(navigation image)
Home American Libraries | Canadian Libraries | Universal Library | Community Texts | Project Gutenberg | Children's Library | Biodiversity Heritage Library | Additional Collections
Search: Advanced Search
Anonymous User (login or join us)
Upload
See other formats

Full text of "Öfversigt af kongl. vetenskaps-akademiens forhandlingar"

Google 



This is a digital copy of a book that was prcscrvod for generations on library shelves before it was carefully scanned by Google as part of a project 

to make the world's books discoverablc onlinc. 

It has survived long enough for the copyright to cxpirc and the book to cntcr the public domain. A public domain book is one that was never subject 

to copyright or whose legal copyright term has expircd. Whcthcr a book is in the public domain may vary country to country. Public domain books 

are our gateways to the past, representing a wealth of history, cultuie and knowledge that's often difficult to discovcr. 

Marks, notations and other maiginalia present in the original volume will appear in this flle - a reminder of this book's long journey from the 

publishcr to a library and fmally to you. 

Usage guidelines 

Google is proud to partner with libraries to digitize public domain materials and make them widely accessible. Public domain books belong to the 
public and we are merely their custodians. Nevertheless, this work is expensive, so in order to keep providing this resource, we have taken stcps to 
prevent abuse by commercial parties, including placing lechnical restrictions on automated querying. 
We also ask that you: 

+ Make non-commercial use of the filés We designed Google Book Search for use by individuals, and we request that you use these files for 
personal, non-commercial purposes. 

+ Refrainfivm automated querying Do not send automated queries of any sort to Google's system: If you are conducting research on machine 
translation, optical character recognition or other areas where access to a laige amount of text is helpful, please contact us. We encourage the 
use of public domain materials for these purposes and may be able to help. 

+ Maintain attributionTht GoogXt "watermark" you see on each flle is essential for informingpeopleabout this project and helping them lind 
additional materials through Google Book Search. Please do not remove it. 

+ Keep it legal Whatever your use, remember that you are responsible for ensuring that what you are doing is legal. Do not assume that just 
because we believe a book is in the public domain for users in the United States, that the work is also in the public domain for users in other 
countries. Whether a book is still in copyright varies from country to country, and we can'l offer guidance on whether any speciflc use of 
any speciflc book is allowed. Please do not assume that a book's appearance in Google Book Search means it can be used in any manner 
anywhere in the world. Copyright infringement liabili^ can be quite severe. 

Äbout Google Book Search 

Google's mission is to organize the world's information and to make it universally accessible and useful. Google Book Search helps rcaders 
discovcr the world's books while helping authors and publishers reach new audiences. You can search through the full text of this book on the web 

at |http: //books, google .com/l 



I 



v-' 



\p 



ÖFVERSIGT 



AF 



KONGL 
YETENSKAPS-AKåDEMIENS 



F6RHA]irDE.I]ir«AR. 



TOLFTE ÅRGÅNGEN. 
1855. 



Med tretton taflor. 



C 

STOCKHOLM, 1856. 

P. A. nOKSTBDT * SÖRBR, 
KoagU Boktrjrekaro. 



LWHSai.Mö 



f 



Innehåll. 



Ä?i0ERsso!iy om slägtel "Apluda" . ' : . .* . .' 175. 

— — om de med Saeobarum besläktade genera .... 151. 

Bjöblikg, integrering af en differentialequation lOl. 

BoECK, om muskelcontractionerne ........... 257. 

— om PJanternes Indsugoif^g og UddunMning af Vand . . 289. 

Edluhd, om en dubbel-telegraf-apparat 241. 

EnGSTBÖH, ref. L. Svanberg, om OKaminsyrade salter 305. 

Ekdiunr, Vattenståndet i Saltsjön och Mälaren 1854 .... 75. 

Utö jernmalmsf&lts geologiska beskaffenhet 141. 

_ — — Gamla vattenmärken vid s. Stfiket 329. 

FoBssELL, om fionneby badgyttja 21. 

Fbies, E., om en i Sverige funnen art af tryffel 139. 

Fbies, Th. M.^ UkrSns lafvegelation 13. 

KiRBBBG, Nya sISgten och arter af Annelider 381. 

Kbkcgbb, om stormen den 3 — 5 Oct. 1854 115. 

LiucBOBG, Hafs-Crustaceer vid Kullaberg 117. 

LiirDSTBöii, Östersjöns invertebratfauna 49. 

— — larven af en Peltogasler-art 361. 

— — utvecklingen af Sertularia pumila 365. 

JLovÉN, S.y utvecklingen af en Cbiton-art 169. 

Ntlahdeb, skilnaden mellan svampar och lafvar 7. 

Rbtzics, A.y Cranium af Pampas-indian 1. 

-— — om Antrum pylori hos menniskan 219. 

— — om snackhögar och ruiner i Skåne 231. 

— — nekrolog öfver Duvebnot 323. 

SrEnaAMMAB och Flodkbus, Pulsatilla paténs funnen på Gottland . 393. 

StAl, Uemiptera från Cafferlandet 27, 89. 

— nya Hemiptera 181. 

— entomologiska notiser • . 343. 

_ — Cimex Stockerus och C. augur 389. 

THOMsoir, svenska arter af Oxypoda ^ 193. 

— — Sveriges Cyphonider 317. 

Sveriges Trichopterygier 335. 

Wahlbbbg, J. a., bref från södra Afrika 211. 

— — — nya fogel-arter 213. 

Wahlbebg, P., nya blodigel-arter 233. 

— — — nytt växtsialle för hvita tryffeln 395. 

Wallbugbeii, Lycsna argus och L. calliopsis 205. 

Waubtcdt, Clausilia plicata på Gottland 79. 



lY 



Inlemnade skrifter: B,öauKC, 235; Bo««a« 4, ,««. „ 

Förvaltn. af SjöSrenderna 235; HouicreV' ino'.« o ""*'"' *^^' 
K.EUCM, 168; v.ScHEELR 100. «.' °**' •''^' 355, 364; 

Med döden ,4iS„g„; leSS De L' w";,'r'n'°*' ^""""^ 

-n«, 47; FO.E.ES, 355;G.c:;, ,T8?H^!i„?;Tj! ?,*'' ^'- 
395; NOKDBLAD, 355; Ratii» «««. ' J""-"*""". 355; Mageudie, 

Invalda ledamöter: A^,oo,.395; Bvcub, 364; C*n«o ?fi4 K . 

LevERMFR, 395: MALu<iTr>. ?o?. m »-amno, 364; Kui« 47; 

^M5; We,er, 47 ' ' ""'""'*'"'' '^=*5 ^ars, 364; Sn.J, 
Sekreterarens berSlteke på högtidsdagen . 
Formanska priset tilldelas Hr Boem 215. 

"3V35r/5r37rir= "'"'*' •-' -*/23v.56,;?i; 
"'"t;e;^«5r3~ÄLirs= "> '^»' -' -«. 

359, 376 400.'- MineraloSt^l ;Ä; ^';6T^o'°*' 
tthnograflska afdelningen: 150, 204 390 ' ■"^' *<**'• " 

Meteorologiska observationer: 237, 328, 377, 401. 



ÖFVERSIGT 

AF 

RONGL VETElVSRAPS-ARADEMIE^fS 

FÖRHANDLINGAR. 

Onsdagen den 10 Januari. 



Föredrag. 

1. dranium af Pampaa- Indian. — Hr A. Rbtzius 

förevisade ett särdeles väl bibehållet och karakteristiskt cranium 
af en. säkallad Pehaenches, eller Puelches från sydliga delen af 
repoUiken Buenos-Åyres. Detta specimen hade biifvit hemfördt 
och öfverlemnadt till det anatomiska museum af vår landsman, 
Hr Johan Wilhelm Shitt^ Egare af tvenne större Estancias i 
Banda Oriental, vid nedre delen af Uruguay-floden, emellan 
smäfloderna Årenal, San Salvador och Espenillo^ nära staden 
San Salvador, har Hr Smitt, alltsedan 1840 oafbrutct vistats 
inom de sSkallade confedererade Plata-republikernes omräden 
och flere är i Paraguay. Han har derigenom varit i tillfälle 
att inhemta vigtiga upplysningar om de vilda folkstammarne 
samt andra röremål och förhållanden inom dessa, af oss ännu 
föga kända länder. Det cranium, som här är i fråga, tillhörde 
en medelålders Indian-man från södra delen af Pampas, hvilken 
hade företagit flere vandringar uppåt landet till nejden af 
Buenos-Ayres och biifvit derstädes ihjelstucken pä ett närings- 
ställe. Värden, som hade uppdrag af Hr Smitt, att skafla ett 
cranium af en Pampas-Indian begagnade tillfället, gjorde sig 
till egare af hufvudet och öfversände detsamma till Hr Smitt. 
Detta förhållande anföres här endast såsom ett bevis för huf- 
vudskålens äktheL 

Vi hafva redan förut varit i tillfälle att taga närmare 
kännedom om kroppsbildniogen af denna Indianstam, genom det 




A 



■ ■ "^w 



■^■»« 



z/^' 



\p 



/■> 



ÖFVERSIGT 



AF 



KONGL 
VETENSKAPS-AKåDEMIENS 



FéRHA]VDE.I]V«AR. 



TOLFTE ÅROÅMOEN. 
1855. 



Med tretton taflor. 



STOCKHOLM, 1856. 

P. A. ROKSTBDT dk SÖHBR, 
KoagU Boktrjrekuv. 



!i 



I 



c " 



/"' 



ÖFVERSIGT 



AF 



KONGL 
VETEN8KAP8-AKåDEMIEN8 



FÖRHAMDIillVOAR. 



TOLFTE ÅRGÅNGEN. 
1855. 



Med tretton taflor. 



STOCKHOLM, 1856. 

P. A. ROKSTKDT dk SÖHBR, 
KongU Boktryekara, 



— 40 — 

• 

färg. Är detta ^n tillräcklig orsak för att närnia naiuode »£fy^ 
steriumif> till Graphidéerna? Jag kaj) ej afgöra denna fråga, åt- 
miostone för det närvaraode, men tror den ej vara oberUUigad. 
HysUrium Pro$lii Dob. kan troligee ej skiljas ifrån slägtet 
Opegrapha; den öfverensstämmer med Op. vana Bfiväl lill 
yttre form som till anatomisk och kemisk sammansättning, en- 
dast sporerna äro brunaktiga, såsom hos min Op. monspelien" 
sia. Dock måste tilläggds, att jag äjanu ej sett någou thaJlus 
hos den såkallade Hysterium Prostii *). 

Många lafvar visa i detta afsecnda en egenhet, hvarigenom 
de blott föga skilja sig ifrån den allmänna mycologiska regeln: 
deras hymenium färgas icke af jodlosningen, utan blott den 
vätska (proloplasma)^ sotn innehålles i sporsäckarne (jemte spo- 
rerna) blir deraf rödgul, t. ex. Myriangium, Glyphia, en liteo 
parasit, s(^ måbäoda kan föras till slägtet Endococcus, Hos 
andra färgas endast sjelfva sporsäckarne, det är d^n del af ge- 
latrna hymenea som omger dem, i rödgult: jSfic/a, Theloirenia; 
i blått: Phlyctis. 

Hos andra åter färgas gelatina hymenea obetydligt, såsom 
hos Ephebe pubescens, Lecidea pezizoiäea Agh. (tam Hbj'P.), 
abietina Flk., Acii., Gyalecta camedutea (Turm.)^ Opegrapha 
lyneea Tuun. et Borr», Parmelia aleurites. ambigua, ofta hos 
Lecanora cinerea var. calcarea och hos unga frukter af Leplogia. 

Oaktadt således mänga undantag och variationer förefinnas 
i afseende på ifrågavarande kemiska kurakter, inträffar det lik- 
väl med de vida flesta lafarter, att deras hymenium vkl berö- 
ring med jod fär omedelbart en tydlig och oftast indigo-blå 
färg. Detta eger rum sä allmänt, att man ej kan underlåta 
att dervid fästa vigt, och att antaga hymenii stärkelsehalt som 



*) Agyrium rvifum Fa. fir utah tvjfvel en laf^ hvilket tydliga gonidier 
under aputhecierna och ell stärkelsehalti^t hymenium utvisa. Denna 
a^t .Sr bes^äglad oied Xylogmpka, hvarfure jag numera förenar dem 
lill en Iribus beoän^nd JCylographidetE, Xylographa fir analog med 
Opegraphay Agyrium rufum med Arlhonia, — Pesiza Motigeolhii Pers., 
kallad af Prof. Fries BicUora campesLris, fir deremot ovedersäglif^en 
eji svamp,\sääom jag varit i tiUfaUc att öfvertyga mig om genom 
analys af Pbrsoons original-exemplar i D:r AIougkots herbarium. 



— 41 — 

eo bland de mest karakteristiska lafnaturen tillhöriga egenska- 
per. Samma fruktdel hos svamparne deremot undergär ej nä- 
gon sädan färgrörändring, säsom redan blifvit antydt. v 

Må dessa af jod förorsakade färgförändringar endast anses 
som ett adjuvans till öfriga karaklerer, de äro icke dess mindre 
af nytta der det är sv&rt att afgöra, om en växt bör raknäs 
till den ena eller den andra af ifrågavarande två klasser. ThaU 
lus och gonidier äro utan tvifvel vigtigare kännetecken för laf- 
varne, det medges gerna, men de kunna äfven saknas, dels 
normalt, dels tiliralliglvis, säsom ofvanförc blifvit anmärkt, och 
ingenting är vanligare än de så käliade forma ecrustacea: af 
de flesta allmanna lafarter. Då är man nödvändigtvis inskränkt 
till do differentielia anvisningar, som analogien af fruktdelarne 
med andra kända former både i anatomiskt och kemiskt afse- 
ende erbjuda, och bvilka med uppmärksamhet uttydda torde 
sällan vara otillräckliga till att med temlig säkerhet lösa de 
problemer num n^ter, oftare icanske på detta, an på andra 
gransområden emellan de stora ^fdelningarne af växtriket. 

Min mening i denna fråga är följaktligen i korthet utlryckt: 
1 vetenskapens närvarande tillstånd är det omöjligt att 
uppdraga en absolut grans emellan lafvarne och svamparne. De 
utgöra två skilda växtklasser, öfvergående i hvarandra fc^fne- 
delst vissa former af en ofullkomligare organisation. Lafvarne 
karakteriseras i allmänhet, ^äfven på dessa beröringspunkter, ge- 
nom en med gonidier försedd thallus och ett hymenium, som 
oftast antingen helt och hållet eller till en del fUrgas ^f på 
blått, violett eller rt^dt. Svampame sakna gonidier och deras 
hymenium gulnar endast lindrigt vid tillsats af eo jodsolution. 
Få fall torde finnas, der ej dessa olikheter visa sig nog märk- 
bara (or att medgifva en temligen säker diagnos. Det är klart, 
att då andra kännetecken eller antydningar derjemte förekomma, 
såsom analogier i yttre och inre struktur, de böra tagas i be- 
traktande och kunna bidraga till här afsedda diagnostiska pro- 
blemers lösning. 



— 48 — 

4 

4/ K^f9erL Franska Eegermgen, 
Annales des Mines 1854. Livr. 1, 2. d:o* 

Af KungL NederlOndaka Regeringen. 
Flora Batava. Aflev. 175. 4:o. 

Af Finska Vetmakap^Societeim i Heliingfori. 
öfversigi af Förhandlingar I, 1838 — 1853. Helsingf. 1853. 4:o. 

Af Royal Oeographical Sodely i London. 

Addres8, by Ihe Earl of Ellesmere. Lond. 1854. 8:o. 
Accessions to the library, to May 1853. 8:o. 

Af Oeohgical Sociely i London. 

Quarlerly JournaK N:o 40. 8:o. 

Address, by Eow. Fokbks. Lond. 1854. 8:o. 

Af Kais. LeopoldrKaroUnische Akademe der NaJtarforacher i SresUm. 

Abhandlungen. Band. 16. Ablh. 2. 

Pest-Bericht des Vereins deutscber Ärste in Paris. Breslau 1854. 4:o. 

Af Författame. 

Fericia, Risponso sulle roalattie delle viti e degli olivi. Napoli 1854. Qm. 
ScaciBs, Ueber Psevdomorphosec, 3:e u. 4:e Fortsetzungen. 8:o. 
ScHOTTy Ntman et KoTSHT, Analecta botanica 1. Yindob. 1854. 8:o. 
Babbage, General plan of the great calculating engine. Fol. med en 
detalj-teckning. 4:o. 

— — Royal Society. Morality of ils members. Lond. 1854. 8:0. 

— — On the statistics of Lighthouses. Brux. 1854. 4:o. 
.^ — Of the constants of Nature. Ib. 1854. 4:o. 

— — Laws of mechanical nptation; S. L. 1851. 4:o. 
NoBDMAKii, tretton plancher börande till: Palfiontologie Siid-Russ- 

lands. Fol. 

Af Uigifvareiu 
Nya Botaniska Notiser. Utg. af TaKDEifiuä 1854. N:o 9 et 10. 8:0. 



~ 13 — 

3. Om Ukräns Laf-vef^etaliom, — Sekreterareo 
meddelade TöljaDde uppsats af Hr Mag. Th. M. Fribs *). 

»Hvarje Lichenolog, som äfven blott flygtigt betraktar 
Europas karta, kan ej undgå att förvfinas öfver de strängt be- 
stämda gränser, af hvilka det, hvad kännedomen om lafvarnas 
gei^rafiska utbredning beträffar, delas i tveone nästan liku stora 
hälfter. Den östra af dessa, innefattande hela ryska riket, Grek- 
land och Turkiet, är nemligen i detta afseende fullkomligt obe- 
kant, om man undantager trakten kring Petersburg och nägra 
fä punkter af Finland, som pS sednare tider blifvit undersöktai 
under det den vestra, innefattande det öfriga Europa i allmän- 
het, är ganska noga känd. Med rätta yttrar derföre ScHJiRta 
i sin Enuro. crit. Lich. Eur. pag. XXIV, sedan han onitiämnt 
Skandinavien, England, Frankrike, Spanien, Tyskland, Sclivveilz 
och Italien: »Reliqu» Europse terrsB, praeter Bosniam, ubi Sendt- 
nerus aliquas species collegit, quoad lichenum- cognitionem, quan- 
tum scio, plane incultse jacentj». Endast i reseberättelser **) och 
dylika arbeten kan man uppleta några spridda uppgifter om 
någon af de allra allmännaste arternas förekomst i ett eller 
annat af dessa länder. Sannt är visserligen, att det inre Ryss- 
lands slätt- och stepp-trakter ej kan för Lichenologen er- 
bjuda en större massa utmärktare arter, men att hvarje lands 
flora, huru fattig den än må vara, alltid är intressant att 
känna, torde ingen förneka, och att äfven der ganska anmärk- 
ningsvärda former förekomma, skall jag i det följande visa. 

I en remiss, som Kejserl. Vetenskaps^ Akademien i Peters- 
burg för närmare granskning tillsände min fader, fanns äfven 
en till volumen ganska diger samling lafvar från Ukrän, hvilka 
han öfverlemnade åt mig att bestämma. Såsom utan åtskillnad 
samlade af en med lafvarne, såsom det tycktes, föga bevandrad 
person, fanns deribland naturligtvis af de allmännaste en massa 



*) HMi\] tab. 1. 

**) Hvad södra Ryssland betrfiffar eger man i Voyage dans la Russie 
méridionale et la Crimée par M:r Anatoli DEVu>orr en förteckning 
på de arter som D:r Léykillé der samlat. 
örren, af Kongl. Vet-Akad. FOrfa. Irg. tH^ N:o 1, den 10 Januari 1856. 



— u — 

exemplar, hvaden «rt*dDtalet ej blef så stort^ tom jag i början 
rdrmodat. Då emellertid e(t bidrag till kännedomen om ryska 
stäppernas laf-vegetation, huru litet det än må vara, i växt- 
geografiskt liänseende ej torde sakna allt intresse, bar jag tagit 
mig Friheten att meddela en forteckning å de arter, som funnos 
i nämnda remiss.. Namnen på de ställen, der de blifvit sam- 
lade, funnas visserligen antecknade, men då de voro skrifoa 
med för mig obegripliga ryska bokstäfver, kan jag ej meddela 
dem. Enligt hvad jag trott mig kunna sluta, äro de emellertid, 
om ej alla, dock till största delen från trakten kring Charkow; 
insamlaren är Botanices Professorn derstädes B. M. Czbrniajkt, 
hvilken äfven för mykologiens studium en tid vistats här i 
Upsala. 

Dä mdn genomläser den nedanföre meddelade förtecknin- 
gen, finner man lätt, att största delen utgöras af sädana van- 
liga sUut-lafvar (t. ex. Usnea harbata p) hirla, Evernia pfu- 
nastri, Ramalina calicaris, Parmelia pulverulenta, stellaris, 
parietina, ciliaris och sci^uposa, Opegrapha varia m. fl.), till 
hvilkas förekomst derstädes man redan på förhand kunnat gissa, 
äfvensom af nägra mot söder mera allmänna arter t. ex. Par- 
melia Acetabulum, perlata och caperata. Mera oväntad är 
deremot förekomsten af Cladonia botrytes, Lecidea myrmecina, 
Calicium brunneolum m. fl. En kär päminnelse om våra 
svenska klippor är det dessutom att pä erratiska granit-block 
derstädes finna den Tios oss högst allmänna Parmelia cinerea, 
som för öfrigt endast sparsamt förekommer i Europa. 

Efter dessa anmärkningar torde jag fä öfvergä till upp- 
räknande af de arter, som nämnda samling innehöll. De äro: 

1. Umeå barbata Fr. Sterila former af a) flortda (L) och fi) hirta (L.) 
jemte mellanformer; en del på björk. 

2. Evernia prunastri (L.). En mängd sterila former med bredare och 

smalare bladflikar, af h vilka en ganska utmSrkt lactniis subtereti- 
bus, granuloso-pulverulentis, 

3. Ramalina calicarié Fr. a) fraxfnea (L.). SSvflt den bredblad iga, 

fraktificerande formen, som en yngre steril med mycket smala 
flikar. 



— ta — 

4. HanuUina poiHnaria Acb. Oen roindr» QiiliArkta trtdformen^ men 

dock fruktbärande. 

5. Cetraria pinastri (ScniiKi.]. Steril, men utmärkl vacker och stor; 

på tallbark. 

6. Peltigera canma (L.). SävSl typisk, som förkrympt genoro en liten 

parasit-svamp. Äfven var. pusUla (Dill.). 

7. Siicla ptämonacea (L.). Steril. 

8. Parmelia perlata (L.). Steril, men stor och vacker. 
9. tUiacea (Ebbh.). Steril. 

iO. saxalilis (L.). Steril sSvSl p8 träd som sten. 

11. physodes (L.). Steril på tallberk. 

12. Acetabulum (Neck.). 

13. — — olivacea (L)« På björk, typisk och med frukt; deremoi 
på lönn (?) steril lacinu$ latis, atate farHioso-pulverulenOs, 

14. capérata (L.). Steril på träd och mossa. 

15. conspersa (Ebkh.). Några få blad bland P. saxatitis, 

16. parietina (L.) a. 

17. »pusillaa Ach. På bark (af Acer campestre?) (Obs. 1.). 

tS. — *- cUiaris (L.). Vacker. 

19. steUaris (L.) a. Vacker. 

20. easia (Hopfn.). Steril, på trjld. 

21. pulverulenta (Scbbeb.)* 

22. dbscura (Enan.) a. På bark. 

23. murorum (Hoffm.) a» Vacker på tegel. 

24. cinerea (L.) a. På gra fl i t. 

25. confragosa (Acn.) Var. pfnicola (Acb*)« Fr. S. V. Se. 1, 

pag. 107. På talJbark. 

26. — -— subfusca (L) fi) distans (Ach.). På asp-bark. Var. Hageni 
(ÄCH.), acrustacea, på murken ved. 

27. — — albella (Hoffm.) fi) angulosa (Ach.). På rönn(?)-bark. 

28. — — paUescens (L.). På gammal björk-bark. 

29. — — sophodes (AcB.)? Några få (4 — 5) apothecia på jord bland 
Lecidea sabuletorum* 

30. varia (Edbh.) var, apotheciis cameis, bialorinié. På muf- 

ken ved. 

31. — — vUellina (Ehbh.). På ved. 

32. cerina (Hkdw.). Några apothecia bland Biatora aurantiaca. 

33. scruposa (L). Vacker på jord; 9fven parasitisk på thallos 

af en Cladonia, men ej helt och hållet saknande egen örusta. 

34. Cladonia fimbriaia (L) a) på jord och bland mossa; fi) tubaformis 

Fa. på tråd. 

35. — — batrytss (Hac.). 
36, furcata (Scbbeb.). 



— 46 — 

37. Ciadonia tquamoåå (HoFm.). 

38. rhangiferma (L.). Steril. 

39. Biatora polychroa n. sp. På bark af Acer campestre. (Obs. 2). 

40. luteola (Schrad.). Några få, små apothecia på bark. 

41. sanguineiHUra (Wulf.). På mossa. 

42. -« — erystbe Fi.? (crusta). På tegel och murbruk. 

43. — - -* aurantiaca (Ligbtf.). Mycket liten på asp. 

44. Lecidea mbuletorum Fu På jord vid Cbarkow. 

45. — - — pUularis (Dav.)* Till denna art hörer troligen en form 1 
på tegel. 

46. mynneema Fi. På marken ved. 

47. — — - enteroleuca Ach. På bark. 

48. jmnctata Acb. På rutten ved. (Oba. 3). 

49. Opegrapha varia Peks. På ask-bark; monstrositeten arthomoideå 
Sfven på bark. 

50. atra Peks. Några få apothecia. 

51. — — »cripta (L.). 

52. Arthonia impolUa (Ebrh.). På ek(?)-bark. 

53. Trachylia ttgillaris (äch.) var. Notarisii (Acolium Notarim Tuu Mém. 
sur les Lich. pag. 81). På ek(?)-ved. (Obs. 4). 

54. ludda n. sp. På tallbark. (Obs. 5). 

55. Calidum trichiale Äca. crusta leprosa^ På murken ved. 

56. trachelmum Ach. På bark. 

57. — — brunneolum Fa. På murken ved. 

58. — — roscidum Fu På ved. 

59. Coniocybe . furfuracea (L.). På murken ved. 

60. Verrucaria rupestris Ach. T ven ne former på kalk. 

61. Pyrenothea aphanes Boer. (enl. orig. exempl. ocb Leight. Ang. Lich. 

Tab. XXVIII, 6g. 7). På bark. 

62. ByesuB aurea L. Utmfirkt vacker. 



63. nVarMaria communisn Acr. 

64. liLepraria flavao Ach. 



Observationes. 

Obs. 1. Parmelia pusUla Ach., habilu peculiari sat insignis, mi- 
nime est species propria, sed, ut in Fe. Lich. Eur. pag. 62 monetur, 
status ImbricarkB cujusdam mortuus et semi-putridus. Ob defectum 
apotheciorum, quae numquam sunt inventa, non audeo quidem pro cerlo 
dicere, ad quam speciem sit referenda, se4 mihi videtur pottssimum a 
P. olivacea originem ducere. Planta Ucranica loco humtdo videtur ha- 
bitasse. 

Obs. 2. 



— 17 — 

Obs. 2. Btaiora polychiroa n, sp.: crosta contigua, granuloM- 
verrucosa, rugoso-plicala, virescenti; apotheciU adnatisi, nadia, decolo- 
rantibusy primum arceolalis, dt^in planta atque coovexis, excipalo CQ- 
pulari, margine tenui demum evaneacente; sporia luteis, prslongia, infra 
raudatis, multi-locularibus. — Fig. 1. 

Habital in Ucrania ad corticem Aceris campestris, 

Eal e atirpe Biaåorm decoiorantis aeclionis Miearea Fa. S. V. Se. 
U pag« 112. — Crusla hypolballuin album obtegena, contigoa, e gra- 
nulis rogoao-verrucosis, cincreo-virentibua conlexla. Excipulum tballo 
adnalum, cupulare, erxtus primum e carneo-rubro luteolum, dein fer- 
rugtneo-fuiicum et tandem apadiceum, intua ajiquanto pallidiua. Diacua 
extus excipulo concolor vel parum pallidior, inlus primo albidua ei de* 
nique fuaco-brunneus, marginem lenuem, primo rn?olatumy unde obta- 
sus videtur, excludens. Occurrunt pr«eterea apolbecia inlua exluaque 
(morboae) al ra et alia, sporia dealituta, exlus palJide carneo-lutea, inltta 
albida. Sporae lute«e, maturae 0,036 — 60 millim. longae et 0,005— -6 
millim. latae, gracilea, apice obtusäe, infra in caudam attenuats^ 5^12 
loculares. 

Ab omnibus mihi cognitis Licbenibus optime distincta. Biatora ear- 
neola (Acu.), quacum eliam aporia longia, multi-locularibua congruit*], 
sine dubio est proxima, sed praeter majorem oronium partium (sporia 
exceplis) magnitudinem differt tum crustae et apolbeciorum atructura 
quum variia horum coloribus, unde etiam nomen poijfchroiB ei imposui. 
Praeterea cum nulla nisi B, hUeola et (forma apotheciia alris) B. sangut- 
neoHitra comparanda, sed notis jam allatis facillime dignoscitur. 

Locis humidis variat cru.<ta laeviori et obscuriori, aed characterea 
praelerea servat. 

Obs. 3. Parva haec planta, in Suecia ad truncos carioaoa pini 
frequentissima, vix et ne vix quidem ad Lecideam para$efnam poteat 
referri. Est quidem species ignobilis et proletaria, sed taroen vulgarior, 
quam ut omnino possit praetervideri. Sporis gaudet luteis, simplicibus, 
elliplicia, 0,008 millim. longis et dimidio circiler anguatioribas. 

O b 8. 4. Tradiylia tigiilaris (Aca.) var. Notariåii {Acolium Notari$ii 
TuL.) a forma primaria dilierl crusla crassiore, apotheciis aliquanto ma- 
joribus el prascipue sporis mulli-Iocularibus, forma roaxime variis. Quod 
ad differentias duas pnores attinet, minoris sunt momenti, quum ex. 
gr. Tr. tympanella (Aca.) apotheciis majoribus minoribusve et erusta 
crassissiroa vel subnulla variet. Cbaracter aulem e sporarum forma 
gravior quidem primo obtutu videtur esse, sed re vera non est. Hane 
eniai e Juxurie plantae cruatxque crassitudine pendere me docuere 
formae 7r. itympafieUa erusta crassiore, in quibus sporas quasdam 3—4 
loculares inveni, quum in aliis erusta minus evoluta instructia sporas 
modo biloculares vidi. Quin etiam apud Tr. tigälarem veram, quum 
latas occupat plägas, apothecia sporas modo biloeularea foventia reperi^ 



*) Differanl ta men in eo, quod aporae Biat, cameoim utrinque sunt 
attenuatae, 0,042—72 millim. longae et 0,004 — 5 millim. latae. 

öfvers. af JTon^. VtL-Akaä. FMi, Arg. 12. N.-o t ^ 



— 18 — 

quttoi crusta esaei tenois, «qae aulero multiloculares ac apud AeoUwn 
NatarigSi Tol., quum esset crassior. Uis rebus adduclos, non possum 
non banc pro varietale vel polius lusu Tr, tigiUaris (Acn.) habere. — 
Sporarum determinaro maguitudinem ob varias carum formas Don est 
facile; una aulem ex iis, »qaae cruciatim 4-loculares occurrunt el prae 
ceteris symmctria, qua pollent, oculos alliciunl», 0,021 millim. erat 
longa et 0,014 millim. lata. Genuina Tr. tigiUaris sporis (bilocuiaribus) 
gaudet 0,020 millim. loogis dimidioque angustioribus. 

Ob hunc sporarum nisum maxime practerea convenit haec varietas 
cum Tr. viridula Fa., cujus sporarum formae omriino similes sunt^. Spora 
4*-locularis hujus speciei 0,010 — 14 millim. est longa et 0y00d-*9 
millim. lata. 

Quum Tr. tigiitarem examini microscopico subjeci, in veni etiam 
spermogonia hujus lichenis. Apotbeciis sunt immixta, iis vulgo paullo 
majora magisque elevala, habitu fere Lecidem et in numera spermatia 
elliptico-oblonga, lutea, 0,005 — 6 miliim. longa et 0,002 millim. lata 
condentia. 

Obs. 5. Trachylia ludda n. sp.: crusta areolalo-squamulosa, ci- 
trina; apotbeciis sessilibus, adnatis, atris, xtate saepius proliferis; exci- 
pulo cupulari crasso, corneo; disco tenui, nudo, atro, intus albido, mar- 
ginem tumidulura primilus albicantem demum aequaptc; sporis maturis 
nigro-fuscis, bilocuiaribus. — Fig. 4. 

Habitat in Ucrania ad corlicero Pink 

Crusta nit ide citrina, co|ore fere Biatora ludda, ex areolis f;qua- 
mulosis vel primitus verrucosis constituta, late efTusa, crasitior nec tam 
contigua quam Tr. tigUlaris, quam praeterea primo obtutu refert. Exci- 
pulum quam in ulla alia specie hujus generis crassius, nigrum vel in 
olivaceam vergens colorem, tballo modo adnalum nec immersum, mar- 
gine tumidulo, primum albicante, dein nigro. Discus cum excipulo 
extua concolor, intus albicans, marginem demum sequans, tenuis. Prae- 
cipue memorabilis est fabrica apotheciorum fere omnium vetuatiorum; 
quum enim sporae jam sunt disseminatae, ex excipulo emergunt excipula 
i — 3 nova, discos novos foventia nec semper orbicularia- sed etiam in- 
terdum lirellse-formia et varie flexuosa. Sporae in asco quodam 8, e 
quibus suprema primum malura, ellipticx et medio parum contractae, 
primo luteae, dein nigro-fuscae nucleosque duos continentes, longit. 
0,012 millim., latit. 0,006 millim. Asci elongati, sporas arcte am- 
plectentes; paraphyses longae, iiliformes, liherae. 

Ab omnibus huc usque cognitis speciebus hujus generis abunde 
diversa et omnium facile pulrherrima. Tr. tigillari, ut jam dixi, primo 
obtutu ob colorem crustae citrinum similis qnidem, sed re vera 7V. 
tympaneUm ob marginem albicantem excipulumque crassum magis afiTi- 
nis; ab utraque vero tam crusts quam apotheciorum indole eximie di- 
stincla. Ab omnibus prxterea mirabili dignoscitnr apotheciorum proli- 
ficatione, quam quidem antea accidentaliter vidi apud Parmeliam taria- 
ream et Leddeas quasdam, numquam autem lam constantem nec apad 
lichenes Calicioideos. Cfr. praeterea Fa. Licb. Eur. pag. LXIX, ubi mo- 
netTir: »talea lusus omnes accidentalea sunt; attamen, nbi hic nisua ani&- 
pollet, non pratervidendus, — Disco Icvi et satis duro, parum vel om- 



- 10 — 

nino Don atro-inquinanle, faoile hcc species pro Lecidea baberi po(Mt, 
sed praeterqtiam quod toto habil u ad Trtichyliat trahitor, cam i is eiiam 
ascorum, paraphysum et praeserlim sporarum struciura omnino con venit. 

Comparalioniii gra tia addo quoque iconea species ceteras, quas vidi^ 
generis Trachylia illustrantes, quse prseter species, de quibus supra 
menttODem feci, sunt: Tr, tympaneUa (Aca.), sporis plerumque bilocu- 
laribusy iongit. 0,016 millim., Jatit. 0,008 millim.; Tr. UigoniUa (Acb.) 
sporis bilocularibus, 0,014 . millim. longis dimidioqae angustioribus, el 
Tr. åoxatitis Fr. (Scbjeb. Licb. exs. 240) sporis 0,011—2 millim. lon- 
gis, 0,005 — 6 millim. latis. 

Quas non vidi species quarumque figuras ideo non possum addere 
sunt Tr. Neesu (v. Fw.), cujus autem sporas non rite esse evolutaa af- 
/irroat Cel. Frssehius (in Batrh. Uebers. der Moose und Flechlen des 
Taunus pag. 90), Tr.? chtorina Strkh., cujus apolbecia non vidi, et 
Tr, neglecta Batrh., mibi plane incognila, cujus aulejp icon adest in 
Batrh. £inig. uber Lichenen tab. IM, (ig. 11. 



Explicatio tabiUcB I, 

Fig. 1. Biatora polyehroa n. sp.: a, apothecia sub variis aetatlbus; 
fr. sporae. 

— 2. Biat, cameola (Acu.): a. apothecia; b. sporse. 

— 3. Trachylia tympaneUa (Ach.): a. apothecia; 6. sporae biloculares 

juoiores; c. ea^dero maturae,^ e quibus una nucleum eji- 
ciens; d. sporae 3 — 4 loculares. 

— 4. Tr, lucida n. sp.: a. apothecia; b, eadem prolifera; c. asci ei 

paraphyses; d. sporae immaturae; e, eaeåem maturae, e quibus 
duae germinantes. 

— 5- Tr, tigillaris (Acn.) var. Nolarisii (Tul.): a, apothecia; ceterse 

figur» sunt nonnulloe minus compositae ex innumeris spo- 
. rarum formis, quae in uno apothecio occurrunt. 

— 6. Tr. tigillaris (Aco.): a. apothecia; b. spermogonia; c. sporae 

bi-loculares immatura;; d. eaedem maturae et una germi- 
nans; e, sporae multiloculares; f, spermatia. 

— 7. Tr, stigonella (Ach.): a. apothecia; b. spora immatura; c. sp. 

maturae; d. sp. nucleum ejiciens. 

— 8. Tr, saxatilis Fr.: a. apothecium; 5. sporae. 

— 9. Tr. viridula Fr.: a, apothecia; b, sporae. 

å 

P. S. 

' Levibus bis observaliönibus jam typis expressis, per litteras me 
certiorem fecit praeclarissimus Prof. A. Massalongo Trachyliam lucidam 
sQpra descriptam eandem esse ac Acolium viridtäum DNtrs Frammenti 
Licbenogr. pag. 11. Eam autem toto coelo a rarissima Trachylia viri- 
dula Fr., specie fere microscopica, in ligno alneo vetusto obvia, esse ^^^---^^ 
diversam primo obtntu perspicitur. An vero CcUicium viridtäum Schär^'!-^ r^*'","'*v 
ad hane vel illam pertineat non audeo dijudicare, quum specimen huj^i^^^,' :/'-- ,\ 

V -^- / 



<?•«- 



— 20 — 

Ijchenis in Lioh. ejus eisicc. N:o 295 in exemplari bujus collecliooig, 
quod unicum vidi, desideretur, sed secundum descriptionem ad TV. ht- 
ddam potia^i pertinere videlur, qaamquaro margine aureo diflferat. In- 
terea necesso est speciem Suecanam nomen viriduliB servare aliadque 
{ludda) plantae Notarisianae et praeaenti imponi. 

Determinat praeterea idem Coleberrimus Lichenologus Biaioram, 
quam sub nomine polychrow supra descripsi, esse Lichenem eometan E. 
B. (BatuUa Massal.) , quod equidem non assentior. Praeterquam enim 
quod ab omnibns fere hoc nomen maxime vagum ad Biat, cameolam 
ut synonymen ducitur, afifirmat etiam Cel. Leighton (Angioc. Lich.) bas 
plantas esse diversas. Sporidia enim Uch. comei E. fi. in tab. XIV, 
fig. 4 depicta omnino babent formam B. cameola utrinque atlenuatam, 
quamquam apotbecium non nihil B, polydiroam refert. Nomen Lich. 
eomei praeterea ad varias ducitur species, ut ad Biat. mixtam nec noa 
Gyalectam cupuiarem (Cfr. Fr. Licb. Eur. p. XIV). 



— 81 — 

4. Om Ronneby bad-gyllja. — Hr Adjunkt N. E. 
FoissitL i Skara hade iosändt följande meddelande: 

»De många olika gissningarne örver orsaken till den olid- 
liga kl&da och stickning, som uppkommer i huden efler Ron- 
neby »gyltjebad» gåfvo mig anledning till nedanskrifne under- 
sökningar. De uppdaga säkerligen ingenting nytt, men dä de 
äro gjorda på stället tUän all ledning eller afskrifning af Ib- 
regående undersökningar, kunna de möjligen vara af något in- 
tresse vid jemförelsen med andra och bättre, som förut finnas 
beskrifna. På uppmaning af ställets läkare har jag dertdre 
trott mig böra öfverlemna dessa rader. 

Stället der badgyttjan hemtas är beläget blott några fam- 
nar från »helsokällan» tätt intill badhuset, och således på en 
fjerdedels mils afstånd från hafsredden och en åttondedels mil 
från Ronneby köping, nära kanten (cirka tio famnar) af den å, 
som flyter genom köpingen ut till hafvet. På några hundrade 
alnars afstånd från ån, och parallelt med denna löper en tem- 
ligen hög, skogbeväxt bergskedja (granit) från köpingen nästan 
ända fram till redden. Oaktadt brunnens lågländta belägenhet, 
vid foten af en hög bergssträcka och brädden af en å, är 
platsen likväl ingalunda sank, hvilket äfven synes deraf att de 
två ä fyra alnars djupa gyttjegroparne vid brunnen hålla sig 
fria från vatten. Brunnsplatsen är på tvenne sidor begränsad 
af bördiga åkrar, på tredje sidan af en privat trädgärd och på 
fjerde af Ronneby å, vid hvilkens strand en smalare körväg 
leder till köpingen. Vägens höjd öfver å-vattnets niveau tyckes 
vara cirka två ä tre alnar. På några (Ii ställen är vattnet 
vid fikanten rostfargadt synnerligen der myrmalmen ligger 
i dagen. 

Vid betraktandet af gyttjegroparne befinnes, att jorden är 
stratifierad i fem serskildta lager, som visserligen till mägtig- 
het, (arg och sammansättning variera något i olika gropar, men 
likväl vanligen öfverensstäroma i följande förhållanden: 

1:o öfversla eller maijords-lagret utgöres af s. k. mylla, 
och är sammansatt af en mängd förmultnade organiska ämnen 
Öfvert. af K. VtU Ältad, F&rh., d. 10 Jan. 1855. 



— ii — 

(humus) samt sand, qvartskorn, glimmer o. s. v. samt genom- 
trängd af rOtter frän den pä ytan grönskande gräsmattan, som 
mestadels bestar af Poa annua, Polygonum auriculare och dy- 
likt. Jordlagret är blott af cirka en rjerdedels alns mägtighet. 
Färgen rödaktigt brun. Vid cirka 400 gängers förstoring visar 
den sig bestå af kantiga, bruna eller färglösa korn utan be- 
stämd form. Vid upphettning för bISsröret luktar den nästan 
som torfrök och förlorar temligen mycket i vigt. Den varierar 
mycket bäde till Tärg och sammansättning. 

2.0 Andra eller ler -lagret ligger omedelbart och temligen 
skarpt begränsadl, under det förra. Det utgöres af en hvitgyl, 
fin lera, blandad med några hälft förmultnade, vegetabiliska äm- 
nen, såsom qvistar, grässträn etc. samt genomträngd af fibriller 
frän de i öfversta lagret befintliga, lefvande växterna. När- 
mast omkring sädana ämnen är leran vanligen starkt rostrér- 
gad. Den har i öfrigt likhet med vanlig åkerlera bäde vid 
undersökning för blåsröret och mikroskopet, men med den skill- 
nad, att Ronneby-leran innehåller skal af kiselinfusorier — i 
vissa prof träffas en oerhörd mängd deraf — i andra ytterst 
få. Lerans hufvudmassa består jemte lerjorden af kantiga sand- 
eller qvarlskorn. Lagret är cirka åtta tum mägtigt. 

3:o Tredje eller sphagnum-lagret har utseendet af mörkt 
rostgul, lucker lera. Vid upphettning utvecklar den stark torf- 
rök, förlorar mycket i vigt, samt efterlemnar en mörkbrun eller 
gråsvart aska. Under mikroskopet visar den sig till största 
delen bestå af brungula, runda ktiga korn, liknande cellbildnin- 
gar efter förmultnad sphagnum. Massan är icke homogen, utan 
blandad med en mängd växtpartiklar, såsom pinnar, trädrötter, 
barkar, o. s. v. stundom helt och hållet förmultnade och ge- 
nomträngda af den jord hvari de legat, stundom ganska bärda 
och oförmultnade. Vissa prof visa sig äfven rika pä kiselsköl- 
dar. Lagret är omkring en half aln djupt. 

4:o Fjerde eller gyHje4agret är det lager hvaruti had- 
gyUjan förekommer och är således det märkvärdigaste. Det 



— 83 — 

är fräo tv3 Ull flere fol mägligt. Den närmast sphagnum-lagret 
liggande gyttjan är vanligen grofre och blandad med en mängd 
säty länga gräslika blad (antmgen af Uolinia maxima, som växer 
i ymnighet i än eller sannolikare af Zostera marina frän haf- 
vet) äfvensom andra vegetabiliska substanser, till och med tyd- 
liga stycken af vegetabiliskt kol. Ett eller annat qvarter dju- 
pare ligger den egentliga badgyttjan. Nyss upptagen bildar 
den en gräbrun, för känseln nägot sträf, ytterst fint fördelad, 
kort (icke seg eller klibbig) och lätt massa af en, mineraU 
vattnet liknande, smak och en svagt svafvelaktig lukt, som till 
och med formärkes sedan gyttjan länge legat soltorkad. Ehuru 
icke belägen vid egentliga hafskusten har den likväl alla ka- 
rakterer af s. k. hafsgyttja och liknar, bland dem jag varit i 
tillfälle att undersöka, mest dem frän Nordsjökusten (Lysekibl), 
med undantag af att Ronneby-gyttjan innehåller jern, hvilket 
jag eljest icke funnit i annan hafsgyttja än i den frän Norr- 
telje. Ronneby-gyttjan kryoiper högst litet vid torkning^ men 
förlorar mycket i vigt. Den torra gyttjan förlorar deremot vid, 
glödgning högst obetydligt i vigt och utveoklar nästan ingen 
torfrök. Soltorkad har den till färgen mycken likhet med fm 
aska. Efter stark glödgning drager färgen mera i rödt än 
grätt. Dä den nyss upphemtade väta gyttjan härdi pressas 
genoro tätt linne, utsipprar ett, nästan färglöst, vatten, som 
' har nägot hepatisk lukt och ger samma reaktioner för jern som 
mineralkällans vatten. 

Under mikroskopet visur det sig, att denna gyttja msian 
uteslutatide beslår af hela eller krossade sköldar efter, mä- 
hända sedan ärtusenden döda, jnfusorier^ och möjligen äfven af 
skal efter crustaceer ur ordn. Entomostraca. Mänga sköldar 
visa sig hela i sina praktfulla, symotriska former, men största 
delen äro sä söndersplittrade, alt de nästan se ut säsom fina 
skärfvor af krossadt glas eller qvarts, men de regelbundet ord- 
nade streck, taggar, punkter etc. pä dessa skärfvor, antyda 
likväl tydligt att de äro fragmenter af organiska väsen^ Att 
de bestä af kisel eller nägon silikatföreoing visar sig derpä att 



de i glödgning icke förstöras eller förändras, och att de icke 
upplösas i mineralsyror, hvilka profver jag flere gånger repe- 
terat och alltid med samma resultat. I saknad af Ehrbnbbrgs 
»Die Infusions-Thierchem» samt alla andra arbeten i denna väg, 
är jag urständsatt att närmare redogöra för de iakttagna djur- 
formerna. Det förekommer tnig dessutom att nogare forsknin- 
gar öfver Sveriges kiselinfusorier ännu utgöra ett vidt f^lt för 
talrika och intressanta upptäckter, emedan, sävidt det är mig 
bekant, ingen svensk Ehrbnbbrg egnat sin uppmärksamhet härät, 
eller gifvit sina rön i tryck tillkänna, utom Hr Prof. Å. Rbtzius, 
som mikroskopiskt analyserat och beskrifvit kiselinfusorierna i 
Degerforss-bergmjölei. 

Beträffande de medicinska verkningarne af Ronneby- 
gyttjan, tala äfven dessa för naturen af hafsgyttja. Den verkar 
som ett kraftigt hudretningsmedel (rubefaciens). Den badande 
förnimmer i huden en plägsam stickning eller klåda, liknande 
den efter brännässlor, äi följd af oro, ängslan, kallsvett etc. fort- 
farande frän några timmar till nägra dagar, stundom förorsa- 
kande ett kliande utslag liknande miliaiin. 

Som gyttjan består af fiut fördelad kisel i form af nålar, 
taggar, skärfvor etc. är det klart att dessa vid gyttjebaden in- 
gnidas i hudens porer, hvadan klädan är en följd af en helt 
och hållet mekanisk retning, som måhända i någon mån förökas 
genom gyttjans halt af jernvitriol, alun och andra salter. 

Häraf förklaras äfven hvarföre ingen klåda förmärkes efter 
begagnandet af gyttjebad vid t. ex. Himmelskällan (nära Skara) 
och andra badorter med sötvattens- eller torfgyttjor. Dessa 
innehålla ofta inga kiselnålar eller bestå åtminstone alltid till 
sin allra största mängd af fbrmultnade torfpartiklar, hvilka både 
till form och konsistens äro af den beskaffenhet, att de inga 
mekaniska stickningar kunna åstadkomma. 

Under torra somrar påstås Bonneby-gyttjan vara mycket 
starkare (reta i högre grad) än då årstiden är mycket regnig. 
Gyttjan för baden uppgräfves hvarje morgon, men groparne äro 
utan allt skydd öppna för sol, luft och regn, hela året om. 



— *5 — 

5:o Fenile lagret, ochra eller tnyrmalms-ltigi^ei ligger un- 
der badgyltjan. Det är på olika ställen af mycket olika niä^- 
tighet 1 en Sker straxt till venster om niineralbrunnen, synes 
en mfinga famnar läng och flere alnar bred bank deraf hafv:) 
genombrutit de fyra öfrc lagren, sa att malmen ligger i öppen 
dag eller är betäckt med en högst gles och svag vegetatiop. 

Denna myrmalm ser ut som snmmanrotad, grof sand, 
stundom med, men ofta utun mblandning af lera. Vid glö<lg- 
ning afger den en svag lukl af svafvel, men förlorar högst litet 
eller intet i vigt. Den förut mörkt rostgula färgen blir efter 
glödgnifig ändå mörkare. Vid smältning för blasröret med soda 
er hålles ett mörkt glas. Under mikroskopet visar sig prof vet 
bestå af grofva, kantiga, starkt rostfärgade sandkorn, samt små 
oregelmessiga, icke transparenta partiklar, sannolikt leia eller 
rost. En och annan kiselinfusorie-sköld förekommer älven, men 
vegetabiliska inblandningar förmärkas icke. 

Den rika halt af jernvitriol, som Ronneby mineralkälla in- 
nehåller synes just vara tillkommen vid vattnets passage genom 
detta jordlag. Detta är likväl blott en gissning. Grunden 
h varpå dessa fem jordlager hvila uppgif\'es vara en hvit sand. 
Det är både af de här sig företeende geologiska förhållandena 
och af gyttjans beskaffenhet all anledning att förmoda, del haf- 
vet i forntiden haft fiin strand eller botten der nu helsokällan 
är belägen. 

Genom det att alla jordlagren, utom matjorden, äro im- 
pregnerade med mineralvatten och hafva ett nära grannskap 
med myrmalmen (ochran) äro de sä jernhaltiga, att om de in- 
läggas våta i hvitt papper, blir detta efter torkning svart som 
bläck pä de ställen der papperet varit i kontakt med jorden, 
Sedan gyttjan torkat, svärtar hon ej ifrån sig, om hon uppblö- 
tes med vallen » 



— 26 -- 

Botaniska ardelningeo. 

Äf Hr O, L, Sjögren. 

Fyrtio arter från Södermanland, nemligen tölf phanerogamer ocb tja*- 
guälla cryptogaroer, t. ex. Najas marina, Ruppia rostellala, Pota- 
mogelon mariniis, Zannichellia pediceilala, Salicornia herbacea, 
Carex loliacea, Nitella Slenhammariana, Trichocoiea lomentella, 
Hypnum Blandowii ocb lycopodioides, Leskea paludosa m. fl. 

Af Hr E. F. FrktedL 

Fyra s&llsyntare arter: Potamogeton rutilans, Erucatstrum Pollichii<, 
Gorydalis rulacea, ocb Najas flezilis. 



— 87 — 

5. • Bemiptera från Kaffer landet. — Hr Stude- 
rande C. StAl hade inlämnat röljande foilsättning af sina be- 
skrifningar öfver de af Hr J. A. Wahlberg beniförda Hemiplera. 

ELASMOGASTER (Stål). 

(öfvers. af K. Vet.-Ak. Förhandl. 1853, p. 259}. 

I. E, brunnescens: brunneus, rude punclatus, parce albosquaioosus; 
antennis rufoferrugineis, arr. I lolo, 4 apice fuscis; corio ud 
meoibranam fuscocuprescentere sordide albido-marginato. Long. 
16, lat. 8 millim. — In lerra Nalalensi. 

Variat bemelytris abdomine mulfo brevioribus. 

MiCTIS (LEAca), 
1. Tibias posticäe intaa plus minus dilatatae, inerines. 

a. Thorax inermis. 

1. M, easlanicomis: fuscocastanea, parce flavosericea ; antennis dilnlo 

castaneis, art. ulUroo extus fuscej^cenle; scuteilo medio longilu- 
dinaliter densius luleopiloso; membrana fuscocuprescente; abdo«o 
mine sublQs dilute brunnescente; pedibus ferrugineofuäcis, tarsis 
castaneis; femoribus maris posticis anle medium nonnihil curva* 
tis, dein subaequaliler incrassalis. Long. 23, lat. 8 millim. — 
In terra Nalalensi. 

2. Jtf. caffra: fuscocastanea, luleosericans; antennarum art. 2-«*4 lu- 

teis, apice nigrofuscis; membrana fuscocuprescente; femoribus 
infra dilutioribus, tarsis fuscopiceis; femoribus roaris posticis fu- 
siformibus, intus medio et apicem versus bidentatis. Long. 22, 
lat. 6 millim. — In terra Nalalensi. 

« 

3. Jf. vidua: castanea, parce luleosericans; antennis pedibusque rufo- 

ferrugineis, art. ultimo illarum lutescenle; sculelli apice imo sor-* 
dide albido; membrana cuprescente. Long. 20, lat. 6 millim. ^- 
In terra Nalalensi. 

4. M» tomentavirgata: dilute castanea, pilis albidia, in thorace lineis 

septem longitudinalibus forroantibus, instructa; antennarum art. 
3 ultimis dilute fulvescentibus, 2 et 3 apice nigris; corio medio 
loDgitudinaliler fuscescenie; membrana cuprescente; pedibus ob- 
scure rafoferrugineis, dense albidosericeis. Long. 20, lat. 7 mil* 
lim. — In terra Nalalensi. 

5. JV. griseosericans: obscure rufoferruginea, griseosericea; antennis 

nigrofuscis, art. ultimo fulvescente, apicem versus fuscescenie; 
femoribus supra nigrofuscis; femoribus maris posticis fusiformi- 
bus, medio subdentatis. Long. 16, lat. 5 millim. — lo terra 
Nalalensi. 

6. M* grallatoria: obscure rufoferruginea, griseosericea ; antennis ni- 

gris, art. ultimo fuscocastaneo; membrana fuscocuprescente; pe- 
dibus nigropicels; femoribus posticis maris modice crassis, mox 

öfvers. af K. Vet.-Akad, Förh,, d, 10 Jan, 1855. 



— «8 — 

pone basin carvatin, dein sabrectis, pone medium bidenlicalatig. 
Long 20. lat. 7 millim. — Ad portum Nalalensem. 

7. M, lugvhrina: nigropicea, griaeosericea ; antennarum art. 2^-4 f o I- 

ve.<centiburi, 2 et 3 apice nigris; hemelytris castaneis, corio non- 
nihil fuMcesicente; membrana fuscocuprescente; femoribus niaris 
posticis suhreclis, fusiformibu.^, pone medium inlus subdentali^. 
Long. 20. lat. 7 millim. — In lerra Natalensi. 

8. M, natalemU: rufoferruginea, parcc flavosericea; antennarum art. I 

nigro, 2 el 3 fulviA, apice nigris, 4> fusco; thorace laleribus ni- 
gricantibus; pedibus nigropiceis. Long. 22, lat. 8 millim. ^ In 
terra Natalensi. 

9. M» amicta: castanea, albidosericea; anlenni.s fulveitcenlibus, art. 

2 — 4 apice nigris; corii margine ad membranam cupreacenlem 
densiu;; aibidosericeo; abdomine sublUH dihiliore; tarsis fuscis; 
femoribu.4 posticis mari.s subrecti>», fusiformibus, pone medium 
subcrenubjtis. Long. 16, lat. 5^ millim. — In terra Natalensi. 

b. Tborax utrimque angulato-dilatatus. 

10. M, furva: nigropicea, subtus dilutior; aniennis^nigris, art. ultimo 
fulvo; pectore utrimque pustula dilule san£;uinea; abdomine ma- 
ris 8ublU!< basin veri^us elevalo, gibbo<o; fomoribus maris posiici.'« 
ante medium .«at curvalis, dein aequaliter incrassalis, iniu.s rooi 
pone medium denie valido armatis. Long. 25, Lit. 8 ipiHini. — 
In tractibus fluvii Limpopo. 

If. M. Bohemani: praecedenti valde afTinis, sed distincia anlennis lon- 
gioribu;!, angulis bumeralibus thoracis magis acuiis; femoribu;: 
po««ticis crassionbiis, magis curvatis, abdominis segmento secundo 
subtus nun gibboso. Long. 28, Lat. 9 millim. — In terra Na- 
talensi. 

12. M, validipea. rufoferruginea, ochraceosericea ; antennis nigrofuscis, 

art. ullimo sordide flavotestaceo; abdomine subtus basin versus 
valde elevato, gibboso; pedibus fuscopiceis, dense griseosericeis; 
femoribus posticis maris basin versus sal curvalis, dein aequaliter 
crassis, deote valido pone medium armatis. Long. 30, lat 9 mil- 
lim. — In terra Natalensi. 

2. Tibiae posticae utrimque dilatatae, inermes; thorax dilatatos. 

13. M. foliacipes: fuscoferruginea; antennis sai longis, graciIibaS| ca- 

staneis, art. 2 el 3 apice obscurioribus, ultimo dilute flavescente; 
pectore utrimque fascia obliqua dense sordide flavosericea; tibiis 
posticis praesertim basin versus utrimque valde dilatatis; femo- 
ribus posticis maris apicem versus sensim incrassatis, subbiden- 
tatis. Long. 24, lat. 9 millim. — In terra Natalensi. 

PHYSOMERUS (Burm.). 

1. P. lugens: obscure castaneus, granulosus, birsutulus; anteonarum 
art. 2 el ^^ ochraceis, ultimo testaceo; thoracis lateribus nigro- 
fuscis; membrana fuscobrunnea; subtus testaceus, abdomine serie 



— *9 — 

otrimque macolarum fascsrum margineqae segnenforiiiD flavo. 
Long. II9 lat. 5 millim. — In terra Natalensi. 

2. P, granoBus: fuscotestaceus, granulofius, hirsutulus et griseosericeus; 
antennarum art. I granuloso; thorace angulia humeralibuä an- 
trorsum productis, acutis, medio atrimque »pina, disco tuberculia 
2y instructo; membrana fuscomaculata; subtos dilatior, villa ab* 
dominis utriroque obsoiete fuscescenle Long. 10, iat. 4| millim. — 
In lerra Natalensi. 

PETALOCNEMIS (StIl). 

(loc. cit. p. 259.) 

1. P. pathyeerti»: lolus dense cinereotomentosus et aericeas; anienna- 
ram art. oltimo, basi excepta, flavescente; membrana aJbida, 
parce fuscomaculata. Long. 13, lat. 5 millim. — In tractibus 
flavii Limpopo. 

PARYPHES (ÄM. et Skrv.). 

1. P. häarus: dilute ferragineus, fuscescenle punctatos;' thorace mar- 
gin ibus lateralibus fuscescentibus; an tennis, pedibus sublusqae 
dilute helvolus, pectore utriroque punclia 3 nigris. Long. 12, 
lal. 4 millim. — In terra Natalensi. 

PHILONUS (Dallas). 

1. P. nigrovUtatut: capite, thorace, snbtus pedibusque fuscoferrugineus; 

antennis fulvis, art. 1 toto, 2 et 3 apice nigris, hoc apicem ver- 
sas subdilatalo, 4 fuscolestaceo; hemelytris flavoteslaceis, vit ta 
insequali nigra intramarginali ornatis. Long. 17, lal. 5.^ millim. — 
In terra Natalensi. 

2. P. natalensis: antennis fulvis, art. 2 et 3 apice nigris, 4 fuscole- 

staceo, basali pedibusque obscure rufoferrugineis; thorace fusco- 
coprescente; hemelytris dilute caslaneis, corio vitta abbreviata 
nigricante; subius fuscoferrugineus, margine abdominis diluliore. 
Long. 17, lat. 5 millim. — In lerra Natalensi. 

SERINETHÄ (Spik.). 

1. S, mouta: fusca; capite, antennis pedibusque nigrofuscis; tuberculis 
pone oculos, margine basali thoracis hemelytrorumque sordide fla- 
vis; sablus latescens, albidomucorea. Long. 15, lat. 4 millim. — 
In terra Natalensi. 

HYPSELOPUS (BoEH.). 

1. E. annulieomis: obscure rufoferrugineus, albidopilosulus; antennis 

art. 1 et 2 nigris, 3 loteo, apice nigro, 4 fusco, basi et apice 
flavoannulato; thorace flavorugoso, angulis humeralibus acutius- 
coiis; tibiia poaticis basin versus testaceoannulatis* Long. 19, 
lat. 5 millim. — In tractibus fluvii Gariep. 

2. B, Unearis: capite, antennis, acutello, pectore pedibusque posticia 

faacoferrugioeia; thorace bemelytrisque flavotestaceis, illo antice 
rofoferrogineOy baai oigrtcaote; acutello basi utrimqae flavoma- 



— 30 — 

culato; antennis, tarsis omnibus pedibasqoe anlerioribua Qavote- 
staceis, illo utrimque vitta ferruginea, margine supra nigromacu- 
lato, bis ferrugineoirroratis. Lcng. 12, lat. 3 millim. — In terra 
Natalensi. 

ALYDUS (Fabr.). 

1. A. eramfemur: obscure rufoferrugineus; antennis art. 2 basalibas 

nigriB, 3 et 4 lutescentibus, illo apice nigro; capita nigrovario, 
thorace anguste nigroroarginato; scutello flavovitlato; subtus fla- 
voleslaceus, pectore abdomineque medio nigricanlibus, illo utrim- 
que nigrovittato; tibiis posticis curvatis, flavolestaceo-annulatis. 
Long. 16, lat. 4i millim. — In lerra Natalensi. 

2. Å, flavovittatus : flavotestaceus; angulis humeralibus (horacis nigro- 

.<$pinosis; capite, pectore abdomineque subtus utrimque flavovitta- 
tis; tibiis posticis vix curvatis. Long. 15, lat. 3 millim. — - In 
terra Natalensi. 

EUTHETUS (Dallas). 

1. E. leucostictus : niger; capitis linea longitudinali, basali. annulis an- 

lennarum femorumque, tibiisque fuscotestaceis; scutello apice al- 
bido; clavo, pectore utrimque maculis 2, abdominisque fascia 
utrimque obliqua albis. Lbng. 11, lat. 2\ millim. — In tractibus 
fluvii Gariep. 

2. £. leucopoecUus: niger; hemelytris flavescenlibus, clavo roaculaqae 

suturali corii nigris; maculis utrimque 2 pectoris unaque abdo- 
minis, annulisque femorum albis. Long. 12, lat. 2\ millim. — 
'In tractibus fluvii Limpopo. 

3. E, sordidus: dilule* flavoteslaceus; capitis viMis 4 anticis, basique, 

tboracis apice, scutello apice exceplo, pecloreque nigris; hoc 
utrimque albido-bimaculato; abdomine leslaceo, utrimque albido- 
maculato. Long. 11, lat. 2 millim. — In terra Natalensi. 

NKIDES (Latb.). 

1. iV. mcUacaipus: flavotestaceus. antennis pedibusque dilutioribus, ni- 
gropunctatis, illarum art. I — 3 apice nigris, 4 basi albido; fe- 
moribus apice subito clavalis, tibiis tarsisque apice nigrofuscis. 
Long. S, lat. 1 millim. -^ Ad Portum Natalensem. 

HYDARA (Dallas). 

1. H. gracUicornis: dilute sordide lutescens; antennarum art. altimo 
fuscescente; nervis clavi obscure sanguineis; membrana sordide 
hyalina. Long. 11, lat. 4 millim. — In terra Natalensi. 

GONOCERUS (Latb.). 

1. G, Itturipennis: di la te fuscescens, dense obscurios panctatas; linea 
media capitis tboracisque, hujus eliam marginibus, scutelli mar- 
ginibus laleralibus, corii marginibus liturisque flavoalbidis^ sabtus 
cum pedibus flavoalbidus, seriatim nigropunctatus, vitta utrimque 
dilute fuscescente. Long. 10, lat. 4 millim. — In terra Natalensi. 



— 31 — 

2. G. oaffer: dilute griseoflavwceos, fuscopuncialus; cnpite utrimque 
nigropunctalo) thorace anlerius dilutiore, aolice utrimque nigro- 
panQtato; subtua cum pedibus fascopunctatu&, abdomine punctis 
majoribus nigris, sexseriatim posilis. Long. 7, lat. 3 miliim. — 
lo terra Natalensi. 

CLAVIGRALLA (Spis^. 

1. C mwricata: obscure rufoferruginea, griseosericea ; thorace anguli» hu- 

meralibus valde produclis, acutis, parce spinosoluberculalo; sciitello 
gibbo, utrimque Irispinoso; hemelytris flavotestaceis; abdomine 
margine spiooso; tibiis flavoalbidis. Long. 10, iat. 4 miliim. — « 
In terra Natalensi. 

2. C naialmisis: obscure rufoferruginea, griseosericea; antennis testa- 

ceis, art. ultimo nigrofusco; thorace spinosoluherculato, medio 
utrimque spinoso; hemelytris dilute sordide lestaceis, corio mar- 
gine fusco; tibiis flavoalbidis, apice fuscis. Long. 10, lat. 3^ 
millim. — > In terra Natalensi. 

3. C, tomentkoUii: subcompressa; antennis pedibusque flavoalbidis, il- 

larum art. 1 — 2 apice brunnescentibus ultimo fusco; fomoribua 
apicem versus fuscoferrugineiS) tibiis apice fuscis, medio fusco- 
annulatis; thorace basi ulrimque spinoso, anterius flavo, poste- 
rius brunneolomentoso; scutello fusco, et f]avopiloso; subtus ru- 
foleslaceus, abdomine disco et lateribus fuscescente. Long. If, 
lat. 4 millim. — In terra Natalensi. 

4. C. pilosicoUis: flavolestacea, pilosa; thorace utrimque spinoso, ma- 

cala oblonga media nigra; corio apicem versus nigropunctato; 
pedibus aJbidis, femoribus praeserlim posticis apicem versus brun- 
nescentibus. Long. 9, lat. 3 millim. — In terra Natalensi. 

CORIZUS (Fall). 

1. (7. päosicoltis: flavotestaceui^, punctatus, fuscopilosus; capile basi 

maculis 2 fuscis; antennis parce fuscopunctatis, pilosulis, art. 
ultimo obscuriore; thorace antice transversim biimpresso, ibique 
nigro, medio longitudinaliter levissime carinato, basi interdum 
macalia 4 fuscescentibus; scutello maculis 2 oblongis nigris, 
apioe excavaio, albido; hemelytris sordide hyalinis, nervis ele- 
vatis, apicem corii versus fuscis; abdomine margine nigromacu- 
lato, subtus punctis viltaque utrimque marginali ferrugineis, fe- 
moribus ferrugineopnnctatis, tarsis fuscis. Long. 8, lat. 4 mil- 
lim. — In terra Natalensi. 

2. C. natcUensis: dilute flavotestaceus, pilosulus; antennis fuscopuncta- 

tis, art. apicali fuscescente; thorace prxsertim poslerius nigro- 
punctato, ruga loogitudinali medta dilutiore; scutelli apice dilute 
rufescente; hemelytris flavotestaceo-hyalinis, nervis margineque 
costati ferrugineis; subtus cum pedibus valde dilute rufotestaceus, 
pectore pedibusque fuscoferruginco-punctatis; abdorainis margine 
nigromaculato. Long. 7, lat. 2| miliim. — lo terra Nalalensi, 



— 3* — 

3. C. pundieornis: praecedeDti valde aflinis, dilulior; antenni!» msg». 

nigropunctatis; scutellp basi ulrimque apiceqoe sordide albido. 
Long. 6.^, lat. 2\ miiliro. — In lerra Nalalensi. 

4. C. niffromacuUUus : testaceos, dense punctatu^, piloaulus; thoraco 

posterius scutelloque nigromacalatis; hemelytrifl sordide hyatinis, 
nervis flatescentibus, fuscobrunneo-inaculatis; subtas flavotestaceus, 
pectore pedibusque fuscopunctatis, abdominis margine nigroroaca- 
lato. Long. 5^ lat. 2 millim. — In terra Natalensi. 

ACANTHOCORIS (Av. et Serv.). 

1. A. dentkulcUuå : fustcobrunnescens, granosas, hispidus; antennis cras- 
siusculis, valde hirsutas; thorace angulis humeralibus antrorsuoi 
productisy margine utrimque bispinoso, disco bituberculalo; mein* 
brana fuscesceote-albida, fuscomaculala. Long. 8^9, lat. 4 mil- 
lim. — In terra Nalalensi. 

LYGiEUS (Fabr.). 

1. L. fecialisf sordide rufesccns; anlennis, capite, vitta bifurca ex- 

cepta, marginibus vittisque 2 thoracis, scutello, sutura clavi, 
margine vitlaque corii, pedibus pecloreque nigricanlibus, hoc 
utrimque rufo-lrimaculato; abdomine margine nigromacufato. Long. 
14, lat. 5 millim. — In lerra Nalalensi. 

2. L. lemniscatus: nigricans, parce griseosericeus; capitis macula basali, 

thoracis maculis utrimque 2 oblongis, viltaque media, margine 
scutellari clavi^ macula prope commissuram viltaque angusta corii 
coccineis; pectore ulrimque maculis 3, abdomine maculiii margi- 
nalibus segmenlique singuli faiscia apicali, utrimque abbreviata, 
coccineis. Long. 10, lat. 3.\ millim. — In lerra Nalalensi. 

3 L. delkcUidus: testaceus, capitis basi, loboqu|{ medio, thoracis ma- 
culis 2 basalibus, clavi ropcula media, corii macula marginali, 
pecloris maculis 3 utrimque, abdominis maculis marginalibus 
membranaque nigris, hac maculis 2 albis; pedibus fuscoferrugi- 
neis. Long. 8, lat. 2\ millim. — In terra Natalensi. 

4. L. vUlosulus: dilule sordide teiitaceus, parce pilosus; capite, maculis 
2 basalibus thoracis, membrana, apice alba excepta, anlennis pe- 
dibusque nigris. Long. 6, lat. 2 millim. — In lerra Natalensi. 

RHYPAROCHROMUS (Cdrt.). 

1. Thorace trapezoidali, margine anteriore capite latiore. 

1. A. turgidifemur : griseoflavescens, fuscopunctatus; capite, thorace an- 
tcrius, scutello apice excepto, pecloreque nigris; anlennis sordide 
flavotestaceis; thorace sordide flavomarginato, poslice fuscopunctato, 
lateribus dilatatis, subparalellis; corio macula prope angulum au- 
turalem nigra; membrana fuscesconle, apice sordide albida; pe- 
dibus sordide flavotestaceis, femoribus anticis crassis, extus et 
intus obscurioribus, tibiis anticis curvalis. Long. ?(, lat. 3 mil- 
lim. — In tractibus fluvii Limpopo. 

2. Ä. 



— 33 — 

2. II. mgnmaeulatv$: sordide flavescens, porcius fascopunclalun; capife 

pectoreqae nigroferrugineis; anlennis sordide flavotestaceis, tbo- 
race anterius abdomineqae fuscoferrugineis; thorace sördide flavo- 
marginalo, laleribus subdilalalis; sculello anteriiis nigro; corio 
macala prope angalum suluralem nigra; roerabrana fuscescante, 
apice albida; pedibus sordide flavoteataceis, femoriboa antici> 
eraasis exlus et intaa obscurioribus, tibiis anticia aabcorvalis. 
Long. 6\j lal 3 millim. . — In Caffraria inleriore. 

3. A. caffer: dilute griseoQavescens, branneopunclatus; capite, macula 

magna ihoracis antica, pcctoreque fuscoferrugineis; antenn is di- 
lute flavolestaceiSy extus nonnihil obscurioribus; thorace ulriroque 
parum dilatato; sutura clavi margineque costali corii maculis 2 
minutis obsoletis, brunnescentibus; abddmine dilute fuscoferru- 
gineo, pedibus dilute teslaceis, tarsis apice fuscis. Long. 5), lal. 
24 millim. — In terra Natalensi. 

2. Thoracis margine antico capite angastiore, vel latitudine 

subaequali. 
a. Margintbus lateralibus thoracis plus minus dilatatis. 

4. il. marqinipennis: niger; antennis fuscoferrugineis, art. basali nigri- 

caote; thorace pone medium suboonstricto, lateribus anguste al- 
bidis; hemelylris albomarginatis, corio macula apicali albida; fe- 
moribus anticia basi^ posterioribus ultra medium sordide albidis. 
Long. 11, lat. 3 millim. — In terra Natalensi. 
Variat hemelylris basi parce sordide flavovariis. 

5. R. umbrifer: dilute flavotestaceus, fuscopunctatus et varius; capite, 

thorace ante medium pectoreque nigris; antennis sordide flavo- 
testaceis, articulis apicem versus obscurioribus; thorace sordide 
fiavomarginato, posterius fuscopunctato; scutello nigricante, roa- 
culia 2 parvis sordide f]avis; membrana fuscescente; abdomine 
fascoferrugineo; femoribus flavoalbidia, tibiis flavoteslaeeis, geni- 
culia fuscescentibos. Long. 8^, lat. 2j millim. — In tractibus 
flavii Gariep. 

6. R. pairuelia.' sordide flavoleslaceu.s, fuscopunctatus; capite, thorace 

anterius pectoreque nigricantibus; antennarum articulis apice fu- 
scis, basali nigricante; thorace lateribus sordide flavomarginato, 
posterius fuscopunctato; corio macula oblonga prope auturam, 
aliaque minore apicali, nigris; pedibus flavotestaceis, femoribus 
apicem versus, tibiis larsisque apice nigrofuscis. — Long. 9, lat. 
31 millim. — In terra Natalensi. 

b. Lateribus thoracis non dilatatis. 

7. R, nigropictus: nigricans; antennis art. ullimo a basi flavo; thorace 

pone medium anguste flavofasciato, posterius sordide flavescente, 
/oscopunctalo; hemelylris sordide flavis, margine scutellari et 
sutura clavi, corii fasciis, una pone medium, allera apicali obli- 
qua, nigris; membrana sordide albida; peclore basi albidofasciato; 
femoribus posterioribus basi flavescentibus, tibiis anticis fuscote- 
staceis. Long. 6, lat. 2 millim. — Tn terra Natalensi. 

Öfvers, af E, VeL-Akad, Förh. Irg. 12^ N:o h 3 



— 34 — 

8. R. curvipei: niger vel nigropioeus, .{nincUUis, pnberolos; antMnis 

fuscoteslacers; iborace pone medium vaMe constricto; Itemelytris 
sordide flavoleslaceis, clavi macula basali, oorii inncva media Jtm- 
boqtie apicali nigrofuacis; membrana fusca; femoribu« anlicis 
valde incrasaatis totis poaticibusque apicem versus nigropiceis, 
bis baai flavolestaceis; libiis dilute fasootealacem, anlicia ciirva- 
tis, tarsw dilutk>riba8. Long. 11 — 13, lat. 4 — 5 roiliioou — lo 
iractibus flnvii Gariep. el ad Rondebosch. 

Variat dijulior, tborace, ferooribus anlicia abdomineqae sabtus 
picescentibus. 

9. A. crassifemur: capite, thorace anterius anbtusqtie niger; anlennis 

aordide flavoteaiaceia, art. allimo fasceacente; thoraoe pojttice fla- 
voiestaceo, fuseopuncUto; acalelio nigro, apice-albido; clavo lon-* 
giludinaliter fuscopunclato-^triatö, corio macala media aliaque 
apicali minore, nigris; membrana fusca, bati el apiee albidoma- 
culata; ferooribus nigricantibus, posierioribus basin versus albi- 
dis, anticis incrassatis; tibiis tarsisque testaceis. Long. 9, tat. 
3\ miilim. — In terra Natalensi. 

10. A. apictUus: capile, fborace subtusqae ferrugineoft; anfennia dSu* 

tioribus; Iboracts anguiis humeralibus, hemelytris pedibusqne fla* 
voleslaceis, corio inlus longiludinaliter fuscopunctalo, macula me- 
dia aiinu4a ad marginem apicakm; (arsia apiee fuscis. Long. 17, 
lat. 4 millim. — In terrra Natalensi. 

11. R, paganui: capile, anlennis, horum art. basali rufolestaceo ex- 

cepto, fuscis, il lo grtseosericeo; iborace anterius fermgineo, parca 
aericeo, anlioe posticeque dilule rufotestaceo, linea longitudinali 
maculisquo 2 pJoR minas dtslinctis, nigricanlibus; scuteiio fasce- 
scenle, linea media nigra; hemelytris sordide flavoteslaoeis, clavo 
corioque inius parce fuscopunctatis, hoc^ macula minuta ad mar- 
ginen apicalem, plus minus distincta, nigra; sabtus nigrofoacas, 
grtseosariceus, abdomioe margine maculisque utrifnque 4 vel 5 
majoribus rufotestaceis; ferooribus fuscotestaceis, apiee diluliori- 
bus, anticis noonibil incrassatis, libiis tarsisque flavotestaceia, bis 
apiee obscurioribus. Long, 10, lat. 3 millim. — In terra Natalensi. 

12. A. nataUnmsT praecedenti valde affinis, differt, anlennis brevionbus, 

dilute nilotestaceis, capiie thoraceque antice obscurioribsa, hoc 
basi api<;eqae lioea longitudinali maculisque 2 aigroluaeia. Long. 
Ii — 12, lat. 3 mtllim. — In terra Natalensi 

ATftACTOPHORA (StIl). 

(loc. cit. p. 260.) 

1. A> fus^emw: sordide flavotestacea, fuscopunctala; capile, thorace 
scutelloque medio ruga longitudinali, hoc etiam callis 2 basaNbos 
flavoalbidis; thorace lateribus nigricante; abdomine sublus viltis 
2 nigris; anlennis pedibusque flavotestaceis, femoribus anticis 
valde incrassatis, subtus nigrofuscis. Long. 13, laL 3| miilim. — 
In terra Natalensi. 



— 35 — 

OXYCAR£NUS (FiBBER). 

f. O. i%6frt.* niger; hemelylris, roargine albido ezceplo, rufescentibasy 
corio apice puncto nigro; membrana fusca; abdomine coccineo^ 
poslerius nigro; tibiis pos;terioribus albidoannulalis. Long. 5 — 6, 
lal. 2— 2j fnilliin. — In terra NalaJensi. 

2. O. eUbidipennis : niger; hemelylris albidis, hyalinis, corio apice punclo 
nigro; abdomine coccineq, merginibus apiceque nigris; libiis po- 
sterioribiis albidoannulalis. Long. 7, lal. 2.^ millim. — In terra 
Nalalensi. 

MICROPUS (Spin.). 

1. M. fusconervosus: niger, punclalus; capitis lobo medio, anlennia 

(art. ullimo deesl), rostro, pedibusque dilule rufotestaceis; tho- 
race poslerius picescente; hemelylris sordide albidis^ ncrvis fa- 
scobrunneis, corio apice brunnescenle; membrana fusca, apice 
albida. Long. 8, lat. I{ millim. — In lerra Nalalensi. 

2. JK. Ifrevicomis: niger, punctatus; antennarum art. 2 et 3, tibiis 

tarsisque sordide flavotestaceis; hemelylris sordide albidis, corio 
apice bruonescente; membrana sordide albida, fusconerTosa; fe- 
moribus fascopiceis, apice dilutioribua; abdomine subtus* fusco- 
ferrugineo. Long. 7j, lat. i^ millim. — In terra Nalalensi. 

3. Jl. oehripea: niger, punclulatus; anlennis, art. apicali nigro ex- 

ceplo, pedibusque lestaceis; hemelytnis sordide flavotestaceis, 
membrana abbrevtata, albida; femoribas anlicis sabtus deotica- 
iatts. Long. 6), lat. 1| millim. — In terra Nalalensi. 

4. Jf.. linearis: niger; anlennis femoribusque allra medium fuscopiceis; 

thorace poslerius sordide rufoleslaceo; hemelylris dilute flavote- 
staceis, nervis nonnibil oikscurioribos; membrana sordide albida, 
fusconervosa ; femorum apice, tibiis tarsisque testaceis, bis apica 
fuscis. Long. 4, laU i roillim. — In terra Nalalensi. 

GEOCORIS (Falu). 

I. G. amahäis: dilule flavoteslaceus, nilidus, parce panctatas; anlen- 
nis, art. ullimo exceplo, nigrofuscis; thorace fascia apicali viltaque 
atrimque inlramarginali nigris; scutello nigro vel nigropiceo; he- 
melylris limbo fuscopanctato, corii maeala apicali fuscobrunaea; 
abdomine oigro, limbo flavoteslaceo, Loog. 4, lat. 2 jnillim. — « 
lo lerra NataleosL 

ODONTOPUS (LåP.). 

|. O. nigrocrudatuå .' luteus; capile, anlennis, maeala magoa tboracis, 
scQtello, fascia lata apiceque corii, membrana, maculis pectoris 
pedibusque nigris; abdomine sanguineo. Long. 14, lat. 6} mil- 
lim. — In terro Nalalensi. 

PYRRHOCORIS (Fall.). 

1. P. mgriasps: niger; thorace hem«lylrisque sordide rafescentibus, rf^^\ 
iito roga oniica Iransversa nigra; maculit pectoris, fasciis mergi ',\a .' 

\\ \ -'f 



— 36 -^ 

neque abdominU luleis. Long. 12, lat. A\ miltim. —~ In lerra 
Natalensi. 

2. P. pectoralis: sordide flavus; antennis, lobo medio capitis, ruga 
Iransversa (boracis, scu(ello pedibusque nigris, his hasi luleis; 
peclore albo, nigro laleoque vario. Long. 10, lal. 5 miilim. — 
In lerra Natalensi. 

DERMATINUS (StU). 
(loc. cil. p. 260.) 

1. D, limbifer: niger, ponctalus; marginibus laleralibus Ihoracis et he- 

melytrorum sordide flavis. Long. 7 — 9, lal. 3^4 roillim. — In 
lerra Nalalensi. 

2. D, iartareus: praecedenti valde atFinis; differt marginibus Ihoracis 

hemelytrorumque concoloribus. Long. 7, lal. 3 niillim. — In 
terra Natalensi. 

DYSDERCUS (An. et Skrv.). 

f. D, nigrofasciatus: sordide flavus; anlennis, margine basali capitis 
et tboracis, fascia corii, membrana tibiisque nigris, femoribos 
rufoleslaceis. Long. 16, lat. 6 millino. — In lerra Natalensi. 

SPHINCTOTHORAX (StAl). 

(loc. cil. p. 260.) 

1. S. leucophcBus: niger, parce flavosericeus; anlennarum art. 3 basi, 
margine exlimo basali Iboracis, apice scutelli, macula triangulari 
corii flavoalbidis. Long. 6\j lat. 2 millim. — In lerra NalaleDsi, 
Cyllocoris leucophtBus GbRM. Revue En t. V, p. 135, 36. 

PHYTHOCORIS (Fall., H. Sch.). 

1. P. hoUmtottus: dilule griseoflavescens; anlennis parce rufopuncta- 
tis; sculello macula media nigrofusca; clavo, corio inlua cuneoqae 
basi ad suluram fuscis, bujus margine apicali angusle rufesceote; 
membrana dilule fusca; fegioribus parce, dilule fuscx)punclatis, 
poslicis apicem versus obscurioribus. Long. 7, lal. 3 millim. — 
In lerra Nalalensi. 

CÄPSUS (Pabr., H. Scr.). 

1. C. stramtnicohr: dilule flavescens; capite antennisque ruroferrogi- 

neis, harum art. apicali, apice ezceplo, flavescenle; cunei angulo 
inlerna membranaque fuscis, bac albidopunclata, tibiis dilute ra- 
foferrugineis vel flavescentibus. Long. 8, lal. 3} millim. *- In 
lerra Natalensi. 

2. C. obtcuricomis : praecedenti valde adfinis, et vix differt nisi atatara 

nonnihil minore, anlennis tolis obscurioribus, cuneo apice fuaco, 
membrana sordide albida, nervis rufescentibus. Long. 7, lat, 3 
roillim. — In lerra Nalalensi. 

3. C. tru*ompara6t/i8.- capite subtusque dilute lotescens; antennis oi- 

gris, art. 1, 3 et 4 basi flavoteslyceis; thorace nigro, viltis 3 



— 37 — 

aibtdis, antice dilule lalescentp; sculello albido vcl dilute lute- 
•eente; bemelylris nigris, corio maculis 2 albidi», cun«o macafa 
dilule fulvescenle, membrana nigrofusca; abdomints apice macu- 
lisque iateralibos nigris; iemoribus basi, tibiin bafii et apice ni« 
grofuscis. Long. 6, Ja(. 2j millim. — In terra Nalalensi. 

4 C. ostentang,- dilule rufotestaceus; ca pil e viltisque 2 thoracis nigris; 
anlennarum art. f rufescenle, 2 nigro, 3 et 4 sordide a Ibid is; 
corio macula cuneala apicati fuscescente; cuneo rufescenle, apioe 
fusco; membrana sordide albida, fuscescenle-bitasciata; subtua 
rufescens, abdomine basi apiceque ni^ro; pedibus flavoteslaceis. 
Long. 5, lat. 2 millim. — In terra Nalalensi. 

5. C, Mstrkus: niger, nilidus; sculello luleo; pedibas nigris vel to- 
tescenlihus; membrana sordide albida. Long. 4, lat. 2 millim.— 
In terra Nalalensi. 

Var, a. Cuneo luleomaculaio, peflibos nigris. 

Var. 6. Cuneo luleomaculaio, pedibus lulescen t i bus. 

Var. c, Thorace vitla media lulescenle, cuneo nigro, imma- 

culato, pedibus nigris. 
Var, d, Tborace villa media lute<(cenle, cuneo imroaculato, 
pedibus sordide flavoteslaceis, fuscoannulalis. 

ZOSMENUS (Laf.)- 

f. Z, diiutus: flavoalbidos, punctatus; thorace subquadrato, antice late 
emarginalo, laleribus subrolundato-diiatato. niedio longiludinaliler 
bicarinalo; membrana albida; abdomine sublus dilule flavovire- 
scenle; pedibus, capite anlennisque dilule flavoteslaceis. Lon^ 
3, lat. i\ millim. — In traclibus fluvii Gariep. 

PHYLLONTOCHEILA (Fibber). 

1. P. Wahibergi: sordide albiJa, dense fuscoroaculala et varia; pro- 

thorace ulrimque alatodilalato, disco fuscobrunnescenle, carinis 
3 sordide flavoteslaceis; hemelylris albidis, fuscoreliculatis et ir- 
regulariter dense fuscomaculatis, area marginali valde dilalata; 
fiublus sordide ruforcrruginea, pedibus dilutioribus. Long. 5}, 
lat. 4 millim. — In terra Nalplensi. 

2. P, alalkollis: sordide albida; thorace medio nigricanle, flavotesta- 

ceo-3-carinato, ulrimque alatodilalato, albido, fudcomaculato; he- 
melylris area marginali valde dilalata, maculis 2 fascis instructa; 
subtua cura pedibus sordide rufoferruginea. Long. 4, lat. 2\ 
millim. — - In lerra Nalalensi. 

TROPIDOCHEILÄ (Fikbbh). 

I. T. omatella.' nigra, punctata; anlennis apice fuscesconle excepto, 
pedibusque flavoteslaceis, larsis apice oigris; thorace margine 
antico carinisque 5, qiiarum 2 antice abbrevialis, flavoalbidis; 
hemelylris nonnihil dilaloiii», flavoalbidis, medio apiceque fusco- 
nervosis. Long. ä, lat. Ij millim. — In terra Nalalensi. 



— 38 — 

PHYSATOCHEILA (Pikbm), 
1. P. nataien$i9: griseoalbida; capite, thorace posterivs sttbCnsqoe ni- 
gris; an tennis pedibusqae dilute flavotestaceisy iHarum aptee fo- 
scescente; Iborace poslerius albidotricarinato; hemelytris, medio 
excepto, fusconervosis. Long. 2|, lat. ij millim. — In Cerra 
Natalensi. 

ELASMOGNATHÖS (FiKam). 

f. E, Fieberi: sordide flavoalbidus; thorace vesiculoso, utrimque am- 
pliato-rotandato, anlerius 3-carinato, poslerius 3-excavalo; an- 
tennarum art. ullimo larsisque dilute fuscis. Long. 4, lai. i\ 
millim. — In terra Natalensi. 

E. Helferii affinis, sed (sec fig. Fi^ferO thorace atrimqae minas 
ampliato, et minus antrorsum producto. 

BRACHYRHYNCHUS (Lap.). 

1. B. caffer: nigropiceus, rugalosopunclatus, pedibua dilutioribus; tho- 
race latitudine breviore, lateribus ot>liqai8; corio apice flavole- 
staceomaculato; membrana fusca; abdomine aubtus rufoferrugineo. 
LoDg. 5, lat. 2 milHm. — In terra Natalensi. 

ACANTHIA (Fabr.). 

1. Å. viUoåa: ferruginea, valde villosa; thorace lateribus rolandato, 

elevatomarginato; hemelytris brevissimis, apice late rotundatis, 
punctatis. Long. 4.^, lat. 3 roillim. — In terra Natalensi. 

prRATES (BuRM.). 

f. P» ochripei: nigricans; thorace posterius fuscotestaceo; hemelytris 
nigrofuscis, macula suturali indistincta diluliore; pedibus flavo- 
testaceisy geniculis tibiisque apice fuscis. Long. 12, lat. 4 mil- 
lim. — • In tractibus fluvii Limpopo. 

2. P. trifenettratus : nigricans, parce pilosus; corio mcdio» membrana 

basi, singulo macula sordide albidis. Long. 15, lat. 5 millim.— 
In tractibus fluvii Limpopo. 

3. P. maurwf niger, subnitidus, parce pilosus; hemelytris nigroftiscis, 

membrana macula basali oblonga, nigra, aliam minorem sordide 
albidam includente. Long. 10, lat. 3 millim. — In terra Natalensi. 

4. P, rubrico9U8: rober; capite, thorace antice, scutello, macula sutu- 

rali bemelytrorum, membrana, fascia sordide albida excepta, pe- 
dibasque nigricanlibus; femorum tibiarumque basi dilute flavo* 
testaceo. Long. 11, tat. 4 millim.— In tractibus fluvii Limpopo. 

MRTASTEMHA (A«. et Skrt.). 

1. M* perpulchra: nigra, nilida; thorace postice, scutello, bemelylro-* 
rumque basi rufis; maculis 2 corii, una media, altera apicali, 
pedibasque dilute flavotestaceis; femorum annulo tibiarumque 
apice fuscis. Long. 8, lat. 2.) millim. — In tractibus fluvii 
Limpopo. 



— 39 — 

melytris albidis, macula magna fusca; pedibiirs diluCe fiavolesta- 
ceis, libiis posticis geniculisquo fuscis. Long. 6, laU 2 millim. 

— In lerra Natalensi. 

GLYMMATOPHORA (Stit). 
(loc. cit. p. 261.) 

f. G. aii6iH«la//ti0a.* ob$cure chalyb^oviridis; thurace^ iQacuHft i»argjna- 
libuft abdominia, g^nicuiis, tibiis iarsUque rufis, in^i.surU iboracisy 
anlennis, femorumquQ basi oigria. Long, 19, Ut- 7 milirm. — 
Caffraria inUriorq. 

2. G« mono: aupra podibusque nigra, subtua nigrocbaiybea) Ursia 

faacoteataoaia. Long. 19, lat. 8 milliiD. -^ (n tractibua fluvii 
Liropopo. 

3. G. rubripes.' capita, antennarum art. basali, Ihorace pedibusqae ru- 

fotestaceis» abdomine pactoreque nigris. Long. 18,' lat. 6 millim. 

— In Gaffraria interiore. 

NABIS (Late.). 

1. iV. caffra: dilute griseoflavescens; captte thoraceque anterios ob* 
scurioribus, hoc posterius obsolete, longitudinaliter fu.<tcolineato; 
scatello fusoescente, vitta utrimque dilute flavotestacea; hemely- 
troram nervö longitudinali 1 pone medium et apice macula mi- 
nqtissima fusoescente; pectoris dtsoo" viitaque utrimque nigrioan» 
libaa; femoribua anticis eitua dilute fuscovariia. Loog. 9, lat. 
2 millim. — In lerra Nalalensi. 

ACANTHASPIS (An et Serv.). 

1. A* hicolorata: nigra; thorace margin ibus et pone medium, scutello. 

hemelytris, diaco abdominis annuloque femorora anticorom luteia. 
Long. 19, lat. 6 millim. ^-^ In t^rra Natalensi. 

v 

2. A, rttbricosa: rubra; antennis, capile posterius, rostro, art. baaali 

excepto, impressione transversa Ihoracis, soutello baai, clavo^ 
merobrana, genioulia pedihusqae posticia nigria. Long. 16, lat. 5 
millim. — In lerra Natalensi. 

3. A. ockracea: flavoteatacea^ clavo fere (olo, margine costali corii 

m«n)branaque nigrofuscis. Long. 16, lat. 4 millim. — In lerr^ 
Natalensi. 

4. A, obscura: nigra; maoulia 2 hemelytrorum, una basalu aitfira fere 

apicali maculisque marginalibus abdominis dilqte flavoteslaqeia^ 
Long. 16, lat. 6 millim. — In terra Natalensi. 

5. A* coenosa: dilute fupcotesfacea; abdomine mnrgino flavolestaOeo et 

nigro-maculato; pedibus dilute flavotestaceis, obfolete fuscovariia. 
Long, 14, lat. 5 millim. -^ In terra Nalalensi. 

6. ii. é-^igntUa: nigra, ruffona; antennis pedibusque testaoei^; maculis 

bemelytrorum, una basa Ii, a liera fere media macultaque margi- 



— 40 ^ 

nalibus abdomiois dilute flavolestaceis. Long. 9, lat. 5 luilliiD. 
— In terra Natalensi. 

REDUVIUS (Fabiu). 

1. R, nigrofuscua: nigrofuscus; femoribus dilute flavotestaceis, fasco- 

biannulatis, tibiis larsisque fuscotestaceis. Long. 22, lat. 6 mil- 
lim. — In terra Natalensi. 

2. R, fuscoirrorcUus: sordide flavescens; antennis, capite posterias, mar- 

ginibus lateralibus vittisque 2 posticis Ihoracis, fascia apiceque 
beroelytrorum, roaculis marginalibus abdominis, annulisque pedum 
nigrofuscis. Long. 20, lat. 6 millim. -^ Caffraria interiore. 

3. R, flawannulatw : fuscus; maculis heroelylrorom, una basali, aliera 

pone medium, maculis marginalibus abdominis annulisque pedum 
dilute flavolestaceis. Long. 20, lat. 5 millim. -— In Iraclibus 
fluvii Limpopo. 

OPINUS (Lap.). 

1. O. ochripet: nigrofuscus; hemelytris dilute flavolestaceis, subhyali- 
nis, nervis fuscis; membrana dilute fuscescente; pedibus flavote- 
staceia. Long. 14, lat. 4 millim. — In terra NatalensL ' 

PHONERGATES (Stål). 

(loc cit. p. 261.) 

f. P, hiooUnipeB: obscure chalybea, nitida; hemelytris nigris; pedibus 
anterioribus cinnabarinis, geniculis nigris; pedibus posticia nigris. 
Long. 17, lat. 5 millim. — In tractibua fluvii Limpopo. 

CLOPOPHORA (Stål). 
(loc. cit. p. 261.) 

1. C, baåäica: dilute miniata; roacula basali capitis, maculis 2 tbora- 

cis, scutello, hemelytris, pectore, ano, geniculis tibiisque oigris. 
— Long. 15, lat. 5 millim. — In tractibus fluvii Limpapo. 

2. C. Itnibiventris: nigra; tborace postice limboque abdominis tealaceis; 

macula transversa corii lutescente. Long. 15, lat. 5 millim. •»- 
In terra Natalensi. 

PHYSORHYNCHUS (An. et Saav.). 

1. P. bigemmis: nigrocbalybeus; antennis hemelytrisque atris; Iboracis 

maculis 2 minutis luteis; tibiis anticis intus tarsisque testaceia. 
Long. 16, lat. 6 millim. — In terra Natalensi. 

2. P, patHchiS: tborace, geniculis, tibiis larsisque xlilule sordide mi- 

niatis; capite femoribusque obscure chalybeis; antennis hemely- 
trisque atris; impressionibua thoracis oigris. Long. 16, lat. 6 
millim. — In Caffraria interiore. 

3. (7. natalensis: praecedenti affinis; differt tantum hemelytris ochra- 

ceis, membrana late ntgrolimbata. — Long. 16, lat. 6 millim. — 
in Caffraria interiore. 



— 44 — 

CLEPTRIA (Stål). 

(loc. cii. p. 361.) 
f. C cinctwentris: nigra, nilida; limbo costsli hemelytrorum margi- 
neqae abdominis luteis. Long. 10, lat. 3J millim. — In l(*rra 
Natalensi. 

2. C. marginipennis: nigra, nilida; ^nguli» hnmeralibus thonici?, limbo 
costali hemelytrorum margineque abdominis cinnabarinis. Long. 
8, lat. 2\ millim. — In Caffräria inleriore. 

PÄNTOLEISTES (StAl). 

(loc. ril. p. 262.) 

1. P. Prmceps: niger; antennaruro art. 1 apice, 3 el 4 foli^, fascia 

basali thoracis, annulo apicali femorum et tihi.irum, harum etiam 

annulo fere medio sordide flavis; abdomine segment i!« 3 basalibuH 

margine teslaceis. Long. 25, lat. 7 miilim. ^ In lerra Natalensi. 

HARPACTOR (Lap.). 

1. H. dnnabarmus: diiule cinnabarinus; anlenni.o, capile, macula intra- 

oculari excepta, vitla.lata utrimque pectorijr, ano pedibusque ni- 
gris. Long. 17, lat. 5 millim. —- In lerra Natalensi. 

2. B, minialus: dilute cinnabarinus; antennis, macula apicali et basi 

capilis, fascia semicirculari thoracis, annulis 2 femorum fasciisque 
ventris nigris. — Long. 17, lat. 5 millim. — In terra Natalensi. 

3. £f. iobrinui: dilute cinnabarinus, Ihorace obscuriore; antennis, ma- 

cula -apicali et basi capilis, geniculis, tibiis (ari^isque nigris; he- 
melylris nigrofuscis, macula lutescente; femoribus annulis 2 ob- 
soletis fuscescentibus, Long. 15, lat. 5 millim. — In terra 
Natalensi. 

4. //. 9cenicus: dilute cinnabarino^; antennis, rosfro, apicc et basi ca- 

pitis, roaculis antica et magna posleriore confluenlibus thoracis, 
hemelytris, limbo externo exceplo, fasciis veniris, maculis pecto- 
ris pedibusque nigris, femoribus anlici^ cinnabarinobiannulatis. 
Long. 16, lat 6 millim. — In tractibus fluvii Gariep. 

5. £f. fUgripes: praecedenli valde affinis, differt hemelytris, clavi mar- 

gine sculellari nigro exccpto, diiule minialis. Long. 16, lat. 6 
millim. — In terra Natalensi. 

6. H, seduhts: sordide flavus; capite, macula media excepta, »ntennis, 

vitta lata utrimque pectoris, ano pedibusque nigris; membrana 
nigrofusca. Long. 15, lat. 5 millim. — In terra Natalensi. 

7. £f. tUriaiis: flavoteataceus; capite, ihorace anterius femoribusque di- 

Inte ferrogineis; antennis, macula fere apicali hemelytrorum, ti- 
biis (arsisque nigris; membrana nigrofusca; peclore albidomacn- 
lalo. Long. 14, lat. 4 millim. — In terra Natalensi. 

8. B, rapax: sordide flavescens; capite, antennis, impressione thoracis, 

apice femorum, tibiis, fasciis maculisque marginalibua abdominis 
nigris; maculis, una media, altera fere apicali hemelytrorum ni- 
grofuscis. Long. 13, lat. 'd\ millim. — In terra Natalensi. 



— *e — 

9. H. gracäis: sordide flavoalbidiis; capile Tere (olo, anlennis, tborace 
anterius maculisque 2 posierioribuM^ maculis pectoris pedibusique 
nigris; hemelylris obscure lestaceis. Lon^ 10, Ut, 2^ millim. -«- 
In terra Natalenai. 

10. H, Latro: fuscoteslaceus; capite, antennis, membrana, apic» femo- 

rum tibiarumque nigricantibu^s; rosttro limboque abdommis A«v(w 
testacei-s iHo apico nigro. Long, 18, lat, 5 milUm. — In iracti- 
bus fluvii Limpopo, 

11. H, palrttelfs: obscure ferriigineus; capite, antennis, rostro, tborace 
anterius, abdomine pedibusque nigris; abdominis murgine flavo- 
macuialo, libiis anticis interdum sordidc flavotedlaceJ!;. Long. 19, 
lat. 6 millim. — In terra Nutatensi. 

12* H. ptAeruius: pruicedenti nfTinis, ditTert rostro, apice excepto, ti- 
biisque testaceis. abdomine rufoleslaceo, vitta ulriroque nigra. 
Long. 15, lat. 4\ millim. — in traclibus fluvii Limpopo. 

13. H, dimidiatus: nigricans; capile thornceque teslaceis, hoc postcrius 

fuscci^cente; hemelytris ultra medium flnvolestaceis; abdomine 
d»lute miniatofascialo. Long. 19, lat. 5 millim. — In terra 
Natalensi. 

14. H. caffer: niger; tborace posierius, abgulis bumeralibus exceptis, 

hemetytri<que ruToTerrugineis; maculiä marginalibus venlria luleis. 
Long. ri, lat. 3;J miilim. -— In terra Natalensi. 

15. H. natatensis: capite, geniculis, tibii^t, femorum posticorom a i) nu lo 

nigri<3; capite HdvoniHCufato; Ihorace bomefylrisque fuscoferrugi- 
neis illius macula antica el linibo postico sculellique apice sor- 
dide fliivjg; subtus sordide flavus, macnia utrimque pectoris, ma- 
culis marginniibus et lalerahbus serialibuä abdominis nigri». Long. 
16, lat. 5 millira. — In terra Natalensi. 

16. H. venans: flavotestaceus, parce flavopilosus; capite, antenni.< tho- 

raceqtie anterius nigris, hoc ibidem liluris flavosenceis; fasciis 
maculisque mari^inalibus abdominis nigris; pedibus testaceis. 
Long. 13^ lat. 3.^ mitlim. — In terra Natalensi. 

17. H, foåcwentris: flavotestaceus; capile, antennis, rostro, apice fe- 

morum, tibiis, tarsis abdomineque nigris, hoc roargine flavote- 
staceo, segmentoquo singulo flavofasciato. Long. 12, fat. 3 mil- 
lim. — In terra Natalensi. 

IQ. H. venustus: niger; tborace posierius sordide sanguineo, macula 
media angutisque bumeralibus nigris; annulo basalt femorum po- 
aticorum anoque dilute cinnabarinis; maculis marginalibus abdo* 
mini4 scordide flavei^ceniibus. Long. 13, lat. 3 millini. -— In 
ierra Natalensi ^ 

19. H, tristis: niger, parce pilosus; maculis marginalibus abdominis 
diluie snnguineis. Long. 12, lat. 3 millim. ^- In terra Natalensi* 

20. F. carbonarius: niger, rugulosopunctatus, pilosulus; ano maris 

sordide rufescerito. Long. 12, lat. 4 raillim. — In terra Natalensi. 



~ 43 — . 

21. B. PuUus: fuscoferrugineud, pilo9U8, praes«rtim pedibu8;capitetotoel 

thorace anlerius nigris; anUnnis testaceis; pedibus abdomineque 
disco flavoteslaceis, hoc margine flavutestaceo el nigrovario; fe- 
moribus dense nigromaculaiis. Long. 9, laL 2 iDillim. — In 
lerra Nataleosi. 

22. B. ochripes: fiavotesfaceus; cnprie, vitti«t 2 tatis anticis fhoracis, 

roaculis 2 basalibus sculelli maculisque pecloris nigricanlibu»; 
henelytriä fuscoledtaceis. Long. 8, lat. 2 inillim. ^ In lerra 
Nalalensir 

23. B, albopunciatus: niger; thorace hemelytrisqae psrce albomucoreo- 

punctalis; scutello Juteo; maculis pecloris albidis; maciilis abdo- 
minis marginalibus et disci, bis quadriseriatim possitis, )uteis«; 
tracheis albis. Long. 15, lat. 4 millim. — In lerra Nalalensi. 

24. B» nemus,' nigricana, parce fl»vidopiloi«us; hemelylris sordide hya- 

linia, nervis fuscescentibujt; pecloris disco viltaque inipqualt 
ulrimqae albidomiicoreis; abdomine supra ntgro, margine flavo- 
roactilalo^ subtus flavo, vitta angusta intramarginali, nigra, Long. 
7, lat. 1^ milliro* — In terra Nalalensi. 

HARPAGOCORIS (StXl). 

(loc. cit. p. 262.) 

1. B. nigronitenB: niger, nilidus; hiacala fere apicali hemclytrorum 
abdomineque cinnabarinis. Long. 17, laL 4 millim. — In lerra 
Nalalensi. 

PHONOCTONUS (Stål). 
(loc. cil. p. 262.) 
I. P. nigrofasciatus: sordide flavus; antennis, fascia basali thoracis, 
fascia media et apice hemeiytrorum tibiisque nigris, femoribu«9 
Cestaceis. Long. 20, lat. 6 millira. — In terra Nalalensi. 

ARILUS (Hahn). 

1. A. pUipes: fuscotestaceus, toius pilbsulus; Iboracis margine poatico 

angusie teslaceo; abdomine subtus lestaceo, segmenlis 2 ultimis, 
praesertim penulliroo, dilalalis. Long. 18, lat. 5 millim. — in 
terra Nalalensi. 

2. ii. atrox: fuscotestaceus, sericeus^ lotus pilosulus; abdomine utrim- 

que rolundalo-dilatato, subtus seriebus 2 punclorum nigrorum, 
segmentis anguste flavolestaceo-marginatis. Long. 20, tat. 8 mil-- 
lim. — In lerra Nalalensi. 

SPHAGIASTES (Stål). 
(loc. cit. p. 262.) 
1. S. horripcus: flavosericeus; capile Ihoraceque fuscis, spinis hujus, 
antennarum art. basali, scutello ulrimque, nervisque hemeiytro- 
rum flavolestaceis; membrana fuscocuprescente, apice albohyalino* 
irrorala; abdomine subtus ulrimque fasciis obliquis, fuscis. Long. 
15, lat. 4 millim. — In lerra Nalalensi. 



— 44 — 

LAPHYGTES (Stål). 

(loc. cil. p. 2G3.) 
I. L. paUidvs: Oavotest-iceu!*; antennis pedibtisque dilutioribo^, illic 
obsolete fascoan nu lat is; femoribus medio nigrobipunclati;), apic« 
fuftcestcenlibus; spinis humerHlibus thoracis nigris; corio apice 
obscuriore. Long. 20, lat. 4 millim — In terra Nalalensi. 

ONCYLOCOTIS (N. Gen.). 

Capul ante oculos conicoproductum, pone oculus vesiculosum, ocu- 
fiä sal magnis, prominenlibus; anlennis capile cum Ihorace vix lon- 
gioribus, ci*3ssi.<, art. 1 minirno, capitiä apicem non superanie, reliquis 
inler se longiludine äequalibus; rostro capite terlia parfe breviore. 
Thorax anterius anguslior, aiite et pone medium conslriclii». Ilenie- 
lytra abdominis longiludine, nervis longitudinalibua subfurcalis, mem- 
brana niilia. Pedea mediocres, femoribuA anticis incraasalis libiitt an- 
ticis apicem ver^us senftim di la t al is, apice Iruncalis, tarsis anticis re- 
liquis cra.«ioi'ibus et brevioribus. 

f. O. nosulus: dilute flavoteslHCen!:; oculis ntgrofuscis; hemelytris di- 
jute sordide flavolestaceis. Long. 6, lal. l^V^miilim. — In lerra 
Nalalensi. 

ZAIGA (Am. et Skrv.). 

1. Z. Wahlbergi: Ixle sanguinea; Ihorace poi^lerius ulrimqne sciilello- 
que apice longe spinosis, spinis flavoalbidis, apice nigris; heme- 
lytris flavolestaceis margine sanguineia. Long. 15, lat. *i\ mil- 
lim. — In lerra Nalaleniii. 

ONCOCEPHALUS (Burm.). 

1. O. annuUpes: dilute flavoleslaceu.^; anlennarum art. 1 fuscobiannu- 

lato; hemelytris nincula oblonga clavi, maculis 2 corii, martilis 
basali el oblonga media membranae nigrofuscis; tibiis antieis basi 
el apice fuscis, libiis anticis et posticis medio fuscoannutatis. 
Long. 1d, lat. 4 miHim. — In lerra Nalalensi. 

2. O. canceUatus: Ihorace pecloreque fuscis, illo lineis 4 longitudina- 

tibus unaque transversa flavotestacei;; hemelytri<«, pedibus abdo- 
mineque flavolestaceis, hoc villa ulrimque roaculaque membraiiae 
fuscescenlibus. Long. 11, lal. 3 millim. — - In terra Nalalensi. 

3. O. sordidus: flavotestaceus; pedibus' sublusqae fuscoir röra tus; ma- 

culis basali et media membranas fuscescentibus. Long. II, lat. 

3 millim. — In lerra Nalalensi. 

STENOPODA (Lap.) 

1. S. caffra: sordide flavoleslacea, pedibus dilutioribus; macula oblonga 

media clavi, maculis basali et oblonga media membranae fuscis; 
tibiis anticis basi, apice annuloque medio fuscis. Long. 18, lat. 

4 millim. ^ In lerra Nalalensi. 

2. ä^. capensis: dilule testacea; capite viltisque angustis thoracis albi- 

dosericeiti; pedibus sublusque fuscoferrugineus, libiis teslaccis. 
Long. 16, lat. 4 millim. — In terra Nalalensi. 



— 45 — . 

TRIBELOCEPHALA (StAl). 

(loc. €it. p. 2M,) 

1. T. ba$ehje8mana: terrea, excavato-ragalosopunetats; membrana fu- 
scobrunnea; abdomine pedibasqoe sordide ilavia, den»e terreo-se-- 
riceifl. Long. 11, lat. 4 milhm. —~ In terra Natalensi. 

RHÄPHIDOSOMA (An. et Smt.)- 

1. A. ambulaior: antennis rufötestaceia; capite tboraceque dense fla- 

votestaceo-farinosis, boc IricariDalo; femoribua nigrofuscis, tibiis 
rofotestaceis. Long. 22, lat. 1^ millim. — In terra Natalensi. 

2. it earmaitåm: flavotestaceum; tborace tricarinato; abdomine aupra 

Jongitudinaliter 5-carinato, Carina media basin versas dentata. 
Long. 22, lat. 1^ millim. — In terra Natalensi. 

3. JL drcumwigans f nigrofuacaro; capite, Ihorace aubtaaque dense bre- 

viter albidosericeum. Long. 22, lat. t\ millim. — In terra Na- 
talensi. 

LOPODYTES (Stål). 
(loc. cit. p. 263.) 

1. L» grassator: fuscotestaceus, pilosulus; spinis 2 parvis basalibua 

thoräcis nigris; hemelytris flavotestaceis, membraoa sordide hya- 
lina. Long. 20, lat. 1 millim. — - In terra Natalensi. , 

EMESA (Fabr.). 

r. E» JVaklbergi: nigrofusca; tborace vittis 5 subaureomicantibas; be- 
melytris pedibusque poslicis dilute flavotestaceis, femoribus po- 
sterioribus apice, tibiis poslerioribus basi foscoannulatis; pedibus 
anticis nigrofuscis, flavotestaceo-maculatis. Long. 10, lat. 1) 
millim. — In terra Natalensi. 

2. £L gracäis: dilute flavotestacea; bemelylris sordide albidobyalinis; 

abdomine sublus fuscesceote. Long. '5, lat. I millim. ^ In terra 
Natalensi. 

HYDROiMETRA (Latr.). 

I. ff. ambulaior: nigrofusca; tborace utrimque vitta brunnescenle; be- 
melytris linea longitudinali media albida; pedibus testaceis, ge- 
niculis tarsisque fuscis. Long. 9^ laL | millim. — In terra 
Natalensi. 

TENAGOGONUS (Stål.). 

(loc. ciL p. 263.) 

i. 7. aUxrntlatus: supra brunnescens, subtus dilute sordide flavescens, 
albidosericeus; capitis viltis tribus tuberculisque antenniferis, tbo- 
racia linea longitudinali posterius evanescenle, viltis 2 anticia 
abbreviatis, 2 laleralibus aliam dilute flavotestaceam includentibus 
roslrique art. ultimo nigris; antennis pedibusque fuscotestaceis, 
bis nonnibil dilutioribus. Long. 7 — 9, lat. 3— 3J millim. — In 
terra Natalensi. 



— 46 — 

VELU (Lata.). 

1. V. albidotincta: sordide flavotestacea; thoracis disco obscariore, 
maculis 2 anticis albidosericeis; hemelylris fuscrs, parce flavose- 
riceisy villa hasali raaculisque 6 apicalibus albis; peclore abdo- 
minisque disoo fuscobrunnescentibus, ilio parce albosericante; Ii- 
biis fuscescente-annulalis. Long. 5, lat. 2 miiiiiD. — - In tracli- 
bus fluvii Limpopo. 

MONONYX (Lap.). 
1. åf. limiffmtis: sordide flavolestaceus, thorace sculelloque medio ob- 
scurioribus; capile basi apiceque biluberculalo. disco 4-(ubercu- 
iato; thorace atriroque difatato, tnedio gibbo, transversim biin- 
presso, anlice pone capot 5-taberculato, poMertos septemcostato; 
scutello utrimque tuberculalo, basi apiceque transversim curvato- 
costato; hemelytria parce, breviter setosopeniciJlatis; feinoribas 
anticis fuscis, postertoribus annuiatis; abdomine nigropiceo. coa- 
culis marginalibus, aliisque dupplo serie utrimque positiv. Jute- 
scentibus. Long. 9 — 10, lat. 7—8 millim. — In lerr^ Natalensi. 

PELEGONUS (LatkO. 
t. P. ca^en aigrofuscus, mac^ilis minutis glaucis aparsus; Ihoracis 
roarginibus laieralibus posticoque teislaceis; sublus nigricaas, ci- 
nerascenst abdomioi» margine sordide flavomaculalo; pedibua fla- 
voteslacei.<:, (arsiii nigroannulatis. Long. 5, lat. 2| miltim. — 
In terra Natalensi. 

NAU€0R1S tGEOTFii.). 
1. N. Umicola: ditule ilavotestacea; capite medio longitudinaliler et 
basi, thorace disco transversim irregularlter, sculelloque medio 
fuscopunctalis; hemelylris densissiroe ru.scopunctatiis, margine sa- 
turali et costali basali flavolestacefs; abJominis disco interdum 
fuscescenle. Long. 9, iat. 6 milJim. — lo fl av i is Limpopo et 
Gariep. 

DIPLONYCHUS (Lap.). 

1. D. coenosus: D, ruslico valde similis, sed capite nonnihil breviore, 
Iborace basj paruai angujstiore ut et hemelytrjs basi magis ro* 
tundatodilatatis differi. Long. 14, lat, 9 miiliiD, — lo lerra 
NataleiLsi. 

ILYOTREPHES (Stål). 

(loc. cit. pu 264.) 
1. I, herculeus: sordide flavolestaceus; capilis maculis longitudinali ba- 
sali Bpicalibusque utrimque Tuscis; thorace posterius nigropuncta- 
lo, lateribus fuscobrunneo-irrorato, macula magna qaadrala disci 
fuscobrunnescente, per lineam longitudinalem flavotestaceam di- 
visa; scutello basi transversim impresso, macula magna quadrata 
nigrofuACa, rugosopunctata, per lineam flavotestaceam divisa; fe- 
rooribus, praesertim subtus, fusco«nacu!atis, tibiis anticis foscosab- 
annulatis. Long. 57 — 65, lat. 24 — 28 millim. — In lerra Natalensi. 



— 47 — 
Akademiska angelägenheier. 

Prxses tillkflnnagaf, att Akademiens inlfindske ledamot af nionde 
klassen, H. Exc. Hr Grefve Troi.leBondb, och hennes utiSndske leda- 
mot af sjette -klassen Hr Slats-Ridet Fisghbb i Petersburg, med dö- 
den afgått. 

Till utlfindske ledamöter kallades genom anstflldt val, i fjerde 
klassen, Professoreo Wilh. Weber och i sjette klassen Professoren Fs. 
JLlvg i Berlin. 



Inlemnad afhandling. 

A( Hr Assessor Burmam i Neder-Calix, Meteorologiska observationer, 
Nov. 1853 — Nov. 1854. 

Ofverlemnades till det Astronomiska Observatör i um. 



Rättelser till N:o 10 af öfvers. af K. Vet-Akad. Förhandl., 

ärg. 1854. 

Sid. 336 rad. 5 står: V\P **«• VjP 

— 338 _ 11 — a* — a* 

3a 3a 

-r- I4s/dr: läs: 



— — — 18. 1 stallet för orden: »Insattes derifrän.» 

lAses: Insattes pä samma satt och me- 
delst samma eqvation o — å i 
stallet för ft, om o>0, men 
a + d, om o<0 (d ar alltid 
>0), sä fäs i förra fallet 

3(«— ^ . , 3(«+cr) 

, isednare 



2^(3«— iT)' 2^(3«+<f) 

3 
Som faktorn till -~ i bada 

fallen ar <), sä ar till- 
räckligt etc. 

— 339 — 4nedifr.«<år.d. v.s.dä lås: d. v. s. åfvm dä. 



STOCXHOLMy I8S5. P. A. HORSTKDT 6t SONEI. 



öl\rr.\uff ftf K\ Akftfl" lorh/tii/IL /tFJ:) 



yh/j I 





. • • " 




^ j 1,1 • : '^ 




.^ ', .^^-■* 




^» i^trt-fl •> 




-*»».: A-*^ 




i 


J 






% 





m 



a *■ _ -~^ 



f f-, 




ef 




jLli 



• t • , t- 



%% % %% 86.4> 



« /sr ^ 





/z 



•>•. / 



•f- .T^ 



v? 



V. 



w 



.«. 




«r 



\ _ „ 








w\ / 




y^ 





/. 



<v 



ft 



f* 





ÖFVERSIGT 

AF 

KO]VGL VETENSKAPS-AKADEMIENS 

FÖRHANDLINGAR. 

■ ' !■ I I I ■ i I I I ^^^.^ , . 

Årw. É9* iS5ft. JK 9* 

Onsdagen den 14 Februari. 



Fdredrtg» 

1. Bidrag till kännedomen om Östersjöns inver^ 
tebrat-Jauna. — Hr Magister G. Lindstiöm bdde insaodt 
följande meddelande: 

»Han har vant sig, att anse Östersjön såsom ytterst fattig* 
på former inom den lägre vext- och djurverlden; men denna 
påstådda fattigdom är i sjelfva verket mycket mindre^ äo man 
hittills föreställt sig. Flere af de genom nyare forskningar upp- 
täckta arterna hafva visserligen sitt ursprungliga hent och egent- 
liga stamhåll i Nordsjön och ganska få kunna visas vara for 
Östersjön egendomliga. Men just vid dessa få faster sig ett så 
mycket större intresse, då man hos dem (såsom hos Idothea 
entomon och Pontoporeia atlinis) kan spåra en viss forvandtskap 
med arctiska former (såsom med Idothea Sabini och Pontoporeia 
femorata). 

Plere arter än man förmodat, och som hittills ansetts hafva 
ett nordligare haf till sitt hem, kunna likväl uthärda Östersjöns 
så litet salta vatten. Ja» så långt uppe som i Stockholms- 
skären finnas de blandade • med sötvattnets former och förläna 
åt dess fauna och flora en egendomlig prägel. Såsom vi få se, 
är det crustaceerna, som till större antal arter, än någon af de 
andra invertebraternas grupper, kunna fördraga det blandade 
vattnet, utan att förlora i typisk renhet, under det molluskerna 



— 50 — 

äro få och stundom (sSsoni t. ex. är fallet med Tellina soli- 
dula) till den grad omgestaltadei alt de länge ansägos som för 
Östersjön egna arter. 

De ställen, frän hvilka oedanstäende resultater vunnitSjäro: 
vestra kusten af Gotland, trakten vid Wisby, samt Stockholms 
skärgärd, egentligen den del, som kallas den södra, hvarest trak- 
tfiO vid Dalarö gjordes till ulgängspunkt vid utfärder till kring- 
liggande fjärdar och Öar. 

Funnes i Östersjön en tydlig fördelning af dess organiska 
alster i bälten, som voro olika allt efter det olika djup de io* 
nehade, sä vore ulan ivifvel hafstrakten utanför Wisby den, 
Bom skulle utmärkt väl lämpa sig För undersökningar i dylik 
riktning. Frän en fots djup och mindre sänker sig bottnen så 
småaingora och när vid pass ,i mil frän land 40 famnar. När- 
mast intill stranden, pä några fots djup, utgöra, pä deo der 
spridda kalkklappern, Conferver och Enteromorpha iDteslioalis 
den herrskande vextligheten, och bland dem trifvas isynnerhet 
skaror af Gammarus locusla, Jaera albilrons, samt Planarier, 
Lymnaeor och Nerilinor. Under lugna dagar stryker äfvea Uysis 
vulgaris i talrika stim in till denna trakt. — Utanföre ligger 
det till Gotlandsbildningen hörande undre mergelbaltiga kalk- 
lagret mera rent i dagen och betäckes delvis med kalkstens- 
block och rullstenar, pä hvilka närmre in FuCus vesiculosus och 
Chorda fllum frodas, under det pä djupare afsatser af lagret, 
frän 8 till 4 5 famnar, Ceramier, Polysiphonier och Furcellaria 
äro öfvervägande. Inom detta bälte finner man det största' an- 
talet af arter och individer inom de olika lägre djurordniogarne. 
Somliga arter, som idothea Iricuspidata och Mylilus edulis, bafva 
förefallit mig vara mera talrika och allmänna bland Fucus än bland 
de utanfOre varande Ceramierna, hvilka mest hysa Aotpbiiofi 
ftathkii, Paludinellor, Cardier, Limapontier m. fl. Iakttagas f^r 
dock, att oaktadt skillnaden i afseende pä växterna är temlig^o 
tydligt begränsad mellan dessa bälten, nägon sädan ej roed sä- 
kerhet kan uppdragas emellan de djurarter de hysa. Sä före-* 
kommer t. ex. Gammarus locusta öfverallt der alger vexa. 



— 5« — 

Sanden, som vidtager utanfore 1 5 famnars djup t)ch sml^ 
ningom öfvertäckes af en (in och lös lera, hyser, efter hvad vi 
hittills känna, få arter. Det är egentligen här som Idothea 
entomon trifves, och jemte denne ett par amfipoder, samt af 
mollosker: Mya arenaria och Tellina solidula var. baltica, hvilka 
begge saknas inom algbältfet. I stället 'förekommer Tellina pl 
mindre djupt vatten inne vid stränderna, der bottnens natur är 
i öfvereosstämmelse med hennes lefnadsvanor. Samma utbred- 
oing har äfven den pä sanden lefvande Crangon vulgaris. — I 
lugna och inneslutna bassiner och vikar, såsom U ex. i hamnea 
vid Wisby och i viken ' vid Snäckgärdet, norr om Wisby, frodas 
ymnigt Zosterae och Ruppier, och bland dem träffas i talrikhet 
Palaemon squilla, Idotheer, Tergipes lacinulatus, Paludinellor, Lao- 
medea geniculata m. fl. Flack vis råkar man här på bar sand«» 
botten, som är ett tillhåll for talrika individer af Nereis diver- 
sicolor och Corophium longicorne. 

En dylik antydning till olika utbredoingsbälten efter djupet 
kan äfven skönjas i Stockholms skärgård. Om man ifrån stran- 
den af någon af de många holmarne och utåt ger akt på bott- 
nens beskaffenhet, så finner man följande olikbeter i densamma» 
Invid stränderna och ut till 'ett par fots djup går vanligtvis ett 
bälte saknande all synbar vextlighet. Under stenar dölja sig 
Gammarus locusta, iasra albifrons, Planarier och Naisarler, samt 
der sand finnes, unga individer af Cardium och Tellina, un- 
der det man merendels träffar de fullvuxna på större djup. 
Straodbället vid somliga holmar längre ut emot öppna hafvet 
är frodigt bevuxet med Conrerver, såsom t. ex. är fallet med 
de holmar, som kallas Rökarne, belägna innanföre Hufvudskär. 
PA t — ö famnars djup vidtager Fucus vesiculosus, sjelf be- 
vuxen med Elachista och Cooferver, samt Chorda filum. I 
skydd af dessa trifves en mängd individer af de få arterna: 
Hysts inermis, J^era albifrons, Gammarus locusta, Paludinella 
baltica, Mytilus edulis, Cardium edule (i unga exemplar) och 
Flustra membranacea. På 5 ä 6 famnars djup och vidare ut 
till 48 faran, är bottnen vanligtvis af en niycket lös, dyig och 



— 52 — 

lerartad beskaffenhet, som beror på det lugna vattnet mellan boi- 
narne, hvilket tillåter de uppslammade smådelarne att Mia sig 
(>å mindre djup, än som är fallet der strOm går eller der Kaf- 
vet ligger mera på. Fläckvis är bottnen här bevuxen med 
Phyllophora membranifolia, samt med Tå och förkry^mpta Tormer 
af Geramior och Polysiphonier. 

Här träffar man ett jemfOrelsevis ej så litet antal af arter 
t)ch sådana, som man minst skulle ha väntat sig. Så före- 
kommer Asellus vulgaris ända på 8 famnars, djup bland Phyl- 
lophoraa. Men hvad som är ännu besynnerligare är den vid- 
sträckta utbredning åt djupet, som tillkommer sådana gasteropo- 
der, som inandas atmosferisk luft. Physa fontinalis och Lymnsa 
peregra (forma baltica) lefva här från 3 till 6 famnars djup på 
dyig och lerig botten, den förra dock mindre talrik. Lyninseao 
har jag dessutom funnit i öppna hafvet både vid Gotland på 
8 famnars djup och på ett grund Inre Leran, en half sjömil 
utanför Hufvudskär, på 12 famnars djup. Till formen synas de 
ej vara olika de individer, som man träffar vid stranden och 
ville man anmärka någon skillnad, vore det den i rödbrunt stö- 
tande färgen hos snäckskalet Hen huru förklara möjligheten 
af ett luftioandande djurs förekommande på ett sådant djap? 
Hur tillfredsställer Lymnasan sitt behof af atmosferisk luft? Xr 
det möjligt att hennes förmåga, att medelst en från foten 
utspunnen slem tråd efter behag höja och sänka sig i vattnet, 
har någon betydelse vid besvarandet af dessa frågor? Eller bör 
man icke snarare, vid förklarandet af denna ovanliga uppehålls- 
ort, taga i betraktande att Lymnaeorna liksom andra moilusker*) 
kunna uthärda en längre tid, utan att andas på det sätt, som 
byggnaden af deras andedrägts-organer ger vid handen vara 
det normala? 

På samma slags sandiga och dyiga botten lefva dessutom 
åtskilliga andra djurslag. Så bland annelider Nereis diversicolor 



*) J0H118T0118 Einleitung in die Conchyliologie, Bronns bearbetning p. 
252. 



— 53 — 

och en annan, Polynoéartad annelid, utnnärkt från de öfriga 
Polynoerna genom sina ovanligt långa trådlika vidbangsleu vid 
bakre kroppsändan *). Jemte dem förekommer äfven alimänt ett 
änou ej undersökt Holothurielikt djur, som jag Tdrmodar höra 
inom gruppen Sipunculidae. Här är det som man isynnerhet 
träflar Tellina, samt några Cardier. På omkring 18 famnars 
djup börjar en den ' grönländska Pontoporeia femorata mycket 
närstående art att visa sig, och är, jemte Idotbea entomon och 
Tellina solidula, den enda lefvande varelse jag har funnit pfl 
del största af mig undersökta djdpet (40 famnar). 

Der, som ute på hafvet el t grund höjer sig från det om* 
gifvande djupet till 40 å 42 famnar och har hällbotten, är det 
— åtminstone efter hvad jag funnit förhållandet vara både vid 
Gotland och i Stockholms skärgård — beklädt med samma ve- 
getation som invid stränderna, der Ceramier och Polysipbonier 
växa, och har då äfven samma djurarter, såsom Hytili, Gam- 
mari, Mysis inermisy Laomedea geniculata m. fl. 

Det återstår att omnämna det ej ringa djurlif, som rör 
sig på ytan af öppna hafvet. Om man i ett glaskärl uppsam-* 
lar vatten från ytan, får man snart se ett liOigt hvimmel af 
sniå nästan mikroskopiska varelser, mest bestående af entomo- 
straca. De äro nedanföre till en del uppräknade och äfven 
bland dem förnekar icke östersjofaunan sin blandade karakter: 
Evadne Nordmanni och andra hafsformer finnas jemte Bosmina 
longirostris. Ibland massan tumla äfven liOigt omkring larver 
af gasteropoder (Tergipes lacinulatus) och af acephaler. En lif- 
ligt grön diatomacée flyter i mängS bland dessa små varelser. 
Del är denna, som förorsakar det isynnerhet vid Gotland varse- 



*) Utom dessa begge annelider har jag ej funnit någon annan, an 
en Hirudinée, som lefver parasitiskt pä Pleuronecles flesas. Som- 
maren 1853 fann jag vid stranden af Djupviken i södra Golland 
skal af Serpula spirorbis f&slade på uppkastade och torra exem- 
plar af Fucus vesiculosus, men då denna annelid hillills aldrig 
fanoils lefvande vid våra Östersjökuster, vågar jag icke påslå, att 
de funna exemplaren lefvat i hafvet utanföre, ulan hade de troli- 
gen drifvit med strömmen från sydligare Irakier. 



— 54 — 

blifna, hvarje sommar återkommande fenomen, som man der 
kallar fOr )>harvets blomning». Vanligen kring midsommarsUdeo^ 
nen äfven längre fram pä sommaren, fortplantar denna diato- 
macée sig till en alldeles ofantlig mängd. Fiskrarne försäkra, 
jag vet ej ännu med hvad grad af sanning, att det lager, som 
den bildar pä hafsytan, är sä tätt och djupt, att b&tarna stun- 
dom nätt och jemt kunna komma fram. Visst är, ati under 
sistlidne sommar, i början af Augusti manad, sä ofantliga mas- 
sor döda individer af den lilla vexten drefvo in mot sträoderoa 
vid Wisby, att de längt ut frän dessa lägo som ett tjockt, grå- 
gult täcke pä vattenytan och hopade pä grundare vatten^ under 
förruttnande, gäfvo frän sig stinkande utdunstningar. 

Om man, säsom nyss vidrördes, ä ena sidan päträfTar söt- 
vattensformer längre ut och pä större djup än man någonsin 
kunnat förmoda, så finner man å andra sidan — säsom är 
händelsen i Stockholms skärgärd — att verkliga saltvattensfor- 
mer, om ock till obetydligt antal af arter, dock t talrika indi- 
vider, lefva der som allt öfrigt af vext- och djuralster bär 
tecken om sötvattnets öfverhandtagande makt. I ett smalt sund, 
kalladt Gålö-stral, som skiljer Gålön frän fasta landet af Öster- 
Haninge socken, är bottnen tätt bevuxen med Myriophyller 
och Potamogetoneae. Emellan den täta säfven simma tusental 
yngel af Cyprini och andra sötvattens fiskar. Paludina impura, 
sötvatlens-entomostraca (Lyncei. Daphnier o. d.)^ larver af slän- 
dor och andra insekter finnas här i mängd. Rundtomkring 
Myriophyllerna slingra sig, likt parasUväxter, de hornaktiga rö- 
ren af Cordylophora lacustris med sina talrika inbyggare. Sä 
tillvida har allt karakteren af en sötvattensbildning. Men pä 
bottnen lefver Corophium longicorne (visserligen en litoralform) 
och bland Cordylophorans grenar kryper i mängd bland sina 
ägghylsor en sä utpräglad saltvattens form som Tergipes laci- 
nulatus. 

Nägra^ insektlarver uthärda Ostersjö-vattnet och det pä 
temligt djup. Mycket vanligt förekommer både vid Gotland 
och i Stockholms skärgärd en röd larv af en obekant insekt pä 



-^ 56 — 

8 famnars djup. Under samma förhällanden träffas i Stock- 
holms , skärgård larver af Phryganea *). 

Efter dessa korta antydningar Ofver det allmänna sätt på 
bvilket Östersjöns organiska alster äro utbredda, har jag trott 
det vara lämpligt, att, jemte några bifogade anmärknii^ar, ne- 
danföre uppräkna de arter af Crustaceernas, Molluskeroas ocb 
Uydromedusornas klasser, hvilka jag påträffat. 

Crustacea. 

Crangon vulgaris Fabe. har jag funnit temligen allmän 
vid vestra kusten af Gotland på sandbotten af ett djup från 
8 till 4 famn. Exemplar, som en tid förvarades lefvaode, vi- 
sade den lefnadsvanan, som jag ej sett förut uppgifven, att de 



*) Såsom det vanliga sdltet på bvilket Phryganea Iflgga sina Sgg 
anfOra fdrfattarne (Reauhur), att de fSsta dem på blad tätt ofvan 
vaiténytan. Sistlidoe sommar säg jag bevis på, att de ftfven fasta 
Sggeo pä föremål, som slå under vatten. I en vik af skargården 
vid torpet Waxnäsgrund, hörande under Sanda i Oster^Haninge 
socken, förehades under Baron ti J. Cederströhs ledning försök 
med fiskyngels utkläckande och uppfödande, bland yngel, med 
bvilket man isynnerhet hade stor omsorg var strömmingsyngel. 
Bland andra försök som gjordes, alt fä dem att trifva^ längre, ån 
som dittills varit hflndelsen, var det, att man släppte några yngel 
i en vid båda flndarne öppen glasholk, som vid dessa andar var 
fast ombunden med väf, som sIflpptQ vattnet igenom. Denna holk 
lades ute i viken på 3 famnars djup vid ett flöte, som höll den 
hängande nflra 1 aln under vattenytan, på det att de spAda 
fiskarne skulle ha tillgång till friskare och kyligare vatten, ån 
som kunde gifvas dem inne vid strflnderna. Då jag tidigt dagen 
efter sedan denna inrättning blifvit utlagd, rodde ut för att se 
efter den, befanns att trenne särskilda romstr&ngar i guirland- 
form voro fastade kring holkens öfre kant, vid snören som för- 
bundo denna med flölet. Romhylsorna hade en cylindrisk form 
och bestodo till hufvuddelen af ett klart, segt och slemaktigt 
flmne, ' som om.«IÖt de gröna i en tat spiral ordnade flggen. I 
hvarje sirflng funnos flgg till ett antal af omkring 300. Äggens 
Iflngddiameter gick knappt till 1 miltim. De utvecklades efter- 
banden enligt det för insekterna egna viset och omkring den 11 
Juli, således efter 12 ä 13 dagars förlopp — då aggen blifvit 
Jagde på natten till den 30 Juni -^ började utklackningen af 
små Phryganeer, som snart försågo sig med sina skyddande rör. 






Prof. C J. SuMDBVALL, till hvilkeo prof af dessa ägghylsor insän- . \ Jl^^^ 
des, hade redan före utkUckningen sagt, att de tillhörde Phryganeae. W 4^\> 



— 66 — 

grafde ner sig i sanden, pS det vis, att de hastigt med abdo- 
minal-extremiteterna i densamma åstadkoromo en fördjupniog, 
sä stor att kroppen nätt och jemt fick rum i den. Hed det 
yttre antennparet hopsopade de sedan sand öfver hela kroppen, 
så att ytan omkring och iifver denna blef helt och bfillei jemo 
och* slät, och att endast ögonen syntes till af djuret De Ifigo 
länge dolda pä detta sätt ^ch om de oroades, grafde de sig 
snart ner igen. De funna individerna höllo 50 millim. längd. 

Palaemon squilla L (P. rectirostris Zadd. Synops. Crost 
Frus. p. 4. — P. Leachii Bbll Brit. Crust. p. 305). 

Zaddacd har i cit. arbetet uppställt den i Östersjön före- 
kommande formen af Palseroon, såsom en frän P. squilla skild 
art och det till Tölje af nog obetydliga afvikelseiu De exemplar 
af vår Östersjöform jag haft tilirälle att se, äro frän Stockholms 
skärgärd (Wermdön), frän Bräviken, och frän Gotland. Alla 
dessa hafva de karakterer, som tillkomma P. squilla, om man 
undantager antalet af tänder pä rostrum^ äfven som sjelfva an- 
ordningen af dessa är olika med hvad man finner vara fallet 
bos flera Nordsjöexemplar. — Af 34 af mig undersökta indi- 
vider frän nämnde lokaler visade 22 antalet af rostri tänder 
vara . 5 ofvantill och 3 inunder, 9 hade 6 ofvan 3 under, 2 
hade 7 ofvan 3 under och 4 4 ofvan 3 under; denna sista 
med långt afständ emellan yttersta tanden och rostri spets. Jag 
har dä i antalet af de öfre tänderna ej tagit med i beräknin- 
gen den tväflikiga spetsens öfre och vanligtvis kortare flik, hvil- 
ket, som jag vill försöka visa, Zaddach gjort. I afseende på 
tändernas läge Törekommer hos alla mina exemplar den kon- 
stanta örverensstämmelse, att 4 tand sitter pä cephalothorax nå- 
got bakom ögonens basis, en tand midtöfver sistnämnde punkt 
och de öfriga pä det egentliga roslrum. Det torde vara nästan 
otvifvelaktigt att Zaddach vid sin beskrifning haft fbr si^ indi- 
vider af samma slag, som jag; ty om man tager i betraktande 
hans uttryck »Interdum quidem ultimus eorum (dentium) apici 
rostri approximalus est, tamen apex semper simplexi^ och sam- 
manställer detta med hans uppgift, att rostrum på dess öfre kant 



— 57 — 

har 6 eller 7 (änder, så blir del klart, att denna skenbara 
olikhet försvioner, ocb att antalet ar länder pS hans exemplar 
ärvfn blir 5 ä 6, dS, som vanligen är brukligt *}, den klufna 
spetsens öfre flik icke räknas. Dessutom skulle ju fullkomligt 
normala exemplar af P. squilla, enligt Zaddachs sätt att räkna 
tänderna, fä ett antal af 8 ä 9, i stället Tor det vanligen upp- 
gifna 7 ä 8. Zaodagh har helt och hållet förbisett de tvenne 
par af små tagglika fjäll, som sitta pä något afstånd från h var- 
andra på den sista tillspetsade abdominalringens bakre hälft, ty 
ban säger: »Pinnas caudalis lamina media • • • superficie om- 
nino laevi. 

Bbll ger i Brilish Stalkeyed Crustacea sid* 305 sin P. 
Leachii kännetecken, som äro fullkomligt enahanda med Östersjd- 
eiemplarens. Jag undantager dock det, att rostrum skulle vara 
betackt med en mängd röda fläckar, som äfven efter spritlägg- 
ningen förblifva synliga, hvilket jag ej sett- hos specimina från 
Östersjön; men jag anser, att detta kännetecken ej har någon 
specifikt åtskiljande kraft, dä jag äfven sett dessa fläckar hos 
exeniplar af P. squilla från Christiansund i Norge, som i allt 
annat öfverensstämma med den beskrifning Bkll ger sin P. squilla. 
Den enda olikhet som återstår emellan Bells P. squilla och den 
ifrågavarande formen (hans Leachii), ligger deri, att den förra 
har två tänder på cephalothorax, under det att den sednare 
endast bar en så ställd. En sådan olikhet (då den är den en- 
da) torde vara af ringa betydelse vid en artåtskillnad, så mycket 
mer som en sådan carcinolog, som M. Edwards dervid ej fästat 
någon vigt, utan borde den snarare på sin hojd endast blifva 
grand till en åtskillnad i varieteter. — Dessutom bar jag hafi 
tiliralle att i Zoologiska Riks-Musei rikhaltiga samling af Cro- 
staceer, jemföra en mängd former af arten från de mest af- 
lägsna lokaler. Exemplar från Bohuslän, från flera ställen i 
Uedelhafvet, ja från Port Natal, visa så fullkomlig öfverens- 
stämroelse med Östersjö-indi vtder, som det är möjligt, de sniä 

*) MiL5K-EowABDS tdlaf vanligtvis om itrostre bifide». 



- 68 — 

afvikelser i läDgdrörhåliaDden a d. oberäknade, hvilka pläga visa 
sig bos arter, som bafva en vidsträckt geograOsk atbredoiog. — 
Så visa de från Port Natal ländernas antal från öfre kanten af 
rostrum vara 7, af dem endast en på cepbalotborai; chelse på 
andra fotparet äro starkare och bredare än fallet är hos våra 
exemplar. De från Medelhafvet, äfvensom de flesta från Bohus- 
län, visade samma anordning af rostri tänder. 

Zaddagh anför ännu en ytterligare skillnad, som skulle ligga 
i proportionen mellan manus och digiti på chelae. Denna har 
jag funnit underkastad betydliga variationer, så att lika väl H. 
Edvards ord »pinces beaucoup plus courtes que la prtion pal- 
maire de la main», som Zaddachs »digitis paululo tantum ma- 
nibus brevioribus» kunna lämpa sig på arten. 

Jag anser således, att, till följe af frånvaron af alla så- 
dana kännetecken, som kunde berättiga till en åtskillnad i arter, 
de af Zaddagh och Bell uppställda synonyma arterna P. recti- 
rostris och P. Leachii böra sammanfalla med den allmänna P. 
squilla. 

Under sommaren bar jag tagit exemplar både vid Wermdöo 
och vid Gotland. På förra stället fann jag den 22 Juli 1854 
äggbärande honor. Vid Gotland synes den vara ganska allmän 
vid kusten bland Fuci och Zosterae. Del största exemplar jag 
tagit mätte 70 millim. i längd från spetsen af rostrum och till 
bakre spetsen af 7:de abdominalrJngen. Af djurets lefnads va- 
nor, sådana som de under fångenskapen visa sig, tyckes det 
som om det skulle vara mest i rörelse om natten, då det oro 
dagen sitter stilla, doldt bland alger och stenar. 

Mysis flexuosa O. F. MOllrr (Mysis spinulosus Lkagb, 
M. Edw. och Zaddagh, Mysis chamseleon Beu Brit. Crust. 336). 
Denna art, som från den följande skiljer sig genom längden hos 
de yttre antennernas fjäll, hvilka i förhållande till de inre an- 
tennernas pedunculus äro nära 3 gånger längre, genom den be- 
tydligt mindre tanden under rost rum, som bär nästan blott är 
antydd, har jag funnit ganska allmän långsmed hela vestra ku- 
sten af Gotland, dock ej der så allmän som M. vulgaris. Ej 



— 6» — . 

heller bar jag fuDnit den aå allmän i Stockbohns skärgftrd som 
Hysis inennis. Den förekommer bSde i närbeten af stränderna 
ocb pä 3 ä 4 Tamnars djup. — Längden g$r tiU 20 idiliim. 
(bos ett exemplar gick den till iS millim) räknad frän spetsen 
af det trubbiga rostrum och till bakre spetsen af mellersta 
caudal-laminan. Drägtiga booor togos under bela sommaren. 

Mysis inermis H. Rathke. Denna hittills för höghordisk 
ansedda form finnes ganska talrik i Stockholms skärgård, mest 
pä ett par famnars djup bland Fucus och Zostera iovid strän* 
derna af öarna Exemplar togos äfven ute pä hafvet frän gnin* 
det Inre Leran pä omkring i% famnars djup. Ehuru myckel 
närstående föregående art, finnas dock tillräckligt skiljande ka- 
rakterer, som isynnerhet blifva" i ögonen fallande om man jém- 
fbrer likstora individer af de bogge arterna. Utom den ringa 
storleken (äggbärande honor hafva 10 millim. längd), samt utom 
de af författarna uppgifna skiljemärkena, fann jag att hannens 
4:de par af pedes spurii dcri skiljer sig frän desamma hos M. 
flexuosa, att den till basalleden fogade yttre långa delen, bestar 
af 5 leder (hos M. flexuosa af 6), och alt dessa leder med 
sina öFre kanter ej bilda sådana vinkliga och knöliga utskott, 
som fallet är hos M. Qexuosa. Honor med fylld äggsäck togos 
uoder Juni och Juli månader. 

Mysis vulgaris Thoxps. Ehuru ytterst allmän vid Got- 
lands kuster, der den går stimvis, har jag endast med säkerhet 
funnit ett exemplar af den i Stockholms skärgård. Längd \t 
millim. Hvad Prof Liubborg i Vet. Akad. öfs. 1852 p. 4 
anmärker om honor, som sakna äggsäck, att de alllid befunnits 
af mindre storlek än dem som förde sådan, har jag äfven fun- 
nit vara fallet. Från Juni och till September månader funnos 
äggbärande honor. 

Batbyporeia n. g. 

AotenoaB saperiores arliculo primo pedunculi magno et tuoiidoy 
flageJlo appendicoiari perpusillo. ADlennx inferiorea peduncalo gra- 
cili, fere duplo longiore pedunculo aaperioruro. Mandibul« apice valde 



— 60 — 

acumJDato, palpo triarticulato, arlicolo secondo crasao. Palpos pedun 
maxillarium arliculatusi articulo aecundo lato et foliaceo, articalo 
tertio graciity curvo el nen ut plerumque ad apicein articali praece- 
dentis, sed, palpi quasi appendicularis modo, ad roarginem eiferioren 
affizo. Pedes thoracici primi paris perbrevea, debiles, articulo ultimo 
pyriformi, ungue valido. Pedes secundi paris praecedentibua duploloo- 
giores, ungue carentes. Pedes tertii quartlque paris inter se similes, 
uHimo articulo longo, gracili, corvo, ungue rudlnentario. QaiDti parti 
pedes femore magno, clypeiformi, articulo tertio lamelloso, articulo 
qointo sine ungue. Epimera parva, margine inferiore set is instructo. 
Pedes nalatorii forma vulgari, pedes apurii quarti quintique paris 
breves. Pedes spurii sezti paris forma singulari: pars basalis duplo 
longior quam latior; ramus finalis interiör rudimentariua et forma folii 
acuroinati; ramus exteriör magnus, biarticulatus, articulo primo la- 
melloso, parte basali ter longiore, articulo secundo parvo, acumiaato, 
selis instructo. 

Batliyporeia pilosa n. sp. De^öfre antennerna (%. 
4) äro kortare än de undre och hafva ett skaft, som bestSr af 
tre leder, af h vilka den första är betydligt större an de begge 
öfriga tillsamman. Denna led är frän en smalare basis utvid- 
gad mot den främre kanten och der snedt afskuren, så att den 
öfre kanten skjuter betydligt fram öfver den undre. De begge 
andra lederna äro smala, korta och valsformiga. Flagelluro be- 
stSr af fem valsformiga leder, som i längd och tjocklek aftaga 
mot spetsen. BiOagellum (fig. t a) bestfir af tvä leder, deo 
första af lika längd och form med flagelli första led, den andra 
liten och nästan rudimentär. De undre antennerna (fig. 2) sträcka 
sig genom längden af sitt skaft fram om de öfre. Skaftets 
begge första leder äro smä och breda, den tredje leden längst 
af alla, något ansvälld mot främre kanten och innehåller deo 
andra leden i sig i gånger. Den fjerde leden är hälften min- 
dre än den tredje, flagellum kort, litet längre än skaftets an- 
dra led, bestående af 7 leder, som likna de öfre antennernas 
i form, blott att de äro nägot kortare. 

Begge antennparen äro beklädda med korta borst, ögonen 
äro smä, af något utdragen form, som närmar sig den njurlika, 
belägna straxt under den kant der de öfre antennerna äro fö- 
stade. Deras Tärg är svart. Mandiblerna (fig. 12} hafva ea 



— 6« — 

långt oidragen och smal spets, som slutar något trubbig. Palpen, 
fästad pfi en kägellik upphöjning af mandibelns bakre kant, är 
treledad, första leden mycket liten, andra leden mycket utvid- 
gad åt inre kanten, der den är beklädd med några spridda 
borst, sista leden lieformigt krökt, trubbig i ändan, pä b vilken 
flere borst äro testade. MaxiJIär-fötternas palp (fig. 43) består 
af i leder. Den första kort och bred, dubbelt mindre än den 
andra, som har samma bredd, uppåt utplattad, samt på inre 
sidan tätt beklädd med korta hår. Den tredje leden, som är 
3 gånger så smal som föregående led, är lastad upptill vid 
bakre kanten af andra leden, liksom vore den en bipalp. Men 
då den är starkt krökt, böjer den sig fram öfver andra ledens 
afrundade, främre kant. Fjerde leden är liten och rudimentär 
utan tecken till någon klo och bär på sin spets två korta och 
tagglika borsU Tvenne starka muskelknippen gå långs med 
bakre kanten af andra leden från basen af den tredje leden. 
Af de till maxillärfötterna hörande fjällen är det yttre längst 
och nflr till midten af andra palpleden. Det inre fjället är hälf- 
ten sä kort med starka, tandlika utskott i kanten. — Af fot- 
paren är det första (fig. 3) minst och svagast, ungefär af de 
öfrigas halfva längd. Dess form påminner mycket om den bod 
Anonyx-arterna vanliga. Första leden upptager benets halfva 
längd och har en svagt S-formig krökning. Sista leden (fig. 
1 4) är oval eller päronformig med en temligen stor klo, och är 
beklädd med flera rader borsL Andra fotparet (fig. 4) är full- 
komligt lika stort och groft byggdt som de öfriga thoraxbenen, 
samt är något utplattade Femte leden afsmalnar småningom 
mot spetsen, så att den nästan har en lancetttikt bladlik form. 
Bakre kanten af benet är beklädd med långa och täta, dels 
enkla, dels fjäderlika hår. som i längd öfvergå de leder, vid 
hvilka de äro fastade. Tredje och Qerde benparen (fig. 5) äro 
hvarandra i det närmaste lika, hafva tredje leden från en svag 
basis starkt utvidgad mot dess nedre ända, fjerde leden, af- 
smaloande mot undre kanten och der afrundad, är hälften så 
kort som den föregående; femte leden är smal och klolikt krökt, 



— 6t — 

med kort, trobbig nastao rudtaientär klo. Hos femte paret 
(fig. 6} är första leden bredt och skiflikt utvidgad, formen af 
omkreCsefi är snedt oval, med största bredden vid nedra hälf- 
ten. Bakre sidan smfitt naggad, försedd med borst, som utgå 
från de små inskärningarne. Tredje leden är äfven på dylikt 
skiflTormigt vis utvidgad, samt vid främre och bakre sidan be- 
gränsad af krökta lioier, utom mot nedre kanten, der linierna 
aro raka och convergera i en spetsig vinkeL Denna leds bakre 
kant är försedd med en mängd styfva och raka fjäderborst, 
som slå lodrätt ut frän ledkanten och nä nedom femte ledens 

• 

spets. Fjerde och femte lederna äro af en långsträckt, i nedre 
ändan snedt afskuren form. Femte leden saknar allt tecken 
till klo, och är rundtorn i kanten besatt med långa styfva borsL 
Sjette och sjunde paren öfverensstämma i det närmaste med 
hvarandra. Det sjette paret (fig. 7) är det längsta af alla 
thoraxbenparen och har en nästan cirkelformig femoraldel, 
rundtorn tätt besatt med borst, liksom ock de öfriga lederna 
pä sin bakre kant äro till den grad med borst beklädda, att 
pä femte leden knappast kan upptäckas nägon klo bland de 
tagglika borst, som omgifva dess nedra ända. Sjunde parets 
femur (fig. 8) är mera förlängd t än det sjettes. 

De tre paren simfötter äro af vanlig form, med kort 
basaUled och tillspetsade simblad, bestående af omkring 40 
till 12 leder. De två fOrsta äro af samma storlek sinsemellan 
och i mindre än det l-Ae thorax-benparet Det tredje paret 
är mindre än de begge första, bäde genom kortheten af basal- 
led och simblad. Det Ijerde paret af abdominal-exlremiteterna 
(fig. 9) är lika långt med det tredje, och har den inre af de 
två slutlederna kortare, hvilket till en del beror derpå, att den 
sitter Fästad högre upp på basal-Ieden än den yttre. Det 
femte paret (fig. 10) är hälften mindre än det tredje, med 
korta slutleder, som i sina ändpunkter äro omgifna med korta 
taggar. Det sjette paret (fig. II) har en anmärkningsvärd 
byggnad tillfölje af den olika utveckling, som de begge paral- 
lella slutgrenarne fått. Basal-leden är kort. Den inre af slut- 



— 63 — 

grename är rudimentär och sitter fästad som ett litet tillspet* 
sadt bladlikt fjäll vid basen af den yttre, större grenen. Denna 
sistnämnde består af tvä leder, af hvilka den första och liingsta 
har en förlängd, iancettlik form, på inre sidan otemot spetsen 
lätt naggad och beklädd med långa fjäderborst. Slutleden inne-- 
hålles ungefär 4 gånger i den föregående, är smal och sylformig, 
och i spetsen Térsedd med borst. — Stjertvidhänget består af 
tvenne likstora, i spetsen afrundade flikar, som rundtorn äro 
besatta med borst. — Epimererne äro små och rektaogelformiga. 
— Kroppssegmonterna äro släta och formen i allmänhet afrun- 
dad. Djurets längd är 6 millim. Af denna nya form har jag 
hittills endast funnit några få exemplar på .sandbotten med 
48 — 24 famnars djup utanför Wisby. Professor Liubbobg har 
äfven i Landskrona hamn bland andra ampbipoder erhållit ett 
lilet eiempiar af denna art Det enda äldre slägte, med hvil- 
ket den nya formen har några beröringspunkter, ar med Anonyx.. 
Sä i afseende på förhållandet emellan de öfre antennernas pe- 
duQCulus och deras flagellum, ehuru härvid snarare en viss 
analogi, än verklig affinitet, kan spåras. Deremot är första 
fotparet af en form, som starkt påminner om den hos Anonyx 
vanliga. Föröfrigt står slägtet afskildt, genom de klolösa andra 
och femte paren af thorax-extremitetema, genom de eget byggda 
maxillärfötterna, samt genom den utveckling sjette paret af 
abdominal extremiteterna tagit. 

Pontoporeia affinis n. sp. Ocuh nigri, elongati. 
Antenns inferiores superioribus longiores; antennae superiores 
flagello appendiculari triarticulato. Annulus abdominalis quintus 
selis iliis, quas habet P. femorata, carens. Partes femorales pedum, 
ut etiam epimera, ornatae textura singulari cellulosa, quee glo-» 
bulis adiposis formata est. 

