Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-akademiens förhandlingar

Google

This is a digital copy of a book that was preserved for generations on library shelves before it was carefully scanned by Google as part of a project
to make the world’s books discoverable online.

It has survived long enough for the copyright to expire and the book to enter the public domain. A public domain book is one that was never subject
to copyright or whose legal copyright term has expired. Whether a book is in the public domain may vary country to country. Public domain books
are our gateways to the past, representing a wealth of history, culture and knowledge that's often difficult to discover.

Marks, notations and other marginalia present in the original volume will appear in this file - a reminder of this book’s long journey from the
publisher to a library and finally to you.

Usage guidelines
Google is proud to partner with libraries to digitize public domain materials and make them widely accessible. Public domain books belong to the

public and we are merely their custodians. Nevertheless, this work is expensive, so in order to keep providing this resource, we have taken steps to
prevent abuse by commercial parties, including placing technical restrictions on automated querying.

‘We also ask that you:

+ Make non-commercial use of the files We designed Google Book Search for use by individual
personal, non-commercial purposes.

and we request that you use these files for

+ Refrain from automated querying Do not send automated queries of any sort to Google’s system: If you are conducting research on machine
translation, optical character recognition or other areas where access to a large amount of text is helpful, please contact us. We encourage the
use of public domain materials for these purposes and may be able to help.

+ Maintain attribution The Google “watermark” you see on each file is essential for informing people about this project and helping them find
additional materials through Google Book Search. Please do not remove it.

+ Keep it legal Whatever your use, remember that you are responsible for ensuring that what you are doing is legal. Do not assume that just
because we believe a book is in the public domain for users in the United States, that the work is also in the public domain for users in other
countries. Whether a book is still in copyright varies from country to country, and we can’t offer guidance on whether any specific use of
any specific book is allowed. Please do not assume that a book’s appearance in Google Book Search means it can be used in any manner
anywhere in the world. Copyright infringement liability can be quite severe.

About Google Book Search

Google’s mission is to organize the world’s information and to make it universally accessible and useful. Google Book Search helps readers
discover the world’s books while helping authors and publishers reach new audiences. You can search through the full text of this book on the web
alkttp: /7sooks. google. com/]

b
L

36°
a
ÖFVERSIGT

AF

KONGL.
VETENSKAPS-AKADEMIENS

FÖRHANDLINGAR.

TOLFTE ÅRGÅNGEN.
1855.

Med tretton taflor.

K

STOCKHOLM, 1856.

PD. A. NORSTEDT & SÖNER,
Kongl, Boktryckare,

LSocH 321.40

Innehåll.

mw—K—-Z re

”

Anpersson, om slägtet Apluda :

— — om de med Saecharum besläktade genera
BsörrisG , integrering af en differentialequation .
Boeck, om muskelcontractionerne .

— om Planternes Indsugoing og Uddunstning af Vand
Eoıusp, om en dubbel-telegraf-apparat . . .
Enestaöu, ref. L. Svanberg, om oxaminsyrade salter .

4

Exdwans, Vattenståndet i Saltsjön och Mälaren 1854 . . .

— — Utö jernmalmsfälts geologiska beskaffenhet .
_— — Gamla vattenmärken vid s. Staket
ForsserL, om Ronneby badgyttja . . . . . .
Fares, E., om en i Sverige funnen art af tryffel .

Fmes, Ta. M., Ukräns lafvegelation . eo oh
Kırseac, Nya-slägten och arter af Annelider . .

Kaecerr, om stormen den 3—5 Oct. 1854
LitseBoacG, Hafs-Crustaceer vid Kullaberg
Lixpström, Östersjöns invertebratfauna . . . . . .

— — Jlarven af en Peltogaster-art .

— — =: utvecklingen af Sertularia pumila
Lovén, S., utvecklingen af en Chiton-art . . . . 2.2.
NYLANDER, skilnaden mellan svampar och lafvar eo 8 eo
Retzius, A., Cranium af Pampas-indian . . . »

— — om Antrum pylori hos menniskan .

— — om snäckhögar och ruiner i Skåne . . .

— — nekrolog öfver Duvernor
Steraamuar och Fropxrus, Pulsatilla patens funnen på Gottland
Står, Hemiptera från Cafferlandet oo. . 2 200

— nya Hemiptera . . ss cs ern

— entomologiska notiser . . . nn
_— Cimex Stockerus och C. augur . ee
Taonwson, svenska arter af Oxypoda
— -— Sveriges Cyphonider . .

— — Sweriges Trichopterygier © . « . 2 20200.

Wuıausere, J. A., bref från södra Afrika -. » cs 2 ss 0.

— 0 = nya fogel-arter. . » > . en
Wantsene, P., nya blodigel-arter . .

— — — nytt växtställe för hvita tryffeln
WaLLencRen, Lyczna argus och L. calliopsis
Waunsteor, Clausilia plicata på Gottland

sv

Inlemnade skrifter: BJÖRLING , 235; Bunuar, 47, 168; Enpuans, 168;
Förvaltn. af Sjöärenderna 235; HOLMGREN, 100, 168, 355, 364;
Kreucer, 168; v. SCHEELE, 100; SUNDEVALL, 327, 364; Tuousox, 168,

Med döden afgångne ledamöter: Dr LA Becne, 235; Duvensor, 2145; Fi-
SCHER, 47; FORSELLES, 355; Gauss, 168; Hoıuströu, 355; MAGENDIE ;'
395; NorpsLan, 355; Rarume, 168; Taorıe Boxpe, 47; Wai
MARK, 364,

Invalda ledamöter: Ansou, 395; Bıune, 364; Casıxo, 364; Kıuc, 47;
Levennien, 3955 MALMSTEN, 395; MURCHISON , 395; Sans, 364; SPARRE,
215; Weser, 47.

Sekreterarens berättelse på högtidsdagen. . . "rr vs vn 245.

Flormanska priset tilldelas Hr Bose... .o 0... .....105.

Skänker till Akademiens Bibliothek : 12, 74, 114, 174, 235, 256, 288,
342, 355, 356, 375, 395,

Skänker till Riks-Museum: Zoologiska afdelningen: 88, 150, 204, 236,
316, 358, 376, 398. — Botaniska afdelningen: 26, 204, 304,
359, 376, 400. — Mineralogiska afdelningen: 204, 376, 400. —
Ethnografiska aldelningen: 150, 204, 399.

Meteorologiska observationer: 237, 328, 377, 401.

ÖFVERSIGT

KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS
FÖRHANDLINGAR.

ES

Årg. 19. 1855.

Onsdagen den 10 Januari.

Föredrag.

1. Cranium af Pampas-Indian. — Hr A. Rertzos
förevisade ett särdeles väl bibehället och karakteristiskt cranium
af en. säkallad Pehuenches, eller Puelches från sydliga delen af
republiken Buenos-Ayres. Detta specimen hade blifvit hemfördt
och öfverlemnadt till det anatomiska museum af vår landsman,
Hr Joman Wioiserw Smitt; Egare af tvenne större Estancias i
Banda Oriental, vid nedre delen af Uruguay-floden, emellan
småfloderna Arenal, San Salvador och Espenillo, nära staden
San Salvador, har Hr Smitt. alltsedan 1840 oafbrutet vistats
inom de säkallade confedererade Plata-republikernes omräden
och flere år i Paraguay. Han har derigenom varit i tillfälle
att inhemta vigtiga upplysningar om de vilda folkstammarne
samt andra föremål och förhållanden inom dessa, af oss ännu
föga kända länder. Det cranium, som här är i fråga, tillhörde
en medelålders Indian-man från södra delen af Pampas, hvilken |
hade företagit flere vandringar uppåt landet till nejden af
Buenos-Ayres och blifvit derstädes ihjelstucken på ett närings-
ställe. Värden, som hade uppdrag af Hr Smitt, att skaffa ett
cranium af en Pampas-Indian begagnade tillfället, gjorde sig
till egare af hufvudet och öfversände detsamma till Hr Smirtr.
Detta förhällande anföres här endast såsom ett bevis för huf-
vudskålens äkthet.

Vi hafva redan förut varit i tillfälle att taga närmare
kännedom om kroppsbildningen af denna Indianstam, genom det

>.

e

+”

U

ÖFVERSIGT

AF

KONGL.
VETENSKAPS-AKADEMIENS

FÖRHANDLINGAR.

TOLFTE ÅRGÅNGEN.
1855.

| Med tretton taflor. =

K

STOCKHOLM, 1856.

P. A. NORSTEDT & SÖNER,
Kongl, Boktryckare,

ÖFVERSIGT

AF

KONGL.
VETENSKAPS-AKADEMIENS

FÖRHANDLINGAR.

TOLFTE ÅRGÅNGEN.
1855.

Med tretton taflor.

ÅA STOCKHOLM, 1856.

P. ÅA. NORSTEDT & SÖNER,
Kongl, Boktryckare,

— 10 —

färg. Är detta en tillräcklig orsak för att närma nämnde »Hy-
sterium» till Graphidéerna? Jag kan ej afgöra denna fråga, åt-
miastone för det närvarande, men tror den ej vara oberättigad.
Hysterium Prost Du». kan troligea ej skiljas ifrån slägtet
Opegrapha; den öfverensstämmer med Op. varia såväl till
yttre form som till anatomisk och kemisk sammansättning, en-
dast sporerna äro brunaktiga, såsom hos min Op. monspelien-
sts. Dock måste tilläggas, att jag ännu ej sett någon thallus
hos den såkallade Hysterium Prostii ”).

Många lafvar visa i detta afseende en egenhet, hvarigenom
de blott föga skilja sig ifrån den allmänna mycologiska regeln:
deras hymenium färgas icke af jodlösningen, utan blott den
vätska (proloplasma), som innehålles i sporsäckarne (jemte spo-
rerna) blir deraf rödgul, t. ex. Myriangium, Glyphis, en liten
parasit, sqm måhända kan föras till slägtet Endocoecus, Hos
andra färgas endast sjelfva sporsäckarne, det är den del af ge-
latina hymenea som omger dem, i rödgult: Sticta, Thelotrema;
i blått: Phlyctis.

Hos andra åter färgas gelatina hymenea obetydligt, såsom
hos Ephebe pubescens, Lecidea pezizoidea Acn. (non Herr.),
abietina Fır., Acn., Gyalecta carneolutea (Turn.), Opegrapha
Iyncea Turn. et Borr., Purmelia aleurites. ambigua, ofta hos
Lecanora cinerea var. calcarea och hos unga frukter af Leptogia.

Oaktadt således många undantag och variationer förefinnas
i alseende på ifrågavarande kemiska karakter, inträffar det lik-
väl med de vida flesta lafarter, att deras kymenium vid bero-
ring med jod får omedelbart en tydlig och oftast indigo-blå
färg. Detta eger rum så allmänt, att man ej kan underlåta
att dervid fästa vigt, och att autaga hymenii stärkelsehalt som

*) Agyrium rufum Fr. är utan tvifvel en laf, hvilket tydliga gonidier
under aputhecierna och ett stärkelsehaltigt bymenium utvisa. Denna
art är beslägtad med Xylegrapka, hvarföre jag numera förenar dem
till en tribus benärend Xylographidee. Xylographa är analog med
Opegrapha, Agyrium rufum med Arthonia. — Peziza Mougeothii Pers.,
kallad af Prof. Fries Bialora campestris, är deremot ovedersägligen
en svamp, såsom jag varit i tillfälle att öfvertyga mig om genom
analys al Persooss original-exemplar i Dir Moucrots berbarium.

- 1 —

en bland de mest karakteristiska lafnaturen tillhöriga egenska-
per. Samma fruktdel hos svamparne deremot undergär ej nå-
gon sådan färgförändring, såsom redan blifvit antydt. \

Må dessa af jod förorsakade färgförändringar endast anses
som ett adjuvans till öfriga karakterer, de äro icke dess mindre
af nytta der det är svårt att afgöra, om en växt bör räknas
till den ena eller den andra af ifrågavarande två klasser. Thal-
lus och gonidier äro utan tvifvel vigtigare kännetecken för laf-
varne, det medges gerna, men de kunna äfven saknas, dels
normalt, dels tillfälligtvis, såsom ofvanföre blifvit anmärkt, och
ingenting är vanligare än de så kallade forme ecrustacee af
de flesta allmänna lafarter. Då är man nödvändigtvis inskränkt
till de differentiella anvisningar, som analogien af fruktdelarne
med andra kända former både i anatomiskt och kemiskt afse-
ende erbjuda, och bvilka med uppmärksamhet uttydda torde
sällan vara otillräckliga till att med temlig säkerhet lösa de
problemer man möter, oftare kanske på detta, än på andra
gränsområden emellan de stora afdelningarne af växtriket.

Min mening i denna fråga är följaktligen i korthet uttryckt:

I vetenskapens närvarande tillstånd är det omöjligt att
uppdraga en absolut gräns emellan lafvarne och svamparne. De
utgöra två skilda växtklasser, öfvergående i hvarandra förme-
delst vissa former af en ofullkomligare organisation. Lafvarne
karakteriseras i allmänhet, äfven på dessa beröringspunkter, ge-
nom en med gonidier försedd thallus och ett hymenium, som
oftast antingen helt och hållet eller till en del färgas af jod
blått, violett eller rödt. Svamparne sakna gonidier och deras
bymenium gulnar endast lindrigt vid tillsats af em jodsolution.
Få fall torde finnas, der ej dessa olikheter visa sig nog märk-
bara för att medgifva en temligen säker diagnos. Det är klart,
att då andra kännetecken eller antydningar derjemte förekomma,
såsom analogier i yttre och inre struktur, de böra tagas i be-
traktande och kunna bidraga till här afsedda diagnostiska pro-
blemers lösning.

— 12 —

Förteckning öfver böcker och shrifter skänhta
till Vetenekape-Akademiene Bibliothek.

Af Kejserl. Franska Regeringen.
Annales des Mines 1854. Livr. 1, 2. 8:0.

Af Kungl. Nederländska Regeringen.
Flora Batava. Aflev. 175. 4:0.

Af Finska Vetenskaps-Societeten i Helsingfors.
Öfversigt af Förhandlingar I, 1838—1853. Helsingf. 1853. 4:0.

Af Royal Geographical Society i London.
Address, by the Earl of Ellesmere. Lond. 1854. 8:0.
Accessions to the library, to May 1853. 8:0.

Af Geological Society i London.
Quarterly Journal. N:o 40. 8:0.
Address, by Eow. Forses. Lond. 1854. 8:0.

Af Kais. Leopold-Karolinische Akademie der Naturforscher i Breslau.

Abhandlungen. Band. 16. Abth. 2.
Fest-Bericht des Vereins deutscher Arzte in Paris. Breslau 1854. &:o.

Af Författarne.

Fexicıa, Risponso sulle malattie delle viti e degli olivi. Napoli 1854. 8:0.

Scuenen, Ueber Psevdomorphosen, 3:e u. 4:e Fortsetzungen. 8:0.

Scuort, Nyman et Korsur, Analecta botanica I. Vindob. 1854. 8:0.

Bassacze, General plan of the great calculating engine. Fol. med en
detalj-teckning. 4:0.

— — Royal Society. Morality of its members. Lond. 1854. 8:0.

— — On the statistics of Lighthouses. Brux. 1854. 4:0,

— — Of the constants of Nature. Ib. 1854. 4:0.

— — Laws of mechanical notation. $S. L. 1851. 4:0.

Nospwarn, tretton plancher hörande till: Paläontologie Süd-Russ-
lands. Fol.

Af Utgifvaren.
Nya Botaniska Notiser. Utg. af Tuspenıus 1854. N:o 9 et 10. 8:0,

— 13 —

3. Om Ukräns Laf-vegetalion. — Sekreteraren
meddelade följande uppsats af Hr Mag. Ta. M. Fries‘).

»Hvarje Lichenolog, som äfven blott flygtigt betraktar
Europas karta, kan ej undgå att förvånas öfver de strängt be-
stämda gränser, af hvilka det, hvad kännedomen om lafvarnas
geografiska utbredning beträffar, delas i tvenne nästan liku stora
hälfter. Den östra af dessa, innefattande hela ryska riket, Grek-
land och Turkiet, är nemligen i detta afseende fullkomligt obe-
kant, om man undantager trakten kring Petersburg och några
få punkter af Finland, som på sednare tider blifvit undersökta,
under det den vestra, innefattande det öfriga Europa i allmän-
het, är ganska noga känd. Med rätta yttrar derlöre Scuzaer
i sin Eoum. crit. Lich. Eur. pag. XXIV, sedan han oninämnt
Skandinavien, England, Frankrike, Spanien, Tyskland, Schweitz
och Italien: »Relique Europe terr&, preter Bosniam, ubi Sendt-
nerus aliquas species collegit, quoad lichenum- cognitionem, quan-
tum scio, plane incultz jacent». Endast i reseberättelser ””) och
dylika arbeten kan man uppleta några spridda uppgifter om
någon af de allra allmännaste arternas förekomst i ett eller
annat af dessa länder. Sannt är visserligen, att det inre Ryss-
lands slätt- och stepp-trakter ej kan för Lichenologen er-
bjuda en större massa utmärktare arter, men att hvarje lands
flora, huru fattig den än må vara, alltid är intressant att
känna, torde ingen förneka, och att äfven der ganska anmärk-
ningsvärda former förekomma, skall jag i det följande visa.

I en remiss, som Kejserl. Vetenskaps Akademien i Peters-
burg för närmare granskning tillsände min fader, fanns äfven
en till volumen ganska diger samling lafvar från Ukrän, hvilka
han öfverlemnade åt mig att bestämma. Såsom utan åtskillnad
samlade af en med lafvarne, såsom det tycktes, föga bevandrad
person, fanns deribland naturligtvis af de allmännaste en massa

*) Härtill tab. 1.

++) Hvad södra Ryssland beträffar eger man i Voyage dans la Russie
meridionale et la Crimée par M:r AnıtoLz Deuiorr en förteckning
på de arter som D:r Levzırız der samlat.
Öfvers. af Kongl. Vet.-Akad. Förh. Årg. 12, N:o 1, den 10 Januari 1855.

— 41 —

exemplar, hvadan art-antalet ej blef så stort, som jag i början
förmodat. Då emellertid ett bidrag till kännedomen om ryska
steppernas laf-vegetation, huru litet det än må vara, i växt-
geografiskt hänseende ej torde sakna allt intresse, bar jag tagit
mig friheten att meddela en förteckning å de arter, som funnos
i nämnda remiss. Namnen på de ställen, der de blifvit sam-
lade, funnos visserligen anteckoade, men då de voro skrifna
med för mig obegripliga ryska bokstäfver, kan jag ej meddela
dem. Enligt hvad jag trott mig kunna sluta, äro de emellertid,
om ej alla, dock till största delen från trakten kring Charkow;
insamlaren är Botanices Professorn derstädes B. M. Czerntiuev,
hvilken äfven för mykologiens studium en tid vistats här i
Upsala. "

Då man genomläser den nedanföre meddelade förtecknin-
gen, finner man lätt, att största delen utgöres af sådana van-
liga slätt-lafvar (t. ex. Usnea burbata P) hirta, Evernia pru-
nastri, Ramalına calicaris, Parmelia pulverulenta, stellarıs,
parielina, ciliarıs och scruposa, Opegrapha varia m. fl.), till
hvilkas förekomst derstädes man redan på förhand kunnat gissa,
äfvensom af några mot söder mera allmänna arter t. ex. Par-
melia Acetabulum, perlata och caperata. Mera oväntad är
deremot förekomsten af Cladonia botrytes, Lecidea myrmectna,
Calicium brunneolum m. fl. En kär påminnelse om våra
svenska klippor är det dessutom att på erratiska granit-block
derstädes finna den hos oss högst allmänna Parmelia cinerea,
som för öfrigt endast sparsamt förekommer i Europa.

Efter dessa anmärkningar torde jag få öfvergå till upp-
räknande af de arter, som nämnda samling innehöll. De äro:

1. Usnea barbata Fa. Sterila former af «) florida (L.) och ß) hirta (L.)
jemte mellanformer; en del på björk.

2. Evernia prunastri (L.). En mängd sterila former med bredare och
smalare bladflikar, af hvilka en ganska utmärkt lacinüs subtereli-
bus, granuloso-pulverulentis.

3. Hamalina calicaris Fe. u) fraxinea (L.). Såväl den bredbladiga,
fruktificerande formen, som en yngre steril med mycket smala
flikar. .

16.

19.

22.

34.

35.
36,

mand 45 a

. Ramalina pollinaria AcB. Den mindre utmärkta trädformen, men

dock fruktbärande.

. Cetraria pinastri (Scnnes.). Steril, men utmärkt vacker och stor;

på tallbark.

. Peltigera canina (L.). Såväl typisk, som förkrympt genom en liten

parasit-svamp. Åfven var. pusilla (Dir).

. Sticla pulmonacea (L.). Steril.
. Parmelia perlata (L.). Steril, men stor och vacker.

— — tiliacea (Esan.). Steril.
— — saxaliis (L.). Steril såväl på träd som sten.
— — physodes (L.). Steril på tallbark.
— — Acelabulum (Necx.).
— olivacea (L.).. På björk, typisk och med frukt; deremot
på lönn (?) steril lacinüs latis, etate farinoso-pulverulentis.
— — caperata (L.). Steril på träd och mossa.
— — conspersa (Enau.). Nögra få blad bland P. saratilis.
— — parielima (L.) a.
— — »pusillan Ace. På bark (af Acer campestre?) (Obs. 1.).
— > ciliaris (L.). Vacker,
— — stellaris (L.) a. Vacker,
— — cesia (Horru.). Steril, på träd.
— — milverulenta (Scasze.),
— — obscura (Enan.) «. På bark.
— — murorum (Horru.) a. Vacker på tegel.
— — cinerea (L.) a. På graßit,
— — confragosa (Acn.) var. pinicola (Ace), Fr. S. V. Sc. I;
pag. 107. På tallbark.

— — subfusca (L.) 8) distans (Acu.). På asp-bark. Var. Hageni
(Acn.), acrustacea, på murken ved.

— — albella (Hovrw.) 8) angulosa (Acu.). På rönn()-bark.

— — pallescens (L.). På gammal björk-bark.

— — sophodes (Acn.)? Några få (4—5) apothecia på jord bland
Lecidea sabuletorum.

— — varia (Emas.) var. apotheciis carneis, bialorintt. På mut-
ken ved.

— — vilellina (Enrn.).. På ved.
— — cerina (Heow.). Några apothecia bland Biatora aurantiaca.

— — scruposa (L.). Vacker på jord; äfven parasitisk på thallus
af en Cladonia, men ej helt och hållet saknande egen Crusta.

Cladonia fimbriata (L.) a) på jord och bland mossa; ) tubeformis
Fa. pä tr äd,

— — boirytes (Hac.).
— — /furcata (Scaaer.).

— A —

37. Cladonia squamosa (Hoseu.).

38. — — rhangiferina (L.). Steril.

39. Biatora polychroa n. sp. På bark af Acer campestre. (Obs. 2).

40. — — luteola (Scaran.). Några få, små apothecia på bark.

4. — — sanguineo-atra (Wurr.). På mossa.

42. — — erysibe Fa.? (crusta,, På tegel och murbruk.

43. — — aurantiaca (LicatF.). Mycket liten på asp.

44. Lecidea sabuletorum Fı. På jord vid Charkow.

45. — — püularis (Dav.). Till denna art hörer troligen en form
på tegel.

"46, — — myrmecina Fa. På murken ved.

47. — — enteroleuca Aca. På bark.

48. — — punctata Aca. På rutten ved. (Obs. 3).

49. Opegrapha varia Pers. På ask-bark; monstrositeten arthonioides
äfven på bark.

50. — — atra Peas. Några få apothecia.

51. — — = scripta (L.).

52. Arthonia impolita (Eaan.). På ek(?)-bark.

53. Trachylia tigillaris (Acu.) var. Notarisii (Acolium Notarisii Tur. Mém.
sur les Lich. pag. 81). På ek(?)-ved. (Obs. 4).

54. — — lucida n. sp. På tallbark. (Obs. 5).

55. Calicium trichiale Aca. crusta leprosa. På murken ved.

56. — — trachelinum Aca. På bark.

57. — — brunneolum Fa. På murken ved.

58, — — roscidum Fı. På ved.

59. Coniocybe. furfuracea (L.). På murken ved.

60. Verrucaria rupestris Acu. Tvenne former på kalk.

61. Pyrenothea aphanes Bons. (enl. orig. exempl. och Lxienr. Ang. Lich.
Tab. XXVIll, fig. 7). På bark.

62. Byssus aurea L. Utmärkt vacker.

—

63. »Variolaria communis» Acn.
64, »Lepraria flavan Aca.

Obser vationes.

Obs. 1. Parmelia pusüla Acn., habitu peculiari sat insignis, mi-
nime est species propria, sed, ut in Fa. Lich. Eur. pag. 62 monetur,
status Imbricaria cujusdam mortuus et semi-putridus. Ob defectum
apotheciorum, que numquam sunt inventa, non audeo quidem pro certo
dicere, ad quam speciem sit referenda, sed mihi videtur polissimum a
P. olivacea originem ducere. Planta Ucranica loco humido videtur ha-

bitasse.
Obs. 2.

Obs. 2. Biatora polychroa n. sp.: crusta conligua, granuloso-
verrucosa, Fugoso-plicala, virescenti; apotheciis adnatis, nudis, decolo-
rantibus, primum urceolalis, dein planis atque convexis, excipulo cu-
pulari, margine tenui demum evanescente; sporis luteis, praslongis, infra
caudatis, multi-locularibus. — Fig. 1.

Habitat in Ucrania ad corticem Aceris campesiris.

Est e stirpe Biatore decolorantis seclionis Micaree Fa. S. V. Sc.
I, pag. 112. — Crusta hypotballum album obtegens, conligua, e gra-
nulis rugoso-verrucosis, cinereo-virentibus conlexia. Excipulum thallo
adnatum, cupulare, extus primum e carneo-rubro luteolum, dein fer-
rugineo-fuscum et tandem spadiceum, intus aliquanto pallidius. Discus
extus excipulo concolor vel parum pallidior, intus primo albidus et de-
nique fusco-brunneus, marginem lenuem, primo fmvolutum, unde obtu-
sus videtur, excludens. Occurrunt pra&terea apothecia inius exlusque
(morbose) atra et alia, sporis deslituta, extus pallide carneo-lutes, inlus
albıda. Spore lutex, mature 0,036—60 millim. longe et 0,0056
millim. latz, graciles, apice obtus, infra in caudam attenualz, 5—12
loculares.

Ab omnibus mihi cognitis Lichenibus optime distincte. Biator® car-
neol@ (Acu.), quacum etiam sporis longis, multi-locularibus congruit *),
sine dubio est proxima, sed prster majorem omnium partium (sporis
exceplis) magnitudinem differt tum crustz et apolheciorum structura
quum variis horum coloribus, unde etiam nomen polychro@ ei imposui.
Praterea cum nulla nisi B. luteola et (forma apotheciis atris) B. sangur
neo-aira comparanda, sed notis jam allatis facillime dignoscitur,

Locis humidis varıat crusta l»viori et obscuriori, sed characteres
prelerea servat.

Obs. 3. Parva har planta, in Suecia ad truncos cariosos pini
frequentissima, vix et ne vix quidem ad Lecideam parasemam potest
referri. Est quidem species ignobilis et proletaria, sed tamen vulgarior,
quam ut omnino possit prstervideri. Sporis gaudet luteis, simplicibus,
ellipticis, 0,008 millim. longis et dimidie circiter angustioribus.

Obs. 4. Trachylia tigillaris (Acs.) var. Notarisii (Acolium Notarisü
Tur.) a forma primaria dillert crusia crassiore, apotheciis aliquanto ma-
joribus et precipue sporis multi-locularibus, forma maxime variis. Quod
ad differentias duas prıores atlinet, minoris sunt momenli, quum ex.
gr. Tr. iympanella (Acu.) apotheciis majoribus minoribusve et crusta
crassissima vel subnulla variet. Character aulem e sporarum forma
gravior quidem primo obtutu videlur esse, sed re vera non est. Hanc
enim e Juxurie plantz crustzque crassitudine pendere me docuere
forma Tr. tympanelle crusta crassiore, in quibus sporas quasdam 3—4
loculares inveni, quum in aliis crusta minus evoluta instruclis sporas
modo biloculares vidi. Quin etiam apud Tr. tigillarem veram, quum
latas occupat plagas, apothecia sporas modo biloculares foventia reperi, :

*) Differunt tamen in eo, quod spore Biat. carneole utrinque sunt
attenuatze, 0,042—72 millim. longe et 0,004-—5 millim. latz.

Öfvers. af Kongl. Vel.-Akad. Förh. Årg. 12. N:o 1. 2

— 48 —

quum crusta esset tenuis, zque autem multiloculares ac apud Acolium
Notarisii Tuı., quum esset crassior. His rebus adductus, non possum
non banc pro varietale vel polius lusu Tr. tigillaris (Acn.) habere. —
Sporarum determinare magnitudinem ob varias earum formas non est
facile; una autem ex iis, »qus cruciatim 4-loculares occurrunt et pre
ceteris symmetria, qua pollent, oculos alliciunts, 0,021 millim. erat
longs et 0,014 millim. lata. Genuina Tr. tigillaris sporis (bilocularibus)
gaudet 0,020 millim. longis dimidioque angustioribus.

Ob hunc sporarum nisum maxime praterea convenit hasc varietas
cum Tr. viridula Fa., cujus sporarum forma omnino similes sunt. Spora
4-locularis hujus speciei 0,010—14 millim. est longa et 0,008—9
millim. lata.

Quum Tr. tigillarem examini microscopico subjeci, inveni etiam
spermogonia hujus lichenis. Apotheciis sunt immixta, iis vulgo paullo
majora magisque elevata, habitu fere Lecidew et innumera spermalia
elliptico-oblongs, lutea, 0,005—6 millim. longa et 0,002 millim. lata
condentia.

Obs. 5. Trachylia lucida n. sp.: crusta areolalo-squamulosa, ci-
trina; apotheciis sessilibus, adnatis, atris, late sepius proliferis; exci-
pulo cupulari crasso, corneo; disco tenui, nudo, atro, intus albido, mar-
ginem tumidulum primitus albicantem demum &quante; sporis maturis
nigro-fuscis, bilocularibus. — Fig. 4.

Habitat in Ucrania ad corticem Pini.

Crusta nitide citrina, colore fere Biatore lucide, ex areolis squa-
mulosis vel primitus verrucosis constituta, late effusa, crassior nec tam
contigua quam Tr. tigillaris, quam preterea primo obtutu refert. Exci-
pulum quam in ulla alia specie hujus generis crassius, nigrum vel in
olivaceum vergens colorem, thallo modo adnalum nec immersum, mar-
gine tumidulo, primum albicante, dein nigro. Discus cum excipulo
extus concolor, intus albicans, marginem demum zquans, tenuis. Pr&-
cipue memorabilis est fabrica apotbeciorum fere omnium vetustiorum;
quum enim spor& jam sunt disseminatz, ex excipulo emergunt excipula
43—3 nova, discos novos foventia nec semper orbicularia- sed eliam in-
terdum lirelle-formia et varie flexuosa. Spore in asco quodam 8, e
quibus suprema primum malura, elliptice et medio parum contract,
primo lutex, dein nigro-fuscz nucleosque duos continentes, longit.
0,012 millim., latit. 0,006 millim. Asci elongati, sporas arcte am-
plectentes; paraphyses long, filiformes, liherz.

Ab omnibus huc usque cognitis speciebus hujus generis abunde
diversa et omnium facile pulcherrima. Tr. tigillari, ut jam dixi, primo
obtutu ob colorem cruste citrinum similis quidem, sed re vera Tr.
tympanelle ob marginem albicantem excipulumque crassum magis affı-
‚nis; ab utraque vero tam cruste quam apotheciorum indole eximie di-
stincta. Ab omnibus prsterea mirabili dignoscitur apotheciorum proli-
ficatione, quam quidem antea accidentaliter vidi apud Parmeliam tarta-
ream et Lecideas quasdam, numquam autem tam constantem nec apud
Kchenes Calicioideos. Cfr. praterea Fr. Lich. Eur. pag. LXIX, ubi mo-
netnr: »tales lusus omnes accidentales sunt; attamen, ubi hic nisus ante-
pollet, non pretervidendus. — Disco levi et satis duro, parum vel om-

— 19 — |
nıno Bon atro-inquinante, faoile hac species pro Leeidea baberi potest,
sed preterguam quod toto habilu ad Trachylias trabitur, cum iis etiam
ascorum, paraphysum et pr&serlim sporarum structura omnino convenit.

Comparationis gralia addo quoque icones species ceteras, quas vidi,
generis Trachylie illustrantes, que preter species, de quibus supra
menlionem feci, sunt: Tr. iympanella (Acu.), sporis plerumque bilocu-
laribus, longit. 0,016 millim., latit. 0,008 millim.; Tr. stigonella (Aca.)
sporis bilocularibus, 0,01% .millim. longis dimidioque angustioribus, et
Tr. saxatilis Fr. (Scazn. Lich. exs. 240) sporis 0,011—2 millim. lon-
gis, 0,005—6 millim. latis.

Quas non vidi species quarumque figuras ideo non possum addere
sunt Tr. Neesü (v. Fw.), cujus autem sporas non rite esse evolutas af-
fiimat Cel. Fassexıus (in Bavan. Uebers. der Moose und Flechten des
Taunus pag. 90), Tr.? chlorina Stexn., cujus apothecia non vidi, et
Tr. neglecta Bavan., mihi plane incognila, cujus autem icon adest in
Bıras. Einig. über Lichenen tab. II, fig. 11.

Explicatio tubule I.

Fig. 1. Biatora polychroa n. sp.: a. apothecia sub variis zetalibus;
b. spors. .

— 2. Biat. carneola (Acn.): a. apothecia; b. spors.

— 3. Trachylia iympanella (Aca.): a. apothecia; b. sporz biloculares
juniores; c. exdem mature, e quibus una nucleum eji-
ciens; d. sporz 3—4 loculares.

— 4. Tr. lucida n. sp.: a. apolhecia; b. eadem prolifera; c. asci et
paraphyses; d. spore immatur®; e. egdem mature, e quibus
dux germinantes,

— 5. Tr. tigillaris (Aco.) var. Notarisii (Tur.): a. apothecia; ceter
figure sunt nonnulle minus composite ex innumeris spo-

. rarum formis, que in uno apothecio occurrunt.

— 6. Tr. tigülaris (Aca.): a. apothecia; b. spermogonia; c. spor&
bi-loculares immatur&; d. exedem mature et una germi-
nans; e. spors multiloculares; f. spermatia.

— 7. Tr. stigonella (Aca.): a. apothecia; b. spora immalura; c. SP.
mature; d. sp. nucleum ejiciens.

— 8. Tr. sazatilis Fa.: a. apothecium; b. spor&.

— 9. Tr. viridula Fn.: a. apothecia; b. sporz.

P. S.

: Levibus his observalionibus jam typis expressis, per litteras me
certiorem fecit praclarissimus Prof. A. Massıronco Trachyliam lucidam
sopra descriplam eandem esse ac Acolium viridulum DNras Frammenti
Lichenogr. pag. 11. Eam autem toto coelo a rarıssima Trachylia viri-
dula Fr., specie fere microscopica, in ligno alneo vetusto obvia, esse | _.—-

em

diversam primo obtutu perspicitur. An vero Calicium viridulum Scaza,/”. ze mer Ta
ad hanc vel illam pertineat non audeo dijudicare, quum specimen hujyd: 2#, N
EV.
N ee tn}
N DE

— 20 .—

lichenis in Lich. ejus exsicc. N:o 295 in exemplari hujus collectionis,
quod unicum vidi, desideretur, sed secundum descriptionem ad Tr. iu
cidam potius pertinere videlur, quamquam margine aureo differat. In-
terea necesse est speciem Suecanam nomen viridul® servare aliudque
(lucide) planta Notarisiane et prasenti imponi.

Determinat praterea idem Celeberrimus Lichenologus Biatoram,
quam sub nomine polychro@ supra descripsi, esse Lichenem corneum E.
B. (Baudia Mussar.), quod equidem non assentior. Praterguam enim
quod ab omnibus fere hoc nomen maxime vagum ad Biat. carneolam
ut synonymon ducitur, affırmat etiam Cel. Lesisuron (Angioc. Lich.) bas
plantas esse diversas. Sporidia enim Lich. cornei E. B. in tab. XIV,
fig. 4 depicta omnino habent formam B. carneole utrinque attenuatam,
quamquam apothecium non nihil B. polychroam refert. Nomen Lich.
cornei praterea ad varias ducitur species, ut ad Biat. mixtam nec non

Gyalectam cupularem (Cfr. Fr. Lich. Eur. p. XIV),

— 9 _

4. Om Ronneby bad-gyllja. — Hr Adjunkt N. E.
Foasszu i Skara hade insändt följande meddelande:

»De många olika gissningarne öfver orsaken till den olid-
liga klåda och stickning, som uppkommer i huden efter Ron-
neby »gyttjebad» gåfvo mig anledning till nedanskrifne under-
sökningar. De uppdaga säkerligen ingenting nytt, men då de
äro gjorda på stället wan all ledning eller afskrifning af fö-
regående undersökningar, kunna de möjligen vara af något in-
tresse vid jemförelsen med andra och bättre, som förut finnas
beskrifna. På uppmaning af ställets läkare har jag derföre
trott mig böra öfverlemna dessa rader.

Stället der badgyttjan hemtas är beläget blott några fam-
nar från »helsokällan» tätt intill badhuset, och således på en
fjerdedels mils afständ från hafsredden och en ättondedels mil
från Ronneby köping, nära kanten (cirka tio famnar) af den å,
som flyter genom köpingen ut till hafvet. På några hundrade
alnars afstånd från ån, och parallelt med denna löper en tem-
ligen hög, skogbeväxt bergskedja (granit) från köpingen nästan
ända fram till redden. Oaktadt brunnens lågländta belägenhet,
vid foten af en hög bergssträcka och brädden af en å, är
platsen likväl ingalunda sank, hvilket äfven synes deraf att de
två & fyra alnars djupa gyttjegroparne vid brunnen hålla sig
fria från vatten. Brunnsplatsen är på tvenne sidor begränsad
af bördiga åkrar, på tredje sidan af en privat trädgård och på
fjerde af Ronneby å, vid hvilkens strand en smalare körväg
leder till köpingen. Vägens höjd öfver å-vattnets niveau tyckes
vara cirka två A tre alnar. På några få ställen är vattnet
vid åkanten rostfärgadt synnerligen der myrmalmen ligger
i dagen.

Vid betraktandet af gyttjegroparne befinnes, att jorden är
stratifierad i fem serskildta lager, som visserligen till mägtig-
het, färg och sammansättning variera något i olika gropar, men
likväl vanligen öfverensstämma i följande förhällanden:

1:0 Öfversta eller matjords-lagret utgöres af s. k. mylla,
och är sammansatt af en mängd förmultnade organiska ämnen -

Öfvers. af K. Vel. Akad. Förh., d. 10 Jan. 1855.

— 2”? —

(humus) samt sand, qvartskorn, glimmer o. 8. v. samt genom-
trängd af rötter från den på ytan grönskande gräsmattan, som
. mestadels består af Poa annua, Polygonum auriculare och dy-
likt. Jordlagret är blott af cirka en fjerdedels alns mägtighet.
Färgen rödaktigt brun. Vid cirka 400 gångers förstoring visar
den sig bestå af kantiga, bruna eller färglösa korn utan be-
stämd form. Vid upphettning för blåsröret luktar den nästan
som torfrök och förlorar temligen mycket i vigt. Den varierar
mycket både till färg och sammansättning.

2:0 Andra eller ler-lagret ligger omedelbart och temligen
skarpt begränsadt, under det förra. Det utgöres af en hvitgul,
fin lera, blandad med några halft förmultnade, vegetabiliska äm-
nen, såsom qvistar, grässtrån etc. samt genomträngd af fibriller
från de i öfversta lagret befintliga, lefvande växterna. När-
mast omkring sådana ämnen är leran vanligen starkt rostfär-
gad. Den har i öfrigt likhet med vanlig åkerlera både vid
undersökning för blåsröret och mikroskopet, men med den skill-
nad, att Ronneby-leran innehåller skal af kiselinfusorier — i
vissa prof träffas en oerhörd. mängd deraf — i andra ytterst
få. Lerans hufvudmassa består jemte lerjorden af kantiga sand-
eller qvartskorn. Lagret är cirka åtta tum mägtigt.

3:o Tredje eller sphagnum-lagret har utseendet af mörkt
rostgul, lucker lera. Vid upphettning utvecklar den stark torf-
rök, förlorar mycket i vigt, samt efterlemnar en mörkbrun eller
gråsvart aska. Under mikroskopet visar den sig till största
delen bestå af brungula, rundaktiga korn, liknande cellbildnin-
gar efter förmultnad sphagnum. Massan är icke homogen, utan
blandad med en mängd växtpartiklar, såsom pinnar, trädrötter,
barkar, o. s. v. stundom helt och hället förmultnade och ge-
nomträngda af den jord hvarı de legat, stundom ganska härda
och oförmultnade. Vissa prof visa sig äfven rika pä kiselsköl-
dar. Lagret är omkring en half aln djupt.

&:0 Fjerde eller gyitje-lagret är det lager hvaruti bad-
gyttjan förekommer och är således det märkvärdigaste. Det

— 23 —_

är från två till flere fot mägtigt. Den närmast sphagnum-lagret
liggande gyttjan är vanligen gröfre och blandad med en mängd
säf, långa gräslika blad (antingen af Molinia maxima, som växer
i ymnighet i ån eller sannolikare af Zostera marina från haf-
vet) äfvensom andra vegetabiliska substanser, till och med tyd-
liga stycken af vegetabiliskt kol. Ett eller annat qvarter dju-
pare ligger den egentliga badgyttjan. Nyss upptagen bildar
den en gråbrun, för känseln något sträf, ytterst fint fördelad,
kort (icke seg eller klibbig) och lätt massa af en, mineral-
vattnet liknande, smak och en svagt svafvelaktig lukt, som till
och med förmärkes sedan gyttjan länge legat soltorkad. Ehuru
icke belägen vid egentliga hafskusten bar den likväl alla ka-
rakterer af 8 k. hafsgyttja och liknar, bland dem jag varit i
tillfälle att undersöka, mest dem från Nordsjökusten (Lysekibl),
med undantag af att Ronneby-gyttjan innehåller jern, hvilket
jag eljest icke funnit i annan hafsgyttja än i den från Norr-
telje. Ronneby-gytijan krymper högst litet vid torkning, men
förlorar mycket i vigt. Den torra gyttjan förlorar deremot vid.
glödgning högst obetydligt i vigt och utveoklar nästan ingen
torfrök. Soltorkad har den till färgen mycken likhet med fin
aska. Efter stark glödgning drager färgen mera ı rödt än
grått. Då den nyss upphemtade våta gyttjan hårdt pressas
genom tätt linne, utsipprar ett, nästan färglöst, vatten, som
' har något hepatisk lukt och ger samma reaktioner för jern som
mineralkällans vatten.

Under mikroskopet visar det sig, att denna gyttja nästan
uteslutande består af hela eller krossade sköldar efter, må-
hända sedan årtusenden döda, snfusorier, och möjligen äfven af
skal efter crustaceer ur ordn. Eotomostraca. Många sköldar
visa sig hela i sina praktfulla, symetriska former, men största
delen äro så söndersplittrade, att de nästan se ut såsom fina
skärfvor af krossadt glas eller qvarts, men de regelbundet ord-
nade streck, taggar, punkter etc. på dessa skärfvor, antyda
likväl tydligt att de äro fragmenter af organiska väsen, Att
de bestå af kisel eller någon silikatföreoing visar sig derpä alt

— Ib —

de i glödgning icke förstöras eller förändras, och att de iche
upplösas i mineralsyror, hvilka profver jag flere gånger repe-
terat och alltid med samma resultat. 1 saknad af Eurenzencs
»Die Infusions-Thierchen» samt alla andra arbeten i denna väg,
är jag urståndsatt att närmare redogöra för de iakttagna djur-
formerna. Det förekommer 'mig dessutom att nogare forsknin-
gar öfver Sveriges kiselinfusorier ännu utgöra ett vidt falt för
talrika och intressanta upptäckter, emedan, såvidt det är mig
bekant, ingen svensk EurensBerG egnat sin uppmärksamhet häråt,
_ eller gifvit sina rön i tryck tillkänna, utom Hr Prof. A. Rertzws,
som mikroskopiskt analyserat och beskrifvit kiselinfusorierna i
Degerforss-bergmjölet.

Beträffande de medicinska verkningarne af Ronneby-
gyttjan, tala äfven dessa för naturen af hafsgyttja. Den verkar
som ett kraftigt hudretningsmedel (rubefaciens) Den badande
förnimmer i huden en plågsam stickning eller klåda, liknande -
den efter brännässlor, ätfoljd af oro, ängslan, kallsvett etc. fort-
farande från några timmar till några dagar, stundom förorsa-
kande ett kliande utslag liknande miliaria.

Som gyttjan består af fiut fördelad kisel i form af nålar.
taggar, skärfvor etc. är det klart att dessa vid gyttjebaden in-
gnidas i budens porer, hvadan klådan är en följd af en helt
och hållet mekanisk retning, som måhända i någon mån förökas
genom gyttjans halt af jernvitriol, alun och andra salter.

Häraf förklaras äfven hvarföre ingen klåda förmärkes efter
begagnandet af gyttjebad vid t. ex. Himmelskällan (nära Skara)
och andra badorter med sötvattens- eller torfgyttjor. Dessa
innehålla ofta inga kiselnålar eller bestå åtminstone alltid till
sin allra största mängd af förmultnade torfpartiklar, hvilka både
till form och konsistens äro af den beskaffenhet, att de inga
mekaniska stickningar kunna åstadkomma.

Under torra somrar påstås Ronneby-gyttjan vara mycket
starkare (reta i högre grad) än då årstiden är mycket regnig.
Gyttjan för baden uppgräfves hvarje morgon, men groparne äro
utan allt skydd öppna för sol, luft och regn, hela året om.

5:0 Femte lagret, ochra eller myrmalms-lugret ligger un-
der badgyttjan. Det är på olika ställen af mycket olika mäg-
tighet. I en åker straxt till venster om mineralbrunnen, synes
en många famnar lång och flere alnar bred bank deraf hafva
genombrutit de fyra öfre lagren, så att malmen ligger i öppen
dag eller är betäckt med en högst gles och svag vegetation.

Denna myrmalm ser ut som sammanrotad, grof sand,
stundom med, men ofta utan mblandning af lera. Vid glüdg-
ning afger den en svag lukt af svafvel, men förlorar högst litet
eller intet i vigt. Den förut mörkt rostgula färgen blir efter
glödgning ändå mörkare. Vid smältning för blåsröret med soda
erhålles ett mörkt glas. Under mikroskopet visar sig profvet
bestå af grofva, kantiga, starkt rostfärgade sandkorn, samt små
oregelmessiga, icke transparenta partiklar, sannolikt leia eller
rost. En och annan kiselinfusorie-sköld förekommer äfven, men
vegetabiliska inblandningar förmärkas icke.

Den rika halt af jernvitriol, som Ronneby mineralkälla in-
nehäller synes just vara tillkommen vid vattnets passage genom
detta jordlag. Detta är likväl blott en gissning. Grunden
hvarpå dessa fem jordlager hvila uppgifves vara en hvit sand.
Det är både af de här sig företeende geologiska förhållandena
och af gyttjans beskaffenhet all anledning att förmoda, det haf-
vet i forntiden haft ein strand eller botten der nu helsokällan

är belägen.

Genom det att alla jordlagren, utom matjorden, äro im-
pregnerade med mineralvatten och hafva ett nära grannskap
med myrmalmen (ochran) äro de så jernhaltiga, att om de in-
läggas våta i hvitt papper, blir detta efter torkning svart som
bläck på de ställen der papperet varit i kontakt med jorden.
Sedan gyttjan torkat, svärtar hon ej ifrån sig, om hon uppblö-
‚tes med valten »

— 26 —

Skänker till Rikete Naturhisteriska Musecwan.
Botaniska afdelningen.

Af Hr G. L. Sjögren.

Fyrtio arter från Södermanland, nemligen tolf phanerogamer och tju-
guätla cryptogamer, t. ex. Najas marina, Ruppia rostellata, Pota-
mogeton marinus, Zannichellia pedicellata, Salicornia herbacea,
Carex loliacea, Nitella Stenhammariana, Trichocolea tomentella,
Hypnum Blandowii och lycopodioides, Leskea paludosa m. fl.

Af Hr R. F. Fristedt.

Fyra sällsyntare arter: Potamogeton rutilans, Erucastrum Pollichii,
Corydalis rutacea, och Nojas flexilis.

5.‘ Hemiptera från Kafferlandet. — Hr Stude-
rande C. Står hade inlemnat följande fortsättning af sina be-
skrifningar öfver de af Hr J. A. WantBerG bemförda Hemiptera.

ELASMOGASTER (Srir).
(Öfvers. af K. Vet.-Ak. Förhandl. 1853, p. 259\,

1. E. brunnescens: brunneus, rude punctatus, parce albosquamosus;
antennis rufoferrugineis, art. 1 tolo, 4 apice fuscis; corio ad
membranam fuscocuprescentem sordide albido-marginato. Long.
16, lat. 8 millim. — In terra Natalensi.

Variat bemelytris abdomine multo brevioribus.

MICTIS (Leacn).
1. Tibie postice intus plus minus dilatatae, inermes.
a. Thorax inermis.

1. M. caslanicornis: fuscocastanea, parce flavosericea; antennis dilute
castaneis, art. ultimo extus fuscescente; scutello medio longitu-
dinaliter densius luteopjloso; membrana fuscocuprescente; abdo-
mine subtus dilute brunnescente; pedibus ferrugineofuscis, tarsis
castaneis; femoribus maris posticis ante medium nonnihil curva-

tis, dein subsqualiler incrassatis. Long. 23, lat. 8 millim,. —
In terra Natalensi.

2. M. caffra: fuscocastanea, luteosericans, antennarum art, 2—4 lu-
teis, apice nigrofuscis; membrana fuscocuprescente; femeribus
infra dılutioribus, tarsis fuscopiceis; femoribus maris posticis fu-
siformibus, intus medio et apicem versus bidentatis. Long, 22,
lat. 6 millim. — In terra Natalensi.

3. M. vidua: castanea, parce luteosericans; antennis pedibusque rufo-
ferrugineis, art. ultimo illarum lutescente; scutelli apice imo sor-

dide albido; membrana cuprescente. Long. 20, lat. 6 millim. —
In terra Natalensi.

4. M. tomentovirgata: dilute castanea, pilis albidis, in thorace lineis
septem longitudinalibus formentibus, instructa; anlennarum art.
3 ultimis dilute fulvescentibus, 2 et 3 apice nigris; corio medio
longitudinaliter fuscescente,;, membrana cuprescente; pedibus ob-
scure rufoferrugineis, dense albidosericeis. Long. 20, lat, 7 mil-
lim. — In terra Natalensi.

5. M. griseosericans: obscure rufoferruginea, griseosericea; antennis
nigrofuscis, art. ultimo fulvescente, apicem versus fuscescente;
femoribus supra nigrofuscis; femoribus maris posticis fusiformi-

bus, medio subdentatis. Long. 16, lat. 5 millim. — In terra
Natalensi.

6. M. grallatoria: obscure rufoferruginea, griseosericea; antennis ni-
gris, art. ultimo fuscocastaneo; membrana fuscocuprescente; pe-
dibus nigropiedis; femoribus posticis maris modice Crassis, mox

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh., d. 10 Jan. 1855.

pone basin curvatir, dein subrectis, pone medium bidenticulatis,
Long 20. lat. 7 millim. — Ad portum Natalensem.

7. M. lugubrina: nigropicea, griseosericea; antennarum art. 2—# ful-
vescentibur, 2 et 3 apice nigris; hemelytris castaneis, corio non-
nihil fuscescente; membrana fuscocuprescente; femoribus maris
posticis subreclis, fusiformibus, pone medium inlus subdentalis«.
Long. 20. lat. 7 millim. — In terra Natalensi.

8. M. natalensis: rufoferruginea, parce flavosericea; antennarum art. 1
nigro, 2 et 3 fulvis, apice nigris, 4 fusco; thorace lateribus ni-
gricantibus; pedibus nigropiceis. Long. 22, lat. 8 millim. — In
terra Natalensi.

I. M. amicta: caslanea, albidosericea; antennis fulvescentibus, art.
2—4 apice nigris; corii margine ad membranam cuprescenlem
densius albidosericeo; ubdomine subtus dilutiore; tarsis fuscis;
femoribus posticis maris subrectis, fusiformibus, pone medium
subcrenulatis. Long. 16, lat. 5% millim. — In terra Natalensi.

b. Thorax uirimque angulato-dilatatus.

10. M. furva: nigropicea, subtus dilutior; antennis’nigris, art. ultimo
fulvo; pectore utrimque pustula dilute sanguinea; abdomine ma-
ris sublus basin versus elevato, gibboso; lemoribus maris posticis
ante medium sat curvalis, dein s»qualiter incrassalis, intus mox
pone medium dente valıdo armatis. Long. 25, lat. 8 millim. —
In tractibus fluvii Limpopo.

11. MM. Bohemani: pracedenti valde affinis, sed distincla anlennis lon-
gioribus, angulis humeralibus !horacis magis aculis; femoribus
posticis crassıorıbus, magis curvalis, abdominis segmento secundo
subtus nun gibboso. Long. 28, lat. 9 millim. — In terra Na-
talensi.

M. validipes. rufoferruginea, ochraceosericea; antennis nigrofuscis,
art. ultimo sordide flavotestaceo; obdomine subtus basin versus
valde elevato, gibboso; pedibus fuscopiceis, dense griseosericeis;
femoribus posticis maris basin versus sat curvalis, dein zqualiter
crassis, dente valido pone medium armatis. Long. 30, lat. 9 mil-
lim. — In terra Natalensi.

2. Tibie posticg utrimque dilatats, inermes; thorax dilatatus.

13. M. foliacipes: fussoferruginea; antennis sat longis, gracilibus, ca-

staneis, art. 2 et 3 apice obscurioribus, ultimo dilute flavescente;
peclore utrimque fascia obliqua dense sordide flavosericea; tibiis
poslicis prasertim basin versus utrimque valde dilatatis; femo-
ribus posticis maris apicem versus sensim incrassatis, subbiden-
tatis. Long. 24, lat. 9 millim. — In terra Natalensi.

PHYSOMERUS (Buru.).
1. P. lugens: obscure castaneus, granulosus, hirsutulus; antennarum
art. 2 et > ochraceis, ultimo testaceo; thoracis lateribus nigro-
fuscis; membrana fuscobrunnea; sublus testaceus, abdomine serie

ac

— 9 —

utrimque macularum fuscarum margineque segmentorum flavo.
Long. 11, lat. 5 millim. — In terra Natalensi.

2. P. granosus: fuscotestaceus, granulosus, hirsutulus et griseosericeus;
antennarum art. 1 granuloso; thorace angulis humeralibus an-
trorsum productis, aculis, medio utrimque spina, disco tuberculis
2, instructo; membrana fuscomaculata; subtus dilutior, vilta ab-
dominis utrimque obsolete fuscescente Long. 10, lat. 43 millim. —
In terra Natalensi.

PETALOCNENIS (Sri).
(loc. eit. p. 259.)

1. P. pachycerus: lolus dense cinereotlomentosus et sericeus; antenna-
rum art. ultimo, basi excepts, flavescente; membrana albida,
parce fuscomaculata. Long. 13, lat. 5 millim. — In tractibus
fluvii Limpopo.

PARYPHES (Au. et Seav.).

1. P. hilarus: dilute ferrugineus, fuscescente punctatus;' thorace mar-
ginibus lateralibus fuscescentibus; antennis, pedibus sublusque
dilute helvolus, pectore utrimque punctis 3 nigris. Long. 12,
lat. 4 millim. — In terra Natalensi.

PHILONUS (Darras).

1. P. nigrovittatus: capile, thorace, sabtus pedibusque fuscoferrugineus;
antennis fulvis, art. 1 toto, 2 et 3 apice nigris, hoc apicem ver-
sus subdilatato, 4 fuscotestaceo; hemelytris flavotestaceis, vitta
inzquali nigra intramarginali ornatis. Long. 17, lat. 5} millim. —
In terra Natalensi.

2. P. natalensis: antennis fulvis, art. 2 et 3 apice nigris, 4 fuscote-
stsceo, basali pedibusyue obscure rufoferrugineis; thorace fusco-
cuprescente; hemelytris dilute castaneıs, corio vitta abbreviata
nigricante; sublus fuscoferrugineus, margine abdominis dilutiore.
Long. 17, lat. 5 millim. — In terra Natalensi.

SERINETHA (Srix.).

1. S. moesta: fusca; capite, antennis pedibusque nigrofuscis; Luberculis
pone oculos, margine basali thoracis hemelytrorumque sordide fla-
vis; sobtus lutescens, albidomucores. Long. 15, lat. 4 mıllim. —
In terra Natalensi.

HYPSELOPUS (Buru.).

1. H. annulicornis: obscure rufoferrugineus, albidopilosulus; antennis
art. 1 et 2 nigris, 3 luteo, apice nigro, 4 fusco, basi et apice
flavoannulato; thorace flavorugoso, angulis humeralibus acutius-
culis; tibiis posticis basin versus testaceoannulatis, Long. 19,
lat. 5 millim. — In tractibus fluvii Gariep. |

2. H. kinearis: capite, antennis, scutello, pectore pedibusque posticis
fuscoferrugineis; thorace hemelytrisqus flavotestaceis, illo antice
rufoferrugineo, basi nigricante; scutello basi utrimque flavoms-

— 30 —

culato; antennis, tersis omnibus pedibusque anterioribus flavote-
staceis, illo utrimque vitta ferruginea, margine supra nigromacu-
lato, his ferrugineoirroratis. Long. 12, lat. 3 millim. — In terra
Natalensi.

ALYDUS (Fasr.). |

1. A. crassifemur: obscure rufoferrugineus, anlennis art. 2 basalibus
nigris, 3 et 4 lutescentibus, illo apice nigro; capite nigrovario,
.thorace anguste nigromarginato; scutello flavovitlato; subtus fla-
votestaceus, pectore abdomineque medio nigricantibus, illo utrim-
que nigrovittato; tibiis posticis curvatis, flavotestaceo-annulatis.
Long. 16, lat. 4) millim. — In terra Natalensi.

2. A. flavovittatus: flavotestaceus; angulis humeralibus thoracis nigro-
spinosis; capite, pectore abdomineque subtus utrimque flavovitta-
tis; tibiis posticis vix curvatis. Long. 15, lat. 3 millim. — In
terra Natalensi.

EUTHETUS (Dartas).

. E. leucostietus: niger; capitis linea longitudinali, basali, annulis an-
tennarum femorumque, tibiisque fuscotestaceis; scutello apice al-
bido; clavo, pectore utrimque maculis 2, abdominisque fascia
utrimque obliqua albis. Long. 11, lat. 21 millim. — In tractibus
fluvii Gariep. -

[an

2. E. leucopoecilus: niger; hemelytris flavescentibus, clavo maculaque
suturali corii nigris,; maculis utrimque 2 pectoris unaque abdo-
minis, annulisque femorum albis. Long. 12, lat. 2} millim. —
"In tractibus fluvii Limpopo.

3. E. sordidus: dilute- flavoteslaceus; capitis vittis 4 anticis, basique,
thorecis apice, scutello apice excepto, pecloreque nigris; ho«
utrimque albido-bimaculato; abdomine Lesiaceo, utrimque albido-
maculato. Long. 11, lat. 2 millim. — In terra Natslensi.

NEIDES (Larn.).

. N. malacaipus: flavotestaceus, antennis pedibusque dilutioribus, ni-
gropunctatis, illarum art. 3—3 apice nigris, 4 basi albido; fe-
moribus apice subito clavatis, Libiis larsisque apice nigrofuscis.
Long. 8, lat. $ millim. — Ad Portum Natalensem.

ah

HYDARA (Dauras).

1. H. gracilicornis: dilute sordide lutescens; antennarum art. ultimo
fuscescente; nervis clavi obscure sanguineis; membrana sordide
hyalina. Long. 11, lot. 4 millim. — In terra Natalensi.

GONOCERUS (Lare.).

1. G. lüuripennis: dilate fuscescens, dense obscurius punctatas; lines
media capitis thorscisque, hujus eliam marginibus, scutelli mar-
ginıbus lateralibus, corii marginibus liturisque flavoalbidisz subtus
cum pedibus flavoslbidus, serialiın nigropunctatus, villa utrimque
dilute fuscescente. Long. 10, lat. 4 millim. — In terra Natalensi.

2.

[_

— 31 —

G. oaffer: dilute, griseoflavescens, fuscopunclatus; capite utrımque

nigropunctato; thorace anlerius dilutiore, anlice utrimque nigro-
punctato; subtus cum pedibus fuscopunctatus, abdomine punctis
majoribus nigris, sexseriatim positis. Long. 7, lat. 3 millim. —
Jo terra Natalensi.

CLAVIGRALLA (Spin).

C. muricata : obscure rufoferruginea, griseosericea; thorace angulis hu-

meralibus valde productis, acutis, parce spinosotuberculato; scutello
gibbo, utrimque trispinoso; hemelytris flavotestaceis; abdomine
margine spinoso; Libiis flavoalbidis. Long. 10, lat. 4 miliim. —
In terra Natalensi.

C. natalensis: obscure rufoferruginea, griseosericea; antennis testa-

ceis, art. ullimo nigrofusco; thorace spinosotuberculato, medio
ulrimque spinoso; hemelytris dilute sordide testaceis, Corio mar-
gine fusco; tibiis flavoalbidis, apice fuscis. Long. 10, lat. 3]
millim. — In terra Natalensi.

C. tomenticollis: subcompressa; antennis pedibusque flavoalbidis, il-

larum art. 1—2 apice brunnescentibus ultimo fusco; femoribus
apicem versus fuscoferrugineis, libiis apice fuscis, medio fusco-
annulatis5 thorace basi utrimque spinoso, anlerius flavo, poste-
rius brunneolomentoso; scutello fusco, et flavopiloso; subtus ru=-
fotestaceus, abdomine disco et lateribus fuscescente. Long. 11,
lat. 4 millim. — In terra Natalensi.

. C. pilosicollis: flavotestaces, pilosa; thorace utrimque spinoso, ma-

cula oblonga media nigra; corio apicem versus nigropunctalo;
pedibus albidis, femoribus presertim posticis apicem versus brun-
nescenlibus. Long. 9, lat. 3 millim. — In terra Natalensi.

CORIZUS (Faur ).

. C. pilosicollis: flavotestaceus, punctatus, fuscopilosus; capite basi

maculis 2 fuscis; antennis parce fuscopunctatis, pilosulis, art.
ultimo obscuriore; thorace antice transversim biimpresso, ibique
nigro, medio longitudinaliter levissime carinalo, basi interdum
maculise 4 fuscescentibus; scutello maculis 2 oblongis nigris,
apice excavato, albido; heinelytris sordide hyalınis, nervis ele-
vatis, apicem corii versus fuscis; abdomine margine nigromacu-
lato, subtus punctis vitlaque utrimque marginali ferrugineis, fe-
moribus ferrugineopunctatis, tarsis fuscis. Long. 8, lat. 4 mil-
lim. — In terra Natalensi.

2. C. natalensis: dilute flavotestaceus, pilosulus; antennis fuscopuncla-

tis, art. apicali fuscescente; thorace pr&sertim posterius nigro-
punctato, ruga longitudinali media dilutiore; scutelli apice dilute
rufescente, hemelytris flavotestaceo-hyalinis, nervis marginequs
costali ferrugineis; subtus cum pedibus valde dilute rulotestaceus,
pectore pedibusque fuscoferruginco-punctatis; abdominis margine
nigromaculato. Long. 7, lat. 23 millim. — In terra Natalensi,

— J2 o—

3. C. puncticornis: praecedenti valde a»flinis, dilulior; antennis magis_
nigropunctstis; scutellg basi utrimque apiceque sordide albido.
Long. 6}, lat. 2% millim. — In terra Natalensi.

4. C. nigromaculalus: lestaceus, dense punctatus, pilosulus; thorace
posterius scutelloque nigromaculatis; hemelvtris sordide hyalinis,
nervis flavescentibus, fuscobrunneo-maculatis; subtus flavotestaceus,
pectore pedibusque fuscopunctatis, abdominis margine nigromacu-
lato, Long. 5, lat. 2 millim. — In terra Natalensi.

ACANTHOCORIS (Av. et Serv.).

1. A. denticulatus: fuscobrunnescens, granosus, hispidus; antennis cras-
siusculis, valde hirsutus; thorace angulis humeralihus antrorsum
productis, margine utrimque bispinoso, disco bituberculato; mem-
brana fuscescente-albida, fuscomsculata. Long. 8—9, lat. 4 mil-
lim. — Ino terra Natalensi.

LYGRUS (Fasn.).

1. L. fecialis: sordide rufescens; antennis, capite, vitta bifurca ex-
cepta, marginibus vittisgque 2 thoracis, scutello, sutura clavi,
margine vitlaque corii, pedibus pecloreque nigricantibus, hoc
utrimque rufo-trimaculato; abdomine margine nigromaculato. Long.
14, lat. 5 millim. — In terra Nalalensi.

2. L. lemniscatus: nigricans, parce griseosericeus; capitis macula basali,
thoracis maculis utrimque 2 oblongis, vittsque media, margine
scutellari clavi, macula prope commissuram vitlaque angusta corii
coccineis; pectore ulrimque maculis 3, abdomine maculis margi-
nalibus segmenlique singuli fascia apicali, ulrimque abbreviala,
coccineis. Long. 10, lat. 3) millim. — In terra Natalensi.

3 L. delicatulus: testaceus, capitis basi, loboqug medio. thoracis ma-
culis 2 basslibus, clavi mpcula media, corii macula marginali,
pectoris maculis 3 utrimque, abdominis maculis marginalibus
membranaque nigris, hac maculis 2 albis; pedibus fuscoferrugi-
neis. Long. 8, lat. 2] millim. — In terra Natalensi.

4. L. villosulus: dilute sordide testaceus, parce pilosus; capite, macalis
2 basalibus thoracis, membrana, apice alba excepta, antennis pe-
dibusque nigris. Long. 6, lat, 2 millim. — In terra Natalensi.

RHYPAROCHROMUS (Conr.).
1. Thborace trapezoidali, margine anteriore capite latiore.

1. R. urgidifemur : griseoflavescens, fuscopunctatus; capite, thorace an-
terius, scutello apice exceplo, pectoreque nigris; antennis sordide
flavotestaceis; thorace sordide flavomarginato, postice fuscopunctato,
lateribus dilatatis, subparalellis; corio macula prope angulum su-

turalem nigra; membrana fuscescente, apice sordide albida; pe-
dibus sordide flavolestaceis, femorihus anticis crassis, extus et
intus obscurioribus, tibiis anlicis curvatis. Long. 74, lat. 3 mil-
lim. — In tractibus fluvii Limpopo.
2. R.

— 3 —

2. R. nigromaculatus: sordide flavescens, parcius fascopunctatus; capite
pectoreque nigroferrugineis; antennis sordide flavotestaceis, tho-
race anterius abdomineque fuscoferrugineis; thorace sördide favo-
marginato, lateribus subdilatatis; scutello anterins nigro3 corio
macula prope angulum suturalem nigra; membrana fuscescente,
apice albida; pedibus sordide flavotestaceis, femoribus anticie
crassis, exlus et intus obscurioribus, tibiis anlicis subcurvalis.
Long. 6}, lat 3 millim. .— In Caffraris interiore.

3. R. caffer: dilute griseoflavescens, brunneopunctatus; capite, macula
magna Ihoracis antica, pectoreque fuscoferrugineis; antennis di-
lute flavotestaceis, extus nonnihil obscurioribus; thorace utrimque
parum dilatato; sulura clavi margineque costali corii maculis 2
minutis obsoletis, brunnescentibus; abddmine dilute. fuscoferru-
gineo, pedibus dilute testaceis, larsis apice fuscis. Long. 5], lat.
2% millim. — In terra Natalensi.

2. Thoracis margine antico capite angustiore, vel latitudine
subzquali.
a. Marginibus lateralibus thoracis plus minus dilatatis,

4. R. marginipennis: niger; antennis fuscoferrugineis, art. basali nigri-
cante; Lhorace pone medium subeonstricto, lateribus anguste al- °
bidis; hemelytris albomarginatis, corio macula apicali albida; fe-
moribus anticis basi, posterioribus ultra medium sordide albidis.
Long. 11, lat..3 millim. — In terra Natalensi.

Variat hemelytris basi parce sordide flavovariis,

5. R. umbrifer: dilute flavotestaceus, fuscopunctalus et varius; capite,
thorace ante medium pectoreque nigris; antennis sordide flavo-
lestaceis, articulis apicem versus obscurioribus; thorace sordide
flavomarginato, posterius fuscopunctato; scutello nigricante, ma-
culis 2 parvis sordide flavis; membrana fuscescente; abdomine
fuscoferrugineo; femoribus flavoalbidis, tibiis flavotestaceis, geni-
culis fuscescentibus. Long. 8], lat. 23 millim. — In tractibus
fluvii Goariep.

6. R. pairuelis: sordide flavotestaceus, fuscopunctatus; capite, thorace
anterius pecloreque nigricantibus; antennarum articulis apice fu-
scis, basali nigricante; thorace laleribus sordide flavomarginato,
posterius fuscopunctato; corio macula oblonga prope suluram,
alisque minore apicali, nigris; pedibus flavotestaceis, femoribus
apicem versus, tibiis tarsisque apice nigrofuscis. — Long. 9, lat.
3%) millim. — In terra Natalensi.

b. Lateribus thoracis non dilatatis.

7. R. nigropictus: nigricans; antennis art. ultimo a basi flavo; thorace
pone medium anguste flavofasciato, posterius sordide flavescente,
fuscopunctalo; hemelytris sordide flavis, mergine scutellari et
sutura clavi, corii fasciis, una pone medium, altera apiceli obli-
qua, nigris; membrana sordide albida; pectore basi albidofasciato;
femoribus posterioribus basi flavescentibus, tibiis anticis fuscote-
staceis. Long. 6, lat. 2 millim. — In terra Natalensi.

3

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förk. Årg. 12. N:o 1.

— IH — .

8. R. curvipes: niger vel nigropiceus, punctatus, puberolas; antennis
[uscotestaceis; thorace pone medium valde constricto; temeiytris
sordide flavotestaceis, clavi macula basali, corii fascia media lim-
boque apicali nigrofuscis; membrana fusca; femoribus enticis
valde incrassalis totis posticibusque apicem versus nigropiceis,
his basi flavolesiaceis; tLibiis dilute fuscotestaceis, anlicis Curva-
tis, tarsis dilutioribas, Long. 11—13, lat. 4—5 millim. — In
traclibus flavii Gariep. et ad Rondebosch.

Variat dilulior, thorace, femoribus anticis ahdomineque subtus
picescentibus.

9. R. crassifemwr: capite, thorace anterius sublusque niger; entennis
sordide flavotestaceis, art. ullimo fuscescente; thorace postice fla-
volestaceo, fuscopunctato; scutello nigro, apice-albido; clavo lon-
gitudinaliter fuscopunciato-strialo, corio mucula media aliaque
apicali minore, nigris; membrena fusca, basi et apice albidoma-
culata; femoribus nigricantibus, posterioribus basin versus albi-
dis, anticis incrassatis; tibiis tarsisque testaceis. Long. 9, lat.
3, millim. — In terra Natalensi. -

10. R. apicatus: capite, tborace subtusque ferrugineur; antennis dilu-
tioribus; thoracis angulis humeralibus, hemelytris pedibusgus fla-
volestsceis, corio intus longitudinaliter fuscopunctato, macula me-
dia minuta ad marginem apicalem; tarsis apice fuscis. Long. 17,
lat. 4 millim. — In terrra Natalensi.

11. R. paganus: capite, antennis, horum art. basali rufolestaceo ex-
cepto, fuscis, illo griseosericeo; thorace anterius ferrugineo, parca
sericeo, Anlice posticeque dilute rufolestaceo, lines longitudinali
maculisqgue 2 plus minus dislinctis, nigricanlibus; scutello fasce-
scente, linea media nigra; hemelytris sordide flavotestaceis, clavo
corioque intus parce fuscopunctatis, hoc macula minuta ed mar-
ginem apicalem, plus minus distincla, nigra; subtus nigrofuscus,
griseosericeus, abdomine margine maculisgue uirimque 4 vel 5
majoribus rufotestaceis; femoribus fuscotestaceis, apice dilutiori-
bus, anticis nonnihil incrassatis, tibiis tarsisque flavotestaceis, his
apice obscurioribus. Long. 10, lat. 3 millim. — In terra Natalensi,

12. R. natalensis: pracedenti valde affinis, differt, antennis brevionibus,
dilute rufotestsceis, capite thoraceque antice obscurioribes, hoc
basi apicogae linee longitudinali maculisque 2 nigrofuseie. Long.
11—12, lat. 3 millim. — In terra Natalensi

ATRACTOPHORA (Sri).

(loc, eit. p. 260.)

1. A. fustfemur: sordide flavolestacea, fuscopunctals; capite, thorace
scutelloque medio ruga longitudinali, hoc etiam callis 2 basalibus
Qavoalbidis; thorace lateribus nigricante; abdomine subtus vittis
2 nigris; antennis pedibusque flavotestaceis, femoribus anticis
valde incrassatis, subtus nigrofuscis. Long. 13, lat. 3} millim. —
In terra Natalensi.

— 35 _

OXYCARJ/ENUS (Fızser).

1. O. Fiebers: niger; hemelytris, margine albido excepto, rufescentibus,
corio apice puncto nigro; membrana fusca; abdomine coccineo,
posterius nigro; tibiis posterioribus albidoannulatis, Long. 5--6,
lat. 2—2} millim. — In terra Natalensi.

2. O. albidipennis: niger; hemelytris albidis, hyalinis, corio apice puncto
nigro; abdomine coccineo, marginibus 8piceque nigris; tibiis po-
sterioribus albidoannulatis. Long. 7, lat. 2} millim. — In terra
Natalensi.

MICROPUS (Srıin.).

1. M. [usconervosus: niger, punctalus; capitis lobo medio, enlennis
(art. ultimo deest), rostro, pedibusque dilute rufotestaceis; tho-
race posterius picescente; hemelytris sordide albidis, nervis fu-
scobrunneis, corio apice brunnescente; membrana fusca, apice
albida. Long. 8, lat. 13 millim. — In terra Natalensi.

2. M. brevicornis: niger, punctatus; antennarum art. 2 et 3, tibiis
tarsisque sordide flavotestaceis; hemelytris sordide albidis, corie
apice brunnescente;, membrana sordide albida, fusoonerross; fe-
moribus fuscopiceis, apice dilutioribus; abdomine subtus' fusco-
ferrugineo. Long. 71, lat. 13 millim. — In terra Natalensi.

3. M. ochripes: niger, punclulatus; antennis, art. apicali nigro ex-
cepto, pedibusque testaceis; hemelytnis sordide flavotestaceis,
membrana sbbreviata, albida; femoribus anticis subtus denticu-
tatis. Long. 6}, lat. 14 millim. — In terra Natalensi.

4. M.. linearis: niger; antennis femoribusque ultra medium fuscopiceis;
thorace posterius sordide rufotestaceo; hemelytris dilute flavote-
staceis, nervis nonnihil obscurioribus; membrana sordide albida,
fusconervosa; femorum apice, tibiis tarsisque testaceis, his apice
fuscis. Long. 4, lat, 1 millim. — In terra Natalensi.

GEOCORIS (Farc).

1. G. amabilis: dilute flavotestaceus, nitidus, parce punctatus; anten-
nis, art. ullimo excepto, nigrofuscis; thorace fascia apicali villaque
utrimque intramarginali nigris; scutello nigro vel nigropiceo; he-
melytris Jimbo fuscopunctato, corii macula apicali fuscobrunnes;
abdomine nigro, limbo flavotestaceo. Long. 4, lat. 2 millim. —
In terra Natalensi.

ODONTOPUS (Lar.).

4. O. nigrocruciatus: luteus; capite, antennis, macula magna thoracis,
scutello, fascia lata apiceque corii, membrana, maculis pectorig
pedibusque nigris; sabdomine sanguineo. Long. 14, lat. 6) mil-
lim. — In terra Natalensi. '

PYRRHOCORIS (Farr.).

1. P. nigriceps: niger; thorace hemelytrisque sordide rufescentibus,
illo ruga antica transversa nigraz maculis pectoris, fösciis margi

- - as
a

— 36 —

neque abdominis luteis. Long. 12, lat. 44 millim. — In terra
Natalensi.

P. pectoralis: sordide flavus; antennis, lobo medio capilis, ruga
transversa thoracis, sculello pedibusque nigris, his hası luleis;
pectore albo, nigro luteoque vario. Long. 10, lat. 5 millim. —
In terra Natalensi,

DERMATINUS (Srir).
(loc. cit. p. 260.)

D. limbifer: niger, pünctatus; marginibus lateralibus Iboracıs et he-
melytrorum sordide flavis. Long. 7—9, lat. 3—4 millim. — In
terra Natalensi. |

2. D. tartareus: pracedenli valde affinis; differt marginibus thoracis

hemelytrorumque concoloribus. Long. 7, lat. 3 millim. — In
terra Natalensi.

D

nn

DYSDERCUS (Au. et Serv.).

4. D. nigrofasciatus: sordide flavus; antennis, margine basali capitis
et thoracis, fascia corii, membrana tibiisque nigris, femoribus
rufotestaceis. Long. 16, lat. 6 millim. — In terra Natalensi.

SPHINCTOTHORAX (Srir).
(loc. cit. p. 260.)

1. S. leucophaus: niger, parce flavosericeus; anlennarum art. 3 basi,
margine extimo basali tboracis, apice sculelli, macula Lriangulari
corii flavoalbidis. Long. 63, lat. 2 millim. — In terra Natalensi.

Cyllocoris leucoph@us Guns. ‚Revue Ent. V, p. 135, 36.

PHYTHOCORIS (Fıre., H. Sca.).

P. hottentotlus: Jilute griseoflavescens; anlennis parce rufopuncta-
tis; scutello macula media nigrofusca; clavo, corio intus cuneoque
basi ad suturam fuscis, hujus margine apicali anguste rufescente;
membrana dilute fusca; femoribus parce, dilute fuscopunctalis,
poslicis apicem versus obscurioribus. Long. 7, lat. 3 millim. —
In terra Natalensi. ’

CAPSUS (Faar., H. Sca.).

. C. straminicolor: dilute flavescens; capite antennisque rufoferrugi-
neis, harum art. apicali, apice excepto, flavescente; cunei angulo
interno membranaque fuscis, hac albidopunclata, tibiis dilute ru-
foferrugineis vel flavescentibus. Long. 8, lat. 3} millim. — In
terra Natalensi.

|
.

. C. obscuricornis: pracedenti valde affinis, et vix differt nisi statura
nonnibil minore, antennis totis obscurioribus, cuneo apice fusco,
membrana sordide albida, nervis rufescentibus. Long. 7, lat. 3
millim. — In terra Natalensi,

MM

w

. C. incomparabilis: capite subtusque dilute lutescens; antennis ni-
gris, art. $, 3 et 4 basi flavotestaceisz thorace nigro, vittis 3

— 3171 —

albidis, antice dilute lutescente; scutello albido vel dilute lute-
scente; hemelytris nigris, corio maculis 2 albidis, cuneo macufa
dilute (ulvescente, membrena nigrofusca; abdominis apice macu-
lisque lateralibus nigris; femoribus basi, tibiis basi et apice Di-
grofuscis. Long. 6, lat. 23 millim. — In terra Natalensi.

4 C. ostentans: dilute rufotestaceus; capite villisque 2 thoracis nigrisz
antennarum art. 3 rufescenle, 2 nigro, 3 et 4 sordide albidis;
corio macula cuneala apicali fuscescente; cuneo rufescenle, apice
fusco; membrana sordide albida, fuscescente-hilasciata; subtus
rufescens, abdomine basi apiceque nigro; pedibus flavotestaceis.
Long. 5, lat. 2 millim. — In terra Natalensi.

5. C. hisiricus: niger, nitidus; scutello Iuteo; pedibus nigris vel lu-
tescentihus; membrana sordide albida. Long. 4, lat. 2 millim. —
In terra Natalensi.
Var. a. Cunvo luteomaculato, petlibus nigris.
Var. b. Cuneo luteomaculato, pedibus lutescentibus.
Var. ce. Thorace vitta media lutescente, cuneo nigro, imma-
culato, pedibus nigris.
Var. d. Thorace vitta media lutescente, cuneo immaculato,
pedibus sordide flavotestaceis, fuscoannulatis.

ZOSMENUS (Lar.).

1. Z. dilutus: flavoalbidus, punctatus; thorace subquadrato, antice late
emarginalo, lateribus subrolundato-dilatato. medio longitudinaliter
bicarinato; membrana albida; sbdomine subtus dilute flavovire-
scente; pedibus, capite antennisque dilute flavotestaceis. Long,
3, lat. 3} millim. — In tractibus fluvii Gariep.

PHYLLONTOCHEILA (Fıssen).

1. P. Wahlbergi: sordide albida, dense fuscomaculata et varıa, pro-
thorace utrimque alatodilatato, disco fuscobrunnesconle, carinis
3 sordide flavotestaceis; hemelytris albidis, fuscoreliculatis et ir-
regulariter dense fuscomaculatis, area marginali valde dilatata;
subtus sordide rufoferrugines, pedibus dilutioribus. Long. 53,
lat. 4 millim. — In terra Natplensi.

2. P. alaticollis: sordide albida; thorace medio nigricante, flavolesta-
ceo-3-carinalo, utrimque alatodilatato, albido, fuscomaculato; he-
melytris area marginali valde dilatate, maculis 2 fuscis instructa;
sublus cum pedibus sordide rufoferruginea. Long. 4, lat. 2}
millim. — In terra Natalensi.

TROPIDOCHEILÄ (Fırsen).

1. T. ornatella: nigra, punctats; antennis, apice fuscescenle exceplo,
pedibusque flavotestaceis, larsis apice nigris; ihorace margine
antico carinisque 5, quarum 2 anlice abbreviatis, flevoalbidıs;
hemelytris nonnihil dilatotis, flavoalbidis, medio apiceque fusco-
nervosis. Long. 3, lat. 1% mıllım. — In terra Natalensi.

— 38 —

PHYSATOCHEILA (Fizera).

1. P. natalensis: griseoalbida; capite, thorace posterius subtusque ni-
gris; antennis pedibusque dilute flavotestaceis, illarum apice fu-
scescente; thorace posterius albidotricarinato; hemelytris, medio
excepto, fusconervosis. Long. 23, lat. 1} millim. — In ferra
Natalensi.

ELASMOGNATHUS (Friesen).

1. E. Fieberi: sardide flavoalbidus; thorace vesiculoso, ulrimque am-
pliato-rotundato, anterius 3-carinato, poslerius 3-excavalo; an-
tennarum art. ullimo tarsisque dilute fuscis. Long. 4, lat. 11
millim. — In terra Natalensi.

E. Heiferü affinis, sed (seo fig. Fieberi) thorsce utrimgue minus
ampliato, et minus antrorsum producto,

BRACHYRHYNCHUS (Lar.).

1. B. caffer: nigropiceus, rugulosopunctatus, pedibus dilutioribus; tho-
race latitudine breviore, lateribus obliquis; corio apice flavole-
staceomaculato; membrana fusca; abdomine subtus rufoferrugineo.
Long. 5, lat. 2 millim. — In terra Natalensi.

ACANTHIA (Faar.).

1. A. villosa: ferrugines, valde villosa; ihorace lateribus rolundato,
elevatomarginato; hemelytris brevissimis, apice late rotundatis,
punctatis. Long. 4], lat. 3 millim. — In terra Natalensi.

PIRATES (Bury.).

1. P. ochripes: nigricans; thorace posterius fuscotestaceo; hemelptris
nigrofuscis, macula suturali indistincta diluliore; pedibus flavo- -
testaceis, geniculis tibiisque apice fuscis. Long. 12, lat. 4 mil-
lim. — In tractibus fuvii Limpopo.

2. P. trifenestratus: nigricans, parce pilosus; corio medio, membrana
basi, singulo macula sordide albidis. Long. 15, lat. 5 millim. —
In tractibus fluvii Limpopo.

3. P. maurus: niger, subnitidus, parce pilosus; hemelytris nigrofuscis,
membrana macula basali oblonga, nigra, aliam minorem sordide
albidam includente. Long. 10, lat. 3 millim. — In terra Natalensi.

4. P. rubricosus: ruber; capite, thorace antice, scutello, mecule sutu-
‘ rali bemelytrorum, membrana, fascia sordide albida excepta, pe-
dibusque nigricantibus; femorum tibiarumque basi dilute favo-
testaceo. Long. 11, lat. 4 millim.— In tractibus fluvii Limpopo.

METASTEMMA (As. et Skar.).

1. M. perpulchra: nigra, nilida; thorace postice, scutello, hemelytro-
rumque basi rufis; maculis 2 corii, una media, altera apicali,
pedibusque dilute flavotestaceis; femorum annulo Libiarumque
apice fuscis. Long. 8, lat. 23 millim. — In trectibus fuvii
Limpopo.

— 39 0 —

2. M. mweriis: dilute rufotostagea; capite tboraceque basi nıgris; he-
melytris albidis, macula magna fusca; pedibus dilute flavolesta-
ceis, tibiis posticis geniculisquo fuscis. Long. 6, lat. 2 millim.
— In terra Natalensi. |

GLYMMATOPHORA (Sriı).
(loc. cit. p. 261.)

1. G. aubmetallica: obscure chalybeoviridis; thorace, maculis wargina-
libus abdominis, geniculis, tibiis tarsisque rufis, ineisuris thoracis,
antennis, femorumque basi vigri.. Long, 19, lat. 7 millim. —
Caffraria interiore.

2. G. morio: supra pedibusque nigra, sublus nigrochalybea; tarsis
fuscotestaceis. Long. 19, lat. & millim. — In tractibus fluvii
Limpopo, |

3. G. rubripes: capite, antennsrum art. basali, Ihorece pedibusque ru-
fotestaceis, abdomine pectoreque nigris. Long. 18, lat. 6 millim.
— In Caffraria interiore.

NABIS (Lara.).

1. N. caffra: dilute griseoflavescens; capite Ihoraceque anterius ob-
scurioribus, hoc posterius obsolete, longitudinaliter fuscolineato;
scutello fuscescente, vitta utrimque dilute tlavotestacea; hemely-
trorum nervo longitudinali 4 pone medium et apice macula mi-
nutissima fuscescente; pectoris disco“ viltaque ulrimque nigrioan«
tibus; femoribus anticis extus dilute fuscovariin. Long. 9, lat.
2 millim. — In terra Natalensi.

ACANTHASPIS (Au et Senv.).

1. A. bicolorata: nigra; thorace marginibus et pone medium, scutello,
hemeiytris, disco abdominis annuloque femorum anticorum luteig,
Long. 19, lat. 6 millim. — In terra Natalensi.

2. 4. rubricosa: rubra; antennis, capite poslerius, rostro, art. basali
excepto, impressione transversa thoracis, soutello basi, clavo,
membrana, genloulis pedibusque posticis nigris.. Long. 16, lat. 5
ınillim. — In terra Natalensi,

3. A. ochracea: flevotestacea; clavo fere tolo, margine costali corii
membranaque nigrofuscis. Long. 16, lat. 4 millim,. — In terra
Natalensi.

4. A. obscura: nigra; maculis 2 hemelytrorum, una basali. altera fere
apicali maculisque marginalibus abdominis dilute flavotestageis,
Long. 16, lat. 6 millim. — In terra Natalensi.

5. A. coenosa: dilute furcotesiacea; abdomine margine flavalestedeo et
nigro-maculato; pedibus dilute flavoteataceis, obsolete fusagyariis.
Long, 14, lat. 5 millim. — In terra Natalensi.

6. A. 4-signata: nigro, rugpsa; antennis pedibusqua lastaceir; maculis-
hemelytrorum, una basali, altera fere media maculisque margi-

|

nalibus abdominis dilute Aavotestaceis. Long. 9, lat. 3 naillım.
— In terra Natalensi.

REDUVIUS (Fasr.)

1. R. nigrofuscus: nigrofuscus; femoribus dilute flavotestaceis, fusco-
biannulatis, tibiis tarsisque fuscotestaceis. Long. 22, lat. 6 mil-
lim. — In terra Natalensi.

R. fuscoirroratus: sordide flavescens; antennis, capite posterius, mar-
ginibus laterslibus vittisque 2 Dosticis thoracis, fascia apiceque
hemelytrorum, maculis marginalibus abdominis, annulisque pedum
nigrofuscis. Long. 20, lat. 6 millim. — Caffraria interiore.

NM

3. R. flavoannulatus: fuscus; maculis hemelytrarum, una basali, altera
pone medium, maculis marginalibus abdominis annulisque pedum
dilute flavotestaceis. Long. 20, lat. 5 millim. — In Irsclibus

fluvii Limpopo.

OPINUS (Lap.).
1. O. ochripes: nigrofuscus; hemelytris dilute flavotestaceis, subhyali-
nis, nervis fuscis; membrana dilute fuscescente; pedibus flavote-
staceis. Long. 14, lat. 4 millim. — In terra Natalensi. |

PHONERGATES (Står).
(loc. cit. p. 261.)
1. P. bicoloripes: obscure chalybea, nitida; hemelytris nigris; pedibus
anterioribus cinnabarinis, geniculis nigria; pedibus posticis nigris.
Long. 17, lat. 5 millim. — Io tractibus fluvii Limpopo.

CLOPOPHORA (Står).
(loc. cit. p. 261.)
1. ©. basilica: dilute miniata; maculs bassli capitis, maculis 2 thora-
cis, scutello, hemelytris, pectore, ano, geniculis libiisque nigris.
— Long. 15, lat. 5 millim. — In tractibus fluvii Limpepo.
2. C. limbiventris: nigra; Lhorace postice limboque abdominis testaceis;
macula transversa corii Jutescente. Long. 15, lat. 5 mıllim. —
In terra Natalensi.

PHYSORHYNCHUS (Au. et Seav.).
1. P. bigemmis: nigrochalybeus; antennis hemelytrisque atris; thoracis
maculis 2 minutis luteis; tibiis anticis intus larsisque teslaceis.
Long. 16, lat. 6 millim. — In terra Natalensi.

2. P. patricius: thorace, geniculis, tibiis tarsisque dilute sordide mi-
niatis; capite femoribusque obscure chalybeis; antennis hemely-
trisque atris; impressionibus thoracis nigris. Long. 16, lat. 6
millim. — In Caffraria interiore.

3.0 nalalensis: pracedenti affinis; differt tantum hemelytris ochra-
ceis, membrana late nigrolimbata. — Long. 16, lat. 6 millim. —
In Caffraria interiore,

_ 4 —

CLEPTRIA (Sri).

(loc. cit. p. 261.)
1. C. cinctiventris: nigra, nıtida; limbo costeli hemelytrorum margi-
neque abdominis luteis. Long. 10, lat. 33 millim. — In terra
Natalensi. |

2. ©. marginipennis: nigra, nitida; angulis humeralibus thoracie, limbo
costali hemelytrorum margineque sbdominis cinnabarinis. Long.
8, lat. 23 millim. — In Caffforia interiore,

PANTOLEISTES (Sri). ”
(loc. eit. p. 262.)

1. P. Princeps: niger; antennarum art. $ apice, 3 et 4 lolis, fascia
basali thoracis, annulo apicali femorum et tibiarum, harım etiam
snnulo fere medio sordide flavis; abdomine segmentis 3 basalibus
margine testaceis. Long. 25, lat. 7 millim. — In terra Natalensi.

" HARPACTOR (Lar.).

$. H. cinnabarinus: dilule cinnabarinus; anlennis, capile, macula intra-
oculari excepta, vitla lata utrimque pectoris, ano pedibusque ni-
gris. Long. 17, lat. 5 millim. — In terra Natalensi.

2. H. miniatus: dilute cinnabarinus; antennis, macula apicali et basi
capilis, fascia semicirculari thoracis, annulis 2 femorum fasciisque
ventris nigris. — Long. 17, lat. 5 millim. — In terra Natalensi.

3. H. sobrinus: dilute cinnabarınus, thorace obscuriore; anlennis, ma-
cula apicali et basi capilis, geniculis, tibiis larsisque nigris; he-
melytris nigrofuscis, macula lutescente; femoribus annulıs 2 ob-
solelis fuscescentibus, Long. 15, lat. 5 millim. — In terra
Natalensi.

4. H. scenicus: dilute cinnabarinus; antennis, rostro, apice et basi ca-
pitis, maculis antica et magna posteriore confluenlibus thoracis,
hemelytris, limbo externo excepto, fasciis ventlris, maculis pecto-
ris pedibusque nigris, femoribus anticis cinnabarinobiannulatis.
Long. 16, lat 6 millim. — In tractibus fluvii Gariep.

5. H. nigripes: pracedenti valde affinis, differt hemelytris, clavi mar-
gine sculellari nigro excepto, dilute miniatis. Long. 16, lat. 6
millim. — In terra Natalensi.

6. H. sedulus: sordide flavus; capite, macula media excepta, entennis,
vitta lata utrimque pectoris, ano pedibusque nigris; membrana
nigrofusca. Long. 15, lat. 5 millim. — In terra Natalensi,

7. H. tibialis: flavotestaceus; capıte, thorace anlerius femoribusque di-
Inte ferrugineis, antennis, macula fere apicali hemelytrorum, ti-
biis tarsisque nigris; membrana nigrofusca; pectore albidomacu-
lato. Long. 14, lat. 4 millim. — In terra Natalensi,

8. H. rapax: sordide flavescens; capite, antennis, impressione thoracis,
apice femorum, tibiis, fasciis maculisque marginalibus abdominis
nigris; maculis, una media, altera fere apicali hemelytrorum ni-
grofuscis. Long. 13, lat. 3} millim. — In terra Natslensi.

9.

10.

11.

12.

13.

14.

15.

16.

17.

18.

19.

20.

— 9 O2

H. gracilis: sordide flavoalbidus; capite fere toto, anlennis, thorace
anterius maculisque 2 posierioribus, maculis pectoris pedibusque
nigris; hemelytris obscure Lestaceis. Long. 10, lat. 23 millim. —
In terra Natalensi.

H. Latro: fuscotestaceus; capite, antennis, membrans, apice femo-
rum tibiarumque nigricantibus; rostro limboque abdominis flavo-
testaceis, illo apice nigra. Lang. 18, lat, 5 millim. — In tractı-
bus fluvii Limpopo.

H. patruelis: obscure ferrugineus; capite, anlennis, rostro, thorace
anterius, ubdomine pedibusque nigris; abdominis margine flavo-
maculato, tibiis anticis interdum sordide flavotestaceis. Long. 19,
lat. 6 millim. —- In terra Natalensi.

H. puberulus: pracedenti affinis, differt rostro, apice excepto, ti-
biisque testaceis. abdomine rufatestaceo, vilta ulrimque nigra.
Long. 15, lat. 4% millim. — In tractibus fluvii Limpopo.

H. dimidiatus: nigricans; capile thoraceque teslaceis, hoc posterius
fuscescente; hemelytris ultra medium flavotestaceis; abdomine
dılute miniatofascialo. Long. 19, lat. 5 millim. — In terra
Natalensi,

A. caffer: niger; thorace posterius, ahgulis humeralibus exceplis,
hemelytrisque rufoferrugineis; maculis marginalibus ventris luteis.
Long. 42, lat. 3% millim. — In terra Natalensi.

H. natalensis: capite, geniculis, tibiis, femorum posticorum annulo
nigris; capite flavomaculato; Lhorace hemelytrisque fuscoferrugi-
neis, illius macula antica et limbo postico sculellique Apice sor-
dide flavis; subtus sordide flavus, macula utrimque pectoris, ma-
culis marginalibus et lateralıbus serialibus abdominis nigris. Long.
16, lat. 5 millim. — In terra Natalensi.

H. venans: flavotestaceus, parce flavopilosus; capite, antennis tho-
raceque anterius nigris, hoc ibidem lituris flavosericeis; fasciis
maculisque marginalıbus abdominis nigris; pedibus testaceis.
Long. 13, lat. 3) millim. — In terra Natalensi, '

H. fasciventris: flavolestaceus; capile, antennis, rostro, apice fe-
morum, tibiis, tarsis abdomineque nigris, hoc margine flavote-
staceo, segmentoque singulo flavofasciato.. Long. 12, lat. 3 mil-
lim. — In terra Natalensi.

H. venustus: niger; thorace posterius sordide sanguineo, macula
media angulisque humeralibus nigris; annulo basali femorum po-
sticorum anoque dilute cinnabarinis; maculis marginalihus abda-
minis sordide flavexcenlibus. Long. 13, lat. 3 millim. — In
terra Natalensi

H. tristis: niger, parce pilosus; maculis ‚marginalibus abdominis
dilute sunguineis. Long. 12, lat. 3 millim. — In terra Natulensi,

H. carbonarius: niger, rugulosopunctatus, pilosulus; ano maris '
sordide rufescente. Long. 12, lat. 4 millim. — In terra Natalensi.

— 43 —

21. H. Pullus: fuscoferrugineus, pilosus, pr&serlim pedibus; capite toto et
thorace anterius nigris; aniennis testaceis; pedibus abdominequo
disco flavotesiaceis, hoc margine flawutestaceo et nigrovario; fe>
moribus dense nigromaculalis. Long. 9, lat. 2 millim. — In
terra Natalensi.

22. H. ochripes: fiavotesfaceus; capite, vittis 2 latis anticis thoracis,
maculis 2 basalibus sculelli maculisque pectoris nigricantibus;
hemeiytris fuscolestaceis. Long. 8, lat. 2 ınillim. — In terra
Natalensi-

23. H. albopunctatus: niger; thorace hemelytrisgue parce albhomucoreo-
punctatis; scutello luteo; maculis pectoris albidis; maculis abdo-
minis marginalibus et disci, his quadriseriatim positis, luteirz
tracheis albis. Long. 15, lat. 4 millim. — In terra Natalensi.

24. H. nanus: nigricans, parce flavidopilosus; hemelvlris sordide hya-
linis, nervis fuscescentibus; pectoris disco vittaque inzquali
utrimgue albidomucoreis; abdomine supra nigro, margine flavo-
maculato, sublus flavo, vitta angusta intramarginali, nigra. Long.
7, lat. 1% millim. — In terra Natalensi.

HARPAGOCORIS (Srir).
(loc. cit. p. 262.)
1. H. nigronitens: niger, nitidus; macula fere apicali hemelytrorum
abdomineque cinnabarinis. Long. 17, lat. 4 millim. — In terra
Natalensi.

PHONOCTONUS (Srär).
(loc. cit. p. 262.)
1. P. nigrofasciatus: sordide flavus; antennis, fascia basalı thoracis,
fascia media et apice hemelytrorum tibiisque nigris, femoribus
testaceis. Long. 20, lat. 6 millim. — In terra Natalensi.

ARILUS (Hans).

1. A. pilipes: fuscotestaceus, totus pilosulus; thoracis margine postice
angusie testaceo; abdomine subtus lestaceo, segmenlis 2 ultimis,
presertim penultimo, dilatatis. Long. 38, lat. 5 millim. — In
terra Natalensi. |

2. 4. atrox: fuscotestsceus, sericeus, totus pilosulus; abdomine utrim-
que rotundato-dilatato, subtus seriebus 2 punclorum nigrorum,
segmentis anguste flavolestaceo-marginatis. Long. 20, lat. 8 mil-
lim. — In terra Nalalensi.

SPHAGIASTES (Srär).
(loc. cit. p. 262.)

1. S. horrificus: flavosericeus; capite thoraceque fuscis, spinis hujus,
antennarum art. basali, scutello utrimque, nervisque hemelylro-
rum flavotestaceis; membrana fuscocuprescenie, apice albohyalino-
irrorata; abdomine subtus utrimque fasciis obliquis, fuscis. Long.
15, lat. 4 millim. — In terra Natalensi.

” — bb —

LAPHYCTES (Stiu).

(loc. cit. p. 263.)

1. L. pallidus: favotestaceus; antennis pedibusque dilutioribus, illis
obsolete fuscoannulatis; femoribus medıo nigrobipunciatis, apice
fuscescentibus; spinis humeralibus Lhoracis nigris; corio apıce
obscuriore. Long. 20, lat. 4 millim — In terra Natalensi.

ONCYLOCOTIS (N. Gen.).

“ Caput ante oculos conicoproductum, pone oculus vesiculosum, ocu-
lis sat magnıs, prominentibus; antennis capile cum thorace vix lon-
gioribus, crassis, art, 9 minimo, capitis apicem non superante, reliquis
inter se longitudine zqualibus; rostro capite terlia parte breviore.
Thorax anterius angustior, ante et pone medium constrictus. Heme-
Iytra abdominis longiludine, nervis longitudinalibus subfurcatis, mem-
brana nulla. DPedes mediocres, femoribus anticis incrassatis, tibiis an-
ficis apicem versus sensim dilalalis, apice Iruncalis, larsis anticis re-
liquis crassioribus et brevioribus.

1. O. nasutus: dilute flavotestaceus; oculis nigrofuscisz hemelytris dı-
lute sordide flavotestaceis. Long. 6, lat. 14-millim. — In terra
Natalensi.

ZAICA (Au. et Searv.).

1. Z. Wahlbergi: lie sanguinea; thorace poslerius utrimque sculello-
que apice longe spinosis, spinis flavoalbidis, apice nigris; heme-
Iytris flavotestaceis, margine sanguineis. Long. 15, lat. 2% mil-
lim. — In terra Natalensi,

ONCOCEPHALUS (Buan.).

1. O. annulipes: dilute flavotestaceus; anlennarum art. 1:fuscobiannu-
latoz hemelytris macula oblonga clavi, maculıs 2 corii, maculıs
basali et oblonga media membrane nigrofuscisz tibiis antieis bası
et apice fuscis, tibiis anticis et posticis medio fuscoannulatia.
Long. 13, lat. 4 miHim. — In terra Natalensi.

2. O. cancellatus: \horace pectoreque fuscis, illo lineis 4 longitudins-
libus unaque transversa flavotestaceis; hemelytris, pedibus abdo-
ınineque flavotestaceis, hoc vitta utrimque maculaque membranz
fuscescentibus. Long. 11, lat. 3 millim. — In terra Natalensi.

3. O. sordidus: flavotestaceus; pedibus’sublusque fuscoirroratus; ma-
culis basali et media membrane fuscescentibus. Long. 11, lat.
3 millim. — In terra Nalalensi.

STENOPODA (Lar.)

1. S. caffra: sordide flavotestacea, pedibus dilutioribus; macula oblonga
media _clavi, masculis basali et oblonga media membran& fuscis;
tibiis anticis basi, apice annuloque medio fuscis. Long. 18, lat.
4 millim. — In terra Nöotalensi.

2. S. oapensis: dilule testacea; capile viltisque angustis thoracis albi-
dosericein; pedibus subtusque fuscoferrugineus, tibiis testsccıs.
Long. 16, lat. 4 millim. — In terra Natalensı.

— 3 —

TRIBELOCEPHALA (Sriı).
(loc. cit. p. 263.)
1. T. boschjesmana: terrea, excavato-rugulosopunctats; membrana- fu-
scobrunnea; abdomine pedibusque sordide flavis, dense terreo-se-
riceis. Long. 14, lat. 4 millim. — In terra Natalensi.

RHAPHIDOSOMA (Am. et Saar.)

1. R. ambulator: antennis rufotestaceis; capite thoraceque dense fla-
votestaceo-larinosis, hoc tricarinato; femoribus nigrofuscis, tibiis
rufotestaceis. Long. 22, lat. 14 millim. — In terra Natalensi.

2. R. carinatum: flavotestaceum; thorace tricarinato; abdomine supra
longitudinaliter 5-carınato, carina media basin versus dentata.
Long. 22, lat. 13 millim. — In terra Natalensi.

3. R. circumvagans: nigrofuscum; capite, thorace subtusque dense bre-
viter albidosericeum. Long. 22, lat. 13 millim. — In terra Na-
talensi.

LOPODYTES (Srir).
(loc. cit, p. 263.)
1. L. grassator: fuscotestaceus, pilosulus; spinis 2 parvis basalibus
thoräcis nigris; hemelytris flavotestaceis, membrana sordide hya-
lina. Long. 20, lat. $ millim. — In terra Natalensi. ,

EMESA (Fasr.).

1. E. Wahlbergi: nigrofusca; thorace vittis 5 subaureomicantibus; he-
melytris pedibusque posticis dilute flavotestaceis, femoribus po-
sterioribus apice, tibiis posterioribus basi fuscoannulatis; pedibus
anticis nigrofuscis, flavotestaceo-maculatis. Long. 20, lat. 13
millim. — In terra Natalensi.

2. E. gracilis: dilute flavotestacea; hemelylris sordide albidohyalinis;
abdomine sublus fuscescente. Long. ‘5, lat. $ millim. — In terra
Natalensi.

HYDROMETRA (Larr.).

1. H. ambulator: nigrofusca; thorace utrimque villa brunnescente; he-
melytris linea longitudinali media albida; pedibus testaceis, ge-
niculis tarsisque fuscis. Long. 94, lat. $ millim. — In terra
Natalensi.

TENAGOGONUS (Srir.).
(loc. cit. p. 263.)

. T. albovittatus: supra brunnescens, subtus dilute sordide flavescens,
albidosericeus; capitis vittis tribus tuberculisque antenniferis, tho-
racis linea longitudinali posterius evanescente, viltis 2 anticis
abbreviatis, 2 lateralibus aliam dilute flavotestaceam includentibus
rostrique art. ultimo nigris, antennis pedibusque fuscotestaceis,
his nonnihil dilutioribus. Long. 7—9, lat. 3—3} millim. — In
terra Natalensi.

[oa

— 46 —

VELLIA (Lata).

1. V. albidotineta: sordide flavotestacea; thoracis disco obscuriore,
maculis 2 anticis albidosericeis; hemelytris fuscis, parce flavose-
riceis, villa basali maculisque 6 apicalibus albis; pectore abdo-
minisque disoo fuscobrunnescentibus, illo parce albosericante; ti-
biis fuscescente-annulalis. Long. 5, lat. 2 millim. — In tracli-
bus fuvii Limpopo.

MONONYX_ (Lar.).

1. M. limigenus: sordide flavotestaceus, thorace scutelloque medio ob-
scurioribus; capite basi apiceque bituberculato. disco 4-Iubercu-
lato; thorace utrimque dilatato, medio gibbo, Iransversim biim-
presso, antice pone caput 5-tuherculalo, posterias seplemcostato;
scutello utrimque tuberculato, basi apiceque transversim curvalo-
costato; hemelyiris parce, breviter selosopenicillatis; femoribus
anlicis fuscis, posterioribus annulatis; abdomine nigropiceo, ma-
culis marginalibus, aliisque dupplo serie utrimque positis, -lute-
scentibus. Long. 9—10, lat. 7—8 millim. — In terra Natalensi.

PELEGONUS (Lara.).

1. P. caffer: nigrofuscus, maculis minulis glaucis sparsus; ihoracis
marginibus lateralibus poslicoque lestsceis; sublus nigricans, ci-
nerascens, abdominis margine sordide flavomaculato; pedıbus fla-
votestaceis, tarsia nigroannulatis. Long. 5, lat, 23 millim. —
In terra Natalensi.

NAUCORIS (Georra.).

1. N. limicola: dilute flavotestacea; capite medio longitudinaliter et
basi, thorace disco transversim irregulariter, sculelloque medio
fuscopunctatis; hemelytris densissime fuscopunctatis, margine su-
turali et costali basali flavolestacefs; abdominis disco interdum
fuscescente. Long. 9, lat. 6 millim. — In fluriis Limpopo et
Gariep.

DIPLONYCHUS (Lar.).

1. D. coenosus: D. rustico valde similis, sed capite nonnihil breviore,
thorace basi parum angustiore ut el hemelytris basi magis ro-
tundatodilatatis differt. Long. 1%, lat, 9 millim. — In terra
Natalensi.

ILYOTREPHES (StiAr).
. (loc. cit. p. 264.)

1. I. herculeus: sordide flavotestaceus; capilis maculis longitudinali ba-
sali apicalibusque utrimque fuscis; thorace posterius nigropuncta-
to, lateribus fuscobrunneo-irrorato, macula magna quadrata disci
fuscobrunnescente, per lineam longitudinalem flavotestacesm di-
visa; scutello basi transversim impresso, macula magna quadrata
nigrofusca, rugosopunctata, per lineam flavotestaceam divisas fe-
moribus, pra&sertim subtus, fuscowaculalis, tibiis anticis fuscosub-
annulatis. Long. 5765, lat, 24—28 millim. — In terra Natalensi.

_ MN —

Akademiska angelägenheter.

Przses tillkännagaf, att Akademiens inländske ledamot af nionde
klassen, H. Exc. Hr Grefve TroiceBonoe, och hennes utländske leda-
mot af sjette -klassen Hr Stats-Rådet Fiscuer i Petersburg, med dö-
den afgått.

Till utländske ledamöter kallades genom anstäldt val, i fjerde
klassen, Professoren Wiz, Weser och i sjette klassen Professoren Fa,
Kire i Berlin. | ”

Inlemnad afhandling.

Af Hr Assessor Burman i Neder-Calix, Meteorologiska observationer,
Nov. 1853— Nov. 1854.
Öfverlemnades till det Astronomiska Observatorium.

Rättelser till N:o 40 af Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förhandl.,

årg. 1854.
Sid. 336 rad. 5 står: Y Ip läs: Vip
— 338 — 11 — & — &
— — —1148lår; ——— lä8:—"
a ad?

— — — 18. I stället för orden: »Insättes - - - - derifrän.»
läses: Insättes på samma sätt och me-
delst samma eqvation a—dJ i
stället för k, om a«>0, men
a+d, om a<0 (3 är alltid
>0), så fås i förra fallet
Iu-N ;sednare et
28300)’ 20 (30+4)

Som f till — i
m faktorn till 75 | bäda

fallen är <J, så är till- '
räckligt etc.

— 339 — 4 nedifr. står: d. v. s. då läs: d. v. s. äfven då.

STOCKHOLM, 1855. P. A. NORSTEDT & SÖNER.

IL AR LA sn AS AR of RR MR — AA Rs _._

ötersigt al KV Akad Körhandl. (855

en .
ızTı.

WIETEREEn „viız

> 74 ÖV

er FINT A

rrı.5

4!
„ararı.‘

az ra!!! -

nr vifta.

nl Kl) 232

gt SA

4

888890 889

| ÖFVERSIGT

KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS
FÖRHANDLINGAR.
Årg. 13. . 1855 JH I.

Onsdagen den 14 Februari.

Föredrag.

1. Bidrag till kännedomen om Östersjöns inver-
tebrat-fauna. — Hr Magister G. Linpsrrönx bade insändt
följande meddelande: .

»Man har vant sig, att anse Östersjön såsom ytterst fattig.
på former inom den lägre vext- och djurverlden; men denna
påstådda fattigdom är i sjelfva verket mycket mindre, än man
bittills föreställt sig. Flere af de genom nyare forskningar upp-
täckta arterna hafva visserligen sitt ursprungliga hem och egent-
liga stamhåll i Nordsjön och ganska få kunna visas vara för
Östersjön egendomliga. Men just vid dessa få fäster sig ett så
mycket större intresse, då man bos dem (såsom hos Idothea
entomon och Pontoporeig affinis) kan spåra en viss förvandtskap
med arctiska former (såsom med Idothea Sabini och Pontoporeia
femorata).

Flere arter än man förmodat, och som hittills ansetts hafva
ett nordligare haf till sitt hem, kunna likväl uthärda Östersjöns
så litet salta vatten. Ja, så långt uppe som i Stockholms-
skären finnas de blandade. med sötvattnets former och förläna
‚ åt dess fauna och flora en egendomlig prägel. Såsom vi få se,
är det crustaceerna, som till större antal arter, än någon af de
andra invertebraternas grupper, kunna fördraga det blandade
vattnet, utan att förlora i typisk renhet, under det molluskerna

— 50 —

äro få och stundom (såsom t. ex. är fallet med Tellina soli-
dula) till den grad omgestaltade, att de länge ansägos som für
Östersjön egna arter.

De ställen, frän hvilka nedanstäende resultater vunnits, äro:
vestra kusten af Gotland, trakten vid Wisby, samt Stockholms
skärgård, egentligen den del, som kallas den södra, hvarest trak-
ten vid Dalarö gjordes till utgängspunkt vid utfärder till kring-
liggande fjärdar och öar.

Funnes i Östersjön en tydlig fördelning af dess organiska
alster i bälten, som voro olika allt efter det olika djup de in-
nehade, så vore utan tvifvel hafstrakten utanför Wisby den,
som skulle utmärkt väl lämpa sig för undersökningar i dylik
riktning. Från en fots djup och mindre sänker sig bottnen så
småningom och når vid pass I mil från land 40 fanınar. Nör-
mast intill stranden, på några fots djup, utgöra, på den der
spridda kalkklappern, Conferver och Enteromorpha iotestinalis
den herrskande vextligheten, och bland dem trifvas isynnerhel
skaror af Gammarus locusta, Jaera albilrons, samt Planarier,
Lymneor och Neritinor. Under lugna dagar stryker äfven Myss
vulgaris i talrika stim in till denna trakt. — Utanföre ligger
det till Gotlandsbildningen hörande undre mergelhaltiga kalk-
lagret mera rent i dagen och betäckes delvis med kalkstens-
block ech rullstenar, på hvilka närmre in Futus vesiculosus och
Chorda filum frodas, under det på djupare afsatser af lagret
från 8 till 45 famnar, Ceramier, Polysiphonier och Furcellaria
äro öfvervägande. Inom detta bälte finner man det största.30-
talet af arter och individer inom de olika lägre djurordningarne.
Somliga arter, som Idothea tricuspidata och Mytilus edulis, halva
förefallit mig vara mera talrika och allmänna bland Fucus än bland
de utanföre varande Ceramierna, hvilka mest hysa Amphiloe
Rathkii, Paludinellor, Cardier, Limapontier m. fl. lakttagas får
dock, att oaktadt skillnaden i afseende på växterna är temligen
tydligt begränsad mellan dessa bälten, någon sådan ej med si
kerhet kan uppdragas emellan de djurarter de hysa. Så före”
kommer t. ex. Gammarus locusta öfverallt der alger vexa-

— 51 —

Sanden, som vidtager utanföre 45 famnars djup och små-
ningem öfvertäckes af en fin och lös lera, hyser, efter hvad vi
hitulls känna, få arter. Det är egentligen här som Idothea
entomon trifves, och jemte denne ett par amfipoder, samt af
mollusker: Mya arenaria och Tellina solidula var. baltica, hvilka
begge saknas inom algbältet. I stället förekommer Tellina på
mindre djupt vatten inne vid stränderna, der bottoens natur är
i öfverensstämmelse med hennes lefnadsvanor. Samma utbred-
ning har äfven den på sanden lefvande Crangon vulgaris. — I
lugna och inneslutna bassiner och vikar, såsom t. ex. i hamnen
vid Wisby och i viken' vid Snäckgärdet, norr om Wisby, frodas
ymnigt Zostere och Ruppier, och bland dem träffas i talrikhet
Palemon squilla, Idotheer, Tergipes lacinulatus, Paludinellor, Lao- -
medea geniculata m. fl. Fläckvis råkar man här på bar sand-
botten, som är ett tillhäll för talrika individer af Nereis diver-
sicolor och Corophiun longicorne.

En dylik antydning till olika utbredaingsbälten efter djupet
kan äfven skönjas i Stockholms skärgård. Om man ifrån stran-
den af någon af de många holmarne och utåt ger akt på bott-
nens beskaffenhet, så finner man följande olikheter i densamma,
Invid stränderna och ut till"ett par fots djup går vanligtvis ett
bälte saknande all synbar vextlighet. Under stenar dölja sig
Gammarus locusta, Jera albifrons, Planarier och Naisarter, samt
der sand finnes, unga individer af Cardium och Tellina, un-
der det man merendels träffar de fullvuxna på större djup.
Strandbältet vid somliga holmar längre ut emot öppna hafvet
är frodigt bevuxet med Conferver, såsom t. ex. är fallet med
de holmar, som kallas Rökarne, belägna innanföre Hufvudskär.
På 2—5 famnars djup vidtager Fucus vesiculosus, sjelf be-
vuxen med Elachista och Conferver, samt Chorda filum. I
skydd af dessa trifves en mängd individer af de få arterna:
Mysis inermis,. Jera albifrons, Gammarus locusta, Paludinella
baltica, Mytilus edulis, Cardium edule (i unga exemplar) och
Flustra membranacea. På 5 A 6 famnars djup och vidare ut
till 48 famn. är bottnen vanligtvis af en mycket lös, dyig och

— 52 —

lerartad beskaffenhet, som beror på det lugna vattnet mellan hol-
marne, hvilket tillåter de uppslammade smådelarne att fälla sig
på mindre djup, än som är fallet der ström går eller der haf-
vet ligger mera på. Fläckvis är bottnen här bevuxen med
Phyllophora membranifolia, samt med få och förkrympta former
af Ceramier och Polysiphonier.

Här träffar man ett jemförelsevis ej så litet antal af arter
och sådana, som man minst skulle ha väntet sig. Så före-
kommer Asellus vulgaris ända på 8 famnars djup bland Phyl-
lophore. Men hvad som är ännu besynnerligare är den vid-
sträckta utbredning åt djupet, som tillkommer sådana gasteropo-
der, som inandas atmosferisk luft. Physa fontinalis och Lymnza
peregra (forma baltica) lefva här från 3 till 6 famnars djup på
dyig och lerig botten, den förra dock mindre talrik. Lymnzan
har jag dessutom funnit i öppna hafvet både vid Gotland på
8 famnars djup och på ett grund Inre Leran, en half sjömil
otanför Hufvudskär, på 12 famnars djup. Till formen synas de
ej vara olika de individer, som man träffar vid stranden och
ville man anmärka någon skillnad, vore det den i rödbrunt stö-
tande färgen hos snäckskalet. Men huru förklara möjligheten
af ett luftinandande djurs förekommande på ett sådant djup?
Hur tillfredsställer Lymnean sitt behof af atmosferisk luft? Är
" det möjligt att hennes förmåga, att medelst en från foten
utspunnen slemtråd efter behag höja och sänka sig i vattnet,
bar någon betydelse vid besvarandet af desea frågor? Eller bör
man icke snarare, vid förklarandet af denna ovanliga uppehålls-
ort, taga i betraktande att Lymnsorna liksom andra mollusker ')
kunna uthärda en längre tid, utan att andas på det sätt, som
byggnaden af deras andedrägts-organer ger vid handen vara
det normala?

På samma slags sandiga och dyiga botten lefva dessutom
åtskilliga andra djurslag. Så bland annelider Nereis diversicolor

*) Joanstoss Einleitung in die Conchyliologie, Bronns bearbetning p.
252.

— 53 —

och en annan, Polyno&artad annelid, utmärkt från de öfriga
Polynoerna genom sina ovanligt långa trädlika vidhängslen vid
bakre kroppsändan *). Jemte dem förekommer äfven allmänt ett
ännu ej undersökt Holothurielikt djur, som jag förmodar böra
inom gruppen Sipunculide. Här är det som man isynnerhet
träffer Tellina, samt några Cardier. På omkring 48 famnars
djup börjar en den grönländska Pontoporeia femorata mycket
närstående art att visa sig, och är, jemte Idothea entomon och
Tellina solidula, den enda lefvande varelse jag bar funnit på
det största af mig undersökta djupet (40 famnar).

Der, som ute på hafvet ett grund höjer sig från det om-
gifvande djupet till 40 A 42 famnar och har hällbotten, är det
— åtminstone efter hvad jag funnit förhållandet vara både vid
Gotland och i Stockholms skärgård — beklädt med samma ve-
gelation som invid stränderna, der Ceramier och Polysipbonier
" växa, och har då äfven samma djurarter, såsom Mytili, Gam-
mari, Mysis inermis, Laonredea geniculata m. fl.

Det återstår att omnämna det ej ringa djurlif, som rör
sig på ytan af öppna hafvet. Om man i ett glaskärl uppsam-
lar vatten från ytan, får man snart se ett lifligt: hvimmel af
små nästan mikroskopiska varelser, mest bestående af entomo-
straca. De äro nedanföre till en del uppräknade och äfven
bland dem förnekar icke Östersjöfaunan sin blandade karakter:
Evadne Nordmanni och andra hafsformer finnas jemte Bosmina
longirostris. Ibland massan tumla äfven lifligt omkring larver
af gasteropoder (Tergipes lacinulatus) och af acephaler. En lif-
ligt grön diatomacée flyter i mängd bland dessa små varelser.
Det är denna, som förorsakar det isynnerhet vid Gotland varse-

*) Utom dessa begge annelider har jag ej funnit någon annan, än
en Hirudinée, som lefver parasitiskt på Pleuronectes flesus. Som-
maren 1853 fann jag vid stranden af Djupviken i södra Gotland
skal af Serpula spirorbis fästade på uppkastade och torra exem-
plar af Fucus vesiculosus, men då denna annelid hittills aldrig
fonnits lefvande vid våra Östersjökuster, vågar jag icke påstå, att
de funna exemplaren lefvat i hafvet utanföre, utan hade de troli-
gen drifvit med strömmen från sydligare trakter.

5 —

blifna, hvarje sommar återkommande fenomen, som man der
kallar für »hafvets blomning». Vanligen kring midsommarstiden,
men äfven längre fram på sommaren, fortplantar denna diato-
macée sig till en alldeles ofantlig mängd. Fiskrarne försäkra,
jog vet ej ännu med hvad grad af sanning, att det lager, som
den bildar på hafsytan, är så tätt och djupt, att båtarna stun-
dom pätt och jemt kunna komma fram. Visst är, att under
sistlidne sommar, i början af Augusti månad, så ofantliga mas-
sor döda individer af den lilla vexten drefvo in mot stränderna
vid Wisby, att de långt ut från dessa lågo som ett tjockt, grä-
gult täcke på vattenytan och hopade på grundare vatten, under
förruttnande, gäfvo från sig stinkande utdunstningar.

Om man, såsom nyss vidrördes, å ena sidan påträffar söt-
vattensformer längre ut och på större djup än man någonsin
kunnat förmoda, så finner man & andra sidan — såsom är
händelsen i Stockholms skärgård — att verkliga saltvattensfor-
mer, om ock till obetydligt antal af arter, dock i talrika indi-
vider, lefva der som allt öfrigt af vext- och djuralster bär
tecken om sötvattnets öfverhandtagande makt. I ett smalt sund,
kalladı Gålö-strat, som skiljer Gälön från fasta landet af Öster-
Haninge socken, är bottnen tätt bevuxen med Myriophyller
och Potamogetonexz. Emellan den täta säfven simma tusental
yngel af Cyprini och andra sötvattens fiskar. Paludina impura,
sötvallens-entomostraca (Lyncei, Daphnier o. d.), larver af slän-
dor och andra insekter finnas här i mängd. Rundtomkring
Myriophyllerna slingra sig, likt parasitväxter, de hornaktiga rö-
ren af Cordylophora lacustris med sina talrika inbyggare. - Så
tillvida har allt karakteren af en sötvattensbildning. Men på
‚ bottnen lefver Coropbium longicorne (visserligen en litoralform)
och bland Cordylophorans grenar kryper i mängd bland sina
ägghylsor en så utpräglad saltvattens form som Tergipes laci-
nulatus.

Några. insektlarver uthärda Östersjö-vattnet och det på
temligt djup. Mycket vanligt förekommer både vid Gotland
och i Stockholms skärgård en röd larv af en obekant insekt på

— 588 —

8 famnars djup. Under samma förhållanden träffas i Stock-
" holms . skärgård larver af Phryganea ”).

Efter dessa korta antydningar öfver det allmänna sätt på
bvilket Östersjöns organiska alster äro utbredda, bar jag trott
det vara lämpligt, att, jemte några bifogade anmärkningar, ne-
danföre uppräkna de arter af Crustaceernas, Molluskernas och
Hydromedusornas klasser, hvilka jag påträffat.

Crustacea.

Craogon vulgaris Farr. har jag funnit temligen allmän
vid vestra kusten af Gotland på sandbotten af ett djup från
8 till 4 famn. Exemplar, som en tid förvarades lefvande, vi-
sade den lefnadsvanan, som jag ej sett förut uppgifven, att de

2) Såsom det vanliga sättet på hvilket Phryganea lägga sina ägg
anföra författarne (Reaumur), att de fästa dem på blad tätt ofvan
vattenytan. Sistlidne sommar såg jag bevis på, att de äfven fästa
äggen på föremål, som stå under vatten. I en vik af skärgården
vid torpet Waxnäsgrund, börande under Sanda i Öster-Haninge
socken, förehades under Baron C. J. Ceverstaöms ledning försök
med fiskyngels utkläckande och uppfödande. Bland yngel, med
hvilket man isynnerhet hade stor omsorg var strömmingsyngel.
Bland andra försök som gjordes, att få dem att trifvag längre, än
som dittills varit händelsen, var det, att man släppte några yngel
i en vid båda ändarne öppen glasholk, som vid dessa ändar var
fast ombunden med väf, som släppte vattnet igenom. Denna holk
lades ute i viken på 3 famnars djup vid ett flöte, som höll den
hängande nära 1 aln under vattenytan, på det att de späda
fiskarne skulle ha tillgång till friskare och kyligare vatten, än
som kunde gifvas dem inne vid stränderna. Då jag tidigt dagen
efter sedan denna inrättning blifvit utlagd, rodde ut för att se
efter den, befanns att trenne särskilda romsträngar i guirland-
form voro fästade kring holkens öfre kant, vid snören som för-
bundo denna med flötet. Romhvisorna hade en cylindrisk form
och bestodo till hufvuddelen af ett klart, segt och slemaktigt
ämne, som omslöt de gröna i en tät spiral ordnade äggen. I
hvarje sträng funnos ägg till ett antal af omkring 300. Äggens
längddiameter gick knappt till 1 millim. De utvecklades efter-
banden enligt det för insekterna egna viset och omkring den 11
Juli, således efter 12 A 13 dagars förlopp — JA äggen blifvit
lagde på natten till den 30 Juni — började utkläckningen af
små Förygageer, som snart försågo sig med sina skyddande rör.
Prof. C. 3. Sunvevarı, till hvilken prof af dessa ägghylsor insän-
des, hade redan före utkläckningen sagt, att de tillhörde Phryganex.

\
AN

NYNTD
Sr

—_— 56 —

gräfde ner sig i sanden, på det vis, att de hastigt med abdo-
minal-extremiteterna i densamma ästadkommo en fördjupning,
så stor att kroppen nätt och jemt fick rum i den. Med det
yttre antennparet hopsopade de sedan sand öfver hela kroppen,
så att ytan omkring och öfver denna blef helt och hållet jemn
och slät, och att endast ögonen syntes till af djuret. De lågo
länge dolda på detta sätt och om de oroades, gräfde de sig
snart ner igen. De funna individerna höllo 50 millim. längd.

Palemon squilla L. (P. rectirostris Zapp. Synops. Crust.
Prus. p. 4. — P. Leachii Beit Brit. Crust. p. 305).

Zappace har i cit. arbetet uppställt den i Östersjön före-
kommande formen af Palsemon, såsom en från P. squilla skild
art och det till följe af nog obetydliga afvikelser, De exemplar
af vår Östersjöform jag haft tillfälle att se, äro från Stockholms
skärgård (Wermdön), från Bråviken, och från Gotland. Alla
dessa hafva de karakterer, som tillkomma P. squilla, om man
undantager antalet af tänder på rostrum, äfven som sjelfva an-
ordningen af dessa är olika med hvad man finner vara fallet
bos flera Nordsjöexemplar. — Af 34 af mig undersökta indi-
vider från nämnde lokaler visade 22 antalet af rostri tänder
vara . 5 ofvantill och 3 inunder, 9 hade 6 ofvan 3 under, 2
hade 7 ofvan 3 under och 4 4 ofvan 3 under; denna sista
med långt afstånd emellan yttersta tanden och rostri spets. Jag
har då i antalet af de öfre tänderna ej tagit med i beräknin-
gen den tvåflikiga spetsens öfre och vanligtvis kortare flik, hvil-
ket, som jag vill försöka visa, Zanpacn gjort. I afseende på
tändernas läge förekommer hos alla mina exemplar den kon-
stanta öfverensstämmelse, att 4 tand sitter på cephalothorax nå-
got bakom ögonens basis, en tand midtöfver sistnämnde punkt
och de öfriga på det egentliga rostrum. Det torde vara nästan
otvifvelaktigt att ZAappace vid sin beskrifning haft för sig indi-
vider af samma slag, som jag; ty om man tager i betraktande
hans uttryck »Interdum quidem ultimus eorum (dentium) apici
rostri approximalus est, famen apex semper simplex» och sam-
manställer detta med hans uppgift, att rostrum på dess öfre kant

— 57 —

har 6 eller 7 tänder, så blir det klart, att denna skenbara
olikhet försvinner, och att antalet af tänder på hans exemplar
äfven blir 5 & 6, då, som vanligen är brukligt "), den klufna
spetsens öfre flik icke räknas. Dessutom skulle ju fullkomligt
normala exemplar af P. squilla, enligt Zappacns sätt att räkna
tänderna, få ett antal af 8 å 9, i stället för det vanligen upp-
gina 7 a 8. Zuppacn bar helt och hället förbisett de tvenne
par af små tagglika fjäll, som sitta på något afständ från hvar-
andra på den sista tillspetsade abdominalringens bakre hälft, ty
han säger: »Pinn® caudalis lamina media . . . superficie om-
nino levi. ,

Brr ger i British Stalkeyed Crustacea sid- 305 sin P.
Leachii kännetecken, som äro fullkomligt enahanda med Östersjö-
exemplarens. Jag undantager dock det, att rostrum skulle vara
betäckt med en mängd röda fläckar, som äfven efter spritlägg-
ningen förblifva syoliga, hvilket jag ej sett hos specimina från
Östersjön; men jag anser, att detta kännetecken ej har någon
specifikt ätskiljande kraft, då jag äfven sett dessa fläckar hos
exemplar af P. squilla från Christiansund i Norge, som i allt
annat öfverensstämma med den beskrifning Ber ger sin P. squilla.
Den enda olikhet som återstår emellan Beuis P. squilla och den
ifrågavarande formen (hans Leachii), ligger deri, att den förra
har två tänder på cephalothorax, under det att den sednare
endast har en så ställd. En sådan olikhet (då den är den en-
da) torde vara af ringa betydelse vid en artåtskillnad, så mycket
" mer som en sådan carcinolog, som M. Enwarns dervid ej fästat ”
någon vigt, utan borde den snarare på sin höjd endast blifva
grund till en åtskillnad i varieteter. — Dessutom bar jag haft
tillfälle att i Zoologiska Riks-Musei rikhaltiga samling af Cru-
staceer, jemföra en mängd former af arten från de mest af-
lägsna lokaler. Exemplar från Bohuslön, från flera ställen i
Medelhafvet, ja från Port Natal, visa så fullkomlig öfverens-
sämmelse med Östersjö-individer, som det är möjligt, de små

*) Mise-Ebowarbs talar vanligtvis om »rostre bifidex.

— 58 —

afvikelser i längdförhällanden o. d. oberäknade, hvilka pläga visa
sig bos arter, som hafva en vidsträckt geografisk utbredning. —
Så visa de från Port Natal tändernas antal från öfre kanten af
rostrum vara 7, af dem endast en på cepbalothorax; chelz på
andra fotparet äro starkare och bredare än fallet är hos våra
exemplar. De från Medelbafvet, äfvensom de flesta från Bohus-
län, visade samma anordning af rostri tänder.

ZappacR anför ännu en ytterligare skillnad, som skulle ligga
i proportionen mellan manus och digiti på chele. Denna har
jag funnit underkastad betydliga variationer, så att lika väl M.
Epvarns ord »pinces beaucoup plus courtes que la portion pal-
maire de la main», som Zuppachs »digitis paululo tantum ma-
nibus brevioribus» kunna lämpa sig på arten.

Jag anser således, att, till följe af frånvaron af alla så-
dana kännetecken, som kunde berättiga till en åtskillnad i arter,
de af ZappacH och Bere uppställda synonyma arterna P. recti-
rostris och P. Leachii böra sammanfalla med den allmänna P.
squilla. .

Under sommaren bar jag tagit exemplar både vid Wermdön
och vid Gotland. På förra stället fann jag den 22 Juli 1854
äggbärande honor. Vid Gotland synes den vara ganska allmän
vid kusten bland Fuci och Zoster&. Det största exemplar jag
tagit mätte 70 millim.. i längd från spetsen af rostrum och till
bakre spetsen af 7:de abdominalriogen. Af djurets lefnadsva-
nor, sådana som de under fångenskapen visa sig, tyckes det
som om det skulle vara mest i rörelse om natten, då det om
dagen sitter stilla, doldt bland alger och stenar.

Mysis flexuosa O. F. Mövtrer (Mysis spinulosus Lracu,
M. Eow. och Zippace, Mysis chameeleon Brus Brit. Crust. 336).
Denna art, som frän den följande skiljer sig genom längden hos
de yttre antennernas fjäll, hvilka i förbällande till de inre an-
tennernas pedunculus äro nära 3 gänger längre, genom den be-
tydligt mindre tanden under rostrum, som bär nästan blott är
antydd, bar jag funnit ganska allmän längsmed hela vestra ku-
sten af Gotland, dock ej der så allmän som M. vulgaris. Ej

— 59 a

heller har jag funnit den så allmän i Stockhulms skärgård som
Mysis inermis. Den förekommer både i närbeten af stränderna
och på 3 & 4 famnars djup. — Längden går till 20 millim.
. (bos ett exemplar gick den till 23 millim) räknad från spetsen
af det trubbiga rostrum och till bakre spetsen af mellersta
caudal-laminan. Drägtiga honor togos under hela sommaren.

Mysis inermis H. Raraxe. Denna hittills för högnordisk
ansedda form fmnes ganska talrik i Stockholms skärgård, mest
på ett par famnars djup bland Fucus och Zostera invid strän-
derna af öarne. Exemplar togos äfven ute på hafvet från grun-
det Inre Leran på omkring 42 famnars djup. Ehuru mycket
närstående föregående art, finnas dock tillräckligt skiljande ka-
rakterer, som isynnerhet blifva + ögonen fallande om man jem-
förer likstora individer af de begge arterna. Utom den ringa
storleken (äggbärande honor hafva 10 millim. längd), samt utom
de af författarne uppgifoa skiljemärkena, fann jag att hannens
&:de par af pedes spurii deri skiljer sig från desamma hos M.
flexuosa, att den till basalleden fogade yttre långa delen, bestär
af 5 leder (hos M. flexuosa af 6), och att dessa leder med
sina öfre kanter ej bilda sådana vinkliga och knöliga utskott,
som fallet är hos M. flexuosa. Honor med fylld äggsäck togos
under Juni och Juli månader.

Mysis vulgaris Taomes, Ehuru ytterst allmän vid Got-
lands kuster, der den går stimvis, bar jag endast med säkerhet
fonnit ett exemplar af den i Stockholms skärgård. Längd 12
millim. Hvad Prof Litserorc i Vet. Akad. Öfs. 1852 p. 4
anmärker om honor, som sakna äggsäck, att de alltid befunnits
af mindre storlek än dem som förde sådan, har jag äfven fun-
nit vara fallet. Frän Juni och till September månader funnos
äggbärande honor.

Bathyporeia n. g.

Autenn® superiores articulo primo pedunculi magno et tumido,
flagello appendiculari perpusillo. Antennz inferiores pedunculo gra-
cili, fere duplo longiore pedunculo superiorum. Mandibuls spice valde

— 60 —

acuminato, palpo triarticulato, articulo secundo crasso. Palpus pedum
maxillarium articulatus, articulo secundo lato et foliaceo, articulo
tertio gracili, curvo et non ut plerumque ad apicem articuli prace-
dentis, sed, palpi quasi appendicularis modo, ad marginem exteriorem
affixo. Pedes thoracici primi paris perbreves, debiles, articulo ultimo
pyriformi, ungue valido. Pedes secundi paris pracedentibus duplo lon-
giores, ungue carentes. Pedes tertii quartique paris inter se similes,
ultimo articulo longo, gracili, curvo, ungue rudimentario. Quinti paris
pedes femore magno, cliypeiformi, articulo tertio lamelloso, articulo
quinto sine ungue. Epimera parva, margine inferiore setis instructo.
Pedes nalatorii forma vulgari, pedes spurii quarti quintique paris
breves. Pedes spurii sexti paris forma singulari: pars basalis duplo
longior quamı lstior; ramus finalis interior rudimentarius et forma folii
scuminati; ramus exterior magnus, biarticulatus, articulo primo la-
melloso, parte basali ter longiore, articulo secundo parvo, acuminsto,
selis instructo.

Batlıyporeia pilosa n. sp. De öfre antennerna (fi.
4) äro kortare än de undre och hafva ett skaft, som består af
tre leder, af hvilka den första är betydligt större än de begge
öfriga tillsamman. Denna led är från en smalare basis utvid-
gad mot den främre kanten och der snedt afskuren, så att den
öfre kanten skjuter betydligt fram öfver den undre. De begge
andra lederna äro smala, korta och valsformiga. Flagellum be-
står af fem valsformiga leder, som i längd och tjocklek aftaga
mot spetsen. Biflagellum (fig. 1 a) består af två leder, den
första af lika längd och form med flagelli första led, den andra
liten och nästan rudimentär. De undre antennerna (fig. 2) sträcka
sig genom längden af sitt skaft fram om de öfre. Skaftets
begge första leder äro små och breda, den tredje leden längst
af alla, något ansvälld mot främre kanten och innehåller den
andra leden i sig 4 gånger. Den fjerde leden är hälfteo min-
dre än den tredje, flagellum kort, litet längre än skaftets an-
dra led, bestående af 7 leder, som likna de öfre antennernas
i form, blott att de äro något kortare.

Begge antennparen äro beklädda med korta borst. Ögonen
-äro små, af något utdragen form, som närmar sig den njurlika,
belägna straxt under den kant der de öfre antennerna äro fö-
stade. Deras färg är svart. Mandiblerna (fig. 42) halva en

— dd —
långt utdragen och smal spets, som slutar något trubbig. Palpen,
fästad på en kägellik upphöjning af mandibelns bakre kant, är
treledad, första leden mycket liten, andra leden mycket utvid-
gad åt inre kanten, der den är beklädd med några spridda
borst, sista leden lieformigt krökt, trubbig i ändan, på hvilken
flere borst äro fästade. Maxillär-fötternas palp (fig. 43) består
af & leder. Den första kort och bred, dubbelt mindre än den
andra, som har samma bredd, uppåt utplattad, samt på inre
sidan tätt beklädd med korta hår. Den tredje leden, som är
3 gånger så smal som föregående led, är fästad upptill vid
bakre kanten af andra leden, liksom vore den en bipalp. Men
då den är starkt krökt, böjer den sig fram öfver andra ledens
afrundade, främre kant. Fjerde leden är liten och rudimentär
utan tecken till någon klo och bär på sin spets två korta och
" tagglika borst. Tvenne starka muskelknippen gå längs med
bakre kanten af andra leden från basen af den tredje leden.
Af de till maxillärfötterna börande fjällen är det ytire längst
och når till midten af andra palpleden. Det inre fjället är hälf-
ten så kort med starka, tandlika utskott i kanten. — Af fot-
paren är det första (fig. 3) minst och svagast, ungefär af de
öfrigas halfva längd. Dess form påminner mycket om den hos
Anonyx-arterna vanliga. Första leden upptager benets halfva
längd och har en svagt S-formig krökning. Sista leden (fig.
14) är oval eller päronformig med en temligen stor klo, och är
beklädd med flera rader borst. Andra fotparet (fig. 4) är full-
komligt lika stort och groft byggdt som de öfriga thoraxbenen,
samt är något utplattadt. Femte leden afsmalnar småningom
mot spetsen, så att den nästan har en lancettlikt bladlik form.
Bakre kanten af benet är beklädd med långa och täta, dels
enkla, dels fjäderlika hår. som i längd öfvergå de leder, vid
hvilka de äro fästade. Tredje och fjerde benparen (fig. 5) äro
hvarandra i det närmaste lika, hafva tredje leden från en svag
basis starkt utvidgad mot dess nedre ända, fjerde leden, af-
smalnande mot undre kanten och der afrundad, är hälften så
kort som den föregående; femte leden är smal och klolikt krökt,

med kort, trubbig nästan rudimentär klo. Hos femte paret
(fig. 6) är första leden bredt och skiflikt utvidgad, formen af
omkretsen är snedt oval, med största bredden vid nedra hälf-
ten. Bakre sidan smått naggad, försedd med borst, som utgå
från de små inskärningarne. Tredje leden är äfven på dylikt
skifformigt vis utvidgad, samt vid främre och bakre sidan be-
gränsad af krökta linier, utom mot nedre kanten, der linierna
äro raka och convergera i en spetsig vinkel. Denna leds bakre
kant är försedd med en mängd styfva och raka fjäderborst,
som stå lodrätt ut från ledkanten och nå nedom femte ledens
spets. Fjerde och femte lederna äro af:en långsträckt, i nedre
ändan snedt afskuren form. Femte leden saknar allt tecken
till. klo, och är rundtom i kanten besatt med långa styfva borst.
Sjette och sjunde paren öfverensstämma i det närmaste med
hvarandra. Det sjette paret (fig. 7) är det längsta af alla
thoraxbenparen och har en nästan cirkelformig femoraldel,
rundtom tätt besatt med borst, liksom ock de öfriga lederna
på sio bakre kant äro till den grad med borst beklädda, att
på femte leden knappast kan upptäckas någon klo bland de
tagglika borst, som omgilva dess nedra ända. Sjunde parets
femur (fig. 8) är mera förlängdt än det sjettes.

De tre paren simfötter äro af vanlig form, med kort
basal-led och tillspetsade simblad, bestående af omkring 40
till 12 leder. De två första äro af samma storlek sinsemellan
och $ mindre än det 7:de thorax-benparet. Det tredje paret
är mindre än de begge första, både genom kortheten af basal-
led och simblad. Det fjerde paret af abdominal-extremiteterna
(fig. 9) är lika långt med det tredje, och har den inre af de
två slutlederna kortare, hvilket till en del beror derpå, att den
sitter fästad bögre upp på basal-leden än den yttre. Det
femte paret (fig. 10) är hälften mindre än det tredje, med
korta slutleder, som i sina ändpunkter äro omgifna med korta
taggar. Det sjette paret (fig. 41) har en anmärkningsvärd
byggnad tillfölje af den olika utveckling, som de begge para-
lella slutgrenarne fått. Basal-leden är kort. Den inre afslut-

- 8 —

grenarne är rudimentär och sitter fästad som ett litet tillspet-
sadt bladlikt fjäll vid basen af den yttre, större grenen. Denna
sistnämnde består af två leder, af hvilka den första och längsta
bar en förlängd, lancettlik form, på inre sidan utemot spetsen
lätt naggad .och beklädd med långa fjäderborst. Slutleden inne-
hålles ungefär 4 gånger i den föregående, är smal och sylformig,
och i spetsen försedd med borst. — Stjertvidhänget består af
tvenne likstora, i spetsen afrundade flikar, som rundtom äro
besatta med borst. — Epimererne äro små och rektangelformiga.
— Kroppssegmeaterna äro släta och formen i allmänhet afrun-
dad. = Djurets längd är 6 millim. Af denna nya form har jag
hittills endast funnit några få exemplar på sandbotten med
48-—24 famnars djup utanför Wisby. Professor LinseBorG har
äfven i Landskrona hamn bland andra amphipoder erhållit ett
litet exemplar af denna art. Det enda äldre slägte, med hvil-
ket den nya formen har några. beröringspunkter, är med Anonyx..
Så i afseende på förhållandet emellan de öfre antennernas pe-
dunculus och deras flagellum, ehuru härvid snarare en viss
analogi, än verklig affinitet, kan spåras. Deremot är första
fotparet af, en form, som starkt påminner om den hos Anonyx
vanliga. Föröfrigt står slägtet afskildt, genom de klolösa andra
och femte paren af thorax-extremiteterna, genom de eget byggda
maxillarfötterna, samt genom den utveckling sjette paret af
abdominal extremiteterna tagit.

Pontoporeia affinis n. sp. Oculı nigri, elongati.
Antenn® inferiores superioribus longiores; antennsa superiores
flagello appendiculari triarticulato. Annulus abdominalis quintus
setis illis, quas habet P. femorata, carens. Partes feınorales pedum,
ut etiam epimera, ornate textura singular: cellulosa, qua glo-
bulis adiposis formata est.

I mycket närstående Krövers P. femorata, skiljer den sig
från denna genom några -omständigheter. Kroppen, till formen
temligen trind och afrundad, samt slät, saknar på ryggsidan af
femte abdominal-segmentet de tagglika upphöjningar, som Pont.
femorata har på samma ställe. Af epimerernå äro de fyra

— Gb —

främsta längst, de bakre något kortare, i form och borstbekläd-
nad lika dem hos den äldre arten. Af antennerna äro de öfre
(fig. 4) kortast, med skaftets första led dubbelt så lång som
de begge öfriga tillsamman, samt af en elliptisk form. De
begge andra lederna äro något vidgade mot främre kanten med
snedt afskurna hörn. Flagellum varierar (efter olika kön?) med
ledernas antal från 8 till 15— 20. De individer, som hafva
.mångledade flageller, visa den första leden på dessa längst,
hvarpå följa 3 aA 4 små, korta och breda, de” öfriga längre och
afsmalnande mot spetsen. Biflagellum är treledadt, den första
leden af halfva biflagelli längd, samt smal (då deremot det två-
ledade biflagellum hos P. femorata har den första leden i opro-
portionerligt förhållande tjock och stor emot den andra). Den
andra leden är hälften kortare än den första, och den tredje
hälften kortare än den andra. — Antalet af flagelli leder på
undre antennparet, som mycket liknar det hos P. femorata be-
skrifna, varierar från 8 till 20. Ögonen äro mindre, än som,
enligt den teckning Kröyer lemnat i Voyage au Spitzberg, tyckes
vara fallet hos P. femorata. De hafva en förlängd form, samt
svart färg. Det andra paret (fig. 2) af thoraxfötterna har femte
ledet af en förlängd form, öfre sidokanten utböjd, den undre
nästan rak eller svagt inböjd, den främre ändkanten i det när-
maste rak. Borstbeklädningen öfverenstämmer med den som
finnes på samma del hos Pont, femorata, i det att långs med
undre kanten efter hvarandra. sitta fem rader styfva borst.
Den rudimentära klon når nästan utöfver hela nedre ändkanten
vid hvilken den är fästad. De öfriga benparen äro i det när-
maste lika dem hos den äldre arten. Sjette paret visar hos
P. affinis en ganska starkt utbildad klo, som omgifves af 4
till 5 borst, af hvilka somliga äro dubbelt så långa som klon.
Det märkvärdiga sjunde benparet (fig. 3) har några små olik-
heter med detsamma hos P. femorata. Första leden är hos
den nya arten något mera bred, samt i bakre kanten lätt nag-
gad eller sågtandad. Af de öfriga lederna hafva den tredje
och

— 05 —

och fjerde äfven sina kanter sågtandade. Den korta klon om-
gifves af långa och starka borst, som göra, att den med svi-
righet synes. Midten af den stora femoralskifvan visar ett fält
af en struktur, som hos alla undersökta individer varit lika,
och som dessutom förekommer på bakre delen af femur hos
femte och sjette benparen, samt på de flesta epimererna. Det
förefaller mig nemligen, som om ett lager af klara fettkulor der
lågo inbäddade i en mörkare massa, och då de synas igenom
det tunna klara skalet, gifva de detsamma en rätt egen teck-
ning. — Det sjunde abdominal-segmentet (fig. 4,) är ej så djupt
inskuret som hos P. femorata och dess begge flikar korta. —
Ledernas antal hos grenarne af de tre första abdominalparen
af simfötterna, uppgår till 16—18.

Denna nya form, som möjligen, vid en närmare gransk-
ning vid rikligare tillgång") på exemplar af den Grönländska
formen, befinnes vara en varietet af densamma, förekommer
ganska allmän i Stockholms skärgård på ler och dybotten från
ett djup af 48 till 40 famnar (såsom t. ex. på fjärden My-
singen, — Från kusten af Gotland har jag äfven tagit exemplar
på 48 fots djup sandbotten. — Längden går i allmänhet till
8 millim., antennerna naturligtvis oberäknade.

Gammarus locusta. L. (Famr. & Zappace, non M.
Erw... Denna våra kusters allmännaste crustacé finner man
ända inifrån stranden och så långt ut på djupet som alger
växa. Varierar något i färgen. Längd: 20 millim.

Amphitoö Rathkii Zunnaca. Den beskrifning Zunpaca
i cit. arbetet p. 6 lemnat slår i det närmaste in på exemplar,
som jag tagit bland alger i Wisby hamn. Man kan blott an-
märka, att antalet af leder i antennernas flagellum, liksom .hos
Pontoporeia aflinis, är mycket olika hos olika individer. Jag
fann det vanligast vara 42 på öfre och 14 på undre paret.
Ett individ visade 45 på öfre och 47 på det undre. Hos

*) Professor LiurBorce har godhetsfullt meddelat mig det enda exem-
plar af Krövers art, som är i bans ägo.

Öfvers. af K. Vel.-Akad. Förh. Årg. 12. N:o 2. 3.

— 66 —

större individer äro ögonen längre än vanligt och sträcka sig
nästan utöfver hela längden af den sida af hufvudet, på hvil-
ken de äro fästade. Ögonens form hos exemplar från Wisby
är alltid njurlik och har jag hos dem ej sett den organisa-
tion, som ZaAppacH omnämner. — Kroppens grundfärg är klart
hvit. Bakre kanten af hvarje thorax-segment, äfvensom huf-
vudet, har ett purpurrödt band, som här och der är afbrutet
och upplöst i fläckar. Abdominal-segmenten hafva blott antyd-
ning till sådana. De undre antennernas leder äro tätt fläckiga
af rödt, under det de öfre jemte purpurröda band, äfven visa
ljusgula. Längden går ända till 8 millim.

Corophium longicorne Lars. allmän på sandig dy-
och lerbotten. Ehuru företrädesvis litoral — så att den till
och med förekommer bland en mängd sötvattens-former i Gälö-
strat — fanns den dock äfven på grundet Inre Leran utanför
Hufvudskär på 42 famnars djup. Längd 6 millim., med de
stora antennerna inberäknade når hannen 42 millim.

Idothea entomon L. — Bosc. — Denna för Östersjön
egendomliga crustacé lefver på ett ganska betydligt djup (från
50 till 70 famnar) och har derföre af Gotlands fiskare fått
namnet »Djupmack». Den går äfven, fast sällsynt, och i min-
dre exemplar, längre in mot kusten på 45 tll 48 famnar.
I största mängd fås den om höstarne, när torskfisket på djupet
börjar, och finner man den då ej sällan fästad både utanpå
fisken, som inuti dess svalg. Längd 50 millim.

Idothea tricuspidata Das. (artnamnet tridentata Late.
äger dock prioriteten, men har genom häfd undanträngts af det
“au vanliga). Under denna art sammanställer jag de former,
som jag funnit i Östersjön, ehuru flera af dem, enligt ZADpAcHs
sätt att uppfatta Id. pelagica, skulle kunna hänföras under denna
art. Man finner öfvergängar emellan fullkomligt äkta former
af Id tricuspidata och sådana, som enligt Zunpaca skulle vara
Id. pelagica, till följe af de på alla thoraxsegmenterna lika
breda epimererna. Ty man får sädane former, som jemte smala
och lika breda thoraxringar, hafva abdomen lika bildad, som

— 67 —

hos den äkta tricuspidata, I annat afseende, såsom i munde-
lar och dylikt, synes ingen skillnad vara emellan de begge
formerna. Hos Östersjö-individerna finner man i allmänhet säl-
lan thorax så utvidgad åt sidorna, som fallet är med dem från
Nordsjön, utan hafva de en mera smal och långsträckt kropps-
form. Mycket allmän vid våra Östersjökuster bland Fuci.
Längd 22 millim.

Asellus aquaticus L. förefanns ute i Östersjön i Stock-
holms skärgård vid öarne söder om Dalarö på 8 famnars djup
bland Phyllophora membranifolia.

Jera albifrons Lesca (J. baltica Fr. Moerier, J. Krövent
Zapp., an J. Krörert M. Eow.?). Ganska allmän bland alger
och under stenar vid stränderna. Längd 5 millm.

Daphnia quadrangula O. F. MürL. Från Gälöstrat.

Daphnia sima O. F. M. Samma lokal.

Polyphemus pediculus L. i talrika stim i Ärsta vik.

Podon intermedius Lriseeons och Evadne Nord-
manni Lovén. Erhöllos genom häfningar i vattenytan från haf-
vet utanför Hufvudskär, temligen talrika, Podun dock mest af
dem begge.

Lynceus quadrangularis O. F. M. och Lynceus
spharicus O. F. M. Allmänna vid stränderna. L. spheericus
fanns äfven jemte andra entomostraca i kärl, der aborryngel
hölls lefvande och utgjorde dessas förnämsta föda.

Bosmina longirostris Bamp. Fanns i få exemplar

jemte andra entomostraca från hafvet.

Canthocamptus minutus O. F. M. Från Gålöstrat,
äfven i Wisby hamn.

Cyclops quadricornis. L.

Temora velox Lirsseone, så väl från Årsta vik, der
den jemte Polyphemus bildade stora massor, som från öppna
hafvet.

Dias longiremis Lırses. från grunden vid Hufvudskär.

Ichtyophorba hamata Liu. från hafvet, både utanför
Stockholms skären och från Gotland.

— 68 —

Tisbe furcata Barn. Grundet vid Hufvudskär. Ätskil-
liga andra Copepodformer sägos äfven förleden sommar, men
tiden medgaf ej deras utredande.

Af parasiterustacéer har jag endast varit i tillfälle att se
de tvenne vanliga formerna:

Ergasilus Sieboldii, som till och med fanns fästad
vid gälöppningen hos ett blott 6 veckor gammalt aborr-
yngel; samt

Argulus foliaceus, talrik som vanligt jemte Gasterostei,
erhölls äfven i not jemte Syngnathus typhle från 8 famnars
djup i Årsta vik.

Mollusca.

Tergipes lacinulatus Gm. — Lor. Ind. Mollusc. Scand.

Individer af alla tillväxststadier, frän den ur ägget nyss
utkomne lifligt kringsvängande larven, till 10 mill. långa, ägg-
läggande individer, förekomma vid stränderna bland Fuci och
Zostere& både vid Wisby och i Stockholms skärgård.

Limapontia nigra Jounst. vanlig på mindre djupt vat-
ten vid Wisby. Några få exemplar bar jag ock sett i Stock-
holms skärgård.

Neritina fluviatilis L. Denna mollusk träffas talrik
ända från det minsta djup vid stränderna och så långt ut som
växlighet råder.

Då jag kommit i tillfälle, att se några stadier af Neriti-
nas- utveckling, torde det tillåtas mig, att derom nämna några
ord, då det sedda häntyder på företeelser beslägtade med dem
Koren och Danızısen sett vid utvecklingen af Purpura och
Buccinum.

Spermatozoiderna (fig. 4,) äro trädlika, tjockast midtpå och
afspetsade mot begge ändarne. De ses stundom knippvis för-
enade på så sätt, att de med ena spetsen förenade i samma
punkt derifrån utsträla åt alla sidor (fig. A a).

Det vanliga. utseendet af det mogna äggstocksägget visar
fig. 2. Uti en dunkel massa framskymta runda klara korn,

— 69 —

som vid pressning framstå och synas klarare. De äro af olika
storlek, än knappt urskiljbara såsom en mörk punkt, än tyd-
liga runda blåsor (fig. 3.) Att dömma af de störres optiska
förhållanden, tyckas dessa vara af fettartad natur. Ett klart
ämne, af bindande beskaffenhet, uppfyller dessutom vitelli massa.
Jag tror mig med temlig visshet kunna säga, att en klar och
tunn hinna omgifver vitellus-klotet. Ty så snart vitellus
pressas ojemnt, mera på den ena sidan än på den andra,
utträngas på den motsatta sidan delar af dess massa, och ett
tomrum uppstår på den sida, på hvilken pressningen var
starkast, och detta tomrum begränsas af en klar, genomskinlig
biona (fig. 7.) Hos yngre ägg skymtar vesicula Purkinjei
fram tydligt nog genom den öfriga mörka vitellus-massan, men
kan bos äldre ägg framställas endast efter pressning. Denna
stora klara blåsa (fig. 4,) tyckes hafva en ganska elastisk hinna,
då den tål jemförelsevis mycket starkare pressning än vitellus
gör, utan att brista. I de flesta fall har jag med säkerhet
endast sett en temligen stor fröfläck i dess inre; blott i ägg
som voro af ett abnormt, sjukligt utseende syntes, jemte en
stor fröfläck (fig. 4 a.) en skylik samling af små runda korn.
De befruktade äggen läggas omkring 30- till 40 tillsamman
inom ctt gemensamt kapsellikt hölje, som är af hornartad na-
tur, med svaga spår af kalk. Dessa äggkapslar äro till bör-
jan af en mjölkhvit färg, som sedan öfvergår till smutsgrå
och dessutom äro de ogenomskinliga, hvilket i högsta grad försvårar
undersökningarne. — De likna små gryn till formen (fig. 5 nat
st,) och hålla knappt 4 millim. i genomskärning. — De äro
sammansatta af två skålformiga delar, af hvilka den öfre vid
utkläckningen bortskjutes som ett lock och den undre sitter
qvar på det ställe, på hvilket kapseln blifvit fästad. Moder-
djuret fäster dem på stenar, på alger, på Mytili och andra
skaldjur, således äfven på andra individer af sin egen art
Öppnar man nu en dylik, nyligen lagd kapsel, så fioner man
densamma fylld med ägg (fig. 6,) såsom nämndes, till ett antal
af omkring 30 a 40. ' Dessa likna i det närmaste äggstocks-

— 0 —

äggen, utom deri, att vesicula Purkinjei ej mera är synlig (fig.
7.) Denna har jag dock i ett fall varseblifvit hos alla ägg,
som voro inom en och samma kapsel, men de hade ett abnormt
och sjukligt utseende. Voro de möjligtvis ej befruktade? Den
lilla klara kropp (oljedroppe?), som så många forskare sett vid
snäckäggens första utvecklingsstadier, och om hvars natur så
mycken tvist herrskar, syntes äfven här hos nylagda ägg. Tyd-
ligast har jag sett den vid ett tillfälle när den ännu häftade
fast vid vitellus (fig. 8,) från hvilken den syntes utgå mellan
tvenne små upphöjningar, som skjöto upp öfver den öfriga
vitellus-massan och voro klarare än denna. I det inre af
kroppen syntes fyra lika stora klara korn. Jag har ej ännu
varit i tillfälle, att vidare fullfölja utvecklingens gång, utan en-
dast af den sett spridda drag. Vitellerna undergå klyfning (fig.
9,) men om förloppet dervid (som tycks vara från det vanliga
afvikande) har jag ej några sammanhängande data. Såsom re-
sultat af alla de inom kapseln lagda äggen uppkommer emed-
lertid endast ett embryo. Ty i alla äldre kapslar, som öppnas
fianer man endast ett enda embryo (så stort, att det nästan
fyller sin kapsel), under det att man i de nylagda kapslarne
finner ett stort antal af de små äggen, som möjligtvis äro otill-
räckliga för bildandet af ett embryo hvar för sig. Anmärkas
kan, att jemte embryoner på ett tidigare utvecklings-stadium,
finnas i kapseln lemningar af klyfningskulor och viteller, då
jemte de mera utbildade, som snart skola lemna höljet, ej nå—
gra sådana alls synas. Tjena de möjligen till föda åt embryo?
Ungen af Neritina genomgår sin metamorfos inom ägget, lik-
som LÅzrvpiG visat det vara fallet med Paludina. Man finner
embryoner med tvenne likstora segel af elliptisk form och be-
tydligt större än fallet är hos Paludina, mer påminnande om
dem man ser hos hafsformerna. Men kanterna beklädas ej
med frivilligt svängande cirrher, utan med äfven efter djurets
död flimrande cilier. Vid denna tidpunkt visar larven, jemte
tydligt utbildade öronblåsor, äfven ögon. Men seglen absor-
beras efterhanden och de mest utvecklade ungarne, som snart

- A —

skola utkläckas, visa de äldre djurens utseende, lika mycket
som t. ex. en nyligen ur ägget kommen Lymnea visar sitt
moderdjurs form.

Af vigt blir nu, att få närmare iakttagelser öfver utveck-
lingsgängen i hela dess sammanhang, utom för annat, för utre-
dandet af det sätt. på hvilket den märkvärdiga sammanhopnin-
gen af flera ägg till ett enda embryo försiggår.

Antydningar om och iakttagelser öfver Neritina-arters sätt
att lägga sina ägg saknas ej hos äldre författare. -Rumpuus i
D’Amboinsche Rariteitenkamer p. 77 säger om sin Valvata
decima fluviatilis sive rubella (Linnés Neritina pulligera), »att den
på ryggen (af skalet) är så tätt betäckt med en mängd små
grynlika upphöjningar, att man knappt kan se skalet, — då
man trycker sönder ett sådant gryn finner man deruti ett H-
tet slemmigt djur; — när dessa ungar blifvit större lemna de
moderns skal och krypa omkring på stenarne. — O. F. Mür-
LER anför i sin Hist. Verm. II. p. 196 denna Rumreru iaktta-
gelse, men tviflar på att dessa ägg härröra från Neritinor.
»Horum (granorum) 235 in uno specimine numeravi, ovalia
convexa extus luteoalbida, intus alba, moleculis referta.» Ef-
ter denna beskrifning visa dessa äggkapslar stor likhet med
den vanliga Neritinans. — Sednast har MoQuin-TAnpon i Jour-
nal de Conchyliologie för 4852 p. 25 lemnat en kort «Notice
sur les oeufs de la Nerite fluviatilee. Det som ban anser för
att vara sjelfva ägget, är blott äggkapseln, hvilkens samman-
sättning i tvenne delar han noggrant beskrifver.

Paludinella baltica Nis. Af denna art hyser Öster-
sjön tvenne former, en typisk med djup sutur och uppsvällda,
afrundade vindlingar, samt en annan form, som genom sin
grunda sutur, sina nästan jemna och platta vindlingar och en
mera hoptryckt konisk form närmar sig Engelsmännens P. (Rissoa)
ulve var. Barlei. Dessa begge former, som visa öfvergångar i
hvarandra, träffas, såväl inifrån stränderna, som ut så långt :
algerna gå.

Paludina impura fanns i det halfsöta vattnet i Gälöstrat.

— 72 —

Lymnea stagnalis. En förkrympt form (hållande 32
millim. i längd under det att former från sötvatten i grannska—
pet voro 60 millim.) lefver vid stränderna af Gålön i Stock-
holms skärgård. Djupt ute fann jag den aldrig.

Lymn»a auricularia förekom i få exemplar jemte
den förra.

Lymnzx»a peregra. Den form af detta species, som
vanligen förekommer under namnet L. baltica, har jag funnit
på ett-större djup än fnan till följe af djurets behof af atmos-
ferisk luft, kunde förmoda., Det närmare om de ställen, på
bvilka den förekommer, under dylika förhållanden, är redan
ofvanföre omnämndt.

Phvsa fontinalis fanns tillsamman med Lymnea bal-
tica från 2 å 3 till 5 A 6 famnoars djup i närheten af öarne
vid Dalarön.

Mytilus edulis undviker dyig och lös botten och trif-
ves bäst på Fucus-rik hällbotten.

Cardium edule förekommer i allmänhet på samma lo-
kaler som Mytilus, dock äfven på sand jemte Tellina.

Tellina solidula, tycker om dyig och lerig botten och
förekommer djupast af Östersjöns mollusker.

Mya arenaria på djup sandbotten.

Hydromeduse.

Cordylophora lacustris Arımam (Tubularia carnea?
Acanpa i Vet. Ak. Handl. 4846 p. 253"); Cordylophora la-
custris, ÅLLMAN Ann. N. H. Xlll p. 330, samt ı Transactions
of Roy. Soc. 1853 P. HI p. 367. — Joanston, Brit. Zoopb.
Sec. Ed. p. 44. — Hinces, A. N. H. XI sec. ser. p. 480.
med ypperlig figur)

Under loppet af förleden sommar fann jag i Gålöstrat i
mängd kolonier af en Hydromedusa, som jag på Auısans och
Hıncgs beskrifoingar anser vara fullkomligt identisk med den

*) Den korta beskrifning Acanoa I. c. lemnar, kan möjligen vara
öfver den ifrågavarande arten, men detta kan ej med säkerhet afgöras.

— 3 —

af Auiman i Irland först funna Cordylophora lacustris. Under
Juli månad funnos bonkapslar med ägg på alla stadier af ut-
bildning, - från dem med tydlig fröblåsa (eljest kornig textur)
till sådana, som genomgått total klyfning, och kan jag tillägga,
att, hos alla de kolonier jag såg honorna voro mindre utbil-
dade i den mån de sutto långt upp på den gemensamma
stammen.

Laomedea geniculata Jonnst. Togs från grundet Inre
Leran vid Hufvudskär på 42 famnars djup. Ytterst talrik i
Wisby hamn på Zoster&e och Fucus vesiculosus.

Hydra vulgaris. På alger vid stränderna i Stockholms
skärgård.

— TI —

-”-

Förteckning öfver böcker och skrifter skänkta
till Velenseskaps-Akademtiens Bibliolhek.
Af Kongl. Kommers-Kollegium:
Underd. Berättelse om Sveriges utrikes bandel och sjöfart år 1853.
Stockholm 1855. 4:0.
Af Kongl. Norska Medicinal-Komiten:
Actstycker angående Cholera-Epidemien i Norge år 1853. Christiania
1854. 8:0.
Af Kongl. Nederländska Regeringen: -
Flora Batava. Aflev. 176, 4:0.
Af Royal Society i London:
Proceedings. Vol. VII. N:o 1, 2. 1854. 8:0
Af Chemical Society i London:
Quarterly Journal. Vol. VII. P. 2. (N:o 26). 1854. 8:0.
— Af Ofice medical et pharmaceutique de France:
Archives de physiologie, de therapeutique et d’hygiene. N:o 2 Oct.
1854. Paris 1854. 8:o.
Af H. E. Grefve Gustar Löwenswru i Paris:
F’Onsson, Consr., Memoire sur la gravitation universelle &c. Berlin
1852. 8:0. |
Af Författaren:

Low, On tbe chemical equivalents of certain bodies &c. Edinburgh
1854. 8:0.

öd

2. Wutlenständel i Målaren och Saltsjön un-
der är 1854. — Hr Eaomann meddelade följande:

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh., d. 14 Febr. 1855.

o— 70 —

Tabell öfver Mälarens och Saltsjöns medelhöjd samt högsta
sammandragen ur den vid Sluss-

MiLaAREN.

Dagar für

högsta vat- | lägsta vat-
tenständ. tenständ.

Januari . .
Februari. .
Mars ...
April . ..
Maj ....
Juni... .|43
Juli . . . 113

1. 10—15.| 29-31.

5,5 1-——5, 26. 29. 30.

5.0 20. 1. 5. 6. 9.

Augusti . .|13 Å,51| 5. 12. 17.
September. | 14 6,0! 30 1. 2
October . . | 14 . 3,0 6. 26.
November . | 14 2,0 1” 13. 14.

17. 18.
December .| 44 201 28. 30. | 1.56
Medium för
hela året . | 44 | 1,2

— 77 —

och lägsta vattenstånd”) i fot och decimaltum under år 1854,
verket i Stockholm förda Journal. |

SALTSJÖN.

Medel-

Högsta
stånd.

Lägsta
stånd.

Dagar för
stånd.

Fot. | tam. | Fot. tum. | Fot. | tum.

Januari . .)12|90|43|70]12|45| 3 6. 11. 13.
Februari. .| 14 127114 18,0|4317,5] 28 1. 2
Mars . . .|1&|14 14| 70 13115 1. 22.
April . . .[43|9,6|144|80| 13 )10| a. 25.
Maj . . . .|13|6,414&| 20113] 2,0 6. 30.
Juni... .113/431143|75 13 | 4,51 =. 5.

Juli... .!43|58|13|80|43 | 40 |ı9. 28—31.1 1—3. 8. 9.
Augusti . .| 1358| 13 | 8,0 13 | 3,5 7. 14. 21. 23. 24.
September. | 14 | 2,6] 14 19,01 13 [8,0] 25. 26. | 2 3 6
October . .|14|48|15|5,5|14| 0,0 4 8.
November . | 14 | 4,5 | 14 17,51 13] 1,0] 13. 16. 27.
December .| 141 6,0|1514,011317,5

oo ff

TT

*) Se vidare bärom K. V. Akad. Öfversigt 1853 och 1854.

Medium för
hela året.

431 9,4

— 78 —

Vid en jemförelse af denna tabell med de föregående årens,
faller genast i ögonen det ovanligt låga vattenstånd, som Mä-
laren, till följe af den obetydliga nederbörden, under större de-
len af året innehaft. Medelhöjden för denna sjö uppgår derföre
endast till A& fot 4 tum 2 linier, den lägsta alltsedan obser-
vationen här vid Slussverket började göras. — Saltsjöns medel-
höjd bar deremot i det närmaste varit lika med de sednaste
4£40—50 årens eller 13 fot 9 tum A linie, hvaraf man ser, att
åtminstone under denna tid ingen nivåförändring i dess vatten-
stånd här inträffat.

En följd af allt detta har också varit en envist ihållande
uppsjö, till den grad, att Saltsjöns vatten under icke mindre
än 450—4160 dagar af året med större eller mindre häftighet
inströmmat i Mälaren.

— 79 —

3. Om slägtet Clausilia och dess i' Sverige
förekommande arter, med anledning af en för
Sveriges mollusk-fauna ny art af detta slägte. —
Hr Magister E. Warusteprt hade öfversändt följande uppsatts:

»Slägtet Olausiia Drap. 4801 är ett bland landmollusker-
nas i flere hänseenden mest intressanta slägten. De characte-
rer, hvilka skilja detsamma från öfriga slägten inom den stora
familjen Helicea, framställa det såsom ett i hög grad både na-
turligt och väl begränsadt slägte, hvilket tillika i afseende på
arternas geografiska utbredning visar ett märkvärdigt och egen-
domligt förhållande. De slägtet bestämmande charactererna,
sådana de förnämligast hemtas från mynningens allmänna be-
skaffenhet och det så kallade clausilium, uppfattades redan med
nöjaktig klarhet af Drararnavup, hvaremot nödvändigheten af
att för arternas åtskiljande fästa det noggrannaste afseende vid
de serskilda mynningsdelarne först 4836 med full bestämdhet
framställdes af Rossmässeer. Till följe deraf hafva ock de före
denna tid uppställda arternas igenkännande mött stora svårig-
heter, om hvilka deras invecklade synonymie bär ett mer än
tillräckligt vittnesbörd. |

I artantal öfverträffas slägtet Clausilia bland Helicea en-
dast af slägtena Helix och Bulimus. Det förra af dessa tillhör
jordens alla länder, men uppnär i likhet med familjens flesta
öfriga slägten sin fullkomligaste utveckling, såväl i afseende på
arternas storlek och skönhet, som antal, i de varmare länderna.
Ehuru äfven af det sednare arter förekomma öfver hela jorden,
kan likväl det södra Amerika företrädesvis sägas vara dess hem-
land, då af 900 bekanta arter ungefär hälften äro egna för
"detta land. De återstående äro någorlunda jemnt fördelade
öfver de öfriga verldsdelarne, dock så, att Ostindien och isyn-
nerhet de Philippinska öarne komma det södra Amerika när-
mast i artantal. Bland samtlige verldsdelarne är Europa den
på Bulimus-arter fattigaste. För den geographiska fördelnin-
gen af arterna inom slägtet Clausilia eger ett omvändt förhål-

Öfvers. af K. Vel-Akad. Förh., d. 14 Febr. 1855.

— 80 —

lande rum, dä detta hufvudsakligen och nästan uteslutande är
ett europeiskt slägte, af hvars nära 300 bekanta arter knappt
40 förekomma utom Europa och angränsande delar af Asien.
I likhet med slägtet Bulimus uppträder äfven detta slägte, utom
dess egentliga hemland Europa, åter i Ostindien. med ett större
antal af arter, än på något annat ställe af jorden. 'Från Ostin-
dien och China äro nemligen inemot 30 arter kända.

Äfven inom Europa äro arterna af slägtet Clausilia i hög
grad olika fördelade öfver de serskilda länderna. Det ojemnför-
ligt största antalet tillhör verldsdelens sydöstra del, Österrike,
Ungern, Dalmatien, Turkiet och Grekland, från hvilka länder
slägtet med mellan 20 och 30 arter sträcker sig öfver till det
motliggande Asien. Från detta centrum aftager arternas antal
hastigt, ej mindre mot vester, än mot norden. Sålunda eger
Portugal (Morzrer, Description des Mollusques du Portugal, p.
75), oaktadt sitt sydliga läge, endast en eller möjligen (L. PFzirrer,
Monographia Heliceorum Ill. p. 595.) två arter, England (Fonrsrs
and Hanızr, History of British Mollusca IV. p. 446.) fyra, och
Norge (Faıeıe, Norske Land- og Ferskvands-Mollusker s. 2%.)
tre arter. Ännu längre emot vester, och bortom den atlantiska
oceanen är slägtet i Amerika nästan försvunnet, då från hela
denna verldsdel endast fyra arter äro bekanta.

En blick tillbaka på de geologiska perioder, hvilka när-
mast föregått den innevarande, visar, att slägtet Clausilia först
framträdde under den äldre tertiära (Eocen-) perioden, från
hvilken några få, sannolikt alla nu utdöda, arter äro bekanta.
Arternas lefnadssätt utesluter deras förekommande i hafsvattens-
bildningar, i hvilka de endast högst tillfälligt och enstaka kunna
finnas. Allmännare blifva de visserligen i sötvattens-bild-
ningarne, ehuru äfven dessa endast tillfälligtvis kunna inne-
sluta landsnäckor. Dä aflagringar utur sötvatten dessutom
blott förekomma på små, spridda lokaler och, jemnförda med de
storartade hafsvattensbildningarna, endast underordnade, torde må-
bända i dessa för de äldre arternas bibehållande i fossilt till-

= ständ

— 8& o —

stånd ogynnsamma omständigheter förklaring böra sökas für ett
till utseendet besynnerligt förhållande. Om man nemligen en-
dast fäster afseende vid de kända fossila arternas ringa mängd,
synes slägtet efter sin första uppkomst hafva under den föl-
jande tertiära och diluviala tiden föga tilltagit i artantal, innan
det med ens visade den artrikedom, hvliken det för närvarande
eger. Af anförda grunder torde likväl paleontologiens vittnes-
börd i afseende på detta slägte, och jemväl i afseende på hela
den familj, hvilken det tillhör, få anses ega mindre vitsord,
än då frågan är om de i jordens stora, från hafvet härrörande
sedimentära formationer lättare bibehållna hafsinnevånarne. Tro-
ligt är åtminstone, såsom analogt med andra kända förbållanden,
att äfven landsnäckorna — och bland dem slägtet Clausilia —
från en ringa början småningom och successivt utvecklats till
den fullkomlighet och mångfald, hvilken utmärker dem under
nu varande verldsperiod, ehuru denna utveckling vid dem är
svår att följa. |

Af ofvan nämnda förhållanden, sammanställda med Sveri-
ges läge i det nordvestra Europa och dess saknad af tertiära
och diluviala sötvattensbildningar, följer, att vårt lands fauna,
inskränkt till den nu lefvande djurverlden, nödvändigt måste
uppvisa endast ett ringa antal arter af slägtet Clausilia. Likväl
kunde redan Nırsson i sin Historia molluscorum Suecie terres-
trium et fluviatilium 4822 upptaga fyra arter, till hvilka 4848
af Hansen (Kongl. Vet. Akad. förhandlingar s. 201) tillades en
femte, Clausilia ventricosa, från Kinnekulle och Ignaberga, hvil-
ken art likväl, innan dess förekommande inom Sverige bekant-
gjordes af Hansen, redan 4845 blifvit funnen, äfvenledes på
Kinnekulle, af Rıpnersssıxe. Till dessa 5 arter är jag i till-
fälle att nu lägga en sjette, af mig funnen på Gottland under
sommaren 4853.

Denna art, Clausilia plicata Drar. tillhör en afdelning af
slägtet, hvars arter äro utmärkta genom sina, rundtom hela
mynnings-randen (peristoma) tätt stående veck. Af denna af-

Öfvers. af K. Vel--Akad. Förh. Årg. 12. N:o 2. 3.

8 —

delnings arter är denna den enda, som går utom slägtets ofvan-
nämnda egentliga stamland. Den finnes nemligen såväl i Turkiet
och mindre Asien (vid Smyrna) som äfven i nästan hela det södra
och medlersta Europa, i Ungern, Gallizien, Italien, Spanien,
Frankrike, Schweitz samt i Hessen och Sachsen. Af denna om-
ständighet, att den är den enda art med rundtom veckad myn-
ningsrand, bvilken man kan hoppas att träffa utom det sydöstra
Europa, är den lätt igenkänlig. Då jag fann den på Gottland,
var den mig dessutom redan bekant, emedan jag föregående år
4852 sett den vid Tharand i Sachsen. Den Gottländska artens
identitet med den sydeuropeiska Cl. plicata Adagalägges föröf-
rigt äfven genom dess ölverensstämmelse med de af RossmäsLer
och L. Preırrer för den senare gifna diagnoserna. Då vid
dessa, isynnerhet vid den sistnämda, intet väsendtligt är att
tillägga eller förbättra, anför jag denna här oförändrad:

»Testa subrienata, fusiformis, tenuiuscula, costulata, cor-
nea, albo-strigillata; spira gracilis, apice acutiuscula; anfr.
42-—414 vix convexiusculi, ultimus basi compresso-cri-
status; apertura elliptico-pyriformis, basi canaliculata, fus-
cula; lamella supera mediocris, infera profunda, perobli-
qua; lunella strictiuscula; plice palatales due subparallela
(rarius tertia brevior), subcolumellaris immersa; perist.
continuum, solutum, breviter expansum, utrinque pliculis
confertis, marginem non attingentibus munitum.»

Arten förekommer pä Gottlands södra udde vid foten af
Hoburgen. 1 slutet af Juni månad ofvannämnda år fann jag
den vid ett besök derstädes i temligen stor mängd. Vid ett
förnyadt besök efter en veckas fortfarande torr väderlek träf-
fades endast några få exemplar.

Clausilia plicata är en, äfven i det södra Europa, ganska
föränderlig art. Den varierar såväl till form och storlek (varr.
3 gracilior och % minor L. Pra), som i afseende på rhynnings-
randens veck, hvilka kunna vara mer eller mindre fullständigt
utbildade och någon gång nästan alldeles saknas (varr. & och £
L. Pra). Att arten vid Hoburgen måste, såsom förhållandet är

i hög grad vara underkastad samma föränderlighet, följer deraf
att den härstädes lefver på den måhända yttersta, nordliga grän-
sen af det område, som naturen anvisat densamma, hvarigenom
den mindre lätt uppnår sin fullkomligt typiska utbildning.
Exemplaren variera till storlek — de största 49 millim. i längd
och 4 millim. i bredd — ‘och ännu mer till beskaffenheten af
mynningsrandens veck. Dessa, hvilka knappt hos några exem-
plar äro så fullkomligt' utbildade, som t. ex. hos dem från Tha-
rand, äro hos flertalet mindre tydliga, ehuru de sällan blifva
alldeles omärkbara. I denna sista händelse kan arten lätt för-
vexlas med en närbeslägtad art, Clausilia biplicata (Turbo) Monr.
— CI. similis Coarp. — hos hvilken dessa veck alltid saknas.
Från denna skiljer sig likväl Cl. plicata, äfven då mynnings-
randens veck helt och hållet felslå, genom finare ribbor (cost),
trängre, nära elliptisk mynning och nästan parallela gomveck
(plice palatales) — hos Cl. biplicata convergera dessa bakåt.

Jag har anfört de characterer, hvilka skilja Cl. plicata

från Ci. biplicata egentligen för att fästa Svenska forskares.

uppmärksamhet vid denna senare art, om hvilken med någon
sannolikhet torde få antagas, att den möjligen skall kunna träf-
fas i det södra Sverige, ehuru den ännu .ej blifvit derstädes
funnen. Ett sådant antagande rättfärdigas genom dess förekom-
mande utom Sverige, då den i likhet med Cl. ventricosa och
CI. plicata tillhör det medlersta Tyskland, der den tillika är
allmännare än dessa. Nordligare finnes den t. ex. vid Lübeck
(min samling) och ännu närmare Sverige har jag sett den vid
Köpenhamn, i hvars botaniska trädgård jag, efter anvisning af
Mörcn, 4854 fann den i mängd. Då Östersjön ej sätter en
gräns för de nämnda, redan i det medlersta Tyskland försvin-
nande arterna, är det knappt troligt, att Sundet helt och hållet
utestänger denna.

Utom de nu nämnda arterna, nemligen de fyra af NILsson
upptagna, samt CI. ventricosus och Cl. plicata, har ännu en an-
nan art blifvit anförd såsom Svensk. Denna, Clausilia lineolata
Heup., uppgifves af Micm (Kongl. Vet. och Vitt. Samhällets i

— 8Bå —

Götheborg Handl. 4854 s. 428.) vara af honom funnen vid
Åkesholm nära Christianstad. Riktigheten af denna uppgift
kan jag naturligtvis ej förneka, ehuru jag är böjd att för min
del tillsvidare betvifla densamma. Mann anför, att han af arten
endast funnit ett fullt utbildadt exemplar och till denna uppgift
bifogar han L. Prrirrers diagnos för Cl. lineolata Hzın, hvar-
med han anser saken vara afgjord. Emedlertid äro arterna
inom slägtet Clausilia så svåra att bestämma, att en, ofta mä-
hända skenbar, öfverensstämmelse af ett enda exemplar med en
diagnos svårligen kan anses vara fullt afgörande, då man icke
tillika eger andra, säkert bestämda exemplar att jemnlöra.
Ehuru jag af den ifrågavarande arten hos Herr Professor Lis-
JEBORG Sett eit exemplar från Österrike, kan jag likväl knappt
säga mig känna densamma; men, att dömma af detta exemplar
och af Prrirfrrs diagnos, tyckes den stå så nära å ena sidan
Cl. ventricosa, å den andra Cl. plicatula, att en förvexling med
någon af dessa arter icke är otänkbar. Äfven om man icke
fäster sig vid möjligheten af sådan förvexling, finnes likväl ännu
ett skäl att betvifla förekommandet af CI. lineolata mom Sverige.
Denna art, som äfven i det södra Europa tyckes vara sällsynt,
har endast blifvit funnen i Schweitz och på ett par ställen i
det sydöstra Tyskland, hvaremot den synes helt och bållet sak-
nas i det så noga genomforskade medlersta Tyskland. Att den
vid ett sådant förhållande skulle, med förbigående af hela Tysk-
land, åter visa sig i det södra Sverige, är visserligen icke
omöjligt, men saknar åtminstone, om man afser de öfriga för
dessa begge länder gemensamma Clausilia-arterna, all analogi.

Ett dylikt missöde, att betviflas såsom Svensk art, eller rät-
tare det ännu större, alt »bestridas» såsom sådan, har från MaALMs
sida (anf. st. s. 127.) träffat den af Nıusson så kallade Clausilia
papillaris. Den härför angifna grunden, att det nemligen ej
lyckats Marm att återfinna den vid Fröllioge, Nırssons för den-
samma uppgilna lokal, synes mig icke vara tillräcklig för ett
sådant förkastande, och lika litet anser jag det vara antagligt,
alt, såsom Maım tyckes tro, foglar på något sätt bragt den till

—_ 8& —

det ställe, der den af Niusson blef funnen. Samma gissning
användes äfven af Marwm, för att förklara möjligheten af att Cl.
papillaris kunnat anträffas i England, ehuru det är bekant, att
den blifvit dit införd «in moss round the roots of some exotics»
(Gray, Manual etc. 4840 p. 45.).”) Så länge något dylikt icke
kan bevisas för den Svenska så kallade Cl. papillaris, torde
Nırssons bestämda uppgift om dess förekommande i ‘Sverige få
gälla. Härmed vill jag icke hafva sagt, att jag tror Cl. papil-
laris Nırsson vara identisk med den sydeuropeiska arten af
samma namn. — Linnts Turbo bidens —, utan endast, att i

det södra Sverige en art med »sutura papillifera» måste före- .

komma. Detta bestyrkes tillika af ett sådant exemplar, hvilket
jag eger i min samling och hvilket jag med säkerhet vet vara
funnet i det södra Sverige, ehuru jag ej närmare känner stället.

Då jag icke sett något af de af Nirsson funna exemplar,
hvilka ligga till grund för hans Cl. papillaris, kan jog ej när-
mare yttra mig om denna, ehuru det är troligt att det nämnda
exemplaret i min samling tillhör samma art. Det öfverensstäm-
mer åtminstone till dimensioner — längd 11 millim., bredd 3
millim. — med de för Cl. papillaris Nırssoy uppgifna. En
jemförelse med Clausilia bidens (Turbo) L. visar lätt, att det
icke kan tillhöra denna art. Bland mig bekanta arter kommer
det närmast Clausilia labiata (Turbo) Mont. — Cl. solida Drar.
— och skiljer sig från de exemplar, alla från Nizza, hvilka
jag eger af denna art, endast genom mindre storlek och tydli-
gare papillerad söm. Nämnde art tillhör det sydöstra Frankrike
och det nordvestra Italien, i hvilka länder den uppnår sin nor-
mala storlek — längd 43 millim., bredd 3% millim., under det
dess söm endast visar antydningar till papiller. Utom detta

”) Att Cl. biplicata blifvit på samma sätt införd i Köpenhamns bo-
taniska trädgård är icke otroligt, men den omständigheten, att
den derstädes bibehållit och förökat sig, antyder, att den ej blif-
vit flyttad från ett aflägset ställe till ett främmande och ogyn-
samt klimat, såsom förhållandet måste hafva varit med CI. bidens
L. — Cl. papillaris Drar. — i England, hvilken dit inkommen
snart åter försvann.

— 80 —

artens egentliga stamland förekowwmer af densamma i det södra
Italien en form, var. cajetana Rossm., som är mindre än huf-
vudformen, från hvilken den tillika afviker genom mer utbildad
gomvalk (callus palatalis) och tydligt papillerad söm. Af denna
har jag icke haft tillfälle att se något exemplar, men den figur
RossmässtLer gifvit af densamma (Iconographie der Land- und
Susswasser-Mollusken t. 52. f. 696) tyckes, om man undanta-
ger den tydliga gomvalken, till alla delar öfverensstämma med
det svenska exemplaret, hos hvilket denna valk, i likhet med
förhållandet hos hufvudformen af Cl. labiata, endast visar sig
såsom en på nacken (cervix) genomlysande, hvit fläck, i hvil-
ken det föga märkbara gomvecket utlöper. Saknaden af en
tydligare gomvalk hos det svenska exemplaret kan måhända
härröra deraf, att det tydligen är ungt, eburu till öfriga delar
fullt utbildadt.. Att emedlertid af ett enda exemplar vilja af-
göra den svenska artens identitet med Cl. labiata torde vara
för mycket vägadt, och det högsta, som ännu kan sägas, innan
flere exemplar blifvit funna, är att i det södra Sverige före-
kommer en art med papillerad söm, hvilken icke osannolikt är
en form af den sydeuropeiska Clausilia labiata. I fall denna
förmodan framdeles befinnes vara grundad, bekräftas derigenom
ett anmärkningsvärdt förhållande, hvilket för närvarande blott
kan antydas, det nemligen, att Cl. labiata utom gränserna för
sitt egentliga område, vare sig den går emot södern eller emot
norden, visar benägenhet att i begge fallen variera på ett lik-
artadt sätt.

Af det ofvan anförda synes, att Sverige med säkerhet
eger, sex arter af slägtet Clausilia. Af dessa äro tre, Clausilia
laminuta (Turbo) Mont. — Cl. bidens Drar. Nırss. — Clausilia
nigricans (Turbo) Matrox & Rackerr — Cl. rugosa Niuss. —
och Clausilia plicatula Drar. Nirss. gemensamma för hela det
medlersta, vestra och norra Europa. De samma finnas i Eng-
land och Norrige. England eger dessutom en fjerde art, Clau-
silia biplicata (Turbo) Mont., hvilken inom den skandinaviska
norden, så vidt jag känner, hittills ej blifvit funnen nordligare

än Köpenhamn. Sveriges öfriga tre arter, Clausilia labiata (Turbo)
Mont. var.?, Clausilia ventricosa Drar. och Clausilia plicata
Daar. kunna i motsats till de trenne förut nämnda, det nord-
vestra Europas gemensamme bebyggare, anses hafva invandrat
till vårt land från den europeiska kontinenten, på hvilken de
likväl nu hafva sin nordliga gräns redan i det medlersta Frank-
rike, Hessen och Sachsen och bortom hvilken gräns de först
åter uppträda i det södra Sverige.»

_ 8 —

Skünker till Rikets Naturhistoriska Museum.
Zoologiska afdelningen.

Af Herr Advokatfiskal Lind:
En svart varietet af Columba talpacoti.
Af Herr Jägmästaren Jansen:
En Sorex vulgaris junior.
Af Demoiselle Fredrika Bremer:

En samling land- och sötvattens konkylier frän Nord-Amerika.
En blind fisk och en blind kräfta från Mammouthbälan i Kentucky.

— 89 —
4. Hemiptera från Kafferlandel. — Hr Sıude-

randen C. Står bade inlemnat följande fortsättning af sina be-
skrifningar öfver de af Hr J. A. Wantserc hemförda Hemiptera.

1.

3.

ANISOPS (Spin.).

4. natalensis: capite albido, in mare valde carinato-produclo; tho;
race albido, macula basali. fuscescente; scutello abdominisque dorso
dilute fulvescentibus; hemelytris albidis, diaphanis; abdomine supra
apicem versus nigrovario, subtus nigro. Long. 8, lat. 2 millim.
— In terra Natalensi. |

A. perpulcher: capite thoraceque albidis, illo basi et apicem versus
Jutescente, hoc longitudinaliter subimpresso, macula apicali parva,
lutescente; sculello miniato, basi utrimque macula nigricante;
hemelytris diaphanis; abdomine supra dilute flavotestaceo, basin
versus nigricans, apicem versus parce nigrovario, subtus nigro.
Long. 7, lat. 2 millim. — In terra Natalensi.

A. apicalis: flavoalbidus; abdomine supra apicem versus nigrovario,
subtus nigro. Long. 5, lat. 2 millim. — In terra Natalensi,

NOTONECTA (Lın.).
N. sobria: flavoalbida; Ihorace sculelloque basi fuscescenlibus; he-
melytris albidis, macula magna apicem versus fusca; abdomine
nigricante. Long. 7, lat. 3 millim. — In terra Natalensi.

PLOA (Srera.)

P. pullula: albida, fortiter punctata; capite linea longitudinali
media lutescente; sutura, clavi corioque posterius brunneopuncta-
tis; abdomine subtus nigrofusco. Long. 2, lat. 1 millim. — In
terra Natalensi. . .

PLATYPLEURA (Au. & Serv.).

P. Wahlbergi: P. stridule valde affinis; differt tantum margine
apicali hemelytrorum alarumque dimidio angustiore, illorum fu-
scescente-maculato, harum fusco. Long. 20, lat. 10 millim. —
Ad Rondebosch.

OXYPLEURA (Au. & Stav.)

0. sodrina: dilute olivacea; vertice nigro, flavomaculato, basi utrim-
que flavo; thorace utrimgue rotundatodilatato, incisuris nigro-fu-
scis; scutello maculis 6 basalibus, triangularibus, quarum 2 mediis
majoribus, maculam rufotestaceam includentibus, posterius albido-
mucoreo, albidopiloso,; hemelytris abdomine dupplo longioribus,
nervis testaceis, apicem versus fuscis, ante medium parce breviter
albido-penicillatis, nervo transverso tertio pone nervum transver-
sum secundum cum nervo longitudinali confluente; abdomine supra
nigro, segmentis apice flavotestaceo-marginatis. Long. 22, lat. 12
millim. — In terra Natalensi.
Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förk., d. 14 Febr. 1855.

2.

3,

— M —

O. patruelis: pr&cedenti valde affinis; non differt nisi thorace
utrimque angulato-dilatato, hemelytris apice minus late rotundatis
nervoque tertio transversali mox ante nervum transversalem se-
cundum cum nervo longitudinali confluente. Long. 20, lat. 11
millim. — In terra Natalensi.

CICADA (Lin.).

C. Cereris: statura omnino C. simplicis, cui eliam colore omnino
similis, sed dupplo major; dilute virescens; hemelytris abdomine
dimidio longioribus, hyalinis, nervis virescentibus; abJomine sub-
tus flavotestaceo. Long. 17, lat. 6 millim. — In terra Natalensı.
C. fusconervosa: flavescens; fronte medio, vertice, thorace, linea
media flava excepta, scutello, lineis 2 mediis marginibusque late-
ralibus flavis exceptis, dorsoque abdominis nigris; hemelytris ab-
domine nonnihil longioribus, sordide hyalinis, nervis costaque
flavis, illis pone medium fuscocinctis; segmentis ventralibus ms-
cula media nigra. Long. 15, lat. 6 millim. — In terra Natalensi.

C. pulchella: flavotestacea; incisuris thoracis, maculis 3 magnis
triangularibus scutelli, abdomine supra nigrofuscis; hemelytris
abdomine plus dimidio longioribus, hyalinis, nervis flavis, Irans-
versis sanguineis. Long. 10, lat. 5 millim. — In terra Natalensı.
C. abdominalis: flavoalbida, pedibus obscurioribus; vertice, (horace
scutelloque, interdum etiam maculis basalıbus dorsi abdominis,
nigricantibus; hemelytris abdomine nonnihil vel vix dimidio lon-
gioribus, nervis fuscescentibus, costa flavoalbida. Long. 12, lat.
5 milim. — In tractibus fluvii Limpopo.

C. nigricans: supra nigricans, subtus flavotestacea; maculis thoracis
ferrugineis; hemelytris abdomine vix dimidio longioribus, subsordide
hyalinis, nervis fuscis; pedibus fuscescentibus. Long. 13, lat.
5 millim. — In tractibus fluvii Gariep,

C. luctuosa: teslaces, subtus flavotestaces; fronle medio, vertice,
incisuris thoracis, scutello, marginibus lateralibus exceptis, nigri-
cantibus; hemelytris abdomine nonnihil longioribus, fuscescentehya-
linis, nervis fuscis, transversis fuscocinctis. Long. 17, lat. 6
millim. — In terra Natalensi.

C. longula: elongata, flavotestacea; vertice, thorace scutellogue
nigricanlibus, horum marginibus lateralibus flavotestaceis; heme-
Iytris abdomine nonnihil longioribus, hyalinis; abdomine supra
plus minus nigricante, incisuris flavotestaceis. Long. 13, lat. 3}
millim. — In tractibus fluvii Gariep.

C. elongata: elongata, dilute virescens; ocellis valde globosis, dilute
rufotestaceis; hemelylris abdomine nonnihil longioribus, hyalinis,
nervis flavoviridibus; alis basi ipsa dilute rufotestaceis. Long. 12,
lat. 3) millim. — In tractibus fluvii Gariep.

HYPSELOMETOPUM (Sriı).
(loc. cit. p. 264).
H. sumtuosum: sordide flavolestaceum; hemelytris ochraceis, nigro-
maculatis, margini costali flavo nigroque vario; alis sanguineis,

6.

2709 —

apice nigrofuscis,; abdominis margine nigromaculato; pedıbus
rufoferrugineis, intus obscurioribus. Long. 16, lat. -7 millim. —
In terra Natalensi.

SIMOTETTIX (SrAr).
(loc. cit. p. 264).

9. Wahlbergi: flavotestacea; thorace utrimque fusco; hemelrytris
abdomine dupplo fere longioribus, vitreis, nervis dilute flavotesta-
ceis, nervo sulurali, macula stigmaticali et macula oblonga sulu-
rali, apicali, fuscıs; femoribus fuscopunctatis; tıbiis anticis fuscis,
basi et apice diluliaribus, posterioribus flavorirescentibus, inter-
mediis extus longitudinaliter nigropunctatis. Long. cum bem.
12, lat. 3 millim. — Ad Boschjesinans Rand.

PSEUDOPHANA (Buan.).

P. rinula: dilute flavotestaces; capite valde cornuto, cornu thorace
vix dupplo longiore, fronte lutescente, flavoviridi-carinato; !horacıs
carina media virescente; hemelytris abdomine dimidio fere longi-
oribus, albidohyalinis, nervis apicem versus valde reticulatis, ınacula
stigmaticali fuscescente. Long. c. bem. 12, lat. 3 millim. —
Io terra Natalensi.

P. caffra: sordide flavotestacea; capite Cornulo, cornu verlichs
longitudine; fronte fulvescenle, virescenlecarinata; hemelytris ab-
Jomine vix dimidio longioribus, hyalinis, macula oblonga stigınat icali
nervisque apicis transversis fuscis. Long. c. hem. 8, lat. 2
millim. — In terra Natalensi,

P. apicemaculata : sordide flavotestacea; capite ante oculos triangu-
lariter producto; hemelytris abdomine vix dimidio longioribus,
flavotestaceo-bvalinis, apice fuscomaculatis. Long. c. hem. 8,
lat. 3 millim. — Ad Boschjesmans Rand.

P. natalensis: sordide flavotestacea; capite ante oculos triangulariter
producto, latitutidine intraoculari ter longiore; hemelytris abdo-
mine vix dupplo longioribus, albidohyalinis, nervis apicem versus
maculaque stigmaticali fuscis, femoribus fuscomarulatis. Long.
10, lat. 3 millim. — In terra Natalensi.

P. casta: dilute rufotestaces; capile ante oculos triangulariter
producto, latitudine intraoculari vix ter longiore; fronte virescente-
carinalo; hemelytris ubdomine vix dupplo longioribus, albido-
hyalinis, nervis dilute virescentibus; tibiis dilute virescenlibus.
Long. 13. lat. 33 millin. — In terra Natalensi.

P. Cereris: dilute flavoviridis; capite ante oculos triengulariter
producto, latitudine intraoculari vix ter longiorez capitis thoracis-
que carinis lete viridibus, fronte inter carinas dilute fulvescente;
hemelytris abdomine dupplo fere longioribus, albidohyalinis, nervis
dilute virescentibus; tarsis anterioribus dilute flavotestaceis. Long.
11—13, lat. 3—3} millim. — In terra Natalensi.

, 1.

2.

N

X

— 92 —

STRONGYLODEMAS (Sriı).
(loc. cit. p. 265).

S. circularis: [uscotestaceus; hemelytris sordide albidis, nervis valde
elevatis, parce fuscoirroratis; pedibus sordide flavotestaceis. Long.
5, lat. 3 millim. — In terra Natalensi.

CIXIUS (Larr.).
1. Thorace tricarinato.

C. setinervis: fuscotestaceus; hemelytris sordide albidohyalinis, ner-
vis fuscogranulatis, setulosis; verticis marginibus valde elevatis.
Long. 5, lat. 23 millim. — Ad Rondebosch.

