj ... . — .... — 

Juglans regi a. 

A3 ... 18 Maj ... 9 Juni .... 2 Octob. . . i OcU (i fdrtiil 
C3a . . . 11 Maj . . . — .... — . . lONovemb. 

Korria 



... 



... 



— m — 



Löfsprickning. Blomoiog. Fraktmognad. 

Kerria japonica. 
A3 ... 15 April ... 25 Maj .... — 

Lamium album. 

A3 ... 29 April ... 16 Maj .... — 
v»! . . . — .'• . 26 Maj .... — 



JLuffiåUniDi 



A3 . . . 20 April . 
Cl ... 16 Maj . . 
v»2 • . • — 
C3b . . 17 Maj . 
E3 ... 17 Maj . 



Liguslrum vulgäre. 
4 Juli. ... 20 Oclob. 

10 Juli. 



A3 . 
Cl . 

C3a. 



. 22 Mars . 



Liliufli candidum. 

9 Juii .... — 
26 Juli .... — 
29 Juli .... — 



A3 

Bl 

E5 



. . 14 Mars . . 



Lin u ro perenn e. 

4 Juni .... 8 Aug. 
24 Juni .... 21 Sept, 
30 Juni .... — 



A 3 

Bl 

C2 



Lonicera Periclvmenum. 



. . 1 April ... 12 Juni. ... 12 Sept. 
. . 11 April ... — ... — 

. . 23 April ... 1 Juli .... — 



.... 



Cl . 

C2 . 
C3a 
Dl . 
D2 . 

E3 . 



Lonicera Xylosteum. 




— . : . 4 Juni .... — ... 




24 April . . . ."S Juni .... 4 Aug. . . . 


— 


19 Maj ... . 7 Juni. ... 23 Juli . . . 


. 17 Octob 


2 Maj .... 28 Maj ... . — ... 


. — . 


28 April . . .' 15 Maj . . . . 8 Sepl. . . . 


— 


— ... 4 Juni .... — ... 


, «_ 



Menispernum canadense. 
å3 ... 10 Maj ... . 28 Juli .... -- 



. . . • 



Mespilus germänica. 
A3 ... 13 Maj .... 8 Juni .... — 

Of veva. af Kongi. ret.-Jkad. Förh. $ Arg, N:o 8. 



. . . . 



— 47* — 



Lör»|>ri«'kiiing. 



Bloitiniog. Fruktmogoad. 

Morus alba 



LftftUetn| 



A3 . ■ 


. 10 Juni . 


• • "^ . • • 


• « 


• • 


Cl . . 


. 28 Maj . . 


. • "^"" 1 • • 




• • 




Narcissus Pseudonarcissus 




A2 . . 


V 


. . 8 April . . . 


— . . 




A3 . . 


. 1 April . . 


. . 22 April . . . 


— . . 




A4 . • 


. * " • « 


. 18 April . . . 


— — . . 




Bl . . 


— • • 


. 20 April . . . 


— . . 




Cl . . 




, . 30 April . . . 


— . . 




Dl . . 


— 


. . 30 April . . . 






E3 . . 


— 


. . 16 Maj . . . . 


— . • 





Cl . . . - 



Nepeta Cataria. 
5 Juli .... 



Omphalodes verna. 

A2 . . . - ... 1 April ... — 
A3 . . 19 Mars ... 22 Mars .... — 



C4 . . . 

D3 . . . 



Onobrycbis sativa. 

. . . 21 Jani .... 3 Aug. 
. . . 4 Juli .... 8 SepU 



Orobus vernus. 

AS ... 18 April ... 4 Maj .... 20 Juli 16 Odob. 

Cl . . . — ... 28 Maj ... . — .... — 

D2 . . . — ... 6 Maj .... 8 Sepl - 

jTg . . . — ... 6 Jorw .... — .... — 



A3 . . . 20 April . 



Oxalis stricta. 
3 Juli . . . • — 



Ao . • • 

C4 . . . 



Papaver oriental e. 

9 Mars ... 5 Juni .... 26 Juli 
— ... 18 Maj ... . 2 Aug. 



. 3 Scpleek. 



A4 . 
Cl . 
E3 . 
E4 . 
Fl . 
G2 . 



Paris quadrifolia. 

. 8 Juni .... — 

. 6 Juni 

. 6 Juni 

. 30 Maj . 

. 16 Juni . 

. 29 Juni . 



... 



.... 



— 173 





Lufiprickniiig. 


Blomning. 




FruktmoguAil. 


Luff» Ilning. 






Philadelpbus coronarius. 




AS . . 


. . 8 Maj 


. . . 14 Juni .... 




— 


Bl . 


. . 7 Maj 


. . . 26 Juni 




• • 




. 14 Novemb 


Cl . 


. . 16 Alaj 


. . . 16 Juni 


1 • 


* • 




— ' 


C2 . 


• "^^ 


. . . 22 Juni . 


• i 


1 • 


. . . 


— 


C3b. 


. . 15 Maj 


. . . 23 Juni . 


• 4 


• 




. 10 Novomb 


ES . 


. . 17 Maj 


. . . 22 Juni . 


• • 




— , , , 


— 


Fl . . 


. 27 Maj 


. . . 18 Juli . 


• • 




— . . . 


— 






Pinus 


La rix. 







A3 ... 14 April ... 19 April . . . . 
C2 ... — ... 23 April .... 
D4 ... — ... 27 April .... 



. • . . 



... 







Planlago major. 


A4 . . 
Cl . . 
Fl . . 


• 


• . . 18 Jtini .... -*— . . . . 

... o wUll .... "^ . . • * 

-. . . 1 ttF JUll .... "" . . . • 

Polemonium coeruleum. 


AS . . 
Cl . . 
C3b . 
Dl . . 
E3 . . 


. 16 April 
. 18 Haj 


. . . 6 Juni . ^ . . 1 Aug 

. . . 6 Juni .... — . . . . 

. . . — .... 4 Aug 

. . . 7 Juni .... — . . . . 
. . . 15 Juni .... — . . . . 



Polvgonum Bistorta. 
AlS ... 16 April ... 5 Juni .... — 



Populus alba. 

/IL «J ».•• "«J Maj.... ■"■• .... 

Lyi ... ^£4 Haj ■ > . . "*"" .... 

Ly.^ . . . »^ fliaj .... -■— .... 

11(4 • • • ~~ ... 23 Maj .... 



Primula elatior. 

. 10 April .... 16 Juli 
. 13 Maj . 
. 20 Maj . 
20 April . 
. 15 Maj . 

Prunus Padus. 

%.3 . . . 12 Maj ... 24 Maj .... 20 Scpt. 
%4 ... — ... 21 Maj 



43 . 5—20 Mars 

Cl . . . — 

D4 ... — 
05 ... — 
54 . • • "— 



... 



— .... 18 Octob. 



• . . • 



174 — 



LofBprivkniug. 


Blorooiog 


FraktiiMi^o»<l. 


UiCilUiiis 


Bl . . . 8 Maj . 


. . 28 Maj .... 15 Sept. . . 


. . 25 Octob. 


Cl ... 20 Maj . 


. . 29 Maj . . 





. . — 


Dl . . . 1 Maj . 


. . 21 Maj . . . 




. , — 


D2 . . . — 


. . 20 Milj . . 


— 


. . 2 Octob. 


D3 . . . 15 Maj . 


. . 22 Maj . . 


— 


. . — 


E3 . . . 11 Maj . 


. . """^ • * 


— 


. . — 


E4 . . . — 


. . 3 Joni . . 


. . — . . 




E5 . . . - 


. . 6 Juni . . 


— 


. . — 


Fl . . . — 


. . 16 Juni . . 


— . . 


. . — 


F2 . . . 2 Juni . 


. . 13 Juni . . 


— 


. . — 


63 ... 10 Juni . 


. . 30 Juni . . 


. . 8 Sept. . . 


. . 4 Octob. 




Pulmonaria officinalis. 


\j\ . . • — 


. . 15 April .... — .... — 


\.f*n . • • '■ 


. . 9 April .... — .... ^— 


Ku . • . — ■ 


. . 22 April .... — .... — 




Pyrus Malus. 


AS . . . 12 Maj . 


. . 24 Maj . . 


. . 28 Sept. . . 


• . — ' 


A4 . . . — 


. . 27 Maj . . 


— 


. . — 


Bl ... 22 Maj . 


. . 10 Juni . . 


— 


, . — — 


Cl ... 20 Maj . 


. . 29 Maj . . 


— 


. . — 


Dl ... 15 Maj . 


. . 28 Maj . . 


^ 


• • — 


D2 . . . — 


. . 4 Juni . . 


— 




D3 . . . 23 Maj . 


. . 3 Juni . . 


. . 10 Sept. . . 


. • .— ' 


E4 . . . — 


. . 7 Juni . . 


. . — . . 


. • -"" 


Fl . . . 3 Juni . 


. . 16 Juni . . 


— - 


. • — 




Quercus Robur. 


A3 . . . 22 Maj . 


• • ^^^ • • 


• • • • 


. • -"^ 


A4 . . . 22 Maj . 


. . 27 Maj . . 


• • ^"^ • • 


. . — 


Bl ... 26 Maj . 


. . 3 Juni . . 


. . 2 Octob. . 


. • — » 


B2 . . . 26 Maj . 


. . 28 Maj . . 


. . 3 Octob. . 


. • •— 


Cl ... 20 Maj . 


. . 29 Maj . . 


— 


• • — — 


Dl ... 15 Maj . 


. . 28 Maj . . 


— 


• . — 


D2 ... — 


. . 4 Maj . . 


. . — . . 


• • — — 


DS ... 23 Maj . 


. . 3 Juni . . 




• »— 


E4 . . . — 


. . 7 Juni . . 


— 


• • — 


Fl . . . 3 Juni . 


. . 16 Juni . . 


— . . 


. . — 




Ranuncuius Ficaria. 


A2 . , . — 


. . 12 April ... — .... — 


A3 . . . 28 Mars . 


. . 6 April . . , — .... — 


A4 ... 28 Mars . 


• • ^^^ ... ^"^ . . ■ • ■ ■■■ 


Bl . . . — 


. . 17 April . . . — .... — 


Cl . . . — 


. • 15 April . 


. . "■"" • . 


. . ^■•™ 



— 175 — 





Löfiiprickning. 


Blomoin);. 


Fruktmognad. 


C3a. 


-^ 


. . 18 April . . 


— é . . . 


1)2. 


— - 


. . 26 April . . 


— . . . . 


1)4 . 


— 


. . 13 Maj . 


— . . . . 


D5. 




. . 28 April . . 


— . . . . 


E3 . 


— 


. . 22 Maj . . . 


— . . . . 



Uiffii Ilning. 



Reseda lulea. 

A3 ... 15 April ... 17 Juni .... 29 Aug. 
Kji . • . ~~ . . . 23 



. • • 



Rbamnus Frangula. 

\J^ . . . <^ / ill Oj ... ^^•*" ... ^"^^ .... "^^ 

C3a ... 29 Maj ... 16 Juni .... — .... 17 Oclob. 
Ei3 . . . 24 Maj ... — .... : — 



• . . 



Ribes rubruro. 



A3 . . 


. 18 Mars . . 


. 6 Maj 


Bl . . 


1 Maj . . 


. 21 Maj 


Cl . . . 


4 Mai . . 


. 14 Maj 


C2 . . . 


1 Maj . . 


. 12 Maj 


C4 . . . 


5 Maj . . 


. 18 Maj 


Dl . . . 


37 April . . 


. 16 Maj 


D2 . . . 


. 20 April . . 


, — 


D3 . . 


• """* • • 


. — 


D4 . . . 


. 15 April . . 


— 


D5 . . . 


. 11 April . . 


— 


E3 . . . 


*^"" • 


. 18 Maj 


E4 . . . 


' 20 April . . 


. — « 



21 Juli 
26 Juli 



13 Juli 

15 Juli 
21 Juli 



26 Oclob. 
26 Oclob. 



13 ... 23 



Robinia Pseudacasia. 
. . . 26 Juni .... — 



. 27 Oclob. 



k3 . . . 


. 21 April. 


. . 12 Junr . . 


Zl . . . 


. 21 Maj . 


, . — • . 


Z2 . . . 


— . ■ 


. 3 Juli . . 


>1 . . . 


. 10 Maj . . 


— . . 


i2 . . . 


, , 


. . 5 Juli . . 


n . . 


2 Juni . . 


. . — • . 



Rosa centifolia. 

. . 9 Sept. 



24 Noverob. 



Rubus idaeus. 



• . . 



^4 ... 28 April ... — 

(1 ... 15 Maj .... 24 Juni .... 24 Juli .... 4 Deceinb. 

^1 . . • 18 April ... 10 Juni .... — .... •^- 

]!4 . . . 17 Maj . . . . — ... * ;27 Juli . . .•. 1 — 12 No?. 

' c- "ål 



.... 



-^ .^ o II 



V: 



:,./ 



r- t -'.V 



— I7Ö — 





Liiftliriekning» 


ilomoiog. 


Fraklmognad. 


LöCalUta». 


Dl ... 


• ■ • 


. 14 Juni .... 


. 11 Juli . . . . 


. — . 


D2 . . 


. 22 April . . 


. 15 Juni .... 


8 Juli . . . . 


. 20 Sept..' 


D3 . . 


• "^^ • • 


. 8 Juni .... 


19 Juli . . . 


. — 


B3 . . 


. 1?» Maj. . . 


— ' .... 


^^mm • • • 


. — 


G2 . . 


. 26 Maj. . . 


— .... 


21 Sept 


— 






Salix Capr»a. 




A2. . 


— , , 


. 26 April. . . 


^■^" • • • 


.^ 


A4 . . 


— . . 


. 13 April .... 


^"^^ • • • 


— 


B2 . . 


. t7 Maj. . . 


. 23 April . . . 


» '^'^^ • • • < 


.-. 


Cl . . 


. 6 Maj . . . 


• • # • 


• '^ • • • 1 


. — 


C2 . . 


• — 


. 15 April . . . 


• ^"^^^ • • • « 


— 


C4 . . 


. 16 Maj. . . 


. 1 Maj ... . 


• • « 4 


-— 


E5 . . 


. 22 Maj . . . 


. 3 Maj . . . 


• • • • 4 


— 


Fl . . 


— . . 


1 Maj .... 


• * • « 


^— 


F2 . . 


— . . 


. 18 Maj ... 


► "^^ • • • 




62 . . 


. 16 Juni . . 


3 Maj ... 
Sambucus n 


igro. 


2 Octob. 


A3 . . 


1 April . . 


. 21 Juni . . . 


. 1 Sept 


i 


A4 . . 


. 18 April . . 


. 21 Juni .... 


— . . . . 


^^^M 


Bl . . 


. 29 April . . 


. 28 Juni .... 


■ • • « 


. 10 Novcf&i 


Cl . . 


. 30 April . . 


