Skip to main content

Full text of "Öfversigt af kongl. vetenskaps-akademiens forhandlingar, Volume 22"

See other formats 


This  is  a  digital  copy  of  a  book  that  was  preserved  for  generations  on  library  shelves  before  it  was  carefully  scanned  by  Google  as  part  of  a  project 
to  make  the  world's  books  discoverable  online. 

It  has  survived  long  enough  for  the  copyright  to  expire  and  the  book  to  enter  the  public  domain.  A  public  domain  book  is  one  that  was  never  subject 
to  copyright  or  whose  legal  copyright  term  has  expired.  Whether  a  book  is  in  the  public  domain  may  vary  country  to  country.  Public  domain  books 
are  our  gateways  to  the  past,  representing  a  wealth  of  history,  culture  and  knowledge  that's  often  difficult  to  discover. 

Marks,  notations  and  other  marginalia  present  in  the  original  volume  will  appear  in  this  filé  -  a  reminder  of  this  book's  long  journey  from  the 
publisher  to  a  library  and  finally  to  you. 

Usage  guidelines 

Google  is  proud  to  partner  with  libraries  to  digitize  public  domain  materials  and  make  them  widely  accessible.  Public  domain  books  belong  to  the 
public  and  we  are  merely  their  custodians.  Nevertheless,  this  work  is  expensive,  so  in  order  to  keep  providing  this  resource,  we  have  taken  steps  to 
prevent  abuse  by  commercial  parties,  including  placing  technical  restrictions  on  automated  querying. 

We  also  ask  that  you: 

+  Make  non-commercial  use  of  the  filés  We  designed  Google  Book  Search  for  use  by  individuals,  and  we  request  that  you  use  these  filés  for 
personal,  non-commercial  purposes. 

+  Refrainfrom  automated  querying  Do  not  send  automated  queries  of  any  sort  to  Google's  system:  If  you  are  conducting  research  on  machine 
translation,  optical  character  recognition  or  other  areas  where  access  to  a  large  amount  of  text  is  helpful,  please  contact  us.  We  encourage  the 
use  of  public  domain  materials  for  these  purposes  and  may  be  able  to  help. 

+  Maintain  attribution  The  Google  "watermark"  you  see  on  each  filé  is  essential  for  informing  people  about  this  project  and  helping  them  find 
additional  materials  through  Google  Book  Search.  Please  do  not  remove  it. 

+  Keep  it  legal  Whatever  your  use,  remember  that  you  are  responsible  for  ensuring  that  what  you  are  doing  is  legal.  Do  not  assume  that  just 
because  we  believe  a  book  is  in  the  public  domain  for  users  in  the  United  States,  that  the  work  is  also  in  the  public  domain  for  users  in  other 
countries.  Whether  a  book  is  still  in  copyright  varies  from  country  to  country,  and  we  can't  offer  guidance  on  whether  any  specific  use  of 
any  specific  book  is  allowed.  Please  do  not  assume  that  a  book's  appearance  in  Google  Book  Search  means  it  can  be  used  in  any  manner 
any  where  in  the  world.  Copyright  infringement  liability  can  be  quite  severe. 

About  Google  Book  Search 

Google's  mission  is  to  organize  the  world's  information  and  to  make  it  universally  accessible  and  useful.  Google  Book  Search  helps  readers 
discover  the  world's  books  while  helping  authors  and  publishers  reach  new  audiences.  You  can  search  through  the  full  text  of  this  book  on  the  web 


at|http  :  //books  .  google  .  com/ 


J         6 


v.  \^Åy<hÅ'' 


v 


■',  ^?  '1/ 


7 


C,;'i^>: 


Öfversigt  afkongl. 
vetenskaps-akademiens ... 

Kunal.  Svenska  vetenskapsakademien 


u:>^ 


VI  \  /Jr  -i/d  by  Google '<;/ 


lOogle 


Digiti 


zed  by  Google 


Digitized  by 


Google 


Digitized  by 


Google 


Digitized  by 


Google 


ÖFVERSIGT 


AP 


KONGL.    VETENSKAPS-AKADEMIENS 

A 

FÖRHANDLINGAR. 


TJUGONDEANDRA  ÅRGÅNGEN. 

1865. 


MED  FYRTIOTVÅ  TAFLOR. 


STOCKHOLM,    1866. 

P.    A.    NORSTEDT    L    SÖNER, 
Konfl.  Boktryckare. 


Digitized  by 


God^gle 


LSoc43ÄJ.40 


t^U-     '^/tauu/^  ^UcCclU.Å.  ^iuz<A^^-"-'/ 


Digitized  by 


Google 


INNEHÅLL. 


UtlOriiga  QppMUMT  Iro  beteckaadé  med  tn  afterlsk. 

Sia. 

L^EtssOK,  re»  i  Lapland. 1. 

nf.  OftSTED,  om  fruktifikations  organer  hos  svampar 414. 

ref.  Daiwim,  om  sliDgerräztenia 509. 

UuÄ,  Yttcijordens  och  Bidyment  tpectra 269. 

-  Kemiska  meddelanden 413. 

-  GidoliDitena    apectmm 481. 

-  forinr  foMila  djor 481. 

Sebg,  Sckeatziflka  räknemaskinen  L 

-  Srerigea  befolkning  1700-1860 269. 

-  Sparbankerna  i  Sverige 615. 

-  Method  att  beräkna  folkmängden  längre  tid  tillbaka 615. 

^ÖKLDie,  Fonrierska  serierna  511. 

BoHfiiAK,  Nenropteremas  systematik 113. 

resa  i  Skäne  481. 

Spetsbergens  insektfanna 563. 

BnsEwrrz  och  Lvthander,  Thialdin-salter 337. 

Xrrt,  Brom-  och  jodhaltiga  ammon.  platina-föreningar 487. 

DåHusDEm,  mättad   Tattenlngas  mekaniska  effekt  under  dess  expansion ... .  197. 

Diro,  approiimatiT  kabatnr 415. 

EDU-5D,  hafsisens  bildning 207. 

qrantitatir  bestämning  af  Tärmefenomen 295,  509. 

frigan  om  Fayes  komet 481. 

och  Ullgken,  alkoholhalten  i  vin 482. 

och  Wkede,  handvågar  for  arméens  behof 616. 

Etot,  reseberättelse 213. 

Gou,  Spetsbergens  Amfipoder 517. 

Bfilbom,  Lule  lappmarks  lichener 451. 

Hjaimaison,  insänder  konkylier 581. 

flouisiiM,  K.,  Ijndvigsbildningen  i  rör 193,  421. 

Huss,  pllbyggnader  i  Schweitz 1. 

-  ethaografiska  samlingar 193. 

Igelsteöm,  Chondroarsenit   3. 

nya  säUsynU  mineralier 227,  413,  605. 

KofBiiQ,  Annnlata  nova 1€7,  239. 

IiLUEHöoK,  stormen  den  5  NoTember  1864 617. 

Li5DBxi6,  rextmorfologiska  iakttagelser 501. 

Lt5DHA6EH,  firmedilatationen  hos  basmätningsstänger 193. 

longitndsbestämningar 509. 

och  IsTBAND  Bestemmelse,  af  Bredde  og  Lsengde  ., 581. 

'LncnsTiöii,  Zoantharia  mgosa 271. 

loTtH,  fossilt  trä  ur  glacialgros 414. 

MuMoim,  nordiska  hafs-annulater 51,  181,  355. 


Digitized  by 


Google 


IV  .  I 

S£ 
'MicuA.ELSON  och  LiPPMAN,  om  Benzylidenbromid S4i 

inverkan  af  brom-ättikfyra  på  anilin 59J 

'MÖLLER,  elementer  och  efemerid  for  Fayes  komet 215,  484 

Nordenskiöld,  Spetsbergens  geognosi j 

meteorstenar  i  Riks-Museum  193,  41 

Cnprit  firån  Jordåsen 411 

Paykull,  mineralier  från  Island  6 

*RiNMAK,  smältningsTärmet  ho»  tackjern 3! 

• qväfvehalten  i  st&l  och  tackjern 443 

'RUBENSON,  stormen  den  80  Maj  1865 439 

'Smitt,  hafebryozoemas  utveckling  och  fettkroppar    S 

•  Skandinaviens  hafs-bryoz oer lli 

Reseberättelse  afgifven  

'Stenhammar,  Lafsrters  sjnonomi 231 

•StIl,  Homoptera  nova  1.  minus  cognita 1- 

Sundevall,  om  fisket  i  Venern    1 

fossila   djur  från  permiska  formationen  48 

bon  af  Cassicus  icteronotus 61i 

Ullqren   och  Edlund,  alkoholhalten  i  vin  

*Wallenoren,  Svenska  Neuroptera 143j 

*Ve8TERLUND,  Malakologiska  iakttagelser 537i 

Wrede  och  Edlund,  handvågar  för  arméens  behof 616J 

'Åstrand,  Approximations-method  för  tids-  och  longitndsbestämningar 583 

Sekreterarens  berättelse  på  högtidsdagen    255. 

Prsesidium  öfverlemnas  af  Hr  Lilliehöök  till  Hr  Thulstrup 214 

Med  döden  afgångne  ledamöter:  Enke,  481;  Fahraus  J.  F.,  114;  Gtllen- 
KRooK,  414;  Hedenboro,  481;  Hooker,  481;  Ktlbero,  581;  Leon 
DuFouR,  270. 

Invalde  ledamöter:  Darwin,  582;  Fries,  Th.,  582;  Hansen,  214;  Scuwei- 
OAARD,  509. 

Afhandlingar  inlemnade:  Cleve,  213,  414;  Holmoren,  213;  Lindman,  2, 
213;  Lindström,  581;  Malmsten,  213;  Nordenskiöld,  269;  Norden- 
skiöld och  Dunér,  414;  Zetterstedt,  194,  213,  660;  Ångström  och 
Thalén,  113,  194. 

Reseanslag:  Lindberg,  Zetterstedt,  Ljunoman,  Vesterlund 194. 

Letterstedtska  anslaget:    Krok 114. 

Belöningar:    Letterstedtska:  Wright  och  Sundeyall,  113;  Kullbero,  114. 

-  Fermerska:  Holmgren,  H.,  194.  —  Lindbomska:  Lano,  194.  —  Flor- 
manska:  Smitt,  194.  —  Wallmarkska:  Holmgren>  H.,  Ångström  och 
Thalén,  581. 

Meteorologiska  jonmaler 213,  482. 

Utbyte   af  skrifter 270,510. 

Skänker  till  Akademiens  Bibliothek:  2,  111,  114,  166,  195,  214,  230,  270,  326, 
336,  414,  420,  438.  442,  482,  506.  510,  578,  582,  598,  604,  616,  641. 

Skänker  till  Riksmuseum:  Zoologiska  afdelningen:  479,  508,  604,  614  —  Bo- 
taniska afdelningen:  180,  1%,  479,  507,  643.  —  Palseontologiska  afdelnin- 
gen: 230,  481. 


Digiti 


zed  by  Google 


ÖFVERSIGT 


AP 

,KONÖL.  VETiENSKAPS-AKADEMIENS; 


FÖRHANDLINGAR. 


TJUGONUEANDllA    ÅRGÅNGEN. 


ises. 


STOCKHOLM,   18CG. 
P.  A.  Xorttadt  b  SOner,  KoDgl.  Boklryckitre. 


Digitized  by 


Google 


Digitized  by 


Google 


ÖFYERSIGT 

Af 

KONGL.  VETENSKAPS-AKADEMIENS 

FÖRHANDLINGAR. 
Årg.  22.  1865.  Jls  1. 

Onsdagen  den  11  Januari. 


Hr  Berg  förelade  ett  nyligen,  nnder  ledning  af  Dr  William 
Farr,  af  General  Registry  Office  i  London  utgifvet  arbete,  inne- 
hållande lifslängds-  och  dödlighetstabeller,  uträknade  medelst 
Scheotziska  räknemaskinen,  samt  framhöll,  såväl  ur  detta  arbete, 
som  ur  bref  från  Dr  Farr  det  stora  erkännande  denna  maskin 
rönt  af  Englands  vetenskapsmän. 

Hr  Huss  refererade  de  senaste  undersökningarna  rörande  de 
s.  k.  pålbygguaderna  i  de  schweitziska  sjöarne,  samt  de  på  dessa 
fyod  grundade  åsigter  om  uriuvånarnes  i  Schweitz  härkomst,  lefnads- 
sätt  och  kultur,  m.  m. 

Hr  S.  LovÉN  redogjorde  för  den  berättelse  Docenten  F.  A. 
Smitt  afgifvit  om  den  undersökning  öfver  Östersjöns  fauna  af 
lägre  djur,  hvilken  han  under  sistlidet  års  sommar  utfört  med 
anslag  af  Letterstedtska  fonden. 

Hr  Nordenskiöld  skildrade  de  geognostiska  förhållandena 
i  de  delar  af  Spetsbergen,  som  besöktes  af  den  senaste  Spets- 
bergsexpeditionen, och  förevisade  åtskilliga  derifrån  hemförda  för- 
steningar,  bland  hvilka  en  i  jurabildningen  funnen  saurieart. 

Sekreteraren  meddelade  en  af  Gruf-Ingeniören  L.  I.  Igel- 
ström  insänd  uppsats:  Chondroarsenit,  ett  nytt  mineral  från 
Pajsbergs  jern-  och  manganmalmgrufva  i  Vermland.  * 

Hr  Andersson  aflemnade  berättelse  öfver  sin  med  anslag 
af  Akademien  under  förlidet  års  sommar  utförda  resa  till  Lapp- 
marken. 


Digitized  by 


Google 


Hr  Lindman  hade  inlemnat  en  afhandling:  ^^BestämniDg  af 
några  fnnctioners  högre  derivater,  samt  åtskilHga  derined  samman- 
hängande definita  integraler'*,  hvilken  remitterades  till  Hrr  C.  J. 
Malmsten  och  Edlund. 

Följande  skänker  anmältes: 


TUl  Yeteiskaps-iktdeiiieis  IIMtothek. 

Från  K,  Franska  Regeringen. 
Annales  des  Mines,  1814 1  1,  2. 

Från  B.  Astronomcal  Society  t  London. 
Memoirs,  VoL  32. 

Från  Anthropological  Society  t  London. 
Anthropological  Keview,  N:o  6,  7. 

Från  Société  Géologique  i  Paris. 
Bulletin,  T.  21 1  14—23. 

Från  Istituto  R,  di  Scienze  etc.  i  Milano. 

Memorie,  Vol.  %\  5. 

Rendicouto.  Classe  di  Scienze  matematiche  etc.  Vol.  Ii  1 — 5. 

»  »       »   Lcttere  etc.  Vol.  It  1 — 4. 

Annuario,  1864. 

Från  Istituto  R.  di  Scienze  i  Venedig. 
Atti.  Ser.  3:a,  T.  %x  5—8. 

Från  Observatoire  Physique  centrale  de  Russie  i  St.  Petersburg. 

Annales,  18C«s  1,  2.  18Ch  1,  2. 

Compte  Bendu,  1861,  62,  63. 

MuLLEB,    F.    Uber    die    Vorherbestimmung    der    Stiirme.  St.  Petersb. 
1864.  4:0. 

Från  R.  Äcadetnia  de  Ciencias  i  Madrid. 

emorias.  Ser.  1.  T.  It  2. 

(Förta.). 


Digitized  by 


Google 


Kondroarsenit,  ett  nytt  mineral  från  Pajsbergs  jern- 

och  manganmalmsgrufva  i  Wermland. 

Af  L.  J.  Igelstrom. 

[Meddeladt  den  U  JanoAri  ises.] 

Med  detta  namn  har  jag  belagt  ett  vid  Pajsbergd  jern-  och 
raanganmalmsgrufva  i  Wermland  förekommande  vattenhaltigt  man- 
ganoxidolarseniat,  som  sitter  såsom  små,  gula,  eller  rödgala, 
genomskinliga  korn  inströdt  i  en  Tungspat,  hvilken  bildar  ådror 
i  den  vid  grofvan  förekommande  Hausmannit-brunstensmalmen. 

Namnet  påminner  om  kondrodit,  med  hvilket  mineral  kon- 
drodarseniten  har  stor  yttre  likhet,  så  till  fSrekomstsätt,  som  tifl 
fårg  och  genomskinlighetsgrad,  —  för  öfHgt  derom  att  det  inne- 
håller arsenik. 

Några  tydliga  kristaller  eller  några  kristallytor  har  mineralet 
ej  visat  sig  ega,  åtminstone  såvidt  hittills  kunnat  uppdagas,  utan 
sitter  det  i  derba  korn,  som  äro  sköra  och  hafva  hartzartadt 
brott.    Hårdheten  är  ungefär  lika  med  kalkspatens. 

Dess  blåsrdrsförhållanden  Sro  följande:  på  kol  smälter  mi- 
neralet lätt  till  en  svart,  ej  magnetbk  kula,  och  om  smältningen 
verkställes  i  reduktionslågan,  utvecklas  stark  arseniklukt;  intet 
beslag  märkes;  i  kolf  dekrepiterar  ämnet  och  blifver  svart, 
under  afgif vande  af  vatten,  som  ej  rodnar  lackmuspapper;  med 
borax  på  platinatråd  erLålles  endast  manganens  reaktioner. 

Förhållandet  för  syror  är  följande:  Det  löses  lätt  till  och  med 
i  utspädd  klorväte-  och  salpetersyra,  till  en  klar  lösning.  Om 
denna  öfvermättas  med  kaustik  ammoniak,  så  uppstår  en  ymnig 
hvit,  kornigt^flockig  fyllning  af  arseniksyrad  manganoxidal,  hvil- 
ken småningom,  i  öppet  kgrl  och  vid  filtrering,  bKfVer  brunröd^ 
Den  genomgångna  vätskan  ger,  om  den  försattes  med  hydrotion- 
ammoniak,  en  f&llning  af  köttröd  svafvelmangan,  och  innehåller 
Tor  öfrigt  små  qvantiteter  af  kalk-  och  talkjord. 

öftfert.  af  K.  Vei.-Akad.  Fih-h,   1863.     K:o  U 


Digiti 


zed  by  Google 


4  L.   J.    IGELSTROM. 

Jag  har  qvalitativt  pröfvat  mineralet  på  koppar,  svafve), 
klor,  fosforsyra,  bly,  antimon  och  jern,  men  ej  funnit  spår  af 
dessa  ämnen. 

Enligt  af  mig  verkstäld  qvantitativ  analys  består  mineralet 
på  100  delar  af: 

As 33,50.  innehåller  syre 11,60. 

Mn 51,59 11,66. 

Ca 4,86 1,38 

Mg 2,05 0,80 2,18. 

H 7,00 777 6,21. 

Kolsyra  .  .  spår 
99,00 
hvarifrån  formeln  2(Mn^Äs)  +  5ö:  otvunget  låter  härleda  sig, 
synnerligast  om  man  tager  i  betraktande  att  en  del  af  kalk-  och 
talkjorden  är  förenad  med  kolsyra  till  bitterspat,  hvilken  så- 
som tunna  lameller  finnes  i  tungspaten  och  äfven  vidhänger  kondro- 
arseniten,  så  att  denna  ej  kunnat  utplockas  fullkomligt  fri  derifrån. 
Eondroarseniten  står  således,  med  hänsigt  till  den  kemiska 
konstitutionen,  närmast  det  af  ZiPPE,  under  namn  af  Cornvallit. 
beskrifna  kopparoxid-arseniatet,  (Cu^  As)  +  5H;  den  håller  dock 
endast  hälften  så  mycket  vatten  och  är  fri  från  forsforsyra. 

Ofvan  anförda  analys  af  kondroarsenit  har,  med  sinsemellan 
väl  öfverensstämmande  resultater,  blifvit  utförd  dels  medelst  baser- 
nas skiljande  från  arseniksyran  genom  hydrothionamraoniak,  dels 
ock  genom  vinsyra,  samt  arseniksyrans  bestämning  såsom  arsenik- 
syrad  ammoniaktalkjord.  Vattenhalten  har  blifvit  bestämd  genom 
glödgningsförlnsten  med  iakttagande  af  manganoxidulens  egenskap 
att  i  öppen  luft  oxidera  sig  högre.  Glödgningsförlnsten  utgör  neml. 
4,25  procent  af  mineralets  vigt,  och  när  härtill  lägges  det  vatten, 
som  ersatt  den  upptagna  syrgasen,  så  erhålles  det  i  analysen 
uppgifna  talet  7. 


Digitized  by 


Google 


Oin  Hafs-Bryozoemas  utveckling  och  fettkroppar '). 
Af  F.  A.  Smitt. 

[MeddeUdt  den  15  December  1864.] 

De  andersökningar,  som  här  skola  meddelas,  bekräfta  de  åsig- 
ter  om  fettkroppar  nes  betydelse,  hvilka  jag  förut')  framställt, 
och  visa  tillika  en  ännu  större  mångfald  af  de  sätt,  på  hvilka 
fortplantningen  hos  Bryozoerna  kan  försiggå.  Dessas  koloniallif 
och  den  dermed  sammanhängande  polymorfismen  stå  naturligtvis 
i  närmaste  beroende  af  deras  utvecklingssätt.  Så  vexlande  detta 
är,  så  skiftar  ock  förhållandet  mellan  polymorfismens  olika  leder. 
Men  likasom  teorien  för  polymorfism  visat  sig  kunna  tillämpas 
ioda  in  på  Bryozoernas  minsta  organer,  så  synes  ock  vid  deras 
Qtveckling  och  förökning,  trots  alla  dessas  olikheter  hos  skiljda 
arter,  en  genomgående  öfverensstämmelse  uti  fettkroppar  nes  be- 
tydelse och  användning.    Vi  skola  se  det  uti  följande  exempel. 

Koloniens  förökning  genom  knoppning  utåt. 