C.? albipennis: flavoalbidus; hemelytris albis, macula parva apicali
fusca. Long. 5}, lat. 2 millim. — In terra Natalensi.

C.? variegatus: flavoalbidus; fronte fusca, fasciis 2 maculisque
marginis albidis; vertice medio fuscofasciato, apice longitudinaliter
quadrilineato; thorace fusco-bifasciato; hemelytris dilute fuscone-
bulosis, nervo costali fuscomaculato; pedibus dilute fuscomsaculatis.
Long. 33, lat. 1 millim. — In terra Natalensı.

2. Thorace quinquecarinato.

C. Hottentottus: fuscus; bemelytris sordide albidohyalinis, fascia
media maculaque stigmaticali fuscis, nervis fuscogranulatis, setulosis.
Long. 7, lat. 2} millim. — In tractibus Quvii Gariep.

C. natalensis: nigricans; hemelytris albidohyalinis, nervis flavotesta-
ceis, fuscopunctatis, macula stigmaticali fusca. Long. 6, lat. 2
millim. — In terra Natalensi.

C. caffer: fuscotestaceus; bemelytris albidohyalinis, medio anguste
fuscobifasciatis, nervis pilosulis, transversis fuscoindutis. Long.
5, lat. 2 millim. — In terra Natalensi.

C. fasciolatus: dilute flavescens; hemelytris vinaceohyalinis, fasciis
2 et maculis apicalibus fuscis, nervis pilosulis, albidoundulatis.
Long. 5, lat. 23 millim. — In terra Natalensi.

C. fuscipennis: dilute flavotestaceus; hemelytris fuscis, pilosulis, basi

dilute flavotestaceis. Long. 5, lat. 24 millim. — In terra Nats-
lensi.

C. moestus: nigrofuscus; hemelytris fuscopellucidis, glabris; pedi-
bus carinisque frontis sordide flavotestaceis. Long. 6, lat. 2}
millim. — In terra Natalensi..

EMBOLOPHORA (Srir).
(loc. cit. p. 265).

E. monoceros: dilute flavotestaces, hemelytris albidohyalinis, nervis
apice fuscis. Long, 4, lat. 1 millim —- In terra Natalensi.

— 93 —
DELPHAX (Fana.).

1 D. viticollis: nigrofusca, vertice thoraceque vilta media flava;
hemelylris abdomine dupplo fere longioribus, fuscescentibus, mar-
gine exteriore late albido-hyalinis; pedibus sordide flavoalbidis,
Long. 3, lat. 3 millim. — Ad Rondebosch.

2. D. lugens: nigrofusca; hemelytris fuscobrunnescentibus, pedibus
fuscotestaceis, tibiis dilutioribus. Long. 4, lat. 1 millim. — In
terra Natalensi.

RHINOTETTIX (Stir).
(loc. cit. p- 265).

1. R. fuscipennis: fuscolestaceus; capitis cornu fronteque nigris, hac
apice albida; hemelytris fuscis; pedibus dilute favescentibus. Long.
4, lat. 1 millim. — In terra Natalensi.

AMBLYCOTIS (SrAı).
(loc. cit. p. 265).

1. A. laticeps: sordide flavoalbida; hemelytris albidis, hyalinis, maculis
2 parvis disci fuscis, nervis fuscopunctatis, apicem versus fusce-
scentibus. Long. 4, lat. 4 millim. — In terra Natalensi.

HAPALOMELUS (Sriı).
(loc. cit. p. 265).

1. H. flavipes: nigricans; antennarum art. 1 fuscotestaceo, 2 fusco;
bemelytris abdomine dupplo longioribus, albidobyalinis, pone me-
dium vitta lata suturali, fusca, ramulos 2 emitlente; pedibus di-
lute flavescentibus, tibiis tarsisque intermediis fuscescentibus.
Long. 2}, lat. 1 millim — In terra Natalensi.

TROPIDOCEPHALA (Sri).
(loc. cit. p. 266).

. T. flaviceps: capite thoraceque flavis; hemelytris puberulis, fuscis,
nervis albidogranulatis, margine exteriore pone medium maculis
oblongis albidohyalinis; abdomine fusco; pedibus sordide flavo-
albidis. Long. 3, lat. 1 millim — In terra Natalensi.

DERBE (Fara.).

1. D. Woahlbergi: flavotestacea; capite prothoraceque sordide albıdisz
hemelytris albidis, margini exteriore parce fuscomaculatis, nervis
dilute fuscescentibus. Long. 12, lat. 3 millim. — In terra Na-
talensi.

2. D. nalalicola: testacea; verticis carinis altis, fuscomaculatis; heme-
Iytris sordide albidohyalinis, apicem versus obsolae fuscovariis,

— dd —

nervis utrimque fuscopunctatis. Long. 6, lat. 11 millim. — In
terra Natlalensi.

3. D. lanius: miniata, subnitida; hemelytris flavotestaceo-hyalinis, mar-
gine costali miniatescente; femoribus dilute miniatis, tibiis anticis
fuscescentibus. Long. 10, lat. 2 millim. — In terra Natalensi.

ISSUS (Fasr).

1. J. compressus: compressus, dilute fuscoteslaceus; frontis lateribus
fuscomaculatis; hemelytris fuscescentibus, marginibus albidohya-
lino-maculatis. Long. 4, lat. 2} millim. — In terra Natalensi.

COLOBESTHES (Au. & Seav)

1. C. Walkeri: flavoalbidus; hemelytris margine costali pone medium,
apicali suturalique apicem versus lutescentibus, macula nigra

minuta ad suturam ornatis. Long. 5, Exp. al. 23 millim. — Ad
Boschjesmans Rand.

2. C. bellulus: dilute virescens; fronte testacea; hemelytris ad sutu-
ram granulatis, margine imo apicali inter nervos fuscescente;

pedibus flavotestaceis. Long. 4, Exp. al. 13 millim. — In terra
Natalensi.

ACROMETOPUM {SrAr.).
(loc. cit. p. 266.) .

1. ÅA. costalipenne: sordide flavotestaceum; fronte nigropunctata; verlice
medio basique maculis 2 nigris; thorace ulrimque fuscescente;
hemelytris remote nigropunctalis; pedibus fuscopunctatis, femori-

bus anterioribus piceis. Long. 8, lat. 4 millim. — In terra
Natalensi.

PHALFENOMORPHA (Au. & Sea.)

1. P. mira: sordide flavotestacea; fronte apice fuscopunclata, utrimque

punctis nonnullis fuscis serie positis, hemelytris abdomine dupplo
longioribus, angulis humeralibus rotundato-productis, parce fusco-
variis, disco lineis 2 curvalis, anleriore subtransversa. altera
sublongitudinali, apicem versus fascia angusta obliqua, infuscala.
Long. 8, lat. 3) millim — In tractibus fluvii Limpopo.

RICANIA (Geaw.).

1. R. zonata: fuscotestacea; fronte pedibusque flavotestaceis, his fusco-
maculatis; hemelytris nigrofuscis, fascia albida, apicem versus

macula nigra. Long. 34, Exp. al. 13 millim. — In terra Na-
talensi.

—_ 05 om

2. R. lugens: fuscotestaces; hemelytris nigrofuscis, opacis, margini
apicali fasciaque angusta media, subnitidis; pedibus Davolestaceis.
Long. 4, Exp. al. 12 millim. — In terra ‚Natalensi.

CYSTINGOCEPHALA (Stir).
(loc. cit. p. 266).

1. C. margine-Imeata: flavotestacea; genis fuscolineatis; hemelytris
obscurius vinaceohyalinis, maculis minutis fuscis parce sparsis,
limbo antico subtransversim oblique fuscolineato. Long. 4. Exp.
al. 12 millim,. — In terra Natalensi. — E. Sierra Leona a D.
Afzelio etiam reportato.

CENTROTUS (Fasn.).

1. C. validicornis: nigrofuscus, granosulus, parce griseosericeus; thorace
posterius utrimque linea albida, cornubus lateralibus validis, latis,
parallelis, depressis, apice biemarginatis, postico curvalo, com-
presso, supra subdilatato; tibiis tarsisque testaceis. Long. 10,
lat. 3 millim, — In Terra Natalensi.

2. C. bütneatus: fuscolerrugineus, granulosus; thorace posterius ulrim-
que linea albida, cornubus lateralibus validis, subsursum produ-
clis, apicem versus convexis, ampliatis, dein subito apice spinosis,
postico a basi sursum produclo, dein subito rectangulariter cur-
vato et reclo; hemelytris ferrugineis, subhyalinis. Long. 7, lat.
3 millim. — In terra Natalensi.

3. €. spinicornis: nigricans, lutescente sericeus; thorace postice utrim-
que lines alba, ulrimque spina armalo, cornu postico gracili, basi
subcurvato, dein subrecto; hemelytris fuscohyalinis. Long. 6,
lat. 2) millim. — In terra Natalensi.

4. C. 4-punctatus: niger; ihorace postice scutellogue basi utrimque
macula alba, illo utrimque spinoso, cornu postico subrecto; heme-
Iytris fuscohyalinis, costa obscuriore. Long 6, lat. 3 millim. —
In terra Natalensi.

RHINAULAX (Au. & Senv.).

1. AR. lugens: nigra, hemelytris nigroferrugineis, lutescente-sericeis;
abdomine sanguineo. Long. 7, lat. 3 millim. — In terra Na-
talensi

MONECPHORA (Au. & Ssarv.).

1. M. fuscicollis: nigra; fronte, vertice utrimque ante oculos, lateribus
fasciaque thoracis, hemelylris, abdomine, basi nigro exceplo, pe-
dibusque rubris. Long. 10, lat. 4 millim. — In terra Natalensi

— 96 —

Veriat fronte, abdomine tibiisque nigricantibaes.

2. M. rubida: rubra; lineis frontis, vertice medio, thorace antice,
limbo apicali hemelytrorum, pectore, abdomine ‚pedibusque nigri-
cantibus. Long. 10, lat. 4 millim. — In terra Natalensi.

3. M. postica: nigra; hemelytris, apice nigro excepto, pectoreque postico
rubris. Long. 10, lat. 4 millim. — In terra Natalensi.

4. M. [unebris: nigra; linea longitudinali humerali hemelytrorum io-
terdum obsoleta, pectore postico, vagina pedibusque rubris. Long.
7, lat. 3 millim. — In terra Natalensi.

5. HM. rubella: flavotestacea; hemelytris rufescentibus; abdomine, ano
flavotestaceo excepto, tibiisque anterioribus nigrofuscis. Long. 6,
lat. 3 millim. — In terra Natalensi.

6. M. vidua: sordide flavotestaces; hemelytris nigrofuscis, humeris
limboque anteriore interdum obsalete rufescentibus, abdomine
nigro, ano femoribusque rufescentibus, libiis tarsısque nigris.
Long. 6, lat. 3 millim. — In terra Natalensi.

APHROPHORA (Gerxu.)

1. A. africana: sordide flavolestacea, cum hemelytris dense punctata;
his maculis 2 majoribus costalibus, semicircularibus, albidopellucidis,
intus fuscocinctis; abdomine supra utrimque sanguineo. Long. 5},
lat. 2 millim. — In terra Natalensi.

PTYELUS (Ler. & Seav.).

1. P. Linnei: subsordide albidus; capite maculis 4 minutis basalıbus,
nigris; thorace apice lutescenle, maculis 2 minutis fuscis; heme-

Iytris griseovariis, maculis minutis nigrofuscis parce sparsis, linea'

longitudinali basali ante medium abbreviata, lutea, margine apicali
anguste nigro; macula apiceque tibiarum tarsisque nigris. Long.
25, lat. 10 millim. — In terra Natolensi.

2. P. Fabricii: grisescens; capite thoraceque basi maculis 4, hoc etiom
ante medium maculis 2 minulis, nigris; hemelytris albidoundula-
tis, maculis 2 majoribus costalibus, albidis; annulo tibisrum anti-
carum tarsisque nigricantibus. Long. 18, lat. 7 millim. — In
terra Natalensi.

3. P. hottentottus: sordide flavescens; thorace maculis nigrofuscis Mi-
nutis 6, (2, 2, 2.); bemelytris fuscogriseis, maculis 2 magnis
costalibus, flavoalbidis; annulo tibiarum anticarum tarsisque nigro-
fuscis. Long. 19, lat. 7 millim. — In terra Natalensi.

4. P. hyalinipennis: punctatus, capile pedibusque testaceis; thorace
scutelloque virescentibus; hemelytris sordide hyalinis, .parce brun-
nescentepunctatis. Long. 9, lat. 3 millim. — In terra Natalensı.

5 P.

10.

1.

— 97 —

P. actuosus: flavotestaceus, subtus cum pedibus obscurior; capite
antice angulum fere rectum, obtusatum formante; hemelytrie medio
latioribus, dense fuscescente undulatis. Long. 12, lat. 5 millim.
— In terra Natalensi.

P. natalensis: flavotesiaceus, subtus cum pedibus fuscovarius; ca-
pite fere semicirculari; hemelytris ante medium latioribus, fusce-
scente-irroratis et subundulatis. Long. 11, lat. 4} millim. —
In terra Natalensi.

P. umbrosus: flavotestaceus, interdum etiam subferrugineus, subtus
obscurior; capite obtuse triangulari, apice rotundato; hemelytris
medio fere latioribus, ibique, licet parum, subsinualis, fuscoirro-
ratis, fasciis 2 vel 3 obliquis, fuscis ornatis. Long. 9—10, lat.
24)—5 millim. — In terra Natalensi.

P. Iatiusculus: flavotestaceus; capite obtuse triangulariter prodacto;
bemelytris medio latioribus, margineque ibi nonnihil elevato,
fuscoirroratis, fasciis, una obsoleta ante medium, secundaque pone
medium opposita, obliquis, fuscescentibus, una alterave interdum
obsoleta. Long. 7—8, lat. 4-5 millim. — In terra Natalensi.

P. prolivus: dilute flavotestaceus; capite thoraceque longitudinsli-
ter fuscolinestis; hemelytris vitta punctoque suturali nigrofuscis;
fronte pectoreque fuscis, fascia utrimque flava ornatis. Long. 9,
lat. 3 millim. — In terra Natalensi.

P. peragrans: sordide flavoalbidus; bemelytris margine pallidiori-
bus, nervis fuscis, puncto pone medium nigricante; ahdomine
supra lutescente; tarsis apice fuscis. Long. 7, lat. 3 millim, —
In terra Natalensi.

TETTIGONIA {Gsorr.).

T. Signoreti: nigrofusca, hic illic violaceo-induta et micens; heme-
lytris apice truncatis. ante medium albidoirroratis, pone medium
maculis 2, puncto margineque apicali albidohyalinis; subtus cum
pedibus flave. Long. 6, lat. 1} millim. — In terra Natalensi.
T. actuosa: statura omnino pracedentis; dilute flavotestacea; he- .
melytris apice truncatis, dilute fuscescente byalinis, ante medium
albidosparsis, macula magna margineque apicali albidohyalinis;
subtus cum pedibus flavoalbida.. Long. 6, lat. 1} millim. —
In terra Natalensi.

BOHEMANIA (Sri).
(EURYPROSOPUM *) SrAr loc. cit. p. 267).

B. sobrina: sordide favoalbida, valde punctata; hemelytris albidis,
puncto ante medium nigro, nervis fuscis, cellulis nonnullis punctis

*) Initio anni 1853, quo fere exeunte genus hocce novum descripsi,

Dom White in List of Coleopt. P. VII genus Longicornium nomine
eodem designavit.

Öfvers. af Kongl. Vet.-Akad. Förh. Årg. 12. N:o 2. oh

m

— 98 —

vel callis minutis fuscis instructis; pedibus flevoalkidis, fuscorariia.
Loog. 6, lat. 2 millim. — In terra Natalensi,

B. patruelis: flavotestacea, punctala; hemelytris sordide albidis,
puncto, nervis fasciaqgue obsoleta media flavotestaceis; pedibus
fuscovariis. Long. 5, lat. 1% millim. — In terra Natalensi.

PENTHIMIA (Geau.).

P. vinula: nigricans; hemelytris dense, obsolete alhidoirroratis, ma-
culis suturali costalique et pluribus minoribus apicis albidohyali-
nis. Long. 4, lat. 2 millim. — In terra Natalensi.

P. bella: Mlavoalbida, nigroirrorata; hemelytris dense fusco nigroque
irroratis, maculis suturali, costalı et pluribus minutis apicis albido-
hyaliois; femoribus nigris, tibiis flavotestaceis. Long. 4, lat. 2
millim. — Ad Rondebosch.,

ACOCEPHALUS (Grau).

A. punctiger: dilute olivaceus; capite medio longitudinaliter elevato,
hemelytris ‚macula media nigricante; abdomine basi lutescente.
Long, 6, lat. 23 millim. — Ad Rondebosch,

A. vilticollis: flavus, capite thoraceque luteo-linealis; hemelytris
flavotestaceis, apice obscurioribus, ad suturam macula minuta
fusca. Long. 6, lat. 2 millim. — In terra Natalensi.

4. missellus: niger; capile, thorace sculellogue hasi flavis. Long.
3, lat. 13 millim. — In terra Natalensi.

A. blennus: sordide albidus; fronte epice fusca; hemelytris dense
fuscopunctatis, macula cnstali ante medium dilutiore; abdomine
pedibusque fuscescentibus. Long. 4, lat. 13 millim. In terra
Natalensi.

A. funsdris: nigricans; capile albidovario; thorace transversim albido-
bifasciato; hemelytris fascia ante medium fronteque spice albidis.
Long. 4, lat. 13 millim. — In terra Natalensi.

A. viduus: nigricans; fronte apice albida; femoribus flavotestaceis.
Long. 4, lat. 13 millim. — In terra Natalensi.

SELENOCEPHALUS (Gary).

S. decurtalus: brevis, lestaceus; vertico margine maculis nonnullis
minätis, scutello basi macula, hemelytris maculis 2 vel 3 sutura-

libus minutis, nigrofuscis. Long. 5, lat. 25 millim. — In terra
Nötalensi.

COELIDIA (Gean.). |

C. lineoligera: sordide albida, brunneosparsa; hemelytris basi, medio
et apice fascia indistincte dilute brunnescente, lineis 4 (2. 2.),

»

maculis 3 suturalibus minutis limbogque apioali albidis. Long. 6,
lat. 3 millim. — In terra Natalensi,

C. fuscovaria: sordide albida; vertice maculis 2 dilute brunnescen-
tibus; tborace dilute brunnescente, albidovario; hemelytris nervis
fuscoveriis; tibiis posticis intus nigrofuscis, extus longitudinaliler
pigropunctalis. Long. 5, lat. 2 millim. — In terra Natalensi.

PLATYMETOPIUS (Boau.).

P. rubrolineatus: flavosibidus, supra cum fronte miniato-lineatus.
Long. 3, lat. 2 millim. — In terra Natalensi.

DELTOCEPHALUS (Buax.).

D. flavovirescens: flavus; hemelytris pone medium albidohyslinis;
sabdomire, margine luteo exceplo, maculisque pectoris nigricanti-
bus. Long. 4, lat. 1] millim. — In terra Natalensi.

JASSUS (Fapr.).

I. rorulentus: albidus, totus »ubtiliter fuscosparsus; thorace macu-
ls 4 minutis, hemelytris maculıs 3 vel 4 suturalibus pluribus-
que costalibus distinctioribus, minutis, fascis., Long. 8, lat. 3
millim — In terra Natalensı.

I. amasnus: supra obscurius Asvosibidus. subaneomicens, subtus cum
pedibus albidus; vertice fuscescente, albido-4-maculatos; hemelytris
nervis brunnescentibus, maculis 4 suturalibus minulis, fuscescen- '
tıbus, maculisque 2 oblongis costalibus, vitreis. Long. 7, lat. 2]
millim. — In terra Natalensi.

I. dilectus: capite Ihoraceque flavis, fronte lineis transversis, verlice
maculis 6, quarum 4 anticis transversis, thorace meculis 2 majo-
ribus, fuscis; hemelytris fuscohyalinis, aureomicantibus; abdomine
nigricanle, margine flavo. Long. 5, lat. 14 millim. — Ad Ronde-
bosch.

ATHYSANUS (Beny.).

A. severus: fuscus; fronte obsolete transversim sordide albidolineata;
thorace hemelytrisque dense, subtiliter flavosparsis, horum nervis
flavopunctatis. Long. 6, lat. 3 millim. — Ad Rondebosch.

A. capicola: flavoalbidus; capite intra oculos linea nigra; fronte
transversim fuscolinesta; thorace anlice punctis 6 nigris, interdum
obsoletis; hemelytris sordide albidohyalinis, nervis fuscis; pectore
fuscomaculato. Long. 6, lat. 25 millim. — Ad Rondebosch.

BYTHOSCOPUS. (Guran).

B. olivacescens: olivaceo-viridis; capite intra oculos late rotundato,
verlice parallelo. Long. 5, lat. 2 millim. — Ad Rondebosch. :

— 10 —

2. DB. (Oncopsis.) bimaculieollis: dilute albidotestaceus; vertice thorace-

que nigrobimaculatis; genis nigromaculatis; hemelytris sordide
albidohyalinis, nervis dilute fuscescentibus. Long. 5, lat, 2 millim,
— 'In terra Natalensi.

TETTIGOMETRA (Lara.)

1. 7. patruelis: cepite thoraceque antice dilute olivaceoflavis, hoc pone

medium scutelloque brunneis; hemelytris dilute olivaceis, margine

scutellari maculisque 3 fuscobrunneis, subnitidis. Long. 5, lat.
2 millim. — In terra Natalensi.

Inlemnade Afhandlingar.

Af Herr Studerande Avc. Eu, Horworen: Entomologisks anteckningar
under en resa i södra Sverige år 1854.

Remitterades till Hrr Wanuserns och Bouruan.
Af Herr Bergmästaren v. Scaceıe:
ställda vid Philipstad.

Öfverlemnades till det astronomiska observatorium.

Meteorologiska observationer an-

STOCKHOLM, 1885. P. A. NORSTEDT & SÖNER.

Görrsigt ap KN Ak: Forhandl. 1155. Tab I

AL er OK 4 x
FR OR) oa di
5

i

Bathyporeia pilosa.

Pontoporeia affinis

Goerngt af KV Ak Förhandl. 1855.

ÖFVERSIGT

KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS
FÖRHANDLINGAR.
Årg. 12. 1855 M 8.

Onsdagen den 14 Mars.

Föredrag.

1. Bidrag till differential-egvalionens (Ax*+Bayı
+Cy?+Dz + Ey + F)da + (A,0+B,0y+C,y’+D,x+ E,y+F )dy=0
inlegrering. — Hr Bsöruina hade till Akademien insändt
följande skriftliga meddelande angående den afhandling, med
förestående rubrik, som han i sessionen den 44:e sistl. Febr.
inlemnade.

Tvenne speciela arter af differential-eqvationen
(1) (AD+Bzxy+Cy+Dz+Ey+Pidz+(A,c+B,oy+C,y'+D,z+

+E,y+F,)dy=o,
den ena dock innefattande uti sig den andra, hafva redan af
Euren och Jacomt blifvit behandlade, men utan allt afseende
på deras egenskap af att vara speciella fall af eqvationen (4).

I sina Institutiones Calculi Integralis” upptager Eurer
eqvationen
(2) ydy+dyla+ba+nz?)= ydalcınz),
och finner genom en lycklig divination, att variablerne deruti
läta separera sig genom substitutionen

yule + nD)
um —
y+a+br+nz'

*) Tom. I. Petropol. 1792, pag. 269 (probl. 55).
*) Eller, om den bringas till formen (1),
(@) (ny + eydc—(na? + bz + y + aldy == o.

— 102 —

men bifogar också till sluts detta erkännande: »Casu .autem
hic viz previdendo evenit, ut hec substitutio ad votum suc-
cesserit, neque hoc problema magnopere juvabıln.

JacoBt åter considererar” den något allmännare eqvationen
a (A + A'o+A”y)(cdy— ydız)
9) )—_(B+Bio+ B’y)dy+(C+C + C'ylda = 0,”

och lyckas att genom en method — som orden lyda — »ab
Euleriana toto celo diversan få densamma integrerad. Denna
method, så ingeniös den än må vara, lemnar dock — äfven

den — å sido allt afseende på eqvationens (3) karakter af att
utgöra en speciel art af den allmänna eqv. (1); hvarföre ock
resultatet, om än något allmännare än det förenämnda Evter'-
ska, torde i sjelfva verket påkalla samma erkännande som det,
hvarmed — såsom ofvan citerades — Evıza fann sig böra
beledsaga sitt.

Det är just nämnda åsidolemnande af den Jucon'ska
eqvationens karakter af att vara en speciel art af den all-
männa eqvationen (4), som gifvit anledningen till den afband-
ling, som jag vid Akademiens sammankomst den 44:e sistl.
Febr. hade äran inlemna. Icke som skulle min mening vara
att först integrera eqvationen (4) i sio fulla allmänlighet och
sedan derutur härleda integralen af den Jaconı’ska arten (3),
— den allmänna eqv. (4) är ju icke i vanlig meniog inte-
grabel”” —; men då, såsom bekant är, integralen af den full-
ständiga eqvationen

*) Cazııe’s journal, B. XXIV (1842).
**) Eller, bragt till formen (1),
[Aay+ AP — Oz + A— C”)y — Cldx —
— [Aa?+4A’2y+(A— Ba — By — Bjdy =o0,
eller, kortligen, |
(8) (axy+by’+cc+dy-+e)do — (ar? +bxy + c'o + d'y + e)dy == 0,

hvaraf ock tydligen visar sig, burusom den Evurea'ska eqvationen
(2) eller (a) innefattae, såsom ett specielt fall, uti den Jacosr'ska

eqv. (3).
+++) Man behöfver blott erinra sig, att redan
(7) (Aa? + Cy)de + F,dy = a

är en icke-integrabel Riecati-oqvalion.

— 403 —

(£) (Au+ By+C)da+(A,c+By+C,)dy= o,

som ju också är en ibland eqvationens (4) arter, kan på ett

synnerligen enkelt och direkt sätt erhållas, sedan man först

integrerat eqvationen (utan C- och C,-termer)

(£') (Ax + By)da +(A,v+B,y)dy = o;

har det förekommit mig helt naturligt, att man åtminstone

borde försöka, om icke äfven integralen af den art af eqv. (4),

som den Jacoprska eqvationen (och således äfven den före-

nämnda Euvrer'ska) utgör, skulle kunna erhållas på ett alldeles

analogt sätt”. Att detta försök + sjelfva verket fullkomligen

lyckats, utvisar den nämnda Afhandlingen, den der för öfrigt

torde gifva anledning att framdeles en gång få frågan om

eqvationens (utan F- och F,-termer)

(5) (Ax'+Bry+Cy'+ Dao+ Ey)da + (A, + Boy + C,y’+D,o+
.+Eydy=o

integrering $ allmänhet närmare utredd.

Det var nemligen naturligt, då man ville försöka att här-
leda den Jaconı'ska eqvationens integrering ur integreringen af
en dylik eqvation utan F- och F,-termer, att i första rum-
met considerera den allmänna eqvalionen (5), für att sedan
öfvergä till den art deraf, som den Jacorrska eqvationen (utan
nyssnämnda termer) utgör. Dervid gjordes väl snart den er-
farenhet, att integreringen af eqv. (5) $ sin allmänhet är un-
derkastad större svårigheter, än att frågan derom lämpligen
skulle kunna utredas i den förevarande afhandlingen; men til-
lika visade sig ock, att jemte den speciela art af eqv. (5),
som motsvarar den JacoBr'ska eqvationen [på samma sätt som
eqvationen (4') motsvarar eqvationen (4)], och hvilken art nu
egentligen afsågs, vissa andra rätt anmärkningsvärda arter deraf
existera, hvilkas integraler lika sjelfmant erbjuda sig, som in-

” Första anledningen till denna tanke gafs mig af min vän Lector

Lınowan i Strengnäs, då han för någon tid sedan ställde till mig

den frågan, om jag någonstädes sett något försök att integrera

eqv. (1) ı sin allmänbet, och dervid erinrade om den Jacorr'ska
eqvationens egenskap att vara en speciel art deraf.

— 10 —

tegralen af den, så att säga, JacoBr'ska arten af eqv. (5). Au
taga vara på samtlige dessa arter af eqv. (5); att genom den
sistnämndes integrering bana sig väg till integralen af sjelfva
den JacoBr'ska eqvationen (3), på samma sätt som integralen
af den fullständiga eqv. (4) härledes ur integralen af eqv. (4'),
och att slutligen tillägga några ord om de arter af den full-
ständiga eqv. (1), som motsvara de öfriga ibland förenämnda
arter af eqv. (5), blef derföre planen för den ifrågavarande
afbandlingen. Dess innebåll torde för öfrigt till sina hufvud-
delar kunna på följande sätt lämpligen resumeras.

4. Sedan, till ledning vid efterföljande undersökningar, i"
8 4 blifvit visadt, dels hurusom differential-eqvationen

(# (An + Byyda+ (A,0+ By) = 0,
genom positionen 2 = re bringas till
(6) [A2’+(B+A,)2+B,]dy+ y(A%+ B)dz= o,

och dymedelst dess integral finnes vara

f (Az + B)ds
(7) yes AP HIBFANTER _ Cost,

med vilkor att, efter integraltecknets
bortskaffande, 3 utbytes mot 7
åtminstone om det speciela fallet
(8) o=A=B+A=B,
undantages, i hvilket fall integralen är
se’ = Const.;
dels ock att den fullständiga eqvationen
(&) (An + By +C)de+(A,0+B,y+C,)dy= o,
neml. C och C, icke båda = o),

kan genom positionen
(9) z=$+ta, y=1+B
bringas till formen (4), nemligen till

(Ap+ Bu)dt +(A,&+ Bun)du = 0,

— 105 —

och derefter integreras (som ofvan), så ofta som finita con-
stanter & och ß existera, de der uppfylla de båda vilkoren
B&+C = 0,
A.a+B,B+C, =0,
d. ä. åtminstone så ofta som icke
(11) AB, — A,B är = o,
samt hurusom i detta undantagsfall variablerna i eqv. (4) kunna
omedelbart, d. ä. utan förenämnda transformation, separeras;

öfvergår man i $ 2? till eqvationen (5) eller
(12) (Az + Bay +Cy’)da +(4,0+B,.zy+C,y')dy

+(D2+ Eye +(Die+ Eiy)ay = o0.

(0)

Genom positionen 7 = 2 bringas denna till formen

(13) yl[As’+(B+ A)a’+ (C+ Bs+0) “4 (As'+ Bs+C)da |+
+[Dz'+(E+D, +6] + (Dz+ Elda=o

Och som tydligen i dennas ställe kan sättas

(14) y[As’+{B+A,)2’+(C+ B:+0,]|7

(A? + Bz + COdz |
433 + etc.

+[Dz'+(E+D,) +E]|, + =

ätminstone om de händelser undantagas, dä nägotdera af de

båda vilkorssystemerna

(15) o=-A=B+A,=C+B,=(C,

(16) o=D=E+D=E,

eller ock båda äro satisfierade af eqvationens (5) co&fficienter ”;

så är deraf en otvungen anledning gifven att i första rummet

considerera dessa trenne händelser. Deraf följande resultater:
. a) Om bägge vilkorssystemerna (16) och (16) äro upp-

fyllda, då således den ursprungliga eqv. (5) bar formen

*) Det är klart, att dessa händelser innefatta så väl den, att samt-
lige coéfficienter för x,cy,yy? äro=0 [således den redan behand-
lade eqv. (4')), som ock den att coöfficienterna för x och y samt-
lige äro = o, således eqvationen

(5) (Ax’+ Bry + Cy")dxz + (4,2? + Bixy + C,y')dy = o.

— 16 —
(5°) (Bay + Cy' + Ey)da — (Ba +Cay+ Ex)dy=o,

och motsvarande eqvation (43) är

(13) [y(Bz +C)+E]dz= 0;
sä är generela integralen:
(17) = r = Const,

b). Om vilkorssystemet (16), men icke (15), är uppfylds,
dä säledes eqvationen (5) har formen
(5”) (Ax + Baxy+0y?+ Ey)da + (A,0°+B,0y +0, y’— Ex)dy=o,
och eqvationen (43), genom dividering med (Az’+(B+A,)2’+
+(C+ B,)2+0,, reducerar sig till

" (422 + Bz + Oldz _ oo Bd
(13') ya ram rcHB re, AR de

så är tydligen generela integralen

få > (4824+Br+0d:
a 1) Å (A3?+HB+A)Z2+(C+B,)z+C,
ye =

fé (Ar8+ Bx+C:dz
Az’ + etc.

= Const. fre? dz;
och deremot
c) Om vilkorssystemet (15), men icke (16), är uppfyldt,
då således eqv. (5) har formen
(5°) (Bey+Cy'+Dz+Eyldz — (Ba’+Cay -— D,x— E,y)dy=0,")
och eqvationen (43) reducerar sig, genom dividering med
y[D2’+(E+D,)z+E | till

(43””) (>) - - _ A __WsHl (Dz+BE)dz — (Bz+C)dz
yDz°+(E+D,)s+E, Dz22+(E+D,)s+E,’

sä är generela integralen:

+) Tydligen den Jacosı’ska eqvationen (y), dock wan e- och e,-
termer.

— 47 —

_ få BE
I De+(B+D,)2+E, zu

(17) i e
y
_ fé (Dz+E)dz
J Dar etc.
= Const. + FR rar e dz.
1]

. 2%..1 den allmännare händelsen åter, att hvarken (16) el-
ler (46) är uppfyldt af eqvationens (6) coefhcienter, är först
att märka — såsom ofvan nämndes —, att i stället för eqv.
(13) kan sättas (44) eller, kortare,

(18) y[Az'+(B+A,)2%+(C+B,)2+0,](2 +9d2) +
+[Dz’+(E+D,)s+E,] (7 +Wdz) = 0,

dä nemligen

a Az + Bz+C
(19) — 42H (B+A,)22+(C+B,)z+C,’
, Dz+E

= DrrtErD)stE,'
hvaraf omedelbart inses, att när
1. , '+y’
(20) gär=y= 25",
hvilket inträffar, när
(AD, — A,D)2’+{ BD,—B,D |z3'+) CD,—C.D
+AE,—4E +BE,
+CE,—CEär=o,

och säledes, i den händelsen
dy att coöfficienterna ı eqv. (5) uppfylla vilkorssystemes
(4) o=AD,—AD=) BD,—B,D | =] CD,—C,D .
+AE, -- AE +BE,—B,E
=(E,—CE,
(utan att hvarken (15) eller (16) är uppfyldt),
så reducerar sig vår eqvation till

(48') {y[A2’+ (B+A,)2°+ etc.] —[D3"+ etc.]} äv, Pi da =

— 408 —
och således dess generela integral till
Pe +V dr StV
2
(22) ye ” = Const. = ye (kortligen).
Men : allmänhet, om man för korthets skull sätter
[A] i stället för Az??+(B+A)s'+(C+B)z+C,,
[D] i stället, för Dz"+(E+D)z+E,,

och om i stället för y sättes u* (hvaraf ern , reduce-
ras eqvationen (18), efter dividering med u, till
[A](du+u$ dz)—[D](2(T) — — 209 = 0,
LD)

och således, om 7 utmärkes med zZ, = — med v, 3 — = med Zul
(23) durv(S+ ira) HE z Ni
Här är nu

14D, —A,DI#'+[ BD, —BıD 2+[ CD, —C,D ]24+CE,-—C,E

UM Vu +AE,—A,E +BE,—B,E
(23) pP —v [alinj
zZ _ alD) d[A]
z m 1 11’
och säledes
(25) 2 7+5)=
[BD-4E+D,)}’+ B ‚D-A,(E+D;) 2? + c(E+D,)-BE, z+C,(E+D,,-B, E,
_ +2(CD-AE,) +2(C,D-A, E,)
u [4][D] ?

(26) ? G + 2) =? CE + 4) —(9'-V')

Och som eqvationen (23) kan tecknas under formen
Ga EDA ar (G- 27
JE 9 +) da Ele + Jas

(27)

— 109 —

så synes tydligt, att dess integral lätt finnes,. icke allenast i
dea nyss ofvanföre betraktade händelsen
= Vv = ver,
[och säledes i händelsen d)],
dä (27) reducerar sig till

Je 9a all 1) fe. era

neml. w = ve

hvars generela integral är

z
far? dz y+rY
(28) w = Const. = ve 4 = ue 4

eller sjelfva (22),
utan ock i följande 3:ne nva händelser, nemligen

son Z in
1:0) när + är = 0,

2
„zZ ur
2:0) när +7 är = 0,

3:0) när nu (E+ ) = (S+ +"), nemligen ju och p

tvenne olika” constanter hvilkasomhelst, utom de i de förra
båda händelserna redan considererade u=0 och p=0.

Man finner utan svårighet eqvationens (27) eller (23) in-
tegral i dessa 3 händelser, och erhäller deraf omedelbart inte-
gralen af eqvationen (18) eller sjelfva (5) känd i följande tre
ibland de händelser, då — likasom i den redan betraktade
händelsen d) — intetdera af vilkorssystemerna (15) och (16)
är uppfyldt af eqvationens coéfficienter"”, nemligen:

e) I den händelsen, att coäfhcıenterna i eqv. (6) upp-
fyller vilkorssystemet

+) Händelsen u=p, d. 3. p=W, är ju redan förut behandlad,
*) Och således ingendera af [4] och [DJ är =o0.

— 190 —

(29) = BO A(E+D) = I Bi dBA =
+%(CD—-AE,)
= (C(E+D,)—BE,) = C(E+D)—B,E,,

+2C.D — A,E,)

är dess generela integral:
[4]y
[4]y, {D] vv.

(30) me = Ce

f) Äro åter coöficienterna sådana, att enhvar af de
fyra expressionerna ı (29) är=sin i ordning motsvarande
ibland de fyra i (21); så är generela integralen:

[D]
D) [Aw _
(30') ne Tal — Cef v.
och + den allmännare händelsen,

g) att de fyra expressionerna t (29) äro proportionela
mot (dock icke lika med) sina i ordning motsvarande ibland
de fyra i (21), så att
(34) BD — A(E+D) är = MAD, — AD),

0. 8. V.
* constant, dock icke =o0 eller = 4,
är generela integralen:
n [py på! D] 1? _ pA Ip)
(80%) al 2 = CT MPV)
För A=0 och += 1 gälla, respective, (30) och (30). —

Om åter equationen (27) eller (23), och således eqv.
(48) eller (14) eller sjelfva eqv. (5) är + allmänhet integra-
bel (i vanlig mening), eller ej, det lemnas för närvarande derhän.

3. Efter att sålunda, i enlighet med hvad ofvanföre nämn-
des med planen för afhandlingen, hafva tagit vara på de spe-
"ciela fall, i hvilka integralen af equationen (5) — att så
säga -— sjelfmant erbjuder sig, erinras i förbigående, att ibland
dessa arter af eqv. (5) äfven den förenämnda Jacosr'ska eqvatio-
nen (dock utan F- och F,-termer) befinner sig, nemligen

eqvationen (5”'), samt att dess integral är gilven af formeln
(17”) utom i det fall, att äfven vilkorssystemet (16) är sa-
tisheradt, dä integralen är gifven af formeln (17);

hvarefter man i $ 3 öfvergär till den fullständiga eqvatio-
nen (4), för det ändamål, som i slutet af Inledningen är kort-
ligen antydt.

Likasom (art. 4) den fullständiga eqvationen (4) kan ge-
nom positionen (9) bringas till formen (4), så ofta som finita
constanter & och 8 finnas, de der satisfiera de båda vilkoren
(10); så inses ock utan all svårighet, att den fullständiga eqv.
(4) kan genom samma position befrias från sina F= och F,-
termer och bringas till formen (5), nemligen till
(32) o= (AE + Bin +Or + D |:+ Eingd+{A:+

+2Aa| + Ba
+ BB) +2C8

+B,n+0OM'+ D,

t+ FK, nnd,
+2Aa| + Baal I
+ B,ß +2C,8ß |
endast i de fall, då verkligen finita constanter a och 8 exi-
stera, som uppfylla de båda vilkoren
Aa’+Baß+Clp+Da+Eß=o,

(33) A,a’+Bap+CP’+Da+Eß=o.

Anmärkn. Vore det så, att sådana constanter & och ß städse
existerade; så vore ock dermed frågan, om eqvatio-
nen (5) är # allmänhet integrabel, med nej besva-
rad, eftersom tydligt är, att, om hvarje eqv. (5)
vore integrabel, äfven hvarje eqv. (1) skulle genom
nämnda transformation kunna göras integrabel (i
händelse att finita & och ß städse existerade); hvil-
ket ju dock — som man vet — är ogörligt. Men
som nu i sjelfva verket förhållandet är det, att
finita & och ß, satisfierande vilkoren (33), icke all-
tid existera; så kan icke eller nyssnämnda fråga
på denna väg fås besvarad.

— 11 —

Vidare anmärkes, att man af den omständigheten, att
co&flicienterna för £*-, &n- och #?-termerna i den genom trans-
formeringen erhällna eqvationen (32) äro desamma som cokfli-
cianterna för, respective, 2’-, &y- och y?-termerna i den full-
ständiga eqv. (4), har en särdeles tydlig anvisning att söka
integralen af hvarje eqv. (4), hvars coéfficienter A, B, C, A,
B,, C,, satisfiera vilkorssystemet (15) — d. ä. af sjelfva den
Jacoerska eqvationen (3) —, på alldeles samma väg, som en-
ligt art. 4 leder till integralen af den fullständiga eqv. (4).
Hurusom ock i sjelfva verket detta sökande fullkomligen lyckas,
blir derefter visadt, i det att man nu considererar differential-
eqvationen
(34) (Bxy+Cy'+ Dx+Ey+PF)dzx—(Boe'+

+Ccy—D,x— E,y—F,)) dy =o,
erinrande dervid i första rummet, att densamma, i det spe-
ciela fall att både F och F, äro=0, utgör just den i hän-
delsen c) redan behandlade eqv. (5), och att dess integral
följaktligen i det fallet är gifven af formeln (17) eller, om
derjemte vilkorssystemet (46) är uppfyldt,'af formeln (17');
hvarefter, beträffande alla andra fall, först erinras, att eqvatio-
nen kan genom positionen (9) befrias från sina F- och F,-
termer och bringas till formen (5), nemligen till

(35) o={Bin+CH"+D |t+ E de — {Be’+
+BB| + Ba
+2CB |
+06 — D|E—E,'nNdy,
+2 Ba +Ca|
+0ß

så ofta som finita constanter & och 8 existera, de der upp-
fylla vilkoren

Baß+CB#’+Da+ko+F=o,

Ba'+Cap— Da—EB—F,=o,

och derefter utlörligen ädagalägges, hurusom t de undantags-
fall, då sädana a och ß icke existera, variablerna ı (3%)

(36)

— 413 —

kunna omedelbarligen, d. ä. utan sådan transformation, se-
pareras. +

4. Slutligen, och sedan sålunda det förnämsta ändamålet
med den ifrågavarande afhandlingen blifvit vunnet, vindiceran-
det nemligen af den Jacomrska :eqvationens rätt såsom en spe-
ciel art af den fullständiga eqvationen (1) och såsom just den
art deraf, hvilken motsvarar den under händelsen c) här ofvan
upptagna arten af eqvationen (5), återstår — ı enlighet med
den förut angifna planen — att tillägga några ord om de ar-
ter af den fullständiga eqv. (1), som motsvara de under hän-
delserna 5), d), e) och f) upptagna arterna af eqv. (5). —
Man kunde nemligen önska veta, hvilka arter af eqv. (4) det
är, som genom positionen (9) låta bringa sig till eqvationer
(5) af sådan beskaffenhet, som i nämnde händelser omtalas.

Huruvida svaret på en sådan fråga erbjuder något intresse, '

jemförligt med det, som den Jacopt’ska eqvationens motsvarig-
het mot den under händelsen c) upptagna eqvationen innebär,
det torde tillräckligen kunna inhämtas af de återstående ra-

derna af afbandlingen.

— lb —

Förteckning öfver böcker och skrifter skänkta
ull Veltenskape-Akademiens Bibliothek.

Af Författarne:
Enaowasn, Åx., Vägledning till bergarternas kännedom. ” Stockholm
1855. 8:0.

Gaunsar, J. A., Ueber die Proximitäten der Bahnen der Planeten und
Kometen. 8:0,

Archiv der Mathematik und Physik. Th. XXIII. H. 2—4. Th. XXIWV.
H. 1. 8:0.

Mary, A. W., Zoologiska observationer. 3:dje häftet. Götheb. 1855. 8:0.
Nycander, W., Sur les fascicules de lichens d’Europe. Paris 1854. 8:0.

Stwon, Proc6des conservateurs de la vigne et de la pomme de terre.
Marseille 1855. 8:0,

Af Utgifvaren:
Flora. 1854. N:o 3948. — 1855. N:o 1. 8:0.

— 45 —

2. Om stormen den 8—5 October 1851. —
Ar Evrunn föredrog följande af Hr Vice Amiralen och Kom-
mendören Kreucer insända meddelande. — »Bland de stor-
mar, hvilka under sistlidet år observerades i Sverige, är den,
som ägde rum den 3, & och 5 Oktober, onekligen den märk-
värdigaste. Denna sistnämnde hade den fullkomligaste likhet
med de af Engelske Öfversten W. Rein beskrifne hvirfvelvin-
dar, hvilka stundom visa sig omkring tropikerna, framskrida på
norra sidan om eqvatorn. merendels från sydvest till nordost
samt bafva en hvirfvelrörelse, som går motsols, det är från
norr öfver vester mot söder. Medelpunkten för den ifrägava-
rande hvirfvelstormen synes hafva gått öfver Winga, hvarest
vindtrycket vid midnatten emellan den 3 och 4 Oktober
uppgick till mer än 20 & på ytan af en svensk qvadratfot,
motsvarande en hastighet hos vinden af ungefär 407 fot i se-
kunden. Då vindtrycket vid Falsterbo icke var mer än 6 &
vid samma tid, kan hvirfvelvinden icke hafva sträckt sig mer
än ungefär 43 svensk mil söder om denna stad, hvaraf följer,
att hvirfvelns radie utgjorde omkring 27 mil. Stormen öfver-
gick Sverige i nordostlig riktning med en hastighet af omkring
23 mil i timman. Hvirfvelstormens sydvestsida synes nem-
ligen hafva passerat Winga den 3 Okt. klockan 9 e. m., då
vinden derstädes var nordvestlig med ett tryck af 7 &, och
framkom först till Grönskär utanför Sandhamn kl. 2 e. m. den
& Oktober. Stormen hade således på 47 timmar framgått
omkring 44 mil. Atmosferen tyckes under denna storm hafva
varit mycket elektrisk; ty oaktadt den sena årstiden inberät-
tades från Kongsholmen den 3 och från Kullen den 5, att
åskan gick derstädes dessa dagar. Att en hvirfvelrörelse i
den ofvannämnda riktningen rådde inom denna storm bevisas
deraf, att vinden vid Hållö den 3 Okt. kl. 41 e. m. var
nordlig med ett tryck af 48 &, vid Winga samma tid N.N.V.
med 20 &:s tryck, vid Kullen V.N.V. med 46, vid Falsterbo
S.V. med 5, vid Kongsholmen V.t.N. med 9 och vid Ölands

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh., d. 14 Mars 1855.

\

Södra Udde V.S.V. med 8 &:s tryck. Till Grönskär framkom,
såsom ofvanföre nämndes, stormhvirfvelns sydvestliga del först
den 4 Okt. kl. 2 e. m., då vinden der var N.N.V. med 40
&:s tryck; vid- Örskär var vinden vid samma tid N.V. med
ett tryck af 15 & och vid Holmö Gaddar N.O. med 44 &:s
tryck. Närmare underrättelse om vindens riktning och styrka
på de särskilta observationsställena inhemtas af nedanstående
utdrag af de förda journalerna för den 3, 4 och 5 Oktober».

Utdrag

(.m.

em.

Oktober 1854 gingo

Grönskär.

it. N.=59016’48"
ing. 0.= 190046”

— NT —
3. Om Hafs-Crustaceer vid Kullaberg i Skäne.

— Hr Professor Liusssona hade insändt följande uppsats, inne-
fattande tillägg till det i denna tidskrift, årg. 4852 p. 1, in-
förda meddelande.

»Sedan jag under större delen af Juli månad 1852 ånyo
undersökt litoralfaunan vid kusten af hafvet vid Kullaberg i
Skåne, och dervid isynnerhet egnat de smärre Crustaceerna
min uppmärksamhet, har jag kommit i tillfälle, att till den
förut lemnade förteckningen öfver detta ställes hafscrustaceer
göra nedanstående tillägg, som innehåller nära lika många arter,
som de uti nämnda förteckning upptagne, eller trettiotvå. Så-
ledes har jag derstädes erhållit inalles sextiofem arter hafscru-
staceer, utan att de Cladocerer, Ostracoder och Copepoder, som
jag å ett annat ställe afhandlat, deruti inbegripas,

Cumaceernas och Amphipodernas ordningar hafva (likväl
med undantag af Parasit-crustaceerna) härtill lemnat de flesta
bidragen; och tager man i betraktande det jemförelsevis be-
tydliga antalet af nya arter, som bland dessa erhållas, så torde
man deraf kunna finna, dels att kännedomen om dessa Cru-
staceer ännu är särdeles ofullständig, och dels att de hithö-
rande formerna äro ganska talrika. Den ofullständiga känne-
domen om Amphipoderna särskildt visar sig dessutom deruti,
att man hittills i allmänhet föga påaktat de ofta ganska be-
tydliga. könsskilnaderna; och derföre synes det, som en del
slägten, till grund för hvilka man endast lagt det ena eller
andra könet, skulle komma att undergå betydande modifikatio-
ver, då de blifva underkastade den revision, som den stigande
kunskapen nödvändigt måste medföra. Samma förhållande torde
det äfven blifva med arterna. Det torde derföre icke vara
öfverflödigt, att för dem, som intressera sig för denna grenen
af Zoologien, antyda behofvet af noggrannare observationer öf-
ver könssk ilnaderne ').

3 Härvid torde det vara af intresse, att nämna, alt honorna af
Amphbipoderna i allmänbet utmärka sig genom en mera under-

Öfvers. af Kongl. Vel.-Akad. Förh. Årg. 12. N:o 3. 2

— 118 —

De flesta Amphipoderna såväl af dem, som äro upptagna
i den förra förteckningen, som af dem, som anföras i detta
tillägg, äro erhållna på temligen betydligt djup; hvaraf det sä-
ledes visar sig, att en stor del af dem tillhör djupet, om än
andra äro bestämda att lefva nära hafsytan, vid strandbrädden,
eller ock uti sanden samt under stenar och Fucaceer, då vatt-
net under ebbtiden dragit sig tillbaka. Vid deras efterspa-
nande måste man således söka dem på dessa olika lokaliteter.

Crustacea marina ad Kullaberg in Scania mense
Juli 1852 collecta.

Decapoda.

1. Stenorhynchus rostratus (Lınne), — Cancer rostratus Linnt,
Fauna Svec. 2 ed. N:o 2027. — Stenorhynchus Phalangium,
Penn; Bell, Brit. Crustacea p. 2.

Haud vulgaris; retibus piscatorum affixus.

2. Pagurus chiroacanthus n. sp,

Forma pygmza. Longit. circit. 8 millim. abdomine excepto.
Pedes 1:mi paris valde inequales, dexter sinistro major, manu
convexa, ovata, lsviuscula, tantum ad marginem exteriorem,
zqualiter arcuatum, minute tuberculata, et aculeo compresso, sat
megno, superne ad basin marginemque interiorem propius mu-
nita, et, quam carpo, longiore et latiore. Manus sinistra oblonga,
carpo, intus spinoso, parum longior, supra modice convexa mini-
meque carinala, leviuscula, basin versus coarctata, margine in-
teriore et exteriore fere parallelis. Et hi et reliqui pedes dense
pilosi, pilis sat longis. Pedes thor. 2:di iisdem 3:tii paris ali-
quantulum breviores, sed pedi dextro longitudine fere equales.
Pedunculi oculorum, iidemque antennarum exteriorum et herum
palpus spiniformis pilosus inter se que longi. Antenn® inle-
riores oculorum pedunculis circit. duplo longiores. Articulus ul-
timus pedum thorac. 2:di et 3:tii paris arcuatus, non vero tor—
tus, penultimo paullo longior, margine inleriore levi. Margo
anticus test cephalothoracis in medio inter pedunculos oculo—
rum obtuse angulatus. — Femina. &— Rarus; tantum specimen
unum, 8 12—14 orgyarum profundo, acceptum.

sättsig kroppsform, dä deras epimerer jemförelsevis äro större;
genom de till äggens betäckning tjenande mer eller mindre ut-
bildade bibangen, som vid sidan af branchial-bihangen äro fä-
stade vid basen af bröstbenen, och genom sina i allmänhet spens-
ligare och kortare antenner samt ben af 1:sta och andra pa-
ren, utom det, att de ofta träffas äggbärande.

— 19 —

Den kommer nära Pagurus bernhardus, men skiljes dock lätt
från den derigenom, att den liksom JPagurus pubescens Krör. eller
P. thompsoni Beır., är tätt bevuxen med temligen långa hår,
och från dem alla derigenom, att den på den högra handens
öfre sida nära ledgängen, mellan den och handlofven (carpus),
och närmare den inre sidan, har en stark men kort tagg.
För öfrigt är denna hand nästan slät, med undantag af några
små knölar längs den yttre kanten. Äfven skiljer den sig från
dem derigenom, att den venstra handen nära basen är betydli-
gen inknipen, och & öfre sidan saknar den köl, som karakterise-
rar Pagurus pubescens. Jemförd med lika stora individer af P.
Bernhardus har den den högra handen något mera rundad än de.

3 Crangon nanus, Kaöyza; Naturhist Tidskr. 1 ser. IV, p. 231,
‚tab. IV, fig. 15—28.

Longit. 18 millim. Superne, in medio cepbalothoracis, inter et
pone aculeos duos, carina obsoleta aspera, et ad latera dus alise
minores, parallele, postice connexs® carinz.

Rarus; solummodo specimen unum ex aqua, circiter 14—15
orgyas profunda, accepi.

Anm. Den svnes komma mycket. nära Crangon bispinosus,
Haıustose, Berı.?), men skiljer sig dock märkbart från den der-
igenom, att det yttersta caudalbihanget vid spetsen saknar den
tagg, som der skall förefinnas hos denne sednare.

4. Pandalus brevirostris, H. Rarnae: Acta Leop. t. XX., p. 17.
Rostrum supra et carina cephalothoracis interdum dentibus
octo. — Specimina pauca e 14—15 org. profundo accepta.

Cumacea, Krören.

5. Cuma-lucifera, Krörer: Naturhbist. Tidskr. 1 ser. 3 p. 527,
tab. VI, fig. 34 & 35; D:o 2 ser. 2, p. 171.

Haud infrequens; qu&dam specimina feminins, pleraque ovi-
fera, in fundo argillaceo, e 15—18 orgyar. profundo, una cum
reliquis Cumaceis acceptis, obtinui. |

Obs. Longit. maximarum circit. 7 millim. Lacinie rostri ser-
ratz. Testa capitis brevis, supra valde aculeata, etiam pone la-
ciniam intermediam. Appendix caudslis intermedia elongato-
lageniformis, pars basalis non vero quadrata, neque subito coarc-
tata. Stilus appendicum lateralium terminalis exterior tantum
biarticulatus, articulo basali brevissimo, setis lateralibus extus
quattuor, et inlus tribus, et apicalibus duabus. Stili interioris
articulus 2:dus sensim. sine fine, in aculeum magnum apicalem
transiens, ita ut bic stilus exteriore, selis exceptis, longior esse
videatur.

6. Cuma tumida,n. sp.
Longit. specimin. maximorum circit. 9% millim. — Cephalo-
thorax, supra visus, ovatus. Caput crassum et tumidum, latius

2) British Crust. p. 268.

7.

%

- 4120 —

quam altius, thorace longius, rostro brevi, acaminalo, fissura so-
lita Jiviso, supra et ad latera concavo5 testa granulata, non |
vero, marginibus lateralibus exceptis, aculeata; dimidiis laterali-
bus posterioribus supra impressione sat profunda distinctis.
Thoracis annuli postremi processus laterales. retro vergentes,
obtusi. Cephalothorax abdomini, appendicibus caudalibus excep-
tis, Jongitudine circiter zqualis. Pedunculi antennarum superio-
rum articulus primus et tertius longitudine inter se fere zqua-
les, et secundo longiores, ille fantummodo parum crassior, Fla-
gellum interius articulis tribus, quorum primus secundo paullum
longior, et tertius brevissimus; articulus secundus ad apicem
infra setam longam, et articulus tertius selas duas longas, et
duas breviores gerens. Flagellum exterius vix dimidiam partem
articuli secundi interioris attingens. Articulus tertius pedis ma-
xillaris secundi paris intus uno majore et duobus minoribus den-
tibus armatus. Appendix caudalis intermedia lageniformis, api-
cem propius ulrinque aculeis setiferis quattuor lateralibus, et
duobus apicalibus majoribus predita. Truncus appendicum caud.
lateralium vix appendice intermedia, aculeis apicalibus exceptis,
longior, intus novem aculeos setiferos gerens. Stilus ejus termi-
nalis exterior interiore longior, biarticulatus, articulo basali bre-
vissimo, duabus setis apicalibus longioribus, et intus prope api-
cem alia seta minore. Stilus interior triarticulatus, intus septem
aculeis setiferis, quarum qualtuor in articulo primo, duo in artic.
secundo, et unus in art. tertio positi sunt, et uno aculeo longiore
apicali. — Femina. — Haud frequens,

Hufvudskölden liknar till sin allmänna form mycket den af
Cuma Edvardsii Kröver, men är något bredare och mera upp-
svald på sidorne, samt saknar de upphöjda tvärgående vecken,
som utmärka denna sednare. Den tycktes vara temligen säll-

synt, då jag endast erhöll några få exemplar, som alla voro
honor.

Cuma ampullacea n. sp.

Pracedenti valde affinis. Longit. feminarum maximarum 6}
millim. Mares parum minores. — Forma przcedenti simillima,
cephalothorex vero adhuc crassior et magis tumidus, rotundato-
ovatus, rostroque breviore, testa capitis tamen praterea simili
modo formata, fovea sat profunda partes laterales posticas disjun-
gente.e Femine antenne superiores iisdem pr&cedenlis maxima
ex parte similes, articulo basalı vero ceteris, pr&sertim ultimo,
insigniter crassiore, flagello exteriore, vel polius inferiore, articulo
basali flagelli superioris param longiore. Pedunculus antenn.
superiorum maris eodem femin® multo crassior, eadem vero circ.
longitudine, flagello superiore quinque-articulato, articulo 1:mo,
2:do et 3:io fere zqualibus. Pedum abdominalium spuriorum
maris duo paria. Appendices caudales iisdem pracedentis dissi—
miles. Appendix intermedia brevis, lageniformis, prope apicem
utringue uno aculeo laterali, et postice, Juobus majoribus, apica—

— 121 —

libus instructa. Truncus sppendioum lateralium appendice inter-
media longior, intus aculeos quinque gerens. Stilus terminalis
exterior biarticulatus, interiore brevior, aculeo magno apicali.
Stilus interior triarticulatus, intus aculeis quattuor, quorum ar-
ticulus primus duos, et articulus 2:dus et 3:tius unum gerentes,
et uno aculeo longo apicali.

Sat multa specimina, et mares et feminz, accepta.

Den är nägot mindre än föregäende, och har hufvudskölden
ännu mera uppsväld, med ett särdeles kort rostrum, och skiljer
sig dessutom genom en afvikande bildning af caudalbihangen.
Af det mellersta caudalbihangets form, och den något mindre
storleken skulle man. kunna blifva frestad att antaga den för en
Yngre form af föregående art, men dels har jag af denna träffat
vngre, som, ehuru mindre än desse, företelt ungefär samma
form på caudalbihangen, som de fullvuxna, och deis tyckes den
uppsvälda formen af hufvudskölden, och den omständigheten, -
att bland dem träffades fullbildade hanar, lemna tillräckliga be-
vis mot ett sådant antagande. Af de temligen många exemplar,
som erhöllos, tyckes det visa sig, som den icke vore så säll-
synt, som den föregående.

8. Cuma rubicunda, n. sp.

Longit. circit. 4 millim. — Color rubicundus, maculis fuscis.
Cephalothorax abdomini longitudine squalis.. Testa capitis supra
Jaevis, gibba et adscendens, altior quam latior, antıce solito modo
fissa, rostro obtuso, brevissimo. Annuli thoracici postici eminen-
tes. Antennz superiores breves,. Pedunculus sat crassus, arti-
culo ultimo celeris breviore. Flagellum superius triarticulatum,
setas longas apicales gerens. Flagellum inferius brevissimum,
rudimentare, dimidiam partem articuli primi flag. superioris non

. attingens. Appendix caudalis intermedia deest, vel tantummodo
tuberculo brevissimo truncato constat. Appendices laterales
crass®, et quasi squamis lanceolatis obtecte. Truncus stilis
apicalibus longior, intus serratus. Stilus exterior interiore bre-
vıor, biarticulatus, setis duabus apicalibus (una majore) plumosis.
Stilus interior uniarticulatus, inlus serratus et quattuor setas
plumosas, et apicales tres (duas longiores) gerens. — Femina. —
Rara; lantum unum specimen invenı.

Genom sin rödaktiga färg och den rudimentära beskaffenheten
af det mellersta caudalbihanget skiljes denna arten vid första
päseendet lätt från alla de andra arterna af släglet Cuma Kröver.
Oaktadıt det rudimentära mellersta caudalbihanget, visar den eig
dock, i anseende till benens byggnad och hufvudsköldens form,
såsom en behörig medlem af detta slägte, eburu den antyder en
öfvergäng till slägtet Leucon Krören.

5 Leucon nasica, Knöven: Naturhist. Tidskr. (Cuma) 1 ser. 3, p.
524, tab. VI, fig. 31—33; (Leucon) 2 ser. 2, p. 189.

10.

— 122 —

Longit. specimin. maximorum circ. 8 millim. quorum cephalo-
thorax 3 continel. Tests capitis valde compressa, vix thorace
longior, rostro, a latere viso, longo, margine antico oblique
truncato, dentiato et setifero, carina dorsali intermedia in parte
anteriore tantummodo dentata, denticulis circiter 13—16, in-
terdum uno vel duobus posterioribus remotis. Pedunculi (apud
feminam circit. apicem rostri attingentes) antennarum superioram
articulus primus parum extra marginem testa porrectus. Fla-
gellum superius tantum biarticulatum, articulo primo longiore.
Antenne superiores maris iisdem lemine parum breviores, et
basin versus crassiores. Truncus appendicis caudalis lateralis
minime articulatus, stilis apıcalıbus, setis exceptis, longitudine
circ. zqualis, sat crassus et brevis. Stili apicales inter se circ.
zquales, exterior biarticulatus, ad apicem tres et intus circ.
quinque setas longiores plumosas gerens; interior Lriarticulatus,
ad apicem aculeo magno et seta longa plumosa, et intus aculeis
ciliatis circ. decem praditus. — Tantum specimina pauca accepi.

Den är af särdeles långsträckt kroppsform, med thorax så
småningom öfvergäende i abdomen, så att den sista bröstringen
är ungefär af samma dimensioner och form, som den förste ah-
dominalringen. Det som för dem isynnerhet är utmärkande är
den sneda afskäringen af rostrum, och att sågtänderna å ryggen
af hufvudskölden icke sträcka sig till den bakre kanten af denna
sköld. — Hanarne tyckas vara något mindre än honorne.

Leucon nasicoides n. sp.

Antecedenti simillimus; corporis forma eadem. Longit. spe-
cimin. maximorum circ. 6 millim. quorum cephalothorax 24
continet. Rostrum, a latere visum, eodem antecedentis brevius,
apicem versus magis coarclatum, et transversaliter (non oblique)
truncatum, dentibus paucis (circ. 4) apicalibus, et setis parvulis.
Carina dorsalis usque ad marginem posteriorem tests capitis
porrecta ot serrata, dentibus cırc. 15—17. Lacinia teste late-
ralis infra rostrum obtusa. AÄntenns superiores iisdem prece-
dentis breviores, pedunculo apicem rostri non allingente, articulo
tertıo, quam secundo, insigniter breviore. Flagellum superius
perspicue triarticulatus, articulo primo ceteris longiore, et tertio
brevissimo. Flagellum inferius non tam rudimentare, quam apud
pr&cedentem, setis apicalibus exceptlis, fere dimidiam partem ar-
ticuli primi flagelli superioris altingens.. Antenn® superiores
maris ıisdem feminz paullum crassiores. Pedum abdominalium
marıs duo paria. Unusquisque eorum parte basali majore et
duobus ramis apicalibus, minoribus, seliferis constat. Truncus
appendicis caudalis lateralis et stili apicales omnes longitudine
inter se fere zquales, ille minime arliculatus. Truncus intus
aculeis circ. septem non setiferis. Stili biarticulati; exterior
intus quattuor et ad apicem Juabus selis non plumosis;z interior
articulo primo longiore, intus 12 —13 aculeis non setiferis, et

a VV gg U

—A

11.

12.

13.

— 123 —
ad apicem uno aculeo longiore et una seta non plumosa. —
Haud infrequens.

Från föregående species, som den mycket liknar, skiljer den
sig företrädesvis genom en annan form på rostrum, derigenom
att den sågtandade ryggkölen sträcker sig ända till den bakre
kanten af hufvudskölden, derigenom att den utstående sidodelen
af hufvudskölden under rostrum är trubbig, ehuru tandad, der-
igenom att den inre grenen af caudalbihangen endast är två-
ledad. och derigenom att dessa bihangs borst icke äro fjäderlike.
Hanarnes abdominalben äro längre än hos -dem af föregående.
Den tyckes vara mindre sällsynt, än föregående.

Stomatopoda.
Mysis inermis, H. Rarue: Acta Leop. t. XX, p. 20. Rara.

Amphipoda.

Ampelisca l&vigata n. sp.

Longit. corporis circ. 12 millim. — Corporis forma eidem
Ampel. macrocephale similis, antenn® vero superiores antrorsum
verse, apici capitis, neque lateri inferiori, longe ante inferiores
adfixze, apud marem pedunculum antennarum inferiorum paullum
superantes, flagello cırc. viginli articulis, et a pedunculo distincto,
apud feminam non apicem articuli secundi pedunculi antennarum
inferiorum attingentes, et pedunculi articulo tertio a flagello
circ. seplem-articulato non distincto. Antennz inferiores iisdem
Amp. macrocephal® graciliores et longiores, apud feminam abdo-
men fere attingentes, apud marem vero corporis fere longitudine;
pedunculi articulus tertius quarto longior; flagellum feminz
articulis circ. 22, maris circ. 50. Pedes primi et secundi paris
forma solita. Pedes tertii et quarti paris articulo tertio dilatato,
quam apud A. macrocephalam, multo latiore. Pedes septimi paris
articulo quarto et quinto iisdem hujus latioribus. Dorsum posti-
cum, articulo quarto abdominis excepto, minime carınatum vel
angulatum. Appendix caudalıs, quam apud A. macrocephalam sn-
gustior, lanceolata, Rami pedum abdominalium ultimi paris la-
tiores, lanceolati, exterior inleriore paullum brevior, et aculeo
crasso terminali.

Una cum A. macrocephala accepta, sed rarior.

Ampelisca tenuicornis, n. sp.

Longit. corp. circ. 6 millim. — Corporis forma A. macroce-
phale simillima, dorso postico vero carinato. Antenn® superiores
lateri inferiori capitis adfix@, deorsum verse, erliculum secun-
dum pedunculi antennarum inferiorum superantes; pedunculi ar-
ticalus secundus articulo primo parum longior, et tertius a fla-
gello, circ. undecim-articulato, non distinctus. Antenn inferiores
longissim& et gracillims, corpore longiores,; pedunculi articulus
altimus et penultimus fere »quales; flagellum articulis circ. 35

14,

15.

16.

17.

— 14 —

perum distinotis, Pedes primi paris manu et carpo fere zqua-
libus, secundi paris articulo quinto non quarto duplo breviore.
Pedes tertii et quarti paris articulo tertio dilatato, sed eodem
antecedentis paullum angustiore. Pedum septimi paris arliculus
quartus parvus, articulo quinto magno latitudine zqualis, articuli
sexti lamellosi apex brevis et unguiformis. Rami pedum abdo-
minalium ultimi paris longi subulati, trunco duplo longiores.
Appendix caudalis elongata, fere linesris. — Mas. — Rarior;
tantum specimina duo una cum przcedente et A. macrocephala
accepta.

Från föregående skiljes den genom ett annat läge af de öfre
antennerna, den kölade ryggen cetc., och från A. macrocephala
genom sina långa undre antenner, den afvikande formen af fjerde
ledet å sjunde benparet m. m.

Gammarus Sabini, Lsaca; Kaörer: Grönl. Amphip. p. 16,
tab. 1 fig. 8—11; Naturbist. Tidskr. $ ser. 2, p. 257. — H.
Rataxe: Beitr. z. Fauna Norw. Acta Leop. XX, p. 71.

Rarus; tantummodo specimen unum, minutum e 14—15 org.
profundo obtinui,

Gammarus angulosus. H. Raraze, I. c. p. 72, tab. Il,
fig. 3.

Forma minuta. Longit. corporis circ. 6 millim. — Testa quasi
minutissime squamosa, prope marginem posteriorem annulorum
thoracicorum tuberculis parvulis. Manus pedum thor. primi et
secundi paris maris et femins inter se similes, illius vero paullo
majores. Color oliveceo-viridis, epimeris et pedibus dilute viri-
dibus, marginibusque posticis annulorum corporis obscurioribus.

Prope litus sat frequens; velocissimus.

Gammarus poecilurus, H. Raraze: 1. c. p. 68, tab. IV.
fig. 2. — Gammarus Kröyeri, Idem; I. c. p. 69, tab. IV, fig. 1. —
Gamm. poecilurus, Liusesons. Kongl. Vetenskaps-Akad:s Handl.
1852.

Forma minuta. Propa litus, haud vulgaris.

Gammarus erythrophthalmus, n. sp.

Corporis forma sat robusta; epimera parva. Longit. circ. 7
millim. Oculi magni, reniformes, rubri. Frons inermis. Dor-
sum leve. Annuli tres postici abdominis sine aculeis. An-
tenn® longitudine mediocres, hirsutz; superiores inferioribus
parum longiores, pedunculi articulo primo celeris Crassiore,
quam secundo vero breviore. Articulus secundus tertio non
multo longior. Flagellum pedunculo paullo brevius, articulis
circ. quindecim. Flagellum appendiculare longum, articulis sex.
Antenne inferiores pone superiores fix. Pedunculus earum
eidem antennarum superiorum circ. longitudine zqualis, articulo
basali infra processu longo, articulo secundo non plane apicem
articuli primi pedunculi antenn. superiorum attingente, articulo
tertio et quarto inter se circ. zqualibus. Flagellum articulis

18.

— 15 —

duodeeim. Pedum thor. primi et secundi paris manus valde
inssquales, he illis multo majores. Illa fere oval, carpo mag-
nitudine circ. sequales, pr&sertim postice selos2. Margines po-
stici palme et carpi angulum acutum formantes; apud marem
et feminem inter se sımiles. Hz apud marem valide, carpo
multo meajores, oblique triangulares, margine anliro arcusto, po-
stico infra oblique truncato, crenulato, selifero, processiburque
tribus brevibus instructo. Apud feminam paullo minores sunt,
ovatee, et postice tentum processibus duobus ‚predite. Pedes
tertii et quarti paris sequentibus breviores, articulo tertio sat
dilatato, ungue vero forma solita. Pedes sexti et septimi paris
ceteris longiores, inter se circiter zquales, spicem pedum ab-
dominalium ultimorum atlingentes, articulo basali valde dilatato.
Rami pedum abdominslium ultimorum conici vel stilformes,
supra et ad apicem aculeati, inter se et trunco longitudine circ.
zquales, antecedentes paullum superantes. Appendix caudalis
brevis et crassa, postice truncala, supra poslice eminentiis dua-
bus parvulis laterelibus sculestis. — Color flarescenti-slbidus,
fssciis dorsslibus lutoscentibus.

Rarus; in retibus piscatorum e 14—16 orgyarum profundo
acceptus.

Från alla bekanta arter inom slägtet afviker den genom sina
röda ögon, och dessutom från de något liknonde arterna, Gamm.
anomalus, Raruze?), longipes och macronyx genom sin starkare
byggnad, sina tjockare och kortare ben, genom den skiljaktiga
formen af bänderna af första och andra benparen, och från de, i
anseende till förbållandet mellan dessa bänder, något liknande
arterna, G. sundevallii Rataxe"') och G. assimilis Livres") skiljer
den sig dessutom derigenom, att den saknar taggar å de bakre
abdominalsegmenterne, samt genom formen af de bakre abdomi-
nalbenens grenar m. m.

Gammarus macronyx n. sp.
Corporis forma Gammarum longipedem multum refert, minus

. vero compressa, antennis pedibusque brevioribus, Epimeris par-

vulis dorsoque latiusculo Gammarinis Gressoriis haud dissimilis.
Corpus sat gracile. Longit. circ. 54 millim. Oculi minuti ro-
tundati, nigri. Frons inermis, dorsum leve; annuli tres postici
abdominis sine aculeis. Antenn& longitudine mediocres, superi-
ores inferioribus longiores, pedunculi articulo primo celeris cras-
siore, secundo vero paullo breviore, et articulo lertio dimidıam
partem secundi circ. zquante; flagello tenui, articulis 14—16,
et flagello appendicuları sat longo, circ. quinque-articulato, fere
apicem articuli quinti fagelli attingente.e Antennz inferiores
paullo crassiores, pedanculi articulo primo et secundo brevibus,

3) L. c. p. 63, tab. IV, fg. 7.
4, L. ce. p. 65.
6) Öfvers. af K. Vet. Akad:s Förh. 1852, p. 23.

19.

— 126 —

illo infra processu pradito, et hoc partem mediam articuli primi
pedunculi antenn. superiorum paullum superante, articulo tertio
et quarto longis, circ. zqualibus, hoc apicem pedunculi antenna-
rum superiorum superante; flagello circ. septem articulis. Manus
pedum tbor. primi et secundi paris fere »quales, valde hispidz,
fere oblongo-ovatz, processibus et aculeis destitutz, ille his pa-
ullo majores. Pedes tertii et quarli paris forma singulari: arli-
culo tertio magno et dilatato, et ontice infra angulato, articulo
quarto brevi, articulo quinto et sexto arcuatis, gradatim attenu-
alis, et una unguem longissimum formantibus°®). Pedes quinti
paris antecedentibus longıtudine circ. »quales, pedibus vero sexti
et septimi paris, qui, retro porrecti, pedes abdominales ultimas
vix superant, breviores. Ramorum pedum abdominalium ultimo-

. rum vel sexti paris exterior interiore lJongiore, et trunco longi-

—

tudine zqualis, apicemque pedum abdom. antecedentium attin-
gens, ambo conici et aculeati. Appendix caudalis brevis, crassa,
postice rotundata, et supra tuberculis duobus spiniferis, obtusis,
foveola disjunctis. — Femina.

Rarus; specimina duo e 4—5 org. profundo accepts. Segnis
et cito moribundus, quum e mari aufertur.

Från såväl Gammarus anomalus som G. longipes skiljes den
lätt derigenom, att bröstbenen af sjette och sjunde paren, äfven-
som antennerna äro kortare. Första och andra benparens hän-
der äro äfvenledes af en annan form, än de hos de båda nämnda
arterna, samt visa sig olika, åtminstone den sednares, äfven i
anseende till fördelningen af den betydliga mängden borst, hvar-
med de äro bevuxne. Från yttre sidan synas vid främre kanten
å första handen trenne afsatser, eller trubbiga vinklar, som
hvardera bära en buske längre och kortare borst, och vid klons
fäste är dessutom äfven en sådan. Vid bakre kanten synas
fyra sådana afsatser, som sträcka sig snedt nedåt och framåt
sidan, och bära rader af längre och kortare borst. Vid den
främre kanten af den andra handen äro dylika buskar eller
knippor af borst, och vid den bakre kanten äro de mycket tal-
rikare, och sitta tätare, än på den första, så att de nästan sam-
manlöpa, och denna handen derföre här har en lika ymnig be-
täckning af borst, som samma hand har vid den främre kanten
hos G. longipes.

Leucotho& articulosa (Montaco), — Cancer articulosus, Mon-
tacu: Transact. of the Linn. Society, vol. 7, p. 70, tab. VI, fig.
6. — Leucotho& articulosa, Leaca. Transact. o. Linn. Soc. vol. 11,
p. 358.

Longit. circ. 4 millim. Corporis forma sat obesa, dorso la-
tiusculo, levi. Abdomen posticum post mortem subito deflexum.
Epimera magnitudine infra mediocritatem, iisdem Gammari lo-

Simili modo etiam hi pedes apud Gammarum longipedem, et sine
dubio G. anomalum sunt formati.

— 127 —

custe Linn. minora. Epimerum primum, secundum et lertium
fere zquslia; epimerum quartum paullo majus, rotundatum et
antice mucronatum. Frons obtuse rustrata. Oculi majusculi.
ovati, fusco-rubri. Caput parvum, supra convexum. AÄntenns
superiores crasse, inferioribus multo — plus quam duplo — va-
lidiores, vix marginem posteriorem annuli quarti thoracici attin-
gentes, pedunculi articulo primo et secundo inter se longiludine
eirc. zqualibus, et articulo tertio plus quam duplo longıoribus,
illo ceteris crassiore, arliculo tertio vix a flagello distincto, fla-
gello pedunculo breviore, subito attenuato, articulis octo, parce
setiferis. Antenne inferiores superioribus paullum breviores,
pedunculo vero finem pedunculi antennarum superiorum asse-
quente, articulo basali processu carente, articulo tertio articulo
secundo triplo, et articulo quarto fere duplo longiore, flagello
pedunculi ‚articulo ullimo longitudine circit. quali, etiom subito
atlenuato, articulis sex. Palpus mandibularis certe minutus,
quia a Istere non visibilis?); palpus vero pedum maxillariunm,
vel maxillarum tertii paris. magnus, quinque-articulatus, ar-
ticulo quinto unguem validum efficiente. Pedes thor. primi el
secundi paris maximi, forma valde singulari, hi illis mejores.
Manus illorum oblonga, didactyla, digito mobili, vel pollice, su-
periore, magno, lineari et reclo, ad apicem ungue acuto, mobil,
deorsum flexo, munito. Palma ovata in indicem magnum, acu-
minatum et uncinatum transiens. Pollex (ungue excepto) et in-
dex longitudine inter se circit. zquales, ambo, pr&serlim tamen
bic, intus crenulati. Manus pedum secundi paris oblongo-ovat,
margine postico prope unguis appressi apicem minute denticulato.
Carpus postice emittit appendicem magnam, fere linearem, arcua-
tam, extus setiferam, ad apicem incisam et denticulatem, se
usque ad apicem appressi unguis porrigentem. Pedes thor. tertii
et quarti paris graciles, sequenlibus minores, pone vergenten.
Pedes thor. sexti et septimi paris ceteris longiores, non vero
apicem pedum abdominalium ullimorum superantes, si retro ex-
tendantur, una cum ilsdem quinti paris antice vergentes, et ar-
ticulo basali valde dilatato, ovali, antice aculeato et postice ser-
rato. Pedes abdominales primi, secundi et tertii paris natatorii
pr®longi. Pedum abdominalıum . paris quarti, quinli et sexti
rami conici, acuminali, supra aculeis minulis, rami sexti paris
eosdem quinli paris superantes, sed iisdem quarli paris circit.
zquales. Appendix caudalis parvula, foliacea, postice rotundata. —
Color albidus, dorsum et epimera rubro fasciata et maculata. —
Mas. — Rarissina; unum specimen lantum, e 14—15 orgyarum
profundo acceptum.

Anm. Montacus beskrifning och afbildning af denna Amphipod
äro visserligen icke af den beskaffenhet, att de lemna full
säkerhet om den förmodade identiteten; men hvad som af honom
är anfördt om de öfre antennernes form, och formen af andra

?) Det enda exemplar, jag erhållit, har jag icke velat söndertaga.

20.

— 128 —

benparet, samt derjemte äfven lokalen (kusten af Dewonshire),
der den var tagen, gör det mera sannolikt, att bans Cancer
articulosus är indentisk med den här beskrifoa arten, än med
Savicnys Lycesta furina, som var tagen vid kusten af Egypten.

Från Leucothoe furina (Sıvıonv)®) M. Eovaans°®) afviker den
märkbart bäde i anseende till formen af antennerna och första
och andra benparen, men visar sig dock pätsgligen såsom till-
hörande samma slägttyp, och såsom ganska närstående. Hos L.
furina äro de öfre antennerna föga större än de undre, och
spensliga, då de deremot hos L. articulosa äro mer än dubbelt
så tjocka som dessa, och hos den förra är sista ledet af de un-
dre antennernas skaft ungefär lika långt, som det nästsista ledet,
då det deremot hos den sednare ej är mer än hälften så långt;
och index å det första benparets hand hos den förra är sma-
lare, och klon på ändan af pollex längre, och, pollex är böjd.
Den långa processen eller bihanget å andra benparets carpus är
hos den förra mot spetsen särdeles bred, och vid ändan försedd
med en grund bugt utan taggar; och dessutom har den förras
hand ä detta benpar nära klons fäste, i bakre kanten ett par
sågtänder, som jag icke funnit hos den sednare. Enligt Savic-
nıs figur synes der icke vara den skilnad uti storleken, mellan
de följande benparen, som jag funnit hos den sednare. De
trenne sista abdominal-segmenterna synas bhos den förra vara
kortare, än hos den sednare, men abdominalbenen förete ena-
handa bvggnad. Fjerde epimeret bos den förra saknar den
mucro, som jag i den främre kanten funnit hos den sednare,
och är nedtill tvärt afskuret.

Honorna af de båda till denna slägttyp hörande arterne synas
ännu icke vara kända, så att slägtkaraktererna ännu icke kunna
anses riktigt fastställda.

De af Kröven'‘) beskrifna båda arterna: Leucothoe clypeata &
glacialis, äfvensom L. norvegica Lirsesonc ') afvika emellertid från
dem så mycket, i anseende till byggnaden af första och andra
benparen, epimererna m. m. att de svårligen kunna inbegripas
under samma slögttyp.

Ischyroceras minutus, LitnjeBorG, Kongl. Vetenskaps-Aka-
demiens Handl. 1850, p. 335.

Longit. 4—56 millim. Corporis forma eidem Gammarinorum
Gressoriorum propinqua, et exacte eaundem Ischyroceratem latipedem,
Kaöver ?), referens, dorso latiusculo, epimeris parvis. Oculi ru-

8) Lycesta furina, Savigny: Mém. sur les anim. sans vert. fasc. 1,

p. 109, pl. 4, fig. 2. — Descript. de l’Egypte, Hist. Naturelle,
planches, tome Il, 2, 2:0 &dit. Zool. Crustaces, pl. 11, fig. 2.

?) Hist. Nat. des Crust. t. Ill, p. 57, tab. 29, fig. 14.
10) Naturbist. Tidskr. 2 ser. 1, p. 539 och 545, tab. VI, fig. 2 & 3.

') Bidrag till Norra Rysslands och Norriges fauna i Kongl. Vet.-

Akademiens Handl. 1850, p. 335.

2) Naturhist. Tidskr. 1 ser. IV, p. 162.

21.

— 1239 —

fescenti-fusei,. rolundato-ovales, sat magni, in Inbula Interali
prominente testa capitis positi. Caput parvum, inerme. Dor-
sum leve. Antennz sat valide, non vero pediformes, fere xqua-
les, dimidiem corporis longitudinem circit, aaquantes, infra setis
longis, inferiores pone superiores insertz, partie basuli, a latere
visa, nudats; superiorum pedunouli arliculus secundus et tertius
circ. z»quales, hic flsgello 5—-6 articulato „paullo brevior; fla-
gelli articuli elongsti; flagellum appendicnlare uniarticulatum.
Pedunculi antennarum inferiorum paullo eosdem superiorum su-
perantes, articulo tertio et quarto circ. zqualıbus. Fiagellum
5-articulatum articulum ultimum pedunculi @quans.. Manus
pedum thorac. primi et secundi paris eadem forma, ille tantum-
modo his paullo minores, oblongo-ovatz, inferne angustat:e,
margine poslico, setis Jongis, et in medio aculeis mobilibus pau-
cis prsdito, carpo postice angulato. Peder thor. tertii et quarti
paris circ. zquales, crassi et breves, articulo terlio anlice paul-
lam dilatato, articulo quarto articulo quınto parum breviore,
ungue brevi. Pedes tbor. quinti peris iisdem sexli et septimi
paris, qui apicem pedum abdominalium ultimorum assequuntur,
breviores. Etiam hasc tria paria pedum sunt robusta, ungui-
bus validis armato, et articulo basali lato. Pedes abdominales
ultimi ve} sexti paris breves, tamen apicem antecedentium attin-
gentes, trunco conico fere totum pedem efficiente, tantum ad
apicem, ramorum loco, duos aculeos crassos et breves, prope
apicem supra dentatos, gerente. Appendix caudalıs brevis, tri-
anguleris, crassiuscula, tuberculiformis, supra aculeis tribus. —
Femina, —
Haud frequens, e 14—415 org. profundo acceptus.

Den liknar så mycket Ischyrocerus anguipes, Kröver?), med un-
dantag af andra benparets form, att man skulle kunna vara böjd
för att antaga den för att vara honan af denne, om icke anten-
nerne visade en afvikande byggnad. De långa lederna & öfre
antennernas svepa skilja den bäde frän denna och följande art.
Från Ischyr. latipes, Kröven*), som är en hona, afviker den både
i anseende till antenner och händer. Jag har haft tillfälle att
jemföra den med typexemplar af båda dessa arter. Då emeller-
tid det andra könet, banen, icke är kändt, kan arten ännu
lika litet anses säkert begränsad, som de båda nämnda arterna,
af hvilka den förra representeras af genus masculinum och deu
sednare af genus femininum, möjligen af samma art. Det är
anmärkningsvärdt, att de grönländska arterna — I. anguipes &
latipes — äro flera gånger större, än I. minutus.

Ericthonius difformis, M. Epwarns; Histoire Nat. des Cru-
stacés, t. Ill, p. 60, tab. 29, fig. 12. — Podocerus Leachii, Krö-
ser: Naturbist. Tidskr. 1 ser. IV, p. 163,

3) Naturhist. Tidskr. 1 ser. IV, p. 162.
% L.c.

— 130 —

Longit. corp. 5—6 millım.; mares et femina inter se circ.
magnitudine zquales. Dorsum rotundatum, lstiusculum, leve;
epimera parvula. Frons inermis, tests vero capitis lobuli oculi-
feri mucronali. Antennz superiores et inferiores minime pedi-
formes, et crassitudine et longitudine circ. zquales, dimidiam
longitudinem corporis parum superantes, infra setiferz, flagellis
circ. articulis 13 elongatis, superiores fagello appendicuları ca-
rentes, inferiores pone superiores insert, parte basali, a latere
visa, nudata, processu acuminato longo munita. Pedunculi an-
(ennar. super, arliculus secundus et tertius longitudine circ.
zquales, articulo primo crassiore vix duplo longiores. Pedun-
culi antennar. infer. articulus terlius articulo quarto paullum
brevior, et hic apicem articuli tertii pedunculi antennar. super.
vix superans. Oculi ovato-rotundati, magni, pigmento aigro,
Palpus mandibularis sat magnus, triarticulatus, articulo medio
ceteris longiore, tertio elongato, apice rolundato, ambo setis longis.
Mandibula indivisa, dentibus pluribus longis, selis brevibus et
crassis, et processu magno molari, apice pectinato, pra=dita. Pal-
pus maxille lertii paris sat parvus, 5-articulatus, articulo lertio
ceieris majore, et articulo quinto minimo, apice setifero. Pedes
thor. primi paris subcheliformes, apud marem et feminam forma
zquales, carpo et manu, ungue excepto, circ. magnitudine zqua-
libus, et postice sinu profundo disjunctis, manu late ovata, ver-
sus unguem validum coarctata, carpo infra truncato, ambo pilis
longis. Pedes thor. secundi paris majores, manu apud marem
portentose mognitudinis et forms: articulus quartus (re vera
carpus) palmam fere oblongo-ovatam, et articulus quintus et
sextus una pollicem efliciunt. Pars posterior et inferior palm
in processum magnum indiciformem excurrit. Apud feminam hi
pedes iisdem maris valde dissimiles sunt, et habent manum solito
modo formatam, et eidem pedum thor. primi paris similem, tan-
tum excepto, quod major est, carpo pone in processum oblusum
extenso. Pedes thor. tertii, quarti et quinti paris breves, se-
quentibus minores, inter se circ. magnitudine zquales, illa duo
paria pone vergentia, ungue mediocri, femore dilstato, antice hi-
spido, et femoribus pedum segqventium latiore. Pedes septimi
paris pedes abdominales ultımos superantes, si retro extendantur.
Pedes abdominales ultimi vel sexti paris apicem eorum quinli,
non vero quarli paris allingenles, tantummodo unum ramum co-
nicum, unguiformem, trunco breviorem, et ad apicem minute
dentatum habentes. Appendix caudalis duplex, utringue processu
brevi, obtuso, erecto et minute aculeato, formata. — Color (vi-
ventis) albidus, fasciis rubescentibus.

Specimina pauca e 14—15 org. profundo accepta. Secundum
Kröyen in tubo membranaceo habitat.

Anm. Då de karakterer, genom hvilka detta slägte af. M. Eo-
wanns blifvit bestämdt, och hvarmed det hufvudsakligen blifvit
skildt från slägtet Podocerus (formen af handen af 2:dra benparet),
endast äro hemtade från hanen, och ej tillkomma honan, så sy-

— 141 0 —

nes det väl, som, enligt hvad Kaörsn påstått"), dessa båda släg-
ten skulle .komma att sammanfalla; men om man närmare tager
i betraktande de uti den här ofvan lemnade beskrifningen an-
förda karaktererna, och som, der ej annorlunda är särskildt an-
märkt, tillkomma båda könen, kan man ändå finna tillräckliga
skäl att bibehålla slägtet Ericthonius såsom ett eget genus. Dess-
utom får det anmärkas, att äfven slägtet Podocerus till väsendt-
lig del är grundadt på genus masculinum, och då könsskilna-
derna”) för de närstående slögtena: Cerapus, Jassa, Cerapodina
och Ischyroceras, ännu icke tyckas bafva blifvit utredde, så äro
gränserna dem emellan ännu icke med säkerhet uppdragna. Hvad
släglet Ischyrocerus, Krörer, beträffar, .så har Knörer sjelf") an-
tydt dess frändskap med Gammarina Gressoria, M. Eowasbs, och
om man jemför Ischyrocerus anguipes, J Kröver, med den figur öf-
yer Podocerus variegatus, Leica (hvilken utgör typen för den för-
sta uppställningen af detta slägte®)), som M. Enwanns har lem-
nat uti Cuviers Regne Animal 3:e edit. Crustacés pl. 61, fig. 4,
så kan man icke undgå att finna den generiska identiteten dem
emellan. Podocerus variegatus synes, liksom Ischyrocerus, hafva &
öfre antennerna en bisvepa (flagelum appendiculare) af ett led,
hvilket jag äfven funnit vara förhållandet med Podocerus calcara-
tus, RATBKE, ehuru det har blifvit förbisedt af denna författare,
och på grund hvaraf jag en gång”) upptagit denne under slägtet
Ischyrocerus. Frev och Leuckart!”) uppgifva äfven, att Podocerus
bar en sådan bisvepa.

Karakteristiken af slägtet Ericthonius torde kunns uppställas
sålunda:

Gammarina gressoria, M. Epwarns.
Gen. Ericthonius, M. Eowanns').

Caput ab annulo primo thoracico disjunctum. Antenn® mediocres,
non pediformes, et flagello appendiculari carenies. Capitis testa lo-
buli oculiferi mucronati. Pedes primi et secundi paris subcheliformes,
illi his minores. Femur pedum tertii et quarti paris dilatalum, et
eodem pedum sequentium latius. Pedes abdominales ultimi vel sexti
paris lantum uno ramo apicali, unguiformi. Appendix caudalis du-
plex, uirinque processu brevi [ormala.

3) Naturhist. Tidskr. 4 ser. IV, p. 163.

*) H. Ratuxe har i sina "Beiträge z. Fauna Norwegens” för de af
honom der beskrifna nya arterna: Podocerus capillatus & calcaratus
utvisat de stora skiljaktigheter, som råda båda könen emellan.

7?) Naturhist. Tidskr. 2 ser. 1, p. 500.

8) Transact. of Linn. Soc. vol. 11, p. 360.

2) Öfvers. af Kongl. Vetensk. Akad:s Förh. 1851, p. 23.

9) Beitr. z. Kenntn. Wirbellos. Thiere, 1847, p. 163.

') Annales des Sciences Nat. t. 20, p. 382.

22.

23.

24.

25.

— 432 —

Laphystius sturionis, Kaören: Naturhist. Tidskr. 1 ser. IV,
p. 156.

Corporis forma depressa, et ungues pedum thor. quinque po-
steriorum parium velidi, longi, valde arcuati, acutissimi, et arti-
culationem, fere eidem apud Felina, inter Mammolia, similem, pre-
bentes, affinitatem quandam cum quibusdam /sopodis parsasiticis,
pr&sertim Cymothooideis errantibus, significant. Antenna superio-
res annulum quartum thoracicum wx attingenles, insolit Cras-
situdınis. Filagellum pedunculo longitudine circ. aquale, cito
decrescens, articulis circ. novem. Antennz inferiores sub et
pone superiores insertz, multo minores, non vero multum brevi-
ores. Pedunculi articulus ultimus ceteris longior. Flagellum ar-
ticulis circ. septem. Palpus mandibularis magnus, triarticulatus,
articulo ultimo aculeato. Articulus penullimus pedum thor. se-
cundi paris ("manus") fere oblongo-ovatus, articulus ullimus mi-
nime unguiformis, minutus, lamellosus, arcuatus, apice setiferus.
Abdomen pone subito coarctatum. Pedum abdominalıum tria ul-
tima paria sat magna, saltatoria; par ultimum, vel sexti paris,
ramis lamellosis, supra concavis, subulatis, exteriore minore,
ambo trunco longioribus. Appendix caudelis indivisa, lamellosa,
parvula, rotundato-ovala. Longıt. specimin. maximorum circ. 7
millim. et latitudo 24 millim. Color albidus; oculi rötundalti
nigri. — Mares feminis multo minores sunt, et manum pedum
thor. tertii paris crassiorem et breviorem habent; praterea similes.

Hoc animal Amphipodum Gammarinum singulare et parasiticum
in speciminibus msjoribus Gadi morrhue, ad basin pinnarum
pectoralium, ubi interdum sat multa individua una degebant,
inveni.

Anm. Kaörer har funnit den hos Acipenser sturio och Squalus
galeus. Dess rörelser tycktes vara tröga.

Caprella lobata (O. F. Müuzer); Kröver: Naturhist. Tidskr,
1 ser. IV, p. 596, tab. VIl, fig. 24—28.
Sat frequens, e 10—12 org. profundo.

Leptomera pedata (ÅBILDGAARD); Krörer?: J. c. p. 607, tab.
VII, fig. 13—23.
Rara, una cum przcedente,

Isopoda.

Praniza czruleata (Montacu). — Oniscus ceruleatus, Montacu;
Transact. of Linn. Soc. vol. 11, p. 15, tab. IV, fig. 2. — Pra-
niza cerulata, M. Enwanns: Hist. Nat. des Crustaces, t. III, p.
194, tab, 33, fig. 10. Regne Animal, 3:e Edit. Crust. pl. 62, fig. 4.

Longit. circ..4} millim. — Albida, thoracis poslerioris con-
tenta flavescentia. Rostrum, vel pars anlica capitis, producta,
anlice emarginata. Antenn: circ. zquales, marginem posteriorem
capitis circ,. attingentes, superiores et inferiores pedunculo qua-

dri-

— 133 —

driarticulato, pedunculi superioris articulo primo ceteris Crassiore,
processu antico obtuso apicali, articulo tertio reliquis longiore,
articulo vero secundo quam quarto breviorez; flagello tantum
biarticulato, articulo primo longiore, ambo setis paucis apicalibus,
vel appendicibus setiformibus, membranaceis et obtusis praditi.
Pedunculus antennarum inferiorum eodem superiorum brevior.
articulo ultimo ceteris longiore; flagelli articuli seplem. Rami
pedum abdominalium ultimorum lamellosi non plane wquales,
ultimus interiore paullo minor, ambo setiferi, ramus exterior
intus quattuor, et interior sex setis longis plumosis. Segmentum
ultimum abdominis triangulare, pone attenuatum et erosum, setis
duabus minoribus apicalibus. — Femina.

Rarior; tantum specimen unum in fando argillaceo, e circ. 18
org. profundo acceptum.

Anm. Montacu bar funnit den blåaktig till färgen. Utom
denna skiljaktighet öfverensstämmer den hör ifrågavarande så
mycket med den af Montacu och M. Eovanns beskrifna, att man
knappt har skäl att betvifla deras specifika indentitet. Färgen
är säkerligen beroende af födoämnenas beskaffenhet, då integu-
menterna äro särdeles genomösigtiga, och den blå färgen har
troligtvis uppkommit derigenom, att den förtärt blod. Montacu
anför sjelf, att han en gång sett ett individ, som för öfrigt full-
komligt liknade Pr. ceruleata, men var af en annan färg, hvil-
ken i det närmaste liknade den &å den här ifrågavarande. Pr.
ceruleata fanns af MontaGu på Cottus scorpius, således parasitisk.

26. Anceus oxyurzus, n. sp. — An. = Cancer mazxularis, Mox-
TAGU: Transact. o. Linn. Soc. vol, 7, p. 65, tab. 6, fig. 2?
Corporis forma A. rapaci, M. Envarns ?) omnino similis,. Longit.
4 millim. latitudo 1 millim. Mandibule valde prominentes,
iisdem speciei memoratz vero dissimiles, margine exteriore re-
flexo, et circ. in medio sinualo, margine interiore obsolete cre-
nulato. Antennz® superiores inferioribus minores, et earum pe-
dunculus tantum triarliculatus esse videtur, articulo tertio an-
tecedentibus conjunctis longiore®).. Flagellum circ. quinquear-
ticulatum, setis et appendicibus membranaceis setiformibus. Pe-
dunculus antennarum inferiorum vel 2:di paris quadriarticulatus,
articulis duobus ultimis circ. zqualibus, antecedentibus pluries
longioribus. Flagellum articulis septem. He antenn» retro por-
rectz vix annulum tertium thoracis atlingunt. Pedum abdomi-
nalium ultimorum, vel sexti paris rami lamellosi, inaquales, ex-
terior interiore minor, ambo setis longis plumosis, quarum exte-
rior circ. septem, et interior novem habet. Ramus interior api-
cem ultimi segmenti abdominalis circ. assequitur. Segmentum

?) Hist. nat. des Crust. t. III, p. 196, pl. 33, fig 12. — Regne
Animal, 3:e edit. Crust. pl. 62, fig. 3.

3) Af M. Eovann’s figur och beskrifning synes det, som dessa af
honom blifvit tagna för det undre, eller andra paret.

Öfvers. af Kongl. Vet.-Akad. Förh. Årg. 12. N:o 3. 3

— 434 —

ultimum abdominale triangulare, pone attenuatem et scutum,
minime vero emarginalum, setis duabus apicalibus longis. — Al-
bidus, rufo striato. Oculi fusci.

Rarior; specimen unum in fundo argillaceo, ae 14-15 org.
profundo acceptum.

Den tyckes komma Ane. rapan mycket nära, men skiljer sig
från den i anseende till formen af mandiblerna, och sista abdo-
minalsegmentet, såvida de af M. Enwarns lemnade figurerna med
noggrannhet blifvit utförda.

Parasita.

27. Caligus curtus, O. Mäccer; Krörer: Naturhist. Tidskr. 1 ser.
1, p. 619.
In Gado morrhua vulgaris.
28. Caligus diaphanus? Norpwann; Kaörsa: L. c. p. 623, tab.
V, fig. 5.
In Platessa vulgari rarus; tantum feminz dux accept=.
29. Caligus pectoralis, O. Mürter; Knörer: Naturhist, Tidskr. 1
ser. 2, p. 8; 1 vol. tab. VI, fig. 4.
In Platessa vulgari haud infrequens.
30. Chondracanthus cornutus (O. MürLen); A. Norpuans, Mi-
krogr. Beitr. 2 H. p. 111, tab. IX, fig. 5—10.
In Platessa vulgari rarus.

31. Anchorella uncinata (O. Märrer); Nonpwann: L. c. p. 102,
tab. Will, fig. 8—12, teb. X, fig. 1—5.
In Gado morrhua vulgaris.
32. Lernza branchialis, Lin. — Lernzocera branchialis,
Noapwann; I. c. p. 130.
In Gado morrhua vulgaris.

Tillägg och anmärkningar vid de uti den förra uppsatsen öfver
Crustacéerna i hafvet vid Kullaberg i Skåne lemnade
beskrifningarne.

Ampelisca Eschrichti? Kröver; Liusesong: Öfvers. af Kongl. Vet.
Akad:s Förh. 1852, p. 6.

Sedan Doktor Krörer benäget meddelat mig typexemplar af den
Amphipod, som han i sin »Naturhistorisk Tidskrift» i största korthet
beskrifvit under detta namn, och hvilken han erhållit från Grönland,
har jag kommit i tillfälle att förvissa mig om, alt den ingalunda till-
hör samma art, som den, hvilken jag i nämnde uppsats upptagit un-
der detta namn, med ett frågetecken. Men efter en noggrann jem-
förelse bar jag kommit till den erfarenhet, att den, som jag beskrifvit
under namn af Ampel. macrocephala kommer den mycket nära, ehuru
de befintliga skiljaktigheterna dock tyckas utvisa, att de utgöra olika
arter.

Ut; den nämnda uppsatsen har jag redan antydt, att min Ampel.
Eschrichti? torde bilda ett särskildt slägte; och derpå har jag fått be-

— 135 —

kräftelse både genom iakttagelserna öfver lefnadssättel*), och genom
de väsendtliga formskilnader, som de båda arterna emellan förefinnas.
Den kommer således att utgöra typen för ett nytt slägte, och får
derjemte ett nytt artnamn.

Haploops, n. gen.")

Oculi duo simplices, minutissimi. Caput mediocre. Corpus compres-
sum, epimeris modicis. Antenne sat lenues, interdum longissime, appen-
dice carenles, neque inferiores pone superiores inserie. Mandibularum
pars dentalis bifida. Palpus mandibularis longus, triarticulatus, processui
magno, articulo primo palpi longiori, adfixus. Maxille solito modo for-
male. Lamine mazxillarum secundi paris breves et late, exteriores ma-
jores, interiores sublilissime ciliate. Palpus mazillarum tertii paris qua-
driarliculatus, arliculo secundo reliquis majore, et articulo ultimo minimo,
non unguiformi, apice selifero. Pedes primi et secundi paris graciles, et
sequentibus minores, lamen subcheliformes, manu et ungue parvis instrucli.
Pedes tertä et quarli paris fere aquales, ungue longo et parum arcualo,
e& articulo penullimo et anlepenultimo senstm confluentibus, ut una cum
ungue quasi digitum mobilem forment®), et hi pedes quodammodo prehen-
sies sint. Pedes quinti et sexti paris aquales, antecedentibus duobus pa-
ribus breviores, pone vergenles, ungue parvulo retro flexo, articulo basali
valde dilatate, et articulo secundo et tertio brevibus. Pedes septimi paris
articulo basali eodem anlecedentium minore, oblongo, fere reclangulari, ar-
ticulo quinto minimo, fere rudimentari, et unguis loco stilum minimum se-
tferum gerente. Pedum abdominalium ullimum par antecedentia superans,
ramis duobus lamellosis. Appendix caudalis unica parva, lamellosa et
profunde divisa. Mares et [emin® inter se parum dissimiles. Femimarum
pedes ihoracici appendice flabelliformi, ova iegenie, carentes, ejusque loco
appendicem linearem minulam habentes.

Haploops tubicola, mihi.

Ampelisca Eschrichti? Liusesonc: Öfvers. af Kongl. Vetensk, Akad:s
Förh. 1852, p. 6.

Frons inermis. Dorsum leve, rotundatum. Annulus abdominis
guartus supra tuberculo obsoleto. Epimera quattuor anteriora ulrin-
que thoracis ceteris majora, antrorsum vergentia, duo media reliquis
minora, et quartum majus; omnia inferne rotundata et cilista. An-
tenne longitudine fere »quales, infra pilis longis; superiorum pedun-
culus inferiore brevior, articulo secundo reliquis longiore, et artitulo

4 Se Öfvers. af Kongl. Vet. Akad:s Förh. 1852, p. 12, der Prof.
S. Lovén omtalar, huruledes den lefver uti tubformade bon, som

den sjelf förfärdigar.
°%, Af &rekövg, enkel, och ww, öga, deraf att ögonen äro enkla,

icke sammansatta.
En mycket liknande bildning af dessa ben finna vi äfven hos

Gammarus longipes och macronyx, och förmodligen åfven Gamm.
anomalus, H. Ratere.

— 4136 —

tertio mınimo, a fiagello vero distincto, Pedunculi antennarum infe-
riorum arliculus ultimus et penultimus longitudine fere equsles. Ma-
ris antenne iisdem femina longiores et crassiores; flagellum superius
articulis circ. 27, et inferius art. circ. 40, et hi articuli iisdem fe-
mins breviores’), Flagellum superius et inferius apud feminam arti-
culis circ. 22. Palpi mandibularıs articulus ullimus et penultimus
fere aequales, hic angustior. Pedes thor. primi paris iisdem secundi
paris minores, ambo paria valde hispida, apud marem et feminam
eodem modo formata, apud marem tantum paullo majora. Manus,
vel quintus articulus, primi paris ovatus, quarto arliculo circ. zqua-
lis, ungue terminali sat parvo, vero retractili, armala. Manus secundi
paris etiam ovata et ungue lerminali parvo armala, arliculo quarto
vero brevior. Pedes quarti paris iisdem tertii paris paullo longiores,
ambo pilis longis plumosis. Pedum quinti et sexti paris articulus
quartus sequente multum latior. parte inferiore pone producia et
zculeis crassis munita. Rami pedum abdominsalium ultimorum fere
zquales, exterior utrinque pilis plumosis ciliatus, interior intus acu-
lestus, tantum ad apicem pilis plumosis. Appendix caudalis pone
rotundata.. — Color dorsi violaceus, epimera et pedes parum rubro
colorata.

In fundo argillaceo vivit, ubi in tubis, argilla confectis, babitat, et
valde frequens est. Tantum autumno (Septembri) feminas oviferas inveni.

Såsom typ för slägtet Haploops skiljer den sig väsendtligen från
Ampelisca Eschrichti Kaöver derigenom, att den endast har tvenne enkla
ögon, att de undre antennerna icke sitta bakom de öfre, att sjunde
benparet har en helt annan form, ın. m., samt att den bor i tuber,
som den sjelf förfärdigar, bvilket jag icke funnit vara bändelsen med

den andra.
Haploops carinata, mihi.

Ampelisca Eschrichti? mas, Lirsesong: |. c.

Longit. circ. 12 millim. — Antenne longissime et tenuissima,
inferiores longiores, et corpus longitudine superantes, ambo paria apud
mares quam apud feminas pedunculo crassiore, et flagello longiore.
Pedunculi infra pectinate-hispidi. Pedes primi et secundi paris ma-
pibus angustioribus quam apud precedentem. Dorsum posticum ca-
rinatum. Abdominis annulus quartus supra tuberculo medio magno,
et quintus et sextus utrinque tuberculo minore laterali. Rami pedum
abdominalium ultimorum fere subulati, circ. xquales, trunco longiores,
ambo extus et intus zque dense ciliati pilis longis plumosis. Appen-
dix caudalis, et pedes thor. tertii—septimi paris eodem modo formati
ac apud pracedentem. Color eidem pracedentis similis. v

Rarior; una cum precedente accepta, sed incognitum est, utrum
in tubis babitet, an secus.

Genom sin kölade rygg, sina långa och mycket fina antenner,
samt knölarne på de bakre abdominalsegmenterna skiljes denna arten

?) Dessa leders antal är underkastadt mycken föränderlighet. Stun—
dom har jag hos samma individ funnit 3—4 flera leder på ena
sidan, än på den andra.

— 137 —

Istt från föregående, ehuru jag af den omständigheten, att jag icke
funnit den äggbärande, bade blifvit förledd, att anse den för hanar
af den, och att taga skiljaktigheterna för könsskilnader. Den synes
vara mycket sällsynt, då jag bland flera bundrade exemplar af den
andra endast erhållit trenne exemplar af denne.

Gen. Ampelisca, Knöver: Naturhist. Tidskr. 4 ser. IV, p. 154.

In hujus generis notas, a Krörer datas, addi debet: Oculi sim-
plices qualituor, minulissimi. Anienn® inferiores pone superiores fixe.
Palpus mandibularis triarliculatus. Pedes primi et secundi paris graciles,
illi vero subcheliformes, manu lamen angusla, el ungue minulo armala;
hk vice subcheliformes, articulo quinto oblongo et quario simili, quam hic
lamen breviore, ungue vero eodem pedum primi paris paullo longiore ar-
mato. Articulus primus pedum Ihor. septimi paris infra dilatalus, arti-
culus quintus arliculo quarto longior.

Ampelisca macrocephala, Liusevons: Öfvers. af K. Vet.-Akad:s
Förb. 1852, p. 7.

Caput longum, productum. Antenn® superiores lateri inferiori
capitis adfixz, pedunculo inferiorum longitudine zquales, vel parum
modo longiores. Pedunculi articulus secundus articulo primo circ,
duplo longior, et articulus tertius minimus, a flagello non distinctus,
Flagellum apud mares articulıs circ. 20—24, apud feminas art.
10—12. Antennz inferiores superiorihus multo longiores, cırc. an-
nulum sextum thorscis allingentes. Pedunculi articulus tertius arti-
culo quarto multo longior. Flagellum apud mares 40—50 articulis,
apud feminas circ. 20—25. Antennz apud feminas graciliores et
paullum breviores. Palpi mandibularis articulus ullimus articulo penul-
Iımo multo brevior. Pedes thor. secundi paris articulo quinto non
quam quarto angustiore, sed eo duplo breviore. Pedes thor. primi
ei secundi paris apud mares magis robusti. Unguis pedum tertii
quartigue paris longissimus et vix arcualus. Jedes seplimi paris ar-
ticulo quinto quam quarto parum angustiore, et longiludine articulo
secundo, tertio et quarto conjunctis fere zquali, articulo sexto sat
magno, lamelloso et in selam producto. Pedum abdominalium ulti-
morum rami wquales, subulati, exterior utrinque, inlus vero densius,
et interior lantum extus ciliatus. Appendix caudalis ovalo-lanceo-
lata, lacinia utraque ad apicem aculeo purvulo.

Af alla synes Amp. Eschrichti Kr. komma den närmast, men
denna skiljer sig dock från den derigenom, alt öfre antennerna sitta
vid spetsen af bufvudet, och ej vid dess undre sida bakom spetsen;
att den är mera hoptryckt, samt har å den bakre delen af dorsal-
sdan en ganska stark köl, hvilken hos A. macrocephala endast är
svagt antvdd, och stundom knappt är märbkar; och att femte ledet
ä sjunde benparet är smalare och mindre, så att det är mycket
smalare &n fjerde, och längre än detta. Amp. Gaimardi, Krörver ”")
har bufvudet på långt när icke så utdraget, och de nedre antennerna
sitta föga bakom de öfre. A det andra benparet är det femte ledet
märkbart smalare än det fjerde, o. s. v.

-

KN Voyage en Scandinavie tab. 23 f. 1. men

FRE

"SÅ N
{ar

— 438 —

Gammarus maculatus, Liss. |. c. p. 10, är synonym med
Cancer Gammarus obtusatus, Montacu: Transact. of Lisa. Society vol.
11, p. 5, tab. 2, fig. 7.

Ehuru der visserligen uti Montacus beskrifning och albildning
af denne Gammarus äro åtskilliga ofullständigheler, som göra identi-
teten mindre säker, är der dock, på det hela taget, särdeles hvad
formen af andra benparet beträffar, så stor öfverensstämmelse dem
emellan, att jag svårligen kan betvifla, att det varit G. maculatus,
som tjenat till typ för den citerade beskrifningen, och som sedan
dess ej förr än nu blifvit återfunnen. M. Epvanps®) har ansett den
böra upptagas uti slägtet Amphito&, derföre utt Moxticv hvarken uti
‚beskrifningen eller afbildningen har upptagit någon bisvepa (flagellum
appendiculare) ä öfre antennerna. Men denna underlåtenhet hindrar
dock ingalunda, att Montacus Cancer obtusatus kan vara en verklig
Gammarus, då MontaGu icke gick så långt i minutiös observation, alt
han fästade sig vid en bisvepa, hvilket bäst bevisas deraf, att han
icke heller har upptagit någon sådan för sin Cancer locusta eller sin
Cancer pulex, som dock båda ofelbart äro Gammari, och derföre af M.
Eovarns antagas såsom synonyma med hans Gammarus locusta & pulex.

Till den förut lemnade beskrifningen får jag tillägga: Pedes thor.
tertii et quarti paris parvi et graciles. Rami pedum abdominalium
ultimi paris valde inequales, interior minimus, rudimentaris, exterior
sat magnus, pedes abdominales antecedentes longe superans, lame!lo-
sus, lanceolatus, utrinque aculeatus, et aculeo mojore terminali. Color
viventis albidus, fasciis et maculis rufis.

E 14—15 org. profundo, in latere inferiore Asteracanthionis ru-
bentis degens, acceptus.

Gammarus longipes, Lives. |. c.

Articulus primus antennarum superiorum crassus, tertius minutus
et vix a flegello distinctus. Pedunculi antennarum inferiorum arti- '
culus tertius circ. medıam partem articuli secundi pedunculi antenna-
rum superiorum attingens. Flagellum antennarum superiorum circ.
16—20, et inferiorum circ. 6 articulis. Manus pedum primi paris
eadem secundi paris major, apud marem ovala, ad marginem posticum,
unguem propius, processibus duobus et aculeo interno mobili prac-
dita; apud feminam ‘fere ovata, inferne postice angulala, processibus
vero carens; manus secundi paris apud marem oblongo-ovata, prae-
sertim antice dense pilosa, apud feminam ovata, postice densius pi-
losa. Pedes tertii et quarti paris forma insolita, articulo tertio dila-
tato, articulo vero quinto et sexto sensim atlenualis, et una quasi un-
guem articulatum, longissimum, gracillimumgue, fere rectum, forman-
tibus. Pedes septimi paris longissimi, et pedes abdominales ultimos
longe superentes. Pedum abdominalium ultimi paris rami zquales,
conici vel stiliformes, aculeati, fere apicem pedum abdominalium quarti

paris attingentes. Appendix caudalis unica, tuberculiformis, brevis,
truncatan.

°) Hist. Nat. des Crust. t. 3, p. 33.

— 139 —

4. Om en i Sverige funnen art af Tryffel. —
Hr Fares bade insändt följande meddelande.

»Svamparnes olika grupper äro, som bekant, i allmänhet
gemensamma för alla länder på jorden, ehuru de i den heta
och tempererade zonen uppträda under olika slägten och ar-
ter. Ett undantag derifrån har hittills Tryffel-familjen lem-
nat; ingen enda af de egentliga Tryffel-arterna eller Tubereae
bar hittills blifvit funnen i Skandinavien eller Norra Ryssland.
Val är den vanliga Tryffeln upptagen i äldre Svenska Floror,
men hvad man derunder förstod, var en svamp af helt annan
ordning eller Elaphomyces muricatus, som tillhör Lycoperdi-
nernas familj, och utom växtsättet, hvarken till karakte-
rer eller egenskaper, har något gemensamt med Tryffel-ar-
terna. Under sednare åren hafva mig flera gånger blifvit
tillsanda förmodade Tryffel-arter, såsom den i Dalarne under
namnet Ickorsvamp ") bekanta, men ingen af dessa har
ens hört till afdelningen Tubereae, utan samtliga till Hymeno-
gastreae, hvilka alldeles icke äro ätliga. Nu har jag likväl
nöjet meddela Kongl. Vetenskaps-Akademien den underrättelsen,
att icke blott en äkta Tryffel-art blifvit funnen. i Sverige,
utan ock att denna tillhör en af de läckraste arter, som i S.
Europa står i ganska högt pris, så att insamlandet deraf
skulle blifva en indrägtig närings-gren, i fall det lyckas finna
den i någon mängd. Det anmärkningsvärdaste dervid är lik-
väl, att den hos oss funna arten, Tuber nıveum Desronr., eller
numera Terfez niveum, egentligen är en Afrikansk art, som
först beskrefs på 1600-talet af Leo Africanus under det Ara-
biska namnet Terfez (emedan den som 'näringsmedel högt upp-
skattas af Araberne) och sedan af Dasronrames i Flora At-
lantica. I nyare tider har den likväl blifvit funnen flerestädes
i S. Europa, ehuru den ändock gör ett anmärkningsvärdt hopp
till Östergöthland i Sverige. Förtjensten af denna vigtiga

2 Emedan den nyttjas till vanligaste betet i Ekorrfällor.
Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh., d. 14 Mars 1855.

— 140 —

upptäckt tillhör Herr Grefve Sarrza, på hvars egendum Cedersberg
i Östergöthland den blifvit funnen sistlidne sommar på ett be-
tydligare djup ned i jorden. Herr Grefven har behagat in-
sända den till mitt bestämmande. Just denna egenhet, att
Tryffel-arterna finnas på ett betydligare djup ned i jorden,
utan beröring med atmosferiska luften, förklarar huru de lätt
undgå uppmärksamheten och endast tillfälligtvis kunna anträffas.
För insamlandet af Tryffel äro nödvändiga egna för detta ända-
mål dresserade hundar, hvilkas fina lukt anvisar de ställen
der Tryffel finnes ned i jorden. Det är genom dessas tillhjelp
all i handel förekommande Tryffel insamlas, hvilket, utom Tryf-
felns sällsynthet, är förklaringen till det höga pris hvaruti
den står.

— IM —

5. Bidrag till kännedomen om Utö jern-
malmsfälts geologiska beskaffenhet. — För denna
till akademien af Herr Eanmann inlemnade afhandling medde-
lade densamma nu följande korta redogörelse:

Utö grufvor, belägne på ön af samma namn uti Ö. Han-
vinge socken och Stockholms län, 2 till 3 sjömil från fasta
landet, äro, likasom förhållandet är med många af Sveriges
öfriga jernmalmsfyndigheter, byggde på ett uti hälleflinta inne-
glutet malmlager. Detta fortsätter visserligen på längden en
sträcka af flera hundra famnar, men är dock icke på hela
denna längd brytvärdigt, emedan lagret under sin fortsättning
åtskilliga gånger vexelvis utvidgas och afsmalnar samt sålunda
strängt taget tillhör den klass af malmfyndigheter, som man
betecknar med namnet radbandslager.

Jernmalmen, som för det mesta är blodstensmalm, genom-
drages, hufvudsakligen i rigtning af lagerstrykningen, af en
mängd större eller mindre ådror af dels röd jernkisel *), dels
grå qvarz, men är dessutom, i stort betraktadt, på det när-
maste förbunden med hornblende, i form af hornblendesten och
hornblendeskiffer, på så sätt att malmen både mot ändarne, i
strykningsrigtningen, och mot kanterna, i en rigtning vinkelrät
mot strykningen, ofta utspäder sig med eller öfvergär till
denna ofyndiga bergart, hvilken derföre med rätta kan anses
för malmens egentliga gångart.

Malmlagret med sin gångart har sin strykning i N.O. —
SV, med 7°—40° fallande från lodlinien mot N.V., och be-
gränsas i allmänhet närmast på båda sidor af urkalksten, hvil-
ken inneslutes i sin ordning af hälleflinta, hälleflintan af glim-
merskiffer och glimmerskiffero slutligen ytterst af gneiss.
Denna hela bergbyggnadens lagerformiga struktur framträder
på det omisskänneligaste vid en vandring, såväl mot öster,
som mot vester, från den innersta länken, jernmalmslagret, till
de yttersta glimmerskiffern och gneissen.

*) Denna varietet kallas derföre också bär på fältet »rödmalm».
Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. den 14 Mars 1855.

— 1441 —

Åtskilliga smärre grufvor och skärpningar hafya visserli-
gen utefter malmlagrets hela längd här och der upptagits,
men efter en längre eller kortare tids bearbetniog af ekono-
miska skäl åter blifvit ödelemnade. Lagrets största mägtighet
infaller ungefär på midten af dess längdutsträckning, och der
hafva också de förnämsta och djupaste grufvorna, såsom Finn-
och Länggrufvorna, Nyköpings-, Spens- och Rsibbingsgruf-
vorna, sitt läge. Af dessa grufvor är det i Nyköpingsgrufvan,
som lagret innehar sin största mägtighet, uppgående till öfver
20 famnar, under det att detsamma å ena sidan mot Finn-
grufvan och å den andra mot Spensgrufvan synes småningom
alsmalna. Största djupet, närmare 420 famnar, bar Nyköpings-
grufvan hunnit, dernäst Finngrufvan 82 famnar, hvaremot
Spens- och Ribbingsgrufvorna, säsom först nyligen frän läng-
varigt ödesmäl åter upptagna, endast nedgätt till mellan 30—&0
famnars afvägning. Detta sednare djup innehar äfven Läng-
grufvans botten, som till större delen malmtom och bestående
af ofyndig granit, dessutom vid Ryssarnes härjningar i våra
skärgårdstrakter omkring 4720-talet, i likhet med alla andra
då i gång varande grufvor på Utön, blef öfvertäckt och upp-
fylld med nedkastadt varp, hvarföre allt denoa grufva sedan
den tiden legat öde och uppfylld med vatten.

Malmlagret med sina omgifvande gång- och bergarter
finnes, vid de nyss nämnde nu i gång varande grufvorna,
tvärt afskuret af tvenne granitgångar. Den ena, omkring 10
famnar mägtig, framstryker mellan Läng- och Nyköpiogsgruf-
vorna i N.V.—S.O., samt har i dagen en synlig stupning af
omkring 40? från lodlinien mot N.O. Den andra granitgän-
gen, vid pass 3>—k famnar mägtig och straxt i söder om den
förra belägen, åtskiljande Nyköpingsgrufvan från Ribbings- och
Spensgrufvoroa, har sin strykning i nära Ö.—V. och en stup-
ning af 7°—40° från lodlinien mot N., hvilken äfven på dju-
pet orubbad så fortsätter. Detta sednare förhållande tyckes
deremot icke äga rum med den förra granitgången, hvilken på
en alvägniug af mellan 5U—60 famnar synes ändra sin svält

— 143 —

vande ställning till lodrät eller nära lodrät. Ehuru brytnin-
garne på djupet visserligen ännu icke lemnat någon fullt fak-
tisk upplysning uti detta afseende, har man likväl skäl till ett
sådant antagande, om man ihågkommer, att denna granitgäng,
i händelse densamma med oförändrad stupning hade fortsatt
så långt, som sprängningsarbetet i Finngrufvan nu hunnit, re-
dan skulle hafva instigit på nämnde grufvas botten eller åt-
minstone blifvit påträffad och genomgången med den från Finn-
grufvan, på 70 famnars afvägning, i rigtning mot Nyköpings-
grufvan drifne, nära 20 famnar långa, Nyckelorten, — hvil=
ket allt dock ingalunda varit händelsen. En annan förmodan
kunde visserligen framkastas, nemligen att en utkilning vid
detta djup redan hade ägt rum, men då den andra, mindre
mägtiga, granitgången med orubbad stupning och mägtighet
fortsätter lika långt, som alsänkningen nedgätt i Nyköpings-
grulvan, d. v. s. mellan 440-420 famnar, så synes också
mindre skäl vara för handen, att hos denna mera mägliga och
så alldeles i den förras närhet befiotlige, på knappa 20 fam-
nars afstånd derifrån belägne, förutsätta en sådan hastig ut-
kilning.

Graniten uti dessa båda gångar är s. k. pegmatitgranit,
märkvärdig här derföre, att densamma, utom sina vanliga be-
ståndsdelar, äfven innehåller inväxta de sällsynta mineralierna
petalit, trifan och lepidolith, hvilkas upptäckande på sin tid
väckte ett så stort uppseende. Men dessutom förtjena dessa
granitgångar, ur ren geologisk synpunkt betraktade, en ännu
större uppmärksamhet med afseende på den rubbning, som
just de synas hafva åstadkommit i sjelfva malmlagrets och
de närmast angränsande berglagrens ursprungliga byggnad.

Det är ett bekant förbållande med våra s. k. urberg
(gneiss, glimmerskiffer, hornblendeskiffer, lerskiffer, urkalksten,
0. 8. v.), — ett förhållande, som isynnerhet tydligt kan iakt-
tagas i våra skärgärdstrakter, der vägsvallet renspolat bergens
ytor, — att dessa bergarters skikter ofta visa sig på ett
egendomligt sätt böjda, skrynklade eller slingrade i de mest

— Ak —

olika rigtningar. Och söker man dä närmare utforska orsaken
till alla dessa mer och mindre tvära eller mjukt afrundade
slingringar och böjningar, så skall man merendels alltid i när-
heten finna anstående ett större eller mindre antal granitmas-
sör eller granitgängar, hvilka, efter den allmänt rådande äsig-
ten om denna bergarts eruptiva natur, man då bar skäl att
antaga hafva varit just de, som vid deras framträngande från
djupet i de förut uppkomne sprickorna, sammanpressat och
skrynklat den omgifvande bergartens, kanhända ännu icke fullt
stelnade, skikter.

Att detta äfven varit händelsen här på Utö jernmalms-
fält har man stort skäl att antaga, emedan denna samman-
pressning och skrynkling af malmen med sin omgifvande gång-
art just visar sig mellan de båda nyss anförda granitgångarne
— eller i Nyköpingsgrufvan, — men för öfrigt på ena eller
andra sidan om desamma icke äger rum eller åtminstone blott
i högst obetydlig grad är märkbar. Denna skrynkling, som,
i anseende till djup jordtäckning och den myckenhet varp,
som finnas utströdda kring grufvekanterna, visserligen numera
icke till hela sin utsträckning låter ofvan dag påpeka sig,
kan likväl vid en närmare granskning tydligen på djupet iakt-
tagas förmedelst de sprängningsarbeten, som der på olika af-
vägningar och i olika riktningar försiggått.

Såsom följd af denna skrynkling har här uti Nyköpings-
grufvans vestra och nordvestra ända bildat sig tvenne egen-
domligt formade berglager, af hvilka det ena har skapnaden
af en half cylinder och det andra af en vigg. Det förra är
bekant på fältet under namn af Rundeln och det sednare
under namn af Kammen. Bergarten i dessa begge berglager
är densamma i båda, nemligen i det närmaste samma horn-
blendeskiffer, som under malmlagrets fortstrykning innesluter
detsamma bäde pä vestra och östra sidan och skiljer det fyn-
diga frän det ofyndiga, ehnru här (i Kammen och Rundeln)
delvis indränkt med kalkstens-partiklar och till en del äfven
svagt malmförande. Alla de böjningar, som den vttwre om-

— Ab —

kretsen hos dessa båda berglager bildar, efterföljas eller mot-
svaras också troget i deras inre utaf bergartens parallelstruk-
tur eller skiffring. Men icke blott parallelstruktur, utan äfven
en utmärkt tydlig skiktning finnes hos dessa båda bergformer
utbildad, isynnerbet hos Rundeln, och öfverhufvud torde få
punkter inom fäderneslandet erbjuda ett mera lärorikt till-
fälle, att hos våra krystalliniskt-skiffriga urberg iakttaga en
sådan skiktniog, en stratifikationsform, hvilken eljest, som vi
veta, finnes bäst och tydligast utpräglad inom de sedimentära
eller neptuniska bergarternas område uti deras öfver eller vid
hvarandra liggande bäddar eller bankar.

Hos Kammen äro dessa skikter af en obetydlig mägtig-
het, omkring A qvarter eller ännu mindre, men hos Rundeln,
som öfverhufvud också erbjuder ett rikare tillfälle till iakt-
tagelser deröfver genom de flera sprängningsförsök, som rundt-
omkring eller uti densamma blifvit gjorde, uppnå skikterna en
mägtighet af 1—2 famnar. Hos Rundeln kan man nu nem-
ligen tydligen särskilja sex olika skikter, af hvilka det yttersta
har öfver 2 famnars tjocklek, men de inre aftaga i mägtighet
inåt, utom det innersta eller sjette, som har en ännu större
bredd af 5—6 famnar, såvida ej detta skulle i sin ordning
utgöras af flera skikter, ett förhållande, hvaröfver brytningarna
dock ännu ej lemnat någon upplysning. Som nu dessa Run-
delns särskildta skikter, eller Rundelslag som de kallats, i
likhet med det vanliga förhällandet, genom tunna osynliga fo-
gar äga aflossning från. hvarandra, och som dessutom berg-
arten i sig sjelf är genomdragen med en mängd afsöndrings-
klyfter ı flera rigtningar, så har utaf allt detta blifvit en gil-
ven följd, att, när den malm, som ursprungligen hade sitt
läge utanför denna halfcylindriska bergform, småningom lös-
bröts och borttogs, flera ras och stalp tid efter annan skulle
tima från den numera fria öfverhängande Rundelväggen. Här-
igenom har sälunda en stor del af de yttre Rundelslagen loss-
nat från sitt fäste och nedstörtat, de inre till följd deraf blifvit
delvis blottade samt hela Rundelns inre byggnad på detta

— A6 —

sätt så mycket tydligare kommit att framstå, bildande sålunda,
sådan den för närvarande framställer sig, allt ifrån dagen till
40 famnars afvägning, en följd af trappsteg eller afsatser, den
ena nedanför och utanför den andra. Ifrån nyssnämnde djup
af 40 famnar allt ned till grufvans botten utgör Rundeln icke
mera någon fristående bergform, emedan den närmast utanför
liggande malmen, för grufvebyggnadens säkerhets skull, ännu
finnes der qvarlemnad. Åtskilliga ortindrifniogar i denna malm
hafva dock på flera ställen vid olika afvägning inkommit till
det yttersta Rundelslaget, hvarigenom sålunda hela denna berg-
forms oafbrutna fortsättning till grufvans närvarande djup
blifvit fulleligen bevisad, ett förhållande, som äfven hvad Kam-
men beträffar, blifvit på lika sätt ådagalagdt.

Då nu Kammen och Rundeln båda två innehålla samma
bergart och begge äfven visa sig bestå af hvar och en på
sitt sätt egendomligt böjda skikter, så ligger också den för-
modan nära till hands, att denna deras egendomliga form just
uppkommit genom en liktidigt på dem begge utöfvad meka-
nisk kraft, eller med andra ord, att hvarderas slingrade skik-
ter också skulle sammanhänga med hvarandra genom några
mellanliggande tvärare eller mjukare böjningar eller skrynklin-
gar. Och denna förmodan bestyrkes äfven i en icke ringa
grad genom en sammanställning af de upplysningar, som bryt-
ningarne gifvit vid handen på den s. k. Röpall uti Stocken-
ströms ort, Vestra Kammorten och Norra Rundelorten, uti
hvilka orters innersta anbrott en och samma hälleflintrandade
kalksten anträffats såsom gräns för det lilla parallellager af
svartmalm, som i denna vestra ändan af Nyköpingsgrufvan
har sitt läge vid sidan af den större rödmalmsfyndigheten.

Den tvärare halfcirkelformiga böjning, som Rundelslagen
äga närmare dagen och ännu i det närmaste bibehålla vid
40 famnars afvägning på Röpall, blir på större djup allt mera
utplattad och halfelliptisk, efter hvad brytningarne i Bjelkes
och Reuterskölds orter der gifvit vid handen. Detta förhäl-
lande sammanhänger med eller har sin orsak uti Långgrufve-

— AN —

granitgängens större aflägsenhet från Rundeln på större djup
än uppe i dagen (vi ihågkomma att denna granitgång stupade
40° från lodlinien mot N.O.) der denna gång naturligtvis skulle
geoom sitt närmare grannskap utöfva det största inflytandet i
mekaniskt hänseende på de angränsande bergarterna. — Den
viggformiga Kammen, som uppe i dagen vid sin bas endast
har en obetydligare tjocklek af 5—6 famnar tvärtöfver, ökar
denna mot tilltagande djup och har vid 400 famnars afvägning
redan erhållit öfver 20 famnars mägtigbet, under det på
samma gång viggformens närmare dagen mera skarpa kant
småningom mot djupet tillika öfvergår till en mera bredt af-
rundad skapnad.

Utom den större från gammalt bekanta malmfvndighet,
på hvilken de nu omförmälte mera betydande grufvorna”på
Utöfältet varit brutne, är anledning att förmoda en uthållig
tillvaro af tvenne nya malmparalleler vid sidan af de förra
och på ett jemförelsevis ringa afstånd derifrån. Den ena har
till en del redan blifvit yppad genom den s. k. Norra Run-
delorten på 37 famnars afvägning till k—5 famnars mägtig-
het och består af rik svartmalm. Detta fynd, sammanhållet
såväl med den malmtillgång, hvartill icke obetydliga spår an-
träffades vid jordrymningen för Nvköpingsgrufvans nuvarande
ångmachinshus, som med det märkbara kompassdrag, som hela
vägen utmed Lång- och Fiongrufvornas vestra sida äger rum,
gör en fortsatt utsträckning på längden af Rundelortens malm-
fyndighet på denna sidan mer än sannolik. Den andra nya
malmparallelen har sitt sannolika tillhäll på sydöstra sidan om
grufvefältet, nära intill de nyssnämnde Läng- och Finngruf-
vorna, och synes vara samma malmlager, på hvilket å ena
sidan Östra Brottgrufvan nu bearbetas och hvarpå & den
andra den s. k. Boudgrufvan *) från början varit anlagd, ehuru

*) Bondgrufvan, ursprungligen skiljd från Nyköpingsgrufvan genom
ofyndig klyft, men sedermera dermed sammanbruten till en ge-
mensam grufveöppning, har sitt läge i östra hörnet eller ändan
af denna dagöppning.

— 18 —

på hela sträckan emellan dessa nu nämnde grufvor denna
malmparallel hittills icke varit vidrörd. |
För närvarande arbetas hvarken Nyköpings- eller Finn-
grufvan på botten, utan ligga de båda öde och fulla med
vatten till betydlig höjd. Dock fortsättes ännu uti Nyköpings-
grufvan brytningen på ett mindre djup under dagen, nemligen
på Röpall och i Stockenströms ort. Spens- och Ribbings-
grufvorna samt Östra Brottgrulvan, hvilka alla ungefär liktidigt
upptogos från långvarigt ödesmål, kort efter sedan det hufvud-
sakliga arbetet uti de förra upphörde,. äro de enda grufvor,
på hvilkas bottnar afsänkning ou försiggår. Finngrufvan öde-
lemnades 1849 för svårigheten att der undanhålla vattnet
och äfven Nyköpingsgrufvans ödeläggande förorsakades till en
del af samma olägenhet, i förening med ett betydligt bergras
från liggande väggen år 1850, som sönderslog pumpsättningen
och gjorde arbetet äfventyrligt på botten, förr än den med
ytterligare stalp hotande väggen kunde hinna att rensas. _
Anledningen till det starka vattentilloppet var en, några
grader från våglinien mot S.S.O. stupande, sköl, bestående
utaf en gyttring af qvarz, kalkspat, chloritjord, lera, o. s. v.,
som, med en medelmägtighet af $—} aln, i Finngrufvan vid
88 famnars och i Nyköpingsgrufvan vid ungefär 400 famnars
afvägning, fanns tvärt afskära hela malmlagret och äfven ingå
i grufveväggarne och då med brytningarne påträffades och
genomsänktes. I anseende till sin porösa beskaffenhet genom-
släppte denna sköl med lätthet vattnet, som sannolikt härrörde
från hafvet, då man besinnar skölens lutning mot sydsydost
(således i rigtning från hafsstranden mot öns inre) och att
grufvefältet blott ligger på v. p. 12—44 famnars böjd öfver
vattenhorizonten i Saltsjöo och på ett obetydligt afstånd der—
ifrän. Skölen, hvilkens mägtighet vexlade mellan 4 qvarter
till ett par alnar, utmärkte sig genom sin rikedom på sköna
kalkspatskrystaller i de mest olika former. — Uti Finngruf-
van hade redan vid 50 famnars afvögning en dylik, fast min-
dre

— 119 —

dre mägtig, s. k. vattensköl blifvit genomgängen. Dessa skölar
äro de yngsta bildaingarne här på fältet, ty de genomskära
icke blott malmen, utan äfven alla de andra densamma om-
gifvande bergarterna. Den nu sednast påträffade har, utom

det starka vattenflödet, äfven förorsakat en annan betänkligare .

olägenhet, nemligen ett allmänt försvagande af hela grufve-
byggnaden, hvilket redan yttrat sig i talrika sprickor och
remnor såväl i Finngrufvans båda längväggar, som äfven i
flera af de pelare, som uppbära Nyköpingsgrufvans hängande
vägg och utgöra denna grufvas egentliga stöd, och hvilket
allt har tvungit grufägarne att pätänka andra utvägar, för att
åtkomma och bearbeta all den ännu outtagna malmfyndighet,
som här på stället blifvit af naturen nedlagd.

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 12. N:o 3. k

— 150 —

Shänker ill Rikete Naturhistoricha Museum.
Zoologiska afdelningen.

Åf Baron E. K. Sparre.
En varietet af Ekorre.

Af Advokatfiskal Lind, -
En Columba talpacoti.

Af Lieutenant Liljeberg.
2:ne ex. af Lanius exeubitor.

Af Professor Huss.
En Spermestes cucullata.

Ethnografiska afdelningen.

Af Grefve Armand d’Otrante.

En skalp af en Nordamerikansk Indian, erhällen bland Blackfoot-
stammen.

— 1M —

6. Om de med Saccharum beslägtade genera.
— Hr N. J. Anpensson hade insuändt följande meddelande:

»För någon tid tillbaka företog jag mig att studera de.
grös, som vanligen sammanfattas under den naturliga gruppen
Andropogonee, i tanka att af densamma framdeles lemna en
mera genomförd monographie. Det syntes nemligen tydligt, ej
allenast att sedan den tid, då Trmius i Petersburger Akade-
miens handlingar (Mémoires de FAcadémie impériale, des Scien-
ces. VI Serie: Sciences mathém. et physiques. Tome II. 1832
och Sciences nat. Tome Il. 4838) lemnade sin bearbetning
deraf genom de till jordens flesta länder sedermera i botaniskt
ändamål företagna resorna materialet genom talrika nya arter
ansenligen vuxit, utan äfven, att de framställningar af både de
äldre bekanta och nyuppställda arterna, hvilka man hade att
tillgå, voro i hög grad ofullkomliga och sålunda tarfvade en
revision, hvilken borde grundas på en ny och mera tidsenlig
method i beskrifvandet och ett noggrannt studium af otvetydiga
originalexemplar. Då utkom i slutet af förlidne år de häften
af Sreupeıs »Synopsis plantarum glumacearum T. I—VI.
Stuttgartie 1854—35», som lemnade en uppräkning af alla de
arter bäraf, som den bekante författaren ansåg hittills omnämnda
eller upptäckte.

I början syntes mig detta nya arbete .af Streuner ega en
så stor utförlighet, det material han begagnat hafva varit så
rikhaltigt, att jag trodde, att de samlingar, till hvilka jag egde
tillgång, ej skulle bafva synnerligt mycket att tillägga, hvarföre
jag ansåg mig böra alstå från, eller uppskjuta med framlög-
gandet af det försök till denna svärutredda växtgrupps syste-
matiska behandling, hvarmed jag var sysselsatt.

Utan att här våga ingå på en granskning af nyssnämnde
stora arbete af Streuner, vill jag blott korteligen uttala den
äsigt jag vunnit genom att taga en noggrannare kännedom om
detsamma, att det i flera fall noga ansluter sig till den af

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh., d. 14 Mars 1855.

U 2 EN

— 11 —

Kuntu redan 4833 utgifna Agrostographia, och att man om båda
med skäl kan säga, att de snarare referera, än med veder-
börlig och jemförande kritik framställa den mängd arter, som
af olika författare blifvit uppställda, dervid i diagnosticeringen
oftast anförande dessa olika författares ord.och termer, så att
det för granskaren i de flesta fall blir alldeles omöjligt att
med säkerhet härefter bestämma någon viss art, hvars benäm-
ning man söker. Härigenom bar blifvit en följd, att såväl
Kuntes som Srtrupers arbeten af Andropogonee uppräkna en
mängd arter, hvilkas verkliga arträtlighet torde vara mycket
osäker, och att härutinnan råder en ovisshet, som svårligen lä-
rer kunna häfvas på annat sätt än genom en alldeles ny be-
arbetning.

Många författare, t. ex. RoxsurcH m. fl. tyckas nemligen om
artbegreppet hafva haft de från andras mest afvikande begrepp,
uppenbart framställande de ringaste afvikelser som verkliga
arter; hvarföre alla dylika uppgifter antingen måste delvis
ignoreras, eller ock blott först då upptagas i de systematiska
arbetena, när man vunnit mera visshet om deras verkliga
sanning.

Andra auctorer, synnerligast de äldre, hafva upptagit
många arter, hvilka de karakteriserat på ett så ofullständigt
sätt (ofta med några få ord) och så obestämda termer (fos,
perianthium &c.), att det rent af förblir omöjligt att utreda,
hvilka växter de afsett och hvilka af dem böra som arter er-
kännas, eller såsom blotta synonymer. Häraf tvingas man ock
att utesluta många nominella arter, om hvilka ingen säkerhet
nu kan vinnas.

Af alla dessa sammanlagda skäl har jag trott det kunna
försvaras, om jag, oaktadt det till utseendet så fullständiga
arbete öfver gräsens klass StecpeL så nyss lemnat oss, vågar
efter hvartannat framlemna de bestämningar och beskrifningar
af hithörande slägten och arter, hvilka jag grundat på egna
eller af andra gjorda samlingar. Det material jag haft att
bearbeta består i samtliga Andropogoner från Wiens, Berlins

— 13 —

och Stockholms herbarier, samt de ur Wırıpenows, Kuntas,
Lines, JacQuins och HumsoLprs m, fl. samlingar. Jag har icke
trott mig böra upptaga några andra arter än dem, hvaraf jag
sett authentika exemplar, och jag bar sökt karakterisera hvarje
art så fullständigt, att diagnoserna måtte kunna anses för det
närvarande tillfyllestgörande.

Efterföljande uppsats innefattar en uppställning af de med
Saccharum förvandta slägten.

Till detta genus har man äfven i sednare tider hänfört
arter, hvilka af somliga redan förr blifvit från det egentligen
så benämnda slägtet aflägsnade till andra (Imperata och Erian-
thus). Å ena sidan synes det visserligen oriktigt att i allt-
för många slägten söndra arter, hvilka till sina delar ega
någon betydligare öfverensstämmelse. Å den andra kan man
deremot icke neka att, medan man vid fråga om de europei-
ska arternas behandling ej synes så nogräknad om man der
uppställer många, föga skarpt begränsade slägten, man likvisst
med en viss farhäga och ogillande betraktar ett dylikt förfa-
ringssätt, så snart det gäller exotiska arter; samt att det i san-
ning är att anse som en stor fördel, att slägten, bvilka innefatta
talrika arter, söndras i lätt bestämda afdelningar, man må nu
kalla dem genera, subgenera, tribus eller hvad annat som helst.

Granskar man alla de arter, hvilka jag i det följande har
att uppräkna, så torde det kunna väl försvaras, att de till det
yttre ega olikheter, som visserligen böra rättvisa uppställandet
af flera slägten. Ser man på de karakterer, genom hvilka
dessa olikheter angifvas, så torde de befinnas af åtminstone
lika värde, som de, genom hvilka man söndrar Festuca från
Bromus (att ej tala om Schoedonorus med flera) eller Glyceria
från Catabrosa, Arctophila, Colpodium och Enodium, Arrhena-
therum och Trisetum från Avena m. fl. Slutligen vinnes den
ej obetydliga fördelen, att ett slägte, hvilket annars skulle om-
fatta 27 arter, nu afdelas i fyra genera, hvaraf två och två
äro med hvarandra fullkomligt analoga. Så mycket är dock
visst, att antingen torde alla de här uppställda slägten böra

— 456 —

antagas såsom från hvarandra skiljda, eller ock alla samman-
dragas till ett enda.
Detta karakteriseras af: .

Spicule equales, homogame, ad articulos racheos contigus gemina,
basi lana involucranle sericea cincte.

Men de föreslagna genera skiljas sälunda:

Spicule mutice:
inferior sessilis, altera pedicellata . . Saccharum L.
utraque pedicellata . . . . . . . Imperata Craiuo.
Spiculz aristatse:
inferior sessilis, altera pedicellata . . Erianthus Micux.
utraque pedicellata -. . . . . . . Miscanthus Anne.

SACCHARUM L. (gen. n. 73).
ENDL. gen. n. 939. Kru. Agr. p. 474. STEUDEL Synops. p. 405.

Spicule omnes fere zquales, homogamz, in articulis racheos con-
tigux geminz, altera sessilis, altera pedicellata, basi articulatz, gla-
brescentes, pilis involucrantibus mollibus basi cinctz, biflore; flosculo
inferiore neutro, unipaleaceo, superiore hermaphrodito, bipaleaceo. Glums
2, membranacez v. hyalin®, exterior 4—5-nervis, apice bidentata, in-
terior 3-nervis, carınata. Palex hyaline, mutic®, flosculi hermaphroditi
subsquales, integre, ciliate. Lodicul® 2, libere, 3-lobs. Stamina tria.
Ovarıum glabrum. Styli 2, elongati. Stigmata brevia, glumis sub-
breviora, lateraliter erumpentia, excurvata, pilis simplicibus plumosa.

Gramina elata, panicula ramosa, foliis plus minus latis, culmo ple-
rumque arundinaceo, farcto insignia.

IL Glume chartaceo-membranacee, indurate.
a. Articuli racheos et pedicelli spicularum superiorum glabrı.

1. S. officnarum L. (sp. 79): panicula maxima, diffuse ramosissima,
patente v. condensata; ramis semiverticillatis, maximis racemoso-
divisis; spiculis Janceolato-linearibus, pilis involucrantibus argenteis
duplo brevioribus; glumis acutis, exteriori dorso plana vel convexi-
uscula; foliis latissimis, margine scabris; culmo arundinaceo, gi-
ganteo. — Kru. Agrost. p. 474. Steuoen Synops. p. 405. n. 1.

In utriusque orbis regionibus calidis ubique colitur.

ß. Tahitensis: ramis saltem superioribus simplicibus; spiculis ovato-
oblongis, pilis parcioribus involucratis; glumis acutiusculis, stig-
mata superantibus.

Ex insula Tahiti.

Habitu a normali non parum recedit varielas pra&sertim paniculse
simplicioris ramis magis regularibus. Vix tamen distincta species.

S. edule Hıssz. Flora 1842. Sreup. p. 405, "ramis superne foli-
atis, inflorescentia abortu inter vaginas inferiores remanente haud invo-
Juta” monstrositas hujus speciei ubique culti videtur, ideoque omnino
excludenda.

— 15 —

2, S. violaceum Tusesc (Antill, I. 160 t. 25): panisula maxims, diffuse
ramosissima, patente; ramis superioribus simplicibus; spkulis an-
guste linearibus, pilis imvolucrantibus, fulvescentibus vel subferru-
gineis duplo brevioribus; gluma exteriori versus apicem bidentulum
acute marginato-nervosa, dorso planiuscula; foliis latissimis, margine
scabris, glaucescentibus; culmo arundinaceo, giganteo. — Kru.
Agrost. p. 474. Sreunzı Synops. p. 405. n. 3.

”In utraque India cultum”.Kra. Ex insula Cuba exsiccatum vidi.

Habitu prorsus singulari, panicula regulari, rachi ramisque viola-
ceis, ramis simplicioribus, elegantius spicatis, spiculis ferrugineis, magis
indaratis, multo angustioribus, pilis cinereo-fulvescentibus, raris divari -
catisque, et foliis glaucescentibus a priori distinguitur.

b. Articuli racheos et pedicelli spicularum superiorum spiculas inferi-
ores subequantes, ciliato-pilosi.

Spiculis basi latioribus fere tereti-convexis, superne acutato-pro-
ductis glumisque saturatius coloratis et pilis raris parce obsitis, a prae-
cedentibus valde recedunt species huc referend®, que genus proprium

forsitan bene etiam constituerent. Ad Erianthum trausitum etiam pr&- -

bent palea exteriori in acumen scabrum excurrente, quod tamen bre-
vissimum, nec ut arista, pale= bipartite affıza, spiculem excedens.
Spicule superiores longius pedicellatz paniculs tote habitum singula-
rem reddunt,

3. S. arundinaceum Rertz. (Obs. 4. 17): panicula effusa, ramosa; ramis
omnibus divisis, erecto-patentibus; spiculis ovatis, acutissimis, pilis
cinerascentibus duplo brevioribus; glumis apice cuspidatis, infusca-
tis, dorso convexo carinatis, pilis longis passim obsitis; foliis latis-
simis, culmo arundinaceo, cum nodis glabr.. — Kr. Agr. 475.
Stevper Synops. p. 407. n. 33.

”Tranquebar” Krs. Specimina in herb. Willdenowii, berolinensi
et vindobonensi vidimus.

4. S. ciliare Anns.: panicula oblonga, basi et medio interrupta, apice
nutante condensala; ramis divisis cum ramulis petenti-arrectis;
spiculis lanceolatis, pilis fulvescente-argenteis et sericeo-micantibus
duplo brevioribus; glumis ex ovata basi acutis, dorso convexo longe
et dense sericeo-pilosis; foliis angustis, crassis, cum culmo firmo,
glaberrimo glaucescentibus.

Hab. Asia: Belaspur (Hügel: n. 877) Ab. vindobon.

Elegantissima species, spiculis sericeo-pilosis et lana fulvescenle-
argentea, pulchre micante ab omnibus statim dignota. Culmus, ut vi-
detur, 4—5-pedalis, penna anserina crassior, cum nodis glaberrimus.
Folia longissima, angustata (413 lin. lata\, costa valida, lutea, basin folii
fere sola efficiente, crassa, ceterum subinvoluta, margine scabra, glau-
cescentia; ligula brevis, in pilos soluta; vagine supreme fere ampliats,
glaberrim&. Panicula pedalis, basi et medio plus minus interrupta,
ceterum arcte condensata; rami divisi, breves, scabri; ramuli longe
pilosi. Spicule 11 lin. longe, lanceolato-conic®, pallide straminen,

— 416 —

apice infuscatz, lana copiosa fere duplo breviores.. Gluma exterior
obsolete 3—5-nervis, apice subbidentata, interior 3-nervis. Pales glu-
mis sequilong®, hyalinz; exterior flosculi bermaphroditi apice scabra et
brevissime mucronata. Stigmata atropurpurea, e medio spicule erum-
pentia.

II. Glume saltem ad partem hyalino-pellucide.

5. S. egyptiacum Wırıv, (Enum. 82): panicula ampla, ovalo-pyrami-
dali vel ovali, ramosissima; ramis semiverticillatis, simpliciusculis,
elongato-flexuosis, racemoso-spicatis; spiculis ovato-lanceolatis, pilis
involucrantibus duplo triplove brevioribus; glumis parte inferiore
vel basi ima membranaceis ceterum hyalino-pellucidis, acutissimis,
margine tenuiter ciliatis; foliis angustis, convoluto-carinatis cum
culmo glaucescentibus. — Kra. Agrost. 475.

S. spontaneum Steup. Synops. p. 405 (ex parte).
Hab. in Africa et Asia occidentali.

Non parum variat panicula plus minus ramoso-effusa, spiculis ma—
joribus fulvescentibus, glumis exterioribus basi adhuc magis membra-
naceis, dorso bicarinatis et apice bidentatis, vel argenteo-hyalinis, ener-
vibus, acutissimis; foliis plus minus convoluto-fliformibus vel plani-
usculis, e quibus varietatibus species plures create sunt, v.c. S. Pali-
gotii Tausca. Flora 1836. p. 527. ("glumis ovatis, cuspidatis, ciliatis,
diaphanis, involucro piloso 3-plo brevioribus; corolla bivalvi subaequali,
calycem subzquante”?) S. caducum Tausc# 1. c. (panicula contracta,
corolla univalvi(?)) et S. speciosum Tausca I. c. (foliis subulato-convo-
lutis, ”Slosculis confertissimis, corolle valvula altera brevissima ?)”, quas
omnes etiam SteupeL I. c. enumerat,

Sequentes tamen seorsim notandzs:

ß. violacescens: culmo foliisque viridi-violacescentibus; panicula ampla
sed brevi; spiculis spice tantum summo albo-hyalinis, ceterum rufe-
scentibus, vix pellucidis.

In Egypto.

Ad normalem fere se habet, ut S. violaceum ad S. officinarum.

y. hirsutum Fonsz. (Fl. arab. 17): culmo angustiori, internodiis summis
dense albo-villosis; foliis ad basin culmi c&spitosis, convoluto-pun-
gentibus; panicula macra, angustata; stigmatibus glumas subexceden-
tibus; glumis medio ferrugineo-maculatis. (Inter S. egyptiacum et
spontaneum prorsus intermedium),

In Arabia felici. (Schimper 891).

Quamquam species hazcce ad sequentem haud indubie transitus
quosdam prabet, eam attamen, Africe regionibusque adjacentibus potius
peculiarem, ab iis in India orientali insulisque spontaneis diversam
credimus; quae tamen tres species ita arcte inter se connexzx sunt, ut
rectius forsan species una terlia (S. spontaneum) duas extremas prorsus
connectente, eflicere dici passint. Nomen S. agyptiaci illi Africanze
retinuimus, idque S. spontanei ei speciei, quam Linnzus ipse primus
ex India orientali ("Coromandelia”) memorat.

6. S. spontaneum L. (Mant. 183): panicula angusta lineari; ramis se-
miverticillatis, simpliciusculis, subadpressis, cum pedicellis superne

| — 137 —

plumoso-villosis; spiculis ovatis, lana argenteo-sericea fere sexies

brevioribus; glumis basi indurata chartaceis, superne hyalino-pellu-

cidis, acutissimis, subenervibus, stigmata zquantibus; foliis angu-
statis, eubconvolutis, scaberrimis, rarinatis; culmo mediocri, superne
villoso. — Kru. agr. 475. Steuer p. 405. n. 5. (ex parte).

Ex India orientali (Warricn, 8854, Wicut, 682), Asia superiori
(Hüser, 1662) et China (Fortune N:o 6).

A Saccharo w@gyptiaco differt non tantum culmo minus firmo, su-
perne villoso-strigoso, foliis longioribus et adhuc angustioribus immo
subfiliformibus, sepe etiam serpentinis et panicula multo macriori, elon-
gato-Iineari, ramisque ereclis adpressis, sed etiam spiculis fere duplo
minoribus, basi frequentius indurato-membranaceis, pilis involucrantibus
fere sexies brevioribus.

— pinguius: panicula subcorymbosa, spiculis lana quadruplo tantum
brevioribus. — Ad S. agypliacum vergit. Nonne S. propinguum
Steun. p. 406. n. 20?

— villosum: spiculis pilis longissimis, argenteo-micantıbus, densissime
involulis,

— sinense: glumis dorso nervo viridulo subcarinatis, aculissimis,
stigmata superantibus. (Nonne S. sinense Ross. Coromand, 3, t.
232. Steuer p. 406. n. 14?)

Ad hanc forsan etiam referende sunt sequentes s. d. species Rox-
burghiane, de quibus ex diagnosibus nihil certi eruendum: S. canali-
eulatum R. 241, S. Munjia R. 250, S. exaltatum R. 248, S. fuscum R.
241 et S. procerum R. 248, quas omnes tamen SteoupeL p. 406 affert.

7. S. insulare Bronen. (in Durean. it. 99): panicula ramosa, ramis
simplicibus patentibus v. arrectis effusa aut contracta; spiculis lan-
ceolato-Iinearsbus, lana argentea quadruplo brevioribus; glumis an-
gustatis, acutis, enervibus, bası indurato-membranaceis, nigro-macu-
lalis, apicem versus rufescentibus parum pellucidis, stigmata exte-
dentibus; foliis angustis, planis; culmo firmo. — Steuper Synops. p. 406.

— amplum: panicula magna, eflusa, ramosissima.
Hab. in Luzonia (Cuming 630, 634).
— depauperatum: panicula lineari-contracta, ramis adpressis.
Hab. in Luzonia (Chamisso) et Timor (ex museo Parisiensi).
Differt a S. spontaneo spicularum forma et consistentia, foliisque
planıs.

IMPERATA Cyarıcıo (Icon. rar. Il. b. 11).
ENDL. gen. n. 940. Kru. Agr- p. 477. STEUDEL Synope. p. 405.

Spiculs omnes fertiles, zquales et homogamz, in articulis racheos
contiguse valide sulcate geminz, utraque (sed altera longius) pedicel-
lata, bası articulate, biflore; flosculo inferiori neutro unipaleaceo, su-
periorı hermapbredito, bipaleaceo. Glumse 2, membranacex, subzqua-
les, utraque convexa, (plus minus) nervosa, acutata, pilis longioribus
pubescentes. Palex hyalinz, minute, mutic®. Lodicule nulle. Sta-
mina 2 vel sepe 1. Ovarıum glabrum; styli 2 longissimi; stigmata
ex apice flosculi erumpentia et ®iculam excedentia, penicellata. Ca-
ryopsis libera.

— 158 —

A Saccharo certissime differt non tantum habitu toto et panicula
vulgo elongata et szpius spicatim contracta vel saltem longe et an-
gustissime pyramidalis, sed etiam spiculis pedicellatis, glumis acutatis,
sericeo-pilosis et stigmatibus longius protractis penicellatisgue. Misc-
antho nostro omnino analoga.

a. Panicula, saltem inferiore parte, diffuse ramosa indeque quasi
elongato-pyramidalis, superne contracla, spiciformis.

1. I. ramosa Anps.: panicula basi effuse dissoluta, elongata, superne
ramis corfertis angustata, subnutante; ramis omnibus divisis, arcua-
tis; pedicellis valde incrassato-clavatis; spiculis lineari-Janceolatis,
lana cinerascente triplo brevioribus; glumis acutissimis, nervosis,
dorso longe sed parcius pilosis; foliis latiusculis, planis, cum vagi-
nis glabris; culmo mediocri, compressiusculo.

Saccharum confertum (quod nomen speciei Imperat® generis, pa-
nicula omnium maxime basi effusa predite, minus apte imponendum)
Parsı. Reliquie Henk. 346. — Sacch. Alany var. Junsu. Nses mscpt.
sec. Steupeı Synops. p. 407. n. 26. — SS. alopecuros(?) Nees mscpt.
sec. STEUDEL Synops. p. 406. n. 10 (Cuming 1801 ex parte! S. ne-
grosense Steup. Synops. p. 407. n. 25 (Cuming 1801 ex parte!)

Hab. in insula Luzon: (Coming n. 1801. — Hzuxe, ad Sorzogon
n. 179; et ad Singapore Indie orientalis (Cumins 2,411).

2. I caudata Anps.: panicula elongata, basi effusa, apice stricta; ramis
divisis, inferioribus arcuato-patentibus, supremis arrectis, Condensatis;
pedicellis apice tantum tumidulis; spiculis lanceolatis, Jana densa,
argentea, micante quadruplo brevioribus; glumis parte superiore
hyalinis, subenervibus, dorso pilosis; foliis anguslis, planiusculis,
glabris; culmo tenero, teretiusculo.

Saccharum contractum HBK. nova gen. et sp. 1. 182. Srteuper.
Synops. p. 206. — S. caudatum Taım. Acta VI. II. 331. Meven Essequ.
p. 68. Steun. Synops. p. 407. n. 30 — S. dubium HBK. nov. gen.
1. 183. Steuper Synopa. p. 406. n. 22. — S. polystachyum Sw. prodr.
21. — Anatherum Berterianum R. S.

Hab.: Brasilia (Ruvocpmi, HumBorpt). Insula Trinitatis (Sieber n.
10). Surinam (Weıcerr, Spummpercen), Guadeloupe (Barsis).

Differt ab antecedente non tantum panicula basi minus effusa et
strictiuscula, ramis vix excurvatis, inferioribus tantum divisis, sed
eliam et maxime pedicellis apice non exacte clavalis, spiculis multo
minoribus, glumisque ad maximam partem hyalinis nec ut in priori,
totis membranaceis et subinduratis, foliis demum et culmo angustioribus.
Panicula ob lanam spicularum argenteam nitide albescens. — Orbi novo
prieterea, nt videtur, peculiaris, illi ex orbe vetere prorsus analoga.

Specimina S. dubis et contracti HBK. ex herbariis Humboldtianis
et Kunthianis altenlius comparavimus, nec üllam plane invenire possu-
mus differentiam, nec e scriptis cilatis quandam eruere possumus. Quod
ad paniculam basi plus minus effusam, folia plus minus lata ‘et ligu-
lam subciliatam vel glabrescentem attinet, nil in boc genere ad species
distinguendas valet.

— 159 —

b. Panicula fere tota coniracta, spiciformis (4 —10-pollicari).

3. 1. Sapé Anos.: panicula spiciformi-contracta. basi subdissoluta, apice
fere nutante; ramis inferioribus subdivisis, superioribus confertis,
ereclis, brevissimis; pedicellis apice tamidulis; spiculis lana argentea
vix duplo brevioribus; glumis apice hyalinis, enervibus, acutis; fo-
liis superne filiformi-convolutis; culmo lenero; rhizomate repente,
Saccharum Sape S:r Hu. It. Bras. II. 368. Steupen Synops. p.

406. n. 23.

Hab. in Brasilia, inter Vittoria et Bahia (SeLLow.); Florida (Canaris), |

Prioris quasi forma macra, sed spiculis majoribus diversa, a se-
guente aperte differt: panicula ob ramos inferiores subeffusos nonnihil
dissoluta, sed apice contracta, glumis basi membransceis, foliis apice
anguste convolutis culmoque angusto.

4. l.arundinacea Cyaıo |. c.: panicula spiciformi-contracta, cylindrica,
erecta; ramis strictiusculis, abbreviatis; spiculis lana argentea vix
duplo brevioribus; glumis fere totis hyalino-pellucidis, subenervibus;
foliis saepe planiusculis, culmo firmul.. — Kru. Agrost. p. 477.
Streuner Synops. p. 405, n. 1.

Hzc species, cujus formas varıas distinguere diligenter conatus
sum, per regiones maxime temperatas et calidas totius orbis spe co-
litur, interdum etiam silvestris occurrit, ideoque mire ludıt, quapropter
species diverse ex speciminibus, exsiccatione habitu inter se receden-
tibus, create sunt, quas tamen omnes ad unam eandemque, late disper-
sam, pertinere credere fas est. Ill. Ness ab Esenzec, cui etiam placet
l. Koenigii et I. Thunbergüi diversas agnoscere, se id observasse dicit,
in illa stigmata in hac filamenta. magis esse evoluta. Nobis id perspi-
cuam fuit, ut quo magis conlracta sit panicula, eo magis prsvalent
stigmata, quo magis effusa panicula eo longiora stamina, quod szpe in
ejusdem speciminis parte superiore contracta et inferiore subeflusa ob-
servare licet. Praxterea folia longitudine et latitudine, culmus crassitie
et panicula amplitudine variat. Terras varias iis proprie forms sepius
incolunt, e quibus sequentes nobis primariz videntur:

— a. europea. spica cylindrica, condensata, elongata; spiculis lana
" sericeo-alba vix triplo brevioribus; glumis interdum obtusiu-
sculis; foliis convolutis, rigidis; culmo firmo, cum nodis glabro.

J. cylindrica Brauv. Agrost t. 5. f. 1. Lagurus Lins. sp. 120.
Saccharum Law. Encyclop. 1. 588. t. 40. f. 2. Wırıo. sp. 1. 323.
Hab. in regionibus mediterraneis precipue Europe australis.

— b. africana: spica oblongo-cylindrica, subovali, condensata. fere
abbreviata; spiculis lana vix triplo brevioribus; glumis acuti-
usculis, nervosis; foliis planiusculis, rigidis, glaucescentibus;
culmi 2 nodis glabris.

J. Thunbergü BEauv., Streuner. Synops. p. 405.

Saccharum Thunbergi Retz. Obs. 5. 17.
— elatior: culmo 2—3-pedali, spica fere semipedali.

— 160 —

In Africa septentrionali (Egypto, Tripoli, Senegal, Sierra Leona)
Arabia et Persia. — Priori simillima.
— brevior: culmo vix pedali, foliis planis subbreviore; spica
2—3-unciali.
Ad Cap. Bonz Spei. (Daxce, Ecxıos). Port Natal (Krauss).
— (Quasi propria species.

— c. indica: panicula spiciformi-contracta, inferne sabeffusa, elon-
gata; spiculis lana fere quadruplo brevioribus; glumis acutis,
subpellucidis, basi valide nervosis; foliis scabriusculis; culmo
teneri nodis barbato-pilosis. — Ad Imp. Sape transiens.

Saccharum Koenigii Rerz. Obs. 5. 16. I. Koenigii Beavv. (Agr.
165) Ners (Fl. Afr, 1, 89) Streuner Synops. p. 405. n. 4. I. filifolia
Nezs (mscpt.) Steuer. Synops. I c. n. 5. S. cylindricum Roxs.
Fl. ind. p.’ 239. S. Sisca (?) Cav. ic. 3. t. 292. — S. spicatum
Buru. Passt. (Reliquie Hence. 1. 346. sec. specimina authentica!)
Steup. Synops. p. 407. n. 24.

Hab. in Africa australiori (ut videtur admodum rara), India ori-
entali Kırin. (Wıcar. 2351, 1680, Banks, Heıser), Asia superiore
(Hücs n. 3926), insulis Philipp. (CuminG n. 480, Henze n. 180
Cnanısso), Java (Horruansese, ZOLLINGER 452), China {Meren).

*australis: spica basi latiori; spiculis lana rufescente triplo bre-

vioribus; glumis fere totis herbaceis; foliis latis, basi barbato-

pilosis; rhizomate valido, repente,

Hab. Port Jackson (Fern. Bauer) Nov. Horı. (Brown). — Habitu
valde singulari, sed vix specie distincta; transitum ad hanc priebet
forma ex Asia superiori, quam legit Hüceı (n. 3986), lana etiam
subrufescenti a normali recedens,

— d. americana: spica basi laxiori; spiculis linearibus, lana duplo
brevioribus; glumis acuminatis, margine hyalinis; foliis pla-
nis; culmi elati nodis glabris.

Saccharum brasiliense Trın. Acta Petr. VI. II. 331. —?

Hab. in Guiana (Schomburgk. n. 665.) in Mexico, Vera Cruz (Ga-
leotti n. 5678), in Chili (p’Ußvirue).

Ad Imp. Sapé ita oppropinquata, ut ab ea vix distingui possit..

*Hooserı (Ruprecht, herb. vindob.)!: spica maxima, elongato-
cylindrica, stricta; spiculis lanceolatis, lana triplo brevioribus, glumis
acutis, hyalınis; foliis planis, strictis, acuminatis; culmi firmi nodis
glabris; rhizomate late repente.

Hab. in Texas (Druusonn Il. 283).

Habitu a celeris longe recedens, vix tamen, me judice, spe-
cies ab europea diversa habenda ob structuram spicularum omnino
eandem!

ERIANTHUS Riıcu. (in Michx. Fi. bor. Am. 1. 55).
ENDLICH. gen. n. 943. Kru, Agr. p. 478. STEvDEL Syngps. p. 407 (sub Saccharo).

Spicule omnes fertiles, »quales et bomoßhx, in arliculis ra-
cheos contigu2 geminwe, altera sissilis, altera pedicellata, basi articu-
late, biflore; flosculo inferiori neutro, unipaleaceo, superiore herma-
phrodito, bipalesceo, Glumz 2, membranacex, subzquales; exterior

_— 461 —

4—5-nervis, apice bidentata; interior 9-nervis, carinata, acuta. Palese
hyaline; inferior flosculi hermephroditi” brevior, profunde biparlita,
es emarginatura arısta medio subgeniculata, inferne tortili armara.
Lodiecule glabre. Stamina 3. Ovarium glabrum. Styli 2 elongati.
Stigmate plumosa, brevia, lateraliter infra apicem spiculse erumpentia.

Gramina exaltata, culmo valido, foliis spe latiusculis, panicula
interdum ramosa, effusa. A Saccharo, cui analogum, differt genus
hocce palea exteriori flosculi hermaphroditi bifida, aristata.

l. Panicula ramis patentibus plus minus effusa.

3. Arista spiculam duplo vel minus superante. Spicule lana involu-
cranle parum breviores vel eam subequantes.

*Culmus firmus, validus. Folia latiuscula. Rami interdum simpli-

ciusculi, verticllatim corymbosi. Glume exteriores apice bidenlale.

1. E. Ravenn® Beauv. (Agrost. 14): panicula elongata, diffuse ra-
mosissima, ovata; pedicellis pilosis apice summo tumidulis; spi-
culis glabriusculis, lanam cinereo-argentesm zquantibus; glumis
acutis, exterioribus aut 5-nervibus convexis aut 4-nervibus, pla-
nis et bicuspidatis; arista recta, glumas parum excedente; foliis
canaliculalis, margine serrulato-scaberimis; culmo farclo, elato. —
Kra. Agrost. p. 479,

Andropogon Ravenn®e L. sp. 1781. Saccharum Ravenne Munn.,
Steupeı. Synops. p. 408. n. 42. Ripidium Ravenne Trın. fundam.
p. 169.

Hab. in regionibus mediterraneis, Asiz minoris et Caucasi.

2. E. saccharoides Michx. (Fi. 1. 55.): panicula elongata, effuse ra-
mosissima, ovali; pedicellis pılosis sensim clavatis; spiculis lana
sericea brevioribus, glabris; glumis dorso concaviusculis, nervis
lateralibus viridibus, in apicem bicuspidatum excurrentibus; arista
recta, glumas fere duplo superante; foliis latis, planiusculis. va-
ginis plerumque villosis; culmo crasso, — Kra. Agrost. p. 478.

— infuscatus: panicula eximie ramosa, spiculis majoribus, fuscio-
ribus; glumarum nervis scabrioribus; arista breviori.
Andropogon alopecuroides L. sp. 1781 (sec. Ners). Andr. Erianthus

Lz. hort. berol. 1. 243. Saccharum alopecuroideum Nurtr. gen. 1. 60.

5. giganteum Pens. Synops. 1. 60 3. Streuner Synops. p. 407. n. 34.

Erianthus giganteus Münusc.

Hab.: Brasilia (Seriow, HussoLor, Pont, Scott, Scnüce. Ipse).

3. E. purpurascens Anos.: panicula ampla, effuse ramosissima, densa;
ramis divisis, arrectis; spiculis Janam purpurascentem subxzquar-
tibus; glumis acuminato-cuspidatis, exterioribus subbidentatis;
arista recta, glumis duplo longiori; foliis planis, lalissimis, serru-
lato-scabris, cum vaginis glabris; culmo firmo, farcto.

Hab. in Asia superiori: Belaspur Hüczı n. 876). Hb. vindob.

Toto babitu culmi, foliorum et pr&cipue panicule amplissim®
purpureo-micante, spiculis: duplo minoribus, glumis acutiusculis a prio-
rıbus statim dignoscitur. — Culmus elatus, pluripedalis, exacte
arundinaceus, farctus, cum nodis angustis glaber. Folia unciam late,

— 162 —

costa valida lutescente perducta, supra glabra, subtus in nervis sca-
bra, margine serrulata; ligula in pilos longos et densos soluta; va-
gin2 adpressz, striate, tuberculis minutis scabre, ceterum glabr=.
Panicula amplissima, bipedalis, ovato-pyramidaliıs, e spiculis purpu-
reis et lana violacea pulchre colorats; rami ad excisuras culmi va-
lidi gemini, a basi incrassatla mox divisi et iterum pluries ramosi,
glabri, violacei;z rachis spicarum scabra et pilosa. Spicule geminze,
homogenez, altera sessilis, alters pedicellata, lineari-lanceolatz, lana
involucrante parum breviores; glums lanceolatz, membranaces, ex-
terior nervis marginalibus purpureis, scabris, in apicem bidentatum
excurrentibus, interior dorso nervo purpureo carinalo-Convexa, acumi-
nato-cuspidata. Palea flosculi hermaphroditi exterior margine ciliolata,
apice arista, glumas duplo superante, versus apicem infuscata, armata;
pales interior scuta, margine ciliata; stigmata ad medium spicula
egredientia, obscure purpurea.

4. E. floridulus Scaurt. Mant 3. 563: penicula ovali-oblonge, basi et
medio interrupta; ramis simpliciusculis, verticillatim subcorym-
hosis; spiculis glabris, lanam argenteam vix zqventibus; glumis
late lanceolatis, exteriore superne binervi apice cuspidala; arista
recta, spiculam vix duplo superantez foliis latissimis, glabris, basi
infuscatis, pilosis;s culmo arundinacee. — Kra. Agr. p. 479.
Saccharum floridulum LasıLı. sert. austr. Caled. 13 t. 18. Srteupeu
synops. p. 408. p. 45. (Nonne etiam Erianthus maximus Broxen.
it. 97. et Sacch. max. Trin. |. c. 1838. 93. Stueper. n. 50?)

Hab. in insula Tahiti (Lesson).

Ad Er. saccharoidem fere se habet ut Sacch. Tahitense ad S. offici-
narum; sed differt apertius foliis et nodis culmi omnino glabris, pa-
nicula multo angustiori, spiculis minoribus et lalioribus, Jana magis
argentea Cinctis, glumis convexiusculis, acuminatis, apice fere integris
et margine late hyalinis, arista demum fere duplo minore.

5. E. brasilianus (Tnıx.) Anos.: panicula ovali-oblongs, subinterrupta;
rachi dense villosa; ramis divisis, fasciculato-verticillatis; spiculis
glabris, lanam vix quantibus; glumis anguste lanceolatis, apice
producto bidentatis, exteriore nervis viridibus marginatis; arista
rectiuscula spiculom duplo superante; foliis latiusculis, supra
scabre pubescentibus; culmi arundinacei, superne villosi, nodis
barbatis.

Saccharum brasilianum Taın. f. c. 311. Srtvener p. 407 n. 38 et
forsan etiom Erianihus asper Nees bras. 315. Kra. Agr. p. 478, cujus
differentias nullas invenio. — FE. cuspidatus Axps. berb. Hoım.

Hab. in Brasilia (WioeGren), Hb. Hoım.

Ab BE. saccharoide longe distat. Est autem inter E. floridulum
et E. angustifolium quasi medius. A priori differt: culmo et foliis
angustioribus, brevioribus, culmi internodio summo villoso, panicula
angustiori, spiculis fere cuspidato-aculatis et arista longior. Ab E.
angustifolio recedit: foliis latiusculis ($ unciam), supra scabre hirtis,
planis, culmo validiori, panicula magis diffusa, nec non arisla evi-
dentius breviori.

— 4163 —

*Culmus foliaque angustiora et breviora. Rami evidenter divisi.
Giume acutato-producte.

6. E. jamaicensis Anps.: panicula elongata, subeffusa,; ramis solitariis,
divisis, patentibus; spiculis glabris, lanceolatis, lana involucrante,
argentea subbrevioribus; glumis longissime acuminatis, exteriori
3—5-nervi, interiori cuspidata; ariste recta, spiculam vix duplo
superante; foliis angustis, planiusculis culmo mediocri.

Saccharum jamaicense Thin. 1. c. 1833. p. 312. STEUDEL synops.

p. 408. n. 43.

Hab. in insula Jamaica. (Hb. Ponrenscaracı).

Differt ab omnibus ramis solitariis, evidentissime divisis, glumis
acutissimis, interdum cuspidatis, paleis magis quam in ceteris mem-
branaceis, apice fere herbaceis et subcoloratis. Spicule non raro
violacescentes quam, in pracedentibus fere majoribus.

7. E. angustifolius Nees (Maar. Brasil. 2. 316): panicula elongata,
ovali; ramis evidentius racemoso-divisis; spiculis pilosiusculis,
lanam subzquentibus; glumis acutissime productis; arista stricta,
spiculam fere triplo superante; foliis anguste convolutis, scabris;
culmo mediocri. — Kra. Agr. 478.

Saccharum angustifolium Tun. I. c. 1838. app. 92. SteupeL Synops.

p. 408. n. 41.

Var. colorata: lana spicularum ferruginea; foliis culmoque glau-
cescentibus, .
Hab. in Brasilia meridionali et ad Montevideo (SerLow.)

b. Arista spieulam iriplo-quintuplove superante. Rami simpliciusculi.

* Arista fere tota sinuato-contorta. Spicule lanam fere duplo su-
peranles. |

8. FE. contortus Eruort (Bot. 1. 40): panicula angustata, ramis sub-
simplicibus effusa, ovali; spiculis glabris; glumis acuminatis, ex-
teriore nervis scabris bidentata; arista spiculam triplo superante;
foliis planis, latis; culmo valido. — Kra. Agr. p. 479.

Saccharum contortum Nurr. Gen. 1. 60. Sreuper. Synops. p.

407 n. 35.

Hab. in America boreali (Arkansas: Enczıuan).
** Arista reciiuscula. Spicule lana colorata fere breviores.

9. E. longesetosus Anps. panicula ramosa, densa, late ovali, ramis
strictiusculis, subsimplicibus; spiculis magnis, fulvis, basi pilosis;
gluma exteriori binervi, bicuspidata; arista longissima, glumas
fere quintuplo superante; foliis latiusculis, planis; culmo mediocrt.
Hab. in India orientali (Sillet: F. de Silva. Waıuscn n. 8846.)
Culmus mediocris, pennam anserinam Crassus, cum nodis glaber.

Folia 2—3 lin. lata, planiuscula, mergine scabra, acutata. Panicula

fere pedalis, ovali-pyramidalis; rami semiverticillatim fasciculati,

simplices; articuli racheos et pedicelli fulvo-ciliati. Spicule ex basi

ovata lanceolatz; gluma exterior inferne convexiuscula et pilosa, su-

perne subcanaliculata, glabra, apice bicuspidata,; gluma interior cari-
nata, cuspidata; palee margine ciliatz.

— 166 —

Ab Eriantho versicolori differt: panicula adbuc densiori, ramis
simplicibus, spiculis lana subbrevioribus, cum lana copiosa dilute
fulvescentibus; glumis evidenter nervosis, apice bicuspidatis; arista
adhuc longiori et foliis applanatis, brevioribus.

Quid Saccharum rufum Nees. Steun. n. 60. Warı. 8808 et
8811 (spicis albohirtis, glumis ferrugineis), S. rufpilum Streuner. n.
61. Ware. n. 8849. (spiculis villis rufescentibus duplo brevioribus,
glumis glabris, apice membranaceo-acuminatis)? — Speciei nostra
proximz videntur.

10. E. versicolor Nees (Royle herb. n. 195): panicula effusa, ramosa,
ovato-oblonga; ramis divisis, erecto-patentibus; spiculis roseo-
fulvescentibus, lanz sericeo-micanti zquilongis; glumis acutis,
margine minute ciliatis, subenervibus, semipellucidis; arista glumas
triplo superante; foliis anguste linearibus, longissime acuminatis;
culmo firmo.

Saccharum versicolor Streuner. Synops. p. 409. n. 58. (Nonne huc

etiam referendum est S. Alifolium Nees, Streuner. n. 59?)

Hab. in Asia superiori? Himalaya, Massouri (Hüceı n. 161.).

Spiculis majoribus, subpellucidis, rufescentibus, lanam zquan-
tibus et arista glumas triplo superante, foliis et culmo a priori re-
cedit. Cum Miscantho japonico (Eriantho japonico Beauv. vel Eu-
lalia japonica Taın.) nihil commune habet, nec cum Eriantho sac-
charoide, quo nomine Roxburgh hunc intellexisse suspicatus est

SteupeL |]. c.

li. Panicula contracta lineari-elongala, ramis adpresse erectis.

*Spicule glabre:

11. E. strictus Bar». (in Euuior. Bot. 139): panicula lineari-lanceo-
lata, strictissima, subinterrupta, ramis geminis, basi nudis, divisis,
cum ramulis adpresse erectis; spiculis glabris, pilos cinereo-pur-
pureos subzquantibus; glumis obtusis, apice fulvescentibus, exte-
riore dorso plana, nervis e medio s&pius carinantibus scabra;
arista recta, spiculam vix duplo superante; foliis planis, latiu-
sculis; culmo mediocri. — Kru. Agrost. p. 478.

Andropogon sirictus W. K. Host. Gram. Il. t. 2. Ripidium stri-
ctum Trın. Saccharum strictum Ser. Pugill. 2. 16. SteupeL synops. p.
408. n. 44.

A genere Eriantho et Ssccharineis ceteris recedit spiculis non
raro dissimilibus, ita ut aut sessilis aut pedicellata, arista destituta
occurrit. | |

++ Spicule (aut margine aut etiam dorso) pilose:

12. E. brevibarbis Mıcux (Flora p. 55.): panicula elongata, ramosa,
contracto-lineari; ramis semiverticillatis simpliciusculis, erectis;
spiculis pilos cinereos duplo superantibus; glumis exterioribus apice
bifidis, nervis scabris; arista rectiuscula spiculam duplo triplove
superante; foliis planiusculis, canaliculatis, margine scabris; culmo

elato, mediocri. — Kru. Agrost. p. 478.
Sac.

Sacoharum. brevibarbe Pers. SrEupg. Synopa. p. 407. n. 37. S.
Beldwini Spr. Sraun, n. 36?
Hab. in America boreali (Alabama: Enozıuann),

13. E. fastigiatus Waruicn. cat. n. 8847: panicula brevi, contracts,
subdigitato-fastigiata, ramis simplicibus erectis; spiculis pilis ci-
nereo-purpursscentibus brevioribus; glumis exterioribus dorso con-
vexiusculis, bicuspidatis; aristae mox flexuosa, spiculam duplo su-
perante; foliis convolutis, scabris: culmo mediocri.

Saccharum fastigiatum Nees (mscpt). Steuer Synops. p. 409 n. 62.

Hab. in India orientali (Sıruer. F. ne Sırva. Waruica. n. 8847).

Spicule quam in prioribus duplo brevioribus. Panicula fastigiata,
subdigitata ad Eulaliam accedit. |

Species sequentes mibi ignotae:

Sacch. villosum Steuver. n. 40 (e Brasilia).

S. glaucum Hexk. Flora 1842. (e Java).

8. fuloum Brown (Prodr. 1. 203) (e Nora Hol)

S. irritans Br. 1. c. (Nova Holl.).

S. ropene Wırıo. (Guinea).

S. obsewrum Tnın. |, c. 1832. p. 313. (non SrevpeL, qui hoc no-
men bis n. 32 et 51 affert!)

Erianth. tinctorius StepoLn.

MISCANTHUS Anos.

Spicule omnes fertiles, zquales et homogamz, in articulis racheos
contigu@ gemin®, utraque (sed altera longius) pedicellata, basi arti-
culatz, biflore; flosculo inferiori neulro, unipaleaceo, superiori her-
maphrodito, bipaleaceo. Glume 2, membranacexz, subzquales; aut
utraque convexa 3—5-nervis, aut exterior dorso concaviuscula, ner-
vis 2 scabris apice bidenticulate. Palex hyalinz; inferior flosculi
hermaphroditi brevior, profund® bipartita, ex emarginatura arista infra
medium subgeniculata, inferne tortili armata. Lodicule glabre. Sta-
mina 3. Ovarium glabrum. Styli 2 elongati. Stigmata plumosa,
lateraliter arumpentia.

Qui Imperasam a Saccharo distingait,. species ad boe genus (eujus
nomen a pioxog, pedicellus, et ävdog, fos, smatum) referendas ab
is sub Eriontbo ordinandis sejungat necesse est. Differunt enim
non tantum spiculis pedicellatis, sed etiam babitu ob paniculam ramis
simplicibus fasciculato-fastigietam plane alieno. , Misch. capensis tran-
situm ad ceterag Saceharıneas attamen efficit.

a. Panicula elongato-ramosa ,; ramis omnibug divisis, Spiculea hicte,

lanam involucranlem mequanles.

. MM vapenais Anm.: penioula condensata, ovsto-lanceolate; Gumis
cinergo-villosis, rufeseentibas, apice bidenlatisz :srista :recta, spis
culam non duplo superaate; faliis convolutis; culmo -walido.
Ersanthus onmpensis Nass Afr. auste. p. 93. £. Sorghum a? Nera
Ar. susts. 92. Saccharum ospense Sımunsı Synops. p. 408. n. 55.

Öfvers. af EK. Vei.-Ahad. Förh. Årg. 12. N:o 3. 5:

— 466 —

* Ecklonii: panicule ob ramos subpatentes, rarifloros magis disso-
luta; spiculis lana et pilis argenteis villosis; arista spioulam fore
duplo superente; foliis planiusculis.

E. Ecklonü Ners Afr. austr. p. 93. Saccharum Eckloni Stzupre

l. c. — E. pungens Hocsst. herb.

Hab. in Africa austreli; Cap. b. Spei (Bcxıom 157 et Daxcz,
275 et 280, et 4473) et Port Natal (Kauuss).

Habitu nonnihil sed nullis characteribus inter se differunt species
bic conjunctz.

b. Panicula fastigiato-corymbosa, ramis subsimplicibus, verticillato-
subdigiatis. Spicule cum pedicellis glabre, conice, lana involu-
crante breviores.

2. M. japonicus Anos.: panicule ramis inferioribus subdivisis, su-
perioribus simplicibus; spiculis longius excurvato-pedicellatis; glu-
mis lavibus, acutiusculis; arista rectiusculs, glumis duplo longiori;
foliis planis, glabris; culmo mediocri.

Eulalia japonica Trix. Act. Petrop. 1833. p. 333. (partim)
Streuner Synops. p. 412. n. 2. Saccharum polydaciylon Tune. jap. 42.
Eriantkus japonicus Brauv. Agr. 14.

Hab. in Japonia (Zolling. n. 28) — ”Tabiti” Sreupzı,?

3. M. luzonensis Anps.: panicula ramis valde elongatis simplicibus;
spiculis excurvato-pedicellatis; glumis acuminatis, apice productis,
nervosis; arista rectiuscula, spiculam triplo superente; foliis latissi-
mis, utrinque glaberrimis; culmo valido.

Saccharum pragrande Steupsı Synops. p. 408. n. 56. S. densum
Neus mscpt. — incomplete descriptum'!

Hab. in insula Luzonia (Cuminc, n. 787 et 1841).

Est M. japenico vero proximus, sed differt spiculis adhuc majo-
ribus, longius acuminsto-productis, pamicula diffusius et foliis latio-
ribus. 4A. M. sinensi longius distat spiculis foliisque, sed inter utrum-
quo prorsus medius.

4. M. sinensis Anne: panicule ramis valde elongatis, simplicibus;
spiculis fere stricte pedieollatis, majoribus, nitentibus; glumis
acutis subenervibus; arista basi subcontorta et flexuosa, spicu-
lam duplo superante; foliis latis, subtus cinereo-pubescentibus;
culmo mediecri v. subvalido.

Eulalia japenica Tam. Act. petrop. VI. II. 3. 333. (sec. specimina
in herbario regio berolinensi asservata) et Nzus Act. A c. L. C. N. S.
XIX. Supptem. I. p. 184.

Hab. in China (Cop. Syng-Moon: Mzren 1837).

Quadam est cam duabus pracedentibus similitude, sed differt
sbunde: toto habitu panicule ob ramos omnino simplices, versus
apieem valde elongstos, eximie fastigiato-corymbosa, spiculis fero
duplo majoribus, latias ovatis magisque convexis, fere stricte pedi-
cellafis et ssturstius fulvescenti-nitentibus, arısta spiraliter contorte,
foliisgue subtus birsutis, culmo demum velidieri.

— 467 —

5. M. purpurascens Anps. panicula corymboso-fasciculata, ramis ge-
minis, primariis a basi divisis, ceteris simplicibus, fastigiatis; spiculis
subexcurvatim et scabre pedicellatis; glumis acuminsto-cuspida-
tis, superne denaius pilosis, arista medio geniculata, spiculam
triplo superante; foliis angustis, planis, glabris; culmo mediocri.
Sacch. fasciculatum Tusa. (sec. specimen in herb. Alstroemeri in.

Museo Holmiensi asservatum.)

Patria ignota, verosimiliter aulem Japonia aut China.

A ‚ceteris statim dignoscitur spiculis lana densa vieloceo-purpu-
rascente longiori involutis, glumis parte superiori pilis densis pu-
bescentibus, et pedicellis scabris. Habitu paniculs cum ceteris valde
congruit.”

— 4168 —

Akademiska angelägenheter.

Prxses tillkännagaf, att Akademien genom döden förlorat ledamo-
ten i sjelte klassen f. d. Professoren vid Universitetet i Christiania
Jess Rıruze, samt utländske ledamoten i andra klassen Astronomie
Professoren vid Universitetet i Göttingen C. F. Gauss.

Akademien beslöt att öfverlemna det FrormansKxa priset, en min-
nespenning i guld öfver stiftaren, åt sin ledamot, Professoren C. B. L.
Boeck i Christiania, som till Akademien insändt två afhandlingar; den
ena om muskelfibrernas contraction för elektrisk inverkan och den an-
dra om växternas insugning och utdunstning af vatten.

Inlemnade skrifter.

Af Hr C. G. Tnousox: Öfversigt af de arter inom familjen Dytisci, som
blifvit anträffade på Skandinaviska halfön.
Remitterades till Hrr Waziserc och Bonsman.

Af Hr Eromann? Geognostisk beskrifning öfver Utö jernmalmsfält i Sö-
dermanland.
Remitterades till Hrr Mosasxper och ÅKERMAN.

Af Hr Kronofogden E. Burmas: Meteorologiska observationer, anställda
vid Neder-Kalix åren 1840—1854.
Öfverlemnades till det astronomiska observatorium.

Af Hr Amiral Kaeucer: Observationer anställda der vindmätare blifvit
uppförda vid Sveriges kuster.
Öfverlemnades till Hr ErDMANN.

Studeranden A. E. Horucrens afhandling: Entomologiska anteckningar
under en resa i södra Sverige är 1854, som varit remitterad till
Hrr Wanısers och Boreuan, äterlemnades med tillstyrkan af dess
införande i Akademiens handlingar.

—— 0 ——- ]——!Ä - " .l] 0 —. .— r — — — ———-A = ——A ++ 2 2?! -"?22n
STOCKNOLM, 1855. P. A. NORSTEDT & SÖNER.

ÖFVERSIGT

KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS
FÖRHANDLINGAR.
Ärg. 13. 1855. HM 4

Onsdagen den 18 April.

Föredrag.

1. Om utvecklingen hos släglet Chilon*). —
Herr S. Loven anförde:

»Under ett besök i vår vestra skärgård för tre år sedan,
hade jag tillfälle att iakttaga utvecklingen af Chiton marginatus
Penn. (Ch. cinereus L. enligt Forses och Hanıer).

Några individer af ofvannämnda art, som höllos fångna,
hade på små stenar lagt sina ögg, löst förenade i hopar af sju
till sexton. Hvarje ägg är omgifvet af ett hylle, fig. 4 och 2,
som, veckadt och liksom blåsigt, har en betydlig tjocklek,
motsvarande ungefär hälften af det helas radie. Klyfningens
alla skiften voro redan genomgångna och hyllets innersta, runda
bålighet inneslöt ännu hos några en utbildad rörlig embryo,
fig. 2 och 3.

„Embryonen, af 0,18 millimeters längd, på det hela tögg-
formig och utan spår af ett skal, är genom en rundtom gående
intryckning delad i två, nästan lika stora hälfter, och vid denna
intryckniog äro de cirrer fästade genom hvilkas svängningar han
rör sig. 1 midten af främre delen ses ett knippe af ganska
fina strängar, som knappast visa någon rörelse. Den bakre

+) Härtill Tab. IV.

— 170 —

delen företer två mörka punkter, ögonen, ett på hvardera sidan
nära intryckningen, och vanligen synliga endast ett i sender.
Djurets allmänna form är något föränderlig, den bakre delen ut-
skjuter stundom en tappformig förlängning, såsom ses i fig. 2.
Omkring äggklasarna svärmade några nyss fria ungar, af hvilka
två äro aftecknade i fig. 4 och 5. Formen är endast mera
långsträckt än när de voro inneslutna i sitt hylle; framändan
ses bära fina flimmerhår, som likväl sannolikt förut voro till-
städes, och dess strängknippe, fig. 16, är utsträckt och svänges
någongång, men långsamt. Ingenting antyder ännu den blif-
vande Chitonen. Men nu börjar, fig. 6 och 7, djurets bakre
del att tillväxa starkare än den främre, som blir mera konisk,
och fotens sida urskiljer sig, isynnerhet derigenom, att den mot-
satta, mantelns ryggsida, genom tvärfäror delas i leder, af
hvilka sju äro tydliga, och inom hvilka täta korn framträda,
såsom skalens första anläggning. Framdelen får spridda taggar,
och sådana visa sig äfven på mantelns rand. Djuret böjer sig
ofta, är ännu helt mjukt, och endast simmar”). Men kort der-
efter börjar det att äfven krypa, fig. 8 och 9. Genom man-
telns insänkning på undra sidan, rundt omkring, har dess rand
skilt sig från foten, hvars skifva är fri, fig. 9. Ögonen, tyd-
ligare än förut, äro belägna åt buksidan, fig. 9, men skimra
ännu igenom på ryggsidan ”'). Mantelns leder äro skarpare af-
delade, och dess rand bär tätare taggar. Framdelen, mera
konisk, är ännu temligen stor och besatt med små taggar, dock
mest på öfversidan. Ännu märkte jag ej spår till munöppning,
och ännu sågs djuret ömsom simma, ömsom krypa. Emeller-
tid hafva i ryggens leder de första skalens skifvor afsatt sig,
fig. 40, smala bågar med ojemna ränder, af hvilka jag ännu ej
såg flera än sju, de tre eller fyra främre nästan lika långa,
de derpå följande hastigt aftagande. Vid denna tid synas cir-

AO U U}

*) Cirrernas krets är aldrig afbruten på det vis som det kunde för-
modas af fig. 5 och 6. Den är der icke fullt aftecknad, derföre,
att den i originalritningen blifvit delvis utelemnad.

“) För starkt uttryckt både i fig. 8 och 10.

— 11 —

rerna falla bort. De saknas nemligen hos den form som ses i
fig. 44. Här hafva nu betydliga förändringar inträdt. Man
ser, att. den koniska framdelen af djuret icke mera synes till;
ej eller det knippe af hår den hittills bar. 1 stället är huf-
vudet fullständigt utveckladt, med den nu öppnade'munnen,
och framför denna den böjda fållen, som äfven finnes hos det
fullväxta djuret. Pä sidorna sitta ögonen, nu burna af tydliga
upphöjningar, med pigment och lins som fig. 15 visar. Foten
har något tilltagit, men ännu har den ej uppnått sin blifvande
storlek i förhållande till hufvudet. Till gälar synes ännu intet
spår, men der de skola komma iakttogs en tätare mängd af
stora celler. Manteln har skjutit framåt öfver hufvudet; man
ser redan ett af skalen framför ögonen. Detta mantelns fram-
skjutande ses tydligen ofvanfrån ı fig. 42, 43 och Ak. Den
första af dessa 'har ännu endast sju tydliga skal. Framför det
främsta af dessa ses ett fält besatt med små taggar; det är
hvad som ännu är ofvan synligt af embryonens koniska fram-
del. Detta fält är i fig. 43 mycket förminskadt, på samma
gång, som bakom det sjunde skalet det åttonde framträder,
och är alldeles betäckt ı fig. 14, der skalen skjutit sig framåt
så mycket, att det sista, åttonde är synligt med hela sin
omkrets.

Granskar man nu närmare skalens bildning, så anmärkes
för det första, att de från början, med undantag af det åttonde,
anläggas nästan liktidigt, nemligen så, att de främre i början
hafva en storlek i förhållande till de bakre, som de sedan icke
skola bibehålla. Det första bildar nemligen, fig. 10, en lika
lång tvärbåge som det andra och tredje Men detta förhållande
är förändradt redan i fig. 42, och blir det ännu mera i fig.
43 och 14; det första intar der icke mera samma bredd af
djuret som de tre följande, och ovalen blir bestämdare derige-
nom, att numera. de bakre skalen tilltaga i bredd. Äfven till
formen äro de främsta skalen tidigare än de bakre; i fig. 44
har det främsta redan antagit sin halfmånlika omkrets, innan

4”

— 172 —

det bakersta är mer än anlagdt. — För det andra ser man,
att skalen först uppträda såsom smala skifvor med oregelbundet
vågiga ränder, och tilltaga i tjocklek och vidd derigenom, att
under den första skifvan tilläggas nya, småningom större. Men
fig. 12 visar, att hvarje skal snart får två djupa vikar, incisure
laterales Mınn., belägna i deras främre rand, en på hvarje sida.
När nu nya skifvor afsättas från manteln, blifva dessa vikar,
gedda ofvanifrän, småningom tillslutna, och qvarlemna endast
märket af sin innersta del, men det är mer än sannolikt, att
skalens undra, mot manteln vända sida genom denna tillväxt
bör förete en framåt och utåt löpande, gropig fåra — en su-
tura lateralis porosa Minp. Det främsta skalets incisure buc-
cales äro i fig. 43 och 14 anlagda, men oregelbundna, utan
djupa vikar. — Vidare synes det vara articulamentum Min.
som först anlägges; till tegmentum såg jag ej ett tydligt spår.
Det visar sig för öfrigt, att åtminstone hos Chiton marginatus
skalen icke äro sammanfogade af fyra articuli, och ännu vida
mindre finnes något stöd för den meningen, att det bakersta

är det egentliga skalet, analogt med Patellas, och de främsta
derutöfver tillagda.

Hvad slutligen mantelranden beträffar, har jag derom en-
dast det att anmärka, att dess taggar visade sig ganska ore-
.gelbundet, i det de sällan voro öfverallt tillstädes, utan mer-
endels endast fläckvis. De böra icke förblandas med mantel-
randens framdeles uppträdande betäckuing.

Af inre delar kunde intet med någon säkerhet urskiljas,
i anseende till de yttre delarnas ogenomskinlighet.

Jemför man nu denna utveckling med den af andra Mol-
lusker, torde det lätt falla i ögonen, att den krets af cirrer,
hvarmed djuret rör sig i sitt första, simmande stadium, mot-
svarar veli cirrer hos ungar af andra Gasteropoder och af Ace-
phaler. Men velum är hos Chiton icke utbildadt till ett vidt

segel, som kan utspännas. I stället har en annan del fått be-
tydligare storlek, nemligen den främre koniska, som bär här-

knippet. Denna är nemligen hvad jag hos hafs-acephaler kallat
den »päronformiga kroppen», som bär »flagellum.» Äfven denna
har sitt läge inom veli krets, och flagellum, eburu has dem
enkelt, har samma svaga rörlighet. Velum försvinner hos
många Mollusker, så vida det ej återstår såsom nıunntentakler
eller labialpalper. Måhända igenfinnes en återstod deraf i den
hudfåll, som hos Chiton framtill omger bufvudet.»

— 174 —

Förtleckhning öfver böcker och skrifter skänklta
ull Velenskaps- Akademiens Bibliolhek.