. 29 Juni .... 


-^ . . . . 


^^^^ 


C2 . . 


. """^ . 


. 22 Juni .... 


-^ . . . . 




C4 . . 


7 Maj . . 


. ^^^ • . . . 


— . . . - 


1 5 No\ea: 


Dl . . 


. 5 Maj . . 


. 10 Juni .... 


— • . . . 


*^"^ 


D2 . . 


. 12 April . . 


. 12 Juni .... 


— • . . . 


«_ 


E3 . . 


. 16 Maj . . 


. .... 


— . . . . 


— 



Saxifraga crassifolia. 

A3 ... 6 April ... 22 April 
B3 ... — ... 16 Maj 



... 



.... 



Scabiosa saccisa. 



Cl . . . — 
B5 



... 



A4 . . . 


Bl . . 


B2 . . . 


Cl . . . 


C4 : . . 


Dl . . . 


D2 


DS ! . . 



. . . 20 Juli .... -— 


* « * 


. • • 1 «F JUll .... •i^ . a a • 


Secale cereale. 


. . . 12 Juni .... — . a . . 


. . . 12 Juni .... 25 Juli . , 




. . . 10 Juni .... 20 Juli . . 




. . . 13 Juni .... 30 Juli . . 




. . . 17 Juni .... 28 Juli . . 




. . . — .... 27 Juli 




. . . 10 Juni .... 30 Juli . . 




. . . t4 Juni .... 3 Aug. . . 





— 177 — 



Löfsprtfkniug. Hlomoing. 

D4 . . . — ... 8 Juni . 

E3 . . . — ... 19 Juni . 

E4 . . . — ... 29 Juni . 

G2 . . . — ... 20 Juli . 



Fruktmogaad 



. . 30 Aug. 



Loffiillaing. 



Sedum Telephium. 



A3 . . . 31 Mars 

Cl . . . — 

\jÖ . . . "^ 

Fl . . . — 


... 10 Juli — . . . . 

... 1 AUfiJ» . • * ^"" • . . • 

... 30 Juli .... — . . . . 

. • • IDA Ui^. ... ^^~ .... 




Solanum Dulcamara. 


AS ... 16 Maj 

Cl . . . 

C3a . . . — 


, . . 20 Juni .... 2 Sepl 

... ö JUil .... ^"^ . . . . 

... 28 Juni .... 14 Aug 



AS . . 



Spirsea by pericifolia. 
1 April ... 28 Maj .... — 



A3 . . . 16 



Slaphylea pinnata. 
. ... 10 Juni .... 29 Sept. 



26 Oclob. 



Statice Armeria. 
aO . . . 2 Maj .... -^ .... — 



/s 4 . . . ^^ 



Slellaria Holoslea. 
. . 19 Maj .... — 



AS . . 
Bl . . 

\Z3 . . 



Syoiphylum officinale. 
8 April ... 19 Haj .... 2 Aug. 



1 Juni . 
3 Juni . 



13 
ii 

:4 
>i 

>3 
14 



S y r i D g a v 

(16 Mars)-20 Apr. 27 Maj . 

3 Juni . 
3 Juni . 

7 Juni . 
6 Juni . 

8 Juni . 
1 Jtini . 

28 Maj . 

B' Juni . 

6 Juni . 
17 Juni . 



6 Maj . 
19 Maj . 

16 Maj. 
14 Maj. 

6 Maj . 
26 April 

17 Maj. 
10 Maj. 



25 Maj. 



24Seplemb. 



. • . 



u I g a r i s. 

16 Sept. 



28 No vem b. 

6 Novemb. 
12 Novemb. 



i 



— 178 





Lofspricknin^. Blomiiiag. Fruktmognad. l/ifatloin« 




Tilra parvifolia 


B2 . 

C2 . 
E5 . 


. . 27 Maj ... 16 Juli .... — .... — 
. . 23 Maj ... 18 Juli .... -^ .... 15 Octob. 

. • ö juni ... ^""" . • . ■ ^~" • » « . ^~' 




Trifolium pralense (salivum). 


A4 . 
Bl . 
02 . 


• . **"" . . • o Juni .... "— ™ . • • • ~-" 
. • ... 1 juni « . « . """* . ■ . ■ 

. . "^^ ... o J Ull .... ^""~ .... ^"^ 



\jZ . . . 



Triticum vulgaie (bybernum). 
... 21 Juni .... — . . 



AS . 
A4 . 
Bi . 
Cl . 
Dl . 

B3 . 



A2 . 
A3 . 



A*j » . • 

Cl . . . 

C4 . . . 

Ykö . . . 



4 Mars 



8 Mars . 



Tulipa Gesneriana. 

8 Maj . . . . f6 Äug. 

. 22 Maj . 

. 18 Maj . 

. 27 Maj . 

. 24 Maj . 

. 25 Maj . 

Tulipa suaveolens. 

. 15 Maj .... — 
. 15 Maj .... — 

Tussilago petasil,es. 

4 April ... 1 April .... — 

— ... 6 Blaj .... — 

— ... 15 April .... — 

— ... 27 April .... — 



3 Juli. 



A4 . 
Bl . 



Cl . 
C2 . 
D3. 
D5 . 

B3 . 



14 Maj 

18 Maj 



13 Maj 



Ulmus campeslris. 
22 April. 



5 April . 

26 April . 

23 April. 

17 April. 

16 April . 

29 April. 



. 22 Juni 
. 20 Aug. 



26 Octob. 



i 7 Octob. 



Vaccinium Mvrlillus. 

^»4 • • • ' ••• O0l81 • m % ^ •■• 

B3 ... 14 Maj ... 30 Maj ... . 7 Juli 
fl . . . — ... 12 Maj 



.... 



C-2 



479 — 



Luftpricknin({. 


Blomning. 


Fraktin<^nM<J. 


LoflTiliniiig 


C2 ... 




. 18 Maj . . 


. . 8 Juli . . 


. . — 


C3a. . . 


il Maj . . 


. 18 Maj . . 


— 


. . — 


C4 .. . 


•— . . 


• "T" • • 


. . 12 Juli- . . 


. . ■■— 


E5 ; . . 


— . . 


. 24 Maj . . 


— 


. . — 


G2 . . . 


1 Juni . . 


. 15 Juni . . 
Veratrum 


. . 23 Juli . . 
n ig rum. 




J\«S . . . 


16 Mars > . 


. 12 Au^. . . 
Verbascum ' 


. . 29 Sept. . . 
T h a p s u s. 


^■^"^ 


Bl . . . 


"• • • 


. 1 Juli . . 


• • - • • 


. • ' 


Cl . . . 


— • . . 


3 Juli . . 


. . *^"^ . . 


• . 


C4 . . . 


' ■"• • • 


. 25 Juni . . 


• • •— "■ , , 


. ^^^^ 






Yiburnum 


Opu lufi. 


» 


A3 . . . 


. 22 April . . 


, . 10 Juni . . 


. . 2(j Sept. . . 


, . — 


A4 . . . 


■^"■" • 


. . 16 Juni . . 


. . — . . 




Bl . . . 


21 Maj . . 


. . 27 Juni . . 


. . — . . 


. . 25 Oclob. 


Cl ... 


— . . 


. 22 Juni . . 


. . — 


• . — — 


C4 . . . 


21 Maj . \ 


. 15 Juni . . 


— 




D2 • . ■ 


28 April. . 


. 2 Juni . . 


. . 18 Sept. . . 


. . 2S Octob. 


E3 . . . 


# « 


. 16 Juni . . 
Vi nca m 


i nor. 




A2 . . . 


. 8 April . 


• • "^" • • 


. . — . . 




A3 . . . 


. 18 Mars . 


. . 21 Mars. . 


— 


. . — 


A4 . . 


• ^^^* • 


. . 13 April . . 


— 


, , — — 


Bl . . 


— • 


. . 25 April • . 


. . ■— . . 




C2 . . 


• • 


. . 18 April . . 


— 




Dl . . 


— 


. . 12 April . . 




. . -— 


D5 . . 


— 


. . 18 April . . 


. . — . . 


. . — 






Viola od< 


orala. 


' 


A2 . . 


• •»■•• ^ 


. . ' 1 April . . 






A3 . . 


1^ April . 


. . 8 April . . 




. . — 


A4 . . . 


^^" 


. . 13 April . . 


— 




€1 . . . 


— 


. . 26 Maj . . 


— 


. . ^— 


C2 . . . 


— 


. . 14 April . . 




. . — 


C3b . . 


•^^ 


. 16 April . . 


. . — 




E3 . . . 


^ • t 


. . 24 Aphi . . 
Vitis vin 


ifera. 




Aö • • . 


. 21 Maj . 


. . 9 iuJi . . 


. . 19 Sept. . . 


• . 


CSa. . 


• - • < 


■ — — , ^ 


. . 17 Oclob. . 


. • 




Öfver blommornas dugliga öppnande och slutande bafva inga ob- 
Aervationer meddelats. 






O/vers. €tf KongL f^ei-.nnd Fork. Arg. 5. N:o S. 



3 



— 180 - 
AkademiBk angelägenhet, 

Pracses tiilkannogaf, att Akademieos ledamot af tredjo klaa«e&. 
öfv.-LOjtD. i Flottana Mekaoiska Corps, Chefen för medlersU y^' 
och Vattenbyggnads-Distriktet R. N. oob W. O. Ur Jobas EDtmi 
med ddden afgfitt den 1 Oktober. 



SKÄNKER. 

TiU VeteHMhapm^Ahademieum MttöUBtkel 

Flora Batava. Aflev. 153. Amsterd. 1848. 4:o. (Med taflor). 



Af ¥cten»lk«p0-Alk««eailcn I Mmm^iwk^ 

Abhandlungen der Akademie, aus d. Jahre 1846. 4:o. (Med taOor 

Aril«7«l ••dety. 

Greenwich Magnetical å Meteorol. Observations 1845. Lond. W. 

4:o. (2 ex.) 
Reduclion of the Observations of the Moon made at tbe Roy. Ob» 

vatory, Greenwich, from 1750 to 1830. Vol. I, II. U: 

1848] 4:o. 

Af Brittah AMactotl«B. . 

Report of the sevonteenth meeting, held at Oxford in Juoe 184* 
Lond. 1848. 8:o. 

Aflrlsh AcA^eaiy. 

The Transactions of the Acad. Vol. XXI. P. 2. Dublin 1846. ^ 
(Med taflor). 

Af Oe«sr»plilc»l S^elety •ff låmw^émm. 

The Journal of the Society, Vol. XVIII. P? 1. Lond. 1848. 8». 

Af S^elété €Ié»toffMi«e de Fraaee. 

Bulletin de la Société. Sér. 2:me. T. IV. f. 53-62. Paris 1848.8» 

Af FApfettorae. 

BoBSMAif, C. H., Insecta Caffraria annis 1838 — 45 a J. A. WabumiJ 
coUecla. P. I. fasc. 1. Gotoepiera. Holm. 1848. 8»). 

PÉLonift ä FiÉHT, Cours de Gbimie Générale. T. 2. — Atlas. Lin. t 
— Paris 1848. 8:0. , 

Rko«a«lt, ' V., Goura éléjnenleire de Gbimie. P. 1, 2. PihpfMIt^ 



— 1SI — 

Memorial de logenieros. Anoo 3. N:o 7. Mudrid 1846. d:o. (Med 

Uflor). 
Archives des scieDces pbys. et natur. (Bibi. univ. de Géoéve). Sept. 



1848. 8:0. 



Aff Hr 9« Ii«vén. 



The Edinburgh Journal of natural et geograph. Science. Vol. I — III. 
Edinb. 1830. 8:o. (Med taflor). 



TW Hiheim naturMmioHåitca MnåieHin. 

Zoologiska af delningen. 

En samling Petrifikater. 

AffPr«ffeMi«r Ii«vén. 

Ett Craniam af Delpbious delphis. 

Af C«B0crv«tor Mmwmm» 

Två st. Falco rufus frln Stockholmstrakten. 
Tre st. Muscicapa collaris frfin Gottland, ocb 
Fyra st. mindre, svenska fogl^r. 

Aff K»Bieper«ren Småt» Miller. 

En LinK)sa rufa frfin Skflrgärdeo. 

Af WrjB&m^^m Scitervall. 

En Perca fluviatilis af 5 £( vi^t. 

Aff Kapten IH. kmmn^åer. 

Ett foster af en Delphinas, frln kasten af Brasilien. 



Mineralogiska ajdelningen. 

Jkt Hr irietor Hanlielni I AaelMB* 

En staff Bisensinrksptdi frift Allenberg vid Aaobev. 



— <8C — 



Meteorologiska Observationer å Stockholms Obsenvitn 

i September 1848. 





Karoineteni 
rediiceiMti ti Ii 0*. 

Deciroaltnm. 


Tliermometerii 
CeUitts. 


il 
ViiifUraa. 


Kl. 6 


Kl. 2 


Kl. 9 1 Kl. 6 


Kl. *2 


Kl. 9 


Kl. 6 


Kl. 2 M. 9 1 


1 


f. in. 


tf. m. 


e.. IM. 


r. Ml. 


e. m. 


e. m. 


f. m. 


t*, m. 


r. %. 


2J,53 


25.56 


25.52 


-f- »T) 


+ 17*1 


+ 10*7 


S.O. 


SO. 


1 

?*. 1 

I 


2 


25,4 « 


25.27 


2S,26 


+ 9,1 


+ 15.3 


+ 8.9 


S..S.V. 


S.S.V. 


>-.V: 1 


3 


2\39 


25,40 


25,.16 


+ :*,5 


+ 12,0 


+ 9.1 


V.N.V. 


VN.V. 


v. ' 


4 


25,33 


25.29 


2?,27 


+ 9,4 


+ 16.1 


+ 12.6 


VN.V. 


V. 


v. 

1 


5 


^5, Vi 


25,45 


25,49 


+ 11,5 


+ 19.2 


+ t2.8 


V.N.V. 


V.5V. 


s.vv. 


C 


2v53 


25,55 


25,53 


+10.7 


+ 19.9 


+13,1 


O.S.O. 


o S.O. 


1 


7 


25,49 


25,46 


25,41 


+ 12.0 


-^18.5 


+13,0 


$..s.V. 


s. 


S.S.V. 


8 


2.1.32 


25.29 


25.31 


+ 13,7 


+ 17,9 


+14.9 


S.S.V. 


V.S.V. 


v 


9 


25,2J 


25,0S 


25,15 


+ 13,1 


+ 15.1 


+13.5 


s. 


V.S.V. 


V.sV 


10 


25.20 


25,19 


25.19 


+ 11,0 


+ 14.9 


+ 12.1 


S.S.V. 


s. 


^. 


11 


25,19 


25,06 


25,04 


+ 10.9 


+ 14,1 


+ 8.2 


S .S.CI. 


S.S.O 


V.?i.V 


Vi 


25.09 


25.20 


25..U 


+ 7.2 


+12.2 


+10,4 


v. 


v. 