I mycket närstående Krötbis P. Jemorata, skiljer den sig 
från denna genom några -omständigheter. Kroppen, till formen 
temligen trind och afrundad, samt slät, saknar på ryggsidan af 
femte abdominal-segmentet de tagglika upphöjningar, som Pont. 
femorata bar pä samma ställe. Af epimeremä äro de fyra 



- 64 — 

främsta längst, de bakre något kortare, i form och borstbekläd- 
nad lika dem hos den äldre arten. Af antennerna äro de öfre 
(fig. 1) kortast, med skaftets första led dubbelt sS läng som 
de begge öfriga tillsamman, samt af en elliptisk form. De 
begge andra lederna äro något vidgade mot främre kanten med 
soedt afskurna hörn. Flagellum varierar (efter olika kön?) med 
ledernas antal från 8 till 15 — 80. De individer, som hdfva 
mångledade flageller, visa den första leden på dessa längst, 
bvarpå följa 3 ä i små, korta och breda, de^ öfriga längre och 
afsmalnande mot spetsen. Biflagellum är treledadt, den första 
leden af halfva biflagelli längd, samt smal (då deremot det två- 
ledade biflagellum hos P. femorata har den första leden i opro- 
portionerligt förhållande tjock och stor emot den andra). Den 
andra leden ar hälften kortare än den första, och den tredje 
hälften kortare än den andra. — Antalet af flagelli leder på 
undre antennparet, som mycket liknar det hos P. femorata be- 
skrifna, varierar från 8 till 20. ögonen äro mindre, än som, 
enligt den teckning Kröybr lemnat i Voyage au Spitzberg, tyckes 
vara fallet hos P. femorata. De hafva en förlängd form, samt 
svart färg. Det andra paret (fig. i) af tboraxfötterna har femte 
ledet af en förlängd form, öfre sidokanten utböjd, den undre 
nästan rak eller svagt inböjd, den främre ändkanten i det när- 
maste rak. Borstbeklädningen öfverenstämmer med den som 
finnes på samma del hos Pont, femorata, i det att långs med 
undre kanten efter hvarandra . sitta fem rader styfva borst 
Den rudimentära klon når nästan utöfver hela nedre ändkanten 
vid hvilken den är tastad. De öfriga benparen aro i det när- 
maste lika dem hos den äldre arten. Sjette paret visar hos 
P. affinis en ganska starkt utbildad klo, som omgifves af i 
till 5 borst, af hvilka somliga äro dubbelt så långa som klon. 
Det märkvärdiga sjunde benparet (fig. 3) har några små olik- 
heter q[ied detsamma hos P. femorata. Första leden är hos 
den nya arten något mera bred, samt i bakre kanten lätt nag- 
gad eller sågtandad. Af de öfriga lederna hafva den tredje 

och 



— 65 — 

och fjerde äfven sina kanter sågtandade. Den korta klon om- 
gifves af långa och starka borst, som göra, att den med «v3- 
rigbet synes. Midten af den stora femoralskiTvan visar ett fält 
af eo struktur, som hos alla undersökta individer varit lika, 
och som dessutom förekommer pä bakre delen af femur hos 
femte och sjette benparen, samt pfi de flesta epimererna. Det 
förefaller mig nemligen, som om ett lager af klara feltkulor der 
lågo inbäddade i en mörkare massa, och dä de synas igenom 
det lanna klara skalet, gifva de detsamma en rätt egen leck- 
DJDg. — Det sjunde abdominal-segmentet (fig. i,) är ej så djupt 
inskuret som hos P. femorata och dess begge flikar korta. — 
Ledernas antal hos grenarne af de tre första abdominalparen 
af simfötterna, uppgår till 16 — 18. 

Denna nya form, som möjligen, vid en närmare gransk- 
ning vid rikligare tillgäng*) på exemplar af den Grönländska 
formen, beflnnes vara en varietet af densamma, förekommer 

ganska allmän i Stockholms skärgård på ler och dybotten från 
ett djup af 48 till 40 famnar (såsom t. ex. på fjärden My- 
singen). — Från kusten af Gotland har jag äfven tagit exemplar 
på 18 fots djup sandbotten. — Längden går i allmänhet till 
8 roillim., antennerna naturligtvis oberäknade. 

Gamma rus locusla. L. (Fabr. & ZaddaCh, non M. 
Edw.). Denna våra kusters allmännaste crustacé finner man 
ända inifrån stranden och så fångt ut på djupet som alger 
växa. Varierar något i färgen. Längd : £0 millim. 

Amphitoö Raihkii Zaddagh. Den beskrifning Zaddagb 
i cit. arbetet p. 6 lemnat slår i det närmaste in på exemplar, 
som jag tagit bland alger i Wisby hamn. Han kan blott an-' 
märka, att antalet af leder i antennernas flagellum, liksom. hos 
Pontoporeia afiinis, är mycket olika hos olika individer. Jag 
fann det vanligast vara 42 på öfre och 14 pä undre paret. 
Ett individ visade 15 på öfre och 17 på det undre. Hos 



*) Professor Liueboro har godhetsfullt meddelat mig del enda exem- 
plar af Kröybrs art, som Ar i bans figo. 

Öfvert, af S, VeL-Akad. Förh, Irg. 12. A;o 2. "i ' ' 



— 66 ~ 

större individer äro ögonen längre än vanligt och sträcka sig 
nästan utöfver hela längden af den sida af hufvudet, på hvil- 
ken- de äro fastade, ögonens form hos exemplar frän Wisby 
är alltid njurlik och har jag hos dem ej sett den organisa- 
tion, som Zaddach omnämner. — Kroppens grundfärg är klart 
bvit. Bakre kanten af hvarje thorax-sogmeoi, äfvensom huf- 
vudet, har ett purpurrödt band, som här och, der är afbrutei 
och upplöst i fläckar. Äbdominal-segmenlen hafva blott antyd- 
ning till sädana. De undre antennernas leder äro tätt fläckiga 
af rödt, under det de öfre jemte purpurröda band, äfven visa 
ljusgula. Längden går ända till 8 milliro. 

Coroph]ium longicorne Latb. allmän pfi sandig dy-<p 
och lerbolten. Ehuru företrädesvis litoral — sä att den till 
och med rörekommer bland en mängd sötvattens-former i Gålö- 
stråt — fanns den dock äfven pä grundet Inre Leran utanför 
Hufvudskär pä 42 famnars djup. Längd 6 millim., med de 
stora antennerna inberäknade när hannen 12 millim. 

Idothea entomon L. — Bosc. — Denna för Östersjön 
egendomliga crustacé lefver pä ett ganska betydligt djup (frän 
50 till 70 famnar) och har derföre af Gotlands fiskare fatt 
namnet »Djupmackn. Den går äfven, fast sällsynt, och i min- 
dre exemplar, längre in mot kusten på 45 till 4 8 famnar. 
I största mängd fås den om höstarne, när torskfisket på djupet 
börjar, och finner man den då ej sällan fästad både utanpå 
fisken, som inuti dess svalg. Längd 50 millim. 

Idothea tricuspidata Dksm. (artnamnet /rtWen/a^a Latr. 
äger dock prioriteten, men har genom häfd undanträngts af det 
'nu vanliga). Under denna art sammanställer jag do former, 
•om jag funnit i Östersjön, ehilru flera af dera, enligt Zaddacrs 
sätt att uppfatta Id. pelagica, skulle kunna hänföras under denna 
art. Man finner öfvergångar emellan fullkomligt äkta former 
af Id tricuspidata och sådana, som enligt Zaddach skulle vara 
Id. pelagica, till följe af de pä alla ihoraxsegmenterna lika 
breda epimererqa. Ty man får sådaoe former, som jemte smala 
j)ch lika breda thoraxringar, hafva abdoraen lika bildad, som 



— 67 — 

bos den äkta tricuspidata. I annat afseende, såsom i munde- 
lar ocb dylikt, synes ingen skillnad vara emellan de begge 
formerna. Hos östersjö-individema finner man i allmänhet säl- 
lan tboraK sä utvidgad ät sidorna, som Fallet är med dem frän 
Nordsjön, utan hafva de en mera smal och långsträckt kropps- 
form. Mycket allmän vid våra Östersjökuster bland Fuci. 
Längd S2 millim. 

Asellus aquaticus L. Törefanns ute i Östersjön i Stock- 
holms skärgård vid öarne söder om Dalarö pä 8 famnars djup 
bland Pbyllophora membranifolia. 

Jsera albi fröns Lbach (J. baltica Fr. Mobllbr, J. Knörui 
Zadd., an J. Krötbri M. Edw.?). Ganska allmän bland alger 
ocb under stenar vid stränderna. Längd 5 millm. 

Daphnia quadrangula O. F. Hull. Frän GälöstraU 

Daphnia sima O. F. M. Samma lokal. 

Polyphemus pediculus L. i talrika stim i Årsta vik. 

Podon intermedius Liubborg och Evadne Nord- 
manni Lovék. Erhölloa genom häfningar i vattenytan frän haf- 
vei utanför Hufvudskär, temligen talrika, Podun dock mest af 
dem begge. 

Lynceus quadrangularis O. F. M. och Lynceus 
sphaericus O. F. H. Allmänna vid stränderna. L. spbsericus 
fanns äfven jemte andra entomostraca i kärl, der aborryngel 
hölls lefvande ocb utgjorde dessas förnämsta fsda. 

Bosmina longirostris Baird. Fanns i fä exemplar 
jemte andra entomostraca frän hafvet 

Canthocamptus mioutus O. F. H. Frän Gälöstrat, 
äfven i Wiaby hamn. 

Cyclops quadricornis. L. 

Temora velox Liubborg, sä väl från Arsta vik, der 
den jemte Polyphemus bildade stora massor, som frän öppna 
hafvet. 

Dias longiremis Liubb. från grunden vid Hufvudskär. 

Ichtyophorba hamata Liubb. från hafvet, bäde utanför f^.^ 
Stockholms skären och från Gotland. ^v^i^*^^ 




l^^^Vv^v^ 






— 68 — 

Tisbe furcata Baird. Gruddet vid Hurvudskär. Åtskil- 
liga andra Copepodformer sågos äfveo förleden sommar, men 
tiden medgaf ej deras utredande. 

Af parasitcrustacéer har jag endast varit i tillfälle att se 
de tvenne vanliga formerna: 

Ergasilus Sieboldii, som till och med fanns fästad 
vid gälöppningen hos ett blott 6 veckor gammalt aborr- 
yngel; samt 

Argulus foliaceus, talrik som vanligt jemte Gasterostei, 
erhölls äfven i not jemte Syngnathus typhle frän 8 famnars 
djup i Arsta vik. 

Mollusca, 

Tergipes lacinulatos Gm. — Lov. Ind. Hollusc. Scand. 

Individer af alla tillväxststadier, frän den ur ägget nyss 
utkomne lifligt kringsvängande larven, till 10 mill. länga, ägg- 
läggande individer, förekomma vid stränderna bland Fuci och 
ZosteraB både vid Wisby och i Stockholms skärgärd. 

Limapontia nigra Johnst. vanlig pä mindre djupt vat- 
ten vid Wisby. Några fä exemplar har jag ock sett i Stock- 
holms skärgård. 

Neritina fluviatilis L. Denna mollusk träffas talrik 
ända från det minsta djup vid stränderna och så långt ut som 
växlighet råder. 

Dä jag kommit i tillfälle, alt se några stadier af Neriti- 
naS' utveckling, torde det tillåtas mig, att deroro nämna några 
ord, då det sedda häntyder pä företeelser beslägtade med dem 
KoaBff och Daniblsbn sett vid utvecklingen af Purpura och 
fiuccinum. 

Spermatozoiderna (fig. 1,) äro trådlika, tjockast roidtpå och 
afspetsade mot begge ändarne. De ses stundom knippvis för- 
enade på så sätt, att de med ena spetsen förenade i samma 
punkt derifrän utstråla åt alla sidor (fig. 4 a). 

Det vanliga utseendet af det mogna äggstocksägget visar 
fig. 2. Uti en dunkel massa framskymta runda klara korn. 



— 69 — 

som vid pressning framstå och synas klarare. De äro afottka 
storlek, än knappt urskiljbara, såsom en mörk punkt, än tyd- 
liga runda blåsor (fig. 3.) Att ddmma af de störres optiska 
förhållanden, tyckas dessa vara af fettartad natur. Ett klart 
ämne, af bindande beskaffenhet, uppfyller dessutom vitelli massa. 
Jag tror mig med temlig visshet kunna säga, att en klar odi 
tunn hinna orogifver vitellus-kloleU Ty så snart vitellus 
pressas ojemnt, mera på den ena sidan än på den andra, 
utträngas på den motsatta sidan delar af dess massa, och ett 
tomrum uppstår på den sida, på hvilken pressningen var 
starkast, och detta tomrum begränsas af en klar, genomskinlig 
hinna (Gg. 7.) Hos yngre ägg skymtar vesicula Purkinjei 
fram tydligt nog genom den öfriga mörka vitellus-massan, men 
kan hos äldre ägg framställas endast efter pressning. Denna 
stora klara blåsa (fig. 4,) tyckes hafva en ganska elastisk hinna, 
då den tål jemförelsevis mycket starkare pressning än vitellus 
gör, utan att brista. I de Oesta fall har jag med säkerhet 
endast sett en temligen stor fröfläck i dess inre; blott i ägg 
som voro af ett abnormt, sjukligt utseende syntes, jemte en 
stor fröfläck (fig. i a.) en skylik samling af små runda korn. 
De befruktade äggen läggas omkring 30- till 40 tillsamman 
inom ett gemensamt kapsellikt hölje, som är af hornartad na- 
tur, med svaga spår af kalk. Dessa äggkapslar äro till bör- 
jan af en mjölkhvit Tärg, som sedan öfvergår till smutsgrå 
och dessutom äro de ogenomskinliga, hvilket i högsta grad försvårar 
undersökningarne. — De likna små gryn till formen (fig. 5 nat 
st.,) och hålla knappt 1 millim. i genomskärning. — De äro 
sammansatta af två skålformiga delar, af hvilka den öfre vid 
utkläckningen bortskjutes som ett lock och den undre bitter 
qvar på det ställe, på hvilket kapseln blifvit Tästad. Moder- 
djuret faster dem på stenar, på alger, på Hytili och andra 
skaldjur, således äfven på andra individer af sin egen art- 
öppnar man nu en dylik, nyligen lagd kapsel, så finner man 
densamma fylld med ägg (fig. 6,) såsom nämndes, till ett antal 
af omkring 30 ä 40. ' Dessa likna i det närmaste äggstocks- 



— 70 — 

äggen, utom deri, att vesicula Purkinjei ej mera är synlig (fig. 
7.) Denna bar jag dock i elt fall varseblifvit hos alla ägg, 
som voro inom en och samma kapsel, men de hade ett abnormt 
och sjukligt utseende. Voro de möjligtvis ej befruktade? Deo 
lilla klara kropp (oljedroppe?), som sS mänga forskare sett vid 
snädtäggens första utvecklingsstadier, och om hvars natur s8 
mycken tvist herrskar, syntes afven här hos nylagda ägg. Tyd* 
ligast bar jag sett den vid ett tillfälle när den ännu häftade 
fast vid viteltus (fig. 8,) från hvilken den syntes utgå mellan 
ivenne små upphöjningar, som skjöto upp öfver den öfriga 
vitellus-massan och voro klarare än denna. I det inre af 
kroppen syntes fyra lika stora klara korn. Jag har ej änou 
varit i tillfälle, alt vidare fullfölja utvecklingens gång, utan en-* 
dast af den sett spridda drag. Vilellerna undergå klyfning (fig. 
9,) men om förloppet dervid (som tycks vara från det vanliga 
afvikande) har jag ej några sammanhängande data. Såsom re- 
sultat af alla de inom kapseln lagda äggen uppkommer emed- 
lertid endast ett embryo. Ty i alla äldre kapslar, som öppnas 
finner man endast ett enda embryo (så stort, att det nästan 
fyller sin kapsel), under det att man i de nylagda kapslarne 
finner ett stort antal af de små äggen, som möjligtvis äro otill- 
räckliga för bildandet af ett embryo hvar för sig. Anmärkas 
kan, att jemte embryoner på ett tidigare utvecklings-stadium, 
finnas i kapseln lemningar af klyfningskulor och vileller, då 
jemte de mera utbildade, som snart skola lemna höljet, ej nå- 
gra sådana alls synas. Tjena de möjligen till föda åt embryo? 
Ungen af Neritina genomgår sin metamorfos inom ägget, lik- 
som Lkydig visat det vara fallet med Paludina. Han finner 
embryoner med tvenne likstora segel af elliptisk form och be- 
tydligt större än fallet är hos Paludina, mer påminnande om 
dem man ser hos hafsformerna. Men kanterna beklädas ej 
med frivilligt svängande cirrher, utan med äfven efter djurets 
död flimrande ctlier. Vid denna tidpunkt visar larven, jemte 
tydligt utbildade öronblåsor, äfven ögon. Men seglen absor- 
beras efterhanden och de mest utvecklade ungarne, som snart 



— 7< — 

skola utkläckas, visa de äldre djurena utseende, lika mycket 
som t. ex. en nyligen ur agget kommen Lymnsea visar sitt 
moderdjurs form. 

Af vigt blir nu, att fä närmare iakttagelser öfver utveck-*, 
liogsgångeo i hela dess sammanhang, utom för annat, för utre* 
dandet af det sätt pä hvilket den märkvärdiga sammanhopnin- 
geo af flera ägg till ett enda embryo försiggfir. 

Antydningar om och iakttagelser öfver Neritina-arters sött 
att lägga sina ägg saknas ej hos äldréf författare. Ruhphids t 
jyAmboinsche Rariteitenkamer p. 77 säger om sin Valvata 
decima fluviatilis sive rubella (Linnés Neritina puliigera), »att den 
på ryggen (af skalet) är så tätt betäckt med en mängd små 
grynlika upphöjningar, att man knappt kan se skalet, — då 
man trycker sönder ett sådant gryn finner man deruti ett li-^ 
tet slemmigt djur; — när dessa ungar blifvit större lemna de 
moderns ska! och krypa omkring på stenarne. — O. F. Hul- 
ler anför i sin Hist. Verm. II. p. 196 denna Rumphii iaktta- 
gelse, men tviflar på att dessa ägg härröra från Neritinor. 
»Horum (granorum) 235 in uno specimine numeravi, ovalia 
convexa extus luteoalbida, intus alba, moleculis referta.» Ef- 
ter denna beskrifning visa dessa äggkapslar stor likhet med 
den vanliga Neritinans. — Sednast har Hoquin-Taiidor t Jour- 
nal de Coochyliologie för 1852 p. 25 lemnat en kort «Notice 
sur les oeufs de la Nerite (luviatileic. Det som han anser för 
att vara sjelfva ägget, är blott äggkapseln, bvilkens samman- 
sättning i tvenne delar han noggrant beskrifver. 

Paludinelia baltica Nils. Af denna art hyser Öster- 
sjön tvenne former, en typisk med djup sutur och uppsvällda, 
afrundade vindlingar, samt en annan form, som genom sin 
grunda sutur, sina nästan jemna och platta Vindlingar och en 
mera hoptryckt konisk form närmar sig Engelsmännens P. (Rissoa) 
ttlvse var. BaHei. Dessa begge former, som visa öfvergångar i 
hvarandra, träffas, såväl inifrån stränderna, som ut så långt 
algerna gå. 

Paludina impura fanns i det halféöta vattneti Gälöstrat. 



— 72 — 

Lymnaea stagnalis. En förkrympt form (hSllande 32 
millim. i längd under det att former frän sötvatten i grannska- 
pet voro 60 millim.) lefver vid stränderna af Gälön i Stock- 
holms skärgård. Djupt ute fann jag den aldrig. 

Lymnaea auricularia förekom i fä exemplar jemte 
den förra. 

Lymnaea peregra. Den form af detta species, som 
vanligen förekommer under namnet L. baltica, bar jag funnit 
pä ett-större djup än fhan till följe af djurets behof af atmos- 
ferisk luft, kunde förmoda.. Det närmare om de ställen, på 
hvilka den förekommer, under dylika förhällanden, är redan 
ofvanföre onmämndt. 

Physa fontinalis fanns tillsamman med Lymnsaa bal- 
tica frän 2 ä 3 till 5 å 6 famnars djup i närheten af öarne 
vid Dalarön. 

Mytilus edulis undviker dyig och lös botten och trif- 
ves bäst pä Pucus-rik hällbotten. 

Cardium edule förekommer i allmänhet pä samma lo- 
kaler som Mytilus, dock äfven pä sand jemte Tellina. 

Tellina solidula, tycker om dyig och lerig botten och 
förekommer djupast af Östersjöns mollusker. 

Hya a renaria pä djup sandbotten. 

Hydromedusm. 

Cordylophora lacustris ällman (Tubularia carnea? 
Agardh i Vet. Ak. Handl. 1816 p. 253*); Cordylophora la- 
custris, Allhan Ann. N. H. XIII p. 330, samt i Transactions 
of Roy. Soc. 1853 P. III p. 367. — JoHffSTOii, Brit. Zoopb. 
Sec. Ed. p. 44. — Hingks, A. N. H. XI sec. ser. p. 180. 
med ypperlig figur). 

Under loppet af förleden sommar fann jag i Gälöstrat i 
mängd kolonier af en Hydromedusa, som jag pä Allvans och 
Hingks beskrifoingar anser vara fullkomligt identisk med den 

*) Den korta beskrifning Agakdh I. c. lemnar, kan möjligen vara 
öfver den ifrfigavarande arten, men detta kan ej med säkerhet a fgöras. 



— 73 — 

af Allmän i Irland fdrst funna Cordylophora lacuslris. Uoder 
Juli iDåoad fanoos bonkapslar med ägg på alla stadier af ut- 
bildning, frfin dem med tydlig frobläsa (eljest korntg textur) 
till sådana, som genomgått total klyfniog, och kan jag tillägga, 
att, hos alla de kolonier jag såg honorna voro mindre utbil- 
dade i den mån de sutto långt upp på den gemensamma 
stammen. 

Laomedea geniculata Johnst. Togs från grundet Inre 
Leran vid Hufvudskär på 12 famnars djup. Ytterst talrik i 
Wisby hamn på Zoslera och Fucus vesiculosus. 

Hydra vulgaris. På alger vid stränderna i Stockholms 
skärgård. 



— 74 — 

« 

Af KangL Kommers^KoUegium: 

Underd. Berftttelse om Sveriges utrikes handel ocb sjöfart fir 1853.. 
Stockholm 1855. 4:o. 

Af KongL Norska Medicmd-Komitén: 

Actstycker angående Gholera-Epidemien i Norge år 1853, Christiania 
1854. 8:o. 

Af KongL Nederländska Regeringen: - 
Flora fiatava. Aflev. 176, 4:o. 

Af Roy al Society i London: 
Proceedings. Vol. VII. N:o 1, 2. 1854. 8:o 

Af Chemical Society i London: 
Quarterly Journal. Vol. VII. P. 2. (N:o 26). 1854. 8:o. 

Af Office médical et pharmaceutique de France: 

Archives de physiologie, de thérapeutique et d*bygiéne. N:o 2 Oct. 
1854. Paris 1854. 8:o. 

Af H, E, Grefve Gustaf Löwknhiklm i Paris: 

F'Ohs8on, Gorst., Mémoire sur la gravitation o ni verselie &g. Berlin 
1852. 8:o. 

Af Författaren: 

Low, On tbe chemical equivalents of cerlain bodies Ac Edinburgh 
1854. 8:0. 



— 75 



2. Valtenslåndel i Mälaren och Saltsjön un- 
der dr 1854. — Hr Ebdxamn meddelade följande: 



Öfvers. af K. VeL-Åkad. Förh., d. 14 Febr. 1855, 



76 



Tabell of ver Målarens och Saltsjöns medelhöfd sami högsta 

sammandragen ur den vid Sluss- 









MiLAtBn 


. 






Januari • . 


Medel- 
stlad. 


HögsU 

ttlnd. 


Ugsta 

itlnd. 


Dagar för 


hogstm vat- 
tenvtånd. 


lägsta Tat- 
tenstånd. 


Fot. 


tom. 


Fot. 


tum. 


Fot. 


tom. 


13 


4.7 


13 


7,5 


13 


2,0 


3 — 6. 


28. 


Februari. . 


U 


1,0 


14 


5,5 


13 


4,5 


21. 


1. 


Mars . . . 


U 


5,6 


14 


^fi 


14 


4,0 


1. 5. 


3a 31. 


April . . . 


14 


5,0 


14 


8,0 


14 


ffl 


la 


28. 


Maj .... 


14 


2.» 


14 


4.0 


13 


9,0 


1. 10 — ^15. 


29 — 31. 


Juni .... 


13 


6,9 


13 


9,0 


13 


5,5 


1 — 5. 


26. 29. 30. 


Juli .... 


13 


6,4 


13 


8,5 


13 


5,0 


20. 


1. 5. 6. 9. 


Augusti . . 


13 


6.2 


13 


7,5 


13 


4,5 


5. 12* 


17. 


September. 


14 


0,2 


14 


7,0 


13 


6ft 


3a 


1. 2. 


October . . 


14 


5,9 


14 


8,5 


14 


3,0 


6. 


26. 


November - 


14 


6,0 


14 


7,0 


14 


2,0 


1 9. 13. 14. 

1 17. la 


3a 


December . 


14 


6,4 


14 


9,5 


14 


2,0 


28. 3a 


1. 5. 6. 


Medium för 


















hela året • 


14 


1,2 















— 77 — 

och lägsta fsattenstånd *) t fot och deeimaltum under år 1854, 
verket i Siockholm förda Journal. 









S 


ALTSJÖR. 








Janaari . . 


Medel- 
stånd. 


HOgtta 
ttimd. 


UnU 
stiod. 


Dagar för 


högsta vat- 
tenstånd. 


lagsU Tat- 
tenstånd. 


Fot. 


tam. 


Fot 


tom. 


Fot 


tom. 


12 


9,0 


13 


7,0 


12 


4,5 


3. 6. 


11. 13. 


Februari. . 


U 


2.7 


U 


8^ 


13 


7,5 


28. 


1. 2. 


Mars . . . 


U 


u 


14 


7,0 


13 


1,5 


1. 


22. 


April . . . 


13 


9,6 


U 


8,0 


13 


1,0 


11. 


25. 


Maj .... 


13 


6,4 


U 


2,0 


13 


2,0 


6. 


30. 


Juni .... 


13 


M 


13 


7,5 


13 


1,5 


12. 


5. 


Juli .... 


13 


5,8 


13 


8,0 


13 


4,0 


19. 28—31. 


1—3. 8. 9. 


Augusti . . 


13 


5,8 


13 


8,0 


13 


3,5 


7. 


14. 21. 23. 24. 


September . 


14 


2,6 


ti 


9,0 


13 


8,0 


25. 26. 


2. 3. 6. 


October . . 


14 


M 


15 


5,5 


14 


OyO 


4 


8. 


November . 


14 


1,5 


14 


7,5 


13 


1,0 


13. 16. 


27. 


December . 


U 


6,0 


15 


4,0 


13 


7,5 


31. 


1. 


Medium för 


















hela Sret. 


13 


9,1 












1 



•) Se vidare barom K. V. Akad. Öfversigt 1853 och 1854. 



— . 78 — 

Vid en jemföreise af denna labelt med ds föregående firens, 
faller genast i ögonen del ovanligt laga vattenstånd, som Mä- 
laren, till följe af den obetydliga nederbörden, undec större de- 
len af året innehaft. Medelhöjden för denna sjö uppgår derföre 
endast till 44 fot 1 tura 2 linier, den lägsta alltsedan obser- 
vationen här vid Slussverket började göras. — Saltsjöns medel- 
höjd har deremot i det närmaste varit lika med de sednaste 
40—50 årens eller 13 fot 9 tum 4 linie, hvaraf man ser, att 
åtminstone under denna tid ingen nivårörändring i dess vatten- 
stånd här inträffat. 

En följd af allt delta har också varit en envist ihållande 
uppsjö, till den grad, att Saltsjöns vatten under icke mindre 
än 450 — 460 dagar af året med större eller mindre häftighet 
inströmmat i Mälaren. 



— 79 — 

3. Om stågtel ClauHilia och deas i Sverige 
forekommande arter, med anledning af en for 
Sveriges molUisk-fauna ny art af detta slågte. — 

Hr Magister E. Walmstbdt hade öfversändt fbljaDde uppsatts: 

»Siägtet Clausilia Dräp. 4 80 1 är ett bland laDdmollusker- 
nas i flere hänseendeo mest intressanta slägten. De cbaracte* 
rer, hvilka skilja detsamma frän öfriga slägten inom den stora 
familjen Helicea, framställa det säsom ett i hög grad både na- 
turligt och väl begränsadt slägte, hvilket tillika i afseende pä 
arternas geografiska utbredning visar ett märkvärdigt och egen- 
domligt fbrhällande. De slägtet bestämmande characterernay 
sådana de förnämligast hemtas från mynningens allmänna be- 
skaffenhet och det sä kallade clausilium, uppfattades redan med 
nöjaktig klarhet af Drapårnaud, hvaremot nödvändigheten af 
att för arternas åtskiljande fästa det noggrannaste afseende vid 
de serskilda mynningsdelarne först 1836 med full bestämdhet 
framställdes af Rossmåsslka. Till följe deraf hafva ock de (bre 
denna tid uppställda arternas igenkännande mött stora svärig- 
heter, om hvilka deras invecklade synonymie bär ett mer än 
tillräckligt vittnesbörd. 

I artantal öFverträffas slägtet Clausilia bland Helicea en- 
dast af slägtena Helix och Bulimus. Det förra af dessa tillhör 
jordens alla länder, men uppnår i likhet med familjens flesta 
öfriga slägten sin fullkomligaste utveckling, såväl i afseende på 
arternas storlek och skönhet, som antal, i de varmare länderna. 
Ehuru äfven af det sednare arter förekomma öfver hela jorden, 
kan likväl det södra Amerika företrädesvis sägas vara dess hem- 
land, då af 900 bekanta arter ungefär hälften äro egna for 
detta land. De återstående äro någorlunda jemnt fördelade 
öfver de öfriga verldsdelarne, dock så, att Qstindien och isyn- 
nerhet de Philippioska öarne komma det södra Amerika när- 
mast i artantal. Uland samtlige verldsdelarne är Europa den 
på Bulimus^arter fattigaste. För den geographiska fördelnin- 
gen af arterna inom slägtet Clausilia eger ett omvändt förhål- 

Öfver». af K. VeU-^Akad. Förh., d. 14 Febr. 1855. 



— so- 
lande ram, då detta hufvudsakiigen och nästan utoslulande är 
ett europeiskt alägte, af hvars nära 300 bekanta arter knappt 
40 Förekomma utom Europa och angränsande delar af Asien. 
1 likhet med slägtet Bulimus uppträder äfven delta slägte, utom 
dess egentliga hemland Europa, 2ter i Ostindien^ med ett större 
antal af arter, än på något annat ställe af jorden. 'Från Ostin- 
dien och China äro nemligen inemot 30 arter kända. 

Äfven inom Europa äro arterna af slägtet Clausilia i hög 
grad olika fördelade öfver de serskilda länderna. Det ojemnför- 
ligt största antalet tillhör verldsdelens sydöstra del, Österrike, 
Ungern, Dalmatien, Turkiet och Grekland, frän bvilka länder 
slägtet med mellan 20 och 30 arter sträcker sig öfver till det 
motliggande Asien. Från detta centrum aftager arternas antal 
hastigt, ej mindre mot vester, än mot norden. Sålunda eger 
Portugal (MoRBLBT, Description des Mollusques du Portugal, p. 
75), oaktadt sitt sydliga läge, endast en eller möjligen (L. Ppbiffbr, 
Monograpbia Heliceorum IIL p. 595.) två arter, England (Fobbbs 
and Hanlbt, History of British Mollusca IV. p. 416.) fyra, och 
Norge (Fbiblb, Norske Land- og Ferskvands-Mollusker s. 24.) 
tre arter. Ännu längre emot vester, och bortom den atlantiska 
oceanen är slägtet i Amerika nästan försvunnet, då från hela 
denna verldsdel endast fyra arter äro bekanta. 

En blick tillbaka på de geologiska perioder, hvilka när- 
mast föregått den innevarande, visar, att slägtet Clausilia först 
framträdde under den äldre tertiära (Eocen-) perioden, från 
b vilken några få, sannolikt alla nu utdöda, arter äro bekanta. 
Arternas lefnadssätt utesluter deras förekommande i hafsvattens- 
bildningar, i hvilka de endast högst tillfälligt och enstaka kunna 
finnas. Allmännare blifva de visserligen i sötvattens-bild- 
ningarne, ehuru äfven dessa endast tilirålligtvis kunna inne- 
sluta landsnäckor. Då aflagringar utur sötvatten dessutom 
blott förekomma på små, spridda lokaler och, jemnförda med de 
storartade hafsvatteosbildningarna, endast underordnade, torde må- 
hända i dessa för de äldre arternas bibehållande i fossilt till- 
stånd 



— 84 — 

ständ ogynnsamma omständigheter förklaring böra sökas för ett 
till utseendet besynnerligt förhällande. Om man nemligen en- 
dast laster aTseende vid de kända fossila arternas ringa msmgd, 
synes slägtet efter sin första uppkomst hafva under den föl- 
jande tertiära och diluviala tiden föga tilltagit i artantal, innan 
det med ens visade den értrikedom, hvllken det för närvarande 
eger. Af anförda grunder torde likväl palaeontologiens vittnes- 
börd i afseende pä delta slägte, och jemväl i afseende pä hela 
den familj, hvilken det tillhör, fä anses ega mindre vitsord, 
än dä frägan är om de i jordens stora, frän hafvet härrörande 
sedimentära formationer lättare bibehällna hafsinnevänarne. Tro- 
ligt är ätminstone, säsom analogt med andra kända förhällanden, 
att äfven landsnäckorna — och bland dem slägtet Clausilia — 
frän en ringa början smäningom och successivt utvecklats till 
den fullkomlighet och mängfald, hvilken utmärker dem under 
nu varande verldsperiod , ehuru denna utveckling vid dem är 
svär att följa. 

Af ofvan nämnda förhällanden, sammanställda med Sveri- 
ges läge i det nordvestra Europa och dess saknad af tertiära 
och diluviala sötvattensbildningar, följer, att värt lands fauna, 
inskränkt till den nu lefvande djurverlden, nödvändigt mäste 
uppvisa endast ett ringa antal arter af slägtet Clausilia. Likväl 
kunde redan Nilsson i sin Historia molluscorum Suecise terres- 
trium et fluviatilium 482-2 upptaga fyra arter, till hvilka 4848 
af Hanséiv (Kongl. Vet. Akad. förhandlingar s. 201) tillades en 
femte, Clausilia ventricosa, frän Kinnekulle och Ignaberga, hvil- 
ken art^ likväl, innan dess förekommande inom Sverige bekant- 
gjordes af Harsén, redan 1845 blifvit funnen, äfvenledes på 
Kinnekulle, af Riddkrbjblkb. Till dessa 5 arter är jag i till- 
Télle att nu lägga en sjette, af mig funnen pä Gottland under 
sommaren 4853. 

Denna art, Clausilia plicata Dräp. tillhör en afdcining af 
slagtet, hvars arter äro utmärkta genom sina, rundtorn hela 
mynnings-randen (peris(oma) tätt stående veck. Af denna af- 

ÖfPfr#. af K. Yel^Akad. Förh. Årg. 12. N,v 2. 3 



— 8« — 

delnings arter är denna den enda , som gSr ulom slägtets ofvan- 
nämnda egentliga stamland. Den finnes nemligen såväl i Turkiet 
och mindre Asien (vid Smyrna) som äfven i nästan hela det södra 
och medlersta Europa, i Ungern, Gallizien, Italien, Spanien, 
Frankrike, Schweilz samt i Hessen och Sachsen. AF denna om- 
ständighet, att den är den enda art med rundtom veckad myn- 
ningsrand, bvilken man kan hoppas alt träffa utom det sydöstra 
Europa, är den lätt igenkänlig. Dä jag fann den pä Gottland, 
var den mig dessutom redan bekant, emedan jag Töregående är 
4852 sett den vid Tharand i Sachsen. Den Gotlländska artens 
identitet med den sydeuropeiska Cl. plicata ådagalägges föröf- 
rigt äfven genom dess öfverensstämmelse med de af RossmIslbr 
och L. Pfeiffbr för den senare gifna diagnoserna. Dä vid 
dessa, isynnerhet vid den sistnämda, intet väsendtligt är att 
tillägga eller förbättra, anför jag denna här oförändrad: 

»Testa subrimata , fusiformis, tenuiuscula, costulata, cor- 
nea, albo-strigillata; spira gracilis, apice acutiuscula; anfr. 
42-— 14 vix convexiusculi, ultimus basi compresso-cri- 
status; apertura elliptico-pyriformis, basi canaliculata, fus- 
cula; lamella supera mediocris, infera profunda, perobli- 
qua; lunella slrictiuscula; plicse palatales duae subparallelee 
(rarius tertia brevior), subcolumellaris immersa; perist. 
continuum, solutum, breviter expansum, utrinque pliculis 
confertis, marginem non attingenlibus munitum.» 
Arten förekommer på Golllands södra udde vid foten af 
Hoburgen. I slutet af Juni manad ofvannämnda är fann jag 
den vid ett besök derstädes i temligen stor mängd. Vid ett 
förnyadt besök efter en veckas fortfarande torr väderlek träf- 
fades endast några fä exemplar. 

Clausilia plicata är en, äfven i det södra Europa, ganska 
föränderlig art. Den varierar såväl till form och storlek (varr. 
% gracilior och Y minor L Pfr), som i afseende på räynnings- 
randens veck, hvilka kunna vara mer eller mindre fullständigt 
utbildade och någon gäng nästan alldeles saknas (varr. t och ^ 
L. Pfr). Att arten vid Hoburgen måste, såsom förhållandet är 



~ 83 — 

i hög grad vara underkastad samma foränderlighet; loljer deraf, 
att den härstädes lefver pä den måhända yttersta, nordliga grän- 
sen af det omräde, som naturen anvisat densamma, hvarigenom 
den mindre lätt uppnår sin fullkomligt typiska utbildning. 
Exemplaren variera till storlek — de största 49 millim. i längd 
och I millim. i bredd — och ännu mer till beskaffenheten af 
mynningsrandens veck. Des.sa, h vilka knappt hos några exem- 
plar äro sä fullkomligt * utbildade, som t. ex. hos dem från Tha- 
rand, äro hos flertalet mindre tydliga, ehuru de sällan blifva 
alldeles omärkbara. I denna sista händelse kan arten lätt för- 
vexlas med en närbeslägtad art, Clausilia biplicata (Turbo) Mont. 
— ^ Cl. similis Cdarp. — hos hvilken dessa veck alllid saknas. 
Från denna skiljer sig likväl Cl. plicata, äfven då mynnings- 
randens veck helt och hållet felslå, genom finare ribbor (costae), 
trängre, nära elliptisk mynning och nästan parallela gomveck 
(plica3 palatales) — hos Cl. biplicata convergera dessa bakåt. 

Jag har anfört de characlerer, hvilka skilja Cl. plicata 
från Cl. biplicata egentligen för att fasta Svenska forskares 
uppmärksamhet vid denna senare art, om hvilken med någon 
sannolikhet torde få antagas, att den möjligen skall kunna träf- 
fas i det södra Sverige, ehuru den ännu ej blifvit derstädes 
funnen. Ett sådant antagande ruttfärdigas genom dess förekom-* 
mande utom Sverige, då den i likhet med Cl. ventricosa och 
Cl. plicata tillhör det medlersta Tyskland, der den tillika är 
allmännare än dessa. Nordligare finnes den t. ex. vid Lubeck 
(min samling) och ännu närmare Sverige har jag sett den vid 
Köpenhamn, i hvars botaniska trädgård jag, efter anvisning af 
HöRCH, 1851 fann den i mängd. Då Östersjön ej sätter en 
gräns fur de nämnda, redan i det medlersta Tyskland (ärsvin- 
nande arterna, är det knappt troligt, att Sundet helt och hållet 
utestänger denna. . 

Utom de nu nämnda arterna, nemligen de fyra af Nilsson 
upptagna, samt Cl. ventricosus och Cl. plicata, har ännu en an- 
nan art blifvit anförd såsom Svensk. Denna, Clausilia hneolata 
Hbld., uppgifves af H>lm (Kongl. Vet. och Vitt. Samhällets i 



— 84 — 

Götbeborg Haodl. 4854 s. 428.) vara af hooom funnen vid 
Akesholm nära Christianstad. Riktigheten af denna uppgift 
kan jag naturligtvis ej förneka, ehuru jag är böjd att för min 
del tillsvidare betvifla densamma. Malm anfor, att han af arten 
endast funnit ett fullt utbildadt exemplar och till denna uppgift 
bifogar han L. Pfbifpbrs diagnos för Cl. lineolata Hbld, bvar- 
med han anser saken vara afgjord. Emedlertid äro arterna 
inom slägtet Clausilia så svfira att bestämma, att en, ofta må- 
hända skenbar, öfverensstämmelse af ett enda exemplar med en 
diagnos svårligen kan anses vara fullt afgörande, då man icke 
tillika eger andra, säkert bestämda exemplar att jemnföra. 
Ehuru jag af den ifrågavarande arten hos Herr Professor Lik- 
JBBORG sett ett exemplar frän Österrike, kan jag likväl knappt 
säga mig känna densamma; men, att dömma af detta exemplar 
och af Pfeiffeds diagnos, tyckes den stä så nära å ena sidan 
Cl. ventricosa, å den andra Cl. plicatula, att en förvexling med 
någon af dessa arter icke är otänkbar. Äfven om man icke 
fäster sig vid möjligheten af sådan förvexling, finnes likväl ännu 
ett skäl att betvifla förekommandet af Cl. lineolata rtiom Sveriga 
Denna art, som äfven i det södra Europa tyckes vara sällsynt, 
har endast blifvit funnen i Schweitz och på ett par ställen i 
det sydöstra Tyskland, hvaremot den synes helt och hållet sak- 
nas i det så noga genomforskade mcdiersta Tyskland. Ätt den 
vid ett sådant förhållande skulle, med förbigående af hela Tysk- 
land, åter visa sig i det södra Sverige, är visserligen icke 
omöjligt, men saknar åtminstone, om man afser de öfriga för 
dessa begge länder gemensamma Clausilia-arterna, all analogi* 
Ett dylikt missöde, alt betviflas såsom Svensk art, eller rät- 
tare det ännu större, alt »bestridas» såsom sådan, har från Malms 
sida (anf. st. s. 127.) träfTat den af Nilsson så kallade Clausilia 
papillaris. Den härför angifna grunden, att det nemligen ej 
lyckats Malm att återfinna den vid Fröllioge, Nilssons for den- 
samma uppgifna lokal, synes mig icke vara tillräcklig för ett 
sådant förkastande, och lika litet anser jag det vara antagligt, 
att, såsom Malm tyckes tro, foglar på något sätt bragt den .till 



— 85 — 

det 8täne, der den af Nilsson hkS fonnen. Samma gissning 
användes äfveo af Halm, för att förklara n)öjligheten af att Cl. 
papillaris kunnat anträffas i England, ehuru det är bekant, att 
den blifvit dit införd «in möss round the roots of some exotics» 
(Gray, Manual etc. 1840 p. 4 5.).*) Sfi länge nSgot dylikt icke 
kan bevisas för den Svetiska så kallade Cl. papillaris, torde 
Nilssons bestämda uppgift om dess Törekommande i Sverige fS 
gälla. Härmed vill jag icke hafva sagt, att jag tror CL papil- 
laris Nilsson vara identisk med den sydeuropeiska arten af 
samma namn. — Linnés Turbo bidens — , utan endast, att i 
det södra Sverige en art med »sutura papMIifera» måste före* 
komma. Detta bestyrkes tillika af ett sådant exemplar, hvilket 
jag eger i min samling och hvilket jag med säkerhet vet vara 
funnet i det södra Sverige,, ehuru jag ej närmare känner stället. 
Då jag icke sett något af de af Nilsson funna exemplar, 
hvilka ligga till grund för hans Cl. papillaris, kan jag ej när- 
mare yttra mig om denna, ehuru det är troligt att det nämnda 
exemplaret i min samling tillhör samma art. Det öfverensstäm- 
mer åtminstone till dimensioner — längd 1 1 millim., bredd 3 
millim. — med de för Cl. papillaris Nilsson uppgifna. En 
jemförelse med Clausilia bidens (Turbo) L. visar lätt, att det 
icke kan tillhöra denna art. Bland mig bekanta arter kommer 
det närmast Clausilia labiata (Turbo) Hont. — Cl. solida Dräp. 
— och skiljer sig från de exemplar, alla från Nizza, hvilka 
jag eger af denna art, endast genom mindre storlek och tydli- 
gare papillerad söm. Nämnde art tillhör det sydöstra Frankrike 
ocb det nordvestra Italien, i hvilka länder den uppnår sin nor- 
mala storlek — längd 13 millim., bredd 3} millim., under det 
dess söm endast visar antydningar till pnpiller. Utom detta 



'} Att CL biplicala blifvit på samma sdtl^ införd i Köpeobamns bo- 
laoiska trädgård &r icke otroligt, men den omständigheten, att 
den dersiades bibehällit och förökat sig, antyder, att den ej blif- 
vit flyttad frän ett aflftgset ställe till ett främmande och ogyn- 
samt klimat, sfisom förhållandet måste hafva varit med Cl. bidens 
L. — Cl. papillaris Dräp. — i England, hvilken dit inkommen 
snart åter försvann. 



— 80 — 

artens egentliga stamland förekouiiuer af densamma i del södra 
Italien en form, var. ca jetana Rossm., som är mindre än buf- 
vudformen, Trän hvilken den tillika afviker genom mer utbildad 
gomvalk (callus palatalis) och tydligt papillerad söm. Af denna 
bar jag icke baft tillfälle att se något exemplar, men den figur 
RossMÄssLBR gifvit af densamma (Iconographie der Land- und 
SUssvvasser-Molluskeo t. 52. f. 696) (yckes, om man undanta- 
ger den tydliga gomvalken, lill alla delar öfverensstämma med 
det svenska exemplaret, hos hvilket denna valk, i likhet med 
förbällandet hos hufvudformen af Cl. labiaia, endast visar sig 
såsom en pä nacken (cervix) genomlysande, hvit fläck, i hvil- 
ken del föga märkbara gomvecket utlöper. Saknaden af en 
tydligare gomvalk bos det svenska exemplaret kan mähända 
härröra deraf, att det tydligen är ungt, ehuru till öfriga delar 
fullt utbildadt». Ätt emedlertid af ett enda exemplar vilja af- 
göra den svenska artens identitet med Cl. labiata torde vara 
för mycket vågadt, och det högsta, som ännu kan sägas, innan 
flere exemplar blifvit funna, är alt i det södra Sverige före- 
kommer en art med papillerad söm, hvilken icke osannolikt är 
en Form af den sydeuropeiska Clausilia labiata. I fall denna 
förmodan framdeles befinnes vara grundad, bekräftas derigenom 
ett anmärkningsvärdt förhällande, hvilket för närvarande blott 
kan antydas, det nemligen, att Cl. labiata utom gränserna för 
sitt egentliga omräde, vare sig den går emot södern eller emot 
norden, visar benägenhet att i begge fallen variera på ett lik- 
artadt sätt. 

Äf det ofvan anförda synes, att Sverige med säkerhet 
eger| sex arter af slägtet Clausilia. Af dessa äro tre, Clausilia 
laminala (Turbo) Mont. — Cl. bidens Dräp. Nilss. — Clausilia 
nigricans (Turbo) Maton & Ragkett — Cl. rugosa Nilss. — 
och Clausilia plicatula Dräp. Nilss. gemensamma för hela det 
medlersta, vestra och norra Europa. De samma finnas i Eng- 
land och Norrige. England eger dessutom en fjerde art, Clau- 
silia biplicata (Turbo) Mont., hvilken inom den skandinaviska 
norden, sä vidt jag känner, hittills ej blifvit funnen nordligare 



— 87 — 

än Köpenhamn. Sveriges öFriga tre arteri Clausilia Iqhiata (Turbo) 
Ho!fT. var.?, Clausilia ventricasa Dräp. och Clausilia jdieaia 
Dråp. kunna i motsats till de trenne förut nämnda, det nord- 
vestra Europas gemensamme bebyggare, anses hafva invandrat 
till värt land frän den europeiska kontinenten, pä hvilken de 
likväl nu hafva sin nordliga grans redan i det medlersta Frank- 
rike, Hessen och Sachsen och bortom hvilken gräns de först 
äter uppträda i det södra Sverige.» 



— 88 — 



Zoologiska afdel ningen. 

Ii 

Af Herr Advokatfiskal Lind: 
En svarl varietet af Columba talpacoti. 

Af Herr Jägmästaren Jansen: 
Eq Sorex vulgaris junior. 

Af Demoiselle Fredrika Bremer: 
En samling land- och sötvatlens konkylier frän Nord-Amerika. 
En blind fisk och en blind kräfta frän Hammoutbbälan i Kentucky. 



— 89 — 

4. Hemiptera från Knffertnrtdel. — Hr Slude- 
randen C. StAl hade inlemnat följande fortsättning af sina bo- 
skrifningar öfver de af Hr J. A. Wablbbrg henirördd Heniipterii. 

ANISOPS (Spis.). 

1. A, natalensis: capite albido, in mare valde carinalo-proJucto; tho- 

race albido, macula basali fuscescente; scutello abdominisquf; dor^o 
^ dilute fulvescenlibus; hemelyiris albidis, diaphanis; abdoinine suprn 
apicem versus nigrovario, subtus nigro. Long. 8, lat. 2 millim. 
— In terra Natalensi. 

2. il. perpukher: capite thoraceque albidi^, illo basi et apicem versus 
Jutescenle, hoc longitudinaliler subinipresso, roacula apicali p9rva, 
Jutescente; scutello miniato, basi ulrimque macula nigricanie; 
bemelytris diapbanis; abdomine supra dilute flavotestaceo, basin 
versas riigricans, apicem versus parce nigrovario, subtus nigro. 
Long. 7y lat. 2 millim. — In terra Natalensi. 

3. A. apicaiis: flavoalbidus; abdomine supra apicem versus nigrovario, 
subtQs nigro. Long. 5, lat. 2 millim. — In terra Natalensi. 

NOTONECTA (Lis.). 
1. N, åobria: flavoalbida; Ihorace sculelloque basi fuscescenlibus; be- 
melyftris albidi^, macula magna apicem versus fusca; abdomine 
nigricante. Long. 7, lat. 3 millim. — In terra Natalensi. 

PLOA (Stepb.) 

1. P. puUtda: albida, fortiter punctata; capite linea longiludinali 
media lutescente; sulura, clavi corioque poslerius brunneopuncla- 
tis; abdomine subtus nigrofusco. Long. 2, lat. 1 millim. — In 
terra Natalensi. 

PLATYPLEURA (Aji. & Serv.). 

I. P, WafUbergi: P. stridulm valde affinis; difTert tantum margine 
apicali hemelytrorum alarumque dimidio angustiore, illorum fu> 
scescente-maculatOy harum fusco. Long. 20, lat. 10 millim. — 
Ad Rondebosch. 

OXYPLEURA (All. & Srrt.). 

1. O. sohrina.- dilute oiivacea; vertice nigro, flavomaculato, basi utrim- 
qae flavo; thorace utrimque rotundatodilatato, incisuris nigro-fu- 
8018 ; scutello maculis 6 basalibus, Iriangularibus, quarum 2 raediis 
majoribas, maculam rufotestaceam includentibus, posterius albido- 
muocreo, albidopiloso; hemelytris abdomine dopplo loogioribus, 
nervis testaceis, apicem versus fascis, ante medium parce breviter 
albido-penicillatfs, nervö transverso tertio pone nervum transver- 
sam secundam cum nervö longitudinali conHuente; abdomine supra 
nigro, segmentis apice flavotestaceo-marginatis. Long. 22^ lat. 12 
miilim. — In terra Natalensi. 

Ofvers. af K. VeU-Akad, föfh., d, 14 FelMr. 1855. 



— 90 ~ 

2. O. palrueUs: praecedenti valde affinis; non differt niAi tborace 
utrimque angulalo-dilatato, hemelytris apice minus late rotundalis 
nervoque tertio transversali mox anle nervum transversalem se- 
cundum cuoi nervö longitadinali confluente. Long, 20, lat. 11 
millim. — In terra Natalensi. 

CICÄDA (Lin.). 

1. C, Cereris: statura omnino C simplicis, cui eliam colore omnino 

similis, sed dupplo major; dilule vircscens; hemelylris abdomine 
dimidio longioribus, hyalinis, nervis virescentibus; abdomine sub- 
tus flavolestaceo. Long. 17, lat. 6 millim. — In terra Natalen^d. 

2. C. fusconervosa : flavescens; fronte medio, vertice, tborace, linea 

media flava excepta, scutello, lineis 2 mediis marginibusque late- 
ralibus flavis exceptis, dorsoque abdominis nigris; bemolytris ab- 
domine nonnihil longioribus, sordide hyalinis, nervis costaque 
flavis, itlis pone medium ruscocincti8;'segmentis ventralibas ma- 
cula media nigra. Long. 15, lat. 6 millim. — In terra Naialensi. 

3. C, pulchella: flavotestacea; incisuris thoracis, maculis 3 magnis 

triangularibus scotelli, abdomine supra nigrofuscis; hemelylris 
abdomine plus dimidio longioribus, hyalinis, nervis flavis (rans- 
versis sanguineis. Long. 10, lat. 5 millim. — In terra Natalensi. 

4. C. abdominalis: flavoalbida, pedibus obscurioribus; vertice, tborace 

scutelloque, interdum etiam maculis basalibus dorsi abdominis 
nigricantibus; hemelytris abdomine nonnihil vel vjx dimidio lon- 
gioribus, nervis fuscescentibus, cosla flavoalbida. Long. 12, lat. 
5 milim. — In tractibus fluvii Limpopo. 

5. C. nigricans: supra nigricans, subtus flavotestacea; maculis thoracis 

ferrugineis; hemelytris abdomine vix dimidio longioribus, subsordide 
hyalinis, nervis fuscis; pedibus fuscescentibus. Long. 13, lat. 
5 millim. — In tractibus fluvii Gariep. 

6. C. luctuoaa: testacea, sublus flavotestacea; fronte medio, vertice, 

incisuris thoracis, scutello, marginibus lateralibus exceplis, nigri- 
cantibus; hemelytris abdomine nonnihil longioribus, fuscescenteh va- 
lin is, nervis fuscis, transversis fuscocinctis. Long. 17, lat. 6 
millim. — In terra Natalensi. 

7. C. hngula: elongata, flavotestacea; vertice, tborace scutelloque 

nigricantibus, horum marginibus lateralibus flavotestaceis; heme- 
lytris abdomine nonnihil longioribus, hyalinis; abdomine supra 
plus minus nigricante, incisuris flavotestaceis. Long. 13, lat. 3| 
millim. — In tractibus fluvii Gariep. 

8. C, elongata: elongata, dilute virescens; ocellis valde globosis, dilule 

rufotestaceis; hemelytris abdomine nonnihil longioribus, hyalinis, 
nervis flavoviridibus; alis basi ipsa dilute rufotestaceis. Long. 12, 
lat. 3^ millim. — In tractibus fluvii Gariep. 

HYPSELOMETOPUM (StIl). 
(loc. cit. p. 264). 

1. H. sumtuosum: sordide flavolestaceum; hemelytris ocbraceis, oigro- 
maculatis, margin i costali flavo nigroque vario; alis sanguineis, 



— 91 — 

apice nigrofuscis; »bdoininis margine nigroinyculato; prdibu;* 
rufoferrugineis, intus obscurioribus. Long. 16, lat. -7 millim. — 
In lerra Nalalensi. 

SIMOTETTIX (StU). 

(loc. cil. p. 264). 

1. 9. IVahlbergi: flavotestacca; thorare utrimque fusco; hemelylris 
abdomine dupplo fere longioribns, vilreis nervis diluie flavole^^la- 
cei», nervö siiturali, macula .stigmaticali el macula oblonga fiiIii- 
raii, apicali, fu.scis; femoribus fuscopunctatis; tibii.s aniicis fuscis, 
basi et, apice diJutinribus, poslerionbus flavo\irescentib(is, inter- 
mediis extus longitudinaliier nigropunclalis. Long. cum hem. 
12, lat. 3 milJim. — Ad Qoscbjesijians Rand. 

PSEUDOPHANA (Buru.). 

1. P. vinula: dilufe flavotesfacea; capile valde cornuto, cornu Ihoracc 
vii dupplo longiore, fronte lutescente, flavoviridi-carinato; Ihoracis 
Carina media virescente; hemelylris abdomine dimidio fere longi- 
oribus, albidohyalinis, nervis apicem versus valde reticulal is, macula 
sligmalicali fu^icescente. Long. c. hem. 12, lat. 3 millim. — 
lo lerra Natalensi. 

2« P. caffra: sordide flavoteslacea; ca))ite cornulOy cornu verlicis 
longitudine; fronte fulvescenle, virescentecarinata; hemelytris ab- 
domine vix dimidio longioribus, hyalinis, macula oblonga stigmat icali 
nervisque apicis transversis fuscis. Long. c. hem. 8, lat. 2 
millim. — In lerra Natalensi. 

3. P. apkemaculata : sordide fluvoteälacea; capile ante oculos triangu- 

lariter produclo; hemelylris abdomine vix dimidio longioribus, 
flavoleslaceo-hyalinis, apice fusco^iaculatis. Long. c. hem. 8, 
lat. 3 millim. — Ad Boschjesmans Rand. 

4. P. natalenau: sordide flavoteslacea; capile ante oculos triangulariter 

produclo, latitutidine inlraoculari ler longiore; hemelylris abdo- 
mine vix dupplo longioribus, albidohyalinis, nervis apicem versus 
maculaque stigmaticali fuscis, femoribus fuscomaculati.^. Long. 
10, lat. 3 millim. — In terra Natalensi. 

5. P. casta: diluie rufoteslacea; capile anle oculos triangulariter 

produclo, latitudine inlraoculari vix ler longiore; fronte virescente- 
carinalo; hemelylris abdomine vix dupplo longioribus, albido- 
hyalinis, nervis dilute virescentibus; tibiis dilute virescenlibus. 
Long. 13. lat. 3^ millim. — in terra Natalensi. 

6. P. Cereris: dilute flavoviridis; capile ante oculos triangulariter 

produclo, latitudine inlraoculari vix ter longiore; capilis thoracis- 
quo carinis laete viridibns, fronle inler carinas dilute fulvescenle; 
hemelylris abdomine dupplo fere longioribus, albidohyalinis, nervis 
tfUule virescenlibus; tarsis anlerioribus dilute flavoteslaceis. Long. 
il — 13, lat. 3 — 3^ millim. — In terra Natalensi. 



— 9* — 

STRONG YLODEM AS (Stål). 
(loc, cit. p. 265), 

1. S. circtilaris: fuscoteslaceus; hemelytris sordide albidis, nervis valde 
elevatis, parce fuscoirroratis; pedibus sordide flavotestaceis. Long. 
5y lat. 3 millim. — In terra Natalensi. 

CIXIUS (Latr.). 
1. Thorace tricarinato. 

1. C. setinervis: fuscoteslaceus; hemelytris sordide albidDhyalinis, ner- 

vis fuscogranuiatis, setulosis; verticis marginibus valde elevatis. 
Long. 5, lat. 2^ millim. — Äd Rondebosch. 

2. C? albipennis: flavoalbidus; hemelytris albis, macula parva apicali 

fusca. Long. 5.\, lat. 2 millim. — In terra Natalensi. 

3. C? variegatus: flavoalbidus; fronte fusca, fasciis 2 maculisque 

marginis albidis; vertice medio fuscofasciato, apice longitudinaliler 
quadrilineato; thorace fusco-bifasciato; hemelytris dilute fuscone- 
bulosis, nervö costali fudcomaculnto; pedibus dilute fuscomaculatis. 
Long. 3^, lat. i millim. — In terra Natalensi. 

2. Thorace quinquecarinato. 

4. C. HoUentoHus: fuscus;* hemelytris sordide albidohyalinis, fascia 

media maculaque stigmaticali fuscis, nervis fuscogranulatis, setulosis. 
Long. 7, lat. 2j millim. — Jn tractibus fluvii Gariep. 

5. C. natalensis: nigricans; hemelytris albidohyalinis, nervis flavotesta- 

ceis, fuscopunctalis, macula stigmaticali fusca. Long. 6, lat. 2 
millim. — In terra Natalensi. 

6. C. caffer: fuscoteslaceus; hemelytris albidohyalinis, medio anguste 

fnscobifasciatis, nervis pilosulis, transversis fuscoindulis. Long. 
5, lat. 2 millim. — In terra Natalensi. 

7. C, fasciolatus: dilute flavescens; hemelytris vinaceohyalinis, fasciis 

2 et maculis apicalibus fuscis, nervis pilosulis, albidoundulalis. 
Long. 5, lat. 2.J millim. — In terra Natalensi. 

8. C. fuscipennis: dilute flavotestaceus; hemelytris fuscis, prlosulis, basi 

dilute flavotestaceis. Long. 5, lat. 2.^ millim. — In terra Nata- 
lensi. 

9. C. moestus: nigrofuscus; hemelytris fuscopellucidis, glabris; pedi- 

bus carinisque frön tis sordide flavotestaceis. Long. 6, lat. 2^ 
millim. — In terra Natalensi.. 

EMBOLOPHORA (Stål). 
(loc. cit. p. 265). 

1. E. monoceros: dilute flavolestacea, hemelytris albidohyaliois, nervis 
apice fuscis. Long, 4, lat. 1 millim — In terra Natalensi. 



— 53 — 

DELPHAX (Pabb.). 

U D. vUticoUis: nigrofasca; vertice thoraceque vilta media fl^va; 
hemeJylris abdomine dupplo fere longioribusy fascescentibas, mar- 
gioe ezteriore late albido-byalinis; pedibus sordide flavoalbidis. 
Long. 3y lat. \ millim. — Ad Roodeboscb. 

2. D. lugens: nigrofusca; hemelytris fuscobrunnescentibus, pedibus 
fuscolestaceis, tibiis dilutioribus. Long. 4, lat. 1 millim. — in 
terra Natalensi. 

RHINOTETTIX (StIl). 
(loc. cit. p. 265). 

I. A. fuscipennis: fascotesleceus; capitis corna fronteque nigris, hac 
apice albida; bemelytris fuscis; pedibus dilule flavescenlibus. Long. 
4, iaU 1 millim. — in terra Natalensi. 

AMBLYCOTIS (StIl). 
(toc. cit. p. 265). 

I. A. kUicepi: sordide flavoalbida; hemelytris albidis, hyalinis, maculis 
2 parvis disci fuscis, oervis fuscopunctatis, apicem versus fusce- 
scentibus. Long. 4, lat. 1 millim. — In terra Natalensi. 

HÄPALOMELUS (StAl). 
(loc. cit. p. 265). 

I. H. flavipes: nigricans; antennarum art. 1 fuscotestaceo, 2 fusco; 
bemelytris abdomine dupplo longioribus, albidobyalinis, pone me- 
dium ?itta lata suturali, fusca, ramulos 2 emittente; pedibus di- 
lule flavescenlibus, tibiis tarsisque interroediis fuscescentibus. 
Long. 2), lat. 1 millim — in terra Natalensi. 

TROPIDOCEPHALA (StAl). 
(loc. cit. p. 266). 

1. r. fiaviceps: capite thoraceque flavts; bemelytris puberuljs, fuscis, 

nervis albidogranulatis, margine exteriore pone medium maculis 
oblongia albidobyalinis; abdomine fusco; pedibus sordide flavo- 
albidis* Long. 3, lat. 1 millim — In terra Natalensi. 

DERBE (Fabk.). 

U D. Wahlbergi: flavotestacea; capite prothoraceque sordide albidis; 
hemelytris albidis, margin! exteriore parce fuscomaculatis, nervis 
dilute fuscescentibus. Long. 12, lat. 3 millim. — lo terra Na- 
talensi. 

2. Dm naUUkola: testacea; Terticia carinis altis, fascomaculatis; heme- 

lytris sordide albidobyalinis, apicem versus obsoleie fuscovariis, 



— 94 - 

nervis utrimquo fuscopunclatis. Long. 6, lat. lj millim. — In 
(crrn Nalalensi. 

3. D. kinius: miniala, subnitida; hemelytris flavolestaceo-hyalinis, mar- 
gine costali miniatescenle; femoribus dilute miniatis, tibiis nnticis 
fuscescentibus. Long. 10, lat. 2 millim. — In terra Nalalenfii. 

ISSUS (Fabr.)* 

1. J. compressu»: compressus, dilule fuscoteslaceu.^; fronlis lateribus 
fuscomaculatis; hemelytris fuscescentibus, roarginibus albidohya- 
lino-maculati^. Long. 4, lat. 2j millim. — In terra Natalensi. 

GOLOBESTHES (Au. & Serv) 

1. C. Walkeri: flavoalbidus; hemelytris marginc costali pone medium, 

apicali suturalique apicem versus lutescentibus, mncutii nigra 
minuta ad suturam ornatis. Long. 5, Exp. al. 23 millim. — Ad 
Boschjesmans Rand. 

2. C. hellulus: dilute virescens; fronte testacea; hemelytris od sutu- 

ram granulatis, margine imo apicali inter nervös fuscesccnfe; 
pedibus flavotestaceis. Long. 4, Exp. al. 13 millim. — In terra 
Natalensi. 

ACROMETOPUM [StXl). 
(loc. cit. p. 266.) 

I. Å. coslatipenne : sordide flavotestaceum; fronte nigropunctala; verlice 
medio basique maculis 2 nigris; thorace ulrimque fuscrscente; 
hemelytris remote nigropunclaCis; pedibus fuscopunclatis, femori- 
bus anterioribus piceis. Long. 8, lat. 4 millim. — In terra 
Nalalensi. 

PHAL^NOMORPHA (Am. & Serv.). 

1. P. mira: sordide flavotestacca; fronte apice fuscopunctala, utrimque 
punctis nonnullis fuscis serie positis, hemelytris abdomine dupplo 
longioribus, angulis humeralibus rotundato-productis, parce fusco- 
variis, disco lineis 2 curvalis, anleriore subtransversa. altera 
sublongitudinali, apicem versus fascia angu<ta obliqua, infuscala. 
Long. 8, lat. 3^ millim — In traclibus fluvii Limpopo. 

RICANIA (Germ). 

1. R. zofiata: fuscotestacea ; fronte pedibusque flavotestaceis, his fusco- 

maculatis; hemelytris nigrofuscis, fascia atbida, apicem versus 

macula nigra. Long. 3.^, Exp. al. 13 millim. — In terra Na- 
talensi. 



— ,95 — 

2. R, kigens: fuscotestacea; heroelylris nigrofuscis, opucis, margini 
apicali fasciaque angusta media, subnitidis; pedibus flavoleslaceisk 
Long. 4, Exp. al. 12 millim. — In lerra *Natalensi. 

CYSTINGOCEPHALA (Stål). 
(loc. cit. p. 266). 

1. C, margme-lmeata: flavoteslacea; genis fuscolinealis; hemelylri» 
obscarias vinaceohyalinis, maculis minutis fuscis parce sparsis, 
limbo antico subtransversim oblique fuscolineato. Long. 4. Exp. 
al. 12 milliro. — In terra Natalensi. — E. Sierra Leona a D. 
Afzelio etiam reportato. 

CENTROrUS (Fabr.). 

1. C. validicomis: nigrofascus, granosulus, parce griseosertceus; thorace 

posterius utrimque linca albida, cornubus laleralibus validis, latis, 
parallells, depressis, apice biemarginatis, poslico curvalo, com- 
presso, supra subdilatato; tibiis tarsisqae testaceis. Long. 10, 
lat. 3 millim^ — In Terra Natalensi. 

2. C. bäineatus: fuscoferrugineus, granulosus; thorace posterius utrim- 

que linea albida, cornubus lateralibus validis, subsursam produ- 
clis, apicem versas convexis, ampliatis, dein aubito apice spinosis, 
postico a basi sursum produclo, dein subito rectangulariter cur- 
vato et recto; bemelytris ferrugineis, subhyalinis. Long. 7, lat. 
3 millim. — In terra Natalensi. 

3. C spinicomis: nigricans, lutescenle sericeus; thorace postice utrim- 

que linea alba, utrimque spina armalo, cornu postico gracili, basi 
subcurvato, dein subrecto; bemelytris fuscobyalinis. Long. 6, 
lat. 2^ millim. — In terra Natalensi. 

4. C ^-punctatus: niger; thorace postice scutelloque basi utrimque 

macula alba, illo utrimque spinoso, cornu postico subrecto; beme- 
lytris fuscobyalinis, costa obscuriore. Long 6, Jat. 3 millim. »- 
In terra Natalensi. 

RHINAULAX (Än. & Serv.). 

im R. lugens: nigra, bemelytris nigroferrugineis, I utescen te-ser iceis; 
abdomine sanguineo. Long. 7, laL 3 millim. — In terra Na- 
talensi 

UONECPHORA (An. & Serv.). 

1. M. fusckoUis: nigra; fronte, vertice utrimque ante oculos, lateribus 
fasciaque tboracis, bemelytris, abdomine, basi nigro excepto, pe- 
dibusque rubris. Long. 10, lat. 4 millim. — In terra Natalensi 



— 96 — 

Vanat fronto, obdomine tibiisque nigricantibos. 

2. M. rubida: rubra; fineis frontis, vertice medio, thorace antice, 

limbo apicali hem&lytrorum, pectore, abdomine .pedibusque nigri- 
cantibus. Long. 10, lat. 4 miilim. — |n terra Natalensi. 

3. M. poslica: nigra; hemelytris, apice nigro excepto, pectoreque poslico 

rubris. Long. 10, lat. 4 millim. — In terra Nataiensi. 

4. i/, funebris: nigra; lihea longitudinali bumerali bemelytrorum lo- 

terdum obsoleta, pectore postico, Tagina pedibusque rubris. Long. 
7, lat. 3 millim. — In terra Nataiensi. 

5. Af. ruhelia: flavotestacea; hemelytris rufescentibus; abdomine, ano 

flavotestaceo excepto, tibiisque anlerioribus nigrofuscis. Long. 6, 
lat. 3 millim. — In terra Nataiensi. 

6. M. vidua: sordide flavotestacea; hemelytris nigrofuscis, humeris 

limboque anteriore interdum obsolete rufescenlibus, abdoroJDe 
nigro, ano femoribusque rufei^cenlibuK, libiis (arsisque nigris. 
Long. 6» lat. 3 millim. — In terra Nataiensi. 

APHROPHORA (Germ.) 

I. A, afrkana: sordide flavotestacea, cum hemelytris dense punctala; 
his maculis 2 majoribus costalibus, semicircularibus, albidopellucidi^, 
intus fuscocinctis; abdomine supra utrimque sanguineo. Long. 5i, 
lat. 2 millim. — In terra Nataiensi. 

PTYELUS (Lbp. & SEav.). 

1. P, Lmnei: subsordide albrdus; capite maculis 4 minutis basalibus, 

nigris; thorace apice lutescenle, maculis 2 minutis fuscis; heme- 
lytris griseovariis, maculis minutis nigrofuscis parce sparsis, line<i' 
longitudinali basali ante medium abbreviata, lutea, margine apicali 
angusl.e nigro; roacuia apic^que libiarnm tarsisque nigris. Long. 
25, lat. 10 millim. -^ In terra Nataiensi. 

2. P. FabricU: grisescens; capite tboraceque basi maculis 4, hoc etiam 

ante medium maculis 2 minulis, nigris; hemelytris albidounduia- 
tis, maculis 2 majoribus coslulibus, albidis; annulo libiarum anti- 
carum tarsisque nigricantibus. Long.' 18, lat. 7 roillim. — Iq 
tecra Nataiensi. 

3. P, hottentottus : sordide flavescens; thorace maculis nigrofuscis mi- 

nutis 6, (2, 2, 2.); hemelytris fuscogriseis, maculis 2 magnis 
coslalibus, flavoalbidis; annulo tibiarum anticarum tarsisque nigro- 
fuscis. Long. 13, lat. 7 millim. — In terra Nataiensi. 

4. P. hyalmipennis: punctatus, capite pedibusque testaceis; thorace 
scutelloque virescentibus; hemelytris sordide hyalinis, parce brun- 
nescentepuDCtatis. Long. 9, lat. 3 millim. — In terra Nataiensi. 

5 P. 



— 97 — 

5. P. a€tuo9it9.* flavotestac^Qs, aubtus cam pedibus obscnrior; capita 

antice angulum fere rectam, obtusatum formanie; bemelytris medio 
latioribusy dense fuscesceote undulatis. Long. 12, lat. 5 milliiD. 
— In terra Natalensi. 

6. P, tMåtalefui$: flavotestaceus, sabtus cum pedibua faacovarias; ca- 

pita fere aemicirculari; heroelytris ante medium latioribus, fu&ca- 
scente-irroratis et aubunduiatia. Loog. 11, lat. 4} millim. — 
In terra Natalensi. 

7. P. umbrowå: flavotestaceus, interdom etiam subferrugineus, 8iri>tu8 
obscurior; capite obtuse triangulär!, apice rolundato; hemelytria 
medio fere latforibus, ibique, licet parum, subsinuatis, fuscoirro- 
ratis, fasciis 2 veJ 3 obliquis fuscis ornatis. Long. 9 — 10, lat. 
Å\ — 5 millim, — In terra Nalalensi. 

8. P. kUhucuhiS: flavotestaceus; capite obtuse triangulariter prodocto; 

bemelytris medio latioribus, margineque ibi nonnihil elevato, 
fuacoirroratis, fasciis, una obsoleta ante medium, secundaque pone 
medium opposita, obliquis, fosceacentibus, una alterave interdum 
obsoleta. Long. 7 — S, lat. 4 — 5 millim. — - In terra Natalensi. 

9. P. prolivus: dilute flavotestaceus; capite thoraceque longitudinali- 

ter fuscolineatis; bemelytris vitta punctoque suturaii nigrofuacis; 
fronte pectoreque fuscis, fascia utrimque flava ornatis. Long. 9, 
iat. 3 millim. — In terra Natalensi. 

10. P, peragrans: sordide flavoalbidus; bemelytris margine pallidiori- 
bus, nervis fuscis, punclo pone medium nigricante; abdomine 
supra lulescente^ tarsis apice fuscis. Long. 7, lat. 3 millim. — 
In terra Natalensi. 

TETTIGONIA (Geoppb). 

1. T. Signoreti: nigrofusra, hic illic violaceo-induta et micans; beme- 
lytris apice truncatis. ante medium albidoirroratis, pone medium 
maculis 2, puncto margineque spicali albidohyalinis; subtus cum 
pedibus flava. Long. 6, lat. Ij millim. -*- In terra Natalensi. 

7. actuoMi: statura omnino praccedentis; dilute flavolestacea; be- 
melytris apice truncatis, dilute fuscescente byalinis, ante medium 
albidosparsis, macula magna margineque apicali albidohyalinis; 
subtus cum pedibus flavoalbida. Long. 6, lat. 1^ millim. — 
In terra Natalensi. 

BOHEMANIA (Stål). 
(EURYPROSOPUM *) Stål loc. cit. p. 267). 

1. B. sobrma: sordide flavoalbida, valde punctata; bemelytris albidis, 
puncto ante medium nigro, nervis fuscis, cellulis nonoullls punctis 



2. 



*) Initio anni 1853, quo Jere exeunte genus bocca novum descripsi. 
Dom WhiU in List of CokopU P. VII genus LoDgicorniam nomine 
eodem designavit. 

Ofver$. af Kongl VeL-Äkad. F6rh. Arg. 12. N.v 2. ^ 



. — 96 - 

vel callis minutis fuscis instriiUis; pedibu» flavoalhidi^iiy fuscoxariU. 
Loog. 6» lat. 2 millim. — Id Urra Natatensi, 

:2. B. ptUruelU: Oavotestaceay punctata; bemelylris sordide albidis, 
puncto, nervis fasciaque obsoleta media flavolestaceis; pedibus 
fusoovariis« Long. 5, lat. 1} millim. •— In t€rra Nalaknsi. 

PENTHmiA (Gebm.). 

1. P. ^iinvAa: nigricans; bemeiylris dense, obsolete alhidoirroratia, ma- 
culis suturali coslalique et pluribus minoribus apicis albidohyali- 
nis. Long. 4, lat. 2 millim. — In terra Nataleosi. 

2, P, bella: flavoalbida, nigroirrorata; bemetytris dense fusco nigroque 

irroratis, maculis suturali, costali el pluribus minutis apicis afbido- 
byalfoisf femoribus nigris, tibiis flavolestaceis. Long. 4, tat. 2 
millim. — Ad Rondebo$cb.« 

ACOCEPUALUS (Gmm.). 

1. Å, pundiger: dilute olivaceus; capile medio longitudinaliter elevato, 

hemelytris macuia media nigricante; abdomine basi lutescente. 
Long. 6, lat. 2) miltim. — Ad Rondeboscb* 

2. A. vitticoUis: flavus, capile Ihoraceque luteo-lineatis; hemelytris 

flavotestaceis, apice obsrurioribus, ad suturam macuia minuta 
fusca. Long. 6, laC. 2 millim. — In terra Natalensi. 

^. X. minsellus: niger"; capile, thorace scutellofUiO basi flavis. Long. 
3, lat. 1^ millim. — lo terra Natalensi. 

4. A, blenntis: sordide albidus; fronte apice fusca; bemelytris dense 

fuscopunctatis, macuia costali ante medium dilutiore; abdomine 
podibusque fuscescentibus. Long. 4, laL t| millim. fn terra 
Natalensi. 

5. A. funebriå: oigrican»; capile albidovario; thorace transversim atbido- 

bifasciato; hemelytris fascia ante medium fronteque apice albidis. 
Long. 4, lat. 1| millim. -— In terra Natalensi. 

6. A, viduu8: nigricans; fronte apice albida; femoribus flavotestaceis. 

Long. 4, lat. 1} millim. — In terra Natalensi. 

SELENOCEPHALUS (Gcrm.). 

1. S. decurtaUti: brevis^ lestaceas; vertice margine maculis nonnuilis 
mindtis, scutello basi macuia, bemelytris maculis 2 vel 3 sutura- 
libus minutis, nigrofuscis. Long. 5, lat. 2j millim. — la terra 
Natalensi. 

COELIDIA (Geiii.). 

i. C, Itneoligera: sordide albida, brunneosparsa; bemelylri« baai» medio 
et apice fascia indistincta dilute br^naesc^nte,, lineis 4 (2. 2.), 



— 99 — 

macttiis 3 sularaiibns miautis limlxKfQe apioali alfHdis. Long. d, 
lat. 3 milltm. ->- In tarra Natalenak 

2. C, fuscovaria: sordide albida; vertice maculis 2 dilute bmonescen- 
tibus; tborace dilute brunnescente, albidovario; hemelytris nervis 
fascovariis; tibiis posticis inlus nigrofuscis, extus longiludinaliler 
pigropanctalis. Long. 5, lat. 2 millim. — lo terra Natalensu 

PLATYMETOPIUS (BotM.). 

1. P. rubrolineatus: flavoafbidus, supra cum fronte miniato-lineatus. 
Long. Sy lat. 2 millim. — In terra Natalensi. 

DELTOCRPHÄLUS (Buix.). 

I. D. flavovirescens: flavus; hemelytris pone medium albidohyalini»; 
abdomine, margine luteo exceplo, maculi^que pectoris nigricanti- 
bus. Long. 4y lat, Ij millim. •^— In terra Natalensi. 

JASSUS (Fabr.). 

1. /. roruieiUus: albidua, totus subtiliter fuscosparsus; thorace macu- 

lis 4 minutis, hemelytris macults 3 vel 4 suluralibus pluribus- 
que C06taiU>U8 distinctioribusi mittutis, fuscia. Long. 8, lat. 3 
millim — In terra Natalensi. 

2. /. am€Bnu8: supra obscu ritts flavoatbidus, sub»neqrotc*n6,.siibtus cum 

pedibus albidus; vertice fiHcescente^ &ibido-4-maculato^ hemeWtris 
nervis brunnescenlibus, maculis 4 suluralibus minulis, fuscescen- 
tibus, maculisque 2 oblongis costalibus, vitreis. Long. 7, lat. 2\ 
milliro» — In terra Natalensi. 

3. /. dUeetus: capita (horaceque flavis, fronte lineis transversis, vertice 

maculis 6, quarum 4 anticis transversis, thorace maculis 2 majo- 
ribus, fuscis; hemelytris fuscohyalinis, aureomicantibus; abdomine 
nigricanlOy margine flavo. Long. 5, lat. i\ millim. — Ad Ronde- 
boscb. 

ATHYSANUS (Blem.). 

1. A. severus: fuscui»; fronte obsolete transversim sordide albidolineata; 

thorace hemclytrisque dense, subtiliter (lavojparsiR, horum nervis 
flavopunctatis. Long. 6, tat. 3 millim. — Ad Rondebosch. 

2. A. cafficola: flavoalbidus; capile inträ oculos linea nigra; fronte 

transversim fuscolineata; thorace anlice punctis 6 nigris^ interduro 
obsoletis; hemelytris sordide albidohyalinis, nervis fuscis; pectore 
fuscomaculato. Long. 6, lat. 2\ millim. — Ad Rondebosch. 

BYTHOSCOPUS. (Gkrm ). 

I. B, €>liv<iee$cen$: olivaceo-viridis; capite inträ oculos late rotundato, 
vertice parallelo. Long. 5, lat. 2 millim. -*- Ad Rondebosch. • 



— *00 — 

2. B. (OncopfAK.) bimaevikoUiB.- dilate »Ibidotestaceus; vertice thorac«- 
qae nigrobimaculatis; genis nigromaculatis; hemalytris sordide 
albidohyslinis, nervis dilute fuscescentibiis. Long. 5, lat. 2 millim. 
— In terra Natalensi. 

TETTIGOMETRA (Latr.) 

1. T. patrueliå: capile thoraceque antice dilate olivaceoflavis, boc pone 
medium scutelloque brunneis; bemelytris dilute olivaceis, margine 
scutellari maculiaque d fu^cobrunneis, sabnilidis. Long. 5, laU 
2 millim. — In terra Natalensi. 



Memnade AfhandUngar. 

Af Herr Studerande Avo. En. Holhgrcti: Entomologiska anteckningar 
under en reaa i södra Sverige år 1854. 

Remitterades till Hrr Wahlberg ocb Bobrman. 

Af Herr Bergmästaren v. Scbcele: Meteorologi jska obi^ervationer an- 
ställda vid Philipstad. 

öfverlemnades till det astronomiska observatorium. 



STOCKHOLM, ISftS. P. A. KOBSTIST å SÖKSa. 



0rn^(mfÅ'yM.fManM t.W 




t-^s 



iV4 



1^ 



■/f»,!^ 



£/ 



Balhjrporeia piloi 






f 




il' .f 

A 



Ponioporein afTiii 



t^imtgt^XlCA/LiMiaM/l fSSS 



t . • 



<\ / 



é 




ié» 



ÖFVERSIGT 

AP 

RONGL. ^CTENSRAPS-ARADEMIENS 

FÖRHANDLINGAR. 

■ 

Onsdagen den 14 Mars. 



Föredrag. 

1. Bidrag till differeniial-eqvationens (Ax^-^-Bxy-^ 
-^Cy*+Dx + J?y 4- F}dx + (i4,a?*+fi,a?y+C,y*+Z),a?+&',y+F,)(/y=io 
integrering. — Hr Björung hade till AkaderoieD insändt 
följaDde skriftliga meddelande angående den afhandling, med 
/örestfiende rubrik, som haq i sessionen den 14:e sistl. Febr. 
inlemnade. 

Tvenne speciela arter af difTerenlial-eqvationen 

+%+F,)ciy=o, 

den ena dock innefattande uti sig den andra, bafva redan af 
EuLBR och Jacobi blifvit behandlade, men utan allt afseende 
pä deras egenskap af att vara speciella fall af eqvationen (4). 
I sina Institutiones Calculi IfUegralis*^ upptager Euler 
eqvationen 

(2) ydy+cly(a+6aj+«x*) = ydx[c-k-nx) , **^ 

och finner genom en lycklig divination, att variablerne deruti 
låta separera sig genom substitutionen 



li=s 



y + a + ftoy + iMP»' 



*) Tom. I- Petropol. 1792, pag. 269 (probl. 55). 
*) Eller, om den bringas tit) formen (I), 

(a) {nxy + cy)cte— (twc^ i-hx + y-\- ayiy = o. 



— 102 — 

• 

men bifogar ocksä till sluts detta erkännande: »Casti autem 
hic vix prcevidendo evenit, ut hcec substitutto ad votum suc- 
cesserii, neqtié hoc froUenm tnagnopere juuntu». 

Jacobi äter considererar*^ den nägot allmännare eqvationen 

i (A + A'x + A"y) [xdy — ydx) 

'-{B+B'x-\'B"y)dy^C+Cx+C'y]dx^o.^ 
och lyckas att genom en method — som orden lyda -— wtb 
Euleriana toto ccelo dtversar^ få densamma integrerad. Denna 
method, sä ingeniös den än mä vara, lemnar dock — äfven 
den — ä sido allt afseende pä cqvationens (3) karakter af att 
utgöra en speciel art af den allmänna eqv. (I); hvarföre ock 
resultatet, om Sin nfigot allmännare än det förenämnda Euler'- 
ska, torde i sjelfva verket påkalla samma erkännande som det, 
hvarmed — <• såsom ofvan citerades — Euuw fann sig böra 
beledsaga sitt. 

Det är just nämnda Ssidolemnande af den JAC0Bt'8ka 
eqvationens karakter af att vara en speciel art af den all- 
männa eqvationen {4}, som gifvit anledningen till den afband- 
ling, som jag vid Akademiens sammankomst den 44:e sisll. 
Febr. hade äran inlemna. Icke som skulle min mening vara 
att iorst integrera eqvationen (4) i sio fulla altmUnlighet och 
sedan derutur härleda integralen af den JACoaiska arten (3), 
-^ den allmänna eqv. (4) är ju icke i vanlig mening inte- 
grabel***' — \ men då, såsom bekant är, integralen af den full- 
ständiga eqvationen 

*) Crbllc'8 joarnal, B. XXIV (1842). 
**) Eller, bragt till formen (1), 

[Å'xy + åY—C^ + (^ — Oy — C\ix — 

eller, kortligen, 

(/!) [axy + 6i/' + cx + dy + tf)(to — («x' + hxy + c'» + rf^y + d^^^y =s o, 
hvaraf ock tydligen visar sig, burusom den EuLEB*8ka eqyationen 
(2) eller (a) innefattas, såsocD ett speciel t fall, uti den JAC0Bi'8ka 
eqv. (3). 
**■*■) Man beböfver blott erinra sig, att r^da-n 

(y) [Aa? -f cii')åx -f F,dy =s o 

Sr en icke-integrabel ilM»a/»-«qvaiion. 



— 403 — 

(4) (i4a?+By+C)da?+(i44(r+B,y+C,)dy = o, 

som ja också är en ibland eqvationens (1) aKer, kan pä ett 
synnerligen enkelt och direkt sätt erhållas, sedan man Törst 
integrerat eqvationen (utan C- ocb C,-termer) 

(O {Ax + By)dx + {Å^x + B^y)dy = o ; 

har det förekommit mig helt naturligt, att man ätminstone 
borde försöka, om icke äfven integralen af den art afeqv. (1), 
som den JAC0Bi*ska eqvationen (och således äfven den före- 
namnda EuLBR*ska) utgör, skulle kunna erhållas pä ett alldeles 
analogt sätt*^ Att detta försök i sjelfva verket fullkamligen 
lyckats, utvisar den nämnda Afhandlingen, den der Tör öfrigt 
torde gtfva anledning att framdeles en gäng få frågan om 
eqvationens (ulan F- och F,-terroer) 

(5) (Aa3* + Bxy + Cy* + /te + Ey)dx + {A^x* + B^xy + C,y VD^a5+ 

• + /^»<iy = o 

integrering t allmänhet närmare utredd. 

Det var neroligen naturligt, dä man ville försöka att här- 
leda den JAGOBiska eqvationens integrering ur integreringen af 
en dylik eqvalioo utan F- och F^-termer, att i första rum- 
met considerera den allmänna eqvationen (5), för att sedan 
(jfvergå till den art deraf, som den JAConiska eqvationen (utan 
nyssnämnda termer) utgör. Dervid gjordes väl snart den er- 
farenhet, att integreringen af eqv. (5) t sin allmänhet är un- 
derkastad större svårigheter, än alt frågan derom lämpligen 
skulle kunna utredas i den förevarande afhandlingen ; men til- 
lika visade sig ock, att jemte den speciela art af eqv. (5), 
soDQ motsvarar den JAC0Bi'ska eqvationen [pä samma sätt som 
eqvationen (4') motsvarar eqvationen (4)], och hvilken art nu 
egentligen afsågs, vissa andra rätt anmärkningsvärda arter deraf 
existera, hvilkas integraler lika sjelfmant erbjuda sig, som in- 

*) Första aoIedniDgen till denna tanke gafs mig af min van Lector 
Liudman i StrengnSs, då han för någon tid sedan ttällde till mig 
den frågan, om jag någonstades sett något försök att integrera 
eqv. (1) 1 sin allmänhet, och dervid erinrade om den JAC0Bi'ska 
eqvationens egenskap att irara en apeciel art deraf. 



tegraleo af den, sä atl säga, jACOBi'ska arten af oqv« (5). Att 
taga vara pä samtUge dessa arter af eqv. (5); att genom den 
sistnämndes integrering bana sig väg till integralen af sjeifva 
den jAGOBiska eqvationen (3), på samma sätt som integralen 
af den fullständiga eqv. (4) härledes ur integralen af eqv. (4'), 
och att slutligen tillägga nägra ord om de arter af den full- 
ständiga eqv. (I), som motsvara de öfriga ibland förenämnda 
arter af eqv. (5), blef derföre planen Tor den ifrågavarande 
afhandlingen. Dess innehall torde för Ofrigt till sina hufvud- 
delar kunna pä följande sätt lämpligen resumeras. 

1. Sedan, till ledning vid efterföljande undersökningar, i* 
§ 1 blifvit visadt, dels hurusom difTerential-eqvationen 

(4') {Ax + By)dx + {A^x + B^y) = o, 

genom positionen ;;=:—, bringas till 

(6) [Az^ + (B + A,)z + B.yty + y{A\ + B)dz = o, 
och dymedelst dess integral finnes vara 

(7) ye o ' =. Const. 

med vilkor att, efter integraltecknels 

bortskaffande, z utbytes mot — , 
åtminstone om det speciela fallet 

(8) o=A'=B+il, = B, 

undantages, i hvilket fall integralen är 

X * 

z— — -= Const. ; 

y 

dels ock att den fullständiga eqvationen 

(4) {Ax + By + C)d(A + (yl ,aj + fi,y + Qdy = o, 

neml C och C, icke båda = o), 
kan genom positionen 

(9) a?=| + Ä, y = >f+^ 
bringas till formen (4'), nemligen till 

(i^+ Byi)d% + (i4,^ + B,^)d^ sr: o. 



— <05 — 

ocb derefter integreras (som ofvan), s9 ofla som finita coo- 
staDter a och ^ existera, de der uppfylla de bfida vilkoren 

d. ä. ätminstone så ofta som icke 

(41) AB,—Å,B ar = 0, 

samt hurusom i detta undantagsfall variablerna i eqv. (4) kunna 
omedelbart, d. ä. utan förenämnda transformation, separeras; 
öfvergur man i § 2 till eqvationen (5) eller 

(12) [Ax" + Bxy + Cxf)dQc + (.4,0?' + B,xy + C,y^)iy 

+ [Dx + Exi)dx + [B^x + E^y)dy =5 o. 

se 

Genom positionen — = 2 bringas denna till formen 

(13) y{ [Az*+{B+Ay+{C+ flJs+C,] ^ ■\-{Az*+Bz-^C'jis j + 

+ [Dz* + {E+ D,)s + A',] ^ + (ös + E)dz = o. ' 
Och som tydligen i dennas ställe kan sättas 

^ ^ '-^ *J I y Dz« + etc ) 

åtminstone om de händelser undantagas, dä nägotdera af de 
båda vilkorssystemerna 

(15) o = A = B^A, =zC-hB, = C,, 

(16) o=D=^E+D,=:E,, 

eller ock båda äro satisfierade af eqvatiooens (5) coéflicienter^^; 
så är deraf en otvungen anledning gifven att i första rummet 
considerera dessa trenne händelser. Deraf följande resultater: 
. a) Om bägge vilkorssystemerna [15) och (16) åro upp^ 
fyllda, då således den ursprungliga eqv. (5) har formen 

*) Det 9r klart, att de^sa händelser innefatta så vSl den, att samt- 
lige coéfficienter för x^^xy^y^ aro=:o [således den redan behand- 
lade eqv. (4')j, som ock den alt coefficien terna för x och y samt- 
lige ftrozso, således eqvalionen 

{g) (Ax* + Bxy + Cyjdx + {A ,«;» + B^xy + Cy)dy = o. 



— 406 — 

(5') {Bxy + Cy*-hEy)dx-^{Bx*-{-Cxy-^Ex)dy:=^o, 

och motsvaraDde eqvation (13) är 

(<3') [y{Bz-hC)'\-E]dz=zo; 

sä är generela integralen: 

(17') Ä=- = ConsL 

b). Om väkorssysiemet {16), men icke {15), år uppfyldi, 
dä säledes eqvationen (5) har formen 

(5") {Ax*-\'Bxy+Cy*-^Ey)dx+{A,x''+B,xy+C^y^—Ex)dy=^o, 

och eqvationen (i 3), genom dividering med (Aä'+(B+-A|)j5* + 
+ (C+Bi)ä+Cj, reducerar sig till 

(13") dy+y !ff!±£!±«£i_ = ?ÉL-., 

sä är tydligen generela integralen 



/■-- 



[Åt^-k-Bx+Qåz 



(47") ye » 

. E J ^"+ *^ 

= Const. 



(Ä3fl+Bx+C:dz 



ga j, J A«»+ etc. 

jAt»+ de 



och deremot 

c) Om vilkorssysUmet {15), men icke {16), är uppfyldi, 
dä säledes eqv. (5) har formen 

(5'") {Bxy-^Cy^+Dx+Ey)dx—{Bx^+Cxy — Z),aj— %)dy=o/> 

och eqvationen (43) reducerar sig, genom dividering med 

y[Dz'+{E+D,)z+E,], lill 

sä är generela integralen: 



*) Tydligen den JAcoBi^ska eqvationen {y)^ dock uUin «- och e|- 
termer. 



— 407 



1 J '^ 






D«»+(Ä+I>,)«+Ä| 



(DZ'{'B)dz 



= ConsL + h^v^- e ' dx. 

J «**+ ete. 

o 

2.. ] den allmännare händelsen äter, att hvarken [15) eU 

ler {4S) år uppfyldt af eqvationens (5) co^ficienter, är först 

alt märka — såsom oFvan nämndes — , att i stället för eqv. 
(13) kan sättas (14) eller, kortare, 

( 1 8) y[Az'+ (B+^J z«+ (C+B,) z+C J (^ + (l>'dz) + 

+ [Dz'+ (^+D,) z+ BJ (^ + yp'dz) = o, 

dä nemiigen 

/ Az^+Bz-\-C 

hvaraf omedelbart inses, alt när 

(to) 9 ar = v|; =^2~' 

hvilket intrSlfTar, när 

(AD, — A,D)z'+i BD,—B,D Ja^+j CD, — C,D |« + 

+ CE^—C,E är==o. 
och således, i den händelsen 

dj att coéfpcienterna i eqv* (6) uppfylla vilkorssystemet 
(81) o = AD,— i4,D==| BD,—B,D I « i CD,^C,D j = 

(atan alt hvarken (15) eller (16) är uppfyldt), 
sä reducerar sig vår eqvation till ' ■ 

{AS') {y[4a»+(B+4,)s'+etc.]-[Da»+etc.]}(^+?:±£(l*) = o. /^f" 

fel 



V 



— 108 - 
och således dess generela integral till 



P 



y' + V' I. V+V' 



dz 



^2 2 

(22) yc"" = Const. = ye (kortligcn). 

Men i allmånhet^ om man för korthets skull sätter 

[A] i stället för Az'+{B+A,)z'-h{C+B,)z + C,, 
[D] i stället, för Ö5« + (£+/)> + £,, 

och om i stället för y sättes u" (hvaraf — = 2— V reduce- 
ras eqvationen (18), efter dividering med u, till 

och således, om — utmärkes med Z*. — med v, —- med Z', till 

lÄ] ' Z dx ' 

Här är nu 

.(ilDi — ^,Z>)r» + r BD,— ll,Dp«+r CD^-^CiD "Iz+CBi— C,K 
/j^N ^' ^'_ L+i4E, -^^EJ L+iy£,""B|JEJ 

Z [D] [A] ' 

och således 

L +2(CI>-^£t) J L+2(C|JP-i4,g,)J 

- [Ip] " ' 

Och som eqvationen (23) kan tecknas under formen 



(«7) 






€ 



— 109 — 

så synes tydligt, alt dess integral lätt rinnesy. icke allebasl i 
dea nyss ofvanföre betraktade händelsen 

[och således i händelsen c/)], 
da (27) reducerar sig till 

neml. w^ ve ^ , 

bvars gcnerela integral är 

(28) to = Con8t. = tH5 " ^ ^ =ue 

eller sjelFva (22), 
Qtao ock i följande 3:ne nya händelser, nemligen 

:o^^nar y + y arrsO. 
2:o) när -7 + — är = o, 

3:o) när ^ ^- + |.^ är = p ^-4-yY nemligen /t och p 

Ivenne olika*' constanter hvilkasomhelst, utom de i de fbrra 
bida händelserna redan considererade /a = o och p =s o. 

Man finner utan svårighet eqvationens (27) eller (23) in- 
tegral i dessa 3 händelser, och erhåller deraf omedelbart inte- 
gralen af eqvationen (18) eller sjelfva (5) känd i följande tro 
ibland de händelser, dä — likasom i den redan betraktade 
händelsen d) — inleldera af vilkorssysUmerna (15) ock (16) 
är uppff/l€U af eqvalionens coefficienter**\ nemligen: 

e) I den händelsen, ati ooefficienierna i eqv. {5) upp^ 
fyUer vil korssystemet 



*) Haodelien /i = ^9 d. fl. (p'^:z^/j är ju redan förut behandlade 
*} Ocb således ingendera af ^A\ ocb [D] dr=:o. 



— 410 — 

(19) o = BD^A(E+D,) = j B.ö— A,(^+DJ 

j +i(CD—AEt) 
= j C(E+D,)-'BE^ I = C,{E+D,)—B,E„ 

|+2(C,Ö— i.^Oi 
är dess geoerela integral: 

(30) C_^»el'>] = Ci.^-f; 

/) Ara åter coefjicienterna sådana, att enhvar af de 
fyra expresstonerna i (29) år = sin i ordning motsvarande 
ibland de fyra i (2i); så är generela integralen: 

(30') m.e^^-^^^Ce^^. 

och t den allmännare händelsen^ 

g) att de fyra expressionerna i (S9) äro proportionela 
mot [dock icke lika med) sina i ordning motsvarande ibland 
de fyra i (SI), sä att 

(31) BD--A{E+D^) är = x(AZ),— i,D), 

o. s. v. 

X constant, dock ickes=o eller =3 4^ 
är generela integralen: 

För X 6= o och X s= i galla, respective, (30) och (30'). — 

Om Ster equationeo (27) eller (33), och sfiledes eqv. 
(18) eller (14) eller sjelfva eqv. (6) är t allmänhet integra- 
bel (i vanlig mening), eller ej, det leronas för närvarande derbän. 

3. Efter att sålunda, i enlighet med hvad ofvanföre nämn- 
des med planen för aftiandlingen, hafva tagil vara pä de spe- 
ciela fall, i hvilka integralen af equationen (5) — att så 
säga — sjelfmant erbjuder sig, erinras i förbigående, att ibland 
dessa arter af ^qv. (5) äfven den förenämnda JAcouska eqvatio- 
neo (dock utan F- och Fj-termer) befinner sig, oemligeo 




— Ill — 

eqvatiooen (5'^'), sacot att dess integral är gifven af formclo 
(17'") utom i det fali, att äfven vilkorssyslemet (16) är sa- 
tisfieradt, dä integralen är gifven af formeln (1 7'); 

hvarefter^ maii i § 3 öfvergSr till den fnllständiga eqvatio- 
oen (4), fOr det ändamål, som i slutet af Inlednmgen är kort- 
ligen antydu 

Likasom (art. 1) den fullständiga eqvationen (i) kan ge- 
oom positionen (9) bringas till formen (4^, så ofta som finita 
coostanter a ocb j3 finnas, de der satisfiera de båda viikoren 
(40); sä inses ock utan all svårighet, att den fullständiga eqv. 
(4) kan genom samma position befrias frän sina F'^ och F^-- 
termer och bringas till formen (5), nemligen till 

(3*) o = {i4|"+fi?if+C>f«+ D 

+ Bfi 

+ B,fi\ +2C,/3 

endast i de fall, då verkligen finita constanter a, och fi exi- 
stera, som uppfylla de båda viikoren 

Anmärkn. Vore det så, att sådana constanter a och p städse 
existerade; så vore ock dermed frågan, om eqvatio- 
nen (5) är i allmänhet integrabel, med nej besva- 
rad, eftersom tydligt är, alt, om hvarje eqv. (5) 
vore integrabel, äfven hvarje eqv. (1) skulle genom 
nämnda transformation kanna göras integrabel (i 
händelse att finita cl och /3 städse existerade); h vil- 
ket ju dock — som man vet — är ogörligt. Men 
som nu i sjelfva verket förhållandet är det, att 
finita CL och j9, satisfierande viikoren (33), icke all- 
tid existera; så kan icke eller nyssnämnda fråga 
pä denna väg fås besvarad. 



I 



til 



Vidare anniärkes, att man af den omständigheten, att 
coeQicienterna för |*-) fyt- och >f'-tennerna i den genom träns- 
formeringen erhållna eqvationen (32) äro desamma som coéSi- 
ciantema för, respeclive, a;'-, ojy- och y*-termerna i den full- 
ständiga eqv. (1), har en särdeles tydlig anvisning att söka 
integralen af h varje eqv. (1), hvars coefficientei* A, B, C, il„ 
B^9 Cp scUisfiera vUkorssystemet (15) — d. ä. af sjelfva den 
JiGOBi^ska eqvationen (3) — , pä alldeles samma väg, som en- 
ligt art. 4 leder till integralen af den fullständiga eqv. .(4). 
Hurusom ock i sjelfva verket detta sökande fullkomligen lyckas, 
blir derefter visadt, i det att man nu considererar differential- 
eqvationen 

(34) (fixy + Cy«+öa? + £y+F)c/a?— (Ba?« + 

'^Ca)y — D,x—E,y—F,)dy-o, 

erinrande dervid i första rummet, att densamma, i det spe- 
ciela fall att både F och F, äro = o, utgör just den i hän- 
delsen c) redan behandlade eqv. (5'^'), och att dess integral 
följaktligen i det fallet är gifven af formeln (17'") eller, om 
derjemte vilkorssystemet (16) är uppfyldt, 'af formeln (17'); 
h varefter, beträffande alla andra fall, först erinras, att eqvatio- 
nen kan genom positionen (9) befrias från sina F- och F|- 
termer och bringas till formen (5'"), nemligen till 



(35) 






M^dl— {flt«+ 



I 






1+ E 
+ Ba 

+ 2Cp 

+ iBa 

+ Cfi 

så ofta som Piuita constanter et och /3 existera, de der upp- 
fylla vilkoren 

I Bctfi + Cfi*+ D(i+Efi+F== o, 
(^^) ( Ba* + Ca,? — D,a — £,p — F, = o, 

och derefter utförligen Sdagalägges, hurusom t de undantags- 
fall, då sådana « och j3 icke exislera, variablerna i (34) 



— 413 — 

kunna omedelbarligen, d. ä. utan sådan transfhrmation, se- 
pareras. 

i. Slutligen, och sedan sålunda det rdrnämsta ändamålet 
med den ifrågavarande afhandlingen blifvit vunnet, vindiceran- 
del nenoligen af den JA0OBi'ska eqvationens rätt såsom en spe- 
ciel art af den fullständiga eqvationen (1) och såsom just den 
art deraf, hvilken motsvarar den under händelsen c) här ofvao 
upptagna arten af eqvationen (5), återstår ^- i enlighet med 
den förut angifna planen — att tillägga några ord oro de ar* 
ter af den fullständiga eqv. (1), som motsvara de under hän- 
delserna b\ d), e) och /) upptagna arterna af eqv. (5). -» 
Man kunde nemligen önska veta, hvilka arter af eqv. (4) det 
är, som genom positionen (9) låta bringa sig till eqvationer 
(5) af sådan beskaffenhet, som i nämnde händelser omtalas. 
Huruvida svaret på en sådan fråga erbjuder något intresse, 
jemförligt med det, sokn den JAC0Bi'ska eqvationens motsvarig- 
het mot den under händelsen c) upptagna eqvationen innebär, 
det torde tillräckligen kunna inhämtas af de återstående ra- 
derna af afhandlingen. 



~ 4U 



an reiewmåkap^^AåkmOetnienm JBWioiåkmåu 

4f FörfcUtame: 

EiONAim, Ai.f Vägledning tUl bergarternas kfinnedom. " Stockholm 
1855. 8:0. 

Grunrbt, J. A.y Ueber dia Proximit&ten der Babnen der Planeten and 
Kometen. 8:0. 

Ärchiv der Malbematik und Physik. Tb. XXIII. H. 2—4. Tb. XXIY. 
H. 1. 8:0. 

Malv, ä. W., Zoologiska observationer. 3:dje hSftet. Gdtbeb. 1855. 8m>. 

NfLAVDEB, W., Sur les fascicules de Ilcbens d'£urope. Paris 1854. 8:0. 

SftNOir, Procédés conservateurs de ]a vigne et de la pomme de terre. 
Marseille 1855. 8:o. 

Ä/ Utgijvaren: 
Flora. 1854. N:o 39—48. — 1855. N:o 1. 8:0. 



— 4U — 

2. Om stormen den 8 — 5 October 1854. — 

Hr Eblvrd föredrog följande af Hr Vice Amiralen och Kom- 
mendören Kreogbr insända meddelande. — »Bland de stor- 
mar, hvilka under sistlidet fir observerades i Sverige, är den, 
som ägde rum den 3, 4 och 5 Oktober, onekligen den märk- 
värdigaste. Denna sistnämnde hade den fullkomligaste Hkhet 
med de af Engelske öfversten W. Reid beskrifne hvirfvelvin- 
dar, hvilka stundom visa sig' omkring tropikerna, framskrida pä 
Dorra sidan om eqvatorn. merendels frän sydvest till nordost 
samt bafva en hvirfvelrörelse, som gSr motsols, det är frän 
norr öfver vester mot söder. Medelpunkten för den ifrägava- 
rande bvirfvelstormen synes hafva gätt öfver Winga, hvarest 
vindtrvcket vid midnatten emellan den 3 och 4 Oktober 
uppgick till mer än 20 £( pä ytan af en svensk qvadratfot, 
motsvarande en hastighet hos vinden af ungefär 4 07 fot i se- 
kunden. Dä viodtryckel vid Falsterbo icke var mer än 6 fl[ 
vid samma tid, kan hvirfvelvinden icke hafva sträckt sig mer 
än ungefär \\ svensk mil söder om denna stad, hvaraf följer, 
att hvirfvelns radie utgjorde omkring 27 mil. Stormen öfver-' 
gick Sverige i nordostlig riktning med ei> hastighet af omkring 
2i mil i timman. Hvirfvelstormens sydvestsida synes nem- 
ligen hafva passerat Wioga den 3 Okt. klockan 9 e. m., dä 
vinden derstädes var nordvestlig med ett tryck af 7 fl[, och 
framkom först till Grönskär utanför Sandhamn kl. 2 e. m. den 
4 Oktober. Stormen hade säledes pä 17 timmar framgätt 
omkriog 41 mil. Atmosferen tyckes under denna storm hafva 
varit mycket elektrisk; ty oaktadt den sena ärstiden inberät- 
tades frän Kongsholmen den 3 och frän Kullen den 5, att 
åskan gick derstädes dessa dagar. Att en hvirfvelrörelse i 
den ofvannämnda riktningen rädde inom denna storm bevisas 
deraf, att vinden vid Hällö den 3 Okt. kl. 11 e. m. var 
nordlig med ett tryck af 18 fl{, vid Winga samma tid,N.N.y. 
med 20 U.:s tryck, vid Kullen V.N.V. med 16, vid Falsterbo 
S.V. med 5, vid Kongsholmen V.t.N. med 9 och vid Olands 
^wr», af JT. Vei.-AlMd. Fårh,, d. 14 Mars 1855, 



— 446 — 

Södra Udde V^.V. med 8 fi:8 tryck. Till GrönskSr framkom, 
såsom ofvanfore nämndes, stormbvirfvelns sydvestliga del Törst 
den 4 Okt. kl. i e. m.. då vinden der var N.N.V. med 40 
XLs tryck ; vid - örskär var vinden vid samma tid N.V. med 
ett tryck af 15 JK och vid Holmö Gaddar N.O. med 14 fl[:s 
tryck. Närmare underrättelse om vindens riktning och styrka 
pä de särskilts observationsställena inhemtas af nedanstående 
utdrag af de förda journalerna för den 3, 4 och 5 Oktober». 



Utdrag 



f.m. 
e-m. 
e.ni. 



f-m. 
e-m. 
e.m. 
3 m. 









Oktober 1854 gingo 



Grårukdr. 
mg. O.= 19«0'46" 



kl. 

r. m. 
e. rn. 
e. ID. 



vind. 

O.N.O. 
SO. 

s. 



Cast 

Lat N. 
LoDg. ( 



r. m. 

e. m. 
e. m. 



r. m. 

e. m. 
e. m. 
e. m. 



f. m- 
e. m. 



ol 9 r. m. 
l| 2e. m. 
31 9e.m. 



V.S.V. 

N.N.V. 
N.V. 



V.S.V. 
8.V. 
8.V. 
8.V. 



il 9 r.m. 
lol 2e.m. 
121 9e.in. 



V.N.V. 
V.N.V. 



2 
10 
12 
10 



V.N.V. 1 



6 
5 



J 



— 117 — 
3. Om Hafé-Crustaeeer vid EuUaberg i Skåne. 

^ Hr Professor Liuiborg hade iosändt följande uppsats, inne- 
fattaode tillägg till det i denna tidskrift, årg. 1852 p. 1, in- 
förda meddelande. 

»Sedan jag under större delen af Juli mfinad 1852 ånyo 
undersökt litoralfaunan vid kusten af hafvet vid Kullaberg i 
Skfine, och dervid isynnerhet egnat de smärre Crustaceerna 
min uppmärksamhet, har jag kommit i tillfälle, att till den 
förut lemnade Törteckningen öfver detta ställes hafscrustaceer 
göra nedanstäende tillägg, som innehåller nära lika mänga arter, 
som de uti nämnda förteckning upptagne, eller trettiotvå. Så- 
ledes har jag derstädes erhållit inalles sextiofem arter hafscru- 
staceer, utan att de Cladocerer, Ostracoder och G>pepoder, som 
jag å ett annat ställe afhandlat, deruli inbegripas, 

Cuoiaceernas och Amphipoderoas ordningar hafva (likväl 
med undantag af Parasit-crustaceerna) härtill lemnat de flesta 
bidrageo; och tager man i betraktande det jemrdrelsevis be- 
tydliga antalet af nya arter, som bland dessa erhållas, så torde 
man deraf kunna finna, dels att kännedomen om dessa Cru- 
staceer ännu är särdeles ofullständig, och dels att de hithö- 
rande formerna äro ganska talrika. Den ofullständiga känne- 
domen om Amphipoderna särskildt visar sig dessutom deruti, 
au man hittills i allmänhet föga päaktat de ofta ganska be- 
tydliga- könsskilnaderna; och derföre synes det, som en del 
slänen, till grund för hvilka man endast lagt det ena eller 
andra könet, skulle komma att undergå betydande modifikatio- 
ner dfi de blifva underkastade den revision, som den stigande 
kunskapen nödvändigt måste medföra. Samma rdrhällande torde 
det äfven blifva med arterna. Det torde derföre icke vara 
öfverflödigty att för dem, som intressera sig för denna grenen 
af Zoologien, antyda behofvet af noggrannare observationer öf- 
ver köDSskilnaderne '). 

*) Härvid torde det vara af intresse, att nflmna, att boDorna af 
Ampbipoderna i allmänhet utmflrka sig genom en mera under- 

öfvers. af XongL VeL-Äkad. Förh. Arg, 12, N:o 3, * 



— 118 — 

De flesta Amphipoderna såväl af dem, sona äro upptagna 
i den förra förteckningen, som af dem, som anföras i detta 
tillägg, äro erhällna pä temligen betydligt djup; hvaraf det så* 
ledes visar sig, att en stor del af dem tillhör djupet, om an 
andra äro bestämda att lefva nära hafsytan, vid strandbrädden, 
eller ock uti sanden samt under stenar och Fucaceer, då vatt- 
net under ebbtiden dragit sig tillbaka. Vid deras efterspa- 
nande måste man således söka dera pä dessa olika lokaliteter. 

Crustacea marina ad KuUaberg in Scania mense 

Julii 1852 coUecta. 

Decapoda. 

1. SteDorhynchus rostratus (Linné). — Cancer rostratus Likhé, 

Fauna Svec. 2 ed. N:o 2027. — Stenorhyncbus Pbalangium, 
Peno; Bell, Brit. Crustacea p. 2. 

Haud vulgaris; retibus piscatorum affixus. 

2. Pagurus cbiroacanthus n. sp. 

Forma pygmaca. Longit. circit. 8 miliim. abdomine excepto. 
Pedes l:mi paris valde insequales, dexter sinislro major, aaou 
coDvexa, ovala, Ixviuscula, tantum ad marginem exteriorem, 
aequaliter arcuatum, minute tuberculata, et aculeo compresso, sat 
magno, superne ad basio marginemque interiorem propius ma- 
nita, et, quam carpo, longiore et latiore. Manus sinistra oblonga, 
carpo, intus spinoso, parum longior, supra modice convexa mini- 
meque carinala, laeviuscula, basin versus coarctata, margine in- 
teriore et exteriore fere parallelis. Et bi et reliqui pedes deose 
pilosi, pilis sat longis. Pedes tbor. 2:di iisdem 3:lii paris ali- 
quantulum breviores, sed pedi dextro longitudine fere %qua1es. 
Pedunculi oculorum, iidemque antenoarum exterioram et harum 
palpus spioiformia pilosus inter se aeque longi. Antenuae inte- 
riores oculorum pedunculis circit. duplo loDgiores. Arliculus ul- 
timus pedum tborac. 2:di et S:tii paris arcuatus, non vero tor* 
tus, penultimo paullo longior, margine inleriore laevi. Margo 
anticus testse cepbalothoracis in medio inter pedunculos oculo- 
rum obtuse angulatus. — Femina. ^— Rarits; tantum specimen 
unum, e 12 — 14 orgyarum profundo, acceptum. 



sältsig kroppsform, dä deras epimerer jämförelsevis äro större; 
genom de till äggens betäckning tjenande mer eller mindre ut- 
bildade bibangen, som vid sidan af branchial-bihangen Sro fa- 
stade vid basen af bröstbenen, ocb genom sina i allmänhet spens- 
ligare och kortare antenner samt ben af lista ocb andra pa- 
ren, utom det, att de ofta träffas äggbärande. 



— 119 — 

Den kominer nflra Pagurtts bemhardus, men skiljes dock l&lt 
från den derigeoom, att den liksom Pagurus jmbeacens Kröt. eller 
P, thompsoni Belu, dr tätt bevuxen med temligen länga hfir, 
och frfin dem alla derigenom, att den pä den bögra bandens 
öfre sida nSra ledgängen, mellan den ocb haodlofven (carpus), 
och nörmare den inre sidan, bar en stark men kort tagg. 
För öfrigt 9r denna band nästan slät, med undantag af nägra 
små knölar längs den yttre kanten. Äfven skiljer den sig frän 
dem derigenom, att den venslra handen nära basen flr betydli- 
gen inknipen, och ä öfre sidan saknar den köl, som karakterise* 
rar Pagurtts pubescens. Jemförd med lika stora individer af P. 
Bef^Uuirdm har den den högra handen nägot mera rundad fin de. 

3. Crangon nanus, Kröter; Naturhist Tidskr. 1 ser. IV, p. 231, 
ta b. IV, fig. 15—28. 

Longit. 18 millim. Superne, in medio cepbalotboracis, inler et 
pone aciileos duos, carina obsoleta aspera, et ad latera duae aliae 
minores, parallelae, postice connexae carinae. 

Rarus; solummodo specimen unum ex aqua, circiler 14 — 15 
orgyas profunda, accepi. 

Anm, Den synes komma mycket- n9ra Crangon bispmows, 
Hailstone, Bki.l. % men skiljer sig dock mSrkbart frän den der- 
igenom, alt det yttersta raudalbihanget vid spetsen saknar den 
tagg, som der skall förefinnas bos denne sednare. 

4. Pandalus brevirostris, H. Rathkr: Acta Leop. t. XX, p. 17. 

Rostrum supra et carina cepbalotboracis interdum dentibus 
octo. — Specimina pauca e 14—15 org. profundo accepta. 

Cumacea, Kröyer. 

5. Ca roa -lucifera, KsÖteb: Naturhist. Tidskr. 1 ser. 3 p. 527, 

tab. VI, fig. 34 & 35; D:o 2 ser. 2, p. 171. 

Haud infrequens; qusedam specimina feminina, pleraque ovi- 
fera, in fundo argillaceo, e 15—18 orgyar. profundo, una cum 
reiiquis Cumaceis acceptis, obtinui. 

Ob.s. Longit. maximarum circit. 7 millim. Laciniae rostri ser- 
ratae. Testa capitis brevis, supra valde aculeata, etiam pon^ la- 
cjniam intermediam. Appendix caudaiis intermedia elongato- 
lageniformis, pars basalis non vero quadrata, neque subito coarc- 
täta. Stilus appendicum lateralium terminalis exteriör tantum 
biarticulatus, articulo basaii brevissimo, setis lateralibus extus 
quattuor, et inlus tribus, et apicalibus duabos. Stili interioris 
ariiculus 2:dus sensim. sine fine, in aculeum magnuro apicalem 
transiens, ila ut bic stilus exteriore, setis exceptis, longior esse 
▼ideatur. 

6. Ca ma tum i da, n. sp. 

Longil. specimin. maximorum circit. 9\ millim. — Cephalo* 
Ihorax, supra visus, ovalus. Caput crassum et tumidum, latius 

*) British Crusl. p. 268. 



- iio — 

quam sltius, thorace longius, roslro brevi, acnminBlo, fissura so- 
lila diviso, supra et ad iatera concavo; testa granulata, non , 
vero, marginibus lateralibus exceptis, aculeata; dimidiis laterali- 
bus poslerioribus supra impressione sal profunda dislinctis. 
Thoracis annuli postremi processus lalerales. retro vergentes, 
obtUBi. Cephalolhorax abdomini, appendicibus caudalibus excep- 
tis, longftudine circiter aequalis. Pedunculi antennarum superio- 
rum articulus primus et tertius longitudine inter se fere aequa- 
les, et secundo longiores, ille (anlummodo parum crassior. Pia- 
gellum interius articulis tribus, quorum primus secundo paullum 
longior, et tertius brevissimus; articulus secundus ad apicem 
infra setam longam, et articulus tertius setas duas longas, et 
duas breviores gerens. Flagelium exterius vix dimidiam parteip 
articuli secundi interioris attiogens. Articulus tertius pedis ma- 
xillaris secundi paris intus uno majore et duobus minoribusden- 
tibus armatus. Appendix caudalis intermedia lageniformis, api- 
cem propius utrinque aculeis setiferis quattuor lateralibus, el 
daobus apicalibus majoribus praedita. Truncus appendjcum caud. 
lateralium vix appendice intermedia, aculeis apicalibus exceptis, 
longior, intus novem aculeos setiferos gerens. Stilus ejus termi- 
nalis exteriör interiore longior, biarticulatus, articulo basali bre- 
vissimo, duabus setis apicalibus longioribus, et intus prope api- 
cem alia seta minore. Stilus interiör triarticulatus, intus septem 
aculeis setiferis, quarum quattuor in articulo primo, duo in artic. 
secundo, et unus in art. tertio positi sunt, et uno aculeo longiore 
apicali. — - Femina. — äaud frequens. 

Hufvudskölden liknar till sin allmSnna form mycket den af 
Cuma Edvardsu KrÖyeb, men Sr något bredare och mera upp- 
svald pä sidorne, samt saknar de upphöjda tvärgående vecken, 
som utmärka denna sednare. Den tycktes vara temligen sfill* 
synt, då jag endast erhöll några få exemplar, som alla voro 
honor. 

7. Cuma ampullacea n. sp. 

Praecedenti valde affinis. Longit. feminarum maximaruin 6^ 
miilim. Mares parum minores. — Forma praecedenti simillima, 
' cepbalothorax vero adhuc crassior et magis tumidas, rotundato- 
ovatus, rostfoque breviore, testa capitis tamen praeterea simili 
modo formata, fovea sa t profunda partes laterales posticas disjun- 
gente. Feminae anlennse superiores iisdem praecedenlis maxima 
ex parte similes, articulo basali vero ceteris, prassertim ullimo, 
insigniter crassiore, flagello exleriore, vel potius inferiore, articulo 
basali flagelli superioris parum longiore. Pedunculus antenn. 
superiorum maris eodem feminae multo crassior, eadem vero circ. 
longitudine, flagello superiore quinque-articulato, articulo l:ino^ 
2:do et 3:tio fere aequalibus. Pedum abdominalium spuriorum 
maris duo paria. Appendices caudales iisdem praecedentis dissi* 
roiles. Appendix intermedia brevis, lageniformis, prope apicem 
utrinque uno aculeo laterali, et postice, duobus niajoribus, epica— 



— 121 — 



8. 



% 



Jibu8 inslructa. Trancus sppendioum laleraliam appendice i Dier- 
media loDgior, intus aculeas quinque gerens. Stilus ierminalis 
exteriör biarticulaius, ioteriore brevior, acuieo magno apicali. 
Stilus interiör triarticulatus, inlus aculeis qaattaor, qaorum ar- 
ticulus primus duos, et articulus 2:dus et SUius uduqi gerenles, 
et uno acuieo ioogo apicali. 

Sat multa specimina, et mares et feminae, accepta. 

Den flr något mindre Sn föregående, och har hufvudskölden 
ännu mera uppsvald, med ett särdeles kort roslrum, och skiljer 
sig dessutom genom en afvikande bildning af caudalbihangen. 
Af det mellersta caudalbihangets form, och den något mindre 
storleken skulle man. kunna blifva frestad att antaga den för en 
yngre form af föregående art, men dels har jag af denna Irflffat 
yngre, som, ehuru mindre fin desse, företett ungefär samma 
form på caudalbihangen, som de fullvuxna, och dels tyckes den 
uppsvfijda formen af hufvudsk<)Iden, och den omständigheten, 
att bland dem träffades fullbildade hanar, lemna tillräckliga be- 
vis mot ett sådant antagande. Af de temligen många exemplar, 
som erbÖlloS) tyckes det visa sig, som den icke vore i^å säll- 
synt, som den föregående. 

Cama rubicunda, n. sp. 

Longit. circit. 4 millim. — Color rubicundus, maculis fuscis. 
Cephalotborax abdomini longitudino aequalis. Testa capitis supra 
J;evi5, gibba et adscendens, attior qiiam latior, nntire solito modo 
fissa, rostro obtuso, brevissimo. Annuli thoracici poslici eminen- 
tes. Antennae superiorei? breve<;. Pedunculns sat crassus, arti- 
culo ultimo ceteris brevioro. Flagellum superius iriarticulatum, 
selas longaa apicales gerens. Flagellum inferius brevissimum, 
rudimentare, dimidiam partem articuli primi flag. superioris non 
attingens. Appendix caudalis intermedia deest, vel tantummodo 
tubercolo brevissimo truncato constat. Appendices laterales 
crassae, et quasi squamis lanceolalis obtectae. Truncus stilia 
apicalibus longior, intus serratus. Stilus exteriör interiore bre- 
vior, biarticulatus, set is duabus apicalibus (una majore) plamosis. 
Stilus interiör uniarliculatus, inlus serratus et quattuor setas 
plamosa.^, et apicales tres (duas longiores) gerens. — Femina. — 
Rara; lantum unum specimen inveni. 

Genom sin rödaktign färg och den rudimentära beskaffenheten 
af det mellersta caudalbihanget skiljes denna arten vid första 
påseendet lätt från alla de andra arterna af släglet Ctitna Khötbr. 
Oaktadt det rudimentära mellersta caudalbihanget, visar den sig 
dock, i anseende till benens byggnad och bufvudsköldens form, 
såsom en behörig medlem af detta slägte, ehuru den antyder en 
öfvergäng till slägtet Leuam Kröter. 

Leucon nas i ca, Kröyek: Nalurhist. Tidskr. [Cuma] t ser. 3, p. 
524, tab. VI, fig. 31 — 33; {Leucon) 2 ser. 2, p. 189. 




fl '^/i ''^'A 



— \ii — 

Longit. specimin. roaximorum circ« 8 millim. quoruin cepbalo- 
thorax 3 conlinel. Teata capitis valde compressa, vix tborace 
longior, roslro, a latere viso, longo, margine antico oblique 
truncato, denlato et selifero, carina dorsali interniedia in parle 
aoteriore laiitummodo dontala, denticulis circiler 13 — 16, in- 
terdum uno vel duobus posterioribus remotiä. Pedunculi (apud 
feminam circit. apicem rosiri attingentes) antennarum superiorom 
articulus primus parum extra roarginem testae porrcctus. Fla- 
gellum superius tantum biarlicuiatum, arliculo primo longiore. 
Antennae superiores maris iisdem feminae parum breviores, et 
basin versus crassiores. Truncus appendicis caudalis taleralis 
minime arliculatus, stilis apicalibus, setis exceptis, longitudine 
circ. aequaliis, sat crassus et brevis. Stili apicales inter se circ. 
aequales, exteriör biarliculatus, ad jipicem tres et intus circ. 
quinque setas longiores plumusas gerens; interiör triarticulatus, 
ad apicem aculeo magno et seta longa plumosa, et intus aculei» 
ciliatis circ. decem praeditus. — - Tantum specimina pauca accepi. 

Den Sr af särdeles tångsirdckt kropp^^form, med thorax så 
småningom öfvergående i abdomen, så att den sisla bröstringen 
är ungefär af samma dimensioner och form, som den förste ab- 
dominalringen. Det som för dem isynnerhet är utmärkande är 
den sneda afskäringen af rostrum, och att sågtänderna å ryggen 
af hufvudskölden icke sträcka sig till den bakre kanten af denna 
sköld. — Hanarne tyckas vara något mindre än honorne. 

10. Leucon nasicoides n. sp. 

Antecedenti simitlimus; corporis forma eadem. Longit. spe- 
cimin. maximorum circ. 6 millim. quorum cephalothorax 2Jl 
continet. Rostrum, a latere visum, eodero antecedentis brevius, 
apicem versus magis coarctatum, et transversaliter (noo oblique) 
truncatum, dentibus paucis (circ. 4) apicalibus, et setis parvulis. 
Carina dorsalis usque ad marginem posteriorem testis capitis 
porrecta et serrata, dentibus circ. 15 — 17. Lacinia testas late- 
ralis infra roslrum obtusa. Antennae superiores iisdem praece- 
dentis breviores, pedunculo apicem rostri non attingente, articulo 
tertio, quam secundo, insigniter breviore. Flagellum superius 
perspicue triarticulatus, articulo primo ceteris longiore, et tertio 
brevissimo. Flagellum inferius non tam rudimentare, quam apud 
praecedentem, setis apicalibus exceptis, fere dimidiam partem ar- 
ticuli primi flagelli superioris attingens. Antennae superiores 
maris^ iisdem feminae paullum crassiores. Pedum abdominalium 
maris duo paria. Unusquisque eorum parte basali roajore et 
duobus ramis apicalibus, minoribus, setiferis constat. Truncus 
appendicis caudalis lateralis et stili apicales omnes longitudine 
inter se fere aequales, ille minime arliculatus. Truncus intus 
aculeis circ. septem non setiferis. Stili biarticulati; exteriör 
intus quattuor et ad apicem duabus setis non plumosis; interiör 
artjculb primo longiore, intus 12—13 aculeis non setiferis, et 



— IJ3 — 

ad apicem ano aouleo Jongiore et ana sela ood plamosa. — 
Hattd iofrequens. 

FrSn föregående speries, pom den mycket liknar, skiljer den 
sig företrädesvis genom en annan form pfi rostrum, derigenom 
att den 8§gtandade ryggkölen strScker sig ända till den bakre 
kanten af hufvudskölden, derigenom att den utstående sidodelen 
af hufvudskOlden under rostrum Sr trubbig, ehuru tandad, der- 
igenom att den inre grenen af caodalbihangen endast Sr två- 
ledad, och derigenom att dessa bihangs borst icke aro fjSderlike. 
Hanarnes abdominalben Sro längre dn bos »dem af föregående. 
Den tyckes vara mindre sflllsynt, dn föregående. 

Storna topoda.' 

11. Mysis inermis, H. Ratue: Acta Leop. t. XX, p. 20. Rara. 

Amphipoda. 

12, Ampclisca laevigata n. sp. 

Longit. corporis circ. 12 millim. — Corporis forma eidem 

Ampel, macrocephalcB similis, antenns vero superiores antrorsum 

versae, apici capitis, neque lateri inferiori, longe ante inferiores 

adfixae, apud roarem pedunculum antennarum inferiorum paullom 

superanteK, flagello circ. viginli articulis, ei a pedunculo distincto, 

apud feminam non apicem articuli secundi pedunculi antennaruro 

ioferiorum attingentes, et pedunculi articulo tertio a flagello 

circ» seplem-articulato non distincto. Äntennae inferiores iisdem 

Amp. macrocephala graciliores et longiores, apud feminam abdo- 

men fere attingentes, apud marem vero corporis fere longitudine; 

pedunculi articulus tertius quarto longior; flagellum feminae 

articulis circ. 22, maris circ. 50. Pedes primi et secundi paris 

forma solita. Pedes tertii et quarti paris articulo tertio dilatato, 

quam apud A, nuicrocephalamf multo latiore. Pedes septimi paris 

articulo quarto et quinto iisdem bujus lalioribus. Dorsum posti- 

cum, articulo quarto abdominis excepto, minime carinatum vel 

angulatum. Appendix caudalis, quam apud A. macrocephalam an- 

gastior, lanccolata. Rami pedum abdominalium ultimi paris la- 

tioresy lanceolati, exteriör interiore paullum brevior, et aculeo 

crasso terminali. 

Una cum A. macrocephala accepta, sed rarior. 

j 13. ÄmpeJiscateouicornis, n. sp. 

Longil. corp. circ. 6 miltim. — Corporis forma A, macroce- 
phalcB simillima, dorso postico vero carinato. Äntennae superiores 
iateri inferiori capitis adHxae, deorsum versae, articulum secun- 
dam pedunculi antennarum inferiorum superantes; pedunculi ar- 
ticulus secundus articulo primo parum longior, et tertius a fla- 
gello, circ. undecim-articulalo, non distinctus. Äntennae inferiores 
loogissimae et gracillimas, corpore longiores; pedunculi articulus 
oHiiDUs et penultimus fere aequales; flagellum articulis circ. 35 



— iu — 

param dt8liD0lis.« Pedes primi paris manu et carpo fere «qua- 
libusy secuDdi paria articalo quinto DOn qoarto duplo braviore. 
Pedes terlii et quarti paris articulo tertio dilatato, sed eodem 
antecedentis paullum angustiore. Pedum septimt paris arliculas 
quartus parvus, articulo quinto magno latitudine aequalis, articali 
sexti lamellosi apex brevis et anguiformis. Rami pedum abdo- 
mioalium ultimi paris longi subulati, trunco duplo loDgiores. 
Äppendix caudalis eloogata, fere linearis. — Mas. — Rarior; 
tantum specimina duo una cum prxcedente et Ä, macrocephala 
accepta. 

Från föregående skiljes den genom ett annat ISge af de öfre 
antennerna, den kölade ryggen otc, och från A. macrocephala 
genom sina långa undre antenner, den afvikande formen af fjerde 
ledet å sjunde benparet m. m. 

14. Gammarus Sabini, Lbach; Kböter: GrÖnl. Amphip. p. 16, 
N tab. 1 fig. 8—11; Naturhisl. Tidskr. 1 ser. 2, p. 257. — H. 

Rathke: Beilr. z. Fauna Norw. Acta Leop. XX, p. 71. 

Rarus; tantammodo specimen unum, minulum c 14 — 15 org. 
profundo obtinui. 

15. Gammarus angulosus. H. Rathkk, 1. c. p. 72, tab. Hl, 
fig. 3. 

Forma minuta. Longit. corporis circ. 6 millim. — Testa quasi 
minutissime squamosa, prope marginem posteriorero annalorura 
thoracicorum tuberculis parvulis. Manus pedum thor. primi et 
aecundi paris maris et feminic inter se Aimiles, illius vero paullo 
majores. Golor olivaceo-viridis, epimeris et pedibus dilute viri- 
dibus, marginibusque posticis annulorum corporia obscurioribus. 

Prope litus sat frequens; velocissimus. 

16. Gammarus poecilurus, H. Rathke: I. c. p. 68, tab. IV. 
fig. 2. — Gammarus KrOyeri, Idem; I. c. p. 69, tab. IV, fig. 1.— 
Gamm, poecUuruSy Liubboho. Kongl. Vetenskaps-Akad:s Handl. 
1852. 

Forma minuta. Propå litus, baud vulgaris. 

17. Gammarus erytbrophthalmus, n. sp. 

Corporis forma sat robusta; epimera parva. Longit. circ. 7 
millim. Oculi magni, reniformcs, rubri. Fröns inermis. Dor- 
sum laeve. Annuli tres postici abdominis sine aculeis. Än- 
tennae longitudine mediocres, hirsutae; superiores inferioribus 
parum longiores, pedunculi articulo primo celeris crassiore, 
quam secundo vero breviore. Articulus secundus tertio non 
multo longior. Flagellum peduoculo paullo brevius, articalis 
circ. quindecim. Flagellum appendiculare longum, articulis sex. 
Antennas inferiores pone superiores fixae. Pedunculus earum 
eidem antennarum superiorum circ. longitudine aequalis, articulo 
basali infra processu longo, articulo secundo non plane apicem 
articuli primi pedunculi antenn, superiorum altingente, articulo 
tertio et quarto inter se circ. aequalibus. Flagellum articulis 



— 1*5 — 

daodeeim. Pedam thor. primi et secundi paris manas valde 
inflBqaatea, hae illis rouito majores. III» fere ovatae, carpo mag- 
nimdine circ aBquales, prasseriiin postice sulosie. Harginea po- 
atici palmae et carpi angulum acutam formantes; apud niHrem 
et fefxiinem inter ae simitea. Hae apud marem validx, carpo 
rouito majorea, oblique triangulares^ margtne anitco arcuato, po- 
atico infra oblique truncato, crenulato, selifero, procesAibuKque 
tribos brevibus instructo. Apud feminam paulio minores sunt, 
0VDt8e# et postice ta o tum processibus duobus praeditae. Pedes 
tertii et quarti paris sequentibas breviores, articulo tertio sat 
dilatalo, ungue vero formo sotila. Pedea sezti et septimi paris 
ceteris loogioreS) inter se circiter aequalea, apicem peduro ab- 
dominalium ultimorum atlingentes, articulo- basali valde dilalato. 
Rami pedum abdominalium ultimorum conict vel siiliformes, 
supra et ad apicem aculeati, inter se et trunco iongitudine circ. 
aequales, antecedentes paullum auperantes. Appendiz caudalis 
brevis et crassa, postice truncala, supra postice eminentiis dua- 
bos parvulis lateralibus aculeatis. — Golor flavescenti-albidus^ 
fasciis dorsalibua latoscen 1 1 bus. 

Rarus; in retibus piscalorum e 14 — 16 orgyarum profundo 
acceptus. 

Frfin alla bekanta arter inom sifigtet afviker den genom sina 
röda ögon, och dessutom frän dé något liknande arterna, Gamm. 
anofMlus, Ratbke'), hngipes och macronyx genom sin starkare 
byggnad, sina tjockare och kortare ben, genom den skiljaktiga 
formen af b&nderna af fOrsta och andra benparen, och frftn de, i 
anseende till förbållandet mellan dessa bänder, något liknande 
arterna, G. sundevallH Ratbkk^) och G, assmilii Liueb.*) skiljer 
den sig dessutom derigenom, att den saknar taggar å de bakre 
abdoroinolsegmenterne, samt genom formen af de bakre abdomi- 
nalbenens grenar m. m. 

18. Gammarus macronyx n. sp. 

Corporis forma Gammarum longipedem multum refert, minus 
. vero compressa, antennis pedibusque brevioribus. Epimeris par- 
vulis dorsoque laliuf^cuio Gammarmia Gressoriis haud dissimilis. 
Corpos sat gracile. Longit. circ. 5.^ millim. Oculi minuli ro- 
tundati, nigri. Fröns inerrnis, dorsum taeve; annuli tres poslici 
abdorainis sine aculeiv<. Antennae Iongitudine mediocres, superi- 
ores inferioribus longiores, pedunculi articulo primo ceteris cras- 
siore, secundo vero paulio breviore, et articulo tertio dimidiaro 
partem secundi circ. aequante; flagello tenui, articulis 14 — 16, 
et flagello appendiculari sat longo, circ. quioque-arliculato, fere 
apicem articuli quinti flagelli attingente* Antennae inferiores 
paulio crassiores, pedunculi articulo primo et secundo brevibus, 



») L. c. p. 63, tab. IV, fig. 7. 

*) L. c. p. 65. 

*) Ofvers. af K. Vet. Akadis Förh. 1852, p. 23. 



— 126 — 

ii lo infra processu praedito, et boc partem aiediam articuli primi 
peJancult antenn, superioram paQllum superaote, articulo tertio 
et quarto longis, circ. asquaiibas, hoc apicem pedunculi antenoa- 
rum superiorum superante; flagello circ. septem articuiis. Manus 
pedum tbor. primi et secundi paris fere aequales, vaide bispidx, 
fere oblongo-ovatae, processibus et aculeis destitutae, illae bis pa- 
ullo majores. Pedes tertii et quarti paris forma singulari: arti- 
culo tertio magno et dilatato, et antice infra angulato, articulo 
quarto brevi, articulo quinto et sexto arcuatis, gradatkn attenu- 
atis, et una unguem longissimum forman t ibus'). Pedes quinti 
paris antecedentibus longitudine circ. aequales, pedibus vero sexti 
et septimi paris, qui, retro porrecti, pedes abdominales ultimos 
vix superant, breviores. Ramorum pedum abdominalium ultimo- 
. rum vel sexti paris exteriör interiore longiore, et trunco longi- 
tudine aequalis, apicemque pedum abdom. antecedentium attin- 
gens, ambo conici et aculeati. Äppendix caudalis brevis, crassa, 
postice rotundata, et supra tuberculis duobus spiniferis, obtusis, 
foveola disjunctis. — Femina. 

Rarus; specimina duo e 4 — 5 org. proftindo accepta. Segnis 
et cito moribundus, quum e roari aufertur. 

Frän såvfll Gammarus anomalus som G. longipes skiljes den 
iatt derigenom, att bröstbenen af sjette och sjunde paren, äfven- 
som antennerna 9ro kortare. Första och andra benparens hSn- 
der dro afvenledes af en annan form, an de hos de båda nSmnda 
arterna, samt visa sig olika, åtminstone den sednares, Sfven i 
anseende till fördelningen af den betydliga mängden borst, hvar- 
med de 9ro bevuxne. Från yttre sidan synas vid frSmre kanten 
å första handen Irenne afsatser, eller trubbiga vinklar, som 
hvardera böra en buske längre och kortare borst, och vid klons 
fäste ar dessutom afven en sådan. Vid bakre kanten synas 
fyra sådana afsatser, som sträcka sig snedt nedåt och framåt 
sidan, och bara rader af längre och kortare borst. Vid den 
främre kanten af den andra handen aro dylika buskar eller 
knippor af borst, och vid den bakre kanten aro de mycket tal- 
rikare, och sitta tätare, an på den första, så att de nästan sam- 
manlöpa, och denna handen derföre har har en lika ymnig be- 
täckning af borst, som samma band har vid den främre kanten 
hos G. longipes. 

19. Leucothoé articulosa (Montagd). — Cancer articuhsus, Mon- 
TAGu: Transact. of the Linn. Society, vol. 7, p. 70, tab. Yl, fig. 
6. — Leucothoé articulosa, Lracb. Transact. o. Linn. Soc. vol. 11, 
p. 358. 

Longit. circ. 4 millim. Corporis forma Kat obesa, dorso ia* 
tiusculo, iaevi. Abdomen posticum post mortem subito deflexura. 
Epimera magniludine infra mediocritalem, iisdem Gammari lo- 



") Simili modo eliam hi pedes npud Gammarum Umgipedem, et sine 
dubio G. anomalum sunt for ma ti. 



— I«7 — 

cuslae LiRN. minora. Epimernm primnm, seciindum el leriium 
fere asqaalia; epimernm quartum pauito mnjtis, rotundatum et 
antice mucronatam. Fröns obtuse rui^lruta. Oculi mBJu.«cu)i. 
ovali, fusco-rubri. Cnput parvum, supra convexum. Antenns 
supertores crasR», inferioribus muito — plus quam duplo — va- 
lidiores, vix marginem posteriorem annuli querti Ihoracici attin- 
gentes, pedunculi articulo primo et secundo inter se tongiludine 
circ. »qualibus, et articulo tertio plus quam duplo longiorihus, 
illo ceteris cra8i«iore, articulo tertio vix a flagello distincto, fla- 
gello pedunculo breviore, subito atlenualo, arliculis octo, parce 
setiferis. Antennae ioferiores superioribus paullum breviores, 
pedunculo vero iinem pedunculi anlennarum supertorum asse- 
quente, articulo basali processu carente, articulo tortio articulo 
secundo triplo, et articulo quarto fere duplo Inngiore, fl;i.8ello 
pedunculi ^rticulo ullimo longitudine circit. aequali, etiam subito 
atlenuato, articulis sex. PaipUR mandibularis certe minutu«, 
quia a latere non visibilis'); palpus vero pedum maxillariuni, 
vel maxillarum tertii paris, magnu», quinque-articulatus, ar- 
ticulo quinto unguem validum efficiente. Pedev<$ thor. primi et 
aecundi paris maximi, forma vnlde singulari, bi illis majores. 
Manus iliorum oblonga, dtdactyla, digito mobili, vel pollice, su- 
periore, magno, lineari et reclo, ad apicem un.uue acuto, mobili, 
deorsum flexo, munito. Palma ovala in indicem magnum, acu- 
minatum et uncinalum transiens. Pollex (ungue exceplo) et in- 
dex longitudine' inter se circit. aequales, ambo, praeserlim tamen 
hic, intu!) crenulati. Manus pedum secundi paris oblons^o-ovatie, 
margine postico prope unguis appressi apicem minute denticulato. 
Carpus postice emittit appendic(;m magnam, fere linearem, arcua- 
tam, exlus setiferam, ad apicem incisam et denticulalam, se 
usque ad apicem nppressi unguis porrigentem. Pedes thor. tertii 
et quarli paris graciles, sequentibus minores, pone vergentes. 
Pedes thor. sexti et septimi paris ceteris longiores, non vero 
apicem pedum abdominalium ullimorum superantes, si retro ex- 
tendantur, una cum iisdem quinti paris anlice vergentes, et ar- 
ticulo basali valde dilalato, ovali, anlice aculeato et postice ser- 
rato. Pedes abdominales primi, secundi et tertii paris nalatorii 
praelongi. Pedum abdominiHium > paris quarti, quinti el sexti 
rami conici, acuminali, supra aruleis minutis, rami sexti paris 
eosdem quinti paris superantes, sed iisdem quarti paris circit. 
sequales. Appendix caudalis parvula, foliacea, postice rotundata. -^ 
Color albidus, dorsum et epimera rubro fasciata et maculata. — 
Mas. — - Rarissima; unum specimen tantum, e 14 — 15 orgyarum 
profundo acceptum. 

Ånm> MoNTAGUs beskrifning ocb afbildning af denna Amphipod 
dro visserligen icke af den beskaffenhet, att de iemna full 
sdkerhet om den förmodade identiteten; men bvad som af honom 
är anfördt om de öfre antennernes form, och formen af andra 



') Det enda exemplar, jag erhållit, har jag icke velat sdndertaga. 



— <88 — 

benparet, samt derjemle ifven lokalen (kusteo af Dewonsbire), 
der den var tagen, gör det mera sannolikt, att hans Cancer 
artieultmts är indéntisk med den hftr beskrifna arten, An med 
SåTiGNTs Lycesta furina, som var tagen vid kusten af Egypten. 

Från Leucothoe furma (Sayignt) ') M. Edvakds*} afviker den 
mSrkbart både i anseende till formen af antennerna ocb första 
och andra benparen, men visar sig dock påtagligen såsom till- 
hörande samma sldgttyp, och såsom ganska närstående. Hos L. 
furina Sro de Öfre antennerna föga större ån de undre, ocb 
spensliga, då de deremot hos JL articulosa Sro mer fin dubbelt 
sä tjocka som dessa, och bos den förra fir sista ledet af de un- 
dre antennernas skaft ungefflr lika långt, som det nflstsista ledet, 
då det deremot hos den sednare ej fir mer fin hfilften så långt; 
och index å det första benparets hand hos den förra flr sma- 
lare, och klon på findan af pollez Ifingre, och.pollez fir böjd. 
Den långa processen eller bibanget å andra benparets carpus Sr 
hos den förra mot spetsen sflrdeles bred, och vid fiodan försedd 
med en grund bugt utan taggar; och dessutom har den förras 
hand å detta benpar nfira klons ffiste, i bakre kanten ett par 
sågtänder, som jag icke funnit hos den sednare. Enligt Savig- 
MTS figur synes der icke vara den skilnad uti storleken, mellan 
de följande benparen, som jag funnit hos den sednare. De 
trenne sista abdominal-segmenterna synas bos den förra vara 
kortare, fin hos den sednare, men abdominalbenen förete ena- 
handa byggnad. Fjerde epimeret hos den förra saknar den 
mucro, som jag i den frfimre kanten funnit, bos den sednare, 
och fir nedtill tvflrt afskuret. 

Honorna af de båda till d^nna slfigttyp hörande arterne synas 
finnu icke vara kfinda, så att slfigtkaraktererna finnu icke kunna 
anses riktigt fastställda. 

De af Krötbr ^^) beskrifna båda arterna: Leucothoe dypeata & 
glacialiå, fifvensom L. norvegica Liljbborg ') af vika emellertid från 
dem så mycket, i anseende till byggnaden af första ocb andra 
benparen, epiroererna m. m. att de svårligen kunna inbegripas 
under samma slfigttyp. 

20. Ischyroceras minutus, Liueborg, Kongl. Vetenskaps-Aka- 
demiens Handl. 1850, p. 335. 

Longit. 4 — 6 millim. Corporis forma eidem Gammarinorum 
Gressoriorum propinqua, et exacte eandem hchyroceratem latipedem, 
Kröyer '), referens, dorso latiusculo, epimeris parvis. Oculi ru- 

*) Lycesta furina, Savigny: Mém. sur les anim. sans vert. fasc. 1, 
p. 109, pl. 4, fig. 2. — Descript. de TEgypte, Hist. Naturelle, 
planches, tome [|, 2, 2:e édit. Zool. Crustacés, pl. 11, fig. 2. 

*) Hist. Nat. des Crust. t. III, p. 57, tab. 29, fig. 14. 

1^) Naturhist. Tidskr. 2 ser. 1, p. 539 och 545, tab. VI, fig. 2 & 3. 

*) Bidrag till Norra Rysslands och Norriges fauna i Kongl. Vet.- 
Akademiens H^indl. 1850, p. 335. 

'} Naturhist. Tidskr. 1 ser. iV, p. 162. 



— 189 — 

fescenti-faseiy rolundato-^ovales, sat mngni, in lobiilo Intprali 
prominente teatae capitis posith Caput parvum, inerme. Dor- 
sum Ixve. Aotennae sat validae, non vero pediforroes, ferejequa- 
Jes, dimidiam corpori» longitudinem ciroit. aequanie», infra setis 
longis, inferiores pone aoperiores inaerUe, parte basa Ii. a lalere 
Tisa, nudata; superioram pedunouli arliculus secundus el tertius 
circ. afqualea, hic flagello 5—6 articulato .paullo brevior; fla- 
gelli articuli elongati; flagellam appendicniare aniarliculaturo. 
Peduncuii antennarum inferioruro paullo eosdem superioruro su- 
peranles, articulo tertio et quarlo circ. aequalibu$>. Flagellum 
5-articoIatum articulum ultiroum peduncuii aeqaans. Manus 
pedum thorac. primi et secundi paris eadem forma, illae tantum- 
modo bis pauDo roinores, oblongo-ovatae, inferne angustatae, 
margine poslico, setis longis, et in medio aculeis mobilibus pau- 
cis pr«dito, carpo postice angnlaio. Pedes thor. terlii el quarti 
paris circ. aequales, crassi et breves, articulo tertio anlice paul- 
Jum dilatato, articulo quarrto articulo quinto parum breviore, 
ungue brevi. Pedes tbor. quinti paris iisdem sejili et septimi 
paris, qui apicem pedum abdomtnaiinm ultimorum assequuntur, 
breviores. Etiam basc tria paria pedum sunt robusta, ungui- 
bua validis armato, et articulo basali lato. Pedes abdomtnales 
ultimi veV sexti paris breves, tamen aprcem antecedentium attin- 
gentes, truuco conico fere totum pedem efficienle, tantum ad 
apicem, ramorum loco, duos aculeos crassos et breves, prope 
apicem supra dentatos, gerente. Appendix caudaiis brevis, tri- 
angularis, crassiuscuia, tuberculiformis, supra aculeis tribus. — 
Femina. — 

Haud frequens, e 14 — 15 org. profundo acceptus. 

Den liknar så mycket hchyrocerus anguipes, Kröter'), med un- 
dantag af andra benparets form, att man skulle kunna vara böjd 
för att antaga den för att vara honan af denne, om icke anien- 
nerne visade en afvikande byggnad. De Ifinga lederna ä öfre 
antennernas svepa skilja den både från denna och följande art. 
Från hchyr. latipes, Kröver^), som Sr en hona, af viker den bfide 
i anseende till antenner och hfinder. Jag har haft tillfälle att 
jemföra den med typexemplar af båda dessa arter. Då emeller- 
tid det andra könet, hanen, icke flr kandt, kan arten flnnu 
lika litet anses säkert begränsad, som de båda nämnda arterna, 
af hvilka den förra representeras af genus roasculinum och deu 
sednare af genus femininum, möjligen af samma art. Det ir 
anmärk ningsvärdt, att de grönländska arterna — /. anguipes fc 
Uitipes — Sro flera gånger större, än /. minutus. 

21. Erictbonius difformis, M. Edwards; Histoire Nat. des Cru- 
atacés, t. 111, p. 60, tab. 29, fig. 12. — Podocerus Leachii, Krö- 
lEi: Naturbist. Tidskr. 1 ser. IV, p. 163. 



') Natnrhist. Tidskr. 1 ser. IV, p. 162. 
*) L. c. 



— 430 — . 

Longil. corp. 5 — 6 millim.; mares et feminae inter se circ. 
magniludine aeqaaies. Dorsum roluDdatam, Istiasculufa, Ixve; 
epimera parvula. Fröns inermis, testa; vero capitis lobali oculi- 
feri rnucronali. Antenn» superiores et inferiores minime pedi- 
forroes, et crassitudine et Jongitudine circ. aeqaales, dimidiam 
Jongitudinem corporis parum superantes, infra setiferas, flagellis 
circ. articulls t-^ eiongalis, saperiores flagello appendiculari ca- 
rente?, inferiores pone superiores insertae, parte basali, a lalere 
visa, nudata, proce^isu acuminato longo munita. Pedunculi an- 
Cennar. super, ariiculus secundas et tertias iongitudine circ. 
aequales, arlicuio prinio crassiore vix duplo longiores. Pedun- 
culi antennar. infer. articulus tertius articulo quarto pauJIum 
brevior, et hic apicem articuli terlii pedunculi antennar. super, 
vix superans* Oculi ovato-rotundati, magni, pigmenlo oigro» 
Palpus mandibularis sat magnus, triarticulatus, articulo medio 
ceteris longiore, tertio elongato, apice rotundato, ambo setis longis. 
Mandibula indivisa, dentibus p^uribus longis, setis brevibus et 
crassis, et processu inagno molari, apice pectinato, praedita. Pal- 
pus roaxillae lertii paris sat parvus, 5-articulalus, articulo tertio 
ceieria majore, et articulo quinto minimo, apice setifero. Pedes 
thor. prinni paris subcheliforoies, apud marem et feminam forma 
aequales, carpo et manu, nngue exceplo, circ magnitodine asqua- 
libus, et postice sinu profundo disjunctis, maou late ovata, ver- 
sus unguem validum coarctala, carpo infra truncato, ambo pilia 
longis. Pedes thor. secundi paris majores, manu apud marem 
porlenlosx magnitudinis et formae: articulus quartus (re vera 
rarpus) palmam fere oblongo-ovatam, et articulus quinlus et 
sextus una pollicem efficiunt. Pars posterior et inferior palmae 
in processum magnum indiciformem excurrit. Apud feminam hi 
pedes iisdem maris valde dissimiles sunt, et habent manum solilo 
modo formaiam, et eidem pedum thor. primi paris similem, tan- 
lum excepto, quod major est, carpo pone in processum oblusum 
exlenso. Pedes thor. tertii, quarti et quinti paris breves, se- 
quentibus minores, inter se circ. magnitudine xquales, illa duo 
paria pone vergenlia, ungue mediocri, femore dilatato, antice hi- 
spido, et femoribus pedum seqveotium latiore. Pedes septimi 
paris pedes abdominales ultimos superantes, si retro extendantur. 
Pedes abdominales ultimi vel sexti paris apicem eorum quinti, 
non vero quarti paris altingentes, tantummodo unum ramum co- 
nicum, unguiformem, trunco breviorem, et ad apicem minute 
dentatum habentes. Appendix caudalis duplex, utrinque processu 
brevi, obtuso, erecto et minule aculeato, formata. — Color (vi- 
ventis) albidus, fasciis rubescenlibus. 

Specimina pauca e 14 — 15 org. profundo accepta. Secundum 
Kröyek in tubo membranaceo habital. 

Anm. Dä de karakterer, genom bvilka delta sISgte af- M. Ed- 
wards blifvit beslflmdt, och hvarmed det hufvudsakligen blifvit 
skildt frän sISgtet Podocerus (formen af handen af 2:dra benparet), 
endast 9ro hemtade frän hanen, och ej tillkomma honan, sä sy- 



~ 131 ~ 

nes det val, som, enligt bvad Rsöteii påstätt*), dessa båda slag* 
ten skulle •komma att sammanfalla; men om man närmare tager 
i betraktande de uli den bflr ofvan iemnade beitkrifningen an- 
förda karaktererna, ocb som, der ej annorlunda Sr sdrskildt an- 
märkt, tillkomma båda könen, kan man findå finna tillräckliga 
skal att bibehälie slflgtet Ericthonms såsom ett eget genus. Dess- 
utom ffir det anmärkas, att flfven sl&gtet Podocerus till vflsendt- 
lig del Sr grundadt på genus masculinum, ocb då könsskilna- 
derna*) för de närstående slagtena: Cerapus, Jassa, Cerapodma 
ocb Ischyroeeras, ännu icke tyckas bafva blifvit utredde, så aro 
gränserna dem emellan ännu icke med sSkerhet uppdragna. Hvad 
slaglet Ischyrocerus, Kröver, beträffar, så bar Kröter sjelf) an- 
tydt dess frdndskap med Gammarina Gressoria, M. Edwards, ocb 
om man jemför Ischyrocerus anguipes, d" Kröter, med den figur öf- 
yer Podocerus variegatus, LBåce (bvilkeo utgör typen för den för- 
sta uppställningen af detta slagte')), som M. Edwards bar lem- 
nat uti Cuviers Regne Animal 3:e édit. Crustacés pl. 61, fig. 4, 
sä kan man icke undgå att finna den generiska identiteten dem 
emellan. Podocerus variegatus synes, liksom Ischyrocerus^ bafva å 
öfre antennerna en bisvepa (flagellum appendiculare) af ett led, 
hvilket jag afven funnit vara förhållandet med Podocerus calcara- 
tus, Ratbke, ehuru det bar blifvit förbisedt af denna författare, 
ocb på grund bvaraf jag en gång') upptagit denne under slftgtet 
Isdvyrooerus. Frey ocb Lbuckart^^ uppgifva af ven, att Podocerus 
bar en sådan bisvepa. 

Karakteristiken af slagtet Erkthonius torde kunna uppställas 
sålunda: 

Gammarina gressoria, M. Edwards. 
Gen. Ericthonius, M. Edwards^). 

Caput ab annulo primo thoradco disjunctum, Antenna mediocres, 
non pediformes, et flageUo appendiculari carefUes» Capitis testm lo- 
bult oculiferi mucronatu Pedes primi et secundi paris subcheliformes, 
iUi kis mmores. Femur pedum tertn et quarti paris dilatatum, et 
eodem pedum sequentium latius. Pedes abdommales ultimi vel sexti 
paris tantum uno ramo apicali, unguiformi. Åppendix caudalis du- 
plex, utrinque processu brevi formata* 



») Naturhist. Tidskr. 1 ser. IV, p. 163. 

*) H. Rathee bar i sina "Beitrdge z. Fauna Norwegens" för de af 
honom der beskrifna nya arterna: Podocerus capUlatus & calcaratus 
utvisat de stora skiljaktigheter, som råda båda könen emellan. 

') Naturhist. Tidskr. 2 ser. 1, p. 500. 

^) Transact. of Linn. Soc. vol. 11, p. 360. 

*) Ofvers. af Kongl. Yetensk. Akad:s Förh. 1651, p. 23. 

•) Beitr. z. Kenntn. Wirbellos. Tbiere, 1847, p. 163. 

') Annales des Sciences Na t. t. 20, p. 382. 