4

Af École Polytechnique i Paris:
Journal de l'école. Tome XX. Paris 1853. 4:0.
Af Royal Society i London.
Proceedings. Vol. VII. N:o 9, 10, 11.

Åf Författarne:

Bauvzetuivs, R. M., Beskrifning öfver Hydrachnider, som förekomma inom
skåne, Lund 1854.

Hur, C. J., 3:ne matematiska afbandlingar.
Nıusson, S., Skandinavisk Fauna. Del. 4. Fiskarna. Lund 1855. 8:0.

Af Uigifvaren:
Flora. 1854. N:o 21—38. Regensburg. 8%.

— 175 —

2. Om slägiet Apluda*). — Herr Adjunct N. J.
Anpunsson hade insändt följande meddelande:

Inom Andropogoneernas grupp är 'det i allmänhet säll-
synt att påträffa ett slägte, som ej allenast genom yttre habitus,
utan kanske ännu mera genom bestämda och konstanta karak-
terer visar sig väl begränsadt från hvarje annat. Ett sådant
är dock Apluda, hvilket redan finnes upptaget under detta namn
af Linng i dess Genera och Species plantarum, ehuruväl af honom
likasom af de flesta nyare Auctorer mindre noggrannt eller
rentaf felaktigt beskrifvet. Visserligen hafva åtskilliga författare
i sednare tider i constructionen af dess blomdelar velat se en
antydning till slägtskap om ej identitet med Anthistiria L. och
ännu närmare med Diectomis Beauv. och Ischemum L.; men
med ingendera af dessa genera har Apluda någon annan tydlig
öfverensstämmelse än den för Andropogonew gemensamma af
heterogama smä-ax.

Anthistiria, sådant det rätteligen bör bestämmas, med frän-
skiljande ej allenast af Androscepia Brongn. utan ock al tvenne an-
dra slägten, (Hyparrhenia och Cymbunthelia), som jag ansett mig
böra uppställa såsom mellanlänkar mellan Anthistiria och det verk-
liga Andropogon, har visserligen axen inhöljde i en bätformig
bracteola och ej allenast axsamlingarne, utan äfven axskaften och
vippgrenarne vid basen omslutne af bladiga skärmar; men dä hos
Apluda bracteolan blott innesluter ett enda ax, inhöljer den hos
Anthistiria först 4 involucrerande, nästan bredvid hvarandra
kransvis sittande småax och sedan ett pedicelleradt hermaphrodit-
ax och 2:ne derifrån utgående hanax. Tänker man sig dessa
4 basal-småax borta, så blefve axbildningen hos de båda släg-
tena visserligen något likadan, likväl med den skillnaden, att
bos Apluda är det fertila småaxet ledadt vid en nedtill för-
tjockad pedicell, som just bakom detta småaxets fästepunkt klyf-
ves i 2:ne plattade, hoplagde halfvor, hvaraf den ena slytar i ett
ofullständigt utbildadt småax (blott yttersidan är nemligen i toppen

*) Hörtill Tab. V.
Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh., d. 18 April 1855.

— 176 —

grön, gluma-artad och insidan säckformigt urholkad och hinn-
kantad!) och den andra, som vid basen tyckes omfatta den
förra, uppbär ett ı de flesta fall enblommigt, hankönadt småax.

Deremot hafva slägtena Diectomis och Ischemum (hvar-
med olika författare dock mena ytterst olika arter, och som
derföre erfordra en helt annan begränsning!) till hufvudsaklig
del samma konstruction af sina blomdelar, som de dfrige Ånr-
dropogonee, d. v. s. att småaxen äro tvenne, ett oskaftadt och
ett skaltadt, fästade vid lederna af axets eller axens rachis,
Hos ingendera af dessa förekommer någon bractea, annat än
vid basen af det gemensamma axskaftet; ej heller visa sig
der flera än 2:ne småax sittande bredvid hvarandra.

De arter af detta högst märkvärdiga slägte, som jag varit
i tillfälle att undersöka, äro följande:

APLUDA L.

Linn. gen. n. 1147. EnwpvricH. gen. n. 948. Taıntus Act. Petrop. 1833 p. 324.
Nexs ab Esens. Act. Ac Nat. Cur. XIX. Suppl. I. p. 191. Kra. Agrost p. 516.
. STEUDEL Synops. pl. glum. fasc. VI. p. 403.

Char. Spica bracteola involuta. Spicule terne, pedicello incrassato
mfixe, intermedia sessilis biflora et helerogama, laterales longius pedicellate,
altera tabescens, altera plerumque mascula.

Deser. Culmus inferne ramosus, decumbens, aut erectus, aut basi
scandens, incrassato-nddosus, compressiusculus, glaber. Folia lanceolato-
linearia, scabra, costa diluta percursa, szpe in petiolum plus minus
evidentem attenuala; vaginz iniernodiis breviores; Jigula membranacea,
exserta. Inflorescentia: ramı axillares, bası vagina foliacea inclusi, g0-
mini aut superiores solitarii et allerni, sxpius divisi, paniculam plus
minus densam efficientes, fasciculos spicalarum remotos aut condensatos
gerentes. Fasciculi e spicis 2—5 composili; pedunculi graciles bractea
communi foliacea vaginali. Spica sinzula bracteola cymbiformi, mem-
branaceo-herbarea, viridi-nervosa, margine hyalino-membranacea, apice
herbaceo mucronata ad medium involuta, plerumque incurva, e spiculis
heterogamis tribus constans. Spicula inferior cum ceteris duabus arti-
culata, bracteole opposita, compressiuscula, fertilis: glumzs inaequales,
inferidr et exterior lanceolato-linearis chartaceo-indurata , convexiuscula,
extus plus minus 7—9-nervoso-striata, apice emarginata vel,bidentula;
gluma superior ovata, inferne convexa el carinala, 3—5 nervia, supern®
acute Carinato-compressa, acula; flosculi inferioris masculi palex equales,
mutic®, superioris hermaphroditi vel abortu mere feminei palea inferior
aut integra, aut submucronata,, aut szpius bifida, e sinu aristam geni-
culato-fexuosam et tortam, dichroam, spiculam superantem exserens; lo-
dioule parvz, truncate; stamina tria; styli basi conjuncti; stigmala

crasse plumosa, atropurpurea; caryopsis libera, glabra, compressiuscula.
Spicul@ laterales pedicellis latis, planie, emarginato-bidentatis vel Irun-
catis, carınam glumz interioris »picule sessilis utrinque tegentibus, in
pedicellum communem incrassatum inferne confluentibus pedicellata; altera,
ut videtur interior, ad rudimentum tantum breve vel obsoletum, extus vı-
ridi-nervosum, intus hvalinum, exsaccatum, vacuum redacta ; alfera com-
pleta, aut uniflora et mascula, aut (rarissime) ut in sessili biflora, heterogama:
sglumz equales, lanceolatz, viridi-nervosz; palew hyalin.e, mutic, acut.

Synopsis specierum :

1. Pedicellus communis spiculam sessilem subzquans A. rostrata Nees.

2.

» » .„spicnla sessili (multo) brevior:
a. Spicula sessilis hirta:
pedunculi et bracteoke glabri . . . A. communis Ness.
pedunculi et bracteols pilosi. . . . 4A. ciliata Ans.
b. Spicula sessilis glabra:
+ Arıstale:
Pedunculi et bracteole glabri . . . A. aristata L.
Pedunculi et bracteolz pilosi. . . . 4A. scabra Axps.
* Mntica . . . . eo ee ae 000. A. multica L.
Apl. villosa Scures. et A. digitata L. e genere eliminunde, ut jam

monuil Nexs.

A. rostrata Nees. et Ann. (Glums Ind. or. ined. — Nrss A. L. N.
C. 1. c. p. 194): panicula subeffusa, elongata; fasciculis 3—5-spica-
tis; spicis incurvis, bracleola fere sub apice, in cuspidem scabram
producto, bidentata, glabra fere ad medium involutis; pedicello
communi valde elongato; spicule sessilis gluma exteriore glabra,
interiore ciliata; arista infra medium geniculata, fusco-picea, spicam
duplo superante; spicula tabescente tenuiter ciliata; mascula termi-
nali glabra; foliis distincte petiolatis, scabris, planis. — STrEUDEL.
Synops. pl. glum. p. 403. n. 3.

Hab. in India orientali (Wight n. 1714) Herb. Swartz (leg. Rerter).
A. communis News et Ars. (Glum. Ind. or. ined. — Neuss A. L. N. C.
l. c. p. 194): panicula anguste contracta, brevi; fasciculis conferlis,
subdistichis; spicis incurvis, bracteola sub cuspide brevi biloba
ultra medium involutis; pedicello communi brevi, incrassato; spicule
sessilis gluma exteriori pedicellos superante, hirta, inleriore lon-
giore; arista medio geniculata, superne infuscata; spiculam duplo
superante; spicula tabescente ciliata v. pubescente; mascula termi-
pali glabra; foliis basi angusiatis, cum vaginis glabris. — SreupsL.
lc po n. 2

Apluda aristala RoxB. Fl. Ind. I. 324. Andropogon cymbarius
Roxs. Tab. 884 (sec. Ness).

Hab. in India orientali (Wight n. 1713).

A. ciliata Anps.: panicula efflusa, lanceolato-elongata, apice nulänte;
fasciculis remotiusculis; spicis incurvis; bracteola spica dimidio bre-
viori, sub cuspide herbacea bidentata, hyalinmo-marginata , subciliata;
pedicello communi brevi, incrassato; spicule lertilis gluma exteriorı
pedicellos hirlos superenie, extus puberula, inleriorem bidenlatam,

— 178 —

in carina superne scabram “quanle; arista spiculam fere trıplo supe-
rante, medio geniculatn, superne flavescente; spicula tabescente dorso
puberula; mascula terminali glabra; foliis petiolalis, supra sub-
pilosis, viridibhus, latis, vaginis margine e tuberdulis pilosis.

Hab. in Asia (India orientali, Caruar: (Hücsı n. 1639),

Est A. communi maxime affinis, sed abunde differt: culmo multo
elatiori et crassiori, evidentius compressiusculo; foliis duplo longioribus
(fere pedalibus) et latioribus ($ unciam), supra pilis e tubereulis
minutis egredientibus parcissime pilosis, basi longe peliolatis; sed
maxime panicula et spicis. Panicula fere pedalis, ramis simplicibus,
subdistantibus, infra geminis, superioribus solıtariis, patentibus
subeffusa. Folia involucrantia acutissima , vaginis margine e tuberculis
pilosis; bractee fasciculorum etiam foliacex, subunciales, vaginis
subcoloratis cymbiformibus, margine ciliatis; rachis compresso-alata,
ciliata; fascicui 2—3-spicati, remotiusculi; bracteola navicularis,
medio latissima, flavo-marginata, superne subciliata, cuspide viridi,
1} lineam longa miucronata. Spice quam in A. communi fere duplo
majores; spicula fertilis 2 lin. longa, tabescens ferlilem zquans,
mascula ceteris eliam zquilonga.

3. A. aristata L. (Amoen. acad. 4..p. 303, sp. 1487): panicula sub-
effusa, fasciculis subglobosis; spitis rectiusculis vel incurvis; bra-
cteola spicam dimidiam aquante, sub cuspide herbacea bidentata,
glaberrima; spicula fertili tabescentem =zquanle, gluma exteriori
superne angusie hvalino-marginala, interiori 5-nervi; geniculam
ariste aquante vel ea breviore, in carina superne lenuissime cilıata:
spicula tabescente superne ciliata, extus angusta, viridı, 5-nervi;
spicula mascula terminali basi ciliis paucis suffulta, glaberrima, glu-
mis zqualibus, mucronato-acuminatis; foliis in petiolum angusta-
tis, planis — Tune. prodr. 21. Scuase. gram. 2.t. 42. Wirren. Sp.
pl. 4. 938. Lam. ill. t. 841. R. S. Syst. II. 841. Taın. Act. Petrop.
p. 325. Kunto Agr. 516. Streuner Synops. p. 403. n. 1.

Diectomis fasciculata P.B. Agr. 160. (sec. Ners).

Andropogon glaucus Rerz. obs. V. 20. Wırıo. Sp. IV. 2. 910
(sec. Nees) (cui synonymon A. glaucam Scaaes, Gram. Il. 98
habet Steuer Svnops. I. c. p. n. 9).

Apluda microstachya Ners A. N. P. C. XIX Suppl. 1. 193.

Hab. in India orientali (Wight) n. 1712. Walljch. n. 8760 Hücsı

n. 2102 et 3274. Sonnerat, Brown), in Ceylon (Rersaup) et in

Manila (hb. vindob.)

a. — grandis: panicula ob ramos elongatos palentes, effusa; spiculis
3—4 lin. longis; glumis exterioribus spicula fertilis basi
kevibus.

ß contracta: ramis abbreviatis, fasciculis condensatis,
coloratis.

b. — minor: panicula subsimplici, erectiuscula, elongata; spiculis
2—3 lin. longis; glumis exterioribus basi subnervosis. (A.
microstachya Ness. p. s. d.)

Ex horto vindobonensi specimina vidimus culta panicula

eximie rara insignia, quorum rami solitarii, alterni, fesciculi in

spicas geminas v. solitarias, pedicellatas soluti, pedicellus spiculse

tabescenlis omnino glaber, et spicula etiam terminalis ut infe-

rior fertilis, stigmatibus purpureis!
*nervosa (Anps.): panicula valde interrupta, ramis geminis arrectis,
brevibus; fasciculis 2—3-spicatis, discretis; spiculis lateralibus ho-
rizontaliter divergentibus; bracteola spicam plus dimidio involuorante;
spicul:e fertilis gluma exteriori valide nervosa, tota viridi, subovali;
spiculse mascule glumis carinalis, nervosu-striatis.

Hab. Asia (Hüceı: n. 2682). ”

A vulgari Apluda aristata L. non parum recedit panicula strictis-
sims, ramis brevibus arrectis veluti peclinato-spicatis, spiculis fere
duplo minoribus, gluma exteriori spicule fertilis tota valide pervosa,
arista breviori, infuscata, et foliis brevioribus. Unum tentum spe-
cimen vidimus, quare id specie distinguere non audemus.

A scabra Anps.: panicula ramosa; ramulis et pedunculis strigosisz
bracteis margine e tuberculis hirtis; bracteola cum cuspide subulata
spiculas subequante; spicis rectiusculis; spicule fertilis gluma
exteriori lineari-oblonga, nervoso-Costata, spicula tabescente, apice
vix glumacea, sublongiori, gluma interiori glaberrima; arısla mox
geniculata, tota torta, spiculam duplo superante, infuscata; spicule
terminalis glumis acutis; foliis basi angustatis, scabris.

Hab. in Nepalia, Wallich (n. 8760 h.).

Aplude aristate tam affinis, ut valde dubius sim, num ab ea
specie removeatur. Aliena tamen videtur, non tantum habitu toto
exteriori, sed etiam structura folierum, panicule et spicularum.
Folia enim non in petiolam evidentem attenuata sunt, sed quasi
seseilis, glaucescentia.. Panicula fere pedalis, ramis inferioribus ge-
minis, saltem superioribus alternis, solitariis, longioribus, remoso-
divisis, fasciculis subconfertis, quasi pectinato-spicatis. Ramuli et
pedicelli scahre ciliati. Bractes foliacez, margine dense scabro-birt;
bracteole quam in celeris speciebus hujus generis angusliores et
longius herbaceo-mucronatz, valide nervos®, margine plus minus
late hyalinse et coloratz. Spica 1} lin, longa, omnino glaberrima;
spicula tabescens vix apice summo glumacea, sed szpius rufescenti-
colorata, ad pedicellum tota redacta; spicula terminalis fertili aaqualis;
arısta quam in ceteris sub-brevior et tota usque ad spicem torta.
Gluma exterior spicule fertilis non marginate, apıce vix emarginata,
latissima; interior quasi mucronulats,

A. mutica Linn. (sp. pl. 1486): panicula subeffusa; fascıculis discretis,
verticillatis; spicis rectiusculis, late ovatis; bracteola spicam dimi-
diam superante, sub cuspide bidentata glaberrims; spicula fertilis
spiculam tabescentem subsuperantis gluma exteriore basi J@vi, apice
bıdentata, gluma interiore acuta viridi-striata; paleis muticis; spi-
cula tabescente inferne late applanata; spicule terminalis masculae
paleis glumis acutis brevioribus; foliis in petiolum attenuatis. —
Wiıııo. sp. pl. 4. 938. Lam. ill. t. 874, Nurs A. L.C.N. X l.c.p.
192. Tan. 1 c.p. 325. Kra. Agr. 516. Sreupeı Synops. p. 403. n. 4.

Calamina mutica P.B. Agrost. 129. R.S. 810. Calamina gigantea

P.B. Agr. p. 129. Andropogon glaucum Rerz. (sec. Trinium) Apluda

-— 180 0 —

geniculata Roxs. 1. 325. Kru. 517. (sec. Ners). Sreunzı Synops.
p. 404. n. 7.

Hab. in Coromandelia (Mack), Java (Biume et Tuunseng), China
(Meren et Osseck), Nova Caledonia (Lasıızankaz) et Luzonia (Cas-
nı880). Specimina etiam eo nomine 8 Linnao ipso inscripta vidimus
in berb. Holmiensi,

*A. kumllis Preset. (Reliqu. Harz. 344 sub Calamina): panicula magis
effuss; fasciculis longius remotis; spicis basi ovato-gibbisz spicula
sessili tabescente longiori, basi sublari; spicula tabescente fere
tota ad pedicelhum redacta , apice tantum medio virescenti-glumacea ;
bracteola late ovali, spiculam dimidiam superante; culmo graciliori.
A kumilis Steuorı Synops. p. 404 n. 3.

Hab. in Luzonis (Cumins. n. 635).

A vera A. mutiea me judice non ita recedit, ut speciem propriam
efficere possit, Transitus evidentes ssepe invenimus,

"A mucronata Stzupsı (Synops. p. 404. n. 6. —?): panicula magis
contracta; fasciculis subconfertis; spicis oblongo-linearibus; spicula
hermaphrodita tebescente evidentius longiori; spicula tabescente
spice glumacea; bracteola spicam dimidiam involvente, cuspide
selongata, herbacea, scabra mucronata.

Hab. in Manila (Mrvan), et in insula Bourbon (Gaupicuaup).

Habitu panicule et spioularum sed inprimis bractesrum insignis;
cerlissime attamen mera varietas. Quid STtBuper suo nomine signi-
ficat, haud bene liquet; in nostram tamen diagnosis proxime quadrat.

Obs. Formam eb A. humili ad A. mucronatam aperte transitoriam
misit Wallich (n. 8760 k’ et I') ex hortu Calcuttensi, qua bra-
cleola herbaceo-cuspidata, spiculis masculis magnis, fasciculis et
foliis obscure viridibus 8 ceteris non parum recedere videtur.

Essplicatio Tabule V. 1. 4A. rosirala, spioa ex utroque latere
visa: 2. A. communis, spica cum gluma exteriori spieulase inferio-
ris; 3. 4A. scabra, spica ex utroque latere visa; 4. A. arislala,
a. forma minor, spica ex uttoque latere visa, b. gluma extörior et
c. gluma interior spicule inferioris, d. forma nervosa, spicula et
gluma exterior spicule inferioris; 5. A. aliala, u. spica, b. spicula
tabescens, c. gluma exterior et d. oe. glums interior (e latere et
e dorso) spicula inferivrin, f. flosculus hermaphroditus, g. fl. mascu-
lus, b. i. spicula tabescens, extus et intus; k. spicula mascula ter-
minalis cum glumis et paleis, I. Jodicule et pistillum; 6. a. A.
musica, ex utroquo lalere, b. A. humilis, spica et spicula tabescens.
c. A. mucronata, glumo ext. spiculz fertilis et spicula labescens.

— 11 —
8. Nya Hemiptera. — Herr C. Står hade insändt

följande fortsättning af sina beskrifningar öfver nya arter af
denna klass.

2.

1.

SCOTELLEROIDES. (Dar)
CALLIDEA. (Ler,)

. C. eoelestis: obscure virescente-chalybeus; thorace maculis 11, qua-

rum 3 anterius, 4 posterius, 2 que medio ulrimque, nigrisz scu-
tello profundius et densius punctato, ruga elevata transversa an-
tica, impunclata, maculis 8, quarum una media triangulari, 3
utrimque uraque apiee posilix; pectore obscuriore, disco flavo;
abdomine flavo, segmento singulo utrimque macula transversa cha-
Iybeo-violacescente, segmento ultimo nigroviolaceo; femoribus mi-
niatis, apice tibiisque chalybeis, antennis larsisque nigris, Long
9, lat, 9 millim. — Madras Indie orientalis,

PACHYCORIS. (Bury.)

„P. scurrilis: ferrugineo-brunneus; capite flavo, vitta media nigra;

ihorace marginibus antico et lateralibus, maculis 14, (5, 5,4) an-
gulisque posticis flavis; scutello maculis 6 basalibus, 4 vel 5
mediis, quaram intermediis confluentibus, fasciaque prope apicem,
cum maculis mediis per lineam longitudinalem et cum mauculs
apicis flava immediate, cohzrente, fluvis; aubtus nigricans; flavo-
maculsts, maculis abdominis utrimque serie tripplo positisz pedibus
Nav tibiis extus fuscis; anlennis nigris, art. basali luteo. Long.
, let. 5 millim. — Mexico.

BRACHYPLATYS. (Boıs».)

B. cingalensis: nigro-eneus; capitis lobo medio maculis 2, lobis
lateralibus singulo linea iransversa aliaque parva longitudinali flavis;
thorace utrimque flavomarginato, antice et utrimque linea conti-
gua intramarginali flava; scutello flavomarginatoz macula costali
basali hemelytrorum, margine abdominis maculaque intramarginali
longitudinali segmenti singuli flavis; pedibus rufotestaceis; antennis
fuscis, art. basali testaceo. Long. 8, lat. 7 millim. — Ins. Taprobana,

COPTOSOMA. (Lar.)

C. nigropunctatum: supra cum pedibus Aavum, vage subrude nigro-
punctatum; capitis lobo medio maculisque 2 basalibus nigris;
thorace antice impunctato, lines utrimque antico-laterali fasciaque
antica intraemarginalibus, nigris; scutello ruga anlica impunctata;
subtus nigricans; abdomine margine superiore flavo; segmento sin-
gule ulrimque fransversim biseriatim fAavopunctato, margineque
laterali flavo. Long. 33, lat. 2% millim. — Sierra Leona.

SCIOCORIDE. (Daur.)
PARAMECOCORIS (Srit.)
P. binotatus: fuscolestsceus, nigropuncistus; cepile Ovato, margini+
bus basin versus parum reflexis, apice emarginsto; scutello medio
Öfvers. af K. Vel.-Akad. Förh., d. 18 April 1855.

1.

$.

1.

— 182 —

loogitudinaliter sublaevi; bemelytris macala parva pone medium
flava; membrana flavotestacea, nervis fuscopunctatis; subtus minus
dense punctatus, abdomine utrimque nigricante, segmentis basi
apiceque fuscoferrugineo-marginatis, ultimo toto pedibusque fusco-
ferrugineis; antennis obscure rufotestaceis, apicem versus fuscis.
Long. 13, lat. 7 millim. — Sierra Leona. .

P. gastricus (Tasc): flavotestaceus, dense subprofunde nigrofusco-
punctatus; capite lateribus paralellis, a medio obliquis; scutello basi
utrimque callo flavotestaceo, impunctato; membrana fuscescenle;
subtus cum pedibus dilutior, minus dense punctatus, abdomine
utrimque vitta nigricante, antennis rufescentibus, art. 2 ultimis
fuscie, basi sordide flavis. Long. 9, lat. 5 millim. — India orientalis.

AEDNUS. (Daıı.)

A. circumflexus: niger, punctatissimus; marginibus lateralibus thora-
cis, costali hemelytrorum, abdominisque toto flavis; pedibus an-
tennisque flavotestaceis, his nonnihil obscurioribus. Long. 7, lat.
5 millim. — Patria ignota.

HALYDIDA. (Dart)

MACROPYGIUM. (Srın.)

M. flavopustulatum: supra rufoferrugineum, parce punctatum, ma-
culis flavis, impunctatis dense ornatum; subtus flavescens; an-
tennis flavis, (art. ultimi desunt.) Long. 13, lat. 8 millim. —
Patria ignota.

ANTITEUCHUS. (Dar...)

A. luctuosus: fuscobrunneus, nitidus, punctatus, supra callis depla-
patis, parvis, flavis dense sparsus; antennis nigrofuscis, abdomine
pedibusque flavotestaceis, illo lateribus obscuriore, his pilosis, pr&-
sertim femoribus brunneopunctatis. Long. 11, lat. 7 millim. —
Patria ignote.

PENTATOMIDE. (Darı.)

PENTATOMA. (P. Bravv.)

P. principalis: supra obscure viridi-eruginosa; thorace antice margi-
neque costali basali hemelytrorum miniatescentibus; subtus cum
antennis pedibusgue nigra, maculis margınalibus et disci utrimqug
abdominis dilute rufotestaceis. Long. 16, lat. 10 millim. — Mexico.
P. Halys: flavotestacea, fusco-zruginoso-punctata; scutello basi
maculis parvis impunctatis 5; membrana sordide albida, striis par-
vis brunneis sparsa; sublus parcius punctata, pectore anlerius
acervalim parce zruginoso vel metallice viridi-punctato; pedibus
fuscopunctatis. Long. 17, lat. 40 millim. — China.
Hzxc species Halydibus statura similis.

STRACHIA. (Haun.)

:S. soulplicollis: sordide lutescens, parce punctata, subtus flavescens;

thoräce anterius nonnihil elevato, parte elevata Circumpunctata,

2.

3.

— 483 —

bis longitudinaliter et utrimque transversim punctalo-impressa;
membrana fuscoviolacescente, antennis, maculis utrimque 3 pectoris
lineisque pedum nigris. Long. 11, lat. 6 millim. — Sierra Leona.

EURYSAPSIS. (Sicnxon.)

E. Signoreti: sordide albidoflavescens, parce subtiliter punctata;
scutello pone medium macula nigra, longitudinaliter divisa. Long.
10, lat. 6 millim. — Senegal.

EDESSIDE. (Darı.)
EDESSA (Fasr.)

E. albidicornis: olivaceo-testaces; antennis flavoslbidis, thorace
utrimque cornuto, cornubus thoracıs latitudine dimidio brevioribus,
crassiusculis, apice clavatis, subuncinatis, nigris; subtus obscurior,
abdomine segmento singulo linea obliqua transversa, flava. Long. 17,
lat. 9 millim. — Brasilıa. |

E. Capreola: olivaceo-flava; antennarum art. 4 apice fusco, (ulti-
mus deest); thorace fasciis 2 mediis virescentibus, viridipunctatis,
utrimque longe cornuto, cornubus latitudine thoracis plus dimidio
brevioribus, parce nigropunctatis, apice reflexis; scutello pone me-
dium utrimque dilute virescente, apice albido; subtus cum pedibus
flavescens, pectore utrimque macula glaucescente, Long. 14, lat.
8 millim. — Brasilia.

E. Bos: lutescens, nitida; tharace utrimque spinose, spinis sub-
recurvis, nigris; hemelytris olivaceo-brunneis; subtus albida, in-
cisuris abdominis vittaque ulrimque undata brunnescentibus. Long.
15, lat. 8 — Honduras.

ACERATODES. (Au. & Seav.)

A. flavovirens: flavescens, rude virescentepunctatus; membrana
aureomicans. Long. 15, lat. 10 millim. — Minas Geraes. |
A. albomarginatus: fusco-olivaceus; antennis pedibusque rufotesta-
ceis, illarum art. 2 ultimis flavoalbidis; capite, thorace utrimque
bemelytrisque anguste flavomarginatis; subtus testaceus, incisuris
abdominis nigris. Long. 19, lat. 10 millim. — Minas Geraes.
A. flavomarginatus: fusco-olivaceus; antennis, marginibus capitis,
lateralibus thoracis, costali basali hemelytrorum abdominisque toto
Nlavoalbidis. Long. 18, lat. 9 millim. — Minas Gerae6s.

Pracedenti affinis, sed magis rudiusque rugoso-punctatus et
obscurior.

SPARTOCERIDE. (Darı.)

SPARTOCERA. (Lar.)

S. costicollis: flavotestaces, parce albidosericea; anlennis, capite,
thoracis vittis 4 antice confluentibus, postice abbreviatia scutellogque
nigrofuscis; thorace utrimque sinualo, posterius utrimque „ilatato,
disco costis 2 sat elevatis, transversis inslructo; scutella..basi
utrimgue albidosericeo; abdomine margine brunneo-maculato; pe-
dibus subferrugineo-fuscis. Long. 16, lat. 7 millim. —— Brasilia.

2.

3.

— 18h —

2

MICTIDAR. {Dacı.)
CRINOCERUS. (Burs.)

C. rubro-ormalus: niger; capite subtus, rostro, marginibus antico
et lateralibus fasciaque thoracis, marginibus hemelyirorum, macu-
lis marginalibus abdominis tıbiisque anterioribus rubris. Long, 15,
lat. 5 millim, —- Brasilia,

C. lugens: obscure ruloferrugineus, antennis pedibusque anteriori-
bus dilutioribus; thorace posterius fuscopunciato; scutello apice
flavo; hemelytris sordide flavotestaceis, rude fuscopunclalis, nervis
sat elevatis. Long. 15, lat. 5 millim. — Minas Geraes.

“ C sublomenlosus: fuscoferrugineus, parce albidotomentosus; thorace

antice, lateribus linesque media scutelli nigri, margine interno
maculaque parva hemelytrorum densius albidolomentosis; subtus
sordide lutescens, pectore utrimgue maculis 3 nigris. Long. 15,
lat. 5 millim. — Patria ignota.

METAPODIUS. (Wesrw.)

M. luetuosus: nigro-ferrugineus; antennarum art. ultimo dilutiore;
thorace angulis posticis subdilatatis, acutis, parce granulalo;
scutelli apice, tibiis tarsisque anticis flavotestaceis; femoribus pos-
ticis crassis, subcompressis, granulatis, intus 4-spinosis, spinis 2
mediis msjoribus; tibiis posticis utrimque paralelle dilatatis. Long.
27, lat. 11 millim. — Mexico.

M. bicoloripes: nigrofuscus; antennis, pedibus anterioribus scutellique
apice imo castaneis; thorace parce granulato, sngulis postlicis
nonnihil dilatatis, subacutis; femoribus posticis apicem versus
crassioribus, spinoso-tuberculatis, intus 4-spinosis, tibiis posticis
a basi utrimque ampliato-dilatatis, dein medio sinustis, pone me-
dium intus vix, extus parum dilatatis. Long. 22, lat. 9 millim.
— Antiochia Columbiz.

HOMOEOCERIDAE. (Darı.)
PARYPHES. (Spıx.)

P. lunicollis; (Sundarus. Am. & Serv.) flavotestaceus; antennis art.
2 et 3 fuscis, basi apiceque flavis, (ultimus art. deest,); thorace
utrimque valde cornuto, cornubus antrorsum porrectis, intus spi-
nulosis, apice nigrofuscis; scutello nigro, marginibus flavis; heme-
lytris fuscopunctatis, membrana fusca. Long. 18, lat. 6 millim.
— Brasilia.
P. c@sareus: supra metallice viridis, subtus cum capite flavescens,
macula hujus nigrochalybea; thorace antice ruga flava, postice
miniato-marginato; pectore utrimque maculis 3, antennis pedibusque
nigris. Long. 17, lat. 6 millim. — Patria ignots.,
P. amabilis: dilute olivaoeo-flavus; antennis, art. ultimo excepto,
latescentibus; olavo hemelytrorum albido, dense sanguineopunctato,
corio Aapice purpureo-marginato; pectore utrimque linea lutea, ab-
demine vittis 3 vel 5, tibiisgue posticis apice dilute lutercentibus.
Long. 17, lat. 6 millim. — Minas Geraes.

ANISO-

1.

— 485 —

ANISOSCELIDZ. (Daıı.)
DIACTOR. (Peary.)

D. cincticollis: D. foliaceo valde affinis, differt statura angustiore,
colore supra brunneo, thorace obscure viridicinclo, marginibusque
lateralibus anguste flavis. Long. 14, lat. 3} millim. — Patria
ignota.

ANISOSCELIS. (Lara.)

A. vexillatus: fuscobrunneus; capite testaceo-trilineato; aptennis,
art. bassli excepto, maculis 2 thoracis, fascia angulata hemelytro-
rum tibiisque anterioribus sordide flavis; subtus flavotestaceus,
nigroirroratus; tibiis posticis valde dilatatis, parte dilatata flavo-
maculata, pone apicem extus bis, intus unisinuata, apice flavis.
Long. 19, lat. 7 millim. — Remedios Columbiz.

MICROBASIS. (Dare.)

M.? rufiventris: supra lutea; membrana nigrofusca, basin versus
maculis 2 dilutioribus; abdomine rufo, pectore, ano, pedibus, an-
tennarumque art. 1 et 2 (reliqui desunt) nigris. Long. 13, lat.
5 millim. — Sierra Leona.

HYPSELONOTUS. (Hann.)

. H. Imeaticollis: cepite, thorace femoribusque testaceis; thorace

medio fusco, lineis 2 albidis longitudinalibus; scutello hemelytrisque
flavotestaceis; subtus transversim nigrolineatus; antennis tibissque
nigrofuscis, illarum art, 3 et 4 basi albidis.. Long. 10, lat. 34
millim. — Minas Geraes.
Variat hemelytris sordide flavotestaceis, apicem versus dilutio-
ribus.
SERINETHA. (Srin.)

. S. Sine: obscure sanguinea; antennis, scutello, pedibusque nigro-

fuscis; thorace disco fuscescente; subtus nigrofusca; marginibus
maculaque media singuli segmenti abdominis, sanguineis. Long.
13, lat. 33 millim. — China.

COREIDAE. (Daui).
DISCOGASTER. (Bunu.)

D. Drewseni: D. rhomboideo affinis, multo angustior; supra flavo-
testaceus, dense zruginosopunctatus, marginibus lateralibus thora-
cis, costaligque basali hemelytrorum zruginosoviridibus; antennis
ferrugineis, art. ultimo fusco, art. 2 et 3 longitudine fere =qua-
libus; subtus flavus, maculis marginalibus et aliis serie quadruplo
positis disci virescentibus; pedibus virescente-flavis. L. 18, 1. 5
millim. — Minas Geraes.

CLAVIGRALLA. (Spix.)

C. pulchra: thorace, capite subtusque rufa, illo basi spınısque
humeralibus nigris; antennis nigris, art. apicali flavo; hemelytris

Lå

Öfvers. af Kongl. Vet.-Akad. Förh. Årg. 12. N:o 4. 2

— 4186 —

fuscıs; pedibus sordide flavotestaceis, fuscomaculatis. Long. 10,
lat. 3) millim. — Brasilia.

CECIGENE. (Au. & Senv).

PHYSOPELTA. (Au. & Serv.)

P. bimaculata : flavotestacea; thorace disco fuscotestaceo, anterius
subgibboso, laevi, postice plano, parce punctato; scutello, macula
magna apiceque corii, membranaque nigris, hac basi flavotestacea,
ibique nigromaculata; pectore fusco; abdominis incisuris anguste
nigris. Long. 16, lat. 6 millim. — Java.

LARGUS. (Haur).

4. L. marginicollis: niger, marginibus lateralibus thoracis bemelytrisque

2.

rufis, bis parce nigropunctatis, vittaque obsoleta nigrofusca orna-
tis. Long. 13, lat. 5 millim. — Brasilia,

L. morio: niger; tuberculis antenniferis, antennarumque art. ba-
sali bası rufis. Long. 13, lat. 6 millim. — Columbia.

BICELLULI. (Au. & Senv.)
RESTHENIA. (Srır.)

R. dimidiorufa: capite, thorace, scutello, basi hemelytrorum pecto-
reque rubris; thorace antice maculis 2, scutello basi maculis 2,
hemelytris basi macula 1, peclore utrimque maculis 2 nigris; an-
tennis, hemelytris, basi excepto, abdomine pedibusque nigris.
Long. 15, lat. 6 millim., — Brasilia.

CAPSUS. (Fazr.)

C. vitripennis: virescente-flavus; antennis, art. 1 excepto, fuscis;
capite thorsceque longitudinaliter rufo-vel ferrugineo-lineatis, hoc
etiam linea transversa intramarginali basalı nigrofusca; scutelli .
lines media maculisque 2 apicis brunnescentibus; hemelytris flavo-
hyalinis, nervis obscurioribus; femoribus posticis fuscopunctatis;z
abdomine utrimque linea longitudinali sanguinea. Long. 8, lat.
24 millim. — Java.

v. sobrimus: pra&cedenti subaffinis; flavus, tboracis macula magna
basin atlingente, scutelli macula ulrimque media, subferrugineis;
bemelytris flavohyalinis, clavo margineque apicali corii obscure
sanguineis, subtus dilute sanguineo-lasciatus. Long. 9, lat. 23
millim. Java.

C. maculiceps: supra luteus, subtus cum capite, scutello, antennis
pedibusque niger; capite basi maculis 2 albidis, thorace antice,
linea humerali parva maculaque triangulari apicali hemelytrorum
nigris; membrana fusca. Long. 7, lat. 3 millim. — Gallia me-
ridionalis.

C. thoracalus: capite, thorace, subtus pedibusque flavus; scutello
hemelytrisque nigrofuscis; antennis fucis. Long. 6, lat. 28 millim.
— Java.

5,

— 187 —

C. nitens: capite, antennis pedibusque sordide flavescentibus; tho-
race fuscotestaceo, anterius ruga elevata, nitida, fusca; scutello
flavotestaceo, angulis dilutioribus; hemelytris flavotestaceis, nitidis,
dense punctatis, corio intra mearginem fuscopunctato, appendice
apice fuscescente; membrana albida, hyalina; subtus nigrofuscus,
pectore antice flavotestaceo, ano testaceo; femoribus posterioribus
apice fuscomaculatis, tibiis posterioribus fusco-biannulatis. Long.
4, lat. 2 millim, — Gallia meriodonalis.

MIRIS. (Faex.)

. M. Hedenborgi: flava; antennis flavotestaceis; capite lineis 2, tborace

lineis 4, scutello lineis 2 ferrugineis; hemelytris obsolete ferru-
gineo-bi vel tri-lineatis; subtus utrimque vitta intramarginali
füscoferruginea, abdomine medio etiam viltis 2 angustis obsoletio-
ribas similiter coloratis. Long. 9, lat. 2% millim. — Rhodus.
MEMBRANACHI (Au. & Senv.)
TROPIDOCHEIL&A (Fıesen,)

F. morio: nigrofusca; tbnrace disco convexo, longitudinaliter sub-
paralelle 3-carinato, antice vesicula, supra carinata, lateribus sor-
dide flavosericea, instructo. Long. 6, lat. 1} millim. — Brasilia.
NUDIROSTRI (Au. & Serv.)
RASAHUS. (Au. & Seav.)

. R. flavipes: flavus; antennarum art. 2 fusco (reliqui desunt.);

thorace impressionibus nigrofuscis, postice fuscotestaceo; scutello
nigro; hemelytris clavo macula oblonga media, corioque posterius
fuscobrunnescentibus; membrana, apice excepto, fusca; subtus
fuscus, abdomine medio flavötestaceo; margine favo, fuscomaculato.
Long. 21, lat. 4 millim. — Brasilia.

PIRATES. (Burm.)

. P. atrox: nigrofuscus, hemelytris fuscobrunneis, membrana nigro-

fusca, macula basali flavotestaces; femoribus posterioribus basi,
tibiis maculisque marginalibus abdominis flavotestaceis. Long. 17,
lat. 5 millim. — Java.

ACANTHASPIS. (Au. & Ser.)

. A. flavipes: nigrofusca; spinis 4 posticis thoracis, basi maculaque

apicali hemelytrorum, basi membrane, maculis marginalibus ab-.,
dominis pedibusque flavis. Long. 16, lat. 5 millim. — Tranquebar.

« A, bimaculala: nigrofusca; vertice, thorace anterius spinisque 4

posticis, basi hemelytrorum, maculis mergivalibus abdominis, annu-
loque apicali femorum testaceis; macula corii flava. Long. 18,
lat. 6 millim. — Java.

« A. ornala. Tasc. nigra; thorace angulis posticis aculis, maculis

2 mediis limboque basalı, marginibus hemelytrorum, costali pon®

3

2.

— 488 —

medium excepto, margine basali anlepectoris abdomineque rubris,
hujus maculis marginalibus enoque nigris; membrana dilute fusce-
scente. Long. 10, lat. 4 millim. — India orientalis?

A. ochropus: nigra; antennis pedibusque flavotestaceis; macula com-
muni sutursli et apicali bemelytrorum sordide flavis; thorace mu-
tico. Long. 12, lat. 4 millim. — Minas Geraes.

A. cerudelis: fuscotestacea; bemelytris nonnihil dilutioribus, mem-
brana maculis pluribus fuscis; antennis, pedibus abdomineque flavo-
testaceis, hujus margine fuscomaculato; femoribus tibiisque fusco-
ennulatis. Long. 12, lat. 33 millim. — Sierra Leona.

REDUVIUS. (Faen.)

„ R. pallidus: sordide flavescens; capite, fascia pone medium heme-

Iytrorum membranaque, limbo apicali excepto, fuscescentibus.
Long. 13, lat. 33 millim. — Rossia meridionalis.

R. thoracicus: obscure fuscolestasceus; hemelvtris sordide albidis,
macula pone medium membranaque, hujus apice maculaque oblonga
ad marginem corii exceptis, fuscis; abdomine pedibusque dilute
flavotestaceis. Long. 18, lat. 4 millim. — Ins. Rhodus.

R. dorsalis: nigrofuscus; antennis, hemelytris, postpectore, abdo-
mine pedibusque dilute flavotestaceis; hemelytris macula pone me-
dium ad membranam, membranaque fuscis, hujus apice margineque
ad corium flavis, ano fuscescente. Long. 12, lat. 3 millim. — Nubia,
circa flumen Bahr-el-Abiad.

R. annulatus: nigroluscus; maculis 2 posterioribus confluentibus
thoracis, basi apiceque corii, maculis marginalibus abdominis pedi-
busque dilute flavotestaceis; femorum annulo medio apiceque fuscis.
Long. 15, lat. 5 millim. — Sierra Leona.

PHYSORHYNCHUS. (Au. & Senv.)

P. crudelis: luteus; capite, anteonis, scutello, hemelytris basi
margineque costali basali luteis exceptis, pectore, apice abdominis
pedibusque nigris; tborace mox ante medium transversim impresso,
impressione longitudinali apicem et basin versus evanescente. Long.
20, lat. 8 millim. — Sierra Leona.

P. lanius: niger; thoracis angulis posticis maculaque basali,
scutelli apice abdomineque rubris, hoc margine supra nigromacu-
lato, subtus segmenti singuli margine anoque nigris; hemelytris

fuscis, margine costali Jutescente, membrana flavotestacea. Long.
13, lat. 4 millim. — Java.

APIOMERUS. (Haan),

A. lanius: niger, sordide flavopilosus; hemelytris, basi excepto,
sordide flavescentibus; antepeotore abdomineque flavotestaceis, hujus
margine anoque nigrofuscis. Long. 22, lat, 7 millim. — Minas
Geraes.

A. flavipennis: niger, flavopilosus (?); hemelytris flavis, membrana
byalina; pedibus fuscopilosis; maculis minutis marginalibus abdo-
minis, femoribus posticis apice, tibiis posticis appendicibusque

— 189 —

analibus flavis, his apice sanguineis. Long. 16, lat. 7 millim. —
Columbia,
| PRISTESANCHUS, (Au. & Senv.)

1. P. Afzelii: obscure chalybeus; ihorace, margine postico excepto,
scutello, hemelytris pectoreque dense subaureotomentosis; mem-
brana virescente-fusca; abdomine apice flavolimbato; femoribus
nigris, posticis basın versus tibiisque flavotestaceis. Long. 29,
lat. 8 millim. — Sierra Leona, :

HARPACTOR. (Lar.)

1. H. armipes: H. subarmato (H. Sch.) affinis; elongatus, flavo-olivaceus;
capite fusco, spinis 6 (2, 2, 2,) armato, anticis 2 longissimisz
thorace anterius fuscescenle, disco spinis 4 (2, 2), angulisque
posticis singulo spina armatis; hemelytris fuscotestaceis, mem-
brana cupreofusca; femoribus anticis longiusculis, incrassatis, spi-
noso-tuberculatis, subtus spinis 4, supra apicem versus spina 1,
longioribus armatis. Long. 10, lat. 2 millim. — Ins. Taprobana.

2. H. Hedenborgi: capite thoraceque nigris, hujus maculis 3 oblongis
mediis marginibusque posticis, scutelligue apice flavoalbidis; he-
melytris dilute fuscescentibus; femoribus luteis, horum annulo
medio et apice, tibiisque nigris; abdomine fusco, margine lute-
scente, nigromaculato. Long. 8, lat. 2 millim. — Ins. Rhodus,

ECCAGORAS. (Burw.)

1. E. trimaculicollis: luteus, capite, antennis, maculis 3 transversim
positis thoracis, hbemelylris, abdomine pedibusque nigris. Long.
18, lat. 4 millim,. — Brasilia.

2. E. nigricornis: obscure rufotestaceus; capite, basi excepto, anten-
nisgue nigris; hemelytris sordide flavotestaceis, pone medium
fuscescentibus, corio ante apicem macula oblonga lutea; membrana
cupreolusca. Long. 14, lat. 3) millim. — Minus Geraes.

3. E.? trux: fuscotestaceus; capite, antennis, art. basali nigro excepto,
pedibusque, femorum apice nigro excepto, rufotestaceis; abdomine
nigroviolaceo, pone medium utrimgue late flavo. Long. 20, lat. 5
millim. — Sierra Leona.

ISOCONDYLUS. (Au. & Sanv.)

1. 1. fuscipes: flavus; macula intraoculari, ihorace posterius, margine
basal: excepto, hemelytris pedibusquo nigrofuscis; thorace posterius
spinis 4, mediis 2 longissimis. Long. 14, lat. 3 millim. — Mexico.

ZELUS. (Fass.)

1. Z. alboannulatus: niger, nitidus; abdomine ante medium rufo;
annulo medio femorum posticorum et obsoletiore femorum antico-
rum albidis. Long. 12, lat. 21 millim. — Remedios Columbiz.

HIRMATOCHARES. (Nov. Gen.)

Caput oblongum, collo breviusculo.. Antenn® corpore breviores,
zqualiter crasse, 5-articulatz, art. 4 brevissimo, capitis apicim non

— 190 —

superante, art. 2 capitis longitudine, 3 hoc plus dimidio breviore, 4
hoc plus ter longiore, ultimo hoc parum breviore (2). Thorax antice
quam postice dimidio angustior, inermis, medio subconstrictus, an-
gulis posticis rotundatis. Scutellum inerme. Femora antica reliquis
nonnihil crassiora; tarsis graciles, mediocres.

1. H. obscuripennis: flavotestaceus; capite supra antennisque nigrisz

1.

hemelytris fuscoviolaceis, basi tboraceque posterius lutescentibus;
tibiis nigrofuscis. Long. 10, lat. 23 millim. — Sierra Leona.

PLOTERES. (Au. & Serv.)
PTILOMERA. (Au. & Serv.)

P. cingalensis: supra femoribusque brunnea, opaca; thorace dorso
longitudinoliter nitido; macula apicali capitis, antennis, apice
rostri, marginibus antico et lateralibus thoracıs, horum etiam ra-
mulo parvo, lineis 2 femorum anticorum, tibiis tarsisque nigro-
fuscis; subtus sordide flavoslbida, dense, brevissime albosericea,
pectore utrimque vitta angusta, maculaque apicali mox ante coxas
intermedias nigrofuscis, eliam albosericeis. Long. 13, lat. 4 mil- -
lim. — Ins. Taprobana.

HYDROCORISE. (Lara.)
ZAITHA. (Au. & Saar.)

2. lutaria: sordide flavotestacea, medio vel mox pone medium la-
tissima; membrana fuscescente, apice limboquo interno sordide
albido-hyalinis; antepectore utrimque macula fuscescente; femoribus
anlicis utrimque maculis 3 nigris; pedibus posterioribus subtus
fuscomaculatis. Long. 24, lat. 12 millim. — Patria ignots.

NOTONECTA. (Lis.)

N. australis: flavoalbida; capite intra oculos longitudinaliter sulcato,
medio subgibbo; hemelytris albidohyalinis; abdomine supra basi

- apicemque versus [uscescentes pectore medio, abdomine femori-
ss P N

busque anterioribus supra nigrofuscis; abdomine ante apicem ut-
rimque longe penicillato-setoso. Long. 13, lat. 4 millim. — Nova
Hollandia.

FULGORINA. (Burm.)

” APHANA. (Buan.)

A. resima: sordide flavotestacea; fronte cornuta, cornu recurvo,
vertice dupplo longiore, supra sulcato; marginibus lateralibus tho-
racis anguste nigris; scutello obsolete 3-carinato; bemelytris rufo-
testaceis, supra dense albidomucoreo-maculatis, maculis costelibus
subglaucescentibus; alis nigrofuscis, pone medium flavocinnamomeis,
pr&seriim ante medium albomucoreo-maculatis; abdomine supra
albomucoreo. Long. corp. 21, Exp. al. 17 millim. — India orien-
talis.

— 11 —
POEOCBRA. Bonn.)

. P. semipellucida: griseoflavescens‘; fronte pedibusque fuscomaculatis

et irroratis; hemelytris pone medium byalinis, margine basali,
plaga magna oblıqua media, vitta pone medium maculisgue mar-
ginis costali nigrofuscis; alis vitreis; abdomine supra prasino;
tibiis anticis basi extus rotundato-dilatatis. Long. corp. 14, exp.
al. 39 millim. — Brasilie.

P. rubriceps: nigra; capite, macula utrimque pectoris, abdomine
femoribusque posticis rubris. Long. corp. 11, exp. al. 29 millim.
— Brasilia,

P. sepulchralis: nigra; pectore postice utrimque macula albomucores;
abdomine flavo, subtus medio longitudinaliter nigro. Long. corp.
12, exp. al. 30 millim. — Brasilia.

POECILOPTERA. (Lara.)

P. sobrina: flava; fronte thoraceque unicarinatis, scutello paralelle
3-carinato; hemelytris angulo suturali apicali aculo, marginibus
anguste sanguineis, macula parva suturali pone medium fusca,
clavo granulato.. Long. corp. 8, exp. al. 24 millim. — Sierra
Leona.

P. argiolus: dilute albidovirescens; fronte, thorace scutelloque, hoc
tamen levius, 3-carınatis; hemelytris maculis parvis atrosanguineis,
obsolete albidocinctis, parce sparsis; clavo granulato. Long. corp.
6, exp. al. 20 millim. — Patria ignota,

DERBE. (Fass.)

D. albicans: albida; hemelytris alisque albis, nervis transversis
dilute fuscescentibus, illis ante apicem macula minuta nigra. Long.
corp. 4, exp. al. 20 millim. — Brasilia.

D. furcato-viltata: fusca; fronte angusta pedibusque flavis; hemelv-
Iris albis, hyalınis, apice subglaucescentibus, vitta apice bifurca,
a medio ramulum emittente, fusca; alis fuscis; abdomine fulve-
scente (2). Long. corp. 4, exp. al. 18 millim. — Java.

H/EMISPHERIUS. (Scuaun.)

. H. Schaumi: sordide flavescens; fronte flavovirescente, vitta media

rufa; hemelytris sordide subhyalinis, margine costali antico nigro,
macula parva basali suturali, lineisque 2 submediis, subcurvalis,
obliquis, flavis. Long. 5, lat. 5 millim. — Ins. Taprobana.

EURYBRACHYS. (Gu£a.)

. E. rufiventris: E. Bufonis (Walker) valde affinis videtur; niger,

bemelytris macula subtransversa ad marginem costalem ante me-
dium albida, apice intra marginem ferrugineis; postpectore, abdo-
mine femoribusque posticis sanguineis, maculis femorum tibiisque
posticis fuscorufescentibus. Long. 6, lat. 4 millim. — Nova Hol-
Jandia,

— 4192 —

CERCOPIBES. (Au. & Serv.)
MONECEPHORA. (Au. & Saar.)

M. posticata: sordide rubra; hemelytris pone medium fuscis, parte
fusca basi maculis 2 rubris; scutello, maculis pectoris abdomineque
obscure viridieneis. Long. 15, lat. 7 millim. — Brasilia.

TETTIGONIDES. (Au. & Seav.)
TETTIGONIA. (Georre.)

T. rubroteniata: supra sanguinea, subtus cum fronte pedibusque
flava; frontis vitta, verticis maculis 5, (3, 2,) (media antica cum
frontis vilta confluente), vittis 4 thoracis, vittisque 3 hemelytro-
rum nigris. Long. 9, lat. 2 millim. — Honduras.
T. cinctoviltata: lutea, subtus pedibusque dilutior; maculis 3 ver-
ticis, 4 thoracis, 2-que basalihus scutelli nigris; bemelytris corio
vittis 2, una nigra, altera flava, clavo vittis 2 nigris villam
flavam includentibus. Long. 11, lat. 23 millim. — Minas Geraes.
Macule 2 basales verticis interdum desunt.
T. Drewseni: T. gratiose affinis videtur; lutea; lineolis 5 frontis
(que interdum desunt), macula apicali', lineis 2 utrimque margi-
neque basali medio verticis, lineolis 2 longitudinalibus, 2 trans-
versis margineque basali thoracis lineolaque transversa scutelli
nigris; hemelytris fuscis, maculis minutis flavis dense sparsis,
maculaque flava majore suturali ante apicem ornatis; subtus pe-
dibusque flavescens. Long. 8, lat. 2 millim. — Minas Geraes.
Variat hemelytris commisura viltaque angusta cum macula
suturali subapicali confluente flavis.
T. 6-pustulata: T. mutabilis subaffinis; sanguinea, macula epicali
verticis nigra; maculis 2 thoracis 2-que hemelytrorum flavoalbidis;
abdomine, ano excepto, fusco; pedibus Jilute fuscosanguineis.
Long. 10. lat. 23 millim. — Minas Geraes.
T. suturella: flavoalbıda; maculis, una frontis, 3 verlicis, 2 tho-
racis lineolisque 2 scutelli nigris; hemelytris albopellucidis, com-
misura margineque costali anguste nigris. Long. 5, lat. 13 millim.
— Manilla.

JASSIDAE. (Am. & Serv.)
THAMNOTETTIX. (Zerr.)

T. malaya: virescente-albida, dense subrude punctata; fronte ca-
rinata; vertice concavo, carinato; thorace anterius subdepresso,
ibique bicostato;, hemelytris hyalinis, clavo limboque costali rude
punctatis; pedibus dilute virescentibus. Long. 7, lat. 13 millim.
— Malacca.

— 493 —

4. Öfversigt af de arter tillhörande släglet
Ozypoda, som blifvil funna i Sverige. — Herr Bo-
uesan inlemnade en af Philosophie-Magistern Tromson under
förestående titel insänd uppsatts:

»Slägtet Ozxypoda, som räknas till Aleocharingruppen
bland Staphylinerna, uppställdes först af Mannernem i »Precis
dun nouvel arrangement de la famille des Brachelytres» och
karakteriseras enligt Erıcason uti »Genera et species Staphyli-
norum» genom de femledade framtarserna och den långa första
leden uti bakbenens tarser. Det sönderfaller uti tvenne na-
turliga sectioner, af hvilka den första innefattar MANNnNErRHEINS
egentliga Oxypoder eller de arter, hvilka, med föga utstående
ögon, hufvudet insänkt uti thorax, som är stor och omfattar
basen af elytra, hafva en bakåt afsmalnande abdomen, som
oftast är försedd med utstående hår från sidorna; den andra
åter innehäller de arter, som bafva temligen utstående ögon,
mera framsträckt hufvud, thorax vanligen afsmalnande mot
basen, mindre tät punktur och jemnsmal abdomen. Dessa af-
delningar äro äfven till lefnadssätt skarpt åtskilda, så att man
allud träffar sista sectionens arter under bark eller i utsipp-
rande saft af träd; då deremot de öfriga vanligen lefva på.
fuktiga ställen eller i sällskap med myror. Å ena sidan visar
detta slägte största affinitet till Homalota, i synnerhet till den
afdelning deraf, som (H. aterrima, lividiventris) genom sin
mot spetsen afsmalnande abdomen hafva habitus lik Tachyporus,
hvilka äfven hafva första leden i baktarserna långsträckt; &
"andra sidan kommer det genom sista sectionens arter så nära
slägtet Phloeopora Ericas., att dessa båda genera nästan tyckas
sammanfalla till ett enda; ty om man granskar de diagnoser,
som af Erıcuson fastställas för dessa slägten, finner man att
enda skillnaden är den, att baktarserna hos Oxypoda hafva
första leden »elongatus», hos Phloeopora »sequente paullo longior»,
en karakter, som måhända är alltför obestämd att grunda olika
slägten. GytrtesxHaL har uti Insecta Suecica beskrifvit 5 arter

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh., d. 18 April 1855.

— 1 —

af detta slägte, som uti 'denna uppsats ökats till 25, ett antal
som visserligen öfverstiger det uti Ericasons Käf. d. Mark upp-
förda, men ganska säkert skulle kunna få en rik tillökning från
norra Sverige, som jag tyvärr ej varit i tillfälle att undersöka.

OXYPODA Mannenn.

a) Fusıformes:

1. O. ruficornis (Aleochara Gyu. Ins. Sv. II. 422. 44): Ni-
tidula, griseo-sericans, nigra, antennis, pedibus, elytris
anoque testaceis; thorace parum convexo, postice foveolato
obsoletissimeque canaliculato; tarsis posticis articulis inter-
mediis elongatis. Long. 2% lin.

Er. Gen, et. Spec. Staph. 142. 1.
Temligen sällsynt; funnen vid Stockholm af Prof. Bons-

man, vid Herrevads-kloster i Skäne af Stud. C. Rorn.

2. O. luteipennis (Er. Col. March. 1. 343. 1): Sericeo-pube-
scens, parum nitida, nigra, antennis bası, pedibus ely-
trisque testaceis, his circa scutellum lateribusque infuscatis;
thorace leviter convexo, foveolato obsoleteque canaliculato;
tarsis posticis articulo primo sequentibus tribus longitudine
equali. Long. 423 lin.

Mas: abdominis segmento ventrali sexto apice utrinque
sinuato, medio triangulariter producto distinctus.

En. Gen. et Spec. Staph. 143. 2.
Aleochara ruficornis var. b. Gyıt. Ins. Svec. Il. 422. 44.

Sällsynt; funnen vid Ramlösa och Ringsjön i Skåne.

Anm. Denna art ör närmast lik O. ruficornis, men är mycket
mindre, med mörkare färgteckning, tydligare ränna på thorax
och kortare baktarser.

3. O. lateralis (Aleochara SauB. Ins. Fenn. I. 394. 82):
Oblonga, depressiuscula, subopaca, nigra, antennarum basi,
thoracis lateribus, elytris vitta obliqua pedibusque testa-
ceis; thorace transverso, foveolato obsoleteque canaliculato;
abdomine dense sericeo-pubescente, apice levigato. Long. 43 lin.

Homalota lateralis Taous. Öfvers. 1852, 145. 57.
Aleochara opaca var. b. Gyre. Ins. Sv, II. 423. 45.

Sällsynt; funnen i spillning vid Ringsjön i Skåne.

— 4195 —

k. O. opaca (Aleochara Grav. Micropt. 89. 31): Brevior, parum
nitida, fusco-pubescens, nigra, antennarurn basi pedibusque
obscure testaceis; thorace convexo, quali; elytris brunneis,
subrugoso-punctatis; abdomine dense sericeo-pubescente.
Long. 43 lin.

Mas: abdominis segmento ventrali sexto apice triangu-
lariter producto distinctus.

Er. Gen. et Spec. Staph. 144. 4, -
Aleochara opaca Gyıı. Ins. Sv. Il. 423. 45.

Ej sällsynt; den lefver på fuktiga ställen och i spillning,

5. O. umbrata (Aleochara Gyur. Ins. Sv. I. 424. 46): Brevior,

nitidula, sericeo-pubescens, nigra, pedibus testaceis; tho-

race breviusculo, leviter convexo, basi foveola parva im-

presso elytrisque piceis; abdomine,apicem versus attenuato,
segmentis piceo-marginatis. Long. 4} lin.

O. cuniculina Er. Gen. et Spec. Staph. 149. 17.

Ej sällsynt på fuktiga ställen.

Anm. Man finner ganska lätt af Grrcensacs beskrifning I. c. att
Ericssons och GrYrresBars umbrata ej äro identiska, ty sist-
nämde författare säger om sin art att den är dubbelt så liten
som opaca, då Erıcusons deremot till storlek öfverensstämmer
dermed; de öfriga karakterer, som GYLLENBAL Omnämner, nem-

ligen en framtill hoptryckt thorax, längre elytra passa full-
komligt in på O. cuniculina En.

6. O. longiuscula (Aleochara Grav. Micropt. 80. 20): Elongata,
nigra, subnitida, sericeo-pubescens, antennis validis, thorace
multo longioribus, brunneis, pedibus rufo-testaceis; thorace
suborbiculato, basi foveola impresso; abdomine apicem
versus vix angustato. Long. 1} lin.

En. Gen. et Spec. Staph. 144. 6.
Ej sällsynt i Skåne på fuktiga ställen.

7. O. alternans (Aleochara Grav. Micropt. 85. 26): Elongata,
griseo-sericans, rufo-testacea, capite, pectore, 'elytrorum
angulo exteriore ahdominisque cingulo postico nigricanti-
bus; thorace basi foveolato. Long. 14 lin.

Er. Gen. et Spec. Staph. 145. 7.
Aleochara alternans Gyıı. los. Sv. Il, 419. 41.

Allmän i svampar på efterhösten.

8.

9.

— 196 —

O. togata (Er. Col. March. I. 346. 8): Elongata, subnitida,
subtilissime pubescens, nigra, thorace amplo elytrisque
rufis, antennarum basi pedibusque testaceis; elytris thoracis

longitudine, subtiliter punctatis. Long. 13 lin.

Er. Gen. et Spec. Staph. 145. 8.
Aleochara obfuscata var. b. Gyıı. Ins. Sv. II. 418. 40.

Ej sällsynt på torra marker i sällskap med den lilla
svarta myran.

Anm. Denna art liknar ganska mycket O. abdominalis Masnern.,
som mig veterligen ej blifvit funnen i Sverige, men skiljes på
sitt svarta bröst och något glänsande abdomen, hvilken Afven
är något starkare puncterad.

O. hospita (Grimmer Stett. Ent. Zeit. VI. 434. 20): Elorgata,
nigra, vix nitida, dense pubescens: antennis basi pedibusque
testaceis; thorace elytrorum latitudine, fusco-testaceo; ab-
domine dense griseo-sericeo; elytris subtilissime pun-
ctatis, fusco-testaceis. Long. 44—1$ lin.

Funnen i sällskap med föregäende, men sparsamt.

Anm. Till form och färgteckning kommer denna art ganska nära
0. togata, men afviker dock genom sculpturen på elytra och
abdomen, hvilka äro mycket finare och tätare puncterade;
dessutom är vanligen skifvan af thorax och elytra omkring
scutellen lätt skuggade, abdomen mot spetsen kantad med
svarta, utstående bår.

40. O. curticollis: Oblonga, breviter sericeo-pubescens, sub-

opaca, fusco-nigra, antennis, pedibus segmentorumque ven-
tralium marginibus ferrugineis; thorace brevi, sat convexo,
basi et lateribus fortiter rotundato, ante scutellum foveola
parva impresso; elytris thorace longioribus; abdomine con-
fertim punctulato. Long. 13 lin.

Sällsynt; funnen pä fuktiga ställen.

Till kroppsform Ööfverensstämmer denna art närmast med O. opaca,
men afviker i synnerhet genom sina tunnare antenner, kortare
thorax, samt något tydligare puncterad abdomen. Hufvudet
är mycket mindre än tborax, platt-kullrigt, fint puncteradt,
svartaktigt, mun och pelper roströda. Antennerna äro knappt
så långa som hufvud och thorax sammantagne, ganska tunna,
obetydligt tjockare mot spetsen; andra leden något större än
tredje, 4—10 transversella, slutleden äggformig, nära dub-
bels så stor som föregående; till färgen roströda, vid basen
lergula. Thorax är lika bred som elytra, dubbelt så bred

41.

12.

— 197 —

som lång, öfver spetsen hoptryckt, framhörnen till följe deraf
nedböjda, sidorna och bakkanten ganska starkt rundade, bak-
hörnen trubbiga; skifvan i synnerhet framtill ganska kullrig,
vid roten försedd med en liten grop framför scutellen. Elytra
äro längre än tborax, yttre vinkeln lätt urbugtad, platt-
kullriga, bruna, fint och tätt puncterade, beklädda med ett
fint och kort, sidenskimrande ludd. Abdomen är något af-
smalnande mot spetsen,, tätt och tydligt puncterad, svartbrun,
anus samt bakkanten af ventralsegmenterna brunröda. Benen
äro rödaktiga, låren mörkare.

O. planipennis: Brevior, parum nitida, subtiliter griseo—-
pubescens, fusca, antennarum basi pedibusque testaceis,
pectore abdomineque nigris, hoc segmentorum ventralium
marginibus picescentibus; thorace transverso, elytrorum
latitudine, leviter convexo, zquali, elytris thorace fere
brevioribus, subtilius punctatis; abdomine apicem versus

angustato, nitidulo, subtiliter punctato, apice pilosello.
Long. 411 lin.
Sällsynt på fuktiga ställen.

Till kroppsform nästan lik O. curticollis, men thorax mindre kull-
rig, utan grop vid basen, elytra kortare; föga glänsande, be-
klädd med ett fint grått ludd, ljusbrun, bröst och abdomen
svartaktiga. Hufvudet är mycket mindre än thorax, rundadt,
knappt synbart puncteradt, brungult; mun och palper lergula.
Antennerna äro lika långa som hufvud och tborsx samman-
räknade, temligen tunna, utåt spetsen något tjockare; bruna,
vid roten lergula; 2:dra och 3:dje lederna aflånga, jemnstora,
4—10 småningom bredare, nästan transversella, slutleden
aflång, nästan dubbelt längre än näst sista. Thorax är lika
bred som elytra, något smalare öfver spetsen än vid ro-
ten, bakbörnen trubbiga, sidorna temligen starkt, bakkanten
måttligt rundade; lätt kullrig, brungul, beklädd med ett grå-
aktigt ludd. Elytra äro något nedtryckta, nästan kortare än
tborax, brungula, fint men tydligt puncterade. Abdomen är
lätt afsmalnande mot spetsen, som är försedd med mörka ut-
stående bår på sidorna, svart, något glänsande, ventralseg-
menternas bakkant samt anus ljust beckfärgade, fint men tyd-
ligt puncterad. Benen äro lergula.

O. testacea (Er. Col. March. I. 347: 8): Elongata, rufo-
testacea, subtiliter sericeo-pubescens; thorace brevi, le-
viter convexo, angulis posticis rectis; abdomine distinctius

punctato, segmentis intermediis basi fuscescentibus. Long.
41 lin.

- 498 —

Ea. Gen. et Spec. Stapb. 147. 11.
Sällsynt; jag har funnit den på torra ställen vid Stock-

holm.

Anm. Denna art är lätt att skilja från närslägtede genom sina
korta, grofva antenner, de räta bakbörnen på thorax; och
tydligt puncterade abdomen.

43. O. annularis (Aleochara Saure. Ios. Fen. 1. 353. 45):
Elongata, rufo-testacea, dense sericeo-pubescens; thorace
leviter convexo, zquali; elytris thoracis vix longitudine;
abdomine segmento quinto basi nigricante. Long. 4 lin.

O. eingulata Manner. Broch. 71. 11.
O. helvola Er. Gen. et Spec. Staph. 147. 12.
Aleochara obfuscata var. c. Gyıı. Ins. Sv. II. 418. 40.

Funnen på fuktiga ställen nära Lund.

Anm. Denna art närmar sig föregående uti antennbyggnad, men
är mindre och utomdess afvikande genom abdomens ytterst
fina och täta punctur.

14. O. Soror: Elongata, linearis, dense sericeo-pubescens,
rufo-testacea, antennis longiusculis; thorace leviter con-
vexo, angulis posticis rectiusculis; elytris thoracis longitu-
dine; abdomine apicem versus subattenuato, segmento quinto
basi nigricante. Long. 1 lin.

Sällsynt; funnen tillsammans med O. lestacea vid Stock-

holm.

Mycket lik föregående, afvikande genom olika antennbyggnad;
beklädd med ett ytterst fint, sidenskimrande, gulaktigt ludd,
hvarunder puncturen knappast skönjes; rödgul, ögonen och
5:te abdominalsegmentet svartaktiga. Hufvudet är mycket
mindre än thorax, äggformigt. Antennerna äro lika långa
som bufvud och thorax sammanräknode, ej tunna, obetydligt
tjockare utåt spetsen; 2:dra leden nära hälften längre än
3:dje. 4—10 föga längre än bredden, slutleden äggformig,
nästan dubbelt så stor som näst sista, till färgen alldeles
rödgula. Thborax är lika bred som elytra, hälften hredare
än lång, öfver spetsen något smalare än vid roten, framhör-
nen nedböjda, trubbiga, sidorna lätt rundade, bakbörnen
nästan räta; skifvan lätt kullrig utan intryckning. Elytra
äro knappast så långa som thorax, lika fint och tätt puncte-
rade. Abdomen är obetydligt afsmalnande mot spetsen, röd-
gul, 5:te segmentet svartaktigt, stundom af lika färg med
den öfriga kroppen. Benen äro alldeles rödgula.

45.

16

47.

— 499 —
OÖ. ferruginea (En. Gen. et Spec. Staph. 447. 43): Elongata,

linearis, ferruginea, tenuiter griseo-pubescens; thorace le-
viter convexo, basi obsolete foveolato; elytris thorace sub-
brevioribus, depressis, confertim punctatis; pectore abdo-
mineque nigris, hoc basi apiceque testaceo. Long. vix A lin.
. Var: magis saturate ferruginea, capite pectore abdomi-
neque nigricantibus.

Ej sällsynt i Skåne på sandfälten.

Anm. Lätt känlig på sina korta, nedtryckta, tydligt puncterade

elytra,

OÖ. riparıa: Oblonga, dense sericeo-pubescens, fusco-nigra,
antennis, ihorace, elytris pedibusque testaceis; thorace
leviter convexo, basi obsolete foveolato; elytris subdepres-
sis, thoracis longitudine, subtiliter punctatis; abdomine
apicem versus subattenuato, dense sericeo-pubescente.
Long. A lin,

Funnen på stranden vid Malmö.

Denna art synes stå närmast O. exoleta Er., men afviker genom
sitt svarta bröst och en liten grop på thorax framför scutel-
len. Hufvudet är mindre än thorax, platt-kullrigt, brungult;
mun och palper lergula. Antennerna äro knappt så långa
som hufvud och tborax sammanräknade, ganska tunna, utåt
spetsen obetydligt tjockare; andra leden hälften större än
tredje, 4—10 transversella, slutleden ägglik, nästan dubbelt
så stor som näst sista; till färgen rostgula. Thorax är lika
bred som elytra, mer än hälften kortare än bred, öfver
spetsen obetydligt smalare än vid basen, framhörnen ned-
böjda, sidorna lätt rundade, bakhörnen trubbiga; skifvan föga
kullrig, med en liten, föga märkbar grop framför scutellen.
Elytra äro lika långa som thorax, något tydligare puncterade,
gulaktiga, lätt skuggade kring scutellen. Abdomen är föga
afsmalnande mot spetsen, beklädd med samma fina, siden-
skimrande ludd som den öfriga delen af kroppen; svart, anus
och ventralsegmenternas kanter gula, bröstet alltid svartbrunt.
Benen med höfterna lergula.

O. formiceticola (Marker Germ. Zeits. III. 243. 10):

Oblonga, crassiuscula, piceo-rufa, capite abdominisque cin-

gulo nigricantibus; thorace brevi, angulis posticis obtu-

siusculis; elytris thorace vix longioribus, apice dilatatis;

abdomine fulve-pubescente, late marginato. Long. 4—11 lin.
Funnen tillhopa med Formica rufa.

— 200 —

48. O. hamorrhoa (Aleochara Sını». Ins. Fen. 1. 355. 20):
Elongata, tenuiter pubescens, subtiliter punctata, piceo-
nigra, antennarum basi, ano pedibusque rufo-testaceis;
thorace convexiusculo, antice compresso; elytris thorace
paullo longioribus, apice piceis; abdomine apicem versus
leviter attenuato. Long. 4 lin.

O. promiscua Er. Gen. et Spec. Staph. 148. 14.
O. myrmecophila Mzrueı. Germ, Zeits. II. 214. 11.

Tillsammans med föregäende; ej sällsynt.

Anm. Den afviker från O. formicelicola genom en mindre robust
kroppsform, mörkare färg, mera kullrig thorax och proportions-
vis längre elytra.

b) Lineares.

49. O. analis (Aleochara Gyır. Ins. Sv. 11. 388. 11): Piceo-
rufa, opaca, abdomine ante apicem nigricante, apice, an-
tennis pedibusque ferrugineis, thorace transverso, subde-
presso, basi foveola transversa impresso, angulis posteriori-
bus obtusis; elytris thorace sesquilongioribus, minus sub-
tiliter punctatis. Long. 413 lin.

Mas: abdominis segmento penultimo dorsali carina ele-
vata insignis.
Er. Gen. et Spec. Staph. 154. 29.

Ej sällsynt under barken af träd, i synnerhet barrträd.

Anm. Hannen kännes lätt på näst sista öfre abdominalsegmen-
tet, som har en upphöjd köl längs midten; en dylik finnes
äfven, fast kortare, vid basen af analsegmentet, men som oftast
döljes af näst sista. Elytra äro äfvenledes hos hannen upp-
drifna invid suturen, hvartill man ej finner spår hos honan.

20. O. fumida (Er. Gen. et Spec. Staph. 456. 33): Nigra,
| subnitida, antennis thorace longioribus, basi, ore pedi-
busque testaceis, ano rufo; thorace basin versus sub-
angustato, foveola ante scutellum impresso. Long. 41 lin.
Mas: abdominis segmento dorsali penultimo tuberculo

minuto, prominulo insignis.
Ej sällsynt under barken af löfträd och i utsipprande

saft.
Anm.

201

gun -
.

Anm. Från föregående kännes denna art lättast på sina tun-
nare, längre antenner, hvilkas 2:dra led är större än 3:dje,
samt på formen af thorax, hvilken är mera afsmalnande emot
roten.

21. O. ruficollis (Er. Gen. et Spec. Staph. 155: 32): Elongata,
nigro-picea, nitida; thorace transverso, basin versus sub-
angustato, lucide rufo; ano, pedibus antennisque ferrugi-
neis, his medio infuscatis; elytris thorace subbrevioribus,
subrugosv-punctatis; abdomine apicem versus incrassato,
parcius punctulato. Long. I lin.

Mas: abdominis segmento dorsali penultimo tuberculo
oblongo, acuto, elytrisgque medio fortiter impressis insignis.
Funnen tillhopa med föregående, men sparsamt.

Anm. Denna lilla vackra art skiljes ganska lätt från närstående
species på sin ljusa färgteckning och mot spetsen incrasserade
abdomen.

22. O proliza: (Aleochara Grav. Micropt. 74. 5): Elongata, rufo-
ferruginea, nitida, fortius punctata, pube fulvescenti tenuiter
vestita, abdomine ante apicem capiteque piceis, ano, an-
tennis pedibusque ferrugineis; thorace transversim quadrato,
convexiusculo, bası foveolato, lateribus parce piloso. Long.
44 lin. |

En. Gen. et Spec. Staph. 155: 31.
Aleochara elegantula Sasc Ins. Fen. I. 377. 55.

Sällsynt under barken af barrträd.
Anm. En på sin starka, ej täta punktur lätt känlig art.

23. O. suturalis (Aleochara Sınıe. Ins. Fen. 1. 376. 55):
Nigra, nitidula, tenuiter pubescens, ore, antennis, elytro-
rum sutura, ano pedibusque rufis; thorace brevissimo,
angulis postigis rectis; elytris thorace paullo longioribus,
distinctius punctatis. Long. 41 lin.

Sällsynt under barken af barrträd.

Anm. Denna 'art är hufvudsakligast skild från närslägtade genom
sin korta thorax, hvars bakbörn äro räta, och på elytras färg,
som är rödaktig i spetsen och vid suturen.

24. O. laticollis: Nigra, nitidula, thoracis lateribus elytrisque
piceo-castaneis, antennis pedibusque rufis; thorace trans-

Öfvers. af Kongl. Vet.-Akad. Förh. Årg. 12. N:o 4. 3

— 202 —

verso, elytris latiori, basi foveola transversa impresso,
angulis posticis prominulis; abdomine crebre punctulato.
Long. 13 lin.

Mas: abdominis segmento penultimo dorsali carina ele-
vata, ultimo apice anguste exciso insignis.

Sällsynt; funnen vid Ringsjön i Skåne under barken af
löfträd.

Denna art synes komma närmast O. corticina Er., men afviker
genom gropad thorax och mörkare färg; kroppen är betäckt
af ett fint, gulaktigt ludd, svarta antenner och röda ben, elytra
och sidokanten af thorax beckröda, något glänsande, fint
puncterad. Hufvudet är mindre än thorax, kort äggformigt,
platt-kullrigt, fint och tätt puncteradt, svart; mun och pal-
per röda. Antennerna 8ro knappt så långa som hufvud och
tborax sammanräknade, temligen grofva, 2:dra leden lika stor
med 3:dje, 4— 10 transversella, slutleden äggformig, hälften
storre än näst sista. Thorax är nästan bredare än elytro,
öfver spetsen lätt comprimerad och smalare än vid basen,
frambörnen räta, sidorna jemnt rundade mot bakkanten, som
är lätt urbugtad på båda sidor om midten, hvarigenom bak-
börnen blifva något tillbakadragna; skifvan framtill platt-
kullrig, baktill platttryckt. försedd med en tvärgrop framför
scutellen; svart, sidorna brunröda. Elytra äro hälften längre
än thorax, något tydligare puncterade, beckröda, plattkullriga,
vid yttre vinkeln tydligt urbugtade. Abdomen är temligen
jemnbred, fint puncterad, svart, anus knappt ljusare. Benen
äro alldeles röda. Hannen har en köl längs midten af näst-
sista abdominalsegmentet, och en smal utskörning i spetsen
af sista. N

25. O. convezicollis: Opaca, piceo-rufa, ore, antennis, ano
pedibusque ferrugineis, pectore abdominisque cingulo ante
apicem nigro-fuscis; thorace transverso, lateribus fortiter
rotundato, convexo, zgqnali, angulis posticis subrectis;
elytris thorace longioribus, subrugoso-punctatis; abdomine
subtilius punctato. Long. 1 lin.

Sällsynt under barken af barrträd.

Till kroppsform snarlik O. analis, men skild genom sin kullriga
thorax, som är starkt rundad på sidorna utan grop vid ba-
sen; beckröd, nästan matt, beklädd med ett tunnt gulaktigt
nedtryckt ludd. Hufvudet är mycket mindre än thorax, run-
dadt äggformigt, beckrödt,ögonen temligen framstående, svarta;
mun och palper rödgula. Antennerna äro kortare än hufvud
och thorax sammanräknade, temligen tunna, knappt tjockare

— 203 —

mot spetsen; 2:dra leden lika stor med 3:dje, 4—10 nästan
transversella, slutleden äggrund, alldeles röda, beklädda med
hvitaktiga hår. Thorax är fullt så bred som elytra, nä-
stan dubbelt så bred som lång, öfver spetsen comprimerad,
smalare än vid basen, framhörnen nedböjda, nästan räta, si-
dorna starkt och jemnt rundade, bakhörnen räta, bakkanten
Jätt rundad; på tvären kullrig, utan grop vid basen, fint
puncterad. Elytra äre något längre än thorax, finskrynkligt
punkterade. Abdomen är fint, mindre tätt puncterad, något
glänsande, beckröd, med ett svartaktigt bälte före spetsen.
Benen äro alldeles roströda.

Anm. Oxypoda maura Ex. bar jag funnit på stranden vid Ring-
sjön i Skåne, men då den så väl till lefnadssätt, habitus som

mundelar öfverensstämmer med Ocalea, så anser jag det rättast
att anföra den vid detta slägte.

— 120 —

Shänker till Rikele Naturhistoriska Museum.

Zoologiska afdelningen.

Af Herr Grosshandlaren A. Giesecke.

En krokodil, tre ormar och en större insektsamling frän Brasilien.

Af Herr Med. Candidat Kringdahl.
En svart Fringilla carduelis.

-

Botaniska afdelningen.
Af Magister Backman i Östersund.
Tjugu Växt-arter från de högre trakterna af Åreskutfjellet i Jemtland.

Åf D:r C. F. Nyman.
Två exemplar af Xantbium riparium från Preussen.

Mineralogiska afdelningen.

Af Kongl. Sekreteraren Stråle.
Femtio stuffer diverse mineralier.

Ethnografiska afdelningen.

Af Notarien F. Billbergh.
En af Gauchos i Syd-Amerika begagnad riddrägt med sadelmundering.

— 205 —
5. Om Lycena argus och Lycena calliopis.

— Herr Bönzman föredrog en af Herr 8. M. Adjuncten War-
LENGREN insänd uppsatts af följande innehåll:

»Då jag 1853 utgaf mitt arbete om Skandinaviens Dag-
fjärilar, var mig veterligen icke ännu Författarnes Lycena
argus funnen på vår halfö, hvarföre jag ock endast i en an-
märkning upptog arten. Förlidet år lyckades det mig att uti
en skogstrakt inom Ifvetofta Socken af Skåne påträffa några
exemplar af nämnde art, och sedan har äfven Prof. Zeuze i
Glogaw meddelat mig den underrättelse, att samma art är fun-
nen någonstädes i Lappmarkerne af Kerrer. Den hörer således
otvifvelaktigt till vår Fauna, ehuru den synes vara öfver allt
inom landet sällsynt, då deremot Författatnes L. egon är gan-
ska allmän. I nämnde arbete benämnde jag i enlighet med
Boispuvar den förre L. calliopis och den sednare L. argus,
hufvudsakligast derföre, att jag icke då kände den förre såsom
svensk. Men ehuru numera detta skäl förfallit, bibehåller jag
samma benämningssätt och det på grunder, som i följande un-
dersökning skola framläggas.

Såsom man vet har Linne i sin Fauna Suecica 1761
under N:ris 1074 och 4075 beskrifvit tvenne fjärilar under
namn af Papilio argus och P idas, hvilka namn vanligen
blifvit såsom synonymer hänförda till Lycena calliopis Boıso.
Vid båda dessa beskrifningar hafva likväl några skrif- eller
tryckiel insmugit sig i det den förra arten (N:o 4074) karakteri-
seras: »alis caudatis coeruleis», och den sednare (N:o 4075):
»alis ecaudatis coeruleiss. Någon art med stjertlik förlängning
på bakvingarne finnes icke inom landet, och öfver hufvud icke
inom Europa, hvarpå den öfriga beskrifningen kan lämpas,
hvarföre bestämningen: »alis caudatis» måste förändras till: »alis
ecaudatis» synnerligast som'det om P. idas, hvilken har vin-
garne »ecaudate», heter: »facies - - precedentis». Bestämnin-
gen »alis coeruleis» vid denna sistovämnde måste också förändras
ull” nalis- — nigro-fuscis»; ty i beskrifningen heter det om

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh., d. 18 April 1855.

— 206 —

samma art: »color omnino precedentis, a quo differt alarum
lateris superioris colore, qui non, ut in ıllo, coeruleus, sed
omnıno nıgro-[uscus» Sedan dessa uppenbara felaktigheter
blifvit rättade, återstår att antaga endast ett utaf tvenne: an-
tingen att Linng har med dessa beskrifningar åsyftat olika kön
af samma art, eller olika kön af skilda arter. Linse har sjelf
förmodat att de voro olika kön af samma art, hvarföre han
i slutet af beskrifningen till P. ıdas framkastar den frågan:
»an solo sexu a priore diversus?» Också har han sedan så
ansett dem, dä han i Systema Nature indragit sin P. ıdas,
hvaruti ban blifvit följd af alla sednare Författare. Sedan man
vid N:o 1074 rättat den oriktiga uppgiften: »habitat in Rhamno»,
nödgas man också antaga att under nämnde nummer är be-
skrifven hannen och under det följande honan af samma art,
alldenstund denna sednare säges till »utseende, storlek och färg
fullkomligt likna den förre», med undantag af vingarnes öfre
sida, hvilket icke kunnat sägas om den förre tillhört L. callio-
pis och den sednare L. egon, eller tvertom. Uppgiften vid
Linnés P. argus: »habitat in Rhamno» härrörer uppenbarligen
frän en förvexling emellan denne och P. argiolus (N:o 1076),
hvarest det heter: »babitat in Ericetis», då det borde varit
alldeles tvertom. Famrici uppgift uti Species Insectorum, rö-
rande P. argus (T. II. p. 423. N:o 550): »habitat in Europe
Rhamno» är tydligen en alskrifning af uppgiften i Fauna Sue-
cıca, likasom uppgiften: »rarissime alis posticis dentatis inveni-
untur» härleder sig från Linnés ord: »alıs caudatıs»; hvarföre
allt detta blifvit uti Mantıssa Insectorum (T. 11. p. 74. N:o
690) uteslutet och i stället vid P. argus rigtigt infördt: »ha-
bitat in Europe Genista germanica.»

Då det således måste antagas såsom gifvet att Lınnzs P.
argus och ıdas äro samma art, så återstår att afgöra huru-
vida denna är L. calliopis Boisn. eller L. egon W. V. De
fleste författare hafva varit af den äsigt, att Linnts art vore
densamma som Boispuvars P. calliopis och att således L. egon
vore en helt annan. Så har äfven OchsenHeimer algjort saken

— 207 —

och efter .honom hafva också de Svenska Författarne Dauman
och Zurtenstenr Så framställt förhällandet, eburu den art de
haft för ögonen icke var, såsom nedanföre skall visas, Lycena
calliopis och således icke eller Ocusenuxmers L. argus.

Att Linné vid författandet af Fauna Suecica icke haft Z.
calliopis och således icke L. argus Ocas. för ögonen anser jag
otvifvelaktigt af följande skäl: _

1:0 Vid beskrifningen af P. sidas Linn. (N:o 4075) utmär-
kes pätagligen L. egon genom orden »fascia albida ante posti-
cam rufam — — -ale secundarie postice supra fascia obsoleta
ex ocellis ferrugineis pupilla nigra», samt genom uppgiften: »ha-
bitat in Ericelis»; ty för det första har L. oalliopis på undre
sidan af vingarne alldeles icke något hvitt band framför utkan-
tens röda tvärband, utan endast en rad hvita, vinkelformiga
fläckar, som inåt begränsa de i kanten af nämnde röda band
befintliga svarta vinklarne hvaremot hela fältet emellan merbe-
mälte röda band och första ocellformiga punktraden är hos L.
egon rent hvilt och högst sällan, hos honan aldrig, upplöst
uti vinkelformiga fläckar; för det andra har /. calliopis icke
ett otydligt eller matt rödgult fläckband i utkanten på bakvin-
garnes öfre sida, utan här är detta band ganska märkbart och
tydligt, emedan det är lifligare rödgult än hos L. @gon (stun-
dom saknas det likväl); och für det tredje träffas icke L. cal-
lapis på egentliga ljungfält, utan på högländta, gräsbevuxna
backar uti skogstrakterne, der Thymus-arter och Melilotus fö-
rekomma bland En- och andra buskvexter, hvaremot ljungfält
äro egentliga tillhållet för Z. @gon, som är der serdeles talrik
och ofta till ett antal af 20—30 stycken besöker samma ljung-
buske för att hemja näring af denna växts blomster. Häraf
följer, att Lins& under P. idus omöjligen kunnat beskrifva ho-
nan af L. calliopis, utan han måste haft för ögonen nämnde
kön af I.ycana egon Avcr.

2: Är det sålunda afgjordt, att Linng under P. sdas för-
stått honan till Z. egon, så är det ock klart att Linnes P.
argus är hannen till samma art, då vutseendet och storleken»

— 208 —

skall vara densamma. Hade Lisng under sin P. argus förstått
L. callicpis, men under P. idas L. egon, så hade han
icke kunnat säga, att storleken var densamma, ty denne
sednare är i allmänhet och särdeles hvad honan beträffar min-
dre, och varierar derjemte så till storleken, att honor ofta fö-
rekomma, som icke äro större än det minsta exemplar af L.
alsus, hvaremot L. calliopis har städse ungefär samma storlek
som L. optilete. När härtill kommer att vid Linnés P. argus
borde stått, såsom ofvan visades: »habitat in Ericetis», i stället
för »habitat in Rbamno», så är det otvifvelaktigt att Line un-
der sin P. argus förstått hannen till P. egon. Den enda in-
vändning, som häremot kunde göras, vore den, att Linné säger
om sin P. idas »subtus omnes ale similes precedenti, sed palli-
diores et fascia alba ante fasciam rufam» etc., och således häraf
skulle följa att det hvita bandet, som P. sidas eger framför det
röda i utkanten af bakvingarnes undre sida icke skulle finnas
hos hans P. argus. P. calliopis eger också icke i egentlig
mening här något hvitt band, men den eger tydliga och skarpt
markerade, hvita, hvarandra närstående vinkelfläckar, hvilka
ju likväl också skulle saknas enligt Linnts ord, då de vid hastigt

påseende lätteligen kunna kallas ett band, likasäväl som de röd- ,

gula vinkelfläckarne på bakvingarnes öfre sida. Linne vill med
dessa sina ord pätagligen endast utmärka att hos hans P. argus
finnes icke ett tydligt hvitt band, såsom hos P. idas. Hos
hannen till L. egon är också detta hvita band icke så tydligt
som hos honan, och ofta ganska otydligt, och det isynnerhet
hos sådana exemplar, hvars vingar äro på undre sidan ljust
askgrå, eller liksom öfverdragna med hvitt. Sådana eger jag
ganska många, såväl samlade i södra delarne af Sverige, som ock
genom Herr Faspricason erhållna från Westmanland, och dylika
synas till och med vara de allmännast förekommande. Hos
dessa sammanflyter det hvita bandet så med grundfärgen, att
endast den första ocellformiga kan tjena till att angifva gränsen.
I motsatts mot honan kan man om dessa mycket väl säga, att
de sakna det hvita bandet, ehuru man vid närmare påseende

nad

— 209 —

ölvertygas om att det finnes, fastän det är otydligt till följe af
grundens hvitgrå färg.

Af det anförda synes, att Linnés P. argus och tidas äro
L. egon W.V. och att således denne bör bära namnet Lycena
argus Lin., hvaremot Författarnes L. argus måste tilldelas ett
annat namn, emedan det den bär ej med full rättighet tillhör
honom. Boispuvar har bildat ett nytt namn für en varietet af
L. argus Aucr., och detta namn kan med fulla skäl tilläggas
arten, så att den benämnes L. calliopis Bsp. Men om de
ofvan anförda grunderne för det här föreslagna och uti »Lepi-
doptera Seandinavie Rhopalocera» genomförda namnutbytet ej
skulle anses fullt tillräckliga, så må ytterligare anföras:

3:0 Äfven om LinnÉ vid författandet af beskrifningarne till
P. argus och idas haft både L. agon och L. calliopis för
ögonen, såsom man påstått, så är dock P. «gon, såsom den.
allmännaste af båda inom Sverige att anse som typ, och bör så
mycket mera bibehålla det af Linn& gifna namnet: P. argus,
som detta blifvit af Mörrer uti Fauna Insectorum Fridrichs-
dalia år 1764, således endast tre år efter det Linse utgaf sin
Fauna, tilldeladt densamma, samt nämnde Författare på samma
ställe förfarit uti Prodr. Zool. Dan. 4776, hvilket man kan
anse såsom afgjordt, då man vet att inom Danmark endast /.
egon förekommer, enligt Fr. Bores uppgift uti Naturhistorisk
Tidskrift af Kröver (1. B. p. 544) Härtill kommer också, att
Professorerne Darman och Zerrerstept bibehållit de Linneanska
namnen för LÅ. egon Aucr., ehuru detta skett af den orsak, att
de icke kände L. calliopis såsom svensk. Den förre säger vis-
serligen uti sin beskrifning om Dagfjärilarne i Vet. Acad. Handl.
år 4816 p. 100: »P. &gon Avuct. non in Suecia inventus quan-
tum mihi innotuit», men att han just under sin Zephyrus argus
Lin. beskrifver Författarnes L. egon och icke L. calliopis, så-
som han förmodar, visar sig tydligen af dessa ord uti diagnosen:
salis — - subtus canıs - - postice apıce albis, fascia» etc., och vi-
dare: »Habitat apud nos omnium vulgatissimus, prasertim in
Ericetis - - -», samt: »variat quoque species magnitudine», hvil-

— 210 —

ket allt endast kan sägas om L. @gon. Skulle härefter likväl
något tvifvel qvarstä, så häfves detta fullkomligt, då man vet
att L. calliopis icke finnes bland Darwans originalexemplar, utan
att dessa tillhöra £L. a@gon. Prof. Zertrerstepts Argus das
Lin. (Ins. Lapp. p. 943) är också Författarnes L. @gon, ehuru
det i diagnosen heter: »alis supra - - - margine anguste nigros,
hvilket vid jemförelse mellan bäda arterne blott kan sägas om
L. calliopis. Att nämnde uttryck blifvit begagnadt förklaras
likväl deraf, att det står i motsatts emot följande arten, Argus
Donszelit, i hvars diagnos det också heter: »margine — - - lute
nigro-fusco», och har således icke afseende på någon skiljaktig-
het emellan L egon och L. calliopis; bvaremot orden i be-
skrifningen: ale subtus fascia intramarginali fulvo - - — Huic
adjacet fuscia continua albıdan tydligen angifva L. wgon och
«alldeles icke kunna lämpas på L. calliopis. Bland de original-
exemplar till Argus idas, som jag granskat, fanns också icke ett
enda som tillhörde L. calliopis, utan voro de alla L. egon.
Att Wien. Vers. upptog L. calliopis under det Linneanska nam-
net får icke inverka på nomenklaturen, då, såsom blifvit visadt,
redan Mütze öfverflyttat detta namn på L. wgon och Damm
samt ZerttersteDT sedan gjort detsamma, och de öfrige Författare,
som följt Wien. Vere. icke hafva egt kännedom om Skandina-
viska förbållanden.

För öfrigt är synonymien till båda arterne närmare utredd
och de hufvudsakligaste skiljaktigheterne arterne emellan uppgifne
uti mitt arbete Lepidoptera Scandinavie Rbhopalocera pag. 206
och 209, till hvilket jag således för öfrigt hänvisar. Uti fort-
sättningen till nämnde arbete skall jag vid tilläggen omständligare
beskrifva L. calliopis.»

|

— UA —

6. Bref från J. 4. Wauisere — Herr A. Rer-
zus meddelade följande utdrag ur ett bref från denne naturfor-
skare dateradt Scheppmansdorf den 45 Dec. 1854.

»Aldrig kunde jag förmoda när jag landsteg i Hvalfiskviken
d. 4& April, att jag ännu ı Dec. skulle befinna mig der eller
nära derinvid; men förhållandet är sådant, att man endast un-
der härvarande sommarmånader, eller straxt derefter, kan med
framgång färdas inåt landet, och då jag genom omöjligheten att
genast erhålla oxar vid min ankomst förlorade fatalierna, så har
jag nödgats finna mig i mitt öde att uppskjuta till följande är.
Jag har gjort, sedan jag sist lät höra af mig, en kortare färd
med en vagn, och af missionären Bam till dels lånta oxar från
d. 49 Juli till d. 44 Oct. längs Swakopfloden; men då det vilda
var temligen sällsynt och jag egentligen var ensam jägare, var
jag härunder sä sysselsatt att skaffa kött till allt mitt folk, att
jag nästan ej medhann att samla nägot, ej heller fanns der nä-
got af serdeles värde. Af större vildt fällde jag med egen hand:
4 Giraff, 5 Zebras, 4 Bont Qvaggas, samt dessutom 4 Struts,
Springbockar, Stenbockar, Klippspringare m. m. I allmänhet
räder i hela den trakt, jag hittills besökt af Vest-Afrika, stor
fattigdom, och alldeles motsatsen till det rika Ost-Afrika, men
när man ser det torra ökenlika landet kan genast inses, att så
måste * vara. Jag hoppades dock alltid, att hvad bär förekom
skulle vara mycket eget, men äfven detta finner jag endast till
ringa del slå in; i stället finner jag här till största delen blott
gamla bekanta.

Af ANDERSSON, Som jag hörer återvändt på ett kort besök,
före sin återkomst hit, till England och Sverige, och hvilken du
säkert träffar, kan du höra allt mer specielt, hvarföre utförlig-
lighet i mitt bref är öfverflödig. I hela Syd-Afrika råder en
fullkomlig manie i spekulationer på kopparmalm, hvilken förekom-
mer, som bekant är, på flera ställen längs vestkusten och äfven
här i trakten, ehuru något inåt landet, och redan äro två com-
paniers agenter hit anlända, som fördyra allt, synnerligen oxar,

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh., den 18 April 1855.

— 12 —

och försvåra härigenom mitt företag. Oaktadt således allt nära
nog gått mig emot hittillsdags, befinner jag mig dock vid bästa
mod och helsa, samt önskar blott, att J derhemma mådden så
väl som jag. Under min färd längs Swakopfloden, gjorde jag
mina första försök med jagt nattetid, vid vatten. Denna
flod är endast en torr sandbädd med långt aflägsna, gräfda hå-
lor, der vatten förekommer, eller ock finnes i närheten af floden
i bergen mindre vatten, som det vilda vanligen nattetid kommer
att dricka. Här ligger man i försåt och fäller dem helst under
månskensnätter. Lejonen infinna sig äfven vid dessa .ställen och
lura på sitt rof, så att man ej sällan sammanträffar med dem.
Inom kortare tid hafva de fångat och uppätit tre Damaras. Nä-
stan hvarje månskensnatt låg jag på detta sätt, vanligen alldeles
ensam, eller med en Damara, ute tills efter midnatt och ofta
hela nätterna, och var det egentligen härunder jag lyckades fälla
det mesta större vilda. Jag hade en färskinnspels, som jag
virade om mig för kölden, hvilken nattetid är ganska kännbar.
— Här inneslutes en förteckning på min första remiss härifrån
till Cap, hvilken kommer att der qvarstadna tills någon direkt
lägenhet yppar sig till Stockholm eller Götheborg, i förra fallet
med ordres, att de addresseras till dig. Vidare beskrifning på
sju af mig förmodade nya foglar, hvilka Sunnevarı torde hafva
godheten genomse innan de publiceras. Sysselsatt med packning
af mina två vagnar för att inom en veckas tid anträda läng-
färden inåt sjön, hinner jag nu ej mer, utan slutar dessa rader
under bopp att snart få höra något från Eder. — — —»

ee — UJ —

7. Nya fogelarter från Damara-landet i sö-
dra Afrika. — I ofvanstående bref hade Herr J.A Wani-
BERG meddelat följande beskrifningar öfver sju såsom nya an-
sedda fogelarter:

Alauda grayi mihbi. Griseo-isabellina (immaculata), subtus cum
fronte lorisque albilda. Latera juguli fusco-maculsta. Remiges pal-
lide fusc limbis externis isabellinis (1:3 & 2:a exceptis); 1—6 api-
cem versus saturatiores; 7 et seqq. apicibus subcordatis, albidis. Rec-
trices 2 intermedie isabellinz; laterales nigro-fusce, basi, margine
exteriore apiceque albidz. Rem. 1:a spurie; 2—5 fere zquales.

&” Rostr. a fr. 13,5 millim.; alt. rostri ante nares 5; ala 84; cauda
50; Tars. 21; dig. med. c. ungue 15,5; pollex c. u. 14,5.

OR. a. fr. 12 m.m.; alt. rostri ante nares 4; ala 78; cauda 50;
Tars. 20; dig. med. c. u. 15; poll. c. u. 12.

Hab. in desertis arenosis inter flumina Kuisip et Svakop terre Da-
mararum.

Eremomela damarensis mh. superne cinereö-olivacea, auchenio cs-
piteque superne et in lateribus cinereis, vertice olivaceo tinoto, stria
supra-ocuları vix ulla. Subtus alba, crisso dilute sulphureo. Cauda
rotundata! (Rectr. ext. 9 m.m. intermediä brevior), fusca, olivaceo
tincte, Tectrices alarum inferiores alb2z. Remiges fuscz, extus oli-
vaceo limbatz; 1:a brevis (= 4.2:de);, 2=7, 3, 4 & 5 zquales, lon-
gissime. Rostrum corneum (in vivo), nigricans (in sicco). Pedes fusci.
Iris late flava. Femina similis mari sed major et magis olivaceo tincta.
& long. tot. 110. Exp. alar 152. R.a.fr. 8. ala 51. cauda 44. Tars.15.

— 12 0 -—- 10 — 85—52 — 47 — 15,5.
Hab. ad flumen Svakop terre Damarsrum.

Erihacus schlegeli mh. Cinerea subtus dilutior (fere albida), in
ventre sensim alba. Regio auricularis parum infuscatae. Uropygium,
tectrices caudz superiores et inferiores, pogonia externa reclricum
lateralium, basin versus, et tectrices alarum inferiores alba. Cauda
de cet. nigra, vix emarginata. Remiges primarie nigro-fusck, 3—6
extus vix emarginatz; 2da intus, apicem versus, valde emarginata.
Remiges secundariz et tertiarie tectricesque alar. superiores majores
fusco-cinerez, extus et apice albido-Iimbatz. Iris fusca. Rostrum et
pedes nigri. — Long. totalis 168; Exp. alar. 291; R. fr. 13; alt.
ad når. 3,5; ala 93; C. 67; T. 28. — Hab. Damara-Land,

Saricola albicans mh. albido-grisescens (immaculats), gastr&o,

uropygio, tectricibusque caudz albidis. Cauda albida apice fusca. Re-
miges dilute fuscescentes, extus intusque albido limbatz. Rostrum
et pedes nigri. Iris fusca.
JR.fr.155 Ala90; C.52; T. 30,5; poll. c.u. 15; long.tot. 161; exp.alar 285.
PI» —9—-9— » — 16 — 159 — 280.
In locis arenosis terre Damararum, plerumque in fruticibus parvis
insidens, vel in terra, fere semper per paria, vivit.

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh., d. 18 April 1855.

— 24 —

Platystira affmis mh. sımillima Platyst. pririt, differt vero magni-
tudine et pictura femin®. Caput superne et dorsum anterius Cinerea
(dorsum, in mare, ex parte obtecle nigrum), macula nuchali, minime
definita, albida (in & ochracea). Ala nigra, tznia longitudinali lata,
margineque exteriore albis. Tania lata e narıbus ad nucham czru-
lescenti-nigra. Tectrices caude superiores rectricesque nigra; extima
pogonio externo (basi excepto) apiceque albis. Uropygium album,
in mare nigro-, in femina cinereo-immixtum. Iris flava. Rostrum et
pedes nigri,

& subtus albus, fascia jugulari lata, caerulescente-nigra (14 m.m.); stria
alba"e naribus inter colorem cinereum et nigrum.

2 ventre epigastriogue medio albis; lateribus epigastrii, pectore, gul-
ture lateribusque colli (fere circa nucham) ochraceis, gula dilutiore; Stria
e naribus dilute ochraces.

SR. fr. 11. Ala 57. Couda 44. Tars. 18,5.

2 — 13-537 — 44 0 — 185.

In Mimosis terre Damararuwm.

Graculus neglechus mh. Virescenti-niger, dorso &nescente, Cinereo-
fusco, plumis anguste’ (1, 1] m.m.) virescenti-nigro limbatis, apice
rotundatis (in adultis) vel parum acuminatis (in junioribus). Gala vix
nuda, angulus enim plumatus sub nares usque extensus. Latera ca-
pitis plumosa. Annulus circa oculos nudus (2 m.m. latus), nigricans.
Rectrices 12. Iris, in adultis ochracea, dimidio inferiore viridi; in
junioribus tota cinereo-fusca. Rostrum nigricanti-corneum. ' Pedes nigri.
3 Long. tot. 715; Exp. alar 1160; R. a. fr. 60, alt baseos 13,5;
Ala 273; Cauda 130—138; Tars. 55; Dig. m. c. u, 82.

2 R. a. fr. 56; Altit. 13; Ala 269; C. 137; T. 55.
Ad insulas or» occidentalis Africe meridionalis, ut Possession, Hali-
fax, Ichaboe &c, sat frequens,

Graculus coronatus mh. Piscatorum capensium ”Kron-Duyker.”
Crista frontalis inter oculos erigenda, plumis nonnullis, 25—35
m.ın. longis composita. Latera fronlis, supercilia & lora quasi tumida,
carnea, 'plumis squamilormibus, rudimentariis pr&dita; margo ocularis
inferior, angulus oris, gula nuda, et maxima pars maxille inferioris
aurantia. Maxilla superior cornea. Iris late rubra. Pedes nigri. —
Niger, tectricibus alarum & scapularibus cinereis. Plumis apice (3—5
m.m. lat.) nigris, nigroque tenue limbatis, obtusiusculis. Rectrices 12.
Angulus plumatus gule nude sub ooulis desinens, nec ante illos ex-
tensus. "
oJ" Long. tot. 560. Exp. alar. 825. R.afr. 30. Alt.ibid. 11. Ala 210.
C. 130. Tars. 36. dig. med. c. u. 62.

2 Long. tot. 540. R. a fr. 28. Alt. ibid. 10,5. Ala 208. C. 133.
Tars. 35. dig. med. c. u. 60.

Ad insulas Possession &c. sat frequens. Nidus in scopulis, non
multo substramine, fuco constat. Ovum 1 albam.

- 5 —

Akademiska angelägenheter.

Prases tillkännagaf, att Akademiens utländske ledamot i sjette
klassen, Professoren vid Jardin des plantes i Paris G. L. Duvernor
med döden afgätt.

Till inländsk ledamot i nionde klassen kallades genom anstäldt
val H. Exc. Justitie-Stats-Ministern Herr Grefve G. A. SPARRE.

Vid Akademiens offentliga sammanträde pä dess ärliga hög-
tidsdag den 34 Mars, afgaf Sekreteraren följande berättelse om
de under året timade förändringar:

Att Vetenskaps-Academien och de kunskapsgrenar, som utgöra
föremålet för hennes verksamhet, af Hans Maj:t Konungens nådiga
bevågenhet och Rikets Ständers frikostiga hägn fortfarande omfattas,
derpå har hon under det sednast tilländagångna året rönt förnyade
bevis. Så har den betydliga summan af 20,000 R:dr blifvit anvisad
till godtgörande af samtliga kostnaderna för den vetenskapliga delen
af Fregatten Eugenies, äfven i detta hänseende lyckliga resa, liksom
till samlingarnes conservering och uppställning för slutligt ordnande
och bearbetning, Härmed äro de rika materialierna, som fullständigt
till Academien blifvit aflemnade, dels redan bragte i det skick, dels
blifva de innan kort så ordnade, att Academien kunnat uppgöra för-
slag och plan till de vunna resultaternas utgifning. Vidare hafva Au-
ditögen Geons Scueurz och hans son Epwarp Scaeutz, för deras upp-
finning af en machin till uträkning, sättning och tryckning af malhe-
matiska tabeller, på Academiens underdåniga förord erhållit ett yt-
terligare anslag, hvarigenom de kommit i tillfälle att företaga en resa
till England, der ifrågavarande machin tillvunnit sig sahkännares väl-
förtjenta uppmärksamhet,. Likaledes hafva understöd sistlidet år i
nåder blifvit beviljade åt Professor Boneman till fortsättning af hans
arbete Monographia Cassididarum och åt Studeranden Ancerin till en
resa für granskning af geologiska bildningar och deras försteningar,
samt under det innevarande, åt Prosten Doctor Stexuauuar för en resa
till Gottland i ändamål att fullfölja undersökningarne af dess lafve-
getation, åt Professor Zerterstenr för utgifvande af ett vtterligare
supplement till Diptera Scandinavie, åt Professor Fries till tryckning
af Monograpbia Hymenomycetum Svecie och åt Studeranden Anseıın
till fortsättning af Palzontologia Scandinavica. Dessutom har det stats-
anslag Academien egt alt använda för anskaffande af originalmålnin-
gar af Svenska växter samt utgifning af zoologiska arbeten, i nåder
blifvit bifallet att intill nästa riksdag fortfarande utgå. Med dessa
medel hafva, under ledning af Professor Fries och tillsyn af Magister
Linnstan, ett större antal svamparter i fäderneslandets sydligaste trak-
ter blifvit afbildade, sedan numera de flesta i mellersta Sverige före-
kommande redan äro målade.

Med anledning af Kongl. Maj:ts nådiga remisser har Academien
i underdånighet afgifvit utlåtande öfver ärenden, som fordrat veten-
skaplig utredning, såsom rörande verkställigheten af Rikets Ständers
skrifvelse om antagande af decimalsystemet för mått och vigt. till följd
hvaraf erforderliga modeller af Academien till en del redan blifvit om-
besörjde; öfver anhällan af Friherre Gustar CeosastRön om medel för
befråmjandet af fiskodling inom Stockholms län; öfver ansökningar om
understöd för lärda verk och vetenskapliga resor m. m.

Från Chefen för Kongl. Civil-Departementet har Academien fått
emoltaga ett antal exemplar af Danske undersåten W. Heixs's uppsats
om artificielt frambringande af Foreller, Öring och Lax, hvilka exem-
plar hon utdelar till personer, som visat håg för fiskodling.

Sin verksamhet medelst utgifvande af skrifter har Academien,
som vanligt, fortsatt genom tryckning al handlingar, öfversigt af för-
handlingarne vid sammankomsterna och årsberättelser öfver vetenska-
pernas framsteg. Till 1853 års handlingar hafva, utom tillförene om-
nämnda, ytterligare bidrag ingätt från Magister Anpersson och Pro-
fessor LitJesrorG, samt till dem för år 185% från Rädman Beunuis,
Studersnden A. E. Horucnen, Magister Tuomson, Lector Björuise och
Professor Erouanx, bland hvilka Studeranden Hoıuerens utgör resul-
tatet af de entomologiska forskningar han ıned Academiens reseanslag
för det förflutna äret företagit inom Halland och Skäne, der han vun-
nit tillfälle att med flere upptäckter rikta faderneslandets Insect-fauns.

Dessutom har Academien vid sina sammankomster erhållit talrika
meddelanden i de flesta grenar af naturvetenskåperna. Särskildt torde
böra nämnas tvänne af hennes Ledamot Professor Canısrıan BoecK,
det ena om Muskelfibrernas contraction för electrisk inverkan, det
andra om växternas insugning och utdunstning af vatten.

Från Ingenieuren J. A. WanuBErG, som för närvarande befihner
sig på resan till det inre af södra Africa, hafva tillfredsställande un-
derrättelser blifvit Academien meddelade. ”

Byzantinske Stipendiaten Magister J. Käevser har afgilvit resebe-
rättelse med hufvudsakligı afseende på Agriculturchemien och andra
landtbruket rörande ämnen, hvilken berättelse, för alt bereda det
gagn den kan föranleda, till Kongl. Landtbruks-Academien blifvit öf-
verlemnad.

Vice Afniralen Kreucer har äfven för sistlidet år meddelat af ho-
nom gjorda sammandrag ur journalerne öfver vindarne och deras kraft
å alla de ställen långs Svenska kusten, hvarest vindmätare enligt hans
uppfinning blifvit uppställda, likasom jemförelse mellan de rådande
vindarne och mellan deras medeltryck under de tre sednaste åren,
hvarförutan han lemnat särskildt utdrag för de anmärkningsvärdare
tillfällena. För öfrigt äro meteorologiska observationer insända af
Bergmästaren von ScuEeie i Philipstad, af Possessionaten LÖwEennmjern
på Malma i Wermland och af Kronofogden Burman i Neder-Calix, hvil-
ken tillika ingifvit journal öfver temperatur, väderlek och vindar för
åren 1830—1854.

. En genom Svenske och Norske Consuln i S:t Francisco hitsänd
skriftlig uppsatts af Tyske Geologen Rnıer, om den geologiska beskaf-
fenheten

— N17 —

fenheten af gulddistricterna i Californien, har frän Kongl. Commerce-
Collegium blifvit öfverlemnad,

Såsom Prognosticon i 1856 års Almanach införes på Kongl. Maj:ts
nådiga befallning en lättfattlig framställning om decimalsystemets an-
vändning för mått, vigt och mynt.

De så kallade Thamiska föreläsningarne, som bestridas af Aca-
demiens Physiker, hafva under sistförflutne höst för ett talrikt audi-
torium blifvit hållna i allmän - Physik med tillämpning, så vidt ske
kunnat, å det praktiska lifvets fenomener.

Litterära förbindelser äro ingångna med Societé des Sciences
Naturelles de Cherbourg, med the Society of Natural History i Bo-
ston samt med den nyligen stiftade California Academy of Natural
Sciences i S:t Francisco.

Academiens Bibliothek, som på vanligt sätt förökats, har bland
talrika skänker fått emottaga flera dyrbara gäfvor: af Hans Maj:t Ko-
nungen, Supplementum Flore Danice fasc. I; af Hans Maj:t Konun-
gen af Preussen: fortsättning af Lepsii Denkmäler aus Ägypten; af
Kejserl. Franska Regeringen: fortsältning af Dumont d'Urville's voyage
su Pol sud och af La Place's Circumnavigation de l’Artemise; af Kongl.
Belgiska Regeringen, genom Herr André Dumont: Carte geologique de
la Belgique uti 9 blad i stort Atlasformat; af Nordamerikanska För-
enta Staternas Regering: berättelser om de expeditioner, som blifvit
af denna Regering föranstaltade till Amazon- och Colorado-floderda
samt deras floddalar.

Det Naturhistoriska Riks-Musei mineralogiskt-geognostiska afdel-
ning har vunnit tillväxt af mer än 300 stuffer, bland hvilka många
af synnerligt värde. Särskildt bör "nämnas en af Apothekaren Har-
wansson från Honduras hemskickad samling.

Den botaniska afdelningen bar likaledes genom Herr Hjärmarssons
frikostighet från Honduras med flere ställen erhållit öfver 400 arter,
hvarförutan den blifvit riktad med Grönländska växter genom Doctor
Van i Köpenhamn, Brasilianska genom Adjuncten Forserr, Österri-
kiska genom Candidat Nyman, samt ett betydligt antal i Berlins bo-
taniska trädgård odlade genom Magister Annensson, oberäknadt hvad
yngre inh&mska Botanister öfverlemnat till den Svenska samlingen och
den tillväxt fruktsamlingen vunnit genom föräringar.af Doctor Hız-
BERG Och Apothekaren Hsarmansson. Omkring 1000 växtarter hafva
under året tillkommit.

Äfven den zoologiska afdelningen har emottagit värdefulla bidrag,
hvaribland en större samling af foglar jemte några däggdjur från Chili,
till en del från Andernes högre regioner, skänkt af Consul Banrsen i
Valparaiso; betydliga i sprit förvarade förråder af lägre sjödjur från
Canton, Manilla och Stilla hafvet, samlade ooh skänkta af Capitain
Werscren; insektremisser från Herrar Dounn, Sıcnener, Saussure och
SicREL med flera, samt talrika insektarter af Entomologise-Intendenten
anskaffade under en resa till England, Frankrike och Tyskland. In-
sektsamlingen har sålunda ökats med öfver 1000 deruti felande arter,
hufvudsakligen från Nya Holland, Columbien och Norra America.

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 12. N:o 4. 4

— 218 —

Äfven förste Zoologiz Intendenten har under det förflutna året besökt
fiera bland Europas länder och dervid beredt sin afdelning en värderik
tillväxt. Till den ethnografiska samlingen har Grefve Aruanp Foucné
D’Orrante Öfverlemnat en större mängd sällsynta vapen, klädedrägter
och husgeråd m. m., tillhörande Indisnstammarne vid Missouri, isyn-
nerhet de så kallade Blackfoot-Indianerne, hvilka han besökt under
en resa i Norra America åren 1843 och 1344.

Minnesstoden öfver Berzeuws är af Director vox Mirter i Mün-
chen Iyckligen gjuten och blir till sommaren färdig. Äfvensä är päl-
ningsarbetet för grunden fullbordadt och piedestalen under arbete.

Det efter Magister Bıoustaasp lediga Berzelianska Stipendiet bar
blifvit tilldeladt Studeranden vid Upsala Universitet C. E. BerGstranp.
| Sitt reseanslag har Academien för innevarande år lemnat åt Pro-
fessor S. Lovén till fullföljande af undersökningar öfver de lägre hafs-
djuren i Bohusläns skärgård, hvarmed han längre tid varit sysselsatt.

Flormanska belöningen kommer att med minnespenningen öfver
Stiftaren i guld öfversändas till Professor Cunistrian Bosck för hans
båda nyssnämnda afhandlingar.

Den uppmuntran Academien eger utdela för visad skicklighet i
tillverkning af mathematiska instrumenter har hon tillerkänt Instru-
mentmakarne Frans BerG, Sörensen och ÅpveErRmaAn med 166 R:dr 32
sk. åt hvardera.

Minnespenningen för dagen är, som redan blifvit nämndt, egnad
åt den utmärkte Entomologen FALLÉN.

Bland inländske Ledamöter har Academien under året förlorat:
Hans Excellens Grefve Tzrorte-Bowore och f. d. Botenices Professoren
vid Universitetet i Christiania, 'R. N. O., Jess Ratuxe, samt bland
utländske: Phvsices Professoren i Neapel M. Merronı, Presidenten i
Wiborgs Hof-Rätt 'Grefve C. G. Mannerreiw, Stats-Rädet och f. d.
Prafecten för Botaniska Trädgården och Museet i S:t Petersburg Tn.
Fıscoxr, Hof-Rädet, Astronomie Professoren C. F. Gauss i Göttingen
samt Professoren i Comparativa Anatomien G. L. Duversor i Paris.

Deremot har hon med sig förenat såsom inländske Ledamöter?
Föreståndaren för Motala mechaniska verkstad, R. W. O., O. E. Cast-
sunn och f. d. Stats-Rädet Grefve Baırzar vox Praren, samt såsom ut-
läandske: Physices Professoren vid Universitetet i Götlingen Wırners
Weser och Geheime-Medicinal-Rädet Freprıx Kıuc i Berlin.

Inlemnade afhandlıngar.

Af Herr Hır.: Om Arithmetisk Quadratur.
Remitterades till Herrar Seranner och Bsörrınc.

Herr Tuousons afhandling: Öfversigt af de arter inom familjen bytisci,
som blifvit anträffade på Skandinaviska halfön, hvilken varit remit-
terad till Herrar WauriBercG och Bouzuan återlemnades med till-
styrkan af dess införande i Akademiens handlingar.

STOCKHOLM, 1855. P. A. NORSTEDT & SÖNER,

ÖFVERSIGT

KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS
FÖRHANDLINGAR.
Årg. 12. 1855. M &

Onsdagen den 9 Maj.

Föredrag.

1. Anmärkningar om Antrum pylori hos men-
niskan och några djur. — Herr A. Rerzıus anförde:

»Många författare i anatomien upptaga i beskrifningen öf-
ver menniskans ventrikel en del nära pylorus under benämning
Antrum pylori (Pförtner-Höhle, Cul-de-sac pylorique); många
omnämna icke denna del; andra anföra den endast ganska flyg-
tigt. Jag hade länge varit sysselsatt med dissektioner af men-
niskokadaver utan att närmare fästa någon uppmärksamhet vid
detta parti. Sedermera fann jag vid undersökningar af magen
hos djur, som anses hafva enkel mage, att pylorus-delen ut-
gjorde en ganska egen afdelning, och att den hos de flesta
vertebrater har en egen, från den öfriga ventrikeln skiljaktig,
byggnad. För flera år sedan undersökte jag och beskref (i
K. Vet. Ak. Handl. 1839) magens byggnad hos några växt-
ätande gnagare; sedermera har jag äfven hos menniskan gång
efter gång återfunnit vissa nästan regelbundna bubblor i denna
trakt, äfvensom i många fall en bestämd egen afdelning, hvil-
ken jag ej hade skäl att anse såsom sjuklig bildning. Benäm-
ningen Antrum, pylors syntes mig tillkännagifva, att namnets
ursprung grundade sig på iakttagelser, som hade likbet med
mina egna; och jag företog mig således att uppsöka detta namns
ursprung. Jag fann då, att Cauvsıınıen (Trawé d’Anatomie

— 20 —

descr. T. III, p. 284), hvilken sett saken från nästan samma
syopunkt som jag sjelf, tillskrifver WırLıs deana benämning,
äfvensom att Harzer (Elementa Physiol. T. VI, Lib. XIX, Sect.
1:a 8 3 Ventriculi figura.) citerar det arbete och ställe, der
Wıruıs begagnar samma namn. För egen del yttrar dock Harrer,
på det antydda stället, härom: »non raro aliqua strictura quasi
divisus (här citerar han Moncasnt och flera fall af ventriklar,
som varit delade genom strikturer) maxime posterius, tum paulö
cis pylorum, unde tunc anfrı aliqua imago nascitur (Wırus),
quam aliqui clarissimi, viri nimis fecerunt.»

Det arbete af WiırLıs, hvarest benämningen Antrum py-
lori förekommer, och hvarest den tyckes hafva sitt ursprung,
är hans: Pharmaceutices rationalis sive diatrıbe de medica-
mentorum operationibus in corpore humano etc. Cap. Il. Partium
intra quas medicamenta operari incıpiunt, descriptio, usus et
affectiones. Det, såsom mig synes, vigligaste stället som rörer
ifrägavarande del, är det, hvaruti författaren talar om pylori
bestämmelse, der det heter: »Pylori munus est, non tantum con-
tenta affatim et simul in magna copia ad intestina transmit- :
tere (quod quidem in catharsi et diarrhoea frequenter facit),
sed potius chylum satis confectum, in sinum suum excipere,
aliquamdiu continere, et dein paulatim et per minutas portiones
excernere. Enim vero hujus Antrum longum ei capax qui-
dam sn ventriculo recessus et divertiulum esse videtur, in
quod masse chylacez portio magis elaborata et perlecta sece-
dere, et inibi manere queat, donec alia crudior, et nuperius in-
gesta in ventriculi fundo plus digeratur» etc. Man ser af detta,
såväl som af flera andra ställen i samma arbete, att Wirus fästat
mycken vigt vid denna afdelning af magen.

Vid en flyktig betraktelse synes menniskans mage vara en
ganska enkelt byggd konisk säck, från hvars form anatomen
icke tyckes hafva mycket att inhemta. När man likvisst be-
sinnar de konstiga förrättningar, som denna säck har att utföra
både hos djuren och menniskan, samt de flera afdelningar och
märkvärdiga bildningsformer, som den företer hos en stor del

— 221 —

bland djuren, jemte flera svårt förklarliga förhållanden såväl
under hälsa som sjukdom, så kommer man snart till den öf-
vertygelse, att ganska konstrika anordningar måste vara nedlagda
i denna skenbart enkla byggnad. Det är förnämligast af sådan
anledning som jag här önskade att påkalla en större uppmärk-
samhet åt den ifrågavarande delen.

Så vidt jag kan erinra mig, har ingen bland sednare ti-
ders författare, efter min åsigt, bättre beskrifvit pylori-delen af
magen, än CruvsıLner (1. c.) Efter att hafva omtalat sjelfva
pylorus, yttrar han: C'est au voisinage de ce rétrécissement
(pylore), & un pouce environ, que l’estomac, se recourbant for-
tement sur lui-meme, forme du cöt& de la grande courbure un
coude trös prononce, coude de lestomac, et presente une am-
poule, laquelle r&pond å une excavation interieure, designe par
Wırus sous le nom d’antre du pylore etc. — Il n'est pas rare
de voir une seconde ampoule A cöt6 de la premiere, et une
troisitme, mais plus petite, du cöt& de la petite courbure, par
le fait du coude que decrit l’estomac. Ces ampoules, å peine
appröciables chez un grand nombre de sujets avant l’insufflation,
deviennent trös distinctes, et me&me, chez quelques sujets, tr&s
considerables par la distension etc. |

Enligt min erfarenhet förekommer detta parti hufvudsakligen
under trenne former. Den ena formen är den som skildras i nyss
anförda Cauveımers beskrifning; den andra, i hvilken delen är
mera utdragen på längden, omtalas af Wicus (l. c.) då han sä-
ger: »antrum longum et capax»; den tredje, som kan kallas den
koniska, är den, i hvilken såväl de här af Cruvsııama be-
nämnda ampullerna (hvilka jag på vårt språk kallat bubb-
lorna), som deras begränsningar äro föga utmärkta, och delen
mera konisk. i

— m —

,

Fig. 4 föreställer den korta formen af pylorus-delen hos menniskan.
d' det djupa vecket i arcus minor — d en svag indragning i arcus
major till venster om stora bugten — e indragning vid den större
bubblan ed" i arcus minor — e" motsvarande indragning i arcus major
— fe, fe" den lilla afdelningen af pars pylorica, närmast pylorus —
ff pylori-vecket — g stora bugten (le coude de l’estomac) — A början
af duodenum, nästan flaskformigt utvidgad (antrum duodeni mibi) —
kk ligamentum pylori, bildadt förnämligast af longitudinala muskeltrådar.

I den första eller kortare formen (fig. 1) är pylori-delen
vid basen nära nog lika bred från arcus minor till major, som
den är lång, har två bubblor mot arcus minor (fig. 1, fe, ed’)
och oftast en mot arcus major (fe"), förutom den stora bugten
(hg. 1, 9)). Den första bubblan i arcus minor begränsas åt
den tjockare ändan till af ett djupt veck (d), som just svarar
mot nämnde stora bugt, »coude de l’estomac», samt åt den sma-
lare ändan af ett grundare veck, sont afskiljer henne från den
andra, närmast pylorus liggande bubblan. Bubblan i arcus major
är skiljd från »coude de l’estomac» genom ett grundt veck, ofta
endast en till hälften rundtom gående fördjupning; denna bubbla
är vanligen något större än deo motsvarande på arcus minor,
och gränsar liksom hon till den egentliga pylorus.

Hela denna del af magen" är vanligen försedd med en gan-
ska tjock muskelhinna. Det är egentligen det cirkulära lagret
af muskelväggen, som ger pylori-delen sin öfvervägande tjock-
lek. De yttre längs gående muskeltrådarne ligga här nästan
såsom på colon, hopade i band (fig. 4, kk), ett på främre och
ett på bakre sidan. Dessa band äro dock icke, såsom på colon,
tydligt begränsade, utan äro endast tjockare samlingar af muskel-
trådknippan, hvilka framtil såväl som baktill blifva tunnare, för
att utbreda sig öfver hela omkretsen. Denna likhet med tenie

— 223 —

valsalve på colon, först iakttagen, såsom det synes, af Herve-
rıus (Sur la digestion), framkallade den numera bortlagda be-
nämningen ligamenta pylori. Äfven Wınsiow (Exposition ana-
tomique de la structure du corps humasn) har egnat dem sin
uppmärksamhet. Han yttrar om dem nemligen: »Le long du
milieu de chaque face laterale. de la petite extremité, il ya une
Bande tendineuse ou ligamenteuse large de trois ou quatre lignes,
qui se termine au pylore» (Tr. du Basventre 8 64). Han
anser dem dock ligga utanpå muskelhinnan, och har deri till en
del rätt, som jag nedan vill söka att visa.

Såsom på colon, så är äfven här pylori-delen af magen sam-
manrynkad; genom dessa långsgående muskeltrådars korthet och
styrka bildas de nyss omtalade bubblorna, påminnande om haustra
på colon. Liksom på colon, ser man ganska ofta, vid sidorna af
längsbanden, de cirkulära muskelträdarne gå öfver bubblorna i
bågar, som under de båda rynkställena äro tätt hopträngda, men
utåt bubblornas bottnar vidare åtskiljda, allt efter som bubblorna
äro mera utspända.

I många fall ser man dessa ställen glänsande, såsom en
glatt, senig aponeuros, hvilket äfven flera författare anmärkt.
Jag har några gånger undersökt denna glänsande del och funnit
den utgöras, såsom WınsLow antytt, af en tunn senig väfnad
i peritoneal-hinnan, som här är rikt försedd med trådar af
elastisk väf. Denna senlika bildning, som hos menniskan är
så obetydligt utvecklad och ej sällan saknas, erhåller dock en
större vigt derigenom, att den förekommer starkt utbildad hos
flera djur.

I den yttersta, mot pylorus gränsande, delen af ventri-
keln är muskelhinnan allra tjockast; de långsgående muskel-
trådarne bilda här åter ett tätt, hela delen jemnt beklädande
lager, liksom på nedra delen af ändtarmen. Denna lilla del
af ventrikeln närmast intill pylorus utgör liksom en liten af-
delning för sig, och är efter min erfarenhet den som minst
brukar saknas.

Magen af en medelålders qvinna, för att visa den långa formen
af pylori-delen hos menniskan. a oesophagus — b cardia — c midten

af magsäcken — d vecken vid början af antrum pylori — e antrum
pylori — ff pylorus — g duodenum — A antrum duodeni — i fästet
för omentum majus — k ligamenta pylori.

I den långa formen (fig. 2) ser denna afdelning af magen
ut säsom en tarm och misstages nägon gäng för en del af duo-
denum (i flera magar, som jag erhållit mig tillsända für att
undersökas, har den varit bortskuren). Den förekommer oftast
bos qvinnor. Den har merendels endast en bubbla på arcus
minor (fd), men deremot två på arcus major, af hvilka den
bakre är den stora bugten, skiljd genom ett tydligare veck (d)
från den öfriga delen af magen.

I den tredje eller koniska formen är vanligen den stora
bugten liksom flyttad närmare pylorus, och den större bubblan
i arcus minor liten. De öfriga tvenne, närmast pylorus belägna,
bubblorna äro små, särdeles den i arcus minor, och den lilla
nyssnämnda, närmast pylorus liggande, afdelningen mera utmärkt
än i de två föregående formerna,

Hos det nyfödda barnet, hvars mage är mera rundad, har
jag ej sett dessa bubblar eller veck. Men här är den närmast
pylorus belägna delen af antrum dock särskildt utbildad i ett
kort cylindriskt rör af omkring 4 centimeters längd, med tjock

— 225 —

vägg, hvars tjocklek förnämligast härrör af ett möktigt cirkel-
muskel-bälte. Valvula pylori är mindre utbildad än vanligen
bos fullvuxne; muskelväggen är tjockast på den sidan som
tillhör arcus major.

Hvad dessa delars förbållande hos djuren beträffar, så
förete de, såsom väl är kändt, en stor mångfald och stort in-
tresse; många utmärkta anatomer hafva egnat dem sin upp-
märksamhet, men mycket återstår ännu äfven här att iokttaga.

Jag tillåter mig att här anföra endast några få anmärk-
ningar.

Fig. 3.

Fig. 3. Magen af Ursus arctos. kk den starka magsenan.

Magen af en björn (Ursus arctos), som jag förleden som-
mar fick att undersöka, bade den ofvan anförda senan gan-
ska starkt utvecklad (fig. 3 kk). Det djupa vecket är af
dessa senor så hopdraget, att veckets båda sidoväggar ligga
västan inpå hvarandra, och sålunda en djup grop bildas.
Den lilla, närmast pylorus liggande, afdelningen är ganska

— 226 —

utmärkt och försedd med särdeles tjocka väggar. Vid ma-
gens öfvergång i duodenum finnes ingen valvel, ingen egen
sphincter pylori; deremot är bär, ett litet stycke bakom detta
ställe, muskelväggen till en utsträckning af 3 decimeter
öfver 44 decimeter tjock. Denna tjocklek bildas nästan
belt och hållet af cirkulära muskeltrådar, hopbuntade i flera
lager med tjocka bindväfsskidor. Oaktadt denna tjocklek,
är just här, på insidan i arcus major. straxt innanför det
ställe der magsäcken slutar, en djup grop liksom en liteo
damm. Denna lilla grop, som utvändigt knappast märkes, är
här på insidan, nästan så stor som en valnöt, och har tunnare
muskelvägg; kring dess rand gå cirklar af kött-trådar. Främre
randen af denna grop kan anses bilda en hallmånformig val-
vel, som på sitt sätt torde motsvara valvula pylori. De längs-
gående muskeltrådarna, som gå utanom de cirkulära, utgöra
endast ett tunnt lager. — Körtelhinnan i denna trakt har ut-
märkt stora nätformiga gropar, hvilkas skiljeväggar utlöpa i
långa smala villi (plice villose). Sjelfva körtelhinnans tjock-
lek, som kan antagas ungefärligen lika med de rörformiga
körtlarnas djup, är nära 2 millimeter. Körtlarna sjelfva äro
här mycket delade mot ändarna; de blinda ändarna äro kolf-
formiga. I den öfriga delen af magsäcken saknas plice i vil-
lose; rörkörtlarna äro mycket finare, kortare och ordnade 1
bundtar. — Öfvergången till duodenum utmärkes, såsom nyss
nämndes, icke genom någon valvel eller sphincter, dock synes
en tydlig gräns i körtelhinnan, vid hvilken de nätformiga gro-
parne upphöra. Utöfver denna gräns vidtaga stora Brunnerska
körtlar, Lieberkühns folliklar och ganska små villi, som knap-
past synas för obeväpnade ögat. 1 stället för en valvula py-
lori och en kort sphincter, så fungerar här ofelbart det mäk-
tiga muskellagret, liksom i oesophagus, såsom magsäckens till-
slutningsredskap.

Hos Hunden och Katten utgör pylorus-afdelningen en
ganska smal och lång del, nästan liknande den i fig. 2, men
med djupt veck och stark böjning mot arcus minor. Äfven

- 227 —

här finnes den lilla gropen straxt innanför pylorus; äfven här
bildar denna grops främre rand en halfmänformig valk, som
tyckes motsvara valvula pylori; någon annan sådan finnes ej.
Hos Hunden är ett ställe, något innanför pylorus, der det cir-
kulära muskellagret är tjockare och af 4 centimeters bredd
(hos en stor Newfoundlandshund).

Hos Hunden förekomma tvänne alldeles dylika senor öfver
det djupa vecket i arcus minor, emellan pylorus-delen och
den öfriga magsäcken; samma bildning förekommer troligen äf-
ven hos flera andra rofdjurs-slägten.

Hos Skälhunden är antrum pylori särdeles stor, märk-
värdig och tydligast bestämd, men mycket enkel. Den enda
art jag närmare undersökt, är Phoca annellata Nirsson.

Fig. 4.

Magen af Phoca annellata Nirss. a cesophag. — b cardia —
ce corpus ventriculi — d magsäckens stora bugt — d" det djupa vec-
ket som motsvarar bugten — f öfsergången af magen i duodenum —
g duodenum — k pylori-kaviteten med tjock muskelvägg.

Magen är här tydligen delad i 2 delar genom ett con-
stant trängre ställe emellan det stora vecket och den stora
bugten. Den stora delen af blindsäcken skjuter upp i en
kort stympad con i oesophagus, hvars långfållor här sluta (8).
Stora blindsäcken är obetydlig. Körtelhinnan bildar endast
tvärfållor, inga längdfållor. Dessa fållor äro ganska fina i py-
lori-afdelningen. Denna (autrum pylori) har tjockare muskel-
väggar, än den öfriga delen. Största tjockleken härrör af ring-
muskelträdarna; ingen valvula pylori är förbanden, men ring-

1

— 13 —

muskellagret är företrädesvis tjockt på det ställe denna valvel
eljest förekommer. Inom -öfvergången af magsäcken i duode-
num är en liten grop liksom hos Björnen, Hunden och Katten.
Det veck som ligger framom . denna grop, är det enda som
motsvarar valvula pylori.

Några ligamenta pylorica, såsom hos hunden och björ-
nen synas ej förekomma. Längsträdarna äro, som det synes,
jemnt utbredda; men under peritoneum ligger en glänsande
fascia, som är vidt utbredd liksom hos katten.

För denna pylori-del, liksom för den af flera andra rof-
djur, passar Duvernor's benämning »Boyeau pylorique» ganska väl.

Under nyss förflutna vinter, då våra torg lemnade ym-
nig tillgång på Harar, begognade jag tillfället att undersöka
magén af detta djur, och gjorde då några, som mig synes,
anmärkningsvärda iakttagelser i afseende på pylori-delen.

Fig. 5.

Magen af Lepus borealis. a oesophagus — b cardia — c corpus
ventriculi — d en svag hopdragning i arcus minor. d hopdragning i
arcus major, som afskiljer den stora bugten (coude de l’estomac) från
den öfriga delen af arcus major. — e veck i arcus minor i gropen
af den lilla pylori-hålan — ff pylorus — g den trängre delen af
duodenum — h den utvidgade början af duodenum — k magens
sena, nästan liknande den hos fåglarna och hos krokodilen.

Den hos björnen ofvan beskrifna senan är hos haren run-
dadt fyrkantig, ganska tydlig, något erinrande om senan på
fågelmagen (k). Den stora bugten af arcus major, coude de
Yestomac, är föga utskjutande, åt båda sidor begränsad. Det
på de föregående rofdjurs-magarne djupa vecket, (d), som
motsvarar henne (bugten) i arcus major, är föga utmärkt.

— 229 —

Äfven det derpå följande (e), som gränsar till den lilla afdel-
ningen närmast pylorus, är utvändigt föga utmärkt, men skju-
ter in uti magens ihålighet, såsom en fåll, hvars båda lameller
äro med hvarandra nära sammanvuxna. Denna fåll är, midt
under arcus minor, en centimeter bred. Äfven i arcus major
svnes ofta en betydande tvärfäll af bindväfs- och slemhinnorna
på insidan af barens mage. Emellan d och e i arcus minor
är endast en liten bubbla, den emellan e och pylorus, f, är
deremot ganska stor och fast. Den lilla afdelningen af antrum
pylori, som ligger inom denna bubbla, är hos haren särdeles
utmärkt. Dä magen ännu är frisk, har denna lilla afdelning
(f f e) en egen, från det öfriga skiljd, mörkt röd färg, är run-
dad på alla sidor och ganska tjockväggad. Körtelhinnan i
denna del har utomordentligt stora nätgropar, samt grofva villo-
siteter: — rörkörtlarne äro äfven längre och gröfre, än i den
stora kaviteten af magsäcken. Det är äfven bär det cirkulära
muskeltrådslagret, som ger delen sin form och sitt egna ut-
seende. Detta circulära muskeltrådslager ligger här såsom ett
bälte, af omkring 23 centimeters utsträckning, från vecken
ända till gränsen af duodenum, och i närheten af duodenum
bar det nära 2 millimeters tjocklek. De utanpå liggande längs-
gående muskeltrådarna omgifva röret fullständigt. Äfven här
utgöres valvula pylori endast af en halfmånformig fåll, belägen
åt samma sida som arcus major. Det är tydligt, att denna
lilla muskulösa del motsvarar samma sammandragna del som
hos rofdjuren utgjorde den lilla pylori-hålan. Att den ut-
gör den del af ventrikeln, i hvilken verksamheten vid digestio-
nen af gröfre, trädaktiga vegetabiliska delar är störst, derom
har jag flera gånger öfvertygat mig, då jag öppnat nyss dö-
dade vinter-harar, som haft magen full med tuggade qvistar.

- Hos Tumlare-delphinen, Delphinus phoczne, utgör pylori-
delent”den af Cuvier (Lec. d’An. comp. T. IN, 4:a Edit.) så
kallade tredje magen, hvaremot den fjerde magen är en del
af tolftumstarmen.

— 230 —

Att valvula pylori, äfvensom att pylori ringmuskel, så
ofta saknas hos djuren, låter endast förklara sig derigenom, att
den lilla yttre delen af antrum pylori har ett så mäktigt la-
ger af ringmuskeltrådar, hvilka naturligtvis, liksom i rectum,
eller såsom i oesophagus, kan sluta sig i den ena ringen efter
den andra, eller ock i en längre utsträckning, allt eftersom
den excito-motoriska verksamheten fordrar. |

Äfven duodenum kan sägas hafva en egen håla, som tro-
ligen bar sin egen förrättning. Jag har trott denna del böra
hafva sitt eget namn, och kallat den antrum eller atrium
duodeni. Denna tarmdels början är nemligen, såväl hos men-
niskan som en stor del däggdjur, ofta särskildt rundad, saknar
på insidan valvule conniventes, har små villi, stora Brunnerska
och Lieberkühnska körtlar. Hos Tumlare-delphinen är denna
håla så egen, att hon blifvit, såsom nyss är nämndt, ansedd
utgöra en afdelning af magen.

Jag slutar för denna gång dessa betraktelser öfver an-
trum pylori med den anmärkning, att densamma erinrar om
fåglarnes muskelmage, hvilken, efter min öfvertygelse, icke är
annat än en konstigt utbildad antrum pylori. 1 det föregå-
ende är redan antydt, att de här anförda senorna sannolikt
äro samma bildning, som den bekanta senan på fåglarnes
mage; satt denna senbildning förekommer hos krokodilerna, är
länge kändt; att den äfven förekommer på magen .hos Silurus
glanis och sannolikt hos flera fiskar, har jag vid ett annat
tillfalle visat (se Förbaondl. vid Skandinav. Naturforskar-Säll-
skapets 3:dje möte i Stockbolm 4842. pag. 695: »Om magens
byggnad hos slägtet Silurus».) — Den förekommer således
inom alla fyra ordningarna af ryggradsdjur, ehuru endast hos
fåglarna allmänt».

2. Snäckhögar, och ruiner efter urgamla bo-
släder, funna i Skåne. — Herr A. Rerzıes meddelade:

»Säsom allmänt är bekant har man redan för flera år
tillbaka på åtskilliga ställen i Danemark funnit högar af snäck-
skal med inblandade redskap af sten och fragmenter af sön-
derklufna djurben, hvilka högar med allt skäl blifvit ansedda
såsom afskräden från Ur-invånares måltider och derföre blifvit
kallade »Kjökkenmöddinger», »af Nordens wldste Befolkning ef-
terladte Skaldynger». Men på Svenska kusten har man för-
gäfves sökt sådana, tills Amanuensen vid historiska Museum i
Lund, Magister Nırs Bruzeutus och Baron Carr GYLLENSTJERNA
på Krapperup vid nordöstliga delen af Kullaberg funnit en
mängd snäckhögar och ruiner af hus, om hvilka Hr Bauzeuus
lemnat underrättelse. — Af de sistnämde äro 6 funna, hvilka
alla öfverensstämma deri att en eller flera af väggarna bestå
af sjelfva klippan, de öfriga af större kantiga stenar, som blif-
vit uppstaplade på hvarandra utan allt murbruk; deras storlek
utgör 4—5 alnar i qvadrat. I ett af hörnen är eldstaden
belägen, hvarest påträffades aska, kol, snäckor, och runda ste-
nar. I några af dessa ruiner har man på golfvet, bland
miodre stenar och sandblandad jord, funnit en mängd för
märgens skuld sönderklufna djurben, flintspånor, snäckor och
fiskben. 1 närheten af hvarje koja äro en eller flera snäck-
högar belägna, tillsammans 43 sådana, af olika storlek (den
största hade omkring 20 alnars diameter och 3 alns djup). Snäck-
bögarna bestå bufvudsakligen af Spiral-snäckorna, Tritonium
antiquum och undatum samt en och annan Cyprina islan-
dic. Dessutom förekommo sönderslagna djurben, bitar af
horn af Cervus Elaphus en stor mängd flintspänor, och å en af
bögarna ®2:ne slipstenar. Omkring 30 alnar från en af ko-
jorna fanns en 20 alnar lång och 42 alnar bred stenkrets,
inom hvilken vid gräfning påträffades flintspänor, s. k. knack-
stenar, ett par pilspetsar, samt en massa svart, fin och fet
Jord, liknande den som nästan alltid finnes i s. k. »Stendysser»,

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. den 9 Maj 1855.

— 232 —

och hvilken med all sannolikhet kan antagas såsom lemning
af förmultnade lik. Såväl flintspänorna som djurbensfrag-
menterna hafva den största likhet med dem som blifvit funna
i »Kjökkenmöddigerne» i Danemark. — Med all sannolikhet
kan man således antaga att vid foten af Kullaberg bott, eller
åtminstone för längre tider uppebållit sig, en liten koloni af
landets äldsta innevånare, öfver hvilkas lefnadssätt de gjorda
fynden lemna en ganska tydlig bild. De hafva hufvudsakligen
lefvat af de i hafvet utanför Kullaberg så talrikt förekommande,
och så lätt fångade, Tritonium-arterna, idkat jagt med sten-
vapen och bott i kojor af uppstaplade stenar; och kunna
dessa ruiner anses som de första lemningar man hos oss fun-
nit af Skandinaviska Ur-invånares bostäder».

— 233 —
3. Nya Blodiglar. — Herr Wuntsere anförde:

»Är 1842 förevisade jag för Akademien, och beskref i
dess handlingar, två nya arter af Igelslägtet Sangvisuga,
nemligen S. hypochlora och S. albipuncta, den förra från Java,
den senare hos oss inhemsk. Nyligen har jag åter vunnit
tillfälle att rikta detta ännu föga artrika slägte med likaledes
två bittills obekanta former, som jag här förevisar, och af
hvilka den ena äfvenledes förekommer på Java samt den an-
dra i Sverige. Några försök att begagna dessa till blodsug-
ning hafva väl icke af mig blifvit gjorda, men att de, i likhet
med sina samslägtingar, dertill äro användbara, kan icke be-
willas. De utmärka sig genom följande kännetecken:

4. Sangvisuga javanıca: ryggsidan ljusgrå dragande
åt olivgrönt, med en efter hela längden fortgående svart, ej
sammanhängande medellinea, bildad af smalt rektangulära, efter
längden ställda fläckar, omvexlande med rosetter af fem små
svarta punkter; sidoranden klart blekgul, med olikstora, på
tvären stående, rektangulära, svarta fläckar; baksidan enfärgadt
rostbrun med hel, jemnbred, svart sidorand.

Hitförd lefvande från Samarang på Java, der den lärer
brukas till bloduttömning. Meddelad af Handlanden PIiaroren.

Liknar närmast till storlek, ryggytans knottrighet m. m.
S. hypochlora från samma ö, men afviker genom helt olika
färg både på ryggen och buken, genom rygglineans skiljaktiga
beskaffenhet, samt buksidans svarta sidorand, hvilken alldeles
saknas hos S. hypochlora.

2 Sangvisuga chloronota: ryggsidan mörkgrön utan
all teckning; sidoranden rostgul; buksidan svart, midtpå med
små oregelbundet strödda gulaktiga fläckar, samt mot hvardera
sidan med en långsefter gående rad af något större, likaledes
gulaktiga fläckar, hvilka lemna en temmeligen bred, svart,
ofläckad rand närmast kanten.

Utbjudes här stundom för sig från flera delar af riket.
Öfverlemnad af Apothekaren Kersra.

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh., den 9 Maj 1855.

— 23 —

Kanhända blott en betydligt afvikande varietet af den
vanliga Blodigeln (S. medicinalis), med hvilken den öfverens-
stämmer till käkarnes beskaffenhet, ryggytans kaottrighet m. m.,
men hvarifrån den hufvudsakligen skiljer sig genom fullkomlig
brist så väl på rostgula som svarta teckningar å ryggsidan,
samt derigenom att den tyckes lefva för sig. Buksidans sido-
fläckar framträda tydligast ordnade när Igeln sammandra-
git sign».

Akademı-

— 235 —

Akademiska angelä genheter.

Prases tillkännagaf att Akademiens utländske ledamot i femte klassen,
Chefen för Geological Survey i England Sir Ta. H. De ı1 Becne
med döden afgätt.

Inlemnade skrifter.

Af K. Förvaltningen för Sjöärenderna: Tjugu Journaler öfver Meteo-
rologiska och vattenhöjds-observationer.
Öfverlemnades till Hr Erpuann.

Hr Bsöruıns Afhandling: Bidrag till differential-eqvationens (Ar? + Bxy +
Cy + Dx + Ey + F)dx + (Aa®+Bay+Cy’+Dao+Ey+F)dy=o
integrering, som varit remitterad till Hr Frib. Wrepe och Hr
Marusten, återlemnades med tillstyrkan af dess införande i Aka-
demiens Handlingar.

Hr Fries hade insändt tjugu blad målningar af svenska Svampar, ut-
förda under hans inseende.

N m——-

Förteckning öfver böcker och skrifter skänkta
gäll Vetenskaps-A1kademiens Bibliothek.

Af K. Danske Videnskabernes Selskab i Köpenkamn:
Oversigt 1854. 8:0.

Af Royal Society i London: |

Greenwich Astronom. Observations. 1852 & 1853. Lond. 1854. 4:o.
Results of the magnet. & meteorol. Observations made at Greenwich.

1852. 4:0.

Af Natuurkund. Vereening in Nederlandsch Indie uti Batavia:
Natuurkundig Tijdschrift. Nieuwe Serie. Deel. IV. Aflev. 1—4. Ba-

tavia 1854. 8:0.

Af schlesische Gesellschaft für vaterländ. Kultur i Breslau:
Jahresbericht. 1853. 4:o.

Af naturwissenschaftl. Verein i Halle:
Zeitschrift d. ges. Naturwiss. B. I—IV. Halle 1853, 54. 8:0.

Af naturforschende Gesellschaft i Halle:
Abhandlungen. B. II. Qvart. 2 u. 3. 4:0.
Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 12. N:o 5. 2

4

— 230 —

Af Physikal.-medicinische Gesellschaft i Würzburg:
Verhandlungen. B. 5. H. 1, 2, 3. 1854, 55. 8:0.
1:r Nachtrag zum Verzeichnisse der Bibliothek. Nov. 1854. 8:0,
Af Författaren:

Bonsvporrr, E. J., Redogörelse för resultaterna af vattenkuranstalten i

Abo under sommaren 1854. Helsingf. 1855. 8:o.

Af Hr J. F. L. Hausmann i Göttingen:

Studien des götting. Vereins bergmännischer Freunde.

ting. 1854. 8:0.

Af Kongl. Bergskollegium:

Underd. Berättelse om förhållandet med bergshandteringen 1853.

Stockholm 1855. 4:0.

B. 6. Göt-

Skänker till Rikets Naturhistoriska Musewm.

Zoologiska afdelningen.

af Hr F. W. Meves:

En Scolopax gallinula.
En Limosa melanura.

af Hr Frih. Gustaf af Ugglas.
Ett bo af Mus Musculus. |

16 | 25,60
17 | 25,79

237

Meteorologiska Observationer å Stockholms Observatorium
i Januari 1855.

Barometern
reducerad till 0”.

Decimaltum.

Ki. 6

24,18
2 | 24,50
3 | 25,16
4 125,29
25,17
24,83
25,56
25,39
25,06
25,42
25,60
25,32
25,45
25,54
25,66

25,49
25,45
25,67
25,84
25,91
25,86
25,83
25,65
25,42
25,62
25,15
25,25
25,39
25,43

Ki. 2

25,425

25,89
25,87
25,76
25,48
25,62
25,37
25,19
25,30
25,46
25,39

Thermometern
Celsius.
Kl. 21 KI. 9 I KL. 6
e. m. e. m. f. m.

K1.2]Kı.9

Vindarna.

1c9
-uIuyagwuy

Snö

Klart
Mulet
Klart
Mulet

Regn
Klart

— 238 —

i Februari 1855.

Barometern

. . Thermometern .
reducerad till 0°. Celsius. Vindarna.

Decimaltum.

‘ . Klart
2 125,35 | 25,31 | 25,46 | — 5,0 I — 10 | — 40 | V.S.V. | v.n.v.| V.N.V.] Malet
3 | 25,53 | 25,53 | 551 | — 4,0] + 02|— 3,31 s [v.sv.|v.s.v.| Klart
4 125,43 | 25,38 | 25,36 | — 7,9] — 12] — 6,81] — I — | s

5 | 25,21 | 25,12 | 25,07 | — 4,0 | — 3,0 | — 4,4 | — |sso.| — | Mulet
6 | 25,05 | 25,13 | 25,23 | — 5,01 — 4,21 — 6,31 N. N. N. Soö
2? 125,34 | 25,53 | 25,67 | — 7,01 — 8,0 | -ı05| n. IN.N.O.]N.N.O.] Klart
8 | 25,78 I 25,82 | 25,80 | —15,9 I —11,5 | —17,0 |n.n.o. | N.N.O. | N.N.O.| —
9 125,73 | 25,61 | 25,39 | —20,0 | —12,6 | —13,1 I v.s.v. I v.s.v. I v.s.v. | —
10 | 25,14 | 25,11 | 35,10 | —11,0 I — 3,1 | — 6,0 |v.n.v.|v.n.v.|v.N.v.

11 | 25,14 | 25,19 2 — 7,0 ' — 7,0] — 14,7 | 0.0.0. | O.N.O. | O.N.O. | Suö
12 ı 25,25 | 25,15 I 25,11 | —19,0 | — 95 | —13,0 | v.s.v.|v.sv.|[v.s.v.| Klan
13 | 25,10 | 25,17 125,21 | —14,6 | —11,0 | —18,8 |v.n.v.|n.nv.| —

14 | 235,26 | 35,31 [125,36 | —23,0 | —12,4 | —136 | — | — Innv.| —
15 | 25,39 | 25,42 | 3,50 | —16,8 | —11,0 | —14.0 | N.N.O. | N.N.o. | N.N.O. | Mulet
16 | 25,57 | 235,61 | 25,62 | —16,0 | —14,0 | -170 In.no.In.No.' N. | —
17 | 25,57 | 25,52 | 25,47 I —17,0 | -11,0| —138| N. N. N. 1 —
18 | 25,46 I 25,47 | 25,48 | —16,0 | — 9,0 | —16,1 |n.n.o.| mn. Vv. Klart
19 | 25,52 12 25,62 | —180 | —11,8 | —149 | v.s.V. | v. v 1 —
20 — 721-130] v |— | —- I —
A | — 50| —-111| — | — | — I —
22 — 3,7 | —12,0| —- [0.n.o.| — | Halfkl
23 | — 65| - 9,2] — | — I — | —
24 — 6,5 | —13,5 | — |v.nv.|vsv! —
25 — 10| — 5,5 | s.s.v. | s.s.v. | V.S.V.

26 | — 9,5 | —13,5 |N.N.V. | N.N.V.| N.N.V.| Klart

—14,1 .

i Mars 4855.

239

Brit 0°. Thermometern Vindarna.

ö Decimaltum.
KL6|KL2IKLILKLGE|K.2|KLIIKLGIKI.2| KI. 9
f.m. | em. | em. f. m. e. m. e. m. f. m. | e.m. e.m.

1 | 25,52 | 25,41 | 35,32 | —100 | — 25 | — 5°6 | 0.5.0. | $.3.0. | s.s.0

2 125,13 Fr 25,00 }— 5.01 — 201— 05 | s.s.0. | s.s.o. | s.zo.

3 1 24,94 | 24,84 | 24,86 0,0 I + O,1 I + 03 | S.S.0. | 0.5.0. | 0.50.

4 124,84 | 24,82 | 24,93 | + 0,11 + 4,21 + 2320| s.s.n. I 3.s.v. | s.v.

5 125,06 | 25,18 | 25,28 | + 1,1 | + 3,0 I + 0,2 |v.s.v. I v.n.v.| —

6 125,32 | 25,35 | 25,35 | — 451 + 2,61 + 1,0 | — | v.s.v.|iv.n.v.

7 125,31 | 25,31 | 25,35 | + 1,0 I + 1,2 I — 3,0 I v.S.V. I v.s.V. | N.N.O.

8 | 25,44 | 25,51 | 25,58 | —- 4,0 | — 1,3 | — 8,8 | N.N.O. I N.N.D. | N.

g | 25,59 | 25,65 | 25,67 | — 7,31 — 38 | — 6,0) m. 1: mo. I o.n.o.

10 125,64 | 25,61 | 25,58 I — 7,0 | — 3,2 I — 9,5 | 0.N.0. I O.N.O. | 0.N.O.

11 125,53 | 25,17 | 25,41 | —11,1 | — 5,0 I — 80 | N.N.O. | O.N.U. | O.N.O.

12 | 2522 | 2513 25,10 | 9,6 | — 7,0 I — 8,1 | O.N.O. | O.N 0.|0.N.o.

13 25,08 25,08 | 25,05 |- 701— 3,01 — 6,0 | O N.O. | 0.0.0. I N.N.O.

14 124,98 | 25,15 | 25,36 | — 551 — 1,81 — 9,0 | V.N.V.I V.N.V. |] 8

É 25,48 | 2553 I 25,51 | —140| + 2101 — 3,51 Ss. | — IN.N.O.

16 | 2546 | 25,39 |-25,36 | — 3,9 0,0 I — 0,1 |0.N.0.10.N.0.| S.O.

17 | 25,36 | 25,36 | 25,36 | — 291 — 1.31 — 5,2 I 8.S.v. | 9.S.v. | Ss.

18 | 25,26 | 25,09 | 24,89 | — 5,0 I + 1,0 | — 0,8 I S.S.v. | SS.0. | 9.5.0.

19 | 24,79 | 24,78 | 24,76 | + 0,5 I + 30] + 0,11 8.5.0. | 3.S.0. | O.N.O.

20 | 24,81 | 24,99 | 25,12 I + 0,4 | + 1,6 | — 2,1 I O.N.O. | N.N.O. | N.N.O.

21 | 25,23 | 25,27 25,32 | — 6,2 | — 2,0] — 1,0 | N. N. N.

22 125,33 | 25,32 | 25,25 | —108]— 30|— 8380| N. IN.N.O.|O.N.O.

23 | 25,05 | 24,90 | 24,76 | — 7,3 | — 53 | — 4,5 | 0.N.0. |o.n.o. | O.N.O.

A | 24,70 | 23,73 | 24,85 | — 6,0 | — 6,0 | —13,0 | n.o. IN.N.V. ÅN.N.V.

25 | 24,92 | 24,98 | 25,02 | —14,0 | — 2,0 | —10,0 | v.s.v. | V.Sv. | v.sv.

26 | 25,05 | 25,13 | 25,21 | —10,0 I + 3,0 I — 5,0 | S.S.V. | V.S.V. | —

27 125,35 | 35,31 | 25,36 | -10,0| + 35 | — 35 | — | sv. | sv.

28 | 25,41 | 25,50 | 25,56 | — 7,0 I + 1,0 | — 20| sv. | V.SV. | V.N.V

29 | 25,62 | 25,69 | 25,73 | — 5,5 I + 5,0 | + 2,0 | V.S:V. | V.S.V. | V.S.V.

30 | 25,75 | 25,79 | 25,84 | + 2,7 I + 7,1 I + 0,5 | V.N.V. | V.N.V. |N.N.V.

31 | 25,89 | 26,01 I 26,06 | — 6,0 | + 2,0 | — 5,0 In.n.v.lo.no.| 0.

dur $25,259] 25,268] 25,284|— 561] — 029] — 3°04

25,270

— 328

"383
-uluyıemuyf

=
:

Halfkl.

Klart

Nederbörden =0,300 dec. tum.

— 210 —

i April 4855.

Barometern
reducerad till 0°.

Decimaltum.

Kl. 2 | Kl. 9 | Kl. 6

Thermometern

Celsius. Vindarna.

Kl. 2 KL. 6 | Kl. 2 | Kl. 9

183
-UTUYIRVUY

1 26,08 | 26,00

2 | 25,94 | 25,76 | 25,61

3 | 25,48 | 25,42 | 25,42

4 | 25,38 | 25,38 | 25,38

5 | 25,31 | 25,37 | 25,42

6 1 25,37 | 25,29 | 25,25

7 125,05 | 24,92 | 25,08

8 I 25,18 | 25,13 | 25,08
9124,95 | 24,91 | 24,80 + 211 + 0,11 0 S.S.0. S Soö
10 | 24,73 | 24,64 | 24,64 + 3,01 — 1,0] S 8.5.V. | 0.5.0

11 | 24,69 | 24,87 | 25,01 + 3,6 | + 0,5 | 0.5.0. | 0.5.0. | 0.8.0. | —
12 | 25,12 | 25,22 | 25,24 + 3,2] — 0,4 | 0.5.0. | 0.5.0. | 0.5.0. | Mulet
13 | 25.25 | 25,29 ı 25,35 + 1,3] + 0,11 NO. |N.N.V. IN.N.V.| Snö
14 | 25,42 | 25,44 | 25,44 + 7,0 | — 1,1 |v.Nn.v.| — S Klart
15 | 25,35 | 25,33 | 25,33 + 471 + 4,0 1 5.5.0. |v.s.v.|SS.V. | Regn
16 | 25,32 | 25,23 | 25,23 + 5,81 + 56 | V.S.V. I sv. I v.S.V. | —
17 | 25,27 | 25,40 | 25,45 + 8,11 +40} V. |vNVv.|Iv.N.v.| Klart
18 | 25,53 | 25,56 | 25,48 + 6,1 I + 40 I V.N.V. | V.N.V. I V.N.V. | -——
19 | 25,36 | 25,29 | 25,22 + 8,2 | + 4,8 | V.S.V. | V S.V. |Halfkl.
20 | 25,10 } 25,13 | 35,17 +10,2| + 53 | v.sv.| v. |v.N.v.]| Klart
21 | 25,31 | 25,48 | 25,59 + 1,21 — 10| N. |n.n.v.|v.n.v.| Seö
22 | 25,71 | 25,76 | 35,81 | — 08|+40|—08| N. N —— | Klart
23 | 25,74 | 25,67 | 25,57 | + 05] + 90] + 30| — |v.n.v.| — | Halfkl
24 | 25,43 | 25,33 | 25,32 | + 3,81 + 85] + 33] — 1 8,5.V N. Rego
25 125,41 | 25,49 | 25,60 | + 2,01 + 941 + 0,61 .N. N N. —
26 | 25,67 | 25,68 | 25,69 | — 0,1 | + 59] — 11| N. |w.n.o.| n.o. | Klart
27 | 25,66 | 25,60 | 25,54 |— 2,5 I + 7,0 — —
28 | 25,50 } 25,51 | 25,53 | + 1,0 | + 9,5 — —
29 I 25,62 | 25,70 | 25,75 I + 4,0 I + 6,9 N. _—

25,76

Nederbörden = 0,913 dec. tum.

STOCKHOLM, 1855. P. A. NORSTEDT & SÖNER,

ÖFVERSIGT

KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS
FÖRHANDLINGAR. |
Årg. 12. 1855. HM €.

Onsdagen den 13 Juni.

Föredrag.

1. Beskrifning på en ny telegrafapparat, me-
delst hvilken två underrättelser samtidigt kunna
afsändas i motsatt riktning på en och samma
telegraftråd; af Er. Evtunv.

1. För att gifva en åskådlig öfverblick af den method,
som af mig blifvit använd för samtidig korrespondens på en
enda telegraftråd, vill jag först framställa följande schema.

B (fig. A) föreställer ledningsträden emellan tvänne statio-
ner A och A’, hvilka äro fullkomligt lika inrättade, så att hvad
som i det följande säges om den ena äfven gäller om den an-
dra. Doch D' äro staplarne samt C och C’ de i jorden ned-
satta metallplattorna. y och y' föreställa de elektromagneter,
som vid telegraferingen genom strömmens inverkan göras mög-
netiska. (Om man begagnar nälapparater, i hvilka magnet-
nålen genom den galvaniska strömmens inverkan sättes i rö-
relse, så bör magnetnålen här insättas i stället för elektromag-
neten.) Ledningsträden, som utgår från stapelns ena pol, delar
sig vid E i två delar, af hvilka den ena abe i flera från
hvarandra isolerade omvindningar på vanligt sätt är lindad om-
kring elektromagneten. Den andra delen def är äfvenledes.
lindad omkring samma elektromagnet, men i motsatt riktning,
och går derefter till F, hvilken punkt genom en metalltråd

— NH —

alltid är förbunden med jordplattan C. Om nu G förbindes
med H, sä sättes stapeln i verksamhet. En del af den gal-
voniska strömmen pår genom omvindningarne abe till nästa
station och nedgär der i jorden; den andra delen genomgår
omvindningarne def och derefter genom ledningen P FG ill
den andra polen af stapeln D. De båda strömdelarne gå si-
ledes omkring elektromagneten (eller magnetnålen) i motsatt
riktning och motverka derföre hvarandra. Om nu antalet af
omvindningar uti abe förhåller sig till antalet af omvindningar
uti def på samma sätt, som strömstyrkan i de sednare för-
håller sig till strömstyrkan i de förra; så måste inverkan på
elektromagneten af den ena strömdelen jemt upphäfvas af in-
verkan från den andra, och jerncylindern, hvaraf elektromagneten
består, derföre förblifva omagnetisk. Förhållandet i styrka
emellan den del af strömmen, som öfvergär till nästa station,
och den, som genomgår bildningen def P H, beror åter på för-
hållandet emellan ledningsmotständet på hela linien och det i
biledningen def P H; och då icke allenast detta sednare led-
ningsmotstånd, utan äfven antalet af omvindningar, så väl i
ledningstråden abe som i biledningen def P H, kunna efter
behag förändras, så blifver det alltid möjligt att välja dem så,
att den åsyftade kompensationen ästadkomınes, och att således
den från stapeln D på stationen A utgående strömmen icke
utöfvar någon inverkan på den på samma station stående elek-
tromagneten.

Härvid bör dock anmärkas, att, om ledningarnes anord-
ning är sådan, som schemat utvisar, ledningsmotståndet för den
del af strömmen, som från stationen A öfvergår till A’, blifver
något olika, allt efter som stapeln på den sednare är öppen
eller sluten. Är stapeln D' sluten, så erbjuder sig två vägar
för elektriciteten att från punkten E’ öfvergå till jorden, nem-
ligen genom stapeln D' och genom bileduingen def P' H,
hvaremot, då stapeln är öppen, elektriciteten endast kan gå ge-
nom den sednare. Kompenseringen af de båda hvarandra mot-
verkande strömdelarne kan derföre ieke under alla förhållan-

— 3 —

den blifva fullständig. Motståndet i biledningen def P H och
def P H' bör derföre icke göras så stort, att dessa veria-
tioner utöfva något skadligt inflytande på telegraferingen,

Om en galvanisk ström ankommer från stationen A’, an-
der det att stapeln D på stationen 4 icke är i verksamhet,
det är då punkten G icke är förbunden med punkten H, så
måste denna ström gå omkring elektromagneten y först i om-
vindniogarne c ba, i riktningen från c till a, och derefter i om-
vindningarne def, i riktningen från d till f, samt derifrån nedgå
i jorden. — Häraf följer, att den ström, som kommer från nästa
station, uti omvindningarne cba och def går omkring elek-
iromagneten i samma riktning, hvarföre ock inverkan från alla
omvindningarne i detta fall förstärka bvarandra. Den från sta-
tionen A ankommande strömmen åstadkommer således magne-
tism i elektromagneten på stationen A.

Detta förhållande blifver oförändradt, om båda strömmarne
samtidigt cirkulera. Lätom oss först antaga, at bägge siröm-
marne hafva samma riktning, det vill säga, att den positiva
polen på stapeln D är förbunden med punkten E, och den ne-
gativa på stapeln D' med punkten £E', eller tvärtom, så är det
tydligt, att den ström, som cirkulerar i hvardera af omvind-
ningarne abc och de/, är lika stor med summan af de ström-
mar, som härleda sig från staplarne D och D’ särskilt. Är nu
kompenseringen på stationen A sådan, att de strömmar uti abc
och def, hvilka komma från stapela D, fullständigt upphäfva
hvarandras verkan på elektromagneten, så följer häraf, ett den
magnetiska verkan, som i detta fall uppkommer, endast kan
förorsakas af den ström, som kommer från stapelo D' på sta-
tionen A’. Denna ström genomgår omvindningarne abe uti
rikteingen från ce till a och delar sig derefter vid punkten E
uti tvänne delar, af hvilka den ena går genom stapeln D och
den andra genom biledningen def, uti riktningen från d till f,
för att framkomma till jordplattan C. Båda omvindniogarne
abe och def samverka således äfven i detta fall, ehuru en-
dast en del af strömmen genomgår def.

—_ Ub —

Om de båda strömmarne hafva motsatt riktning och dess-
utom äro lika starka, så uppstår ingen ström i ledaingsträden
B emellan stationerna. Omvindningarne abe utöfva derföre
ingen verkan på elektromagneten. Deremot göra omvindnin-
garne def, genom hvilka strömmen öfvergär från den ena til
den andra polen på stapeln D, elektromagneten magnetisk, hvil-
ket fortfar så länge, som båda staplarne äro i verksamhet.
Deremot så snart stapeln D' öppnas, upphör all verkan på
elektromagneten. Man inser lätt, att elektromagnetismens styrka
i detta fall blifver lika stor, som om strömmen från stapeln D'
ensamt cirkulerade, och dervid i stället för stapeln D emellan
E och H en ledningstråd vore insatt, hvilken utöfvade samma
motstånd som stapeln D.*)

2. Den magnetiserande förmågan hos strömmen, som an-
kommer från stationen A’, kan lätt på följande sätt beräknas
efter Ohmska lagen, hvarvid för enkelhetens skull må antagas,
att båda stationerna äro i hvarje afseende lika, och att båda
staplarne hafva samma styrka.

Antag elektromotoriska kraften i hvardera af staplarne
DochD’ . .. 2. 2 22.0. =E
motståndet i samma staplar . . . = R

» i biledningen def P Heller defP H=L

") Af det som nu blifvit anfördt synes, att den för dubbeltelegra-
fering använda methoden är till sin princip fullkomligt lika med den,
som jag år 1348 för första gången begagnade vid en undersökning
öfver de Faradayska extra-strömmarne, och med hvilken det lyc-
kades mig att få dessa strömmar qvantitativt bestämda. (K. Vet.
Akademiens Handl. för 1848. Pogg. Ann. för 1849 B. 77 sid. 161.
Bericht über die neuesten Fortschritte der Fvsik af J. Mäccen sid.
696. Braunschweig 1849). För att tydligt inse likbeten emellan
båda dessa methoder, behöfver man blott tänka sig, att i stället
för induktionsrullen d (se fig. 1 Tab. 1 i det anförda bandet af
Pogg. Ann.) eller induktionsrullen s (fig. i MürLsrs Bericht) in-
sättes en. vanlig stapel, och att denna derefter bortflyttas till en
annan station, hvilken sedermera förses med en galvanometer på

det sätt, de anförda figurerna utvisa. Man erbåller bärigenom en
inrättning för dubbeltelegrafering, hvilken fullständigt öfverens-
stämmer med den ofvanföre beskrifna, endast med det undantag,
att galvanometrar begagnas i stället för elektromagneter.

—_— 25 —

motståndet i jorden tillsammans med det i

' omvindningarne abc och a'b'c'
äfvensom i linietråden B « . = L
Antalet af omvindningar i abe .... =m
D:o dio idef....=n

Om $S betecknar hela sirömstyrkan, som utgår från sta-
peln A’, under det att stapeln A icke är i verksambet, så er-
hälles tydligen:
= N 5,2222...)

R(L+2L)+ (L+L)L

Denna ström delar sig vid punkten E” i tvänne delar, af
hvilka den ena SÅ öfvergår till stationen A, och den andra S,
genom bildningen d'e'f P'H' till den andra polen på stapeln D.

Då S,+S,=S och dessutom S,:S,=L':L+L', så följer

häraf, att

EL’
Su — RL+2L) +(L+L)L GO sc Ge 8 8 vo 8 (2)
och
x _ E(L+L)

bTURIL+2L) + (L+L)L . oe Oo 8 08 0 (3)

Den magnetiserande förmågan M hos strömmen $, erhäl-
les, om dess intensitet, uttryckt genom eqvationen (2), multi-
pliceras med omvindningarnes antal (m+n). Då strömmen S
ensamt cirkulerar, blifver säledes

[Emm ns (4)
R(L+2D)+(L+L)E

Då stapeln på stationen Å på samma gång är sluten, så
blifver styrkan hos strömmen S, större, emedan ledningsmot-
ståndet till nästa station blifver mindre. Elektriciteten har i detta
fall två vägar för att från punkten E framkomma till A; nemligen
den ena genom stapeln D och den andra genom biledningen
def PH. Ledningsmotständet emellan E och H blir i detta

RL' » os
a, Om I', i detta fall be-

tecknar styrkan bos strömmen, som går till nästa station, så
erhälles bärigenom

fall i stället för L’ lika med

_ 46 —
‚. EL .
ST, = Baar tt (5)
. RE
hvaruti V betecknar bråket RT |
Hela denna ström går genom omvindningarne abe, men
blott en del deraf genom def. Denna del blifver lika med
R S
R+L LI" »
Då de förra omvindningarnes antal är m och de sedna-
res n, så blifver således strömmens magnetiserande förmåga:
‚„ Eim ELRn
Teen + DIetIepeinRTer in 0)
RIL+V+L)+(L+V)E' (U+BIL+V+L')R+(L+V)L]
Om strömmen från stapeln D icke skall utöfva någon ver-
kan på elektromagneten y, måste tydligen

m:n=L+V:L);
hvaraf
Em
n = I+V

Insättes detta värde på n i eqvationen (4), så erhålles

— EER(EFVFE) 000000 (7)
(L+V)[R(L+22) + (L+L)E)

Motståndet R i stapeln är på vanliga telegraflinier litet i
förbållande till Z och L’. Om man för erhällandet af ett ap-
prowimativt värde på M och M' negligerar R i jemförelse med
LE och L', så erhåller man af formlerna 6 och 7.

M= M =" ern. 8).

Häraf följer läledes, att den magnetiserande förmågan bos
strömmen, som ankommer från stationen A’, blifver approxıma-
tivt lika, antingen stapeln på stationen A är sluten eller icke.

Om stationerna A och A’ icke äro inrättade för dubbel-
telegrafering, och motståndet emellan dem är L samt omvind-
ningarnes antal är m, så blifver tydligen den till endera statio-
nen från den andra ankommande strömmens magnetiserande
förmåga

„_ Em |
MT... (9)

det vill säga lika stor, som eqvationen (8) utvisar.

Häraf följer, att strömmens megnetiserande förmåga icke
förminskas genom de för dubbeltelegrafering nödiga biledningarne,
förutsatt att motstäudet i stapeln kan negligeras i jemförelse
med L och L. |

3. Det är bekant, att ledningsmotständet mellan båda
stationerna tillfölje af uppkommande afledningar under vägen
och olika väderleksförhållanden kan undergå förändringar. Det
är hufvudsakligen af denna anledning, som apparaterna, såsom
ofvanföre blifvit antydt, böra så inrättas, att ledningsmotståndet
uti def PH och antalet af omvindningar uti def kuona för-
ändras, så att de båda strömmarnes inverkan upphäfva hvarandra.

Fig. 2 visar det sätt, hvarpå ledningsbanorna böra anord-
nas, på det att den elektromagnetiska verksamheten uti def
(Fig. 4) må kunna undergå nödiga förändringar. Figuren före-
ställer denna anordning, sedd ofvanifrån. GG’ är ett bräde af
trä, i hvilket tvänne messingsstänger h h’ (som äro förenade
med hvarandra genom metalltråden 3), och messingsstyckena
Sn Bay 8y, Sporrrrr 8, äro fästade. Dessa äro isolerade från
bvarandra äfvensom ifrån messingsstängerna. De tre större me-
tallstyckena 8,,, 8,, och s,, kunna dock metalliskt förenas med
hvarandra medelst metallproppar, som sättas emellan dem. m
och x’ föreställa en horizontal genomskärning af en vertikalt
stående elektromagnet. (Vid nältelegrafer kommer denna elek-
tromagnet att ersättas af en magnetnål, hvilken upphänges på
det sätt, som vid dessa telegrafer är brukligt.) m,, m,, m,,
m, och m, äro proppar af messing, hvilka kunna flyttas från
ett ställe till ett annat för att åstadkomma metallisk kontakt
emellan tvänne närliggande messingsstycken eller emellan ett af
dessa och messingsstängen. r,, f,, fy..... T,, äro rullar af
fin, öfverspunnen nysilfverträd. Dessa rullar hafva blott för
ändamål att åstadkomma motstånd mot den galvaniska ström-
mens fortplantande. Ändarne af tråden på hvarje -rulle stå i

— 118 —

förbindelse med metallstyckena 8,, Sys; Sie +++» Ss på det
sätt figuren 2 visar.

Den galvaniska strömmen från stapeln går genom lednings-
tråden I till metallstycket. S,, hvarest den delar sig. Den ena
delen går genom proppen m, till metallstycket S, och derpå
genom tråden p i flera omvindningar omkring © och =’ samt
framkommer genom ledningstråden p' till Si. Derpä öfvergär
den proppen m, till S,, samt ledes slutligen genom metall-
tråden p” till nästa station. Den andra delen af strömmen le-
des genom tråden g omkring © och ©’ och framkommer der-
efter genom g, till metallstycket S,,. Denna ledningstråd är
lindad omkring elektromagneten » och &' i motsatt riktning
mot tråden p. Från S,, går en annan ledningsträd q,, hvil-
ken är lindad omkring elektromagneten i samma riktning som
qq, och står genom g, i förbindelse med metallstycket S,,
De öfriga trädarne g, 9,, Ge 9, ++» Jao Ja äro lindade på samma
sätt som de två sistnämnde. Om nu metallpropparne m, och
m, hafva det läge, som figuren utvisar, så löper den ifråga-

varande delen af strömmen genom ledningen q g, g, ga --.-- 4
går derefter genom metallstängen Ah’ och proppen sn, till me-
tallstycket S,,. hvarefter den genom motständsrullarne r,, r,..... ro

ledes till metallstycket S,, och slutligen genom proppen m, till
S,, som genom ledningsträden t står i förbindelse med stapelos
andra pol. Ledningsträden S, q, 9,----9:s Ii Fafgı- Nag Sy!
motsvarar således hvad som i figuren I kallas Edef PF.
Om metallproppen m, flyttas till någon af de andra metall-
styckena, så förändras antalet af omvindningar omkring elektro-
magneten © ©’, och således äfven strömmens magnetiska ver-
kan. Ledningsmotständet kan på samma sätt förändras genom
flyttning af proppen m,. |

I de apparater af denna konstruktion, hvilka redan blifvit
förfärdigade, innehåller tråden p, genom hvilken strömmen öf-
vergär till nästa station, 5000 omvindningar. Tråden gg, io-
nehäller 700 och hvardera af de två följande (q, g, och q,9,)
450; af de fyra derpå följande innehåller hvardera 20 samt af

— 29 —

de fyra sista hvardera 24 omvindningar. Antalet af alla om-
vindningaroe i biledningen utgör således 4476. Om metall-
proppen m, flyttas successivt åt höger ända till öppningen emel-
lan metallstycket S,, och stången h 4’, så förminskas antalet af
de omvindningar, genom hvilka strömmen går, till 4000. Om
nu en metallpropp insättes emellan metallstyckena S,, och S,,,
samt proppen m, sättes emellan S, och stången, så blifver om-
vindningarnes antal: 1026, hvilket förminskas till 850, om m,
flyttas till öppniogen emellan S,, och stången. Om slutligen
äfven en propp sättes emellan S,, och S,,, och m, emellan S,
och stången, så utgör omvindningarnes antal 876, hvilket ned-
går till 700, om m, fiyttas till öppningen emellan S,, och
stängen Ah. Man kan således förändra omvindningarnes antal
från 4176 till 700, utan att vid hvarje flyttning af proppen m,
förorsaka större förändring än af 24 eller 20 omvindningar.
Det följer häraf, att kompenseringen kan göras så fullständig,
att den ena strömdelen icke skiljer sig från den andra i mag-
netiserande kraft med mer än som motsvaras af 24 eller 20
omvindningar; en noggranhet, som visat sig vara fullt tillräck-
lig. Hvad flyttniogen af proppen m, angår, medelst hvilken
ledningsmotståndet i biledningen förändras, så beböfver denna
vanligtvis icke oftare företagas, än då man telegraferar till olika
långt bort belägna stationer.

4. Ett »Relais» af Morses konstruktion, försedt med den
förbättring, som nu blifvit beskrifven, kan på följande sätt lätt
förändras till ett vanligt »Relais» för enkel telegrafering. För
detta ändamål borttages proppen mm, från sitt rum och sättes
emellan S,, och S,,; proppen m, sättes emellan Sy, och S,,;;
m, emellan AA" och S,,, samt slutligen m, emellan S,, och S,..
Dessutom insättes vid F (fig. A) en vanlig nyckel af Monsss
konstruktion, hvarigenom F endast är i ledande förbindelse med
H, då stapeln på stationen A icke är i verksamhet, hvaremot
ledningen emellan dessa punkter är afbruten, då stapeln är
sluten. Den från stapeln genom ledniogstråden } ankommande
strömmen går på detta sätt genom ledningstråden w till Si,

—- 250 —

och ledes .derifrän af tråden p” till nästa station. Den bort-
gående strömmen löper således icke omkring elektromagneten.
Den ström deremot, som genom p” kommer från nästa station,
går genom w till S,, derifrån genom omvindningarne 99, g, --+- Qu
till metallstången AA’, hvarifrån den genom propparne m, och m,
samt ledningsträden y ankommer till $,, och går derefter ge-
nom omvindningarne p'p till metallstycket S,, från hvilket den-
samma genom u, S,,, S,, och ledningsträden £ slutligen fram-
kommer till jordplattan C. Dem ankommande strömmen går
. följaktligen genom alla omvindningarne i samma riktning, hvar-
igenom den magnetiska kraften blifver förstorad. Det är för
öfrigt tydligt af sig sjelft, att apparaten utan någon förändring
kan begagnas för enkel telegrafering, ehuru i detta fall den
utvecklade magnetismen blifver något svagare, än om den be-
skrifna omflyttningen af metallpropparne först ägt rum.

5. Om man i eqvationerna (2), (3) och (5) negligerar R
och V i jemförelse med L och L', så erhåller man såsom ap-
proximativa värden

E
= rr or oo or oo op (10)
= SE ern (11)
Ns E
S,=7: Tr 2. Go Ak (12)

och i likhet dermed S', een (13)

N
|

Skall nu den magnetiserande förmågan bos de två sist-
nämnde strömstyrkorna jemt upphäfva hvarandra, så måste tyd-
ligen antalet af omvindningarne m och n vara sådant, att

S,m=$,n

Emedan S,<S’,, kan kompenseringen emellan S, och $,
(hvilka beteckna strömmarnes storlek, då stapeln på den andra
stationen är öppen) icke blifva fullständig, utan att antalet af
omvindningar förändras. Då emellertid en sådan förändring ör
omöjlig att verkställa, under det att en telegrafunderrättelse al-

— BI —

går, så är det nödvändigt, att den magnetism, som i detta fall
uppkommer i elektromagneten, icke är tillräckligt stark för att
peddraga ankaret mot elektromagnetens poler. På de redan i

bruk varande apparaterna är L’ ungefär — S, utgör' säle-

des $ af S,. Den motkraft, som drager ankaret ifrån elektro-
magnetens poler, bör derföre vara så stor, att + al den ström,
som vid telegraferingen begagnas, icke förmår att neddraga
ankaret. Häraf följer äfven, att den ström, som kommer från
nästa station, måste, för att kunna verka, utgöra mer än } af
nyssnämnda ström. Men detta är att betrakta endast såsom
ett gränsvärde; erfarenheten har visat, att det för dubbeltele-
graferingen är fördelaktigast, om strömmarne på båda statio-
nerna äro så mycket som möjligt lika starka.

Man kan äfven bestämma förhållandet mellan m och n
så, att S,-m=S,.n, det vill säga, att fullständig kompense-
ring äger rum, då stapeln på nästa station är öppen. Om i
detta fall staplarne på båda stationerna äro ställda i samma
riktoiog, så blifver elektromagneten något starkare magnetisk,
då båda strömmarne på samma gång cirkulera, än då endast
den ström verkar, som ankommer från nästa station. Detta:
förhållande blifver tydligen omvändt, om strömmarne gå åt
motsatt håll.

Då afledningar förefinnas emellan stationerna, är det omöj-
ligt att åstadkomma, att den ström, som ankommer till.hvar-
dera stationen, är lika stark med den, som ifrån samma station
afgår; hvilket, såsom ofvanföre blifvit anfördt, för dubbeltele-
graferiog är det fördelaktigaste. Den svårighet, som härigenom
skulle uppstå, försvinner dock till största delen, emedan i detta
fall, såsom det är lätt att inse, skillnaden emellan S’, och Sj
blifver mindre, än om inga afledningar emellan stationerna fü-
refinnas.

Så snart S,-m=S’,n, blifver den magnetism, som fram-
kallas i elektromagneten, lika stark, antingen båda strömmarne
eirculera på samma gång, eller blott den inverkar, som an-

kommer från nästa station. Då det emellertid i praktiken med-
för någon svårighet att noga finna det rätta förhällandet emel-
lan m och n, så inträffar det lätt, att nämnde likbet icke kom-
mer att äga rum, hvaraf följden blifver, att den magnetiska
kraften vid dessa tillfällen blifver olika. Små variationer i den
magnetiska kraften förorsakas äfven deraf, att R icke kan fullt
negligeras i jemförelse med L och L’, såsom ofvanföre blifvit
antaget för erhällandet al en approximativ bestämning. Till
följe af dessa omständigheter kan det understundom inträffa, att
efter en starkare magnetisering så mycket magnetism qvar-
stannar i elektromagneten, att den motverkande fjäderkraften
icke förmår att aflägsna ankaret från elektromagnetens poler,
men att deremot, om fjädern, för att åstadkomma ankarets af-
lägsnande, spännes starkare, elektromagneten vid en svagare
magnetisering icke kan neddraga ankaret mot samma polytor.
Det blifver derföre nödvändigt, att elektromagneten är så be-
skaffad, att den med stor lätthet släpper sin magnetism, sedan
den galvaniska strömmen upphört. För att uppnå detta mil
böra cylindrarne i elektromagnoeten förfärdigas af det mjukaste
jern, hvarförutan det är särdeles fördelaktigt, att ankarets reak-
tion på jerncylindrarne göres mycket liten. I sistnätnnde hän-
seende afsvarfvas jerncylindrarnes öfre ändar på det sätt fig. 3
utvisar. Cylinderns radie är nära dubbelt så stor som den
afsvarfvade tappens, och dennes höjd ungefär 2,5 millimeter.
Ankarets bredd tages så stor, att den jemnt täcker ändytorna
på de afsvarfvade tapparne. Genom denna anordning bar det
lyckats mig att förvandla ett »Relais», som, genom benägenhe-
ten att qvarhålla den en gång utvecklade magnetismen, var
nästan obrukbart för telegrafering, till ett af de bättre instru-
menter, som på härvarande station användas. Orsaken till
detta fördelaktiga resultat ligger utan tvifvel deri, att den re-
manenta magnetism, som i större eller mindre grad alltid qvar-
stannar i en med ankare försedd elektromagnet, genom ankarets
förminskning och cylindrarnes afsvarfning reduceras till ett mi-
nimum. Den förmiuskning i elektromagnetens dragkraft, som

— 13 —

härigenom uppkommer, medför ingen annan olägenhet, än att
den motverkande fjäderkraften måste förminskas. Föröfrigt må
här i förbigående anmärkas, att tröghetsmomentet hos ankar-
systemet på vanliga »Relaiser» af Morses konstruktion är större
än som är nödvändigt. För att åstadkomma en gifven rörelse
hos ankaret erfordras derföre större kraft än som skulle be-
höfvas, om tröghetsmomentet vore mindre. Häfstängsarmen,
hvarpå ankaret är fästadt, bör derföre göras så kort som möj-
ligt, och dess tjocklek må icke tagas storre än som är nödigt,
på det att den icke skall böjas.

6. Kompenseringen emellan de två strömdelarne abe och
def verkställes lättast genom följande praktiska förfarande: Man
tillsäger telegrafisten på den station, till hvilken skall telegrafe-
ras, att med svag stapel öfversända en serie af tätt på hvar-
andra följande punkter. Under det att dessa ankomma, hålles
tangenten periodvis nedtryckt, och metallproppen, som bestäm-
mer omvindningarnes antal omkring elektromagneten i bilednin-
gen def flyttas, till dess att de ankomna punkterna blifva full-
komligt lika, antingen tangenten är nedtryckt eller icke. Sjelf
begagnar man härvid så stark stapel som möjligt. För att veta,
åt hvilket håll nämnde metallpropp skall flyttas, kunna följande
reglor begagnas, hvilkas grund lätt inses af det föregående och
derföre icke här behöfver närmare angifvas:

A) Om strömmarne från båda stationerna gå i samma riktning:

a) Då ankarct icke släpper utan gör streck i stället för
punkter, måste antalet.af omvindningar förökas.

b) Då det motsatta förhållandet äger rum, nemligen att
punkter och streck icke slå ut, måste omvindningar-
nes antal förminskas.

B) Om strömmarne från båda stationerna gå i motsatt riktning:

a) Då ankaret icke släpper, måste antalet af omvindnin-
gar förminskas.

b) Då det motsatta förhållandet äger rum, nemligen att
punkter och streck icke slå ut, måste omvindningar-
nes antal förökas

— U —

7. Slutligen vill jag fästa uppmärksambeten på en fördel,
som den nu beskrifna methoden medförer vid så kallad öfver-
dragning på en mellanstation. Fig. 4 föreställer en mellan-
station, försedd med tvänne fullständiga telegrafapparater A och
Ad’ samt tvänne staplar D och D'. Såsom af figuren synes,
äro ledningstrådarne anordnade på samma sätt som på en änd-
station, endast med det undantag, att emellan Q och R samt
Q' och A’ ledningar förefinnas, hvilka kunna afbrytas derige-
nom, att metallpropparne m och m, borttagas. Ledningsträden
mellan Q och 7 står i förbindelse med den skrifmaschin, som
tillhör A’, på sådant sätt, att Q är metalliskt förbunden med 7, då
ankaret på maschinen är nedtryckt, hvaremot ledningen mellan
dessa punkter är afbruten, då ankaret är aflägsoadt från pol-
ytorna. På lika sätt är ledningsträden mellan Q' och 7° för-
“bunden med den skrilmaschin, som tillhör A. Om metallprop-
parne m och m, innehafva de platser, som figuren utvisar, så
följer häraf, att de telegraftecken, som ankomma från K, sätta
»Relaiset» vid A i rörelse, sluta medelst den dertill börande
skrifmaschinen stapeln D', hvarigenom samma tecken fram-
komma till K. På samma sätt befordras telegraftecknen i
motsatt riktning från K till K. Den underrättelse, som kom-
mer från K, uppskrifves således af skrifmaschinen vid A, och
den, som anländer från K', af maschinen vid A. Om deremot
den ena af metallpropparne t. ex. m, borttages, så kan rap-
porten från K' öfvergä på samma sätt som förut till K, men
den, som ankommer från K, stannar vid A, emedan skrifma-
schinen, som tillhör A, icke kan sluta stapeln D', då ledningen
mellan Q' och R' är afbruten. Deremot kan under samma tid
en underrättelse afsändas från ‘A’ till X’ på vanligt sätt, eme-
dan härvid skrifmaschinen, som tillbör A’, icke kommer i rö-
relse, tillfölje hvaraf denna underrättelse icke kan öfvergå till
K. Om således tre stationer A, B och C äro förbundna med
hvarandra till dubbeltelegrafering på det anförda sättet, så kan,
under det att från A till C en underrättelse afgår, en annan
sändas från C till B, och en tredje från B till A. Denna
öfverdragningsmethod har ännu icke blifvit praktiskt undersökt.

— 12315 —

8. Redan i Mars månad 4854 var jag betänkt på att
fåta förfärdiga apparater för dubbeltelegrafering i enlighet med
den method, som ofvanföre blifvit beskrifven. Sedan tvänne
dylika apparater bunnit blifva färdiga, anställdes med desamma
några preliminärn försök, och då dessa lemnade ett tillfreds-
ställande resultat, blef i. slutet af Augusti månad den första
dubbeltelegrafering utförd på linien mellan Stockholm och Up-
sala. 1 början af Januari månad innevarande Ar uppställdes
apparater för dubbeltelegrafering emellan Stockholm uch Gö-
teborg ")

+) Så vidt mig är bekant, var Direktorn vid elektriska telegrafen i
Österrike Herr D:r Gıxtı den förste, hvilken försökte att på en och
samma telegraftråd samtidigt afsända tvänne underrättelser i mot-
satt riktning. Såsom man kan se af den beskrifning, som i Po-
lytechnisches Journel af DinererR B. CXXXI, sid. 191 finnes med-
delad, var dock den method, han för detta ändamål begagnade,
i flera hänseenden opraktisk. Hans method erfordrar nemligen
på hvarje station tvänne staplar, hvilka böra öppnas och slutas i
samma ögonblick och dessutom beständigt utöfva lika stark mag-
netisk verkan. Under de förhållanden staplarne här verka, synes
det nästan vara omöjligt att beständigt hålla dem vid oförändrad
styrka, hvarförutan det säkerligen medförer praktiska svårigheter
att öppna och sluta dem båda i samma tidsmoment. En snnan
olägenhet, som tätteligen borde hafva kunnat undvikas, kommer
deraf, att ledningsbanan periodvis är afbruten under telegrafe-
ringen, hvaraf följden måste blifva, att de telegraftecken, som
derunder gifvas på der aflägsna stationen, icke framkomma till
den andra. — Samtidigt med mig synes Hannoverske Telegraf-
Ingeniören Herr Fniscnen hafva kommit på den tanken att an-
vända ett fördelaktigare förfarande för dubbeltelegrafering. En-
ligt den ofullständiga kännedom, jag äger om hans telegraferings-
method, är densamma, i likhet med min egen, till principen
identisk med den jag år 1848 använde för uppmätandet af de
Fasanar'ska extra-strömmarne. En ganska vigtig skillnad ligger
emellertid deri, att Herr Friscaen begagnar lika många omvind-
ningar uti biledningen def som uti ledningen abe (se fig. 1),
hvilket äfven var förhållandet vid rmin undersökning år 1848.
Detta medförer dock vid telegraferingen en stor olägenhet der-
igenom, att variationerna i ledningsmotståndet till nästa station,
allt efter som stapeln på den sandra stationen är öppen eller slu-
ten, blifva allt för stora. Följden deraf är, att kompenseringen
blifver ofullständig, hvilket förorsakar osäkerhet vid telegrafe-
ringen.

— 256 —

Förltechning öfver böcker och skrifter skänkta
till Velenskaps-Ahkademiens Bliölliothek.

Af H:s Maj:t Konungen:
Projet d'un grand monument å Benze.ius. Par Jeröue Consını. Ms.
m. pl.
Af Royal Society i London:
Philosophical Transactions. 1854. P. 1, 2. .
Proceedings. Vol. V. N:o 76. VI: 100—102. VII: 8.
List of Members. Nov. 1854. 4:0.
Af Zoological Soctety i London:
Transactions. Vol. IV. P. 2, 3. 1852, 53. 4:o.
Proceedings. N:o 214-257. 8:0.
Reports of the council and auditors. Apr. 1853. 8:0,
Af Geological Society i London:
The quarterly Journal. XI: 1. 1855. 8:0.

Af Chemical Society i London:
The quarterly Journal. VII: 4. VII: 1. 1855. 8&:o.

Af Royal Society i Edinburgh:

Transactions of the society. XXI: 1. 1853—54. 4:0.
Proceedings. Vol. HI. N:o 44. 1853-54. 8:0.

Af Société Geologique i Paris:
Bulletin. T. XI. f. 32—45. XII: 1—7. 1853—55. 8:0.
Af Société Linneenne i Bordeaux:
Actes. 22:e Ser. T. IX. Livr. 3—6. 1854. 8:o.

Af Kais. Akademie der Wissenschaften i Wien:

Sitzungsberichte. Mathem. naturw. Classe: XI: 5. XIII: 4, 2. mit
Register zu den X ersten Bänden. — Phil. bistor. Classe: XI:
5. X: 1, 2. 8:o.

Archiv. B. XIII. H. 1, 2.

Notizenblatt. 1854. N:o 18—24.

Monumenta Habsburgica 1:e Abih. 1:r Bd. Wien 1854. 8:o.
Kasır, K., Jahrbücher der k. k. Centralanstalt für Meteorologie und
Erdmagnetismus,. B. 1, 2. Jg. 1848—50. Wien 1854. 4:0,
Cuzex, J., Geognostische Karte der Umgehungen von Krems. Oct.

1849. Fol.

— 257 —

2. Bidrag til Kundskab om Muskelcontrac-
tionernes Form eller Förholdet af deres Störrelse
og den Tid, hvori de foregane‘). Hr Can. Bozck hade
i bref till Hr A. Retzius insändt följande meddelande.

»Der er endnu angaaende Muskelcontractionerne mange
Puncter at oplyse, hvilke ville udfordre en Mengde Forsög. i for- |
skjellig Retning. Det bliver at udfinde, hvilke Forskjelligheder i
Contractionernes Form, som kunne ansees at vare de normale
eller mere almindelige Forhold, og hvilke, der maa ansees at vere
en Fölge af nogen eiendommelig Tilstand i en eller anden Muskel,
eller hos det Dyr, hvoraf den undersögte Muskel er udtagen.

Skal man komme til sikkrere Resultater bliver det nöd-
vendigt at kunne undersöge Contractionernes Form hos een og
samme Muskel i det den paavirkes til Contraction paa forskjel-
lig Maade. Omvexlingerne maa kunne foregaae hurtigt, saa at
ikke den Forandring i Contractionernes Form, som Muskelens
tiltagende Udmattelse foranlediger, noget betydeligt skal for-
styrre Virkningen af de Contractionerne forövrigt betingende og
modificerende Aarsager.

Da det vel under de allerfleste Omstendigheder bliver for-
deelagtigst at anvende electriske Strömme for at bevirke Mu-
skelcontractionerne, maa man hurtigt kunne forandre disse
Strömmes Styrke, deres Retning og Varighed. Man maa der-
hos kunne meget hurtigt afvexle med at bringe Contrac-
tionerne tilveie ved at lede den electriske Ström gjennem
selve Muskeln eller gjennem forskjellige Steder af den til samme
gaaende Nerve. Man bör endvidere kunne undersöge Contrac-
tionernes Form, naar Muskelen er omgivet af en forskjelligar-
tet Atmosphere — forskjellige Luftarter eller Dampe; ligele-
des naar den selv eller dens Nerve er udsat for en forskjellig
Temperatur.

Med alt dette bliver det ogsaa nödvendigt at kunne til
stor Nöiagtighed faae bestemt Tidslöbet af enhver Forandring i

") Härtill Tab. VII—X1.
Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 12. N:o 6. 2

— 258 —

Contractionerne og imellem den Tid, da Muskelen paavirkes til
Contraction og den Tid da denne paafölger. Til at opnaae dette
vil naturligviis udfordres forskjellige tildeels temmelig sammen-
satte Apparater.

Uagtet man maa billige HrusnoLtz’s Formening om at selv-
optegnende Iostrumenter ved lagttagelser af Muskelcontractioner
— t. ex. Lupwies Kymographion — ikke tillade, formedelst
den ved deres Anvendelse nödvendige Rivning mellem forskjel-
lige Dele af Apparaterne, en fuldkommen nöiagtig Angivelse af
Contractionsformerne, saa vil dog i de fleste Tilfelde saadanne
Instrumenter vere uundveerlige og give tilstreekkelig nölagtige
Resultater. Uden saadanne Instrumenter vil man ikke kunne
faae noget nöiere Begreb om den uendelige Mengde smaa For-
skjelligheder, der vise sig i Contractionernes Form, og vinde
Tid til Udförelsen af det store Antal nödvendige lagttagelser.