Alltsedan  Bryozoernas  lif  började  uppmärksammas,  har  man 
nistat  sig  vid  knoppningen  utåt,  såvidt  den  varit  känd,  såsom  ett 
bevis  pa  den  enkelhet,  hvarmed  Bryozokoloniens  förökning  kan 
försiggå.  Det  är  också  knoppning  och  klyfning,  som  här  spela 
hufvudrolen,  men  i  förening  med  hvarandra  och  på  ett  serdeles 
egendomligt  sätt,  vexlande  allt  efter  de  olika  koloniformer,  som 
skola  uppstå,  men  ändå  med  en  tydlig  öfverensstämmelse  i  sina 
allmänna  drag. 

Bland  de  Bryozoer,  hvilka  liksom  en  skorpa  utbreda  sig 
öfver  fastare  kroppar  i  hafvet,  väljer  jag  för  undersökningen  här 

Flustra  membranacea:  (Tafl.  I,  figg.  1 — 10). 
Dess  utvecklingsrand  (fig.  1)  visar,  som  bekant^  inifrån  utåt, 
huru  det  ena  djurhuset  utvecklar  sig  efter  det  andra,  så  att  ett 


')  HirtiU  tmfl.  I-VII. 

')  Upsalft  Univ.  Årsskrift  1863. 

Ö/vert.  af  K,  Vtt.-Åkad,  FörhandL,  1865,  N:o  U  r"-  "    ^ 

Digitizedby  VjOOQI(^,      '""'^-•^ 


6  F.   A.   SMITT. 

litet  afskaret  stycke  lemnar  de  mest  olika  utvecklingsstadier.  Hela 
denna  rand  är  också  att  betrakta  såsom  en  koloniens  knopp,  en 
tamknopp^  som  genom  klyfning  afsöndrar  sig  och  utvecklas  till 
serskilta  djurhus.  Den  är  en  utbredd  uppsvallning  längs  randen 
af  hela  kolonien  och  består  af  fettkroppar '),  inneslutne  inoui  en 
hinna.  Vi  må  väl  redan  här  anse  dess  innehåll  så^om  fettkroppar, 
då  vi  ej  finna  någon  skillnad  mellan  dem  och  de  små  lösa,  starkt 
Ijosbrytande  korn  och  blåsor,  som  simma  i  de  färdiga  djurhusens 
kroppskavitet,  och  hvilka,  som  vi  längre  fram  skola  se,  äfven 
kunna  tjena  till  att  reproducera  samma  organer,  som  nybildas 
i  de  knoppar,  vi  här  hafva  för  ögonen. 

Samknoppen  utbreder  sig  mer  och  mer.  Dess  klyfning  vi- 
sar sig  först  såsom  veck  af  dess  hinna,  emellan  hvilkas  båda 
blad  bildas  en  till  utseendet  hornartad,  genombruten  mellanvägg. 
Så  uppstå,  genoro  dessa  vertikala,  nästan  parallela  klyfnings- 
plan,  de  första  anlagen  till  de  blifvande  djurhusraderna,  ställda 
i  radiär  riktning  ifrån  koloniens  centrum.  Samknoppen  har  så- 
ledes nu  blifvit  delad  uti  bredvid  hvarandra  liggande,  tillplattade 
rör.  När  den  härefter  följande  utvecklingen  till  organer  i  de 
blifvande  djurhusens  inre  genom  en  knoppning  inåt  tagit  sin 
början  vid  rörens  bas,  sönderdela  sig  dessa  hVar  för  sig  genom 
tvärväggar,  som  uppstå  på  samma  sätt  som  de  förut  nämnda 
längsväggame  till  de  nu  grundlagda  djurhusen. 

I  hvart  och  ett  af  dessa  börjar  knoppningen  inåt  såsom  en 
uppsvallning  vid  djurhusets  bas  (fig.  3).  Den  är  en  samling  af 
ljusa  blåsor,  innesluten  inom  en  hinna,  hvilken  utbreder  sig  åt 
sidorna  och  der  tyckes  fortsättas  uti  djurhusets  membran,  den 
blifvande  manteln  (endocysten). 


')  Vi  bibehålla  här,  enligt  Henle  (se  nedan)  benämningen  fettkroppar  Bhom 
mera  allmängiltig  for  dessa  bildningar  i  kroppsvätskan  bos  de  lägre  djuren; 
men  påminna  härrid,  att  de  hos  högre  djur  närmast  motsvara  lymfhroppame^ 
hvilkas  namn  af  åtskilliga  författare  blifvit  dem  tilldelndt,  och  att  de  af 
Williams  (se  nedan),  som  noggrannast  afhandlat  dem,  blifvit  kallade  »»/oaUng 
cells». 


Digitized  by 


Google 


OM   HATS-BRTOZOEBNAS   UTYIOKLINO   OCH   FITTKROPPAB.         7 

Honi  deDD»  inre  knopps  vidare  utbildning  fOrsiggår,  är  re-** 
dan  förut  bekant,  hvarföre  jag  här  blott  h&nirisar  till  de  med- 
följande figurerna.  De  äro  ämnade  att  påminna,  huru  knoppen 
aier  och  mer  afgränsar  sig  till  en  oval  figur,  hvilken  på  den  ena 
sidan  far  de  uppsvällda  ränderna  (fig.  4),  omkring  en  i^ång  fBr- 
djnpoing,  sönderdelade  genom  inskärningar  (fig.  6),  hvilkas  antal 
ökas  alltmer  under  knoppens  tillväxt. 

Membranen  omkring  knoppen  växer  ut  öfver  dess  topp  (figg. 
5  och  6)  och  utbildas  till  tentakelslida  (figg.  7—10).  Vid  knop- 
pens bas  afsnör  den  sig  ifrån  djurhosets  mantel  och  växer  fast 
omkring  basen  af  tentaklerna.  De  stora  retractionsmusklema  ut- 
vecklas under  tiden,  och  i  knoppens  parenchym  uppstå  pharynx^ 
venirikdn  och  recUd-uividgningen  såsom  trenne  serskilta  ihålig- 
heter, hvilka  först  senare  kommunicera  med  hvarandra.  När 
detta  är  skedt,  bildar  sig  operetdum  på  det  sätt,  att  tvenne  half- 
cirkelforroiga,  koncentriska  f5itjockningslinier  uppstå  i  mantel  och 
skal,  hvilka  senare  öppna  sig  mellan  linierna,  när  parietal-  och 
parieto-^vaginal-musklema,  likasom  de  stora  retractionsmusklema 
utvecklat  sig  ur  fettkroppsroassan. 

Sådan  är  den  allmänna  gången  af  knoppningen  utåt.  Den 
må  blott  vara  ett  exempel,  huru  knoppning  och  kl jf ning  förena 
sig  med  hvarandra  vid  Bryozokoloniens  förökning.  Detsamma  se 
vi  ock  på  de  kalkartade  kolonierna  af 

LepraUa  pallasiana  (Tafl.  1,  figg.  11  och  12;  tafl.  2,  fig.  1). 

Utvecklingsranden  är  dock  här  ej  så  långt  utbredd,  som  hos 
den  föregående  arten;  den  närmast  yttersta  tvärranden  af  djur- 
hus  (figg.  11,1  och  12,i)  är  redan  nästan  i%rdigbildad,  och  knop- 
pame  (figg.  11,2  och  12,2)  bilda  blott  en  enkel  tvärrad.  De  bestå 
äfven  här  af  en  lös  fettkroppsmassa,  höljd  af  en  hinna. 

Skalet  (eetocygteti)  afsätter  sig  och  utvecklas  från  djurhusets 
bas  allt  längre  och  längre  upp  mot  dess  topp  (Tafl.  2,  fig.  1). 
Det  är  i  fullbildadt  tillstånd  hos  denna  art  utmärkt  af  fördjup- 
ningar, hvilka  i  sin  botten  visa  en  por,  som  endast  täckes  af 
manteln,   der   det  omgifvande   vattnet  således  har  fritt  tillträde 


Digitized  by 


Google 


8  P.    A.   SMITT. 

till  denna.  Dessa  fördjapningar  uppstå  genom  föreningen  och 
förtjockningen  af  ribbor,  som  smälta  tillsammans  omkring  po- 
reroa.  Afven  djm'husets  mynning  är  till  sin  början  af  samma 
beskaffenhet  som  dessa  porer.  Endast  manteln  täcker  densamma, 
och  dess  ränder  svälla  upp  och  förkalkas  i  jemna  steg  med  rib- 
borna omkring  porerna.  Slutligen  öfverdrager  den  sig  med  ett 
till  utseendet  hornartadt  lager,  hvilket  isynnerhet  utbildas  i  den 
dubbla  kontur,  som  utvecklas  till  rand  för  operculum,  Straxt 
under  djurhusmynningens  bas  är  dock  en  utbredd  plan,  der  skalet, 
utan  porer,  blott  är  mera  förkalkad  t,  sådan  den  här  aftecknade 
formen  vanligen  visar  sig.  Denna  plan  kan  dock  ofta  höja  sig  till 
en  spets,  och  stundom  träffar  man  här  ett  avicularium  utbildadt. 

fr 

Afven  hos  de  hornartade,  uppresta  Ghilostomernas  stammar 
sker  förökningen  genom  knoppning  utåt  på  samma  sätt.  Så  t. 
ex.  hos  en  af  Cellulariadernas  familj,  den  vanliga 

Scrupocellaria  scruposa  (Tafl.  1,  figg.  13  och  14). 

Vanligen  antager  man  att  en  Bryozostam,  sådan  som  denna, 
består  af  två  rader  af  djurhus  (bideriales);  och  då  hvarje  sådan 
rad  vid  knoppningen  utvecklas  mera  oberoende  af  den  andra,  än 
hvad  vi  förut  hafva  sett  vid  denna  process,  skulle  här  således 
knappast  någon  klyfning  af  en  samknopp  vara  att  vänta.  Det 
lösa  sammanhanget  mellan  de  båda  raderna  visar  sig  ock  der- 
uti,  att  sedan  man  med  ättiksyra  borttagit  de  hårdare  delarne, 
är  det  lätt  att  afskilja  hela  den  ena  raden  från  den  andra,  hvil- 
ket icke  häntyder  på  någon  gemensam  knoppning.  Men  vid 
yttre  sidan  af  hvarje  djurhus  sitter  ett  vibracularium  (figg.  13 
och  14:  1,  4  och  8)  nd  dess  bas  och  ett  avictdarium  (figg.  13  och 
14,  3)  vid  dess  topp,  och  dessa  uppstå  genom  en  knoppning  och 
klyfning,  fullt  öfverensstämmande  med  djurhusens  hos  de  före- 
gående arterna.  Och  om  vi  hafva  för  ögonen  en  i  knoppning 
stadd  spets  utaf  stammen,  när  denna  vill  dela  sig  itu  till  tvenne 
nya  grenar,  kommer  öfverensstämmelsen  ännu  mera  i  dagen. 

Här  (tafl.  1,  fig.  13)  synes  vid  toppen  af  den  andra,  radens 
djurhus   (2)  ej  mindre  än  fyra  knoppar.    Den  andra  raden  har 


Digitized  by 


Google 


OM   HAFS-BRT0Z0BRNA8   UTVECKLING   OCH   FETTKSOPPAR.         9 

i  sia  spets  ett  nästan  fUrdigt  djarhns  och  ett  Nibracalariom,  för 
hvilket  endast  sprötet  felas.  För  att  finna  dessa  knoppars  be- 
tydelse behöfves  det  blott  alt  jemföra,  hvad  vi  sett,  med  en  annan 
stamtopp  (fig.  14),  som  hunnit  ännu  ett  steg  i  sin  förökning. 
Den  yttersta  knoppen  (3)  motsvaras  der  af  ett  fardigbildadt 
aviciilariitm.  Straxt  öfver  detta  sitter  ett  blifvande  vibracularium 
(4).  Der  bredvid  utvecklar  sig  ett  djurhus  (5),  det  första  uti 
den  yttre  raden  af  den  blifvande  grenen.  Sedan  följer  inåt  (6) 
axelhuset  mellan  de  båda  grenarne.  Den  andra  radens  ännu  ej 
fSrdiga  djnrhus  (7)  och  vibracularium  (8)  hafva  i  fullbildadt  till- 
stånd sin  plats  under  den  andra  nya  grenens  första  djurhus. 

Hittills  hafva  vi  endast  betraktat  Chilostomers  förökning  af 
sin  koloni.  Men  äfven  Cyclostomernaa  kolonier  och  stammar  visa 
samma  knoppning  och  klyfning.  Denna  tillväxt  är  här  desto 
nödvändigare  att  riktigt  uppfatta,  som  man  i  allmänhet  vid  for- 
mernas urskiljande  i  denna  senare  ordning  mera  f&stat  sig  vid 
koloniens  af  tillväxten  beroende  utseende,  än  man  hemtat  karak- 
terer  från  de  enskilta  djurhusen.  Ett  rätt  egendomligt  och  i 
detta  hänseende  upplysande  förhallande  framvisar 

Crisia  ebumea  (Tafl.  1,  figg.  15—18). 

Den  enkla  knoppning  af  det  ena  djurhuset  ur  det  andra, 
bvilken  blifvit  antagen  af  alla  de  författare,  som  behandlat  detta 
slägte,  Yisar  sig  vid  närmare  granskning  fordra  en  annan  f5rkla- 
nng,  som  ställer  densamma  i  jemnbredd  med  det  ofvan  beskiifna 
sättet  för  en  Bryozostams  tillväxt. 

Toppen  af  hvarje  gren,  stadd  i  tillväxt,  slutar  med  ett  upp- 
och  nedvändt,  något  tillplattadt  koniskt  rör.  Dettas  mynning  har 
eo  större  diameter  än  djurhusens  bredd,  och  vid  första  ögonkastet 
konde  man  här  lätt  vara  frestad  att  tro,  att  det  vore  en  början 
till  de  stora  omceller^  som  tillhöra  denna  Crma.  Det  är  dock 
en  samknopp,  som  vanligt  fylld  af  en  fettkroppsartad  massa  sim- 
niande  i  dess  vätska,  omgifven  af  en  mantel,  som  redan  afsöndrat 
ett  skal,  hvilket  likväl  är  mera  böjligt  och  har  sina  porer  större, 
^  hvad  de  färdiga  djurhuseu  visa.    Snart  märker  man  (fig.  15,  a) 


Digitized  by 


Google 


10  F.    A.    SMITT. 

i  dess  inre  en  skiljevägg  växa  opp  inåt  från  en  af  den  tillplattade 
könens  sidor  och  i  en  riktning,  som  är  parallel  med  den  andra 
sidan,  likt  parabelns  ställning  såsom  konisk  section.  När  denna 
skiljevägg  hunnit  en  viss  höjd,  klyfver  den  sig  (fig.  15,  b)  och 
sänder  så  nt  ett  plan,  hvars  riktning  är  parallel  med  den  sida, 
från  hvilken  första  skiljeväggen  gick  upp.  Så  fortsattes  det,  och 
f5r  hvarje  klyfning  kniper  saroknoppen  under  sin  fortsatta  tillväxt 
ihop  sig  längs  den  nya  skiljeväggens  rand,  och  så  bildas  det  ena 
röret  efter  det  andra  och  utvecklas  till  fullständigt  djurhas. 
Afven  ovicellerna  ha  en  uppkomst  liknande  denna.  Enda  skill- 
naden är  den,  att  samknoppen  vid  deras  bildande  (fig.  17)  sväl- 
ler upp  framtill  och  växer  till  ovicellernas  form,  under  det  klyf- 
ningen  i  dess  bakre  del  fortsattes  till  djurhusbildning. 

En  afvikelse  i  denna,  annars  sig  jemnlika,  förökning  af 
Bryozostammen  förekommer,  när  stammen  vill  bilda  en  led  (fig. 
18).  För  det  första  växer  då  samknoppen  längre,  innan  den 
första  skiljeväggen  visar  sig.  Detta  är  dock  en  olikhet,  som 
likaledes  förekommer  på  Bryozostammens  äldsta,  nedersta  delar, 
jemförda  med  de  yngre  grenarne.  Men  en  annan  egenhet  vid 
ledernas  bildning  är  den,  att  der  samknoppen  vuxit  fri  frän  de 
närgränsande  djurhnson  uppstår  en  ring,  i  hvilken  det  yttre 
skalet  saknar  porer  och  der  kalkafsöndringen  ersattes  af  ett  horn- 
artadt  lager,  som  i  den  blifvande  leden  täcker  manteln. 

Dessa  allmänna  drag  af  stammens  HSrökning  hos  Crisia  låta 
således  hänföra  sig  under  de  samma  lagar,  hvilka  syntes  vara 
gällande  för  de  förut  omnämnda  Bryozoer,  hvilka  tillhöra  Chilo- 
atomemaa  ordning.  Ätt  detsamma  äfven  gäller  för  de  Cyelosto- 
mer,  som  bygga  en  utbredd  koloni,  kunna  vi  se  på  en 

Diastopora  obelia  (Tafl,  4,  figg.  15  och  16). 

Utvecklingsranden  liknar  här  närmare  den  hos  en  Flustra; 
men  dess  klyfning  försiggår  på  samma  sätt  som  hos  Crisia.  Den 
lagen  tyckes  också  gälla  för  alla  de  utbredda  Cf/clostom-koloni- 
erna,  att  nya  knoppar  bildas  under  och  emellan  de  näst  fore- 
gående på  det  sätt,  att  skiljeväggen  mellan  dessa  senare,  när  den 


Digitized  by 


Google 


OJf    HAFS-BRTOZOBttNAS   UTVECKLING   OCH   FETTKROPPAB.      11 

ruxii  en  tid,  under  sin  forisatta  vertikala  tillväxt  klyfver  sig  i 
sin  nedre  sida,  h varigenom  tvenne  hvarandra  snedt  skärande 
plao  uppstå,  som  med  koloniens  basalskifva  (lame  germinale: 
d*Orbignv)  bilda  en  »petsig  solid  vinkel.  Dessa  nya  plan  för- 
längas, till  dess  de  möta  hvart  sitt  af  de  motliggande  planer, 
bvilka  på  samma  sätt  bildats  på  andra  sidan  om  hvartdera  af 
de  ofvan  liggande  djurhasen.  De  senare  blifva  på  detta  sätt 
skjutna  uppåt,  och  när  planen  omkring  dem  vuxit  samman,  få  de 
sin  cylindriska  form  och  utbildas  till  mer  eller  mindre  fritt  upp- 
skjutande rör,  under  det  att  samma  process  med  de  nya  knop- 
parne fortgår.  Olikheten  mellan  de  utbredda  koloniernas  förök- 
ning hos  en  Flustra  och  hos  en  Diaaiopora  är  således  den,  att 
då  klyfningsplanen  uti  samknoppen  hos  den  förra  endast  äro  ver- 
tikala,  äro  de  hos  den  senare  såväl  vertikala  som  sneda. 

Sammanställa  vi  detta  med  skillnaden  mellan  de  uppresta 
Scrupoeellaria^  och  Cmta-stammarnes  förökning,  kunna  vi  så- 
ledes urskilja  tvenne  slag  utaf  den  egentliga  tillväxten  hos  Bry- 
zoema,  det  ena  med  en  enkel,  det  andra  med  en  upprepad  klyf- 
ning.  Det  senare  tillväxtsättet  har  visat  sig  tillhöra  alla  de 
Cyelo$tomer,  hvilka  jag  hittills  varit  i  tillfälle  att  undersöka,  un- 
der det  att  det  förra  jemte  den  enkla  knoppningen  utan  klyfning 
tillkommer  Chilostomema  och  Ctenostomema'), 

Hittills  hafva  vi  betraktat  Bryozokolonier  och  stammar,  der 
djorhusen  sitta  i  tvenne  eller  flera  rader  vid  hvarandra  och  der 
således  en  samknopp  med  klyfning  på  längden  kunnat  fSrekommma. 
Ett  exempel  på  en  något  olika  knoppning  företer  den  oftast  med 
en  enkel  rad  af  djurhus  försedda 

^tea  truncata  (Tafl.  2,  figg.  5—14;  tafl.  3,  figg.  1-8). 

Sådan  Landsborough  först  beskref  denna  art,  endast  i 
dess   krypande   tillstånd,   består  den  nemligen   af  en  enkel  serie 


*)  Om  rottrådarnes  uppkomst  hos  Crisia  och  om  djurhusbildn ingår  hos  detta 
slägte,  hviUu  snarast  aro  att  anse  såsom  abnonna,  men  som  egn  inleresse 
såsom  uppkomna  genom  enkel  knoppning,  sknll  utförligare  bllfva  afhandladt  i 
en  snart  följande  Krituk  förltckning  öfvtr  Skandinametu  IJafsbryozotr. 


Digiti 


zed  by  Google 


12  F.   A.   8KITT. 

utaf  rörformiga,  knäböjda  djurhos,  det  ena  med  sin  spetsiga  och 
krypande  bas  vidfogadt  det  andra  uti  knäböjningens  spets,  der 
dettas  öfre  del  reser  sig  vinkelrätt  upp.  Men  likasom  slägtet 
jEtea  genom  sin  borstkrans  på  tentakelslidan  liknar  Ctenostomer- 
nas  ordning,  så  gör  åtminstone  denna  arten  det  ock  uti  sitt  växt- 
sätt, hvilket  man  kan  jemföra  t.  ex.  med  det  hos  en  BowerhanUa, 
£n  del  af  densamma  är  nemligen  krypande  (tafl.  3,  fig.  1),  uoder 
det  en  annan  del  ifrån  denna  skjuter  upp  fri.  Der  denna  stam- 
mens uppresning  skall  ske  (tafl.  2,  fig.  14),  höjer  sig  den  uppåt- 
skjutande delen  af  det  djurhus,  hvarifrån  resningen  utgår,  så 
långt,  att,  under  det  annars  digestionskanalen,  när  djuret  är  in- 
draget, blott  till  hälften  får  rum  uti  denna  del  (tafl.  2,  fig.  12), 
nu  deremot  denna  kanal  hel  och  hållen  rymmes  uti  densamma. 
På  midten  af  den  sålunda  förlängda  djurhusdelens  baksida  visar 
sig  en  uppsvallning,  från  hvilken  en  rörformig  knopp  växer  at. 
Uppsvallningen  afskiljer  sig  från  moderdjurets  kroppskavitet  ge- 
nom en  skiljevägg,  och  den  rörformiga  knoppen  utvidgar  sig  små- 
ningom klubblikt  under  sin  tillväxt  (tafl.  2,  fig.  5). 