?l N.V 


U 


25,50 


25,57 


25,54 


+ 5,9 


+ 10.3 


+ 5,9 


N. 


V.N v. 


S.V. 


14 


25, U 


25,42 


25,45 


+ 7,1 


•l-tl.6 


+ 9,1 


s. 


V.S.V. 


V.5.V 


15 


25,52 


25,62 


25,69 


+ 5,0 


+ 10,3 


+ 6.1 


ur.ii.v. 


N.M.V. 


v. 


16 


25,76 


25.7H 


25,76 


+ 5,7 


+ 13,6 


+ 7,5 


s.s.o. 


V 


s. ; 


17 


25,72 


25.6.:J 


25,58 


+ 8.5 


+15.7 


+ 12.7' 


5. v. 


.S.V. 


s. 


18 


25.40 


25,37 


25,40 


+11,8 


+ 12.7 


+ 7,1 


S..S.V. 


N.N.V. 


>. 1 


19 


25,39 


25.42 


25,45 


+ 4,6 


+ 10.0 


+ 5.5 


N.N.V. N N.V. 


NN.V 


20 


25.4? 


25,50 


25,53 


+ 3,5 


+ 10.9 


+ 8.1 


NN.V. 


N. 


S5.V 

1 


21 


25,60 


25,63 


25,64 


+ 8.0 


+ 14.1 


+ 9.9 


N. 


N. 


y 


22 


25,67 


25,73 


25.78 


+ 10.1 


+ 13.8 


+ 8.2 


N.X.O. 


O.S.O. 


N.O « 


23 


25.78 


25,78 


25,75 


+ 6.7 


+ 13,3 


+ 7,3 


N.N.O. 


O.S.O. 


O.N.0 


24 


25,67 


25,66 


25,65 


+ 10.1 


+ 12,5 


+ 12,2 


O N.O. 


O.N.O. 


O.N.0 


25 


25,61 


25,61 


25,60 


+12.8 


+ 15,4 


+ 13.5 


O.N.O. 


O.S.O. 


O.S.O. 


26 


25,56 


25,59 


25,61 


+ 1^0 


+ 12,7 


+12,9 


O.S.O. 


o S.O. 


0. 


27 


25,60 


25,64 


25,66 


+i2;« 


+13.1 


+ 12,9 


OJS.(>. 


o$.o. 


0..i('. 


2^ 


25.66 


25,70 


25,73 


+ 11.4 


+13.9 


+ 10.0 


O.S.O . 


O.S.O. 


0. 


29 


2,5,73 


25,76 


25,77 


+ 9.1 


+ 13,1 


+ 10,7 


O. 


O.S.O. 


0. i 

1 


30 


25,74 


25.73 


25,73 


+10.3 


+11,8 


+12,1 


O..S.O. 


O.S.O. 


^..S.0:^ 


.^•' 125,495 
diam 1 „.,^^H 


25,500 


25,506 


+ 9^2 


+14-03 


+ W37 


Nrclvrburden rs. 


: 0,900 «!<' 






""Kw 







+ 11^ 


1 









VTOCHHOLM • 194 9. r. A. <IOIlTtl>T A AÖflBIU 



ÖFVERSfGT 

AF 

RONGL VETEIVSRAPS-ARADEMrEIVS 

FÖRHANDLINGAR. 



Arg* S, iS4S. M O. 

Onsdagen den 8 November. 



Föredrag^* 

1. Geognoslista skizzer frän Bråvikslrak- 
ten.*) — Hr Erdsuxn anförde: En hvar, som sjöledes rest 
mellan Stockholm och Norrköping, har säkerligen , då han in- 
kommit på Bruvikcn, ej undgått att anmärka den skillnad i 
utseende, som företer sig mellan denna viks norra och södra 
stränder. Under det den norra stranden framställer en med 
fä afbrott fortlöpande 100 — 150 fot hög bergsträckning, 
hvilkens mot söder ofta branta sidor här och der stupa tvärt 
ned i vattenytan , presenterar sig deremot den södra i all- 
niunhet lågland och jemn och endast sparsamt beströdd med 
smärre spridda bergkullar. Då den norra strandcontouren (bl- 
jer en i stort i det närmaste rät linea, gående i vestnordvest, 
bildar deremot den södra, i anseende till de flera derstädes 
mer och mindre djupt inskurna vikar, en mångbugtig kroklinea. 

Den nyssnämda bergsträckningen utmed Bråvikens norra 
strand, är, som bekant, ett ostligt utskott af Kolmårdshöjden 
och består hufvudsakligen af röd gneiss, hvari stundom vars- 
nas små instänkta korn eller gnistor af magnetisk jernmalm. 
Dess hufvudskiffring går i O. —V. eller V.N.V.— O.S.O. med 
15 — 30 graders fallande från lodlineen än åt norr än åt sö- 
der, dock allmännast åt norr. For mindre sträckor visa dock 
stundom gneissens lager en rigtning än i O.N.O., än i N.O, 
än åter i N.N.V. Denna afvikelse frän hufvudstrykningen 

*) Se Chartan Tab. II. 



— 484 — 

torde fä tillskrifvas de i närheten då alltid nägonstades be- 
fintliga bildningar af en yngre granit, hvilken vid sill upp- 
skjutande frän jordens ibre sannolikt rubbat de redan fanli^> 
bildade gneiss-schichternas normala rigtning. Det fältspiw 
artade mineralet i denna gneiss är orthoklas och endast un- 
dantagsvis träffas deri ett och annat korn af oligoklas. Ves 
utom denna röda gneiss förekommer äfven en grå goeKF, 
sträckande sig uti en egen lägre bergafsättning nedanför in 
högre röda gneisshöjden utmed sjön frän det s. k. SätterswH 
det vester om Qvarsebo Tärja öster ut mot Tunabergs sockr^ 
Bredden af denna gneissbildning är dock obetydlig och öfver- 
stiger ingenstädes I mil , men i sistnämnde socken vinoer h 
en ökad mägtighet och utbreder sig der öfver i mil moliKd 
inät landet. Dess båda fältspatsarter, orthoklas och oiigokl<', 
båda af gråhvit färg, äro ungefär till lika mängd närvaraå 
Oftast innesluter den ett mindre antal små röda eller r^i- 
bruna granater, nägongäng derjemte äfven små ijäll af grapii 
eller korn af pyrargillit. 

Den geognostiska enformigheten i denna gneisstrakt upf 
lifvas dock något genom flera der förekommande dels Wi 
dels gängformiga bildningar af andra bergarter, som, én 
visserligen af obetydlig utsträckning, dock genom sättet -i 
deras uppträdande äro af upplysning vid bedömmandel i 
denna traktens bildningshistoria. Först bland de öfriga ^^ 
tjena då att anmärkas de lager af s. k. urkalk, som här ^ 
rekomma inkilade uti gneissen, och hvilka sannolikt tillhöra ^^ 
om ej liktidig, dock ej mycket yngre bildningsperiod äo dea^ 
sednare. Deras utsträckning på längden är alltid mycket stöm 
än deras bredd och deras rigtning följer alltid den omgifvasoj 
gneissens strykning och stupning. Mot ändarna äro de ofta^l 
kilformigt afsmalnande, så att de likna mer och mindre f^^ 
linser. Huru långt de på djupet fortsätta kan icke iestan-- 
mas, emedan de icke äro genom några mera djuplgäendeir^ 
brott efterföljda , dock torde detta icke vara sä obetydligt, ^^ 
dömma efter det förhållande , att egna berghöjder deraf tH^ 



— 185 — 

finnas, uppnående en höjd af mellan 5Q till 4 00 fot. Kalk- 
stenen i dessa lager är an grofkornig, än finkornig, dels fri 
frän främmande inblandningar, så att den med fordel använ- 
des till kalkbränning, dels mer och mindre späckad med ser- 
pentinkorn eller glimmer- och chloritfjäll , eller också genom- 
dragen med smalare ränder af dessa främmande arter. Icke 
alltid begränsas dock dessa kalklager af den ibrut nämnda 
gneissen, ofta ser man dem på en sida, parallell med stryk- 
ningen, omgifvas, ja stundom å båda sidor inneslutas af gra- 
nit. Från denna omgifvande granit instiga stundom mindre 
gångar och drummer uti kalklagret, hvars strykning i dessas 
närhet dä nästan alltid är rubbad ur sin normala rigtning. 
Ett sådant förhällande kan t. ex. iakttagas vid det v. p. i 
mil vester om Qvarsebo Tårja vid Sättersundet belägna kalk- 
brottet. En annan egenhet vid kalkens och granitens ömse- 
sidiga begränsning är anmärkt vid det kalkbrottet, som ligger 
öster om Qvarsebo färja mellan Qvarsebo klint och Kalkbrän- 
nartorp. Man ser här nemligen en stor mängd större och 
mindre körtel formiga, ända till en cubikaln mägtiga, stycken, 
af graniten ligga, utan någon ordning och utan något sam- 
manhang sinsemellan eller med någon i närheten befintlig dy- 
lik bildning, inbäddade uti kalklagret, som deraf icke rönt 
någon rubbning eller förändring, hvarken b vad dess strykning 
eller textur beträffar. 

I allmänhet torde få trakter i fäderneslandet inom ett så 
inskränkt område innesluta en sådan mängd kalkstenslager, 
som den ifrågavarande. Om man inberäknar dem, som 
finnas inom den längre öster ut belägna Tunabergs socken, 
sä uppgår det hittills upptäckta antalet till närmare fy- 
ratio, och detta på en areal af 5 mils längd och i mils 
bredd. Dock ingenstädes på denna sträcka äro de så kon- 
centrerade, som i närheten af det s. k. Marmorbruket, der 
på en vidd af v. p. { qvadratmil omkring tolf särskilta kalk- 
lager förekomma. Ehuru äfven deribland vissa lager finnas, 
som innehålla en från främmande inblandningar nästan fri 



— 186 — 

kalkslen, sä tillhör dock största antalet der pä trakten m 
motsatta slaget. Kaikstenen, af grä eller b vit färg, är neis- 
ligen till större eller mindre grad impregnerad med serpen- 
tinpartiklar eller uppfylld med smärre fjäll af hvit eller gu.- 
gröD glimmer eller chiorit. Serpentinens färg veslar meibr 
gul, gulgrön, grön och svart, med mänga melianli^nde nj- 
ancer. Genom dessa . särskilta arternas olika gruppering i r 
bredvid bvarandra uppkommer det egna prickiga, flaronii^ 
ftdriga eller randiga utseende, h vilket, säsom bekant Ur, för* 
skafTat denna traktens kalkstenar namn af Marmor, deraf åt- 
skilliga dels arkitektoniska prydnader, dels husgerådssaker [u 
stället förfärdigas och spridas kring landet. I de s. k. Ny- 
byggebrotten , belägna söder om Oxäkers-dälden ar lagres; 
lutning ut söder i 5^ — 20° från lodlineen, men i de noroN 
öfvergifna Oxäkersbrotten, norr om samma däld, är stupnio^tr! 
mot norr ungefär samma gradtal. Emellan båda dessa la^er 
framstryker norr om dalden en mägtig långsträckt bildniog^ 
granit i öster och vester, hvilken man icke utan skäl toré 
kunna tillskrifva denna afvikelse i lutnmg hos de pa W 
sidor om densamma befintliga marmorlagren. Vid de uyi 
anförda Nybyggebrotten förekomma uti marmorn (lera paralleu 
lager af en fremmande art, som pä stället af arbetarne kali»' 
blockis, och hvilkens mägtighet i de olika lagren vexlar mel- 
lan 3 och 4 famnar. Den utgöres hufvudsakligen af ef 
hvit smäkrystallinisk eller finkornig med qvarzpartiklar m^ 
och mindre genomdränkt eller uppfylld malachoiitmassa, ^ 
i sin ordning vexlar med eller genomdrages af smärre M 
eller ränder af 'en än qvarzrädande än glimmerrådande k- 
skiiTrig grä gneiss med gulbrun eller grfiaktig glironier, och 
hvarigenom det hela sälunda erhäller en brokig randning. Både 
i anseende till blockisens bärdhet, jemförd med marmoro^. 
och derföre att densamma först mäste till en del uiidaasprdO' 
gas, innan några större lämpliga marmorblock kunna utkila». 
är den till stort hinder vid arbetet, och bidrager i '^i" 
mån till fördyrande af ställets tillverkningar. 



— 1 87 — 

Efter kalkldgrcn förtjecm de lagerromiiga gångarna af 
ung granii att komma i betraktande. De äro yngre än både 

r 

gneisseu och kalkon, hvilka båda deraf genomsättas , visserli- 
gen mestadels i deras skiiTringsdirektion, men äfven nägongäng 
i andra rigtningar under en mer eller mindre trubbig vinkel 
mot skifTringen. Sålunda ser man uti den betydliga kalk- 
höjden, som söder om Marmorbruket framstryker utmed sjö- 
stranden i mil, och som genom en liten däld är skild frän 
' den bakfbre åt norr vidtagande större gneisshöjden , flera dy- 
lika granitgångar fortlöpande i mest ostvestlig rigtning, af 
' hvilka den största är flera famnar mägtig och v. p. 50 — 60 
' alnar läng. Samma förhållande kan iakttagas uti norra delen 
af kalkhöjden mellan Sandviken och Mörtnäs, likasom vid den 
s. k. Bodaudden mellan Sandviken och Bodviken. Att en li- 
kadan granit bildar den omgifvande bergarten pä ena eller 
-andra, stundom på båda sidor om åtskilliga af de här pu 
• trakten befintliga kalklagren, är redan förut omnUmdt. Grani- 
' ten i alla dessa bildningar utgöres af en grofkrystallinisk 
blandning af öfvervägande röd eller rödlätt orthoklas, grå 
qvarz och merendels svart, någongång derjemte hvit glim^ 
mer, med sparsamt inväxt oligoklas af gråhvit färg. Af till- 
: fälliga inblandningar märkes i trakten af Marmorbruket svart 
turmalin, samt mellan Klubben och Timmergatsbäcken, uti 
mera qvarziga utskiijningar på gränsen mot gneiss^, Dichroit, 
> Pyrargillit och Praseolith, det sednare mineralet i några li- 
neers stora krystaller, alldeles liknande de vid Bräcke i Nor- 
rige förekommande. 