Vorkmanns Forsög og Beregninger synes ogsaa at vise, at
man i de fleste Tilfelde vil ved Anvendelsen af selvoptegnende
Instrumeoter kunne erholde tilstrekkelig nöiagtige Angivelser.

Lupwie har erhvervet sig en stor Fortjeneste ved at indföre
Brugen af det s. k. Kymographion ved physiologiske Undersö-
gelser. Det er ikke allene ved lagttagelser af mangehaande
hurtige Bevagelser at det kan give paa andre Maader uop-
naaelige Resultater, men ogsaa ved langsomme Bevagelser opnaaes
ved dets Anvendelse store Fordele.e Ved Forsög der medtage
nogle Timer har man ofte Vanskelighed nok for at erholde flere
hinanden controllerende lagttagelsesrekker; Forsög som drage
sig hen gjennem et Dögn eller mere blive som oftest uudförlige
for en enkelt lagttager.

De ved Kymographiet erholdte Tidsbestemmelser eller
Formen af de paa Kymographiecylinderen tegnede Curver ville
vel ikke altid frembyde den yderste önskelige Nöiagtighed;
men man vil vist kunne erbolde selve Kymographiet med en
höi Grad af Jevohed i dets Gang; idet man tillige vil kunne
faae den skadelige Friction i de ovrige nödvendige Apparater

— 259 —

saaledes formindsket, at den i de fleste Tilfelde vil kunne tages
ud af Betragtning.

Det ved de i det Fölgende omhandlede Forsög benyttede
Kymographion er noget anderledes construeret end det af Lup-
wiG i Mörrers Archiv angivne. Ved de medfölgende Tegninger
vises dets Form. | |

Fig. A viser Kymographiet seet forfra;

— B seet fra Siden;

— C seet fra oven;

— D et ved Forsögene anvendt Stativ.

Alle Tegningerne ere udförte i $ af den virkelige Stör-
relse. De anförte Tal have for alle Figurer den samme Be-
tydning.

Instrumentet staaer paa et Bord (1) af omtrent 90 Cmt.
Hörde. Dettes fire Been ere forneden forsynede med sterke
Stilskruer.

Paa Bordet er stillet et H-formet Fodstykke (2), der efter
Behovet kan vere höiere eller lavere. Ved Jernstifte (3) og
Klzbevox holdes Fodstykket fuldkomment sikkert paa Bordfla-
den, men kan dog let flyttes.

Kymographiets Fodbredt (4) er paa den ene Ende forsy-
net med tvende fremstaaende Spidser af Jern (5a. 5b). Ved
Stilskruer (6a. 6b. 6c. 6d.) kan det stilles horizontalt. Stil-
skruen (6c.) ender forneden i en Spids (7), som kan trykkes
ned i Fodstykket (2). De övrige Stilskruer ere forneden af-
rundede og hvile paa med Olie overströgne Glasplader (8).

Til Fodstykket (2) er festet det vinkelformige Trestykke
(9), hvorigjennem bevages Skruer (40), som trykke paa Fod-
bredtet (4). Paa Bagsiden er Fodstykket (2) forsynet med en
Staalfjeder, der ligeledes ırykker paa Fodbredtet (4), og lige
imod Skruen (10). Ved at dreie paa denne Skrue bevages
Fodbredtet (4) om Spidsen (7) saaledes, at man let og sikkert
kan stille Kymographiecylindern paa en vis Plads.

-— 260 ° —

Paa Fodbredtet (4) ere frstede de fire Söiler (42), hvilke
bere et andet mindre Bredt (13). Til dette er ved Nedfeld-
niog i Treet festet det egentlige Kymographion.

Maskinen bestaaer af en nedre Plade (14), og en övre
lidt mindre Plade (15, hvilke ere forbundne ved Cylinderne
(16). Ved Stifterne (17) festes den överste Plade. Naar Stif-
terne fjernes, og den overste Plade aflöftes, kan det hele Hjul-
verk udtages.

Hjulveerket bestaaer af fölgende Dele: En Valtse (18),
hvorom Snoren (49) kan opvikles, er festet til Axen (20). Tand-
hjulet (24) sidder löst paa samme Axe, men stopper paa samme
Maade, som bruges ved Uhre. Den fremstaaende överste Ende
af Axen (20), er firesidet for Uhrnögelen, hvormed Valtsen be-
veeges ved Snorens Opviklen.

Snoren löber fra Valtsen (48) over Tridsen (22), der be-
veges i en Udskjering af et to Gange i ret Vinkel böiet
Jern. Den indre Deel af dette er cylindrisk afdreiet (23), til
den halve Tykkelse nedfeldet i Bredtet (13) og understyttet
af Messinglagerne (24). Ved Omdreining af denne Deel kan
den anden udenfor Bredtet verende Ende (24) heves lodret op
fra Bredtet og holdes i denne Stilling ved en Stift (26).

Legger man hele Maskinen paa Siden i det man trykker
Fodbredtets Stifte (5) ned i Fodstykket ved (27), og videre
understytter Fodbredtet (13) i Lodret Stilling ved en i Fod-
stykket (2) ved (28) indsat Opstander, saa kan man holde
Kymographiets Cylinder under dens Bevzgelse i horizontal Stil-
ling, som ved enkelte Forsög kunde önskes.

Tandbjulet (24) griber ind i det paa Axen (29) verende
Drev (30). Paa denne Axe findes desforuden Tandbjulet (31)
samt den af Messingplader bestaaende Cylinder (32).

Den nedre Ende af Axen hviler paa Staalpladen (33),
der kan dreies ud til Siden om Skruen (34). Denne er fe-
stet til det vinkelformige Messingstykke (35), som igjen er
skruet fast til Pladen (14). Ved Forandring af dette Stykke

— % —

(35) kunne Cylindre af större Höide og större Diameter ind-
settes i Maskinen.

Tandhjulet (31) griber ind i det paa Axen (31) siddende
Drev (37). Paa samme Axe sidder Tandbjulet (38), som setter
Axen (39) i Bevegelse. Fra denne beveges Axen (40) og
videre Axen (41). |

Paa de övre Ender af Axerne (36, 39, 40, 41) kunne
settes Svinghjul og Vindfang for at regulere Maskinens Gang.
Et Vindfang vises ved (47).

Axerne (39, 40, 41) hvile paa Staalplader (43). Disse
kunne dreies til Siden om de Skruer, med hvilke de ere f&-
stede til Pladen (44). Naar saadan Plade skydes til Siden
synker Axen ned, hvorved dens Drev settes ud af Forbindelse
med den foregsaende Axes Tandhjul. Ved saaledes at bringe
4 eller 2 eller 3 Axer ud af Forbindelse med Cylinderaxen,
ved at anvende mindre og större Vindfang, hvis Vinger desuden
kunne stilles forskjelligt, og ved at ibaenge Snoren forskjelligt
tunge Lod, kan man give Cylinderen en forskjellig Omdreinings-
hurtighed.

Ved (45) er en Udskjering i Fodpladen (4), og ved (46)
et Hul i Bordskiven for Loddets Synkning.

Snorvaltsens Gjennemsnit og Instrumentets Höide er saa
afpasset, at Valtsen kan gaa omkring henimod 14 Gange
förend Snoren er udlöben.

Naar Staslpladen (33) dreies til Siden, kan Axen 20
seenkes saa at dens overste Ende kan bringes ud af det for
den i Pladen 45 verende Hul. Derved kan Cylinderen brin-
ges ud af sin Forbindelse med Hjulvzerket, og udtages for Be-
kledning med Papir. Er Snoren ikke udlöben, naar Cylinderen
skal udtages, siettes en Jerntraad XX ned i tvende for den
borede Huller i Pladen (44 og 15). Med denne Jerntraad kom-
mer da en af Armene paa Tandhjulet (21) at hvile medens

Cylindereo er udtagen.

— 262 —

Paa Tandhjulet (24) er sat en Stift, der bevazger en”paa
Pladen 15 haftet liden Hammer, som ved hver Omdreining af
Taodhjulet slaaer paa Klokken (48).

Paa Cvlinderens övre Flade er fastet en lignende Stift
(49), der bevager en anden meget let bevagelig Hammer,
som slaaer paa Klokken (50).

Ved at iagttage Tiden, der medgaaer ved enhver Om-
dreioing af Tandhjulet (24) eller af Cylinderen, kan man finde
den Tid, som udfordres for at f£ Ex.: 400”" af Cylinderens
Omkreds kan bevzge sig frem.

Alle Drev have 42 Tender. Tandhjulet paa Axen {20)
bar 480 Tender; det paa Axen (29) har 96 Tender, paa
Axen (36) 90 Tender, og paa Axen (40) 60 Tender.

Naar da Axen (20) gaaer 4 Gang omkring gaaer Cylin-
deren 45 Gange, Axen (36) 120 Gange; Axen (39) 900
Gange; Axen (40) 5400 Gange og Axen (41) 29,700 Gange.

Man kan indrette Kymographiets Gang saaledes, at Cylio-
deren dreier sig een Gang omkring i en Tid af 4 Secund eller
i 600 eller endog 900 Secunder.

Ved en meget langsam Omdreining, da Vindfanget paa
Axen (41) faaer liden Hastighed, ville tilfeldige Forandringer i
Rivningens Störrelse erbolde en forholdsviis for stor Virkning,
hvorved Tiden af Cylinderens Omdreining kan komme til at
variere flere Secunder. En meget hurtig Omdreining synes at
blive hinderlig for en nöiagtig Tidsbestemmelse derved at det
hele Apparat under saadan kommer til at ryste noget, iser
naar et tyngere Svinghjul benyttes. Hurtigheden af Cylinde-
rens Omdreining synes ikke at burde varestörre end at, “100”
af Cylinderomkredsen gaaer frem i 0,5 Secund; 4”= svarer da
til 0,005” og 0,1”® til 0,0005”.

Med hvilken Nöiagtighed man kan bestemme Tiden ved
Udmaalinger paa Cylinderen eller med hvilken”sandsynlig Feil
saadan Tidsbestemmelse kan vare beheftet vil blive nöiagtigen
undersögt. Efter nogle Forsög synes det, at naar alle Dele
af Kymograpbiet ere i Orden og Udmaalingerne udföres med

— 2683 —

Opmerksomhed, vil man kunne bestemme Tidslöbet af en Be-
vegelse, der er foregaaet i 0,001 Secund med saa megen Sik-
kerhed at den sandsynlige Feil bleve + eller — 0,00002 Se-
cund.

Ved Curvernes Tegning paa det paa Cylinderen feestede
Papir erbeldes störste Nöiagtighed, naar man efter Vorkmanns
Angivelse sverter Papiret med Lampesod. Sodovertrekket kan
man erholde meget jevnt og af fornöden Tykkelse, naar Cy-
linderen legges med Axeenderne paa to Opstandere og man
dreier Axen hurtigt omkring medens man under Cylinderen
förer Lampen langsomt frem og tilbage. I Lampen fyldes en
Blanding af 4 Deel almindelig Lampeolie og 4 Dele Terpen-
thinolie. Vegen gives et Gjennemsnidt af 40-—12”", I Be-
gvndelsen holder man Vegen ner til Papiret, saa at man faaer
et kun svagt og brunligt Overtr&k, som satter sig meget fast
til Papiret. Derefter holdes Toppen af Luen til Papiret, bvor-
ved Sodovertrekket bliver tykt og sort men derhos meget löst.
Lader man den löse Sod strax fra Begyndelsen komme paa
Papiret, blive Curvelinierne meget grovere og ujevne i Kan-
terne, hvilket vil foranledige större‘ Usikkerhed i Maalingerne
af Liniernes Afstand.

For nogle Forsög med Musklernes Sammentrekning er
anvendt et Apparat, som bliver festet paa Bredtet (43).

Dette bestaaer af et Treebredt (54), der holdes fast ved
Skruen (52). I to opstaaende Traestykker ligger en Axe (53).
Lodret paa Axen er fxstet en Metalltraad, hvis ene Ende (54)
er T-formig deelt og forsynet med nedadböiede Ender, der
kunne sankes ned i tvende i et Stykke Gutta percha gjorte
Udhulninger som ere fyldte med Qviksölv (55). I disse Ud-
hulninger er tillige nedsenket tvende Kobbertraade (56+ og
56—). Den anden Ende af Metaltraaden (57) er böiet ned-
ad, saa at den nsten naaer Kymographiecylinderens överste
Flade, naar de to nedböiede Ender af Metaltraadens forreste
Deel (54) ere hevede ud af Qviksölvet.

— 264 —

Paa Cylinderens överste Flade er festet en med Cylinde-
rens Omkreds parallelt löbende Staaltraad (58) paa en Afstand
fra Cylinderen af omtrent 2””. Lengden af denne Traad ud-
gjör 4 af Omkredsen, men den kan let ombyttes med andre,
der ere lengere eller kortere.

Naar under Cylinderens Omdreining Metaltraaden (55)
kommer til at hvile paa denne Staaltraad, er Metaltraadens an-
den Ende (54) trykket ned, saa at de to Ender naaer Qvik-
sölvbeholderne. Herved vil Ledning af en electrisk Ström mel-
lem Metaltraaden (56a og b) fuldbyrdes. Naar Enden af Staal-
traaden (58) under Cylinderens Omdreining kommer forbi En-
den af Metaltraaden (57) synker denne, hvorved Ledningen
igjen afbrydes.

Paa den anden Side af Kymographiets Maskinerie er ved
(59) Plads for en Strömvender, der ligeledes kan szttes i Be-
vagelse ved Cylinderen under dens Omdreininger.

Ved Forsög med Kymographiet bör Cylinderen vzere fuld-
komment lodret stillet, hvilket kan opnaaes ved Stilskruerne,
i det man retter Cylinderens Stilliog efter en fiin med Lod
betynget Snor, der hanges ved Siden af den.

Ved Forsög, hvor der kommer an paa meget nöiagtige
Tidsbestemmelser bör Kymographiet vaere vel afpudset og alle
Tapper af Axerne smurt med frisk Olie. Man iagttager derpaa
Omlöbstiden af Tandhjulet (21) flere Gange för og efter Forsö-
get, saa at man nöie kjender Maskinens Gang.

For Faststillingen af forskjellige ved de physiologiske For-
sög nödvendige Apparater er anvendt et Stativ ‘af fölgende
Indretning:

En tyk Plade af Tre (59) kan stilles horizontalt paa
Bordet (1) ved Stilskruerne (60, 61, 62, 63). Stilskruen (60)
er forneden forsynet med en Spids, der kan settes ned i et
eller andet af de i Bordpladen borede Huller. De övrige tre
Skruer ere glat og halfkuglig afdreiede, saa at de let kunne
glide paa Bordpladen, naar man dreier Bredtet om Skruespidsen (6P).

— 265 —

Ved (64) er, i Pladen (59) et med Skruemoder af Mes-
sing forsynet Hal, hvori kan nedskrues Staalstangen (65). Denne
kan gjöres af forskjellig Höide og Tykkelse.

Ved (66) antydes flere andre saadanne Huller, hvori andre
Stenger kunne festes til Hjelp ved Apparatens Opstilling.

Et vinkelformigt Trestykke (67) er fiestet til Bordpladen
1. I dette kan .bevages Skruen (68), hvorimod Stativbredtet
kan styttes. Naar Stativbredtet er dreiet om Skruespidsen ud
til Siden, kan det hastigt og sikkert bringes nöiagtigt paa den
tidligere Plads ved at skydes ind mod Skrueenden.

Naar Kymographiebredtet (4) og Stativbredtet (59) blive
betyngede med Veegte 'og alle Stilskruer ere afpassede ville
Apparaterne under Forsögene holdes fast i den givne Stilling,
medens det dog er let at flytte Stativet og Kymographiet saa-
ledes som maatte udfordres for en nöiagtig Indstilling.

Ved de foretagne Undersögelser af Muskelcontractionerne
er tillige anvendt et Hjelpeapparat af fölgende Indretning.

Ved F. G. H. I. K. forestilles i fuld Störrelse dette Ap-
parat.

Paa en Staalstang (1), der er festet paa Stativbredtet (D
59) kan beveges Messingsröret (3). I Staalstangen er ud-
skaaret efter Leengden en Fure (2). Til Messingröret er lod-
det Stykket (4) og Pladen (5). I Pladen er skruet Staalstan-
gen (6), der forneden har en fastloddet Messingring (7) for at
give Stangen större Stivhed.

Paa Staalstangen (6) kan bevages Stykket (8), som festes
til Stangen ved Skruen (9). I dette Stykke er boret et Hul
(10) og i dette sidder Hornknappen (11), hvorigjennem gaaer
en forneden til en Krog böiet Kobbertraad (12), hvilken foro-
ven er forsynet med Skruegjaenger, hvorved kan haves og
senkes den amalgamerede Kobberplade (13).

Til Pladen (5) er med tvende Skruer fastet en Ring
(14) hvortil er loddet en böiet Metaltraad (15), der med sin

— 2066 —

Ende treder ind i Furen (2). Herved hindres Messingröret
fra at dreie sig paa Staalstangen (4), naar det bliver bevaget
op og ned paa denne.

Lodret under Krogen (42) er i Pladen (5) boret et Hul
(46). Til begge Sider af Pladen findes flere Huller (18, 27). I
tre af disse til hver Side er indkittet Glasrör (28), hvoraf et
(29) er noget kortere end de övrige. Disse Glasrör ere i
begge Ender tilstoppede med Kork, hvorigjennem er stukket
Kobbertraade, hvis nedre Ender ere forsynede med tilloddede
Ringe (31) og Skruegjrenger, hvortil passe Skruemodrene (32).
Mellem Ringene og Skruemodrene kan indklemmes Metaltraade
for electrisk Ledning.

Kobbertraadene, der gaae gjennem Horoknappene, som
sidde i Hullerne 21 og 26 ere foroven sammenloddede (34). Det
er egentlig overflödigt at der er to Knappe og en böiet Traad,
men da Rum var tilstede benyttedes to, hvorved man faaer
Ledningstraaden mere stiv. De Traade, som gaae gjennem
Knapperne (22 og 27) ende foroven i amalgamerede Kobber-
plader (33).

Til Kobbertraadene, som höre til Hullerne (23, 18 og
24, 20 og 45) er foroven tilleddet tyndere og horizontalt böiede
Kobbertraade (38, 36, 35), hvoraf den förste (38) kan bringes
i Berörelse med Kobberpladen (43).

Til Kobbertraaden i Glasröret 29 er loddet en meget
tynd böielige Metaltraad (37), hvis anden Ende er loddet til
Krogen (73). |

I Enden af Pladen (5) er indsat en Skrue (#1). Paa
denne er sat Elphenbeenspladerne (39 og 40) adskilte ved en
Messingring. Ved Hjelp af Skruemoderen (42) kunne de hol-
des fast i den dem givne Stilling, men dog saaledes at denne
let kan forandres.

Pladen (39) er foroven tilföiet Metalböilen (43) og Pladen
(40) er tilföiet Metalböilen (44). Begge disse Böiler ere forenede
ved en Metaltraad (45).

— 267 —

Ved Skruen (49) er til Siden af Pladen (5) festet et Stykke
Gutta percha (48), hvori er festet en amalgameret Kobber-
plade (46), som er forenet med Kobbertraaden (47).

Uden paa Messingröret (3) kan bevages Stykket (50).
Dette har tvende horizontalt fremstaaende Plader, hvoraf den
överste (51) er kortere end den nedre (52). I begge er fester
Skruen (53). Paa denne kunne bevages en övre mindre (55)
og en nedre större (54) Skruemoder af Elphenbeen. I begge
er neddreiet en kredsformig Fordybning (56), hvori fyldes
Oviksölv.

Til Stykket (50) er ved Skruer festet tvende Stykker
Gutta percha (57), hvorigjennem er trukket Kobbertraadene
(58). Traadenes Ender ere böiede nedad, og kunne sznkes ned
i det i Fordybningerne (56) vzerende Qviksölv.

Disse Guttapercha-Stykker med Kobbertraadene ere egent-
ligen festede paa den anden Kant, men ere, for ikke at for-
öge Figurernes Antal, tegnede paa uret Side. Paa denne Side
af Stykket (50) skal anbringes et andet Apparat, men da dette
endnu ikke er heldigt udfört i sin Construction, saa vil dets
Sammenszetning senere meddeles.

Hensigten med at anbringe dette Apparat er naermest at
faae paa Cylinderen et Merke i det Moment, da Muskelen mod-
tager Indtrykket af den electriske Ström, som skal bevirke
dens Contraction.

Samme Apparat vil ogsaa blive anvendeligt ved Bestem-
melsen af den Tidsforskjel, der finder Sted mellem tvende Be-
vegelser, t. Ex. Pulsen paa to forskjellige Steder af Legemet.

I den paa Stykket (50) vaerende nedre Plade (52) er paa
Yderenden boret et Hul (59) som kan stilles lodret under
Hullet (16) i Pladen (5). Over begge disse Huller kunne be-
veges Elphenbeensplader, der have vinkelformige Udsnit og som
ved Skruer kunne holdes i en bestemt Stilling (17 og 60).

Ved Skruen (71) kan Stykket (50) festes til Röret (3).
Da Röret”er for tyodt til at modstaae Trykket af Skrueenden er

— 268 —

indsat et Klemmestykke (72). Ved Skruen (70) kan det hele
Apparat fiestes til Staalstangen (4).

I den böiede Ende af Kobbertraaden (12) hanges Kro-
gene (73). I den nederste af disse heftes den Muskel, man
experimenterer med (85). 1 Muskelens nedre Ende festes den
nedre Krog (74), hvortil er loddet den tynde Metaltraad (37).
I den nedre Krog (74) henges en fuldkommen ret, glat og
tynd Stang af Metal eller Glas. I dennes nedre Ende hasnges
et Lod — lettere eller ıyngere. Paa Stangen sidder en Cylin-
der af Tree, der har en Hulning, som er udfyldt med Kork
(77). Ved Korkens Elasticitet kan Cylinderen vel med Lethed
bevages paa Stangen, men vil dog under Forsögene vere urör-
lig. Ved Lak er til Cylinderen (77), fastet Glasfjederen (78),
og modsat denne en horizontal tilspidset Traad af Metal eller
Glas. Neden for samme er i Cylinderen endvidere indsat en
böiet Kobbertraad, hvis överste Ende (83) kan naae ned i den
i Elphenbeenstykket (55) vzerende Fordybning (56), og den
nederste Ende (8%) i den tilsvarende Hulning i Elphenbeens-
stykket (54). Naar saaledes begge Ender naae Qviksölvet i
begge Hulninger tilveiebringes Ledning af en electrisk Ström
mellem begge Hulninger.

Den yderste Ende af Spidsen (79) glider mellem to He-
stehaar (80), der foroven henge over Krogen (81), og forne-
den ere betyngede med Vzxgten (82), hvorved Hestehaarene
holdes parallele og derhos stramme. I de fra Stykket (50)
udgaaende Plader (51 og 52) er boret Huller (87 og 88),
hvorigjennem Hestehaarene ere stukne, hvorved Stykket (50)
kan bevzges op og ned uden at Hestehaarenes Stramning ved
Vegten (82) hindres.

Efter flere foretagne Forsög med at bringe tilveie Sık-
kerhed i de lodrette Bevagelser med mindst muelig Friction
bar jeg fundet den angivne Indretning mest hensigtssvarende.
Glasfjederen er meget böielig uden at tillade Sidebevangelser.
Dens ved Smeltning afrundede Spids glider let over Papiret og
dunner meget fine Linier. Ved omhyggelig Indstilling af Elpben-

— 269 —

beensstykkerne (17) og (60) kan Stangen understyttes med mindst
muelig Friction. Ved den mellem Hestehaarene glidende Spids
hindrer man ligeledes Stangens Dreining uden maerkelig Fric-
tion. Formedelst Glasets betydelige Elasticitet og den Lethed
hvormed man deraf kan uddrage Traade, der ere fuldkomment
glatte og rette har jeg i Almindelighed ved Forsögene anvendt
Glasstzenger.

Naar man vil anstille Forsög med Muskelcontractioner ved
Hjelp af dette beskrevne Apparat og Kymographiet, bliver det
nödvendigt at alle Dele af Apparaterne ere bragte i saadan
Orden, at ikke nogen Vakling kan forekomme og at Stangen
(75) i sine lodretie Bevgelser frembyder den mindst muelige
Friction. |

Stativet (D 59) stilles paa den Plads det skal indtage un-
der Forsöget. Stilskruerne bringes i Orden saa at Staalstangen
(D65=F 4) kommer til at staa fuldkomment lodret. Vegt
legges paa Kymographiepladen (B4) og Stativpladen (D 59).

Apparatet (F) settes paa Stangen (1) og festes i en passende
Höide.

Ved Hjelp af et Stykke Kjede, der er omtrent saa langt,
som den Muskel, man vil komme til at experimentere med, tilli-
gemed Krogene (73 og 74) indhanges Stangen (75). I denne
heenges den Viegt, man vil anvende for Muskelens Belastning
(76). Stykket (50) stilles saaledes, at Stangen (75) kommer
til at henge midt i Hullet (59), og Kobbertraadenderne (83°
og 84) komme til at beröre Qviksölvet i Beholderne (56).
Derpaa indstilles Eliphenbeenspladerne (17 og 60) saaledes at
Stangen (75) netop kommer til at hvile imod Kanterne af de
vinkelformige Udskjeringer, hvorved den netop styttes under
Bevizgelserne. Kymographiecylinderen narmes ved Hjelp af
Skruen (BA0) mod Spidsen af Glasfjederen (F 78), saavidt at
denne Spids kan afskrabe Lampesoden af det paa Cylinderen
festede Papir. Man bemarker sig hvilken Stilling Skruen da
har, hvorpaa Kymographiet skrues tilbage. Istedet for Kjede-
stykket indheenges derpaa Muskelen. Anvender man f. Ex. en

— 270 ° —

Gastrocnemius af en Rana kan dens Nerve (86) legges over
Metaltraadene (35 og 36) og bedekkes med en Strimmel fug-
tigt Papir, hvorpaa Glaskapslen (89) paasettes. I den överste
Deel ef denne er festet et sammenlagt og befugtet Stykke
Töi, hvorved Kapslen hastigt fyldes med Vanddamp, saa at
Muskel og Nerve i laengere Tid kan beholde sin naturlige Fug-
tighed. Elphenbeensstykkerne (54 og 55) dreies paa Skruen
(53) saaledes at ved den ringeste Contraction af Muskelen Led-
ningen mellem begge Qviksölvbeholdere (56) afbrydes, eller,
om man vil, saaledes at naar Muskelen igjen forleenges til et
vist Punct Ledningen igjen bringes tilveie.

Muskelen kan nu ved electriske Strömme bringes paa for-
skjellig Maade til Contraction.

Vil man f. Ex. anvende Paavirkningen umiddelbart fra et
Pladepar eller et Batterie, settes den ene Pol i Forbindelse
med Kobbertraaden (34), den anden med (58 +) og forbinder
Traaden (58—) med (45\.

Trykker man paa Böilen (43) saa at dens Ende berörer
Kobberpladen (33) vil den electriske Ström gaa igjennem det
Stykke af Nerven, der ligger paa Traadene (35). Trykkes
Böilen 43 til Berörelse med Kobberpladen (33°) saa gaaer Ström-
men gjennem Nerven mellem Traadene (36), og trykkes Böilen
(44) til Berörelse med Pladen (46) vil Strömmen komme til
at gaae gjennem selve Muskelen.

Man kan gjöre Forbindelserne med en til et Hammerap-
parat hörende Inductionsrul paa samme Maade, eller man kan
lade den oprindelige Ström gaa gjennem Traadene (58) og In-
ductionsströmmen gjennem Traadene (34 og 45).

Lader man den oprindelige Ström baade gaae igjennem
Traadene (G 58) og igjennem (C 56) vil den i lengere Mel-
lemrum afbrydes aldeles foruden i de korte Mellemrum ved
Muskelens Contraction. Ledes Strömmen ikke gjennem Traa-
dene (F 58) vil Strömmen virke uafbengig Muskelcontractio-
nerne. Ledes den oprindelige Ström gjennem en Strömvender
og Traadene (G 34—45) kan man lade Nerve eller Muskel

— I1 —

afvexlende paavirkes af Strömmen i modsat Retning. Naar man
har de fornödne Hjelpeapparater istand, vil man kunne foretage
de forskjellige Omvexlinger i Strömretningen meget hurtigt; de
fleste inden en Tid af mindre end et Secund, saa at man med
den samme Muskel kan forsöge Electricitetens Virkning paa
mange forskjellige Maader inden den taber sin Contractionsevne.

Uagtet .Apparatet seer noget compliceret ud er det beqvemt at
arbeide med.

Vil man eftergjöüre de af Hermrortz foretagne Forsög til
Bestemmelse af Tiden inden en. Muskelscontraction fölger paa
Indvirkningen af den electriske Ström, benyttes istedet for Stan-
gen (75) en anden, hvortil kun er haftet den til Ledning mel-
lem Qviksölvbeholderne (56) nödvendige Metaltraad samt en til
den svarende Modvaegt. Man lader da Stangen henge fuldkom-
ment frit uden Berörelse med Elphenbeenspladerne (47 og
60). Skulde de Dele, hvorved Muskelen ophienges, mueligen
ikke vere saa stive, at de kunne modstaae det ved Vagtens
Hevning opstaaende Ryk, hvilket dog nok er Tilfelde, kunne de
gjöres noget massivere. Setter man en Skala til ved Spidsen
af Glasfjederen (78), saa vil man kunne anvende Apparatet

istedet for den af E. Weser benyttede Indretning for lagtta-
gelser af Muskelcontractioner.

Dette samme Apparat kan ogsaa anvendes til forskjellige
Undersögelser af organiske Deles Elasticitet, i det man istedet
for Muskelen kan ihznge Fibre, Haar o. d. I. og belaste disse
Dele med forskjellige Vegte. Udvidelsens Störrelse og Tiden,
hvori den er foregaaet aftegnes paa Kymographiecylinderen,
hvorved man slipper det stadige Eftersyn.

For ikke at virke med nogen Vold paa de Fibre, hvis
Udvidelse man vil pröve, naar Vaegten skal foröges, bliver an-
vendt til Vegt et Glasrör, hvori ved Hjelp af en fin Glas-
tragt Qviksölv fyldes. Ved den fine Ström af Qviksölvet
undgaaes Rystning og Stöd, der let foranledige Bristninger,
naar allerede forud en större Spending finder Sted.

— 272 —

Muskelcontractioner foranledigede ved en vedholdende Paa-
virkning af en i hurtigt paa hiinanden fölgende Tidsrum 3f-
brudt og igjen i modsat Retning gaaende Ström, frembragt ved
et magneto-electrisk Rötationsapparat, har E. Weser undersögt,
og bestemt Formen af ved direcie at iagitage Contractionernes
Störrelse og Tidslöbet ved deres Fortgang.

Curven Fig. 1 er construeret efter en lagttagelsesrekke
anfört i Wacners Handbuch der Physiologie Il B. 2 Abth.
p. 74.

I den vandrette Linie angiver Tallene Tidssecunder hvori
Contractionen og Relaxationen er foregaaet; den lodrette deri-
mod Millimetertallet for Contractionens Störrelse.

Der sees, at i en Tid af 9,2 Secund er Muskelen under
den afvexlende electriske Ströms Paavirkning bragt til störste
Contraction, men at derpaa, uagtet den vedblivende Paavirk-
ning, er Contractionen aftaget, eller der har indtraadt Relaxa-
tion. Relaxationen sees imidlertid at have foregaaet med stor
Langsomhed i Forhold til Contractionen.

Det er dog ikke rimeligt, at Contractionen fra 0 indul
den naaede sit maximum (a) skulde have gaaet frem med jevo
Hastighed, saaledes som udtrykkes ved Linien OA. Man maa
formode, at lagttagelsesmaaden ikke har tilladt under den
hurtige Contraction at bestemme Tiden for hvert Punct af denne.
De skarpere Böininger i Linien, der udtrykke Relaxationens
Fortgang (ved c. d. e. f. g.) maa ogsaa betragles som en Fölge
af let indtredende lIagttagelsefeil, da det er meget vanskeligt
at bestemme Tidslöbet for hurtigt foregaaende Bevapgelser.

Curverne 2—10 ere Copier af -Curver dannede ved Selv-
optegning ved Hjelp af det foran beskrevne Kyınograph, 0g
det ligeledes beskrevne Hjelpeapparat.

Da de ere erholdte ved forelöbige Forsög, som foretoges
förend Kymographiet ' var forsynet med Indretning til at be-
stemme Kymographiecylinderens Omdreiningshastighed, saa kan
nu ikke videre bestemmes end Contractionernes Störrelse, hvori-

mod Tiden, hvori de foregik, bliver ubestemt.
Musk-

— 273 —

Musklerne — Gastrocnemius af Bufo cinerea — ere bragte
til Contraction ved Inductionsströmme ved et Hammerapparat
efter nu Bois--Revmonp forferdiget af Hause i Berlin.

Det falder strax i Öiene, at den opstigende Deel af Cur-
verne, hvilken betegner Muskelens Contraction fra den rolige
Tilstand, i Hovedsagen er lig i alle Figurer. Ved alle viser sig,
at Contractionen ved den förste Paavirkning af Electriciteten er
foregaaet meget hurtigt (ac), hvorpaa er indtraadt en langsom-
mere Contraction med aftagende Hurtighed (cb). Overgangen
fra den större til den mindre Hurtighed i Contractionen er fore-
gaaet med en temmelig pludselig indtredende Forandring, som
iser sees af Curverne Fig. 2, 5, 7, 8. Musklerne ere altsaa
i Begyndelsen med större Lethed bragte til Coptraction, hvor-
imod der til at frembringe den störste Contraction udfordredes
-en mere vedholdende Paavirkning af den electriske Ström.

Relaxationen er foregaaet forholdsviis meget langsom i det
den fortsatte Paavirkning af Electriciteten har vedligeholdt Con-
tractionstilstanden. Men ved de forskjellige Muskler viser Re-
laxationen sig at have foregaaet i meget forskjellig Tid.

Den förste Deel af Relaxationen viser sig i Curverne Fig.
2 og 3 noget forskjellig fra Relaxationen i Curverne Fig. & og
6. Fra b er Synkningen i de sidste i Begyndelsen hurtigere
end i de förste.

En större Forskjel ligger dog i den Tid, som er medgaaet
eller vilde vare medgaaet inden de forskjellige Muskler have
eller vilde have fuldsteendigt naaet den Udstrkning, de havde
for Contractionen begyndte.

Den Muskel, hvis Contractionscurve findes udfört ved Fig.
7, havde under den stadige electriske Paavirkning opnaaet sin
oprindelige Leengde allerede under den Tid, Kymographiecylin-
deren behövede til 3 til 4 Omgange, medens den fulde Ud-
strekning af en anden. Muskel (Fig. 2) medtog Tiden af 8 Om-
gange.

Öfvers. af Kongl. Vel.-Akad. Förh. Ärg. 12. N06. 3

— Vb —

Endnu meerkeligere viste sig Forholdet hos de Muskler,
hvis Contractionseurver ere angivne ved Fig. 9 og 40.

Her, som ved de övrige Figurer, udtrykker Linien d den
Udstrekkning, Muskelen havde naaet under den förste Omdrei-
ning af Kymagraphiecylinderen, efter at störste Contraction var
indtruffet. Den nestfölgende Linie e i Fig. 2, 4, 6 antyder,
hvorvidt Synkningen videre var foregaaet under den anden Om-
dreining, Synkningen eller Muskelens Relaxation under A;:ste
Omdreining viser sig derimod ved Musklerne, hvis Curver ere
givne ved Fig. 9 og 410 at have veret under 4:e Omdreirfing
forholdsviis meget mindre, end hos de övrige prövede Muskler.
Under omtrent 45 Omdreininger af Cylinderen havde Synknin-
gen ikke naaet lengere end til Linien f. Den havde aftaget
saa meget i Hurtighed, at de sidste Linier löbe samme, saa at
de ikke kunde adskilles og sikkert telles. De to Muskler have
altsaa havt en meget större Kraft til at vedligeholde sin Con-
tractionstilstand, end de övrige Muskler, hvilke alle udmattedes
meget hastigt.

Hos Muskelen, hvis Contractionscurve er betegnet med Fig.
6 sees, at Contractionen fra a til c er foregaaet langsommere
end hos de övrige Muskler, men ved denne Muskel fremtraadte
det Usedvanlige, at Contractionen ikke foregik regelmessig og
uafbrudt, men med Standsninger, da den tildeels bestod i Re-
laxationer indtil nesten 4"” Störrelse. Curvestykket dannede
derfor ikke en sammenhzngende fremadgaaende Linie, men havde
tilbagegaaende Partier saaledes som ved g vises. Det falder
saaledes naturligt, at Contractionen i det Hele fik en langsom-
mere Gang. .

Gaaer man tilbage til den efter Wesens lagttagelser con-
struerede Curve Fig. 1, saa vil man finde, at Mellemrummet
mellem Ordinaterne fra 0 og fra 9,2 er saa stort, at man kan
opdrage den puncterede Linie ao conform med Curvestykket
ab i de övrige Figurer, hvilken Linie vist noget ner er Ud-
trykket for Formen af Contractionen af den iagttagne Muskel.
Af Formen af disse forskjellige Curver (2, 40) vil det allerede

— U —

vere tydeligt, hvad ved andre lagttagelser directe er paavist, at
Muskelcontractionernes Form meget maa forandre sig ved Musk-
lernes Udmattelse, og at den rimelig vil vise Afvigelser hos
forskjellige Muskler.

Nogen fuldstaendigere Paaviisning af saadant Forhold for-
menes endnu ikke at vzere gjort, men dette er tydeligt ved de
Stykker af Curverskker, der ere betegnede med Fig. 1122.

Disse Curver ere erholdte i det Musklerne ere paavirkede
til Contraction ved modsatte Inductionsströomme, saaledes som
foran er omforklaret, hvilke Strömme ere ophörte i det Öieblik
Contraction i Muskelen foregik, men igjen have begyndt at virke
paa Musklerne i det Öieblik, den igjen havde naaet en vis Ud-
strekning. Maaden, hvorpaa dette bevirkedes er -omtalt ved
Beskrivelsen af det foran omhandlede Hjelpeapparat.

Ved den 'mindre fuldkomne Ordning af Hjelpeapparatets
Sammenszetning kan det ikke vides, om Muskelcontractionerne
ere bevirkede ved en enkelt Slutnings- eller Aabningsström, eller
om flere afvexlende Strömme have virket, forend Contraction er
paafulgt. Det er imidlertid ikke sandsynligt at en Forskjel
deri bar foranlediget nogen merkelig Forandring i Curvernes
Form. Skulde flere gjentagne Strömvirkninger have varet nöd-
vendige for at bringe en Muskel til Contraction, saa vilde dette
vel i Hovedsagen kun have bevirket, at den Deel af Curverne,
der betegner Relaxationen, er bleven en Übetydelighed lengere i
det at Muskelen er vedblevet en kort Tid at udvide sig, efterat
Mellemlederen har med begge Ender naaet Qviksölvet. Om
mueligen nogle Inductionsströmme, der virke paa en Muskel,
frembringer en Modification af Contractionsformen saaledes at denne
bliver derved anderledes end naar en enkelt enten opstigende
eller nedstigende Ström har virket, vil nye Forsög ved Hjelp af
dertil tillempet Apparat senere komme til at vise. -

Betragter man de ved Fig. 2—22 meddelte Curveformer
saa. vil man strax finde imellem de enkelte Curver og de for-
skjellige Curvestykker der ere udtagne af Rekkerne en betydelig
Forskjel. Denne sees ikke allene at afbeenge af en tiltagende

— 276 —

Udmattelse i den enkelte Muskel, men fornemligen af nogen in-
dividuel Beskaffenhed i de forskjellige Muskler. Enhrer Curve-
r&kke har noget Eiendommeligt, saa at det viser sig at Con-
tractionen ikke har verret fuldkommen overensstemmende i to
Muskler.

Der lader sig dog paavise visse Forhold, som kunne be-
tragtes at veere de normale.

Fig. 14, 42, 44 vise, hvad flere andre Curver ogsaa
have viist, at de 2 til 4 förste Contractioner af Musklerne,
efter at den electriske Paavirkning er begyndt, ere mindre end
de derpaa neermest fölgende.

De samme Figurer samt Fig. 16 og 47 og flere vise, at
Contractionerne i det Hele taget i Begyndelsen ere större, saa
at de blive mindre og mindre ved Muskelens tiltagende Udmat-
telse, hvad da for övrigt tidligere tilstreekkeligt er paaviist.

Det viser sig ved alle Figurer, at Contractionerne, skjöndt
de i Begyndelsen af Forsögene have veeret större, dog have fo-
regaaet med större Hastighed eller i kortere Tid end naar Mu-
skelen er bleven udmattet, og oftest viser det sig, at det er
iser den sidste Deel af Contractionen som faaer den langsom-
mere Gang. |

Relaxationerne foregaae i Begyndelsen med samme Hurtig-
hed som Contractionerne, men blive dog efter faae Contractio-
ner langsommere. Den langsommere Gang i Relaxationerne
fremtreder snarere end i Contractionerne. Det er i Almindelig-
hed i den sidste Deel af Relaxationen, hvori den aftagende Hur-
tighed först giver sig tilkjende.

Den ved Muskelens stigende Udmattelse tiltagende Lang-
somhed i Relaxationerne er langt overveiende over den, der
viser sig i Contractionerne. 1 Curverzkken Fig. 42 forholder
‘ Contractionens Hurtighed af de förste Contractioner sig til Hur-
tigheden af den sidste omtrent som 4:7, medens Forholdet ved
Relaxationerne er som 4:97. Denne Forskjel er forsaavidt
uventet, som man vel naermest maa tenke sig, at en tiltagende
Udmattelse i en Muskel maatte yttre sig ved en vanskeligere

— 17 —

Contraction og en lettere Relaxation, i det hin er Yittringen af
den active, denne derimod af den passive Tilstand. Der seeg
derimod, at under den tiltagende Udmattelse bliver Contractionen
efter en Paavirkning mere og mere vedheldende, om den end
aftager i Störrelse, og dens Stigning til Maximum fordrer mere
Tid end hos den mere vitale Muskel.

Ved Curverzkken Fig. 45 sees at Muskelens Relaxationer
i Begyndelsen ere foregaaede med större Hurtighed end hos de
övrige Muskler ved h, x, y. Dette fortjener Opmzerksomhed,
Ved den stigende Deel af Curverne, selv ved de, der ere dan-
nede under Muskelens större Uumattelse, sees at Contractionerne
have foregaaet med stor Hurtighed. Det kunde saaledes her
blive Spörgsmaal, om Stigningen fra x til z og den derpaa
fölgende Synkning fra z til y er allene Udtrykket af en vis
Contractionstilstand i Muskelen, eller om ikke denne Deel af
Curven er i Hovedsagen bevirket ved den Muskelen ihangte
Vegts Treghed. Har nemligen Muskelens Contraction varet me-
get hurtig, saa maa Vagten vaere blevet kastet i Höiden med
en Kraft, hvorved den er steget höiere end Muskelens Cnntrac-
tion umiddelbart vilde have kunnet bringe den. Synkningen er
derpaa foregaaet efter Faldets Lov indtil Muskelens Elasticitet
har begyndt at gjüre Modstand. At saaledes har varet Tilfelde
synes ogsaa at vises ved Formen af Curvestykket ._.. i Rekken
b, e og i. Her viser sig en Standsning i Synkningen efter den
först indtraadte större Hurtighed. Man kan formode, at Vargten
ved dens förste Synkning, der foregik frit, har, da den stand-
sedes ved Muskelens Elasticitet, spendt Muskelen noget over
dens egentlige Relaxationsstilling, hvorfor der maatte medgaae
en liden Tid inden Muskelens Forlaengelse igjen bekom det ifölge
Relaxativnens Fortgang normale Forlöb.

Herved ledes ınaa ind paa det Spürgsmaal, om man ikke
overalt ved saadanne Curver man antage, at de ikke vise nölag-
tigt Muskelens Contractions- oz Relaxationstilstand, men at der;
ogsaa tilkommer Virkningen af den ihengte Vargts Treghed, for-
nemligen, naar Muskelens Contraction foregaaer med betydelig

— 178 —

Hurtighed. I saadant Tilfzlde maatte da naturligen den överste
Deel af en Muskels Contractions- og Relaxationscurve vise sig
at veere en Parabel, saaledes som Vorzmanx har fundet.

Medens at det Normale er, at ved den förste Begyndelse af
den electriske Paavirkning, Contractionerne og Relaxationerne fore-
gaae med störst Hurtighed, saa har Muskelen, hvis Contractions-
curver er givet ved Fig. 49, viist en fuldkommen Modszetning,.
I den förste Deel af Curversekken — a b — ere Contractionerne og
Relaxationerne foregaaet med tiltagende Hurtighed. En paafal-
dende lang Tid har den förste Curve medtaget. Senere have
de enkelte Curvers Dannelse medtaget en laengere Tid.

I Curverskken Fig. 49 og 20 viser sig ogsaa det Egne,
at under Musklernes stigende Udmattelse er Tiden for Contrac-
tionen og for Relaxationen omtrent lige lang.

I Curverzkken Fig. 20 viser sig den Egenhed, at Con-
tractionerne i Begyndelsen (a) ere foregaaede i to Ryk, som ved
en i forstörret Maalestok tegnet Curve :f) tydligere sees.

Curverzkkerne Fig. 21 og 22 vise meget smaae og hur-
tige Contractioner og Curverzkkerne Fig. 43, 44, 45 Uregel-
messigheder i Contractionernes Störrelse, uagtet ingen Forandring
i den electriske Ström har vzzret tilstede.

De fölgende Curverzkker, Fig. 23—43 ere dannede un-
der det at Musklerne ere vedlioldende paavirkede af modsatte
Inductionsströmme, saaledes som var Tilfelde med de Contrac-
tioner, hvorved Curverne Fig. 2—40 ere dannede; dog med
den Forskjel, at Strömmene kun have virket under omtrent }
Deel af Kymographiecylinderens Omlöbstid, hvorpaa Muskelen
igjen har havt Hvile i omtrent $ Deel af Omlöbstiden.

Musklerne ere bragte til Contraction enten ved den umid-
delbare Paavirkning af de electriske Strömme, eller ved at disse
have virket paa den Muskelen tilhörende Nerve, og da enten
paa en större Straekning af samme eller paa et mindre Stykke.
Dette Stykke har snart veeret et i Nerheden af Nervens Over-
gang i Muskelen, snart et paa den fjernere Ende. Inductions-

— 279 —

strömmene have deels varet svagere deels sterkere. Jfr Du
Bows-Reymonn Thier. Elect. B. II, p. 393.

Ved naermere Betragtning af disse Curver vil man finde
visse Eiendommeligheder ved Musklernes Contractioner, som for
en Deel kunne ansees at vere det mere Normale og for en
Deel kunne antages at have sin Grund i noget Individuelt hos
de anvendte Muskler. | .

Ved Curverne Fig. 23 bliver at bemerke, at Stigningen
af A:e Curve (4) fra den Linie (7), der betegoer Muskelens
störste Udstrakning i rolig Tilstand er meget steil som Udtryk
af en hurtig Contraction ved Electricitetens förste Paavirkning.
Ved de fölgende Curver sees at Contractionerne ikke allene ere
blevne mindre, men og nöget langsommere.

Muskelens Relaxation, efter at den electriske Paavirkningen
ophört, sees ogsaa for den större Deel at vare foregaaet hur-
tigt, i det Curverne fra x synke steilt. Herved maa dog videre
bemerkes, at Curven (1) fortszttes ved y dybere end Curverne
2 og 3. Ved den gjentagne Paavirkning af Electriciteten er
nemlig Muskelen vel bleven mattere, saa at Contractionerne sta-
digen ere formindskede, men en ringe Contraction er mere ved-
holdende bibeholdi i Muskelen.

Efter syvende Gangs Paevirkning viste Muskelen ikke len-
gere nogen Contraction.

Muskelen blev derpaa paavirket af steerkere electriske Ström-
me, hvorved dannedes Curverne Fig. 24.

I denne Figur antyder Linien 4 Muskelens störste Udstrak-
ning, da Forsöget begyndte, eller för den steerkere electriske
Ström havde virket paa Muskelen. Den 4:e Curve er betegnet
med 2. Denne viser, at Contractionen af Muskelen ved Paa-
virkning af den starkere electriske Ström, efterat veere udmat-
tet under Paavirkningen af den svagere, er gaaet langsommere
frem, end da forud den svagere Ström begyndte at virke. Men
Contractionen har veret i vedvarende Stigende, saa lenge den
electriske Ström virkede. Relaxationen er ogsaa foregaaet
meget langsommere end efter förste Paavirkning af den svagere

— 280 —

Ström. Den i Hviletiden indtraadte Udvidelse har langt fra
givet Muskelen sin oprindelige Lengde. Man seer, at Synknin-
gen’ efter A:e Contraction naaede til 4 og efter de senere Con-
tractioner endog kun til 3, medens Muskelens oprindelige Laengde
antydes ved Linien A.

Synkningen efter 4:e Contraction ved y var dybere end
efter den 2:en Contraction, men efter de övrige Contractioner var
Synkningen dybere end efter den 4:e.

Fig. 25 og 26 vise Curver dannede ved en anden Muskel
paa samme Maade som Curverne Fig. 23 og 24.

Omendskjöndt nogen Lighed i disse Curverzkker er umis-
kjendelig, sees dog Afvigelser, der maa vzsre opstaaede ved
noget Eiendommeligt i de anvendte Musklers Vitalitet, da den
electriske Paavirkning har varet meget ner lige steerk for begge
Musklers Vedkommende. Ved andre Forsög har det viist sig, at
den hyppigst indtraedende Contractionsform udtrykkes ved Curverne
Fig. 23 og 24.

Den sterkere Paavirkning af Inductionsströommene er ved
de to omtalte Forsög ivaerksat endnu för end al Contraction,
bevirket ved de svagere Strömme, er ophört. Lader man den
svagere Paavirkning vedbiive noget efterat at Contraction er
standset, saa kan man vel derpaa ved en starkere electrisk
Paavirkning foranledige en ny Contraction, men oftest vil da
nok vise sig, at kun en enkelt Contraction bevirkes i det med
denne al Vitalitet ophörer. Jfr Fig. 27 og 28.

Bringer man en Muskel til Contraction ved at man först
lader den electriske Ström gaa gjennem et Stykke af den Mu-
skelen tilhörende Nerve og derpaa gjennem Muskelen, vil man
ikke allene finde, at naar man ikke leengere kan bringe Muske-
len til Contraction gjenem dens Nerve vil den dog kunne brin-
ges til temmelig sterk Contraction, naar man leder den electriske
Ström gjennem Muskelen selv, men og, at de paa begge Iod-
virkningsmaader erholdte Curver have en forskjellig Form.

- Ved den svagere Paavirkning gjennem Nerven til en Gastro-
cnemius ' ere Curverne Fig. 29 dannede. Linien a viser i For-

— 281 —

bold til de andre Linier Muskelens oprindelige Udstrekning. Ved
den förste Paavirkning dannedes Curven c. Man seer, at Con-
tractionen i Begyndelsen, fra 5, har vzeret hurtig, men derpaa
langsommere og i Stigende, saaleenge Nerven paavirkedes. Under
en langsom Relaxation af Muskelen er Synkningen foregaaet til
Höiden af Curven d. Ved nzste Paavirkning er Muskelens Con-
traclion ikke allene foregaaet med samme Hurtighed som ved
den förste, men dens Contraction er i Förstningen ogsaa större,
son sees af Curven e, saa at den meget snart har opnaaet
samme Störrelse, som ved A:e Paavirkning först opnaaedes
mod Siutningen af denne. Derfor da 2:e Curve bar begyndi at
synke medens den 4:e endnu er i Stigende, saa ere begge Cur-
ver blevne hiinanden krydsende. Mellem Curven e og Curven
h er dannet 25 Curver med temmelig jevnt lige Afstande. Da
Curven h dannedes viste sig liden Contraction af Muskelen, men
den holdt sig alligevel til en vis Grad i Contractionstilsteund, da
den i Hviletiden ikke relaxeredes videre end at Synkningen
gik til Linie ı, medens Muskelen fra’ Begyndelsen af var saame-
get lengere som mellem a og i eller omtrent 2,2”.

Under nogle Minuters Hvile forlengedes Muskelen noget,
bvorpaa den, da Nerven paanye paavirkedes, contraherede sig
lidt som Curven Fig. 30 viser.

De electriske Strömme lededes derpaa gjennem Muskelen,
hvorved fremkom en sterrkere Contraction som ved Fig. 31 sees.
Da efter 40 Contractioner kun en ubetydelig Havning fandt
Sted, blev Muskelen paavirket af steerkere Strömme, hvorved
erholdtes Curverne Fig. 32.

Sammenligner man Curverzkkerne Fig. 29, 34, 32, er
strax bemerkbart, at, Contractionsformerne ere forskjellige, efter
som Contractionerne ere bevirkede ved at de electriske Strömme
ere ledede gjennem Nerven eller gjennem Muskelen, eller naar
denne er paavirket af svagere og sterkere Strömme. Med den
anden Gastrocnemius af samme Dyr blev derpaa anstillet en lig- -
nende Rakke Forsög. De derved erholdte Curver vises ved Fig.
33, 34, 35, 36.

— 282 —

Melleın Curverne e og h Fig. 33 var dannet 35 Curver
istedet for ved förste Forsög kun var dannet 25 Curver. Da
nu tillige den anden Muskel havde henlagt under Tiden, hvori
det förste Forsög foretoges, saa kan vel deraf forklares den ringe
Contraction Muskelen udviste, da de svagere electriske Strömme
lededes directe gjennem den (Fig. 35). Forövrigt seer man Lig-
hed mellem Curverskkerne, der dannedes ved begge Muskler
ved lige Paavirkning.

Curverzkkerne Fig. 37, 38, 39, 40 og 41 ere erholdte
ved Contractioner af en Gastrocnemius, der bragtes til Contrac-
tion deels ved et dens Nerve, deels den selv blev paavirket af
de electriske Strömme.

Den Deel af Nerven, som först blev paavirket var. saa
ner Udspringet fra Rygmarven, saa at Nerven endnu var ad-
skilt i mange tynde Grene. Disse udtörredes hastigt, og deraf
kom det vel, at der ikke erholdtes mere end 4 Contractioner,
hvoraf de to sidste endog bleve meget smaae, eller betydelig
mindre end de to förste.

Ved at lede Inductionsströmmene gjennem et Nervestykke
nert Muskelen opstod igjen raske Contractioner i denne, skjöndt
mindre store end da den fjernere Nervedeel fra först af blev
paavirket. De dannede Curver ere givne ved Fig 38. I Mel-
lemrummet, der er betegnet } skulde egentlig vere afsat 5 Cur-
ver, men som ere udeladte, formedelst at der var saa trangt
Rum for deres Indtegning.

Da Contractionerne vare forminskede, saa vidt som Linten
x betegner, blev det samme Nervestykke paavirket af en steer-
kere Ström. Herved erholdtes Curverne Fig. 39.

Da Contractionerne hegvndte at blive smaae lededes sva-
gere Strömme gjennem Muskelen, hvorved erholdtes Curverne
Fig. 40, og da endelig ogsaa derved Contractionerne ophörte,
indledes steerkere Strömme, der da frembragte Curverne Fig. #1.
Sammenligner man Curverne Fig. 40 og 39, saa sees, at de
steerkere Strömme gjennem Nerven har frembragt ringere Con-
“traction end de svagere Strömme gjennem Muskelen. Herved

— 183 —

bliver det tydeligt, hvorledes Nervens Udmattelse foranlediger en
formindsket Contraction ligesaavel som naar Muskelen udmattes.

Fig. 37, 38 og 40 viser nogen Lighed i Contractionsfor-
merne, ligesom ogsaa Curverne i Fig. 39 og 41 have nogen
Lighed. Det er Virkningen af de svagere Strömme paa den ene
Side og af de stzrkere paa den anden som have meest Lighed.

Den betydlige Forskjel i Formen af de Curver som kunne
dannes ved en svagere Paavirkning af en svagere electrisk Ström
paa en frisk Muskel og af starkere Stromme paa en der er ud-
mattet, vises tydeligt ved Curverne Fig. 42 og 43.

Disse Curver ere dannede ved Contractioner af Böiemusk-
lerne for Forarmen hos en Bufo cinereus.

Muskelen opheengtes i Scapulapartiet og Ledestangen med
Vegt og Fjeder fastedes til Carpus.

Den friske Muskel paavirket ved svage Strömme Fig. 42
viser hurtigen forlöbende Contractioner og Relaxationer ved Ström-
menes begyndende Paavirkning og ved dennes Ophör, hvorimod
naar Muskelen er udmattet ved Paavirkningen af de svagere
Strömme, frembringe de staerkere. Strömme vel ofte ligesaa
store Contractioner, men Muskelens Contractionsform bliver da
en ganske anden; Fig. 43.

De fölgende Curver vise Forskjeller i Contractionsformerne
ved en vexelviis Paavirkning af et Muskelen fjernere og et den
nermere Stykke af Nerven og af selve Muskelen, naar de paa-
virkende Strömme afbrydes ved Contractionerne.

Ved nogle af de ovenfor omtalte Curver sees, at Formen
af Musklernes Contractioner kan vere forskjellig eftersom Con-
tractionerne. frembringes ved at paavirke Nerven, eller Muske-
len. Curverwkkerne 44—48 vise et saadant Forhold tyde-
ligere.

Disse Curver ere erholdte paa den Maade, at Nerven eller
Muskelen er paavirket af afvexlende Inductionsströmme under }
Deel af Kymographiecylinderens Omlöbstid, men Strömmenes
Paavirkning er derhos afbrudt, hver Gang Muskelens Contrac-

— 18 —

tion har naaet en vis Störrelse, og igjen paabegyndt, naar ved
Relaxationen Muskelen atter har naaet en vis Laengde.

Curverskkerne a ere dannede, naar et Stykke af Nerven
nzermest ved dens Udspring fra Rygmarven er paavirket; Rak-
kerne b naar et Stykke af Nerven ner dens Overgang i Mu-
skelen er paavirket, og Rakkerne c naar de electriske Strömme
ere ledede gjennem Muskelen.

Medens Nerve og Muskel endnu har havt större Livskraft
sees Contractionerne i sin Form overeensstemmende, hvad enten
Muskel eller Nerve er paavirket. Fig. 44. .

Da överste Deel af Nerven paavirkedes erholdtes 49 Con-
tractioner, da nederste Deel udsattes for de electriske Strömme
erholdtes 46 og da Strömmene lededes gjennem Muskelen er-
holdtes 47 Contractioner i samme Tid. Contraction og Relaxa-
tion er foregaaet med samme Hurtighed.

De övrige Figurer vise, hvorledes först den Deel af Ner-
ven, nsrmest mod Rygmarven, har tabt sin Virksamhed, der-
nest Nervedelen naermest Muskelen, og tilsidst selve Muskelen.

Allerede da Nerven &:e Gang paavirkedes havde den tabt
saameget af sin organiske Kraft, at den ikke laongere formaaede
at bringe Muskelen til den Störrelse af Contraction, 'at Induc-
‚ tionsströmmene afbrödes. Derfor erholdtes kun een lidet stigende
Curve. - Imidlertid bemerkes, at det Stykke af Nerven, der var
“ neermest Muskelen har formaaet at bringe Muskelen til lidt steer-
kere Contraction end det fjernere Stykke.

Opteller man Contractionernes Antal faaes for
a:49+11+ 4+1+1= 36 = Middel 7,2.
b:16+10+ 6+1+1=34= » 6,8.
c:4A7+1&+42+8+5=56= » 11,2.

Herved maa bemerkes, at naar Contractionerne frembringes
ved at Nerven paavirkes blive de afhangige saavel af Muske-
lens som’ Nervens Tilstand, og om et fra Muskelen fjernere
Stykke af Nerven paavirkes bidrager dette til at den hele Nerve-
strekning mattes. Endvidere maa tages i Betraßtning, hvad

— 285 —

Erfaringen ved andre Forsög har viist, at den Deel af Nerven,
der har veret Centralorganet nermest, tidligere taber sin Livs-
kraft end de Dele, der.ere Peripherien naermere.

Af den gjorte Optelling af Contractionernes. Antal kan
man derfor antage, at naar Nerven har sin fulde Livskraft saa
er Nervens Lengde ligegyldig med Hensyn til Styrke og Hur-
tighed af Muskelcontractionerne Derimod blive disse, naar Livs-
kraften aftager i Nerve og Muskel, forholdsviis kraftigere, naar
denne paavirkes af de electriske Strömme end naar hiin paa-
virkes.

Disse Curverzkker vise derfor, at man ved Behandlingen
af Lamheder ikke tör haabe paa et Iykkeligt Udfald, fordi man
bemaerker at Muskelen nogenlunde formaaer at reagere ved Paa-
virkoingen af electriske Strömme. Muskelen kan endnu vise
Contractionerne, naar den umiddelbart paavirkes, medens at dens
Nerve allerede er sunken saa dybt i sine Vitalitetsforhold, at
den ikke lader sig bringe tilbage til normal Virksamhed.

Maaler man Höiden af ‚Curverakkerne Fig. 44—46 vil
findes, at Contractionen af Muskelen har vzret lige stor, hvad
enten Nerven eller Muskelen har vzeret paavirket, men saasnart
Nerven er begyndt at mattes sees Contractionsformen at blive
forskjellig. Sammenligner man Curverzkkerne Fig. 46 b og c
bemzerkes dette tydeligt. Contractionsformen ved den ®2:e og 3:e
Paavirkniog paa Muskelen af Inductionsströmmene (Fig. 45 c og
Fig. 46 c) afvige saa lidt, at de kunne betragtes lige; men
Contractionsformerne, ved Paavirkning af den mindre udmattede
Nerve (Fig. 45 b) og af den mere udmattede Nerve (Fig. 46 b)
afviger betydelig fra hiin. Da nu Muskelen var densamme og
de electriske Strömme, der foranledigede Contractionerne vere af
lige Styrke, saa ınaa nödvendig Forskjellen i Contractionsformerne
vere afhengig af Modification i Nervens Virksomhed. Denne
kan ikke betragtes allene som noget i Qvantitet forskjelligt, thi
heraf vilde vel kun afhenge en större og mindre Contraction,
men og noget qvalitativt forskjelligt, da Contraotionscurvernes
Form ere modiherede. Vel sees, at nessten den samme Form op-

— 280 —

staaer, naar Muskelen under tiltagende Udmattelse paavirkes uden
Medvirkning af Nerven, (Fig. 48 c), men i det denne Form
fremtreder, naar Nerven paavirkes paa en Tid, da den ikke
opstaaer, naar Muskelen umiddelbart paavirkes, maa vise, at
Virkningen af de electriske Strömme paa Muskelens Contraction
undergaae ved at Nerven benyttes som Mellemled en Modifica-
tion. om man end ikke vil betragte den at bestaae i andet end
en forringet Hurtighed, hvormed Paavirkningen foregaaer.

I alle Fald har man et svnligt Bevüs for, at Nervevirk-
somheden, eller Nervernes Ledeevne for Indiryk kan undergaae
Forandringer, der modificerer saadanne Indtryks Enderesultat,
hvilket vel leder directe ind paa Antagelsen af Sygdomme, der
udspringe fra en Anomali i Nervernes Tilstan.. Da man nu
seer at en Modification i Nervernes Ledeevne kan opstaae ved
gjentagende at sites i den Tilstand, at en til Nerven hörende
Muskel derved bringes til Contraction, og da man har Erfaring
for, at en gjentagen Sammentrakning af en Muskel foranlediger
at de i samme forekommende Stoffe forandres i deres chemiske
Sammenszztning, saa tör man vel slutte, at detsamme kan veere
Tilfelde med Nerven, naar den- holdes i den Muskelcontractio-
nen betingede Tilstand. Men skulde dette ved Forsög bekraftes,
kan man vel antage, at der forekommer Sygdomme i Legemet,
der afheenge af et abnormt Blandingsforhold af Nervernes Ma-
terie, og at visse Medicamenter virke ved at indtraeede som
Blandingsdele af Nerven.

Curverzkkerne Fig. 49 vise et Forhold, som man vel
oftere gjenfinder Analogier til i den levende Organisme. . Disse
Curver ere erholdte ved, at först Nerven (Curver a), derpaa
Muskelen (Curver b) ere paavirkede vedholdende uden Afbry-
delse under + Deel af Kymographiecylinderens Omdreiningstid af
afvexlende og svagere Inductionsströmme, hvorpaa Muskelen paa-
virkedes af steerkere Strömme (Curver ce).

Ved Nervens Paavirkning fremstod i Muskelen aldeles ure-
gelmessige Contractioner, der vedbleve ogsaa uden for den Tid,
da de electriske Strömme virkede. 4, 2 og 3 viser Contrac-

— 287 —

tionerne under 3 Omgange af Kymographiecylinderen. Flere
andre Curvelinier ere udeladte. Under det at Nerve og Muskel
udmattedes bleve vel de uregelmessige Contractioner mindre
hyppige, men fremstode dog af og til med endog store Con-
traclioner. | |

Da de electriske Strömme lededes gjennem Muskelen bleve
dennes Contractioner aldeles regelmessige — b A förste, 2 an-
den Contraction — de tre fölgende udeladte.
| Ved at paavirke Muskelen ved sterkere electrisk Strömme
bleve Contractionerne ligeledes normale og större — c 4 den
förste, 2 den anden Contraction — de övrige 5 udeladte. Saa-
dant Forhold er flere Gange iagttaget, saaledes at de anomale
Contractioner ikke allene opstaae naar Nerven paavirkes, men
ogsaa, naar Muskelen directe paavirkes ved svage Strömme,
hvorpaa Contractionerne ved sterkere Strömmes Paavirkning blive
normale. Dette svarer Suldkomment til den Virkning en bestemt
Vilie og en ved den frembragt kraftig Virksomhed i de af mindre
Kramper angrebne Muskelpartier har til at have disse.

De meddelte Iagltagelser ere alt for ufuldsteendige til fuld-
steendigere at oplyse de berüörte Forhola af Muskelcontractionerne.
De ere udförte under det at de fornödne Apparater ere con-
struerede og forferdigede. Der er saaledes ikke lagt nogen be-
stemt Plan for Udförelsen. Det Anförte indeholder saaledes kun
Antydninger til en större Rekke Forsög, hvortil flere Apparater
ere bragte istand, og hvorom forhaabentligen nogen fuldstaendi-
gere Beretning senere kan blive afgiven.

— 288 —

Förleckning öfver böcker och skrifter skänkta
till Vetenekaps-Akademiene Bibliolkek.

(Fortsättn. fr. sid. 256).

Af Kön. Akademie der Wissenschaften i Munchen:

Abhandlungen der math. pbys. Cl. -VII: 2.— der histor. Cl. VII:2. —
der philol. philos. Cl. VIT: 2. 4:0.

Almanach der Akademie für d. J. 1855. 8:0.

Gelehrte Anzeigen. B. 38, 39 1854. 4:0.

Annalen der k. Sternwarte. B. 6, 7. 8:0. .

Magnetische Ortbestimmungen, von Lawons. Th. I. Münch. 1854. 8:0.
Mit einer Beilage von Magnetischen Karten.

Wegweiser für die Besucher des k. botanischen Gartens. Von v. Mas-
tus. 12:0.

Af kön. Gesellschaft der Wissenschaften i Leipzig:

Abhandlungen. B. Ill. Bog. 27—34. B. IV. Bog. 31—42. 8:0.

Berichte. Mathem. phys. Cl. 1854: 1, 2. Phil. hist. Cl. 1854: 1 —6.
1855: 1, 2. 8:0.

v. Wierensaeim, Gedächtnissrede auf S. M. Friedrich August. Leipzig
1854. 8:0. -

Af kon. Akademie van Wetenschappen i Amsterdam.

Verhandelingen der Akademie. Deel. I. Amsterdam 1854. 4:o.
Verslagen en Mededeelingen. I: 1—3. Il: 1, 2. Amsterdam 1853, 54. 8:0.

Af Författarne:

Baumcäartnen, K. H., Anfänge zu einer pbysiologischen Schöpfungsge-
schichte. Stuttgart 1855. 8:0.

Brosene, J. W., Om pesten i Stockholm 1710. Sthm 1854. 8:0.

Lamont, Megnetische Karten von Deutschland und Bayern. München
1854. fol,

Scneruen, Ta., Über die Krystallisation einiger Eisenhohofenschlac-
en. 8:0.

Scamarz, Ep, Commentatio botanica sistens descriptionem Fistulin®
Hepaticz, Bull. et Agarici Volemi, Fr. Lips. 1829. 4:0. (m. t.)

— 289 —

8. Nogle Forsög til nermere Bestemmelse af
Forholdene med Pianiernes Indsugning og Ud-
dunstning af Vund‘). Hr Car. Bosck hade i bref med-
delat följande undersökning.

»Det er vel et endnu ikke sikkert besvaret Spörgsmaal,
om Vandets Udskillelse fra Planternes Overflade kun er en Af-
dunstning som af et fugtigt poröst Legeme, eller tillige begrun-
det paa en organisk Virksomhed.

I förste Tilfeelde vilde Optagningen af Fugtighed gjennem
Roden blive at betiagte allene som en Fölge af Uddunstningen,
og Opstigningen af Saften som en Udbredning ved Haarrörskraf-
ten gjennem et poröst Legeme, uden nogen eiendommelig Paa-
virkning af Cellerne, hvorigjennem og hvorimellem Saften beve-
ger sig.

At Afdunstningen af Plantens Overflade spiller en betyde-
lig Rolle ved Indsugningen og Saltens Stigning, maa vel ansees
afgjort, men at en Plante skulde med Hensyn til Excretion,
Cireulation og Absorbtion allene vere at betragte som en Svamp
eller noget andet lignende Legeme, saa at man i disse Func-
tioner allene skulde finde en physisk Act, synes mindre sand-
synligt, saalenge man maa erkjende, at den hele Saftbevegelse
er Noget, som staaer i umiddelbar Forbindelse med Plantens
hele Udvikling, og det, der gjör at de i Planten forekommende
Functioner ere for en Deel noget andet, end de, som forekomme
i Legemér, der henregnes til den anorganiske Natur.

Vistnok har man mere og mere sögt at paavise, at de i
de organiske Legemer forekommende Functioner ikke skulle skille
sig fra dem, man foretreffer i de til Modgetning kaldte anor-
ganiske; men allene den Omstandighed at Celleudviklingen frem-
treder i de organiske Legemer, men ikke udenfor samme, maa
vel henvise til at i hine maa opstaae eiendommelige Virksom-

heder.

+) Härtill Tab. VILI, Ag. L.
Öfvers. af Kongl. Vet.-Akad. Förh. Årg. 12. N:o 6.

— 290 —

Dette berörer imedlertid et Spörgsmaal i Physologien, der
ikke lader sig behandle i faae Ord, eller ved nogle enkelte
Henviisninger. Vi ville derfor gaae tilbage til at omtale nogle
forelöbige Forsög gjorte til Afgjörelsen af Spörgsmaalet, om Van-
dets Udsondring paa Planternes Overflade allene er en Af-
dunstning.

Hertil anvendtes et Apparat af fölgende Indretning.

Paa et Bredt a er festet et havertformet Glasrör be de.
I den överste og videste Deel de kan nedsettes den nedre
Deel af en afskaaren Stengel af en Plante eller ogsaa Roden af
en mindre Plante. I Stykket b c passer Traecylinderen f saa-
ledes, at den med Lethed kan bev&eges op og ned flydende paa
det i Röret vaerende Qviksölv. I Cylinderen er festet en tynd,
ret og poleret Staalstang g. Ved Ah er paa den stukket en
huul med Kork udfyldt Trecylinder h. Paa denne er med Lak
festet en af tyndt fadt Glas forfseerdiget Fjeder k, der ender
med en fremstaaende Spids. Denne er givet en glat Afrunding
ved Smeltning.

Modsat Fjederen er i Cylinderen fesstet en tynd tilspidset
Traad af Staal it, hvis yderste Ende glider op og ned mellem to
Hestehaar p. Disse ere forneden festede til en liden Krog q.
og foroven ved en Spiralfjeder », hvorved de holdes stramme.

Paa Metaltraaden s er stukket et Stykke Kork m, hvor-
paa er festet nogle Stykker Snerp (Arista) af Byg (Hordeum)
med deres Topender opad n. Disse Snerpstykker kunne ved
Korkens Dreining trykkes ind mod en Strimmel fint glat Hand-
skeskind, o, som er limet til Bredtet a.

Til dette er fastet Tr&estykket s, hvorpaa er skruet Horn-
pladen £. Denne har en vinkelformig Udskjering for Metalstan-
gen g, der hindres fra at glide ud ved en Stift u.

Paa Bredtets överste Ende er tilskruet Traestykket v, og
til dette er fesstet en sled Metalplade med opstaaende Kant w,
. hvilken i Midten har et Hul for Röret de. Denne Tallerken
er til Kantens halve Höide fyldt med Klabevox. Paa denne

— 291 —

Voxbund kan seettes Glascylinderen &x, hvis överste Kant, der
er plansleben, kan bedaskkes med en Glasplade y. Naar denne
er overströgen med Olie vil Luften i og udenfor Cylinderen
veere adskilt, men ved en kun ringe Forskjel i Trykket vil

Ligevzgten ved Oliens Bevirgelizhed let tilveiebringes.

Ved Kautschukröret I og naget seig Fernis samt Ombinder
med en Snor, kan Plantestengelen lufttet festes til Röret de.

En Qviksölvcolonne, som i Röret be indtog en Lengde
34,9”” indtog ved at skydes ind i Röret cd en Laengde af
85,9"”. En Millimeters Synkning og Stigning af QOviksölvet i Röret
be svarer til Stigning eller Synkning i Röret cd af 2,674”.

En Qviksölveolonne i Röret be al Lengde 212,9”” veiede
81,725 Gram. Antages Egenvagten af Qviksölvet =43,;6 vilde
det samme Rum have optaget 5,99 Gram Vand. En Gram Vand
vil alltsaa indtage i Röret bc en Höide af 35,54”*, og en Vand-
colonne af 4** Höide vil vise 0,02813 Gram, — Alt beregnet
uden Hensyn til de nöiagtigere Correctioner.

Naar Forsög med dette Apparat skal udfüres, ordnes det
saaledes:

I Glasröret fyldes noget Qviksölv, der indtager Rummet
mellem 4, 2. Derpaa fyldes Vand i Röret de indtil det naaer
överste Kant af Kautschukröret. Planten nedstikkes i Röret de
og ombindes med Kautschukröret, hvorved paasees, at man ikke
tillige indeslutter noget Luft. Qviksölvet vil ved Vandets Paa-
fyldning og Plantens Indbindning vare kommet til at staae mel-
lem 3, 4. Röret bc fyldes med Qviksölv til 5. Filyderen f
stilles paa Qviksölvet, Spidsen + bringes mellem Hestehaarene
p, Stiften u indsettes, og Snerpstykkerne n trykkes mod Skin-
det o. Vil man indeslutte Planten i fugtig Luft sattes Glas-
cylinderen © paa Metalpladen w og irykkes fast i Klabevoxet.
I Cylinderen haeldes noget Vand og nedszttes en med Vand
gjennemblödet Rul af Treekpapir ved Siden af Planten, hvorpaa
Cylinderen deekkes med Glaspladen y. Vil man hindre Lyset
fra at falde paa Planten settes udenpaa Glascylinderen en sort-
malet Papcylinder.

— 209 —

Efterhaanden som Planten optager Vand, synker Qviksölvet
i Röret be og stiger i Röret cd. I Begyndelsen vil Vandet
yttre paa Planten et positivt Tryk formedelst Höiden af Qvik-
sölvet i Röret bc, men dette Tryk aftager ved at Planten op-
tager Vand. Herved vil ikke allene Trykket aftage til 0, i det
at Qviksölvet i Röret bc med paahvilende Flyder kommer i
Ligevegt med Qviksölvet og det paa samme hvilende Vand i
Röret cd, men der vil endog opstaae et betydelig negativt Tryk
paa den Deel af Planten, som findes i Röret de. Omsider vil
det atmospheriske Tryk paa den Deel af Planten, som staaer
uden for Röret de blive saa overveiende, at Luft trykkes ud
af Plantens nedre Ende ind i Röret de, hvorved Qviksölvet i
Röret bc igjen begynder at stige. Da Flyderen hindres fra at
stige formedelst at de fine Hager paa Snerpstykkerne möde Skin-
det, gaaer Qviksölvet forbi Flyderen, saa at de paa Kymo-
graphiecylinderen under Qviksölvets Falden dannede Linier ikke
forstyrres ved de, som vilde have dannet sig under Stigningen,
naar Flyderens Bevagelse havde veret fri.

Ved Apparatets Indretning foranlediges som anfört, at Van-
dets Optagelse af Planten skeer under forskjelligt Tryk. Det
maatte derfor först blive at pröve, hvilken Indflydelse paa Op-
sugningens Hurtighed dette kunde have.

Forsög 1. En Plante med Rod af Chenopodium album
indsattes i Röret de. Planten blev ubedakket foran et aabent
Vindue. Himmelen var overtrukken og Luften fugtig efter nogle
Dages Regnveier.

Den om Kymographiecylinderens svartede Papir under
Vandets Opsugning og deraf afhzengige Synkning af Qviksölvet
i Röret be dannede Spirallinie viste en saardeles Regelmessig-
hed i Mellemrumene, dog saaledes, at Liniens Afstande ved For-
sögets Begyndelse vare större, end ved dets Slutning,

Da Luft begyndte at trenge ind i Röret de gjennem
Rodtrevierne af Planten toges denne ud af Röret, hvilket derpaa
fyldtes fuldsteendigt med Vand.

mh

—- 2933 —

Ved Maaling fandtes, at i Röret be stod Qviksölvet —
betynget med Fiyderen — 28,0” höiere end i Röret ce og
at Vandcolonen havde i dette Rör en Höide af 435,0”= over
Oviksölvet.

Ved den Stilling, som Fiyderen nu havde, blev paa Ky-
mographiecylinderen draget en Linie, der altsaa betegnede den
Höide af Qviksölvet i Röret be, da der var O Tryk paa Plan-
tens Rod. Denne Linie kan kaldes Ligevagtslinien.

Ved at udmaale Liniernes Afstand paa det af Cylinderen
aftagne Papir fandtes, at Qviksölvet ved Forsögets Begyndelse
stod 46.2”” over Ligevasgtslinien, og ved dets Slutning 34,0”
under samme.

Foran er anfört, at den Qviksölvmangde, der i Röret
be indtog A”* vilde i Röret cd indtage 2,674””. 46,27"
Stigning i Röret be vilde fordre 423,5"" Synkning i Röret
ed. Da Qviksölvet i be stod 46,)2"" over Ligevegtslinien
var Höiden af Vandcolonen i cd =435"" +123,5"" = 558,5"",
Anszttes Qviksölvets Egenvagt til 13,56, vil 558,5"" Vandhöide
svare til 44 19°" Oviksölvhöide.

Man havde altsaa Trykket paa Plantens Rod af Qviksölvet
i Röret be =46,2"® over Ligevagtslinien + Qviksölvets lavere
Standpunct i cd ved 0 Tryk =28"" + dets lavere Standpunct
i cd, da det stod 46,2”” over Ligevagtslinien i be =
423,5” — Vandcolonens Höide = 41,19”" Qviksölvhöide, tilsam-
men +456,5”” Qviksölvhöide = + 2422"" Vandhöide.

Da Qviksölvet ved Vandets Opsugning var sunket i Röret
be 3&,6”" under Ligevzgtsliniien maa det i Röret cd have
staaet 3h,6”” x 2,674"" = 92,5”” over det Standpunct, som det
havde da Qviksölvet i bc stod ved Ligevagtslinien, hvilket var
28”= under denne.

Vandcolonen over OQviksölvet ı Röret ce masa da have
veret 92,5” kortere end da Qviksölvet i bc stod ved Lige-
vegtslinien, nemlig = 435" . 135” — 92,5”" = 342,5"", som
svarer til 25,2”” Qviksölvhöide. Der bliver at regne for Vand-
höiden 25,2"" Qviksölvhöide; for Stigningen i Röret cd under

— 29464 —

34,6"” Synkning i bc = 92,5””, for de anfürte 34,6"" Synk-
ning — 28”® — 6,6”", tilsanımen negativt Tryk af 124,3"” Qvik-
sölvhöide = 1686” Vandhöide.

Denne Qviksölvhöide er ikke större end at man meget vel
kan antage, at den Kraft, hvormed Vandet er optaget af Roden
allene er en Fülge af Afdunstningen paa Plantens Overflade.

Hvor hurtig Vandets Bortgang er foregaaet, eller hvor
hurtigt Roden har formaaet at optage Vandet lader sig beregne
saaledes: |

Kymographiets Drivhjul havde en Omdreiningshastighed af
21 Minutter og 30 Secunder.

Under den förste Omdreining = de 15 förste Omdreinin-
ger af Cylinderen sank Qviksölvet i Röret be = 4,92"". Under
de 45 Omdreininger af Cylinderen, der foregik neermest om den
Tid, da Qviksuölvet stod ved Ligevagtslinien var Synkningen
= 3,9"", og under de 45 sidste Omdreininger var Synkningen
= 4,22" (Maalningerne foretagne under Mikroskopet ved Hjelp
af et Skruemikrometer, der angav 0,00001 P. T.)

Efter, hvad foran er anfört vilde 4 Gram Vand indtage i
Röret bc en Höide af eller Lengde af 35,54”", der er saale-
des i 2130” optaget af Plantens Rod

under höieste + Tryk . . . = 0,139 Gram Vand.
under 0 Tık. . . 2.2... =010 » oo»
under höieste = Tryk . . . =0,034 » »

Forsöy 2. Ved et Forsög med et andet Exemplar af
samme Plante og under omtrent samme Gang af Kymographiet
erholdtes Synkningen af Qviksölvet under 45 Omdreiinger af

Cylinderen under störste + Tryk. . . . = 12,0"
nermest ved 0 Tryk. . . co oc = 2a"
under störste — Tryk varc. . . =Linierne saa

tet paa hiinanden fülgende at de ikke lade sig adskille og saa-
ledes ikke taelle og udmaale.

Qviksölvet stod ved höiest + Tryk i Röret be = 47,1“
over Ligeviegislinien, og ved störsto —Tryk 46,6”" under samme.

— 205 —

Opsugningen vedvarede saaledes kengere, end ved foregaa-
ende Forsög, für end Luften begyndie at udtrede af Rödderne.

Ved Forsög med afskaarne Planter viste sig, at strax efter
at Vandet begyndte at trykke mod den afskaarne Ende, ved
at Qviksölv fyldtes i Röret bc, saa optog Stengelen med stor
Hurtighed Vandet. |

Forsög 3. Ved Forsög med en afskaaren frodig Plante
af Chenopodium album erholdtes fölgende Data.

Cylinderens Omlöbstid kan sattes i Middel = 44 Mioutter.

Qviksölvet sank i Röret be:

i förste Omlöbstid . . . . . 26”
ianden. . 2 . . . co « oTgem
itrede. . . . ren Åge

ifjerde. . . .... Bm
tilsammen i 56 Minutter 42,4”.

Under Cylinderens femte Omgang havde Qviksölvet naaet
Ligevegtslinien.

Qviksölvets Höide over denne var ved Forsögets Begyn-
delse 38,9", men ved Forsögets Slutning, da Luft begyndte at
udtrede af den afskaarne Ende af Stengelen, 43,0”® under Li-
gevagtslinien. Under de 40 sidste Omdreininger af Cylinderen
för Luft udtraadte af Stengelen, sank Qviksölvet 5,3””, hvilket
gjör for hver A&’ en Synkning af 0,53".

Det synes saaledes, at Luftens Indtrangning gjennem Plan-
ten ud i Röret de under Tiltagelsen af det negative Tryk ikke
afheuger saameget af den Modstand Plantens Organer kunne
gjöre imod Udtradelsen af Luften paa den nedre Ende, men
derimod en Modstand mod Luftens Indtrangning gjennem Plante-
delenes Overflade.

Da det havde ved de anförte og flere andre Forsög viist
sig, at ved almindelig Luftfugtighed Indsugningen gik for sig
regelmessig og i jevnt aftagende Grad efterhaanden som det
positive Tryk aftog og det negative tiltog, og at Forholdet her-
ved viste sig ligeartet, om Forsöget anstilledes med Planter,
der havde Rod eller med Stykker af en afskaaren Stengel eller

— 196 —

Gren, saa blev Forsög anstillede med Planter, naar de vexel-
vis udsattes for den frie Atmosphere og for en med Yanddamp
fuldsteendig maettet Atmosphzere.

Af disse Forsög udbeves fölgende:

Forsög 4. Ungt afskaaret Skud af Rosa canina.

' Kymographiecylinderens Omlöbshastighed = 6°30”.

Planten indesluttedes i Glascylinderen för Röret be fyldtes
med Qviksölv.

I Begyndelsen foregik Indsugningen temmelig hurtigt og
derhos ikke ganske regelmessigt.

Qviksölvet sank:

under den A:e Omdreining af Cylinderen 3,7””

2 » » 2,3
3 » : » 28
Å » » 4,5
5 » » 4,5
6 » » 4.4
7 » » 4,4
8 » » 4,6
9 » » 10
40 » » 0,8
41 » » 0,6
12 » » 0,6
43 » » 0,5
4% » » 0,5
4.5 » » 0,6
46 » » 0,6
47 » » 0,6
48 » 2 0,5
19 » » 0,44
20 » » 0,43.

I Middel under 5 Omdreininger nzermest den Tid, da
Qviksölvet stod ved Ligevagtslinien erholdtes under een Omdrei-
ning Synkning = 0,3"",

— 297 —

Da Qviksölvet var sunket 3,5”” under Ligevasgtslinien sank
det under hver Omdreining af Cylinderen i Middel 0,13". Stör-
relsen af den senere intraadte Synkning kunde ikke maales, da
Linierne löbe sammen eller Spiralliniens Afstande hörte op at
vise sig tydelige.

Da Qviksölvet var sunket 4,7"* under Ligevagtslinien af-
toges Glascylinderen, saa at den atmosphaeriske Luft frit kunde
virke paa Planten. Under denne förste Deel af Forsöget havde
Kymographiecylinderen gjort omtrent 200 Omdreininger. Dens
Omlobstid var 630”. Planten havde saaledes vzeret indeslutlet
i Glascylinderen i 24 Timer 40’. Naar nu bemeerkes, at Taller-
kenet, hvorpaa Glascylinderen stod, var fyldt med Vand, og at
cerhos efter Cylinderens hele Höide var ved Siden af Planten
stillet en Rul Traekpapir, der var fuldstzendigt gjennemblödet med
Vand, og at den Side af Glascylinderen, der vendte mod Luft-
draget fra et aabent Vindue bestandig var paa den indre Side
beslaaet med store Vanddraaber, saa kan det ikke vare nogen
Tvivl underkastet, at jo Planten meget snart efter at den var
indesluttet i Glascylinderen ogsaa befandt sig i en med Vand-
damp fuldstendig mettet Luft. Da nu desuagtet man seer
at Planten har vedblevet at optage Vand, der ikke kunde igjen
bortgaae ved en passiv Aldunstning, maa man enten antage, at
dette optagne Vand er blevet sammenhobet i Planten eller ved:
en Virksomhed i Planten af denne udskudt paa Yderfladen.
Mod dette sidste taler dog den Omstzndighed, at Plantens Over-
flade ikke viste sig fugtig eller besat med Vanddraaber. Var
Vandet af Plantens Porer udskudt, saa, da det i den fugtige
Luft ikke kunde afdunste, maatte det sandsynligviis paa Fladen
veere bleven staaende. Skulde man her komme til nogen Sik-
kerhed, maatte Planten paa en heusigtsmessig Maade veies för
og efter Forsöget for at see om den var bleven tyngere.

Da Glasklokken aftoges begyndte Qviksölvet i Röret be
hurtigt at synke. Omtrent efter 4,5’ begyndte Synkningen at
blive tydelig. Senere tiltog den nogen Tid i Hurtighed hvorpaa
den igjen aftog. Under Kymographiecylinderens

— 298 —
4:e Omdreining var Synkningen = 0,23""'

2 » » 0,75
3 » » 0,70
4 » » 4,0
5 » » 10
6 » » 40
7 » » 44
8 » » An
9 » » 4,
40 » » As
44 » » 20
42 » » 24
13 » » 24
4 ” » 2,3
15 » » 2,4
46 » » 2,3
17 » » 2,3
18 » » 4,9
49 » » 18.

Der viste sig endnu Synkning under de tvende fölgende
Omdreininger af Kymographiecylinderen, men den forminskedes
hurtigt formedelst Luftens Indtiredelse i Röret de, hvorpaa
Qviksölvet igjen begyndte at stige.

Uagtet Tiltagelsen af det negative Tryk tiltog Indsugningen
i lengere Tid indtil ved det större negative Tryk den igjen
aftog.

Medens Glascylinderen deskkede Planten sank Qviksölvet
54”® under 200 Omgange eller i 20 Timer 40 Minutter, og
det hovedsageligen under positivt Tryk af Vandet paa Planten,
medens det derimod under 24 Omdreininger eller i 2 Timer
46 Minutter under tiltagende negativt Tryk sank 32,5"". Medens
altsaa, under det at Planten var indesluttet i fuldkomment fug-
tig Luft — i det ringeste den lengste Tid — Synkuingen af
Qviksölvet i Röret bc kun var i Middel 2,28”", var den, da
Glascylinderen aftoges 14,34” i Timen.

— 299 —

Den frie Afdunstning paa Planternes Overflade har. saale-
des, i det Ringeste, en vassentlig Indflydelse paa Vandets Ind-
sugning fra Rodenden.

Til yderligere Oplysning om Forholdet af den Hurtighed,
hvormed Indsugningen aftager, naar Glascylinderen sattes over
Planten, og den tiltager, naar Planten ved Glascylinderens Af-
tagning kommer i Berörelse med den frie Luft, kan tjene fol-
gende Forsög.

Forsög 6. En ung Plante af Polygonum Persicaria, der
havde Rod.

Kymographiecylinderens Omlöbstid var omtrent 43".

Da Gilascylinderen var sat over Planten sank Oviksölvet
under de 4— 43 Minutter eller under Kymograpbiecylinderens
4:e Omdreining 3,3"", under 2:n Omdreining 2,7"" under 3:e
4,7”, under &:e, 5:e, 6:e og 7:e tilsammen 5,6”* eller i Middel
under een Omdreining = 4,4"". Cylinderen paasattes, hvorpaa
Qviksölvet sank under A:e Omdreining 4,2””, under den 2:n
0,8 og under de fölgende 7 Omdreininger 2,7”” eller i Middel
under een Omdreining nasten 0,4””. Ved at aftage Glascylin-
deren tiltog Indsugningen, saa at Qviksölvet under Kymographie--
cylinderens förste Omgang var sunket 0,4"" og under de föl-
gende 4 Omgange var sunket 4” eller 4” under hver.

Da Glascylinderen igjen sattes over Planten sank Qviksöl-
vet under förste Omgang 4””, under den 2:n 0,4”= og under
de 4 fölgende Omgange 1,1"”. Under 4:e Omgang, efter at
Glaseylinderen igjen var aftaget, sank Qviksölvet 0,2"", og under
de 8 fülgende Omgange sank det 7”*. Glascylinderen paa-
sattes. Synkningen var under förste Omgang 0,6”, under de
folgende 5 Omgange 1,3"".

Da Glascylinderen atter borttoges forögedes igjen Hurtig-
heden af Qviksölvets Synkning, men noget langsommere, hvor-
paa efter 3 ul”4 Omgange af Kymographiecylinderen Luft ind-
traadte i Röret de.

Medens at der maa medgaae nogen Tid inden Luften i
Glascylinderen, efterat denne er sat over Planten, mattes med

—- 300 —

Vanddampe, og der saaledes ikke strax bliver nogen Himdring
for Vandets Afdunstning fra Plantens Overflade, saa ophörer
saadan Hindring i samme Öieblik Cylinderen borttages. Der
maa dog medgaae nogen Tid inden Tiltagen i Qviksölvets Synk-
ning viser sig efterat Glascylinderen er aftaget, da der nenli-
gen maa skee nogen Udtömning af Vand paa Plantens Overflade
för nyt Vand kan trenge frem nedenfra. Markeligt bliver det
dog at den frie Afdunstning kan saa hurtigt, som skeer, foran-
ledige en foröget Indsugning gjennem Plantens Rodende. Dette
synes ikke at henvise til, at under den Tid, Planten er be-
dekket af Glascylinderen, og saaledes indesluttet i en saa fugtig
Luft at Afdunstningen forhindres, nogen Sammenhobning af Vand
i Planten finder Sted. Skulde dette vaere Tilfelde maatte vel
antages, at der maatte medgaae en lengere Tid inden det sam-
menhobede Vand kunde komme til at afdunste, og Plantens Pa-
renchym have erholdt en normal Fugtighed, für end ny Ind-
sugning indtraadte. Nu derimod vise Forsögene, at den tilta-
gende Indsugning bliver tydelig nogle faae Minutter efter at
Glascylinderen borttages. Det viser sig deraf tillige, at Saft-
stigningen i Planterne kan foregaae med stor Hurtighed, og at
Luftens Fugtighedsgrad har en veesentlig Indflydelse paa den
Mangde Vand, der optages ved Planterödderne af Jordbunden.

Da Lyset og isser det directe paafaldenda Sollys sees at
have en betydelig Indflydelse paa Vegetationsprocessen i Planterne,
gjordes nogle Forsög til Oplysning om, hvorvidt Afdunstningen
fra Plantens Overflade og Indsugningen ved Rodenden tiltog,
naar en i fugtig Luft indesluttet Plante beskinnedes af Solen.
Til en ordentlig Udförelse af saadanne Forsög indtraf et uheldigt
Veierlig paa den Tid Forsögene anstilledes, da Himmelen i Al-
mindelighed var overtrukken.

Forsög 6. Afskaaren Green af Polygonum Persicaria. Ky-
mographiecylinderens Omlöbstid 6'40”.

Planten indesluttedes i Glascylinderen og denne bedaekkedes
med en svertet Papircylinder. Planten henstod saaledes i ‘en

— 301 —

Tid af 9 Timer. Qviksölvet sank under den förste Omgang af
Kymographiecylinderen 3"”, under den anden Omgang 2,3”*, se-
nere bestandig med aftagende Hurtighed, saa at under de 10
sidste Omgange var Synkningen kun 4,5” eller under hver
Omgang 0,15”"*. Den hele Synkning opgik til &2,4"”, hvorved
mzerkes, at Qviksölvet endnu stod 8,5"* over Ligevagtslinien,
eller over 0 Tryk.-

Den svertede Papircylinder aftoges. Himlen var overtruk-
ket med smaae Drivskyer, hvorimellen Solstraalerne undertiden
traengte frem. Noget senere blev Solskinnet mere vedholdende.
Under det at Planten, ındesluttet i Glascylinderen, blev afbrudt
paaskinnet af Solen, sank Qviksölvet i en Tid af 44 Omgange
af Kymographiecylinderen 42””. Under #:e Omgang var Synk-
ningen omtrent = O,t"", under den 40:e nesten 2”.

Papircylinderen sattes over, hvorpaa Qviksölvets Synkning
aftog i Hurtighed, saa at den under 8 Omgange kun udgjorde 4,9””.

Papircylinderen aftaget; kun af og til noget Solskin paa
Planten. Synkoingen af Qviksölvet under 7 Omgange = 7,3"",

Papircylinderen paasat; Synkningen af Qviksülvet aftog i
Hurtighed, saa at Synkningen under 47 Omgange kun var 8,1””.

Da Glascylioderen tillige med Papircylinderen aftoges var
Synkningen under A:e Omgang 2,8””, under den nsste 3,9",

Forsöog 7. Afskaaren Green af Polygonum Persicaria.
Kymographiecylinderens Omdreiningsbastighed paa det nzermeste
= 43”. Da Planten var indsat i Röret de og bedaekket med
Glas- og Papircylinderen, sank Qviksölvet under Kymographie-
cylinderens A:e Omgang 8,4””, under 2:n 2,8"”, under 3:0 4,6%",

Om Natten sank Qviksölvet regelmessigt langsom. Under
den langsomste Synkning var denne i 40 Omgange = 1,7”"
eller = 0,17"" for hver 13”.

Om Morgenen tiltog Synkningem noget. Dette har ind-
truffet paa en Tid da Solen har begyndt at skinne paa Papir-
cylinderen. Foruden at herved nogen Opvarmning af Glasey-
deren formodentlig er opstaaet, saa er ikke at tage ud af Be-
tragtning at Papircylinderen var i sig tynd og det sorte Fer-

— 302 —

nisovertreek saa svagt, at ved sterkt Solskin ikke Lyset kunde
holdes ude.

Da Papircylinderen aftoges og Solen begyndte at beskinne
Planten sank Qviksölvet i de förste 43, 41,2""

2 2,3
3 3,0
4 21
5 44
6 3,9
7 4,5
8 50

eller .under 8 Omgange af Kymographiecylinderen 26,4””.

Under det at Planten var paaskinnet af Solen var Sol-
skinnet .ikke lige steerkt formedelst tynde Drivskyer.

Forsög 8. Ved et Speil blev Sollyset reflecteret paa
den i Glascylinderen indesluttede Plante. Omendskjöndt at ved
Solstraalernes meget skjeve Indfalden paa Speilet en ringe
Mengde Lys kunde bringes til at treffe Planten, saa bemer-
kedes dog strax en Synkning af Qviksölvet, der formindskedes,
saasnart Lysreflexionen ophörte.

Af disse Forsög bliver det tydelig nok at, naar Solstraa-
lerne treffer en Plante befordres selv i en meget fugtig Luft
Saftstigningen; men ved Forsögene mangler noget Vaesentligt,
nemlig Bestemmelsen af Fugtighedstilstanden af Luften i Glas-
cylinderen under det Solstraalerne virkede paa Planten.

Dersom ved Solskinnet Luften i Glascylinderen opvarmes
faaer den Evne til at oplöse mere Vand end medens den er
koldere. Plantens Overflade maa ogsaa blive opvarmet ved at
treffes af Solstraalernee Den tillagende Synkning af Qviksölvet
kan saaledes betragtes frembragt ved at Afdunstningen er til-
taget ved en tiltagende Oplösning af Vand i den opvarmede
Luft; uden at man behöver at forudszite nogen szeregen For-
ügelse af Plantens organiske Virksomhed.

Paa den anden Side, naar man seer hen til den hurtige
Tiltagen af Qviksölvets Synkning som ved det 7:e Forsög viste

— 303 —

sig at indtrede ved at Solstraalerne traf Planten, og uagtet at
disse ogsaa virkede paa den Fugughed, der. var afsat paa Glas-
cylinderens Indside og den som fandtes i det gjennemblödede
Traskpapir, saa synes det rimeligt at Luften i Cylinderen selv
under dens tiltagende Opvarmning dog hastig maatte varre bleven
mattet med Vanddamıp, og at saaledes Qviksölvets tiltagende
Synkniog eller Plantens tiltagende Indsugning kunde vare op-
staaet af den ved Sollyset befordrede Stigning af Vaedskerne,
der da maatte betragtes at vere en Fölge af en foröget organisk
Virksomhed.

Til nöiagtig Afgjörelse af det opstaaende Spürgsmal om
hvad den egentlige Aarsag til den tiltagende Indsugning kunde
vere, maatte man indeslutte i Glascylinderen et hygrometrisk Ap-
parat. Da der manglede Anledning til at benytte noget saadant,
der kunde passe for det ved Forsögene forövrigt anvendie Ap-
parat, maatte videre Undersögelser udszettes. Nogle senere an-
stillede Forsög med Indsugningen af forskjellige Vaedsker, Salt-
oplösninger o. d. 1., ligesom med Indsugningen gjennem Rodenden
og Topenden af en afskaaren Plantestengel gave ikke bestemte
Resultater, men syntes at kunne fortjene Gjentagelse da de kunde
blive af physiologisk Betydning.»

— 304 —

Skänker till Rikele Naturhistoriska Museen.

Botaniska afdelningen.

Af Hr Titelbach i Berlin genom Hr Adjunkt Andersson.
Sjuhundrade sällsyntare arter från Berlins trädgårdar, af familjerna Ma-
rantacex, Aroidea, Orchidez, Begoniaces m. fl.
Af Coopverdie-Kaptenen G. F. Lundberg.

En Calebassfrukt från Yviza.
En nöttfrukt af okänd trädart från Maranhon i norra Brasilien.

— 305 —

4. Om några oxaminsyrade salter. — Hr 1.
Svanzene föredrog & Mag. P. J. Encströms vägnar följande upp-
sats, angående några af denne sednare utförda undersökningar
på vissa förut till en del icke granskade oxaminsyrade salter.

Ozaminsyradt kali, NEE KC+2H. Då den vatten-
haltiga oxaminsyrans bildning grundar sig derpä, att den sura
oxalsyrade ammoniumoxiden afgifver 2 atomer vatten vid upp-
värmning, ansågs det sannolikt att oxaminsyrans kalisalt skulle
kunna bildas, om det neutrala dubbelsaltet af oxalsyrad kali-
ammoniumoxid utsattes för en något upphöjd temperatur. Då
derföre nämnde i nålar kristalliserande dubbelsalt uppvärmdes,
antog det ett vittradt utseende, men kristallerna bibehöllo sig
hvita och fasta tilldess temperaturgraden stigit till +225° C.
Massan började dä sammanbaka och blef fullkomligt mjuk vid
+230° Dä en större qvantitet af dubbelsaltet upphettas, är
det fördelaktigt att, under operationen, då och då ersätta den
ammoniak, som af värmen oförändrad utjagats. Temperaturen
bibehölls vid +230° under ständig omröring af massan, tilldess
densamma i det närmaste förlorat sin mjukhet. Den var då
gulfärgad samt löste sig efter afsvalning lätt och nästan full-
ständigt i vatten med en svagt brun färg. Utur den icke alltför
mycket utspädda vattenlösningen fällde chlorbarium ett något i
gult dragande pulver, hvilket, om operationen blifvit ledd med
omsorg, fullständigt löstes i kokande vatten. Hade deremot det
oxalsyrade ammoniumoxid-kalit icke blifvit upphettadt till + 230°
C. och denna temperatur bibehållen så lång tid, som erfordrats
för hela massans homogena uppvärmning, så upplöste sig icke
vid kokning hela den fällning, som af chlorbarium åstadkoms,
häntydande således på en återstod af oxalsyra. Emedan detta
oftast är händelsen när man arbetar på större qvantiteter, har
man af nöden, att, till vinnande af rent kalisalt, öfverflytta
oxaminsyran på baryt medelst fällning med chlorbarium samt
igenom behandling med varmt vatten utdraga den oxaminsy-
rade baryten ifrån den deruti olösliga oxalsyrade baryten, hvar-

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 12. N:o 6. 5

— 306 —

efter, sedan oxaminsyrade baryten blifvit utkristalliserad, kali-
saltet lätt kan framställas genom dubbel sönderdelning med en
afvägd qvantitet svafvelsyradt kali. Att den så, igenom upp-
hettning af oxalsyradt ammoniumoxid-kali, bildade syran verk-
ligen är oxaminsyra, skall framdeles, vid omförmälandet af
baryt- och kalksalterna, ådagaläggas.

Oxaminsyradt kali anskjuter utur concentrerad lösning ı
långa, sidenglänsande och divergerande nålar. Det är icke
deliquescent, men särdeles lättlösligt i vatten. Sättes alkobol
till dess vattenlösning, så afsätta sig omkring kärlets väggar
en mängd särdeles vackra sidenglänsande och strålformiga knip-
pen af långa nålar. Det kristalliserade saltet, befriadt ifrån
fugtighet medelst prässning mellan sugpapper, förlorade icke
något i vigt då det behandlades ett dygn i lufttomt rum öfver
svafvelsyra.

0,2966 gramm igenom prässning torkadt salt, vägde 0,2600
gr. efter 3 timmars torkning vid +400° C., hvilket svarar
emot en vattenförlust af 42,34 proc. Då denna återstod af
0,2600 gr. utsattes för en torr luftström vid +200°, förlorade
den ej vidare i vigt.

0,1203 gr. lufttorkadt salt gaf, efter glödning, er återstod
af 0,0571 gr. kolsyradt keli, svarande emot 30,38 proc. kali.

Häraf visar det sig, att det kristalliserande kalisaltets ke-
miska formel är NHÖ KÖ, enligt hvilken den beräknade
halten af kristallvatten borde vara 12,40 proc., samt kalipro-
centen = 30,48.

Ozaminsyradi nalron, NEE Na C+H. Då en atomvigt
svafvelsyradt natron blandades med en atomvigt oxaminsyrad
baryt, samt lösningen, efter affiltrering af den fällda svafvelsy-
rade baryten, afdunstades, erhölls vid afsvaloing af den con-
centrerade lösningen ett kristalliserande salt, som lätt vittrar.
Saltet anskjuter i grupper af divergerande nålar, hvilka under
mikroskopet visa sig vara fyrsidiga prismer, men nålarne hafva
en mindre längd, än hvad som äger rum för kalisaltet. Oak-

— 307 —

tadt qvarliggande i moderluten hafva dessa nålar ett förvittradt
utseende.

0,3286 gr. af det sålunda igenom afsvalning af dess vat-
tenlösning utkristalliserade och mellan sugpapper pressade saltet
utsattes i fyra timmar för en torr luftström vid + 100°, hyar-
efter dess vigt var 0,303 gr. Vigtsförlusten, som utgjordes af
vatlen, svarar emot 7,79 procent.

0,1791 på samma sätt behandladt salt, vägde, eftor 3 tim-
mars torkning, 0,1660 gr., utvisande en vattenförlust af 7,34
procent.

0,0721 gr. lika beredt och behandladt salt, gaf en vigts-
förlust af 0,0054, svarande emot 7,44 procent.

Denna vigtsförlust, som i medeltal visat sig utgöra 7,52
proc., utvisar, att det så beredda saltet innehåller en atom kri-
stallvatten. Ty den beräknade halten af kristallvatten, enligt
formeln NE NaC+H, är 7,49 procent.

0,1778 gr. af det på samma sätt beredda natronsaltet gaf
vid glödgning en återstod af 0.0798 kolsyradt natron, svarande
emot 26,31 proc. natron. Den ifrån nyssnämnde formel be-
räknade natronhalten utgör 25,94 proc.

Då ett oxaminsyradt natron bereddes igenom att afdunsta
dess vattenlösning i värme, och uppsamla den del, som vid
denna högre temperatur anskjöt, gaf det vid torkning en vida
mindre vattenförlust, än hvad som nyss blifvit anfördt. Så-
lunda gaf

0,1588 gr. natronsalt, som tillkommit igenom utkristallisa-
tion under afdunstning i värme af dess vattenlösning, efter
pressning mellan sugpapper och torkning vid vanlig temperatur
uti en torr luftström, en återstod af 0,1559, och efter torkning
vid +400° en återstod af 0,1551, svarande detta sednare emot
en vigtsforlust af 2,33 proc. samt

0,2856 gr. natronsalt, som anskjutit utur en kokhet lös-
ning, en återstod, efter torkning vid +100°, af 0,2788, mot-
svarande en vattenförlust af 2,38 proc.

— 308 —

0,2053 af ett natronsalt, som några dagar legat i Jufttomt
rum öfver svafvelsyra, vägde 0,2014 efter torkning vid +400°,
svarande emot en vigtsförlust af 4,90 proc.

Utan att för ett vittrande salt vela uppgifva någon for-
mel, utvisa dock dessa försök att natronsaltet släpper 3 af dess
vattenbalt lättare, än den återstående tredjedelen. Ty den be-
räknade procenthalten af $ atom vatten utgör 2,63 proc., hvil-
ket nära nog instämmer med hvad som uti de första tvenne
försöken blifvet funnet.

Emedlertid finnes anledning till den förmodan, att natron-
saltet kan upptaga mera än en atom kristallvatten, och följande
tvenne försök må deråt gifva det stöd de kunna.

0,2132 gr. natronsalt, som kristalliserat igenom dess vat-
tenlösnings frivilliga afdunstning vid vanlig lufttemperatur (+42
a +16° C.), förlorade vid torkning 0,0232 gr., svarande emot
40,88 proc.

0,226 gr. på lika sätt tillkommet salt, förlorade vid tork-
ning 0,0243 gr. svarande emot 10,75 procent.

Det så bildade saltet företer en sammangyttrad kristall-
massa, med mycken benägenhet att efflorescera. Vattenhalten uti
ett salt, sammansatt enligt formeln oNHÖ NaC+3H, utgör
40,83 proc., hvilket ganska nära instämmer med de här sed-
nast anförda båda vigtsförlusterna.

Ozxaminsyrad ammoniumoxid. Detta salt bereddes ge-
nom dubbel sönderdelning af svafvelsyrad ammoniumoxid med
oxaminsyrad baryt i jemt tillvägda qvantiteter. Det är lättlös-
ligt i vatten, likasom de båda föregående. Det kristalliserar
ur varm lösning i fyrsidiga, stjernformigt sammangrupperade
prismer med rhombisk genomskärning och enkel. mycket långt
utdragen tillspetsning. Sedan moderluten blifvit kall, afsätta
sig ofvanpå de fyrsidiga prismerna först några få, men efter
hand allt flera små hvita korn, gifvande anledning att miss-
tänka en främmande inblandning. Detta är likväl ej händelsen,
ty om kornen uttagas och åter upplösas samt lösningen con-
centreras i värme, så anskjuter saltet i sin prismatiska form.

— 309 —

Omvändt kan denna förändras helt och hållet till kornig om
vatten tillsättes och saltet bringas att kristallisera genom afkyl-
ning. Under mikroskopet företedde dessa korn ingen redig
kristallform.

NH’C NH“C, Barann har uppgifvit, att oxaminsyrad am-
moniumoxid saknar kristallvatten. Att detta är händelsen med
det i prismer anskjutna saltet synes af följande försök.

0,1479 gr. prismatiskt emellan sugpapper pröfvadt salt tor-
kades i luftström vid +100° i tre timmar, hvarefter det vägde
0,1476 gr. Förlusten svarar emot endast 0,20 proc. och var
således endast hygroskopisk fugtighet.

Vid upphettning till 95° a 400° inträdde ingen färgför-
ändring på ett fugtadt rödt lackmuspapper, som blifvit anbragt
i den laftström, som fick stryka öfver saltet. Steg deremot
temperaturen öfver 400°, visade sig genast alkalisk reaction.
Vid +140° bildas, under utveckling af ammoniak, ett hvitt,
kristalliseradt sublimat, som lätt löses i vatten. Det äterstä-
ende hvitgula saltet löses lätt i vatten, utan sur eller basisk
reaction, förblir klart med chlorbarium i varm lösning, hvarur
barytsaltet vid afsvalning anskjuter kristalliniskt och hvitt, men
oftast med en svag dragning i gult.

NEP C NHC+3H. Detta salt, som icke är beskrifvet af
Bararn, erhölls då en lösning af oxaminsyrad ammoniumoxid
lemnades att kristallisera vid låg temperatur, hvarvid, efter 10
timmar, ett kornigt salt, utan benägenhet att efflorescera, hade
anskjutit.

0,1270 gr. af detta korniga salt vägde efter torkning vid
+400°, 0,1008. Vigtsförlusten svarar emot 20,63 proc.

0,1089 af samma salt torkadt 24 timmar i en torr luft-
ström vid vanlig temperatur, vägde 0,0870 gr. Vigtsförlusten
är här 20,11 proc.

Dessa båda försök utvisa, att det korniga saltet utgöres

m...

vattenhalten är 20,27 proc.

= 310 —

Att detta salt har egenskapen att vittra kan således icke
sättas i fråga. Till ytterligare etöd derför må anföras ett för-
sök, som i det närmaste utvisar ett salt med 2 atomer kri«
stallvatten. Lösningen hade stått en tid. Derutur hade ett
finkoroigt salt anskjutit och börjat efllorescera, 0,1064 kr. deraf
vägde efter torkning vid 4100? under 5 timmars tid, 0,0900,
svarande emot en vigtsförlust af 45,41 proc. Ett oxaminsyradt
ammoniumoxidsalt med 2 atomer kristallvatten borde gifva en
beräknad vigtsförlust af 44,51 proc.

Oxamınsyrad baryt, NPC BaC+3H, Genom behandling
af sur oxalsyrad ammoniumoxid efter BaLanns föreskrift erhölls
en hvitgul massa, som, utlutad med kallt vatten, reagerade
svagt sur. Den neutraliserades med amınoniak och försattes
med chlorbarium. Den ifrån fälld oxalsyrad baryt affiltrerade
något uppvärmda vätskan afdunstades, hvarvid små kristaller
under afsvalningen afsatte sig efter hand. Dessa löste sig åter
fullständigt i varmt vatten, utur hvilken lösning kaustik kalk
utvecklade ammoniak vid kokning. Kristallformen var ett fyr-
sidigt prisma med rektangulär genomskärning och enkel till-
spetsning. Hvarken i lufttomt rum öfver svafvelsyra eller i
torr luft vid vanlig temperatur förlorade detta salt något i vigt.
Men då 0,2388 gr. uppbettades i torr luftström till +290° C.
led det en vigtsförlust af 0,0363 gr. eller 15,20 proc. Enligt
Batarp hade saltet 3 at. eller 44,72 proc. kristallvatten, som
bortgår vid +450°.

Såsom ofvanföre är omnämdt erhölls vid behandling af
chlorbarium med producten af det till +230° C. upphettade
oxalsyrade ammoniumoxid-kali-dubbelsaltet, en hvitgul fällning,
hvilken, efter tillsats af vatten, löste sig vid kokning antingen
fullständigt eller till en del, beroende detta på de omständig-
heter, som ägt rum vid dubbelsaltets upphettning. Sedan lös-
ningen blifvit filtrerad, afsatte sig derur vid afsvalning en hvit-
gul kristallmassa, som, kokad med kaustik kalk, utvecklade
utnmoniak. Hade dubbelsaltet blifvit för högt och för länge
upphettadt, så var massan efteråt brun och det utur lösningen

— 3ll —
utkristalliserade barytsaltet starkt gult. Dock kunde det full-
ständigt affärgas med blodlutskol. Dess kristallform var ett
fyrsidigt, tillplattadt prisma med enkel tillspetsning; således
lika med den af sur oxalsyrad ammoniumoxid beredda oxamin-
syrade barytens. Följande -qvantitativa bestämmelser gjordes
å det så beredda barytsaltet.

4,843 gr. lufttorkadt salt upphettades med kali-kalk, och
ammoniaken, som dervid utvecklades upphemtades i chlorväte-
syra samt gaf upphof åt 0,5095 gr. salmiak, svarande emot
8,79 proc. ammoniak eller 7,24 proc. qväfve. Den ifrån for-
meln NPC Ba C+3H beräknade ammoniakprocent, som borde
erhållas är 9,26 proc. och den beräknade qväfprocenten är 7,63.

0,6363 gr. emellan sugpapper torkadt salt torkades i 3
timmar vid vanlig temperatur i torr luftström, samt vägde
efteråt 0,6360 gr., utvisande att det kemiskt bundna vattnet
icke bortgår förr, än vid uppvärmning.

0,4162 gr. lufttorkadt salt förlorade 0,0612 gr. efter 40
timmars torkning vid +400°, hvilket svarar emot 44,69 proc.,
under det att bortgående af 3 atomer kristallvatten borde
gifva en förlust af 14,70 proc. Efter kristallvattnets förjagande
behöll saltet, sedt under mikroskop, sin ursprungliga form, men
bade förlorat sin genomskinlighet.

0,1981 gr. emellan sugpapper pressadt salt upphettades i
torr luftström till 250°, hvarvid det led en vigtsförlust af 0,0313
gr. eller 45,8 proc., tillkännagifvande att saltet vid denna tem-
peratur börjat destrueras. Dock löstes det åter fullständigt,
ehuru något gulfärgadt, då det kokades med vatten, samt an-
skjöt vid afsvalning i sin förra kristallform.

0,7561 gr. lufttorkadt barytsalt gaf 0,406 gr. kolsyrad ba-
ryt vid glödgning, svarande emot 0,31523 gr. baryt, som så-
ledes befanns ingå till 41,693 proc.

0,461 gr. lufttorkadt salt gaf vid lika behandling 0,2471 gr.
kolsyrad baryt, hvilket motsvarar 0,19184 gr. baryt, hvarige-
nom barytprocenten är 42,587.

— 3ill! —

Medium af den funna barytprocenten är 42,09 under det
att den ifrån formeln för det kristalliserade vattenhaltiga sal-
tet är 44,66 proc.

Oxaminsyrad baryt är ganska svärlöst i kallt vatten. Vid
försök befanns det vattenfria saltet erfordra 537 delar vatten
af + 13? C. för att lösas, motsvarande att 4 del kristalliseradt
salt löses i 458 delar vatten af samma temperatur. — I ko-
kande vatten är det vida lösligare, ty 4,45 gr. af en koncen-
trerad kokhet mättad lösning gaf vid afdunstning och torkning
vid + 100? 0,167 gr. salt, utvisande att 4 del vattenfritt salt
löses i 25,64 delar kokande vatten, eller att 4 del kristalli-
seradt salt erfordrar 21,86 delar för att vid kokande vattens
temperatur lösas. Naturligtvis kunna dessa försök icke göra
anspråk på stor noggrannhet.

Af dessa försök följer nu, att oxaminsyra bildat sig vid
upphettning till +230° C. af oxalsyrad kali-ammoniumoxid.
Huruvida andra aminsyror kunna bildas pä analogt sätt, mä
kommande undersökningar afgöra.

Vid försök att efterse huruvida oxalsyrad baryt kunde
lösas af oxalsyrad ammoniumoxid, kokades en lösning af detta
sednare med oxalsyrad baryt en längre tid, men i den klar-
nade lösningen förorsakades icke någon grumling då svafvel-
syra tillsattes.

Oxaminsyrad kalk, NPE CaC+4H. Den enligt Baraans
method beredda oxaminsyran utdrogs med kallt vatten och af-
hälldes ifrån afsatt oxamid. Lösningen digererades i mycket
lindrig värme med efter hand tillsatta små portioner af kalk-
hydrat och omrördes. Den efter ett dygn klarnade vätskan
afhälldes ifrån bottensatsen, som ånyo öfvergöts med kallt vat-
ten och digererades, enär det bildade kalksaltet är ganska svår-
löst. De på detta sätt erbållna, mycket utspädda lösningarne
afdunstades i värme, hvarefter saltet vid afsvalning anskjöt i
små kristaller. Var den ursprungliga massan, efter upphett-
ningen någorlunda hvit eller blott svagt gul, så blef kalksaltet
genast nästan fullkomligt ofärgadt, men i annat fall behöfdes

— HI —

affärgning med blodlutskol. Under mikroskopet företedde sig
kristallerna säsom fyrsidiga prismer med qvadratisk genomskär-
niog och enkel tillspetsning, således ej mycket olika barytsal-
tets. Det är naturligt, att, om digereringen sker i en tempe-
ratur, som närmar sig vattnets kokpunkt, eller om dervid an-
vändes kalkhydrat i för stort öfverskott, så förstöres en be-
tydlig del af oxaminsyran under bildning af oxalsyrad kalk.
För att undvika denna olögenhet, äfvensom tidsutdrägten af
digerering och afdunstning af en stor vatlenmassa, bör man
derföre, vid beredningen af detta salt, helst neutralisera den
fria syran med ammoniak och derefter sönderdela med ett lätt-
löst koksalt. t. ex. chlorcalcium.

} lufttomt rum öfver svafvelsyra, äfvensom i torr luft-
ström vid vanlig temperatur förlorar det kristalliserade saltet
icke något i vigt. Men vid 400? under torr luftström förlo-
rade 0,2449 gr. lufttorkadt salt, efter 27 timmar 0,0609 gr.
eller 24,47 proc. af dess vigt. Då samma qvantitet efteråt tor-
kades vid 200° var vigtsförlusten 0,0629 gr. svarande emot
25,21 proc. Dessa bestämmelser utvisa, att det kristalliserade
kalksaltet innehåller 4 atomer kristallvatten, enligt hvilken
förutsättning den beräknade vattenhalten ingår till 25 procent.

0,4729 gr. lufttorkadt kalksalt gaf 0,1636 gr. kolsyrad kalk,
utvisande en kalkhalt af 49,38 proc. Den beräknade kalkpro-
centen uti det med & atomer kristalliserande saltet är 19,44 proc.

En lösning af det förut anförda oxaminsyrade kalit, be-
redt genom upphettning af oxalsyrad kali-ammoniumoxid, sön-
derdelades med chlorcaleium. En hvit fällning uppstod dervid,
som, efter kokning med vatten och afliltrering ifrån en liten
mängd af oxalsyrad kalk, vid afsvalning alsatte en nästan ofär-
gad kristallmassa, hvars form under mikroskopet var ett fyr-
sidigt prisma wed qvadratisk genomskärning och enkel tillspets-
ning, således lika med det nyss beskrifna kalksaltets.

Af det sålunda beredda kalksaltet upphettades 0,6630 gr.
under 5 timmar vid 100°, hvarefter dess vigt var 0,5008.
Vigtsförlusten svarar emot 24,37 proc.

— 31h —

0,3201 gr. hufttorkadt kalksalt lemnade 0,1115 gr. kolsyrad
kalk, svarande emot 19,50 proc. kaustik kalk.

Af dessa försök visar sig identiteten af de på de båda
elika methoderna framställda kalksalterna.

Oxaminsvrad kalk är, likt barytsaltet, mycket svårlöst i
kallt vatten. Enligt försök löses 4 del vattenfritt salt uti 638
delar vatten af + 13? C. värme, hvaremot det löses i 32,8
delar kokande vatten. Detta svarar för det kristalliserade sal-
tet emot att 4 del deraf löses uti 478 delar vatten af +43°
C. samt i 24,6 delar kokande vatten.

Owaminsyrad talkjord, NCC MgC+3H. Detta salt fås
igenom dubbel sönderdelning i jemt afvägda qvantiteter af
oxaminsyrad baryt och glödgad svafvelsyrad talkjord. Efter
affiltrering ifrån den fällda svafvelsyrade baryten och afdunst-
ning af lösningen erhålles saltet uti en sammanhängande kristall-
massa, hvilken under mikroskopet visade sig utgöras af små
korn, otydligt bildade genom sammangruppering af ytterst fina,
divergerande nålar.

Då 0,0793 gr. af detta salt, efter föregående prässning
emellan sugpapper, utsattes för en torr luftström under 2 tim-
mar, blef vigtsförlusten endast 0,0028 gr., svarande emot 3,59.

0,2118 gr. på samma sätt behandladt salt förlorade 0,0034
gr. i vigt, eller 3,47 proc. Men när samma qvantitet torkades
2 timmar vid +400°%, återstod 0,1916 gr., hvarigenom hela
vigtsförlusten var 0,0501, svarande procentiskt emot en vigts-
förlust af 20,74 proc.

0,1300 gr. emellan sugpapper pressadt salt lemnade efter
9 timmars torkning vid + 100° en återstod af 0,1024 gr., sva-
rande emot en förlust af 24,21 proc.

Dessa bestämmelser motsvara på det nogaste 3 atomer
vatten, emedan den beräknade vattenhalten uti oxaminsyrad
talkjord med 3 atomer kristallvatten utgör 24,22 proc. — Då
de första två bestämmelserna utvisa en vigtsförlust af 34 proc.
när saltet utsattes för en torr luftström vid vanlig temperatur,
instämmer väl denna förlust ganska nära med } atom vatten

_— 315 —

och tillkännagifver, att saltet har en benägenhet att vittra till
en viss grad, det oaktadt torde det vara förhastadt att för det
sä vittrade saltet uppgifva nägon formel.

0,5436 gr. pressadt valt gaf vid glüdgnmg en återstod af
0,0863 gr. talkjord, motsvarande 15,88 proc. Den beräknade
talkjordsprocenten uti det vattenhaltiga saltet är 45,91 proc.

Oxaminsyrad talkjord är vida lättlösligare i vatten, än de
oxaminsyrade salterna af såväl baryt, som kalk. Enligt försök
löses 4 del vattenfritt talkjordssalt i 54,7 delar vatten af +1&°
samt i 4,98 delar kokande vatten, motsvarande att 4 del kri-
stalliseradt talkjordssalt löses i 43,0 delar vatten af 14° samt
i 3,92 delar kokande vatten.

— 316 —

Shänker till Rikets Naturhistoriska Museum.

Zoologiska afdelningen.

Af Hr Professor Wikström.

Två skallerormsskinn.
En uppstoppad Stör.

— 317 —

5. Öfrersigt af de arter inom Insect-familjen
Cryrnonive, som blifvit funna i Sverige. — Hr Mag.
Taomson hade meddelat följande uppsats.

»Af Cyphoniderna, som utgöra en liten naturlig familj
ibland Coleoptera, hafva endast två slägten blifvit påträffade
inom Sverige, nemligen Cyphon och Scirtes, hvilket sistnämda
hufvudsakligen karakteriseras genom de grofva baklåren och
tibiernas olikformiga apicaltornar.

Gvırenaau beskrifver under slägtnamnet Cyphon uti In-
secta Svecica åtta hithörande species, sedermera har Prof.
Bonenan uti Kongl. Vet. Akad. Handl. beskrifvit två, hvartill
komma fyra i denna uppsats nyuppförda arter, så att antalet af
de i Sverige för närvarande kända species utgör fjorton, af hvilka
endast ett hänföres till slägtet Seirtes, de öfriga till Cyphon,
som jag försökt att efter formen på thorax och antennledernas
olika förbållande indela i följande tre afdelningar:

CYPHON Parvz.

A) Thorace semicirculari; antennarum articulo tertio parvo.
De tvenne arter, som innefattas under denna afdelning, hafva
ganska stora, nästan klotrunda ögon; antennerna längre än
balfva kroppen, de 7 sista lederna långsträckta, tätt be-
klädda af fina, hvita, utstående hår; tibier och tarser be-
väpnade på utsidan med små fina borstlika tornar; baktar-
sernas andra led lika lång som de tre sista tillhopatagne;
bakhöfterna nående nästan ända till spetsen af andra ven-
tralsegmentet.

4. C. pallidus (Cistela Fab. Syst. Ent. p. 447): Oblongus,
nitidulus, subtiliter punctatus, pallido-pubescens, testaceus,
antennis nigris, articulis tribus primis testaceis. Long. 2 lin.
Mas abdominis segmento ventrali ultimo foveola rotunda
ante apicem emarginatum distinctus.

Cyphon melanurus var. c. Grit. Ins. Sv. I. 366. 1.
Var. a. elytris apice abdomineque fuscis.
Cyphon melanurus Gru. 1. c.

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh., den 13 Juni 1855.

— d8 —

Var. b. vertice, elytnorum suura anguste spieeque late fuscie.
Gr. J), c. var b,

Var. c. elytris nigris, macula humerali testacea.

Grur. 1. c. var. d.

Temiigen allmän i södra och medlersta Sverige; i Lapp-
land är den ej funnen.

2. C. marginatus (Cistela Fab. Ent. Syst. Suppl. 403): Oblongo-

ovalis, parum convexus, subtiliter punctatus, nigro-fuscus,
antennarum basi, thoracis margine laterali et antico tibiis
tarsisque testaceis. Long. 13—2 lin.

Mas: elytris plaga magna disci abdominisque basi sub-
tus pallide testaceis; abdominis segmento ventrali ultime
apice leviter emarginato,

Gru. Ins. Sv. 1. 368. 3. — Zerr. Ins. Lapp. 87. 2.

Sannolikt utbredd öfver hela Skandinavien.

B) Thorace brevi, basi bisinuato, angulis anticis late rotum-

datis, haud porrectis; antennarum articulo lertio secunde
majors.

Arterna inom deona afdelning hafva antennerna af halfva
kroppslängden ; sidorna af thorax starkt rundade, utplat-
tade; bakhöfterna ej nående till spetsen af första abdo-
minalsegmentet; tibier och tarser endast hårkantade, tar-
sernas andra led föga större än den tredje.

3. C. ividus (Galleruca Fab. Ent. Syst. 1. IL p. 42): Oblongo-

4.

C.

oyalis, parum convexus, subtiliter punctatus, testaceus;
elytris lineis tribus subelevatis. Long. 2; lin,

Mas: abdominis segmentis quarto quistoque seta brevi
exserla instructis.

Grur. Ins. Sv. L 367. 2. — Zerr. Ins, Lapp. 87. 1.

Var. a. verlice, thoracis macula postica antennisque articulis —11
nigro-fuscis.

Var. b. elytris fusco-testaceis.

Utbredd öfver hela Skandinavien.

Boheman: (Mansernem Bull. des Nat. de Mesoau XVII.
40. 6.): Oblongo-ovalis, parum convexus, crebre puncta-
tus, subtiliter griseo-pubescens, testaceus, vertice, thoracis

— 319 —

macula postica antennarumque articulis 4—14 nigro-
fuscis; Ihorace marginibus elevato-reflexis. Long. vix 2 lin.

Mas: abdominis segmentis quarto quintoque seta brevi
exserta instructis.

Bouesan K. V. A. Handl. 1849. p. 211.
Var, elytris nigro-fuscis.
Bon. ]. c. var. b.

Först upptäckt på Gottland af Prof. Boueman; den är
äfven funnen pä flera ställen i Skäne.

C) Thorace brevissimo, apıce emarginato, angulıs antıcis por-
reclis; antennarum artıculo tertio tenui.

Denna grupp innefattar de arter, som hafva antennerna
kortare än halfva kroppslängden, tredje leden smalare än
de öfriga, fjerde längst; thorax mycket kort, vid roten
urbugtad på båda sidor om midten, i spetsen urbräddad,
framhörsen framsträckta; mellanhöfterna ej bopstående;
bakhöfterna med basaldelen näende ända till episterna på
metathorax; tarsernas andra led något större än tredje,
mycket kortare än de tre sista tillhopatagne.

a) elytris lineis 3 subelevatis; alis fuscis.
*) elytris equaliter punctatis.

5. C. coarctatus (Pavyx. Faun. Sv. 11. 420): Subovahs, con-
vexiusculus, subnitidus, pube flavo-aurea vestitus, fusco-
testaceus, antennis bası pedibusque luteis; thoracis angu-
lis posticis rectis; elytris crebre et subtiliter punctatis.
Long. 13 lin.

Cyphon griseus Gyır. Ins. Sv. I. 370. 5.

Temligen sällsynt; äfven funnen i Lappland af Prof.
ZETTERSTEDT.

6. C. nıtidulus m. Ovalıs, parum convexus, pallido-pubescens,
nitidus, nigro-fuscus, antennis basi pedibusque testaceis;
thorace apice compresso, angulis anticis deflexis; elytris
sat crebre, evidenter punctatis. Long. 14 lin.

Cyphon griseus var bb Grut. Ins, Sv. I. 370. 5.
Var. elytris dilute castaneis.

Funnen i en torfmosse vid Arrıe utt Skåne.

7. C.

8 C.

— 320 —

Liknar ganska mycket föregående art, men är mindre,
isynnerhet smalare, mera glänsande, af en mörkare färg,
samt hufvudsakligen skild genom puncturen på elytra,
som är tydligare, starkare och mindre tät.

palustris m. Subovalis, leviter convexus, subnitidus,
pallide pubescens, rufo-testaceus, antennis apice, pectore
abdomineque nigro-fuscis; elytris confertim, subtiliter pun-
ctatis, lineis tribus obsolete elevatis. Long. 11 lin.

Funnen tillsamman med föregående.

Mindre än föregående art, färgen på öfra sidan af krop-
pen ljusare, knappt glänsande, puncturen på elytra sva-
gare och väsendtligen skild genom de mycket otydliga
lineerna på elytra, hvarigenom den bildar en öfvergång till
andra afdelningen.

”") elytris circa scutellum densius et sublilius punctatis.

[uscicornis m. Oblongo-ovalis, parum convexus, flave-
scenti-pubescens, nigro-fuscus, antennis articulis tribus primis
pedibusque testaceis; elytris creberrime, circa scutel-
lum dense et subtiliter punctatis, pone scutellum trans-
versim impressis. Long. 14 lin.
Var. elytris fusco-testaceis.

Funnen i mängd på vattenvexter i en torfmosse vid

Arrie i Skåne.

. pallidiventris m. Ovalis, parum convexus, pallido-pube-

scens, dilute ochraceus, antennis apice, vertice pectoreque
fuscis; elytris confertim, circa scutellum dense et subti-
lissime punctatis. Long. 1% lin.

Cyphon pubescens Zeır. Ins. Lapp. 87. 3.

“ Funnen vid Ramlösa i Skåne, i Lappland af Prof. Zer-
TERSTEDT.

Lätt kännlig från föregående på den ljusa abdomen och
puncturen på elytra, som är tydligare och något glesare
på skifvan men mycket finare och tätare kring scutellen.

10 C.

— JAH —

b) elytris lineis nullis elevatis; alis albidis.

40 C. varsabılıs (Cantharis Taunsero Mus. Ups. 4. 54.): Oblongo-
ovalis, leviter convexus, subnitidus, supra testaceus, sub-
tus niger, antennarum articulis secundo tertioque pedi-
busque pallidis; elytris obsolete punctatis, sutura postica
anguste fusca. Long. 43 lin.

Cyphon pubescens Gyıt. Ins. Sv. I. 369, 4.
Var. a antennis femoribusque nigricantibus.

Var. b thoracis angulis posticis acutiusculis; elytris sat fortiter pun-
ctatis. Long. 13 ln.

Cyphon padi Zerr. Ins. Lapp. 87. 5.
Var. c elytris margine externo, basi, sutura pedibusque nigro-fuscis.
Cyphon griseus var. b et c Zerr. Ins. Lapp. 87. 4.

Ej allmän; varieterna sällsynta, 5 och c endast funna
i Lappland.

41 C. pallidulus (Boneman K. V. A. Handl. 4849, p. 212):
Ovalis, convexiusculus, nitidulus, pallido-pubescens, dilute
testaceus, antennis apice fusco-testaceis, articulo quarto
oblongo. Long. 4—1} lin.

Cyphon griseus var. c Grır. Ins. Sv. I. 370. 5.
Först: funnen af Prof Boneman på Gottland; den är ej
sällsynt i Skåne.

42 C. padi (Chrysomela Lin. Syst. Nat. II. 588): Subovalis,
leviter convexus, niger, antennarum basi, elytrorum apice
tibiis tarsisque testaceis; antennarum articulo quarto ob-
conico. Long. 3—I1 lin.

Grır. Ins. Sv. I. 371. 6.
Var. elytris plaga longitudinali testacea.

Ej sällsynt öfver hela Skandinavien; äfven funnen i
Lappland. |

43 C. serricornis (Möter Germ. Mag. IV. 221. 20): Subor-
bicularis, fortiter convexus, nitidulus, pallido-pubescens,
testaceus; thorace subtiliter, elytris forliter, minus crebre
punctatis; anlennis maris serratis, feminz simplicibus.
Long. 2 lin. |
Cyphon serraticornis GYur. Ins. Sv. IV. 347. 3—4.

Öfvers. af Kongl. Vet.-Akad. Förh. Årg. 12. N:o 6. 6

4 S.

-— 322 —

Först opptäckt vid Esperöd i Skåne af Prof, Zerrm-
sreor och FurLen, sedermera äfven funnen vid Sjöbo och
Kullen i Skåne af Prof. Bonzuun.

SCIRTES Irue.

hemisphericus (Chrysomela Lin. Syst. Nat. Il. 595): Sub-
orbiculatus, nitidulus, niger, antennarum basi, tibiis tar-

sisque testaceis. Long. 43 lin.

Cyphon hemisphericus Gru... Ins. Sv. I. 372. 7.
Ej sällsynt på vattenväxter, i synnerhet Cicuta virosa

enligt GYLLENHAL.

— 2333 —

6. Necrolog öfver Durzasor. — Hr A, Berıws
anförde följande.

»Georag Louis Duvernov, Ledamot af Franska Institutes,
Riddare: af Heders-Legionen, Professor vid det Naturhistoriska
Museum och vid College de France och Ledamot af den Franska
Evangeliskt-Lutherska Kyrkans Öfverconsistorium, var född i
samma stad som Geonce Cuvıan, åtta år sednare, nemligen
4777, d. 8 Augusti. Furstendömet Montbeliard, ehuru beläget
emellan de franska provinserna Franche-comt6 och Elsass, ut-
gjorde vid den tiden en del af tyska kejsaredömet och intags
först af Fransmännen 4793.

Duvernor var nära slägting och vän till Cuvrer och valde
samma bana. Han genomgick sina förnämsta studier, orhöll
Doctorsgraden i Paris, och anställdes tidigt såsom Cuvisrs med-
hjelpara vid det stora Museet för djuranatomien i Jardin des
Plantes. Då Cuvizr började sina verldsberömda föreläsningar i
djuranatomien år 1795, deltog redan Duvaanor verksamt i
arbetet för de samma. Då föreläsningskursen utgafs utförde
ban de flesta arbetena för det tredje och följande banden.

1 det bref till Lucersoe, som utgör företalet till det
1805 utkomna tredje bandet, säger Cuvier: »M:r DuYERKOoY,
mon parent et mon ami, qui porte un nom deja celebre dans
les fastes de l’anatomie, et qui s’est fait connaltre lui-me&me
depuis six ans par des considerations sur les corps organises
et par d’autres écrits pleins de vueg &levses et de faits neufs
et interessans, ayant suivi mes Cours pendant plusieurs anndes,
ayant r&uni å ses notes celles qu’avait prec&demment recueillies
M. Dumssı, et ayant fait, soit avec moi, soit seul, mais
d'aprés le plan et les vues de mon ouvrage, un tr&s grand
nombre de dissections d’animaux de tous les genres, s’est vu
parfaitement en &tat de rediger la suite de mes legons —

m CE — — GE dm dm oo — oo a-—— fö oo E— oo -—

javaue cet ouvrage comme le mien, tout en reconaissant quiil
Öfvera. af K. Vel.-Akad. Färh., d. 13 Juns 1855.

— 31 —

appartient aussi A M. Dovsanor, non seulement par la redac-
tion, mais encore par beaucop de faits curieux dont je lui dois
Ja connaissance, et qui m’auroient probablement échappé sans
les dissections penibles dont il a bien voulu se charger, et
sans les indications quil m'a souvent suggerees A mesure
qu'elles se prösentoient å son esprit dans le cours de son
travail.»

Detta vittnesbörd af den komparativa anatomiens skapare
och tidehvarfvets yppersta anatom, af nutiden sannolikt bort-
glömdt, eger största värde för vetenskapens historia, och lemnar
säkrare underrättelse om Duvernor's ungdomsverksamhet, än
bans egna skrifter från denna tid.

En tid efter det Coviers stora arbete var fullbordadt,
kände Duvrrnor sin helsa försvagad, troligen af det stränga
arbetandet; han blef mjältsjuk, önskade lugnet och längtade
till sin vackra hembygd. Han lemnade Paris och nedsatte sig
såsom praktiserande läkare i Montbéliard, ingick ägtenskap: med
en älskvärd landsmanninna, tillvann sig stor agtning såsom lä-
kare och lefde sålunda flera år i denna bana.

Hans vän Cuvier kunde dock ej gilla, att Duvernor's
verksamhet som anatom skulle länge vara afbruten. Han öfver-
talade honom att mottaga Decanatet för naturvetenskaperna i
Strassburg (jag tror 4831) och att tillika emottoga professionen
i zoologi och comparativ anatomi dersammastädes. Det var der,
som jag år 1833 hade tillfälle att göra Duvernoys personliga
bekantskap. Det museum han der ordnat var i många hänseen-
den utmärkt. Jag fann honom återförsatt i den lifligaste verksam-
het, biträdd af sin tillgifna lärjunge, vän och utmärkte efterträ-
dare Leassourer, och sysselsatt med undersökningar öfver fiskar-
nes kärlsystem. Han hade då nyligen upptäckt branchial-hjer-
tanen hos Chimera, de stora venösa sinus hos nejionögonen,
vigtiga egenheter i portådersystemet hos denna och flere andra
bråskfiskar. I det berömda Naturforskare-Sällskapet i Strass-
burg var han en ganska verksam ledamot och föranledde ut-

—_ 325 —

gifvandet af en nv series. af detta -sällskaps handlingar, rika på
zoologiska och zootomiska bidrag från Duvsanoys hand.

Man hade väntat, att se Duvernor kallas till Coviers plats
vid Museum i Paris, men denne tilldeltes Braınvirıe. Dovernor
erhöll deremot den plats vid College de France, som äfven
Courier innehaft.

Några år förut hade han blifvit korresponderande ledamot
af Institutet. Vid Collége de France utvecklade han stor verk-
samhet. Äfven der anlade han ett högst värderikt museum för
physiologien, samt ett physiologiskt laboratorium. I detta bi-
träddes han af unga naturforskare, bland hvilka flere sedan
förvärfvat sig ryktbara namn. En af dem, Cnarıes Rosın,
var en tid hans medhjelpare i detta laboratorium.

Af Duvernoys föreläsningar vid College de France blefvo
flere serier tryckta i Revue et Magazin de Zoologie, äfven- :
som särskildt utgifna under titel: Lecons sur l'historie natu-
relle des corps organises, Fasc. I-IV. Från hans laborato-
rium utgingo hans vigtiga afhandliogar: sur les dents des Mu-
saraignes (Mem. d l’Ac. d. Sc. 1844), Essai analomıque et
physiologique sur les secretions (Diet. Univers. d’Histoire Na-
turelle); Fragments sur les organes genito-urinaires des
Reptiles et leurs produits (Mem. de l’Ac. d. Sc. 1848);
Fragmenis sur les organes de generation (ibid.); Frag-
ments sur les organes de generation de divers anımaus
(ibid. 4850), ett praktverk med utmärkta plancher; Note sur
les roches trouees du culcaire jurassique superieur etc.,
ibid. m. m.

Det största arbete, som han under denna period utförde
var dock omarbetningen af Cuviers Legcas d’Anatomie comparee.
Cuvier hade sjelf omarbetat det A:a, 2:a och 3:e bandet i
förening med Laurirtand. Hela det öfriga öfvertogs af Duver-
nor. Han företog en fullständig revision af samtliga organerna
für alimentationen, blodomloppet, secretionen och genera-
tionen. Dessa partier upptogo i den nya sålunda omarbe-

— 326 —

tade upplagan ensamt fem band, och vittna om lika vid-
sträckta, som Pgrundliga undersökningar. Efter Borr: pr Sr.
Vincents” bartgång blef han vald till Ledamot af Institutet.

Årf 4850 blef genom Bıamsvirıes hastiga död åter Pro-
fessoratet för komparativa anatomien ledigt. Denna plats hade
Duvernor redan önskat, då den blef ledig efter Cuvier. Ingen
kunde värdigare intaga densamma än den, som haft så stor
andel i den store mannens arbeten, samt så troget följt hans
åsigter och sätt att behandla vetenskapen. Duvernoy hade nu
uppnått sitt 73:dje år, en ålder, då andra helst söka hvila,
men Duvernor arbetade ännu med mannaålderns fulla kraft.
Han blef af Frankrikes nya styresman kallad att intaga den
plats, på hvilken männen' af Cuviers skola önskat att finna ho-
nom långt förut. Han öfvertog nu ett uppdrag förenadt med
ganska vidsträckta arbeten. Ännu var hans och Cuvizrs lands-
man och ungdomsvän LAUrILLArRD, som så träget deltagit i bå-
das ungdomsarbeten, qvar såsom museets närmaste vårdare,
ännu var äfven Cuviers prosektor Rousssau qvar vid Museets
laboratorium. Duversors arbeten liksom vidtogo der Cuvıea
slutade. Han höll de offentliga föreläsningarne både vid Museet
och Collége de France,. utgaf flere större arbeten, bland hvilka
Mémoires sur le systeme mnerveux des Mollusques Acephales
bivalves slutades 4852, prydt med 13 planeher, innehållande
54 de mest nitida figurer öfver de finaste dissectioner af de
tvåskaliga blötdjurens nerfsystem.

Det sista arbete vi erhöllo från denne förträfllige man
var hans Nouvelles Etudes sur les Rhinocéros fossiles (1853);
äfven en afbandling som skulle hedrat sjelfva mästaren Cuvier
och i hans manér. _

' Ännu kort före slutet af sin bana vårdade Duvernor sina
embets-åligganden med kraft och ifver, och deltog nästan oaf-
brutet i sammankomsterna i Vetenskaps- och Medicinska Aka-
demierna. Sistlidne vinter tog han skada till sin belsa och
slutade sin långa, hedrande och verksamma lefnad d. I Mars
innevarande år.

— 317 —

Han blef 4849 kallad till ledamot af Svenska Vetenskaps-
Akademien, samma är som han firade sitt Doctors-Jubileum.

Jag har ansett mig här böra lemna en, ehuru ofullstän-
dig skildring af denna vår afgångne medbroders verksam-
het, helst ban, ehuru högt agtad af alla som kände honom
eller hans skrifter, dock ej på långt när var uppskattad till sitt
falla värde. Jag gjorde hans personliga bekantskap i Strass-
burg 1833. Jag fann i honom en vän och medbroder, utru-
stad med egenskaper som jag. på det högsta värderar. Han
var sin vetenskap hel och hållen tillgifven, flärdfri, oegennyt-
tig, förnöjsam, Afven i motgången; redlig och stadig i vänskap.
Han var vänlig mot alla, mycket hjelpsam, i sitt bus gästfri
och nästan alltid meddelsam och gladlynt, och en man af säll-
synt dygd. För unga naturforskare och läkare var hans hus
alltid tillgängligt. Jag har gifvit många af mina landsmän in-
troductionsbref till honom. Jag skall alltid med tacksamhet
eripra mig den möda han gjorde sig att lemna dem recom-
mendationer till utmärkta vetenskapsmän och läkare i Paris.
Ingen kunde göra detta bättre än Dovernor, som med alla män
af utmärkelse och heder, i den stora staden, lefde på vänlig
fot. Hans bortgång var derför en särskild för oss, som icke
lätt blir ersatt.» | Ä

Inlemnad afhandlıng.

AT Hr Sunpevarı: Om fiskynglets utveckling. Remilterades till Hrr A.
Retzius och Santksson.

— 323 —

Meteorologiska Observationer A Stockholms Observatorium
i Maj 41855.

I —mw Hm — —-m——- 2 22-=2z. <-> ---. 2 77A.5.t—57BBRB:B:BRE PUTAASESSEN

n Thermometern |

Barometer

reducerad till U*.
Decimaltum.

Kl. 6

f. m.

25,81
25,53
25,05
25,18
25,27
25,44
25,14
25,14
24,98
25,28
25,40
25,29
| 25,28
24,99
25,32
25,11
25,21
25,37
25,56
25,62
25,46
| 25,59
| 25,44
25,31
25,39
25,60
25,46
25,52
25,53
25,57
25.78

ea ao II pm WH MM

25,374

Ki. 2

e. m.
25,77
25,36
25,04
25,22
25,33
25,38
25,10
25,01
25,13
25,27
25,39
25,30
25,27
25,11
25,28
25,19
25,21
25,45
25,61
25,57
25,53
25,59
25,39
25,31
25,49
25,59
25,47
25,50
25,53
25,64
25,80

25,382

25,382

Kl. 9
e m.
25,68
25,21
25,08
25,28
25,42
25,27
25,14
24,95
25,23
25,33
25,37
25,29
25,26
25,26
25,17
25,19
25,26
25,51
24,64
25,54
25,58

| 25,53
| 25,39

25,35
25,56
25,49
25,50
25,53
25,55
25,71
25,81

Kl. 6

f. m.

+ 20
+ 5,0
+ 6,0
+ 40
+ 1,8
+ 30
+ 5,0
+ 60
+ 5,6
+ 5,5
+ 50

| + 61
| + 67

+ 6,1
+10,4
+ 7,5
+ 9,6
+ 9,1
+ 8,3
+ 7,7
+ 9,6
+11,4

+ 9,5 |

+ 9,0
+ 72
+10,0
+14,5
+ 7,0
+ 4,0
+ 3,0
+ 3,6

Celsius.

Kl. 2

e. m.
+ 95
+15,0
+11,0
+12,0
+ 8,0
+ 71
+11,2
+ 6,0
+101
+ 70
+ 9,5
+ 6,6
+16,0
+88
+ 8,5
+10,3
+17,0

+13,2|

+15,2
+12,1
+15,8
+18,2
+18,5
+13,0
+12,1
+21,3
+15,0
+84
+ 60
+ 5,5
+10,1

+11°55

+ 819

Kl. 9 | Kl. 6 | Kl. 2

f. m.

e. m.

0.50.

V.S.V.

S.S.V.

v.s.V,
O.N.O.

$.$.0.
S.V.

—Ä

— AA — nens

Vindarna.

Kl. 9
e. m.
$.8.V.
3.5.V.
S.3.V.
5.5.0.
0.5.0.

V.S.V,

S.

Vv.S.V. |

S. Vv.

|

"383
-uiuyagny

Klart

Balfkl.
Klart
Regn
Klart

Nederbörden = 1,766 dec. tum.

STOCKHOLM, 1853. P. A. NORSTEDT & SÖNER,

|

of versigt af Kongl. |

i e'

rn
„ar Um _il

Tab VIL.

pf

) I

Zee

©
N
x
7
Ly
Mu

Tab. VII.

m mu gg MM me -— nm BB won m. - - -

A TV RR td En a men Ne nn nn. nn -——— - |
_7
ce

S om nnd. wu 9

win”
= - -— Ke > ee - - - ru ce =. - — nn — nn MET TE

- —o —uu en- ‚

Z

Te AR mV en

Öfv Tab X.

LEVVV VV AR
C: £
OO

ber Stab Luc Imr.

gm

N | | |. >
N NW.
ÅN | NN
| \ | | | —
is ru | |
2 2) |

ÖFVERSIGT

KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS
FÜRHANDLINGAR..
Ärg. 12. 1855. HM I.

Onsdagen den 12 September.

Föredrag.

1. Om de gamla valtenmärkena vid Södra
Stäket *); — Herr Eapmann anförde härom följande ”'):

»Då jag i sällskap med Förste Amanuensen i Kongl. Riks-
Arkivet Herr Mag. C. G. Styrrz och Herr Professoren E. En-
LUND för några dagar sedan haft tillfälle att afväga tvenne på
ömse sidor om det s. k. Baggens- eller Stäks-sundet mellan
Wermdön och fasta landet år 4704 uti fast häll inhuggna vat-
tenmärken, så anhåller jag att till efterkommandes efterrättelse
få här införa resultaterna af denna vår afvägning.

Jag tillåter mig dock först, att här i utdrag meddela en
af Herr Styrrz benäget delgifven, i K. Riks-arkivet befintlig,
handling rörande detta ämne, nemligen »Konung Carl XII:s
»Privilegium för Hofmarskalken och Öfver-Intendenten N.
»Tessin till fartens inrättande genom sundet vid Baggens-
»Stäket, dat. Heilsberg den 7 Juni 1704», så lydande:

»Wij Carr &c.... Gjöre wetterligit, att såsom Wij befinne,
»det fahrten till och ifrån Dahleröön gienom Baggens-Stäket skulle
»lända till de Siöfahrandes märkeliga nytta och beqvämlighet,
»der den samma blifver giord så navigabel, att stora fahrkostar

*) Äfven bekant under namn af Herre-Stäket och Baggens-Stäket.
++) Härtill Tab. XI.

— 330 —

»kunna sig deraf betiena, i stället för den gambla Skepsleden,
»som är en god del längre, hafvandes Wij för någon tid sedan
»anbefalt Wårt Cammar- och Commercie-Collegio, att draga all
»möijelig försorg det berörde förslag må vinna dess värck-
»ställighet, och till den ändan sökia att accordera med säkre
»Entrepeneurer mot visse conditioner om samma fahrts inrät-
»tande, hvilket dock ännu sig ingen härtills påtaga velat, förr
vän nu Wär Hof-Marskalk och Öfver-Intendent Oss älskelig
»Wällborne Baron Nicopemus Tessin sig därtill anmählt, att villia
»detta värcket således angripa att fahrten till åtta fots diuphet
»bringas, hvilket kan imellertid giöra fyllest för ordinarie fahr-
»kostar, som sig deraf betiena villia, till dess den framdeles för
»större fahrkåstar till en behörig diuplek kunde af honom eller
»andre Entrepeneurer komma att fullföllias; Fördenskull såsom
»sådant eij kan behörigen värckställas och fullgiöras utan om-
»kåstnad och äfventyr; Ty hafve Wij velat honom Hoffmarskal-
»ken och Öfverintendenten i nåder effterlåta samma fahrt ge-
»nom Baggens-Stäket att upränssa och till åtta foots diuphet
»att bringa med fölljiande Conditioner och villkohr.

4. »Alla Wära egna fahrkästar som sig af denna fahrten
»betiena villia skola passera derigenom fritt för all recognition
yoch afgifft.

2. »Alla båtar och fahrkästar, som bärtills flutit därige-
»nom med sin last och de af större drächt, som anten med
»liiten last eller tomma kunna gå därigenom vid upsiö och
»högre vatn, skola passera fritt och utan afgifft, till hvilken
vända Häffmarskalcken och Öfverintendenten skall effter sin ut-
»fästa låfven utmärcka diupleken af nu varande högsta jord-
»måhn under vattnet, där grundaste fahrten är, med en sär-
»deles därtill giord stäck, som altid skall hållas i den diuplek,
»som jordhmähnen under vattnet i fahrten nu är; Så att alla
»fahrkästar af hvad fotetahl de äre, som kunnat härtills gå där-
igenom vid lägre eller högre vatın, skola vara ifrån afgiffien
»befriade. Men de båthar och fahrkäster, som intet kunna
»flyta öfver bemelte stäck, utan att den samma för dem måste

— 331 —

»öpnas, böra erläggia därföre den afgifft, som fölliande taxa
»innehäller: — — — — — —

— (mm CE dem

Gm un CD GE GÄBE = — = s— = —— = —S = tö— GERD mim

Till följe af Herr Öfverintendenten Tessins »utfästa 1låf-
»ven att utmärcka diupleken af då varande högsta jordmähn
»under vattnet, där grundaste fahrten är, etc.», inhöggos samma
år tvenne märken, ett på hvardera sidan om sundet, i‘fasta
bergklippor, hvilka märkens höjd öfver då varande högsta jord-
mån under vattnet (eller grundaste farleden i sundet) afvägdes
och hvaröfver allt en behörig cbarta upprättades. Af denna
nu i Kongl. General-Landtmäteri-Contoret befintliga charta bifo-
gas härjemte en kopia, Tab. XII, tillika med den å densamma
befintliga påskrift, så lydande:

»Charta och grundrijtning öfver den dehlen af Durchfahr-
»ten och Baggens-Stäket, som Håffmarskallken och Öfverinten-
»denten Höghwällborne Hr Nicoraus (Nixopemus?) Tessin låter
»upgrafva, uthvijsandes jembväll rumet af högste jordmohn uti
»sägelfahrten samt dhe remarquer, som gienom bergssprängare
»uti bergen på båda sijdor om bemite segelfahrt giorde äro,
»hvilket allt i anledningh af Höghlofl. Kongl. Cammar- och
»Commercie-Collegijj höghgunstige ordres uti Höghwällborne Hr
»Hoffmarskallkens samt Advokat-Fischalen Hr Hixan CHARLaEINS
»närvaro är förrättat den 49 Augustiji Anno 4704 af

»Jacob Hagman, m. p»

»N:o 4. uthvijsar utstakningen, hvareffter grafningen skier».

» 2. uthvijsar rumet af högsta jordmohn i den gambla
segelleden, efter hvars horizont bohmstäcken
bör under vattnet nedsänkias».

» 3 och & uthvijsar dhe remarquerade ställen i bergen
på båda sijdor om fahrten, hvilka äro såsom
fundament antagne till förberörde bohmståcks
anläggande och blifver under des horizontal-
linia 453 foth».

— 332 —

»Anno 4724 d. 43 Maij var jag tillika med Hr Assesso-
»ren Carracım till Stäket ock rättade diupleken uti den frija
»genomfahrten, då et märke högs uti en päla jempt med vatt-
»net, hvarunder rätta diupleken skulle förblifva till 3% foth,
»som var enligit med den diupleken, som af ålder varit, hvil-
»ket här annoteras för minnes skuld».

»NB. uti pålan eller sielfva märket blef en stor spik in-

»slagen».

Häraf synes, att lodräta höjden år 1704 från hvardera
af de båda inhuggna märkena ”) till dåvarande vattenyta be-
stämdes till 451 minus 3% fot, d. ä. till 42 fot. Då nu dessa
märken, med undantag af det på Raholmen i Neder Calix soc-
ken år 4700 inhuggna märket, äro de äldsta i landet, hvarom
någon anteckning mig veterligen förefinnes, så syntes de i så
mycket högre grad egnade, att vägleda till en något så när
säker slutsats beträffande den större eller mindre höjning öfver
ytan af omgifvande vatten, som fasta landet på detta ställe un-
der denna tid af 454 år möjligen kunde hafva undergått: —
förutsatt nemligen, att 1704 års afvägning blifvit med veder-
börlig noggrannhet verkställd och att behörigt afseende fästats
vid dåvarande medelvattenhöjd i sundet.

Huruvida den sednare af dessa omständigheter blifvit, som
sig bordt, iakttagen, kan naturligtvis nu mera icke med full
tillförlitlighet afgöras, men att deremot den förra icke blifvit
med all den omsorg utförd, som man skulle kunnat önska, har
genom vår nu företagna afvägning blifvit ådagalagdt. Enligt
anteckningen på nyss åberopade här bifogade charta skulle dessa
båda märken ligga i samma horizontalplan, men enligt vår af-
vägning förefinnes dock nu emellan de båda märkena inbördes
en lodrät höjdskillnad af 41,16 fot"), som södra strandens märke

*) Dessa märken utgöras af 12 tum långa och nära’ 2 tum djupa
skåror uti de brant sluttande berghällarne, af hvilka den på

norra sidan endast obetydligt uppskjuter ur jordbrynet.

**) För säkerhets skull hafva vi repeterat vår afvägning, men kom-
mit till samma resultat på en linias skillnad när.

— 333 —

ligger högre än den norra strandens. Så vida man således
icke skulle våga tro, att en olikformig nivåförändring eller
skrynkling, under den sedan dess förflutna tiden af ett och ett
balft sekel, härstädes egt rum, hvilken skrynkling, etiuru för
öfrigt enligt min tanka högst sannolik hvad svenska vallen i
stort betraktad beträffar, dock vid dessa på endast ett par
hundra alnars afstånd från hvarandra belägna punkter är min-
dre trolig, så återstår intet annat antagande, än att ett nivel-
leringsfel vid märkenas inhuggning blifvit begånget, till hvilket
vi helst söka orsaken i ofullkomligheten och osäkerheten hos
de instrumenter, som då för tiden för ändamålet begagnades.
Då man nu derjemte icke kan undgå misstankan, att medel-
vattenhöjden vid inhuggningstillfället äfven här, likasom sednare
tiders erfarenhet visat vara fallet för nästan alla öfriga i äldre
dagar anbragte vattenmärken, icke blifvit med tillräcklig nog-
grannhet uppmärksammad, så finner man att någon fullt tillför-
litlig slutsats öfver en möjlig nivåförändring härstädes tyvärr
icke kan dragas af dessa gamla märken.

Emellertid på det åtminstone våra efterkommande måtte
häröfver erhålla någon upplysning, ber jag att här få meddela
resultatet af vår afvägning jemte dess närmare detaljer.

Höjdskillnaden emellan norra strandens märke (på chartan
sign. 4) och vattenytan i sundet befanns vara 43,88 fot (vid
repeterad afvägning 43,89 fot).

Höjdskillnaden emellan södra strandens märke (på chartan
sign. 3) och vattenytan i sundet befanns vara 45,04 fot (vid
repeterad afvägning 15,05 fot).

Vattenhöjden för dagen (den 9 September) i Saltsjön var
enligt den vid slussverket i Stockholm befintliga skalan oför-
ändrad 44,00 fot vid fullkomligt lugnt väder. Saltsjüns medel-
höjd, beräknad efter medelstånden för åren 4801 will 4854,
utgör, enligt de i Akad. Öfversigt för åren 1853—1855 in-
förda tabeller rörande detta ämne, 14,09 fot. Således måste
från hvardera af de nu funna höjdskillnaderna, 43,88 fot och
45,03 fot, dragas skillnaden emellan denna Saltsjöns beräknade

— 33 —

medelhöjd (14,09 fot) och vattenståndet för dagen (4 4,00 fot),
eller 0,09 fot, för att kunna hänföra de respektive höjdskillna-
derna till medelvattenständet. Till följe deraf blifver, enligt vår
afvägning,

Höjden af norra strandens märke (sigo. 4) öfver

Saltsjöns medelvattenhöjd . . . . 0020. 43,79 fot
Höjden af södra strandens märke (sign. 3) öfver
Saltsjöns medelvattenhöd . . . 2 2 . » >» > 44,95 fot

| Dessa mått skulle visserligen, så vida medelvattenhöjden
äfven vid inhuggningstillfället blifvit behörigen iakttagen, angifva
en sedan inhuggningen försiggången höjning af landet

på förra stället af 13,79—42,00 = 4,79 fot,

på sednare stället af 14,95 —4 2,00 = 2,95 fot,
till bvilket höjningsbelopp jag för min del, af förut anförde skäl,
likväl icke vågar skänka någon större trovärdighet, så mycket
mindre, som såväl de resultater, till hvilka de vid härvarande
slussverk allt från 4774 till närvarande tid anställde obser-
vationer leda, som ock mina egna uti Akad. Öfversigt 4847,
sid. 282 införda iakttagelser rörande förhållandet mellan Salt-
sjöns svankningar och källargolfvens plan i det hus vid Skepps-
bron jag sedan längre tid bebott, tyckas öfverensstämma der-
uti, att någon nivåförändring i Saltsjöns vattenyta här vid Stock-
bolm och i dess närmaste omgifning under sednare tider inga-
lunda egt eller eger rum, eller åtminstone för ingen del uppgår
till det belopp, som vid första påseendet skulle synes följa af

jemförelsen mellan 4704 och 4855 årens afvägningar vid
Södra Stäket».

— 335 —

2. Öfversigt af de arter tillhörande Insect-
familjen Trichopterygia, som blifvit funna i Sve-
rige. — Herr Bonewwn föredrog en, af Philosophie Magistern
C. G. Taonson, under ofvanstäende titel insänd afhandling:

»De djur, som mnefattas under denna familj, äro de minsta
af alla kända skal-insecter; de större arterna öflverstiga ej tred-
jedelen af en linea, de minsta uppnå endast åttondedelen. Det
är således ej underligt att många af dem undgått GYLLEnHALs
uppmärksamhet, som annars beskrifvit Sveriges Coleoptera med
en för sin tid ovanlig noggranhet. Han upptager nemligen uti
Insecta Svecica endast 4 hithörande arter, af hvilka 3 äro be-
skrifna under slägtet Scapludium och en under Elophorus; då
deremot de för närvarande i Sverige funna species uppgå till
24, ett antal, som visserligen redan är stort, men som troligen
skulle få en ej obetydlig tillökning, isynnerhet inom slägtet
Ptilium, om våra Entomologer ville egna någon uppmärksamhet
åt dessa smådjur.

Vid utarbetandet af denna öfversigt har jag hufvudsakligen
begagnat Girimsisters afhandling öfver Trichopterygia, införd i
47:de bandet af Sturms »Deutschlands Insecten» samt Erıcasons
»Insecten Deutschlands»; sistnämnde författare indelar familjen i
tvenne grupper nemligen:

1 Gruppen PTILINA Heen.
1 Genus TRICHOPTERYX Kıaer.

1. T. atomaria: ovata, convexa, pubescens, fusco-nigra, antennis pe-
dibusque testuceis; thorace amplo, elytris latiori, lateribus pone
medium valde dilatatis, angulis posticis fortiter productis, acutis,
testaceo-marginalis; elytris subtiliter punctatis, fuscis, margine
apicali testaceo. Long. 4 lin,

Es. Ins. Deuts. Il. 19 1. — Giuum. 46. 3. Tab. 322. fig. 3.

Dermestes atomarius De Gern Ins. IV. 218. 10. Tab. 8. f.
16—20.

Scaphidium alomarium Grur. Ins. Sv. I. 188. 3,

Allmän på fuktiga ställen; i Småland och vid Stockholm af
Prof. Boneuan.

Från öfriga arter inom slägtet lättast känlig på de gulkantade
bekbörnen, den fina puncturen och kullriga kroppsformen. :

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh., d. 12 September 1855.

— 336 —

2. T. fascicularis: sub-ovata, leviter convexa, parum nitida, dense
griseo-pubescens, nigro-fusca, antennis pedibusque testaceis; tho-
race elytris latiori, lateribus pone medium dilatatis, angulis po-
sticis productis, aculis; elytris evidenter punctalis, margine api-
cali testaceo. Long. 4 lin.

Heen Faun. Col. Helv. I. 374. 2. — Es. Ins. Deut. IIL 19. 2.

Lathridius fascicularis Hast Kaf, V. 8. 7. Tab. 44. f. 7.

Trichopteryx intermedia Gım. 45. 2. Tab. 322. f. 2.

Allmän under ruttnande vegetabilier; funnen i mängd under
tång vid Lomma i Skåne; vid Stockholm och på Gottland af
Prof. Boneman.

Denna art skiljes från föregående på sin tätare behåring,
mattare kroppsy!ta, tydligare punctur, enfärgade thorax och min-
dre kullrig kroppsform.

3. T. grandicollis: sub-ovalis, convexiuscula, fortius punctata, nigra
subzneo-micans, antennis fuscis, pedibus testaceis; thorace ely-
tris parum latiori, Jateribus medio rotundatis, angulis posticis
leviter productis, acutis; elytris fuscis, margine apicali testaceo.
Long. 4 lin.

Mnauu. Bull. d. Soc. Imp. d. Nat. de Moscou, 1844. 181. 42. —
Er. Ins. Deut. Ill. 20. 3.

Trichopteryx fascicularis Gum. 43. 1. Tab. 322. f. 1.

Allmän i spillning; vid Stockholm, i Småland och Bohuslän
af Prof. BoBEMAN.

Lätt känlig från öfriga arter på kroppens nästan metalliska
glans och dessutom genom de borstlika bår, som finnas, ett på
bvarje sida af thorax framför basen, och två på hvarje skalvinge
vid ytterkanten.

4, T, thoraciea: ovata, convexiuscula, sat fortiter punctata, nitids,
nigra, antennis fuscis, basi pedibusque testaceis; thorace elytris
parum latiori, apicem versus subangustato, angulis posticis pro-
ductis, acutis; elytris fuscis, margine apicali testaceo. Long. $ in.

Giım. I. c. 48. 4. Tab. 322. fig. 4.

Ej sällsynt, med föregående; vid Stockbolm och i Småland af
Prof. Ronzuan.

Mycket lik föregående art, men dubbelt så liten, af mera
äggrund kroppsform, utan kanthår, bakbörnen af thorax mera
tillbakadragna,

5. T. litoralis: subovalis, convexiuscula, parcius pubescens, pro-
funde, minus crebre punctata, nitida, nigra, antennis fuscis, basi
pedibusque testaceis; thorace elytrorum latitudine, lateribus me-
dio leviter rotundatis, angulis posticis obtusis, haud productis;
elytris nigro-brunneis, margine epicali testaceo. Long. + lin.

Sällsynt; funnen vid stranden af Ringsjön i Skåne.

En genom sin grofva punctur och trubbiga bakhörn af thorax
lätt uppfattlig art; något kullrig, glänsande, svart, ej tätt be-
klädd af brungråa hår. Hufvudet är något finare puncteradt än
den öfriga kroppen, glänsande, svart. Antennerna äro bruna, de

— 337 —

två första lederna klart gula. Thorax är ej bredare än skalvin-
garne, sidorna jemnt rundade, vid basen ej bredare än öfver spet-
sen, bakhörnen ej utdragna, bildande en trubbig vinkel mot
bakkanten; glänsande, svart, med grofva och djupa, ej tätt stå-
ende puncter. Elytra äro hälften längre än thorax, lätt kull-
riga, glänsande, bruna, i spetsen gula, med samma grofva punc-
tur som thorax. Benen äro lergula, låren, såsom hos alla före-
gående arter, bruna.

6. T. brevipennis: ovalis, depressiuscula, subtiliter punctulata, tenui-
ter pubescens, nitidula, nigra, antennarum basi pedibusque te-
staceis; thorace elytris vix latiori, lateribus medio rotundalis,
angulis posticis leviter productis, acutis; elytris medio dilatatis,
margine apicali testaceo. Long. vix. | lin.

Esa. Ins. Deut. IH. 21. 4.

Trichopteryx clavipes Gıuım. 49. 6. Tab: 323. fig. 1.

Ej sällsynt på fuktiga ställen, under nedfallna löf o. d.; vid
Stockholm af Prof. BoBEMAn.

Denna art skiljes från närstående på sin fina punctur och egna
kroppsform; thorax och elytra äro nemligen hvar för sig run-
dade på sidorna, hvarigenom en inåtgående vinkel bildas dem
emellan; från T. pumila Er., som den mest liknar, kännes den
äfven derpå, att bakkanten af thorax är framför scutellen lätt
urbugtad, bakhörnen något mera framstående.

7. T. pumila: ovalis, subdepressa, parum nitida, dense griseo-pube-
scens, nigro-fusca, antennarum basi pedibusque testaceis; tho-
race elytrorum latitudine, lateribus parum rotundatis, angulis
posticis acutis, haud productis; elytris subtilius punclatis, mar-
gine apicali testaceo. Long. + lin.

Er. Ins. Deut. 22. 6.

Trichopteryo sericans Gırım. 52. 8. Tab. 323. fig. 2.

Ej sällsynt under ruttnande vegetabilier; den lefver i stor
mängd under uppkastad tång vid Lomma i Skåne; vid Stockholm
är den funnen af Prof, Boneuan.

Från föregående skild genom sin täta gråa pubescens och
formen af thorax, hvars bakhörn ej äro framdragna, bakkanten
tvärt afskuren.

8. T. sericans: ovalis, depressiuscula, vix nitida, nigra, pedibus testa-
ceis; thorace elytrorum latitudine, angulis posticis rectisy elytris
subtilissime, crebre punctatis, limbo apicali testaceo. Long. vix } lin.

Heen. Faun. Col. Helv. 1. 374. 3. — Er. Ins. Deut. 23. 7.

Trichopteryx depressa Giuim. 51. 7. Tab. 323. fig. 3.

Allmän i Skåne uti spillning.

Denna art afviker från föregående hufvudsakligen genom sina
mörka antenner och mera matta kroppsyta.

T. pygmea: ovalis, subdepressa, nitida, subglabra, nigra, antenna-
rum basi pedibusque fusco-testaceis; thorace elytrorum lati-

10.

— 333 —

tudine, angulis posticis vix productis,.aoutie; elytris dense pun-
ctulatis, margine apicalı fusco-testaceo. Long. J—H lin.
Er. Ins. Deut. 21. 5. |
Trichopteryx parallelogramma Gıus. 54. 10. Tab. 323. f. 5.
Ej sällsynt i torr spillning vid Lund och Ringsjön i Skåne.
Till kroppsform mest lik föregående, men dubbelt så liten,

nästan utan behäring, glänsande, bakhörnen af thorax spetsigare,
något framdragna.

T. abbreviatella: oblonga, depressiuscula, nigra, subeneo-micans,
antennarum basi pedıbusque testaceis; thorace angulis posticis
obtusis; elytris subtiliter punctatis, fuscis, margine apicali testa-
ceo. Long. & lin.

Heer Faun. Col. Helv. I. 375. 7. — Er. Ins. Deut. 23. 8.

Trichopteryz curla Gin. 92. 2. Tab. 328. fig. 2.

Funnen i spillning vid Lund; ej sällsynt.

Lätt känlig från öfriga närstående arter på formen af thorax,
hvars bakhörn äro trubbiga, sidorna något mera alsmalnande mot
basen än mot spetsen; till habitus ej olık Ptilium Kunzet, hvar-
ifrån den dock lätt skiljes såväl på formen af elytra, som är
lika med de öfriga arternas inom slägtet, som ock genom sin
nästan metalliskt glänsande kroppsyta.

2 Genus PTILIUM (Scaurrpeı) Erıcasson.
a) Elytra hela, ej afstölla i spetsen.

1. P. minutissimum: oblongum, subglabrum, nitidum, lavigatum, ni-

grum; thorace basi foveolato scutelloque canahculatisz elytris
nigro=piceis, apico antennis pedibusque flavis. Long. vix } hn.
Er. Ins. Deut. 24. 1.
Elophorus minutissimus Grit. I. 136. 12.
Trichopteryx minutissima Gin. 69. 1. Tab. 325. fig. tf.
Ej sällsynt under rutinande vegetab.lier i Lund.

2. P. inquilinum: oblongum, fuscum, subtiliter punctatum, tenuiler

pubescens; thorace subtilissime canaliculalo;‘ elytris obovalis,
fusco-testaceisz; antennis pedibusque flavis. Long. vix I lin.

Er. Ins. Deut. 26. 3.

Trichopteryx inquilina Gun. 91. 1. Tab. 328. f. 1.

Lefver i sällskap med Formica rufa, ej sällsynt; äfven från
Småland af Prof. Boursmın. "

Lätt känlig från föregående på sin ljusare färg, fina punctur,
den fina rännan på thorax och elyirernas form.

3. P. excavatum: elongatum, fuscum, nitidulum, punctulatum, pube-

scens; thorace basi foveola trigemina impresso; antennis pedi-
busque testaceis. Long. I lin.

Er. Ins. Deut. 27. 6.

Trichopleryx excavata Gin. 74. 5. Tab. 325. fig. 5.

Ej sällsynt under ruttnande vegetubilier i Lund.

Den minsta af alla arter, känlig på de 3 smågroparne vid
roten af thorax, af hvilka den medlersta är störst, midten al

— 339 —

bakkanten med en stark intryckning framför scutellen, hvarige-

nom den visar sig upphöjd och genomskinlig, dä djuret ses
framifrån.

4. P. angustatum: oblongum, nigrum, opacum, fortiter, dense punc-
tatum, longius pubescens; thorace impressiune transversa ulrinque
ad angulos posticos; elytris fuscis, apice pedibusque lestaceis.
Long. I lin.

Er. Ins. Deut. 29. 9.

Trichopleryz oblonga Giuum. 78. 2. Tab. 326. fig. 2.

Funnen med föregående, ej sällsynt; från Gottland af Prof.
Boneuan.

Denna art afviker från alla föregående deri, att thorax saknar

intryckning på midten, för öfrigt är den lätt känlig på sin
starka punctur.

5. P. Kunzei: subovale, nigrum, opacum, dense punctatum, subtiliter
pubescens; elytris sutura pone medium evidenter plicata, apice
pedibusque testaceis. Long. & lin.

Hera Faun. Col. Helv. I. 375. 6. — En. Ins. Deut. 29. 10.

Trichopteryx Kunzei Gıiım. 79. 3. Tab. 326. fig. 3.

Funnen i spillning vid Lund och Ringsjön i Skåne; ej sällsynt.

Mindre än föregående, med mycket finare punctur, matt, svarta
antenner, elytra ej nående fullkomligt till abdomens spets.

6. P. elongatum: elongatum, nigrum opacum, subtilissime punctatum,
pube depressa griseo-sericea vestitum; thorace quali, lateribus
medio rotundatis; elytris thorace triplo longioribus, lateribus
parallelis, antennis thorace longioribus pedibusque testaceis. Long.
vix I lin.

Funnen under en sten vid en gödselhög nära Lund.

Nästan af samma form som P. excavalum, men utan intryckning
vid roten, af thorax, mest lik föregående art, hvarifrån den skiljes
genom sin mera långsträckta kroppsform, längre och ljusare an-
tenner; svarlbrun, matt, fint puncterad, beklädd med ett grå-
aktigt, tätt liggande ludd. Hufvudet är temligen stort, nästan
lika bredt som thorax; ögonen stora, utstående. Antennerna
äro nästan af halfva kroppslängden, tunna, alldeles lergula. Tho-
rax är lika bred som skalvingarna, hälften kortare än bred, något
smalare vid roten än öfver spetsen, sidorna rundade före midten;
lätt kullrig, bakhörnen trubbiga, mycket fint puncterad, matt,
svart. Elytra äro åtminstone tre gånger så långa som thorax,
sidorna nästan parallela, i spetsen rundade, fullkomligt betäckande
abdomen, föga kullriga, matta, bruna, lika fint puncterade och
häriga som thorax. Benen alldeles lergula.

b) Elytra i spetsen afhuggna.

7. P. suturale: oblongo-ovale, convexiusculum, evidenter puncialum,
fuscum; thorace transverso, antrorsum subangustato; elytris limbo
dilutiori; antennis pedibusque testaceis. Long. vix } lin.

En. Ins. Deut. 30. 11.

— 310 —

Trichopteryx suluralis Herr Faun. Col. Helv. I. 375. 5. —
Guim. 56. 11. Tab, 323. f. 6.

Ej sällsynt under barken af nedfallna träd; frän Stockholm
och Småland af Prof. Buneuan.

8. P. testaceum: oblongum, depressiusculum, pallide testaceum, flavo-
pubescens, parcins punclatum; thorace subcordato, obsolete bifo-
veolato; elytris thorace duplo longioribus. Long. vix I lin.

Er. Ins. Deut. 31. 12.

Trichopteryx testacea Hrer Faun. Col, Helv. 1. 376. 9.

Trichopteryx limbata Gırım. 59. 1. Tab. 324. fig. 1.

Med föregäende, sällsynt.

Genom sin ljusare färg och formen på thorax lätt känlig från
föregående art.

Anm. Prof. Bosewan har till påseende meddelat mig ett
exemplar från Stockholm, som närmast öfverensstämmer med
P. testaceum, men thorax är försedd med två aflånga, parallela
gropar, som börja inom framkanten och sedan fortgå till bakom
midten, hvarest de utplånas, ögonen ej märkbara, endast vi-
sande sig som en gråaktig upphöjning; måhända en skild art,
men då jag ej känner någon af de blinda arterna, så vågar
jag ej på ett enda exemplar uppställa ett nytt species.

3. Genus PTENIDIUM Exkıcason.

1. P. pusillum: ovatum, nigrum, nitidum, parce pubescens, anlennis
pedibusque testaceis; thorace basi 4-foveolato; elytris parce ob-
soleteque punctatis, apice piceis. Long. + lin.

Es. Ins. Deut. 35. 1.

Scaphidium pusillum Grrr. Ins. Sv. I. 189. 4.

Trichoptery& pusüla Gum. 87. 3. Tab. 327. fig. 3.

Trichopteryx nitida Hesr. Faun. Col. Helv. 1. 377. 11.

Ej sällsynt på fuktiga ställen, under nedfallna löf o. d.; från
Gottland, Bohuslän, Småland och Westergöthland af Prof. Boneuan.

2. P. lurgidum: breviter ovatum, convexum; nitidum, piceo-nigrum,
antennis pedibusque testaceis; thorace basi subtiliter 4-foveolato;
elytris lateribus dilatatis, piceo-rufis, parce et subtiliter punctalis,
serie sulurali punctorum evidentiori. Long. vix I lin.

Funnen vid Ringsjön i Skåne under nedfallna löf.

Denna art synes stå närmast P. lIevigatum Er., men skiljes
genom sin kortare kroppsform, i midten utvidgade, tvdligt punc-
terade elytra; ganska kullrig, glänsande, nästan utan behåring.
Hufvudet är glatt; antennerna räcka till roten af thorax, allde-
les ljusgula. Thorax är smalare än skalvingarne, nästan dubbelt
så bred som lång, sidorna i midten rundade, bakhörnen trubb-
vinkliga, kullrig, knappt puncterad, becksvart, glänsande, inom
bakkanten försedd med intryckta puncter, af hvilka en inom
hvarje bakhörn, två framför scutellen. Elvtra äro starkt utvidgade
i midten, derifrån afsmalnande mot spetsen, kullriga, glänsande,
beckröda, fint, glest puncterade, med en tydligare suturalserie.
Benen ljusgula.

— JM —

3. P. apicale: oblongo-ovatum, nigrum, nitidum, antennis pedibus-
que testaceis; thorace basi obsolete bifoveolato; elytris nigro-
piceis, apice testaceis, subseriatim punctatis. Long. | lin.

Er. Ins. Deut. 36. 3.

Trichopteryx apicalis Giurw. 85. 2. Tab. 327. fig. 2.

Var. elytris rufo-piceis, subtilius punctatis.

Allmän under ruttnande vegetabilier; varieteten endast under
barken af löfträd; från Stockholm, Småland, Öland och Skåne
af Prof. Boneuam.

Den största af arterna inom detta slägte, lätt känlig genom
de radvis ordnade puncterna på elytra.

4. P. fuscicorne: breviter ovatum, convexiusculum, nigrum, nitidum,
antennis fuscis, pedibus testaceis; thorace basi obsolete bifoveo-
lato; elytris vage punctatis, apice piceis. Long. | lin.

Er. Ins. Deut. 37. 4.

Funnen i stor mängd under smästenar ute vid sjelfva stran-
den af Ringsjön och under tång vid Lomma i Skåne.

Mvcket distinct art, dubbelt så liten som föregående, af en
kortare kroppsform, glesare punctur på elytra, gulbruna anten-
ner, scutellen slutande mycket noga intill elytra, hvarigenom den
blir svår alt se.

5. P. pundatum: oblongum, depressiusculum, nigrum, nitidum, an-
tennis pedibusque fuscis, pilis brevibus, rigidis, fulvis vestitum;
capite thoraceque grosse-punctatis, lines media Iavi, hoc basi
bifeveolato; elytris minus crebre, profunde punctalis, apice piceo-
testaceis. Long. & lin.

Scaphidium punclatum Gru. Ins. Sv. IV. 293. 4—5.

Trichopteryz alutacea Gum. 84. 1. Tab. 327. f. 1.

Var. antennis pedibusque testaceis.

Först funnen i Halland af Prof. Sınısers, sedan återfunnen
derstädes af Prof. Boneman; sjelf har jag träffat den i mängd
under uppkastad tång vid vestra kusten af Skåne.

En genom sin grofva sculptur lätt uppfattlig art, som varie-
rar något i afseende på benens och antennernas färg; hos några
exemplar äro de alldeles gula (punctatum Grır.), bos andra der-
emot bruna, med antennspetsen och låren mörkare (alutacea Gırı.n).

2 Gruppen SPHAERINA Enıcuson.
Genus SPHAERIUS Wuarrı.

1. S. acaroides: fortiter convexus, niger, nitidus, levissimus, pedibus
piceis, antennis medio testsceis. Long. + lin.
Wauru Isis 1838. 272. 20. — Er. Ins. Deut. 40. 1.
Jag har en gång i Juli månad funnit denna art i mängd vid
Vesums torfmosse nära Lund, der den lefde i den fina mossan
nära vattenkanten.

_— 3 —

Förteckning öfver böcker och skrifter skänkta
ull Velenshkaps-Akademiene Bibliothek.

Af Hans Majestät Konungen.
Archiv fär wissenschaftliche Kunde von Russland. Bd. XIV: Heft. 1, 2.

Af Kejserl. Franska Regeringen.
Annales des Mines, 1854: Livr. 3, 4, 5.

Af Linnean Society i London.

Transactions, Vol. XKI[: Part 3.
Proceedings, Nr. 52—58.

List of the Society. 1854,
Address, 1854.

Af Royal Geographical Society i London.
Journal, Vol. XXIV. 1854.

Af Geological Society i London.
Quarterly Journal, Nr. 42. 1855.

Af Royal Irish Academy i Dublin.

Transactions, Vol. XXI: Part 5,
Proceedings, Vol. VI: Part 1.

Af Société Geologique i Paris.
Bulletin, T. XII: Feuilles 8—11.

Af Académie Royale de Belgique i Bruxelles.

Mémoires couronnés et des Savants étrangers, T. XXV.
Bulletin, T. XX: Partie 2, 3.° T. XXI: P. 1.
Annexe aux Bulletins, 1853, 1854.
Annales de l’Observatoire de Bruxelles, T. X.
‘Annuaire de l’Academie, 20:e Année, 1854.

— de l’Observatoire, 21:e Anne, 1854.
Almanach seculaire de l’Observatoire. 1854.

—_— 343 —

3. Eintomologiska Notiser. — Af Studenten Hr

Carr Står blefvo genom Herr Bonzman nedanstående uppsatser
inlemnade:

Ny art af Poecilumorpha. — Af det bland Megalopider-
nas grupp så utmärkta slägtet Poecilomorpha, hvaraf LAcornAare
i sin Monographie des Phytophages upptager 6 arter, hem-
förde Herr J. A. WaucieerG från Cafferlandet 4, hvaribland 3,
nemligen P. tomentosa, afra och atripes förut voro kända.
Den återstående nya tillika med en förut obeskrifven varietet
af P. afra, jemte 3 arter af ett nytt, Poecilomorpha närstå-
ende slägte, tager jag mig friheten bär beskrifva.

POECILOMORPHA. Horr.

1. P. afra, var. ce: — A varietalibus prius descriptis differt: elytris

fere totis luteis, absque fasciis et villa basali humerali nigro-
fusca tanlum ornatis.

Patria: Port Natal.

2. P. Fairmairei: oblonga, postice vix altenuata, nıgrofusca; macu-
lis 8 thoracis, scutello, maculis 10 elytrorum el subapicali fe-
morum pösticorum dense, dilute testaceoflavo-pubescentibus; un-

guiculis tarsorum rufopiceis. — Long. 91—11, Lat. 4—4}
Millim.

Patria? Port Natal.

Oblunga, subparalella, postice vix attenuata. Caput protbo-
race anlico non latius, fronte suhdeplanata, disco concava, medio
longitudinaliter sulcata ibique parce dilute testaceoflavo-pubescente,
nigrum, dense punctatum, pilis brevibus fuscis sparsum; antennis
palpisque nigrofuscis, illis Ihorace sublongiorihus. Prothorex la-
titudine brevior, convexus, anlice magis, postice levius constric-
tus, dense subrude punctatus, niger, fuscopuberulus, maculis la-
terali ulrimque et 6 (3, 3) dorsi, interdum 2 et 2 longitudinaliter
eonfluentibus dense dilute testsceoflavo-pubescentibus. Scutellum par-
vum, subtransversum, apice Iruncatum, totum dense dılute testaceo-
flavo-pubescens. Elylra postice vix attenuata, nigro fusca, sed
thorace nonnihil dilutiora, dense punctata, pilis brevibus subde-
pressis fuscis sparsa, singulo macula una inter humerum et scutellum,
tribus fere suluralibus unaque apicem versus ad marginem anteriorem
oblique pone maculam suturalem mediam posita dense dilute lestaceo-
flavo-pubescentibus. Pectus nigrofuscum, maculis 3 utrimque dehsius
discoque, hoc tamen sparsius, dilute testaceo-flavo-pubescentibus. Pe-
des nigrofusci, breviter fuscopilosi, femoribus posticis Crassis, ovali-
bus, basin versus parce dilute testaceoflavo-pubescentibus, apicem

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förk., d. 12 September 1855.

— dh —

versus macula densius dilute testaceoflavo-pubescente instructis, tibiis
anterioribus subtus flavescente-, posticis subtus longius nigro-pilosis,
his etiem subcurvatis; unguiculis tarsorum rufopiceis.

Variat elytris fuscotestaceis,

LUCASTEA. Sri.

Corpus subelongatum, parallelum, semper puberulum.

Caput parum convexum, vel subplanum, postice quam medio
nonnihil angustius,

Oculi globosi, prominuli.

Antennz thoracis cum capite fere longitudine, vel bis sublon-
giores, extus sensim Crassiores, nondum pectinstz, art. basalı reliquis
- longiore.

Ligula quadrata, cornea, apicem versus membransces, apice
sinuata.

Palpi omnes art, ultimo elongato, conico, acuminalo, maxillares
labialibus crassiores.

Tborax transversus, parum convexus, antice et postice subtrun-
catus, ibique leviter constrictus, lateribus rotundatus.

Scutellum parvum, subtriangulare, apice rotundatum.

Elytra parallela, subplana, apicem versus subdehiscentia, tho-
race latiora.

Pedes mediocres, femoribus posticis reliquis crassioribus, com-
pressis, ovalibus, tibiis, pr&sertim posticis, subcurvatis.

A Poeciomorpha structura anlennarum pr&cipue distincls.

Typus generis: L. Dohrni.

1. L. Dohrni: sordide lutescens, breviter; piloss; macula una frontis
intraoculari, unaque Lhoracis utrimque laterali elytrisque nigri-
cantibus; antennis, tibiis basi et a medio apicem versus, tarsis-
que nigrofuscis. — Long. 8}, Lat. 3} Millim.

Patria: Port Natal.

Caput nitidum, sordide lutescens, pilis brevibus, sub-erectis, fuscis
instructum, macula fronlis intraoculari antennisque, art. basali testaceo
excepto, nigrofuscis. Thorax transversus, pone medium latior, parum
convexus, nitidus, sordide lutescens, pilis brevibus fuscis parce in-
stractus, macula utrimque laterali nigrofusca ornatus. Scutellum tri-
angulare, lutescens, breviter lutescente-pilosum. Elytra parallela, sat
dense, subrude, irregulariter punctata, supra humeros nonnihil im-
pressa, nigra, subnitida, pilis brevibus fuscis, subdepressis instructa.
Subtus cum pedibus sordide lutescens, parce, breviler, in Libiis tamen
longius, albidopilosa, tibiis basi ipsa et a medio apicem versus taris-
que fuscis.

2. L. lugens: nigrofusca, subnitida, parce breviter pilosa; clypei
margine apicali labroque testaceoflavis; maculis 2 intraocularibus
frontis testaceis; elytris fuscobranneis. — Long. 8, Lat. 3 Millim.

Patria: Port Natal.
Caput

= — 3b —

Caput psrum convexum, nigrum, nitidum, parce, breviter fusco-
pilosum, maculis 2 intraocularibus testaceis ornatum, clypei margine
apicali labroque testaceo-flavis; antennis nigrofuscis, parce fuscopilo-
.sis. Thorax transversus, laterıbus rotundatus, pone medium latior,
niger, nilidus, parce fuscopilosus. Sculellum triangulare, apice rotun-
datum, nigrum Eiytra parallela, sat dense, subrude punctata, fusco-
brunnea. pilis testaceoflavis instructo. Subtus nigra vel nigropicen,
flavescentepiloss, abdominis margine maculis subtriangularibus flavis
ornalo.

3. L. nana. Testaceoflava, fuscopilosa, pedibus nonnihil dilutioribus;
oculis nigrofuscis; antennis, tibiis subtus articulisque tarsorum
apice fuscis, elytris pectoreque postice fuscescente=testaceis. —
Long. 5, Lat. 2 Millim.

Patria: Port Natal.

Caput subplanum, parce punctatum, subnitidum, testaceoflavum,
parce fuscopilosum; oculis nigrofuscis; anlennis fuscis, parce, breviter
fuscopilosis. Thorax transversus, lateribus rotundatus, medio latior,
parce punctulatus, subnitidus, parce fuscopilosus. Scutellum parvum,
apice latius rotundatum, fuscotestaceum. Eiytra parallela, parum con-
vexa, dense, rude punctata, fuscescente-testacea, flavescente-pilosa.
Subtus cum pedibus dilute testaceoflava, albidopilosa, pectore posterius
fuscobrunnescente, abdomine basi interdum fuscescente, femoribus basi,
tibiis subtus articulisque tarsorum apice fuscis.

Om Thunbergska Hemipterarter. — Sistlidne vinter
hade jag, genom Prof. Lirsesorss välvilja, tillfälle att undersöka
de af Tuunsers i åtskilliga akademiska afhandlingar beskrifna
Hemipterarter, hvilka nu jemte Taunsercs öfriga samlingar för-
varas på Upsala Museum. Ehuru ännu åtskilligt återstår att
utreda, torde likväl de anteckningar, som jag hittills gjort, lända
till någon upplysning och nytta för synonymien, hvarföre de
här meddelas.

Species in ”Dissert. entom. novas Insectorum species
sist.” descripte.

Cimex villosus. Tusc. loc. cit. p- 35. = Reduvius personaltus. Likn.

Cimex analis. Tuso. loc. cit. p. 39. = Nematopus Indus. Linn.

Cimez itransversus. Tasse. loc. cit. p. 40. = Rhaphigasier torqualus.
Fara.

Cimex fuscus. Tusc. loc. cit. p. 44. = Spartocera moesta. Fasn.

Cimex brunneus. Tase. loc. cit. p. 45. = Aspongopus obscurus. FAsR.

Cimex costatus. Tase. loc. cit. p. 50. = Alydus id. Tune. Hem. rostr.
cap. P. Ill. p. 4. = Cimex civilis. Genm.

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 12. N:o 7. 2

— 346 —

Cimex bilineatus. Tusc. loc. cit. p. 52, et Hem. rostr. cap. P. II,
p. 2. = Cimex coslatus. Tusc. = Cimex civilis. Gran.
Cimex hexophthalmus. Tasc. loc. cit. p. 54. = Lygaus id. Tasc. Hem.
rostr. cap. P. 4, p. 5. = Serinectha moesta. Står. Öfv. af K. Vet.
Ac. Förhandl.. 1855. p. 29.
Cimex superstitiosus. Tasse. loc. cit. p. 55. = Lygaus id. Tasc. Hem.
rostr. cap. P. IV, p. 2.= Lygeus cingulatus. Fasr.
Cimex albidus. Tasc. loc. cit. p. 56. = Lygeus id. Tase. Hem. rostr.
cap. P. IV, p. 2. = Lyg@us crudelis. Fasn.
Cimex purpureus. Tusc. loc. cit. p. 57. = Reduvius id. Tasse. Hem.
rostr. Cap. P. III, p. 4. = Harpactor milthinus. Hear. Scherrer.
Cimex deustus. Tusc. loc. cit. p. 58. = Lygeus id. Tase. Hem. rostr.
cap. P. IV, p. 3. = Pyrrhocoris Forsteri. Fass;
Cimex angustalus. Tusc. loc. cit. p. 59. = Hydrometra stagnorum
Linn.
Species in ”Diss ent. de Hemipteris rosiralis capen-
sibus” descriptx. :
Cercopis transversa. TusG. loc. cit. P. I, p. 4. = Monecphora fascicol-
lis*). Star. Öfv. af K. Vet. Ac. Förhandl. 1855. p. 95.
Cercopis maura. Tusc. loc. cit. P. I, p. 4. = Rhinaulax lugens. Stit.
Öfv. af K. Vet. Ac. Förhandl. 1855. p. 95.
Cercopis trifurca. Tusc. loc. cit. P. I, p. 4. = Rhinaulax analis. Fasx.
Teltigonia crenata. Tunrc. ‘loc. cit. P. I, p. 7. = Cicada catena. Fan. =
“ Cicada Aurora () Wagen.
Cimex gastricus. Tape. loc. cit. P. Hl, p. 1. = Paramecocoris gastricus.
Står. Öfv. af K. Vet. Ac. Förhandl. 1855. p. 182.
Cimex lugubris. Tasc. loc. cit. P. Il, p. 2. = Acanihosoma impluviata.
Genu. = Rhapkigaster id. Dautas. = Rhaphigaster [uscoirroratus. Stå.
Öfv. af K. Vet. Ac. Förliandl. 1853. p. 221, 2.
Cimex quadridens. Tasc. loc. cit. P. Il, p. 5. = Cimex aberrans. Gern.
Cimex dilatatus. Tusc. loc. cit.. P. Il, p. 5. = Eurus rotundatus. DALLas,
Cimex relusus. Tasc. loc. cit. P. Il, p. 5. = Acanthosoma hamorrhoidale.
Linse.
Tetyra marginata. Tasc. loc. cit. P. II. p. 6. = Plataspis coracina.
-Waıte. = Helerocrates id. Au. & Senv.
Copium cornutum. Tase. loc. cıt. P. Il; p. 8. = Idem. Tasc. Ins. hemel.
tria gen. p. 9. = Laccometopus clavicornis. Linse, Fırsea,
Alydus scaber. Tusc. loc. cit. P. IM, p. 2. = Acanthocoris scabrator.
Fass.
Alydus maculatus. Tue. loc. cit. P. Ill, p. 3. = Hypselopus linearis.
Sri Öfv. af K. Vet. Ac. Förhandi. 1855. p. 29.
Alydus annulaltus. Tasc. loc. cit P. IH, p. 4. = Homoeocerus nigripes.
Buru., = Phüonus id. Dass.
Reduvius ornatus. Tasc. loc. cit. P. Ill, p. 4. = Acanthaspis id. Sriu.
Öfv. af K. Vet. Ac. Förhandl. 1855, p. 187.
Reduvius pallens. Tasc. loc. cit. P. lil, p. 5. = larva,
Reduvius limbalus. Tase. loc. cit. P. Ill, p. 5. = larva.

*) Errore typographico M. fuscicollis est impressum.

|

— 47 0 —

Lygeus immaculatus. Tase. loc. cit. P. IV, p. 1. = Pyrrhocoris car-
nifex. Fana.

Lygeus alter. Tusc. loc. cit. P. IV, p. 3. = Rhyparochromus Echü. Paxz.

Pendulinus ater. Tuse. loc. cit. P. IV, p. 5. = Larva Galesi haslicornis
(2) TuB6., DALLAS.

Species in ”Insectorum hemelytrorum tria genera
instructa” descripte.

Pendulinus bilineatus *). Tuse. loc. cit. p. 4. = Pachylis Pharaonis. Fasr.

Pendulinus quadrilineatus ”. Tase. loc. cit. p. 4. = Spatophora bicla-
vala. FAsR.

Pendulinus maculatus. Tusc. loc. cit. p. 5. = Larva.

Pendulinus gigas. Tuss. loc. cit. p. 7. = Pachylis laticornis. Fans.

Pendulinus bidentatus *). Tusc. loc. cit. p. 6. = Pachylis laticornis. Faen.

Pendulinus grossus. Tasc. loc. cit. p. 7. = Pachylis laticornis. Faer.
nuper exclusus, pallidus.

Pendulinus armatus. Tanc. loc. cit. p. 8. = Chareisterus gracilis. Lar.,
Au. & Suv. >

Copium maculatum. Tuse. loc. cit. p. 8. = Copium guttatum. Tune. loc.
cit. p. 10.= Cimex claviger. Hersst. Gemeinnützige Naturge-
schichte des Thierreiche. P. VI, p. 260, Taf. 39. B. fig. 4.
(1784.)

Copium serratum. Tasc. loc. cit. p. 9. = Larva.

Forficularie från Cafferlandet. — Herr J. A. Wanusers
hemförde från Cafferlandet åtta till ifrågavarande familj hörande
arter, af hvilka fyra hafva befunnits förut beskrifna, och bland
dessa äfven den europeiska Forficesila gigantea, som är all-
män omkring kusterna af Medelbafvet samt, ehuru sällsynt, blif-
vit funnen ända vid Danzig. Den är sedan länge känd såsom
äfven förekommande i Egypten, från Nubien finnas exemplar i
Musei samling och nyligen har den blifvit uppgifven såsom fun-
nen i Mozambique, hvarföre dess förekommande vid Port Natal
förefaller mindre underligt. Här följa beskrifningar på de fyra
nya arterna.

FORFICESILA. Lars.

1. F. liturata- dilute flavotestacea, pilosa; disco maculisque 5 basa-
libus capitis, vittis 2 irregularibus lineaque longitudinali inter
illas thoracis, maculis dorsalibus 2 segmenti singuli abdominis,
nigrofuscis; antennis crassiusculis, arliculis subglobosis, apicem

*) He species in Museo Taunsencı desunt, quare secundum figuras
Sroruı, ab auctore etiam citatas, tantum descriptas puto.