— 432 — 

22. Laphystiussturionis, Kbotbb: Naturbist. Tidskr. i ser. IV, 
p. 156. 

Gorporis forma depressa, et ungues pedum ihor. qainque po- 
sterioram parium vaJidi, iongi, valde arcuati, acatiasimi, et arti- 
culationem, fere eidem apad PeUna, inler Mammolia, simiiem, prae- 
bentes, affinitalem quandam cum quibuadao Jsopodis paraaiticis, 
praesertim Ctfrnothooideis erranlibus, significant. Äntennae superio- 
res annulum quartum Ihoracicum wx attingenles, insolitae eras- 
situdinis. Ftagellum pedanculo longitudine circ. aequale, cito 
decrescens, articulis circ. novem. Äntennae inferipres sub et 
pone superiores insertae, multo minores, non vero muitum brevi- 
öres. Pedunculi articulus altimus ceicris longior. Flagellum ar- 
ticulis circ. septem. Palpus mandibularis roagnus, triarticulatus, 
articulo ultimo aculeato. Articulus penuHimus pedum tbor. se- 
cundi paris ("manus'') fere oblongo-ovatus, articuius uliimus mi- 
nime unguiformis, minntns, lamellosus arcuatus, apice setiferus. 
Abdomen pone subito coarctatum. Pedum abdominalium tria ul- 
tinia paria sal magna, saltatoria; par ultimuro, vel sexti paris, 
ramis lamellosis, supra concavis, subulatis, exleriore minore, 
ambo trunco longioribus. Appendix caudalis indtvisa, lamellosa, 
parvula, rotundato-ovala. Longit. specimin. maximorum circ. 7 
niillim. et latitudo 2\ millim. Color albidus; oculi rbtandati 
nigri. — Mares feminis multo minores sunt, et manum pedum 
tbor. tertii paris crassiorem et breviorem habent; prapterea similes. 

Hoc animal Ampbipodum Gammarinum singulare et parasiticum 
in speciminibus majoribus Gadi morrhua, ad basin pinnarum 
pectoralium, ubi interdum sat multa individua una degebant, 
inveni. 

Anm. KaÖYKR har funnit den hos Adpenser slurio och Squalus 
galeus. Dess rörelser tycktes vara tröga. 

23. Capretla lo b a ta (O. F. Muller); Kröter: Naturhist. Tidskr, 
i ser. IV, p. 596, tab. VII, fig. 24 — 28. 

Sal frequens, e 10 — 12 org. profundo. 



24. Leploroera pedata (Abildgaahd); Kbötkb: 1. c. p. 607, tab. 
VII, fig. 13—23. 

Rara, una cum pr^ecedente. 

Isopoda. 

25. Praniza caeruleata (Montagd). — Chiiscus ctBruleatus^MoHTAGVi 
Transacl. of Linn. Soc. vol. 11, p. 15, tab. IV, fig. 2. — Pra- 
nita canUata, M. Edwards: Hist. Nat. des Cruslacés, t. III, p. 
194, tab. 33, fig. 10. Regne Animal, 3:e édit. Crust. pl. 62, fig. 4. 

Longit. circ. -4^ millim. -— Albida, thoracis poslerioris con- 
tenta flavescentia. Roslrum, vel pars anlica capitis, producta, 
anlice emarginata. Aotennae circ. aequalea, marginem posleriorem 
capilis circ. altingenles, superiores el inferiores peilunculo qua- 

dri- 



— 133 — 

driarlicofftlOy pedoncoli superioris articulo primo ceteris crassiore, 
processu anlico obtnso apicali, articulo tertio roliquis longiore, 
articulo vero secundo quam quarto breviore; flagello tantum 
biarticulato, articulo primo longiore, ambo setis paucis apicalibus, 
Tol appendicibus setiformibus, membranaceis et obtusis praediti. 
PeduDCulus antennarum inferiorum eodem superiorum brevior. 
articulo ultimo ceteris longiore; flagelli articuli septem. Rami 
pedum abdominalium ullimorum lameltosi non plane aequales, 
ultimus interiore paullo minor, ambo setiferi, ramus exteriör 
intus quattuor, et interiör sex setis longis piumosis. Segmentum 
oltimum abdominis triangulare, pone attenuatum et erosum, setis 
doabus minoribus apicalibus. — Femina. 

Rarior; tantum specimen unum in fondo argillaceo, e circ. 18 
org. profundo acceplum. 

Anm, MoNTAGu bar funnit den blåaktig till fflrgen. Utom 
denna skiljaktighet Öfverensstfimmer den har ifrågavarande så 
mycket med den af Montagu och M. Edvards beskrifoa, att man 
knappt har sksl att betvifla deras specifika indentitet. Färgen 
ar säkerligen beroende af födoämnenas beskaffenhet, då integu- 
manierna Sro sSrdeles genomsigliga, och den blå färgen bar 
troligtvis uppkommit derigenom, att den fört&rt blod. Montagu 
anfOr sjelf, att han en gång sett ett individ, som för öfrigt full- 
komligt liknade Pr» canUeaUL, men var af en annan färg, hviU 
ken i det nSrmaste liknade den å den hflr ifrågavarande. Pr, 
caruleaia fanns af Montagu på CoUus scorpius, således parasitisk. 

26. Anceus oxyuraeus, n. sp. — An, =: Cancer maxularis, Mon- 
tagu: Transact. o. Linn. Soc. vol, 7, p. 65, tab. 6, fig. 2? 

Corporis forma A, rapaci, M. Edtards *) omnino similt**. Longit, 
4 millim. latitudo 1 millim. Mandibulae valde prominentes, 
iisdem speciei memoratae vero dissimiles, margine exteriore re- 
flexo, et circ. in medio sinualo, margine interiore obsolete cre- 
nulato. Antenn» superiores inferioribus minores, et earum pe* 
danculus tantum triarliculalus esse videtur, articulo tertio an- 
tecedeotibus conjunctis longiore'). Flagellum circ. quinquear- 
ticulatum, setis et appendicibus membranaceis setiformibus. Pe- 
dunculus antennarum inferiorum vel 2:di paris quadriarticulatus, 
articulis duobus ultimis circ. aequalibus, antecedentibus pluriea 
longioribus. Flagellum articulis septem. Hae antennas retro por- 
rect£ vix annulum lertium thoracis allingunt. Pedum abdomi- 
nalium ultimorum, vel sexli paris rami lamellosi, inaequales, ex- 
teriör interiore minor, ambo setis longis piumosis, quarum exte- 
riör circ. septem, et interiör novem habet. Ramus interiör api- 
cem ultimi segmenti abdominaiis circ. assequitur. Segmentum 



*) Hist. nat. des Crusl. t. III, p. 196, pl. 33, fig 12. — Regne 

Animal, 3:e édit. Crust. pl. 62, fig. 3. 
*) Af M. Edvard's figur och beskrifning synes det, som dessa af 

honom hlifvit tagna för det undre, eller andra paret. 

ÖfDers. af Kongl VeL-Akad. Förh. Arg. 12. N:o 3, 3 



— 434 — 

ultimum abdominale triangulära, pone attenaaUiin et acatum» 
minime vero emargioaluin, setis duabus apicalitms loBgis. — Äl- 
bidus, rufo striato. Ocali fusci. 

Rarlor; specimen unam in fundo argiUaccOf e 14<— 15 org. 
profundo acceptum. 

Den tyckes komma Ane. rapax mycket nira, men skiljer sig 
från den i anseende till formen af mandiblerna, och sista abdo- 
minaisegmeaiet, såvida de af M. Edwarim lemnade figurerna med 
noggrannhet blifvit utförda. 

Parasits. 

27. Caliguscurtus, O. Muller; KaörsR: Naturbist. Tidskr. 1 ser. 
1, p. 619. 

In Gado morrhua vulgaris. 

28. Caligus diaphanus? Nordmarn; Krötbr: L c* p. 623, tab. 
V, fig. 5. 

In Ptatessa mUgari rarus; tantum femioae dux acceptae. 

29. Caligus pectoralis, O. Muller; KnörEii: Nalurbisl. Tidskr. 1 
ser. 2, p. 8; 1 vol. tab. VI, fig. 4. 

In Platessa vulgari baud infrequens. 

30. Chondracantbus cornutus (O. Muller); A. Nordmavii, Mi- 
krogr. Bettr. 2 H. p. 111, tab. IX, fig. 5—10. 

In Platessa vulgari rarus. 

31. Anchorella uocinata (O. Möller); Nordmaiiii: L. c. p. 102, 
tab. WII, fig. 8—12, tab. X, fig. 1 — 5. 

In Gado morrhua vulgär is. 

32. Lernaea brancbialis. Lim. — Lernaeocera brancbialis, 
Nordmann; I. c. p. 130. 

In Gado tnorrhua vulgaris. 

Tillägg och anmärkningar vid de tUi den förra uppsatsen öfver 
Crustacéerna i hafvet vid Kullaberg i Skåne lemnade 

beskrifningame» 

AmpeUsca Eschridhii? Kböter; Liljeborg: öfvers. af Kongl. Vet. 
Akad:s Förd. 1852, p. 6. 

Sedan Doktor Krötbr benSget meddelat mig typexemplar af den 
Amphipod, som han i sin »Naturhistorisk Tidskrift» i största korthet 
beskrifvit under detta namn, och hvilken han erhållit från Grönland, 
har jag kommit i tillfälle att förvissa mig om, att den ingalunda till— 
hör samma art, som den, hvilken jag i nflmnde uppsats upptagit an*> 
der detta namn, med ett frågetecken. Men efter en noggrann jem— 
förelse bar jag kommit till den erfarenhet, att den, som jag beskrifvit 
under namn af Ampel, macrocephala kommer den mycket nSra, ehuru 
de befintliga skiljaktighelerna dock tyckas utvisa, att de utgöra olika 
arter. 

Uti den nfimnda uppsatsen har jag redan anlydt, att min Ampel. 
Eschrichti? torde bilda ett särskildt sifigte; Och derpå har jag fått be- 



— 135 — 

krSflelse btde genom iakttagelserna öfver lefnadssflUel*], och genom 
de vflAendlliga forroskilnader, som de bfida arterna emellan förefinnas. 
Den kommer sfiledes att utgöra typen för ett nytt slagte, och får 
derjemte ett nytt arfnamn. 

HaploopSy n. geo/) 

t)euli duo smplicesy minutissimu Caput mediocre, Corjnts compres' 
tum, epmeris modicis. Antenna sat tenues, interdum hngissimcf, appen- 
dke earentes, neque tnferiores pone superiores tMertCB. Mandibularutn 
pars dentcUis bifida. Palpus mandtbtålaris longus, triarticu!atus, proeessui 
magno, articulo prmo palpi longiori, adfixus. MaxiUa soliio modo for- 
maUB. Lamina maxiUarwn secundi paris breves et lata, exteriores ma- 
jores, mtertores subtäissime ciliata, Palpus maxälarum tertH paris qua- 
driarticulatus, articulo secundo reliquis majore, et articulo ultimo minimo, 
nen unguiformi, apice setifero* Pedes primi et secundi paris graciles, et 
»(^tentibus mtnores, tamen subdteliformes, manu et ungue parvis instructi^ 
Pedes tertU et quarti paris fere cequales, ungue longo et parum arcuato, 
el articulo penultimo et antepenultimo sensim confluentibus, ut una cum 
mgue quasi digitum mobilem forment% et hi pedes quodammodo prehen^ 
säes smt, Pedes qumti et se-xti paris esquales, antecedentibus duobus pa* 
rt&iM breviores, pone vergentes, ungue parvulo retro flexo, articulo basali 
valde dilatatQ, et articulo secundo et tertio brevibus. Pedes septimi paris 
articulo basali eodem antecedentium minore, oblongo, fere rectangulari, ar- 
ticulo quinto minimo, fere rudimentari, et unguis loco stUum minimum se- 
liferum gerente, Pedum abdominalium ultimum par antecedentia superans, 
ramis duottts lamellosis, Appendix caudalis unica parva, lamellosa et 
proftmde divisa. Mares et femina inler se parum dissimHes, Peminarum 
pedes thoracici appendice flabelliformi, ova tegente, earentes, ejusque loco 
appendicem linearem minutam habentes. 

Haploops tubicola, mihi. 

Ampelisca Eschrichti? Liubborc: öfvers. af Kongl. Vetensk. Akadzs 
Pörh. 1852, p. 6. 

Fröns inermis. Dorsum laeve, rotundatum. Annolas abdominia 
qoartus supra tuberculo obsoleto. Epimera quattuor anteriora ulrin- 
qae thoracis ceteris majora, antrorsum vergentia, duo media reliquis 
mioora, et quartum majus; omnia inferne rotundata et ciliata. An- 
tetinae iongitudine fere aequales, infra pilis longis; superiorum pedun- 
cqIus inferiore brevior, articulo secundo reliquis longiore, et articulo 



*] Se öfvers. af Kongl. Vet. Akad:s Förh. 1852, p. 12, der Prof. 

S. LovÉN omtalar, buruledes den lefver uti tubformade bon, som 

den sjelf förfärdigar. 
*) Af étT^Xovg, enkel, ocb cjlp, Öga, deraf att ögonen Sro enkla, 

icke sammansatta. 
*) En mycket liknande bildning af dessa ben finna vi Sfven hos 

Gammarus longipes och macronyx, och förmodligen äfven Gamm, 

anomaius, H. Ratrkb. 



— 436 — 

tertio tninimo, a fiagello vero distincfo. Pedunculi antennarum infe- 
riorum arliculus uitimus et penultirous longitadine fere equales. Ma- 
ris antennae iisdem feminas longiores et crasstores; flagellum superiaa 
articulis circ. 27, et inferius art. circ. 40, et hi articuli iisdem fe* 
minae breviores^]. Flagellum superius et inferius apud feminam arti- 
culis circ. 22. Palpi rnandibularis articulus ullimus et penujtimas 
fere aequales, hic angustior. Pedes thor. primi paris iisdem secuodi 
paris minores, ambo paria valde hispida, apud marem et feminam 
eodem modo formata, apud marem tanlum paullo roajora. Manus, 
vel quintus articulus, primi paris ovatus, quarto arliculo circ. asqua- 
lis, ungue (erminali sat parvo, vero relractili, armala. Manus secundi 
paris eliam ovata et ungue terminali parvo armata, arliculo quarto 
vero brevior. Pedes quarli paris iisdem tertii paris paullo longiores, 
ambo pilis longis plumosis. Pedum quinti et sexti paris articulus 
quartus sequente mullum latior. parte inferiore pone producta et 
asculeis crassis munita. Rami pedum abdominalium ultimorum fere 
aequales, exteriör utrinque pilis plumosis ciliatus, interiör inlus acu- 
leatus, tanlum ad apicem pilis plumosis. Appendix caudalis pone 
rotundata. — Color dorsi violnceus, epimera et pedes parum rubro 
colorata. 

In fundo argillaceo vivit, ubi in lubis, argilla confeclis, babilat, et 
valde frequens est. Tanlum autumno (Septembri) feminas oviferas inveni. 

Såsom typ för sISgtet Haploops skiljer den sig vasendtligen från 
Ampelisca Eschrkhti Khöter derigenom, alt den endast har tvenne enkla 
Ögon, att de undre antennerna icke sitta bakom de öfre, att sjunde 
benparet har en helt annan form, m. m., samt att den bor i tuber, 
aom den sjelf förfärdigar, bvilket jag icke funnit vara bUndelsen med 
den andra. 

Haploops carinata, mihi. 

Ampelisca Eschrkhti? mas, Liubborg: I. c. 

LongiU circ. 12 millim. — Antennae longissimae et tenuissims, 
inferiores longiores, et corpus longiludine superantes, ambo paria apud 
marea quam apud feminas pedunculo crassiore, et fiagello longiore. 
Pedunculi infra pectinale-hispidi. Pedes primi et secundi paris ma- 
nibus angustioribus quam apud praecedentem. Dorsum poslicum ca- 
rinatum. Abdominis annuius quartus supra luberculo medio magno, 
et quintus et sexlus utrinque luberculo minore laterali. Rami pedum 
abdominalium ultimorum fere subutati, circ. aequales, Irunco longiores, 
ambo extus et intus xque dense ciliati pilis longis plumosis. Appen- 
dix caudalis, et pedes Ibor. lertii — septimi paris eodem modo formati 
ac apud praocedenlem. Color eidem praecedenlis similis. v 

Rarior; una cum prxcedente accepta, sed incognilum est, ulrum 
in lubis babitet, an secus. 

Genom sin kölade rygg, sina långa ocb mycket fina antenner, 
samt knölarne på de bakre abdominalsegmenterna skiljes denna arten 

'] Dessa leders antal är underkastadt mycken förflnderlighet. Stun~ 
dom har jag hos samma individ funnit 3 — 4 flera leder på ena 
sidan, An på den andra. 



^ 137 — 

Itu från föregtende, efaura jag af den omstflndigheten, att jag icke 
fuooit den Aggbflrande, både biifvit förledd, alt anse den för banar 
af den, och att taga skiJjaktighelerna för könsskilnader. Den synes 
vara mycket sällsynt, dä jag bland flera hundrade exemplar af den 
andra endast erbåilit trenne exemplar af denne. 

Gen. Ampelisca, Kröyer: Naturhist. Tidskr. 1 ser. IV, p. 154. 

In hajus generis notas, a Kröter datas, addi debet: Oculi sim- 
plieet qtiattuor, mmutissimu Antenna mferiores pone superiores fixm. 
Palpus mandibularis triarticulatus» Pedea prmi et secundi paris gra4Hles, 
ilU vero suhcheliformes, manu tamen angusta^ et ungue minuto armata; 
ki vix mbchelifarmes, articulo quinto obUmgo et qtiarto simili, quam hic 
tamen breviore, ungue vero eodem pedum priwii paris paullo longiore ar- 
mato, Arliculus primus pedum (hor, septimi paris infra dUatatus, arti- 
culus quintus articulo quarto longior. 

Ampelisca macrocephala , Liueborg: öfvers. af K. Vet.-Akad:s 
Förb. 1852, p. 7. 

Capul longum, productum. Antennae superiores lateri inferiori 
cdpi(is adfixsc, pedunculo inferiorum longiludine orquales, vel parum 
modo Jongiores. Peduncuii arliculus secundus articulo priino circ. 
duplo longior, et arliculus tertius minimus, a flagello non disl indus. 
Flagellum apud mares »rliculis circ. 20 — 24, apud feminas art. 
IQ — 12. Antepnae inferiures superiorihus mullo longiores, circ. an- 
nulum sextum Iboracis altingenles. Peduncuii arliculus lertius arti* 
culo quarto mullo longior. Flagellum apud mares 40 — 50 arlicutis, 
apud feminas circ. 20 — 25. Antennas apud feminas graciliores et 
paullum breviores. Palpi mandibularis arliculus ullimus articulo penul- 
Umo muJto brevior. Pedes thor. secundi paris articulo quinto non 
quam quarto angustiore, sed eo duplo breviore. Pedes Ihor. primi 
et secundi paris apud mares magis robusli. Unguis pedum Icrlii 
quartique paris longissimus et vix arcualus. Pedes septimi paris ar- 
ticulo quinto quam quarto parum angustiore, et longiludine articulo 
secundo, tertio et quarto conjunctis fere xquali, articulo sexto sat 
magnoy lamelloso et in setam prodiicto. Pedum abdominalium ulli- 
oorum rami asquales, subulati, exteriör utrinque, inlus vero densius, 
et interiör tantum exlus ciliatus. Appendix caudalis ovalo-lanceo- 
lata, lacinia utraque ad apicem aculeo parvulo. 

Af alla synes Amp. Eschrichti Kr. komma den ndrmast, men 
denna skiljer sig dock från den derigenom, att öfre antennerna sitta 
vid spetsen af bufvudet, och ej vid dess undre sida bakom spetsen; 
3lt den är mera hoptryckt, samt har ä den bakre delen af dorsal- 
sidan en ganska stark köl, hvilken hos A, macrocephala emlast ar 
svagt antydd, och stundom knappt 9r mdrbkar; och att femte ledet 
i sjunde benparet dr smalare och mindre, så att del är mycket 
»målare dn fjerde, och längre ftn delta. Amp. Gaimardi, Kröter ^) 
har bufvudet pä långt när icke så utdraget, och de nedre antennerna 
sitta föga bakom de Öfre. A det andra benparet dr del femte ledet 
mårkbart smulare än del fjerde, o. s. v, 

'} Voyage en Scandinavie tab. 23 f. 1. 






^ 



— 438 — 

Gammarus maculatus, Liukb. 1. c. p. IO4 fir Rvnonym med 
Cancer Gammarus obtusatuSy Moittagu: Transacl. ol Lika. Sociely vol. 
il, p. 5, lab. 2, fig. 7. 

£haru der visserligen uti IMoktagus beskrifning och afbildning 
af denne Gammarus Sro åtskilliga ofullsländigheler, som göra identi- 
teten mindre säker, flr der dock, p§ det hel» taget, särdeles hvad 
formen af andru benparet beträffar, sä stor öfverensstämmelse dem 
emellan, att jag svårligen kan betvifla, att del varit G, maculatus, 
som tjenat till typ för den citerade beskrifningen, och som sedan 
dess ej förr än nu biifvit återfunnen. M. Kdvards*} har ansplt den 
böra upptagas uti slägtet Amphiloe, derföre att MomtXgii hvarken uti 
beskrifningen eller afbitdningen har upptagit någon bisvepa [flagellum 
appendiculare) å öfre antennerna. Men denna underlåtenhet hindrar 
dock ingalunda, alt Montagus Cancer obtusatus kan vara en verklig 
Gammarus, då Montagu icke gick sä långt i minutiös observation, att 
han fastade sig vid en bisvepa, hvilket bäst bevisas deraf, att han 
icke heller har upptagit någon sådan för sin Cancer locusta eller sin 
Cancer pulex^ som dock båda ofelbart äro Gammari, och derföre af M. 
Edvaeds antagas såsom synonyma med hans Gammarus locusta &. pulex. 

Till Jen förut lemnade beskrifningen får jag tillägga: Pedes thor. 
tertii et quarti paris parvi et graciles. Rami pedum abdominalium 
oltimi paris valde inaequales, interiör mintmus, rudimentaris, exteriör 
sat magnus, pedes abdominales anlecedentes longe superans, lameilo- 
8U8, lanceolatus, utrinque aculealus, et aculeo mojore terminali. Color 
viventis albidus, fasciis et maculis rufi^^. 

E 14 — 15 org. profundo, in lalere inferiore Asteracanthionis m- 
bentis degens, acceptus. 

Gammarus longipes, Liueb. L c. 

Articulus primus antennarum superiorum crassus, tertius minutus 
et viz a flagello distinclus. Pedunculi antennarum inferiorum arti- 
culus tertius circ. mediam partem articuli secundi pedunculi antenna- 
rum superiorum attingens. Flagellum antennarum superiorum circ. 
16 — 20, et inferiorum circ. 6 articulis. Manus pedum primi paris 
eadem secundi paris major, apud marem ovala, ad marginem posticuni, 
unguem propius, processibus duobus et aculeo interno mobili pra:- 
dita; apad feminam ^fere ovala, inferne postice angulala, processibus 
vero carens; manus secundi paris apud marem obtongo-ovaia, prae- 
sertim antice dense pilosa, apud feminam ovata, postice densius pi- 
lösa. Pedes tertii et quarti paris forma insolila, arliculo tertio dila- 
talo, arliculo vero quinto et sexlo sensim allenualis, et una quasi un- 
guem articulatum, longissimum, gracillimumque, fere rectum^ forman— 
tibus. Pedes seplimi paris longissimi, et pedes abdominales ultimos 
longe superantes. Pedum abdominalium ullimi paris rami aequales, 
conici vel stiliformes, aculeati, fere apicem pedum abdominalium quarli 
paris attingentes. Appendix caudalis unica, tuberculiformis, brevis, 
truncata». 

*) Hist. Nat. des Crust. t. 3, p. 33. 



— 439 — 

4. Om en i Sverige funnen art af Tryffel. — 

Hr Pubs hade msändt följande meddelande. 

i»Svan)parnes olika grupper Slro, som bekant, i allmänhet 
gemensamma för alla länder pä jorden, ehuru de i den heta 
och tempererade zonen uppträda under olika slägten och ar- 
ter. Ett undantag derifrän har hittills Tryffel-familjen lem- 
nat; ingen enda af de egentliga Tryffel-arterna eller Tubereae 
bar hittills blifvit funnen i Skandinavien eller Norra Ryssland. 
Val är den vanliga Tryffeln upptagen i äldre Svenska Ploror, 
men hvad man derunder förstod, var en svamp af helt annan 
ordning eller Elaphomyces muricatus, som tillhör Lycoperdi- 
nernas familj, och utom växtsältet, hvarken till karakte- 
rer eller egenskaper, har något gemensamt med Tryffel-ar- 
terna. Under sednare åren hafva mig flera gänger blifvit 
tillsanda förmodade Tryffel -arter, säsom den i Dalarne under 
namnet Ickorsvamp *) bekanta , men ingen af dessa har 
ens liört till afdelningen Tubereae, utan samtliga till Hymeno- 
gastreae, hvilka alldeles icke Hro ätliga. Nu har jag likväl 
nöjet meddela Kongl. Vetenskaps-Akademien den underrättelsen, 
att icke blott en äkta Tryffel-art blifvit funnen i Sverige, 
utan ock att denna tillhör en af de läckraste arter, som i S. 
Europa stfir i ganska högt pris, sä att insamlandet deraf 
skulle blifva en indrägtig närings-gren, i fall det lyckas finna 
den i oägon mängd. Det anmärkningsvärdaste dervid är lik- 
väl, att den hos oss funna arten. Tuber niveum Désfont., eller 
numera Terfez niveum, egentligen är en Afrikansk art, som 
först beskrefs pä 4600-talet af Leo Africanus under det Ara- 
biska namnet Terfez (emedan den som näringsmedel högt upp- 
skattas Bf Araberne) och sedan af Déspontainbs i Flora At- 
lantica. I nyare tider har den likväl blifvit funnen flerestades 
i S. Europa, ehuru den ändock gör ett anmärkningsvärdt hopp 
Ull Östergöthland i Sverige. Förtjensten af denna vigtiga 



*) Emedan den nyttjas till vaoligaste betet i Ekorrfalior. 
Öfvers, af K. VeL-Äkad. Förh., d. 14 Mars 1835. 



^ uo — 

upptädct tillhör Herr Grefve Saltza, pä bvars egeoduui Cedersberg 
i Östergötbland den blifvit funnen sisllidne sommar på ett be- 
tydligare djup ned i jorden. Herr Grefven har behagat in«- 
sända den till milt bestämmande. Just denna egenhet, att 
Tryffel-arterna finnas pä ett betydligare djup ned i jorden, 
utan beröring med atmosferiska luften, förklarar huru de lätt 
undgä uppmärksamheten och endast tillfälligtvis kunna anträffas. 
För insamlandet af Tryffel äro nödvändiga egna för detta ända- 
mål dresserade hundar, hvilkaa fina lukt anvisar de ställen 
der Tryffel finnes ned i jorden. Det är genom dessas tillhjälp 
all i handel förekommande Tryffel insamlas, hvilket, utom Tryf- 
felns sällsynthet, är förklaringen till det höga pris hvaruti 
den står. 



— 141 — 

5. Bidrag iiU kännedomen om Dto jern- 
malms/alts geologiska beskaffenhet. — För denna 
till akademien af Herr EaDHANif inlemnade afliandling medde- 
lade densamma nu följande korta redogörelse: 

Utö grufvor, belägne p3 ön af samma namn uti ö. Han- 
oinge socken och Stockholms län, 2 till 3 sjömil frän fasta 
landet, äro, likasom förhållandet är med mänga af Sveriges 
öfriga jernmalmsfyndigheler, byggde på ett uti hälleflinta inne- 
slutet malmlager. Detta fortsätter visserligen pä längden en 
sträcka af flera hundra famnar, men är dock icke på hela 
denna längd brytvärdigt, emedan lagret under sin fortsättning 
ätskilliga gånger vexelvis utvidgas och afsmalnar samt sålunda 
strängt taget tillhör den klass af malmfyndigheter, som man 
betecknar med namnet radbandslager. 

Jernmalmen, som fbr det mesta är blodstensmalm^ genom- 
drages, hufvudsakligen i rigtning af lagerstrykningen, af en 
mängd större eller mindre ådror af dels röd jernkisel *), dels 
grå qvarz, men är dessutom, i stort betraktadt, på det när- 
maste förbunden med hornblende, i form af hornblendesten och 
horobleodeskiffer, på så sätt att malmen både mot ändarne, i 
strykningsrigtningen, och mot kanterna, i en rigtning vinkelrät 
mot strykningen, ofta utspäder sig med eller öfvergår till 
denna ofyndiga bergart, hvilken derföre med rätta kan anses 
för malmens egentliga gångart. 

Malmlagret med sin gångart har sin strykning i N.O. — 
S.V, med 7®— 40° fallande frän lodlinien mot N.V., och be- 
gränsas i allmänhet närmast på båda sidor af urkalksten, hvil- 
ken inneslutes i sin ordning af hälleflinta, hälleflinlan af glim- 
merskiifer och glimmerskiffero slutligen ytterst af gneiss. 
Denna hela bergbyggnadens lagerformiga struktur framträder 
på det omisskänneligaste vid en vandring, såväl mot öster, 
som mot vester, från den innersta länken, jernmalmslagret, till 
de yttersta glimmerskiffern och gneissen. 

*) Denna varietet kallas derföre också bar på fältet »rödmalmn, 
Öfvers. af K. Vet.-AlMd. FörK den 14 Mars 1855. 



Åtskilliga smärre grufvor och skärpningar bafva visserli- 
gen utefter malmlagrets hela längd har och der uppiagitSi 
men efter en bingre eller kortare tids bearbetniog af ekono-* 
miska skäl äter blifvit ödelemnade. Lagrets stOrsta mägtighet 
infaller ungefSir på midten af dess längdutsträckning, och der 
hafva också de fdrnämsta och djupaste grufvoroa, såsom Finn" 
och LAnggrufvarna, Nyköpings-, Spens- och Ribbingsgruf- 
vorna, siti läge. Af dessa grufvor är det i Nyköpingsgrufvan, 
som lagret innehar sin största mägtighet, uppgående till öfver 
20 famnar, under det att detsamma å ena sidan mot Fion- 
grufvan och å den andra mot Spensgrufvan synes småningom 
afsmalna. Största djupet, närmare 120 famnar, har Ny köpings- 
grufvan hunnit, dernUst Pinogrufvan 82 famnar, h varemot 
Spens- och Ribbingsgrufvorna, såsom först nyligen från lång- 
varigt ödesmål åter upptagna, endast nedgått till mellan 30 — 40 
famnars afvägning. Detta sednare djup innehar äfven Lång- 
gr uf vans botten, som till större delen malm tom och bestående 
af ofyndig granit, dessutom vid Ryssarnes härjningar i våra 
skärgårdstrakter omkring 17S0-taIet, i likhet med alla andra 
då i gäng varande grufvor på Utön, blef öfver täck t och upp- 
fylld med nedkastadt varp, hvarföre allt denna grufva sedan 
den tiden legat öde och uppfylld med vatten. 

Malmlagret med sina omgifvande gång- och bergarter 
finnen, vid de nyss nämnde nu i gång varande grufvoroa, 
tvärt afskuret af tvenne granitgångar. Den ena, omkring 40 
famnar mägtig, framstryker mellan Lång- och Nyköpiogsgruf- 
vorna i N.V. — S.O., samt har i dagen en synlig stupning af 
omkring 40^ från lodlinien mot N.O. Den andra granitgän- 
gen, vid pass 3 — 4 famnar mägtig och straxt i söder om den 
fOrra belägen, åtskiljande Nyköpingsgrufvan från Ribbings- och 
Spensgrufvoroa, har sin strykning i nära ö. — V. och en stup- 
ning af 7^ — 10^ från lodlinien mot N., hvilken äfven på dju~ 
pet orubbad så fortsätter. Detta sednare förhällande tyckes 
deremot icke äga rum med den förra granitgången, hvilken pä 
en afvägniijg af mellan 50 — ^^60 famnar synes ändra sin svät— 



— U3 — 

vande ställning till lodrät eller nära lodrät. Ehuru brytnio- 
garoe pä djupet visserligen ännu icke lemnat ntgon fullt fak*- 
tisk upplysning uti detta afseende, har man likväl skäl (ill eti 
sådant antagande, om roan ihågkommer, att denna granitgäng, 
i händelse densamma med oförändrad stupning hade fortsatt 
sä långt, som sprängningsarbetet i Finngrufvan nu hunnit, re- 
dan skulle hafva instigit pä nämnde grufvas botten eller ät- 
minstone blifvit påträffad och genomgängen med den frän Finn- 
grufvan, pä 70 famnars afvägning, i rigtning mot Nyköpings- 
grufvan drifne, nära 20 famnar länga, Nyckelorten, — hviU 
ket allt dock ingalunda varit händelsen. En annan förmodan 
kunde visserligen framkastas, nemligen att en utkilning vid 
detta djup redan hade ägt rum, men dä den andra, mindre 
mägtiga, granitgängen med orubbad stupning och mägtighel 
fortsätter lika längt, som afsänkningen nedgått i Nyköpings- 
grufvan, d. v. s. mellan 110 — 120 famnar, sä synes också 
mindre skäl vara för handen, att hos denna mera mägtiga och 
så alldeles i den förras närhet befintlige, pä knappa 20 fam- 
nars afständ derifrän belägne, förutsätta en sådan hastig ut- 
kilning. 

Graniten uti dessa båda gängar är s. k. pegmatitgranit, 
märkvärdig här derföre, att densamma, utom sina vanliga be- 
ståndsdelar, äfven innehäller in växta de sällsynta mineralierna 
petalit, trifan och lepidolith, hvilkas upptäckande på sin tid 
väckte ett sä stort uppseende. Men dessutom förtjena dessa 
granitgåagar, ur ren geologisk synpunkt betraktade, en ännu 
större uppmärksamhet med afseende pä den rubbning, som 
last de synas hafva åstadkommit i sjelfva malmlagrets och 
de oäroiast angränsande berglagrens ursprungliga byggnad. 

Det är ett bekant förhällande med våra s. k. urberg 
(goeiss, glimmerskiffer, hornblendeskiffer, lerskiffer, urkalksten, 
o. 8. v.), — ett förhällande, som isynnerhet tydligt kan iakt- 
tagas i våra skärgårdstrakter, der vågsvallet renspolat bergens 
ytor, — att dessa bergarters skikter ofta visa sig pä ett 
egeodomligt sätt böjda, skrynklade eller slingrade i de mest 



— 444 — 

olika rigtningar. Och söker man dä närmare utforska orsaken 
Ull alla dessa mer och mindre tvära eller mjukt afrundade 
slingringar och böjningar, sä skall man merendels alltid i när- 
heten finna anstäende ett större eller mindre antal granitmas- 
sör eller granitgängar, hvilka, efter den allmänt radande äsig* 
ten om denna bergarts eruptiva natur, man dä har skäl att 
antaga hafva varit just de, som vid deras framträngande frän 
djupet i de förut uppkomne sprickorna, sammanpressat och 
skrynklat den omgifvande bergartens, kanhända ännu icke fullt 
stelnade, skikter. 

Att detta äfven varit händelsen här pä Utö jernmalms- 
fält har man stort skäl att antaga, emedan denna samman- 
pressning och skrynkling af malmen med sin omgifvande gäng- 
art just visar sig mellan de bada nyss anförda granitgängarne 
— eller i Nyköpingsgrufvan, — men för öfrigt pä ena eller 
andra sidan om desamma icke äger rum eller ätminstone blott 
i högst obetydlig grad är märkbar. Denna skrynkling, som, 
i anseende till djup jordtäckning och den myckenhet varp, 
som finnas utströdda kring grufvekanterna, visserligen numera 
icke till hela sin utsträckning iäter ofvan dag päpeka sig, 
kan likväl vid en närmare granskning tydligen pä djupet iakt- 
tagas förmedelst de sprängningsarbelen, som der pä olika af- 
vägningar och i olika riktningar försiggätt. 

Säsom följd af denna skrynkling har här uti Nyköpings- 
grufvans vestra och nordvestra ända bildat sig tvenne egen-^ 
domligt formade berglager, af hvilka det ena har skapnaden 
af en half cylinder och det andra af en vigg. Det förra är 
bekant pä fältet under namn af Rundeln och det sednare 
under namn af Kammen. Bergarten i dessa begge berglager 
är densamma i bada, nemligen i det närmaste samma horn- 
blendeskiffer, som under malmlagrets fartstrykning innesluter 
detsamma både pä vestra och östra sidan och skiljer det fyn- 
diga frän det ofyndiga, ehnru här (i Kammen och Rundeln) 
delvis indränkt lued kalkstens-partiklar och till en del äfv<»n 
svagt malmförande. Alla de böjningar, som den yttre om- 



— U5 — 

kretsen hos dessa bada berglager bildar, efterröljas eller mot- 
svaras ocksä troget i deras inre utaf bergartens parallelstruk- 
tur eller skifTring. Men icke blott parallelstruktur, utan äfven 
en utmärkt tydlig skiktning finnes hos dessa båda bergformer 
utbildad, isynnerhet bos Rundeln, och öfverimfvud torde fä 
punkter inom Täderneslandet erbjuda ett mera lärorikt till- 
Tälle, att hos våra krystalliniskt-skiffriga urberg iakttaga en 
sådan skiktning, en stratifikationsForm, hvilken eljest, som vi 
veta, finnes bäst och tydligast utpräglad inom de sedimeniara 
eller neptuniska bergarternas omräde uti deras öfver eller vid 
hvarandra liggande bäddar eller bankar. 

Hos Karomen äro dessa skikter af en obetydlig mägtig- 
bet, omkring 4 qvarter eller ännu mindre, men hos Rundeln, 
som öfverhufvud ocksä erbjuder ett rikare tillfälle till iakt- 
tagelser deröfver genom de flera spräogningsförsök, som rundt-* 
omkring eller uti densamma blifvit gjorde, uppnå skikterna en 
mägtighet af I — i famnar. Hos Rundeln kan man nu nem- 
iigen tydligen särskilja sex olika skikter, af hvilka d«t yttersta 
har öfver i famnars tjocklek, men de inre aftaga i mägtighet 
inåt, utom det innersta eller sjette, som har en ännu större 
bredd af 5 — 6 famnar, såvida ej detta skulle i sin ordning 
utgöras af flera skikter. ett förhållande, hvaröfver brytningarna 
dock ännu ej lemnat någon upplysning. Som nu dessa Run- 
delns särskildta skikter, eller RundeUlag som de kallats, i 
likhet med det vanliga förhållandet, genom tunna osynliga för- 
går äga aflossning från hvarandra, och som dessutom berg-^ 
arten i sig sjelf är genomdragen med en mängd afsöndring»- 
klyfter i flera rigtningar, så har utaf allt delta blifvit en gif- 
ven följd, att, när den malm, som ursprungligen hade sitt 
läge utanför denna halfcylindriska bergform, småningom lOs- 
bröts och borttogs, flera ras och stalp tid efter annan skulle 
tima från den numera fria öfverhängande Rundelväggen. Här- 
igenom har sålunda en stor del af de yttre Rundelslagen loss- 
nat frän sitt fäste och nedstörtat, de inre till följd deraf blifvit 
delvis blottade samt hela Rundelns inre byggnad på detta 



— U6 — 

sätt så mycket tydligare kommit alt framstå, bildande sfilaoda, 
sådan den för närvarande framställer sig, allt ifrån dagen till 
40 famnars afvägning, en följd af trappsteg eller afsatser, deo 
ena nedanför och utanför den andra. Ifrån nyssnämnde djup 
af 40 famnar allt ned till grufvans botten utgör Rundeln icke 
mera någon fristående bergforro, emedan den närmast utanför 
liggande malmen, för grufvebyggnadens säkerhets skull, ännu 
finnes der qvarlemnad. Åtskilliga ortindrifningar i denna malm 
hafva dock på flera ställen vid olika afvägning inkommit till 
det yttersta Rundelslaget, hvarigenom sålunda hela denna berg-- 
forms oafbrutna fortsättning till grufvans närvarande djup 
blifvit fulleligen bevisad, ett förhällande, som äfven hvad Kam* 
men beträffar, blifvit på lika satt ådagalagdt. 

Då nu Kammen och Rundeln båda två innehålla samma 
bergart och begge äfven visa sig bestå af hvar och en på 
sitt sätt egendomligt böjda skikter, så ligger också den för- 
modan nära till hands, att denna deras egendomliga form ^ust 
uppkommit genom en liktidigt på dem begge utofvad meka- 
nisk kraft, eller med andra ord, att hvarderas slingrade skik- 
ter också skulle sammanhänga med hvarandra genom några 
mellanliggande tvärare eller mjukare böjningar eller skrynklin- 
gar. Och denna förmodan bestyrkes ,äfven i en icke ringa 
grad genom en sammanställning af de upplysningar, som bryt- 
ningarne gifvit vid handen pä den s. k. Röpall uti Stocken- 
ströms ort, Vestra Kammorton och Norra Rundelorten, uti 
hvilka orters innersta anbrott en och samma hälleflintrandade 
kalksten anträffats såsom grans för det lilla parallellager af 
svartmalm, som i denna vestra ändan af Nyköpingsgrufvan 
har sitt läge vid sidan af den större rödmalmsfyndigheten. 

Den tvärare halfcirkelformiga böjning, som Rundelslagen 
äga närmare dagen och ännu i det närmaste bibehålla vid 
40 famnars afvägning på Röpall, blir på större djup allt mera 
utplattad och halfelliptisk, efter hvad brytningarne i Bjelkes 
och Reuterskölds orter der gifvit vid handen. Detta förhål- 
lande sammanhänger med eller har sin orsak uti Långgrufve- 



— 447 — 

graoitgängens större aflägsenhet Från Rundeln pä större djup 
än uppe i dagen (vi ihågkofnina att denna granitgång stupade 
40° frän lodlinien mol N.O.) der denna gäng naturligtvis skulle 
geaom sitt närmare grannskap utöfva det största inflytandet i 
roekaniskt hänseende pä de angränsande bergarterna. — Den 
viggformiga Kammen, som uppe i dagen vid sin bas endast 
har en obetydligare tjocklek af 5 — 6 famnar tvärtöfver, ökar 
denna mot tilltagande djup och har vid 400 famnars afvägning 
redan erhållit öfver 20 famnars mägtighet, under det på 
samma gång viggformens närmare dagen mera skarpa kant 
sinäniDgom mot djupet tillika öfvergår till en mera bredt af- 
rundad skepnad. 

Utom den större från gammalt bekanta malmfyndighet, 
på hvilken de nu omförmälte mera betydande grufvorna*på 
Utöfaltet varit brutne, är anledning att förmoda en uthållig 
tillvaro af tvenne nya malmparalleler vid sidan af de förra 
och på ett jemrörelsevis ringa afstånd derifrån. Den ena har 
ti)) en del redan blifvit yppad genom den s. k. Norra Run- 
delorten på 37 famnars afvägning till 4 — 5 famnars mäglig- 
bet och består af rik svartmalm. Detta fynd, sammanhållet 
såväl med den malmtillgång, hvartill icke obetydliga spår an- 
träffades vid jordrymningen för Nyköpingsgrufvans nuvarande 
cingraachinshus, som med det märkbara kompassdrag, som hela 
vägen utmed Lång- och Fiongrufvornas vestra sida äger rum, 
gör en fortsatt utsträckning på längden af Runderorlens malm- 
fyndighet på denna sidan mer än sannolik. Den andra nya 
malmparallelen har sitt sannolika tillhåll på sydöstra sidan om 
grufvefaltet, nära intill de nyssnämnde Lång- och Finngruf- 
vorna, och synes vara samma malmlager, på hvilket å ena 
sidan östra Brottgrufmn nu bearbetas och hvarpå å den 
andra den s. k. Bondgrufvan *) frän början varit anlagd, ehuru 



*) Bondgrufvai») ursprangligen skiljd från Nyköpingsgrafvan genon 
ofyndig klyft, men sedermera dermed sammanbrulen till en ge- 
mensam grufveöppnmg, har sitt I9ge i Östra hörnet eller Bodan 
af denna dagöppning. 



— 4i8 — 

pä hela strUckan emellan dessa nu nämnde grufvor denna 
malinparallel hittills icke varit vidrörd. 

För närvarande arbetas hvarken Nyköpings- eller Finn* 
grufvan pä botten, ulan ligga de båda öde och fulla med 
vatten till betydlig höjd. Dock fortsattes ännu uti Nyköping»- 
grufvan brytningen pä ett mindre djup under dagen, nemligen 
pä Röpall och i Stockenströms ort. Spens- och Ribbings- 
grufvorna samt Östra Brottgrufvan, hvilka alla ungePär liktidigt 
upptogos frän långvarigt ödesmål, kort efter sedan det hufvud- 
sakliga arbetet uti de förra upphörde^-äro de enda grufvor, 
pä hviikas bottnar afsänkning nu försiggår. Finngrufvan öde- 
lemnades 1849 för svårigheten att der undanhålla vattnet 
och iifven Nyköpingsgrufvans ödeläggande förorsakades till en 
del af samma olägenhet, i förening med ett betydligt bergras 
från liggande väggen år 1850, som sönderslog pumpsättningen 
och gjorde arbetet äfventyrligt på botten, förr än den med 
ytterligare stalp hotande väggen kunde hinna att rensas. 

Anledningen till det starka vattentilloppet var en, några 
grader från våglinien mot S.S.O. stupande, sköl, bestående 
utaf en gyttring af qvarz, kalkspat, chloritjord, lera, o. s. v., 
som, med en medelmägtighet af i — | aln, i Finngrufvan vid 
88 famnars och i Ny köpingsgru fvan vid ungefär 400 famnars 
afvägning, fanns tvärt afskära hela malmlagret och äfven ingfi 
i grufveväggarne och då med brytningarne påträffades och 
genomsänktes. I anseende till sin porösa beskaffenhet genom- 
släppte denna sköl med lätthet vattnet, som sannolikt härrörde 
från hafvet, dä man besinnar skölens lutning mot sydsydost 
(således i rigtning från hafsstranden mot öns inre) och att 
grufverältet blott ligger på v. p. 12 — 14 famnars höjd öfver 
vattenhorizonten i Saltsjön och. på ett obetydligt afstånd der- 
ifrån. Skölen, hvilkens mägtighet vexlade mellan 1 qvarter 
till ett par alnar, utmärkte sig genom sin rikedom på sköna 
kalkspatskrystaller i de mest olika former. — Uti Finngruf- 
van hade redan vid 50 famnars afvägning en dylik, fast min- 
dre 



— 449 — 

dre mägtig, a k. vattensköl blifvit genomgåDgeo. Dessa skolar 

äro de yngsta bildaiogarne här pfi Tältet, ty de geDomskära 

icke blott malmen, atan äfven alla de andra densamma om- 

gifvaode bergarterna. Den nu sednast påträffade har, utom 

det starka vattenfkSdet, äfven förorsakat en annan betänkligare 

olägenhet, nemligen ett allmänt försvagande af hela grufve*^ 

byggnaden, hvilket redan yttrat sig i talrika sprickor och 

rerDDor såväl i Finngrufvans båda långväggar, som äfven i 

flera af de pelare, som uppbära Nyköpingsgrufvans hängande 

vägg och utgOra denna grufvas egentliga stöd, och hvilket 

allt har tvungit grufägarne att påtänka andra utvägar, för att 

åtkomma och bearbeta all den ännu outtagna malmfyndighet, 

som här på stället blifvit af naturen nedlagd. 



Öfvers. af JT. YeU-Akad. Förh. Årg, 12. N:o 3, 



450 



Zoologiska afdelniDgOD. 

Af Baron E. K. Sporre. 
En varietet af Ekorre. 

Af Advoka^kal Lmd. 
En Golamba talpacoti. 

J^ Ueutenant L^ébrnf. 
Suie tx. af Laoios exeabitor. 

Af Professor Huse. 
Ed Spermestes cacuUata. 



Ethoografiska afdelningen. 

Af Qrefve Armand éPOtranU. 
En skalp af en Nordamerikansk Indian, erhållen bland Blackfoot- 



stammen. 



- U( — 

. 6. Om de med Saccharum beelågtade genera. 

i— Hr N. L Andbksson hade insttndt följande meddelande: 

»För någon tid tillbaka företog jag mig att studera de. 
ffds, som vanligen sammanfattas under den naturliga gruppen 
Afic/ropo^onece, i tanka att af densamma framdeles lemna en 
mera genomförd monographie. Det syntes nemligen tydligt, ej 
allenast att sedan den tid, dä Tbinius i Petersburger Akade- 
miens handlingar (Mémoires de TAcadémie impériale. des Scien- 
ces. VI Serie: Sciences mathém. et physiques. Torne IL 183t 
och Sciences nat. Torne II. 4838) lemnade sin bearbetning 
deraf genom de till jordens flesta länder sedermera i botaniskt 
äodamfil företagna resorna materialet genom talrika nya arter 
aosenligeo vuxit, utan äfven, att de framställningar af bSde de 
äldre bekanta och nyuppställda arterna, hvilka man hade att 
tillgå, voro i hög grad ofullkomliga och sålunda tarfvade en 
revision, hvilken borde grundas på en ny och mera tidsenlig 
method i beskrifvandet och ett noggrannt studium af otvetydiga 
originalexemplar. Då utkom i slutet af förlidne år de häften 
af Stbudels T^Synopsis plantarum glumacearum T. I — VI. 
StQttgartiffi 1854 — 5», som lemnade en uppräkning af alla de 
arter bäraf, som den bekante författaren ansåg hittills omnämnda 
eiler upptäckte. 

I början syntes mig detta nya arbete af Stbcdbl ega en 
så stor utförlighet, det material han begagnat hafva varit sä 
rikhaltigt, att jag trodde, att de samlingar, till hvilka jag egde 
tillgång, ej skulle hafva synnerligt mycket att tillägga, hvarföre 
jag aosåg mig böra afstå från, eller uppskjuta med framläg- 
gandet af det försök till denna svårutredda växtgrupps syste- 
matiska behandling, hvarmed jag var sysselsatt. 

Utan att här våga ingå på en granskning af nyssnämnde 

stora arbete af Stbudbl, vill jag blott korteligen uttala den 

isigi ja^ vunnit genom att taga en noggrannare kännedom om 

detsamoia, att det i flera fall noga ansluter sig till den af 

Ölkferi. af K. YH^-Akad. Fårh., d. 14 Mars 1855. 



— i52 — 

KcNTH redan 4 833 utgirna Agrostographia, och att man om bada 
med skal kan saga , att de snarare referera , än med veder- 
börlig och jemförande kritik framställa den mängd arter, som 
af olika författare blifvit uppställda, dervid i diagnostioeringen 
oftast anförande dessa olika författares ord och termer, sä att 
det Tor granskaren i de flesta fall blir alldeles omöjligt att 
med säkerhet härefter bestämma någon viss art, hvars benäm- 
ning man söker. Härigenom har blifvit en följd, att sfiväl 
KuNTHs som Steudbls arbeten af AndropogonecB uppräkna en 
mängd arter, hvilkas verkliga arträttighet torde vara mycket 
osäker, och att härutinnan råder en ovisshet, som svårligen lä- 
ror kunna bäfvas pä annat sätt än genom en alldeles ny be- 
arbetning. 

Hänga författare, t. ex. Roxburgh m. fl. tyckas nemligen om 
artbegreppet hafva haft de frän andras mest afvikande begrepp, 
uppenbart framställande de ringaste afvikelser som verkliga 
arter; hvarföre alla dylika uppgifter antingen måste delvis 
ignoreras, eller ock blott Törst dä upptagas i de systematiska 
arbetena, när man vunnit mera visshet om deras verkliga 
sanning. 

Andra auctorer, synnerligast de äldre, hafva upptagit 
mänga arter, hvilka de karakteriserat pä ett sä ofullständigt 
sätt (ofta med några få ord) och sä obestämda termer (flos, 
perianthium &c.), att det rent af förblir omöjligt att utreda, 
hvilka växter de afsett och hvilka af dem böra som arter er- 
kännas, eller såsom blotta synonymer. Häraf tvingas man ock 
att utesluta många nominella arter, om hvilka ingen säkerhet 
nu kan vinoas. 

Af alla dessa sammanlagda skäl har jag trott det kunna 
försvaras, om jag, oaktadt det Jtill utseendet sä fullständiga 
arbete öfver gräsens klass Stevdel sä nyss lemnat oss, vägar 
efter hvartannat franilemna de bestämningar och beskrifoingar 
af hithörande slägten och arter, hvilka jag grundat pä egna 
eller af andra gjorda samlingar. Det material jag haft att 
bearbeta beslår i samtliga Andropogonece frän Wiens, Berlins 



— 453 — 

och Stockholms herbarier, samt de ur Willdbnows, Konths, 
LniES, Jagquins och Huhboldts m. fl. samlingar. Jag har icke 
trott mig bora upptaga nägra andra arter än dem, hvaraf jag 
sett authentika exemplar, och jag har sökt karakterisera hvarje 
art sä fullständigt, att diagnoserna mätte kunna anses fbr det 
närvarande tillfyllestgörande. 

Efterföljande uppsats innefattar en uppställning af de med 
Saccharum förvandta slägten. 

Till detta genus har man äfven i sednare tider hänfört 
arter, bvilka af somliga redan förr blifvit frän det egentligen 
sä benämnda slägtet aflägsnade till andra (Iroperata och Erian- 
thus). A ena sidan synes det visserligen oriktigt att i allt- 
för mänga slägten söndra arter, hvilka till sina delar ega 
nägon betydligare öfverensstämmelse. A den andra kan man 
deremot icke neka att, medan man vid fräga om de europei- 
ska arternas behandling ej synes sä nogräknad om man der 
uppställer mänga, föga skarpt begränsade slägten, man lik visst 
med en viss farhäga och ogillande betraktar ett dylikt förfa- 
ringssätt, sä snart det gäller exotiska arter; samt att det i san- 
ning är att anse som en stor fördel, att slägten, bvilka innefatta 
talrika arter, söndras i lätt bestämda afdelningar, man mä nu 
kalla dem genera, subgenera, tribus eller hvad annat som helst. 
Granskar man alla de arter, hvilka jag i det följande har 
att uppräkna, sä torde det kunna väl försvaras, att de till det 
yttre ega olikbeter, som visserligen böra rättvisa uppställandet 
af flera slägten. Ser man pä de karakterer, genom hvilka 
dessa olikheter angifvas, sä torde de befinnas af ätminstone 
Jika värde, som de, genom hvilka man söndrar Festuca frän 
Bromus (att ej tala om Schoedonorus med flera) eller Glyceria 
frän Catabrosa, Arctophila, Golpodium och Enodium, Arrhena- 
therum och Trisetum frän Avena m. fl. Slutligen vinnes den 
ej obetydliga fördelen, att ett slägte, hvilket annars skulle om- 
fatta 27 arter, nu afdelas i fyra genera, hvaraf tvä och tvä 
äro med hvarandra fullkomligt analoga. Sä mycket är dock 
visst, att antingen torde alla de här uppställda slägten böra 



— 154 — 

aaiagas såsom frän hvarandra skiljda, eller ock alla saainiao- 

dragas till elt enda. 

Detta karakteriseras af: . 

SpicultB mqualås, homogamm, ad articulos racheos contigua gemmm, 
boii latia involucrante sericea cincta. 

Men de föreslagoa genera skiljas sålunda: 

Spiculae muticae: 

inferior sessilis, altera pedicellata . . Sticcharum L. 
utraque pedicellata ImpercUa Ctbillo. 

Spiculv aristaUe: 

inferior sessilis, altera pedicellata . . Erianthus Michx. 
atraque pedicellata Miscanthtu Ards. 

SACCHäRUM L. (gen. n. 73). 
Endl. gen. n. 939. Kth. Agr. p. 474. Stbudel Synops. p. 405. 

Spiculse omnes fere aequales, homogamae, in articulis racheos con- 
tigaae geroinae, altera sessilis, altera pedicellata, basi articulatac, gla- 
brescentes, piJis involucrantibus mollibus basi cinctx, biflorx; flosculo 
inferiore neutro, unipaleaceo, superiore hermaphrodilo, bipaleaceo. Glurox 
2, membranaceae v. hyalinae, exteriör 4 — 5-nervis, apice bidentata, in- 
teriör 3-nervis, carinata. Paleae byalin», muticae, fiosculi bermaphroditi 
subaequales, integrae, ciliatae. Lodiculae 2, liberae, 3-lobae. Stamina tria. 
Ovarium glabrum. Styli 2, elongati. Stigmata brevia, glumis sub- 
breviora, laleraliter erumpentia, excurvata, pilis simplicibus plamosa. 

Gramina elata^ panicula ramosa, foliis plus minus la tis, culmo ple- 
rumque arundinaceo, farcto insignia. 

I. GtumcB chartaceo-membrancuiece^ induratCB. 

a. Articuli racheos et pedicelli spiadarum superiorum glabru 

1. S. offkinarum L. (sp. 79): panicula maxima, diffuse ramosissima, 
patente v. condensata; ramis semiverticillatis, maximis racemoso- 
divisis; spiculis lanceolato-Iinearibus, pilis involucrantibus argenteis 
duplo brevioribus; glumis acutis, exteriori dorso plana vel convexi- 
uscula; foliis latissimis, margine scabris; culmo arundinaceo, gi-> 
ganteo. — Kth. Agrost. p. 474. Stbudel Synops. p. 405. n. 1. 
In tttriusque orbis regionibus calidis ubique colitur. 
j9« TaMtensis: ramis saltem superioribus simplicibus; spiculis ovalo- 
oblongis, pilis parcioribus involucratis; glumis acutiusculis, stig- 
mata superantibus. 
Ex insula Tahiti. 
Uabitu a normali non parum recedit varietas praesertim paniculae 
simplicioris ramis magis regularibus. Yix tamen distincta species. 

S. edule Hassk. Flora 1842. Steud. p. 405, 'Vamis superne fbli- 
atis, inflorescentia abortu inter vaginas inferiores remanente baud invo- 
luta*' monstrositas hujus speciei ubique culti videtur, ideoque omnino 
•xcladenda. 



— 455 — 

2, S. thbunåm ToMåc (AntilL h 160 I. i5^)i pankola maxima, diffiuto 
rasoNBsintt, (»lente; ramis 8ii|>erioribu8 aimpHcibus; apicutis an- 
gaste linearibasy pilia iirvolacrantibua, ftrivaaGentibua Tel aabfarrtt*» 
gineis dapk) breTioriboa; gluma ezteriori Tersus apicem bideaiukun 
acate marginato-nervpsa, dorso planiuscula ; foliis latissimisi oiargine 
scabris, glaoceacentibus ; culmo arondinaceo, giganteo. — - K». 
igrosU p. 474. Stkudil Synopa. p. 405. n. 3. 
'In Qtraque India cuUuin'VKTH« Ex insula Cuba exsiccatam yidi. 

Habita prorsus singulari, panicula regulari, rachi ramisqae viola- 
ceisy ramis simplicioribus, elegantiua spicatis, spicuHs ferrugineis, magis 
indaraiis, multo angustioribos, pilis cinereo-falvescentibos, raris divari • 
catisqae, et foliis glaacescentibus a priori distingoitur. 

b» Artiaäi racheos et pedieelU tpicularum superiorum ipicuUu wferi- 
orea subcgquantes, cUktto-pUosu 

Spiculis basi latioribus fere tereti-convezis, superne acutato-pro- 
dactis glumisque saturalius coloratis et pilis raris parce obsitis, a prx- 
cedenlibus valde recedant species huc referendae, quae genus proprium 
forsitan bene etiam constituerent. Ad Erianthum transilum etiam prae- 
bent palea exteriori in acumen scabrum excurrente, quod tamen bre- 
Tissimuroy nec ut arista, paleae bipartitae affixa^ spiculam excedena. 
Spicalae superiores longius pedicellatae paniculae totae babilum singula- 
rem reddunt. 

3. S. arimdmacewn Rbtz. (Obs. 4. 17): panicula effusa, ramosa; ramis 
omnibus divisis, erecto-patentibus; spiculis ovatis, acutissimis, pilis 
cinerascentibus duplo brevioribus; glumis apice cuspidatis, infusca- 
tis, dorso convexo carinatis, pilis longis passim obsitis; foliis latis- 
simis, culmo arundinaceo, cum nodis glabro. — ^ Ktb. Agr. 475. 
Stevdel Synops. p. 407. n. 33. 

"Tranquebar** Ktb. Specimina in herb. Willdenowii, berolinensi 
et vindobonensi vidimus. 

4. S. dUare Ands.: panicula oblonga, basi et medio interrupta, apice 
nutante condensala; ramis divisis cum ramulis patenti-arrectis; 
spicolis lanceolatis, pilis fulvescente-argenteis et sericeo-micantibns 
duplo brevioribus; glumis ex ovata basi acutis, dorso convexo longe 
et dense sericeo-pilosis; foliis angustis, crassis, cum culmo firmo^ 
glaberrimo glaucescentibus. 

Hab. Asia: Eelaspur (HQgel: n. 877} Hb. vindobon. 

Elegantissima species, spiculis sericeo-pilosis et låna fulvescente- 
argentea, pulchre micaole ab omnibus statim dignota. Gulmus, ut vi- 
detur, 4 — 5-pedalis, penna anserina crassior, cum nodis glaberrimus. 
FoJia longissima, angustata (1^ lin. lata), costa valida, lutea, basin folii 
fere sola efficiente, crassa, ceterum subinvoluta, margine acabra, glau- 
cescentia; ligula brevis, in pilos soluta; vaginae supremae fere ampliataCy 
glaberrimae. Panicula pedalis, basi et medio plus minus inlerrupta, 
ceteram arcte condensata; rami divisi, breves, scabri; ramuli longe 
pilosi. Spicoka 1| lin. lojngse, lanceolalo-conica?, pallide stramineae^ 




— 456 — 

apice infuscatae, låna copiosa fere duplo breyiores. Gluma exteriör 
obsolete 3 — 5-ne^vil^ apice sabbidentata, interiör d-nervis. Paleae gla- 
mis sequiloDgaey hyalinas; exteriör flosculi bermaphroditi apice scabra et 
brevissime macronata* Stigmata atropurpurea, e medio spiculae erum- 
pentia. 

II. GlumcB saltem ad pdrtem hyalino-pMuddcB. 

5. S, agyptiacum Willd. (Enum. 82): panicula ampla, ovalo-pyrami- 
dali val ovali, ramosissima; ramis semiverticillatis, simpliciusculis, 
elongato-flexuosisy racemoso-spicatis; spiculis ovato-Ianceolatis, pilis 
involucrantibus duplo triplove brevioribas; glumis parte inferiore 
ve] basi ima membranaceis ceterum hyalino-pellucidis, acutissimis, 
margine tenuiter ciliatis; foliis angustis, convoluto-carinatis cum 
colmo glaucescentibus. — Ktb. Agrost. 475. 

S. spontaneum Steud. Synops. p. 405 (ex parte). 
Hab. in Africa et Asia occidentali. 

Non parum variat panicula plus minus ramoso-effusa, spiculis ma- 
joribus fulvescentibus, glumis exterioribus basi adbuc magis membra- 
naceis, dorso bicarinatis et apice bidentatis, vel argenteo-hyalinis, ener- 
vibus, acutissimis; foliis plus minus con vol uto-fili form ibus vel plani- 
usculis, e quibus varietatibus species plures creatas sunt, v. c. S. Pali- 
sota Tahscb. Flora 1836. p. 527. ("glumis ovatis, cuspidatis, ciliatis, 
diaphanis, involucro piloso 3-plo brevioribus; corolla bi va) vi subaequali, 
calycem subaequante"?) iS. caducum Tadscb 1. c (panicula contracta, 
corolla univalvi[?)) et S. ipedomm Tausch I. c. (foliis subulato-convo* 
lutis, "flosculis confertissimis, corollae valvula altera brevissima ?}'*, quas 
omnes etiam Steudel 1. c. enumerat. 

Sequentes tamen seorsim notandae: 
/}• vMacescens: cutmo foliisque viridi-violacescentibus; panicula ampla 
sed brevi; spiculis apice tantum summo albo-hyalinis, ceterum rufe- 
scentibus, vix pellucidis. 

In Egypto. 

Ad normalem fere se habet, ut S. viotaceum ad S. o/ficmarum, 
y, hirsutum Fobsk. (Fl. arab. 17): culmo angustiori, internodiis summi» 
dense albo-villosis; foliis ad basin culmi caespitosis, convoluto-pun- 
gentibus; panicula macra, angustata; stigmatibus glumas subexceden- 
tibus; glumis medio ferrugineo-maculatis. (In ler S. wgyptiacum et 
spontaneum prorsus intermedium). 

In Arabia felici. (Schimper 891). 

Quamquam species bxcce ad sequentem baud indubie transitus 
quosdam prasbet, eam attamen, Africae regionibusque adjacentibus potius 
peculiarem, ab iis in India orientali insulisque spontaneis diversam 
credimus; quae tamen tres species ita arcte inter se connexae sunt, ut 
rectius forsan species una terlia (S. spontaneum) duas extremas prorsus 
connectente, efficere dici passint. Nomen S. cBgyptiaci illi Africana? 
retinuimus, idque 5. spontanei el speciei, quam Linnaeus ipse primus 
ex India orientali (''Coromandelia") memorat. 

6. S. spontaneum L. (Mänt. 183): panicula angusta lineari; ramis se- 
miverticillatisy simpliciusculis, subadpressis, cum pedicellis superoe 



9é — 

plumoso-villosis; spiciilis ovatis, låna argenteo-sericea fere sexies 
brevioribtts; glamis basi indorata chartaceis, superne hyalino-pellu- 
cidis, acatissimis, subenervibus, stigmata aequanlibus; foliis angu- 
statis, sabconvolulisy scaberrimis, rarinatis; colmo mediocri, superne 
villoso. — Ktq. a gr. 475. Stcudbl p. 405. n. 5. (ex parte). 
Ex India orientali (Wallicr, 8854, Wigbt, 682), Äsia superiori 
(HQgel, 1662) et China (Fortunk N:o 6). 

Ä Saccharo agyptiaco difTerl non tantum culmo minus firmo, su- 
perne villoso-strigoso, foliis longioribus et adhuc angustioribus immo 
subfiliformibus, saepe etiaro serpentinis et panicula multo macriori, elon- 
galo-lineari, ramisque erectis adpressis, sed etiam spiculis fere duplo 
minoribus, basi frequentius indurato-membranaceis, pilis involucrantibus 
fere sexies brevioribus. 

— pingwus: panicula subcorymbosa, spiculis lana quadruplo tantum 
brevioribus. — Ad S. wgypliacum vergiL Nonne S. propmquum 
Stbud. p. 406. D. 20? 

— vähsunt: spiculis pilis longissimis, argenteo-micantibus, densissime 
invoiutis. 

— smenw: glumis dorso nervö viridulo subcarinatis, acutissirois, 
stigmata superantibus. (Nonne S. sinense Roxb. Coromand. 3, t. 
232. Stcudbl p. 406. n. 14?) 

Ad hane forsan etiam referendas sunt sequentes s« d. species Rox- 
barghianae, de quibus ex diagnosibus nihil certi eruendum: S. canaii- 
cutatum R. 241, S. Munjia R. 250, S. exaliatum R. 248, S. fuscum R. 
241 et S. procerum R. 248, quas omnes tamen Stkddel p. 406 afTcrt. 

7. S. vMulare Rrongii. (in Duperr. it. 99): panicula ramosa, ramis 
simplicibus patentibus v. arrectis effusa aut contracta; spiculis lan- 
ceolato-Iinearibus, lana argentea quadruplo brevioribus; glumis an- 
gastatis, acutis, enervibus, basi indurato-membranaceis, nigro-roacu- 
laiis, apicem versus rufescentibus parum pellucidis, stigmata exce-» 
dentibns; foliis angustis, planis; culmo firmo. — Stcudbl Synops. p. 406. 

— amplum: panicula magna, eflfusa, ramosissima. 

Hab. in Luzonia (Cuming 630, 634). 

— depauperatum: panicula lineari-contracta, ramis adpressis. 

Hab. in Luzonia (Chamisso) et Timor (ex museo Parisiensi). 
Dififert a S. spontaneo spicularum forma et consistentia, foliisque 
planis. 

IMPERÄTA CvRiLLO (Icon. rar. 11. b. 11). 
£ni>l. gen. n. 940. Kth. Agr- p. 477. Steudel Synops. p. 405. 

Spiculae omnes fertiles, aequales et bomogama*, in articulis racheos 
contiguae valide sulcatae geminse, utraque (sed altera longius) pedicel- 
lata^ basi arliculatae, biflorae; fiosculo infcriori neutro unipaleaceo, su- 
periori hermaphrodito, bipaleaceo. Glumae 2, membranaceae, subaequa- 
les, utraque convexa, (plus minus) nervösa, acutata, pilis longioribus 
pubescen tes. Paleae hyalinae, min utse, muticae. Lodiculae nullae. Sta- 
mina 2 Vel sxpe 1. Ovarium glabruro; styli 2 longissimi; stigmata 
ex apice flosculi erumpentia el å|)iculam excedentia, penicellata. Ca- 
ryopsis libera. 



— 158 — 

A Saeckaro certiflsime difiéri non tantam habiiu toto el paaieula 
valgo elongata et saepius spicatim cootracta vel saltem longe et an- 
gustiasime pyramidalia* sed ettam spiculis pedicellatis, glamis acatatisi 
sericeo-pilosis et stigmatibaa longiua protractis peDicellatiaque. Jfiic- 
aniho noatro omnino analoga. 

a. Panicula, saltem mferiore parte^ diffuse ramosa mdeque quasi 
eUmgcUo-pyramidalis, supeme contracta, apidformia. 

1. /. ramoaa Ands.: panicula basi effuse disaoluta, elongata, anperne 
ramis confertis anguatata, subnutante; ramis oronibas divisis, arena- 
tis; pedicellis valde incrassato-clavatis; spiculis lineari-lanceolatis, 
låna cinerascente triplo brevioribus; glumis acutissimis, nervösts, 
doreo longe sed parcius pilosis; foliis latiusculis, planis, cum yagi- 
nis glabris; culmo mediocri, compressiusculo. 

Saccharum confertum (quod nomen speciei Imperatm geoeris, pa- 
nicula omnium mazime basi effusa praeditae, minus apte imponendum) 
PiESL. Reliquiae Hjerk. 346. — Sacdu Alany var. Jungb. Nbes mscpt. 
sec. Steddrl Synops. p. 407. n. 26. — S. cilopecurosi?) Nbbs mscpt. 
sec. Stbudbl Synops. p. 406. n. 10 (Cuming 1801 ex parte!). S. ne- 
groamse Stbud. Synops. p. 407. n. 25 (Cuming 1801 ex parte!) 

Hab. in insula Luzon: (Cuming n. 1801. — Haneb, ad Sorzogon 
n. 179; et ad Singapore Indiae orientalis (Cumnc 2,411). 

2. / caudata Anns.: panicula elongata, basi effusa, apice stricta; ramis 
divisis, inferioribus a rcua to- patén t i bus, supremis arrectis,condensatis; 
pedicellis apice tanlum tumidulis; spiculis lanceolatis, låna densa, 
argentea, micante quadruplo brevioribus; glumis parte superiore 
byalinis, subenervibus, dorso pilosis; foliis anguslis, planiusculis, 
glabris; culmo tenero, teretiusculo. 

Saccharum contractum HBK. nova gen. et sp. 1. 182. Stbuorl. 
Synops. p. 406. — S. caudatum Trin. Acta VI. H. 331. Meter Essequ. 
p. 68. Stkud. Synops. p. 407. n. 30 — S. dubium HBK. nov. gen. 
1. 183. Steudkl Synops. p. 406. n. 22. — S. polystachyumSw.prodr, 
21. — Anatherum Berterianum R. S. 

Hab.: Brasilia (Kudolphi, Humboldt). Insula Trinitatis (Sieber n. 
10). Surinam (Wrigelt, Sputberger), Guadeloupe (Balbis). 

Differt ab antecedente non tantum panicula basi minus effusa et 
stricliuscula, ramis vix excurvatis, inferioribus tantum divisis, sed 
eliam et maxime pedicellis apice non exacte clavalis, spiculis multo 
minoribus, glumisque ad maximam partem byalinis nec ut in priori, 
totis membranaceis et subinduratis, foliis demum et culmo angustioribus. 
Panicula ob lanam spicularum argenteam nitide albescens. — Orbi novo 
prxterea, nt videt ur, peculiaris, illi ex orbe vetere prorsus analoga. 

Specimina S. dubii et contracti HBK. ex berbariis Humboldtianis 
et Kunthianis attentius comparavimus, nec Ullam plane invenire possu- 
mus differentiam, nec e scriptis citatis quandam eruere possurous. Quod 
ad paniculam basi pius minus effusam, folia plus minus lata 'el ligu- 
lam subciliatam vel glabrescentem attinet, nil in boc genere ad species 
distinguendas valet. 



— 159 — 

b. Pankuia fere tota cfmtraela, ^näformis (4 — 10-polIicari). 

3. L Sapé Ands.: panicnia spiciformi-contracta. basi subdissolata, apice 
fere nutante; ramis inferioribas subdivisis, superioribus conferlis, 
ereclis, brevissimis; pedicellis apice tomidulis; spiculis lana argentea 
Tix daplo brevioribus; glumis apice byalinis, enervibus, acutis; fo- 
liis superne filiformi-convolutis; culmo lenero; rhizomale repenle. 

Saccharum Sapé S:t Hil. It. Brås. II. 368. Steudcl Synops. p. 
406. D. 23. 

Hah. in Brasilia, inter Vittoria et Bahia (Sbllow.); Florida (Cabari»). 

Prioria quasi forma macra, sed tspiculis majoribus diversa, a se- 
qoente aperte differt: panicula ob ramoa inferiores subeffasos nonniliil 
dissoluta, sed apice contracta, glumis basi membranaceis, foliis apice 
angaste convolulis culmoque angustc. 

4. /. arundthacea Cyrillo 1. c: panicula spiciformi-conlracta, cylindrica, 
erecta; ramis stricliusculis, abbreviatis; spiculis lana argentea vix 
duplo brevioribus; glumis fere totis hyalino-pellucidis, subenervibus; 
foliis saepe planiusculis, culmo firmulo. — Krn. Agrost. p. 477. 
Stkddel Synops. p. 405, n. 1. 

Haec species, cujus formas varias distinguere diligenter conatas 
sum, per regiones maxime temperatas et calidas totius orbis saepe co- 
litur, interdum etiam silvestris occurrit, ideoque mire ludit, quapropier 
species diversae ex speciminibus, exsiccatione habitu inier se receden- 
tibos, creatae sunt, quas tamen omnes ad unam eandemque, late disper- 
sam, pertinere credere fas est. 111. Nebs ab Esenbeck, cui etiam placet 
i. KoenigH et /. Thimbergii diversas agnoscere, se id observasse dicit, 
fo illa stigmata in hac filamenla. magis esse evotuta. Nobis iil perspi- 
cuam fuit, ut quo magis conlracta sil panicula, eo magis praevalent 
stigmata, quo magis effusa panicula eo longiora stamina, quod sxpe in 
ejasdem speciminis parte superiore contracta et inferiore subefTusa ob- 
servare licet. Praeterea folia longitudine et latitudine, culmus crassitie 
et panicula amptitudine variat. Terras varias iis propriae formae saepius 
incolunt, e quibns sequentes nobis primariae videntur: 

—^ a. europaa: spica cylindrica, condensata, elongata; spiculis lana 
sericeo-alba vix triplo brevioribus; glumis interdum obtusiu- 
sculis; foliis convoluli.^, rigidis; culmo firmo, cum nodis glabro. 

/. cylindrica Bkauv. Agrost t. 5. f. 1. Lagurus LtiiK. sp. 120. 
Saccharum Lam. Encyclop. 1. 588. t. 40. f. 2. Willd. sp. 1. 323. 

Hab. io regionibus mediterraneis praecipue Europae australis. 

— b. africana: spica oblongo-cy lindrica, subovali, condensata. fere 
abbreviata; spiculis lana vix triplo brevioribus; glumis acuti- 
usculis, nervosis; foliis plaoiusculis, rigidis, glaucescentibus; 
culmi teno^ nodis glabris. 

/. Thumberg^ fluuv., Steudbl. Synops. p. 405. 

Saccharum Thunbergi Retz. Obs. 5. 17. 

— eUUior: culmo 2— 3-pedali) spica fere semiiwdali. 



— 160 — 

In Africa septentrionali (Egypto, Tripoli, Senegal, Sierra Leona) 
Arabia et Persia. — Priori simillima. 
— brevior: calino vix pedali, foliis plaois subbreviore; spica 
2 — 3-unciali. 

Ad Gap. Bonae Spei. (Dkegk, Ecxlor). Port Natal (Kradss). 
— Qaasi propria species. 

— c. indica: panicula spiciformi-contracta, inferne sabefiPusa, cIod- 
gata; spicuiis lana fere quadruplo brevioribas; glumis acutis, 
subpellucidis, basi valide nervosis; foliis scabriasculis; culmo 
teneri nodis barbalo-pilosis. -^ Ad Imp. Sapé transiens. 

Saccharum Koenigii Retz. Obs. 5. 16. /. Koenigii Beaov. (Agr. 
165) Nbrs (Fl. Afr. 1. 89) Steudel Synops. p. 405. n. 4. /. filifolia 
Nbks (mscpt.) Steudel. Synops. 1. c. n. 5. S. qflmdncum Roxa. 
Fl. ind. p.' 239. S. Sisca (?) Gav. ic. 3. t. 292. — S. spkatum 
BuKM. pRESL. (Rellquiae Hane. 1. 346. sec. specimioa authentica!) 
Steud. Synops. p. 407. n. 24. 

Hab. in Africa austraiiori (ut videtur admodum rara), India ori- 
entali Klkio. (Wigbt. 2351, 1680, Banks, Helskr), Asia superiore 
(HuGEL n. 3926), insulis Philipp. (Guhing n. 480, Hjenke n. 180 
Ghamisso), Java (Hoppmansegg, Zollirger 452), Ghina (Meteh). 

*auétralis: spica basi laliori; spicuiis lana rufescente Iriplo bre- 
vioribus; glumis fere tolis herbaceis; foliis latis, basi barbato- 
pilosis; rhizomate valido, repente. 

Hab. Port Jackson (Ferd. Bauer) Nov. Höll. (Brown). — Habitu 
valde singulari, sed vix specie distincta; transitum ad hane pr<ebet 
forma ex Asia superiori, quam legit Hugel (n. 3986), lana eliam 
subrufescenli a normal i recedens. 

— d. americana: spica basi laxiori; spicuiis linearibus, lana duplo 

brevioribus; glumis acuminatis, margine hyalinis; foliis pla- 
nis; culmi elali nodis glabris. 

ScLccharum hrasUienw Trin, Acta Pelr. VI. II. 331. — ? 

Hab. in Guiana (Schomburgk. n. 665.) in Mexico, Vera Gruz (Ga- 
leotti n. 5678), in Ghili (d'Urville). 

Ad Imp, Sapé ita oppropinquata, ut ab ea vix distingui possit. 

*HooKERi (Ruprecht, herb. vindob.): spica maxima, elongato- 
cylindrica, strida; spicuiis lanceolatis, lana IripIo brevioribus; glumis 
acutis, hyalinis; foliis planis, strictis, acuminatis; culmi firmi nodis 
glabris; rhizomate late repente. 

Hab. in Texas (Drumiiond 11. 283). 

Habitu a ceteris longe recedens, vix tamen, me judice, spe- 
cies ab europea diversa habenda ob structuram spicularum omnino 
eandem! 

ERIANTHUS Rica. (in Michx. Fl. bor. Am. 1. 55). 
£ndlich. gen. n. 943. Ktu. Agr. p. 478. Steudel Synoos. p. 407 (sub Saocharo). 

Spiculae omnes fertiles, xquales et bomojl^x, in arliculis ra- 
cheos contigoae gemin^e, altera sissilis, altera pedicellata, basi articu- 
laUe, biflorae; flosculo inferiori neutro, uoipaleaceo, superiore hcrma- 
phrodito, bipaleacco^ Glumae 2, membranaceae, subaequales; exteriör 



— 461 — 

4 — 5-nerTis, apice bidentata; interiör 9-nervi8, carinata, acuta. Påle» 
hyalinx; inferior flosculi hermaphroditr brevior, profunde biparlil», 
ei emarginatara arista medio sabgenirulata, inferne (oriili armar». 
Lodicnl» glabrx. Stamina 3. Ovarium glabrugi. Slyli 2 elongati. 
Stigmata plumosa, brevia, Jateraliter infra aptcem spiculae eruropentia. 
Gramina exaitata, culmo valido, foliis saepe latiusculis, panicula 
interdum ramosa. effusa. A Saccharo^ cui analogam, differt genus 
hocce polea exteriori flosculi hermap brodi ti bifida, aristata. 

I. Panicula ramis patentibus plus minus effusa. 

a. Arista spiculam duplo vet mtnus superante, Spicuia låna involu'' 
ct-anie parum breviores vel eam subcBqtmntes. 
*Ciämu8 firmus, validus. Folia kuiuscula. Rami interdum simpli- 
ciusculi, vei'ticätatim corymbosi, Gluma exteriores apice bidentatm, 

1. E, Ravenna Bradv. (Ägrost. 14): panicula elongatn, diffuse ra- 
mosissirna, ovala; pédicellis pilosis apice summo tumidulis; spi- 
cutis glabriusculis, lanam cineréo-argenteam xquanlibus; glumis 
acutis, exterioribus aut 5-nervibu8 convexis aul 4-Dervibus, pla- 
nis el bicQspidatis; arista recta, glumas parum excedente; foliis 
canaliculalis, margine serrulalo-scaberirois; culmo farclo, elalo. — 
Kth. Agrost. p. 47<>. 

Andropogon Ravenn<B L. sp. 1781. Saccharum Ravennm Musa., 
STEUXMiL. Sy nöps. p. 408. n. 42. Ripidium Ravenna Trin. fundam. 
p. 169. 

Hab. in regionibus medilerraneis, Asiae minoris et Caucasi. 

2. E, saccharoides Michx. (Ff. 1. 55.): panicula elonmata, efTuse ra-* 
mosissiroa, ovali; pédicellis pilosis sensim clavatis; spiculis låna 
sericea brevioribus, glabris; glumis dorso concaviusculis, nervis 
lateralibus viridibus, in apicem bicu^pidatum excurrenlibus; arista 
recta, glumas fere duplo superante; foliis latis, planiusculis, va- 
ginis plerumque villosis; culmo crasso. — Kth. Agrost. p. 478. 

— - infuscatus: panicula eximie ramosa, spiculis majoribus, fuscio- 

ribus; glumarum nervis scabrioribus; arista breviori. 

Andropogon alopecuroides L. sp. 1781 (sec. Nees). Andr. Erianthus 

Lk. bort. berol. 1. 243. Saccharum alopecuroideum Ndtt. gen. 1. 60. 

S. giganteum Pers. Sy nöps. 1. 60 3. Stcudbl Sy nöps. p. 407. n. 34. 

Erianthus gigantens Mubleg. 

Hab.: Brasilia (Sellow, Humroldt, Pohl, Scott, Scruck. Ipse). 

3. E. purpurascens Ands.: panicula ampla, effuse ramosissima, densa; 
ramis divists, arrectis; spiculis lanam purpurascentem subxquac- 
libus; glumis acuminato-cuspidalis, exterioribus subbidentalis; 
arista recta, glumis duplo longiori; foliis planis, lalissimis, serru- 
lato-scabris, cam vaginis glabris; culmo firmo, farcto. 

Hab. in Asia superiorf: Belaspur Hugbl n. 876). Hb. vtndob. 

Toto babilu culroi, foliorom et praecipue paniculae amplissimae 
purpureo-micante, spiculis duplo minoribus, glumis acutiusculis a prio- 
ribus statim dignoscitur. — Culmus elatus, pluripedalis, exacte 
arundinaceus, faretus, cum nodis angustis glaber. Folia unciam lats. 



— \6t — 

cosU valida ]ute.<cent« perducta, supra glabra, sabtos in nervis aca- 
bra, margine aerrulala; ligola in pilos longoa et densos soluta; va- 
gin^e adpres^ae, strialae, lubercalis minalis scabrae, ceteram glabrae. 
Panicula amplissima, bipedalis, ovato-pyramidalia, e apiculis purpa* 
roU et låna violacea pulchre XM)lorata; rami ad excisaraa culmi va- 
lidi gemini, a basi incrassala mox divisi et iteram pluriea ramosi, 
glabri, violac«i; rachis spicarum scabra et pilosa. Spiculae geminae, 
bomogeneae, altera sessilis, altera pedicellata, iJneari-lanceolatae, låna 
involucrante parum breviores; glumae lanceolatae, membranaceae, ex- 
teriör nervis marginalibus purpureis, scabris, in apicem bidentatum 
excurrentibus, interiör dorso nervö purporeo carinato*conveza, acami- 
nato-cuspidata. Palea flosculi hermaphroditi exteriör margine ciliolata, 
apice arista, glumas duplo auperante, versus apicem infuscata, armata; 
palea interiör acuta, margine ciliata; stigmata ad medium spiculse 
egredientia, obscure purpurea. 

4. E. floridulus Scholt. Mänt 3. 563: panicula ovali-oblonga, basi et 
medio interrupta; ramis simpliciusculis, verticillatim subcorym- 
bosis; spicuiis glabris, lanam argenteam vix »qvantibus; glumis 
late ianceolatis, exteriore superne binervi apice cuspidata; arista 
recta, spiculam vix duplo superante> foliis latissimis, glabris, basi 
infuscatis, pilosis^ culmo arundinaceo. -— Kth. Agr. p. 479. 
Saccharum floridulum Labill. sert. austr. Ca led. 13 t. 18. Stbudel 
synops. p. 408. p. 45. (Nonne etiam EriarUhus maxmus Brorgr. 
it. 97. et ScLCch, max. Trin. 1. c. 1838. 93. Stuedel. n. 50?) 

Hab. in insula Tahiti (Lesson). 
Ad Er, saccharoidem fere se ha bet ut Sacck, TahUeMe ad S. o/]M- 
narum^ sed differt apertius foliis et nodis culmi omnino glabris, pa- 
nicula multo angustiori, spicuiis minoribus et laliorihus, låna magis 
argentea cinctis, glumis convexiusculis, acuminatis, apice fere integris 
el margine late hyalinis, arista demum fere duplo minore. 

5. E, bra$Uianu8 (Trik.) Ands.: panicula ovali-oblonga, subinterrupta; 
rachi dense viiiosa; ramis divisis, fasciculato-verticiilatis; spicuiis 
glabris, lanam vix ^equantibus; glumis anguste lanceolatis, apice 
producto bidentatis, exteriore nervis viridibus marginatis; arista 
recliuscula spiculam duplo superante; foliis laliusculis, supra 
scabre pabescentibus; culmi arundinacei, superne villosi, nodts 
barbatis. 

Saccharum brasiliarttåm Trir. f. c, 311. Stuedel p. 407 n. 38 et 
forsan etiam Erianthus asper Neea brås. 315. Kth. Agr. p. 478, cujus 
differentias nullas invenio. — E. cuspidatus Ards. berb. Holm. 
Hab. in Brasilia (Widrgrer), Hb. Holm. 

A b £. Mccharoide longe distat. Est autem in ter E, floridulum 
«t E. angustifolmm quasi medius. A priori dilFert: culmo et foliis 
angustioribus, brevioribus, culmi internodio aummo villoso, panicula 
angustiorii spicuiis fere cuspidato-acutatis et arista longiori. Ab E» 
angustifolio recedit: foliis latiusculis (| unciam), supra scabre hirtis, 
planisy culmo vaJidiori, panicula magis diffusa, nec non arista evi- 
dentius breviori. 



— 463 — 

*^Ctihnu8 foUaque angustiora ei hreviora. Bami evidenter diviti. 
Gkmm acuUU(hproduet&* 

6. E. jamaicmsia Ards.: panicula elongata, subeffusa; ramis solitariis, 
divisis, patentibus; spicaiis glabris, lanceolatis, låna involucrante, 
argeniea subbrevioribas; glumis longissime acuminatis, exteriori 
3 — 5*nervi, interiori caspidata; ariste recta, spiculam vix duplo 
superante; foliis angustis, planiascalis culmo mediocri. 

Sacduirum jamaicense Tfnn. ). c. 1833. p. 312. Stecdel synops, 
p. 408. n. 43. 

Hab. ID insala Jamaica. (Hb. Porterschlagi). 

Differt ab omnibus ramis solitariis, evidentissime divisis, glomis 
acatissimis^ interdam cuspidatis, paleis magis quam in ceteris mem- 
branaceis, apice fere berbaceis et subcoloratis. Spiculae non raro 
TioIacesceDtes quam, in praecedentibus fere majoribus. 

7. E' angusUfoUus Nees (Mabt. Brasil. 2, 316): panicula elongata, 
ovali; ramis evidentius racemoso-divisis; spiculis piJosiusculis, 
lanam subaequantibus; glumis acutissime productis; arista stricta, 
spiculam fere triplo superante; foliis anguste convolutis, scabris; 
culmo mediocri. — Ktb. Ägr. 478. 

Saccharum angustifoUum Tbjr. J. c. 1838. app. 92. Steudbl Sy nöps. 
p. 408. n. 41. 

Var. colorata: lana spicularum ferruginea; foliis culmoque glQu- 

cescentibus. 
Hab. in Brasilia meridionali et ad Montevideo (Sellow.) 

b. Arkta Bpieulam irifdo^quiatuplove superante. Rami wnplictuscuH 

* AriBta fere tota smuato-contorta, Spicuke lanam fere duplo ati- 
peratUee, 

8. E. contortus Eluot (Bot. 1. 40]: panicula aogustata, ramis sab- 
simplicibus effusa, ovali; spiculis glabris; glumis acuminatis, ex- 
teriore nervjs scabris bidentata; arista spiculam triplo superante; 
foliis planisy latis; culmo valido. — Ktb. Ägr. p. 479. 

Saccharum contortum Nutt. Gen. 1. 60. Stbudkl. Sy nöps. p. 
407 n. 35. 

Hab. in America boreali (Ärkansas: Eroblmab). 
^Årigta reetmcuUi* SpkuUB lana colorata fere brevioreg. 

9. E. longesetosus ärds. panicula ramosa, densa, late ovali, ramis 
atrictiuscuJiSy subsimplicibus; spiculis magnis, folvis, basi pilosis; 
gluma exteriori binervi, bicuspidata; arista longiasima, glumas 
fere quintuplo superante; foliis latiusculis, planis; culmo mediocri. 

Hab. in India orientali (Sillet: F. de Silva. Wallicb. d. 8846.) 

Gulmus mediocrisy pennam anserinam crassns, cnm nodis glaber. 
Polia 2-^3 lin. lata, planiuscula, margine scabra, acutata. Panicula 
fere pedalis, ovali-pyramidalis; rami semiverticillatim fascicalati, 
simplices; articuli racbeos et pedicelli folvo-ciliati. Spicul» ex basi 
ovata lanceolatae; glama exteriör inferno convexiuscula et pilosa, su- 
perne sabcanaliculata, glabra, apice bicuspidata; gloma interiör cari- 
nata, caspidata; paleae margine oiliats. 



— 464 — 

kb Erianlho versieolori differi: panicala adhuc densiori, ramis 
simplicibus, spiculis lena subbrevioribus, cum laoa copiosa dilute 
fiilvescenlibus; glumis evtdenler nervosis, apice bicaspidatis; arisla 
adhuc longiori et foliis applanatis, brevioribus. 

Quid Saccharum rufum Nees. Stbdd. n. 60. Wall. 8808 et 
8811 (spicis albobirtis, glumis ferrugineis), S. rufipäum Stbudbl. n. 
61. Wall. n. 8849. (spiculis villjs rufescentibus duplo brevioribus, 
giumis glabrisy apice membraoaceo-acuminatis]? — Speciei nostrae 
proximx videntur. 

10. E, verskolor Nees (Royle herb. n. 195): panicala effusa, ramosa, 
ovato-oblonga; ramis divisis, erecto-patentibus; spiculis roseo- 
fulvescentibus, lanae sericeo-micanti aequilongis; glumis acutis, 
margine minute ciliatis, subenervibus, semipeliucidis; arista glumas 
triplo superanle; foliis anguste linearibas, longissime acuminalis; 
culmo firmo. 

Saccharum verskolor Stbudbl. Sy nöps. p. 409. n. 58. (Nonne huc 
etiam referendum est S. fUifolium Nbbs, Stbudbl. n. 59.^) 

Hnb. in Asia superiori: Himalaya, Massouri (Uugel n. 161.). 

Spiculis majoribus, subpellucidis, rufescentibus, lanam »quan- 
tibus et arisla glumas triplo superante, foliis et culmo a priori re- 
cedit. Cum Miscantho japonico (Criantho japonico Bbauv. vel Eu- 
lalia japonica Trin.) nibil commune babet, nec cum Erianlho sac- 
charoide, quo nomine Roxburgh bunc intellexisse suspicatas est 
Stbudbl I. c. 

11. Panicula corUracia lineari-elongatay ramis adpresse ertciis. 

*SpicuUB glabrcB: 

11. E. strktus Bald. (in Elliot. Bot. 139): panicula lineari-lanceo- 
lata, strictissima, subinterrupta, ramis geminis, basi nudis, dtvisis, 
cum ramulis adpresse erectis; spiculis glabris, pilos cinereo-pur- 
pureos subxquantibus; glumis obtusis, apice fulvescentibus, exte- 
riore dorso plana, nervis e medio saepius carinantibus scabra; 
arista recta, spiculam vix duplo superante; foliis planis, latiu- 
sculis; culmo mediocri. — Kth. Agrost. p. 478. 

Andropogon slrictus W. K. Höst. Gram. IL t. 2. Ripuiium stri- 
ctum Trin. Saccharum strtctum Spr. Pugill. 2. 16. Steudel synops. p. 
408. n. 44. 

A genere Eriantho et Saccharineis ceteris recedit spiculis non 
raro dissimilibus, ita ut aut sessilis aut pedicellata, arista destituta 
occurrit. 

**Spicula {aut margme aut etiam dorso) pilosa: 

12. E. brevibarbis Michx (Flora p. 55.): panicula elongata, ramosa, 
contracto-lineari; ramis semiverticillatis simpliciusculis, erectis; 
spiculis pilos cinereos duplo superantibus; glumis exterioribus apice 
bifidis, nervis scabris; arista rectiuscula spiculam duplo triplove 
superante; foliis planiusculis, canaliculatis, margine scabris; culmo 
elato, mediocri. — Kth. Agrost. p. 478. 

Sac. 



~ 469 ^ 

Saeeknrum. bre^ibarhe Pers. Steuam. Synopeu p. 407. n. 37. S. 
BMuféni Spr. Stwd, n. 36 ? 

Hab. in America boreali (Alabama : £irog|.iiAPH), 

1 3. S, fatHgiatuM Wallich. cat. n. 8M7: panicula brevi, contracta, 
subdigitato-fastigiata, ramis aimplioibcia erectia; spicalis pi(is ci- 
nereo^purpuraacantibua brevioribua; glumia exterioribua dorao con- 
vexiascuiis, bicuspidatis; arista mox flaxacsa, apiculam doplo aQ« 
perante; foliis convolutis, scabris: culmo roediocri. 
S(iceharum fasiigiatum Nees (mscpt}. Steudel Synops. p. 409 n. 62. 
Hab. in India orientali (Sillet. F. de Silva. Wallich. n. 8847). 
Spiculae quam in prioribus duplo brevioribas. Panicula fastigiata, 
subdigitata ad Eulaliam accedit. 

Speciea sequentes mibi ignotae: 

Sacch. viUosum Steudel. n. 40 (e Brasilia). 

5. giaucum Hjeioc. Flora 1842. (e Java). 

S. fuiwm BnowH (Prodr. i. 203) (e Nova HoII). 

S. trriians Ba. 1. c. (Nova Höll.). 

S. repm9 Willd. (Oninca). 

S> obåemrwn Tmv. J, c. 1832. p. 313. (non Stsvdbl, qni hoc no- 
men bis n. 32 et 51 affert!) 

Eriantfu tiMstorius Siebold. 

MISCANTHUS Akds. 

Spiculae omnes fertiles, sequales et bomogamae, in articulis racbeoa 
contiguae geminae, utraque (sed aJtera longius) pedicellata, basi arti" 
culatae, biflorae; flosculo inferiori neulro, unipaleaceo, superiori her- 
mapbrodito, bipaleaceo. Gljjmx 2, membranaceae, subxquales; aut 
utraque convexa 3-— 5-nervis, aut exteriör dorso concaviuscula, Der- 
vis 2 scabris apice bid«nticulate. Paleae hyalinae; inferior flosculi 
bermapbroditi brevror, profundt bipartita, ex emarginatura arista infra 
mediam aubgeniculata, inferno tortilt arinala. Lodirnlx glabrae. Sta- 
mina 3. Ovarium glabram. Styli 2 elongati. Stigmata plumosa, 
].aiena liter eruppentia* 

Qui Imparatam a Saccbare diatingoity speciea ad boe genua (eujus 
Domeo a fiioKogf pedjoellua» et äåf&ogf Aos, 8iMlit<ui) refereodaa ab 
iia aub Eriantbo ordinandia sejongat i^ecepae eat. Diflénini ccim 
non tantum spiculis pedicellatis, sed etiam bAbitu oj^ paniculam ramis 
simpiicibus fa.scicuiato-fasiigietam plane alieqo. . Mi»ch, capensi» fran- 
situm ad ceteraa Saceharineas attamen efTicit. ^ 

a. Panicula elongatcnramosa ,- ramis omnibu^ divisis, SpicuU/B hietm, 
lanam ^volucroåUem .aqitantes, 

t. Mm fiopengft Aiii»*: peoioula Q^Ddeii^ta» o?efce-laMeoi«te$ ^umis 
ciDer.eo-villo8(3, rufea^niibaat, apice bidenialie; arista ^recta^ apt^ 
pulao non 4u^c isuperajite; foliis coovolutia*; oulao nUdo. 
EfiwmfMS otipeni» Nses A fr. austr» p. 93^ £. Sorffimm «.^ Nfn 

Air. auatr. 9^. Saockarum capetme SrimMU. Synope* p. 408. b. 55» 

Öfvers, af K. VeL-Akad. Fårh. Irg. 12. N:o 3, 5 ' 




^ (66 - 

*Eckhnii: panicula ob ramos subpatenteii, rarifloroi m9%w diaao- 
Juta; spiculis låna et pilis argenteis villosis; arisU spioulam fero 
daplo superanie; foliia planiasculis. 

E. EckUmii Nirs Afr. auatr. p. 93. Saeoharum EMtmU SvBOMt 
I. c. — E. pungens Uogbst. berb. 

Hab. in Africa australi; Gap. b. Spei (Bgxloii 157 et Dkkge, 
275 et 280, et 4473) el Port Natal (Kkauss). 

Habilu nonnihii sed nullis characteribus inter se differunt speciea 
bic conjunctae. 

b. PankiUa fcatigiaUxorymbosa, ramU subiimfAkibm, verticälato- 
iubdigUiUis. Spkula cum pediceUu glabrw, contöa, låna invcUt- 
cranie breviores. 

2. Jtf. japonicus Äiios.: panicalc ramis inferioribaa subdivisia, sa- 
perioribua simplicibua; spiculis longius excurvato-pedicellatis; glu- 
mis loevibus, acutittscuiis; arista rectiaaculay glumis duplo loogiori ; 
foliis planisy glabris; culoio oiediocri. 

EulaUa japank» Trir. Act. Petrop. 1833. p. 333. (partim) 
Stioobl Synops. p, 412. o. 2* Saccharum polydaetgUm Twbq. jap. 42. 
EriantkuB japonkus Bkauv. Agr. 14. 

Hab. in Japonia (Zolling. n. 28) — "Tebiti** Stbomu? 

3. Jl. hataneniis Amds.: panicala ramis valde eloogatis simplicibos; 
spicalis excurvato-pedicellatia; glumis acuminatis, apice prodactis, 
nervosts; arista recliuscula, spicalam triplo superante; foliis latiaai- 
mIs, utrinque glaberrimis; culmo valido. 

Saoeharum pfwgrandå Stboobl Synops, p. 408. n. 56. S. densum 
Neks mscpt. — incomplete descriptam! 

Bab. in insttfa Lozonia (GvaiRGy n. 787 et 1841). 

Est Jl. japmUoo vero proxinasy sed differt spiculis adhuc majo- 
ribos, longius acominato-prodactis, pa«icttla diffusius et foliis latio- 
ribas. A, M, sinmui leogius distat spiculis foliisque, sed ioter utram- 
que prorsus medius. 

4. M» imåntii Anas.: panicttl» ramis valde eloogatis, simplicibus; 
apicolit fere stricte pedieellatis, majoribns, nitentibus; glumis 
•CQtSs sobeMTvibos; arista basi subcontorta et flexuosa, spicu- 
iam dttflo superante; foliis latis, subtus cinereo-pubescentibus; 
cttlflDO mediecri y. aobvalido. 

Bukttta Japoniea Tam. Act. petrop. VI. II. 3. 333. (sec specimina 
ia berbario regin beroliBoasi asservata) et Nbbs Act. A c. L. G. N. S. 
Xl]t. Siipplem. I. p. 184. 

Rab. in Cbina (Gap. Syng-Moon: Mbteh 1837). 

Quadam eat tmttk duabos pr«cedeBtibiis stmilitude, sed differt 
•boadé: tete babttii panicolae ob ramos dm^iBO sinplioes, versas 
apieem ♦alde etongatos, eiimte fastigiato-oorynbosaa, apiculia fere 
dopfte majoribus, ktitts ovatis magisque convezts, fare atricte pedi- 
cellalis et saiuratiiit fttJvescénti-nitentibos, arista apiraliter eentorta^ 
foliisfue subtus birsutis, culmo demum validieri. 



— 4Ö7 -^ 

5. M* purpiinMomf Amu* panicula corymboso-fascicalatay ramiis g«- 
ffiiDia, primariis a tasi divtsis, ceteriisimplicibas, fa8tigiatiii;8piculis 
attbaxearvalim et acabre pedicolUtia; glumU acuaaioalo-cuApida- 
tis, fttporiio danaiua pilosin; ariala medio genicuiata, spiculacn 
triplo sup«rante; foJiis anguiilis, planU, glabria; culroo madtocri. 
Sacelu foåekukUum Thig» (aec. specimen in har b. Al^lroemeri in. 
Mtta«o Holmieoai aaaervatum.) 

Patria igoota, varoaimiliter aalem Japonia aul Cbina. 
A .ceteria atatioi digooacitur apiculi» låna densa vibloceo-purpu- 
raacenta loogiori involutit», gluinis parte superiori pilla denaia pu* 
baacentiboa, et pedicellia »cabria. Habilu panicul« cum celeris valda 
congroit.'* 



— 1Ö8 — 

Akademiska angelägenheter. 

Praeses tillkSnnagaf, att Akademien genom döden förlorat ledamo- 
ten i sjelté klassen f. d. Professoren vid Universitetet i Christiania 
Jens Rathkb, samt ntlfindske ledamoten i andra klassen Ästronomie 
Professoren vid Universitetet i Göttingen C. P. Gavss. 

Akademien beslöt att örverlemna det Florhanska priset, en rain* 
nespenning i guld öfver stiftaren, It sin ledamot, Professoren G. B. L. 
BoECK i Christiania, som till Akademien insflndt två afhandlingar; den 
ena om muskelfibrernas contraction för elektrisk inverkan och den an- 
dra om växternas insugning och utdunstning af vatten. 



Inlemnade skrifter. 

Af Hr G. G. TnoMson: Öfversigt af de arter inom familjen Dytisci, som 
blifvit anträffade pä Skandinaviska halfön. 

Remitterades till Hrr Wablbebg och BoHEiiAir. 

Af Hr Erdmamn: Geognostisk beskrifning öfver Utö jernmalmsfSlt i Sö- 
dermanland. 

Remitterades till Hrr Mosander och Akbrman. 

Af Hr Kronofogden E. Bdrvan: Meteorologiska observationer, anstsUda 
vid Neder-Kalix Sren 1840 — 1854. 

Öfverlemnades till det astronomiska observatorium. 

Af Hr Amiral Rrbuger: Observationer anställda der vindmatare blifvit 
uppförda vid Sveriges kuster. 
Öfverlemnades till Hr Erdmaivn. 



Studeranden A. E. Holmgrens afhandling: Entomologiska anteckningar 
under en resa i södra Sverige år 1854, som varit remitterad till 
Hrr Wahlberg och Bobehazi, återlemnades med tillstyrkan af dess 
införande i Akademiens handlingar. 



STOCKHOLM, 1855. P. A. KORSTEDT A SÖNER. 



ÖFVERSIGT 

AF 

KONGL. VETEJVSRAPS-ARADEMrENS 

FÖRHANDLINGAR. 
Jir0, É9. tSftft. MS* 

Onsdagen den 18 April 



Féreilriig« 

1. Om utvecklingen hos släktet Chilon*). — 
Herr S. Loven anförde: 

»Under ett besök i vär vestra skärgård för tre flr sedaDi 
hade jag tillfälle att iakttaga utvecklingen af Chiton marginatus 
Pbnn. (Ch. cinereus L enligt Forbbs och Hanlrt). 

N&gra individer af ofvannämnda art, som höllos fångna, 
hade p§ amå stenar lagt sina ägg, löst förenade i hopar af sju 
till seiton. Hvarje ägg är omgifvet af ett hy lie, fig. 1 och 2, 
som, veckad t och liksoro bläsigt, har en betydlig tjocklek, 
motsvarande ungefär hälften af det helas radie. Klyfoingens 
alla skiften voro redan genomgångna och hyllets innersta, ruoda 
bfilighet inneslöt ännu bos ofigra en utbildad rörlig embryo, 
fig. 2 och 3. 

^Embryonen, af 0,19 millimeters längd, på det hela ägg-* 
formig och utan spår af ett skal, är genom en rundtom gående 
iDtryckoiog delad i två, nästan lika stora hälfter, och vid denna 
intryckniog äro de cirrer fastade genom hvilkas svängningar han 
rör sig. I midten af främre delen ses ett knippe af ganska 
fina strängar, som knappast visa någon rörelse. Den bakre 



*) Härtill Tab. IV. 



— 170 — 

delen Töreler tvä mörka punkter, ögonen, ett på hvardera sidan 
nära intryckningen , och vanligen synliga endast ett i sender. 
Djiirets allmänna form är nägot föränderlig, den bakre delen ujt- 
skjuter stundom en tappFormig förlängning, såsom ses i (ig. ?. 
Omkring äggklasarna svärmade några nyss fria ungar, af h vilka 
tvä äro dflecknade i fig. 4 och 3. Formen är endast mera 
långsträckt än när de voro inneslutna i sitt hylle; framändan 
ses bära fina flimmerhår. som likväl sannolikt förut voro till- 
städes, och dess strängknippe, fig. 16, är utsträckt och svänges 
niigongång, men långsamt. Ingenting antyder ännu den blif- 
vande Chitonen. Men nu börjar, fig. 6 och 7, djurets bakre 
del att tillväxa starkare än den främre, som blir mera konisk, 
och fotens sida urskiljer sig, isynnerhet derigenom, att den mot- 
satta, mantelns ryggsida, genom tvärfåror delas i leder, af 
h vilka sju äro tydliga, och inom h vilka täta korn framträda, 
såsom skalens första anläggning. Framdelen fur spridda taggar, 
och sådana visa sig äfven på mantelns rand. Djuret böjer sig 
ofta, är ännu helt mjukt, och endast simmar*). Hen kort der- 
efter börjar det att äfven krypa, fig. 8 och 9. Genom man- 
telns insänkning pfi undra sidan, rundt omkring, har dess rand 
skilt sig frän foten, hvars skifva är fri, fig. 9. ögonen, tyd- 
ligare än förut, äro belägna ät buksidan, fig. 9, men skimra 
ännu igenom på ryggsidan **). Mantelns leder äro skarpare af- 
delade, och dess rand bär tätare taggar. Framdelen, mera 
konisk, är ännu temligen stor och besatt med små taggar, dock 
mest pä öfversidan. Ännu märkte jag ej spär till munöppning, 
och ännu sågs djuret ömsom simma, ömsom krypa. EmeUer- 
tid hafva i ryggens leder de första skalens skifvor afsatt sig, 
fig. 40, smala bågar med ojemna ränder, af hvilka jag ännu ej 
såg flera än sju, de tre eUer fyra främre nystan lika långa, 
de derpå följande hastigt* aftagaode. Vid denna tid synas cir- 



*) Cirrernas krets Sr aldrig afbruten pä det vis som det kunde för- 
modas af fig. 5 och 6. Den Sr der icke fullt aftecknad, derföre, 
att den i origioalritningen blirvit delvis utelemnad. 

'*) För starkt uttryckt både i fig. 8 och 10. 



^ 171 -^ 

rerna folla bort. De saknas nenriligen hos den form som ses i 
fig. ii. Här hafva nu betydliga förändringar inträdt. Man 
ser, att. den koniska framdolen af djuret icke mera synes till; 
ej eller det knippe af hSr den hittills bar. 1 stället är huf- 
vudet fullständigt utveckladt, med den nu öppnade ^munnen, 
och framför denna den böjda fallen, som äfven finnes hos det 
fullväxta djuret. På sidorna siltw ögonen, nu burna af tydliga 
upphöjningar, med pigment och lins som fig. 15 visar. Foten 
bar nSgot tilltagit, men ännu har den ej uppnått sin blifvande 
storlek i förhållande till hufvudet. Till gälar synes ännu intet 
spfir^ men der de skola komma iakttogs en tätare mängd af 
stora celler. Manteln har skjutit framåt öfver hufvudet; man 
ser redan ett af skalen framför ögonen. Detta mantelns fram- 
skjutande ses tydligen ofvanfrän i fig. 42, 43 och 14. Den 
fOrsta af dessa har ännu endast sju tydliga skal. Framför det 
främsta af dessa ses ett falt besatt med smä taggar; det är 
bvad som Slnnu är ofvan synligt af embryonens koniska fram- 
del. Detta fält är i fig. 13 mycket förminskadt, pä samma 
gfing, som bakom det sjunde skalet det ättonde framträder, 
och är alldeles betäckt i fig. Ii, der skalen skjutit sig framSt 
Sii mycket, att det sista, åttonde är synligt med hela sin 
omkrets. 

Granskar man nu närmare skalens bildning, så anmSrkes 
för det första, att de från början, med undantag af det åttonde, 
anläggas nästan liktidigt, nemligen sä, att de främre i början 
hafva en storlek i förhällande till de bakre, som de sedan icke 
skola bibehålla. Det första bildar nemligen, fig. 10, en lika 
lång tv&rbåge som det andra och tredje Men detta förhällande 
är förändradt redan i fig. 12, och blir det ännu mera i fig. 
43 oeh 14; det första intar der icke mera samma bredd af 
djuret som de tre fbljande, och ovalen blir bestämdare derige*- 
nom, att numera de bakre skalen tilltaga i bredd. Äfven till 
formen äro de främsta skalen tidigare än de bakre; i fig. 14 
har det främsta redan antagit sin halfmånlika omkrets, innan 



~ »72 — 

det bakersta är mer än antagdt. — För det andra ser man, 
att skalen först uppträda såsom smala akifvor med oregelbundet 
vfigiga ränder, och tilltaga i tjocklek och vidd derigenom, aU 
under den första skifvan tilläggas nya, småningom större. Men 
iig. 12 visar, att hvarje skal snart får två djupa vikar, incisorse 
laterales Midd., belägna i deras främre rand, en på hvarje sida. 
När nu nya skifvor afsättas från manteln, blifva dessa vikar , 
sedda ofvanifrän, småningom lillslutna, och qvarlemoa endast 
märket af sin innersta del, men det är mer än sannolikt, att 
»kalens undra, mot manteln vända sida genom denna tillväxt 
bör förete en framåt och utåt löpande, gropig fåra — en su- 
tura lateralis porösa Midd. Det främsta skalets incisurie buc- 
cales äro i fig. 43 och 14 anlagda, men oregelbundna, utan 
djupa vikar. — Vidare synes det vara articulamentum Mipd., 
som först anlägges; till tegmentum säg jag ej ett tydligt spår. 
Pet visar sig för öfrigt, att åtminstone bos Cbiton roargioatus 
skalen icke äro sammanfogade af fyra- articuli, och ännu vida 
mindre finnes något stod för den meningen, att det bakersta 
är det egentliga skalet, analogt med Patellas, och de främsta 
derutöfver tillagda. 

Hvad slutligen mantelranden beträfTar, har jag derom en- 
dast det att anmärka, att dess taggar visade sig ganska ore- 
. gelbundet, i det de sällan voro öfveralll tillstädes, utan mer- 
endels endast fläckvis. De böra icke förblandas med mantel- 
randens framdeles uppträdande betäckning. 

Af inre delar kunde intet med någon säkerhet urskiljas, 
i anseende till de yttre delarnas ogenomskiolighet. 

Jemför man nu denna utveckling med den af andra Hol- 
lusker. torde det lätt falla i ögonen, aU den krets af cirrer, 
bvarmed djuret rör sig i sitt första, simmande stadium, mot-^ 
svarar veli cirrer hos ungar af andra Gasteropoder och af Ace«* 
phaler. Men velum är hos Chiton icke utbildadt till ett vidi 
segel, som kan utspännas. 1 stället har en annan del fått be-* 
tydligare storlek^ nemligen den främre koniska, som bär hår*- 



— 473 — 

knippet. Denna ar nemligen hvad jag hos hafs-acephaler kallat 
den »päronrormiga kroppen», som bär »flagellun).» Åfven deofia 
har sitl läge inon) veli krets, och flagellum, ehuru Imib dem 
enkelt, har samma sva^a rörlighet. Velum försvinner hos 
mänga Mollusker, s3 vida det ej SteistSr sSsoni munntentakler 
eller labialpalper. Mahiiridä ijsenfinnes en ålerslod deraf i den 
budräll, som hos Chiton frumlill omger hurvudel.» 



— 174 



Af École Polyteclmique i Paris: 
Journal de Técole. Torne XX. Paris 1853. 4:o. 

Af Roy al Society i London, 
Proceedings. Vol. Vil. N:o 9^ 10, 11. 

Af Författame: 

BauzBLiDs, R. M., Beskrifning öfver Hydrachnider, «om förekomma inom 
skånOy Lund 1854. 

HiLLy G. J., d:ne matematiska afbandlingar. 

NiLssoify S.y Skandinavisk Fauna. Del. 4. Fiskarna. Lund 1855. 8:o. 

Af Utgifvaren: 
Flora. 1854. N:o 21 — 38. Regensburg. 8:0. 



— 175 — 



2. Om släktet Jpluda *). — Herr ^ Adjunct N. J. 
Andbbsson hade iosändt följaode meddelande: 

»Inom Andra-pogmeernas grupp ar 'det i allmänhet säll- 
synt att p&träffa ett slägte, som ej allenast genom yttre habitus, 
utan kanske ännu mera 'genom bestämda och konstanta karak* 
terer visar sig väl begränsadt frän hvarje annat. Ett sådant 
är dock Apluda, hvilket redan finnes upptaget under detta namn 
af Linné i dess Genera och Species plantaruro, eharuväl af honom 
likasom af de flesta nyare Auctorer mindre noggrannt eller 
rentaf felaktigt beskrifvet. Visserligen hafva åtskilliga Ibrfattare 
i sednare tider i constructionen af dess blomdelar velat se en 
antydning till slägtskap om ej identitet med Anthisliria L. och 
ännu närmare med Diectomis Beauv. och Ischcemum L.; men 
med ingendera af dessa genera har Apluda någon annan tydlig 
öfverensstämmelse än den för Andropogoneaa gemensamma af 
beterogama små-ax* 

Anthisliria, sådant det rätteligen bör bestämmas, med från- 
skiljande ej allenast af Androscepia Brongn. utan ock af tvenne an- 
dra slägten, [Hyparrhenia och Cymbanthelia), som jag ansett mig 
böra uppställa såsom mellanlänkar mellan Anthisliria och det verk- 
liga Andropogon^ har visserligen axen inhöljde i en båtformig 
bracteola och ej allenast axsamlingarne, utan äfven axskaften och 
vippgrenarne vid basen omslutne af bladiga skärmar; men dä hos 
Apluda bracteolan blott innesluter ett enda ax. inhöljer den hos 
Anthisliria först i involucrerande, nästan bredvid hvarandra 
kransvis sittande småax och sedan ett pedicelleradt herroaphrodit- 
ax och 2:ne derifrån utgående hanax. Tänker man sig dessa 
4 basal-småax borta, så blefve axbildningen hos de båda släg- 
tena visserligen något likadan, likväl med den skillnaden, att 
hos Apluda ar det fertila småaxet ledadt vid en nedtilP för- 
tjockad pedicell, som just bakom detta småaxets fastepunkt klyf- 
ves i 2:oe plattade, hoplagde halfvor^ hvaraf den ena slt^tar iett 
ofullständigt utbildadt småax (blott yttersidan är nemligen i toppen 

*) Hftrtitl Tab. V. 

Öfvers. af K. Vet-Akad. Förh., éL 18 April 1853, 



Bhtt- 



— ne — 

grön, gluma-artad och insidlaa sackformigt urholkad och hrnn- 
kantad!) och den andra, som vid basen tyckes onfifaita den 
förra, uppbär ett i de flesta fall enblonimigt, hankönadt sniäax. 

Deremol hafva släglena Diectomis och Ischemum (hvar- 
med olika författare dock mena ytterst olika arter, och som 
derföre erfordra en helt annan begränsning!) till hufvudsaklig 
del samma knnstruction af sina blomdelar, som de öfrige An- 
dropogonecs^ d. v. s. att småaxen äro ivenne, ett oskaftadt och 
ett skaftadt, fastade vid lederna af axets eller axens rachis. 
Hos ingendera af de&<^a förekommer någon bractea, annat än 
vid basen af det gemensamma axskaftet; ej heller visa sig 
der flera än 2:ne smäax sittande bredvid hvarandra. 

De arter af detta högst märkvärdiga slägte, sonn jag varit 
i tillfälle att undersöka, äro följande: 

APLUDA L. 

LncN. gen. n. 1147. Ekdlich. gen. n. 948. Trimius AcU Petrop. 1833 p. 324. 
Nei8 ab EsENB. Act. Ac Nat. Cur. XIX. Supphl. p. 191. KTB.Agro9^p.5l6. 
• Stbudel Synops. pl. glum. fasc. VI. p. 403. 

Char, Spica bracteola involula. Spicula tema, pedicello incrcMato 
infxm, interfnedia seisiiis biflora et heterogama, lateraUs ItmgiuB pedhellata, 
aliera tabescens, altera plerumque mascula. 

Beser, Culmus inrerne ramosus, decumben.s a ut erectus, aat basi 
scandens, incrassalo-ntfdosus, compressiusculus, g]al)er. Folia lanceolato- 
linearia, scabra, costa diluia percursa, saepe in petiolum plus minus 
evidentem atlenuala; vaginae inlernodiis breviores; ligula roembranacea, 
ezserta. Inflorescentia : rami axillares, basi vagina foliacea inclusi, go- 
mini aut superiores solitarii et allerni, sxpius divisi, panlculam plus 
minus densam efRcientes, fasciculos spicularum remotosautcondensatos 
gerentes. Fasciculi e spicis 2 — 5 composili; pedunculi graciles braclea 
communi foliacea vaginali. Spica sin&^ula bracteola cymbiformi, mem- 
bran a ceo-herbacea, vtridi-nervosa, margine hyalino-membranacea, apice 
berbaceo mucronata ad medium involuta, plerumque incurva, e spiculis 
heterogamis (ribus constans. Spicula inferior cum ceteris duabus arti- 
culata, bracieolae opposila, compressiuscula, fertilis: glumae inaequales, 
inferi^r et exlerior lanceolato-linearis chartaGeo-indurata,convdxiuscuta9 
extus plus minus 7 — 9-nervoso-striata, apice emarginata vej.bidentula; 
gluma superior ovata, inferne convexa el caritiala, 3— -5 nervia, superne 
åciite cvinato-compressa, acola; flosculi inferioris masculi paleas asquales, 
muticaa, superioris hcrmaphroditt vel abortu mere feminei palea inferior 
aut integra, aut submucronata , aut ssepius bifida, e sinu aristamgeni- 
culato-flexuosam et tortam, dichroam, spicula m superantem exaereos; lo- 
dioul« par vas, truncate; stamina tria; styli basi conjuncli; stigmata 



crasw plumosa, atropurpurea; caryopats libera« glabra, coropreawuscula. 
Spkultf taierales pedicellis lafis, plani», erna rginat o- biden talis vel Irun- 
caiia, cdrinam j^Iumae interioris Hpiculae sessilifl utrinque tegentibiis, in 
pedicelium comrounom incrassalum inferno confluentib.ua pedicellalae; aUera^ 
ut \idetur interiör, ad rudimenium tantum breve vel obsolelum^éttus vi- 
ridt-nervosum, intus hvalinum, exsaccaturo, vacuum redact a; a//CT*a coin- 
pleta, aut uniflora et maäcula, autirarissime^ut in desaili biflora^ helerogama: 
gluuiie equalesy Innceolatse, viridi-nervosae; paleae byalinx, mutica;, acutse. 

Synopsis spederwn: 

1. Pedicellus communis spiculam sessilem subicquans A, rostrata Nces. 

2. » » . spiciila sessili (multo) brevjof : 

a. Spicula sessilis hirta: 

peduncali et bracleolas glabri » . . A. commwiis Nebs. 
pediinculi et bracteola^ pilosi , , , , A. ciliata Ands. 

b. Spicula sessilis glabra: 

"* Aristalu;: 
Pedunculi et bracteolx glabri , , , A. aristata L. 
Pedunculi et bracteolie pilosi , , , . A. scabra Ands. 

** Mutica A. mutka L. 

ApL villosa Scbkkb. et A» digitata L. e genere eliminandae, ut jam 
monuit Nees. 

1. .4. rostrata Nebs. et A an. (Glume Ind. or. ined. — Nkes A. L. N. 
G. I. c. p. 1^4): panicula subefTusa, elongata; fasciculis 3 — 5-spica- 
tis; spicis incurvis, bracleola fere sub apice, in cuspidem scabram 
producto, bidenlata, glabra fere ad medium involutis; pedicello 
communi valde elongalo; spicul» sessilis gluma exteriore glabra, 
interiore ciliata; arista infra medium geniculala, fusco-picea, spicam 
duplo superanie; spicula tabe.*:cente tenuiter ciliata; mascula termi- 
nali glabra; foliis distincte petiolatis, scabris, planis. — Strudel. 
Synops. pl. glum. p. 403. n. 3. 

Hab, in India orienlali (Wjgbt n. 1714) Herb. Swartz (leg. RetTler). 

2. A. eomtnuftfs Nbks et Arn. (Glam. Ind. or. ined. — NkbsA. L. N. C. 
]. c. p. 194): panicula anguste contracta, brevi; fasciculisconfertis, 
aubdisticbis; spicis incurvis, bracleola sub cuspide brevi biloba 
ultra medium involutis; pedicello communi brevi, incrassalo; spicule 
sessilis gluma exteriori pedicellos superante, birta, interiore lon- 
giore; arista medio geniculata, superne infuscata; gpiculam duplo 
superante; spicula tabescenie ciliata v. pubescente; mascula termi- 
naii glabra; foliis basi anguslatis, cum vaginis glabris. — Stbudel. 
1. c. p. n. 2. 

Aphtda aristata Roxb. Fl. Ind. U 324. Andropogon q/mbarius 
Roxi. Ta b. 884 (^ec. Nebs). 

Hab. in India orientali (Wigbt n. 1713). 

3. A. cUiata Ands.: panicula effusa, lanceolato^IoDgata , apicanutftnle; 
faaciculis remoiiuaculia; apicis incurvra; bracleola apica dimidio bre- 
viori, sub cuspide herbacea bideotala, hy6lino«-mBrgiftata,8ubciliata; 
pedicello commani brevi, incraasato; spicUJoB ferlilia gluma exteriori 
pedicellos hirlos superonle^ extus puberula, ioteriorem bidentatam, 



— 178 — 

in carina superne scabrsm ueqaanle; amta spiculam fere triplo supé- 
raote, medio geniculaln, superne flavescente; spicula labescento dorjio 
puberula; mascula terrainali giabra; foliis petiolatis, supra sub- 
piiosis, viridibu8«, lat is, vaginis margine e tuberéulis pitosis. 
Hab, in Asia (India orienrali, Caruar: (Hugkl n. 1639). 

Est A. communi maxime affiniff, sed abunde differt: culmo multo 
elatiori et crasstori, evjdentius compressiusculo: foHis duplo longioribus 
(fere pedalibos) et lalioribus (| unciam), supra pilis e (uberculis 
roinutis egredientibus parcissime pilosis, basi ionge peliolatis; sed 
maxime panicula el spicis. Panicula fere pedalis, ramis simplicibus, 
subdistantibus, infra geminis, superioribus solitariis, palentibus 
subefTusa. Folia involucrantia acutissima, vaginis margine e t uberculis 
pilosis; bracteae fascicuiorum etiam foliaceae, subunciales, vaginis 
subcoloratis cymbiformibus, margine ciliatis; rachis coropresso-alata, 
ciliata; fasciculi 2 — 3-spicati, remotiusculi; bracleola navicularis, 
medio latissima, flavo-marginata, superne subciliata, cuspide viridi, 
1} lineam longa mucronata. Spiras quam in A. cofnmtim fere duplo 
majores; spicula ferlilis 2 lin. longa ^ labescens ferlilem aequans, 
mascula ceteris etiam aequilonga. 

3. A, aristcUa L. (Arooen. acad. 4.. p. 303, sp. 1467): panicula sub- 
efTusa, fasciculis subglobosis; spicis recliusculis vel incurvis; bra- 
cteola spicam dimidiam aiquante, sub cuspide herbacea bidentata, 
glaberrima; spicula fertili tabescentem aequante, gluma exteriori 
superne angusle byalino-marginata, interiori 5-nervi| geniculam 
aristae aequante vel ea breviore, in carina superne tenuissime ciliata: 
spicula tabescente superne ciliata, extus angusla, viridi, 5-nervi; 
spicula mascula lerminali basi ciliis paucis sufTulta, glaberrima, glu- 
mis aequalibus, mucronato-acuminatis; foliis in petiolum angusta- 
tis, planis — Tbbc. prodr. 21. Schbkb. gram. 2. t. 42. Willd. Sp. 
p1. 4. 938. Lam. ill. t. 641. R. S. Syst. II. 841. Thin. Act. Petrop. 
p. 325. KuNTH A gr. 516. Stkudbl Sy nöps. p. 403. n. 1. 

Diectomis fcrsciculata P. B. A gr, 160. (sec. Ners). 

Andropogon glaucus Rbtz. obs. V. 20. Willd. Sp. IV. 2. 910 
(sec. Nees) (cui synonymon A. glaucam Schreb. Gram. 11. 98 
habet Stkudel Synops. I. c. p. n. 9). 

Apltida microstachya Neks A. N. P. C. XIX Suppl. 1. 193. 
Hab. in India orientali (Wight) n. 1712. Wallicb. n. 8760 Hugkl 

n. 2102 et 3274. Sonnerat, Browm), in Ceylon (Retnaud) et in 

Manila (hb. vindub.) 

a. — grandis: panicula ob ramos elongatos patentes, eflfusa; spiculis 

3 — 4 lin. longis; glumis exterioribus spiculae ferlilis basi 
lasvibus. 

/? contracta: ramis abbreviatis, fasciculis condensatis, 

coloratis. 

b. — minor: panicota aabsimplici, erectiuacula , elongata; spiculis 

2—3 lin. longis; glurois exterioribus basi aabnervosis. (A* 
fnioro9tachya Ness. p. s. d.) 
Ex horto vindobonensi specimina vidimus culta panicula 
ezimie rara insignia^ quorum rami aolitarii, alterni, fasciculi in 



— 479 — 

»picas geminas v. solitariasy pedicellatas soluti, pedicelhis spicufae 

tabesceDlis omnino glaber, et spicula etiam terminalis ut infe- 

rior fertilis, stigmatibus purpureis! 
^nervom (Aaos.): panicula valde interrupta, ramla geminis arreciisy 
brevibus; fasciculia 2 — S-spicatis, discretis; spicolis lateralibua bo- 
rizoDtaliter divergentibus; bracteola spicam plas dimidio invoiuorante; 
apicolae fertilia glama eiteriori valide nervösa, tota viridi, subovaii; 
spiculae mascutae gjumis carinatis, nervoso^-striatis» 

Bob. Asia (Hugcl: n. 2682). 

A vulgari Aplvda amtata L. non parum recedit panicula atrictis- 
siroa, ramis brevibus arrectis vetali peclinato-spicatis , apiculis fere 
duplo minoribus, gluma exteriori spiculae fertilia tota valide nervösa, 
arisla breviori, infuscata, et foliis brevioribus. Unum tantum spe- 
ctmen vidimus, quare id specie distinguere non audemus. 

5. A scabra Ands.: panicula ramosa; ramulis et pedunculis atrigosis; 
bracteis margine e tuberculis hirtis; bracteola cum cuspide aubulata 
spion las subequante; spicis rectiusculis; spicuhe fertilis gluma 
exteriori lineari-obionga , nervoso-costata , spicula tabescente, apice 
vix glumacea, sublongiori, gluma interiori glaberrima; arista mox 
geniculata, tota torta, spiculam duplo superante, infuscata; spiculae 
terminalis glumis acutis; foliis basi angustatis, scabris. 

Hab. in Nepalia, Wallicb (n. 6760 h.). 

Aplwim aristata tam affinis, ut valde dubius sim, nom ab ea 
specie removeator. Aliena tamen videtur, non tantom babitu toto 
exteriori, sed etiam stroctura folierum, paniculae et spicularuro. 
Folia enim non in petiolum evidentem attenuata sunt, sed quasi 
sessilia, glaucescentia. Panicula fere pedalis, ramis inferioribus ge- 
minis, saltem soperioribus alternis, solitariis, longioribua, ramoso* 
divisis, fasciculis subconfertis, quasi pectinalo-spicatis. Ramuli et 
pedicelli scabre ciliati. Bracteaefoliace», margine densescabro-birta;; 
bracteolae quam in ceteris speciebus hujus generis angustiores et 
longius herbaceo-mucronat», valide nervös», margine plus minus 
Jale byalinae et coloralae. Spica 1) liOi longa, omnino glaberrima; 
spicula tabescens vix. apice summo glumacea, sed saepiusrufescenti- 
colorata, ad pedicellum tota redacta; spicula terminalis fertili aequalis; 
arista quam in ceteris sub-bi^vior et tota usque ad apicem torta. 
Gluma exteriör spioul» fertilis non marginata, apice vix emarginata, 
latiasima; interiör quasi mucronulata. 

6. A, mtUka Likr. (sp. pl. 1486): panicula subeffusa; fasciculis diacretis, 
veriicillatis; spicis rectiusculis, late ovatis; bracteola spicam dimi- 
diam superaote, sub cuspide bidentata glaberrima; spiculae fertilia 
spiculam tabescentem subsuperantis gluma exteriore basi laevi, apice 
bidentata, gluma interiore acuta viridi-striata; paleis muticis; spi- 
cula tabescente inferno late applanata; spiculae terminalis masculae 
paleis glumis acutis brevioribus; foliis in petiolum attenuatis. — 
WiLLD. sp« pl. 4. 938. Lam. ill. t. 871. Nkbs A. L. C. N. X I. c. p. 
192. TujUé 1. c. p. 325. Rth. Agr. 516. Stkddbl Synops. p. 403. n. 4. 

Calamma muHca P. B. Agroat. 129. R. S. 810. Calamina giffarUea 
P. B. Ägr. p. 129. Andropoffon glaucum Rbts. (sec. Trinium) Apluda 



— 180 — 

genicalata Roxb. 1. 325* Ktb. 517. (secw Nfisa). Stkuosl Synops. 
p. 404. n. 7. 

Hcib» in Coromandelia (Macé), Ja?a (Blumk el TnuiiBciio)) Cbina 
(Mbtem et OdBBCft), Nova Caledonia (Labilladerb) et I^ozooia (Cha- 
viMO). Specimina eliam eo Domine a Linnaeo ipso inscripta fidimas 
in berb. Holmienjii* 

*A, kumUis Pbbbl. (Reliqu. Hark. 344 sub Calaraina): panica la magis 
effusa; fascicuiis longius remotis; spicis baai ovato*»gibbiB; apicula 
sessiii tabescente longiori, basi Bublaevi; apieuia labeaoente fere 
tota ad pedicelhim redacta,8plcetaDtum medio virescentHglamacea; 
bracteola late ovalt, spicaiam dimidiam aaperante; culmo graciliori. 
A humUis Stbuobl Synops. p. 404 n. 3* 

Bob, in Luzonia (Gumimo. n. 635). 

A vera A. miUita me judice non ila recedit, ut speciem propriam 
efGoere possit. Transitua evidentes ssepe invenionus. 
**A mucnmtUa Stbudbl (Synopa^ p. 404. n. 6. — ?): panicula magis 
cootracta; faaciculis aubconfertis; spicis oblongo-linearibus; apicula 
hermapbrodita tabescente evidentius longiori; spicula tabescente 
apice glumacea; bracleola spicam dimidiam involventOy cuspide 
*ek)ngata, berbacea, scabra mucronata. 

Bah. in Manila (Mpykn), et in insula Bourbon (Gaudicbadd). 

Habitu paniculae el spicularum sed inprimis bractearum insignis; 
certissime attamen mera varietas. Quid Stbudbi* auo noroine signi- 
(icatf baud bene liquet; in noatram tamen diagnosis proxime qoadral. 

Obs. Formam eb A, kumili ad A. mucronatam aperte transitoriam 
roisit WalUch (n. 6760 k' et O ex borlu Calcuttensi, quae bra- 
cleola herbaceo«cuspidala, spiculis masculis magnis, fascicuiis el 
foliis obscure viridibus a ceteris non parum recedere videlur. 



Ecoplicatio Tahulm V, 1« A^ r<Mmta, spioa ex ulroque lalere 
visa; 2. A, oommunis, spica cum gluma exteriori spiculas inferio- 
ris; 3. A, scabra, spica ex utroque lalere visa; 4. A. ariåtata» 
a. forma minor, spica ex utroque lalere visa, b. gluma exteriör et 
c. glum» interiör spiculae inferioris, d« forma nervota, apicula et 
gluma exteriör spica lae inferioris; 5. A, cäiaia, a. spica, b. spicula 
tabesoens, c. gluma exteriör et d» e. gluma interiör (e latere et 
e dorso) spiculdB infertoris. f. flosculus hermaphroditus, g. fl. mascu- 
lus, b. i. spicula tabescens, extus et intua; k. spicula maacula ter- 
minalis cum giumis et paleis, K lodiculae et pislillum; 6. a. A. 
mutica, ex ulroque lalerOi b* A, humUie, spica et spicula tabescens. 
c. Am mucroiiata, ghimu ex t. sptculae ferlilis et spicula tabescens. 



— 481 — 

3. Nya Hemiptera, — Herr C. StAl hade irntändt 

följande forlSHtlning af sina be«krifningar öfver nya arler af 

denna kUas. 

SCDTELLEROIDES. (Dalu) 

CALL1D£A. {Up,) 
I. C. eoeleHis: obucure viresce/lte-chalybeus; tborace maculis 11, qua- 
rum 3 antertus, 4 por^lerius, 2 que medio ulrimque, nigris; 9cu- 
lello profuhdius et densius panctato, ruga eievata transverea an- 
tica, iinpunclala, maculis 8, quarum una media triaagulari, 3 
ulrimque URaque apiee positiv; pectore obscuriore, diaco flavo; 
abdomine flavo, segmenlo singulo ulrimque macula transversa cha- 
lybeo-violacescenle, ftegmenlo uhimo nigroviolaceo; femoribus mi- 
niaiis, apice tibiisque chalybeis^ antenriis larsisque nigria, Long» 
19, lat, 9 millim. — Madras Indiae orieutalis* 

PACHYCORIS. (Burm.) 

1. JP. scurrilis: ferrugineo-brunneus; capite flavo, vitta media nigra; 
tborace margioibus antico et lateralibqs, maculis 14, (5, 5,4) an- 
guiisque posticis flavis; squtello maculis 6 basalibus, 4 vel 5 
mediis, quarum intermediis confluentibus, fasciaque prope apicem, 
cum maculis mediis per lineam iongiludioalom et cum maculi 
apicis flava immedtale, ooharente, flavis; aablua nigricans; flavo- 
maculata, maculis- abdominis ulrimque serie tripplo positis; pedibus 
flavis, tibiis extus fuscis; anlennis nigris, art. basali lutao« Long. 
9, lat. 5 millim. -— Maxica 

BRACHYPLATYS. [Boish.) 

f. B. cingalensis: nigro-aeneus; capitis lobo medio macuHs 2, lobis 
lateralibus singulo linea Iransversa aliaque parva longitudinalt flavis; 
tborace ulrimque flavomarginato, anlice et utrimque linea conti- 
gua intramarginali flava; scutello flavomarginato; macula eostali 
basali hemelytrorum, margina abdominis maculaque intramarginali 
longitudinali segmenti singuJi Qavis; peidibus rufotestaceis;antenDi8 
fuscis, art, basali lestaceo. Long. 8, lat. 7 millim. — ins. Taprobana. 

COPTOSOMA, (L*!».) 

1. C. ntgropimctatum: supra cum pedibus flavum, vage subrude nigro- 
punctatum; capitis lobo medio macufisqae 2 basalibus nigris; 
tborace anlice impunctato, lin«a utrimque antico-laterair fasciaque 
antica intramarginalibos, ntgris; scutello ruga anliea impnnclala; 
aobtus nigricans; abdomine margine superiore flavo; segmento sin- 
gulo ulrimque Iransversim biseriatim flavopunctalo, margtneque 
laterali flavo. Long. 3}, lat. 2\ millim. — Sierra Leona. 

SGlOCORIDiE. (Dall.) 

PARAMBCOGORIS (StAl.) 

i. P. hmotahju]: fuacolestaceat, nigropaiictatas; oapi te Of ato, margin i-* 
bus basin veraus param reflexis, apiee oroargiDOto; acutoilo medio 

Öfvers, af K. Vet,'Akad. F5rh., å. 18 AprU 1835, 



— 18« — 

loogitodioalUer snblaevi; bemelyiris macnlft parva pone medium 
flava; membrana flavolestacea , nervis fascopunctatis; subtus minus 
dense punctatus, abdoroine utrimque nigricante, segmentis basi 
apiceque fuscoferrugineo-marginalis, ullimo toto pedibasque fusco- 
ferrugineis; aDtennis obscure rufolealaceis, apicem versae fuscis. 
LoDg. 13, lat. 7 millim. — Sierra Leona. * 

2. P, gastrieus (Thbg): fla?olealaceus, dense subprofunde nigrofusco- 
punctatus; capita lateribus paralelliSy a medio obiiquis; scutello basi 
utrimque callo flavotestaceo, impunctato; membrana fuscescenle; 
subtus cum pedibus dilutior, minus dense punctatus, abdomine 
utrimque vitta nigricante; antennis rufescentibus, art. 2 ultimis 
fuscis, basi sordide flavis. Long. 9, tat. 5 millim. — India orientalis. 

ABDNUS. (Dall.) 

!• A. circufnflexus : niger, punctatissimus; marginibus lateralibus thora- 
cis, costaii hemelytrorum, abdominisque toto fla?is; pedibus an- 
tennisque flavotestaceis, bis nonnibll obscurioribus. Long. 7, lat. 
5 millim. — Patria ignota. 

HALYDIDiE. (Dall.) 

MACROP YGIUM. (Spir.) 

1. Jf. flavoptutidaiuin: supra rufoferrugineum, parce punctatum, ma- 
calis flavis, impunctatis dense ornatum; subtus flavescens; an- 
tennis flavis, (art. ultimi desunt.) Long. 13, lat. 8 millim. — 
Patria ignota. 

ANTITKUCHUS. (Dall.) 

1. A. Iw^uonu: fuscobrunneus, nitidus, punctatus, supra callis depla- 
natis, parvis, flavis dense sparsus; antennis nigrofuscis, abdomiqe 
pedibusque flavotestaceis, illo lateribus obscuriorc, bis pilosis, pr£- 
sertim femoribus brunneopunctatis. Long. 11, lat. 7 millim. — 
Patria ignota. 

PENTATOMlDiE. (Dall.) 

PENTATOMA. (P. Beaov.) 

|. P, pHndpalis: supra obscure viridi-aeruginosa; thoraceantice margi- 
neque costaii basali hemelytrorum miniatescentibus; subtus cum 
antennis pedibusque nigra, maculis marginalibus et disci utrimque 
abdominis dilute rufotestaceis. Long. 16, lat. 10 millim. — Mexico. 

2. P, Halyå: flavotestacea, fusco-xrugiooso-punctata; scutello basi 
maculis parvis impunctatis 5; membrana sordide albida, striis par- 
vis brunneis sparsa; subtus parcius punctata, pectore anterius 
acervatim parce aeruginoso vel metallice viridi-punctato; pedibus 
fuscopunctatis. Long. 17, lat. 10 millim. — China. 

Uaec species Halydibus statura similis. 

STRACHIA. (HAaa.) . 

i. S. 9CulpiicoUis: sordide lutesoens, parce punctata, subtus flavescens; 
tboraco anterius nonDihil elavato, parte eievata circum punctata, 



— 483 — 

bis longitudinaliter et otrimqae transversiro poDCtalo-impressa ; 
meinbrana fuscoviolacescente, antennis, maculis atrimque 3 pectoria 
iineisque pedum nigris. Long. 11, lat. 6 miiliro. — Sierra Leon a. 

EURYSAPSIS. (SiGROR.) 

1. E, Signoreti: sordide albidoflavescens, parce aubtiliter punclata; 
scutello pone medium macala nigra, longiladinaiiter divisa. Long. 
10, laL 6 millim. — Senegal. 

£DESSlDu£. (Dall.) 
EDESSA (Fabr.) 

1. E, cUbidicomis: oli?aceo-testacea; antennis flavoalbidis, tborace 
atrimque cornuto, cornubas thoracis latitodine dimidio brevioribus, 
crassiasculis , apice *clavatis, subuncinatis, nigris; subtus obscurior, 
abdomine segmento singulo linea obliqua transversa, flaVa. Long. 17, 
lat. 9 milllm. — Brasilia, 

2. E. Capreola: olivaceo-flava; antennarum art. 4 apice fusco, (olti- 
mns deest); thorace fasciis 2 mediis virescenlibus, viridipunctatis, 
atrimque longe cornuto, cornubua latitudine thoracis plus dimidio 
brevioribus, parce nigropunctalis, apice reflexis; scutello pone me- 
dium utrimque dilute virescente, apice albido; subtus cum pediboa 
flavescens, pectore utrimque macula glaucescente. Long. 14, lat. 
8 millim. — - Brasilia. 

3. R. Bos: lutescens, nitida; thorace utrimque spinoso, spinis aub- 
recurvis, nigris; hemelytris olivaceo-brunneis; subtus albida, in- 
cisuris abdominis vittaque utrimque undata brunnescentibus. Long. 
15, lat. 8. — Honduras. 

äCERATODES. (Am. & Serv.) 

1. Aé flavovirens: flavescens, rude virescentepunctatus; roembrana 
aureomicans. Long. 18, lat. 10 millim. — Minas Gefaes. 

2. A, albomargmatus : fusco-olivaceus; antennis pedibusque rufotesta- 
ceis, illarum art. 2 ultimis flavoalbidis; capite, tnorace utrimque 
bemeiytrisque anguste flavomarginatis; subtus testaceus, incisuria 
abdominis nigris. Long. 19, lat. 10 millim. — Minas Geraes. 

3. A. flavomargmatus : fusco-olivaceus; antennis, marginibtis capitis, 
lateralibus thoracis, costali basalt hemelytrorum abdominisque toto 
flavoalbidis. Long. 18, lat. 9 millim. — Minas Geraés. 

Praecedenti af fin is, sed magis rudiusque rugoso-punctalas el 
obscurior. 

SPARTOCERIDiE. (Dall.) 

SPARTOCERA. (Lap.) 

1. S. eo$ticotti8.' flavotestacea , parce albidosericea; antennis, capite, 
thoracis vittis 4 antice conflueotibus, postice abbreviatia acatellQqiift 
nigrofuscis; thorace utrimque siouato, poaterius utrimque.rfilatato, 
disco costia 2 sat elevatia, transversia inalructo; actttfiio.J^aai 
utrimque albidosericeo; abdomine margine bronneo-maculaio; pe- 
dibus subferrugineo-fuscis« Long. 16, lat. 7 millim. -^Brasilia. 



— 184 — 

MICTIDJS. (Dall.) 
GRINOCERUS. (Bdrm.) 

1. C, rubro-omcUtu : niger; capite subtus, roslro, marginibus antico 
el iateralibus fasciaque (horacis, marginibus hemelyirorum, macu- 
lis marginalibus abdominis libiisque anlcrioribus rubris. Long, Ifi, 
lat. 5 millim, — Brasilia. 

2. C lugens: obscure ruroferrugineus, anlennis pedibusque anteriori- 
bus dilutioribus; thorace posterius fuscopunclato; sculeito apice 
flavcf; hemelylris .sordide flavotesilaceis, rude fuscopunclalis, nervis 
sat elevatis. Long. 15, lai. 5 miiiim. — Minas Geraes. 

3. C 9ubtofnenlo8Ué : fuscofernigineu.s, parce albidotomentosus; thorace 
«ntice, lateribus lineaque media scutelti nigri, margine inlerno 
maculaque parva bemelylrorum densius albidolomentosis; sublus 
aordide lutescens, peclore utrimque roaculi*s 3 nigris. Long. 15, 
iat. 3 mlilin). -^ Palria ignola. 

METAPODIUS, (Wmw,) 

1. M, hictuosus." nigro-ferrugineus; antennarum art. ultimo dilatiore; 
thorace anguiis posticts subdilatatis, acutis, parce granulalo; 
aoulelli apice, tibiis tarsisque anticis flavotestaceis; femoribus pos- 
ticia crassrs, subcompressis, granalatis, intus 4-spino8is, splnis 2 
mediia majoribus; tibits posticis utrimque paralelle dilatatis. Long. 
27, lat. 11 millim. — Älexico. 

2. M. hicohripeå: nigrofuscus; anfennis, pedibusanterioribus scntellique 
apice imo castaneis; thorace parce granulato, angulis posticis 
nonnihil dilatatis, aubacutis; femoribus posticis apicem versus 
crassioribus, spinoso-tuberculatis,' intus 4-8pinosis, tibiis posticis 
a basi utrimque ampliato-dilatatis, dein medio sinuatis, pone me- 
dium intus vix, extus parum dilatatis. Long. 22, lat. 9 millim. 
-— Antiocbia Columbiae. 

HOMOEOCERID^. (Dall.) 
PARYPHES. (Spi:«.) 

1. P. lunicoUis; (SundaruB, Am, Se. Serv.) flavotestaceus; antennia art. 
2 et 3 fuacis, basi apiceque flavis, (ullimus art. deest.); thorace 
utrimque valde cornuto, cornubus antrorsum porrectis, intus api- 
nulosisy apiQe nigrofuscis; scutello nigro, marginibus flavis; beime- 
lytris fuscopunctatig, membrana fusca. Long. 18, Jat. 6 millim. 
— Brasilia. 

2. P. casareus: supra otetallice vtridia, aublus cum capite flavescens, 
macula hujus nigrochalybea; thorace antice ruga flava, postice 
miniato-marginato; pectore utrimque maculis 3, anteonis pedibusqae 
nigris. Long. 17, lat. 6 millim. «— Patria ignota. 

S. P. amabUis: dilute olivaoeo-flavus; aotennis, art. ultimo excepto, 
lateacentibus; clavo bemelytrorum albido, dense sanguineoptiRCtato, 
corio apice purpureo- margin ato; pectore utrimque linea lutea, ab« 
domine vittis 3 \el 5, tibiisque posticis apice dilute lutOKCentibus. 
Long. 17, lat. 6 millim. — Mioaa Geraes. 

ANISO- 



— 485 — 

ANtSOSCELID^. (DåLL.) 

DIACTOR. (Pertt.) 

1. D. cineticoUis: D. foUaceo Talde affinis, differt slatora angastiore, 
colore sopra brunneo, ihorace obscure viridicinclo, marginibusqae 
Jateralibus anguste flavjs. Long. 14, ]at. 3J millim. — Patria 
igDOta. 

ANISOSCELIS. (Latr.) 

1. A. vexiiUUus: fuscobrunneus; capite teslaceo-trilineato; (^tennis, 
art. basali exceplo, maculis 2 thoracis, fascia anguJata hetnelytro- 
rum tibiisque anlerioribus sordide flavis; subtus flavotestaceus , 
nigroirroratus; tibiis posticis valde dilatatis, parte dilatata flavo- 
roacatata, pone apicem extus bis, intus unisinuala, apic^ flavis. 
Long. 19, lat. 7 millim. — Remedios Columbiae. 

MICROBASIS. (Dall.) 

1. Jl.? rufiventris: supra lutea; membrana nigrofusca, basin versus 
maculis 2 dilutioribus; abdomine rufo, pectore, ano, pedibas, an- 
lennarumque art. 1 et 2 (reliqui desunt) nigris. Long. 13, lat. 
5 millim. — Sierra Leona. 

HYPSELONOTUS. (Hahw.) 

1. H» ImeaticoUis: capite, thorace femoribusque testaceis; ihorace 
medio fosco, lineis 2 albidis longitudinalibus; scutello hemelytrisque 
flavotestaceis; subtus transversim nigrolineatus; aotennis tibiisque 
nigrofuscis, illarum art. 3 et 4 basi albidis. Long. 10, lat. 3} 
millim. — Minas Geraes. 

Variat bemelytris sordide flavotestacei.s, apicem versus dilutio- 
ribus. 

SERINETHA. (Spih.) 

1. 5. SiruB: obscure sanguinea; antennis, scutello, pedibusque nigro- 
fuscis; thorace disco fuscescenle; subtus nigrofusca; marginibus 
maculaque media singuli segmenti abdominis, sanguineis. Long. 
13, lat. 3J millim. — Ghina. 

COREID^. (Dall). 

DISCOGASTER. (Burm.) 

1. D. Drewseni: D, rhombaideo affinis, multo angustior; supra flavo- 
testaceus, dense aeruginosopunctatus, marginibus lateralibus thora- 
cis, costalique basali bemelytrorum aeruginosoviridibus; antennis 
ferrugineis, art. ultiroo fusco, art. 2 et 3 longitudine fere aequa- 
libus; subtus flavus, maculis marginalibus et aliis serie quadruplo 
positis disci virescentibos; pedibus virescente-flavis. L. 18. I. 5 
millim. — Minas Geraes. 

CLAVIGRALLA. (Spin.) 

1. C. pulchra: thorace, capite subtusque rufa, \Uo basi spinisqae 
humeralibus nigris; antennis nigris, art. apicali flavo; bemelytris 

Öfvert. af KongL VtL-Akad, Förh. Årg. 12, N:o 4. * 



— 48« — 

fuscis; pedibus sordide flavoteslaceis, fascomaculalig. Long. 10, 
lat. 3J[ millim. — Brasilia. 

CECIGEN^. (Am. & Sbrv). 

PHYSOPELTA. (Am. äc Skry.) 

i. P, hmaculata: flavotestacea; (horace disco fuscoiestaceo, anterius 
subgibboso, laevj, postice piano, parce punctato; scuLeilo, macula 
maftpa apiceque corii, membranaque nigris, hac baai flavotestacea, 
ibique nigromaculala; peclore fasco; abdoroinis incisoria angaste 
nigris. Loog. 16, lat. 6 millim. — Java. 

LARGUS. (Hahn). 

1. L, margmicoUis: niger, marginibus lateralibus tboracis bemelytrrsque 
rufis, bis parce nigropunclatis, viUaque obsoleta nigrofusca orna- 
tis. Long. 13, lat. 5 millim. — Brasilia. 

2. L. morio: nrger; tuberculis antenniferis, antennarnmque art. ba- 
sali basi rufis. Long. 13, lat. 6 millim. -— Columbia. 

BICELLULL (Am. & Sebv.) 

RESTHENL4. (Sww.) 

1. R, dmidiorufa: capite, thorace, scutello, basi hemelytrorum pecto- 
reque rubris; thorace antice maculis 2, scutello basi maculis 2, 
hemelytris basi macula 1 , pectore ulrimque maculis 2 nigris; an- 
tennis, hemelytris, basi excepto, abdomine pedibusque nigris. 
Long. 15, lat. 6 millim.. — Brasilia. 

CAPSUS. (Fabr.) 

1. C vitrtpennis: virescente-flavus; antennis, art. 1 excepto, fuscis; 
capite thoraceque longitudinaliler rufo-vel ferrugineo-lineatis, hoc 
etiam linea transversa inlramarginali basali nigrofusca; scutelli 
linea media maculisque 2 apicis brunnescentibus; hemelytris flavo- 
hyalinis, nervis obscurioribus; femoribus posticis fuscopunctatis; 
abdomine utrimque linea longitudinali sanguinea. Long. 8, lat. 
^k millim. — Java. 

2. c. sobrifius: praecedenti subaffinis; flavus, tboracis macula magna 
basin attingente, scutelli macula utrimque media, subferrugineis; 
hemelytris flavobyalinis, clavo margineque apicali corii obscure 
sanguineis, subtus dilute sanguineo-fasciatus. Long. 9, iat. 2^ 
millim. Java. 

3. C. maculiceps: supra luteus, subtus cum capite, scutello, antennis 
pedibusque niger; capite basi maculis 2 albidis, thorace antice, 
linea humerali parva maculaque triangulari apicali heroelylrorum 
nigris; membrana fusca. Long. 7, lat. 3 millim. — Gailia me- 
ridionaiis. 

4. C. thoracatus: capite, thorace, subtus pedibusque flavus; scutello 
hemelytrisque nigrofuscis; antennis fucis. Long. 6, laL 2{ millim. 
— Java. 



— 187 



5. (X niims: capite, aoteiiDis pedibusque sordide ffavescentibus; tho- 
race fuscotestsceo, SDterius råga elevata, oitida, faaca; aeitteiio 
flavotestaceOf angulis dilutioribus; hemelytris flavoteslaceis, niiidiSf 
dense punctatis, corio inträ marginem fuscopunctato, appendic» 
apice fuscesceDte; membrana aibida, hyalina; sublus nigrofuacus, 
pectore antice flavoUsiaceo , ano testaceo; femoribus posterioribus 
apice fuscomaculatisy tibiis posterioribus fusco-biannolatia. Long. 
4, lat. 2 miliim, — > Gallia meriodonalis. 

MIRIS. (Fabr.) 

i, M. Bedenborgi: flava; anlennis flavoteslaceis; capile lineis 2, tborace 
Jineis 4, scutello lineis 2 ferrugineis; bemeiytris obsolete ferru- 
gineo-bi ve) tri-iineatis; subtus utrimque vitta intramarginafi 
foscoferraginea, abdomine medio etiam viltis 2 angustis obsoletio- 
ribus similtter coloratis. Long. 9, lat. 2^ millim. — Rhodus. 

MEMBRANÄCEI (Am. & Sekt.) 

TROPIDOCHEILÄ (Fieber.) 

1. F. mwrio: nigrofusca; tborace disco convexo, longitudtnaliter sub-* 
paralelle 3-carinato, aotice vesicula, supra carioata, iateribua sor- 
dide flatrosericea, instruclo. Long. 6, lat. 1.^ milliro. — Brftsilia. 

NUDIROSTRI (ÄM. & Sbrv.) 
RASAHUS. (Au. & Serv.) 

1. R. flavipes: flavus; antennarum arL 2 fusco (reliqui desunt.); 
thorace impressionibus nigrofuscis, postice fuscolestaceo; scutello 
nigro; bemeiytris clavo macula oblongi media, corioque posterius 
fuscobrunnescentibus; membrana, apice excepto, fusca; sublus 
fuscus, abdomine medio flav^testaceo; margine flavo, fuscomaculato. 
Long. 21, lat. 4 millim. — Brasilia. 

PIRATES. (BuRM.) 

i, P. atrox: nigrofuscus, bemeiytris fuscobrunneis, membrana nigro- 
fusca, macula basali flavoteslacea; femoribus posterioribus basj, 
tibiis maculisque marginalibus abdominis flavotestaceis. Long. 17, 
lat. 5 millim. — Java. 

ACANTHASPIS. (Au. Äc Skrv.) 

L A, flavipes: nigrofusca; spinis 4 posticis thoracis, basi maculaque 
apicali bemelytrorum, basi membrans, maculis marginalibus ab- 
dominis pedibusque flavis. Long. 16, lat. 5 millim. — Tranquebar. 

2. Å, himiiculata: nigrofusca; vertice, tborace aoterius spinisque 4 
posticis, basi bemelytrorum, maculis marginalibus abdominis, ännu- 
loque apicali femorum testaceis; macula corii flava. Long. 18, 
lat. 6 millim. — Java. 