Knoppen  består  nu  som  vanligt  af  en  fettkroppsartad  massa 
utaf  kulor  och  blåsor,  simmande  uti  dess  vätska.  Dess  mantel 
afsätter  alltjemnt  ett  skal,  genombrutet  af  porer.  Ifrån  att  ega 
en  klubblik  form  förändras  nu  knoppen  genom  en  delning  af  dess 
tillväxtriktning  i  toppen.  Uti  ändan  af  densamma  märkes  nem- 
ligen en  intryckning,  och  på  hvar  sin  sida  om  denna  växer  knop- 
pen olika  ut  (tafl.  2,  figg.  6  &  7).  At  det  ena  hållet  böjer  sig 
den  större  delen  af  toppen  i  en  vinkel  mot  rörets  riktning  och 
utbildas  till  det  blifvande  djurhusets  topp,  under  det  att  på  an- 
dra sidan  om  inskärningen  den  mindre  delen  fortsattes  nästan  i 
rörets  riktning  och  snart  sänder  ut  en  ny  knopp,  som  afsöndrar 
sig  från  den  förra  genom  en  skiljevägg  (tafl.  2,  fig.  11). 

Medan  knoppen  till  det  yttre  undergår  denna  förändring, 
differentiera  sig  de  inre  organerna  utur  fettkroppsmassan.  Denna 
har  hopat  sig  allt  tätare  emot  toppen,  och  vid  den  vinkel,  der 
djurhuset  böjer  sig  utåt,  synes  snart  uti  densamma  en  ljusare 
kropp    af  en    aflång,   rundad  form  (tafl.  2,  fig.  8),  hvilken  allt 


Digitized  by 


Google 


OH   HAF8BRY0Z0ERNAS   UTYECKLING   OCH   PETTKROPPAR.       13 

skarpare  begränsar  sig  från  den  öfriga  fettkroppsmassan.  Sam- 
mansättningen af  denna  nya  kropp,  homogen  som  den  är,  såvidt 
jag  konnat  urskilja,  synes  häntyda  på  en  sammansmältning  af  en 
del  ataf  fettkroppsmassan  på  detta  ställe.  Den  första  förändring, 
som  iakttagits  på  densamma,  är  en  intryckning  på  dess  midt, 
kring  hvilken  kanterna  svälla  upp.  Dessa  kanter  äro  första 
anlaget  till  tentakelkransen,  och  tentaklerna  bildas  under  kan- 
temas uppsvallning  genom  inskärningar  på  tvären,  som  afdela 
kanterna  till  en  aflång  ring  af  trubbiga  upphöjningar.  Antalet 
af  tentakelanlag  förökas  genom  inskjutande  af  nya  upphöjningar 
mellan  de  första.  Så  hafva  de  under  olika  utvecklingsstadier 
kunnat  räknas  till  6,  10  och  12,  hvilket  senare  antal  af  tentakler 
tillhör  de  fuUvaxa  djuren  (tafl.  3,  fig.  4).  Vid  samma  tid,  då 
tenUklema  först  framträda,  börjar  ventrikeln  (tafl.  2,  fig.  11,  v) 
bildas  såsom  en  ihålighet  i  den  lägre  delen  af  den  ljusa  kroppen. 
Denne  har  hittills  legat  fri  uti  fettkroppsmassan  utan  något  tydligt 
sammanhang  med  knoppens  mantel ;  men  när  nu  tentaklerna  börja 
forlänga  sig,  synes  ofvanom  dem  ett  klart  rum,  hvilket  från  fett- 
kroppsmassan afskiljes  af  en  hinna,  som  nedåt  växer  fast  vid  ten- 
taklemas bas  och  uppåt  sträcker  sig  i  en  spets  mot  öfre  delen  af 
knoppen,  följande  denne  i  dess  tillväxt.  Det  är  den  blifvande  ten- 
takelslidan (tafl.  2,  figg.  9,  10  och  13).  Åt  motsatt  håll  mot  denna 
differentierar  sig  på  samma  sätt  ur  fettkroppsmassan  den  sträng, 
som  synes  förena  digestionskanalen  med  djurhusets  bas  och  fått 
namn  af  funiciäua  (tafl.  2,  figg.  9  och  13  och  tafl.  3,  fig.  4,  f). 

Likasom  ventrikeln  uppstod  såsom  en  ihålighet,  så  uppståi* 
också  pharynx  (tafl.  2,  fig.  11,  p)  mellan  denna  och  tentakel- 
kransen. På  sidan  om  dessa  visar  sig  en  uppsvallning,  som  lika- 
ledes urholkas  och  slutligen  från  den  öfriga  delen  af  anlaget  till 
oäringskanalen  afsöndrar  sig  till  en  ihålig  kropp  af  oval  form 
(tafl.  2,  fig.  11,  r),  hvars  ena  ända  fortsattes  i  ventrikelns  paren- 
chjm,  under  det  den  andra  ligger  upp  vid  tentaklernas  bas.  Så 
uppstår  rectalatvidgningen.  De  trenne  nu  nämnda  kaviteterna 
n^renas  på  det  sätt,  att  ventrikeln  uppåt  förlänger  sig  i  två  gre- 
^  ^  hvilka  den  ene  möter  en  motsvarande  förlängning  från 


Digitized  by 


Google 


14  P.    A.    SMITT. 

pfaarynx,  den  andre  en  annan  sådan  från  rectalutvidgningen  (tafl. 
2,  figg.  11  och  13). 

Alla  digestionskanalens  delar,  bvilkas  anläggning  vi  na  sett, 
förlänga  sig,  och  nnder  tiden  bilda  sig  musklerna  otar  den  lösa 
fettkroppsmassan.  De  stora  retractionsmusklerna  (tafl.  3,  fig«  4, 
R)  hafva  som  vanligt  sitt  ena  fäste  straxt  nnder  den  rand  om- 
kring pharynx,  der  tentakelslidan  vuxit  fast;  sitt  andra  fäste 
hafva  de  ett  stycke  in  uti  den  smalare,  rörformiga  basaldelen  af 
djurhuset.  Parieto-vaginalmusklerna  bilda  sig,  först  när  djurhuset 
är  nästan  färdigt.  De  uppträda  då  i  toppen  af  detta  (tafl.  3,  fig. 
6,  pv)  så^om  två  par  af  knippen  med  sitt  ena  fäste  i  närbeten 
af  hvarandra  på  insidan  af  manteln,  hvarifrån  de  uti  en  trubbig 
vinkel  divergera  inåt,  så  att  det  öfre  paret  sträcker  sig  inåt  och 
utåt,  för  att  fästa  sig  i  närheten  af  den  borstapparat,  som  nyss 
börjat  bilda  sig,  under  det  att  det  nedre  paret  söker  sitt  andra 
fäste  inåt  och  nedåt  på  tentakelslidan.  Slutligen  differentiera  sig 
parietal-musklerna  (tafl.  3,  fig.  5  och  6,  pm). 

Dessförinnan  har  dock  tentakelslidans  borstapparat  uppstått 
Under  det  fettkroppsmasan,  använd  så  som  det  föregående  visat, 
allt  mer  och  mer  aftagit  i  mängd,  har  större  delen  af  återstoden 
hopat  sig  mot  djurhusets  topp.  Tentakelslidan  skjuter  hit  upp, 
och  medan  djurhuset  mer  och  mer  färdigbildas  till  sitt  utseende 
af  en  formerad  men  i  spetsen  tvärt  afskuren  penna,  får  tentakel- 
slidan på  sin  insida  en  krans  utaf  spetsiga  tänder  (tafl.  3,  figg. 
4 — 8,  bk),  som  är  färdig  när  operctdum  bildats  i  den  tvärskurna 
djurhnstoppen  (tafl.  3,  fig.  3).  Digestionskanalens  vägg  har  nu 
differentierat  sig  till  sina  kända  lager.  De  ihåliga  tentaklerna  ha 
fått  sitt  parenchym  deladt  uti  tvenne  lager,  af  hvilka  det  epithel- 
artade  yttre  bär  cilierna.  Afven  i  ventrikelns  inre  böljar  cilie- 
spelet,  och  när  nu  alla  djurets  delar  äro  fuUbildade,  anmärka  vi 
blott  den  starkt  ljusbrytande  m^ontaZ-bildning,  som  ligger  qvar 
uti  rectalutvidgningen. 

Knoppens  vidare  utveckling  tillhoror  nu,  såsom  nämndt, 
Bryozostammens  förökning.  Denna  sker  genom  den  mindre  top- 
peS)  som  uppstod  vid  samkaoppens  tudelning  i  sin  öfre  ända  (tafl. 


Digitized  by 


Google 


OM  HAFS-BRT0Z0XBNA8   UrVBCRLTKO  OCH   FBTTKROPPAR.      15 

2,  fig.  6  etc),  hvarifrån  dea  na  beskrifna  utvecklingen  upprepas. 
Men  dessutom  framträder^  isynnerhet  på  stammens  uppresta  del, 
den  ena  knoppningen  ur  en  uppsvallning  bredvid  den  andra,  livar* 
igenom  en  kransställning  uppstår,  bvilken  gifver  arten  ett  utse- 
ende, som  påminner  om  A.  Boecks  ')  beskrifning  på  ^teapriå 
dongata  oeh  troligen  också  gifvit  GOPPIN  anledning  att  beskrifva 
sin  Sdpinffia  HassaliV)  såsom  serskilt  slägte  och  art. 

Öfverallt  vid  knoppningen  utåt,  der  en  samknopp  fSrökar  sig 
genom  klyfning,  och  der  manteln  bildar  knoppens  första  hölje, 
är  det  klart,  att  en  stor  del  af  den  senares  lif  och  utveckling 
&r  bunden  vid  dess  membran  eller  mantel.  Dennas  structur  är 
derfdre  af  vigt  att  lära  känna,  heldst  den  visat  sig  vara  den* 
samma  hos  alla  de  Hafs-Bryozoer,  som  i  detta  hänseende  kunnat 
Qodersökas.  Tydligast  har  den  synts  hos  Bowerbankia  ifmbri" 
wUjkj  Crisia  ebumea,  Tubulipora  serpens,  Leprcdia  pallariana  och 

Membranipora  pilom  (tafl.  2,  figg.  2—4), 
till  hrilken  senare  vi  här  kunna  vända  oss. 

Den  form  af  nämnde  art,  som  tjenat  för  denna  undersökning, 
i  sitt  utbildade  och  typiska  tillstånd  känd  under  namnet  Electra 
verHciUata  med  tanden  midt  på  djurhusmynningarnes  nedre  rand 
ovanligt  förlängd,  sitter  utbredd  öfver  grenarne  af  en  FurceUaria^ 
men  har  vuxit  ut  öfver  deras  toppar,  så  att  den  bildar  en  fri 
stam  liksom  en  Ftuatra,  men  hvars  djurhus  med  sin  bibehållna 
qnincunxställning  stå  rundt omkring  stammens  axel.  Det  är  ett 
yngre  stadium  af  en  sådan  topp,  som  ligger  framför  oss.  De 
öfre  djurhusmynningarne  sakna  alla  tänder,  blott  en  antydan  till 
den  nedre  mynningsrandens  mellersta  tand  har  börjat  träda  fram. 
Det  tunna  och  genomskinliga  kalkskalets  porer  äro  stora  och 
lemna  den  klara  manteln  fri  och  lätt  att  undersöka.  I  spetsen 
af  stammen  sitta  knoppar,  som  ännu  ej  fått  något  skal.  Dessas 
mantel  lemnar  lättast  en  jförklaring  på  den  byggnad,  vi  söka 
känna. 


*)  ForiL  i  Vid.  SeUk.  i  Chriatiania.    Aar  1861. 

*)  Ann.  a.  Mag.  of  Nat.  Hut,  »er.  2,  vol.  2,  p.  273,  pl.  X,  f.  a 


Digitized  by 


Google 


16  P.   A.   SMITT. 

Vid  50—100  gångers  förstoring  synes  denna  mantel  vara 
prickad,  och  prickarne  sitta  desto  tätare,  ju  yngre  knoppen  är. 
En  starkare  förstoring,  omkring  700  gånger,  visar  oss  ett  nät  af 
ytterst  fina,  anastomoserande  kanaler,  vid  hvilkas  föroningspank- 
ter  en  utvidgning  befinner  sig.  Kanalernas  tjocklek  varierar  om- 
kring 0,001  m.m.,  och  utvidgningarne  kunna  på  midten  uppmätas 
till  ungefar  4  ggr.  detta  mått  Det  är  dessa  utvidgningar,  som 
förorsaka  den  ofvaunämnda  prickningen  på  manteln,  och  i  sin 
midt  vba  de  sjelfva  en  prick,  som  vid  närmare  betraktande  synes 
vara  en  tutformig  förlängning  af  deras  lumen  utåt. 

Detta  nät  af  kanaler  i  manteln  tillhör  äfven  de  färdiga 
cyurhusen.  I  Bryozokoloniens  äldre  delar  återfinnes  det,  sedan 
djurhusets  skal  blifvit  upplösta  af  ättiksyra,  och  här  är  det  isyn- 
nerhet uti  skalets  porer,  der  nätet  är  tätast  och  tydligast.  Med 
ett  sådant  förekomstsätt  —  tätast  i  knoppen,  der  mantelns  till- 
växt fortgår,  och  uti  djurets  fullvuxna  tillstånd,  der  densamma 
har  direkt  beröring  med  det  omgifvande  vattnet  —  synes  detta 
näts  fysiologiska  betydelse  antagligast  böra  hänföras  till  respira- 
tionen,  en  af  mantelns  vigtigaste  functioner  och  isynnerhet  märk- 
bar för  de  djurhus,  der  näringskanalen  med  dess  tentakler  gått 
förlorade.  En  sådan  förklaring  ligger  åtminstone  närmast  till 
hands,  så  länge  man  ej  kunnat  upptäcka,  om  också  ej  heller  med 
bestämdhet  förneka  någon  cirkulation  uti  nätet. 

Bryozokoloniens  förökning  försiggår  således  genom  en  sani- 
knopp,  hvars  enkla  sammansättning  återfinnes  vid  början  af 
hvarje  knoppning  utåt  Den  inre  utvecklingen  inom  djurhuset  ha 
vi  hittintills  blott  följt,  såvida  den  tillhört  näringskanalens  bil- 
dande med  dess  bihang.  En  fortsättning  af  denna  utveckling 
visar  oss  fettkroppsmassan  på  ett  likartadt  sätt  deltaga  äfven  uti 

AggbiUlning  genom  knoppning  inåt. 
Sådant  är  nemligen  förhållandet  vid  äggbildningen  hos 

Lepralia  Peachii  (tafl.  3,  figg.  9—11). 
I  det  första  stadium,  hvari  ägget  här  synes,  ligger  det  uti 
djurhuset  inbäddadt  i  en  lös  fettkroppsmassa,  samlad  längs  sidan 


Digitized  by 


Google 


OM   HAF8-BRYOZOKRNA8   UTTBOKLWO   OCH   FSTTKROPPAR.       17 

af  kroppskaviteteo.  Fettkroppsmaasan  är  hfir  en  samling  af  korn 
och  runda,  Ijosa  blåser,  af  hvilka  sonlif^  i  sitt  inre  visa  ett  starkt 
Ijusbrytande  kem  af  samma  ntseeode,  som  de,  hvilka  ligga  fria 
ati  massan.  Agget  har  redan  i  detta  stadium  fatt  sin  hinna  och 
sio  röda.  Tid  genomfallaade  ljus  mdrka  Arg,  som  hindrar  onder- 
sOkningen  af  dess  inre  beskaffenhet  ÄUt  efter  som  ågff9i  till-* 
▼åxer,  förminskas  fettkroppsmassan  omkring  det,  till  dess  det  lig- 
ger fritt  Qti  kroppskaviteten,  hvarifrån  det  öfTerflyttas  till  ovi- 
cellen  f5r  att  der  fallborda  sin  utveckling. 

Någon  annan  förändring  än  dess  tillväxt  uti  volam  har  hit* 
tills  icke  kunnat  upptäckas.  Ur  sönderrifna  och  sammanpres- 
sade ägg  utkommer  endast  en  kornig  massa.  I  ovicellen  försiggår 
aggets  klyfning,  och  embryot  tar  der  sina  cilier.  Det  har  då  en 
storlek,  som  varierar  omkring  0,18  m.m.  Dess  cilier  äro  af  tvenne 
slag:  de  mindre,  mera  tätt  sittande  och  mera  rörliga  äro  ungeför 
0,033  m.m.  långa;  de  längre,  som,  medan  embryot  ännu  ligger 
inom  äggskalet  igenkännas  på  sina  vågiga  och  mera  långsamma 
rörelser,  sitta  glesare  och  äro  ungefär  dubbelt  så  långa. 

I  sitt  cilierade  stadium  lemnar  embryot  ovicellen;  men  redan 
dessförinnan  tyckes  början  till  en  tentakelkrans  framträda.  Bland 
den  mängd  af  embryouer,  som  blifvit  utplockade  ur  oviceller  för 
att  undersökas  till  sin  byggnad,  befann  sig  nemligen  ett  embryo, 
som  vid  nttagningeu  ur  ovicellen  blifvit  skadadt  och  i  tvenne 
stycken  sönderrifvet  Härigenom  framträdde  emellertid  desto  tyd- 
ligare en  0,1  m.m.  bred  ring  af  tolf  upphöjda  runda  knölar, 
hvilka  fullkomligt  buro  utseendet  af  den  början  till  tentakel- 
kransen, som  förekommer  inom  djurhuset  vid  dess  knoppning, 
och  svårligen  kunna  på  något  annat  sätt  förklaras  (tafl.  3,  fig. 
1 1).  Uti  den  del  af  embryot,  på  hvilken  denna  början  till  ten- 
takelkrans observerades,  fanns  uti  embryots  inre  ett  mörkare 
parti,  som  återfinnes  uti  de  embryoner,  hvilka  här  nedan  komma 
att  omtalas. 

Samma  äggbildningssätt  har  observerats  uti  djurhusen  till 

ö/ptrt.  af  K.  VH,'Akaä.  f^frh.    Arg,  22.  fi:o  t  2 


Digiti 


zed  by  Google 


18  F.  A.  SMITT. 

Leprmlia  palkuiana  (Tafl.  3,  ftgg.  ia~l7). 

Denna  art  saknar  dock  oyiceller,  hvarföre  också  embryonenui 
stanna  qvar  ati  kroppskavketeD,  der  de  lifligt  snurra  omkring, 
till  dess  de  ftro  f&rdiga  aU  i  fria  hafvet  söka  sig  ett  fJUte. 

Sådant  &gget  först  visat  sig,  f&stadt  vid  sddten  af  kropps- 
kavitetens  ena  sida,  hade  det  redan  hunnit  en  storlek,  som  föga 
understeg  den  i  dess  färdiga  tillstånd.  Dess  färg  var  ock  den- 
samma röda,  vid  genomfallande  ljus  mörka  och  genomskinliga. 
Ett  tunnt  skal  öfverdrog  det  och  tycktes  vara  f&stadt  vid  modete 
djurets  mantel.  När  ägget  afskiljdes  ifrån  denna  och  uttogs  ur 
djurhuset,  bibehöll  dock  skalet  sina  kanter  jemna.  Det  ägginne- 
håll, som  då  spriddes  ut,  bestod  af  runda  blåser,  inneslutaude 
ljusa,  gula  korn.  Ett  annat  ägg,  0,18  m.m.  i  diameter,  låg  löst 
uti  kroppskaviteten  och  undergick  der  klyfningsprocessen.  Såsom 
ett  tredje  stadium,  närmast  detta  uti  utveckling,  syntes  ett  cilieradt 
embryo,  ännu  inneslutet  inom  äggskalet.  När  embryot  frigjort  sig 
ifrån  detta  och  simmar  fritt,  förändra  dess  contractioner  oupphörligt 
dess  form  (tafl.  3,  figg.  15  och  16),  till  dess  det  blifver  mera  kon- 
stant tillplattadt  spheriskt,  i  hvilken  form  det  synes  lemna  djurhuset 

Utom  de  smärre  cilier,  som  bekläda  hela  embryots  yta,  eger 
det  nu  eu  tvärrand  af  större  cilier  randtom  sig,  och  i  denna 
sticker  fram  ett  knippe  af  sex  i  spetsen  knäböjda  borst  (tafl.  3, 
fig.  17,  a),  dem  embryot  omvexlande  drager  ett  stycke  in  och 
skjuter  åter  ut.  Under  sina  rörelser  tycktes  embryot  begagna 
dessa  borst  liksom  trefvare,  och  stundom  snurrade  det  omkring, 
fästadt  med  borsten  vid  något  föremål  på  objectglaset  Slutligen 
syntes  på  dess  undre  sida  en  hästskoformig  upphöjning,  som  vid 
jemförelse  med  de  teckningar,  Gosse  lemnat  öfver  utvecklingen 
af  Lepralia  coccineaf '),  troligast  är  att  tyda  såsom  ett  embryots 
vidhäftningsmedel  vid  dess  utveckling,  sedan  det  lemnat  moder- 
djurets kroppskavitet.  Inom  denna  upphöjning  syntes  ett  oredigt, 
mörkare  parti,  som  inneslöt  en  skarpt  begränsad,  ljusare  area, 
måhända  början  till  tentakelkrausen,  men  hvars  sammanhang  med 
differentieringen  af  digestionskanalen  dock  endast  en  fullständigare 

*)  Devotuhire  Coatt:  pag.  218;  pl.  Xm. 