— 38 —

versus nonnihıl elongatis; elytris fuscoverrucosis; alis elylris
brevioribus; abdomine lateribus fuscescente, apicem versus nigro-
ferrugineo; forcipe subrecta, crassa, basi sub-triquetra, intus cre-
nulata, picea, basi testaces; femoribus, pr&sertim posticis, la-
tinsculis, compressis, medio tibiisque basi fuscescentibus. 9.
Long *) 15, Lat. 23 Millim. — Port Natal.

FORFICULA. Lim.

F. 4-maculata: nigropicea, lateribus Lhoracis, elytris, alis pedi-
busque dilutioribus; antennis fuscescente-testaceis, arliculis elon-
gatis; macula humersali elytrorum maculaque alarum flavis; for-
cipe ferruginea, basi obscuriore, apice subcurvata, intus parum
crenulata, medio tuberculo instructa (3), vel mutica (9); tibiis
tarsisque dilute flavotestaceis. Ed 9. Long. 8—9, Lat. 2 Mil-
lim. — Port Natal.

2. F. natalensis: fuscopicea; antennis articulis glongatis, marginibus

lateralibus thoracis, elvtrorum alarumque, pedibusque dilute fla-
votestaceis; abdomine segmentis 4 et 5 dorsslibus utrimgue tu-
berculo instructis; forcipe subrecta, basi intus subdilatats, ibi-
que crenata, rufoferrugines. Of. Long. 8, Lat. 2 Millim. —
Port Natal.

3. F. ochropus: nigropicea; antennis articulis subelongatie, .flavo-

testaceis, apicem versus fuscescentibus; elytris fuscopiceis; alis,
forcipe pedibusque flavescentibus; foreipe parva, subcurvata. & Q.
Long. 5, Lat. 13 Millim. — Port Natal.

Nya Orthoptera. I anledning af nyss föregående beskrif-

ningar af Cafferländska Forficularier beskrifver jag här åtskilliga
frän andra länder i Musei samling befintliga nya arter af samma
familj, hvartill äfven fogas några arter af andra grupper bland
Orthoptera.

FORFICULARIFE. Srav.
FORFICESILA. Lars.

1. F. elegans: nigropices, nilida; antennis sordide flavotestaceis, ar-

ticulis subelongatis; elytris luteis, basi epiceque nigris; alis ely-
tris vix dimidio longioribus, fuscopiceis; pedibus lutescentibus;
forcipe valida, basi triquetra, recta, apice subcurvata, inermi. Q.
Long. 23, Lat. 5 Millim. — Antiochia in Nova Granada.

2. F. zanthopus: flavotestacea; articulis antennarum subglobosis,

apicem versus parum elongatis; thorace posterius latiore, vitta

*) Forcipe exepta. n

— dd —

utrimque nigrofusca; elytris nigrofuscis, sutura testacea; alis
elytris brevioribus; abdomine supra subtusque fuscescente, seg-
mentis 5, 6 et 7 longitudinaliter valde rugosis; forcipe valida,
cylındrica, apicem versus inlus crenala, recurva, ibigue fusca;
pedibus sordide flavoulbidis. SA. Long. 21, Lat. 4} Millim. —
Rio Janeiro.

ANCISTROGASTER. Står.

Corpus parum convexum, subpubescens. Caput subquadratum,
clypeo emarginato; antennis corpore plus dimidio longioribus, articulis
elongatis. Thorax quadratus, angulis anticis subrotundatis, posterius
late rotundatus. Elytra et ale completa. Abdomen ovale, segmentis
3, 4 et 5 dorsalibus utrimque spina retrorsum producta singulo ar-
matis, segmentis ultimis dorsali et venlrali quadrato-transversis. Pe-
des mediocres, tarsorum articulo 1 reliquis 2 ad unum longitudine
zquali, art. 2 brevissimo,.

1. A. luctuosus: nigropiceus, pedibus nonnihil dilutioribus, fuscopu-
bescens; anlennarum art. 8 flavoalbido, basi fusco; elytris tho-
race vix dupplo Jongioribus; alis elytris dimidio longioribus;
forcipe ante medium curvata, basi intus dente parvo armala,
apice acula, subcurvata. ibique supra sulcata. AM. Long. 11, Lat.
3 Millim. — Rio Janeiro,

PSALIDOPHORA. Sesav.

1. P. insignis: fuscotesiaces; capite rufotestaceo; (antenn® descul);
thorace warginibus lateralibus flavis; elytris obscure fuscotesta-
ceis, thorace vix duplo longioribus; alis elytris dimidio longio-
rıbus, fuscobrunneis, macula flava ornatis; forcipe gracili, longa,
intus medio bidentala, apice subdilatata, oblique emarginata;
pedibus testaceoflavis, geniculis fuscis. 9. Long. 11, Lat. 2}
Millim. — Antiochia in Nova Granada.

FORFICULA. Lim.

1. F. speculigera. nigropicea, nitida; antennis articulis oblongis, ar-
ticulis basali, 10 et 11, marginibus thoracis, anlıco excepto, pe-
dibusque testaceoflavis; elytris thorace duplo longioribus, ma-
cula oblonga media flava ornalis; alis elytris dimidio longioribus,
flavıs, sutura fuscopicea; forcipe basi triquetra, subcurva, intus
crenulata; macula apicali femorum et annulo basali tibiarum
füuscis. f. Long. 16, Lat. 4 Millim. — Antiochia in Nova
Granada,

2. F. geniculata: nigropicea, nitida, clypeo fere toto, limbo labri,
apice femorum tibiarumque tarsısque testaceoflavis; thorace lati-
tudine nonnihil breviore; elytris thorace plus duplo, alis illis
dimidio longioribus, his flavotestaceis, margins exteriore obscu-
riore; forcipe valida, subrecia, mutica, apice curvata. 0. Long.
21, Lat. 41 Millim. — Java.

— 350 —

3. F. vilticollis: nigropicea, opaca, parce pubescens; antennis fuscis,
art. basali elongato, pallide testaceo, reliquis globosis; thorace
cum pedibus pallide testaceoflavo, illo vittis 2 nigrisz' elytris
thoracis longitudine, fuscopiceis, granulatis; alis nullis; abdo-
mine posterius latiore; forcipe brevi, valide, apice subcurvata. .
Long. 16, Lat. 21 Millim. — China.

4. F. vigilans: nigropicea, nitida; antennis articulis subelongatis, 9
et 10 albidis; marginibus lateralibus thoracis, angulis humerali-
bus elytrorum, sutura slarum, basi femorum, apice tibiarum tar-
sisque testsceoflavis; elytris thorace duplo, alis‘ illis dimidio
longioribus; forcipe longa, gracili; supra visa recta, sed a latere
visa mox pone basin subcurvata, ibique supre ramulum sat lon-
gum, sursum productum emiltente, intus parum crenulata, 8pice
subcurva. &. Long. 8, Lat. 2 Millim. — Java.

5. F. amoena: nigropicea, nitida; capite, abdomine pone medium
forcipeque rufotestaceis; antennis articulis oblongis, basalibus
flavescentibus; vitta lata laterali utrimque elytrorum alarumque,
geniculis, tibiis tarsisque dilute testaceoflavis; elytris thorace
duplo, alis illis plus dimidio longioribus; forcipe subrecta, intus
orenalata. 9. Long. 6, Lat. 13 Millim. — Java.

CYLINDROGASTER. Sri.

Corpus elongatum, angustum, puberulum. Caput thorace latius,
subquadratum, posterius subdepressum; oculis magnis, globosis; an-
tennis corpore nonnihil brevioribus, articulis plerumque elongatia,
2—4 subglobosis.. Thorax quadratus, latidudine nonnibil longior,
angulis anticis valde rotundatis. Eiytra et ale complets. Abdomen
elongatum, lineare, cylindricum, apice globosum, segmento ultimo
ventrali fere semicirculari, medio impresso,

1. C. gracilis: fuscotestaceus; marginibus lateralibus thoracis sordide
albidis; elytris thorace duplo, alis illis dimidio longioribus, his
albidis, parte coriaces fuscolestaces; forcipe recta, pubescente,
apice subcurva; femoribus dilute fuscotestaceis, tibiis bası dilute
testaceo-albidis. &A. Long. 13, Lat. 23 Millim. — Rio Janeiro,

SPARATTA. Senrv.

1. S. rufina: nigropicea, nitida; antennis articulis subelongatis, fla-
votestaceis, extus fuscescentibus; abdomine cum forcipe rufopiceo,
hac recta, intus subcrenulata, apice curvata; elytris thorace
duplo, alis illis vix dimidio longioribus; pedibus testaceoflavis.
9. Long. 9, Lat. 2 Millim. — Rio Janeiro.

2. S. nigrina: tota nigropices, nitida; articulis antennerum oblon-
gis; thorace longitudinaliter subcarinato; elytris tborace duplo,
alis illis plus dimidio longioribus; abdomine, pedibus forcipe-
que parce pilosis, hac recta, apice curvata. 9. Long. 6, Lat. 1}
Millim. — Rio Janeiro.

” — 351 —

BLATTARIJE. Seav.
BLABERA. Senv.

1. B. luctuosa: nigrofusca; capite maculis ad antennas et frontis 4
testaceis; antennarum art. 1:mo sequentibus 4 ad unum longi-
tudine zquali; thorace marginibus, postico medio exepto, flavo-
testaceis, maculis 2 minutis testaceis postice ornato; tegminibus
amplis, subparallelis, macula humerali, regione scutellari scutello-
que ipso flavotestaceis; abdomine segmento singulo, ultimo ex-
cepto, fascia basali flavolestaces, medio abrupta, ornato. 9. Long.
62, Lat. 31 Millim. — Mexico.

2. B. monstrosa: fusca; labro flavo; antennis art. basali 4 sequen-
tibus ad unum longitudıne quali; thorace postice utrinque le-
viter emarginato, flavotestaceo, anlerius transversim fusco, longi-
tudinaliter valde rugoso, disco gibbo, posterius coriaceo, maculis
pluribus fuscis instructo; scutellum flavolestaceum, nigromacula-
tum; tegminibus amplis, subparallelis, fateribus pra&sertim basin
versus deflexis; pedibus fuscopiceis. 9. Long. 55, Lat. 25 Mil-
lim. — Brasilia.

BLATTA. Linse.

1. B. gloriosa: supra rufescente-ferruginea; capite, margine toto
thoracis, maculis 2 costalibus tegminum, subtus pedibusque fla-
vescens. Long. 23, Lat. 11 Millim. — Sierra Leona.

GRYLLIDES. Seav.
GRYLLUS. Otıv.

1. G. lugubris: nigropiceus, nitidus, rugulosopunctatus; ciypeo, ore,
lineaque infra oculos testaceis; antennis corporis fere longitu-
dine; thorace antice quam postice nonnihil latiore, postice utrim-
que leviter sinuato, marginibus antico-lateralibus dilutioribus;
tegminibus dilute flavotestaceis, alis illis dimidio longioribus,
stylis analibus testaceis, fuscopilosis; pedibus fuscoferrugineis. &".
Long. 28, Lat. 9 Millım. — Sennasr ad Bahr el Abiad,

HIRPINUS. Sırir.

Caput parvum, supra convexum, intra antennas compresso-gib-
bosum; oculis ovalibus, antennis corpore duplo longioribus, setaceis,
articulo basali maximo, crasso; palpis maxillaribus longissimis, art.
ultimo apice oblique truncato. Thorax subtransversus, lateribus de-
flexus, dilatatus, supra anterius quam postice angustior. Tegmina
ampla, plana, abdomine longiora et latiora, margine antico valde lato,
deflexo. Styli anales abdominis fere longitudine. Pedes sat longi,
subgraciles, femoribus posticis modice crassis, tibiis posticis subtus
utrimque spinulosis, pone medium spinis 3 longioribus armatis; tar-
sorum art. basali reliquis 2 ad unum duplo fere longiore.

1. H. afer: nigropiceus; antennis flavo-annulatis; capite flavotesta-
ceo, vilta infra oculos utrimgue, vittis 2 lateribusque verticis

— 358 —

nigris; tborace obsolete testaceo-maculato. &f. Long. 22, Lat. 11
Millim. — Port Natal.

LOCUSTARIF. Seav.
CLONIA. Srir.

Corpus valde elongatum, lineare. Caput supra visum subqua-
dratum, convexiusculum, inter antennas acuto-subproductum, fronte
reclinato-decliva; oculis globosis, promınentibus; anlennis corpore lon-
gioribus, crassiusculis, art. 2 basalıbus reliquis crassiorıbus. Thorax
latitudine duplo fere longior, convexus, ulrimque declivis, posterius
dilatatus, subsursum productus, disco utrimque oblique impressus.
Tegmina abdomine vix duplo longiora, angusta, parallela. Ale am-
pla, tegminibus nonnihil longiores. Pedes longi, crassiusculi, ante-
riores subtus utrimque longe spinosi, femoribus anterioribus latius-
culis, posticis illis nonnihil crassioribus, cum tibiis subtus utrimque,
his eliam supra utrimque spinulosis; tarsis arliculis utrimque late di-
latatis, art. 1 parallelo, 2 subcordato, 3 parallelo, ultra medium in-
ciso pro exceptione articuli apicalis. Meso- et metasternum bispi-
nosa. Genus Listroscelidi affine.

1. C. Wahlbergi: sordide flavescens (mortuus); tegminibus alboviridi-
bus, maculis nonnudis et sulura late fuscis; alis sordide hyali-
nis, maculis nigrofuscis sparsis, margine antico dilute flavovi-
rescente. &. Long. 50, Lat. 6 Millim. — Port Natal.

ACRIDITES. Sirv.
POECILOCERUS. Serv.

1. P. porosus: obscure olivaceo-viridis; ore tarsisque dilute sordide
sanguineis; thorace anterius angustiore, antice bituberculato,
disco tuberculis pluribus minoribus instructo, pone medium fo-
veolato; alis croceis, apice dilute olivaceo-viridi byalinis. 9. Long.
45, Exp. al. 80 Millim. — Port Natal.

PETASIA. Senv.

1. P. rubroornata. nigricans; annulis 2 antennarum, fascia apicali
maculaque minuta basali fronlis, macula utrimque verticis et
thoracis, macula laterali fasciaque pectoris, fasciis abdominis, ma-
culis femorum posteriorum annuloque Lihiarum posticarum rubris;
alis fuscis, basi ipsa rufescentibus. 9. Long. 34, Exp. al. 58
Millim. — Port Natal.

MONACHIDIUM. Serav.

- 1. M. superbum: sordide flavotestaceum; capite antennisque flavescen-
tibus, horum art. basali supra, articulis 3 ullimis palpisque ni-
grofuscis, verlice basi longitudinaliter leviter carinato, fronte inter
antennas producta, parte producta sulcata, utrimque infra anten-
nas longitudinaliter carinata;, thorace anlerius late triangulariter
producto, dorso longitudinaliter valde cristato, crista medio valde

— 353 —

emarginata, quare crisiz dus exstant, quarum antica bis leviter
emarginata, pone medium ulrimque valde crenulato-carinato,
postice supra tegmina valde producto; tegminibus flavis, maculis
nigris sparsis, apice nigrolimbatis; alis albıdis, in dilute rosaceum
migrantibus, antice et poslice nigrofusco-limbalis, nervis, are
basalis exceptis, fuscis; incisuris abdominis nigris; femoribus om-
nibus, tibiisque anterioribus intus, Larsis, spinis Libiarum posli-
carım, maculisque femorum nigris. 9. Long. 62, Lat. 14 Mil-
lim. — Honduras.

AMYCUS. Srir.

Corpus valde elongatum, lineare, parallelum. Caput tboracis lon-
gitudine, parallelum, apice rotundatum, supra ante oculos subplanum,
totum longitudinaliter carinatum; oculis ovalibus, medio utrimque po-
sitis; antennis brevibus, capitis longitudine, valde latis, triquetris,
9-articulatis, ultra medium exlus serratis, art. ultimo cylindrico.
Thorax parallelus, totus longitudinaliter multicarinatns. Tegmina pa-
rallela, apice acuta. Prosternum muticum. Pedes anteriores breves,
postici longissimi, femoribus posticis apice supra bilobatis. Mesops
buic generi affinis.

1. A. zanthopterus: fuscotestacea, alis lutescentibus, byalinis, apicem
versus et limbo postico fuscohyslinis. & 9. Long. 23, (cf) vel
27 (9), Exp. al. 42 (OP), vel 47 (9). Millim. — Port Natal.

2. A. rhodiopterus: sordide flavotestaceus; alis roseis, apice limboque
postico vinaceis. 9. Long. 28, Exp. al. 53 Millim. — Port Natal.

TETTIX. Lars.

9%. T. Mellerborgi: capite granulato, vertice transverso, vix ad medium
oculorum globosorum producto, apice utrimque transversim valde
impresso, fronte convexa, medio inter antennas gibba, ibique
valde longitudinaliter sulcata, carinis sulcum includentibus basi
apiceque confluentibus, postice Anticeque percurrenlibus; anten-
nis femoribus posticis nonnihil longioribus, articulis elongatis, 3
penultimis utrimque dilatalis, basali reliquis crassiore; pronoto
granulsto, per totam suam longitudinem utrimque declive-mar-
ginato, apicem versus sensim angustato, dorso longitudinaliter
carinato, carina basi magis, medio minus quam posterius elevata;
carina basi magis, medio minus quam posterius elevata; carina
superiore femorum posticorum ante genu abrupta; colore totius
corporıs fuscotestaceo. &. Long. 10, Lat. 3 Millim. — Java.

Forte ad proprium genus, structura antennarum distinctum,
referendum.

— 355 —

Akademiska angelägenheter.

Preses tillkännagaf, att Akademien genom döden förlorat, i tredje
klassen, Bergshauptmannen i Sala Bergslag, R. N. O., J. H. ar
ForseuLss; i sjunde klassen, Professoren, Stadsläkaren i Gefle,
R. W. O., C. Nospstap; samt i nionde klassen, Erkebiskopen,
Prokansleren, Ledamoten af Seraf. O., H. O. Houustaöu.

Pr&ses anmälte, att Hr Frib. Inas till Akademien förärat trehun-
dradefemton bref och fem uppsatser af Linnés band.

Inlemnad afhandlıng.
Af Herr A. E. Horucren: Försök till uppställning och beskrifning af
de i Sverige funna Tryphonider.
Remitterades till Herrar Wanusens och Boueman.

LÅ

— 356 —

Förteckning öfver böcker och skrifter skänkte
till Velenskaps- Akudemiens Bibliothek.
(Fortsättn. fr. sid. 342).

Af Institut Royal Meteorologique des Pays-Bas i Utrecht.
Meteorologische Waarnemingen 1853, 1854.

Af Bataviaasch Genootechap van Kunsten en wetenschapen in Neder-
landsch Indié i Batavia.

Verhandeligen, Deel XXV. Batavia 1853,

Tıjdschrift voor Indische Taal- Land- en Volkenkunde. Jaarg. 1.
Batavia 1852—1854.

Natuurkundig Tijdschrift voor Nederlandsch Indie. Jaarg. I—V.

Af Wetterauische Gesellschaft für die gesammte Naturkunde i Hanau.

Jahresbericht 1850—51, 1851—53.

Af K. K. Akademie der Wissenschaften in Wien.
Denkschriften. Math. Naturwissenschaftl. Classe; Bd. VIII.

Sitzungsberichte. — — — —, 1854: H. 8—10. 1855:
H. 1, 2.
» » Philos. Historische Classe. 1854: 8—10. 1855: 1.

Archiv für Kunde Oesterreichischer Geschichtsquellen. Bd. XIV: H. 1
Notizenblatt, 1855: Nr. 1—12.
Almanach der Akademie, 5:r Jahrg. 1855.

Af K. K. Geologische Reichsanstalt i Wien.

Jahrbuch, Jabrg. 1854: H. 2, 3.

Af Fürstl. Jablonowskische Gesellschaft i Leipzig.

Preisschriften, nr. V. (Gemitz, Darstellung der Flora des Hainichen-
Ebersdorfen und des Floehaer Kohlen-Bassins), Text in 8. At-
lus in fol.

Af Naturforschende Gesellschaft i Halle.
Abhandlungen, Bd Il: H. 4. Bd. Ill: H. 1.

Aj Physikalisch- Medizinische Gesellschaft i Würzburg.
Verhandlungen. Bd. VI: H. 1.

Af K. Sundhets-Collegium.
Berättelse om Kolerafarsoten i Sverige 1853.

— 37 —

Af Författarne.

Geecn Dericata, J. C., Flora Melitensis. Melitz 1853. 8:o.

Heim, J. G. P., Beiträge zur Ballistik. Ulm 1848. A4:o.

—— Beitrag zur Theorie der Bewegung der Räderfuhrwerke
insbesondere der Dampfwagen. Cannstatt 1855. 4:o.

Qusterst, A., Observations des Phenomenes periodiques, (Extr. du
Tome XXVIli des Mém. de l’Ac. de Belg.); sju st. småskrifter.

Sraw, N., Geographical notice to the Royal illustrated Atlas. Lond.
(1854) 8:0.

Sreesstaup, J. J. S., Om den i K. Christian II:s Tid i Öresund fangne
Havmand, Sömunken kaldet. Kjöb. 1855. 8:0,

Undersögelser i Geologisk-Antigvarisk Rztning.

Nr. 3, 4. Kjöb. 1854, 1855. 8:o.

Zerteastept, J. W., Diptera Scandinaviz. T. All. Lunde 1855. 8:0.

Af Hr Professor J. J. S. Steenstrup.

Videnskabelige Meddelelser fra den Naturhistoriske Forening i Kjö-
benhavn. Aarg. 1854: Nr. 1—7.

Af Hr C. B. Lilliehöök.

Manmıen, X., Histoire de la Scandinavie. Paris, 8:0.

Rossar, E., Geologie, Mineralogie et Metallurgie. Paris, 8:0.

Gamann, Voyages en Scandinavie etc., Livr. 24--26. Atlas Livr.
63. Fol.

Af Kongl. Finans-Departementet.
Aderton Kartor öfver Sveriges städer.

— 338 —

Skünker till Rikela Naturhistorleka Museum.
Zoologiska afdelningen.

‚Af H. M. Enkedrottningen.
Ägg af Pavo cristatus, Gallus giganteus och Meleagris gallopavo.

Af Löjtnant Sandeberg.

En Vespertilio borealis.
En Lacerta vivipara.

| Af Direktör Gauthier.
En Struts (Struthio camelus).
Af Controllör Svensson.

tt glas med ormar af flera arter från Brasilien.

Af Kapten v. Hoffsten.

E

d

En Strix aluco.

En Picus viridis,

En Columba oenas,

En Garrulus glandarins.

Af Professor Huss.
En Fringilla amandava.
Af Träadgärds-eleven Hjertstedt.

En Vespertilio pipistrellus.
En larv af Bombyx monacha.

Af Herr C. J. von Linder.

En albinosvarietet af Muscicapa grisola.
Af Herr Lundström j:r.
En Caprimulgus europzus.

Af Studeranden Th. Krüper.
Ed Muscicapa parva, tagen på hafvet utanför Landsort.

Af Herr Öfverjägmästaren Segerdahl.

Fossila hafsmusslor funna vid utgräfning af sjön Eldmörjan på Hunne-
berg, 327 fot öfver hafvet.

— 359 —

Botaniska afdelningen.

Åf Professor Schimper i Strasburg.

Omkring Etthundrade sydeuropeiska arter.

Af Assistenten D. Lange i Köpenhamn.

Omkring Tvåhundradefemtio arter från Spanien.

Af D. Körnicke i Berlin. x

Nio arter af Pxpalanthus, och Tonina fluviatilis.

Af Studenten W. Stenhammar.

Etthundradetretliofyra arter från Gottland, hvaribland den såsom
svensk under sommaren upptäckta Pulsatilla patens, samt, bland
de sällsyntare, Cuscuta Trifolii, Euphrasia salisburgensis, Poten-
tilla collina, Oenanthe fistulosa, Anemone sylvestris, Ulmus cam-
pesiris var. suberosa, Galamagrostis montana, Scolopendrium Phyl-
litis, Polypodium calcareum m. m. fl.

Af Studenten Brandelius.

Trettiofyra arter från nejderna af Strömstad och de omgifvande öarna,
serdeles Nord- och Sydkoster, hvarıbland Eryngium marilimum,
Stenhammaria maritima, Thalictrum minus, Alchemilla alpina,
Lathyrus maritimus, Sagina subulata, Carex maritima och hama-
tolepis, Phieum arensrium m. fl.

STOCKHOLM, 1855. P. A. NORSTEDT & SÖNER.

er - m m un LA.

an

1

ÖFVERSIGT

KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS
FÖRHANDLINGAR.
Årg. 12. 1855. MS.

Onsdagen den 10 Oktober.

Föredrag.

1. Om larven till en art af slägtet Pelto-
gaster "). — Hr Magister G. Lixoströn meddelade genom Hr
S. Lovén följande:

»Då jag tillbragte en del af nu förflutne sommar i Bo-
huslänska skärgården i Professor S. Lovens sällskap, gjorde
han mig uppmärksam på en art af den märkvärdiga parasit-
form, som under slägtnamnet Peltogaster ej sällan anträffas på
Pagurers abdomen. Om det utbildade djurets natur är jag ej
i tillfälle att lemna några upplysningar, men i stället torde
måhända det, som jag sett af dess larv, i någon mån kunna
belysa detta gåtfulla djurs så mycket omtvistade systema-
tiska plats.

I medlet af Augusti träffade jag individer af en art,
som dels fanns på Pagurus bernhardus, dels på en efter allt
utseende ny art ”'), som kommer nära P. cuanensis Tuomrson
& Berr. Om ej identisk med Rartnakes Peltogaster paguri, är
den åtminstone mycket närstående. Dessa parasiter äro fyllda .
med en mängd rödgula ägg, hvilket öfverensstämmer med RatE-

*) Härtill Tab. XIII, B.
"") På ett exemplar af denna art funnos ej mindre än sju Peltogaster-
individer, de flesta af 10 millim. längd.

e

— 362 —

xes “) beskrifning; men med visshet har jag ej sett, att dessa
ägg ligga i den allmänna näringshåligheten. Larverne kommo
i sigte dels genom pressning, dels ock derigenom, att de sjelf-
mant kläcktes.

Den nästan ovala kroppen är alldeles slät, icke delad
i segmenter, och betäckes af en ganska klar hinna, så att
de stora embryonela oljedropparne öfverallt skina igenom,
utan att något spår till inelfvor synes emellan dem. Den hos
Lern&ornas och Cirripediernas larver vanliga mörka fläcken,
som i allmänhet anses för öga, finnes äfven här: och är be-
lägen vid kroppens främre rand. Den har en mörkviolett färg,
och kan till sin form lämpligast liknas vid ett nyckelhål
(fig A, a). Hinnan, som omsluter kroppen, är vid sidokan-
terna något ofvanföre det första extremitet-paret förlängd till
tvenne midt emot hvarandra sittande korta horn, som i en
högst påfallande grad (fig. 2 a, fig. 3) påminna om dem,
som både Darwin ”) och Spence Bate ””) i sina arbeten om-
nämna och afbilda hos Cirripediernas larver, men hvilka der-
emot, sävidt hittills blifvit bekant, saknas hos Lernz&ornas.
Här, hos larven till Peltogaster, liksom äfven är fallet inom
Cirripediernas grupp, innesluta dessa tvenne hornlika utskott i
sitt inre, liksom i ett fodral, en tydligt tre-ledad extremitet
(fig. 3), som möjligen efter det första hud-ombytet framstår
som en antenn. Inom sitt hölje visar den sig bestående af två
eller tre korta och tjocka leder och en smal, längre slutled,
hvilken i spetsen är försedd med en kort och spetsig tagg,
som genomtränger det hornlika höljet och synes utanföre det-
samma. De öfriga extremitet-paren, med hvilkas tillhjelp den
nykläckte larven lifligt rör sig fram, äro tre. Af dessa är det
första enkelt, bestående af en lång grof basal-led och en kor-
tare slut-led (fig. 4 b), från hvars spets två långa, styfva borst
utgå, vid basen af hvilka sitta några mindre. De tvenne bakre

*) Beiträge zur Fauna Norwegens p. 245.
**) A Monograph of Cirripedia: Balanide p. 103,
""") Ann. and Magaz. of Nat, Hist. 1851, VIII, p. 324.

— 363 —

extremiteternas par äro tvägreniga, den öfra grenen något längre
än den undra, och af en krökt form (fig. 4 c och d). Af-
delning i särskilda leder är pä dessa extremitet-par ganska
otydligt antydd. Begge grenarne äro mol spetsarne försedde
med långa borst, så ordnade, som af figuren kan inhemtas.

Oaktadt all använd möda kunde icke nägot tecken till
mundelar upptäckas, utan syntes den del af kroppen, der man
kunde vänta att finna sädana, lika jemn och slät, som den
motsatta delen af ryggsidan.

Vid kroppens bakre kant, något in på buksidan, märker
man tvenne korta och trubbiga taggar (fig. 1 e), som jag vå-
gar anse homologa med dem man finner hos Cirriped-larver
på deras första stadium, och som hos dem sedan tilltaga i längd
och tjocklek.

Peltogaster-larvens längd utgör vid denna tidpunkt 0,24
millim.

Vidare än nu beskrifvet är, lyckades det mig icke att
fullfölja utvecklingsgängen af denna besynnerliga form, som å
ena sidan, i sitt utvuxna tillstånd, genom sitt utseende (om ock
på långt håll) och sitt lefnadssätt, låter förmoda en för-
vandtskap med Lern&ornas grupp, men å andra sidan, såsom
larv, så starkt påminner om larvformerna hos Cirripedierna i
deras första stadium».

Fiqurernas förklaring, Tab. XIII, B.

Fig. 1. Larven sedd från buksidan; a, den ögonlika fläcken; b,
c, d, första, andra och tredje extremitet-paren; e de korta tagglika
bibangen.

Fig. 2. Larven frän ryggsidan; a, höljen för de blifvande an-
tennerna.

Fig. 3. Ett sådant hölje sedt under större förstoring med en tyd-
ligt ledad extremitet i det inre.

— 34 —

Akademiska angelägenheter.

Preses anmälte, att Akademien denna dag genom döden förlorat
sin- ledamot i fjerde klassen, Öfverdirektören vid K. Teknologiska Insti-
tutet, R. N. O., Hr L. J. WALLMARK.

Akademien kallade, genom anstäldt val, till ledamöter i sin sjette
klass, Professoren vid K. Universitetet i Christiania, Hr MicaaeL Sans,
samt Botanices Professoren vid Universitetet i Leyden Hr C. L. Bıuue,
och Prinsen af Canino, Cuanırzs Lucıen BONAPARTE.

Akademien beslöt att inleda utbyte af skrifter med Société des
sciences et des arts i Batavia, samt Wetterauische Gesellschaft fär die

gesammte Naturkunde i Hanau.

Inlemnade afhandlingar.

Hr Sunpevarıs afbandling: Om fiskynglets utveckling, som varit remit-
terad till Hrr A. Retzius och SAnTEsson, samt

Hr Mag. A. E. Hoicwcrens afhandling: Försök till uppställning och be-
skrifning af de i Sverige funna Tryphonider, som varit remitterad
till Hrr Wanusens och Boneman, äterlemnades med tillstyrkande af
deras införande i Akademiens Handlingar,

— 365 —

2. Om utvecklingen af Serlularia pumila L. —
Hr Mag. Linnstaöm hade insändt följande, som föredrogs af Hr
S. Lovén:

»Vid Norges sydkust och i vär Bohuslänska skärgärd är
Sertularia pumila en ibland de allmännaste af de Hydrapolyper,
som förekomma närmast under vattenytan, der de i mängd
sitta fästade på Fucacéer. Under nu förflutne sommar fann
jag henne ymnigt försedd med könskapslar på alla stadier af
utbildning.

Han- och hon-kapslar förekomma aldrig tillsamman på
samma stånd af de könlösa polyperna, utan alltid på olika stånd.

När dessa kapslar först börja framskjuta, är det i form
af en liten uppåt böjd, i toppen svagt afrundad knopp (a fig.
4). De äro fästade vid basen af de könlösa djurens celler,
vanligen med ett mellanrum af två till tre celler mellan hvar-
andra. Polypstammens näringskanal insänder i den unga knop-
pen en stark gren, hvaraf den nästan helt och hållet blir fylld.
Kapseln tillväxer, antager ett klock- eller snarare vinglas-for-
migt utseende (fig. 2), och i toppen utbreder sig, som ett tjockt
lager, den från hufvudstammen inskjutande näringskanalen. Efter-
handen börjar kapseln närma sig den ovala formen, och tilltar
alltjemt i längd (fig. 3 och 4), tills den uppnått sin slutliga
form (fig. 8). Utbildad visar kapseln sig vanligen mera smal
och långsträckt på hanständen, på honständen deremot mera
kort och utsvälld. På en smal och kort skaftlik del sitter den
päronformiga kapseln och slutar ofvantill i en jemnbred, upp-
stående kant, som ringformigt omger kapselns öppning. Denna
öppning betäckes af ett lock. I allmänhet är kapselns vägg
slät och jemnt afrundad, blott någon gång finner man den oregel-
bundet veckad (fig. 4). Rundtomkring den uppstående kanten,
som omger kapselns öppning, sitter en oftast enkel rad trub-
biga, i ändan oregelbundet tandade utskott, som utgå ifrån och
äro bildade af samma horniga ämne, af hvilket hela kapseln
består (fig. 7). 1 början är kapselns vägg klar och genom-

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh., d. 10 Oktober 1855.

— 366 —

skinlig, men blir efterhanden betäckt med åtskilliga främmande
ämnen (såsom diatomacéer, algsporer, o. d.) så att dess färg
blir gul och dunkel. På äldre kapslar synes väggarnes tjock-
lek hafva något ökats derigenom, att flera smålager af det
bildande ämnet afsatt sig.

Förändringar hafva emellertid försiggått i kapselns inre.
Näringskanalen, som i det förstå stadiet sköt rakt midt igenom
kapseln, följer nu, sedan denna uppnått sin utbildning, ett litet
stycke i sned riktning med kapselväggens ena sida, går sedan
(a, fig. 8) midt igenom kapseln och utbreder sig vid dess topp,
som ett tätt och tjockt lager. Från sidorna af detta utsänder
närings-kanalen ett obestämdt antal af ihåliga förgreningar. En
sådan gren följer tätt med kapselns vägg. Den fortlöper van-
ligen ett stycke odelad, innan den fördelar sig i sidogrenar,
som afsmalna och försvinna. Stundom är förgreningen i hög grad
invecklad och svår att utreda, och någon gång tyckes det,
som om de ofvanifrån kommande grenarne möttes af andra dy-
lika, som skjutit upp nedifrån vid näringskanalens bas.

En klar och temligen fast hinna (fig. 8 etc., bd) omgif-
ver både hufvudgrenen och dess utskott. Hos dessa sednare
(fig. 6) afsänder hinnan smala trådar, hvilka efter all sanno-
likhet tjena till att fästa grenen vid kapselns vägg.

I det inre af de nu beskrifna kanalerna försiggår en liflig
strömning af den art, som- äfven visar sig hos de öfriga Hydra-
polyperna. De i kanalerna varande små runda kornen ses en
stund i hastig fart strömma fram i uppåt gående riktning
Plötsligen stannar all rörelse, som efter ett kort uppehåll åter-
igen börjar, men då åt alldeles motsatt håll mot nyss, eller
nedåt. Ciliers inverkan är väl här knappt tänkbar. EHrEn-
BERGS och Lovens förmodan, att strömningen skulle bero på
väggarnes sammandragning, tyckes komma sanningen närmare

Att någon klar vätska fyller det öfriga af kapselns rum,
som ej upptages af nu omtalade delar, har väl ej direkt kun-
nat ses, men för den förmodan, att en sådan finnes, och att

— 367 —

den, efter att hafva blifvit utsatt för vattnets inverkan, blir af
fast och gelatinös beskaffenhet, skola nedanföre skäl lemnas.

Några små problematiska kroppar förekomma såväl hos de
könlösa polyperna, som här inom kapseln i närings-kanalens
yttre väggar, närmast innanföre den klara hinnan, och dess-
utom både inom hanens och honans kroppar och hos embryo.
De äro klara och mandelformiga (fig. 5), och på ena långsidan
visar sig en liten uppstående kant. Hafva de möjligen någon
analogi med de »spicula», som blifvit beskrifna hos vissa An-
thozoer, synnerligast Åctinier?

Vid samma tid då närings-kanalens förgreningar börja
synas, utskjuter på midten af kanalen en liten knopp, som är
det blifvande köns-individet. Om. vi till en början följa hanens
utveckling, 'så finna vi, att han (fig. 8, f) först visar sig som
en från närings-kanalens yttre lager utskjutande knöl, som
ytterst omgifves af kanalens klara hinna. Innanföre märkas i
hans kropp vid tilltagande utbildning tvenne skilda delar. Den
yttre, närmast inom hinnan belägna, är ljus och af finkornig
struktur, och inom den beredas spermatozoerna. Den omslutes,
af en egen väf, som förmodligen, liksom den motsvarande hos
bonan, är sammansatt af celler (fig 46 m) ‘). 1 midten af
det sperm-beredande lagret inskjuter från närings-kanalens
ihålighet en smal och mörk gren, som slutar utan öppning och
bvilken är hanens mag-rör. Frigjordt visar det ett tätt lager
af mörka korn, som omgifver sjelfva håligheten. Detta lager
åter omslutes af en tunn och elastisk hinna. Inuti röret mär-
ker man en lika liflig saftströmming, som hos det uppammande
hufvud-röret. Mag-röret faller genast i ögonen genom sin
mörka, i brunt stötande färg. I stället för det vanliga finger-
lika slutet uppåt, ändar det stundom i ojemna, korta utskott.

Efterhand förlänges hanens kropp och skjuter uppåt, i
riktning mot locket och kapselns öppning. Sädesmassan ökas

») I fall man får tyda köns-individerna bos Sertularia som lågt utbildade
Medusor, så är denna del af deras kropp homolog med den del af de
högre Medusornas kropp, som tyska författare kalla manteln.

— 368 —

betydligt och utspänner kroppen, så att den nästan fyller hela
kapseln och tränger närings-kanalen på sidan. När hanen är
utbildad, är han af långsträckt oval form (fig. 9 f), upptill
något insnörd, så att han har en kort hals. Massans färg
stöter i hvitt. Mag-röret (g) är långt, smalt och lätt S-formigt
krökt, samt sträcker sig i det närmaste tvärtigenom hela krop-
pen. Nu är tiden inne för sädesmassans uttömning. Genom
alt småningom utvidga sig uppåt, skjuter han undan det lock,
som tillsluter kapsel-öppningen (fig. 10, A, B, C), och hänger
med sin öfre del utom kapseln. Motståndet mot det tillbaka-
skjutna locket förminskas, detta faller mer och mer tillbaka
på den del af hanens kropp, som är utanföre öppningen, hvaraf
följden blir, att "denna del så småningom afsnöres från den
innanföre varande delen och till slut, när locket fallit nästan
alldeles tillbaka på sin förra plats, endast sammanhänger med
denna del genom en smal och trång hals. I spetsen af den
utanför hängande säcklika delen uppstår nu en öppning, för-
modligen i hufvudsaklig mån ävägabragt genom det i uppåt
gående riktning verkande tryck, som det igenfallna locket utöfvar
på densamma. Jag anser, att, i enlighet med hvad vi sedan
få se hos honan, den del, som nyss kallats manteln, redan
från början ej är sluten, utan öppen i sin spets, och tratt-
likt förlängd utsänder sädesmassan genom den af trycket bri-
stande klara hinnan, som är en fortsättning af den, hvilken
äfven omgifver närings-kanalen. Utseendet af manteln hos
hanar, som hafva befriat sig från all sädesmassa, motsäger ej
heller ett sådant förbållande, såsom ses af fig. 16, der manteln
synes kolflikt utsvälld, men en liten uppåt riktad hals omgifva
det på dess botten hopfallna mag-röret.

Genom nu omnämnde öppning utkommer (fig. 13) en mjölk-
hvit massa af spermatozoer under en sakta och jemn rörelse,
liksom en långsamt uppstigande rök. 1 ett fall räckte denna
uttömning under en fjerdedels timmas tid. All sädesmassa
uttömmes ej på en gång. Troligen sker detta i flera omgångar.

— 369 —

Hanar, som uttömt sin sädesmassa, visa det i fig. 16 tecknade,
nyss beskrifna utseendet.

Nägra gänger syntes hos kapslar, som innehöllo hanar,
bvilka redan voro toma, ett utknoppande nytt individ högre
upp på närings-kanalen. Aldrig syntes flera utbildade hanar
tillsamman inom samma kapsel. j

Den utgjutna hvita sädesmassan bestär till största delen
af spermatozoer (fig. 41). Dessa hafva en vanlig form: en
oval, stundom på midten insnörd kropp, af halmfärgad oljelik
glans, samt en ganska lång och smal svans, synlig endast
under gynnsam belysning. Deras rörelser äro ej så lifliga,
som man vanligen får se hos djur af andra klasser.

Det återstår att omtala förloppet vid honans utveckling.
Redan innan kapseln blifvit fullkomligt utbildad kan man på
den i midten belägna närings-kanalens utseende — oafsedt den
omständigheten, att fullt utbildade individer finnas i andra kaps-
lar på samma stånd — med bestämdhet se, att de derpå ut-
skjutande knopparne blifva honor. Man varseblifver nemligen,
innanför den yttre klara hinnan (fig. 47), ett tätt lager af små
ljusa cell-lika kroppar, som omgifva den innerst varande ka-
nalen, inom hvilken synes lika liflig strömning af små korn,
som i han-kapseln. Dessa ljusa celler finnas nästan öfverallt
på närings-kanalens yta. Fig. 45 visar deras utseende, sådana
de synas frigjorda och under svag pressning. Såväl till följe
af deras struktur, som äfven och isynnerhet till följe af den
utveckling, som de genomgå, är det tydligt, att de äro ägg,
hvilkas bildning börjat förr än den utknoppande del, som kal-
lats honan, ännu visat sig, men inom hvilkens kropp de nå sin
utbildning och genom hvilken de frigöras. Alla de ägg, som
jag såg inom närings-kanalens väggar, visade, från det minsta
till det största, en klar (någon gång med små runda korn för-
sedd, fig. 45), vesicula Purkinjei, som i sitt inre innesluter den
betydligt mindre Wagnerska fläcken. Ett par gånger (en gång
hos ett ägg, i en utbildad hona) märktes en liten kärnkropp i
den Wagnerska fläcken (fig. 45). Sjelfva vitellus-massan är

— 370 —

ljust finkornig. Snart märkes på midten af närings-kanalen en
utskjutande knöl (fig. 47), och denna är första tecknet till
honan. Hos Campanularia geniculata omgifver, enligt Lovén,
den yttre klara hinnan honan så länge hon är inom kapseln,
på det sätt, att hon aldrig sträcker sig fritt utom närings-
kanalen i kapselns hålighet, utan ständigt ligger täckt af samma
hinna som kanalen. Här deremot, der visserligen ock den klara
hinnan tätt omsluter honan, skjuter hon denna med sig fritt
ut i kapseln, ifrån närings-kanalen, såsom en särskild hinna
för henne sjelf. Hinnans sammanhang med den fortsättning,
som omgifver närings-kanalen, upplöses nästan alldeles när tiden
för äggläggningen är inne, och, som vi få se, får den ock då
en särskild, vigtig betydelse.

Honans mag-rör, som är kortare och tjockare än hannens,
omgifves af äggen (fig. 49), som i sin ordning åter omslutas
af den yttre fasta del, hvilken kan kallas manteln, och har
en cellulös byggnad (fig. 42). Man kan stundom vid varsam
pressning lyckas framställa den, medan den ännu är inom kap-
. seln, men tydligast är den synlig vid det naturliga förloppet
af äggläggningen. Det synes då, att den upptill har en rund
öppning, genom hvilken äggen komma ut (fig. 21). De man-
delformiga småkropparne ligga spridda omkring i honans inre.
Antalet af ägg, som hvarje hona innehåller, går i de flesta fallen
till tio, sällan öfver, någon gång derunder, ända till blott tre.
Vid påfallande ljus erbjuda de än rosenrödt, än hvitt färgade
äggen med den dunkelt genomskinande vesicula Purkinjei en
vacker anblick. Äggens vitell-massa har blifvit mera kompakt
finkornig och dunkel än den var utanför honan i närings-
kanalens lager (fig. 14). Äggen ligga inom honan omgifna af
en gulaktig vätska.

Den nu af äggen uppsvällda honan uppfyller en stor del
af kapseln och skjuter allt mer uppåt mot dennes öppning, un-
der det att sambandet med närings-kanalen blir allt mindre,
derigenom att, som redan är nämndt, den yttre, klara hinnan,
som omgifver honans kropp, frigöres från sitt sammanhang med

— 371 —

den öfriga delen af hinnan, hvilken omsluter närings-kanalen, och
blott genom smala trädlika utskott hänger tillsamman antingen
med denna eller med kapselns vägg. Dessutom är bonan' blott
förenad med närings-kanalen genom fortsättningen af sitt mag-
rör, som likt ett smalt skaft skjuter in i densamma. Detta
skaft tyckes vara i hög grad elastiskt, ty det forlänges i samma
mån, som honan närmar sig kapselns öppning.

Befruktningen måste inträffa vid denna tidpunkt, ty snart
visa äggen alla de företeelser, som uppstå efter befruktningen.
När tiden inträdt för honan, att afbörda sig sina ägg, skjuter
hon undan locket för kapsel-öppningen genom sin påträngande
kropp; den klara hinnan, som redan innanför i kapseln betydligt
utvidgat sig omkring manteln (fig. 49), sväller ut öfver kapsel-
mynningen och antager formen af en rund och klar blåsa. Man-
teln utkommer äfven rörformigt förlängd (fig. 24), och tränger
med sin rörlika mynning in i den hålighet, som bildats af den
klara hinnan. Uti denna afläggas nu äggen, som skjutas fram
med en långsamt glidande rörelse genom mantelns mynning.
Hvad som härvid utgör den egentliga orsaken till rörelsen har
jog ej kunnat se. Sedan äggen nu aflagts i blåsan, drages
manteln så småningom tillbaka, och då honans delar allt mer
och mer skrumpna tillsamman, tyckes hon bortdö och försvinna.
Mag-röret, som aldrig sträckes utom kapseln, hgger då hop-
fallet på bottnen af den toma mantelsäcken. Man märker nu,
att högre upp på närings-kanalen ett nytt individ börjar att
skjuta ut. En gång har jag sett tvenne hon-individer på samma
utbildnings-stadium inom samma kapsel. Med bestämdhet har
jag ej sett ägg lagda af någon hona, som har ett sednare
ursprung.

Det nämndes, att den utanpå kapselns lock liggande blåsan
är bildad genom en afsnörning af den klara hinnans öfre del.
Denna blåsa, som man skulle kunna kalla en slags »Bruthöhlen,
står genom en smal hals i sammanhang med sin innanför va-
rande fortsättning. Bläsan ligger ibland stor och utsvälld öfver-
täckande kapselns hela mynning, men merändels är den något

— 371 —

skjuten åt sidan af det igenfallna locket. Dess vägg består ej
endast af den tunna hinnan, utan af flera koncentriska aflag-
ringar (fig. 22), som hafva afsatt sig utanpå hinnan, efter all
sannolikhet när den utträngde. Möjligen hafva dessa aflagriugar
sitt ursprung i någon klar vätska, som stelnar utom kapseln,
sedan den kommit i beröring med vattnet. Ofta ser man både
när banen och honan undanskjuta locket, småklumpar af ett
slemmigt ämne, som jemte dem trängt ut. De mandelformiga
kropparne ligga strödda omkring bland blåsans lager. Dessas
sammanhang blir med tiden lösare, hvilket i sin mån lättar
larvens utträdande.

Inom detta klara, genomskinliga hölje ligga nu äggen till
dess de blifvit utbildade till larver. Sedan klyfnings-företeel-
serna försiggått, hafva äggen en utdraget oval form. Man ser
tillika en klar ring, som omgifver hvarje ägg (fig. 20 ny) Är
det en membran eller något från ägget afsöndradt slemmigt
lager? Nu börja oregelbundna och långsamma rörelser visa sig,
i det att embryonen än förlänger sig, än drager sig tillsamman
och vänder sig omkring. Vid varsam pressning ser man, att
han består af två skilda lager (fig. 20): ett yttre, ljusare,
som ringformigt innesluter en tät, mörkare massa. Rörelserna
blifva något lifligare, och efter att hafva genomträngt hälans
hölje, som nu blifvit lösare till sip sammansättning, utträder
den fria larven. Denna har nu en utdraget cylindrisk form
(fig. 23 p), afrundad i främre ändan, i den bakre något al-
spetsad. Talrika, korta flimmerhår kunde ses på främre delen
af kroppen. Kroppsmassan är grynig och ogenomskinligt hvit,
undantagande på den bakre spetsiga delen, der den är klar och
der små korn skina igenom. Sönderpressas larven, synas i
kroppsmassan, utom oregelbundna korn och de mandelformiga
kropparne, små cell-artade bildningar (fig. 23 g). Larven är
långsam i sina rörelser och sitter stundtals fästad, under det
han drar sig klotformigt tillsamman. Jag lyckades aldrig få se
hans vidare utveckling, hvilken man väl, efter de utmärkta
iakttagelser vi ega öfver Campanularia geniculata, lätt kan för-

— 373 —

moda. Larver, som blefvo fria på förmiddagen den ena dagen,
befunnos den följande morgonen alldeles upplösta.

Bland förut kända utvecklings-serier erbjuder den hos
Campanularia geniculata af Loves och Scauurze iakttagna åt-
skilliga beröringspunkter med Sertularians.. Hos begge utbildas
de delar, som här kallas köns-individer, inom särskilda kapslar
genom utknoppning från den utgrening af polyp-stammens nä-
rings-kanal, som genomtränger kapseln "). Hos begge arterna
sitta han- och hon-kapslar på olika stånd, aldrig på ett och
samma. Under det man hos Campanularian samtidigt ser flera
hannar eller honor inom samma kapsel, så är den regelmässiga
gången hos Sertularian den, att endast en hanne eller hona i
sender når utveckling, och efter all sannolikhet uppstår ett nytt
individ först då, när detta bortgått. Också innesluter hvarje
hona hos Sertularian ett större antal ägg (omkring tio) än hos
Campanularian (vanligen två), liksom äfven hannen en större
sädesmassa, under det att kapseln hos den förra arten är något
mindre än hos den sednare. Närings-kanalens yttre hinna om-
sluter hos Campanularian, såsom ett gemensamt hölje, alla inom
kapseln varande individer, då hos Sertularian denna hinna fri-
göres från sitt sammanhang med den öfriga delen, som omgifver
närings-kanalen, och bildar, så att säga, en särskild, egen
hinna omkring köns-individerna. Denna hinna får hos Sertularian,
vid dessa individers delvisa utträdande, betydelsen af ett recepta-
culum seminis, och en slags »Bruthöhle». Hos begge arterna un-
dergå äggen sålunda sin slutliga förvandling till embryo och larv
utom kapseln, hos Campanularian inom moderns fullkomligt ut-
komna kropp, hos Sertularian inom en från henne afsnörd del.

De delar inom Sertularians kapsel, som innesluta och till
vidare utveckling bringa sädesmassan och äggen, äro således
fullkomligt analoga med dem, som finnas hos Campanularia
geniculata, och torde, liksom dessa, kunna anses för individer

') Framtida undersökningar måste kasta ljus öfver den skenbara mot-
sägelse, som ligger deruti, att äggens bildning hos Sertularia pu-
mila är påbörjad inom det yttre lagret af närings-kanalen, innan
det ännu synes något tecken till hon-individ.

— 374 —

af andra generationen, fastän varande på en jemförelsevis mycket
lägre utbildningsgrad. Campanularians köns-individer visa en
temligen päfallande likhet med Medusor, i det att de äro för-
sedda med rand-cirrer och med kanaler, som utgå från mag-
rörets basis, och tyckas gå in i ett vid cirrernas bas beläget
ringkärl. Hos Sertularians köns-individer ser man deremot
hvarken cirrer eller kärl i deras yttre väggar. Men dä man
tager i betraktande deras struktur i öfrigt, huru mag-röret är likt
det, som förekommer hos flera Medusa-former, och huru manteln
är starkt utbildad, samt vid sin spets öppen och omgifven af en
tydlig kant, så torde man likväl komma till den åsigten, att
dessa individer af andra generationen, i full öfverensstämmelse
med hvad som är fallet hos så många former inom samma grupp,
äro Medusor, fastän af en mycket låg utvecklingsgrad».

Figurernas förklaring, Tab. XIII, A.

Följande bokstäfver hafva samma betydelse hos alla de figurer, vid
hvilka de förekomma: a närings-kanalen, b dess yttre klara hinna,
c utskotten från toppen af närings-kanalen, d kapsel-locket.

Figg. 1—4, köns-kapselns tillväxt-stadier; fig. 5, de mandelformiga
kropparne; fig. 6, en af närings-kanalens utgreningar, starkt förstorad;
e trädlika utskott frän dess väggar; fig. 7, utskott frän den ringformiga
kanten kring kapsel-mynningen; fig. 8, han-kapsel, f den utknoppande
hannen; fig. 9, han-kapsel med utbildad hanne, f hannen, g hans mag-
rör; fig. 10, A,B,C, han-kapslar, der hannen till en del kommit utom
kapseln, d locket, vid hvilket fästats en slem-klump; fig. 11, sperma-
tozoer; fig. 12, mantelns struktur hos honan; fig. 13, han-kapsel, der
en massa spermatozoer utgår från den utkomna hannens öfre del; fig. 14,
äggets utseende inom honan, I äggmassans utseende under stark förstoring;
fig. 15, ägg från närings-kanalens lager; fig. 16, han-kapsel, b’ den del
af närings-kanalens klara hinna, som omsluter hannen, m manteln med
dess uppät riktade mynning; fig. 17, hon-kapsel med ung hona, närings-
kanalens yttre lager fylldt med ägg; fig. 18, kapsel med utbildad hona;
fig. 19, hona uttagen ur kapseln, g mag-röret, m manteln, b’ den klara
hinnan, inom hvilken äggen afläggas, sedan den skjutits utom kapseln;
fig. 20, larv sedd under pressning och visande tvenne olika lager, n 388:
omgifvet af ett klart hölje, säsom det visar sig inom den klara blåsan
utanför kapseln; fig. 21, hon-kapsel der honan afbördar sig äggen, bok-
stäfvernas betydelse densamma, som förut; fig. 22, kapsel mcd den
blåsa, som innehåller äggen, utanpå; honan sammansjunken i det inre
af kapseln, o fästeträdar, som utgå från honans frigjorda yttre hinna;
fig. 23, p larven, g celler från densamma.

—

— 375 —

Förteckning öfver böcker och skrifter shänkta
ull Velenshaps- Akndemiens Bidliolher.

Af Kongl. Belgiska Regeringen.
Carte geologique de la Belgique par Annas Dumort. Stor Atlas.

Af Kön. Akademie der Wissenschaften i Berlin.
Abhandlungen. 1854.
Monatsbericht. 1854: Aug.—Dec. 1855: Jan.—Juni.

Af Kais. Akademie der Wissenschaften i Wien.
Denkschriften. Mathem. Cl. IX.
_— Philos. Cl VI.
Jahrbücher f. Meteorologie u. Erdmagnetismus. III. 1851.
Sitzungsberichte. Matbem. 1855: 3, 4.
— Philos. 1855: 2—4.

Af Royal Society i London.
Philos. Transactions. Vol. 151: 1.
Proceedings. VII: 14.
Suıra, Supplement to the pract. rules. Lond. 1855. 8:0.

Af Royal Society i Edinburgh.

Transactions. XXI: 2.
Proceedings. HI: 45. -

Af Roy. Anatomical Society i London.
Memoirs. XXI, 1, 2. XXIl, XXI. 4:0.
Notices. XlII—XIV. 1851—54. 8:0.

Af Kais. Geologische Reichsanstalt i Wien.
Jahrbuch. 1854. 4:0.

Af Academie Roy. des Sciences i Amsterdam.
Verhandelingen. II. 1855. 4:0.
Verslagen en Mededeelingen. II: 3. Ill: 1, 2.
Koninkl. Beshrit.
Catalogus der Boekerij. Aflev. I.

Af Reale Academia della Scienze i Turin.
Memorie. T. XIV. 1854.

Af Zoologisch. Botanischer Verein i Wien.
Verhandlungen. B. IV. 1854.

Af Société Imp. des Naturalistes i Moskau.
Bulletin. 1853: 3, 4. 1854: 1.

Af Administration des Mines i Petersburg.
Kursrer, Compte rendu annuel. 1853.

— 376 —

Af Museum of practical Geology i London.

Memoirs of the geol. survey of the United Kingdom. Vol. I: 1, 2. Il:
1, 2. Lond. 1846—48. 8:0. — Figures and Descriptions, dec.
1—4, 6—8. 4:0.

De ıa Becae, Report on the geology of Cornwall. Lond. 1839. 8:0.

Pricurs, F., Figures and descriptions of the fossils of Cornwall. Lond,

1841. 8:0. |
Records of the school of Mines. Vol. I: 1, 3, 4, Jemte tvenne småskrifter.

Af Sir Rod. Murchison.
Morris, J., A catalogue of british fossils Lond. 1854. 8:0.

Af Hr Hausmann i Göttingen.
Götting. Gelehrie Anzeigen. 1854.
Nachrichten von der Universität. 1854.
Af Författaren.
Boueman, C. H., Monographia Cassididarum. T. II. Holm. 1855. 8:o.

Shüänker till Bikete Natsurhistioriska Museum.

Zoologiska afdelningen.

Af Studenten Hr G. A. Lindberg.

Fem st. fog!ar och en insjöfisk från Brasilien, samt en Lepas, parasi-
tisk på en fiygfisk, och två Syngnathi från Sargassum i At]. oceanen.

Botaniska afdelningen.

Af Hr Rädman P. J. Beurling.

Tjugo arter frän Bobuslänska skärgärden, hvaribland: Centunculus mi-
nimus L., Selaginella spinulosa A. Br., Archangelica officinalis
Horrun. var. litoralis Beunte., Eryngium maritimum L., Thalictrum
minus L. p. p., Carex hzmatolepis Dr., C. maritıma Muveu., Fe-
stuca rubra var. litoralis G. F. W. Mev., Glyceria maritima
Wantss c. variet. violacescente, Calamagrostis pulchella Saxr.,
Cal. Epigejos Rora v. angustifolia Beurr..

Mineralogiska afdelningen.

Af Hr L. J. Igelström.
Två stuffer mineralier.
Af Hr Conservator Meves.
En stuff.

377 -

Meteorologiska Observationer & Stockholms Observatorium

i Juni 1855.
I HL FFOL— nenne mn mn nn nn en 1

Barnmeler Rö. Thermometern . 4
reducerad till 0°. Celsius. Vindarna. 00 B.
Decimaltum. = >
Kl. 6 | Kl. 2 | KI. 9'| KI. 6 | Kl. 2 | KI. I I Kl. 6 | KI. 2 | KI. Y S,
f. m. | em. | e. m. f. ın. e. m. e. ın. f.m. | e. m. | em. 7?
1 | 25,82 | 25,78 | 25,74 | + 8'0 | +120 | + 8°%0 | 0.5.0. | 05.0. | 0.5.0. | Klart
2 | 25,70 | 25,66 | 25,62 | +11,3 | +17,1 | +11,1 | 0.3.0. | 0.50. | N.O. | Regn
3 | 25,53 | 235,55 I 35,51 | -+12,2 | +20,2 | +12,0| — 10.50.| — I Malet
4 1 25,44 | 25,56 | 25,32 | +12,3 | +16,1 | +12,6| 0. 0. 18.5.0. | Regn
5 | 25,34 | 25,42 | 35,46 | +12,2 | +155 | +15,3 | sv. |vsv.| v.
6 | 25,5% | 25,62 | 25,64 | +14,3 | +20,0 | +15,0 | v.N.v.|m.n.v.| —— | Halfkl.
7 125,69 | 25,69 | 25,67 | +17,0 | +21,2 | +16,8| — 1|0.5.0.]| — | Klart
8 | 25,68 125,63 | 25,61 | +17,2 I +235 | +17,1 | —- |ss.v.| 8
9 | 25,60 | 25,57 | 25,52 | +175 | +24,0 I +17,0] s. S. 8. —
10 | 25,52 | 25,49 1 25,49 | +15,5 | +21,5 I +17,0 | Vv. | V.S.V. | V.S.V. | —
11 | 25,50 | 25,49 | 25,52 | +14,0 | +20,6 | +14,0 |v.s.v.| v. 0.
12 | 25,48 | 25,45 1 25,43 | +16,0 | +19,0| +15,5 | v. Vv. V. | Halfkl.
13 | 25,37 | 25,31 | 25,30 | +13,5 | +21,6 | +16,0 | v.s.v. | V.S.V. | V.S.V. |] Klart
14 | 25,25 | 25,14 | 25,03 | +15,1 | +20,6 | +16,0 | 0.5.0. | S.S.o 8. Halfkl.
15 125,04 125,08 | 25,17 | +14,8 | +17.0| +14,3 I s.s.v. | v.S.v. | V.S.V.| Regn
16 | 25,22 | 25,20 | 25,14 | +14,5 | +21,0 | +15,5 I s.s.v. | s.s.v 0. | Halfkl.
17 | 25,03 | 25,15 125,18 } +15,0 | +19,2| +14,7 | S.5.v. | S.S.V. | S.S.V. | Rega
18 | 25,17 | 25,17 | 25,31 | +13,0 | +16,6| 211,6 | 8 8.S.V. | S.S.V. | Klart
19 | 25,44 | 25,52 1 25,58 | +11,0 I +17,0 I -+10,81 s.v. | S.Vv. | Sv
20 | 25,68 | 25,71 125,74 | +11,2 | +16,0 | +12,1] N.V V. N.O. | Mulet
21 | 25,76 | 25,73 | 25,72 | +11,2 | +18,5 | +15,0 | m. 0. O0. | Klart
22 | 25,68 | 25,64 | 25,62 | +16,1 | +20,6 | +16,5 | N.N.O. | 0.0.0. | O.N.O.
| 23 125,58 | 35,46 | 25,3 | +16,7 +21,0 | +15,5 | 0.0.0. |O.N.O.| N.O. | Halfkl.
24 | 25,12 | 25,04 | 25,07 | +14,0 | #20,6 | +16,0 I 0.5.0. | S.5.V. | S.S.V. | Regn
35 25,17 | 25,26 | 25,33 | +10,0 | +47,0 | +12,0 IN.N.V. | v.N.v.| V.8.V. | Halfkl.
a6 | 25,33 | 25,37 | 25,48 | +107 | +18,0 | +11,4 |ssv. | — | — |manı.
27 | 25,60 | 25,63 | 25,63 | +12,7 | +19,21 +139| mw. |vnv| — | —
28 | 25,61 | 25,62 | 25,63 | +15,0 | +19,0 | +14,0 | 0.0.0. | 0.3.0, $. Klart
29 | 25,65 | 25,67 | 25,67 | +15,0 | +22,2 | 4170| m. | NN [Jolo
30 | 25,68 | 25,69 125,68 | +15,1 | +22,7 | +19,5 | —- I N.N.Q.| — | —
dan 25,476] 25,477 | 25,471 | +13°73| +19°28 +14 Nedenbörden =70,792 dec. tam,
25,475 +15'82

Öfvers. af Kongl. Vel.-Akad. Förh. Årg. 12. N:o 8. u 2

Le —LLL At timma
w wi mm» mm
ww DD m ED N. Ön” Bw nn mm

ZERENSNBEERSN8SRG

&
= w
5?

17,

Barometern
reducerad till 0°.

Decimaltum.

25,67
25,57
25,51
25,55
25,55
25,54
25,58
25,47
25,35
25,36
25,37
25,40
25,55
25,56
25,41
25,28
25,12
25,09
25,14
25,23
25,43
25,63
25,55

25,48
25,50
25,46
25,46
25,42
25,30
25,30

25,45 .

\

25,428| +18°81

— 378

i Juli 4855.

Thermemetern
Celsius.

+275
+28,5
+28,0
+276
+28,6
+24,2
+23,9
+23,
+245
+25,7
+28,3
+29
+29,0
+29,2
+245,
+19,9
+3,1
+248
I +244
+30.
+20
+27

+131
+180
+80
+18
+196
419,9
+186
+1ö4
+178
+166
+189
+199
+18,6
+21,0
+19,0
+199
+20,
+18.1

+184
+419,0,
+182,
+18,/7.
+190
+200
+198.
+193
+210:
+20,0
+26M0
+24"57

+25"0

Kl. 9

e. M.
+0 | —
+19,5 |v.s.v.
+170 | S.S. V.
+205 | —
+18,3 |N.NO.
+205 | N.O.
418,0 | 0.N.0.
+17,6 10.0.0.
+185 | N.O.
+16,9 | N.N.o.
+169| =.
+96 | —
+236| V.
+ 20,0 | 0.5.0.
+208
+183
+189 I 0.50.
+21,0 ! V.S.V.
+17,0 | N.N.O.
+182 I O.N.O.
420,0 | N.N.O.
ran N.N.O,

5.5.0.

+21A4 | 0.S 0.

+20,2 | V.S.V..

420,5 | s.s.v.
+20,0 | —
+21,5 | N.N.O.
419,8 | 0.N.O.
+20,5 | —
+21,3 | 0.5.0.
+ 18,3 |N.NO.

NN

Vindarna.

Kl. 6 | Kl. 2 | Kl. 9

O.N.0.

383
-uluyagmuy

m
vy
2

+4I58 nederbörden ==0,280 dec. tum.

He BEER EREEREBBESESEESE Soon ou Sun.

Barometern
reducerad till 0°,

— 379 —
i Augusti 185%.

Decimaltum.

Kl. 6

f. m.

25,25
25,18
25,24
25,20
25,12
25,19
25,25

| 2543

25,53
25,58
25,62
25,58
2541
25,11
25,03
25,26

eg an oo

KL. 2
e. m.

25,30
25,19
25,24
25,13
25,14
25,21
25,32
25,47
25,55
25,61
25,63
25,5%
25,36
2540
25,08
25,34
25,48
25,50
25,56
2542
2503
25,01
25,41
25,34
25,55
25,41
25,37
25,54
25,63
25,58
25.76

25,369

25,365

I

, >

Thermametern Vindarna, „ d

sö

KL 91 KL 61 KL 21 KL 9 .6/ Kl.21 Kl. 9 =,
em. | f.m. | e.m. | e m. |fm | e.ma]em| ?
25,27 | 4145 | +1904 +1€81N.N.O. | N.N.O.] SO. | Regn
25,24 | +47,0 | +22,0 I +49,04 V.S.V. 1 V.S.V.| v | —
25,24 | 415,9 | +21,0 I +18,0 1 V.SV. 1 Vv. | V.S.V. | Halfkl.i
24,94 I 416,0 | +1807] +14,3 I V.S.V. 1 s. N.O ] Regn
25.291 4140| +1807 415,0 I SV. | SV. Issv. I —
25,24 | 415,0 | +19,04 4142 1 V.8&V.] & I — | —
25,39 | 411,0 | +16,5 1 +12,01V.W.V.1V.M.V.IN.NO.] —
25,51 | 2120| +2001 444,5 | — 1 —— I 0 1 Hafkı.
25,57 | +16,0 | --2001 +15,2 0.50. I 0.£0. | 5.5.0. I Regn
25,63 | +16,1 I +20,2] +16,1 | 0.50. I 0.50. I 0.5.0. | Hatfkl
2562 | +16,5J #238 +18,010 HO. 1 0.5.0. 1'0 5.0. | —
25,50 | +17,01 42231] +169 | S.S.0. I S.SV. $. —
25,27 | +17,6] 422,0] 417,2 | ss. I s.v. Ivy. —
25,08 | 14,01 190 | 130 |V.EY.] V. V. | Rem
25,19 | +11,6 | 418,04 11,9 | V.N.V.IV.N.V.] N. | Halfkl.
25,40 | 440,6 | 413,23 411,31 N. N. N. —
25,45 | + 964 1581 411,7 ]N.N.V.1N.N.V.]0.50.] —-
25,55 I + 76" 4480: +FIZSIN.N.VIV.MV.| — | —
25,52 4 +12,0 1 +22,0 | +1424 8. 2. $.S.Q. I Klart
25,20 | +150- 4185 | 413,01 5.8.0. | 8.3.0. | 8.5.0. | Regn :
24,87 | +130] 4470| +130 |] 8 8 Ivuv.i——
25408 I +18/81 +15,8 | +13 I V.NV. TV.ILV.] VV. | —
2517 | +116 | 416,9 | +14/0 | V.8.V.4 V. Vv. 1 Klart |
25,47 | +11,1:| 417,5 | +1$,9] v7. IV.N.V.] 0.80. -——
25,52 | +10,04 +240 I +144| WM I V.S.V.] V.SV. |] Kallkl.
25,37 | +4148 | +1981 +14,2| — 1 8 & | Regn
2544 | +12,01 4170] +14,8] 7. IvVSV.| VV. | —
25,59 | +126-| +4196:| 413,51 ”. v. I SSV. | Klart
25,64 | +442- 418,7 | +15/0 | 8.8.0.1 'SJ0. $. | Hatfkl,
25,63 | +15)6 | +21/0 | -+155] 8 S.V. I SA. | — '
25,75 | +44,9 | +47,5 | +11.0| N. ÅN.NO.|DMNO. | Klart

25,372| +13°47| +18°91|-+14°40

+13°59

Nederbörden == 3,697 dec. tum.

A mm mm MM mm |
Bu BE mM Boa nou un ”

u mm på
RW = ©

Barometern
reducerad till O'.

Decimaltam.

Kl. 2 | Kl. 9

25,61
25,65
25,71
25,47
25,28
25,53
25,68
25,46
25,13

| 25,34

25,47
25,31
25,18
25,17
25,33
25,41,

| 25,38

25,32
25,33
25,58
25,52
25,56
25,62
25,70
25,79
25,74
25,53
25,39
25,33
25,44
25,465

25,465

25,55
25,71
25,68
25,36
25,33
25,60
25,64
25,38
25,15
25,41
25,44
25,33
25,17
25,20
25,35
25,42
25,38
25,36
25,43
25,59
25,43
25,58
25,63
25,76
25,80
25,67
25,52
25,37
25,39

25,46
25,470) + 848] +13"79
+10°89

— 380 —

i September | 4855.

Thermometern

Celsius.

Kl. 9

&& m.

+118
+11,3
+11,6
+12,6
+ 77
+ 70
+11,0
+10,9
+ 9,6
+ 86
+ 96
+ 9,6
+ 7,5
+ 8,6
+ 7,0
+ 5,3
410,0
+10,8
411,5
+11,9
+16,0
+16,4
+120
+ 5,6
+ 9,3
+11,1
+ 9,0
+11,6
+14,0
+13,0

+1030

2}

| Vindarna. on 5
25 |

Kl. 6 | Ki. 2 | Kl. 9 =. |
f. m. em. | e. m. 0
— | — | S.S.0. | Halftl |
N. N. |N.N.O.| Rego ,
— |vev.| v. | Kun‘
ssv.|vsv.|vs.v.|I — :
VS.V.| N. |N.N.V.| Regn |
N. IM.N.V.IN.N.V.| Klart Ä
V.N.V. | V.N. v.
v.s.v.| Vv. |v.sv.| gan!
V.S.V. |N.N.V. |N.N.V. | Rega
N.N.V. | N.NSV.ÅNNSV. | — |
N.V. — 8. Mulet
s.v. I V.S.V.] V. Rega '
— N. VNV.I — |
V.N.V. ÅNSNV. INSNSV — i
N. N. N.N.V. | Hail
N.N.V. I V.N.V.] O0. |
0.3.0.| O0. |0.3.0. | Rega |
V.S.V.] V. | SSV. | Hainı
S.S.V. | v.s.v.| V.S.V. |
V.S.V. | V.S.V. | V.S.V.
| S.V. I V.S.V.| S.V. —

vsV.| v. |VMV.| Klier
V.N.V.| — | NM. Hain
N. N. ÅN.N.V. ;
V.N.V.IN.N.V. uv.| —|
— | V.SV. var. | —

.S.V. | V.S.V. I V.S.V.

S. S.S.V. | S.S.V. I — |
sv. I Sv 1 I — |
— | — |vuv| — ı

Nederbörden = 0,294 dec. tum. '

-—

wF »

STOCKHOLM, 1850.

P. A. NORSTEDT & SÖNER.

ÖFVERSIGT

AF

KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS
FÖRHANDLINGAR.

Årg. 12. 1855. HM I & 10.

Onsdagarne den 14 November och 12 December.

Föredrag.

Den 14 November.

1. Nya slägten och arter af Annelider. —
Hr Dokt. J. G. H. Kınzers hade insändt följande meddelande:
»Animalia Annulata nova |. minus rite cognita recensuit

J. G. H. Kınseae.

I. APHRODITEA SAvIGNY.

Fam. I. Aphreditacea.
Gen. Halitea Sav. Aphrodite Aup, et M. Epw.

Tuberculum faciale granulosum sub tentaculo *) inter palpos va-
lidos; antenne nulle; cirri tentaculares longi, buccales breves; ma-
xille cartilaginez parum distinctz; branchie humiles, parva; ely-
trorum paria quindecim in segmentis . . . 23, 25, 28.

APHRODITA (L.)

Oculi sessiles; dersum tela tomenlose tectum; setz pedum ven-
tralium numerose, numquam glochide=.

A. alta n. — Corpus altum; lobus cephalicus rotundatus; tentaculum
breve, articulo basslı quarta parte longitudinis capitis breviore;
sete pedum dorsuslium in tela tomentosa occultz; capilli bre-
ves albidi.

Hab. in mari atiantico long. occid. 40°55’, lat. austr. 22930",
prope Rio Janeiro, profund. 20—30 org.

+) Tentsculum == antenne impaire; antennz = antennes miloyennes;

palpi = antennes externes; cirri buccales = cirri ventrales paris /
secundi pedum.

— 3823 —

A. aculeata L. — Corpus latum; lobus cephalicus spathulatus, parte
basali tentaculi brevis duplo longior; setz pedum dorsualium va-
lide, longe, telam tomentosam penelrantes; capilli viridi-zenei.

Hab. ad oras Europa.

A. longicornis n. — Corpus latum; lobus cephalicus rotundatus;
partem basalem tentaculi longissimi equans; setz pedum dorsu-
alium valide, long®, telam tomentosam penetrantesz; capilli vi-
ridi-znei,

Hab. in mari atlantico australi, extra ostium fluvii la Plata.

HERMIONR Bıaınv.

Oculi pedunculis suffulti sub margine capitis affixis; tele tomen-
tosa nulla; pedes elytra ferentes setis glochideis armati, ventrales

selis paucis, bidentlatis.

H. bystrix Sav. Bıamv. (Aphrodita) Aun. et M. Enw. Ann. Sc. nat.
xzvır, 416. — Lobus cephalicus rotundatus; elytra media reni-
formia, canaliculis aliis divergentibus, aliis transversis, cellulisque
magnis rotundatis; setz pedum ventralium apice curve.

Hab, oras Gallixz, ad Cherbourg nobis obvis; specimen scandi-
navicum non vidimus.

H. hystricella Quarser.? Cuv. Regne animal, &d. 3, Annelides pl.
19, sine descriptione. — Lobus cephalicus late rotundatus; elyira
media oblique reniformia, margine antico interno producta, striis
tenuissimis divergentibus, cellulis ovalibus sparsis; sete pedum

ventralium apice rectae.
Hab. ad oras Syria, unde Museo Regio misit Henzuaoae.

APHROGENIA n.

Oculi parti basali tentaculi impositi, laterales; tela tomentosa
nulla; setz pedum dorsualium uncinatz, nec glochidex, pedum ven-
tralium paucz, bidentatze.

A. alba n. — Lobus cephalicus latus, brevis; tentaculum palpis
paullo brevius; elytra cellulis magnis dense radiala; sete pedum

ventralium dus.
Hab. ad insulam S:ti Thom& Indie occidentalis, unde Museo

regio attulit N. Wennenen.

LZEETMONICE n.

Oculi pedunculis suffulti margini anteriori lobi cephalici adnatis;
dorsum tela tomentoss tectum; setz pedum elytra ferentium glochi-
dee, ventralium semipennatz.

L. filicornis n. — Lobus cephalicus rotundatus, sulcis duobus ar-
cuatis tripartitus, tentaculum filiforme, palpis longius; elvire me-
dia oblique reniformia, cellulis minimis, forma variis.

Hab. ad oram Sueciz occidentalem. Mus. reg.

— 383 —
Fam. II Iphlonena.

Tuberculum faciale minutum, inter antennas binas, e superficie
faciali productas; tenlaculum nullum; palpi crassi, cirri tentaculares
et buccales graciles; elytra retliculata.

IPHIONE n.
Eumolpe iphionse Sav.

Oculi quatuor; lobus cephalicus in articulos antennarum basales
productus, lobo longiores; elytrorum paria Iredecim; setae dorsuales
subulatz, ventralibus serratis approximatz.

I. ovata n. — Antenne, palpi cirrique ciliati, apice attenuati, nes
clavati, elytra margine Jevia.
Hab. mare pacificum ad Honolulu.
I. muricata (Polynoe) Sav. (Eumolpe) Bıaınv. — Palpi cirrique ciliati,
clavati; elytra margine ciliata.
Hab. oras ins. Mauritii et mare rubrum (Sav.).

Fam. Ill. Polyneina.

Tuberculum faciele-nullum; tentaculum longum, antenn® bins;
maxille magne cornes; oculi quatuor; elylrorum paria 12—35; seg-
menta elytris carentia cirro pradila dorsuali; branchie null».

LFPIDONOTUS (Leaca).

Bases antennarum e margine anteriore lobi cephalici productz;
elytrorum paria 12(—13?), dorsum omnino tegentia; corpus breve.

L. Pomarez n. — Antennz, lobo cepbalico duplo longiores, ten-
taculum, cirrigue dorsuales graciles infra apicem altenuatum in-
flati; palpi valıdi, conici, carinati, scabri, longitudine tenta-
culi; seta inferiores longe, infra apıcem spinose; elytra, paria
duodecim, margine clavato-fimbriata.

Hab. ad insulam Tahiti.

L. socialis n. — Antenn&, lobo cephalico parum longiores, cirri
tentaculares, buccales et dorsuales infra apicem subulatum inflati;
palpi validi, carinati, ciliati, apiculati; sete inferiores long,
infra apicem spinoso-serrulal&; elylrorum paria 12?

Hab. ad insulam Eimeo maris pacifici.

L. Jacksoni n. — Antenn® lobo cephalico longiores; tentaculum
palpos superans validos, scabros et, ut appendices reliqu& cir-
rique dorsuales, infra apicem inflatos; sets inferiores infra api-,
cem profunde serrat2; elytra, paria duodecim, margine cilista.

Hab. ad Port Jackson.

L. margaritaceus n. — Antennz lobo cephalico parum longiores;
tentaculum longitudine palporum levium; bases cirrorum dorsua-
lium pedes longitudiue squantes; sets inferiores brevissims,
infra apicem sereulatz; elyira, paria duodecim, margine ciliala.

Hab. ad Gusjagvil Americz.

— 38 —

L. Johnstoni n. — Antenne lobo cephalico longiores; sel inleriores
long&, superioribus tamen breviores, infra spicem acute serrate;
elytra, paria duodecim, margine lsvia, parte externa elevata.

Hab. litora insularum prope Panama.

L. Wahlbergi n. — Antenne, lobo cephslico parum longiores, ten-
taculum, cirri tenlaculares, buccales et dursuales ante apicem al-
tenustum inflati; palpi laves, tentaculum longum superantes;
setze superiores divergentes, inleriores infra apicom serraiz; ely-
tra, paria duodecim, tuberculis predita magnis, rolundalis, mar-
gine elevato.

Hab. ad Port Natal, unde retulit J. A. Wanuuserc.

L. czruleus n. — Antenn® lobo cephalico parum longiores, palpis
breviores scabris, validis; setz inferiores bidenlats, infra apicem
iransverse striatim serralo-spinos&; elytra, paria duodecim, tu-
berculis pradita sparsis conicis; cirri ventrales apicem pedum
altingentes.

Hab. ad Rio Janeiro.

L. havaicus n. — Äntennz lobo cephalico breviores, palpos zquan-
tes, tentaculo longiore, sicut appendices omnes ante apicem su-
bulatum vix inflatz; elytra, paria duodecim, macula magna no-
tata, margine ciliata; cirri ventrales pedum apices non ällingen-
gentes; setz inferiores sub apice dente minimo, infra arcte serratz.

Hab. ad Honolulu.

L. striatus n. — Antennz, tentaculum zquantes, lobo cephalico du-
plo longiores, dimidiem palporum Jongitudinem attingentes, ul
reliqu& appendices et cirri dorsuales, leves, cylindricz, apice at-
tenuato; elyira, parie tredecim ?, tenuiter granulata, late striala;

- sete inferiores bidentatz, infra apicem serrulatz et seriatim trans-
verse spinulos®.

Hab. ad Port Jackson.

L. indicus n. — Antenn& lobo cephalico vix duplo longiores, di-
midiom palporum longitudinem atlingentes, ut omnes appendices
et cirri dorsales, ciliate, sensim attenualz; elytra, paria 13),
spinis Curvis aspera, margine breviter ciliala; sets superiores an-
nulatim arcte spinuloss, inferiores bidentats, longe serratz®.
Hab. in freto Bangka.

HALOSYDNA n.

Bases antennarum e margine anteriore lobi cephalici producti;
elytrorum parıa 15—21, dorsum non omnino legentia; corpus elon-
gatum

H. Virgini n. — Antenne, longitudine lobı cephalici, conicz, apice
attenusato; tenteculum, longitudine palporum, infra apicem SU-
bulatum inflatum; elytra, paria quindecim, margine brevifimbriats;
sotee superiores longe, serrulatz, inferiorss bidentate, infra api-
com serrulate et transverse seriklim epinulosz.

Hab. ad Honolulu.

— 385 —

australis n. — Antennz, palpis dimidio breviores, tentaculum,
antennas superens, cirri tentaculares et dorsuales ante spicem
subulatum inflati; elytra, paria 21, laevia,
Hab. in mari atlantico extra ostium Aluvii La Plata.

H. patagonica n. — Antennz dimidiam palporum longitudinem vix
atlingentes, tenteculum antennas superans, cirri tentaculares et
dorsuales- ante apicem subulatum inflati; elytra, paria 18, tuber-'
culis rotundatis numerosis obsita; setz inferiores bidentats, infra
apicem serralzs.

Hab. in sinu York bay freti Magalhaensi.

H. parva n. — Antennz® tentaculum fere zquantes, palpis perum
breviores; cirri tentaculares longi, infra apicem subulatum inflati;
elytra, paria 149, brevifimbriata; sets inferiores bidentals, infra
apicem arcte serrulatz et spinos®.

Hab. ad Valparaiso, ad insulam Chincha, et ad S. Lorenzo
prope Callao.

H. brevisetosa n. — Tentaculum validum, palpi longi et cirri
tentaculares incrassati, apice attenuato; elytra, paria 18, tuber-
calis rotundis paucis pradita, fimbriisque brevibus; setz infe-
riores brevissims#, infra apicem serrale.

Hab. prope S. Francisco California,

ANTINOE n.

Bases antennarum sub margine lobi cephalici, antice incisi, juzta
tentaculum affixe; elytrorum paria 12—15, dorsum obtegentia; cor-
pus breve.

A. zquiseta n. — AÄntennz®, lobo cepbalico plus quam duplo lon-
giores, palpi cirrique dorsales ciliati, nec incrassati; sel supe-
riores inferioribus squales, bidentatis, infra apicem serratis et
annulatim spinulosis.

Hab. ad Port Natal, unde retulit J. A. WAHLBERG.

A. Waahli on. — Antenne conic®, lobo cephalico breviores, cum
tentaculo duplo longiore, leviter inflato, cirris tentacularibus, buc-
calibus et dorsualibus brevipilosz; palpi validi laves; elytra,
paria 15, macula magna notate, margine levi; setz inferiores,
superioribus longiores, bidentatz, infra apicem serratae.

Hab. ad Port Jackson.

A. pulchellus n. — Antenne lobo cephalico lato longiores, cum
cirris tentacularibus et dorsalibus brevipilose; elytra, paria 13,
tuberculis pradita minutis areolatis, margine breviter fimbriata;
setz inferiores bidentat®, infra apicem serrulatz. — Tentaculum
in specimine deest.

Hab. mare atlanticum extra ostium fluminis la Plata.

A. microps n. — Antennz lobo cephalico breviores, cum tentaculo
duplo longiore, et cirris tentacularibus brevissime ciliate; palpi
validi leves; oculi minuti; elytra, paria 14, macula nolata nigra,

— 386 —

semilunari, margine levi; sete inferiores infra apicem serratz,
superiores profunde serrals.
Hab. ad Rio Janeiro.

HARMOTHOE n.

Bases anlennarum, sub tentaculo effixz, incisuram lobı cephalici
occupante; elytrorum paria 15, Jdorsum obtegentia; corpus haud longum.

H. spinosa n. — Antennz, longitudine capitis, tentaculo dimidio
breviores; palpi crassi, validi, subarticulati; appendices omnes
lobi cephalici leves; elytra prope marginem posticum et exier-
num spinulis armata conicis; sets inferiores paullum longiores,
bidentats, infra apicem arcte et profunde serratz,

Hab. fretum Magalhaensi.

H. scabra (Aphrodita) O. Fann. F. Gr. 311; (Lepidonote) Öasp. An-
nul. dors. 12. — Antennz® lobo cephalico longiores, tertie parti
tentaculi scabri aquales; palpi longi, tenues, et, sicut cirri, sca-
bri; spine elytroram irregulares; sets inferioros uncinate, infra
apicem serral&.

Hab. mare atlanticum boreale.

HERMADION n.

Antenne ut in Harmothoe; elytrorum paria 15, partem mediam
dorsi et segmenta posteriora non tegentia; sets inferiores infra apicem
serrate; corpus elongatum.

H. Magalhaensi n. — Bases antennarum ante marginem prominen-
tes lobi cephalici, partem tentaculi basalem zquantis; appendices
cephaliei, cirri, elytra l®via; margines elytrorum reflexi; set:
superiores leves.

Hab. fretum Magalhaensi.

H. longicirratus n. — Bases antennarum margine lobi cephalici
occultate, parte tentaculi basali longioris; appendices cephalicı
cirrique omnes cilisti; cirrı anales elongati; elytra tuberculosa.

Hab. fretum Moagalhaensi.

Fam. IV. Acoöten.

„ Tontaculum breve; oculi duo; maxille dentibus armatıe duobus
mediis et pluribus lateralibus; elytrorum paria, 39—93, in segmentis
....24, 26, 28, 30... .; segmenta elytris carentia cırris pradita
dorsualibus.

PANTHALIS no.

Dentes medii contigui; pedunculi oculorum partem anticam lobi
cephalici occupantes, longitudine tentaculi; elytrorum paris 39, primis
tribus plenis dorsum tegentibus, reliquis campanulatis, dorsum medium
nudum relinquentibus.

— 3837 —

P. Oerstedi n. — Palpi Jongi, laves; cirri tentaculares tentaculo
longiores; cirri dorsuales pede breviores; setz trium ordinum: su-
bulate, serrulate: bipennato-penicillate: aristatz; papille pe-
dum nulls.

Hab. ad oram Suecis occidentalem.

EUPOMPE n.

Pedunculi oculorum. partem anticam lobi cephalici occupanles,
tentaculo parum breviores; elytrorum paria 93, plana, tenuia, in-
verse s. antrorsum imbricata; pars anlica et media dorsi nuda, po-
stica tocta.

E. Grubei n. — Palpi longi subarticulati; tentsculum cirris longi-
tudine zquale; setz quatuor ordinum: serrulats, subspirales: bi-
pennato-penicillate: aristatz: capillacex.

Heb. prope Guayaquil.

- Fam. V. Sigallonina.
Sigalion Au». et M. Epw.

Pedes, in segmentis anticis, aut elytro aut cirro dorsuali praditi;
in posticis elytro et cirri dorsuali.

STHENELAIS n.

Lobus cephalicus rotundatus, media parle impressa tentaculum
excipiens validum, cujus basi antenne affixe; oculi quatuor; setz
trium ordinum: setacex, serrulatz: subulstz, serrate: arliculats,
bidentatz; papille elytrorum dorsum legentium simplices.

S. Helene n. — Oculi zquales, postici pone medium lobi cepba-
lici siti, invicem propiores quam antici; tentaculum cirris ten-
tacularıbus Jongiusculum; elytra subtus et pedes laves.

Hab. ad Valparaiso.

S. articulata n. — Oculi postici ante medium lobi cepbalici siti,
minores et inter se magis quam anlici distantes; tentaculum et
cirei tentaculares quali longitudine; palpi longi articulati,; ely-
tra subtus papilloss; pedes papillis prediti et tuberculis deplanatis.

Hab. ad Rio Janeiro.

S:GALION (Aup. et M. Eow.).

Lobus cephalicus antice lJatus; lentaculum nullum; antenne dus
breves in margine anteriore lobi cephalici; oculi duo (I. quatuor ?);
setz bidentate composite et simplices serratz; elvira dorsum oble-
gentia margine ramoso-fimbriala.

S. Edwardsi n. — Lobus cephalicus postico rotundatus, oculis ante
medium sitis; cirri tentaculares quintam partem palporum zquan-
tes; pedes inferne cirris ventralibus breviores, papillis praditi et

tuberculis deplanalis.
Hab. mare extra ostium fluvii La Plata.

— 388 —

Lobus cephalicus rotundatus, sulco medio tentaculum excipiens;
antenne nulle; palpi longissimi; oculi duo (l. quatuor); setz supe-
riores spiraliter serrulats, inferiores subulatz, pectinalo-canaliculatze;
elytra anleriora dorsum non omnino tegenlia, papillis nullis.

L. Quatrefagesi n. — Oculi juxta basem tentaculi minuti; palpi
longissimi; pedes papillis praditi filifformibus; cirri ventrales broves.
Hab. mare extra ostium fluvii La Plata.

PSAMMOLYCE n.

Lobus cephalicus antice in basem productus crassam tentaculi
longi; antenne nulle; oculi quatuor (duo?); sete superiores sim-
plices, gracillims, serrate; inferiores composite, apice bidentato-fissze ;
elytra medium dorsum non tegentie, arenosa, margine longe fimbriata,

P. Petersi n. — Corpus latum, depressum; lobus cephalicus po-
stice latus; oculi quatuor, quorum postici majores, inter se re-
motiores; tentaculum et cirri tentaculäres zquali longitudine; setz
superiores bidental®, apice curvato,

Hab. ad Mossambique, unde Museo retulit G. v. Doesen.

P. flava n. — Corpus gracile, cylindricum; lobus cephalicus postice
contractus; oculi duo ad basin tentaculi, cirros tenlaculares su-
perantis; setze superiores versus apicem extimum aduncum atte-
nuste, fissura profunda, lineari,

Hab. ad Rio Janeiro.

P. Herminis (Sigalion) Aun. et M. Eow.

— 389 —

2. Om Cimex Stockerus (Lin) och Cimex Au-
gur (T’auns) — Hr C. Srir meddelade genom Hr Bone-
man följande:

»Bland Hemiptera torde det finnas få arter, om hvilka
författarne varit af så olika åsigter och så misskänt, som den
af Linne i Museum Ludovice Ulric® beskrifna Cimex (Callı-
dea) Stockerus. Den förste som efter LinnÉ upptog någon art
under detta namn var Fasricius, men hvad han härmed menat
är något 'helt annat än Linnés art. Sedermera hafva Worrr,
LATRRILLE, Guss, Bormeister m. fl., och sednast Darras") un-
der detta namn omnämnt eller beskrifvit arter, utan att det
lyckats dem hafva för ögonen den rätta Linneanska, knappast
hafva de sinsemellan med detta namn betecknat samma art.
Det finnes dock ett arbete, der en Callidea Stockerus är be-
skrifven och hvilken verkligen är identisk ıned Linnés och det
är i »Histoire naturelle des Hemipterem af Amvot och Ser-
VILLE, ehuru ingen tycks vilja hafva medgifvit, att dessa för-
fattare hade rätt. Att så likväl är förhållandet kan jag intyga,
sedan jag varit i tillfälle att i Museum i Upsala, der typerna till
Museum Ludovice Ulrice förvaras, undersöka det exemplar,
som ligger till grund för Linnés beskrifning. Jag tror mig
derföre göra Hemipterologerna en tjenst då jag här nedan lem-
nar en riktig synonymi till ifrågavarande, så ofta omtvistade
art, och, ehuru den är en ibland de allmännaste och kändaste
sitt slägte och äfven ganska ofta förekommer i samlingar, äf-
ven meddelar dess beskrifning. .

Callidea Stockerus (Linné). — Chalybea aut virescente-chalybea,
nitida; capite impunctato, macula media nigra; thorace marginibus
entico-lateralibus dilatatis, parce subtiliter, anterius tamen plerumgue
magis rudiusque, punctato, maculis 10 (3, 5, 2,) marginibusque antico-

*) Jag torde få anmärka, att Daruuas i sin List of Hemiptera först
uppför både Larasırıes och Gugrins Callidea Stockerus såsom sy-
nonym under Callidea purpurea (Horze), och sedermera anför La-
TREILLES art äfven under Callidea Stockerus (DALL.) samt Gussıns art
under Callidea Stollii (Wourr) så att bvardera dessa författares
art upptages såsom synonym till två olika arter.

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh., d& 14 November 1855.

— 390 —

lateralibus nigris; scutello dense, subprofunde punctato, basi impun-
ctato, dorso longitudinaliter subtiliter carinato, carina pone medium
evanescente, maculis 9 nigris, quarum 1 basali transversa, 3 latera-
libus utrimque, 1 apicali, orbicularibus, 1 media subcordata, interdum
longitudinsliter Jivisa, ornato; abdomine marginibus rudius punctalo,
medio lutescente, meculis nigris, ulrimque duplici serie posilis, ornato,
segmentoque penultimo medio nigro; femoribus lutescentibus, apice
cum tibiis virescente-chalybeis; antennis tarsisque nigricanlibus.

Syn. Cimex Stockerus. Lin, Mus. Lud. Ulr. p. 167. (1764).

Scutellera dilaticollis. Guérin. Voy. Coq. Zool. Il. 160. 11 et 164.
1830).

Chryeocori Stoll. Haus. Wanz. Ins. II. 39. t. 44. fig. 136. (1834).

Callidea abdominalis. Hopx. Cat. 15. (1837); Geruan, Zeitschr. I.
4112. 2. (1839).

Galostha Siockerus. Am. et Seav. Hist. des Hem. 34. 2. (1843).

Callidea dilaticollis. Dautas. List of Hem. I. 28. 26. (1851).

Patria: Java, Malacca, China meridionalis.

Uti »Dissertatio entomologica novas inseclorum species
sistens» beskref Tauumseng bland många andra Hemiptera äfven
en under namn af Cimex Augur, och upptog deraf fyra varie-
teter. Vid den undersökning af typ-exemplaren, som jag varit
i tillfälle att göra, hafva alla dessa fyra varieteter befunnits
icke allenast utgöra olika arter, utan äfven böra föras under
två olika slägten, hvarföre jag, som ett ringa bidrag till kän-
nedomen af Tuunserss Hemipter-arter, ansett mig böra lemna
beskrifningar på de fyra af honom hopblandade arterna.

1. Odontopus Coqueberti. (Fasa.) — Rufus, antennis, membrans, inci-
suris abdominis, tibiis tarsisque nigrofuscis. CO. Long. 16, lat.

6 millim.

Cimex Augur var. a. Tauns. loc. supra cit. P. III. p. 58. (1784).
Lygaus Coqueberti. Fabr. Syst. Ryng. p. 222. 86. (1803).
Pyrrhocoris Coqueberti. Burw. Handb. der Ent. P. Il. p. 284.
2. (1835).
Patriam in collectione non indicavit TausBerous, sed specimen in
Mus. Reg. Holm. ex India orient. adest.

Caput triangulare, convexiusculum, impunclatum, rufum, tuber-
culis antenniferis sat productis. Antenn® corporis plus dimidia fere
longitudine, art. 1, 2 et 4 subzqualibus, 3 his nonnihil breviore.
Thorax Jatitudine longitudini azquali, antice truncatus, postice latis-
sime rotundatus, marginibus lateralibus subelevatis, rufus, parce, irre-
gulariter, subrude punctatus, antice callo transverso, subdeplsnato, an-
tice emarginato, Omnino circumpunctato, instructus. Scutellum trian-
gulare, convexiusculum, rufum. Hemelytra medio nonnihil latiora,

— 3911 —

parcius, irregulariter, rude punclate, rufa; membrana nigrofuscs, limbo
anguste sordide albido. Subtus impunctatus, nitidus, rufus, incisuris
pectoris abdominisque fuscis, illius etiam punctatis. Femora rufa, ti-
bis tarsique fusci.

2. Dysdercus Augur. (Tauss.) — Rufus; antennis, rostro, basi excepta,
membrana fere tota, pectoreque nigro-[uscis; abdomine flavescente;
pedibus fuscopicescentibus. Long. 16, lat. 6 millim.

Cimex Augur. var. 8. Tuuns. loc. supra cit. P. Ill. p. 58. (1784).

Specimen typicum in Mus. Ups. absque loco.. Exemplum e Java

possideo.

Caput oblongotriangulare, sat convexum, vix punctatum, rufum,
tuberculis antenniferis sat productis. Antenna nigrofusc®, basi ipsa
rufe, art. 1 capite nonnihil longiore, 2 et 3 hoc vix dimidio breviori-
bus (art. 4 deest.. Rostrum corporis plus dimidia longiludine, vali-
dum, nigrum, articulo basali, apice excepto, rufo.. Thorax latitudine
nonnihil brevior, antice quam postice dimidio angustior, antice leviter
sinuatus, posterius subtruncatus, lateribus reflexis, medio subsinualtis,
parce, irregulariter, subrude punctatus, anterius callo transverso, con-
vexo, impunctato, antice sinuato, instructus, rufus. Scutellum trian-
gulare, parum convexum, rufum, apice nigrum. Hemelytra medio
latiora, dense rudeque punctata, rufa; membrana fusca, fascia lata ba-
sali, sordide albida ornata. Pectus nigrum, nitidum, margine postico
flavescente. Abdomen flavum, incisuris fuscis. Pedes fuscopicescentes.

Staturs fere Dysd. Koenigii.

3. Dysdercus Thunbergi. (Står). — Lutescens, (vivus rufus?); anten-
narum art. 3 toto, 4 apice, rostro, callo thoracis, dimidio basali
scutelli, peclore, abdomine basi, tibiis tarsisque nigrofuscis; mem-
brana sordide albida, fusco-bipunctata. Long. 15, lat. 6 millim.

Cimex Augur. var. y. Tuuxs. loc. supra cit. P. Ill. p. 58. fig.
68. (1784).

Patria: Coromandel, sec. Mus. Tuuns.

Caput oblongotriangulare, convexum, subimpunctalum, lutescens,
tuberculis antenniferis produclis. Antenn® corporis plus dimidia lon-
gitudine, lutescentes, art. 3 toto, 4 apice nigrofuscis, art. 1 capile
longiore, 2 et 4 hoc brevioribus, 3 his adhuc breviore, Rostrum va-
lidum, corporis dimidia longitudine, fuscopiceum. Thorax lutescens,
latitudine subbrevior, antice parum sinuatus, postice latissime rotun-
datus, marginibus lateralibus reflexis, medio subsinuatis, lateribus
utrimque rude, irregulariler punctatus, anterius callo transverso, con-
vexo, anlice sinuato, nigro instructus. Scutellum triangulare, con-
vezum, dimidio basali nigro, apicali lutescente. Hemelytra medio la-
tiora, lutescentis, dense rudeque punctata, membrana sordide albida,
basin versus fusco-bipunctata. Pectus violacescente-nigrum, margine
postico sordide albido. Abdomen lutescens, dimidio basali nigricante.
Femora nigricantis, apice cum tibiis lutescentie, tarsi fusci.

4, Dysdercus thoracicus. (Står). — Violacescente-niger; capile, hemely-
tris, abdomineque apicem versus rufis; pedibus piceis. Long. 14,
lat. 5 millim.

— 392 —

Cimex Augur. var. d. Tauns. loc. supra cit. P. Ill. p. 58. fig.
69. (1784).

Patria?

Statura pracedentis. Caput triangulare, convezum, rufum, tu-
berculis antenniferis productis. Antenna corporis plus dimidia longi-
tudine, nigrofusc®, art. 1 basi, 4 toto, apice excepto, rufis. Rostrum va-
lidum, corporis dimidie longitudine, fuscopiceum. Thorax violacescente-
niger, antice sinuatus, postice subtruncatus, marginibus lateralibus re-
flexis, medio vix sinuatis, posterius irregulariler, rude punctatus, an-
terius callo transverso, convexo, antice sinualo, instructus. Scutellum
triangulare, convexiusculum, violacescente-nigrum. Hemelytra medio
latiora, rufa, dense rudeque punctala; membrana sordide albida, basi
macula minuta fusca ornata. Pectus violacescente-nigrum, margine
postico albido. Abdomen nigricans, nitidum, marginibus et posterius
rufum. Pedes fuscopicei.

— 393 —

Den 12 December.

3, Pulsalilla palens funnen på Gotltland. —
Er Wanteeas lemnade följande meddelande från Hrr J. C. W.
Stenuammar och M. M. Fropenus:

»Under den resa på Gottland, hvilken vi sistlidne som-
mar i Doktor Cur. Stexaammans sällskap företagit, hafva vi varit
nog lyckliga att träffa ett fynd för fäderneslandets phanero-
gam-flora, som, ehuru ej fullkomligt oväntadt, såsom tillhö-
rande .vära närmaste grannländer i öster, likväl ej torde sakna
ett särdeles intresse.

Till de sju arter af Linnés slägte Anemone, hvilka i
hans Svenska Flora upptagas, och hvilkas antal intill närvarande
tid icke blifvit ökadt, får nu läggas en åttonde, Pulsatilla pa-
tens Lis., hvilken vi den 21 Juli, ehuru då i öfverblomning
kunde urskilja växande i Lojstad socken nära invid kyrkan på
en torr för solen starkt utsatt sandkulle O.N.O. från densamma.
Att vi ej misstagit oss om arten, derom hafva vi vunnit full
visshet genom jemförelse med utländska exemplar, hvartill Hr
Professor Fries ynnestfullt lemnat oss tillfälle.

Å samma växtställe, der Pulsatilla patens träffades, iakt-
togo vi äfven rotbladen af en växt, hvilken vi ansågo till-
höra någon annan inom Sverige hitintills icke anmärkt art af
Linnés Anemone. Äfven denna vår förmodan har vunnit be-
kräftelse genom de upplysningar Hr Professor Fries behagat
meddela oss. De af oss hemförda rotbladen öfverensstämma
nemligen med dem af Pulsatilla Hackelii Tauscn., som af
Koca förenas med Pulsatilla Haller: (Taschnb. der Deutsch.
und Schweiz. Flora s. 5}, men blifvit ansedd säsom hybrid.
Med nästan fullkomlig säkerhet torde då kunna antagas, att äf-
ven Pulsatilla Hackelii är Gottlands-floran tillhörig. Härom
lärer nästa vår gifva utslag, då den skarpsynte granskaren af.
Gottlands-floran, Hr Magister O. A. Westöö, vid blomnings-
tiden ämnar besöka växtstället».

Öfvers. aj K. Vel.-Ahad. Förh., d. 12 December 185%.

— 39 —

4. Nytt växtställe för den hvita tryffeln. —
Hr Wauızens anförde:

»Det är icke längesedan Akademien genom ett meddelande
från Hr Fries erhöll den oväntade underrättelsen, att den förut
endast i norra Afrika och södra Europa funna hvita tryffeln
(Terfez niveum) blifvit anträffad vid egendomen Cedersberg, ej
långt från Linköping. Detta förhållande, intressant i och för
sig, förtjenar ökad uppmärksamhet, sedan denna, som en ut-
märkt läckerhet ansedda svamp, ej blott händelsevis synes före-
komma i nyssnämnde trakt. Jag bar nemligen i dessa dagar
genom Hr Grefve Heansıx FarkenserG erhållit samma tryffel-
art, under en plöjning d. 43 sistlidne November af honom
påträffad i några exemplar å bans egendom Kuseboholm i
Wärdnäs socken, äfvenledes i Linköpingstrakten, der svampen
sannolikt har en allmännare utbredning, ehuru den, såsom vä-
xande under jordytan och troligen på större djup än det hvar-
till vanlig plöjning verkställes, hittills blott tillfälligtvis blifvit
funnen och ej gerna i större mängd kan bekommas, så länge
till dess uppsökande inöfvade hundar saknas. Den egna krydd-
artade lukt, som tryffeln, äfven i halftorkadt skick, starkt
sprider omkring sig, gör det för hundarne möjligt att upp-
täcka hvar den finnes».

Öfvers. af K. Vel-Akad. Förh., d. 12 December 1855.

— 395 —

Akademiska angelägenheter.

Den 44 November.

Prases tillkännagaf, att Akademien genom döden förlorat sin le-
demot i sjunde klassen, Professoren vid Ecole de Médecine i Paris,
Hr F. Macenpis.

Akademien kallade, genom enstäldt val, till ledamot i andra klas-
sen, Directorn för Observatorium i Paris Hr U. J. Lu Veamer, samt i
femte klassen, General-Directören öfver Geologiska undersökningen i
Stor-Britennien Hr R. J. Muacnaison.

Den 42 December.

Akademien kallade genom anstäldt val till ledamot i sin sjunde
klass Öfverläkaren vid Seraphimerlazarettet, Professoren P. H. Maru-
sten, samt i den nionde, Stats-Rädet, Chefen för Eccles.-Departe-

mentet, Dr L. A. Anjou.
Akademien beslöt att inleda utbyte af skrifter med Litterary and

Philosophical Society i Manchester.

Förteckning öfver böcker och skrifter skänkta
SIE Velenshaps- Akademiene Bibliothek.

Den 44 November.

Af Hans Maj:t Konungen.

Natural History of New-York. P. V: Agriculture, vol. 3 with plates.
P. VI: Palzontology, vol. 2. Albany 1851, 52. 4:0.

Wacener, G. R., Die Entwicklung der Cestoden nach eigenen Unter-
suchungen. Breslau 1854. 4:0. (Aus den Verbandelungen der K.
L. C. Akad.)

Levaor, G., Tvenne ströskrifter.

Af Academie des Sciences i Paris.

Mémoires de l’acadömie. T. XXI, XXIII, XXIV. Paris 1850—1854. 4:0.
Mémoires présentés par divers savants. Sciences matbém, et physiques.
T. XI, XII, XI. Paris 1851, 1852. 4:0.
Af British Association.
Report of the 24th meeting at Liverpool 1854. Lond. 1855. 8:0.
Af Geological Society i London.

The quarterly journal. Vol. XI. P. 3. Lond. 1855. 8:0.

Af Royal Geographical Society i London.
Address. May 1855, 8:0.

— 396 —

Af Chemical Society i London.
The quarterly journal. Vol. VIII: 2. London 1855. 8:0.

Af K. Geologische Reichsanstalt i Wien.

Jahrbuch. 1855. N:o 1. 8:0,
Abhandlungen. B. 2. Wien 1855. 4:0.

Af R. Academia della Scienze i Neapel.
Rendiconto. 1854. N:o 7 et 8. 4:0.

Af Académie Royale de Belgique.

, Mémoires, T. 28, 29. Brux. 1854, 55. 4:0.
Bulletins. T. XXI: 2. XXI 1. Brux. 1854, 55. 8:0.
Mémoires couronn&s. Collect. in 8:vo. T. VI: 2. Brux. 1855. 8:0.
Annuaire de l’Acad. 1855. 8:o.
Bibliographie academique. 1854. Brux. 1855. 8:0.

Af Naturforschende Gesellschaft i Zürich.
Mittheilungen. H. 8, 9. 1854, 55. 8:0.

Af Societe Vaudoise i Lausanne.
Bulletin. T. IV. N:o 33. 1854. 8:o.

| Af Författarne.
Bennett, J. H., An investigation into the structure of the Torbanehill
mineral. Edinb. 1854. 4:0. (From the Transact. of the Roy. Soc.)

Forrtente, Fa., Geologische Übersichtskarte des mittleren Theiles von
Süd-Amerika. Wien 1854. 8:o.

Owen, R., Principes d’osteologie comparde. Paris 1855. 8:0.

Fenicıa, S., Dissertazione sul Tifo Colerico. Nap. 1855. 8:o.

SWELLENGREBEL, J. G. H., Analytisch-geometrische Untersuchungen. Bonn
1855. 4:0.

Af Utgifvarne.

Results of astronom. observations made at Durham. By R. C. Car-
aıncron. Durbem 1855. B:o.

Voyage en Islande et au Groenland. Journal de voyage, par RE. Mecuer.
(Livr. suppl. et derniere), Paris 1852. 8:0.

Natuurkundig Tijdschrift voor Nederlandsch Indie. Deel VI: (N. Ser.
I). 1—6. D. VII: 5, 6. D. VII: 14. Batavia 1854, 55. 8:0.

Catalogue of stars near the ecliptic. Vol. Ill. Dublin 1854. 8:0.

Jahresbericht der k. Sternwarte bei München für 1854. Von J. Lauoxt.
Münch. 1854. 8:0.

Af Hr A. Quetelet.
Annuaire de l’observatoire roy. de Bruxelles. 1855. 12:0.
Observations des phenomenes periodigaes, (Extr. de T. 29 des Mem.)
Plans

— 397 0 —

Plans et description des instruments de l’observatoire roy. de Bru-
xelles. 4:0.

Sur la difference de longitude des observatoires de Bruxelles ct de
Greenwich. 4:0.

Af Hr A. Retzius.
The natural history review. 1854, Apr. 1855, July. 8:o,
Sex ströskrifter om och af vetenskapliga samfund i Dublin. 8:0.

Af KE. Sundhets-Kollegium.
Underd. Berättelse om medicinelverket i riket år 1853. Stbm 1855. 4:0,

Af Hr N. @. Bruzelius.

Undersögelser i geologisk-antiquarisk Reining af FoacazAmMer, Steen-
staur och Worsaar. (Af Oversigt over Vidensk.-Selsk. Forh. 1854).

Af Hr C. Palmstedt.
Cosmos. Vol. VI. Livr. 25. (2 ex.)

Den 432 December.

Af Kongl. Norska Universitetet.

Karter over den Norske Kyst. 17 blad in folio. Jemte dertill hörande
Beskrivelser, 15 häften in 4:0.

Kart over det nordlige Norge. Af P. A. Musca. 2 blad in folio.

K. CaristiAn den fjerdes norske Lovbog af 1604. Christ. 1855. 8:0.

Kıesurr, Ta., Das Christiania-Silurbecken. Christ. 1855. 4:o.

HöLusor, C. A., De prisca re monetaria Norvegise. Christ. 1854. 8:0,

Nyt Magaz. f. Naturvidensk. B. VIII. H. 4. Christ. 1855. 8:0.

Aarberetining for 1853. Christ. 1855. 8:0.

Sunpt, Eır., Om Dödeligheden i Norge. Christ. 1855. 8:0.

Danserssen & Boecz, Traité de la Spedalskhed ou Elephantiasis des
Grecs. Paris 1848 8:0. Med atlas in fol.

Norske Stiftelser. B. I. H. 2. B. II. H. 1. Christ. 1854, 55. 8:0,

Beretning om Bodsfengslets Virksombet i Aaret 1854. Christ. 1855. 8:0,

Gaza Norvegica. Lief. 1—3. Christ. 1838—50. Fol. Med kartor.

Beretning om Kongeriget Norges ökonomiske Tilstand i Aarene
1846—1850. Christ. 1853. 4:0.

Tveroe, M. Braun, Norges Statistik. H.. 1, 2. Christ. 1848, 49. 8:0,

Mindesmerker af Middelalderens Kunst i Norge. H. 1—5. Christ.
1854—55. Tivärfol.

Bosck og Danısıssen, Samling af lagttagelser om Hudens Sygdomme,
1:ste Hefie. Christ. 1855. Fol.

Bozcz, W., Recherches cliniques sur la syphilisation. (Extr. de la revue
medico-chirurg. de Paris).

Midlertidigt Reglement for Gaustad Sindssyge-Asyl. Christ. 1855 8:

Öfvers. af Kongl. Vet.-Akad. Förh. Årg. 12. N:o 9 & 10. 2

- su un so.r.—-

— 398 —

Muscu, P. A., Jus nauticum recentius quod inter Norvegos olim valuit.
Christ. 1838. 4:0.
Om Revision af Bestemmelserne for Examen Artium, m. m. Christ.
1855. 8:0.
Index Scholarum. 1855. 2 häften. Christ. 4:0.
Af Société Geologique i Paris.
Bulletin. T. XII. F. 24—32.

Af Marinobservatorium i San Fernando.
Almanaque Nåutico para el afio 1856. San Fernando 1854. B8:o.

Af Författarne.

Hansteen, Car., Den mögnetiske Inclinations Forandring i den nord-
ligere tempererte Zone. Kiöbenh. 1855. 4:0.

SCHEERER, Tu., Beiträge z. näheren Kentniss des polymeren Isomor-
phismus. 2:te Fortsetzung. 8:0. Mit Nachtrag dazu. 8:0. (Aus
Posccenn, Ann.)

Af Svenska Trädgärdsföreningen.

C. Linwzus. Ett handskrifver ark af Linné, innehållande några egen-
bändiga anteckningar om hans lefnadshändelser och utgifna ar-
beten. 2 sidor in fol.

Collection de curiosites naturelles.. Tvenne häften handskrifter ifrån
grefve Tessins samlingar. Fol,

Skänker till Rikefs Naturhistorlska Museum.

Den 14 November.
Zoologiska afdelningen.

Af Hr Westerman i Amsterdam.
En Coryteix persa L., samt
En Bucco mystacophanes Tzuu.; båda i sprit.

Af Hr Doktor Carlsson.
Ett skal af Dasypus tricinctus,
Af Hr Professor A. Retzius.
Yngel af lax från England, och
Leptocepbalus morrisi från Medelhafvet.
„ Af Hr Doktor Hamberg.

Två glas med fiskar, amfibier och insekter i sprit från China; insam-
lade af framl. Missionären Tu. Haunenc.

x

— 39 —
Af Hr Grefve Armand D’Otrante.

En skallerorm.

Af Hr Jägmästar Jensen.
Ägg och bon af flere Svenska fogel-arter.

Ethnografiska afdelningen.

Af Hr Grefve Armand D’Otrante.

En samling af vapen och andra föremål från Nord-Amerikanska

Indianstammar, enl. följande förteckning:

Trois boules de pierre. Les traiteurs les appellent boulets. (Riviere des
boulets). On en trouve qui ont environ 2 alnar de diametre.
Ces trois-ci sont ramassées dans les montagnes, entre les Rocky
Mountains et le fort des Pieds-Noirs (Fort Chardon, Fort Clark).

Une Casse-tete des Assinyboins.

Pipe donnée par un chef des Pieds-Noirs. La téte en pierre des
Montagnes Rocheuses (Rocky Mountains).

Moccasins des Pieds-Noirs.

Etui de poignard d’un chef Assinyboin.

Broderie en porc &pic.

Coutures en nerf de cerf.

Pendans d’oreilles de sauvagesse Pieds-Noirs.

Bandesu en herbe odoriferante, porté par un Pieds-Noirs.

Legume sauvage que les Canadiens nomment pommes blanches. Les
sauvages les mangent 6crases avec de la viande, A peu pr&s
comme les köttbullar. Les ours creusent la terre pour en manger.
[ls sont enfilés avec du nerf de grosse corn, 6lan, etc.

Collier d'un chef Corbeau, en griffes de grisiy bear, avec peau de
loutre, contures en nerf. Un collier de ce genre est estimé d'une
grande valeur. On peut avoir en échange un bon cheval &
courir le bison.

Peau d’elan pröpar6e, portée l'été sur le dos, par un indien. Pour
preparer la peau, on emploie la cervelle de l’animal. L’animal
vivant pese environ 300 I (40 LW).

Pare-flöäche ou bouclier d'un indien Aicaris. Cuir de bison qu’on
fait raccornir avec des pierres chaudes. Garniture en peau de
chevreuil. Dans les camps, les indiens suspendent ces pare-
fleches au bout d'une pique, en les tournant du cöt6 du soleil,

Serpent å sonnettes de la Louisiane. Les indiens font prendre des
sonneltes broyées, pour faciliter les accouchemens.

— 400 —
Den 12 December.

Botaniska afdelningen.

Af Hr Adjunkt N. J. Andersson.

Tre exsiccat-samlingar, neml.:
Stange, Saules de la Suisse, 8 bäften.
Leicuton, Shropshire Rubi.
Pueıs, Herbier des flores europeennes;
samt en mindre samling af sällsyntare arter frän Frankrike, och Si-
ciliens alla gräs-arter.

Mineralogiska afdelningen.

Af Hr Professor Scholander.
En stuff med amethyster.

401

Meteorologiska Observationer å Stockholms Observutorium

MM mm pp Mm Mm nm mm un» mm vå
von an MKB CPLCYWNnoAas,veyvsm

20

NR Ä
wir w
- W 8

gtr EE [ }e =, _Ü‚ ee nn

Barometern

reducerad till 0°.

Decimaltum.

25,37
25,09
25,21
25,38
25,25
25,36
25,13
25,29
24,95
24,70
24,81
24,87
25,16
25,36
25,14
24,84
25,17
25,17
25,10
25,38
25,31
25,34
25,37
24,98

25,02

25,00

25,146

25,04 | 25,13
24,77 | 24,76

25,32 | 25,34

25,46 | 25,51
25,36 | 25,24

25,152] 25,156

i Oktober A855.

Thermometern

Kl. 2 | Kl. 9 | Kl. 6

+

åå
SR RON MN
>» 000060

0,5
5,1

> 2
"I m

5,0

++ +++ +++++ +++ +
apne
[= vw an MW

+
>
=)

+11,1
+ 4,8
+ 8,0
+10,0
+ 7,0
+ 4,5
+ 541
+ 9,0
+6°98

Celsius.

Kl. 2
e. m.
+17°2
+15,3
+ 8,9
+11,6
+13,3
+17,7
+15,0
+12,0
+115
+11,7
+ 5,7
+ 5,0
+ 4,0
+44
+81
+10,2
+ 78

+ 9,9 |

+11,1
+ 4,4
+ 9,0
+ 9,0
+10,4
+10,8
+ 7,4
+10,0
+13,0
+ 5,6
+ 6,0
+ 5,6
+10,9
+9°76
+8°05

+14%0

+12,0

+ 91
+10,0
+13,1
+12,3
+14,0
+ 75
+10,5
+ 71
+ 3,0
+ 28
+ 0,8
+ 2,5
+ 9,3
+ 5,9
+ 41
+10,3
+ 6,6
+ 24
+ 9,6
+45
+ 9,4
+ 6,0
+40
+10,0
+84
+ 4,7
+ 3,6
+ 7,2
+ 9,0
+74

N.O.
N.
O.N.O. 0.
N.N.V,
N.NV.| N.
N. N.
N.N.O. 0.
0.5.0.
S.V,
V.$.V.
V.$.V.
V.S.V.
N.N.V,
V.N.V.
v.5.V.
$.5.V.
V.$S.V.
$.S.V.
$.S.V. | S.V.
V.S.V.ı N.V.
N. N.O.
N.O. | 0.N.O,
0.N.O.| S.O.

5.0.

-1 V.S.V.

V.$.V.
v.Ss.v.
Vv.
V.N.V.
S.$S.0.
N.O.
v.S, Vv.
v.S.v.
v.S.V.
S.S.V.
v.Ss.v.
N.N. V.
N.O,
O.N.O.
N.N.V.

an
-utuysemuy

Bulfkl.
Regn
Klart
Mulet
Halfkl.
Klart
Regn
Halfkl.
Regn
Halfkl.
Storm

Dimma

Nederbörden = 1,813 dec. tam.

2 a > a we WH MM

wa vå
» OO

12

Barometern
reducerad till O".

Decimaltom.

KI. 6 | Ki 2

f. m.

25,01
25,35
25,64
25,70
25,63
25,64
25,74
25,60
25,58
25,72
25,81
25,92
26,00
25,94
25,84
25,85
25,94
25,97
25,97
25,82
25,57
25,50
25,50
25,44
25,55
25,42
24,86
25,26
25,05
24,88
25,590

e. m.
25,10
25,46
25,69
25,68
25,60
25,65
25,73
25,55
25,63
25,75
25,83
25,94
26,01
25,90
25,80
25,89
25,95
25,98
25,93
25,76
25,49
25,48
25,45
25,44
25,64
25,16
25,03
25,24
24,94
24,96

Kl. 9

25,19
25,56
25,71
25,66
25,60
25,69
25,71
25,59
25,68
25,78
25,91
25,96
25,99
25,86
25,81
25,93
25,96
25,98
25,88
25,70
25,45
25,48
25,40
25,44
25,63
24,95
25,16
25,09
24,84
25,10

fam

402

"i November 4855.

Kl. 6

f. m.
+ 60
+ 20
— 1,0
— 1,0
— 50
0,0

+ 20
+ 70
+ 7,0
+ 70
+ 70
+ 70
+ 1,0
+ 3,0
+ 5,6
+ 6,0
+ 40
+ 2,0
— 1,9
— 1,0
— 26
i — 2,0
— 3,2
— 2,0
— 4,0
— 1,2
+ 1,0
— 1,6
+ 01
— 30

25,589| 25,590| +1*27
25,5%

m

STOCKHOLM, 1856.

Kl, 2

e. Mm.
+ 51
+ 1,0
— 0,1
+ 1,0
— 3,0
+ 3,0
+64
+ 8,0
+ 8,5
+ 70
+ 76
+ 6,1
+ 5,1
+ 5,5
+ 62
+ 6,0
+ 3,0
+ 3,2

0,0
— 20
— 1,0
— 0,5

Thermometern
Celsius.

Kl. 9
e. ın.

+ 39
+ 0,5
— 01
— 24
— 1,1
+47
+45
+ 7,6
+ 74
+ 7,0
+ 7,0
+ 4,0
+ 2,0
+ 52
+ 7,0
+ 5,2
+ 22
+ 2,5
— 0,7
— 2,6
— 2,0
— 13

— 2,5 | — 2,0
— 19! — 23

— 66
+ 2,0
— 0,9
— 1,0
+ 0,6
— 25
+214
+1'63

— 5,5
+ 0,1
— 14
+ 1,6
— 1,0
— 6,0
+1%7

Vindaroa.

Kl. G

f. m.
N.N.V.
N.
N.N,V.

V.N.V.

Kl. 2

N.N.O.
N.N V.
N.N.V.
N.N.O.
V.N.V.
V.S.V.

8.
S.$.0.
S.
$.S.0.

v.S.V.
N.

. V.S.V.
| V.N.V.

N.

103
-utuyıywmuy

Ki1.Y

e. m.
N.N.O. | Rega
N.N.V.

N.
N.N.V.
Vv.
Vv.Ss.V.

S.V.
v.s.v.
v.S.V.

N.
V.N.V.
V.N.V.

N.

Klart

-—

Nederbörden = 0,741 dec. tum.

P. A. NORSTEDT & SÖNER.

OFVERSIGT

AF

KONGL. -
VETENSKAPS-AKADEMIENS

FÖRHANDLINGAR.

TRETTONDE ÅRGÅNGEN.
1856.

Med fyra taflor.

© STOCKHOLM, 1857.

P A NORSTEDT & SÖNER,
Kongl. Boktryckare,

Innehåll

ND
Sa , « |

’ u“ . . x
Le “ In, “7 N

BsöaLınc, ur läran em maxima och Ininima
, bevis för formeln A... SIT (r + p) de = bl (227)

+plp)—p. . . .. re.
Boneman, parning mellan olika insektarter . eo 0 av a

Eapmann, vattenståndet i Mälaren och Saltsjön 1855 0 ee &
, vattenmärken vid Stockholm . . . . . «
„ Vikersgårds-grufvan . . . .. nn
Froneaus, dubbeltelegrafi . . oo 2 cc cs 2 so ss ss en.
Fries, E., om kapska Pilarterna. . . . . —

— —, arter af Hieracium . . ee...
—, Tu. M., Observationes lichenologicae er
GRILL, Svenska djurnamn, ref. SUNDEVALL. > . . . + .
Haunansren, Vermlands ehr, rel. SUNDEVALL . 2 s 200
Hırı, om qvadralur. . . ee
Hoıncren, slägtet Schizopyga . 0. ne

, utvecklingen af Orthocentrus oe oe . ov
Höx, Calicotyle Kröyeri . . .
Linpgacen, magnetnälens declination "och inclination vid Reikiavik
Lorw, om Afrikas Diptera . sc 2 2 2 ss se nn . +
Meves, till Gottlands Fauna . . ss. . 2 . «a 0 0 » 4
Mosanorr, ref. Ville, om vegetationen . . .
MusıLen, Ar., oorganiska beständsdelarna i bvitbetans blad olika
efter platsen i bladspiralen . . cs 2 . » +
— —, jästens förruttnelseprodukter . . . . . 2 00.
Nitsson, ethnografisk anteckning
‚Saurier och fiskar i Skänes kritformation
. Post, "sandäsen vid Köping .. eo oo so eo 4

,„ kross-stensbäddar i Skedvi Socken ee.

SELANDER , om Janzons skoleglob . . . . oo ch
STENHAMMAR, exsiccater af Svenska Lichener nn.
StåL, hemipterologiska bidrag oc . ss s = = nee
—, Derbides med tre oceller . . 2 2 » 20.
— ,, Orthoptera från kafferlandet . . 2 2 2 « =» >»
—, kapska Hemiptera . . oo oo oo 0 ov
SUNDEVALL, sällsynta svenska foglar . .e 7
SvanBere L., och STtaAr, bomullskruts vigtsförändring ee

Taousox, nya arter af Homalota, . . . een nn.

„svenska arter af Omalium . . = 2 » » =»
Wanuseng, J., resa i södra Afrika. . . « >» 8 + cc

Sid.

WaLLENGREN , till Sverges Lepidopterfauna nee 243.

Wansuac, kompassens missvisning i Sverge . . 131.
WistranD, T., året 1855 i opidemiologiskt och | nosogeografiskt

hänseende . . . . . . e 0 + 265.

ZettERsTEDT, Pyreneernas vegetation . . . . . 20000. 231.

Inlemnade skrifter: Bsönzuan, 155; Buanin, 155; ErRDMAnn, 39, 70;
Förvaltningen af Sjöärenderna, 113; Hiut., 39; Kneucen, 79; Sryrre,
247; Sunoevaıı, 79, 113; WarBerc, 113.

Med döden afgångne ledamöter: Ascuar, 155; EnuoLu, 155; Kıuc, 79;
LAGEREJELM, 175; LÖWENBJELM, 175; Poppius, 39; Szocman, 79;
Staön, 247; Taum, 175; Wıxstaöu, 138.

invalda ledamöter: Fare, 201; Fock, 39; J. F. FAunzus, 247; NONXSEen,
247; Rroovist, 113; Scueurz, 39; Scuroenper v. pp. Koıx, 39;
Sıegorp, 201; J. Wanrsenc, 201.

Sekreterarens berättelse på högtidsdagen . . . . . . . . 109.

Priser: NiLsson, Björting, EDLUND, SUNDEVALL -. 2 2020.20. 79.
Reseanslag, Baeman . . ooo sc ss se oo so 0 2 vw 79.
Presidis val: Huss . . . ee ee 2 er vw vw 113.

Botanices Intendent: ÅNDEBSLON een 855.
Bibliothekarie: ÅHLSTRAND . . 2 2 2 0 se so oo so vv 39
Utbyte af skrifter: Dorpat . . "39,

Skänker till Akademiens Bibliothek: 10, 14, 38, 50, 90, 438, 150,
155, 177, 184, 200, 212, 230, 234, 270, 283.

Skänker un Riks-Museum: Zoologiska afdelningen: 40, 80, 108, 139,
156, 175, 201, 284. — Botaniska afdelningen: 40, 139, 156,
175, 201, 242, 284. — Mineralogiska afdelningen: 80, 202, 284.

Meteorologiska iakttagelser: 81, 179, 203.

ÖFVERSIGT

KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS
FÖRHANDLINGAR.

Årg. 13. 1856. MIR 2.

Onsdagarne den 9 Januari och 13 Februari.

Föredrag.
Den 9 Januari. |

Om sandäsen vid Köping, — Für innehållet af denna
utaf Hr Hawrus von Post till Akademien inlemnade afhandling
meddelade Hr Enpmann nu följande redogörelse:

»Köpings sandäs har af författaren blifvit förföljd i norr in
i Norrberkes socken i Dalarne och i söder till Floda kyrka i Sö-
dermanland, en sträcka af 15 46 mil. Åsen, hvilkens längd-
utsträckning är i allmänhet i N.—S., fortlöper, likasom alla de
andra åsarne i Westmanland, i en lång dalbotten, hvars dju-
paste del intages af Hedströmmen, utaf hvilken ström sandåsen
under sin fortsträckning på flera ställen genomskäres. Frän höj-
derna omkring Smedjebacken, der åsen säkerligen är 500600
for öfver Mälarens nivå, fortlöper densamma sålunda i en längd-
dal emellan högre bergsträckor, för att så småningom, jemte
det omförmälda vattendraget, sänka sig till denna. insjös vatten-
yta. Från Kungsör, der Arboga-ån genomskär densamma, höjer
den sig sedan under sin fortsättning mot söder åter öfver stora
bergsträckor, säkerligen till 450 fots höjd öfver Mälaren och
sänker .sig först småningom åter emot Hjelmaresunds färjeställe
till Ås herregård i Juleta socken, men allt uti samband med
större vattenflöden och böjer sig slutligen åt öster förbi Bie till
trakten af Floda kyrka.

— 9 3 1

Som bekant är, bilda dessa våra åsar icke en enda sam-
. manhängande sträckning, utan framställa sig än såsom en hvass-
ryggig ås med brant sluttande sidor, än såsom afbrutna kullar
eller aflånga bankar, ställde i mer och mindre tydliga rader, än
utbreder sig åsen till stora sandfält med långsamt sluttande si-
dor, än är den ena sidan långsluttare och den andra tvärbran-
tare, än ligger den endast såsom mer och mindre mäktiga bäd-
dar utmed en bergklack eller öfvertäckande densamma, än delar
den sig i två eller tre parallela ryggar o. s. v. Ofta är dess
sträckning för något mindre stycke afbruten, men den höjer sig
snart åter till sin förra beskaffenhet. I allmänhet synas likval
sandåsarne, såvidt det kan ske, undvika de fasta berghällarne,
utan ligga i de flesta fall afgärdade ifrån dem, om de icke,
såsom någongång är händelsen, fortiöpa såsom en svans åt sö-
der ifrån en uppstående bergklack eller ock såsom en kortare
sidobädd vid någon bergsida.

Ehuru förf. icke anser nödvändig för åsarnes tillvaro den
omständigheten, som för denna och åtskilliga andra åsar blifvit
anmärkt, att de, under en del af sin utsträckning åtminstone,
fortlopa likasom uti en ränna emellan högre bergkammar, tror
han likväl, att åsarnes bildningshistoria står i ett oafvisligt sam-
band med denna bergens rännformiga konfiguration på större
eller mindre afstånd från dessa ställen.

Dessa våra sandåsar har författaren, öfverallt der han haft
tillfälle undersöka desamma, funnit på ett egendomligt sätt sam-
mansatta af flere särskilda lager, hvilka till sitt material dels
utgjorts af flere större uch mindre ufrundade bergart-stycken
(såsom rullblock, rullstensgrus och sand), dels af större eller
mindre kantiga och hrassa stycken (block, kross-sten, kross-
grus, kantig sand), ehuru likväl det afrundade materialet
är det vida öfvervägande, så att de med större skäl borde
kallas rullstens-äsar. Det är endast de yttersta, närmast dag-
vtan befintliga, lagren, som bestå af gröfre eller finare sand.

Efter hela sin längd utgöres nu hufvudstommen till denna,
likasom alla de öfriga äsarne i Westmanland, af en mäktig rull-

_ 93 _

stensmassa, som endast på kortare eller längre sträckor här och
der är något blottad, men i allmänhet ligger öfvertäckt af sand-
bäddar och kross-stens-aflagringar. Författaren påminner med
anledning häraf om det bekanta s. k. Stengärdet, en hall mil
söder om Kungsör, på vägen till Hjelmaresund, ett ställe, der
denna åsens rullstensmassa helt och hållet ligger i öppen dag.
Sjelfva sandåsens rygg är här mycket högre än den omgifvande
trakten och det synes förf. som om de sand- och grusmassor,
hvilka på andra ställen täcka åsen, vid sin aflagring här icke
nått så högt eller genom annan tillfällighet här icke kunnat af-
sättas. Man finner nemligen här, ett större något kullrigt falt af
omkring 4000 fots längd och 600—700 fots bredd utsträckt
i norr och söder. Det är alldeles blottadt från den eljest hela
trakten beklädande barrskogen, och marken utgöres endast af
större och mindre rullsten, från hufvudstora och större till så-
dane af äggs eler valnöts storlek, alla rundade och en del nästan
polerade på ytan. Denna stenmassa utsträcker sig lıkväl vida
längre i norr och söder, men betäckes der af ett tunnt lager af
sand, grus och stenblock. Rullstensmassan utgör här ett ganska
mäktigt lager och har af fürf. blifvit genomgången till 10—12
fots djup utan tecken till någon förändring och sträcker sig san-
nolikt ännu mycket djupare ned. På den från skog och sand
blottade delen förekommer rullstensmassan fördelad i tio till
tolf, vid hvarandra liggande, 20—25 fot breda och 3—5
fot höga, svagt kullriga bäddar, alla sinsemellan parallela och
utsträckta efter äsens rigtning. Detta ger rullstensfältet en snar-
likhet med tegarne i en åker, hvilket gifvit’upphof åt den i
trakten gängse folktron, att den Onde på en Söndag här plöjt
jorden och sådt säd, men att säden i plogfärorne blifvit för-
vandlad i stenar. Derfüre skall icke heller någon skog, säger
man, kunna fortkomma derpå.

Det nu beskrifna rullstenslagret har förf. längre i norr
återfunnit under grus- och sandlagren på flere ställen, såsom
vid Kungsör, vid Barkarö utmed Mälarens stränder, på Malmön,
och i trakten af Köping nära tegelbruket och vid Domarebacken

—_— 4 —

0. 8. v. Men på intet annat ställe har det funnits bilda någon
utsträckning i plan, utan ligger mestadels såsom en smalare ås,
öfvertäckt af yngre grus- och sandlager, hvilka mer eller mindre
utjemnat eller utfyllt åsens sidor. Dock, anmärker förf., åter-
finnes detta lager icke alltid såsom enbart rullstenar, utan ofta
vexlande med gröfre eller finare gruslager mellan de mäktigare
rullstens-skikterna.

Ofvanpä rullstenslagret följa flera vexlande skikter af sand
och grus, blandade med rullsten eller kross-sten, samt derjemte
lager af en gul sand, som här och der utbreder sig till vid-
sträckta fält. Dessa lager bidraga mest af alla till omvex-
lingen i äsarnes sammansättning. De finnas än aflagrade i
ytterst tunna bäddar, än i mäktiga floar med stor utsträckning,
än saknas de åter alldeles och omvexla för öfrigt på mångfaldigt
sätt både till beståndsdelar och yttre karakterer, hvarigenom allt
studiet af deras verkliga lagerföljd efter hvarandra i hög grad
försvåras. Genom sin undersökning af Köpings-åsen har för
likväl lyckats komma, dessa förhållanden på spåren, så att det
sedermera i andra trakter blifvit honom möjligt, att återfinna
samma lagerföljder, så ytterligt omvexlande dessa nästan i hvarje
ås-sträcka än äro.

Deröfver följa nu flera olika lager af leror, hvilka likväl
endast här och der nå uppåt sidorna af åsen eller kila in emel-
lan dess yngre sandlager. Det äldsta af dessa lerlager är äldre
än de nyssnämnde sand- och gruslagren eller nära samtidigt
med rullstenslagrets grusbäddar och går derföre endast undar-
tagsvis ı dagen. Här i åsen är det icke väl åtkomligt och der-
före föga undersökt, men uppträder till betydlig mäktighet på
längre afständ i omgifvande höjder. Detta lerlager, hvars fürg
är rödgrä eller rödbrun, utmärker sig genom sin tydliga paral-
lelstruktur, en följd af dess egendomliga färgrandning, hvilken
isynnerhet i halffuktigt tillstånd bäst framträder. — Öfver deos
lera utbreda sig vidare tvenne andra, mörkare eller ljusare grå
leror med underbäddningar eller mellanlagringar af hvita elkr
hvitgrå, sandiga aflagringar, hvilka på många ställen helt och

— 5 —

hållet ersätta lerornas plats, på andra åter alldeles fela. Dessa
båda leror, hvilka af förf. anses såsom diluvialbildningens sista
länkar, hafva en mycket föränderlig mäktighet, hvilkens maxi-
mum dock sällan stiger öfver några få fot. Egentligen kunna
de icke sägas tillhöra åsarnes lagerföljd, utan fastmer omgifvande
slättlandsbildningar, hvarifrån de uppstiga mer och mindre. högt
i åsens lägre afsluttningar.

Öfverst betückes åsen af ett med sand och grus upp-
blandadt rullstens-lager, utmärkt från alla de öfriga genom in-
blandning af vextmylla och lemningar af vexter och vextrötter.

Efter denna allmänna öfversigt af äsens sammansättning
öfvergär förf. till den speciella beskrifningen öfver den lilla del
deraf, som han gjort till föremål för en närmare undersökning,
och hvartill han valt ett stycke af åsen nordvest utanför Kö-
ping, som” genom grus- och stenhemtning blifvit tillgängligt att
noggrannt iakttaga och uppmäta. Han redogör nu i detalj för
de särskildta lagerföljder han på detta ställe iakttagit och bifogar
för sådant ändamål en planteckning af ifrågavarande grustägt
med en tillhörande generel profil samt dessutom trenne andra
särdeles upplysande special-profiler.

Den ordning, i hvilken de särskildta lagren här af förf.
funnits nedifrån uppåt följa på hvarandra, är denna:

4) Rullstens-lugret, det understa och, såsom förut är
nämndt, det mäktigaste af alla åsens aflagringar. Innehåller fler-
städes vexlande lager af sand och grus åf mycket olika mäk-
tighet. Detta lager bildar icke allenast åsens hufvudstomme,
utan träffas äfven högst uppe på Gallbergens (nära intill staden)
sidor eller utmed de bergkammar, som omgifva den flod-dal, i
hvilken åsen framstryker, hvilket hänvisar derpä, att de vatten-
strömmar, som aflagrade rullstens-massan, ufven hafva öfver-
täckt bergäsarne; och framkastar förf. med anledning häraf en
förmodan, att rullstens-massans aflagring skulle kunna vara lik
tidig med bergens räfflade ytor. Lagrets mäktighet har befun-
nits mycket vexlande: på ena stället uppmätt till några trettio
for, har det på ett annat endast obetydligt höjt sig öfver om-

Oo Mr åa I Bm WH Hm

Må om
mm» =]

12

bi mm bu mn mm pm
®® Oo An MM» W

19

Barometern
reducerad till 0°.

Decimaltum.

e. mM.
25,10
25,46
25,69
25,68
25,60
25,65
25,73
25,55
25,63
25,75
25,83
25,94
26,01
25,90
25,80
25,89
25,95
25,98
25,93
25,76
25,49
25,48
25,45
25,44
25,64
25,16
25,03
25,24
24,94
24,96

Kl. 2

25,589

25,590

25,19
25,56
25,71
25,66
25,60
25,69
25,71
25,59
25,68
25,78
25,91
25,96
25,99
25,86
25,81
25,93
25,96
25,98
25,88
25,70
25,45
25,48
25,40
25,44
25,63
24,95
25,16
25,09
24,84
25,10

25,590

Kl. 9

U cc

402

"it November 4855.

Thermometern

+60
+ 20
— 1,0
— 1,0
— 5,0

0,0
+ 20
+70
+ 7,0
+ 70
+ 7,0

— 1,6
+ 0,1
— 3,0

+1°27

Celsius.

+ 541
+ 1,0
— 0,1
+ 10
— 3,0
+ 40
+ 6,4
+80
+ 8,5
+ 70
+ 76
+ 6,1
+ 5,1
+ 5,5
+ 62
+ 6,0
+ 3,0
+ 32

0,0
— 2,0
— 1,0
— 05

+ 359
+ 0,5
— 01
— 2,4
— 1,1
+ 4,7
+45
+ 7,6
+ 74
+ 7,0
+ 7,0
+ 40
+ 2,0
+ 5,2
+ 7,0
+ 5,2
+ 2,2
+ 2,5
— 0,7
— 2,6
— 2,0
— 1,3

— 2,5 | — 20
— 1,91 — 2,3

— 6,6
+ 2,0
— 0,9
— 10
+ 0,6
— 2,5
+214
+1'63

— 5,5
+ 0,1
— 14
+ 1,6
— 1,0
— 6,0
+1'47

-ıe3
-umyınwuy

Klart |

—|

Nederbörden = 0,744 dec. tum.

STOCKHOLM, 18536.

P. A. NORSTEDT & SÖNER.

OFVERSIGT

AF

KONGL.
VETENSKAPS-AKADEMIENS

FÖRHANDLINGAR.

TRETTONDE ÅRGÅNGEN.
1856.

Med fyra taflor.

© STOCKHOLM, 1857.

P A. NORSTEDT & SÖNER,
Kongl, Boktryckare,

— 8 —

anledning anser fürf. sannolikt, att den period, under hvilken
flyttblocken aflägrades, sammanfaller med så väl kross-stens-
partiernas, som gula sandens, samt att denna sednare endast är
det af vattenströmmar nersköljda och sorterade finare och finaste
berggruset. Största mängden flyttblock ligga utspridde alldeles lösa
öfver åsens yta, men hvila då merendels på en underbäddning
af gula sanden. Blott något enda hvilar undantagsvis på ler-
lagren och torde genom tillfällig flyttning hafva ditkommit.

De nu följande lerlugren tillhöra egentligen icke sandåsarnes
högre sträckor, utan fastmera omgifvande slättlandet, men de
uppstiga ofta högt på äsarnes sidor. De sönderfalla enligt für-
fattarens iakttagelser i tre särskildta lager, nemligen:

6) födbrun lera, som utgör det understa lagret och här
hvilar direkte på gula sanden eller, der denna brister, på rull-
stens-lagret, ehuru den äfven här förekommer såsom ett under-
ordnadt skikt, inlägradt uti gula sanden, till bevis för bådas
nära samtidighet. Mäktigheten hos denna lera, som af för.
. paralleliseras med den öfver flera af mellersta Sveriges slätt-
bygder utbredda s. k. hvarfviga leran, är här icke större än 6
tum, ofta mycket mindre. Inga organiska lemningar häri.

7) Undre mörkgrå lera bildar såsom det tyckes ett sam-
manhängande skikt med föregående lera och üfvergär nästan
omärkligt uti densamma. Den utgör, då den rödbruna leran
brister, det understa lagret och ligger då ofta direkte på rull-
stens-, kross-stens- eller gula sandlagret. Saknar alla spår till
parallelstruktur eller hvarfvighet och sönderfaller i luften i smärre
tärninglika stycken. Mäktigheten hos det här i dagen gående
lagret vexlar från ett par tum till något öfver 4 fot. Saknar
alla organiska lemningar, med undantag af en mängd små fina
inblandade rottågor. Denna lera utgår i dagen utmed Gallber-
gens sidor och bildar mångenstädes åkerjorden på vissa fläckar
af omgifvande sluttningar.

Emellan denna lera och nästföljande inskjuta på några få
ställen små obetydliga, 2—3 tum mäktiga lager af grå glim-
rig lerblandad sand.

—— 4) —

8) Öfre hvitgrå lera, utmärkes endast från föregående
genom en småningom förändrad textur och färg och denigenom
att den af vinterfrosten sönderfaller i jemförelsevis större tär-
ningar än de båda underliggande lerorna. Inblandningar af sand,
smärre stenbitar, rullsten etc. förekomma häri ofta, särdeles i
lagrets öfre delar. Mäktigheten varierar utmed åsen omkring 1
fot, ofta mera, sällan mindre, men tilltager ju mera man af-
lägsnar sig från utgåendet. Ingen skiktning och inga organiska
lemningar förefinnas. Detta lerlager täcker slättlandet rundt om-
kring åsen och utgår i alla omgifvande höjder, men visar sig
allestädes i jemförelse med det närmast föregående af en vida
mindre | frukbarhet som åkerjordmån än detta.

De lägre, såväl som de högre delarne af den äs-sträcka,
som upptages på de bifogade profilerna, betäckes af ett mer
eller mindre mäktigt lager af:

9) RKRullstensförande mullblandad sand, hvilken tyckes
vara egendomlig för denna del af åsen, emedan förf. icke funnit
något motsvarande på andra ställen af denna ås. Lagret täcker
sadelformigt större delen af de ännu qvarvarande delarne af
åsens rygg och upphör derföre snart nedanpå åsens sidoslutt-
ningar. Till största delen öfvertäckande lerornas och gula san-
dens utgåenden uppnår det på åsens högsta rygg en mäktighet
af & fot, men annars ej mer än omkring 4 fot. — Det består
till bufvudsakligaste delen af rullstenar, men äfven af rullstens-
blandadt grus och sand eller enbart af sand, i flere olikartade
med hvarandra vexlande skikter, och alltsammans i jemn och
intim blandning med brun vextmylla, hvars närvaro just ka-
rakteriserar detta lager från alla andra. De deruti befintliga
rullstenarne äro till det närmaste enabanda med dem i det äldre
lagret och hafva samma karakterer af tillrundning».

— 410 —

Förleckning öfver böcker och skrifter okävnkla
öl Velenskaps- Akndemiene Bibliethen.

Den 9 Januari.
Af Société Geologique i Paris.
Bulletin. T. XM. f. 33—43.
Af Kongl. Tabell- Kommissionen.
Tabeller tillhörande dess till Kongl. Maj: den 20 April 1851 afgıfna
underd. Femärsberättelse. Stockholm 1855. Fol.
Af Hr Fredr. Holst i Christiania
Medicinal-Taxt for Norge. Christ, 1855. 8:0.
Betzenkninger og Forslag til Grundsztninger derfor. 8:0.
Susor, Eır., Om Dödeligheden i Norge. Christ. 1855 8:0.
Reglement for Gaustad Sindssyge-Asyl. Christ. 1855. 8:0.
Af Hr Fr. Th. Berg.
Officiel Statistik. (Förteckning öfver statistiska arbeten, tabeller och
kartor m. m. från de flesta länder). Stockholm 1855. 8:0.
Af Författaren.
Huss, M., Om Typhus och Typhoidfeberns statistiska förhållanden och
behandling. Stockholm 1855. 8:0.
Samma arbete i engelsk och fransk öfversältning,
Af Utgifvaren.
Nya Botaniska Notiser. 1855. N:o 5—8.

Den 13 Februari.

Af Kongl. Ciwildepartementet.
A, Haan, Karta öfver Sverige i 10 blad. Haft. 2. Stockholm 1855. Fol.
Kartor öfver Sveriges städer. 11 blad. Fol.
Af Kejserl. Franska Regeringen.
Annales des Mines 1855. Livr. 1. 8:0.

Af Royal Society of London.

Proceedings, Vol. VII: nr. 15. 8:0,
(Fortsätin. sid. 14).

— 1 —

Vattenständet i Målaren och Saltsjön under år 1855.
— Hr Eapuuns meddelade följande:

Öfvers. af K. Vet.-Akad Förh., d. 9 Januari 1856.

-- 123 —

Tabell öfver Mälarens och Sultsjöns medelhäjd samt högsta

sammandrugen ur den vid Sluss-

MiLanen.
Medel- | Högsta | Lägsta Dagar för
stånd. | ständ stånd |
| | ; Tu högsta vat- | lägsta vat-
Fot. tom. Fot. tum. | Fot. tum. tenståud. tenstånd.
|
Januari .. 43 15/50/1148 |70! 10 22. 30, 31.
|
Februari. .| 1% u 14 16,51 413 160! 1,2 2W—28.
Mars .. .143|40.13/6,0143|12;5| 1,2 30, 31.
April . . .|13 1 14|6,5 | 13 | 2,0 29 1. 4—7.
Maj . . . .|16 85:45: 40 Ak 551 26, 27 9,
s t. 3. 3 3.
Juli ... (413184 141235: 1316)0 1. 26-28. 30,31.

Augusti . .| 131]! 13 1 8,0 |22, 23. 23,29.) 2. 4. 5.

5!
;
Juni . ... uk 44

September .|1& | 0,7] 1% | 2,0| 13 | 9,0 16. 2), 30.
| Oktober . . 14 |0,8| 1% 15,0] 13 | 8,0 31 f, 2 &
November .| 441 4,61 14 8,0) 14 | 2,0 5. 27 30
December .|14 December .|14 10,5] 14/2,5]13]85] mw | 3. 0,31 14 12,5113 1 8,5 10. 34
Medium för | atm PE | |

hela året .| 14 2,0 |

— 13 —

och lägsta vattenstånd $ fol och decimaltum' ander år 2866
verket ı Stuckholm förda Journal.

SALTSJÖN.
nn ne nn nn nn RJ FJ
Medck- Högsta

stånd. | slånd | stånd. bagar för
Fot. | tum. | Fot. | tum. | Fot. | tum. orka Pa j
Januari . .|14 56! 45 u 43 N 2. 27. 29. 31.
Februari. .|12| 8,7: 13 al 7 16.
4, 5. 15
26. 4, 5
Maj ... .)13] 3,3 179 421 9,0) 1, 21. 31.

Mars ... .|13 ll A 8.0
April ... 13| 3,3 1316542] 8,0
Juni... .[1310» 13'6,0|42|7,0 27, 28. 30. 1—4. 10, 11.
Juli ....1143] 34113165 13 10] 28. 17.
Augusti . .|13 | 9,1 | 14 12,51413 13,5] 46. 28 5
rl 12195)4%|30|131| 5,0 15 8 |
Oktober . . [141 1,0] 1475| 13 | 5,0 31 16.
Kan 13 | 3,6| 16 16.0] 142|7,0 1 2
December .|43 | 4,6 | 14 | 5,0 | 13 | 5,0 7. 3. 1
| Medium för | | Medium förl | II II IT
hela året . | 43 | 5,3 u

— Ak —

Förteckning öfver böcker och skrifter ekänkle
till Velenskape-Akademiens Bibliolhek.

Den 13 Februari.
(Fortsättn fr. sid. 10).
Af Smithsonian Institution i Washington.
Smithsonian Contributions to Knowledge, Vol. VII. Wash. 1855. 4:0.
Sıh & 9ıh Report of the Board of Regents, 1853, 54. Wash. 8:0.
Jewett. C. G, Report on the construction of calalogues of libraries.
2d ed. Wash. 1853. 8:0.
Nio ströskrifter.
Af American Philosophical Society i Philadelphia.
Proceedings, Vol, VI: nr. 51, 52. 8:0,
Af Academy of Natural Sciences i Philadelphia.
Journal, Vol. Ill: Part. 1. 4:0.
Proceedings, Vol. VII: nr. 2—7. 8o,

Af American Academy of Arts and Sciences i Boston.
Proceedings, Vol. Ill: p. 105—184. 8:0.

.Af Harvard College Observatory,
Annals of the Astronomical Observatory, Vol. I: P. 2. 1852, 3.- Cambr.
1855. 4:0.

Af Ohio State Board of Agriculture.
Ninth annual report, 1854. Columbus, 1855. 8:0.

Af American Geographical and Statistical ‚Society i NewYork.

Bulletin, Vol. I: P. 3. 1854. 8:0.

Documents relative to the colonial history of the state of NewYork, Vol.
tll, IV. Albany 1853, 54. 4:0,

Annual report on the railroad statistics of the state of NewYork, 1853
—55. Albany 1853—55. 8:0.

Report of the committee on the causes of railroads=accidents, Jan. 1853.
Alb. 1853. 8:0.

Annual report of the state engineer and suveyor on the canals of the
state of NewYork, 1854, 55. Albany 1854, 55. 8:0.

— — of the canal commissioners of the state of NewYork, 1855.
Albany 1855. 8:0,

— — of the banking department of the state of NewYork, 1855.
Albany 1855. 8:0.

— — of the commissioners of emigration, 185%. NewYork 1855. 80.

Sixth annual report of the governor of the Alms House of NewYork,
1854. NewYork 1855. 8:0.

Annual report of the compiroller of the condition of Ihe insurance
companies, 1855. Alb. 1855. 8:0.

(Fortsätin. sid. 39).

— Ab —
Den 13 Februari.

Några anmärkningar om Qvadratur. — Hr Hırı hade
insändt följande utdrag ur en större afhandling:

»4) Man känner huru oundgänglig qvadratur är i Analys,
Geometri, Fysik, Mekanik, Astronomi m. m. Man har under-
sökt flera klasser af funktioner för finnande af den primitiva,
från hvilken "de kunna härledas (deriveras). Dervid har be-
funoits, att i hvarje klass erfordras en eller annan ny funktion,
för hvilkens ” finnande till sina värskilta värden ej annan utväg
erbjöd sig än att uträkna en tabell öfver dess successiva vär-
den, samt att vid behof ge den behöflig continuite genom inter-
polation. Så, om man betraktar de rationella funktionerna, be-
finnes deras integration ofta ogörlig utan med tillhjelp af en ny
funktion, Logarithmerna (Lz), och i sjelfva verket gick dess
första beräknare Neren ut från en differential-synpunkt, ehuru
ban visserligen ej tog hela integrationsproblemet i betraktande.
Äfvensä, om det är fråga om att integrera R.dw.l(Sy när R
och S äro rationella funktioner af x, så behöfver man i det

allmänna fallet en ny funktion, Lamma Or= = Li+2);

och vid /Rda.1.(S).I.(T) åter andra, o. s. v. Äfvenledes kün-
ner man, att integralen af surda differential formler återförer of-
tast till nya integralfunktioner, utan hvilkas kännedom integra-
tion ej vidare kan verkställas, utan blott betecknas Någon
allmän integrations-method synes derföre ej finnas, annan än
den eller de, hvarigenom en tabell för en framställd integral-
funktion alltid säkert kan beräknas, eller åtminstone integralets-:
värde mellan vissa bestämda: gränsor beräknas. Reglorna för
arithmetisk qvadratur hafva derföre alltid synts mig af vigt och
förtjenta att bringa till den mest praktiska och säkra form,
hvilken jag. långt för detta framställt i en särskilt afhandling och
användt till beräknande af tabellen för funktionen Lamma med
46 decimaler. Till och med i många vanligare fall, der blott

en rationel funktion är gifven, kan man finna sig frestad att
Öfvers. af E. Vet.-Akad. Förh., d. 13 Februari 1856.

— 16 —

använda en direkt arithmetisk qvadratur i stället för den van-
ligen lärda bräkdekompositionen och bruket af de logarithmiskt-
trigonometriska tabellerna; och särskilt kan detta nu mera blifva
fallet då integral-räkning mera användes äfven vid tekniska frå-
gor. Om t ex. den 'gifna nämnaren är af Öite eller högre grad
och ej kan upplösas i rationela faktorer, månne en tekniker ej
lär finna det beqvämare, att i ställe för att söka dess surda
och imaginära rötter, samt använda vanliga dekompositions- och
integrations-reglor, hellre beräkna en bräkfunktions tabell, med
hvilken sedan ganske fätt en’ för dess integral beräknas? Än
mer skall väl detta blifva fallet vid integration af andra mera
sammansatta differential-formler, särdeles när man känner att
deras integral ej är någon Algebraisk funktion eller ens Logarithm?

P) I afseende på integration af rulionela funktioner

= de) torde jag i förbigäende fä antyda ett sätt, som

(= nr

jag länge med fördel användt, och vanligen å mina föreläsningar
brukar föredraga. Först sökes maximus communis divisor (m’x)
mellan nämnaren (n°x) och dess derival (n,°=), sedermera sät-

tr Ox .
tes nzc:mc vn oh (dr +4 da, hvilken
n’z m’x ror

eqvation derefter differentieras, och lösee så den deraf uppkom-
mande eqvationen

em

rg = ye (u, — — — 2 )+r x» me

genom obestämda coeflicienter eller på 'ett annat mera praktiskt
sätt, som här ej är på sin plats att med behöflig utförlighet
och exempel förklara. Härvid är bevisligt, att »'x blott har
olika faktorer, att det i föregående eq. synliga bråket blott är
skenbart, utan alltid bringas till en helfunktion, samt att, om

det bråket = är egentligt (således r<n), så äro de öf-

riga = och ® =, det också (eller u<m och o<»). Tillika

anmärkes, att om n°» har flera olikartade faktorer (t. ex. några
dubbla. och några tredubbla), så kan x slås i rationella fak-
torer,

— AT

torer, och säledes = lätt upplösas ı enklare bråk, — ätmin-

stone i sådane hvilkas nämnare numera oftast äro irreduktibla;
— eller i alldeles enkla, då integralet finnes genom en summa
af reela och imaginära logarithmer, — eller också genom an-

vändning af Ar. qvadratur. på = eller på hvart och ett af

nyssnämda enklare bräkfunktioner. Genom förenämnda sätt und-
vikes alltid det besvärliga fall vid bräksöndring, när nämnaren
har hka faktorer.

C) Angående surda differentialformlers integration vore
mycket att anföra. Här vill jag blott erinra om att qvadratur
af curvor, hvilkas eqvation är dihomogen, sås. m'ty+n'zy=0,
om ny betyder en homogen helfunktion af n°, bringas till

—.

enklare surda af formen Yr’z, af hvilka de enklaste äro så-
ledes qvadratiskt surda, för bvilkas integration de Elliptiska och
Abelska integralfunktionerna äro nödvändiga. Men oaktadt dessa
många vackra kända egenskaper, kunna de ej evalveras utan
särskildta för dem uträknade tabeller, och ega vi för de ellip-
tiska väl Lz Genpres tabell, men blott för hvarje grad af am-
plituden och modulen, hvarföre interpolation ännu är väl be-
svärlig, särdeles när en större noggranhet äskas. Högre surda
ge naturligtvis ännu mera sammansatta integralfunktioner, hvilka
bli dess mera förvecklade ju flere arbiträra konstanter de inne-
hålla, i hvilket fall till och med postulatet af i förväg uträknade
tabeller knappt kan medgifvas, då en tillräckligt tät tabell för
en funktion med 4 eller flera argumenter skulle utgöra ett eller
flere bibliotheker.

D) Hvart vi vända oss, så återstår således alluid den frå-
gan, huru en framställd integralformel skall evalveras, eller till
och med en tabell öfver alla dess värden uträknas? Det är
denna hvarmed jag sysselsatt mig i förenämde afhandling, till
hvilken jag här vill lemna en inledande öfversigt och redogörelse.
Jag har der framställt de äldre methoder, vid hvilka jag ansett
mig bafva någon förbättring att tillägga. Den äldsta är polygon-

Öfvers. af Kongl. Vet.-Akad. Förh. Årg. 13. N:o 1 & 2. ?

— 48 —

methoden, der månghörningar af allt flere sidor in- och om-
skrifvas eller blott inskrifvas, hvilket är tillräckligt, om man
alltid i hvarje segment inskrifver den största möjliga chordan,
hvilket åter förutsätter, att man kan draga en tangent parallel
med dess bas. Jag har derföre ansett mig böra behandla dessa
elementära frågor, så mycket hellre som af polygon-methoden,
så använd, är en ovedersäglig följd, att hvarje (finit) kroklineas
area kan qvadreras, något, som man t ex. länge bestred an-
gående cirkeln. Uti en not visar jag dock ett ginare sätt att
komma till quadratura circuli, (dock ej det aldra ginaste, hvilket
hemtas af elliptiska funktionernas theori). Det är väl sannt,
alt på så sätt fås blott en approximation, men en approxi-
mation som kan göras huru noggrann man behagar, är jemn-
god med en exakt konstruktion eller till och med öfvergår den
i verkligheten: ja kanske förhållandet 355 : 143 redan anger x
noggrannare och säkrare än man skulle kunna finna 2r med pas-
sare och lineal, ifall ».r dermed vore bevisligen konstruktibel;
— hvad dä icke 2» med de flere hundrade decimaler, som flera
redan öfverensstämmande ha beräknat? — Gå icke samma tal
vida öfver allt hvad man på egentlig mekanisk qvadratur eller
med någon såkallad planmeter, äfven den bästa, någonsin kan
åstadkomma? Ehuru således den mekaniska konstruktion (och
äfven den geometriska medelst någon s. k. qvadratrix) i theo-
rien bevisligen äro exakta, så bli de dock i verkligheten under-
lägsna den arithmetiska som icke är det. Denna antinomi mel-
lan kontinuité och diskretion förtjenar filosofernas uppmärksamhet.
Efter några förutskickade eller här och der inströdda historiska
anmärkningar har jag tagit mig friheten i minnet återkalla en
äldre afhandling om approximerad summation af en derivatif se-
rie, denna
[are [rer ft. fyr
difz

som är ordnad” efter de successiva derivaterna f,x, he =

he = sdf. :dx 0. s. v. Den hänger nogare samman med

ämnet än vid första päseendet vill synas. Ty först och främst
går qvadratur-problemet ut på antingen att beräkna ett be-

— 419 om

stämdt integral eller också en tabell för en integralfunktion. För

det förra är Gauss method väl.en bland de bästa; men den går
2 3 4

ut på att beräkna serien .f0+ fört het fer ap-

proximativt, hvilken tydligen blott är ett speciellt fall af före-

gående. Jag får derföre anledning, att derur härleda ett eget

enkelt bevis för Gaussiska methoden, samt att anvisa, hurusom

hela dess theori kan hemtas från logarithmiska seriens uttryck i
kedjebråk under formen

Men äfven den sednare frågan hänger noga dermed tillsam-
man. Ty då det är frågan om uträknande af en funktions ta-
bell, så har man allt från Reciomontans tid funnit det lättast
ske genom differenser; derföre är det frågan, huru ett integrals
differenser skola finnas genom differentialens. När så tecknen
f, 5, d, Z skola förekomma i samma eqvation, har man väl
den såkallade separation d’echelle och får ett symboliskt uttryck,
hvars värde först efter symbolernas bortskaffande får sin rätta
betydelse och kan evalveras. Men något strängt bevis på den
vägen saknar man vanligen. Jag har funnit det vara bättre och

tydligare att anse hvarje funktion (fr) utvecklad i en summa

. b
af exponentialer = mr? _ [4.1 , emedan med dessa alla &

operationer, som nämda tecken ange, lätt och enkelt äro verk-
ställbara; och genom att så ersätta hvarje continuerlig funktion

fr med AT”, (om 1 är naturliga basen = ett omvändt Z, som
betyder logarithm) sä äterföres allt till rent analytiska operationer,
och de behöfliga coeflicienterna finnas bero af en viss funktions
utveckling. Hufvudfrägan är dervid, huruvida hvarje funktion
fr kan utvecklas ' i exponentialer; man kan väl besvara denna
med vissa definitiva integraler och med de kända utvecklingarne
efter sinus (nx); men jag anser det mera elementärt att först

— DI Oo —
anse fx utvecklad efter potenser af x, och sedan sätta den

= [41 eller = fn,.1'””'”, samt utveckla exponentialerna och
jemföra motsvarande termer; hvarigenom man får samma system
af eqr (fn,=c,, fm,.a,=e,, fn,.a,’=c,, In,.a,’=c,, &c.),
som härflöt af problemet om derivativa seriens summation; hvaraf

följer att fz med äskad noggranhet kan föreställes med fn,. 17”,
— och i theorien kan man anse utvecklingen fortsatt i oänd-
lighet, åtminstone om x icke öfverstiger en viss gräns, och vid
den kan man tydligen genom en substitution (o=k+2,) öfvergå
till ett annat utvecklingsgebit, hvarigenom satsen får en vid-
sträcktare betydelse än vid början ville synas. Sättes deremot
In = En a, = 2, så fäs samma eqvationer, hvilka lösas på
samma sätt eller ock så, att blott n, derur sökes, men a, an-
tages så att c,, €,, c€,.. bli ett för continuiteten erforderligen
latt system af värden på funktionen fa. m. m.

Efter dessa, såsom mig synes, nödiga förberedelser öfver-
går jag till mitt egentliga ämne: Methoderna att beräkna en
integral funktions-tabell, eller till. uträkning af guadratur-
tabeller, och bevisar först elementart grundformlen
a) Affede=""L,-fe+"'L,-0fo+"'L,-AN'fo+"'L.-A'for
eller = fa+N) — fx) om vi beteckna ffxdx med fu, fydz
med y (i motsats till eller analogt med det vanliga dy=ydr,
så att acc. gravis betyder integration men acc. acutus deriva-
tion). Dervid visas att coeff. ”'L, fås genom att upphöja loga-

Li+z Tx? x’
€ 37%
före de ock sä betecknas, att man lätt härom erinras, och fin-
ner dem =1, 5 = 5 u u: &c
> Från denna serie a) banas en öfvergäng dels till Le Genpres
berömda serie, hvilken kan framställas så:

A) Afo=2e0-(fo+e+3 Oo
2e 2e

367 0 —
967680 af = — de—) |

+. till — 4, hvar-

garithmiska serien =1— 5 +

— 17 Sr
fe det

+

hh

_ ya _
dels till min mera egna och praftiska

B) ufa= =?2e. (fotet go me et — ee.)

TIER
och bevises den förra på förstnämda sätt eller bestämmes dess

coefficienter genom att blott sätta exempelvis fe=T”, dä de

finnas bero på utvecklingen af — och på samma sätt

Lis Vin‘
befinnas de sednare fås genom att utveckla YA+s* och dermed
multiplicera föregående utveckling; eller fås de genom att divi-

dera .det kända utvecklade värdet af L(s+V1+5s") uti det af
8-V1+s'. Endera kunde väl synas vara nog. Men då det
syntes mig af vigt, att närmare studera dessa bitals natur, har
jag sökt att bestämma dem på flere särskilta sätt. Det andra
(8) går ut på att tvertom först dividera Z,(s+YVA+s*) med

V1+s, då qvoten z finnes (genom differential eq. I=5+1.d3+
2 4 2 4 6

— 2 3 7
+8-3) ganska regulier 3= =3— 847° Fa T; Tr

—.. hvarefter den behöfliga serien fås genom

202 4
at)

hvilken kan verkställas antingen genom division (af = uti s),

reciprocation af denna (=-= 1428 -

eller enligt formeln I = A4+Y+Y+ och upphöjning af

1—Y
V= IN (till V"=44c". v+
+c,”- v’+.= ".2")) om = —y=—2s!, hvarvid de deraf

uppkommande lehnen kunna visas vara af denna
enkla egenskap:

(3n+2r).e,"=(2n+r —1)-e" j+3n-e," ”,
enligt hvilken af 2:ne närstående fås den nästa diagonalt mel-
lanliggande. Fördelen af detta sätt är den, att man icke alle-
nast finner det serien = är convergent ända till s=1, (hvilket
ock lätt visas efter kända reglor), utan att äfven detsamma är

fallet med dess reciproca u=—, såsom man äfven lätt fin-

— 22 —
ner genom betraktande af dess differential eq. du-(1+8”)-s+
5

+u.(u—1—2s')=0. Derföre blir ock i serien för u slutligen
coefficienternes slutliga förhållande = 1:1; och då de i formlen
B) äro = dessa dividerade med växande potenser af 4, så är
i den coefficienternes slutliga förhållande sås. 4:4, hvarföre
om än alla differenserna slutligen blifva lika, de i serien B)
ändå tarligen förhålla sig såsom uti den geometriska serien
b-(1—— + NER hvilken således vore ganska con-
vergent, hvilket den än mera måste blifva, när differenserna allt
mera aftaga, såsom de måste göra i hvarje continuerlig funktion,
om argumentets värden tagas nog nära intill hvarandra. Detta
syntes mig tillfredsställande angående convergensen — men ej
alldeles så vid beräkningen af de högre bitalens värden.

Y) Jag skred derföre till ett annat bestämningssätt af bi-
talen uti B) hemtadt från interpolation under formen fx=
fs +a(Af,+of_,)+B-aY_,+Y- (AM, +0 )+3-Af_,+ on
i hvilken differenserna äro tagne symmetriskt till alla före- och

eftergäende värden af fx. När nu fx exempelvis sättes = T

(eller också allmänt = fa") och 1'=1+b, så befinnas bitalen
a, ß, 7, kunna bestämmas genom att utveckla binomets potens
pb yb!
(1+5)" under formen 4+2ab- Ar) tt it tr)?
db* .b>
d+bR + amt ) hvilken åter genom att sätta b’=
=2(1+b)p, antar formen Arp+Vp + +22) =

=P „Vp? +92.
1+2Vp + 2p +2p- (@+2Y- 04 ep? + +P, Vp +£p Men

+ ——

häraf följer vidare efter nägra transformationer att om I

och I betecknas med Fc och Ze, (hvilka kallas byper-

boliska cosinus och sinus), så ar frågan numera att utveckla
Ecx och Zc»:2c efter 2-.(24c)*. Sättes derföre c=24 och

cr=2un=y-s, (eller s= 22) samt Ens= 1420-2474 ks. En

— 23 —

+6°s- Zu°+ och differentieras 2 gånger till », så fås (då, om da= 4,

dEns=s-Zus, dZus=s-Eus och du er." . Eud’£u —

vr 1.20 Ew+r. Zu ar. (r — 1Zu "4r2u’))

5%. Ens=2"s.2.(14+2=4")+698-6 (SEN 46EN') + 0...
+8°5-.5.(3244 624°) + 88.8. (7TEH 4 BER) + -

hvarföre genom jemförelse med föregående fås
2.205 = 5, 3.4.4%5+2°.2°5—s?2°s, 56.684 4498 =5405 0. 8. Vv.

8? 82 82-2 82 —22 ge?
hvadan 2's=—-, k's=— . - —-, 6%=—- :- ——_ ._——_, 0. 8. Vv.
2 234’ 2 Få zer tv
u 1 —
och med detsamma fås Zus, säl. = —dEws, utvecklad; men

närmare bestämningen af dess ooefficienter är bär obehöflig, dä
det är nog häraf inse, att den derifrån härflytande delen är en
udda funktion af 8 och derföre vid integration mellan grän--

sorna —1 & + eh Då således fo= + font

a? —1?
+77 5.6
funktion af ©, så finner man genom integration häraf formeln

B) samt att dess coeflicienter bero af /2°ds, S A'sds, 0.8. v.

sy +t::)) + o(x), och 92 är en udda

s? 8 = 824? 2—2. a
eller i allm. af fö . .———— ds; hvaraf en
5.6 Mi.

lätt regel för deras beräkning härledes. Derfüre om s=22
återställes och de constanta factorerna åsidosättas tills vidare

bero de sökta bitalen på färg — 1’.0?—2°..2’—n* hvar-
före om man utvecklat producten t. ex. af de 3 första facto-
rerna och funnit den =2? — 140'+492°— 36x', så behöfves

blott multiplicera denna med — = - 460" +2240' - 78&2°+576

samt tillägga, då summan x 220° — 300 42730 — 82020 +

+576x* blir nästa product, och af dessa producter fås genom
. . 1 14 49 36 —8.23

integration mellan 0 och 1=- — — + — — =, samt
9 32.5

7 5 3 7”
1 30 273 820 576 8.263
17+7 st yz=eim eV, hvilket re ul
tipliceras med de äsidosatta factorerna och dubbleras eme-

— 14 —

dan I här är = 2 Man ser häraf sammansättningen af i fråga

varande bital, då nämnde integral upplösas i bråk med näm-
nare = 3, 5, 7, 9, 11..., och täljarne enligt eqvations-theorien
sammansättas af rötterna oh 2°, 3°,.n°, och bli deras summa
summan af deras tvä eller trelediga produkter, o. s. v. säl.
4k=1'+2°+3°, 49= 1". 2?+1°.3+22.3?=[2%, 3°, 36= 1%. 2" 3",
och 30=fi?, 273=f4.3°, 820=fi’3'2°, 576= 4°. 3" 2°. 1°,
o. 8 v. Deri eger man således en lätt och regulier beräkning
af bitalen.

Men till samma resultat har jag sedermera kommit på ett
vida enklare sätt, i det jag fann mig nödsakad uppsöka ett eget
interpolationssätt; när nemligen af en funktion blott några få
värden (t. ex. 40) äro uträknade, men ej de som falla der-
utom, hvilka till och med kunna vara imaginära, såsom när

funktionen har en faktor af formen Va'—x'; och man dock
med de få värdena vill interpolera på fördelaktigaste sätt, och
således taga så många och höga differenser, som dermed är
möjligt; så i fall man ställer hvarje differens på en rad mellan
de tal, hvars skillnad den utgör, erhållas dessa under form af
en triangel

Om man häri ville interpolera efter den vanliga formlen

Yr, r =Yt FÄY + 3 AYy + så går detta väl för sig, när

©=0 eller när man söker ett värde mellan y_ och y,, hvarvid

man eger begagna till och med den högsta differensen Ny, (i

— 5 _

nämde fall 4'%y ), hvarvid allt hvad vår differens-tabell förmår
är användt. När man deremot vill begagna samma formel i en
annan intervall t ex. mellan y, och y,, och således sätter
x=5, z=ett bråk, helst man ej gerna brukar taga z>1, så
finnes ej lika och högre differenser att tillgå i vår uträknade
tabell, utan t. ex. den högsta befintliga är A'y,, emedan de
differenser, som skola användas, om y, ligger vid D, löpa långs
med DE, som är parallel med AC, i hvilken linea de nyss
förut använda differenserna fionas. Är D midt på AB, så kan
väl i stället användas en annan känd interpolationsforme), som
går ut på att använda de differenser, som ligga dels på och
dels invid lineen DC, som är dragen vinkelrät mot AB, och
man får visserligen ett lika godt, ja kanske bättre resultat på
detta sätt, hvilket jag vill kalla horizontel interpolation. Men
i alla andra fall brista en del af de högre differenserna, så att
interpolation på intetdera sättet kan göras med lika stor nog-
granbet, eller med så stor, som antalet af de gifoa funktions-
värdena förmår. Huru skall man i så fall bete sig? Jo man
måste använda hvad jag vill kalla bruten interpolation, som
vid förstnämda sättet består deruti, att sedan men från D till
E följt lineen DE och tagit alla derpå befintliga differenser,
följer man sedan lineen BE uppåt från E till C; — att man
vid sistnämda sättet, sedan man från F till £ gjort horizontel
interpolation, fortgår likaledes snedt uppåt från E till C, hvari-
genom alltid den högsta befintliga differensen A”y, kan komma
med i räkningen. Men ligger F (såsom 9) mellan A och D,
så måste den horizontela interpolationen (längs ön) brytas nedåt
(från n» till C). Men det kan vara nog att här betrakta
detta fallet
Vi sätta derföre Yrse” |
=y + (dy, + Ay, ,) + ey, + (dy, ‚+ A'y, >) +—-+
> Ayo Urte

varande förra delen horizontel, men ur, den snedt nedgående

— 26 —

2r+1 2 2r+3
och derföre = £A rt Yyo+sA ra, +20 + y,+. För att nu med
1

Istthet bestämma bitalen e och e sätta vi y=T", Y-4H
” n

n ex ,n e(r—
= I d nd
a I, 19,9% ,—1

140 = 1+8'+ed (++ 1,6") +e-b-A+b" eb
2 3

m) hvarigenom föregäende serie blir

u? er 2r+1 er 4? 2r+3 2
4148 )+-. sed hehe +
Ir 1 2 3 n

Hvad nu först bitalen e (uti Urte) angår, så är det klart,
att de ej äro annat än enkla binomial-coeflicienter, nemligen

= =(r =(r+e i het «=
f (rte) gg 5 ( taga (r+ )ar43 och i allmän :

=(r+e) yrın’ emedan ingen af termerna frän horizontela delen
utvecklad kan innehålla 6 högre än i 2-r:te potensen, ty t. ex.

den högsta termen i e-b". (1+0)”" är eb tt och då föl
3 3

jande termen är eb. 446” , som på sin höjd kan vara
4

= eb", nemligen när r=2, så är här 3<r och således
2r

3+1-—4<2r, hvarföre denna term högst kan ge 6, och de

föregående ge än lägre potens, såsom eb(1+0) g ep? tt”!
2

högst; derföre måste u och dess bital fås af de sednare

r+n
termerna i binomialserien för 146", utan afseende på att ter-

mer af annan form förutgätt.

Hvad åter coefficienterna e angår, så kunna vi med till-
hjelp af samma serie visa, att de ega dessa egenskaper

KOL CMA CE) a FED

+\ a) tt hvaraf åter lätt härledes a), ® =
r-3 v1 |

= (e+r- 1), och ß, (2 Er (32 ar erh ar!

— 17 —

Ty eq a) fås af bitalen vid b" och 8 af dem vid gör!

emedan det blott äro termerna med e', e , e och e som
2r 2r—12r—2 2r—3

& högra sidan kunna lemna dessa potenser, dä det redan är be-
vist att de följande till wu r+e hörande termerna äro högre, och

man lätt märker, att de föregående äro lägre; ty den närmast

föregående är = ‚B=( e \B= 4b
5 CD) bra) (.) ( ye

och hålla. således högst Br och öfriga föregående äro än

lägre. Vi behöfva derföre å högra sidan blott taga i betrak-

tande dessa termer:

(2 br (YE ( 1+b)+ (2) gir) + („,) per ( A+ by,

. ; 2r-—1
hvilka afge bo fer e N+B (ere 42. e )+
2r rl 2-3 2r-2 Il

och således jemförde med motsvarande termer å venstra si-

dan eller i utvecklade (4b) 7, lemnar eq. a) & 8). For

att nu ur dessa erhålla de till e och r ännu obekanta funk-
tionerna fe\ och e behöfva vi blott i &) minska r
| (2) (2)

med 4, då vi få VG Cr” , att insätta
2r—2 2r—3
i 8), som derefter ger ß,) 4 Ca te =

+ e— r—1
=(r+e- Dyr 65 7 Natrre- Ni 1 rt =(e+r- Dy
Sedermera blir enligt «) 2 = (r+e), (er =
=(e+r—1),, , (F- By (etr—N), _,. Sätta vi der-

före "—=1,2,3,..- 0. 8 v., så fås således 2. (gem och

On

_e e?. I anette _
ae 2 0 Cr
_e en (e2—22?) _

= (e+2),= Tal 0.8. v. Sätt så y =, Yo

— BB —

så blir således
_ nn er? ee —1)/A’w_, +4’w_, LV
w=w+e:- EA eMw ta — + za ©_y)+-

eller med bibehållande af samma funktionstecken
w.=wW+feN-Aw + Aw +feN-:A'w artros
6) Werl) Aa |
+(Aw+Aw_,\fe\+HAw_,+A’w_,)fe\t--
( 1) () ( N 2) C)
hvilka serier nu kunna fortgå i oändlighet utan brytning om

numera r anses = oo, men den öfra är då tydligen jemn och
den undra en udda funktion, hvarföre deraf genom integration

mellan — 14 och +1 fås w, —wW,.j=2-(w+80w, j+3-Ow +
2 4
+8-Aw gt ..), Ty integrelet af undra raden är en jemn

funktion Ye och således (1)—9(—1)=0. Häraf följer således
. 4 x
samma bestämning som förut annorledes af bitalen (2) , (i)

()-- (2). att de nemligen äro =S; 133730 °°

er —??
2r—1.2r

polation brytes, och derefter integreras mellan gränsorna — A
\

och +1, så fås likaledes IR NAS

= ..eoe ' . ?r
=2(y ae ir "0% (Ay yo
SA N
ret Aag) 21 arga = IE) aa ze

4 1
der AN har nyssnämde betydelse och iR = Sn dp = integral

— — de, och samma regel fås deraf. Om deremot inter-

Kr ),

al binom. coeff. oe . När åter interpolation göres först snedt

nedåt (efter lin. DE) och så snedt uppåt (efter EC) och således
n

y,,. Sältes =y +e Ay, +eN y, + "te Ay+

"oo n+l - R+2 3 N+S
rea Iya tel y ot” te A y tr

så är det först klart, att bitalen i öfra raden öro de samma

som vid vanlig interpolation nemlıgen = binomialtalen: e =e,
e-i —2

e,=e— =e,, 6,=e 0. 8 v., e =e; hvad åter dem

i undra raden angår, så kunna vi lätt bestämma dem medelst

vårt vanliga exempel y= 1”, hvarmed föregående serie blir

gent) Ua

=1 +e,. Ku .b+e,..1 en. +e..1 +
a per! FOR 4" 2) „nt2, “ er nt] .
nn n
eller efter division med T'=(41+by)", (1+d)Y'=

Are .b+e b’+e..b’+.... +e .b'+
+b'(e AT "dre He re Tb),
N n n ”
der öfra raden bevisar det nyss sagda (att ee.) och den
undra ger öfriga bitalen, om 1 .b sättes =ß, eller b=p.1=
=ß.(i+b)= SS 1+b= rt hvarföre vår utveckliog blir
Ad 1.6. 0").1—B"=(e.p+ep+
| nn

Feß’+.. te. +.).3” eller
Rn nn

1 1" ep. ee. -e .p'=
= B". (e-B+e . Pre Pr... +0. +...); der den negativa venstra
ann n

serien tydligen högst innehåller B” och således ej inverkar på
den högra, som börjar med gl hvilken derföre ej är annat

än de sednare termerna i (eller resten af) utvecklade (1 BY”

heart (rar rt, Our le i=

ay TT, och i allmänhet e .n—e nte ante,
Till följe häraf blir således vår undra brutna interpolations-

formel

=NnN—e

— 30 —

Irre”
=yte,..Ay te... O'y +e,..Oy +. He. Ny +
et, (ne, 4 x ty ne, 45 x +
FRE, a ae )

Följd: Jemföres denna med den vanliga, så måste således
dess undra rad vara lika med dennes rest=
_ n+1 n+2 n+3
=e, på y te, åå y, te, så yt...
Och vidare följa en mängd speciella formler genom att sätta
r=1, =2, =3 &c.; och genom integration fås -
N n
Yey, tb, Ay, +2. Ny + ... +2 .d y +
4 \

nn 7 n+1 — n+?
+—1 (n-e,, „A Ya u AR 4 y. ot.)+ Const.
der &,,. betyder en binomial coefficient och

JE [en de-
Häraf följer ett integrationssätt, men egentligen lämpligt vid
definit integration, och. särdeles fås häraf lätt den s. k. La
Pracss (eller rättare La Gransss) formel.
För att uträkna en integral-tabell äro deremot formlerna

A) och B) tjenligare, och für att visa särdeles dennes beqväma

bruk, har jag uträknat åtskilliga utförliga exempel, nemligen när
fr", "=2,, ”=1—10"), "==. LI, "=
Lz "="Lx, 9 1= Le), och dervid fogat ätskilliga vig-
tiga praktiska anmärkningar och reglor, i mån som de befun-
nits beböflige eller af räkningen blifvit framledda, hvilket allt
kan ses i sjelfva afbandlingen. (Härvid betyder L den natur-
liga och I! den Briccska logarithmen). Särdeles anser jag för
vigtigt, att formlen B) medförer sin egna kontroll, hvilken
man vid A) saknar, eller ej utan en ny lika utförlig räkning
härmed kan vinna. Enligt A) måste man. interpolera en term
mellan hvarje två beräknade integraler, och för att sedermera
kunna bruka den så vunna integral-tabellen, måste man be-
räkna dess differenser och interpolera på vanligt sätt.

_ 3 _

Deremot har jag sökt en interpolatians-formel för den
enligt B) uträknade tabell, dervid blott de redan beräknade de-
rivatens differenser begagnas, och funnit den lätt på det här

förut ofta använda sättet, att nemligen fx+re)= fü+er. (fo+
+ >(Afı+ 6-9) _ yet, A'fz+ der bitalen

x \
r ro. fr, er fe dr; och har jag förmått en elev,

r, rn. -

att uträkna en tabell för rn som ej kan uttryckas under en
lika enkel form, som de föregående (den enklaste är väl

Ne 5 : .
n.(er-5) = 5). och vore önskligt, att detsamma

skedde för de följande, annars måste integral-tabellen uträknas
så tät att A°f kan åsidosättas. Jag har ock visat ullämpoin-
gen af denna interpolations-formel på de flesta af förenämde
exempel.

Jag har der ock angifvit en annan interpolation uti inte-
gral-tabellen, sådan den vid räkning enligt B) erhålles, hvilken
ger differensen mellan hvarannan term, och visat att man se-
dermera kan taga de högre differenserna mellan hvarje två när-
stående termer och dock interpolera; — äfvensom jag vid 5) och
6) lemnat egna interpolationer för integral-logarithmen. Det
besvärligaste vid denna vär allmänna integrations-method är of-
tast utrüknandet af derivatens tabell; när denna förefinnes redan
uträknad, så är det öfriga eller den egentliga integrationen högst

lätt, pardels. när A'fx (eller blott —A*fx) är omärkbar, (eller

180
åtminstone „—.,.A'fx); såsom man kan se af Ex. 3. Derföre

är det nödigt att först se till, det derivaten bringas till den
enklaste och för uträkning beqvämaste form, samt pröfvas till-
sin brukbarhet. Så t. ex. torde det vid uträkning af fullstän-
digare elliptiska tabeller böra öfversläs, om ej derivatens surda

faktor tjenligast sättes under formen Va(1—2a) (1 — ex), som
Jätt uträknas med Zecns tabell, särdeles om man nöjer sig med
det antal decimaler, som dermed kan vinnas (9 eller 10 se Ex. 3).

— 33 —

Sedan en integral-tabell är uträknad t. ex. för hvarje
0,005 så kan man genom ett märkvärdigt sätt af Brrecs ifylla
den för hvarje 0,001 genom inskjutande af 4 mellantermer;
ett bevis deraf torde vid annat tillfälle få meddelas.

Tillägg.

Då i förutnämda afhandlıng egentliga frågan varit om ett
beqvämt sätt att uträkna en tabell för en integral-funktion, så
- förekommer der föga om uträknande af ett definit integral, —
utom hvad som anföres angående Gauss method, samt något i
förbigående af en formel af Lz Genpee som erhålles genom
summation af A). Det torde derom böra anföras något och först
och hufvudsakligen ett bevis af den s. k. La Pusces formel,
Gaunert har väl i sitt archiv (XX Th.) derpå lemnat ett bevis men
det synes mig utfallit väl vidlyftigt (p. 361—418), och ändå

. . sr 1
beror det på ett hjelp-integral frn, glu= 4 —/u,, „du
=—— ee 4
NN hvarpå
han väl lemnar ett bevis (ib. p. 4410—4418), men med hvars
vidiyftighet och oegentlighet han sjelf synes missbeläten, dä han
lofvat dertill återkomma, men hvilket ännu ej veterligen skett.

eller i våra tecken (1+r)

Det enklaste beviset af nämde formel följer af formlen a)
(p. 23) och vår andra brutna interpolations-formel.

Enligt den förstnämda, om der r och n sättas =0, är
y, =e, -Ay, +e, Ny +e,. Ny +te,.A'y+.., samt äfven

= —(--e),.Ay te), Oy 2(—e) a Ay „+(—e) R By tr

Genom integration häraf fäs säledes y—Y.=
= ..Dy + Ay +8,.Oy +..
=(—2),.4y —A),2'y_,H9), Ay — &c.

men då enligt «) fydxz =ly+l,öy+lAy+lsy+l yt.
2 A'y+. och Weil,=1,,

och

A'y+ >

1 1 a I;
=y+ zay— A yt ,,& y- 160

— 33 —
och [=J+J+J+ ses +f och fyda= fy, de, så blir fyda=
=SYy,+y, +y,+.. +y, „)d@ = /2y do= l.Zy, +l,0Zy +
+H,0Zy +... =l Ey, +, yn +Ay, +lA'y +..+0st=
\ . \ | .
=2y,+ 1,.(y, —Y) + 1,(Ay, —Ay)+ 1(A'y —A? +
Hl, Ay a y dr.
Men enligt föregäende formel, om der für e och Ay, sättes
\ \ \
1 och y,, är ty +1,.Ay +1,.0y + .=
\ 4 \
=(— Dyna —(— 1),0y, + (— 1), AY, ..
Genom införande häraf fäs den ifrägavarande formlen:
\ \ \ N
Sydz=Ey,+(1,-y, 1 1209, _2+ 12,3 14 +)
— iy— 1,04, u 1,0, — I ay —
hvilken lätt bringas till den vanligare La Praceska formen
fSfydz= (Ey + - y.—yJAr+l ‚(Ay Ay)-1 „(Ay Ay) +
+l,(A’y, 2-0 )- LA, , Yy)dt.s.

1 1 1, —19
2 12? 24’4 720?

3 : . \
Arm 0. 8. v. eller de samma tal som i a) (neml. = 1 =

= fo do). . Ty dertill behöfves blott formlerna ty =

der Zy =YytY ty +Y, l= = =

_!’

r r r—i r r—1
Byn 2 Ymı a „am. EA In.) Samt

4 \

l=+ 1 „11,1, der liksom nyss 1, står för (— 1),
Den sednare bevises lätt så: då (x+1),.=z,+2z.-, så blir

(o+1),.=2,.+D, j.+Cst och C=1, (af x&=0), när derföre

blir (om Ax åter = 1),
Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 13. No 1 & 2. 3

— 33 —
I, +1, Yu th (ANY, rn 3 at =
I RA
==Y, 4, + Jay, 0, + Jay, UA, +1)ANy, „+
0, “1 JAg
U A Oy Ian Ar a Ay)
1, I s AY, 4)

RE Mr; AY, „+, AY ray ben

som just är det klammade i den först erbållna formlen för

fyds, hvilken derföre fullständigt är bevist.

"Annas bevis:

Sätt fyde==y, +0,Y, +0,09, sta, Oy, „re +a Ay, .
+b,y,+b,Ay, +b,A'y + +50 y, +

I
= 4

och låt exempelvis y=T) så är Ay= =1 .b om b=1"—1,
och i allmänhet yt YET, Nyt,

N em
DIET, 4 He

u |

3

fördom"

om 1 ”.b=e, måste "—-19.(-—5)=
=T .(a, +a e+a,.e'+-- +a,e'+)

+b, +b,b+b,b’+b,.0°.+b.b' +-
och dä n förblir arbiträrt, säledes särskildt

1_ I =a,+0,6t0,04 +0. =—b—bb-b.0 5,5 + —b HER
= om är HL Br,
bvaraf straxt fås &,=—"'L,,„=-L, = ÅA, a Men till fin-
nande af a, måste 1-7 urycka i e, som sättes =5.7 “
=: hvadan b=ell+b)= —, 1+b= u c= L(i+b)=

— 35 —

1 1—e
= — L1—e), hvarfore — — — — =a +4, 6+0,0'+.-- +a,e'+ .

—L(1—e) e
1
också =— — —
eHie+jet..
—mr _ 1 1
+ AV Ler”! (ty == Hitler, hvarföre

41-1 4le— e+le—..4

—Li-e
= H,e—1e+.) hvadan a,=1—1=7=1, a ==
—i

= 197 a, =—l,..a,=

at +1; och således fyda =

=Zy, +, —Yyd + (ay, ara, 5 y)+
+1. (Ay, 3 —Ay)+

Till öfverflöd torde få tillfogas ett tredje bevis, som synes
eget oaktadt någon likhet med det af Lacrorx avgifna (Traité

8 925 & 1028), hvilken använder formlen Nu=NU, +

r+1 r+1 +2
+r.A Un, _ırr > . u

N wat: (hvars bital dock lät-
tare bevises genom vårt vanliga exempel bero af utvecklade
1—y "); dessutom brukar han i sjelfva verket en icke ens
nämd och än mindre bevist formel Arn +n, Å +n,Å =
- 11, +2 Vi vilja också använda den sednare samt bevisa
den såsom ett lemma, men i stället för den förra bruka den
vanliga utvecklingsformen fn+r— fn+rAfn+r, An +-..; med
hvilken ray, ty, +, blir =
=. y„+l a' (ay,+, My +1, A'y +1,0'y + ..)
— |, (Ay +2, Ay +2, Ay +)
Hay +3, Ay + +.)
—Ay +
och således straxt enligt lemmat -
I. yrlay, + Ay + sy +, Ay +

hvilken är den först vid integration erhällna serien.

— 36 —

Lemma. 1 WAL =——,, (och således I, =

2 + =1—2.1 +1 1 lH AH,
3) I, = 1+3, : LH, l, = —L, = 31, — 3,1,

(hvadan =, om I = 70) och i allmänhet

160 4 720
9 L=1A4, o—L1,.2, S+l.. 3, 4-4, _st eller då -1,,=
=(—1), ,=—1", 2, ,=(—2), ,=—1"""(2+r—3), »,
eller, om r—2 sättes=n, r=n+2 ,1,=-1", 2 =-4" (2+n—-1),,
3, =(—3),= —1".(3+n—1), och i allmänhet
(— 2), =— 1". (e+n—1),,
nl, 4=—N".(+l, nt nn otl..n, 3+-) eller

—1" sly o=ly+nland4ndl+. d a -

AA, 221,401 an Ian, Ad te

Detta lemma är nu först en lätt följd af Grunerts formel

_—4 fu, jaodu= flu+r), +2du= [ u+r du, ty sednare delen ut-
vecklad blir = Super. Uno tt, u,_,t )du=

\ \ \ \ 4
= IL +r. ltr, Nat” Trp Ar rt Ing

\ 4 4 \ N
Ar rot tr + 2
r+2i h. s. b.

Men huru bevisa nämde formel? Dertill behöfvas ej så
många omvägar. Vi böra blott integrera den nyss anförda formlen
\

-2),=—1" 1),, så fås (—2),=-1""(o+n1
( nm .(o+Nn— In: 8 8 (-2),=- (SHN— n—

som således ——1 "4

—n—1,) och således, vär © tages=—1, i,. Zari.
=n—2, —n—1,, eller om für n sättes r+2, 1, —1'=

\
— \
rt go "rad h. S. b.

— 337 —
När dock beräkningen af gifna funktioners (fa) derivater
Je, f,2= —df,o, f,e= sdf, &c.) ej är dess besvärligare,
är följande formel vida beqvämare än La Pracrs:
f defo= uw(Z/nw ut +92—90 om
ws
252 f vr &c. =
uw w? w*
7° (Fo — 10 J.%+ a)
Enligt denna blir t. ex. f Scz.do=S när c=10=
S=/ 2 = 5,7150261

2 . wor
96= a Stig

c
ce’ 1

Men enligt La Praczs formel måste alla både börj- och
slut-differenserne användas, hvilka till på köpet äro föga con-
vergenta: nemligen dessa

A —A? | —A? | AP | a | —A |A?
0,173648'2 | 52762 | 5126°0 | 3160 | 1454 | 132 | 56
0,015192°3 | 299228 | 13707 | 8676 | 679 | 248 | 41

hvaraf sammansättas de behöfliga summorna (£0'y, —Ay)
—0,158455:9 | 351990 | 3745'3 | —1183':6 | —775 | 380 I 45
som med =! + Ei =9 +3 Be | 25 säsom

12 24 | 720 160 60480 | 24192

faktorer afge 0,013204'7
1466'6
— 0987
—222
+11
+04

0,0145519 = S—Z (på 01 när).

— 38 —

Förteckning öfver böcker och skrifter shänkte
såll Vetenskape-Akademiens Bibltlolhek.

Den 13 Februari,
(Fortsättn. fr. sid. 14).

Af United States Patent Ofice i Washington.

Report of the commissioner of patents, 1852: P. 4. 1853: P. 1, 2.
1854: Vol. 1. Wasbington 19853—55. 8:0.

Af NewOrleans Academy of ‚Sciences.

Constitution and By-laws of the Academy. NewOrleans 1854. 8:0.
Proceedings, Nr. 1. 1854. 8:0.

Af Professor J. Dana.

U. S. Exploring Expedition. Crustacea by J. D. Dana. Atlas. Pbila-
delphia 1855. Fol.

Af Författarne.

Fauncıs, J. B., Lowell hydraulio experiments. Boston 1855. 4:0.

— — & Barpwin, J. B., Report on the measurement of the water
power. Boston 1853. 4:0.

Waıss, B. L. C., Report on the agriculture and geology of Mississippi.
Washingt. (Miss.) 1854. 8:0.

Tassz, J. B., Report of tbe geology of the coast mountains and part
of the Sierra Nevada. Wash. 1854. 8:0.

— — Report of the coast mountains and portions of the mining
districts. |

Åf Utgifvarne.
Förhandlingar vid de Skandinaviske naturforskarnes sjette möte i Stock-
holm, 1851. Sthm 1855. 8:0.
The American Journal of sciences, N. 52—58.' NewHawen 1854—55. 8:0.
Af Hr J. C. @. Kennedy i Washington.

Report of the Superintendent of the census for Dec. 1, 1852. Wash.
1853. 8:0. |

Af Hr F. v. Schéele.
Iczıstaöm, L. J., Elemenlärobok i mineralogi. Philipst. 1850. 8:0.

Af K. Commerce-Collegium.

Underd. Berättelse om Sveriges utrikes handel och sjöfart 1854. Sthm
1855. &:0.

— JI om

Akademiska angelägenheter.

Den 9 Januari.

Przeses tillkännagaf, att Akademiens ledamot i nionde klassen,
f. d. Stats-Rådet, Ridd. Seraph. O., G. Poppius med döden afgått.

Den 43 Februari

Akademien kallade genom anstäldt val till inländska ledamöter?
i den tredje klassen, Auditören G. Scasurz; i den fjerde, Läraren vid
Teknologiska Institutet, Frih, A. H. E. Fock, samt till utländsk leda-
mot i sjunde klassen, Professoren i Utrecht Scanoener van DER Kork,

Akademien kallade, i ledigheten efter Hr Rektor P. E. Svensom, till
sin Bibliothekarie, Amanuensen vid Kongl. Bibliotheket J. A. Auustaanp.

Akademien beslöt att inleda utbyte af skrifter med die Naturfor-
schende Gesellschaft der Ostsee-Provinzen i Dorpat.

Inlemnade skrifter.

Hr Enouarns afhandling: Geografisk beskrifning öfver Utö jernmalmsfält
i Södermanland, som varit remitterad till Hrr Mosanpsr och Axza-
MAN, samt

Hr His afhandling om arithmetisk qvadratur, som varit remitterad
till Hrr Seranpen och Bsönuins, äterlemnades med tillstyrkan af
deras införande i Akademiens handlingar.

— 40 —

Shänker till Riketo Naturhistoriska Museum.

Den 9 Januari.

Zoologiska afdelningen.

Af Hr Kapten A. v. Hoffsten.

En Estrilda senegala.
En Amadina oryzivora, samt
En Psittacus pondicerianas,

Den 43 Februari.

Zoologiska afdelningen.

Af Hr Jägmästaren C. A. Smitt genom Hr Grrosshandlaren Smitt.
En Gracula rosea, skjuten i Dalarne.
Af Hr Rädman A. Langman i Trosa.
En Agvila fulva.

Af Hr Professor Huss.
En Fringilla cardinalis.

Botaniska afdelningen.

Af Hr Ad. Brongniart i Paris.

En samling af Craussens brasilianska växter innehållande semicenturierna
I—VII, tillsammans 350 arter, samt samlingen VIII af 71 arter.