Yngre, än alla de andra Törut uppräknade bildningarna 
äro de gångar af trappj som till ett ej obetydligt antal hur 
äro iakttagne. De genomskära icke allenast gneiss- och kalk- 
lagren, utan äfven graniten. Deras rigtning går allmänt i 
N.N.V., någongäng undantagsvis i N. — S. men aldrig i O. — V. 
och deras mUgtighet varierar mellan några tum ända till en 
famn. De tillhöra somliga den afdelning af hyperiten , som 
man kallar diabas, d. v. s. en hypcrit med fint inväfd chio- 



— 188 — 

rit, dels äro de sjelfva hyperiter, ochäro till texturen mer i^J: 
mvindre finkorniga. De synas bäst i de branta bergsidön, 
utmed Brävikens norra strand, der alltifrän trakten af Ha-- 
morbruket öster ut mot Brävikens mynning öfver trettio iy 
lika gängar äro anmärkta. Stundom ser man stycken af Uci 
granit och gneiss deruti inneslutna. Att uppräkna de y' 
skilta lokaler, der sådana gångar här förekomma, skulle Uii 
alltför vidlyftigt, dock torde uppmärksamheten få fästas v« 
tvenne af dem. Den ena , som träffas uti bergshöjden sini 
öster om Harmorbruket, har en mägtighei af omlriog « 
famn och afskärer i N.N.V. rigtning de der benntliga b,i 
af röd gneiss och granit. Trappen i denna gång, såsom j 
trapp benägen att förklyfta, har under tidens lopp genom [^« 
teorernas fortsatta inverkan sönderspruckit efter dessa förkl;! 
ningar, hvaraf händt att en stor del af gängens öfra man 
nedfallit till bergets fot. Härigenom har liksom en öfp« 
remna eller gång af 3 — 4 alnars höjd blifvit bildad, i 
hvilken man nu, med de lodräta gneiss- eller granitväg^i 
på Omse sidor om sig, och vid h vilka ännu ett och m 
trappstycke ses qvarsittande, kan vandra ända upp till ba 
gets platå, der en vidsträckt och vacker utsigt erbjuder ^ 
utöfver Bråviken. Den andra åter finnes uti den förut is 
nämda kalkhöjden mellan marmorbruket och sjöstranden, i^ 
är äfvenledes v. p. en famn mägtig och genomskär i N-^' 
rigtning icke allenast kalklagren, utan äfven den der fi*^ 
kommande granitgången. I närmaste grannskapet af deoi 
större trappgång ses flera mindre dylika af 3 — 6 tums oi^ 
tighet genomsvärma kalken. 

Dessa trappgångar äro de sista sprickfyllningarna i ^ 
stelnade jordskorpan, men att det fyllande materialet vid ti 
fallet varit otillräckligt, eller att ännu sednare sprickor upfi 
kommit, antydes deraf, att jemte dessa trappgångar äfveoi 
åtskilliga punkter träflfas öppna ofyllda sprickor^ dels i g^^^ 
sen, dels i graniten, och löpande i samma rigtning som trapi' 
gångarna. Sålunda ses t. ex. vid foten af den boga i^' 



— 189 — 

branla Q varsebok lint, utmed sjökanten trenne trappgångar/ 
hvilka dock ej rortsätta långt ål norr, ej engång uppstiga till 
platån af detta gneissberg. I stället synas deruppe flera öppna 
remnor fortsatta flera hundra alnar i N.N.V., med en bredd 
uf 2 — 3 alnar och ett djup af 30 — 40 alnar ned till bot- 
len, som Ur betäckt med nedrasade gneisstycken , utan att 
något enda trappblock deribland kan upptäckas. 



2. Om Differenlial-equalionen y'"+— ^= (ia?'"+-^) y. 

— Hr Malmsten anförde: ^' -^ 

Den i analysen under namn af Rigoatis equation bekanta • 
diiTerential-equationen ;;. 

y +oy +^^ =0 (fö . 

^ '% ' 

har, alltifrån den tid då den Törsta gängen af Riccati år 17*6 '^-.^^.^v 
Acta Eruditorum framställdes, utgjort ett föremål för analy- 
stemas synnerliga uppmärksamhet. Man lyckades visserligen 
bestämma en oandlighet af särskilta fall, då integrationen un- 
der finit form var möjlig; men inga bemödanden af äfven de 
skarpsinnigaste mathematici förmådde dock, att för hvilket 
värde som helst på m separera de variabla, och derigenom 
komma integrationen att bero af vanlig quadratur. Emeller- 
tid stod alltid möjligheten att häruti lyckas qvar och lockade 
till nya bemödanden, tills änteligen Liouyillb i sin förträffliga 
afhandling: Remarques nouvdles sur Véquation de Riccati 
(Journ. des Math. Tom. VI, «pag. 4) visade, att de redan 
funna fallen 

m=— -^ ....(«) 

2/1+1 ^ ' 

voro de enda, då integrationen genom vanlig quadratur under 
finit form, kunde verkställas. 
Genom att i ('!) göra 

d Logu "i. -,j, 

y=T5r = «-;: ^^^ 



^v. 



— «90 — 

erbålles utan svårighet, om ab^^A 

u"-hAx'?u=o (i) 

Denna equation af 2:dra ordningen hörer således till Riccatiska 
slaget, och kan Formedelst vanlig quadratur under finit form 
integreras, så ofta 

"» — i;^t • -Z*'^ 

Men det finnes en annan form af 2:dra ordningen, nemligen 

rr* 
y+—+t»/=o (9; 

X X 

som också hörer till Riccatiska slaget; ty genom att i (t) 
ponera 

y=— och X =(--+iy 

^ au \ 2 ^ 

och, såsom (orut skedde, rätta ab=A, förvandlas (t) till 

hvilkens integration under finit form alltid är verkställbar, då 

ms= — -r-rr d« v. s. då -= + 2n. 

Detta bestämmer såsom integrabilitetsvilkor fi>r (5), att 

r skall vara eU jenU ial, posiiift eller negatift . . (7) 
Vi bafva således funnit tvenne särskilta equatiooer af 
2:dra ordningen (4) och (5), som höra till det Riccatiska sla- 
get, med sina i (4^) och (7) bestämda respectiva integrabiii- 
tetovilkor. Men båda dessa equationer äro dock högst spe- 
ciella fall af 

yWA^iAx%±)y (8) 

hvars generella integrabilitetsvilkor innehållas i följande 
Theorem. För att den lineära differential-eqtmtiofien (8) må 
kunna under finit form förmedelst vanlig quadratur in- 
tegrei'as, är det nödvändigt^ men också tillräckligt, att 
emellan r, m och s den relationen eger rum, att 

^+2=±£V^E^, (9 

då n är eit helt tal, hvilket som hetst eller o. 



* 



— 191 — 
CarolL 4. För s=o, d. v. s. för equationen 

y,+— =^jf y ('0) 

är tntegrabilitetsvilkoret 

m=-*J2M) (I,) 

2/1+1 ^ ^ 

CorolL S. För Ä=r, d. v. s. equationen 

y'+Z^=(4»"'+^)iy (12) 



XX X* 



Ur integrabilitetsvilkoret 

m= — =7- (i 3) 

2/1+1 ^ ' 

2 

CorolL S. För r=: I , d. v. s. (om mansätlerSÄa ) för equa- 
tionen 

f/i^iAx"^) 04) 

ar integrabilitetsvilkoret 

^=-'*-2;h:T- C^) 

CorolL 4. För f=o, d. v. s. om man sätter s=ra(a+1), 
ibr equationen 

y^ = (4a; +— ;^)y (16) 

är integrabilitetsvilkoret 

m=:-l2±f) (17) 

2/1+1 ^ ^ 



3. Om convergenaen af continuerliga bråk. — 

Hr Malmsten anförde rörande detta ämne röljande tvenne af 

honom bevisade theoreraer: 

Theorem /. Om man för korthetens skull ponerar 

l(n) = log. hyperb. för n 
och 

r^(„) = /.(/(„)) , /'(„)=/.(/'(„)), . . . l^%)^lf-\y) 
samt 

<j){n) = n. l{n] . f^(n) . . l'''\n) ; 



" 



— 19* — 

« 

och med a utmärker en positif quantitei, huru liten som 
helst ^ men af determinerad storlek y så är det cotitinuerliga 
bråket 

b 



««+ 



a, etc. 
hvars cdla täljare och nämnare äro positiva, convergei^an- 
de om 

lim. — c — 7 — — — .= 00 , 
och divergerande, om 

Obs. Hittills hai', sä vidt jag känner, convergensen af sådane 
continuerliga bråk endast varit bevisad för det fall att 

lim. — - — >o; 
och för divergensen har intet criterium blifvit gifvet. 

Theorem IL Det continuerliga bråket 

a 2- 

' hj^ 

^' ^_ 

«4 

a.- etc. 

c^er a//a a och b äro positiva quantiteter, är convergerand^ 

om det finnes ett sådant \|/n — föröfrigt hvilket som helst, 

men positift — , att för ett visst n och hvarje större 

— — .^-^.— . VfcO- 

CorolL 1. Antag \{/ = 6 ; dä är tydligt att bråket är con- 
vergerandc så snart 



n n 



a " I +6 



— 193 — 

CordL S. Antag v|/ = I ; bråket är dä tydligen convergeran 
de, så snart för ett visst n och h varje större 



4. Ulvecttingen af Flugsläglei Leucopis, — 

Hr BoHBMAN anförde: För hvar ocn en som sysselsatt sig med 
odling af krukväxter, är det allt för väl bekant, att bladen 
och stjelkarne på dessa, oHa betäckas af små sköldlika djur, 
hvilka tillhöra Hemipter-slägtet Coccus, Genom den otroliga 
mängd hvaruti de understundom förekomma, utsuga de ofta 
växternas saft, så att dessa småningom aftyna och om de 
icke i tid afrensas, till och med utdö. I den fria naturen äro 
flera af dessa insecter, särdeles under vissa år, ganska all- 
männa. Den form hvarunder de då lättast ådraga &ig vår 
uppmärksamhet, har någon likhet med små ärlformiga kulor 
eller knölar, Tästade på stjelkarne af träd eller buskar. Dessa 
kulor eller små sköldar, äro fullt utbildade honor och kunna 
luttligen af dem, som icke närmare studerat dessa djurs lef- 
nadssätt, tagas för små galläpplen. Man upptäcker nemligen 
hos dem ingen af de delar, som utmärker de öfriga insecter- 
na. öppnas dessa små kulor, finner man ofta deruti, antin- 
gen en vätska uppfylld med ägg eller ytterst små ungar. 
Coccus-moåven synes under denna sednarc period bestå af ett 
torrt glänsande skal, pä h vilket då det närmare undersökes, 
man i den upphöjda kanten vid ena ändan upptäcker en ur- 
njupning och en liten öppning, hvarigenom de små ungarne 
utkrypa. Dessa födas icke i samma ögonblick. Detta sker 
enligt Reaomurs observationer långt förut, då modren framfö- 
der 1 00-tals ungar, hvilka likväl qvarstadna någon tid under 
hennes kropp, tills de slutligen genom den omnämda öppnin- 
gen framkrypa, för att ytterligare, då de blifvit utbildade, 
fortplanta sitt slägte. 



Så orörlig och död den moderliga qvarlefvan befinncs. 
så utbildade och liOiga framtruda dcremot ungarne. Ehuru 
dessa äro ytterst små, upptäcker man pu dem, så val .in- 
ten^ier som 3 par fötter. De kringkrypa på löfven för all 
ur desamma hemta sin ibda och synas sedan fastade vid dem 
i form af tunna, aflånga lameller, samt tillbringa sålunda som- 
maren och hösten, under h vilken tid do ombyta hud liera gån- 
ger. Vid löTvens afTallande taga de ofta sin tillflykt till gre- 
narne, på hvilka de öFvervintra. 

Med sina små snyten utsuga de vä^ternas safter och 
förorsaka i bladens och stjelkarnes ytor, en mängd fma liul, 
hvarur stundom så mycken saft utsipprar, att jorden under 
sädana växter, stundom synes liksom vattnad. Härigenom af- 
mattas naturligtvis växterna. Genom detta saftflöde lockas 
alltid en mängd myror i grannskapet af Cocci och lemna na- 
turforskaren en säker vägledning, hvarest dessa djur böra ef- 
terspanas. Att Coccus-honorna icke undfallit den allmänna 
uppmärksamheten, synes af den långa tid, hvarunder de blif- 
vit begagnade såsom färgämne. Flera arter lemna enligt hvad 
bekant är ett sådant och bland dessa har Cochenillen länge 
utgjort en betydlig exportartikel från Amerika. 

Hanoarne till dessa besynnerliga djur voro länge okända. 
De äro i allmänhet små och hafva af detta skäl undgått upp- 
märksamheten. Deras lif varar ock endast några få dagar. 
hvarjemte de till form och utseende äro så olika honorna, 
att sedan de blifvit upptäckta, man länge betviflade möjlig- 
heten, att naturen sammanparat så olika former, för att ut- 
göra en art. Dessa hannar ega nemligen samma form som 
andra insecter, en smärt kropp, med antenner och fötter, 
tvenne vingar längre än kroppen och i dennas spets två fina 
borst, I sina rörelser äro de lifliga, men så små, att deras 
honor äro som små kullar, på hvilka flera hannar obehindrat 
kunna vandra af och an. Af dessa orsaker äro ännu allt for 
få Coccus-hannar kända, och denna, så väl som många andra 



~ 195 - 

delar af entomologien, erbjuda rika fält för forskningar och 
upptäckter. 

Att dessa djur, ehuru sma och obetydliga de än mfi sy- 
nas vara, skulle pä växterna orsaka mycken skada, om de 
fritt och obehindrat finge öka sig, är obestridligt; men natu- 
ren, som på mAnga sätt dragit försorg om, att icke nägon 
art gjerna kan helt och hållet Tdrsvinna, har äfven satt en 
gräns för de skadliga insecternas alltför stora tillväxt i antal. 
Det är i detta sednare hänseende som de så kallade parasit- 
steklarne, hufvudsakligen de talrika Ichneumoniderna och Pte- 
romajinerna spela en vigtig röl. Om de sistnämdes beteende 
vid förstöringen af Coccus-ar terna och deras afföda hafva W. 
Dalman (Vet. Akad. Handl. 1825, p. 371) och P. F. Wahl- 
berg (Förhandl. vid Naturf. 3:dje möte 184?, p. 231) med- 
delat intressanta iakttagelser. Utom de flera arter Pteroma- 
liner som undergå deras förvandling i Coccij upptäcktes af 
L. Dalman (Vet.-Akad. Handl. I8£4, p. 388) en ännu större 
parasit, hörande till Skalbaggarnes ordning, nemligen Brachy- 
tarsus varius, hvars larv synes förtära ungarne eller äggen. 
En annan sällsyntare och större art af sistnämde slägle eller 
Brachytarsus scabrasus, har äfven blifvit funnen inom en 
större Cocctis- hona. 