Digitized  by  VjOOQIC 


OM  HAF8-BRTOZOBRNA9   PVTXOKtlNO   OCH   FSTTKROPPAR.       19 

kloDedom  om  embryots  fortoalta  stveckliDg  skall  kaona  med  a^ 
kerkeft  afg&^a. 

Kdolöft  tyckes  deona  fortplantning  vara,  di  aldrig  sperma- 
toioider  här  kimnat  upptäckaa,  ej  ens  vid  den  tid,  då  befrukt- 
mogen  eljest  borde  förajgga,  nemligen  före  ftggets  kJyfning.  Också 
fir  den  såsom  en  knoppniug  inåt  fallt  jemförlig  med  knoppnin- 
gen Qtåi.  Likasom  denna  visar  sina  olikheter  vid  djurhusets  inre 
i^veekluig,  så  träiar  man  äggbildningar,  dem  man  hittills  har 
alt  anae  såaodB  L5fll5sa,  men  hvilka  dock  afvika  från  de  na  be- 
siurifaa.  Såsom  ett  exempel  h&rpå  må  anföras  den  utveckling  af 
Igg  iaom  ovteellema  till  Bugula  och  Bicellaria^  hvilkeo  Hincks  ') 
beskrifvk,  och  der  ägget  först  uppträder  såsom  en  obetydlig  massa 
sf  ett  komigt  ämne  mellan  manteln  (endoctfsten)  och  skalet  uti  • 
ovioellen*  Ett  likaledes  af  vikande  äggbildoingssätt,  der  man  ej 
heller  famait  spermatosoider  och  hvilkat  således  åtminstone  tills- 
vidare måste  ställas  i  jemnbredd  med  det  föregående,  träffas  inom 
Cyclostomemas  ordning  hos 

Crisia  eburnea  (Tafl.  4,  figg.  1—8). 

Efter  samma  lagar  som  djorhosen,  uppstå,  såsom  ofvan  visats, 
ovieellerna  här.  Likasom  de  förra,  så  innehålla  äfven  de  senare 
inom  sin  mantel  en  fettkroppsmassa  såsom  material  för  sia  inre 
utveckling.  I  början  är  denna  massa  gles,  bestående  af  små  ljust 
gulaktiga,  genomskinliga  korn,  som  simma  i  en  slemmig  vätska, 
motsvarande  näringsvätskan  i  det  fullbildade  djurets  kroppskavitet. 
Vid  denna  tid  hafva  också  ovieellerna  en  krithvit  färg.  Men 
kornen  tilltaga  i  mängd,  ovieellerna  gulna  alltmer,  och  differen- 
tieringen af  äggen  tager  sin  början.  Huru  denna  tillgår,  är  na- 
turligtvis svårt  att  följa  steg  för  steg,  dold  som  den  är  inom 
ovicellens  kalkskal.  Men  vid  skalets  söndertagning  hafva  dock 
åtskilliga  förändringar  i  fettkroppsmassan  trådt  fram,  hvilka  hän- 
tyda  på  sättet  för  äggens  bildande. 

Så  ha  först  endast  lösa  korn  och  blåsor  med  en  storlek 
af  0,002—0,004  mun.   kunnat  upptäckas.     Men   mer  och   mer 

^)  Qurt  Joarn.  of  Micr.  Se.  1861,  pNf.  278. 

Digitized  by  VjOC 


-y 


20  F.  A.  SMITT. 

tyckas  de  samla  sig  till  hvarandra  uti  hopar,  som  omgifvas  med 
en  hinna.  Och  dessa  förökas  till  sin  storlek:  det  fir  den  enda 
fttrftndring,  som  knnnat  uppspåras.  Ännu  när  ägget  har  en  storlek 
af  0,055  m.m.,  ser  man  i  dess  inre  och  vid  dess  söndertagning 
endast  smabl&sor  och  korn.  Men  nu  differentierar  sig  först  en 
hud  af  tydliga,  epithelartadt  lagrade  celler  med  starkt  Ijnsbry* 
tände  kärnor.  Vid  en  storlek  af  0,068  m.m.  i  diameter  ha  äggen 
redan  förvandlats  till  cilierade  embryoner.  Deras  form  blifver  na 
tillplattad,  isynnerhet  från  den  ena  polen.  Härigenom  uppstår  eo 
rand,  som  böjer  sig  inåt  mot  den  mest  tillplattade  sidan  af  em- 
bryot Serdeles  tydliga  äro  hudens  celler  i  denna  rand.  MörkJ^ 
ringformiga  partier  synas  i  det  inre,  och  vid  en  storlek  af  0,07 — 
*  0,08  m.m.  i  diameter  har  embryot  på  den  mest  tillplattade  deleo 
fatt  en  rundad  uppsvallning  uti  huden,  som  till  sin  sammansätt- 
ning liknar  den  ofvannämnda  randen.  I  sin  midt  har  denna  upp- 
svallning en  djup  {utryckning,  och  i  enlighet  med  ofvanstående 
observationer  på  LeprcUia  Peachii  och  paUasiana  har  man  att 
tyda  densamma  antingen  såsom  ett  embryots  vidhäftningsmedel 
eller  såsom  början  till  tentakelkrans.  Embryots  inre  visar  ännu 
vid  hndens  sönderslitning  endast  korn  och  blåser'). 

Bredvid  denna  utveckling  af  ägg  och  embryoner  ur  en  fett- 
kroppsartad  massa  inom  ovicellen  hos  Crisiema  skulle  jag  vilja 
ställa  en  äggbildning  hos 

Tubulipora  serpena  (Tafl.  4,  figg.  9—14), 
hvilken   synes   tillgå   på  ett  liknande  sätt,  ehuru  vi  kanske  här 
hafva  mera  skäl  att  tro  oss  se  en  könsfortplantning. 

Det  enda  sätt,  hvarpå  man  med  hopp  om  säkerhet  att  ej  af 
fremmande  föremål  förvillas  kan  i  detta  hänseende  undersöka  en 
TubuUpora,  är  naturligtvis  att  medelst  ättiksyra  upplösa  de  kalk- 
skaliga  kolonierna.  I  medlet  af  April  påträffade  jag  också  på  detta 
sätt  en  mängd  af  embryoner.  Då  de  emellertid  såsom  sådana 
redan  voro  färdigbildade,  återstod  att  finna  deras  uppkomst. 

*)  Jfr.  äfiren  Sabs:  OeologUhe  og  Zoologitåt  lagUageUer,  emsHUede  paa  em  ReUe 
i  em  Deel  af  Trondhjemt  Stift  i  Sommeren  1862,  Nyt  Magazin  for  Natur- 
videntkaberne;  12te  BincU,  d:dje  Hefte,  pagg.  284—285. 


Digitized  by 


Google 


OK  HAF»-BBT020B1KA8  VTfMCXLllXQ   OCH  FKTTKBOPPAR.      21 

7Vnål^fH>r0  serpenå  eger  pa  en  del  Qtaf  framsidan  af  sin 
koldni  en  ntbredd  oppsv&llniog,  som  der  täcker  basen  af  de  i 
trirrader  oeh  at  tvenne  sidor  stUlda  djorhnsen.  Denna  upp- 
sråMDifig  iterfioaes  hos  de  flesta  öfriga  Cydostomer,  fSr  bvilka 
icke  serskilta  omeeUer  äro  bekanta ').  Dess  uppkomstsätt  är  det^ 
samma  som  ovicellens;  det  är  en  fortsättning  af  den  knoppning 
och  klyfning,  hvarigenom  äfren  djurhoseu  appstå.  I  de  yngsta 
delame  af  kolonien  saknas  den.  Dess  skal,  med  sina  stora  och 
mera  tätt  stående  porer,  öfrerensstämmer  med  ovicellens.  Allt 
bäntyder  derpå,  att  yi  kanna  se  motsvarighet  i  dessa  bada  bild- 
Bingsr.  Dock  är  det  ej  med  säkerhet  jag  kan  p&stå,  att  de 
ofvannännda  embryoo^na  åtkommit  or  denna  uppsvallning.  Då 
nemfigen  hela  kolonien  blifvit  behandlad  med  ättiksyra,  får  man 
qvar  en  i  mikroskopet  ogenomskinlig  massa,  i  hvilken  kontnrerna 
till  djnrhaseo  odi  uppsvallningen  knappad  kunna  urskmas:  4]<u^- 
hssen,  som  skjuta  app  under  och  genom  uppsvallningen,  hindra 
Ijnset  nedifmn.  Vid  deras  borttagande  sönderslites  äfven  upp- 
svallningens mantel:  embryonerna  äro  fria;  men  hvarifrån  de 
kommit^  syntes  ej  med  säkerhet  ändå.  Vid  compression  af  hela 
massan  lågo  embryonerna  i  koloniens  topp. 

Till  sin  form  kunna  de  jemföras  med  embryonerna  till  Crina 
^>wmea:  den  ena  polen  är  rand  och  hög,  den  andra  tillplattad. 
Men  skillnaden  mellan  de  båda  polerna  har  här  utpreglat  sig 
ttJera,  hvarigenom  de  närmast  likna  de  ^haUformxgcT  embryoner 
^1  Ahyonidium  ffelatmotntm,  h vilka  Farre ')  beskrifvit  Ran- 
den, som  begränsar  den  tillplattade  delen,  är  skarpt  markerad; 
ciliema  äro  likformiga.  Embryonernas  storlek  vexlade  vid  denna 
tW  omkring  0,12  m.m.  i  tvärdiameter,  och  längden  på  deras 
cilier  var  ungeför  0,01  m.m.  Deras  förg,  efter  behandlingen  med 
ättiksyra,  är  Ijns-grå.  Den  histologiska  byggnaden  öfverensstäm- 
^^^  med  den,  som  ofvan  blifvit  omnämnd  för  embryonerna  till 
Crisia  ebumea:  i  haden  äro  tydliga  celler  att  urskilja;  sliter  man 

')  Oiiia,  Homm^  ooh  FUisparaa,  bland  de  nordislia  Cyclostomenia,  eg»  tjdliga 
^  PkikM<^oal  'nrMuaeUeiu  1837. 


Digiti 


zed  by  Google 


22  1^.    A.   8MITT. 

huden  sönder,  framkomnMi  blåsor  och  korn.  Afren  dewa  eui- 
bryoner  erhåHa  änder  den  tid,  då  de  ftnon  iefva  inom  moder- 
kolonien,  på  sin  tillplattade  sida  en  ringfonnig  oppsrrållning  i  am 
hud  med  starkt  markerade,  InåtMjda  kanter  (tafl.  4,  fig.  14)« 
Likasom  vid  embryonerna  till  Ori$ia  ebumea  ofvan  biifVit  aa- 
mSrkt,  är  den  helt  säkert  att  tyda  antingen  såsom  ett  vidbifW 
ningsmedel  eller  såsom  en  bOtjan  till  tentakelkrans. 

Om  vi  emellertid  änna  äro  i  osäkerhet  om  dessa  embryooera 
uppkomst,  återfinnes  deremot  inom  djnrhusen  till  Tubultpora 
serpetiå  en  utveckling  af  en  fettkroppsmassa,  som  fullkomligt 
öfverensstämmer  med  den,  vi  sågo  inom  ovicellerna  till  Orima 
eburnea.  Isynnerhet  under  vinter-  och  våmånaderna,  om  också 
icke  såsom  något  för  dessa  årstider  egendomligt,  ser  man  neintV- 
gen  djarkolonierna  af  den  förstnämnda  eljest  krithvita  arten  till 
färgen  stötande  i  blått.  Om  man  låter  kalkskalen  af  sådana 
exemplar  upplösas  i  utspädd  ättiksyra,  får  man  djurhusens  mant^ 
lar  qvar  såsom  genomskinliga,  aflånga  och  nedåt  spetsiga  sSckar, 
i  hvilka  de  inre  organerna  lätt  kunna  urskiljas.  Koloniens  blåa 
färg  visar  sig  bärröra  af  en  kornig  eller  droppformig  roasaa  i 
toppen  af  hvarje  djurhns.  I  dettas  nedre  del  åter  befinner  sig  en 
lös  fettkroppsmassa,  hvars  utveckling  vi  kunna  följa.  Till  färgen 
är  den  efter  användning  af  ättiksyra  blekt  gulgrön,  i  början  helt 
liten  och  blott  bestående  af  korn  eller  droppar,  ungefär  af  0,003 
m.ms.  storlek,  hvilka  ha  sitt  läge  straxt  under  '"cul^^aac'',  när 
djuret  har  sin  näringskanal  indragen.  Men  samlingen  ökar  sig 
alltmer,  småblåsor  uppstå  med  starkt  ljusbrytande  kärna,  och 
under  tiden  uppträda  större  blåsor  af  en  homogen  sammansätt- 
ning. Afven  på  dessa,  som  uppnått  en  storlek  af  ungefär  0,01 
m.m.,  har  dock  ingen  tydligt  afsöndrad  hinna  kunnat  upptäckas. 
Något  längre  utbildade,  med  en  storlek  af  0,012  m.  m.,  finner 
man  dem  emellertid  försedda  med  tydligare  membran  och  ett 
innehåll,  som  består  af  ytterst  små  korn  eller  droppar,  hvilka 
antingen  ligga  lösa  eller  äro  inneslutne  uti  småblåsor.  Ännu 
längre  framskridna  i  sin  utveckling  hafva  de  forökat  sig  till  sin 
storlek,   och   deras  innehåll  visar  sig  tätare»  men  af  de  nämnda 


Digitized  by 


Google 


OM  HAF8-BRTOS01BNA8  ITtTEOKLIKO  OCH  FBTTKROPPA'B.      23 

beståndsdelarne.  Surt  oppf^Ua  de  i  dsila  iillstaod  hela  den 
Bscbfe  dalc»  af  dtJorhoBet  Hvad  dsnaa  fettkroppsmassa  bar  att 
betyda,  kaa  aalarligtYls  endast  genom  direkta  obserTationer  af- 
8§ras:  den  visar  sig  eiBellertid  nu  i  ett  sladiom,  som  finner  un 
moUTarighet  i  den  ofranstaende  beskrifmngea  på  äggens  bildande 
iBoai  OTiodlema  till  Crma  ebwmea. 

£t^  bland  ftyosoemas  egendomligaste  reprodaktionssätt^  år 
derts 

GroddkapseWUdning, 

rid  bvilken  likaledes  en  fettkroppsmassa,  om  också  på  ett  annat 
sitt  appkommen,  utgör  grundlaget  för  de  nya  delarnes  uppträ- 
dsnde'). 

L&age  ba  groddkapslarne  varit  kända  under  namnet  af 
mårka  kroppar.  Såsom  sådana  ligga  de  uti  de  äldre  djnrhusen 
hos 

Scrupocellaria  8crupo3a  (Tafl.  5,  fig.  1). 

Under  det  de  yngre  djurhusen  i  toppen  af  grenen  hafva  sina 
djur  fördigbildade  och  lifliga,  innehålla  de  äldre  djnrhusen  der 
nedanför  en  mörk  massa  (g),  vid  hvars  sida  ligger  en  knopp,  som 
nyss  ^tt  de  första  anlagen  till  tentakler.  Så  mycket  har  man 
vetat  om  dem  redan  förut,  isynnerhet  genom  Grants  observatio- 
ner.   Deras  förekomst  tyckes  vara  allmän  för  Haft-Bryozoema. 

Buffula  fastigiata ')  (Tafl.  6,  fig.  2) 
kan  visa  dem  på  samma  sätt  i  sina  äldre  c^urhus,  hvilka  dess- 
utom äro   uppfyllda  af  Ijnsa  fettblåsor  i  sin  slemmiga  närings- 
vätska.    Knoppame   ligga   dock  här  mera  aflägsna  från  grodd- 
kapskrne  och  deras  förhållande  till  dem  är  här  svårt  att  afgöra. 

)  Till  den  förteckning  ofver  litteraturen  till  detta  ämne,  som  blifvit  lemnad 
i  '^Bidrag  $Ul  hänméomtn  om  hmfa-Bryotoemas  utveckling',  Ups.  Univ.  Årt- 
skrift  1868:  pagg.  5  och  8,  bör  tilläggas:  Grant :  ObservaiionM  on  tk*  strmcture 
ond  nature  of  Fluttra,  Edinb.  New  Philos.  Joum.  Vol.  3,  1827,  pag.  116  (on 
H  corioMa)  Qcii  pagt  341  (on  FL  foUaeeai*  TuoMFSONi  Zoologioal  lUåearckes 
Md  ninttraUoHå;  Cork  1830,  Ärt.  V;  pag.  95  (on  Bowerbankia  imbricaia). 

*)=*. /rf#«Ofa  (PaLL.). 


Digiti 


zed  by  Google 


24  F.    A.   SMITT. 

EucraUa  chdaJta  (Tafl.  5,  fig.  3) 
har  likaledes  en  groddkapsel  (g)  i  hvart  af  de  tvemie  djtnfaos, 
som  ligga  framför  oss.  Från  det  äldre  djorhoset,  hvars  lif  synes 
vara  aftynande,  och  hvars  groddkapsel  är  omgifven  af  en  samling 
fettkolor,  skjoter  ett  yngre  djarhos  upp.  I  det  senare  är  grodd- 
kapseln  njurformig,  i  den  ena  ändan  ljusare,  i  den  andra  mörk  af 
täta  svarta  fläckar.  De  nya  delarne  (näringskanalen  med  tenU- 
kelkransen  och  musklerna)  äro  redan  färdiga.  En  dubbel  sträng 
(f),  hvars  ursprung  är  doldt  bakom  groddkapseln,  förenar  detta 
djur  med  det  äldre.  I  den  uppsvallning,  hvarur  detta  djurhus  en 
gång  sköt  upp  såsom  knopp  (jfr.  ofvan  om  ^tea  truneata!)^ 
syns  en  ljus  massa,  i  hvilken  den  nämnde  strängen  försvinner, 
och  dit  en  annan  sådan  kommer  från  det  äldre  djurhuset.  Hvad 
dessa  strängar  äro,  skall  förklaras  här  nedan  genom  fullständi- 
gare observationer  på  andra  arter. 

För  att  visa  groddkapslames  förekomst  äfven  hos  de  kalk- 
skäliga  Bryozokolonier,  hos  hvilka  man  ännu  ej  kännt  några 
mörka  kroppar,  kunna  vi  lossa  ifrån  sitt  fäste  en 

Lepralia  Peachii  (Tafl.  5,  fig.  4) 
och  från  koloniens  nedre  sida  se  in  i  dess  djurhus.  Det  yngsta 
djurhuset  (1)  hyser  en  färdig  och  frisk  individ.  Närmast  äldra 
än  detta,  är  ett  djurhus  (2)  fyldt  af  en  fettkroppsmassa«  i  hvil- 
ken man  märker  en  mörk  kropp  med  orediga  konturer,  I  nedre 
delen  af  detta  djurhus  synes  hälften  af  ett  8gg,  som  lyser  igenom 
ifrån  koloniens  öfre  sida,  der  det  ligger  i  ovicellen,  som  till- 
hörer  det  ännu  äldre  djurhuset.  Åfven  detta  senare  (3)  är 
uppfyldt  af  en  lös  fettkroppsmassa.  Men  vid  sidan  af  dessa 
två  sista  syns  ett  Qerde  djurhus  (4),  som  jemte  fettkroppame 
innehåller  en  färdig  groddkapsel.  I  den  allmänna  hopsmältnin- 
gen äro  här  ännu  tentaklerna  qvar,  hvilka  ligga  såsom  liflösa 
strängar  i  sin  slida. 

Om  vi  till  dessa  exempel  af  groddkapslar  lägga  de  arter  af 
Hafs-Bryozoer,  för  hvilka  de  mörka  kropparne  förut  varit  obser- 


Digitized  by 


Google 


OM  HAra-BRTOeOSRKAS  UTTEOKLIKG   OCH  FSTTKROPPAR.      25 

nrade*),  finna  ti  deooa  biUhing  vara  gaoaka  aUmät)  sayftl  f5r 
(Mottamer^  som  CtemoååMMr. 

Horn  karakteristiskt  groddkapslaroes  form,  likasom  deras 
ftrg,  Bangen  g&ng  visar  sig,  vexla  de  dock  i  dessa  hänseenden 
gandLa  mycket.  Deras  uppkomst  kan  till  en  viss  grad  tjena  så- 
som en  förklaring  på  ett  sådant  förhållande. 

Redan  deras  mörka  färg,  som  härleder  sig  från  pigment- 
gyttringar,  hvilka  ligga  straxt  under  deras  hinna,  påminner  om 
rentrikelns  utseende  hos  äldre  djur').  Med  åldern  och  riklig 
Dlring  föröka  sig  nemligen,  som  bekant,  pigmentkornen  uti  de 
s.  k.  lefrercellerna,  och  shitligen  se  vi  dem  der  samlade  i  mull- 
birslika  gyttringar  på  samma  sätt  som  uti  groddkapslarne.  Att 
dessa  senare  också  uppkomma  genom  en  hopsmältning  af  närings- 
kanalen, kan  visas  genom 

Fbuira  membramcea  (Tafl.  5,  fig.  5) 
bfars  bild   här  blifrit  tagen  från  den  del  af  kolonien,  i  hvilken 
groddkapselbildningen  försiggick. 