Ättiotvä arter af VeanEaux på Van Diemens land insamlade arter, samt

Tvähundradenittiofyra äfvenledes af Varazaux i Nya Holland insam-
lade arter.

N

Län — KN — NR ——
STOCKHOLM 1856. P. A. NORSTEDT & SÖNER.

N

ÖFVERSIGT

KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS
FÖRHANDLINGAR.

Årg. 13. 1856. M 8.

Onsdagen den 12 Mars.

Föredrag.

Ethnografisk anteckning, — Hr Nisson hade insändt
följande meddelande:

”Från urminnes tider har man vid gräfningar i jorden hos
oss funnit fornsaker af tillhuggna eller slipade stenar, som bära
tydliga spår af att hafva blifvit tillverkade af menniskohand.
Länge misskände man dock deras verkliga betydelse och ända-
mål; länge tog man för gilvet att de varit stridsvapen, burna
af våra, genom Sagan och Historien, för krig och vikingatåg
beryktade hedniska förfäder: stridsvapen vid deras krig, eller
symboler vid deras hedniska gudstjenst.

Så länge denna åsigt var rådande, måste man öfverse en
stor del af hit hörande former, som icke rätt väl passade in i
systemet: metkrokar af flinta, metsänken, portativa brynstenar,
hålmejslar, mycket små och svaga piluddar m. m., och nästan
alla saker af ben blefvo antingen öfversedda eller oriktigt för-
klarade.

Omsider, och för mången oväntadt, förklarades, att alla
dessa fornsaker varit husgeråd och verktyg för fiske, jagt och
andra lefnadsbehof hos ett folk, som stått på lägsta graden af
mensklig bildning, eller med ett ord varit hvad man kallar
vildar; och man hänvisades till folkstammar i Amerika, i Afrika
och på Söderhafsöarne, för att af deras lefnadssätt och dervid

— 2 —

använda verktyg, lära känna den verkliga betydelsen af de lika-
dana former, som hos oss förvarats i jorden, från en vidt af-
lägsen forntid. Man framlade, stycke för stycke, verktyg af
sten, djurben och andra hårda ämnen, tillhöriga vilda folk från
de mest skilda verldens delar: Norra Amerika, Terra del Fuego,
Söderhafsöarna och andra länder, der ännu vilda stammar bo;
och bredvid dessa verktyg lade man fullkomligt likadana, upp-
gräfda ur jorden hos oss, i synnerhet i landets sydligaste trakter.

Man gick ännu längre: man skiljde studium af dessa forn-
saker från historien, dit de förr räknats, men utom hvars gränser
de lågo, till naturforskningen, dit de i sjelfva verket hörde, och
man föreslog till och med att för deras grundliga studium bilda
en ny vetenskapsgren inom naturforskningens område under namn
af Comparativ Ethnografi — likväl icke så, som skulle den
ena nu lefvande folkstammen jemföras med den andra, utan så,
att den method skulle följas, som Cuvier användt i sina Re-
cherches sur les Ossemens fossiles, genom att jemföra de efter
bortgångna slägten i jorden funna qvarlåtenskap, med liknande
verktyg, som ännu någonstädes på jorden begagnas af ännu lef-
vande och verkande folk. i

Grunddragen för en sådan vetenskapsgren finnas införda i
Litteratur-Tidningen: Studier, Kritiker och Notiser för A8kk
sid. 454.

Dessa nya åsigter, likasom allt nytt och oväntadt, bestriddes
visserligen i början; men likasom alltid, uttog äfven här san-
ningen småningom sin rätt. Mycket som man förut icke märkt,
varseblef man nu, och gaf det sin rätta förklaring. Bland myc-
ket annat, som härvid kunde åberopas, vill jag blott nämna ett
enda faktum, hvarom jag sedan har tillfälle att något mera yt-
tra mig.

På åtskilliga ställen vid bafskusterna i Danmark, så väl i
Jutland som på öarna, hade från urminnes tider legat snäck-
högar, med inblandade yxor af flinta, och sönderslagna ben af
jagtbara djur, af foglar och af fiskar. Men man hade icke gifvit
akt på dem, och om det skett, hade de betraktats blott som

— 3 —

geologiska märkvärdigheter. Man hade, under många år, från
dem bortfört tusentals hästlass till fylInad på vägar och träd-
gårdsgångar, utan att ana deras betydelse; ty de deri förekom-
mande yxor och andra verktyg af sten, om de ens varseblefvos,
ansågos såsom tillfälligtvis borttappade stridsvapen, och de större
och mindre djurbenen kunde naturligtvis ännu mindre föra på
spåren till en riktig förklaring. Men sedan den åsigten gjort
sig gällande, att ifrågavarande stenantiqviteter, som jemte benen
lågo blandade med mussleskalen, voro qvarlåtenskap efter ett
folk, som, likasom nu varande vilda stammar, lefvat af jagt och
fiske, låg förklaringen nära till hands och uteblef icke heller länge.

Den berömde Zoologen Professor J. Srteenstrur, samt Foro-
forskaren Worsaar och Geologen Foncnnammer, hafva med särdeles
flit undersökt dessa snäckhögar från forntiden och derom lemnat
utförliga och noggranna beskrifningar, hvari de blifvit benämnda
"Kjökkenmöddinger fra Landets allereldste Beboelses tid”.

Då min aktade vän Prof. Steenstaup först meddelade mig
underrättelser om dessa märkvärdiga fynd, insåg jag genast att
tolkningen deraf var fullkomligt riktig, och jag erinrade mig att
jag i någon resebeskrifning läst eller af trovärdig resande hört
berättas om alldeles dylika snäckhögar i Amerika, tillkomna ge-
nom vildarnes måltider. Jag genomsökte de resebeskrifningar
som jag hade att tillgå, men ingenstädes fann jag det jag sökte.
Slutligen, för kort tid sedan, fann jag det i en anteckningsbok
från 4838, och jag tager mig friheten att här afskrifva hvad
jag der antecknat, helst det fullkomligt bekräftar riktigheten af
den tolkning mina danska vänner gifvit åt deras ”Kjökkenmöd-
dinger”, och derjemte upplyser åtskilligt annat, som för vår äld-
sta fornforskning icke är alldeles likgiltigt. Anteckningen är af
följande innehåll:

"Lund d. 48 Oktober 4838. Den utmärkte Naturforskaren
Doktor NartrtererR från Wien, som uppehållit sig hos mig några
dagar, och som tillbringat aderton år i Brasilien, der han ofta i'
urskogarna lefvat tillsamman med landets urinnevånare (vildarna),
har om deras lefnadssätt berättat mig följande: De hafva brända

_ Åb —

lerkärl, som de förfärdiga med händerna (utan krukmakareskifvs)
på det sätt, att de rulla leran samman till långa smala cylindrar
och lägga en sådan cylinder på kanten af den utplattade bottoea
till det kärl, de vilja frambringa. Derefter lägga de den ena
cylindern på den andra, tillsmeta dem med vatten, och trycka
dem med fingrarna; på detta vis dana de formen af kärlet, och
de glatta det med ett mussleskal. Sedan torka de det i solen
och bränna det i eld under öppen himmel. D:r NaATTErer, som
såg flera hos oss, jemte stenverktyg funna lerkärl, förklarade
genast att de blifvit tillverkade på samma sätt, som dem ban
sett bland vildarna; i synnerhet var ett lerkärl från Järavallen,
äfven till formen, likt dem han sett i Brasiliens urskogar.

Dessa lerkärl nyttja vildarna dels att deri upphemta dric-
kesvatten, dels att deri koka kött till mat. Likväl steka de
oftare än de koka kött, fisk o. & v. Det förra tillgår på det
vis, att de af stenar göra en sten eller =. k. örn; på denna
lägga de ved, och sedan denna nedbrännt, lägga de i den heta
askan eller mörjan det de vilja steka. Spår efter sådana eld-
städer ha äfven blifvit funna hos oss. En gång träffade Dr
NaTtterRer i skogen ett sällskap vildar, som höll på att steka en
stor orm. Han deltog i måltiden och fann den smaklig. Snäckor
och musslor äta de råa.

Deras stenyxor, som äro af grönsten eller gråsten (?) och
således vida sämre än våra af flinta, sitta i skaft, på samma
sätt som den i Ur-invånarne A. IX. aftecknade. Äfven ha de
tväryxor. Med sina usla stenyxor kunna de fälla mindre träd;
de större fälla de med tillhjelp af eld. De skjuta; med pilar,
hvilkas spetsar vanligen äro af rör eller ben. Röret skär som
glas. Foglar skjuta de med mindre, däggdjur med större pilar.
En stam skjuter pilarna med blåsrör; de vickla bomull kring
bakre delen af skaftet, så att det fyller röret och utbläsa der-
efter pilen.

På ett ställe nära hafsstranden ligga ofantliga högar af
ostronskal och andra mussle- och snäckskal; de äro så gamla
att redan derpå samlat sig jord och växa stora träd. I dessa

— ib —

snäckhögar finnas ännu stenyxor; Narranen har sjelf uppletat
sådana deri. Det är en sägen, att den stam, som danat dessa
högar, lefvat af musslor; att de kommo årligen till kusten för
att samla och äta sådana; att storleken af högarna skulle till-
kännagifva talrikbeten af det folk som hopkastat dem”.

Här hafva vi således en kort beskrifning på samma slags
snäckhögar, som de hvilka träffas i Danmark och hvilka sist-
hämnda utan allt tvifvel tillkommit på samma sätt som de förra.
Här hafva vi således ett nytt ämne till jemförelse mellan de
äldsta fornlemningar här i Norden och dylika hos vildarne i en
annan verldsdel.

Det är sannolikt att sådana äfven skola finnas hos oss, vid
vestkusten eller på öarna vid Bohuslän. Men man bör vara
varsam vid deras bestämmande, eljest kan man lätt misstaga
sig; ty icke äro alla i en hög hopkastade, mer eller mindre
krossade mussleskal, sådana afskräden från de äldsta invånarnes
måltider. Den som berest vår vestkust, i synnerhet för fiske-
rieroas undersökning, vet ganska väl att musslor och snäckor
förr träffades vida ymnigare än nu och derföre varit vida mer
än nu använda till agn för krokfiske. På mer än ett ställe
träffar man spår deraf i större eller mindre hopar af krossade
skal, dels nära fiskarenas boningar och dels mera aflägse från
dessa. Då detta sednare är fallet, och fiskarena varit nödsakade
att samla sina agn i en klippig trakt vid kusten, aflägsen från
fiskläget, träffar man der spår efter kojor, som de uppfört åt
sig, af på hvarandra lagda stenar, med klippan till ryggstöd och
med ingång på motsatta sidan. Taket har troligtvis utgjorts af
störar med pålagd tång. Utanför eller inuti kojan ligger vanli-
ger en större sten på hvilken de krossat musslorna och till
krosstningsmedel eller hammare hafva de tagit hvilken fältsten
som helst de fått tag uti. I dessa kojor, der de voro i skjul
för storm och regn, hafva de tillbringat natten, sedan de om
aftonen agnat sina krokar, för att tidigt på morgonen begifva
sig ut och utlägga sina längref i sjön. De hafva, helt natur-;
ligt, haft matsäck med sig till qvällsvard och frukost. fo

+

— 406 —

träffar derföre, uti och utanför kojan, ben af sådana tamdjur,
hvilkas kött de förtärt, t. ex. ben af svin, får och mindre horn-
boskap. Dessa, men inga andra har jag funnit vid de snäck-
hopar, vid våra stränder, jag undersökt. I en sådan koja, som
man uppgilvit vara samtidig med ”Kjökkenmöddingerne”, funnos
två brynstenar, men af sådant sandstensslag, hvarpå man slipar
jern, och med hvilka det alls icke duger att försöka slipa sten,
hvilket hvar och en, som uppmärksamt sysselsatt sig med bit-
hörande ämnen, lätt inser. När härtill kommer att i samma
koja fanns, mellan de uppstaplade sidostenarna, inlagdt ett knippe
af förrostade metkrokar af jern, till storleken lika dem som ännu
i samma trakt nyttjas till torskfiske; så anser jag det vara
omöjligt att antaga, att dessa kojor med sina mussleskal kunnat
härleda sig från de äldsta hedniska ur-invånarnes tider; de äro
på sin höjd ett eller annat århundrade gamla. Hvad som bi-
dragit till misstaget lärer vara, att på ett litet afstånd från
kojorna fanns en så kallad halfkorsgraf, bvari man träffat ett
par flintpilar; men hvar och en finner lätt, att denna graf och
kojorna kunnat vara belägna ännu närmare hvarandra, utan att
dock höra till samma tid, eller ens till samma årtusende”.

— ÅT —

Om fossila Saurer och fiskar, funna i Skänes krit-
formation. — Hr Nıusson hade i bref till Hr SunpevaLL med-
delat följande:

"I K. Vetenskaps-Akademiens Handlingar för 4835, sid.
434 0. f. fiones en uppsats intagen under rubriken: fossila
Amphibier funna ı Skåne. — Under de 21 år, som sedan
den tiden förflutit, har visserligen min verksamhet varit huf-
vudsakligen rigtad på andra slags naturalster; likväl har jag dels
funnit några till ämnet hörande fragmenter, dels fått bättre reda
på några af de i Handlingarna redan beskrifna och aftecknade.
Det är dessa tillägg jag utbeder mig att få till K. Akademien
öfverlemna.

På Tab. V. fig. 4, 5, sid. 439 är ett fragment af en
större tand afbildadt och beskrifvet, under förmodan att det till-.
hört en obekant art af slägtet Ichthyosaurus. Detta fragment,
som blifvit funnet vid Oppmanna, tog jag med mig på resan till
London och Paris 1836, och hade der tillfälle att jemföra det
med fullständigare tänder, som ännu voro fastsittande på sina
käkar. Jag kunde derföre med fullkomlig säkerhet bestämma
hvilken fossil djurart det tillhört. Det är nemligen en tand af
det gigantiska ödleartade djur, som först blifvit funnet i kritan i
S:t Petersberget vid Mastricht och af sednare författare kalladt Mo-
sasaurus Hofmannı. Det har blifvit på flera ställen beskrifvet,
äfven af Cuvier i Recherches &c. Fausas-Sant-Fonp har i sin
Histoire natur. de la montagne de St Pierre de Maestricht
goda figurer deraf. Jag vill blott erinra, att i den formation
hos oss, der en tand är funnen, måste fera fragmenter, ja hela
skelettet förekomma, och att således denna gigantiska ödla, som
man tillägger en längd af mer än 24 fot, äfven lefvat i det
forntidens haf, som betäckt den del af jorden, hvilken nu kallas
Södra Sverige.

Tab. V. fig. 6. Originalet till denna figur, som är funnet
på vestsidan af Ifö, hade jag äfven med mig under förutnämda
resa. I London visade Hr Cuarteswortn en i käk fästad rad

Öfvers af K. Vel.-Akad. Förh., d. 12 Mars 1856.

— 18 —

af dylika tänder, som hau fått ur kritan i Norfolk ooh hvilka
ban ansåg tillhöra en obeskrifven amfibieart, som han ämnade
'kalla Mosusaurus stenodon. Äfven denna tillhör således vår
forntidsfauna. Samına art har Prof. Owen räknat till sitt slägte
Leiodon; och om jag ej misstager mig är det samma djurart,
som af Harcan och sedan af ÅAGassiz föres till fiskarnas klass
under namn af Saurocephalus lanciformis, och hvaraf tänder
blifvit funna i kritan i Nya Jersey i Amerika och vid Lewes i
England. Jemf. Acass. poiss. foss. V. p. 402, pl. 25 c. fig. 24.

Tab. IV. Det hufvudskälsfragment af ett ödleartadt djur,
som denna planche föreställer, är af samma afdelning som Ple-
siosaurus och stående nära om icke tillhörande detta slägte;
men ännu är deraf för litet funnet för att med säkerhet be-
stämma arten. Utom detta cranium och ditbörande fragment af
käken med en tand, Tab. V, fig. 4, hvilket alltsamman blifvit
funnet i en stengärdsgård i Stora Köpinge, har jag äfven ur
kritan vid Ignaberga fått en tand af samma djurart. En kalk-
brytare, som bar den till mig, då jag besökte stället 1838,
berättade att han brutit den ur en kalksten, i hvilken satt en
bel rad: men han förvarade blott den ena och kastade det öf-
riga i kalkugnen.

Denna tand, som, då han varit hel, hållit i längd nära 14
tum eller kring 0,035 samt i bredd vid roten 0,010 och i tjocklek
0,007, är hoptryckt trind med ovalt genomsnitt, något böjd, på
långs räfflad; räfflorna, som bilda utstående smala ribbor, äro vid
roten talrikare, uppåt sidorna glesare; föröfrigt är hela tanden
öfverdragen med en glänsande brungul emalj. Då således frag-
menter af denna djurart förekomma på flera ställen i vår krit-
formation, är väl hopp om att vi med tiden skola finna så
fullständiga delar, att de med säkerhet kunna bestämmas. Hvar-
ken i England eller Frankrike såg jag denna art.

Beträffande de vid Ifötofta funna vertebrer, Tab. V, f. 2,
3, 4, så kunna de med skäl räknas bland de märkvärdigaste al
fossila fynd, som hittills påträffats i Svensk jord; så mycket
märkvärdigare som en stor del lågo tillsamman i en rad, och

— 9 —

således sannolikt hela skelettet finnes på samma ställe der de
läge. Mitt försök, omnämndt sid. 436, medelst gräfning af
en brunn vid sidan af den, hvari benen blifvit funna, misslyc-
kades, och nu blir en större utgräfning både besvärlig och kost-
sam, helst sedan en ny bondgård blifvit uppförd kring brunnen;
men Hans Excellence Hr Grefve Taoııg Waicaturister, som, sjelf
utmärkt naturforskare har ett lefvande intresse för allt som kan
bidraga till naturvetenskapernas förkofran, vill bekosta hela ut-
gräfningen, och jag skall icke underlåta att, på redan skedd
anmodan af Hans Excellence, nästa sommar öfvervara under-
sökningen.

Af fiskar finnas ofta fragmenter i vår Skånska kritforma-
tion i större och mindre fjäll, vertebrer och andra ben; men
framför allt hajtänder af många arter: Galeus pristodontus;
Oxyrrhina Mantellii, — Zipper; Lamna rhaphiodon, Lamna
crassidens; Otodus appendiculatus; Carcharias flera arter. Mer
sällan förekomma vid Ignaberga de märkvärdiga, rent svarta och
glänsande tänderna af Pycnodus cretaceus AGass. Poiss. foss.
il. pl. 72a f. 60, stundom sittande gruppvis tillsamman.

Men af dessa och andra fossila fynd, hoppas jag framdeles
kunna lemna figurer jemte beskrifningar.

— 50 —

Förtechning öfver böcher och skrifter shänkla
tll Vetenshaps-Akndemiense Bibliothek.

Af K. Kabinettet för utrikes brefvexlingen.
Archiv fär wissensch, Kunde von Russland. B. 14. H. 4. 1855.

Af K. Kommers-Kollegium.
Underdänig Berättelse om förbällandet med Bergshandteringen år 1854.

Af Kejs. Franska Regeringen.

Annales des Mines. Tom. 6. Livr. 6.

Af Royal Society i London.
Proceedings. Vol. 7. N’o 13, 16.

Af Geological Society i London.
The Quarterly Journal. N:o 44, 1855.

Af K. Leopold.-Karolin. Akademie i Breslau.
Kırsen, D. G., Elemente der Psychiatrik. Bresl. 1855. 8:0.

Af Sir Roderick Murchison i London.
Aderton uppsatser i geologiska ämnen ur åtskilliga tidskrifter.
Huxt, R., Mineral statistics of the United Kingdom for 1853 di 1854.
London. 1855. 8:0.
Af Hr Fr. v. Schéele i Filipstad.

IcetstrRöM, L. J., Elementar-Lärobok i Mineralogi. Filipstad. 1850. 8:0.
Wermländska Bergsmanna-Föreningens Annaler 1854 och 1855. Örebro.
1855. 8:0.

Af Hr Tim. Wistrand.

Kolera-epidemien i Norge år 1853. — Kolera-epidemien i Sverge år 1854. —
Kort öfversigt af Rödsots-epidemien i Sverige år 1854.

Af Utgifvaren.
Nya Botaniska Notiser. N:o 9 & 10. 1855.

— MM —

Hemipterologiska bidrag ') — Hr Bonzuan meddelade
följande af Studenten Hr C Srir insända uppsats.

»Ändamålet med denna uppsats, hvaraf jag nu får äran
framlemna början, är att lemna utförligare beskrifningar på ett
antal nya Hemipterarter, som jag förut endast i korthet karak-
teriserat. Här beskrifvas.nu arterna af afdelningen Scutata bland
Heteroptrerna, äfvensom de nya genera af andra familjer, som
jag vid utarbetningen af den förra uppsatsen ansåg mig böra
uppställa.

SOLENOSTHEDIUM. Spin,

1. S. chinense. Supra sordide rufo-testaceum, sat dense obscurius
punctatum, subtus cum pedibus sordide flavo-testaceum; antennis
nigris, articulo basali flavo-testaceo; capite hasi Lhoraceque late-
ribus anguste nigro-marginatis, hoc maculis 3 transversim unaque
utrimque ad angulum basalem, scutello maculis basalibus 6 me-
diisque 4 transversim positis, nigro-fuscis; tibiis obscure rufo-
piceis. 9. Long. 16, lat. 11 millim. — China. Dom. Hauszrc,
Mus. Holm.

Solenosthedium chinense. Sri. Öfvers. af K. V. Akad, För-
handl. 1654, p. 231.

Congeneribus slatura simile, a mihi cognitis colore et picturä
discrepans. Caput triangulare, apice rotundatum, leviter convexum,
zqualiter punctatum, sordide rufo-testaceum, punclis prope marginem
violaceis, basi nigro-marginatum. Thorax transversus, anterius sinuatus,
utrimque pone medium angulatus, postice Lruncatus, sat dense zqua-
liter punctatus, anterius callis 2 transversis, planis, impunctatis in-
structus, marginibus antico-lateralibus, maculisque minoribus 5, qua-
rum 3 mediis transversim, unaque in singulo angulo. postico positis,
nigro-fuscis. Scutellum latitudine nonnihil longius, rufo-lestaceum, sat
dense &qualiter punctatum, maculis minoribus 20 ornatum, quarum
6 basalibus, 4 mediis transversim positis. Subtus cum pedibus sor-
dide flavo-testaceum, parce breviter adpresso-pilosum, sat rude puncta-
tum, punctis nonnullis violaceis; tibiis extus obscure rufo-piceis. An-
tennse nigra, art. basali flavo-testaceo.

SCUTELLERA. Lau., DALLas.

1. S. lanius. Obscure teslaceo-rufa, violacescente-micans, parce bre-
viter pilosa; antennis nigris, art. basali fere toto rufo; thorace
ante medium transversim impresso, hujus maculis 3 majoribus
baseos, scutelligue maculis 7 lineague media non violacescenti-
bus; subtus ochraces, maculis lateralibus transversis violacescen-

+) Härtill tafl. I, a.
Öfvers. af KH. Vet.-Akad. Förh., d. 12 Mars 1856.

— 53 —

tibus; femoribus testaceo-rufis, apice cum tibiis chalybeo-viridi-
bus. 9. Long. 22, lat. 9 millim. — Java Mus. Holm. et coll. mes,
Callidea lanius Stir. Op. supra cit. 1854, p. 231,

Species eximia, Scut. nobili affinis et proxima, nonnihbil major,
robustior. Caput triangulare, convexum, parce pilosum, testaceo-
rufum, violaceo-micans.,. Antenn® nigr&, art. basali fere toto rufo.
Thorax anterius sinualus, lateribus obliquis, angulis posticis oblique
subtruncatis, posterius late truncatus, subtiliter punctatus, ante me-
dium transversim impressur, testaceo-rulus, maculis 3 poslicis excep-
tis, vioieceo-micans, marginibus lateralibus interdum aureo-micantibus.
Scutellum apice truncatum, basi transversim nonnihil elevatum, sat
subtiliter punctatum, maculis 7 (2, 2, 2, 1) lineaque media exceptis,
violaceo-micans. Subtus ochraces, cum pedibus parce pilosa, maculis
transversis violaceis utrimque ornata; stigmata nigra. Femora testa-
ceo-ruls, apice cum tibiis obscure chalybeo-viridia; tarsi nigri.

CALLIDEA. Laer.

1. C. coelestis. Obscure virescente-chalybes; thorace maculia 11 ni-
gris; scutello densius et profundius punctalo, basi Lransversim
elevalo, maculis 8 nigris, quarum media longitudinali, ornato;
peotore obscuriore, ad coxas flavo, abdomine flavo, segmenlo sin-
gulo utrimque macula chalybeo-violacea, segmento ultimo viola-
ceo-nigro; femoribus cinnsbarinis, apice cum tibiis chalybeis; an-
tennis tarsisque nigris. AP. Long. 19, lat. 9 millim. — Madras
Indie orientalis. Mus. Holm. et coll. mea.

Callidea coelestis. Stk. Op. cit. 1855, p. 181.

Statura fere C. Stockeri Lin. (abdominalis Hore), sed major, tho-
race non dilatato, in vicinitate C. Stoliii locanda. Caput viridi-chaly-
beum, subimpunctatum, nitidum, lobo medio obscuriore. Antenne ni-
gric, art. secundo valde minuto. Thorax antice sinuatus, lateribus
oblıquis, posterius utrimque late oblique truncatus, anterius vix, po-
sterius pr&sertim lateribus magis punctatus, nilidas, chalybeus, ma-
culis 11 ornatus, quarum 3 anterius, 2 basalibus approximalis, sub-
elongatis et 3 utrimque triangulariter positis, nigris. Scutellum apice
plano-productum, pr#sertim lateribus dense et rude punctatum, basi
transversim elevatum, ibique impunctatum; viridi-chalybeum, macalis
rotundis 7 (2, 2, 2, 1) et elongata media, basi interdum dilatats,
nigris, ornatum. Pectus obscure chalybeo-violaceum, ad coxas flavum.
Abdomen utrimque rude punctatum, flavum, macula basali nigra, ma-
culisque transversis lateralibus obscure chalybeis ornatum, segmento
ultimo violaceo-nigro. Femora cinnabarina, apice cum tibiis chely-
beis; tarsi nigri.

Variat inlerdum colore subaureo-viridi, margineque abdominis
dilute violacescente.

2. C. jactator. Obscure metallice viridis, subchalybeo-micans; capitis
lobo medio antennisque nigris, horum art. basali basi femori-
busque flavis; thorace ante medium transversim impresso, macu-
lis 2 iransversis anlicis, meculisgue 2 magnis posticis, sculelli

— 53 —

maculis 4 (2,2) apiceque rigris; Libiis nigro-chalybris, &A. Long.
10, lat. 5 millim. Patria ignota. Mus. Holm.
Callidea jactator. Stiu. Op. cit, 1854, p. 231.

Inter minores, C. Germari et Senatori statura subsimilis. Caput
sat convexum, nonnihil punctatum, chalybeo-virescens, basi loboque
medio nigris. Rostrum flavum, apicem versus nigro-fuscum. Antenns
nigra, art. basalı basi flavo, secundo tertio dimidio breviore. Thorax
anterius late sinuatus, lateribus obliquis, parum sinuatis, ante medium
transversim impressus, sparse obsolete, antice et in impressione tamen
radius et distinctius, punctatus; viridis, fascia ante medium, medio
interrupta, maculisque 2 poslerioribus magnis, marginem posticum
altingentibus, nigris. Scutellum basi subelevatum, sparse punctatum,
chalybeo-viride, maculis 4, (2, 2) magnis apiceque nigris. Subtus cha-
lybea, magis nitida, disco abdominis metallice viride, maculis stig-
matum nigris. Cox femoraque flava; tibie nigro-chalybee; tarsi nigri.

PACHYCORIS. Bonn.

1. P. scurrilis. Ferrugineo-brunneus; capite flevo, vitta media nigra;
thorace marginibus antico et lateralibus, maculis 14, (5, 5, 4)
angulisque poslicis avis; scutello maculis 6 basalibus, 4 vel 5
mediis, fasciaque prope apicem, cum maculis mediis per lineam
longitudinslem et cum macula apicali inmediate cohazrente, fla-
vis; subtus nigricans, flavo-meculatus, maculis abdominis ulrimque
tripla serie positis; pedibus flavo-lestaceis, tibiia extus fuscis; an-
tennis nigris, art. basali flavo. X. Long. 9, Jat. 5 millim. —
Mexico. Mus. Holm.

Pachycoris scurriis. Står. op. cit. 1855, p. 181.

Pachycori variabili affinis, statura breviore, scutello Convexiore,
apice minus plano-producto valde distinctus. Subovalis, pone medium
pr&sertim convexus. Caput sat magnum, ulrimque ante oculos vix
sinuatum, supra flavum, lobo medio, apice excepto, margineque basali,
nigris; subtus nigram, linea utrimque longitudinali flava. Antennz
nigr&, art. basali luteo. Rostrum pallidum, apicem versus fuscum.
Thorax anterius late sinustus, medio ulrimque angulatus, evidenter,
irregulariter punttatus; ferrugineo-brunneus, marginibus antico et
antico-Iateralibus maculisgue 46 flavis vel luteis, quarum 5 anticis,
5 mediis, 4 basalibus transversim posilis, et una minuta in angulo
singulo basali. Scutellum sat convexum, basi vix elevatum, regula-
riter sat profunde punctatum, ferrugineo-brunneum, maculis 6 basali-
bus, 5 mediis, quarum 3 intermediis cohszrentibus, fasciaque subapi-
cali, cum maculis mediis per lineam longitudinalem et cum macula
apicali immediate cohzrente, flavis. Subtus nigricans, incisuris ma-
culisque nonnullis pectoris, vesiculague marginali antepectoris, flavis.
Abdomen utrimque seriebus 3 macularum flaverum, segmentisque me-
dio apice flavomarginatis. Pedes flavo-testacei, tibiis extus tarsisque
fuscis,

ANCYROSOMA. Au. & Senv.

1. A. simüs. Pallide flavo-testsceum; capite oblongo-triangulari, lobis
lateralibus medio longioribus, contiguis, apice rotundatis; thorace

— SÅ —

angulis posticis antrorsam productis, rotundetis, rugis antica et
postica utrimque obliqua impunctatis; scutello rugis obsoletis 5,
lateralibus 2 basi magis elevatis; abdomine subtus maculis mi-
nutis marginslibus et villa utrimque punctaria nigricantibus. ?.
Long. 6, lat. 44 millim. — Dauria Sibirise orientelis. Mus. Holm,

A. simile. Står. op. cit. 1854, p. 232.

A. albolineato valde affıne; corpore magis plano, lobis lateralibus
capitis apice rotundatis, angulis thoracis posticis minus productis, ro-
tundatis, non aculiusculis, rugis thoracis et scutelli minus et ex parte
vix elevatis, ut et hoc apice nonnihil latius rotundato, abdomineque
latiore certe et abunde distinctum.

BRACHYPLATYS. Boısp.

1. B. cingalensis. Nigrosneus; capitis lobo medio maculıs 2, lobis
lateralibus singulo linea transversa aliaque parva longitudinali
flavis; thorace utrimque flavo-marginato, antice et utrimque linea
contigua intramarginali flava; costa hemelytrorum basi, margine
abdominis, maculaque intramarginali longitudinali segmenti sin-
guli flavis; pedibus rufo-testaceis; antennis fuscis, art. basali te-
staceo. f. Long. 8, lat. 7 millim. — insula Taprobans.
Mus, Holm.

Brachyplaiys cingalensis. St. Op. cit, 1855, p. 181.

Statura Br. Vahlü, cui affinis. Caput nigro-eneum, maculis 2
lobi medii, linea utrimque basin versus transversali aliaque parva
utrimque longitudinali loborum lateralium flavis.. Antennz basi rufo-
testacex, apicem versus nigra. Thorax obsolete punctatus, nigro-eneus,
nitidus, marginibus antico-lateralibus, linsaque intramarginali antica,
cum linea obliqua ulrimque laterali cohzrente, flavis. Scutellum di-
stincte, non dense, punctatum, nigro-seneum, apice sinualum, laleribus
et postice linea intramargınali flava ornatum. Hemelyira costa basi
flava. Pectus rugulosum, glaucum, puncto laterali utrimque postico
rufo-testaceo. Abdomen nitidum, longitudinaliter abrupte rugulosam,
nigro-eneum anguste flavo-marginatum, segmento singulo lineis 2 mi-
nutis angustis longitudinalibus, apicem versus nonnihil latioribus fla-
vis. Pedes rufo-testacei, femoribus apice imo intas nigro-fusco.

COPTOSOMA. Laer.

1. C. nigropunctatum. Supra cum pedibus flavrum, vage rude nigro-
punctatum; capitis lobo medio maculisque 2 basalibus nigrisz
tborace anterius impunctato, linea utrimque antico-laterali fasciaque
anlica intramarginalibus, nigris; scutello ruga antica impunclata;
subtus nigricans; abdomine margine flavo, segmento singulo
utrimque transversim biseriatim flavo-punctato, margıneque late-
rali flavo. 2. Long. 3}, lat. 2] millim. — Sierra Leona. Dom.
Arze.ıus. Mus. Holm.

Coptosoma nigropunctatum. Stir. op. cit. 1855, p. 181.
Copt. nubilo affinis, minor. Caput flavum, lobo medio maculisque

2 basalibus nigris. Antenne flave. Thorax antice sinualus, utrim-

— 00 —

que medio obsolete emarginatus, posterius late rotundatus, flavus, po-
sterius rude nigro-punctatus, antice utrimque linea punclata nigra in-
tramarginali, ante medium trensversim subimpressus, fascia angusta,
utrimque latiore, ibidem ornstus. Scutellum pone medium latius,
apice latissime rotundatum, flavam, irregulariter et subacervatim
rude punctiatum, basi ruga elevats, transversa, impunclala instructum.
Pectus glaucescens. Abdomen rude punctatum, flavo-marginatum, seg-
mento singulo latera versus biseriatim flavo-punctato, macula oblonga
intramarginali flava ornato. Pedes flavi,

ACATALECTUS. Darı.

1. A. nitidicollis.. Supra snescente-niger, remote rude punctatus, sub-
tus nigro-piceus; antennis pedibusque fusco-piceis, tarsis dilutio-
ribus; capite apice late rolundato, thorace ante medium plaga
impunctate, nitida; hemelytris fusco-castaneis, membrana sordide
albida, fusco-meculata. &. Long. 11, lat. 64 millim. — Java.
Dom. Meırersone. Mus. Holm.

Acatalectus nitidicollis. Står. op. cit. 1854, p. 232.

Caput subtransversum, apice late rolundatum, vix emarginatum,
pitidum, prasertim marginibus rude inzqualiter punctatum, margine
parce pilosum, senescente-nigrum. Antenn® picescentes. Thorax an-
terius quam posterius angustıor, anlice sinualus, postice latissime ro-
tundatus, lateribus subobliquis, reclis, apicem versus rotundatis, rude
inequaliter prasertim latera versus punctatus, plaga transversa ante-
riore margineque postico impunctalis, lateribus pilis nonnullis margi-
nalibus, disco etiam pilo uno alterove instructus, aenescente-niger, ni-
tidus. Scutellum apicem versus sensim anguslıus, rude inzqualiter
parcias punclatum, senescente-nigrum, nitidum. Hemelytra sat rude
inzequaliter et non dense punctata, murgine costali parce pilosa, fusco-
castanes, subnitids, margine apicali corii leviter curvato. Membrana
dilute flavo-testacea, fusco-maculala. Subtus nigro-piceus, marginibus
pectoris nonnibil dilutioribus. Abdomen leve, nitidum, latera versus
sat dense punctatum et granulatum. Pedes validi, fusco-picei, subtus
cum tibiis dilutiores.

PARAMECOCORIS. Srit.

1. P. binotatus. Dilute fuscescente-testaceus, fusco-punctatus; capite
ovato, marginibus basin versus parum reflexis, apice emarginato;
sculello medio longitrorsum lsvi; bemelytris macula parva pone
medium flava; membrana flavo-testacea, nervis fusco-punclatisz
sublus minus dense punctatus, abdomine utrimque nigricante,
segmentis basi apiceque fusco-ferrugineo-marginatis, ultimo toto
pedibusque fusco-ferrugineis; antennis obscure rufo-testaceis, api-
cem versus fuscis. Of. Long. 13, lat. 7 millim. — Sierra Leona.
Dom. Arze.ıus.. Mus. Holm.

Paramecocoris binotatus. Står. op. cit. 1855, p. 181.

P. plano statura similis. Caput ovatum, apice emarginatum, lobo
medio lateralibus parum breviore, utrimque late rolundalum, margini-

— 36 —

bus basin versus nonnihil reflezis, fusco-testscenm, rude inzqualiter
remote obscurius punctatum. Antennz art. basali omnium brevissimo,
secundo tertio longiore, obscure rufo-ferrugine=, apicem versus fuscz.
Thorax margine antico late sinuatus, lateribus obliquis, levissime ro-
tundalis, angulis posticis oblique sat late truncatis; fusco-testaceus,
rude remote nigro-punctatus, callo utrimgue subtriangulari antico, im-
punctato instructus. Scutellum pone medium utrimque subsinustum,
apice rotundatum, fusco-testaceum, obrcurius rude punclatum, medio
longitrorsum subimpunctatum, leve, maculis minutis flavo-testaceis 3,
una in angulo singulo, instructum. Hemelytra fusco-testaces, obscu-
rius sat rude punctata, pone medium macula minula flava ornata;
membrana fuscescente-hyalina, nervis fusco-punctatis. Pectus dilute
flavo-testaceum, nigro-punctatum. Abdomen cum pedibus fusco-ferrugi-
neum, illo utrimque’ et basi apiceque segmentorum rudius punctatis,
segmento singulo (ultimis exceptis) fascia, medio interdum abrupta,
flavotestacea ornato. Femora subtus tuberculis vel spinis parvis bifa-
rıam instructa, spina apicali reliquis majore, magis distincta.

2. P. gastricus. Flavo-testaceus, dense subprofunde nigro-fusco-puncta-
tus; capite lateribus parallelis, a medio obliquis; scutello basi
utrimque callo flavo, impunctato; membrana fuscescente; subtus
cum pedibus dilutior, minus dense punclatus, abdomine utrim-
que vitts nigricante; entennis rufescentibus, art. 2 ultimis fu-
scis, basi sordide flavis. 2. Long. 9, lat. 5 millim. — India
orientalis. Mus. Holm. Caput bonz spec. sec. Taunserc.

Cimex gastricus. Tuux»., Diss. ent. de Hem. rostr. Cap. P. II,
p- 1. (1822).
Paramecocoris gastricus. Srtir. op. cit. 1855, p. 132.

Minima mihi cognita species. Caput ultra medium lateribus pa-
rallelis, dein obliquis, lobo medio lateralibus nonnihil breviore, mar-
ginibus prasertim basin versus subreflexis; dilute flavo-testaceum,
dense fusco-punctatum. Antennz rufo-testaces, art. 2 ultimis fuscis,
secundo tertio longiore. Thorax antice late sinuatus, lateribus obli-
quis, vix rotundatis, angulis anticis rectis, non rotundatis, posticis
sat late oblique truncatis, leviter convexus, flavo-lestaceus, dense sub-
rude fusco-punctatus, callo utrimque antico deplanato, non nisi medio
punctato, instructus. Scutellum pone medium utrimque leviter sinua-
tum, apice rotundatum, flavo-testaceum, sat dense et rude fusco-puncta-
tum, callo basali flavo utrimque instructum. Hemelytra flavo-testaces,
sat dense fusco-punctata, pone medium macula valde minuta, impun-
clata; membrana furcescente-hyalina, obscurius maculata. Subtus
flavo-testaceus, pectore rudius at minus dense, abdomine densius, sub-
tilius fusco-punctatis, hoc utrimque vitta nigra ornato. Pedes flavo-
testacei, fusco-punctati, femoribus enticis epicem versus spina armalis;
tibiis spice tarsisque rufescente-testaceis, obscurioribus.

MECIDEA. Darı.

1. M. pallida. Tota pallide flavo-testacea, dense punctata; capitis lobis
lateralibus apice non dislantibus; antennarum art. secundo tertio
longiore;

longiore; thorace medio longitrorsum subcarinato, utrimque parce
fusco-puncteto. $. Long. 13, lat. 4 millim. — Nubia superior,
Dom. Hupensone. Mus. Holm.

Mecidea pallida. Står. op. cit. 1854, p. 233.

M. quadrivittat® et indie affinis. Caput elongsto-Irisngulare,
spice leviter emarginatum, lobis laterstibus lobo medio longioribus,
ante hanc contiguis, sat dense punctatum, pellide flavescons, ante
medium utrimque ad lobum medium nigro-punctatum. Antenn® sor-
dide fiavescentes, art. basali brevi, capile plus dimidio breviore, capi-
tisque apicem non superante, art. secundo basali ter longiore vel ca-
pitis fere longitudine, art. tertio basali perum longiore, (art. ullimwi
desunt). Thorex antice quam postice dimidio fere angustior, pone
caput late sinustus, lateribus pone medium leviter sinustis, &pice
utrimque subspinosis, postice utrimque sat late oblique truncatae,
ruga lengitadinsli media posterius subevanescente intrucins, dense
fortiter punctstus, ulrimque intrs mearginem longitudinaliler nigro-
panctatus. Scutellum dense punclatum, ruga longitudinali Jevi in-
structum, pallide flavam. Hemelytra pallide flava, dense punctata,
membrana vitres.. Subtus cum pedibus pallide flavescens, pectore
valde punctato, utrimque pone medium plaga subimpunctate, lsri.
Abdomen vix nisi subtilissime, latera versus tamen distinclius rugu-
loso-punctsium, supra ulrimque vitta nigra ornatum.

2. M. longula. Dilute griseo-flavescens, dense obscurius punctata; ca-
pite lobis lateralibus apice distantibus, intus fusco-punctatis; tho-
race longitudinaliter quadriferiam parce dilute fusco-punctato;
peclore remote fusco-punctato. P. Long. 9, lat. 2$ millim. Ins.
St. Barthelemy Ind. occid. Mus. Holm. et nostrum.

M. longula. Står. op. cit. 1854, p. 233.

Pracedenti affinis, minor, art. secundo antennarum proportiona-
liter breviore. Caput elongsto-triengulere, dense rude punotatum, di-
late griseo-flavescens, lobis lateralibus lobo medio longioribus, spice
distantibus, illis siagulo ville e punetis nigris, in vertice extensa.
Antenna obscuriores, art. basali brevi, capitis apicem non superamte,
secundo hoc plus 'dupplo longiore, reliquis crassiore, tertio secundo
dimidio breviore sed primo nonnihil longiore, quarto tertio parum
longiore, quinto longitudine tertii. Thorax postice quam antice vin
dupplo latior, anterius late sinuatus, Isteribus utrimque pone. medium
subsinuatus, engulis posticis oblique sat late truncalis, ante median
depressus, ruga obsoleta longitudinsli media instructes, dense rude
punctetus, pallide griseo-flavescens, quadrifsriem nigropenciato-villstus.
Seutellum griseo-flavescens, dense punctatum, vittis 2 obsoletis nigro-
punctatis, cum mediis 2 ihorscis coohzrentibus. Hemelytra pallide
griseo-flava, punctata, linea intracostali flave. Pectus sat dense rude
punctatum, punctis latera versus nigris. Abdomen vix nisi subtilis-
sime, latera versus tamen distiactius ruguloso-punctalum, vitta utrim-
que obsoleta fuscescente, supra nigro-bivittatum.

- Öfvers. af Hongi. Vet.-Ahad. Förh. Årg. 13. N:o 3. = 2

— 38 AO

AEDNUS.. Dart.

1. A. eircumflexus. Niger, punctatus; marginibus lateralibas thoracis,
costali hemelytrorum, abdominisque toto flavis; pedibus antennis-
que flavo-testaceis. 9. Long. 7, lat. 5 millim. — Patria ignota.
Mus. Reg. Holm.

Aednus circumflexus. Står. op. cit. 1855, p. 182.

Caput latitudine intraocuları parum brevius, late rolundstum,
utrimque ante oculos leviter sinuatum, planum, crebre sat profunde
punctatum, nigrum. Thorax onterius latissime sinustus, lateribus ob-
liquis, leviter rotundatis, postice utrimque oblique rotundsto-truncs-
tus, medio late subsinuatus, parcius, remote, latera versus tamen den-
sius, magis distincle punctatus, niger, utrimque flavomarginatus. Scu-
tellum amplum, longitudine vix abdominis, spicem versus sensim pa-
rum sngustius, utrimque medio subsinustum, spice late rotundatum,
nigrum, non dense sat distincte punciatum, transversim subrugosum.
Hemelytra non dense, »qualiter punctala, nigra, margine coslali pr&-
seriim ante medium flavo. Subtus niger, magis nitidus, sat dense
distincte punclatus, abdomine medio sublavi, flavo-marginato. Antennz
pedesque testacei.

MACROPYGIUM. Spis.

1. M. flavopustulatum. Står. op. cit. 1855, p. 182. = Cimex pustula-
tus. DeGzen. Mem. P. Ill, p. 329, pl. 34, f. 2.

ANTITEUCHUS. Dart.

1. A. luctuosus. Fusco-brunnens, nitidus, punctatus, supra callis
deplanatis, parvis, flavis dense sparsus; antennis nigro-fuscis, ab-
domine pedibusque flavo-testaceis, illo lateribus obscuriore, his
pilosis, prasertiim femoribus brunneo-punctatis. 0. Long. 11,
lat. 7 millim. — Patria ignota. Mus. Holm.

Antiteuchus luctuosus. Stir. op. cit. 1855, p. 182.

Caput apice late rolundstum, utrimque ante oculos sat profunde
sinuatum, planum, marginibus laterslibus subreflexis, sat profunde
remote -punctatum, medio transversim rugosum, fusco-brunneum. An-
tenn® nigre, basi picex, breviter pilosule, (art. 2 ultimi desunt).
Thorax anterius latissime sinustus, medio utrimque angulatus, ante
medium transversim subdepressus, fusco-brunneus, nitidus, rude re-
mote punctstus, callis parvis deplenatis flavis sat dense sparsus. Scu-
tellum pone medium utrimque leviter sinuatum, apice rotundatum,
basi subelevatum, fusco-brunneum, nitidum, callis parvis flavis spar-
sum. Hemelytre fusco-brunnes, nitids, dense rude punctats, callis fla-
vis longitudinaliter positis sparsa, membrana fusco-byalina. Subtus
cam pedibus flavo-testaceus, peclore rude, abdomine non nisi latera
versus subtilius punctatis. Pedes pilosi, fomoribus pone medium
brunneo-sparsis,.

PENTATOMA. (P. Brauv.)

1. P. principalis. Supra obscure viridi-seruginoss; thorace antice mar-
gineque costali basali hemelytrorum senguineis; sublus cum an-

— 9 m

tennis pedibusque nigra, maculis marginalibus et disci utrimque
abdominis sanguineis. $. Long. 16, lat. 10 millim. — Mexico,

Mus. Holm.

Pentatoma principalis. Srir. op. cit. 1855, p. 182.

Species magna, elegans, nec cum ulla confundends. Caput api-
cem versus nonnihil angustius, apice rotundatum, planum, marginibus
subreflexis, transversim rugosum, basi punctstum, viridi-sruginosum.
Antenne nigre, basin versus subznescentes. Thorax anterius pro-
fande sinuatus, lateribus obliquis, posterius utrimque oblique trunca-
tus,. marginibus antico-lateralibus elevatis, subreflexis, Jdense rugoso-
punctatus, viridi-a:ruginosus, anterius sanguineus. Scutellum trans-
versim Fugosum, punctatum, viridi-seruginosum, Hemelytra sat dense
distincte punctata, viridi-zruginoss, margine costali basali sanguineo;
membrana fusco-zruginosa. Subtus nigra, pectore subznescente. Ab-
domen maculis merginalibus, maculisque disci in seriebus 2 positis,
sanguineis. Pedes zenescente-nigri.

2. P. Halys. Flavo-testacea, fusco zruginoso-punctats; sculello basi
meculis quinque parvis, impunctalis; membrana sordide albida,
striis parvis brunneis sparsa; subtus parcius punclata, pectore
acervatim parce zruginoso vel metallice viridi-punctatlo; pedibus
fusco-punctatis. 2. Long. 17, lat. 10 millim. — China. Dom.

" Hausens. Mus. Holm.

Pentatoma Halys. Srir. op. cit. 1855, p. 182.

Statura fere Dalpad® adspersa, eique similis. Caput subparalle-
lum, apice late rotundatum, subplanum, utrimque ante oculos levis-
sime sinuatum, flavo-lestaceum, remote rude zruginoso-punclatum.
Antennz flaro-testacese, fusco-punctatz, art. secundo tertio breviore.
Thorax antice late sinuatus, utrimque angulatus, flavo-testaceus, poste-
rius rude sat dense fusco-punctatus, anterius minus dense fusco et
zeruginoso-punctatus et callis 2 impunctatis instructus. Scutellum
apice rotundatum, flavo-testaceum, sat dense fusco-punctatum, basi cal-
lis minutis deplanatis quinque instructum. Hemelytrs flavo-iestacea,
füasco-punctata, punctis nonnullis hic illic zruginosis; membrana sor-
dide hyalina, fusco-striolata. Sublus flavo-teslacea, peclore prasertim
enlice acervatim viridi-eruginoso-puncisto. Abdomen subnitidum, la-
tera versus parce fusco-punctatum, disco Izvi, segmento penultimo
macula nigra ornalo. Pedes testacei, fusco-punctati.

. STRACHIA. Hann.

1. S. sculpticollis Sordide lutescens, parce punctats, subtus flavescens;

thorace anterius nonnihil elevato, parte elevata circumpunctate,

bis Jongitudinaliter et utrimque transversim Ppunclato-impresse;
membrena fusco-violacescente, antennis, maculis utrimque 3 pe= me
toris lineisque pedum nigris. 2. Long. 11, lat. 6 millim — gs
Sierra Leona. Dom. Arzeuius. Mus. Holm. f
Strachia sculpticollis. Srär. Op. cit. 1855, p. 182. Kan en
Species structura thoracis distinctissima et ab omnibus mihi cogål rear ;
nitis diverss, Caput utrimque sinuatum, spice rotundatum, parce A? sar 7

v6

— 0 —

scervatim punctatum, luteum, nitidum, basi suguste nigrum. Antenna
nigra, art. seoundo Lertio dimidio breviore. Thorax anterius sinustus,
postice utrimque rotundato-truncatus, nitidus, parce hic illic sat rade
punctatus, lateus, anterius transversim elevatus, parte elevata pro-
funde circumpunctata, bis longitudinaliter et utrimque trsasversim
profunde rude punctsto-impressa.. Scutellum luteum, rade parce
punctatum, luteum, basi Lransversim elevatum, lave, kiemelytra la-
tea, densius profunde punctata; membrana fusco-violaces, sordide al-
bido-marginste. Subtus cum pedibus flave, nitida, pectore utrimgque
maculis 3 elevatis, nigris, punctulatis, orosto. Abdomen impuncia-
tum, leve. Pedes nigro-lineati, tarsis fuscis.

2. S. ponderosa. Srir. Op. cit. 1854, p. 233. = Vulsirea nigrorubra.
Spin. — In exemplo unico a me descripto spina abdominis basa-
lis lasa, quare hujus generis putebam; nunc, exemplis integris
mibi obviis, errorem emendo.

3. S. generosa. Sriu. Op. cit. 1854, p. 233. — Hzc species ut
Strachia spectabilis Daunr mihi nuper missa. Opus Davarı com-
parare nequeo.

4. S. circumducta. Supra cum antennis pedibusque nigra, subtus rufa;
marginibus thoracis, bassli excepto, margineque costali hemely-
trorum rufis; scutello apice obscure rufescente 2. Long, 14,
lat. 8 millim. — Brasilia. Mus. Holm.

Strachia circumducta. Står. Op. cit. 1854, p. 233.

Species eximia, cum nulla mihi cognita conferenda et confun-
denda, Caput oblongum, utrimque sinuatum, apice rotundatum, dense
rude puoctatum, nigrum. Antenn® nigr&, art. secundo terlio brevi-
ore. Thorax antice sat profunde sinuatus, poslerius ulrimque oblique
truncatus, dense rude punctstus, medio ruga longitudinali instructus,
niger, marginibus antico et lateralıbus sat late rufis. Scutellum ru-
goso-punctatum, nigrum, apice obscure rulum. Hemelytra subtilius
non dense punctata, nigra, margine costali rufo; membrana vialaceo-
fusca, albido-marginata. Subtus rufa; macula utrimque pectoris fusce-
sconte. Pedes nigri.

EURYSASPIS. Sıanoa.

1. E. Signoreti. Sordide albido-Ösvescens, parce subtilius punetate;
scutello pone medium macula nigra longitudinaliter divisa. Long.

10, Ist. 6 millim. — Senegallie. Mus. Holm. ”

Eurysaspie Signoreti. Stir. Op. cit. 1855, p. 183.

Coput ante oculos sinuatum, dein parellelum, apice subrotundato-
krancatum, sordide dilute flavescens, parce punctstum, rugulosum.
Antenn® flevescentes, apicem versus nonnihil obscariores. Thorax
antice profunde sinuatus, lateribus obliquis, vix rotundatis, posterius
utrimque sat late oblique truncatus, medio latissime sinustus, dilute
sordide flavesoons, anterius vix, posierius remote magis punctatus.
Scutellum medio utrimqus subsinusiam, spice rotundatum, hasi, sub-
impunctatum, latera versus et pone medium densius evidenter punota-

tum, sordide flavescons, macula pone mediem nigra, longitrorsum di»
vise. Hemelytra dilute sordide flava, set dense fusco-punctulata; mem-
brase subvitres. Sublus cum pedibus flavescens, pectore, medio
utrimque ercepte, rudius punctatlo; abdomine vix nisi letera versus
et hic sat indistincte punctato, basin vergus medio rufescente, stig-
matibus msculisque minutissimis merginis nigris. Unguiculi tarsorum
apicem versus nigri

UROSTYLIS. Westw.

1. U. flavoannulata. Viridi-flevescens, supra parce punctata; antennis
corpore nonnihil longioribus, art. 1 et 2 rufo-testaceis, 3, 4 et

5 nigris, his 2 basi flavis; tarsis apice fuscescentibus. P. Long.

10, lat. 5 millim. — Dauria Siberis orientalis.

Urostylis flavoannulata. Stir. Op. cit. 1854, p. 233.

Capat ante oculos utrimgue subtriangulariter impressum, testa-
ceo-flavum. Antenne corpore longiores, art. 1 et 2 rufo-testaceis, 3
omnium minimo, 4 et 5 nigris, bis 2 basin versus flavis. Thorax
subplanus, antice sinualus, lateribus obliquis, levissime sinustis, mar-
ginstis, posterius letissime rotundatus, viridi-flavescens, posterius trans-
vecsim rugulosus, remote punctatus. Scutellum dilute flavo-testaceum,
remote fusco-punotatum, cum thorace ruga obsoleta longitudinali in-
structum. klemelytra sordide virescente-flava, remote fusco-punctataz
membrana flavotestaceo-hyslins. Subtus cum pedibus viridi-flavescens,
vix punctatus; tarsi apicem versus fuscescentes.

EDESSA. F ABR,

1. E. albidicornis Olivacean; antennis flavo-albidis; thorace utrimque
cornuto, tornubus thoracis latitudine dimidio hrevioribus, cras-
siusculis, &apice eleratis, subuntinatis, nigris; sobtus obscurior,
segmento singulo linea obliqua transversa, fava. 9. Long. 17,
lat. 9 millim. — Brasilia. Mus. Holm. et coll. mea.

Edessa albidicornis. Stiu. Op. cit. 1855, p. 183.

E. peronea Dau. affinis videtur, secundum descriptionem hujus
auclorie. Caput lateribus rugosum, dilute olivaceum. Antennz al-
bido-flavs, art. secundo tertio vix vel parum breviore. Thorax utrim-
que in cornu, thoraci longitudine zquale, Crasso, apicem versus sen-
sim angustiore, apice clavato, subuncinato, productus, pra&sertim latera
versus rude et dense punctatus, olivaceus, clava cornuum nigra. Scu-
tellam apice acuminatum, ruga obsolete longitudinali instructum, pra&-
sertim latera versus et basi rude punctatum, olivaceum. Hemelytra
dense sat rude punctata, nervis elevatis, lsevibus, olivaceaz membrana
cupreo-fusca, aureo-micans. Pectus olivaceum, antepectore dense sat
rude punctato, medio et postpectore utrimque macula magna, fusce-
scento-glauca, opaca, rugoss. Abdomen fusco-castaneum, utrimque
fesciis obliquis testaceo-flavis ornatum. Pedes fuscoo-castanei, tibiis
tarsisque nonnihil dilutioribus.

Speoimen, quod possideo, in emnibus dilatius, flavo-oliveceum,
abdemine fusco-testaceo, . lavo-fasoiato pedibusque sordide Havessenti-
bus, varielas certe hujus species.

2. E. Capreola. Dilute olivaceo-flave; thorace fasciis 2 wediis vire-
scentibus, viridi-punctatis, utrimque longe cornuto, cornubus lati-
tudine dimidia thorscis longioribus, apice reflexis; scutellam pons
medium utrimque dilute virescente;s subtus cum pedibus flaw-
scens, pectore utrimque macula glaucescente. $. Long. 14, lt
8 millim. — Brasilia. Mus. Holm. et coll. mea.

Edessa Capreola. Srtir. Op. cit. 1855, p. 183.

E. eleganti H. Scu., secundum figursm hujus auctoris, simils
et valde affinis; forte ejus solum varietas. Vix diversa nisi absenlu
macularum basalium scutelli et marginalium abdominis, ut et parlı
bemelytrorum apicali concolore.

3. E. Bos. Lutescens, nitida; thorace utrimque sinuoso, spinis recur-
vis, nigris; bemelytris olivaceo-brunneis; subtus albida, incisurs
abdominis viltaque utrimque undata brunnescentibus. $. Long
15, lat. 8 millim. — Honduras. Dom. Hıaızaason. Mus. Holm.

Edessa Bos. Srir, Op. cit. 1855, p. 183.

E. nigridenti F., H. Scu., statura similis. Caput impunctatus,
utrimque impressum, ibique Iransversim rugosum, lutescens. Antennz
thoracis cum scutello longiludine, dilute flavo-lestacese, art. secund
tertio tertia parle breviore. Thorax utrimque in cornu breve, sub-
recurvum, produolus, paroe, sed medio transversim magis, ride puncls-
tus, luteus, spinis apice et posterius nigris. Scutellum luteum, apio
sat acuminatum, ibique excavatum, parce remote sat subtiliter pun-
ctatum. Hemelytra olivaceo-brunnea, subcupreo-micantia, sat dens
punctata, nervis sordide flavescentibus; membrana fusco-cuprea. Sub-
tus cum pedihus flavo-albida, antepeclore parce remote punctato, medi-
et postpectoribus utrimque macula opaca, rugoss. Abdomen subtiliter
rugosum, incisuris villague utrimque angusta undata maculisque ulrim-
que disci brunnescentibus,

ACERATODES. Au, & Szav.

1. A. flavovirens. Flavescens, rude virescente-punctatus; membrand
aureo-micens. $. Long. 18, lat. 10 millim. — Minas Geraes.
Mus. Holm.

Aceratodes flavovirens. Stir. Op. cit. 1855, p. 183.

A. cruento statura similis. Caput albido-flavum, virescente-puncl#-
tum. Antenne flavo-albid&, thorace cum scutello breviores, art. 2 et
3 longitudine zqualibus. Thorax antice sinuatus, lateribus oblige!s
marginatis, posterius utrimque late oblique truncatus, flavo-albidns, sal
rude inzqualiter virescente-punctatus. Scutellum apice angulalum,
latiusculum, flavo-virens, parce sat rude virescente-punctatum. Heme-
Iytra flavo-albida, densius inzqualiter punctata; membrana aureo-micaN®
Subtus cum pedibus sordide flavo-albida, abdomine remote fuscescenl®“
punctulato.

2. A. albomarginatus. Olivaceus; antennis pedibusque dilute rufo-tesld-
ceis, illerum art. 2 ultimis flavo-albidis; capite, thorace utrimgt®
hemelytrisque anguste flavo-merginatis; sublus testaceus, incisari

— 8083 —

abdominis nigris. 2. Long. 19, lat. 10 millim. — Minas Geraes.
Mus. Holm.
Aceratodes albomarginatus. Srtir. Op. cit. 1855,-p. 183.

Statura A. cruenti, eique affinis. Caput disco transversim rugo-
sum, marginibus elevatis, flavo-olivaceum. Antennz rufo-testaces, art.
2 ultimis flavo-albidis, secundo tertio breviore. Thorax anterius sinu-
atus, lateribus obliquis, rectis, posterias ulrimque oblique truncatus,
rugoso-punctatus, olivaceus, marginibus lateralibus elevatis, flavis. Scu-
tellum spice acuminatum, latiusculum, ante medium transversim valde
rugosum, prassertim latera versus punctatum, olivaceum. Hemelytra
dense punctata, olivacea, margine costali flavescente; membrana fusco-
cuprea. Subtus flavo-testaceus, incisuris abdominis lineaque impressa
segmenti singuli utrimque fuscis. Pedes dilute rufo-lestacei.

3. A. flavomarginatus. Fuscescente-olivaceus; anlennis, marginibus ca-
pitis, lateralibus thoracis, costali basali hemelytrorum abdominisque
toto flavo-albidis. 2. Long. 18, lat. 9 millim. — Minas Geraes.
Mus. Holm.

A. flavomarginatus. Stir. Op. cit. 1855, p. 183.

Pr&cedenti valde affinis; antennis totis flavo-albidis, harum arti-
culo secundo proportionaliter breviore, marginibus lateralibus capitis
plani et thoracis non elevatis, punctura magis rudi, colore subtus ob-
scuriore, abdomine supra subtusque flavo-albido-marginate, et utrimque
non serrato (hoc est: segmento singulo apice subangulatim non pro-
ducto), pedibusque obscure fusco-testaceis, certe distinctus.

TESSERATOMA. Ler. & Senv.

1. T. Afzelii. Lutescens; antennis nigris, art. basali lutescente; femo-
ribus apice muticis. &. Long. 25, lat. 14 millim. — Sierra
Leona. Dom. Arzzuius. Mus. Holm.

Edessa papillosa. Fasn. Syst. Rhyn. 150. 19. (exel, syn.)
Tesseratoma papillosa. Busm. Handb. der Ent. II, 1, p. 350, 2.
Tesseratoma Afzelik Stiı. Op. cit. 2854, p. 233,

T. chinensi et papillose valde affinis, nec nisi notis sequentibus
diversa; capite nonnihil breviore et apice latius rotundato, anlennis
gracilioribus, tertio apice, quarlogue reliquis vix latioribus, nigris, art.
basali luteo, pedibus, prasertim tarsis, gracilieribus, femoribus omnibus
apice inermibus, tarsorum articule basali preportionaliter longiore, an-
gustiore,

PYCANUM. Au. & Serv.

1. P. ponderosum. Sordide luteum. rugoso-punctatum; antennis nigris,
art. apicali apice imo fulvescente; marginibus espitis et thoracis,
basalı hujus excepto, tenuissime nigris; thorace transverso, sub-
rectangulo; sculelli apice dilutiore; pectore metallice viridi- et
luteo-vario; abdomine subtus Juteo, ulrimque late metallice viridi,
margine supra nigro-maculalo; pedibus castaneis. $. Long. 33,
lat. 18 millim. — Assam. Mus. Holm. — Tab, 1.a, fig. 1.

— bf —

Pycanum ponderosum. Srir. Op. cit. 1854, p. 234.

Species eximia, P. amelhystino major, robustior. Caput trisngu-
lare, apice- subemarginatum, eordide luleum, nigro-marginatum. Antennz
Digre, apice imo fulvescentes. Thorax transversus, antice et po-
stice zque latus, pone caput sinuatus, anterius utsimqus dilatstus, ru-
guloso-punctatus, luleus, anlice et utrimque valde angusts nigro-margi-
natus. Scutellum rugoso-punctatum, luteum, apice dilutius. Hemelytra
dense punctata, lutea, membrans sordide hyalina. Subsus sordide Iu-
leum, pectoris plagis 3 magnis utrimque, abdomine plaga ulrimgue
magna, oblonga, lata, intus mullisinuata, metallice viridibus; abdomine
maculis marginalibus supra nigris. Pedes obscure castanei; femoribus
apice spinosis. .

2. P. pretiosum. Sordide sanguineum, subviolacescens; antennis pedi-
busque nigricentibus, illarum apice imo fulvescente; capilis parte
antica maculisque 2 basalibus Ihoracis apioeque corii nitide viri-
dibus; pectore viridi-verio; abdomine utrimque viridi-sparso, mar-
gine nigro-luteoque vario. 9. Long. 26, lat. 14 millim. — Pulo
Penang. Mus. Holm, — Tab. 1. a, fig. 2.

Pycanum pretiosum. Stiı. Op. cit. 1854, p. 234.

P. amethystino valde affine, formä thoracis et longitudine art. tertü
antennsarum distinctum. Caput violaceo-viride, ruguloso-punctatum.
Antenne nigre, spice imo fulvescentes, art. ultimo pracedente multo
longiore. Thorax antice late truncatus, pone caput sinuatus, lateribus
obliquis, subrestis, rugoso-punctatus, obscure sanguineus, nonnihil vio-
lacescens, anterius et maculis 2 basalibus metallice viridibus. Scutel-
lum rugosum, punctatum, obscure sanguineum, vialacescens, basi utrim-
que viride, apice luteum. Hemelytra obscure sanguinea, violacescentia,
apice virescontia, sat subtiliter punctata; membrana cuprea. Subtus
violaceo-sanguineum, pectore abdomineque utrimque viridi-variis, hujus
margine supra subtusque luteo, nigro-maculato. Pedes obscure fusco-
castanei, fomoribus apice spinosie.

CYCLOPELTA. Au. & Serv.

1. C. tarlarea. Nigro-picea, coriacea, punctata, Iransversim rugosa;
scutello basi macula minuta sanguinea; membrana ochracea; sub-
tus nigra, nonnihil eeruginoso-micans. &. Long. 15, lat. 9 millim.
— Himalaya. Mus. Holm. ”
Cyclopellta tartarea. Står. Op. cit. 1854, p 234.
C. obscure& valde affinis, statura et magnitudine cum illa omnino
conveniens; abdominis marginibus concoloribus, (nec late rubris, nigro-
maculatis), pedibusque obscurioribus diversa. Forte varietas?

PHONOLIBES. Srit.
— Op. cit. 1854, p. 238.

Genus hocce inter Harpactorides locandum, Harpactori affine. Ca-
put cylindricum, ante oculos conicum, basi subito constrictum, pone
odculos transversim impressum, collo brevissimo. Antenna capite ter
longiores, Crassiusculi, articulo. basali capitis fere longitudine, secundo

—_ 65 —

minuto, bassli angustiore et plus dimidio breviore, tertio basali longi-
wdine quali, omnium crassissimo, quarto terlio parum breviore. Tho-
rax sabtransveorsus, Comvexiusculus, antioe transversim subconstrictus,
basi late omargmatus. Scutellum triangulare, longitrorsum carinatum,
carina baain versus fuscata. Hemelytra sbdomine angustiora, corii cel-
lula intramargivali reticulato-nervosa. Pedes mediocres, sat validi, fo-
moribus aanticis poslerioribus vix crassioribus; tarsis minutis, art, basali
brevi, ultimo longissimo. Ab. Harpadori structure anltennarum, thoracis
et bemelyirorum diversum genus.

1. P. venustus. Miniatus; antennis, thorace anterius maculisque 2 ap-
proximatis basalibus, pectore, macalis utrimque minutis abdomi-
nis, ano pedibusque nigris; hemelytris obscure violaceis. &. Long.
12, let. 4 milim. — Sierra Leona. Dom. Arzetivs. Mus, Holm,
— Tab. I. 8, fig. 3.

Phonolibes venustus. Står. Op. cit, 1854, p. 238.

Caput dense pilosulum, miniatum. Antennz nigre, puberuls.
Thorax utrimque late rotundatus, angulis posticis rotundatis, dense fu-
sco-pilosus, miniatus, anterius maculisque duabus pone medium nigris.
Scutellum ministum, fusco-pilosam, Homelytra obscure violacea, basi
miniata; membrana obscure violacea.. Subtus cum pedibus pilosus.
Pectus nigrum. Abdomen miniatum, maculis subtus utrimque 5, ano,
maculisque minutis marginalibus supra nigris. Pedes nigri.

H/EMATOCHARES,. Sriı,
Op. cit. 1855, p. 189.

Genus e familia Zelidum, Evagorati affıne, structura antennarum
pedumque distinctum. Caput ante oculos breviter conicum, pone ocu-
los sensim angustius, collo brevi. Antenna corpore breviores, setaces,
zqualiter crass®, art. baseli capitis loagitudine, secundo basali plus di-
midio breviore, tertio basali nonnihil longiore, quarto longitudine basa-
lis. Rostrum sat validum, art. primo et secundo longitudine zquali-
bus, ultimo multo breviore. Thorax anterius angustior, medio subcon-
strictus, utrimque sinuatus, postice late emarginatus. Scutellum frian-
gulare, inerme, Femora antica reliquis crassiora.

1. H. obscuripennis. Flavo-testaceus; capite supra antennisque nigris;
hemelytris obscure violaceis, basi ipsa luteis; tibiis nigro-fuscis. &.
Long. 10, lat. 2} millim. — Sierra Leona. Dom. Arzeuıus. Mus.
Bolm. —. Tab. I. a, fig. 4.

Hamatochares obscuripennis. Står. Op. cit. 1855, p. 190.

Caput dilute flavo-testaceum, supra fere lotum nigrum. Antennz
nigricantes. Thorax dilute flavo-testaceus, pone medium lutescens. Scu-
tellum dilute flavo-testaceum. Hemelytra czruleo-violacea, basi ipsa
futea. Subtus cum femoribus dilute flavo-testaceus. Tibie totz tarsi-
que apice nigrofusci.

BORBOROTREPHES. Sri.
Op. eit. 1854, p. 239.

. Corpus magnum, ellipicum. Capus latitudine intraoculari dupplo

longius, subconioo-productum. Antenna art. prime subgloboso, secundo

—— — —— -

— 66 —

et tertio illo parum brevioribus, intus dilstatis, extus ramulum longom,
curvatum, singulo emittentibus, ultimo his ter longiore, crassiuscalo,
apicem versus acuminato. Rostfum capite nonnibil longius, subdepres-
sum, art. primo et secundo elongatis, ultimo his dimidio breviore.
Thorax parum convexus, antice leviter sinustus, lateribus obliquis sub-
rectis, marginatis. Scutellum trisngulare, apice acuminatum. Mem-
brana subindistincta, reticulato-nervosa, margine longitrorsum nervoso.
Mesosternum tnberculo conico antice armatum. Pedes longiusculi, gra-
ciles, ne anticis quidem, femoribus, incrassatis; tarsis omnibus dimeris,
biunguiculatis, anticis brevibus, intermediis his dupplo, posticis triplo
longioribus, unguiculis, praesertim anticis minutis. Appaso, generi Hy-
drocoridum mibi inviso, affinis videtur.

1. B. Hedenborgi. Testaceus, parce sericeus; tborace medio transver-
sim impresso, impressione margines laterales non stlingente; scu-
tello rugoso, obscuriore; abdomine fusco-testaceo, macularum serie
utrimque dilutiorum. Long. 51, lat. 23 millim. — Aegyptus. Dom.
Hepensone, Mus. Holm. — Tab. I. a, fig. 5; fig. 5. a. antenna
magnitudine aucts.

Borborotrephes Hedenborgi. Står. Op. cit. 1854, p. 240.

Caput convexum, latera versus tomentulosum, testacbum. Thorax
antice intra oculos leviter sinuatus, lateribus rectis, posterius medio
latissime sinuatus, disco impressione iransversa, subsinuata, utrimque
profundiore insiructus, anterius biimpressus, testaceus, Scutellum fu-
sco-ferrugineum, apice dilutius, disco sublongitrorsum rugosum. Heme-
lytra subnitida, lestacea, parce vage flavo-sericea. Subtus cum pedibus
testaceus, abdomine obscuriore, hoc lateribus mesosternoque disco ad-
presse tomenlosis; abdomine latera versus maculis dilutioribus serie positis.

TELMATOTREPHES, Srit.
Op. eit. 1854, p. 241,

Genus Nepe affine. Thorax transversus, subreelangulus, anlice
profunde emarginatus, basi subtruncatus. Scutellum late Iriangulare.
Hemelytra clavo a corio non distincto, pone medium latissima; mem-
brana nulla vel minima. Als nulle. Corpus subtus planum. Meis-
sternum mesosterno sublatius, apice sat profunde sinuatum, lobis late-
ralibus acute productis. Aidothecz appendices abdomine plus dimidio
breviores, A Nepa thorace breviore, posterius subtruncato, defectu
alarum, struciura hemelytrorum et metasterni, ut et breviludine appen-
dicuwm aidothec® valde diversum.

1. T. soulpticollis. Terreus; thorace longitudinaliter quadricostato, Co-
stis lateralibus apice cum alias obliqua cohsrentibus; scutello me-
dio longitudinaliter bicarinato, apice gibbo. Long. 30, lat. 15
millim. — Antiochia Columbiz, Dom. Nıssea. Mus. Holm. —
Tab. 1. a, fig. 6.
Telmatotrephes sculpticollis. Srtiu. Op. cit. 1854, p. 241.
Caput latitudine intraoculari plus dupplo longius, ante oculos lon-
gitrorsum tricallosum, posterius longitrorsum elevatum, terreum; oculis
globosis, nigro-fuscis, ferrugineo-Cinotis, Thorax inzqualis, disco bi-ele-

us. . m a vente

x

— 61 —

vatus, ibique bicarinatus, carinis apice furcatis, medio longitrorsum le-

viter carinatus, utrimque carina, posterius abbreviate, ante medium

angulata et oblique ad oculos currente, anterius et posterius utrimque
callo instructus, angulis anticis et utrimque marginatus, terreus. Scu-
tellum disco longitrorsum bicostatum, apice gibbum, terreum. Heme-
lytra commisura ante medium elevata, longitrorsum obsolete parce ner-
vosa, terres. Abdomen supra ferrugineum (2). Subtus cum pedibus
terreus,

PHLEBOPTERUM. Sri.
Op. eit. 1854, p. 248.

Genus e Familia Flatidum, Phyllaphante proximum. Caput qua-
drato-productum, vertice subquadralo, convexiusculo, anterius latissime
rotundato; fronte subcirculari, concava; genis obtuse angulariter pro-
ductis, supra in vertice extensis, et ab illo non evidenter separatis.
Thorax subarcuatus, brevis. Scutellum magnum, triangulare, antice
rotundatum. Hemelytra abdomine dupplo longiora, extus a basi sensim
rotundata, dein parallela, apice truncata, latitudine dupplo longiora,
vervis longitudinalibus, furcatis, inter se nervis transversis irregulariter
conjunctis. Tibie anteriores subdilatate, depresse. Genus struclura
capilis et tibiarum anteriorum distinctum.

1. P. premorsum. Dilute flavo-testaceum; hbemelytris dilute albido-vire-
scentibus, nervis luteis, limbo antico et apicali maculis minutis“
fusco-sanguineis dense ornato; ciavo dense granulato, corio hic
illic granulis sparso. L. Long. 7, exp. al. 18 millim. — Sierra
Leona. Dom. Arzerıus. Mus. Holm. — Tab, I. a, fig. 8, ins. a la-
tere visum; fig. 8, a, caput. |

Phlebopterum premorsum. Srtir. Op. cit. 1854, p. 248.

Caput dilute flavo-testaceum, vertice parce granulato, fronte media
transversim leviter impressa. Thorax antice late rotundatus, postice
late sinuatus, parce granulatus, dilute flavo-testaceus. Scutellum antice
late rotundatlum, convexiusculum, utrimque leviter longitrorsum cari-
natum, flavo-testaceum. Hemelytra dilute albido-virescentia, nervis mar-
ginibusque anguste Juteis, marginibus antico et postico maculis minulis
fusco-sanguineis dense ornatis; clavo dense granulato, corio hic illic
granulis parce sparso. Subtus cum pedibus dilute flavo-testaceum, tibiis
anlerioribus dense obscurius variegatis.

STENOCOTIS. Srir.
Op. eit. 1854, p. 254.

Corpus sat magnum, depressum. Caput obtuse triangulariter pro-
ductum, intra oculos thorace angustius, margine antico subattenuato,
oculis thoracem antice subamplectentibus; vertice arcuato, brevi, paral-
lelo; fronte convexa, medio et ante medium utrimque depressa. Oculi
oblongi; ocelli in fovea oblonga, transversa, in margine apicali verticis
sita, locati._ Antennz breves, oblique ante oculos in fronte insert.
Thorax perallelas, antice valde obtuse triangulariter productus, . posle-
rius utrimque oblique truncatus, medio subsinuatus, convexiusculus,

anterius depressus, transversim vogulariter dense rugosus. Sculellum
triangulare, sat magnum. Jemelyira abdomine vix longiore, parallela,
spcem versus extus et iates sensim rolundala, nervis psrallelis, disco
rogwlariter anostomessnlibus, margine pone medium nervis longitudine-
libus parallelis parvis dense instructs. Pedes breviuscali, sat valid,
femoribus subcompressis, tibiis trigquetris, posticis subtus ulrimgue, in-
tus densins et subtilius, extus parcius sed validius, spinulesis,

Genus hocce prope Megophthalmum, cui siructura capitis pedamque
aflıne, me judice locandum.

1. S. subvütata. Flavo-testacea; vertice longitudinaliter, thorace, scu-
tello nervisque hemelytrorum transversim rugosis; fronte basi api-
ceque nigra; vertice linea longitudinali media fusca; thorace parce
brunneo-sperso, lineis nonnullis longitudinslibus undulatis nigro-
füuscis; hemelytris sutura clavi fusco-subvittata; femoribus apice
nigris. 2. Long. 18, let. 6 millim. — Nova Hollandie. Mus.
Holm. — Tab. I. a, fig. 7.

Stenocotis subvittata. Srtir. Op. cit. 1854, p. 254.

Caput flavo-lestaceum, vertice longitrorsum rugoso, linea longitudi-
nali media fusca; fronte dilutiore, margine apicali maculaque basali
nigris; foveolis ocellorum nigris. Thorax Iransversim rugosus, dilute
flavo-testsceus, parce brunneo-irroralus, lineis longitudinalibus, abbrevia-
tis fuscis 5 ornalus, quarum 2 disci sabundulatis, 3 besalibus obsole-
tioribus, Scutellum transversim rugulosum, maoulse parva ulrimque
fuasca. Hemeiytra dilute flavo-testacea, opaca, limbo apicsli late hyalino,
nervis transversim rugoeis,, aulura Clavi vitta fusca inzquali ornata,
nervis prasertim apicalibus costaque fusco-brunneo-sparsis. Subtus
cum pedibus dilutius flavo-testaces, abdomine disco lengitrorsum nigro,
Femora apice nigro-annulala, tibiss Ppostice apice nigra.

we u vn ur Om pe

Om slägtet Schizopyga Gaav: — Studenten Hr A.

E. Hormcren inlemnade genom Professor Bonzman nedanstående
uppsats:

"Emedan Ichneumonerna hos ass så litet blifvit studerade,
att det ännu är okändt huru en stor mängd arter perasitiskt
tillbringa sitt Iif under första stadiet af sin tillvaro, och då man
vet af-huru stor vigt det måste vara, att vid den systematiska
anordningen känna detsamma, så har jag icke velat dröja med
bekantgörandet af arterna till slägtet Schizopyga Gauv., hvilka
i flera afseenden böra taga vår uppmärksamhet i anspråk, och
om hvilkas lefnadssätt vi icke hafva den ringaste kännedom.
Syselsatt med utredandet af denna interessanta del af vår en-
tomologiska fauna, har jag länge varit tveksam till hvilken fa-
milj detta slägte rättast borde hänföras, och då jag för kort tid
sedan utarbetade en Monographi öfver Fam. Tryphonides, var
jag äfven länge böjd för att derstädes lemna åt detsamma en
plats. Likväl torde man dock rättast böra hänföra dessa djur
till Fam. Pimplarie, hvilket äfven GrAvensorst anser lämpligast.
Då emellertid uppmärksamheten nu, som jag tror, blifver rik-
tad åt detta håll, är jag förvissad om, att vi inom kort skola
komma till visshet i detta hänseende.

Af detta slägte anför Gaurznaonsr endast fyra arter, af
hvilka två finnas hos oss. Hos andra författare har jag ej sett
dem omnämnda.

SCHIZOPYGA Grav,

Caput transversum, vertice emarginato; fronte antice impressa; facie
lateribus subparallelis modice elevata; clypeo non discreto.

Mandibule sub margine apicali faciei subogcultz, scuminatz.

Macitia labram amplectentes valde dilatate, membranaces.

Palpi ingequales; maxillares 5-articulati, quorum ullime tenei an-
tecedentibus parum longiore, |

Oeculi oblongo-ovati, ad basin antennarum levissime emasginati.

Ocelli triengulum formantes,.

Antenne dimidio corpore parum longiores, filiformes, post mortem
Gurvalze.

Öfvers. af HK. Vet.-Ahad. Förk., d. 12 Mars. 1856.

— 120 —

Thorax subcylindricus, longior quem altior; collo majusculo; meso-
thorace distincte trilobo; scutello et postscutello subelevatis; metathorace
convexiusculo, area superomedia plerumque distincta, »quilata, spiracalis
circularibus.

Abdomen elongato-cylindricum, thorace fere duplo longius; segmento
1:mo marginato, bicarinato; 2—5 linea impressa plus minusve perspicua
utringue notatis; ultimo ventrali in Y valde retracto, terebra levissime
arcuata, perparum exserta.

Ale angusis, areola nulla.

Pedes validiusculi; femoribus incrassatis; unguiculis tarsorum curvatis,
scutis, condylis majusculis.

* Facie in 9 nigra.
1. Schizopyga podagrica Gaav.

Subnitida, nigra; antennis subtus flavo-ochraceis; pedibus rufis, fe-
moribus posterioribus apice nigris, posticorum tibiis tarsisque albo-nigroque
annulatis. — &: facie, coxis anlerioribus Irochanteribusque flavis. — P:
coxis et trochanteribus omnibus nigris. — Long. 2)—3} lin.

Gaav. Ichn. Europ. 127. 68. I. PY.

Hab. in pratis silvaticis per Sueciam mediam et meridionalem, minus fre-
quens; scilicet in Smolandia (Dom. Lsuxne), Westrogothia (Dom.
Manzuın), Uplandia ad Holmiam (Prof. Bonewax et ipse). Mas apud
nos, quantum scio, bactenus non inventus,

2. Caput nitidum, nigrum; fronte laevissima; facie pubescente, punciata,
perparum nitida, modice elevata, in medio Jongitudinaliter subdeplanata.
Mandibule nigre. Palpi et maxille flavescentia |. fusca. Antenne
tenues, filiformes, fuscescentes subtus pallidiores; scapo apice exciso;
articulo 1:mo flagelli secundo longiore. Oculi fusco-brunnei. Thorax
niger, nitidus, griseo-pubescens; pleuris parce punctulatis; area me-
tathoracis posteromedia plerumque incompleta. Abdomen nigrum,
nitidum; carinulis segmenti primi fere ad apicem extensis. . Alz le-
viter infumato-hyalınz, stigmate fusco vel fuscotestaceo; squamulis
nigris vel fuscis. Tibie postice nigra, annulo medio lato et ima
basi albidis. Tarsi postici nigri, basi anticulorum plus minusve albida.
Coxz rarissime subtus teslaces.

cd". secundum descript. Gravensonstı prater picluram flavam faciei co-
xarumque Cum femina omnino convenit,

2. Schizopyga analis Gau.

Subnitida, nigra; ore ‘antennisque basin versus subtus flavo-testaceis;
abdomine rufo, marginibus apicalibus segmentorum 1-—3 anoque nigris;
pedibus rufis nigro-annulatis. — Long. 2}—3} lin.

Gaav. Ichn. Europ. III. 130. 70. 2.
Hab. in Smolandia ad Anneberg et in Westrogothia ad Kinnekulle (Cl.

Boneuan); in quercetis Ostrogothi2 ad Kisa (Cand. Axer v. Go&s).
2. Species distinctissima quamquam alter modo sexus innotuerit. Caput

nitidum, nigrum; fronte vix prominente, levissima; facie perparum

a" 29

— 74 —

elevata, in medio deplanata, parce punctata, subnitida. Mandibulaxe
nigre. Palpi et maxille flavo-testacea. Antenne capite cum thorace
vix longiores, basin versus subtus testaceo-flavescentes. Thorax ni-
ger, nitidulus, breviter pubescens; pleuris laxvissimis; area postero-
media metatboracis incompleta. Abdomen obsoletius tuberculatum;
segmento 1:mo rufo, basi apiceque nigro, carinulis parum perspicuis,
2 et 3 rufis, marginibus apicalibus nigris, 4 et 5 rufis, rarius mar-
ginibus apicalibus fuscis, sequentibus nigris; lerebra perparum exserta,
nigra. Ale leviter infumato-hyaline, stigmate fusco, angusto; squa-
mulis nigricantibus. Pedes antici ruf, unguiculis tarsorum nigris;
medii rufi, apice femorum et tibiarum nigro; postici rufi, femoribus
apice nigris, tibiis pallidioribus apice et ante basin nigris, larsis nigro-
fuscis, basi articulorum pallida.

** Facie in ulroque sexu flava.
3. Schizopyga varipes Horucn.

Nitidula, nigra; ore, facie, antennis basin versus subtus, squamulis
alarum, coxis anterioribus subtus trochanteribusque omnibus, flavis; antennis
extrorsum pedibusque anterioribus rufis, coxis basi et femorum interme-
diorum macula spe nigris; tibiis et tarsis posticis albido-nigroque varie-
gatis; fronte punctulata; area metatboracis posteromedia cumpleta, lateribus
sinuatis. — Long. 23—3} lin.

var. "2: femoribus posticis fuscis aut ferrugineis.

Hab. in Oelandia, Gotlandia, Ostro- et Vestrogothia nec non in Uplandia
ad Holmism a Cel. Prof. Bonzwan rarius inventa.

JR. Hec species ab affınibus facillime dignoscitur colore faciei pedumque.
Caput nitidum, nigrum, pubescens; fronte parum prominente, distin-
ctius punctulata; facie parum .elevata, in medio deplanata, flava.
Mandibule basi late, flavz, apice nigro. Palpi et maxille pallida.
Antennz capite cum thorace vix longiores, fusc®, subtus pr&sertim
basin versus pallide. Thorax niger, breviter pubescens; pleuris niti-
dissimis, punctulatis; area posteromedia metathoracis completa, margi-
pibus lateralibus elevatis, sinuatis. Abdomen thorace longius, nigrum;
segmentis anterioribus subtilissime aciculatis, quorum 1:mo carinulis
leviter convergentibus fere ad apicem extensis instructo. Als leviter
infumato-hyalinz, stigmate fusco aut fusco-testaceo. Pedes antici
rufi, coxis (basi nigra excepta), trochanteribus apiceque femorum pal-
lide flavis; medii rufi, trochanteribus et coxis flavescentibus, his basi
nigra; postici coxis nigris, trochanteribns pallidis, tibiis albidis apice
et ante basin nigris, tarsis albidis apice articulorum nigro.

4. Schizopyga flavifrons Horuca.

Nitidula, nigra; ore, facie, antennis basin versus sublus, squamulis
alarum, coxis anterioribus trochanteribusque omnibus, flavo-stramineis; an-
tennis extrorsum pedibusque rufis, femoribus posticis apice nigris; postico-
rum tibiis tarsisque albido-nigroque variegatis; fronte Izvissima; area me-
tathoracis posteromedia subincompleta.. — Long. 2—2} lin.

— 79 —

Specimina tantam duo feminesa lustravi in Uplendia prape: Holmiam
a Cl. Bouzman invente.

2. Festinanter inspecta forte cum minoribus Schizop. podagrice individuis
confundi potest, quibuscum corporis statura fere omnino convenit; a
aperte diversa colore faciei pedumque. Similis quoque Sc. varipedi,
sed egregie differt fronte nonnihil magis prominente, laevissima, area
methathoracis posteromedia subincompleta ut et femoribus postick
przter apicem nigrum semper totis rufis. Coxz= anteriores flavo-
testacexr.

Rörande utvecklingen af Tryphonidslägtet Orthocentrus, som hitintills,
såvida jag har mig bekant, icke blifvit anmärkt, vill jag anföra, att bit-
börande arter lägga sina ägg i Microlepidopter-larver. Jag har trott mig
äfven böra lemna en figur") af en af dess mest typiska arter, Orihocen-
trus fulvipes Grav. emedan de författare, som omnämnt detta slägte,
gifvit det en sådan plats i sina arbeten, att det af andra lätt kunna blifva
misskändt. Vi ega redan 16 hithörande arter. De uppehålla sig vanligen
på fuktig gräsmark och äro lätt igenkänliga, ehuru till storleken oansen-
liga, genom sina antenners egna rörelser. Hit hör Zerrerstepts Bassus
pusillus och minutissimus, hvilka båda blott äro skilda kön till den redan
af Gauvennonst beskrifna Orth. merula, samt Bassus affinis Zertt. Ins.
Lapp. 379. 9 2, hvilken är en constant art, noga skild från den längre
fram i samma arbete förekommande Bassus affinis, som bör hänföras till
Cylloceria nigra Scmövte eller Phytodietus niger Gaav. (Fam. Pimplariz)

") Tab. I. b.

— 13 —

Sällsynta Svenska Foglar. — Hr Sunvevari föredrog
följande: |

"Tıd efter annan förekomma underrättelser, att foglar blifvit
funna inom vårt land af sädane arter, som antingen sällan varit
sedde här, eller aldrig blifvit antecknade såsom hos oss füre-
kommande. Åtskilliga af dessa arter kunna visserligen tillhöra
landet, och årligen här förekomma vid vissa årstider, ehuru de
blifvit förbisedde, såsom tyckes vara förhållandet med den bäde
vid Göteborg och Landskrona funna Sylvia arudinacea; andra
deremot är blott hit förvillade, utan att regelbundet tillhöra
landet. Det är lätt begripligt, att foglarna, genom den lätthet
att hastigt förflytta sig långt bort, hvarmed de äro begåfvade,
oftare än andra djur skola träffas på ställen som egentligen äro
för dem främmande, serdeles under flyttningstiderne, då de äro
utsatta för att af storm, dimma och flere andra orsaker bli förde
ur sin rigtning. Förekomsten af några nya eller sällsynta fog-
lar innefattar således mgenting serdeles märkvärdigt, utan sna-
rare består den största mürkvärdigheten af detta fenomen deruti,
att det icke inträffar oftare än som sker, utan att de flesta
bland de milliontal foglar, som under sina flyttningar aflägsna
sig tusentals mil från hembygden, med full säkerhet hinna
tillbaka dit efter flera månaders frånvaro och under ett mycket
förändradt utseende af de mellanliggande länderna, som de vid
bortflyttningen öfverforo. Ofta är det ej möjligt att afgöra, uf-
ven efter flera iakttagelser, huruvida en fogelart bör anses såsom
inhemsk eller blott accidentell. Man kan till och med hafva
funnit en sådan art häckande eller i sällskap med de i trakten
utkläckta ungarna, utan att den derföre bibehåller sig i landet.
Eu par kan nemligen hafva förvillat sig till en aflägsen och för
deras art främmande trakt, hvarest de finna sig väl, bygga bo

och lägga ägg. I fall väderlek och yttre omständigheter under -

året äro gynsamma, kunna äggen kläckas och ungarna bli

fullvuxna. Detta kan möjligen förnyas ett eller annat år. Men

en annan följd af år inträffar då väderleken, eller kanhända af-
Öfvers. af Kongl. Vel.-Akad. Förk. Årg. 13. N:o 3. 3

—_ 7% —

ven andra yttre omständigheter, äro något olika, då äggen icke
kläckas eller ungarna icke hinna till fullvuxen ålder, så att an-
talet icke förökas utan utdör på stället med det gamla stamparet.
En sådan art synes mig icke kunna uppföras såsom tillhörande
den antagna traktens fauna, ehuru den kan hafva bott och häckat
der under flera års tid, kanhända ett årtionde eller mera, och
derunder varit ofta sedd, emedan temligen många ungar kunna
hafva uppväxt under de för dem gynsamma åren. Sådant sy-
nes mig förhållandet hafva varit i vårt land med de Nükter-
galar, som fordom skola hafva funnits vid Svartsjö, med Sylvia
tithys, som nu åter blifvit funnen, med Oriolus, Merops, Alcedo
och många andra. Emellertid är det väl värdt att så vidt man
kan anteckna de exemplar af dylika arter, som blifvit sedde;
möjligtvis kan en och annan art derigenom befinnas vara verk-
ligen inhemsk, ehuru ganska sällsynt. Om följande hafva under-
rättelser erhållits under de sednare åren:

Coturniz communis. Brukspatron C. G. Löwznussem bar
meddelat, såsom tillägg till de underrättelser hvilka finnas i denna
tidskrift 1853, s. 227, att Vakteln ytterligare under hösten 4854
blifvit skjuten i trakten af Örebro, både nära staden och vid
hans egendom Klockhammar, som är belägen vid pass 44 mil
derifrån. Riksmuseum eger en hanne, skjuten vid Trosa d. 6
Nov. 1846 af Löjtnanten GRIPENSTEDT.

Gracula rosea. Ett nytt exemplar, en hona, stadd i rugg-
ning, blef skjutet d. 2 Nov. 4855 vid Borgärde, 2; mil norr
om Fahlun, der fogeln hade uppehållit sig någon tid invid går-
den, födande sig af rönnbär och af mjölröra som utsattes åt
hundarna.

Circus pallidus (Sykes). En bona af denna art blef skjuten
på Gattland, vid Djupdyen, d. & Maj 4834, af Ingeniören J.
. Wanusers och då ansedd för att vara C. cineraceus Mont. —
År 1845 blef den af honom skänkt till Riksmuseum hvarefter
den vid närmare undersökning befanns tillhöra C. pallidus Sykes.
Det tyckes hufvudsakligen vara detta exemplar som föranledt
antagandet att C. cineraceus blifvit funnen i Sverige. Jag har

— 7 —

ej sett ett exemplar som af Warrenaren (Naumannia 4 854, s. 74)
anföres såsom funnet i Skåne, hösttiden. På Riksmuseum finnas
två exemplar af Paykullska samlingen, hvilka förr varit insatta
uti Svenska samlingen, men som sannolikt äro utländska, och
derföre. blifvit derifrån borttagna.

Sylvia tithys. En ung hanne blef skjuten här i Stock-
bolm d. 9 Sept. 4854 af Conservator Meves. Det synes gan-
ska sannolikt att den kunde vara född här i trakten. Uti Göteb.
Handl. 4854, s. 40, uppgifves att ett exemplar erhölls, våren
4851, vid Kullen i Skåne.

Muscicapa parva Bechst. En äldre hona blef fångad med
blotta händerna på ett ångfartyg strax utanför Landsort i Stock-
holms södra skärgård d. 24 Maj 1855, under stark dimma, för
hvilken fartyget måste ligga stilla, samt sednare skänkt till Riks-
museum, af Stud. Krürer. Jemte denna infunno sig flere andra
småfoglar, hvaribland ett par exemplar af Lanius collurio. De
tycktes vara uttröttade och blefvo likaledes tagna med händerna.
Då M. parva aldrig förr blifvit funnen inom Sverige, kan det
synas tvifvelaktigt huruvida dessa foglar kommit från Svenska
landet eller möjligtvis genom någon hvirfvelvind blifvit öfverförda
från andra sidan af Östersjön. Ehuru de blefvo tagne temligen
nära landet, voro de dock genom dimman beröfvade åsynen
deraf. Muscicapa parva igenkännes lätt derpå, att den är något
mindre än de närslägtade arterna, grå, ej fläckig, med & stjert-
pennor på hvardera sidan, från roten långt öfver hälften hvita.

Anas rutila Pall. En hanne blef i slutet af Maj 1855
inköpt här i Stockholm bland andra sjöfoglar från skärgården,
af Studeranden H. Dierascn, och sednare skänkt till Riksmuseum.
Denna art, som tillhörer Tartariet och Sydöstra Ryssland, är så
stor som Anas tadorna och närslägtad med den; rödgul (isabell-
färgad) med smal svart halsring; vingen svart, framtill hvit”.

— 18 —

Foglar i Wermland. 1 sammanhang bärmed föredrogs
en, af Magister T. Hammaacren, i Januari månad till Akademic
insänd skrifvelse, som kan anses utgöra ett supplement till Fri.
C G. Capenströms albandling om foglarna i trakten af Carlstad,
4854, då deruti förekomma underrättelser om fem arter som e
äro upptagne i nämnde afbandling, nemligen: Falco peregrinus,
Sylvia hypolais ("Hypolais icterina”), Parus borealis, Lagopu
subalpina och Cygnus musicus. Den är följande:

”Ornithologiska anteckningar, år 1865.

Falco peregrinus är ej upptagen i Frih. Ceperströs
förteckning öfver ”de i trakten af Carlstad förekommande fogel-
arter” 48541. — Redan i Sept. skjöts den vid Clarelfven invid
Venern, en &, under det han förföljde änder.

Falco lithofalco. I Maj detta år fångades en Q härstädes
på det sätt, att hon jagade en lärka, hvilken tog sin tillfiygt
genom ett öppet fönster in uti Landshöfdingens bostad, då falken
äfven följde efter.

Strio lapponica Srannm. Under förliden höst eftersattes
denna uggla vid Venerskusten, der hon flög ut i sjön och
drunknade. Detta är det andra exemplaret, som här erbällits.

Striz passerina. I December detta år togs ett exempkr
med blotta händerna, på ljusa dagen, bär vid staden, under jagt
efter småfoglar.

Picus canus. Förekommer här temligen ofta.

Cinclus aquaticus. Förekommer ej här vid staden egentli-
gen, dä elfven bär ej bildar någon starkare ström, men ®
gång i Sept. observerades ett individ, som uppdykade midt |
strömfåran. Sedan har jag ej sett någon härstädes.

Hypolais icterina Dzer. Herr WaLrruenGren i sin uppsats

i Naumannia ”Brutzonen der Vögel innerhalb Skandinavien” 20

tager, att denna sångare ej förekommer i Wermland, hvilket dock
Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh., d. 12 Mars 1856.

— TT —

är falle. I oorra Dalsland har jag hört hans sång. Förliden
sommer fångades i Arvikatrakten en unge af denna art, som

en af mina vänner en tid hade i bur, då han examinerades,
och befanns vara hypoluis.

Sitta europeu L. Pair. Förekommer kring staden, temli-
gen sparsamt.

Parus borealis. Jag skulle nästan hålla före, att denna
form af palustris är den, som här mest förekommer; åtminstone
hafva alla individer, som jag under året skjutit, för att i detta
fall undersöka, saknat glans på kalotten, så att det svarta full-
komligt liknat sammet och ej siden *).

Linota rufescens. Dacı. Vırıuı. Herr WaALLEnGREn antager
denna form = Fr. linaria L. och säger, ”att endast denna art
‘ förekommer i Södra Sverige”. Här åter har jag träffat exemplar,
som hafva både öfvergumpen (croupion) rent hvit, och rent
hvita fläckar på ryggen, hvilka exemplar således måste hänföras
till Linota borealis Dacı., som både BonaParte och DEGLAND anse
synon. med Fr. linaria Lin. — Synonyma?: Linota rufescens: Dası.
= Linar, ruf. Vau. = Fring: linaria. Tem nec Lin. —
Linota boreulis Dscı. = Fr. borealis Vmu. = Fr. linarıa Lin.

Tetrao hybridus urogalloides. Förekommer numera gan-
ska ofta i provinsen; alla jägare påstå att han på sista decen-
nium betydligen förökat sig.

Lagopus subalpina Nırs. Redan förr en gång har jag
anmärkt, att denna fogelart (om sommaren) fortplantar sig en
grad sydligare, än Prof. Nitsson uppgifver i sin Fauna. Herr
WaALLeEnGRen uppgifver äfven 64” såsom dess sydliga gräns, men
han förekommer vester och norr om Norra Fryken i Wermland,
således snarare till 60°. -

*) Sedan Liusrnone, i Vet. Akad. Handl. 1850, sid. 283, beskref Parus
borealis pe Skıys såsom en skandinavisk fogel, har det flere gånger blifvit
bekräftadt, att den finnes genom hela Skandinavien och är allmännare
mot norr. Uti Lappmarken, der den är allmän, synes P. palustris
knappt förekomma. P. borealis igenkännes lättast på de breda, hvil-
aktiga kanterna på armpennorna. C. S.

/

— 78 —

Fuligula clangula. Enoligt Waruznenen skulle denna art
ej fortplanta sig i Dalarne, hvilket förefaller märkvärdigt, då
han förekommer om sommaren allmänt i Norra Wermlands alp-
sjöar, några mil från Dalgränsen; detta måste vara falskt.

Cygnus musicus. Skjöts i Febr. förliden vinter vid ett
vattendrag i Jösse härad”.

— 29 u

Akademiska angelägenheter.

Przeses anmälte, att Akademien genom döden förlorat ledamoten i
i åttonde klassen, Presidenten i Kommers-Kollegium, En af de aderton i
Sv. Akademien, Frib. C. D. SKocmwan, samt ledamoten i sjette klassen,
Geh. Medicinal-Rådet, Professoren Fa. Kıvc.

Akademien beslöt att på sin snart inträffande högtidsdag tilldela Hr
Nirsson ett exemplar i guld af sin större minnespenning öfver Lınnk, så-
som ett bevis på sitt erkännande af de stora förtjenster han, genom sin
nu fulländade Skandinaviska Fauna förvärfvat.

Akademien tillerkände Hr Brösune det Ferrnerska priset för dess i
hennes Handlingar införda arbete om integrering af en differentialeqvation;
Hr Eouunp det Lindbomska priset för hans uppfinning af en telegraf-
apparat, medelst hvilken två underrättelser samtidigt kunna afsändas i
motsatt riktning på en och samma telegraftråd, samt Hr Surpevarı det
Flormanska priset för hans afbandling om fiskyngels utveckling.

Sitt reseanslag för innevarande år beslöt Akademien att öfverlemna
till Hr Borewan, för en entomologisk resa till Lappland.

Sekreteraren anmälte, att på Kong). Maj:ts nådiga befallning Akade-
mien fått emottaga modeller af de nya engelska likarne för längd och
vigt, hvilka af K. Engelska Regeringen blifvit till K. Svenska Regeringen
öfversände.

Inlemnade afhandlingar.

Af Hr SunpevaLı: om fonetiska bokstäfver.
Remitterades till Hrr A. Rerzıus och HıLoEanaxp.

Af Hr Esouann: om de iakttagelser öfver vattenhöjdens och vindarnes för-
ändringar, som nyligen blifvit vid åtskilliga fyrbäksstationer kring
svenska kusten föranstaltade, jemte tabellariska sammandrag af dessa
iakttagelser för åren 1852-—1855.

Remitterades till Hrr Seranper och EpLunp.

Af Hr Amiral Kazucer: Tabeller öfver vindtrycket.
Remitterades till Hr Enpuann.

— 87 —

Skänker till Miete Naturkisterischa Museum.

Zoologiska afdelningen,

Af H. K. H. Prinsessan Kugenie.
En Spermestes cucullata från Afrika.

Mineralogiska afdelningen.
Af Hr Öfverintendenten Nordenskjöld.

Tre Stuffer mineralier frän Sibirien.

Af Frih. G. C. Cederström.
Några geognostiska stuffer.

84

Meteorologiska Observationer d Stockholms Observatorium
| i December 1855. |

Barometern
reducerad till 09,

Decimaltum.

Thermometern:

Celsius. Vindarna.

25,21
25,52
25,55
24,98
24,60
24,77
25,09
25,38
25,49
25,59
25,37
25,03
| 25,15
25,20
25.18
24,87
25,08
25,90
26.00
25,83
25,74
| 25.63
25,52
25,32
25,19
25,33
25,35

Ce 1 BR vv BB W HH Mm

ui
>

24,94
24,58
24,86
25,15

25,30
25,56
25,44

25,40
25,55
25,55
25,22
25,03
25,18
25,16
25,21
24,96
25,30
25,96
25,99
25,80
25,70
25,71
25,39
25,27
25,25
25,37
25,33
25,45
25,47
25,53
25,63

25,361

25,43
25,59
25,24
24,84
24,65
24,97
25,29
25,43
| 25,60
25,50
25,12
25,07
25,21
25,19
24,99
25,04
25,61
25,98
25,94
25,78
25,70
| 25,71
| 25,46
25,18
25,29
25,41
25,27
25,52
25,47
25,55
25,67

25,367

Kl. 2

©. m.

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 13. N:o 3.

— 5091| — 3] — 70] m.
— 95 | -10,0 | —11,4 |n.n.o.
—14,3 | —12,0 | — 9,0 | v.s.v.
— 40| — 4,1 I — 3,5 | S.S.V.
+ 1,5 I + 23| + 081 3.S.0.
+ 1,51 + 1,51— 1,1] =.
— 29 | — 3,4 | — 5,2 | O.N.O.
— 5,3 | — 5,8 | — 4,5 | N.N.O.
— 5,0 | — 4,5 | — 7,0 | N.N.V.
—11,4 | —10,6 | —11,4 | V.N.V.
—10,6 | — 3,0 | — 3,3 | v.s.v.
|— 55] — 541] + 4,6 | v.s.v.
|- 6,6 | —12,0 | —15,3 | V.N.V.
16,0 | —17,0 | —18,6 | v.s.v.
—12,7 | —109 | — 9,3 | V.N.V.
— 50 | — 83 | —13,1 |o.n.o
—12,0 | —10,4 | — 42,9 | v.n.v.
—19,1 | — 18,9 | —19,0 | V.N.V.
—15,0 | — 80 | — 8,91 Vv.
— 5,0 | — 3,5 | — 4,1 | V.S.V.
— 6,0 | — 5,9 | — 5,0 |v.s.v.
— 50|— 2,4 | — 3,0 | o.N.o.
— 2,0|— 2,5 | — 9,0 | s.s.v.
— 4,21 — 1,0 | — 1,0 | v.s.v.
— 1,5 | + 0,1 | + 1,0] —
+ 0,1 | + 0,3 | + 0,9 | v.s.v.
+ 1,01 + 21 | + 2,1 | S.5.0.
+ 3,0 | + 3,2 | + 2,9 |s.s.v.
+ 1,61 + 1,0) + 2,0 1.8.0.
+ 2,5 | + 2,01 + 3,0 | V.s.V.
+ 2,0] + 2,21 + 201 Vv.
| —5"40 | —4'95 | —5+27
Su

198
-ujuyıywuy

N. Snö
N. Mulet
S.S.V. | Klart
0.5.0 Snö
S. Regn
O.
O.N.O.| Snö
N.N.O
N.N.V.| Mulet
V.N.V.| Halfk!
V.S.V
N.N.O Sond
V.N.V.| Klart
V.S.V. I Dimma
V.N.V.] Soö
V.N.V
N.N.O. | ——
V.N.V.| Klart
V.SV. | —L
V.S.V. | Halfkl.
8. —
$.$.0. | Snö
S.S.V. | Mulet
V.S.V. | Dimma
V.S.V.| Mulet
S.S.0. | Regn
—— | Mulet
S.S.V. |Dimma
V.S.V. | Mulet

— 83 —

Sammandrag af meteorologiska observationerna å Stockholms
Observatorium där 4855.

Barometern
reducerad till 0°.

Decimaltum.

Thermometern
Celsius.

Januari . . | 25,403| 25,427| 25,444| 25,425) — 5%68| — 470] — 5°95| — 544] —
Februari .| 25,378| 25,391| 25,398| 25,389| —13,48| — 7,33) —11,65| — 10,82) ——
Mars .. ..| 25,259| 25,268| 25,284| 25,270| — 5,61] — 0,29| — 3,94| — 3,28 0,300)
April . . . | 25,388| 25,387] 25,392| 25,389| + 0,61| + 6,14| + 1,31] + 269| 0913

Maj ..... | 25,374| 25,382| 25,390, 25,382| + 6,72] +11,55| + 6,30| + 8,19| 1,766
Juni... . | 25,476) 25,477| 25,471 | 25,475| +13,73| +19,28] +14,44| +15,82| 0,72
Juli ....| 25,426] 25,426| 25,428] 25,427| +18,81) +26,40| +19,51| +21,57| 0,280
Augusti . . | 25,353) 25,369| 25,372] 25,365| +13,47 | +18,91| +14,40| +15,59| 3,697
September. | 25,461| 25,465 | 25,470| 25,465| + 8,48] +13,79| +10,40| +10,89| 0,294:
Oktober . . | 25,131| 25,152| 25,156] 25,146] + 6,89) + 9,76| + 7,41| + 8,03] 1813
November . | 25,590] 25,589| 25,590| 25,590| + 1,27| + 2,14 + 147| + 1,63] 0741
December . | 25,352! 25,363| 25,367] 25,361 | — 5,40] — 4,95| — 5,27] — 5,21] — |

Medium. . | 25,383| 25,391 25.397] 25 390] + 3:32] + 756 + 404 | + 97 | 10 sal

——————— un

STOCKHOLM, 1856. P. A. NORSTEDT & SÖNER.

ÖFVERSIGT

KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS
| FÖRHANDLINGAR.
Årg. 13. 1856. | M 4.

Onsdagen den 9 April.

Föredrag.

En fråga ur läran om maxima och minima. — Hr
E. G. Bsörtina hade insändt följande meddelande:

- I Gavnerrs Archiv d. Math. u. Physik 2b:ter Th. före:
kommer bland »Uebungsaufgaben» följande, af Hr Lect. C. F.
LinDNAN i Strengnäs framställda, problem: Triungulorum omnium,
que ejusdem sint perimetri et in eodem circulo descripta sint,
maximum el minimum inveniren. Solutionen af detta pro-
blem erbjuder i theoretiskt hänseende så mycket interesse, att
jag vågar anhålla om ett rum i Kongl. Akademiens »Öfversigts
för efterföljande framställning deraf. 0

A. För enkelhets skull, må vi först söka svaret på den:
frågan: Huru många, och hvilka, likbenta trianglar af en
uppgifven omkrets (=2p) kunna ınskrifvas i en gifven ar-
kel (rad.=r)?

Utmärkes sidan af en sådan triangel med &, basen med
y; så är

(1) p=a+%, "= (p-2Vpp-y),
och frågan således att finna, huru många par af positiva x-

y-valörer satisfiera vilkoren |
(2) | = Vpte-p), Zep- T,

|

— & —

eller — hvilket här gör tålfylest — huru många positiva z-
valörer, enhvar < p, satisfiera den förra af dessa eqvationer (2)
eller vilkoret

kr’p(au—p)=0,

eller, som är detsamma, om > utmärkes med k, = med &, huru
många positiva £-valörer, enhvar <&, det är som satisfiera
eqvationen ”

(3) t'—kkt+k=0.

Denna eqvation har åtminstone ®:ne imaginära rötter, ef-
tersom skillnaden mellan teckenpermanensernas maximi- och mi-
nimi-antal är 2. — De äro imaginära alla, så ofta som k är
>3Y3°) (d. a. då omkretsen 2p är > den inskrifna liksidiga
triangelns). Men für kZ3V3 äro 2:ne rötter reela”) och, sä-
ledes, positiva (negativ &-valör gör ju förra membrum positivt).
I förra fallet (k=3V3) äro de lika, nemligen hvardera = V3 ”)
(och & således då den inskrifna liksidiga triangelns sida). I sed-
nare fallet (k<3V3) återstår att tillse, om de bägge reela och
positiva rötterna också äro <t

Insätter man i (3) succesivt o och + i stället för £, så
blir resultatet. i förra fallet k" (positivt), i det sednare k'( 4 — 4).
Och som detta sednare är positivt eller negativt, allteftersom k
är > eller < 4 (perimetern 2p > eller < dubbla diametern);

så inses, utan vidare, att så länge k är > 4 [dock, som sagdt,
<3V3 eller 5,19....], finnas 2:ne likbenta trianglar"), men för

°),Se t. ex. Om upplösningen af 4:e gradens equationer, Akad. Afhandl.
af C. J. Macusren, Ups. 1854 sid. 22.

“) För k=3Y3 blir eqv. (3)
&—125V3 + 27=o,
eller, genom positionen 5&=nY3,
n'—4n + 3=0=(n—1)'(7' + 27 + 3).
För k>4 blefvo substitutionsresultaterna, vid insättning af o och

5 i stället för £, qvantiteter af samma lecken; och kunde man

— 8& —
ke & blott en. När k är = &, blir den ena roten & = 2
(således icke < +, och ger således ingen triangel; dess y skulle
vara = 0), och den andra är att söka ur eqvationen
P+0+t-1=0, neml. t =
hvars reela rot tydligen ligger emellan o och 4 (således £ < 9
eller < 7)

Och som för öfrigt i den händelsen, att k är > 4 (men
< 3V3), den ena af eqvationens (3) positiva rötter är större,
den andra mindre än VWV3'): och i den händelsen, att k är
— k, den dåvarande enda positiva roten är < v2“); så blir
tydligen svaret på den framställda frågan detta:

Ingen likbent triangel med perimeter, större än den in-
skrifna liksidiga triangelns, kan inskrifvas;

Med så stor perimeter blott en, nemligen den liksidiga tri-
angeln sjelf; |

‚ Med en mindre perimeter kunna 2:ne lıkbenta trianglar

inskrifvas, den enas sida större, den andras mindre än
den liksidiga triangelns, så vida perimetern är >2 ggr
diametern; eljest allenast en, och dess sida mindre än
den inskrifna qvadratens; och

väl således tveka, om båda rötterna eller om ingen rot befunne
sig inom dessa gränser. Men observerar man derjemte, att eqv.
(3) låter bringa sig till formen
(k— 2öP + 5,5 —4) = 0,
som tydligen icke kan satisfieras af någon positiv &-valör > eller
= 2, då k är > 4; så är saken kler.
” Ty när k är > 4, men < 3V3, blir substitutionsresultatet af
E=YV3 uti eqv. (3), nemligen
9—44V3 +8 eller (k— 293 — 3,
tydligen negativt; hvaraf synes, att blott den ena &-roten ligger
inom gränserna o och V3.
“*) När k ör —4, blir resultatet af substitutionen Ems Y2ieqv. (3),
nemligen |
4—A4kV2 + eller (k—2V 2 —4,

tydligen <(4—2VY2'—A4, således negativt.

Hvarje inskrifven likbent triangels sida (x) är att finna

ur den förra af eqvationerna (2).

2. Och nu finnes lätt svaret på den frågan: Hvilken
är den största, och hvilken den minsta, ibland alla trianglar
med en viss uppgifven omkrets (= 2p), som kunna sinskrif-
vas i en gifven cirkel (rad. = r)?

Betecknas sidorna af en i cirkeln inskrifven triangel hvil-
kensomhelst, hvars omkrets är = 2p, med x, y, 2, samt arean
med A; så är

N 122 TYP 2)(p-y)(p-3),
| 2p=c+y+z, ’
således ock

y+z=2p-2L, ys="0,

(5) | =7-54V 0-5) -E -Z4,
samt Mk

(6) '=p(p-a)| ZA-p(p-2)],
och, genom wir,

(1) © B-Zpbp-a]la=p(p-a-50).

För att nu finna, hvilken eller hvilka trianglar det är som
uppfylla villkoret A'=0 eller, som är detsamma”), vilkoret
ar
(8) p-s- zö=o,
har man, enligt (6), att söka de positiva rötterna, enhvar < p,
till eqvationen (2) eller
(9) = 2rVpl2a—p);
och inses, för öfrigt redan af (5) och (8), att för hvarje sådan
triangel
: = 3 x,
| =r-5t60p-70)= 2(p-2),

*) Coöffigignten för 4” uti (7) kan nemligen icke vara = o på samma
gång som eqvationens sednare membrum. Ty då skulle man,
enligt (6), på samma gång hafva eqv. (9) och denna: z==?r, följ-
sktligen (genom eliminering af r) också p—ı=0, och således

=o

— 97 —
m —
(40) A= 3e(p-2) =(p-DVp(Ex—p),
och således, ibland annat, att triangeln är likbent, med x til
sida. |
Genom ny differentiering fås af eqv. (7)
2 an få
[a--p(p-)] A=) Gs- 1),
d. ä. enligt (40) |
2 2p ” 3
(p- 23 (G- T)A=E (p-30),

eller emedan, enligt (9), ar = Vp(2x—p), er = Vy Fr >’
—p
z(p— a) |
N = p(3x— 2p);
Vpt2z—p) pc P)

hvaraf visar sig, att hvarje inskrifven likbent triangel (med 2p
till omkrets), hvars & satisfierar eqv. (9), är ett maximum eller
ett minsmum ibland alla inskrifna trianglar med samma omkrets,
allteftersom dess sida x är < eller > + af dess perimeter eller;
som är detsamma”), x < eller > den inskrifna liksidiga trian-
gelns sida rV3. — Och som förut (i art. 1) är visadt, att i
sjelfva verket hvarje inskrifven likbent triaugel med 2p till om-
krets måste, i anseende till sin sida =, uppfylla vilkoret (9)
eller (2); är klart, att man för att fiona, om för hvarje upp-
gifven perimeter 2p någon maximi- eller minimi-triangel‘) kan
inskrifvas, och hvilken den är, allenast behöfver söka svaret på
den frågan, hvilka likbenta trianglur med 2p till omkrets
kunna ı cirkeln ınskrifvas. Och. blir sålunda, på grund af
art. 4 här ofvan, svaret på den framställda frågan följande:

') Deraf, att eqv. (9) gifver

N? en?!
Ra 2... „2 — _ == — o— bb
p— TY =x [:' () 1 eler py—r=x V 1 (z;) >
inses lätt, att ofvanstäende båda uttryck här äro alldeles likabety-
dande. -

"I Man borde väl egentligen bär tillfoga orden: satisflerande vükoret
4'=0, eftersom här ännu icke är undersökt, om ej tilläfventyrs
äfven vilkoret 4'= wo gifver någon maximi- eller minimi-trian-
gel; men — se Anm. vid slutet.

— 88 —
4:o) Den största, äfvensom den minsta, af alla trianglar

med samma omkrets (2p), som kunna s& cirkeln inskrifvas,
är likbent; dess sida (x) är att finna ur eqv. (9);

2:0) Med omkrets, större än den inskrifna liksidiga trı-
angelns (3rV3 eller 5,19--r), kan ingen triangel inskrifvas,
och med så stor omkrets blott en enda, neml. den liksıdıga
sjelf (som ock är den största af alla trianglar, som kunna
inskrifvas);

3:0) Bland ulla trianglar med en mindre omkrets, men
som likväl är > 2 ggr diametern, finnes städse en mazımı-
och en minimi-triangel, neml. de båda likbenta trianglar med
sådan omkrets, hvilka kunna i cirkeln inskrifvas, den förras
sida mindre, den sednares större än den inskrıfna liksidiga
irsangelns; hvaremot, när omkretsen är = 2 ggr diametern,
blott en mamwimitriangel finnes, neml. den (enda) lıkbenta,
som i deita fall kan inskrifvas; dess sida är < den ınskri/-
na qvadratens.

Anm. Vi hafva tagit för afgjordt, att A'= 00 icke gifver nå-
gon maximi- eller minimi-triangel utom de redan funna.

I sjelfva verket, om man undersöker, hvilken eller hvilka

trianglar det tilläfventyrs må vara, som uppfylla detta vil-

kor, d. ä. eqvationen

(a) A="p(p-a);

sä finner man, enligt (6), att für hvarje sädan triangel
x måste vara = ®r,
och således, enligt (a) och (5),
A=p(p-?r),
Ä = p-r tV(p+r)—2p',

samt följaktligen: att endast i de händelser, då den upp-
gifoa perimetern 2p är > kr, men S 2r(V2+1), tri-

. anglar kunna inskrifvas, som uppfylla vilkoret A' = oo; att
diametern är en sida uti hvarje sådan; att, när perime-

ern är <2r(V2+4), tvenne sådana trianglar finnas, de
der icke äro likbenta; och, när perimetern är = 2r(V2+1),
blott er, neml. den pådiametern uppritade likbenta. — Men
denna sistnämnda är en ibland de redan förut funna ma-
ximi-trianglarne. Och hvad beträffar de båda icke-lik-
benta med perimeter. < 2r(V2+4) eller &8---r (men
> 4r); så äro de hvarken maximi- eller minimi-trianglar;
eftersom — enligt hvad förut är funnet — för hvarje
uppgifven perimeter ioom gränserna &r och 5,19---7 städse
finnas 2me likbenta trianglar, den ena större, den andra
mindre än hvarje annan inskrifven triangel med samma .
perimeter.

— 90 —

Börteehning öfver bücher och skrifter skänkte
öl Vetenshape- Akudemiens RBiöliolhek.
Af Kongl. Vetenskape-Secieteten i Upsala:
Nova Acta. Ser. Ill. Tom. 1: fage. 2. 1855. &:0.

Af Kongl. Norska Universitetet.

Nyt Magazin for Naturvidenskaberne. Bd. 9: h. 1. 1856.
Sunor, B., Om Giftermaal i Norge. Christ. 1855. 8:0. -
Ausser, L. C. M., Beiträge zur Lateinischen Grammatik. 1. Ib. 1856. 8:0.

Af Société Geologique de France.
Bulletin. 2:e Serie, T. 12: (. 43—51. Par. 1855. &:o.

Af Societd du Museum d’histofre naturelle i Strasbourg.
Archives du Museum. T. 7, 8: Live. 1, 2 Par. 1853—55. 4:0.

Af K. K. Akademie der Naturforscher i Breslau.
Preisfrage, bekannt gemacht d. 1 Juni 1855. 3 ex.

Af Senckenbergische Naturforschende Gesellschaft i Frankfurt a M.
Abhandlungen. Bd. 2: Lief. 2. Frankf. a M. 1855. %o.

Af R. Accademia delle Scienze i Neapel.
Rendiconto. Anno 3: sid. 1—68. Nap. 1854. 4:0.

Nosize, A., Elogio di M. Melloni. Nap. 1855. &4:o.
Elettroscopio di M. Melloni. Nap. 1854. 4:0. 3 ex.

Af Bataviaasch Genootschap van Kunsten en Wetenschapen in
Nederlandsch Indie i Batavia.

Natuurkundig Tijdschrift voor Nederlandsch Indie. D. 8: Af. 5, 6. D.
9: All. 1—4. Batav. 1855. 8:o.

Af Författarne.

Honnsrein, K., Ueber die Bahn der Calliope. 1, 2. Wien 1855. 8:0.

v. Lirrsow, K., Beitrag zur Kenntniss der Grundlagen von Piazzi’s Stern-
katalog. "Wien 1855. &:o.

Manor, L., Mémoires concernant la pathologie des organes de la r&spira-
tion. Part. 1: Livr. 1. Part. 4: Livr. 1. Par. 1855. 8:0.

Srauwr, W., Fondation de l’observatoire central de Russie. S:t Petersb.
1855. 8:0.

Af Utgifvaren.
Botaniska Notiser. 1855. N:o 11, 12.

Af Hr J. Laufer i Curacao.
De Curacaosche Courant, 1856. N:o 4.

— 91 —

Några nya arter af Insekt-elägtet Homalota. —
Hr C. G. Taomson bade i bref till Hr Boreman meddelat
följande:

»Uti Öfversigten af Vetenskaps- Akademiens Förhandlingar
1852, N:o 6, lemnades en synopsis öfver de arter af slägtet
Homalota, som då voro kända som svenska. Under de ex-
kursioner, jag sedan dess varit i tillfålle att anställa, har jag
alltjemt egnat min uppmärksamhet åt dessa smådjur, och varit
nog lycklig att finna ett ganska betydligt antal af för faunan
eller vetenskapen nya species, så att antalet af de i Sverige
funna arter af detta slägte för närvarande uppgår till ungefär
400. Vid beskrifningen af de sednast tillkomna arterna, har
jag äfven sökt utfinna sådana karakterer, hvarigenom de olika
könen lättast kunna åtskiljas, och: dervid. vunnit den öfverty-
gelse att flera species, som vid första påseende tyckas vara
identiska, vid en noggrannare undersökning af antenners och
abdomens byggnad visa sig som i verkligheten väl skilda.»

HOMALOTA. Mnwugy.

Div. 1. Thorace quadrato, vel subquadrato; abdomine
lineari.

1. HB. nitidula (Mxnzer). Elongata, depressiuscula, nitida, subtilissime
punctata, tenuiter fusco-pubescens, nigra, pedibus obscure testa-
ceis; thorace subguadrato, coleopleris parum angustiori, basi fo-
veola minula impresso; elytris tborace parum longioribus, fusco-
castaneis; abdomine supra basi minus crebre, apice vage punctato.
Long. 13 lin.

Mas abdominis segmento anali supero punctulis asperato,
apice subtiliter crenulato distinctus.
Funnen på fuktiga ställen vid Ringsjön i Skåne.

Anm. Närmast lik H. graminicola Grav., men lätt skild ge-
nom den finare punkturen på elytra, de ljusare benen och den
lilla runda intryckningen vid basen af thorax.

2. H. aretica m. Linearis, subtilissime punctata, fuscescenti-pubescens,
aitidula, nigra, antennis, palpis, pedibus anoque obscure testa-
veis; thorace subquadrato, coleopterorum latitudine, basi foveola
transvorsa impresso; elytris thoracis longitudine, fuscisz abdo-
mine conlertissime, spice vage punctato. Long. 1} lin.

Mas antennis articulis 2—4 intus dense slbido-pilosis di-
sunctus.
Öfvers. af K. Vel.-Akad. Förh., d. 9 April 1856.

-— 08 —

Media quasi inter H. elongalulam et orassicornem, illi abdo-
minis punctura, huic elytris brevibus similis. Cspat thorsce an-
gustius, rolundato-ovatum, convexiusculum, vertice leviter con-
stricto, obsolete punctatum, nitidulum, nigrum, ore palpisque
obscure testaceis. Antennz vix capitis thorscisque longitudine,
tenuiores, apicem versus vix incrassatz, obscure testacez; arti-
culo secundo tertio fere longiori, obconicis, 4—10 sensim paullo
latioribus, crassitie vix brevioribus, ultimo ovato, pracedente
sesqui major. Tborax celeopterorum latitudine, subquadratus,
basi apiceque latitudine zqualis, lateribus ante medium vix ro-
tundatus, angulis anticis dellexis, posticis obtusis; supra leviter
convexus, obsoletissime canaliculatus, basi foveols transversa pro-
fundiori impressus, nitidulus, niger, obsolete punctatus, fusco-
pubescens. Elytra tborace fere breviora, depressiuscula, apıce
teuncata, subtiliter punctate, fusca, nitidula. Abdomen segmeo-
tis anterioribus confertim, posteribus vage punctatis, nitidulum,
nigrum, ano piloso, obscure testaceo. Pedes obscure testacei.

Funnen i Lappland.

3. H. incana. Elongata, subdepressa, nigra, opaca, parcius cinereo-
pubescens, antennis basi tarsisque rufescentibus; thorace coleopte-
ris angustiori, subquadrato, ante basin medio impresso; elvtris
thorace fere sesqui longioribus, evidenter punctatis; abdomine
supra segmentis ultimis granulatis. Long. 1} lin.

Mas thorace latius impresso, abdominisque- segmento ultimo
dorsali apice in medio subemarginato.

En. Gen. et Spec. Staph. 109, 58.

Funnen i bladslidan af Sparganium i Arrie torfmosse i Skåne.

Anm. Till utseende mest lik A. puncticeps, lättest igenkän-
lig på abdomens punktar.

4. H. lissonura m. Linearis, subdepressa, subopaca, sericeo-pubescens,
obsolete punctata, fusco-nigra, elytris antennisque fuscis, his basi
pedibusque testaceis; thorace subqusdrato, basin versus sub-
angustato, coleopteris angustiori, basi obsolete canaliculato; ab-
domine supra dense punctato, segmento quinto levi. Long. 1$ lin.

Mas abdominis segmento penultimo dorsali medio carınula
apice acuminata munito et fronte leviter canaliculata distinctus.

Er. Gen. et Spec. Staph. 83, 5. H. pavens (forte).

Statura fere A. elongatule Gau. , punctura abdominis cor-
poreque magis opaco diversa. Caput thorace paullo angustius,
subrotundatum, basi constrictum, convexiusculum, subopacum,
fuscq-nigrum, ore palpisque testaceis. Antenn® vix capitis tho-
racisque longitudine, medioores, apicem versus leviter inorassalz,
fusc®, basi pallidiores; articulo secundo tertio vix longiori, ob-
conicis, 4—10 obconico-cylindricis, sensim brevioribus, penul-
timo crassitie vix breviori, ultimo ovato, pracedenti sesqui lon-
giori. Thorax coleopteris angustior, latitudine haud brevior, ba-
sin versus subangustatus, lateribus ante medium subrotundatus,
angulis anterioribus deflexis, posterioribus oblusiusculis; supra

— 9 —

subdepressus, basi obsolete canaliculatus, opacus, fuscus, sericeo-
pubescens. Elytra thorace vix longiore, fusco-testaces, sericeo-
pubescentis. Abdomen subnitidum, supra dense pubescens, sub-
tilissime denseque punctatum, segmento quinto Javigato glabroque,
nigram, ano picescenti. Pedes testacei.

Funnen under smästenar vid stranden af Ringsjön i Skåne.

Anm. Denna art öfverensstänmer ganska väl med Enricn-
sons beskrifning på H. pavens med undantag af abdomens punk-
tur, hvilken mest liknar den hos H. languida.

5. H. insecta m. Linearis, nitidula, obsolete punctata, pube flave-
sconti sericea vestita, nigro-fusca, antennis, elytris pedibusque
testsceis; thorace subquadrato, coleopteris angustiori, basin versus
subongustato, profunde canaliculato; abdomine dense punctato,
segmento quinto lavigato. Long. 14 lin.

Statura AH. lissonure, thorace profunde canaliculato anten-
nisque tenuioribus diversa.

Caput thorace angustius, rotundato-ovatum, basi constrictum,
convexiusculum, linea brevi frontis impressa, obsolete punctatum,
Digro-fuscum, ore palpisquo testaceis. Antenne capite tboraceque
paullo longiores, tenuiores, apicem versus vix incrassatz, testa-
cex; articulo secundo tertio paullo longiori, obconicis, 4—10
langitudine sensim decrescentibus, penultimo crassitie vix bre-
viori, ultimo oblongo-ovato, pracedenti sesqui longiori. Thorax
coleopteris angustior, latitudine vix brevior, lateribus ante me- .
dium leviter rotundatis, basin versus subangustalus, angulis an-
terioribus deflexis, posterioribus obtusiusculis; supra leviter con-
vexus, canalicula profundiori exaratus; nilidulus, fusco-testaceus,
obsolete punctatus. Elytra thorace vix longiora, depressa, apice
truncata, obsolete punctata, subnilida, testacea, pube flevescenti
sericea vestita. Abdomen supra segmentis 4 anterioribus dense
punctatum, quinto, pr&cedenti angustiori, sexloque l&vibus; sub-
nitidum, fusco-nigrum, ano segmenlorumgue ventralium margini-
bus piceo-testaceis. Pedes toti pallide testacei.

Sallsynt på fuktiga ställen.

6. H. hygrobia m. Linearis, nitidula, subtilissime punctata, fusco-
pubescens, nigra, antennarum scapo pedibusque testaceis; thorsce
convexiusculo, coleopteris subangustiori, basi foveola trensversa
impresso; elytris thorace paullo longioribus; abdomine segmentis
1—3 crebre, 4—5 vage punctatis. Long. 13 lin.

H. elongatule similis et affinis, thorace vero convexiori, basi
foreola profundiori transversa antennisque tenuioribus diversa
mihi videtur. CGaput subovatum, basi constrictum, convexiuscu-
lum, subtilissime punctatum, nitidulum, nigrum, ore palpisque
furcis. Antennz capitis thoracısque longitudine, tenuiorer, api-
cem versus vix incrassatz, nigro-fusc®, articulo primo testaceo,
secundo tertio vix longiori, obconicis, 4—10 sensim brevioribus,
penultimo crassitie vix breviori, ultimo ovato, pracedenti sesqui
majori. Thorax coleopteris parum angustior, latitudine fere di-

-— 98 —

midio brevior, angulis auticis deflexis, posticis obtusissculis; su-
pra sat convexus, foveola transversali” ante basin sst profunde
impressa; nitidulus, niger, subtilissime punctatus, fusoo-puhescens.
Elytra thorace paullo longiora, depresss, apice truncata, subtili-
ter punctata, nigra, fusco-pubeseoentia. Abdomen segmentis 3
primis crebre, 4—5 vage punctatis; nitidulum, nigrum, ano piceo-
testaceo. Pedes testacei.
Funnen på fuktiga ängar värtiden vid Lund.

7. H. Gyllenhalä m. Linearis, depressiuscula, obsoletissime punctata,
pube flavescenti sericea vestita, nitidula, fusca, antennis, pelpis
pedibusque flavis; thorace subquadrato, coleopteris paullo angu-
stiori, quali; caleopteris quadratis, thorace fere sesqui longiori-
bus, testaceis; abdomine basi crebrius et subtiliter, apice vage
punctato, ano sogmentorumgue veotrslium marginibus Llestaceis.
Long. 1} lio.

Aleochara terminalis Gyuı. Ins. Sv. Il, 397, 19.
Sällsynt i mellersta Sverige.

Anm. Mycket lik H. elongatwa Gnav., men skild genom sin
ljusgula bårbeklädnad, och blekare kroppsfärg; till färgteckning
mera lik H. debüis En, från bvilken den dock lätt kännes på
sina längre antenner, hvilkas 4—1410 leder knappt äro transver-
sella, och på formen af thorax, hvars sidor ej äro afsmalnande
mot basen.

8. H. melanocera m. Linearis, depressiuscula, subtilissime punclata,
fusco-pubescens, nitidula, nigra, antennis anoque concoleribus,
palpis pedibusque fusco-testaceis; tborace transversim subqua-
drato, coleopteris subangustiori, basi foveola gemina impresso;
elytris thorace parum longioribus; abdomine segmentis 1—3 con-
fertim, 4—5 vage punctatis. Long. 13 lin.

H. elongatule affinis, pedibus autem obscurioribus, antennis
nigris, punctura evidentiori, thoraceque foveola gemina diversa
mihi videtur. Caput tborace paullo angustius, ovatum, basi le-
viter constrictum, convexiusculum, fronte linea brevi impressa,
nitidum, subtiliter punctatum, nigrum, ore palpisque fusco-testa-
ceis. Antenna capitis thoracisque longitudine, tenuiores, apicem
versus leviler incrassate, tote nigre; articulo primo clavato, se-
cundo tertio breviter obconico sesqui longiori, quarto crassitie
haud breviori, penultimo subtransverso, ultimo ovato, pracedenti
.sesqui longiori. Thorax coleopteris, parum angustior, latitudine
fere dimidio brevior, lateribus parum rotundatis, angulis anteri-
oribus deflexis, posterioribus oblusis; supra leviter convezus, fo-
veola gemina basi impressus, niger, nilidulus, subtiliter puncta-
tus, lateribus pilis paucis exsertis. Elytra thorace paulla longi-
ora, depressa, apice truncata, subtilissime punctata, nigra, niti-
dule.. Abdomen supra depressum, nitidum, segmentis 1—3 cre-
bre, &—5 vage, 6:to iterum crebre punctalis, nigrum, ano pi-

— 95 —

loso concolore. Pedes fusco-testacei, femoribus posticis obscuri-
oribus.
Funnen i en uttorkad grop vid Lund.

9. H. gregaria. Linearis, subdepressa, nitidula, cinerascenti-pubescens,
nigra, pedibus obscure testaceis; thorace subquadrato, coleopteris
paullo angustiori, basi impresso; elytris depressis thorsce paullo
longioribus; sbdomine supra segmentis 4 primis confertim pun-
otatis. Long. 1} lin.

Mas thorace medio late foveolato distinctus.

Er. Gen. et Spec. Staph. 87, 12.

Tachyusa immunita Er. Gen. et Spec. 916, 10-11.

Funnen i stor mängd under uppkastad tång vid Lomma
i Skåne.

Anm. Mycket lik H. elongatula, men bendn något mörkare;
dessutom är punctaren på abdomen olika.

10. H. palustris (KiesexwerttER). Elongata, subtilissime punctata, tenui-
ter pubescens, nitida, nigra, antennis concoloribus, pedibus pal-
lidis; thorace transversim subquadrato, coleopteris angustiori, con-
vexiusculo, foveola minuta basali impressa; elytris tborace sesqui
longioribus, fusco-nigris; abdomine parcius subtiliter punctato,
Long. 1$ lin.

A. elongatula var. Il. Es. Gen. et Speo. 91.

Ej sällsynt under ruttnande vegetabilier, isynnerhet på fuk-
tiga ställen. x

Anm. Närmast lik A. elongaiula, men thorax kortare, för-,
sedd vid basen med en liten grop, elytra hälften längre än tho-
rax, antennernas andra led större än tredje samt abdomens
punktur mycket finare och vid roten glesare.

11. H. macella. Linearis, depressa, rufo-testacea, subtiliter pallido-
pubescens, obsolete punctata, ore, antennis pedibusque testaceisz.
thorace quadrato fronteque obsolete cenaliculatis; abdomine supra
sabtilissime punctato. Long. 1 lin.

En. Gen. et Spec. Staph. 95, 26.
Sälleynt på fuktiga ställen.

Anm. Mest lik H. debilis Ex. men smalare och mera ned-
tryckt, antennerna något tjockare, thorax längre, ej afsmalnande
mot basen.

12. H. atricapilla. Livearis, convexiuscula, tenuiter pubescens, nitida,
rufo-testacea, capite, pectore abdominisque medio nigricantibus,
capite thoraceque parcius punctulatis, hoc coleopteris angustiori,
subquadrato, aubtiliter ‚canaliculato; elytris thorace longioribus,
obsolete punctatis; abdomine sublavi, apicem versus politum sub-
incrassato; anlennis hrevioribus, crassiusculis, 2—3 zqualibus,
4—10 valde transversis. Long. 13 lin.

Muls. Opusc. Ent. Cah. I, 21, 5.

Funnen på fuktiga ställen vid Ringsjön.

13.

1A.

— 986 —

Anm. Till kroppsform nästan lik en Boletochara, till färg-
teckning kommer den närmast A. macella, men punkturen på
hufvud och thorax glesare och tydligare, antennernas struktur olika.

Div. 2. Thorace transverso, abdomine lineari.

H. boletobia m. Lineari-elongsta, subtilissime punctata, tenuiter
flavescenti-pubescens, nitidula, nigra, antennis basi pedibusque
testaceis; thorace brevi, basi vix foveolato; elytris thorace pa-
rum longioribus, testaceis, circa scutellum angualoque externo
fusco-nigris; abdomine lineari, subtiliter punctalo, spice laevi.
Long. 11—1} Im.

Mas abdominis segmento anali supero apice 4-dentato di-
stinctus.

H. sociali affinis, corpore magis lineari, antennarum abdomi-
nisque in mare structura diversa. Caput rolundatum, thorace
paullo angustius, leviter convexum, oculis sat prominulis, subti-
liter punctetum, nitidum, nigrum; ore palpisque testaceis. An-
tennz capitis thoracisque longitudine, mediocres, apicom versus
subincrassats, nigro-fusc®, basi testacexz; articulo secundo tertio
sequali, obconicis, 4:to minimo, 5—10 transversis, sensim latiori-
bus, ultimo ovato, pracedente sesqui majori. Thorax coleopleris
vix angustior, latitudine sua fere duplo brevior, angulis anticis
deflexis, postieis obtusis, lateribus leviter rotundatis; supra con-
vexiusculus, basi foveola obsolete impressus, niger, nilidus. Eiy-
tra thorace paullo longiora, depressa, apice truncata, pube flave-
sconti, uti caput et thorax, vestita, subtiliter punctats, flavo-
testaces, circa scoutellum anguloque externo nigro-fusca. Abdomen
lineare, baei crebrius punctatum, apice lev6, nitidum, nigrum,
ano picescenti. Pedes lucide testacei.

Funnen i ruttnande svampar vid Ringsjön.

H. xanthopus m. Linearis, depressiuscula, subtiliter punctata, pube
flavescenti-grisea veslita, nitidule, nigra, anlennis, ano pedibus-
que flavis; thorace transversim subquadrato, coleopteris paullo
angustiori, basi foveolatoz; elytris thorace psullo longioribus, vilta
humerali obliqua testacea, abdomine crebrius punctato, apice
levi. Long. 1} lin.

Mas abdominis segmento ultimo dorsali apice dentibus 8
crenulato, terminali majori,

H. sociali affinis, antennis flavis, thoraceque angustiori di-
versa milu videtur. Caput subrotundatum, leviter convexum,
nitidum, subtiliter punctatum, oculis sat prominulis, nigrum, ore
palpisque testaceis. Antenn® capitis thoracisque longitudine, me-
dioores, apicem versus vix incrassatz, totz flavo-testacerz; arli-
culo secundo tertioque zquelibus, obconicis, 4:to minimo, se-
quentibus angustiori, 5—10 subzqualibus, subquadratis, ultimo
oblongo-ovato, pracedente serqui majori. Tborex coleopteris an-
gustior, latitudine sua dimidio brevior, basi quam apioe vix la-
tior, lateribus ante medium levissime rotundatus, angulis anticis

15.

16.

— 97 —

paullo deflexis, posticis obtusiusculis; supra subdepressus, foveola
oblonga bası impressus, nitidus, niger. Elytra thorace paullo
longiora, depressiuscula, apice truncata, nitidula, nigro-fusca, vitta
humerali obliqua flavo-testaces, pube tenui, uti tborax, fluve-
scenti-grisea vestita, subtiliter, sed evidenter punctata. Abdo-
men lineare, supra depressiusculum, crebrius punctatum, apice
leve, nigrum, nitidulum, ano testaceo. Pedes toti flavo-testacei. .

Funnen i ruttnande svampar vid Stockholm.

H. compressicollis m. Elongata, subnitida, subtiliter pubescens,
nigra, pedibus lestaceis, anlennis tenuioribus, nigris, basi fusco-
teslaceis; thorace brevi, convexiusculo, coleopterorum fere lati-
tudine, apice compresso, quali; elytris thorace paullo longiori-
bus, subtiliter punctatis; abdomine lateribus subrotundatis, cre-
brius punctato, apice levi. Long. 1) lin.

Mas abdominis segmento ultimo dorsali apice 4-dentato di-
slinclus,

A. conformis Moıs. Opusc. Ent. Cah, I, 45, 21 (forte).

H. sociali affinis, statura fere H. orbat@ En., antennarum ab-
Jominisque struciura ab utraque distinguenda. Caput rolunda-
tum, thorace angustius, subtiliter punclatum, nitidum, nigrum,
oculis sat prominulis; ore palpisque fusco-testaceis. Antenna
vix capitis thoracisque longitudine, tenuiores, apicem versus vix
crassiores, fusco-nigr&, basi pallidiores, articulo secundo tertio
parum longiore, 4:to sequentibus vix mınori, 5—10 subtransver-
sis, penultimo crassitie paullo breviori, ultimo ovato, pracedenti
sesqui longiore, apice oblique truncato. Thorax coleopteris vix
angustior, latitudine sua fere duplo brevior, apice Compresso, an-
gulis anticis deflexis, posticis obtusis, margine basali leviter ro-
tundato; supra sat convexus, Zquälis, sublilissime punctatus,
subnitidus, niger. Elytra thorace paullo longiors, leviter con-
voxa, angulo apicali externo vix sinuato, subtiliter sed evidenter
substrigoso-punctata, fusco-nigra, subnitida, subtiliter pubescen-
tia. Abdomen lateribus subrotundatis, supra crebrius punctatum,
apice levi, nigrum, nitidulum, ano picescenti. Pedos testacei.

Funnen i ruttnande svampar vid Heckeberga och Ringsjön
i Skåne.

Anm. Denna art är möjligen identisk med H. conformis
Mus, men då Enıcuson i Geners et Species Stephylinorum 108,
54, redan beskrifvit en art under detta namn, så har jag ej
kunnst bibehålla MuLsanrs.

H. boletophila m. Depressiuscula, subopaca, creberrime punctata,
parum pubescens, nigra, anlennis brunneis, basi dilutioribus, pe-
dibus elytrisque testaceis, "his circa scutellum anguloque externo
fuscis; thorace brevi, basi canalicula brevi impressa; elytris tho-
race "paullo longiorıbus; sbdomine segmentis 3 primis crebre pun-
clatis, 4—5 apice punctis paucis asperatis. Long. 14—1} lin.

Mas capite medio impresso, abdominisque segmento anali su-
pero apice 4-dentato distinclus.

17.

— 098 —

H. foveola Murs. Opusc. Ent, Cah. I, 33, 14. (forte).

H. soociali affinis, corpore depressiore, punctura abdominisque
prseipue distincta. Caput subrotundatum, thorace paullo angustius,
subdepressum, oculis sat prominulis, evidenter punclalum, nigrum,

- ore palpisque fusco-testaceis. Antennz vix capitis thorscisque longi-

tudine, tenuiores, apicem versus vix crassiores, fuscz, basi pellidiores;
articulo secando tertio paullo longiore, 4:to sequentibus subangustiori,
5—10 transversis, ultimo ovato, praecedenti sesqui majori, apice
oblique truncato. Thorax coleopteris vix angustior, latitudine sua
fere duplo brevior, angulis anticis deflexis, posticis obtusis, lateribus
leviter rotundatis; supra subdepressus, basi canalicula tenui impreasa,
subopacus, niger, parcius pubescens, creberrime punctatus. Eiytra
thorace paullo longiora, testaces, circa scutellum anguloque externo
fusco-nigro depressa, vix pubescentia, creberrime punctata. Abdomen
lineare, depressum, segmentis 3 primis crebre et evidenter punctatis,
A—5 apice punclis paucis asperalis, in mare evidentioribus; nigrum,
ano vix dilutiore. Pedes testacei. _

Funnen i ruttnande svampar vid Herrevads kloster i Skäne af
Stud. Rote; i Småland af Prof. Bonzuan. \

Anm. Denna art öfverensstämmer ganska väl med Muusanr’s
beskrifning på H. foveola, endast att om denna sednare säges »basi
thoracis late foveolato», och att elytra äro enfärgade.

H. pallidicornis m. Convexiuscula, nitidula, subtilissime punctata,
tenuiter, flavescenti-pubescens, nigra, antennis pedibusque flavo-testa-
ceis; thorace coleopteris angustiore, apice compresso, zequali; elytris
thorace fere sesqui longioribus, testaceis, apice intra angulum exter-
num subsinuatis, evidenter punctatis; abdomine basi fusco-testaceo,
punctulato, apice testaceo, levi. Long. 11 lin.

Mas abdominis segmento anali supero, apice levissime emargi-
nato, margine subtiliter crenulato distinctus.

‚H. sodali Ea. affinis, antennig, totis flavis, thorace breviore, ab-
dominisque in mare structura distincte. Caput thorace paullo minus,
suborbiculetum, convexiusculum, oculis sat prominulis, nitidum, sub-
tiliter punctatum, nigrum, ore palpisque testaces. Antennz capitis
thoracisque longitudine, tenuiores, apicem versus leviter incrassatz,
flavo-testacex, albido-pubescentes; articulo secundo tertio fere majori,
4—10 sensim latioribus, subtransversis, ullima conico-elongato, pr&-
cedenti duplo majori. Thorax coleopteris anguslior, latitudine sua
plus quam dimidio brevior, apice compresso, angulis anticis fortiter
deflexis, posticis obtusis, lateribus et basi leviter rotundatus; supra
transversim convexus, zqualis, nigro-fuscus, margine flavescenti, pube
tenui flava vestitus, nitidulus, subtilissime punctatus. Elytra thorace
paullo longiora, subdepressa, evidenter punctata, flavo-testacee, sub-
nitida, pube flavescenti vestita. Abdomen lineare, nigro-fuscum, basi
spiceque testaceum, segmentis anterioribus minus crebre punctatis,
apicb Iavigato. Pedes toti flavi.

Funnen i ruttnande svampar vid Ringsjön i Skåne. _

18.

19.

20.

— 99 —

H. acilans (Mmm). Rufe-testacea, capite abdominisque cingulo fusco;
thora0e convexiusculo, apice compresso, xquali; abdomine supra par-
eias punctato. Long. 1} lin.

Mas abdominis segmento anali supero apice A-dentato distinctus.

HA. ochracea Ex. Gen. et Spec. Staph. 104, 45.

‚Aleochara soapularis Sanıss Ins. Fen. 372, 50.

Funnen i gröset vid Ringsjön i Skåne.

Anm. Närmast lik H. sodalis Ex., men af annan färgteckning,

- thorax utan grop vid basen, och sista abdominal-segmentet olika

bildadt hos hannen.

H. nigriventris m. Elongata, depressiuscula, parum nitida, pube fla-
vescenti vestita, obsoletissime punctata, -pallide testacea, capite, pectore
abdomineque nigro-fuscis, hoc ano segmentorumque ventralium mar-
ginibus testaceis; thorsce trausverso, medio obsolete late impresso;
elytris thorace longioribus, circa scutellum leviter infuscalis; abdomine
snpra basi conferlim punctato, apice sublevi. Long. 14 lin.

Mas thorace medio late et sat profunde excavato distinctus.

HL, brunnee perquam similis et affinis, punctura vero thoracis
elytrorumque crebriori et subtiliori, pube corporis minus nitidi flave-
scenti antennisque longioribus certe diverse. Caput thorace multo
minus, subrotundatum, parce et subtiliter punctatum, subdepressum,
fronte medio late impressa, nigro-fuscum, ore palpisque testaceis,
Autennz capite thoraceque longiores, tenuiores, apicem versus non
incrassatz, testacex, apicem versus vix obscuriores; articulo secundo
tertio fere majori, obconicis, 4:to sequentibus vix angustiori, 5—10
zequalibus, crassitie haud brevioribus, ultimo ovato, pracedenti sesqui
major. Thorax basi coleopteris parum angustior, latitudine sua plus
quam dimidio brevior, basi quam apice latior, angulis anticis deflexis,
obtusis, posticis obtuse rotundatis, lateribus et basi leviter rotundatus;
supra subdepressus, in medio obsolete impressus, obsoletissime pun-
ctatus, rufo-testaceus, pube flavescenti tenui vestitus. Elytra thorace
longiora, depressa, apice truncata, obsolelissime punclata, testaces,
circa scutellum infuscata. Abdomen crassiusculum, nitidum, segmentis
anterioribus confertim, posterioribus vage et obsolete punctatis, nigrum,
ano segmentorumgque ventralium marginibus testaceis. Pedes toti testacei.

Funnen i mängd i utsipprande saft vid Ringsjön i Skäne.

H. picipes m. Elongata, nudiuscula, subtilissime alutacea, nitidula,
nigra, palpis pedibusque piceo-testaceis; thorace transversim subgua-
drato, coleopteris angustiori, basi obsolete foveolato; elytris Lhorace
paullo longioribus; abdomine basi parce punctulato, apice levi, Long.

‚13 lin.

Mas antennis articulis 2—4 intus dense albido-pubescentibus,
abdominisque segmento ultimo dorsali apice angulatim emarginato,

margine apicali subtilissime crenulato distinctus.

H. occulte Er. affinis, elytris brevioribus nigris ahdominisque
structura diversa. Caput, thorax et elytra subtilissime alutacea, pa-
rum pubescentia, nitidula, nigra. Caput thorace paullo angustius,
subrotundatum, planiusculum, canalicula brevi postice impressa, ni-

Öfvers. af Kongl. Vel.-Akad. Förh. Årg. 13. N:o 4.

21.

22,

— 100 —

grum, palpis piceo-testaceie. Åntennar capitis thoracieque lengitudine,
mediocres, apicem versus haud incrassatee, nigrse, articulo primo basi
testaceo, 2 et 3 obconicis, compressis,. aqualibus, 4:to sequentibus
vix minor, 5—10 zquslibus, crassitie paullo brevioribus, ultimo
ovato, praecedenti sesqui majori. Thorax coleopteris peram angustior,
latitudıne sua dimidio brevior, parum convexus, lateribus pilis paucis
exserti«, basi foveola obsolete impressus. Elytra thorace paullo lon-
giora, leviter convexa, nigra, nilidula, vix pudescentia. Abdomen
lateribus parellelis, segmentis anterioribus paroe punctulatis, posteri-
oribus lsvigatis, nigrum, nilidum, ano concolore, Pedes fusco-testacei,
femorıbus obscurioribus.
Funnen i ruttnande svampar vid Sjöbo i Skåne.

H. nudiuscula m. Depressa, nitida, subtiter punctulata, vix pubescens,
atra, tibiis tarsisque fuscis; thorace transversim subquadrato, coleo-
pteroram latitudine, subtilissime canaliculato, basi fovoola perva im-
presso; elytris thorace longioribus; abdomine crebrius punctsto, apice
kevi. Long. 1} lin.

Mas antennis arlicuhs 2—4 intus densius albido-pubescentibus
distinctus.

Statura fere A. atramentarie, magis depresss, capite thoraceque
lstioribus, hoc subtiliter canaliculato distincte. Caput thorace peullo
minus, rotundatum, depressiusculum, subtiliter punctstum, lines media
frontis levi, nigrum, palpis concoloribus. Antenna capite thoraceque
longiores, tenuiores, apicem versus baud incrassatz, totz nigra, pilosz ;
articulis 2——3 eequulibus, obconicis, 4:to sequentibus vix minori, 5—10
orassitie vix brevioribus, ultimo ovato, präecedenti fere duple majori.
Thorax coleopteris vix angustior, latitadine sua dimidio brevior, an-
gulis anticıs deflexis, posticis obtusiusculis, lateribus parum basi leviter
rotandetus; supra leviter transversim convexus, subtilissime canslicu-
tas, besi foveola impressa, niger, nitidulus. Eiytra thorace paullo
longiora, depressiuscula, subtiliter sed evidenter punctate, intra an-
galum externum vix sinwata, tots nigra, nitidul.. Abdomen depres-
siusculum, segmentis anterieribus minus crebre punctatis, apice sub-
lseri, lateribas, prasertim spicem versus, pilosellum, totum atrum,
pitidam. Pedes nigro-fusci, tibiis tarsisque ditatioritus.

Fannen i rettnande svamper i en barrplantering vid Hecke-
berga i Skäne.

H. angusticollis m. Linearis, convexiuscula, suBtilissime punctulatz,
tenuiter fusco-pubescens, nitidala, nigra, palpis, elytris pedibusque
fascis; thörace coleopteris angustiori, basi foveolato; coleopteris qua-
dratis; abdomine basi crebrius punctato, apice sublzvi. Loug. 1—1} lin.

Mus fronte impressa abdominisgue segmento ultimo dorsali apice
eviter emarginato distinctus.

H. nigricorni proxims, antennarum thoracisque struolura pra-
cipue distincta. Caput thoraoe vix angustius, vertice constricto,
ovato-rotundatum, convexiusculum, subtikter punctatum, nitidum, ni-
gram, palpis nigro-fuscis. Antennz capitis thoracisque longitudine,
mediocres, apitem versus vix incrassatz, nigra, extrorsum Tascoscen-

vw 1%

23

24.

— 404 —

tes; articulis 2-+-3 aequalibus, obconicis, 4:to sequentibus paullo mi-
nori, 5—40Q subzqualibus, crassitie vix brevioribus, ultimo oblongo-
ovato, precedenti seequi longiori. Thorax coleopieris dimidio angu-
stior, latitudine fere dimidio brevior, angulis anticis deflexis, posticis
obtusiusculis, lateribus ante medium leviter rolundatis; supra con-
vexiusculus, basi foveola evidentiori impressus, subtilissime pungtatus,
nitidulus, niger. Elytra tharace sesqui longiora, depressiuscula, apice
subtruncata, fusco-nigra, sublilissime punctala, fusco-pubescentig. Ab-
domen lineare, supra crebrius punctatum, apice sublzve, totum ni-
grum, nitidulum. Pedeg fusco-testacei, femoribus paullo ohscurioribus.
Funnen i ruttnande svampar vid Lund.

H, corvina m. Linearis, nitidula, subtiliter punctata, fere glabra,
nigra, antennis palpisque concoloribus, pedibus fusco-testaceis; thorace
subquadrato, coleopteris angustiori, basi foveolato; coleopteris subqua-
dratis; abdomine basi crebrius punctato, apice sublsvi, Long. 1 lin.

Mas fronte canaliculata, thorace in medio late foveplato anten-
narumque articulig 3— 5 intus densius albido-pubescentibys distinctus.

Prscedenti similis et affinis, statura vero minori, antennis fenui-
oribus, apicem versus Crassioribus bene distinguende. Caput thorace
vix angustius, ovato-rolundatum, basi constrictum, convexiusculum,
fronte in medio impregsa, maris canaliculata, oculis sat prominulis,
gubtiliter punciatum, nigrum, palpis concoloribus. Antennz capitis
$horacisque longitudine, tenuiores, apicem versus incrassata, tot ni-
grse; articulo 1:0 clavato, 2:0 ovato, 3:0 breviter obconico mejori,
4-10 sensim latioribus, omnibus transversis, ullimo ovato, prasce-
denti sesqui majori. Thorax coleopteris dimidio angustior, latitudine
sva fere dimidio brevior, lsteribus ante medium leviter rotundatis,
angulis anticis deflexis, posticis oblusiusculis; supra leviter convexus,
basi fovgola impressus, maris in medio late foveolatys; subtiliter pun-
ctatus, fere glaber, nitidus, niger. Eiytra thorace sesqui longiora,
depressiuscula, apice truncata, subtiliter sed evidenter punctata,-nitida,
fere glabre, nigra. Abdomen supra crebrius punctatum, apice sub-
leve, totum nigrum, nitidum. Pedes fusco-testaoei, femoribus paulle
obseurioribus.

Funnen i ruttnande svampar vid Heckeberga i Skåne.

H. sericea. Elongata, subdepressa, tenuiter pubescens, subtiliter pun-
ctata, nitidula, nigra, antennarum basi, elytrisque fuscescentibus, pe-
dibug testaceis; thorace transversim subquadrato, basi foveola impresso ;
colegpteris subquadratis, evidenter punctatis; abdomine parcius sub-
tiliter punctato, apice levi. Long. 3 lin.

Mas fronte leviter impressa, abdominis segmento ultimo dorsali
apice leviter emarginato, distinctus.

H. sericea Murs. Opusc. Ent. Cab. 1, 4, 19 (forte).

H. eorving similis, antennig, plytris pedibusque pallidioribus,
thorace latipri at punchara subtiliori gistincta. Caput thorace paullo
angustius, aubrotundatum, depressiusculum, subtiliter punctatum, niti-

. dum, nigrum, palpis fusco-testaceis. Antennz capitig thoracisque lon-

günding, mediprees, Apicem versus crassiores, fusco-nigra, hasi palli-

25.

26.

— 4102 —

diores; artıculo 2:0 3:0 fere duplo majori, 4+—10 transversis, sensim
latioribus, ultimo ovato, pra&cedenti sesqui majori. Thorax ooleopteris
parum anguslior, latitudine sua fere dimidio brevior, basi et lateribus
leviter rotundatis; supra convexiusculus, basi foveola parva impressus,
obsoletissime canaliculatus, tenuiter pubescens, obsolete punctatus, sub-
nitidus, niger. Elytra thorace longiora, subdepresss, nitidula, sub-
tiliter sed evidenter punctata, parcius pubescentia, fusca. Abdomen
lineare, supra depressum, parcius punctulstum, apice leve, nitidum,
nigrum, ano vix piceo, Pedes testacei.
Funnen i ruttnande vegetabilier vid Lund.

H. funebris m. Breviuscula, leviter convexa, subglabra, subtiliter
punctata, nitidula, nigra, antennarum basi pedibusque testaceis, fermo-
ribus fuscis; thorace brevissimo, coleopteris parum angustiori, aaquali;
elytris thorace paullo longioribus, evidenter punclatis; abdomine late-
ribus subrotundato, toto confertim punctato et pubescenti. Long. 1 lin.

H. clancula Er. Gen. et Spec. Staph. 113, 68. (forte).

Ab H. clancula En. thorace basi haud canaliculato pedibusque
obscurioribus forsitan distincta. Caput rolundatum, subdepressum,
nitidulum, nigram. Antenn® capitis thoracisque longitudine, tenui-
ores, apicem versus leviter incrassatz, fusca, basi testaces; articulo
2:0 ovato 3:0 fere duplo majori, 4—10 sensim latioribus, Crassitie
brevioribus, ultimo pracedenti sesqui majori, ovato. Thorax coleo-
pteris paullo angustior, latitudine sua duplo brevior, angulis anticis
deflexis, posticis rectiusculis, basi utrinque leviler sinuatus, lateribas
apicem versus subangustatus; supra transversim subconvexus, zqualis,
nitidulus, subglaber, niger. Elytra thorace fere sesqui longiora, evi-
dentius punctata, angulo apicali externo subsinuato, interne oblique

‚truncato, leviter convexa, subglabra, nitidula, nigra. Abdomen totum

supra confertim punctstum et pubescens, nigrum, ano concolore. Pe-
des testacei, femoribus fuscescentibus,
Sällsynt på fuktiga ställen.

H. nigripes m. Elongate, convexiuscula, subtiliter punctata, parcius
nigro-pubescens, nigra, vix wneo-micans, tarsis testaceis; thorace
coleopteris subangustiori, transversim subquadrato, basi foveolato; ab-
domine toto confertim punotato. Long. 1} lin.

H. atramentarie similis et affinis, corpore paullo convexiore,
antennarum structura abdomineque confertim punctato facile est di-
stinguenda. Caput thorace angustius, suborbiculatum, convexiusculum,
nitidum, parcius punctatum, oculis modice prominulis, nigrum, palpis
concoloribus. Antenne, eapitis thoracisque longitudine, mediocres,
apicem versus Vix incrassatz, tote nigra; articulo 2:0 3:0 subbre-
viori, obconicis, 4:0 sequentibus vix minori, 5—10 leviter transversis,
ultimo ovato, pracedenti sesqui majori. Thorax coleopteris angustior,
latitudine sua dimidio brevior, lateribus ante medium leviter rotun-
datus, angulis anticis deflexis, posticis obtusis; leviter convexus, basi
foveola transversa impressus, crebre et evidenter punctatus, lateribus
pilis paucis nigris exsertis, subzneo-niger, nitidus, Elytra thorace
paullo longiora, leviter convexa, nitida, nigra, subseneo-mitantie, crebre

einen /

27.

28.

29.

sat fortiter puncteta. Abdomen totum nigrum, nitidum, confertim
Punctatum, nigro-pilosum. Pedes nigri, tarsis obscure teslaceis.
Funnen i utsipprande eksaft vid Ringsjön i Skåne.

H. wneipennis ın. Depressiuscula, confertissime punctulata, nigro-
pubescoens, nigro-snea, subnitida, femoribus fuscis, Libiis tarsisque
testaceis; thorace ooleopterorum latitudine, foveola basali impresse,
lateribus pilosulo; elytris thorace longioribus, livido-aneis, circa scu-
tellum anguloque externo fuscis; abdomine aterrimo, dense punctulato,
apice levi, lateribus pilosello.. Long. 1} lin.

Mas fronte impressa abdominisque segmento ultimo dorsali apiee
in medio leviter emarginato distinctus.

H. atramentari® similis et affinis, corpore magis depresso, an-
tennis longioribus, thorace elytrisque’ fortius punctatis diversa tihi
videtur. Caput subrotundatum, thorace angustius, leviler convexum,
minus crebre, subtiliter punctatum, nitidulum, nigrum, ore palpisque
nigro-fuscs. Antennz capite thoraceque paullo longiores, mediocres,
apicem versus vix incrassatz, nigra, fusco-pubescentes; articulo 2:0
3:0 zquali obconicis, 4—10 subzqualibus, penultimo crassitie vix
breviori, ultimo oblongo, prascedenti fere duplo longiori. ' Thorax
coleopteris paullo angustior, latitudine sua dimidio brevior, lateribus
ante medium vix, basi leviter rotundatus; supra depressiusculus, basi
linea tenui iransversa impressus, angulis anticis parum deflexis, po-
sticis obtusis, confertim profundius punctalus, niger, subzeneo-micans,
lateribus nigro-pilosis. Elvira thorace paullo longiora, in medio pa-
sum dilatata, depressiuscula, apice angulo externo vix sinuato, }ivide-
znea, circa scutellum anguloque externo nigro-fusca, confertim sat
profunde . punctata. Abdomen supra segmentis anterioribus erebre
punctatis, apice subleve, lateribus, praeserfim apicem versus nigro-
pilosis, atrum, nitidum, ano piceo. Pedes sordide testacei, femoribus
obscurioribus.

Funnen i utsipprande eksaft vid Ringsjön i Skåne.

H. celata. Linearis, parum nitida, tenuiter fusco-pubescens, subtilissime
punctata, plumbeo-nigra, pedibus fusco-testaceis; thorace leviter con-
vexo, basi canaliculato; elytris therace longioribus; abdomine crebrius
et subtiliter apice vix parcius punctato. Long. $ lin.

Ex. Gen. et Spec. Staph. 122, 92.

Funnen under ruttnande vegetabilier i Lund.

Anm. Till storlek och utseende mest lik H. caula, men pun-
cturen mycket finare, thorax utan sidohär.

H. Zostere m. Elongata, depressiuscula, tenuiter fusco-pubescens,
subtilissime . punctulata, plumbeo-nigra, pedibus picescentibus; tho-
race brevi, subtiliter canaliculato; elytris piceo-nigris, subdepressis;
abdomine sublineari, supra dense et zqualiter punctate. Long. 1 lin.

Magnitudo et statura fere pracedentis, thorace per tolam longi-
tudinem subfiliter canaliculato, antennarumgue struciura diversa. Ca-
put thorsce paullo minus, nigrum, nitidum, parce et subtiliter pun-
ctatum, fronte in medio foveola impressa. Antenna capite thoraceque
longiores, tenuiores, apicem yersus vix incrassatz, tote nigra; arti-

30.

— 1 —

enlo 2:0 cylindrico 3:0 obconico subzequali, $--40 tränstersid, sensim
paullo latioribus, ultimo oblongo, spice ublique truncåto. Thorax
coleopterorum latitudine, longitudine fere duplo Iatior, lateribus et
basi leviter rotandatus, transversim leviter convexus, canalicula tenui
impressus, niger, nitidus, subtilissime punctetus. Elytra thorace sesqui
longiora, subtiliter punctulsta, nigro-pices, nitida, subdepresss. Abdo-
men sublineare, dense et subtiliter punctatum, dense pubescers, totum
nigrum, nitidum, lateribus haud pilosellis, segmento ultimo apioe leviter
emarginatum. Pedes pioeo-testscei.
Funnen på hafskusten vid Lomma i Skåne.

H. cyrtonota m. Elongata, depressiuscala, nitidula, fusco-pubescens,
obsolete punctata, nigra, antennarum scapo pedibusque testaceis;
thorace transverso, basi vix foveolato; elytris thorsce paullo longi-
oribus, apice truncstis; abdomine toto confertim punctato. Long $ lin.

Statura fere H. analis, sed latior, thorace breviore et minus
oonvexo distincte. Caput rotundatum, Ihorace paullo angustius, sub-
depressum, fronte in medio puntte impresso, obsolete punctatum,
nitidulum, nigrum, ore palpisque fusco-testaceis. Antenna vix Capitis
tboracisque longiludine, tenuiores, apicem versus vix incrassatae, fuscz,
basi testacex; articulo 1:0 magno, ovato, 2:0 obconico 3:0 sesqui
majori, 4—10 sensim paullo latioribus, penultimo transverse, ultimo
ovato, pracedenti sesqui majori. Thorax Iransversus, coleopteris vix
angustior, latitudine sus fere duplo brevior, lateribus leviter, basi
fortius rotundatus, angulis posticis obtusis; supra depressiusculus, fo-
veola basali obsolete impressus, obsolete punctatus, fusco-pubescens,
niger, subnitidus. Eiytra thorace paullo longiora, depressiuscule, ob-
solete punctala, apice truncata, nilidula, nigra. Abdomen lineare,
supra totum confertim punctatum, segmentis anterioribus iransversim
impressis, densius fusco-pubescens, nitidulum, nigrum, ano vix piceo.
Pedes obscure testacei.

Sällsynt på fuktiga ställen vid Lund.

H. laticeps m. Depressiuscula, obsolete punctate, pube fusco-fave-
scenti vestita, nilidula, nigro-fusca, elylris antennisque obsture testa-
ceis, his basi ano pedibusque flavis; thorace coleopterorum latitudine,
transversim spbquadrato, basi obsolete foveolato; elytris depressis;
abdomine crebrius apice parce punctulato. Long. 1 lin.

H. anali affinis, magis depressa, elytris longioribus thoraceque
basi vix foveolato distincta. Caput thoracis latitudine, breviter ovatum,
basi haud constriotum, subdepressum, nilidulum, subtiliter punetatam,
nigro-fusoum, ore palpisque testaceis. Antenna capitis thorscisque
longitadine, apicem leviter incrassatze, fusco-testace, basi peilidiores;
articulo 2:0 3:0 sesqui longiore, 4-—10 crassitie paullo brevioribus,
ultimo dvato, prascedenti 'sesqui majori. Thorax coleopteris vix an-
gustior, latitadine sus dimidio brevior, lateribus vix rotundatus; supra
depressinsculus, basi foveola obsolete impremsus, obselete punctatus,
nigro-fuschs. Eiytra thorace fere sestmi longiora, Uepresse, apice
iruacata, bubtilter pırhctulate, füsco-ietätes. Abdomen linasre, supra

32.

33.

34.

stinetus.

35.

. gmum, ars palpisque fusoo-tastaceis. Antenne oapitis tboracisque ,
longitudine, fonuiores, apicem versus vix Crassienes, nigro-fusce, Di- |
lose; articnlo 1:0 magmo, clavato, subims pioportestspeo, 20 3:0 >"

— 405 —

crebrius' apice parcius punctatam, nigro-fuscum, nitidulum, ano lestaceo.
Pedes teti pallide testacei. |

Funnen på fuktiga ställen.

H. viduata. Nigra, subnitida, antennis basi pedibusque testaceis;
tborace transversim suborbiculato, convexiusculo, basi foveolato; ely-
tris thoracis longitudine confertim punctatis; abdomine supra confer-
tissime punctato. Long. 13 lin.

Mas antennarum articulis 2—4 intus dense albido-pubescentibas
abdominisque segmentis 2 ultimis dorsslibus punctis subgranulatis,
ultimo ventrali utrinque leviter sinuato distinctus.

Er. Gen. et Spec. Staph. 111, 61.

Funnen under nedfallna löf i Fogelsäng nära Lund.

Anm. Till kroppsform nästan lik H. longicornis, men mindre
glänsande, antennerna ljusare, abdomen på öfre sidan tätt punoterad,

H. oonfusa. Breviuscula, nigra, nitida, parcius pubescens, thoracis
lateribus elytrisque dilute piceis, antennsrum basi apiceque, ano pe-
dibusque rufis; thorsce brevi, basi foveolato, angulis posticie subrectis;
elytris subtilter punctatis; abdomine sat crebre punctulato, apice
polito. Long. 1$ lin.

Minze Gorm. Zeitsch. V. 215, 41.

Funnen i sällskap med Formica fuliginose.

Anm. Mycket lik H. favipes, men mindre, thorsx med en basal-
grop, dennes bekhöra ej spetsiga, abdomen vid roten tätt puncterad.

Div, 3. Thorace transverse, abdomine apicem versus
subangustato.

H. hospita. Oblonga, nitiduls, diluto brunnea, subtilissime punctata;

tborace transverso, obsolete canaliculato, abdomineque piceo, supra

crebrius punctate apicem versus politum angustatis. Long. 13 lin.
Mas abdominis segmento ultimo dorsali apice 4-dentato di-

Mercer Germ. Zeitsch. V. 216, 43.

Funnen i sällskap med Formice.

Anm. Till kroppsform mycket lik H. cinnamomea, men min-
dre, abdomen på öfra sidan vid basen tätt puncterad.

H. cinnamoptera m. Oblonga, punctulata, pubescens, subeneo-micans,
nigra, antennarum scapo subtus elytrisqgue piceo-testeceis, pedibus
lucide testaceis; thorace transversim subquadrato, basi foveelato; ab-
domine versus apicem leviter angustato, supra basi dense punctate
et pubescenti, apice polite, lateribus pilosellis. Long. 1-—1} lin.

H. aneipenni m. similis et affinis, antennis vero longioribus,
basi pedibusqgus dilatioribes, thorace multo subtilius punotato abdo-
mineque apicem versus subengusto distincta mihi videtur. Ceput
sabrotundstum, ihorece anguetius, vertice vix constrictam, leviter
convexum, subtiliter punctatum, oculis sat prominnlis, nitidulum, ni-

E 3
ri

r. +
DL u jö:
er

36.

37.

zquali, obconicis, 4—10 inter se fore zequalibus, penultimo crassitie
vix breviori, ultimo oblonge, pracedenti plus quam sesqui longiori.
Thorax coleopteris paullo angustior, latitudine sus dimidio brevior,
lateribus et basi leviter rotundalus, apice compressiusculo, angulıs
anticis deflexis, posticis obtusis; supra convexiusculus, basi foveola
parva impressus, confertissime subtiliter punctatus, niger, subzneo-
micans, laleribus parce nigro-pilosis. Elytra thorace paullo longiora,

. depressiusculs, parum nitida, piceo-teslacea, vix &neo-micantis, apice

intra angulum externum subsinuato, subtiliter sed evidenter punctata.

Abdomen supra depressum, spicem versus leviter anguslatum, niger-

rimum, nitidum, ano piceo-testaceo, segmentis primis dense punctatis,

apice politum, lateribus parcius nigro-pilosis Pedes toti lucide testacei.
Funnen i utsipprande eksaft vid Ringsjön i Skåne.

H. macrocera m. Elongata, depressiuscula, nigro-pnbescens, crebre
punctata, nitida, nigra, antennis concoloribus, thorace multo longi-
oribus, elytris, ano pedibusque piceo-testaceis; thorace transversim
subquadrato, basi canaliculate; abdomine confertim, apice parce pun-
ctato, leteribus pilosulis, apicem versus subangustato, Long. 1 lin.

H. caut® Es. similis et affinis, punctura subtiliori antennarumque
structura diversa. Caput suborbiculatum, tborsce angustius, basi haud
constrictum, leviter convexum, crebre sat fortiter punctatum, nitidum,
nigrum, ore palpisque nigro-fuscis. Antenn» capite thoraceque multo
longiores, validiores, apicem versus non incrassatz, totz nigra; arti-
culo 2:0 3:0 zquali, breviter obconicis, 4:0 sequentibus vix minori,
5—10 crassitie fere longioribus, zqualibus, ultimo elongato, praece-
denti duplo longiori. Thorax coleopteris paullo angustior, latitudine
sua dimidio brevior, lateribus et basi leviter rotundatus, angulis an-
ticis deflexis, poslicis obtusiusculis; supra leviter convezus, basi cana-
licula brevi impressus, conferlim evidenter punctatus, nitidus, niger,
lateribus parce nigro-pilosis. Elytra thorace vix longiora, depressi-
uscula, apice truncata, confertim punctata, piceo-testacea, apice dilu-
tiora, nitida, fusco-pubescentie, Abdomen apicem versus leviter an-
gustatum, segmentis primis supra crebre punctalis, apice sublsvi,
lateribus pr&sertim apicem versus nigro-pilosis, nitidum, nigrum, ano
piceo-testaceo. Pedes fusco-testacei.

Ennnen i hästspillning vid Lund.

H. püosiveniris in. Breviuscula, parum nitida, parcius pubescens,
punctulata, nigra, pedibus sordide testaseis; thorace apicem versus
angustato, basi obsolete canaliculato; elytris substrigoso-punctatis;
abdomine apicem versus angusiato, dense punciato, dense nigro-
pubescenti, lateribus pilosis. Long. & lin.

H. fimetarie similis, punctura abdominis antennarumque stru—
ctura diversa. Caput thorsce multo minus, suborbiculstum, convexi-
usculam, crebre punctulatum, nigrum, palpis fusco-nigris.. Antennz
capitis thoracisque longitudine, tenuiores, apicem versus vix €rassiores,
totze nigra, fusco-pubescentes; articulo 2:0 3:0 parum majori, —10
subzqualibus, crassitie paullo brevioribus, uliimo oblongo, prascedenti
fere duplo majori, apice oblique truncato. Thorax coleapterorum

38.

— 4107 —

latitudine, apicem versus leviter angustatus, latitudine sua plus quam
dimidio breviori, subnitidus, niger, disco antico transversim convexi-
assules,: Isteribus Ietiter rotundatıis, bas! obsolete tanalidulatus, crebre
punctulatus, percius pubescene. Elytra tborace paullo longiora, sub-
tiliter sed evidenter transversim substrigoso-punctats, intra angulum
externum vix sinuata, subdepressa, fusco-nigra, fusco-pubescentia.
Abdomen apicem versus atlenuatum, crebre punctulatum, dense fusco-
pubescens, totum nigrum, subopacum, lateribus nigro-pilosis. Pedes
fusco-iestacei, posteriores paullo obscuriores.
Funnen i utsipprande eksaft vid Ringsjön i Skåne.

H. obfuscata. Elongata, depressiuscula, obsoletissime punctata, pube
pallida sericea dense vestita, fusca, antennarum basi, thoracis late-
ribus, ano, segmentorum ventralium marginibus pedibusque testaceis;
thorace transverso apicem versus subangustato, saquali; elyiris thorace
vix longioribus; abdomine apicem versus attenuato, dense punctulato,
lateribus parcius pilosis. Long. 1 lin.

Aleochara obfuscata Gaav. Micr. 87, 28.

Funnen under ruttnande vegetabilier vid Lund.

Anm. Lik H. aterrima, men af en blekare färg, beklädd med
fint, Jjusgult, sidenskimrande ludd.

—_— 408 —

Shänker tll Hikele Naturhistoriska Muse.

Zoologiska afdelningen.
Af Conservator Meves.
En Anthus cervinus. |

Tre ex. Fringilla linaris var. vulgaris,
Tre ex. Frigilla linaria var. alnorum.

Af Advokatfiskal Lind.
En Coturnix vulgaris.
Af Kapten v. Hofsten.

En Psittacus pondioerianus.

= 109 —

ov Md Akademiens offentliga sammanträde på dess årliga hög-
tidadag, den 34 Mars, afgaf Sekreteraren följande berättelse om
:hvad sig tilldragit inom Akademien sedan 4855.

Sedan förslag till utgifvande af de vetenskapliga resultaterna af fre-
gatten Eugenies jordomsegling genom Akademien blifvit uppgjordt och det-
samma vunnit Kongl. Maj:ts nådiga bifall, hafva erforderliga medel till ar-
betets påbörjande i nåder blifvit anvisade, samt Herrar Frirs, S. Loven
och Ånestaöm till hufvudredaktörer blifvit utsedde. Betydliga förarbeten
äro redan af Hrr ÅnGernöM, SKocman, Kinsene och Anpensson utförda ej
blott med afseende på nödiga undersökningar och materialiernas ordnande,
utan äfven med hänsyn till utmärktare föremåls beskrifning och afteck-
nande, så att tryckningen under innevarande år kan börjas.

På Akademiens underdäniga förord bar Kongl. Maj:t i nåder tillde-
lat Herr Bonzuan ett af honom sökt anslag för utgifvandet af andra delen
till Insecta Caffrarie, hvaruti framställningen af det för Entomologien hit-
tills obekanta bland Ingeniören Wuanrzenes sydafrikanska samlingar fort-
sättes, äfvensom ett understöd åt Herr Anserım till fullföljandet af hans
Palzontologia scandinavica, genom hvilket arbete en oväntad rikedom på
fornverldens djurarter inom fåderneslandet uppenbaras.

Med de statsmedel, som utaß till anskaffande af originalmålningar af
svenska växter, bar äfven detta år, i rikets sydliga delar, en större mängd
Svamp-srter i afbildning erbållits under samma personers medverkan, som
sistförflutna år.

Men utom dessa bevis på Kongl. Maj:ts nådiga hägn om Akedemien
och vetenskaperne, har hon äfven rönt hugnande vedermälen af den en-
skilda välviljan. Ett sådant, lika hedrande för den ädle gifvaren, som
gagnrikt för den vetenskapliga forskningen, lemnar framlidne Öfver-Direk-
tören Wuarımanzs betydliga' donation till Akademien af icke mindre än
36,000 R:de Riksmynt, hvaref räntan skall användas titl prisbelöninger
für rön och uppfinningar, som befordra vetenskapernas och näringarnes
framsteg, samt till understöd för undersökningar och resor ledande till
nämnda mål; utom hviken frikostiga gåfva äfven de båda Universiteterna
och härvarande Slöjdförening bekomma rikliga medel, sammanlagdt upp-
gående till 28,000 R:dr ofvannämnda mynt, de förra till stipendier för
yngre akademiske lärare, den senare till uppmuntran och understöd åt
ynglingar, som giva hopp om att blifva skicklige näringsidkere, semt till
belöning för uppfinningar och förbättringar i slöjder och näringar.

Liksom -under föregående år har Akademien äfven under detta lem-
nat vetenskaplig utredning af åtskilliga till hennes utlåtande af Kongl.
Maj:t i nåder remitterade frågor, t. ex. om sökte anslag till utgifvande af
lärda verk och företagande af vetenskapliga resor; om förändring af gäl-
lande föreskrifter med hänsyn till beskaffenheten af fiskeredskap, som be-
gagnas vid Eifkarleby ®rono-laxfiske; om ändamålsenligheten af de till
taflen anmälda instrumenter för bränvins mätning och profning, m. fl,
och för närvarande her Akademien under bandläggning anskaffandet af
modeller till Kkare för mått och vigt, äfvensom en remiss med anledning
af underdäniga framställningar om tillvägabringande af geologiska under-

— HO —

sökningar, och derpå grundade kartor, für bela riket och för Upsala lån. —
På Embetsverkens begäran har Akademien likaledes utlåtit sig öfver flere
ämnen, t. ex., på anhållan af Öfver-Direktörsembet vid Landtmäteriet, öf-
ver användbarheten af inlemnade likare för mått, mål och vigt.

Det har varit Akademien angeläget att utan afbrott fullfölja sin
verksamhet genom utgifvande af skrifter, och hafva sålunda handlingar,
öfversigt af förhandlingarne vid sammankomsterna och årsberättelser öfver
vetenskapernas framsteg dels under året utkommit, dels befinna de sig
under tryckning.

En olägenbet, särdeles för det matematiska trycket och de till af-
handlingarne hörande taflorna, hvilken, från de af Akademien utgifna hand-
lingarnes början, förefunnits i deras mindre oktavformat, kommer nu att
upphöra. Med år 1855 börjas nemligen en ny följd i större qvartfor-
mat och i ett efter tidens fordringar lämpadt yttre skick. Till denna år-
gång äro två uppsattser inlemnade af Herr C. J. Surpavarı, en af Herr
A. E. Horncren samt en af Herr Eaomann, och för 1854 års handlingar
har ett bidrag af Herr Hiur tillkommit.

Talrika meddelanden, inom de särskilta vetenskapernas områden, hafva
vid sammankomsterna egt rum, för hvilka i öfversiglen af förhandlingarne
närmare redogöres. Bland dessa torde här böra nämnas Herr Enuurns
beskrifning på en ny telegrafapparat, medelst hvilken två underrättelser
samtidigt kunna afsändas i. motsatt riktning på en och samma telegraftråd.

De jurnaler öfver meteorologiska och vattenhöjds-observationer m.
m., som åren 1854 och 1855 vid fyrbäksstationerna blifvit förda, äro till
Akademiens begagnande aflemnade genom Kongl Förvaltningen af Sjöären-
derna, och Herr Amiralen Karucea har äfven för sistlidet år meddelat de
sammandrag han gjort ur jurnalerna för 1855 med hänsyn till vindtryc-
ket, vindarnes, och särskilt de starkaste stormarnes gång, Som vanligt
har Herr Kronofogden Burmaxw i Neder Calix insändt sina derstädes förda
meteorologiska anteckningar, och Herr Enunp har framlagt en plan för
sådana observationers anställande öfver hela landet, hvilken för närvarande
är under Akademiens granskning.

Herrar Srerre och Badin, som senast innehaft Byzantinska stipen-
diet, äro i slutet af det nyssförflutna året till fåderneslandet återkomna,
samt med sina reseberättelser sysselsatta. Dylika berättelser äro af Herrar
S. Lovtr och Ancsraön afgifna i anledning af de vetenskapliga resor de
med Akademiens anslag föregående år verkställt, den förre till fullföljande
af sina undersökningar öfver de lägre hafsdjuren i Bohusläns skärgård,
den senare för fortsättandet af magnetiska observationer i mellersta Sverge.

Den mödosamma beräkningen af gradmätningarne i Lappmarkor har
betydligt fortskridit och de erforderliga bestämningarne af afståndet mellan
den svenska gradmätningens ändpunkter, äfvensom af polhöjder och azi-
mutb äro delgifna Stats-Rädet Srauwe, på det resultaterna af den stora
mätningen, mellan Ismail i trakten af Svarta Hafvet och Alten vid Ishaf-
vet, utan uppehåll må kunna beräknas. — För att underlätta arbetet vid
Observatorium och derjemte bidraga att åt fäderneslandet återbörda en
skicklig vetenskapsman, har Kollegii-Assessoren Lirpuacsn, hittills anställd
vid Observatoriet i Pulkowa, till härvarande Astronoms biträde blifvit sn-
tagen, och är denna vår att hitlörvänte.

-— 144 —

I ändamål att påskynda bearbetningen af de materialier Herr Ingeniö-
ren Wanısens från södra Afrika hemfört har den utmärkte Entomologen
Loew i Meseritz emottagit vissa insektgrupper deraf till beskrifning. |

Den större brasilianska växtsamling, som med allmänna medel från
Rektor Wiperen blifvit inköpt och till Akademien öfverlåten under före-
skrift, att dupletter skulle till vissa läroverk aflemnas, är numera så ord-
nad, att det fastställda vilkoret i allo kunnat uppfyllas och dupletisamlin-
gar bhfvit tilldelade rikets båda Universiteter, 12 Gymnasier, 2 Katedral-
skolor, Elementarskolan härstädes och Karolinska skolan i Örebro, eller åt
flera läroverk än de från början bestämda, hvarförutan en samling till
Universitetet i Kristiania blifvit öfversänd.

Under sistförflutna höst började Herr Enıurn, inför ett talrikt audi-
torium, de s. k. Thamiska föreläsningarne öfver värmeläran med tillämp-
ning, men blef af sjukdom hindrad att då afsluta dem; de komma
innan kort att fortsättas.

Förbindelserna med främmande lärda hafva blifvit ytterligare ut-
vidgade genom utbyte af skrifter med: Vetenskaps-Institutet i Venedig,
Wetterauiska Sällskapet i Hanau, Nederländska Sällskapet i Batavia, Veten-
skaps-Societeten i Manchester och Naturforskande Sällskapet för Östersjö-
provinserna i Dorpat.

Bibliotheket har, oberäknadt det årliga inköpet och utbytet, blifvit
riktadt med flera värdefulla gåfvor, hvaribland H. Maj:t Konungen i nåder
täckts förära fortsättningen af det dyrbara arbetet Natural History of New
York, H. Ex. Friherre lunar öfverlemnat 315 bref och 5 kortare uppsatt-
ser af Linnés hand, samt Universitetet i Kristiania ett större antal i Norge
utgifna skrifter. — För vinnande af ett högst behöfligt utrymme komma
sådana, ej skänkta arbeten, som icke tillhöra Akademiens verksamhet, att
under vissa vilkor aflemnas till andra institutioner, dit de närmare höra, —
Då Akademiens hittills varande nitiske Bibliothekarie af nya göromål fun-
nit sig hindrad att med befattningen fortfara, har Amanuensen vid Kongl.
Bibliotheket Herr J. A. Antstranp till densamma blifvit utsedd.

De fysikaliska samlingarna hafva på Kongl. Maj:ts nådiga befallning
fått emottaga till svenska regeringen öfver lemnade normal-etalonger för en-
gelska längdmåttet och skålpundsvigten, äfvensam med Högstdensammes
nådiga tillstånd äldre svenska likare och åtskilliga matematiska instrumen-

- ter från Kongl Landtmäteri-Kontoret komma att öfverlemnas. Genom

Herr WALcimarés donation har dessutom erhållits en af honom uppfunnen
gonyometer m. m. — Sjelf bar Akademien för 1,650 R:dr Riksmynt in-
köpt en optisk theodolith af Pısron och Maarıns i Berlin.

Riksmusei mineralogiska. samling har genom byte med främmande
länders mineraloger vunnit tillökning af ett större antal särdeles vackra
exemplar, liksom många värdefulla inbemska mineralier genom Intenden-
tens [försorg blifvit insamlade. Flera föräringar hafva dessutom ingått,
men inköp bafva ej kunnat ske af brist på medel, hvilka erfordrats till
fortsättning af förvaringsrummens inredning med behöfliga skåp.

Den botaniska afdelningen har från Nataralbistoriska Museum i Paris
genom Professor Baoncmart orhållit öfver 800 växtarter från Nya Holland,
van Diemens land och Brasilien, af Herr Tırzısaca omkring 700 species
från Berlins botaniska trädgård, samt i öfrigt spanske växter från Hoir

— MH —

Linse i Köpenhamn, andra sydeuropeiske från Professor Scawurer i Siras-
burg, Szamse's schweiziska Selices, Leiextoxs engelska Rubi och Trnao's
sicilianska grüsarter af Akademie-Adjunkten Anpzasson, äfvensom svenska
växter af Rådman Brvaume, Magister Backuan, Siuderenderne Stamm
och Barannerrs. — Under Intendentens långvariga sjukdom har Herr Ar
peasson vid befattaingen biträdt.

Äfven de zoologiska samlingarna hafva under det förflutna året vun-
nit en ej obetydlig tillväxt, hufvudsakligen mom de overtebrerade djurens
klasser. Så har Herr Brukspatronen P. H. Vicromin förärat mer än 2000
från Cap-kolonien af hans alltför tidigt hädangängne son hemförda insekter,
tillhörande de flesta ordningarna; hvarförutan Entomologie Intendenten
under förra sommaren i Stockholmstrakten samlat betydliga insekt-förråder,
bland annat öfver 3000 individer af famifjen Ichneumonides. Likaledes
äro från Bohusläns skärgård värderika samlingar af lägre sjödjur hemförda
af Intendenten för denna afdelning. I utbyte hafva dessutom större in-
sekt-remisser ingått från Herrar Aust, Mursant, Doman, Farnuane, Åren
med flere. ”

Slutligen bar den ethnografiska samlingen emottagit utmärkta bidrag
genom Herr Grefve Armanp Foucht n’Öraante's fortfarande välvilja, i det
han ytterligare öfverlemnat vapen, prydnader. m. m. från Indianerne kring
Rocky Mountains i norra Amerika, hvartill vidare kommer Herr Notarien
F. Ta. Bırızencs föräring af en riddrägt med tillhörande sadelmundering
m. m., sådan den brukas af landtfolket j södra Amerika (Guachos).

Sedan Minnesstoden öfver Berzeums under förra sommaren från Müs-
chen lyckligen hitkommit och grundläggningen blifvit fulländad, samt ar-
betet & piedestalen till det väsendtligaste utfördt, kommer aftäckningen
eannolikt under året att ega rum,

Herr Bomesan, som tillkärnagifvit sin önskan att i entomologiskt hän-
sende besöka Umeå och Piteå Lappmarker, har för sådant ändamål er
hållit Akademiens reseanslag under inneverande Ar.

Enligt Akademiens stadgar tillkommer det henne att med ett pris af
en större guldmedalj utmärka vetenskaphga skrifter af ovanligare värde,
hvifka svenska författare under året utgifvit. Det är med sann tillfreds
stöllelse hon omfattar det tillfälle som nu erbjudit sig, då hon tilldelar
Professor Nirsson ett exemplar i guld af sin större minnespenning öfver
Linmt, såsom ett bevis på sitt erkännande af de stora förtjenster Herr Nus
son, genom sin nu fulländade Skandinaviska Fauna, förvärfvat om utred-
ningen af fäderneslandets vertebrater.

Den Fenanensza belöningen bar Akademien tillerkänt Lektor Björure
för den i hennes handlingar införda uppsattsen om integrering af en dil-
feröntiel-equetise, och den LispsousKa åt Professor Enrunp för hans nyse
atomda upptäckt af en telegraf-apparat, medelst hvilken två underrältel-
ser „tigt kunna afsändas i motsatt riktning på en och samma tale
graftråd.

Sia uppmuntran för visad skicklighet i tillverkning af mathematiska
instrumenter har hon tillagt fnstrumentmakarne Bzac och Sünzuser-

AV migapspenningen för dagen är egnad åt hennes framlidne Led
mat och Sekveterara Jöxs Svanseac är redan nämndt.

— 413 —

Under det nu tilländagångna året har Akademien bland sina Leds-
möter genom döden förlorat: Bergshauptmannen och Riddaren af K. N.
O. J. H. ar Fonmseries; Professoren, Stadsläkaren i Gefle, Riddaren af K.
W. O. Cası Nonpsuan; Erkebiskopen, Prokansleren och Ledsmoten af
Kongl. Maj:ts Orden, Doktor H. O. Houssraöu; Öfverdirektören, Riddaren
af K. N. O., L. J. Warcmanx; Statsrådet, Riddaren och Kommendören af
Kongl. Maj:ts Orden Gassıer Poppius; Presidenten och Kommendören med
St. K. af K. N. O., Friberre C. D. Sxoswan; Professoren vid Jardin des
Plantes i Paris G. L. Duversor; Generaldirektören för geologiska under-
sökningen i Storbritannien Sir Hear Tuomas px LA Brcne och Professoren
vid Ecole de Meödecine i Paris F; Masannır; hvaremot hon under samma
tid med sig såsom Ledamöter förenat: H. Ex. Justitia Statsministern m.
m. Herr Grefve G. A. Spınur; Professoren vid Universitetet i Kristiania
Herr Micnaer Saas; Öfverläkaren, Professoren och Ridd. af K. N. O. Herr
P. HB. Maciusten; Statsrådet, Chefen för Kongl. Ecclesiastik-Departementet,
Ledamoten af K. N. O. Herr L. A. Ansou; Auditören Herr Gzoae Scueurz;
Kaptenen Herr Friberre A, H. E, Focz; Prinsen af Canino Cart Lucien
Bonaparte; Botanices Professoren i Leyden Herr C. L. Buvur; Senatorn,
Directorn för Observatorium i Paris Herr U. J. Le Venaer; General-
Directorn för geologiska undersökningen i Storbritannien Sir Ropemic Mua-
cnıson och Medicine Professoren i Utrecht Herr J. L. C. SCRROKDER VAN
pen Koıx.

Inlemnade skrifter.

Hr Sumpevarıs afhendling om fonetiska hokstäfver, som varit remitterad till
Hrr A. Rerzıus och Hırpessann, återlemnades med tillstyrkan af dese
intagande i Akademiens Handlingar.

Af Kongl. Förvaltningen af Sjöärenderna: Meteorologiska observationer
anställda vid fyrbåksstationerna.

Remitterades till Hr ERDMANN.

Af Chefen för Sjö-Karte-kontoret Hr Kapten J. E. Warmsrre: Samman-
drag af observationer till utrönande af kompassens missvisning på
Sverges kust och insjön Venern.

Remitterades till Hr Eprunp.

- Akademiska angelägenheter.

Akademien kallade, genom anstäldt val, till Ledamot i nionde klas-
sen: Vice Bibliothekarien vid Kongl. Bibliotheket, En af de Aderton i
Svenska Akademien, R. N. O., J. U. Cand. Hr J. E. Rrpovisr.

Till Pr&ses under nu ingående akademiska år utsågs genom val
Hr Huss.

Frih. v. Beszow nedlade sitt presidium med ett tal om svenska Ord-
boksföretag från äldre till närvarande tid.

STOCKHOLM 1856. P. A NORSTEDT & SÖKER.

. m.

ÖFVERSIGT

KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS
FÖRHANDLINGAR.

Årg. 18. 1856. HM I.

Onsdagen den 14 Maj.

Föredrag.

Beskrifning på ett sätt att från en telegraf-station
samtidigt afsända tvenne underrättelser på en och samma
ledningstråd; af Studeranden vid Upsala Universitet M. M. Fro-
DERUS ").

Vill man från en station A till en annan A’ samtidigt af-
sända tvenne underrättelser, fordras i första rummet vid den
förra tvenne nycklar för att sluta och afbryta de strömmar, som
vid den sednare skola åstadkomma de serskildta signalerna. För
de sistnämndas uppfängande måste vidare finnas vid A’ tvenne
apparater, eller — om vi serskildt hålla oss vid Morszs tryck-
telegraf — tvenne relaiser, så inrättade, att det ena blott sättes
i verksamhet genom den ström, som af den ena nyckeln afbry-

tes och slutes, hvaremot det andras verksamhet ensamt bör vara
betingad af den andra nyckeln. Dessutom bör sådan åtgärd vid-
tagas, att båda apparaterna tro verksamma de ögonblick, då
nycklarne blifva samtidigt slutna.

För vinnande af mera reda i framställningen, vilja vi först
redogöra för den behöriga konstruktionen af relaiserna.

Uti fig. 4 må xx' och yy’ föreställa en horizontal genom-
skärning af tvenne elektromagneter, förfärdigade af mjukt jern
och omvirade med en öfverspunnen koppartråd /. Genom denna
ledes från ett konstant batteri B af ringa styrka en elektrisk
ström, hvars rigtning pilarne må utvisa. Detsammas magneti-

*) Härtill tafl. I.

— 16 —

serande förmåga kan modereräs dels genom sjelfva batteriets
förändrande, dels äfven genori insättande af en ändamålsenlig
rheostat i A. Då nu detta batteri är j verksamhet, och Btröm-
men tirköletår i ångifven rigtning, bildas vid © och y syd-
magnetism, vid x’ och y' åter nordmågnetiäm. Härpä göras de
vid ankarenas häfstänger fästade fjedrarne så starka, att de
fotm& skilja de förstnämnda från de serskildta elektrötodgneterdm.
— Den öfverspurna koppartråden !' står i förbindelse med led-
ningen från stationen Å, och är så uppvirad öfver elektromagne-
terna, att den öfver za’ går åt samma led som tråden /, men
öfver yy’ åt motsatt. I öfrigt antega vi för enkelhet skull dessa
relaiser fullkomligt lika inrättade.

Om nu vid A, från ett batteri B', den positiva strömmen
afsändes, kommer denna att hos ox' förstärka den magnetiska
kraften, hos yy' åter motverka densamma. Denna ström kan
derföre alltid så afpassas, att ankaret på relaiset X neddrages,
utan att polerna på elektromagneten yy' blifva omkastade ull
sådan styrka, att äfven detta relais slutes. Afsändes åter ut-
efter linien en negativ ström, kan likaledes denne så bestämmas,
att relaiset Y slutes, men X förblir öppet. Således se vi, att
om vid statienen Å den ena nyckeln afsände en positiv ström
af lämplig styrka, och den andra en negativ, skulle den förras
signaler tillkännagifvas af relaiset X, den sednares af Y; men
de ögonblick, då nycklarne vore samtidigt slutna, skulle dessa
strömmar blott cirkulera inom stationen A, så att ingen ström
framginge efter linietråden, då likväl båda relaiserna vid A’ borde
vara slutna. För att åstadkomma denna slutning måste vid den
förra stationen finnas ännu ett batteri B” af sådan styrka, att
den derifrån utgående strömmen, på samma gång den förstärker
den ena elektromegneten, förmår omkasta polerna på den andra
till sådan styrka, att deras attraktion på ankaret förmår öfver-
vinna fjederkraften. — Dessutom måste nycklarne vara så in-
rättade, att föret när båda äro slutna, den elektriska strömmen
från detta batteri eättes i förening med ledningstråden mellan
Blationerna.