3. A. omata, Tbbg. nigra; tborace angulis posticis acutis, macnlis 
2 mediis limboqoB basati, marginibua bemelytrorum, costali pono 









v ■ ■■ • - 






— 188 — 

medium exceplo, margine basali anlepectoris abdomineque rubris, 
hujus maculis marginalibus anoque nigris; membrana dilule fosce- 
sceDto. Long. 10, lat. 4 millim. — India orienlalis? 

4. A. ochropus: nigra; antennis pedibusque flavotcstaceis; macula com- 
muni suturali et apicali bemelytrorum sordide flavis; tborace rou- 
tico. Long. 12, lat. 4 cnillim. — Minas Geraes. 

5. A, crudelis: f uscotestacea ; hemelylris nonnihil diJutioribus, roem- 
brana maculis plurihus fuscis; antennis, pedibus abdomineque flavo- 
teslaceis, hujus margine fuscomaculato; femoribus tibiisque fusco- 
annulatis. Long. 12, lat. 3^ roillim. — Sierra Leona. 

REDUV4US. (Fabr.) 

1. R. pallidus: sordide flavoscens; capite, fascia pone medium heroe- 
Jytrorum merabranaque, limbo apicali ezcepto, fuscesceDtibus. 
Long. 13, lat. 3.J millim. — Rossia meridionalis. 

2. R. thoracicus: obscure fuscolestasceus; hemelytris sordide albidis, 
macula pone medium membranaque, hujus apice maculaque oblonga 
ad marginem corii exceptis, fuscis; abdomine pedibusque dilule 
flavotestaceis. Long. 18, iat. 4 millim. — Ins. Rhodus. 

3. R, dorsalis: nigrofuscus; antennis, hemelylris, postpectore, abdo- 
mine pedibusque dilule flavotestaceis; hemelylris macula pone me- 
dium ad membranam, membranaque fuscis, hujus apice margineque 
ad corium flavis; ano fuscescente. Long. 12, lat. 3 millim. — Nubia, 
circa flumen Bahr-el-Åbiad. 

4. R, annulatttS' nigrofuscus; maculis 2 posterioribus confluentibas 
thoracis, basi apiceque corii. maculis marginalibus abdominis pedi- 
busque dilule flavotestaceis; femorum annulo medio apiceque fuscis. 
Long. 15, lat. 5 millim. — Sierra Leona. 

PHYSORHYNCHUS. (An. 4 Serv.) 

1. P, crudelis: luteus; capite, antennis, scutello, hemelytris basi 
- margineque costali basali luteis exceptis, pectore, apice abdominis 

pedibusque nigris; tborace mox ante medium transversim impresso, 
impressione longitudinali apicem et basin versus evanescenle. Long. 
20, lat. 8 millim. — Sierra Leona. 

2. P. lanius: niger; thoracis angulis poslicis maculaque basali, 
scutelli apice abdomineque rubris, hoc margine supra nigromacu- 
lalo, subtus segmenti singuli margine anoque nigris; hemelytris 
fuscis, margine costali lutescenle, membrana flavotestacea. Long. 
13, lat. 4 roillim. — Java. 

APIOMERUS. (HAB^). 

1. A. lanius.' niger, sordide flavopilosus; hemelytris , basi excepto, 
sordide flavescentibus; antepeotore abdomineque flavotestaceis, hujus 
margine anoque nigrofuscis. Long. 22, lat. 7 millim. — Minas 
Geraes. 

2. i4. flavipennis : niger, flavopilosus (?}; hemelytris flavis, membrana 
byalina; pedibus fuscopilosis; maculis minulis marginalibus abdo- 
minis, femoribus poslicis apice, tibiis poslicis appendicibusque 



— 189 — 

analibus flavis, his apice aanguineis. Long. 16, lat. 7 millim.—- 
Goiumbia. 

PRISTESANCHUS. (An. & Serv.) 

1. P, AfselH: obscure chalybeus; Ihorace, margine postico excepto, 
scuteilo, heroelytris pectoreque dense subaureotomentosis; mem- 
brana virescenle-fusca; abdomine apice flavolirobato; femoribus 
nigris, posticis basin versus tibiisque flavolestaceis. Long. 29 , 
lat. 8 millim. -— Sierra Leona. ' 

HARPACTOR. (Lap.) 

1. F. armipes: H. iubarmcUo (F. ScA.) affinis; elongatas, flavo-olivaceus; 
capite fusco, spinis 6 (2, 2, 2,) armato, anlicis 2 longissimis^ 
thorace anterius fusceacenle, disco spinis 4 (2, 2), angulisque 
posticis singulo spina arroatis; hemelytris fuscotestaceis, mem- 
brana cupreofusca; femoribus anticis longiusculis, incrassatis, spi- 
noso-tuberculatis, subtus spinis 4, supra apicem versus spina 1, 
longioribus armatis. Long. 10, lat. 2 milliro. — Ins. Taprobana. 

2. H. Hedenborgi' capite thoraceque nigris, hujus maculis 3 oblongis 
mediis marginibusque posticis. sculeliique apice flavoalbidis; he- 
melytris dilule fuscescentibus; femoribus luteis, borum annulo 
medio et apice, tibiisque nigris; abdomine fusco, margine lute- 
sceivte, nigromaculato. Long. 8, lat. 2 millim. — Ins. Rhodua. 

ECCA60RAS. (Rurm.) 

1. E> trimaculkoUis : luteus; capite, antennis, maculis 3 transversim 
positis thoracis, bemelylris, abdomine pedibusque nigris. Long. 
18, lat. 4 millim. — Brasilia. 

2. E, nigricomi8: obscure rufotestaceus; capite, basi excepto, anten- 
nisqae nigris; hemelytris sordide flavoteslaceis, pone medium 
fuscescentibus, corio ante apicem macula oblonga lutea; membrana 
cupreofusca. Long. 14, lat. 3^ millim. — Minas Geraes. 

3. E,? trux: fuscoleslaceus; capite, antennis, art. basali nigro excepto, 
pedibusque, femoi^um apice nigro excepto, rufotestaceis; abdomine 
nigroviolaceo, pone medium utrimque late flavo. Long. 20, lat. 5 
millim. — Sierra Leona. 

ISOCONDYLUS. (An. & Sebv.) 

1. /. fttscij)e8: flavus; macula inlraoculari, thorace posterius, margine 
basali excepto, hemelytris pedibusque nigrofuscis; thorace posterius 
spinis 4, mediis 2 longissimis. Long. 14, lat. 3 millim. ^-Mexico. 

ZELUS. (Pabh.) 

1. Z, alboannulatus: niger, nitidus; abdomine ante medium rufo; 
annulo medio femorum posticorum et obsoletiore femorum antico«- 
rum albidis. Long. 12, lat. 2\ miliim. — Remedios Columbiae. 

HiEMATOCHARES. (Nov. Gen.) 

CapQt oblongum, collo breviusculo. Anleonae corpore breviores, 
squaliter crassae, 5-articuIat«, art. 1 brevissimo, capitis apicim non 



— 490 — 

suporante, art. 2 oapitis löngitudine, 3 faoc plus dimidio breviore, 4 
boc plus ter longiore, uUimo boc parum breviore (?). Tborax antico 
quam postice dimidio anguatior, iDermis, medio subconstrictus, an- 
gulis posticis rolundatis. Scutellum inerme. Femora antica reliquis 
nonnibil crassiora; tarsis graciles, mediocres. 

1. B* obscuripmnis.* flavotestaceua; capite supra anteoDJsque nigris; 
bemelytris fuscoviolaceis, basi tboraceque posterius lutesceolibus; 
tibiis nigrofuscis. Long. 10, lal. 2j millim. — Sierra Leona. 

PLOTERES. (An. & Sbrv.) 

PTILOMERA. (ÄM. & Serv.) 

1. P, cmgalensis: supra femoribusque brunnea, opaca; tborace dorso 
Jongitudioaliler nitido; macula apicali capitis, antennis, apice 
rostri, roarginibus antico et lateralibus thoracis, borum eliam ra- 
mulo parvo, lineis 2 femorum anticorum, tibiis tarsisque nigro- 
fuscis; subtus sordide flavoalbida, dense, brevissime albotericea, 
pectore utrimque vitta angusta, roaculaque apicali mox ante coxas 
intermedias nigrofuscis, etiam albosericeis. Long. 13, lat. 4 mil- 
lim. — Ins. Taprobana. 

HYDROCORISiE. (Latr.) 

ZAITHÄ. (An. & Sbrv.) 

1. Z, lutaria: sordide flavolestacea , medio vel mox pone medium la- 
tissima; merobrana fuscescente, apice limboquo interno sordide 
albido-byalinis; antepectore utrimque macula fuscescente; femoribus 
anticis utrimque maculis 3 nigris; pedibus posterioribus subtos 
fuscoroaculatis. Long. 24, lat. 12 millim. — Patria ignota. 

NOTONECTA. (Lis.) 

1. N, australis: flavoalbida; capite inträ oculos longitudinaliter sulcato, 
medio subgibbo; bemelytris albidohyalinis; abdomine supra basi 
apicemque versus fuscescente; pectore medio, abdomine femori- 
busque anterioribus supra nigrofuscis; abdomine ante apicem ut- 
rimque longe penicillato-setoso. Long. 13, lat. 4 millim. — Nova 
Hollandia. 

FULGORINA. (Bubm.) 

A PH A NA. (Boan.) 

1. Ä, resima: sordide flavotestacea; fronte cornuta, cornu recurvo, 
vertice dupplo longiore, supra sulcato; marginibus lateralibus tbo- 
racis anguste nigris; scutello obsolete 3-carinato; bemelytris rufo- 
testaceis, supra dense albidomucoreo-maculatis, maculis costalibus 
subglaucescentibus; alls nigrofuscis, pone medium flavocinoamomeis, 
praesertim ante medium albomucoreo-maculatis; abdomine supra 
albomucoreo. Long. corp. 21, Exp. al. 17 millim. -^ India orten- 
talifi. 



— 194 — 

POeOOBRA. tBoRM.) 

1. P, semipellucida: griseoflavescens!; fronte pedibasque fuscomaculatis 
et irroratis; faemeiytris pone medium byalinis, margine basali, 
plaga magna obliqua medta, Titta pone medium macuiisque mar- 
ginis costali nigrofuscis^ alis vitreis; abdomine aupra prastno; 
tibiis anticis basi eztus rotundato-dilatatis. Long. corp. 14, exp. 
al. 39 millim. — Brasilia. 

2. P. rubficeps: nigra; capite, macala utrimque pectoris, abdomine 
femoribusque posticis rubris. Long. corp. 11, exp. al. 29 millim. 
— Brasilia. 

3. P, sepukhraUsZ nigra; pectore postice utrimque macula albomacorea; 
abdomine flavo, subtus modlo longitudinaliter nigro. Long. corp. 
12, exp. al. 30 millim. — Brasilia. 

POECILOPTERA. (Latr.) 

1. P. sobrma- flava; fronte thoraceque unicarinatis, scutello paralelle 
3-carinalo; bemelytris angulo suturali apicali aculo, marginibus 
anguste sangaineis, macula parva suturali pone medium fusca, 
ciavo granulato. Long. corp. 8, exp. al. 24 millim. — - Sierra 
Leona« 

2. P. argiolus: dilule albidovirescens; froole, thorace scutelloqua, boc 
tamen levius, 3-C8rinatis; bemelytris maculis parvis atrosanguineis, 
ob.solete albidocinctis, parce aparsis; clavo granulato. Long. corp. 
6, exp. al. 20 millim. — Patria ignota. 

DERfiE. (Pabr.) 

1. D, albkans: albida; bemelytris alisque albis, nervis transversis 
dilute fuscescentibus, illis ante apicem macula minuta nigra. Long. 
corp. 4, exp. al. :^0 millim. — Brasilia. 

2. D, furcato-vittata : fusca; fronte angusla pedibusqoe flavis; bemely- 
tris albis, byalinis, apice subglaurescentibus, vilta apice bifurca, 
a medio ramulum emitlente, fusca; alis fuscis; abdomine fulve- 
scente(?]. Long. corp. 4, exp. al. 18 millim. — Java. 

HiEMISPH^RIUS. (ScBAUH.) 

1. H. Schaumi: sordide flavescens; fronte flavovirescenle, vitta media 
rufa; bemelytris sordide subhyalinis, margine costali antico nigro, 
macola parva basali suturali, lineisque 2 submediis, subcurvalis, 
obliquis, flavis. Long. 5, lat. 5 millim. — Ins. Taprobana. 

EURYBRACHYS. (Guéh.) 

1. E, rufivefUris: E. Bufonis (Walker) valde affinis videtur; niger, 
bemelytris macula subtransversa ad marginem costalem ante me- 
dium albida, apice inträ marginem ferrugineis; postpectore, abdo- 
mine femoribusque posticis sanguineis, maculis femorum tibiisque 
posticis fuscorufescentibus. Long. 6, lat. 4 millim. — Nova Hol- 
landia. 



— ^9i — 

GERGOPIBES. (Am. å Sery.) 

MONECEPHORA. (An. & Sbrv.) 

1. M. posticaUL: sordide rubra; hemelytris pone medmm fuscis, parte 
fusca basi maculis 2 rubris; sculello, maculis pecloris abdomtoeque 
obscure viridiaeneis. Long. 15, lat. 7 millim. — Brasilia. 

TETTIGONIDES. (An. & Sekv.) 
TETTIGONIA. (Geoffr.) 

1. r. rubrotaniata: supra sanguinea, subtus cum fronle podibusque 
flava; frootis vitta, verticis maculis 5, (3, 2J (media anlica cum 
frODtis villa confluente), viitis 4 thoracis, vittisque 3 bemeJytro- 
rum nigris. Long. 9, lat. 2 millim. — Honduras. 

2. 7. cmctoviltata: lulea, subtus pedibusque dilutior; maculis 3 ver- 
ticis, 4 thoracis 9 2-que basalibus scutelli nigris; bemelytris corio 
vittis 2, una nigra, allera flava ^ clavo viitis 2 nigris viltam 
flavam includenlibus. Long. 11, lat. 2^ millim. — Minas Geraes. 

Maculae 2 basales verlicis interdum desunt. 

3. r. Drewseni: T. gratiasw affinis videtur; lulea; lineolis 5 fronlis 
(quae interdum desunt), macula apicali*, lineis 2 utrimque margi- 
neque basali medio verlicis, lineolis 2 longitudinalibus, 2 trans- 
versis margineque basali thoracis lineolaque transversa scutelli 
nigris; hemelytris fuscis, maculis minutis flavls dense sparsis, 
maculaque flava majore suturali anle apicem ornatis; subtus pe- 
dibusque flavescens. Long. 6, lat. 2 millim. — Minas Geraes. 

Variat bemelytris commisura viltaque angusla cum macula 
suturali subapicali confluente flavis. 

4. T. e-pustulata: T. mutahilis subaffinis; sanguinea, macula apicali 
verlicis nigra; maculis 2 thoracis 2-que bemelylrorum flavoalbidis; 
abdomine, ano excepto, fusco; pedibus dilule fuscosanguineis. 
Long. 10. lat. 2\ millire. — Minas Geraes. 

5. 7. sutureila: flavoalbida; maculis, una fronlis, 3 verlicis, 2 tho- 
racis lineolisque 2 scutelli nigris; hemelytris albopellucidis , com- 
misura margineque costali angusle nigris. Long. 5, lat. 1^ millim. 

— Manilla. 

JASSIDiG. (Än. & Ser v.) 

THAMNOTETTIX. (Zett.) 

1. 7. iMilaya: virescente-albida, dense subrude punctata; fronle ca- 
rinata; vertice concavo, carinato; (horace anterius subdepresso, 
ibique bicostato;, hemelytris hyalinis, clavo limboque costali rude 
punctatis; pedibus dilute virescentibus. Long. 7, lat. ij millim* 

— Malacca. 



— 193 — 

4. öfversigt af de arter tillhörande slägtet 
Osypoda, som bUJvit Juntia i Sverige. — Herr Bo- 
biman inlemoade en af Philosophise-Ma^istern Thomson under 
förestående titel insänd uppsatts: 

»Slägtet Oxypoda, som räknas till Aleocharingruppen 
bland Staphylinerna, uppställdes först af MAN?iERiiEiM i »Precis 
dun nouvel arrangemeni de la famille des Brachélytresy> och 
karakteriseras enligt Erighson uti mGenera et species Staphyli-- 
norum^ genom de femledade framta rserna och den länga första 
leden uti bakbenens tarser. Det sönderfaller uti tvenne na- 
turliga sectioner, af h vilka den första innefattar Mannerhkihs 
egentliga Oxypoder eller de arter, hvilka, med föga utstäende 
ögon, hufvudet insänkt uti thorax, som är stor och omfattar 
basen af elytra, hafva en bakat afsmalnande abdomen, som 
oftast är försedd med utstäende hår frän sidorna; den andra 
äter innehäller de arter, som hafva temligen utstäende ögon, 
mera framsträckt hufvud, thorax vanligen afsmalnande mot 
basen, mindre tät punktur och jemnsmal abdomen. Dessa af- 
delningar äro äfven till lefnadssätt skarpt åtskilda, su att man 
alltid träffar sista sectionens arter under bark eller i utsipp- 
rande saft af träd; då deremot de öfriga vanligen lefva på. 
fuktiga ställen eller i sällskap med myror. A ena sidan visar 
detta siägte största affinitet till Homalota, i synnerhet till den 
afdelniiig deraf, som (H. alerrima, lividiventris) genom sin 
mot spetsen afsmalnande abdomen hafva habitus lik Tachyporus, 
hvilka äfven hafva första leden i baktarserna långsträckt; å 
andra sidan kommer det genom sista sectionens arter så nära 
slägtet Phloeopora Erichs., att dessa båda genera nästan tyckas 
sammanfalla till ett enda; ty om man granskar de diagnoser, 
som af Erichson fastställas för dessa slägten, fmner man att 
enda skillnaden är den, att baktarserna hos Oxypoda hafva 
första leden Mlongatus», hos Phloeopora ))Sequente paullo longiom, 
en karakter, som [påhända är alltför obestämd att grunda olika 
slägten. Gtllbrhal har uti Insecla Suecica beskrifvit 5 arter 
Öfvers. af E. Vek-Äkad, Förk, d. 18 AprU 1855. 



— <94 — 

af delta slägte, som uti denna uppsats ökats till 25, ett antal 
som visserligen öf verstiger det uti Erichsoiis Kåf, d, Mark upp- 
förda, men ganska säkert skulle kunna få en rik tillökning frän 
norra Sverige, som jag tyvärr ej varit i tiliralle att undersöka. 

OXYPODA Mannerh. 

a) Fusiformes: 

1. O. ru/icornis {Aleochara Gyll. Ins. Sv. II. 422. 44): Ni- 

tidula, griseo-sericans, nigra, antennis, pedibus, elytris 
anoque testaceis; ihoraca parum convexo, postice foveolato 
obsoletissimeque canaliculato; tarsis posticis articulis inter- 
mediis eiongatis. Long. 2^ lin. 
Ek. Gen. et. Spec. Stapb. 142. 1. 

Temligen sällsynt; funnen vid Stockholm af Prof. Bohb- 
MAN, vid Herre vads-kloster i SkAne af Stud. C. Roth. 

2. O. luteipennis (Er. CoL March. I. 343. 1): Sericeo-pube- 

scens, parum nitida, nigra, antennis basi, pedibus ely- 
trisque testaceis, his circa scutellum lateribusque infuscatis; 
thorace leviter convexo, foveolato obsoletequc canaliculato; 
tarsis posticis articulo primo sequentibus tribus longitudine 
(Bquali. Long. 4^ lin. 

Mas: abdominis segmento ventrali sexto apice utrinque 

sinualo, medio triangulariter producto distinctus. 

Kb. Gen. et Spec. Staph. 143. 2. 

Aleochara rupcomis var. b. Gyll. Ins. Svec. II. 422. 44. 

Sällsynt; funnen vid Ramlösa och Ringsjön i Skåne. 

Anm, Denna art Sr närmast lik O. rupcomis, men flr mycket 
mindre, med mörkare färgteckning, tydligare rflnna på thorax 
och kortare baklarser. 

3. O. lateralis [Aleochara Sahlb. Ins. Fenn. I. 391. 82): 

Oblonga, depressiuscula, subopaca, nigra, antennarum basi, 
thoracis lateribus, elytris vitta obliqua pedibusque testa- 
ceis; thorace transverso, foveolato obsoleteque canaliculato; 
abdomine densesericeo-pubescente, apice Isevigato.Long.ljlin. 

Homalota lateralis Taovs. öfvers. 1852, 145. 57. 
Aleochara opaca var. b. Gyll. Ins. Sv. II. 423. 45. 

Sällsynt; funnen i spillniog vid Ringsjön i Skåne. 



— 495 — 

4. O. opaca (Aleochara Grät. Micropl. 89. 31): Brevior, paruro 

Dittda, fusco-pobesccns, nigra, antennarurn basi pedibusque 
obscare testaceis; thorace convexo, eequali; elytris brunneis, 
subrugoso-punctatis; abdomine dense sericeo-pubescente. 
Long. 1} lin. 

Mas: abdominis segmenlo venlrali sexto apice triangu- 
la riter producto distinctus. 

Er. Gen. et Spec. Staph. 144. 4. 
Ateochara opaca Gyll. Ins. Sv. II. 423. 45. 

Ej Sällsynt; den lefver på fuktiga ställen och i spillning. 

5. O. umbrata {Aleochara Gyll. Ins. Sv. II. 424. 46): Brevior, 

nitidula, sericeo-pubescens, nigra, pedibus leslaceis; tho- 
race breviusculo, leviler convexo, basi foveola parva im- 
presso elytrisque piceis; abdomine, apicem versus attenuato, 
segcnentis piceo-marginalis. Long. 1^ lin. 
O. cuniculma £k. Gen. et Spec. Staph. 149. 17. 
Ej sällsynt pfi Fuktiga ställen. 

Anm. Man finner ganska ifltt af Gtllbivbals beskrifning I. c. att 
Ericosoiis och Gtllekbals umbrata ej 9ro identiska, ty sist- 
Dämde författare sSger om sin art att den är dubbett sä liten 
som opaca, då Erichsons deremot till storlek ÖfverensslSmmer 
dermed; de öfriga karakterer, som Gtllenbal omnSmner, nem- 
ligen en framtill hoptryckt thorax, Iflngre elytra passa full- 
komligt in på O. cunietUma Er. 

6. O. longiuscula (Aleochara Grav. Micropt. 80. 20): Elongata, 

nigra, subnitida, sericeo-pubescens, antennis validis, thorace 
multo longioribus, brunneis, pedibus rufo-testaceis; thorace 
suborbiculato, basi foveola in)presso; abdonaine apicem 
versus vix angustato. Long. 1^ lin. 
Eb. Gen. et Spec. Slaph. 144. 6. 

Ej sällsynt i Skäne pä fuktiga ställen. 

7. O. alternans (Aleochara Grav. Micropt. 85. 26): Elongata, 

griseo-sericans, rufo-testacea , capite, pectore, elytrorum 
angulo exteriore abdominisque cingulo postico nigricanti- 
bus; thorace basi foveolato. Long. 4l 'in* 

Er. Gen. et Spec. Staph. 145. 7. 

Aleochara altemans Gyll. Ins. Sv. 11, 419. 41. 

AlloDän i svanapar på efterhösteo. 



— <96 — 

8. O. togata (Er. Gol. Harch. I. 3i6. 8): Elongata, subnitida, 

subtilissime pubescens, nigra, thorace amplo elytrisque 
rufiSy antennarum basi pedibusque teslaceis; elytris thoracis 
longitudine, subtiliter punctatis. Long. 4} lin. 

Er. Gen. et Spec. Staph. 145. 8. 

Aleochara obfuscata var. b. Gtll. Ins. Sv. II. 418. 40. 

Ej sällsynt pä torra marker i sällskap med den lilla 
svarta myran. 

Anm, Denna art liknar ganska mycket O. abdominalis MA5iiERa., 
som mig veterligen ej blifvit funnen i Sverige, men skiljes på 
sitt svarta bröst och något glänsande abdomen, hvilken afven 
flr något starkare puncterad. 

9. O. hospita (Gbimmer Stett. Ent. Zeit. VI. 431. 20): Elongata, 

nigra, vix nitida, dense pubescens: antennis basi pedibusque 
testaceis; thorace elytrorum latitudine, fusco-testaceo; ab- 
domine dense griseo-sericeo; elytris subtilissintie pun- 
ctatis, fusco-testaceis. Long, ii — 1j lin. 

Funnen i sällskap med föregående, men sparsamt. 

Anm, Till form ocb färgteckning kommer denna art ganska nSra 
O. togcUa, men afviker dock genom sculpluren pä elytra och 
abdomen, hvilka firo mycket finare och tätare puncterade; 
dessutom är vanligen skifi/an af thorax och elytra omkring 
scutellen lätt skuggade, abdomen mot spetsen kantad med 
svarta, utstående bår. 

10. O. curticollis: Oblonga, breviter sericeo-pubescens, sub- 
opaca, fusco-nigra, antennis, pedibus segmentorumque ven- 
tralium marginibus ferrugineis; thorace brevi, sat coovexo, 
basi et lateribus fortiter rotundato, ante scutellum foveola 
parva impresso; elytris thorace longioribus; abdomine con- 
fertim punctulato. Long. 1j lin. 

Sällsynt; funnen på fuktiga ställen. 

Till kroppsform Öfverensstämmer denna art närmast med O. opaca, 
men afviker i synnerhet genom sina tunnare antenner, kortare 
thorax, samt något tydligare puncterad abdomen. Hufvudet 
är mycket mindre än thorax, platt-kullrigt, fint puncteradt, 
svartaktigt, mun och palper roströda. Antennerna äro knappt 
så långa som hufvud och thorax sammantagne, ganska tunna, 
obetydligt tjockare mot spetsen; andra leden något större fln 
tredje, 4—10 transversella, slutleden äggforttiig, nära dub- 
bels så stor som föregående; till färgen roströda, vid basen 
JerguJa. Thorax är lika bred som elytra , dubbelt så bred 



- 497 — 

som i8ng, öfver spetsen hoptryckt, frambOrnen till följe deraf 
nedböjda, sidorna och bakkanten ganska starkt randade, bak- 
hörnen trubbiga; skifvan i synnerhet framtill ganska kulirig, 
vid roten försedd med en liten grop framför scutellen. Elytra 
äro längre an thorax, yttre vinkeln Ifitt urbogtad, platt- 
knllriga, bruna, fint och tfilt puncterade, beklfidda med ett 
fint och kort, sidenskimrande ludd. Abdomen 9r något af- 
smalnande mot spetsen, tfilt och tydligt puncterad, svartbrun, 
anus samt bakkanten af ventralsegmenterna branröda. Benen 
firo rödaktiga, l§ren mörkare. 

41. O. jdanipennis : Brevior, parum nitida, subtiliter griseo* 
pubesceos, fasca» aDteoDarum basi pedibusque testaceis, 
pectore abdomineque nigris, hoc segnnentorum veotraliam 
marginibus picescentibus; thorace transverso, elytrorum 
latitudine, leviter convexo, squali; elytris thorace fere 
brevioribus, subtilius punctatis; abdoaiine apicem versus 
angustato, nitidulo, sabtih'ter puDCtato, apice pilosello. 
Long. ii lin. 

Sällsynt pA fuktiga ställen. 

Till kroppsform nflstan lik O. curticolUs, men thorax mindre kall- 
rig, utan grop vid basen, elytra kortare; föga glänsande, be- • 
kladd med ett fint grfitt ludd, Ijusbran, bröst och abdomen 
svartaktiga. Hufvudet 9r mycket mindre fin thorax, rundadt, 
knappt synbart puncteradt, brungult; mun och palper lergula. 
Antennerna firo lika Iftnga som hufvud och thorax samman- 
räknade, temligen tunna, utåt spetsen nfigot tjockare; bruna, 
vid roten lergula; 2:dra och 3:dje lederna aflfinga, jemnstora, 
4 — 10 småningom bredare, n&stan transversella, slutleden 
aflång, nflstan dubbelt Ifingre fin nfist sista. Thorax fir lika 
bred som elytra, något smalare öfver spetsen fin vid ro- 
ten, bakhörnen trubbiga, sidorna temligen starkt, bakkanten 
måttligt rundade; Ifitt kullrig, brungul, beklfidd med ett grå- 
aktigt ludd. Elytra firo något nedtryckta, nfistan kortare fin 
thorax, brungula, fint men tydligt puncterade. Abdomen fir 
Ifitt afsmalnande mot spetsen, som fir försedd med mörka ut- 
stående hår pä sidorna, svart, något gifinsande, ventralseg- 
menternas bakkant samt anas ljust beckffirgade, fint men tyd- 
ligt puncterad. Benen firo lergula. 

12. O. testacea (Eb. CoI. March. I. 347: 8): Elongata, rufo- 
testacea, subtiliter sericeo- pubescens; thorace brevi, le- 
viter coovexo, angulis posticis rectis; abdomine distinctius 
punctato, segmentis intermediis basi fuscescentibus. Long. 
a lio. 



- 498 — 

Eb* Gen. et Spec« Stapb. 147. 11. 

Sällsynt; jag har funnit den pä torra ställen vidStock- 

hoIm« 

Anm, Denna art är Ifttt alt skilja från nflrslSgtade genom sina 
korta, grofva antenner, de r&ta bakbt)rnen på thorax, och 
tydligt puncterade abdomen. 

43. O. annularis [Aleochara Sadlb. los. Fen. 1. 353. 15): 

Elongata, rufo-testacea , dense sericeo-pubescens; thorace 

leviter convexo, sequali; elytris thoracis vix longitudine; 

abdomine segroento quinto basi nigricante. Long. 4 lin. 

O* cmgulata Maniierb. Brach. 71. 11. 

O. helvota Er. Gen. et Spec. Staph. 147. 12. 

Aleochara obfuscata var. c. Gtlu Ins. Sv. II. 418. 40. 

Funnen pä fuktiga ställen nära Lund. 

Anm. Denna art nörinar sig föregående uti antennbyggnad, men 
9r mindre och utomdess afvikande genom abdomens ytterst 
fina och tfita punctur. 

4 4. O. Soror: Elongata, linearis, dense sericeo-pubescens, 
rufo-testacea, antennis longiusculis; thorace leviter con- 
vexo, angulis posticis recliusculis; elytris thoracis longitu- 
dine; abdomine apicem versus subattenuato, segmenlo quinto 
basi nigricante. Long. 1 lin. 

Sällsvnt; funnen tillsammans med O. (estacea vid Stock- 
holm. 

Mycket lik föregående, afvikande genom olika antennbyggnad; 
beklädd med ett ytterst fint, sideoskimrande, gulaktigt ludd, 
hvarunder puncluren knappast skönjes; rödgul, ögonen och 
5:to abdominalsegmentet svjjrtaktiga. Hufvudet ftr mycket 
mindre än thorax, flggformigt. Antennerna &ro lika långa 
som bufvud och thorax sammaoräknode, ej tunna, obetydligt 
tjockare utåt spetsen; 2:dra leden nftra hälften längre an 
d:dje« 4 — 10 föga Ifingre fln bredden, slutleden flggformig, 
nästan dubbelt så stor som ndst sista, till fflrgen alldeles 
rödgula. Thorax ftr lika bred som elytra, hälften bredare 
än lång, öfver spetsen något smalare än vid roten , frambör- 
nen nedböjda, trubbiga, sidorna lätt rundade, bakhörnen 
nästan räta; akifvan lätt kullrig utan intryckoing. Elytra 
äro knappast så långa som thorax, lika fint och tätt puncte- 
rade. Abdomen är obetydligt afsmalnande mot spetsen, röd- 
gul, 5:te segmentet svartaktigt, stundom af lika färg med 
den öfriga kroppen. Benen äro alldeles rödgula. 



— 499 — 

15. O. ferrugifiéa (Eb. Gen. etSpec. Staph. 447. 43): Elongala, 
lioearis, ferruginea, tenuiter griseo-pubescens; thorace le- 
viter convexo, basi obsolete foveolato; elytris thorace sub- 
brevioribus, depressis, confertim punctatis; pectore abdo- 
mineque nigris, hoc basi apiceque testaceo. Long. vix 4 lin. 
, Var: magis saturate ferruginea, capite pectore abdomi- 
neque nigricantibus. 

Ej sällsynt i Skäne pä sandfälten. 

Anm. Ldlt känlig på sina korta, nedtryckta, tjdligt puncterade 
elylra. 

4 6 O. riparia: Oblonga, dense sericeo-pabescens, fusco-nigra, 

antennis, thorace, elytris pedibusque testaceis; thorace 

leviter convexo, basi obsolete foveolato; elytris subdepres- 

sis, thoracis longitudine, subtiliter punctatis; abdomine 

apicem versus subattenuato, dense sericeo-pubesceote. 

Long. 4 lin. 

Funnen pä stranden vid Malmö. 

Denna art synes stå nSrmast O. exoUla £r«, men afviker genom 
sitt svarta brOst och en liten grop pä thorax framför scutel- 
len. Hufvadet är mindre 9n thorax, plalt-kullrigt, braogult; 
mun och palper lergula. Antennerna flro knappt afi långa 
som hufvud och thorax sammanräknade, ganska tunna, utåt 
spetsen obetydligt tjockare; andra leden bSlften större fin 
tredje, 4 — 10 transversella, slutleden igglik, Dftstan dubbelt 
sä stor som nast sista; til! färgen rostgula. Thorax flr lika 
bred som elytra, mer fln hälften kortare än bred, Öfver 
spetsen obetydligt smalare än vid basen, framhörnen ned- 
böjda, sidorna lätt rundade, bakhörnen trubbiga; skifvan föga 
kullrig, med en liten, föga märkbar grop framför scutellen. 
Elytra äro lika länga som thorax, något tydligare puncterade, 
gulaktiga, lätt skuggade kring scutellen. Abdomen är föga 
afsmalnande mot spetsen, beklädd med samma fina, siden- 
skimrande ludd som den öfriga delen af kroppen; svart, anus 
och ventralsegmenternas kanter gula, bröstet alltid svartbrunt. 
Benen med höfterna lergula. 

47. O. formiceticola (Hjbrkbl Germ. Zeits. III. 813. 40): 

Oblonga, crassiuscula, piceo-rufa, capite abdominisque cin- 

gulo nigricantibus; thorace brevi, angulis posticis obtu- 

siusculis; elytris thorace vix longioribus, apice dilatatis; 

abdomine fulvo-pubescenle, late marginato. Long. < — Ii lin. 

Funnen tillhopa med Formica rufa. 



— 200 — 

18. O. hcenwrrhoa {Aleochara Sadlb. los. Fen. I. 355. 20): 

Elongata, tenaiter pabescens, subtiliter punctata, piceo- 
nigra, antennarum basi, ano pedibusque rufo-testaceis; 
thorace convexiusculo, antice compresso; elytris thorace 
paullo longioribus, apice piceis; abdomine apicem versus 

leviter attenuato. Long. 1 lin. 

O. promiscua Er. Gen. et Spec. Stapb. 148. 14. 
O. myrmecojMa Mjsrkbi. Germ. Zeits. 111. 214. 11. 

Tillsammans med föregående; ej sällsynt. 

Anm. DeD afviker frän O. fofmiceticola genom en mindre robust 
kroppsform, mörkare fSrg, mera kullrig thorax och proportions- 
vis längre elytra. 

b) Lineares, 

49. O. analis [Aleochara Gtll. Ins. Sv. II. 388. 11): Piceo- 
rufa, opaca, abdomine anle apicem nigricante, apice, an- 
tennis pedibusque ferrugineis, thorace transverso, subde- 
presso, bas! foveola transversa impresso, angulis posteriori- 
bus obtusis; elytris thorace sesquilongioribus, minus sub- 
tiliter punctatis. Long. ii lin. 

Mas: abdominis segmento penultimo dorsali carina ele- 

vata insignis. 

Er. Gen. et Spec. Stapb. 154. 29. 

Ej sällsynt under barken af träd, i synnerhet barrträd. 

Anm» Hannen kdnnes Istt pä ndst sista öfre abdominalsegmen- 
tet, som har en upphöjd köl längs midten; en dylik finnes 
fifven, fast kortare, vid basen af analsegmentet, men som oftast 
döljes af nflst sista. Elytra Sro fifveniedes hos hannen upp- 
drifna invid suturen, hvartill man ej finner spär hos honan. 

20. O. fumida (Eb. Gen. et Spec. Stapb. 456. 33): Nigra, 
subnitida, antennis thorace longioribus, basi, ore pedi- 
busque testaceis, ano rufo; thorace basin versus sub- 
angustato, foveola ante scutellum impresso. Long. 4^ lin. 

Mas: abdominis segmento dorsali penultimo tuberculo 
minuto, prominulo insignis. 

Ej sällsynt under barken af löfträd och i utsipprande 

saft. 

Anm, 



— «0I — 

Anm. Från föregäeode kännes denna art lättast på sina tun- 
nare, Jängre antenner, hvilkas 2:dra led fir större 8n 3:djey 
samt pä formen af thorax, bvilken är mera afsmalnande emot 
roten. 

21. O. ruficollis (Er. Gen. el Spec. Staph. j55: 3i): Elongata, 
nigro-picea/ nilida; thorace transverso, basin vcrsus sub- 
angustato, lucide ruFo; ano, pedibus antennisque ferrugi- 
neis, bis medio inru.scatis; elytris thorace subbrevioribus, 
.subrugoso-punclatis; abdomine apicein versus incrassato, 
parcius punctulato. Long. 1 lin. 

Mas: abdominis segmento dorsali penultimo tuberculo 
obloDgo, acutOy elytrisque medio fortiter impressis insignis. 
Funnen tillhopa med Töregäendc, men sparsamt. 

Anm. Denna lilla vackra art skiljes ganska Istt från närstående 
species på sin ljusa färgteckning och mot spetsen incrasserade 
abdomen. 

22. O prolixa: [Aleochara Grav. Micropt. 1\, 5): Elongata, rufo- 
ferruginea. niiida, fortius punctata, pube fulvescenli tenuiter 
vestita, abdomine ante apicem capileque piceis, ano, an- 
tennis pedibusque ferrugineis; thorace transversim quadralo, 
convexiusculo, basi foveolato, lateribus parce piloso. Loog. 
U lin. 

Eb. Gen. et Spec. Staph. 155: 31. 

Aleochara etegantuia Sbbg Ins. Fen. I. 377. 55. 

Sällsynt under barken a{ barrträd. 

Anm* En på sin starka, ej täta punktur lätt känlig art. 

23. O. suturalis {Aleochara Sahlb. Ins. Fen. 1. 376. 55): 
Nigra, nitidula, tenuiter pubescens, ore, antennis, elytro- 
ruro sutura, ano pedibusque rufis; thorace brevissimo, 
angulis postigis rectis; elytris thorace paullo longioribus, 
distinclius punctatis. Long. 'U lin. 

Sällsynt under barken af barrträd. 

Anm, Denna art är hufvudsakligast skild från närslägtade genom 
sin korta thorax, hvars bakbörn äro räta, och på el y träs färg, 
som är rödaktig i spetsen och vid suturen. 

24. O. laticolUs: Nigra, nitidula, thoracis lateribus elytrisque 
piceo-castaneis, antennis pedibusque rufis; thorace trans- 

Öfvers. afKongL VeL-Akad. Förh. Arg, 12, N:o 4. 3 




— f02 — 

verso, elytris latiori, basi foveola transversa impresso, 
angulis posticis prominulis; abdomine crebre punctulalo. 
Long. 1| lin. 

Mas: abdominis segmento penultimo dorsali carina ele- 
vata, ullimo apice anguste cxciso insignis. 

Sällsynt; funnen vid Ringsjön i Skäne under barken af 

löfträd. 

Denna art synes komma n&rroast O. corticina En., men afviker 
genom gropad thorax och mörkare fSrg; kroppen ^v helfickt 
af ett fint, gulaktigt ludd, svarta antenner och röda ben, etytra 
och sidokanten af thorax beckröda, något giflnfsande, fint 
puncterad. Hufvudet är mindre än thorax, kort flggformigt, 
platt-kuilrigt, fint och tätt puncleradt, svart; mun och pal- 
per röda. Antennerna Sro knappt sä långa som hufvud och 
thorax sammanräknade, temligen grofva, 2:dra leden lika stor 
med 3:dje, 4—10 transversella, slutleden Sggformig, hälften 
större än näst sista. Thorax är nästan bredare än elytra, 
öfvcr spetsen lätt comprimerad och smalare än vid basen, 
framhörnen räta, sidorna jemnt rundade mot bakkanfen, sora 
är lätt urbugtad på båda sidor om midlen, bvarigenom bak- 
hörnen blifva något lillbukadragna; skifvan framtill platt- 
kullrig, baktill plalttryckt. försedd med en tvärgrop framför 
scutellen; svart, sidorna brunröda. Elytra äro hälften längre 
än thorax, något tydligare puncterade, beckröda, plaltkullriga, 
vid yttre vinkeln tydligt urbugtade. Abdomen är temligen 
jemnbrod, fint puncterad, svart, anus knappt ljusare. Benen 
äro alldeles röda. Hannen har en köl längs midten af näst- 
sista abdominalsegmentet, och en smal utskärning i spetsen 
af sista. * 

85. O. conmxicolUs: Opaca, piceo-rufa, ore, anlennis, ano 
pedibusque ferrugineis, pectore abdominisque cingulo anle 
apicem nigro-fuscis; thorace transverso, lateribus fortiter 
rotundato, convexo, a^qnali, angulis posticis subrectis; 
elytris thorace longioribus, subrugoso-punctatis; abdomine 
subtilius punctato. Long. 1 lin. 
Sällsynt under barken af barrträd. 

Till kroppsform snarlik O. analis, men skild genom sin kullriga 
thorax, som är starkt rundad på sidorna utan grop vid ba- 
sen; beckröd, nästan malt, bekfädd med ett tunnt gulaktigt 
nedtryckt ludd. Hufvudet är mycket mindre än thorax, run- 
dadt äggformigl, beckrödt, ögonen temligen framstående, svarta; 
mun och palper rödgula. Antennerna äro kortare än hufvud 
och thorax sammanräknade ^ temligen tunna, knappt tjockare 



— t03 — 

mol spetsen; 2:dra leden lika stor med 3:dje, 4 — 10 nästan 
transverselJa , slutleden äggrund, alldeles röda, beklädda med 
bvitaktiga hfir. Thorax är fullt sfi bred som elytra, nä- 
stan dubbelt så bred som lång, öfver spetsen comprimerad, 
smalare än vid basen, frambörnen nedböjda, nästan räta, si- 
dorna starkt och jemnt rundade, bakbörnen räta, bakkanten 
lätt rundad; på tvären kullrig, utan grop vid basen, fint 
puncterad. Elytra äro något längre än thorax, fioskrynkligt 
punkterade. Abdomen är fint, mindre tätt puncterad, något 
glänsande, beckröd, med ett svartaktigt bälte före spetsen. 
Benen äro alldeles roströda. 
Anm, Oxypoda maura En. bar jag funnit på stranden vid Ring- 
sjön i Skåne, men då den så väl till lefnadssätt, habitussom 
mnndelar öfverensstämmer med Ocalea, så anser jag det rättast 
att anföra den vid detta slägte. 



— 204 — 



Zoologiska afdelningen. 

Af Herr Groaahctndlaren A. Gieseche. 
En krokodil^ tre ormar och en större insektsamling från Brasilien. 

Af Herr Med. Candidat Kringdahl. 
En sTart Fringilla carduelis. 



Botaniska afdelningen. 

Af Magister Backman i Östersund, 
Tjagu Yfixt-arter frän de bflgre trakterna af Äreskutfjellet i Jemtland. 

Af D:r C. R Nyman. 
TtI exemplar af Xantbium ripariam frfin Preussen. 



Mineralogiska afdelDingen. 

Af Kongl Sekreteraren Stråle. 
Femtio stu£fer diverse mineralier. 



Ethnografiska afdelningen. 

Af Notarien F. BiUbergh. 
En af Gauchos i Syd-Amerika begagnad riddrflgt med sadelmundering. 



— 205 — 

5^ Om Lyccena argus och Lyccena calUopiå. 

— Herr Böheman Töredrog eo af Herr S. M. Adjuncten Wal- 
LKiGBSZf insänd uppsatts af följande innehåll: 

»Dä jag 1853 utgaf mitt arbete om Skandinaviens Dag- 
fjärilar, var mig veterligen icke ännu Författarnes Lyc(Bna 
argus funnen pfi vär halfo, hvarföre jag ock endast i en an- 
märkning upptog arten. Förlidet flr lyckades det mig att uti 
en skogstrakt inom Ifvetofta Socken af Skäne påträffa några 
exemplar af nämnde art, och sedan har äfven Prof. Zbllsb i 
Glogau meddelat mig den underrättelse, att samma art är fun- 
nen nägonstädes i Lappmarkerne af KBrrsL* Den hörer således 
otvifvelaktigt till vår Fauna, ehuru den synes vara öfver allt 
inom landet sällsynt, då deremot Författafnes L cegon är gan- 
ska allmän. I nämnde arbete benämnde jag i enlighet med 
BoisDUTAL den förre L calUopts och den sednare L. argus, 
hufvudsakligast derföre, att jag icke då kände den förre såsom 
svensk. Men ehuru numera detta skäl förfallit, bibehåller jag 
samma benämningssätt och det på grunder, som i följande un- 
dersökning skola framläggas. 

Såsom man vet har Linné i sin Fauna Suecica 1761 
uoder Nrris 1074 och 1075 beskrifvit tvenne fjärilar under 
namn af Papäio argus och P idas, hvilka namn vanligen 
blifvit såsom synonymer hänförda till LyccBna calliopis Boisd. 
Vid båda dessa beskrifntngar hafva likväl några skrif- eller 
tryckfel insmugit sig i det den förra arten (N:o 4074) karakteri- 
seras: »alis caudatis coeruleis», och den sednare (N:o 1075): 
»alis ecaudatis coeruleisn. Någon art med stjertlik förlängning 
pfi bakvingarne finnes icke inom landet, och öfver hufvud icko 
inom Europa, hvaipå den öfriga beskrifningen kan lämpas, 
bvarröre bestämningen: »alis caudatis» måste förändras till:»a/ts 
ecaudatisn synnerligast som ' det om P, idas, hvilken har vin- 
garne »ecaudatse», heter: »facies — prascedentis». Bestämnin- 
gen »alis coeruleis» vid denna sistnämnde måste också förändras 
till »alis — nigro-fuscisu; ty i beskrifningen heter det om 
Öfvers. af K. YeL-Akad. Förh.» d. 18 AprU 1855. 



— 206 -^ 

samma art: »color omnioo procedeDtid. a quo differt alarucn 
lateris superioris colore, qui nony ut in illo, coeruleM, sed 
omnino mgro-fuscu8.i> Sedan dessa uppenbara felaktigheter 
blifvit rättade, återstår att antaga endast ett utaf tvenne: an- 
tingen att Linné har med dessa beskrifningar åsyftat olika kön 
af samma art, eller olika kön af skilda arter. Linné harsjelf 
fbrmodat att de voro olika kön af samma art, h vårföre han 
i slutet af beskrifningen till P. idas framkastar den frågan: 
»an solo sexu a priore diversus?» Också har han sedan sä 
ansett dem, då han i Systema NaturaB indragit sin P. idas^ 
hvaruti han blifvit följd af alla sednare Författare. Sedan man 
vid N:o 1074 rattat den oriktiga uppgiften: »habitat in Rbamno», 
nödgas man också antaga att under nämnde nummer är be- 
skrifven hannen och under det följande honan af samma art, 
alldenstund denna sednare säges till »utseende, storlek och färg 
fullkomligt likna den förre», med undantag af vingarnes öfre 
sida, hvilket icke kunnat sägas om den förre tillhört L callio- 
pis och den sednare L cegon, eller tvertom. Uppgiften vid 
Linnés P. argus: »habitat in Rhamnon härrörer uppenbarligen 
från en förvexling emellan denne och P. argiolus (N:o 1 07 G), 
hvarest det heter: »habitat in Ericetis»^ da det borde varit 
alldeles tvertom. Fabrigii uppgift uti Species Insectorum, rö- 
rande P. argus (T. II. p. 123. N:o 550): »habitat in Europae 
Rbamno» är tydligen en afskrifning af uppgiften i Fauna Sue- 
cica, likasom uppgiften: »rarissime alis posticis dentatis invepi- 
untur» härieder sig från LiNNÉs ord: y^alis caudatisu); bvarfore 
allt detta blifvit uti Mantissa Jnsectorum (T. II. p. 74. N:o 
690) uteslutet och i stället vid P. argus rigtigt infördt: »ha- 
bitat in Europae Genista gcrmanica.» 

Då det således måste antagas säsom gifvet att Linnss P. 
argus och idas äro samma art, så återstår att afgöra huru- 
vida denna är L calliopis Boisd. eller L cegon W. V. De 
fleste författare hafva varit af den åsigt, att Linnés art vore 
densamma som Boisduvals P,^ calliopis och alt således L asgon 
vore en helt annan. Så har Sfven Oghsbnheimbr afgjort saken 



— 807 — 

och efter . imnorn hafva ocksi de Svenska FörfaitarDe Dalman 
och ZiTTSBSTEDT så framslSillt förhållandet, ehuru den art de 
haft for ögon^ icke var, såsom oedanfore skall visas, Lyccena 
calliopiH och sSledes icke eller Ochsbnhewers L, argus. 

Att Linné vid fdrfattaDdet af Fauna Suecica icke haft L, 
calliopis och således icke L argus Ogbs. fOr ögonen anser jag 
olvifvelaktigt af följande skal: 

4.0 Vid beskrifniogen af P. idas Linn. (N:o 1075) utn^r- 
kes pätagligen L. cegon genom orden lafascia albida ante posti* 

caii) rufam alae secundarise posticse supra fascia obsoleta 

ex ocellis ferrugineis pupilla nigra», samt genom uppgiften: »ha-* 
bitat in Ericetis»; ty för det första har L oalliopis på undre 
sidan af vingarne alldeles icke något hyitt band framför utkan* 
tens röda tvärband, utan endast en rad hvita, vinkelformiga 
fläckar, som inåt begränsa de i kanten af nämnde röda band 
befintliga svarta vinklarne hvaremot hela fältet emellan merbe- 
mälte roda band och första ocellformiga punktraden är hos L. 
(egon rent hvitt och högst sällan, hos honan aldrig, upplöst 
uti vinkelformiga fläckar; för det andra har L calliopis icke 
ett Qiijdligi eller matt rödgult fläckband i utkanten på bakvin- 
, games öfre sida, utan här är detta band ganska märkbart och 
tydligt, emedan det är lifligare rödgult än hos L cegon (stun- 
dom saknas det likväl); och för det tredje träffas icke /.. cal- 
liopis pä egentliga ljungfält, utan på högländta, gräsbevuxna 
backar uti skogstrakteme, der Thymus-arier och Melilotus fö-* 
rekomma bland En- och andra buskvexter, hvaremot ljungfält 
äro egentliga lillliället för L a^gon, som är der serdeles talrik 
och ofta till ett antal af 20 — 30 stycken besöker samma ljung- 
buske för att hem|a näring af denna växts blomster. Häraf 
följer, att LiN?ifi under P. idas omöjligen kunnat beskrifva ho- 
nan af L calliopis, utan han måste haft för ögonen nämnde 
kön af Lyca^na (pgon Aucr. 

2:o Är det sålunda afgjordt, att LiNNt under P. idas för- 
stått honan till L cegon, så är det ock klart att Linnés P. 
argus är hannen till samma art, då »utseendet och storleken» 



— £08 — 

skall vara densamtna. Hade Linné under sin P. argus förstått 
L calliopis, men under P. idas L, (pgon, så hade han 
icke kunnat saga, att storleken var densamma, ty denne 
sednare är i allmänhet och särdeles hvad honan beträffar min- 
dre, och varierar derjemte sä till storleken, att honor ofta fö- 
rekomma, som icke äro större än det minsta exemplar af L 
alsus, h varemot L. calliopis har städse ungefär samma storlek 
som L optilele. När härtill kommer att vid Linnés P, argus 
borde stått, såsom ofvan visades: »habitat in Ericetis», i stället 
för »habitat in Rhamno», så är det otvifvelaktigt att Linné un- 
der sin P, avgus förstått hannen till P. mgon. Den enda in- 
vändning, som häremot kunde göras, vore den, ^tt Linné säger 
om sin P. idfis »subtus omnes alee similes prsecedenti, W palli- 
diores et fascia alba ante fasciam rufam» etc, och således häraf 
skulle följa att det hvita bandet, som P. idas eger framför det 
röda i utkanten af bakvingarnes undre sida icke skulle finnas 
hos hans P. argus. P. calliopis eger också icke i egentlig 
mening här något hvitt band, men den e^er tydliga och skarpt 
markerade, hvita, hvarandra närstående vinkelfläckar, h vilka 
ju likväl också skulle saknas enligt Linnés ord, då de vid hastigt 
påseende lätieligen kunna kallas ett band, likasåväl som de röd- 
gula vinkelfläckarne på bakvingarnes öfre sida. Linné vill med 
dessa sina ord påtagligen endast utmärka att hos hans P. argus 
finnes icke ett tydligt hvitt band, såsom hos P. idas. Hos 
hannen till L cegon är också detta hvita band icke så tydligt 
som hos honan, och ofta ganska otydligt, och det isynnerhet 
hos sådana exemplar, hvars vingar äro på undre sidan ljust 
askgrå, eller liksom öfverdragna med hvitt. Sådana eger jag 
ganska många, såväl samlade i södra delari\e af Sverige, som ock 
genom Herr Frbdrighson erhållna frän Westmanland, och dylika 
synas till och med vara de allmännast förekommande. Hos 
dessa sammanflyter det hvita bandet så med grundfärgen, att 
endast den första ocellformiga kan tjena till att angifva gränsen. 
I motsatts mot honan kan man om dessa mycket väl säga, att 
de sakna det hvita bandet, ehuru man vid närmare påseende 



— 209 — 

öfvertygas om att det finnes, fastan del är otydligi till följe af 
grundens bvitgrfi färg. 

Af det anförda synes, att Linnés P. argus och idas äro 
/.. cegon W. V. och att således denne bOr bära namnet Lyccfna 
argus Lin., bvaremot FOrfattarnes L, argus måste tilldelas ett 
annat namn, emedan det den bär ej med full rättighet tillhör 
honom. Boisdutal har bildat ett nytt hamn for en varielet af 
L argus Ancr., och detta namn kan med fulla skäl tilläggas 
arten, sä att den benämnes L caUiopts Bqisd. Men om de 
ofvan anförda grunderne för det här föreslagna och uti i^Lepi- 
dofiera ScandinavicR Bhopfdoceram genomförda namnutbytet ej 
skulle anses fullt tillräckliga, sä må ytterligare anföras: 

3:o Äfven om Linné vid författandet af beskrirningarne till 
P, argus och idas haft både L cegon och L calUopis fOr 
ögonen ; såsom man påstått, så är dock P. wgon, såsom den. 
allmännaste af båda inom Sverige att anse som typ, och borså 
mycket mera bibehålla det af Linné gifna namnet: P. argus, 
som detta blifvit af Muller uti Fauna hsedorum Fridrlchs" 
dalia är 1764, således endast tre år efter det Linné utgafsin 
Fauna, tilideladt densamma^ samt nämnde Författare på samma 
ställe förfarit uti Prodr. ZooL Dan. <776, hvilket man kan 
anse såsom afgjordt, då man vet att inom Danmark endast L 
(Bgon förekommer, enligt Fr. Boyes uppgift uti Naturhistorisk 
Tidskrift af Krötsr (I. B. p. 541). Härtill kommer också, att 
Professorerne Dalhan och Zetterstbdt bibehållit de Linneanska 
namnen fOr L, (Bgon Augt.. ehuru detta skett af den orsak, att 
de icke kände L. calliopis såsom svensk. Den fOrre säger vis- 
serligen uti sin beskrifning om Dagfjärilarne i Vet. Acad. Handl. 
är 4 81 6 p. 100: »P. a'gon Augt. non in Suecia inventus quan- 
tum mihi innotuit», men att han just under sin Zephyrua argus 
Lin. beskrifver FOrfattarnes L a gon och icke L calliopis, så- 
som hao förmodar, visar sig tydligen af dessa ord uti diagnosen: 
»alis — subtus can is - -^ post ice apice albis, fascia» etc, och vi- 
dare: »Habitat apud nos omnium vulgatissimus, praesertim in 
Ericetis », samt: »variat quoque species magnitudine», hvil- 



— 210 — 

ket allt endast kan sägas om L wgon. Skulle httrefler likväl 
något tvifvel qvarstä, så häfves detta fullkomligt, dä man vet 
att L. calliopix icke finnes bland Dalmans originalexemplar, utan 
att dessa tillhöra L agon. Prof. Zbttbrstbdts Argus idas 
Lin. (Ins. Lapp. p. 913) ar också Forfattarnes L wgon, ehuru 

det i diagnosen heter: »alis supra margine anguste nigro», 

hvilket vid jemförelse mellan båda arterne blott kan ^ägas om 
L calliopis. Att nSmnde uttryck blifvit begagnadt förklaras 
likväl deraf, att det står i motsatts emot följande arten, Argus 
Donxelit, i hvars diagnos det också beter: »margine -«-- /<i/e 
nigro-fusco», och har således icke afseende på någon skiljaktig- 
het emellan L cogon och L calliopis; b varemot orden i be- 

skrifningen: ala subtus fascia intramarginali fulvo Huic 

adjacet fascia continua albidm tydligen angifva L, wgon och 
•alldeles icke kunna lämpas på L. calliopis. Bland de original- 
exemplar till Argus idns, som jag granskat, fanns också icke elt 
enda som tillhörde L calliopis, utan voro de alla L. a^gon. 
Alt Wien. Vers. upptog t. calliopis under det Linneanska nam- 
net får icke inverka på nomenklaturen, då, såsom blifvit visadt, 
redan Muller ofverflyttat detta namn på L legon och Dalian 
samt Zbttbrstedt sedan gjort detsamma, och de Ofrige Författare, 
som följt Wien. Vers. icke hafva egt kännedom om Skandina- 
viska förhållanden. 

For ofrigt är synonymien till båda arterne närmare utredd 
och de b4ifvudsakligaste skiljaktigheterne arterne emellan uppgifne 
uti mitt arbete Lepidoptera Scandinavis Rhopalocera pag. iOii 
och 209, till hvilket jag således fOr ofrigt hänvisar. Uti fort- 
sättningen till nämnde arbete skall jag vid tilläggen omständligare 
beskrifva L, calliopis.}} 



— 81J — 

6, Bref från X Jf. W^aulbbrg — Herr A. Rbt- 
WJB meddelade följande utdrag ur ett bref frän denne naturfor- 
skare dateradt Scheppmansdorf den 45 Dec. 4854. 

»Aldrig kunde jag förmoda nar jag landsteg i Hvalfiskviken 
d. 44 April, att jag ännu i Dec. skulle befinna mig der eller 
nSra derinvid; men förhållandet ar sådant , alt man endast un- 
der härvarande sommarmånader, eller straxt derefter, kan med 
framgång färdas inåt landet, och då jag genom omöjligheten att 
genast erhålla oxar vid min ankomst förlprade fatalierna, så har 
jag nödgats finna mig i mitt öde att uppskjuta till följande år. 

• 

Jag har gjort, sedan jag sist lät höra af mig, en kortare fUrd 
med en vagn, och af missionären Babi till dels länta oxar från 
d. 49 Juli till d. 4 4 Oct. längs Swakopfloden; men då det vilda 
var temligen sällsynt och jag egentligen var ensam jägare, var 
jag härunder så sysselsatt att skaffa kött till allt mitt folk, att 
jag nästan ej medhann att samla något, ej heller fanns der nå- 
got af serdéles värde. Af större vildt fällde jag med egen hand: 
4 Giraff, 5 Zebras, 4 Bont Qvaggas, samt dessutom 4 Struts, 
Springbockar, Stenbockar, Klippspringare m. m. I allmänhet 
råder i hela den trakt, jag hittills besökt af V&st-Afrika, stor 
fattigdom, och alldeles motsatsen till det rika Ost-Afrika, men 
Där man ser det torra ökenlika landet kan genast inses, att så 
måste * vara. Jag hoppades dock alltid, att hvad här förekom 
skulle, vara mycket eget, men äfven detta finner jag endast till 
ringa del slå in; i stället finner jag här till största delen blott 
gamla bekanta. 

Af Andersson, som jag hörer återvändt på ett kort besök, 
före sin återkomst hit, till England och Sverige, och hvilkcn du 
säkert träffar, kan du höra allt mer specielt, hvarföre utförlig- 
lighet i mitt bref är öfverflödig. I hela Syd-Afrika råder en 
fullkomlig manie i spekulationer pä kopparmalm, hvilken förekom- 
mer, som bekant är, pä flera ställen längs vestkusten och äfven 
här i trakten, ehuru något inåt landet, och redan äro två com- 
paniers agenter hit anlända, som fördyra allt, synnerligen oxar, 
Öfvers. af K, VeL-Äkad, Förh,, den 18 Aprä 1835, 



— ^18 — 

och försvära hHrigenom mitt företag. Oaktadt säledes alit nära 
nog gått mig emot hittillsdags, befinner jag mig dock vid bflsta 
mod och helsa, samt önskar blott, att J derhemma mädden så 
Väl som jag. Under min tärd ISngs Swakopfloden, gjorde jag 
mina första försök med jagt nattetid, vid vatten. Denoa 
flod ar endast en torr sandbädd med långt aflagsna, grttfda hå- 
lor, der vatten förekommer, eller ock finnes i närheten af floden 
i bergen mindre vatten, som det vilda vanligen nattetid kommer 
att dricka. Här ligger man i försfit och fäller dem helst under 
månskensnätter. Lejonen infinna sig äfven vid dessa ställen och 
lura på sitt rof, så att man ej sällan sammanträflar med dem. 
Inom kortare tid hafva de fångat och uppätit tre Damaras. Nä- 
stan hvarje månskensnatt låg jag pä detta sätt, vanligen alldeles 
ensam, eller med en Damara, ute tills efter midnatt och ofta 
hela nätterna, och var det egentligen härunder jag lyckades fälla 
det mesta större vilda. Jag hade en fårskinnspels, som jag 
virade om mig för kölden, hvilken nattetid är ganäka kännbar. 
— Här inneslutes en förteckning pä min första remiss härifråo 
till Gap, hvilken kommer att der qvarstadna tills någon direkt 
lägenhet yppar sig till Stockholm eller Götheborg, i (örra fallet 
med ordres, att de addresseras till dig. Vidare beskrifning på 
sju af mig förmodade nya foglar, hvilka Sondbvall torde hafva 
godheten genomse innan de publiceras. Sysselsatt med packning 
af mina tvä vagnar för att inom en veckas tid anträda lång- 
färden inåt sjön, hinner jag nu ej mer, utan slutar dessa rader 
under hopp att snart få höra något från Eder. ^» 



— 243 — 

T. Nya fogelarter från Damara-landet i no- 
dra jffrika. — I ofvanståeodp bref hade Herr J. A Wabl- 
BBRG meddelat följande beskrifningar oFver sju säsom nya an- 
sedda fogelarter: 

Alauda grayi mibi. Griseo-isabellina (immaculata), sublus cum 
froole lorisque albilda. Latera juguli fusco-roaculata. Remiges pal- 
lide fascae limbis eiternis isabelliois (l:a 4e 2:a exceptis); 1 — 6 api- 
cem Yorsas saturatiores; 7 et wf\^. apicibas subcordatis, albidis. Rec- 
trices 2 intermediae isabeliinae; laterales nigro-fuscx, basi, ruargine 
exteriore apiceque albidae. Rem. l:a ispuria; 2 — 5 fere aeqaales. 
(/* Rostr. a fr. 13,5 millim.; alt. rostri ante nares 5; ala 84; cauda 
50; Tärs. 21; dig. med. c. ungue 15,5; poltex c. u. 14,5. 
¥ R. a. fr. 12 ro.m.; alt. ro&tri aote narea 4; ala 78; cauda 50; 
Tärs. 20; dig. med. c. a. 15; poll. c u. 12. 

Hab. JD desertis arenosis inler flumina Kvi$*p et Svakop terr» Da- 
mararum. 

Eremamela damareruia mb. superne cinereö-olivacea, auchenio ca- 
piteqae superne et in Jaleribus cinereis, vertice olivaceo tiooto, stria 
supra-oculan vix ulla. Subtas alba, crisso dilute sulphureo. Caada 
rotuodata! (Rectr. ext. 9 ro.m. inlermediå brevior), fusca, olivaceo 
tiDCta. Tectrices alarum inferiores albae. Remiges fuscae, extus oli- 
vaceo Jjmbatae; l:a brevis (=^2:dx); 2s7, 3, 4 & 5 aequales, lon- 
gissimae. Rostrum corneum (in vivo), nigricans (in sicco). Pedes fusci. 
Iris Ixte flava. Feroina similis mari sed major et magis olivaceo tincta. 
d^loog. tot. 110. Exp. alar 152. R.a.fr. 8. ala 51. cauda 44. Tärs. 1 5. 
9 -r- 112 — 160 — 8,5—52 — 47 — 15,5. 

Hab. ad flumen Svakop terrae Damararum. 

Erithacus »chlegelu mb. Cinerea subtus dilutior (fere albida), in 
ventre sensim alba. Regio auricularis parum infuscata. Uropygium, 
tectrices caudae superiores et inferiores, pogonia externa rectricum 
lateralium, basin versus, et tectrices alarum inferiores alba.* Cauda 
de cet. nigra, vix emarginatd. Remiges primariae nigro-fuscx, .3—6 
extus vix emarginatae; 2da intus, apicem versus, valde emarginata. 
Remiges secundariae et tertiariae tectricesque alar. superiores majores 
fnsco-cinereae, extus et apice albido-limbatae. Iris fusca. Roslrum et 
pedes nigri. — Long. totalis 168; Exp. alar. 291; R. fr. 13; alt. 
ad nir. 3,5; ala 93; C 67; T. 28. — Hab. Damara-Land. 

ScLxicola aUfkans mb. albido-grisescens (immaculata), gastrxo, 
uropygio, teclricibusque caud» albidis. Cauda albida apice fusca. Re- 
miges dilute fuscescentes, extus intusque albido limbat«. Rostrum 
et pedes nigri. Iris fusca. 

cf'R.fr.15; ÄIa90; C. 52; T.30^5; poll.c.u.l5; iong.tot.161; exp.alar285. 
? «. » _89_49 -« » _ 16 — 159 — 280. 

In locis arenosis terrae Damararum, plerumque in fruticibus parvis 
iosideos, vel in terra, fere semper per paria, vi vit. 

Öfvers. af K. VeL-Akad. Förh., d. 18 AprU 1855. 



— JU — 

Plalystira affinis mh. stmillima Plalyst. priril, differt vero magni- 
ludine et pictura feminx. Caput superne et dorsum anterius cioerea 
(dorsum, in roare, ex parte öbtecle nigrum), macula nucbali, minime 
deOnita, albida (in c^ ochracea). Ala nigra, txoia longitadinali lata, 
margineque exteriore albis. Txnia fala e naribus ad oucbam caeru- 
lescenti-nign. Tectrices caudae superiores rectricesque nigrae; extima 
pogonio ezterno (basi excepto) apiceqiie albis. Uropygium album, 
in mare nigro-, in femina cinereo-immixtam. Iria flava. Rostrum et 
pedes nigfi. 

C^ sublus albus, fascia jugulari lata, caeruiescente-nigra (14 m.m.); stria 
aib^^e naribus inter colorem cinereum et nigrum. 
9 ventre epigastrioque medio albis; latcribus epigastrii, pectore, gut- 
ture lateribusque colli (fere circa nucbam] ochraceis, gula diluliore; Stria 
e naribus dilute ochracea. 

d^ R. a. fr. 11. Ala 57. Cauda 44. Tärs. 18,5. 
? — 11,3—57 — 44 — 18,5. 
In Micnoäis terrae Damararom. 

Graculus neglecåus mb. Virescenti-niger, dorso aenescente, cinereo- 
rusco, piumis anguste* (1, il m.m.) virescenti-nigro limbatis, apice 
roiundatii (in adultis) vel parum acuminatis (in junioribus). Gala viz 
nuda, angulus enim plumatus sub nares usque extensus. Latera ca- 
pitis plurnosa. Annulus circa ocuios nudus (2 m.m. latus), nigricans. 
Rectrices 12. Iris, in adultis ochracea, dimidio inferiore viridi; in 
junioribus tota cinereo-fusca. Rostrum nigricanti-corneum.'Pedes nigri. 
C^ Long. tot. 715; Exp. alar 1160; R. a. fr. 60, alt baseos 13,5; 
Ala 273; Cauda 130—138; Tärs. 55; Dig. m. c. u. 82. 
? R. a. fr. 56; Altit. 13; Ahi 269; C. 137; T. 55. 
Ad insulas ora? occidentalis Africie meridionalis, ut Possession, Hali- 
fax, Icbaboe &c. sat frequens^ 

Gracuhts corofiatM mh. Piscatorum capensium "Kron-Duyker.** 
Oista fronlalis inter ocuios erigenda , piumis noonullis, 25 — 35 
m.m. longis composita. Latera fronlis, supercilia A lora qaasi tumida, 
carnea, 'piumis squamiformibus, rudimentariis praedita; margo ocolaris 
inferior, angulus oris, gula nuda, et ro'axima pars maxillae inferioris 
aurantia. Maxilla superior cornea. Iris laete rubra. Pedes nigri. — 
Niger, tectricibus alarum & scapularibus cinereis. Piumis apice (3— 5 
m.m. lat.) nigris, nigroque tenue limbatis, obtusiusculis. Rectrices 12. 
Angulus plumatui gul» nudae sub ooulis desinens, nec aote illos ex- 
tensus. 

cf Long. tot. 560. Exp. alar. 825. R. a fr. 30. Alt. ibid. 11. Ala 210. 
C. 130. Tärs. .36. dig. med. c. u. 62. 

¥ Long. tot. 540. R. a fr. 28. Alt. ibid. 10,5. Ala 208. C 133. 
Tärs. 35. dig. med. c. u. 60. 

Ad insulas Possession &c. sat frequens. Nidus in scopalis, noa 
muUo substramine, fuco coastat. Ovum 1 album. 



^ 245 — 

Akademiska angelägenheter. 

Praeses tillkännagaf, att Akademiens utländske ledamot i sjette 
klassen, Professoren vid Jardin des planles i Paris G. L. Dcvernot 
med döden afgätt. 

Till inländsk ledamot i nionde klassen kallades genom anstdldt 
val H. Exc. Justitie-Slats-Ministern Herr Grefve G. A. Sparre. 



Vid Akademiens offeoiliga sammaoträde pä dess ärliga hög- 
tidsdag den 31 Mars, afgaf Sekreteraren följande berättelse om 
de under året timade förändringar: 

Att Velenskaps-Academien och de kunskapsgrvnar, som utgöra 
föremålet för hennes verksamhet, af Hans Maj:t Konungens nfidiga 
bevågenhet och Rikets Ständers frikostiga hägn fortfarande omfattas, 
derpå har hon under det sednast lilJändagSngna året rönt förnyade 
bevis. Så har den betydliga summan af 20,000 R:dr blifvit an\isad 
til] godtgörande af samtliga kostnaderna för den vetenskapliga delen 
af Fregatten Eugenies, äfven i detta hänseende lyckliga resa, liksom 
till samlingnrnes conservering^ och uppställning för slutligt ordnande 
och bearbetning. Härmed äro de rika materialierna, som fullständigt 
till Academien blifvit aflemnade, dels redan bragte i det skick, dels 
blifva de innan kort så ordnade, att Academien kunnat uppgöra för- 
slag och plan till de vunna resullaternas utgifning. Vidare hafva Au- 
ditöiäen G KORG Scueutz och hans son Edward Scbeittz, för deras upp- 
finning af en macbin till uträknings sättning och tryckning af malhe- 
matisk^ tabeller, på Academiens underdåniga förord erhållit ett yt- 
terligare anslag, hvarigenom de kommit i tillfälle att företaga en resa 
till England, der ifrågavarande machin tillvunnit sig sakkännares väl- 
förtjenta uppmärksamhet. Likaledes hafva understöd sistlidet år i 
nåder blifvit beviljade åt Professor Boheman till fortsättning af hans 
arbete Monographia Cassididarum och åt Studeranden Angelin till en 
resa för granskning af geologiska bildningar och deras ^örsleningar, 
samt under det innevarande, åt Prosten Doctor STsicnAiiyAR för en resa 
till Gottland i ändamål att fullfölja undersökningarne af dess lafve- 
getation, åt Professor Zctterstedt för utgifvande af ett ytterligare 
supplement till Diptera Scandinaviae, åt Professor Fries till tryckning 
af Monographia Hymenomycetum Sveciae och åt Studeranden Angelih 
till fortsättning af Palaeontologia Scandinavica. Dessutom har det stats- 
anslag Academien egt att använda för anskaffande af originalmålnin- 
gar af Svenska växter samt utgifning af zoologiska arbeten, i nåder 
blifvit bifallet att intill nästa riksdag fortfarande utgå. Med dessa 
medel hafva, under ledning af Professor Fries och tillsyn af Magister 
LiRDBLAD, ett större antal svamparter i fäderneslandets sydligaste trak- 
ter blifvit afbildade, sedan numera de flesta i mellersta Sverige före- 
kommande redan äro målade. 



— 216 — 

Med anledning af Kongl. M>ij:tA nSdiga remisser har Acaderoien 
i underdånighet afgifvit utlåtande Gfver Ärenden, som fordrat veten- 
skaplig utredning, sä^om rörande verkställigheten af Rikets SlSnders 
skrifvelse om anlagande af decimalsystemct för mått och vigt. till följd 
hvaraf erforderliga modeller af Academien till en del redan blifvil om- 
besörjde; dfvér anhållan af Friherre Gustaf Cedrrstböu om medel för 
befrflrojandet af fiskodling inom Stockholms Idn; öfver ansökningarom 
understöd för lärda verk och vetenskapliga resor m. m. 

Från Chefen för Kongl. Civii-Dcpartementet har Academien fått 
emottuga ett antal exemplar af Danske undersåten W. Hbiks s uppsats 
om arlificielt frambringande af Foreller, Öring och Lax, hvilka exem- 
plar hon utdelar till personer, som visat håg för fiskodling. 

Sin verksamhet medelst utgifvande af skrifter har Academien, 
som vanligt, fortsatt genom tryckning af handlingar, Öfversigt af för- 
handtingarne vid sammankomsterna och årsberättelser öfver vetenska- 
pernas framsteg. Till 1853 års handlingar hafva, utom tillföreneom- 
nflmnda, ytterligare bidrag in£;ätt från Magister äkof.rssor och Pro- 
fessor LiuKanoiiG, samt till dem för år 1854 från Rådman Beurlirg, 
Studeranden A. E. Holmghkn, Magister Tuuiisoir, LeclOr Björlikg och 
Professor Erdiiank, bland bvilka Studeranden Holiighens utgör resul- 
tatet af de eniomologiska forskningar han med Academiens reseanslag 
för det förflutna året företagit inom Halland och Skåne, der han vun- 
nit tillfälle att med flere upptäckter rikt» fäderneslandets Insect-fauna. 

Dessutom har Academien vid sina sammankomster erhållit talrika 
meddelanden i de flesta grenar af naturvetenskaperna. Särskildt torde 
böra nämnas tvSnne af hennes Ledamot Professor GenisTiAN Boeck, 
det ena om MuskelGbrernas contraction för electrisk inverkan, del 
andra om växternas insugning och utdunstning af vatten. 

Från Ingenieuren J» A. W^ahlbrrg, som för nSrvarande befiYiner 
sig pä resan till det inre af södra Africa, hafva tillfredsställande un- 
derrättelser blifvit Academien meddelade. 

Byzantinske Stipendiaten Magister J. Krtsbr har afgifvit resebe- 
rättelse med hufvudsakligt afseende på Agriculturchemien och andra 
landtbruket rörande ämnen, hvilken berättelse, för alt bereda del 
gagn den kan föranleda, till Kongl. Landtbruks-Academien blifvit öf- 
verlemnad. 

Vice Alhiralen Kreugrr har äfven för sistlidet år meddelat af ho- 
nom gjorda sammandrag ur journalerne öfver vindarne och deras kraft 
å alla de ställen långs Svenska kusten, hvarest vindmätare enligt hans 
uppfinning blifvit uppställda, likasom jemförelse mellan de rådande 
vindarne och mellan deras medeltrvck under de tre sednaste åren, 
hvarförulan han lemnat särskildt utdrag för de anmärkningsvärdare 
tillfällena. För Öfrigt äro meteorologiska observationer insända af 
Bergmästaren von Scbéelb i Philipstad, af Possessionaten LöwENBJELii 
pä Malma i Wermland ocb af Kronofogden Burman i Neder-Calix, hvil- 
ken tillika ingifvit journal öfver temperatur, väderlek ocb vindar för 
åren 1830—1854. 

En genom Svenske och Norske Consuln i S:t Francisco hitsänd 
skriftlig uppsatts af Tyske Geologen Rdien, om den geologiska beskaf- 
fenheten 



— J17 — 

feoheten af gulddisirictcrna i Californien, har från Kongl. Commerce* 
Goii^iam blifvit öfverlemaad. 

Sftsom PrognosticoD i 1856 ärs Almanach införes pä Kongl. Maj:ts 
nådiga befallning en l&Ufattlig framställning om dectmalsystemels an- 
vändning för mätt, vigt ocb mynt. 

De så kallade Thamiska förelSsningarne^ som bestridas af Aca- 
demiens Physiker, hafva under sislförflutne höst för ett talrikt audi- 
torium blifvit hållna i allmSn Physik med tillämpning, så vidt ske 
kunnat, fi det praktiska lifvets fenomener. 

Litteröra förbindelser 8ro ingångna med Socielé des Sciences 
Nalurelles de Cherbourg, med the Society of Naturel Hislory i Bo- 
ston samt med den nyligen stiftade Galifornia Academy of Natural 
Sciences i S:t Francisco. 

Academtens Btbliothek, som på vanligt sSlt förökats, har bland 
talrika skflnker fått emottaga flera dyrbara gäfvor: af Hans Maj:t Ko- 
nungen, Supplementnm Florae Danicae fasc. I; af Hans Maj:t Konun- 
gen af Preussen: fortsättning af Lepsii Denkmaler aus iBgypten; af 
Rejserl. Franska Regeringen: forts&ltning af Dumont d'Urville'8 voyage 
8u Pol sud och af La Place's Gircomnavigation de TArtemise; af Kongl. 
Belgiska Regeringen, genom Herr André Dumont: Carte geologique de 
la fielgiqae uti 9 blad i stort Atlasformat; af Nordamerikanska För- 
enta Staternas Regering: berättelser om de expeditioner, som blifvit 
af denna Regering föranstaltade till Amazon- och Co lorad o-floder da 
samt deras floddalar. 

Det Naturhistoriska Riks-Musei mineralogiskt-geognostiska afdel- 
ning har vunnit tillväxt af mer Sn 300 stuflfer, bland hvilka många 
af synnerligt värde. Särskildt bör 'nämnas en af Apotbekaren Hjal- 
MAfissoN frän Honduras hemskickad samling. 

Den botaniska afdelningen har likaledes genom Herr Hialmarssors 
frikostighet från Honduras med flere stallen erhållit Öfver 400 arter, 
bvarförutan den blifvit riktad med Grönländska växter genom Doctor 
Vahl i Köpenhamn, Brasilianska genom Adjuncten Forsell, Österri- 
kiska genom Gandidat Ntman, samt ett betydligt antal i Berlins bo- 
taniska trädgård odlade genom Magister Andkrsson, oberäknadt hvad 
yngre inhemska Botanister öfverlemnat till den Svenska samlingen och 
den tillväxt fruktsamlingen vunnit genom föräringar.af Doctor Hab- 
BSRO ocb Apotbekaren Hjälm arsson. Omkring 1000 växtarter hafva 
under året tillkommit. 

Afven den zoologiska afdelningen har emottagit värdefulla bidrag, 
hvaribland en större samling af fogiar jemle några däggdjur från Ghili, 
till en del från Andernes högre regioner, skänkt af Consul Bahlsbm i 
Valparaiso; betydliga i sprit förvarade förråder af lägre sjödjur från 
Canton, Manilla och Stilla hafvet, samlade ooh skänkta af Gapitain 
Weskgren; insektremisser från Herrar Dobrn, SiGnonBT, Saussdre och 
SiCREL med flera, samt talrika insektarter af Éntomologiae-lntendenten 
anskaffade under en resa till England, Frankrike och Tyskland. In- 
sektsamlingen har sålunda ökats med öfver 1000 deruti felande arter, 
hafvudsakligen från Nya Holland, Golumbien och Norra America. 

Öfvers. af JT. VeL-Åkad, Förh. Arg, 12, N:o 4. , * 



— 218 — 

Äfven förste Zoologia; Intendenten bar under del förflutna Sret besökt 
flera bland Europas länder och dervid bcredt sin afdelning en vSrderik 
tillväxt. Till den ethnografiska samlingen har Grefve Armand Fouciié 
»'Otrantk öfverlemnat en större mängd sällsynta vapen, klädedrägter 
och husgeräd m. m., tillhörande Indianstammarne vid Missouri, isyn- 
nerhet de så kallade Blackfoot-lndianerne, hvilka han besökt under 
en resa i Norra America åren 1843 och 1344. 

MinnesRtoden öfver Berzelius är af Direclor von Miller i Mun- 
chen lyckligen gjuten och blir till sommaren färdig. Äfvenså är pål- 
ningsarbetet för grunden fullbordadt och piedestalen under arbete. 

Det efter Magister Blousthand lediga Berzelianska Stipendiet bar 
blifvit tilldeladt Studeranden vid Upsala Universitet C. £. Bergstrakd. 

Sitt reseanslag har Academien för innevarande år lemnat åt Pro- 
fessor S. LovÉN till fullföljande af undersökningar öfver de lägre hafs- 
djuren i Bohusläns skärgård, hvarroed han längre tid varit sysselsatt. 

Flormanska belöningen kommer att med minnespenningen öfver 
Stiftaren i guld öfversändas till Professor Christian Boeck för hans 
båda nyssnämnda afhandlingar. 

Den uppmuntran Academien eger utdela för visad skicklighet i 
tillverkning af mathematiska inslrumenter Jbar hon tillerkänt Instru- 
roentmakarne Frans Berg, Sörensen och Adkrvan med 166 R:dr 32 
sk. ät bvardera. 

Minnespenningen för dagen är, som redan blifvit nämndt,egnad 
åt den utmärkte Entomologen Fallen. 

Bland inländske Ledamöter har Academien under året förlorat: 
Hans Excellens Grefve Trolle-Bokde och f. d. Botanices Professoren 
vid Universitetet i Christiania, *R. N. O., Jens Ratoke, samt bland 
utländske: Physices Professoren i Neapel M. Melloni, Presidenten i 
Wiborgs Hof-Ratt Grefve C. G. Mannerreim, Stats-Rådet och f. d. 
Praf*fecten för Botaniska Trädgärden och Museet i S:t Petersburg Th. 
Fiscorr, Hof-Rådet, Astronomiae Professoren C. F. Gauss i Göttingen 
samt Professoren i Comparativa Anatomien G.' L. Duvernot i Paris. 

Deremot har hon med sig förenat såsom inländske Ledamöter: 
Föreståndaren för Motala mechaniska verkstad, R. W. O., O. E.Carl- 
sund och f. d. Stats-Rådet Grefve Baltzar von Plåten, samt såsom ut- 
ländske: Physices Professoren vid Universitetet i Göttingen Wiluelsi 
Werer och Geheime-Medicinal-Rädet Fredrik Kldg i Berlin. 



Inletnnade afhandlingar. 

Af Herr Hill: Om Arilhmetisk Quadratur. 

Remitterades till Herrar Selander och Björling. 

Herr Thohsons afh^ndling: öfversigt af de arter inom familjen ('Vtisci, 
som blifvit anträffade på Skandinaviska halfön, hvilken varit remit- 
terad till Herrar Wablrbrg och Boheuan ålerlemnades med till- 
styrkan af dess införande i Akademiens handlingar. 



STOCKHOLM, 18S5. P. A. NORSTEDT k SÖNER. 



åSffn^ afbtgL m..aad. ftHinttdl. tSSS- 










Öft-erj^i^ am y«^>B,å. F6i*B»4J i^SS. 




ÖFYERSIGT 

AF 

RONGL VETENSRAPS-ARADEMlE^fS 

FÖRHANDLINGAR. 



Årg. É9. iSftft. M S. 



Onsdagen den 9 Maj. 



Föredrag* 

1. Anmärkningar om Antrum pylori hos men- 
niskan och några djur. — Herr A. Rbtzius anförde: 

»Mänga författare i anatomien upptaga i beskrifningen öf- 
ver menniskans ventrikel en del nära pylorus under benämning 
Antrum pylori (Pförtner-Höhle, CuUde-sac pylorique); m§nga 
omnämna icke denna del; andra anföra den endast ganska Oyg- 
(igt. Jag hade länge varit sysselsatt med dissektioner af men- 
niskokadaver utan alt närmare fästa någon uppmärksamhet vid 
detta parti. Sedermera fann jag vid undersökningar af magen 
hos djur, som anses hafva enkel mage, att pylorus-delen ut- 
gjorde en ganska egen afdelning, och att den hos de flesta 
vertebrater har en egen, frän den öfriga ventrikeln skiljaktig, 
byggnad. För flera är sedan undersökte jag och beskref (i 
K. Vet. Ak. Handl. 1839) magens byggnad hos några växt- 
ätande gnagare; sedermera har jag äfven hos menniskan gäng 
efter gång återfunnit vissa nästan regelbundna bubblor i denna 
trakt, äfvensom i många fall en bestämd egen afdelning, h vil- 
ken jag ej hade skäl att anse såsom sjuklig bildning. Benäm- 
ningeo Anirum. pylori syntes mig tillkännagifva , att namnets 
ursprung grundade sig på iakttagelser, som hade likhet med 
mina egna; och jag företog mig således att uppsöka detta namns 
ursprung. Jag fann då, att Cruvbilbibb {Tratte d*AnafOfn%€ 



— 820 — 

descr. T. III, p. S84), hvilken sett saken frän nästan samma 
synpunkt som jag sjelf, tiilskrifver Willes denna benämning, 
äfvensom att Hallbr {Elemenia Physxol. T. VI, I.ib. XIK, Sect 
4:a § 3 Yentriculi figura,) citerar det arbete ocb ställe, der 
WiLUS begagnar samma namn. För egen del yttrar dock Haller, 
pä det antydda stället, härom: »non raro aliqua strictura quasi 
divistts (bär citerar han Horgagni och flera fall af ventriklar, 
som varit delade genom strikturer) maxime posterius, tum paulö 
cis pylorum, unde tunc arUri aliqua imago nascitur (Wilus), 
quam aliqui clarissimi, viri nimis fecerunt.» 

Det arbete af Willis, hvarest benämningen Antrum py- 
hri förekommer, och hvarest den tyckes hafva sitt ursprung, 
är hans: Pharmaceutices rationalis sive diatrib(B de medica- 
fMfUoram operationibus in corpore humano etc Cap. II. Partiam 
inträ quas medicamenta operari incipiunt, descripiio, usus et 
affecliones. Det, såsom mig synes, vigtigaste stället som rörer 
ifrågavarande del, är det, hvaruti författaren talar om pylori 
bestämmelse, der det heter: »Pylori munus est, non tantum cod- 
tenta afifatim et simul in magna copia ad intestina transmit- 
tere (quod quidem in catharsi et diarrhoea frequenter facit), 
sed potius chylum satis confectum, in sinum suum excipere, 
aliquamdiu continere, et dein paulatim et per minutas portiones 
excernere. Enim vero hujus Antrum longum et capax qui- 
dam in ventricalo recessus et diverticalutn esse videtw, in 
quod massae chylaceae portio magis elaborata et perfecta sece- 
dere, et inibi maoere queat, donec alia crudior, et nuperius in- 
gesta in ventricuh fundo plus digeratur» etc. Man ser af detta, 
såväl som af flera andra ställen i samma arbete, att Willis fästat 
mycken vigt vid denna afdelning af magen. 

Vid en flyktig betraktelse synes menniskans mage vara en 
ganska enkelt byggd konisk säck, frän hvars form aoatomen 
icke tyckes hafva mycket att inhemta. När mao likvisst be- 
sinnar de konstiga förrättningar, som denna säck bar att utföra 
både bos djuren och menniskan, samt de flera afdeloingar ocb 
märkvärdiga bildningsformer, som den företer bos en stor del 



— 881 — 

bland djurenr, jemte flera svårt förklarliga förhällaDden såväl 
aoder hälsa som sjukdom, så kommer man snart till den öf- 
vertygelse, att ganska konstrika anordningar mäste vara nedlagda 
i denna skenbart enkla byggnad. Det är rornamligast af sådan 
anledning som jag här önskade att påkalla en större uppmärk- 
samhet åt den ifrågavarande delen. 



Så vidt jag kan erinra mig, har ingen bland sednare ti- 
ders författare, efter min åsigt, bättre beskrifvit pylori-delen af 
magen, än Crutkilhuui (I. c.) Efter att bafva omtalat sjelfva 
pylorus, yttrar han: C est au voisinage de ce rétrécissement 
(pylore), ä un pouce environ, que iestomac, se recourbant for- 
tement sur lui-méme, forme du c6té de la grande courbure un 
coude tres pronoacé, coude de testomac, et présente une am- 
poule, laquelle répond ä une excavation intérieure, designé par 
WiLus sous le nom d'antre du pylore etc. — Il o est pas rare 
de voir une seconde ampoule ä cöté de la prémiere, et uoe 
troisiéme, mais plus petite, du c6té de la petite courbure, par 
le fait du coude que décrit Testomac. Ges ampoules, k peine 
appréciables cbez un grand nombre de sujets avant rinsufBatioD, 
devienoeat tres distinctes, et méme, chez quelques sujets, tres 
considérables par la distension etc. 

Enligt min erfarenhet förekommer detta parti hufvudsakligen 
under treone former. Den ena farmen är den som skildras i nyss 
anförda Ckutsoaibrs beskrifning; den andra, i hvilken tielen är 
mera utdragen på längden^ omtalas af Wilus (I. c.) då han sä- 
ger: »aotrum longum et capax»; den tredje, som kan kallas den 
koniska, är deo, i hvilken såväl de här af Crdtbilhibr be- 
nämnda ampulleroa (hvilka jag på vårt språk kallat bubb- 
l&rnd)j som deras begränsningar äro föga utmärkta, och delen 
mera konisk. 



ni — 

Fig. 1. 



Fig. 1 föreställer den korta fornien ar pylorus-delen hos meoDiskan. 
d* det djupa vecket i srous minor — d en svag indragning i arcu* 
major till vänster om stora buglen — e indraxning vid den större 
bubblan ed' i arcus minor — e' motsvarande indragning i srcus major 
— [e, (e' den lilla afdelningen af pars pylorica, nfirmast pyloras — 
(f pytorJ~veuket — g stora bugten (le coude de Testomac) — A bOrjiD 
af duodenum, nflstan flaskformigt utvidgad (antrtim duodeni mibi) — 
kk litiamenlum pylori, blldadt (örnamligasl ef longitudinala maskellrådar, 

I den första eller kortare formen (fig. ■/) ar pylori-delen 
vid basen nära no» lika bred Trän arcus minor till major, som 
den ar läng, har tvä bubblor mot arcus minor (fg. 4, fe, ed") 
och oftast en mot arcus major (fe'), förutom den stora bugleo 
(fig. i, g)). Den forsla bubblan i arcus minor beffraosas flt 
den tjockare ändan till a! elt djupt veck (d), som just svarar 
mot nämnde stora bu^t, kcoude de lestomaCB, samt åt den sma- 
lare ändan af ett grundare veck, som afskiljer henne frfio den 
andra, närmast pylorus liggande bubblan. Bubblan i arcus major 
är skiljd fräQ »coude de lestomac» genom ett grundt veclc, ofta 
endast en till hälften rundtorn gäende fördjupning; denna bubbla 
är vanligen nägot större än den motsvarande pä arcus minor, 
och gränsar liksom hon till den egentliga pylorus. 

Hela denna del af magen' är vanligen försedd med en gao- 
ska tjock muskelhinna. Det är egentligen det cirkulara lagret 
af muskelväggen, som ger pylori-delen sin Ofvervägande tjock- 
lek. De yttre längs gSende muskeltrddarne ligga här nästan 
såsom på colon, hopade i band [fig. 1, kk), ett på främre och 
ett på bakre sidan. Dessa band 3ro dock icke, såsom på colon, 
tydligt begräossde, ulan äro endast tjockare samlingar af muskel- 
trSdknippan, hvilka framltll såväl som baktill blifva tunnare, fÖr 
att utbreda sig öfver heta omkretsen. Denna likhet med tanias 



— iid — 

fXilsalvcB på colon, först iakttagen, sSsom det synes, af Hbltb- 
Tios {Sur la digestion), framkallade den numera bortlagda be- 
nämningen ligamenia pylari. Äfven Winslow [Exposition ana- 
tomique de la structure du cai'ps humain) har egnat dem sin 
uppmärksamhet. Han yttrar om dem nemligen: »Le long du 
milieu de chaque face laterale de la petite extremité, ilyaune 
Bände tendineuse ou ligamenteuse large de trois ou quatre lignes, 
qui se termioe au pylore.» (Tr. du Basventre § 61). Han 
anser dem dock ligga utanpå muskelhinnan, och har deri till en 
del rätt, som jag nedan vill söka att visa. 

Såsom på colon, sä är äfven här pylori-dclen af magen sam- 
manrynkad; genom dessa långsgäende muskelträdars korthet och 
styrka bildas de nyss omtalade bubblorna, påminnande om haustra 
på colon. Liksom på colon, ser man ganska ofta, vid sidorna af 
längsbanden, de cirkulära muskeltrådarne gå Ofver bubblorna i 
bågar, som under de båda rynkställena äro tätt hopträngda, men 
utåt bubblornas bottnar vidare åtskiljda, allt efter som bubblorna 
äro mera utspända. 

1 många fall ser man dessa ställen glänsande, såsom en 
glatt, senig aponeuros, hvilket äfven flera författare anmärkt. 
Jag har några gånger undersökt denna glänsande del och funnit 
den utgöras, såsom Winslow antytt, af en tunn senig väfnad 
i peritoneal-hinnan , som här är rikt försedd med trådar af 
elastisk väf. Denna senlika bildning, som hos menniskan är 
så obetydligt utvecklad och ej sällan saknas, erhåller dock en 
större vigt derigenom, att den förekommer starkt utbildad bos 
flera djur. 

1 den yttersta, mot pylorus gränsande, delen af ventri* 
keln är muskelhinnan allra tjockast; de långsgående muskel- 
trädarne bilda här åter ett tätt, hela delen jemnt beklädande 
lager, liksom på nedra delen af ändtarmen. Denna lilla del 
af ventrikeln närmast intill pylorus utgör liksom en liten af- 
deloing för sig» och är efter min erfarenhet den som minst 
brukar saknas. 






Hagen ar en medetSlders qvinna, Mr att Tisa den ISoga rormen 
ar pylori-delen hos menniskan. o oesophagus — 6 cardia — e midlen 
af magsSckeD — d »ecketi vid bOrjan aT antrum pylori — » antmm 
pylori — ({ pylorua — g doodenum — h antrum duodeni — » fSstet 
fflr omentum majus — k ligamenla pylori, 

I den långa formen {^g. S) ser denna sfdelning af roageo 
ut sSsom en tarm och misstsges nSgon gSng för endelafduo- 
denum (i flera magar, som jag erhSllit mig tillsända för att 
undersökas, har den varit bortskuren). Den Törekommer oftast 
bos qvinnor. Den har merendels endast en bubbla pä arcus 
minor (/W), men deremot tv3 pä arcus major, af hvilka den 
bakre är den stora buglen, skiljd genom ett tydligare veck (d) 
frän den öfriga delen af magen. 

I den tredje elter koniska formen är vanligen den stora 
buglen liksom flyttad närmare pylorus, och den större bubblao 
i arcus minor liten. De ttfriga tvenne, närmast pylorus belägna, 
bubblorna aro smä, särdeles den i arcus minor, och den lilla 
nyssnämnda, närmast pylorus liggande, afdelningen mera utmSrbt 
8n i de tvä IViregäende formerna. 

Hos det nyfödda barnet, hvars mage är mera rundad, bar 
jag ej sett dessa bubblnr eller veck. Hen här är den närmast 
pylorus belägna delen ef antrum dock särsbildt utbildad i ett 
kort cylindriskt rör af omkring 1 centimeters längd, med tjodc 



— ««5 — 

vägg, hvars tjocklek [ornämltgaRl härrör af ett makligt cirkel- 
ni uakel- bal le. Vatvula pylori ör mindre utbildad ån vHoligeD 
hos fullvuxne; muskelväggen är ijockssi p3 den sidan som 
tillbor arcus major. 

Hvad dessa delars förbSllande hos djuren beträffar, sä 
förete de, sSsom väl är kändt, en stor mångfald och stort in- 
tresse; mänga utmärkta analomer hafva egnal dom sin upp- 
märksamhet, men mycket SterslSr ännu äfven här att iakttaga. 

Jag tilläler mig att här anföra endast några f3 anmärk- 
ningar. 

fry- 3. 



Fig- 3. Hagen af Ursns arclos. ik åen starka magsenan. 

Nsgeo af en björn (Ursus arclos), som jag förledea som- 
mar fick att undersöka, hade den ofvao anförda senan gan- 
ska starkt utvecklad {fig. 3 kk). Det djupa vecket är af 
dessa senor så hopdraget, att veckets bjda sidoväggar ligga 
D^tan inpå hvarandra, och sålunda en djup grop bildas. 
Deo lilla, närmast pylorus liggande, afdciningen iir ganska 



/f 






— 226 — 

utmärkt och försedd med särdeles tjocka väggar. Vid ma- 
gens öfvergång i duodenum finnes ingen valvel, ingen egeo 
sphincter pylori; deremot är bär, ett litet stycke bakom detta 
ställe, muskelväggen till en utsträckning af 3 decinicter 
öfver ii decimeter tjock. Denna tjocklek bildas nästao 
helt och hället af cirkulära muskelträdar, hopbuntade i flera 
lager med tjocka bindväfsskidor. Oaktadt denna tjocklek, 
är just här, på insidan i arcus major, straxt innanför det 
ställe der magsäcken slutar, en djup grop liksom f*D lileo 
damm. Denna lilla grop, som utvändigt knappast märkes, är 
här pä insidan, nästan sä stor som en valnöt, och har tunnare 
muskelvägg; kring dess rand gä cirklar af kött-trädar. Främre 
randen af denna grop kan anses bilda en halfmånformig vai- 
vel, som pä sitt sätt torde motsvara valvula pylori. De längs- 
gäende muskelträdarna, som gä utanom de cirkulära, utgöra 
endast ett tunnt lager. — Körtelhinnan i denna trakt har uU 
märkt stora nätformiga gropar, hvilkas skiljeväggar utlöpa i 
länga smala villi (plicae villosse). Sjelfva körtelhinnans tjock- 
lek, som kan antagas ungefärligen lika med de rörformiga 
körtlarnas djup, är nära i millimeter. Körtlarna sjelfva äro 
här mycket delade mot ändarna; de blinda ändarna äro kolf- 
formiga. I den öfriga delen af magsäcken saknas plicae i vil- 
losse; rörkörtlarna äro mycket finare, kortare och ordnade i 
bundtar. — öfvergängen till duodenum utmärkes, såsom nyss 
nämndes, icke genom någon valvel eller sphincter, dock synes 
en tydlig gräns i körtelhinnan, vid hvilken de nätformiga gro- 
parne upphöra. Utöfver denna gräns vidtaga stora Brunnerska 
körtlar, Lieberktlhns folliklar och ganska små villi, som knap- 
past synas för obeväpnade ögat. 1 stället för en valvula py- 
lori och en kort sphincter, sä fungerar här ofelbart det mäk- 
tiga muskellagret, liksom i oesophagus, såsom magsäckens till- 
slutningsredskap. 

Hos Hunden och Katten utgör pylorus-afdelningen en 
ganska smal och läng del, nästan liknande den i fig. % men 
med djupt veck och stark böjning mot arcus minor. Äfven 



bär finnes den lilla gropen sirsxt iDoanfiSr pylorus; afveo bär 
bildar denna grops främre rand en bairmSoformig valk, mm 
tyckes motsvara valvula pylori; någon annan sfidan finnes ej. 
Hos Hunden är etl ställe, nSgot ionanfOr pylorus, der det cir- 
kulära muskellagret är tjockare och af 1 ceDtiroeters bredd 
(hos en stor Newfoundlaodshund). 

Hos Hunden rdrekomma tvanne alldeles dylika seoor fifver 
det djupa vecket i arcus minor, emellan pylorus-delen ocb 
den öfriga magsäcken; samma bildning fctrelommer troligen äf- 
ven hos flera andra rofdjurs-slägten. 

Hos Skälhunden är antrum pylori särdeles stor, märk- 
värdig ocb tydligast bestämd, men mycket enkel. Den enda 
art jag närmare undersökt, är Pkoca anneUata Nuj805. 
Fig. 4. 



Hagen af Phoea anneBata NiLsa. a a»oph)g. — 6 cardla — 
r corpus venlriculi — d maBsfli^keng stora bugt — d* det djupa vec- 
ket som motsvarar buglen — f OfvergSngen sF magen i duodeDum — 
g duodenam — It pylori-kaviteten med tjock muskelvägg. 

Hagen ar hSr tydligen delad i 2 delar genom etl con- 
slant trängre ställe emellan det stora vecket och den stora 
buglen. Den stora delen af blindsäcken skjuter upp i en 
kort Blympad can i oesophagns, hvars långfållor här sluta (&). 
Stora blindsäcken ar obetydlig. Körtelhinnan bildar endast 
tvärfSIIor, inga langdfällor. Dessa fällor äro ganska fina i py- 
lort-afdelningen. Denna (antrum pylori) har tjockare muskel- 
väggar, Sd den dfriga delen. Största tjockleken hBrrör af ring- 
muskeltrådama; ingen valvula pylori är liirhanden, men ring- 



muskellagrel är företrädes v Ls Ijockt på det ställe denna valvel 
eljest rörekommer. Inom örvergSngen af magsäcken i duode- 
nuiu är en liten grop liksom hos Björnen, Hunden och KatEeo. 
Det veck som ligger rramom denna grop, är det enda som 
motsvarar valviila pylori. 

MJgra ligamenla pylorica, såsom hos hunden och björ- 
nen synas ej förekomma. LängstrSdarna äro, som del synes, 
jemnt utbredda; men under peritoneum ligger en glänsande 
fascia, som är vidt utbredd liksom hos katten. 

För denna pylori-del, liksom för den af flera andra roF- 
djur, passar Dutibnoys benämning »Boyeau pylorique» ganska val. 

Under nyss förflutna vinter, då vSra torg lemnade ym- 
nig tillgäng på Hanir, begagnade jag tilirällel att undersöka 
magen af detta djur, och gjorde ii nägra, som mig synes, 
anmärkningsvärda iakttagelser i afseende pS pylori-delen. 
Fig. 5. 



Hsgen af Lepus borealis. a ocsophngus — b cardln — c corpus 
uentriouli — d en svag hopdragning i arcus minor, d hopdragning i 
arcits major, som aTakiljer den slora bugten (coude de Teslomac) frun 
den öfriga delen af arcus major. — e veck i arcus minor i gropen 
af den lilla pyiori-hSlan — /f pylorus — g den trängre delen af 
duodenum ~ h den utvidgade början af duodenum — k migens 
sena, oBstan liknande den hos fSglarna ocb bos krokodilen. 

Den hos björnen ofvan beskrifna senan är hos haren run— 
dadt fyrkantig, ganska tydlig, nägot erinrande om senan på 
fSgelmagen (k). Den »tora bugten af arcus major, coude do 
festomac, är föga utskjutande, åt båda sidor begränsad. Det 
pil de föregående rofdjurs-magarne djupa vecket, (d), som 
motsvarar henne (bugteo) i arcus major, är föga utmärkt. 



— 2589 — 

Äfven det derpå följaade (é), som gränsar till den lilla afdel- 
niogen närmast pylorus, är utvändigt föga utmärkt, men skju-^ 
ter in uti magens ihålighet, säsom en fäll, hvars båda lameller 
äro med hvarandra nära sammanvuxna. Denna fäll är, midt 
noder arcus minor, en centimeter bred. Äfven i arcus major 
synes ofta en betydande tvärfåll af bindväfs-' och slemhiDnorna 
pä insidan af barens mage. Emellan (2 och e i arcus minor 
är endast en liten' bubbla, den emellan e och pylorus, f, är 
deremot ganska stor och fast. Den lilla afdelningen af antrum 
pylori, som ligger inom denna bubbla, är hos haren särdeles 
utmärkt. Då magen ännu är frisk, har denna lilla afdcining 
(/"/"«) en egen, frän det öfriga skiljd, mörkt röd färg, är run- 
dad på alla sidor och ganska tjockväggad. Körtelhinnan i 
denna del har utomordentligt stora nätgropar, samt grofva villo- 
sileler: — • rörkörllarne äro äfven längre och gröfre, än i den 
stora kaviteten af magsäcken. Det är äfven här det cirkulära 
muskeltrådslagret, som ger delen sin form och sitt egna ut- 
seende. Detta circulära muskelträdslager ligger här såsom ett 
bälte, af omkring ii centimeters utsträckning, från vecken 
ända till gränsen af duodenum, och i närheten af duodenum 
har det nära 2 millimeters tjocklek. Do utanpå liggande långs«- 
gäendc muskeltrådarna omgifva röret fullständigt. Äfven här 
utgöres valvula pylori endast af en halfmånformig fåll, belägen 
ät samma sida som arcus major. Det är tydligt, att denna 
lilla muskulösa del motsvarar samma sammandragna del som 
hos rofdjuren utgjorde den lilla pylori-hålan. Att den ut- 
gör den del af ventrikeln, i hvilken verksamheten vid digestio- 
nen af gröfre, trädaktiga vegetabiliska delar är störst, derom 
har jag flera gänger Ofvertygat mig, dä jag öppnat nyss dö- 
dade vinter-harar, som haft magen full med tuggade qvistar. 
Hos Tumlare-delphinen, Delphinus phocasna, utgör pylori- 
delen^l^^den af Cuvibr (Lee. d*An. comp. T. 111, 4:a Edit.) så 
kallade tredje magen, hvaremot den fjerde magen är en del 
af tolftumstarmen. 



— 830 — 

Au valvula pyiori, äfvensom att pylori riDgmuskel, A 
ofta saknas hos djuren, låter endast förklara sig derigenom, att 
den lilla yttre delen af antrum pylori bar ett sfi mäktigt la- 
ger af ringmuskeltrfidar, hvilka naturligtvis, liksom i rectum, 
eller sfisom i oesophagus, kan sluta sig i den ena ringen efler 
den andra, eller ock i en längre utsträckning, allt eftersom 
den excito-motoriska verksamheten fordrar. 

Äfven duodenum kan sägas hafva en egen hala, som tro- 
ligen bar sin egen Tdrrättning. Jag har trott denna del böra 
hafva sitt eget namn, och kallat den antrum eller atrium 
duodeni. Denna tarmdels början är nemligen, såväl hos men- 
niskan som en stor del däggdjur, ofta särskildt rundad, saknar 
på insidan valvulse conniventes, har små villi, stora Brunnerska 
och Lieberkuhoska körtlar. Hos Tumlare-delphinen är denna 
håla så egen, att hon blifvit, såsom nyss är nämndt, ansedd 
utgöra en afdelning af magen. 

Jag slutar för denna gång dessa betraktelser öfver an- 
trum pylori med den anmärkning, att densamma erinrar om 
fåglarnes muskelmage, hvilken, efter min öfvertygelse, icke är 
annat än en konstigt utbildad antrum pylori. I det föregå- 
ende är redan antydt, att de här anförda senorna sannolikt 
aro samma bildning, som den bekanta senan på fåglarnes 
mage; att denna senbildning förekommer hos krokodilerna, är 
länge kändt; att den äfven förekommer pä magen .hos Silurus 
glanis och sannolikt hos flera fiskar, har jag vid ett annat 
tillfälle visat (se Förhandl. vid Skandinav. Naturforskar-Säll- 
skåpets 3:dje möte i Stockholm 4843. pag. 695: »Om magens 
byggnad hos släglet Silurus».) — Den förekommer således 
inom alla fyra ordningarna af ryggradsdjur, ehuru endast hos 
fåglarna allmänt». 



— 434 — 

t. Snäckhögar, ock ruiner efter urgamla bo^ 
»låder, funna i Skåne. — Herr A. Retocs meddelade: 

»Säsom allmäDt är bekant har man redan fOr flera år 
tillbaka pä åtskilliga ställen i Danemark funnit högar af snäck- 
skal med inblandade redskap af sten och Fragmenter af sön- 
derklufna djurben, hvilka högar med allt skäl blifvit ansedda 
såsom afskräden från Ur-invånares måltider och derfbre blifvit 
kallade »Kjökkenmöddinger», »af Nordens seldste Befolkning ef- 
terladte Skaldynger». Men på Svenska kusten har man för- 
gäfves sökt sådana, tills Amanuensen vid historiska Museum i 
Lund, Magister Nils Bruzblios och Baron Gabl Gtllbnstjbrna 
pä Krapperup vid nordöstliga delen af Kullaberg funnit en 
m£lngd snäckhögar och ruiner af hus, om hvilka Hr Brozeuus 
lemnat underrättelse. — Af de sistnämde äro 6 funna, hvilka 
alla öfverensslämma deri att en eller flera af väggarna bestå 
af sjelfva klippan, de öfriga af större kantiga stenar, som blif- 
vit uppstaplade på hvarandra utan allt murbruk; deras storlek 
utgör 4 — 5 alnar i qvadrat. I ett af hörnen ar eldstaden 
belägen, hvarest påträffades aska, kol, snäckor, och runda ste- 
nar. I några af dessa ruiner har man pä golfvet, bland 
mindre stenar och sandblandad jord, funnit en mängd för 
märgens skuld sönderklufna djurben, flintspånor, snäckor och 
6skben. 1 närheten af bvarje koja äro en eller flera snäck- 
högar belägna, tillsammans 13 sådana, af olika storlek (den 
största hade omkring 20 alnars diameter och } alns djup). Snäck- 
bögarna bestå hufvudsakligen af Spiral-snäckorna, Tritooium 
aotiquum och undatum samt en och annan Cyprina islan- 
dica. Dessutom förekommo sönderslagna djurben, bitar af 
horn af Gervus Elaphus en stor mängd flintspånor, och å en af 
bogarna 2:ne slipstenar. Omkring 30 alnar från en af ko- 
jorna fanns en 20 alnar lång och 12 alnar bred stenkrets, 
inom hvilken vid gräfning påträffades flintspånor, s. k. knack- 
steoar, ett par pilspetsar, samt en massa svart, fin och fet 
jord, liknande den som nästan alltid finnes i s. k. »Stendyssen», 
Öfters. af K. VeL-Akad. Förh. den 9 Maj 1865. 



— 232 — 

4ioh bvilken med all sannolikhet kan antagas såsom iemning 
af förmultnade lik. Såväl flintspänorna som djurbensfrag- 
menterna hafva den största likhet med dem som blifvit funna 
i »Kjökkenmöddigerne» i Danemark. — Med all sannolikhet 
kan man således antaga att vid foten af Kullaberg bott, eller 
åtminstone fOr längre tider uppehållit sig, en liten koloni af 
landets äldsta innevånare, öfver hvilkas lefoadssätt de gjorda 
fynden lemna en ganska tydlig bild. De hafva hufvudsakligen 
lefvat af de i hafvet utanför Kullaberg så talrikt förekommande, 
och så lätt fångade» Tritonium-arterna, idkat jagt med sten- 
vapen och bott i kojor af uppstaplade stenar; och kunna 
dessa ruiner anses som de första lemningar man hos oss fun- 
nit af Skandinaviska Ur-invånares bostäder». 



— «33 — 

8. Nya Blodiglar. — Herr Wahlberg anrdrde: 
»Ar 1842 förevisade jag för Akademien, och beskref i 
dess handlingar, två nya arter af Igelslägtet Sangvisuga, 
nemligen S. hypochlora och S. atbipuncta, den förra frän Java, 
den senare hos oss inhemsk. Nyligen har jag äter vunnit 
tillfälle att rikta delta änna föga artrika slägte med likaledes 
två hittills obekanta former, som jag här förevisar, och af 
hvilka den ena äfvenledes förekommer på Java samt den an- 
dra i Sverige. Några försök att begagna dessa till blodsug- 
ning hafva väl icke af mig blifvit gjorda, men att de, i likhet 
med sina samslägtingar, dertill äro användbara, kan icke be- 
tviflas. De utmärka sig genom följande kännetecken: 

4. Sangvisuga javanica: ryggsidan ljusgrå dragande 
åt olivgrönt, med en efter hela längden fortgående svart, ej 
sammanhängande medellinea, bildad af smalt rektangulära, efter 
längden ställda fläckar, omvexlande med rosetter af fem små 
svarta punkter; sidoranden klart blekgul, med olikstora, på 
tvären stående, rektangulära, svarta fläckar; baksidan enfärgadt 
rostbrun med hel, jemnbred, svart sidorand. 

Hitförd lefvande från Saraarang på Java, der den lärer 
brukas till bloduttömning. Meddelad af Handlanden Pihlgrbn. 

Liknar närmast till storlek, ryggytans knottrighet m. m. 
S. hypochlora från samma ö, men afviker genom helt olika 
färg både på ryggen och buken, genom rygglineans skiljaktiga 
beskaffenhet, samt buksidans svarta sidorand, hvilken alldeles 
saknas hos S. hypochlora. 

2. Sangvisuga chloronota: ryggsidan mörkgrön utan 
alt teckning; sidoranden rostgul; buksidan svart, midtpå med 
små oregelbundet strödda gulaktiga fläckar, samt mot hvardera 
sidan med en långsefter gående rad af något större, likaledes 
gulaktiga fläckar, hvilka lemna en temmeligen bred, svart^ 
ofläckad rand närmast kanten. 

Utbjudes här stundom för sig från flera delar af riket. 
Ofverlemnad af Apothekaren Ketsrr. 

Öfvers, af K. VeL-Åkad, Förh., den 9 Maj 1855. 



— 234 — 

Kanhända blott en betydligt afvikande varietet af den 
vanliga Blodigeln (S. medicincdis), med hvilken den öfverens* 
stämmer till käkarnes beskaflfenbet, ryggytans knottrighet m. m., 
men bvarifrän den huPvudsakligen skiljer sig genom fullkomlig 
brist sä väl pä rostgula som svarta teckningar ä ryggsidan, 
samt derigenom att den tyckes lefva för sig. Buksidans stdo- 
Cläckar framträda tydligast ordnade när Igeln sammandra- 
git sig». 



Akademi^ 



— ^35 - 

Jikndcmiska angelägenheter. 

Prxses iilHiflnnagaf att Akademiens uttSndekc ledamot i femte klassen, 
Chefen för Geological Survey i England Sir Th. H. De la Beciie 
med döden afgåli. 



Inlemnade skrifUr, 

Äf K. Förvaltningen för Sjöärenderna: Tjagu Journaler öfver Meleo- 

rologiska och vatten höjds-observationer. 

Öfverlemnades till Hr JErdhamzi. 
Hr Björi.ings Afhandling: Bidrag till difFerentiai-eqvationens [Ax^ ■\' Bxy ■\- 

integrering, sotn varit remitterad titt Hr Prih. Wredg och Hr 
Malmsten, återlemnades med tillstyrkan af dess införande i Aka- 
demiens Handlingar. 
Hr Fries hade insdndt tjugu blad målningar af svenska Svampar, ut- 
förda under hans inseende. 



Af K, Danske Videnskahernes SehkaJb i K^pwhcmm: 
Oversigt 1854. 8:0. 

Åf Roy al Society i London: 

Greenwich Astronom. Observations. 1852 & 1653. Lond. 1854. 4:a. 
Results of the magnet, ål meteorol. Observations made at Greenwich. 
1852. 4:o. 

Äf Natuurkund. Vereening in Nederlandsch Indie uti Batavia: 

Natuurkundig Tijdschrift* Nieuwe Serie. Deel, IV. Aflev. 1 — 4. Ba- 
tavia 1854. 8:0. 

A/ scMesiscke GeseUschaft fiir vaterlånd. Kultur i Breslau: 
Jabresbericht. 1853. 4:o. 



Af naturwiaaenachafiL Verein i Halle: 
Zeitschrift d. ges. Naturwiss. B. I— IV. Halle 1853, 54. 

Af natufforschende OeaeUschaft i HaUe: 
AbbandJuDgen. B. II. Qvart. 2 u. 3. 4:o. 
(Vtw- ^f K. rel.'Akad. Förh. Arg. 12. N:o 5. 



8;o. 




— 23(5 — 

Af FhyaiktU.-medicinische QeaeUschafi i Wurzhurg: 

Verbandlungen. B. 5. H. 1, 2, 3. 1854, 55. 8:o. 

l:r Nachtrag zum Verzeichnisse der Bibliothek. Nov. 1854. 8:o. 

Af FörfatUxren: 

BoRSDORFF, E. J., Redogörelse för resultaterna af vattenkuranstalten i 
Abo under sommaren 1854. Helsingf. 1855. 8:o. 

Af Hr J. F, L, Hausmann i Göttingen: 

Studien des götting. Yereins bergmflnniscber Freunde. B. 6. Göt- 
ting. 1854. 8:o. 

Af KongU Bergskollegium: 

Underd. Berfittelse om förhållandet med bergshandteringen 1853. 
Stockbolm 1855. 4:o. 



Zoologiska a fdel ningen. 

af Hr F. W. Meves: 

En Scolopax gallinula. 
En Limosa melanura. 

af Hr FriL Ouatqf af Ugglas. 
Ett bo af Mus Musculus. 



237 



Meteorologiska Observationer ä Stockholms Observatorium 

i Januari 1855. 



Barometern 
reducerad till O*. 

DecimaltaiD. 



Thermometern 
Celsius. 



Viudarna. 



Kl. 6 

r. m. 



&I. 2 
e. m. 



Kl. 9 
e. m. 



Kl. 6 
f. m. 



Kl. 2 
e. tn. 



Kl. 9 
e. ui. 



Kl. 6 
f. 



IXk 



Kl. 2 
e. tn. 



Kl. 9 
e. in. 



D 
(N g. 

D 



IJ 



1 

2 

3 

4 

5 

6 

7 

8 

9 

10 

11 

12 

13 

14 

15 

16 

17 

id 

19 

2a 

2t 
22 
23 
24 
25 
26 
27 
28 
29 
30 
31 



2448 
24»50 
25,16 
25,29 
25,17 
24,93 
25,56 
25,39 
25,06 
25,42 
25,60 
25,32 
25,45 
25,54 
25.66 
25,60 
25,79 
25,49 
25.45 
25,67 
25,84 
25,91 
25,86 
25,Ö3 
25.65 
25,42 
25,62 
25,15 
25,25 
25,39 
25,43 



24.05 
24,86 
25,19 
25,35 
25,08 
25,04 
25,58 
25,39 
25,05 
25,60 
25,53 
25,35 
25.48 
25,65 
25,66 
25.64 
25,71 
25,47 
25,51 
25,71 
25,87 
25.92 
25,85 
2532 
25,56 
25,48 
25.53 
25,15 
25.26 
25,46 
25,43 



^''' l25.4ai| 25,427 
- 25,425 



24,04 
25,04 
25,23 
25,33 
25.03 
25,31 
25.44 
25,22 
25,23 
25.71 
25.38 
25,44 
25,55 
25,67 
25,68 
25,74 
25,61 
25.45 
25.65 
25,76 
25.92 
25,89 
25.87 
25,76 
25,48 
25,62 
25,37 
25,19 
25.30 
25.46 
25.39 



0*0 
0,0 

— 9.0 
—10.2 
+ 0.8 
+ 3,2 
-2,0 
+ 2,1 
+ 5,0 

— 3,5 

— 2.0 

— 0,5 

— 6,1 
-7.0 

— 8.6 

— 8.0 
—10,4 
—14,2 

— 3,0 
-4,4 

— 6.0 

-1,1 

— 3.0 

— 3,0| 
-4.9 

— 6.0 
—13.7 
-8.1 
—14,4 
—22,0 
—16.2 



— 3«5 
-2.0 
-14,0 

— 7,7 
+ 4,0 
+ 2,0 
+ 0,2 
+ 1.0 
+ 0,2 

— 3,0 

— 1.0 

— 3.0 
-4,6 

— 6,6 
-7.7 
-7,2 

— 8,8 

— 8,0 

— 1.1 

— 5.0 

--4.0 

— 1,9 

— 2,0 

— 2,2 

— .3,3 
-4,1 
—11,5 
-4,5 
—12,6 
—17,3 

— 9,6 



— 4*0 

— 5,0 
—12,5 
-4,3 
+ 3,2 
+ 0,1 
+ 1.4 
+ 4,3 
-2.0 

— 6.0 

— 2,0 

— 3,9 

— 7.1 

— 9.5 
-7,3 
-7,5 

— 9,3 

— 7,0 
-2,9 

— 7.7 

— 2.0 
-2.2 

— 3.0 
-3.2 
-4/) 

-73 
—12.8 
—13.2 
—17,0 
-19.0 
—11.1 



s.s,y. 

N.N.O. 
V.N.V. 

S.S.V. 
V.S.V. 

v. 

V.S.V. 

V.S.V. 

N.N.V. 

V.N.V. 

V.N.V. 

N.N.V. 

N.V. 

N. 

N.N.V. 

N.N.V. 

S.S.V. 

v. 

V.S.V. 

s.o. 

O.S.O. 
S.S.O. 

v. 

N.N.O. 



V.N.V. 

V.N.V. 
V.S.V. 



V. 

N. 

V.N.V. 



S.V. 
V. 
V. 

V.S.V. 
N.N.O. 
V.N.V. 
V.N.V. 

N.N.V. 
N.V. 
N.V. 

N.N.O. 

N.N.V. 
S.V. 

v.s.v. 

V.S.V. 

O.S.O. 
O.S.O. 

s. 

N.O 
V.N.V. 
N.N.O. 
V.S.V. 
V.N.V. 
V.S.V 



V. 

N.N.V. 

v.;«.v. 

O.S.O. 
V.S.V. 

v. 

V.S.V. 
V.S.V. 
N.N.V. 

V.N.V. 

V. 

NN.V. 

N.V. 

N.O. 

N. 

N.N.O. 

N.N.V. 

V. 
V.S.V. 



O.S.O. 
OS.O. 

s. 

N.V. 

N.O. 

V.S.V. 
N.N.O. 
N.N.V. 
V.N.V. 
V.S.V. 



Sdö 

Klart 
Molet 

Klart 
Mulet 

RegD 
Klart 



Suu 



MoUt 



Sqo 
Kiiirt 

Sdu 
Kl»rt 



25.444 — 5»68 



— 5'95 



— 238 



i Februciri 1855. 



t 

2 

3 

4 

5 

6 

7 

8 

9 

10 

11 

12 

13 

14 

15 

16 

17 

18 

19 

20 

21 

22 

23 

24 

25 

26 

27 

28 



Barometern 
reducerad till 0^. 

Decimaltom. 



Ttierinometerii 
CeUius. 



Kl. 6 
f. rn. 



25,37 
25,35 
25,53 
25,43 
25,21 
25,05 
25,34 
25,78 
25,73 
25,14 
25,14 
25,25 
25,10 
25,26 
25,39 
25,57 
25,57 
25,46 
25,52 
25.69 
25,74 
25,67 
25,56 
25,27 
24,90 
24,94 
25,17 
25,47 



^•^" 125,378 

U1UID| 



Kl. 2 
e. in. 



25,46 
25,31 
25,53 
25,38 
25,12 
25,13 
25,53 
25,82 
25,61 
25,11 
25,19 
25,15 
25,17 
25,31 
25,42 
25,61 
25,52 
25,47 
25,56 
25,73 
25,74 
25,66 
25,50 
25,22 
24,87 
25,02 
25,25 
25,55 



Kl. 9 



in. 



25,46 
25,46 
25,51 
25.36 
25,07 
25,23 
25,67 
25,80 
25,39 
25,10 
25,29 
25,11 
25,21 
25,36 
25,50 
25,62 
25.47 
25,48 
25,62 
25,72 
25,72 
25,63 
25,40 
25,11 
24,83 
25,11 
25,35 
25,57 



25,391 
25,389 



25,398 



Kl. 6 
f. m. 



— 11"6 

- 5.0 
-4,0 
-7,9 

- 4,0 

- 5,0 

- 7.0 
—15,9 
—20,0 
—11,0 

- 7,0 
-19.0 
—14,6 
-23.0 
-16,8 
—16.0 
—17.0 
—16,0 
—18,0 
—19,0 
—17,5 

- 8.9 
—15,0 
-10,1 
—16,0 
-15,0 
—17,6 
-19.5 



Kl. 2 



— 7'7 

— 1,0 
+ 0,2 

- i;^ 

— 3.0 

— 4.2 

— 8,0 
—11.5 
-12,6 

— 3,1 

— 7.0 
■- 9.5 
—11,0 
—12,4 
—11,0 
—14,0 
-11,0 
-9,0 
—11,8 

— 7.2 

— 5,0 
-3,7 

— 6.5 

— 6,5 

— 1,0 

— 9,5 

— 9,0 

— 8.0 



Kl. 9 



e. in. 



— 9*2 
-4.0 

— 3,3 

— 6,8 
-4,1 

— 6,3 
-10,5 
—17,0 
—13.1 

— 6,0 
-14,7 
—13,0 
—18,8 
—18.6 
— 14.0 
^17,0 
—13,8 
—16,1 
—14,9 
—13,0 

-11,1 

—12,0 

— 9,2 
—13,5 

— 5,5 
-13,5 
-14.1 
—13.1 



ViDdtrna. 



— 13«48]— 7"33|— ll'«5 



— 7"33| 

— 10^82 



Kl. 6 
r. m. 



Kl. 2 
t. m. 



V.S.V. 
V.S.V. 

s. 



N. 

N. 
N.N.O. 
V.S.V. 
V.N.V. 
O.N.O. 
V.S.V. 
V.-N.V. 



N.N.O. 
N.N.O. 

N. 
N.N.O. 
V.S.V. 

V. 



S.S.V. 

N.N.V. 

V.S.V. 

v.s.v. 



V.SV. 
V.N.V. 

v.s.v. 



S.S.O. 

N. 
N.N.O. 
N.N.O. 
V.S.V. 
V.N.V. 
O.N.O. 
V.S.V. 
N.N V. 

N.N.O. 
N.N.O. 

N. 
N. 
V. 



O.N.O. 

V.N.V. 

N.N.V. 



Kl. 9 

c Rl. 



V.S.V. 
V.N.V. 
V.S.V. 

s. 

N. 
N.N.O. 
NN.O. 
V.S.V. 
V.N.V. 
O.N.O. 
V.S.V. 



> 

I 



N.N.V. 
N.N.O. 

N. 

N. 

V. 

V. 



V.S.V. 

v.s.v. 

N.N.V. 



Klart 
Målet 

Klart 

Mali-t 

Sdu 

Klart 



Suu 
Klail 



Mulrt 



Klart 



Halfkl. 



Klart 



239 



/ Mars 4855. 



- 


Barometern 
reducerad till 0*. 

Decimaltum. 


Thermometern 
Celsius. 


Vindarna. 


IAnmärknii 
gar. 


KL 6 


Kl. 2 


Rl. 9 


KL 6 


Kl. 2 


KL 9 


Kl. 6 


KL 2 


Kl. 9 


1 


r. ro. 


e. m. 


e« ro. 


r. m. 


e. ro. 


«. ro. 


f. m. 


e. ro. 


e. ro. 



1 


25,52 


25,41 


25.32 


—10^ 


- 2*5 


— 5*6 


O.SX>. 


$.S.O. 


8.S.U. 


Mulet 


2 


25,13 


25,03 


25.no 


- 5.0 


-2.0 


-0,5 


s..s,o. 


S.S.O. 


s.a.o. 


Sau 


3 


24,94 


24,84 


24.86 


0.0 


+ 0^1 


+ 0,3 


5.S.O. 


O.S.O. 


O.8.O. 




4 


24^ 


24,82 


24.93 


+ 0.1 


+ 4,2 


+ 2,0 


8.S.O. 


3.S.V. 


8.V. 


Ualet 


5 


25,06 


25,18 


25.28 


+ 1,1 


+ 3.0 


+ 0,2 


V.S.V. 


V.If.V. 






6 


25,32 


25,35 


2535 


-4.5 


+ 2,6 


+ 1,0 




T.&.V, 


V.N.V. 


KUrt 


7 


25,31 


25,31 


25.35 


+ 1.0 


+ 1.2 


-3,0 


V.S.V. 


V.S.V. 


N.N.O. 


Ssö 


8 


25,41 


25,51 


25,58 


-^4.0 


-1.3 


- 8,8 


N.N.O. 


11.9.0. 


N. 


Kfairt 


9 


25,59 


25,65 


25,67 


-7,3 


— 3,8 


-6.0 


N. ' 


N.O. 


O.N.O. 


Målet 


10 


25,64 


25,61 


25.58 


-7,0 


-3,2 


— 9.5 


O.N.O. 


O.N.O. 


O.N.O. 


UaiaL 


11 


25,53 


25,47 


25,41 


—11.1 


- 5,0 


-8,0 


N.N.O. 


O.N.O. 


O.N.O. 




12 


25,2-2 


25,13 


25,10 


9.6 


-7,0 


-8.1 


ON.O. 


O.N 0. 


O.N.O 


Sad 


13 25,08 


25,08 


25,05 


-7.0 


— 3,0 


-6.0 


ON.O. 


O.N.O. 


N.N.O. 




U 


24,?)6 


25,15 


25,36 


- 5.5 


-i,a 


- 9.0 


V.tt.V. 


V.N.V. 


8. 




15 


25.48 


25,53 


25,51 


—14,0 


+ 2.0 


- 3,5 


8. 




N.N.O. 


a»iai. 


16 


25^ 


25.39 


25..% 


-3.9 


0,0 


-0.1 


O.N.O. 


O.N.O. 


S.O. 


SoO 


17 


25,36 


25,36 


25,36 


-2.9 


- 1.3 


-5.2 


3.S.V. 


S.S.V. 


S. 




18 


25,26 


25,09 


24.89 


— 5,0 


+ 1,0 


-0,8 


S.S.Y. 


SS.O. 


S.&0. 


Molft 


19 


24,79 


24,78 


24,76 


+ 0.5 


4-3,0 


+ 0,1 


S.S.O. 


S.S.O. 


O.N.O. 


8oö 


20 


24,81 


24.99 


25,12 


+ 0.4 


+ 1,6 


-2,1 


O.N.O. 


N.N.O. 


N.N.O. 




21 


25,2,3 


25,27 


25..32 


-6.2 


-2.0 


-1.0 


W. 


N. 


N. 




22 


2533 25,32 


25,25 


-108 


-3,0 


— 8,0 


N. 


N.N.O. 


O.N.O. 


Mulet 


23 


25,05 


24,90 


24,76 


-7,3 


— 5.3 


-4,5 


O.N.O. 


O.NX). 


O.N.O. 


Sa» 


24 


24,70 


24,73 


24,85 


— 6,0 


-6,0 


—13,0 


N.O. 


N.N.V. 


N.N.V. 




25 


24,92 


24,98 


25,02 


-14,0 


-2,0 


-10,0 


V.S.V. 


V.&V. 


v.av. 


Klart 


26 


25,05 


25,13 


25,21 


—10,0 


+ 3,0 


— 5,0 


S.S.V. 


V.8.V. 






27 


25.35 


25,31 


25,36 


-10.0 


+ 3.5 


— 3.5 




S.V. 


S.V. 




28 


25,41 


25,50 


25,56 


-7,0 


+ 1,0 


-2,0 


s.v. 


v.a.v. 


V.N.V. 




29 


25,62 


25,69 


25,73 


— 5,5 


+ 5.0 


+ 2.0 


Y.S.'V. 


V.S.V. 


V.S.V. 


HaifkL 


30 


25,75 


25,79 


25,84 


+ 3.7 


+ 7,1 


+ 0.5 


V,N.V. 


V.N.V. 


N.N.V. 




31 25.89 


26.01 


26.06 


- 6,0 


+ 2,0 


- 5.0 


N.N.V. 


O.NX». 


O. 


Klart 


j^J"^} 25,259 25,268 1 25.284 — 5*61 - 0»29 


- 3*94 


Nederbordeo =0,300 dec tara. 






25,270 






- 3*28 













240 



I April 4856. 





Barometero 
reducerad till 0^. 

Decimaltum. 


Thermometera 
Celsius. 


Vindarna. 


Aamärknic 
gar. 


Kl. 6 


Kl. 2 


Kl. 9 1 KL 6 


Kl. 2 


Kl. 9 


Kl. 6 


Kl. 2 


Kl. 9 


i 


f. jp. 


e. m. 


e. ro. 


f. m. 


e. ro. 


e. ro. 


f. ra. 


e. m. 


e. m. 


1 


26,08 


26,08 


26.00 


— 7*0 


+ 5^5 


- 3*2 






V.N.V. 


KUrt 


2 


25,91 


25.76 


25,61 


-6.0 


+ 4,1 


-1.0 


S.S.O. 


O.S.O. 


O.S.O. 


Halfkl. 


3 


25,48 


25,42 


25,42 


+ 0,2 


+ 6.1 


+ 0,7 


S.S.O. 


S. 


V.S.V. 


Molet 


4 


25,38 


25,38 


25.38 


+ 1.6 


+ 7,5 


+ 1.2 






S.S.O. 




5 


25,31 


25,37 


25,42 


+ 2,0 


+ 6,0 


0.0 


&,fiy. 


V.N.V. 




Rego 


6 


25,37 


25,29 


25,25 


-*.2 


+ 5,5 


+ 2.6 




V.S.V. 


v^.v. 


Klart 


7 


25,05 


24,92 


25,08 


+ 2,9 


+ 8.2 


+ 4,0 


9.9. V •{ 


V.S.V. 


V.S.V. 


Rega 


8 


25,18 


25,13 


25,08 


-f 0,1 


+ 8.3 


+ 0,4 


V. 


V.S.V. 


S.O. 


KUrt 


9 


24,95 


24,91 


24,80 


-4,0 


+ 2,1 


+ o,t 


0. 


S.S.O. 


S. 


Soö 


10 


24,73 


24.64 


24,64 


+ 0,3 


+ 3,0 


-1.0 


s. 


S.S.V. 


O.S.O. 




11 


24,69 


24,87 


25,01 


+ 0,3 


+ 3,6 


+ 0.5 


O.S.O. 


O.S.O. 


O.S.O. 




12 


25,12 


25,22 


25,24 


— 0.5 


+ 3,2 


-0,4 


o.s.o. 


O.S.O. 


O.S.O. 


Mula 


13 


25.25 


25,29 


25,35 


0.0 


+ 1,3 


+ 0,1 


N.O. 


N.N.V. 


N.N.V. 


Sdu 


14 


t5,42 


25,44 


25.44 


+ 0.9 


+ 7.0 


-1.1 


V.N.V. 




s. 


KUrt 


15 


25,35 


25,33 


25,33 


+ 0,5 


+ 4,7 


+ 4,0 


S.S.O. 


V.S.V. 


ss.v. 


Regn 


16 


25,32 


25,23 


25,23 


+ 3.9 


+ 5.8 


+ 5.6 


V.S.V. 


s.r. 


v.s.v. 




17 


25,27 


25.40 


25,45 


+ 3,3 


+ 8,1 


+ 4,0 


v. 


V.N.V. 


V.N.V. 


KUrt 


18 


25,53 


25.56 


25,48 


+ 0.1 


+ 6.f 


+ 4.0 


V.N.V. 


V.N.V. 


V.N.V. 





19 


25,36 


25,29 


25,22 


+ 3,0 


+ 8,2 


+ 4.8 


v.s.v. 


v. 


S.V. 


Halfkl. 


20 


25,10 


25,13 


25,17 


+ 5,0 


+ 10,2 


+ 5,3 


V.S.V. 


v. 


V.N.V. 


KUrt 


21 


25,31 


25,48 


25,59 


+ 1.0. 


+ 1.2 


- 1.0 


N. 


N.N.V. 


V.N.V. 


Snö 


22 


25,71 


25,76 


25.81 


— 0,8 


+ 4.0 


— 0,8 


II. 


N. 




KUrt 


23 


25,74 


25,67 


25,57 


+ 0,5 


+ 9,0 


+ 3.0 




V.N.V. 




Halfkl. 


24 


25,43 


25,33 


25,32 


+ 3,8 


+ 8,5 


+ 3,3 




S.S.V. 


N. 


Regn 


25 


25,41 


25.49 


25,60 


+ 2.0 


+ 9,4 


+ 0,6 


.N. 


N. 


N. 


■ 


26 


25,67 


25,68 


25,69 


-0.1 


+ 5.9 


— 1,1 


N. 


N.N.O. 


N.O. 


KUrt 


27 


25,66 


25,60 


25.54 


-2,5 


+ 7,0 


+ 0.5 






S. 


• 


28 


25,50 


25.51 


25,53 


+ 1,0 


+ 9,5 


+ 3,0 




O.N.O. 







29 


25.62 


25,70 


25,75 


+ 4.0 


+ 6.9 


0,0 


N. 


N.N.O. 


N.N.O. 





30 


25.75 


25,73 


25.76 


+ 1.0 


+ 8.3 


+ 1,1 


1 S.S.O. s.o. 


— :, 


^r 125,388 


25,387 


25,392 


+ 0*61 


+ 6'l4 


Jt_**?* Krderbördeii = 0,913 der. tom. 


25,389 




"T^ 


■^■^^.^r' 



STOCKHOLM, 1855. P. A. NOBSTKDT h SÖNER. 



J 



ÖFVERSIGT 

AF 

RONGL. VETEIVSRAPS-ARADEMIENS 

FÖRHANDLINGAR. 

ÅT9, M9, iSftft. M «. 

Onsdagen den 13 Juni. 



Föredrag. 

!• Beskrifning på en ny telegraf apparat, me- 
delst hvilken två underrättelser samtidigt kunna 
afsåndas i motsatt riktning på en och samma 
telegraftråd ; af Er. Edlund. 

1. För att gifva en äskådlig öfverblick af den melhod, 
som af mig blifvit använd för samtidig korrespondens på en 
enda telegraftrSd, vill jag först framställa följande schema. 

B ((ig. 1) föreställer ledningsträden emellan tvänne statio- 
ner .4 och A\ hvilka äro fullkomligt lika inrättade, sä att hvad 
som i det följande säges om den ena äfven g2»ller om den an- 
dra. D och /y äro staplarne samt C och C do i jorden ned- 
satta metallplattorna, y och y' föreställa de elektromagneter, 
som vid telegra Teringen genom strömmens inverkan göras mag* 
netiska. (Om man begagnar nälapparater, i hvilka magnet- 
nålen genom den galvaniska strömmens inverkan sättes i rö- 
relse, så bör magnetnålen här insättas i stället för elektromag- 
neten.) Ledningstråden, som utgår från stapelns ena pol, delar 
sig vid E i tvä delar, af hvilka den ena ahc \ flera från 
hvarandra isolerade omvindningar pä vanligt sätt är lindad om- 
kring elektromagneten. Den andra delen d e f är äfvenlede»' 
lindad omkring samma elektromagnet, men i motsatt riktning, 
och går derefter t)ll F, hvilken punkt genom en metalltråd 



— Ui — 

alltid är förbunden med jordplattan C Om nu G förbindes 
med Hf sä sättes stapeln i verksamhet. En del af den gal- 
vaniaka alrömmet) går genom otnvindningarne abc till nasia 
station och nedgår der i jorden; den andra delen genomgår 
omvindningarne de f och derefter genom ledningen PFG till 
den andra polen af stapeln Z). De båda strömdelarne gå så- 
ledes omkring elektromagneten (dier magnetnålen) i aotsaU 
riktning och motverka derföre h varandra. Om nu antalet af 
omvindningar uti abc förhåller sig till antalet af omvindningar 
uti def pä samma sätt, som strömstyrkan i de sednare rör- 
håller sig till strömstyrkan i de förra; sä måste inverkan på 
elektromagneten af den ena strömdelen jemt upphäfvas af in- 
verkan från den andra, och jerncylindern, hvaraf elektromagneten 
beslår, derföre förblifva omagnetisk. Förhållandet i styrka 
emellan den dol af strömmen, som öfveigår till nästa station, 
och den, som genomgår bildningen de f P H, beror åter på (or* 
hållandet emellan ledningsmotståndet på hela linien och det i 
biledningen def P H; och då icke allenast detla sednare led- 
ningsmotstånd, ulan äfven antalet af omvindningar, så väl i 
ledningstråden ahc som i biledningen de f P H, kuona efter 
behag Törändras, så blifver det alltid möjligt alt välja dem si, 
Qtt den åsyftade kompensationen åstadkommes, och att således 
den frän stapeln D på stationen A utgående strömmen icke 
utöfvar någon inverkan pä den pä samma station stående elek- 
tromagneten. 

Härvid bör dock anmärkas, att, om ledningarnes anord- 
ning är sådan, som schemat utvisar, ledningsmotståndet för den 
del af strömmen, som frän stationen A öfvergår till A\ blifver 
något olika, allt efter som stapeln pä den sednare är öppen 
eller sluten. Är stapeln D' sluten, sä erbjuder sig två vägar 
för elektriciteten att från punkten E' öfvergå till jorden, nem- 
ligen genom stapeln JD' och genom biledningen d'efFB\ 
bveremot, di stapeln är öppen, elektriciteten endast kan gå ge- 
nom den sednare. Kompenseringen af de bida hvarandra mot- 
verkaode strömdelarne kan derföre reke under alla rörhållan- 



— «43 — 

deo blifva fulisUindig. Motfitfindet i biledningen defPH och 
é! e' f F H' bdr darlore icke göras si stort, att dessa varia*- 
tiooer utörra nSgot skadligt ieflytande på telegraferiogeo» 

Om «Q galvaoisk ström ankominer frin stationen A\ iiqi- 
der det att stapeln D pä stationen A icke är i varltsaoihet, 
det är då punkten G icke är (brbunden med punkteo H^ Så 
måste denna ström gå omkring elektroroagneten y Törst i om- 
vindniogarne cha^ \ riktningen frän c tiil a, och derefter i om<- 
vJDdningaroe de f, i riktningen frän d till /*, saroi derifråo nedgå 
i jorden. Häraf följer, att den ström, som kommer frän nåstt 
statioo, uti omvindningarne cba och d e f går omkring elek-** 
tromagneten i samma riktning, hvarföre ock inverkan frän alla 
omvindningarne i detta fall förstärka hvarandra. Den från sta-* 
tionen A aokommande strömmen åstadkommer således magne- 
tism i elektromagneien pä stationen A. 

Detta förhållande blifver oföräodradt, om häda atrömmaro^ 
samtidigt cirkulera. Låtom oss först antaga, att bägge ström- 
marne hafva samma riktning, det vill säga, att den positiva 
polen på stapeln D är förbunden med punkten E, och den ne- 
gativa på stapeln D' med punkten E^^ eller tvärtom, så är det 
tydligt, att den ström, som cirkulerar i h vardera af omvind- 
ningarne ab c och de [^ är lika stor med summan af de ström- 
mar, som härleda sig frän staplarne D och D' särskilt. Är nu 
kompenseringen på stationen A sådan, att de strömmar uti abc 
och de fy hvilka komma frän stapeln D, fullständigt upphäfva 
bvarandras verkan på elektromagneten, så följer häraf, ett den 
magnetiska verkan, som i detta fall uppkommer, endast kan 
förorsakas af deo ström, som kommer från stapeln D' på sta- 
tionen A\ Denna ström genomgår omvindningarne abc uti 
riktoiqgen från c till a och delar sig derefter vid punkten E 
uti Ivänne tlelar, af hvilka den ena går genom stapeln D och 
den andra genom biledningen def, uti riktningen från d u\l f, 
för att framkomma till jordplattan C Båda omviodniogarne 
abc och def samverka således äfven i detta fall, ehuru en- 
dast en del af.striimmeo geoomgär def. 



— 444 — 

Om de bSda strömmaroe hafva tnotaatt rikloJDg och dess- 
utom äro lika starka, så uppstdr ingen ström i ledningsträden 
B emellan stationerna. Omvindningarne a be utöfva derföre 
ingen verkan pä elektromagneten. Deremot göra omvindnin- 
garne deff genom hvilka strömmen öfvergär från den ena till 
den andra polen på stapeln D, elektromagneten magnetisk, bvil- 
ket fortfar så länge, som båda staplarne äro i verksamhet. 
Deremot sä snart stapeln D' öppnas, upphör all verkan på 
elektromagneten. Man inser lätt, att elektromagnetismens styrka 
i detta fall blifver lika stor, som om strömmen från stapeln U 
ensamt cirkulerade, och dervid i stället for stapeln D emellan 
E och H en ledningsträd vore insatt, hvilken utöfvade samma 
motstånd som stapeln D.*) 

2. Den magnetiserande förmågan hos strömmen, som an- 
kommer frän stationen A', kan lätt pä följande sätt beräknas 
efter Ohmska lagen, hvarvid för enkelhetens skull må antagas, 
att båda stationerna äro i hvarje afseende lika, och att båda 
staplarne hafva samma styrka. 

Antag elektromotoriska kraften i hvarderä af staplarne 

D och zy =£ 

motståndet i samma staplar r= A 

» i biledningen defPH eWer d'e*fFH' = U 



*) Af det som na blifvit anfördt synes, alt den för dubbelulegra- 
fering använda metboden dr till sin princip fullkomligt lika med den, 
som jag fir 1848 för första gången begagnade vid en undersölcning 
öfver de Faradayska extra-strömmarne, ocb med hvilken det lyc- 
kades mig att ffi dessa strömmar qvantltativt beslSmda. (K. Vet. 
Akademiens Handl. för 1848. Pogg. Ann. för 1849 B. 77 sid. 161. 
Berichl uber die neuesten Portschritle der Fvsik af J. Mullbm sid. 
696. Braunschweig 1849). För att tydligt inse iikbeteo emellan 
båda dessa melhodcr, behöfver man blott I9nka sig, att i stallet 
för induktionsrullen d (se fig. 1 Tab. 1 i det anförda bandet af 
Pogg. Ann.) eller induktionsrullen s (fig. i Mullkus Berichl) in- 
sattes en. vanlig stapel, och att denna derefler bortfiyttas till en 
annan station, hvilken sedermera förses med en galvanometer på 
det sfttt, de anförda figurerna utvisa. Man erhåller härigenom en 
inr&ltning för dubbel telegrafen ng, hvilken fullständigt öfverens- 
stfimmer med den ofvanföre beskrifna, endast med det undantag, 
alt ga Ivanometrar begagnas i stallet för elektromagneler. 



— 245 — 

iQotstäDdet i jorden tillsammans med det i 
omvindningarne abc och a' V c' 
ärvensom i linieträden B » • =& L 
Antalet af omvindningar i a 6 c . . . . = m 
D:o d:o i d c /*....= n 

Om S betecknar hela strömstyrkan, som utgår frän sta- 
peln A\ under det att stapeln il icke är i verksamhet, så er- 
hålles tydligen: 

Denna ström delar sig vid punkten E" i tvännc delar, af 
hvilka den ena S^ öfvergår till stationen A^ och den andra S^ 
genom bildningen d!e'fP'H' till den andra polen på stapeln D\ 
Då S^-^S^^S och dessutom S. : Sj, = L' : L + L\ så följer 
häraf, att 

g «. ^ /a\ 

och 

Den magnetiserande förmågan M hos strömmen S^ erhål- 
les, om dess intensitet, uttryckt genom eqvationen (9), multi- 
pliceras med omvindningarnes antal (m + n). Då strömmen S 
ensamt cirkulerar, blifver således 

Dä stapeln pä stationen A på samma gäng är sluten, så 
blifver styrkan hos strömmen S, större, emedan ledningsmot- 
ståndet till nästa slation blifver mindre. Elektriciteten har i detta 
Tdll tvä vägar för dit från punkten E framkomma till H; nemligen 
den ena genom stapeln D och den andra genom biledningen 
defP H. Ledningsmotständet emellan E och H blir i detta 

fall i slällel för L' lika med -=-. Om S', i detta fall be- 

Ä T Ju 

tecknar styrkan bos strömmei), ^ro går till nästa station, sä 
erhålles härigenom 




— §46 — 



hvaruti V betecknar bråket 



R + L' 

Hela denna ström gir geoom omvindningarne a b c, men 
blott eo del deraf genom def. Denna del blifver lika med 

ITT- *»• 

Di de förra omvindniugarnes antal är m och de sedna- 
res n, si blifver siledes strömmens magnetiserande förmiga: 

nj, EVm EVRn ,«. 

jll SS ^ — — ^ -1. , , (o) 

Om strömmen från stapeln D icke skall utöfva någon ver- 
kan pi elektromagneten y, miste tydligen 

bvaraf 



n 



X+F 

Insattes detta värde pi n i eqvalionen (4), sä erhålles 

{L+V)[R{L-\-2L')^-{f.'\-L')L'] ^ ^ 

Hotståndet A i stapeln är på vanliga telegraflinier litet i 
förbiilande till L och L. Om man för erhillandet af ett ap 
proximalivt värde pi M och if negligerar A i jemrörelse med 
L och L\ si erhiller man af formlerna 6 och 7. 

M^M'^^ (8). 

Häraf följer liledes, att den magnetiserande förmigan bos 
strömmen, som ankommer frin stationen A\ blifver approxima- 
tivt lika, antingen stapeln pi stationen A är sluten eller icke. 

Om stationerna A och A' icke äro inrättade för dubbel- 
telegrafering, och motstindet emellan dem är L samt omviod- 
ningarnes antal Sr m, si blifver tydligen den till endera statio- 
nen från den andra ankommande strömmens magnetiserande 
förmiga 



— 147 — 

M"=r^, ..(9) 

det vill 9äga lika stor, som eqvationeD (8) utvisar. 

Httraf följer, att strömmens magnetiserande förm&ga icka 
förmioskas genom de för dubbeltelegrafering oödiga biledningarne,, 
förutsatt att motståndet i stapeln kan negligeras i jemförelsQ 
med L och L\ 

3. Det är bekant, att ledningsmotståndet mellan båda 
stationerna titlfölje af uppkommande afledningar under vägeu 
och olika väderleksförhållanden kan undergå förändringar. De( 
är hufvudsakligen af denna anledning, som apparaterna, såsom 
ofvanföre blifvit aotydt, böra så inrättas, att ledningsmotståndet 
uti defPH och antalet af omvindningar uti def kunna för** 
Sndras, sä att de båda strömmarnes inverkan upphäfva hvarancjra* 

Fig. 2 visar det sätt, hvarpå ledningsbanorna böra anord* 
nas, på det att den elektromagnetiska verksamheten uti def 
(Fig. 4) må kunna undergå nödiga förttndringar Figuren före- 
ställer denna anordning, sedd ofvanifrån. G G' är ett bräde af 
trä, i bvilket tvänne messingsstängcr h K (som äro förenade 
med h varandra genom metalltråden ji), och messingsstyckena 

«t, «,, «,, 8^ «,o äro fastade. Dessa äro isolerade fråa 

bvarandra äfveosom ifrån messingsstängerna. De tre större me^ 
tallstyckena 9,1, «j, och $„ kunna dock metalliskt förenas med 
hvarandra medelst meta II proppar, som sättas emellan dem. x 
och x' föreställa en horizontal genomskärning af en vertikalt 
stående elektromagnet. (Vid nältelegrafer kommer denna elek- 
tromagnet att ersättas af en magnetnål, hvilken upphänges på 
det sätt, som vid dessa telegrafer är brukligt.) m^, m,, m,, 
ff>4 och 171, äro proppar af messing, hvilka kunna flyttas från 
ett ställe till ett annat för alt åstadkomma metallisk kontakt 
emellan tvänne närliggande messingsstycken eller emellan ett af 
dessa och messingsstången. r^, r,, r, . . . . % r^^ äro rullar af 
^ ofverspunnen nysilfvertråd. Dessa rullar hafva blott för 
ändamål att åstadkomma motstånd mot den galvaniska ström^ 
<>>eDs fortplantande. Ändarne af tråden på hvarje rulle slå i 



~ 848 — 

förbindelse med metallstyckena 8^^^ s^^, 5,^, s^ pä ivX 

satt figuren i visar. 

Den galvaniska strömmen frän stapeln går genom lednings- 
träden / till metallstycket. S^, hvarest den delar sig. Den ena 
delen gär genom proppen m^ till metallstycket S, och derpä 
genom träden p i flera omvindningar omkring x och x' samt 
framkommer genom ledningsträden p' till S„. Derpä öfvergär 
den proppen m, till S,^, samt ledes slutligen genom metall- 
träden p" till nästa station. Den andra delen af strömmen le- 
des genom träden q omkring x och x' och framkommer der- 
efter genom ^j till metallstycket S,,. Denna ledningsträd är 
lindad omkring elektromagneten x och x' i motsatt riktning 
mot träden p. Frän Sj, gär en annan ledningsträd q^, hvil- 
ken är lindad omkring elektromagneten i samma riktning som 
qq^, och stär genom q^ i förbindelse med metallstycket S„. 

De öfriga trädarne 94 9i, q^q^ q^o 9ti ^^o lindade pä samma 

sätt som de tvä sistnämnde. Om nu metallpropparne m, och 
f7i, hafva det läge, som figuren utvisar, sä löper den ifräga- 

varande delen af strömmen genom ledoingen q qiq^q^ ^ts?!»? 

gär derefter genom metallstängen hh' och proppen iti, till me- 
tallstycket Sj,. hvarefter den genom motständsrullarne r^,r^ r,, 

ledes till metallstycket S,^ och slutligen genom proppen m^ till 
S,|, som genom ledningslräden t stär i Törbindelse med slapeloa 
andra pol. Ledningstråden S, 9, 9, . . . . 9,, q^^ r^r^» , . i\^ S,| t 
motsvarar säledes hvad som i figuren 1 kallas EdefPF, 
Om metallproppen m, flyttas till nägon af de andra metall- 
styckena, sä förändras antalet af omvindningar omkring elektro- 
magneten xx'f och säledes äfven strömmens magnetiska ver- 
kan. Ledningsmotständet kan pä samma sätt förändras genoin 
flyttning af proppen tu,. 

1 de apparater af denna konstruktion, hvilka redan blifvit 
förrardigade, innehåller tråden p, genom hvilken strömmen öf- 
vergär till nästa station, 5000 omvindningar. Träden qqi io- 
nehäller 700 och hvardera af de tvä följande {q^q^ och q^q^) 
450; af de fyra derpä följande innehåller hvardera 20 samt af 



j 



— 849 — 

de fyra sista bvardera 24 omvindningar. Anlalct af alla din- 
vindoiDgaroe i biledningen utgör säledes 4176. Om metall- 
proppen tu, flyttas successivt åt höger ända till öppningen emel- 
lan metallstycket Sj, och stången /) V, så förminskas antalet af 
de omvindningar, genom hvilka strömmen går, till 4000. Om 
nu en metallpropp insattes emellan metallstyckena S„ och S,,, 
samt proppen m^ sättes emellan S, och stången, så blifver om- 
vindningarnes antal 1036, hvilket förminskas till 850, om m, 
Oyttas till öppningen emellan S^^ och stången. Om slutligen 
äfven en propp sättes emellan S,j och S,,, och m, emellan S, 
och stången, så utgör omvindningarnes antal 876, hvilket ned- 
går till 700, om m, flyttas till öppningen emellan S,, och 
slängen h h\ Han kan således förändra omvindningarnes antal 
frän 4176 till 700, utan att vid h varje flyttning af proppen m, 
förorsaka större förändring än af 24 eller 20 omvindningar. 
Det följer häraf, att kompenseringen kan göras så fullständig, 
att den ena strömdelen icke skiljer sig från den andra i mag- 
netiserande kraft med mer än som motsvaras af 24 eller 20 
omvindningar; en noggranhet, som visat sig vara fullt tillräck- 
lig. Hvad flyttningen af proppen m, angår, medelst hvilken 
ledningsmotståndet i biledningen förändras, så behöfver denna 
vanligtvis icke oftare företagas, än då man telegraferar till olika 
långt bort belägna stationer. 