Till de djur, som bidraga att minska de skadliga indivi- 
dernas antal bland Cocci, kan jag nu ytterligare lägga en art 
tillhörande Flugornas ordning. För meddelandet af denna in- 
tressanta upptäckt står jag i förbindelse hos Hr Riddbrbjblkb 
i Upsala. Denne hade nemligen under sistförflutne sommar 
observerat på alträden en mängd större CoccUÄ-honor tillhö- 
rande en hittills ej beskrifven art Coccus xylinus *)• Af dessa 



*) Cocctis (cylinus. Honan flggformig, måttligt kuilrig^ ojemn, 
brun^ föga glänsaDde^ framtill afsmalnande, trubbig, bakom 
midleln bredast, bakre ändan rund, i midteln urnjupeu, försedd 
med en Iflngs efter gående köl; yttre kanten, sfirdeles baktill 
utplattad. (Femina ovala, roodice convexa, inaequaiis, brun- 
nea, parum nitida, antrorsum angustata, obtusa, pone medium 
ampliata, apice late rolundala, medio emarginata, ibique supra 



— 196 — 

hemtogos flera, hvilka förvarades i en glasburk. Efter någon tids 
förlopi) i medlet af Juli befunnos ur Coccus-honorm några små Oa- 
gor utkläckta af slägtet Leucopis Mbig., hvars metamorphos hittilb 
varit obekant. Arten är af Zbtterstedt beskrifven i Diptera 
Scandinaviae T. VII, p. 2712 under benämningen Leucopis 
annulipes, samt finnes icke så sällsynt i mellersta och syd- 
liga Sverge, hvaremot den synes sparsamt förekomma mot 
norden. Skada är att larven och dess lefnadssätl icke bliFvit 
observerade, men sedan uppmärksamheten blifvil fastad på 
dess tillhåll, kan sådant lättligen ske. Då Coccu^-ungame 
utkrypa , upplyftes det skal som betäcker honan och denna 
bildar då omkring sig ett hvitt bomullslikt ämne, hvarunder 
ungarna gömma sig. I detta ludd synes den lilla flugan in- 
lägga sina ägg och lefver larven troligen af Cöccu^-ungarne 
och måhända till nugon del, af den saft som utsipprar ur 
stammen, hvarpå honorna äro fastade. Puppskalet är brunt, 
aflångt, nästan jemnbredt, nägot afsmalnande mot bakändao 
der det utlöper i en temligen framstående, trubbig knöl, öfra 
sidan är convex, den andra något plattad. Vid insectens ut- 
kläckning afskiljcs puppans främre del, sä att den synes tvärt 
afhuggen. Längden är 3 och bredden 1^ millim. 

Utom förenamnda små flugor, funnos i den lilla burken 
en mängd individer af Encyrtus punctipes Dalm. Att dessa 
äfven lefvat som parasiter i honorna af Coccus^ kan med sä- 
kerhet antagas, då vissa honsköldar befunnos tätt genombor- 
rade med 6na hål, h varigenom de små Encyrti utkrupit. 

En observation som blifvit mig meddelad af Hrr Wahl- 
BBRG och SuMDBVALL torde äfven här fortjena omnämnas. De 



Jongitudinaliler, breviler carinala; margine, praesertim poslerius 
dilatato. Long. 6 — 7, lat. 5 — 6 roniim.) Finnes på al, sSig och 
hassel. Denna art fir ibland de större inom sitt sl9gte och skil- 
jes Ifltlfrån Coccus Cypreola Dalm., med bvilken den ar odroast 
beslagtad, genom bredare och mindre kuUrig form, den öfver- 
allt, sflrdeles baktill utplattade breda kanten och den der befint- 
liga Iflngsefter gående kölen Den synes företrädesvis utveckla 
ett hvill bomullsartadt Smne. Oftast finnes den upplyftad viddess 
bakre ända och hela undra sidan flr då fylld af det bvila luddet. 



— 197 — 

hafva nemligen anmärkt, att arter hörande till slägtet Leuco- 
pis uppehålla sig pfi qvistar, som varit tätt besatta med blad- 
löss. D3 enligt hvad kändt är, en del af dessa finnas be- 
täckta med ett likartadt ämne som det, hvarmed Coccus-ho- 
norna omgiFva sig, synes det icke otroligt, att Aphides äfven 
tjena till föda för larver tiilliörande andra arter af slägtet 
Leucopis, Den Aphis som Wahlberg iakttagit såsom besökt 
af Leucopis griseda^ lefde på tall. 



5. Dagfjärilar i Dalarne. — Densamme föredrog 
ett till honom ankommit bref från Målaremästaren August 
Frbdrichsson i Norberg, hvaruti denne meddelade, att han 
under flera år sysselsatt sig med insamling af mineralier och 
insecter. Af de förra hade flera stufler blifvit insända och 
till Riks-Musei Mineralogiska afdelning öfverlemnade. 

Såsom bidrag till kännedomen om Dagfjärilarnes utbred- 
ning inom Sverge, hade en förteckning blifvit bifogad öfver 
de arter Hr Frbdrichsson anmärkt i närheten af Avestad, 
upptagande denna följande arter: 

Papilio MacKaon L. mycket sflllsynt. I exemplar fan nit 1845 ocb 
1 1848. 

Pieris Crataegi L., BrtLSsicae L., Rapae L., Nap* L. allmSnDa. 

Anthocariå Cardaminis L. allmfln. 

Lettcoptuuia Sinapis L. allmSn. 

Rhodocera Rhamni L. allmSn från våren till senhösten. 

Colias Paiaeno L. sfillsynt under sista hälften af Juli. • Skygg och 
svår att fåoga. 

Polyommatw Virgaureae L. allmfin. Hippothoe L. sparsamt. 

Lycaena argiolus L. ocb Argui L. allmflnna. 

Argynnis Aglaia L. Adippe Fabii. och Selene Fabr. allmSnna. 

MelUaea AUialia Bobkh. allmfln. 

Vanessa Antiopa L., Vriicae L. och C album allmflnna. 

Satyrui Setnele L. allmfln. JaiUra L., Hyperanthus L., Jphii Höbm. 
och pamphilus L. sällsynta. 

Steropus Paniscus Pabr. rar. 



— 198 — 

Hesper ta Sylvanus Fabs. och comma L. spammt. 

Dorilis ApoUo eharu allmSni förekammaode kring Wealeråa elicr 
mil sydligare, hade kring Norberg aldrig blifvit sedd. 



6, Nya svenska Diptera. — Hr Wahlbeeg an- 
förde: Fäderneslandels Dipter-fauna har genom Professor Zn- 
TERSTBDTS rikhaltiga och f(irtjenstfulla arbete Diptera Scandi- 
navim vunnit en förvånande tillväxt af slägten och arter, som 
till större delen äfven for vetenskapen äro nya. Sedan en 
nödig vägledning Tor ytterligare upptäckter derigenom erhål- 
lits, skola sädana icke heller hädanefter uteblifva. Som eo 
början dertill må de bidrag betraktas , hvilka jag dels redan 
i denna öifversigt lemnat, dels nu går att tid efter annan i 
korthet meddela. De upptaga det nya jag i särskilda trakter 
af riket anträffat, eller det hvarom jag genom vänskapliga 
meddelanden vunnit kunskap, sedan ofvannämnda arbetes tryck- 
ning så långt fortgått, att det ej deri kunnat inflyta, äfven- 
som de hitintills obeskrifna arter, hvilka forat med ledning 
deraf kunnat utredas. En utiorligare iVamställmiig torde bast 
lämpa sig för Akademiens handlingar. 

Hbxatoma Meig. 

Corpué tabaniforme, villosum. Caput roagnam, subbemispbaericom. 
Fröns breviter prominula, ad antennas impressa. Epistoma me- 
dio excavatuin, lateribus tumidum, vix descendens, parom de 
clive. Oculi tenuissinie reticulali, convexi, iiaeati, närts jxor 
xiroi, contigui, feminac minores, interslitio disjuDCti. Oce//i nolli 
Anlenfut longiludine capitis transversi, porrectae, basi approxi* 
matac et pilosis, (iliformes, distincte 6-articuIalae, articulis sab- 
cylindncis, 1 et 6 mediocribus, 2, 4 et 5 brevibus, 3 elonga- 
to, sexto oblongo, obtuso. Palpi exserti, crassi, pilosi, 2-arti- 
culati, maris horizontalas articnlo secando rotondalo, femins 
obliqui articulo secundo anguale conico, acqtiore. Proboscis ex- 
serta, pro sexu ul palpi directa. AbdumeH oblongunot oblusua^ 
convexiim. Alce subparallelae, deflexae, nervis ut in TabanOj cui 
OQoribus quoque siroilis. 

Hbxåtova biuacclata Fabr.l nigra, antennis palpis el proboacfde con- 
coloribus, albido griseoque villosa; ocBlishirtulis, cbalybeis, par- 
pureo aeneoque 2- {ef) vel 4- (9) lineatis; abdominiasegineotisl 

et 



— 199 — 

et 2 utrinque glaucis, 3, 4 et 5 atro-pitosis; (ibiis basi lut« 
niveisy inelalarsis posterioribus basi testaceis; alis hyalinis, squa- 
mis albidisy haJteribus {uscis. o^ loDg. 6 Hd. 

Sat rara et apud nos valde inexspectata Europae tempcrati- 
orts incola, cuju« marem unicum, Ufnbeliam Las«rpi(ii vjsitan- 
tem, in convalle amoeno fodinas ferreas Ormstorp et Nartorp 
interjacente, paroeciae Skfllivik in Ostrogotbia orieDtali-marilima, 
d. 6 Jul. 1848 invenire mihi contigit. 

Dipteron singulare oculo fugitivo in floribus visum antenn is 
longis, porrectis, filiformibus et corpore oblongo, obscuro Apem 
fere, veJ potius CoUetem^ refert, propius vero inspectum Tabano 
minori habitu simile. Mas* TrianguJum froolale glabram, niti- 
dum, atrum, angulo superiori acuto, albo. Epistoma nigrum, 
nitidum, albo-pilosum, pilis nigris ad Jatera inlermixtis. Genae 
postice alb». JBarba aJbida. Oculi dimidio superiori obscure 
bruoneoy a latere viso subaenescente, inferiori cbalybeo, trian- 
gulo el lineis 2 purpureis, aeneo-marginaljs. Palpi supra albi- 
do-, subtus Jateribusque atro-pilosi. Thorax supra et scutellum 
griseo-vitlosa. Pectus pilis albidis tectum, pleuris densius et 
longius albo-villosis. Abdoroen segnientis 1 et 2 glaucis, me- 
dio griseo-, versus latera albido-villosis, 3, 4 et 5 atris atroqua 
pilosisy analibus albido-fairsutis, omnilbus subtus apice tenuiter 
albidis. 

Tabanus lappokicus n. sp.: nigricans, subnitidus; fronte albo-cinern* 
scente, callo feminae infimo ab antennis remotiori; oculis hirtis, 
acneis, transversim purpureo-trilineatis, marismagnis, valde con- 
vexis; palpis nigrica ntibus; antenois fulvis, apice iofuscatis; ab- 
domine serie media macnlarum trigonarum segmen torumque api- 
cibus tenuiter albidis, lateribus supra antice angusle ferrugineis; 
ventre nigro; tibiis obscure ferrugineis, anticis apice late nigris; 
alis immaculatifl. ef* long. 6 — 7 iio., 9 7 — 8 lin. 

Habitat ad" Quickjock, Lapponias Lulensis, ubi d. 29 Jul. et 
9 Aug. 1843 mas et 2 feminae detecti; deinde in Lapponia 
Tornensi liaud procul a Karesuando d. 22 Jul., et ad Muonio 
fluviuro supra Palajoensuu d. 27 Jul. 1847 io utroque sexu 
inventus. 

Cf^. Magnitudine el statura T. alpino aequalis, paullo ta- 
men convexior et fcre angustior, minus opacus et obscurus, nu- 
per exclusus fusco-, dein cinereo-nigricans. A confinibua praeci- 
pue distat capite maris magno, oculis breviter et dense cinereo- 
hirtis, ut in 7. glaucopij atricorni et maaäicorni valde con vexis, 
interstitio femfnae frontali latiusculo, palpis utriusque sexus ob- 
scuris, antennis fulvis apice tan tum infuscatis, abdomioe cod- 
vextusculo, segmentorum apicibus tenuiter maculisqu« mediis 
minutis albidis, lateribus tantum au pra anguste ferrugineis, ven- 
tre, segmentorum apicibua exceptis, toto nigricante et nervji 
denique alaruro crassiusculis. 

O/vers. af Kongl. Fat.-jlkad. Förh. Arg. 5. N:o ^. * 



— 800 — 

TAVAKtis ruRCTirKOiis n. 9p.: nigricans, sttbopacu»; Iriangoio fros- 
ta I i piano, albo-cinerascente, apice nigro-bipanctato; moI» 
hirlis, aeneis, transversim porpureo-lrilineatts, oiediocribus, mi- 
nus convexis; palpia albidis; antennis bati ferrugineis; abdomine 
maculis trifariam posiiis segmen toramque apicibus tenailer gri- 
seis, Jateribua in atraqae pagina segmeoloque ventris tertk) loto 
ferrugineia; iibiis obsciire ferrugineis, anticis apice infosGatis; 
alis subhyalinis, imroaculatis. c^ long. 5 lin. 

Habitat 3100 pedes sopra niare in planitie alpts Walii prope 
Quickjock d. 20 Jul. 1843; mas unicaa inventus. 

Cf*. In hoc genere minor, latus, parum convexus, fusco-ni- 
gricans, subopacus, lateribus abdominis ferrugineia. A 7. a/piRo, 
cui proximus, ut a ceteris nostris speciebus, punctis 2 froDla- 
libus roinutis, nigro-pilosis, sine dubio distinctus. A T. aSbo- 
maaäato alis byalinis nec subfumatis et Iibiis ferragineis de ce- 
tero differt. Vix mas 7. con/inia, femina enim colore cincra- 
, scente et defectu punctorum frontalium discernilur. 

HAKMAropoTA CRAssicoKRis n. sp. : brevior, nigra; oculis piclis; anten- 
nis capitis latitudine brevioribus, basi crassis; tboracis lineis U- 
teralibus abruptis et inierruptis, cum incisuris abdominis ma- 
culisque parvis rotundis distinctis bifariam posiiis, albidu; 
alis saturate fumatis, maculis albis in lineas circulares, onda- 
latas confluentibus. c^. long. 4 lin. 

Duo tantum specimina inveni, marem tempore vernali ad 
Mariaeberg prope Holmiam, feminam ad Gusum, Oslrogolfaiae. 

C^. H. pluviali affinis, an specie distincta? Formx ioter- 
medias adesse videntur. Differt statura breviori, colore inlensio^ 
nigricante, nec subfusco, pictura tboracis abdominisque albida 
nec cinerea, maculis alarum albis in lineas subcirculares fflagi> 
confluentibus. Triangulum frontale angulo supero minus acuto 
vel brevius in ter oculos adscendente. Anlennas breviores, arli- 
culo primo roaris subgloboso-elliptico, femioae elliptico, nec ma- 
ris elliptico, feminae oblongo-elliptico. Lineae tboracis lalerah 
abbrevialae et interruptae, sat distinctae, nec subcontinuae, ob- 
soletiores. Maculae abdominis parvae, rotundae, distinctae, nec 
majores, obsoletx. 