Bredvid  ett  djnrhus  (1),  hvars  inre  ännu  är  friskt,  sitter  ett 
unat  (2),  hvarest  blott  en  oredig  massa  finnes  qvar  med  kon- 
tvema  efter  ventrikeln  och  oesophagus.  Det  äldre  djurhus  (3), 
som  bar  siu  plats  nedom  de  båda  nämnda  gemensamt,  har  en 
groddkapeei  med  den  för  arten  vanliga  formen,  och  en  knopp  har 
redan  fatt  sin  tentakelkrans  och  sin  näringskanals  kaviteter  tyd- 
ligt. I  dess  rectalutvidgaing  är  meconium  inneslutet.  Tre  djur- 
kos  (4,  5  och  6)  härbredvid  visa  näringskanalen  i  olika  grad  af 
kopsmältoing.    Från  det  att  oesophagus,  ventrikeln  och  ctd-de-éoc 


')  Jfr.  littentnrforteckniDgen  uti  "Bidrag  till  kännedomen  om  ffafs-Brjfozoemaå 
9»9tetUmg'  L  cl 

*)  DetU  år  redan  attryckt  af  Thompson,  I.  c.  pag.  95:  "From  the  stomacb,  ihe 
nteot  appeara  to  deaeend  considenbly  ]ower,  and  from  its  aoqniring  a  splie- 
rkal  thape,  opake  jellowich  coloar,  and  its  persisting  after  the  death  of  the 
aaimaU  in  manj  of  these  Zoopbites,  is  most  probably  an  ovum  or  ovariom, 
■ad  qéU  aBalogoQS  in  sitoation,  with  the  same  organ  in  the  lately  disoo- 
vered  componnd  Aiddim', 

Anm,    Med  tiomack  fSrstår  Thompson  krafran  bos  Bowtrhankia,  A  att 
9mm  eUer  ovarNwi  ar  Tentrikeln. 


Digitized  by 


Google 


20  r.  A.  saiiTT* 

åwia  kwma  nnkiljaa,  lEteralår  thitfigen  blott  den  siata&modes  ock 
en  del  af  Tentrikelns  konturer,  och  åfrea  dessa  Arändra  sig. 
Undar  en  sidan  process,  som  erbjuder  fBga  regelbttndeobel,  kan 
groddkapselns  form  och  storlek  lätt  variera*  Dess  form  ')  är  dock 
i  allraänhot  hos  den  nu  i  fråga  varande  arten  aiång,  uppåt  it 
ena  sidan  något  utvidgad. 

Groddkapselns  färg,  som  annars  är  densamma  hos  alla  Hafs- 
Bryozoer,  är  beroende  af  dess  sammansättning.  Ytterst  har  den 
en  genomskinlig  hinna  med  blekt  gulaktig  anstrykning,  i  hvilken 
man  ännu  såsom  ett  minne  från  dess  bildning  kan  igenkänna 
ränderna  efter  tillplattade,  sexkantiga  celler.  Deriuom  ligga 
de  mollbärslika  gyttringarne  af  pigmentkom,  än  packade  tätt  in- 
till hvarandrai  än  mera  åtskiljda,  bvarigenom  också  groddkapselns 
utseende  blifver  mindre  mörkt.  Vanligen  äro  också  dessa  pij^nent* 
gyttringar  glesare,  eller  till  och  med  saknas  de,  uti  groddkapselns 
ena  ända.  Uvad  groSdkapseln  hyser  i  sitt  inre,  kan  blott  efter 
compression  eller  kapselns  sönderrifning  studeras  och  visar  sig  4k 
vara  lösa  korn  och  blåsor  af  fettkroppames  utseende  och  kora- 
samlingar,  de  senare  än  med  än  utan  omgifvande  membran. 

Men  icke  blott  m  groddkapsel,  såsom  förhållandet  nyss  visar 
des  bos  FL  mrnnbranacéat  kan  uppstå  genom  näringskanaUoi 
reduktion.  Redan  Faabs  ')  har  på  Bawtrbanhia  inibricata  obser- 
verat tvenne  sådana  i  samma  djurhus,  som  utom  dessa  innehöll 
ett  fallbildadt  djur  och  trenne  ägg,  utan  tecken  till  äggstock. 
Att  dessa  groddkapslar  hafva  ett  olika  uppkomstsätt  och  må- 
hända äfven  koastant  ett  serskilt  ändamål,  ligger  således  närt 
till  hands  att  antaga,  ehuru  de  annars  till  sin  sammansättning 
öfverensstämma  med  de  öfriga  groddkapslarne.  Ett  stöd  derför 
skulle  vi  också  kunna  finna  i  en  observation  på 

Alcyonidium  gelatinosum  (Tafl.  5,  figg.  6  och  7). 
Vid  ett  genomsnitt  af  en  stam  utaf  denna  art  låg  nemligen 
en  groddkapsel  ännu  fästad  vid  den  sönderslitna  magväggen.    Ed 


')  Jfr.  Tti.  6.  Äg.  «. 

')  PhUM.  Träns.  1837;  pag.  400. 


Digitized  by 


Google 


OM  HAP9-BRTOZOXmNAB  VTWECMLJWQ   OCH  FITTKtOPPAB.       37 

trniAo  greddki^nel  af  eti  Uekare  vtoeenée  låg  airaxi  derbredvkL 
Det  åjne»  således  bår,  mm  akM»  fltm  groddkmpebur  kwina  bil- 
das genom   afenOriogar,  dea  ena  efter  dea  aadra>  fWu  mageaa 

Det  rikaste  tiWftlle  att  observera  groddkapslar  i  deras  eHk- 
heter  och  användning  har  dock  lemnats  af 

AleyamcUum  paragiticum  (Tafl.  6,  fi^.  8-19). 

Ur  koloniens  äldre  delar,  der  djnrhnsen  f&tt  mera  fasthet 
och  ogenomskinlighet,  uttogos  groddkapslar,  som  med  mångfal- 
diga dfrergingar  vexlade  från  en  aflång  och  orpgelbnnden  till  en 
spherisk  form,  somliga  mörka  och  ogenomskinliga,  andra  Ijnsa, 
med  glesare  pigmenCgjttringar.  Utom  dessa  kommo  der  fram  vid 
dtssectionen  en  mängd  utaf  figg,  som  annars  ligga  lösa  uti  åfar^ 
hosea  Dessa  ägg,  hvilka  äfven  här  kunna  Arekomma  flera  tilK 
aammans  i  ett  djurhns,  öfverensstSmma  till  sin  sammansättning^ 
fnllkomKgt  med  dem,  hvilka  Färre  beskrifvit  RHr  Bowerhankia 
mbrieaia.  Inom  sin  genomskinliga  hinna  visa  de  endast  ett  kor^ 
oigt  innehän.  I  detta  stadium  finnas  de  ock  inneslutne  inom 
groddkapslame  (fig.  8).  De  hafva  således  utvecklat  sig  ur  dessas 
innehall,  om  ock  gången  för  en  sådan  utveckling  ännu  ej  kunnat 
i  alla  sina  detaljer  följas.  Till  sin  sammansättning  äro  de  dock 
att  jemföra  äfven  med  Crinemas  ägg  vid  dessas  utveckling  inom 
ovieellema. 

Groddkapslarnes  användning  vid  äggbildningen  är  således 
^^^.  Afven  för  denna  art  kunna  vi  se  deras  sammanhang  med 
nybildningen  af  de  inre  delarne  uti  djurhus,  der  den  fordna  nä- 
nngskanalen  försvunnit.  För  detta  ändamål  lämpa  sig  bäst  de 
kolonier,  som  sitta  utbredda  på  platta  föremål,  och  hvilkas  djur- 
hns ännu  bibehålla  sin  genomskinlighet  ^). 

Groddkapslarnes  form  är  här  mera  rund.  I  de  äldre  djur- 
hns, der  de  finnas,  ha  de  observerats  fastade  vid  den  nybildade 
nlringskanalen  i  de  flesta  af  dennes  utvecklingsstadier.    Samban- 


*)  Mcyomdinm  Oftili  (DaljeU),  Ale.  kexagimum  (Hincki). 

y  Google 


Digitized  by  ' 


38  F.  ▲.  SMITT* 

det  flMlian  dt»  och  nytnMmofen  år  dock  icke  fastare,  fto  att  dt 
ofta  ioMts  skiljda  från  hTarandra,  sedan  den  blilVande  näring»^ 
kanalen  l&tt  Mijan  till  sin  tentakelkrans  och  retractionsmnsklema 
anlagda.  Utvecklingen  af  denna  nya  näringskanal  inom  ett  åMre 
djnrhos  sker  bär  efter  groddkapselbildning,  på  samma  sätt  som 
utvecklingen  försiggår  i  nya  djorhus. 

Såsom  ett  sista  exempel  på  groddkapslames  betydelse  i  detta 
hänseende  må  här  anföras 

Lepralia  pallasiana  (Tafl.  5,  figg.  20—22). 

Huru  omvezlande  groddkapslames  form  än  är,  påminner  den 
dock  stundom  tydligt  om  deras  uppkomst  Så  syntes  t  ex.  på 
00  (fig.  22),  hvars  form,  innan  den  sönderrefs,  var  aflång  med  en 
afsats  på  den  ena  sidan,  att  dess  konturer  motsvara  cul-de-sae 
och  en  del  af  ventrikeln  och  ossophagns  på  det  fullbildade  djurets 
DäringskanaL 

Groddkapslames  innehåO  består  som  vanligt  af  ljusa  kora, 
I5sa  eller  inneslntae  inom  bläsor.  Vid  deras  söndertagniog  ha 
emellertid  knopparne  till  de  blifvande  nybildningarne  kommit  fram 
i  flera  olika  utvecklingsstadier.  Ett  utaf  dessa  se  vi  (fig.  22) 
såsom  en  kärna  af  kornigt  innehåll,  innesluten  inom  ett  tunnt 
•  ljusare  lager.  Från  en  annan  groddkapsel  är  en  knopp  löstagen, 
på  hvilken  redan  en  krans  af  fjorton  tentakelrudimenter  uppstått 
På  det  fullvuxna  djuret  kan  man  räkna  16  —  17  tentakler;  och 
äfven  häruti  öfverensstämmer  denna  knopp,  som  bildats  af  en 
groddkapsel,  med  den,  som  uppstår  i  ett  nytt  djurhus:  tentak- 
lernas antal  förökas  under  knoppens  tillväxt 

De  ändamål,  för  hvilka  groddkapslarne  tjena,  äggbildning 
och  återställande  af  den  näriiigskanal,  som  i  ett  äldre  4jurhus 
smält  tillsammans,  synas  dock  äfven  på  ett  annat  sätt  kunna  af 
Bryozoerna  ernås  under  samma  förhållanden.  Så  t.  ex.  har  en 
^tea  anguina  observerats,  som  i  ett  äldre  djurhus  innehöll  en 
föga  utbildad  knopp  till  en  näringskanal,  på  hvilken  dock  ten- 
takelkransen redan  tydligen  var  anlagd.  Någon  groddkapsel  fanns 
dock  ej  här.    Samma  förhållande  visar  oss  Scrupocellaria  scm- 


Digitized  by 


Google 


OM  HA78-BmTOZOStNA8  UVTIOKLDIO   0€H   FITTKROPPAE.      tt 

pota  (Tafl.  6,  fig.  b%  som  jemte  iienr»y8tM6i  i  elt  ildre  dj^ukm 
mneUller  bOrjaa  till  »n  njr  nåriiigskaoftl,  dock  oUn  nå^n  grodd- 
kapsel.  Ett  annat  djarhus  (Tafl.  6,  fig.  6)  af  saama  art  och 
»fluaa  koloni  innesloter  ett  ägg  af  kornii;  sammaosåttnkig  och 
med  ett  geoomskiniigt  skal,  liggande  nti  en  lös  fettkroppsmassa 
i  djurhnsets  nedre  del.  De  begge  sistnämnda  observationerna 
iro  dock  tagne  på  spritexemplar  och  förlora  natnrligtvis  härigenom 
en  del  af  sin  säkerhet. 

Till  ett  af  dessa  nybildningssätt  för  äldre  djnrhos,  med  eller 
QUn  groddkapselbildning,  måste  ock  en  egendomlighet  hos 

^Ua  argiUacea ')  (Tafl.  4,  figg.  17  och  18) 

hänfftras.  Denna  art  hörer  till  dem  utaf  slägtet  jEtea^  hvilka 
åtioiostone  ännu  ej  äro  kända  såsom  fritt  oppresta  stammar. 
Deremot  visar  den  en  förändring  i  sina  djurhus,  hvilken  gifrer 
den  ett  olika  utseende,  på  samma  sätt  som  den  nämnda  för- 
ändringen i  växtsättet  kan  göra  ^.  truneata  svår  att  igenkänna. 
Till  det  yttre  syns  här  ett  (i^urhas  dö  bort:  dess  lock  är 
slotet,  dess  näringskanal  är  ej  mera  i  sin  verksamhet.  Men  nr 
det  rörformiga,  oppåt  på  vanligt  sätt  snedskm^na,  (^arhasets  topp 
skjater  sedan  fram  en  knopplik  förlängning  af  detsamma,  och 
^tt  nytt  djar  kommer  till  lif,  hvars  mantel  och  skal  dock  endast 
iro  en  fortsättning  af  det  fOrra  cyurhnsets  samma  (fohuTi  bvilka 
iBAo  tjena  såsom  en  nedre  del  till  det  nya.  På  detta  sätt  har 
^  till  hälften  längre  4iarhns  nppstått.  Vid  förlängningen  har 
det  äUre  djnrimset  ej  undergått  någon  annan  fSrändring,  än  den 
^M  åldern  medför,  nemligen  en  större  ogenomskinlighet  i  skalet. 
SnedskirniDgen  i  djorhnsets  öfre  del  angripes  som  vanligt  mindre 

^)  ^  orfiOfleea  a.  spu 

M,  doBgftta,  reeU,  pvaoUta,  bMi  coiiliicta. 

Bmb.  in  Buuri  B«kafieosi,  nollo  allo  loeo,  at  videtar,  adhuo  reperta; 
per  Modiolam  Oeulina  affixam  lerpent  inventa  est.  (M%$,  Holm. 

Speeiat  JEiem  UgmitUm  (Buss)  maxime  affinU,  a  qaa  tamen  facik  basi 
«B«  conttricta  djgnoeeitnr.  Lougiiado  taatn  ereciie  circ  1^  Bi.m.,  ctgus  dimi- 
^^  partMB  tnperioffein  tenet  apertnra  tett*  obliqna. 


Digiti 


zed  by  Google— 


so  v.   A.   IMfTT« 

Mrnt  Dmm  och  det  Biraiarm  åt  ridaa  opplyflmde  ftUre  looUt 
kiima  odiså  sköajas  åunn;  de  intaga  neiferftU  tredjedaka  af 
dat  fftrlftogda  djarhoset 

Men  icke  blott  en  gång  kan  en  sådan  förändring  intrMa. 
Den  upprepas  ånyo;  och  vi  se  ett  djurhos  (fig.  18),  bygdt  opp 
af  trenne  åldrar,  i  hvilket  nn  den  yngsta  näringskanalen  bor  qvar. 

Längre  har  denna  art  ej  visat  den  periodiska  f&rlängningen 
af  sina  djurhus  kunna  fortsättas.  Men  redan  är  djurhuset  dub- 
belt så  långt,  som  det  var  i  sitt  fSrsta  skick  och  af  ett  helt 
annat  utseende. 

m 

Afven  inom  Ctenostomernas  ordning  möter  oss  samma  feno- 
men. Det  är  Farrella  fuscuy  som  lemnat  denna  observation.  Så- 
dan denna  art  hittills  är  bekant,  är  den  blott  1,5  m.tn.  lång; 
men  den  kan  nå  denna  längd  i  dubbelt  mått,  och  då  dess  skal 
på  samma  gång  blifver  tjockare  och  mörkare,  skulle  måhända 
fSrsta  ögonkastet  ej  förena  två  så  olika  former  under  samma 
artnamn  *). 

När  ett  djur  med  sitt  hus  undergår  en  så  betydlig  förändring 
Bom  denna,  eller  när  det  vid  groddkapselbildningen  får  utbyta 
ea  af  sina  vigtigaste  delar,  nåringskanalen,  mot  en  ny  sådan,  är 
det  ock  af  intresse  att  känna  det  tillstånd,  hvaruti  Bryozoens 
öfriga  delar  då  beånna  sig'). 

Tillsammans  med  näringskanalen  hafva  de  muskler  (Tafl.  6, 
fig.  1,  pm)  försvunnit,  tom  sutto  Astade  vid  deana;  tentakel- 
slidan är  likaledes  borta;  men  manteln  och  dess  maskler  äro 
oförändrade  qvar,  likasom  nervsystemet  ej  heller  tyckes  undergå 
någon  väsendtlig  förändring.  Detta  senare,  hvars  betydelse  f9r 
Ctenostomernas  koloniallif  först  apptäcktes  af  F.  Muller  '),  har 


*)  Ått  denna  art,  på  grand  af  en  sådan  olikhet,  blifvU  nnder  if«Boe  namn  be- 
skrifren,  sjnea  mig  ockaå  vara  håndelaen,  ehnrm  natariigtTis  endast  jemförelsen 
med  originalexemplar  kan  afgöra,  om  Farreila  §ignmUa  är  något  annat  än  ett 
sådant  tttveeklingsstadinm. 

')  Den  förste  och  ende,  som  hittills  lemnat  någon  ohtervttion  härom  är  Okant, 
L  o.;  pp.  113  och  115  (on  FL  oarboåea),  der  han  talar  om  »kåti  Mer  trådar, 
»om  tUstråla  ifrån  qvarkfvoma  éfier  dé  döda  polyperna.» 

')  Wiegmanns  Archiv  1660;  p.  811. 


Digitized  by 


Google 


OM  HAP8-BRT0S0BRNA»  DVTlCKLnfO   OCH  FKTTKROPPAB.       81 

hos  Gluiottoiiienia  i  å^i  Ma  suiim  byggnad  och  beskaffrahtt^ 
nea  vitar  i  Ma  aenkiita  ddar  %n  ååétLU  måogfakl  af  olikhctar, 
att  det  blifver  svårt  att  utnr  dessa  sammaodraga  en  allmånt 
giUtade  beskrifnmg.  Haa  har  emcUertid  i  dttta  sjrslem  tvenne 
delar  att  afskiija  från  hvaraDdrn,  hviikas  byggnad  visserHgen 
tjckes  Tara  dcnsaiuna,  men  hvilka  dock  till  sio  morfoiogMka 
betydelse  äro  bvaraodra  olika.  En  del  af  systemet»  det  egentKgen 
si  kallade  kolonial-nervBystemétf  utgör  nemligen  det  direkta  sam- 
bandet mellan  de  serskilta  djarfanseo  och  år  således  att  betrakta 
såsom  en  kolonial lifVets  tUHiörighet;  en  annan  del  åter  tillhör 
det  eoskilta  djnret,  men  står  genom  trådar  i  samband  med  den 
förra.  De  gangtier,  som  tillhöra  det  egentliga  koleoial-nervsy-*> 
Btemet,  hafVa  sin  plats  antingen  vid  nedre  dekn  af  ett  djurbos 
eller  ati  det  nftst  äMre  djinrhuset  Tid  de  ställen,  der  detta  når* 
mast  stöter  intill  de  yngre.  Det  eoakilta  djurets  gangUon  åter 
har  sio  plats  i  midten  af  djorbuset  och  ligger  i  djurets  friska 
tillstånd  meUan  dess  reotalutridgning  ooh  pharyux.  Trådame 
mellan  dessa  båda  slag  utaf  ganglier  löpa  utan  någon  synbar 
regelbundenhet  såsom  föreningar  mellan  dem.  Från  det  enskilta 
djurets  ganglion  ha  tydliga  trådar  blott  knonat  synas  i  deras 
utbredning  åt  den  del  af  manteln,  som  ticker  djorhusmynningen. 
Gangliemas  ht^ologiska  byggnad  synes  i  det  inre  Tara  komig; 
de  friska  och  faltt  oskadade  exemplar,  som  kunnat  obserTeras^ 
hafva  visat  ett  periferiskt  lager  af  klara  oeller.  Såsom  fbrtsätt- 
ningar  af  gangliemas  hinna  löpa  trådarna  ut  och  iro  lått  ntp* 
märkta  af  de  spridda  kärnor,  som  förekomma  på  dem. 

De  olika  bilder  af  nerrsystentet,  hvilka  bftr  meddelae,  ftre 

kemtade  från 

Eueratea  ehelaia  (Tafl.  5,  ig.  3), 

Ltpralia  nUida  (Tafl.  6,  fig.  1), 

Fhuita  membran£K$a  (Tafl.  6,  flgg.  2—4), 

Sönq>ocellaria  scruposa  (Tafl.  6,  figg.  6  och  6), 

Buffmla  JmUffiaåa  (Tafl.  6,  fig.  7). 

Om  den  förstnämnda  arten  är  redan  ofvan  taladt:  det  egeni^ 

^ga  kolouialnerrsystemets  ganglion  Kgger  här  uti  uppsTtllningea 


Digitized  by 


Google 


S8  F.  A.  SMITT. 

▼kl  det  yngre  djarbosets  baa.  Härifrån  gå  de  treone  trådar  (Q« 
som  på  SID  vftg  till  det  eadLilta  djurets  ganglion  försvinna  bakow 
groddkapseln. 

För  att  undersöka  nervsystemets  tillstånd  vid  groddkapeel- 
bildningen  hos  TjeprtUia  nitida^  har  en  bit  ataf  den  utbredda 
kolonien  losets  firån  sitt  filste.  Från  dess  bakre  sida  kan  man 
då  se  in  uti  djorhnsen.  Groddkapseln  (g)  och  djorhusets  enskilta 
ganglion  ligga  tätt  intill  hraraiidra.  Det  §r  deras  vanliga  plats 
oeh  ställning  till  h varandra,  så  som  vi  äfven  se  det  på  FluMåPa 
membrtmaeeOy  vid  midten  af  cyorhiiset.  Från  det  näranda  gäng- 
liet  ntstrila  trådar  (n)  mot  djorhusets  väggar,  der  vi  på  tvenne 
ställen  finna  tillplattade  utbredningar  af  nervsystemet  (k),  kolo- 
nialgangMer?,  hvilka  dock  inom  sin  hinna  endast  visat  en  kornig 
massa,  och  som  i  sin  tur  sända  ut  trådar  såsom  förlängningar 
af  sin  hinna,  hvilka  intränga  i  de  uärgränsande  djurhusen. 