4. Ett »Relais» af Morses konstruktion, försed t med den 
förbättring, som nu blifvit beskrifven, kan på följande sätt lätt 
förändras till ett vanligt »Relais» för enkel telegrafering. För 
detta andamål borttages proppen m^ från sitt rum och sättes 
emellan S„ och S„\ proppen m^ sättes emellan S,, och S,^; 
m, emellan h h! och S,,, samt slutligen m^ emellan S,^ och S,,. 
Dessutom insattes vid F (fig. 4) en vanlig nyckel af Morses 
konstruktion, hvarigenom F endast är i ledande förbindelse med 
//, då stapeln på stationen A icke är i verksamhet, hvaremol 
ledningen emellan dessa punkter är afbruten, då stapeln är 
sluten. Deo från stapeln genom ledningstråden / ankommande 
strömmen går på detta sätt genom ledningstråden w till 5,^ 



— 850 — 

och ledes derifiån af träden p* till nästa 8t»iion. Den bort- 
gäeode strömmen Idper således icke omkring elektromagneteiL 
Den ström deremot, som genom p" kommer frän nästa station, 
går genom w till S,, derifrän genom omvindningarne ggr, ?i •-••?{• 
till metallstängen hh\ hvarifrån den genom propparne tu, och tn^ 
samt ledningstråden y ankommer till S,, och går derefter ge- 
nom omviodningarne pp till metallstycket S,, från bvilket den- 
samma genom ti, S„y S,, och ledningstråden t slutligen fram- 
kommer till jordplattan C. Den ankommande strömmen går 
följaktligen genom alla omvindningarne i samma riktning, bvar- 
igenom den magnetiska kraften blifver förstorad. Det är för 
öfrigt tydligt af sig sjelft, att apparaten utan någon förändring 
kan begagnas för enkel telegrafering, ehuru i detta fall den 
utvecklade magnetismen blifver något svagare, än om den be- 
skrifna omflyttningen af metallpropparne först agt rum. 

5. Om man i ^qvationerna (i), (3) och (5) negligerar R 
och V i jemförelse med L och L\ så erhåller man såsom ap^ 
proximativa värden 

s.=rf^'- C») 

S,= f,; (II) 

S'.= |; (I«) 

och i likhet dermed 8^== ~; (13) 

Skall nu den magnetiserande förmågan bos de två sist- 
nämnde strOmstyrkorna jemt upphäfva hvarandra, så måste tyd- 
ligen antalet af omvindningarne m och n vara sådant, att 

Emedan S^<S\t kan kompenseringen emellan S. och S^ 
(hvilka beteckna strömmarnes storlek, då stapeln på den andra 
stationen är öppen) icke blifva fullständig, utan att antalet af 
omvindoingar förändras. Då emellertid en sådan förändring ar 
omöjlig att verkställa, under det att en telegraFunderrättebe if* 



— t5l — 

^3r, sfi är del oOdvändigt, att den magnetisro, som i detta fall 
uppkommer i eleklroroagneten, icke är tillräckligt stark för att 
aeddraga ankaret mot elektromagnetens poler. På de redan i 

bruk varande apparaterna är U ungefär = — -. S, utgör såle- 

des { af S\, Den motkraft, som drager ankaret ifrän elektro- 
magnetens poler, bör derföre vara sä stor, att | af den ström, 
som vid telegraferingen begagnas, icke förmår att neddraga 
ankaret. Häraf följer äfven, att den ström, som kommer frän 
nästa station, måste, för att kunna verka, utgöra mer än \ af 
nyssnämnda ström. Men detta är att betrakta endast såsom 
ett gränsvärde; erfarenheten har visat, att det för dubbeltele- 
graferingen är fördelaktigast, om strömmarne pä båda statio- 
nerna äro sä mycket som möjligt lika starka. 

Man kan äfven bestamma förhållandet mellan m och n 
sä, att S^-m^S^'n^ det vill säga, att fullständig kompense- 
ring äger rum, dä stapeln på nästa station är öppen. Om i 
detta fall staplarne på båda stationerna äro ställda i samma 
riktning, så blifver elektroraragnelen något starkaro magnetisk, 
då båda strömmarne på samma gång cirkulera, än då endast 
den ström verkar, som ankommer från nästa station. Detta ^ 
förhållande blifver tydligen omvändt, om strömmarne gå ål 
motsatt håll. 

Då afledniogar föreGnnas emellan stationerna, är det omöj- 
ligt att åstadkomma, att den ström, som ankommer till.hvar- 
dera stationen, är lika stark med den, som ifrån samma station 
afgår; hvilkel, såsom ofvanföre blifvil anfOrdt, för dubbeltele^ 
grafering är del fördelaktigaste. Den svårighet, som härigenom 
skulle uppslå, försvinner dock till största delen, emedan i detta 
fall, såsom det är lätt att inse, skillnaden emellan S\ och S. 
blifver mindre, än om inga afledningar emellan stationerna fö* 
refinnas. 

Så snart S\*m^!!^S\n^ blifver den magnetism, som fram* 
kallas i elektromagneten, lika stark, antingen båda strömmarne 
circulera på samma gång, eller blott den inverkar, som an- 



- 152 — 

kommer från nästa station. Dfi det emellertid i praktiken med- 
för någon svårighet att noga finna det rätta förhällandet emel- 
lan m och fl, sä inträffar det lätt, att nämnde likhet icke kom- 
mer att äga rum, hvaraf följden blifver, att den magnetiska 
kraften vid dessa tillfällen blifver olika. Smä variationer i den 
magnetiska kraften förorsakas äfven deraf, att R icke kan fullt 
negligeras i jemförelse med L och L\ såsom ofvanföre blifvil 
antaget för erhållandet af en approximativ bestämning. Till 
Tölje af dessa omständigheter kan det understundom inträffa, att 
efter en starkare magnetisering sä mycket magnetism qvar- 
stannar i elektromagnelen, att den motverkande fjäderkraften 
icke förmår att aflägsna ankaret frän elektromagnetens poler, 
men att deromot, om Ijädern, Tor att åstadkomma ankarets af- 
lägsnande, spännes starkare, elektromagneten vid en svagare 
magnetisering icke kan neddraga ankaret mot samma polytor. 
Det blifver derföre nödvändigt, att elektromagneten är sä be- 
skaffad, att den med stor lätthet släpper sin magnetism. sedan 
den galvaniska strömmen upphört. För att uppnå detta mål 
böra cylindrarne i elektromagneten förrärdigas af det mjukaste 
jern, hvarförutan det är särdeles fördelaktigt, att ankarets reak- 
tion pä jerncylindrarne göres mycket liten. I sistnämnde hän- 
seende afsvarfvas jerncylindrarnes öfre ändrar pä det sätt iig. 3 
utvisar. Cylinderns radie är nära dubbelt sä stor som den 
afsvarfvade tappens, och dennes höjd ungefär 2,5 millimeter. 
Ankarets bredd tages så stor, att den jemnt täcker ändytorna 
pä de afsvarfvade tapparne. Genom denna anordning har det 
lyckats mig alt förvandla ett »Relais», som, genom benägenhe- 
ten att qvarhålla den en gång utvecklade magnetismen, var 
nästan obrukbart för telegrafering, till ett af de bättre instru- 
menter, som på härvarande station användas. Orsaken till 
detta fördelaktiga resultat ligger utan tvifvel deri, att den re- 
manenta magnetism, som i större eller mindre grad alltid qvar- 
stannar i en med ankare försedd elektromagnet, genom ankarets 
förminskning och cylindrarnes afsvarfning reduceras till ett mi- 
nimum. Den förminskning i elektromagnetens dragkraft, som 



— «63 — 

härigenom uppkommer, medför ingen annan olägenhet, än alt 
den motverkande fjäderkraften mSste törminskas. Pöröfrigt må 
har i förbigående anmärkas, att tröghetsmomentet hos ankar- 
systemet på vanliga »Relaiser» af Morses konstruktion är större 
an som är nödvändigt. För att åstadkomma en gifven rörelse 
hos ankaret erfordras derföre större kraft än som skulle be- 
höfvaSy om tröghetsmomentet vore mindre. Häfstångsarmen, 
hvarpS ankaret är fästadt, bör derföre göras så kort som möj- 
ligt, och dess tjocklek må icke tagas större än som är nödigt, 
pä det att den icke skall böjas. 

6. Kompenseringen emellan de två strömdelarne a be och 
def verkställes lättast genom följande praktiska förfarande: Man 
tillsäger telegrafisten på den station, till hvilken skall telegrafe- 
ras, att med svag stapel öfversända en serie af tätt på hvar- 
andra Töljande punkter. Under det att dessa ankomma, hålles 
tangenten periodvis nedtryckt, och metallproppen, som bestäm- 
mer omvindningarnes antui omkring elektromagneten i bilednin- 
gen def flyttas, till dess att de ankomna punkterna blifva full- 
komligt lika, antingen tangenten är nedtryckt eller icke. Sjeif 
begagnar man härvid så stark stapel som möjligt. För att veta, 
åt hvilket håll nämnde metallpropp skall flyttas, kunna följande 
reglor begagnas, h vilkas grund lätt inses af det föregående och 
derföre icke bär beböfver närmare angifvas: 

A) Om strömmarne frän båda stationerna gå i samma riktning: 

a) Då ankarot icke släpper utan gör streck i stället för 
punkter, måste antalet. af omvindningar förökas* 

b) Då det motsatta förhållandet äger rum, nemligen att 
punkter och streck icke slå ut, måste omvindningar- 
nes antal förminskas, 

B) Om strömmarne från båda stationerna gå i motsatt riktning: 
a) Då ankaret icke släpper, måste antalet af omvindnin- 
gar förminskas. 

b) Då det motsatta förhållandet äger rum, nemligen att 
punkter och streck icke sifl ut, måste omvindningar- 
nes antal förökas 



— 854 -T- 

7. Slutligen vill jag fasta uppmärksambeteD pS en fördel, 
som den nu beskrifna roetboden medförer vid sä kallad öfver* 
dragning pl en n^ellanstation. Fig« i föreställer eo mellan- 
station, försedd med tvänne fullständiga telegrafapparater A ocb 
X samt tvänne staplar /) och /)'. Sflsom af figuren synes, 
äro ledningsträdarne anordnade på samma sätt som på en änd- 
station, endast med det undantag, att emellan Q ocb R samt 
Q' ocb B! ledningar förefinnas, hvilka kunna afbrytas derige- 
nom, att metallpropparne m ocb m^ borttagas. Ledningstråden 
mellan Q ocb T står i förbindelse med den skrifmascbin, som 
tillhör A', på sådant sätt, att Q är metalliskt förbunden med T, dä 
ankaret på mascbinen är nedtryckt, bvaremot ledningen mellan 
dessa punkter är afbruten, då ankaret är aflägsnadt från pol- 
ytorna. På lika sätt är ledningsträden mellan Q' ocb T för- 
bunden med den skrifmascbin, som tillhör A. Om metallprop- 
parne m och tn, innehafva de platser, som figuren utvisar, så 
följer häraf, att de telegraftecken, som ankomma från K^ sätta 
»Relaiset» vid A i rörelse, sluta medelst den dertill börande 
skrifmaschinen stapeln J)\ hvarigenom samma tecken fram- 
komma till K\ På samma sätt befordras telegrafteckaea i 
motsatt riktning från K till K. Den underrättelse, som kom- 
mer från K^ uppskrifves således af skrifmaschinen vid A, och 
den, som anländer från K\ af mascbinen vid A'. Om deremot 
den ena af metallpropparne t. ex. m^ borttages, sä kan rap- 
porten från K Ofvergå pi samma sätt som förut till IT, men 
den, som ankommer från jfiT, stannar vid A, emedan skrifma- 
schinen, som tillhör A, icke kan sluta stapeln D\ då ledningen 
mellan Q* och R är afbruten. Deremot kan under samma tid 
en underrättelse afsändas från A' till K på vanligt sätt, eme- 
dan härvid skrifmaschinen, som tillhör A', icke kommer i rö- 
relse, tillfölje hvaraf denna underrättelse icke kan öfvergå till 
K. Om således tre stationer A, B och C äro fl^rbundna med 
bvarandra till dubbeltelegrafcring pä det anförda slitet, så kan, 
under det att från A till C en underrättelse afgår, en annan 
sändas från C till jB, ocb en tredje från B tiU A. Denna 
öfverdragningsmetbod bar ännu icke blifvit praktiskt undersökt. 



— J66 — 

8. Redan i Mars manad 4854 var jag betänkt pfi att 
läla förfördiga apparater fbr dubbeltelegraFering i enligfiet med 
den melhod, som ofvanlbre blifvit beskrifven. Sedan tvänne 
dylika apparater bunnil blifva rardiga, anställdes med desamma 
D&gra preliminäfa ffirsök, och dä dessa (emnada ett tilllreds^ 
ställande resultat, blef i slutet af Augusti manad den Törsta 
dubbeltelegrafering utförd pä linien mellan Stockholm och Up- 
sala. I* början af Januari manad innevarande fir uppställdes 
apparater för dubbeltelegrafering emellan Stockholm <ocb Gö- 
teborg*) 

*) Sä vidt mig är bekant, var Direktorn vid elektriska telegrafen i 
Österrike Herr D:r Gihtl den för«te, bvilken försökte att pfi en och 
samma telegrafträti samtidigl afsSnda tvflnne underråitelser i mot<- 
sall riktning. Säsom man kan se af den beskrifning, som i Po« 
Jytechoiscbes Joarnoi af Din&lui B. CXXXf, sid. 191 finnes med- 
delad, var dock den method, han för detta ändamål begagnade, 
i flera hänseenden opraktisk. Bans method erfordrar neinligen 
på hvarje slatioo tvSnn^ staplar, bvilka böra öppnas och slutas i 
samma ögonblick och dessutom beslSndigt utöfva lika stark mag- 
netisk verkan. Under de förhållanden staplarne har verka, synes 
det n9stan vara omöjligt att beständigt hålla dem vid oförflndrad 
styrka, hvarfOrutan det sSkerligen medförer praktiska svårigheter 
att öppna och stuta dem bftda i samma tidsmoment. En anftan 
olägenhet, som fätlelrgen borde hafva kunnat undvikas, kommer 
deraf, alt ledningsbanan periodvis flr afbruten under lelegrafe- 
ringen, hvaraf följden måste blifva, alt de telegraf tecken, som 
därunder gilvas pä dea ^flägsoa sl8tio«en, icke framkomma iiti 
den andra. — Samtidigt med mig synes Hannoverske Telegraf- 
Ingeniören Herr Fhibcobn ba>fva kommit pä den tanken att an- 
vflnda ett fördeJaklii^are förfarande för dubbeJ telegraf er in g. En- 
ligt den ofullstflndiga kännedom, J8g äger om hans telegraferings- 
method, 9r densamma, i likb<ft med min egen, till principen 
identisk med den jag år 1848 använde för uppmätandet af de 
pAaADAT'ska exlra-strömmarne. En ganska vigtig skillnad ligger 
emellertid deri, att Herr Friscbeh begagnar lika många omvind- 
ningar uti biledningen def som uti ledningen ahc (se fig. 1), 
hvilket äfven var förhållandet vid min undersökning år 1848. 
Delta medförer dock viJ telegraferingen en stor olägenhet der- 
igenom, att variationerna i ledningsmotslåndet till nästa station, 
allt efter som stapeln pä den andra stationen är öppen eller slu- 
ten, blifva allt för stora. Följden deraf är, att kompenseringeo 
blifver oForiständig, bvjllcet förorsakar osäkerhet vid teJi^rafe- 
ringeo. 



— 856 — 

JP^érimeknin^ éftet* éöcMmr meåk •Jrrl/Ver såUkmåkim 

Äf H:8 Maj:t Konungen: 

Projet d'un grand monoment^ ä Bkrzelids. Par Jérömb GoBtnri. Ms. 

m. pl. 

Af Roy al Sodety i London: 

Pbilosophical Transactions. 1854. P. I, 2. • 

Proceedings. Vol. V. N;o 76. VI: 100—102. VII: 8. 
List of Members. Nov. 1854. 4:o. 

Af Zoological Sodety i London: 

Transactions. Vol. IV. P. 2, 3. 1852, 53. 4:o. 

Proceedings. N:o 214 — 257. 8:o. 

Heports of tbe council and auditors. Apr. 1853. 8:o. 

Af Qeohgical Sodety i London: 
Tbe quarlerly Journal. XI: 1. 1855. 8:o. 

Af Chemical Sodety i London: 
Tbe quarlerly Journal. VII: 4. VIII: 1. 1855. 8:o. 

Af Roy al Sodety i Edinburgh: 

Traosaclions of tbe sociely. XXI: 1. 1853 — 54. 4:o. 
Proceedings. Vol. III. N:o 44. 1853 — 54. 8:o. 

Af Sodété Géologique i Paris: 
Bulletin. T. XI. f. 32—45. XII: 1—7. 1853—55. 8:o. 

Af Sodété Linnéenne i Bordeaux: 
Actes. 2:e Ser. T. IX. Livr. 3—6. 1854. 8:o. 

Af Kais. Akademie der Wiasenschaften i Wien: 

Silzungsbericbte. Matheoi. nalurw. Classe: XII: 5. XIII: 1, 2. mit 

Register zu den X erslen Banden. — Phit. bislor. Classe: XII: 

5. XIII: 1, 2. 8:o. 
Arcbiv. B. XIII. H. 1, 2. 
Notizenblatt. 1854. N:o 18 — 24. 

Monumenta Habsburgica l:e Ablb. l:r Bd. Wien 1854. 8:o. 
KaeiL, K., Jsbrbiicher der k. k. Centralanstalt fur Meteorologie und 

Erdmagnetisrous. B. 1, 2. Jg. 1848 — 50. Wien 1854. 4:o. 
CzjzBK, J.y Geognostiscbe Karte der Umgebungen von Krema. Got. 

1849. Pol. 



— 857 — 

2. Bidrag lil Kundskab om Muskelconlrac- 
tionernes Form eller Förholdel af deres Störrelse 
Ofi den Tidy hvori de foref^ane *). Hr Chb. Bobck hade 
i bref till Hr A. Rbtzius insändt följande meddelande. 

»Der er endnu angaaende Muskelcontractionerne n)ange 
Puocter at opiyse, hvilke ville udfordre en Haengde Forsög.i for- 
skjellig Retning. Det bliver at udfmde, hvilke Forskjelligheder i 
Contractionernes Form, som kunne ansees at vasre de normale 
eller roere almindelige Forhold, og hvilke, der maa ansees at vaere 
en Fölge af nogen eiendommelig Tilstand i en eller anden Muskel, 
eller hos det Dyr, hvoraf den undersögte Muskel er udtageo. 

Skal man komme til sikkrere Resultaten bliver det nöd- 
vendigt at kunne undersöge Contractionernes Form hos een og 
samme Muskel i det den paavirkes til Cootraction paa forskjel- 
lig Maade. Omvexlingerne maa kunne foregaae hurtigt, saa at 
ikke den Förändring i Contractionernes Form, som Muskelens 
tillagende Udmaltelse foranlediger, noget betydeligt skal for- 
slyrre Virkningen af de Contraclionerne forövrigt betingende og 
modificerende Äarsager. 

Da det vel under de allerflesle Omstsendigheder bliver for- 
(leelagtigst at anvende electriske Strömme For at bevirke Mu- 
skelcontractionerne, maa man hurtigt kunne forandre disse 
Slrömmes Styrke, deres Retning og Varighed. Man maa der- 
hos kunne meget hurtigt afvexle med at bringe Contrac- 
lionerne tilveie ved at Icde den electriske Ström gjennem 
selve Muskeln eller gjennem Forskjellige Steder af den til samme 
gaaende Nerve. Man bör endvidere kunne undersöge Contrac- 
tionernes Form, naar Muskelen er omgivet af en forskjelligar- 
tet Åtmosphsere — forskjellige Luftarter eller Dampe; ligele- 
des naar den selv eller dens Nerve er udsat for eo forskjellig 
Temperatur. 

Med alt delte bliver del ogsaa nödvondigi at kunne til 
stor Nöiagtighed faae bestemt Tidslöbet af enhver Förändring i 



•) Härtill Tab. VII— XI. 
Öfver». af K. VeL-Åkad. Förh. Arg, 12, N:o 6. 



— 258 — 

Cootractionerne og imellem den Tid, da Muskeleo paavirkes til 
ContraclioQ og den Tid da denne paafölger. Til atopnaaedette 
vil naturligviis udfordres forskjellige titdeela temmelig saromen- 
satte Apparater. 

Uagtet man maa billige Hblmholtzs Förmening om at selv- 
oplegnende Instrumenter ved lagttagelser af Muskelcontractioner 

t. ex. LuDWiGs Kyraographion — ikke tillade, formedelst 

den ved deres Anvendelse nödvendige Rivning mellem forskjel- 
lige Dele af Apparaterne, en fuldkommen nöiagtig Angivelse af 
Contractionsformeroe, saa vil dog i de fleste Tilfaslde saadanne 
Instrumenter vsere uunjdveerlige og give tilstraekkelig nöiagtige 
ResuUater. Uden saadanne Instrumenter vil man ikke kuooe 
faae noget oöiere Begreb om den uendelige Maengde smaa For- 
skjelligheder, der vise sig i Contractionernes Form, og vinde 
Tid til Udförelsen af det store Antal nödvendige lagttagelser. 

VoLKMANNS Forsög og Beregninger synes ogsaa at vise, at 
man i de flestje Tilfaelde vil ved Anvendelsen af selvoptegnende 
Instrumenter kunne erholde tilstraekkelig nöiagtige Angivelser. 

Lddwig har erbvervet sig en stor Fortjeneste ved at indfore 
Brugen af det s. k. Kyraographion ved physiologiske Undersö- 
gelser. Det er ikke allene ved lagttagelser af mangehaande 
hurtige Bevsegelser at det kan give paa andre Maader uop- 
naaelige ResuUater, men ogsaa ved langsomme Beva^gelser opnaaes 
ved dets Anvendelse store Fordele. Ved Forsög der medtage 
nogie Timér har man ofte Vanskelighed nok for at erholde flere 
hinanden controllerende lagttagelsesrsekker; Forsög som dragé 
9ig hen gjennem et Dögn eller mere blive som oftest uudrörlige 
for en enkelt lagttager. 

De ved Kymographiet erholdte Tidsbestemmelser eller 
Formen af de paa Kymographiecylinderen tegnede Curvér ville 
vel ikke altid frembyde den yderste önskelige Noiagtighed; 
men man vil vist kunne erholde selve Kymographiet med eo 
höi Grad af Jevnhed i dets Gäng; idet man tillige vil kunne 
faae den skadelige Friction i de ovrige nödvendige Apparater 



— «59 — 

saaledes formindsket, at den i de fleste Tilfslde vil kunne tages 
ud af BetragtnJDg. 

Det ved de i det Fölgende omhandlede Forsög benyttede 
Kymographion er noget anderledes construeret end det af Lud-« 
wiG i Mullers Archiv angivne. Ved de medrölgende Tegninger 
vises dets Form. 

Fig. A viser Kymographiet seet forfra; 

— B seet fra Siden; 

— C seet fra öven; 

— D et ved Forsögene anvendt Stativ. 

Alle Tegningerne ere udförte i i af den virkelige Stör- 
relse. De anförte Tal have for alle Figurer den samme Be- 
tydning. 

Instrumentet staaer paa et Bord (1) af omtrent 90 Cmt. 
Höide. Dettes fire Been ere forneden forsynede med sterke 
Stilskruer. 

Paa Bordet er stiilet et H-formet Fodstykke (2), der efter 
Behovet kan vsere böiere eller lavere. Ved Jernstifte (3) og 
Klaebevox höides Fodstykket fuldkomment sikkert paa Bordfla-^ 
den, men kan dog let flyttes. 

Kyroographiets Fodbredt (4) er paa den ene Ende forsy- 
net med tvende fremstaaende Spidser af Jern (5a. 5b). Ved 
Stilskruer (6 a. 6 b. 6c. 6d.) kan det stilles horizontalt. StiU 
skråen (6 c.) ender forneden i en Spids (7), som kan trykkes 
ned i Fodstykket (2). De övrige Stilskruer ere forneden af-' 
rundede og hvile paa kned Olie overströgne Glasplader (8). 

Til Fodstykket (2) er fsestet det vinkelforn)ige Trsstykke 
(9), hvorigjennem bevseges Skruer (10), som trykke paa Fod- 
bredtet (4). Paa Bagsiden er Fodstykket (2) forsynet med en 
Staalfjeder, der ligeledes trykker paa Fodbredtet (4), og iige 
imod Skruen (10). Ved at dreie paa denne Skrue bevaeges 
Fodbredtet (4) om Spidsen (7) saaledes, al man let og sikkert 
kan stille Kymographiecylindern paa en vis Pläds. 



— ?60 — 

Paa Fodbredtet (i) ere fiestede de fire Söiler (4 1), hvilke 
baere et andel mindre Bredt (13). Til delte er ved Nedfeld- 
niog i Trseel Tsestel del egentlige Kymograpbion. 

Maskinen bestaaer af en nedre Plade (14), og en övre 
lidl mindre Plade (16), hvilke ere forbundne ved Cylinderne 
(16). Ved Stifterne (17) faestes den överste Plade. Naar Stif- 
lerne fjernes, og den överste Plade aflöftes^ kan del hele Hjul- 
vserk udtages. 

Hjulveerkel bestaaer af fölgende Dele: En Vallse (18), 
hvorom Snören (19) kan opvikles, er faestel til Axen (20). Tand- 
hjulel (21) sidder lösl paa samme Åxe, men stopper paa samme 
Maade, som bruges ved Uhre. Den fremstaaende överste Ende 
af Axen (20\ er firesidel for Uhrnögelen, hvormed Valtseo be- 
vffiges ved Snörens Opviklen. 

Snören löber fra Valtsen (18) över Tridsen (22), der be- 
vaeges i en Udskjaering af el lo Gange i ret Vinkel böiel 
Jern. Den indre Deel af dette er cylindrisk afdreiel (23), lii 
den halve Tykkelse nedfasldel i Bredlel (13) og understytlel 
af Messinglagerne (24). Ved Omdreining af denne Deel kan 
den anden udenfor Bredlel vserende Ende (24) hseves lodrel op 
fra Bredlel og höides i denne Slilling ved en Stift (26). 

Laegger man hele Maskinen paa Siden i del man trykker 
Fodbredtets Slifle (5) ned i Fodstykkel ved (27), og videre 
understytter Fodbredtel (13) i Lodrel Slilling ved en i Fod- 
stykkel (2) ved (28) indsal Opstander, saa kan man hoIde 
Kymographiets Cylinder under dens Bevaegelse i borizontal Slil- 
ling, som ved enkelte Forsög kunde önskes. 

Tandhjulet (21) griber ind i del paa Axen (29) vserende 
Drev (30). Paa denne Axe findes desforuden Tandbjulet (31) 
samt den af Messingplader beslaaende Cylinder (32). 

Den nedre Ende af Axen hviler paa Staalpladen (33), 
der kan dreies ud til Siden om Skruen (34). Denne er fae- 
8lel til del vinkelformige Hessingstykke (35), som igjen er 
skruel fast til Pläden (14). Ved Förändring af delte Stykke 



— 261 — 

(35) kunne Cylindre af större Höide og större Diameter ind- 
saettes i Maskinen. 

Tandhjulet (31) griber ind i det paa Axen (3l)siddende 
Drev (37). Paa samme Axe sidder Tandhjulet (38), som ssetter 
Axen (39) i Bevasgelse. Fra denne bevaeges Axen (40) og 
videre Axen (41). 

Paa de övre Ender af Axerne (36, 39, 40, 41) kunne 
ssettes Svinghjul og Vindfång for at regulere Maskinens Gäng. 
Et Vindfång vises ved (47). 

Axerne (39, 40, 41) hvile paa Staalplader (43). Disse 
kunne dreies til Siden om de Skruer, med hvilke de ere fse- 
stede til Pläden (H). Naar saadan Plade skydes til Siden 
svnker Axen ned, hvorved dens Drev saettes ud af Förbindelse 
med den foregbaende Axes Tandhjul. Ved saaledes at bringe 
1 eller 2 eller 3 Axer ud af Förbindelse med Cylinderaxen, 
ved at anvende mindre og större Vindfång, hvis Vinger desuden 
kunne strlleä forskjclligt, og ved al ibsnge Snören forskjelligt 
tunge Lod, kan man give Cylinderen en forskjellig Omdreinings* 
hurtighed. 

Ved (45) er en Udskjaering i Fodpladen (4), og ved (46) 
et Hul i Bordskiven for Loddets Synkning. 

Snorvaltsens Gjennemsnit og Instrumentets Höide er saa 
afpasset, at Valtsen kan gaa omkring henimod H Gaoge 
fbrend Snören er udlöben. 

Naar Staalpladen (33) dreies til Siden, kan Axen 20 
saenkes saa a t dens överste Ende kan bringes ud af det for 
den i Pläden 15 vaorende Hul. Uerved kan Cylinderen brin- 
ges ud af sin Förbindelse med Hjulvaerket, og udlages for Be- 
klaedning med Papir. Er Snören ikke udlöben, naar Cylinderen 
skal udtages, speltes en Jerntraad XX ned i tvende for den 
borede Huller i Pläden (4 4 og 1 5). Med denne Jerntraad kom- 
mer da en af Armeno paa Tandhjulet (21) al hvile medens 
Cylinderen er udlagen. 



— 86* — 

Paa Taodbjulet (2<) er sat en Stift, der bevaeger en^^paa 
Pläden 1 5 haeftet liden Hammer, som ved hver Omdreiotng af 
Taodbjulet slaaer paa Klokken (48). 

Paa Cylinderens övre Flade er faestet en lignende Stift 
(49), der bevaeger en anden meget let bevsegelig Hamnaer, 
som slaaer paa Klokken (50). 

Ved at iagttage Tiden, der medgaaer ved enhver Om- 
dreioing af Tandhjulet (24) eller af Cylinderen, kan man finde 
den Tid, som udfordres for at f. Ex.: ^OO"" af Cylinderens 
Omkreds kan bevaege sig frem. 

Alle Drev have ii Taender. Tandbjalet paa Axen (^0) 
har <80 Taender; det paa Axen (29) har 96 Taender, paa 
Axen (36) 90 Ta?nder, og paa Axen (40) 60 Taender. 

Naar da Axen (80) gaaer 1 Gäng omkring gaaer Cylin- 
deren 4 5 Gange, Axen (36) 120 Gange; Axen (39) 900 
Gange; Axen (40) 5400 Gange og Axen (41) 29,700 Gange. 

Man kan indrette Kymographiets Gäng saaledes, at Cylin- 
deren dreier sig een Gäng omkring i en Tid af 1 Secund eller 
i 600 eller endog 900 Secunder. 

Ved en meget langsam Omdreining, da Vindfånget paa 
Axen (41) faaer liden Hastighed, ville tilfaeldige Forandringer i 
Rivningens Slörrelse erbolde en forholdsviis for stor Virkning, 
hvorved Tiden af Cylinderens Omdreining kan komme til at 
variere flere Secunder. En meget hurtig Omdreining synes at 
blive hinderlig for en nöiagtig Tidsbestemmelse derved at det 
hele Apparat under saadan kommer til at ryste noget, issr 
naar et tyngere Svinghjul benyttes. Hurtigheden af Cylinde- 
rens Omdreining synes ikke at burde vaere 'större end at MOO™" 
af Cylinderomkredsen gaaer frem i 0,5 Secund; i"" svarer da 
til 0,005" og 0,i-« til 0,0005". 

Med hvilken Nöiagtighed man kan bestemme Tiden ved 
Udmaalinger paa Cylinderen eller med hvilken ^sandsynlig Feil 
saadan Tidsbestemmelse kan vaere beheftet vil blive nöiagtigen 
undersOgt. Efter nogie Forsög synes det, at naar alle Dele 
af Kymographiet ere i Orden og Udmaalingerne udföres med 



— 263 — 

Opmerksomhed , vil man kunne bestemme Tidslöbet af en Be- 
vsBgelse, der er foregaaet i O^ooi Seciind med saa megen Sik*- 
kerhed at den sandsynlige Feil bleve + eller -^ 0,00002 Se- 
cund. 

Ved Curvernes Tegning paa det paa Cylinderen fsestede 
Papir erheldes störste Nöiagtighed, naar man efter Volkmanns 
Angivelse svaerter Papiret med Laropesod. Sodovertrsekket kan 
man erholde meget jevnt og af fornoden Tykkelse, naar Cy- 
linderen leegges med Axeenderne paa to Opstandere og man 
dreier Axen hurtigt omkring medens man under Cylinderen 
förer Lampen langsomt frem og tilbage. I Lampen fyldes en 
Blanding af 1 Deel almindelig Lampeolie og 4 Dele Terpen- 
ihinolie. Vegen gives et Gjennemsnidt af 10 — Ii"". I Be- 
gyndeisen bölder man Vegen naer til Papiret, saa at man faaer 
et kun svagt og brunligt Overtraek, som saetter sig meget fast 
til Papiret. Derefter höides Toppen af Luen til Papiret, bvor- 
ved Sodovertrsekket bliver tykt og sort men derhos meget löst. 
Läder man den löse Sod strax fra Begyndeisen komme paa 
Papiret, bli ve Curvelinierne meget grovere og ujevne i Kan- 
terne, hvilket vil foranledige större] Usikkerhed i Maalingerne 
af Liniernes Afstand. 



For nogie Forsög med Musklernes Sammentrsekning er 
anvendt et Apparat, som bliver fsestet paa Bredtet (43). 

Dette bestaaer af et Trsebredt (51), der höides fast ved 
Skruen (52). I to opstaaende Treeestykker ligger en Axe (53). 
Lodret paa Axen er fsestet en Metalltraad, hvis ene Ende (54) 
er T-formig deelt og forsynet med nedadböiede Ender, der 
kuone ssenkes ned i tvende i et Stykke Gutta percha gjorte 
Udhulninger som ere fyldte med Qviksölv (55). 1 disse Ud- 
hulninger er lillige nedsaenket tvende Kobbertraade (56J+ og 
56 — ). Den anden Ende af Metaltraaden (57) er böiet ned- 
ad, saa at den naesten naaer Kymographiecylinderens överste 
Plade, naar de to nedböiede Ender af Metaltraadens forreste 
Deel (54) ere hfi3vede ud af Qviksölvel. 




— 464 — 

Paa Cylinderens överste Flade er testet en med Cylinde- 
rens Onf)kreds parallelt löbende Staaltraad (58) paa en AFstand 
fra Cy lindenen af omtrent, 2""". Laengden af denne Traad ud- 
gjör i af Orokredsen, men den kan let ombyttes med andre, 
der ere laengere eller korlere. 

Naar under Cylinderens Omdreining Metaltraaden (55) 
kommer til at hvile paa denne Slaaltraad, er Metaltraadens an- 
den Ende (54) trykket ned, saa at de to Ender naaer Qvik- 
sölvbeholderne. Herved vil Ledning af en electrisk Ström meU 
lem Metaltraaden (56 a og b] fuldbyrdes. Naar Enden af Staal- 
traaden (58) under Cylinderens Omdreining kommer förbi En- 
den af Metaltraaden (57) synker denne, hvorved Ledningen 
igjen afbrydes. 

Paa den anden Side af Kymograpfiiets Maskinerie er ved 
(59) Pläds for en Strömvender, der ligeledes kan saettes i Be- 
vaegelse ved Cylinderen under dens Omdreininger. 

Ved Forsög med Kymographiet bör Cylinderen vaere fuld- 
komment lodret stillet, h vilket kan opnaaes ved Stilskrueme, 
i det man retter Cylinderens Stilliog efter en flin med Lod 
betynget Snor, der haenges ved Siden af den. 

Ved Forsög, hvor der kommer an paa meget nöiagtige 
Tidsbestemmelser bör Kymographiet vaere vel afpudset og alle 
Tapper af Axerne smurt med frisk Olie. Man iagttager derpaa 
Omlöbstiden af Tandhjulet (21) flere Gange för og efter Forsö- 
get, saa at man nöie kjender Maskinens Gäng. 

For Faststillingen af forskjellige ved de physiologiske For- 
sög nödvendige Apparater er anvendt et Stativ *af fölgende 
Indretning: 

En tyk Plade af Trae (59) kan stilles horizontalt paa 
Bordet (I) ved Stilskruerne (60, 61, 62, 63). Stilskruen (60) 
er forneden forsynet med en Spids, der kan S8ettes ned i et 
eller andet af de i Bordpladen borede Huller. De övrige tre 
Skruer ere glat og halfkuglig afdreiede, saa at de let kuone 
glide paa Bordpladen, naar man dreier Bredtet omSkruespidsen(60). 



— 265 — 

Ved (64) er i Pläden (59) et med Skruemoder af Mes- 
sing forsynet Hal. hvori kan nedskrues Staalstangen (65). Denne 
kan gjöres af forskjellig Höide og Tykkelse. 

Ved (66) antydes flere andre saadanne Huller, hvori andre 
Stsnger kunne fasstes til Hjelp ved Apparatens Opstilling. 

Et vinkelformigt Traestykke (67) er festel til Bordpladen 
L I dette kan .bevaeges Skruen (68), hvorimod Slativbredtet 
kan styttes. Naar Stativbredtet er dreiet om Skruespidsen ud 
til Siden, kan det hastigt og sikkert bringes nöiagtigt paa den 
tidligere Pläds ved at skydes ind mod Skrueenden. 

Naar Kymographiebredtet (4) og Stativbredtet (59) blive 
belyngede med Vsegte og alle Stilskruer ere afpassede ville 
Apparaterne under Forsögene höides fast i den givne Still ing, 
ipedens det dog er let at flytte Stativet og Kymographiet saa- 
ledes som maalte udfordres for en nöiagtig Indstilling. 

Ved de foretagne Undersögelser af Muskelcontractioncrne 
er tillige anvendt et Hjelpeapparat af fölgende Indretning. 

Ved F. G. H. I. K. forestilles i fuld Störrelse delte Ap- 
parat. 

Paa en Staalstang (I), der er faestet paa Stativbredtet (D 
59) kan bevsges Messingsröret (3). I Staalstangen er ud- 
skaaret efter Lsengden en Fure (2). Til Messingröret er lod- 
det Stykket (4) og Pläden (5). I Pläden er skruet Staalstan- 
gen (6), der forneden har en fastloddet Messingring (7) for at 
give Stangen större Stivhed. 

Paa Staalstangen (6) kan bevaeges Stykket (8), som faestes 
til Stangen ved Skruen (9). I dette Stykke er boret et Hul 
(10) og i dette sidder Hornknappen (II)) hvorigjennem gaaer 
en forneden til en Krog böiet Kobbertraad (12), hvilken foro- 
ven er forsynet med Skruegjaenger, hvorved kan baeves og 
saenkes den amalgamerede Kobberplade (13). 

Til Pläden (5) er med tvende Skruer faostet en Ring 
(14) hvortil er loddet en böiet Hetaltraad (15), der med sin 



— 166 — 

Ende traeder ind i Furen (2). Herved bindres Messingrorel 
fra at dreie sig paa Slaatstangen {^), oaar det bliver beva^el 
op og ned paa denne. 

Lodret under Krogen (42) er i Pläden (5) boret et Hul 
(16). Til begge Sider af Pläden findes flere Huller (1 8, 27). I 
tre af disse til hver Side er indkittet Glasrör (28) , hvoraf et 
(29) er noget kortere end de övrige. Disse Glasrör ere i 
begge Ender tilstoppede med Kork, hvorigjenneoi er stukket 
Kobbertraade, hvis nedre Ender ere forsynede med tilloddede 
Ringe (3() og Skruegjrcnger, hvortil passé Skruemodreoe (32). 
Mellem Ringene og Skruemodrene kan indklemmes Hetaltraade 
for electrisk Ledning. 

Kobbertraadene, der gaae gjennem Hornknappene, som 
sidde i Hullerne 21 og 26 ere foroven sammenloddede (34). Det 
er egentlig överflödigt a t der er to Knappe og en böiel Traad, 
men da Rum var tilstede benyttedes to, hvorved man faaer 
Ledningstraaden mere stiv. De Traade, som gaae gjennem 
Knapperne (22 og 27) ende foroven i amalgamerede Kobber- 
plader (33). 

Til Kobbertraadene, som höre til Hullerne (23, 18 og 
24, 20 og 45) er foroven tilloddet tyndere og horizontalt böiede 
Kobbertraade (38, 36, 35), hvoraf den förste (38) kan bringes 
i Berörelse med Kobberpladen (4 3). 

Til Kobbertraaden i Glasröret 29 er loddet en aieget 
tynd böielige Metaltraad (37), hvis anden Ende er loddet til 
Krogen (73). 

I Enden af Pläden (5) er indsat en Skrue (41). ^ Paa 
denne er sat Elphenbeenspladerne (39 og 40) adskilte ved en 
Messingring. Ved Hjelp af Skruemoderen (42) kunne de höi- 
des fast i den dem givne Stilling, men dog saaledes at denne 
let kan forandres. 

Pläden (39) er foroven tilföiet Metalböilen (43) og Pläden 
(40) er tilföiet Metalböilen (44). Begge disse Böiler ere foreoede 
ved en Metaltraad (45). 



— 867 — 

Ved SkroeD (49) er til Siden af Pläden (5) fiestet et Stykke 
Gutta percha (48), hvori er fasslet en aaialgameret Kobber- 
plade (46), som er foreoet med Kobbertraaden (4*7). 

Uden paa Messingröret (3) kan bevaeges Stykket (50). 
Dette har tvende horizontalt fremstaaende Plader, hvoraf den 
överste (51) er kortere end den nedre (52). I begge er fsestet 
Skruen (53). Paa denne kunne bevaages en övre mindre (55) 
og en nedre större (54) Skruemoder af Elphenbeen. I begge 
er neddreiet en kredsformig Fordybning (56), hvori fyldes 
Qviksölv. 

Til Stykket (50) er ved Skruer faeslel tvende Slykker 
Guita percha (57), hvorigjennem er trukket Kobberlraadene 
(58). Traadenes Ender eve böiede nedad , og kunne saenkes ned 
i det i Fordybningerne (56) vaerende Qviksölv. 

Disse Guttapercha-Stykker med Kobberlraadene ere egent- 
ligen faBstede paa den anden Kant, men ere, for ikke at for- 
öge Figurernes Antal, tegnede paa uret Side. Paa denne Side 
af Stykket (50) skal anbringes et andet Apparat, men da dette 
endnu ikke er heldigt udfbrt i sin Construction, saa vil dels 
Sammensselning senere meddeles. 

Hensiglen med at anbringe delte Apparat er nacrmest at 
faae paa Cylinderen et Maerke i det Moment, da Muskelen mod- 
tager Indtrykket af den electriske Ström, som skal bevirke 
dens Contraction. 

Samme Apparat vil ogsaa blive anvendeligt ved Bestem- 
melsen af den TidsForskjel , der finder Sted mellem tvende Be- 
vaBgelser, t. Ex. Pulsen paa to forskjellige Steder af Legemet. 

I den paa Stykket (50) vaerende nedre Plade (52) er paa 
Yderenden boret et Hul (59) som kan stilles lodret under 
Hullet (16) i Pläden (5). Över begge disse Huller kunne be- 
vaeges Elphenbeensplader, der iiave viokelformige Udsnit og som 
ved Skruer kunne höides i en bestemt Stilling (17 og 60). 

Ved Skruen (71) kan Stykket (50) fsestes til Röret (3). 
^a Rörelser for tyndt til at modstaae Trykke^ af Skrueenden er 



— 268 — 

indsat et Kleromestykke (7ä(). Ved Skruen (70) kan det hele 
Apparat fiestes til Staalstangen (1). 

I den boiede Ende af Kobbertraaden (1^) haenges Kro- 
gene (73). I den nederste af disse haeftes den Muskel, man 
experimenterer ooed (85). I Muskelens nedre Ende testes deo 
nedre Krog (7 i), hvortil er loddet den tynde Hetaltraad (37). 
I den nedre Krog (74) hänges en fuldkoromen r^t, glat og 
tynd Stäng af Meta! eller Glas. I dennes nedre Ende ba^nges 
et Lod — lettere eller tyngere. Paa Stangen sidder en Cylin- 
der af Traee, der har en flulning, som er udfyldt med Kork 
(77). Ved Korkens Elasticilet kan Cylinderen vel med Lethed 
bevaeges paa Stangen, men vil dog under Forsögene vaere urör- 
lig. Ved Lak er til Cylinderen (77)^ faestet Glasfjederen (78), 
og modsat denne en horizontal lilspidset Traad af Metal eller 
Glas. Neden for samme er i Cylinderen endvidere indsat en 
böiet Kobberlraad, hvis överste Ende (83) kan naae ned i den 
i Elphenbeenstykket (55) vaerende Fordybning (56), og den 
nederste Ende (84) i den lilsvarende Hulning i Elphenbeens- 
stykket (54). Naar saaledes begge Ender naae Qviksolvet i 
begge Hulninger tilveiebringes Ledning af en clectrisk Ström 
mellem begge Hulninger. 

Den ydersle Ende af Spidsen (79) glider mellem lo He- 
stehaar (80), der foroven h^enge över Krogen (81), og forne- 
den ere betyngede med Vaeglen (82), hvorved Hestehaarene 
höides parallele og derhos stramme. I de fra Stykket (50) 
udgaaende Plader (51 og 52) er boret Huller (87 og 88), 
hvorigjennem Hestehaarene ere stukne, hvorved Stykket (50) 
kan bevaeges op og ned uden at Hestehaarenes Stramning ved 
Vaegten (82) hindres. 

Efter flere foretagne Forsög med at bringe tilveie Sik- 
kerhed i de lodrette Bevaegelser med mindst muelig Friclion 
bar jeg fundet den angivne hidretning mest hensigtssvarende. 
Glasfjederen er meget böielig uden at tillade Sidebevsegelser. 
Dens ved Smekning afrundede Spids glider let över Papiretog 
dunner meget fine Linier. Ved omhyggelig Indstilling af Elpben- 



— ?69 — 

beensstykkerne (17) og (60) kan Stangen understyttes med mindst 
muelig Friction. Ved den inellem Hestehaarene glidende Spids 
bindrer man ligeledes Stangens Dreining uden mserkelig Fric- 
lion. Formedelst Glasets betydelige Elasticitet og den Letbed 
hvormed man deraf kan uddrage Traade, der ere fuldkomment 
glatte og rette har jeg i Älmindelighed ved Forsögeoe anvendt 
Glasstaenger. 

Naar man vil anstille Forsög med Muskelcontractioner ved 
Hjelp af detle beskrevne Apparat og Kymograpbiet, bliver det 
nödvendigt at alle Dele af Apparaterne ere bragte i saadan 
Orden, at ikke nogen Vakling kan forekomme og at Stangen 
(75) i sine lodretie Bevsegelser frembyder den mindst muelige 
Friction. 

Stativet (D 59) stilles paa den Pläds det skal indtage un- 
der Forsöget. Slilskruerne bringes i Orden saa at Staalstangen 
(D65 = F1) kommer til at staa fuldkomment lodret. Vaegt 
laeggcs paa Kymographiepladen (Bi) og Stativpladen (D59). 
Apparatct (F) saettes paa Stangen (I) og fsestes i en passende 
Höide. 

Ved Hjelp af et Stykke Kjede, der er omtrent saa långt, 
som den Muskel, man vil komme til at experimentere med, tilli- 
gemed Krogene (73 og 74) indha^nges Slangen (75). I denne 
haenges den Vsegt, man vil anvende for Huskelens Belastning 
(76). Slykket (50) stilles saaledes, at Stangen (75) kommer 
til a t baenge midt i Hullet (59), og Kobbertraadenderne (83 
og 8 i) komme til at beröre Qviksölvet i Beholderne (56). 
Derpaa indstilles Elphenbeenspladerne (17 og 60) saaledes at 
Stången (75) netop kommer til at hvile imod Kanterne af de 
vinkelformige Udskjaeringer, hvorved den netop styttes under 
BevjEgelserne. Kymographiecylinderen naermes ved Hjelp af 
Skruen (BIO) mod Spidsen af Glasfjederen (F78), saavidt at 
denne Spids kan afskrabe Lampesoden af det paa Cylinderen 
faestede Papir. Man bemasrker sig hvilken Stiliing Skruen da 
har, hvorpaa Kymographiet skrues tilbage. Istedet for Kjede- 
stykket indhaenges derpaa Huskeleo. Anveuder man f. Ex. en 



— 270 — 

Gastrocnemius af en Råna kan dens Nerve (86) laegges over 
Melaltraadeae (35 og 36) og bedekkes naed en Striinmel fug- 
tigt Papir, hvorpaa Glaskapslen (89) paassttes. I den överste 
Deel af denne er testet et sammenlagt og befugtet Stykke 
Töi, bvorved Kapslen hastigt fyldes med Vanddamp, saa at 
Muskel og Nerve i Isengere Tid kan bebolde sin naturlige Fug- 
tighed. Elphenbeensstykkernc (54 og 55) dreies paa Skruen 
(53) saaledes at ved den ringeste Cootraction af Haskelen Led- 
ningen mellem begge Qviksölvbeboldere (56) afbrydes, eller, 
om man vil, saaledes at naar Muskelen igjen forleenges til et 
vist Punct Ledningen igjen bringes tilveie. 

Uuskelen kan nu ved electriske Strömme bringes paa for- 
skjellig Maade til Contraction. 

Vil man f. Ex. anvende Paavirkningen umiddelbart fra et 
Pladepar eller et Batterie, seettes den ene Pol i Förbindelse 
med Kobbertraaden (3i), den anden med (58+) og forbinder 
Traaden (58 -j-) med (45). 

Trykker man paa Böilen (43) saa at dens Ende berörer 
Kobberpladen (33) vil den electriske Ström gaa igjennem det 
Stykke af Nerven, der ligger paa Traadene (.35). Trykkes 
Böilen 43 til Berörelse med Kobberpladen (33') saa gaaer Ström- 
men gjennem Nerven mellem Traadene (36), og trykkes Böilen 
(44) til Berörelse med Pläden (46) vil Strömmen komme til 
at gaae gjennem selve Muskelen. 

Man kan gjöre Forbindelserne med en til et Hammerap- 
parat hörande Inductionsrul paa samme Maade, eller man kan 
lade den oprindelige Ström gaa gjennem Traadene (58) og In- 
ductionsströmmen gjennem Traadene (34 og 45). 

Läder man den oprindelige Ström baade gaae igjennem 
Traadene (G 58) og igjennem (C 56) vil den i laengere Hel- 
lemram afbrydes aldeles foruden i de korte Mellemrum ved 
Muskelens Contraction. Ledes Strömmen ikke gjennem Traa- 
dene (F 58) vil Strömmen virke uafbsengig Muskelcontractio- 
nerne. Ledes den oprindelige Ström gjennem en Strömvender 
og Traadene (G 34—45) kan man lade Nerve eller Muskel 



— J7I — 

afvexiende paavirkes af Strömmen i modsat Retning. Naar man 
har de fornödne Hjelpeapparater istand, vil man kunne foretage 
de forskjellige Omvexlinger i Slrömretningen ipeget hurtigt; de 
fleste inden en Tid af mindre end et Second, saa at man med 
den samme Muskel kan forsöge Electricitetens Virkning paa 
roange forskjellige Maader inden den taber sin Contractionsevne. 
Uagtet .Äpparatet seer noget compliceret ud er det beqvemt at 
arbeide med. 

Vil man eftergjöre de af Helmholtz forelagne Forsög til 
Bestemmelse af Tiden inden en! Muskelscontraction fölger paa 
Indvirkningen af den eleclriske Ström, benyltes istedet for Stan- 
gen (75) en anden, hvortil kun er hseftet den til Ledning mel- 
lem Qviksolvbeholderne (56) nödvendige Metaltraad samt en til 
den svarende Modvaegt. Man läder da Stangen haenge fuldkom- 
ment frit uden Berörelse med Elphenbeenspladerne (17 og 
60). Skulde de Dele, hvorved Muskelen ophaenges, mueligen 
ikke vaere saa stive, at de kunne modstaae det ved Vae.^tens 
Hevning opstaaende Ryk, b vilket dog nok er Tilfaelde, kunne do 
gjöres noget massivere. Seetter man en Skala til ved Spidsen 
af Glasfjederen (78), saa vil man kunne anvende Äpparatet 
istédet for den af E. Wbber benyttede Indretning for lagtta- 
gelser af Muskelcontractioner. 

Dette samme Apparat kan ogsaa anvendes til forskjellige 
Undersögelser af organiske Deles Elasticitet, i det man istedet 
for Muskelen kan ihaenge Fibre, Haar o. d. I. og beläste disse 
Dele med forskjellige Vsegle. Udvidelsens Störrelse og Tiden, 
hvori den er foregaaet aftegnes paa Kymographiecylinderen, 
hvorved man slipper det stadige Eftersyn. 

For ikke at virke med nogen Vold paa de Fibre, bvis 
Udvidelse man vil pröve, naar Vsegten skal forOges, bliver an- 
vendt til Vsgt et Glasrör, hvori ved Rjelp af en fin Glas- 
tragt Qviksölv fyldes. Ved den fine Ström af Qviksölvet 
undgaaes Rystning og Stöd, der let foranledige Bristninger, 
naar allerede fonid en större Spending finder Sted. 



— 27J — 

Muskelcontractioner foranledigede ved en vedholdeode Paa- 
virkning af en i hurtigt paa hiinandeD folgende Tidsrum af- 
brudt og igjen i modsat Retning gaaende Ström, frembragt ved 
et magneto-electrisk Rötationsapparat, har E. Webbr undersogt, 
og besterot Formen af ved directe at iagttage Contractionernes 
Störrelse og Tidslöbet ved deres Fortgång. 

Curven Fig. I er construeret efter eji lagttagelsesraekke 
anfört i Wagnbrs Handbuch der Physiologie Hl B. 2 Abth. 
p. 74. 

I den vandrette Linie angiver Tallene Tidssecunder hvori 
Cdntractionen og Relaxationen er foregaaet; den lodrette deri- 
mod Millimetertallet for Contractionens Störrelse. 

Der sees, at i en Tid af 9,2 Secund er Muskelen under 
den afvexlende electriske Ströms Paavirkning bragt til störste 
G)ntraction, men a t derpaa, uagtet den vedblivende Paavirk- 
ning, er Contractionen aftaget, eller der har indtraadt Relaxa- 
tion. Relaxationen sees imidlertid at have foregaaet med stor 
Langsomhed i Forhold til Contractionen. 

Det er dog ikke rimeligt, at Contractionen fra O iodtil 
den naaede sit maximum (a) skulde have gaaet frem medjcvo 
Hastighed, saaledes som udtrykkes ved Linieo OA. Man maa 
formode, at lagttagelsesmaaden ikke, har tilladt under deD 
hurtige Contractioo at bestemme Tiden for hvert Punct af denne. 
De skarpere Böininger i Linien, der udtrykke Relaxationeos 
Fortgång (ved c. d. e. f. g.) maa ogsaa betragtes som en Fölge 
af let indtraedende lagttagelsefeil, da det er meget vanskeligt 
at bestemme Tidslöbet for hurtigt foregaaende Bevaegelser. 

Curverne 2 — 10 ere Copier af Curver dannede vedSelv- 
optegning ved Hjelp af det föran beskrevne Kymograph, og 
det ligeledes beskrevne Hjelpeapparat. 

Da de ere erholdte ved forelöbige Forsög, som foretoges 
förend Kymographiet " var forsynet med Indretning til at be- 
stemme Kymographiecylinderens Omdreiningshastighed, saa kan 
nu ikke videre bestemmes end Contractionernes Störrelse, hvori- 

mod Jiden, hvori de foregik, bliver ubestemt. 

Musk- 



— . t7S — 

Masklerne — Gastrocnemius af Bufo cinerea — cre bragte 
til ContractioD ved InductionsstrOmme ved et Hanunerapparat 
efter du Bois-Rbtmond forfaDrdiget af Halske i BerUo. 

Det falder strax i Oiene, at den opsligende Deel af Cur- 
verne, hvilken betegner Muskelens Contraction fra den rolige 
Tilstand, i Hovedsagen er lig i alle Figurer. Ved alle viser sig, 
at Contractionen ved den förste Paavirkning af Electriciteten er 
foregaaet meget hurtigt (ac), bvorpaa er indtraadt en langsom-^ 
mere Contraction med aftagende Hurtighed (c b). Övergången 
fra den stOrre til den mindre Hurtighed i Contractionen er fore- 
gaaet med en temmelig pludselig indtrsedende Förändring, som 
is«r sees af Curverne Fig. 2, 5, 7, 8. Musklerne ere altsaa 
i Begyndeisen med större Lethed bragte til Coptraction, hvor- 
imod dej* til at frembringe den störste Contraction udfordredes 
en mere vedholclende Paavirkning af den electriske Ström. 

Relaxationen er foregaaet forholdsviis meget langsom i det 
den fortsatte Paavirkning af Electriciteten har vedligeholdt Con* 
tractionstilstanden. Men ved de forskjellige Muskler viser Re* 
laxationen sig at have foregaaet i meget forskjellig Tid. 

Den förste Deel af Relaxationen viser sig i Curverne Fig. 
2 og 3 noget forskjellig fra Relaxationen i Curverne Fig. 4 og 

6. Fra b er Synkningen i de sidste i Bcgyndelsen hurtigere 
end i de förste. 

En större Forskjel ligger dog i den Tid, som er medgaaet 
eller vilde vaere medgaaet inden de forskjellige Muskler have 
eller vilde have fuldstsndigt naaet den Udstraekning, de havde 
for Contractionen begyndte. 

Deo Muskel, bvis Contractionscurve findes udfört vpd Fig. 

7, havde under den stadige electriske Paavirkning opnaaet sin 
oprtndelige Laengde allerede under den Tid, Kymographiecylin- 
dereo bebovede til 3 til 4 Omgange, medens den fulde Ud- 
strokning af en andeö Muskel (Fig. 2) medtqg Tiden af 8 0m- 
gange. 

Öfveri. i[ Kon§L TeL-Akad. Fihrh. År§, 12. W» 6. 3 



~ f7i — 

Endnu mserkeligere viste sig Forhoidet hos de Muskler , 
hvis Contractionscurver ere angivne ved Fig. 9 og 40. 

Her, son) ved de övrige Figurer, udtrykker Linien d den 
Udstraekkning, Muskelen havde naaet under den förste Omdrei- 
ning af Kymographiecylinderen , efter at störste Contraction var 
indtruffet. Den naeslfölgende Linie e i Fig. 2, i, 6 antyder, 
hvorvidt Synkningen videre var foregaaet under den anden Om- 
dreining. Synkningen eller Muskelens Reiaxation under -4:ste 
Omdreining visor sig derimod ved Musklerne, hvis Curver ere 
givne ved Fig. 9 og 10 at ha ve vaeret under 4:e Omdreirfing 
forholdsviis meget mindre, end hos de övrige prövede Muskler. 
Under onitrent 45 Omdreininger af Cylinderen havde Synknin- 
gen ikke naaet Isengere end til Linien f. Den- havde aftaget 
saa meget i Hurtighed, at de sidste Linier löbe samme, saa at 
de ikke kunde adskilies og sikkcrt taelles. De to Muskler bave 
altsaa hävt en meget större Kraft til at vedligeholde sin Con- 
tractionstilstand, end de övrige Muskler, hvilke alle udmattedes 
meget hastigt. 

Hos Muskelen, hvis Contractionscurve er betegnet med Fig. 
6 sees, at Contractionen fra a til c er foregaaet langsommere 
end hos de övrige Muskler, men ved denne Muskel fremtraadle 
det Used vanlige, at Contractionen ikke foregik regelmessig og 
uafbrudt, men med Standsninger, da den tildeels bestod i Re- 
laxationer indtil naesten I"" Störrelse. Curvestykket dannede 
derfor ikke en sammenhaengende fremadgaaende Linie, men havde 
tilbagegaaende Partier saaledés som ved g vises. Det faider 
saaledes naturligt, at Contractionen i det Hele fik en langsom- 
mere Gäng. 

Gaaer man tilbage tri den efter Wbbbrs lagltageiser oon- 
struerede Carve Fig. 4, &aa vil man finde, at Mellemrommet 
mellem Ordinaterne fra O og fra 9,2 er saa stort, at man kao 
opdrage den puncterede Linie a o conform med Curvestykket 
a b i de övrige Figurer, hvilken Linie vist noget ner er Ud~ 
trykket for Formen af Contractionen af den iagttagne Muskel. 
Af Pormen af disse forskjellige Curver (2, 10) vil det allerede 



v®re tydeligt, hvad ved andre lagttagelser dirécte er paavisl, at 
Muskelcontractionernes Form meget maa forandre sig ved Musk- 
lernes Udmattelse, og at den rimelig vil vise Afvigelser hos 
forskjellige Muskler. 

Nogen fuldstaendigere Paaviisning af saadant Forhold for*- 
menes endnu ikke at vsere gjort , men dette er tydeligt ved de 
Stykker af Curveraekker, der ere belegnede med Fig. i 1 — 22. 

Dtsse Curver ere erholdle i det Husklerne ere paavirkede 
til G)nlraction ved modsatte Inductionsströmroe, saaledes som 
föran er omforklaret, hvilke StrOmme ere ophOrte i det Oieblik 
G>ntraction i Muskelen foregik, men igjen bave begyndt at virke 
paa Musklerne i det Öieblik, den igjen havde naaet en vis Ud- 
straekning. Maaden, hvorpaa dette bevirkedcs er -omtalt ved 
Beskrivelsen af det föran omiiandlede Hjelpeapparat. 

Ved den mindre fuldkomne Ordning af Hjelpeapparatets 
Sammensffitning kan det ikke vides, om Muskelconlractionerne 
ere bevirkede ved en enkelt Slutnings- eller AabningsstrOro, eller 
om flere afvexlende StrOmme have virket, forend Contraction er 
paafulgt. Det er imidlertid ikke sandsynligt at en Forskjel 
deri bar foranlediget nogen merkelig Förändring i Curvernes 
Form. Skulde flere gjentagne StrOmvirkninger have varet nod- 
vendige for at bringe en Muskel til Contraction, saa vilde dette 
vel i Hovedsagen kun have bevirket, at den Deel af Curverne, 
der betegner Relaxationen, er bleven en Ubetydelighed Isengere i 
det at Muskelen er vedblevet en kort Tid at udvide sig, efteråt 
Mellemlederen har med begge Ender naaet QviksOlvet. Om 
mueligen nogie InductionsstrOmme, der virke paa en Muskel, 
frembringer en Modification af Contractionsformeo saaledes at denne 
bliver derved anderledes end naar en enkelt enten opstigende 
eller nedstigende StrOm har virket, vit nye Fors($g ved Hjelp af 
dertil tillempet Apparat senere korome til at vise. • 

Betragter man de ved Fig. 2 — ii meddelte Curveformer 
saa , vii man strax finde imellem de enkelte Curver og de for- 
skjellige Curvestykker der ere udtagne af RaBkkerne en betydelig 
Forskjel Denne sees ikke allene at afheenge af en tiltagende 




— 276 — 

Udmattelse i den enkelte Muskel, men forncmligen af nogen in- 
dividuel BeskafTenhed i de forskjellige Muskler. Enhver Curve- 
rékke har nogct Eiendommeligt , saa at det viser sig at Gon- 
tractionen ikke har vseret fuldkomroen overensstemmeode i to 
Muskler. 

Der läder sig dog paavise visse Forhold, som kunne be- 
tragtes at vsere de normale. 

Fig. ii, i 2, i 4 vise, hvad flere andre Curver ogsaa 
have viist, al de 2 til 4 förste Contractioner af Musklerne, 
efter at den electriske Paa virkning er begyndt, ere mindre end 
de derpaa naermest fölgende. 

De samme Figurer samt Fig. i6 og i7 og flere vise, at 
Contractionerne i det Hele taget i Begyndeisen ere stOrre, saa 
at de blive mindre og mindre ved Muskelens tiltagende Udmat- 
telse, hvad da for Övrigt tidligere tilstraekkeligt er paaviist. 

Det viser sig ved alle Figurer, at Contractionerne, skjondt 
de i Begyndeisen af Forsögene have vseret större, dog have fo- 
regaaet med stOrre Hastighed eller i kortere Tid end naar Mu- 
skelen er bleven udmattet, og oftest viser det sig, a t det er 
issBr den sidste Deel af Contractionen som faaer den iangsom- 
mére Gäng. 

Relaxationerne foregaae i Begyndeisen med samme Hurtig- 
hed som Contractionerne, men blive dog efter faae Contractio- 
ner langsommere. Den langsommere Gäng i Relaxationerne 
fremtraeder snarere end i Contractionerne. Det er i Almindelig- 
hed i den sidste Deel af Relaxationen, hvori den aftagende Hur- 
tighed föi*st giver sig tilkjende. 

Den ved Muskelens stigende Udmattelse tiltagende Lang- 
somhed i Relaxationerne er långt overveiende över den, der 
viser sig i Contractionerne. 1 Curveraekken Fig. 12 forholder 
Contractionens Hurtighed af de förste Contractioner sig til Har- 
tigheden af den sidste omtrent som i: 7, medens Forholdet ved 
Relaxationerne er som i: 97. Denne Forskjel er fonsaavidt 
uventet, som man vel naermest maa tsenke sig, at en tiltagende 
Udmattelse i en Muskel maatte yttre sig ved en vanskeiigere 



— 277 — 

CoDlraction og en ieltere Relaxation, i det hiin er Yttringen af 
den active, denne derimod af den passive Tilstand. Der aeesi 
derimod, at under den tillagende Udmattelse bliver Contractionen 
efter en Paavirkning mere og mere vedbpldende, om den end 
aftager i StOrrelse, og dens Stigning til Maximum fordrer mere 
Tid eod hos den mere vitale Muskel. 

Ved Curveraekken Fig. 4 5 sees at Muskelens Relaxationer 
i Begyndeisen ere foregaaede med större Hurtighed end hos de 
Ovrige Muskler ved h, x, y. Delte fortjener Opmserksomhed, 
Ved den stigende Deel af Curverne, sel v ved de, der ere dan- 
nede under Muskelens större Udmattelse, sees at Contractionerne 
have foregaaet med stor Hurtighed Det kunde saaledes her 
blive SpOrgsmaal, om Stigningen fra x til z og den derpaa 
fölgende Synkning fra z til v er allene Udtrykket af en vis 
Contractionstilstand i Muskelen, eller om ikke denne Deel. af 
Curven er i Hovedsagen bevirket ved jien Muskelen ihaengte 
Vaegts Traeghed. Har nemligen Muskelens Contraction varet me- 
get hurtig, saa maa Vsegten vo^re blevet kastet i Höiden med 
en Kraft, hvorved den er steget höiere end Muskelens Contrac- 
tion umiddelbart vilde have kunnet bringe den. Synkningen er 
derpaa foregaaet efter Faldets Lov indtil Muskelens Elasticitet 
har begyndt at gjOre Modstand. At saaledes har varet Tilfaelde 

synes ogsaa at vises ved Formen af Curveslykket . i Raekken 

b, e og i. Her viser sig en Standsning i Synkningen efter den 
först indtraadte större Hurtighed. Man kan formode, at Vspgten 
ved dens förste Synkning, der foregik frit, har, da den stand- 
sedes ved Muskelens Elasticitet, spendt Muskelen noget över 
dens egentlige Relaxationsstilling, hvorfor der maalte medgaae 
en liden Tid inden Muskelens Forlaeiigelse igjen bekom det ifölge 
Relaxatiunens Fortgång normale Forlöb. 

Herved ledes maa ind paa det Spörgsmaal, oro man ikke 
overall ved saadanne Curver man antage, at de ikke vise nöiag- 
tigt Huskelens Contractions- o^ Relaxationstilstand, men at der; 
ogsaa tilkommer Virkningen af den thaDngte Va^gts Traeghed, for- 
nemligen, naar Muskelens G)ntraction foregauer med betydeiig 



— 178 — 

Hurtighed. I saadant Tilfaelde roaatte da nalurligen den Överste 
Deel af en Huskels Contractions- og Reiaxatiooscurve vise sig 
at vaere en Parabel, saaledes som Volkmånii har fundet. 

Medens at det Normale er, at ved den forste Begyndeise af 
den electriske Paa virkning, Contraclionerne og Relaxalionerne före- 
gaae med störst Hurtighed, saa har Muskelen, hvis Contractions- 
curver er givet ved Fig. 49, viist en fuldkommen Hodsstniug. 
I den förste Deel af Curveraekken — a b — ere Contractjonerne og 
Relaxationerhe foregaaet med tiltagende Hurtighed. En paafal- 
dende läng Tid har den förste Gurve medtaget. Senere have 
de enkelte Curvers Dannelse medtaget en tengere Tid. 

I Curveraekken Fig. 49 og 20 viser sig ogsaa det Egne, 
at under Musklernes stigende Udmattelse er Tiden for Contrac- 
tionen og for Relaxationen omtrent lige läng. 

I Curveraekken Fig. 20 viser sig den Egenhed, a t Con- 
tractionerne i Begyndeisen (a) ere foregaaede i to Ryk , som ved 
en i forstörret Maalestok tegnet Curve :f) tydligere sees. 

Curveraekkerne Fig. 21 og 22 vise meget smaae og hur- 
tige Contraclioner og Curveraekkerne Fig. 43, 44, 4 5 Uregel- 
messigheder i Contractipnernes Störrelse, uagtet ingen Förändring 
i den electriske Ström har vaeret tilstede. 

De fölgende Curveraekker, Fig. 23 — 43 ere dannede un- 
der det at Musklerne ere vedholdende paavirkede af modsatte 
Inductionsströmme, saaledes som var Tiifaelde med de Contrac- 
tioner, hvorved Curverne Fig. 2 — 40 ere dannede; dog med 
den Forskjel, at Strömmene kun have virket under omtrent i 
Deel af Kymographiecylinderens Omlöbstid, hvorpaa Muskelen 
igjen har hävt Hvile i omtrent i Deel af Omlöbsliden. 

Musklerne ere bragte til Contraction enlen ved den umid- 
delbare Paavirkning af de electriske Strömme, eller ved at disse 
have virket paa den Muskelen tilhörende Nerve, og da enteo 
paa en större Straekning af samme eller paa et mindre Stykke. 
Dette Stykke har snart vaeret et i NsBrbeden af Nervens Över- 
gång i Muskelen, snart et paa den fjernere Ende. Inductions- 



479 — 



strOmmene ha ve deels verel svagere deels staerkere. Jfr Du 
Bois-Rbthond Thier. Elect B. II, p. 393. 

Ved naermere Betragtning af disse Curver vil man finde 
visse Eiendommeligheder ved Musklernes Contractioner, som for 
en Deel kunne ansees at vaere det mere Normale og for en 
Deei k^unne antages at have sin Grund i noget Individuelt hos 
de anvendte Muskler. 

Ved Curverne Fig. 23 bliver at bemerke, at Stigningen 
af 4:e Curve (1) fra. den Linie (7), der betegner Muskelens 
störste Udstraakning i rolig Tilstand er meget steil som Udtryk 
af en hurtig G>ntraction ved Electricitetens forste Paavirkning. 
Ved de fölgende Curver sees at Contractionerne ikke allene ere 
blevne mindre, men og nöget langsommere. 

Muskelens Relaxatioo, efter at den electriske Paa virkningen 
opbOrl, sees ogsaa for den stOrre Deel at vaere for^aaet hur- 
tigt , i det Curverne fra x synke steilt. Herved maa dog videre 
bemerkes, at Curven (t) fortsaettes ved y dybere end Curverne 
i og 3. Ved den gjentagne Paavirkning af Electriciteten er 
nemlig Muskelen vel bleven mattere, saa at Corttractioaerne sta- 
digen ere formindskede, men en ringe Contraction er mere ved- 
holdende bibeholdt i Muskelen. 

Efter syvende Gängs Paavirkning viste Muskelen ikke ten- 
gere nogen Contraction. 

Muskelen blev derpaa paavirket af staerkere electriske StrOm- 
me, hvorved dannedes Curverne Fig. 24. 

I denne Figur antyder Linien 4 Muskelens stOrste Udstrsek- 
ning, da ForsOget begyndte, eller för den staerkere electriske 
Ström havde virket paa Muskelen. Den 4:e Curve er betegnet 
med 2. Denne viser, at Contractionen af Muskelen ved Paa- 
virkning af den stoerkere electriske Ström, efteråt veere udmat- 
tet under Paavirkningen af den svagere, er gaaet langsommere 
frem, end da forud den svagere Ström begyndte at virke. Men 
Contractionen har vaeret i vedvarende Stigeode, saa Isenge den 
electriske Ström virkede. Relaxationen er ogsaa foregaaet 
meget langsommere end efter förste Paavirkning af den svagere 



'Sy 



.4' 



%t 



— «80 — 

StrOm. Den i Hvileliden indtraadte Udvidelse har lang^ fra 
givet Muskelen sin oprindelige Laengde. Man seer, at Synknin- 
gen' eder 4:e Contraction naaede til i og efter de senere Con- 
tractioner endog kun til 3, medens Muskelens oprindelige Laengde 
antydea ved Linien 1. 

Synkningen efter 4:e Contraction ved y var dybere end 
efter den 2:en Contraction, men efter de Ovrige Contractioner var 
Synkningen dybere end efter den 4:e. 

Fig. 25 og 26 vise Curver dannede ved en anden Muskel 
paa samme Maade som Curverne Fig. 23 og 24. 

Omendskjöndt nogen Lighed i disse Curveraekker er umis- 
kjendelig, sees dog Afvigelser, der roaa vaere opstaaede ved 
noget Eiendopnmeligt i de anvendte Musklers Vitalitet, da den 
electriske Paavirkning har varet meget naar lige staerk for begge 
Musklers Vedkommende. Ved andre ForsOg har det viist sig, at 
den hyppigst indtrsedende Contractionsform udtrykkes ved Curverne 
Fig. 23 og 24. 

Den staerkere Paavirkning af InductionsstrOmmene er ved 
de to omtalte Forsög ivaerksat endnu för end al Contraction, 
bevirket ved de svagere Str(}mme, er ophort. Läder man den 
svagere Paavirkning vedblive noget efteråt a t Contraction er 
slandset, saa kan man vel derpaa ved en staarkere electrisk 
Paavirkning foranledige en ny Contraction, men oftest vil da 
nok vise sig, at kun en enkelt Contraction bevirkes t det med 
denne al Vitalitet ophOrer. Jfr Fig. 27 og 28. 

Bringor man en Huskel til Contraction ved at man först 
läder den electriske Ström gaa gjennem et Stykke af den Mu- 
skelen tilhörende Ner ve og derpaa gjennem Muskelen, vil man 
ikke allene (inde, at naar man ikke Isengere kan bringe Muske- 
len til Contraction gjenem dens Nerve vil den dog kunne brin- 
gés til temmelig stserk Contraction, naar man leder den electriske 
Ström gjennem Muskelen selv, men og, at de paa begge Ind- 
virkniogsraaader erholdte Curver have en forskjellig Form. 

Ved den svagere Paavirkning gjennem Nerven til en Gastro- 
cnemius ere Curverne Fig. 29 dannede. Linien a viser i For- 



— 281 — 

bold til de andre Lmier Muskelens oprindel^ Udslrsekning. Ved 
den förste Paavirkning dannedes Curveo c. Man seer, at Con* 
traclionen i Begyndeisen , fra 6, har vs^et hurtig, naen derpaa 
langsommere og i Stigende, saalsenge Nerven paavirkedes. Under 
en langsom Relaxation af Muskelen er Synkningen foregaaet til 
Höiden af Curven d. Ved nseste Paavirkning er Muskelens Con- 
traclion ikke allene foregaaet med samme Hurtighed som ved 
den förste, men dens Contraction er i Förstningen ogsaa större, 
som sees af Curven e^ saa at den meget snart har opnaaet 
samme Störrelse, som ved 4:e Paavirkning först opnaaedes 
mod Slutningen af denne. Derfor da S:e Curve bar begyndt at 
synke medens den 1:e endnu er i Stigende, saa ere begge Cur- 
ver blevne hiinanden krydsende. Mellem Curven e og Curven 
h er dannet 25 Curver med (emmelig jevnt lige Afstande. Da 
Curven h dannedes viste sig^ liden Contraction af Muskelen, men 
den holdt sig alligevel til en vis Grad i Contractionstilstand , da 
den i Hvitetiden ikke relaxeredes videre end at Synkningen 
gik til Linie t, medens Muskelen fra' Begyndeisen af var saame- 
get Isengere som mellem a og i eller omtrent 2,2""". 

Under nogie Minuters Hvile forlseogedes Muskelen noget, 
hvorpaa dén, da Nerven paanye paavirkedes, contraherede sig 
lidt som Curven Fig. 30 viser. 

De electriske StrOmme lededes derpaa gjennem Muskelen, 
hvorved fremkom en stfnrkere Contraction som ved Fig. 31 sees. 
Da efter 10 Contractioner kun en ubetydelig Hsevning fandt 
Sted, blev Muskelen paa virket af staerkere Strömme, hvorved 
erholdtes Curverne Fig. 32. 

Sammenligner man Curveraekkerne Fig. 29, 31, 32, er 
strax bemerkbart, at.Contractionsformerne ere forskjellige, efter 
som Contractionerne ere bevirkede ved at de electriske Strömme 
ere ledede gjennem Nerven eller gjennem Muskelen, eller naar 
denne er paavirket af svagere og stserkere Strömme. Med den 
anden Gastrocnemius af samme Dyr blev derpaa anstillet en lig- 
nende Raekke Forsög. De derved erholdte Curver vises ved Fig. 
33, 34, 35, 36 



— 2«2 — 

Mellein Curverne e og h Fig. 33 var dannet 35 Curver 
istedet for ved förste Forsdg kun var dannet iS Curver. Da 
nu tillige den anden Muskel havde henlagt under Tiden, hvori 
del fOrste Forsög foretoges, saa kan vel dera f forkla res den ringe 
Contraction Muskelen ud viste, da de svagere electriske Strömme 
lededes directe gjennem den (Fig. 35). ForOvrrgt seer man Lig- 
hed mellem Curveraekkerne, der dannedes ved begge Muskler 
ved lige Paavirkning. 

Curveraekkerne Fig. 37, 38, 39, iO og 41 ere erholdte 
ved Contractioner af en Gastrocnemius, der bragtes til Contrac- 
tion deels ved et dens Nerve, deels den sel v blev paavirket af 
de electriske StrOmme. 

Den Deel af Nerven, som forsl blev paavirket var saa 
naer Udspringet fra Rygmarven, saa at Nerven endnu var ad- 
skilt i mange tynde Grene. Disse udtörredes hastigt, og deraf 
kom det vel, at der ikke erholdtes mere end i Contractioner, 
hvoraf de to sidste endog bleve meget smaae, eller betydelig 
mindre end de to forste. 

Ved at lede Inductionsströmmene gjennem et Nervestykke 
n83rt Muskelen opstod igjen raske Contractioner i denne, skjOndt 
mindre store end da den fjernere Nervedeel fra fdrst af blev 
paavirket. De dannede Curver ere givne ved Fig 38. I Mel- 
lemrummet, der er betegnet t skulde egentlig vsere afsat 5 Cur- 
ver, men som ere udeladte, formedelst at der var saa trängt 
Rum for deres Indtegning. 

Da Contractionerne vare forminskede, saa vidt som Linien 
X betegner, blev det samme Nervestykke paavirket af en sl«r- 
kere Ström. Herved erholdtes Curverne Fig. 39. 

Da Contractionerne hegyndte al blive smaae lededes sva- 
gere Strömme gjennem Muskelen, hvorved erholdtes Curverne 
Fig. 40, og da endelig ogsaa derved Contractionerne ophörte, 
indledes staerkere Strömme, der da frembragte Curverne Fig. 4<. 
Sammenligncr man Curverne Fig. 40 og 39, saa see.*, at de 
staerkere Strömme gjennem Nerven har frembragt ringere Con- 
traction end de svagere Strömme gjennem Muskelen. Herved 



— t83 — 

f 

bliver del lydeligt, bvorledes Nervens Udmaltelse foranlediger en 
formindsket Contraction ligesaavel som naar Huskeleo udmattes. 

Fig. 37, 38 og 40 viser nogen Lighed i Gontractionsfor- 
merne, ligesom ogsaa Curverne i Fig. 39 og 41 have nogen 
Lighed. Det er Virkningen af de svagere StrOmme paa den ene 
Side og af de slaerkere paa den anden som have meest Lighed. 

Den betydlige Forskjel i Formen af de Curver som kunne 
dannes ved en svagere Paavirkning af en svagere electrisk Ström 
paa en frisk Muskel og af starkere Stromme paa en der er ud- 
mattet, vises tydeligt ved Curverne Fig. 43 og 43. 

Disse Curver ere dannede ved Contractioner af Boiemusk- 
lerne for Forarmen hos en Bufo cinereus. 

Muskelen ophsengtes i Scapulapartiet og Lcdestangen med 
Vaegl og Fjeder faestedes til Carpus. 

Den friske Muskel paavirket ved svage StrOmme Fig. 42 
viser hurligen forlobende Contractioner og Rclaxationer ved Ström- 
menes begyndende Paavirkning og ved dennes Ophör, hvorimod 
naar Muskelen er udmattet ved Paavirkningen af de svagere 
Strömme, frenibringe de staerkere StrOmme vel uftc ligesaa 
store Contractioner, men Muskelens Contractionsform bliver da 
en ganske anden; Fig. 43. 

De folgende Curver vise Forskjeller i Contractionsformerne 
ved en vexelviis Paavirkning af et Muskelen fjernere og et den 
nsrmere Stykke af NerVen og af selve Muskelen, naar de paa* 
virkende StrOmme afbrvdes ved Contractionerne. 

Ved nogie af de ovenfor omtalte Curver sees, at Formen 
af Musklernes Conlractioner kan vaere forskjellig eftersom Con- 
tractionerne. frembringes ved at paavirke Nerven, eller Muske- 
len. Curversekkerne 44-*— 48 vise et saadant Forhold tyde- 
ligere. 

Disse Curver ere erholdte paa den Maade, at Nerven eller 
Muskelen er paavirket a/ afvexlende InductionsstrOmme under i 
Deel af Kymographiecylinderens Omlöbstid, men Strömmenes 
Paavirkning er derhos afbrudt, hver Gäng Muskelens Contrac- 



— 284 — 

tion har naaet en vis StOrrelse, og igjen paabegyndt, naar ved 
Relaxatiooen Muskelen ätter har naaet en vis Laengde. 

Curversekkerne n ere dannede, naar et Stykke af Nerven 
naermest ved dens Udspring fra Rygmarven er paa virket; Rask- 
kerne b naar et Stykke af Nerven naar dens Övergång i Mu- 
skelen er paa virket, og Raekkerne c naar de electriske StrOmme 
ere ledede gjennem Muskelen. 

Medens Nerve og Muskel endnu har hävt stOrre Livskraft 
sees Contractionerne i sin Form overeensstemmende , hvad enten 
Muskel eller Nerve er paa virket. Fig. ii. 

Da överste Deel af Nerven paavirkedes erholdtes 49 G)n~ 
tractioner, da nederste Deel udsattes for de electriske StrOmme 
erholdtes 46 og da SlrOmmene lededes gjennem Muskelen er- 
holdtes 47 Contractioner i samme Tid. Conlraction og Relaxa- 
tion er foregaael med samme Hurtighed. 

De dvrige Figurer vise, hvorledes först den Deel af Ner- 
ven, nsermest mod Rygmarven, har tabt sin Virksamhed, der- 
nest Nervedelen nsermest Muskelen, og tilsidst selve Muskelen. 

Allerede da Nerven i:e Gäng paai^irkedes havde den tabt 
saameget af sin organiske Kraft, at den ikke laengere formaaede 
at bringe Muskelen til den Störrelse af Contraction, at Induc- 
tionsströmmene afbrödes. Derfor erholdtes kun een lidet stigende 
Curve. • Imidlertid bemerkes, at det Stykke af Nerven, der var 
nffirmest Muskelen har formaaet at bringe Muskelen til lidt st®r- 
kere Contraction end det fjernere Stykke. 

Optfieller man Contractioner nes Antal faaes for 
«:49 + 44 + i+1 + l = 36 = Middel 7,2. 
6: 46+IO-f 6 + 4+4 =3i= » 6,8. 

c: 47+4i+4«+8+5 = 56= » 11,2. 

Herved maa bemerkes, at naar Contractionerne frembringes 
ved at Nerven paavirkes blive de afhaBngige saavel af Muske- 
lens som Nervens Tilstand, og om et fra Muskelen fjernere 
Stykke af Nerven paavirkes bidrager dette til al den hele Nerve- 
strackning mattes. Endvidere maa läges i Betragthing, hvad 



— «85 — 

Erfaringen ved andre ForsOg har viist, at den Deel af Nerven, 
der har vsrel Centralorganet nmrmest, tidligere taber sin Livs- 
kraft end de Dele, der.ere Peripberien n^rmere. 

Af den gjorte Optcelling af Contractionemes* Antal kan 
man derfor anlage, at naar Nerven har sin fulde Livskraft saa 
er Nervens Lsengde ligegyldig med Hensyn til Styrke og Hur-* 
tighed af Muskelcontractionerne Derimod blive disse, naar Livs- , 
kraften aftager i Nerve og Muskel, forholdsviis kraftigere, naar 
denne paavirkes af de electriske StrOmme end naar hiin paa- 
virkes. 

Disse Curveraekker vise derfor, at man ved Behandlingen 
af Lamheder ikke tor haabe paa et lykkeligt Udfald, fordi man 
bemärker at Afuskelen nogenlunde formaaer at reagere ved Paa- 
virkningen af electriske Strömme. Muskclen kan endnu vise 
Contraclionerne, naar den umiddelbart paavirkes, medens at dens 
Nerve allerede er sunken saa dybt i sine Yitalitetsforhold, at' 
den ikke läder sig bringe tilbage til normal Yirksamhed. 

Maaler man Hoiden af Curveraskkerne Fig. 44 — 46 vil 
(indes, at G>ntractionen af Muskelen har vseret lige stor. hvad 
enten Nerven eller Muskelen har vseret paa virket, men saasnart 
Nerven er begyndt at mattes sees Gontractionsformen at blive 
forskjellig. Sammenligner man Curversekkerne Fig. 46 b og c 
bemaerkes dette tydeligt. Gontractionsformen ved den 2:e og S^e 
Paavirkning paa Muskelen af InductionsstrOmmene (Fig. 45 c og 
Eig. 46 c) afvige saa lidt, at de kunne betragtes lige; men 
Contractionsformerne, ved Paavirkning af den mindre udmattede 
Nerve (Fig. 45 b) og af den.mere udmattede Nerve (Fig. 46 b) 
afviger betydelig fra hiin. Da nu Muskelen var densamme og 
de electriske StrOmme, der foranledigede Gontractionerne vsere af 
lige Styrke, saa maa nodvendig Forskjellen i Gontractionsformerne 
vaere afhaengig af Modification i Nervens Yirksomhed. Denne 
kan ikke betragtes allene som noget i Qvantitet forskjelligt, thi 
heraf vilde vel kun afha&nge en stOrre og mindre Gontraction, 
men og noget qvalitativt forskjelligt , da Contractionscurvemes 
Form ere modifierede. Vel sees, a t nsesten den samme Form op- 



— 486 — 

Maaer, naar Muskelen under tiltageode Udmattelse paa virkes uden 
Med virkning af Nerven, (Fig. 48c), men i det denne Form 
fremtraeder, naar Nerven paavirkes paa en Tid^ da den ikke 
opstaaer, naar Muskelen umiddolbart paavirkes, maa vise, at 
Virkningen af de electriske SCrOmme paa Muskelens Contradion 
undergaae ved at Nerven benyttes som Mellemled en Modifica- 
tion. om man end ikke vil betragte den at bestaae i andet end 
en forringet Hurtighed, hvormed Paa virkningen foregaaer. 

I alle Fald har man et synligt Beviis for. at Nervevirk- 
somheden, eller Nervernes Ledeevne for Indtryk kan undergaae 
Forandringer, der modificerer saadanne Indtryks Enderesultat , 
bvilket ve! leder directe ind paa Antageisen af Sygdomme, der 
udspringe fra en Anomali i Nervernes Tilstand. Da man nu 
seer at en Modification i Nervernes Ledeevne kan opstaae ved 
gjentagende at sattes i den Tilstand, at en til Nerven hOrende 
Muskel derved bringes til G)ntraclion^ og da man har Erfaring 
for, at en gjentagen Sammentraekning af en Muskel foranlediger 
at de i samme forekommende Stoffe forandres i deres chemiske 
Sammenssetning, saa tör man vel slutte, at detsamme kan vasre 
Tilfaelde med Nerven, naar den- höides i den Muskelcontractio- 
nen betingede Tilstand. Men skulde dette ved ForsOg bekraeftes, 
kan man vel aotage, at der förekommer Sygdomme i Legemet, 
der afheénge af et abnormt Blandingsforhold af Nervernes Ma- 
terie, og at visse Medicamenter virke ved at indtraede som 
Blandingsdele af Nerven. 

Curveraekkerne Fig. 49 vise et Forhold, som man vel 
oftere gjenfinder Analogier til i den levende Organisme. Disse 
Curver ere erholdte ved, at först Nerven (Curver o), derpaa 
Muskelen (Curver b) ere paavirkede vedholdende uden Afbry- 
deUe under \ Deel af Kymographiecylinderens Omdreiningstid af 
afveilende og svagere Induclionsströmme, hvorpaa Muskelen paa- 
virkedes af staerkere StrOmme (Curver r;). 

Ved Nervens Paa virkning fremstod i Muskelen aldeles ure- 
gelmessige Contractioner, der vedbleve ogsaa uden for den Tid, 
da de electriske SlrCknme virkede. 4, 2 og 3 viser Contrac- 



— 287 — 

tionerne under 3 Omgange af Kymographiccylinderen. Flere 
andre Curvclinier ere udeladte. Under del at Nerve og Muskel 
udnoattedes bleve vel de uregelmessige Contractioner mindre 
hyppige, men fremstode dog af og til med endog store G>n- 
traclioner. 

Da de electriske StrCmme lededcs gjennem Muskelen bleve 
dennes Contractioner aideles regelmessige — bl fOrste, i an- 
den Contraction — de tre folgende udeladte. 

Ved at paavirke Muskelen ved stasrkere electrisk StrOmme 
bleve Contractionerne ligeledes normale og slOrre — c 4 den 
fOrste, 2 den anden Contraction — de övrige 5 udeladte. Saa- 
dant Forhold er flere Gange iagttaget, saaledes at de anomale 
Contractioner ikke allene opstaae naar Nerven paavirkes, men 
ogsaa, naar Muskelen directe paa virkes ved svage Strdrnme, 
bvorpaa Contractionerne ved stserkere StrOmmes Paa virkning blive 
normale. Dette svarer fuldkomment til den Virkning en bestemt 
Vilie og en ved den frembragt kraftig Virksomhed i de af mindre 
Kramper angrebne Muskelpartier har til at haeve disse. 

De meddelte lagltagelser ere alt for ufuldstaendige til fuld- 
steendigere at opiyse de berOrte Forhold af Muskelcontractionerne. 
De ere udforte under det at de fornOdne Apparater ere con- 
struerede og forfserdigede. Der er saaledes ikke lagt nogen be- 
stemt Plan' for Udforelsen. Det Anförte indeholder saaledes kun 
Antydninger til en stOrre Raekke Forsög^ hvortil flere Apparater 
ere bragte istand, og hvorom forhaabentligen nogen fuldstsendi- 
gere Beretning senere kan blive afgiven. 



— 888 — 

(FortauiL nr. sid. 256). 

Äf Kön. Akadende der Wisaenschctften i Munchen: 

Abhandlungen der math. pbys. Cl. VII: 2. — der histor. CJ. YH^2• — 

der philol. philos. Cl. VII: 2. 4:o. 
Almanach der Akademie fur d. J. 1855. 8:o. 
Gelehrte Anzeigen. B. 38, .39 1854. 4:o. 
Annalen der k. Sternwarte. B. 6, 7. 8:o. 
Magnelifsche Ortbestimroungen, von Lamont. Tb. I. Miinch. 1854. 8:o. 

Mit einer Beilage von Magnetischen Karten. 
Wegweiser fur die Besucber des k. botanischen Gartena. Von v. Mai- 

Tius. 1 2:o. 

Af kön. OeatUachaft der Wieaenaclurften i Leipzig: 

Abhandlungen. B. Ifl. Bog. 27—34. B. IV. Bog. 31—42. 8:o. 
Berichte. Mathem. phys. Cl. 1854: 1, 2. Pbil. hist. CL 1854: 1^6. 

1855: 1, 2. 8:o. 
v. WiKTEBSflEiH, Gedflchtnissredo auf S. M. Friedrich August. Leipzig 

1854. 8:o. 

Af kan, Akademie van Wetenschappen i Amsterdam, 

Verbandelingen der Akademie. Deel. I. Amslerdam 1854. 4:o. 
Verslagen en Mededeelingen. 1: 1 — 3. Il: 1, 2. Amsterdam 1853, 54. 8:o. 

Af Författame: 

Baumgaitrbr, k. H., AnfSnge zu einer pbysiologiscben SchOpfungsge- 

schicbte. Stuttgart 1855. 8:o. 
BnoBCR^y J. W., Om pesten i Stockholm 1710. Slhm 1854. 8:o. 
Lamokt» Magnetiscbe Karten von Deuischland und Bayern^ Muncben 

1854. fol. 
ScHBBRBR, Th., Uber die Krystallisation einiger Eisenhohofenscblac* 

ken. 8:o. 
ScBMALz, Ed, Commentatio botanica sistens descriptionem Fistulinas 

Hepaticx, Bull. et Agarici Volemi, Fr. Lips. 1829. 4:o. (m. t.) 



— t89 — 

8. Nogte Foråög til ncsrmere BestemmeUe af 
Forholdene med Planternes Indsugning og Ud- 
dunstiiing af Fand^). Hr Chk. Bobck hade i bref med- 
delat följande undersökning. 

»Det er vel et endnu ikke sikkert besväret SpOrgsmaal, 
om Vandets Udskiilelse fra Planternes Overflade kun er en Af- 
duDStning som af et fugtigt porOst Legeme, eller tillige begruo- 
det paa en organisk Virksorohed. 

I förste Tilfeelde vilde Optagningen af Fugtighed gjennem 
Roden blive at betiagte allene som en Folge af Uddunstningeoi 
og Opstigningeo af Saften som en Udbredning ved HaarrOrskraf- 
ten gjennem et porOst Legeme, uden nogen eiendomroelig Paa- 
virkning af Cellerne, hvorigjennem og hvorimellem Saften bevas- 
ger sig. 

At Afdunstningen af Plantens Overflade spiller en betyde- 
1ig Rolle ved indsugoingen og Saftens Stigning, maa vel ansees 
afgjort, men at en Plante skuklf* med Hensyn til Excretk>Q^ 
Circulation og Absorbtion allene vaere at betragte som en Svamp 
eller noget andet lignende Legeme, saa at man i disse Func- 
tioner allene skulde finde en physisk Act, synes mindre sand-» 
synligt, saalaenge man maa erkjende, at den hele Saftbevsegelse 
er Noget, som staaer i umiddelbar Förbindelse med Plantens 
bele Udvikling, og det, der gjOr a t de i Planten forekommende 
Functiooer ere for en Deel noget andet , end de, som forekomme 
i Legemér, der henregnes til den anorganiske Natur. 

Vistnok har man mere og mere sOgt at paavise, at de i 
de organiske Legemer forekommende Functioner ikke skulle skille 
sig fra dem, man foretreffer i de til Modsyeetning kaldte anor- 
ganiske; men allene den Omstaendighed at Celleudviklingen frem- 
tneder i de organiske Legemer, men ikke udenfor samme, maa 
vel henvise til at i hine maa opstaae eiendommelige Virksom- 
faeder. 



*) Håriill Tab. Vill, fig. L. 

Öfwrs. af Kan§i. Vei.-Akad. tlörh. Arg, 12. N:o 6, 




— MO — 

Dette beFOrer ico^dlertid et Sptfrgsmaal i Phyaiologiea , der 
ikke läder sig behaodle i faae Ord, eller ved nogle enkelte 
HeoviisnJDger. Vi ville derfor gaae tilbage til at omtale oogle 
forelobige Porsög gjorte til ÅfgjOrelsen af SpOrgsmaalet, om Van- 
dets Udsoodring paa Plaoternes Overflade allene er eo Af- 
duDStDing. 

Herttl anvendtes et Apparat af folgende Indretning. 

Paa et Bredt a er faeslet et haevertformet Glasrör b c de. 
I den överste og videste Deel d e kan nedssettes den nedre 
Deel af en afskaaren Stengel af en Plante eller ogsaa Roden af 
en mindre Plante. I Stykkel b c passer Trseecylinderen f saa- 
ledes, at den noed Lethed kan bevseges op og ned flydende paa 
del i Röret vaerende Qviksölv. I Cylinderen er faestet en tynd, 
ret og poleret Staalstang g. Ved h er paa den stukket en 
hual med Kork udfyldt Traecylinder h, Paa denne er med Lak 
fffistet en af tyndt (ladt Glas forfaerdiget Fjeder k, der ender 
med en fremstaaende Spids. Denne er givet en glat Afrunding 
ved Smellning. 

Modsat Fjederen er i Cylinderen faestet en tynd tilspidset 
Traad af Staal i, hvis yderste Ende glider op og ned mellem to 
Hestehaar p. Disse ere forneden feestede til en liden Krog q, 
og foroven ved en Spiralfjeder r, hvorved de höides stramme. 

Paa Metaltraaden t er stukket et Stvkke Kork m, hvor- 
paa er faestet nogle Stykker Snerp (Arista) af Byg (Hordeum) 
med deres Topender opad n. Disse Snerpstykker kunne ved 
Korkens Dreining trykkes ind mod en Slrimmel fiint glat Hand- 
skeskind, o, som er limet til Bredtet a. 

Til dette er fsBstet Traeestykket s, hvorpaa er skruet Horn- 
pläden t. Denne har en vinkelformig UdskjaBring for Metalstao- 
gen g^ der hindres fra at glide ud ved en Stift u. 

Paa Bredtets överste Ende er tilskruet Traestykket v, og 
til dette er faestet en sled Melalplade med opstaaende Kant to, 
hvilken i Midten har et Hul for Röret de. Denne Tallerken 
er til Kantens halve Höide fyldt med Klaabevox. Paa denne 



-- 191 — 

Voxbond kan septtes GlascyKnderen a?, hvis aversle Kant, der 
er plansleben, kan bedaekkes med en Glnsplado y. Naar denne 
er overströgen med Olie vil Luften i og udenfor Cylinderen 
vaere adskilt, men ved en kun ringe Forskjel i Trykket vil 
Ligeva3gten ved Oliens Bevapgelighed let tilveiebringes. 

Ved KautschukrOret ö og nogot seig Fernis samt Ombinder 
med en Snor, kan Plantestengelen luftlel fjpste.s (il Röret de. 

En QviksOlvcolonne, som i Röret be indtog en l^a&ngde 
31,9'"" indtog ved at skydes ind i Röret cd en Lsengde af 
85,9"". En Millimeters Sy nk ning og Stigning af Qviksölvet i Röret 
h c svarer til Stigning eller Synkning i Röret er d af 2,674"" 

En Qviksölvcolonne i Röret be af Laengde i 4 2,9"" veiede 
81,725 Gram. Antages Egenvaegten af Qviksölvet =r13,:i6 vilde 
det samme Rum have optaget 5,99 Gram Vand. En Gram Vand 
vil alltsaa indlage i Röret be en Höide af 35,54"* ögen Vand- 
colonne af 4"" Höide vil vise (),0*28i3 Gram, — Alt beregnet 
uden Hensyn til de nöiagtigere Gorrectioner. 

Naar Forsög med dette Apparat skal udföres, ordnes det 
saaledes: 

I Glasröret fyides noget Qviksölv, der indtager Rummet 
mellem 4, i. Derpaa fyides Vand i Röret de indtil det naaer 
överste Kant af Kautschukröret. Planten nedstikkes i Röret d e 
og ombindes med Kautschukröret, hvorved paasees, at man ikke 
tillige indeslutter noget Luft. Qviksölvet vil ved Vandets Paa- 
fyldning og Plantens Indbindning vaere kommet til at staae mel- 
lem 3, 4. Röret 6 c fyides med Qviksölv til 5. Flyderen / 
stilles paa Qviksölvet, Spidsen i bringes mellem Hestehaarene 
p, Stiften u indssBttes, og Snerpstykkerne n trykkes mod Skin- 
det o. Vil man indeslutle Planten i fugtig Luft sattes Glas- 
cylinderen x paa Metalpladen w og trykkes fast i Klaebevoxet. 
I Cylinderen haeldes noget Vand og nedsaettes en med Vand 
gjennemblödet Rul af Trsekpapir ved Siden af Planten , hvorpaa 
Cylinderen dsekkes med Glaspladen y, Vil man bindre Lyset 
fra at falde paa Planten seettes udenpaa Glascylinderen en sort- 
målet Papcylinder. 



— «9t — 

• 

Efterhaanden som Planten optager Vand, aynkcr QviksOlvet 
i Roret 6 c og stiger i Roret cd. I Begyodelsen vil Vandet 
yttre paa Planten et positivt Tryk formedelst Höiden af Qvik- 
solvet i ROret 6 c, men dette Tryk aftager ved at Planten op- 
tager Vand. Herved vil ikke allene Trykket aftage til O, i det 
at Qviksdlvet i Roret be med paahvilende Flyder kommer i 
Ligevsegt med QviksOlvet og det paa samme hvilende Vand i 
Röret c d , men der vil endog opstaae et betydelig negativt Tryk 
paa den Deel af Planten, som findes i Röret de. Omsider vil 
det atmosphseriske Tryk paa den Deel af Planten, som staaer 
uden for Rörel d e blive saa overveiende, at Luft trykkes ud 
af Plantens nedre Ende ind i Röret de^ hvorved Qviksölvet i 
Röret b c igjen begynder at stige. Da Flyderen hindres fra at 
stige formedelst at de (ine Häger paa Snerpstykkerne mode Skin- 
det, gaaer Qviksölvet förbi Flyderen, saa at de paa Kymo- 
graphiecylinderen under Qviksölvets Falden daonede Linier ikke 
forstyrres ved de, som vilde have dannet sig under Stigningen, 
naar Flyderens Bevasgelse havde vasret fri. 

Ved Apparatets Indretning foranlediges som anfört, at Van- 
dets Optagelse af Planten skeer under forskjelligt Tryk. Det 
maatte derfor först blive at pröve, hvilken Indflydelse paa Op- 
sugningens Hurtighed dette kunde have. 

Forsög /. En Plante med Rod af Chenopodium album 
indsattes i Röret de. Planten blev ubedaekket föran et aabent 
Vindue. Himmelen var overlrukken og Luften fugtig efter nogie 
Dages Regnveier. 

Den om Kymographiecylinderens svaertede Papir under 
Vandets Opsugning og deraf afhangige Synkning af Qviksölvet 
i Röret be dannede Spirallinie viste en saardeles Regelmessig- 
hed i Hellemrumeoe , dog saaledes, at Liniens Afslande ved For- 
sögets Begyndelse vare större, end ved dels Slutoing, 

Da Luft begyndte at trsenge ind i Röret de gjennem 
Rodtrevlerne af Planten loges denne ud af Röret, hvilket deqiaa 
fyldtes fuldstffindigt med Vand. 



— 893 — 

Ved Maaling fandtes, at i Röret be stod QviksOlvet — 
betynget med Flyderen — äS,©"" hoiere end i Röret cg og 
at Yandcolonen havde i dette Rör en Höide af 435,0"" över 
Qviksölvet. 

Ved den Stilling, som Flyderen nu havde, blev paa Ky-^ 
niographiecyhnderen draget en Linie, der altsaa betegnede deo 
Höide af Qviksölvet i Röret be, da der var O Tryk paa Plan- 
tens Rod. Denne Linie kan kaldes Ligevsegtsliniea. 

Ved at odmaale Liniernes Åfstand paa det af Cylinderen 
aflagne Papir fandtes, at Qviksölvet ved Forsögets Begyndelse 
stod 46.2"" över Ligevaegtslinien , og ved dets Slutning 34,0"" 
under samme. 

Föran er anfört, at den Qviksölvma^ngde, der i Röret 
be lodtog 4"" vilde i Röret cd indtage 2,fi74"". 46,2"" 
Stigning i Röret be vilde fordre 423,5"" Synkning i Röret 
c ef. Da Qviksölvet i 6 c stod 46,2"" över Ligevsegtslinien 
var Höiden af Vandcolonen i cd =435"" + 123,5"" = 558,5"". 
Ansaettes Qviksölvets Egenvffigt til 43,56, vil 558,5"" Vandhöide 
svare til 44, 19"" Qviksölvhöide. 

Man havde altsaa Trykket paa Plantens Rod af Qviksölvet 
i Röret 6c =46,2"" över Ligevsegtslinien + Qviksölvets lavere 
Standpunct i c d ved O Tryk =28""+ dets lavere Standpunct 
i cJ, da det stod 46,2"" över Ligevapgtslinien i 6c = 
423,5"" -r Vandcolonens Höide =41,19"" Qviksölvhöide, tilsam- 
men +456,5"" Qviksölvhöide = + 2422"" Vandhöide. 

Da Qviksölvet ved Vandets Opsugning var sunket i Röret 
b c 34,6"" under Ligevsegtslinien maa det i Röret c d have 
staaet 34y6"" x 2,674"" = 92,5"" över det Standpunct, som det 
havde da Qviksölvet i 6 c stod ved Ligevsegtslinien, hvilket var 
88"" under denne. 

Vandcolonen över Qviksölvet i Röret c e maa da have 
v»ret 92,5"" korlere end da Qviksölvet i be stod ved Lige- 
vaeglslinien, nemlig = 435"" . 435"" -f 92,5"" = 342,5"", som 
svarer til 25,2"" Qviksölvhöide. Der bliver at regne for Vand- 
höiden 25,2"" Qviksölvhöide; for Stigningen i Röret cd under 



— «94 — 

34,6"»- Synkning i 6 c = 9*,5""", for de anförte 34,r>"- Synk- 
i>ing -f 28""" = e/i"", lilsanimen negativt Tryk af 1i4^"'"Qvik- 
sölvhöide =^ i 686"" Vandhöide. 

Denne Qviksölvhöide er ikke större end at man meget vel 
kan antage, al den Kraft, hvormed Vandet er optaget af Roden 
allcne er en Folge af Afdunstningen paa Plantens Overflade. 

Hvor hurtig Vandets Bortgång er foregaaet, eller hvor 
hurtigt Roden har forniaaet at optage Vandet lader sig beregne 
saaledes : 

Kymographiets Drivhjul havde en Omdreiningshastighed af 
21 Minuirer og 30 Secunder. 

Under den förste Omdreining = de 15 förste Omdreinin- 
ger af Cylinderen sank Qviksölvet i Röret 6c = 4,92"" Under 
de 4 5 Omdreininger af Cylinderen, der foregik n<ermest om den 
Tid, da Qviksölvet stod ved Ligeva^gtslinicn var Synkningcn 
= 3,9""", og under de 1 5 sidste Omdreininger var Synkningen 
= 1,22""* (Maalningorne foretagne under Mikroskopet ved Hjelp 
af et Skruemikromeler, der angav 0,00001 P. T.) 

Efter, hvad föran er anfört vilde 't Gram Vand indtage i 
Röret 6 c en Höide af eller Lajngde af 3ö,r>4""", der er saale- 
des i 2r30" optagel af Plantens Rod 

under höieste + Tryk . . . = 0,136 Gram Vand. 

under O Tryk - 0,iiO » » 

under höieste -r Tryk . . . = 0,034 » » 

Forsöfi 2. Ved et Forsög med et andet Exemplar af 
samme Plante og under omtrent samme Gäng af Kymographiet 
erholdtes Synkningen af Qviksölvet under 4 5 Omdreioinger af 
Cylinderen under störste + Tryk. . . . =12,6"" 

naBrmest ved O Tryk = 2,48"" 

under störste -J- Tryk vare . . . =s Linierne saa 
tet paa hiinanden fölgende at de ikke lode sig adskille og saa- 
ledes ikke Kelle og udmaale. 

Qviksölvet slod ved höiest + Tryk i Röret be — 47^1"" 
över Ligevaeglslinien, og ved störsto -r Tryk 46,G"'°' under saranae. 



kin Bl 
.miB 



— «U5 — 

Opsugningen védvarede saaledes tengere, end ved Toregaa- 
ende Forsög, för end Luften begyndie at udtrasde af Rödderne. 

Ved Forsög med afskaarne Planter viste sig, at strax efter 
at Vandet begyndte at trykke mod den afskaarne Ende, ved 
at Qviksölv fyldtes i Röret be, saa optog Stengeten med stor 
Bartighed Vandet. 

Forsög 3. Ved Forsög med en afskaaren frodig Plante 
af Chenopodium album erholdtes fölgende Data. 

Cylinderens Omlöbstid kan saettes i Middel =44Miputter. 

Qviksölvet sank i Röret b c: 

i förste Omlöbstid 86"" 

i anden 7,8"" 

I Iredie 4,9' 

i Qerde 3,7' 

tilsammen i 56 Minutter 42,4"". 

Under Cylinderens femte Omgång havde Qviksölvet naaet 
Ligevaegtslinien. 

Qviksölvets Höide över denne var ved Forsögets Begyn- 
delse 38,9"", men ved Forsögets Slutning, da Luft begyndte at 
udtrsede af den afskaarne Ende af Stengelen, 43,0"" under Li- 
gevaegtslinien. Under de 40 sidste Omdreininger af Cylinderen 
för Luft udtraadte af Stengelen, sank Qviksölvet 5,3"", h vilket 
gjör for hver 14' en Synkning af 0,53"". 

Det synes saaledes, at Luftens Indtraengning gjennem Plan- 
ten ud i Röret d e under Tiltagelsen af det negative Tryk ikke 
afhseuger saameget af den Modsland Plantens Organer kunne 
gjöre imod Udtraedelsen af Luften paa den nedre Ende, men 
derimod en Modstand mod Luftens Indtraengning gjennem Planle- 
delenes Överilade. 

Da det havde ved de anfbrte og flere andre Forsög viist 
sig, at ved almindelig Luftfugtighed Indsugningen gik for sig 
regelmessig og i jevnt aftagende Grad efterhaanden som det 
positive Tryk aftog og det negative tritog, og at Forholdet her- 
ved viste sig ligeartet, om Forsöget anstilledes med Planter, 
der havde Rod eller med Stykker af en afskaaren Stengel eller 



— 296 — 

Gren , 8aa blev ForstSg aostillede med Plaoter, oaar de vexe|- 
viis udsattes for dea frie Atmosphsere og for en med Yaoddamp 
fuldstseodig msettet ÅtmosptvdBre. 

Af disse ForsOg adbseves folgeode: 

Farsög 4. Ungt afskaaret Skud af Rosa caniDa. 

' Kymographiecyiinderens Omlobshastighed =6^30''. 

Plan ten indeslultedes i Glascylinderen för Röret be fyldtes 
med Qviksölv. 

I Begyndeisen foregik Indsugningen temroelig hurtigt og 
derbos ikke ganske regelmessigt. 

Qviksölvet sank: 

under den 1:e Omdreining af Cylinderen 3,7"" 



i 


» 


9 


i^ 


3 


» ■ 


» 


2,8 


4 


» 


» 


4^ 


5 


» 


» 


4^ 


6 


» 


)» 


4.4 


7 


» 


» 


4,4 


8 


» 


D 


<,6 


9 


» 


» 


4/> 


10 


» 


» 


0,8 


41 


» 


» 


0^ 


ii 


» 


» 


0^ 


13 


)» 


)» 


0^ 


U 


» 


» 


0,5 


15 


» 


» 


0,6 


16 


» 


» 


0^ 


17 


» 


» 


Ofi 


18 


)» 


» 


0,5 


19 


» 


» 


OyU 


20 


B 


» 


0,43. 



I Middel under 5 Omdreininger nssrmesi den Tid, da 
Qviksölvet stod ved Ligevaagtslinien erholdtes under een Omdrei- 
ning Synkning = 0,3' 



imm 



— «97 — 

Da Qviksolvei var suoket 3^""" under Låg^sB^linien sank 
det under hver Omdreining af Cylinderen i Middel 0,13""'. StOr- 
relsen af den seoere intraadte Synkning kunde ikke maales, da 
Linierne iobe sammen eller Spirallinjens Afstande hOrte op at 
vise sig tydelige. 

Da Qvikstflvet var sunket 4,7"" under Ugevaegtslinten af- 
toges Glascylinderen, saa at den atniosphseriske Luft fri t kunde 
virke paa Plantep. Under denne förste Deel af ForsOget havde 
Kymographiecylinderen gjort omtrent 200 Omdreininger. Dens 
Omlobslid var 6^30". Planten havde saaledes vaeret indeslutlet 
i Glascylindereo i 21 Timer iO'. Naar nu bemaerkes, at Taller- 
kenet, hvorpaa Glascylinderen stod, var fyldt med Vand, og at 
derhos efter Cylinderens hele Hoide var ved Siden af Planten 
stillet en Rul Traekpapir, der var fuldstsendigt gjenneroblodet med 
Vand, og at den Side af Glascylinderen, der vendte mod Luft- 
draget fra et aabent Vindue beständig var paa den indre Side 
beslaaet med store Vanddraaber, saa kan det ikke vaere nogen 
Tvivl underkastet, at jo Planlen meget snart efter al den var 
indesluttet i Glaäcylinderen ogsaa befandt sig i en med Vand- 
damp fuldstffindig rosettet LufL Da nu desuagtet man seer 
at Planten bar vedblevet at optage Vand, der ikke kunde igjen 
bortgaae ved en passiv Afduostning, maa man enten antage, at 
dette optagne Vand er blevet sammenhobet i Planten eller ved 
en Virksombed i Planten af denne udskudt paa Yderfladen. 
Mod dette sidste tåler dog den Omstseodighed , at Plantens Over- 
flade ikke viste sig fugtig eller besat med Vanddraaber. Var 
Vandet af Plantens Porer udskudt, saa, da det i den fugtige 
Luft ikke kunde afdunste, maatte det sandsynligviis paa Fladen 
vaere bleven staaende. Skulde man ber komme til nogen Sik-« 
kerhed, maatte Planten paa en bensigtsmessig Maade veies för 
og efter Forst^et for at see om den var bleven tyngere. 

Da Glasklokken aftoges begyndte Qviksolvet i ROret be 
hurtigt at synke. Omtrent efter 4,5' begyndte Synkningen at 
blive tydelig. Senere tiltog den nc^en Tid i Hurtighed hvorpaa 
den igjen aftog. Under Kymographiecylinderens 



— 898 — 
4» Omdreining var Synkningen ss0,23^"' 



9. 


» 


» 


0,75 


3 





» 


0,70 


i 


» 


» 


4,0 


5 


rt 


» 


4,0 


6 


» 


» 


^ft 


7 


x> 


» 


<,t 


8 


» 


» 


<,i 


9 


D 


9 


i'* 


10 


» 


» 


^fi 


44 


)> 


» 


ifi 


42 


» 


» 


8,4 


43 


» 


» 


2,1 


44 


» 


» 


*,3 


45 


» 


9 


2,4 


46 


» 


H 


«,3 


\7 


» 


u 


8,3 


48 


» 


9 


1,9 


49 


» 


» 


4,8. 



Der viste 8ig endnu Synkning under de tvende fdlgende 
Omdreininger af Kymographiecylinderen, men den forniinskedes 
hurtigt for medelst Luftens lodtrssdelse i Roret åt, hvorpaa 
QviksOlvet igjen begyndte at stige. 

Uagtet Tiltagelsen af det negative Tryk tihog lodsugningen 
i laengere Tid indtil ved det stOrrc negative Tryk den igjen 
aftog. 

Medens Glascylinderen dsekkede Planten sank QviksOlvet 
54""" under 200 Omgange eller i 20 Timer 4 Minutter, og 
det hovedsageligen under positivt Tryk af Vandet paa Planten, 
medens det derimod under 24 Omdreininger eller i 2 Timer 
4 6 Minutler under tiltagende negativt Tryk sank 32,5""". Medens 
altsaa, under det at Planten var indesluttet i fuldkomment fug- 
tig Luft — i det ringeste den tengste Tid — Synkningeo af 
QviksOlvct i Rdret 6c kun var i Hiddel 2,28""*, var den, da 
Glascylinderen afloges 44,34"*" i Timen. 



— 299 — 

Den frie Afdunstniog paa PlaDlernes Overflade bar. saale- 
des, i del Ringeste, en vaesentlig Indflydelse paa Vandets Ind- 
sugning fra Rodendeo. 

Til yderligere Opiysning om Forholdet af den Hurtighed) 
hvormed Indsugningen aftager, naar Glascylinderen saettes över 
Planten, og den tillager, naar Plaolen ved Glascylioderens Af- 
tagning kommer i BerOrelse med den frie Luft, kao Ijene f(d-« 
gende Försåg. 

Forsög 6. En ung Plante af Polygonnm Persicaria, der 
havde Rod. 

Kymographiecylinderens Omlöbstid var omtrent 13'. 

Da Glascylinderen var sal över Planteo sank Qviksölvet 
under de 4 -~ 4 3 Minulter eller under Kymographiecylinderens 
4:e Omdreining 3,3""", under 2:n Omdreining 8,7"" under 3:e 
4,7"", under 4:e, 5:e, 6:e og 7:e tilsammen 5,6"" eller i Middel 
under een Omdreining ^ 4 ,4"". Cylioderen paasattes, hvorpaa 
Qviksolvet sank under 4:e Omdreining 4,2"", under den 2:q 
0,8 og under de fölgende 7 Onidreininger 2,7"" eller i Middel 
under een Omdreining nsesten 0,4"". Ved al aflage Glascylior- 
deren tiltog Indsugningen , saa al QviksOlvet under Kymographie*- 
cylinderens fOrste Omgång var sunket Oyl"" og under de ftfl-« 
gende 4 Omgange var sunket i"" eller 4"" under hver. 

Da Glascylinderen igjen sattes över Planten sank Qviksol- 
vet under fOrste Omgång 4"", under den 2:n 0,4"" og under 
de 4 folgende Omgange 4,i"". Under 4:e Omgång, efter al 
Glascylinderen igjen var aftaget , sank QviksOlvet 0,2"", og under 
de 8 fölgende Omgange sank del 7"". Glascylinderen paa- 
sattes. Synkningen var under forsle Omgång 0,6"% under de 
fölgende 5 Omgange i, 3"". 

Da Glascylinderen ätter borttoges forOgedes igjen Hurtig- 
heden af Qviksölvets Synkning, men noget langsommere, hvor- 
paa efter 3 tir4 Omgange af Kymographiecylinderen Luft ind- 
traadle i Röret de. 

Medens at der maa medgaae nogen Tid inden Luften i 
Glascylinderen, efteråt denne er sal över Planten, maelt^s med 



— 300 — 

Vanddampe, og der saaledes ikke strax bliver nogen Hindring 
for Vandets Afdunstning fra Plaotens Overflade, saa ophOrer 
saadan Hindring i samme öieblik Cylinderen borttages. Der 
maa dog medgaae nogen Tid inden Tillagen i QviksOlvets Synk- 
ning viser sig efteråt Glascylinderen er aftaget, da der nemli- 
geo maa skee nogen Udtömning af Vand paa Plantens Overflade 
tör nyt Vand kan traenge frem nedenfra. Maerkeligt bliver det 
dog at den frie Afdunstning kan saa hurtigt, som skeer, föran* 
ledige en forOget Indsugning gjennem Plantens Rodende. Dette 
synes ikke at henvise til, at under den Tid, Planten er be- 
dsekket af Glascylinderen , og saaledes indesluttet i en saa fugtig 
Luft at Afdonstningen forhindres, nogen Saromenhobning af Vand 
i Planteo finder Sted. Skulde dette vaere Tilfaalde maatte vel 
antages, at der nrieatte medgaae en Isengere Tid inden detsam- 
menhobede Vand kunde komme til at afdunste, og Plantens Pa- 
renchym have erholdt en normal Fugtighed, för end ny Ind- 
sugning indtraadte. Nu derimod vise ForsOgene, a t den tilta- 
gende Indsugning bliver tydelig nogie faae Minutter efter at 
Glascylinderen borttages. Det viser sig deraf tillige, at Saft- 
stigningen i Planterne kan foregaae med stor Hurtighed, og at 
Luftens Fugtighedsgrad har en vaesentlig Indflydelse paa den 
Msengde Vand, der optages ved Planterödderne af Jordbunden. 



Da Lyset og isaer det direcle paafaldende Sollys sees at 
have en betydelig Indflydelse paa Vegetationsprocessen i Planterne, 
gjordes nogIe Forsög til Opiysning om, hvorvidt Afdunstningen 
fra Plantens Overflade og Indsugningen ved Rodenden tiltog, 
naar en i fugtig Luft indesluttet Planle beskinnedes af Solen. 
Til en ordentlig UdfOrelse af saadanne ForsOg indtraf et uheldigt 
Veierlig paa den Tid ForsOgene ansttlledes, da Himmelen i Al- 
mindelighed var overtrukken. 

Forsög 6. Afskaaren Green af Polygonum Persicaria. Ky- 
roographiecylinderens Omlöbstid 6' 40". 

Planten indeslulledes i Glascylinderen og denne bed^kkedes 
med eo svsrtet Papircylinder. Planten henstod saaledes i en 



— 801 — 

Tid af 9 Timer. QviksOlvet sank under den forete Omgång af 
KyiDOgrapbiecylinderen 3"" under den anden Omgång 2^5""", se- 
nere beständig med aftagende Hurtighed, saa at under de 40 
sidste Omgange var Synkningen kun 1^"" eller under hver 
Omgång 0,15"". Den hele Synkning opgik til 42,4"", hvorved 
maerkes, at QviksOlvet endnu stod 8,5"" över Ligevaegtslinien , 
eller över O Tryk. 

Den svsertede Papircylinder aftoges. Himlen var overtruk- 
ket med smaae Drivskyer, hvorimellen Solstraalerne undertiden 
trseogte frem. Noget senere blev Solskinnet mere vedholdende. 
Under det at Planten, indesluttet i Glascylinderen, blev afbrudt 
paaskinnet af Solen , sank QviksOlvet i en Tid af II Omgange 
af Kymographiecylinderen iS"". Under 4:e Omgång var Synk- 
ningen omtrent sO^t"", under d^n 40:e nsesten 2"". 

Papircylinderen saltes över, bvorpaa QviksOlvets Synkning 
aftog i Hurtigbed , saa at den under 8 Omgange kun odgjorde 4,9"". 

Papircylinderen aftaget; kun af og til noget Solskin paa 
Planten. Synkningen af QviksOlvet under 7 Omgange a 7,3"". 

Papircylinderen paasat; Synkningen af QviksOlvet aftog i 
Hurtigbed , saa at Synkningen under 1 7 Omgange kun var 8,i"". 

Da Glascyliodereo tillige med Papircylinderen aftoges var 
Synkningen under 4:e Omgång 2,8"", under den nseste 3;9^". 

Forsög 7. Afskaaren Green af Polygonum Persicaria. 
Kymographieeylinderens Omdreiningsbastighed paa det nffinneste 
= 4 3''. Da Planten var indsat i ROret d e og bedskket med 
Glas- og Papircylinderen, sank QviksOlvet under Kymographie- 
eylinderens 4:e Omgång 8,4"", under 2:n 8,8"", under 3:e 4,6"". 

Om Natten sank QviksOlvet regelmessigt langsom. Under 
deo langsomste Synkning var denne i 4 O Omgange s= { ,7"" 
eller =5=0,17"" for hver 43". 

Om Morgeoen tiltog Synkningen nogeU Dette har ind**- 
truffet paa en Tid da Solen har begyndt at skinne paa Papir- 
cylinderen. Foruden at berved högen Opvarmning af Glascy-* 
deren formod^ntlig er opstaaet, saa er ikke at tage ud af Be- 
tragtning at Papircyliuderen var i sig tynd og det sorte Fer^ 



— 30« — 

nisovertrBBk saa svagt , at ved staerkt Sobkin ikke Lyset kunde 
höides ude. 

Da PapircyliDderen aftoges og Solen begyndle at beskinne 
Plaaten sank Qviksolvet i de förste 4 3, 4,2"" 

* 2,3 

3 3,0 

4 2,1 

5 4,4 

6 3,9 

7 4,5 

8 5^ 

eller uoder 8 Omgange af Kymographiecyiinderen 26,4"". 

Uoder det at Planten var paaskinDet af Solen var Sol-- 
skinnet ikke iige staerkt fornnedelst tynde Drivskyer. 

Farsög 8. Ved et Speil blev Sollyset reflecteret paa 
den i Glascylinderen indeslultede Plante. OmendskjOndt at ved 
Solstraalernes meget skjaeve Indfalden paa Speilet en ringe 
Hfisngde Lys kunde bringes til at traefle Planten, saa bemaer- 
kedes dog strax en Synkning af Qviksdivet, der formindskedes, 
saasnart Lysreflexionen ophorte. 

Af disse Forsög bliver det tydelig nok at, naar Solstraa- 
lerne trsefFer en Plante befordres selv i en meget fugtig Luft 
Saftstigningen; men ved Forsögene mangler noget Vaesentligt, 
nemlig Bestemmelsen af Fugtighedstiislaoden af Luften i Glas- 
cylinderen under det Solstraalerne virkede paa Planten, 

Dersom ved Solskinnet Luften i Glascylinderen opvarmes 
faaer den Evne til at opiöse mere Vand end medens den er 
koldere. Plantens Overflade maa ogsaa blive opvarmet ved at 
trseffes af Solstraalerne. Den tiltagende Synkning af Qviksolvet 
kan saaledes betragtes frembragt ved at Afdunstningen er tik 
taget ved en tiltagende Opiosning af Vand i den opvarmede 
Luft; uden at man behöver at forudsaelte nogen saeregen For- 
Ogelse af Plantens organiske Virksomhed. 

Paa den anden Side, naar man seer hen til den hurtige 
Tiltagen af QviksOlvets Synkning som ved det 7:e Forsog viste 



— 303 — 

sig at indtrsede ved at Solstraalerne traf Plapten, og uagtet at 
di$se qg^aa virkedis paa d^a FugWghed» der vwr afsat paa Glaa- 
cylinderens Indside og den som fanduss i det gjennemblodede 
Traekpapir, saa synes det rimeligt at Luften i Cylinderen selv 
under dens tiltagende Opvarmning dog hastig roaatte vaere bleven 
maettet med Vanddamp, og at saaledes QviksOlvels tiltagende 
Synkniog eller Plantens tiltagrade Indsugning kunde vaere op- 
staaet af den ved SoUyset befordrede Stigning af Yaedskerne, 
der da maatte betragles at vasre en Folge af en foröget organisk 
Yirksomhed. 

Til nOiaglig Afgjörelse af det opstaaende SpOrgsmal om 
hvad den egentlige Åarsag til den tiltagende Indsugning kunde 
vaere, maatte man indeslutte i Glascylinderen et bygrometrisk Ap- 
parat. Da der manglede Anledning til at benytte noget saadant, 
der kunde passé for det ved Forsogene forOvrigt anvendte Ap- 
parat, maatte videre UndersOgelser udssettes. Nogie senere an- 
stillede Forsdg med lodsugningen af forskjellige Vaedsker, Salt- 
oplffsninger o. d. 1., ligesom med Indsugningen gjennem Rodenden 
og Topeoden af en afskaaren Plantestengel gave ikke bestemte 
Resultater, men syntes at kunne fortjene Gjentagelse da de kunde 
bliva af physiologisk Betydoing.» 



304 



Botaniska afdeloingeiu 

Af Hr Titdbach t BerUn genom Hr Adjunkt Andersson. 

Sjuhundrade sfillsyntare arter frSn Berlins trädgårdar, af familjerna Ma- 
rantaceaeiy Aroideae, Orchideae, Begontaceas ni. fl. 

Af CoopvcBrdie-Kaptenen G. F. Lundberg, 

En Calebassfrukt från Yviza. 

En nöttfrukt af ok&nd tradart från Maranhon i norra Brasilien. 



— 305 — 

4. Om några oxaminsyrade salter, — Hr L 

Stinberg föredrog ä Mag. P. J. Engströms vägnar Följande upp- 
sats, angäende nägra af denne sednare utförda undersökningar 
pä vissa förut till en del icke granskade oxaminsyrade salter. 

Oxaminsyradt kali, NH'CT(C+2H. Dä den valten- 
haltiga oxaminsyrans bildning grundar sig derpä, att den sura 
oxalsyrade ammoniumoxiden afgifver 2 atomer vatten vid upp- 
värmning, ansågs det sannolikt att oxaminsyrans kajisalt skulle 
kunna bildas, om det neutrala dubbelsaltet af oxalsyrad kali- 
ammoniumoxid utsattes för en nägot upphöjd temperatur. Då 
derföre nämnde i nålar kristalliserande dubbclsalt uppvärmdes, 
antog det ett vittradt utseende, men kristallerna bibehöllo sig 
bvita och fasta tilldess temperaturgraden stigit till +225® C 
ålassan började då samntanbaka och blef fullkomligt mjuk vid 
+ 230^ Dä en större qvantitet af dubbelsaltet upphettas, är 
det fördelaktigt att, under operationen, dä och då ersätta den 
ammoniak, som af värmen oförändrad utjagats. Temperaturen 
bibehölls vid +230° under ständig omröring af massan, tilldess 
densamma i det närmaste förlorat sin mjukhet. Den var dä 
guirärgad samt loste sig efter afsvalning lätt och nästan full- 
ständigt i vatten med en svagt brun färg. Utur den icke alltför 
myckel utspädda vattenlösningen fällde cblorbarium ett något i 
gult dragande pulver, hvilket, om operationen blifvit ledd med 
omsorg, fullständigt löstes i kokande vatten. Hade deremot det 
oxalsyrade ammoniumoxid-kalit icke blifvit upphettadt till +230® 
C. och denna temperatur bibehållen så lång tid, som erfordrats 
för hela massans homogena uppvärmning, sä upplöste sig icke 
vid kokning hela den fällning, som af chiorbarium åstadkoms, 
häntydande således på en återstod af oxalsyra. Emedan detta 
oftast är händelsen när man arbetar på större qvantiteter, har 
man af nöden , att, till vinnande af rent kalisalt, öfverflytta 
oxaminsyran på baryt medelst fällning med chiorbarium samt 
igenom behandling med varmt vatten utdraga den oxaminsy- 
rade baryten ifrån den deruti olösliga oxalsyrade baryton, hvar- 

Öfvers. af E. VeL-Akad. Förh. Arg. 12. N:o 6. 5 



— 306 



efter 8«dan oxamJnsyrade baryten Wifvit utkristalliserad, kali- 
saltet lätt kan framställas genom dubbel sönderdelning med en 
afvägd qvanlilel svafvelsyradt kali. Att den sä, igenom upp- 
hettning af oxalsyradt aromoniumoxid-kali, bildade syran verk- 
ligen är oxarainsyra, skall framdeles, vid omförmalandel af 
baryt- och kalksallerna, ådagalägga». 

Oxaminsyradt kali anskjuter utur concentrerad lösning i 
länga sidenglänsande och divergerande nålar. Del är icke 
deliquescent, men särdeles läitiösligt i vatten. Sättes alkohol 
lili dess valteolösning, sä afsätla sig omkring kärlets väggar 
en mängd särdeles vackra sidenglänsande och strålformiga knip- 
pen af länga nälar. Det kristalliserade saltet, befriadt ifrän 
fuglighet medelst prässning mellan sugpapper. förlorade icke 
något i vigt dä del behandlades ett dygn i lufUoml rum öfver 

svafvebyra. 

O 2966 gramm igenom prässning torkadt salt, vägde 0,26» 
•r. efter 3 timmars torkning vid +400" C, hvilket svarar 
emot en vattenförlust af 4«,34 proc. Dä denna återstod af 
0,2600 gr. utsattes för en torr luftström vid +*00«, förlorade 
den ej vidare i vigt. 

0,1203 gr. lufttork^dl salt gaf, cfler glödning, en fiterstod 
«f 0,0571 gr. kolsyradt kali. svarande emol 30,38 proc. kali. 

Häraf visar det sig, att del kristalliserande kalisaltets ke- 
miska formel är NH»-C'KG+2U, enligt hvilken den beräknade 
hallen af kristallvatlen borde vara 12,40 proc, samt kalipro- 
centen t= 30,48. 

Oxaminsyradt nalron. Nff€~Na€ + H. Dä en atomvigt 
svafvelsyradt nalron blandades med en atomvigt oxaminsyrad 
bary^ samt lösningen, efter affiltreriog af den fällda svafvelsy- 
rade baryten, afdunslades, erhölls vid afsvalning af den con- 
cenlrerade lösningen ett kristalliserande salt, som läll vittrar. 
Saltet anskjuter i grupper af divergerande nålar, h vilka under 
mikroskopet visa sig vara fyrsidiga prismer, men nålarne hafva 
en mindre längd, än hvad som äger rum för kalisallet. Oak- 



-^ 307 — 

Udt qvarliggAod^ i oioderlulen hafva des^^a n&l^r et( (orvittradt 
iHMtnde. 

0,3286 gr. af det $åluf)da igenom afsvalning af dtss vat-^ 
teniösniog utkristalliserade oeii mellan sugpapper pressade saltet 
utsattes i fyra timmar för en torr luftström vid 4-100®, bvar<^ 
efter dess vigt var 0,30a gr. Vigtsrörlusten . som utgjordes af 
vatlen, svarar emot 7,79 procent 

0,1791 pä samma säd behandladt salt^ vägde, eftor Stim- 
mars torkning, 0,1660 gr., ulvisande en vattenförlust af 7,d4 
procent. 

0,0721 gr. lika beredt ocii behandladt salt, gaf en vigts- 
förlust af 0,0054, svarande emot 7,44 procent. 

Denna vigtsförlust, som i medeltal visat sig utgöra 7,52 
proc, utvisar, att det sä beredda saltet innehåller en atom kri- 
stallvatten. Ty den beräknade balten af k ristall vatten, enligt 
formeln NH*C Na€ + H, är 7,49 procent. 

0,1778 gr. af det pä samma sätt beredda natronsaltet gaf 
vid glödgning en återstod af 0.0798 kolsyradt natron, svarande 
emot 26,31 proc. natron. Den ifrån nyssnämnde formel be- 
räknade natronhalten utgör 25,94 proc. 

Då ett oxaminsyradt natron bereddes igenom alt afdun&ta 
dess vattenlösning i värme, och uppsamla den del, som vid 
denna högre temperatur anskjöt, gaf det vid torkning en vida 
mindre vattenförlust, än hvad som nyss blifvit anfördt. Så- 
lunda gaf 

0,1588 gr. natronsall, som tillkommit igenom utkristallisa- 
tion under afdunstning i värme af dess vattenlösning, efter 
pressning mellan sugpapper och torkning vid vanlig temperatur 
uti eo torr luftström, en återstod af 0,1559, och efter torkning; 
vid +100^ en återstod af 0,i55l, svarande detta sedoare enjiol 
en vigtsförlust af 2,33 proc. samt 

0,2856 gr. oatronsalt, som anskjutit utur en kokhet Iqs- 
niog, eo återstod, efter torkning vid +^00^ af 0,2788, mot- 
svarande en vatlcnförlgst af 2,38 proc. 



— 308 — 

0,2053 af ett natronsalt, som nägra dagar legat i lufttomt 
rum öfver svafvelsyra, vägde 0,2014 efter torkoiug vid +400^, 
svarande emot en vigtsfdrlust af '1,90 proc 

Utan att för ett vittrande salt vela uppgifva någon for- 
mel, utvisa dock dessa försök att natronsaltet släpper i af dess 
vattenhalt lättare, än den återstående tredjedelen. Ty den be- 
räknade procenthalten af i atom vatten utgör 2,63 proc, hvjl- 
ket nära nog instämmer med hvad som uti de första tvenne 
försöken blifvet funnet. 

Emedlertid finnes anledning till den förmodan, att natron- 
saltet kan upptaga mera än en atom k ristall vatten, och följande 
tvenne försök må derät gifva det stöd de kunna. 

0,2132 gr. natronsah, som kristalliserat igenom dess vat- 
tenlösnings frivilliga afdunstning vid vanhg lufttemperatur (+42 
ä 4-16® C), förlorade vid torkning 0^0232 gr., svarande emot 
40,88 proc. 

0,226 gr. pä lika sätt tillkommet salt, förlorade vid tork- 
ning 0,0243 gr. svarande emot 10,75 procent. 

Det sä bildade saltet företer en sammangyttrad kristall- 
massa, med mycken benägenhet att efSorescera. Vattenhalten uti 
ett salt, sammansatt enligt formeln SNH^-C Na€ + 3H, utgör 
40,83 proc, hvilket ganska nära instämmer med de här sed- 
nast anförda båda vigtsförlusterna. 

Oxaminsyrad ammoniumoxid. Detta salt bereddes ge- 
nom dubbel sönderdclning af svafvelsyrad ammoniumoxid med 
oxaminsyrad baryt i jemt tillvägda qvantiteter. Det är lättlös- 
ligt i vatten, likasom de båda föregående. Det kristalliserar 
ur varm lösning i fyrsidiga, stjernformigt sammangrupperade 
prismer med rhonibisk genomskärning och enkel, mycket långt 
utdragen tillspetsning. Sedan moderluten blifvit kall, afsätta 
sig ofvanpå de fyrsidiga prismorna först några fä, men efter 
hand allt flera små hvita korn, gifvande anledning att miss- 
tänka en främmande inblandning. Detta är likväl ej händelsen, 
ty om kornen uttagas och åter upplösas samt lösningen con- 
centreras i värme, så anskjuter saltet i sin prismatiska form. 



— 309 — 

Orovändl kan denna Tdrändras helt och hället till kornig om 
vatten tillsättes och saltet bringas alt kristallisera genom afkyl* 
Ding. Under mikroskopet företedde dessa korn ingen redig 
kristatlform. 

NH*C NH*€. Balard har uppgifvit, att oxaroinsyrad am- 
moniumoxid saknar k ristall vatten. Ätt detta §r händelsen med 
det i prismor anskjutna saltet synes af följande försök. 

0,1479 gr. prismatiskt emellan sugpapper pröfvadt salt tor- 
kades i luftström vid +100^ i tre timmar, hvarefter det vägde 
0,1476 gr. Förlusten svarar emot endast 0,20 proc. och var 
således endast hygroskopisk fugtighet. 

Vid upphettning till 95"" ä 100^ inträdde ingen Tärgför- 
ändring pä ett fugtadt rödt lackmuspapper, som blifvit anbragt 
i den pftström, som fick stryka öfver saltet. Steg deremot 
temperaturen öfver 1 00°, visade sig genast alkalisk reaction. 
Vid +140° bildas, under utveckling af ammoniak, ett hvitt, 
kristalliseradt sublimat, som lätt löses i vatten. Det återstå- 
ende hvitgula saltet löses lätt i vatten, utan sur eller basisk 
reaction, förblir klart med chiorbarium i varm lösning, hvarur 
barytsaltet vid afsvalning anskjuter kristalliniskt och hvitt, men 
oftast med en svag dragning i gulL 

NH^C^^NH^C + SH. Detta salt, som icke är beskrifvet af 
Balard, erhölls då en lösning af oxaminsyrad ammoniumoxid 
lemnades att kristallisera vid 13g temperatur, hvarvid, efter 10 
timmar, ett koroigt salt, utan benägenhet att efllorescera, hade 
anskjutit. 

0,1270 gr. af detta korniga salt vägde efter torkning vid 
+ 100°, 0,1006. Vigtsförluslen svarar emot 20,63 proc. 

0,1089 af samma salt torkadt 24 timmar i en torr luft- 
ström vid vanlig temperatur, vägde 0,0870 gr. Vigtsförluslen 
är här 20,ii proc. 

Dessa båda försök utvisa, att det korniga saltet utgöres 
af NH»*G^NH*'G+3H, enligt hvilken formel den beräknade 
vattenhalten är 20,27 proc. 



^ 310 — 

Au deua salt har egénsk^pai att vittra kan aälHes icke 
fiättés i fråga. Till ytterligare stöd åettöt mé anfjfaa eU fOr*- 
«6k, som i det tiärmaste utvisar elt salt med 2 atonher kri*. 
stallvatten. Lösningen hade stålt en lid. Derulur hade ett 
finkoroigt sak anskjulit och börjal efflorefecerö» 0,10M fcr. deraf 
vägde etltr torkning vid 4- 1 00^ under 5 timmars (id^ 0,0900, 
svarande cmol en viglsförlust af <5,4i "proc. Ett oxatuinsyradt 
ammoniumoxidsalt med 2 atomer kristaltvatten borde gifva en 
beräknad vigtsfOrlust af 14,51 proc. 

Oxaminsyrad baryi, NH*€'Ba^ + 3H. Genom behandling 
af sur oxalsyrad ammoniumöxid efter Balards föreskrift erhölls 
en hvitgul massa, som^ utlutad med kallt vatten, reagerade 
svagt sur. Den neutraliserades med ammoniak och fOrsatles 
med ohlorbarium. Den ifrån fälld oxalsyrad baryt affiltrerade 
något uppvärmda vätskan afdunstades, hvarvid små kristaller 
under afsvalningen afsatte sig efter hand. Dessa löste sig åter 
fullständigt i varmt vatten, utur hvilken lösning kaustik kalk 
utvecklade ammoniak vid kokning. Kristallformen var ett fyr- 
sidigt prisma med rektangulär genomskärning och enkel till- 
spetsning. Hvarken i lufttomt rum Ofver svafvelsyra eller i 
torr luft vid vanlig temperatur förlorade detta salt något i vigt. 
Men då 0,2388 gr. upphettades i torr Juftström till +210"" C. 
led det en vigtsförlust af 0,0363 gr. eller 15,20 proc. Enligt 
Balard hade saltet 3 at. eller 14,72 proc. kristallvatten, som 
bortgår vid +150°. 

Såsom ofvanföre är omnämdt erhölls vid behandling af 
chiorbarium med productcn af det till +230° C. upphettade 
oxalsyrade aromoniumoxid-kali-dubbelsaltet, en hvitgul fällning, 
hvilken, efter tillsats af vatten, löste sig vid kokning antingen 
fulbtändigt eller till en del, beroende detta på de omständig- 
heter, 8om ägt rum vid dubbelsaltels upphettning. Sedan lös- 
ningen blifvit filtrerad, afsatte sig derur vid afsvalhing en hvit- 
gul kristallma^a , som, kokad med kdustik kalk, utvecklade 
ammimiäk. Rade dubbelsaltet blifvit för högt och för länge 
upphettadt, så var massan efteråt brun och det utur lösningen 



— 3M — 

Qtkristailmerade barytsaltet starkt gult. Dock kuixle det Tull^ 
staodigl affärgas med blodlutskol. Dess kristallform var eti 
Tyrsidigt, tillplaltadt prisma med enkel tillspetsning; säledes 
lika med den af sur oxalsyrad ammeniumoxid beredda oxamin- 
syrade barytens. Följande qvanlitativa bestämmelser gjordes 
i det sä beredda barytsaltet. 

ifi^ gr. lufttorkadt salt upphettades med kali-kalk, och 
ammoniaken, som dervid utvecklades upphemtades i chlorväte- 
syra samt gaf upphof ät 0,5095 gr. salmiak, svarande emot 
8,79 proc. ammoniak eller 7,24 proc. qväfve. Den ifrän for- 
meln ^H'C BaC+SH beräknade ammoniakprocent, som borde 
erhållas är 9,26 proc. och den beräknade qväfprocenten är 7,63. 

0,6363 gr. emellan sugpnpper torkadt salt torkades i 3 
timmar vid vanlig temperatur i torr luftström, samt vägde 
efterät 0,6360 gr., utvisande att det kemiskt bundna vattnet 
icke bortgär förr, än vid uppvärmning. 

0,4162 gr. lufttorkadt salt förlorade 0,0612 gr. efter 10 
lifnmars torkning vid +400^, hvilket svarar emot 44,69 proc, 
under det att bortgående af 3 atomer kristallvatten borde 
gifva en förlust af 14,70 proc. Efter kristallvattnets förjagande 
behöll saltet, sedt under mikroskop, sin ursprungliga form, men 
hade förlorat sin genomskinlighet. 

0,1981 gr. emellan sugpapper pressadt salt upphettades i 
torr luftström till 250^, hvarvid det led en vigtsförlust af 0^313 
gr. eller 15,8 proc, tillkännagifvande att saltet vid denna tem- 
peratur börjat dcstrueras. Dock löstes det äter fullständigt, 
ehuru nägot gulfärgadt, dä det kokades med vatten, samt an-» 
skjöt vid afsvalning i sin förra kristallform. 

0,7561 gr. lufttorkadt barytsalt gaf 0,406 gr. kolsyrad^ba- 
ryt vid .glödgning, svarande emot 0,31523 gr. baryt, som sä- 
ledes befanns ingå till 41,693 proc. 

0,461 gr. lufttorkadt salt gaf vid lika behandling 0,2471 gr. 
kolsyrad baryt, hvilket motsvarar 0,19184 gr. baryt, hvarige- 
Doru baryt procentea är 42,587. 




— 312 — 

Medium af den funna barytprocisnten är 42,09 under dei 
atl den ifrån formeln för det kristalliserade vattenhaltiga sal- 
tet är 41,66 proc. 

Oxaminsyrad baryt är ganska svårlöst i kallt vatten. Vid 
försök befanns det vattenfria saltet erfordra 537 delar vatteD 
af +13^ C. för att lösas, motsvarande att 4 del kristaliiseradt 
salt löses i 458 delar vatten af samma temperatur. — 1 ko- 
kande vatten är det vida lösligare, ty 4,45 gr. af en koncen- 
trerad kokhet mättad lösning gaf vid afdunstning och torkning 
vid +100° 0,167 gr. salt, utvisande att 1 del vattenfritt salt 
löses i 25,64 delar kokande vatten, eller att 1 del kristalii- 
seradt salt erfordrar 21,86 delar för att vid kokande valtens 
temperatur lösas. Naturligtvis kunna dessa försök icke göra 
anspråk på stor noggrannhet. 

Af dessa försök följer nu, att oxaminsyra bildat sig vid 
upphettning till +230° C. af oxalsyrad kali-ammoniumoxid. 
Huruvida andra aminsyror kunna bildas på analogt sätt, må 
kommande undersökningar afgöra. 

Vid försök att efterse huruvida oxalsyrad baryt kunde 
lösas af oxalsyrad ammoniumoxid, kokades en lösning af detta 
sednare med oxalsyrad baryt en längre tid, men i den klar- 
nade Jösningen förorsakades icke någon grumling då svafvel- 
syra tillsattes. 

Oxaminsyrad kalk, NH^C CaC + 4H. Den enligt Balavds 
method beredda oxaminsyran utdrogs med kallt vatten och af- 
hälldes ifrån afsatt oxamid. Lösningen digererades i mycket 
lindrig värme med efter hand tillsatta små portioner af kalk- 
hydrat och omrördes. Den efter ett dygn klarnade vätskan 
afhälldes ifrån bottensatsen, som ånyo öfvergöts med kallt vat- 
ten och digererades, entlr det bildade kalksaltet är ganska svår- 
löst. De på detta sätt erhållna, mycket utspädda lösningarne 
afdunstades i värme, hvarefter saltet vid afsvalning anskjöt i 
små kristaller. Var den ursprungliga massan, efter upphett- 
ningen någorlunda hvil eller blott svagt gul, så blef kalksaltet 
genast nästan fullkomligt ofårgadt, men i annat fall behöfdes 



— 343 — 

aflargning med blodlutskol. Under mikroskopet företedde sig 
kristallerna sfisoro fyrsidiga prismer med qvadratisk genomskär* 
ning och enkel tillspetsning, sAledes ej mycket olika barytsal- 
tets. Det är naturligt, att, om digereringen sker i en tempe- 
ratur, som närmar sig vattnets kokpunkt, eller om dervid an- 
vändes kalkhydrat i för stort öfverskott, sä förstöres en be* 
tydlig del af oxaminsyran under bildning af oxalsyrad kalk. 
För att undvika denna olägenhet, äfvenson) tidsutdrägten af 
digerering och afduostning af en stor vattenmassa, bör man 
derföre, vid beredningen af detta salt, helst neutralisera den 
fria syran med ammoniak och derefter sönderdela med ett lätt- 
löst koksalt « r. ex. chiorcalcium. 

1 lufttomt rum öfver svafvelsyra, äfvensom i torr luft- 
ström vid vanlig tenipcratur förlorar del kristalliserade saltet 
icke något i vigt. Men vid 400° under torr luflström förlo- 
rade 0,2449 gr. luft torkad t salt, efter 27 timmar 0,0609 gr. 
eller 24,47 proc. af dess vigt. Dä samma qvantitet efteråt tor- 
kades vid 200° var vigtsförlusten 0,0629 gr. svarande emot 
25,21 proc. Dessa bestämmelser utvisa, alt det kristalliserade 
kalksaltet innehåller 4 atomer kristallvatten, enligt hvilken 
förutsättning den beräknade vattenhalten ingår till 25 procent. 

0,4729 gr. lufttorkadt kalksalt gaf 0,1636 gr. kolsyrad kalk, 
utvisande en kalkhäll af 49,38 proc. Den beräknade kalkpro-^ 
centen uti det med 4 atomer kristalliserande saltet är 19,44 proc. 

En lösning af det förut anförda oxaminsyrade kalit; be- 
rcdt genom upphettning af oxalsyrad kali-ammoniumoxid, sön- 
derdelades med chiorcalcium. En hvil fällning uppstod dervid, 
som, efter kokning med vaUen och aflillrering ifrån en liten 
mängd af oxalsyrad kalk, vid afsvalning aCsatte en nästan oPär- 
gad krislallmassa, hvars form under mikroskopet vur ett fyr- 
sidigt prisma med qvadratisk genomskärning och enkel lillspets- 
ning, således lika med del nyss beskrifna kalksaltets. 

Af del sålunda beredda kalksaltet upphel lades 0,6630 gr. 
under 5 limmar vid i 00°, hvarefler dei?s vigt vai 0,5006. 
Vigtsförlusten svarar emot 24,47 proc. 



— 8U - 

0,3^1 gr. hifUorkadt kalksalt lemnade 0,iii5 gr. kolsyrad 
kalk^ svararuki emot 19,50 proc. kaaslilc kalk. 

Af dessa försök visar sig identiteten af de pä de båda 
eiika metbodema framställda kalksallerna. 

Oxaniinsyrad kalk är, likt barytsaltet, mycket svårlöst i 
kalit vatten. Enligt försök löses t del vattenfritt salt uti 638 
delar vatten af + IS'' C värme, h varemot det löses i 3^,8 
delar kokande vatten. Delta svarar för det kristalliserade sal- 
tet emot att 1 del deraf löses uti 478 delar vatten af +43* 
C. samt i Hfi delar kokande vatten. 

Owaminsyrad talkjord, NH^^^^MgG + 3H. Detla salt fås 
igenom dubbel sönderdelning i jemt afvägda qvantiteter af 
oxaminsyrad baryt och glödgad svafvelsyrad talkjord. Efter 
affiltrering ifrån den fällda svafvelsyrade baryten och afdunst- 
ning af lösningen erhälles saltet uti en sammanhängande kristall- 
massa, hvilken under mikroskopet visade sig utgöras af små 
korn, otydligt bildade genom sammangruppering af ytterst fina, 
divergerande nålar. 

Dä 0,0793 gr. af detla salt, efter föregående prässnrng 
emellan sugpapper, utsattes för en torr luftström under 2 tim- 
mar, blef vigtslbrluslen endast 0,0028 gr., svarande emot 3,59. 

0,2418 gr. på samma sätt behandladt salt förlorade 0,oaS4 
gr. i vigt, eller 3,47 proc. Men när samma qvantilet torkades 
% timmar vid +100®, återstod 0,1916 gr., hvarigenom hela 
vigtsförlusten var 0,0501, svarande procentiskt emot en vigts- 
förlust af 20,74 proc. 

0,1300 gr. emellan sugpapper pressadt salt lemnade efter 
9 timmars torkning vid + 100® en återstod af 0,iO24 gr., sva- 
rande emot en förlust af 21,21 proc. 

Dessa bestämmelser motsvara på det nogaste 3 atomer 
vatten, emedan den beräknade vattenhalten uti oxaminsyrad 
talkjord med 3 atomer kristall vatten utgör 21,22 proc. — - Dä 
de första två bestämmelserna utvisa en vigtsförlust af 31 proc. 
när saltet utsattes för en torr luftström vid vanlig temperatur, 
instämmer väl denna förlust ganska nUra med 4 at#m vatten 



— 3« — 

och tillkännagifver, alt saltet har en benagenhet alt vittra till 
en viss grad, det oaktadt torde det vara fOvfaastadt aU fdf det 
så vittrade saltet uppgifva nSgon forn^el» 

0,5436 gr. pressidt 9aU gaf vid gtödgmng en äterstod af 
0,0663 gr. talkjordy motsvarande 15,88 proc. Den beräknade 
talkjordsprocenlen uti det vattenhaltiga saltet är 1 5,91 proc. 

Oxaminsyrad talkjord är vida lättlösligare i vaUea, äa d« 
oxa minsyra de sakerna af såväl baryt, som kalk. Enligt försök 
löses 4 del valtenfrilt talkjordssalt i 5i,7 delar vatten af + 14® 
samt i 4,98 delar kokande vatten, motsvarande att 1 del kri- 
stalliseradt talkjordssalt löses i 43,0 delar vatten af 14® samt 
i 3,92 delar kokande vatten. 



— 316 



Zoologiska afdelningeo. 

Äf Hr Pro/esBor WikstHhn. 

TvS skallerormsskinn. 
En appsloppad Stör. 



— 317 — 

5. öfversigt af de arter inom Insect-fami/jen 
Cyphosidjb, som bli/vit funna i Sverige. — Hr Mag. 
Thomson hade meddelat följaDde uppsats. 

»Af Cyphoniderna, som utgöra en liten naturlig familj 
ibland Coleoptera, bafva endast två slägten blifvit påträflade 
inom Sverige, nemligen Cyphon och Sciries, hvilket aistnämda 
hufvudsakligen karakteriseras genoro de grofva baklflren och 
tibiernas olikformiga apicallornar. 

GvLLBNHAL beskrifvor under slägtnamnet Cyphon uti In- 
secta Svecica älta hithörande species, sedermera bar Prof. 
BoBBMAN uti Kongl. Vet. Akad. Handl. beskrifvil tvä, bvartill 
komma fyra i denna uppsats nyuppförda arter, sä att antalet af 
de i Sverige för närvaraode kända species utgör fjorton, af hvilka 
endast ett hänföres till släglet Scirtes, de öfriga till Cyphon, 
som jag försökt att efter formen p3 thorax och antennledernas 
olika förhällande indela i följande tre afdelningar: 

CYPHON Payk. 

A) Thorace semicirculari; aniennarum articulo tertio parvo. 
De tvenne arter, som innefattas under denna afdelniog, bafva 
ganska stora, nästan klotrunda ögon; antennerna längre än 
halfva kroppen, de 7 sista lederna längslräckta , tätt be- 
klädda af fina, hvila, utslående hår; tibier och tarser be- 
väpnade pä utsidan med små fina borstlika tornar; baktar- 
sernas andra led lika läng som de tre sista tillhopatagne ; 
bak höfterna nående nästan ända till spetsen af andra ven- 
tralsegmentet. 

i. C. pallidus (Cistela Fab. Syst. Ent. p. H7): Oblongus, 
nitidulos, subtiliter punctatus, pallido-pubescens, testaceus, 
anlennis nigris, articulis tribus primis testaceis. Long. 8 lin^ 
Mas abdominis segmento ventrali ultimo foveola rotunda 
ante apicem emarginatum distinctus. 
CyfJum melanurué var. c. Gtix. Ins. Sv. I. 366. i* 
Var. a. elytris apice abdomineque fuscis. 
Cyphon meianurus Gtll. 1. c. 

Öfvers. af K. VeL-Akad. Förh., den 13 Juni 1855. 



— 318 — 

Var« K v^ticty ciyinonm 4Miura H^gUt^ tpiMque k4i fascis. 

6n.L. !• c. var b. 

Var. c. elytris nigris, macula hmnerali testacea. 

Gyll. ]. c. var. d. 

Temiijgen allmän i södra oeh medlersta Sverige ; i Lapp- 
land ir den ej funnen. 

f. C. marginatus (Cislela Fab. Ent. Syst. Suppl. 103): Oblongo- 
ovalis, parum convexus, subtiliter punctatus, nigro-ruscos, 
antennarum basi, thoracis margine lalerali et antico tibiis 
tarsisque testaceis. Long. 1j — i lin. 

Has: elytris plaga magna disci abdominisque basi sub- 
tus pallide testaceis; abdominis segmento ventrali altmo 
apice leviter cmarginato» 
Gtll. Ins. Sv. 1. 368. 3. — Zimr. Ins. Lapp. 87. 2. 

Sannolikt utbredd öfver hela Skandinavien. 

B) Thoraee brevi, basi bisinuato, angulis anticis late rotun- 
datisj haud porrectis; antennarum articulo lertio secufide 
majori. 

Arterna inom doona afdelning hafva antennerna af halfva 
kroppslängden; sidorna af thorax starkt rundade, utplat- 
tade; bakhörierna ej näende till spetsen af första abdo- 
minalsegmentct; tibier och tarser endast härkantade, tar- 
sernas andra led föga större än den tredje. 

3. C. Uvidus (Galleruca Fab. Ent. SysU 1. Mp.M): Oblongo- 

ovalis, parum convexus, subtiliter punctatus, tcstaceus; 
elytris lioeis tribus subelevalis. JU>ng. ii Uo. 

Mas: abdominis segmentis quarto quiotoque 3eta brevi 
jesserta instructis. 
Gtll. Ina. Sv. L 367. 2. — Zrtt. Uis, Lapp. 87. 1. 

Var. a. vertice^ thoracis macula postica antennisque articulis 4 — 11 
nigro-fuscis. 

Var. b. elytris fasco-testaceis. 
Utbredd öfver hela Skandinavien. 