Obs, H, Equorum Fabr,_, segmentis abdominis 2 et 3 ad la- 
tera ferrugineis, H, ptuviaiia^ de cetero simillimae, sine dubit' 
est varietas, Tabanorum analoga. Marem ad Gothoburgum inve- 
nit mibique benigne donavit nobilissimus Dom. O. J. Fåbraeos. 

CvaTsors mklaroplbubus n. sp.: niger (cf^) vel nigro-fuscus ($), nigro- 
pilosus; antennis et pleuris concoloribus; palpis infuscalis; seg- 
mentis abdominis apice anguste ferrugineia, primo lateribus fia- 
vo-tes(aceo, secundo nigro, ad latera flavo-lestaceo (c^), vel fla- 
vo-testaceo macula media gemina nigra (¥), dorso feminae sene 
roacularum testacearum; tibiis metatarsisque posterioribus tesia- 



— iO\ — 

i 

c«is, apice nigris; al is nigris, si nu bus 2, in femina lalioribus, 
hyalinis. c^$ long. 4 lin. 

Specimen niasculuiii in alpe Dowre mense Julii 1832 a Dom. 
C. H. Boheman detectum, femineum inter PaJajoOnsuu ad flu- 
vium Muonio el montern Pajtasvara, Lapponiae Tornensis, d. 
27 Jul. 1847 mihi obvium. Mas quoque, e Lapponia Tornensi, 
in collectione Schönherriana adest. 

G^9 Chr, re/iclo.statura et magnitudine aequalis, sed differt 
colore obscuriore, antennis totis nigris, palpis infuscatis, pictura 
abdoroinis diversa et pleuris denique in utroque sexu nigro-bir- 
sutis, qua nota ab oronibus fere nostris speciebus facile distin- 
gvitur. 



1. Nya svenska snackar, ^ Ur ett bref fräo Hr 
D:r L. P. Hansén i Norrköping meddelade Hr LovÉ^r TöljaDde: 

»Sedan 1845*) har jag observerat följande Tor Sverge 
nya land- och sötvattens-mollusker: 

Glausilia ventricosa Dbap., "testa subrimata» fusiformis, ventri- 
cosa, solida, brunnea, costuJato-striata; apertura pyriformi-rotun- 
data; peristomate continuo, parum soluto, reflexo, albo; laroella 
inferiore remota, ramosa." Rossii. 

Snäckan är funnen pä Kinnelculle och meddelad af Stu- 
deranden O. Torell. Jag har äfven exemplar frän Skäne 
fninnet vid Ingaberga.» — Den har blifvit till Riks-Mu- 
seum meddelad frän förstnämda lokal af Studeranden Riddir- 

BJBLKB. 

Valvata depressa Pfkiff.| '*testa turbinata, umbilicata, spira de- 
pressa, oblusa; apertora circinnata, patula." Pf. 

»Snäckan har jag funnit i Svartgölen (i Kolmoren) Öster- 
göthland. Den är mycket tydligt skild frän Sveriges öfriga 
Val väter; blott ungar af Valvata piscinalis Nilss. , hafva der- 
med nägon likhet, men skiljas lätt derigenom, att mynningen 
(apertura) är mera utvidgad hos V. depressa äfvensom naf- 
veln mera öppen och ej, säsom hos Valv. piscinalis, till en 
del dold af sista vindlingen». — Till Museum meddelad frän 
Upsala af Studer. Riddbrbjbule. 



*) Se denna Öfversigt 1845, 254. 



— «0i — 

Anodonta ponderosa PrEtFP., "concha major, ovaK-subrhombea, 
ventricosa, crassa, ponderosa, rudis, iotus candida; anlerias ro- 
tundaU, posterius in rostrani breve truncaiam prodacta, sope- 
riu8 adscendensy inferius subretusa; umbonibus toroidis; sina 
figamenfali parvo, subcordato." Rossv. 

»Denna mussla är funnen i än vid Skenninge aT Hr D:r 
Cråttingius)), som äfven deraf meddelat exemplar till Riks- 
Museum. 

Pisidium Henslowianum JsarKS, "testa oblique ovalis, veotri- 
cosa, lenuiter striata; umbonibus subacutis, projeclura lamelli- 
formi adornatis." Jknyrs. 

Obs. "In pullis projectura roedio valvarum insidet; binc 
gradatim assurgit, accrescente testa." Jektns. 

»Denna lilla vackra snäcka, som lätt skiljes fi ån de andra 
Pisidii-arterna, har jag funnit i Non köpings ström. FrånRåb- 
belöfssjön i Skäne har jag flera vackra exemplar. Afven i 
NackebosjOn i Östergöthland är den funnen i mängd af Hr 
D:r Gofis.» 

Pisidium pulchellum Jertns, "testa oblique ova^lis, ventricosa, 
profundius striata; umbonibus obtusiusculis, simplicibus.*' Jestis. 

»Denna art^ som jag funnit i Norrköpings ström och i 
en liten bäck i mil frän staden, utmärker sig genom eo si- 
denartad glans, uppkommen af dess täta och djupa stris. 
Genom detta förhällande liknar den visserligen till en del 
ungar af Pis. obliquum, men skiljes lätteligen derigenom, att 
nyssnämde ungar alltid äro mycket hoptryckta och de full- 
vuxna af P. pulchellum alltid bukiga. 

Bada dessa Pisidii arter föda lefvande ungar.» 



Akademiska angeUigen/ieter, 

Pro^ses tillkflnnagaf, att Akademiens ledamot i sjunde klasseo, 
konungens förste Lifmedikus, Medicinal-Rädet, C. W. O., R. N. 0., 
D:r Cahl Titklni!«g med döden afgätt den 26 October. 

Till ihländske ledamöter af Akademien valdes: i första klassen 
Mathemat. Professoren vid Universitetet i Lund Hr CL J. DANiEtior 
Hill; i sjunde klassen Medic. tbeoreticas et practicae Professoren vid 
Universitetet i Upsala Hr Isr. Hwassbr; samt till utländske tedamSler, 
i femte klassen Hr L. Élie de toiiiAuvoAT,' Professor vid College de 



— !2()3 — 

Fr»oce och Ingénieur en chef des mines, och Sir Iohn Rbrkib, Pre- 
sident i Sociely of Engineers. 

Sekreteraren p. t. Hr Selander föredrog det af Hr FAnK^vs vid 
Prxsidii nedläggande i Akademiens April-aammantrflde till honom Öf- 
veriemnade tal om Statsförfattningarnas förhållande till handel och 
nSringar. 



SKÄNKER. 

Af det Konst. Morska Universitetet. 

Nyt Magazin for Naturvidenskaberne. B. V. H. 4. Christiania 1848. 8:0. 
Norges gamle Love indti) 1387. B. 2. Christiania 1848. 8:o. 
Speculum Regale. Ronungs-Skuggsjå. Konge-Speilet. Christiania 

1848. 8:0. 
HoLUBOE, C. A., Det oidnorske Verbum, oplyst ved Sammebligning 

med Sanskrit. Christiania 1848. 4:o. 
Index Scholarum. Jan. 1848 å Aug. 1848. Christiania. 4:o. 

Af Kon^l* Vetenskaps-Akadenilen I Berlin* 

Monatsbericht der Akademie. Juli 1848. Berlin. 8:o. 

Af Konsl* Vetenskaps-Akademien I IVeapel* 

Rendiconto delle adunanze e de' Javori. 1847. N:o 31 & 32. Na- 
poli 1647. 4:o. 



Jkt HoU&ndska ITetenskaps-Samnindet 1 Haarlem. 

Natuurkundige VerhandeJingen. 2:de Verzamel. D. 4 & D. 5. St. 1. 
Haarlem 1848. 4:o. (Med taflor.) 

Af tke Ckenileal Soelety 1 JLondon. 

Memoirs and Proceedings of the Society. P. 2 — 23 London 1841 

— 48. 8:0. (Med taflor.) 

Tbe Quarterly Journal of the Society. 1848. N:o 1, 2. London 

1848. 8:0. 

Af Firfattarne. 

Rbtzius, a., Phrenologien bedömd från en anatomisk ståndpunkt. 

Köpenh. 1848. 8:0. 
ScHDBKRT, F., Ueber die Weingflhrung. Wiirzburg 1849, 4:o. 

Af Hr Kon^l* Sekr. IHalni. 

Doctor Lass Montirs Observationer pä Väderleken för åren 1758 -* 
1767. Handskrift. 8:0. 



— 201 — 

TitI HiketM l¥aturhi9toris$ka SMuMenm. 

Zoologiska ajdelnin^en., 

åkt Hr C^rl Bkstroat. 

Två Vaktelägg frfln Bohuslfin. 

f åkt Contr^llér DeJeMliers. 

Pfra Fiskar från China. 

Af Rer««r Frlacla. 

Två ex. af Cavia porcellua. 

Af Iitjtnaiatoia I ArsentlwiKa 9e|Milil«a Araiée 

Auffust JLlUedialal. 

Skeletter af en Ibis och tvenne Roffoglar frän trakten af fiuenos Avres. 

Af Hr H. AacUand^ Capltelia I Hoiairl. DMiska 

SAe«Bt«teia. 

En Moscbufl (Tragulus) ful vi ven ter G k. 

Ett par af Phasianus argus L., samt 

En samling af 44 Foglar frän Sundaöarna. 

Af Doctor B. CS#fs« 

En samJing Svenska concbylier ocb petrificater, 

FJera exemplar af Cobitis taenia och andra fiskarter från Östergöthlaod. 



20å — 



Meteoroiogiska observationer A Stockholms Observatorium 

i October 1848. 



\ 


Barometern 
reducerad till 0*. 

Drciinallom. 


Thcrmoroetern 
Celsius. 


Viudarne. 


1 Anmärk- 
ningar. 




Kl. 6 


Kl. 2 


Kl. 9 


Kl. 6 


Kl. 2 Kl. 9 


Kl. 6 


K.I. 2 


Kl. 9 




f. m. 


e. lu. 


e. m. 


f. m. 


r. m. e. ui. 


f. m. 


e. n. 


e. ro. 




t 


25,70 


25,70 


25,68 


+10^ 


+14-3 


+10*3 


S.O. 


s.a 


o.s.a 


Klart 


2 


25,66 


25,68 


25.70 


+ 9.5 


+14,2 


+ 9,9 


S.O. 


S.O. 


O.S.O. 




3 


25.69 


25,70 


25,73 


+ 7,3 


+13.1 


+10,0 


O.S.O. 


O.S.O. 


o. 


Mulet 


4 


25,66 


25,81 


2531 


+ 9,7 


+ 14,2 


+ 8,7 


ON.O. 


S.O. 


sa 


Haiai. 


5 


25,09 


25,51 


25/16 


+ 10,0 


+10,5 


+12,1 


SS.O. 


ä. 


V. 


BrgD 


6 


25,57 


25,65 


25,61 


+ 73 


+133 


+11,0 


V. 


v. 


^s.y. 


Mulet 


7 


25,36 


25,33 


25,40 


+11,9 


+16,1 


+123 


S.S.V. 


v. 


V.S.V. 


Regn 


8 


25,55 


25,61 


25,59 


+ 8.1 


+11,4 


+ 7,2 


N.N.V. 


N. 


%,s.\. 


Mulet 


9 


25,48 


25,35 


2530, 


+ 93 


+11,1 


+ 10,1 S.SO. 


S. 


v. 


Begn 


10 


25,27 


25,30 


25,32 


+ 83 


+ 9,0 


+ 8,4 


V.N V. 


N.V. 


N.N.O. 




11 


25,32 


25,39 


25.43 


+ 8,6 


+ 93 


+ 73 


N.N.O. 


N.N.p. 


N.O. 




12 


25,46 


25,54 


25,62 


+ 5,2 


+ 6,1 


+ 5,1 


W.If.O. 


N.N.O. 


N.N.O. 


Mulet 


13 


25,67 


25,73 


25,79 


+ 2,0 


+ 73 


+ 53 


NN.O. 


N.O. 


W. 


Klart 


14 


25,a3 


25,89 


25,90 


+ 2,0 


+ 7,9 


+ 43 


N.N.O. 


N.N.O. 


N.N.O. 




15 


25,87 


25.83 


25,75 


-0.5 


+ 8,7 


+ 3,4 


V. 


V. 


S.S.V. 


Dimma 


16 


25,63 


25,5* 


25,41 


+ 0.4 


+ 83 


+ 73 


s.s.v. 


S.S.O. 


SS.O. 


Regn 


17 


25,23 


25,12 


25,04 


+ 6,9 


+ 6,7 


+ 43 


ON.O. 


N.N.O. 


N.N.O. 




18 


25,03 


25.15 


2532 


+ 13 


+ 2.0 


+ 0,5 


N. 


N. 


N. 




19 


. 25,47 


25,48 


25,51 


-23 


+ 23 


-23 


N.N.V. 


N.N.O. 


N. 


Klart 


20 


25.66 


25.79 


25,87 


-4.2 


+ 2,5 


-0,9 


N.N,V. 


V.N.V. 


V. 




21 


25,95 


26,01 


25,98 


- 4.0 


+ 33 


-13 


V. 


V. 


S.S.O. 




22 


25,89 


25,75 


25.59 


-1,0 


+ 5.0 


+ 63 


ON.O. 


O. 


o. 


RegD 


23 


25,40 


2531 


25.36 


+ 4.9 


+ 53 


+ 33 


N.N.O. 


N.V. 


V.N.V. 




24 


25,40 


25,35 


25,17 


+ 2.7 


+ 73 


+ 83 


V. 


S. 


S S.V. 


Mulet 


25 


25,10 


25,13 


.25,14 


+ 8.1 


+11,1 


+ 9,4 


s,s.y. 


8.8. V. 


S. 




06 


24,92 


25,08 


25,41 


+ 93 


+ 7.7 


+ 3.1 


S..S.V. 


s.s,y. 


v. 


Rrgo 


27 


25,51 


25.63 


25,63 


+ 4.4 


+ 6.9 


+ 3.4 


V.N.V. 


V.SV. 


S.S.V. 


Halfkl. 


28 


25.53 


25,32 


25,24 


+ 5,5 


+ 73 


+ 8,2 


S.S.O. 


S.O 


v. 


RegD 


29 


2532 


25,36 


25,42 


+ 53 


+10.1 


.+ 7,1 


V.S.V. 


V.S.V. 


S.V. 




30 


2535 


25,23 


25,24 


+ 8,0 


+ 93 


+ 8,5 


s.s.o. 


S.S.O. 


V.S.V. 




31 


25.27 


25,34 


25,29 


+ 73 


+ 6,5 


+ 3.9 


v. 


O.N.O. 


O.N.O. 


Mulet 


diniD 


• 25,498 1 25,537 


25,507 + 5*25 + 8^7 


+ 6«21 


Ned«rb<->rden = 1,707 dec.tofo. 