På  Flustra  membranaeea  är  förhållandet  helt  annorlunda, 
hvad  de  periferiska  delarne  af  nervsystemet  beträffar.  Här  löpa 
neailigeB  trådarne  till  största  delen  förenade  med  hvarandra  ge- 
nom en  utbredd  hinna,  som  dock  på  flerfaldiga  ställen  Uifvit 
genombruten.  Blott  i  ränderna  af  sådana  genombrytningar  äro 
trådame  med  sina  aflångt  runda  kärnor  (figg.  2  och  3)  lätta  att 
arskilja.  Vid  behandling  med  ättiksyra  försvinna  dessa  kärnor; 
i  deras  ställe  ser  man  små  runda,  starkt  ljusbrytande  korn  (fif .  4)« 

Det  nät,  som  på  detta  sätt  bildas  på  bakre  insidan  af  FL 
membranaaa  är  för  öfrigt  i  det  ena  (^urhuset  helt  olika  med 
hvad  det  är  i  det  andra.  Detsamma  är  att  anmärka  om  nerv- 
trådames förlopp  (n)  inom  djurfausen  hos  Serupoeellaria  aeru- 
pösa.  De  löpa  här  än  flera  förenade  med  hvarandra  till  en 
större  medelsträng,  än  mera  åtskiyda  från  hvarandra.  De  exem- 
plar, hvilka  tjenat  till  originaler  för  de  medföljande  teckningarne, 
hade  emellertid  en  längre  tid  legat  i  sprit,  som  också  betydligt 
förändrat  nervsystemets  utseende.  Ganglierna  (k)  visa  inom  sin 
hinna  på  de  flesta  ställen  endast  en  samling  af  korn;  men  i  de 
processer,  från  hvilka  nervtrådar  (n)  utgå,  synas  stundom  tydliga 
kärnor  inneslutande  småkärnor. 


Digitized  by 


Google 


OM  HAF8-BBTOKOKRNA8  ITTVfeOELIliO   OCH  FSTTKROPPAR.       SS 

kke  blott  djarhnseD  ega  detta  nerrsysieffl.  Fråo  det  ena 
af  dessa  gangKer,  som  ligga  i  djorhosets  topp  vid  basen  af  de 
jsgre  djnrbiiseB  ga  tvenne  trådar  (an)  åt  sidan  ned  till  midten 
af  skil|eTiggen  mellan  djarfaoset  och  dess  amcularitmi.  Detta, 
Gkason  vibraeulariet^  har  ifven  sitt  enskilta  gangHon  (tafl.  7, 
ig.  5),  hvars  bistologiska  byggnad  är  densamma,  som  of^an  nären- 
dsi  för  (^basens  ganglier.  Det  bar  sitt  läge  straxt  under  mid- 
teo  af  den  del  ataf  manteln,  som  täcker  avicolarieis  mynning, 
oeh  år  titt  fOrenad  med  denna.  Manteln  är  bär  f&rsedd  med 
bont  eUer  på  annat  sätt,  olika  f5r  olika  arter'),  f&rvandlad  tiU 
ett  organ  att  fftrdka  känselRmågan.  Hos  Scrvpocéthria  scra- 
pm  ir  detu  organ,  enligt  Prof.  Lovens  teckningar  (tafl.  7,  figg. 
(  och  7)  halfroaDformigt,  med  de  båda  utdragna  hörnen  riktade 
ipptt  och  med  den  konkava  randen  dem  emellan  försedd  med  en 
Uodåd  ippbftjniiig.  Vibracalariema  bafva  sitt  ganglion  beläget 
få  itt  motsvarande  ställe  nära  sin  mynning;  men  något  serskilt 
kimfcMrgan  är  der  idie  upptäckt. 

Om  nervsystemets  tillstånd  kan  vara  ett  uttryck  f5r  graden 
if  deo  förändring,  bvilken  lifret  i  ett  djurhus  undergått,  så  har 
Ayiila  ftuiiffiata  lemnat  en  bild  af  ett  annat  fSrbållande  i  detta 
Usseende.  Det  enskilta  djurets  ganglion  har  bär  försvunnit; 
wgen  groddkapselbildning  synes  till;  endast  den  egentliga  kolo- 
naUeien  af  nervsystemet  finnes  qvar  och  tyckes  tjena  blott  för 
UUiselas  fortledande  mellan  djurfausen.  Dessa  bafva  sina  gäng- 
fcr  (k)  vid  sin  bas,  men  inom  det  äldre  huset.  Vid  midten  af 
fcttas  ena  insida  finnes  en  gangKonär  bildning  vid  basen  till  en 
rettråd, 

Könsfortplantningen, 

iet  vi  med  säkerhet  känna  denna  för  Hafs-Bryozoerna,  visar  oss 
ritt  egendomliga  förhallanden. 


')  Jfr:  BVBKS   bed[rifÉiiog   på  »ike  peemlimr  hody  uti  Catalogme  of  Marine  Po- 
IfMiimtke  CoOtetitm  #/  the  BritUk  JUttseum.     PaH  11;  pag.  104. 
Öfmi.  af  K.  VéL-AkrnL  Färh.  Arg.  V,    N:o  I.  3 


Digitized  by 


Google 


lé  P.  A.  nUTT. 

ScrujHHMaria  åeruposa  (Tafl.  6,  figg.  8- 14;  Tafl.  7,  figg.  1  o.  2) 
har  sina  äggstockar  (o)  i  de  bakre  öfre-iDre  hörnen  af  sina  diat^ 
hos,  under  det  gperBiatozoid-bildningen  (^)  försiggår  i  deras 
bakre^nedre  del  Utan  att  skada  kolonien,  och  bloU  man  väyer 
de  genomskinligaste  delarne  af  densamma,  kan  man  också  vid 
foriplantningstiden  genom  koloniens  baksida  observera. bådadera 
fortplantningsd.elarnes  nppkomst,  eharu  mycket  dö^jes  af  deo  in- 
dragna näringskanalen. 

I  Juli  och  Aogusti  månader  påträffades  de  exemplar,  hvilkas 
könsfortplantning  jag  kunnat  undersöka.  Det  första  stadiom,  i 
hvilket  äggbildningen  här  visade  sig,  var  det  utaf  2  eller  4  klara 
och  genomskinliga  blåsor,  hvilka  lågo  tätt  intill  hvarandra,  inne- 
slutna ioom  en  gemensam,  klar  hinna.  Någon  cellkärna  eller 
kärnkropp  kunde  ej  uti  dessa  blåsor  upptäckas»  så  länge  de  äona 
bibeböllo  den  klarhet  och  genomskinligt,  som  utmärkte  detta 
deras  första  utbildningsstadium,  och  den  hinna,  som  gemeosamt 
omgifver  dem,  tycktes  stundom  saknas,  hvilket  dock  lätt  kunnat 
härleda  sig  från  svårigheten  att  genom  det  yttre  skalet  urskilja 
densamma,  så  tunn  och  genomskinlig  som  hon  är').  Då  emel- 
lertid dessa  äggeos  första  anlag  tillvuxit  till  en  storlek  af  0,006 
m.m.  i  diameter,  ser  man  deras  innehåll  få  en  i  mikroskopet 
gulaktig  färg,  och  på  exemplar,  som  en  tid  blifvit  behandlade 
med  sprit,  märkes  en  excentrisk,  skarpt  glänsande  kärnkropp, 
(tafl.  6,  figg.  9,  10  och  14),  ungefär  af  0,0045  ms.  storlek. 
Aggaslagens  antal  hafva  under  tiden  stundom  betydligt  förökats, 
stundom  förblifva  de  endast  få.  Med  deras  olika  ålder  inom 
äggsäcken  fö^er  ock  en  olika  grad  af  utbildning.  Detta  förhål- 
lande fortfar,  och  oftast  se  vi  ett  eller  tvenne  ägg  långt  mera 
framskridna  i  sin  utveckling,  än  hvad  de  öfriga  äro. 

Sedan  kärnkroppen  blifvit  bildad,  blifver  cellinnehållet  i  ägg- 
anlagen  tydligen   ehuru   glest   komigt,   och  snart  märkes  nu  en 


^)  Bet  bor  dock  anmorkaa,  att  äfven  under  iggbildningent  senare  stadier,  då  ett 
eUbff  flera  agg  redan  äro  fiLrdigbildide  inom  äggtacken,  nya  ägganlag  upp- 
träda utaaför  denna  ock  mången  gång  tyckts  sakna  4en  här  omnämnda  klnnan, 
som  är  böljan  till  äggsäcken.    Se  t  ax.  figg.  9  ock  11 


Digitized  by 


Google 


OM  HAF8-BRTOZOIRNA8  ITrVKCKLINO  OCH  FETTrROPPAE.       35 

kima,  ffroddUåmnf  saBoni  en  Ijssare  aarta>  inom  bvilkeo  den 
ninnide  kftrnkroppen,  groJU^lådten^  bar  sannna  exoentriftka  läge, 
som  den  har  det  åfven  uti  figganlaget  Detta  bar  emellertid  nn 
fatt  åggeU  alla  beståndsdelar.    Såsom  sådant  vft^er  det  tii). 

Viklhu  med  sin  binna  utvidgas  ocb  blifrer  allt  tätare  kor- 
nig. OrocMlååttn  med  sin  groéU^k  tilltager  i  storlek,  och  när 
den  sistnämnde  i  sin  tillväxt  hnnnit  en  storlek  af  0,01  m.m.  i 
diuieter,  ser  man  den  fylld  af  smärre,  skarpt  glänsande  korn. 
Aggets  diameter  är  vid  denna  tid  velande  mellan  0,06  m.m. 
och  0,06  os^.  Det  öfverklädes  nn  med  ett  epitbelartadt  Ofver* 
drag  ataf  eeller,  byars  uppkomst  svårligen  kan  tillskrifvas  äg^ 
sjdft,  som  ånmi  är  oföräadradfmed  sin  groddfläck,  groddblåsa 
och  viteUvshinna.  Snarare  synes  detta  öfverdrag  bildas  genom 
IggriUdLens  f5nnedling.  Det  uppstår  mellan  ägget  ocb  äggsäekea 
sison  låsa,  runda  celler,  bvilka  sedermera  Asta  sig  intiH  ägget 
såsom  dess  epitbel  *). 

I  detta  utvecklingsstadium,  ocb  då  ägget  har  en  storlek  af 
0,1—0,12  m.m.  i  diameter,  sker  dess  befruktning.  Spermatozoi- 
deraa  (s)  bildas»  såsom  ofvan  är  nåauidt,  uti  djurfausets  nedre 
del.  Deras  fSrsta  anlag  uppträder  såsom  en  samling  af  ljusa, 
HHida  celler  0^)06^0,012  m.m.  i  diameter  (S),  Dock  endast  efter 
deras  behandling  med  sprit  under  en  tid  har  en  skarpt  glänsande 
kimkropp  mati  dem  kunnat  synas,  och  blott  i  denna  första  bör- 
jan, nedan  samlingen  ännu  är  obetydlig,  bar  stundom  en  hinna 
emkring  denna  kuaaat  urskiljas.  Cellemas  »ital  f5rökas  alltmer, 
ndcr  det  att  éeraa  storlek  deremot  endast  föga  tilltager.  Slut- 
Kgen  uppfylla  de  hela  den  nedre  Qerdedelen  af  djurhuset,  der  de 
Bl  synas  Kgga  Msa  i  kroppskavitelen.  Den  indragna  närings* 
bmaien  UndrMr  oss  emellertid  att  spåra  de  serskilta  spemiato- 
aUeraas  utveckling  i  denna  celimassa.    Men  der  näringskanalen 


*)  £tt  moUTaraode  lager  af  epithelialceller  p&  Titellushinnan  hot  Ascidia  be- 
ikrifrer  Agassis:  On  the  Kmbryology  of  Ascidia,  and  the  CaracteriåHcå  of 
i^  Spetkt  of  Mm9tackMå9tts.  Proo.  of  the  Amer.  Assoe.  for  the  Adr.  of 
Seieiiee;  Stoond  Heet  Boston  1860,  pag.  158. 

Måhända  ega  ti  ock  här  en  motsvarighet  till  hvad  Allmän  kallat  adhå* 
rtm  ttatoUul$  bot  Ahgomlki  BMeiéiU  oeh  JPknHotella  margmata. 


Digitized  by 


Google 


36  F.  A.  SMITT. 

lemnar  fritt  mm,  synas  spermatosoidernA  såsom  ytterst  små  och 
fina  trådar,  atan  hofvad,  med  masklika  rörelser.  Sådana  svärma 
de  opp  till  den  plats,  der  ftnnn  ägget  ligger  qvar  nti  djorhoseis 
Ofire  deL 

Hora  ägget  efter  befruktningen  förändras,  biifver  allt  svå- 
rare att  fö^a.  Epithel-öfverdraget  har  redan  dolt  mycket,  och 
ägget  bar  så  småningom  antagit  en  alltmera  rodnande  färg,  som 
till  siat  öfvergår  i  blodrödt.  Så  länge  det  ännn  befinner  sig  inom 
djorhnset,  når  det  en  storlek  af  omkring  0,12  m.m*  i  diameter. 
Inom  ovicellen  träffas  det  omgifvet  af  ett  genomskinligt,  böjligt 
äggskal  med  en  storlek  af  0,19—0,2  m.m.,  och  tager  man  sön- 
der hndUgret  på  ett  sådant  ägg,  rinner  dess  innehåll  nt  såsooi 
en  massa  af  starkt  Ijnsbrytande  korn  af  0,003  m.ms.  storlek. 
Klyfninjpprocessen  är  då  redan  förbi;  snart  far  ägget  sina  cilier. 

Vid  samma  tid,  då  denna  könsfortplantning  för  ScrupoceU 
laria  scruposa  observerades,  hade  äfven 

FluHra  membranacea  (Tafi.  7,  figg.  3  och  4) 

sina  könsorganer  utvecklade.  Lossar  man  försigtigt  en  koloni  af 
denna  art  från  sitt  f&ste  och  betraktar  densamma  från  dess  bak- 
sida, märker  man  stundom  redan  vid  100  gångers  förstoring  en 
dallrande  rörelse  uti  dess  djurhus,  hvilkens  orsak  dock  först  vid 
en  högre  förstoring  kan  upptäckas.  Man  ser  färdigbildade  ägg 
(o)  ligga  lösa  i  kroppskaviteten,  och  i  äggsäcken  ((u),  som  är 
fästad  vid  midten  af  djurhusets  ena  sida,  synas  nya  sådana  vara 
i  bildning.  Vid  starkare  förstoring  kan  man  nti  dessa  senare 
ägg  urskilja  en  groddblåsa  med  sin  groddfläck,  under  det  de  lösa 
äggen,  ehuru  af  en  ljust  blekgrå  färg,  äro  mera  ogenomskinliga 
och  endast  visa  ett  komigt  innehåll.  Den  dallrande  rörelsen 
inom  <iynrhusen  låter  förklara  sig  vid  en  förstoring  af  300—600 
gåuger.  Den  är  förorsakad  af  klara,  masklika  kroppar  (s),  som 
svänga  fria  i  djurens  kroppskavitet.  Dessa  åter  äro  knippen  af 
ljusa  spematozoidtrådar,  hvilka  senare  förenats  med  hvarandra 
genom  ett  viscöst  ämne,  utan  någon  dem  omgifvande  membran. 
Knippena  (fig.  4)  äro  ungefär  0,3—0,4  m.m.  i  längd.    De  hafva 


Digitized  by 


Google 


OM  HAFS-BETOZOIRNAS   UTTlCKLIlfO  OCH  FBTmOPPAK.       37 

eD  långstrickt  form  odi  ftro  spetsiga  i  den  ena  änden.  Från  denna 
spets  iiro  de  smalt  lancettformigt  atvidgade.  Så  länge  de  äro  rörliga, 
Tisar  sig  tydKgast  här,  att  de  sakna  membran,  ty  än  sprida  sig 
trådame  iser  och  stå  bågformigt  fritt  ut,  än  åter  närma  de  sig 
hvarandra,  hvarigenom  utvidgningen  blifver  bredare  eller  smalare. 
Efter  ntvidgningen  hafva  de  en  cylindrisk  form,  med  en  bredd 
if  0,005  m.m.  i  diameter.  Denna  deras  del  är  mera  styf  vid 
deras  rörelser  och  slutar  med  en  svans,  bildad  af  de  serskilta 
spermatozoid-trådaroe,  som  här  spridt  sig  ut  ifrån  hvarandra. 
Sådana  äro  dessa  knippen  under  den  rörligaste  perioden  af  deras 
lif.  Till  sin  uppkomst  härstamma  de  från  en  lös  cellmassa  (éi) 
i  djurhusets  nedre  del,  der  dock  det  mera  ogenomskinliga  skalet 
hindrat  iakttagandet  af  deras  utveckling.  Emellertid  ser  man  dem 
staodom  liksom  utskjutna  utur  en  blåsa,  som  hänger  qvar  i  deras 
bakre  ände  och  hvars  storlek  och  utseende  äro  desamma  som  de 
lösa  cellemas.  När  djurhusen  i  och  för  undersökningen  en  tid 
varit  lösryckta,  förlorade  knippena  sin  liflighet,  och  spermatozoid-* 
trådame  follo  iser  från  hvarandra.  De  lågo  då  styfva  och  orör- 
liga, men  vanligtvis  parallelt  och  tätt  utmed  hvarandra,  och  hade 
alla  en  ytterst  liten  rundad  uppsvallning  i  sin  ena  ände,  hvilken 
troligen  uppstått  genom  en  utgjutning  af  deras  iunehåll. 

Som  vi  här  kunnat  se,  uppträder  stundom  ingen  tydlig  och 
begränsad  testis.  Den  lösa  cellmassa  i  djurets  kroppskavitet,  ur 
hvilken  spennatozoider  eller  knippen  af  dem  tydligen  uppstå,  har 
eo  påfallande  likhet  med  fettkroppame,  så  till  utseende  som  upp- 
trUande. 

Detsamma  har  jag  observerat  hos  Valkeria  Otscuta^  såvidt 
de«sa  '*Cerearier'\  hvilka  Farre  först  beskref,  verkligen  äro, 
hvad  de  senare  blifvit  förklarade  vara,  nemligen  spermatozoider. 
Under  JqH  månad  träffades  nemligen  denna  art  i  riklig  mängd 
Arsedd  med  dessa  svängande  kroppar.  Någon  testU  eller  något 
^^^>oifmn  kunde  emellertid  icke  i  de  undersökta  exemplaren  upp- 
täckas. Deremot  fanns  i  de  flesta  djurens  kroppskavitet  en  be- 
tjdlig  mängd   otaf  ^nsa,  genomskinliga  blåsor,  fria  från  hvar- 


Digiti 


zed  by  Google 


38  F.   A.  miTT. 

andra,  «oiii  antingeii  medelst  en  trådformig  fSrläagoiBg  af  dai 
klibbiga  ämne,  bvaraf  de  bestå,  voro  ffiatade  vid  insidan  af  qmui- 
teln  eller  ock  simmade  lösa  omkring  uti  kroppskaviteten.  Äfven 
b&r  skulle  således  en  teiHs  kunna  vara  ersatt  utaf  en  fettkropps- 
artad  massa. 

Vid  den  könlösa  fortplantningen,  t.  ex.  vid  en  äggbildning 
hos  Tjepralia  Peachuy  sågo  vi  detsamma  vara  förhållandet  med 
äggstocken.  Innehållet  uti  ovicellerna  till  Criaia  ehumea  och 
fettkroppsmassans  utveckling  inom  djurens  kroppskavitet  hos  7u- 
bulipora  serpens  äro  utan  tvifvel  att  tyda  på  samma  sätt.  Fett- 
kropparne  spela  således  en  ganska  vigtig  röle,  hvars  betydelse 
dock  endast  kan  förklaras  genom  ett  jemforande  studium  af  deras 
förhållande  hos  andra  djurklasser. 

Hvad  fettkropparne  (Jloating  cells)  äro  såsom  karakteristiska 
beståndsdelar  af  de  lägre  djurens  näringsvätska  (cht/laqveotufflnid), 
såvidt  denna  fråga  rörer  deras  betydelse  för  dessa  djurs  nutri- 
tion, är  i  synnerhet  af  Williams  undersökt ').  Vi  hafva  emel- 
lertid nu  sett  dem  direkte  använda  äfven  för  reproduktionen, 
och  Bryozoerna  stå  i  detta  hänseende  icke  ensamma.  Redan 
BUDGE ')  visade  utvecklingen  af  sperraatozoider  till  Scenuris  Tu- 
bifex  inom  Ustes  utur  kroppar,  som  öfverensstämma  med  de  i 
kroppskaviteten  fritt  simmande  fettkropparne.  Carter')  har 
visat  detsamma  för  spermatozoidernas  uppkomst  hos  Nais,  och 
han  har  följt  deras  utveckling  såväl  inom  Ustes  hos  N.  albida 
som  inom  åggsåeken  hos  N.  fiisca.  Men  både  testea  och  ågg^ 
säckame  hos  Borstmaskarne  ega  sin  fulla  motsvarighet  i  desamma 
bildningarne  hos  Bryozoerna.  Då  de  finnas,  såväl  hos  den  ena 
som  den  andra  af  dessa  cUurklasser,  äro  de  blott  säcklika  mantel- 
bildningar utan  någon  egentlig  körtelstruktur,  och  deras  inre  kan 

')  On   tu   Blood-proper   and   Ckylaqueotu  Flmd  of  Invertebrate  AnimaU.     PhU 

Träns.  1852;  p.  595;  pl.  XXXI— XXXV. 
»)  Ueber  dU   GesckiechtWffMne  vp»   TWfex  rivtilortm:   Wieg».   ArchiT:  16:to 

Jahrg.  (1850).  p.  1,  pL  1. 
»)  On  the  SptrmaUAogy  of  a  new  speciet  of  Nais.    Ann.  a.  Mag.  of  Nat.  Hiat. 