4. G. Bohemani (Maxnbrbbim BuII. des Nat. de Mmoqu XVII. 

<0. 6.): Oblongo-ovalis, parum convcxus, crebro puncta- 
tus, subtiliter grJseo-pubescens, testaceus, vertice, thoracis 



— 319 — 

fnacola postica antennanimque articulis 4 — 14 nigro- 
fijftcis; ihorace roarginibas eJevato-reflexts. Long. vix i lin. 
Mas: abdominis segmentis quarto quintnque seta brevi 
exserla insttuctis. 

BouEMAN K. v. A. Handl. 1849. p. 211. 

Var. elylris nigro-fuscis. 
Bob. i. c. var. b. 

Först upptäckt pä Gotlland of Prof. Boheuan; den är 
äfven funnen på flera ställen i Skäne. 

C) Thorace brevissimo, apice emargxnato, angulis anticis por- 
rectis; antennarum arttculo tertio tenui. 

Denna grupp innefattar de arter, som hafva antennerna 
kortare än hajfva kroppslängden , tredje leden smalare än 
de öfriga, fjerde längst; thorax mycket kort, vid roten 
urbuglad pu bada sidor om midten, i spetsen urbräddad, 
framhörncn framsträckta; mellanhöfterna ej hopstäendc; 
bakhöfterna med basaldelen näende ända till episterna på 
metathorax; larsernas andra led nägot stOrre än tredje, 
mycket kortare an de tre sista lillhopatagn«. 
a) elytris linsis 3 subelevatis; alin fuscia. 
*) elytris wqualiter punctatis, 

5. C coarctatus (Payk. Faun. Sv. IL 420): Subovalis, con- 

vexiusculus, subnitidus, pube flavo-aurea vestitus, fusco- 
testaceus, antennis basi pedibusque luteis; thoracis angu- 
lis posticis rectis; elytris crebre et subtiliter punctatis. 

Long. 1} lin. 

Cyphon grisevs Gtll. Ins. Sv. I. 370. 5. 

Temligen sällsynt; äfven funnen i Lappland af Prof. 
Zetterstedt. 

6. C nitidulus m. Ovalis, parum convexus, pallido-pubescens, 

nitidus, nigro-fuscus, anlennis basi pedibusque testaceis; 
thorace apice compresso, angulis anticis deflexis; elytris 
sat crebre, evidenler punctatis. Long. Ii lin. 
Cyphon grisens var bi Gtll. Ins. Sv. I. 370. 5. 
Var. elytris dilute casianeis. 

Funnen i en torfmosse vid Arrie uti Skäne. 



— 320 — 

Liknar ganska mycket föregAende art, mon är mindre, 
isynnerhet smalare, mera glänsande, af en mOrkare färg, 
samt hufvudscikligen skild genom puncluren pä elytra, 
som ar tydligare, starkare och mindre tät. 

7. C. prilustris m. Subovalis, leviler convexus, subnitidus, 
pallide pubescens, rufo-testaceus, antennis apice, pectore 
obdomineque nigro-fuscis; elytris confertim, subtiliter pun- 
ctatis, lineis tribus obsolete elevatis. Long. H l>i)* 

Funnen tillsamman med föregående. 

Mindre än föregående art, färgen pä öfra sidan af krop- 
pen ljusare, knappt glänsande, puncturen pä elytra sva- 
gare och väsendtligen skild genom de mycket otydliga 
lineerna pä elytra, hvarigenom don bildar en öfvergäng till 
andra afdelningen. 
**) elytris circa tcutellum densius et tubtilius punctatis, 

8 C. fusctcornis m. Oblongo-ovalis, parum convexus, flave- 

sccnti- pubescens, nigro-fuscus, antennis articulis tribus primis 
podibusque testaceis; elytris creberrime, circa scuteU 
lum dense et subtiliter punctatis, pone scutellum träns- 
versim impressis. Long. 1| lin. 
Var. elytris fusco-testaceis. 

Funnen i mängd pä vattenvexter i en torfmosse vid 
Arrie i Skäne. 

9 C. pallidiveniris m. Ovalis, parum convexus, pallido-pube- 

scens, dilute ocbraceus, antennis apice, vertice pectoreque 

fuscis; elytris confertim, circa scutellum dense et subti- 

lissime punctatis. Long. H lin. 
Cyphon pubescens Zett. Ins. Lapp. 87. 3. 

Funnen vid Ramlösa i Skäne, i Lapplund af Prof. Zet~ 

TBRSTEDT. 

Lätt kännlig frän föregående på den ljusa abdomen och 
puncturen pä elytra, som är tydligare och något glesare 
på skifvan men mycket finare och tätare kring scutelleo. 

10 C 



~ 3«l — 

b) elytris lineis nuilis elevatis; ali9 albidiå. 

40 C. variabiilis (Cantharis Thunbbbq Mus. Ups. 4. 54.): Oblongo- 

ovalis, leviter convexus, subnitidus, supra testaceus, sub-- 
tus niger, antennarum articulis secundo terlioque pedi- 
busque pallidis; elytris obsolete punctatis, sutura postica 
anguste fusca. Long. 4} lin. 

Cyphon pubescens Gyll. Ins. Sv. I. 369, 4. 

Var. a an tennis femoribusque nigricantibus. 

Var. b thoracis angulis posticis acutiusculis; elytris sa t fortiter pun- 
ctalts. Long. Ij lin. 

Cyphon padi Zbtt. Ips. Lapp. 87. 5. 

Var. c elytris margine ezterno, basi, sutura pedibusqae nigro-fuscis. 

Cyphon grisens var. 6 et c Zett. Ins. Lapp. 87. 4. 

Ej allaiän; varieterna sällsynta, b och c endast funna 
i Lappland. 

41 C. pallidulus (Boubman K. V. A. Handl. 4849, p. 2IS): 

Ovalis, convexiusculus, nitidulus, pallido-pubescens, diiute 
testaceus, antcnnis apice fusco-testaceis, articulo quarto 
oblongo. Long. 4 — H 'in. 
Cyphon grisens var. c Gtll. Ins. Sv. I. 370. 5. 

Först funnen af Prof Bohbman pä Gollland; den är ej 
sällsynt i Skåne. 

42 C. padi (Chrysomeb Lin. Syst. Nat. II. 588): Subovalis, 

leviter convexus, niger, antennarum basi, elytrorum apice 
libiis tarsisque testaceis; antennarum articulo quarto ob- 
conico. Long. j — I lin. 

Gtll. Ins. Sv. 1. 371. 6. 

Var. elytris plaga longitudinali testacea. 

Ej sällsynt öfver hela Skandinavien; äfven funnen i 
Lappland. 

43 C. serricornis (Mulleb Gerra. Mag. IV. 221. 20): Subor- 

bicularis, fortiter convexus, nitidulus, pallido-pubescens, 
testaceus; thorace subtiliter, elytris fortiter, minus crebre 
punctatis; antennis maris serratis, feminae simplicibus. 

Long. 2 lin. 

Cyphon serraticomis Gtll. Ins. Sv. IV. 347. 3 — 4. ^^ 

i^ters. af Kongl. VeL-Akad. JWrA. Arg. 12. N.-o 0. 6 /- " 

V'' ' 
V' 



Först apptäclt vid Esper(id i Skftm af Prof. Zfirrn- 
STSDT och Fallen, sedermera äfven funnen vid Sjöbo och 
Kullen i Skåne af Prof. BoosiAif. 

SCIRTES Iluo. 

4 S. hemtsphcericus (Chrysomela Lin. Sysl. Nat. 11. 595): Sub- 
orbiculatuSy nilidulus, niger, antennarum basi, tibiis tar- 
aisque testaceis. Long. 4} lin. 

Cyphon hemisf^Mricua Gtll.. Ins. Sv. I. 372. 7. 

Ej Sällsynt pä vattenväxter, i synnerhet Cicuta virosa 
enligt Gtllbnhau 



— . 313 — 

6. N0crQtog Q/ver Durmufor. ~ Hr A. ftxiws 
anförde följande. 

»Gborgb Lom» Duybrnot, Ledarpot af Franska Institatei, 
Riddare af Heders-Legionen, Professor vid det Naturhistoriska 
Museum och vid College de France och Ledamot af den Franska 
Evangeliskt-Lutherska Kyrkans öfverconsistoriura, var född i 
samma stad som Gborgb Coti£r, ätta år sednare, nemligen 
4777, d. 8 Augusti. Furstendömet Montbéliard , ehuru beläget 
emellan de franska provinserna Franche*-comté och Elsass, ut-^ 
gjorde vid den tiden en del af tyska kejsaredömet och intogs 
först af Fransmännen 4793. 

DuvBRNOT var nära slägting och vän till Cuyrr' ocb valda 
samnoa bana. Han genomgick sina förnämsta studier, erhöll 
Doctorsgraden i Paris, och anställdes tidigt säsom Cuvibrs med-* 
hjelpare vid det stora Museet för djuraoalomien i Jardin des 
Plantes. Dä Cutibr började sina verldsberömda föreläsningar i 
djuranatomien flr 1795, dellog redan DuvaaNor verksamt i 
arbetet för de samma. Dä fOreläsningskursen utgafs utförde 
han de flesta arbetena för det tredje och följande banden. 

1 det bref lid LACfipanB, som utgör företalet till det 
1805 utkomna tredje bandet, säger Cutibr: »M:r Duybrkot, 
moi) parent et mon ami, qui porle un nom déja celebre dans 
les fasles de Tanatomie, et qui s'est fait connaltre lui*-méme 
depuis six ans par des considérations sur les corps organisés 
et par daulres écrits pleins de vues élevées et de faits neufs 
et intéressans, ayant suivi mes cours pendant plusieurs années, 
ayant réuoi ä ses notes celles qu'avait précédemmeot recueillies 
H. DuMfiRiL, et ayant fait, soit avec moi, soit seul, mais 
d*aprés le plan et les vues de mon ouvrage^ un tres grand 
nombre de dissectioos danimaux de (ous les genres, s*est vu 
parfaitement en état de rédiger la suite de mes lejons — 

javQue cet ouvrage comme le mien, tout en reconaissant qu'il 
Öfmr: af M. rcL-iJM. ¥årK, 4. i» iuné 18SS. 



— 3«4 — 

appartieDt aussi ä M. Doysenot^ non seulement par la rédac- 
tion, inais encore par beaucop de faits curieux dont je lui dois 
la coDDaissaoce , et qui mauroieot probablemenl échappé sans 
les diasections pénibles dont il a bien voulu se charger, et 
sans les indications quil in'a souvent suggérées ä mesure 
qa*elles se présentoient ä son esprit dans le cours de son 
Iravail.» 

Delta vittnesbörd af den komparativa anatomiens skapare 
och tidehvarfvets yppersta anatom, af nutiden sannolikt bort- 
glömdt, eger största värde för vetenskapens historia, och lemnar 
säkrare underrättelse om Duybrnot's ungdomsverksamhet , an 
hans egna skrifter frän denna tid. 

En tid efter det Cotibrs stora arbete var fullbordadt, 
kände Dovrrnot sin hetsa försvagad, troligen af det stränga 
arbetandet; han blef mjältsjuk, önskade lugnet och längtade 
till sin vackra hembygd. Han lemnade Paris och nedsatte si^ 
sflsom praktiserande läkare i Hontbéliard, ingick ägtenskap' raed 
en älskvärd landsmanninna, tillvann sig stor agtning säsom lä- 
kare och lefde sålunda flera är i denna bana. 

Bans vän Cutikr kunde dock ej gilla, att DtivBRtfOT*s 
verksamhet som anatom skulle länge vara afbruten. Han öfver- 
talade honom att mottaga Decanatet för naturvetenskaperna i 
Strassburg (jag tror 4831) och att tillika emotloga professionen 
i zoologi och comparativ anatomi dersammastädes. Det var der, ' 
som jag är 4833 hade tillfälle att göra Duvernoys personliga 
bekantskap. Det museum han der ordnat var i mfmga hänseen- 
den utmärkt. Jag fann honom återförsatt i den lifligaste verksam- 
het, biträdd af sin tillgifna lärjunge, vän och utmärkte efterträ- 
dare Lbrrboullbt, och sysselsatt med undersökningar öfver fiskar- 
nes kärlsystem. Han hade dä nyligen upptäckt branchial-hjer- 
tanen hos Chimaera, de stora venösa sinus hos nejionögonen , 
vigtiga egenheter i portädersystemet hos denna och flere andra 
bräskfiskar. I det berömda Naturforskare-Sällskapet i Strass- 
burg var han en ganska verksam ledamot och föranledde ut- 



-^ 346 — 

gifvandet af en ny series af deUa sällskaps handlingar, rika på 
zoologiska och zootomiska bidrag frfln Dutienots hand. 

Han hade väntat, att se Dcvbrnot kallas till Covikrs plats 
vid Museum i Paris, men denne tilldeltes Blainvillb. Dovbrnot 
erhöll deremot den plats vid College de Prance, som äfven 
CoTiBR innehaft. 

Nägra Sr förut hade han blifvit korresponderande ledamot 
af Institutet. Vid College de France utvecklade han slor verk- 
samhet. Äfven der anlade han ett högst värderikt museum för 
physiologien , samt ett physiologiskt laboratorium. I delta bi- 
träddes han af unsa naturforskare, bland hvilka flere sedan 
fbrvärfvat sig ryktbara namn. En af dem, Charlbs Robin, 
var en (id hans medhjelpare i delta laboratorium. 

Af DuvERNOYs föreläsningar vid College de France blefvo 
flere serier tryckta i Revue et Magazin de Zoologie, äfven- 
som särskildl ulgifna under titel: Lejons sur Thistorie natu- 
relle des corps organisés, Fasc. I — ^IV. Från hans laborato- 
rium utgingo hans vigtiga afhandliogar: sur les denis des Mu- 
saraignes (Mém. d TAc. d. Se. 484i)> Essai anatomxque et 
physiolagique sur les sécrétions (Diet. Univers. dllistoire Na- 
turelie); Fragments sur les organes génito-urinaires des 
Reptiles et leurs produits (Mém. de TAc. d. Se. 1848); 
Fragments sur les organes de generation (ibid); Frag- 
ments sur les organes de generation de divers animaux 
(ibid. 4850), ett praktverk med utmärkta plancher; Note sur 
les rnches trouées du catcaire jurassique supérieur etc, 
ibid. n). m. 

Det största arbete, som han under denna period utförde 
var dock omarbetningen af Cuviers Legcns dAnatomie comparéc. 
CuviBR hade sjelf omarbetat det 1:a, 2:u och 3:c bandet i 
förening med Laurillard. Hela det öfriga öfvertogs af Duvbr- 
NOY. Han (bretog en fullständig revision af samtliga organerna 
för alimentationen , blodomloppet, secretionen och genera- 
tionen. Dessa partier upptogo i den nya sålunda omarbe- 



— 386 — 

tade upplagan ensamt fetn band, och vittna om lika 
sträckta, som f grundliga undersökningar. Efter Bort* dr St. 
ViRGBffTs^bQrtgftng blef han vald till Ledamot af InstituteL 

Arf4 850 blef genom Blai!«ville8 hastiga död äter Pro- 
fesaoratet för komparativa anatomien ledigt. Denna plats hade 
DuvBRNOY redan önskat, dä den blef ledig efter Covibr. Ingeo 
kunde värdigare intaga densamma än den, som haft sä stor 
andel i den store mannens arbeten, samt sä troget följt hans 
äsigter och sätt att behandla vetenskapen. Duvbrnot hade nu 
uppnätt sitt 73:dje är, en älder, dä andra helst söka hvila, 
men Duvbrnoy arbetade ännu med mannaälderns fulla kraft. 
Han blef af Frankrikes nya styresman kallad alt intaga den 
plats, pä hvilken männen af Cuviers skola önskat att finna ho- 
nom längt förut. Han öfvertog nu ett uppdrag förenadt med 
ganska vidsträckta arbeten. Ännu var hans och Cutibrs lands- 
man och ungdomsvän Lacrillard, som sä träget deltagit i hä- 
das ungdomsarbeten, qvar säsom museets närmaste värdare, 
ännu var äfven Cuviers proseklor Rodssbau qvar vid Museets 
laboratorium. Duybrnots arbeten liksom vidtogo der Covibb 
slutade. Han höll de offenthga föreläsningarne bäde vid Museet 
och College de France,. utgaf flere större arbeten, blar»d h vilka 
Mémoires sur le sysléme nerveux des Mollusques AcéjAaUs 
btvalves slutades 1852, prydt med 13 planeher, innehällande 
54 de mest nitida figurer öfver de finaste disseciioner af de 
tväskaliga blötdjurens nerfsyslem. 

Det sista arbete vi erhöllo frän denne förträfDige man 
var hans Nouvelles Éiudes sur les Rhinocéros fossHes{i85i); 
äfven en afliandling som skulle hedrat sjelfva mästaren Cuvibr 
och i hans maner. 

Ännu kort före slutet af sin bana värdade Duvernov sina 
embets-äligganden med kraft och ifver, och deltog nästan oaf- 
brutet i sammankomsterna i Vetenskaps- och Medicii^ka Aka- 
demierna. Sistlidne vinler tog han skada till sin belsa och 
slutade sin länga, hedrande och vcrksftinma lefnad d« I Mars 
innevarande år. 



— 317 — 

Han blef 4849 katlad ti)l hedamot af Svenska Vetenskaps- 
Akademien, samma är som han firade sitt Doctors-Jubileum. 

Jag har ansett mig här böra lemna en, ehuru orullstän^ 
dig skildring af denna vår afgångne niedbroders verksam- 
het, helst han, ehuru högt agtad af alla som kände honom 
eller hans skrifter, dock ej p& längt när var uppskattad till sitt 
fulla värde. Jag gjorde hans personliga bekantskap i Strass*- 
burg 1833. Jag fann i honom en vän och medbroder, utru* 
stad med egenskaper som jag- pS det högsta värderar. Ban 
var sin vetenskap hel och hällen lillgifven, flSrdfri, oegcnnyt-» 
tig, förnöjsam, afven i motgängen; redlig och stadig i vänskap. 
Hao var vänlig mot alla, mycket hjelpsam, i sitt hus gästfri 
och nästan alltid meddelsam och gladlynt, och en man afsäil* 
synt dygd. För unga naturforskare och läkare var hans hus 
alltid tillgängligt. Jag har gifvit mänga af mina landsmän in-^ 
troductionsbref till honom. Jag skall alltid med tacksamhet 
erinra mig den möda han gjorde sig att lemna dem recom- 
mendationer till utmärkta vetenskapsmän och läkare i Paris. 
Ingen kunde göra detta bättre än Dovbrkot, som ined alk män 
af utmärkelse och heder, i den stora staden, lefde pä vänlig 
fot. Hans bortgäng var derför en särskild för oss, som icke 
lätt blir ersatt.» 



Inltmnad apiandlwg. 

Af Hr Sunoktall: Om fislcyngletB utveckling. Remitterades till Hrr A. 
Rmius och Santkssoii. 



328 



Meteoto/ogiska Ohservatiotfer A Stfpckhotms Observatoriwn 

i Maj 4855. 



1 

2 

3 

4 

5 

6 

7 

8 

9 

10 

11 

12 

13 

14 

15 

16 

17 

18 

19 

20 

21 

22 

23 

24 

25 

26 

27 

28 

29 

30 

31 



Barometern 
reducerad till O*. 

Decimaltum. 



TheriDometeru 
Celsius. 



Vindarna. 



Kl. 6 
r. m. 



25,81 
25,53 
25,05 
25,18 
25,27 
25,44 
25,14 
25,14 
24.98 
25,28 
25,40 
25,29 
25,28 
24.99 
25,32 
25,11 
25,21 
25,37 
25,56 
25,62 
25,46 
25,59 
25,44 
25,31 
25,39 
25,60 
25,46 
25,52 
2.5,53 
25,57 
25.78 



lei. 2 
6. ro« 



Kl. y 

6. m. 



Me- 

diom 



I 



25,374 



25,77 
25.36 
25,04 
25,22 
25,33 
25,.% 
25,10 
25,01 
25,13 
25,27 
25^9 
25,.30 
25,27 
25,11 

25,28 
25,19 
25,21 
25,45 
25,61 
25,57 
25,53 
25,59 
25,39 
25,31 
25,49 
25,59 
25,47 
25,50 
25,53 
25,64 
25.80 



25.382 
25,382 



Kl. 6 
r. m. 



Kl. 2 
e. m. 



25,68 
25,21 
25,08 
25,28 
25.42 
25,27 
25,14 
24,95 
25,23 
25,33 
25,37 
25,29 
25.26 
25,26 
25,17 
25,19 
25,26 
25,51 
24,64 
25,54 
25,58 
25,53 
25,39 
25,35 
25,56 
25,49 
25,50 
25,53 
25,55 
25,71 
25,81 



+ 2H) 
+ 5.0 
+ 6,0 
+ 4,0 
+ i,ö 
+ 2,0 
+ 5,0 
+ 6.0 
+ 5,6 
+ 5,5 
+ 5.0 
+ 6,1 
+ 6.7 
+ 6.1 
+10,4 
+ 7.5 
+ 9,6 
+ 9,1 
+ 8,3 
+ 7,7 
+ 9,6 
+11.4 
+ 9,5 
+ 9,0 
+ 7,2 
+10,0 
+ 14.5 
+ 7,0 
+ 4.0 
+ 3,0 
+ 3,6 



25.390 + 6^2 



+ 9*5 
+15,0 
+11,0 
+12.0 
+ 8,0 
+ 7,1 
+11,2 
+ 6,0 
+10,1 
+ 7,0 
+ 9,5 
+ 6,6 
+ 16,0 
+.8,8 
+ 8,5 
+ 10.3 
+ 17.0 
+13,2 
+15,2 
+12,1 
+15,8 
+ 18,2 
+18.5 
+13.0 
+12,1 
+21.3 
+ 15,0 
+ 8,4 
+ 6.0 
+ 5,5 
+10.1 



Rl. 9 
e. m. 



Kl. 6 
f. m. 



Kl. 2 
c* m. 



Kl. 9 
f. m. 



+11*55 
+ 8^19 



+ 2*0 
+ 5,6 
+ 5,6 
+ 5,7 
+ 2.3 
+ 2,6 
+ 6.0 
+ 3,1 
+ 3,7 
+ 3,0 
+ 5,1 
+ 5,7 
+ 8,0 
+ 8,5 
+ 7,2 
+ 7,0 
+ 9,2 
+ 6.5 
+ 5,5 
+ 9,0 
+ 8.9 
+ 9,0 
+ 11,4 
+10,3 
+10.2 
+15,0 
+ 6,9 
+ 2,0 
+ 1.2 
+ 3,4 
+ 5.6 



+ 6*30 



N.O. 

S.S.V. 

s.v. 
s. 

V.S.V. 
S.V. 

s. 

v.s.v. 

S.S.O. 

o. 

O.S.O. 

N. 



o. 
v. 

V.S.V. 

N.O. 

O.N.O. 

N. 
N.N.O. 
N.N.O. 
N.N.V, 

N.N.V. 

O.N.O 

W.O. 

N.N.O. 

N. 



o.so. 

v.s.v. 

S.S.V. 
V.S.V. 

O.N.O. 

S.S.O. 

S.V. 

& 

S.S.V. 
S.V. 

s.o. 
o. 

v. 

G.N.O. 

$.s.o. 



V.S.V. 

v. 

N.O. 
SJS,\. 
S.S.O. 
N.N.O. 

O.N.O. 
V.S.V. 

N. 
O.N.O. 
N.N.O. 
N.N.O. 
O.N.O. 



S.S.V. 
S.S.V. 
S.S.V. 



S.S.O. 
O.&O. 
V.S.V. 

S. 
V.S.V. 

S.V. 

o. 

OS.O. 
O.N.O. 

V. 
N.O. 

V. 
V.SV. 
V.S.V. 

N.O. 
S.S.O. 

N.NO, 

N.N.O. 

N. 

S.V. 

N.V, 

N. 

N.N.O. 

N. 
O.S.O. 



99 



> 

O 



3 
I 



Klart 

Hulfkl. 
Klart 
Rrgn 
Klart 

Rego 
Klart 
Balfkl. 

Molrt 

Regn 

Mulet 
Halfkl. 

Klart 
Rego 
Klart 

Hairkl. 
Regn 
Dimma 
Haiai. 

Klart 



Mnlet 
Klart 



Nederbördea =1,766 dec« ta0. 



8TO0XHOLX, 1855. P. A. K0B8TBDT A 8ÖNEK. 



1 



Ofversi^t af Koh^I. 



Tab. VL 



K. 



B 



b' / 

rf' E' 



^4 



f 



F' 






F' Jt G 



t g%} 



n^.i. 



i^-_. 



c 






w 






t ,p 







y 




f 






/ 






u- 



fe 



1-^ 



o 



'> 



^» 







y?"» .Vijj' .1;.' 



K' 



7h6 m. 





____X-S-^_^ 



ts. 



H 



> 



/♦. 



& 



31 



h 



20. 

O 
ts. 



<■ / 






", a 



\ 



y 



.^- \ '^<\ 



'jr. 



4 



^^\ 



^*L_ . ..,_--3- -^^..^t-.»-^^ 



\ 
-- \ 



JO. 




32 
49 



/ 



I 






J8. 



in jtoc. Z't>: }:l 






/ 




ti 



Tah. Xin. 



^ 



■■M.\ 
TI '■ 



>» »-. '^.•r.' 




v. 



1 



A 



m 



/. 



N 




I 



i\ O 



r 



1 



\ 



df^i 



TaÅX, 




b. 




c. 



f. 



b. 



VN 



d. 



c. 



/'W/W.Vv 



Ca 



/ 



A. 



Or,- 5ta2> LvtJi Irt-r. 



dt\' 







jL 




hTf 






h. 1 



% 



ÖFVERSIGT 

AF 

ROIVGL. VETE]VSRAPS-ARADEMrEl\S 

FÖRHANDLINGAR. 
Arg, É9. ISftft. M 9, 

Onsdagen den 12 September. 



Föredrag* 

1. Om de giamUi vattenmärkena vid Södra 
Staket*)} — Herr Erdmann anförde härom följande*'): 

»Dfi jag i sällskap med Förste Amanuensen i Kongl. Riks- 
Arkivet Herr Mag. C. 6. Sttfpb och Herr Professoren E. £d- 
luhd för några dagar sedan haft tillfälle att afväga tvenne pä 
ömse sidor om det s. k. Baggens- eller Släks-sundet mellan 
Wermdön och fasta landet år 1704 uti fast häll inhuggna vat- 
tenmärken, så anhåller jag att till efterkommandes efterrättelse 
få bär införa resultaterna af denna vår afvägning. 

Jag tillåter mig dock först, att här i utdrag meddela en 
af Herr Styffb benäget delgifven, i K. Riks-arkivet befintlig, 
handling rörande detta ämne, nemligen inKonung Carl Xlhs 
yiPrivilegium för Hofmarskalken och öfver-IrUendenten N. 
»Tesstn till fartens inrättande genom sundet vid Baggens- 
"»Staket, dat, Heilsberg den 7 Juni i704», så lydande: 

»Wij Carl &c GjOre wetterligit, att såsom Wij befinne, 

»det fahrten till och ifrån Dahleröön gienom Baggens-Staket skulle 
»lända till de Siöfahrandes märkeliga nytta och beqvämlighet, 
»der den samma blifver giord så navigabel, att stora fahrkostar 



*] Äfven bekant under namn af Herre^Stäket och BaggensStAkeL 
*♦) Härtill Tab. XII. 



— 330 — 

»kunna sig deraf beliena, i stäflet för den ganabla Skepsleden, 
»som är en god del lUngre, hafvandes Wij för nägon tid sedan 
»anbefall Wårt Cammar- och Commercie-Collegio, att draga all 
»möijelig försorg det berörde förslag må vinna dess värck- 
»stallighet, och till den ändan sökia att accordera med säkre 
»Entrepeneurer mot visse conditioner om samma fahrts inrät- 
»tande, hvilket dock ännu sig ingen hartills påtaga velat, f5rr 
»Bn nu Wår Hof-Marskalk och Ofver-Intendent Oss älskelig 
»Wällborne Baron Nicodemus Tessin sig därtill anmähh, att villia 
»detta värcket således angripa att fahrten till åtta fots diuphet 
»bringas, hvilket kan imellertid giöra fyllest för ordinarie fahr-^ 
»kostar, som sig deraf beliena villia, till dess den framdeles för 
»större fdhrkåstar till en behörig diuplek kunde af honom eller 
»andre Entrepeneurer komma att fullföllias; Fördenskull såsom 
»sådant eij kan behörigen värckställas och fullgiöras utan om- 
»kåstnad och äfvenlyr; Ty hafve Wij velat honom HofTmarskal- 
»ken och öfverinlendenten i nåder effterlåta samma fahrt ge- 
»nom Baggens-Staket att upränssa och till åtta foots diuphet 
»ätt bringa med fölljande Conditioner och villkohr. 

^, »Alla Wära egna fahrkåstar som sig af denna fahrien 
»beliena villia skola passera clerigenom fritt fbr all recognition 
»och afgifft. 

i. »Alla båtar och fahrkåstar, som h^drtills Oulit därige- 
»nom med sin last och de af större drächt, som anten med 
»liiten last eller tomma kunna gå därigenom vid upsiö och 
»högre vatn, skola passera fritt och ulan afgiift, till hvilken 
»ända Håffmarskalcken och Öfverintendenten skall efTter sin ut~ 
»f^sta låfven utmärcka diupleken af nu varande högsta jord- 
»måhn under vattnet, där grundaste fahrten är, med en sär- 
»deles därtill giord stack, som allid skall hållas i den diuplek, 
»Söm jordhmåhnen under valtnet i fahrien nu är; Sfi att alla 
»fahrkåstar af hvad fotelahl de äfe, som kunnat härlills gå där-- 
»igenom vid lägre eller högre vaitn, skola vara ifrån afgifllen 
»befriade. Men de båthar och fahrkåster, som intet kunna 
»flyta öfver bemelte stack, utan att den samma för dem måste 



— 334 — 

»öpnas, bOra eriaggia dSrfore den afgifTt, som folliande taxa 
Mnnebåller: — — — — — — — — — — 



Till folje af Herr öfverintendenlen Trssins »uträsta läf- 
»ven att utmärcka diupleken af dä varande hOgsta jordmähn 
»under vattnet, där grundaste fahrten ar, etc», inhOggos samma 
år tvenne märken, ett pä h vardera sidan om sundet, i' festa 
bergklippor, bvilka markens höjd Ofver dä varande hogsta jord- 
man under vattnet (eller grundaste farleden i sundet) afvagdes 
och hvarofver allt en behörig cbarta upprattades. Af denna 
nu i Kongl. GeneraULandtmateri-Contoret befintliga charta bifo- 
gas harjemte en kopia, Tab. XII, tillika med den fi densamma 
befintliga påskrift, så lydande: 

»Charta och grundrijtning Ofver den dehlen af Durchfahr- 
»ten och Baggens-Staket, som HäfTmarskallken och öfverinten- 
»denten Hoghwallborne Hr Nicolaus (Nikodemus?) Tessin låter 
»upgrafva, uthvijsandes jembväll rumet af högste jordmohn uti 
»sagelfahrten samt dhe remarquer, som gienom bergssprangare 
»uti bergen på bada sijdor om bemite segelfahrt giorde aro, 
»hvilket allt i anledningh af Höghlofl. Kongl. Cammar^ och 
»Commercie-Collegij höghgunstige ordres uti Höghwallborne Hr 
»Hoffmarskallkens samt Advokat-Fischalen Hr Hakan Charlheims 
»närvaro ar förrattat den 19 Augustij Anno 4704 af 

nJacob Hagman, m. p.» 

»N:o 4. uthvijsar ulstakningen, hvareffter grafningen skier». 

» 2. uthvijsar rumet af högsta jordmohn i den gambla 
segelleden, efter hvars horizont bohmståcken 
bör under vattnet nedsSnkias». 

» 3 och 4 uthvijsar dhe remarquerade stallen i bergen 
på båda sijdor om fahrten, hvilka aro såsom 
fundament antagne till förberörde bohmståcks 
anläggande och blifver under des horizontal- ^^ 
linia 1 5 J foth». //t ^ 3f*;#\ 



— 332 — 

»Anno 1724 d. 13 Maij var jag tillika nted Hr Assesso- 
»ren Carlhbim till Staket ock rattade diupleken uti den rrija 
»genomfahrten, då et märke högs uti en påla jeropt med valt- 
»net, hvarunder ratta diupleken skulle förblifva till 3j foth, 
»som var enligit med den diupleken, som af ålder varit, hvil- 
»ket här annoteras för minnes skuld». 

»NB. uti pålan eller sielfva märket blef en stor spik in- 
»slagen». 

Haraf synes, att lodräta höjden år 1704 frän hvardera 
af de båda inhuggna märkena *) till dåvarande vattenyta be- 
stämdes till 15} minus 3} fot, d. a. till 12 fot. Dä nu dessa 
marken, med undantag af det på Raholmen i Neder Calix soc- 
ken är 1700 inhuggna märket, äro de äldsta i landet, hvarom 
någon anteckning mig veterligen förefinnes, så syntes de i sä 
mycket högre grad egnade, att vagleda till en något så nSr 
saker slutsats betraflfande den större eller mindre höjning öfver 
ytan af omgifvande vatten, som fasta landet pä detta ställe un- 
der denna tid af 151 år möjligen kunde hafva undergått: — 
förutsatt nemligen, att 1704 års afvagning blifvit med veder- 
börlig noggrannhet verkställd och att behörigt afseende fastats 
vid dåvarande medelvattenhöjd i sundet. 

Huruvida den sednare af dessa omständigheter blifvit, som 
sig bordt, iakttagen, kan naturligtvis nu mera icke med full 
tillförlitlighet afgöras, men att deremot den förra icke blifvit 
med all den omsorg utförd, som man skulle kunnat önska, bar 
genom vår nu företagna afvagning blifvit ådagalagdt. Enligt 
anteckningen på nyss åberopade har bifogade charta skulle dessa 
båda marken ligga i samma horizontalplan, men enligt vår af- 
vagning förefinnes dock nu emellan de båda märkena inbördes 
en lodrät höjdskillnad af 1,i6 fot**), som södra strandens märke 

*) Dessa marken utgöras af 12 tum länga och nSra' 2 tum djupa 
skåror uti de brant sluttande berghflllarney af hvilka den pä 
norra sidan endast obetydligt uppskjuter ur jordbrynet. 
**) För säkerhets skull hafva vi repeterat vSr afvagning, men kom- 
mit till samma resultat pä en linias skillnad nSr. 



I 



— 333 — 

ligger högre än den norra strandens. Sfi vida man säledes 
icke skulle våga tro, att en olikformig nivåförändring eller 
skrynkling, under den sedan dess förflutna liden af ett och ett 
hälft sekel, härstades egt rum, hvilken skrynkling, ehuru Ibr 
öfrigt enligt min tanka högst sannolik hvad svenska vallen i 
stort betraktad beträffar, dock vid dessa pä endast ett par 
hundra alnars afstånd från hvarandra belägna punkter är min- 
dre trolig, sä återstår intet annat antagande, än att ett nivel* 
lering9fel vid märkenas inhuggning blifvit begånget, till hvilket 
vi helst söka orsaken i ofullkomligheten och osäkerheten hos 
de instrumenter , som då för tiden för ändamålet begagnades. 
Dä man nu derjemte icke kan undgå misstankan, att medel- 
vattenhöjden vid inhuggningstillfället äfven här, likasom sednare 
tiders erfarenhet visat vara fallet för nästan alla öfriga i äldre 
dagar anbragte vattenmärken, icke blifvit med tillräcklig nog- 
grannhet uppmärksammad, så finner man alt någon fullt tillför- 
litlig slutsats öfver .en möjlig nivåförändring härstädes tyvärr 
icke kan dragas af dessa gamla märken. 

Emellertid pä det åtminstone våra efterkommande måtte 
hUröfver erhålla någon upplysning, ber jag att har få meddela 
resultatet af vår afvägning jemte dess närmare detaljer. 

Höjdskillnaden emellan norra strandens märke (på chartan 
sign. 4) och vattenytan i sundet befanns vara 4 3,88 fot (vid 
repeterad afvägning 4 3,89 fot). 

Höjdskillnaden emellan södra strandens märke (på chartan 
sign. 3) och vattenytan i sundet befanns vara 4 5,04 fot (vid 
repeterad afvägning 45,05 fot). 

Vattenhöjden för dagen (den 9 September) i Saltsjön var 
enligt den vid slussverket i Stockholm befintliga skalan oför- 
ändrad 44,00 fot vid fullkomligt lugnt väder. Saltsjöns medel- 
höjd, beräknad efter medelstånden för åren 4804 till 4 854, 
utgör, enligt de i Akad. öfversigt för åren 4 853 — 1855 in- 
förda tabeller rörande detta ämne, 44,09 fot. Således måste 
från hvardcra af de nu funna höjdskillnaderna, 4 3,88 fot och 
45,04 fot, dragas skillnaden emellan denna Saltsjöns beräknade 



— 334 — 

medelhöjd (14,09 fot) och vattenständet fOr dag?n (4 4^ fot), 
eller 0^ fot, för att kuoDa hUnfOra de respektive höjdskillna- 
derna till medel vattenståndet. Till folje deraf blifver, enligt vår 
afvägning, 

Höjden af norra strandens märke (sign. 4) öfver 
Saltsjöns medel vattenhöjd 13,79 fot 

Höjden af södra strandens märke (sign. 3) öfver 
Saltsjöns medelvattcnhöjd 44,95 foL 

Dessa mått skulle visserligen, så vida medelvattenhöjdeo 
afven vid inhuggningstillf^llet blifvit behörigen iakttagen, angifva 
en sedan inhuggningen försiggången höjning af landet 
på förra stallet af 43,79 — 42,00=4,79 fot, 
på sednare stallet af 4 4,95 —4 2,00 = 2,95 fot, 
till hvilket höjningsbclopp jag för min del, af förut anförde skäl, 
likval icke vågar skänka någon större trovärdighet, så mycket 
mindre, som såväl de resultater, till h vilka de vid härvarande 
slussverk allt från 4 774 till närvarande tid anställde obser- 
vationer leda, som ock mina egna uti Akad. öfversigt 4847, 
sid. 282 införda iakttagelser rörande förhällandet mellan Salt- 
sjöns svankningar och kallargolfvens plan i det hus vid Skepps- 
bron jag sedan längre tid bebott, tyckas öfverensstamma der- 
uti, att någon nivåförändring i Saltsjöns vattenyta har vid Stock- 
holm och i dess närmaste omgifning under sednare tider inga- 
lunda egt eller eger rum, eller åtminstone för ingen del uppgår 
till det belopp, som vid första påseendet skulle synes följa af 
jemförelsen mellan 4704 och 4855 årens afvagningar vid 
Södra Staket». 



— 335 ~ 

2. öfversif^t af de arter tillhornnde Tnsect- 
JamUjen Trkhopteryfi^ia, som blifvU funna i Sve- 
rf fe. — Herr Bobbman föredrog en, af Pbilosophie Magistern 
C. G« Thomson, under oFvanstående titel insänd aFhandling: 

»De djur, som mnerattns under denna familj, äro de minsta 
af alla kända skal-insecter; de större arterna öfverstiga ej tred- 
jedelen af en linea, de minsta uppn& endast ättondedelen. Det 
SSr således ej underligt att mänga af dem undgStt Gtllenhals 
uppmärksamhet, som annars beskrifvit Sveriges Coleoplera med 
en för sin tid ovanlig noggranhet. Han upptager nemligen uti 
Insecta Svecica endast 4 hithörande arter, af hvilka 3 Oro be- 
skrifna under slagtet Scaphidium och en under Elophorus; dä 
deremot de för närvarande i Sverige funna species uppgå till 
24, ett antal, som visserligen redan ar stort, men som troligen 
skulle få en ej obetydlig tillökning, isynnerhet inom slagtet 
Phlium, om värd Entomologer ville egna någon uppmärksamhet 
åt dessa smådjur. 

Vid utarbetandet af denna öfversigt har jag hufvudsakligen 
begagnat Gillmeisters afliandling öfver Trichopterygia, införd i 
4 7:de bandet af Sturhs »Deutschlands Insecten» samt Ericbsons 
>Jnsecten Deutschlands»; sistnämnde författare indelar familjen i 
tvenne grupper nemligen: 

1 Gruppen PTILINA HiiKn. 

1 Genuis TRIGHOPTERYX Kieby. 

1. r. atomaria: ovala, convexa, pubescens, fusco-nigrs, antennis pe- 
dibusque lesJaceis; thorace amplo, elylris laliori, laleritwis pone 
medium valde diLitatis, anguiis posticis forliler produclis, aculis, 
teslaceo-marginalis; elylris subtililer punclalis, fuscis, morgine 
apicali lesUceo. Long. \ lin. 

E». Ins. Deuls. 111. 19 1. — Gillm. 46. 3. Tab. 322. fig. 3. 

Dermesles atomarius De GtEH Ins. IV. 218. 10. Tab. 8. f. 
16—20. 

Scaphidium alomarium Gvll. Ins. Sv. 1. 188. 3. 

Allmän p5 fuktiga stallen; i Soiåland och vid Slockholm af 

prof. BOHEVAN. 

Frfin öfriga arUr inom slägtel Iftltast kantig på de gulkantade 
bakhörnen, den fina puncluren och kullriga kroppsformen. 
Öfvers. af K. VeL-Åkad. För*,, d. 12 SepUmber 1855. 



— 336 — 

2. T. fasdcularis: sab-ovata, leviter convexa, parom nitida, denae 

griseo-pubesceDs, nigro-fusca, antennis pedibusque teslaceis; tho- 
race elylrts latiori, lateribus pone medium dilalalis, angults po- 
sticis produclis, aculis; elytris evidonter panctatis, margioe api- 
cali testaceo. Long. J lin. 

Hker Faun. Col. Hclv. I. 374. 2. — Ea. Ins. Deut. IIL 19. 2. 

Lathridius fasdculariå Bbst Kflf. V. 8. 7. Tab. 44. f. 7. 

Trichopteryx mtermedia Gillm. 45. 2. Tab. 322. f. 2. 

AllmAn under rullnande vegelabilier; funnen i mSngd under 
tång vid Lomma i Skåne; vid Stockholm och på Grottland af 

Prof. BOBEMAN. 

Denna art skiljes från föregående på sin tstare befaåring, 
mattare kroppsyia, tydligare punctur, enfärgade thorax och min- 
dre kullrig kroppsform. 

3. T, grandkollis : sub-ovalis, convexiuscula, fortius punctata, ntgra 

subaeneo-micans, antennis fuscis, pedibus testaceis; thorace e/y- 
tris parum latiori, lateribus medio rotundatis, angulis posticis 
leviter productis, acutis; elytris fuscis, margioe apicali testaceo. 
Long. ) lin. 

Mmbm. Bull. d. Soc. Imp. d. Nat. de Moscou, 1844. 181. 42. — 
Er. Ins. Deut. III. 20. 3. 

Trichopteryx fasdcularis Gillm. 43. 1. Tab. 322. f. I. 

Allman i spillning; vid Stockholm, i Småland och Bohuslän 

af Prof. BoBEMAN. 

Lfltt kånlig från öfriga arter på kroppens nSstan metalliska 
glans och dessutom genom de borstlika bår, som finnas, ett pS 
hvarje sida af thorax framför basen, och två på hvarje skalvinge 
vid ytterkanten. 

4. T* thora>cica: ovata, convexiuscula, sat fortiter punctata, nitida, 

nigra, antennis fuscis, basi pedibusque testaceis; thorace elytris 
parum latiori, apicem versus subangusiato, angulis posticis pro- 
ductis, acutis; elytris fuscis, margine apicali testaceo. Long. | lin* 

Gillm. 1. c. 48. 4. Tab. 322. fip 4. 

Ej sällsynt, med föregående; vid Stockholm och i Småland af 
Prof. Bon EM Alf. 

Mycket lik föregående art, men dubbelt så liten, af mera 
Sggrund kroppsform, utan kanthår, bakhörnen af thorax mera 
tillbakadragna, 

5. T. littoralis: subovalis, convexiuscula, parcius pubescens, pro- 

funde, minus crebre punctata, nitida, nigra, antennis fuscis, basi 
pedibusque testaceis; thorace elytrorum latitudine, lateribus me^^ 
dio leviter rotundatis, angulis posticis obtusis, baud prodactjs; 
elytris nigro-brunneis, margine apicali testaoeo. Long. ^ lin. 

Sällsynt; funnen vid stranden af Ringsjön i Skåne. 

En genom sin grofva puoctur och trubbiga bakhörn af thorax 
lätt uppfattlig art; något kullrig, glänsande, svart, ej tätt be- 
klädd af brungråa hår. Hufvudet fir något finare puncteradt 9n 
den öfriga kroppen, glflDsande, svart. Antennerna äro bruna, de 



^ 337 — 

två första lederna klart gula. Thorax flr ej bredare Sn skalvin- 
garne, sidorna jemnt rundade, vid basen ej bredare än öfver spet- 
sen, bakhOrnen ej utdragna, bildande en trubbig vinkel mot 
bakkanten; gJ9nsande, svart, med grofvj) och djupa, ej tätt stå- 
ende puncler. Elytra Sro hälften längre dn thorax, lätt kull- 
riga, glansande, bruna, i spetsen gula, med samma grofva punc- 
tur som thorax. Benen firo lergula, låren, såsom hos alla (öre- 
gående arter, bruna. 

6. 7. bretripennis,' ovalis, depressiuscula, subtiliter punclulata, tenui- 

ter pubescens, nitidula, nigra, antennarum basi pedibusque te- 
staceis; thorace elytris vix latiori, lateribus medio rotundatis, 
angulis posticis leviter productis, acutis; elytris medio dilatatis, 
roargine apicali testaceo. Long. vix. ^ lin. 

Er. Ins. Deut. III. 21. 4. 

Trichopteryx clavipes Gillm. 49. 6. Tab; 323. fig. 1. 

Ej sällsynt på fuktiga stallen, under nedfallna löf o. d.; vid 
Stockholm af Prof. Bobeman. 

Denna art skiljes från närstående på sin fina punctur och egna 
kroppsform; thorax och elytra Sro nemligen hvar för sig run- 
dade på sidorna, hvarigenom en inålgående vinkel bildas dem 
emellan; från T, pumila Er., som den mest liknar, kännes den 
flfven derpå, att bakkanten af thorax ar framför scutellen lätt 
urbugtad, bakhörnen något mera framstående. 

7. T. pumila: ovalis, aubdepressa, parum nitida, dense griseo-pube- 

scens, nigro-fusca, antennarum basi pedibusque testaceis; tho- 
race elytrorum latitudine, lateribus parum rotundatis, angulis 
posticis acutis, baud productis; elytris subtilius punctatis, mar- 
gine apicali testaceo. Long. ^ lin. 

Er. Ins. Deut. 22. 6. 

Trichopteryx sericana Gillm. 52. 8. Tab. 323. fig. 2. 

Ej sällsynt under ruttnande vegetabilier; den lefver i stor 
mängd under uppkastad tång vid Lomma i Skåne; vid Stockholm 
är den funnen af Prof. Borkhan. 

Från föregående skild genom sin täta gråa pubescens och 
formen af thorax, hvars bakhörn ej äro framdragna, bakkanten 
tvärt afskuren. 

6. 7. sericans: ovalis, depressiuscula, vix nitida, nigra, pedibus testa- 
ceis; thorace elylrorum latitudine, angulis posticis reclis; elytris 
' subtilissime, crebre punctatis, limbo apicali testaceo. Long. vix | lin. 
Hbem. Faun. Col. Helv. I. 374. 3. — Er. Ins. Deut. 23. 7. 
Trichopteryx depressa Gillm. 51. 7, Tab. 323. fig. 3. 
Allmän i Skåne uti spillning. 

Denna art afviker från föregående hufvudsakligen genom sina 
mörka antenner och mera matta kroppsyta. 

. r. pygmcBa: ovalis, subdepressa, nitida, subglabra, nigra, antenna- 
rum basi pedibusque fusco- testaceis; thorace elytrorum lati- 



— 338 — 

ludine, angulis posticis vix productis^.aottti»; elytrij; dense pun- 
clulatis, rourgirie apicali fusco-teslaceo. Long. ^ — ^ lin. 

Er. Ins. Deul. 21. 5. 

Trlchopteryx parallelogramma Gillm. 54. 10. Tab. .^23. f. 5. 

E'\ sälisynl i torr spillning vid Lund och Ringsjön i SkSne. 

Till kroppsform mest lik föregående, men dubbelt så liien, 
nästan utan behäring, glilnsande, bakbörnen af thorax spetsignre, 
något framdragna. 

10. T, abbreviatella : oblonga, depressiuscula, nigra, subaeneo-micans^ 
antennarum basi pedibusque testaceis; thorace anguhs pa^^ticis 
obtusis; elytris sublililer punctatis, fuscis, margine apicali testa- 
ceo. Long. ^ !in. 

Herr Faun. Gol. Hel v. 1. 375. 7. — Er. Ins. Deul. 23. 8. 

Trichopteryx curta Gillm. 92. 2. Tab. 328. fig. 2. 

Funnen i spillning vid Lund; ej sällsynt. 

Lätt kSniig från öfriga närstående arter på formen af thorax, 
hvars bakhörn flro trubbiga, sidorna något mera afsmalnande mot 
basen än mot spetsen; till habitus ej olik Ptilium Kunzei, hvar- 
ifrån den dock lätt skiljes såväl på formen af elytra, som 9r 
lika med de öfriga arternas inom slägtet, som ock genom sm 
nästan metalliskt glänsande kroppsyta. 

2 Genus PTILIUM (Scbufpbl) Ericbsson. 
a] Elytra hela, ej afstötla i spetsen. 

1. P. mmutissimum: oblongum, suhglabrum, nitidum, Ia?vrg8tum, ni- 

grum; thorace bast foveolato scutelloque canaliculatis; elytni^ 
nigro-piceis, apico antennis pedibusque flavis. Long. vix \ hn. 

Er. Ins. Deut. 24. 1. 

Elophorus mmutissimus Gtll. I. 136. 12. 

Trichopteryx minutissima Gillm. 69. 1. Tab. 325. fig. f. 

Ej sällsynt under ruttnande vegetabilier i Lund. 

2. P. inquUinum: oblongum, fuscum, sublililer punctalum, tenuiter 

|)ubescens; thorace subtilissime canaliculalo;' elytris obovatis; 
fusco-testaceis; antennis pedibusque flavis. Long. vix \ lin. 

Er. Ins. Deut. 26. 3. 

Trichopteryx inquitina Gillm. 91. 1. Tab. 328. f. 1. 

Lefver i sällskap med Furmica rufa, ej sällsynt; äfven från 
Småland af Prof. Bohkm\n. 

Lätt känlig från föregående på sin ljusare färg, fina punctur, 
den fina rännan på thorax och elytrernas form. 

3. P. excavalum: elongalum, fuscum, nilidulum, punctulatum, pube- 

scens; thorace basi foveola Irigcmina impresso; antennis pedi- 
busque lesta(:eis. Long. | lin. 

Er. Ins. Deut. 27. 6. 

Trichopteryx excavata Gillm. 74. 5. Tab, 325. fig. 5. 

Ej sällsynt under ruttnande vegetubilier i Lund. 

Den minsta af alla arter, känlig på de 3 smägroparne vid 
roton af tboraxi af hvilka den medlersta är slörsty midten af 



— 339 — 

bakkanten med en stark indyckning framför fcutellen, hvarige- 
nom den visar sig upphöjd och genomskinlig, då djuret ses 
framifrån. 

4. P. angustatum: oblongum, nigrum, opacum, fortiter, dense punc- 

tatum, longius pubescens; thorace impressione transversa utrinque 
ad angulos posticos; elytris fuäcis, apice pedibu.sque lestaceis. 
Long. I lin. 

£r. Ins. Deut. 29. 9. 

Trichopleryx oblonga Gillm. 78. 2. Tab. 326. fig. 2. 

Funnen med föregående, ej sällsynt; från Goltland af Prof. 

BOHEIIAN. 

Denna art afviker från alla föregående deri, att thorax saknar 
intryckning på midten, för Öfrigl 9r den Ifltt kSnlig på sin 
starka punctur. 

5. P. Kunzei: subovale, nigrum, opacum, dense punclatum, sublililer 

pubescens; elytris sutura pone medium evidenter plicata, apice 
pedibusque testaceis. Long. ^ lin. 

Hekr Faun. Col. Helv. 1. 375. 6. •— Er. Ins. Deut. 29. 10. 

Trichopleryx Kunssei Gillm. 79. 3. Tab. 326. fig. 3. 

Funnen i spillning vid Lund och Ring.«jÖn i Skåne; ej sällsynt. 

Mindre än föregående, med mycket finare punctur, matt, svarta 
antenner, elytra ej nående fullkomligt till abdomens spets. 

6. P. elongatum: elongatum, nigrum opacum, subtilissime punctatum, 

pube depressa griseo-sericea vestitum; ihorace acquali, lateribus 
medio rolundatis; elytris thorace triplo longioribus, lateribus 
parallelis, anlennis thorace longioribus pedibusque testaceis. Long. 
vix j^ lin. 

Funnen under en sten vid en gödselhög nSra Lund. 

Nästan af samma form som P. excavalum, men utan intryckning 
vid roten, af thorax, mest lik föregående art, hvarifrån den skiljes 
genom sin mera långsträckta kroppsform, längre och ljusare an- 
tenner; svartbrun, matt, fint puncterad, beklädd med ett grå* 
akligt, tätt liggande ludd. Hufvudet är temligen stort, nästan 
lika bredt som thorax; ögonen stora, utstående. Antennerna 
äro nästan af halfva kropp.slängden, tunna, alldeles lergula. Tho- 
rax är lika bred som skalvingarna, hälften kortare än bred, något 
smalare vid roten än öfver spetsen, sidorna rundade före midten; 
lätt kullrig, bakhörnen trubbiga, mycket fint puncterad, matt, 
svart. Elytra äro åtminstone tre gc^nger så långa som thorax, 
sidorna nästan parallela, i spetsen rundade, fullkomligt beläckande 
abdomen, föga kullriga, matta, bruna, lika fint puncterade och 
håriga som thorax. Benen alldeles lergula. 

b) Elytra i spetsen afhuggna. 

7. P, suturale: oblongo-ovale, convexiusculuro, evidenter punctatum, 
fuscum; thorace transverso, aotrorsum subangustato; elytris limbo 
dilutiori; antennis pedibusque testaceis. Long. vix | lin. 
Er. Ins. Deut. 30. fl. 



— 340 — 

Tnchopteryx tuiuralis Hsrr Faun. Col. Heiv. I. 375. 5. — 
GiLLM. 56. 11. Tab. 323. f. 6. 

Ej salUynt under barken af nedfallna trfld; från Stockholm 
och Smaland af Prof. BuiiEUAn. 

8. P. tesiaceum: oblongum, depressiu.sculum, palltde testaceuro, flavo- 
pube^tcens, parciiis punclatum; thorace subcordato^ obsolete bifo- 
veolato; elytris thorace duplo longioribus. Long. vix } lin. 
£r. Ins. Deul. 31. 12. 

Tnchopteryx testacea Heer Faun. Col. Heiv. I. 376. 9. 
Tnchopteryx limbata Gillm. 59. 1. Tab. 324. fig. 1* 
Med föregående, sällsynt. 

Genom sin ljusare fflrg och formen pä thorax Ifltt kdnlig från 
föregående art. 

Anm. Prof. Bobemar har lilJ påseende meddelat mig ett 
exemplar från Stockholm, som nflrmast öf verensstam mer med 
P. téstaceum, men thorax flr försedd med tvä aflånga, parallefa 
gropar, som börja inom framkanten och sedan fortgå till bakom 
midten, bvarest de utplånas, Ögonen ej mSrkbara, endast vi- 
sande sig som en gråaktig upphöjning; måhflnda en skild art, 
men då jag ej känner någon af de blinda arterna, så vågar 
jag ej pä ett enda exemplar uppställa ett nytt species. 

3. Genus PTENIDIUM Ericbson. 

1. P. pu$Ulum: ovatum, nigrum, nitidum, parce pubescens, anlennis 

pedibusque testaceis; thorace basi 4-foveolato; elytris parce ob- 
soltfteque punctatis, apice piceis. Long. \ lin. 

Eb. Ins. Deut. 35. 1. 

Scaphidium puåälum Gylu Ins. Sv. I. 189. 4. 

Trkhopleryx pusUla Gillm. 87. 3. Tab. 327. fig. 3. 

Trichopteryx näida Hber. Faun. Col. Heiv. 1. 377. 11. 

Ej sällsynt på fuktiga ställen, under nedfallna löf o. d.; från 
Gotlland, Bohuslän, Småland och Westergölhland af Prof. BoBEiiAif. 

2. P, turgidum: breviler ovatum, convexum; nitidum, piceo-nigrum, 

antennis pedibusque testaceis; thorace basi subtililer 4-foveolato; 
elytris laleribus dilalatis, piceo-rufis, parce et subtiliter punctatis, 
serie suiurali punctorum evidenliori. Long. vix j lin. 

Funnen vid Kingsjön i Skåne under nedfallna löf. 

Denna art synes slå närmast P. Iwvigatum Er., men skiljeas 
genom sin kortare kroppsform, i midlen utvidgade, tydligt punc- 
terade elytra; ganska kullrig, glänsande, nästan ulan behåring. 
Hufvudet är glatt; antennerna räcka till roten af thorax, allde- 
les ljusgula. Thorax är smalare än skalvingarne, nästan dubbelt 
sä bred som lång, sidorna i midten rundade, bakhörnen trubb- 
vinkliga, kullrig, knappt puncterad, becksvart, glänsande^ inom 
bakkanten försedd med intryckta puncter, af hvilka en inom 
hvarje bakhörn, Ivä framför scutelien. Elytra äro starkt utvidgade 
i midten, derifrån afsmalnande mot spetsen, kullriga, glänsande, 
beckröda, fint, glest puncterade, mod en tydligare soturalstM-ie. 
Benen IjusguJa. 



— 344 — 

5. P. apkale: oblongo-ovatam, nigruoi, nitiduniy. SDtennis pedibus- 
que testaceis; thorace basi obsolele bifoveolato; elytris nigro- 
piceis, apice testaceis, subseriatim punctati^. Long. ^ Jin* 

Er. Ins. Deut. 36. 3. 

Trichopteryx apicalis Gitm. 85. 2. Tab. 327. fig. 2. 

Var. elylrts rufo-piceis, sublilius punctatis. 

Allmän under ruUnande vegetabilier; varieteten endast under 
barken af löftrfid; från Stockholm, Småland, Öland och Skåne 
af Prof. Bohem Air. 

Den största af arterna inom detta siflgte, lätt kanlig genom 
de radvis ordnade punclerna på elytra. 

4. P. ftisckome: breviter ovatum, convexiusculam, nigram, nitidum, 

antennis fuscis, pedibus testaceis; thorace basi obsolete bifoveo- 
lato; elytris vage panctatia, aptce piceis. Long. } lin. 

Er. Ins. Deut. 37. 4. 

Funnen i stor roSngd under småstenar ute vid sjelfva stran- 
den af Ringsjön och under lång vid Lomma i Skåne. 

Mycket distinct art, dubbelt så liten som föregående, af en 
kortare kroppsform, glesare punctur på elytra, gulbruna anten- 
ner, scutellen slutande mycket noga intill elytra, hvarigenom den 
blir svår alt se. 

5. P. . pttncUUum.' oblongum, depressiusculum, nigrum, nitidum, an- 

tennis pedibusque fuscis, pilis brevibus, rigidis, fulvis vestitum; 
capite Ihoraceque grosse-punctatis, linea media laivi, hoc basi 
bifoveolato; elytris minus crebre, profunde punctatis, apice piceo- 
testeceis. Long. J lin. 

Scaphidium punclatum Gtlu Ins. Sv. IV. 293. 4 — 5. 

Trkhopteryx akUacea Giluh. 64. I. Tab. 327. f. 1. 

V(ir, antennis pedibusque testaceis. 

Först funnen i Halland af Prof. Sablbcrg, sedan återfunnen 
derstades af Prof. Boheman; sjelf har jag träffat den i mSngd 
under uppkastad tång vid vestra kusten af Skåne. 

En genom sin grofva sculptur lått uppfattlig art, som varie- 
rar något i afseende på benens och antennernas färg; hos några 
exemplar flro de alldeles gula {punctatum Gtll.), hos andra der- 
emot bruna, med antennspetsen och låren mörkare (a/u/acea Gilmi). 

2 Gruppen SPHAERINA Eeichsor. 

Genus SPHÄERIUS Waltl. 

1. S. acaroides: fortiter convexus, niger, nitidus, laevissirous, pedibus 
piceis, antennis medio testaceis. Long. } lin. 

Waltl Isis 1838. 272. 20. — Er. Ins. Deut. 40. 1. 

Jag har en gång i Juli månad funnit denna art i mflngd vid 
Vesums torfmosse nära Lund, der den lefde i den fina mossan 
nSra vattenkanten. 



-- 34t 



Af Hans Majestät Konungen. 
Archiv fur wissenschaftliche Runde von Russland. Bd. XIV: Heft. I, 2. 

Af KeJserL Franska Regeringen. 
Annales des Mines, 1854: Livr. 3, 4, 5. 

Af Linnean Sodety i London. 

Transaclions, Vol. XXII: Part 3. 

Proceedings, Nr. 52 — 58. 
List of Ihe Society, 1854. 
Address, 1854. 

Af Royal Geographical Society i London. 
Journal, VoK XXIV. 1854. 

Af Geological Society i London. 
Quarlerly Journal, Nr. 42. 1855. 

Af Royal Trish Academy i Dublin. 

Transaclions, Vol. XXII: Part 5. 
Proceedings, Vol. VI: Part 1. 

Af Société Oéologique i Paris. 
Bulletin, T. XWl Feuilles 8—11. 

Af Académie Royale de Belgique i Brxixelles. 

Mémoires couronnés et des Savants élrangers, T. XXV. 
Bulletin, T. XX: Partie 2, 3. T. XXI: P. 1. 
Annexe aux Bulletins, 1853, 1854. 
Annales de TObservaloire de Bruxclles, T. X. 
Annuaire de TAcadémie, 20:e Année, 1854. 

— de rObservatoire, 21:e Anne, 1854. 
Almanacb séculaire de l'Observatoire. 1854. 



^ 



— 34ä — 

3. Entomolof^islrä Notiser. — Af Studenten Hr 
Carl StIl blefvo genom Herr Bobuun nedanstfiende uppsatser 
inlemnade: 

Ny art af Poecihnnorpha. — Af det bland Megalopider- 
nas grupp så utmärkta slagtet Poectlonioi-pha, hvaraf Lacordairb 
i sin Monographte des Phytophagefi upptager 6 arter, hem- 
förde Herr J. A. Wahlberg frän CafTerlandet 4, hvaribland 3, 
nemligen P. lomentosa, afra och alripes förut voro kända. 
Den återstående nya tillika med en förut obeskrifven varietet 
af P. afra, jemte 3 arter af ett nytt, Poecilomorpha närstå- 
ende slägte, tager jag mig friheten här beskrifva. 

POECILOMORPHA. Hope. 

f. P. afra, var, c: — A varietatibus prius descripliA difTert: elytris 
fere totis luleis, absque fasciis el villa basali bumerali nigro- 
fusca (antum ornatis. 
Palria: Porl Natal. 

Z, P, Fairmairei: oblonga, posiice vix altenuala, nigrofusca; macu- 
]is 8 thoraci;:, scutello, nuiculis 10 elyironim fl subapicali fe- 
morum pOslicorum dertjte, dilule les(aceoflavo-pubescentib<is; un- 
guiculis lar^orum rufopiceis. — Long. 9j — Ii, Lat. 4 — 4J 
Miilim. 

Putria: Port Natal. 
Oblonga, subparalella, posiice vix altenuala. Caput protbo- 
rdce anlico non iatius, fronle subdeplanata, disco concava, medio 
longitudinaliler .sulcata ibique parce dilute testaceoflavo-pubescente, 
nigrum, dense punclalum, pilis brevibus fuscis sparsutn; anlennis 
palpisqiie nigrofuscis, illis Ihorace subiongioribus. Prolborax la- 
litudine brevior, convexus, antice magis, posiice levius constric- 
ius, dense subrude punctalus, niger, fuscopuberulus, maculis la- 
lerali ulrimque et 6 (3, 3) dorsi, interdum 2 et 2 iongiludinaliter 
ronfluenlibus dense dilute (estaceoflavo-pubescenlibus. Scuteltum par- 
vum, siibtransversum, apice Iruncatum, totum dense dilute testaceo- 
flavQ-pubescens. Elylra posiice vix altenuala, nigro fusca, sed 
tborace nonnibil dilutiora, dense punctala, pilis brevibus subde- 
pressis fuscis sparsa, singulo macula una inter bumerum el scutellum^ 
tribus fere suluralibus unaque apicem versus ad marginem anteriorem 
oblique pone maculam suturalem mediam posila dense dilule lestaceo- 
ilavo-pubeitcentibus. Pectus nigroruscum) maculia 3 ulrimque detasittft 
discoque, boc lamen sparsius, dilute testaceo^-flavo-pubescentibus» Pe- 
des nigrofusci, breviter fuscopilosi, femoribus postioia crasftis^ ovali- 
bus, basin versus parce dilute lestaceoflavo^plibesctntibus, apicem 

Öfvers, af K. VeL-Akad, Fårh., d, 12 September 1855, 



— 344 « 

versus macala densias dilute testaceoflavo-pabescente insCroclis, tibiis 
anterioribus subtus flavescente», posticis aubtus iongius nigro-pilo»», 
hia etiam subcurvatis; unguicolis taraorum rufopieeia. 
Variat elytris fuscotestaceis. 

LCCASTEA. Stal. 

Corpus subelongatum, parallelum, aemper puberulum. 

Caput parum convexuro, vel aubplanum, postice quam medio 
nonnihil angustius. 

Oculi globosi, prominuli. 

Antennae thoracis cum capite fere longitudine, vel bis sublon- 
gfores, extus sensim crassiores, nondum pectinata&f art. basali reHquia 
longiore. 

Lig u la quadrala, cornea, apicem versus membranacea, apiee 
sinuata. 

Palpi omnes art. ullimo elongato, conico, acominalo, maziNares 
labialibus crassiores. 

Thorax transversus, parum convexus, antice et postice subtr an- 
catus, ibique leviter constrictus, lateribus rotundatus. 

Scutellum parvum, subiriangulare, apice rotundatum. 

Elytra parallela, subplana, apicem versas subdebiscentra, Iko- 
race latiora. 

Pedes mediocres, femoribu.s posticis reliqais crassioribos» com- 
pressis, ovoiibus, tibiis, prxsertim posticis, subcurvatis. 

A PoecUomorpha structura antennarum pra»)ipue distincta. 

Typus generis: L, Dohmi. 

i. L. Dohmi: sordide Jutescens, breviterj pilosa; macula una frontis 
intraocuJari, unaque thoracis utrimque laterali elytrisque nigri- 
cantibus; antennis, tibiis basi et a medio apicem versus, tarsis« 
que nigrofuscis. — Long. 8^, Lat. 3J Millim. 

Patria: Port Natal. 
Caput nitidum, sordide lutesoens, ptlis brevibus, sub-erectis, fuscis 
instructum, macula frontis intraoculari antennisque, art. basali testaceo 
excepto, nigrofuscis. Thorax transversus, pone medium latior, parum 
cODvexus, nitidus, sordide lutescens, pilis brevibus fuscis parce in- 
structus, macula utrimque laterali nigrofusca ornatus. Scutellum tri- 
angulare, lutescens, breviter lutescente-pilosum. Elytra parallela, sat 
dense, subrude, irregulariter punctata, supra humeros nonnihil im- 
pressa, nigra, subnilida, pilis brevibus fuscis, subdepressis instructa. 
Subtus cum pedibus sordide lutescens, parce, breviter, in tibiis tamen 
tongius, albidopilosa, tibiis basi ipsa et a medio apicem versus taris- 
que fuscis. 

2, L, lugens: nigrofusca, subnitida, parce breviter pilosa; clypei 
margine apicali labroque testaceoflavis; maculis 2 intraocularibus 
frontis testaceis; elytris fuscobronneis. — Long. 8, Lat. 3 Millim. 
Patria: Port Natal. 

Caput 



_ 346 — 

Gaput parum convexuro, nigrum, nitidum, parce, breviler fusco- 
pilosum, maculis 2 inlraocularibus lestaceis ornatam, clypei roargine 
apicali labroque teataceo-flavis; antennia nigrofuscis, paroe fuscopilo- 
sis. Thorax iranaversus, lateribus rotundatus, pone roedium latior, 
niger, nilidus, parce fuscopilosus. Sculelluni triangulare, apice rotun- 
datam, nigrum Elytra parallela, sat dense, subrude punctata, fusco- 
brunnea. pilis teataceoflavia inslructa. Subtus nigra vel nigropicea, 
flavescentepiJoaa, abdomtnia roargine maculis sabtriangularibus flavm 
oroaio. 

3. L. nana. Teslaceoflava, fuscopilosa, pedibus nonnihil dilutioribua; 

oculis nigrofuscis; antennis, tibiis subtus arliculisque tarsorum 

apico fuscis; elytris pectoreque postice fuscescente-testaceis. — ^ 

Long. 5, Lat. 2 Millim. 
Palria: Port NataK 

Caput subplanum, parce punctatam, subnitidum, testaceoflavaro, 
parce Tuscopitosum; oculis nigrofu<tcis; anlennis fuscis, parce, breviter 
fuscopilosis. Thorax transversus, lateribu.4 rotundatus, medio latior, 
parce punctulatus, subnitidus, parce fuscopilosus. ScuteMum parvum, 
apice latius rotundatum, fuscotestaceum. Elytra parallela, parum con- 
vexa, dénse, rude punctata, fuscescente-testacea, flavescente-pilosa. 
Subtus cum pedibus dilute testaceoflava, albidopilosa', pectore posterius 
fuscobrunnescente, abdomine basi interdum fuscescente, femoribus basi, 
tibiis subtus articulisque tarsorum apice fuscis. 



Om Thunbergska Hemipterarler. — Sistlidne vinter 
hade jag, genom Prof. Liubborgs välvilja, tillfälle att undersöka 
de af Thunberg i åtskilliga akademiska afhandliagar beskrifna 
Hemipterarter, hvilka nu jemte Thdnbbrgs öfriga samlingar för- 
varas pä Upsala Museum. Ehuru ännu åtskilligt återstår att 
utreda, torde likväl de anteckningar, som jag hittills gjort, lända 
till någon upplysning och nytta fOr synonymien, hvarföre de 
här meddelas. 

Species in "DiaserL entom, novas Insectorum apecies 
sist** dyescriptae. 
Cimex viUosus. /hbg. Ioc. cit. p. 35. =s Reduvius persanatus. LiIvn. 
Cimex ancUis* Tbbo. Ioc. cit. p. 39. = Nematopus Indus. Linn. 
Cimex transversus, Tbbo. Ioc. cit. p. 40. = Rhaphigasler tarquatus. 

Fabb. 
Cimex fuscus, Thbg. Ioc. cit. p. 44. = Spartoeera moesta, Fabb. 
Cimex brunneiu. Thbg. Ioc. cit. p. 45. = Aspongopas obscurus. Fabb» 
Cimex costattu. Thbg. Ioc. cit. p. 50. = Alydus id. Thbg. Hem. rostr. 

cap. P. III. p. 4. = Cimex dwUs, Gkrm. 

Öfvers, af E. VeU-Akad. Fårh. Arg. 12, N:o 7. 2 



— 346 — 

Cmex hUmeatus. Tbbg. loc. cit. p. 52, et Hem. rostr. cap. P. II, 

p. 2. =3 Cimex costatus, Thbg. = Cmex eMiis, Gsaa. 
Cimex hexaphthalmus. Tbbg. loc. cit. p. 54. ^ Lygmus tcL Taw. Hem. 
rostr. cap. P. 4, p. 5. = Serinectha moesta. Stål. Of v. af K. Vet. 
Ac. Förh»ndl.. 1855. p. 29. 
Cimex superstUiosus. Tbbg. loc. cit. p. 55. = Lygmus id, Tbbg. Hem. 

rostr. cap. P. IV, p. 2. = Lygcms cingulatus, Fabr. 
Cimex albidus. Tbbg. loc. cit. p. 56. = Lygmts idU Tbbg. Hem. rostr. 

cap. P. IV, p. 2. = Lygaus crudelis. Fabr. 
Cimex purpureus. Tbbg. loc. cit. p. 57. == Reduvius id, Tbbg. Hem. 

rostr. Cap. P. III, p. 4. ^ Harpactar milthinus. Herr. Scb£fpeb. 
Cimex deustus, Thbg. loc. cit. p. 58. = Lygaw id, Tbbg. Hem. rosfr. 

cap. P. IV, p. 3. = Pyrrhocoris Forsleri. Fabr- 
Cimex angustatits. Tbbg. loc. cit. p. 59. = Hydrometra stagnorum 
Linn. 

Specie» in **Diss ent, de Uemipteris rostratis capen- 
sibus" descriptx. 
Cercopis tratisversa* Thbg. loc. cil. P. I, p. 4. == MonecpKora fascicol- 

lis\ Stål. öfv. af K. Vet. Ac. Förhandl. 1855. p. 95. 
Cercopis maura, Thbg. loc. cit. p. I, p. 4. = RhinatUax lugens. Stal. 

öfv. af K. Vet. Ac. Förhandl. 1855. p. 95. 
Cercopis trifurca, Tbbg. loc. cit. P. I, p. 4. = Rhinaukuc anaiis. Fabr. 
Tettigonia crenata, Turg. loc. cit. P. I, p. 7. = Cicada catena, Fabr. =: 

Cicada Aurora (?) Walker. 
Cimex gastricus, Trbg. loc. cit. P. H, p. 1. = Paramecocoris gastricus^ 

Stål. öfv. af K. Vet. Ac. Förhandl. 1855. p. 182. 
Cimex lugubris. Tbbg. loc. cit. P. II, p. 2. = Acanthosoma impluviata. 
Geru. = Rhaphigaster id. Dallas. = Rhaphigaster fuscoirroratus, StU. 
öfv. af K. Vet. Ac. Förhandl. 1853. p. 221, 2. 
Cimex quadridens. Tbbg. loc. cit. P. Il, p. 5. s= Cimex aberrans. Germ. 
Cimex dilatatus, Tbbg. loc. cil.. P. II, p. 5= Eurus rotundatus. Dallas, 
Cimex retusus, Tbbg. loc. cit. P. II, p. 5. = Acanthosoma fuBmorrhoidaie, 

LtvKi:. 
Tetyra marginata. Tbbg. loc. cit. P. II. p. 6. = Plataspis eoracina. 

-VVhitb. = Heterocrates id: An. & Ser v. 
Copium comutum Thbg. loc. cit. P. II; p. 8. = Idem. T^bg. Ins. hemel. 

Iria gen. p. 9. = Laccometopics clavicornis, Linré, Fiebkr. 
Alydus scaber. Thbg. loc. cit. P. III, p. 2. = Acanthocoris scabrator, 

Fabr. 
Alydus maculatus, Thbg. loc. cil. P. Ill, p. S, = Hypsetopus linearis. 

Stål* Öfv. af K. Vet. Ac. Förhandl. 1855. p. 29. 
Alydus annuiatus. Tbbg. loc. cit P. Ill, p. 4. = Uomoeocerus nigripes» 

BuRM., =: PkUonus id Dallas. 
Reduvius omatus. Thbg. loc. cit. P. III, p. 4. = Acanthaspis ui. StIl. 

Öfv. af K. Vet. Ac. Förhandl. 1Ö55, p. 187. 
Reduvius padfens. Tbbg. loc. cit. P. Ill, p. 5. = larva, 
Reduvius Umbalut. Tobo. loc. cit. P. Ill, p. 5. = larva* 



*) Errore typographico M, fusciooUi» est impreaeuin. 




~ 547 — 

Lygma tmmaaUaius. Thb«. loc. cil. P. IV, p. I. = Pyrrhocoris car- 

nifex. Fa BB. 
Lygmus aUr. Thic. Joc cit. P. IV, p. 3. = Rhyparochromus Echii. Panz. 
PmduUnu» äter, Thbo. Ioc. cit. P. IV, p. 5. = Larva Galmsi hastkomis 

(?) Thbg., Dallas. 

Species in **In8ectorum hetnelytrorum tria genera 
instrucia'* descriptae. 
PenduUnus bilineaius *). Tase. Ioc. cit. p. 4. = Pachylis Pharaonis. Fabr. 
Pendulmus quadrilmeatus *). Tbbg. Ioc. cit. p. 4. = Spatophora bicla- 

vata. Fabr. 
Pendulmus maculatus. Thbg. Ioc. cit. p. 5. = Larva. 
Pendulmus gigas. Thbg. Ioc. cit. p. 7. = Pachylis laticornis, Fabr. 
Pendulinus bidentatus *). Tdbg. Ioc. cit. p. 6. = Pachylis laticomis. Fabr. 
Pendulinus grossus. Thbg. Ioc. cit. p. 7. = Pachylis laticomis» Fabr. 

nuper exclusus, paliidus. 
Pendulinus armatus. Thbg. Ioc. cit. p. 8. = Chareislerus gracUis. Lap., 

Am. it SSRV. « 
C&pium maculalum. Thbo. Ioc. cit. p. 8. = Copium guttatum. Thbg. Ioc 

cit. p. 10. = Cimex daviger, Herbst. Gemeinnutzige Nalurge- 

schichte des Thierreichs. P. VI, p. 260, Taf. .39. B. fig. 4. 

(1784.) 
Copium serratum, Thbo. Ioc. cit. p. 9. = Larva. 



Forfcularics frun Cafferlandet. — Herr J. A. Wahlberg 
hemförde frän Cafferlandet ätla till ifrägavarande familj hOrande 
arler, af hvilka fyra hafva befunnits forut beskrifna, och bland 
dassa Slfven den europeiska Forficesäa gigantea^ som är all- 
män omkring kusterna af Medelhafvet samt, ehuru sällsynt, blif- 
vit funnen ända vid Danzig. Den är sedan länge känd säsom 
äfven forekommande i Egypten, frän Nubien finnas exemplar i 
Musei samling och nyligen har den blifvit uppgifven säsom fun- 
nen i Mozambique, hvarföre dess förekommande vid Port Natal 
förefaller mindre underligt. Här följa beskrifningar på de fyra 
nya arterna. 

FORFICESILA. Latr. 

i. P. lUurata: dilute flavolestacea, pilosa; disco macalisqae 5 basa- 
libus capilis, vittts 2 irregularibus lineaque longitudinali inler 
illas thoracis, maculis dorsalibus 2 segmenti slDgoH abdominis, 
nigrofuscis; aotcnois crassiuacuIiR, arlicuiif subglobosis, apicem 



*) Hae species in Moseo Ti^unbbrgi desunt, quare secundum figuras 
Stolli, ab aQctore etiam citatas, tan tum descciptaa puto. 



— 348 — 

versu9 nonnihil ejongatis; elytris fascovcrrucosis; alts elylris 
brevioribus; abdomine lateribus fuscescenie, apicem versas nigro- 
fernigineo; forcipe subrecla, crassa, basi sab-triquelra, intua cre- 
nu lat a, picea, basi testacea; femoribus, praesertim posticis, la* 
tinsculis, con)pre.s>«is, medio tibiisque basi fuacescentibus. $. 
Long *) 15, Lat. 2| Millim. — Port Natal. 

FORFICULA. Lm. 

1. F. A-mactilata: nigropicea, lateribus Ihoracis, elytris, alis pedi- 

busque dilutioribus; anlennia fuscescente-testaceis, articulis eloo* 
gatis; macula hiimerali elytrorum maculaque alarum flavis; for- 
cipe ferraginea, basi obscuriore, apice subcurvata, lotus parum 
crenulata, medio tuberculo instructa (c^), vel mutica (<p); Mbiis 
tarsisque dilute flavotestaceis. c^ f. Long. 8 — 9, Lat. 2 Mil- 
lim. — Port Naial. 

2. F- natalensis: fuscopicea; antennis arliculis glongatis, marginibus 

lateralibua thoracis, elytrorum alarumque, pedibuaque dilute fla- 
votestaceis; abdomine segmentis 4 et 5 doraalibua utrimqoe tu- 
berculo inatructis; forcipe subrecta, baai intus aubdilatata, ibi- 
que crenata, rufoferruginea. c^. Long. 8, Lat. 2 Htllim. — 
Port Natal. 

3. F. ochropus: nigropicea; antennis articulis subelongatia, .flavo- 

testaceis, apicem versus fuscescentibus; elytris fuscopiceis; alis, 
forcipe pedibusque flavescenlibus; foreipe parva, aubcurvata. c^^. 
Long. 5, Lat. 1^ Millim, — Port Natal. 



Nya Orthoptera. I anledning af nyss fOregfiende beskrif- 
ningar af CafferlSlndska Forficularier beskrifver jag hdr åtskilliga 
från andra länder i Musei samling befintliga nya arter af samma 
familj, hvartill äfven fogas några arter af andra grupper bland 
Orthoptera. 

FORFICULARI^ Sbrv. 
FORFICESILA. Latb. 

1. F. elegans: nigropicea, nitida; antennis sordide flavotestaceis, ar- 

ticulis subelongatis; elytris luteis, basi apiceque nigria; alis ely- 
tris vix dimidio longioribus, fuscopiceis; pedibas lutescentibus; 
forcipe valida, basi triquetra, recta, apice subcarvata, inermi. ^. 
Long. 23, Lat. 5 Millim. — Antiocbia in Nova Granada. 

2. F. xanthopm: flavoteatacea ; articulis antennarum aubglobosis, 

apicem versus parum elongatis; tborace posteriua latiore, vitia 



*) Forcipe exepta. 



— 349 — 

utrimque nigrofusca; elylris nigrofuscis, sutura testacea; alls 
elytris brevioribus; abdomine supra sublusque fuscescenle, seg- 
mentis 5, 6 et 7 longitudinaliter valde rugosis; Torcipe valida, 
cylindrica, apic^iin versus inlus crenala, recurva, ibique fasca; 
pedibus sordide flavoulbidis. cf^. Long. 21, Lal. 4^ Miilim. — 
Rio Janeiro. 

ANCISTROGASTER. StAl. 

Corpus parom convexum, subpubescens. Caput subquadralum, 
clypeo einarginato; ^ntennis corpore plus dimidio longioribus, arliculis 
elongatis. Thorax quadralus, nngulis anticis subrotundatis, poslerius 
late rotundatus. Elytra et alu; coropleta. Abdomen ovale, segmentis 
.3, 4 el 5 dorsalibus utrimque spina retrorsum producta singulo ar- 
matis, segmentis ullimis dorsali et ventrali quadrato-transversis. Pe- 
des mediocres, tarsorum articulo 1 reliquis 2 ad unum longitudine 
aequaliy art. 2 brevissimo. 

I. A. luduosttS: nigropiceus, pedibus nonnihil dilutioribus, fuscopu- 
bescens; aniennarum art. 8 flavoalbido, basi fusro; elytris tho- 
race vix dupplo longioribus; alis elylris dimidio longioribus; 
forcipe ante medium curvata, basi intus dente parvo armala, 
apice acula, subcurvata. ibique supra sutcata. cf^. Loiig. 11, Lat. 
3 Millim. — - Rio Janeiro. 

PSALIOOPHORA. Serv. 

1. P* msignié: fusco testacea; capite rufoleslaceo; (antenns descul); 
thorace marginibus laleralibus flavis; elytris obscure fuscotesta- 
ceis, thorace vix duplo longioribus; alis elytris dimidio longio- 
ribus, fuscobrunneis, macnia flava ornatis; forcipe gracili, longa, 
intus medio bidentala, apice subdifatata, oblique emarginata; 
pedibus testaceoflavis, geniculis fuscis. o. Long. 11, Lat. 2| 
Miilim. — Anliochia in Nova Granada. 

FORFICULÄ. Lm. 

1. F. speculigera: nigropicea, niiida; antennis articuirs oblongis, ar- 

ticulis basali, 10 et 11, marginibus thoracis, anlico excepto, pe- 
dibusque lestaceoflavis; elytris thorace duplo longioribus, ma- 
cula oblonga media flava ornatis; alis elylris dimidio longioribu$«, 
flavis, sutura fuscopicea; forcipe basi Iriquelra, subcurva, inlus 
crenulata; macula apicali femorum et annuio basali (ibiarum 
fuscis. c^. Long. 16, Lat. 4 Millim. — Äntiocliia in Nova 
Granada. 

2. F. geniciUata: nigropicea, nitida; clypeo fere toto, limbo labri, 

apice femorum tibiarumque tarsisque teslaceoflavis; thorace lati- 
tudine nonnihil breviore; elytris thorace plus dupio, alis iilis 
dimidio longioribus, bis flavolestaceis, margine exterioro obscu- 
riore; forcipe valida, subrecla, mutica, apice curvata. c^. Long. 
21, Lat. 4.\ Millim. — Java. 




'uo»rr*o 



— 350 — 

3* F. vUticoUis: nigropicea, opaca, parce pubescens; anlennis fascis, 
art. basali elongato, pallide testaceo, reliquis globoisis; Ihorace 
cam pedibus pallide testaceoflavo, illo viltis 2 nigris; elytris 
thoracis longitudine, fuscopiceis, granulatis; alis nullis; abdo- 
mine posterius latiore; forcipe brevi, valida, apice subcurvata. c^. 
Long. 16, Lat. 2\ Millim. — China. 

4. F. vigUans: nigropicea, nitida; antennis articulis subelongatis, 9 

ot 10 albidis; marginibus laleralibus thoracis, angulis hunierali- 
bus elytrorum, sutura alarum, basi femoruro, apice tibiarom tar- 
sisque testaceoflavis; elytris thorace duplo, alis* iUis dimidio 
longioribus; forcipe longa, gracil! ; supra visa recta, sed a latere 
visa mox pone bcisin subcurvata, ibique supra ramulam sat lon- 
gurn, sursum proJuctum emittente, intus parum creoulata, apice 
subcurva. c^. Long. 8, Lat. 2 Millim. «- Java. 

5. F. amoena: nigropicea, nitida; capile, abdomine pone medium 

forcipeque rufolestaceis; antennis articulis oblongis, basalibus 
flavescentibus; vitta lata laterali utrimque elytrorum alarumque, 
geniculis, tibiis tarsisque dilute testaceoflavis; elytris thorace 
duplo, alis illis plus dimidio longioribus; forcipe subrecta, intus 
creoulata. <p. Long. 6, Lat. 1^ Mtllim. — Java. 

CYLINDROGASTER. Stål. 

Corpus elongatum, angustum, puberulum. Caput thorace latius, 
subquadratum, poslerius subdepressum; oculis magnis, globosis; an- 
tennis corpore nonnibil brevioribus, articulis plerumque elongati«, 
2—4 subglobosis. Thorax quadratus, latidudine nonnibil longior, 
angulis anticis valde rotundatis. Elytra et alae complela. Abdomen 
elongatum, linearo, cylindricum. apice globosum, segmento altimo 
ventrati fere semicirculari, medio impresso. 

!• C. gracUis: fuscolestaceus; marginibus laleralibus thoracis sordide 
albidis; elytris thorace duplo, alis illis dimidio longioribus, bis 
albidis, parte coriacea fuscoleslacea ; forcipe recta, pubescente, 
apice subcurva; femoribus dilute fuscotestaceis, tibiis basi dilute 
testaceo-albidis. c^. Long. 13, Lat. 2\ Millim. — Rio Janeiro. 

SPARATTÄ. Serv. 

1. 5. rufina: nigropicea, nitida; antennis articulis subelongatis, fla- 

votestoceis, extus fuscescentibus; abdomine cum forcipe rufopiceo, 
hac recta, intus subcrenulata, apice curvata; elytris thorace 
duplo, alis illis vix dimidio longioribus; pedibus testaceoflavis. 
9* Long. 9, Lat. 2 Millim. — Rio Janeiro. 

2. S. nigrma: tota nigropicea, nitida; articulis antennarum oblon- 

gis; thorace longitudinaliter subcarinato; elytris thorace duplo, 
alis illis plus dimidio longioribus; abdomine, pedibus forcipe- 
que parce pilosis, hac recta, apice curvata. ^» Long. 6, Lat. 1) 
Millim. — Rio Janeiro. 



— 854 — 

BLATTARFiE. Skev. 
BLABERA. Skiiv. 

1. B. luctuosa: nigrofusca; capite maculis ad antennas el frontis 4 

tesfaceis; antennerum art. i:mo sequenlibus 4 ad unum longi- 
tudine aequali; Ihorace marginibus, postico medio exepto, flavo- 
testaceis, maculis 2 minatis testaceis postice ornato; tegminibus 
amplis, Bubparalleiis, macula humerali, regione scutellari scutello- 
que ipso flavotestaceis; abdomine segmento singulo, oltimo ex- 
cepto, fascia basali flavolestacea, medio abrupta, ornato. ^. Long. 
62, Lal. 31 Millim. — Mexico. 

2. B. monstrosa: fusca; la bro flavo; antenn is art. basali 4 sequen- 

tibus ad unum longitudine aequali; thorace postice utrinque le- 
viler emarginato, flavotestaceo, anlerius Iransversim fusco, longi- 
tudinaliter valde rugoso, disco gibbo, posterius coriaceo, maculis 
pluribus fuscis instructo; scutellum flavolestaceum, nigromacula- 
tum; tegminibus amplis, subparallelis, fateribus prasserlim basin 
versus deflexis; pedibus fuscopiceis. ^. Long. 55, Lat. 25 Mil- 
lim. — Brasilia. 

BLATTA. Linné. 

1. B. gloriosa: supra rufescenle-ferruginea; capite, margine toto 
thoracis, maculis 2 costalibus tegminum, subtus pedibusque fla- 
veacens. Long. 23, Lat. 11 Millim. — Sierra Leona. 

GRYLLIDES. Serv. 

GRYLLUS. Oliv. 

f. G. lugubris.' nigropiceus, nilidus, rugulosopunctatus; clypeo, ore« 
lineaque infra oculos testaceis; antenn is corporis fere longitu- 
dine; tborace antice quam postice nonnihil latiore, postice utrim- 
que leviter sinuato, marginibus antico-lateralibus dilutioribus; 
tegminibus dilute flavolestaceis, alis illis dimidio longioribus, 
stylis analibus testaceis, fuscopilosis; pedibus fuscoferrugineis. c^. 
Long. 28, Lal. 9 Millim. — Sennaar ad Bahr el Abiad. 

HIRPINUS. Stål. 

Caput parvum, supra convexum, inträ antennas compresso-gib- 
bosum; oculis ovalibus, antennis corpore duplo longioribus, setaceis, 
articulo basali raaximo, crasso; palpis maxillaribus longissimis, art. 
ultimo apice oblique truncalo. Thorax sublransversus, laleribus de- 
flexus, dilalatus, supra anlerius quam postico angustior. Tegmina 
ampla, plana, abdomine longiora et latiora, margine antico valde lato, 
deflexo. Slyli anales abdominis fero longitudine. Pedes sal longi, 
subgraciles, femoribus poslicis modice crassis, tibiis posticis subtus 
ulrimque spinulosis, pone medium spinis 3 longioribus armatis; tar- 
sorum art. basali reliquis 2 ad unum duplo fere longiore. 

1. H. afer: nigropiceus; antennis flavo-annulatis; capite flavotesta- 
ceo, vilta infra oculos ulrimque, vitlis 2 laleribusque verticis 



— 36» — 

nigris; tborace obsolete testaceo-maculato. c^. Long. 22, Lat. 11 
Millim. — Port Natal.* 

LOCUSTARF^E. Sk»?. 

CLONIA. StAl. 

Corpus valde tilong»tum, lineare. Caput supra vjsuni subqua- 
dratum, convexiusculum, inter antennas acuto-subproductum, fronle 
reclinato-decliva ; oculis globosis, prommentibus; aniennis corpore lon- 
gioribus, crassiusculis, art. 2 basalibus reliquis crassioribus. Tborax 
latiludine duplo fere longior, convexus, ulrimque declivis, posterius 
dilatalus, subsursum productus, disco utrimque obliquc impressus. 
Tegmina abdomine vjx duplo longiora, angusla, paraliela. Als am- 
pl«e, tegminibus nonnibil longiores. Pedes longi, crassiusculi, ante- 
riores sublus utrimque longe spinosi, femoribus anterioribus latius' 
culis, posticis illis nonnibil crassioribus, cum tibiis subtus utrimque, 
bis eliam supra utrimque spinulosis; tarsis arliculis utrimque late di- 
]atatiS| art. 1 parallelo, 2 subcordato, 3 parallelo, ultra medium in- 
ciso pro exceptione articuli apicalis. Meso- et metasternum bispi- 
Dosa. Genus Listroscelidi affine. 

1. C. Wahlbergi: sordide flavescens (mortuus); tegminibus alboviridi- 
bus, maculis nonnuUis el sulura late fuscis; alis sordide byali- 
nis, maculis nigrofuscis sparsis, margine antico diiute flavovi- 
rescenle. c^. Long. 50, Lat. 6 Millim. «- Port Natal. 

ACRID1T£S. Skrv. 

POECILOGERUS. Serv. 

1. P. poro9u$: obscure olivaceo-viridis; ore tarsisque dilule sordide 
sangiiineis; ihorace anterius angustiore, anlice bituberculato, 
disco luberculis pluribus minoribus inslructo, pone medium fo- 
veolato; alis croceis, apice diiute olivaceo-viridi byalinis. 9* Long. 
45, Exp. al. 80 Millim. — Port Natal. 

PETASIA. Sbrv. 

1. P. rubroomata: nigricans; annulis 2 anlennarum, fascia apicali 
maculaque minuta basali frontis, macula utrimque verticis et 
thoracis, macula laterali fasciaque pectoris, fasciis abdominis, ma- 
culis femorum posteriorum annuloque tibiarum posticarum rubris; 
alis fuscis, basi ipsa rufescentibus. f . Long. 34, Exp. al. 58 
Millim. — Port Natal. 

MONACHIDIUM. Srr?. 

1. M. superbum: sordide flavotestaceum; capite antennisque flavescen- 
tibus, borum art. basali supra, articulis 3 ullimis palpisque ni- 
grofuscis, vertice basi longitudinaliter leviter carinato, fronte inter 
antennas producta, parte producta sulcata, utrimque infra anten- 
nas longitudinaliter carinata; tborace anterius late triangulariter 
producto, dorso longitudinaliter valde crisUto, crista medio valde 



— 353 — 

emarginata, quare crislae duae exstant, quaruro anlica bis leviter 
emarginata, pone medium ulrimque valde crenulato-carinalo, 
poslice supra tegmina valde producto; tegminibus flavis, macuiis 
nigris sparsis, apice nigrolimbatis; alis aibtdis, in dilule rosaceum 
migrantibus, anlice et poslice nigrofusco-limbalis, nervis, areae 
basalis ezceptis, fuscis; incisuris abdominis nigrin; femoribus om- 
nibus, tibiisque anterioribus inlu», tarsi.4, spinis libiarum posli- 
carum, macuiisque femorura nigris. <p. Long. 62, Lat. 14 Mil- 
lim. — Honduras. 

AMYCUS. Stål. 

Corpus valde elongatum, lineare, parallelum. Gaput tboracis lon- 
gitudine, parallelum, apice rotundatum, supra ante oculos subptanum, 
lotum longitudinaliler carinalum; oculis ovalibus, medio utrimque po- 
siiis; antennis brevibus, capitis longitudine, valde latis, iriquetris, 
9-articulatis, ultra mediup extus serratis, art. ultimo cylindrico. 
Thorax parallelus, lotus longitudinaliter multicarinatns. Tegmioa pa- 
rallela, apice acuta. Proslernum muticum. Pedes anteriores breves, 
postici longissimi, femoribus posticis apice supra bilobatis. Metops 
buic generi affinis. 

1. A. xanthopterva : fuscotestacea, a I is lutescen t i bus, hyalinis, apicem 

versus et limbo poslico Tuscohyalinis. <^. ^. Long. 23, (c^) vel 
27 (9), Exp. al. 42 ((f), vel 47 {^). Milliro. — Port Natal. 

2. A, rhodiopterus: sordide flavoteslaceus; alis roseis, apice limboqae 

postico vinaceis. <p. Long. 28, Exp. al. 53 Millim. — Port Natal. 

TETTIX. Latb. 

t. r. Mellerbargi: capite granulato, vertice transverso, vix ad medium 
oculorum globosorum producto, apice utrimque transversim valde 
impresso, fronte convexa, medio inter antennas gibba, ibique 
valde longitudinaliter sulcata, carinis sulcum includentibus basi 
apiceque confluentibus, postice anticeque percurrenlibus; anten- 
nis femoribus posticis nonnihil longioribus, articulis elongatis, 3 
penultimis utrimque dilafatis, basali reliquis crassiore; pronoto 
granulato, per totam suam longitndinem utrimque declive-mar- 
ginato, apicem versus sensim angustato, dorso longitudinaliter 
carinato, carina basi magis, medio minus quam posterius elevata; 
Carina basi magis, medio minus quam posterius elevala; carina 
siiperiore femorum posticorum ante genu abrupta; colore totius 
corporis fuscoteslaceo. c^. Long. 10, Lat. 3 Millim. — Java. 

Forte ad proprium genus, structura antennaram distinctum, 
referendum. 



— 355 — 



Akademiska angelägenheter. 

Prsses tillkflnnagaf, att Akademien genom döden förlorat, i tredje 
klassen, Bergshauplroannen i Sala Bergslag, R. N. O., J. H. af 
FoBSBLLKs; i sjunde klassen, Professoren, Stadsiskaren i Gefle, 
R, W. O., C N0BOBI.A0; samt i nionde klassen, Erkebiskopen, 
Prokansleren, Ledamoten af Seraf. O^ H. O. Holhströx. 



Prjeses anmölle, att Hr Frib. Ibbb till Akademien förSrat trehun-^ 
dradefemton bref och fem uppsatser af Linnés band. 



Inlemnad apiandling. 

Af Herr A. E. Holmgren: Försök till uppställning och beskrifning af 
de i Sverige funna Tryphonider. 

Remitterades till Herrar Wahlbbbg och Bohbman. 



— 356 — 

iiii re#eM#ilti«j»#«ili(r#i#fejttéeM# BiöHaiHeåu 

(Fortsattn. fr. iid. 343). 

Åf Institut Royal Météorologique des Paya-Baa i UtrechU 
MeleoroJogiscbe Waarnemingen 1853, 1854. 

Af Batavtcuuch Genootachap van Kunaten en wetenachapen in Neder- 

Umdsch Indii i Batavia. 

Verhandeligen, Deel XXV. Batavia 1853. 

Tljdschrift voor InJische Taal- Land- en Volkenkunde. Jaarg. 1. 

Batavia 1852 — 1854. 
Natuurkundig Tijdscbrift voor Nederlandsch Indié. Jaarg. 11 — V. 

■ 

Jf Wetterauische QeaeUschtrft fur dit gesammte Naturkunde i HcmcM. 
Jabresbericbl 1850 — 51, 1851 — 53. 

v 

I 

Af K, K. Akademie der Wisaenschaften in Wien, 

Denkscbriften. Matb. Naturwissenscbaftl. Classe,' Bd. VIII. 
Sitzungsberichte. — — — — , 1854: H. 8 — 10.1855: 

H 1, 2. 
» » Phjios. Historiscbe Classe. 1854: 8 — 10. 1855: 1. 

Arcbiv fur Kunde Oeslerreicbiscber Gescbicbtsquellen. Bd. XIV: H. i 
Notizenblatt, 1855: Nr. 1 — 12. 
Alnoanacb der Akademie, 5:r Jabrg. 1855. 

Af K, K, Geologische Reichsanatalt i Wien, 
Jabrbucb, Jabrg. 1854: H. 2, 3. 

Af FiiraiL Jablonowskis^ke GeseUschaft i Leipzig, 

Preisscbriflen, nr. V. {Gemitt, Darstellung der Flora des Halnicben- 
Ebersdorfen und des Floehaer Koblen-Bassins). Text in 8. At- 
las in fol. 

Af Naturforschende GeseUschaft i Halle, 
Abbandlungen, Bd II: H. 4. Bd. Ill: H. 1. 

Af PhyaHcaUach-Medizinische GeseUachc^t ' t Wiirzburg, 
Verbandlungen. Bd. VI: H. 1. 

Af K, Sutidhets-Collegium, 
BeraUelse om Kolerafarsoten i Sverige 1853. 



— 357 -• 

Af Författame. 

Grech Delicata, J. c, Flora Melitensis. Melitae 1853. 8:0. 
Heih, J. g. P., Beitrdge zur Ballistik. Ulm 1848. 4:o. 
Beilrag zur Theorie der Bewegung der Rflderfuhrwerke 

insbesondere der Daropfwagen. Cannslatt 1855. 4:o. 
QuBTELtT, A., Observations des Pbénoroénes périodiques, (Exlr. dii 

Torne XX V 111 des Mém. de TAc. de Belg.]; sju st. småskrifter. 
Shaw, N., Geographical notice lo Ibe Royal illustrated Atlas. Lond. 

(1854) 8:0. 
SrKERSTanp, J. J. S., Om den i K. Christian lllzs Tid i Öresund fangne 

Havmand, Sörounken kaldet. Kjöb. 1855. 8:0. 
Undersögelser i Geologisk-Antiqvarisk Raetning. 

Nr. 3, 4. Kjöb. 1854, 1855. 8:0. 
Zettemtedt, J. W., Diptera Scandinaviae. T. XII. Lundae 1855. 8:0. 

Af Hr Professor J. J. Ä Steenstrup. 

Yidenskabelige Meddelelser fra den Naturbistoriske Förening i Kjö- 
benhavn. Aarg. 1854: Nr. 1 — 7. 

Af Hr a B. LiOiehööh 

MABHfERy X., Histoire de la Scandinavje. Paris, 8:0. 
RoaEET, E., Géologie, Minéralogie et Metallurgie. Paris, 8:0. 
Gaimard, Voyages en Scandinavie etc, Livr. 24>-26. Atlas Livr. 
63. Fol. 

Af Kangh Fmam-DepartementeL 
AdertOD Kartor Ofver Sveriges städer. 



-^ 358 -^ 

»MHw^åker Uti åiiåkeim JVmiu^MMiariMåtm Mum^eUwn. 

Zoologiska afdelningen. 

Af H, Jf. EnkedroUmngen^ 
Agg af Pavo cristatas, Gallas giganteus och Meleagria galiopavo. 

Af Löjtnant Sandeberg. 

En Vesperlilio borealis. 
En Lacerta vivipara. 

Af Direktör Gcmihier. 
En Struts (Strulhio camelus). 

Af Controllör Svensson. 
Ett glas med ormar af flera arler från Brasilien. 

Af Kapten v. Hoffsten. 

En Striz aluco. 

En Picus viridis. 

En Columba oenas. 

En Garruitts glandarius. 

Af Professor Huss. 
En Fringilla amandava. 

Af TrOdgårds-éUven ^ertstedL 

En Vespertilio pipistrellus. 
En larv af fiombyx roonacha. 

Af Herr C. J. von Linder, 
En albinosvarielet af Muscicapa grisola. * 

Af Herr Lundström y.r. 
En Caprimulgus europseus. 

Af Studeranden Tfu KrUper. 
Ed Muscicapa parva, tagen på hafvel utanför Landaort. 

Af Herr Öfverfdgmdstaren Segerdahl. 

Possila bafsmusslor funna vid ulgrflfning af sjön Eldmörjan på Hunne- 
berg, 327 fot öfver hafveL 



— 359 — 

Botaniska af del ningen. 

Af Professor Sckhnper i Straahurg, 
Omkring EU hundrade sydeuropeiska arter. 

Af Assistenten D, Lange i Köpenhamn. 
Omkring Tvåhundradefemtio arter frfin Spanien. 

Af Z>, Kömicke i Berlin, ^ 

Nio arter af Paepalanlhus, och Tonina fluviatilis. 

Af Studenten W. Stenhamnuxr. 

Etthundradetrettiofyra arter frfin Gottland, hvaribland den såsom 
sven.«k under sommaren opptflckta Pulsatilla pålens, samt, bland 
de sällsyntare, Cuscuta Trifolii, Euphrasia salitiburgensis, Poten- 
tillä collina, Oenanthe Gstulosa, Anemone sylveslris, Ulmus cam- 
peslris var. suberosa, Galamagrostis montana, Scolopendrium Phyl* 
litis, Polypodium calcareum m, m. fl. 

Af Studenten BrandeUus, 

Trettiofyra arler frfin nejderna af Sirömstad och de omgifvande öarna, 
serdeles Nord- och Sydkoster, hvaribland Eryni^ium marilimum, 
Stenhammaria maritima, Thalictrum minus, Alchemilla alpina, 
Lalhynis marilimus, Sagina subulala, Carex marilima och ha^ma- 
tolepis, Phieum arenarium m. fl. 



STOCKBO.-LH, 1855. P. A. H0B8TBDT åt SÖHEK. 



■a 



bXD 




ÖFVERSIGT 

AP 

RONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS 

FÖRHANDLINGAR. 
Arg. É9. 1955. M 9. 

Onsdagen den 10 Oktober. 



Föredrag. 

1. Otn larven till en art af slägtet Petto^ 
gäster *). — Hr Magister G. Lindström meddelade genom Hr 
S. LovÉN följande: 

»Dä jag tillbragte en del af nu furflutne sommar i Bo- 
huslänska skargården i Professor S. LovfiNS sällskap, gjorde 
han mig uppmärksam pä en arl af den märkvärdiga parasit- 
form, som under slägtnaronet Pellogaster ej sällan anträffas pä 
Pagurers abdomen. Om det utbildade djurels natur är jag ej 
i tillfälle att lemna några upplysningar, men i stället torde 
måhända det, som jag sett af dess larv, i någon mån kunna 
belysa detta gåtfulla djurs så mycket omtvistade systema- 
tiska plats. 

1 medlet af Augusti träffade jag individer af en art, 
som dels fanns på Pagurus bcrnhardus, dels på en efter allt 
utseende ny art "), som kommer nära P. cuanensis Thompson 
Si Bell. Om ej identisk med Rathkbs Peltogaster paguri, är 
den åtminstone mycket närstående. Dessa parasiter äro fyllda 
med en mängd rödgula ägg, hvilket öfverensstämmer med Rath- 



*) Hdrlill Tab. Xill, B. 

*•) På ett exeoiplar af denna art funnos ej mindre an sju Pellogaster- 
individer, de flesta af 10 millim. ISngd. 



— 368 — 

KBS *) beskrifning; men med visshet har jag ej sett, att dessa 
ägg ligga i den allmänna näfingshäligheten. Larverne kommo 
i ^igte dels genom pressning, dels ock derigenom, att de sjelF- 
mänt kläcktes. 

Den nästan ovala kroppen är alldeles slät, icke delad 
i segmenter, och betäckes af en ganska klar hinna, sä atl 
de stora embryonela oljedropparne öfverallt skina igenom, 
utan att nägot spär till inelfvor synes emellan dem. Den hos 
Lernaeornas och Cirripediernas larver vanliga mörka fläcken, 
som i allmänhet anses Tor öga, finnes äfven här' och är be- 
lägen vid kroppens främre rand. Den har en mörkviolett Tärg, 
och kan till sin form lämpligast liknas vid ett nyckelhål 
(fig 1, a). Hinnan, som omsluter kroppen, är vid sidokan- 
terna nägot ofvanföre det första extremitet-paret förlängd till 
tvenne midt emot hvarandra sittande korta horn, som i en 
högst påfallande grad (fig. S a> fig- 3) påminna om dem, 
som bäde Darwin *') och Spbngb Batb ***) i sina arbeten om- 
nämna och afbilda hos Cirripediernas larver, men hvilka der- 
emot, sävidt hittills blifvit bekant, saknas hos LernaBornas. 
Här, hos larven till Peltogaster, liksom äfven är fallet inom 
Cirripediernas grupp, innesluta dessa tvenne hornlika utskott i 
sitt inre, liksom i ett fodral, en tydligt tre-ledad extremitet 
(fig. 3), som möjligen efter det första hud-ombytet framstår 
som en fintenn. Inom sitt hölje visar den sig bestående af två 
eller tre korta och tjocka leder och en smal, längre slutled, 
h vilken i spetsen är försedd med en kort och spetsig tagg, 
som genomtränger det hornlika höljet och synes utanföre det- 
samma. De öfriga extremitet-paren, med hvilkas tillhjelp den 
nykläckte larven lifligt rör sig fram , äro tre. Af dessa är det 
första enkelt, bestående af en läng grof basaUled och en kor- 
tare slut-led (fig. 1 b), från hvars spets tvä länga, styfva borst 
utgå, vid basen af hvilka sitta några mindre. De tvenne bakre 



*) Beiträge zur Fauna Norwegens p. 245. 
**) A Monograph of Girripedia: Balanidae p. 103. 
***) Ann. and Magaz. of Nat. Hist. 1851, VIIU p. 324. 



— 363 — 

eitremiteternas par äro tvägreniga, den öfra grenen nägot längre 
än den undra, och af en krökt form (fig. 1 c och d\ Af- 
delning i särskilda leder är pä dessa extremitet-par ganska 
otydligt antydd. Begge grenarne äro mot spetsarne försedde 
roed långa borst, s§ ordnade, som af figmen kan inhemtas. 

Oaktadt all använd möda kunde icke nägot tecken till 
fnundelar upptäckas, utan syntes den del af kroppen, der man 
kunde vänta att finna sädana, lika jeron och slät, som den 
motsatta delen af ryggsidan. 

Vid kroppens bakre kant, nägot in pä buksidan, märker 
man tvenne korta och trubbiga taggar (fig. 1 e), som jag vå- 
gar anse homologa med dem man finner hos Cirriped-larver 
på deras första stadium, och som hos dem sedan tilltaga i längd 
och tjocklek. 

Pel togaster-lar vens längd utgör vid denna tidpunkt 0,24 
millim. 

Vidare än nu beskrifvet är, lyckades det mig icke att 
fullfölja utvecklingsgängen af denna besynnerliga form, som å 
ena sidan, i sitt utvuxna tillstånd; genom sitt utseende (om ock 
på långt håll) och sitt lefnadssätt, låter förmoda en för- 
vandtskap med Lernseornas grupp, men å andra sidan, såsom 
larv, så starkt påminner om larvformerna hoti Cirripedierna i 
deras första stadium». 

Figurernas förklaring, Tab. XIII, B. 

Fig. 1. Larven sedd från buksidan; a, den Ögonlika flflcken; b, 
c, d, första, andra och tredje extremitet-paren; e de korta tagglika 
bifaangen. 

Fig. 2. Larven frän ryggsidan; a, höljen för de blifvande an- 
tennerna. 

Fig. 3. Ett sfidant hölje sedt under större försloring med en tyd- 
ligt ledad extremitet i det inre. 






— 364 — 



Akademiska angelägenheter. 

Praeses anmälte, att Akademien denna dag genom döden förlorat 
sin ledamot i fjerde klassen, öfverdirek tören vid K. Teknologiska Insti- 
tutet, R. N. O., Hr L. J. Walimabk. 

Akademien kallade, genom anstaldt val, till ledamöter i sin sjette 
klass, Professoren vid K. Universitetet i Christiania, Hr Michael Saiis 
samt Botanices Professoren vid Universitetet i Leyden Hr C. L. Blume 
och Prinsen af Canino, Charles Lucien Borapaitk. 

Akademien beslöt att inleda utbyte af skrifter med Société des 
Sciences et des arts i Batavia, samt Wetterauische Gesellschaft fur die 
gesammte Naturkunde i Hanau. 



Inlemnade afhandlingar. 

Hr SoNDEVALLs afhandling: Om fiskynglets utveckling, som varit remit- 
terad till Hrr A. Retzius och Sartesson, samt 

Hr Mag. A. E. Holmgrens afhandling: Försök till uppställning och be- 
skrifning af de i Sverige funna Trypbonider, som varit remitterad 
till Hrr Wahlberg och Bobbman^ återlemnades med tillstyrkande af 
deras införande i Akademiens Handlingar. 



— 365 — 

2. Om utvecklingen af Serlularia pumila L. — 

Hr Mag. Lindstböm hade insändt följande, som föredrogs af Hr 
S. Loven: 

»Vid Norges sydkust och i vår Bohuslänska skärgård är 
Serlularia pumila en ibland de allmännaste af de Hydrapolyper, 
som förekomma närmast under vattenytan, der de i mängd 
sitta fastade pä Fucacéer. Under nu förflutne sommar fann 
jag henne ymnigt försedd med könskapslar på alla stadier af 
utbildning. 

Han- och hon-kapslar förekomma aldrig tillsamman på 
samma stånd af de könlösa polyperna, utan alltid pä olika stånd. 
När dessa kapslar först börja framskjuta, är det i form 
af en liten uppåt böjd, i toppen svagt afrundad knopp (a fig. 
4). De äro fastade vid basen af de könlösa djurens cellerj 
vanligen med ett mellanrum af tvä till tre celler mellan hvar- 
andra. Polypstammens näringskanal insänder i den unga knop- 
pen en stark gren, hvaraf den nästan helt och hållet blir fylld. 
Kapseln tillväxer, antager et^ klock- eller snarare vinglas-for- 
migt utseende (fig. 2), och i toppen utbreder sig, som ett tjockt 
lager, den från hufvudstammen inskjutande näringskanalen. Efter- 
handen börjar kapseln närma sig den ovala formen, och tilltar 
alltjemt i längd (fig. 3 och i), tills den uppnått sin sluttiga 
form (fig. 8). Utbildad visar kapseln sig vanligen mera smal 
och långsträckt på hanstånden, på honstånden deremot mera 
kort och utsvälld. På en smal och kort skaftlik del sitter den 
päronformiga kapseln och slutar ofvantill i en jemnbred, upp- 
stående kant, som ringformigt omger kapselns öppning. Denna 
öppning betäckes af ett lock. I allmänhet är kapselns vägg 
slät och jemnt afrundad, blott någon gång finner man den oregel- 
bandet veckad (fig. 4). Rundiomkring den uppstående kanten, 
som omger kapselns öppning, sitter en oftast enkel rad trub- 
biga, i ändan oregelbundet tandade utskott, som utgå ifrån och 
äro bildade af samma horniga ämne, af hvilket hela kapseln 
består (fig. 7). 1 början är kapselns vägg klar och genom* 
Öfvers, af K, VeL-Akad, Förh., d. 10 Oktober 1855. 



— 366 — 

skinlig, men blir efterhanden betäckt med åtskilliga främmande 
ämnen (såsom diatomacéer, atgsporer, o. d.) sä att dess Tärg 
blir gul och dunkel. På äldre kapslar synes väggarnes tjock- 
lek hafva något ökats derigenom, att (lera smålager af det 
bildande ämnet afsatt sig. 

Förändringar hafva emellertid Törsiggätt i kapselns inre. 
Näringskanalen, som i det första stadiet sköt rakt midt igenom 
kapseln, följer nu, sedan denna uppnätt sin utbildning, ett litet 
stycke i sned riktning med kapselväggens ena sida , går sedan 
(a, fig. 8) midt igenom kapseln och utbreder sig vid dess topp, 
som ett tätt och tjockt lager. Frän sidorna af detta utsänder 
närings-kanalen ett obestämdt antal af ihåliga förgreningar. En 
sådan gren (oljer tätt med kapselns vägg. Den fortlöper van- 
hgen ett stycke odelad, innan den fördelar sig i sidogrenar, 
som afsmalna och försvinna. Stundom är förgreningen i hög grad 
invecklad och svår alt utreda, och någon gång tyckes det, 
som om de ofvanifrån kommande grenarne möttes af andra dy- 
lika, som skjutit upp nedifrån vid näringskanalens bas. 

En klar och temligen fast hinna (fig. 8 etc, b) omgif- 
ver både hufvudgrenen och dess utskott. Hos dessa sednare 
(fig. 6) afsänder hinnan smala trådar, hvilka efter all sanno- 
likhet tjena till alt fästa grenen vid kapselns vägg. 

I det inre af de nu beskrifna kanalerna försiggår en liOig 
strömning af den art , sonv äfven visar sig hos de öfriga Hydra- 
polyperna. De i kanalerna varande små runda kornen ses en 
stund i hastig fart strömma fram i uppåt gående riktning. 
Plötsligen stannar all rörelse, som efter ett kort uppehåll åter- 
igen börjar, men då åt alldeles motsatt håll mot nyss, eller 
nedåt. Ciliers inverkan är väl här knappt tänkbar. Ehrbn-* 
BERGS och Lovens förmodan, att strömningen skulle bero på 
väggarnes sammandragning, tyckes komma sanningen nSrniara 

Att någon klar vätska fyller det öfriga af kapselns rum, 
som ej upptages af nu omtalade delar, har väl ej direkt kun- 
nat ses, men för den förmodan, att en sådan finnes, och att 



— 367 — 

den, efter alt bafva blifvit utsatt för vattnets inverkan, blir af 
fast och gelatinös beskaffenhet, skola nedanföre skäl lemnas. 

Några smä problematiska kroppar förekomma säväl hos de 
könlösa polyperna, som här inom kapseln i närings-kanalens 
yttre väggar, närmast innanföre den klara hinnan, och dess- 
utom både inom hanens och honans kroppar och hos embryo. 
De äro klara och mandelformiga (fig. 5), och på ena långsidan 
visar sig en liten uppstående kant. Hafva de möjligen någon 
analogi med de »spicula», som blifvit beskrifna hos vissa Än- 
thozoer, synnerligast Actinier? 

Vid samma tid då närings-kanalens förgreningar börja 
synas, utskjuter på midten af kanafen en liten knopp, som är 
det blifvande köns-indi videt. Om vi till en början följa hanens 
utveckling, så finna vi, att han (fig. 8, /) först visar sig som 
eu från närings-kanalens yttre lager utskjutande knöl, som 
ytterst omgifves af kanalens klara hinna. Innanföre märkas i 
hans kropp vid tilltagande utbildning tvenne skilda delar. Den 
yttre, närmast inom hinnan belägna, är ljus och af finkornig 
struktur, och inom den beredas spermatozoerna. Den omslutes, 
af en egen väf, som förmodligen, liksom den motsvarande hos 
honan, är sammansatt af celler (fig 46 m)*). I midten af 
det sperm- beredande lagret inskjuter från närings- kanalens 
ihålighet en smal och mörk gren, som slutar utan öppning och 
bvilken är hanens mag-rör. Frigjordt visar det ett tätt lager 
af mörka korn, som omgifver sjelfva håligheten. Detta lager 
åter omslutes af en tunn och elastisk hinna. Inuti röret mär- 
ker man en lika liflig saftströmming, som hos det uppammande 
hufvud-röreU Mag-röret faller genast i ögonen genom sin 
mörka y i brunt stötande färg. I stället för det vanliga finger- 
lika slutet uppåt, ändar det stundom i ojerana, korta utskott. 

Efterhand förlänges hanens kropp och skjuter uppåt, i 
riktning mot locket och kapselns öppning. Sädesmassan ökas 



*) 1 fall man fär tyda köns-individerna hos Serlularia som 15gt utbildade 
Medusor, så fir denna del af deras kropp bomolog med den del af de 
bdgre Medusornas kropp, som tyska författare kalla manteln. 



— 368 — 

betydligt och utspänner kroppen, så att den nästan fyller hda 
kapseln och tränger närings-kanalen pä sidan. När hanen är 
utbildad, är han a{ långsträckt oval form (fig. 9 f)^ upptill 
något insnörd, så att han har en kort hals. Massans (arg 
stöter i hvitt. Hag-röret (g) är långt, smalt och lätt S-formigt 
krökt, samt sträcker sig i det närmaste tvärtigenom hela krop- 
pen. Nu är tiden inne för sädesmassaos uttömning. Genom 
att småningom utvidga sig uppåt, skjuter han undan det lock, 
som tillsluter kapsel-öppningen (fig. 4 0, A, 5, C), och hänger 
med sin öfre del utom kapseln. Motståndet mot det tillbaka- 
skjutna locket förminskas, detta faller mer och mer tillbaka 
på den del af hanens kropp, som är utanföre öppningen, hvaraf 
följden blir, att denna del så småningom afsnöres från den 
innanföre varande delen och till slut, när locket fallit nästan 
alldeles tillbaka pä sin förra plats, endast sammanhänger med 
denna del genom en smal och trång hals. I spetsen af den 
utanför hängande säcklika delen uppstår nu en öppning, för- 
modligen i hufvudsaklig män ävägabragt genom det i uppäl 
gående riktning verkande tryck, som det igonfallna locket utöfvar 
på densamma. Jag anser, att, i enlighet med bvad vi sedan 
få se hos honan, den del, som nyss kallats manteln, redan 
från början ej är sluten, utan öppen i sin spets, och tratt- 
likt förlängd utsänder sädesmassan genom den af trycket bri- 
stande klara hinnan, som är en fortsättning af den, hvilken 
äfven omgifver närings-kanalen. Utseendet af manteln hos 
hanar, som hafva befriat sig från all sädesmassa, motsäger ej 
heller ett sådant förhållande, såsom 3es af fig. 16, der manteln 
synes koldikt utsvälld, men en liten uppåt riktad hals orogifva 
det på dess botten hopfallna mag-röret. 

Genom nu omnämnde öppning utkommer (fig. I3j en mjölk- 
hvit massa af spermatozoer under en sakta och jemn rörelse, 
liksom en långsamt uppstigande rök. 1 ett fall räckte denna 
uttömning under en fjerdedels timmas tid. All sädesmassa 
uttömmes ej på en gång. Troligen sker detta i flera omgångar. 



— 369 ~ 

Hanar, som uttömt sin sädesmassa, visa det i fig. 16 tecknade, 
nyss beskrifna utseendet. 

Nägra gänger syntes hos kapslar, som innehöllo hanar, 
hvilka redan voro torna, ett utknoppande nytt individ högre 
upp på närings-kanalen. Aldrig syntes flera utbildade hanar 
tillsamman inom samma kapsel. 

Den utgjutna hvita sddesmassan bestar till största delen 
af spermalozoer (fig. 41). Dessa hafva en vanlig form: en 
oval, stundom pä midtcn insnörd kropp, af halmfärgad oljelik 
glans, samt en ganska lung och smal svans, synlig endast 
under gynnsam belysning. Deras rörelser äro ej sä lifliga, 
som man vanligen får se hos djur af andra klasser. 

Det återstår att omtala förloppet vid honans utveckling* 
Redan innan kapseln blifvit fullkomligt utbildad kan man på 
den i midien belägna närings-kanalens utseende — oafsedt den 
omständigheten, att fullt utbildade individer finnas i andra kaps- 
lar på samma stånd — med bestämdhet se, att de derpå ut- 
skjutande knopparne blifva honor. Han varseblifver nemligen, 
innanför den yttre klara hinnan (fig. 17), ett tätt lager af små 
ljusa cell-lika kroppar, som omgifva den innerst varande ka- 
nalen, inom hvilken synes lika liflig strömning af smS korn, 
som i han-kapseln. Dessa ljusa celler finnas nästan öfverallt 
på närings- kanalens yta. Fig. 45 visar deras utseende^ sådana 
de synas frigjorda och under svag pressning. Såväl till följe 
af deras struktur, som äfven och isynnerhet till följe af den 
utveckling, som de genomgå, är det tydligt, att de äro ägg, 
bvilkas bildning börjat förr än den utknoppande del, som kal- 
lats honan, ännu visat sig, men inom hvilkens kropp de nå sin 
utbildning och genom hvilken de frigöras. Alla de ägg, som 
jag såg inom närings-kanalens väggar, visade, från det minsta 
till det största , en klar (någon gång med små runda korn för- 
sedd, fig. 45), vesicula Purkinjei, som i sitt inre innesluter den 
betydligt mindre Wagnerska fläcken. Ett par gånger (en gång 
hos ett ägg, i en utbildad hona) märktes en liten kärnkropp i 
den Wagnerska fläcken (fig. 15). Sjelfva vitellus-massan är 



— 370 — 

ljust finkornig. Snart märkes på midten af närings-kanalea en 
utskjutande knöl (fig. 47), och denna är första tecknet till 
honan. Hos Cainpanularia geniculata omgifver, enligt Loven , 
den yttre klara hinnan honan så länge hon är inom kapseln, 
på det sätt, alt hon aldrig sträcker sig frilt utom närings- 
kanalen i kapselns hälighet, utan ständigt ligger läckt af samma 
hinna som kanalen. Här deremot, der visserligen ock den klara 
hinnan tätt omsluter honan, skjuter hon denna med sig fritt 
ut i kapseln, ifrån närings-kanalen, såsom en särskild hinna 
för henne sjelf. Hinnans sammanhang med den fortsättning, 
som omgifver närings-kanalen, upplöses nästan alldeles när tiden 
för äggläggningen är inne, och, som vi få se, får den ock då 
en särskild, vigtig betydelse. 

Honans mag-rOr, som är kortare och tjockare än hannens, 
omgifves af äggen (fig. 19), som i sin ordning äter omslutas 
af den yttre fasta del, hvilken kan kallas manteln, och har 
en cellulös byggnad (fig. 42). Han kan stundom vid varsam 
pressning lyckas framställa den, medan den ännu är inom kap- 
seln, men tydligast är den synlig vid det naturliga förloppet 
af äggläggningen. Det synes dä, att den upptill har en rund 
öppning, genom hvilken äggen komma ut (fig. 21). De man- 
delformiga småkropparne ligga spridda omkring i honans inre. 
Antalet af ägg, som hvarje hona innehåller, går i de flesta fallen 
till tio, sällan öfver, någon gång derunder, ända till blott tre. 
Vid påfallande ljus erbjuda de än rosenröd t, än hvitt färgade 
äggen med den dunkelt genomskinande vesicula Purkinjei en 
vacker anblick. Äggens vitell-massa har blifvit mera kompakt 
finkornig och dunkel än den var utanför honan i närings- 
kanalens lager (fig. 14). Äggen ligga inom honan omgifna af 
en gulaktig vätska. 

Den nu af äggen uppsvällda honan uppfyller en stor del 
af kapseln och skjuter allt mer uppåt mot dennes öppning, un- 
der det att sambandet , med närings-kanalen blir allt mindre, 
derigenom att, som redan är nämndt, den yttre, klara hinnan, 
som omgifver honans kropp, frigdres från sitt sammanhang med 



— 371 — 

den öfriga delen af hinnan, hvilken omsluter närings-kanalen, och 
blott genom smala trädlika utskott hänger tillsamman antingen 
med denna eller med kapselns vägg. Dessutom är honan blott 
förenad med närings-kanalen genom fortsättningen af sitt mag-* 
rör, som likt ett smalt skaft skjuter in i densamma. Detta 
skaft tyckes vara i hög grad elastiskt, ty det forlänges i samma 
män, som honan närmar sig kapselns öppning. 

Befruktningen mäste inträffa vid denna tidpunkt, ty snart 
visa äggen alla de företeelser, som uppstä efter befruktningen. 
När tiden inträdt för honan, att afbörda sig sina ägg, skjuter 
hon undan locket för kapsel-öppningen genom sin päträngande 
kropp; den klara hinnan, som redan innanför i kapseln betydligt 
utvidgat sig omkring manteln (fig. 49), sväller ut öfver kapsel- 
mynningen och antager formen af en rund och klar bläsa. Man- 
teln utkommer äfven rörformigt förlängd (fig. 24), och tränger 
med sin rörlika mynning in i den hälighet, som bildats af den 
klara hinnan. Uti denna afläggas nu äggen, som skjutas fram 
med en längsamt glidande rörelse genom mantelns mynning. 
Hvad som härvid utgör den egentliga orsaken till rörelsen har 
jag ej kunnat se. Sedan äggen nu aflagts i bläsan, dragés 
manteln sä smäningom tillbaka, och dä honans delar allt mer 
och mer skrumpna tillsamman, tyckes- hon bortdö och försvinna. 
Mag-röret, som aldrig sträckes utom kapseln, ligger dä hop- 
fallet pä bottnen af den toma mantelsäcken. Man märker nu, 
att högre upp pä närings-kanalen ett nytt individ börjar att 
skjuta ut. En gäng har jag sett tvenne hon-individer pä samma 
utbildnings-stadium inom samma kapsel. Med bestämdhet har 
jag ej sett ägg lagda af nägon hona, sond har ett sednare 
ursprung. 

Det nämndes, att den utanpä kapselns lock liggande bläsan 
är bildad genom en afsnöming af den klara hinnans öfre del. 
Denna bläsa, som man skulle kunna kalla en slags »Bruthöhie», 
står genom en smal hals i sammanhang med sin innanför va- 
rande fortsättning. Bläsan ligger ibland stor och utsvälld öfver- 
täckande kapselns hela mynning, men merändels är den nägot 



— 371 — 

skjuteo ät sidan af det igenrallna locket. Dess vägg bestSr ej 
endast af den tunna hinnan, utan af flera koncentriska aflag- 
ringar (fig. 22), som hafva afsatt sig utanpå hinnan, efter all 
sannolikhet när den utträngde. Möjligen hafva dessa aflagriugar 
sitt ursprung i nägon klar vätska, som stelnar utom kapseln, 
sedan den kommit i beröring med vattnet. Ofta ser man både 
när hanen och honan undanskjuta locket, småklumpar af ett 
slemmigt ämne, som jemte dem trängt ut. De mandelformiga 
kropparne ligga strödda omkring bland blåsans lager. Dessas 
sammanhang blir med tiden lösare, hvilket i sin män lättar 
larvens utträdande. 

Inom detta klara, genomskinliga hölje ligga nu äggen till 
dess de blifvit utbildade till larver. Sedan klyfnings-företeel- 
serna försiggått, hafva äggen en utdraget oval form. Han ser 
tillika en klar ring, som omgifver hvarje ägg (fig. 20 n). Är 
det en membran eller något frän ägget afsöndradt slemmigt 
lager? Nu börja oregelbundna och långsamma rörelser visa sig, 
i det alt embryoncn än förlänger sig, än drager sig tillsamman 
och vänder sig omkring. Vid varsam pressning ser man, att 
han består af tvä skilda lager (fig. 20): ett yttre, ljusare, 
som ringformigt innesluter en tät, mörkare massa. Rörelserna 
i)lifva något iifligare, och efter att hafva genomträngt hålans 
hölje, som nu blifvit lösare till sin sammansättning, utträder 
den fria larven. Denna har nu en utdraget cylindrisk form 
(fig. 23 p), afrundad i främre ändan, i den bakre något af- 
spetsad. Talrika, korta flimmerhår kunde ses på främre delen 
af kroppen. Kroppsmassan är grynig och ogenomskinligt hvit, 
undantagande på den bakre spetsiga delen, der den är klar och 
der små korn skina igenom. Sönderpressas larven, synas i 
kroppsmassan, utom oregelbundna korn och de mandelformiga 
kropparne, små cell-artade bildningar (fig. 23 q). Larven är 
långsam i sina rörelser och sitter stundtals fästad, under det 
han drar sig klotformigt tillsamman. Jag lyckades aldrig få se 
hans vidare utveckling, hvilken man väl, efter de utmärkta 
iakttagelser vi cga öfver Campanularia geniculala, lätt kan för- 



— 373 — 

möda. Larver, som blefvo fria pä föriniddagen den ena dagen, 
befunnos den följande morgonen alldeles upplösta. 

Bland förut kända utvecklings-serier erbjuder den hos 
Campanularia geniculata af Loven och Sghultze iakttagna fit- 
skilliga beröringspunkter med Sertularians. Hos begge utbildas 
de delar, som här kallas köns-individer, inom särskilda kapslar 
genom utknoppning frän den utgrening af polyp-stammens oä- 
riogs-kanal, som genomtränger kapseln*) Hos begge arterna 
sitta han- och hon-kapslar pä olika ständ, aldrig pä ett och 
samma. Under det man hos Campanularian samtidigt ser flera 
hannar eller honor inom samma kapsel, sä är den regelmässiga 
gängen hos Sertularian den, att endast en hanne eller hona i 
sender när utveckling, och efter all sannolikhet uppstär ett nytt 
individ först dä, när detta bortgätt. Ocksä innesluter hvarje 
hona hos Sertularian ett större antal ägg (omkring tio) än hos 
Campanularian (vanligen tvä), liksom äfven hannen en större 
sädesmassa, under det att kapseln hos den förra arten är nägot 
mindre än hos den sednare. Närings-kanalens yttre hinna om- 
sluter hos Campanularian, säsom ett gemensamt hölje, alla inom 
kapseln varande individer, dä hos Sertularian denna hinna fri- 
göres frän sitt sammanhang med den öfriga delen, som omgifver 
närings-kanalen, och bildar, sä att säga, en särskild, egen 
hinna omkring köns-individerna. Denna hinna fär hos Sertularian, 
vid dessa individers delvisa utträdande, betydelsen af ett recepts- 
culum seminis, och en slags »Bruthöhie». Hos begge arterna un- 
dergä äggen sälunda sin slutliga förvandling till embryo och larv 
utom kapseln, hos Campanularian inom moderns fullkomligt ut- 
komna kropp, hos Sertularian inom en frän henne afsnörd del. 
De delar inom Sertularians kapsel, som innesluta och till 
vidare utveckling bringa sädesmassan och äggen, äro säledes 
fullkomligt analoga med dem, som finnas hos Campanularia 
geniculata, och torde, liksom dessa, kunna anses för individer 

*) Framtida undersökningar måste kasta ljus Öfver den skenbara mot- 
sägelse, som ligger deruti, att äggens bildning hos Sertularia pu- 
mila är påbörjad inom det yttre lagret af nfirings-kanalen, innan 
det anna ^ynes något tecken till hon-individ. 



— 374 — 

af andra generationen , fastan varande pä en jemforelsevis nnyckct 
lägre utbildningsgrad. Campanularians köns-individer visa en 
temligen påfallande likhet med Hedusor, i det att de äro för- 
sedda med rand<*cirrer och med kanaler, som utgä från mag- 
rörets basis, och tyckas gä in i ett vid cirrernas bas beläget 
ringkärl. Hos Sertularians köns-individer ser man deremol 
hvarken cirrer eller kärl i deras yttre väggar. Men dä man 
tager i betraktande deras struktur i öfrigt, huru mag-röret är likt 
det, som förekommer hos flera Med usa- former, och huru manteln 
är starkt utbildad, samt vid sin spets öppen och omgifven af en 
tydlig kant, sä torde man likväl komma till den äsigten, att 
dessa individer af andra generationen, i full öfverensstämmelse 
med hvad som är fallet hos sä många former inom samma grupp, 
äro Medusor, fastän af en mycket läg utvecklingsgrad». 

Figurernas förklaring, Tab. XIII, A. 

Följande bokstSfver hafva samma betydelse hos alla de figurer, vid 
hvilka de förekomma: a närings-kanalen, 6 dess yttre klara hinna, 
c utskotten frän toppen af narings-kanalcn, d kapsel-locket. 

Figg. 1 — 4, köns-kapselns tillvSxt-stadier; fig. 5, de mandelformiga 
kropparne; fig. 6, en af närings-kanalens utgreningar, starkt förstorad; 
e trådlika utskott frän dess väggar; fig. 7, utfikolt frän den ringformiga 
kanten kring kapsel-mynningen; fig. 8, han-kapsel, f den utknoppande 
hannen; fig. 9, han-kapsel med utbildad hanne, f hannen, g banamag- 
rör; fig. 10, Å,B,C, han-kapslar, der hannen till en del kommit utom 
kapseln, d locket, vid hvilket fäslats en slem-klump; fig. 11, sperma- 
tozoer; fig. 12, mantelns struktur hos honan; fig. 13, ban-kapael, der 
en massa spermatozoer utgår från den utkomna hannens öfre del; fig. 14, 
äggets utseende inom honan, I äggmassans utseende under stark förstoring; 
fig. 15, ägg från närings-kanalens lager; fig. 16, han-kapsel, 6' den del 
af närings-kanalens klara hinna, som omsluter hannen, m manteln med 
dess uppåt riktade mynning; fig. 17, hon-kapsel med ung hona, närings- 
kanalens yttre lager fylldt med ägg; fig. 18, kapsel med utbildad hona; 
fig. 19, hona uttagen ur kapseln , g mag-röret, m manteln, &' den klara 
hinnan, inom hvilken äggen afläggas, sedan den skjutits utom kapseln; 
fig. 20, larv sedd under pressning och visande Ivenne olika lager, n ägg» 
omgifvet af ett klart hölje, såsom det visar sig inom den klara bläsan 
utanför kapseln; fig. 21, hon-kapsel der honan afbördar sig äggen, bok- 
stäfvernas betydelse densamma, som förut; fig. 22, kapsel med den 
blåsa, som innehåller äggen, utanpå; honan samroansjunken i det inre 
af kapseln, o fäatelrådar, som utgå från honans frigjorda yttre hinna; 
fig* 23, p larven, q celler från densamma. 



— 375 — 

Åf KongL Belgiska Begeringen. 
Carte géologiqae de la Belgique par Akdré Dumort. Stor Allas. 

Äf Kön. Akadende der Wiaaenschaftm i Berlin, 
Abhandlungen. 1854. 
Monalsbericht. 1854: Aug. — Dec. 1855: Jan. — Juni. 

Af Kate. Akademie der Wissenschaften i Wien, 

Denkschriften. Mathem. Cl. IX. 

Philos. Cl. VI. 

Jahrbucber f. Meteorologie u. Erdmagnetismus. III. 1851. 
Sitzungsberichte. Matbeno. 1855: 3, 4. 

Philos. 1855: 2—4. 

Af Royal Society i London. 

Pbilos. Transactions. Vol. 151: 1. 

Proceedings. VII: 14. 

Smith, Supplement to the pract. rules. Lond. 1855. 8:o. 

Af BcycH Society i EdmburgL 

Transactions. XXI: 2. 
Proceedings. Ill: 45. 

Af Roy, Anatomiccd Society i London, 

Memoirs. XXI, 1, 2. XXII, XXII L 4:o. 
Nolices. XII— XIV. 1851—54. 8:o. 

Af Kods, Oeologische Reichaanstalt i Wien, 
Jahrbacb. 1854. 4:o. 

Af Académe Roy, des Sciences i Amsterdam, 

Verhandelingen. 11. 1855. 4:o. 

Verslagen en Mededeelingen. 11: 3. Ill: 1, 2. 

Koninkl. Beshrtt. 

Catalogus der Boekerij. Aflev. I. 

Af Reale Academia deUa Scienze i Turin, 
Memorie. T. XIV. 1854. 

Af Zoologisch, Botanischer Verein i Wien, 
Verhandlungen. B. IV. 1854. 

Af Société Imp, des Naturdlistes i Moskau, 
Bulletin. 1853: 3, 4. 1854: 1. 

Af Administration des Mines i Petersburg, 
KupppBB, Comple rendu annuel. 1853. 



— 376 — 

Af Museum, of practfcal Gtology i London, 

Momoirs of Ihe geol. survey of Ihe United Kingdom. Vol. I: 1, J. |[: 
1, 2. Lond. 1846 — 48. 8:o. — Figures and Descriptions, dec. 
1 — 4, 6 — 8. 4:o. 

Dk la BecBE, Report on the geology of Cornwsll. Lond. 1839. 8:o. 

Phillips, F., Figures and descriplions of tbe fossils of Cornwail. Lond. 
1841. 8:o. 

Records of the schoo] of Mines. Vol. I: 1, 3, 4. Jemt« tvenne smSskrifler. 

Af Sir RocL MurcMson, 
Morris, J., A catalogue of british fossils Lond. 1854. 8:o. 

Af Hr Hausmann i Göttmgetu 

Gölting. Gelehrle Anzeigen. 1854. 
Nachrichten von der UnlversitöL 1854. 

^Af Författaren. 
BoHEiiA!!, G. H., Monograpbia Cassididarum. T. 111. Holm. 1855. 8:o. 



Zoologiska afdelningen. 

Af Studenten Hr G. A. Lindberg, 

Fem st. fog!ar ocb en insjöfisk från Brasilien, saml en Lepas, parasi- 
tisk pä en flygfisk, och tvä Syngnatbi frän Sargassum i ÅtJ. oceanen. 



Botaniska afdelningen. 

Af Hr Rådman P, J. Beiirling, 
Tjugo arter frän Bohuslänska skSrgärden, hvaribland: Centunculus mi- 
nimus L., Selaginella spinulosa A. Br., Archangelica officinalis 
HoppM. var. liloralis Beurl., Eryngium maritimum L., Thaliclrum 
minus L. p. p., Carcx haemalolepis Dr., C. maritima Mdell., Fe- 
stuca rnbra var. liloralis G. F. W. Mby., Glyceria maritima 
Wahlbg c. variet. violacescenle, Calamagrostis pulcbella Samt., 
Gal. Epigejos Roth v. angustifolia Bburl.. 



Mineralogiska afdelningen. 

Af Hr L, J, Igelström. 
Tvä stufTer mineralier. 

Af Hr Conservator Meves. 
En stufT. 



— 377 



Meteorologiska Observationer rf Stockliolms Observatorium 

i Juni 1855. 





Baroiuelera 
reducerad till 0*. 

Deciraaltiim. 


Tliermoraetern 
CcUi,UM. 


Vindarua. 


> 

D 
D 




Kl. 6 


Kl. 2 


Kl. 9 


Kl. 6 


Kl. 2 


tel. 9 


Kl. 6 


Kl. 2 Kl. 9 




1. nit 


tf. in* 


e. rn. 


f. in. 


e. m. 


e. 10. 


f. m. 


t*, m. e. m. 



1 


1 


25,82 


25,78 


25,74 


+ 8-0 


+ I2\) 


+ 8^ 


O.S.O. 


OS.O. 


O.S.O. 


Klart 


2 


25,70 


25,66 


25,62 


+ 113 


+ 17,1 


+11.1 


O.S.O. 


O.SO. 


N.O. 


Regn 


3 


25,58 


25,55 


25,51 


+ 12.2 


+20,2 


+12,0 




O.S.O. 




Mnlet 


4 


25,44 


25,56 


2532 


+123 


+ 16,1 


+12,6 


0. 


0. 


S.S.O. 


Regn 


5 


2534 


25,42 


25,46 


+12,2 


+ 15,5 


+ 153 


s.v. 


V.S.V. 


V. 




6 


25,54 


25,62 


25,64 


+143 


+ 20,0 


+15,0 


y.N.v. 


W.Tf.V. 




HaiaL 


7 


25,69 


25,69 


25,67 


+17,0 


+21,2 


+16,8 




O.S.O. 




Klart 


8 


25,68 


25,63 


25,61 


+ 17,2 


+23,5 


+ 17,1 




S.S.V. 


s. 




9 


25,60 


25,57 


25,52 


+ 17.5 


+24,0 


+17,0 


s. 


s. 


s. 




10 


25,52 


25,49 


25,49 


+15,5 


+21,5 


+17,0 


v. 


v. S.v. 


V.S.V. 


* 


11 


25,50 


25.49 


25,52 


+14,0 


+20,6 


+14,0 


V.S.V. 


v. 


0. 




12 


25,48 


25,45 


25,43 


+16,0 


+19,0 


+ 15.5 


v. 


v. 


v. 


Halfkl. 


13 


2537 


2531 


25,:« 


+13,5 


+21,6 


+16,0 


V.S.V. 


V.S.V. 


V.S.V. 


Klart 


14 


25,25 


25,14 


25,03 


+15,1 


+20,6 


+16,0 


O.S.O. 


S.S.O. 


s. 


Haiai. 


15 


25,04 


25,08 


25,17 


+14,8 


+17.0 


+14,3 


s,s,y. 


V.S.V. 


?.s.v. 


Regn 


16 


25,22 


25,20 


25,14 


+14,5 


+21,0 


+15.5 


• 


s.s.v. 


0. 


Haiai. 


17 


25,W 


25,15 


25,18 


+15,0 


+19.2 


+14,7 


%.sy. 


s.s,y. 


s,sy. 


Regn 


18 


25,17 


25,17 


2531 


+ 13,0 


+16,6 


+11.6 


s 


s.s.v. 


S.S.V. 


Klart 


19 


25,44 


25,52 


25,58 


+11.0 


+17,0 


+10.8^ 


s.v. 


s.v. 


&v. 




20 


25,68 


25,71 


25,74 


+ 11.2 


+16,0 


+12,1 


N.V. 


v. 


N.O. 


Mulet 


21 


25,76 


25,73 


2.5,72 


+11.2 


+ 18,5 


+15.0 


I?. 


0. 


0. 


Klart 


22 


25,68 


25,64 


25,62 i +16,1 


+20,6 


+16,5 


N.N.O. 


O.N.O^ 


O.N.O. 




23 


25,58 


25,46 


25,33 


+16.7 


+21.0 


+15,5 


O.N.O. 


O.N.O. 


N.O. 


Haiai. 


24 


25,12 


25,04 


25,07 


+14,0 


+«>.6 


+16,0 


O.S.O. 


S.8.V. 


s,s,v. 


Regn 


25 


25,17 


25,26 


25,33 


+10,0 


+17,0 


+ 12,0 


N.If.V. 


v.w.v. 


V.S.V. 


Haiai. 


26 


25,33 


25,37 


25,48 


+10,7 


+18,0 


+11.4 


$,sy. 






HaiaK 


27 


25,60 


25,63 


25,63 


+12,7 


+19,2 


+13,9 


N. 


V.N.V 






28 


25,61 


25,62 


25,63 


+15,0 


+19,0 


+14,0 


O.If.O. 


O.S.O, 


s. 


Klart 


29 


25,65 


25.67 


25.67 


+15.0 


+22,2 


+ 17.0 


N. 


w. 






30 


25,68 


25,69 


25,68 


+15,1 


+ 22.7 


+1W 




if.n-a 






d1u"™}2M76_ 


25,477 


25,471 


+13^3 


+19^8 


+m4 


!fcdi4aidtu srO,7l^ dec. tom. 






""2^475 


) 




+15-82 






• 




1 



Öfveri. af KongL r€t.'Akad. Fårh. Arg. 12, N.-o 8, i 



378 











/ Ju/i 4856. 


► 








1 

2 
3 

4 
5 


Barometern 
redticcrtd till 0*. 

Deciamltam. 


TkMroMaietcrii 

Celsius. 


Vindarna. 


> 

D 

3 
• 


Kl. 6 
f. m. 


Kl. 2 
e. ro. 


Rt. 9 
c. in. 


Kl. 6 

r. IP. 


Kl. 2 Kl. 9 
0. ni» 0» m* 


Kl. 6 
f. m. 


Kl. 2 
tf. ni. 


Kl. 9 
e. m. 


25,68 
25,65 
25,53 
25,52 
25,57 


25,66 
25,59 
25,50 
25,53 
25,57 


25/>7 
25,57 
2531 
2535 
2535 


+16^ 

+18.1 
+ 18^ 
+184) 
+18,0 


+'25*0 

+27^ 
+28,5 

+28^ 
+27;6 


+2(A) 

+ 193 
+173 
+203 
+183 


R.NX). 


s. 

S.S.O. 
W.O. 


S. 
S.S.O. 

O.NjO. 


RIart 
HaUkL 


6 


25,54 


25,54 


25,54 


+193 


+284 


+203 


N.O. 


(i.Nja. 




Klart 


7 


25,54 


25^ 


25.58 


+19;9 


+24,2 


+183 


o.N.a 


w. 


W.O. 




8 
9 


25,55 
2537 


2531 
2536 


25^7 
25,35 


+183 
+18^ 


+28,9 
+23.4 


+173 
+183 


O.N.O. 

N.a 


O.NO. 

w.o. 


0.DLO.. 


HaifVL 


10 


25,32 


25,35 


25,36 


+173 


+24,5 


+163 


N.N«0. 


V.N/). 


Ä. , 


leurt 


11 


2534 


2538 


2537 


+163 


+25,7 


+163 


K- 


OHJO. 


O.N/).. 


• 


12 


2537 


25,.38 


25,40 


+ 18,0 


+28,3 


+193 




%Å.V, 


$.S.V, , 




13 t 25,40 


25,46 


2535 


+193 


+29.0 


+243 


V. 


V.S.V. 


e.Njo. 


1 


15 , 
16 


25,58 
25^1 
2534 


25,,')8 1 

25,45 

2530 


25,56 
25,41 

2538 


+183 
+2U) 
+193 


+29,0 
+29,2 
+24,5, 

k 


+203 

+203 
+183 


S.&0. 


S.SjO. 

6.s.y. 
s. 


s. 

s. 
s. 


1 
HalAL 


17 


25,23 


25,17 


25.12 


+193 


+ 19.9 


+183 


O.S.O. 


0.$jO. 


o.&ja< 




18 


25,12 


25,12 


25,09 


+203 j +264+213, 


V.S.V. 


V.S.V. 




H«1AL 


19 


25,04 


25.10 


25,14 


+184 


+213 


+173 


N.H.O. 


O.S.O. 




Rc^B 


20 
21 


25,17 
2530 


25,17 
25,36 


25,23 
25,43 


+184; 
+183. 


+244 

+283 


+183, 
+203; 


O.ItO. 
If.1f.O. 


OÅO. 

o.ri.o. 


o.$jo. 
o.va 


RUrt 


22 


25,50 


2537 


25,63 


+18 4 1 


+263 


+203, 


If.HX). 


o.$.o. 







23 


25.63. 


25.60 


25.55 


+1W, 


+273. 


+213 1 


o.$o. 


O.IfX). 


V.HjO. 


HalOLl 


24 
25 


25,51 

25,43 


25,49 


25,45. 
25.48^ 


+18;^. 
+i8;7. 


+263, 
+243, 


+203. 
+203 


v.s.v. 

S.S.V. 


S.S.V. 
S.S.V. 


s.s.a 
• 5.s.y. 




26 
27 
28 
29 


25,51 
25,45 
25,41 
25,45 


2532 
25,46 
25,43 
25.43 


25.50 
25,46 
25,46 
25.42 


+193 

+193: 

+i«3. 


+293 
+253 j 
+ÄU 

+283 


+20,0 j 
+213 
+193! 
+203, 


N.NjO. 
O.NX>. 


O.N.O. 

as.o. 

O.S.O. 


5.S.O. 
O.S.O. 


KUh 
R«H 

HailkL 


30 


25,36 


2531 


2530 


+213; 


+303 


+213, 


O.S.O. 


O.StO. 






31 25,29 1 


25,29 


25,30 


+203 


+263 


+183 


N.NX). 


O.NX), 


0.1IX>. 


Ålk. 


»e- 

diwnj 


25,426| 


j5,426 
25,427 


25,428 


+1W1 


+26^ 
+21W 


+19*51 


Tfederbö 


rdco -s=< 


0.260 de 


c« tom. 



379 











/ jéugusii 


1856. 










Barometern 
reducerad till 0*, 

Dec i lim Itu ro. 


ThermoiDe&cra 
CeiMut. 


• 

VikcianDB. 


> 

D 
S 


KL 6 


KL 2 


KL 9 


KL 6 


KL 2 


KL 9 


KL 6 1 KL 2 1 


KL 9 i 


1 

i 


f . Uk. 


e. n. 


e. m. 


f. m. 


c. n. 


e. n. 1 fm. i e. «n. ' 


e.m. i ? 1 


25,25 


25,30 


25.27 


4-14*5 


+19D. 


+14^ 


N.NjO. 


N.If.O. 


SiO. 


1 

Regn 


2 1 


25,18 


25,19 


25,21 


+17,0 


+22,0 


+t9/)| 


V.S.V. 


V.S.V. 


V. 




3| 


25,24 


25,24 


25.21 


4-15,9 


+21/) 


+18,0. 


VAT. 


V. 


V.S.V. 


lalfkL 


4 


25,» 


25,13 


24.94 


4-16/) 


+18J0 


+143 


V.S.V. 


S. 


N.O 


Regn 


5 


25,12 


25,14 


25,29 


+14,0 


+18.0^ 


+1531 


S.V. 


SV. 


$.s.v. 


~ 


6 


25,19 


25.21 


25.21 


4-15,0 


+19,0 


+143 


V.S.V. 


K 


1 


1 


7 


25,25 


25,32 


25,39 


+11/) 


+14*5 


+123 


V.Ä.V, 


v.ar.v. 


N.via 




«. 


25A» 


25,47 


25.51 


+124) 


+2ajö 


+143 




< 


a 


HataL 


9 


25,53 


25J53 


25,57 


+16,0 


+28/)^ 


+153 


o.s.a 


O.S.O. 


s.s.a 


Regn 


10 1 


25,58 


25^61 


25,63 


+16,1 


+20;2^ 


+16,1 


OSX). 


O.SJQ. 


O.S.O. 


RälfliL 


11 


25,68 


25,63 


25,62 


+16.51 


1H233I 


+18.0 


OBjO. 


O.3i0. 


OSJOu 




12 


25,58 


25,54 


^5,50 


+17,0. 


+223» 


+163 


$.3.0^ ' 


8.SwV. 


s. 




13 


25^1 


25,36 


25,27 


+17,6 


+22.0- 


+17,2 


S.S.f. ' 


S.V. 


V.SLV. 




14 


25,11 


25^0 


25,08 


+14,0 


+19/) 


+133 


T.i.y. 


v. 


v. 


»•«» 


15 


25)0) 


25,08 


25,19 


+11,6 


+18.0i 


+113 


V.M.V. 


V.B.V. 


H. 


B.U1I. 


X6 


25,26 


2534 


25,40 


+10,6 


+18,2 « 


+113 


S. ' 


II. 


It 




n 


25^ 


25,4S 


25,45 


+ 9^« 


+153: 


+11.7 : 


N.N.Y. 


N.N.V. 


o.so. 




18 


25.47 


25,50 


25,55 


+ 7,6 


+18/>.' 


+123? 


N.N.V. 


V.BUV. 






19 


25,55 


25AS 


25,52 


+12JD{ 


+22/) 


+1431 


s. 


s. 


$3.Q. 


Kbn 


^ 


25M 


25^ 


25,20 


+15/)- 


+1«;5 


+153» 


8.S.O. 


B.s.a 


8XO. 


Regn 


ai 


2547 


25X^ 


2437 


+13/0 


+17/) 


+113 


s. < 


s. 


V.N.V. ] 




22 1 


25^ 


25,01 


25/10 


+11^- 


+153 


+133 


yjijf. * 


V.Ä.V. 


V. 


■ *■ 1 


23 ] 


25,06 


2541 


25,17 


+11/S 


+163 


+143 


v AV. 


v. 


V. 


Klart 


OJl 


25,23 ' 


2534 


25,47 


+li.l 


+17,5 


+113 


T. 


V.R.V. 


0.&0. 


^■•^^ 


25 


25^56 


25,55 


25,52 


+10.0> 


+213 


+14,4 


K. ' 


V.6.V. 


V.S.V. 


VelftL 


06 


25A7 


2541 


2537 


+»14* 


+193 


+14,2 




K 


4. 


Regn 


27 


25^ 


2537 


2544 


+12,0. 


+173 


+143* 


r. 


V.J.V. 


V., 




28 


25,49 


25,54. 


25,59 


+12/6. 


+193 


+13,5 


T. 


V. 


S.8.V. 


KInrt 


29 


25,62 


25,63 


2bfii 


+14;2. 


+18,7 


+153 


8.4U). 


sx>. 


s. 


nOkX^ 


30 


25,58 


25,58 


25,63 


+15/6 


+213 


+153 


8. 


S.V. 


s.y. 


1 


31 


25,71 


25,76 


25.75 1 +111,9: 


+17,5 : 


+113 


N. 


N.N«a 


n^NéO. 


Klart 


J?.!ll 25;^54l 253691 25,372 1 + 13*47 |+18'9l|+-l4*40 


Nederbörden ss 3,697 dec tom. 


1 




25365 






+15*59 










1 



380 



/ September 4856. 





Barometern 
reducerad till 0^. 

Decimaltain. 


Thermometern 
CeUius. 


Vinda ma. 


IAiiinUrkiiii 

gar. 


Kl. 6 


Kl. 2 


Kl. 9 


Kl. 6 


Kl. 2 


Kl. 9 


Kl. 6 


Kl. 2 


Kl. 9 


1 


f. ID. 


c in» 


e. m. 


r. m. 


v. in. 


c* n. 


f. m. 


r. m. 


e. n. 


? i 


25,66 


25,61 


25,55 


+ 8^ 


+19^ 


+11'8 






S.S.O. 


Haiai j 


2 


25,58 


25,65 


25,71 


+11,1 


+133 


+11,3 


I«. 


N. 


N.NX). 


»•8» i 


3 


25.73 


25,71 


25.68 


+ 7.0 


+18.2 


+11,6 




V.N.V. 


V. 


Kbrt 

1 


4 


25,58 


25,47 


25.36 


+10,0 


+17,7 


+12,6 


SÄV. 


V.S.V. 


V.S.V. 


» 


5 


25,23 


25,28 


2533 


+11,0 


+ 9.7 


+ 7.7 


V.S.V. 


H. 


N.N.V. 


RegB 


6 


25,43 


25,53 


25,60 


+14,6 


+ 93 


+ 7,0 


II. 


N.If.V. 


N.N.V. 


Klart , 


7 


25,68 


25,68 


25,64 


+ 4/) 


+133 


+11.0 


V.N.V. 


V.N.V. 


V. 


i 


8 


25,53 


25,46 


25,38 


+ 9J8 


+163 


+10.9 


V.S.V. 


V. 


V.S.V. 


HaffU! 


9 


25,20 


25,13 


2545 


+i2;j 


+113 


+ 9,6 


V.S.V. 


N.N.V. 


N.N.V. 


Ä«g«i 


10 


25,25. 