25,514 






+ 6-^ 


rT^ 


^ 






1 



STOCRnOLM. 1840. 






LsOasB. 



^^v 



.^ft, 



ÖFVERSIGT 

" AF 

RONGL VETENSRAPS-ARADEMIENS 

FORHANDLINGAR. 



Onsdagen den 13 December. 



Féredragr. 

1. Om octavens indelning i olika anlal lika 
delar. — Hr Adjunkt P. S. Munck af Rosbnsghöld hade i 
bref lill Hr Wallhark insändt följande meddelande: Dä jag 
till Kongl. Vetenskaps- Akademien inlemnade ^en afhandling: 
»Försök att grundlägga ett nytt tonsyslem«, hvaraf ett sam- 
mandrag blifvit infbrdt i Akademiens Öfversigt för innevarande 
är p. 48, förmodade jag sä mycket mindre, att nägot försök 
blifvit gjordt .i den vägen, som Chladni, sin vidsträckta lite- ^ 
raturkännedom i Akustiken oaktadt, icke nämner nägot derom. 
Emedlertid har jag efterät blifvit underrättad derom, att Hut- 
GBNS anställt en calcul, hvarmedelst han bevisar, att om 
octaven indelas i 31 lika delar, erhälles ett tonsystem, 
som med obetydlig afvikning innefattar de naturliga consone- 
rande intervallerna *). Huygens uppgifver sig likväl icke sjelf 
säsom uppGnnare till detta tonsystem, utan anför tvenne äldre 
fbrfattarB, Zarlinus och Saunas, hvilka omtala detsamma sä- 
som redan gammalt. Afsigten med Hutgbns^s afhandling var 
endast att taga systemet i försvar mot häda dessa författare, 
hvilka, utan att hafva anställt nägon beräkning, sökt visa 
olämpligheten deraf. Han jemför tonsystemet med de den ti- 
den brukliga dialoniska, chromatiska och enharmoniska toner, 
hvilka tempererades efter en egen, numera bortlagd princip, 



*) Novus Cyclus Harmonicus. Hngenii Opera Varia. Vol. II. Pag. 747. 



— 208 — 

och visar, att detsamma med en hOgst obetydlig afvikniog in- 
nehåller samma toner. Häraf (oljer således, att vårt vanliga 
tempererade tonsystem med 4 2 toner den tiden ännu icke var 
bekant, så att det märkvärdiga fall inträffar, att detta system 
upptäcktes sednare än systemet med 34 toner. 

HuYGENs's nyss anförda afhandling har gifvit mig anledning 
att närmare undersöka bvilka brukbara tonsystemer erhållas 
genoro octavens delning i allt större antal lika stora delar. 
Dessa tonsystemer kunna delas i tvenne slag. I tonsystemerna 
af Törsta slaget, som jag vill kalla de regelbundna, kunna alla 
säkallade bitoner betraktas såsom på vanligt sätt, medelst t 
och b, upphöjda eller nedsänkta toner. Följaktligen oTverens- 
stämma dassa systemer med den vanliga harmoniläran och 
vanlig notskrift kan begagnas. Kännetecknet på ett dylikt 
system är det. att stora tersen delas midt i tu af stora se- 
cunden eller heltonen, hvilket nödvändigt förutsätter, att den 
förra står på jemt tonsteg, liksom vid 1 S-delningen. Tonsy- 
stemerna, hörande till andra slaget, som jag vill kalla de 
oregelbundna, afvika deremot betydligt från de för 12-deIningeo 
fastställda harmoniska reglor, och fordra sin egen notskrift 
Orsaken är den, att stora tersen delas i tvenne olika delar 
af heltonen, så att t: ex. intervallen mellan c och d är olika 
med intervallen mellan d och e. Denna omständighet har eo 
rubbning af vissa intervaller till följd, så att i detta slag af 
tonsystemer är hvarken f liten ters eller a qvint till grund- 
tonen d. Då denna rubbning medelst ^ och b öfverflyitas pl 
en mängd andra intervaller, så inses lätt, att vanlig notskrift 
icke blir användbar, så vida icke ett särskilt tecken begagnas 
framfor de toner, hvilka böra höjas eller sänkas för att åto*- 
ställa det normala förhållandet. Jag vill kalla denna höjniof 
och sänkning, hvilken vanligen svarar mot minsta tonsteget, 
syntonisk, till åtskillnad från den vanliga chromatiska. I de 
oregelbundna tonsystemerna inträffar således samma omstän- 
dighet, som i den naturliga (renstämda) diatoniska skalan, 
nemligen att alla heltoner icke äro lika stora. Hvad i om 



— 209 — 

förut omnämda afhandliog blifvit yttradt om vissa toners upp* 
höjning och nedsänkning för att återställa renheten/ (;äller så- 
ledes äfven här, med den skillnad, att minsta tonsteget i 
systemet vanligen får föreställa det syntoniska comma. De 
oregelbundna tonsystemerna erhållas alltid derigenom, att de 
regelbundna ökas med 3:ne toner. Man inser lätt^ att syste- 
met alltid måste vara oregelbundet, när stora tersen står på 
ojemt tonsteg. Här vill jag i korthet göra reda för de bruk- 
bara toosystemer, som uppkomma genom octavens delning i 
lika delar, hvilka icke äro mindre än syntonisk comma. 

Det minsta tal, hvilket kan läggas till grund för octavens 
delning i lika delar, med bibehållande af någorlunda rena in- 
tervaller, är 42. Det 42-toniga systemet hör till de regel- 
bundna, emedan stora tersen, som står på 4:de tonsteget, 
delas midt i tu af heltonen, så att alla heltoner äro lika stora. 
I detta system är qvinten, som bekant är, nästan ren, men 
stora, och ännu mera lilla tersen afviker betydligt, den förra 
nära f och den sednare nära } af en syntonisk comma. Ökas 
här antalet toner med 3, så erhålles ett oregelbundet tonsy- 
stem med 45 toner, der stora tersen står på 5:te tonsteget 
och afviker precist lika mycket som i det förra. Qvinten 
deremot på 9:de tonsteget är öfver | comma för hög. Detta 
tonsystem är så orent och både i harmoniskt och melodiskt 
afseende så vidrigt för gehöret, att jag icke vidare vill up- 
pehålla mig dervid. Nästa brukbara tonsystem erhålles genom 
octavens delning med 49, hvilken är den af mig föreslagna. 
Emedan stora tersen här står på 6:te tonsteget och heltonen 
på det 3:dje, hör detta system till de regelbundna, liksom 
det vanliga med 42 toner, och icke allenast icke motsäger, 
utan tvärtom bekräftar den vanliga harmoniläran. Endast i 
vissa fall, särdeles vid enharmoniska förvexlingar, eger afvik* 
ning der ifrån rum. I öfverensstämmelse med detta tonsystem 
har jag i Stockholm låtit förfärdiga ett så källadt accordion, 
med vibrerande metalltungor, innehållande 5 octaver, hvilket 
vunnit dervarande musikkännares bifall. Oaktadt qviniens 



— 210 — 

afvikhing här är större än i det vaDliga systemet, äro likväl 
treklangen och dess ömvändningar betydligt mera välljudande 
än i det sednare, hvilket härrör deraf, att bada terserna äro 
renare och afvikningen jemnare fördelad. 1 enlighet med deo 
i min afhandhng anförda beräkning, äro qvinten och stora 
tersen i comma för låga, då dererool lilla tersen, och följ- 
aktligen äfven stora sexten, är ren. 

Ökas antalet af toner i det sist anfbrda systemlet med 3me, 
så erhålles ett lonsystem med 22 toner, i hvilket stora tersen 
står på 7:de, lilla tersen på 6:te, qvarten på 9:de och qvin- 
ten på 43:de tonsteget. Häraf inses, att systemet är oregel- 
bundet, och att stora heltonen (skillnaden mellan qvmten och 
qvarten) är delad i 4, den lilla i 3 delar. Emedan lilla ocfa 
stora tersen här, liksom i det 49-toniga systemet , gränsa 
omedelbart intill hvarandra, inses att cis måste stå pä första 
tonsteget, till (ohje hvaraf en tons chromatiska böjning eller 
sänkning sammanfaller med dess syntoniska, så att ett (xh 
samma tecken kan begagnas för båda. I detta system är 
qvinten ungefärligen } comma (or hög, stora lersen foga öfver 
i comma lor låg, deremot lilla tersen närmare i comma f<>r 
hög. Enligt anställda prof, medelst stämning af ett Fortepiano, 
utfalla de consonerade duraccorderna nära lika välljadande> 
som i det 19-toniga systemet, och septimaccordet är märk- 
bart mildare, deremot äro mollaccorderna , i anseende till deo 
höga lilla tersen, mindre behagliga för örat. I melodiskt af- 
seende tillfredsställer detta system gehöret mindre än det 19- 
toniga, hvilket härrör deraf, att skillnaden mellan stor och 
liten helton är alltför märkbar. Då systemet dessutom bar 3 
toner -mera, än det sednare, eger detta obestridligen foreträdet 

Genom fördubbling i tonernas antal i det vanliga syste- 
met, erhålles ett regelbundet tonsystem med 24 toner. Detta 
system har blifvit föreslaget af en tysk onämd författare 
(Aphorismen ttber Musik.) Emedlertid är lätt att iose, att 
detsamma egentligen är att betrakta såsom tvenne 12-toniga 
systemer, af hvilka det ena är k ton högre än det andra. 



IH 



Dä dessutom de consonerande intervallernas afviknfng är precist 
densamma, som i det vanliga systetnet, så är härmed ingen 
fördel vunnen, och jag har således ingen anledning att vidare 
uppehålla mig dervid. Vid delningen med 27 erhålles ett 
oregelbundet tonsystem, der stora tersen står pä 9:de lonste-^ 
get och afviker lika mycket som vid 4 2-delningen« Qvinten 
pä I6:de tonsteget är ungefär | comma för hög, och lilla 
tersen unge&r i comma ibr läg. Syntonisk upphöjning svarar 
mnt ett tonsteg och chromatisk mot tvenne. Systemet är 
visserligen användbart, men kan icke anses renare än det 
vanliga. 

Nästa brukbara tonsystem är det af Hutgbns föreslagna 
med 31 toner. I detta system står stora tersen på lO.de; 
. tonsteget och qvinten på det 4 8:de , således lilla tersen på |. 
8:de, qvarten på 'I3:de och heltonen på det 5:te. Häraf inses, \ 
att systemet hör till de regelbundna, samt att heltonen är 
delad i 5 delar, den stora halftonen i 3 och den lilla i 2. 
Häraf ioljer, att en med nf upphöjd ton bör flyttas tvenne 
tonsteg upp, och en med b nedsänkt tvenne tonsteg ned. De 
31 tonerna i Hctgbns tonsystem blifva således följande: c, 
deseSj cis^ des, cisis, d, eses, dis, es, dists, e, fes, eiSy f, geses, 
/is, ges, fisis, g, asas, gis, as, gisis, a, h^ses, ais, b, aisis, h, 
ces, his. Här företer sig således den väsendtliga olikhet med 
det 49-toniga systemet, att eis och fes, his och ces, äro 
skilda toner, samt att dubbelt upphöjda och nedsänkta toner * 
icke sammanfalla med enkelt nedsänkta och upphöjda. I en- 
lighet med den af Hotgbns anställda beräkning är 4.49552 
svängningstalet för qvinten, 4.25056 för stora tersen och 4.i958d 
för lilla tersen. hvaraf följer, att qvintens afvikning svarar 
ungefar mot }}|, stora tersens mot }}}} och lilla tersens mot 
m. Stora tersen kan likväl betraktas såsom ren, alldenstund 
afvikningen icke går till iV comma. Hållet åt hvilket afvik- 
ningen eger rum är detsamma som i det vanliga systemet 
med 42 toner. Qvintens och qvartens afvikning utgör, såsom 
HuYOBiis sjelf anmärker, i det närmaste i comma, men lilla 




■'-^'^Z-i'^ 




— tlf — 

tersen och stora sexten afvika något mera, nära | coroma. I 
systemet med 49 toner afvika qvinten och stora terseo i 
comma , och således har det 3 1 -toniga systemet fördelen af 
renare stor ters och något renare qvint, men det 49*tonip 
af renare liten ters och följaktligen stor sext. Således synes 
i början tvetydigt hvitket system har företräde med abeende 
på accordernas renhet. Då likväl högsta afvikningen af någoo 
consonerande intervall är något mindre i det förra, står det- 
samma onekligen något före i renhet Härtill kommer äfveo, 
att lilla septiman på 26:te tonsteget är något lägre äo i del 
49-toniga systemet, tillfolje hvaraf septimaccordet blir nigol 
mildare. En annan fordel är den, att ais p& 25:te toosteget 
i det närmaste svarar mot ^, således mot den oriktigt sä 
kallade välljudande septiman , alldenstund afvikningen foga öf- 
verstiger ^ comma. Vid försök att stämma en del toner på 
mitt accordion efter detta system, har jag funnit ofvanståeode 
bekräftadt. Treklangen var märkbart renare, deremot qvart- 
sextaccordet i anseende till den betydligt högre sexten , något 
mindre rent, än vid det '19-toniga systemet. Utmärkt ^-al- 
ljudande var treklangen med tillagd öfverstigande sext (väl- 
ljudande septima). 

Den af Hutgbns omnämda temperatur, hvarmed han jemior 
tonerna i sitt system, synes hafva utgjort törsta försöket i 
denna väg. Man inser lätt af Hiitgbiis*8 beskrifniog, att deooa 
verkställdes så, att till grundtonen c stämdes e såsom reo 
stor ters, hvarefter g, d och a tempererades så, alt M 
qvinterna och qvarterna som här uppkomma, afveko liks 
mycket, de förra under och de sednare öfver. Sedan stäm- 
des f till a, h till g, cis till a, es till g, fis till d, gisiiU 
b till d, såsom rena stora terser eller små sexter. Utom dessa 
toner infördes efter behof andra s. k. enharmoniska t. ex. 0^^ 
as o. s. v. Märkvärdigt är, att de pä detta sätt tempererade 
tonerna med en högst obetydlig skiljaktighet innehållas i det 
af UoTGBNs föreslagna systemet med 34 toner. Qvinten 



— 813 — 

lilla tersen sväfva nemligen under precist t comma, då der- 
emot stora tersen är ren. 