8«.  m,  VoL  2  (1868);  pagg.  20^88.  90-104,  pl.  H-IV. 


Digitized  by 


Google 


OM  HAF8-BRT0B01RNA8  IffVKOKLIVO  OCH  FlTTnOPPAB.      99 

betraktat  blott  Amm  ea  aMftogd  del  niaf  kroppakavitelea  *). 
Likbetea  AeilaD  fettkropparne  och  anlagen  till  gpermatozoider 
ifiom  dessa  säckar  finner  hArigeoom  sia  f5rklaring.  Och  flrågan, 
horavida  de  lösa  samlingar  af  kom  och  blåsor  tnom  kroppskavi- 
teten,  dem  vi  hos  Bryozoema  sett  vara  anlagen  f&r  ägg  elter 
sperma,  äro  fettkroppar  eller  avarter  och  testesy  förlorar  hela  sin 
betydelse.  Med  samma  rätt  synas  de  kanna  benämnas  med  d^ 
eoa  som  med  det  andra  namnet.  De  äro  organiserade  afsätt- 
oiogar  or  kroppskavitetens  näringsvätska,  vid  hvilken  afsättning 
dock  näringskanalen  eller  manteln  medverkar.  Hos  Bryozoema 
hafva  vi  sett  dem  uppträda  vid  insidan  af  manteln  eller  inom 
groddkapseln  liksom  inom  statoblasterna,  såsom  kom  och  korn- 
umliDgar  eller  såsom  blåsor,  och  när  dessa  senare  fatt  en  kära- 
kropp, bafva  de  redan  cellens  straktar.  Deras  öfriga  otveckling 
och  användning  visa  deremot  en  mångfald,  or  hvilken  vår  hit- 
tillsvarande kunskap  om  dem  svårligen  kan  draga  allmänt  gäl* 
lande  resultater,  hvad  den  egentliga  cellbildningen  och  cellernas 
fSrOkning  beträffar. 

Hos  maakame  äro  fettkropparne  mera  kända.  I  sitt  yngsta 
itadiam  förekomma  de,  t.  ex.  inom  JjumhridllidemM  och  Nai^ 
demat  familjer,  der  jag  varit  i  tillfälle  att  undersöka  dem  hos 
de  flesta  af  våra  skandinaviska  arter,  dels  såsom  enkla,  starkt 
IJQsbry tände  korn  och  kornsamlingar,  dels  såsoro  blåsor,  spridda 
blaod  de  förra  och  mindre  talrika').  KomsatniUngamé  omgifvas 
och  sammanhållas  af  ett  viscöst  (albuminöst)  ämne,  som  allt 
skarpare    afgränsar  sig   och   slutligen   beklädes   med   en   hinna. 


')  Jfr.  ifren  Ehlem  Die  Borttmwihrmir.  Leipzig  1864;  pag.  86:  »Alt  ein- 
Ibehsto  BBdang  itelle  ieh  diejenige  Tortn,  wo  die  Keime,  »os  denen  Sier  and 
Strnen  rieh  entwickdn,  »nf  eiiieii  •bgegreniten  Ravin  besdirlnkt  an  der  in- 
■eren  Oberttehe  der  KSrperwandnng  beftstigt  tind.  Et  tcheint  alt  ob  die  in 
eiaem  tokken  Hanfen  Tereinigten  KeimatoflFe  nioht  einmal  innner  ron  einer 
MeBbna  nmlinnt  tind,  tondem  nnr  aneinander  häften,  Tielleickt  dnrch  einen 
litt  snaammengekaUe.  Cbenieht  eine  Membran  alt  abtebliettende  Umbfa- 
laog  die  angebanften  Keinttoflte,  to  erbalten  wir  damit  die  Form  fiber  die 
die  Bildnng  der  Orarien  öder  Hoden  nicbt  binantgebt:  dat  itt  die  Form  einoa 
Baekea,  an  deaaen  Wandnngen  die  Keimttoflé  tieh  entwiekeln.» 

»)  Jfr  WnuiMS  L  e.5  pagg.  626  oeb  639;  figg.  16,  18  och  89.  ^^f 


Digiti 


zedbyGoOgk 


40  P.  A.  SMITT. 

laaaa  ftonu  binoaQ  erhållit  ain  fmsthet,  sitta  fettkropparns  ▼an- 
ligen  med  en  spetsig  fdrlängning  af  det  viscösa  åimiet  Ostadfi 
på  den  membran,  vid  hvilken  de  bildade  sig').  Vid  beröring 
med  vatten  npplOses  det  viscösa  ämnet  nnder  detta  stadiom,  odk 
kornen  sprida  sig  iser  nnder  molekularrörelse.  När  emellertid 
binnan  blifvit  färdig,  simma  de  fria  nti  kroppskaviteten,  med 
kornen  i  en  iiflig  molekularrörelse.  Om  de  under  detta  stadiom 
komma  i  beröring  med  vatten  utanför  kroppskaviteteo,  afstannar 
denna  rörelse  efter  en  stund  och  kornen  packa  sig  samman  till 
en  klump  inom  hinnan.  Sådana  förekomma  de  åtminstone  hos 
Scenuris  DMftx^)  och  Lumbriculu8  varieffcUus. 

De  ofvannämnda  biåsomas  utveckling,  den  jag  dock  icke 
sjelf  kunnat  följn,  synes  leda  till  samma  resultat,  om  också  pa 
en  annan  väg.  Blåsan  får  nemligen  en  kärnkropp,  växer  till 
och  blifver  en  lös,  fri  och  rund  cell^  i  hvars  innehåll  Jcomen 
bilda  sig  såsom  sekundära  afsättningar '). 

Helt  och  hållet  fria  uppstå  dock  icke  dessa  fettkroppar  uti 
kroppskaviteten.  Under  sina  yngre  stadier  äro  de,  som  ofvan 
nämndt,  vanligen  fftstade  vid  kroppskavitetens  insida.  Hos  Lum- 
briculué  variegatua  ser  man  dessutom  fettkroppslika  bildningar 
uti   de   blindtarmlika   bihangen  till  tarmkanalen  *).    Deras  upp- 

*)  Jfr  Henle:  Ud>er  Enchytraus,  eine  neue  AnneUdm-Oathmg,  Munera  Archir, 
1837;  pag.  82;  Ub.  VI;  figg.  4  och  7. 

>)  =:  iMmbriau  Tubiftx  (Muller),  TtAiftx  rimlorum  (Lam.)>  Smf»uri$  tfarUgtOa 
(Hoflfmeister). 

*)  SSsom  exempel  te  Willums,  1.  c.;  pag.  626;  fig.  22  {(or  Lvmbricuå  terrestris) 
och  BuDOES  beskrifhing  på  spermatozoid-utveckliogen,  L  c.  pag.  2;  fig.  2. 

*)  kfvtn  Cakter  har  anmärkt  likheten  mellan  de  s.  k.  lefvercellema  (kepaHe 
cells)  och  fettkropparne.  Hiraf  håna  åaigt:  I  c.  p.  26.  »To  me,  the  hepatic 
cells  appear  to  be  merely  the  final  stagea  of  development  of  the  floatiag  ceUa.« 
Men  slntligen  tillägger  han,  på  grund  af  en  observation  på  FUaria:,,, 
»having  the  abdominal  parietes  of  the  peritoneal  cavity  covered  with  biliary 
oil-globulos  as  well  as  the  intestine;  showiog  that,  if  the  latter  (htpaUe  celU) 
are  not  derived  from  the  former  (JloaHng  eeUs),  both  the  abdominal  aa  weU 
as  the  intestinal  layer  of  the  peritonenm  are  capable  of  prodncing  them.» 
Och  denna  senare  hans  förklaring  synes  också  Tara  den  ratta. 

Hit  ir  måhända  dessutom  att  räkna  den  mmairiz  der  Cuticula  hos  Rota" 
Uniema,  som  af  LxTino  blifrit  beskrifren,  Zeitschr.  f.  wiss.  Zool.  1861,  p. 
452.  pl   XVn,  fig.  1;  ibid  1854,  pagg.  7,  25,  84  och  48,  pl.  1,  fig.  1;  pl 


Digitized  by 


Google 


OM  HAP8-BRTO£OIBNA8  UmCKLmO  OCH  PITTKBOPPAR.      41 

koflMt  nynes  således  sti  i  beroende  af  aigeii  otaf  de  kreppe* 
kavketeii  omgifVaDde  metnbranernae  organiserande  ftW*m£ga. 

Sådana  ftro  de  enkla  och  vanligaste  fettkropparne  hos  An- 
fieltdemay  der  de  likt  lymfkroppar  simma  fria  i  kroppskavitetens 
nftringsvStska,  under  det  att  det  egentliga  blodet  hos  dessa  djnr 
saknar  någon  motsvarighet  till  dem.  Helt  annorlunda  och  mera 
sammansatta  till  sin  byggnad  äro  som  bekant  de  kroppar,  hvilka 
hos  Insekterna  fått  namn  af  fettkroppar  *).  Emellertid  finnas 
5fvergångar  till  dessa,  hvad  deras  byggnad  betrftffar,  redan  inom 
Ånnelidemas  klass').  Och  Wagner  har  visat,  huru  äfven  hos 
Insekterna  dessa  fettkroppar  i  sitt  Iflgsta  stadium  (uti  larverna 
till  en  Cecidomyia)  kunna  direkte  användas  fi(r  fortplantningen '). 
De  genomgå  dock  hår,  vid  sin  sönderdelning  till  Rnbryonaldelar, 


n,  ligg.  IS  oeh  18,  ^.  UT,  fiicg.  SI  ocb  27;  Archit  f.  Anit  u    Phyi.  1857, 
pi  407,    pL  XVI,  ^.  1  ock  fi,  Vom  Bqu  dét  tkUritekm  Kirpers,  TWogw 
186i  p.  SO. 
')  Om  Insekterntt  fettkroppAr  jemfSr: 

LioN    Dutoub:    Recherckti    anatomiques   sur   leå    Carabiqmtå  M  mr  phmmtn 

amtres  InsecUt  coléoptéres;  Chip.  6**^;  Ann.  des  Scknoet  NatnreUes; 

Torne  8^*  (1826);  pag.  80. 
HxTXK:    Ueber   die   Entwichltmg   du   FeUkOrptr$   He.   bei  dm  Ltpidoptertm; 

ZeitMhr.  f.  wiis.  Zool.;  B.  I  (1849);  ptg.  178. 
LcTDiO:    Zum  feinertm  Bau  der  Arthropoden:  Ii  ätters  ArchiT  1855;  p.  876. 

(äber  den  Fettkörper  p.  463). 
idem:  Lehrbmch  der  Histologie;  pag.  841. 
SiEODOT:    Stekerckéi   iur   les  SécrHione  ckez  les  Jntectee,    Abb.  d.  Sciences 

NatareUes   185a    Zool   pegg.  141  och  251.    C^.  VI.  lissa  Orais- 

•enx;  pag.  818. 
L^ON    BoPOUB:    Anatonue    des  Hemptires  du  genre  Leptopus;  1.  c  (1858)  p. 

348.  (Tiuu  adipeu»  tplancknique  p.  856). 
WuBSMAKK:    Die  Emiwickelumg  der  Diptertn  m  Ei.     Zeitschr.  f.  wtss    Zool.; 

B.  Xni  (1868);  pag.  107.  (Sber  den  Fettkörper  pagg.  149  Qnd*196). 
idem:    Die   nackemhjonale    Entwicklung  der  Mmeddm  1.  c  Bd.  XIV  (1864); 

pag.  187.  (Obw  den  Fettkörper  pagg.  218  and  307). 
*)  Jfr  WiLLUMS,  1.  c  pag.  626;  Sgg.  SO  odi  21  (om  TerebeUa). 
*)  Beiirag  wrnr  Ltkre  von  der  FortpJUtnttmg  der  Jneectenlarten,    Zeitaehr.  f.  wiaa. 
2<x^ogie;  B.  Xin  (1863);  pag.  518;  pi    XXXV  nnd  XXXVI. 

Jfr  deaantom  Mkuckrt:  Weiiere  BriOmierungen  uber  die  vm  Prof,  Nic. 
Waohie  hetekriebeme  heectenhrve,  wetche  eick  durck  Sproåeenöildmng  verwtekri. 
Ibid.  B.  XIV  (1864)  pag.  894. 

PAOBNmcHXB:  Dié  wngeeekleMiAé  V^rmeknmg  der  FH^genlarvem,  Ibid. 
peg.  400;  pL  XXXIX,  XL. 


Digitized  by 


Google 


4t  r,   A.  »WTTT. 

ett  otTeoklifigsstadimn,  aom  nlMmare  sfttter  den  i  jemnbredd 
med  de  lägre  djurens  l6ea  fettkroppar  *).  Samnm  förändring  för 
den  fordoa  larveDS  eåväl  fettkroppar,  som  öfriga  organer  be- 
skrifver  dessutom  Weissmann  för  Dvpteremas  atveckling  under 
pappstadiet').  Och  de  s.  k.  äggstockaroe  hos  Entomostraceema, 
serskilt  hos  Daphnieruaf  på  hvilka  jag  varit  i  tiUfälle  att  under- 
söka dem,  skalle  jag  för  deras  byggnads  skald  snarare  vilja 
jemföra  med  dessa  lägre  former  af  Insekternas  fettkroppar  eller 
med  äggsäck^ne  hos  Ånneliderna,  än  med  Articulatemas  egent- 
liga åggétockar ').  Dessa  senare,  likasom  iesiesy  äro  fÖr  öfrigt  dif- 
ferentieringar utar  de  redan  anlagda  fettkropparne,  inom  hvilka 
de  appstå,  afskarna  från  all  förbindelse  med  andra  delar,  frän 
hvilka  de  skalle  kanna  härleda  sitt  ursprong  *).  Hos  lägre  djur- 
former  —  och,  såsom  vid  all  generationsvexel,  hos  lägre  utveck- 
^Mi^former  —  kan  denna  differentiering  uteblifva^):  fettkroppame 
användas  då  sjelfVa  vid  fortplantningen,  till  och  med,  säsom  vi 
här  ofvan  hafva  sett,  vid  könsfortplantningen* 


«)  Jfr  WAONvm  1.  c;  pag.  522;  figg.  22—26. 

')  Om  äggtnligens  och  tpermbildningens  förhållande  till  iggsicken  och  testis  och 
deras  likhet  med  fettkroppar  så  till  uppträdande  som  beskaffenhet,  jfr  LeydigI 
Naturgesckickte  der  Daphmdm,  Tubbgen  1860,  t.  ex.  pagg.  60,  61, 100, 107, 146 
etc.,  pl.  VI,  fig.  49,  med  pag.  168,  pl  V,  fig.  48  etc.  och  med  hvad  ofnm 
nämndes  om  •matrix  der  CuHculaa^  hos  Rotatoriema,  detta  senare  natarligtris 
endast  hvad  cellgenesen  beträffsr. 

*)  Wkissmakn:  Die  nachembnfonaie  Enhricklung  der  Muidden:  L  c  pagg.  248 
etc.  och  pag.  818. 

*)  Weissmann:  NaeKemhr.  Entw,  d.  Muiddem:  1.  c;  p.  220. 

')  Jfr  afVen  Claparéde  Beobachtungen  nber  Anafomie  vnd  Entmcklungågesckickte 
wirbelloeer  Thiere:  Leipzig  1863;  pag.  62;  pl.  XII;  figg.  21—23  (äber  die 
Bntstehang  der  Samen  und  Eier  ans  schwimmeaden  Zelleograppen  in  der 
Perifisoeralhöhle  der  J%<ucoio$oma), 


Digitized  by 


Google 


OM  HA78-BRTOZOimNA8  OTVBClilMe  OCH  FSTTKEOPPAR.       43 

FMéekminff  öfver  fffurema, 

Tab.  I. 

Fig.  1.  En  de)  af  utTeeklingsranden  ntnf  Musira  memhranacea, 

•  2.  Ett    af   de  mellersta  djurhusen  i  fdrra  fig.,  med  tentakel-an- 

lagen redan  synliga.  Manteln  har  på  flera  stallen  ?ikit  tillbaka 
från  skalet 

•  3.  Fdrsta  anlaget  till  knoppningen  inåt 
»    4 — 8.  Olika  utvecklingsstadier  dcraf. 

»    9 — 10.    Djnrhus  med  skalets  ränder  färdigbildade.     De  inre  de- 
hime  mer  eller  mindre  utTecklade.     De  mörka  kroppame,  hvar 
▼id   sidan  af  sin  tentakelkrans,  8ro  meconialbfldningar  i  rectal- 
ntridgningame. 
(Figg.  8  och  9  åro  tecknade  af  Prof.  8.  Lorkv). 

•  11.    En    del  af  utTocklingtranden  ntaf  LepraHa  paUaaiana,  från 

bakre  (nedre)  sidan  sedd.  Tvenne  djurhus  till  sitt  inre  färdig- 
bildade; men  endast  svagt  frän  de  yngre  djurhusen  (knoppame) 
afskiljda. 

•  12.  Den  samma  delen  fVån  främre  (öfre)  sidan  sedd.  De  fyra 
bioppame  i  toppen  motsrara  de  f^ra  dylika  till  renster  i  förra 
figuren. 

•  13.  En    stamtopp  af  ScrupoceUaria  scruposa,  stadd  i  utreckling. 

•  14.  En    annan    sådan    något    längre    framskriden    i   sin  utreck- 

Hng. 

Numrorna  i  de  båda  figurerna  utmärka  de  till  ordningen  hvar- 
andra  motsvarande  djurhusen  etc 
»  15.  En  stamtopp  af  Crina  ebumea.  Den  högra  saraknoppeos 
(b^  mellanvägg  har  redan  klufvit  sig.  Den  venstra  aamknoppen 
(a)  har  bildat  en  led,  från  hvars  närhet  en  hel  mellanvägg 
skjuter  upp. 

•  16.  En    topp  af  en  yngre  (högre)  gien,  hyars  samknopp  har  4 

mellanyaggar. 

•  17.    En   'samknopp,   som  har  början  till  oricell;  en  annan  med 

2  mellanväggar  f5r  blifvande  djurhus. 
»    18.    Tvenne    samknoppar   med    början  till  leder.     Jfir  for  öfrigt 
denna  figur  med  fig.  16. 

Tab.  n. 

^g.  1.  Tvenne  djnrhns  af  Membrampora  pilosa. 

•  2.  XJtvecklingstoppen  af  samma  art,  som  vuxit  ut  öfver  spetsen 

af  en  JVireaUorto-gren. 

•  3.  Mantelns  nät 

>    4.  En  bild  af  det  aamma  ati  en  äldre  mantel. 


Digiti 


zed  by  Google 


44  r.  A.  8XITT. 

Fig.  6.  En  klubblik  knopp  af  ^tea  truneata  från  den  uppresta  delen 
af  stammen. 

»     6.  En  annan,  mera  utbildad,  med  en  intryckning  i  toppen. 

»  7.  Densamme,  hvilken  nu  på  ena  sidan  om  intr}Tkningen  vuxit 
nt  till  en  tydlig  början  af  djurhusets  utåtskjutande  del. 

»  8.  Densamme,  inom  sin  fett  kroppsmassa  visande  början  till  ut- 
veckling af  sina  inre  delar. 

»  9.  En  anaan,  inom  hvilken  redan  tentakelanlagen,  tentakelslidan, 
ventrikeln  och  funiculus  (nenrtrådeu  =  f)  aro  synliga. 

»     10.  Ett  längre  framskridet  utvecklingsstadium. 

»  11.  Ett  nästan  lika  långt  framskridet  utvecklingsstadium  ur  den 
krypande  delen  af  stammen,  sedt  från  sidan,  med  svalget  (p), 
ventrikeln  (v)  och  rectalutvidgningen  (r)  såsom  serskilta  kavi- 
teter  och  meconium  i  den  sistnämnda. 

»     12.  Ett  fullvuxet  djur  ur  den  krypande  delen  af  stammen. 

»     13.  Ett  nyss  fullvuxet  djur,  som  ännn  har  mtcomum  qvar  i  rec- 
tal-utvidgningen    och    ett    annat,    mindre  utveckladt;  båda  till- 
hörande den  uppresta  delen  af  stammen. 
p  =  pharynx, 
v  =  ventrikeln, 
r  =  rectalutvidgningen 
f=  funiculus. 

»     14.  En  del  af  den  uppresta  stammen. 

(Figg.    9,    10,  13  och  14  äro  tecknade  af  Prof.  S.  Loven). 


Tab.  ni. 

Fig.  1.  En  del  af  deu  krypande  stammen  utaf  jEtea  truncaia, 

9  2.  En  del  af  den  uppresta  stammen  af  denna  art,  med  knop- 
pame  upptill  nästan  i  kransställning. 

»  3.  En  annan  del  af  densamma,  med  det  öfversta  djuret  nyss 
firdigbildadt  och  en  sidoknopp  vid  hvardera  djurhusets  knä. 

»     4.  Ett    djur,    med    tentakel  kransen,    det    muskulösa  svalget  och 
borstkransen  (bk)  utsträckta  ur  dess  djurhus. 
B=de  stora  retractionsmusklerna, 
f  ==  funiculus. 

»  5.  Öfre  delen  af  ett  djurhus,  sedt  från  sidan,  for  att  visa  borst- 
kransen (bk)  i  dess  indragna  ställning  och  mantelns  tvärmuskler 
(parietal-musklemå  =  pm). 