2534 


25,41 


+ 8/) 


+123 


+ 0,6 


N.N.V. 


N.N.V. 


N.N.V. 


1 


11 


25^5 


25,47 


25,44 


+ 83 


+133 


+ 9,6 


N.V. 




S. 


Hålet , 


12 


25,34 


2531 


25,33 


+103 


+153 


+ 9.6 


S.V. 


V. SV. 


V. 


»eg. ' 


13 


25.24 


25,18 


25,17 


+ 8,5 


+ 93 


+ 7,5 




N. 


V.N.V. 


1 
1 


14 


25,15 


25,17 


25,20 


+ 43 


+113 


+ 8.6 


Y.W.V. 


N.N.V. 


N.N.V. 


r 

■ 1 


15 


25,25 


2533 


2535 


+ 83 


+ 93 


+ ^fi 


K. 


N. 


N.N.V. 


HaNkL 


16 


2539 


25,41 


25,42 


+ 3,4 


+ 93 


+ 5.3 


N.N.V. 


V.N.V. 


O. 


1 


17 


25,35 


25,38 


25,38 


+ 73 


+133 


+10.0 


O.S.O. 


0. 


O.S.O. 


Regi 


18 


25,30 


2532 


25,36 


+10.0 


+15.1 


+10.8 


v^.v. 


V. 


S.S.V. 


HnUkL 


19 


25,34 


2533 


25,43 


+103 


+15,1 


+11,5 


^,sy. 


V.S.V. 


VÄV. 


I 


20 


25,50 


25,58 


25.59 


+ 73 


+153 


+11.9 


V.S.V. 


V.S.V. 


V.S.V. 


■ 


21 


25,58 


25,52 


25,43 


+113 


+16,4 


+16/) 


S.V. 


V.S.V. 


S.V. 




22 


25,48 


25,56 


25,68 


+143 


+203 


+16,4 


VÄV. 


V. 


V.N.V. 


KUrt 


23 


25,57 


25,62 


25,63 


+14.0 


+18,0 


+«J0 


Y.II.V. 


-— 


N. 


HalfU 


24 


25,67 


25,70 


25,76 


+ 63 


+ 9,5 


+ 5.6 


II. 


N. 


N.N.V. 




25 


25,77 


25,79 


25,80 


+ 1.7 


+10,4 


+ 93 


Y.N.V. 


N.N.Vk 


N.N.V. 




26 


25,78 


25,74 


25,67 


+ 43 


+13,2 


+11,1 




VAV. 


V.S.V. 


1 


27 


25,58 


25,53 


25,52 


+103 


+143 


+ 9.0 


V.S.V. 


v.s.v. 


V.S.V. 




28 


25,46 


2539 


25,37 


+ 63 


+153 


+11.6 


S. 


$.s.v. 


S.S.V. 




29 


2531 


2533 


25,39 


+103 


+193 


+1*/» 


S.V. 


S.V. 




1 


30 


25.44 


25M 


25.46 


+113 


+183 


+13X) 






V.N.V. 


1 


;■•* U5.461 


_25,465 


25,470i 


+ 8^8 


+13^ 


1 

X^^ If^erbördeo = 0394 (lec. tum. 


25,465 


+10W 


... — -' ■ 






81 


r:oGKHO 


LM, I8« 


10. P. A. 


. H0I8TEI 


IT ae bO] 


» 


. — . — 





v 



ÖFYERSIGT 

AF 

RONGL VETEIVSRAPS-ARADEMIENS 

FÖRHANDLINGAR. 



Årg. M9. 1S55. M9 ^ MO. 



Onsdagarne den 14 November och 12 December. 



Föredrag. 

Den H November, 
1. Nya släglen och arter af Annelider. — 

Hr Dokt. J. G. H. Kinberg hade insändt följande meddelande: 
Ȁnimalia Annulata nova I. minus rite cognita recensuit 
J. G. H. KiNBEae. 

I APHRODITEA Savigny- 

Fam. I* Apiirodltacea* 

Gen. Halitea Sa v. Aphrodite AuD. et M. £dw. 

Tuberculum faciale granulosum sub tentaculo *) inler palpos va- 
lidos; antennae nullae; cirri tentaculares longi, bucceies breves; ma* 
xiDae cartilagineae parum distinctae; branchiae bumiles, parvas; ely- 
trorum paria quindecim in segmentis . • . 23, 25, 28. 

APHRODITA (L.) 

Oculi sessiles; dcrsum tela tomenlose tectum; setae pedura ven- 
tralium numerosae, numquam glochideae. 

A. alla n. — Corpus altum; lobus cephalicus rotundatus; tentaculura 
breve, articulo basali quarta parte longitudinis capitis breviore; 
setae pedum dorsualium in tela tomentosa occultae; capilli bre- 
ves a Ibid i. 

Hab. in raari atlantioo long. occid. 40^55', lat, austr. 22^30', 
prope Rio Janeiro, profund. 20 — 30 org. 






*} Teotactilum =s? antenne impaire; antennae = anteones miloyennes; / *^v^<C 
palpi = aotennea externes; cirri buccales =? cirri ventrales paris /**>^^^^^\ 
secundi pedam. { ^vT^-^s^*^ 






— 38t — 

A. aculeata L. — Gorpus tatam; lobas cephaficua spalholafos, parte 
basali tentacali brevis duplo longior; setae pedom doraaalium va- 
]idae, longae, telam tomenlosam penelrantes; capilli viridi-aenei. 
Uab. ad öras Europas. 

A. longicornis n. — Gorpus lalum; lobus cephalicus rotundalas; 
partem ba<>alem tentaculi longissiroi aequans; setae pedom dorsu- 
alium validae, longae, lelam tomenlosam penetranles; capitli vi- 
ridi-senei. 

Hab. in mari atlaotico australi, extra ostium flavii la Plats. 

HERMIONR Blaimt. 

Oculi pedunculis suffuiti sob margine capilis affixis; tela tomen- 
tofia nulla; pedes eiytra ferentes aelia glocbiJeis arroati, ventrales 
aetia paucis, bidenlatis. 

H* bystrix Sav. Blainv. (Aphrodita) Aud. el M. Edw. Ann. Se. nat. 
XXVII, 416. — Lobus cepbalicus rolundatus; eiytra media reni- 
formia, canaliculis aliis divergentibus, aliis Iransversis, cellulisque 
magnis rotundatis; selac pedum ventralium apice curvae. 

Hab. öras Galliae, ad Cberbourg nobis obvia; apecimen acandi- 
navicum non vidimus. 

H. hyatricella Quatrep.? Guv. Regne animal, éd. 3, Annelides pl. 
19, stne descriptione. — Lobua cepbalicus late rolundatus; eiytra 
media oblique reniforroia, margine antico interno prodocta, atriis 
lenuissimis divergenlibus, cellolia ovalibus aparsis; aetae pedum 
ventralium apice reclar. 

Hab* ad oraa Syriae, ande Museo Regio miait HEDKMBoae. 

APHROGENIA n. 

Oculi parti basali tentaculi impositi, laterales; tela tomentosa 
nuIIa; aetae pedum dorsualium uncinatae, nec gtochideas, pedum ven- 
tralium paucae, bidentatae. 

A. alba n. — Lobus cephalicus lalus, brevis; tentaculum palpis 
paullo brevius; eiytra cellulis magnis dense radiala; setac pedunn 
ventralium duae. 

Hab. ad insulam S:ti Tbomae Indiae occidentalis, unde Museo 
regio attulit N. Wbbmgbbr. 

L^TMONIGE n. 

Oculi pedunculis aoffulli margini anteriori lobi cepbalici adnatis; 
dorsum tela tomentoaa tectum; aetae pedum eiytra ferentiuro glocbi- 
deae, ventralium aemipennatae. 

L. filicornis n. — Lobus cepbalicus rolundatus, sulcia daoboa ar- 
cuatis tripartitus; tentaculum filiforme, palpis longius; eiytra me- 
dia oblique reniformia, cellulis miniroia, forma variis. 
Hab. ad oram Sueciae occidentalem. Mus. reg. 



— 383 — 

Tuberculum f&ciale mir.uturo, inter antennas binas, e saperficie 
faciati productas; teniaculum nullum; palpi crassi, cirri tentaculares 
et buccales graciles; elytra reliculata. 

IPHIONE n. 
Eumolpn iphionie Sa v. 

Ocult quataor; lobiis cephalicus in articulos antennaruoi basates 
prodactusy lobo longiores; elytrorum paria Iredeciro; setae dorsuales 
subulatae, ventralibus serratis approximatae. 

I. o va ta n. — Antenn», palpi cirrique ciliati, apice attenuati, nec 
clavati, elytra margine laevio. 

Hab. mare pacificum ad Honolalu. 

I. muricata (Polynoe) Sav. (Eumolpe) Blainy. — Palpi cirrique ciliati, 
clavati; elytra margine ciliata. 

Hab. öras ins. Mauritii et mare rubrum (Sav.). 

Fam. III* Poly^nolnii. 

Tttbercalum faciale^nullam; teniaculum longum, antenn» binae; 
mazillae magnae corneae; oculi quatuor; elytrorum paria 12 — 35; seg- 
menta elytris carentia cirro praedila dorsuali; brancbiae nullae. 

LFPIDONOTUS (Lbach). 

Bases antennarum e margine anteriore lobi cephalici productae; 
elytrorum paria 12( — 13?), dorsum omnino tegentia; corpus breve. 

L. Po ma re» n. — Antenn», lobo cepbalico duplo longiores, len- 
taculum, cirrique dorsuales graciles infra apicem attenuatum in* 
flati; palpi validi, conici, carinati, scabri, longitudine tenta- 
culi; setae inferiores longae, infra apicem spinosas; elytra, paria 
duodecim, margine clavato-limbriala. 
Hab. ad insulam Tabiti. 

L. social is n. — Antennas, lobo cepbalico parum longiores, cirri 
tentacularesy buccales et dorsuales infra apicem subulatum inflali; 
palpi validi, carinati, ciliati, apiculati; sel» inferiores long», 
infra apicem spinoso-serrulal»; elytrorum paria 12? 
Hab. ad insulam Eimeo maris pacifici. 

L. Jackson i n. — Antenn» lobo cepbalico longiores; lentaculum 
palpos superans validos, scabros el, ut appendices reliqu» cir- 
rique dorsuales, infra dpicem inflatos; set» inferiores infra api-. 
cem profunde serrat»; elytra, paria dnodecim, margine ciliata. 
Hab. ad Port Jackson. 

L. margaritaceus n. — Antenn» lobo cepbalico parum longiores; 
teDtaculum longitudine palporum l»vium; bases cirrorum dorsua- 
lium pedes loogitudiue »quaatea; set» inferiores brevissim», 
infra apicem serrulat»; elytra, paria duodecim, margine ciliata. 
Hab. ad Guajaqvil Americ». 



— 384 — 

L. Johns to ni n. — AoteniMe tobo cepbatico longiores; sel» inferiores 
longae, superioribus tamen breviores, infra apicem acute serratae; 
elylra, paria duodeciniy margine laevia, parte externa elevata. 
Hab. lilora insuiarum prope Panama. 

L. Wahlberg! n. — Anlennx, lobo cephalico param longiores, ten- 
taculunit cirri tenlaculares, buccales el dursuales ante apicem al- 
tenuatum inflati; palpi Jaeves, tentaculum longum superantes; 
setae superiorea divergentes, inferiores infra apicem aerratae; ely- 
tra, paria duodecimy tuberculis praedita magnia, rotunddtis, mar- 
gine elevato. 

Hab. ad Port Nalal, unde retulil J. A. Wahlberg. 

L. caeruleus n. — Anlennae lobo cephalico parum longiores, palpis 
breviores scabris, vaiidis; sel«s inferiores bidenlalae, infra apicem 
transverse striatim serrato-spinosae; elytra, paria duodecim, tu- 
berculis praedita sparsis conicis; cirri ventraies apicem pedum 
altingen tes. 

Hab. ad Rio Janeiro. 

L. havaicus n. — Antennas lobo cephalico breviores, palpos seqaan- 
tes, lentaculo longiore, sicut appendices omnes ante apicem sq- 
bulalum vix inflalx; elylra, paria duodecim, macula magna no- 
tala, margine ciliala; cirri ventraies pedum apices non aningen- 
gentes; setae inferiores sub apice denlc minimo, infra arcte serratx. 
Hab. ad Honoiulu. 

L. striatus n. — Anlennae, tentaculum sequantes, lobo cephalico du- 
plo longiores, dimidiam palporum longiludinem attingentes, ut 
reliquae appendices el cirri dorsuales, laeves, cylindricae, apice at- 
tenuato; elylra, paria Iredecim?, tenuiter granulata, late atriala; 
setae inferiores bidentatae, infra apicem serrulalse el serialim trans- 
verse spinulosae. 

Hab. ad Port Jackson. 

L. indicus n. — - Anlennae lobo cephalico vix duplo longiores, di- 
midiam palporum longitndinem attingentes, ut omnes appendices 
et cirri dorsales, cilialae, sensim altenualae; elylra, paria 13?, 
spinis curvis aspera, margine breviler ciliala; setae supenorea an- 
nulalim arcle spinulosae, inferiores bidenlatae, longe serratae. 
Hab. in freto Bangka. 

HALOSYDNA n. 

Bases anlennarum e margine anteriore lobi cephalici producti; 
elylrorum paria 15—^21, dorsum non omnino legentia; oorpoa elon- 
gatum 

H. Yirgini n. — Anlennae, longiludine lobi cephalici, conicae, apice 
atlenuato; tentaculum, longiludine palporum, infra apicem su- 
balatum inflatam; elytra, paria quindecim, nargifke bretiflttl>riata*, 
sotee Buperiorea longse, serrultt«y ioferiorea bident^te, infra api- 
cem aerriilataft et iraDSversa aenatim apinulosae. 
Hab. ad Honoiulu. 



— 386 ~ 

U. australis d. — AnUnn», palpis dimidio brevior^s, tenUcuIum, 
antennas superans^ cirri tentaculares et dorauales ante apicem 
subulalum inflati; elytra, paria 21, ixvia, 

Hab. in mari atlantico extra ostium fluvii La Platå. 

H. patagonica n. •»- Antennae dimidiam palporum longitadinem vix 
altingentesy tentaculum antennas superans, cirri tentaculares et 
dorsuales ante apicem snbulatuoi inflati; elytra, paria 18, tuber-' 
culis rotundatis numérosis obsita; setae inferiores bidentatae, infra 
apicem serratae. 

Hab. in sinu York bay freti Magalhaensi. 

H. par va n. — Antennae tentaculum fere aequantes, palpis parum 
breviores; cirri tentaculares longi, infra apicem subulalum inflati; 
elytra, paria 19, breviflmbriata; setae inferiores bidentalx, infra 
apicem arcte serrulatae et spinosae. 

Hab. ad Yalparaiso, ad insulam Cbincba, et ad S. Lorenzo 
prope Callao. 

H. brevisetosa n. — Tentaculum validum, palpi longi et cirri 
tentaculares incrassati, apice attenualo; elytra, paria 18, tuber- 
calis rotundis paocis praedila, fimbriisque brevibus; setae infe- 
riores brevissimae, infra apicem serratae. 
Hab. prope S. Francisco Californiae. 

ÄNTINOE n. 

Bases antennarum sub margine lobi cephalici, antice incisi, justa 
tentaculum affixae; elytrorum paria 12 — 15, dorsum obtegentia; cor- 
pus breve. 

A. aequiseta n. — Antennae, lobo cepbalico plus quam duplo lon- 
giores, palpi cirrique dorsales ciliati, nec incrassati; setae supe- 
riores inferioribus aeqaales, bidentatts, infra apicem serratis et 
annulatiro spinulosis. 

Hab. ad Port Natal, unde retulit J. A. Wahlbekg. 

A. Waahli o. — Antennae conicaey lobo cepbalico breviores, cum 
tentacalo duplo longiore, leviter inflato, cirris tentacularibus, buc- 
calibus et dorsualibus brevipilosae; palpi validi laeves; elytra, 
paria 15, macula magna notata, margine laevi; setae inferiores, 
superioribus longiores, bidentatae, infra apicem serratae. 
Hab. ad Port Jackson. 

A. pulchellus n. -^ Antennae lobo cepbalico lato longiores, cum 
cirris tentacularibus et dorsalibus brevipilosae; elytra, paria 13, 
tuberculis praedita minutis areolatis, margine breviter Gmbriata; 
setae inferiores bidentatae, infra apicem serrulatae. — Tentaculum 
in specimine deest. 

Hab. mare atlanticam extra ostium fluminis la Platå. 

A. microps n. -^ Antennae lobo cepbalico breviores, cam tentaculo 
duplo longiore, et cirris tentacularibus brevissime ciltataa; paipi 
validi laeves; ocali minuti; elytra, paria 14, macolt notata iiigra, 



— 386 — 

semifunari, margine lievi; sets inferiorea infra apicem serralas, 
auperiorea profunde serralae. 
Hab. ad Rio Janeiro. 

HxVRMOTUOB n. 

Baaes anlennaruiD, aab teotaoolo afGxx, incisaram lobi cephalici 
occupante; eiylroram paria 15, dorsum obtegentia; corpus haad loogum. 

H. spinosa n. — Anlennae, iongitudine capiiis, tenlaculo dimidio 
breviores; palpi crassiy validi, subarliculali; appendices omnes 
lobi cephalici Ixves; elylra prope margiDem posticam et exler- 
Dum spinulis armata conicis; aetae inferiores paallum longiores, 
bidenlatae, infra apicem arcle et profunde serratae. 
Hab. frelum Magalhaensi. 

U. scabra (Äpbrodita) O. Fabk. F. Gr. 311; (Lepidonote) Örsd. An- 
nul. dors. 12. -^ Antenn» lobo cephalico longiores, tertix parti 
tentaculi scabri eequales; palpi longi, teooes, et, sicut cirri, sca- 
bri; spinse elytroram irregnlares; set» inferiores uncinatae, infra 
apicem serratae. 

Hab. mare atlanticum boreale. 

HBRMADION n. 

Antennae ut in Uarmothoe; elytrorum paria 15, partem mediam 
dorsi et aegmenta posteriora non tegentia; setas inferiores infra apicem 
serrata;; corpus elongatum. 

H. Magalhaensi n. — Bases antennarum ante roargineai promineo- 
tes lobi cephalici, partem tentaculi basalem aequantis; appendices 
cephalici, cirri, elytra laevia; margincs elytrorum reflexi; setae 
superiores laeves. 

Hab. fretum Magalhaensi. 

H. longicirratus n. -^ Bases antennarum margine lobi cephalici 
occultatae, parte tentaculi basali longioris; appendices cephalici 
cirrique omnes ciliati; cirri anales elongati; elytra tuberculosa. 
Hab. fretum Magalhaensi. 

Fimi. IlT. Acoéteii. 

Tentaculum breve; oculi duo; mazilloe denlibus armatas doobus 
mediis et pluribus lateralibus; elytrorum paria^ 39—93, in segraentis 
. . . . 24, 26, 28, 30 . . .; segmenta elytris carentia cirris prxdita 
dorsualibus. 

PÅNTUAUS n. 

Dentes medii contigui; pedunculi oculorum parlem anticam lobi 
cephalici occupaotes, Iongitudine tentaculi; elytrorum paria 39, primis 
tribus planis dorsum tegentibus, reliquis campanulatis, dorsum medium 
nudum relioquentibus. 



— 387 — 

P. OersteiJi n. — Palpi longi, laeves; cirri tentaculares tentaculo 
longiores; cirri dorsuales pede breviores; setae Irium ordinum: su- 
bulalae, serrulatae: bipennato-penicillatae: arislata»; papillae pe- 
dum nullae. 

Hab. ad oram Sueciae occidentalem. 

EUPOMPE n. 

Pedunculi oculorum partem aoticam lobi cephalici occupantes, 
tenlaculo parum breviores; elytrorum paria 93, plana, tenuia, in- 
verae s* aotrorsum imbricata; pars antica et media dorsi nåda, po- 
stica tecta. 

E. Grubei n, -— Palpi longi subarliculali; lentaculum cirris tongi- 
tudine aequale; setx qualuor ordinum: serrulals, subspirales: bi- 
pennato-penicillatae: aristatae: capillaceas. 
Hab. prope Guayaquil. 

Wmm^. V« Slffiilloialia». 

Sigalion Aud. et M. £dw. 

Pedes, ID segmentis anticis, aat elylro aut cirro dorsuali pracditi; 
ID posticis elylro et cirri dorsuali. 

STHENELÄIS n. 

Lobus cephalicus rotunda! us, media parle iropressa tentaculum 
excipiens validuro, cujus basi antennas affixas; oculi qualuor; setae 
Irium ordinum: setaceae, serrulatae: subulatae, serratae: arlicuiataey 
bidentatae; papillae elytrorum dorauro tegentium simplices. 

S» UeleDas n. — Oculi asquales, postici pone medium lobi cepba- 
Jict siti, invicem propiores quam antici; tentaculum cirris ten- 
iacularibus longiusculum; elytra subtus et pedes laeves. 
Hab. ad Valparaiso. 

S. articulata n. — Oculi postici ante medium lobi cepbalici siti, 
minores el inter ae magis quam antici distantes; tentaculum et 
cirri tentaculares aequali longitodine; palpi longi articulali; ely- 
tra subtus papillosa; pedes papillis praediti et tuberculis deplanatis. 
Hab. ad Rio Janeiro. 

SiGALION (ÄUD. et M. Edw.). 

Lobus cephalicus antice latus; lentaculum nullum; antennx duae 
breves in margine anteriore lobi cephalici; oculi duo (K qualuor?); 
setae bidentalae compositae et simplices serratae; elylra dorsum oble- 
gentia margine ramoso-Gmbriala. 

S. Edward si n. — Lobus cephalicus postico rotundatus, oculis ante 
medium sitis; cirri tentaculares quintam partem palporum aequan- 
tes; pedes inferno cirris ventralibus breviores, papillis praediti et 
tuberculis deplanatis. 

Hab. mare extra oätium fluvii La Platå. 



— 388 — 

« 

LEANIRA D. 

Lobus cephalicus rotundatus, flu)co medio tcntaculum excipieas; 
antenn» nullae; palpi longissimi; oculi duo (I. quatuor); seta? supe- 
riores spiraiiter serrutatae, inPeriores subulatae, pectinato-canaliculalx; 
elytra anleriora dorsum non omnino tegenlia, papillis nullis. 

L. Quatrefagesi n. — Oculi juxta basem ientacoli minuti; palpt 
longissiroi; pedes papillis prasditi iiliforinibu8;cirri ventrates breves. 
Hab. mare extra ostium fluvii La Plala. 

PSAMMOLYCE n. 

Lobus cephalicus antice in basem productus crassam tentaculi 
longi; anlennae nullae; oculi quatuor (duo?); setae soperiores sim* 
plices, gracillimae, serratae; inferiores coropositae, apicebidentalo-^fissae; 
elytra medium dorsum non tegentia, arenosa, margine longe fimbriata. 

P. Peters i n. -— Corpus latum, depressum; lobus cephalicus po- 
stice latus; oculi quatuor, quorum postici majores, inter se re- 
motiores; tentaculom et cirri tentaculdres a^quali longitudine; setae 
superiores bidentalx, apice curvato. 

Hab. ad Mossambique, unde Museo, retulit G. v. Docber. 

P. flava D. — Corpus gracile, cylindricum; lobus cephalicus poslice 
contractus; oculi duo ad basin tentaculi, cirros tentaculares su- 
perantis; setae superiores versns apicem extimum aduDCum »tie- 
Duatae, fissura profunda, lineari. 
Hab. ad Rio Janeiro. 

P« Herminiae (Sigalion) Aud. et M. Edw. 



^ 389 — 

2. Om Cimex Stoctems [Lin.) och Cimex An- 
giir {^Thvnb) — Hr C. StJIl meddelade genom Hr Bohb- 
■Alf följande: > 

»Bland Hemiptera torde det finnas fä arter, om h vilka 
förfaltaroe varit af sä olika fisigter och sä misskänt, som deo 
af LiifNÄ i Museum Ludovicce UlriccB beskrifna Cimex (Calli'- 
deaj Stockerus. Den förste som efter Linné upptog nägon art 
under detta namn var Pabrigius, men hvad han härmed menat 
är nSgot helt annat än Linnés art. Sedermera hafva Wolff, 
Latrrille, GufiBiN, BoRHBiSTBR m. fl., och sednast Dallas*) un- 
der detta namn omnämnt eller beskrifvit arter, utan att det 
lyckats dem hafva för Ögonen den rätta Linncanska, knappast 
hafva de sinsemellan med detta namn betecknat samma art. 
Det finnes dock ett arbete, der en Callidea Stockerus är be- 
sk rif ven och h vilken verkligen är identisk med Linnés och det 
är i y>Histoire naturelie des Hemipteresio af Amyot och Ser- 
viLLB, ehuru ingen tycks vilja hafva medgifvit, att dessa för- 
fattare hade rätt. Ätt s5 likväl är förhållandet kan jag intyga, 
sedan jag varit i tillfäfle att i Museum i Upsala, der typerna till 
Museum Ludovicce illricce förvaras, undersöka det exemplar, 
som ligger till grund för Linnés beskrifning. Jag tror mig 
derföre göra Hemipterologerna en tjenst di jag här nedan lem- 
nar en riktig synonymi till ifrägavarande, sä ofta omtvistade 
art, och, ehuru den är en ibland de allmännaste och kändaste 
i sitt slägte och äfven ganska ofta förekommer i samlingar, äf- 
veo meddelar dess beskrifning. . 

CiUlidea Stockerus (Liniié^. — Ghalybea aut virescente-chalybea, 
nitida; capite impunctato, macula media nigra; tfaorace marginibas 
aotico-lateralibus dilatatis, parce subtiliter, anterius tamen plerumque 
magis rudiusque, punctato, maculis 10 (3, 5, 2,) marginibusque aDtico- 



*) Jag torde fä anmflrka, att Dallas i sin List of HenUptera först 
uppför bäde Latabilles ocb Gu^bins Callidea Stockerus säsom sy- 
nonym under Callidea purpurea (Hopb), och sedermera anför La- 
TBEiLLBs art Sfven under Callidea Stockerm (Dall.) samt Guébins art 
under Callidea SlolUi (Wolff.) eä att bvardera dessa författare* 
art upptages säsom synonym till tvä olika arter. 

öfvers. af K. Vet^Akaä. Fi^rh., A 14 Notember 1855. 



— 390 ^ 

laieralibtts nigris; sculello dense, sabprofunde pandato, basi impao- 
ctalo, dorso longitudinaliler aubliliter carinato, carina pooe medium 
evaoescente, maculis 9 nigris, quarum 1 basalt Irans versa, 3 latera- 
libus utrimque, I apicali, orbicularibus, 1 media aubcordata, inlerdum 
longitadinaliler divisa, ornato; abdocnioe marginibus radius punctalo, 
medio lutescente, maculis nigris, utrimque duplici serie posilis, ornato, 
segmentoque penultimo medio nigro; femoribas lutesceotibus, apice 
cum tibiis virescente-chalybeis; anteonis tarsisque nigrica nlibas. 

Syo. Cimex Stockenu. Luv., Mus. Lud. Ulr. p. 167. (1764). 

ScuteUera dUaticoUis. Gvémv. Voy. Coq. Zool. II. 160. 11 et 164. 

(1830). 
Chrysocoris StoUu. Hahiv. Wanz. Ins. H. 39. t. 44. fig. 136.(18.14). 
CaUidea abdominalis. Hopk. Cat. 15. (1837); Germaiu Zeitschr. I. 

112. 2. (1839). 
GcUostha Stockerus. An. et Sbkv. Hist. des Hem. 34. 2. (1643). 
CaUidea däatkollis. Dallas. List of Hem. L 28. 26. (1851). 

Patria: Java, Malacca, Cbina meridionalis. 



Uti y^Dissertaiio entomologica novas insectorum species 
sistensm besk ref Thunbbrg bland mänga andra Hemiptera äfveo 
en under namn af Cimex Augur, och upptog deraf Tyra varie- 
teter. Vid den undersökning af typ-exemplaren, som jag varit 
i tillfälle att gOra, bafva alla dessa fyra varieteter befunnits 
icke allenast utgöra olika arter, utan äfven böra föras under 
tvä olika slägton, hvarföre jag, som ett ringa bidrag till kän- 
nedomen af Thunbergs Hemipter-arter, ansett mig böra lemna 
beskrifningar pä de fyra af honom hopblandade arterna. 

1, OdcmtopUB Coquéb&rtu (Fabr.) — Rufus, anlennis, merobranay inci- 
suris abdominis, tibiis tarsisque nigrofuscis. c^. Loog. 16, lat. 
6 millim. 

Cimex Augur var. a. Thunb. loc. supra cit. P. Hl. p. 58.(1784). 
Lygaus Coqueberti. Fabr. Syst. Ryng. p. 222. 86. (1803). 
Pyrrhocoris CoquebertL Bdrm. Hand b. der En t. P. H. p. 284. 
2. (1835). 
Patriam in collectione non indicavit Thukbergus, sed specimen in 

Mus. Reg. Holm. ex India orient. adest. 
Caput triangulare, convexiusculum, impunclatum, rufum, tuber- 
culis anlenniferis sat productis. Antennae corporis plus dimidia fere 
longitudine, art. 1, 2 et 4 subaequalibus, 3 bis nonnihil breviore. 
Thorax latitudine longitudini acquali, antice truncatus, postice latis- 
sime rotundatus. marginibus lateralibus subelevatis, rufus, parce, irre* 
gulariter, subrude punctatos, antice callo transverso, subdeplanato, an- 
tice emarginato, omnino circompunctalo, instructus. Scutellum trian- 
gulare, coaveziusculam, rufum. Hemejytra medio noDnihil latiora. 



— 391 — 

parciufly trregulariter, rade punclata, rufa; membrana nigrofuaca, limbo 
anguste sordide albido. Subtus impunctatus, nitidas, rufas, iDcisuris 
pcctoris abdominisque fuscis, illius etiam punclatis. Femora rufa, Ii- 
biae tarsique fasci. 

2. Dytdercus Augur. (Thunb.) — RuFus; antennis, rostro, basi excepta, 

membrana fere tota, pectoreque nigro-fuscis; abdomine flavescente; 

pedibus fascopicescentibus. Long. 16, lat. 6 millim. 

Cimex Atigur, var. fi, Thunb. Ioc. supra cit. P. 111. p. 58. (1784)i 

Specimen typicum in Mus. Ups. absque loco. Exemplom e Java 
possideo. 

Caput obiongotriangulare, sat convexumi vix punctatam, rufum, 
tuberculis antenniferis sat prodactis. Anteonae nigrofuscae, basi ipsa 
ruf«, art. 1 capite nonnihil longiore, 2 et 3 hoc vix dimidio breviori- 
bus (art. 4 deest.). Rostrum corporis plus dimidia longitudine, vali- 
dum, nigrum, arliculo basali, apice excepto, rufo. Thorax latitudine 
nonnihil brevior, antice quam postice dimidio angustior, antice leviter 
sinoatus, posterius subtruocatus, lateribus reflexis, roedio subsinuatis, 
parce, irregulariter, subrude punctatus, anterius callo transverso, con- 
vexo, impunctato, antice sinuato, iostructus, rufus. Scuteilom trian- 
gulare, parum convexum, rufum, apice nigrum. Heroelytra medio 
latiora, dense rudeque punctata, rufa; membrana fusca, fascia lata ba- 
sali, sordide albida ornata. Pectus nigrum, nitidum, margine postico 
flavescente. Abdomen flavuro, incisuris fuscis. Pedes fuscopicescentes. 

Sta tu ra fere Dysd. Koenign, 

3. Dysdercus Tkunbergi, (Stål). — Lutescens, (vivus rnfus?); anten-^ 

narum art. 3 toto, 4 apice, rostro, callo thoracis, dimidio basali 
scutelli, peclore, abdomine basi, tibiis tarsisque nigrofuscis; mem- 
brana sordide albida, fusco-bipunctata. Long. 15, lat. 6 roillim. 
Cimex Atigur. var. y. Tbokb. Ioc supra cit. P. 111. p. 58. fig. 
68. (1784). 
Patria: Coromandel, sec. Mus. Thunb. 

Caput oblongotriangulare, convexum, subimpunctalum, lutescens, 
tuberculis antenniferis produclis. Antennae corporis plus dimidia lon- 
gitudine, lutescentes, art. 3 toto, 4 apice nigrofuscis, art. 1 capile 
longiore, 2 et 4 hoc brevioribus, 3 bis adhuc breviore, Roslrum va- 
lidum, corporis dimidia longiludine, fuscopiceum. Thorax lutescens, 
latitudine subbrevior, antice parum sinuatus, postice latissime rotun- 
datus, marginibus lateralibus reflexis, medio subsinuatis, lateribus 
atrimque rude, irregulariler punctalus, anterius callo transverso, con- 
▼exo, antice sinuato, nigro instructus. Scutellum triangulära, con- 
vexum, dimidio basali nigro, apicali lutescente. Hemelytra medio la- 
tiora, lutescentia, dense rudeque punctata, membrana sordide albida, 
basin versus fusco-bipunctata. Pectus violacescente-nigrum, margine 
postico sordide albido. Abdomen lutescens, dimidio basali nigricante. 
Femora nigricantia, apice cum tibiis lutescentia, tarsi fusci. 

4. Dygdercus thoracicus, (Stål). — Violacescente-niger; capite, hemely- 

Iris, abdomineque apicem versus rufis; pedibus piceis. Long. 14, 
lat. 5 millim. 



— 391 — 

Cknex Auffur, var* d* Tboiib. loc. aupra cit. P. III. p. 58. fig. 

69. (1784). 

Pstria? 

Siatura prascedentis. Caput triangulära, convezum, rufum, ta- 
berculis antenniferis productis. Antennae corporis plus dimidia longi- 
tadine, oigrofuscae, art. 1 basi, 4 toto, apice excepto, rufis. Rostrum va- 
lidum, corporis dimidia longitudine, fuscopiceum. Thorax violaceacente- 
niger, antice sinuatus, postice subtruncatus, marginibus laterafibos re- 
flexis, medio ,vix sinuatis, posterius irregulariler, rude punctatus, an- 
terius callo transverso, convexo, antice sinualo, instructus. ScutelJum 
triangulära, convexiusculum, violacescen te-nigrum. Hemelytra medio 
laliora, rufa, dense rudeque punctata; membrana sordide albida, bast 
macula minuta fusca ornata. Pectus ?iolacescente-nigrum, margine 
postico albido. Äbdomen nigricans, nitidum, marginibus et poatenua 
rufum. Pedes fuscopicei. 



~ 393 — 

Den 4S December. 

3. Pulsalilla polens fvnnen på Gottland. — 

Hr Wahlbkbo lemnade följande meddelande fiän Hrr J. C. W. 
Stbkdammar och M. M. Flodbrus: 

»Under den resa på Goitland, hvilken vi sistiidne som- 
mar i Doktor Chr. Stekbammars sällskap företagit, hafva vi varit 
nog lyckliga att träffa ett fynd Tor Täderneslandets phanero- 
gam-flora, som, ehuru ej fullkomligt ovSintadt, såsom tillhö-* 
rande våra närmaste grannländer i öster, likväl ej torde sakna 
ett särdeles intresse. 

Till de sju arter af Linnés slägte Ånemone^ hviika i 
bans Svenska Flora upptagas, och hvilkas antal intill närvarande 
tid icke blifvit ökadt, får nu läggas en åttonde^ Pulsatilla pa- 
téns Lin., hvilken vi den 21 Juli, ehuru då i öfverblomning 
kunde urskilja växande i Lojstad socken nära invid kyrkan på 
en torr for solen starkt utsatt sandkulle O.N.O. frän densamma. 
Att vi ej misstagit ^ oss om arten, derom hafva vi vunnit full 
visshet genom jemfbrelse med utländska exemplar, hvartill Hr 
Professor Fries ynnestfullt lemnat oss tillfälle. 

A samma växtställe, der Pulsatilla paténs träffades, iakt-- 
togo vi äfven rotbladen af en växt, hvilken vi ansägo till- 
höra någon annan inom Sverige hitintills icke anmärkt art af 
Linnés Anemone. Äfven denna vår förmodan har vunnit be- 
kräftelse genom de upplysningar Hr Professor Fribs behagat 
meddela oss. De af oss hemförda rotbladen öfverensstämma 
nemligen med dem af Pulsatilla Hackelii Tausgh., som af 
KocH förenas med Pulsatilla Halleri (Taschnb. der Deutsch. 
und Schwreiz. Flora s. 5), men blifvit ansedd såsom hybrid. 
Med nästan fullkomlig säkerhet torde dä kunna antagas, att äf- 
ven Pulsatilla Hackelii är Gottlands-floran tillhörig. Härom 
lärer nästa vår gifva utslag, då den skarpsynte granskaren af. 
Gottlands-floran , Hr Magister O. A. Westöö, vid blomnings- 
tiden ämnar besöka växtstället». 



öfvert. af JT. TeL^Ahad. JF9fA., d. tZ ^cmber 189$. 



— 394 — 

4. Nytt våxtalålle för den ht>ita tryffeln. — 
Hr Wahlberg anförde: 

»Det är icke längesedan Akademien genom ett meddelande 
frän Hr Fries erhöll den oväntade underrättelsen, att den förut 
endast i norra Afrika och södra Europa funna hviia tryffeln 
(Terfez niveum) blifvit anträffad vid egendomen Cedersberg, ej 
långt frän Linköping. Detta förhållande, intressant i och för 
sig, förtjenar ökad uppmärksamhet, sedan denna, som en ut- 
märkt läckerhet ansedda svamp, ej blott händelsevis synes före- 
komma i nyssnämnde trakt. Jag har nemligen i dessa dagar 
genom Hr Grefve Hbnrk Falkenberg erhållit samma tryffel- 
art, under on plöjning d. 13 sistlidne November af hooom 
påträffad i några exemplar å hans egendom Kuseboholm i 
Wårdoäs socken, äfveoledes i Linköpingstrakten, der svampen 
sannolikt har en allmännare utbredning, ehuru den, såsom vä- 
xande under jordytan och troligen pä större djup än det hvar- 
till vanlig plöjning verkställes, hittills blott tillfälligtvis blifvit 
funnen och ej gerna i större mängd kan bekommas, så länge 
till dess uppsökande inöfvade hundar saknas. Den egna krydd- 
artade lukt, som tryffeln, äfven i balftorkadt skick, starkt 
sprider omkring sig, gör det för hundarne möjligt att upp- 
täcka hvar den finnes». 



ikveti. af K. TeU-Akad. Fdfk., tU 12 Deembtt iB6B. 



— 395 — 

Akademiska angelägenheter. 

Den 44 November. 

Pracses lillkdnnagaf, alt Akademien genom döden förlorat sin le- 
damot i sjunde klassen, Professoren vid École de Médeoine i Paris, 
Hr F. Macendib. 

Akademien kallade, genom anstäldt val, till ledamot i andra klas- 
sen, Directorn för ObservaCorium i Paris Hr U. J. Lk Vkrrier, samt i 
femte klassen, General-Directören Öfver Geologiska undersökningen i 
Stor-Britannien Hr R. J. Mdrcbison. 

Den 42 December, 

Akademien kallade genoro anstflldt val till ledamot i sin sjunde 
klass Ofverlskaren vid Seraphimerlazarettet, Professoren P. H. Malii- 
8TB9, samt i den nionde, Stats-Rfidel, Chefen för Eccles.-Departe- 
DDenlet, Dr L. A. Arjou. 

Akademien beslöt alt inleda utbyte af skrifter med Litterary and 
Pbilosopbical Sociely i Mancbester. 



Dm 44 November, 

Af Hona MaJ:t Konungen. 

Natoral History of New-York. P. V: Agriculture, vol. 3 witb plates* 
P. VI: Paixontology, vol. 2. Albany 1851, 52. 4:o. 

Wagerer, g. R., Die Entwicklung der Cestoden nach eigenen Unter-* 
sucbungen. Breslaa 1854. 4:o. (Aus den Verbandel ungen der K* 
L. C Akad.) 

Lbvrot, g., Tvenne ströskrifler. 

Af Académie des Sciences i Paris» 

Mémoires de racadémie. T. XXH, XXIII, XXIV. Paris 1850—1854. 4:o. 
Mémoires présentés par divers savants. Sciences matbém. et physiques. 
T. XI, XII, XIII. Paris 1851, 1852. 4:o. 

Äf British Association. 
Report of tbe 24tb meeting at Liverpool 1854. Lond. 1855. 8:o. 

Af Oeological Society t London. 
The quarterly journal. Vol. XI. P. 3. Lond. 1855. 8:o. 

Af Boyal Otogrophical Society i London. 
Address. May 1855. 8:0. 



— 396 — 

Åf Chemical Sodety i London. 
The quarterly journal. Vol. VIII: 2. London 1855. 8:o. 

Af K. Geologische Reichsamtdlt i Wien, 

Jahrbuch. 1855. N:o 1. 8:o. 
Abhandlungen. B. 2. Wien 1855. 4:o. 

Åf R. Academia della Scienze i NeapeL 
Rendiconto. 1854. N:o 7 et 8. 4:o. 

Af Acadérme RoydU de Belgique. 

Mémoires. T. 28, 29. Brux. 1854, 55. 4:o. 
< Bulletins. T. XXI: 2. XXU: 1. Brux. 1854, 55. 8:o. 

Mémoires coaronnés. CoIIect. in 8:vo. T. VI: 2. Brux. 1855. 8:o. 

Annuaire de TAcad. 1855. 8:o. 

Bibliograpbie académique. 1854. Brux. 1855. 8:o. 

Af Naturforschende Gesellschaft i ZuricJu 
Mittheilungen. H. 8, 9. 1854, 55. 8:o. 

Af Société Vaudoiae i Läusanne. 
Bulletin. T. IV. N:q 33. 1854. 8:o. 

Af Författame. 

Bbnrett, J. H., An iovestigation into the structure of the Torbanehill 
mineral. Edinb. 1854. 4:o. (From the Transact. of the Roy. Soc.) 

PoBTTERLEy Fr., Gcologische Ubersichtskarte des mitlleren Theiles voa 

Sud-Amerika. Wien 1854. 8:o. 
OwKN, R., Principes d'ostéo1ogie comparée. Paris 1855. 8:o. 
Fenicia, S., Dissertazione sul Tifo Coierico. Nap. 1855. 8:o. 
SwELi.BN6REBBL, J. G. H., Analytisch-geometrischo Untersuchungen. Bonn 

1855. 4:o. 

Af Utgifvame. 
Results of astronom, observations made et Durham. By R. C. Car- 

RiRGTON. Durham 1855. 8:o. 
Yoyage en Islande et au Groenland. Journal de voyage, par E. Mbguet. 

(Livr. suppl. et derniére). Paris 1852. 8:o. 
Natuurkundig Tijdschrift voor Nederlandsch Indie. Deel VI: (N. Ser. 

III). 1—6. D. VII: 5, 6. D. VIII: 1 — 4. Batavia 1854, 55. 8:o. 
Catalogue of stars near the ecliptic. Vol. III. Dublin 1854. 6:o. 
Jahresbericht der k. Siernwarte bei Munchen ftir 1854. Von J. Lamovt. 

Munch. 1854. 8x>. 

Af Hr A, QueteleL 
Annuaire de Tobservatoire roy. de Bruxelles. 1855. 12:o. 
Observations des pbénoménes périodiqaes. (Extr. de T« 29 des Mém.) 

Plans 



— 397 — 

Plans et déscription des insirumenU de robservatoire roy. de Bra«* 

xelles. 4:o. 
Sor Is différeDce de tongitude des observatoires de Bruzelles et de 
Greenwich. 4:o. 

4^ Hr Å, Retzius. 

The natural history review. 1854, Apr. 1855, Jaly. 8:o, 
Sex ströskrifter om och sf vetenskapliga samfund i Dublin. 8:o. 

Af K. Sundhets-KoUegiwn, 
Underd. Berättelse om medicinalverket i riket är 1853. Stbm 1855. 4:o» 

Åf Hr N. O. BruzeUua. 

Undersögelser i geologisk-antiqaarisk Retning af Foscbbaniibs, Stbeh- 
sTsup och WoasAAE. (Af Oversigt över Vidensk.-Selsk. Forh. 1854). 

Af Hr a PalmsiedL 
Cosmos. Vol. VI. Livr. 25. (2 ex.) 



Den 4$ December, 

Af KongL Norska UniversiUteU 

Karter över den Norske Kyst. 17 blad in folio. Jemle dertill hörande 

Beslcrivelser, 15 häften in 4:o. 
Kart över det nordlige Norge. Af P. A. Munch. 2 blad in folio. 
K. Cbristian den fjerdes norske Lovbog af 1604. Christ. 1855. 8:o. 
Kjbbulf, Th., Das Christiania-Silurbecken. Christ. 1855. 4;o. 
HöLMBOE, C. A., De prisca re monetaria Norvegi^. Christ. 1854. 8:0. 
Nyt Magaz. f. Naturvidensk. B. Vlli. H. 4. Christ. 1855. 8:o. 
Aarberetning for 1853. Christ. 1855. 8:o. 
ScNDT, EiL., Om Dödeligheden i Norge. Christ. 1855. 8:o. 
Daniblssbn 6l Boeck, Trailé de la Spédalskhed ou Éléphantiasis des 

Grecs. Paris 1848 8:o. Med atlas in fol. 
Norske Stiftelser. B. I. H. 2. B. II. H. 1. Christ. 1854, 55. 8:o. 
Beretning om Bodsfaengslets Virksombet i Aaret 1854. Christ. 1855. 8:0» 
Gaea Norvegica. Lief. l->3. Christ. 1838—50. Fol. Med kartor. 
Beretning om Kongeriget Norges Ökonomiske Tilstand i Aarene 

1846—1850. Christ. 1853. 4:o. 
TvBTBE, M. Braun, Norges Statistik. H.. 1, 2. Christ. 1848, 49. Slik 
Mindesmerker af Middeialderens Kunsl i Norge. H. 1 — 5. Christ. 

1854—55. Tvarfol. 
BoBCK og Danielssbn, Samling af lagttagelser om Hudens Sygdomme. 

l:sle Hefle. Christ. 1855. Fol. 
Boeck, W., Recherches cliniques sur la syphilisation. (Extr. de la revue ^^f ^ 

médico-chirurg. de Paris). y '^^. L ■ /N 

Midlertidigt Reglement for Gaustad Sindssyge-Asyl. Christ. 1855 8:y^^ , ' -'^ ;> 

Ofvers, af KongL reL-Akaä. Fdrå. Irg. ti. N.-o 0StlO, 2 






— 398 — 

MuaCB, P. A«, Jus naaticam recentias quod inter Norvegos olim valoit. 

Ghrist. 1838. 4:o. 
Om Revision af Beslemmeiserne for Examen Arliuo, m. m. Cbrist. 

1855. 8:o. 
Index Scholarum. 1855. 2 bflften. Gbrisl. 4:o. 

Åf Sociéié Oéologique t Farts» 
Bulletin. T. XII. P. 24—32. 

Af Marinobaervatamtm i San Femando, 
Almanaque Nåulico para el auo 1856. San Fernando 1854. 8:o. 

Af Författame. 

Hanstben, Cbb., Den magnetislce Inclinalions Förändring i den nord- 

ligere tempererte Zone. Kiöbenh. 1855. 4:o. 
ScHBBBER, Th., Doilrflge z. nSheren Kenlnias des polymeren Isomor- 

pbismus. 2:ie Forlsetzung. 8:o. Mit Nacbtrag dazu. 8:o. ^äqs 

PoGGBND* Ann.) 

Af Svenska Trädgdrds/äreningen. 

C. LivvAVB, Ett handskrifvet ark af LinrA, innehållande några egen- 
bSndiga anteckningar om hans lefnadsbSndelser och utgifna ar- 
beten. 2 sidor in foL 

Gollection de curiosités naturelies. Tvenne hftften handskrifter ifrån 
grefve Tessins samlingar. FoU 



JSåkUnMer Hii MUåkeim NaiurMmiorimåkn JVataeMitt. 

Den 44 November. 

Zoologiska afdelDingen. 

Af Hr Westerman i Amsterdam. 

Eo Corytaiz persa L., samt 

Ed Bucco myatacophanes Tbmh.; båda i sprit. 

Af Hr Doktor Carlsson. 
Ett skal af Daaypas tricinctas. 

Af Hr Professor A. Betzius. 

Yngel af lax från England, och 
Leptocepbalus morrisj från Medelbafvet. 

. Af Hr Doktor Hornberg. 

Två glas med fiskar, amfibier och insekter i sprit från China; insam- 
lade af framl. MissionAren Th. Hambbro* 



— 399 — 

Af Hr Orefve Ärmaruf DVtrante. 



Ed skallerorm. 



Af Hr Jågmäatar Jenseru 
Ägg och boD af flere Svenska fogel-arter. 



Elhnogra fiska afdelningen. 

Af Hr Orefve Armand D'Otrante. 

En samling af vapen och andra föremål från Nord-Amerikanska 
Indianstammar, enl. följande förteckning: 

Trois boules de pierre. Les traileurs les appellent boulets, (Riviére des 
boulets). On en trouve qui ont environ 2 alnar de diamelre. 
Ges trois-ci sont ramassées dans tes monlagnes, enlre les Roeky 
MountaiM et le fort des Pieda-Noirs [Fort Chardon, Port Clark). 

Une Casse-téte des Assinyboins. 

Pipe donnée par un chef des Pieds-Noirs. La téle en pierre des 
Montagnes Rocheuses (Rocky Mounlains). 

Moccasins des Pieds-Noirs. 

Étai de poignard d'un chef Assinyboin. 

Broderie en porc épic. 

Coutares en nerf de cerf. 

Pendans d*oreilIes de sauvagesse Pieds-Noirs. 

Bandeau en herbe odoriféranle, port^ par un Pieds-Noirs. 

Légume sauvage que les Canadiens nomment pommes blanches, Les 
sauvages les mangeni écrasés avec de la viande, å peu prés 
comme les köttbullar, Les ours creusent la lerre pour en mänger. 
Ils sont enfilés avec du nerf de groMS com, elan, etc 

Collier d*uD chef Corbeau, en griffes de grisly bear, avec peau de 
loutre, contures en nerf. Un collier de co genre est estimé d*une 
grande valeur. On peut avoir en échange un bon cheval k 
courir le bison. 

Peau d*élan préparée, porlée Véié sur le dos, par un indien. Pour 
préparer la peau, on emploie la cervelle de ranimal. L'animal 
vivant pése environ dOO ^ (40 L%). 

Pare-fléche ou bouclier d'un indien Ricaris, Guir de bison qu'on 
fa it raccornir avec des pierres chaudes. Garniture en peau de 
chevreuil. Dans les camps, les indiens suspendent ces pare» 
ftéches au bout d*une pique, en les tournant du cöté du soleil. 

Serpent å sonnettes do la Louisiana. Les indiens font prendre des 
sonnetles broyées, pour faciliter les accouchemens. 



— 400 — 

Den 4i Dteemher. 

Botaniska afdel ningen* 

Af Hr Adjunkt N. J, Andersson» 

Tre exsiccat-sam lingar, neml.: 
Séringb, Saules de la Suisse, 8 b&ften. 
Leighton, Sbrop^hire Rubi. 
PuELs, Herbier des flores européenoes; 

samt eo mindre samling af sfillsyntare arler frfin Frankrike, ocb Si- 
ciliens alla grfis-arter. 



Mineralogiska afdelningen. 

Af Hr Professor SchoUmder. 
£n siuff med amethyater. 



401 — 



Meteorologiska Observationer d Stockliolms Observatör tum 

i Oktober 1855. 





Barometern 
reducerad till 0*. 

DeciiDaltum. 


ThermometerD 
Celsius. 


Viodarna. 


> 

D 

ta 




Kl. 6 


Kl. 2 


Kl. 9 


Kl. 6 


Kl. 2 1 Kl. 9 


Kl. 6 


Kl. 2 


Kl. 9 




f. m. 


e. m. 


e. m. 


f. m. 


e. m» 1 c in. 


f. m. 


e. m. 


c m. 


D 
1 


1 


25,4l 


25,37 


25,29 


+10K) 


+17*2 


+ion) 




S. 


o. 


Dimma 


2 


25,11 


25,09 


25.09 


+10.6 


+15.3 


+ 12,0 


O.S.O. 


V.5.V. 


S.V. 


Regn 


3 


25,13 


25,21 


25,29 


+ 8.0 


+ 8.9 


+ 9.1 


N.N.O. 


N.N.O. 






4 


25,32 


25,38 


25.36 


+ 8.0 


+11,6 


+ 10.0 


If.N.O. 


N.N.O. 


N.N.O. 


Molet 


5 


25,26 


25,25 


25,27 


+ 11,0 


+13.3 


+ 13,1 


N.N.O. 


N. 


9.^. Y • 


Regn 


6 


25,33 


25,36 


25,36 


+ 12.0 


+17.7 


+12,3 


S.S.\. 


3.S.V. 


S.S.V. 


Ualfkl. 


7 


25,21 


25,13 


25,13 


+13.0 


+15.0 


+14,0 


S.S.O. 


S. 


v. 


Mulet 


8 


25.20 


25,29 


25,28 


+ 12.0 


+12.0 


+ 7,5 


N.O. 


N.O. 


N. 


Regn 


9^ 


25,11 


24,95 


24,86 


+ 7,0 


+11.5 


+10,5 


N. 


S.S.O. 






10 


24,74 


24,70 


24,71 


+ 9.0 


+11,7 


+ 7,1 


O.N.O. 


0. 


N. 




11 


24,73 


24,81 


24,84 


+ 5.6 


+ 5,7 


+ 3.0 


If.N.V. 


N.N.V. 


N.N.V. 




12 


' 24,79 


24,87 


24,98 


+ 3,0 


+ 5,0 


+ 2,8 


If.N.V. 


N. 


N. 




13 


25,05 


25,16 


25,19 


+ 1.4 


+ 4,0 


+ 0,8 


If. 


N. 


N. 


Sno 


14 


2531 


25,36 


25,36 


+ 0,5 


+ 4.4 


+ 2.5 


N.N.O. 


0. 


0. 




15 


25;24 


25,14 


25,00 


+ 5.1 


+ 8.1 


+ 9,3 


O.S.O. 


S.O. 


S.O. 


Regn 


16 


24,67 


2434 


24,98 


+ 9,1 


+10,2 


+ 5,9 


S.V. 


V.S.V. 


V.S.V. 


Storm 


17 


25,06 


25,17 


25,24 


+ 4,7 


+ 7.8 


+ 4.1 


V.S.V. 


V.3.V. 


V.S,V. 


Klart 


18 


25.22 


25,17 


25,07^ 


+ 5,0 


+ 9.9 +10,3 

• 


V.S.V. 


V.S.V. 


V.S.V. 


Målet 


19 


25,03 


25,10 


25,17 


+ 9,8 


+ 11.1 


+ 6,6 


V.S.V. 


v. 


v. 


Klart 


20 


25,25 


25,38 


25,44 


+ 1.5 


+ 4,4 


+ 2,4 


N.N.V. 


N.N.V. 


V.N.V, 


Hvlfkl. 


21 


25,39 


25,31 


25,06 


+ 0,7 


+ 9.0 


+ 9.6 




S.S.O. 


s.s.a 


Regn 


22 


25.13 


25,34 


25,48 


+ 60 


+ 9,0 


+ 4,5 


V.N.V, 


N.V. 


N.O. 


Klart 


23 


25,44 


25,37 


25;25 


+ 4,0 


+10.4 


+ 9,4 


V..S.V. 


v.s.y. 


V.5^V. 


Mulet 


24 


25,07 


24,98 


24,96 


+ 11,1 


+10.8 


+ 6,0 


S.S.V. 


V.S.V. 


V.S.V. 


Halfkl. 


25 


24,94 


25,04 


25,13 


+ 4,8 


+ 7.4 


+ 4,0 


V.S.V. 


V.N.V. 


V.S.V. 


KUrt 


26 


24.86 


24,77 


24,76 


+ 8,0 


+10,0 


+10.0 


s.s.v. 


v.s.v 


S.S.V. 


Regn 


27 


24.88 


25,02 


25,20 


+10.0 


+13,0 


+ 8,4 


$.s.\. 


S.V. 


V.S.V. 


Hälft I. 


28 


25,28 


25.32 


25,34 


+ 7,0 


+ 5.6 


+ 4,7 


v.s.v. 


N.V. 


N.N.V. 


Regn 


29 


25,39 


25,46 


25,51 


+ 4.5 


+ 6.0 


+ 3,6 


N. 


N.O. 


N.O. 


H.iirkl. 


30 


25,46 


25,36 


25,24 


+ 5,1 


+ 5.6 


+ 7,2 


N.O. 


o.N.a 


aN.a 


Storm 


31 


25.05 


25.00 


24.98 + 9,0 


+10.9 


+ 9.0 


O.N.O. 


s.o. 


N.N.V. 


Dimma 


?^ 25,1 31 


25,152 


25.1561 +£98 


+9^6 


+7H1 


Nederbörden = 1,813 d«c. tum. 






25,146 






+8*05 










1 



— 408 — 











i November <8fi 


i5. 










Barometern 
reducerad till 0". 

Dtfcimaltom. 


Thermometcrn 
Celsius. 


Vindaroa. 


> 


Kl. 6 


Kl. 2 


Kl. 9 


Kl. 6 


Kl. 2 


KL 9 


Kl. 6 


Kl. 2 


Kl. 9 


i 


f. III. 


e. m. 


c in. 


f. m. 


c. m. 


c. n. 


f. m. 


c. m. 


e. m. 


RfJB 


25,01 


25,10 


25,19 


+ 6-0 


+ 5*1 


+ 3^ 


N.N.V. 


N.N.O. 


N.N.O. 


2 


25,35 


25,46 


25,56 


+ 2.0 


+ 1.0 


+ 0.5 


N. 


N.N V. 


N.N.V. 


Hilet 


3 


25,64 


25,69 


25,71 


-1.0 


-0,1 


-0.1 


N.N.V. 


N.N.V. 


N. 


Soö 


4 


25,70 


25,68 


25,66 


-1.0 


+ 1.0 


-2.4 


N. 


N.NO. 


N.N.V. 


HalfkL 


5 


25,63 


25,60 


25,60 


— 5.0 


-3.0 


-1.1 


N.N.V. 


V.N.V. 


V. 




6 


25,64 


25,65 


25,69 


0,0 


+ 4.0 


+ 4,7 


V.S.V. 


V.S.V. 


V.S.V. 





7 


25,74 


25,73 


25,71 


+ 2,0 


+ 6.4 


+ 4.5 


s,s.y. 


S. 


S.S.O. 


Malrt 


8 


25,60 


25,55 


25,59 


+ 7.0 


+ 8,0 


+ 7.6 


O.S.O. 


s.s.o. 


s. 


1 


9 


25,58 


25,63 


25,68 


+ 7.0 


+ 8.5 


+ 7,4 


s. 


s. 


s. 




10 


25,72 


25,75 


25,78 


+ 7.0 


+ 7.0 


+ 7.0 


s. 


S.S.O. 


SÅG. 


Hålet 


11 


25,81 


25,8;< 


25,91 


+ 7.0 


+ 7,6 


+ 7.0 


s. 


s. 


s. 


• — 


12 


25,92 


25,94 


25,96 


+ 7.0 


+ 6.1 


+ 4.0 


s. 


s. 


s. 





13 


26,00 


^,01 


25,99 


+ tfi 


+ 5.1 


+ 2.0 






s. 


RIirt' 


14 


25,94 


25,90 


25,86 


+ 3.0 


+ 5.5 


+ 5,2 


O.N.O. 


0. 


O.S.O. 





15 


25,84 


2530 


25,81 


+ 5.6 


+ 6.2 


+ 7,0 


O.S.O. 


O.S.O. 


O.S.O. 


Holet 


16 


25,85 


25,89 


25,93 


+ 6,0 


+ 6.0 


+ 5.2 


O.S.O. 


S.O. 


so. 


1 


17 


25,94 


25,95 


25,96 


+ 4.0 


+ 3,0 


+ 2.2 


s.o. 









18 


25,97 


25,98 


25,98 


+ 2.0 


+ 3.2 


+ 2,5 






N.N.V. 


Diaa« 


19 


25,97 


25,93 


25,^ 


- 1.9 


0,0 


-0,7 


N.V. 


N.V. 


N.V. 


— - 


20 


2532 


25,76 


25,70 


-1.0 


-2.0 


-2.6 


N.V. 


V.N.V. 


V.N.V. 


- — ■ 


21 


25,57 


25,49 


25,45 


-2.6 


-1,0 


-2.0 


V.N.V. 


V.N.V. 


^.N.V. 


H>[(IL 


22 


25,50 


25,48 


25,48 


-2.0 


— 0,5 


-1,3 


V.N.V. 




V.N.V. 


UaUt 


23 


25,50 


25,45 


25,40 


-3.2 


-2.5 


-2.0 


V.S.V. 


V. 


V. 


KUrt 


24 


25,44 


25,44 


25,44 


-2,0 


-1,9 


-2.3 







s.v. 


Mulet 


25 


25,55 


25,64 


25,63 


-4.0 


-6,6 


— 5.5 


O.N.O. 




V.S.V. 


HalfLL 


26 


25,42 


25,16 


24,95 


- 1,2 


+ 2,0 


+ 0,1 


V. 


V.S.V. 


V.S.V. 


Mnlel 


27 


24^ 


25,03 


25,16 


+ 1.0 


— 0,9 


-1,4 


N.N.O. 


N. 


N. 


Soö 


28 


25,26 


25,24 


25,09 


-1,6 


-1,0 


+ 1,6 


V.N.V. 


V.S.V. 


V.N.V. 





29 


25,05 


24,94 


24.84 


+ 0,1 


+ 0.6 


- 1.0 


V.N.V. 


V.N.V. 


V.N V. 


HUrt 


30 


24,88 


24,96 


25,10 


— 3.0 


- 2.5 


— 6,0 


V.N.V. 


N. 


N. 


_ — :, 


*?•" 125.590 


25,589 


25,590 


+1*27 +ri4 


+1*47 


Nederbordeo s: 0,741 d 


ec tao< 






25,59(] 


1 

» 




+1*63 













STOCKHOLM, 1850. P. A. NOHSTEDT Bi. SORER. 



rn 



I 






-1 1 






ÖFVERSIGT 



AF 



KONGL 
VETENSKAPS-AKADEMIENS 

FéRHAlVniilWOAR. 



TRETTONDE ÅRGÅNGEN. 

1856. 



Med fyra taflor. 



^ STOCKHOLM, 1857. 

P Å. nORSTBDT * SÖRBR, 
KgogU Bnktryrkire, 




''"Vy t 

c ' 



Innehåll. 






, ' Sid. 

Bjöblimg, ur Iflran em maxifna och Minima 83. 

, bevis för formeln A . . ./IjT (x + p) d a? = J/ (2 ^) 

+ pMp) — p . . .*" 181. 

BoBBMAR, parning mellan olika insektarter 229. 

Ebdhanr, vattenstSndet i Mälaren och Sallajön 1855 .... 11. 

, vattenmärken vid Stockholm 189. 

■ , Vikersgårds-grufvan 205. 

Flodbbus, dubbeltelegrafi 115. 

FarBSy E., om kapskn Pilarterna 119. 

— — , arter af Hieracium . I4l. 

— ^ Th. M., Observationes lichenologicae 123. 

Gbill, Svenska djurnamn, ref. Sukdevall . 151. 

Hamvabgreii , Vermlands foglar, ref. Sdxdbvall 76. 

Hill, om qvadralur 15. 

HoLVGBEN, slägtet Scbizopyga 69. 

, utvecklingen af Orthocentrus 72. 

Hök, Calicotyle Kröyeri 157. 

LiNDBAGBif, magnetnålens declination och inclination vid Reikiavik 183. 

LoEW, om Afrikas Diptera 255. 

Mbvks, till Gottlands Fauna 271. 

MosANDKR, ref. Ville, om vegetationen 135. 

MuBLLER, ÅL., oorganiska beståndsdelarna i bvitbetans blad olika 

efter platsen i bladspiralen 185. 

— — , jästens förruttnelseprodukler 243. 

Nilsson, elhnografisk anteckning 41. 

, Saurier och fiskar i Skånes krilformation .... 47. 

v. Post, sandäson vid Köping 1. 

, kross-stensbaddar i Skedvi Socken 235. 

Sblander, om Janzons skoleglob 191. 

STcifHAVUAB, exsiccater af Svenska Lichener 171. 

Stål, hemiplerologiska bidrag 51. 

— , Derbides med tre oceller I6l. 

— , Orlhoptera från kaCferlandet 165. 

— , kapska Hemiptera 193. 

Sumdbvall, sällsynta sven.««ka foglar .......... 73. 

Svanberg L., och Staap, bomullskruts vigtsförändring .... 249. 

Too«sO!i, nya arter af llomaloia 91. 

, svenska arter af Omalium 223. 

WABLBEBGy J., rosB I södra Afrika 173. 



nr 

Sia. 

WiLLBiicftKH, till Sverges Lepidopterfauna 213. 

Wabbkbg, kompassens missvisning i Sverge 131. 

WisTRAiiD, T., året 1855 i epidemiologiskt och nosogeografiskt 

b&nseende 265. 

Zettebbtkdt, Pyrenéernas vegelation 231. 



Inlemnade skrifter: Bjöbkvar, 155; Bladin, 155; EBDiiAiriif 39, 70; 

Förvaltningen af SjdSrenderna, 113; Hiu., 39; Kbedgbb, 79; Sttppb, 

247; SnnoRVALL, 79, 113; Wabbebg, 113. 
Med döden afgångne ledamöter: Aschar, 155; Edholm, 155; Klug, 79; 

Laobbbjblh, 175; Löwenbjelm, 175; Poppius, 39; Sbogmah, 79; 

Stböv, 247; Tamh, 175; Wikstböh, 138. 
Invalda ledamöter: Fats, 201; Fock, 39; J. F. FAbbjeus, 247; Noknbr, 

247; Rtdqvist, 113; Scbebtx, 39; Schboedbb v. o. Kolk, 39; 

SiEBOLD, 201; J. Wablbebg, 201. 

Sekreterarens berSttelse på högtidsdagen 109. 

Priser: Nilssoh, Biöbubg, Edlund, Sundbvall 79. 

Reseanslag, Bobbman 79. 

Praesidis val: Huss ,. . . 113. 

Botanices Intendent: Andkb86on 155. 

Bibliothekarie: Ablstband 39. 

Utbyte af skrifter: Dorpat '39, 

SkSnker till Akademiens Bibliothek: 10, 14, 38, 50, 90, 138, 150, 

155, 177, 184, 200, 212, 230, 234, 270, 283. 

Skfinker till Riks-Museum: Zoologiska afdelningen: 40, 80, 108, 139, 

156, 175, 201, 284. — Botaniska afdelningen: 40, 139, 156, 
175, 201, 242, 284. — Mineralogiska afdelningen: 80,202,284. 

Meteorologiska iakttagelser: 81, 179, 203. 



«><n i( BQ < n > T t 



ÖFVERSIGT 

AF 

ROIVGL. VETEIVSKAPS-ARADEMIEIVS 

FÖRHANDLINGAR. 

-■■■- ... -■ ^ ^ 

Érg. É9, t SA«. M M A 9, 



i*^— — *• 



Onsdagarne den 9 Januari och 13 Februari. 



Föreilriag* 

Den 9 Januari 

Om samlåsei vill Höpilg. — For innehället af denna 
utaf Hr Hampus von Post till Akademien inlemnade afhandling 
meddelade Hr Eidmann nu följande redogörelse: 

»Köpings sandås har af författaren blifvit fOrfoljd i norr in 
i Norrberkes socken i Dalarne och i sOder till Flöda kyrka i Sö- 
dermanland , en strdcka af 15 16 mil. Åsen, h vilkens längd- 
utsträckning iir i allmUnhet i N. — S., fortlöper, likasom alla de 
andra fisarne i Westmanland , i en läng dalbotten, hvars dju- 
paste del intages af Hedströmmen, utaf hvilken strOm sandäsen 
under sin fortstrdckning pfi flera ställen genomskBres. Från höj- 
derna omkring Smedjebacken, der åsen säkerligen tkr 500—600 
fot Ofver Mälarens nivå, fortlöper densamma sålunda i en längd- 
dal emellan hogre bergs! räckor, fOr att så småningom, jemte 
det omfOrmälda vattendraget, sänka sig till denna. insjOs vatten- 
yta. Frän KungsOr, der Arboga-än genomskär densamma , hOjer 
den sig sedan under sin fortsättning mot soder åter ofver stora 
bergsträckor, säkerligen till 150 fots hojd ofver Mälaren och 
siiiiker .sig forst småningom äter emot Hjelmaresuods filrjestalle 
till Ås herregärd i Juleta socken, men allt uti samband med 
stOrre vattenfloden och böjer sig slutligen åt Öster forbi Bie till 
trakten af Flöda kyrka. 



— 2 — 

Som bekant ar, bilda dessa vära äsar icke en enda aain- 
manhangande sträckning, ulan frainsialla sig Un såsom en hva^»- 
ryggig ås med brant sluttande sidor, Hn såsom afbrulna kuUar 
eller aflänga bankar, ställde i mer och mindre tydliga rader, 9n 
utbreder sig åsen till stora sandfält med långsamt sluttande si- 
dor, an ar den ena sidan långsluttare och den andra tvärbran- 
tare, an ligger den endast såsom mer och mindre maktiga bäd- 
dar utmed en bergklack eller öfvertackande densamma, fin delar 
den sig i tvä eller tre parallela ryggar o. s. v. Ofta ar dess 
sträckning fOr något mindre stycke afbruten , men den höjer sig 
snart åter till sin förra beskaffenhet. I allmänhet synas likval 
sandåsarne, såvidt det kan ske, undvika de fasta berghallarne, 
utan ligga i de flesta fall afgardade ifrån dem, om de icke, 
såsom någongång ar handeisen, fortlöpa såsom en svans åt sö- 
der ifrån en uppstående bergkiack eller ock såsom en kortare 
sidobadd vid någon bergsida. 

Ehuru forf. icke anser nödvändig för åsarnes tillvaro den 
omständigheten, som för denna och åtskilliga andra åsar blifvit 
anmärkt, att de, under en del af sin utsträckning åtminstone, 
fortlöpa likasom uti en ränna emellan högre bergkammar, tror 
han likval, att åsarnes bildningshistoria står i ett oafvisligt sam- 
band med denna bergens rannformiga konfiguration på större 
eller mindre afstånd från dessa stallen. 

Dessa våra sandåsar har författaren, öfverallt der lian haft 
tillfolie undersöka desamma, funnit på ett egendomligt sfitt sam- 
mansatta af fiere särskilda lager, hvilka till sitt material dels 
utgjorts af flere större och mindre ttf rundade bergart-styckrn 
(såsom rullblock, rullstensgrus och sand), dels af större eller 
mindre kantiga och hmsm stycken (block, kross-sten, kross- 
grus, kantig sand), ehuru lik val det afrundade materialet 
ar det vida öfvervagande, sä att de med större skal borde 
kallas rullstens-åsar. Det ar endast de yttersta, närmast dag- 
ytan befintliga, lagren, som bestå af gröfre eller finare sand. 

Efter hela sin längd utgöres nu hufvudstommen till denna, 
likasom bIIq de öfriga åsarne i Westmanland , af en maktig rall- 



— 3 — 

stensroassa , som endast på kortare eller längre sträckor bar och 
der SIr något blottad, men i allmänhet ligger öfvertackt af sand- 
bdddar och kross-stens-aflagringar. Författaren påminner med 
anledning häraf om det bekanta & k. Sien gärdet, en half mil 
soder om KungsOr, på vägen till Hjelmaresund , ett ställe, der 
denna åsens rullstensnMSsa helt och hållet ligger i Öppen dag. 
Sjelfva sandåsens rygg ar har mycket hagre an den omgifvande 
trakten och det synes förf. som om de sand- och grusmassor, 
hvilka på andra stallen tacka åsen, vid sin aflagring här icke 
nått så högt eller genom annan tillfällighet har icke kunnat af- 
sattas. Han finner neraligen här. ett större nägot kullrigt fall af 
omkring 1000 fots lUngd och 600 — 700 fots bredd utsträckt 
i norr och söder. Det tkr alldeles blottad t från den eljest hela 
trakten beklädande barrskogen, och marken utgöres endast af 
sttfrre och mindre rullsten, från hufvudstora och större till så- 
dane af aggs etter valnöts storlek , alla rundade och en del nästan 
polerade på ytan. Denna stenmassa utsträcker sig likval vida 
längre i norr och söder, men betackes der af ett tunnt lager af 
sand, grus och stenblock. Rullstensmassan utgör har ett ganska 
mäktigt lager och har af förf. blifvit genomgängen till 10 — 12 
fots djup utan tecken till någon förändring och sträcker sig san- 
nolikt ännu mycket djupare ned. På den från skog och sand 
blottade delen förekommer rullstensmassan fördelad i tio till 
tolf, vid hvarandra liggande, 20 — 25 fot breda och 3—5 
fot höga, svagt kullriga bäddar, alla sinsemellan parallela och 
utsträckta efter åsens rigtning. Detta ger rullstensfaltet en snar- 
likhet med tegarne i en åker, h vilket gifvit'upphof åt den i 
trakten ^Ingse folktron, att den Onde på en Söndag här plöjt 
jorden och sädt sad, men att säden i plogfårorne blifvit för- 
vandlad i stenar. Derföre skall icke heller någon skog, säger 
man, kunna fortkoroma derpå. 

Det nu beskrifna rullstenslagret har förf. längre i norr 
återfunnit under grus- och sandlagren på ilere ställen, såsom 
vid Kungsör, vid Barkarö utmed Mälarens stränder, på Malmön, 
och i trakten af Köping nära tegelbruket och vid Domarebacken 



— 4 — 

o. s. v. Men på intet annat ställe har det funnits bilda någoo 
utsträckning i plan , utan ligger mestadels såsom en smalare ås, 
örvertäckt af yngre grus- och sandlager, bviika nier eller mindre 
utjemnat eller utfyllt åsens sidor. Dock, anmfirker förf., åter- 
finnes detta lager icke alltid såsom enbart rullstenar, ulan ofu 
vexlande med grOfre eller finare gruslager mellan de mäktigare 
r ullstens-skiktérna . 

Ofvanpå rullstenslagret folja flera vexlande skikter af sand 
och grus, blandade med rullsten eller kross-sten, samt derjemte 
lager af en gul sand, som har och der utbreder sig till vid- 
sträckta f^lL Dessa lager bidraga mest af alla till omvex- 
lingen i åsames sammansättning. De finnas an aflagrade i 
ytterst tunna bäddar, än i mäktiga floar med stor utsträckning, 
än saknas de åter alldeles och omvexla fOr Ofrigt på mångfaldigt 
sätt både till beståndsdelar och yttre karakterer, h varigenom allt 
studiet af deras verkliga lagerfoljd efter bvarandra i hog grad 
försvåras. Genom sin undersökning af Köpings-åsen har fOrf. 
likväl lyckats komma, dessa förhållanden på spåren, så att del 
sedermera i andra trakter blifvit honom möjligt, alt återfinna 
samma lagerföljder, så ytterligt omvexlande dessa nästan i hvarje 
ås-sträcka än äro. 

Deröfver följa nu flera olika lager af leror^ hvilka likval 
endast här och der nå uppåt sidorna af åsen eller kila in eniel* 
lan dess yngre sandlager. Det äldsta af dessa lerlager är äldre 
än de nyssnämnde sand- och gruslagren eller nära samtidigt 
med rullstenslagrets grusbäddar och går derföre endast undan- 
tagsvis i dagen. Här i åsen är det icke väl åtkomligt och der- 
före föga undersökt, men uppträder till betydlig mäktighet pi 
längre afstånd i omgifvande höjder. Detta lerlager, hvars hrg 
är rödgrå eller rödbrun, utmärker sig genom sin tydliga paral- 
lelstruktur, en följd af dess egendomliga f^rgrandning, hvilkeo 
isynnerhet i halfl^uktigt tillstånd bäst framträder. — öfver denna 
lera utbreda sig vidare tvenne andra, mörkare eller ljusare fi 
leror med underbäddningar eller mellanlagringar af bvita eller 
hvitgra , sandiga aflagringar, hvilka på många ställen helt och 



J 



5 






iVi- 



» 

7 , 






hållet ersfltta lerornas plats, pä andra åter alldeles fela. Dessa 
bada leror, hvilka af förf. anses såsom diluvialbildningens sista 
iHnkar, hafva en noycket föränderlig maktighet, h vilkens maxi- 
mum dock sällan stiger öfver några få fot. Egentligen kunna 
de icke sägas tillhöra åsarnes lagerfoljd, utan fastmer omgifvande 
slättlandsbildningar, hvarifrän de uppstiga mer och mindre, högt 
i åsens lägre afsluttningar. 

Öfverst betäckes åsen af ett med sand och grus upp- 
blandadt rullstens-lager, utmärkt från alla de öfriga genom in- 
blandning af vextmylla och lemningar af vexter och vextrötter. 

Efter denna allmänna öfversigt af åsens sammansättning 
öfvergår förf. till den speciella beskrifningen öfver den lilla del 
deraf, som han gjort till föremål för en närmare undersökning, 
och hvartill han valt ett stycke af åsen nordvest utanför Kö- 
ping, som' genom grus- och stenhemtning blifvit tillgängligt att 
noggrannt iakttaga och uppmäta. Han redogör nu i detalj för 
de särskildta lagerföljder han pä detta ställe iakttagit och bifogar 
för sådant ändamål en planteckning af ifrågavarande grustägt 
med en tillhörande generel profil samt dessutom trenne andra 
särdeles upplysande special-profiler. 

Den ordning, i h vilken de särskildta lagren här af förf. 
funnits nedifrån uppåt följa på hvarandra, är denna: 

1) Rutlsienslagrett det understa och, såsom forut är 
nämndt, det mäktigaste af alla åsens aflagringar. Innehåller fler- 
städes vexlande lager af sand och grus af mycket olika mäk- 
tighet. Detta lager bildar icke allenast åsens hufvudstomme, 
utan träffas äfven högst uppe på Gallbergens (nära intill staden) 
sidor eller utmed de bergkammar, som omgifva den flod-dal, i 
hvilken åsen framstryker, h vilket hänvisar derpå, att de vatten- 
strömmar^ som aflagrade rullstens-massan, äfven hafva öfver- 

täckt bergåsarne; och framkastar förf. med anledning häraf en 

• 

förmodan, att rullstens-massans aflagring skulle kunna vara lik- 
tidig med bergens rafflade ytor. Lagrets mäktighet har befun- 
nits mycket vexlande: på^ena stället uppmätt till några trettio 
fot, har det på ett annat endast obetydligt höjt sig öfver om- 



— 40« — 



I November \%bh. 





Barometern 
reducerad till 0^. 

DtfcimaltDin. 


Tbermometcro 
Celsius. 


Vindarna. 


> 

3 
<>9 6: 

3^ 

M 


Kl. 6 


Kl. 2 


Kl. 9 


K.1. 6 


Kl. 2 Kl. 9 Kl. G 


Kl. 2 


KL 9 


i 


f. m. 


e. m. 


6. in. 


t. m. 


o. ni. c in. 1. in. 


e. m. 


e. ra. 


3 
1 


25,01 


25,10 


25,19 


+ 6-0 


+ 5*1 


+ 3^ 


N.N.V. 


N.N.O. 


N.N.O. 


Rego 


2 


25,35 


25.46 


25,56 


+ 2.0 


+ 1.0 


+ 0,5 


N. 


N.N V. 


N.N.V. 


Målet 


3 


25,64 


25,69 


25,71 


-1.0 


-0,t 


-0,1 


N.N.V. 


N.N.V. 


N. 


Sdö 


4 


25,70 


25,68 


25,66 


-1,0 


+ 1.0 


-2.4 


N. 


N.N.O. 


N.N.V. 


HilftL 


5 


25,63 


25,60 


25,60 


-5,0 


-3.0 


-1,1 


N.N.V. 


V.N.V. 


V. 




6 


25,64 


25,65 


25,69 


0.0 


+ 4,0 


+ 4,7 


V.S.V. 


V.S.V. 


V.S.V. 




7 


25,74 


25,73 


25,71 


+ 2,0 


+ 6.4 


+ 4,5 


^:&.^, 


S. 


S.S.O. 


Molet 


8 


25,60 


25,55 


25,59 


+ 7,0 


+ 8.0 


+ 7.6 


O.S.O. 


S.S.O. 


s. 


Regn 


9 


25,58 


25,63 


25,68 


+ 7.0 


+ 8.5 


+ 7,4 


s. 


S. 


s. 





10 


25,72 


25,75 


25,78 


+ 7,0 


+ 7.0 


+ 7,0 


s. 


S.S.O. 


SÅO. 


Molet 


11 


25,81 


25,8:< 


25,91 


+ 7,0 


+ 7.6 


+ 7,0 


s. 


s. 


s. 





12 


25,92 


25,94 


25.96 


+ 7,0 


+ 6.1 


+ 4,0 


s. 


s. 


s. 




13 


26,00 


26,01 


25,99 


+ W 


+ 5.1 


+ 2,0 






s. 


Klart 


14 


25,94 


25,90 


25,86 


+ 3.0 


+ 5.5 


+ 5,2 


O.N.O. 


O. 


O.S.O. 





15 


25,84 


2530 


2531 


+ 5,6 


+ 6.2 


+ 7,0 


O.S.O. 


O.S.O. 


O.S.O. 


Molet 


16 


25,85 


2539 


25,93 


+ 6,0 


+ 6.0 


+ 5,2 


O.S.O. 


S.O. 


5 0. 





17 


25,94 


25,95 


25,96 


+ 4.0 


+ 3,0 


+ 2,2 


s.o. 








18 


25,97 


25,98 


25,98 


+ 2.0 


+ 3,2 


+ 2,5 


— - 




N.N.V. 


Dimni 


19 


25,97 


25,93 


25,^ 


- 1,9 


0,0 


-0,7 


N.V. 


N.V. 


N.V. 





20 


2532 


25,76 


25,70 


-1.0 


-2,0 


-2,6 


N.V. 


V.N.V. 


V.N.V. 


• 


21 


25,57 


25,49 


25,45 


-2.6 


-1,0 


-2.0 


V.N.V. 


V.N.V. 


-V.N.V. 


HaiaL 


22 


25,50 


25,48 


25.48 


-2.0 


— 0.5 


-1.3 


V.N.V. 




V.N.V. 


Mokt 


23 


25,50 


25,45 


25,40 


-3.2 


-2.5 


-2,0 


V.S.V. 


V. 


V. 


Klart 


24 


25,44 


25,44 


25,44 


-2,0 


-1.9 


-2,3 






S.V. 


Mokt 


25 


25,55 


2534 


25,63 


-4,0 


— 6.6 


— 5,5 


O.N.O. 




V.S.V. 


Halfkl 


26 


25,42 


25,16 


24,95 


- 1.2 


+ 2,0 


+ 0.1 


V. 


V.S.V. 


v.s.v. 


Målet 


27 


24^ 


25,03 


25,16 


+ 1.0 


— 0,9 


-1.4 


N.N.O. 


N. 


N. 


Sd5 


28 


25,26 


25;24 


25,09 


-1.6 


-1.0 


+ 1.6 


V.N.V. 


V.S.V. 


V.N.V. 


• 


29 


25,05 


24,94 


24.84 


+ 0,1 


+ 0,6 


- 1.0 


V.N.V. 


V.N.V. 


V.N V. 


Klart 


30 


24,88 


24,96 


25.10 


— 3,0 


- 2.5 


— 6,0 


V.N.V. 


N. 


N. 





S!!}^^ 


25,589 25,590 1 


+1'27 +ri4 


+1*47 


Nederbörden ss 0,741 dec. tnn. 






25,590 


• 




+1*63 













STOCKHOLM, I8S0. P. A. NORSTEDT it SÖNER. 



>^ 



'ii 



'S > 



M:; S0C2.É: rv 



r -^ 






C 



'*^ 



ÖFVERSIGT 



AF 



KONGL 
VETENSKAPS-AKADEMIENS 

FéRHAM»K.I]VOAH. 



TRETTONDE ÅRGÅNGEN. 

1856. 



Med fyra taflor. 



^ STOCKHOLM, 1857. 

r k. nORSTBDT * SÖRBR 
KoDgU Boktrvrkare, 



— 8 — 

aniedniog anser fOrf. sannolikt, aU den period , under h vilken 
flyttblocken aflägrades, sammanfaller med så väl kross-stensi- 
partiemas, som gula sandens, samt att denna sednare endas^t år 
det af vattenströmmar nerskdijda och sorterade finare och finaste 
ber^ruseL StOrsta mängden flyttbk)ck ligga ulspridde alldeles lOsa 
Gfver fisens yla, men hvila dfi merendels pS en underbäddning 
af gula sanden. Blott nigot enda hvilar undantagsvis pä ler- 
lagren och torde genom tillfällig flyttning hafva ditkomniit. 

De nu följande /«r//i^ren tillhöra egentligen icke sandftsames 
högre sträckor, utan fastmera omgifvande slättlandet, men de 
uppstiga ofta högt pä äsarnes sidor. De sönderfalla enligt Ibr- 
fattarens iakttagelser i tre särskildta lager, nemligeii: 

6) Hödbfi^un lera, som utgör det understa lagret och här 
hvilar direkte på gula sanden eller, der denna brister, på rull- 
stens-lagret, ehuru den äfven här förekommer sä^6m ett under- 
ordnadt skikt, inlägradt uti gula sanden, till bevis för bådas 
nära samtidighet. Mäktigheten hos denna lera, som af förf. 
paralleliseras med den öfver flera af mellersta Sveriges slätte 
bygder utbredda s. k. hvarfviga leran, är här icke större än 6 
tum, ofta mycket mindre. Inga organiska lemningar häri. 

7) Undre mörkgrå lem bildar såsom det tyckes ett sam- 
manhängande skikt med föregående lera och öfvergår nästan 
omärkligt uti densamma. Den utgör, då den rödbruna leran 
brister, det understa lagret och ligger då ofta direkte på rull- 
stens-, kross-stens- eller gula sandlagret. Saknar alla spår till 
parallelstruktur eller hvarfvighet och sönderfaller i luften i smärre 
tärninglika stycken. Mäktigheten hos det här i dagen gående 
lagret vexlar från ett par tum till något öfver \ fot. Saknar 
alla organiska lemningar, med undantag af en mängd små fina 
inblandade rottågor. Denna lera utgår i dagen utmed Gallber- 
gens sidor och bildar mångenstädes åkerjorden på vissa flackar 
af omgifvande sluttningar. 

Emellan denna lera och näslföljande inskjuta på några fä 
stallen små obetydliga, 2 — 3 tum mäktiga lager af g^'å glim-- 
riq lerUandad satid. 



— 9 — 

8) Öfre liviigrå lera, utmttrkes emhst fråa fOregåencfe 
genom en smloingom CSrttndnid textur och filrg ocb deiigeDoin 
att den af vinterfrosten sönderfaller i jemfOrelsevis stOrre tär- 
ningar än de båda underliggande lerorna. Inblandningar af sand , 
smärre stenbitar, rullsten etc. förekomma häri ofta, särdeles i 
lagrets ofre delar. Maktigheten varierar utmed äsen omkring i 
fot, ofta mera, sdllan mindre, men tilltager ju mera man af- 
lilgsnar sig från utgåendet. Ingen skiktning och inga organiska 
lemningar fdrefinna& Detta lerlage^r täcker slättlandet rundt om- 
kring åsen och utgår i alla omgifvande höjder, men visar sig 
allestädes i jemförelse med det närmast föregående af en vida 
mindre frukbarbet som åkerjordmån än detta. 

De lägre, såväl som de högre delarne af den ås-sträcka, 
som upptages på de bifogade profilerna, betäckes af ett mer 
eller mindre mäktigt lager af: 

9) HvlUteriÉföraude muUblandad sand, hvilken tyckes 
vara egendomlig för denna del af åsen, emedan förf. icke funnit 
något motsvarande på andra ställen af denna ås. Lagret täcker 
sadelformigt större delen af de ännu qvarvarande delame af 
åsens rygg och upphör derföre snart nedanpå åsens sidoslutt-* 
ningar. Till största delen öfvertäckande lerornas och gula san- 
dens utgåenden uppnår det på åsens högsta rygg en mäktighet 
af 4 fot, men annars ej mer än omkring 1 fot. — Det består 
till hufvudsakligaste delen af rullstenar, men äfven af rullstens- 
blandadt grus och sand eller enbart af sand, i flere olikartade 
med hvarandra vexlande skikier, och alltsammans i jeron och 
intim blandning med brun vextmylla, hvars närvaro just ka- 
rakteriserar delta lager frän alla andra. De deruti befintligia 
rullstenarne äro till det närmaste enahanda med dem i det äldre 
lagret och hafva samma karakterer af tillrundning». 



- 10 — 

Den 9 Januari. 

« 

Af Société Oéologiqut i PaHsi 
Bulletin. T. XII. t 33—43. 

Af KongL Tahell-Kamfmssionetu 

Tabeller tillhörande des.s till Kongl. Maj:l fion 20 April 1851 afgifna 
underd. Feinår(<berfitteUe. Stockholm Iö55. Pol. 

Af Hr Fredr. Hblat t (Jhristiam€u. 

IledicinaUTaxt for Norge. Christ. 1855. 8:o. 
Eetaenkn inger og Förslag til 6rund?iaetninger derfor. 8:0. 
ScTRDT, BiL.y Om Dödeligheden i Norge. Christ. 1855 8:0. 
Reglement for Gauslad Sindssyge-Asyl. Christ. 1855. 8:o. 

Af Hr Fr. Th. Berg. 

Officiel Statistik. (Förteckning öfver statistiska arbeten, tabeller och 
kartor m. m. frän de flesta Iflnder). Stockholm 1855. 8:o. 

Af FårfatUxren. 

Hnssy M., Om Typhus och Ty phoid feberns statistiska förhållanden och 

behandling. Stockholm 1855. 8:o. 
Samma arbete i engeMk och fransk öfversSltning. 

Af Utgifoaren. 
Nya Botaniska Notiser. 1855. N:o 5 — 8. 



Den IS FebruarL 

Af Kongl Civildepartementet 

A. HAnR, Karta öfver Sverige i 10 blad. Hflft. 2. Stockholm 1855. Pol 
Kartor öfver Sveriges stfider. 11 blad. Fol. 

Af KeJeerL Franska Regeringetu 
Annales des Mines 1855. Livr. 1. 8:o. 



Af Rogal Sodety of London. 
ProceedingSy Vol. VII: nr. 15. 8:o. 



(Fortsittn. sid. U). 



— H 



VattcMtiiilcft i MålarcM th Saltsjdi iMilcr år 1855. 

Hr EaDaimi meddelade följande: 



öfver*. af K. ra.-Akad Förk., d. 9 Januari 1856. 



— « _ 

Tabell öfver Målarens och SatisjönH medelhöjd snmi högsta 

sammandragen ur den vid Sluss^ 

Mälaren. 



Januari 
Februari 
Mars 
April 
Maj . 
Juni . 
Juli . 
Augusti 
September 
Oktober . 
November 
December 



Mrdel- 
itind. 



HAgsta 
i slind 



UiRMa 
silnd 



Fot. ' tam. Fot. tam. i Fot. I tum 

> . Il 



Dagar f5r 



hugiU vat- 
tvDBtåiid. 



lägsta vai- 
teoståod. 



. 15 


■c» 


15 


5,0 


14 


7,0 


. 14 


0,6 


14 


6,5 


13 


6,0 


. 13 


*,o 


13 


6,0 


13 


X,.) 


. 13 


8,5 


14 


6,5 


13 


?,0 


. U 


8^ 


15 


ifi 


14 


5,5 


. Ii 


6,2 


14 


9.5 


H 


2,5 


. 13 


8,4 


14 


^,5 


13 


6,0 


. 13 


9,9 


14 


i,0 


13 


8.0 


. 14 


0,7 


14 


ifi 


13 


9,0 


. 14 


0^ 


14 


5,0 


13 


8,0 


. 14 


t/J 


14 


8,0 


14 


2,0 


. 14 


0,-. 


14 


2,5 


13 


8,5 



la t?. 



I, 2. 



1, 2. 



29. 



2G, '27. 



t. .1. 5. 



1. 



22, 2.^. 2d, 29. 



IG. 



31. 



5. 



10. 



30, 31. 
26—28. 
.%, ^U 

1. 4—7. 

9. 

3a 

2G-28. 30, 31. 

I 

2. 4. 5. 
29, 3a 

f, 2. 8w 

27 30. 

31. 



Medium för 
hela året . 



14 



ifi 



— 13 — 



och tagntft vnfienstånd i fbt och decimaltunf nnder år fSSS) 
verket % Stockholm förda Journal. 



ALT8J0N. 



Januari . . 


Medcl- 
stind. 


BdftU 
stSiul. 


sllmL. 


Dagar för 








hogata Tat- 
tenrtånd. 


lägsta vat- 
tenttiad. 


Fot 


tam. 


Fot. 


tum. 


rot 


tum. 


14 


öy6 


15 


6,5 


13 


</> 


3. 


27. 29. M. 


Februari . . 


12 


8,7 


13 


*,o 


12 


3,0 


7. 


16. 


Mars . . . 


13 


0^ 


13 


h 


12 


8^ 


4, 5. 


1.5. 


April . • . 


13 


3;$ 


13 


6,5 


12 


8,Q 


*^ 


4, 5. 


Maj .... 


13 


3,3 


13 


7.0 


12 


9,0 


14, 21. 


31. 


Juni .... 


13 


0,a 


13 


6,0 


12 


7,0 


27, 28. 3a 


1—4. iOi, II. 


Juli .... 


13 


3,4 


13 


6,5 


13 


1,0 


28. 


17. 


Augusti . . 


13 


9.t 


ii 


2.5 


13 


3^ 


16. 26. 


5. 


Septeoober . 


1.*^ 


9,5 


14 


3fi 


13 


0,0 


15. 


8. 


Ok(ober • . 


U 


1.0 


14 


7.5 


13 


5,0 


31. 


16. 


November . 


13 


3,6 


14 


6.0 


12 


7,0 


1. 


21. 


December . 


13 


4.6 


14 


5,0 


13 


5,0 


7. 


3. 11. 


Medium fOr 
















• 


hela året . 


13 


5,3 















u - 



JDen 13 Pébruaru 

(Fortatta 1^. lid. 10). 

A/ jSmithéonian InaUtuiion i WaBhmgtpth 

Smjthsonian Contribulions to Knowledge, Vol. VII. Wasb. 1855. 4h). 
8ih åt 9lh Report of llie Board of Regcnts, 1853, 54. Wash. 8:o. 
Jkwett. g. g , Report on (he construction of calalogues of libraries. 

2d ed. Wash. 1853. 8:o. 
Nio sirOskrifler. 

^ American Philoacphical Societj/ i PhUaddphia, 
Proceedings, Vol. Vit nr. 51, 52. 8:0. 

Af Acadenuf of Natural Scimcea i Phäaddpkku 

Journal, Vol. Ill: Part. 1. 4:o. 
ProceedingB) Vol. VII: nr. 2 — 7. 8:0. 

Af American Academy of Arta and Sciences t Boston. 
ProceedingH, Vol. Ill: p. 105 — 184. 8:0. 

Af Harvard College Observatory, 

AnnaU of the Astronomical Observaiory, Vol. I: P. 2* 18S2, 3. Carobr. 
1855. 4:o. 

Af Ohio State Board af Agriculture. 
Ninlh annual reporl, 1854. Columbu», 1855. 8:o. 

Af American Oeographical and StoHstical Society t NewYork, 

Balletin, Vol. I: P. 3. 1854. 8:0. 

Documents relative lo tlie colonial hinlory of the state of NewYork, Vol. 

Ill, IV. Albany 1853, 54. 4:o. 
Annual report on the railroad statistica of the state of NewYork, 1853 

— 55. Albany 1853—55. 8:0. 
Report of the committee on the causes of railroadd-accidenta, Jan. 1853. 

A Ib. 1853. 8:0. 
Annual report of the state engineer and suveyor on the canals of the 

sUle of NewYork, 1854, 55. Albany 1854, 55. 8:0. 

— — of ibe canal commissioners of the state of NewYork, 1855. 
Albany 1855. 8:o. 

— — of the bank ing deparlment of the slale of NewYork, 1855. 
Albany 1855. 8:0. 

— — of the commissioners of emigration, 1854. NewYork 1855. 80. 
Sixth annual report of the governor of the Alms Uouse of NewYork, 

1854. NewYork 1855. 8:0. 
Annual report of the complroller of the condition of Ihe insurance 
companies, 1855. Alb. 1855. 8:0. 

(FortsAUn. sid. 39). 



— 16 — 

4 

Den 45 Februari 

Nign WMlirkBil^år %m Qvailnitw. — Hr Hill hade 
insändt följande utdrag ur en större afhandling: 

»^) Han känner huru oundgänglig qvadratur dr i Analys , 
Geometri, Fysik, Mekanik, Astronomi m. ra. Han bar under* 
sokt flera klasser af funktioner fOr finnande af den primitiva , 
frän hvilken ' de kunna härledas (deriveras). Dervid har be- 
funnits, all i hvarje klass erfordras en eller annan ny fuoklioo, 
fOr hvilkens * finnande till sina littrskilta värden ej annan utväg 
erbjöd sig än att uträkna en tabell Ofver dess successiva vär- 
den, samt att vid behof ge den behoflig continuité genoro inter- 
polaiion. Sä, om man betraktar de rationella funktionerna, be- 
finnes deras integration ofta ogOrlig utan med tillhjelp af en ny 
funktion, Logarithmorna (Aor), och i sjelfva verket gick dess 
fOrsta beräknare NEfsa ut frän en differential-synpunkt, ehuru 
ban visserligen ej tog hela inlegrationsproblemet i betraktande. 
Äfvensfl, om det flr fräga om att integrera R.dx,L(S) Mr R 
och S flro rationella funktioner af ir, sä behofver man i del 

allmänna fallet en ny funktion, I^mma (xa?=/ — H-\-x); 

och vid fHdx.L(S)J.{'r) äter andra, o. s. v. Äfvenledes kän- 
ner man, att integralen af surda differential foimler äterforer of- 
tast till nya integralfunktioner, utan hvilkas kflnnedom integra- 
tion ej vidare kan verkställas, utan blott betecknas Nägon 
nllmän integrations-m 1 1 IhhI synes derfiSre ej finnas, annan an 
den eller de, h varigenom en tabell fOr en framställd integral- 
funktion alltid säkert kan berflknas, eller ätminstone integralets 
varde mellan vissa bestämda grflnsor beräknas. Reglerna fOr 
arithmetisk qvadratur hafva derfore alltid synts mig af vigt och 
fOrtjenta att bringa till den mest praktiska och säkra form, 
hvilken jag. längt fOr detta framställt i en särskilt afhandling och 
användt till beräknande af tabellen fOr funktionen Lamma med 
16 decimaler. Till och med i mänga vanligare fall, der blott 

en rationel funktion är gifven, kan man finna sig frestad att 
Ofvers. af K. Vet.-Akad. Förh,, d. 13 Februari 1850. 



— 16 — 

afwanda en direkt arithmetisk qvadratur i sUlllel för den van- 
ligen lärda bräkdekompositionen och bruket af de iogarithmiskt- 
trigonometriska tabellerna; odi sflrskilt kan detta nu mera blifva 
fallet dä integral-rSkning mera användes afven vid tdcniska frå- 
gor. Om t ex, den gifna nämnaren 8r af 5:te eller hOgre grad 
och ej kan upplösas i rationela faktorer, månne en tekniker ej 
lär finna det beqvämare, att i ställe för att soka dess surda 
och imaginära rötter, samt använda vanliga dekompositions- och 
incegrations-regior, hellre beräkna en brfikfunktions tabell, med 
hvilken sedan ganska lätt en* for dess integral beräknas? An 
mer skall väl detta blifva fallet vid integration af andra mera 
sammansatta diflrerential-formler, särdeles när man känner att 
deras integral ej är någon Algebraisk funktion eller ens Logarithm? 

B) I afseende på integration af rationela funktioner 

(r= I -^dx) torde jag i förbigående få antyda ett sätt, som 

jag länge med fordel användt, och vanligen å mina foreläsningar 
brukar föredraga. FOrst sOkes maximus coromunis divisor (m*x) 
mellan nämnaren (n^x) och dess derivat (u/^), sedermera sät- 

-^ dxz:z ^ + / ~dx, hvilken 

eqvation derefter differentieras, och lOses så den deraf uppkom- 
mande eqvationen 

f^x^v^x\ix,^x~^—^'^^o^x.m^x 

genom obestämda coeflicienter eller på ett annat mera praktiskt 
sätt, som här ej är på sin plats att med behoflig utförlighet 
och exempel fOrklara. Bärvid är bevisligt, att v^x blott har 
olika faktorer, att det i föregående eq. synliga bråket blott är 
skenbart, utan alltid bringas till en helfunktion, samt att, om 

det gifna bråket -^ är egentligt (således r<.n)^ sä äro de of- 



w*x 



åÅ^X o^x 

riga ~p och ^, det också (eller ft<m och g<i) Tillika 

anmärkes, att om n^x har flera olikartade faktorer (t. ex. några 
dubbla och några tredubbla), så kan v^x slås i rationella fak- 
torer, 



— 47 — 

lorer, och således ^ tett upplösas i enklare bråk, — ätmin- 

w se 

stone i sådane h vilkas oämnare numera oftast dro irreduktibla; 
— eller i alldeles enkla, dä integralet finnes genom en summa 
af reela och imaginära logarithroer, — eller också genoro an- 

vändning af Ar. qvadratur på ^ eller på hvart och ett af 

nyssnämda enklare bråkfunktioner. Genom fOrencironda sätt und- 
vikes alltid det besvärliga fali vid bråksOndring, när nämnaren 
har lika faktorer. 

C) Angående surda differentialformlers integration vore 
mycket att anföra. Här vill jag blott erinra om att qvadratur 
af curvor, hvilkas eqvation är dihomogen, sås. m^^xy-^-n^xy^^O^ 

om n^^xy betyder en homogen helfunktion af n^ bringas till 

r 

enklare surda af formen Vr^z, af hvilka de enklaste äro så- 
ledes qvadratiskt surda, för hvilkas integration de Elliptiska och 
Abelska integralfunktionerna äro nödvändiga. Men oaktadt dessa 
många vackra kända egenskaper, kunna de ej evalveras utan 
särskildta för dem uträknade tabeller, och ega vi för de ellip- 
tiska väl Lb Gbndrbs tabell, men blott för hvarje grad af am- 
plituden och modulen, hvarföre interpolation ännu är väl be- 
svärlig, särdeles när en större noggranhet äskas. Högre surda 
ge naturligtvis ännu mera sammansatta integralfunktioner, hvilka 
bli dess mera förvecklade ju fiere arbiträra konstanter de inne- 
hålla, i hvilket fall till och med postulatet af i förväg uträknade 
tabeller knappt kan medgifvas, då en tillräckligt tät tabell för 
en funktion med 4 eller flera argumenter skulle utgöra ett eller 
flere bibliotheker. 

D) Hvart vi vända oss, så återstår således alltid den frå- 
gan, huru en framställd integralformel skall evalveras, eller till 
och med en tabell öfver alla dess värden uträknas? Det är 
denna hvarmed jag sysselsatt mig i förenämde afliandling, till 
hvilken jag här vill lemna en inledande öfversigt och redogörelse. 
Jag har der framställt de äldre methoder, vid hvilka jag ansett 
mig hafva någon förbättring att tillägga. Den äldsta är polygon-- 

Öfvirs. af Kangl, VH.-Äkad. Fårh. irg, 13. N:o 1 åt 2, 2 



— 48 — 

meihmlen, der mänghörningar af allt flere sidor in- och om- 
skrifvas eller blott inskrifvas, hvilket ar tillräckligt, om man 
alltid i h varje segment inskrifver den stOrsta mOjliga cbordan, 
hvilket äter förutsätter, att man kan draga en tangent parallel 
med dess bas. Jag har derföre ansett mig bora behandla dessa 
elementära frfigor, sfi mycket hellre som af polygon-methoden, 
sä använd, är en ovedersäglig foljd, att hvarje (finit) kroklineas 
area kan qvadreras, nägot, som man L ex. länge bestred an- 
gäende cirkeln. Uti en not visar jag dock ett ginare sätt att 
komma till quadratura circuli, (dock ej det aldra ginaste, hvilket 
hem tas af elliptiska funktionernas theori). Det är väl sannt, 
att pä sä sätt fäs blott en approximation, men en approxi- 
mation som kan göras huru noggrann man behagar, är jemn- 
god med en exakt konstruktion eller till och med öfvergär den 
i verkligheten: ja kanske förhällandet 355: 113 redan anger sr 
noggrannare och säkrare än man skulle kunna finna ^ med pas- 
sare och lineal, ifall w,r dermed vore bevisligen konstruktibel; 
•— hvad dä icke yr med de flere hundrade decimaler, som flera 
redan öfverensstämmande ha beräknat? — Gä icke samma tal 
vida öfver allt hvad man pä egentlig mekanisk qvadratur eller 
med nägon säkallad planmeter, äfven den bästa, nägonsin kan 
ästadkomma? Ehuru säledes den mekaniska konstruktion (och 
äfven den geometriska medelst nägon s. k. qvadratrix) i theo- 
rien bevisligen äro exakta, sä bli de dock i verkligheten under- 
lägsna åen arithmetiska som icke är det. Denna dntinomi mel- 
lan kontinuité och diskretion fbrtjenar filosofernas uppmärksamhet 

Efter nägra förutskickade eller här och der inströdda historiska 
anmärkningar har jag tagit mig friheten i minnet äterkalla en 
äldre afhandling om approximerad summation af en derivatif se- 
rie, denna 

r^ -/a? + c, .^a? + c, ./".a? + c, ./.o? + • • 
som är ordnad efter de successiva derivaterna f^x^ f^x^-^ 

f^xssi-jdf^xidx o. s. v. Den hänger nogare samman med 

ämnet än vid första päseendct vill synas. Ty först och Trärosl 
gär qvadrat ur-problemet ut pä antingen att beräkna ett be- 



— <9 — 

stamck integral eller också en tabell fOr en inCegralfunklioa För 
det förra är Gadss* method väleo bland de bäpta; men den går 

jrl JT' Z^ 

Ut på att beräkna serien » '/a? +-r-/,a?+-- •/,«+-- ./^a? + . ap- 

proximativty h vilken tydligen blott ar ett speciellt fall af före- 
gående. Jag får derfore anledning, att derur härleda ett eget 
enkelt bevis för Gaussiska methoden, samt att anvisa, harusom 
hda dess theori kan hemtas från logarithmiska seriens uttryck i 
kedjebråk under formeo 



;«+! 
^^-i 




2 


-1» 
34r- 


-2» 
5a:- 


-3« 
7ap- 


-4» 

9«— 



Men äfven den sednare frågan hänger noga dernied tillsam- 
oian. Ty då det är frågan om uträknande af en funktions ta- 
bell , så har man allt från Rbgiomontani tid funnit det lättast 
ske genom differenser; derfCfre är det frågan, huru ett integrals 
differenser skola (innas genom differentialens. När så tecknen 
y, Z^, c/, Z skola förekomma i samma eqvation, har man väl 
den såkallade separation d*echelle och får ett symboliskt uttryck, 
hvars värde först efter symbolernas bortskaffande får sin rätta 
betydelse och kan evalvcras. Men något strängt bevis på den 
vägen saknar man vanligen. Jag har funnit det vara bättre och 
tydligare att anse hvarje funktion (/r) utvecklad i en summa 

af exponentialer = Pi = r.4-1 ^ emedan med dessa alla 4 
operationer, som nämda tecken ange, lätt och enkelt äro verk- 
ställbara; och genom att så ersätta hvarje continuerlig funktion 

fx med f 4l , (om 1 är naturliga basen = ett omvändt L, som 
betyder logarithm) så återfores allt till rent analytiska operationer, 
och de behöfliga coefTicienterna finnas bero af en viss funktions 
utveckling. Hufvudfrågan är dervid, huruvida hvarje funktion 
fx kan utvecklas i exponentialer; man kan väl besvara denna 
med vissa definitiva integraler och med de kända utvecklingarne 
efter sinus {nx)\ men jag anser det mera elementärt att forst 



— «0 — 

anse fa utvecklad efter potenser af x, och sedan satta deo 

= fil eller sfn^.! ''^ , samt utveckla exponentialerna och 
jemfora motsvarande termer; hvarigenom mao fSr samma system 

af eqT (fn^=c^, f'V-ör=^i' f«yV=*^a' ^^0/=^' *^)> 
som harflot af problemet om derivativa seriens summation; hvaraf 

fl se 
följer att fx med äskad noggranhet kan föreställas med fti^.l *" , 

— och i theorien kan man anse utvecklingen fortsatt i odöd- 
lighet, åtminstone om x icke Of verstiger en viss grans, och vid 
den kan man tydligen genom en substitution (a)=&+a7^) ofvei^ä 
till ett annat utvecklingsgebit, hvarigenom satsen tär en vid- 
stracktare betydelse ttn vid borjan ville synas. Sattes >deremot 

/fl = r^,^^^ ^^x* ^ ^ samma eqvationer, hvilka lOsas på 
samma satt eller ock så, att blott n^ derur sokes, men a^ ao- 

tages så att c^ , c^, c, . . bli ett fOr conlinuiteten erforderligen 
latt system af värden på funktionen fx. m. m. 

Efter dessa, såsom mig synes, nodiga förberedelser ofver- 
går jag till mitt egentliga ämne: Melhoderna ait beräkna en 
integral funktions-tabell, eller tiW uträkning af qvadratur^ 
tabeller, och bevisar fOrst elemcntaK grundformlen 

eller ^f{x^ i) — f{x) om vi beteckna ffxdx med fx, fydx 

med y (i motsats till eller analogt med det vanliga dy^ydx, 
så att acc. gravis betyder integration men acc. acutus deriva- 
ten). Der vid visas att coeff. "^Ly tis genom att upphöja löga- 

garithmiska serien =1 — T + "i r + '' *'" — "*> hvar- 

fore de ock «å betecknas, att man latt härom erinras, och fin- 

j .1—11 -19 3 - 

ner dem = 1 , -t- . -rr 1 zn » in:^ » un: » Äc. 

' 2 ' 12 ' 24' 720 ' 160' 

Från denna serie a) banas en öfvergång dels till Lr Gbndrbs 
berOmda serie, h vilken kan framställas så: 

A) A/aj=2i?.(/iD+e+^-Aya? — e— ^^'fx — 3e + 

2e ^* 2e ^^^^2e 



367 



967680 2^ 



Aya?— 6«— ) 



k 



— 24 — 
dels till min mera egna och praktiska 

och bevises den forra pfi förstnämda sätt eller bestämmes dess 

coefBcienter geoom att blott sätta exempelvis /v=l , dä de 

s 

finnas bero på utvecklingen af ^, ; och på samma sätt 

befinnas de sednare fås genom att utveckla Vi + s* och dermed 
multiplicera föregående utveckling; eller fås de genom att divi- 

dera det kända utvecklade värdet af £(s+Vl+6'*) uti det af 

8»Vi+8\ Endera kunde väl synas vara nog. Men då det 
syntes mig af vigt, att närmare studera dessa bitals natur, har 
jag sökt att bestämma dem pä flere särskilta sätt. Det andra 

(fi) går ut på att tvertom först dividera A.(s+Vl+s') med 

V^+s*, då qvoten z finnes (genom diflerential eq. 1=«'+1.rf» + 

2 . t å . 2 4 6 

3^3 5 357 



+ 8'Z) ganska regulier 5;=s — t'* +T'T* — T"k *t'^ "^ 



9 å fl fl 

+ Y • Y • y -g- • ** — •'• bvarefter den behöfliga serien fås genom 
reciprocation af denna (==—== 1 + — ** - :rrT •«*+■=-• rr-i •«•—••) 

^ ^ X 3 3^.5 3 3^7 ' 

hvilken kan verkställas antingen genom division (af z uti s)^ 
eller enligt formeln j— ^ = * + 5^+1^*+ wjh upphöjning af 

VdY m 2 2 3^234, y<*i» i/^ j ^ 

-_=<+_» + -. yt>»+y.y.-f>»+. (Ull V =4+C, .t> + 

4-Cj •!?•+•• =fl[c^ 'V JJ om t>= — y=3 — 2«*, hvarvid de deraf 

uppkommande polynomialkoeiBcientema kunna visas vara af denna 
enkla egenskap: 

enligt hvilken af 2:ne närstående fås den nästa diagonalt mel- 
lanl^ande. Fördelen af detta sätt är den, att man icke alle- 
nast finner det serien z är oonvergent ända till 8=^iy (h vilket 
ock lätt visas efter kända regler), utan att äfven detsamma är 

fallet med dess reciproca u=— , såsom man äfven lätt fin- //^ r./>^ 



■ * 

. 1 



— it — , 

I 

Der genom betraktande af dess differeotia) eq. ifti »(I +«*)•<•«- 

^U'(u — 1 — 2s*)=0. Derföre blir ock i serien för u slutligen 
coefficienternes slutliga förhällande =: 1 : 1 ; och dfi de i formlen 
B) Siro = dessa dividerade med växande potenser af 4, så ar 
i den coefScienternes slutliga förhållande sås. 1:4, hvarföre 
om an alla differenserna slutligen blifva lika, de i serien B) 
anda slutligen förhålla sig såsom uti den geometriska serien 

5.(4-^— + — — --+)=j — - hvilken således vore ganska con- 

vergent, hvilket den än mera måste blifva, nar diflerenserna allt 
mera aftaga, såsom de måste göra i hvarje continuerlig funktion, 
om argumentets värden tagas nog nHra intill hvarandra. Detta 
syntes mig tillfredsställande angående convergensen — men ej 
alldeles så vid beräkningen af de högre bitalens värden. 

y) Jag skred derföre till ett annat bestamningssatt af bi- 
talen uti B) hemtadt från interpolation ooder formen /x=s 

i hvilken difierenserna aro tagne symmetriskt till alla före- och 

eftergående värden af fx. Nar nu fx exempelvis sattes = 1 

(eller också allmänt = fal J och i =s1 + 6, så befinnas bitalen 
<t, p, y^ kunna bestammas genom att utveckla binomets poteos 

(i+bf under formen i+ab.(U-±-^+l^^+^^(i+jL.^ + 

=2(1+6)/). antar formen (1+p+V/J* + 2/>) = 
1+2/3/)+2'Jy3» + 2'?/)' + 



+ r. 



+2V^r^.(.+fr.p+2V+ r'''>^^^-^p*^^P- "^" 



baraf följer vidare efter några transformationer att om 



1+1 



— e 



c —c 
1 — 1 

och — - — betecknas med E^c och 2c, (hvilka kallas hyper- 

boliska cosinus och sinus), sfi ar frågan numera att utveckla 
Ecx och :£cx:^ efter S-(24c)'. Sattes derföre o=2if och 

rxÄsgHfiTÄjf.Ä, (eller Ss=2x) samt J5>fS=1+2°Ä.2H"+4*«.2i»*+ 



— 23 — 

+6*$' Sk*+ och diffsrenlieras 2 gånger Ull n, sä fås (då, om dn^A, 
(!£«»=: s>Z>rs, (fZ>f8=8'£i(s och dZ^i =r-Z>f »fift^i;** ss 

s»-£rij«=2''s-2-(1+22.i')+6«s.6.(52»«*+62>»«)+ 

+ i»* . 4 • (32:«' + 42:»j*) + »»s . 8 . (72n* + 82ii') + . 
hvarfore geoom jemfarelse med föregående fås 
2.2«s=s', 3.4.4»s+2».2»s=s'2»s, 5.6-6''s+4*.4»s=s».4<'s o. s. v. 

hvadan 2«s= -. 4«s= -.-^, 6««=- . -^ . ^^. o. s. v. 

och med detsamma fäs ^iis, säl. s= —dE\*is, utvecklad; men 

n 
närmare bestämningen af dess ooefficienter är har obehoflig, då 

det är nog bäraf inse, att den derifrén härflytande delen är en 

udda funktion af s och derfare vid integration mellan gran- 

sorna —i & +1 bortgår. Då således /aj=r/o+—(Ayj.„ + 

+ ^£^(^y(-,)+^£^-(i!^y;«,, + -.)) + 9(a;). och ^a^ären udda 

funktion af x, så finner man genom integration häraf formeln 
B) saoQt att dess coefScienter bero af f^^dé, fl^$d$, o. s. v. 



eller i allm. af / — • -r-7- • -z-t-" ' ds; hvaraf en 

./ 2 3.4 5.6 2n-1.2n 

lätt regel för deras beräkning härledes. Derföre om $=-2x 
återställes och de constanta factorerna åsidosättas tills vidare 



bero de sökta bitalen på fx^.x^ — 1*.a?' — 2\.x* — n* hvar- 
före om man utvecklat producten t. ex. af de 3 första facto- 
rerna och funnit den =0?*— 14a;* + 49a5* — 36a?', så beböfves 

blott multiplicera denna med-^=- 16a5» + 224a;»-784a?'+576 

samt tillägga, då summan xx^=x'^ — 30a;* + 273a?«— 820aj*+ 
+ 576aj* blir nästa product, och af dessa producter fås genom 

11 A i i 1 14 49 36 —8.23 

integration mellan U och 1 =— — t + T — T= %2 " > ^^^ 

9 / o o 3.0' 

1 30 273 820 576 8.263 ^ un* 1. . «. i 

jj~-j + -y-' ^■•■X^^Tir' ^' ®- ^-f •ivilket resultat mul- 

tiphceras med de åsidosatta factorerna och dubbleras eme- 



u — 



-1 



dan j har ar ss 2y*. Man ser haraf sammansäUningen af i frftga 

-Kl I 

varande bilat, dfi nämnde integraler upplösas i bråk med näm- 
nare = 3, 5, 7, 9, 11..., och taljarne enligt eqvations-theoriea 
sammansattas af rötterna 1', ^', 3'..}j', och bli deras summa 
summan af deras tvä eller trelediga produkter, o. s. v. säl. 
n = 1V2«+3', 49=1".2*+1*.3«+2'.3*=r^'.3«, 36 = 1*.2\3% 
och 30=rl*, 273=ri».3», 820=n*3«2«, 576=4*.3».2M», 
o. s. v. Deri eger man säledes en latt och regulier beräkning 
af bitalen. 

Men till samma resultat har jag sedermera kommit pä ett 
vida enklare satt, i det jag fann mig nödsakad uppsOka ett egei 
interpolationssäU; nar nemligen af en funktion blott några få 
värden (t. ex. 10) aro uträknade, men ej de som falla der- 
ulom, h vilka till och med kunna vara imaginära, såsom nar 

funktionen har en faktor af formen Va'— *2c'; och man dock 
med de fä värdena vill interpolera pä fordelaktigaste satt, och 
således taga sä mänga och hoga differenser, som dermed ar 
möjligt; sä i fall man ställer hvarje differens pä en rad meilaD 
de tal, hvars skillnad den utgOr, erhållas dessa under form af 
en triangel 





Om man häri ville interpolera efter den vanliga formlen 

yar+* = yar"*"^^V*«"^X+*' ^ ^^ ^^"^ ^^' ^^^ »ig, nar 
a?=.0 eller när man söker ett varde mellan y^ och y,, hvarvid 

man eger begagna till och med den högsta diflferensen A*y^ (i 



— «5 — 

nämde fall ^*^y„)) h varvid allt hvad vär differens-tabell rormfir 
Sir användt. När man deremot vill begagna samma formel i en 
annan intervall t. ex. mellan y^ och y^ , och således sätter 
a;=5, sssett bräky helst man ej gerna brukar taga s>1, sä 
finnes ej lika och htfgre differenser att tillgå i vär uträknade 
tabell, utan t. ex. den hOgsta befintliga är ^'y,, emedan de 
differenser, som skola användas, om y^ ligger vid D, lOpa långs 
med DE, som är parallel med AC, i hvilken linea de nyss 
förut använda differenserna finnas. Är D midt pä AB, sä kan 
väl i stället användas en annan känd interpolationsformel, som 
gär ut pä att använda de differenser, som ligga dels pä och 
dels invid lineen DC, som är dragen vinkelräl mot AB, och 
man får visserligen ett lika godt, ja kanske bättre resultat pä 
detta sätt, hvilket jag vill kalla horixontel interpolation. Men 
i alla andra fall brista en del af de hOgre differenserna, sä att 
interpolation pä intetdera sättet kan gOras med lika stor nog- 
granhet, eller med sä stor, som antalet af de gifna funktions- 
värdena formär. Huru skall man i sä fall bete sig? Jo man 
måste använda hvad jag vill kalla briUen interpolation ^ som 
vid forstnämda sättet består deruti, att sedan man från D till 
E f($ljt lineen DE och tagit alla derpå befintliga differenser, 
följer man sedan lineen BE uppåt från E till C; — att man 
vid sistnämda sättet, sedan man frän F till E gjort horizontel 
interpolation, fortgår likaledes snedt uppåt frän E till C, hvari- 

genom alltid den högsta befintliga differensen ^ y^ kan komma 
med i räkningen. Men ligger F (såsom (p) mellan A och D, 
sä måste den horizontela interpolationen (långs ^tf) brytas nedåt 
(frän tf till C). Men det kan vara nog att här betrakta 
detta fallet 

Vi sätta derföre y = 
varande fOrra delen horizontel, men u den snedt nedgående 



— «6 — 

och derföre = fA J/o+^^ ^0+^^ yo+- ^^^ ^^^ ^^ "^^ 

1 2 3 

lätthet bestämma bitalen e och t satta vi y =1 , i=1+6 

nu ^ 

A^^y s=^ Jj ^ y =1 , b varigenom föregående serie blir 

1 2 3 

+ 1+0 )+-«- + 6-o +f-6 +60 +C-6 +--+f-o +. 

2r 1 2 3 n 

Hvad nu först bitalen e (uti Uf.^.^^ angSr, så ar det klart, 
att de ej äro annat än enkla binomial-coeflicienter, nemligen 

;=<''+^)2r+r;=('*+''W2'*=(''+*W3 '^^ ' allmänhet .= 

=:(r-}-«). y emedan ingen af termerna frän horizontela delen 

utvecklad kan innehålla b högre än i S<r:te potensen, ty t. ei. 

den högsta termen i c«6'-(1+6) ar e-6 och då föl- 

3 3 



jande termen är eb^^i+b , som på sin höjd kan vara 

4 

2r 
= c-6 , nemligen nar r=8, så ar här 3<r och således 

^+r — 4<2r, fa vårföre denna term högst kan ge 6 , och de 
(bregående ge an Idgre potens, såsom 66' (1+6) ger e-6 

2 2 

högst: derföre måste u och dess bital fås af de sednare 

• r-{'n 

termerna i binoraialserien för 1+6 , utan afseende på att ter- 
mer af annan form förutgått. 

Hvad åter coefiicienteroa e angår, så kunna vi med till- 
hjelp af samma serie visa, att de ega dessa egenskaper 

+ (r-^|=r + 6^ ^ hvaraf åter lail harledes äJ e = 
Vr-3/ 2r— 1 2r— ! 



— «7 — 

Ty eq. ä) fäs af bitalen vid 6 och p af dem vid b ~ , 
emedan det blott äro termerna med e*, e y e och e som 

å högra sidan kunna temna dessa potenser, då det redan 9r be- 
vist att de fbljande till u hörande termerna äro h({gre, och 

man lätt märker, att de föregående äro lägre; ty den närmast 
föregående är =/ e \B=/ e \B=:/ e V(<+*)"-*^^*^"^^ 

\2r-4/ \2{r-2)/ \2r''2/ 

och hälla således högst 6 och öfriga föregående äro än 

lägre. Vi behöfva derföre å högra sidan blott taga i betrak- 
tande dessa termer: 

\2r/ \2r— 1/ \2r-2/ \2r-3/ 

hvilka afge b '/e+ e \ + 6 -/ e + e +2- e \ + ««- 

\2r 2r-l/ \2r-3 2r-2 2r— 1/ 

och således jemförde med motsvaiande termer å venstra si- 

dan eller i utvecklade (1+6) , lemnar eq» a) & p). För 
att nu ur dessa erhålla de till e och r ännu obekanta funk- 
tionerna /e\ och { ^ \t behöfva vi bk)tt i a) minska r 

\2r/ \2r— 1/ 

med i, då vi få / e \W e \=(r+e — iY .. Ätt ioMltta 

ip), som derefter ger 13,) 2/ e \=:(r+e)^^j-(r+e-.i)^^^_j^= 

Sedermera blir enligt d) e =: (r-^-e) — tC^"^**"" ^)*.^4~ 

= (e^.r_^)^ Y!±f_l\ = l.(e+r^1) Sätta vi der- 

^ ^2r— t \ 2r 2/ 2r ^ ^2r— 1 

fbre r= 1,2,3,.-. o. s. v., så fås således 2-/A=^/=ö öch 

= T(«+').='-^'^^'--' "■'•'• Sa"»» »,=•». >,+,="» 






— 28 — 
sä blir således 

eller med bibehållande af samma fuoktioosteckeo 

hvilka serier nu kunna fortgå i oandlighet ulan brytning om 
numera r anses = oo, men den Ofra ar då tydligen jemn och 
den undra en udda funktion, hvarföre deraf genom integration 

mellan — 1 och +i fås u;^ — tö, jj=:2-(u?+M*M;_l+éJ-Zli*M;_j+ 

+^*A*t^_3+ • '). Ty integralet af undra raden är en jemn 
6 

funktion ^ och således ^1) — <f>{ — 1)=0. Häraf följer således 
samma bestämning som förut annorledes af bitalen (^\, (^\f 

— de, och samma reffel fås deraf. Om deremot inter- 

2r-.1.2r ° 

polation bry tes, och derefler integreras mellan gränserna — 1 

NN 

och +1, så fås likaledes y ^ — y ^ = 
' •'r+l •'r— 1 

N N N N 

^^ ^ ^2r-»-l 2r+l^ ^''^ ^^t-+2 2r+2 /^ ^»^ 

N Ni 

der /l\ har nyssnämde betydelse och f '^f( •c/f= integral 

af binom. coeff. ( . När åter interpolation gOres först snedt 
nedåt (efter lin. DK) och så snedt uppåt (efter EC) och således 
V sättes =v +c,Z\v +eA*v +••+« A v + 

• ^n+l ".»1+2 •# n+# 

n n '^^ n ^ * 

så är det först klart , att bitalen i öfra raden äro de samma 



som vid vanlig interpolation nemligen = binomialtalen: e^^e, 
e,=e-— --=c •, «=«.--- o. 8. v., e =6 •; hvad åter dem 
i undra raden angår, så kunna vi lätt bestamma dem medelst 
vårt vanliga exempel y =l , hvarmed föregående serie blir 

= 1 +«,..! .o+e^..! 6'+ +«-.! .6 + 

• 4?(r-l) ,n+l •• _f(r-2) »n-^^ -' c(r-3).n+3 
n fl n 

eller efter division med 1 =(1+6) , (i +6) ä 

= i+e,.6+<' Ä'+e,.6*+....+c ,6 + 

+6 re.i .6+c,l .o'+c.i .6*+..+c .1 6+.)i 
^n n n n 

der Ofra raden bevisar det nyss sagda (att e =e .\ och den 
undra ger Ofriga bitalen, om 1 .6 sattes =j9, eller 6=j9.i = 
Äp.(i+fc)=»7^, ^"^^^iZä' '^v^^rföre vår utveckling blir 

(i^"^— 1— 6,.6— c,6* — .. — c .6*). <— /3*=(c.p+é>+ 

** n n 

+ ci3'+..+c .p+.).j3 eller 



:« • "i — in— 1 ^, ^ . .vHp— 2 ^n 



II 

= )3 Yc.p+«.p'+c.j3*+...+c .p +...); der den negativa venstra 
serien tydligen högst innehåller p och således ej inverkar på 

tl4-l 

den hogra, som börjar med p , hvilken derfore ej ar annat 

an de sednare termerna i (eller resten af) utvecklade (l—p) i 

hvarföre /eX^nr-e . ,. — i , /«\=n — e . — i , e = 
W "+* \n>/ j;+^ n 

= n — e . — < , och i allmänhet « =n — e . — i 
11+3 ' n+« 

Till följe haraf blir således vår undra brutna inlerp(dat%an&' 
formel 



30 



n 



+ — 1 .(n— c .-.XA v , — n—e ,^.xA y ^+ 

Följd: JemfOres denna med den vanliga , sä måste således 

dess undra rad vara Uka med dennes rest= 
^n+1 ^n4-2 .ii+3 

n+1 ^r n+2 ^r n+3 ^r 

Och vidare följa en mängd speciella formler genoro att sälta 

r=1y SS 2, s=3 &c.; och genom integration fäs 



V . =c.v +^,.Av +^,-A*V + . . . +^ .A y + 

— 7», A^+l *W+2 v ^ 

^ n+t ^r— 1 n+2 »^r— 2 ' 

der i^. betyder en binomial coefficient och 

e 

Haraf f(dj6r ett integrationssätt, men egentligen lämpligt vid 
definit integration, och särdeles fås häraf lätt den s. k. L^ 
Placss (eller rättare La Granges) formel. 

För att uträkna en integral-tabell äro deremot formlerna 
A) och B) tjenligare, och för att visa särdeles dennes beqväma 
bruk, har jag uträknat åtskilliga utförliga exempel, nemlrgen när 

Lx" ='^ Lx, ssL*z=zL(Lx)\ och dervid fogat åtskilliga vig- 
tiga praktiska anmärkningar och reglor, i män som de befun- 
nits behöflige eller af räkningen blifvit framledda, hvilket allt 
kan ses i sjelfva afhandlingen. (Härvid betyder L den natur- 
liga och / den BRiGGska logarithmen). Särdeles anser jag för 
vigtigt, att formlen B) medförer sin egna kontroll, hvilken 
man vid A) saknar, eller ej utan en ny lika utförlig räkning 
härmed kan vinna. Enligt A) måste man interpolera- en term 
melian hvarje två beräknade integraler, och för att sedermera 
kunna bruka den så vunna integral-tabellen, måste man be- 
räkna dess differenser och interpolera på vanligt sätt. 



— 31 — 

Dereroot har jag sOkt en intetfolalims-formel for den 
enligt B) uträknade tabell, dervid blott de redan beräknade de- 
rivatens differenser begagnas , och fannit den Ifltt på det har 

förut ofta använda sättet, att nemligen /(ir+rc)=syir+^, (yip+ 
4^(A/r+(|-iy/r+(|.- ()'f^)+'r^Aya;+ der bitalen 

**' »', ' ^^y ^, » ''4 • * * ' n^^/^n^**' ^ ^^^ 1*8 förmatt en elev, 

o 

att uträkna en tabell för r^., som ej kap uttryckas under en 
lika enkel form, som de föregående (den enklaste är väl 

— -(cr— — 1 — ---r- --1, och vore önskligt, att delsamma 

skedde för de följande, annars måste integral-tabellen uträknas 
så tät att t^^fx kan åsidosättas. Jag har ock visat tillämpoin*- 
gen af denna interpolations-formel på de Oesta af förenämde 
exempel. 

Jag har der ock ängifvit en annan interpolation uti inte- 
gral-tabellen, sådan den vid räkning enligt JB) erhålles, h vilken 
ger diRerensen mellan hvarannan term, och visat att man se- 
dermera kan taga de högre differenserna mellan hvarje två när- 
stående termer och dock interpolera; — äfvensom jag vid 5) och 
6) lemnat egna interpolationer för integral-logarithmen. Det 
besvärligaste vid denna vår allmänna integrations-method är of- 
tast uträknandet af derivatens tabell; när denna förefinnes redan 

uträknad, så är det öfriga eller den egentliga integrationen högst 

i 

lätt, särdeles när bl^fx (eller blott t^^*^) Sir oraärkbar, (eller 

åtminstone TrTr-^Vj); såsom man kan se af Ex. 3. Derföre 

1512 '' '^ 

är det nödigt alt först se till, det derivaten bringas till den 
enklaste och för uträkning beqvämaste form, samt profvas till 
sm brukbarbet. Så t. ex. torde det vid uträkning af fullstän- 
digare elliptiska tabeller böra öfversläs, om ej derivatens surda 

faktor tjenligast sättes under formen Vir(1 — £r)(i~cir), som 
lätt uträknas med Zbciis tabell, särdeles om man nöjer sig med 
det antal decimaler, som dermed kan vinnas (9 eller 10 se Ex. 3). 



— 38 — 

Sedan en integral-tabell Sr uträknad L ex. for hvarje 
0,005 aä kan man genom ett märkvärdigt satt af Bbiggs ifylla 
den for hvarje 0,001 genom inskjutande af 4 mellantermer; 
ett bevis deraf torde vid annat tillfälle få meddelas. 

Tillägg. 

Dä i forutnämda afhandling egentliga frfigan varit om ett 
beqvamt satt att uträkna en tabell för en integrai-funktion , så 
förekommer der fOga om uträknande af ett definit integral, — 
utom hvad som anfOres angående Gauss' method, samt något i 
förbigående af en formel af Lb Gbitdrb som erhälles genom 
summation af A). Det torde derom böra anföras något och först 
och hufvudsakligen ett bevis af den s. k. La Plages formel. 
Grunbrt har val i sitt archiv (XX Th.) derpå lemnat ett bevis men 
det synes mig utfallit val vidlyftigt (p. 361 — 418), och ändå 

beror det på ett hjelp- integral j{u-^r) ,^1^= — ^ — /w du 
eller i våra tecken (1+r) ^ — (r) ^=-1.1 ^, h varpå 

v >+8 ^ 'r+2 r4-2' ^ 

han val lemnar ett bevis (ib. p. 410 — 418), men med bvars 

vidlyftighet och oegentlighet han sjelf synes missbelåten, då han 

lofvat dertill återkomma, men hvilket ännu ej veterligen skett. 

Det enklaste beviset af namde formel följer af formlen a) 
(p. 33) och vår andra brutna interpolations-formel. 

Enligt den förstnamda, om der r och n sättas =0, är 

y^=^i-^yo+^^'yo+v^*yo+^-^*yo+-» ^amt afven 

= «(.-e),.Ay_j+(-c),.z^'y_^-(-6),.A»y_3+(-€)^.A*y_^-h.. 
Genom integration häraf fäs således y — y =- 

=(— ^).-^y^i— (-^)a-^'y_2+(— ^), ^'y.3~ &c. 

men då enligt ä) fydx = l^y-^-l^^y-^-l^^^^y+l^A^y-^l^/^^y-^-.. 

o 
1 1 t 19 3 ^ 

och 



_^-j 



— 33 ^ 

« 1 » • * r+1 - ML 

och f=^f'^f'^f+ "'+/ och fydx=fy dx, sä hlk fydx^ 

o o 1 a «-i r o '^ o 

=2y»+ V(y,— yo)+ ^(^y„— ^yo)+ ^(^X— ^*yo)+ 

+ V(^'yn— ^•y.)+--. 

Héo enligt föregäende formel , om der för e och Ay^ sättes 
1 och v > är 1,1/ H-1,.Av +<,.Z^*v + . .= 

=(- '^).-yn-i - ( - '<)a^y„_2+ ( - h' ^X_ 3 - • • 

Genom införande häraf fäs den ifrågavarande formlen: 

A _1 JL JL 

fy<^=^yn+0,'yr^i— ''.•^yn-2+ ^^*2^n~3~''«-^X-4+-) 
— ly.— K^Vo - ^^*yo— M*y.— 

bvilken lätt bringas till den vanligare La PtACEska formen 



+ ^/^X_3-^'y.) - ^S^\_r^\)+ •" ■ 

der 2y„=yo+y.+y.+..+y„_,, /.=|, /,=-^, /.=^, /,=^, 

/ s-— o. 8» V. eller de samma tal som i a) (neml. / =1 s 
»160 '^ ^ r r 

=ya; (io;). Ty dertill behofves blott formlerna A y = 

*«• A** A*"""* A*" A*"—* 

Av .* — ^y ) ^ y — : — ^y =^ v , samt 

/^=+1^= — 1y — ^r— 1' ^®'* liksom nyss 1^ stär för ( — 1)^. 
Den sednare be vises lätt sä: dä («?+ 1)^. =a5^ + a5^_j sä blir 

N N N \ 

(ir+1)y.=a?^. + a?^_j.H-Cs/ och C=1y (af a?=0), när derföre 



^ A N 



X sättes = — 1 = 1, sä fäs 1y+1^_j+1y=0^=0. Derföre 
blir (om Aa? äter =1), 

Ofvert. af K, VeU-Åkad. Förh. Irg. 13, N:o 1 St 2. 3 



— 34 — 



\ N 






N A 



8om just är det klammade i deo först erbålloa formleo for 
fydx, b vilken derfore fullständigt är bevist 

o 

Annat bevis: 
Sätt /yd^=2y^+aoVa,. Ay^_^+a,.Z\«y^_^+..+aXy^^ • 

CSC CåC c 

ocb ifit exempelvis y=l , så är Ay=l .6 om 6=1 — i, 
och i .allmänbet ök^y^^i .b^j ö^y ä1^'^"V, A*^y^=6*^ 



fydx^- , 2y =21 =1 +1 '+...+1+1^ 

=s ^ ^"^ > således, om iT^.b^e^ måste (l^-"^)-(— — t-) = 

+6„+6,6+fc,6'+6,.6'.+6^6*^-f- 
och då n Törblir arbiträrt, således särskildt 

il r T 

— =fl«+ö.^+^,«*+ •+a^.6^=— 6„— 6 i-6 .6"— 6.^*— •• —4^.6 -.• 

c b ^ ' 011 I T 

bvaraf slraxt ffis *r*^'"**^r+l^""Wl~""^r+r ^®° till fin- 
nande af a^ mfiste -r- uttryckas i e , som sättes s 6 . i =5 

= ^, hvadan iÄe(<+6)=s^, 1+6»^, ca£(1«f6)= 



— 36 



s= — i(1 — 6), bvarföre -^ =flo+fl,«+aj«*-f •••+a^e''+. 






bvarföre 



1 



--Ll-^e 



-y=— /,+/,c— /36*+..> hvadan a^ = 1— /,=1=/,, a,=/,= 
= -jj, aj= — /j...a^=: — 1*" -^r+l' ^^ således fydxss 

Till Ofverflöd torde få tillfogas ett tredje bevis, som synes 
eget oaktadt nägon likhet med det af Lagrooc aogifna (Traité 

§ 925 & 1028), h vilken använder formlen å\^=å\^_^+ 

+r.A t*|,_|._i+»''-2-'A **n— r— 2"*" (bvars bital dock lät- 
tare bevises genom vårt vanliga exempel bero af utvecklade 
1 — y ); dessutom brukar han i sjelfva verket en icke ens 
Dämd och an mindre bevist formel ly+ni.+n .1 +n .1 +--=s 

fl ^ 

= — 1 .1|, I 2* Vi vilja också använda den sednare samt bevisa 
den såsom ett lemma, men i stället för den forra bruka den 



vanliga utvecklingsformen fn + r — /n+rA/n + rj«Ayn+««-; med 
hvilken '.y«+^-^y^.,-^-^X_2 + ^4^X_3— l>lir = 

— I -A*!/ +••- 
och således straxt enligt iemmat 

hvilken är den först vid integration erhållna serien. 




— 36 — 

Lemtna. ') l^=:i^4^ — l^— — l^ — l^, (och således /,= 

2* > 24' » 12) 

(h vadan /.= 7tti oro ^.= i7::7rl och i allmaDbet 
^ » .160' * 720/ 

*^ lr=K-\-2<\-^+L''^r^-iJr-5+- eller dä -i;_^= 

eller, om r-2 sättes=n , r=n+2 , T^= ITT" , \=^\ (2+n- 1 )^ , 
F„ = (-3)^=^T".(3 + n— 1)„ och i allmänhet 

*' 'n+2=— '• •(^+^-»»n-l+^"n-2+^-'»n-3+') ^Her 
— 1 •^„+2=^a+n/3+nj^/^+nj/^+.. d. a. 

Detta lemma är nu fdrst en lätt följd af Geunerts formel 
r ' 



— ^ 'f^rA.2^^^fi^-^^)f+2^^'=f^'^^'n^^* ^Y s^dnare delen ut- 

o 'o 

vecklad blir =/(w^+r.M^_j+rj.M^_2+')^"= 

o 



rr ^ 



som således = — 1 •'•^+25 ^* ®' ''^• 

Men huru bevisa nämde formel? Dertill behöfvas ej så 
många omvägar. Vi bora blott integrera den nyss anförda formlen 



n— 1 



(-^)n=-^ •(^+^-^)n> s* fäs (-a;)^=-.r- \(a?+n-1^— 



n-l 



— ^ — "I,,) och således, när x t9ges= — i, 1^. — 1 = 
\ % 

— N 1. 

Äfi — 2^ — **~^n» ®"®'' ^^ ^^^ ** ®^^^®^ ''"*"^» ^r+r — ^ = 



r+ "- 1 2"~~^i.x2' S' 



— 37 



Nar dock beräkDiogen af gifna funktiooers (/x) derivater 
f^x, /^a?= y (//,a?, /,a?=-3-rf/,a?, &c.) ej ar dess besvärligare, 
ar följande formel vida beqvamare an La Plages: 



fMO 



fdxfx=^ w(Sfnw + 



fnw^fo\ 

1+90:—^ om 



<l>x^ —./,«+— ./,(r - —./^x+ <&c. = 
Enligt denna blir t. ex. fScx.dx:siS nar c=10^=~ 

o lo 

S = / 2 = 5,715026-1 

— r= 0,014544-4 \ -, 5^729577^ 

7-4) (alldeles = —, säsom vederbör). 



2*.3>.5 



Men enligt La Plages formel måste alla både bOrj- och 
slut-differenserne användas, hvilka till på köpet aro föga con- 
vergenta: nemligen dessa 



A 


— A« 


A» 


A* 


A» 


A» 


0,173648-2 


5276-2 


5126-0 


3160 


145-4 


13-2 


0,015192-3 


29922-8 


1370-7 


867 6 


67-9 


24-8 



—A' 
5-6 
4-1 



hvaraf sammansättas de behöfliga summorna (±A y ^ — A y^) 



— 0,158455-9 

som med--- 

12 

faktorer afge 0,oi3204-7 

1466-6 

-098-7 

— 22-2 

+ 11 

+0-4 



35199-0 

1 

+ 24 


3745-3 

-19 
720 


— 1183-6 

+3 
160 


— 77-5 

-863 
60480 


38-0 

:275 

2419:3 



1-5 



såsom 



0,014551 9 = 



(på 01 när). 



— 38 — 
JPérfeeifeitlftir é/^er #AeJker »eA mtktrifier måUkmåUm 

Dm 49 F^fruari, 

(Fortsatta, fl*, rid. 14). 

Ä/ United States Patent Qfflce i WasMngtan, 

Report of the commissioner of patents, 1852: P. 1. 1853: P. 1, 2. 
1854: Vol. 1. Washington 1853—55. 8:o. 

Äf NewOrleana Äcadenuf of Sciences. 

Constitation and By-laws of the Academy. NewOrleans 1854. 8:o. 
Proceedings, Nr. 1. 1854. 8:o. 

Af Professor /. Dana. 

U. S. Exploring Expedition. Grustacea by J. D. Dana. Atlas. Pbila- 
delphia 1855. Fol. 

Äf Förfatiame. 

FiARat, J. B., Lowell hydraulic experiments. Boston 1855. 4:o. 

— — ft Baldwir, J. b., Report on the measurement of the water 
power. Boston 1853. 4:o. 

Wailbs, b. L. C.y Report on the agriculture and geology of Hisaissippi. 

Washingt. (Miss.) 1854. 8:o. 
Taask, J. b., Report of tbe geology of the coast mountains and part 

of the Sierra Nevada. Wash. 1854. 8:o. 

— — Report of the coast mountains and portions of the mining 
districts. 

Af Utgifvame, 

Förhandlingar vid de Skandinaviske naturforskaroes sjette möte i Stock- 
holm, 1851. Sthm 1855. 8:o. 
The American Journal of sciences, N. 52 — 58.'NewHawen 1854 — 55.8:0. 

Äf Hr J. C. O. Kennedy i Washington. 

Report of the Superintendent of the census for Dec. 1, 1852. Wash. 
1853. 8:0. 

Äf Hr F. v. SchéeU. 

IcsuTaÖM, L. J., Elemenlftrobok i mineralogi. Philipst. 1850. 8:a 

Äf K. Commerce-CoUegium. 

Underd. Berättelse om Sveriges utrikes handel och sjöfart 1854. Sthm 
1855. 4:o. 



39 — 



Akademiska angelägenheter. 

Den 9 Januari, 

Praeses tillkSnnsgaf, att Akademiens ledamot i- nionde klassen , 
f. d. Stats-Rådet, Ridd. Seraph. O., 6. Poppius med döden afgått. 



Den 4B Fébruaru 

Akademien kallade genom anstfildt val till inlfindska ledamöter: 
i den tredje klassen, Aoditören G. Scbbutz; i den fjerde, Läraren vid 
Teknologiska Institutet, Frih. A. H. E. Fock, samt till utländsk leda- 
mot i sjunde klassen, Professoren i Utrecht Scbroedbr van der Kolk. 

Akademien kallade, i ledigheten efter Hr Rektor P. E. Svedbom, till 
sin Bibliothekarie, Amanuensen vid Rongl. Bibliotheket J. A. Ablstrand. 

Akademien beslöt att inleda utbyte af skrifter med die Naturfor- 
scbende Gesellscbaft der Ostsee-Provinzen i Dorpat. 



Inlemnade skrifter. 

Hr Erdmanrs afhandling: Geografisk beskrifning öfver Utö jernmalmsfalt 

i Södermanland, som varit remitterad till Hrr Hosardbr och Åker- 

MAN, samt 
Hr Hills afhandling om arilhmetisk qvadratur, som varit remitterad 

till Hrr Sblardkr och Björlirg, äterlemnades med tillstyrkan af 

deras införande i Akademiens handlingar. 



— 40 — 

OfåUknåker Uti tUå^fm }¥€^turMmi9ri9hm Mwtmewmu 

Dm 9 Januari. 

Zoologiska afdeloingen. 

A/ Hr Kapten A. v. Hoffaten. 

En Estrilda senegala. 

En Amadina oryzivora, samt 

En Psittacus pondicerianas. 



Den 43 Februari. 

Zoologiska afdelningeo. 

Jf Hr Jägmästaren C. Å, Smitt genom Hr Orosahandlaren Smitt 
En Gracula rosea, skjuten i Dalarne. 

Af Hr Bådman A. Langman i Trosa. 
En Aqvila falva. 

A/ Hr Professor Huss. 
En Fringilla cardinalis. 



Botaniska afdelniogen. 

Af Hr Ad. Brongniart i Paris. 

En samling af Glaussbrs brasilianska växter innehållande semicenturierna 
I— Ylly tillsammans 350 arter, samt samlingen VIII af 71 arter. 
Attiotvä arter af Yerrbaux pä Van Diemens land insamlade arter, samt 
Tvfibundradenittiofyra fifvenledes af YsaaBAUx i Nya Holland insam- 
lade arter. 



STOCKHOLM 1850. P. A. HORSTBDT Sd SÖHBE. 



ÖFVERSIGT 



AF 



RONGL VETEIVSRAPS-AKADEMIEIVS 

FÖRHANDLINGAR. 



Årg. Ma. iS5e. M a. 



Onsdagen den 12 Mars. 



Föredrag. 



Bthnografisk anteckning» — Hr Nilsson hade insilndt 
följande meddelande: 

Trän urminnes lider bar man vid gr^fningar i jorden hos 
oss funnit fornsaker af tillhuggna eller slipade stenar, som bära 
tydliga spär af att hafva blifvit tillverkade af menniskohand. 
Länge misskände man dock deras verkliga betydelse och ända- 
mSI; länge tog man för gifvet att de varit stridsvapen, burna 
af vara, genom Sagan och Historien, for krig och vikingatåg 
beryktade hedniska förfäder: stridsvapen vid deras krig, eller 
symboler vid deras hedniska gudstjenst. 

Sä länge denna äsigt var rådande, måste man ofverse en 
stor del af hit hörande former, som icke rätt väl passade in i 
systemet: metkrokar af filinta, metsänken, portativa brynetenar, 
hälmejslar, mycket små och svaga piluddar m. m., och nästan 
alla saker af ben blefvo antingen öfversedda eller oriktigt fOr^ 
klarade. 

Omsider, och för mången oväntadt, förklarades, att alla 
dessa fornsaker varit husgeräd och verktyg för fiske, jagt och 
andra lefnadsb^f hos ett folk, som stått pä lägsta graden af 
mcnsklig bildning, eller med ett ord varit hvad man kallar 
vitdar; och man hänvisades till folkstammar i An\erika, i Afrika 
och på Söderhafsöarne, för att af deras lefnadssätt ocb dervid 



— 48 — 

använda verktyg, lära känna den verkliga betydelsen af de lika- 
dana former, som hos oss förvarals i jorden, från en vidt af- 
lagsen forntid. Man framlade, stycke för stycke, verktyg af 
sten, djurben och andra härda ämnen, tillhöriga vilda folk frän 
de mest skilda verldens delar: Norra Amerika, Terra del Fuego, 
Söderhafsöarna och andra länder, der ännu vilda stammar bo; 
och bredvid dessa verktyg iade man fullkomligt likadana, upp- 
gräfda ur jorden hos oss, i synnerhet i landets sydligaste trakter. 
Man gick ännu längre: man skiljde studium af dessa fora- 
saker frän historien, dit de förr räknats, men utom hvars gränser 
de lägo, till naturforskningen, dit de i sjelfva verket hörde, och 
man föreslog till och med att för deras grundliga studium bilda 
en ny vetenskapsgren inom naturforskningens område under namn 
af Comparativ Ethnografi — likväl icke så, som skulle deo 
ena nu lefvande folkslammen jemföras med den andra, utan sä, 
att den melhod skulle följas, som Cuyier användt i sina Rt- 
cherches sur les Ossemens fossiles^ genom att jemfOra de efter 
bortgångna slägten i jorden funna qvarlåtenskap, med liknande 
verktyg, som ännu nägonstädes på jorden begagnas af ännu lef- 
vande och verkande folk. 

Grunddragen för en sådan vetenskapsgren finnas införda i 
Liiiera tur-Tidningen: Studier, Kritiker och Notiser för i 844 
sid. 4 54. 

Dessa nya åsigler, likasom allt nytt och oväntadt, beslriddes 
visserligen i början; men likasom alltid, uttog äfven här san- 
ningen småningom sin rätt Mycket som man förut icke märkt, 
varseblef man nu, och gaf det sin rätta förklaring. Bland myc- 
ket annat, som härvid kunde åberopas, vill jag blott nämna ett 
enda faktum, hvarom jag sedan har tillfolle alt något mera yt- 
tra mig. 

På åtskilliga ställen vid hafskusterna i Danmark, sä väl i 
Jutland som på öarna, hade från urminnes tider legat snack- 
högar, med inblandade yxor af flinta, och sönderslagna ben af 
jagtbara djur, af foglar och af fiskar. Men man hade icke gifvit 
akt pä dem, och om det skett, hade de betraktats blott som 



— 43 — 

geologiska markvSlrdigheter. Man hade, uoder många flr, från 
dem bortfort tusentals hastlass till fyllnad på vägar och träd- 
gårdsgångar, utan att ana deras betydelse; ty de deri förekom- 
mande yxor och andra verktyg af sten, om de ens varseblefvos, 
ansågos såsom tillfälligtvis borttappade stridsvapen, och de större 
och mindre djurbenen kunde naturligtvis ännu mindre fOra på 
spåren till en riktig förklaring. Men sedan den åsigten gjort 
sig gällande, att ifrågavarande stenantiqviteter, som jemte benen 
lågo blandade med mussleskalen, voro qvarlåtenskap efter ett 
folk, som, likasom nu varande vilda stammar, lefvat af jagt och 
fiske, låg förklaringen nära till hands och uteblef icke heller länge. 

Den berömde Zoologen Professor J. Stbbnstrup, samt Forn- 
forskaren Worsaab och Geologen Forcbbahmbr, hafva med särdeles 
flit undersökt dessa snack högar från forntiden och derom lemnat 
utförliga och noggranna beskrifningar, hvari de blifvit benämnda 
'^Kjökkenmöddinger fra Landets allersBldste Beboelses tid'*. 

Då min aktade vän Prof. Stebnstrup först meddelade mig 
underrättelser om dessa märkvärdiga fynd, insåg jag genast att 
tolkningen deraf var fullkomligt riktig, och jag erinrade mig att 
jag i någon resebeskrifning läst eller af trovärdig resande hört 
berättas om alldeles dylika snäckhögar i Amerika, tillkomna ge- 
nom vildarnes måltider. Jag genomsökte de resebeskrifningar 
som jag hade att tillgå, men ingenstädes fann jag det jag sökte. 
Slutligen, för kort lid sedan, fann jag det i en anteckningsbok 
från 4838, och jag tager n)ig friheten att här afskrifva hvad 
jag der antecknat, helst det fullkomligt bekräftar riktigheten af 
den tolkning mina danska vänner gifvit åt deras ''Kjökkenmöd- 
dinger\ och derjemte upplyser åtskilligt annat, som för vår äld- 
sta fornforskning icke är alldeles likgiltigt. Anteckningen är af 
följande innehåll: 

'Lund d. 48 Oktober 4838. Den utmärkte Naturfoi*skaren 
Doktor Nattbrbr från Wien, som uppehållit sig hos mig några 
dagar, och som tillbringat aderton år i Brasilien, der han ofta i 
urskogarna lefvat tillsamman med landets urinnevånare (vildarna), 
har om deras lefnadssätt berättat mig följande : De hafva brända 



— 44 — 

lerkärl, som de förfärdiga med händerna (atan krukmakareskifva) 
på det sätt, ati de rulla leran samman till Ung» smala cylindrar 
och lä^a en sfldan cylinder på kanten af den utplattade bottoeo 
till det karl, de vilja frambringa. Derefter lägga de den ena 
cylindern på den andra, tillsmeta dem med vatten, och trycka 
dem med fingrarna; på detta vis dana de formen af kärlet, och 
de glatta det med ett roussleskal. Sedan torka de det i solen 
och bränna det i eld under öppen himmel. D:r NiTTiBBt, som 
såg flera hos oss, jemte stenverktyg funna lerkärl, förklarade 
genast att de blifvit tillverkade på samma sätt, som dem ban 
sett bland vildarna; i synnerhet var ett lerkärl från Järavallen, 
äfven till fornoen, likt dem han sett i Brasiliens urskogar. 

Dessa lerkärl nyttja vildarna dels att deri upphemta drie- 
kesvatten, dels att deri koka kött till mat. Likväl steka de 
oftare än de koka kött, fisk o. s. v. Det förra tillgår på det 
vis, att de af stenar göra en sten eller s. k. Orn; på deona 
lägga de ved, och sedan denna nedbrännt, lägga de i den heta 
askan eller mörjan det de vilja steka. Spår efter sådana eld« 
städer ha äfven blifvit funna hos oss. En gång träffade Dr 
NATTBftBR i skogen ett sällskap vildar, som höll på att steka en 
stor orm. Han deltog i måltiden och fann den smaklig. Snäckor 
och musslor äta de råa. 

Deras stenyxor, som äro af grönsten dier gråsten (?) ocb 
således vida sämre än våra af flinta, sitta i skaft, på samma 
sätt som den i Ur-invånatne A. IX. aftecknade. Äfven ha de 
tväryxor. Med sina usla stenyxor kunna de fälla mindre träd; 
de större fölla de med tillhjelp af eld De skjuta /med pilar, 
hviikas spetsar vanligen äro af rör eller ben. Röret skär som 
glas. Foglar skjuta de med mindre, däggdjur med större pilar. 
En stam skjuter pilarna med blåsrör; de vickla bomull kring 
bakre delen af skaftet, så att det fyller röret och utblåsa der- 
efter pilen. 

På ett ställe nära hafsstranden ligga ofantliga högar al 
ostronskal och andra mussle- och snäckskal; de äro -så gamla 
att redan derpå samlat sig jord och växa stora träd. I dessa 



— 46 — 

• 

snfitökhogar finnas jlnnu stenyxor; Nattbrbb bar sjelf uppletat 
sådana deri. Det ar en sägen, att den stam, som danat dessa 
hdgar, lefvat af musslor; att de kommo ärligen till kusten for 
att samla och ata sådana; att storleken af hogarna skulle till- 
kttnnagifva talrikbeten af det folk som liopkastat dem**. 

Här hafva vi således en kort beskrifning på samma slags 
snackhogar, som de hvilka träffas i Danmark ocb hvilka sist- 
nämnda utan allt tvifvel tillkommit på samma sätt som de fdrra. 
Här hafva vi således ett nytt ämne till jemförelse mellan de 
äldsta fornlemningar här i Norden och dylika hos vildarne i en 
annan världsdel. 