Om 3:De toner läggas till det af Hutgbns föreslagna sy- 
atemetj sä erhälles ett oregelbundet tonsystem med 34 toner, 
hvilket i anseende till renheten har betydligt företräde fram- 
för det förra. Stora tersen står här på 1 1:te tonsteget och 
lilla tersen på det 9:de, således qvinten på det 20:de och 
qvarten på det 4 4:de. Den förstnämnda delas af heltonen i 
2:ne olika delar, hvaraf den ena består af 6, den andra af 
5 tonsteg. I detta system är qvintens svängningstal 1.50341, 
stora tersens 4.25139 och lilla tersens 1.20139. Häraf följer, 
att alla tre intervallerna äro öfversväfvande, nemligen qvinten 
ungeför ^\^ och båda torserna knappt ^V comma. Svängnings- 
talen för afvikningen äro, |}t, $)}, Iff. Oaktadt qvintens och 
följaktligen äfven qvartens afvikning här är störst, är den 
likväl i och för sig så obetydlig, att den knappt kan komma 
i fråga. Emedan qvarterna äro något undersväfvande, blir 
lilla septiman, (dubbla qvarten), pä 88:de tonsteget märkbart 
lägre och följaktligen mildare, än vid 42- och 1 9-delningen. 
Ais på 27:de tonsteget är | comma lägre än den s. k. väl- 
ljudande septiman. I detta system utgöra 2 tonsteg nästan 
precist en liten halflon, hvars svängningstal är }|, så att då 
syntonisk upphöjning eller nedsänkning svarar mot ett toosteg, 
svarar deremot chromatisk ganska noga mot tvenne. En egen- 
het vid detta tonsystem är den, att qvint- eller qvartcirkeln 
icke innehåller alla tonerna i systemet, utan blott halfva 
antalet. Utgår man från första tonen i systemet, så råkas pä 
detta sätt endast de toner, som stå på jemnt tonsteg, således 
äro hvarken stor eller liten ters häri inbegripna. Detta är en 
följd deraf, att 34 och 20 (qvintens tonsteg), icke äro prim- 
tal sinsemellan, utan kunna delas med 2. 

Med afseende på detta tonsystem har jag försökt tem- 
perera en del toner på mitt accordion, der afvikningen höres 
bättre än på ett fortepiano. Renheten hos treklangerna i dur 
och moll, samt deras ömvändningar, var så stor, att någon 



~ SI4 — 

afvikning med möda kunde upptäckas, så vida man icke bde 
det absolut rena att jemfbra med. Vanliga septimaccordet var 
mera välljudande än vid delningen med 42, 49 och 3t. 
Endast treklangen med öfverstigande sext var icke så reD, 
som vid 3 4 -delningen, ehuru märkbart renare än vid 19- 
delningen. 

Det system, som erhålles genom octavens delning i 36 
delar är detsamma som ett 12-tonigt, der hvarje tonsteg är 
deladt i tre delar, och förbigås här. Xfvensä är systemet 
med 38 toner ett fördubbladt 19-tonigt och de consoneraode 
intervallernas afvikning är densamma i båda. Deremot ger 
octavens delning i 36+3^39 delar ett sjelfständigt tonsyslem, 
der stora tersen står på I3:de tonsteget, och afviker lika myc- 
ket som vid 12-delningen, eller något öfver t comma. Qvioteo 
på 23:dje tonsteget afviker föga mera än i, men lilla terseo 
på det 10:de nära } comroa. Systemet ^ som hör till de ore- 
gelbundna, är således icke en gång så rent som det 49~toaiga. 
Emedan qvarten står på 4 6:de tonsteget, samt 46 — 13=13 
— 10 = 3, och 23— 16r=7, inses att stor och liten halftoQ 
här äro lika stora, samt att stor och liten heltoii förhålla sig 
såsom 7 : 6. Chromatisk upphöjning svarar således mot 3 
tonsteg och är 3 gånger så stor som syntonisk. 

Delas octaven i 38+3 = 41 delar, så erhålles ett aonat 
oregelbundet tonsystem der stora tersen äfvenledes står på i3:de 
tonsteget. Qvinten står på det 2i:de, således qvarten pi det 
17:de och lilla tersen på det 11;te. Således är här stora 
halftonen dubbelt så stor som den lilla, och chromatisk upp- 
höjning svarar endast mot 2:ne tonsleg, då dea vid delniogeo 
med 39 svarade mot 3:ne. Qvinten är alldeles omärkligt 
öfversväfvande, men stora och lilla ter3en afvika ungefär A 
comma, den förra under och den sedoare öfver. Systemet 
är således mindre rent än det 34-toniga och knappast reoare 
än systemet med 31 toner. 

Vid delningen med 43 erhålles ett regelbundet tonsysteoi, 
der stora tersen står på 14:de toosteget. Qvinten på 25:te 



- «I5 — 

tODsteget är I comma for läg, stora tersoD i comma för hög 
och lilla iersea på H:le toasteget | comma ibr läg. Syste- 
met är icke en gåog så rent som det 3'1-toDiga, emedan lilla 
tersen och följaktligen stora sekten afviker betydligt mera. 
Chromatisk upphöjning svarar mot 3 tonsteg 

Ett tonsystem med ii toner är endast en fördubbling 
af det 22-toniga. Det är oregelbundet oaktadt stora tersen 
står på jemnt tonsteg, nemligen det H:de, och syntonisk 
upphöjning svarar här mor 2 tonsteg. Med 46 toner erhålles 
ett oregelbundet tonsystero, der stora tersen står på 4 5:de 
tonsteget, och således stora heltonen innehåller 8, och den 
lilla 7 delar. Qvinten står på 27:de, qvarten på 19:de, och 
lilla tersen på 12:te tonsteget, hvaraf följer, att chromatisk 
upphöjning svarar mot B tonsteg .eller är 3 gånger så stor 
som syntonisk. Qvinten är så ren, att den endast sväfvar 1 
comma öfver. Dess svängningstal är 4 .50207. Stora tersen är 
ungefär ) comma för hög och lilla tersen ungefär i comma 
för låg. Detta tonsystem är således näst det 3i-toniga det 
renaste. 

Jag förbigår här delningen med 48, som icke ger något 
sjelfständigt tonsystem, och öfvergår till delningen med 50, 
hvarigenom erhålles ett regelbundet tonsystem, der stora ter- 
sen är belägen på 16:de tonsteget och knappt afviker från 
renheten ^ comma. Qvinten deremot afviker ungefär ^ comma 
och lilla tersen i. Alla 3 intervallerna äro här undcrsväf- 
vande. Qvinten som står på 29:de tonsteget, har till sväng- 
ningstal 1.49485. Lilla halftonen består af 3 och den stora af 
5 delar. Detta system är Ijka så rent, eller måhända re- 
nare än det 31-toniga. Vid delningen med 51 är systemet 
oregelbundet, emedan stora tersen står på 17:de tonsteget. 
Dess afvikning är densamma som vid 12-delningen, och qvin- 
tens afvikning densamma som vid delningen med 34, emedan 
5 Is: 3. 17. Lilla tersen är ungefär 4 comma för låg. Stora 
beltonen utgöres af 9 och den lilla af 8 delar; men stor och 



— %\6 — 

liten halfton sammanfalla och bestå af 4 tonsteg. Cbromatisl 
upphöjning är således 4 gånger syntonisk. 

Det tonsystem som erhålles dbrigenom , att octaveo delas 
med 53, är det första, som öfverträffar det 34-toniga i renbet 
Stora tersen står äfven här på 1 7:de tonsteget , qvinteo på 
31:sta, qvarten på det 22:dra, lilla tersen på det 4 ide, 
hvaraf följer, att stora heltonen bedtår af 9 tonsteg, lilla hel- 
tonen af 8f stora halftonen af o och den lilla af 3. Systemet 
är således oregelbundet, och syntonisk upphöjning, som svarar 
mot ett tonsteg, är tredjedelen af chromatisk. Qvintens sväng- 
ningstal är 1.49995, stora tersens 1.24896, och lilla tersens I.20Q9I, 
hvaraf följer, att ingen consonerande intervall här afviker yV 
comma, en tonskillnad, h vilken är alldeles omärklig för örat 
I detta system kunna således treklangen och dess omväodniD- 
gar betraktas såsom fullkomligt rena. I systemet finnas Iveooe 
små septimor, af hvilka den högre och skarpare på i5:le 
tonsteget är summan af qvint och liten ters, eller svarar mot f 
Den lägre och mildare, på 44:de tonsteget, är summan af 
tvenne rena qvarter eller svarar mot V. Såkallade vällju- 
dande septrman, (}), på 43:dje tonsteget är endast | comma 
för hög och kan således betraktas nästan såsom ren. Den fir 
icke förblandas med den vanliga förhöjda sexten, som står pa 
42:dra tonsteget, likväl kan den betraktas såsom sext, bvitkei] 
på en gång blifvit upphöjd chromatiskt öch syntoniskt. Miosti 
intervallen i detta system, eller ett enkelt tonsteg» är obe- 
tydligt större än syntonisk comma , hvars svängningstal är ii. 
alldenstund octaven innehåller 55.8 commata. 

Emedan sist anförda tonsystem motsvarar alla fordringar, 
anser jag vara öfverflödigt , att gå vidare. Af det föregående 
inses, att i de regelbundna tonsystemerna är qvinten alltid 
undersväfvande, derémot öfversväfvande i de oregelbundoa, 
med undantag af det sista. De renaste tonsystemerna böra 
till de oregelbundnas klass. Orsaken är lätt insedd, allden- 
stund vid absolut rena intervaller stora tersen delas t tvenne 
olika delar af heltonen. Bland de regelbundna äro systemeroa 



— «I7 — 

med 31 och 50 toner renast. I dessa systenrer är lätt att 
beräkna stora och lilla tersens afvikning, när man känner 
qvintens. Vore qvinten alldeles ren, skulle den fOrra vara 
en comma för hög och den sednare en komma för Ifig. Det 
kan bevisas, att om qvinten faller - comma, faller stora ter- 

sen -, och lilla tersen stiger - af en comma, sä att båda, 
ehuru olika hastigt , närma sig renheten. Häraf inses, att dä 
qvinten, säsom i Hutgens^s system, afviker i comma, mäste 
stora tersen blifva ren, deremot blir lilla tersen ren, när 
qvinten, säsom i det 19-toniga, afviker ^ comma. 

I det föregäende är afseende endast gjordt pä interval- 
lernas större eller mindre renhet i hvart särskilt tonsystem. 
Emedlertid är lätt att inse, att de flertoniga systemernas fö- 
reträde icke ensamt beror härpä, utan äfven har sin grund i 
större rikedom pä accorder, hvarigenom en mera omvexlande 
modulering kan ästadkommas. I detta afseende har hvarje 
tonsystem nägot eget att erbjuda, eller sä till sägandes sin 
egna karakter, och fordrar sin egna harmoniska behandling. 
Tillika inses, att de flertoniga systemerna lemna ett större Tält 
för composition. Det är nemligen klart, att den mängd inter- 
valler och accorder, som compositören tänker sig, bättre kunna 
ätergifvas med 19 toner än med IS, bättre med 31 än med 
19 o. s. v. Emedlertid mäste man besinna, att svärigheterna 
att utföra musik ökas i samma män antalet toner ökas, sä att 
man blir tvungen att i detta afseende icke gä för vida. Bland 
de här omnämda tonsystemer, synes mig, oberäknadt det 
vanliga 1£-toniga, endast tvenne möjligen kunna fä nägon 
användbarhet, nemligen tonsystemerna med 19 och 34 toner. 
Det förra har den praktiska fördelen af färre antal toner, 
deremot lemnar det sednare knappt nägot öfrigt att önska, 
hvad renheten beträffar. Ett tangentinstrument inrättadt der- 
eftcr synes mig ganska fördelaktigt att leda sängen, för att 
derigcnom uppnä den största möjliga renhet. Systemet med 
53 toner, ehuru renast, är alltför obeqvämt, i anseende till 
den stora mängden af toner. 



~ %\8 — 

2. Monografi af ver Bieracium. — Herr WAOLUBfi 

anförde: Jag anhåller att i korthet fä fästa Akademiens upp- 
märksamhet pä ett botaniskt arbete af synnerlig Törtjeost, 
hvilket nyligen hos oss utkommit, nemligen: 

SymholcB ad Historiam Hieractorum^ af Prof. Euas ftm. 

Växtslägtet Hieracium har, ehuru hufvudsakligen tillhö- 
rande vår verldsdel, varit ansedt säsom ett af de svåraste 
inom Europas Flora att till arterna säkert bestämma. Eo 
närmare granskning deraf, äfven till dess exotiska arter, och 
helst en sädan som den närvarande, roäste derföre for veten- 
skapen vara högst efterlängtad och af sannt värde. Författareo 
anser emedlertid dessa svårigheter hufvudsakligen hafva sid 
grund deri, att man orätt uppfattat arternas kännemärkeo, 
samt fästat allt for litet afseende pä växternas morphologiska och 
biologiska förhällanden, h varigenom inträffat, att de hittills 
antagna artkaraktererne snarare omfattat särskilda arters ana- 
loga former, 'an de verkliga arterna sjelfva. Arbetet innefattar: 
ratio operis, generis Hieraciorum limitatio, distributio Hiera- 
ciorum in greges naturales, characterum Hieraciorum examen, 
biologic» Hieraciorum rationes, geographica Hieraciorum di- 
stributio, progressus cognitionis Hieraciorum, specierum liroi- 
tatio, varietates et hybriditates Hieraciorum, synonymia Hie- 
raciorum, species Hieraciorum rite cognitse, conspectus Hiera- 
ciorum diversarum regionum, Hieracia Patrum, samt slutligen 
Index plantarum post Linnaeum sub Hieracii genere descriptaruin. 
Redan häraf synes huru mångsidigt ämnet blifvit behandladt, 
men författarens största förtjenst ligger, utom i den högst 
lirorika speciela behandlingen af hvarje bland de 4 50 upp- 
tagna arterna m. m., obestridligen i slägtets fördelning i na- 
turliga strängt afslutade serier och grupper med en bestämd 
parallelism mellan arterna i dessa; i en med ovanlig grand- 
lighet genomförd kritisk undersökning af de särskilda karakte- 
rernes väsendtlighet och de biologiska förhållandernas vigt, 
hvarvid en mängd tillförene obegagnade ganska vigtiga kän- 
nemärken blifvit framställda, under det gamla oväsendtliga 



— 219 — 

blifvit uimönstrado ; i en rikhaltig öfverdigt af seriers, gruppers 
och arters geografiska utbredning, samt i en från äldsta tider 
ytterst omsorgsfullt utredd Synonymi, vid hvars bearbetning 
BuRSBBi, i Upsala Törvarade, Herbarium lemnat högst vigtiga 
upplysningar. Följande utdrag ur detta rikhaltiga arbete torde 
bäst rättfärdiga mitt omdöme. Slägtet karakteriseras sålunda: 

Hieraciumf Involuc^m multiflorum, squamis nunc in 
seriem contiguam, nunc interruptam spiraliter dispositis imbri- 
catum. Receptaculum nudum, sed scrobiculatum , fimbrilliferum. 
Ligute apice 5-dentat8e, circa faucem pilosae. Achaenia colum- 
naria decem-^costata , apice truncata, nec in rostrum attenuata. 
Pappus sessilis, albidus 1. rufescens, pilis subuniser