—_— 171 —

For att undvika menlig inverkan af induktionsströmmar i
tråden /, må denna upplindas jemförelsevis få hvarf öfver elek.
tromagneterna. Tages den för öfrigt af lämplig tjocklek, torde,
oaktadt de få omvindningarne, ej batteriet B behöfva göras af
någon betydande styrka, för att åstadkomma åsyftad verkan.

Nu skulle således i ordningen följa uppgifvandet af någon
tjenlig konetruktion af nycklarne. I figg. 2 och 3 må de oskug-
gade partierna föreställa de delar, som äro förfärdigade af någouv
god ledare t. ex. koppar, de skuggade böra vara af något i det
närmaste oledande ämne. -— Från batteriet B’ nedledes den ne-
gativa strömmen i jorden, den positiva sättes i förbindelse med
a fig. 2. Då denoa nyckel är sluten, går strömmen genom #
öfver till d, som står i förbindelse med linien. Fräa ett annat
batteri B, ledes den positiva swömmen ned i jorden, den ne-
gativa sättes i förbindelse med a' fig. 3, och fortgår, då denna
nyckel är sluten genom c’ och d’ till stationen A’, Men då både
nycklarne samtidigt äro slutna, cirkulera, såsom förut anmärkte,
dessa strömmar blott inom stationen. — Från batteriet B” ledes
den Bna strömmen t. ex, den negativa ned i jorden, den posi-
tiva åter till f fig. 2, och går, då denna nyckel är sluten, ge»
nom det i hammaren Ac isoleradt inlagda metallstycket h öfver
till e, som står i förbindelse med e' fig. 3. Är denna nyckel
samtidigt med den förra sluten, går strömmen genom hammaren
c’ öfver till d’ och så vidare, en del till nästa station, en an
nan genom B' och B, ned i jorden. På det ej för stor del
af strömmen må taga denna afväg, insättes i ledningstråden till
jorden några rullar nysilfverträd, så att motståndet i denna led
sing blir ungefärligen lika med det i hnieträden. Således kom-
zer vid pass halfva strömmen från B” att afgå till A’, bvadan
batteriets styrka med hänsyn härtill måste berüknas, — Hvad
för öfrigt nycklarnes konstruktion i detalj beträffar, må anmöär.
kas, att man för underlättande af kontakt mellan hamrarne och
städen kan wid c och c’ insttta justeringe-skrufvar, hvilke, då
& och Ah’ beröra e och e' bringas i kontakt med d och d. Vi
dare kan under h inläggas ett tunnt lager af kautschuk, hvar-
igenom ofullständig beröring mellan h, f och e förekommes,

— 1 —

Slutligen vilja vi tillägga några ord med afseende på bat-
teriernas och relaisernas behöriga justering:

Vid all telegrafering har det visat sig vara icke allenast
fördelaktigt, utan till följe af den remanenta magnetismen nästan
oödvändigt, att den magnetiserande strömmens styrka så litet
som möjligt varierar; ty för att en svagare ström skall förmå
_ öfvervinna motståndet af fjedern inom relaiset, måste denna mån—
gen gång spännas mindre hårdt, än att den sedermera mäktar
öfvervinna den remanenta magnetismen efter en starkare ström.
Till följe häraf skola vi söka bestämma strömmarne så, att elek—
tromagneternas styrka så litet som möjligt varierar vid de till-
“ fällen, då relaiserna skola slutas. Från stationen A begäres en
kontinuerlig ström från det till telegrafering afsedda batteriet B”.
Denna ledes genom ena tråden till en differential-galvanometer,
strömmen från B genom den andra. Om nu galvanometern är
så konstruerad, att antalet af den förra trådens omvindingar für-
bäller sig till antalet af den sednares, som halfva antalet om-
vindingar af !' omkring hvardera elektromagneten till antalet om-
vindingar af I, så måste, när styrkan af B genom rheostaten så
modereras, att intet utslag für skillnad mellan strömmarne er-
hälles, den förres magnetiserande inverkan på elektromagneterna
vara dubbelt så stor som den sednares. Således kommer ström-
men från B' att förstärka elektromagneten zw’, men på yy’
omkasta polerna till samma styrka, som de förut egde. Härpä
spännes fjedern till relaiset X så, att ankaret af ifrågavarande
ström med möda, men dock säkert, neddrages. Fjedern till det
andra relaiset justeras så, att den knappt mer än förmår hålla
ankaret skildt från elektromagneten yy' Vi finna då, att styr-
kan af strömmen från B” ej serdeles behöfver öfvergå den från
B', för att neddraga ankaret vid Y. Skilnaden mellan nämnde
strömmar kan derföre göras mindre, än att den härigenom upp-
komna variationen i magnetisk styrka hos xx' utöfvar vid tele-
graferingen någon menlig inverkan. Emedan ändtligen fjedern
till relaiset Y är justerad för svag ström, afpassas batteriet B
derefter. -

— 19 —
Anmärkningar öfver de Kapska Pilarterna. — Hr

E. Faızs hade insändt följande meddelande:

"Uti framlidne Professor Wauensenss egenhändiga biografi,
hvilken förvaras på Upsala universitets bibliothek, framställes
den äsigt, att Pilslägtet uteslutande tillhör Norra hemisferen och
att de frän Kap beskrifna arterna endast äro urartade former
af Europeiska, hvilka af Holländska kolonisterna dit blifvit öf-
verförda. Denna åsigt torde grunda sig på det bekanta faktum,
att Tårpilen (Salix babylonıca) efter NaroLrons död från Eng-
land öfverflyttades till S:t Helena och der planterades kring
hans graf, men sedermera derifrån återsändes till Europa såsom
en ny art under namn af Salix Napoleonis. Anledningen der-
till var, att man i England, liksom i Europa i allmänhet, en-
dast kände honträdet, men den på S:t Helena växande utgjordes
af hanträd,. och hade således derstädes undergätt en kön-förvand-
ling. Men detta är icke något ovanligt, utan äfven flera gånger i
Europa observeradt, och hafva vi derför i Nov. Mant. fram-
ställdt den allmänna lag, att hanträd af Pilslägtet, förflyttade
utom sin naturliga utbrednings-zon till ett kallare klimat, öfvergå
till honor; tvärtom honständ till ett varmare till hannar, hvilket
äfven den sedermera bekantgjorda företeelsen med S. babylonica
på S:t Helena bekräftar. Deremot har jag från Kap sett (der-
städes införda) honträd af Salix babylonıca, hvilket synes vittna
att Kaps klimat är temligen likartadt med dess hemlands.

Att flera Pilarter, äfven S. aegyptiaca. i sednare tider
blifvit införde på Kap lider intet tvilvel, men någon fråga
uppstår icke om deras skiljande från sina stamarter. Så väl i
växtgeografiskt hänseende, som för speciella Botaniken, är likväl
af intresse få afgjordt, huruvida några egendomliga nch verk-
ligen inhemska arter finnas på Kap. Efter noggrann gransk-
ning af de af TaunBerG insamlade och beskrifna Kaptska Pilar-
terna och dessas jemförelse med de i sednare åren af Eckıon,
Zevner, DrecGe och Burcereir hemförda, tilltror jag mig med
bestämdhet kunna antaga, att Kaplandet eger en alldeles egen-

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh., d. 14 Maj 1856.

domlig grupp ef verkligen inhemska Pilarter, hvilka alla således
sinsemellan äro närmare beslägtade, än med någon annorstädes
förekommande art. Denna grupp (Stirps Salicıs capensis) hör
för sina icke svartbrända fjäll, talrika ståndare m. m. till sek-
tionen Amerina, hvilken i varmare klimater är den förberr-
skande, men skiljes i flera afseenden från S. Humboldtianae,
fragilis, och amygdalinae grupper. Till utseende och växtsätt
närmar den sig mest S. hippophaefolia samt S. purpurea.
Då vi genom jemförelse med Taunssacs herbarium äro i tillfälle
rätta några senare bestämningar torde här tillåtas oss bifoga eo

Synopsis Salicum capensium.

Amerinae capenses: Amenta lateralia, plus minus foliato-peduncu-
lata, cylindrica, aquamis brevibus tomentosis deeiduis, nec sphacelatie.
Stamina 3—=8 *) Capsulae oralae, rarius elongatae, nunc breviter, nunc
longe pedicellatae, stigmate subsessili bilobo. — Fructices erecti, gra-
ciles, plus minus viminei. Folia angustata, acuminata, serrulats. Sti-
pulas in nullo specimine, larga variarum specierum copia praesente, vi-
dimus. Hsbitent in C. B. Sp.; reliquae omnes in Cap. B. Sp. detectz
Salices introductae videntur, ut S. aegyptiaca, 8. babylonica etc.

Species inter se maxime affines et ex generis indule proteae,

quare formas praestat inter jam denominatas distribuere, quam nowvss
distinguere.

1. S. hirsuta Teuns.! amentis folisto-pedunculatis, squamis subrotundis
villo intricatissimo cano obtectis, demum deciduis, staminibus 34,
capsulis ovato-conicis glabris, pedicello nectarium vix superanie,
stigmate sessili bilobo, foliis petiolatis lanceolatis acuminatis obso-
lete sorrulatis villo sericeo kanescentibus.

In C. B. Sp. Tuunsens! (plante mascula Drece pl. exe. a, b, 6)
mas et femine.
Frutex erectus; sequentibus minus vimineus, cortice cinereo inslar

S. auritae, ramis annotinis hirsutis, gemmis vero glabris. Folia 1—2

pollicaria, utrinque et praecipue novella et sublus villoso-gerices, Cr

nescentia. Amenia coztanes; siaminibus 3—4, filamentis glabris,
antheris quadrato-subrotundis, defloratis luteis. Capsulae turgidae —

Spec. Dregeana n. 8,252 sistunt varieletem meagis torulosam, exsiccs-

tam nigrescentem. Spec. Salicis n. 3 in collect. Eckloni sistunt for-

mam politiorem, foliis elliptico-lanceolatis brevioribus.

2. S. mucronata Tuuns.! (non Dreg. exs.) amentis breve folisto-pe-
dunculatis squamis subrotundis dense tomentosis deciduis, capsl-
lig conico-elongstis glabris, pedicello neclarium parum superanlt,

+) Staminum numerus typicus videlur quaternarius (4 I. 8) et im-
pares nymeri ab uno alterove »borlivo orti.

— 11H —

stigmate sensili bilobo, foliis. subsmsilibus lanceolatia, demum serru-
latis, utrinque glabris,

In Cap. B. Sp. Tauxsens! (Herb. Tbunb. femina) Drege pl. exs,
n. 8,251 sine nomine, a. mas, b. folia.

Rrutex erectus, oortice fusco cicatricoso, ramis glabrescentibus,
Folia lanceolgta, brevissime petiolata; juniora vix pollicarie saepe ob-
tusa cum mucrone, inlegerrima; adulta vero longiora, acuminata, ser-
rulats, ulrinque glabra, subtus: nunc glauca, nunc concoloria. Gemmae
glabrae. Amenta cylindrica squamis dense imbricalis, tamentosis, sed
absque villo dense intricato prioris, ut color squemarum lulesceng
apice translucest. Reliqua prioris, sed capsulae conspicue elongatae,

3. S. capensis Tuauns.! amentis folisto-pedunculatis, squamis ovatis
basi villosis, apice nudis, deciduis, staminibus 5—8, capsulis ovatis
glabris longe pedicellatis, stigmate sessili bilobo, foliis longe petio-
latis lanceolatis serrulatis acuminatis glaberrimis.

In Cap. B. Sp. (Taussere herb.!) Olifant-Rivier, (Ecxion et Zera.!)
Ad Laurenta-Rivier (Herb.-un. it. n. 714!) Ad Kochmenis Kloof (Ecxron!)
Zwartkop-Rivier, district Uitenhage (Zeruza!). Forma major et robu-
stior cum vulgari ad Olifant-Rivier.

Frutex erectus, gracilis, virgultosus, cortice fusco, ramis tenui-
bus vimineis glabris. Folia distincte petiplats, juniora tenuis, adulta
rigida, glaberrıma, subtus glauca, at variant virescenlia. Amenta br
via, saepe pauciflore, squamis luteolis. Stigmata decidus. A prioribus
mox dignoscitur pedicellis nectario multiplo longioribus.

Haec species praecedentibus videtur multo magis variabilis, Salix
mucronala Dreg. Pl. exs. (a Thunbergii diverse), hujus nobis videtur
varietas adhuc tenuior, ramis laxis fere filiformibus, foliis minoribus,
junioribus sericeis., — Salix Zeyheri Sond. herb.! ad Magalis-Rivier
lecta (Zeyh. exs. n. 1552, differt foliis lineari-lanceolatis, amentis
gracilioribus magis dissitis, squamisque villo intertexto cano obductis
instar S. hirsutae, an tamen vere distincta non satis liquet.

4. S. gariepina Burch., amentis folioso-pedunculatis, squamis subnudis
luteolis deciduis, staminibus 5—8, capsulis ovalis turgidis, pedi-
cello nectarium sexies superante, stigmate sessili subquadrilobo,
foliis petiolatis lanceolatis adpresso-glanduloso-serrulatis cuspidatis
glaberrimis, subtns argenteo-glaucis.

Cap. B. Sp. ad ripas Auminis Gariep, ZevneR! — Dreg. exa.!
mas et femina.

Priori valde offinis; eliam sistit fruticem gracilem, strictum, vi-
mineum, cortice testaceo cicatricoso, ramulis annuis glsbris. Amenia
cylindrica, densiflora, filamentis glabris, antberis defloratis fulvis.
Squamae breves, luteolae, haud sphacelatae, sursum calvescentes, basi
vero leviter villosae. Capsulae admodum curte et ventricosae ut plu-
rimum rore glauco.

Då blott ettdera könet förekommer af en Pil-art i ett land,
synes detta lemna ett säkert bevis deruppå, att arten blilvit

— 422 —

införd, äfven om den förekommer på ställen der den synes full-
komligen vild växande, f. e. S. purpurea, mollissima, undu-
lata i Sverige. Såsom tillhörande sydligare trakter finnas de hos
oss endast som hon-buskar. Ehuru i stor mängd förekommande
finnes i Skåne af den subalpinska S. amygdalina endast han-
buskar. Men båda könens förekommande är icke något säkert
bevis för en arts inhemska ursprung; dels kunna båda könen
blifvit införda, dels kan genom klimaterisk inverkan det ena
könet öfvergå till det andra. Vi hafva härpå ett talande bevis
vid Upsala i S. discolor, hvaraf man hittills endast känt
hanbusken; denne planterad vid Upsala har äfven frambragt
honstånd. Men fast båda könen finnas af införda arter, växa
båda sällan blandade om hvarandra, såsom de fullkomligen in-
hemskas, f. e. af Salix fragilis finnes i vissa trakter af Sverige
endast hanträd, i andra trakter åter endast honträd; af Salix
lanceolata finnes på de flesta ställen endast honträd, endast på
Kullen hanständ. Äfven på Kap finnes af de införda Pilarne
endast ena könet, men af de verkligen inhemska båda och
och blandade om hvarandra.

Ehuru således icke Pil-slägtet uteslutande tillhör Norra he-
misferens tempererade och kallare trakter, så har det likväl
tydligt i dessa sin center, emedan här förekomma alla dess
större hufvudafdelningar fullständigt representerade. Hvar Pil-
arter förekomma i Södra hemisferen synas de inskränkta till
blott en underordnad typ, som ehuru afvikande sluter sig till
endera af de större nordiska. Så tillhöra alla sydafrikanska
S. capensis grupp, det varmare Amerikas S. Humboldtianae.
Att ständarnes antal i de varmare länderna vanligen ferdubblas
torde hafva samma orsak, som honplantans öfvergäng till han-
stånd under samma förhållanden”.

— A423 —

Observationes Lichenologiex, auctere Th. M. Fries.
Decas prima. — Sekreteraren föredrog denna insända uppsats.

"Lichenum familia, cui cognuscend: ante quinque circiter
lustra tam multi et diligentes viri suas dedicarunt vires, lon-
gum temporis spatium fere omnino fuit inculta, donec ultimis
annis studium ejus iterum reviviscere coepit. Nunc autem in
nulla fere Botanices parte tanto ardore tantaque sententiarum
discrepatione elaboratur, postquam omnes jam cognitas species
microscopiis, que nunc sunt, melioribus et acrioribus potuerunt
illustrare Lichenologi novasque dispositionis methodos e jam
invenlis proponere conati sunt. In hoc hujus scientise quasi
”formationis vo”, quum quid sit ordo, genus, species aut va-
rietas vix inter duos convenit, difbcile est mihi, nondum in his
rebus satis versato, aliquid de Lichenibus in genere aflerre;
quod differendum mibi videtur, donec ipse, quid rectum natu-
reque conveniens sit, meis observationibus perspexi, ne aliena
modo fretus auctoritate, quod postea falsum intelligam, ample-
ctar. De singulis autem generibus, speciebus vel formis ali-
quis forsan possum in lucem proferre, quod’ non omni careat
utilitate, prasertim quod mihi aditus semper patet ad herbaria
Thunbergii, Wahlenbergii, Reg. Socielatis Scient. Upsal. (quod
fere. omnino e speciminibus Acharıanıs constat) et Patris caris-
simi, in quibus magna adest copia speciminum archetyporum,
que sepe possunt dubia tollere, synonyma figere et res obscu-
ras dilucidare. Quibus rebus commotus, has observationes in-
cepi, quas continuare mihi in animo est, quum tempus permi-
serit; variee species, ultimis annis a me et amicis lect, ut nova
cives Suecanz indicabuntur.

I. Lichen valde insignis idemque rarissimus est Parmelia eleina
Wanuexseng, Que ad divisionem Physciam vulgo relata est, quamquam
habitum Amphilomatis Fr. s. Pannarie Del. cujusdam pre se fert,
quia hypotallo hujus spongioso-carnoso omnino caret. Cel. Nylander
eam autem ad Pannarsas duxit. Quare quum in herb. Wahlenber-
giano adsint exemplaria typica et vix ullus Lichenologus ultimis an-
nis, nisi obiter forsan, hunc lichenem vidit, microscopico examini eum
subjeci, ut e sporarum indole perspiceretur, ubi collocandus esset.

Öfvers. af K..Vel.-Akad. Förh., d. 14 Maj 1856.

— 11 — u

Spar etiam eym ad Pannarias Irahere videnturz sunt enim simplices,
luteole, limbatz, ovato-orbiculares, 0,008—9 millim, lenge, 0,006
millim. late; asci elongato-clavati, paraphysibus simplicibus, septatis,
apice clavalis stipati;s mucilego hymenea jodo imbuta pulchre coeru-
lescit. Fatendum iamen est, sporas fortasse non satis [uisse maluras,
quamvis apolhecia, quibus includerentur, optime essent evoluta.

il. Inter species vario modo commixtas jure cencenda est Par-
melia incisa Fr.; pro hac enim specie tres certe distinctz habitze sunt.
Prima vice in Fr. Syst. Orb. Veg. descripta est e rupibus Guinez et
hec pro vera P. incisa Fr. habenda; dein in Fr. Lich. Eur. alia, buic
haud dissimilis ex Europa meridionali, descripta, que a Cel. Chau-
bard eodem fere tempore nomine P. pruinos® est salulala tandemque
Cel, Stenhammar in comitio natura scrulatorum Scandinavie 1842
Holmiz habıto, aliam in Suecia lectam commemorsvil, que eliam in
Fr. S. V. Sc. ut P. incisa enumeralur et in Lich. Su, exs. exhibita
est. Quum specimina originalie harum omnium mihi licuerit exami-
nare, pleniores harum specierum descriptiones mihi nunc in anımo est
proponere, ut errala ulteriora evitenlur:

1. Parmelia (Placodium) incisa Fr. (S. Orb. Veg. p. 284!): thallo
late effuso, adpresso, crustaceo-folioso, radialim rugoso-plicato, in am-
bita lobato, lobis subcanaliculatis, pallide stramineo dein albescenti-
pruinoso; apotheciis sessilibus, primilus cupularibus margine involuto,
dein concaviusculis vel planis, margine thallode semper elevato, pri-
mitus integro dein varie crenato, disco primo fusco-alro, dein fere
omnino atro, nudo; ascis clavatis, paraphysibus simplicibus stipatis,
sporas oclonas elliptico-ovoideas, simplices, limbatas, luteolas, 0,010—
82 millim. longas et 0,0045—60 latas foventibus.

Hab. ad saxa calcares Guines. (Herb. E. Fries).

Mirum in modum varias species habitu in memoriam revocat, ut
P. ambiguam, lentigeram, circinatam, galaclinam et subsequentem, sed
duabus ultimis sine dubio proxima. Facile tamen dignoscitur pr&ci-
pue thallo late effluso, arcte adpresso, lobis subcanaliculatis, apotheciis
plenis, epruinosies, mergine semper elevato, multo magis crenato, et
colore disci obscuriore. — Nullum aliud synonymon quam supra al-
latum ad hanc stirpem pertinet.

2. Parmelia (Placodium) pruinoss (Chaub. in S:t Am. Fl. Ag. p.
495!): thallo pulvinato-crustaceo, radiatim rugoso-plicalo, primitus
cinereo-glauco dein pruinoso-slbicante, centro Contiguo riMoso-verru-
coso, ambitu foliaceo-lobato, lobis convexiusculis; apotheciis subdiscre-
tis, sessilibus, primitus cupularibus margine involuto, dein planiuscu-
lis vel convezis, margine tballode tandem crenato, primitus elevalo
denigne fere excluso, disco subtestaceo griseo-pruinoso; ascis et sporis
omnino pracedentis. .

Syn. Parmelia ineisa Fr. Lich. Eur. p. 103 et 459! — Lecanora
pruinosa Chaub. I. c.! — Mont. Arch. Bot. N:o 4, pag. 9. —
Squammaria pruinosa Duby Bot. Gall. p. 660: — Lecanora

LJ

— 4125 —

muralis & albescens Scher. enum. crit. p. 66 (saltem sec.
synon.).

Fig. Mich. nov. pl gen. t. 51. fig. 5.
Hab. in saxis calcareis Europe australis, ut videtur, rarius.

Differentie specificoe a priore, ad quam sese habet fere ut P.
stygia ad P. Fahlunensem, nulli dubio est subjecta. Propius accedit ad
Parm. galactinam, a qua lamen 'credo vere esse diversam, quamquam
perpauca modos pecimina vidi, ut pro certo vix audeam affirmare. Di-
versa enim est tum disci colore lxetiore sublestaceo, nec ceraceo-livido.
et apotheciis minus confertis, quum thallo suo vere foliacen, oplime
evoluto, diam. fere unciali, parve P, lentigere simili, qua re tam longe
distat ab omni P. galactina et ejus forma Lecan. Flotowiana Körb.,
quacum facillime confunderetur, ”thallo subtartareo inzquabili sepissime
oblittersto” pradite, ut, si genera Placodium et Lecanora non invitä
naturå ita possint limilari, ut a Cel. Könser fectum est (quod quidem
audeo negare), Parm. pruinosa ad Placodium, P. galactina vero ad Le-
canoram ducenda sit. Interes ulteriori studio in ipsa natura hanc
parum cognılam stirpem commendo,

« "3. Parmelia (Physcia *)) stellaris var. pseudo-incisa.: thallo crustaceo-
foliaceo, pulvinato-expanso, laxius sdpresso, minus laciniato, colore
albido-glaucescente in ochroleucum vergente. Prizteres similis forma
primariz.

Syn. Parmelia incisa Stenh. Förh. vid Skand. Naturf, möte 1842,
p. 614! — Fr. 8. V. Se. I. p. 305: — Anaptychia siellaris
var. incisa Massel. Symm. Lich. p. 15 (excl. syn. plurim)!

Exs. L. Su. exs. n:o 340!

Hab. ad saxa granitica prope Söderköping Ostrogolhie.

Habita Piacodio cuidam haud dissimilis sed e structura interna
certe varietas Parm. stellaris.

Il. In Lich. Suec. exs. n:o 349 pro var. Biator@ cuprea (Smrft)
communicavi stirpem, quam pro bac habui, exemplaribus Sommer-
feltianis malis adductus, sed que re vera est Biat. leucorea (Ach.).
Postquam autem pulcherrima specimina ver2 Biat. cuprea@, in alpibus
Dovrensibus ab amicis C. et R. Hartman lecta, vidi, erralum meum

plane conspicio et Iibenter concedo. Harum plantarum diagnoses hoc
loco sfferre liceat:

1. Biatora leucorea (Ach. Lich. univ. p. 198 ut var. Lec. fusco-
lutem): crusta effusa, granulasn- verrucosa, cinerascenti-albida, cum
hypothallo confusa; apotheciis adnalis minutis, disco primitus planis,
dein subglobosis, initio fulvo-ferrugineis deinde ferrugineo-fuscis, ek

*) Idem est Anaptychia sensu Massol., nec Körberi, qui Parm.
ciliarem a vicinis P. stellari, pulverulenta, cesia etc., natura cerie
repugnanle, dimovit. “

— 4126 —

tandem nigricantibus, margine concolori mox excluso; sporis in ascıs
clavatis octonis, hyalinis, ellipsoideis, bilocularıbus nucleis polarıbus,
long. 0,013 —16, latit. 0,006 —8 millim.

Planta muscicola, sequente omnibus partibus minor,

Nomen leucoree (Ach.) ut antiquius (jam 1810 datum) sinapi-
sperma (DI. in Fi. Fr. 1815) prsferendum.

2. Biatora cuprea (Smrfit. Suppl. p. 165 sub Lecidea): crusta
late effusa, contigua, verrucoso-rimosa, albida, cum hypothallo confusa;
spotheciis sessilibus, immarginatis, mox hemisphzricis, primitus au-
rantiscis, dein cinnamomeo-ferrugineis; sporidiis in ascis subclavatis
octonis, anguste ellipsoideis, uno apice angustioribus, hyalinis, simpli-
cibus, long. 0,012—18, latit. 0,0035—50 millim. — Fr. Lich. Eur,
p. 265.

Planta nobilis, in terra glareosa alpina modo obvia.

Ex hac descriptione intelligi quoque potest, plantam a Cel. Körber
Syst. Lich. Germ. p. 208 allatam veram esse B. cupream esndemgque
ideo etiam in Germanixz alpıbus, quamquam raro, obviam venire.

IV. Multos sane eximios lichenes legit Cel. Wahlenberg in
Finmarkia, qui nondum alio loco sunt inventi. Inter hos habita quo-
que est Lecidea asperella (Ach.) Fr., quam ”in petris umbrosis juxta
mare septentrionale rarius” legit. Puichellam et distinctam hanc spe-
ciem mihi tamen 3852 contigit in Lassby-backar prope Upzaliam in-
venire, ubi saxa nonnulla bumida lato tegmine ab es veslirentur.
Descriptionem accuratissimam, e speciminibus hoc loco lectis desum-
ptam jam exhibuit Cel. Prof. Masselongo in libro: Symmista Lich.
nov. etc. pag. 55, quare mihi restat modo addere, hanc descriplionem
partibus tum externis quum internis (paraphysibus Insigni modo arti-
culatis, sporis 2—4 locularibus, hinc inde angustalo-constriclis) spe-
ciminum a Wahlenbergio ipso lectorum omnino convenire.

V. In Sommerfeltii Suppl. FI. Lapp. p. 166 leguntur hzc
verba: "Hujus (Biat. cupre@) crusta semper a Calicio turbinato obsita
est”. Quum igitur mihi licuerit exemplaria bene conservata hujus li-
chenis, de quibus supra disserui, examini subjicere, avide crustam ejus
perscrutatus sum et inveni quoque lichenem perpusillum, habitu a
Calicig s. Sphinctrina turbinata haud abhorrentem, cruste granula infe-
stantem. Quum autem omnino esset sessilis, primitus non Omnino
clausus ceterisque notis ad Lecideas referendus, hunc cum Lecidea pa-
rasitica Fl. (Dactylospora Flörkei Körb.), quacum structura interna satis
congrueret, comparsvi et vidi quosdam quidem characteres, quıbus se-
jungi posset, sed quum ba» note mihi non magis distincte vise sint,
quam ut e diverso babitationis loco declarari possint, melius duxi,
banc plantam in Biat. cuprea parasitentem ut varietatem Lecid. parasi-
fica proponere, donec in vivo eas &ccuratius examinare mihi licuerit.
Characteres igitur hujus speciei et varietatis sunt:

Lecidea parasitica Fl.: apotbeciis parasiticis, sessilibus, primitus
subclausis, dein leviter urceolatis tandemque planis, nigris, nudis, mar-

— A117 —

pine tenui cinclis; sporis ootonis, 3-septatis, elliplico-ovatis, fuscis,
0,0115—150 millim. longis et 0,0045 latis.

Hab. in crustis variorum Lichenum pracipue Parm. pallescenitis
ß) Turneri.

ß) deminuta: minor, apotheciis primitus subclausis, dein profunde
urceolatis et denique planiusculis, margine aliqusntulum crassiori, spo-
ris paullulum majoribus et Istioribus (0,014—16 millim. longis et
0,006 latis).

Hab. in crusta Biator® cupree,

Descriptio forme primarie desumpta est e specimine Flörkeano
in Lich. Germ. exs. n:o 401. — Inveniuntur etiam spors majores 4 —
7 septatae.

VI. Ab omnibus fere hujus temporis Lichenologis genus Calicii
sensu Achar. (Vet. Ak. Handl. 1816) in duo partitur, Cyphelium nempe
et Calictum sensu Notarisii. (Qua auteın ratione nomen hocce Cy-
phelium, praserlim si Acharius, ut faciunt omnes, tamqusm auctor
citetur, iis Caliciis,que ascis minutis mox dissolutis (vide infra obs,
Vil) sunt Insignia, possit imponi, sane non intelligo, quum ne unum
quidem ex iis ad hoc genus in Monographia Lich. Calicioıdeorum lau-
dati Viri, ubi primum hoc genus proprium describit, numeretur. Cy-
phelium enim Acharii |. c. omnino est idem ac ea subdivisio generis
Calieii, que in Lich. univ. et Syn. Lich. Acoltum vocatur i. e. (per-
paucis exceptis) Acolium De Nirs., Masssl., Körb. etc., nec non Tra-
chylia Fr. S. V. Scand. "). Quum igitur hoc nomen Cyphelä omnino
falso adhiberi facile intelligitur, necesse mibi videtur esse, aliam de-
nominationem tribuere iis stirpibus, quas Cel. Massal., Körb. alii-
que Cyphelia appellant, et ut hanc Chenotecam **) mihi placet propo-
nere, quo nomine complectimur genera Notarisisns Embolum et Cyphe-
lium, inter qua nullam veram esse differentiam jam demonstravit Cel.
Massalongo (Mem. lich. p. 149) et qua conveniunt sporis mox ex
sscis ejectis parapbysibusque immixtis. — Lichenes Calicioidei hoc
igitur modo distribuendi videntur:

1. Cyphelium (Ach. Vet. Ak. Handl. 1815 p. 2611 e descr. et
spec. fere omn.): apothecia sessilia vel innata, excipulo proprio margi-
nata. Spore majores, typice uniseptat®, coloratz, ascis elongato-cla-
valis, stipitatis, dein evanescentibus inciusz.

*) Trachylie nomen eodem sensu, quo in Fr. Lich. Eur., asserran-
dum est et ut typus hujus generis habenda Tr. Arthonioides (Ach.).

24) Nomen e Xatvw, dehisco, et Inen, ascus, COmpositum est. —
Emboli nomen aptum forsan esset, nisi tam multis iisdemque di-
versissimis plantis fuisset tributum; ab Hallero primum enim
Mucedines qu=dam ita appellatz, dein a Batsch. tam fungi (Stemo-
nilis typhina, Arcyria punicea) quam varii lichenes (Calic. tracheli-
num, Conioc. furfuracea), postea a Wallrotb. omnes Coniocybes spe-
cies et varia Calicia tandemque a Cel. De Notaris tres Calich
(Chanothece) species.

— 128 —

Calieii . subdivisio (Acolıım) Ach Lich. univ. et Syaoepe. — Acelium
De Ntrs (p. p.), Massal. (p. p.), Körb.! = Traahylia Fr. S V.Sc.(p.e) —
Calicä spec. Auct, plur. — (C. saxasile (Fr.) ad Lich. Lecidin. referendum)

2. Calictum Ach. (I c. 1816 p. 110!): apothecia stipiteta vel
rarius subsessilıa, primitus eperta, exipulo proprio margisats,
a. BZuoalichm *): spors minute 1 —2—4 localares, coloratz,
oblongz, in escis oylindraceo-clavatis, paraphysum fere longitudine,
diutius persistentibus inclus®.

Calici sp. Auct. omn.

b. Chenotheca: spore minutzs, simplices, coleratz, orbiculares,
primo in ascis cylindraceo-oblongis inclusz, dein, ascis mox disso-
lutis, paraphysibus quam asci longioribus capillitio instar implexis
insperse.

Calioä sp. Auct. pl. — Cyphelium Massal. Körb. — OCyphelism
et Embolus De Nitra.

3. Sphmetrna (Fr.) De Ntrs.? apothecia aubstipitats, pyriformia,
primitus clauss, excipulo proprio marginate. Spore simplices, sub-
rotunds, praterea Eucaliciorum similes. — Plantae parasiticz.

Calicii spec. Auct. — Sphincirina Massai. Körb.

4. Coniocybe Ach. (Vet. Ak. Handl. 1816 p. 283!): apothecia
stipilata, excipulo nullo proprio marginats. Spore disphans, pr=-
terea Chanolhocarum similes.

Caléieii sp. Auct. nonnull. — Emboli sp. Wallr. = Coniocybe Fr.,
De Ntrs., Massal., Körb.

Vil. Ut character genericus a Cel. Körber Syst. Lich. Germ.
pag. 313 & 318 tam Cyphelio (i. e, Chanoihoce) quem Coniocybi tribu-
itur ”Jamine sporigera ascis destituta,” quod quidem minus apte dictum
mihi videtur. Asci enim in nalla specie primitus desunt, sed valde
sunt breves, quare eliam, quum spor&, in apicibus sitz, sunt evolulz,
ascus dilaceralur et sporas maturas ejicil, et cetera spor®, asco solulo,
inter paraphyses filiformes capillitio instar implexas malurescunt, non
exsistunt. Hoc apud Coniocyben pallidam focile observatur, quia tum
RPOr@ ejus ceterarum sunt majores (diam. 0,005 —6 millim.), tum non
omnes ejus asci una vice evolvuntur, sed adest quasi "inflorescentia
centrifuga”; apud Con. furfuraceam (sporis diam. 0,0025—30 millim.)
et varias Chenothece species idem elism vidi. Cfr. praterea Massa].
Mem. Lich. pag. 155 & 159. — Spore Coniocybum non sunt ”globose”

*) Quis nulla diferentia oculis nudis inter Zucalioa et Ckamolhesas
observeri petest nec habitu inter se differunt, ut subgenera es
proposni, sed si characlteres microscopici soli possunt genera Con-
dere, haud invitus hzc separo ob struotursm internam valde di-
versam. — Ad Aueakiois retuli quoque Stenocyben Nyl., quam-
quem ob spores mejores, naviculares, saepıus 4 Iocwlares forsan
est discernenda.

o— 129 —

vel ”spharoides”, sed orbiculares, complanate, qued facile spparet, si
aquä turbetå circumvolventes inspiciuntur, Eandem sporärum com-
pressionem vidi elism spul complure Calicia, quare audeo fere dicere,
boc de Lichenibus Calicioideis’in genere valere,

Vill. Plants, que sub nomine Poriusarie nidee in Fr. Lich.
Eur. pag. 426 describitur, vix ab ullo alio Lichenologo fuit cognite,
quare, multis adhortentibus, statui, specimen originale in berbario Pa-
Iris asservatum accurate et microscopice investigare. Hebitus exiernus
omnino est Perlusarse cujusdam minute pulcheliz ostiolis rubicundis,
sed cerlissime non est planta rite evoluta; nullum enim vestigium
asci vel spore in pluribus verrucis polai invenire Vix planta est
autonoma, sed status singularis alias lichenis. — Pertusaria xanthostoma
Smrflt. autem copiosis pradila est sporis Ovetis vel ovoideo-ellipticis
utrinque rotundatıs, nucleo magno luteo oleoso-granuloso foetis, sim-
pliciter et anguste limbatis, in asco quodam quatuor, longit. 0,055
usque ad 0,074 et latit. 0,032—38 millim. — Pertusaria rhodocarpa
Körb. e discriptione specie differre videlur.

IX. In speciminibus Biatore luride, ad Marmorbruket Ostrogo-
thie ab amicis M. M. Floderus et W, Stenhammar lectis, inveni
novam Flor2 Scandinavie civem, Synalissam ramulosam (Hoffm.), inter
squamas illius habitantem. Descriptiones celeberrimorum virorum Durieu
et Massalongo*) omnino conveniunt, quare supervacaneum est talem
hoc loco addere. Licest autem mihi animadversiones nonnullas leves
in Lichenologos hujus zvi quatuor, qui de bac planta mentionem fe-
cerunt, afferre.

Cel. Massalongo (Mem. Lich. p. 94) nomine utitur Enchylä
synalissi, quis Acharius hanc plantulam ad subdivisionem suam En-
chylium generis Collematis duxit. Cur autem hoc nomen huic pr&cipye
speciei servari debeat, sane non perspicio, pr&sertim quum inter XXV
illas species, quas ad hanc divisionem in Syn. Lich. refert vix ulla,
minus quam hx&c diagnosem ("lobis in humido crassissimis turgidis”’)
zquat. Quum igitur hec planta merilo genere mota est, cur non
nomen Synaliss® illi impositum incolume servare licet? — In Expl.
scient. de l’Alg. p. 210—11 accurate describitur a Cel. Durieu, sed
eam vocat Synalissam lichenophilam. Hoc nomen optime exprimere hu-
jus nsturam nemo negat, sed quum nomen ramulos® jam usur-
patum sit tum ab Hoffm. tum a Friesio (Syst. Orb. Veg. p. 297),
nulla adest caussa, cur mutari debeat. — Hunc auctorem secutus est
Ci. Nylander ea modo exceptione, quod Dur. ut conditorem generis
Synaliss® affert. Quum autem jam 4825 hoc genus a Friesio (l. c.)
sit propositum nec a Cel. Durieu aliis limitibus circumscribitur, ne-
scio sane, cur non veri auctoris nomen huic generi adscribi licest. —
Cel. Körber tandem verum quidem hujus generis auctorem agnoscit,
sed verbum illud nunc temporis valde tritum ”emend.” adfigit. Quo

* Sporarum ovoideo-subrotundarum dimensiones mibhi vise sunt
longit. 0,0070—85 et latit. 0,005—7 millim,

— 4130 —

modo emendari possit genus, quod unam modo speciem complectitur,
dıffcile est intellectu. Interea multis locis tam ille quam alii au-
ctores hoc more utuntur; sic ex. gr. genus Petraclis, una specie, sensu
Fr. et Körb., gaudens, eodem auctore suadßnte, ”emendandum” tamen est,

X. Inter Lichenes, qui patriam nostram incolunt, numeratum
quoque est Obryzum corniculatum (Hoffm.) Wallr.; in Ach. Lichenogr.
univ. p. 643 indicatur enim Suecia ut patria hujus lichenis, sed locus
epecislis non est allatus. Sine dubio tamen est apud nos sat rara
species et, quantum scio, a nemine post Acharium lecta, quare dig-
num mihi videtur, quod adnotetur, me ante aliquot annos eam sd
Witulfsberg prope Upsaliam inter muscos ad rupium latera legisse.
Apothecia nulla potui invenire, modo versus apices loborum apermogo-
nia, spermatia elliptico-oblonga, luteols, 0,003—-4 millim. longa, dia-
metro quadruplo circiter longiora, copiose foventia.

Samman-

— 11 —

Sammandrag öfver verkställda observationer till ut-
rönande af kompassens missvisning på Sveriges kust och
uti insjön Wenern. — Chefen för Sjökartekontoret, Hr Kap-
ten J. E. Warseac, bade insändt detta meddelande, som före-
drogs af Hr Eorounn.

Kompas-
ee konn =" [öes m ob] Komper,
Orters namn. magneti- kända
Latitud ng kala ai arikelse
wich. N. V
Skanör . 55024 52° | 12050 48” | 12017’
Ystad 55 25 30 | 13 50 45 14 11 jura 17°
Cimbritshamn 55 33 47 | 14 20 2 13 51
Ähus 555512 | 14 19 20 | 14 5 16030
Hanö 56 130 | 14 49 12 14 10
Drotiningskär 56 7 2 | 15 31 30 13 11 16030
Utklippan . . 55 57 22 | 15 42 15 13 8 | å
Ungskär . . . 56 2 30 | 15 48 18 12 49 1600
Christianopel . . 56 15 18 | 16 2 47 12 46 15045
Berqvara . 56 23 32 | 16 5 10 12 32 | å
Kalmar, 56 39 35 | 16 22 0 12 5 |? 1530'
Döderhultsvik 57 15 53 | 16 27 32 11 33 15900
Kråkelund 57 27 0 | 16 43 30 11 15 | 15015
Idösund 57 42 0 | 16 45 15 13 29
Torrö . . . 57 58 57 | 16 48 12 13 15 | 1500
Häradskär . 58 8 9 | 16 58 40 12 58
Arkö 58 29 10 | 16 58 43 13 15 | 1500
Häfringe . 58 36 0 | 17 18 20 15 18
Enskär . 58 41 0 | 17 27 35 12 33 | 140457
Landsort . . 58 44 22 | 17 51 57 12 16
Hufvudskär) . 58 58 0 | 18 34 2 10 44 | 14030
Grönskär . . 59 17 2 | 19 210 10 17
Ölands Norra udde 57220/11765) 124 1500
Ölands Södra udde 56 11 50 | 16 24 0| 13 37 1500
Wisby . .. 57 38 42 | 18 16 0 12 42 | 14030
Store Carlsö . . . 57 17 20 | 17 58 47 11 50
Envik . ... . . | 56 57 43 | 18 18 32 | 11 26 1400
Öfvers. af Kongl. Vet.-Akad. Förh. Årg. 13. N:o 5. 2

N

Orters namn.

Östergarnsholm .
Enholmen vid Slite
Fårö fyr .

Ortens geografiska läge
enligt sjökortet.

57026' 0”

57 41 17
57 57 18

Longitud

Ost Green-

"wich.

199 0' 220!

18 51 15
19 22 33

Kompas-

sens nu ob-

serverade
magneti-
kala afvi-
kelse

. V.

10°5%
10 41
11 32

14°0’
1490
14°0°

Enligt observationer dr 1864 på kusten ifrån Grönskärs
fyr till Haparanda vid gränsen emot Ryssland.

Svenska Högarne .
Österbamnen vid Arholma
Svartklubben
Örskär‘,
Eggegrund
Storgrytan
Stor-Juugfrun .
Agd. . . .
Jättholmarne
Bremö kalf .
Hernö klubb.
Hög-bonden .
Skagens udde
Jernäs udde .
Bredskär .
Holmö Gadd
Stora Fjäderägg
Ratan . .
Granbolmen on
Bjurö klubb . .
Skellefteånäs .
Furuön
Stor-Rebben .
Rödkallen.
Norra Espen.
Malören

Do. .
Seskarön .
Lilla Jugar .

59026’ 48”

59 50 47
60 10 20
60 31 6
60 43 27
61 12 0
61 10 10
61 32 37
61 56 30
62 11 5
62 36 0
62 52 0
69 11 45

63 39 46
63 35 37
63 48 36
64 0 0
64 12 55
64 28 53
64 42 0
64 53 30
65 12 0
65 19 40
03 23 0
65 31 30
65 31 25
65 43 55
65 46 30

19030’ 15”

19 753
18 49 25
18 21 30
17 32 7
17 10 5
17 19 53
17 24 25
17 29 15
17 42 7
18 3 40
18 28 15
19 2 21
19 40 40
20 20 37
20 45 25
21 0 30
20 54 55
21 6 30
21 35 30
21 12 45
21 15 30
21 55 53
22 22 45
22 31 5
23 36 15
23 36 15
23 50 20
24 723

Et

9028’
9 53
9 20
9 33
10 11
10 9
11 9
9 52
11 45
11 25
11 31
10 37
8 52
10 12
8 58
09 6
8 57
9 1
8 43
8 27
8 59
8 40
7 46
7 23
6 56
712
7 8
7 54
7 58

14030

|) 19080

14909

1300

- 13 —.

Enligt observationer år 1863 på kusterna inom insjön
Wenerns område.

Wenern.

Uti Östra sjön eller egentliga

Kompas-

Ortens geografiska läge
enligt sjökortet.

serverade
Orters namn. 7071 Magneti-
| ; Longitud | kala afvi-
add Ost Green- kelse
” wich. N. Vv.

Flatskår
Såtenäs

| Nafven. .
|

Wennersborg

Stockenäs .
Hattefuran

Dyrsundet .

Åmål
Måken .
Aspholmen

58041’ 48”

58 33 6 | 12 55 30
58 27 11 | 12 41 45
58 23 15 | 12 18 53
58 37 35 | 12 37 50
58 46 42 | 12 32 15
58 57 30 | 12 41 15
59 255 ) 12 43 52
58 57 32 | 13 125

58 51 54 | 13 12 55

13° 6 rn

|

Thorsö . 580507 5) 13044 37"

Djurö . 58 52 18 | 13 28 17

Gapershult 58 58 17 | 13 14 30 | 14 7 _
Hästholmen ... 59 922113 928 11355 &
Bärö 59 16 8 | 13 13 25 | 13 29 1
Sätersholmarne . 59 18 8 | 13 34 10 | 1533 „
Härö 59 15 0 | 13 44 55 | 18 0 ET
Furholmarne . 59 843 | 13 58.45 115 7 &
Fogelö . 59 0 34 | 13 59 45 | 14 47 E
Qvarnholmarne . 58 52 34 | 13 55 0 | 15 23 E
Asparn 58 42 8 | 13 35 43 | 15 0
Hellekis 57 37 2 | 13 22 51 | 15 23
Lidköping! 58 30 24 | 13 9 42 | 15 42

Uti Vestra- eller Dalbosjön.

16028

15 31
16 28
16 33
16 22
16 41
15 18
16 26
12 37
15 26

N |
cf

=

,

II] 1600
5 år -
5 1785.
=

=

T

=

— 13 —

Enligt observationer år 1865 på Sveriges vestra kust ifrån
Koster-Skären, vid Strömstad, till Skanör.

Ortens grografiska läge |sono mar 0 | Kompes |
enligt sjökortet. serverade | sens äldre
Orters namn. magneti- Fire
| Lata | Longtud | kala are | are
wich. N. V.
Norra Koster-ön 580541 | 119 4’ 0”) 140387
Väderöarne . . . 58 35,8 | 11 7 0| 13 51,6
Hållö . 58 20,5 | 11 7 24 | 14 36,6
Käringö 58 6,7 | 11 24 0 | 14 59,8 20°
Marstrand . 57 57,3 | 11 37 12 | 14 32,1
Wins. . . ...» 57 38,1 | 11 36 18 | 14 55,3 °)
Götheborg . . 57 42,ı | 1157 0 | 14 12,7
Nidingen . 57 18,3 | 11 54 12 | 14 21,0
Werberg . 57 6,2 | 12 14 48 | 15 33,3
Falkenberg 56 53,7 | 12 29 18 | 15 6,4
Hafredalssand . . . 56 42,5 | 1242 0 | 13 45,0
Hallends väderö 56 21,1 | 1234 01 14 9; ig
Torekow . . 56 25,7 12 37 30 | 14 8,1
Höganäs . . 56 12,7 | 12 34 0 | 13 56,3
Hrveen . e a 55 53,0 | 12 43 12 | 13 30,7")
Malmö. . . . 55 36,3 | 12 59 48 | 13 24,7
Skanör . . 55 25,0 | 12.31 0 | 12 33,2

*) Medium af 2:ne observations-serier.

— 135 —

Recherehes experimentales sur la vegetation, par 6.
Ville. — Hr Mosanper redogjorde för innehållet af denna till
Akademien af författaren förärade skrift.

"Uli Kongl. Akademiens sammankomst i December 1854
hade jag äran framställa de resultater hvilka Vırız erhållit un-
der sina försök att utreda huruvida växterna ur luften omedel-
bart upptaga qvälve eller icke. Paissruev's och InGEnsousr's
förmodan att qväfve under vegetations-processen verkligen di-
rekte upptages, en förmodan hvilken bestreds af Tu. nz Saus-
suag m. fl, hade redan förut, i vissa fall, blifvit bekräftad; af
Boussınsauır, och blef det fullständigt, såsom det syntes, genom
Vırre’s väl anställda försök. Icke destomindre har Boussin-
sauır under förnyade undersökningar, anställda åren 1851—55,
kommit till ett motsatt resultat, hvarigenom han sett sig för-
anläten frånträda den äsigt han uttalade, till följe af sina år
4837 och följande år anställda försök, af hvilka han drog den
slutsats: att åtminstone klöfver och ärter egde förmågan att
under vegetationen direkt upptaga qväfve ur luften. Denna
stridighet i åsigter har föranledt Franska Vetenskaps-Akademien
att, på begäran af Vıree, nedsätta en kommission, som med
uppmärksamhet skulle följa och kontrollera de nya undersök-
ningar hvilka Viurz, för ämnets utredande, erbjöd sig att an-
ställa. Till ledamöter i denna kommission utsåg Akademien:
Her Dumas, ReGnauct, Payen, Decaisne, Pzuisor och Casvazuı,
bvilken sistnämnde meddelat Akademien berättelsen om försökens
resultat. Af denna berättelse inhemtas: att försöken blifvit
anställda med de af Vırız förut beskrifna apparaterna och att
de använda kärlen, sanden, tegelstensbitarne, vattnet och luften,
med största noggrannhet blifvit undersökta före början af för-
söken och efter dessas slut analyserades det begagnade vattnet
ånyo. Då försöken börjades inträffade en omständighet som
förtjenar anmärkas. Man bade nämligen på glasskåpets botten,
för att deruppå ställa blomkrukorna, lagt en blyskifva målad
med zinkhvitt. Målningen bade ej rigtigt uttorkat, till följe

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh., d. 14 Maj 1856.

— 16 —

hvaraf litet gas af terpentinolja spridde sig i luften. Denna
inblandning verkade skadligt, så att de flesta fröna icke grodde,
och de som börjat gro, dogo snart ut. Terpentingasens giftiga
verkan på gronings-processen hade redan blifvit iakttagen långt
förut af Huser, såsom man sedermera erinrade sig. Blyskifvan
ersattes derefter genom att öfvergjuta botten med en blandning
af vax och linolja, hvilket lager täcktes med hvitt vax; men
äfven detta öfverdrag föranledde en inblandning i luften, hvilken
antog en härsken lukt och bitter smak.

Till försöket, ånyo påbörjadt, användes 3:ne serskilda blom-
krukor deri jorden utgjordes af sand, hvilande på tegelstens-
bitar och blandad med aska af krassa, hvaraf en qvantitet frön
nedlades i hvarje kruka. En fjerde kruka, på samma sätt för-
sedd med sand etc. som de andra, tillkom sedan och stod i
kommunikation med den större klockan. Hufvudförsöket varade
från d. 4 Aug. till d. 42 Oktober. De uppkomaa plantorna
bade, i de serskilda krukorna, ganska olika utvecklat sig, till
följe hvaraf skörden visade sig ganska varierande. Således
uppgick skörden i N:o 4 till endast 7 gånger frönas vigt och
qväfhalten deri uppgick till ungefärligen lika mycket med det
qväfve, som innehållits i de använda fröna; uti krakan N:o 2
deremot, uppgick skörden till 48,5 gång frönas vigt, samt uti
N:o 3 till 42 gånger de använda frönas vigt. Qväfvets halt
uti skörden N:o 3 uppgick till 2,81 gång frönas, och uti skör-
den N:o 2 befanns qväfhalten 13,95 gång större än den ut-
gjorde i de använda fröna. Då alla försigtighetsmått blifvit
vidtagna för att försäkra sig om ammoniaks frånvaro i den an-
vända luften och materialierna, med undanteg af vattnet, un-
dersöktes detta sådant det befanns så väl före försöket, som
efter användandet. I tvänne analyser upptäcktes en liten qvan-
titet ammoniak, hvars mängd dock visade sig större i det be-
gagnade vattnet, än uti det som icke blifvit användt. En tredje
analys, som visade ett motsatt resultat, blef af intet värde,
emedan man erfarit att det undersökta vattaet fått tillfälle att
absorbera ammoniakgas under afdunstningen.

— 137 —

I afseende på vegetations-processen under försökets gång,
anmärker Cagveeur huru föga den kunnat vara normal, i jem-
förelse med hvad som eger rum i den fria naturen, till följe
hvaraf ock skördarne utfallit så ringa, hvartill kommer att sjelfva
jordens beskaffenhet och obetydliga mängd, utöfvat ett menligt
inflytande, utom det att plantornas afstånd från hvarandra mA-
ste verkat missgynnande på hvarje plantas utveckling, såsom af
Turrr’s bekanta försök med turnips är kändt. |

Hufvudresultatet af den anställda undersökningen, ansåg
kommissionen bekräfta den af Vırız, till följe af hans föregä-
ende undersökningar antagna åsigt: att växterna, under vege-
tationen, omedelbart upptaga qväfve ur den atmospheriska luften.

Med vanlig skarpsinnighet anmärker Caxvasur, att det
skulle varit serdeles lämpligt, om, på samma gång med det
anställda försöket, ett dylikt samtidigt egt rum, på alldeles ena-
banda sätt, men med den skillnad: att, i det sednare fallet,
sanden i krukorna icke innehållit någon planta, hvarefter en
kemisk undersökning af så väl sanden, som det använda vatt-
net, i båda apparaterne, bordt anställas”.

— 438 —

Akademiska angelägenheter.

Prases tillkännagaf, att Akademien den 4 Maj genom döden för-
lorat sin ledamot i sjette klassen, Intendenten öfver Riks-Musei bota-
niska afdelning, Professoren, R. N. O., Dir J. E. Wixsrtaön.

H. M. Konungen af Hannover hade till Akademien låtit öfversända
den öfver framlidne Professor Gauss präglade medalj, som nu förevisades.

Hr Fries bade insändt trettio nya taflor hörande till den under
hans inseende utförda samling af originalmålningar öfver Svenska svampar.

Förtechning öfver böcker och shriftier ohkänkla
twöl Vetlenchape- Akaudemiens Biöbliolhek.

Af Hans Maj:t Konungen.

Carte géologique de la Belgique & des contrées voisines per A. Dvu-
most. Fol.

Af Kongl. Finansdepartementet.
Underdånigt Betänkande angående jemförelse mellan Svenska Folkets

skatter vid början af 1809 och 1810 års Riksdag samt enahanda
skatter vid 1850 års slut.. Stockholm 1855. 4:0 & Fol.

Af Royal Society i London.
Pbilosophical Transactions. Vol. 145: Part 2. Lond. 1855. 4:0.
Proceedings. Vol. 7: Nr. 16—18.
List of the Society, 30 Nov. 1855.

Af Geological Society i London.
Quarterly Journal. Vol. 12: P. 1. 1856. 8:o.

Af Kais. Akademie der Wissenschaften i Wien.
Sitzungsberichte der Math. Naturwissenschaftlichen Classe. Bd. 16: H.
2. Bd. 17. H. 1—3.
— der Philos. Historischen Classe. Bd. 16: 2. Bd. 17: 1, 2.

Archiv für Kunde Oestreichischer Geschichtsquellen. Bd. 14: 2. Bd.
15: 1.

Oestreichische Geschichtsquellen. Abth. 1: B. 1. Abth. 2: B. 8, 9.
Monumenta Habsburgica. Abth. 1: B. 2.
Notizenblatt. 1855: Nr. 13—24.

Af Physikalische Gesellschaft i Berlin.
Die Fortschritte der Physik. Jahrg. 8: Abth. 1, 2.

— 439 —

Af K. K. Geologische Reichsanstalt i Wien.
Jahrbuch. 1855: Nr. 2. |

Af Physikalisch-Medicinische Gesellschaft i Würzburg.

Verbandlungen. Bd. 6: H. 2.
Verzeichniss der Bibliothek der Gesellschaft. Zweiter Nachtrag.

Af Naturwissenschaftlicher Verein i Halle.
Zeitschrift für die gesammten Naturwissenschaften. 1855. Bd. 5, 6.

Af Schlesische Gesellschaft für vaterländische Kultur i Breslau.
Zwei und dreissigster Jahresbericht, 1854.

Af Naturforschende Gesellschaft i Basel.
Verhandlungen. H. 2.

Af Société de Physique et d’Histoire Naturelle i Genive.
Mémoires. T. 14. P. 1.

Af Société Geologique de France.
Bulletin. 2:e Serie. T. 12: Feuilles 52—56. T. 13: Feuilles 1—7.

Af Accademia Reale delle Scienze i Turin.
Memorie. Serie 2:3: T. 5.

Af Beal Academia de Ciencias i Madrid.

Memorias. 1:a Serie. T. 1: P. 1.
3:a Serie. T. 1: P. 3.
Resumen de las actas, 1851—1853.

Af SocidtE Imper. des Naturalistes i Moskwa.
Bulletin, 1854: 2-4. 1855: 1.

Af Société pour secourir les noyes i Amsterdam.

Apercu historique au sujet de la Société pour secourir les noyés par
J. A. Koor. Anıst, 1855.

Af Författarne.

Gaünert, J. A., Theorie der Sonnenfinsternisse, Wien dic. 1855. 4:0.
(Aus den Denkschriften der K..Ak. der Wiss. in Wien,)
Ds Haven, Fa. & Okrrenıs, Fa., Coup d’oeil geologique sur les mines
de la Monarchie Autrichienne. Vienne 1855. 8:0.
Krönıc, A., Neue Methode zur Vermeidung und Auffindung von Re-
chenfehlern. Berl. 1855. 8:0.

Öfvers. af Kongl. Vel.-Akad. Förh. Årg. 13. N:o 5. 3

+

— 1190 —

Roxıransr, C., Lehrbuch der pathologischen Anatomie. 3:6 Aufl. Bd.
1. Wien 1835. 8:0.
— Ueber das Auswschsen der Bindegewebssubstanzen. Wien 1854.
8:0. Aus den Berichten der Kais. Ak. der Wissensch.)

Af Utgifvaren.
Archiv der Mathematik und Physik, herausg. von J. A. Gaünsar. Th.
24: H. 2.

Skänker till Rihkete Naturhistoriska Meseum.

Zoologiska afdelningen.
Af Frih. C. G. Cederström.
En Mus musculus var. alb.

Af D. Leyer.
En Nephrops norvegicus.

Botaniska afdelningen.

Af Consul van Landsberge i Carracas.

En större samling af 829 arter, deraf Filices 221, Compositae 60, Le-
guminosse 76, Melastomacex 49, Rubiacex 43, o. 8. v.

Af Majoren A. P. Olivecrona.
Prof af bartz från Brasilien, sannolikt af någon Hymenza.

Af Kaptenen och Öfverjägmästaren N. M. Retzius.
En Tallqvist öfverklädd med kottar i barrens ställe,

— VOV—— ——-—-KÅ--——..ÅqÅXLzZe— = X — 00 ————— AA — 5

STOCKHOLM, 1866. P. A. NORSTRDT & SÖNER.

Ta.

ert see mn
x

- -,

em nm m nn nn Dun rn”

ÖFVERSIGT

KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS
FÖRHANDLINGAR.
Årg. 13. 1856. HB I I.

Onsdagarne den 11 Juni och 10 September.

Den 11 Juni.
Föredrag.

Nya och mindre kända arter af slägtet Hieracium.
— Hr Faiss hade insändt följande meddelande.

»Hieracierna tillhöra de kosmopolitiska växtslägten, hvaraf
arterna äro spridda öfver större delen af jorden, med undantag
af de tropiska lågländerna, emedan de företrädesvis älska bergs-
och fjälltrakter. Likväl synes naturen ingenstädes så förälskat
sig i denna växttyp, eller den skapande kraften så mångfaldigat
den samma, som i Europa. Här framträda de öfverallt i massa,
utgöra en väsendtlig del af vegetationen, framställa en mångfald
af väl skilda undergrupper; då de deremot i de öfriga verlds-
delarna äro mycket spridda, spela en den öfriga vegetationen
vida underordnad rol och förete inom hvarje större region blott
någon viss undergrupp, som inom densamma företrädesvis ut-
bildat sig. Särskildt gäller detta om de amerikanska, hvilka
samtliga (med undantag af ett par arktiska, hvilka efter vanlig-
heten äro spridda rundt kring klotet) äro sins emellan närmare
beslögtade än med någon europeisk typ, ehuru de med dessa
förete en i ögonen fallande analogi. En af dessa undergrupper
(Psloselleformiay tillhörer södra Amerika, en annan (Pulmona-
rew/ormia) Mexiko och norra Amerikas förenade stater, öster om
klippiga bergen; en tredje (Erianthea) Central-Amerika och An-
deskedjan vester om klippiga bergen; men ingenstädes äro de talrika.

— 142 —

Så vidt man kan dömma af de till Europa öfverförda sam—
lingarna, äro icke heller de extraeuropeiska arterna underkastade
den ändlösa polyformi, som de europeiska. Denna är inom de
flesta arter större än uti något annat mig bekant slägte bland
Fanerogamerna, endast jemförlig med Cladoniernas bland Lafvarne.
Uti min för detta slägte särdeles rika samling finnas af A. sa-
wifragum, gothicum m. fl. väl trettio former, som man svär-
ligen kan ana tillhöra en art, utan mångåriga iakttagelser både
i fria naturen och under kultur. En och annan art är ännu
tvifvelsutan kollektiv, f. ex. H. alpinum, liksom åtskilliga af mig
endast som underarter upptagna visat sig vara sjelfständiga arter
f. ex. H. castellanum Boiss., A. bursefolsum Frör. (=H. ag-
gregatum Bacen. Hier. Brit.) och A. anfractum upptagen under
H. vulgatum. Denna ändlösa polymorfi förklarar så väl det
ytterliga sammandragandet af arterna hos en del författare, som
skiljandet snart sagdt i oändlighet hos andra. I förra hänseendet
framstår Nietrerce, som utom A. Pilosella och Auricula will
förena öfriga Piloselle till en art; tvifvelsutan utan att känna en
stor del deraf. För hvar och en, som känner arternas biologi-
ska förhållanden, är klart, att H. pratense, aurantiacum m. fl.
genom sitt krypande, centrifuga rhizom stå H. Auricula vida
närmare än H. vulgare Nieun., ett nytt namn på Linnts H.
cymosum, fullkomligt motsvarande författarens begränsning, ty
han finner sig sjelf nödsakad vid speciella beskrifningen öfver-
gifva sin kollektiva uppfattning. Lika riktig, men vida conse-
qventare är Scorouss framställning, hvilken förenar alla Pilosellas
eåsom former under en art. Å andra sidan har den skarpsynte
och synnerligen noggranne observatorn Jornax framställt omkring
nittio nya franska Hieracier, af hvilka jag haft tillfälle se största
delen odlade i härvarande Botaniska trädgård af frön, meddelade
af Jornoan sjelf. Jag medgifver gerna, att samtliga af dessa fö-
rete ett något eget, afvikande i yttre utseendet, men det har
icke varit mig möjligt finna några så bestämda kännetecken, att
jag kan erkänna dem som arter.

— 13 —

Det är en olycka i Naturalhistorien, att ehuru den hvilar
på en gudomlig uppenbarelse i naturen, lika viss som det skrifna
ordets inom andans verld, man för den förras uppfattning och
tydning icke erkänner annan auktoritet än sitt subjektiva, ofta
på otillräcklig kunskap grundade tycke, hvaraf måste uppstå
samma förbistring, som dä en.hvar efter sitt tycke exegetiserar
bibelordet. Inseende detta har jag vid min framställning af detta
slägte mera sökt ansluta mig till de åsigter, som under sekler
utbildats bland de botanister, som specielt studerat detta" slägte,
än framställa egna, så vida jag icke för dessa eger fullt objek- -
tiva grunder. Serskildt uppå detta slägte anser jag Bacos
ord kunna tillämpas: half kunskap leder till otro, hel äterför
till sanningen och naturen. — Den af mig för tio år sedan
utgifna monografi har för detta slägte framkallat ett allmännare
intresse och vigtiga bidrag tillkommit från de flesta europeiska
länder. De vigtigaste af dessa äro J. Backmouses (Jun.) mono-
grafi öfver de engelska Hieracierna, Gopaons och Grenizrs fram-
ställning af de franska, hvilken genom fortsatta iakttagelser blif-
vit betydligt riktad efter utgifvande af nämnde författares klas-
siska Flore Francaise, Senotners öfver de bayerska, Heurrsıs
bidrag till de ungerska. Då samtliga dessa, jemte ännu flera,
meddelat mig sina fynd, har materialet, sedan utgifvandet af
nämnde monografi, så flerdubblats, att jag anser mig pligtig ut-
gifva en ny Synopsis öfver detta slägte, så snart de nya, i
härvarande trädgård sådda arterna hunnit blomma, i synnerhet
för att bestämdare fastställa en del af hyperkritik ombytta namn
(en småaktig namnkritik är onekligen det, som minst af allt för
vetenskapen framåt) och helt och bållet misskända arter f. ex.
H. suecicum, ligusticum, Oreades, decolorans, tridentatum.
Denna sistnämnde hörer bestämdt till en helt annan grupp än
H. rigidum, såsom Backuouse riktigt anmärkt; utom dess är
namnet H. tridentatum äldre. Om man icke upptager båda
såsom egna arter, måste enligt WautenBerG H. tridentatum för-
enas med H. vulgatum, H. rigidum åter med H. boreale. Att
den hispida formen af den sistnämnde icke har någon förvandtskap

— AMA —

med H. hispidum (= BH. Bocconei Griss.), ej heller A. cernuum
med H. spherocephalum, är redan tydligen framstäldt i mioa
Symbole ad Historiam Hieraciorum.

Sedan arternas antal i den descriptiva botaniken öfverallt
vuxit till en så förtryckande massa, att föga tid blir öfrig för
föremålens studium för blotta namnens skull, kan beskrifningen
af nya arter, likaväl som ett småaktigt skiljande af nya slägten,
snarare anses för ett ondt än vetenskapens vinst, såvida det e)
sker i förening med en monografisk bearbetning af ett helt slägte
eller ett helt lands vegetation. Jag har derföre tvekat, om det
vore lämpligt i förväg lemna beskrifningar på de flera nyare
arter, som sednare åren blifvit mig meddelade; likväl tror jag
mig böra göra ett undantag för några utmärktare extra-euro-
peiska, hvilka sprida ett nytt ljus öfver hela slägtets geografiska
utbredning (f. ex. från Brasilien har hittills ingen enda art vart
känd) eller ock årligen blifvit upptagna i Upsala frökataloger och
derigenom spridda till flera exotiska trädgårdar, utan att tillfalle
varit tillika beskrifva desamma. N:o A—5 tillhöra den förra
kategorien, N:o 6—9 den sednare.

Slutligen anser jag mig böra tillkännagifva, att jag för min
del icke kan begagna mig af Fr. Scrurtzs framställning af ar-
ternas hybrida geneologi. Arter, som höra till de allmännaste i
Skandinavien, England o. s. v. anses för hybrider af arter, som
icke förekomma i norden, f. e. H. casıum af H. glaucum.
Likalitet har H. crocatum någon närmare förvandtskap med I.
Prenanthoides, hvars hybrid den efter Fa. Scaurrz skulle vara;
dock bör jag tillstå, att hvad jag erhållit af Fa. Scauurz be-
stämdt till H. crocatum icke med den äkta har något gemen-
samt, utan är en vanlig form af H. Prenanthoides.

1. HieErascivm (Piloselleformia) leucotrichum, phyllopodum, viride, caule
scapiformi aphvlio ramoso canoflocculoso, foliis radicalibus rosulatis
oblongis obtusis dentatis, pilis longissimis albis simplicibus un
dique crinitis, anthele ramis subcorymbosis, pedunculis involucro-
que angusto canofloccoso subtiliter glanduloso-pilosis, squamis ®
basi attenuatis acutis, stigmate luteo, achzniis brevibus truncalis.

In campis Brasilie ad Caldas in Prov. Minas Geraes. 6-
LinDBEKG.

— Ab —

Radix praemorsa, simplex, unicaulis. Caulis eximie scapiformis,

- farctus, sesquipedalis, paulo supra basin unico lantum folio lineari
suffultus, infra folium dense crinitus, supra vero pilis rarissimis
eglandulosis adspersus, e folii caulini ala ramum exserens, apice
in corymbum irregularem distantem laxe divisus. Folia radicalia
pauca, in rosulam collecta, breve petiolata, oblongata, infimum
grosse, religqua glanduloso-denticulata, obtusa, sepe cum mucrone
brevi, utrinque pilis longissimis mollibus (haud setosis) constanter
albis vestita. Anthela discreta, ramosa; ramis distantibus, latera-
libus arcuato-adscendentibus 2—4-cephalis, floccis canis pilisque
subtilissimis (lente fortiori tantum conspicuis) glandulosis vestitis,
Involucra magnitudine circiter H. Prenanthoidis, at breviora, squa-
mis irregulariter imbricalis, sursum attenuatis nigricantibus, indu-
mento pedunculorum simili. Ligul® Dave, Achenia brevis, truncata,

Nulla hactenus e Brasilia descripta est Hieracii species. Tres e
provincia Caldensi reportavit CL. Linpsere, quarum unam 6 stirpe
Pulmonaresformium, at nondum florentem ut non determinandum.
Relique dus sunt e stirpe Pilosell&formium,

2. Hısracıom (Püosellef.) flaccidum, phyllopodum, viride, caule simplici
inferne 1—2-phyllo gracili flaccido piloso-crinito, superne denu-
dato, foliis radicalibus longe petiolatis lanceolatis zqualiter denti-
culatis acurminalis utrinque bulbillose-setulosis, anthela discreta
simplici furcatave, pedunculis involucroque floccis canis pilisque
glandulosis vestilis, squamis lanceolatis acutis.

In Brasilia cum pra&cedente. Lixoserc. Hieracii strigosi var.
brasiliensem primo diximus, cum characteres parum essentiales
offerat, at consideratis patria diversa et pracipue habitu diversis-
simo distinetum proponere cautius videtur. H. strigosum differe
videtur foliis breve petiolatis, anthela racemosa, involucri squamis
linearibus pilisque vix bulbosis. E speciminibus vero Piloselle-
formium ex omnibus Americe australis partibus allatis patet hanc
gregem in hac terr2 parte zque proteam esse ac Pilosell® in
Europa. Hierac. irasuense Benth. in Oerst. Consp. Gentro-American.
H. strigoso que affine est, sed ab H. flaccido certe diversum.

3. Hızracıum (Pilosellef.) Avile. Hume. et Boxer. — Symb. Hierac.
p. 138.

E Columbia. Karsten! et variet. gracilior, foliis caulinis paucis
angustioribus ad Merida. Moritz pl. exs. n:o 1425!

Herba hirsutissima, pilis longissimis densissimis, sed mollibus et
deflexis, siccitate ferruginascentibus. Caulis tripedalis usque, ro-
bustus, sed inanis et facile comprimendus, simplex, dense foliosus.
Folia pr&longa, radicalia in petiolum elongatum altenuata et sub-
inde pedalia; omnia mollia, membranacea, repando-denlata, acuta,
subtus pallidiora canescentio. Supra folıa caulis nudus apparet,
sub lente vero farinoso-pubescens et divisus in paniculam thyr-
soideam, ramis nempe inferioribus brevioribus, axe fractiflexa;
ramis arcuato-adscendentibus, racemosis, pilis glandulosis. Capitula
gracilia Pulmonarexformium, subglabra, squamis lincaribus, ex-

— 146 —

timis paucis. Achzsnia truncata. Iterum describere necesse du-
ximus plantam spectabilem, cum variis novis nominibus et var. gra-
ciliorem s. n. H. Moritzn recepimus.

4. Hieracivm (Eriantha) jubatum, caule simplici remote foliato piloso,
foliis lanceolatis utrinque acutis subdenticulatis bubose-pilosis, sub-
tus venis laxo anastomosantibus reticulatis, anthela discreta thrr-
soidea, pilis longis hirsuta, involucris jubato-hirsutissimis.

In nova Granada, provincia Mariguita; (altid. 12,600 — 12,900
ped.) Januario. Linpen exs. 908!

Insignis species, medium tenens locum inter H. triste et thyr-
soideum,; involucrum pilis longis omnino jubatum, non vero lana-
to-hirsutum, ut in H. eriantho, tristi. CGaulis solidus, erectus,
simplex, bipedalis et ultra, foliis subternis distantibus pilisque elon-
galis sparsis mollibus simplicibus vestitus. Folia (radicalia emar-
cida?) caulina lanceolata, utrinque attenuata, acuta, infima pe-
tiolata, integerrima 1. glanduloso-denticulate, utrinque pilis elon-
gatis setosis basi bulbosis adspersa. Caulis superne aphyllus abi!
in antlelam oligocephalam thyrsoideam, sursum magis magisque
vestitam floccis canis pilisque longis fuligineo-nigris et in involucro
densis, longissimis. Herba et capitula, modo paulo majora, om-
nino Pulmonaresformium, squamis lineari-lanceolatis, acutis, sicci-
tate nigris, nec canofloccosis. Ligule sat conspicux, lutez, apice
glabre. Achsnia desunt. — Variat caule ramoso, foliisque an-
gustioribus.

Hıeracıom erianthum. H. B. et K. Symb. Hierac. p. 142.

Planta nostra tam genere, quam specie movetur in Benth. plan.
Hartw. p. 211 sub nomine ÖOnoseris eriocephale. Eyuidem nul-
lam detegere valeo discrepantiam a planta Humboldtiana, casu ul
videtur ab illustriss. auctore pratervisa.

5. Hieraciow (Eriantha) stuposum, phyllo- et erio-podum, caule sub-
nudo ramoso scaberulo, foliis radicalibus dense rosulatis Janceolati:
repando-dentatis acutis, caulinis reductis, anthela thyrsoidea, floc-
cis canis pubeque brevi vestita, involucris undique villo moll
denso intricato fuligineo-canescente obtectis.

In regno mexicano. C. Eurengerc.

Accepimus sub nomine H. strigosi, sed a Doniana specie long®
distat, H. niveo-pappo proximum, pumilum, 4—5-pollicare, X
spitham&um, at cxspitoso-multicaule. Caulis ramosus, sed ramis
folio reducto suffultis subaphyllus, fere glaber, sed tactu scabe-
rulus. Folia in densum cxspitem congesta, sessilia, infima in
petiolum tantum altenuata, lanceolata, repando-dentata, acuta, Ju”
niora et versus basin densa pilorum longissimorum mollium {ne
strigosorum) stupa vestita. Anthela thyrsoidea, ramis inferioribus
nempe brevioribus oligocephalis, summis simplicibus monocephalis
squama bracteatis, floccis canis et pube brevi vestilis. Capitula
virginea gracilia, cylindrica, adulta vero brevia et globosa absqu®
juba s. tomento A. tristis etc., sed villo molli intricato denso ve
stita, fuligineo-canescenlia. Achznia brevia, truncata. Pappu°
mollis, niveus.

— AN —

6. Hımmacıom (Andryaloidea) simuosum, phyllopodum, czsio-glaucum,

caule diviso, foliis petiolatis, radicalibus oblongis ad medium si-
nuato-dentatis, supra glabris albo-punctatis, sublus pilosis tripli-
nervibus, antbela aphylla furcata oligocephala, involucris albo-vil-
losis, squamis obtusis, ligulis glabris, stylo luteo,

E seminibus s. no. H. pieti, e Sabaudia, in horto Upsaliensi
educatum.

Czspitosum, c#sio-glaucum. Folia radicalia rosulata, oblonga,
in petiolum marginatum attenuala, ad medium sinualo-denlata,
primaria obtusiuscula, reliqua acutiuscula, apiculo glanduloso Ler-
minata, supra glabra tenuissime et densissime albo-punctala; sub-
tus pilosa, triplinervia, pallidiora; caulina minora, petiolata, in
bracteas transeuntia. Anthela oligocephala, furcata, eglandulosa
l. glandulis subtilissimis, hyalinis, pellucidis, sub lente tantuın de-
tegendis adspersa. Pedunculi arcuati, apice leviter incrassali, uni-
bracteati. Involucra virginea ovata, leviter canofloccosa, squamis
obtusis incumbentibus, pilıs brevibus vestita. Ligule glabr&, sul-
furexz. Achenia H. Andryaloidis, licet a hac tribu glabritie
admodum distare videatur.

H. Pannassı Fr. Symb. falso pro H. pannoso Bmss. a Griese-
bachio habetur. H. pannosum Boıss., quod Auctori! Laggero! Hel-
denreichio! debeo et in 10 herbariis vidi, absque dubio est planta
s. h. n. a me descripta. — H. Parnassi descripsi quoque ex Herb.
Boissieri, cujus specimini manu propria adscripsit »species inde-
terminata.»

7. Hıeracıum macilentum, phyllopodum, viridi-glaucescens, caule sim-

plici oligocephalo, foliis radicalibus ovalibus denticulatis, caulinis
ovatis amplexicaulibus integris, pedunculis 2—3 strictis bractea
suffultis, involucris subuniserialibus cano-pilosis, squamis cuspida-
tis, ligulis apice pilosellis, acheniis badiis.

In Helvetia ad pedes montis Nuvinen, Kalmatte in Decuria Gom-
bensi. Laccer! In alpibus Gallie australis ad Gap. Gaenıer!

Distinclissimum, Cerinthoideis ex habitu et foliis caulinis cor-
dato-amplexicaulibus affıne, sed ex anthela discreta, involucro
simplici irregulariter uniseriali, squamis brevioribus abrupte im-
bricatis, ad Pulmonareas potius referatur, nulli pr&ter H. angli-
cum affıne. Radix obliqua, vulgo unicaulis. Caulis adscen-
dens, simplex, gracilis, glaber, pedalis 1. sesquipedalis, bifolius,
glaber !. pilis raris simplicibus adspersus. Folia membranacea,
pallide glauco-viridia, fere integerrims, obsolete denticulala; ra-
dicalia petiolata, ovalia, in peliolum decurrentia, obtusiuscula, spe
cum mucrone glandaloso, supra glabra, sublus pubescentia. Folia
caulina 2 (rarıssime 1 v. 3), ovata, immo pänduraeformia, am-
plexicaulia, acuta. Anthela 2—3-cephala, discreta, pedunculıs
suberectis canofloccosis et eglanduloso-pilosis. Involucrum omnino
Pulmonarearum, subsimplex; squamis cuspidatis, pilis albis eglan-
dulosis vestitis. Ligule aurese, apice obsoletius pilose. Achwnia

minora, matura badis, pappo sordido.

— 41148 —

Missum sub nomine H. anglici ex Helvetia, unde vero H. angli
cum genuinum numquam vidimus. Videtur Cel. Gasssach longe
aliam plantam sub oculis babuisse, H. anglieum cum A. piloso
Scargıch. jungens. H. pilosum Scarzica.! buic nec affine neque
simile est.

8. Hıerıcıvm (Pulmonarea) angulare, pullide virens, caule paucifolio
humili ramoso, foliis angulato-incisis supra glabris, subtys occoso-
stellalatis, anthela contigua furcata, involucris canofloccosis eglan-
dulosoque pilosis, squamis acuminatis porrectis, ligulis glabris,
stylo luteo, achzniis castaneo-atris.

E seminibus, in Ostrogothia collectis, educatum in horto Upsal.

Species habitu triviali, statura potissimum H. humilis Jaco., at
nullo modo glanduloso-viscosum. Dense czspitosum, humile, spi-
thamzum, jam a basi ramosum, pallide virens. Caulis tenuis,
paucifolius, at in culto ex omni ala ramosus, leviter floccosus,
spice furcatus. Folia omnia conformia et in petiolum longum et
superne alatum attenuata, oblonga, sed in dentes grossos 1. lobos
patentes acuminatos incisa, unde angulosa apparent, superne gla-
bra, subtus flocculoso-stellulata. Involucra basi ovata, virginea
cylindrica, squamis acuminalis, porrectis, flores virgineos longe su-
perantibus, floccis paucis et pilis eglandulosis vestita. Ligulse gla-
bre, lutex. Stylus luteus, glaber. Receptaculum eximie fibrilli-
ferum. Achznia elongata (H. saxifragi, castaneo-alra, pappo sor-
dido. — Planta silvestris, quam e Torpaö etc. Ostrogotbie habe-
mus, ita recedit, ut non plane liqueat an identicz sint, licet fo-
liorum characteristica forma, statura humilis, styli lutei, squamz
acuminatz eglandulosopilose communia sint, in hac vero caulıs
simplex, folia ad basin rosulata subsetosa, caulinum solitarium I.
nullum. Eadem ratione H. dovrense in hortis ita luxuriat, ut
forma primaria alpina »gre agnoscatur.

H. stelligerum Backa.ı Brit. Hier. a genuino gallico longe distat.
Meo sensa, observante quoque Grenier, est forma nemorslis H.
plumbei, licet tam habitu, quam foliis membranaceis (in typo co-
riaceis) longe recedat,

9. Hısracıom (Pulmonarea) anfractum, phyllopodum, c&sio-glaucescens,
caule fracto-flexo remote folioso rigido ramoso, foliis anguste
lanceolatis repandis duplicato-dentatis, involucris cano-floccosis
pilis glanduliferis raris intermixtis, ligulis glabris, stylo luteo-fu-
scescente, pappo subniveo.

H. vulgatum. Froel. in Dec. Prodr. VII p. 244.

H. vulgatum v. anfractum. Fr. Symb. Hier.

In fissuris rupium ad Femsjö Smolandie copiose, occupans ea-
dem loca ac H. saxifragum in Suecia media.

Species antiquitus mibi bene cognita, at H. vulgato subsumta.
Anno 1851 iterum copiose legit Filius Tazopor differentiamque
confirmavit. E seminibus ab eodem collectis, ultimis annis in
Horto Upsaliensi late floruit et tam luculenter diversum apparuit,
ut distinguere neutiquam dubitemus. Ab H. vulgato dignoscitur

10.

— 449 —

caule tenuiori rigido (solido) flexuoso ramoso-paniculato, foliis
cesio-glaucescentibus, duplo longioribus et angustioribus, repando-
et versus basin maxime attenuatam frequentius dentatis, sinubus

vulgo denticulatis, anthela contigua, achzniis gracilioribus, pappo
albido.

Hısaacıum (Pilosella) versicolor, rhizomate repente subterraneo, scapo
monophylio mono- 1. dicepbalo, setis albis et superne pilis brevis-
simis densis glanduliferis higris vestilo, foliis viridibus lanceolatis
integerrimis, utrinque selosis, subtus pallidis efloccosis, involucris
hirsutis, squamis acuminatis, ligulis extus carneo-rubellis. — Schur.
Herb. n:o 86, 87, 88, 89.

In pratis humidis subalpinis Transsilvanie multis locis, ut vi-
detur frequens, v. c. ad radices montium Schuler, 4000—4500’,
in monte Pietra mare, 5000’, et ad Pajana prope Coronam. Dr

, SCHUR.

Valde affıne H. bifurco, sed floribus versicoloribus primo obtutu
facile distinctum. Rhizoma repens et nonnisi rarıus stolones elon-
gatos, filiformes, microphyllinos, haud persistentes exserens. Folia
erecta, radicalia in petiolum undique alatum attenuata, lanceolata,
nunc obtusiuscula, nunc acuta, integerrima, setosa, supra viridia,
subtus pallida, setis wollioribus, at non manifeste floccosa. Scapus
digitalis, simplex, monocepbalus 1. simpliciter furcatus dicephalus,
pilis longis albidis horizontaliter patentibus hispidus, superne vero
simul pilis brevissimis nigris glandulosis vestitus, Capitula longe
pedunculata, virginea globosa, involucro pilis longis, spe glanduli-
feris birsuto. Flores clausi toti rubelli, explicati vero versicolores,
variant aurantiaci.»

— 4150 ° —

Förteckning öfver böcker och skrifter skämnkta
till Velenskaps-Akademiens Bibliothek.
Anmälda den 10 September.

Af H. Maj:t KONUNGEN.

Archiv für wissenschaftliche Kunde von Russland. Bd. 15: Heft. 2.

Af Finska Vetenskaps-Societeten i Helsingfors.
Acta. T. IV: Fasc. 1.
Öfversigt. Il: 1853—1855.
Af Linnean Society i London.
Transactions. Vol. 21: Part, 4.
Proceedings. N:r 59—65.
List of the Society, 1855.
Address, May 24, 1855.
Af Chemical Society i London.
Journal, N:o 32.
Af Academie des Sciences i Paris.
Comptes rendus des Seances, Vol. 36—41.
Af k. k. Geologische Reichs-Anstalt i Wien.
Jahrbuch. Jahrg. 6: H. 3.

Af k. Academie der Wissenschaften i Berlin.

Mémoires. Anndes 1779. 1794—1803.
Sammlung der Deutschen Abhandlungen. Jahre 1788—1803.
Abhandlungen, Erster Supplementband. 1856. Fol.
Monatbericht, 1855: Juli— December.

Af kön. Gesellschaft der Wissenschaften i Göttingen.

Abhandlungen. Bd. 6.

Af Naturforschende Gesellschaft i Halle.
Abhandlungen. Bd. 3: 2—4,

Af Physikalisch-Medicinische Gesellschaft i Würzburg.
Verhandlungen. Bd. 6: H. 3.

Af Administration des Mines de Russie i Petersburg.

Annales de l’Observatoire Physique central de Russie. Annde 1851:
N:r 1, 2.
Compte rendu annuel. Année 1854.

— 45 —

Svenska djurnamn ur folkspråket. — Brukspatron J.
W. Gaiur hade i bref meddelat följande »förteckning öfver de
namn på djur, som äro brukliga bland allmogen i sydöstra de-
len af Nerike, omkring Godgård och Mariedamm, eller på den
fordom så kallade Tylö-skogen, som sammanbinder Kolmorden
och Tiveden». Då listan icke blir lång, upptagas här namnen
på alla de derstädes förekommande, för folket väl bekanta ar-
terna af de tre högre djurklasserna, och systematiska benämnin-
gen bifogas vid de namn, som afvika från de i svenska skrift-
språket antagna, eller som annars kunna behöfva att närmare
bestämmas.

Däggdjur.

Räf. — Varg; kallas äfven Gräbuse, Gräben, Gullfot.

Varglo (Felis lynx), kallas såsom yngre: Räflo.

Vattiller (Mustela putorius), är sällsynt.

Lessen (Mustela erminea et minor).

Mård kallas ömsom asp-, gran-, hult- och sten-märd.

Utter. — Gräfling eller Gräflingeso.

Iglekotte eller Iglekotteso (ej piggsvin).

Näbbrätta (Sorex vulgaris et fodiens; ej Näbbmus).

Råtta kallas så väl de stora som de små arterna af rättslägtet.
Namnet »mus» brukas ej för dem.

Sork eller Mullsork (Hypudzus amphibius et agrestis).

Ickorne, Eckorne (Sciurus). — Hare. — Älg.

Lerlapp är gemensamt namn för fem arter Vespertilio.

Foglar.

Falk (Falco subbuteo m. fl). — Sparrhök (F. nisus).
Hök, Slaghök (F. palumbarius och apivorus).
Örn (F. albicilla). — Vräk (F. buteo).
Glade (F. milvus) är masc.: »en Glaen. — Uf (Strix bubo).
Uggla (Strix aluco): & haruggla; 9 likuggla. Detta sednare
namnet är föranledt af lätet: klä-vitt! (kläd hvittD.
Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh., d. 11 Juni 1856.

— 452 —

Gasten, eller Mylıngen, äro namn för Strix brachyotus. Det
förra har afseende på dess högljudda skrik; det sednare be-
tecknar ett djur, hvaruti vidskepelsen förmenar att ett mör-
dadt, spädt barns ande fortlefver.

Göken får äfven namn af Sparrhök. — Göktyta (Jynx).

Hackspett (Picus major m. fl. arter af slägtet).

Spillkråka, Tillkråka (P. martius).

Grönskolla (P. viridis. Gröngöling, se längre ned).

Blåkråka (Coraciasj. — Tornsvala (Cypselus).

Nattglappa, Nattfjop, Nattskorra (Caprimulgus).

Svala (Hirundo rustica et urbica). — Grästare (Sturnus). *)

Korp; — Kråka; — Kaja; — Skata; — Sidensvans.

Notskrika eller Notgubbe (Nucifraga caryocatactus), af not, = nöt.
I Vestergötland kallas den Nötorre.

Lortskrika (Garrulus glandarius).

Snöskata (Turdus pilaris); — Svartstare (T. merula).

Klödra, Kledra, Börketröst (T. musicus).

Strömstare. — Säs-ärla (Motacilla alba).

Stenjulp, Stenjölp (Saxicola oenanthe).

Börketröst kallas understundom Sylvia rubecula, liksom Turdus
musicus.

Rödstjert (S. phenicurus); — Granlus (S. trochilus).

Talgoxe (Parus major, ceruleus och ater).

Tall-tete (Parus palustris och borealis).

Trädrännare (Sitta europza). —- Lärka (Alauda arvensis).

Domherre (Pyrrhula) — Grönsiska (Fringilla spinus).

Hampspink (Fr. calebs.. — Fr. cannabina är sällsynt).

Täckling (Fringilla domestica och montana).

Grönjöling eller äfven Täckling (Emberiza citrinella); på östgöta
slätten kallas den Gulspink. Der användes namnet Grönjöling
(i stället för Gröngylling) på Picus viridis.

Dufva, blädufva, skogsdufva,;, — Ringdu/va.

*) I sydvestra delen af Smäland, kring Wärnamo, Ljungby, Traheryd
etc. kallas Sturnus vulgaris Svala, men de egentliga Svalorna (Hi-
rundo) benämnas Schäfsfogel (troligen i stället för stjertsfogel?). C. S.

— 13 —

Rapphöna; — Hjärpe; — Orre.

Fjärhane (5), Fjärhöna (9); (Tetrao urogallus); af fjär, fjäder;
på vanlig svenska Tjäder.

Rappelhane (Tetrao hybridus tetrix urogallides).

Häger; — Trana; — Odensvala (Ciconia nigra; rar).

Charadrius apricarius kallas, om våren: Äkertupp, Äkerhöna,
Hjulnäla (af lätet, som erinrar om ett osmordt hjul); — om
sommaren: Lerbena.

Vindspole, Vattenspole (Numenius arquata).

Strandpil (Totanus hypoleucos). — Morkulla (Scolopax rusticola).

Horsgök (Scol. gallinago); kallas i Dalarne: Bräkebocken. —
Scolopax major fär af jägare det utländska namnet Beccasin.

Rägskära, Äkerskära (Rallus crex).

Tärna (Sterna hirundo). — Fiskljuse (Larus canus).

Svan (Cygnus musicus). — Vallgås (Vallgäss; Anser segetum)

Ånn, Ånndrake (And, Anas boschas). — Årta (A. crecca).

And, Knipa (A. clangula); — Sjöorre (A. nigra).

Skräcka (Mergus merganser). — Lom (Colymbus arcticus).

Amfibier.

Fyrfota, Fotödla, Öla (Lacerta vivipara).
Tenorm, Ormslä (Anguis fragilis).
Kopparorm (ömsom Anguis och Coluber levis).
Backäl, Orm (Coluber natrix et levis; Vipera berus).
Äsping (Vipera berus 9).
Groda, Groa (Bufo vulgaris).
Kossa, Källfrö (Rana temporaria).
Klunkmask (= Grodlarver; i Östergötland: Klumpmask).
Vattödla (Triton cristatus et punctatus).

»Dessa äro de enda namn, tillhörande djur, som lefva i
fritt tillstånd, af de tre första klasserna, hvilka jag hört ur all-
mogens mun i denna min födelsebygd.»

Hr Sunpsvart, som föredrog denna uppsats, anmärkte här-
vid, att dylika listor, ifall de äro lika omsorgsfullt uppgjorda,

— Abi —

som denna, kunna äga värde, både såsom bidrag till kännedo-
men om arternas utbredning (enär allmogen endast lärer be-
nämna de nyttiga eller skadliga, de utmärktare eller de all-
männaste); och såsom rättesnöre för djurarternas benämning i
skriftspråket. Detta saknar nemligen ännu verkliga, väl använd-
bara svenska namn för flera slägten eller arter af de högre
djuren (t. ex. Sylvia, Saxicola rubetra, Totanus, Tringa) för hvilka
man tills vidare måst åtnöja sig med konstgjorda namn, hvilks
dock sannolikt kunna till en del ersättas genom andra, ganska
goda, som lefva i folkspråket, antingen såsom en tradition från
fornspråket eller bildade i den landsort der de begagnas. —
Såsom ett bihang till det föregående anförde Hr Sunprvau slut-
ligen några i Stockholms läns skärgård brukliga fogelnamn, som
han redan upptecknat uti sjette bäftet af Stockholms läns Hus-
hällnings-Sällskaps handlingar, 4855, nemligen:

Pöl (Charadrius hiaticula); — Tyll (Totanus glareola) sanoeliit
närslägtadt med det i Skåne, für Numenius arquata brukliga
namnet: Tullare. — Grisla; — Knipa; — Gudunge &, och
Äda 9 af Anas mollissima. — Mäse (Larus canus); — Tru
(L. marinus); — Ljusa (L. fuscus). Uti namnet Ljusa, höres!
-Det skall på andra orter begagnas för Falco haliagtus (»Fiskljuse»)
som dock oftare lärer benämnas Fiskörn eller Fiskhök. I Nerike
begagnas det, enligt ofvanstående förteckning, äfven för en ar
af slägtet Larus. Ett gemensamt namn för detta slägte i Stock-
holms skärgård, är Hvitfogel.

— Ab —

Akademiska angelägenheter.

Przeses tillkännagaf, att Akademien den 20 Maj genom döden för-
lorat sin ledamot i åttonde klassen Bergsrådet, C. W. O. J. L. AscHan,
med anledning af hvilket dödsfall meddelades, att det till Akademiens
disposition ställda s. k. Berzelianska stipendiet för Chemis Studiosi,
hvartill medlen blifvit anslagna af en anonym, hvilken först efter sin
död ville blifva känd, vore stiftadt af Hr Ascuan.

Likaledes meddelade Przeses det dödliga fränfället af Akademiens
ledamot i sjunde klassen, Förste Archiatern, f. d. Pr&ses i K. Sund-
hets-Kollegium och Lif-Medikus hos H. M. Konung Carl XIV, C. St.
K. W. O. R. N. O. Esık ar EouorLm, som aflidit den 29 Maj.

Till Intendent öfver det Naturhistoriska Riks-Museets botaniska
afdelning och Lärare vid Bergianska trädgårdsskolan utsåg Akademien,
i ledigheten efter framl. Professoren J. E. Wickström, Botanices-Adjunk-
ten vid Universitetet i Lund Hr Mag. N. J. ANDERSSON.

Hr Fries bade insändt tjugo nya taflor till den under hans inse-
ende utförda samling af originalmålningar öfver svenska svamparter.

Inlemnade afhandlingar.

Ingeniören Bravin, som innehaft Byzantinska stipendiet, hade in-
sändt sin reseberättelse: om grunddikning.

Bruksinspektoren Björkman på Tolffors bruk vid Gefle, bade af-
Jemnat derstädes förda meteorologiska observationer för åren 1853,
1354 och 1855.

Förteckning öfver böcker och skrifter ekänkta
till Velenskape-Akademiens Bibliothek.

(Fortsättn. fr. sid. 150).
Af H. Exc. Baron M. v. Korff i S:t Petersburg.

Carmen Nic. Hussoviani de statura, feritate & venatione bisontis. Cra-
covie 1523. Denuo excusum Petropoli 1855. 4:0.

Af Hr Haussmann i Göttingen.

Göttingische Gelehrte Anzeigen, 1855.
Nachrichten von der Universität, 1855.
Salzbrunner Skizzen von J. F. L. Haussmann. Breslau 1855.

Af Författarne.

Axopersson, C. J., Lake N’gami or explorations and discoveries in the
South Western Africa. Lond. 1856. 8:0.

— 456 —

Bansacr, C., Observations addressed to the Royal Society on the Swe-
dish tabulating machine of Mr. G. Scaeurz. Lond. 1856. 8:o.

— — Note sur la machine suédoise de M. G. Scagutz pour cal-
culer les Tables mathömatiques et en imprimer les résultats sur
des planches ster&otypes Paris 1855. 4:0,

Skänker till Rikete Naturhistoriska MwsEwaae.

Zoologiska afdelningen.
Af Professor Huss.
En Vidua paradisea.

Af Hr U. Dietrich.
En Loxia pithyopsittacus.

Åf Hr C. Stål.
En Rhinolophus från Brasilien.

Åf Professor A. Retzius.
En Thomisus leucosia från Syd-Amerika.

Botaniska afdelningen.
Af Sir William Hooker.

En samling af 245 växtarter från Nya Zeeland.
En samling af 206 arter från Himalaya.

— 417 —

Den 10 September.
Föredrag.

Calicotyle Kröyeri Dies. — Hr Doctor C. T. Höx hade
insändt följande meddelande, som föredrogs af Hr A. Rarzıus.

»Under mitt vistande i Strömstadstrakten förlidne sommar
erhöll jag i Raja Batis en parasit, hvilken synes mig vara den
som DiesinG i Systema Helmintbum I, 434, 654, upptagit un-
der namnet Calicotyle Kröyeri. Jag anhåller att om detta hit-
tills föga bekanta djur få meddela följande iakttagelser.

Kroppen är plattryckt och tunn, omvändt äggformig, halft
genomskinlig, färgen perlemorhvit, men sidoränderna, eller den
delen som innesluter ovariet, ljusgula af innelyckta ägg; den
öfra ytan convex, den undra concav eller plan; djurets längd
6} m. m. samt dess bredd 43 m. m.

Hufvudet sitter vid kroppens smala ända och är utan hals
(caput corpore continuum).

Munnen är på buksidan, nära yttersta randen, på tvären
elliptisk, stor men sammandraglig.

Den efterföljes af en starkt uppdrifven, ollonformig och
muskulös oesophagus, vid hvars undra ända tarmkanalen ome-
delbarligen delar sig i 2:ne grenar, gående vidt åtskiljda, en åt
hvardera sidan, ända ned under acetabulum, der de på några
exemplar tyckas sammanlöpa och förenas i kroppens medellinea.
På andra exemplar åter sträcka sig dessa båda tarmgrenar ej
ända ned till acetabulum, utan sluta ett stycke ofvan det
samma, som det synes, med blinda ändar.

Anus-öppningen har ej kunnat upptäckas, men om en
sådan finnes, är den säkerligen belägen på djurets ryggsida.

Acetabulum är fästadt vid kroppens bas eller breda ända,
på dess undra sida, omedelbarligen vid dess yta (utan stjelk),
men med sin yttre rand upphöjd, hvarigenom dess form blir,
från sidan sedd, skålig. — Ofvanifrån sedt är acetabulum hjul-
likt, med sju radier, utgående från en sjusidig, stor centralring.
Mellan radierna ligga tresidiga håligheter, med afrundade vinklar
Midten af acetabulum utgöres af en 7-börnig hålighet. Aceta-

Öfvers. af Kongl. Vet.-Akad. Förh. Årg. 13. N:o 6 & 7. 2

— 158 —

bulum bildas således af 7 radier och 8 håligheter, hvaraf de 7
ligga i peripherien och en i midten. På hvardera af acetabuli
2:ne yttersta radier sitter en hornaktig hake, med kroken vänd
bakåt (utåt) och omgifven af en hylsa, hvari djuret efter behag
kan skydda spetsen. Haken är ganska stor, försedd med en
lång, spetsig och uddhvass krok samt starka muskelfibrer för
dess intryckning uti och dess upplyftande ifrån fisktarmens väg-
gar. Den tyckes hafva sina fästen på acetabuli öfra eller ryggsida.
Acetabuli färg är hvit och dess diameter 2 m. m.

Från iore och nedre delen af kroppen utgå strålformigt
3:ne starka muskelknippen, hvilkas convergerande ändar fästa
sig öfver (eller på) acetabulum, och hvilkas verkningar säkerligen
bestå i att höja eller sänka främre delen af kroppen, när djuret
sitter füstadt med sin fot, eller med acetabuli skifva, på fisktarmen.

Genitalöppningarne sitta nedanför munnen och nära intill
hvarandra.

Penis öfverst och straxt under tarmkanalens delning. Dess
skapnad är rörlik, sträckande sig ofvanifrån vesicula seminalis, in
i vagina, ned till den uterus-lika ansvällning, som ligger straxt
framom oviducterna. Gängen af vasa seminifera har på de
sedda exemplaren ej med full visshet kunnat bestämmas. Dessa
kärl tyckas dock hafva sin uppkomst mellan ovarii slyngor och
förena sig derifrån så småningom i ett vas deferens, som myndar
i en vesicula seminalis, hvarifrån roten af penis framträder.

Orificium vulve är belägen straxt under vesicula semi-
nalis, der penis framträder, och bildar derifrän en temmeligen
lång vagina, som slutar med en stark ansvällning, eller uterus,
med sitt orificium och sina 2 cornua, ledande till ovarierna”)

Ovarierna intaga längs kroppens peripheri en ganska lång
och temmeligen bred yta, samt förgrena sig pä kroppens bäda
sidor, utanför den tväarmade tarmkanalen. Dess ymniga förgre-
ningar sammanföras i tvenne stora och starka oviducter, kom-
mande från hvar sin sida och sammanlöpande i kroppens medel-
linea, straxt under den uteruslika ansvällningen. Af de inne-
Iyckta äggen äro ovarierna och oviducterna ljusgult färgade.

*) Teckningen af cornua uteri är på taflan ofullständig.

— 159 —

Äggens form och byggnad har ej med säkerhet kunnat
afgöras, hvilket antingen härrör deraf att exemplaren voro för
unga, och öggen i följd deraf ej fullt mogna, eller ock derifrån,
hvilket är troligast, att äggulan omgifves af en så tunn hinna,
att denna vid ovariernas sönderdelning spränges.

Ofvan mundöppningen ligger ett nervganglion, som åt båda
sidor utsänder många och starka nervgrenar, hvilkas förlopp
dock är svårt att följa och att bestämma.

Sammalunda är äfvenledes förhållandet med kärlförgrenin-
garne. Den främre hälften af djurets kropp synes särdeles rik
på och genomkorsad af kärlutgreningar; men att reda dessa kärls
förlopp och att erhålla bestämda utgångspunkter eller hufvud-
stammar, har på de få exemplar, hvarmed jag haft lägenhet att
experimentera, varit ogörligt.

Den delen af kroppens midt, som inneslutes af de båda
tarmslyngorna och som ligger nedanför de från ovarierna sam-
manlöpande oviducterna, är helt och hållet uppfylld af korniga
sammangyttringar, intagande smärre symmetriska fäll. Om dessa
sammangyttringar äro egendomliga körtlar eller endast kalkbild-
ningar, hvarpå djuret är särdeles rikt och hvilka utveckla kolsyra
till stor myckenhet vid syrors tillsättning, lemnar jag oafgjordt.

Med sin sugskifva sitter djuret fästadt vid fisktarmens yta,
men är på denna fot temmeligen rörligt upp och ned, d. v. s.
böjer och sänker sig tidt och ofta. När det släppt sitt fäste
rullar det sig mot buksidan lätt tillsammans från ända till ända
och återtager derpå straxt en uträtad ställning, hvilka rörelser
hastigt och ofta omväxla och göra att djuret ser qvickt och
hfligt ut. Det är ett bland de vackraste entozoer man under
mikroskopet kan åse, emedan dess anatomiska byggnad ligger
klar och åskådlig i anseende till djurets genomskinlighet.

Det tillhör Trematodernas klass och står ganska nära genus
Tristomum, men skiljes från detta derigenom, att det saknar de
båda botrierna, hvilka Tristomum eger bredvid os, och hvilken
olikhet föranledt Dirsine att för detta entozoon bilda ett eget
genus. Se vidare tafl. HI.

— 160 —

Väsendtliga skiljaktigheter förekomma i Dirsincs och i min
beskrifning, hvilka dock säkerligen härröra af ofullständiga obser—
vationer från den förres sida- och ej deraf att djuret icke förr
blifvit beskrifvet, hvilket jag till en början förmodade och hvil-
ken förmodan gifvit upphof till denna enkla, men naturtrogna
framställning. Dessa skiljaktigheter äro följande:

4:0 är det efter Kröyer benämnda entozoon, enligt Diesincs
uppgift, 2% linea långt och 2 linier bredt. Dessa relativa längde-
mått äro ganska olika dem, som mina uppmätningar lemnat,
hvilka förhålla sig som 6% till 43.

2:do bar Dissing ifrågasatt tarmkanalens tvädelning, hvilket
förekommer mig besynnerligt, emedan tarmkanalens gång och
skapnad på de exemplar jag undersökt var ett af djurets tyd-
ligast framstående tecken, och hvilken tydlighet ännu fortfar
sedan djuret under flera veckor förvarats i sprit.

3:0 Säger DiesinG i sin beskrifning: acetabulum — — —
septangulare intus dissepimentis septem e ceniro radiantibus. Det
af mig beskrifna entozoons acetabulum bar också 7 radier, men
dessa utgä ej frän acetabuli centrum, utan frän en större 7-
hörnig ring, hvars midt utgöres af en stor hälighet. Härigenom
kommer acetabulum att innesluta 8 häligheter.

4:0 Nämner Dresine ej ett ord om de båda hakarne på
acetabuli yttersta radier, hvilka dock äro ganska stora och synbara.

5:0 Är Calicotyle Kröyeri, enligt Dirsinc, en ectoparasit,
denna en endoparasit, som blifvit funnen i rectum af Raja Batis;
den andra utanpå kroppen af Raja radiata.

Om detta entozoon anför hvarken Runorruı eller Dusarpın
i sina arbeten ett ord; de hafva således ej kännt det. "Huruvida
Krörer sjelf lemnat någon beskrifning om denna helmint, eller
om någon annan författare än Dissins gjort det, är mig okändt;
åtminstone citerar Dissıns ej någon sådan.

Slutligen får jag nämna att 8 exemplar funnos, sittande
tätt invid hvarandra i rectum, helt nära anus på en Raja Batis,
fångad vid ön Koster d. 28 Juli 4856.»

— 161 —

Om Derbides med tre oceller. — Studenten C. Sriı
meddelade genom Hr Bonzsan följande:

»Jag anhåller att i Öfversigten af Kongl. Academiens För-
handlingar erbålla ett rum för följande lilla uppsats, hvars ändamål
är att redogöra för en nyligen gjord upptäckt af 3 ocellers före-
kommande hos några former af underafdelningen Derbides bland
Fulgorides, hvilken sistnämnda utmärkta familj bland andra
characterer hittills äfven haft den uppgifven att äga 2 oceller,
så snart de ej alldeles saknas, en belägen på hvardera kinden.
Då jag gjorde den omnämnda upptäckten, trodde jag först att
ett litet glänsande sandkorn hade blifvit fästadt i spetsen af
pannan — der är den tredje ocellen belägen — emedan det ofta
händer att dylika tillfälligtvis vidhäfta insekter, men ett försök
att med en nål skrapa bort det misslyckades. Jag kunde likväl

.ej förlika mig med tanken att det var en ocell, som syntes i

pannan, utan fortsatte granskningen af några andra hithörande
arter, då jag påträffade ännu tvenne, som företedde samına
egenhet, och är nu inget tvifvel att ju det är en ocell.
Utom denna egenhet hafva hvardera af de tre arterna tillräck-
ligt många andra för att rättfärdiga uppställandet af nya genera,
hvaraf det ena är beskrifvit i mitt arbete öfver de af Doctor
Kıneerg hemförda Hemipterna, tvenne beskrifvas här nedan
och tillägges diagnoser på några andra hörande till denna märk-
värdiga familj, hvars arter i allmänhet äro ytterst sällsynta |
samlingar. |

Då Herr Wzsrwoon, som isynnerhet riktat denna grupp
med arter och äfven utgifvit en monographi deröfver, ej upp-
gifvit sig hafva funnit 3 oceller hos någon enda, kan jag ej tro
annat än att denna annars så noggranne forskare måste hafva
öfversett dem, då det knappt är tänkbart, att 3 arter bland
det lilla antal, som äro kända af mig, skulle kunnat förete
nämnde egenhet och Herr Westwoon, som beskrifver fyra gän-
ger så många som jag känner, icke skulle hafva påträffat en
enda så beskaffad.

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh., d. 10 Sept. 1856.

— 162 —

Då jag här talat om en grupp bland Fulgorides, begagnar
jag tillfället att nämna några ord om Delphacides, som äfven
höra dit. De flesta författare hafva lemnat dessa djur en i
mitt tycke alltför underordnad rang, då de blott deraf gjort en
afdelning under Ciziides, och de enda som uppställt dem såsom
egen subfamilia under Fulgorides hafva gjort det på grund af den
mindre goda characteren af ett längdförhällande mellan en kropps-
del och en annan. Mig tyckas Delphacides böra utgöra en egen
afdelning bland Fulgorides, med lika rang som Cixwudes, etc.,
och äro de bäst characteriserade och straxt igenkända på den
fria, långa, ofta lancettlika sporre som är infogad i sjelfva spet-
sen al baktibierna, en character som Markis Spinou antydt,
men ej tillagt den vigt, som den förtjenar.

Här följa beskrifningarne på de nya slägtena och arterna
af Derbides.

BRIXIA. Sri.

Caput supra visum ante oculos nonnihil productum, verlice fronteque
alte marginatis, ıllo elongato-triangulari, angusto, hac oblonga, basın versus
inter oculos valde compressa, marginibus lateralibus hic contiguis: labro
elongato-triangulari, compresso, carınato-marginato, longitrorsum unicarinato.

Oculi sat profunde sinuati.

Ocelli tres! unus in singula gena mox ante oculum, tertius in frontis
apice ad labrum silus.

Antenne oculis zquilong®, cylindric®, prope marginem inferiorem
anticum oculorum sitae.

Thorax brevis, postice angulato-sinuatus.

Tegmina latitudine 13 longiora, apicem versus sensim nonnihil latiora,
apice rotundata, nervis longitudinalibus, omnibus apicem versus, intermedii
etiam disco a nervis transversis semel conjunctis, nonnullis apice furcatis,

Ale ample, late.

Pedes mediocres, tibiis posticis inermibus.

1. B. natalicola. Sordide testaceo-flava, maculis marginalibus verticis
fuscis; tegminibus sordide hyalinis, macula costali media limboque api-
cali fuscescentihus, nervis utrinque sabalternatim fusco-punctatis. N.
Long. corp. 33, Exp. al. 12 millim.

Derbe natalicola. Står. Öfv. af K. Vet.-Akad. Förh. 1855, p. 93. 2.

Patria: Caffraria. Dom. J. A. Wanısenc. Mus. Holmiense.

Genus hocce quoad structuram capitis Phenice, quoad elytrorum My-
sidie subaffine.

ADANA. Srir.

Caput latum, supra visum ante oculos quadrato-productum, latitudine
nonnihil brevius, apicem versus nonnihil latius; vertice brevi, transverso, a

— 463 —

fronte per carinam arcuatam separalo; fronte (capile supra viso) ante ver-

ticem producta, dein subito reclinato-decliva, et (ab antico visa) cum labro

trianguları et reflexo-marginata, illa latitudine subbreviore, longitrorsum
carınata; genis latiusculis.

Oculi anterius sinuati.

Ocelli tres/, unus in singula gena mox ante marginem superiorem
oculorum situs, tertius in frontis apice prope labrum.

Thorax brevissimus.

Tegmina latitudine vix 13 longiora, apicem versus nonnihil laliora,
apice oblique rotundata, nervis longitudinalibus, intermediis disco et apicem
versus a nervis transversis semel conjunctis, nonnullis furcatis,

Ale ample, late.

Pedes mediocres, tibiis posticis inermibus.

1. A. Westwoodi. Flavo-testacea, tegminibus alisque sordide hyalinis, illis
maculis pluribus fuscescentibus, hic illic confluentibus, maculaque co-
stali media nigro-fusca ornatis, his apice et intus fuscescenlibus. J.
Long. corp. 3, Exp. al. 10 millim.

Patria: Mexico. Dom. Höcseac. Mus. Holm.

Hanc speciem generis valde singularis nomine Cel. Dom. J. O. Wesrt-
woop, qui horum animalculorum monographiam eximiam elaboravit, ornare
volui.

| PHENICE. Westw.

1. P. furcato-vittata. Fusco-testacea; vertice, fronte valde compressa,
antennis pedibusque pallide flavo-albidis; tegminibus hyalinis, vitta latis-
sima apicem versus furcata, medio ramulum emittente, fusca ornatis,
spice glaucescente-subfarinosis; alis fuscis, Jimbo inter nervos dilutiore.
&. Long. corp. 4, Exp. al. 13 millim.

Derbe furcato-vittata. Står. Öfv. af K. Vet.-Acad. Förh. 1855,

p. 191, 2.

Patria? Java. Dom. Merrersonc. Mus. Holm.
Caput hujus speciei magis compressum, quam apud congenericas tres
africanas a Dom. Boneman descriptas.

MYSIDIA Westmw.

1. M. albicans. Subflavo-albida; tegminibus alisque albidis, illorum nervis
transversis, maculis parvis duabus basin versus prope costam maculaque
parva clavi fuscescentibus; macula apicem versus nigro-fusca. &.
Long. 4, Exp. al. 18 millim.

Derbe albicans. Står. Öfv. af K. Vet.-Acad. Förh. 1855, p. 191, 1.
Patria: Brasilia. Mus. Holm.
Valde affinis videtur M. lactiflor@.

PHRYGIA. SrAr.

Caput latum, supra visum ante oculos vix productum, vertice a fronte
haud separato; fronte quadrata, leviler reflexo-marginala, unicarinata; labro
triangulari, lateribus et medio carinato.

Antenn& brevissımz.

Oculi subglobosi, subtus levissime sinuali.

— 164 —

Ocelli duo, unus in singula gena mox ante oculorum marginem in-
feriorem.

Thorax brevis.

Tegmina latitudine 13 longiora, apice rotundata, nervis longitudi-
nalibus, omnibus apicem versus, intermediis etiam disco, a nervis trans-
versis semel conjunctis, uno alterove furcato.

Ale ample.

Pedes mediocres, tibiis posticis inermibus.

1. P. fuscata. Obscure fusco-testacea, tegminibus alisque fusco-testaceo-
byalinis, illis maculis nonnullis dilutioribus; antennis pedibusque flavo-
testaceis, femoribus poslicis obscurioribus. ©. Long. corp. 4, Exp. al.
11 millim.

Patria: Brasilia. Mus. Holm.

HELCITA. Srir.

Hoc genus novum quoad structuram tegminum Thraci@ et Phenice
affine, quoad antennas et oculos cum Phenice, quoad defectum ocellorum
et formam capitis magis cum Thracia congruit, sed capite ante oculos
valde nasuto-producto gaudet. Ampliorem hujus generis descriptionem in
opere de Hemipteris Caffrarie dare volo. Typus generis est Derbe Wahl-
bergi, mihi.n

— 165 —

Orthoptera cursoria och Locustina från Cafferlandet. —

Genom Hr Boneman hade Studeranden C. Stir insändt följande
meddelande:
”i Öfversigten af K. Vet. Akademiens Förhandlingar får
jag anhålla om införande af nedanstående beskrifningar på de
af Hr J. A. WasiBerG i Cafferlandet insamlade, till familjerna
Blattina, Mantodea och Locustina hörande Orthoptera. Bland
förut kända arter hemfördes bland andra den truligen i alla
verldsdelar kringspridda Periplaneta americana, vidare Peri-
spheria micans?, Proscratea deusta, Mantis superstiliosa, pu-
stulata och fenestrata, Harpax lobata och ocelluta, den vackra
Phaneroptera zebrata och den högst utmärkta, af BurmMetster
efter sin upptäckare kallade Pomatunota Dregei. Af Phasmodea
hemförde Hr WautBerG endast Bacillus gracilis, först beskrifven
såsom förekommande i Abyssinien och lyckliga Arabien, seder-
mera äfven funnen i Mozambique af Hr Press.

BLATTINA.
HETEROGAMIA. Burn.

1. H. pilifera. — Piceo-nigra, villosa; antennis corpore nonnihil bre-
vioribus; tborace latitudine breviore, antice quam postice latiore,
hic rotundato, ibi late rotundato-truncato, utrimque obtuse an-
gulato; tegminibus abdomine dupplo longioribus, extus medio si-
nualis, pone medium fusco-hyalinis, fusco-nervosis; alis tegmini-
bus zquilongis; pedibus anticis flavo-testaceis, posticis fusco-
testaceis. &. Long. 19, Lat. 9 Millim. — Port Natal.

ISCHNOPTERA. Bunm.

1. 1. gibbicollis. — Fusco-piceao, antennarum basi, palpis, marginibus
antico et postico thoracis, tegminibus, margine abdominis pedibus-
que flavo-testaceis; basi tegminum fusco-picea; thorace valde
convexo, sat rude punctato; tegminibus abdomine vix dupplo
longioribus, alis illis zquilongis. . Long. 15, Lat. 5 Millim. —
Port. Natal.

2. I. macra. — Nigro-picea, pilosa; antennis corpore nonnihil longi-
oribus; labro pedibusque testaceo-ÄHavis; thorace rude sat dense
punctato; tegminibus abdomen nonnihil superantibus, dilute fusco-
testaceis, basi nigro-piceis; alis tegminibus aquilongis. SA. Long.
12, Lat. 3} Millim. — In tractibus Auvii Limpopo.

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh., d. 10 Sept. 1856.

— 166 —

HOMALODEMAS. Stå.

Corpus oblongum, deplanatum. Caput a thorace occulltum. An-
tenn® corpore breviores. Thorax supra ulrimque longitrorsum oblıque
valde impressus, marginibus lateralibus incrassatis. Tegmina abdomen
zquantia, coriacea, parallela, nervis elevatis, sat dense reticulatis,
margine costali basin versus reflexo. Als tegminibus zquilong®. Pe-
des breves, sat validi, femoribus mulicis, tibiis spinosis. Abdomen
tenue, valde deplanatum. Habitat verosimiliter sub cortice.

Genus structura Lhoracis pedibusque brevibus pra#sertim insigne.

1. H. exarata. — Fusco-ferruginea, tegminibus dilutioribus, abdomine
obscuriore, parce breviter albido-piloso; thorace parce hrewiter
albido-tomentoso. Long. 16, Lat. 8 millim. — In terra Natalensi.

BLATTA. L.

1. B. ampla. — Oblonga, fusco-castanes, basi antennarum, margine
imo apicali thoracis pedıbusque dilutioribus; antennis corpore
zquilongis, nigris; thorsce transverso, antice et postice, antıce
tamen latius, rotundato, sat rude et dense punclato; tegminibus
abdomine vix dupplo longioribus, apicem versus nonnihil dilutio-
tioribus; alis tegminibus zquilongis. fl. Long. 22, Lat. 12 Mil-
lim. — Port Natal.

2. B. proterva.a — Elliptica, testaceo-flavescens; capite inter oculos
fusco; antennis corpore nonnihil brevioribus, basi excepta fuscıs;
thorace transverso, anterius valde, posterius late rotundato, dorso
longitrorsum subliliter carinato, dense punctato; tegıninibus abdo-
mine vix dupplo longioribus, nervis sat valıdis, parce fusco-spar-
sis; alis tegminibus zquilongis. Long. 16, Lat. 8 Millim. —
Port Natal.

3. B. tenella. — Ovalis, nigricans, marginibus rufo-pilosa; antennis
corpore brevioribus?; thorace semicirculari, postice late rotundato;
tegminibus abdomine tertia fere parte longiorihus, dense puncta-
tis, nervis vix elevatis, macula lutea pone medium ornalis;z als
tegminibus longioribus, fuscis; pedibus fusco-testaceis, tibiis dilu-
tioribus. Long. 6, Lat. 4 Millim. — Port Natal.

4. B. vinula.. — Oblonga, nigra, nitida; antennis corpore longioribus;
marginibus thoracis flavis; tegminibus abdomine vix dupplo lon-
gioribus, testaceis, basi nigricantibus, margine costeli bası mar-
gineque abdominis flavescentibus. Long. 8, Lat. 4 Millim. —
Port Natal.

5. B. misella. — Late ovalis, nigra, nitida; antennis corpore multo
longioribus; fascia intraoculari flava; thorace amplo tegminibusque
abdomine vix longioribus albido-diaphanis, illius mecula media,
horum macula basali nigris; alis parvis, rudimentariis; segmentis
abdominis apice flavis. Long. 7, Lat. 4 Millim. — Port Natal.

PERIPLANETA. Buau.

1. P. caffra. — Picea, nitida; capite nigro-piceo, labro flavo-testaceo;
antennis corpore :equilongis; thorace latitudine breviore, ulrinque

— 4167 —

rotundalo, postice levissime bisinuato; tegminibus abdomine plus
dimidio longioribus, minus nitidis; alis tegminibus fere s»quilon-
gis. &. Long. 21, Lat. 9 Millim. — Port Natal.

2. P. Wahlbergi. —- Nigro-picea, opaca; labro dilute testaceo-flavo;

anlennis crassis, corpore terlia fere parte longioribus; thorace
anlice quam poslice angusliore, utrinque et postice late rotun-
dato, subplano, anterius transversim et disco utrinque oblique
impresso; tegminibus abdomine plus dupplo longioribus, apicem
versus dilutioribus; alis tegminibus zquilongis. 0. Long. 16,
Lat. 10 Millim. — In tractibus fluvii Limpopo.

3. P. albilatera.. — Nigro-picea, nitida; fronte disco concaviuscula,

inter antennas biimpressa; labro lestaceo-flavo; antennis corpore
tertia parte longioribus, obscure testaceis; thorace latitudine bre-
viore, antice quam postice dimidio angusliore, marginibus latera-
libus flavescentibus; tlegminibus abdomine dupplo longioribus,
fusco-piceis; femoribus tarsisque fuscis. &. Long. 17, Lat. 10
Millim. — Port Natal.

4. P. diluta. — Testaceo-flava, nitida; capite maculis duabus intra-

ocularibus nigro-fuscis; antennis corpore longioribus; thorace la-
titudine breviore, antice quam postice nonnihil angustiore, poste-
rius obscuriore; tegminibus abdamine dupplo longioribus; ventre
pone medium fusco-flavescente. J. Long. 19, Lat. 9 Millim. —
Port Natal.

5. P. orba. — Fusco-picea, nitida, subtus cum pedibus nonnibil di-

lutior; labro testaceo; antennis corpore longioribus; thorace an-
tice quam postice dimidio angustiore, utrimque late rotundato;
tegminibus multo dilutioribus, abdomine dupplo longioribus;z alis

tegminibus zquilongis, concoloribus. &. Long. 15, Lat. 8 Mil-
lim. — In terra Natalensi.

PANCHLORA. Bury.

1. P. Caffrorum. — Ovalis, testaceo-flavescens; vertice nigro, flavo-

1.

bivittato; antennis corpore brevioribus, fuscis, basi testaceis; tho-
race disco fusco-irroratlo; tegminibus abdomine vix dupplo longi-
oribus, area interna fusca, parce flavo-irrorata, externa testaceo-
flavescente, pr&sertim pone medium fusco-irrorata; alis tegminibus
zquilongis. Long. 21, Lat. 13 Millim. — In terra Natalensi.

PROSCRATEA. Buru.

%

P. deusta. (Tuune.). — Fusco-testacea; capite (macula magna frontis

excepts), marginibus maculaque media thoracis rufo-testaceis. Long.
14, Lat. 8 Millim. — Port Natal.

Blatta deusta. Taunsenc. Hem. maxil. capens. p. 8. (sec. Mus.
Taunseagı).

MANTODEA.
VATES. Bunau.

1. V. Wahlbergi. — Fuscescente-virescens; capite conico-producto, fronte

infra antennas carinala, carina basi altiore, in spinam curvatam pro-

— 4168 —

ducta; thorace longissimo, supra coxas dilalato, margine parum
denticulato; tegminibus abdomine multo longioribus, area antıca
virescente, basi intus flavescente, ante medium flavo-, pone me-
dium sanguinescente-marginata, area poslica subvitrea, intus flavo-
viressente, ante medium vilta inzquali, sanguinescente, e maculis
formala; alis tegminibus #quilongis, byalinis, apice sanguinescen-
tibus; pedibus anticis testaceis, coxis inlus apicem versus nigris,
pedibus posterioribus viridi-testaceis, obscurius annulatis. Of. Long.
70 Millim. — Port Natal.

SIBYILLA. Sri.

Caput supra visum transversum, posterius ulrimque luberculatum,
vertice cornu apice et medio ulrimque lobato armalo, fronte Lu-
berculata. Antenn® setacex, Lhorace longiores. Thorax valde
elongatus, supra coxas angulato-ampliatus, ante medium bituber-
culatus. Tegmina et ale completa, abdomine longiora. Abdomen
segmento singulo ulrimque lobato-subproducto. Femora posteriora
basi et apice postice lobo foliaceo instrucla. |
Genus Valt afffne, structura capitis pedumque diversum.

1. S. pretiosa. — Dilute testaceo-flava, fusco-irrorata; antennis basi
nigro-biannulatis; tegminibus flavo-virescentibus, area postica ma-
culis nonnullis minutis hic illic sparsis; alis hyalinis, margine
antico flavo-virescente; pedibus fusco-sparsis et annulatis. |.
Long. 40 Millim. — Port Natal.

2. S. fusco-sparsa. — Dilute testaceo-flavescens, fusco-irrorala; anten-
nis basi fusco-biannulalis; tegminibus hyalınis, area postica an-
terius densius, posterius minus dense, fusco-varia; alis hyalinıs,
apice fusco-irroratis; pedibus fusco-irroratis et annulatis. ©”. Long.
40 Millim. — Port Natal.

CHIROPACHA. Caanp.

1. C. maura. — Nigricans; capite inter oculos truncalo, fasciis dua-
bus frontis labroque testaceis; thorace basin versus subangustiore,
lateribus denticulato, longitrorsum sulcato; tegminibus thorace
nonnihil brevioribus,’ fortiter nervosis; alis brevibus;z tibiis anticis
extus spinaque apicali basi testsceis; abdomine subtus dilutiore. 2.
Long. 42 Millim. — Port Natal. Dom. C. A. Dohrn.

MANTIS. F.

1. HM. fatilogqua. — Elongstissima, flavo-testacea; antennis thorace di-.
midio longioribus; prothorace meso- et metathorace ad unum fere
dupplo longiore, supra coxas parum amplialo, antrorsum sensim
angustiore, dorso carinalo; tegminibus subparallelis, abdomine
brevioribus, sordide flavescente-subpellucidis, area antica angusta;
alis fuscis, parce prasertim prope costam flavo-hyalino maculatis,
apice flavescente-hyalinis, macula fusca; abdomine longissimo,
gracili, parallelo, apice lamina longa, lata instructoz; tibiis anticis
intus fuscis. AP. Long. 105 Millim.’— Port Natal.

-- 4169 —

2. M. natalensis. — Elongala; antennis thorace plus dimidio longio-
ribus; prothorace latitudine ter longiore, supra coxas ampliato,
dor:o carinalo, tegminibus testaceis, area postica posterius sordide
hyalina, nervis disci testaceo-marginatis; alis fuscescente-hyalınis,
costa apiceque testaceis; femoribus anlicis macula interna nigra;
tibiis tarsisque virescentibus. &A. Long. 40 Millim. — Port Natal.

3. M. orba. — Flavescente-lestacea, fusco-irrorata; antennis protbo-
race ter longioribus, hoc latitudine plus dupplo longiore, utrinque
ampliato, legminibus hyalinis, fusco-sparsis, macula parva disci
albida; pedibus fusco-annulatis, femoribus anticis ovali-compres-
sis. @. Long. 17 Millim. — Port Natal.

4. M. macra. — Elongats, angusta, griseo-flavescens; antennis pro-
thoraci fere zquilongis, hoc meso- et metathorace fere dupplo
longiore, supra coxas nonnihil ampliato, ulrinque crenulato, lon-
gitrorsum multicarinato; tegminibus abdomine brevioribus, sordide
albido-hyalinis, fusco-nervosis, area antica angusta, fusca, costa
flava; alıs albida-hyalinis, nervis longitudinalibus fuscis. . Long.
37 Millim,. — Port Natal.

5. M. vidua.a — Flavo-testacea, fusco-varıa; thorace latitudine vix
dupplo longiore, utrımque rotundato-dilatato; tegminibus protho-
race nonnihil longioribus, subquadratis, alisque sordide luteis, his
posterius fusco-nervosis, transversim flavo-lineatis; pedibus fusco-
ennulatis et sparsis, femoribus ®enlicis intus et subtus nigris, ni-
tidis. 2. Long. 30 Millim. — Port Natal.” Dom. C. A. Dohrn.

POPA, Står.

Corpus valde elongatum. Caput supra visum Iransversum, verlice
posterius utrimque Luberculis duobus subconicis, medio trituberculato.
Thorax elongatus, scaber, supra coxas nonnihil ampliatus. Tegmina
et ale completa. Abdomen valde elongatum. Pedes breves, validi, coxis
anticis subtriquetris, supra apice femoribusque medıis apice dilatalis.

Manti alfine genus, struclura capilis, pedibusque brevioribus, va-
lidioribus, aliter instructis diversum,

4. P. spurca. — Fusco-cinerea; thorace latitudine quadrupplo longi-
ore, scabro, dorso sulcato, lateribus crenulalo; tegminibus cinereo-
hyalınis, disco longitrorsum obscurioribus, nervis fusco-variis,
disco macula sordide albida; alis fusco-hyalinis, nervis arex po-
stic® transversis albido-marginatis; macula apicali interna coxarum
anlicarum nigro-fusca. &. Long. 53 Millim. — Port Natal.

DANURIA. Sriı.

Corpus valde elongatum, angustum, parallelum. Caput basi utrin-
que ad oculos tuberculo conico instructum. Thorax et abdomen valde
elongata. Tegmina et ale completa. Pedes sat longi, subgraciles,
coxis anticis triquetris, apicem versus supra dilatatis.

Manti affine genus, structura capitis coxarumque anlicarum di-
stinctum,

1. D. Thunbergi. — Griseo-flavescens; ontennis prothorace nonnibil
longioribus, hoc meso- et metaihorace fere dupplo longiore, dorso

— 170 —

carinato, anterius sulcato, supra coxas vix ampliato, laterıbus
presertim anterius crenulato; tegminibus abdomen haud superan-
tıbus, parte dimidia antica fusco-hyalina, postica sordide hyalına;
alis fusco-byalinis, anterius obscurioribus, nervis transversis arex
posticz albido-marginatis; segmentis abdominis supra apicem versus
nigris; coxis anticis inlus apice macula nigro-fusca. Of. Long.
75 Millim. — Port Natal.

LOCUSTINA.
PHYLLOPTERA. Sekav.

1. P. Cereris. — Sordide flava, thorace supra plano, latitudini non-
nihil Jongiore, antice late sinualo, posterius late rotundato, lobis
deflexis, planis, antice truncatis, poslice rotundatis, tegminibus
abdomine dupplo longioribus, amplis, ellipticis, extus quam ıntus
minus rotundatis, dense punctatis, viridibus, nervis parcis, flave-
scentibus; alis tegminibus longioribus, apice viridibus. &A. Long.
17 Millim. — Nort Natal.

PHANEROPTERA. Larr.

1. P. sparsa. — Viridis; thorace supra planiusculo, brunneo-irrorato,
antice truncato, postice rotundato, lobis deflexis angulis et postice
rotundatis; tegminibus abdomine dupplo longioribus, subparallelis,
dense reticulalis, cellulis fundo fuscis; alis legmina valde supe-
rantibus, albidis, apicem versus viridibus; oviductu brevi, late,
curvato, subtus apicem versus et supra minute dense crenulato. 2.
Long. 14 Mıillim. — Port Natal. °

2. P? grallatoria. — Virescens; thorace latitudine longiore, anterins
convexo, posterius plano et utrinque obsolete rufescente-carinato,
lobis deflexis subangustis, angulo postico rotundato; tegminibus
abdomine dimidio longioribus, subparallelis, costa anguste albıda;
slis nullis. &. Long. 23 Millim. — Port Natal.

CYMATOMERA,. Scaaum.

1. C. Schaumi, — Cinerea, nigro-varia,; antennis nigro-annulatis;
thorace dorso anterius tuberculis 5 (2. 1. 2.) medio utrinque tu-
berculis 3 et poslice intra marginem 3 conicis instructo; tegmi-
nibus fusco-signatis et maculis nonnullis dilute ferrugineis orna-
tis; alis fuscescente-hyalinis, nervis obscurioribus. $. Long. 36
Millim. — Port Natal.”

— 11 —

Ny Exsiccatsamling af svenska Liehener. — Hr Srten-
HAMMAR hade insändt ett exemplar af »Lichenes Suecie exsiccati
editio altera, fasciculus I», ätföljdt af följande meddelande:

Behofvet af en samling, som denna, har länge varit insedt,
icke endast säsom hjelpmedel für lafvarnas kännedom inom fäder-
neslandet: den eger äfven für ‚utlandets vetenskapsmän ett ser-
skildt intresse, dä de nordiska, äfven rikare utvecklade och
fruktalstrande lafformer jemföras med det mellersta Europas.
Vid dessa växtalsters mängformighet och svårigheten att med
konstspräkets tillhjelp urskilja närbeslägtade arter, utgöra jemväl
exsiccat-samlingar ett oumbärligt hjelpmedel att förebygga für-
växlingar och missförstånd. Vid den utveckling Lafvarnas kän-
nedom under de senare åren vunnit, har man derföre sett nya
exsiccat-samlingar framträda i Frankrike, Tyskland, Schweiz och
Italien; och bredvid dessa skall en svensk samling kunna intaga
en aktad plats. Den upplaga, som af Professor Er. Fries och
under hans inseende, för flera tiotal af år sedan, började ut-
gifvas, finnes — med undantag af dess sista, nyligen genom
Hr Taronor Fries besörjda häfte — icke mera att tillgå, och
efterfrågas förgäfves af utlandets vetenskapsmän. Den nya upp-
lagan åsyftar att, så vida den kan fortgå i en följd af fasciklar,
ersätta den förra. I samråd med Professor Fries är den dock
ordnad efter en annan plan. Det mest önskvärda, att arterna
kunnat gifvas i en systematisk följd, har mött oöfvervinnerliga
hinder i svårigheten att i denna följd kunna sammanbringa natur-
alstren från vidt aflägsna trakter af fäderneslandet. Derföre har
det blifvit nödvändigt att endast till någon del utföra denna
plan, så att alla arter af ett slägte eller någon dess serskilda
grupp, hvilka i den förra upplagans serskilda fasciklar spridda
meddelades, gifvas tillsamman och på en gång i samma fascikel
af den nya, men någon systematisk följd icke kan iakttagas vid
valet af slägten eller grupper, som i hvarje fascikel upptagas.
Så meddelas i denna första fascikel alla de i Sverige inhemska
arter af slägtena Nephroma, Solorina, Sticta, Umbilicarıa och
Endocarpon samt af Evernia (Faiss Lichenogr. Europ.) den

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh., d. 10 Sept. 1856.

— 172 —

grupp, för hvilken ensam nägra nyare Lichenologer bibehälla
släginamnet Evernia. Det bästa medlet till arternas fullkom-
liga kännedom, genom tillfallet att jemföra dem med hvarandra
och att undanrödja alla förvillelser vid deras synonymi, är här-
igenom beredt. Serskilda former af samma art, synnerligen
sådana, hvilka i AcHari skrifter varit såsom skilda arter anförda,
blefvo i förra upplagan under serskilda numer upptagna i olika
fasciklar af samlingen; de upptagas i denna nya upplaga ställda
bredvid hvarandra, utmärkta med serskilda bokstafstecken (a, b,
c), under en gemensam artnummer. Den under sitt äldre namn
bekanta Parmelia bracteata, på detta sätt uppförd under n. 46
Biatora fulgens, röjer sig vid första anblicken såsom en den
senares, på sin vanliga växtlocal, de torrasto kalkhedar, upp-
komna form, ehuru detta förnekas af Tysklands senaste Liche-
nolog Koerser (Systema Lichenum Germani® pagg. 442 och 418),
som icke sett någondera af dessa båda former på dess växt-
local, men dock hänförer dem under skilda slägten. Då n. 25
Umbilicaria vellea spadochroa jemföres med formen b. af den
nästföljande n. 26 Umbil. hirsuta, kan den förblandniog af dem,
som föranledts i äldre lichenologiska skrifter genom likheten af
deras svarta beklädnad på undre sidan, icke blifva förvillande.
Den under bokstafstecknet b. gifna formen af n. 30 Endo-
carpon pusillum är den sanna Endoc. pallidum Achar. Synops.
Lich. och kunde efter olika äsigter betraktas säsom egen art.
Den upplyser ett misstag af Schweiziska och Tyska Lichenologer,
som under detta Achariska synonym anföra en annan frän En-
doc. pusillum b. rufescens knappt i något väsendtligt afvikande
form. I den nya upplagan hafva, jemte exemplar af högnor-
diska arter från Svenska Lappmarken, då Norrska exemplar
kunnat erhållas, äfven dessa blifvit, för jemförelse, under ser-
skildt bokstafstecken bifogade (Umbilic. cylindrica och Umbli.
atropruinosa); och då den egentligen högnordiska arten Umbil.
proboscidea i något förknappad form nedstiger på medlersta
Sveriges högre bergåsar, har äfven denna knappare form, under

bokstafstecknet b, blifvit meddelad.
oo Hr

— 173 —
Hr J. A. Wahlbergs resa i Södra Afrika. — Se-

kreteraren föredrog följande utdrag ur ett bref från Ingeniören
Hr J. A. Wanusencg, dat. N'gami den 24 November 4855.

»På mycket öfver ett år har jag ej hört det ringaste från
hemmet, men förmodar att bref vänta mig nere vid Hvalfisk-
viken, dit jag dock ännu ej ämnar återvända på åtminstone sex
månaders tid. Jag har haft föga framgång med insamlandet af
naturalier, ty nästan allt hvad jag funnit är gammalt bekant
från förra resan och detta vill jag ej taga. Trakten häromkring
sjön är föga yppig och alldeles icke motsvarade hvad jag hade
väntat mig. Jag har gjort en jagtexkursion under fyra måna-
ders tid (Juli—Oktober) uppåt Doughe (vanligen kallad Tioughe)
floden, som kommer från N.V. och infaller i N'gami-sjön, ända
upp till Libebe, hvarunder jag fick några få nya arter, hvaraf
jag härhos öfversänder beskrifningen på ett par. Jag jagade
dessutom elefanter och var dermed temligen lycklig, dödande
tolf st. och min ena Damara trenne. Värdet af det elfenben
jag på detta sätt erhöll går enligt kapska priset till omkring
5,000 R:dr B:ko. På en enda förmiddag fällde jag trenne
hanar, hvarvid jag förtjente ungefärligen min dubbla ingeniörs-
lön. Jag lemnar nu till min återkomst allt både elfenben och
samlingar till LercnoLatese, konung öfver härvarande Betjuaner,
och beger mig, jemte en ung engelsk resande Mr Gazzn, åt N.O.,
först längs Dzonga-floden och sedan vidare för att jaga hufvud-
sakligen elefanter och noshörningar, att på detta sätt kunna något
ersätta reseomkostnaden. Vi nödgas skynda, ty den osunda ti-
den utmed sjön och floderna nalkas, och flere af mitt folk hafva
redan haft känningar af febern. Vi äta dugtigt quinin och stäl-
sätta oss härmed mot sjukdomen. Under ett par månaders tid
(Maj, Juni) var min syn ganska starkt angripen, så att jag myc-
ket fruktade för blindhet; men lika hastigt som jag fick äkom-
man, lika hastigt försvann den, och jag ser nu fullkomligt så
bra som förr. Annars har jag hela tiden befunnit mig vid för-
träffligt godt mod och helsa.

Den unge svensken LinpnoLm som medföljde från Kap har
nu lemnat mig. Min ena kusk JacoB är nära blind och sjuk,
sa att jag väl kommer att köra min ena vagn sjelf. Jag har
af Lercnoratesg tillbytt mig en god dubbelräfflla af en af Lon-
dons förnämsta gevärsfabrikanter, och af en engelsk handlande,

Öfvers. af K. Vel.-Akad. Förh. Årg. 13. N:o 6 & 7. 3 . a

— AT —

Mr Wırson, tio starka oxar für 200 skälp. elfenben, så att jag
nu har femtio st. oxar och omkring sextio mjölkgetter. Min
proviant är nära slut, men jag skall tillbyta mig kafferkorn och
bönor af infödingarne och skall på det sättet väl kunna bålla
ut. Jag är så sysselsatt med förberedelser till affärden att jag
ej medhinner gifva några fullständigare underrättelser.»

De nya fogelarterna äro:

Prionops Retzii n. sp. Niger (nitore virescenti-czruleo vix tinctus), dorso,
tectricibus alarum superioribus remigibusque interioribus obscure
cinereis; ventre posteriore, uropvgio apicibusque rectricum lateralium
1—4 maculisque pogorii interni remigum. 2—10 (taaniam obliquam
sub ala formantibus) albis; oculis iride flavissima, annulo verrucoso
carneo cCinclis; rostro rubro, apice sensim flavo; pedibus rubro-
Iuteie unguibus anterioribus corneis, posterioribus”flavis. R. fr. 18,
ala 136, cauda 105, tars. 22 (0).

Junior obscure Cinereus, colore albo adulti pictus; rostro ex
parte corneo; iride brunneo-flava; annulo brunneo, verrucis tan-
tum carneis. R. fr. 18, ala 126, cauda 102, tars, 22.

In arboribus altis in familias congregati (d—10) ad flumen Doughe.

Juida Mevesii n. sp. Nigro-viridis, violaceo resplendens; ventre uropY-
gioque violaceo-zneis; cauda superne nigro-violacea subtus nigra;
iride brunnea. R. fr. 20, ala 150, cauda 190, tars. 39 (A).

— 18, — 139, — 180, — 36 ($).
Ad flumen Doughe,

Otis Rüppelii n. sp. Superne isabellina vel vinaceo-isabellina (in
plumis novis) crebre nigro-fusco transversim irrorata (maculıs
nonnullis nigris, transversim obtectis, in tertiariis conspicuis in);
subtus alba; capite superne et in lateribus colloque dilule
(isabellino) cinereis, fuscescente transversim irroratis; macula guları
nigra, in laeniam colli antici jugulique continuata; loris, lateribus
capitis, mento, gulee laterıbus nuchaque albis; stria malari et supra-
oculari nigris; crista brevi occipitis nigra; remigibus fulvescenli-
albidis, apicibus nigro-fuscis (1:a et 2:da dımidio exteriore nigro-
fusco); rectricibus cinerascente isabellinis, fuscescente irroralis, fasciis
angustis (3—4) nigro-fuscis (prasertim in pogonio interiore CoD-
spicuis); flexura ale alba, nigro-maculata.

&. Stria supraoculari paullum supra oculos interrupta, stria ma-
ları maculaque verlicis nigra; nucha alba, postice in angulum con-
tinuala, nigro-Cincta,

I" R. fr. 38, alt. ibid. 11, ala 320, cauda 152, tars. 80, dig.m. 45.
9 — 36, — 11, — 313, — 152, — 75, — 42

Hab. in campis apricis, sterilibus terre Damararum sat frequens.

Vaide limida. Vox fere Otidis cerulescentis, sono ranarum similis.

— 115 —

Akademiska angelägenheter.

Prases tillkännagaf att Akademien genom döden förlorat, d. 18 Juli,
ledamoten i tredje klassen, Assessoren, R. N. O. Peur Laceanseın; d. 24
Juli, ledamoten i åttonde klassen, C. St. K. W. O., R. N. O., Frih. P.
A. Taum, samt den 29 Juli, f. d. Envoyen, R. 0. C. K. M. O. H. Exc.
Gr. Gustar C. F. LöWENHJELM.

Insända arbeten.

Hr Fries hade meddelat 20 taflor af den under hans inseende ut-
förda samling af afbildningar af svenska Svamparter, jemte förteckningen
deröfver.

Skänker till Hikets Naturhistoriska Museum.

Zoologiska afdelningen.

Af Hr Kapten A. v. Hoffsten.
En Cypselus apus.

Af Professor Huss.
En Psitlacus pullarıus.

Af Hr J. J. Christianson.
En Cypselus apus.

Af Hr W. Olbers.
En såg af Sägfisken, (Pristis antiquorum).

Af Direktören för Zoologiska samlingarna i Amsterdam, Hr Westerman.

Femtiofyra sällsyntare foglar i sprit, hvarıbland Musophaga violacea, Pso-
phia crepitans, Porphyrio, Bucco, Colaris, Upupa africana, 10 arter
från Australien, deraf 6 Meliphagine, Procellaria bivittata o. s. v.

— 116 —
Botaniska afdelningen.

Af Professor Griesebach i Göttingen.

Ettbundradesexton arter Irän Altai och andra trakter af Sibirien, samt
nittionio frän Spanien, Pyreneerna, Ungern och mindre Asien.

Af Professor Andersson.
Ett svenskt herbarium, samt samlingar från åtskilliga af Europas länder.

Af Revisor Lübeck.

En större samling sällsyntare arter i många exemplar från Götheborgs-
trakten och Bohusläns skärgård.

Af Stud. Rob. Fries.

Tjugufem mindre allmänna kritiska arter från Upsala i ett serdeles stort
antal exemplar.

— A117 —

Förteckning öfver böcker och skrifter skänkla
SIE Velenskaps-Akademiens Bidliolher.

Anmälde den 10 September.

Af H. Maj:t Konuhgen.
Observations Mete&orologiques faites å Nijné-Taguilsk. Paris 1854. 8:0.

Af H. Maj:t Konungen i Preussen.
Lersıvs, C. R. Denkmäler aus Ägypten und Äthiopien. Lief. 51—62. Fol.

Af K. Civildepartementet.
J. H. Kreucer, Sveriges förhållande till Barbaresk-Staterna.. 2 Delar.
Stockh. 1856. 8:0 & 4:0.
Af Statistiska Komiteen.
Und. Betänkande om inrättande af ett Statistiskt Embetsverk. Stockh.
1856. &:o.
Af Finska Vetenskaps-Societeten i Helsingfors.
Acta. Tom. IV: 2. V: 4.
Öfversigt. 111.
Observations faites å l’Observatoire magnötique & meteorologique de Hel-
singfors. Vol.’ 1—4. Helsingf. 1850. 4:o.
Af K. Universitetet i Helsingfors.
Akademiskt tryck, Höstterminen 1853— Vårterminen 1856.

Af Kongl. Danske Videnskabernes Selskab i Köpenhamn.
Skrifter. 5:e Rakke. Naturvidenskablig Afdeling, Bd. IV: 1.
Oversigt 1855.

Collectanea meteorologica. Fasc. IV.
Af R. Geographical Society i London.
Journal. Vol. XXV.

Af R. Irish Academy i Dublin.

Transactions. Vol. VI: 6.
Proceedings. Vol. VI: 2.

Af Kejserl. Franska Regeringen.
Correspondance de J. Coruxs & d’autres savans relative & l’Analyse supé-

rieure; publi6e par J. B. Bior & F. Lerort. Paris 1856. 4:0.
Annales des Mines. 5:e Serie, Annde 41855: Lior. 24. =
Af Societe des ‚Sciences Naturelles i Cherbourg.

Mémoires. Tom. II, II.

— 178 —

Af Académie R. des Sciences i Neapel.

Rendiconto. 1853: Jan.—Juni. Nov. Dec. 1854: Jan. Febr. Jul.—
Octob, 1855.

Guarımı, Parmierı ed Scaccei, Memoria sullo incendio Vesuviano 1855.
Napoli 1855. &4:o.

Gasparrını, Össervazione sopra taluni rimedi proposti contro alla malattia
delle vite. Nap. 1856. 40. |

Af Hollandsche Maatschappij der Wetenschappen i Haarlem.
Natuurk. Verhandelingen. 2:e verzaml. D. XI: 2.

Af Société Imp. des Naturalistes i Moskwa.
Jubilé semi-seculaire 1855. Moscou 1856. 8:0.

Af Kais. Mineralogische Gesellschaft i St. Petersburg.
Verhandlungen. Jahrg. 1854.

Af Marinobservatoriet i San Fernando.
Atmanaque Nantico para 1857. Cadiz 1855. 8:0,

Af Kais. Akademie der Wissenschaften i Breslau.
Verhandlungen. Bd. XXIV: Supplement, XXV: 1.

Af Zoologisch-Botanischer Verein i Wien.
Verhandlungen. Bd. V.

Bericht über die Oestreichische Literatur der Zoologie, Botanik und Pals-
ontologie, 1850—1853. Wien 1855. 8:o.

Af Författarne.

Boecx, W. Die Syphilisation bei Kindern. Christiania 1856. 8:o.
Duroun, L. Histoire anatomique & physiologique des Scorpions. Par.
1856. A:o.

— Recherches anatomiques & physiologiques sur les diptöres. Par. 1850. 4:0.
Ferıcıa, 8. Sulle malattia delle viti e degli olivi. Napoli 1854. 8:0.
Mavay, M. F. Sailing directions. 7:td Ed. Philadelph. 1855. 4:0.
Norpwann, A. Graf C. G. Mannerheim. Biogr. Notiz. Helsingf. 1856. 4».
Scuaospern, K. La rotation souterraine de la masse ignde. Par. 1856. 8:0.
Teorrıı, T. Recensio critica aranearum suecicarum quas descripserunt

Clerckius, Linnzus, De Geerus. (Ex. actis R. Soc. Sc. Ups.) Upsal
1856. &:o.

Af Hr Prof. C. F. Ph. Martius.

DecanporLıe, A. Notice sur la vie et les ouvrages de M. de Martios
Gendve 1856. 8:0.
Druckschriften von D:r C. F. Ph. v. Marlius, 1814—1854. 12:0.

— 4179 —

Meteorologiska Observationer å Stockholms Observatorium
i Januari 1856.

Barometern >
reducerad till 0°. Tbermometern Vindarna. 3

. Celsius. n &
Decimaltum. ==

Kl. 6 | Kl. 2] Kl. 9 | KI. 6 | Kl. 2 | Kl. 9 | Kl. 6 | KI. 2] KL. 9 &
f. m. | e. m. | e. m. f. m. | e. m. e. m. f. m. | e.m. | e.m. I

1 | 25,72 | 25,73 | 25,72 | + 270| + 251 + 01 | v. V. Vv. | Mulet
2 125,71 2 25,59 | — 0,5 I — 1,2 | — 03 I S.S.V. | s |s.sv. | Snö
3 | 25,50 | 25,49 | 25,51 | — 1,0] — 0,5 | — 1,81 S.S.V. | v.S.v.| V. Mulet
4 125,53 | 25,57 | 25,57 | — 4,0] — 4,4 | — 441] v. | v. Vv. |Dimma
5 125,56 | 25,52 | 25,46 | — 3,0) — 1,81 — 10| v. 10.N.0. | O.N.O. | Suö
6 1 25,41 | 25,42 | 25,40 | — 1,0 | — 4,4 | — 6,01] 0. |N.N.O.|N.N.O. | Mulet
7 125,35 | 25,33 | 25,26 | — 5,0 | — 6,8 | — 5,0 | O.N.O.] N.N.0.] O

8 | 25,09 | 24,99 | 24,84 | — 60 | — 4,3 | — 4,2 | 0.N.0. | 0.N.0.!0.N.O.| Snö
9 | 24,77 | 24,77 | 24,87 | — 5,0 | — 7,0 | —13,3 | N.0. | — |N.N.V

10 | 24,97 | 25,07 | 25,16 | —15,0 | —13,0 | —17,2 1 V. Vv. V. | Halfkl.
11 | 25,25 | 25,31 | 25,35 | —22,0 | —19,0 | —21,2 |v.n.v.| v Vv Klart
12 [ 25,41 | 25,47 | 25,58 | —21,5 —18,2 | — 18,3 | V.N.V. | V.N.V. | v.N.V

13 | 25,69 | 25,60 | 25,39 | —18,5 —11,0 | — 2,0 | V.N.V. |v.n.v.|s.s.v.| —
14 | 25,30 | 25,34 | 25,54 | + 3,7 | + 5,2] + 2,6 | v.5Vv.| V. Vv, —
15 [25,51 | 25,36 | 25,24 | — 15 | — 05 | — 2,3 | S.S.V. | S.S.V. | S.S.V. | Halfkl.
16 | 25,05 | 25,06 | 25,15 | — 16 | — 2,0 | — 2,4 | V.S.V. | V.N.V.} N.O Snö
17 125,21 I 25,18 | 25,15 | — 211 — 1,3 | + 05 | s.s.v. | s.s.v. | S.V. | Mulet
18 | 25,10 | 25,01 | 24,96 | + 0,6

19 | 25,08 | 35,17 | 25,20 | — 4,0

20 | 25,13 | 24,96 | 24,85 | — 5,0

21 | 24,74 | 25,69 24,75

22 | 24,95 | 25,08 | 25,15

23 | 25,21 | 25,22 | 25,26

24 | 25,21 | 25,12 | 25,07

25 | 24,89 | 24,78 | 24,69

26 | 24,72 | 24,79 | 24,81
27 | 24,91 | 35,03 | 35,15
28 | 25,19 | 25,19 | 35,19
| 25,14 | 25,12 | 235,15
25,11 | 25,03 | 24,95
24.93 | 24,92 | 24,00
25,193] 25,189

oa oo oa a m we wa

AD DD DD bh bb bb åh oh eb Se pe Feb du
DD m OLLE NA CT bBWwWKRKRKOÖ

— 480 —

ı Februari 1856.

mn nn en — — —— — — m——" = ————— + os

Barometern >
Thermometern 2

reducerad till 0%. Celsius. Vindarna. m:
Decimaltum. är

Ku Kı2 Kl. 91

24,87 | 24,82 | 24,75 | —11"3 | — 61 | — 60 IN.N.V. | V.S.V. |V.N.V.| Sc
24,93 | 25,13 | 25,32 | — 68| — 8,8 | —10,4 | N. N.N.O. |V.N.V.| —
25,44 | 2548 | 25,43 | — 6,0 | — 58 | — 7,0 | V.N.V. I V.N.V. | V.SV. Haifı.
25.28 | 25,27 | 25,33 | — 201 + 2320| — 0,5 |v.s.v. |v.s.v. | v.s.v.] —

+ 0,5 | — 05 | v.s.v. | V.S.V. | V.S.V. | Mol
25,41 | 25,36 | 25,15 | — 1,4 | — 0,4 | + 0,4 | S.S.V. | S.S.V. | S.S.V.] —
24,90 | 24,64 | 24,72 | + 0,7 | + 2,7 | + 1,0 I S.S.V. | Ss.S.v. | S.S.V. | Sm
24,88 | 25,06 | 25,27 | — 1,1 | — 1,4 | — 1,7 |V.N.vV. | V.N.V. | V.N.V.] —
_ 7191-22! — 10| — | — | 0.5.0. | u
+ 3,0 | — 1,7 | — 44 | 3.5.v. |v.n.v.]| — | Bei
— 1,8 | — 6,0 | —10,5 7. In.n.v.| SV. | Kur
— 7,8 | — 60 | —11,4 | sv. | — INNO| —:
—16,7 | —14,8 | —17,0 | N. N. IN.N.V.| —
—15,3 | — 90 | —100 | N.V. N. N. Sar
—14,6 | — 9,0 | —14,5 | — [v.n.vV. |V.N.V. Kun
—17,0 | —18,7 | —14,6 |V.N.V.| N. NV. | —

25,73 & — 7,9 | —10,5 | — Iv.N.v.| 7. 17

|
a
»
[2]

25,77 | 25,76 | 25,76 — 78) —11,0| V. v. v |!
3573135711365 | —15,2 | — 55 | — 10,5 I sv. | sv. | su. | —
25,59 25,63 | —105 | — — 0| — | — | — Mae
25,62 25,33 | — 9,5 | — oo N. |v.mv.|vsv.) Sd

25,20 25,13 | —10,0 | — 4,7 | — 55 | s.s.v. | s.s.v. | v.s.v. Melt i
25,03 25,19 | — 55 | — 0,8 | — 4,0 | v.s.v. |v.n.v.[v.n.v.| Se |
25,29 25,36 | —10,0 | — 0,3 | — 3,0 |V.N.v.] sv. | Vv. [PM

— 5,0 | — 1,1 | — 1,8 |V.N.V. | V.S.v. |] 8 je
— 0,1 | +14 0,0] s Iv.n vd Vv. för

25,30 25,61 | — 1,0 | + 4,5 | — 12 | V.N.V. | V.N.V. |v.n.v.| Mat
25,63 25,38 | — 4,8] + 5,01 + 1,3 |ssv.|vsv.| Vv: ||
25,44 + 131 + 6,5 | + 2,0 |v.n.v. |n.n.v. [Nn.N.v.| |

— 3772 | —587 Nederbörden = 0,392 dee. tun. |

STOCKHOLM, 1856. P. A. NORSTEDT & SÖNER.

at

STOCKHOLM,

18586.

P. A. NORSTEDT & SÖNER.

ÖFVERSIGT

KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS
FÖRHANDLINGAR.
Årg. 18. 1856. MS.

Onsdagen den 8 October.

m—— DU,

Föredrag.
Ett enkelt bevis för formeln
(A)... +... [ira p)da= 412m) + pl) — p; — (p hek
tal)... — Hr Bsönuins hade insändt följande meddelande.
«Enhvar, som — lika med mig — ä ena sidan lärt sig

känna vigten af förestående formel och, & den andra, känt sak-
naden af ett fullt bindande bevis derför, skall säkerligen med
tillfredsställelse genomgå följande rader.

Likasom Hr Rasse, i Creries Journal T. XXV sid. 4 48,
utgå vi från relationen (a positiv)

Ve,
eller
IT (a) + I (a+5)+ + Pa+")= (na) (na—5)i(n)+
+" (2m).

. 1 «är .
Sätter man nu w i stället für — och multiplicerar hvarje

term med @; så finner man utan all tvekan, att den limes, mot
hvilken det sålunda erhållna förra membrum tenderar vid inde-

eri
finit växande n, eler / IT (z)d& eller

— 4182 —

[ IT (z+a)dz är = Jim oe 30-500)
och således specielt
[re N\de= Slam) + Jim lim ‚Lenc)+a-3)%a].

= 5 am) + m arte)

= 5122) = fa" r(2)] >

= (22) + „im ET

Nu, eftersom vid indefinit växande n, Å

>] eller (a) eller ” Fe tenderar indefinit mot gränsen

re så är ock” „It ) Ulf = —, och således lim I [ST =
= 4, samt följaktligen

Och häraf erhålles, utan all svårighet, sjelfva formeln (A),
dä man besinnar, dels att

T(&+p) är = (0+1) (©+2).... (@+p-Nr(c+4)
och säledes
IN (e+7) = I (041) 8 s ars),
samt följaktligen

Sirternaa= tim) 1+ Efiene

dels ock, att

SKc+i)dz är = (Hr) {l@+#) 4} + const.
och säledes

SUori)de=(1+)Ar)- sl(i)—A»

”) 8e t. ex. Caucey's Anal. Alg. (1821) pag. 53 théor, 2:e.
EEE Du,

“= — [neml. =

— 483 —

Förändring i magnetnälens declination och inclina-
tion i Reikiavik. — Sekreteraren uppläste följande skrifvelse:

»Hr JürLzs pe ta RocHe Poncık, af H. K. H. Prins Naro-
ıeons suite, Hydrograph-Ingenieur vid Kejs. Franska marinen,
har täckts öfverlemna mig följande interessanta observationer på
magnetnälen, hvilka han anställt under sina besuk detta år på
Island, Grönland och i Norge, och hvilka jag med hans tillåtelse
tager mig friheten meddela Kongl. Vetenskaps-Akademien. Hr
pe LA Rocae Poncız var medlem af den bekanta franska expe-
dition, som åren 4839 och 1840 anställde vetenskapliga forsk-
ningar på Spetsbergen, Island, Nordcap och åtskilliga europeiska
fastlandspunkter vid kusten af Ishafvet. Hans observationer i
Reikiavik åren 4840 och 1856, jemförda med hvarandra, gifva
ganska tillförlitliga bestämningar af de årliga förändringarne i
magnetnälens declination och inclination för närvarande tid och &
nämnde ort.

EL ——————— —— nn men nn ne nn nn

Orts-namn. Declination. Inclination.

Reikiavik (Island) -. - . . . . Juli 1 205/191 Juli 5 | 769,2
» 3 | 41.50.14 » 15 75.57,6
Aug. 3 | 41.49.3451 Aug. 14 | 76. 8,6

Medium| 41.55. 2] Medium| 67. 5,1

Godthaab (Grönland) . . . . - Juli 25 | 61.18. 8] Juli 25 | 80.37,0
Fikerness Do ..... Juli 27 | 56.1037

Frederikshaab Do . . . . . Juli 28 | 54.51. 0 |
Arksuk-ford Do... .. Juli 30 | 53.53.50] Juli 31 |
Bergen (Norge) . . . 2... Aug. 20 | 20.59.53

Till ofvanstående tabell fogar Hr oe ta Rocae Poncık fol-
jande anmärkning:

»Enligt de observationer, som jag år 4840 anställde i
Reikiavik, var magnetnålens declination derstüdes 432148”,
och inclination 76"45',4. Declinationen har således under 46 år
minskats med 4°25’46”, eller med 5'23”,5 årligen; likaså har
inclinationen under dessa 46 år aftagit med 40',0, eller med
2',5 årligen».

Stockholm d. 44 September 4856.

D. G. Lindhagen.»

Öfvers. af K. Vel.-Akad. Förh., d. 8 Oct. 1856.

— 186 —

Förteckning öfver böcker och skrifter skänkfa
ll Vetenskapse-Akademiens Bibliolhek.

Af Kongl. Nederländska Regeringen.
Flora Batava. ARN. 177 - 179.

Af Royal Society i London.

Philosophical Transactions. Vol. 146: 1.
Proceedings. Vol. VIII: 19—22.
Greenwich Magnetical and Astrunomical Observations in the year 1854,

Af Royal Geographical Society i London.
Proceedings. Nr. 1—4.

Af Geological Society i London.
Quarterly Journal. Nr. 46.

Af Chemical Society i London.
Quarterly Journal. Nr. 33,

Af Societe Geologique de France i Paris.
Bulletin. 2e Ser. T. XI F. 61—65. T. XM: F. 8—19.
Liste des Membres Vs, 1856.

Af K. K. Akademie der Naturforscher i Breslau.
Nova Acta. T, XXV: 2.

Af Physikalisch-Medicinische Gesellschaft i Würzburg.
Verhandlungen. Bd. VII: 1.

Af Allg. Schweizerische Gesellschaft für die gesammten Naturwissen-
schaften i Bern.

Neue Denkschriften. Bd. 24.
Verhandlungen. Versamml. 39, 40.
Mittheilungen der Naturforschenden Gesellschaft. Nr. 314—359.

Af Real Academia de Ciencias i Madrid.
Memorias. 2:3 Serie, T. 1: 1.

Af Universitetet i Kiel.

Schriften der Universität. Bd. 2. 1855.
(Fortsättn. sid. 200).

— 185 —

De oorganiska beständsdelarnes olikhet hos hvit-
betans blad, efter dessas plats i bladspiralen‘).. — Drr
ÅLEXANDER Mürıer hade insändt nedanstående uppsatts:

»De agrikulturkemiska undersökningar, som vid tekniska
skolan i Chemnitz blifvit anställda för att utröna det inflytande
som afbladning af hvitbetor utöfvar på skördens storlek och
näringsvärde (se nämnda skolas examens-program für 1854),
hafva lemnat så intressanta upplysningar rörande hvitbetans vege-
tationsförhållanden, att denna växt synts mig väl förtjena ett
närmare studium. Då askmängdens olikhet efter blad af sär-
skilda bladkransar är särdeles öfverraskande, ligger den förmodan
ganska nära, att denna olikhet äfven står i samband med en
olikhet i den procentiska sammansättningen, och att utreda detta
var ändamålet med de arbeten, hvars vigtigaste resultater jag
härmed utbeder mig få äran meddela Kongl. Akademien, under
det jag tillika torde få hänvisa till den utförligare afbandling
rörande detta ämne, som i »Zeitschrift für Deutsche Landwirthe»
och ErbmaAns's «Journal für practische Chemie» kommer att offent-
liggöras.

Material för den ifrågavarande undersökningen erhölls ge-
nom att på 2:ne olika tidpunkter afblada hvitbetor, som hade
växt under samma förhållanden; första gången den 43 Septem-
ber 4855, då de afplockade bladen (A) fördelades efter sin ål-
der i & grupper, hvaraf N:o 4 betecknar de nedersta och äld-
sta, N:o 2 och 3 de derpå följande och N:o 4 de innersta bla-
den; samt andra gången den 314 påföljande October, då bladen
(B) efter samma grund fördelades i 7 särskilda grupper, af hvilka
dock blott 4, nemligen N:o 4, 3, 5 och 7, blefvo använda till
undersökningen. Ä de första gången afbladade hvitoetsstånden
hade till den andra insamlingen uppväxt nya blad, hvilka då
äfven afplockades och i det följande äro betecknade med A 6.

*) Härtill Tefi. IV.

Öfvers. af K. Vel.-Akad. Förh., d. 8 Oct. 1856.

— 486 —

Nedanstående tabell innehåller bladens procenthalt af vat-

ten, torr substans och aska.
pe HT nungen w$OV onn o— — ———.:X—K2XX/

Anmärkningar.

92,55 | 7,45| 1,08
91,83] 8,15 1,57 |
yY0,76| 9,24| 1,271

89,32 | 10,68| 1,27

88,38 11,62) 2,21
1—4| 91.61] 8.30| 1,51; )I medeltal, beräknadt. med fästadt atseende 3
1—5| 91,14] 8,86) 1,61 mängden blad i de särskilda grupperna.

| 90,81
3| 90,62
51 87,00
71 87,38

9,19
9,38
12,10
12,62

2,02| I N:o 1 och 2 voro vid afplockningen gulnade.
2,27
1,85
1,60

» 1-7] 89,50 | 10,4 | 2,28

Beräknas askmängden på 400 vigtsdelar torr bladsubstans,
så erhålles:

För Afdelningen A. . Afdelningen B.
N:o 1 22,53 del. aska. N:o1 . 31,82 del. aska.
» 2 19,26 » » » 3 24,16 » »
» 3 13,22 » » » 5 15,27 » oo»
» 4 1l,oı » » » 7 13,30 » >»

» 5 19,06 » »
» 1-4 17,05 » »

‚mein
medeltal] 1_5 1817 » »

» 1-7: 21,03 » » hi medeltal.

Då askorna innehålla betydliga qvantiteter af både kolsyra,
hvilken såsom sådan icke förefinnes i växterna, och chlor, som
under inaskningen delvis förflygtigas, torde vara lämpligt att ifrån
de ofvan uppgifna värdena å askmängden draga halten af kol-
syra samt i stället för chloren substituera en equivalent vigt-
mängd syre. Men nu innehålla 400 vigtsdelar aska

af Afdeiningen A Afdelniogen B
i N:o 1. 2. 3 4. 5. 1 3 5 7.

Kolsyra . 19,47. 18,64. 12,53. 13,91. 6,27. 17,20. 15,00. 12,78. 11,78.
Chlor . . 16,48. 16,44. 19,43. 12,28. 13,58. 17,097. 21,07. 17,37. 15,16.

— 487 —

Efter verkstäld korrektion für kolsyre- och chlorhalten be-
finnes alltså de oorganiska ämnenas mängd på 100 vigtsdelar
blad vara i

Afdelningen A Afdelningen B
L—— iin N - ii N — LL,
i N:o 1. 2. 3. 4. 5. 1. 3. 5. 7.
för otorkade blad 1,14. 1,07. 0,02. 0,07. 1,84. 2,00. 1,56. 1,36. 1,30.
» torkade » 15,27. 13,21. 9,03. 9,12. 15,86. 21,86. 15,73. 9,24. 8,41.
för otorkade blad o N:o 1—7 1,60.
= » 1—5 1,to.
2 för torkade blad] » 1-4 12,40. 15
SÅ r tor » 1—5 13,14. ” 12.

Dessa siffertal visa:

4:o att vattenhalten regelbundet aftager ifrån äldre till
yngre bladbildningar, under det att halten af torr substans i
samma mån tillväxer;

2:o att askmängden minskas i den mån bladen tillhöra en
yngre bildningsserie, hvilket i synnerhet blir märkbart, om den
beräknas med afseende å deras halt af torr substans;

3:0 att de efterväxta bladen A 5 icke utgöra en fortsätt-
ning i de förut afplockades serie, utan synas endast ersätta dessa.

4:0 att blad, som haft en längre vegetationstid (Afdelning By
äro rikare både på torr substans och mineraliska beståndsdelar
än de, hvilka under sin tidigare växtperiod blifvit skördade (Af-
delningen A, 1—4).

För de speciella undersökningarne af askbeståndsdelarne
blefvo alltid större qvantiteter blad, enligt ErbmAnn's metod, för-
brände i muffel och förbränningsåterstoderna använda till analy-
serna, vid hvilkas utförande jag biträddes af mina Assistenter
Mrrtanzuay (vid A 2 och 3) och Hesse (vid B 3 och 5). Ana-
lysernas resultater får jag äran framlägga för Kongl. Akademien
i 2:ne grafiska framställningar och tillåter mig blott att beled-
saga desamma med några anmärkningar.

4:o Askans sammansättning är mycket beroende af bla-
dens plats å plantan. |

2:0 De linier, som angifva halten af de särskilda beständs-
delarne visa sina största krökningar i Afdelningen A hos N:o 4

och i Afdelningen B hos N:o 3. Förklaringen torde ligga der-
uti, att A 5 äro växta efteråt och B $ varit vissnade blad.

3:o Hos de sinsemellan jemförbara askorna A 1—4 och
B 3-—7 ökas temligen regelbundet mängden af de ämnen, som
äro nödvändiga för fruktbildningen, i synnerhet af kalium och
fosforsyra, äfvensom af jernoxid och svafvelsyra, under det att
natrium, kalk, magnesia, mManganoxid och kiselsyra mer eller
mindre träda tillbaka; äfven halten af kolsyra och chlor minskas
betydligt. Alkalimetallernas equivalenta syremängd förblir dock
temligen konstant. .

k:o För askan A 5 visar sig nästan öfverallt å de gra-
fiska framställningarne en förändring af liniernas rigtning, hvaraf
man kan sluta, att de efteråt växta bladen icke fortsätta, utan
snarare ersätta de förut borttagnas funktion; de äro således en
verklig reproduktion.

5:o Bladen B 4 synas, att döma efter deras aska, hafva
varit fysiologiskt döda. De efterföljande bladen hafva från dem
upptagit så mycket som möjligt af deras brukbara oorganiska
beståndsdelar, hvaribland företrädesvis alkalier och kalk — det
sednare måhända blott i följd af åkerjordens ovanligt ringa kalk-
halt — men deremot föga fosforsyra, möjligen emedan denna
genom närvaron af den stora mängden magnesia varit svårlöslig.

6:0 Vid jemförelse emellan askorna A 4—4 och B 3—7
upptäcker man ingen särdeles framstående olikhet, så att man
torde kunna sluta, att under mellantiden mellan begge afblad-
pingarne plantornas utveckling endast obetydligt framskridit.

7:0 Förnyade undersökningar, auosttillde å nytt material,
skola dels visa, huruvida de nu gjorda iakttagelserna hafva all-
män giltighet och dels hafva till ändamål att med den största
möjliga noggrannhet bestämma bladens halt af svafvel, fosfor,
chlor, kisel, jern och mangan. En undersökning i sammanhang
härmed af bladens organiska beståndsdelar torde likaledes lemna
upplysningar af intresse.»

— 489 7 —

Vattenmärken vid Stockholm, — Hr Enpuann medde-
lade följande beskrifning på vattenmärken, som blifvit inhuggna
på Mälaresidan i Stockholm vid Riddarefjerden och vid Rör-
strandsviken, af Konduktör E. E. von Rorusrein.

4) Uti Skinnarviksbergen på Södermalm och qvarteret Bos-
san i Maria Magdalena församling, (i Stadens berg,) inhöggs är
4853 en fördjupning i samma höjd som 16 fots graderingen
på vattenhöjdsskalan i Nya Slussen. De vidskrifne tecknen be-

tyda: 16 fot på Nya Slus-
1853 fottafla för vatt

sens a r vallen-
EN XVI voN. S. höjden.

2) På Kungsholmen och tomten N:o 3 (Grussska arfvin-
garnes tomt) i qvarteret Tegelslagaren invid Rörstrandsviken äro
vattenmärken af vidstående utseende inhuggne i berget:

H. V. 1854 22

2-0. 1852 21

—

2+L. V. 4854 2

r

ET |

Den nedersta fördjupningen är inhuggen vid den hittills
kända lägsta vattenytan, och det är på denna som den nedersta
linien, hvilkens midtel ligger 2 fot öfver denna vattenyta, har
afseende. Tecknen betyda: 2 fot öfver lägsta vattenytan af d.
23 Januari 4854.

Den öfre fördjupningen är inhuggen vid den före sist-
nämnde dato (182254) kända lägsta vattenytan af den 24 No-
vember 14846, hvilken äfven inträffade den 24 September 4852.
Det öfre streckets midtel står 2 fot öfver denna fördjupning och
betyda de inhuggna tecknen: 2 fot öfver N:o 0”) eller lägsta
vattenytan den 24 September 1852.

) Genom missförstånd blef här i stället för noll en stor punkt i berget in-
uggen.

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh., d. 8 Oct. 1856.

— 190 —

Denna nollpunkt motsvarar 43,5 fots graderingen på vat-
tenhöjdskalan i nya slussen här i Stockholm, hvilkens slusströskel
ligger 5,4 fot lägre än tröskeln i den gamla slussen.

Linien på sidan uppöfver de andra utvisar den högsta
kända vattenytan i Mälaren på de sednare åren. Tecknen be-
tyda: Högsta vattenytan af den 29 Maj 4851.

Alla nu uppgifne tal äro äfven imålade med röd färg.

— AA —
Globinrättuing för dem första undervisningen. —

Hr Seranpen meddelade, att han tagit kännedom om en af Kom-
minister Janzon konstruerad globinrättning, medelst hvilken him-
melskropparnas dagliga rörelse och de deraf beroende celesta fe-
nomen kunde på ett särdeles åskådligt sätt framställas, och som
vore för den första undervisningen ganska ändamålsenlig. Kom-
minister Janzon hade redan för flera år sedan konstruerat en
dylik och då, på Hr Seranpens tillstyrkan, blifvit hugnad med
en gratifikation af Kongl. Maj:t; den nu utförda vore dock vida
fullständigare och ändamålsenligare inrättad. På Hr SzetaAnpens
framställniog tillät Akademien Komminister Janzon, som nu var
närvarande, att för Akademien förevisa sin globinrättning samt
att här meddela följande beskrifning öfver densamma.

»Den astronomiska globinrättningen består af en tom spher,
i hvars midt en jordglob befinner sig, omgifven af ett horizontal-
plan, som bibehåller sin horizontala ställning på hvilken polhöjd
jorden än må ställas. Vid detta horizontalplan är fästad en grad-
båge, på hvilken man afläser declinationsgraderna, ett föremåls
höjd, zenithdistans, öfre och nedre culmination m. m. Horizont-
skifvan angifver jemte väderstrecken äfven en stjernas azimutb,
amplitud m. m. och som skifvan i sin yttre kant håller 48°
förtydligas dermed skymning, gryning, refraction etc.

Jordgloben kan ställas på hvilken longituds och latituds
grad, som önskas. Spherens yttre begränsning består af en
stålduk, på hvilken stjernorna äro fästade efter den plats och
den storlek — till och med 5:te storleken — de på himla-
hvalfvet intaga. På denna spher, af 41 alns diameter, befinna
sig eqvatorn och ekliptikan båda graderade, den sednare utvi-
sande äfven solens plats för hvarje dag i året. Denna spher
kan ställas på hvilken polhöjd som helst och en serskild lati-
tudscirkel utvisar polböjden. Med denna glob kan visas himla-
hvalfvets apparenta rörelse, men också den verkliga, eme-
dan den innanföre befintliga jordgloben kan icke endast omvridas
ensam, utan ock fastläsas med horizontskifvan och med denna

Öfvers. af K. Vel.-Akad. Förh., d. 8 Oct. 1856.

— 492 —

omvridas utan att den yure spheren — himlahvalfvet — del-
tager i denna rörelse. För båda dessa rörelser finnas tvenne
särskilda klockor, som angifva, den ena stjerntiden, den andra
den sanna tiden. Solen, månen och planeterna äro flyttbara och
kunna intaga det rum i ekliptikan, som de på en gifven tid på
bimlahvalfvet innehafva. På denna glob kunna alla de uppgif-
ter, som höra till den sferiska astronomien åskådliggöras och
lösas, hvarvid 2 minuters skarp tid kan åstadkommas. Alla
cirklarne, till antalet 40, äro af messing, en del försilfrade, tyd-
ligt graderade. Stjernorna äro äfven försilfrade. Vid globens
sydpol är anbragt en messingscylinder, i hvilken andra cylindrar
befinna sig, för att åstadkomma de olika rörelserna; denna cy-
linder stöder sig på en krökt gröfre axel af massiv messing,
bvilken sednare hvilar pä en fotställning af betsad ek.

En apparat, efter enahanda principer, men utan all för-
tjenst i alseende på arbetets qvalitet, öfverfördes för tvenne år
sedan till England och förevisades vid en exposition i London,
samt väckte der den uppmärksamhet, att han qvarblef i London.
— För skolors behof kunde sådana, men förenklade glober
göras till mycket obetydligt pris.»

— 193 —

Hemiptera samlade af Vietorin i Caplandet, — Hr
Boneman inlemnade under förestående titel, en af Studenten C.
Står författad uppsatts:

”Den af vår landsman, den alltför tidigt bortgångne unge
naturforskaren Studenten Vicrtorin, kring Capstaden gjorda in-
sektsamling, som sedermera blifvit skänkt till Zoologiska Riks-
Museum, bestod hufvudsakligen af Coleoptera, ehuru äfven andra
insektklasser der voro representerade, förnämligast Hemiptera,
Diptera och Hymenoptera; af de andra klasserna förekom helt
obetydligt. Antalet Hemipterarter uppgick till 60, och sedan
dessa nu hunnit blifva granskade. hafva 44 deribland befunnits
nya. På dessa, tillika med tvenne endast af Tauneens beskrifna
och af ingen annan författare omnämnda eller igenkända arter,
får jag här lemna beskrifoingar, och uppräknar jag till namnet
de förut kända, hvilket kan vara af intresse, då Hemipterfaunan
närmast Capstaden, der Victorin gjort sina insamlingar, är föga
känd. En stor del af dessa förut beskrifna arter finnas äfven
i Cafferlandet och äro upptagna i mina uppsatser öfver detta
lands Hemiptera.

Acanthocoris Scrofa. Geru.

Clavigralla muricala. Står.
Gonocerus ochraceus. Date.

Spharocoris Argus. F.
— punctarius. Hope.
Cyptocoris Lundii. F.

Brachyplatys pallipes. F.
Zicrona pavonina. Hops.
Cydnus aterrimus. Fonsr.

Dismegistus fimbriatus, Taume,.

Sciocoris orbicularıs, Bunm.
Mormidea debellator, Fass.

quadridens. Tuuns.

pugnax. Geanm.
Eysarcoris.,misellus. Srär.
Pentatoma variegata. Tuums.

-— lutulenta. Srtå.
— plinthaera. Gzam.
— marginella. Tuuns.

— inguinata Srir.
Strachia hilarıs. Buru.
Rhaphigaster prasinus. L.

— capicola. Horze.

_ Iythrodes. Gern.
Mictes valgs. F.
— amicta. Sri.
Philonus natalensis. Sri.

Corizus pilosicollis. Stiı
Lygzus elegans. Worusr.

— mundus. Dar.

— = delicatulus. Sriı.

— famelicus F.
Pvrrhocoris carnifex. F.
deustus. Tuuns,
Forsteri. F.
Capsus histricus. Sri.
Brachyrhynchus caffer. Sriı.
Harpactor tristir. Sr.

— caffer. Står

— hzxmatopterus. Gean.

— pullus. Står.
Platypleura stridula. L.
Carincta villosa. F.
Pseudophana Cereris. Srir.
Rhinaulax bicolor. F.
tranaversus. Tuuns.
fascicollis. Sriu

Cercopis

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh., d. 8 Oct. 1856.

— Ah —

1. Crowos oruralis. — Ovalis, nigro-piceus, nitidus; hemelytris non-
nihil dilutioribus, antennarum acticulis duobus basalibus, Libiis tarsis-
que piceo-flavescentibas; membrana sordide albids, basi macula
fusca; thorace disco transversim subdepresso, ibi scutelloque parce
punctatis; abdomine latera versus subruguloso-punctato. 2 Long.
4}, Lat. 23 Millim.

C. picino minor. ovalis, leviter convexiusculus. Caput subsemi-
criculariter rotundatum, nigro-piceum, nitidum, vix punctatum, angusle
rellexo-marginatum, margine sotulosum. Antennz capite fere dupplo
longiores, serices, fusco-pices, articulis duobus basalibus piceo-fave-
scentibus, omnibus subzquilongis. Rostrum fusco-piceum. Thorax
antice quam postice dimidio angustior, latitudini anlice fere zqui-
longus, antice late sinuatus, pustice subrotundato-truncatus, lateribus
subrectis, apice leviter rotundatis; nigropiceus, nitidus, medio trans-
versim subdepressus, ibique parce punctatus, marginibus lateralibus
parce setosis. Scutellum subelongalo-triangulare, apice subrotundatum,
nigropiceum, nilidum, parce punctatum. Hemelytra fusco-picea, sub-
nitida, subtiliter remote punctata, clavo longitrorsum, sutura clavi et
linea cum sutura clavi parallela corii dense evidentius punclatis;
membrana sordide albida, margine bassli macula fusca. Subtus nigro-
piceus, abdomine latera versus punctulato. Pedes piceo-flavescentes,
femoribus fusco-piceis, pilosis, tibiis anticis a basi apicem versus sen-
sim latioribus, margine externo toto, interno apicem versus spinis gra-
cilibus raris instructis, posticis crassiusculis, spinoso-setosis.

2. Penraroma Viclorinv — Subovalis, dilute subsordide flavescens,
subtiliter ferrugineo-punciala; antennis apicem versus thoracisque
marginibus anlico-lateralibus anguste dilute rufescentibus; ocellis
viridieneo-cinctis; maculis 2 parvis disci thoracis impressio-
neque utrimque parva basali scutelli nigro-fuscis. & Long. 14,
Lat. 7} Millim.

Statura fere C. cervine, major, dilutior. angulis lateralibus tho-
racis magis productis. Caput oblongo-quadratum, spicem versus sen-
sim nonnihil angustius, ante oculos utrimque sub-sınualum, apice
rotundato-truncatum, lobis zquilongis, dilute subsordide flavescens,
ferrugineo-punctulatum, ocellis dilute rufescentibus, viridieneo-cinctis.
Antennz® corporis dimidio vix longiores, dilute rufescentes, basin versus
dilute flavescentes, articulo secundo tertio breviore. Rostrum coxas
posticas nonnihil superans, pallide flavescens, apice fuscom. Thorax
longitudine vix ter latior, anterius late sinuatus, medıo utrimque pro-
ducto-angulatus, dilute sordide flavescens, ferrugineo-punctulatus, mar-
ginibus antico-lateralibus anguste dilute rufescentibus, elevatis, disco
maculis duabus approximatis fuscis.. Scutellum elongato-triangulare,
pone medium utrimque leviter sinuatum, apicem versus sat angustum,
apice rotundatum, pallide sordide flavescens, ferrugineo-punctulstum,
basi utrimque impressione parva fusca. Hemelytra dilute sordide fia-
vescentia, ferrugineo-punctulata; membrana subvitrea. Subtus dilute
subsordide flavescens, pectore anterius parce punctato, medio utrim-
que opaco. Pedes dilute flavo-albidi, tibiis anticis apioe dilute rufe-
scenlibus.

- 495 —

Domino Vicronm, ornithologo prasertim perito, qui Hemiptera hic
descripta in terra capensi collegit et in patriam reversus mortem pre-
maturam obiit, hanc speciem dedicatam volui.

3 GONocERUS pungens. Tuuxsserc. — Dilute flavo-albidus, supra sat
rude subacervatim fusco-punctatus; antennarum articulis secundo
et terlio apicem versus subcompressis, nigro-fuscis; thorace utrim-
que acute spinoso, spiraculis nigro-fuscis. P Long. 17, Lat. 4
Millim.

Cimex pungens. Tauns. Nov. spec. Ins. P. Il. p. 36.

Alydus pungens. Tuuxs. Hem. rosir. capens. P. II. p. 2. (sec.
Mus. Touns)

Statura fere G. insidiatoris, spinis ulrimque thoracis acutioribus,
gracilioribus, magis antrorsum productis. Caput ante antennas non-
nibil triengulariter productum, dilute flavo-albidum, fusco-punctatum,
utrimque linea longitudinali nigro-fusca. Antenna corpore tertia parte
breviores, testacez, articulis 2 apicalibus sordide flavo-albidis, secundo
et przsertim tertio apicem versus subcompressis, ibique nigris, illo
hoc longiore, apicali medio fuscescente, secundo fere zquilongo. Ro-
strum dilute virescente-albidum, coxas posticas fere atlingens. Thorax
latitudine quarta parte brevior, ulrimque spinosus, spinis sat gracili-
bus, acutis, antrorsum productis; dilute flavo-albidus, subacervatim
fusco-punctatus, ante medium plaga subimpunctata, spinis nigro-fuscis.
Scutellum triangulare, flavo-albidum, parce fusco-punctatum. Hemeliytra
dilute flavo-albida, fusco-punctata, margine costali ultra medium flavo-
elbido, nervis dilute carneis; membrana fusco-cuprescente, subhyalina.
Subtus flavo-albidus, pectore sat rude remote punctato, spiraculis hujus
et segmentorum trium basalium abdominis nigris. Pedes dilute sordide
virescente-albidi, tibiis apice tarsisque obscurioribus.

4. GoxocEaus spissicornis. — Supra ferrugineo-flavus, subtus cum pedi-
bus pallide flavescens,; antennis crassis, articulo apicali brevi,
fere toto fusco; thorace angulis subproductis, leviler emarginatis,
disco flavo-albido, acervatim fusco-punctato; abdomine subtus
seriatim parce obsolete ferrugineo-sparso. & 9 Long. 10, Lat. 4
Millim.

Caput ante tubercula antennifera triangulariter productum, subde-
flexum, ferrugineo-Davum, punclatum. Antennz corporis dimidio non-
nihil longiores, crass®, dilute Lestaceo-flavae, articulo bassli capili
fere aquilongo, reliquis crassiore, secundo et terlio subzquilongis,
singulo basali nonnihil longiore, apicali basali nonnihil breviore, crasso,
fusiformi, basi excepta fusco. Rostrum supra basin abdominis exten-
sum, flavescens, apice fuscum. Thorax longitudine nonnihil latior,
pone medium utrimque rotundato-angulatus, angulis subproductis, le-
viter sinualis; dilute ferrugineus, subrude punctatus, disco transversim
albidus, ibique et intra margines anlico-laterales acervalim nigro-
fusco-punctatus. Scutellum triengulare, dilute frruginescens, subrude
punctatum. Hemelytra abdomine angustiora, dilute ferruginea, subrude
sat dense punolata, membrana cuprescente-hyalina.. Subtus cum pe-
dibus pallido flavescens, pectore rude et dense punctato, spiraculis

— 498 —

fuscis, ebdomine parce obsolete subseriatim ferrugineo- vel rufescente-
sparso, punctis disci utrimque serie ordinatis puncioque marginalı
basali supra subtusque segmenti singuli nigro-fuscis.

In exemplo femineo antenna sinistra dexträ brevior, nonnihil
crassior, triarticulata.

4. Lrossus marginalus. Tauns. — Niger, sericans, hemelvtris ab-
domineque rufis, illorum clavo maculaque media marginali corii,
hujus limbo anoque nigricantibus; membrana fusca, macula basin
versus albida. 9 Long. 6}, Lat. 2 Millim.

Lygaus marginatus. Tuunrenc. Hem. rostr. capens. P. IV. p. 2.
(sec. Mus. Taone.)

Statura et magnitudine fere /. delicatuli: Caput triangulare, ni-
gricans, sericans. Antenn® nigricantes, corporis dimidio fere »zqui-
longe. Rostrum nigricans, coxas intermediss fere zquans. Thorax
anlico quam postice nonnihil angustior, postice longitudine nonnihil
latior, medio transversim impressus, ruga media longitudinali obsoleta
instractus, postice utrimque longilrorsum sumbimpressus, nigricans,
sericans, Scutellum nigricans, sericans. Hemelytra rufa, clavo, ma-
cula marginali media et margine corii costali pone maculam illam
apice excepto nigrofuscis; membrana fusca, macula prope basin albida
ornata. Pectus nigricans, parce sericans. Abdomen rufum, limbo
anoque nigris. Pedes nigri, sericantes.

6. Nrsros punctipes. — Dilute sordide „lbido-flavus, punctatus; ca-
pitis vitta angusta utrimque, fascia angusta antica, thoracis basi
vittaque scutelli, peciore (incisuris exceplis) abdominisque limbo
et parte basali nigricantibus; hemelytrorum nervis margineque
apicali nigro-striolatis; femoribus parce nigro-irroralis, * 2 Long.
33, Lat. 1} Millim.

N. spurco subsimilis, sed minor. Caput triengulare, flavo-testa-
ceum, punctatum, subsericans, villa ulrimque angusta nigricante. An-
tenne corporis dimidio nonnihil longiores, flavo-testsces, articulo basali
supra fusco, secundo tertio sub-longiore. Rostrum fusco-testaceum.
Thorax antice quam poslice quarta fere parte angustior, dilute flavo-
testaceus, purctatus, fascia antıca angusla nigro-fusca. Scutellum di-
lute flavo-testaceumm, basi vittaque media nigro-fuscis.. Hemelytra di-
lute fusco-striolata, membrana vitrea. Subtus nigricans, pectoris in-
cisuris, discoque abdominis flavo-testaceis. Pedes dilute testaceo-flavi,
femoribus parce fusco-irroratis; articulis tarsorum spice infuscatis.

7. OxrcaRaBnvos cruralis. — Nigricans, rude punctatus; antennarum
articulo secundo (apice imo excepto), tibiis tarsisque dilute te-
staceo-flavis; hemelytris sordide flavo-albidis, corii angulo imo
apicali fusco; membrana sordide vitrea. $ Long. 4, Lat. 14
Millim.

O. pallidipenni proximus. Caput oblongo-triangulare, nigrum, punc-
tatum. Antenna corpore terlia fere parte breviores, nigricantes, arti-
calo secundo (apice excepto) flavo-testaceo, tertio nonnihil Jongiore.

Rostram coxas posticas &quans, nigricans. Thorax anlico quam po-
slice

— 197 —

slice tertia parte angustior, postice longitudine quarta parte latior,
rude punctatus, niger, posterius ferruginescens. Scutellum nigrum,
Hemelytra dilute sordide flavo-albida, corii angulo imo spicali fusco;
membrana sordide vitrea. Subtus nigricans, pectore punctato, abdo»
mine levi, nitido. Pedes dilute testaceo-flavi, femoribus nigris, apice
horum tibiarumque larsisque testaceis, tibiis basi fusco-testaceis.

8, Cı£prasa rufipes. — Chalybeo-nigra, nilida; aniennis pubescentibus
bemelytrisque nigro-fuscis, horum limbo costali, limbo abdominis
pedibusque cinnabarinis, femorum basi Libiarumque apice fuscis.
& Long. 10, Lat. 3 Millim.

C. cinctiventri similis. Caput ante oculos breviter conicum, po-
sterius breve, latum, basi subito valde constrictum, chalybeo-nigrum.
Antenn® corpore quarta parte breviores, nigro-fuscz, pilose. Rostrum
Digro-piceum, apice dilutius. Thorax antice quam postice dimidio an-
gustior, disco cruciatim et supra angulos posticos longitrorsum im-
pressus, chalybeo-niger. Scutellum chalybeo-nigrum, apice emargina-
tum. Hemelytra nigro-fusca, limbo costali cinnabarino. Subtus chaly-
beo-nigre, limbo abdominis (apice excepto) cinnabsrino. TPedes cinna-
barini, basi femorum apiceque libiarum nigro-fuscis, larsis flavo-
Lestaceis.

9. Nawucorıs spurcus. — Late ovalis, levissime convexus, testaceo-flave-
scens,. subtiliter rugulosus; oculorum margine externo a margine
Isterali capitis incluso; thoracis lineis ulrimque pone oculos
longitudinalibus, lines transversa posteriore maculaque media
seutelli disco tegminibusque dense confluenier fusco-irroratis, his
subtiliter remote granulosis; margine costali basali testaceo-flavo.
Long. 11, Lat. 7 Millim. .

N. eimicoidi equilatusz, sed fere tertia parte brevior. Caput latum,
latissime rotundatum, subtiliter rugulosum, testaceo-flavum, lines ba-
sali lutera versus a margine divergente ınaculaque triengulari media
divisa fusco-irroratis; oculorum margine exteriore a margine laterali
capitis, oculis dimidio angustiore, incluso. Rostrum testsceo-flavescens.
Thorax longitudine media ter latior, angulis posticis suhretrorsum pro-
ductis, vix rectis, marginibus lateralibus levissime rotundatis, antice
quam postice tertia parle angustior, subliliter rugulosus, teslaceo-
flavus, vitta angusta utrimque pone oculos, macula trianguleri media
linesque transversa posteriore, ulrimque cum vittis lateralıbus con-
fluente et ab angulo ita formato ramulum parvum retrorsum oblique
emittente, dense confluenier nigrofusco-irroratis. Scutellum late tri-
angulare, latitudıne basuli fere dimidio brevius, utrimque medio le-
viter sinuatum, subtilissime ruguloso-punctalum, testaceo-flavescens,
macula magna media apice emarginala, nigro-fusca. Tegmina testaceo-
flava, subtiliter remote granulata, densissime confluenter nigrofusco-
irrorata, adeo ut fere omnino nigro-fusca videantur; margine costali
baseli impicto; membrana nulla, tegmine uno apicem versus cum
margine ınterno allerum legente. Sublus cum pedibus testaceo--Nave-
scens, abdomine brevissime sed dense sericante, disco late subfusce-

Öfvers. af Kongl. Vel.-Akad. Förh. Årg. 13. N:o 8 2

— 498 —

scente, segmenti singuli margine apicali utrimque supra sabtusque
nigro-fusco.

Ad proprium subgenus, quod a me Laccoooris appellatur, propter
strucluram capitis supra descriptam referendus.

10. Cıcapa Holmgreni. — Pallide virescens, nigro-maculata; capıte cum
oculis tborace antico subzquilato, hoc ab apice ad medium paral-
lelo, dein amplisto, postice late sinuato; tegminibus dilutissime
fuscescente-hyslinis; abdomine crasso, corpore reliquo multo
longiore (0), vel normali (P); pectore albo-mucoreo; femoribus
anticis incrassalis, subtus spinis 2, una basalı antrorsum producta,
altera ante medium, verticali instructis; operculis brevibus, di-
stantibus, rufescente-testaceis, basi nigro-fuscis, extus albo-mu-
coreis. A 2 Long. 26, $ 21, lat. 9 Millim.

Caput supra visum valde obtuse triangulariter productum, tho-
racis antico aequilatum, virescens, verticis basi striisque frontis trans-
versis nigris. Antenne nigro-fusce. Thorax longitudine fere ter
latior, a basi ad medium fore parallelus, dein ampliatus, posterius
late zqualiter profunde sinustus, ante medium utrimque convexo-
declivus, posterius ulrimque imagis explanatus, lobo antico postico
ter longiore, pallide-virescens, marginibus lateralibus, vitlis 2 utrim-
que obliquis et 2 disci nigro-fuscis; lobo postico transversim rugese,
immaculato, vel basi utrimque nigro-fusco. Scutellum thorace vix
duplo longius, convexum, posterius elevatum, ibique utrimque et
antice excavatum, pallide-virescens, vitlis 4 nigris. Tegmina dilute
fuscescente-hyalina, costa pallide-virescente, nervis lestaceis, api-
cem versus fuscis; nervis longitudinalibus 1 et 2 basi distantibus.
Pectus pallide virescens, lateribus albo-mucoreum. Opercula brevia,
distantia, apice rotundata, rufescente-testacva, basin versus nigro-fusca,
extus albo-mucores.. Abdomen rufescente-testaceum vel sordide fla-
vescens, apud marem crassum, tres quartas parles tegminum zquans,
apud feminam normale, tegminibus dimidio brevius, lateribus subtus
albido-mucoreum, Pedes pallide-virescentes, vitta femorum anticorum,
tibiis anticis et interdum intermediis apicem versus tarsisque apice
nigro-fuscis; femoribus anticis subtus spinis 2 nigris armatis, quarum
basali antrorsum producia, altera ante medium, verticali.

11. Cıcapa ruficollis. — Supra nigricans, subtus cum pedibus testaceo-
albida; segmentis abdominis dorsalibus apice, thorace bası an-
guste, apice maculisqgue 4 oblongis scutelli flavotestaceis; teg-
minum nervis 1 et 2 longitudinalibus basi conliguis; femoribus
anticis subtus trispinosis; operculis brevibus. & Long. 14, Lat.
vix 5 Millim.

Tettigonia ruficollis. Tuuss. Hem. rostr. cap. P. I. p. 5.

Statura fere C. abdominalis, cui affinis. Caput ante oculos truncalo-
rotundatum, nigrum, fronle teslaceo-marginata, transversim striate,
longitrorsum sulcata. Thorax transversus, parallelus, posterius utrim-
que subito ampliatus, niger, marginibus antico et postico anguste vit-
taque utrimque intramarginali flavo-testaceis. Scutellum nigrum, apice
testaceum, maculis 4 oblongis flavo-lestaceis ornatum. Tegmina abdo-

— 19 —

men nonnihil superantia, vitres, nervis flavo-albidis, pone medium
fuscis, nervis longitudinslibus 1 et 2 basi ipsa contiguis. Abdomen
supra migrum, segmento singulo apice anguste testaceo-marginato,
subtus testaceo-albidum. Pectus testaceo-albidum. Opercula brevis,
apice suboblique truncato-rotundata. Pedes testaceo-albidi, tarsis
obscurioribus, femoribus anticis subtus trispinosis, spinis subobliquis,
basali longissima, apicali brevissima.

12. RHINAULAX sericans. — Niger, subznescens, parce sericans; elytris,
macula utrimque antica pectoris postpectoreque sanguinescenli-
bus,. illis tamen obscurioribus. &' Long. 7}, Lat. 4 Millim.

13. Prrews patruelis. — Sordide testaceo-albidus; capite latitudine
intraoculari nonnihil breviore, apice longitrorsum sulcato, subtus
(lateribus exceptis) nigro-fuaco; tegminum vitta fuscescente. Long.
9, Lat. 3 Millim.