Det är sannolikt att sådana äfven skola finnas hos oss, vid 
västkusten eller på öarna vid Bohuslän^ Men man bOr vara 
varsam vid deras bestämmande, eljest kan man lätt misstaga 
sig; ty icke äro alla i en hog hopkastade, mer eller mindre 
krossade mussleskal, sådana afskräden från de äldsta invånarnes 
måltider Den som berest vår vestkust, i synnerhet fOr fiske-* 
riernas undersökning, vet ganska vul att musslor och snäckor 
forr träffades vida ymnigare än hu och derfOre varit vida mer 
än nu använda till agn för krokfiske. På mer än ett ställe 
träffar man spår deraf i större eller mindre hopar af krossade 
skal, dels nära fiskarenas boningar och dels mera aflägse från 
dessa. Då detta sednare är fallet, och fiskarena varit nödsakade 
att samla sina agn i en klippig trakt vid kusten, aflägsen från 
fiskläget, träffar man der spår efter kojor, som de uppfört åt 
sig, af på hvarandra lagda stenar, med klippan lill ryggstöd och 
med ingång på motsatta sidan. Taket har troligtvis utgjorts af 
störar med pålagd tång. Utanför eller inuti kojan ligger vanli- 
ger en större sten på hvilken de krossat musslorna och till 
krossningsmedel eller hammare hafva de tagit hvilken fältsten 
som helst de lått tag uti. I dessa kojor, der de voro i skjul 
för storm och regn, hafva de tillbringat natten, sedan de om 
aftonen agnat sina krokar, för att tidigt på morgonen begifva 
sig ut och utlägga sina långref i sjön. De hafva, helt natur^/J^^^jT^^^^JK, 
ligt, haft matsäck med sig lill qvällsvard och frukost. ^^J<^>^\Å\\ 



— 46 — 

träffar derföre, uti och utanför kojan, ben af sädana tamdjar, 
b?ilkas kott de förtärt, t. ex. ben af svin, får och mindre horn- 
boskap. Dessa, men inga andra har jag funnit vid de snäck- 
hopar, vid vara stränder, jag undersökt. I en sådan koja, som 
man uppgifvit vara samtidig med "Kjökkenmöddingeme*', funoos 
tvä brynstenar, men af sådant sandstensslag, hvarpä man slipar 
jern, och med hvilka det alls icke duger att försöka slipa sten, 
bvilket hvar och en, som uppmärksamt sysselsatt sig med bit- 
börande ämnen, lätt inser. När härtill kommer att i samma 
koja fanns, mellan de uppstaplade sidostenarna, inlagdt ett knippe 
af förrostade metkrokar af jern, till storleken lika dem som ännu 
i samma trakt nyttjas till torskfiske; sä anser jag det vara 
omöjligt att antaga, att dessa kojor med sina mussleskal kunnat 
härleda sig från de äldsta hedniska ur-invånarnes tider; de äro 
på sin höjd ett eller annat århundrade gamla. Hvad som bi- 
dragit till misstaget lärer vara, att på ett litet afstånd från 
kojorna fanns en så kallad halfkorsgraf, hvari man träifat ett 
par flintpilar; men hvar och en finner lätt, att denna graf och 
kojorna kunnat vara belägna ännu närmare hvarandra, utan alt 
dock höra till samma tid, eller ens till samma årtusende". 



— 47 — 

Om fMsfla Sairer och fekwy fuma i Skånes kiit- 

fomatioil* — Hr NnssoN hade i bref till Hr Somdevåll lued* 
delat följande: 

"I K. Vetenskaps-Akademiens Handlingar för 4 835, sid. 
434 o. f. finnes en uppsats intagen under rubriken: fossila 
Amphibier funna i Skåne. — Under de 24 år, som sedan 
den tiden förflutit, har visserligen min verksamhet varit huf- 
vudsakligen rigtad pä andra slags naturalster; likväl har jag dels 
funnit några till ämnet bOrande fragmenter, dels fått bättre reda 
på några af de i Handlingarna redan beskrifna och aftecknade. 
Det är dessa tillägg jag utbeder mig att fä till K. Akademien 
Ofverlemna. 

På Tab, V. fig. 4, 5, sid. 4 39 är ett fragment af en 
stOrre tand afbildadt och beskrifvet, under förmodan att det till-^. 
hart en obekant art af slägtet Ichthyosaurus. D^tta fragment, 
som blifvit funnet vid Oppmanna, tog jag med mig pä resan till 
London och Paris 4 836, och hade der tillfälle att jemfOra det 
med fullständigare tänder, som ännu voro fastsittande på sina 
käkar. Jag kunde derfOre med fullkomlig säkerhet bestämma 
hvilken fossil djurart det tillhört. Det är nemligen en tand af 
det gigantiska Odleartade djur, som forst blifvit funnet i kritan i 
S:t Petersberget vid Mastricht och af sednare författare kalladt i/o- 
sasaurus Hofmanni. Det har blifvit på flera ställen beskrifvet, 
äfven af Cdyibr i Recherches &c Faujas-Saint-Fond har i sin 
Hisioire natur, de la montagne de S:t Pierre de Maestricht 
goda figurer deraf. Jag vill blott erinra, att i den formation 
bos oss, der en tand är funnen, måste flera fragmenter, ja hela 
skelettet förekomma, och att således denna gigantiska ödla, som 
man tillägger en längd af mer än 24 fut, äfven lefvat i det 
forntidens haf, som betäckt den del af jorden, hvilken nu kallas 
Södra Sverige. 

Tab. V. fig. 6. Originalet till denna figur, som är funnet 
på vestsidan af Ifö, hade jag äfven med mig under förutnämda 
resa. I London visade Hr Cbarleswortr en i käk fästad rad 

Öfvers af K, réi.'Akad. Förh,, d. 12 Mars 1856. 



— 48 — 

af dylika läoder, som hao fått ur kritan i Norfolk och hvilka 
ban ansåg tillbOra en obeskrifven amfibieart, som han ämnade 
kalla Mosasaurus stenodon, Äfven denna tillhör således vår 
forntidsfauoa. Samma art bar Prof. Owbiv röknat till sitt slägte 
Leiodon; och om jag ej misstager mig är det samma djurart, 
som af Harun och sedan af ägassiz föres till fiskarnas klass 
under namn af Saurocephalus lanciformis, och hvaraf tänder 
blifvit funna i kritan i Nya Jersey i Amerika ooh vid Lewes i 
England. Jemf. Agass. poiss. foss. V. p. 102, pl. 25 c* fig» H, 

Tub. IV. Det hufvudskälsfragment af ett ödleartadt djar, 
som denna planche föreställer, Hr af samma afdelniog som Ple- 
siosaurus och stäende nära om icke tillhörande detta slSgte; 
men ännu är deraf för litet funnet för att med säkerhet be- 
stämma arten. Utom detta cranium och ditbörande fragment af 
käken med en tand, Tab. V, fig. 4, hvilket alltsamman blifvit 
funnet i en stengärdsgärd i Stora Köpinge, har jag äfven ur 
kritan vid Ignaberga ffitt en tand af samma djurart. En kalk- 
brytare, som bar den till mig, då jag besökte stället 1838, 
berättade att han brutit den ur en kalksten, i hvilkeo satt en 
hel rad: men han förvarade blott den ena och kastade det Of- 
riga i kalkugnen. 

Denna tand, som, dä han varit hel, hållit i längd nära U 
tum eller kring 0/)35 samt i bredd vid roten 0,010 och i tjocklek 
Ofl07, är hoptryckt trind med ovalt genomsnitt, något böjd, pä 
långs rafflad; räfHorna, som bilda utstående smala ribbor, äro vid 
roten talrikare, uppåt sidorna glesare; föröfrigt är hela tandeo 
öfverdragen med en glänsande brungul emalj. Då således frag- 
menter af denna djurart förekomma på flera ställen i vår krit- 
formation, är väl hopp om att vi med tiden skola finna sa 
fullständiga delar, att de med säkerhet kunna bestämmas. Hvar- 
ken i England eller Frankrike såg jag denna art. 

Beträffande de vid Ifötofta funna vertebrer, Tab. V, f. *; 
3, 4, så kunna de med skäl räknas bland de märkvärdigaste af 
fossila fynd, som hittills påträffats i Svensk jord; så mycket 
märkvärdigare som en stor del lägo tillsamman i en rad, och 



— 49 — 

således sannolikt hela skelettet finnes pä samma ställe der de 
lågo. Milt försOk, omnamndt sid. 436, medelst grUfning ar 
en brunn vid sidan af den, hvari benen blifvit funna, misslyc- 
kades, och nu blir en stOrre utgräfning både besvärlig och kost- 
sam, helst sedan en ny bondgård blifvit uppförd kring brunnen; 
men Hans Excellence Hr Grefve Trollb Wachtmbistbr, som, sjelf 
utmärkt naturforskare har ett lefvande intresse fOr allt som kan 
bidraga till naturvetenskapernas forkofran, vill bekosta hela ut- 
gräfniogen, och jag skall icke underlåta alt, på redan skedd 
anmodan af Hans Excellence, nästa sommar Ofvervara under- 
sökningen. 

Af fiskar finnas ofta fragmenter i vår Skånska kritforma- 
tion i stOrre och mindre fjäll, vertebrer och andra ben; men 
framför allt hajtänder af många arter: Galeus pristodantus ; 
Oxyrrhina Mantellii, — Zippei; Lämna rhaphiodon. Lämna 
crassidens; Otodus appendtcutatus ; Carcharias flera arler. Mer 
sällan förekomma vid Ignaberga de märkvärdiga, rent svarta och 
glänsande länderna af Pycnodus cretaceus Agass. Poiss. foss. 
III. pl. 72 a f. 60, stundom sittande gruppvis tillsamman. 

Men af dessa och andra fossila fynd, hoppas jag framdeles 
kunna lemna %urer jemte beskrifningar. 



— 60 



Af K. Kabinettet för utnkea br^exdngen, 
Arcbi? far wiasensch. Kunde von Rimland. B. 14. H. 4. 1855. 

Af K. Kommera-KoUegium. 
Underdånig Berättelse om fCrbållandet med Bergsbo ndteringen år 1854. 

Af Kej8. Franska Regeringen. 
Annales des Mioes. Tom. 6. Livr. 6. 

Af Rcyal Societg i London, 
ProceedingB. Vol. 7. No 13, 16. 

Af Oedogical Sodety t Limdon. 
The Quarterly Journal. N:o 44. 1855. 

Af K. Leopold,'KaroUn. Akculeme i Breslau, 
KiKsBR, D. G.y Elemente der Psychiatrik. Bresl. 1855. 8:o. 

Af tSir Eoderick Murchieon i London. 

Aderton uppsatser i geologiska flmnen ur åtskilliga tidskrifter. 
HuRT, R., Mineral statistics of the United Kingdom for 1853 & 1654. 
London. 1855. 8:o. 

Af Hr Fr. v. SchéeU t Fil^etad. 

Igelström, L. J., Elementar-LSrobok i Mineralogi. Filipstad. 1850. 8:0. 
Werrolflndska Ben^manna-Föreningens Annaler 1854 och 1855. Örebro. 
1855. 8:o. 

Af Hr Tim. Wistrand. 

Kolera-epidemien i Norge år 1853. — Kolera-epidemien i Sverge år 1854. — 
Kort öfversigt af Rödsots-epidemien i Sverige år 1854. 

Af Utgifvaren. 
Nya Botaniska Notiser. N:o 9 & 10. 1855. 



— 5< — 

Heilipter#legisba bidng *) — Hr BommAN meddelade 
följande af Studenten Hr C Stål insända uppsats. 

»Äodaroälet med denna uppsats, hvaraf jag nu fSr Sran 
framlemna borjan, är att lemna utförligare beskrifningar pä elt 
antal nya Hemipterarter, som jag forut endast i korthet karak- 
teriserat. Här beskrifvas nu arterna af afdelningen Scutata bland 
Heteroptrerna , äfvensom de nya genera af andra familjer, som 
jag vid utarbetningen af den forra uppsatsen ans3g mig bOra 
uppställa. 

SOLENOSTHEDIUM. Spiei. 

1. S. dimenae. Supra sordide rufo-testaceuni, set dense obscorias 
punctttlum, sublQs cum pedibus sordide flavo-testaceum; antennis 
nigris, articulo basali flavo-lestaceo; capite basi Ihoraceque late- 
ribus angaste ntgro-inarginatis, hoc maculis 3 transversim unaque 
utrimque ad angulum basalem, scutello maculis basalibus 6 me- 
diisque 4 transversim positis, nigro-fuscis; tibiis obscure rafo- 
piceia. ^. Long. 16, lat. 11 millim. — China. Dom. HAMBBao, 
Blus. Holm. 

Solenosthedhtm chinense, StIl. öfvers. af K. V. Akad. För- 
bandi. 1854, p. 231. 
Congeneribus slalura simile, a mihi cognitis colore et picturä 
discrepans. Gaput triangulare, apice rotundatum, leviter convezum, 
aeqaaliter punctatum, sordide rufo-testaceum, punctis prope marginem 
violaceia, basi nigro-marginatum. Thorax transversus, anterius sinuatus, 
utrimque pone medium angulatus, postice truncatus, sal dense aequa-> 
liter punctatua, anterius callis 2 transversis, planis, impunctatis in- 
structus, marginibus antico-lateralibus, maculisque minoribus 5, qua- 
ruro 3 mediis transversim, unaque in singulo angulo. postico positis, 
nigro-fuscis. Scutellum latitudine nonnihil longius, rufo-testaceum, sat 
dense aequaliter punctatum, maculis minoribus 10 ornatum, quarum 
6 basalibus, 4 mediis transversim positis. Subtus cum pedibus sor- 
dide flavo-testaceum, parce breviter adpresso-pilosuro, sat rude puncta- 
tum, punctis nonnullis violaceis; tibiis eztus obscure rufo-piceis. Än- 
tennse nigrx, art. basali flavo-testaceo. 

SGUTELLERÄ. Lam., Dallas. 

1. S. lamus, Obscure teslaceo-rufa , violacescente-micans, parce bre- 
viter pilosa; antennis nigris, art. basali fere toto rufo; tborace 
ante medium transversim impresso, hujus maculis 3 majoribus 
baseos, scutellique maculis 7 lineaque media non violacescenti- 
bus; subtus ochracea, maculis laleralibus transversis violacescen- 

*) Härtill tafl. I, a. 

Öfvers. af JL VeL-Akad. Förh,, d. IZ Mars 1856. 



— 5« — 

libug; r«moribu8 testaceo-rufis^ apice cum tibiis cb«Iybeo**viridi- 
bus. d^. Long. 22, lat. 9 millim. — Java Mus. Holm. el coll. mea. 

Callidea tanius StIl. Op. supra cit. 1854, p. 231. 
Species eximia, ScuL nobUi affinis et proxima, nonnibil major, 
robustior. Caput triangulare, convexum, parce pilosum, laslaceo- 
rufumi violaceo-micans. Antenn» nigrae, art. ba^ali fere toto rufo. 
Thorax anterius sinualus, lateribus obliquis, angulis posticis oblique 
sublruncatis, posterius late truncatus, subtiliter punctatus, ante me- 
dium transversim iropressuft, testaoeo-rufus, maculis 3 posticis excep- 
tis, vioiaceo-micans, marginibus iateralibus interdum aureo-micantibus. 
Scutellum apice truncalum, basi transversim nonnihit elevatum, sat 
subtiliter punctatum, maculis 7 (2, 2, 2, l) lineaque media excepiis, 
Tiolaceo-micans. Subtus ocbracea, cum pedibus parce pilosa, maculis 
transversis violaceis utrimque ornata; stigmata nigra. Femora testa- 
ceo«-rufa, apice cum tibiia obscure chalybeo-viridia; tarsi nigri. 

CALLIDEA. Lap. 

1. C. eoeleatis* Obscure viresceote-cbalybea; tboraca maculia II ni- 
gris; acutello densius et profundiu^ punctalo, basi transversim 
elevato, maculis 6 nigris, quarum media longiiudinalif ornato; 
peotore obscuriore, ad coxas flavo, abdomine flavo, segroento sin- 
gulo utrimque roacula chalybeo-violacea, segmento ultiroo viola- 
ceo-nigro; femoribus cinnabarinis, apice cum tibiis chalybeis; an- 
tennis tarsiiique nigris. c^. Long. 19, lat. 9 millim. -— Madras 
Indiae orienlalis. Mus. Holm. et coll. mea. 

Callidea coelettis. Stål. Op. cit. 1855, p. 181. 

Sta tu ra fere C. Stockeri Lin. {abdominalis Hope), sed major, tho« 
race non dilatato, in vicinitate C, StolUi locanda. Caput viridt-chaly- 
beum, subimpunctatum, nitidum, lobo medio obscuriore. Antenns ni- 
gra;, art. secundo valde minuto. Thorax antice sinuatus, lateribus 
obliquis, posterius utrimque late oblique truncatus, anterius vix, po- 
sterius pr»sertim lateribus magis punctatus, nitidas, cbalybeus, ma- 
culis 11 ornatus, quarum 3 anterius, 2 basalibus approxtmatis, sub- 
elongatis et 5 utrimque triangulariter positis, nigris. Scutelium apice 
plano-productum, prxsertim lateribus dense et rude punctatum, basi 
transversim elevatum, ibique impunctalum; viridi-cbalybeum, maculis 
rotundis 7 (2, 2, 2, 1) et elongata media, basi interdum dilatata^ 
nigris, ornatum. Pectus obscure chalybeo-violaceum, ad coxas flavam. 
Abdomen utrimque rude punctatum, flavum, macula basali nigra, ma- 
culisque transversis Iateralibus obscure chalybeis ornatum, segmento 
ultimo violaceo-nigro. Femora cinnabarina, apice cum tibiia cbaly* 
beis; tarsi nigri. 

Variat interdum colore subaureo-viridi, margineque abdominis 
dilate violacescente. 

2. C. jactalor, Obscure metallice viridis, subchalybeo-micans; capitis 
lobo medio antennisque nigris, horum art. basali basi feroori- 
busque flavis; tborace ante medium transversim impresso, macu- 
lis 2 transversis anticis, maculiaqae 2 lAdgois posticis, sculelli 



— 53 — 

roaculis 4 (2,2) apieeque nigris; Ijbiis nigro-chaiybris, cf^. Long. 

10, lal. 5 inilliin* Fatria ignola. Mus. Holm. 
CalUdea jactator» StAl. Op. cit. 1854, p. 231. 

Inter minores, C. Germari et Senaiori statura subsimilis. Caput 
sal convexum, nonoihil punctalum, cbalybeo-virescens, basi loboque 
roedio nigris. Roslrum flavum, apicem versus nigro-fuscum. Antenn» 
nigrae, art. basali basi flavo, secundo tertio dimidio breviore. Tborax 
anlerius late sinualus, laleribus pbliquis, parum sinuatis, ante medium 
(ransversim impressus, sparse obsolete, anlice et in impressione tamen 
rudius et distinctius, punctatus; viridis, fascia anie medium, medio 
interruptB, maculisque 2 poslerioribus magnis, marginem posticum 
attingenlibus, nigris. Scutellum basi subeicvatum, sparse punctatum, 
chalybeo-viride, maculis 4, (2, 2) niagnis apieeque nigris. Subtus cha- 
iybea, magis nitida, disco abdominis metallice viride, maculis stig- 
matum nigris. Goxae femoraquae flava; tibise nigro-cbalybeae; iarsi ntgrf. 

PACHYCORIS. Bdrm. 

1. P. scurriiis, Ferrugineo-brunneus; capite flavo, vilfa media nigra; 
thorace marginibus antico el lateralibus, maculis 14, (5, 5, 4) 
angttlisque posticis flavis; acutello maculis 6 basaHbua, 4 vel 5 
mediis, fasciaque prope apicem, curo maculis mediis per lineam 
longitudinalem et cum macula apicati inmediate cobaerente, fla- 
vis; subtus nigricans, flavo-maculatoa, macutia abdomiiiiB utrimque 
tripla serie positis; pedibua flavo-leataceis, tibiiii extus fuscia; an- 
tennis nigris, art. basali flavo. c^. Long. 9, Jat. 5 miliim. -^ 
Mexico. Mus. Holm. 

Pachycoru KwnrUvt. Stål. op. cit. 1855, p, 181. 
Packycari variabili afilnis, statura breviore, scutello convexiore, 
apice minus plano-producto valde distinctus. Subovalis, pone medium 
prxsertim convexus. Caput sat magnum, utrimque anie oculoa vix 
ainuatum, supra flavum, lobo medio, apice excepto, margineque basali^ 
nigris; subtus nigrom, linea utrimque longitudinali flava. Antennas 
nigrae, art, basali luleo. Rostrum pallidum, apicem versus fuscum. 
Tborax anteriua late sinuatus, roedio utrimque angulatus, evidenter, 
irregulariter punctatus; ferrugineo-brunneus, marginibus antico et 
antico-laleralibus maculisque 16 flavis vel luteis, quarum 5 anticis, 
5 mediis, 4 basalibus transversim positis, et una minuta in angulo 
singuto basali. Scutellum sat convexum, basi vix elevatum, regula- 
riter sat profunde punctatum, ferrugineo-brunneum, maculis 6 basali- 
bus, 5 mediis, quarum 3 intermediis cohxrentibus, fasciaque subapi- 
cali, cum maculis mediis per lineam longitudinalem et cum macula 
apicali immediale cohaerenle, flavis. Subtus nigricans, incisuris ma- 
culisque nonnullis pectoris, vesiculaque marginali antepectoris, flavis. 
Abdomen utrimque seriebus 3 macularum flavarum, segmentisque me- 
dio apice flavomarginatis. Pedes flavo-testacei, tibiia extus tarsisque 
fuscis. 

ANCYROSOMA. An. ae Szav. 

1. A. atmiZff. Pallide flavo-testaceum; capite oblongo-triangulari, lobis 
lateralibus medio longioribus, contiguis, apice roiundatis; tborace 



— 54 — 

angulis posticis antrorsam productis, rotnndatis, rugis antica et 
postica utrimqae obliqoa impuDctalis; scuteilo ragis obsolelia 5, 
lateralibus 2 basi magis elevatis; abdomine subtus maculis mi- 
natis marginalibus et villa ulrimque punclaria Digricanlibus* Sf, 
Long. 6, lat. 4| millim. — Dauria Sibiriae ortentalia. Mas. Holm. 

A. simäe. Stål. op. cit. 1854, p. 232. 

A. albolineato valde affine; corpore magis piano, lobis lateralibus 
capitis apice rotundalis, angulis Iboracis posticis minas productis, ro- 
tundalis, non aculiusculis, rugis Iboracis et scutelli minus et ex parte 
vix elevatis, ut et hoc apice nonnihil latius rotuodalo, abdomineque 
latiore certe et abunde distinctum. 

BRACHYPLÄTYS. Boiso. 

1. B* cmgal6n8is. Nigroaeneus; capitis lo bo medio maculis 2, lobis 
lateralibus singulo linea transversa aliaqoe parva longitudinali 
flavis; tborace ulrimque flavo-marginalo, anlice et utrimque lioea 
contigoa intramarginali flava; costa hemelytrorum basi, margine 
abdominis, maculaque intramarginali longitudinali segmenti sin- 
guli flavis; pedibus rufo-testaceis; antennis fuscis, art. basali te- 
staceo. c^. Long. 8, lat. 7 millim. — Insula Taprobana. 
Mus. Holm. 

Brachyplatyi cingalensis. StXi.. op. cit. 1855, p. 181. 

Statura Br. VahHi, cui affinis. Caput nigro-aeneum, maculis 2 
lobi medii, linea utrimque basin versus transversali aliaque parva 
ulrimque longitudinali loborum laleralium flavis. Antennas basi rufo- 
testaceae, apicem versus nigrae. Thorax obsolete punctatus, nigro-aeneas, 
nilidos, roarginibus anlico-laleralibus, lineaque intramarginali antica, 
cum linea obliqua ulrimque lalerali cohasrente, flavis. Scutellum di- 
atincte, non dense, punctatum, nigro-aeneum, apice sinuatum, laieribus 
et poslice linea intramarginali -flava ornatum. Hemelytra costa basi 
flava. Peclus rugulosum, glaucum, punclo lalerali ulrimque poslico 
rufo-testaceo. Abdomen nilidum, longiludinaliter abrupta rugulosum, 
nigro-aeneum anguste flavo-marginalum, segmento singulo lineis 2 mi- 
nulis anguslis longitudinalibus, apicem versus nonnihil latioribus fla- 
vis. Pedes rufo-testacei, femoribus apice imo intos nigro-fusco. 

COPTOSOMA. Lap. 

1. C. tUgropunctatum. Supra cum pedibus flavum, vage rade nigro- 
punclalum; capitis lobo medio maculisque 2 basalibus nigris; 
tborace anterius impunclalo, linea utrimque antico-lalcrali fasciaque 
antica inlramarginalibus, nigris; sculello ruga antica impunctala; 
subtus nigricans; abdomine margine flavo, segmento singulo 
utrimque Iransversim biseriatim flavo-punclato, margineque lale- 
rali flavo. ?. Long. 3J, lat. 2^ millim. — Sierra Leona. Dom. 
Apzbuos. Mus. Holm. 

Coptosoma nigropunetatum, Ståu op. cit. 1855, p. 181. 

Copt. nubilo affinis, minor. Caput flavum, lobo medio maculisque 
2 basalibus nigris. Antennae flavas. Thorax anlice sinuatus, utrim- 



— 65 — 

qoe medio obsolete emarginatus, posteri as late rotunda tus, flavos, po- 
sterius rude nigro-punctatus, aotice ulrimqae iinea panclata nigra in- 
traroarginali, ante medium transversim subimpreasus, fascia angusta, 
atrimque latiore, ibid^m ornatua. Scutellum pone medium latioa, 
apice latissime rotondaium, flavum, irregulariter et subacervatim 
rude punctatum, basi ruga elevats, Iransversa, impunclala instructum. 
Pectos glaucescens. Abdomen rude punctatum, flavo-marginalum, seg*» 
mento singulo lalera versus biseriatim flavo-punclato, macula oblonga 
iolramargioali flava ornato. Pedes flavj. 

AGATA LECTUS. Dalu 

1. A. nUidicottis. Supra aenescente-niger, remote rude punctatus, «ub- 
tus nigro-piceus; antenn is pedibusque fusco-piceis, tarsis dilutio- 
ribus; capite apice late rolundato; thorace ante medium pläga 
impunclata, nitida; hemelytris fusco-castaneis, membrana sordide 
albida, fusco-maculata. c^. Long. 11, lot. 6^ millim. -— Java. 
Dom. Mbllkrborg. Mus. Holm. 

Acatalectus nitiäicoilis. Stål. op. cit. 1854, p. 232. 

Caput subtransversum, apice late rotundatum, vix emarginatum, 
nitidum, praesertira marginibus rude inaequaliter punctatum, margine 
parce pilosum, aenescente-nigrura. Antennac picescentes. Thorax an- 
terius quam posterius angustior, antice sinuatus, postice latissime ro- 
tundatus, lateribus subobliquis, rectia, apicem versus rotundatis, rude 
inaequaliter pracsertiro latera versus punctatus, pläga transversa ante- 
riore margineque postico impunctatis, lateribus pilis nonnullis margi- 
natibus, disco etiam pilo uno alterove instructus, aenescente-niger, ni- 
tidus. Scutellum apicem versus sensim angustius, rude inaequaliter 
parcius punctatum, acnescen te- nigrum, nitidum. Hemelytra aat rude 
inaequaliter et non dense punctata, margine costali parce pilosa, fuaco- 
castanea, subnitida, margine apicali corii leviter curvato. Membrana 
dilute flavo-testacea , fusco-maculala. Subtus nigro-piceus, marginibus 
pectoris nonnthil dilutioribus. Abdomen lasve, nitidum, latera versus 
sat dense punctatum et granutatum. Pedes validi, fusco-picei, subtus 
oum tibiis dilutiores. 

PARAMECOCORIS. StIl. 

1. P. binotatits. Dilute fuscescente-teslaceus, fusco-punctatus; capite 
ovato, marginibus basin versus parum reflexis, apice emarginato; 
scutello medio longitrorsum laevi; hemelytris macula parva pone 
medium flava; membrana flavo-testacea, nervis fusco-punctatis; 
subtus minus dense punctatus, abdomine utrimque nigricante, 
segmentis basi apiceque fusco-ferrugineo-marginatis, ultiroo toto 
pedibusque fusco-ferrugineis; antennis obscure rufo-testaceis, api- 
cem versus fuscis. c^. Long. 13, lat. 7 millim. — Sierra Leo na. 
Dom. Afzblius. Mus. Holm. 

Paramecocoris binotatus. Stål. op. cit. 1855, p. 181. 
P. piano statura similis. Caput ovatum, apice emarginatum, lobo 
medio lateralibus parum breviore, utrimque late rotundatumy margini- 



— . 56 — 

bus basin vemus nonnihil refiezts, fasco-lestaceom, rade inxqoaliler 
remote obscarius punctatnm. Antenns art. basali omnium breviasimo, 
secundo lertio longiore, obscure rafo-ferrugineae, apicem versas fuscae. 
Tborax margine antico late sinaalua^ låter i bas obliquis, leviasiroe ro^ 
tQndatiSy angulis posticis obiique sal ]ate truncatis; fusco-testacens, 
rude remote nigro-punctatus, callo utrimque sublriangulari antico, im- 
punctato instructus. Scutellum pone medium utrimque subsinaataoi, 
apice rotundatum, fusco-testaceum, obftcurios rude punctatnm, naedio 
longitror.<;um subimpunctatum, lapve, maculis minulis flavo-testaceis 3, 
ana in angulo singulo, instructum. Hemelytra fusco-testacea , obscu- 
rius fiat rude punctata, pone medium macula minula flava ornata.; 
membrana fuscescente-hyalina, nervis fusco-punctatis. Pectus dilute 
flavo-testaceum, nigro-punctatum. Abdomen oum pedibus fusco-ferrugi- 
neum, illo utrimque* el basi apiceque segmentorum rudius punctatii», 
segmento singulo (ultimis exceptis) fascia, medio interdum abrupta, 
flavotestacea ornato. Femora subtus tuberculis vel spinis parvis bifa- 
riam instructa, spina apicali reliquis majore, magis distincta. 

2. P, gcLétricus, Flavo-testaceus, dense subprofunde nigro*fusco*pancta- 
tus; capite lateribus parallelis, a medio obliquis; scutello basi 
utrimque callo flavo, impunctato; membrana fuscescente; sablas 
cum pedibus dilutior, minus dense punctatus, abdomine atrim' 
que vitta nigricante; antennis rufescentibus, art. 2 ultimis fu- 
scis, basi sordide flavis. ?. Long. 9, lat. 5 millim. — India 
orientalis. Mus. Holm. Caput bonae spec. sec. Tbonbkrg. 

Cimex gastricus. Thurb., Diss. ent. de Hem. rostr. Cap. P. II, 

p. 1. (1822). 
Paramecocoris gastricus» StAl. op« cit. 1855, p. 182. 
Minima mihi cognita specie;:. Caput ultra medium lateribus pa- 
rallells, dein obliquis, lobo medio lateralibus nonnihil breviore, roar- 
ginibus pracsertim basin versus subreflexis; dilute flavo-testacearo, 
dense fusco-punctatum. Antennae rufo-lestace», art. 2 ultimis fuscis, 
secundo tertio longiore. Thorax antice late sinuafus, lateribus obli- 
quis, vix rotundatis, angulis anticis rectis, non rotundatis, posticis 
sat late obtique truncatis, leviter convexus, flavo-lestaceus, dense sub- 
rude fusco-punctatus, callo utrimque antico deplanato, non nisi medio 
punctato, instructus. Scutellum pone medium utrimque leviter sinua- 
tum, apice rotundatum, flavo-testaccum, sat dense et rude fusco-puncta- 
lum, callo basali flavo utrimque instructum. Hemelytra flavo-testacea, 
8it dense fusco- punctata, pone medium macula valde minuta, impun- 
ctata; membrana fuscescente-hyalina, obscurius maculata. Subtus 
fiavo-testaceas, pectoro rudius at minus dense. abdomine densius, sub- 
tilius fusco-*punctatis, hoc utrimque vitta nigra ornato. Pedes flavo- 
Ustacei, fusco-punctati, femoribus anticis apicem versus spine armatis; 
iibiis apice tarsisque rafescente-testaceis, obscurioribus. 

MECIDEA. Dall. 

1. M, paUlda. Tota pallide flavo-testacea, dense punctata; capitis lobis 
lateralibus apice non dislaotibas; antennarum ert. secando tertio 

loogiore; 



— 57 ~ 

loDgiore; thorace medio kmgitrorfoin sobcarinato, utrimqoe parce 
ftttco-pHictato. $. LoDg. 13, lat. 4 miJlim. — Nubia auperiorp 
Dom. HiDciiBoao. Mas. Holm. 

ifeoMsa paUida. Stål. op. cit. 1354, p. 233. 

JV. quadrMUatm et indicm aflfinis. Caput alongato-triaiigtilarey 
apica leviter amargraatumy iobis lataratibua lobo medio longioribas, 
anfe hane conttguis, tat deMe punctatom, pallide flavescana, ante 
medtitffl atrimque ad iobvm medium nigro^-panctaium. Anteooae aor« 
dida flavaacentea, art. basaii brevi, capite plaa dimidio breviore, capf- 
tiaqaa apicam non superante, art. aecundo baaali ter longiore val ca- 
pilis fere loagitodiae, art. tertio basaii parum longiore, (art. alliavi 
daavtit). Thorax antice quam poatice dimidio fere angosiior, poii9 
caput late sinoatus, lateribus pone medium leviter aiDnatia^ apica 
■trtmque snbspinosis, poatice utrimqoe sal late obliqoe (runcataay 
ruga lengitodtnali media posterius subevanescente intructns, deoae 
fortiter punctatos, ulrimqae inträ marginem longitudinaliler nigro- 
punctatua. Scatellum dense punctatum, ruga longitudinali )mvt in** 
•iructum, pallide flavnm. Hemelytra pallide flava, denae punctata, 
membrana vitrea. Subtus cum pedibus pallide flavescens, pectore 
valde punctalo, atrimque pone medium pläga subimpunctata, levi. 
Abdomen vix nisi subtilissiroe, latera versas tamen distinctius rugu- 
loao-pttDCtatum, aupra utrimqne vitta oigra ornatum. 

2, M, kmgulti* Dilule griseo-flavescens, dense obscurias punctata; ca- 
pite lobis lateralibus apice distantibua, intus fusco-punctatis; tbo- 
race longitudinaliter quadrifariam parce dilute fosco-punctato; 
peclore remote fusco-punctato. 9. Long. 9, lat. 2{ mitlim. Ins. 
St. Bartbelemy Ind. occid. Mus. Holm. et noslrom. 

JV. Um$ula. Stål. op. cit. 1854^ p. 233. 

Praecedenti affinia, minor, art. aecundo antennaram proportiona- 
liter breviore. Caput aloagato-lriangalare, denae rode paootatum, di- 
lote griseo-flaveacena, lobia lateralibus lobo medio longioriboa, apice 
distantibas, illia siagolo vitta e punetis nigria, in vertice extensa» 
Aotenn« obacurtores, art. basaii brevi, capttis apicem non aoperviHe, 
secundo boo plus doppio longiore, raliquis crassiore, tertio seeundo 
dimidio breviore sed primo nonnibil longiore, quarto tertio parum 
longiore, qsinto longitudine tertii. Thorax poatice qaam antice vi» 
dupplo latior, aoterius late sinoatua, lateribus utrimque pone. meéiaaa 
aabainfoalaa, angulis poatioia oblique sat late truneatiay anta medvirai 
depresaus, ruga obsoleta longitudinali media inatructta, denae riid« 
pvDctatas, pallide griseo^flaveacens, quadrifariam nigropvnctato-vittatna. 
Seutellum griaeo-flavescens, dense punctatum, vittis 2 obsoletis nigro- 
panotatia, cum mediie 2 tboracis cohaerentibus. HemelyCra palMds 
griaeo-flava, punctata, linea intracoatali flava. Pectus sat dense rude 
punctatum, punetis latera vårsus nigris. Abdomen vix niai subiiUa* 
aime, latera versus tamen distinctius ruguioso-punctatum, vitta utrim- 
que obsoleta fuscescente, supra nigro-bivittatum. 

' öfvéti. af K&ngL Vti.-Almä. rifrtL Irg. 13, N.-o 3. ' 



— 58 — 

ABDNU& DåLL. 

1. A. eircmnflexui. Niger, panclatas; marginibos lateralibos thoracis, 
costali bemelytrorum, abdomtoisqae toto flavis; pedibas antenn is- 
que flavo-testaceia. 9* Long. 7, lat. 5 mil lim. — - Patria ignola. 
Mua. Reg. Holm. 

Aednuå dreutn/Uxus. StÅL. op. cit. 1855« p. 182. 
Caput latitudine inlraoculari parum brevius, late rolondaiam, 
utrimque ante oculoa leviter sinualum, planumi orebre sal profanda 
pQDClalQm, nigram. Thorax onterius latissime ainoatosy laieribaa ob- 
iiquisy leviter rotuodatis, poatice utrtmqae oblique rotandaio^ironca- 
tas, medio late subslDuatus, parcius, reroote, latera versua tameo den- 
stus, roagia diatincte punctatua, niger, utrimque flavomarginatus. Sen* 
lellum amplum, longitudine vix abdomioia, apicem veraua aenaim pa- 
rum aoguatiua, utrimque medio subsinuatum, apice late rotnndatum, 
nigrum, non dense aat diatincte punctatum, tranaversim aubrugoaum* 
Hemelytra non denae, aequatiter punctata, nigra, roargine coslati prae- 
aertim ante medium flavo. Subtus niger, magia nitidus, aat denae 
diatincte punctatus, abdomine medio aublaevi, flavo-marginato. Äatenn« 
pedeaque teatacei. 

MACR0PY61UH. Spik. 

1. M. fiafx>pu9tukUum* Stål. op. cit. 1855, p. 182. = Cimåx pnafula- 
lia. DsGiaa. Mem. P. III, p. 329, pl. 34, f. 2. 

ANTITEUCHUS. Dall. 

!• A» htcUumu. Fuaco-brunnena, nitidua, punctatus, aupra callia 
deplanatia, parvis, flavis dense sparsus; antennis nigro-fuscia, ab-> 
domine pedibusque flavo-testaceis, illo lateribus obscuriore, bis 
pilosia, preserlim femoribus brunneo-punctatis. c^. Long. 11, 
Jat. 7 miilim. — Patria ignota. Mua. Holm. 

ArUitew!hu8 luetuotuå. Stål. op. cit. 1855, p. 182. 
Caput apice late rotundatum, utrimque ante oculoa aat profunda 
ainuatum, planuro, marginibua lateraiibua aubreflexis, aat profunda 
remote -punctatum, medio tranaversim rugoaura, fusco-brunneum. An- 
iannaa nigrae, baai pice», breviter pilosul», (art. 2 ultimi deaant). 
Thorax anteriua latisaime ainuatus, medio utrimque angulatua, anta 
medium transveraim aubdepressus, fusco-brunneus, nitidua, rude re- 
mote punctatus, callia parvis deplanatia flavis sat dense sparana. Scu- 
lellum pone medium utrimque leviter ainuatum, apice rotundaturo, 
baai aobelevatum, fuaco-brunneum, nitidom, callia parvia flavia apar-> 
aam. Hemelytra fuaco-brunnea, nitida, dense rude punctata, callia fla- 
via longitndinaliter poaitia aparsa, membrana fusco-byalina. Subtus 
eum pedibus flavo-teataceus, pectore rude, abdomine non niai lalera 
veraua subtilius punctatis. Pades pilosi, femoribua pone medium 
brunneo-aparsia. 

PBNTATOMA. (P. Biaw.) 

I. P. prineipalis, Supra obscure viridi-aernginoaa; tborace antica mar- 
gineque costali basali hemelytrorum aanguineia; aubtua cnm an- 



— 59 — 

tennis pedibasque nigra. roaculis marginalibus ei disci utrimque 

abdominia sangaineis. $. Long. 16, lat. 10 milliin. — Mexico. 

Mas. Holm. 

Pentaioma principalis» Stål. op. cit. 1855, p. 182. 

Spectes magna, elegans, nec cum ulla confundenda. Caput api'* 
cem versus nonnihil angustius, apice rotandatuin, planum, marginibas 
aubreflexts, transversim rngosum, basi panctatum, viridi^aeruginosum. 
Antennae nigrae, basin versu« subaenescentes. Thorax anterius pro- 
fande sinualus, laieribus obliquis, posteri as utrimque obliqoe trunca- 
lus», marginibas antico-lateralibus elevatis, subreflexis, dense rugoso- 
punctatas, viridi-acruginosas, anterius sanguineas. Scutellum träns» 
versim rugosum, punctatom, viridi-aeruginosum. Heroelytra sat dense 
disiincte punctata, viridi-aeruginosa, margine coslali basali sanguineo; 
membrana fusco-aeruginosa. Subtus nigra, peclore subaenescente. Ab- 
domen maculis marginalibus, maculisque disc^i in seriebua 2 positis, 
aanguioeis. Pedes aene9€ente->nigri. 

2. P. Halys, Flavo-testacea, fusco aeruginoso-punctata; scutello bast 
roacalis quinque parvis, impunclatis; membrana sordide albida, 
striis parvis brunneis sparsa; subtus parcius punclala, pectore 
acervatim parce zruginoso vel metallice viridi-punctato; pedibus 
fusco-punclatis. 9* Long. 17, lat. 10 millim] — Ghioa. Dom. 
Hambkrg. Mus. Holm. 

Penlatoma Halys, StAl. op. cit. 1855, p. 182. 

Statura fere Daljpadm adspernm, eique similis. Caput subparalle- 
lum, apice late rotundatum, subplanum, utrimque ante oculos levis- 
sime sinuatum, flavo-*testaceum, remote rude aeruginoso-punctatum. 
Antennae flavo-testaceae, fusco-punctatae, art. secundo tertio breviore. 
Thorax antice late sinuatus, utrimque angulatus, flavo-testaceos, poste- 
rius rude sat dense fusco-punctatus, anterius minus deose fusco et 
aeruginoso-punctatus et callis 2 impunclatis instructus. Scutellum 
apice rotundatum, flavo-tesfaceum, sat dense fusco-punctatum, basi cel- 
lis minutis deplanatis quioque instructum. Hemelytra flavo-testacea , 
fasco-punctata, punctis nonnullis hic illic aeruginosis; membrana sor- 
dide hyalina, fusco-striolata. Subtus flavo-testacea, pectore praesertim 
antice acervatim viridi-aeraginoso-punctato. Abdomen subnitidum, la- 
tera versus parce fusco-punctalum, disco laevi, segmento penullimo 
macoia nigra oroa to. Pedes testacei^ fuaco-punctaii. 

STRACHIA. Habr. 

1. S. aeti/plioottift Sordide lutescens, parce punctata, aobtoa flavescens; 
tborace anteriua nonnihil elevato, parte elevata circum punctata, 
bis longitudinaliter et utrimque transversim punctato-impressa; 
membrana fusco-violacescente, antennis, maculia utrimque 3 pe- 
toris lineisque pedum nigris. ?. Long. 11, lat. 6 millim. — /f^c^ 
Sierra Leona. Dom. Avz£uus. Mus. Holm. .;/^^>y å '—» 

SiraMa åctUptic<Mi$. Stål. Op. cit. 1855, p. 182. {^'^^^^^i^', 

Species atructura thoracis distinctissilna et ab omnibus 
nitia diveraa. Gapat utrimque sinuatum, apice roiundatui 







— 60 — 

acervaiim punctatam, luteam, nitidoni, bati MigttBto Digram. Aaiennae 
Digrae, srL seouoda tortio dimidio brcnrioro. Thorax aDtariu» ainoattts, 
postice otrimque rotundato-trancatas, niliduSf parce bio iUic aai rade 
punctatusy latous, antarios tranvversim alovalua, parto eiavala pro- 
funda circumpuoctata, bis longitudinaJtter ei utrimque traiutcrsim 
profunda rude punclato-impresaa. Scutalluoi luiauni, rade parce 
ponctaturo, luteam, baai Iransveraioi alevatum, laeva. Uemalylra lo- 
tea, densiua profunde panctala; membraoa fusco-violacea, aordida «l* 
bido-margioata* Subtus cum pedibus flava, nitida, pectore otriiDqGe 
maculis 3 alovatis, nigria, punctulatia, oroaio. AbdomoB impuocla- 
tuai| laeva. Padaa nigro-lineati, laraia fuscia. 

2. S. ponderota, StXl. Op. ett. 1854, p. 233. = Vulåirea négrortdnra. 

Sptfi. — In ezempfo unico a me deacripco spina abdominia baaa- 
lis l«8a, qaara hujus ganeris putabam; nanc; exemplis iniegris 
mihi obviis, errorem emendo. 

3. S. generösa, StIu Op. cit. 1854, p. 233. — Haec apeciea at 

Stradiia åpectabUit Diurt mihi na per missa. Opus Dediti com- 
parare nequeo. 

4. S. drmmdacta, Supra cum antennis pedibuaqua nigra, sabtaa rafa; 

roarginibus tboracis, basali excepto, margineque coslali hemelj- 
trorum ruGs; sculello apice obscure rufeacentew ¥• Lon^ 14, 
lat. 8 mitlim. — Brasilia. Mus. Holm. 

Strachia circumducta, StIl. Op. cit. 1854, p. 233. 

Species eximia, cum nulla mihi cognita conferenda et confan- 
denda. Gaput oblongaro, utrimque sinuatum, apice rotundatum, deose 
rude puDctalum, nigrum. Antennae nigras, art. secundo tertio brevi- 
ore. Thorax anlice sat profunde sinuatus, poslerius utrimqae oblique 
truncatus, dense rude punctatus, medio ruga longitudinalt inslructaa» 
niger, marginibus antico et laleralibua aat late rufis. Scutellom ru- 
goso-punctatum, nigrum, apice obscure rufum. Hemelytra sobtilias 
non dense punctata, nigra, margine coslali rufo; membrana violaceo- 
fusca, albido-marginata. Subtus rufa; macula utrimque pectoria foace* 
aceote. Pedes nigri. 

EURYSiSPIS. Siaaoa. 

1. E. Signoreti, Sordide albtdo-flaveaeens, parce sabtiliaa pooetat»; 
scutelto pone medium macula nigra longitudinaltter divisa. Long. 
10, lat. 6 millim. — Senegallia. Mus. Holm. * 

Euryéosph Sigfioreti. StXl. Op. cit. 1855, p. 183. 
Gapat anta oculos sinoatum, dein parallelum, apice subrotandalo- 
Irancatara, sordide dilute flavesceos, parce punctatum, rugolosam. 
Antennae flavescentes, apicem versos non ni bil obscariores. Thorax 
antice profunde sinaatus-, lateribas obliquis, vix rotundatis, posterius 
utrimque sat I^te oblique Iruncatus, medio latissime sinoataa, dilate 
sordide flaveaceas, anterius vix, poatorius reoiofia magia psoctotas. 
Scutoliam medio utrknqua sabaia^ialiim, apioe rokiDdatuin, hmir tub- 
impunctatum, latora veraus ei pone medium denaitta evideater puDaift- 



— 64 — 

tuoiy aordkie flavttct», niaoala pone mediein nigra, longUronam di^ 
visa» Heinelsrira diJu&e aordide flava, aat dense fttflco-panctiiiala; aaem- 
braea sabTilraa. Sobloa cum pedibas IlaveaceDa, pectora^ tiedio 
uUrtoique excopt*, rudiua^ punclato; abdomine vis nisé latera veraua 
ei bio aat iodialiiicte pnociato, baain verbos m«dio rafascent6| atig- 
matibus maculisqua miQutiaaimis aarginia nigri». Unguicttli taraoram 
apicem veraas oigrv 

UROSTYLIS. Westw. 

i. U, favoarmuUUm Yiridi-flavesceoay sa pra parce panctaia; aotenDia 
corpore nonnibil longioribus, art. 1 et 2 rufo-testaoaia, 3, 4 ei 
5 nigrisy bis 2 basi flavis; tarsis apice fuscescentibus. ?. Long. 
10, TaU 5 millim. •— Dauria Siberiae orientalis. 

Urostylis /fdooanntitoto. StIl. Op. cit. 1854, p. 233. 
Gapat ante oculos utrimque subtriangulariter impressum, testa- 
ceo-flaYum. Antenn» corpore longiores, art. 1 et 2 rufo-testaceis, 3 
omniam minirao, 4 et 5 nigris, bis 2 basin versas flavis. Tborax 
sobplanua, aatice sinuatus, laleribus obliquis, levissime sinoatis, mar- 
ginatia, posteriua latissime rotundatus, Tiridi-flavescens, poaterias tratM'» 
veraiiB rugolosas, remote punctatos. Scutellum dilate flavo^-testaceam, 
reoaete fasoo-po nota tum, com thorace ruga obsoleta longitadinali' ia- 
8tru€t4iB0« Uemelytra sordide vireacente^flava, remote fusco-panctata; 
■aembratta flavotestaceo-byaiioa. Subtus cam pedibus viridi^aveaceoa, 
vix paoctatua; tarsi apicem versus faaceacentea. 

EDESSA. Fabb. 

1. E. cMiioomii Olivacea; antennia flavo*a!bidis; thoraoe atrimque 
coraato, oornabas tboracis latitadine dimidio brevioribua, cras- 
atuacalia, apice elevatia, aobancinatis, nigris; sabtas obseartor, 
aegmento singulo linea obliqua transversa, flava. 9» Long. 17, 
lat. 9 millim. — Brasilia. Mas. Holm. et coll. mea. 

Edessa aOndwomis. Stål. Op. cit. 1855, p. 183. 
Em peroaem Dalu affiais videtor, secundum descriptionem bojas 
aoctoria. Gapat lateribaa rogosum, diiate olivaeeuoi. Antenaae al- 
bido-flavae, art. secundo tertio vix vel parum breviore. Thorax atrim- 
qoe in corno, thoraci longitadine aequale, crasso, apicem versus sen- 
sim angustiore, apice clavato, subuncinato, productus, praesertim latera 
versus rude et dense punctatus, olivaceus, clava cornuum nigra. Sca- 
tellam apice acaminatum, ruga obsoleta longitudinali instroctum, prae- 
aertim latera versas et basi rude punctaluro, olivaceum. Hemelylra 
dense sat rude punctata, nervis elevatis, laevibus, olivacea; membrana 
cupreo-fusca, aureo-micans. Pectus olivaceum, antepectore dense sat 
rade punctato, medio et postpectore otrimque macula magna, fusce- 
acente-glauca, opaca, ragoaa. Abdomen fusco-castaneom, utrimque 
faacfia obliquis testaceo-flavis ornatom. Pedes fusoo-castaoei, tibiis 
taraisque nonnibil dilutioribua. 

Speoinen, qaod poaaideo, in emnibus dilatius, flavo-oJivaceam, 
abdwMine faaeo-fteaiaoeo, llavo«-faaoiato pedibuaque aordida flaveaoenti- 
iHå9i, varietaa cerie buioa apeciaa. 



— 6« — 

2. E. Capreoia, Dilute oiivacco-flava; tborace fatciis 2 iD«dii8 vite- 

sceDtibot, viridi-punciatis, olrimque longo cornulo, cornobos Utt- 
tadine dimidia thoracis longioribu«, apice reflex is; scoleHoin pofl« 
medium ulrimqae diiate virescente; subtua cam pedibua flar»- 
scens, pectore atrimque roacula glanoesceote, ?• Long. 14, liL 
8 miilim. — Braailia. Mos* Holtn. ei coll. mea. 

Edessa Capreola, Stål. Op. cit. 1855, p. 183. 
£. eleganti H. Sch., secundum figuram hujus aactoris, sioilii 
et valde affinis; forle ejus solum varietas. Vix diversa nisi absentli 
maciiiarum basalium scutelli et roarginalium abdominis, al et parte 
bemelytrorum apicati concolore. 

3. E, Bos, Lutescens, nitida; thorace utrimque sinaoso, spinis recar- 

vis, nigris; bemelytris olivaceo-brunneis; sublus albida, iocisurij 
abdominis viltaque utrimque undata brunnescenlibus. ?. Loog. 
15| lat. 8 millim. — Honduras. Dom. HjALiiAasoii. Mus. Holm. 

Ede$sa Bot. StIu Op. cit. 1855, p. 183. 
E. fugridmii F., H. Sch., sta tura similis. Gapat impanctatoo, 
utrimque impressum, ibique transversim rugosum, luteiscena. Anteooz 
tboracis cum scutello loogiludine, dilute flavo-testaceae, art. secondo 
tertio tertia parte breviore. Thorax utrimque in cornu breve, suth 
recurvum, productus, paroe, aed medio transversim magis, riids pancti- 
tus, luteus, spinis apice et posterius nigris. Scutellum lateam, spic» 
sat acuminatum, ibique excavatum, parce reroote sat subtiiiter paa- 
ctatum. Hemelytra olivaceo-brunnea, subcupreo-micaniia, sat dense 
punctata, nervis sordide flavescentibus; membrana fusco-cuprea. Su6- 
tus cum pedibus flavo-^albida, antepeclore parce remete piinctato, medi* 
et postpectoribtts utrimque macula opaca, rugosa. Abdomen sabUlUer 
ragosum, iocisuris vittaque utrimque angusta undata maculisque utrio* 
que diaci bruonesceotibus, 

ACERATOOES. Am. « Ssav. 

1. A. /lavovirens. Plaveacens, rude virescente-punctatas; membrans 

aureo-micans. ?. Lang. 18, lat. 10 miilim. — Minaa Geraes. 

Mus. Holm. 

Aceratodes flavovirens, StXl. Op. cit. 1855, p. 183. 

A. cruento slatura similis. Caput albido*flavum, virescente-puncla- 
tum. Antennx flavo-albidae, thorace cum scutello breviores, art. 2 ei 
3 longituijine aequalibus. Thorax antice sinuatus, lateribus obIiqD'-S 
marginatis, posterius utrimque late oblique truncatus, flavo-albidus, sat 
rude inaequaliter virescente-punctatus. Scutellum apice anguiat^"^) 
latiusculum, flavo-virens, parce sat rude virescente-punctatum. Heme- 
lytra flavo-albida, densius insqualiter punctata; membrana aureo-micans* 
Sublus cum pedibus sordide flavo-albida, abdomine remole fuscesceol^' 
punctulato. 

2. A, alb&marginatuB. Olivaceus; antennis pedibusque dilute rufo-te^^'' 

cets, illarum art. 2 ultimis flavo-albidia; capite, thorace otrioa^I^* 
bemelytrisque anguste flavo-margioatia; aubltts teataceaa, inciattf'* 



k 



— 63 — 

abdomiois nigrit. ?. Long. 19, lat. i O inilltni* --^ Minas Geraaa. 
Mtta. Holm. 

Aeentodn atbomarginalm* StXl. Op* cit. 1855, p. 183. 

Stalara A. cruenii, eiqae aflTmis. Caput disco transTersicn rago- 
suiOy marginibus elevatis, flavo-oliTaeeum. Antenn» rufo-testaceae, art. 
2 altimis flavo-albidis, secundo tertio breviore. Thorax anterioa sina- 
atoB, lateribua obliquis, rectia, posteriaa ntrimque obiique iruncataSy 
rugoso-punctatas, olivaceaa, marginibus lateralibus elevatis, flavis. Sca- 
tellum apice acuminatum, latiuscalum, ante medium transversim valde 
rugosnm, praesertim latera versus punctatum, olivaceom. Hemelytra 
dense punctata, olivacea, margine costali flavescente; membrana fusco- 
cuprea. Sabtua flavo-testaceus, incisuris abdominis lineaque impreaaa 
aegmenti singuli otrimque fascis. Pedea dilute rufo-lestacei. 

3. A, flavomarginatus. Fuscescente-olivaceus; anlennis, marginibus ca- 
pitis, lateralibus thoracis, costali basali hemelytrorum abdominiaque 
toto flavo-albidis. ?. Long. 18, lat. 9 millim. — Minas Geraes. 
Mus. Holm. 

A, fiavomarginatuM, StAl. Op. cit. 1855, p. 183. 

Praecedenti valde affinis; antennis totis flavo-albidis, harum arti- 
culo secundo proportionaliter breviore, marginibus lateralibus capitis 
plani et thoracis non elevatis, punctura magis rudi, colore subtus ob- 
scuriore, abdomine supra subtusque flavo-albido-marginato, et utrimque 
non serrato (hoc est: segmento singulo apice subangulatim non pro- 
ducto], pedibusque obscure fusco-testaceis, certe distinctus. 

TBSSERATOMA. Lbp. å Sekv. 

!• r. Afteliu Lutescens; antennis nigris, art. basali lutescente; femo- 
ribua apice muticia. c^. Long. 25, lat. 14 millim. — Sierra 
Leona. Dom. Afibuus. Mus. Holm. 

Edesåa papiUosa. Fabr. Syst. Bhyn. 150. 19^ (exeL syn.) 

Tesåeratoma papiUosa. Bubh. Handb. der Ent. II, 1, p. 350, 2. 

Tessetatoma AftelU. StAu Op. cit. 1854, p. 233. 

7. eftm^nat* et paptUoatB valde affinis, nec nisi noCra sequentibua 
diverse; capite nonnihi! breviore et apice latius rotundato, antennis 
gracilioribus, tertio apice, quaHoqne reliquis vix lattoribus, nigris, art. 
basali luteo, pedibus, praesertim tarsis, gracilioribus, femoribus omnibua 
apice inermibus, tarsorum articule basaU preporlionaliter longiore, an- 
gustiore. 

PYCANUM. Ah. ae Sbbv. 

1. P. ponderosum. Sordide luteum* rugoso-punctatum ; antennis nigria, 
art. apicali apice imo fulvescente; marginibus capitis et thoracis, 
basali hujus excepto, tenuissime nigris; thorace träns verso, sub- 
rectanguto; sctilelli apice dilutioro; pectore metallice viridi- et 
luteo-vario; abdomine subtus luteo, utrimque late metallice viridi, 
margine supra nigro-maculalo; pedibus caslaneis. ?. Long* 33, 
lat. 18 millim. — Assam. Mas. Holm. — Tab« La, fig* t. 



— 64 — 

Pyeanum pmaderwum. Stau Op. o\U 1654, p» 234» 

Species ezimia, P. amethyttino major, robusUor. Cafnit Irianga- 
lare, apice^ subeiDarginaioniy eordide iuleum, nigro-^nmrgMMiwn. Antennae 
Digrae, apice imo fulvescentes. Thorax iraBsversoa, aniice «t po- 
atjce jequo la lus, pone caput siouatua, antenua oirimqoe dilaUtas, rn- 
guloao-panctaius, luleua, aniice et utrimque valde ani^iate nigro-margi- 
natua. Scuielluin rugoso-punclatiuDy luteum, apice dilutiua. Hemelytra 
d£itte puoctatay lutea, membrana aordide byiJina. Sabtua aordide la- 
ienio, pectoris plagia 3 magnis utrimqeey abdomine pläga atrimfaa 
magiia^ oblonqa, lata, intus multiainuata, metallice viridibua; abdomioo 
jnaculis mai^Dalibus aupra nigris. Pedes obscure caatanei; femoribua 
apice apinosis. 

2. P. pretiontm. Sordtde aangaineam, sabviolaeeaeena; antemiia pedi- 
busque nigricantibus, illarum apice imo fulveaceotej capitis parte 
aotica maculisque 2 basalibas (horacia apioeque corii nit ide ?iri- 
dibaa; pectore viridi-verio; abdomine utrimque viridi-aparso, mar- 
gine nigro-Iuteoque vario. 9. Long. 26, lat. 14 miMim. — Pulo 
Penang. Mua. Holm. — Tab. I. a, fig. 2. 

Pyeanum ftretiosum. St Al. Op. cit. 1854, p. 234. 

P. afMlhy$tino valde affine, formfi tboracis et longitudioe art. tertii 
aotennarum distinctum. Caput violaceo-viride, ruguloso-pnnctatam. 
Antennae nigrae, apice imo fulvescentes, art. ultimo prascedente muUo 
longiore. Thorax aniice late truncatus, pone caput sinuaius, lateribus 
obliquia, subrectis, rugoso-punctalus, obscure sanguineus, nonnihil vio- 
lacescens, anlerius et maculis 2 basalibus metallice viridibus. ScuieU 
lum rugosum, punctatum, obscure aangutnearav vidacescens, basi utrim- 
que viride, apice luieum. Hemelyira obscure sanguinea, violaceseentia^ 
apice virescontia, aat subtililer punctata; membrana cuprea. Subtos 
Tiolaceo-sanguineom, pectore abdomineque utrimque viridi-variis, bujua 
margine aupra subtusque luteo, nigro-maculato. Pedes obscure fuaco- 
caatanei, femoribus apice apinoaia. 

CYCLOPELTA. Aa. ae Saav. 

1. C. tartareom Nigro-picea, coriacea, puoctata, tranaversiai mgoaa; 

acutello baai macula minuta aanguinea; membrana ochracea; aub- 

tus oigra, nonaihil aeruginoso-micaAa. c^. Long. 15, ]at.9Aillim. 

«— Himalaya. Mus. HoJm. 

Cyclopelta lartarea, Stäu Op. cit. 1854, p. 234. 

C, obscura valde affinis, atatura et magniiudine cum illa omnino 
conveniens; abdomiois marginibus concoloribus, (nec late rubris, nigro- 
maculatis), pedibusque obscurioribaa diveraa. Forte varietas? 

PHONOLIBES. StAl. 
Op. cit 1854, p. 238. 

Genus hocce inter Harpactorides locandum, Harpaclari affioe. Ca- 
put cylindricum, ente oculos cooicum, basi aubito conatrictum, pone 
oculoa traoairersim impreaaum, collo brevisaimo. Antennae capite ter 
longiores, crasaiusculi, articnlo baaali capitia fera loogitttdifie, aecondo 



— «« — 

niinulo^ banli angMliore el plas éinidio breviore, teriio faesaU longi- 
UKline aequaliy oakniam cratsissimo, quarto teriio parum l»reviore* The- 
raK Mhiransversiw, cosTexiiascttlasy tfniioe traneversim subconstriciafl^ 
baai tala eiMr^iDaUia. SooAellam triangolare, longitrorsom carinatum, 
carina baaio versaa foscata, Heaaelytra abdomine aogastioray corii cel«- 
loU intranargioali reticidalo-nervosa. Pedea oudiocres, aat validiy fe- 
moriboa aoticia poslarioribiia vix craaaioribua; tarsis mioaiiai arU baaaii 
brevi, ujUmo longicaimo. Ab Earjmeiori aimcftura antenoarami ihoracis 
et bemelylrorum diversum geoiia. 

1. P. wnustu», MiniatQs; aDtennis, thorace anterios macalisque 2 ap* 
proximafis basalibus, pectore, macalis utrimque minutis abdomi* 
nis, ano pedibasque nigris; hemelytris obscnre violaceis. c^. LoDg. 
12, lat. 4 roiUia. — Sierra Leooa. Doid. Apzkliu8. Mua. ttoloi. 
— Tab. La, fig. 3. 

PhonoUbes venuåtui. Stål. Op. cik. 1854, p. 238. 
Caput deoae piJoaaluoi, miniatufn. Antenoas nigr», paberulae* 
Thorax uirioaque late rotondatosy angolia poeticis rotundatia» deoae fu- 
sco-pilosas, miniatua, anterios maculiaque duabiis pone oaedium nigris. 
Scutellam miniatom, fuaco-pilosam. Hemelytra obacure violacea, basi 
miniata; roembrana obacure violacea. Subtus cum pedibus pilosiia. 
Pectus Qtgrum. Abdomen miniatuniy maculis sobtus utrimque 5, ano, 
maculisque minutis margioalibus supra nigris. Pedes nigri. 

HJEHATOGHäRBS. Stål. 
Op. dt. 1855, p. 189. 

Genus e familia Zelidum, EvagoraU affine, structnra antennarum 
pedumque distinctum. Caput ante oculos breviter conicum, pone ocu- 
los sensim angustius, collo brevi. Antennas corpore breviores, aetaceae, 
aequaliter crassae, art. basali capitis kHigitudine, aecundo basali plus di- 
midio breviore, tertio basali nonnibil longiore, quarto longitudine basa- 
lis. Roslrum aat validnm, art. primo et aecundo longitudine squali- 
bus, ultimo multo breviore. Thorax anterius angustior, raedio aubcon- 
strictus, utrimque sinuatus, postice late emarginatns. Scutellum triaii*- 
gulare, merme, Pemora anlica reliquis crassiora. 

t. H. ohseurlpennism Flavo-testaceus; capite supra antennisque nigria; 

bemelylris obacure violaceis, basi ipsa luteis; tibiis nigro-fuscis. c^. 

Long. 10, lat. 2| miilim. — Sierra Leona. Dom. Afiblius. Mna. 

Holm. •— . Tab. I. a, fig. 4. 

H(Bmatochares obscuripennis. Stål. Op. ciL ^1855, p. 190. 

Caput dilute flavo-testaceum, supra fere lotum nigrum. Antenn» 
nigrieantes. Thorax dilute flavo-testaceus, pone medium lutescens. Scu- 
tellum dilute flavo-testaceum. Hemelytra caeruleo-Tiolacea , basi ipsa 
hitea. Subtus cum femoribus dilute flavo-testaceus. Tibi» totae tarsi- 
que apice nigrofusci. 

BORBOROTREPHES. StU. 
Op. dL 1854. p. 239. 
Corpua nagBum, ellipticiHii. Gopui latitudiDe iotraoculari dupplo 
Jongiusy aabcoDMMHprédiicittfl&. Ant«iuua art primo auhgioboao, aecundo 



— 66 — 

et tertio illo f>aram brevioribus, intas dilatatts, eitvs ramolmn longnm, 
corTatum* singolo emittentibus, ullimo hia ter longiore, craasiateolo, 
apicem versas acuminato. Rostfam capite noombtl longiua, tobdeprea- 
aum, art. primo ei aecando elongalt», oltiiAo bis dimidio breviore. 
Tborax parum convexua, antice leviter mnaatua, lateriboa obliqaia aob- 
rectia, marginalis. Scutellam triangnlare, apice acuminattim. Mem- 
brana aubindistincfa, reticulato-nervoaa , margine longitrornQm nervoao. 
Meaoaternuro tnbercalo conico antice arma tam. Pedea Jongiascoli, gra- 
cilea, ne anticis quidem, femoribua, incraaaatia; taraia omnibaa dimeris, 
biungaiculatisy anticis brevibus, intermediia hia dupplo, posticia triplo 
longioribus, unguiculis, praesertim anticia minotis. Appaso, genen By~ 
ärocoridum mibi inviso, afiTinia videtur. 

1. B. Bedenbargi, Testacens, parce aericena; tborace medio traoaver- 
aim impresaOy impressione marginea laterales non altingente; aca- 
tello rugoao, obscnriore; abdomine fuaco-teataceo, roacolarum aerie 
ntrimque diliitiorum. Long. 51, lat. 23 millim. — Aegyptoa. Dom. 
UBDKHaoRO. Mus, Holm. — Tab. I. a, fig. 5; fig. 5. a. anteona 
magnitud i ne aucta. 

B&rboroirephet Hedenborgi. StAl. Op. eit. 1854, p. 240* 

Caput convexum, latera versua tomentutosum, testac^um. Thorax 
antice inträ oculos leviter sinuatus, lateribtis rectis, posterlua medio 
laliasime sinuatus, disco impressione transversa, sabsinuata, ntrimque 
profundiore instructus, anterius biimpressus, testaceus. Scutellam fu» 
aco-ferrugineum, apice dilutius, disco sublongitrorsum rugosum. Heme- 
lytra subnitida, testacea, parce vage flavo-sericea. Subtua cum pedibus 
teataceus, abdomine obscuriore, hoc lateribus mesosternoque disco 9é^ 
prease tomenlosis; abdomine latera versus maculis dilutioribus serie positia. 

TELMATOTREPHES. Ståu 
Op. eit. 1854. p. 241. 

Genua Nepw aGTine. Thorax transversus, subrectangulua, antice 
profunde emarginatua, basi subtruncatua. Scutellum late Lriangulare. 
Hemelytra clavo a corio non distincto, pone medium latisaima; mem-* 
brana nulla vel minima. Alae nullae. Corpus subtus planum. Mela- 
aternum mesosterno sublatius, apice sat profunde sinuatum, lobia late- 
ralibus acute productis. Aidothecae appendices abdomine plus dimidio 
breviores. A Nepa thorace breviore, posteri us snbtruncato, defectu 
alarum, struclura hemelytrorum et metasterni, ut et brevitudine appen- 
dicum aidothecae valde diversum. 

1. 7. tcidplicoUia. Terreus; thorace longitudinaliter quadricostato, co- 
atis lateralibus apice cum alla obliqua cohaerenlibus; scutello me- 
dio longitudinaliter bicarinato, apice gibbo. Long. 30, lat. 15 
millim. — Antiochia Columbiae. Dom. Nissaa. Mua. Holm. — 
Tab. La, fig. 6. 

Telmatotrephes sculpticolUs. Stål. Op. eit. 1854, p. 241. 
Caput latitudioe intraoculari plua dupplo longiua, ante oculoa lon- 
gilroraam tricalloaum^ poateriua longitroraum elevatum, terreom; ocalia 
globoaiay oigro^fuacia, ferragineo-cinotia. Thorax incqualiai diaco bi-ele- 



— 67 — 

▼atod, ibiqae btcarinatos, carinis apica fnfcatisy medio longHroraQm le- 
Yiter carinatus, atrimqiie carina, posteriua abbreviata, ante mediam 
angohta el oblique ad oculos corrente, anterius et posterios atrimque 
calFo instructas, angulis anticia et atrimque marginatus, terrena. Sca- 
iellam disco longitrorsnm bicostatnm, apice gibbaiD| terream. Heme- 
lytra commtsura ante mediam elevata, longitrorsom obsolele parce ner- 
irosa , terrea. Abdomen aapra ferrogineam (?)• Sabtas cam pediboa 
terreas. 

PHLEBOPTERUtf. StXl. 
Op. eit 1854, p. 243. 

Genas e Pamilia FktUdum, Phyliaphaniw prozimum. Gapat qaa- 
drato-prodactum, vertice subquadralo, conveziusculo, anterius latissime 
rotundato; fronte »ubcircalari, concava; genis obtase angulariler pro- 
ductis, supra in vertice extensis, et ab illo non evidenter aeparatis. 
Thorax subarcuatas, brevis. Scutellum magnam, triangulare, antice 
rotandatum. Hemelytra abdomine dupplo longiora, extus a basi sensim 
rotundata, dein parallela, apice truncata, latitudine dupplo longiora, 
nervis longiludinalibus, furcalis, inter se nervis transversis irregulariter 
conjunctis. Tibiae anteriores subdilataiae, depress». Genus structura 
capilis et tibiarum anteriorum distinctum. 

i. P* prmmarsum. Dtlute flavo«-testaceum; bemelytris dilute aIbido-vire-> 
seentibus, nervis luteis, limbo antico et apicali maculis mioutia^ 
fusco^sangttioeis dense ornato; davo dense granulato, corio bio 
illic granaiis sparso. ¥• Long. 7, exj). al, 18 millim. — - Sierra 
Leona. Dom. Apzblius. Mus. Holm. — Tab. 1. a, fig. 8, ins. a la* 
tere visum; fig. 8, a, caput. 

PMebopterum pramorsum. Stål. Op. eit. 1854, p. 248. 

Caput dilule flavo-testaceum, vertice parce granulato, fronte media 
transversim leviler impressa. Thorax antice late rotundatus, postice 
late sinuatus, parce granulalus, dilute flavo-testaceus. Scutellum antice 
late rotundalam, convexiusculum, atrimque leviter longitrorsum cari* 
natum, flavo»testaceum. Hemelytra dilute albido-virescentia, nervis mar- 
ginibusque anguste luteis, marginibus antico et postico maculis minutis 
fusco-sanguineis dense ornatis; clavo dense granulato, corio hic illic 
granulis parce sparso. Subtus cum pedibus dilute flavo-lestaceum, tibiia 
anterioribus dense obscurius variegatis. 

STENOCOTIS. StAl. 
Op. eit. 1854, p. 254. 

Corpus sat magnum, depressum. Caput obtuse triangulariter pro-> 
ductum, inträ oculos thorace angustius, margine antico subattenuato, 
oculis thoracem antice subamplectentibus; vertice arcuato, brevi, paral- 
lelo; fronte convexa, medio et ante medium utrimque depressa. Oculi 
oblongi; ocelli in fovea oblonga, transversa, in margine apicali verticis 
aita, locati. Antennae breves, oblique ante oculos in fronte insert«. 
Tborax perallelas, antice valde obtoae triangulariter productua, poste- 
rios utrimqae obliqae trancatusy medio aobsinoatoa, convexiusculasy 



— 68 — 

antertw depretiai, innwmm regnlapller denae rugoMs* ScQ(eU«ai 
tnangttlarty tat magiMin. .ttasdylra «bdQiniii« vix loogiora, {Mraliela, 
apjcem versus e&tus el Mmb aenaim roUiodata, aervit paraUeli«, diaco 
ragvlariter aooatomaaaolibas, nargine fooe BBediam nervia lon§itadiaa- 
libos paraHelta parvia dessa inatrucU. Pedea breviaac4ili, aat v«lid«y 
femortbna aubcompreaaia, iibiia triqoetria, poaticia aubtua aUimque, io«- 
ttta denaiaa et anbtHias, eztaa paroiua aed falidiaa, apioaleaiak 

Genus hocce propo MegophUiaknum, cui alructara capitia pedoaque 
affinoy me jadice locandum. 

1. S. iuibtUtata, Flavo-testaceå; vertice longitadinaliter, tborace, aco- 
tel lo nervisqae bemeiytrormn transTereim ragosis; froote baai api- 
ceqae nigra; Tartice linea (ongitadinali aiedia fosca; tborace parce 
brunneo-sparso, lineia nonnullia longitudinalibaa onduiatia Digro* 
foacis; bemelytria aotora claTi faaco^aabTitlata ; femoribaa apioe 
nigris, 9* Loog. 18, fest. 6 millim. -« Nofa Hollandia. Mna. 
Holm. — Tab. I.a^ fig. 7. 

Stenoootis subvUtaia, Stål. Op. cit. 1854, p. 254. 

Caput flavo-lestaceum, vertice longitrorMum rogoso, linea longitadi- 
nali media fa«ca; fronte dilutiore, margine apicali macolaqae basali 
nigris; foveolis oceTlorum nigris. Thorax (ransversim rugosos, dilate 
flavo-lestaceusy parce brunneo-irroratus, lineia longitudinalibus, abbrevia- 
tia fuacis 5 ornalus, quaram 2 diaci sobundulatis, 3 baaaiibua obeole* 
tioribua. Scutellam iranavvraim roguFosum, macula (Ȋrva atrimqae 
faaca. Hemelytra dilute flavo->teatacaa, opaca, limbo apioaii late hyalino, 
nerTia transveraim rugoais, . autura clavi vitta foaca inaeqoali ornata, 
nervia praeaertim apicalibua coataque foaco-bronneo-aparsia» Subtas 
cum pedibua dilutiua flavo-teatacea, abdomine diaoo langitroraum nigro. 
Femora apice nigro-aonalalai tibia postic» apice nigr«. 



— «» — 

tllgtot SddMpyg» Gmav. — StniiiBteii^ ttt A. 
E. HoLHGRBN inlemnade genom Ph)fessor Boheiun nedanstfiende 
uppsats: 

"Emedan Ichneumonerna hos oss så litet blifvit studerade, 
att det acmu ar okttndt huru en stor mtkngi arter parasitiskt' 
tillbringa sitt lif under forsta stadiet af sin tillvaro, och dä man 
yel af huru stor vigt det mfiste vara, att vid deo syslenatiska 
anordningen kanna detsamma, så har jag icke velat droja med 
bekantgörandet af arterna till slägtet Schizopyga Grät., hvilka 
i flera afseenden böra taga vår uppmärksamhet i ansprfik, och 
om bvilkas lefnadssätt Vi icke bafva' deo ringaste kflnoedom. 
Syseisatt med utredandet af denna interessanta dei af vår en- 
tomologiska fauna, har jag länge varit tveksam till hrilken fa- 
milj detta slagte rättast borde haoftfras, oeh då jag for kort tid 
sedan utarbetade eo Honographi Ofver Fam. Trypkonides, var 
jag afven länge böjd for att derstades lemna åt detsamma en 
plats. Likval torde man dock rättast hOra httnfora dessa djur 
till Fam. Pimplarw, hvilket afven Grakhiwmist anser lämpligast. 
Då emellertid uppmärksamheten nu, som jag tror, blifver rik- 
tad åt detta håll, ttr jag förvissad om, att vi inom kort skola 
komma till visshet i detta hanseende. 

Af detta slägte anfOr G&åTXRWttsr endast fyra arter, af 
hvilka två finnas hos oss. Hos andra författare har jag ej sett 
dem omnämnda. 

SCHIZOPYGA Grav, 

Caput transversuro, Tertice emarginato; fronte antiee impressa; facie 
lateribufl subparallelis modice elevata; clypeo non discreto. 

Mandämlw sab margine apicali faciei subogcdtae, acuminatae. 

MiUBiUm labinm ampleetentes vakto dila<at«, membraDacese. 

Paipi ineqmjes; maxillaras 5-articalati, quomm ulthno tewsi an-* 
tecedentibus param longiore, 

OeiiU oblongo-ovati, ad basin antenaaram laviaBime eoiavgiDati. 

OceUi triangalom formanteB. 

Aniennm dimidio corporo parum longioresy filiformes, post nortem 
curvatae. 

Öfifert. af K. VeL-Akad. Förh., d. 12 Mars^^ 18S6. 



— 70 — 

Thoraa sabcylfndricos, longior qmm altior; colto majiiscalo; 
iborace dtstincte trilobo; scutello et postscutelio subelevatis; metattiorace 
convexiusculo, area superomedia plenimqae distincta, aequilata, spiracalis 
circalaribus. 

Abdomen elongato-cylindricunif thorace fere duplo longiiu; segmento 
l:mo marginato, bicarinato; 2 — 5 linea impreasa plua mintisve perspicaa 
utrinque nota tia; ultimo Tentrali in 9 valde retracto, terebra leTiasime 
arcuata, perparum exaerta. 

AkB anguaUe, areola nulla. 

p0de$ vaiidioaculi ; femoriboa iDcraaaatia; angaiculia taraorum carvatis, 
acatia, condylia majuacalis. 

* Fack m 9 nigra, 
1. Schizopyga podagrica Grät. 

• 

Sttbnitida, nfgra; antennia aubtua flavo-ochraceis; pedibus rafis, fe- 
moribua poaterioribua apice nigria, poaticorum tibiis taraiaque albo-nigroque 
annulatia. — c^: facie, coxis anlerioribua Irochanteribusque flavia. — ?: 
coxia et trocbanteribua omnibua nigria. — Long. 2^ — 3^ Iid. 

Gkav. Ichn. Europ. 127. 68. III. cf'?. 

Hab. in pratia ailvaiicia per Sueciam roediam et meridionalem, minas fre- 
quena; acilicet in Smolandia (Dom. Ljung), Weatrogotbia (Dom. 
Marklin), Uplandia ad Holmiam (Prof. Bobeuak et ipse), Maa apad 
noe, quantum acio, bactenua non in ven t ua. 

9. Gapat nitidum, nigrum; frodie laevisaima; facie pnbesoente, punctate, 
perparum nitida, modice eievata, in medio longitudinaliter aabdeplanata. 
Mandibulae nigrae. Palpi et maxillae flavescentia 1. fusca. Äntennae 
tenuea, filiformea, fuaceacentea aubtua pallidiorea; acapo apice exciso; 
articulo l:mo flagelli aecundo longiore. Oculi fusco-brunnei. Tborax 
niger, nitidua, griseo-pubeacena; pleuria parce punctulatia; area me- 
tatboraoia poateromedia plerumque incompleta. Abdomen nigrom, 
nitidum; carinulia segmenti primi fere ad apicem extenaia. • Alx le- 
viter infumato-hyalinae, stigmate fusco vel fuscotestaceo; aquamulis 
nigria vel fuacia. Tibiae poaticae nigrae, annulo medio lato et ima 
baai albidia. Tarsi poatict nigri, baai anliculorum plua minusve albida. 
Coxae rariaaime aubtua tealacex. 

G^. aecundum deacript. Gratbhborsti praeter pictaram flavam faciei co- 
xarumque cum femina omnino con venit. 

2. Schizopyga analia Grav. 

Sobnitida, nigra; ore antenniaqae baain veraua aubtoa flavo-ieataceis; 
abdomine rufo, marginibua apicalibua aegmentoram i— 3 anoqoe nigris; 
pedibua rufia nigro-annulatia. -> Long. 2^— 3| lin. 

Grav. Ichn. Europ. IIL 130. 70. 9- 
Hab. in Smolandia ad Änneberg et in Weatrogotbia ad Kinnekalle (Cl. 
Bohbhar); in quercetia Oatrogothiae ad Kiaa (Cand. äzkl v. Goéa). 

9* Speciea diatinctiaaima quamquam alter modo aexua innotaerit. Gapat 
nitidum, nigrum; frön te vix prominente, laeviaaima; facie perparum 



— 74 — 

f, elmla, in medio dkplanata, porce punclaU, subnitida* Mandibulae 

^ nigrae. Palpi et mazillae flavo-testacea. Antenns capite cum thorace 

vix longiores, basin veraus subius testaceo-flavescentea. Thorax ni- 

ger, nitidulus, breviter pabescens; pleuris laevisaioiis; area postero- 

^ media metatboracis incompleta. Äbdomen obsoletius tuberculatum; 

^ segmento l:mo rufo, basi apiceque nigro, carinulis parum perspicuisi 

^ 2 et 3 rufis, marginibus apicalibus nigris, 4 et 5 ru6s, rarius mar- 

ginibas apicalibas fuscis, sequentibus nigris; lerebra perparum exserta, 

nigra. Alae leviter infumato-hyalinae, stigmate fosco, angoslo; aqua- 

mulia nigricantibus. Pedes antici rufi, unguiculis tarsorum nigris; 

medii rufi, apice femorum et tibiarum nigro; postici rufi, femoribus 

apice nigris, tibiis pailidioribus apice et ante basin nigris, tarsis nigro* 

fuscis, basi arliculoram pallida. 



•* 



Fctcie in uiroque sexu flava. 

^ 3. Sehizopyga varipes Holhgr. 

Nitidula, nigra; ore, facie, antennis basin versus subtus, squamalis 
alarum, coxis anterioribus subtus irochanleribusque omnibus, flavis; antennis 
eitrorsum pedibusque anterioribus rufis, coxis basi et femorum interme- 
diorum macula saepe nigris; tibiis et tarsis posticis albido-nigroque varie- 
gatis; fronte punctulata; area metatboracis posteromedia completa, lateribus 
sinuatis. — Long. 2^ — 3| lin. 

var. cf^¥: femoribus posticis fuscis aot ferrugineis. 

Hab. in Oelandia, Gotland ia, Östro- et Yestrogothia nec non in Uplandia 
ad Holmiam a Cel. Pit>f. Bobkmaii rariua inventa. 

C^9. Haec speciea ab affinibus facillime dignoscitur colore faciei pedumque. 
Caput nitidum, nigrum, pubescens; fronte parum prominente, distin- 
ctius punctulata; facie parum .elevata, in medio deplanata, flava. 
Mandibulx basi latae, flavx, apice <nigro. Palpi et mazillae pallida. 
Antennae capite cum thorace vix longiores, fuscae, subtus praesertim 
basin versus pallidae. Thorax niger, breviter pubescens; pleuris niti- 
dissimis, punctulatis; area posteromedia metathoracis completa, margi- 
nibus lateralibus elevatis, sinuatis. Abdomen thorace longius, nigrum; 
segmentis anterioribus subtilissime aciculatis, quorum l:mo carinulis 
leviter convergentibus fere ad apicem extensis instructo. Alae leviter 
infamato-hyalioae, stigmate fusco aut fusco-testaceo. Pedes antici 
rufi, coxis (baai nigra excepta), trochanteribus apiceque femorum pal- 
lida flavis; medii rufi, Irocbanteribua et coxia flavescentibua, bis basi 
nigra; poatici coxis nigris, trochanleribns pallidia, tibiis albidia apice 

et ante baain nigris, tarsis albidis apice articulorum nigro. 

« 

4. Scbizopyga flavifrons Houtaa. 

Nitidula, nigra; ore, facie, antennis basin versus subtus, squamulia 
alarom, coxia anterioribus trochanteribusque omnibus, flavo-stramineis; an- 
tennis extroraum pedibusque rufis, femoribus posticis apice nigris; postico- 
ram tibiia tarsisque albido-nigroque variegatis; fronte laevisaima; area me- 
tathoracia poateromedia subincompleta. — Long. 2 — 2} lin. 



— 74 — 

Spedmim tanlom åvto femiaea lattrvri hi ITplBiidia pnsp^ Hohnitm 
■ Cl. BoHKHAff imrenta* 

9' Festinanter inspecta forte cum minoribas SdUxop. podoffrkm iodividais 
confiindi potest, qaibascum oorporJB statura fere omnfno conveiiit; at 
aperte diversa colore faciei pedamqoe. Similis quoque S& varipeä, 
sed egregte differt fronte nonnibil magis prominente, laeviasima, area 
methatboracia poateromedia anbincomplefa ut et femoribus posticis 
praeter apicem nigrum aemper totia nifis. Goxae anleriorea flavo- 
testaceae. 

Rörande utvecklingen af TryphonidslSglet Orthocentrus, som hitintills, 
såvida jag har mig bekant, icke blifvit anmfirkt, Till jag anföra, att bit- 
börande arter Iflgga sina flgg i Microlepidopter-Iarver. Jag har trott mig 
Ifven böra lemna en figur*) af en af dess mest typiska arter, Orihoca^ 
trut fulvipn Gsat. emedan de författare, som omnSmnt detta s/igte, 
gifvit det en sådan plats i sina arbeten, att det af andra Ifltt kunna blifn 
misskflndt Vi ega redan 16 hithörande arter* De uppehålla sig vanligen 
på fuktig grflsmark och flro Ifltt igenkSnliga, ehuru till storleken oansen- 
liga, genom aina antenners egna rörelser. Hit hör ZRTTEasTBins Batnt 
pusUlus och mmutiéwnus, hvilka båda blott flro skilda kön till den redan 
af Gbavbhhoiist beskrifna Orth, meruia, samt Bauu» affinia Zctt. Ins. 
Lapp. 379. 9 9, hvilken fir en constant art, noga skild frän den längre 
fram i aamma arbete förekommande JBoaatia offMi, som bör bfinföras till 
CyUoeeria fUgra Scbiödtb eller Phytodigttu niger Gbay. (Pam. PimpIari«JL 

*) Tab. I. b. 



— . 73 — . 

SlHqfMte SveMka P«glar« — Hr Sdndktall föredrog 
följande: 

*Tid efter aonan förekomma underrättelser, att foglar blifvii 
fonna inom vårt land af sådane arter, som antingen sällan varit 
sedde hflr, eller aldrig blifvit antecknade sflsom hoe oss före- 
kommande. Åtskilliga af dessa arter kunna visserligen tillhora 
landet, och årligen här fbrekomma vid vissa årstider, ehuru de 
blifvit förbisedde, såsom tyckes vara förhållandet med den både 
vid Göteborg och Landskrona funna Sylvia arudinacea; andra 
deremot ar blott hit förvillade, utan att regelbundet^ tillhöra 
landet Det är lait begripligt, att foglarna, genom den lätthet 
att hastigt förflytta sig långt bort, hvarmed de aro begåfvade, 
oftare än andra djur skola träffas på ställen som egentligen äro 
för dem främmande, serdeles under flyttningstiderne, då de äro 
utsatta för att af storm, dimma och Oere andra orsaker bli torde 
ur sin rigtning. Förekomsten af några nya eller sällsynta fog- 
lar innefattar således ingenting serdeles märkvärdigt, utan sna- 
rare består den största märkvärdigheten af detta fenomen deruti| 
att del icke inträffar oftare än som sker, utan att de flesta 
bland de milliontal foglar, som under sina flyttningar aflägsna 
sig tusentals mil från hembygden, med full säkerhet hinna 
tillbaka dit efter flera månaders frånvaro och under ett mycket 
förändradt utseende af de mellanliggande länderna, som de vid 
bortflyttningen öfverforo. Ofta är det ej möjligt att afgöra, äf- 
ven efter flera iakttagelser, huruvida en fogelart bör anses såsom 
inhemsk eller blott accidentell. Man kan till och med hafva 
funnit en sådan art häckande eller i sällskap med de i trakten 
utkläckta ungarna, utan att den derfore bibehåller sig i landet. 
Ett par kan nemligen hafva förvillat sig till en aOägsen och för 
deras art främmande trakt, hvarest de finna sig väl, bygga bo 
och lägga ägg. I fall väderlek och yttre omständigheter under • 
året äro gynsamma, kunna äggen kläckas och ungarna bli 
fullvuxna. Detta kan möjligen förnyas ett eller annat år. Men 
en annan följd af år inträffar då väderleken, eller kanhända äf- //^ «^ .\> < 



Öfvers. af JTon^f. Vet.-Akad. Förh, Årg. 13. N:o 3. 3 



/ 



V- 



i 



I • 



— 74 -- 

ven andra yttre omständigheter, Hro nflgot oKfca, dA äggen icke 
kläckas eller ungarna icke hinna till fullvuxen ålder, så att an- 
talet icke (brOkas utan utdör på stället med det gamla stamparet. 
En sådan art synes mig icke kunna uppföras såsom tillfaoraode 
den antagna traktens fauna, ehuru den kan hafva bott och bSckat 
der under flera års tid, kanhända ett årtionde eller mera, och 
derunder varit ofta sedd, emedan temligen många ungar kunna 
hafva uppväxt under de fOr dem gynsamma åren. Sådant sy- 
nes mig förhållandet hafva varit i vårt land med de Näkter- 
galar, som fordom skola hafva funnits vid Svartsjö, med Sylvia 
tithys, som nu åter blifvit funnen, med Oriolus, Merops, Alcedo 
och många andra. Emellertid är det väl värdt att så vidt man 
kan anteckna do exemplar af dylika arter, som blifvit sedde; 
möjligtvis kan en och annan art derigenom befinnas vara verk- 
ligen inhemsk, ehuru ganska sällsynt. Om följande hafva under- 
rättelser erhållits under de sednare åren: 

Coturnix communis. Brukspatron C. G. Löwbnhjslm har 
meddelat, såsom tillägg till de underrättelser hvilka finnas i denna 
tidskrift 1853, s. 227, att Vaktcln ytterligare under hösten 4854 
blifvit skjuten i trakten af Örebro, både nära staden och vid 
hans egendom Klockhammar, som är belägen vid pass 4| mil 
derifrån. Riksmuseum eger en hanne, skjuten vid Trosa d. 6 
Nov. 4846 af Löjtnanten Gripbhstbdt. 

Gracula rosea. Ett nytt exemplar, en hona, stadd i rugg- 
ning) blef skjutet d. 2 Nov. 4855 vid Borgärde, 2^ mil norr 
om Fahlun, der fogeln hade uppehållit sig någon tid invid gär- 
den, födande sig af rönnbär och af mjölröra som utsattes åt 
hundarna. 

Circus Tpallidus (Sykes). En hona af denna art blef skjuten 
på Goitland, vid Djupdyen, d. 4 Maj 4834, af Ingeniören J. 
Wahlbbig och då ansedd för att vara C. cineraceus Mont. — 
År 4845 blef den af honom skänkt till Riksmuseum hvarefter 
den vid närmare undersökning befanns tillhöra C. pallidus Sykes. 
Det tyckes hufvudsakligen vara detta exemplar som föranledt 
antagandet att C cineraceus blifvit funnen i Sverige. Jag bar 



ej sett ett exemplar som af Walungrbit (NaamanDia 4854, s. 74) 
anfores sfisom funnet i Skåne, hösttiden. På Riksmuseum finnas 
tvä exemplar af Paykullska samlingen, hvilka forr varit insatta 
uti Svenska samlingen, men som sannolikt Sro utländska, och 
derfOra blifvit derifrån borttagna. 

Sylvia tiihys. En ung hanne blef skjuten här i Stock-* 
holm d. 9 Sept. 4854 af Conser vätor Hbves. Det synes gan- 
ska sannolikt att den kunde vara fodd här i trakten. Uti Gotek 
Handl. 1854, s. 4 0, uppgifves att ett exemplar erhölls, våren 
4851, vid Kullen i Skåne. 

Muscicapa parva Bechst. En äldre hona blef fångad med 
blotta händerna på ett ångfartyg strax utanför Landsort i Stock- 
holms södra skärgärd d. 24 Maj 1855, under stark dimma, för 
hvilken fartyget måste ligga stilla, samt sednare skänkt till Riks- 
museum, af Stud. KrOper. Jemte denna infunne sig flere andra 
småfoglar, hvaribland ett par exemplar af Lanius collurio. De 
tycktes vara uttröttade och blefvo likaledes tagna med händerna. 
Då M. parva aldrig förr blifvit funnen inom Sverige, kan det 
synas tvifvelaktigt huruvida dessa foglar kommit från Svenska 
landet eller möjligtvis genom någon hvirfvelvind blifvit öfverförda 
från andra sidan af Östersjön. Ehuru de blefvo tagne temligen 
nära landet, voro de dock genom dimman beröfvade åsynen 
deraf. Muscicapa parva igenkännes lätt derpå, att den är något 
mindre än de närslägtade arterna, grå, ej fläckig, med 4 stjert- 
pennor på hvardera sidan, från roten långt öfver hälften hvita. 

Anas rutita Fall. En hanne blef i slutet af Maj 4855 
inköpt här i Stockholm bland andra sjöfoglar från skärgården, 
af Studeranden H. Dutrich, och sednare skänkt till Riksmuseum. 
Denna art, som trilhörer Tartariet och Sydöstra Ryssland, är så 
stor som Anas tadorna och närslägtad med den; rödgul (isabell- 
filrgad) med smal svart balsring; vingen svart, framtill hvit'*. 



— 76 — 

F*gl«r i Wonfattd. I MmaiaahMig httnaed foredrop 
en, af Magister T. Hahhaiceih, i Jaouari månad tiH ikadeoiiea 
MtsäDd skrirvelse, som kan anses olgOra eit suppiemeot Ull Frik. 
C G. Cbdbkströh afhandling om foglarna i trakten af Cirbud, 
4851, då deruti förekomma underrättelser om fem arter .som ej 
aro upptagne i nSmnde afhandling, nemligen: Falco peregrious, 
Sylvia hypolais fHypolais icterioa**), Parus borealis, Lagopos 
subalpina och Cygnus musicus. Den ar följande: 

''Orjiithologiska anteckningar, år 4855. 

Falco peregrinus ar ej upplagen i Frih. CaDtasnö» 
fmeckning öfver "de i trakten af Carlstad förekommande fogel- 
arler" 1851. — Redan i Sept skjöls den vid Clarelfven invid 
Venern, en ef*, under det han fOrfbljde änder. 

Falco lUhofalf:o. I Maj detta år fångades en 9 härsiades 
på det satt, att hon jagade en lärka, hvilken tog sin tillflygt 
genom ett Öppet fOnster in uti Landshofdingens bostad, då falkeo 
af ven följde efter. 

Strix lapponica Spakrm. Under fOrliden hOst eftersattes 
denna uggla vid Venerskusteo, der hon Qog ut i sjOo och 
drunknade. Detta Hr det andra exemplaret, som har erhållits. 

S/ria? passerifM, I December detta år togs ett exempbr 
med blotta händerna, på ljusa dagen, har vid staden, under jagt 
efter smfifoglar. 

Picus canus. Förekommer har temligen ofta, 

Cinclus aguaticus. Förekommer ej här vid staden egentli- 
gen, då elfven har ej bildar någon starkare strOm, men eo 
gång i SepL observerades ett individ, som uppdybade lowi ' 
strömfåran. Sedan har jag ej sett någon harstades. 

Hypolais ictenna Dbgl. Herr Wallingrbr i sin upps^^ 
i Naumannia "BrQtzonen der Vogel innerhalb Skandinavien" ai^' 
tager, att denna sångare ej förekommer i Wermland, hvilketdock 
öfverr af K. Vei.-Akad. Fårk,, d, 12 Mars 1856. 



— 77 — 

tr faliel. I norra fiiMand bar jag bon bana sBng. t^V^rlideo 
tomoMf fångades t Arvikatraktan en unge af denna arl, som 
ea af mina vttnner en tid hade i bor, då ban exammeradei^ 
och befooDS vara hypolaUi. 

SiUa earopcBU L Palu Förekommer kring staden, temli- 
gen sparsamt. 

Paras borealis. Jag skuKe nästan bfilla före, att denna 
form af palusiris ar den, som har mest förekommer; åtminstone 
hafva alla individer, som jag under året skjutit, fOr att i detta 
fall undersöka, saknat glans på kalotten, så att det svarta full- 
komligt liknat sammet och ej siden *). 

Linota rufescens, Dagu Vibill. Herr WALURGaBii antager 
denna form = Fr. linaria L och s9ger, "att endast denna art 
förekommer i Södra Sverige". Här åter har jag träffat exemplar, 
som hafva bäde öfvergumpen (croupion) rent hvit, och rent 
b vita flackar på ryggen, b vilka eiemplar således måste hänföras 
till Linoia borealis Digl., som både Bonapaktb och Digland anse 
synon. med Fr. linaria Lin. — Synonyma?: Linota rufescens: Digl. 
= Linar, ruf. Vibill. = Fring: linaria. Tbm. nec Lw. — 
Linota borealis Dbgl. = Fr. borealis Vibill. = Fr. linaria Lm. 

Tetrao hybridus urogalloides. Förekommer numera gan* 
ska ofta i provinsen; alla jägare påstå att han på sista decen- 
nium betydligen förökat sig. 

Lagopus subalpina Nils. Redan förf en gång har jag 
anmärkt, att denna fogelart (om sommaren) fortplantar sig en 
grad sydligare, än Prof. Nilsson uppgifver i sin Fauna. Herr 
Wallbngbbn uppgifver äfven 6 V såsom dess sydliga gräns, men 
han förekommer vester och norr om Norra Fryken i Wermland, 
således snarare till 60^. 



*} Sedan Liu^boro, i VeU Akad. Handl. 1850, sid. 283, beskref Parui 
borealis dr Sklts såsom en skandinavisk fogel, har det flere gftnger blifvit 
bekrflftadt, alt den finnes genom bela Skandinavien ocb ftr allinflnnani 
mot norr. Uti Lappmarken, der den dr allmfin, synes P. paJastris 
knappt förekomma. P. borealis igenkflnnes tetlast på de breda, bvit- 
aktiga kanterna på armpennorna. G. S. 



— 78 — 

Fuligukt elangula. Eoligt WAunfCHiiii skulle deooa art 
ej fortplaota sig i Dalarne, hvilket forefaller mOrkv&rdigt^ då 
han förekommer om sommareo allmänt i Norra Wermlands alp- 
sjöar, DSgra mil från Dalgrainsen; detta måste vara falskt. 

Cygnus musictis. SkjOts i Febr. fOrlideo vinter vid ett 
vattendrag i Jösse härad". 



~ 79 



Akademiska angelägenheter. 

Praeses anmSlte, att Akademien genom ddden förlorat ledamoten i 
i åttonde klassen, Presidenten i Kommers-Kollegiom, En af de aderion i 
Sv. Akademien, Frib. C D. Skogmah, samt ledamoten i sjetle klassen^ 
Geb. Medicinal-R&del, Professoren Fa. Klug. 

Akademien beslöt att pfi sin snart inträffande högtidsdag tilldela Hr 
Nilsson ett exemplar i gald af sin större minnespenning öfver LiRRi, så- 
som ett bevis på sitt erkännande af de stora förtjenster ban, genom sin 
na fuliflndade Skandinaviska Fauna fÖrvflrfvaL 

Akademien tillerkände Hr Biöauiio det Ferrnerska priset för dess i 
bennes Handlingar införda arbete om integrering af en differentialeqvation; 
Ur Edldwd det Lindbomska priset för bans uppfinning af en telegraf- 
apparat, medebt hvilken två underrfittelser samtidigt kunna afsSndas i 
motsatt riktning på en ocb samma telegrafiråd, samt Hr Sukbbvall det 
Flormanska priset för bans afbandling om fiskyn^els utveckling. 

Sitt reseanslag för innevarande år beslöt Akademien att öfverlemna 
till Hr BoBEMAw, för en entomologisk resa tilJ Lappland. 

Sekreteraren anmälte, att på Kong). Maj:t8 nådiga befallning Akade- 
mien fått emottaga modeller af de nya engelska likarne för Iflngd och 
vigt, bvilka af K. Engelska Regeringen blifvit till K. Svenska Regeringen 
öfversflnde. 



Inlemnade apiandlingar. 

Af Hr Suroevall: om fonetiska bokstflfver. 

Remitterades til) Hrr A. Rinius ocb HiLnBiaAin», 

Af Hr KaDMAim: om de iakttagelser öfver vattenböjdens ocb vindamea för- 
ändringar, som nyligen blifvit vid åtskilliga fyrbåksstationer kring 
svenska kasten föranstaltade, jemte tabellariska sammandrag af dessa 
Iakttagelser för åren J 852—1855. 

Remitterades till Hrr SsLARDsa och Edlumd. 

Af Hr Amiral Krbugeb: Tabeller öfver vindtrycket. 
Remitterades till Hr Erbmanr. • 



S7 



mm»mmmr un åUM^im JWmimårMmimrimåkm mmmmmwm. 

Zoologiska afdeloingen, 

Åf H. K. H. PriM€99an Eugmtk. 

En SpermesteB cacallata frfto Afrika. 



Mineralogiska a fdel ningen. 

Af Hr öfoermtendenten Nordmsl^öld. 
Tre Stoffer mineralier frSn Sibirien. 

Af Frih. O. C. Cedersträm. 
Några geogooBtiaka atuffer. 






— 84 



Meteorologiska Observationer å Stockholms Observatorium 

i December 1855. 



reducerad till (K>. 
DeeimaltaxiL 



Thermomctemi 
Celsius. 



Kl. 6 

r. ID. 



Kl. 2 
e. ro. 



Kl. 9 
c ro. 



Kl. 6 
f. ro. 



Kl. 2 
c» m. 



Kl. 9 
e. ro. 



YiDdania. 



Kl. 6 
f. ro. 



Kl. 2 
o. ro. 



Kl. 9 
•. ro. 



g 



1 

2 
3 
4 
5 
6 
7 
8 
9 
10 
11 
12 
13 
14 
15 
16 
17 
18 
19 
20 
21 
22 
23 
24 
25 
26 
27 
28 
29 
30 
31 



25,21 

25,52 

25,55 

24,98 

24,60 

24,77 

25.09 

25,38 

25,49 

25,59 

25,37 

25,03 

25,15 

25,20 

25.18 

24,87 

25.08 

25,90 

26.00 

25,83 

25.74 

25.63 

25,52 

25,32 

25,19 

25.33 

25,35 

25,43 

25,53 

25.53 

25,55 



25,30 

25,56 

25,44 

24,94 

24,58 

24,86 

25,15 

25,40 

25,55 

25,55 

25,22 

25.03 

25,18 

25,16 

25,2! 

24,96 

25..% 

25,96 

25,99 

25,80 

25,70 

25,71 

25,39 

25,27 

25,25 

25,37 

25,33 

25,45 

25,47 

25,53 

25,63 



25,43 

25.59 

25,24 

24,84 

24,65 

24,97 

25.29 

25,43 

25,60 

25,50 

25,12 

25.07 

25,21 

25,19 

24.99 

25,04 

25,61 

25,98 

25,94 

25,78 

25,70 

25,71 

25,46 

25,18 

25,29 

25,41 

25^27 

25,52 

25,47 

25,55 

25.67 



— 5-0 

— 9.5 
—14,3 
-4.0 

+ 1.5 
+ 1,5 
-2,9 

— 53 

— 5,0 

-11,4 
—10.6 

— 5,5 

— 6,6 
-16.0 
—12,7 

— 5.0 



— 8»3 
-10,0 
—12,0 
-4,1 
+ 2.3 
+ 1.5 

— 3,4 

— 5.8 
-4,5 
-10,6 

— 3,0 

— 5.4 
-12,0 
—17,0 
—10.9 

— 8,3 



-12,0 -10,4 



-19,1 
—15.0 

- 5,0 

— 6,0 

— 50 
-2,0 

- 1,2 
-1.5 
+ 0,1 
+ 1.0 
+ 3,0 
+ 1,6 
+ 2,5 
+ 2.0 



Me- 
dium 



-18,9 

— 8,0 

— 3,5 

— 5,9 
-2.4 

— 2,5 
-1.0 
+ 0,1 
+ 0,3 
+ 2,1 
+ 3,2 
+ 1,0 
+ 2,0 
+ 2.2 



— VQ 
-11,4 

— 9,0 

— 3,5 

+ 03 

— 1.1 

— 5,2 

— 4.5 

— 7,0 
—11.4 

— 3,3 
+ 4,6 
—15,3 
-18,6 

— 9,3 
—13.1 
-12,9 
—19.0 

— 8,9 
-4,1 

— 5,0 

— 3,0 

— 9,0 

— 1,0 
+ 1.0 
+ 0,9 
+ 2,1 
+ 2,9 
+ 2.0 
+ 3,0 
+ 2,0 



N. 
N.N.O. 
V.S.V. 
S.S.V. 

s.$.o. 
s. 

O.N.O. 
N.N.O. 
N.N.V. 
V.N.Y. 
VJ5.V. 
V.S.V. 
V.N.V. 
Y.S.V. 
Y.N.V. 
O.N.O 
V.N.V. 
V.N.V. 
V. 

V.S.V. 

V.S.V. 

O.N.O. 

S.S.V. 

V.S.V. 

V.S.V. 
S.S.O. 
S.S.V. 

s.s.o. 

V.S.V. 

v. 



N. 
N. 

S.S.V. 

s. 

O.S.O. 

o.N.a 

N.N.O. 

N.N.V. 

Y.N.V. 

V.S.Y. 

V.N.V. 

V.N.V. 

V.S.V. 

V.N.V. 

V.N.V. 

N.N.O. 

V.N.V. 

V. 

V.S.V. 

V.S.V. 

S.S.O. 

S.S.V. 

V.S.V. 

V.S.V. 

S.S.O. 

S.S.V. 

S.S.O. 

V.S.V 



N. 
N. 

O.S.O. 

s. 
o. 

O.N.O. 
N.N.O. 
N.N.Y. 
V.N.V. 
Y.S.V. 
N.N.O. 
V.N.V, 
V.S.V. 
V.N.V. 
V.N.V 
N.N.O. 
V.N.V. 
V.S.V. 
V.S.V. 
S. 

S.S.O. 

S.S.V. 

V.S.V. 

V.S.V. 
S.S.O. 

&S.V. 
V.S.V. 

v. 



Sou 
Molet 
Klart 

Soö 
R<ga 

Sdö 

MnWt 
Hiilfkl. 

Soö 

Klart 

Dim roa 

Soö 



Klart 
HalfkL 

Soö 
Molet 

Dimma 
Molet 
Rego 
Molet 

Dimroa 
Molet 



^25,352 1 25..363I 25,367 1 —5*40 —4*95 1-5*27 
25,361 —5*21 

Öfveri. af K. Vei.-Akad. FOrh. Arg, 13. N.-o 3. 






82 



Sammandrag af meteorologiska observationerna å Stockholms 

Observdtorium är 1855. 





Barometern 
reducerad till 0<>. 

Decimaltnm. 


Thermomeiem 
Celsius. 


Neder- 
börd. 




Kl. 6 
f. m. 


Kl. 2 
e. m. 


Kl. 9 
e. nu. 


Me- 

diam. 


Kl. 6 
f. m. 


KL 2 
e. m. 


KL 9 

e. m. 


diam. 


Bec. 
tom. 


Januari . . 


25,403 


25,427 


25,444 


25,425 


— 5-68 


— 4*70 


- 5*95 


— 5*44 




Februari . 


2.5,378 


25,391 


25,398 


25,389 


—13,48 


- 7,33 


-11,65 


-10,82 




Man . . . 


25,259 


25,268 


25,284 


25,270 


— 5.61 


- 0,29 


— 3,94 


- 3,28 


O,%0 


April . . . 


25,388 


25,387 


25,392 


25,389 


+ 0,61 


+ 0,14 


+ 1,31 


+ 2.69 


0,913 


Maj 


25,374 


25,:«2 


25,390 


25,382 


+ 6,72 


+11,55 


+ 6,30 


+ 8,19 


1 
1,766' 


Juni .... 


25,476 


25,477 


25,471 


25,475 


+ 13,73 


+ 19,28 


+ 14,44 


+15,82 


0,722 


Juli 


25,426 


25,426 


25,428 


25,427 


+ 18,81 


+26,40 


+19,51 


+21.57 


0,280 


Augusti . . 


25,354 


25,369 


25,372 


25,.^65 


+13,47 


+18,91 


+ 14,40 


+ 15,59 


3,697 


S^tember. 


25,461 


25,465 


25,470 


25,465 


+ 8,48 


+13.79 


+ 10,40 


+10,89 


0,294 


Oktober. . 


25,131 


25,152 


25,156 


25,146 


+ 6,89 


+ 9,76 


+ 7,41 


+ 8,03 


1,813 


November . 


25,590 


25,589 


25,590 


25,590 


+ 1,27 


+ 2,14 


+ 1,47 


+ 1.63 


0,741 


fteeember . 


25,352 


25,363 


25.,%7 


25,.361 


— 5,40 


— 4,95 


— 5,27 


— 5,21 




Medium. . 


25,383 


25,391 


25.397 


25,390 


+ 3*32 


+ 7^56 


+ 4-04 


+ 4-97 


10,526 



STOCKHOLM, 1850. P. A. NOKSTBDT & SÖICBR. 



rf.WrAmirf/ llii 




ÖFYERSIGT 



AF 



RONGL. VETEIVSRAPS-ARADEMIEIVS 

FÖRHANDLINGAR. 



Mrg, É9. 1856. JU 4, 



^mm 



Onsdagen den 9 April. 



Foredrag. 
Bb friga ur Uran om maiima och Mtihia» ~- Hr 

E« G. fijöftUNG hade insSndt följande meddelande: 

J GnuNsnrs Archiv d. Math. u, Physik 9B:ter Th. före-i 
kommer bland nUebungKaufgabenn följande, af Hr Lect. C F. 
LtnDUAN i Strengnas framställda, problem: Triangulorum omnium^ 
quce ejusdem sint perimetri et in eodem circulo de^cripta sint, 
fnaximum ei minimum invenirei». Solutionen af detta pro- 
blem erbjuder i theoretiskt hänseende så mycket interesse, att 
jag vägar anhålla om ett rum i Kongl. Akademiens nöfversigiu^ 
for efterföljande framställning deraf. 

4, For enkelbets skull, må vi forst soka svaret på den 
frågan: Huru många, och hvilka, likbenta trianglar af en 
uppgifven omkrets (= t/>) kunna inskrifvas i en gifven cir^ 
kel {rad. = r)? 

Utmärkes sidan af en sådan triangel med (C, basen med 
y; så är 

och frågan således att finna, huru mänga par af positiva o?- 
y-valorer satisfiera vilkoren 




— 84 — 

eller — hvilltel här gpr iBlfyllest — huru mänga positiva x- 
vaktrer, enhvar < p, saUsfiera den forra af dessa eqvatiooer (i) 
dier vjlkorel 

eller, som Sr detsamma, om — utmlries med k, —■ med ^, huru 
många poiiitiva ^-valorer, enhvar <-rt ^^^ •'r som satisiiera 
eqvationen 

(3) |'_aE+i»=ft. 

Denna eqvation har Siminslone 2:ne imaginära rOUer, ef- 
tersom sLillnaden mellan tecbenpermanensernas maximi- och mi- 
nimi-antal är 2. — -De aro imaginära alla, sft ofta som k ir 
> 3 V3 *) (d. a. dä omkretsen 2/> Sr > den inskrifna liksidigs 
triangelns). Hen fOr it = 3V3 aro {.ne rtttler reela*] och, sS- 
ledes, positiva (negativ ^-valor gOr ju fOrra membram positivt}. 
I farra fallet (llc= 3V3) aro de lika, nämligen hvardera = V3 *^ 
(odi x således då den inskrifna liksidiga triangelns sida). I sed- 
Dare fallet {k<SV3) återstår all tillse, om de bagge reela och 
positiva rölleroa också Bro <y. 

Insätter man i (3) succesivlo och — i stallet fOr t, sä 
blir resultatet i fsrra fallet k' (positivt), i det sednare k*(—~ i), 
Odi som detta sednare ar positivt eller negativt, allteftersom k 
ar > eller < 4 ^rinietem tp > eller < dubbla diametern); 
sS inses, utan vidare, att så länge A Br > 4 [dodc, som sagdt, 
<3V'3 eller 5,ig ...], finnas 2:ne likbenta trianglar*^, men ftSr 

'} Se 1. •>. Om apptötnfngen of i.-e gradent equaiitmtr, Äkaä. AfhtmdL 

af C. J. liALMSiEri, Ups. 18S4 sid. 33. 
") Pflr *=3V3 blir eqv. (.1) 

g«— 12$V3 + a7=o, 

eller, genom positionen | = jj'V'3, 

yf-^n + 3=o=(^-i)'(^' + 2^ + 3). 

FOr fc>4 blefvo subditutioosresultaterna, vid insailning af o och 
-= I sUll«t [Or ^, q*anlite(er af la ww a tecken; och kunde man 



— 8« — . 

k<t hiott en. Nfir k är s^ I, blir den ena roten | » S 
(sSledes icke <--, och ger således ingen triangel; dess y skulle 
vara s o), och den andra 9r att söka ur eqvationen 

{;' + {• + ?- 1=0, neml. ?=!, 
hvars reela rot tydligen ligger emellan o och 4 (sflledes ^ < S 



eller < j^ 



Och som for ofrigt i den händelsen, att i ar > 4 (men 
< SVS), den ena af eqvationens (3) positiva rötter är större, 
den andra mindre an VS^: och i den handeisen, att k tfir 

^ i, den dåvarande enda positiva roten ar < Vi **) ; så bh> 

tydligen svaret på den framställda frågan detta: 

Ingen likbent triangel med perimeterf större ån den in^ 
skrifna liksidiga triangelns, kan inskrifvas; 

Med så stor perimeter blott en, nemligen den liksidiga tri- 
angeln sjelf; 

Med en mindre perimeter k\inna 2me likbenta trianglar 
inskrifvas, den enas sida större, den andras mindre än 
den liksidiga triangelns, så vida perimetern år >2 ggr 
diametern; eljest allenast en, och dess sida mindre ån 
den inskrifna qvadratens; och 

vfli således tveka, om bfida rötterna eller om ingen rot befunne 
sig inom dessa grSnser. Meo observerar man derjemte, att eqv. 
(3) låter brin^ sig till formen 

som tydligen icke kan satisfieras af någon positiv §-va]ör> eller 
= 2, då ik 8r > 4; så 8r saken klar. 

*) Ty nSr ft ar > 4, men < ^V^t ^^^^ substitatioDsresnltatet af 

^ = V3 oti eqv. (3), nemligen 

9_4jkV3+*" eller (fc— 2V3)" — 3, 

tydligen negativt; hvaraf synes, att blott dm ena ^-roten ligger 

inom grflnserna o och y 3* 

**) NSr k Sr ^4, blir resaUatet af substitut lönen | » V^ i eqv. (3)| 

nemligen 

4_4*V2 ■!-*■ eller (*-.2V2)" — 4, 

tydligen ^{4 — 2V2)*— 4, således negativt. 



— 86 — 

Hvarje %n8krift>en likbeni iriangds sida (x) år att finna 

ur den förra af ekvationerna (2). 

9. Och nu finnes lätt svaret på den frägan: H vilken 
år den största, och hvilken den minsta, ihland alla trianglar 
med en viss uppgifven omkrets (= ip), som kunna tnskrif- 
nas i en gifven cirkel {rad. 9 r)? 

Betecknas sidorna af en i cirkeln inskrifven triangel hvil- 
kensomhelst, hvars omkrets är = 2p, med x, y, z, samt arean 
med A; sS är 

(4) U=^=V/)(/>-a')(p-y)(f-«), 



således ock 



2p = a?+y + Ä, 



samt följaktligen 

och, genom differentiering, 

(7) • [^-'ip{p-<^)]^'=P'(}>-^-%^)' 

För att nu finna, hvilken eller hvilka' trianglar det är som 
uppfylla villkoret ^'=zo eller, som är detsamma^, vilkoret 

(8) p-aj-^A = o, 

bar man, enligt (6), att soka de positiva rOttema, enhvar <p, 
till eqvationen (2) eWet 

(9) X' = 2rVp(2a?-p); 

och inses, for Ofrigt redan af (i) och (8), att fbr hvarje sådan 
triangel 

*} Coé(fici^t«n för ^' uti (7) kan Mmligen icke vara ss o pl saroiBa 
gång som eqTatronens sedoare membrum. Ty då skulle man, 
enligt (6), på samma gång hafva eqv, (9) och tlevna: <xs=2r, följ- 
aktligen (genom eliminering af r) ocksfi p — xsso, och 

2^ = 0. 



— 87 — 



a9tbl 



^=S(p-*) 



(40) A =. ^(Z»-*) = (p-a')Vp(«<r~p), 

ocb säledeS; ibland annal, atl triangeln är likbent, med x iitl 
sida, 

GeDom ny differentiering (3s af eqv. (7) 

d. ä. eoiigt (10) 

eller emedan, enligt (9), ^ar « yp(8a;-p),4. = -;i:z:;^izz:, 

i=rA"=p(3a?-2p); 



hvaraf visar sig, att hvarje inskrifven likbent triangel (med Sp 
till omkrets), bvars x satisfierar eqv. (9), dr ett mawimum elier 
ett minimum ibland alla inskrifna trianglar med samma omkrets, 
allteftersom dess sida rz; är < eller > } af dess perimeter dler^ 
som ar detsamma*), x < eller > den inskrifna liksidiga trian- 
gelns sida rVS. — Och som fOrut (i arU 1) är visadt, att i 
sjelfva verket hvarje inskrifven likbent triangel med ip tiU om- 
krets måste, i anseende till sin sida x, uppfylla vilkoret (9) 
eller (2); är klart, att man för att finna, om för hvarje upp- 
gifven perimeter ip nägon maximi- eller minimi-triangel**) kan 
inskrifvas, och hvilken den är, allenast behofver soka svaret på 
den frSgan, hvilka likbenta trianglar med tp till omkrets 
kunna i cirkeln inskrifvas. Ochs blir sålunda, på grund af 
art. 1 här of van, svaret på den framställda frågan fdljaode: 



*) Deraf, all eqv. (9) gifver 

(p - X)" = o.» [l - ( jy J eller p - x = xyt — (£)\ 

inses ISU, att ofvanstäeDde b§da uttryck bAr flro alldeles likabety- 
dande. 

**) Man borde val egentVtgen har tillfoga orden: satiåperande f>Ukonft 
2/'= o, eftersom bar ännu icke ar undersOkt, om ej lillttfventyrs 
afven vilkoret ^'=300 gifver någon maximi- eller minimi-ttrian- 
ge); men -^ se Anm, vid slutet. 




— 88 — 

4:o) Den största, åfvensom den minsta, af aUa trion^fiar 
med samma omkrets (tp), <of?> kunna i cirkeln inskrifvas, 
år likheni; dess sida (a?) är att finna ur eqv. (9); 

Sx>) Med omkrets» större ån den inskrifna liksidiga tri- 
angelns (3rV3 eUer 5,i9«-*r), kan ingen triangel inskrifvas, 
och med så stor omkrets blott en enda, nemL den liksidiga 
sjelf {som ock år den största af alla trianglar, som kunna 
inskrivas) ; 

3:o) Bland alla trianglar med en mindre omkrets, men 
som likväl ar > 2 ggr diametern, finnes städse en mammi- 
och en minimi-triangel, nemL de bådn likbenta trianglar tned 
sådan omkrets, hvilka kunna i cirkeln inskrifvas, den förras 
sida mindre, den sednares större ån den inskrifna liksidiga 

triangelns; hvaremot, når omkretsen är^^i ggr diametern^ 

blott en maximitriangel finnes, neml. den (enda) likbenta, 
som i detta fall kan inskrifvas; dess sida är < den indsrif-- 
na qvadratens. 

Anm. Vi hafva tagit for argjordt, att A'=qo icke gifver oä- 
gon maximi- eller minimi-triahgel atom de redaa funna. 
I sjelfva verket, om man undersöker, hvilken eller hvilka 
trianglar det tiliäfventyrs mä vara, som uppfylla detta vtl- 
kor, d. a. eqvationen 

(ä) A = Jp(p-a;); 

sä finner man, enligt (6), att fOr hvarje sådan triangel 

X måste vara =s 2r, 
och således, enligt (et) och (5), 

A = p(p-«r), 

aarot följaktligen: att endast i de händelser, då den upp- 
gifna perimetern 2p är > 4r, men ^2r(V'2 + 1), tri- 
anglar kunna inskrifvas, som uppfylla vilkoret A' = oo ; att 
diametern dr en sida uti hvarje sådan; att, nar perime- 



— 89 — 

terti ar'<2r(V2+4X tvetme sådana trianglar finnas, åk 
der icke äro likbenta; och, när perimetem ar =2r(V2+4), 
blolt en, neml. deo pådiametern uppritade likbenta. — Men 
denna sistnämnda ar en ibland de redan fonit funna ma-^ 
ximi-trianglarne. Och hvad beträffar de bada icke-lik- 
benta med perimeter < 2r(V2+ 1} eller 4,8---r (men 
> 4r); så aro de h varken maximi- eller minimi-trianglar; 
eftersom — enligt hvad fOrut ar funnet — fOr hvarje 
uppgifven perimeter inom gränserna 4r och 5,i9*-*r städse 
finnas 2:ne likbenta trianglar, den ena stOrre, den andra 
mindre aa hvarje annan inskrifven triangel med samma 
perimeter. 



— »0. — 

Af Kcngl Vetenahap&SodeUi&n i Upeäla; 
Nova Aota. Ser. IIL Tom. 1: iåac 2. 1855. 



Af K(mgL Norska Universitetet 

Nyt MagBzin for Naturvidenskaberne. Bd. 9: b. 1. 1856. 

Sonvtf B., Om Giflemaal i Norge. CbrisL 1855. 8to. 

ÄUBBBT, L. C. M.y Beitrflge zur I^teiniscben Grammatik. 1. Ib. 1856. 8». 

Af SocUté Osologique de Fhmc9. 
B«lleiin. 9:e Serie» T. 12: I. 43—51. Par. 1855. 8:0. 

Af Sociiti du Museum éthistoire natureUe i Strasbourg. 
Arcbivea da Moséam. T. 7, 8: Livr. 1, % Par. 1853 — 55. 4:0. 

Af K, K. Ahademie der Naturforscher t Breslaxu 
Preiafrage, bekannl gemacht d. 1 Juni 1855. 3 ex. 

Af Senchenbergische Naturforschende OeseUschaft i Franl^itrt a M. 
Abhaodlungen. Bd. 2: Lief. 2. Frankf. a M. 1855. 4:o. 

Af R, Accademia delte Sdetae i NeapeL 

Rendiconto. Anno 3: sid. 1—68. Nap. 1854. 4:o. 
NoBiLiy A., Eiogio di M. Melloni. Nap. 1855 4:o. 
Eletiroacopio di M. Melloni. Nap. 1854. 4:o. 3 ex. 

Af Batamaasch Oenootsckap van Runsten en Wetenschapen in 

Nederlandsch Indie i Batavia, 

Naiuurkundig Tijdschrift voor Nederlandsch Indie. D. 8: Afl. 5, 6. D. 
9: Afl. 1—4. fiatav. 1855. 8:o. 

Af Författame. 

HoRFmiN, K., Ueber die Bahn der Calliope. 1, 2. Wien 1855. 8:0. 
Y. LiTTBow, K., Beitrag zur Kenntniss der Grundlagen von Piazzi's Stern- 

kaUlog. Wien 1855. 4:o. 
Mahdl, L., Mémoires concernant la pathologie des organes de la réspira- 

tion. ParU 1: Livr. 1. Part. 4: Livr. 1. Par. 1855. 8:o. 
SrtirwR, W., Fondation de Tobservatoire central de Russie. S:t Petersb. 

1855. 8:o. 

Af Utgifvaren. 
Botaniska Notiser. 1855. N:o 11, 12. 

Af Hr J. Lavffer i Curaqao, 
De Cura^aosche Gourant, 1856. N:o 4. 



— 94 — 
N^ni aya artw af lnekt-«låfl«t l#iiialota. — 

Hr C G. Thohson hade i bref till Hr Boheman meddelat 
foijande ; 

»Uti öfversigten af Vetenskaps- Akademiens Förhandlingar 
1852, N:o 6, lemnades en synopsis cFver de arter af slägtet 
Homalotaf som dä voro kända som svenska. Under de ex- 
kursioner, jag sedan dess varit i tillfSlle att anställa, har jag 
aiUjemt ^at min uppmärksamhet ät dessa smädjur, och varit 
nog lycklig att finna ett ganska betydligt antal af fOr faunan 
eller vetenskapen oya species, sä att antalet af de i Sverige 
funna arter af detta slägte ftfr närvarande uppgär tili ungefär 
100. Vid beskrifningen af de sednast tillkomna arterna, har 
jag äfven sokt utfinna sädana karakterer, bvarigenom de olika 
könen lättast kunna ätsklljas, och dervid. vunnit den ofverty-* 
gelse att flera species, som vid första päseende tyckas vara 
identiska, vid en noggrannare undersökning af antenners och 
abdomens byggnad visa sig som i verkligheten vä) skilda.» 

HOMALOTA. Mma. 

Div. 1. Tborace quadrato, vel subqaadrato; abdomine 

Jineari. 

1. H. nitiduia (Marikl). Elongala, depressiatcula, nitida^ subtiJiBsime 
punctata, tenuiter fusco-pubescens, nigra, pedibus obscure lesta- 
ceis; thorace subqaadrato, colebpleris parum angusliori, basi fo- 
veola roinuta impresso; elytris tborace parum longioribus, fuaco- 
castaneis; abdomine supra basi minus crebre, apice vage punctato. 
Long. 1} lin. 

Mas abdominis segmenlo anali supero punctulis asperato, 
apice aubtiliter crenulato distinctus. 

Funnen p9 fuktiga ställen vid Ringsjön i Skåne. 

Anm. Närmast lik H. graminicolaGrav.j men lätt skild ge- 
nom den finare punkturen pfi elytra, de ljusare benen och den 
lilla runda intryckningen vid basen af thorax. 

2« H. ardka m. Linearia, subtiliaaime punctata, fascescenti-^pttbeacenay 
nitiduia, nigra, aolenaia, palpis, pedibua aooque obscure teala- 
oeis; thorace subquadrato, coieopterorum latitudine, baai foveola 
ftrantveraa impresso; elytria iboracis loogitudine, fuscia; abdo* 
mioe confertiaaime, apice tage punctato. Long. i\ lin. 

åioM aotenoia articulia 2—4 intua deoae albido-pi lösts di« 
stinctttt. 

Öfvers. mf åf. V$i.^Akaé. F6rh,, d. 9 April 1S56. 



— 9t — 

ll^dM qoasi ioler H» éUmgåttåkmn ei cmMiPoniéni, illi abdo* 
minis puoctara, huic elytrit brevibus similis. Gapat tborace an- 
guatias, rolundato-ovaturo, convexiusculuniy vertice leviter con- 
stricto, obsolete punctatum, nitidalum, nigruniy ore palpiaqae 
obacure testaceis. Antennae vis capitia thoracisqae loDgitodine, 
tenaiores, apicem vereaa vix incrassatae, obscure teataceK; arti- 
calo secando tertio fere longiori^ obconicia, 4 — 10 sensim paallo 
latioriboa, crasaitie vix brevioribua, alttmo ovato, prapcedenla 
seaqui majori. Tborax celeopierorum latitudine, aubquadratos^ 
basi apiceque latiludine aequalisy lateribus ante medium vix ro- 
tundatua, angulis anticis deflexis, poaticis oblasis; aupra leviter 
convexua, obsoletiaaime caoaliculatua, baai foveola tranaversa pro- 
fundiori impressus, nitidulua, niger, obsolele punctatas, fusco- 
pubescena. Elytra tborace fere breviora, depreasiuscala, apice 
truncata, aubtiliter punotata, fiisca, nitidula. Abdomen aegmeo- 
tis anterioribus confertim, posteribas vage punctatia, nitidalum, 
nigrum, ano piloso, obscure lestaceo. Pedes obscure testacei. 

Fnnnen i Lappland. 

3. B. incoiMu Blongata, subdepreaaa, nigra, opaca^ parciua ciDereo- 

pubescens, antennis basi tarsisquerufescenlibus; tborace coleople- 
ris angustiori, aubquadrato, ante basin medio impresso; elytris 
tborace fere sesqui longioribus, evidenter punctatis; abdomine 
aupra segmentis uitimia granulatis. Long. 1^ lin. 

M(u tborace latius impresso, abdominisque- aegmento oltimo 
doraali apice in medio aubemarginato. 
Ea. Gen. et Spec. Staph. 109, 58. 
Funnen i bladsiidan af Sparganium i Arrie torfmosse i SkSne. 

Anm. Till utseende mest lik B. punctkeps, Ifittast igenkln- 
lig pl abdomena punktar. 

4. B> lissonura m. Linearis, subdepressa, subopaca, aericeo-pubescens, 

obsolete punctala, fusco-nigra, elylris antennisque fuscis, bis basi 
pedibusque testaceis; tborace subquadralo, basin versua aab- 
angustato, coleopteris angustiori, basi obsolete canalicniato; ab- 
domine aupra dense punctato, aegmento quinto laevi. Long. i| lin. 

Mas abdominis aegmento penuliimo dorsali medio carinula 
apice acuminata munito et fronte leviter canaliculata distinctus. 

Er. Gen. et Spec. Staph. 83, 5. B, påvens (forte). 

Statura fere B, elongatulm Grav., punctura abdominia cor- 
poreque magis opaco diversa. Caput tborace paullo angustius, 
aubrotundatum, basi conslrictum, convexiusculum, subopacam, 
faacq-nigrum, ore palpisque testaceis. Antennae vix capitia tbo* 
raciaque longitudine, mediocrea, apicem veraus leviter inoraaaatae, 
fuscaa, basi pallidiorea; articulo secundo tertio vix longiori, ob- 
conicis, 4—10 obconico-cylindricia, sensim brevioribaa, penul- 
timo crasaitie vix breviori, ultimo ovato, prascedenti aeaqai lon- 
giori. Tborax coleopteris angustior, latitudine baud brevior, ba- 
sin veraus subangustatus, lateribua ante medium aabrotUDdatus, 
angulis anterioribus deflexia, poaterioribus obtusiuaculis; aupra 



— 93 — 

snbdepreMiMy ham obsolele canali€olatusy' opacua, faaoas, aericeo- 
pnbesceDs* Elytra tborace vix longiora, fusco-testaeeay tericao- 
pobascenlia. Abdomen aobnitidum, snpra dan^e pubescant, sub- 
tiliaaima denaeqaa ponctatunDy aegmanto qainlo Jaevigato glabroqua, 
Digram, ano picasceoti. Padaa teatacei. 

Pannan andar amlatenar vid stranden af Ringsjön i SkSna. 

Anm. Denna art Öfvarenastammer ganska vfli med Ericb- 
aoat beskrifning på JJ. påvens med undantag af abdomena punk- 
tur, bvilken mest liknar den bos H, languida. 

5, H, inåBeta m. Linaaria, nitidula, obsolale punctala, puba flava- 

acenti aericaa vestita, nigro-fusca, antennia, elytria padibusqua 
iastacais; tborace subquadrato, coleopteria angualiori, baain versua 
subanguatato, profunda canalicalato; abdomina denae punctato, 
aegmento qninto laeTigato. Long. 1} lin. 

Statura H. lissonurm, tborace profunda canaliculato anlen- 
nisque tenuioribus diversa. 

Caput tborace angustius, rotundato-ovalum, basi conslrictnro, 
convexiusculum, linea brevi frontis impressa, obsolete panctatum, 
nigro-fuscum, ore palpisquo testaceis. Antenns capita tboracequa 
paullo longiores, tenuiorea, apicem versus vix incrassatae, testa- 
ca«; articulo secundo tertio paullo longiori, obconicis, 4-^10 
longitudine aenaim decresaentibus, penultimo crassitie vix bra- 
viori, uitimo oblongo-ovato, praecedenti aesqai longiori. Thorax 
coleopteris angustior, latitudine vix brevior, lateribua anta me- 
dium leviter rotundatis, basin versus subangustalus, angulis an- 
terioriboa deflaxia, postariortbus obtusiasculis; supra leviter con- 
vexaa, canalieuja profundiori exaralus; nitiduloa, fusco-teataceua, 
obaolata panctataa. Elytra tborace vix longiora, depreasa, apice 
truncata, obsoleto punctata, aubnilida, testacea, pube flavascenti 
aericaa veatita. Abdomen supra segmentis 4 antarioribua densa 
punctaturo, quinto, praecedenti angustiori, sextoqoe laevibus; aub- 
nilidum, fusco-nigrum, ano segmentorumque ventralium margini- 
bus piceo-testaceis. Pedea toti pallide teatacei. 

Sällsynt pS fuktiga atflllen. 

6. H. hygrobia m. Linearia, nitidula, aubtilissima punctata, fasco- 

pubascans, nigra, antennaram scapo pedibusque teatacais; tborace 
convexittscalo, coleopteria aubangustiori, basi foveola trenaversa 
impreaso; elytria tborace paullo longioribus; abdomina aagmentis 
1 — 3 crebre, 4 — 5 vaga punctatis. Long. 1^ lin. 

J7. eUmgattäm aimilis et afGnis, tborace vero convexiori, baai 
foveola profundiori tranaversa antennisque tenuioribus diversa 
mthi videtur. Caput subovalum, basi coostribtum, convexioscu- 
lum, aubtilissime punctatum, nitidulum, nigrum, ore palpisque 
fuftcis. Antennas capttis tboracisque longitudine, tenuiores, api- 
cem versus vix incraasatae, nigro-fuscas, articulo primo testaceo, 
aecundo tertio vix longiori, obconicis, 4 — 10 sensim brevioribus, 
penultimo crassitie vix breviori, oHimo ovato, praecedenti sesqui 
majori. Thorax coleopteris parum angustior, latitudine fera di- 



— 94 — 

lio brevior, aogul» aalicit defloxM, posUou ob4iiftt««coliB; su- 
pra aai convezas, foveola traD8vertali*aote basto aai profuode 
impresaa; oiiidulus, niger, aabtiliaftime punoiatus, futoo-pubescens. 
Elylra thorace paullo longiora, depressa, apioa Iruncata, aobtili- 
ter puDctata, nigra, fusco-pubeeoentia. Abdomea segmeDtis 3 
primis crebre, 4 — 5 vage punctatis; Ditiduluas^ nigrum, hdo piceo- 
teslaceo. Pedes tesiacei. 

Funnen på fuktiga fingar vftrtiden vid Lund. 

7. J7. Gyllenhalii m. Linearis, depressiuscula, obsoletissime punctata, 

pube flavescenti aerioea vealita, nitidula, fusca, antennia, pelpia 
pedibusqae flavis; thorace anbquadralo, coleopteris paullo angu- 
stiort, »qualt; caleopteris quadratia, thorace fete sesqui longiori- 
bus, testaceis; abdomioe baai crebriua et subtiliter, apice vage 
punctato, ano aegonenlorumqQe ventratium marginibus leataceis. 
Long. 1^ lin. 

Ateochara termmalis Gtll. Ins. Sv. Il, 397, 19. 

Sällsynt i mellersta Sverige. 

Anm. Mycket lik H, tf/on^alu/a Grät., men skild genom sin 
ljusgula bSrbeklfldnad, ocb blekare kroppsfarg; till färgteckning 
mera lik H. debUi$ Ba., från bvilken den dock istt kflnnes på 
sina Iflngre antenner, hvilkas 4 — 10 leder knappt aro transver- 
aella, och på formen af thorax, bvars sidor ej iro afsmalnande 
mot basen. 

8. £f. melanocera m. Linearis, depreasiuscula, subiiliaaime punciata, 

fusco-pubescens, nitidula, nigra, an tenn is anoque conooloribus, 
palpia pedibusque fusco -testaceis; thorace transversim aubqoa- 
drato, coleopteris subangusliori, basi foveola gemina impresso; 
elytris thorace parum longioribus; abdomine segmentis 1-— 3 con- 
fertim, 4—5 vage punctatis. Long. 1^ lin. 

H» elongattäm affinis, pedibus autem obscurioribus^ antennis 
nigris, punctora evidentiori, (horaceque foveola gemina diversa 
roihi videlur. Caput thorace paullo angustius, ovatum, basi le- 
viler conslrictuffl, convexiusculuro, fronle linea brevi impressa, 
nitidum, subtiliter punctalum, nigrum, ore palpisque fusco-testa- 
ceis. Antennae capitis ihoracisque longitudine, tenuiores, apicem 
versus leviler incrassatae, tolae nigrae; articulo primo clavato, se- 
cundo tertio breviter obconico sesqui longiori, quarto craasitie 
baud breviori, penullimo subtransverso, ultimo ovato, praecedenti 
.sesqui longiori. Thorax coleopteris, parum angustior, latitudine 
fere dimidio brevior, laleribus parum rotundatis, aogulis anteri- 
oribua deflexis, posterioribus oblusis; supra leviler convexus, fo- 
veola gemina basi impressus, niger, nilidulus, subtiliter puncta- 
tus, lateribus pilis paucis exsertis. Elylra thorace paullo loogi- 
ora, depressa, apice truncata, subtilissime punctala, oigra, niti- 
dula. Äbdomen supra depressum, nitidum, segmentis 1—3 qre- 
bre, 4 — 5 vage, 6:to iterum crebre punctatis, nigrum, ano pi- 



— »5 — 

loso concolore. Pedes fusco-lestacei, femoribos postioiB obscari- 
oribtts. 

Funnen i en Qltorkad grop vid Lund. 

9. H» gregaria. Linearis, subdepressa, nitidnla, cineraacenti-pubejscens, 

nigra, pedibus obscure testaceis; thorace subquadrato, coleopteris 
paollo angastiori, baai impresso; elytris depressis tborace pauilo 
iongioribus; abdomine supra aegmentis 4 primis confertioi pun- 
otatis. Long. 1| lin. 

Ma§ tborace medio late foveolato distinctas* 

Er. Gen. et Spec. Slaph. 67, 12. 

Tachyusa immunita Er. Gen. et Spec. '916, 10-^1» 

Fonnen i stor rafingd under uppkastad tftng vid Lomma 
i SkSne. 

Anm. Mycket lik H. elongaUda, men benen något mörkare; 
dessutom Sr punctaren pS abdomen olika. 

10. K palustriB (Kibsbhwettkr). Elongata, sabtilissime punctata^ tenui- 
ter pubescens, nitida, nigra, antennis concoloribos, pedibus pal- 
lidis; tborace transversim subquadrato, coleopteris angustiori, con- 
Texiusculo, foveola minuta basali impressa; elytris tborace sesqui 
Iongioribus, fusco-nigris; abdomine parcius subtiliter puoctato. 
Long. 1^ lin. 

B. elongcUula var. IL Ea. Gen. et Spec 91. 
Ej sällsynt under ruttnande Tegetabilier, isynnerbet p& fuk- 
tiga stsllen. 

Anm. Nfirmast lik B> ehngaifda, men tborax kortare, för-, 
sedd vid basen med en liten grop, elytra hfllften Ungre ftn tho- 
rax, antennernas andra led större än tredje samt abdomens 
punktur mycket finare och vid roten glesare. 

11. H, macella, Linearis, depressa, rufo-testacea , subtiliter pallido- 
pufoescens, obsolete punctata, ore, antennis pedibusque testaceis;. 
tborace quadrato fronteque obsolete canaliculatia; abdomine supra 
sabtilissime punctato. Long. 1 lin. 

Ea. Gen. et Spec Stapb. 95, 26. 
Sällsynt pft fuktiga ställen. 

Anm. Mest lik H. débiUs Er. men smalare och mera ned- 
tryckt, antennerna nftgot tjockare, tborax längre, ej afsmalnande 
mot basen. 

12. B. otricafMla* Linearis, convexiuscula, tenuiter pubescens,, nitida, 
rufo-testacea, capite, pectore abdominisque medio nigrica ntibus, 
capite tboraceque parcius punctulatis, boc coleopteris angustiori, 
subquadrato, subtiliter canaliculato; elytris tborace Iongioribus, 
obsolete punctatis; abdomine sublaevi, apicem versus politum sub- 
incrassato; antennis brevioribus, crassiusculis, 2 — 3 aaqualibus, 
4-^10 valde transvecsis. Long. 1^ lin. 

JUtiXi. Op«uc. Ent. Gah. I, 21, 5. 

Funnen på fuktiga ställen vid Ringsjön. 



— 96 — 

Anm. Till kroppsform nSstan lik eD Bohtoehara, till firg- 
teckning kommer den nftrmast H, maeeUa, men ponktareii pi 
hufvud och thorax glesare och tydligare, anteoneroas-airuktar olika. 

Div. 2. Thorace transverso, abdomine lineari. 

13. H, boletobia m. Lineari-elongaia, sabtilissime punctata, tenaiter 
flavescenti-pubesceos, nitidula, nigra, aolenois basi podibasque 
testaceis; thorace brevi, basi vix foveolato; elytris thorace pa- 
rum longioribas, testaceis, circa scutellum angaloqoe externe 
fusco-nigris; abdomine lineari, subtiliter panctalo, apice laevi. 
Long. l| — 1} Irn. 

Mas abdominis segmento aaali supero apice 4<-dentato di- 
atinctus. 

B. sociali affinis, corpore magis lineari, antennaram abdomi- 
nisque in mare structura diversa. Caput rolundatum, thorace 
paullo angustius, leviter convexnm, oculis sat prominulis, subti- 
liter pnnctalum, nitidum, nigrum; ore palpisque testaceis. An- 
tennae capttis thoracisque longitudine, mediocres, apicem versus 
subincrassatae, nigro-fascae, basi testaceis; articulo aecundo tertio 
sequali, obconicis, 4:to minimo, 5 — 10 transversis, sensim latiori- 
bus, ultimo ovato, praecedente sesqui majori. Thorax coleopleris 
vix angustior, latitudine sua fere duplo brevior, angulis ABticis 
deflexis, postieis obtusis, lateribus laeviier rotundatis; supra con- 
vexiusculus, basi foveola obsolete impressus, niger, nilidus. Ely- 
tra thorace paullo longiora, depressa, apice truncata, pube flave- 
scenti, uti caput et thorax, vestita, subtiliter punctata, flavo- 
Cestacea, circa scutellum aoguloque externo ntgro-fusca. Abdomen 
lineare, basi crebrius punctatum, apice laeve, nitidum, oigrum, 
ano picescenti. Pedes lucide testaoei. 

Funnen i ruttnande svampar vid Ringsjön. 

14. J7. xatUhopus m. Linearis, depressiuscula, subtiliter punctata, pube 
flavescenli-grisea vestita, aitidula, nigra, anlennis, ano pedibus- 
que flavis; thorace transverstm subquadrato, coleopteris paullo 
angustiori, basi foveolatof eJytris thorace paullo longioribus, vitta 
humerali obliqua teslacea; abdomine crebrius punctato, apice 
laevi. Long. 1^ lin. 

Mas abdominis segmento ultimo dorsali apice dentibus 8 
creniilato, terminali majori. 

H. sockUi affinis, antennis flavis, thoraceque angustiori di- 
versa milu videtur. Caput subrotundatum, leviter convexum, 
nitidum, subtiliter punctatum, oculis sat prominulis, nigrum, ore 
palpisque testaceis. Antenn» capitis thoracisque longitudine, me- 
diocres, apicem versus vix incrassatae, totae flavo-testaceae; arti- 
culo secuodo terttoque aequalibus, obconicis, 4:to minimo, ae- 

' qaentibas angustiori, 5 — 10 subaequalibus, subquadratis, ultimo 
oblongo-ovato, praecedente sesqui majori. Thorax coleopteris an- 
gustior, latitudine sua dimidio brevior, basi quam apice vix la- 
tior, lateribus ante medium leviasime rotandatus, angulis anticis 



— 97 — 

paullo deflexis, posticis obiauusculis; supra subdepreasus, foveola 
obloDga basi iroprasaus, nilidup, niger. Elytra iborace paullo 
longiora, depressiuscula, apice truncala, nitiduJa, nigro-fusca, vitta 
humerali obliqua flavo-teslacea, pabe teDui, uti tboraz, fluve- 
sceoti-griaea veslita, subtiliter, sed evidenter punciata. Abdo- 
men lioeare, supra depresstusculumy crebrius punctaiuoiy apico 
laeve, nigram, nilidulam, ano testaceo. Pedes ioti flavo-tcaiacei. 
Funnen i ruttnande svampar vid Stockholm. 

15. H, campressicoUis m. Eiongata, subnilida, subtiliter pubescena, 
nigra, pedibus lestaceis, anlennis tenuioribus, nigris, basi fusco- 
teslaceis; thorace brevi, convexiusculo, coleopterorum fere lati- 
tudine, apice compresso, xquali; elytris thorace paullo longiori- 
bus, subtiliter punctatis; abdomine jateribus subrotundatis, cre- 
brius punctato, apice laevi. Long. i^ lin. 

Mas abdominis segmento ultimo dorsali apice 4-dentato di- 
stinctus. 

H. cohfortnis Nols. Opusc. En t. Cah. I, 45, 21 (forte). 

H» sociali affinis, stalura fere H. orbata Ea., antennarum ab- 
dominisque structura ab utraque distinguenda. Caput rolunda- 
tum, thorace angustius, subtiliter punclatum, nitidum, nigrum, 
oculis sat prominulis; ore palpisque fasco-testaceis. Antennae 
vix capitis thoracisque longitudine, tenuiores, apicem versus lix 
crassiores, fusco-nigrac, basi pallidiores; articulo aecundo tcrtio 
parum longiore, 4:to sequentibus vix minori, 5 — 10 subtranaver- 
sis, penultimo crassilie paullo breviori, ultimo ovato, prxcedenti 
sesqui longiore, apice oblique truncato. Thorax coleopteris vix 
angustior, latitudine sua fere duplo brevior, apice compresso, an- 
gulis anticis deflexis, poslicis obtusis, margine basali leviter ro- 
tundato; supra sat convexus, aequålis, subtilissime punctatua, 
subnitidus, niger. Elytra thorace paullo iongiora, leviter con- 
vexa, angulo apicali externo vix ainuato, subtiliter sed evidenter 
sabstrigoso-punctata, fusco-nigra, subnitida, subtiliter pubescen- 
tia. Abdomen lateribus subrotundatis, supra crebrius punclatum, 
apice l<evi, nigruro, nitidulum, ano picescenti. Podea teatacei. 

Funnen i ruttnande avampar vid Heckeberga och RingsjOn 
i Skåne. 

Anm. Denna art Sr möjligen identisk med H. conformi$ 
Mdls., men då Ericbson i Genera et Species Staphylinorum 108, 
54, redan beakrifvit en art under detta namn, så har jag ej 
kunnat bibehålla Mulsarts. 

16. H. boletopkUa m. Depressiuscula, subopaca, creberrime punctata, 
parum pubescens, nigra, antennis brunneis, basi diJulioribus, pe- 
dibus eiytrisque testaceis, bis circa scutellum anguloque externo 
fuécis; thorace brevi, basi canalicula brevi impressa; elytria tho- 
race paullo longioribus; abdomine aegmentis 3 primis crebre pun- 
ctatis, 4 — 5 apice punctis paucis asperatia. Long. Ij — 1^ lin. 

Jlaa eapite medio iropresso, abdominisque segmento anali su- 
pero apice 4-dentato distinctus. 



— 98 — 

H. fotmla Mins. Opaac Bnt Cah. I» 33, 14. (forte). 

F. «ooia/t affinis, corpore depresBiorey panctnra abdominisque 
praecipne distiaota. Gapat sobrotandatam, tborace paallo angustio-s 
subdaprMsum, oculis sat prominulis, evtdeoter pnnctaluin, nignim, 
ore palpisqae fosco-testacais. Antennae vix capitis thoracisque longt- 
tudine, tenuiores, apicem Tereus tix craasiores, fuscae, baa pallidiores; 
articulo secando tertio paullo longiore, 4:to seqnentibos aabanf^astiori, 
5^10 transversis, nltirao ovato, prtecadenii aesqni majori, apice 
oblique truacato. Thorax coleopteris vix angustior, latiiadine siia 
fere daplo brevior, angulis anticis deflexis, posticis obtusis, lateribos 
leviter rotundatis; supra subdepressus, basi canalicula tenui impreaaa, 
sabopacus, niger, parcias pubescens, creberrime punctatus. Elytra 
tborace paullo longiora, testacea, circa scutellum aoguloque exterao 
fusco-nigro depressa, vix pubescen tia, creberrime punctala. Åbdomen 
lineare, depressum, segmen tis 3 primts crebre et evidenter panctatis, 
4 — 5 apice punctis paucis asperatis, in mare evidentioribus; nigrum, 
ano vix dilutiore. Pedes testacei. 

Funnen i ruttnande svampar vid Herrevads kloster i Skåne af 
Stud. RoTo; i Smaland af Prof. Boheiun. 

Anm. Denna art öfverensstämmer ganska vSl med Mulsaiit's 
beskrifning på H. foveola, endast att om denna sednare sftges »basi 
tboracis late foveolato», och att elytra äro enfftrgade. 

17. H, pallidicomis m. Gonvexiuscula, nitidula, subtilissime punctata, 
tenuiter, flavescenti-pubescens, nigra, antennis pedibusque flavo-testa- 
ceis; tborace coleopteris angustiore, aptce compresso, aequali; elytrk 
tborace fere sesqui longioribus, testaceis, apice inlra angulum exter- 
Dum subsinuatis^ evidenter punctatis; abdomine basi fusco-testaceo, 
punctulato, apice testaceo, laevi. Long. 1} lin. 

Mas abdomiois segmento anali aupero, apice leviasime emargi- 
nato, margine sabtiliter crenulato distinctus. 

. H. aodoH Ea. affinis, antenni^ totis flavis, tborace breviore, ab- 
dominisqae in mare structura distincta. Gapat tborace paullo minas, 
aaborbiculatom, convexiusculam, ocalis sal prominulia, nitidam, sob- 
tiliter ponetatam, nigrum, ore palpisqae testaceis. Antennae capitis 
tboracisque longitudine, tenuiores, apicem versus leviter incrassats, 
flavo-testaceae, aibido-pubescentes; articulo secando tertio fere majori, 
4 — 10 sensim latioribus» subtransversis, ultimp conico-elongato, prae- 
cedenti duplo majori. Thorax coleopteris angustior, latitud ine sua 
plus quam dimidio brevior, apice compresso, angulis anticis fortiter 
deflexis, posticis obtusis, lateribas et basi leviter rotundatus; supra 
tranaversim convexus, aequalis, nigro-fuscus, margine flavescenti, pube 
tenui flava vestitus, nitidulus, subtilissime panctatus. Elytra tborace 
paullo longiora, subdepressa, evidenter punctala, Oavo-testaoea, sub- 
nitida, pube flavescenti vestita. Abdomen lineare, nigro-^fascam, basi 
apiceque testaceum, segmentis antertoribus minns crebre punctatis, 
apice laevigato. Pedes toti flavi. 

Funnen i rattnande svampar vid RmgsjOn i Skåne. 

18. 



-- «9 — 

18. B. lurfllorCf (Mmm). lofo-leslaoea, eapite abdomiDisqtie cingulo ftisco; 
tborace coDveximGok), apice oompreflso, aeqaali; abdomine aupra par- 
eraa puDdato. Long. 1^ lin. 

Ma» abdominia aegmonto anali aupero aptce 4-dentato diatiDCUM. 
H. od^meea Ea. Gen. et Spec Slaph. 104, 45. 
Aieockeara scaputarU Sahlbg Ins. Pen. 372, 50. 
Funnen i grfiset vid Ringsjön i Skåne. 

Anm. Nftrmaat lik H. éodaiis Ei., men af annan ftlrgteekning, 
- tborai otan grop vid basen, och sista abdominaI*«egmentet olika 
bildadt bos banneo. 

19. H. nigriventris m. Elongata, depressiuscula, panim nitida, pube fla- 
veacenti vestita, obsoletissime punctata, ^llide testaoea, capite, pectore 
abdomineque nigro-fuscis, boc ano segmen torumque venlralium m^r- 
ginibus testaceis; tborace traosverso, roedio obsolete late impresso; 
elytris tborace longionbus, circa scutelium leviter infuscatis; abdomine 
snpra basi oonferlim punctato, apice sublaevi. Long. l| lin. 

Moå tborace medio late et sat profunde excavato distinctus. 

£L, hrunnew perquam similis et affinis^ punctura vero thoracis 
elytrorumque crebriori et subtiiiori, pube corporis minus nitidi flave- 
acenti antennisque longioribus certe diversa. Caput tborace multo 
minus, subrotondaUim, parce et subtililer punctatum, subdepre&sum, 
fronte medio lale impressa, nigro-fuscuro, ore palpisque testaceis. 
Antennae capite tboraceque longiores, tenuiores, apk:em versus non 
incrassataci testaceae, aptcem versus vix ob6Curk>res; articulo secundo 
tertio fere majori, obconicia, 4;to sequentibus vix angustiori, 5 — 10 
aequalibua, crassitie baud brevioribos, ultimo ovato, prsecedenti sesqui 
majori. Thorax basi coleopleris parum angustior, latitudine sua plus 
quam dimidio brevior, basi quam apice latior, angulis anticis deflexis, 
obtusisy posticis obtuse rotunda tis, lateribus et basi leviter rotundatua: 
aupra subdepressus, in medio obsolete impressus, obsoletissime pun- 
ctatus, rufo-testaceua, pube flavescenti tenui vestitos. Elytra thorace 
k)ngiora, depressa, apice truncata, obsoletissime punctata, testaoea, 
circa scutelium infuscata. Abdomen crassiusculum, nitiduro, segmentia 
anterioribus conCertin), posterioribus vage et obsolete punctatis, nigrum, 
ano segmentoruaique ventralium marginibus teataceia. Pedea toti testacei. 

Funnen i mfingd i utsipprande aaft vid Ringflj((o i Skåne. 

20. H. picipe$ m. Elongata, nudiuscula, subtilissime alutacea, nitidula, 
nigra, palpis pedibusque piceo-testaceis; thorace transversim anbgua- 
drato, coleopteris angustiori, basi obsolete foveolato; elytris thorace 
paullo longioribus; abdomine basi parce punctulato, apice laevi^. Long. 
Ij lin. 

M<u antennis articulis 2^-4 intus dense albido-pnbescentibua, 
abdominisque segmento ultimo dorsali apice angulatim emai^inato, 
margine apicali subtilissime crenulato distinctus. 

A occuUcB Er. affinis, elytris brevioribus nigris abdominisque 
atnictura diversa. Caput, thorax et elytra subtilissime alulacea, pa- 
rum pubescentia, nitidula, nigra. Caput tborace paullo angnstius, 
aubrotundatum^ planiusculum, canalicula brevi postice impressa, ni- 

Ofvirs. af KongL VeL-Akad. Förh. Irg. 13. Nm 4. 2 



— 100 — 

lirum, palpis (Moeo-testaceis* AnlMiia» dpiUt thprsoiM|il6 Irni^adlMy 
floadiocres, apicem feratw haud iocraanUB, nigne^ ariicalo prino ban 
testaceo, 2 et 3 obconicis, coroprcMtfy. aoqualibnay 4:U> aaqutntibos 
vix minorii 5 — 10 aequalibuti crMMiia pmiUo brevioribusy oltimo 
ovato, praecedenti seaqui majori. Thorax ooleopleria parmn angustior, 
latitudine aiia dimidio brevior, . parum coovexua^ laUribua pilia paacis 
exserti*, basi foveola obaolela impraBBua. Elyira tborace paullo lon- 
giora^ leviter codvojlb, Digra, nilidula, vix pubeecantiab Abdomeo 
lateribua parallells, segmentia antarioriboa paroe pttDCtulaii% poateri- 
oribua laevigatis, nigrum, ntlidum, ano concolore* Pedea fasco-iaatacei, 
femoribus obscurioribus. 

Funnen i rattnande svampar vid Sjöbo i Sk&ne. 

m. B. nudhiåcuia m. Depresaa, nitida, sabtiter panctulata, vix pobeaoensy 
atra, tibiia tarsisqoe fuscis; thorace transversim snbquadrato, coko- 
pterorom latitudine, aublilisstme canaticulato, baai foveola parva im- 
presao; elytria thorace longioribus; abdomine crebrioa panctato, apice 
bevi. Long. 1| lin. 

Mas antennia articoKa 2-^4 intus densina albido-fmbeaceoUboa 
dbtinctus. 

Statura fere H. atramentarkB, magis depreaaa, capite thoraoeqoe 
latioribns, faoc subtiliter canaliculato distincta. Caput tboraoe paullo 
minus, rotundatam, depreasioacolum, subtiliter punctatam, linea media 
firontis l«vi, nigrum, palpis concokiribus. Äntennae capite tboraoeqne 
longiores, teouiores, apicem versus baud incraasatae, totas nigrae,pilo8ae; 
articttlis 2— *3 sequalibus, obconicfs, 4:to sequenttbus vix minori, 5 — 10 
craasitie vix iMrevioribus, ultimo ovato, prtecedenti fere dupla majo