» P. prolixo valde affinis et similis, capite minus producto, tberace
disco haud subsulcato, tegminibus absque callo commisurali prope
apicem, eerte distinckus.

14. Prrsws callifer. — Testaceo-albidus, capite latitudine intraocu-
ları nonnihil breviore, transversim impresso; thorace disco lon-
gitrorsum lineariter et utrimque anterius oblongo-impresso; teg- -
minibus prope apicem ad commisuram callo parvo fusco instruc-
tis; pectore abdomineque subtus (marginibus exceptis) nigro-
fuscis. & 2 Long. 6—8, Lat. 3—3} Millim.

P. bipunctipenni valde affinis, haud differt nisi thoracis impres-
sione longitudinali magis distincta.

— 200 —

Förtechning öfver böcker och skrifter ohne

tll Vetenekapes-Akadenmiens Blibtlothekh.
(Fortsätta. fr. sid. 184).
Af Författarne.

Bonsoonsr, E. J. Redogörelse för resultaterna vid vattenkur-anstalten
i Abo 1855. (Ur Finska Läk. Sällsk. Handl. Bd. 6.)

— — Hjertats verksamhet från fysiologiens n. v. ståndpunkt. (Cr
Öfvers. af Vet. Soc. Förh. 1855—56.)

Fanapay, M. Experimental Researches in electricity. 30th Series. (Ur
Pbil. Trans.) Lond. 1855. 4:0.

-— — Fyra särskildte smäskrifter.

Haussuann, J. F. L. Ueber die durch Molekularbewegungen in starren
leblosen Körpern bedingten Formveränderungen. Gött. 1856. 4:0.

pe Konınck, L. Notices sur le genre Davidsania & sur le genre Hy-
podema. Liege 1852. 8:0.

— — Notice sur une nouvelle espece de Davidsonia. Liege 1855. 8:0.

”

. Af Utgifvarne.
Studien des Göttinger Vereins Bergmännischer Freunde; herausg. von

J. F. L. Haussuann. Bd. VII: I. 1856.
Arbeten af E. Swedenborg öfversatte på Fransyska af J. F. E. Le
Boys pas Guars. 44 volymer. St. Armand 1840—1855. 8:0 & 18:0.

Af Hr C. B. Lilliehöök.

Cara, G. Ornitologia Sarda. Torino, 1842. 8:0.
Gassa, B. Tesi. Cagliari, 1855. 8:0.

- 204 —
Akademiska angelägenheter.

Akademien kallade, genom sanstäldt val, till ledamöter: i sjette
klassen, Ingeniören, Läraren vid K. Skogs-Institutet Hr J. A. Waur-
sung Och Professoren yid Universitetet i München Hr C. Th. v. StEsoLD,
samt i sjunde klassen, K. Lif-Medikus, Professoren vid Universitetet i
Christisnia, Hr Dir F. C. Fare.

Akademien beslöt, att till Universitetet i Greifswald, med anled-
ning af dess jubelfest, afläta en lyckönsknings-skrifvelse.

Akademien beslöt, att inleda utbyte af skrifter med Wagner free
institution i Philadelphia.

Hr Faızs bade till den under hans ledning utförda samlingen af
afbildningsr af svenska svamparter insändt tjugufem nya taflor.

Shänker till Rihkete Naturhistoriska Museum.

Zoologiska afdelningen.

Af Apotekaren Hr G. Halck i Cimbrishamn.
Flera ex. af Ammodytes lancea Cuv.

Af Hr Christian Åkerblom i Ystad.
Exemplar af Ammodytes tobianus Cuv.

Af Frih. C. G. Cederström.

En Salmo trutta från Blekinge. ”
Exemplar af Cyprinus gobio L.. yngel af lax och andra fiskar samt
åtskilliga Crustaceer från Östersjön.

Botaniska afdelningen.

Af Studenten Jonsson.
En större suomling växter från Gottland och Södertelje-trakten.

Af Doktor W. Sonder i Hamburg.

Fyrabundradetjugutvå arter från Nya Holland, Goda Hoppsudden, Port
Natal och Cap Verds-öarna.

Af Professor N. J. Andersson.
Purı. och Marie, Herbier des Flores européennes. Semicenturia V.

— 202 —

Herbarium Norwale pl. Scandinavise Fasc. IV.

Mineralogiska afdelningen.
Af D:r Oschatz

Tre slipade mineralsplittror.

4f Coopv.-Capiten C, M. Sjöberg.
Elfva stuffer kopparoxidul och malakit från Australien.

— 203 —

Meteorologiska Observationer d Stockholms Observatorium
i Mars 1856.

Barometern
reducerad till 0°.

Decimaltum.

Tbermometern
Celsius. . Vindarna.

189
-UJUNIRWUY

25,62 | 25,61 | + 30
25,39 | 25,43 | + 3,0
25,60 | 25,43 | — 1,4

25,66 | 25,63 | 25,48 | — 7,0
25,04 | 25,39 | + 0,1

op I A&R m 2 W BH mm
»
N
åh
>

25,55 | 25,65 | 25,66 | —14,6
25,65 | 25,62 | 25,43 | —13,5
25,16 | 25,00 | 25,19 | — 3,0
25,34 | 25,01 | 24,71 | — 5,0
10 | 24,89 | 25,05 | 25,08 | — 4,8
11 125,12 | 25,21 | 25,26 | —11,0
12 1 25,26 | 25,29 | 25,36 | 13,5

Jah
wW

25,76 | 25,91 | —10,0

14 2801 25,99 | 235,9 | —10,0 | +
15 | 26,04 | 26,09 | 26,11 | — 271 +
16 | 26,17 | 26,18 | 26,17 | — 5,7 | + . Vv.
17 | 26,11 | 26,07 | 26,04 I — 1,61 + 6,0 | + 1,81 V Vv. v I —
18 | 26,05 | 26,01 | 25,98 | — 3,0 | + 5,5 I + 201 Vv. v I— I —
19 12589 | 25,83 | 35,77 | — 35 | + 92] + 3200| — | — | — | —
20 | 25,71 | 25,67 | 25,63 | — 32 | + 90] — 0,77 — I — | —
21 12557 | 25,54 | 25,48 | — 4,1 | + 88] — 51] — | — | —
22 | 25,43 | 25,35 | 25,35 +50] +12
23 | 25,41 | 25,36 | 25,39 +41|+ 0,1
+ 0,71 + 5,21 + 22

25,66 | 25,77 | —10,0 | — 7,0 | —12,3

25,64 | 25,59 | —13,21 — 4,0 | — 9,0°

26 | 25,73

27 | 2549 | 25,28 | 25,10 | — 89 | — 0,4 | — 0,3
23 | 25,15 | 25,29 | 25,47 | — 84 | — 6,9 | —10,0
29 | 25,54 | 25,45 | 9,43 I —130| + 10| + 11
30 25,38 | 25,45 | + 021 + 90| + 6,0

24 | 25,41 : 25,41

25,68 — 1,0

Nederbörden = 0'014 decim.tum.

mh
„Beoosou@eweo »

N

LEECECES

Barometern
reducerad till 0°,

Decimaltum.

Kl. 6
f. m.
25,69
25,73
25,65
3545
25,08
25,2
25,37
25,35
25,27
25,23
25,16
25,17
25,24
25,34
25,59

) 25,63

25,40
35,30
2,31
25,12
25,43
25,29
25,32
25,31
25,37
25,16
25,01
25,19
25,20
25,30

25329] 25,339

Kl. 2

25,70
25,73
25,63
25,36
25,06
25,28
25,41
25,34
25,27
25,23
25,17
25,24
25,28
25,45
25,62
25,57
25,28

25,32
25,30
25,40
25,29
25.13
25,14
25,17
25,30
25,28

25,70
25,70
25,56
25,23
25,06
25,34
25,41
25,30
25,25
25,22
25,45
25,25
25,33
25,53
25,65
25,50
25,31
25,28
25,23
25,42
25,20
25,36
25,26
25,41
25,23
25,09
25,23
25,13
25,31
25,26

25,333

Kl. 9

204

i April 1856.

KIL. 6 | Kl. 2 | Kl. 9

— 10
— 1,5
— 4,5
+ 0,7
+ 4,5

00
— 1,0
— 10
+01
+ 20
+ 2,2
+ 23
+ 2,0
+ 3,2
+ 0,2
+ 20
+ 50
+12
— 20
+ 12
+ 01
+ 4,9
+ 5,0
+ 72
+ 7,0
+ 5,0
+ 9,0
+22
+ 1,0
+ 1,3

25,330] +1"94

Celsius.

+ 53

— (2 | 8.5.0.
— 23 | S.S.V.
+ 1,1
+ 30] —
+ 3,7
— 0,6
- 02
+ 1,0
+ 20
+11
+ 22
+40
+ 41
+11
+ 2,9
+ 7,0
+50
— 12
— 0,1
+ 1,0
+ 82
+ 79
+85
+ 8,3
+90
+ 90
+ 38
+34
+ 22
+ 0,6 | N.O.

Kl. 6

f. m.

—

V.S,V.
N.
O.N.Q.
O.N.O.
0.N.O.
O.N.O.
0.
V.S.V.

ämm

V.N.V..

N.

V.NV.

Vv,

V.N.V.

N.N. V.
N.N. V.

V.N.V.
V.N.V.

Vv.
SS.v.
V.S.V.
SSV.
O.N.O.

N.N.O.

Vindarna. 4
=>
ae

KL2]K1. 9 >
e.m. | e. m. '
s.5.0. | s.S.O. | Klar
V.S.V. | v.S,V. | Dias.
VS.V.|S$V. | Klar
S.S.V. | Ss, —
VSV.IV.S.V.] Rega
O, O.N,O. | Elan
0.5.0. | O.N.O. | Dimma
0.N.0. | O.N.O. | Halfil
0.8.0. O. Mukt
0.NO.! O. Dias;
0. Q Rep |
V.S.V.] V. i
N.V. | V.N.V-| Male!
N. V.N.V.} Klan:
N. |v.umvl —
V.N.V. |] v | —
vr. IV.Nv.] —
N.V. IN.N.V. |] —
N.NV.| NV. | —.
N.N.V. IN.N.V. | Soö |
Vv. V.N.V. |Halfkl.:
VRY.|VMV.| — |
Vv. |VSV. | Klar |
Vv. IV.Sv. |] —
V.S.V. | S.S.V. | —
S.V. S
N. N. | Regs
O.N.O. | 0.N.0.| —
No. | No, | —
N.O, I N.o. | Snö

STOCKHOLM, 1850. P. A. NORSTEDT de SÖNER.

+3'18 Inggerbörden =0,440 dec. tum.

"te,

KA AA ha ha

HH Alkaliernassyr
FEB Kul

Kaliur

H EHE Svavel

nar ionäo rå
En
13

i

Ei

HH THHHHHH HH
Ha

H &

HHHH

Hr

sån

HH

' 4 å
‘ ! i
'
' . :
" LI
; i
a H I
i
: l
- 4 e N ‘
i '
; ' r
- — - em d 4 + t ?
4
f I
t ! . t 1
: | N 1 4 ? s
s U
I a \ '
. 1
$ ;
; 1 .
; . DD + _ a __ my m LL = a nn
ur rg - ww uw. 4% I IA IA N BB ww
| i str" TAN NN SEN NN N: 33383 QR
gun

nn 4 naurwaguıygaung

ÖFVERSIGT

KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS
FÖRHANDLINGAR.
Ärg- 13. 1856. HD & 10.

Onsdagarne den 12 November och 10 December.

Föredrag.
Den 12 November.

Om de nya Vikersgårdsgrufvorna i Nora bergslag. —

Hr ErxDMANN anförde härom: »Det är bekant, att de flesta och
mest betydande af våra jernmalmsfyndigheter hafva sitt läge i
landets mellersta delar, der de återfinnas inom ett bredt bälte,
som mellan öster och vester utbreder sig från Roslagstrakterna
förbi Dannemora öfver Westmanland och södra Dalarne till nej-
derna kring Filipstad i Wermland. Ibland de trakter inom nämnde
bälte, som framför många andra blifvit i detta hänseende af För-
synen välsignade, intager Nora socken uti Örebro län ett ut-
märkt rum, så väl med afseende på fyndigheternas antal och
utsträckning, som deras rikhaltighet och godartade beskaffenhet.
De många grufvefält, som här sedan uråldriga tider blifvit be-

arbetade, och från hvilka en år från år stigande tackjernstill-
verkning inom bergslagen ständigt varit van att se sina behof

med lätthet fyllda, skulle derföre också vid företa betraktandet

hos mången gifva anledning till den föreställningen, att alla skat-

ter, som af naturen här blifvit nedlagda, redan vore af mensk-

liga företagsamheten tagne i anspråk. Förhållandet är likväl

#für ingen del sådant, utan torde tvertom åtskilliga fynd i det-
“ta hänseende ännu återstå att göra; en bekräftelse, om än en-
staka, på denna förmodan erbjöd sig genom den upptäckt jag

— 206 —

i Augusti 4854 hade lyckan att göra af en ny, förut icke känd,
jernmalmsfyndighet på hemmanet Vikersgårdens mark, sydvest
om sjön Vikern i Nora socken. Denna fyndighet, som enligt
kompassens anvisning då befanns ega den icke obetydliga ut-
sträckningen på längden af flera hundra alnar, med en deremot
svarande bredd eller mägtighet af flera famnar, öfverlemnades
genast till egarne af det på ungefär + mils afstånd derifrån be-
lägne Dalkarlsbergsfältet eller till det s. k. Dalkarlsbergs bolag,
af hvilket jag året förut blifvit hedrad med uppdraget att geo-
logiskt undersöka det gamla Odalmalmfältet.

Efter de första af nämnde bolag här företagne skärpnings-
försöken och efter den af goda resultater åtföljda profbläsning,
som kort derefter med den nya malmen vid Snöbergshyttan an-
ställdes, dröjde det icke länge förr än nya inmutare infunno sig
i närheten, för att taga i besittning hvad som af fyndigheten
kunde återstå af dess fortsättning i fält, så väl åt öster som &
vester. Icke mindre än tolf särskildta grufvor och skärpningar
finnas således för närvarande här upptagne, dels på Vikersgår-
dens 'och dels på Gamla och Nya Vikers byars egor, och hvar-
ibland de af Dalkarlsbergs bolag först bearbetade egentliga Vi-
kersgärdsgrufvorna hafva hunnit det största djupet, nemligen till
20 famnar under lafven. Enligt alla dessa hittills skedda upp-
brytningar att dömma, kan den nya fyndigheten anses samman-
satt af åtminstone tvenne, om icke trenne, med hvarandra pa-
rallela malmlager med en allmän fältutsträckning från N.O. ul
S.V. Allmänna bergarten på det nya fältet är bälleflinta.

Vikersgårdsmalmen utmärker sig framför alla andra inom
Nora bergslag förekommande jernmalmer genom sin ovanligt stora
halt af mangan och talkjord, ett förhållande, hvaruti den liknar
den bekanta Dannemora-malmen, och hvarigenom den äfven utan
tvifvel skall komma att utöfva ett icke ovigtigt inflytande på
ortens jernförädling. Den kan visserligen icke räknas till de
rikaste, emedan afblåsta generalprof på den hittills uppfordrade
malmen öfverhufvud icke lemnat mer än 40 procent tackjern
eller något deröfver, men dess åtföljande gångarter och öfriga

BR

— 207 —

egenskaper skola emellertid helt säkert göra den till en ganska
välkommen beskickningsmalm. Sjelfva malmen är nemligen, i
likhet med Dannemora-malmen, i innerlighet genomdränkt med
chlorit och en med karbonater af talkjord, jern- och mangan-
oxidul i hög grad utblandad kalksten. Det är icke blott när-
varon af dessa båda mineralier uti Vikersgårdsmalmen, utan uf-
ven sättet, på hvilket de der uppträda, som enligt min tanka
synes gifva åt densamma dess egentliga värde. Ty jag kan icke
underlåta att här ånyo upprepa den förut en gång uttryckta
åsigten, att en större vigt, än man hittills velat inse, för ett
utbringadt tackjerns lämplighet att vidare kunna förädlas till ett
eller annat ändamål, ligger derutinnan, med hvilka kroppar det
nyreducerade jernet i sjelfva reduktiousögonblicket kommer i be-
röring och aft denna beröring är så vidt möjligt likformigt ut-
bredd genom hela massan till alla dess minsta delar. Tillvaron
af en sådan katalytisk verksamhet äfven i masugnen, vid en så
alldaglig process som tackjernssmältningen, torde väl, ehuru nu
förnämt föürbisedd, i framtiden komma att tilltvinga sig ett be-
hörigt erkännande.

Ealigt den undersökning, som på Herrar Fullmägtiges i
Jern-Kontoret anmodan blifvit af Professor ULreren företagen,
innehåller Vikersgärdsmalmen (orostadt generalprofj på hundra
delar: kiselsyra 43,88, kalkjord 0,46, talkjord 9,57, manganoxidul
4,73, lerjord 2,70, jernoxidoxidul 59,40, svafvel 0,55, fosforsyra
0,29, vatten 4,04, kolsyra 9,50. En olägenhet, som, isynnerhet uti
vissa af de på Vikersgärdsfältet öppnade grufvorna, vidlåder den
derifrän uppfordrade malmen, är en inblandning af svafvelkis
oeh zinkblende. Men denna förorening är dock, såsom analysen
visar, icke närvarande i större mängd än att den genom en om-
sorgsfull rostaing kan till större delen undanrödjas, hvilket också
erfarenheten redan visat. Och för öfrigt bör man väl icke all-
deles frånsäga sig hoppet, att dessa ämnen här, såeom annor-
städes förhållandet visat sig vara, skola med tilltagande djup,
om ej alldeles uteblifva, dock i mycket ringare grad in-
finna sig.

— 208 —

Såsom ett stöd för min här ofvan uttalade förmodan, att
Vikersgårdsmalmen skall såsom beskickningsmalm komma att :
framtiden spela en icke ovigtig rol, tillåter jag mig slutligen
att här anföra följande. På förslag af en nyligen tyvärr hädan-
gången, högt värderad ledamot af denna Akademi, en bland Full-
mägtige i Jern-Kontoret, Herr Assessor P. Lacesmjer.m, hvilker
ännu vid sin lefnads afton, fastän under kampen med plågorna.
utvecklade samma rastlösa verksamhet för hvarje framåtskridande
i vetandets olika grenar, som städse utmärkt hans kraftigare da-
gar, en verksamhet så högt manande till efterföljd, till vördnad,
till minne och saknad, blefvo, vid Björneborgs bruk i Werm-
land, för något öfver ett år tillbaka, under ledning af Öfver-
masmästaren Direktör A. W. Fanistaöm, åtskilliga blåsnings— och
smidesförsök påbörjade med malmer ifrån Nora bergslag, i afsigt
att, liksom förut skett med Persbergsmalmer, närmare lära känna
deras förhållande på masugnen, ensamne eller i beskickning med
hvarandra, äfvensom de olika tackjernssorternas förhållande i härd
samt det dervid vunna stångjernets egenskaper och lämplighet
i det ena eller andra afseendet, allt med ledning och på grund
af jemnlöpande analytiskt-kemiska undersökningar. I planen för
dessa sednare försök med Noramalmer ingick sålunda äfven, att
erfara den nya Vikersgårdsmalmens skaplynne och egenskaperna
hos det deraf tillverkade jernet. På grund af Hr Uricrens här
nedan följande analyser på malmerna från Vikersgårds- och Svart-
bergsfälten inom Nora socken, uppgjorde Hr Laszaussım förden-

skull en beskickning, uti hvilken dessa båda malmer ingingo till

bälften hvardera, och hvilken till sin kemiska sammansättning i
det närmaste öfverensstämde med Malmbergskärrmalmens inom
Persbergsfältet i Wermland, hvilken sednare, enligt de redan
förut gjorda försöken, visat sig lemna ett jern, som i alla hän-
secnden tillfredsställt de fordringar man derpå kunnat göra.
Försökens fortgång och utgång har nu till alla delar be-
kräftat den antydda förutsägelsen, att af denna beskickning rim-
ligtvis borde erhållas ett jern, till sina egenskaper öfverens-
stämmande med det, som af Malmbergskärrmalmen, enbart af-

— 209 —

bläst, utbringas, i hvilket afseende jag tillåter mig här meddela
följande utdrag ur ett bref till mig från Hr Licernecm, skrifvet
den 42 Juni d. å., några få veckor före hans dud.

»Jag kan nu fägna dig med resultater från försöken med
»Noramalmer vid Björneborg. Redan .i fjol visade sig af försö-
»ken med Persbergsmalmer, att talkjorden utöfvar en välgörande
»inflytelse *) vid tackjernsbildningen i masugnen. Den beskick-
»ning, som innehåller mycket talkjord, ger ett tackjern, som i
'»masugn, smältarhärd och vällugn är karakteristiskt framför en
»beskickning med liten halt af talk. Denna iakttagelse har i år
»blifvit in amplissima forma bekräftad af försöken med Nora-
pmalmer.

»Uti planen till försöken med Noramalmerna, som ingafs
»till Fullmägtige innan försöken voro började, förekommer en
»beskickning, bestående af hälften Svartbergs- och hälften Vi-
»kersgårdsmalm. Denna beskicknings kemiska sammansättning är
»i det aldra närmaste identisk med Malmbergskärrmalmens i Pers-
»bergsfältet, och med anledning deraf förutsades i planen, att
»den borde ge likadant jern som Malmbergskärret, eller bättre,
»emedan Norabeskickningen höll mangan. Denna förutsägelse har
»nu blifvit bekräftad på det mest eklatanta sätt. Då Funıstnöm
»lade degelprofvet i Masmästarens hand, funderade denne och
»sade: »detta är Malmbergskärr». som han afblåste enbar i fjol
»och således kände. Funıström skrifver, att fenomenen under
»blåsningen fullkomligt påminna om Malmbergskärr, dock med
»tillägg af manganfenomenen. Då Fanıströn den A Juni inträdde
vi smältarsmedjan, kom Mästaren Nyserc (den skickligaste vid
»Björneborg) emot honom i dörren, sägande: »dä här ä Pers-
»bersjern». Engelsmannen Price, som hade härdarne ställda för
»Dalkarlsbergsjern, sade att han skulle ändra och ställa såsom
»för Persbergsjern, och derefter gingo härdarne förträffligt. Den
»& Juni skrifver Fanıstaöm: »Smältaren Bercström säger, att om

') Ett sådant talkjordens fördelaktiga inflytande finnes redan antydt
i en afhandling om Dannemora jernmalmsfält, Vet.-Akad. Handl.
1850, sid. 40.

— 210 —

»änghammaren hade tio gånger så hög rest till, så hålla smalk
»torna». Den 7 Juni skrifver Fanisrtröm: »då i natt Dalkark-
»bergsjernet tog slut i vällugnen, samt Vikersgårds-Svartbergs-
»smältstyckena i stället infördes, stannade och tystnade ham-
»rarne tvärt. Förut utan afbrott sysselsatta, så att hammar-
skaften gingo af och städen slogos ned i stubbarne, fingo m
»bammare och städ hvila. På min förfrågan till värmaren, kw
ndet var fatt? svarades: ugnens vällhetta biter inte på dessa
»smältstycken. Denna vällhetta, som nyss oafbrutet serverade
»tvenne hammare i full gång, kunde nu blott skoftals efte
»låoga mellanstunder prestera vällande hetor. Åter ett ojäfban
»bevis, att vi ha att göra med jeru af Persbergs-body. Sme-
»derna uppgifva, att det tål så bård väll det kan få, utan at
»under hammaren visa tecken till yrhet eller brista såsom Dal-
»karlsbergsjernet, och är utmärkt fast att räcka på samt har
sännu ej visat någon synlig rödbruäcka. Dock bör observeras,
»att genom någon urbränning är vällugnen i dag, två veckor
efter dess omlagning, ej i sin högsta effekt af vullhetta.»
Hvarjemte jag, såsom ett ytterligare tillägg till kännedomen
om det ifrågavarande jernet, är i tillfälle att meddela följande
utdrag ur en sednare skrifvelse i ämnet till mig från Hr Direk-
tör Fanıstaön: »Då Dalkarlsbergsjernet, så väl med som utan
»Mossaberg, på städstabbarne frånskiljde i medeltal 0,53 procent
»stänkjern ”) af smältstyckenas vigt, aflemnade Vikers-Svartbergs-
»jernet deraf noll procent, alldeles i likhet med Persbergsjernet.
»Detta smälta jerns afskiljande vid det vällheta smältstyckets be-
»handling under räckhammaren öfverensstämmer och står i sam-
»manhang med de vällheta Dalkarlsbergssmältornas öppnande un-
»der smälthammaren och anses hafva sin egentliga orsak i kall-
vbräcka. Då vi nu med mycket skäl skylla på fosforsyran så-
som kallbräckans upphof, men Vikersbeskickningen håller tre
»gånger så mycket fosforsyra som Malmbergskärrmalmen och

') D.v.s. jern som vid hög vällbette och i halfsmält tillstånd af räc-
karhammaren spränges ur smältstyckets hårdt vällda ända, hvilken
vid andra eller tredje hammarslaget öppnar sig.

»nära lika mycket som Dalkarlsbergs- och Mossabergsbeskicknin-
»gen, så synes mig enda utvägen till denna äsigts bibehållande
»i bredd med Vikersjernets stora body och afvikelse från det
»vanliga Dalkarlsbergsjernet vara att söka i Vikersbeskickningens
»stora manganhalt, hvilken synes aflägsna fosforsyran och med
»detsamma upphäfva dess egenskap, att åt jernet gifva denna
»eldvekhet i hetta och svaghet under hammaren, hvilka egen-
»skaper vi anse motsatta mot Dannemorajernets och Persbergs-
»jernets stora body. Slagg- och tackjerns-analyser skola upp-
»lysa derom.»

Med Herr Professor Uticarens benägna begifvande får jag
slutligen här bifoga följande tre af honom utförda analyser på
Vikersgärds-, Svartbergs- och Malmbergskärrs-malmerna.»

|: | EIS
e& = cc
2 fil:
5 a > 3
JRSEST
Kiselsyra . ......... 13,88 | 22,72 | 47,10 | 48,30
Lerjord ... 2.222220. 2,70 | 3,35 4,50
Kalkjord... »....... 0,46 | 6,15 | 2,95
Talkjord. .......... 9,57 | 69| 8,25
Manganoxidul . ....... 4,74 | spår 0,47
Jernoxidoxidul. . . . .... 59,40 | 60,69 | 66,00 | 60,05
Svafvel .. ... ...... 0,55 | 0,48 | spår
Foslorsyra. ... 2.2.2... 0,29 0,25 0,09
Kolsyra ... 2.2222... 9,50 —
Vatten ........... 10 | —- | —

— 212 —

Förteckning öfver böcker och ehrifter sindssehta
till Vetenskapgs-Akademiene Bibllothenr.

Anmälda den 12 November.

Af Kongl. Civil-Departementet.
Underd. Betänkande och Förslag angående åtgärder för befrämjande &

en förbättrad skogshushållning, af den dertill i nåder förordna:
komité. Stockholm 1856, 4:0.

Af Geological Society i London.
Quarterly Journal. N:r 47.

Af Koninkl. Nederlandsch Meteorologisch Instituut i Utrecht.
Meteorologische Waarnemingen, 1855.

Af K. Bayerische Akademie der Wissenschaften i München.

Abhandlungen: Mathem. Physische Classe, Bd. VII: 3.

» Philos. Philologische Classe, Bd. VII: 3.

» Historische Classe, Bd. VII: 3. Vill: 1.
Reden in der K. Akademie von Taıensch, Wıssuaya und v. Hamann.
Annalen der K. Sternwarte Bei München. Bd. VIIL

Af K. Sächsische Gesellschaft der Wissenschaften i Leipzig.

- Daosıschu, M. W,, Nachträge zur Theorie der musikalischen Tonverhält-
nisse,
Hansen, P. A., Methode zur Berechnung der absoluten Störungen der
kleinen Planeten.
Konraauscn, R. und Weser, W., Elektrodynamische Maassbestimmungen.
D’Anagst, H., Resultate aus Beobachtungen der Nebelflecken und Stero-
haufen, I.
Mouusen, Ta., Die Stadtrechte von Salpensa und Malaca. Nachtrag.
Berichte über die Verhandlungen: Math. Naturwissenschaftl. Classe, 1854: 3.
1855: 1, 2. 1856: 1.
D:o d:o d:o Philologisch-Historische Classe, 1855:
3, 4. 1856: 1, 2.

Af Naturforschende Gesellschaft i Basel.
Verhandlungen, Heft. III.

Af Kaiserl. Mineralogische Gesellschaft i S:t Petersburg.
Verhandlungen, Jahrg. 1855—56.

(Fortsättn. sid. 230).

— 113 —

Bidrag till Sverges Lepidepterfauns. — Hr S. M.
Adjunkten Wauzenoeen hade insändt följande

Analecta Lepidopterologica Scandinavica.

Species Lepidopterorum sequentes, quas, quantum nobis innotuit,
nullus patrie Entomologus ut incolas peninsule nostre publice proposuit,
aut state pra&terlapsa aut jam antea in Scania et Blekingia nobis, in-
secta venatum excurrenlibus, obvenierunt. Descriptiones atque brevem
synonymiam earum heic proponere voluerimus ut continuationem Lepi-
dopterorum scanensium indicis, quod in Annalibus Acad. Regie jam
incepimus.

1. Dıpurana coenobita (Ese.): alis anticis albo nigroque variis puncto
cellulari nigro; abdomine fusco, incisuris gracillimis albis; collari
albo, nigro-limbato; thorace cum scapulis -nigro-maculato.

Bombyx ooenobita Esr. Schm. Ill. t 37, f. 71; t. 82, f. 2.

Hüss. Bomb. t. 19, f. 72, 73.

Noctua coenobita Hüss. Noct. t. 109, f. 508.

Diphiera coenobita Taxırsca. Schm. V. 1, 48. Gn. Sp. Gen. V. 37.
Hzc rara species semel ad Trolle Ljungby (die 20 Maji) reperta
est. In Russia, Germania, Helvetia et Italia eliam occurrit, quamvis
ubique sat infrequens.

2. APAMEA fibrosa (Enca.): alis anticis supra fuscis, macula ordinaria
reniformi alba, macula orbiculari oblonga, obsoletissima, albido ob-
solete circumcincta, spatioque terminali sphacelato; posticis cinereis,
versus marginem exteriorem obscurioribus.

Noctua fibrosa Enca. Pap. VI. t. 255, f. 389, a, b, c. Hüsm.
Noct. 82, f. 385.
Apamea fibrosa Gr. Sp. Gen. V. 210.
Noctua leucostigma Hüsx. Noct. t. 80, f. 375.
Gortyna leucostigma Taxıtsca. Schm. V. 2, 331.
Specimen femineum unicum ad Trolle Ljungby Scaniz mense Au-
gusto inveni.

3. Orıcena fennica (Evensu.): alis anticis supra griseo-fuscis, margine
interno late in ochraceum vertente, lineis ordinariis duplicatis, ma-
culis ordinariis 2 discoidalibus albido-ochraceis, maculisque brevi-
bus sagittatis nigris intra lineam subterminalem undulatam; posti-
cis albidis, subhyalinis, postice grisescentibus.

Agrotis fennica Evensu. Bullet. de Mosc. 1837, N:o 1. Faun.
Ural. p. 193. G=w. Sp. Gen. V. 270. H.—8. f. 146, 147.
Opigena fennica Stamt. Entom. Annual, 1855, p. 9.
Specimen unicum femineum ad Trolle Ljungby mense Augusto re-
peri. Species pr&terea in Rossia merid., Finlandia, Britannia et
. America boreali est observata. *)

4. EvorsruE glossematis vu. sp. alis anticis supra ochraceo-griseis, ma-

culis 2 ordinariis 'magnis lineisque duabus transversis intermediis

*) Ad.Holmism gquoque et' ad Lycksele inventa. |
Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh., d. 12 Nov. 1856.

— ti —

dupliestis, obseletis, sed ilnen Hasali ebrapta et Mmacıdla disci tra-

peziformi pone maoulam costalem distinotis fuscis, lioea subtermi-

nali pallida in spatio terminali fuscescente, triangulisque minulis

obscuris ad radinem Ambris; posticis griseis ciliis flavescontibus. I
Ad Trolle Ljungby spcimen unicum die 17 Augusti inveni.

Descr. N. chaldaice (Kınv.) affinis, sed presertim colore alarur
poslicarum mox distincta. Palpi fusci, apice albescente. Caput cum
thorace cinereum. Abdomen griseum. Fasciculu$ analıs in Save-
dinem vertens. Als anticz supra pallide ochraceo-grisee, versus
basin pallidiores; linea basalis brevis, nigra, sat crassa, ad costam
ale primam abrupta et ad truncum costarum communem fere in-
törrupta, ut potius maculas elongatas 2 minutas, nigras formet;
lines extrabasalis obliqua, fere recta, obsoleta, pone oellulam di-
scoidalem duplicata et extrorsum brunnescens; linea intermedıa
longe extra cellulam locata, duplicata, obsoleta, introrsum brunne-
scons et ad marginem anticum e macula minula fusca orıens;
linea subterminalis pallida, in spatio terminali fuscescente locata;
line due proxime memoratz eandem fere formam ut in N. C.
nigro habent. In spatio inter linsam intermediam et subtermina-
lem serivs obsoletissima punctorum fuscorum et ad radıcem fim-
brie series triangulorum ejusdem coloris se prebet. Macula ordi-
naria renilormis, ut etiam orbicularis, magna colori fundi simi-
lie. Spatium inter maculas illas io ipsa cellula rufo-brunneum
et spatium inter maculam orbicularem et lineam extrabasalem
eodem loco fuscum, ut maculam irapeziformem constituat, sed
hzc macula est prope lineam transversam memoratam nigra, et
ante illam (inter marginem anticum et cellulam) adest macula
minor nigrescens, lineam extrabasalem extrorsum terminans. In
eodem marsgine macula indeterminata fuscescens ante spatium
inter maculas discoidales ordinarias se pr=bet. De cetero atomi
nigri nonnulli pr&sertim versus basin observantur. Macula clavi-
formis omnino nulla. Als postice supra grisex, versus marginem
exteriorem griseo-fusc®. Omnes infra albids-grisescenles striga
transversa fuscescente, obsoleta, maculaque discoidali, presertim in
anticis distincte, Cilie alarum anticarum grisescentes, ad radicem
linea Slavida ornats; posticarum flavescentes,

5. Isunus ochroleucus (W. V.): alis anticis supra ochroleucis, rufescente-
variis, fuscia transversa subtermineli Jata, rufescenie, macula nigre-
scante notats, introrsum albo-Jimbata, meculisque duabus rufescen-
tibus, fusco-circumeinctis, majore ad marginem anlicum, vestigium
macule ordinarie orbicularis includente, minori ed marginem in-
lernum; poslicis nigrescente-griseis, striga media obsolela, fasciaque
terminali obscuripribus,

Noctua ochroleuca W. V. p, 87. Hüsn. Noot. t. 19, fi, 92.

Xanthia ochroleuca Tasırsca. Schm. V. 2, 345.

llarus ochroleucus Gn. Sp. Gen. VI. 16.
Specimen masculum die 30 Julii 4854 ad Trolle Ljungby obtinui.
In Gallia meridionali et oocidentali, Austria et Britannia etiam
occurris.

— U —

6. Carocanrı vestula (Hörn): slis anticis lete griseis, margine inleriore
late spetioque subterminali plus minus ferrugineo-fuscesoentibus,
maculaque reniformi magna, sed orbiculari nulla; posticis davescente-
brunneis macula obsoleta discoidali obscuriore.

‚ Noctua vetusta Hüsn. Noct. t. 97, fig. 459.
Xylina vetusta Taeırscn. Schm. V. 3, 4.
Calocampa vetusta Gus. Sp. Gen. VI. 115.
Noctua exoleta Enca. Pap. VI. t. 249, f, 370, a,b,c. Bosssı.
Ins. 1. t. 24, f. 2 (larva).
Hab in Scania mensibus Sept. et Oct. minus frequens. Cum C.
exolela in collectionibus suecanis, propter affinitatem, forte commixta.

7. Toxocamra Pastinum (Taeırscn.): als anticis supra glaucescentibus,
obsolete brunnescente fasciatis, macula orBiculari ex puncto nigro
maculaque reniformi C nigro erecto simili, punctis I—2 nigris
sequentibus; posticis dilute griseis, macula obscura disooideli, ob-
soletissima, infra notatis.

Ophiusa Pastinum Taxırsca. Schm. V. 3, 297.
Noctua lusoria Ener. Pap. t. VIII. t. 344, f. 600, a,b,r. Hörn.
Noct. t. 65, f. 318.
Toxocampa Pastinum Gr. Sp. Gen. VI. 426,
Ad Häkanryd paroeciz Ifvetofla die 5 Julii specimen bene con-
servatum inveni.

8. Curocaıa electa (Roxssı.): alis anticis supra grisescentibus, hneis 3
transversis ordinariis nigris, extrabasalj et intermedia valde et acute
dentatis, in formam liture M fractis, linea subterminali alba, ma-
culisque albis, introrsum nigro-limbatis, ad radicem fimbrie; po-
sticis rubris fascia media flexuosa, latiori, merginegue late nigris,
ciliis albis. |

Noctua electa Rorzser, Ins. 1. t. 15, ,4—5. Hüsm. Noct. t. 70,
f. 331. |

Catocala electa Tneırscn. Schm. V. 3, 355. Gu. Sp. Gen. VII. 87.

Noctua pacta Ess. Schm. IV. t. 98, f. 1.

Ad Trolle Ljungby mense Augusto semel lecta.

9. Carocara promissa (Rozseı.): alis anticis supra fusco cinereoque variis,
lineis 3 ordinariis nigris, extrabasali obtuse dentata, intermedis
tamen acute dentata et in formam liture M fracta, linea subter-
minali albida, maculisque a)bidis, introrsum nigro-Iimbatis, ad ra-
dicem fimbrie; posticis rubris, fascia media augusta margineque
nigris, ciliis albis, fusco-maculatis,

Noctua promissa Rozseı. Ins. IV. t. 19, f. 1, 4. Hüsn. Noct.
t. 71, £ 334; t. 144. fl. 657, 658,

Calocala promissa Taxımıca. Schm. V. 3, 349. Gm. Sp. Gen.
Vi. 90.

Ad Trolle Ljungby et in parosecia lfvetofta Scanix specimina non-
nulla mense Julho accepi.

— 216 —

40. Evrrruscıa exiguata (Hüsn.): alis anticis elongatis, supra ex albo

rufis, strigis fasciaque externa interrupta fuscis, puncto discoidalı
obscuriore; posticis supra dilutioribus puncto discoidali obscuriore.
Geometra exiguata Hüsn. Geom. t. 73, f. 379. Farr. Beitr. IL
20, p. 37; t. 119, f. 1.
Larentia exiguata Taxırsca. Schm. VI. 2, 116.
Eupithecia trimaculata DouBLEDAY.
Hab in Scania mense Junio sat infrequens.

11. Evprrascıa venosata (Fasa.): alis anticis pallide ochraceis, strigis trans-

12.

versis nigris fasciisque undatis albidis, nigro-terminatis, subana-
stomosantibus; abdomine striga transversa nigra in medio.
Geometra venosala Fasr. BE. S. Ill. 2, 197, 249. Hüsm. Geom.
t. 47, f. 244.
Larentia venosata Taeırscah. Schm. VI. 2, 137.
Ad Krogstorp paroecis Ifvetofta semel (die 18 Junii) capta est hzc
pulchra species.

Ioaı mutata (Rosssı.): alis supra albidis, atomis coerulescentibus
crebre adspersis, strigis undulatis fuscis, puncto discoidali punctis-
que marginalıbus nigris.
Geometra mutata Rosssı. Ins. I. t. 11, f£ 1—3. Faerr. Beilr.
I. 9. t. 54, £ 3,
Idea mutata Trrrsce. Schm. VI. 2, 275. X. 2, 223.

Ad Trolle Ljungby mense Julio semel lecta.

13. Ioes bisetata (Beror. Mac.): alis supra flavidis fascia undulata fusce-

1 4,

scente, puncto discoidali punctisque marginalibus minoribus nigris.
Phalana bisetata Beror. Mac. IV. 6, 618,
Geometra bisetata Borxu. Schm. V. 524.
Idea bisetata Tarırscu. Schm. VI. 2, 287.
Geometra dilutaria Haworra.
Ad Wram Scanie die 17 Julii specimen unicum legi.

Henuına tarsipennalis (Treıtsco.): alis anticis supra ochraceo-fusce-
scentibus, striga transversa extrabasali modice arcuata, intermedia
flexuosa, subterminali versus aungulos alarum modice reflexa lunu-
laque discoidali fuscis; posticis striga fusca, ad marginem anticum
evanescente; antennis maris nodosis, feminz pilosulis.

Herminia tarsipennalis Taeırsca. Schm. X. 3, 5 in not. H.—S.

. P- 384, fe 604—610. Gx. Sp. Gen Vill. 58.

Pyralis tarsicrinalis Hüsn. Pyral. t. 1, f. 5.
Ad Trolle Ljungby in area sepulchrali nova die 8 Julii capta.

15. Scrapssıa incertana (Treırsca.): alis anticis supra fuscis, basi fasciis-

que duabus transversis albis, interna dentata, externa apice divisa;
posticis cinereis.

Sciaphila inceriana Tazırsca. Schm. X. 3, 91. H.—S. f. 124, 122.
Hab. in Scania mense Junio rarius,

16,

17.

18.

— 217 —

Paoısca profundana (W. V.): alis anticis supra ex rufo-fusco gri-
seoque variis, strigulis sparsis albis; macula communi dorsali plus
minus distincta albida.
Tortriv profundana W.V. 132,1. Fam. E.S. Ill. 2, 258, 64.
Tortrix porphyrana Hüsn. Tort. t. 5, f. 26.
Padisca profundana Taszırsca. Schm. VIH. 192. Gn. Ess. in An.
d. 1. Soc. Ent. d. Fr. Ser. II. t. IH.
Ad Wram Scania mense Augusto capta.

Rerına duplana (Hüss.): alis anticis supra cinereis pallide coerule-
scente strigulosis, apice ferrugineis, auro adspersis; posticis maris
albidis, angulo antico cinerascente, femins fuscescentibus.

Tortric duplana Hüsnn. Tortr. t. 36, f, 229.

Coceyz duplana Trsırscah. Schm. VIII. 138.

Retina duplana Gn. Ess. in An. d. ]. Soc. Ent. de Fr. Ser. II.

tom. Il.

Ad Trolle Ljungby mense Junio rarissime capta.

DicBRorBAMPHA politana (W. V.): alis anticis supra luteo-olivaceis,
basi obscuriore, apice lineis plumbeis, macula dorsali obsoleta flava,
punctisque marginalibus nigris.
Tortrix politana W. V. T. 16. (Mus. Schiff.)
Grapholita alpinana Tisch. Tusırsca. Schm. VII. 230. H.—S.
fig. 155, 156.
Dichrorhampha politana Gn. Ess. in An. d. I. Soc. Ent. d. Fr.
Ser. Il. tom. Ill.
Ad Trolle Ljungby mense Junio.

19. Dicarornampna caliginosana (Taxırsca.): alis anlicis supra cinereo-

20.

fuscis, striis plumbeis flavoque =zneis allernantibus, obsoletis, spe-
culo obsoletissimo, ciliisque ad radicem pallidis; posticis cinereis.
Grapholita caliginosana Taeırsch. Schm. X. 3, 119.
Dichrorhampha caliginosana Gn. Ess. in An. d. 1. Soc. Ent.
Ser. Il. tom. IM.
Ad Trolle Ljungby mense Julio rarissime occurrit.

Ca20s8ı3 rulilana (Hüsn.): alis anticis supra flavo-aureis fasciis tribus
transversis maculaque elongala apicali brunneis, chalybeo-indactis;
fascia ultima ad marginem internum furcata.
Tortrix rutilana Hüss; Torte. f. 249.
Chrosis rutilana Gn. Ess. in An. d.. 1. Soc. Ent. d. Fr. Ser. II.
tom. Ill.
Tinea purpurella Coques. Ill. Icon. Ins. 17: 3.
Tinea sanguinella Hawortu. Lepid. Brit. secund. Srtaınt. the
Ent. Annual. 1855, p. 36.
Ad Häkanryd paroecis Ifvetofta Scaniz mense Julio semel lecta.

21. Crau2vs ericellus (Zmcx): palpis, capite tboraceque fuscis; alis an-

ticis supra fusco-fulvis, metallic subnitentibus, linea subterminali
angulata, ciliisque ferreis, subnitidis, fascia longitudinali angusta,
macula adjecta maculisque marginis exterioris duabus albis; posti-
cis cinereo-fuscis.

27.

23.

24

25.

26.

— 1 —

Chito ericellus Zıuck. Mag, Il. 52, 13. Taemen. Schm, IX

1, 77. Tescera. Finl. Fjäril 99, 5.
Tinea ericella Hüsn. Tin. t. 54, f. 371. (err. 271.)
Crambus ericellus Gs. Ess. in An. d. |. Soc, Ent, Ser. Il. t. lll.
Specimen unicam e Westmannia Dom. Farpricusson misit.

Ranopops@4 consociell& (Hüsn.): alis anticis versus basin cancscenl.-
bus lines arcuata nigra; de cetero fusco-cinerascentibus punch:
duobus discoidalibus nigris, linea undulata sublerminali albida,

utringue fusco-ierminale, maculaque dorsali flavescente plus mins

diatincla.
Tinea consociella Hüm. Tin. t. 48, f. 328,
Phycis consociella Taxırsca. IX. 1, 187.
a eonsociela Gm. Ess. in An. d. I. Soo. Ent. d. Fr.
Ser. Il, tom, Ill.
Ad W. Wram Scanise mensibus Junio et Augusto sat infrequens

Pempelia adornatella (Tazırsca): alis anticis supra fusco-cineres,
lines traosyersa subterminali, flexuosa, atomisque albis, pandı
duobus discoidalibus nigris; poslicis einereis.
Phycis adornatella Taxırsca. Echm. X. 3, 172,
Phycis dilstella Gw. Ess. in An. d. I. Soc. Ent. d, Fr. Ser. ll
- tom. Il.
Ad Sölvesborg Blekingiz mense Julio rarıus lecta.

Tınsı arcella Fam. E. S. 2, 305. = T. nivella Fım. ES. Ill.
2, 335. = Argyresthia auritinctella Wauuesen. Öfvers. af Kongl
Vei.-Akad. Förhandl. 1852, p. 81.

Tınga ignicomella (V.R.): capillis ferrugineis; alis anticis supra liliaoeo-
branneis, fasciis duabus nebulosis maculaque costali-subapicali al
bidis; posticis ovato-lanceolatis, cinereis, .

Tinea ignicomella F. R. H—8. Tin. 41, f. 279.

Tinea corticela Tuncstn. Finl. Fjäril. 110, 11.
Ad Lindenruh puroeciz Ljungby Scanie semel (die 8 Jalii) lech.

TInEA misella (Zeır.): capillis fusco-lutescentibus; alis anticis supfa
fuscescentibus, aubnitidis, pallido-adspersis, puncto discoidali nigro-
fasco, striolis costo-apicalibus obsoletis pallidis; postieis cinereo-
fuscis, micantibus.
Tinea misella Zeır. Isis 1839. 184, 24. Lin, Ent. VI. 151,25.
Tenosra. Finl. Fjäril. 111, 12.
Ad Trolle Ljungby mense Julio sat infrequens.

27. Micaoprearx rubrifasciella (Hawoarn): capillis ferrugineis; alis anticis

supra aureis, nitidis, macula prope basin, altera costali transver®
subintermedia maculaque maxima postica, costam ter tangenl&
purpureis.

Tine rubrifasciella Haworra. Lepid. Brit. IV. 572, 44.

Microplerys rubrinsciella Zriz. Lin. Ent. V. 334, 8.

Adela anderscheila Tasırson. Schm. IX. 2, 126. X. 3, 29.
Ad Allaep et in insula Euö paroecise Sfvetofta Scanize apecim0?
nonnulla (11—20 Maji) legi.

— 210 —

28. Drpiopoma merginepunciella (Stern.): capillis ferrugineis; alis anticis
brunneo-fuscis, ciliis livide subtesselatis, punctis sparsis postice
Iransverse serislis maculaque parva dorsali hvidis.
Lampronia marginepunctella Steru. Cat. 7569.
Diplodoma marginepunctella Zeur. Lin. Ent. VII. 360, 1.
Lampronia giderella Tunsste. Finl. Fjäril. 107.

Ad Trolle Ljungby mense Junii semel capta.

29. Apeıa rufimitrella (Scor.): capillis ferrugineis, sntennis vix corpore
triplo longioribus, alis anticis supra eupreo-viridibus, nilidis; po-
sticis obtusis, fuscis.

Tinea rufmürslia Scor.. Rn. Carniol, 251, 649.
Adela rufimürella Zsu. Lin. Ent VIII. 12, 5.
Adela frischella Taxırsca. Schm. IX. 2, 137. (exclus, syn. Lin.).
X. 3, 292,
Ad Trolle Ljungby die 3 Junii semel leota.

30. N£worors minimellus (W.V.): antennis maris usque ad medium ni-
gris, feminae nigris, apıce albo; palpis maris nigris, densius hirsutis;
alis anticis supra aureis, nitidis, postice cuprascentibus, fascia lata
violaceo-nigra, lineola prope basin atra; posticis fuscis.

Tinea minimela W. V. 319, 83.
Nemotois minimellus Zerr. Lin. Ent. Vill. 76, 12.
Ad Trolle Ljungby versus finem Junii rarius ocourrit.

31. Harpıptearz alpella (W.V.): alis anticis supra flavis, undulis crebris
obscurioribus, maculisque duabus dorsalibus olivaceis; posticis ci-
nereis, | |

Tinea alpella W. V. 135, 21.

Alucita alpella Fımr. E. S. III, 2. 332, 8.

Hypsolopha alpella Tarırsca Schm, IX. 2, 8.
Ad Wram Scaniz mense Julio semel legi.

32. Harpırtenrx horridella (KusLw.): alis anticis supra griseo-fuscis, ma-
culis ad marginem internum elevatis, nigris; poslicis cinereis,
Harpipteryx horridella Taxzırsca. Schm. X. 3, 191.
Ad Trolle Ljungby in area sepulchrali nova specimen unicam die
5 Augusti legi.

33. Burauıs parvella (F.R.): parva, palpis breviusculis, adscendentibus;
alis anticis oblongis, subacutis, supra viride-fuseis, nitidis, levi-
gatis; posticis angustis, longe attenuatis, obscure Cinereis; maris
abdomine subgracile, utrinque nigricante, fasciculo anali brevi de-
pauperato, feminz ventris macula apicalı lutescenti fusco adspersa.

Oecophora parvella F. R. H—S. 270, 809.
Butalis parvella Zeır. Lin. Ent. X. 218.
Ad Trolle Ljungby mense Julio specimen unicum tegi.

34. BoraLıs inspersella (Hüsn.): media, erassiuscula, alis anticis elonga-
tis, corvinis, in plica obscuratis, squamis ulbis rare adspersis; alis
posticis angustioribus acuminatis; ventre ezalbido, feminze postice
ochraceo, fasciculo marıs anali brevi, truncato.

Tinea inspersella Hüss. Tin. (. 443,

— 220 —

Oecophora inspersella Trewcsta. Finl. Fjäril. 121, 9.
Butalis inspersella Zeuı. Lin. Ent. X. 252.
Ad Sölvesborg Blekingie mense Julio rarissime reperta.

35. Borauıs siccella (Zeıı.): parva, alis anticis subelongatis, suboblusis,

36.

w
LJ

38.

39.

40.

foscis, squamis albidis postice sparsis, puncto plice nigrae uno
(duobusve) albo; posticis lineari-lanceolatis; abdomine crasso (feminz
elongato) fusco-cinereo, ventre maris cinereo vel cano, feminz al-
bido, apice fusco.

Oecophora siccella Zeit. Isis 1839. 193, 32.

Butalis siccella Zsu.. Lin. Ent. X. 257.
In area sepulcrali nova ad Trolle Ljungby mense Junio rarius
occuerit. |
DEPRESSARIA propinguella (Taxırsca.): alis anticis oblongis, obtusis,
dilute ochraceis, macula discoidali fusca, punetis 1—2 ante eam
nigris, margineque antico crebrius fusco-irrorato.

Hamylis propinquella Taxırsca. Schm. X. 3. 184, 180.

Depressaria propinguella Zeıt. Isis 1839. 195, 7. Lin. Ent. IX

232, 15.

Specimen unicum in horto domicilii sacerdotalis ad Trolle Ljungby
mense Majo legi.
GELECHIA hermannella (Fasa.): alis anticis supra rubrescente-auratis,
maculis transverse seriatis basalıbus, linea transversa intermedia,
nigro-marginata, lineolisque tribus oblique longitudinalibus argen-
teis, apıce fusco.

Tinea hermannella Fasr. E. S. II 2. 324, 162.

Oecophora hermannella Taxırsca. Schm. IX. 2. 178.

Gelechia hermannella Tencstn. Finl. Fjaril. 133, 39.

Tinea zinckeella Hüsn. Tin. t. 59, f. 401 —402.
Ad Trolle Ljungby die 24 Juni specimen unicum legi.
ÅRGYRESTAIA fagetella (Moritz): capillis ac thorace niveis; alis anticis
supra fuscescenti-ferrugineis, violaceo-micantibus, dorso augustius
niveo, sub-interrupto.

Argyresthia fagelella Zeıı. Isis 1839. 204, 2. Lin. Ent. Il. 256.
Ad Wram Scaniz mense Augusto semel lecta.

ÅRGYRESTHIA semitestacella (Curr.): capillis Davescente-albis; alis an-
ticis supra ochraceo-testaceis, dorso angustias albo, in medio fascia
transversa obsoleta subochracea secto.
Ismene semitestacella Stern. Ill. IV. 249, 7. Coar. Brit. Ent.
XV. t. 719.
Argyresthia semilestacella Zeır. Lin. Ent. II. 258. obs. 2.
Ad Wram Scanie mense Augusto semel lecta.

CoLEoprRon4 lixella (Zeıı.): antennarum articulis 14, supra basin in
dorso crebrius pilosis; alis anticis apice longe producto, incurvo,
flavidis, lineis longitudinalibus, fusco-marginatis.

Coleophora lixella Zeur. Lin. Ent. IV. 231, 18.

Coleopkora ornatipennella Zeır. Isis 1839. 206. (excl. syn.)
Ad Wram Scanie die 28 Julii specimen unicum et ad Färabeck
paroeciz Ljungby die 16 Augusti alterum inveni.

4.

22.

43.

44.

45.

46

47.

— 221 —

CorEoPsorA therniella (Zeru.): antennis albidis, griseo-annulatis, apice

albido, articulo basali crassiusculo, penicillo carente; palporum fasci-

culo dimidium articulum terminalem subzquante; alis anticis an-

guslis, supra albidis, impunctalis, margine antico anguste albo,

venis lutescentibus dilatetis, versus apicem subconfluentibus.
Coleophora therniella Teneern. Finl. Fjäril 144, 7. Zeuı. Lin.

Ent. IV. 319, 64.
Ad Trolle Ljungby die 12 Julii semel capta.

CorEopuona annulatella (Nrıann.): antennis albis, fusco-annulatis, ar-
ticulo basali griseo, incrassato, penicillo carente; palporum fasci-
culo tertiam partem articuli ultimi zquante; alis anticis longius
acuminatis, supra griseo-gilvescentibus, inter venas passim nigro-
squamulstis, margine antico anguste exalbido.

Coleophora annulatella Nyuann. Tenssıe. Finl. Fjäril. 143, 12.

Zeiı. Lin. Ent. IV. 348, 77.

Ad Wram Scaniae medio Julii passim occurrit.

CoLEoPHora granulalella (Zuuu.): antennis albis, dislinctius fusco-
annulalis, apice albido; palporum fasciculo dimidium arliculum ter-
minalem subaquante; alis anticis latiusoulis, acutis, albidis, passim
fusco-squamulatis, venis omnibus dilalatis, luteis, linea tenui alba
ad marginem antlicum.

Coleophora granulatellla Zeur. Lin. Ent. IV. 371, 86.
Ad Trolle Ljungby mense Julio sat frequens,

GRACILARIA quadrisignella (Zeur.): alis anticis supra fuscis, liliaceo-
nitidulis, guttis 4 majusculis sulphureis alternatim oppositis; peciore
sulphureo maculato; antennarum apice albo.

Gracilaria quadrisignella Zeıı. Lin. Ent. II. 357, 18.
Ad Trolle Ljungby mense Majo semel lecta. |
CosmortEarx turdipennella (Tseıtsca.): alis anticis supra albo-griseis
maculis oblongis nigris,

Ornix turdipennella Treıtscn. Schm. IX. 2, 210.

Tinea preangusta Hawonrn.
Ad Trolle Ljungby die 7 Augusti specimen unicum repertum.
LirnocoLzgrıs pomifoliella (Tısca.): alis anticis supra obscure croceis,
striola baseos longitudinali, strigulis 4 costalibus tribusque dorsa-
libus nigris (prima dorsali magna sublunata), striola apicis atra;
tarsis albis, nigro-annulatis.

Lithocolletis pomsfoliella Zeui. Isis 1839. 218. Lin. Ent, I. 196,

12. tab. 1, f. 15.

Ad Trolle Ljungby mense Majo semel capta.
LirnocoLısrıs quercifoliella (F. R.): alis anticis supra aureis, linea
disci tenui alba e basi ultra medium producta, strigulis 4 costa-
libus tribusque dorsalibus albis, fusco-marginatis, punclo ante mar-
ginem lilacinum nigro.

Lithocolletis quercifoliella Zeit. Isis 1839. 217, 5. Lin. Ent. I,

218, 20. tab. 1, f. 22.

Ad Wram Scaniz inilio Augusti specimen unicum legi.

Öfvers. af E. Vet.-Akad. Förh. Årg. 13. N:o 9 & 10. 2

48.

49.

50,

51.

— 1212 —

LrrnocoLissıs alniella (Tıscn.): alis antiois supre nitidis luteolis, fe
mins dilatatis, basi alba, vitta lanceolata basali alba, antice fasco-
marginala, strigulis costalibus 4 tribusque dorsalibus albis, postice
fusco-marginatis; puncto apicis atro.
Lithocolletis rajella Zsuı. Isis 1839, 247. 1838, 707. (excl. syn.)
Lithocolletis alniella Zuu.. Lin. Ent. I, 229, 25. tab, I. f. 27.
Ad Trolle Ljungby mense Junio reperta.

LırnocoLerıs cramerella (Fasa.): alis anticis supra niveis, nitidis,
postice aureolis, strigulis 3 costelibus duabusque dorsalibus fuse-
scentibus, postice albo-marginatis, puncto apicis rotundato atro;
posticis canis.

Tinea cramerella Fass. E. S. Ill. 2, 327.

Lithocolletis cramerella Zeıı. Isis 1839. 217, 6. Lin. Ent |.

234, 27. tab. 1, f. 29.

Ad Wram Scaniz mense Julio haud infrequens,

Prasopuonus Ericetorum (Zeır.): alis anticis minus quam ad medien

fissis, lzte brunneis, laciniis albo-bistrigatis; ciliis dorsalibus ante

apicem lacinise posterioris lineam albidam distinctam in basi ge

rentibus; digiti tertii macula atra apicali rotundata.
Pterophorus Ericetorum Zeıu. Lin. Ent. VI. 352, 19.

Ad Wram Scanie mensibus Julio et Augusto (37° —$) sat infrequens.

PrExopBorus serolinus (ZrLU): alis anticis fusoescenti-cinereis, dor
lutescente, ciliis dorsalibus fuscis, striola media, strigula ad fissv-
ram lineaque (interdum subnulla) laciniz anterioris nigro-fuscs,
strigula laciniz posterioris usque in cilia albida; ciliis digiti terti
breviusculis.

Pterophorus serotinus Zeıı. Lin. Ent. I. 361, 27.
Ad Trolle Ljungby mense Augusto rarius occurrit.

— 223 —
Arter af slägtet Omalium, funna i Sverige. — Ge-

nom Hr Bonzman blef en, under förestående titel, af Hr Tuomson
författad uppsats inlemnad. — »Med den begränsning, som
Enıcnson gifvit slägtet Omalium, kunna endast 47 bland de,
af GyYLLEnsaL i Insecta Svecica, under detta namn beskrifna ar-
ter räknas hit. Prof. Zetrersteot har i Insecta Lapponica be-
skrifvit flera nya species; af dessa är O. quadratum, efter den
undersökning af typerna, som jag genom Prof. ZEtTrerstEDpTs god-
het varit i tillfalle att anställa, en Acıdota, men ej, såsom Erıca-
son antar, identisk med A. ferruginea, utan en ny art; O. Fäh-
rei lika med O. florale Parz; O. lineare en ny art, återfun-
nen af Emicuason i Tyskland; O. alpınum identisk med O. luri-
dum; O. fenestrale, hvarmed O. pubescens sammanfaller, en
ny art, som kommer närmast Årpedium, hvartill O. impres-
sum och dess varietet O. Gyllenhali af Erıcasox riktigt blifvit
bänförda. Med tillökning af de 7 arter, som sedermera päträf-
fats, uppgår således antalet af de i Sverige funna arter af detta
slägte till 25, hvilka troligen skulle kunna fördelas i flera ge-
nera, om mundelarne underkastades en sorgfällig granskning.

OMALIUM Gauv.

1. O. rivulare (Staphylinus Parx. Mon. Staph. 65. 46): Nigrum, niti-
dulum, antennarum basi pedibusque rufescentibus, fronte thora-
eeque lateribus rotundato, crebre punctatis, hoc foveolis duabus
oblongis arcuatis profunde impresso; elylris picescentibus, fortiter
punctalis. Long. 2 lin.

Grır. Ins. Sv. IH. 214. 14. En. Gen. et Spec. Staph. 875. 1.
Utbredd öfver hela Skandinavien.

2. O. Septentrionis: Nigrum, nitidulum, confertim profunde punctalum,
antennarum bagi pedibusque rufis; thorace coleopteris parum an-
gustiore, lateribus vix rotundatis, foveis daabus discoidalibas im-
presso ; elytris tYhorace longioribus, crebre subrugoso-punctatis. Long.
1} lin.

: O. rivware Zerr. Ins. Lapp. 51. 12.

Funnen i Lappland af Prof. Zurrensteor.

Till kroppsform hk O. rivulare, men smalare, tätare punkterad,
sidorna ef thorax ej rundade före midten, svart, föga glänsande.
Hufvudet är, med undantag af sjelfva spetsen, som är glatt, öf-
verallt punkteradt; peunan baktill med 2 små rundade intryck-
ningar och framtill med 2 aflånga gropar, som äro mindre djupa;

Öfvere. af K. Vel.-Akad. Förh., d. 12 Nov. 1850.

— 224 —

svart, mun och palper röda. Antennerna äro kortare än hufvod
och thorax sammanräknade, något tjockare mot spetsen, svart,
de 5 första lederna röda; 2:dra leden äggformig, knappast större
än tredje, som är obkonisk, 7—10 småningom bredare, nästan
transversella, slutleden äggrund. Thorax är föga smalare än skal-
vingarna, hälften kortare än bred, sidorna knappt rundade i mid-
ten, framhörnen trubbiga, bakhörnen räta; föga kullrig, tätt och
djupt punkterad, på skifvan med 2 aflånga gropar, hvilka vid ro-
ten äro bredare och djupare, i spetsen mellan dessa är en tredje
groplik intryckning och dessutom på hvarje sida en aflång nägx
ojemn grop; scutellen är glatt, svart. Elytra äro nästan dubbelt
så långa som thorax, tätt och djupt, något skrynkligt punkterade,
glänsande, becksvarta. Abdomen är mycket fint punkterad, svar, |
spetsen beckförgad. Benen äro röda.

3. O. riparium: Piceo-nigrum, nitidum, antennis basi pedibusque ru-
fis, fronte inter oculos parce et subtiliter punctata; thorace antice
subangustato, lateribus leviter rotundatis, foveis duabus longita-
dinalibus impresso; elytris confertim punctulatis. Long. 2 lin.

Funnen under uppkastad tång vid Lomma i Skåne.

Närmast lik O. rivware, afvikande genom antennernas färg och
den olika punkturen på hufvud och tborax. Hufvudet är glän-
sande svert, munnen gulbrun, pannan baktill med 2 rundade gro-
par, framtill på båda sidor med en afläng intryckt grop, i spel-
sen glatt, mellan ögonen fint och temligen glest punkteradt, hal-
sen fint, knappt märkbart punkterad. Antennerna äro lika lång
som hufvud och thorax sammanräknade, mot spetsen tjockare,
svartbruna, de 2 första lederna röda, 7—10 transversella.. Tho-
rax är smalare än coleoptera, mer än hälften kortare än bred,
något smalare öfver spetsen än vid roten, sidorna lätt rundade,
framhörnen rundade, bakhörnen räta; föga kullrig, skifvan temli-
gen glest, sidorna tätt punkterade, försedd med 2 aflånga, vid
basen bredare gropar, och inom sidokanten med en ganska djup
intryckning; glänsande svart. Eliytra äro dubbelt så långa som
thorax, yttre vinkeln snedt afskuren, svarta, tätt men mindre djupt
punkterade Abdomen är nästan omärkligt punkterad; undre si-
dan af thorax framför benen fint chagrinerad, hos O. rivulare
groft punkterad. Benen äro röda.

4. O. laviusculum (Grut. Ins, Sv. IV. 464. 13—14): Depressum, ni-
grum, nitidum, antennarum basi, thoracis marginibus pedibusque
testaceis; thorace transverso, foveolato, vix punctulato; elytris lon-
gioribus, fuscis, subtiliter punctulatis. Long. 2 lin.

Var. b. thorace toto rufescenti, corpore subtus rufo-Piceo.
Var. ce. ut var. b. sed abdomen etiam supra rufo-testaceum.
Funnen vid Nordcap i Fiomarken, af Markus; var. 5 och c i
Westergöthlend af GYLLENBGAAL.
5. O. monilicorne (GY. Ins. Sv. II. 219. 18): Nigro-piceum, nitidu-

Jum, antennarum basi pedibusque rufis, capite thoraceque parce
subtiliter punctatis, hoc foveolis duabus oblongis obsoletioribus im-

— 25 —

-presso; antennis articulis sex ultimis abrupte majoribus. Long.
1$ lin,

Er. Gen. et Spec. Staph. 876. 2.
Ganska sällsynt.

6. O. exiguum (Gr. Ins. Sv. Il. 218. 17): Nigrum, subnitidum, pe-
dibus fusco-testaceis, elytris piceis; capite thoraceque dense pun-
ctatis, hoc foveolis duabus oblongo-ovatis profunde impresso. Long.
1 lin.

Zerr. Ins. Lapp. 51. 13. — Es, Gen, et Spec. Stapb. 876, 3.
Temligen sällsynt,

7. O. fossulatum (En. Col. March. 1. 630. 2): Nigrum, nitidum, pedi-
bus rufescentibus, elytris depressis, fusco-piceis; capite thoraceque
crebre subtiliter punctatis, hoc dorso foveis duubus -ovatis profunde
impresso, apicem versus angustato. Long. 13 lin.

En. Gen. et Spec. Staph. 877. 5.
O. casum Grıc. Ins. Sv. Il. 215. 15.
Ej sällsynt i Skäne.

8. O. cesum (Grav. Mon. 209. 12. a.): Nigrum, subopacum, pedibus
rufescentibus, elytris fusco-piceis; capite thoraceque confertissime
punctatis, hoc dorso foveolis duabus oblongis profunde impresso,
basin versus angustato. Long. 14 lin.

Er. Gen. et Spec. Staph. 878. 6.

O. Oxyacanıhae Gr. Ins. Sv. II. 217. 16.
Var. b. antennis extrorsum elytrisque rufescentibus,

Temligen sällsynt; jag har funnit den vid Degeberga och under
täng vid Lomma i Skäne,

9. O. pusillum (Gaar. Mon. 205. 5): Depressum, nigrum, subopacum,
leve, tborace elytrisque picescentibus, ore, antennis pedibusque
testaceis; thorace dorso bifoveolato. Long. 1 lin.

Grrr. Ins. Sv. Il. 220. 19. — Ea. Gen. et Spec Staph. 879.9.
Ej sällsynt under barken af så väl löf- som barrträd.

10. O. florale (Staphylinus Parx. Mon. Staph. 67. 47): Nigrum, sub-
glabrum, nitidum, pedibus rufis; tborace obsolete bifoveolato; ely-
tris subseriatim punctatis. Long. 2 lin.

Er. Gen. et Spec. Staph. 879. 10.

O. Viburni Gyıı. Ins, Sv. Il, 224. 23.

O. Fährei Zerr. Ins. Lapp. 52. 17.
Utbredd öfver hela Skandinavien.

41. O. nigrum (Gaav. Mon. 212. 17): Nigrum, nitidum, subglabrum,
antennarum basi pedibusque rufis, thorace margine piceo, dorso
obsuletius bifoveolato; elvtris aubseristim punctalis, picescentibus.
Long. 13 lin.

Ea. Gen. et Spec. Staph. 880. 11.
O. salicinum Gyrir. Ins. Sv, IV. 467. 24—25.
Temligen söllsynt.

12. O. Salicis (Griı. Ins. Sv. Hl. 226, 24): Nigrum, nitlidum, antennis

— 220 —

pedibusque rufis; thorace fortias punctato; elytris fortius subseria-
tim punctatis. Long. 2 lin.

En. Gen. et Spec. Staph. 880. 12.
Mindre sällsynt än föregäende.

13. O. brunneum (Siaphylinus Pax. Men. Staph. 63. 45): Rufo-tesis-

ceum, fere glebrum, nilidum, capite, ano, elytrorumque macol
apicali nigris, capite thoraceque crebre punclatis, hoc angulis ar-
ticis rotundatis; elvtris crebre punctato-striatis. Long. 2 kn.
Gru. Ins. Sv. Il. 227. 25. — Es. Gen. et Spec. Staph. 881. 13
Var. pectore piceo,
Temligen sällsynt; jag har funnit den i ruttnande svampar vv
Dablby i Skåne.

24. O. lucidum (En. Col. March. I. 634. 9): Rufum, nitidum, subtil-

ter pubescens, capite, pectore, elytrorum sutura et apice abdomi-
nisque apice nigris; capite thoraceque crebre punctatis, boc angvu-
lis anticis rectiusculis; elytris punctato-strialis. Long. 1} lin.

Er. Gen. et Spec. Staph. 881. 14.

O. brunneum var. b. Gru. Ins. Sv, Il. 227. 25.

Ej sällsynt i Skåne, der jag funnit den under barken af träd
och i ruttnande svampar.

Anm. Mycket lik O. brunneum, men mindre, finhårig, fram-
börnen af thorax nästan räta.

15. O. vile (Ex. Gen. et Spec. Staph. 882. 15): Elongatum, subdepres-

sum, fusco-nigrum, subtiliter pubescens, antennarum basi pedibu-
que testaceis, thorace obsolete bifoveolato; elytris confertim pun-
ctatis. Long. 1 lin.
Var. thorace elytrisque picescentibus,
Funnen vid Ringsjön i Skåne.

Anm. Till kroppsform mest lik O. lucidum, men af mörkare
kroppsförg och mycket finare punktur.

16. O. striatum (Grav. Mon. 119. 12): Nigrum, subnitidum, antenna-

rum basi pedibusque testaceis; tborace subzquali; elytris punctato-
striatis. Long. 1 lin.

Grit. Ins. Sv, Il. 231. 28. — En. Gen, et Spec. Staph. 882. 16.
Temligen sällsynt.

17. O. pygmaeum (Staphylinus Pıvyx. Faun. Sv. Ill. 410. 55): Oblongo-

ovatum, leviter convexum, rufo-testaceum, flavo-pubescens, capite,
thorace elytrisque crebre, subtiliter punctatis. Long. 1} lin.

Mus trochanteribus posticis dilatatis, securiformibus abdominis»
que segmento 5:0 ventrali apice medio reflexo, acute bidentato
insignis.

Grii. Ins. Sv. II. 223. 22. — Ex. Gen. et Spec. Staph. 883, 17.
Temligen sällsynt.

18. O. luridum (Grıur. Ins. Sv. 111. 701. 22. 23): Oblongo-ovatum,

piceo-rufum, parcius et tenuiter pubescens, antennis extrorsur
crassioribus pedibusque testaceis; thorace poslice angustiore elytris-
que confertim punctatis. Long. 1 lin.

— 227 —

O. alpinum Zerr. Ins. Lapp. 52. 20.
Sällsynt; funnen i Lappland af Prof. Zerrsasreor.

19. O. inflatum (Grur. Ins. Sv. IH. 700. 22. 23): Ovatum, convexum,
piceo-rufum, nitidum, subglabrum, capite, thorace elytrisque cre-
bre profundeque punctatis. Long. 1—1} lin.

En. Gen. et Spec. Staph. 883. 18.
I svamp, sällsynt.

20. O. lineare (Zerr. Faun. Lapp. 1. 53. 13): Elongatum, subdepres-
sum, glabrum, nitidam, rufum, capite thoraceque crebre punctatis,
hoc dorso foveolis duabus oblongis impresso; elytris crebre sub-
seriatim punctatis. Long. 1} In.

Zurr. Ins, Lapp. 53. 21. — Es, Gen. et Spec. Staph. 884. 21.
Funnen i Lappland af Prof. Zerreasteor.
Anm, Närmäst lik O. lucidum, men glatt, thorax tätt punkte-
rad med 2 aflänga gropar på skilvan.

21. O. testaceum (Ex, Gen. el Spec. Staph. 885. 22): Elongatum, sub-
depressum, vix pubescens, rufo-lestaceum nitidum, capile, thorace
elytrisque crebre punctatis; thorace aquali. Long. 1$ lin.

Funnen af Prof. Zerteasteot.

Anm. Till kroppsform, storlek och antennbildning lik O. de-
planatum, men knappast bårig, glänsande, rödgul, tborax något
kullrigare, tydligare punkterad, utan gropar på skifvan.

22. O. deplanatum (Gyır. Ins. Sv. Il. 222. 21): Elongatum, subde»
pressum, subtiliter pubescens, piceo-nigrum, nitidulum, antennis,
pedibus elytrisque rufis; capite, thorace elytrisque confertissime
subtiliter punctatis. Long. 14 lin.

En. Gen. et Spec. Staph. 885. 23.
Var. thorane dorso obsolete bifoveolato,
Allmän.

23. O. concinnum (Staphylinus Marsu. Ent. Brit. 510. 34): Elongatum,

N

leviter depressum, parce, omnium subtilissime pubescens, nigrum, -

nitidum, antennis pedibusque rufis; capite thoraceque subtilius

crebre punctalis; elytris substrigoso-punctatis piceis. Long. 1% lin.
En.- Gen. et Spec. Staplı. 886. 24.

Jag har funnit den vid Lund.

Anm. Mycket lik föregående art, hufvudsakligest skiljd genom
elytra, som äro något kortare och försedda med långsstreck mel-
lan punkterna; hufvud och thorax glänsande, mindre fint punk-
terade, jemte elytra nästan utan behåring.

24. O. planum (Staphylinus Parz. Mon. Curc. App. 145. 11—12): Elon-
gatum, subdepressum, nigrum, nitidum, antennarum basi pedibus-
que testaceis, elytris anoque fusco-testaceis; thorace obsolete ca-
naliculato, margine antico bifoveolato. Long. 1—1% lin.

-Grıt. Ins. Sv. ll. 224. 20. — En. Gen. et Spec. Staph. 886. 25.
Allmän under barken af löfıräd.

25. O. Pineti: Elongatum, depressum, glabrum, nigrum, nilidum, anten-

— 28 —

nis pedibusque obscure testaceis; thorace zquali, elytris subtilis-
sime alulaceis, piceis. Long. vix 1 lin.

O. planum Zert. Ins. Lapp. 52. 18.

Ozytelus lapponscus Zrrt. Ins. Lapp. 73. 9.

Funnen under barken af barrträd.

Mycket lik O. planum, men mindre, mörkare till färgen, thorax
saknande de 2 intryckningarna i framkanten; långsmal, platt, svart,
temligen glänsande, utan behåring. Hufvudet är något smalare än
thorax, fint, nästan omärkligt punkteradt, pannan platt, med 2
små gropar mellan antennerna, och 2 baktill mellan ögonen. An-
tennerna äro något kortare än hufvud ech therax sammanräknade;
dunkelt gula; andra leden rundad, kerlare än tredje, som är ob-
konisk, 4—5 små, rundade, 6 något mindre än 7—10, som nä-
stan äro likstora, slutleden äggrund. Thorax är knappt smalare
än coleoptera, hälften kortare än bred, temligen rundad på si-
dorna, afsmalnande mot basen, frambörnen trubbiga, bakbörnen
nästan räta; platt-kullrig, fint punkterad, med en svag intryck-
ning inom sidokanten vid bakbörnen. Eiytra äro nästan dubbelt
så långa som thorax, plattade, fint chagrinerade, beckfärgade. Ab-
domen är knappt synbart punkterad, svart, anus beckfärgad. Be-
nen äro gulaktiga, låren mörkare.»

— 229 —
Om parning emellan olika insekt-arter. — Hr Bons-

man anförde derom följande: »Ehuru, som bekant är, flera insekt-
arter till form och utseende stå hvarandra ytterst nära, och
således äro svåra att åtskilja, synes likväl parning emellan de
skilda arterna högst sällan ega rum. Oaktadt jag under många
år med uppogirksamhet följt dessa små djurs beteende och lef-
nadssätt, har det icke lyckats mig mer än tvenne gånger kunna
göra iakttagelser i förenämnde hänseende. Den första, under den
tid jag började mina entomologiska insamlingar, har jag nu mer
icke i så säkert minne, att den af mig med full tillförlitlighet
kan anföras, men den andra, som verkställdes sommaren 1855,

torde väl förtjena antecknas, helst observationer i detta hänse-

ende, äfven utomlands, sällan synes blifvit gjorda. Under en ex-
cursion i Haga parken, i Juni månad, erhöll jag i håfven tvenne
Curculionider, Cneorhinus Coryli och Strophosomus muricatus,
hvilka befunnos i parning med hvarandra. Den förra var hane
och den senare hona. Jag observerade dem länge i detta till-
stånd och skilde dem slutligen åt med möda. Det torde böra
anmärkas, att desså djur, ehuru hörande till samma familj, äro
hvarandra så olika, att de blifvit förda till tvenne skilda slägten.
Att någon afföda efter en sådan parning sällan, om någonsin,
uppkommer, torde kunna antagas, helst så kallade hybrider bland
insekterna af mig aldrig blifvit anmärkta.»

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh., d. 12 Nov. 1866.

— 230 —

LÅ

Förtechning öfver böcker och okrifter olcdäsokfs

till Vetenshape-Ahkademiens Biöliofhenr.
(Fortsättn. fr. sid. 212%.
Af Författarne.

Bearın, E., Etude de l’emploi du bain d’air comprime. Paris 1855, &a

Gaunzar, J. A., Analytische Geometrie der Ebene und des Raumes für
polare Coordinatensysteme. Greifsw. 1857, 8:0.

— — Neue näherungsweise Auflösung der keplerschen Aufgabe.
1856, 8:0.

— — Dissertatio de area trianguli loxodromici in superficie elli-
psoidis. Gryph. 1856, 4:0,

v. Hzınzasan, G., Ueber das langsame Emporsteigen der Ufer des Bal-
tischen Meeres. S:t Petersb. 1855, 8:0.

VessrL.ovskr, Epoques des debäcles et de la prise par les glaces de la
Dwina, å Arkhangel, St Pétersh 1856, &o.

Af Utgifvaren.
Botaniska Notiser, 1856: 1—4.
Af Hr Assessor D. G. Lindhagen.

Bulletin de la Classe Physico-Mathömatique de l’Acad&mie Imp. des
Sciences å S:t Pätersbourg T. IX—XAIIl.

— 24 —

Pyreneernas vegetation, — Sekreteraren meddelade föl-
jande utdrag ur ett bref från Hr Magister Docens J. E. Zrt-
TERSTEDT, dat. Montpeiller d. 42 October:

»Den 4 Juni anlände jag till Luchon ; Pyrendes centrales.
Efter de underrättelser jag erhöll i Paris, ansåg jag bäst att
noggrannare undersöka en mindre terräng, och jag valde då den
högsta trakten i centralkedjan, mellan Maladetta och Mont Perdu,
ej derför att denna trakt är mindre undersökt (den är tvertom
kanbända den bäst undersökta), men derföre att den utan
tvifvel är mest passande för den, som vill försöka uppdraga en
jemförelse mellan nordens fjellar och Pyreneerna. Frapperande
likheter och olikheter saknas ej. De högsta fjellen, som till det
mesta bestå af granit och formationer likartade med våra berg,
hafva äfven mycken likhet med dem till vegetationen. De höga
fjelldalar deremot, som till stor del bestå af kalk, såsom Casta-
neze och Esquierry, afvika till vegetationen mycket från våra
fjellar. Öfverallt i de lägre trakterna, der kalk förherrskar, mö-
ter äfvenledes en vegetation helt främmande för en Nordbo.
Något öfver 4000 arter, som jag tror, har jag tagit på denna ej
särdeles vidsträckta terräng. Deraf skattar jag 4 gemensamma
med vår Flora, af hvilken Skåne och de sydliga fjellen, såsom
Herjeädalen, Jemtland, Dovre, hafva största likheten med Pyre-
neerna. Några växter finnas ock, som hos oss äro inskränkta
till Öland och Gottland, såsom Globularia, Sanguisorba, Tofiel-
dia, Anacamptis, Coronilla, Thalictrum saxatile DC. (Tb. Kochii

et flexuosum) etc., och äfven här utvälja dessa företrädesvis .

kalkartad grund. Salicines, Betulines, Ericinese, Carices och Junci
äro här i allmänhet svagt representerade. Luzula har endast 8
arter i »Pyrentes centrales», men är rikare i »Pyrendes orienta-
les» Ranunculi, Saxifrage, Primula, Gentiane, Androsace-arter,
flere Crassulaces, ett betydande antal Umbellifere och Cruciferw,
talrika liljeväxter (Liliacexe, Narcissines, Iridee), flere Valerianes
och Caprifoliacee, Senticose och Papilionacex förvåna den, som
förut endast sett nordens fjellar. Composite äro äfven talrika,
Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh., d. 12 Nov. 1856.

— 232 —

synnerligen Cynarocephale. Alla dessa familjer och fjellgener:
äro rikare än hos oss. Men ändock står nog den egentliga hög-
fjellens Flora betydligt efter alpernas, hvarest Primula, Gen-
tiana, Androsace, Draba m. fl. äro vida artrikare; men många
underbara och för Pyreneerna nästan egendomliga växter finnas
i den lägre alpina- och subalpina-regionen, och der har maı
att söka största delen af de arter, som fått trivialnamnet »py-
renaica», såsom: Potentilla pyrenaica, Herniaria pyrenaica, Va-
leriana pyrenaica, Fritillaria pyrenaica, Vicia pyrenaica, Geum
pyrenaicum etc. Drabe äro särdeles få, så till arter, som m-
divider. Genus Saxifraga är väl representeradt i Pyreneerna, men
många arter äro sällsynta; och ehuru alls som alls circa 40 verkliga
arter äro uppgifna för Pyreneerna, har jag endast tagit 22, ty
de hafva sin hufvudstation i »Pyrendes orientales» Lurzraousz
har ostridigt stora förtjenster om detta genus, ehuru han efter
sin vana stundom af de tillfälligaste former sökt skapa nya arter.
Hans Flora är en art curiosum, och franska botanister tadla den
med en mun. Barum är äfven sträng mot honom, och det
kan ej förnekas att han gjort sig skyldig till många grofva miss-
tag. Likväl går Bentuam nog långt, då han till och med tviflar
på LaPeyrovse's uppgift att Betula växer i Pyreneerna. I ceo-
tral-pyreneerna finnes blott en art (Betula verrucosa Ehrh,
eller vi vilja hellre nämna den med Linneiska namnet Betula
alba), men denna tyckes der otvifvelaktigt inhemsk. Det glä-
der mig att denna gång kunna rättfärdiga Lareyrousz; ty den
växer till betydande antal flerstädes i Pyren&es centrales. — Af
centrala kedjan bar jag besökt Maladetta, Port de la Picade, Port
de la Fraiche, Port de Benasque med Penna blanca, Port de la
Glere, Port d’Estruats, Tusse de Maupas, Gabioules, Port d’Oo,
Marbor& med cirque de Gavarnie och Breche de Roland, som
är entröen till Mont Perdu. Vidare de berömda fjelldalarne Ca-
staneze (i Arragonien), Esquierry och Medassoles, samt åtskilliga
toppar, som äro på något afstånd från centrala kedjan in på
franska sidan, såsom Pic’Cecire, Superbagneres, Cazaril, Pic de
Gard, Pic du Midi etc. Naturligtvis har jag ej försummat de

— —— ww
Junna" ÅR u u ns nee . rn RE m mn

— 233 —

lägre dalarne mellan dessa sistnämnda; dock har min håg mest
varit vänd åt fjellen, som lifligt rapellerade 'i mitt minne Dovres
och Herjeädalens fjellar. Äfven af mossor har jag gjort en nog
rik skörd, dock nästan blott våra arter; och detta ej underligt,
då Skandinavien väl eger nära $ af hela Europas mossflora.
Den sista fjellexcursion gjorde. jag till Arabioules den 48 Se-
ptember, en vacker och varm dag; men under natten föll i de
höga bergen mycket snö, som ej smälter detta år. Sista vec-
kan använde jag derför att samla mossor i den sulalpina regio-
nen, och A:sta October lemnade jag Pyrenderna samt anlände
hit den 4:de.»

— 23 —

Shänker fill Rikets Naturhistoriska Mesessss.

" Zoologiska afdelningen.
Den 12 November.

Af Professor Huss.
En Psittacus undulatus från Australien.

4f Hr @. L. Sjögren.
Åtskilliga Crustaceer, Sjöstjernor, Sepizägg sarht ett antal insekter från
Portugal.
Af Machinisten L. Borns.
En Anthus richardi, ny för Sverge, fångad i Calmare sund under dim-
ma den 8 October.

Af Jägmästaren A. Jensen.
Bo af Fringilla chloris med ägg.

Af Conservatorn F. W. Meves.

Åtta exemplar af foglar från Stockholms omgifningar, nemligen en Falco
milvus juv.; en- Fringilla czlebs var.; en Alauda alpestris; två
Anthus cervinus; en Anthus pratensis; en Motacilla flava; en Syl-
via schoenobznus; aderton exemplar foglar från Gottland, neml.
en Picus minor juv.; en Fringilla domestica var.; en Sylvia phi-
lomela juv.; en S. nisoria juv.; en Vanellus cristatus juv.; en
Gallinula pusilla; tre Sterna minuta adult, et juv.; två Sterna
nigra adult. et juv.; tre Larus ridibundus ad., juv. et pull.; en
Anas querquedula; en Anas crecca pull.; en Podiceps auritus L.
pull.; en Uria grylie pull.; samt nio fogelbon med ägg från Stock-
holm och Gottland.

Af Frih. A. Cederström.
En Gunellus vulgaris från Stockholms skärgård.

Af Lector Forsell i Skara.
Två ex. af Åpus cancriformis tagna vid Skara.
En samling försteningar från Westergöthlands öfvergångsbildning.
Åf Hr Kapten Hierta.
En samling försteningar från Borghamns kalkbrott.
(Fortsättn. sid. 242).

— 235 —

Om kross-stensbåddar i Skedvi socken, — Hr Löjt-
nant Hanrvs von Post hade härom insändt följande meddelande,
som nu af Hr Erpwinn föredrogs:

vEmedan för studiet af vårt lands yngsta jordbildningar
alla bidrag till fullkomnande af dessa aflägringars karakteristik
äro af en synnerlig vigt, har jag trott det vara af intresse att
för Kongl. Akademien framlägga några exemplar af tillrundade
stenar, hvilkas former, enligt mina åsigter, endast kunna förkla-
ras uppkomne genom glacierers medverkan, och hvilka derföre
torde kunna tjena såsom faktiska bevis för glaciertheoriens följd-
riktiga användning vid några af vårt lands yngsta aflägringars
bildningshistoria.

Man har hittills icke fästat någon synnerlig uppmärksamhet
vid de hela Skandinaviens yta betäckande rundade stenarnes,
de s. k. rullstenarnes former, och derföre ej heller aktgifvit på
den betydelse dessa former hafva att erbjuda för studiet af la-
grens geognostiska och geologiska beskaffenhet, eller med ett ord
man har icke användt den lärorika historia som i dessa värde-
lösa stenhopar ligger förvarad. Emellertid torde hvarje obetyd-
ligt faktiskt afslöjande af denna historia vara värdt uppmärk-
samhet, och genom delgifvande af dylika resultater, sättas andra
forskare i tillfälle att granska dem och använda dem såsom
medel till vidare studier och slutsatser.

Det gifves flere bestämdt skiljda former af de i de yngsta
s. k. Diluviallagren förekommande rundade stenarne, hvilka an-
tyda på ett olika uppkomst- eller tillrundnings-sätt, men hvilka
blott af ett derpå uppmärksamt öga torde kunna tydligt skiljas
från hvarandra. I hvarje rullstenshop kan man urleta former
af många slag, men de uti våra sand- eller rullstensäsar be-
fintliga representera i allmänhet, och särdeles vissa af dem full-
komligast, en form af dem, nemligen den troligast af mäktiga
vågors svallande eller af vatten frambringade formen, d. v. 8.
de egentliga rullstenarne, hvilka såsom typ- eller hufvudform

Öfrers. af K. Vet.-Akad. Förh., d. 12 Nor. 1856.

— 236 —

framställa sig såsom något plattade, ovala eller elliptiska figurer
med öfverallt väl tillrundade sidor och kanter.

Ett annat slags former äro de, som jag nu har äran framvisa,
och hvilka företrädesvis framte sig uti de, på ett egendomligt
sätt hopade aflägringar af kantig sten, krossadt stengrus och
finaste kross-sand, som äro aflägrade utmed våra urbergs sido-
sluttningar och i djupet af dalbottnarne mellan dem, och hvilka
med ett gemensamt namn af mig betecknats med »kross-stens-
bäddar.» Sällan har jag likväl lyckats anträffa detta slags for-
mer med så tydligt utpräglade karakterer, som dem jag nyligen
varit i tillfälle öfverkomma på deras ursprungliga aflägringsställen.

Genom dessa stenstyckens granskning kan man tydligt skönja
deras form vara tillkommen utaf obestämdt kantiga stenstycken,
hvilkas ena sida, eller 2:ne motsatta, eller mera sällan flere, sidor
blifvit afslipade eller afgnidne med en ofantlig kraft, under det
att stenarnes öfriga del synes föga eller icke tillnött, utan fram-
står med sitt ursprungliga friska brott, eller med ytor, som syn-
bart af yttre våld genom krossning åstadkommits. Utaf lösare
bergarter, såsom kalksten och lerskiffer, äro dessa stycken mera
tillrundade, men man kan till och med urskilja gröfre och finare
repor och fåror, hvilka i skiljda riktningar ingraverats i styc-
kena, bildande märkvärdiga inskrifter öfver de olika sätten för
deras tilldaning och en beskrifning öfver det våld och de kraf-
ter för hvilka de varit utsatte. Många af dessa stenstycken
likna, och äro kanske, verkliga rullstenar; andra äro öfver
hela deras kantiga eller kullriga yta liksom slätslipade, utan att
kanter och hörn blifvit afnötta, under det andra åter förefinnas
med fullkomligt frisk brottyta. Det synes dock alldeles afgjordt
att dessa och dylika former, hvilka i tusentals varieteter kunna
framsökas, icke kunnat härleda sin tilldaning af vattenström-
mar eller af vägsvall, ej heller (då de i ofantlig myckenhet före-
finnas, och under lägringsförhållanden som derifrån afvika) från
tillfälliga jordskred eller isskred, sådana som i våra dagar ske
på större sjöars eller hafvets stränder; utan har jeg tillskrifvit

dessa

— 237 —

dessa rundade. stenar ett helt annat ursprung än rullstenarne,
och anser dem otvifvelaktigt vara danade genom medverkan af
glacierers bekanta bildningsförmåga, och får föreslå för dem be-
nämningen »glacier-stenar.» *)

- Vid utgräfningen af en liten gjö — Sillsjön — i Skedvi
socken i Östergöthland genomgräfdes für 5 — 6 år sedan till 6
a 8 alnars djup en dalbotten emellan tvenne bergsluttningar. De
olika jordlager, som dä genomgingos, hade jag ej tillfälle att un-
dersöka och äro numera genom öfvergräfning och ras försvårade
att utreda. Dessa sednare 2:ne somrar har en ytterligare för-
djupning af denna graf företagits till 2 alnar, och hela denna
utgräfning har fortgått omkring 300 alnar långt uti en alldeles
oskiktad bädd, bestående af ett fint, mycket lerigt grus (hvar-
utaf en mindre stuff är bifogad), så hårdt och sammantryckt,
att det medelst berghackor och spett måst lösbrytas. Bädden
sluter sig alldeles tätt intill berghällarne, som på flere ställen
måst genomsprängas 10 till 45 famnar i längd. Dessa berghällar
äro försedda med den vanliga tillrundningen och fårade i N. och S.

Uti denna leriga grusbädd ligga oregelbundet inströdde en
stor mängd större och mindre stenar; deraf äro ett mindre an-
tal kantiga med friskt brott, men största delen äro sådana som
dessa, mer och mindre rundade, kant-afrundade, eller helt och
hållet rundade; de största äro af ett par fots diameter, men
fåtaliga; mängden tillhöra dem af 3 till 5 tums diameter, och
de ännu mindre äro talrikast och merendels mest tillrundade. En
del af dem kunna väl knappast skiljas i formen från vanliga
rullstenar, och jag har ofta anträffat tydliga rullstenar, af hvilka

*) Mången gång förefinnas stycken höraf så lika tilldanade forntidens
— stenälderns — stenredskap, t. ex. s. k. viggar och kilar, att
man lätt kan förblanda dem med dylika (och torde ej sällan any
träffas såsom sådana i antiqvitets-samlingar), ehuru dessa sten-
redskap vanligen äro förfärdigade af egendomliga och hårdare sten-
sorter. Hos allmogen i denna trakt träffar man, liksom de rätta
stenredekapen, dylika glacierstenar, använde till diverse hasmedicin,
under namn af näskviggar.» u
Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 13. N:o 9 & 10. 3

4

— 238 —

medelst stort våld större stycken 'varit afsprängde, och rullsteu
af de hårdaste bergarter från en enda punkt krossade. I
skulle vara för vidlyftigt att här omorda de hundratals varieteter
af dessa stenars former, men alla hänvisa på ett tilldaningsst.
hvaruti man ser representerade alla glacierbildningarnes ollı
kraftyttringar. På många andra ställen inom landet har jag b
tillfälle undersöka dylika aflägringar, och de träffas allestädes d
man gått tillräckligen djupt genom de yngre lerorna och san
lagren med ungefärligen enahanda karakterer; men ju närmar:
man nalkas bottenbäddarne, destv starkare är blott dessa ste
nars tillrundning, och ju mera dessa aflägringar ligga mot da-
ytan, desto mera stenar med kantigt och friskt brott träffas dera

Angående dessa bäddars lägringssätt kan ej minsta spår ti
skiktning urskiljas, ej heller ligga stenarne hvilande uti någo
viss riktning, utan de synas utan ringaste ordning inströdde |
grusbädden; alldeles kantiga och mer eller mindre Lillrundak
stenstycken ligga bredvid och blandade med hvarandra; det far
gruset och de små rundade stenarne framvisa samma förhållar
den. Den finaste sanden är likväl alldeles skarpkantig, liksoo
mängden af gruskornen, och alla inhöljde i ett lerartadt slama
af gråsvart färg, hvilket mest dock består af bergarts mjöl, @
jag så får benämna detsamma; allt häntydande på ett bildning
sätt för hela denna aflägring, hvartill ingen tjenligare forebil
kan anföras, än de af en glaciermassa frambragte grus- och ste
bäddarne, mot hvilkas lägringssätt, sammansättning och malerial-
beskaffenhet i närvarande tid, jag dock ty värr icke haft tillfalle
att på tjenliga ställen göra bekantskap.

Den geognostiska beskaffenheten af denna aflägring har ji
ej ännu medhunnit fullständigt undersöka, men jag bar aosel
mig böra vända uppmärksamhet åt detta håll, hvarifrån man bar
M hemta många märkliga upplysningar om utgångspunkten
vägarne som dessa glacierbildnipgar — om de så erkännas —
hafva att förtälja. Hvarje af mig undersökt trakt har i della
hänseende visat öfverensstimmande resultater, hvilkas detaljer 188
dock tills vidare måste förbigå.

Bu

— 239 —

Största mängden af de i detta lager förefunne stenstycken
ıtgüras af bergarter, hvilka äro alldeles främmande för närmaste
>mgifniog. Hela denna trakt utgöres, till en omkrets af 3—4
mil, af en enformig gneiss, hvaruti gångar och lagerstockar af
zraniter, diorit, byperit, trapp, hornblendegneiss m. fl. i mängd upp-
träda; men af dessa förekomma i detta lager blott få represen-
tanter. Några få äfvenledes mig främmande granit- och gneiss-
varieteter träffas deri. Mycket allmän är en svart hornblende-
sten, hvilken visserligen liknar de i omgifningen förekommande,
men då alla dess grannar såknas, är föga troligt att den här-
leder sig bärifrån. Största antalet af de inlägrade stenstyckena
utgöras dock af hvigrå sandsten, lerskiffer. bituminös ler-
skiffer och kalksten, petrifikatförande kalkstenar af flere varie-

teter: alla dessa likväl öfverensstämmande med de i Nerikes.

siluriska bassin förekommande och mig bekanta bergarter. Der-
jemte några stycken kalksten, t. ex. den hosgående ljusgröna,
med petrifikater och en grönkornig sandsten med inströdde
rommkorn, hvilka derifrån icke äro mig bekante i fäst klyft.
Dessa de siluriska bergarterne utgöra omkring 60 A 75% af de
inströdde stenarne. Såsom sällsyntare representanter från andra
orter har jag träffat många andra bergarter, bland hvilka jag
blott vill anföra: hosgående stycke af porfyrartad gneiss, hvil-
ket noggrannt liknar den bergart, som träffas på gränsen mellan
Nerike och Regna socken, och der uppträder med % mils eller
mera bredd, men midt emellan Nerikes silurbildningar och denna
trakt. Vidare porfyrarter af flera slag, några alldeles identiska
med Elfdalens; stycken af den mig välbekanta och i beskrifnin-
gen om Köpings-åsen *) omnämnde s. k. grårvacke-qvartsiten
med flere.

Då nu härjemte uti denna socken ofta träffas större skif-
vor och hällar af bituminös kalksten och lerskiffer med Battus
(Agnostus) pisiformis m. fl., visar det sig att dylika aflägringar
äro allmänna i trakten, samt att då största mängden af de i

”) Se Vet.-Akad. Handl. 1855, pag 369.

(v

N

— 240 —

denna kross-stensbädd förekommande bergarter närmast äro &
härleda från Nerike, de glaciermassor, som torde hafva hitfx
dessa stenar, otvifvelaktigt hafva passerat Nerikes slätten och bi
aflossat en del af sina grus- och stenmassor.

Det är likväl anmärkningsvärdt, att Nerikes silurbäcken Iir-
ger vida lägre än denna trakt, hvilkens djupaste vattenbassr.
sjön Tisnaren, enligt Hisincer ligger 138 fot öfver hafvet, d
således denna bergiga bygd (begränsad från Nerike af cira
200 fots öfver hafvet höga bergkammar i N. och N.N.V.) öfver-
bufvud kan antagas ligga 20— 40 fot högre än denna sjö, oc
följaktligen dessa stenar hafva legat mera än 400 fot öfver
Nerikes slätten.

Ofvanpå detta nu beskrifna lagret — dock utan att jag
ännu kunnat utröna om några mellanliggande aflägringar före-
komma — hvilar en sandigare kross-stensbädd af den i orten
vanliga beskaffenheten, hvilken täcker sidorna af bergsluttniogen,
och gruppvis eller ölikt uppskjuter öfver omgifningens sand- eller
lerlager. Denna består deremot af gul sand och gneissgrus ti
hufvudmassa, och hvari äro inlägrade stora massor kantiga sten-
stycken och block af närmaste omgifningens gneiss- och granit-
arter med deras underordnade, jemte större eller mindre mängd
rullsten af mera främmande bergarter, och bland dessa blow
undantagsvis något enda stenstycke från de nyss omnämnde Ne-
rikes bergarterne. Detta lager visar på långt när icke de fram-
stående karaktererne af en glacierbildning, som det undre.
ehuru alla dess aflägringsförhållanden antyda en af ismassor or-
sakad bildning.

Emellertid om dessa s. k. glacierstenar, och flere andra
glacierbildningens fenomener, såsom sådana erkännas, och om man
vidare kan urskilja sådana stenars former som af större vatten
åstadkommas, eller s. k. rullsten, samt iakttager de lägringsför-
hällanden dessa framte i våra diluvialbäddar, äfvensom noga akt-
gifver på de olika bergarter, hvaraf dessa stenar och det ma-

- . terial, som bildar hufvudmassan af lagren utgöres, samt slutligen

— MM —

genom profilers upprättande öfver bäddarnes lägen, så välibhän-
seende till hvarandra, som till de olika dalgångar eller bäcken,
hvari de nu befinnas, så medgifves det visserligen att dessa,
såsom det synes värdelösa, grus- och stenhopar innesluta en
historia tillräckligen karaktersrik, ej allenast såsom intresseväc-
kande för studiet, utan äfven faktiskt förklarande den geologiska
uppkomsten, fortgången och utbildningen af de mäktiga sten-
och grusbäddar, sandarter och leror, som utfylla dalarne mellan
vårt lands urbergsmassor.»

— HI —

Shänker till Rikets Naturhisterlska Miles.
| (Fortsättn. fr. sid. 2346.)
Den 12 November.
Botaniska afdelningen.
Af Hr Tittelbach vid Kew-trädgärden nära London.

Trehundrade Växtarter, hvaribland sviter af Aroidexz, Banksiz m. A.

Af D:r Körnicke ı Petersburg.
Tjugu arter från Visconsin, samlade af Hensıns.

Af D:r Garcke i Berlin.
Åttiofyra arter från Litoralen, Halle och Berlin.

— 2143 —

Om jästens förrutinelseprodukter. — Hr Dr Aux.
MürLen hade insändt följande meddelande, som föredrogs af Hr
MosanDeR.

»I en föregående afhandling (Erpmann’s Journal für prac-
tische Chemie 1852) har jag omnämnt, att i ruttnande öljäst
förefinnes små, mer eller mindre' tydligt kristalliserade korn, af
hvilka några perlemorglänsande igenkändes vara fosforsyrad am-
moniak-tnagnesia (Struvit), och andra, kritartade, vara tyrosin.
(På samma gång anförde jag en aftyrosinens reaktioner, den herr-
liga röda färg som uppstår under inverkan af det Millonska re-
aktionsmedlet — salpetersyrad qvicksilfver-oxidoxidul-solution —
hvilken reaktion, sedermera ånyo angifven af Reına. Horrman och
uppgifven såsom karakteristisk för tyrosin, cirkulerar under hans
namn). I en annan afhandling anförde jag som förruttnelsepro-
dukter: leucin, mjölksyra, ammoniak och ämnen hörande till
gruppen af de flygtiga feta syrorna, t. ex. smörsyra. Jag har
sedermera sökt närmare bestämma ämnena ur de feta syrornas
grupp, samt äfven egnat mera uppmärksamhet åt de tillsammans
med ammoniak uppträdande alkoholbaserna (aminerna); vid ut-
förandet häraf deltogo Hr Mirrenzwei och företrädesvis Hr Hesse,
båda mina elever.

Flygtiga feta syror.

När jästvätskan, sedan den blifvit gjord alkalisk med kalk
och de flygtiga alkoholbaserna blifvit afdestillerade, destillerades
dels med saltsyra och dels med svafvelsyra, erhölls vid båda
tillfällena en oangenämt smörsyrelikt luktande och sur vätska,
med deruppå simmande oljlika droppar, hvilken, sedan den blif-
vit neutraliserad med natronlösning, under det den afdunstades,
luktade påfallande starkt finkelaktigt af amylalkohol. Af äter-
stoden framställdes först barytsalterna, sedan silfversalterna och
deraf återigen baryt- och natronsalter, och erhöllos, efter förnyad
rening och afskiljning:

4:0 en mycket ringa möngd al ett ganska svärlösligt ba-
rytsalt, hvars syra, i förening med blyoxid, analyserades och

Öfvers, af K. Vel-Akad. Färh., d. 12 Nov. 1846.

— HM —

hvars atomvigt var 472,3. Formeln C,, H,, O, har atomvigten
177,0 (H — );

2:0 Pelargonsyrad eller capryl-caprinsyrad baryt, äfven en
ringa mängd; syrans atomvigt befanns: 447,9; syran C,,H,,O,
har atomvigten 449;

3:0 Caprylsyrad baryt, BBO.C,H,O,, en större mängd;
syrans atomvigt beräknas till 135,0 och analysen gaf 435,0;

4:0 Smörsyrad baryt, BaO.C,H,O,, en större mängd;

Beräknadt Funnet
Bariumoxid . . - . 69,9 procent. 49,16 . . . 49,00 procent.
Kol. ....... 3085 » 30,59
Väte ... .... kA» b,48

5:0 a, Smör-ättiksyrad silfveroxid, AgO.C,H,0,+Ag0.C,H,O,;
syrans atomvigt beräknas 430,0; analysen gaf 129,4.

5:0 b, Smör-ättiksyrad baryt, BaO.C,H,O, +Ba0.C,H,O,.
Barythalten beräknas till 54,08 och fanns vara 53,45, 53,0%,
54,05 och 54,0 i salterna, hvilka erhöllos i fyra kristallisations—
processer efter hvarandra. Genom fraktionär destillation, mätt-
ning och fällning, delades barytsaltet i salter, hvilkas atomvigter
närmade sig atomvigterna för ättiksyrans och smörsyrans salter;

6:0 Ättiksyrad silfveroxid, en'stor mängd, AgO.C,H,O,.

Beräknadt Funnet
Silfver . . . . 64,67 procent. 64,60 64,69 procent.
Kol ..... 437» — — 117 »
Vite..... 4,98 oo» — Ayo oo»

7:o Myrsyrad baryt, BaO.C,H,O,, en ganska ringa mängd.

Alkoholbaserna.

Jästvätskan, som blifvit blandad med kalkmjölk, destillera-
des, sedan den olöste kalken afsatt sig och blifvit afskiljd; det
starkt basiska destillatet försattes med saltsyra och intorkades;
återstoden destillerades fraktionärt med natronlut, hvarefter de
med saltsyra försatta och derefter intorkade destillaterna utko-

— 215 —

kades ıned absolut alkohol. Ur alkohollösningen afskiljides am-
moniak först med platinachlorid, hvarefter aminföreningarne ut-
fälldes genom fortsatt tillsättning af platinachlorıd och slutligen
medelst guldchlorid; genom äterupprepade fraktionära kristallisa-
tioner och destillationer fulländades präparaternas rening. Der-
efter bestämdes med säkerhet:

4:o Trimetbylamin C,H, |,

C,H,
u)

Guldsaltet, C,H,,N wu et i analysen: beräknadt
Kol 9,27 proc. . . . «+ + + > oc) 903 proc.
Väte LO re BA MP
Chlor 35,32 » 35,5... so rs . - 135,58 »

—

Guld 4918 » 4902 49,21. £9.13 49,27 49,31 49,37»
I —— —

i olika präparater.

2:o Amylamin C,H,

Ho) N.
H
Guldsaltet, C,,H,, N Au €l,, gl i analysen: beräknadt
Kol A4j06 proc. . . . . 202020. .[44,05 proc.
Väte 3,52 » 2 2 2. . I 3,8 »

Chlor 33,08 » 3334 33,21 3359 33, 17 83, 13/33,26 »
Guld 46,08 » 4640 46,35 46,15 46,26 46,64|46,13 »
i olika pråparater.

Platinasaltet C,,H,, NPt Cl, innehöll: beräknadt
Chlor 33,51 procent. . . . . . « +» >» [33,66 proc.
Platina 3615 ” . . . . . . sw . 2 J36,R »

Vidare måste bemärkas, såsom högst sannolik, närvaron af:
3:o Ethylamin, GB)
HUN
u |

Guldsaltet C,H,N AuCl, befanns innehålla: beräknadt
Guld 54,30 procent . . » 2 20202000. 54,17 proc.
Chlor 36,0 » ne. 36,88 »

— 22346 —

&:o Caproylamin C,H,
H )N.
H
Guldsaltet C,, H,,N Au Cl, innehöll: beräknadt
Guld .... 4473 4512 44,30 44,75 procent| &4,67 proc.
Chlor . ... 3219 332°. 22 cc so - cd 3219 »

5:0 Slutligen erhölls en ringa mängd af ett guldsalt af
egendomlig, ännu outredd sammansättning, i hvilken på 4 Au
fanns 5 CI:

Guld 35,86 36,37 36,67 proc |4 Au:5 Cl = 36,5: 32,8 proc.
Chlor 31,00 32,69 3%45 »

Alkoholbasernas närvaro är i flera afseenden intressant, dels
emedan de först belt nyligen blifvit upptäckta, dels för deras
förmodade inflytande som gödningsmedel på vegetationen, och
slutligen för deras sammanhang med de andra desamma åtföl-
jande ämnena. 1 första hänseendet får jag meddela, att de fy-
siska egenskaperna hos guld- och platina-preparaterna knappast
tillåta något tvifvel öfver identiteten af de funna baserna med
dem som betecknas af de utsatta formlerna, men skall dock
deras natur kemiskt bevisas genom behandling med jodethyl.
Beträffande den andra punkten synes det mig högst sannolikt,
att den olikhet i den egendomliga smaken köksväxterna antaga,
genom olika gödningsämnen, till största delen beror på uppta-
gandet af olika alkoholbaser. Om man är berättigad antaga att
all organisk vextsubstans genom fortsatt substitution består af

, : H
typerna för väte H , för vatten I O och för ammoniak un
(jemför Gersarprs system), och dä alkohalbaserna nära nog spela
rollen af ammoniak, så förtjenar väl blifva genom försök utrönt
inflytandet af sådana baser, då de användas som gödningsmedel
för vexter.

Med afseende på den tredje punkten kan jag icke undgå
erinra så väl om den ofvan omnämnda finkellukten, som äfven

— 47 —

om leucins konstitution. Ehuru jästen, innan den öfverlemnades
att förruttna, blifvit tvättad med vatten, hade likväl en alkohol-
haltig vätska, visserligen i ringa mängd, bildat sig, hvars lukt
omisskänneligen var densamma som af bränvinslank, alltså högst
- sannolikt härrörde af amylalkohol. Hvaraf hade den uppstått,
hvaraf amylaminet? Så vidt min nuvarande erfarenhet räcker,
skulle jag svara: ur leucin!

Leucin, leucinsyrans amid, homolog med alanin och gly-
kokoll, uppstår af valaldchyd genom behandling med cyanväte-
syra och saltsyra, och gifver, under vissa omständigbeter, upp-
hof åt kolsyra, valerianasyra och ammoniak, vid torr destillation
(enligt egen erfarenhet), amylamin m. m. Likasom då aldehy-
derna sjelfva förvandla sig i de motsvarande syrorna, de kunna
regenerera den ursprungliga alkoholen, så finnes äfven ibland
valaldehydderivatets sönderdelningsprodukter så väl valeriansyra
som äfven alkoholradikalen amyl (i amylaminet), kanske äfven
alkobolen sjelf, så att möjligtvis amylalkoholen ej är en produkt
af sockrets jäsning, utan af den i jäst öfvergående protein-
substansen.»

Akademiska angelägenheter.

Prases tillkännagaf, att Akademiens ledamot i åttonde klassen,
Hof-Jägmästaren, C. K. W. O., Hr J. A, ar Srröm med döden afgätt.

Akademien kallade genom anstäldt val, till ledamöter i åttonde
klassen: Föreståndaren för Degebergs Landtbruks-Institut, R. W. O.,
. Hr E. Nonnen, samt Stats-Rädet, Chefen för K. Civil-Departementet,
R. och C. af K. Maj:ts O., Hr J. F. Fisnzus.

Hr ÅKERMAN föredrog en af Byzantinske Stipendiaten, Hr Öfver-
Direktören K. Styrre afgifven reseberättelse: om lin- och hvitbets-
sockerberedningen.

Hr E. Fries hade insändt 28 taflor till den samling afbildningar
af Svenska Svamparter, som utföres under hans ledning,

— 319 —
Den 10 December.

Om den Vigtsförändring bomullskrut och dermed
analoga föreningar undergå, dä de en längre tid för-
varas. — Hr L. F. Svansera anförde å Hr Car. Staars samt
å egna vägnar:

»Då vi under en följd af mera än 9 år tidtals underka-
stat bomullskrut, samt dermed analoga föreningar, noggranna vigts-
bestämmelser, hafva vi ansett dessa icke sakna ett visst intresse,
särdeles för dessa ämnens praktiska betydelse, hvarföre vi trott
oss böra framlägga dem inför Akademien. De uppgifter vi här-
vid lägga i dagen äro visserligen icke af någon allmän omfatt-
ning och åtföljas icke heller af de kontrollerande kemiskt-ana-
lytiska bestämmelser ifrån vetenskapens sida, hvilka utan tvifvel
gifvit dem ett högre värde; men då den kemiskt vetenskapliga
utredningen af såväl bomullskrutet för sig, som af de meta-
morphoser det under en längre tidsföljd är underkastadt, utgör
ett ämne för sig samt visserligen icke så i första hand berör
ifrågavarande exploderande ämnens praktiska värde, såsom er-
sättande det vanliga krutet, som blotta kännedomen om hvad
de under en viss tid förlorat i vigt, kan man redan af
denna vigtsförlust någorlunda sluta till dessa salpetersyreförenin-
gars praktiska värde eller rättare till deras likhet med de ny-
beredda exploderande ämnena, emedan deras sammansättning,
såvidt af hittills gjorda analyser på dem kan slutas, är sådan,
"att de kunna betraktas såsom varande det primitiva ämnet,
hvarutur flere eller färre atomer vatten utgått, som blifvit er-
satte af vissa atomer utaf någon qväfvets oxidationsgrad, vanligen
salpetersyra, men stundom äfven salpetersyrlighet. Af dessa skäl
må det upptagas såsom varande ett ringa tillskott till känne-
domen om dessa nitroföreningars praktiska betydelse och värde,
då vi framlägga meddelandet af ett och annat vi erfarit, hvar-
emot vi icke anstält några parallela försök för att utreda dessa
föreningars inre konstitution, såvidt denna blifvit något rubbad
genom praparaternas förvaring under en längre tid. Mer än

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh., d. 10 November 1856.

— 250 —

väl veta vi huru ringa dessa nitroföreningars betydelse visat sig
för det krigiska bahofvet vara, emot de förhoppninger man vid
deras första upptäckt fästade, vi veta äfven de svårigheter, som
företett sig för dessa ämnens beredande i stort samt de fler-
faldiga olyckor, hvilka inträffat dels vid deras torkniog, dels
äfven af andra omständigheter; men då, å en annan sida, för-
delar utan tvifvel finnas, såvida dessa ämnen kunde komma till
ett mera praktiskt användande — vare sig nu detta i militä-
riskt hänseende, eller till användande vid sprängning m. m. —
så torde vetenskapen ännu härvid hafva mycket att utreda,
innan den kan ifrån sig öfverlåta dessa ämnen åt industrien
under tillkännagifvande att de theoretiskt preliminära delarne äro
nöjaktigt bearbetade.

Hvad nu bomullskrut och dess närmaste slägtingar lin-,
halm- och papperslumpskrut beträffar, så har det förstnämnde
eller bomullskrutet, hvilket var beredt genom behandling med
salpetersvafvelsyra af en bomull, som förut var behandlad med
en svag kalilut och hvarvid bomullen, efter syrans inverkan, ökats .
76 a 763 proc. i vigt, icke, under 9 års tid, förlorat mera
än 0,6 å 4,2 proc. af sin ursprungliga vigt, antingen detta
bomullskrut blifvit vid luftens vanliga temperatur i uppluckradt
tillstånd förvaradt vid vanlig kammartemperatur i glaskärl, eller
det, vid samma temperatur blifvit förvaradt i luft, som varit
mättad med fugtighet, eller i luft, som hela tiden hållits torr
förmedelst kaustik kalk. Deremot, då ett sådant bomullskrut
blifvit förvaradt under hela denna tid på ett ställe, hvarest
temperaturen under större delen af året hållit sig omkring
+ 40? C., ‘har dess vigtsförlust visat sig uppgå till omkring
6,6 proc.

Då bomullen, före dess omsättning till nitroförening, icke
varit behandlad med kalilut, har dess vigtstillökniog, vid öfver-
förning ull exploderande förening, väl icke visat sig större, än
74 a 744 proc, hvilket vigtstillskott bomullen antagit, då den
behörig tid behandlats med antingen salpeter-svafvelsyra, eller
med en blandning af salpeter och koacentrerad svafvelsyra, men

— 2541 —

den så beredda esploderande föreningen har under den ariförda
fürsökstiden af '9 år, i allmänhet företett en något större vigts-
förlust, ehuruväl den det oaktadt varit låg samt varierat emel-
lan 0,6 och 2,0 proc. af bomullskrutets vigt, dä preparatet för-
varats uti ett kärl som varit utsatt för föränderligheterna uti
ett boningsrum. |

Oaktadt vigtsförlusterna för de här anförda vägda bomulls-
krutsprofven i allmänhet varit ganska ringa, samt i endast 2:ne
försök öfverstigit 14 proc., har dock salpetersyreförlusten varit
tillräcklig för att sönderdelande inverka på papper, som jemte
bomullskrutet, varit inneslutet uti det — vare sig öppna eller
slutna — kärl, hvaruti meromnämnde preparat befunnits fürva-
radt. Vid försök att skjuta med ett bomullskrut, hvilket för-
lorat de anförde vigtsqvantiterna under längre tids förvaring,
bar det alltid visat sig lika uti godhet med nytt.

Hvad sålunda blifvit anfördt, gäller likväl endast om de
preparater af bomullskrut, hvilka varit förvarade uti rymligare
kärl, d. v. s. i sädane, hvarest bomullskrutets volum varit rin-
gare i jemförelse med den förhandenvarande luften. Vid de
tillfällen, hvarest detta icke varit händelsen, d. v.s. dä bomulls-
krutet varit instängdt uti en mindre flaska, som dermed blifvit
i det närmaste fylld, har deremot dess starkare dekomposition
börjat inträda efter stundom &, stundom dock först efter 5 år,
hvarvid det efterhand sönderfallit till en mer: eller mindre grå
samt pulverulent massa, stundom äfven till en klibbig deg, hvar-
efter dess explosionsförmåga aftagit, allteftersom sönderdelningen
längre fortgått. Detta förhållande utvisar svårigheten, att i stort
förvara ifrågavarande krut en längre tid, emedan det, såsom
intagande betydlig volum efter nyss skedd beredning och tork-
ning, gerna måste, för att vara ett tekniskt användbart material,
starkt sammanpressas och såsom sådant magasineras, hvarvid det
åter försättes i temligen enahanda predikament, som dä det blif-
vit förvaradt uti en atmosfer, hvarest intet eller obetydligt luft-
' ombyte kunnat äga rum. Visserligen må anföras, att några få
preparater af ifrågavarande ämne ännu efter 9 år hafva befun-

— 252 —

vits explodera med samma väldsamhet, som då de varit nya,
oaktadt de varit förvarade uti kärl af mindre volum, dock bör
härvid tilläggas, att flaskpropparne i sådant fall icke slutit med
fullkomlig noggranhet, hvarigenom ett luftombyte kunnat små-
niogom försiggå. Förklaringen af detta förhållande kan val icke
med full visshet angifvas, utan att fenemenet blifvit samtidigt
följdt på spåren medelst analytiska försök, dock vill det synas,
som sönderdelningen, sedan den en gång tagit sin början eller
sedan den fortskridit igenom den långsamma förlusten af salpe-
tersyra till en viss grad, skyndsammare försiggår uti en atmosfer
af salpetersyrlighet, än uti vanlig luft. Har man deremot, för
framställandet af bomullskrutet, begagnat sig af en förut till
detta preparats beredning använd salpeter-svafvelsyra eller af en
blandning af svafvelsyra med salpeter, som en föregående gång
blifvit använd för framställande af en nitroförening, d. v. s.
har qvantiteten af förhandenvarande salpetersyra varit betydligt
mindre, än då lika delar koncentrerad svafvelsyra och salpeter-
syra af 4,25 eg. vigt blıfvit sammanblandade, så har det, såvidt
af några färre försök kan slutas, för oss velat synas, såsom de
under sådane omständigheter framställda preparaterna fortare
sönderdelades och mistade sin explosionsförmåga, hvilket förhål—
lande vi förmoda bero derpå, att föreningar med antingen färre
atomer salpetersyra eller med salpetersyrlighet dervid blifvit
bildade. För bomullskrutets tekniska beredande samt för dess
förvarande i stort skulle vi derföre, af ofvananförda försök, anse
det följa, att detta preparat, då det blifvit tillverkadt under
sådana omständigheter, att bomullens vigtstillökning ernått sitt
maximum, bäst förvaras uti ett icke alltför mycket sammanpac-
kadt tillstånd samt att det hålles utsatt för luftens fria ät-
komst, hvarvid.det dessutom icke synes inverka menligt, utan
snarare gynnsamt, om luften är fugtig.

De exploderande föreningar, hvilka erhållits igenom behand-
ling af lin, halm, papperslump och linnetrasor, hafva väl i all-
mänhet företett enahanda förhållanden med bomullskrutet, då de

blifvit

— 253 —

blifvit förvarade under enahanda omständigheter, d. v. s. de hafva
föga förlorat i vigt, dock har preparatet af halm visat sig vara
det, som under de 9 försöksåren företett största vigtsförlusten,
emedan det i olika försök förlorat ifrån 5 ända till och med
24 procent af sin vigt. Äfvenså halva dessa ämnen hastigare
dekomponerats, då de varit förvarade i täppta kärl af mindre
kubikinnehåll, än då de antingen förvarats i rymligare, eller varit
utsatta för luftens fria åverkan. Då emedlertid dessa ämnen,
äfvensom de med salpetersvafvelsyra beredda nitroföreningarne
af sågspån, murket trä, tallbarr, eklöf, hö. mossa, ull af bombax
orientalis m. fl. d., äfven i nyberedt tillstånd explodera med vida
mindre väldsamhet, än ett fullgodt bomullskrut, och då det om
dessa nitroföreningar snarare kan sägas att de afbrinna med en
viss Jångsamhet samt dervid, hvilket icke är händelsen med
bomullskrutet, lemna ett icke obetydligt kolartadt residuum,
kan svårligen om dem sägas att de förlorat särdeles af deras
ursprungliga explosionsföormäga, hvilken alltid visat sig ringa,
utan fast mera, att de likna bomullskrutet uti egenskapen att
småningom sönderdelas samt förlora i vigt.

Hvetestärkelsens äfvensom potatisstärkelsens nitroföreningar
hafva, vid förvaring i torr luft, under de första 4 åren förlorat,
den förre endast 2} och den sednare 43 procent af deras ur-
sprungliga vigter; hvarefter dock den egenheten sedermera in-
träffat, att under de följande 5 åren den förstnämndes total-
förlust visat sig större samt uppgått till nära 45 proc., under
det att den sistnämndes, eller potatisstärkelsens, totalförlust under
samma tid belöpt sig till 64 A 44; proc. Båda dessa stär-
kelse-nitroföreningar bade blifvit beredda genom behandling med
en stark salpetersvafvelsyra så länge, att den ursprungliga stär-
kelsens vigt ökats med 77 proc. Då deremot dessa nitroför-
eningar blifvit beredda af en mindre stark salpetersvafvelsyra,
t. ex. en sådan, som förut varit använd för framställande af
bomullskrut, hvarvid således vigtstillökningen vid stärkelsens för-
vandling till exploderande ämne varit mindre, än då en starkare
syra blifvit begagnad samt uppgått till endast &5 & 65 proc., _ ARN

Öfvers. af K. Vel.-Akad. Förh. Årg. 13. N:o 9 & 10. k 7; ÅN SYD

(RR % YT ÅN

— Ib —

hafva de, under 9 års förvaring uti ett fullkomligt torrt til-
stånd samt i rymligt kärl, förlorat ifrån 463 till 38 proc i
vigt. Dessa förhållanden instämma således med hvad för bom-
ullskrutet blifvit iakttaget och synes hafva sin förklaring deruti,
att de på salpetersyra rikaste nitroföreningarne emotstå starkare
en sönderdelning, hvaremot de, som ifrån första början blifvit
mindre fullmättade med salpetersyra, eller de, hvilka tillika in-
nehälla salpetersyrlighet, lättare dekomponeras.

Förutom hvad de nitroföreningar beträffar, hvilka uti det
ofvanstäende blifvit anförda, hafva likartade vägningsförsök bh
gjorda med andra analoga föreningar, hvilka blifvit framstälk
genom behandling af gummi arabicum, körsbärskåda, drufsocker,
rörsocker, mjölksocker, mannasocker, lakritssocker m. fl. ämnes,
med salpetersvafvelsyra. Alla de så framställda nitroföreningarne
hafva dervid förhållit sig analogt med lignins och stärkelsens
nitröföreningar uti egenskapen att såväl småningom dekompone-
ras, som deruti, att sönderdelningen hastigare försiggått, då pre-
paraterna förvarats uti mindre kärl, särdeles då dessa kärl varit
väl täppta. Vigtsförlusterna hafva dessutom fortare tagit deras
början, än hvad som för bomullskrutet varit händelsen, samt i
allmänhet fortgått vida skyndsammare sedan den en gång börjat,
dock hafva härvid hkaså litet, som för bomullskrutet, några kon-
stanta procentförluster under gifna tider kunnat iakttagas.

Slutligen anse vi oss böra tillägga, att, vid försök att für-
vara alla dessa nitroföreningar i vatten under en längre tid,
de till större delen dervid dels alldeles bafva förlorat deras
exploderande egenskap, dels visat sig blifva ganska dåliga såsom
krutsorter. Detta har åtminstone varit fallet med såväl rörsockrets
nitroförening, som med stärkelsekrutet och bomullskrutet, ehuru-
väl det sistnämnda dervid längst bibehållit sig. Vissa profver af
bomullskrut, som varit förvarade i vatten, äro ännu efter 9 år
fullkomligt goda. Vid alla de tillfällen då sönderdelning i vatten
ägt rum, reagerar vattnet efteråt starkt surt på lackmuspapper,
men då dekomposition icke ägt rum, förändras icke lackmus-
papperets blåa fürg det ringaste.»

— 255 —

Bidrag till kännedomen om Afrikas Diptera. — Un-
der förestående titel hade Hr Direktor Lorw i Meseritz genom
Hr Bomeman iolemnat nedanstående uppsats:

.»Afrika, sedan årtusenden föremål för besök, särdeles vid
dess kuster, sedan århundraden begrafningsplatsen för oförskräckta
resande, hvilka forskningsbegäret fört till dess inre delar, har under
de senare århundraderna, genom fortsatta undersökningar af dess
förut obekanta trakter, lemnat en rik skatt af vigtiga upplysningar.
Liksom den geografiska bilden af denna verldsdels inre mer och
mer klart framstår, likaså skall dess Fauna och Flora snart för
oss framte en icke anad rikedom och mångfald.

Med hänsyn till dess Fauna, bar kännedomen om de högre
djurklasserna sträckt sig långt framom, och till Vidsträcktare
trakter än, bekantskapen om de lägre djuren. Under det den
förra omfattar stora delar af det inre landet, håller den senare
sig nästan helt och hållet till kustländerna, ja ofta endast till
vissa punkter af dessa. Äfven från land, genom hvilka be-
resta vägar leda, veta vi med hänsyn till de lägre djuren
föga eller intet. Hvad som blifvit anfördt rör hufvudsakligen
vår kännedom om de Afrikanska insekterna, om också icke be-
träffande alla klasser i lika grad. Vår kännedom om Coleoptera
är betydligast, hvartill orsaken finnes i den större lätthet, med
hvilka dessa under de vanliga förhållanderna af en resa i Afrika
kunna insamlas och hemföras. Särdeles ringa är deremot kän-
nedomen om Diptera, hvilka föga ådraga sig samlares uppmärk-
samhet och hvilkas bevarande under transporten är förknippad
med så många svårigheter.

Den första kännedomen om Afrikas Diptera började med
några arters uppställande af Linng, De Geer och flera andra.
En derpå följande något rikhaltigare upplysning om desamma
meddelade Fasricius genom beskrifningen af 77 arter. För att
kunna lemna en öfversigt öfver den småningom utvidgade
kännedomen och en tydlig bild af densammas närvarande
ståndpunkt, är det nödigt, att indela Afrika i distrikter.

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh., d. 10 Dec. 1856.

— 256 —

Dessa äro icke på något sätt bestämda genom naturliga gränser,
utan de hafva uppstått genom handeln, med hvilken de natur-
historiska forskningarne gått hand i hand och äro i anseende
till tiden och varaktigheten af denna mer eller mindre utsträckta.
Den första af dessa utgångspunkter är Egypten, den andra
Algier och närgränsande kustländer, den tredje handelsplatsersa
vid Vest-kusten, den fjerde Caplandet och den femte Mosam-
bique. Dessutom måste tvenne skilda distrikter bildas, det em
bestående af Aszoriska- och Canarie-öarna, det andra af Ma
dagaskar, Isle de France samt Bourbon.

Det första af dessa distrikt omfattar de öster om Rök
hafvet belägna landen, således Egypten, Nubien och Abyssınien
samt sträcker sig från Medelhafvets kuster till norra ändan a
viken Aden. : Det kan anses såsom. det nordöstliga distriktet.
Utom 7 af Ouvier i Encycl. method. bekantgjorda arter och 6
af Eurensers och Hemericat upptäckta species, hvilka Kıuc be-
skrifvit i Symbol. Phys. har Wırnemann anfört 65 derstädes,
till större delen af den outtröttlige RürreL, upptäckta arter.
Macquart har härtill lagt 33 nya, Warker i åtskilliga ar-
beten 7 andra och jag har beskrifvit 36 arter från Egypten,
af hvilka några blifvit insamlade af Rürrer, alla de andra af
Fravenretn. Räknar man härtill 2 eller 3 af andra Förf. publi-
cerade species, så visar sig, att hittills omkring 457 arter
blifvit bekantgjorda från nordöstra Afrika. För att fullkomna
bilden af detta distrikts Dipter-Fauna, så vidt sådant kan ske
med vår närvarande kännedom, kunna till dessa 457 *) der-
städes först upptäckta arter, ett antal af 43 tilläggas, hvilka
dels äro gemensamma med andra trakter inom Afrika eller med
Europa, eller sådana, som äfven förekomma i Arabien och Sy-
rien. .Häraf följer således, att vi med säkerhet endast kanna

") Jag uppgifver här liksom öfverallt bestämda tal, efter den mig till-
gängliga litteraturen. Anspräk på absolut riktighet kunna de icke
göra, då några publikationer, särdeles i Engelska tidskrifter icke varit
för mig tillgängliga. Att de ingenstädes betydligt afvika från det
räfta, tror jag mig kunna försäkra. |

— 257 —

omkring 200 species, som inom detta distrikt äro inhemska.
Det är temligen osäkert att vilja med ett så ringa materiel be-
stämma faunans karakter, dock kan rörande densamma med
någorlunda säkerhet yttras: att antalet af de arter, hvilka den
norra hälften af detta distrikt eger gemensamt med Europa icke
är ringa och ännu större det antal, hela distriktet delar med
Arabien. Antalet af de arter det har gemensamt med Barbariet,
synes för närvaraude icke mycket större än det, som finnes. vid
Europas södra kuster. Med Afrikas vestra kust och södra udde
har det endast att uppvisa några få identiska species.

Det andra distriktet omfattar hela norra kusten från
Tripoli till Marokko. De Canariska öarne kunde lämpligen räk-
nas hit, men ingalunda de Azoriska, hvilkas fauna man då måste
förena med Europas. Jag anser det således mer passande, utt
af båda tillsammans bilda ett eget distrikt, de wvestra öarnes,
hvars medelpunkt är Madera med en fauna, som helt och
hållet eger en sydeuropeisk karakter. Säkerligen är förhållandet
på alla nordligare belägha öar lika, då det dereniot icke obe-
tydligt modifieras på de Canariska öarna, der faunan mycket
mer närmar sig den nordafrikanska. Rörande Maderas Dipter-
fauna, skall jag, efter de materialier som stå mig till buds,
innan kort utförligt yttra mig. Öfver Canarie-öarnas Fauna har
Macouart i WeBBs och BerruoLLers bekanta arbete, lemnat de
fullständigaste upplysningarna. Han beskrifver der 44 egendom-
liga arter och uppräknar dessutom ett temligen stort antal, som
äfven blifvit funna i Europa eller Norra Afrika. Af andra För-
fattare äro ytterligare 8 arter beskrifna och ett ringa antal på
dessa öar förekommande Europeiska arter äfven anmärkta. —-—
Det från Tripoli ända till Marokko utsträckta Nordkustdistrik-
tet, eger Sahara till gräns mot söder. Redan af de 77
FasriciskA arterna, tillhöra detsamma och företrädesvis dess
vestra hälft, 24. Genom Wiepoemann hafva 9 arter tillkommit.
För? den fullständigaste utredningen står Dipterologien i förbin-
delse hos MacQuart,. hvilken dels i sitt arbete öfver exotiska
Diptera, dels i sin bearbetning af Diptera i Exploration de

— 258 —

l'Algerie icke allenast beskrifvit 427 nya arter från Algier, uta
äfven utredt en stor -mängd Europeiska arters förekommank
derstädes. Jemte tillägg af de få af Warker, Enricason, Law.
Leon Durour och några andra karakteriserade arter, känn n
till närvarande tid 472 först inom Nordkustdistriktet upptidv
arter. Räknar man härtill det der förekommande stora an
Europeiska arter och de få detta distrikt har gemensamt mi
andra trakter i Afrika, så uppgå de der inhemska arterm ü
340. Ungefär hälften af dessa arter tillhöra äfven Bu
fauna. Huru långt utbredningen af de i detta distrikt m.
Europa icke tillhöriga arter sträcker sig, kan ännu icke uti
lika litet som om dess vestra del eger en, från den öslg.
särdeles afvikande fauna. Anmärkningsvärd är emedlertid de
ringa öfverensstämmelsen emellan Algiers och Canarie-öaroes id
Europeiska arter och så i ögonen fallande, att den förmodan
måste uppstå, att identiteten i många fall blifvit öfversedd
Antalet af de arter hvilka Nordkust-distriktet eger gemensamt
. med Egypten, torde icke vara obetydligt. Med Afrikas tropiska
vestkust och södra udde har detta distrikt endast ganska Å,
till en del äfven till Europa utbredda arter gemensamt.

Det tredje distriktet omfattar den tropiska vestkusten från
Senegambien till Benguela. Det är rikt på utmärkta former.
Vi hafva att tacka Fasriciws för kännedomen af 34, Wırzun
af 24, Macquart af 47 och Warker af 81 arter, ibland byilba
senare ett temligen stort antal befinna sig, hvilkas fadernesknl
är osäkert. Andra författare 'hafva ytterligare beskrifvit 20
species, så att öfverhufvud 474 arter derifrän blifvit bekan-
gjorda. Rörande Europeiska och Nordafrikanska arters fürekon-
mande i detta distrikt, är nästan ingenting bekant, deremot br
detsamma och äfven dess nordligt från eqvatorn belägna höll,
ett större antal arter, som äfven träffas i Cap, än man hal
skäl förmoda med hänsyn till det stora afståndet och olikLeiet
i de geografiska breddgraderna samt deraf bärflytande klimatiska
skiljaktigheter.

— 2539 —

Södra uddens eller Caplandets distrikt räcker ända till
södra vändkretsen eller åtminstone till 20:de sydliga breddgraden.
Derifrån äro beskrifna af Fasriciws 14, af Wiepemann 479, af
MacQuarrt 154, af Warizer 95 och af åtskilliga andra omkring
32, eller tillsammans 474 arter. Dessutom äro könda, dels
såsom förekommande i Europa, dels förut i andra delar af Afrika
upptäckta, 30 species, så att antalet af alla inom detta distrikt,
såsom inhemska uppgifna arter, minst kan beräknas till 500;
ett äntal som är betydligt större än från någon annan trakt af
Afrika. Detta förhållande torde icke så mycket hafva sin grund
i denna faunas rikedom, som i den långvarigare och tätare be-
röring, hvaruti Europa stått med förenämnda land. Så säkert
det är, att genom denna flera af de i Caplandet funna Euro-
peiska arterna dit blifvit öfverförda, lika säkert är, att sådant
med flera andra icke egt rum. .

Till den, med hänsyn till dess Dipter-fauna, minst kända
delen af Afrika hör den tropiska östra kusten från Mozambique
till Bab el Mandeb. Jag har förut såsom hufvudpunkt för
detta distrikt uppgifvit Mozambique, det är härtill icke berätti-
gadt genom sitt geografiska läge, då det bildar distriktets södra
gräns, utan derföre att det hittills är den enda trakt, om hvars
Dipterfauna vi ega någon kunskap. Vi hafva att tacka Peters
bemödanden för denna kännedom. Den inskränker sig till 37
af honom derstädes upptäckta arter, hvilka jag beskrifvit i hans
resa och till 43 arter som Mozambique eger gemensamt med
Cap, några till och med med vestra kusten.

Slutligen återstår Madagaskar med de öster om detsamma
belägna öarna, hvilka jag betraktar såsom ett eget distrikt.
Derifrån äro, särdeles från Isle de France, genom Macquaar 77
och genom andra författare 43, eller tillsammans 90 nya arter
bekantgjorda, till hvilka knappt ett halft dussin kunna, såsom
äfven förekommande i Europa eller Caplandet, tilläggas.

Antalet af alla hittills kända Afrikanska arter, uppgår så-
ledes till 4,490, från hvilket väl några, såsom tvenne gånger
beskrifna kunna afräknas, men till hvilket deremot minst 200

— 260 —

Europeiska arter, som äfven blifvit funna i Afrika böra tilläggas,
så att det jemförelsevis obetydliga fragmentet af Afrikas Dipter-
fauna, hvilket genom mångas förenade bemödanden blifvit be-
kantgjordt, uppgår till 4,400 arter.

Af de 4,190 för Afrika egendomliga arterna hafva af
Fasricius 77, af Wırnemann 296, af Macquarr 479, af Wauuze
493, af mig 87 och af andra förf. 464 arter, däribland det
största antalet af Westwoon, de öfriga af Linne, Orrivirr, Li-
TREILLE, PaLLisor, Lracs, OcrFeRs, Kıuc, Ercason, L. Durou,
Gotsm, Lucas m. fl. blifvit beskrifna.. Dessa arter kunna för-
delas efter de trakter der de först blifvit upptäckta, på föl-
jande sätt:

Nordost- distriktet - ..... . 457.

Norra kusten ......... 4792.
Vestra ö-distriktet . . .... 49
Vestkusten. . . ........ 494
Södra udden. . .. ...... A7A
Östra ö-distriktet . . . . . .. 90
Östra kusten . ........ 37.

Beräknas de arter, hvilka blifvit funna i flera distrikter,
vid hvardera af dessa och de derstädes anmärkta Europeiska
arterna tilläggas, så visar sig förhållandet inom de 7 af mig
antagna lokal-faunorna i jemnadt tal som följer:

Nordost-distriktet ...... . 200.
Norra kusten .... 2.2... 300.
Vestra ö-distriktet ...... 180.
Vestra kusten . ........ 200.
Södra udden ......... 500
Östra ö-distriktet . . . . ... 400
Östra kusten ......... 50.

"Då Afrikas Dipter-fauna så föga är oss bekant, måste
hvarje tillökning i densamma vara välkommen. Att alla trakter
inom nämnde verldsdel, äfven de hittills mest undersökta, er-
bjuda en flitig samlare de fördelaktigaste tillfällen till en rik

— 261 —

skörd på nya och intressanta arter, är gifvet. Särdeles rik
kommer denna att utfalla, då uppmärksamheten fästes på de
smärre arterna, hvilka helt och hållet undgått hittills varande
samlare. Denna förtjenst har J. A. WanmiserG i utmärkt grad
förvärfvat sig framför alla andra, hvilka gjort insamlingar i
Afrika. Jag har till grund för det bidrag jag ämnar meddela
öfver Afrikas Diptera antagit, de af bonom i Cap- och Caffer-
landet insamlade arterna af denna klass, med undantag af Ne-
mocera. Dessa utgöra under 477 nummer omkring 450 arter,
af hvilka ungefär 50 med säkerhet äro förut beskrifna. Huru
många af de återstående 400 arterna kunna hänföras till redan
kända species, kan icke bestämdt uppgifvas, förr än bearbetnin-
gen öfver de samma blifvit afslutad, dock uppskattar jag deras
antal till ytterligare 50. Min beräkning stödjer sig på följande
grunder. Alla arterna tillhöra Afrikas södra udde. Fasricros och
Wizpewann hafva derifrän beskrifvit 473 arter. Ibland de
WaucBErGsKa äro knappt 40 Fasriciska eller WigDEMANNSKA Spe-
cies. Macquart, WaLKer och andra hafva upptagit 278 Diptera,
ibland hvilka omkring 60 måste vara identiska med de Wanu-
BERGSKA; af dessa befinna sig likväl 40 bland de förut nämnda,
så att högst 50 andra kunna förmodas vara kända. Den Waur-
BERGSKA insamlingen från Afrikas södra udde riktar denna verlds-
dels Dipterfauna med minst 350 arter af Brachycera, en till-
ökning som Dipterfaunan aldrig förut på en gång erhållit från
en icke Europeisk trakt. Den mig anförtrodda bearbetningen af
en sådan mängd nya upptäckter fordrar, om den verkligen skall
gagna vetenskapen, en afvikelse från det sätt, på hvilket de
exotiska Dipter-arterna hittills blifvit bekantgjorda. De flesta
nya författare, bafva antagit allt såsom nytt, som icke funnits
i deras egna samlingar, eller genast kunnat fås reda på hos
äldre auctorer. Särdeles har man icke fästat något afseende på
beskrifningarne öfver sådana arter, som blifvit insamlade på vidt
aflagsna orter. Detta är likväl vid ingen klass nödvändigare än
vid Dipternas, hvars arter ofta ega en utomordentligt stor ut-
bredning. Jag har således icke allenast sorgfälligt jemfört be-

— 262 —

skrifningarne af alla de arter som blifvit publicerade (med un-
dantag af några, hvilka jag icke haft tillfälle se), utan framförallt
sökt få granska typerna, så vidt dessa varit för mig tillgängliga.
Den stora mängd sådana som finnas i den i Wien befintliga
WIEDEMANN-WiNTUENSKA Samlingen, har jag noga jemfört med de
Wunısencska Diptera, äfvensom en stor del af de i Berliner-
Museum förvarade typerna till de af Wizvemann beskrifna Capska
arterna, så att mitt arbete sluter sig närmare än nägot annat
till hvad Wieoemann allmängjort. Hvad de många af Macau
och Waızer beskrifna arterna beträffa, har en jemförelse med
typerna till dessa icke varit möjlig, hvilket jag så mycket mer
beklagar, som dessa tvänne författares beskrifningar lemma tvif-
vel, om man verkligen har för sig en af dem beskrifven art,
eller icke. Jag hoppas att innan fulländandet af mitt arbete
kunna till någon del afhjelpa denna brist. Då det slutliga full-
bordandet derigenom kommer att uppskjutas, tillåter jag mig
förut allmängöra familjvis diagnoserna öfver de nya arterna
Ibland dessa komma här och der att upptagas diagnoser på en
och annan förut bekant art, det finnes då i dess karakterer
antingen en rättelse i den första beskrifvarens uppgifter, eller
har jag blifvit nödgad till dess författande genom upptäckten af
närslägtade arter. Äfven har jag upptagit några andra beskrifoa
species emedan väsentliga rättelser i synonymien eller ändring
af deras plats i systemet varit nödvändiga. Något skal har jag
icke kunnat finna, att uteslutande hålla mig till de af Wauseac
hemförda Diptera, då vetenskapens intresse fordrade att jag be-
gagnade alla för mig tillgängliga materialier. WanrsezrGs förtjenst
om Dipternas klass är så stor, att den icke behöfver någon
vidare belysning än den, som erhålles genom hela innehållet al
mitt arbete. Emedlertid har jag ansett det vara min pligt att
för hvarje art han hemfört, uttryckligen angifva detta och att
icke utesluta de af honom funna arter, hvilka förut varit kända.
Detta senare är orsaken till att några, äfven allmännare bekanta
arter blifvit uppräknade.

— 13 —

BDiptera brachycera.,
Fam. I. STRATIOMYDAE.

A) SARGINA.

Gen. 1. Prscricus Losw.
spec. 1. Precr. elongatus Fer. &".
Synon: Musca elongata Fsn, Ent. Syst. IV. 338. 19.
Sargus posticus Wien. Zweifl. Il. 34.
Guinea, Cap. B. Sp., Caffraris (Wanue.)
Gen. 2. Currsonorus Loew.
spec. 2. Caars. flavomarginatus, nov. sp. 9. — Chrysonoto
bipunctato similis, angulis thoracis posterioribus scutellique
margine flavis; abdomine rufo-testaceo, segmento 5to
macula violaceo-nigra signato. — Long. corp. 3% lin.
Mauritius,
Gen. 3. Currsomrıa Maco.
spec. 3. Cuars. bella, nov. spec. 2. — Violacea, antennis, pe-
dibus halterıbusque nec non limbo thoracis laterali et scu-
telli margine abdominisque maculis lateralibus flavis. —
Long. corp. 3 lin.
Cap. B. Sp.
Gen. 4. Miıcrocaarsa Lorw.
spec. 4. Microc#. circumscripla, nov. spec. 9. — Viridis, ab-
domine violaceo limbo maculaque magna basalı testa-
ceis. — Long. corp. 12 lin.
Caffraria (Wanıe.)
spec. 5. Microcu. scutellaris, nov. spec. 2. — Virescenti-vio-
lacea, antennis tolis pedibusque flavescentibus, femoribus
tibiisque posticis nigro-annulatis; scutello anguste flavo-
marginato. — Long. corp. 14 lin.
Caffraria (W ante.)

B) ODONTOMYINA.
Gen. 5. Opoxrownrıs Meıc.
spec. 6. Opowr. quadrinolata nov. spec. 2. — Capite pallide
flavescente, facie fronteque maculıs binis atris verticeque
alro; thorace nigro strıa laterali pallida parum distincta;
scutello flavescente; abdomine pallide flavo fasciis tribus
atris, margini anteriori segmenti secundi, lertii et quarti
contiguis, latis, postice rotundatis, latera versus acumi-
nalis; pedibus nigro flavoque variis. — Long. corp, 24 lin.
Mozambique.
spec. 7. Oponr. adusia, nov. spec. 9. — Thoracis lateribus
et scutello flavis; spinulis scutelli valde minutis; abdomine
fasciis nigris latissimis signato; alarum parte anteriori
nigricante, cellula discoidali aperta. — Long. corp. 42 lin.
Caffraria (Wauus.)
spec. 8. Oponr. frontalis, Maco. &. — Faciei carina sub an-
tennis rotundata; abdominis vitta longitudinali nigra la-

— 26£ —

teribus parum angulsta, postice sub-attenuata; pedibus
flavescentibus, immaculatis. — Long. corp. 5 lin.

Synon: 9 Odontomyia frontalis Maco. Dipt. exot. 1.1.pag. 185.

Cap. B. Sp.
Gen. 6. NEmoreiws. GroPFr.

spec. 9. NEwor. dissimilis, nov. spec. & & Q. — Mas nıger,
femina lutea; oculis nudis; facie valde obtusa, luteola,
in mare puncto apicali nigro; thoracis stria lateralı
punctoque laterali ante scutellum pallide flavescentibus;
abdomine luteolo, maculis intermediis magnis postice

rotundatis nigris. — Long. corp. 25 lin.
Caffraria (Wanus.)
spec. 10. Nzwor. hamorrhous, nov. spec. & & 2. — Alter,

summo abdominis apice tarsisque posterioribus rufo-Ier-
rugineis; oculis maris distincte pilosis. — Long. corp. 3}
—3} lin.
Caffraria (Wanra.)
Gen. 7. Osrcsna Mic.
spec. 31. Oxrc. nubifera nov. spec, &. — Atra, alis hyalınis
macula apicali magna nigricanle. — Long. corp. 37, In.
Caffrarıa (Wants,)
Gen. 8. Eprnıpriom Lara. .
spec. 12. Ernıp. maculipenne, nov. spec. &. — Nigrum, th
racis striis latis abdominisque maculis albido-tomentosis;
pedibus albido nigroque variis; alis hyalinıs macula per-
magna subapicali magnaque macula posteriore trianguları
nigro-brunneis. — Long. corp. 43 lin.
Guinea.
C) PACHYGASTRINA.
Gen. 9. STERNOBRITHES nov. Gen.

Oculi immarginati. Antennarum articuli duo priores parvi
tertius angustus, sexannulatus; stylus terminalıs, bir-
ticulatus. Thorax latus, tumidus. Scutellum permagnun,
{umidum, inerme, margine acuto. Abdomen breve, tuni-
dum, segmentis posterioribus connatis. Pedes breves.

spec. 13. STERNOB. lumidus, nov. spec. 2. — Alter, pilıs bre-
vissimis albido-micantibus vestitus; anltennis rufescenli-
bus; tibiis et tarsis brunnescentibus; alis pallide cinereis
Long. corp. 2—2} lin.

Guinea, Caflrarıa (WAHLB)
Gen. 10. Prıiiocera Wiep. ”

spec. 14. Priroc. quadrilineata Faer. & 9. — Scutelli spins
et pedibus obscure lestaceis; sectionibus articuli tertlii a0-
tennarum octo subiequalibus, quarum tertia, quarta e
quinta breviter radiatis, radio infero distinctiore. — Lone
corp. 33—44 lin.

Sınon: Stratiomys quadrilineata Far. Ent. Syst. IV. 268. 23.

For. Syst. Antl, 86, nr. 3.
Wien, Zwei H. 72. 19.
Sierra Leona, Guinea, Caflraria (\Wanus.)»

— 265 —

Äret 1855 i epidemielogiskt och nesogeografiskt
hänseende. — Medicinal-Rådet Hr A. Tımoızon Wistranp hade
insändt följande uppsats:

»En äterblick pä helsotillständet i Sverige under loppet af
år A855 utvisar att detta år, i epsdemiologiskt hänseende,
hufvudsakligen utmärkt sig dermed :' att, utom de efter ärstiderne
fluktuerande inflammatoriska, katarrhala och rheumatiska sjuk-
domarna, hvilka mer eller mindre allmänt förekommit i nästan
alla delar af riket, hafva ibland epidemiska sjukdomar, förnäm-
ligast visat sig: Koppor, Skarlakansfeber och Messling samt
dessa utslagsfebrars vanliga följeslagare: Kikhosta och Påssjuka;
vidare gastriska och nervösa Febrar samt Rödsot, Kolera och
Frossa.

Ibland dessa farsoter står utan jemförelse Frossan, i af-
seende på freqvens och utbredning, aldrafrämst, i det att den
fross-epidemi, som från och med år 4852 visat en är från år
fortgående betydlig tillväxt, med detta år synes hafva uppnått
sin höjd, så att från många orter yttras: att de friskas antal
varit lättare att räkna än de af frossa angripnes. Dernäst har
allmänt förekommit: Messling, som, sedan 4853 befunnits i
jemnt tilltagande, Kolera, som alltifrån den stora farsoten år
4853, hvarje sommar och höst temligen allmänt visat sig med
spridda sjukdomsfall och partiela epidemier, samt Aödsot, som
likäledes alltifrån år 4853 visat en märklig utbredning, syn-
nerligen i vissa trakter af landet. De Gastriska och Nervösa
Febrarna hafva visserligen äfven detta år temligen allmänt före-
kommit, men utan. att påkalla den uppmärksamhet som för 2:ne
år sedan, utom en partiel epidemi af s. k. Hjernfeber, som med
tusentals sjukdomsfall yppats i sydöstra delen af landet och or-
sakat stor dödlighet samt svåra följdsjukdomar, synnerligen ibland
barn och yngre personer. Påssjuka bar först under detta år
yppats i större allmänlighet, hvaremot Skarlakansfeber och Kik-
hosta, hvilka under trenne nästföregående år varit bland de
allmännaste farsoterna, under detta år mycket sparsamt füre-

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh., d. 10 Dec. 1856.

— 266 —

kommit, samt Kopporna, som alltifrån år 4847 efterhand vuxit
till en öfver hela riket utbredd farsot, hvilken med år 4851
nådde sin kulmination, derefter år från år aftagit, och ou efter
9 års duration i det närmaste utgått.

I afseende på årstidernes vexlingar må erinras: att år
4855, i motsats till fyra nästföregående år, medfört en kall och
uthållande vinter, en sen och långsam vår med ringa nederbörd,
en jemn, torr och varm sommar samt efter en blid höst, tidig
vinterkyla; att vattenståndet i elfvar och sjöar, i följd af den
ringa nederbörden, förblifvit ovanligt lågt. Årsväxten som lidit
af vårens kyla och sommarens torka, gaf öfverbufvud medel-
måttig skörd, hvilken dock i allmänbet blef af synnerligen god
beskaffenhet. Med hänsyn till årstiderna, hafva Koppor och Stryp-
sjuka äfvensom inflammatoriska och katarrhala Febrar företrädes-
vis förekommit under förra hälften af året, Skarlakansfeber och
Messling deremot synnerligen under sednare hälften deraf och
isynnerhet på hösten, Kikhosta dels på föråret men dels ock
förnämligast på hösten, gastriska och nervösa Febrar under alla
årstiderna, men företrädesvis på våren och hösten, Hjernfeber
onder förra hälften af året, Kolera, Rödsot och Diarrh& hufvud-
sakligen under eftersommaren och hösten samt frossa hela året,
eburu dock allmännast vår och höst.

I nosogeografiskt bänseende förekommer anmärkningsvärdt,
att under det kopporna endast förekommit i ett par af de norra
länen, och äfven der öfverhufvud obetydligt, har Messling fort-
farande från föregående år varit i starkt tilltagande i hela södra
delen af riket, bvaremot Skarlakansfeber och Kikhosta, dels med
spridda sjukdomsfall och dels med partiela epidemier, likväl
öfverhufvud i aftagande, förekommit i rikets medlersta provinser
och nästan helt och hället skonat de södra. Strypsjuka har
endast der och hvar visat sig i spridda sjukdomsfall, men Pås-
sjuka temligen allmänt gått öfver hela landet. Lunginflamma-
tioner och svårare Katarrhalfebrar hafva öfvervägande allmänt
förekommit i de fyra nordligaste länen, hvaremot gastriska och
nervösa Febrar varit temligen jemnt utbredda, förutom den form

— 167 —

deraf som fätt namn af »Hjernfeber», hvilken säsom en betyd-
ligare partiel epidemi angripit kuststräckan af Calmare-, Blekinge-
och en del af Christianstads län. Vidare har Koleran dels med
partiela epidemier, förnämligast i städerna, dels med spridda sjuk-
domsfall, visat sig så väl på flere ställen af östra och vestra kusten,
alltifrån Westerbotten ända till Bohuslän, som ock i Maälare-
dalen, Östergöthlands lågland och omkring sjön Wenern; Röd-
soten, som öfverhufvud skonat städerna och egentligen angripit
landsocknarna, synnerligen förekommit å den medelhöga delen af
Wermland, Småland och Westergöthland äfvensom i låglandet af
sistnämnde landskap och Bohuslän. Slutligen har Frossan före-
kommit nästan öfverallt, utom i Jemtland och de högre belägna
delarna af de norra länen, samt Jönköpings och Westergöthlands
högland, dock allmännast i strandbygden, omkring de större
vattendragen i det inre af landet, äfvensom i hela kustbygden.

Då man tager i betraktande den Forssııs Statistik åtföl-
jande höjdkartan öfver Sverige, finner man med hänsyn till
Kolerans och Rödsotens ungefärliga utbredning i landet under
år 4855: att Koleran öfverallt hufvudsakligen intagit det om-
råde, hvars höjd öfver hafsytan icke öfverstiger 300 fot, och
endast undantagsvis, nemligen med enstaka sjukdomsfall ; Gefle-
borgs, Östergöthlands och Jönköpings län, visat sig utanför detta
område. Deremot befinnes Rödsoten hafva förekommit icke blott
på detta område, utan i ännu högre grad, på det öfver 300 fot
högre än hafsytan uppböjda området, och till och med visat sig
i någon del af den landthöjd i Småland, som stiger 800 fot
och derutöfver öfver hafsytan. Hjernfeberns utbredning infaller
likaledes inom det förstnämnda låglandet, och Frossan har Afven-
ledes hufvudsakligen förekommit allmänt utbredd på detta om-
råde, men har utomdess der och hvar inträngt på det högre
landet. |

Ibland märkliga företeelser för sjukdomsgeografien framstår
detta faktum: att Frossan visat sig på åtskilliga trakter, hvilka
eljest anses ligga långt utanför den egentliga gränsen för frossans
geografiska utbredning. Som bekant är antages Isothermlinien

— 208 —

+ 4", hvilken på svenska landet motsvarar 60 A 64 breddgra-
den, utgöra den norra gränsen för Frossans utbredning, och har
denna sjukdom också hittills ansetts såsom en sällsynthet norr
om Gefle eller norr om Dalelfven, och der endast anmärkts hos
utvandrare, som hemkommit 'efter en längre vistelse å sydliga
orter. Men under nu ifrågavarande Frossepidemi och synnerligen
under 4855, har Frossa visat sig ej blott ganska allmänt i Da-
larna och Helsingland samt i strandbygden af Westernorrlands
och Westerbottens län, d. v. s. 63 — 65? N. B., utan äfven ända

upp i Norrbottens län (65—66) N. B) och jemväl några sjuk-

domsfall deraf anmärkts i det från kusten aflägsna, till stürre

delen mer än 800 fot öfver hafvets yta upphöjda Jemtland.

Såsom orsak till Frossans fortgående utbredning uppgifves
från många orter: att elfvar och sjöar, i följd af föregående års
fortfarande torka betydligt sjunkit och lemnat stora sträckor
eljest vattensköljd mark blottad, hvarförutan i de nordliga länen,
der Frossa förut varit okänd, dess nuvarande utbredning, på
somliga orter, tillskrifves skogens fortgående förödande på kust-
landet.

Utom dessa orsaker torde Frossans utbredning utanför norra.
gränsen för dess egentliga område, hufvudsakligen kunna förkla-
ras med ledning af det kända förhållande att & A 5 nästföre-
gående år öfverhufvud medfört ovanligt blida vintrar och mer
än vanligt varma somrar. Då under ett sådant förbällande
medeltemperaturen måste utfalla något högre än under vanliga
år, kan också Isothermlinien +4°, eller gränsen för Frossans ut-
bredning mot norden, anses böra komma att gå mera nordligt
än dess ofvannämnda ; allmänhet antagna lopp, nemligen vid
60—64° N. B. på svenska landet. 1 följd häraf skulle allså
frossregionen kunna anses utvidgad i samma mon som flere på
hvarandra följande års högre värma (under gängse Frossepidemi)
medför en rubbning af ifrågavarande isotherm. På alldeles samma
sätt torde också Frossans uppträdande i trakter, hvilka äro så
högt öfver hafsytan belägna att de, under vanliga ärstidsförhäl-
landen, ligga utom frossregionen, skäligen kunna förklaras.

Också

— 269 —

Också är detta ingalunda första gången som man anmärkt
Frossan hafva utbredt sig till de norra landskapen. I Dir War-
DenstRÖMs embetsberättelse för år 4820 heter det nemligen:
ibland endemiska sjukdomar, som här varit gängse, förtjenar
Frossan uti Piteå socken att nämnas. Den var förlidet år så
allmän, att allt folket uti vissa byar deri insjuknade, så att de
voro nödsakade att vissa tider lega folk från andra ställen till
deras och kreaturens vårdande.» Äfven i Dalarne, der Frossan
under vanliga förhållande är en sällsynt sjukdom, har densamma
jemväl någon gång tillförene anmärkts. Sålunda heter det i Dr
Staöms embetsberättelse från Hedemora för år 4828: »Frossan,
som varit förr så sällsynt här i orten, är nu ganska allmän
och angriper alla åldrar. Allmogen tror att den är smittosam
och blifvit hitförd af soldater som varit på kanalarbete.»

Öfvers. af K. Vel.-Akad. Förh. Årg. 13. N:o 9 & 10. 5

— 170 —

Förtechning öfver böcker och skrifter shänkla
till Velenshaps-Ahkudemiene Bidlielhen.

Den 10 December,

Af Kongl. Sundhets-Collegtum.
Underd. Berättelse om Medicinalverket i Riket, år 1854. Stockh. 1856,
4:0.
Af Kejserl. Franska Regeringen.
Annaleå des Mines, 1855: Livr. 5, 6.

Af Royal Irish Academy i Dublin.
Transactions. Vol. XXIII: p. 1.
Proceedings. Vol. VI: p. 3.

Af Royal Astronomical Society i London.
Memoirs, Vol. 24.
Monthly Notices. Vol. 95.

Af Chemical Society i London.
Quarterly Journal. Vol. IX: 2, 3.

Af British Association for the advancement of science.
Report of the 25:th Meeting, 1855.

Af Société medicale Allemande i Paris.
Recueil des Travaux. 1:e Annde. Paris 1856, 8:0.

Af Kaiserl. Akademie der Wissenschaften i Wien.
Abhandlungen der Matbem.-Naturwissenschaftliche Classe. Bd. 10, 11.
Sitzungsberichte der Mathem.-Naturwissenschaftliche Classe. Bd. XVII:

1, 2. XIX: 1,2. XX: 1.
— — — Philos.-Historische Classe. Bd. XVII: 3. XVIII: 1,2.
XIX: 1, . XX: 1.

Jabrbücher der K. K. Central-Anstalt für Meteorologie und Erdmagne-
tismus. Bd. 4.

Fontes rerum Austriacargm. 2:e Abth. Bd. XII: 1.
Archiv. Bd. XV: 2. XVI: 1.

Notizenblatt, 1856: N:r 1—14.

Almanach der Akademie. Jahrg. 6.

Af EK. K. Geologische Beichsanstalt i Wien.
Abhandlungen. Bd. 3.
Jahrbuch. Jahrg. VI: 4. VII: 1.
(Fortsätin. sid. 283.)

om MM —

Till Gottlands Famia. — Hr Conservator Mewes hade
inlemnat följande uppsats, som föredrogs af Hr Sunszvarı.

»För att närmare lära känna, och om möjligt kanna hem-
föra, ett antal foglar i sådana drägter, som saknas i Zool. Riks-
Museum, företog jag tvänne korta utflykter till Gottland, nam-
ligen den 3:dje till 22 Juni 4854, samt den 3:dje— 24 Juli
detta år, under hvilka följande iakttagelser gjordes:

Falco peregrinus L. Denna djerfva roffogel vistas på flera
af Gottlands höga klippor. Hr Jägmästaren C. W. Lunpsonc,
som besökte ön emellan den 10—-49 Maj 1848, meddelade i
bref, att han funnit på Heligholmen d. 45 Maj ett bo med 3
ägg; jag såg d. 40 Juni på Hoburgens svårt åtkomliga klippor,
ett bo med ungar. Efter de många lemningar, som lågo under
boet, företrädesvis af Caprimulgus, Cuculus, Coracias, Columba
oenas, Vanellus cristatus, Rallus crex och några änder m. m.,
kan man sluta till de förödelser de gamla anställa. På Rone-
holmen hade den dödat och till en del uppätit Fuligula fusca.
Två honor hade under anfallet sannolikt legat på boet, ty i den
enas sönderrifua kropp fanns ett färdigbildadt och oskadadt ägg
och bredvid den andra lågo 2 ägg jemte många dun.

Af Falco subbuteo L. fanns d. 6 Juli 2 bon med half-
växta ungar på Lilla Carlstns höga berg.

Striv aluco L. sågs d. 46 Juni sent på qvällen flyga
öfver Ronemyr, sannolikt i bopp att kunna bortröfva någon af
ungfoglarıa, Genast började Totanus calidris (Stolken), Sco-
lopax gallinago, Machetes pugnax (honorna), Larus canus (»Maverm),
Sterna hirundo m. fl under bögt skrik anfalla ugglan, men detta
bekymrade henne föga, och så snart »Maven» blef für närgän-
gen, högg ugglan efter honom med sina klor, så att den förre
måste taga till flykten. Plötsligen framskyndade då flera »Röd-
spofvar», Limosa melanura, och anföllo henne med sina långa
näbbar, under det de skreko sitt tängsliga kä, ka, kaha! Nu
var det ugglan, som tog till flykten, och efter en kort stund

försvann hon i skogen.
Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh , d. 10 Dec. 1850.

— 272 —

Picus minor I. hade vid Kräkstäde d. 20 Juli utflugna
ungar. Den gamle hannen, med mycket slitna fjädrar, blef
skjuten tillsammans med en ung hona i det han matade henne.
Hon liknar mest den gamla honan, men pannan var grå med
svarta fjäderkanter, utan tvärband; undersidan var mera fläckig
och färgerna i allmänhet mindre rena.

Caryoeatactes guttatus Nıuss., som höll sig nära Klinte
d. 9 Juli, på tallträd, var ganska skygg och flög i korta afstånd
från träd till träd. Ett annat exemplar skjöts d. 20 Juni 4847
vid Thorsborgen. Det hade wycket tjock näbb och var /
ruggning. |

Corvus corniz L., är en af Gottlands allmännaste foglar.
Jag såg hur det lyckades en kråka, att ur en starlåda, som var
fästad på ett tak, draga ut, genom ett litet hål, den ena ungen
efter den andra. Hon satte sig nämligen helt lugnt på lådan,
knackade med näbben på densamma, hvarpå ungarna, sannolikt
i mening att de gamla voro der med mat, stucko ut sina huf-
vuden, hvilka kråkan genast fattade och ryckte kroppen efter.

Corvus frugilegus L. tyckes på södra delen af landet
kläcka endast vid Hamra, men här träffas, i höga björkkronor,
en stor mängd bon, som bebos af flera hundrade Råkor. 1 bör-
jan af Maj lägga de ägg och d. 42 Juni hade redan många
ungar lemnat boet.

Muxcieapa collarıs, Becast. är ej sällsynt öfver hela södra
delen af ön, der gamla, enstaka ekar finnas i närheten af någon
bäck. Vid Tingstäde fann jag denna fogel d. 42 Juni allmännast; der
kläckte 15-—20 par. Hannar, som äro öfver 2 år, funnos säll-
syntare. De utmärka sig genom rent svarta stjert- eller smäll-
pennor, på hvilka sistnämnda finns vid roten en stor hvit flac,
som sträcker sig minst 7 mill. utöfver de svarta främre täck-
fjädrarna. Hecker ”) fann endast sådana exemplar på Sicilien
och ansåg dem för en egen art, hvilken han kallade Musc. me-
lanoptera. Hos ett så benämdt exemplar i Naumanns såmling |

*) Daunanns Nat. d. Vög. Deutschl. Th. XIII, s. 224. Tab. 352,
8. 1.

— 213 —

Cöthen kunde jag ej finna någon olikhet med våra. .De yngre
hannarna hafva smällpennorna bruna och den hvita rotfläcken
öfverskjuter knappast handtäckfjädrarna. Stjerten är äfven rent
svart, men på den yttre stjertpennan är utsidan oftast hvit.
Paonfläcken och halsbandet äro ej fullt så stora, den hvita och
svarta färgen öfverhufvud ej fullt så ren, som hos mycket
gamla. — Under föregående resor träffade jag fogeln i höstdrägt
d. 34 Juli och 27 Augusti. Den gamle hannens smällpennor
äro som om våren, dock utan all slitning. Stjerten deremot är
ej så svart och har på de 2—3 yttersta pennornas ytterfan, samt
på den förstas inre fan hvit kant. Armtäckfjädrarne äro försedde
blott med en smal ljus utkant. Den unge hannen i höstdrägten
skiljer sig genom en mindre, hvit rotflick på de brunsvarta
smällpennorna och de gråbruna, smalare och spetsigare stjert-
pennorna, hvaraf de tre yttre äfven bära hvit utkant. Armpen-
nornas spets är tecknad med en stor, hvitgul, inåt skaftet
dragen fläck. De gamla honorna utmärka sig äfven genom
bristen på armtäckfjädrarnes spetsfläckar från de unga. Ungen
i nästdrägten, som erhölls d 48 Juli, liknar mycket dem
af M. atricap., men den visar redan ett ljusare band kring
nacken, för öfrigt är färgen något mörkare. DA stjertpen-
norna hos hannarne höst och vår äro af så högst olika teck-
ning och till en del äfven form, är det lätt att inse, att äfven
de, jemte småfjädrarna, ombytas under vårruggningen, ett för-
hållande, som jag äfven iakttagit hos Motacilla flava. Under
parningstiden är Halsbandflugsnapparen en ganska flitig och
högljudd sångare. Sången låter uttryckt med ord ungefärligen
så: hvit, hvit, hit — tsih hety, tåa, tåa tsitt — tse tse
quing eller fink o. s. v. Vid fara hörs af båda makarna ett
långt draget ip eller diip, zeck, zeck. Fogeln är om våren
ovanligt rädd, och anländer till ön i början af Maj månad.

Muscicapa atricapilla LE. Vid Wamblingbo träffade Hr
Lunpsone ett par den 45 Maj. Sjelf träffade jag blott några
exemplar i höstdrägten d. 26 Aug. 1 denna, och hvad rugg-
ningsförhållandet beträffar, likoar arten mycket den föregående.

— U —

Rotfläcken på smällpennorna är likväl i alla drägter mindre än
hos denna.

Anthus rupestris, Niss. hade, den 5 Juni, på St. Corlsön,
under på hvarandra liggande stenar, ett stort bo med & nästan
klackfärdiga ägg. Boet består af torrt gräs, hvilket invändigt är
finare. Den 6 Juli funnos utflugna ungar.

Anthus pratensis, Bscust. var ej sällsynt på sterila, med
enbuskar beväxta trakter nära Öja och hade d. 46 Juli Aiyg-
färdiga ungar. Likaså var det med

Anthus campestris, Becast., som mest anträfflades vid
Sundre och nära Wisby.

Sylvia philomela, Becusr. hördes af Hr Lunpsors vid Öja
sjunga redan d. 48 Maj, nästan både natt och dag. Jag hörde
på samma ställe d. 8—142 Juni, 12—-16 hannar. Deras sång
var mycket liflig under eller efter regn. Den 16 Juli voro
nästan alla Näktergalar försvunna, blott en gammal syntes, och
en nyss utflugen ung hona blef skjuten. Denna är på öfver-
sidan gråbrun med gulaktiga fläckar som äro svarta i kanten;
undersidan grähvit med svartaktiga fjäderkanter. Vingarna Ijus-
bruna; stjerten rödbrun. Fogeln tyckes ej förekomma på annat
ställe än här på en omkrets af vid pass + mil.

Sylvia nisoria, Becasrt. höll sig i par med 4—5 nyss ut-
flugna ungar. Dessas smäfjädrar voro, liksom alla Currucasr-
ternas, mycket glesstråliga, gråa, på undersidan ljusare. De 2
yttersta stjertpennorna äro tecknade med en hvit, konisk Rück.
Iris hos de unga grähvit, hos honan grönbrun och hos hannen
ljusgul. De gamle varnade ungarna med ett nästan trummande
läte: tjäck, tjäck, trr, ter, trrrrrr!

‚Sylvia hortensis, Bscust. var allmän, men ingen Sylv. atrı-
capilla syntes till.

Sylvia hippolais, Late. bade, enligt Hr Lunnsone, d. 48
Mej vid Öja icke ankommit; d. 8 Juni var hon der ej sällsynt

och d. 46 Juli flög den ikring med sina ungar.
Fringilla domestica, L. utmärkte sig i sin sommardrägt,
d. 8 Juli, genom särdeles rena och lifliga färger, hvarigenom

— 275 —

den liknar de i södra Tyskland förekommande gräsparfvarna.
En varietet med mörkbrun halsfläck skjüts; den tycktes der ej
vara särdeles ovanlig.

Otis tarda, L. En hona blef skjuten i Maj 1850 vid
Bunga strand, och förvaras i Wisby Gymnasii samling,

(Då jag 1847 besökte Öland, erböll jag i Södra Möckleby,
hos en handlande, Lovén, stjertpennor efter en hanne af Otis
houbara, L. Fogeln sades vara skjuten tidigt på våren s. å.
på Allvaren nära Salberga. Artens hemland är Arabien och
Barbariet).

Hematopus ostralegus, L. »Marspiss» är alimän vid
hafsstränderna. Den 40 Juni funnos vid Hoburgen dunungar.
De voro på öfversidan grågula, ett smalt streck genom ögat,
ett oredigt öfver hjessan, 2 parallela på ryggens midt, 4 på
öfvergumpen och ett bredt på sidorna, som förenar sig vid stjer-
ten, svarta; framhalsen svartgrå, magen hvit.

Tringa subarquata, Nuss. En mindre flock af gamla,
rödbruna foglar visade sig redan d. 42 Juli vid Klinte; sanno-
likt voro de på återfärden från Norden.

Machetes pugnas, Cuv. »Purrhöns». Ett antal af omkring
20 hannar höllo sig d. 40 Juni vid Hoburgsstranden. Bo med:
ägg fanns d. 42 vid Längmyr; honorna flögo omkring dem un-
der ett eget djupt läte. På Ronemyr togos d. 46 Juni ungar
i dundrägt. Dessa voro på öfversidan betäckta med gulgrått
och svart dun, af hvilka det sistnämnda var prydt med hvita
spetsar. Undersidan är blekt ockragul.

-Totanus fuscus, Bscast. Ett par af denna art höll sig
d. 5 Juni vid stranden på Stora Carlsön, möjligtvis ännu under
flyttniogen.

Totanus glottis, Becssr. kläcker på de flesta stora myrar.
Den & Juli träffades vid Hästnäsmyr ett par med 4 utflugna
ungar. De gamla voro mycket rädda om dessa, och satte sig
under starkt skrik ofta på spetsen af höga granar.

Scolopar. gallinago, L. Om uppkomsten af det »gnäg-
gande» ljud, som åtföljer denna fogelns lekande flygt under par-

— 276 —

pingstiden, äro meningarna delade. Bzrosstzix trodde att det
frambringades genom näbben, Naumann och andra deremot att
det härrörde af vingarnas starka slag; men sedan Paariz i
Hannover *) iakttog, att fogeln låter höra sin bekanta sång
eller läte, som kan uttryckas med orden: jick jack, jick jack!
samtidigt med det gnäggande ljudet, tyckes det vara af-
gjordt, att det sednare ej frambringas genom strupen. Emed-
lertid märkte jag med förvåning att det surrande ljudet al-
drig kunde förnimmas när fogeln flyger uppåt, hvarvid stjerten
är ihoplagd, utan endast när den, i sned riktning. sänker
sig, då stjerten starkt utbredes, och stjertpennornas egna
form hos några med vår Beckasin närslägtade, utländska arter,
t. ex. Scolopax javensis, föranledde den förmodan att stjerten,
om ej ensam, dock i betydlig mån bidroge till ljudets fram-
bringande. Vid närmare undersökning af vår arts stjertpennor,
fann jag särdeles den första ganska eget byggd. Skaftet är
ovanligt styft, sabelformigt; de starkt med hvarandra förbundna,
mycket långa strålarna — de längsta uppnå nästan }-delar af
hela fanet — ligga likasom strängar längs åt skaftet. Bläser
man från främre sidan mot det breda fanet, så kommer det i

dallring och en ton höres, som, ehuru svagare, på det närmaste
liknar det bekanta »gnäggandets. Men för att fullt öfvertyga sig

att det är första pennan som frambringar det egna ljudet, behöf-

ver man blott försigtigt rycka ut en sådan, fästa spolen med en

fin sytråd vid en 13; aln lång och „5 tum tjock ståltråd; denna

åter fästes i en 1, aln lång käpp. Drar man nu pennan, med
sitt yttre fan vändt framåt, hastigt genom luften och gör derun-
der några korta ryckningar med. armen, föreställande vingarnes
darrande rörelse under flygten, så framkommer ljudet med den
mest förvånande likhet. Förfar man med den andra, mycket
mjukare stjertpennan på samma sätt, hörs ännu något svagt,
likartadt ljud, men med den tredje upphör det nästan helt och
hållet. Dylika ljud, men i en annan ton, erhållas då man ex-

') Nanmannia, It Bd, 1 H., s, 24

— 17 —

perimenterar med några utländska arters stjertpennor. Hos Sco-
lopax capensis och 8. frenata finnas 4 surrpennor på hvarje
sida, men deras form har mera likhet med dem hos Scolopax
major; Sc. javensis har 7—8, som äro ytterst smala och
ganska styfva. Då hos de olika könen dessa pennor hafva samma
form, är det klart att båda kunna frambringa ett surrande eller
gnäggande ljud. Enligt Prof. Nusson är sådant hos honan af
enkla Beckasinen redan observeradt. Det vore intressant om re-
sande ornithologer framdeles ville anställa observationer med de
utländska arterna, i fria naturen, och det torde då visa sig, att
deras gnäggande surrljud afviker betydligt från vår arts.

Scolopax major, L. anträffades d. 46 Juni på Ronemyr
med ungar i dundrägt. Formen af de 4 yttre stjertpennorna
på hvarje sida ger den förmodan, att äfven denna art kan fram-
bringa ett surrande ljud. -

Gallinula porzana, Lat. Den 49 Juni togs på Horn-
jennamyr en nykläckt unge, som var svart med grön skiftning;
näbben perlhvit, vid roten gulaktig, benen mörkt blyfärgade.
Den 48 Juli uppjagades på samma ställe en gammal, som dock
ej kunde fällas. Den förekommer på de flesta myrar.

Gallinula pusilla, Brcast., som ej förr blifvit funnen i
Sverige, togs tidigt på våren, medan ännu snö fanns, lefvande
i ett kök i Wisby. Det var en hanne, som i färgen något
liknar Vattenrallen, men är mycket mindre. Kroppens öfre delar
äro olivgulgråa, på ryggen med svarta långsstreck- och hvita
fläckar. Undersidan, hufvudets och halsens sidor inberäknade,
askeblå; några vingtäckare och undergumpens sidor med hvita
fläckar. Understjerttückarna hvitaktiga. Ben och näbb gröna.
Denne fogel är tämligen sällsynt i norra Tysklands kärr och
gräsbeväxta dammar; i det östra och sydöstra Europa skall han
vara allmän.

Sterna minuta, L. vistades i 3—4 par, d. 44 Juli på
Klinte-holmen. De flygfärdiga ungarna voro, genom de gamlas
beständiga skrik, ytterst rädda. Det lyckades dock slutligen er-
hålla en sådan jemte några gamla.

— 178 —

Sterna nigra, L. hade d. 46 Juli äfven flygga ungar,
bvaraf en blef skjuten. De gamle började redan anlägga vinter-
drägten. En banne hade på bjessan gråblåa, på pannan och
halsen många hvita nya fjädrar.

Larus ridibundus, L. »Svartshatts-Maven». Hr Lumpsong
fann denna ännu ej vid myrarna d. 44 Maj, men några höllo
sig vid hafsstranden. Den 40 Juni träffade jag dem allmänt i
Muskemyr, der de häckade. Deras bon, af torra växter på en
tufva, innehöllo 3 ägg. Båda makarna hade 3 klackfläckar, en
på bukens midt och 2 der bakom, på hvardera sidan. Den 16
Juli träffades på Hornjennamyr många utflugna ungar, hvaraf
några jemte de gamla skjötos, och en unge hittades i dundrägt.
Dennes vfversida var gulaktigt grå, beströdd på hjessan och hal-
sen med större tydliga, på ryggen med små oregelbundna fläckar.
Undersidan är hvit, hakan svartgrå. Näbb och ben gulaktigt
köttfärgade. De gamla foglarna hade på hufvudets främre då
slitna och urblekta fjäderkanter, hvilka voro hvitgrä. Fjädrarna

på bröstet och magen voro i stark ruggning och de aya hade
vacker röd anstrykning.

(Larus minutus, L. söktes äfven denna gång förgalves.
Adj. WaLiencren har i Naumannia *) uppgifvit att denna art ny-
ligen skulle blifvit funnen på Öland. Jag sjelf fann der 1847
blott den honom i färgen något liknande L. ridibundus. Engels-
mannen Hr Worızy reste, i anledning af denna uppgift, sistlidne
sommar till Öland men fann, under ett par månaders vistande,
ej heller Dvärgmåsen).

Graculus carbo, »Pelekanen» uppeböll sig äfven under

sommarn på L. Carlsön. Jag såg d. 6 Juli 2 exemplar som
voro ytterst skygga.

Anas Tadorna, L., »Jugäsr, hade på samma ställe under
en klippa ett bo med 9 ägg; det bestod endast af modrens
hvita dun, blandade med några bröstfjädrar.

*) Jahrgang 1855, 2:tes Qvart., s 133.

— 279 —

Anas querquedula, L. »Artand», hade tU. 40 Juni ägg i
Muskemyr; d. 4 Juli sköts en gammal hona vid Hästoäsowyr.
Vid samma tillfälle sköts en

Anas ereeca L. i dundrägt. Den var nägot försigkommen,
ty på skullrorna började fjädrarna framväxa. Från A. querque-
dula skiljer den sig lätt genom den 'jemnbreda nageln, hväken '
hos den förra är oval.

Anus acuta, L. På Ytterholmen nära Rone sågs bland
gräs, en hona med ungar i dundrägt, hvaraf en togs. Den liknar
mycket ungen af A. boschas, hvilken sköts på samma ställe,
men öfversidan är ej olivbrun utan gråbrun, undersidan och de
Jjusa strecken och fläckarne ej gulaktiga, utan gråhvita, det mörka
strecket genom ögat otydligt, det hvita på ryggen längre, samt
hela kroppen spensligare m. m.

Fuliqula eristata, Stare. fanns d. 40 Juni vid Muskemyr
i flera par. Några bo bittades, ett med 42 ägg; d. Ik Juli såg
jag derstädes ingen enda, men en half mil derifrån, vid Ho-
burgsstranden, en hona som nedtryckte sig på en sten i vattnet.
Sedan hon var skjuten och vinden dref henne mot landet, sam
en nykläckt unge med mycken rädsla efter henne Sannolikt
hade modren burit dit ungen. Naumann") har beskrifvit och _
afbildat dundrägten af denna art med en stor trekantig hvit
pennfläck. En sådan fins hvarken hos det nyssnämnda exempl,
eller andra från Lappland. Öfre sidan är mörkt olivbran, på
pannan och vingarna något ljusare, undersidan gulaktigt hvit,
kräfven olivgrå. Iris hvitgrå.

Podiceps auritus Ling. Hr Lunppore såg af »Silkeslom-
men» flera par redan d. 47 Maj vid Muskemyr i full vårdrägt,
hvilken d. 40 Juni ej tycktes vara förändrad. Jag hittade då
ett flytande, Jöst bland agen fästadt bo, bestående af en hop
sammanlagda vattenväxter, ganska platt, så att üggen, 6 tillan-
talet, nästan vidrörde vattnet. Äggen voro rufvade, men ungarna
deruti voro ganska olika utvecklade. Den 44 duli bura de gamla

”) I, c. Th Xll, =» 67, Tal. 3$0, f. 5,

— 280 —

sommardrägten. Jag sköt en hona, som sam på vattnet nära
åtskilliga der befintliga växter, men upptog henne ej straxt. Efter
en stund märktes i hennes närhet en dununge; sedan äfven den
var skjuten, upptogs honan, från hvilken nedföll en liten unge,
som, dold under vingen, äfven blifvit träffad af skottet. Snart
bördes på afständ ett &nt pipande, hvilket härrörde af en 3:dje
alldeles nykläckt unge, som kröp på kanten af boet. I midten
af detsamma låg ett ägg qvar, hvilket efter tjenlig bebandling,
på andra dygnet äfven utkläcktes. Sannolikt börjar ungen genast
efter äggets värpande utveckla sig, utan moderns trägna ruf-
oing, i följd hvaraf den olika kläckningen uppkommer. För
att öfvertyga mig om ungen verkligen kunde dölja sig under
modren, sattes den bredvid den döda fogeln; straxt började
den lilla borra sig in i fjädrarna och gömde sig under vingen.
Dundrägten är ganska vacker. Öfre sidan glänsande svart,
bufvudet och halsen med många hvita, långs gående, ibland af-
bratna band, hvilka på hufvudets sidor och under hakan hafva
en röd anstrykning; långs åt ryggen sträcka sig åtta smala
gråhvita band. Undersidan, från bröstet, hvit. En liten bar
flick på pannan cinoberröd, tygeln brunröd: näbben vid roten
röd, spetsen svartaktig med en hvit kalkupphöjning. Iris röd-
aktig. Benen invändigt hvitgrä-, utvändigt svartaktiga. Magen
hos de gamla innehöll vatteninsecter, t. ex. Halipli, Hydropori,
Hydrobii, Donaciae, några rudimenter af växter och ett an-
tal af smäfjädrar. Hos de 2 först kläckta ungarna var ma-
gen redan fullproppad med samma ämnen, och då deribland
äfven fanns fjäder af de gamla, är det sannolikt att ungarna i
början matas af dessa.

Uria grylle, Lata. »Grotel eller Grautel». I en klyfta
under en hög af öfver hvarandra kastade klippor, tog jag på
L. Carlsön d. 5 Juli en hona, jemte sina 2 nykläckta ungar,
på bar sten utan tecken till bo. Ungarna voro svarta, inunder
något gråaktiga. Hvar och en af dem hade en liten Blennius
viviparus i matstrupen, hvilkens nedåt vända hufvud till en del

— 280 —

var upplöst. Framför den långa ingången till bostället låg ett
skämdt ägg, hvilket den gamla sannolikt hade skjutit ut.

Uria trosle, Late. »Spissnäbb» sågs på samma ö sparsamt;
den var sysselsatt, likasom den ' allmänna

Alca torda, L. »Törden» att bära mat åt sina, i otillgäng-
liga bergskrefvor dolda ungar.

Genom Hr’ Consul Cuusszur, som med nit fortfar att till-
varataga ovanligare foglar, erhöll jag uppgift på sex für Gottland
nya arter, hvaraf två i det föregående redan blifvit nämnda.
Med tillägg af ännu en, som förut fanns i Musei samling, äro
dessa sju arter följande:

Strix Tengmalmi, Febr. 4856.
Otis tarda, Maj 1850.
Rallus aquaticus, Juni.
Gallinula chloropus, Våren 4853.
» pusilla, » 4852.
Fuligula nigra, April 4854.
Larus eburneus jun, Våren 41854. (Werrzersrnc).
I de förut meddelade förteckaingarna *) böra följande rät-
telser göras:

Att Circus pallidus Svzzs och ej C. cineraceus blifvit
skjuten på ön, är redan anmärkt i denna tidskrift d. &, s. 74.
Strix nisoria skjöts ej i Juli utan tidigt på våren.

Sylvia atricapilla har genom namnförvexling med Musc.
atric. blifvit upptagen. Osäkert är äfven förekommandet af

Coturnix vulgaris, som Hr Causerun trodde sig hafva
hört. Beskrifningen på lätet, hvilken jag nu af honom erhöll,
liknade alls icke vaktelns.

De iakttagelser jag haft tillfälle att anställa öfver Däggdjur
och Amfibier på Gottland äro ännu ofullständiga; de arter, som
hittills blifvit der observerade äro följande:

*) Akad. Öfvers. 1856, s. 223 och 1849, s. 205.

— 183 —
Däggdjur:
Vespertiho auritus, Lin.
” pipistrellus, Daus.
Canis vulpes, L.
Mustela ermmea, L.
Phoca vitulina, Lin.
Halichoerus grypus, Nitss. Fabr.
Erinaceus europsus, L.
Sorex, en art. hvilkens läte jag hörde.
Lepus canescens, Nıuss.
Sciurus vulgaris, L.
Mus decumanus, Pau.
.» musculus, L.
Amfibier:
Lacerta vivipara, Jacgeın.
Coluber natrix, L.
Vipera berus, L.
Rana temporaria, L.
» arvalis, Nıuss.
?Pelobates fuscus, Wacı. (Enligt Niusson).
Bufo vulgaris, Laun.
» variabilis, Mean.
?Triton cristatus, Lave.»

Förteoitiitsey Ufer bövker weh oknifler een
till Velenshaps- Akademiens Biblielhen.

(Fortsätin. fr. sid. 270.)
Af Administration des Mines de Russie.

Annales de l’Observatoire physique central de Russie. Annde 1853:
1, 2. |

Af Författarne.
Deswanrıs, P. T., Nouvelle vaccination préservative de la Fiövre jaune

et du Cholera. Bordeaux 1855, 8:0.

v. Hevouın, Te., Systematische Uebersicht der Vögel Nordost-Afrikas,
Wien 1856, 8:0.

Jıcoozus, W. H., Du mouvement imprimé å DFeiguille aimantée par
Pinfluence subite de la lumidre du soleil. Copenh. 1856, 8:0.

Mzoıno, H., Compte rendu des Travaux sur le cadre nosologique des
dects. Paris 1856, 8:0.

Pırusteot, C., Om stål och stälarbeten. Stockh. 1856, 8:0.
Pusı, T., De la Catalepsie. Paris 1856, 4:0.

— 18 —

Siblscher NU Rikols Neturkisterishe Milsseee

Zoologiska afdelningen.
Den 10 December.
Af H. K. H. Prinsessan Eugenie.
En Fringilla detruncata Licht.
Af Medicinal-Rädet M. af Pontin.
En Fringilla hybrida: spino-canaria.
Af Professor Huss.
En Psittscus undulatus.

Botaniska afdelningen.

Af Hr A. Lindroth.
En betydligare samling af svenska växter från åtskilliga lokaler.

Mineralogiska afdelningen.

Af Handlanden Svenson i Austin i Texas, genom Hr Minister-
Residenten Sibbern.

En guldhaltig qvartz-stuff.

Tryckfel i Oktoberhäftet.
Står : Läs: 3
Sid. 181 rad. 5 nedifr. "gem res "em
» 1822 » 8 » Ila+n)....ITa+p).

8 » » 14 »” =... ..... =—1

285

Meteorologiska Observationer å Stockholms Observatorium
| i Maj 1856.
I

Barometern Thermometern 4
ill 09. - Vindarna.
fr Ca a:
Ki. 6 1 Kl. 2 | Kl. 9 | Kl. 6 | Kl. 2 | Kl. 9 | KI. 6 | KL. 2|K.9| 5
f. m. | em. | em. f. m. e. m. e. m. f. m. | em. e. m. I
1 | 25,24 | 25,24 | 25,25 | — 10 | + 041 + 0%8| N.O. | N.O. N.O.
2 125,21 | 25,26 | 25,31 | + 0,31 + 211 + 1,81 n.o. | N.O. |0.N.O.
ı 3 125,26 | 25,29 | 25,33 | + 1,61 + 1,0 | + 0,4 | N.O. | N.N.O. | N.N.O.
| & 125,39 | 25,46 | 25,49 0,0 I +02 | — 10|XN.N.O.| N. N.
5 125,47 | 25,49 | 25,52 0,0 | -+ 2,2 | + 1,2 I N.N.O. | N.N.O.]N.N.O.
6 125,48 | 25,46 | 25,42 | — 0,7 I + 4,0 | + 10|n.NO.| N. N.
7 125,35 1 25,37 | 25,44 | + 0,21 + 7,11 + 3,01] N. |N.N.o.|N.No.| —
8 | 25,57 | 25,70 | 25,82 | + 3,0 I + 7,2 | + 1,0 | N.N.O. | N.N.O. |n.N.o.| —
9 1 25,83 | 25,93 | 25,94 | + 4,0 | + 7,01 + 5,0 | — |0.N.0. |0.N.0.]| —
10 | 25,94 | 25,88 | 25,82 | + 4,0 | + 90| + 3,0] 0. I O.S.0.] 8.0. | —
11 125,76 | 25,68 | 25,66 |+ 3,5 | +15,5 | + 7,2 | — 1 s.s.0.| — | —
12 | 25,59 | 25,56 | 25,54 | + 5,8 | +17,2 | + 9,5 | — | — [5.50.| —
13 | 25,51 | 25,49 | 25,47 | + 9,8 | +19,5 | +10,5 | — | S.S.0. S. —
14 1235,44 | 25,39 25,33 | +11,5 | +21,0 | 4130| — | Ss |8.8.0.
15 | 25,24 | 25,23 | 25,23 | +11,0 | +13,3 | 4115| — | 5 | — | Rega
16 | 25,17 | 25,13 | 25,11 | +11,1 | +13,21 +z11,1| — | — | —
17 | 35,09 ! 25,03 | 25,05 | + 6,61 + 7,21 + 6,1| N.O. N. N.
18 | 25,09 | 25,13 | 25,13 | + 6,0 | +14,6 | +10,0 |v.s.v.| — | 0. |BHalfkl,
19 | 25,16 | 25,20 | 25,21 | +10,5 I +13,3 | + 7,0 | v.s.v. | S.S.O. | 0.8.0. | Malet
20 | 25,21 | 25,25 | 25,30 I + 6,5 I +12,0 | + 6,0 I 0.5.0. | S.S.O. | 0.5.0. | Regn
21 1 25,28 | 25,29 | 25,29 | + 5,7 I + 7,7 | + 5,0 I N.N.O.] N. [N.N.V
22 125,18 | 25,18 | 25,21 | + 5,9 | + 6,0 I + 3,0 | V.N.V. | V.N.V.| V.N.V
23 | 25,24 | 25,26 | 25,29 | + 3,0 | + 6,3 | + 5,0 | N.V. [n.w.v.|n.n.o.| Mulet
24 | 25,29 | 25,29 | 25,30 I + 3,0 I +10,1| + 6,0 IN.N.V.] 0.5.0. | S.S.0. | Klart
25 | 25,27 | 25,28 | 25,30 I + 5,6 I +11,0 I + 861 S.0. | — IN.N.O. | Regn
26 | 25,27 | 25,25 | 25,20 I + 7,0 I +15,4 | + 9,0 I N.N.O. | N.N.O.] N. | Halfkl
27 | 2504 | 24,96 | 24,99 | + 8,21 + 9,01 + 6,01 N. N. IN.N.V. | Rega
28 | 25,01 | 25,08 | 25,16 | + 8,0 | +12,1 | +123,5 I N.N.V.| V.N.V. | V.S.V. | Malet
29 | 25,24 | 25,29 | 25,31 | +13,0 | +15,0 | +12,3 | v.s.v. | v.s.v.] — | Klart
30 | 25,39 | 25,45 1 25,53 | + 911 +15,0 | + 3,0 |N.N.O.|IN.N.V.]| — | —
25,71 1235,72 | + 811 +122| + 7,0

25,363

25,373| +5"49

+990

+7"17
Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 13. N:o 9 & 10.

Nederbörden == 3,085 decim.tum.

6

— 286 —
ı Juni 1856.

reducerad till 0°. Thermometern Vindarna. PR 3 |
Decimaltum. 5 = Ä
‚6|K1.2TKL9IKL6IKL2IKI.S| Fi
. m. .m. . m. .m. | e.m. em. | f.m. e.m. .m. I
1 25,67 | 25 + 8'0
2 | 25,52 | 25,46 +12,5|0.N0.| Ss. | SSV.
3 125,38 | 35,32 +13,2 | 3.5.v.| sv. | SV. | Regn |
4 1 25,23 | 25,29 +15,6 | V.S.V. | V.S.V. | V.S.V. ] Klart |
5 1235,28 | 25,23 + 8,2 | v.S.V.}V.5.v. | N.N.V.| Regn
6 | 25,33 | 25,41 +10,0 |IN.N.V N N. I Klar '
7 125,52 | 25,53 +11,0 IN.N.v.}v.s.v.} Ss
8 1235,44 | 25,41 +11,0| V s.v. | V.SV.|] —
9 | 25,44 | 25,45 | 25,39 | +13,0 | +17,0 | +12,1 |o.n.o. } 0.5.0.'| 5.5.0. | Regn
10 | 25,34 | 25,34 | 25,33 | +10,5 | +17,4 | +14,5 | S.S.V. I V.S.V. I V.S.V.| Klart
11 | 25,35 | 25,39 | 25,43 | +12,0 | +19,0 1 +158| v. IvV.N.VIvVNVI —
12 | 25,48 | 25,44 | 25,40 | +14,5 | +21,1 | +17,1 | V.S.V. | V.S.V.] S.S.v. | Halfkl.

14 | 25,27 | 25,29 | 25,21 | +13,2 | +17,5 | +14,5 | V.S.V. | 0.80. | 5.5.0.
15 | 25,29 | 25,29 | 25,35 | +15,0 | +20,0 | +13,0 | V.S.V. | V.S.V. | V.S.V. | Klan
16 | 25,43 | 25,50 | 25,52 | +12,2 | +17,6 | +14,1 | V.N.V.) Vv. Vv.
17 | 25,51 | 25,44 125,38 | +16,1 | +19,5 | +13,5 | v.s.v.|v.sv.| Ss.
18 | 25,30 | 25,27 | 25,31 | +14,01 +19,0| +16,0) s. | V.S.V. | S.S.V. |Halfkl.
19 | 25,32 | 25,29 1 35,22 | +11,9 I +195 | +14,2 1 s.5.v.} — | —
20 | 25,29 | 25,38 | 25,42 | +14,3 I +220 | +15,0 | V.S.V. | V.S.V. | S.so. | —
21 | 25,43 | 25,39 | 25,30 | +17,0 | +19,5 | +13,8| S. | 8.5.0.) 8.80.
22 | 25,31 | 25,34 | 25,34 | +13,9 | +17,0 | 414,0 | V.S.V. | V.S.V. | V.S.V.]| Malet
23 | 25,27 1 25,26 | 25,26 | 415,0 | +18,2 | + 9,0 | S.S.V. | SSV.) mM. | Rego
24 | 25,28 125,29 | 25,27 I + 7,6 | + 6,4 | + 6,5 | N. ‚N. N.
25 } 25,23 | 25,28 | 25,31 | +11,0| +17,0 | +170| N. N. | — | Klart
26 | 25,25 | 25,18 | 25,24 | +13,3 | +23,2 | +15,2 | as.v. | v.s.v.| N.O.
27 | 25,39 | 25,37 | 25,30 | +14,5 | +21,1 | 418,5 | N.N.o.} v.s.v.|ss.v.} —
28 | 25,22 | 25,27 | 25,22 | +15,7 | +20,0 | +45,7 |v.s.v.} Vv. —
29 I 25,18 | 25,20 | 25,30 | +13,5 | +16,1 | 4-12,0 | — O0. IN.N.V. | Halfkl.
30 1 25,35 | 25,30 | 35,24 | +11,0 | +164 | 410,0 I V.N.V. I Vv. N.V. | V.N.V.
25,355] 25,350] 25,342] 4 1273 | +17°36| + 13°20

——L s— tt Nederbörden = 1,168 dec. tum.
25,349 +14'45

13 | 25,31 | 25,23 | 25,24 +14,2 | +17,1 I +15,0 | S.S.V. | V.S.V. | V.S.V. | Rega

STOCKHOLM, 1857. P. A. NORSTEDT & SÖNER.