»  6.  En  annan  sådan  del,  sedd  framifrån;  I  midten  af  borst- 
kransen (bk)  synas  här  tydligare  de  veck,  som  uppstå  genom 
tentakelslidans  hopsnörpning  i  indraget  tillstånd.  Dessutom  visar 
sig  tvenne  par  knippen  af  parieto-vnginal-musklema  (pv)  och 
spetsame  af  parietal-musklemå  (pm)  på  hvar  sin  sida  om  den 
indragna  teEtakelkraasen. 

»     7.  fiorstkransen  vid  början  af  tentakelslidans  utstjelpning. 

»     8.  Densamma,  mera  utstjelpt. 

(Figg.  2—8  äro  tecknade  af  Prof.  8.  Loven). 


Digitized  by 


Google 


OM  HÅfB-BRTOEOIRNAS  VmOKUNO  OCH  FBTTKmOPPAR.      41 

Fi;.  9.  Trenne   djnrhus  och  en  dd  af  ett  tredje  »tftf  LepraUa  Fea- 
dä,  sedda  bakifråo  (från  kolonien*  nedre  sida).     I  hvart  djur- 
hus  ligger  ett  ägg,  mer  eller  mindre  ntveekladt  utar  fettkropps- 
massan  rid  djturfausets  ena  sida. 
»    10.  Ett  oili^radt  embryo,  uttaget  ur  orieellen. 

•  11.  Ett    annat  sådant,  sonderrifTet,  hrangenom  en  krmns  af  12 

vårtlika  upphöjningar,  troligen  tentnkeknlag,  kommit  fram.  Un- 
der dessa  synes  ett  mörkare  parti  i  embryots  inre. 

•  12.  Ett  ågg,  nästan  fårdigbildadt  ur  en  fettkroppsmassa  på  in- 
sidan af  eU  djurlras  utaf  LeproUu  p^diatiana.  Vid  dess  lös- 
rifning  från  sitt  föste  har  en  del  af  fettkroppsmassan  kommit 
fri  utanför  iggskalet,  hTtlket  också  år  öppet  vid  åggels  fäste 
(bas). 

•  13.  Ett    annat   ågg,    liggande  fritt  i  modercyurets  kroppskavitet 

och  stadt  i  klyfningsprocess  inom  sitt  skal. 

•  Ii.    Ett  cilieradt  embryo,  iinnu  inneslutet  inom  iggskalet. 

•  15.    Ett  sådant  fritt,  långsträckt 

•  16.    Ett  annat  sådant  fritt,  men  rund  t. 

•  17.   Ett  mera  utveckladt  embryo. 

o,  sedt  nedif^n. 
h,  sedt  från  sidan. 

Tab.  IV. 

Fig.  1.   Ovicell  af  Crisia  ebumea. 

•  2.   Densamma  söndertagen.     Inom    ovicellens    mantel   ligger  en 

mängd    af   mer   och    mindre  utveeklade  embryoner.     (Tecknad 
efter  sprit-exemplar). 

•  3.    Ett  embiyo»  hvars  hud  redan  består  af  ett  epithelartadt  lager 

af  celler. 

•  4.   Detsamma,  behandladt  med  ättiksyra. 

•  6.   Banden  och  några  af  hudens  oeller  ntaf  detta  senare. 

•  6.   Ett   sönderrifvet  embiyo,  på   hvars  nedre  sida  man  ser  den 

rundade  uppsvallningen  i  huden  (embryots  vidhäftningsorgan?). 

•  7.   Ett  fritt  simmande  embryo,  uttaget  ur  ovicellen. 

•  8.   EJ^  af  de  i  ovicellen»  ^.  2,  inneslutne  embryonema. 

•  9.    Ett   djur  af  Tubukpara  aerp^ru,  sedan  djurhusets  skal  blifvit 

upplöst  af  ättiksyra.  Inom  den  genomskinliga  manteln  synes  i 
toppen  den  samUng  af  kom,  som  gifver  kolonien  dess  blåa  färg. 
Under  veotrikeln  (v)  synes  manteln  till  största  delen  fylld  af 
en  fettkrc^psmassa  (s),  som  nedåt  är  allt  mera  ljus.  De  stora 
retractions-musklema  (B)  sträcka  sig  från  basen  af  tentaklerna 
ned  mot  mantelns  slut. 
p  =  pharynx, 
r  =  rectalutvidgningen. 

•  10.    Konturerna  till  ett  annat,  på  samma  sätt  behandladt  djur, 

nedanför  hvars  ventrikel  blott  en  liten  fettkroppsmassa  (s)  synes. 

•  11.   £n  sådan  fettkropfMmassa  i  större  förstoring,  jemte  ventri- 

kehis  nedre  vägg. 


Digitized  by 


Google 


4m  F.  A. 

o,  Snl  kora  ooh  större  blåsor. 

b,  Bq  blAsa  ur  en  anDan  fettkropptmassa,  mera  uireckiad,  inne* 
slutande  k&rnhaUiga  småblåsor  och  koro. 

c,  Yentrikelns  y^g. 

Fig.  12.  Kärnhaltii^  småblåsor  or  en  annan  fettkroppsmassa.  (Teck- 
nadt  efter  spritexemplar). 

»     IS.    Ett  eilieradt  embryo  af  denna  art,  sed  t  från  dess  nedre  sida. 

»  14.  Ett  annat  sådant  sönderrifTet  I  dess  midt  synes  den  ran- 
dade appsT&Ilningen  af  haden. 

»  15.  Några  djnrfans  jemte  meUanporer  (d'Orbiqny)  af  Diagtopora 
ObeHcL 

•  16.    Utveoklingsranden  af  samma  koloni. 

•  17.    Den  uppskjutande  delen  af  ett  djurhus  ntaf  jEUa  argiUacecu 
»     18.    Eb  annan  sådan,  som  två  gånger  blifvit  förlängd. 


Tab.  V. 

Fig.  1.  Toppen  af  en  gren  till  Scrupocellaria  scruposa,  i  hrilken  de 
äldre  djurhusen  hysa  "mörka  kroppar*  (g)  vid  sidan  af  anlagen 
till  nya  näringsorganer. 

»  2.  Topparne  af  en  gren  till  Bugula  fastigtata,  i  hvilka  likaledes 
mörka  kroppar  förekomma  uti  djurhusen. 

»  3.  Tvenne  djurhus  af  Eucratea  chelata.  Det  ena  innehåller  en 
nyss  färdigbildad  ny  näringskanal  med  en  njurformig  mdrk  kropp 
(g)  derbredvid.  De  stora  retraotionsmusklema  (R)  och  parieto- 
vaginal-musklema  (pv)  äro  äfven  nybildade.  Af  kolonial  nerv- 
systemet synas  två  trådar  (f),  som  bredvid  hvaraadra  l^a  ned 
till  utvidgningen  vid  djuriwsets  bas,  kvariMn  en  sammanbind- 
ningdtråd  går  in  i  det  äldre  djurhuset. 

»  4.  Några  djurhus  ntaf  LépraUa  PeachH,  sedda  bakifirån.  De  tre 
nedre  (2,  3  och  4)  bafva  nåringskanalsn  mer  eller  mindre  hop- 
krympt  vid  bildandet  af  de  mörka  kropparna.  Vid  basen  af 
det  mellersta  djurkuset  lyser  ett  ftgg  igffiM)m  Mn  ovieellen  på 
koloniens  öfre  sida. 

»  5.  En  bit  af  en  koloni  utaf  Flmtra  memåranacea,  sedtf  bakifrån, 
hviiken  ännn  tydligare  visar  de  mörka  kroppames  uppkomst 
genom  näringskanalens  hopkrympning.  Uti  ett  djurhns  har 
redan  en  ny  nåringskanal  ntvecklat  sig  med  nseeonialbildning  i 
rectal*atvidgningen. 

»     6.    Tvenne  mörka  kroppar  från  Alcifcmdknn  gekäinoåum. 

»    7.   En  bit  af  tarmkaiialeii   af  ett  djur  tiA  denna  art  med  en 
mörk  kropp  (a)  ännu  fasthängande  vid  sig  oeii  en  ansaii,  mera 
blek,  liggande  lös  derbredvid. 
b,  en  af  de  mörka  komsamlingame. 

€,  kroppar  af  obekant  betydelse,  men  hvilka  mer  eller  mindre 
spetsigt  spindelformiga  tyckas  förekomma  likasom  hår  bland 
fsttkroppame  hos  de  flesta  lägre  djur. 
d,  desamma  i  större  förstoring. 


Digitized  by 


Google 


OM  HAn-BRT0£0IRNA8  VTYIOKLIMQ   OCH  FJBTTKROPPAE.       €7 

f}g,  6L   Fkn  former   af  moAa  ock  hvita  kio^P*'  ^^  Aiq^dwm 
parasäicwn,  hvilka  visa  de  förras  betydelse  af  groddkapalar, 

a,  mera  bleka  |  ^^^^  groddkapalar. 

6,  mera  mörka)  ^  ^ 

Cf  en  aflång  groddkapael,  i  hvara  nedre,  ljusare  lada  en  ljus 
kropp  synes  utyeckla  sig. 

ék  en  annan  groddkapsel  af  samma,  ebuni  kortare  form. 

e  ock  /  hvita  kroppar  (iigf^y 

Anm,  Enligt  Fabbk*8  och  Nobdmamms  antaganden  aro  dessa 
kroppar  ägg.  Loy&N  lyckades  oeksä  direkte  observera  deras 
utveckling  till  cilierade  embrvoner  hos  Valheria  Cmeuta  (se 
hans  Årsberättelse  1840 — 42*;  pag.  366).  Det  är  isynnerhet 
med  stöd  af  denna  sistnämnda  observatioo,  som  jag  här  an- 
tagit de  hvita  kroppame  vara  ägg.  Men  anmärkas  bör,  att 
spenoaatozoidema  vid.  sin  utveckling  tyckas  aä  till  vida  ofver- 
ensstämma  med  ägget,  att  ett  af  deras  utvecklingsstadier 
består  i  en  OMssa  af  kom  1.  droppar  och  blåsor,  anlag  til] 
en  liel  skara  af  spermatoaoider,  ianeslotne  inom  en  hinna. 
Härfor  talar  också  KÖLLiKiaa  observation  om  apermatosoi- 
demas  utveckling  hos  FlustreUa  Jnspida^),  en  utveckling, 
hvilken  jag  endast  vet  att  jemföra  med  äggens  utveckling 
inom  groddkapslarne. 

•  9.   En   bit  af  en  koloni  utaf  denna  art  med  groddkapalar  i  de 

äkhre  djorhusen. 

•  10 — 15.  Den  vanliga  utvecklingen  i  utveeklingsranden  till  denna  art 

•  10.  Djurhus,  hvilkas  mantel  blott  synes  innesluta  en  fettkropps- 

artad  massa.  På  flera  ställen  har  manteln  vikit  sig  tillbaka 
från  det  yttre,  membranlika  skalet. 

•  11.    Ett   djurhus,    i  hvilket  en  inre  knopp  till  en  näringskanal 

börjat  visa  sig. 

•  12.    Ett  djurhusy    i  hvilket  denna  knopp  redan  fått  anlag  till 

tentaklerna  och  de  stora  retractionsmosklema. 
»    13.    Ett  djurhus  med  ännm  mera  framskriden  inre  utvecklfaig. 

•  14    En   nåringakanal  med  tentakelkrans,   uttagen  utur  ett  djur- 

hus  under  knoppning.^  Tentaklerna  visa  sig  tydligen  ihåliga. 
Pharynx  (p),  ventrikeln  (v)  och  rectalutvidgniagen  (r),  den  sist- 
nämnde inneslutande  meconium,  synas  ännu  ej  vara  förenade 
med  hvarandra. 

•  15.   En  näringskanal  etc.  tillhörande  ett  fullvuxet  djur. 

p  =  pharynx, 

v  =  ventrikeln, 

r  =  rectalutvidgningen, 

R  =  de  stora  retractorema, 

pv  =  parieto-vaginalmusklerna. 

•  16.    Ett  djurhus,  sedt  bakifrån  med  groddkapsel  (g)  och  en  ny 

näringskanal    i    utveckling.     I    toppen    af  djurhuset  synes  den 

*)  Jfr.  bätråfe  wmt  JUmkdåi  éer  OmekitekhvarkåUiHåM  wmd  dt  Bmmn^flusåigheU 
wirh$Uo0€r  Tkiért.    Berlin  1841;  pag.  46;  tafl.  11;  fig.  17. 


Digitized  by 


Google 


48  F.  A.  tXITT. 

hopsnörpta  mjBrningeii,  och  talrika  fettkroppssamlingar  simma  i 
kroppskaviteten.     Under   detta    djurhas  synes  ett  nytt  djurhus 
skjuta  sig  in  mellan  de  gamla. 
Fig.  17 — 19.    Utvecklingsstadier  af  den  nya  näringskanalen  inom  djur- 
hus af  denna  art  yid  grodd kapselbildningeu. 

»  20.  Ett  djurhus  af  LepraUa  paUaaiana,  sedt  bakifrån,  med  ny- 
bildad Bäringskana].  I  djnrhusets  öfre  del  ligger  ännu  grodd- 
kapseln  qvar.  I  den  nya  ventrikeln  och  i  reotalutvidgningeu 
synas  meconial-rester. 

»     21.    Den  fuUbildade  näringskanalen, 
p  ==  phary  nx, 
v  =  ventrikeln, 
r  =  reetalutvidgningen. 
Denna  fig.,  jemford  med 

»     22,  o,    visar  groddkapselu   äfven   här  vara  uppkommen  af  '*cti/- 
desae**  och  den  närmaste  delen  af  ventrikeln. 
h,  en  hvä  kropp,  uttagen  ur  grodd  kapseln. 
c,  groddkapselu  sönderrifven,  hvarigenom  knoppen  till  den  nya 
näringskaaalen  med  dess  tentakelanlag  blifvit  tydligare. 


Tab.  VI. 

Fig.  1.    Djurhus  af  Lepratia  mtida,  sedda  bakifrån,  visande  nervsyste- 
met och  parietal-musklerna  vid  groddkapselbildningen. 
k  =  kolouialganglier, 
n  =  nervtrådar, 
g  =  groddkapsel, 
pm  ==  parietalmusklen 
'>     2.    En   motsvarande    bild    af   Fltutra   mefiibranacea;   g  =  grodd- 
kapsel. 
*>     3.    En  del  af  nervtråd-nätet  i  större  förstoring. 
u     4.    Detsamma,  behandladt  med  ättiksyra. 

M     5  och  6.    Tvenne  bilder  af  nervsystemet  hos  ScrupoceUaria  scru- 
pouL     (Efter  spritexemplar), 
k  =  kolouialganglier, 
n  =  nervtrådar, 

an  =  nervtrådar  till  aviculariet. 
»     7.    Kolonial-nervsystemet  i  ett  annars  ntdödt  djurhus  af  Bugula 
fastigiata, 

k  =  kolouialganglier, 
n  =  nervtrådar. 
»     8.    Tvenne    ig^    inom   en   äggsäck  till  Scrupocellaria   scruposa, 

Groddfläckeu  och  grodd  blåsan  äro  tydliga  inom  dem  båda. 
»     9.    En  äggsäok  af  samma  art,  iunehållande  flera  igg  i  olika  ut- 
vecklingsstadier.    Groddfläckeu  synes  uppslå  förr  än  groddblåsan. 
Utanför  (neduiider)  denna  äggsäck  bilda  sig  andra  ågg  skenbar- 
ligen  fritt. 


Digitized  by 


Google 


OM   HAFa-BRTOSOERNAS   UTVBCKLINO  OCH   FSTTKROPPAB.      49 

¥ig.  10.  Tvenne  »^^  med  f^ddåacV  och  ^rrorldblåsa  och  ett  tredje, 
hvilket  nyss  bildat  sig  såsom  ägganlag.  Groddfläoken  i  det 
nedersta  ägget  är  fylld  af  skarpt  glänsande  korn  och  kar  en 
diameter  =  0,01  m.ra.;  groddblåsan  i  detta  ägg  är  0,032  ra.ra. 
i  diameter. 

»  11.  En  äggsäck  med  tvenne  mera  utbildade  égg  och  fyra  ägg- 
anlag. 

»  12.  Tvenne  tigg  i  en  äggsäck,  öfver  b  vilka  ett  epitfaelartadt  lager 
af  celler  börjar  bilda  sig  (mellan  äggen  och  äggsäcken,  således 
bakom  äggen,  såsoro  de  här  synas).  Groddfläcken  i  det  öfver- 
sta  ägget  är  0,011  m.m.  i  diameter,  fylld  af  starkt  ljusbrytande 
kom.     Detta  hgg  sjelft  är  0,053  m.m.  i  bredd. 

»  13.  Fyra  ågg,  af  h vilka  det  ena  snart  är  fördigbildadt  med  sitt 
epithelartade  öfverdrag.  Groddfläcken  i  detta  ägg  är  0,01  m.m. 
i  diameter. 

»  14.  Ett  fardigbildadt  och  åtskilliga  mindre  utvecklade  ägg  inom 
en  äggsäck,  som  tycktes  afsnöra  sig,  när  det  ena  ägget  fött  sitt 
epithel-öfverdrag.  Detta  ågg  är  0,01  m.m.  i  diameter.  (Efter 
spritexemplar). 

Tab.  VII. 

Fig.  1.  En  del  af  en  stam  utaf  ScrnpoceUaria  ea^uposa,  sedd  bak« 
ifrån.  Näringskanalema  äro  här  ej  utritade.  I  öfre-inre  hörnen 
af  djiirhusen  synas  äggbild ningarne  (o)  i  flera  olika  utvecklings- 
stadier aåväl  inom  som  utanför  äggsäck.  I  uedre  delen  af  de- 
samma utvecklar  sig  mer  och  mer  den  lösa  komiga  massa  («^), 
ur  hvilken  spermatozoiderna  (s)  uppstå.  Det  nedersta  djurhuset 
till  venater  visar  i  närheten  af  sin  midt  en  skara  af  Speruiato- 
zoider.     Den  komiga  massan  är  här  icke  utritad. 

»  2.  Ett  djurhus  af  samma  art,  likaledes  scdt  bakifrån,  med  nä- 
ringskanalen  utritad.  I  närheten  af  det  inom  äggsäcken  nästan 
färdigbildade  ägget  (o)  svärmar  en  mängd  af  spermatozoider  (s). 
Ofvanom  ägget  synes  rectal-utvidguingen  (r).  Hela  den  nedre 
delen  af  djurhuset  är  uppfylld  (förutom  af  nänngskanalen)  af 
den  komiga  massan  (j). 

»  3.  Ett  djurhus  med  ägg-  och  spermatozoidbildning  af  Flustra 
membranacea,  sedt  bakifrån.  Utom  tentakelkuippet  och  närings- 
kanalen (p,  v,  r)  med  dess  stora  retractionsmuskler  (B)  synes 
här,  vid  midten  af  djurhusets  ena  insida  en  äggsäck  (cu)  med 
en  mängd  af  agg  i  flera  olika  utvecklingsstadier  försedda  med 
groddfläck  och  groddblåsa.  I  toppen  af  djurhuset  ligga  5  lösa 
ägg  (0)9  och  spridda  i  detsamma  svänga  sig  flera  spermatozoid- 
knippen  (s),  hvilka  troligen  uppstått  ntur  den  samliug  af  lösa 
blåsor  (^),  som  finnes  i  djurhusets  nedre  (bakre)  del.  Ett  så- 
dant knippe  (s')  sitter  ännu  fästadt  vid  en  blåsa.  I  djurhnsets. 
öfre    del    synes  dessutom  en  del  af  nervtråd-nätet  (n)  och   de 

Ö/rert,  af  K.   Vet.-Akad,  Förh.     Arg.  22.     N:o  t.  ^ 


Digitized  by 


Google 


50      F.  A.   SMITT.      OM  HAP8-BRTOZOBRNA8  UTTSCKLIKG   ETC. 

båda    knippena  af  parieto-vaginal-maskkr  (pv),  som   löpa  mot 

hvarandra  inåt  i  en  vinkel. 
Fig.  4.    Ett  spermatozoid-knippe  i  större  förstoring. 
»     5.    Ganglion  i  ett  avicularium  till  Scrupocellaria  acruposa    (EfUr 

behandling  med  ättiksyra). 
B     6  och  7.    Ett  sådant    ganglion   jemte    känsloapparaten.     (Dessa 

båda  figurer  aro  tecknade  af  Prof.  S.  LoviN). 


Digitized  by 


Google 


51 


Nordiska  Hafs-Annulater  *). 
Af  A.  J.  Malmgren. 

Tafl.  VIII— XV. 
[Moddeladt  dm  16  November  1864]. 

Dessa  bidrag  till  nordiska  Ilafs-AnnQlaters  kännedom  inne- 
hålla några  resultater  i  systematiskt  och  geografiskt  afseende  at' 
de  stadier,  jag  haft  tillfälle  att  egna  åt  de  rika  samlingar  af 
Annolater  från  Spetsbergen,  Grönland,  Island  och  skilda  trakter 
af  Skandinavien,  som  förvaras  i  härvarande  Riksmuseum.  —  Den 
spetsbergska  samlingen,  som  jemte  den  skandinaviska  är  rikast 
både  på  arter  och  individer,  är  sammaubragt  af  S.  Loven  1837, 
0.  Torell  1858,  GoÉs,  Smitt,  och  mig  under  den  Torellska 
eipeditiouen  1861,  samt  af  mig  under  den  Nordenskiöldska  ex- 
peditionen 1864.  LovÉN  och  Torell  undersökte  vestra  kusten 
af  Spetsbergen,  GoES  och  Smitt  delar  af  den  norra  och  vestra 
från  Treuren berg-bay  till  Isljorden,  och  jag  några  trakter  vid  den 
norra  kusten  och  vid  Hinlopen-strait  1861,  samt  1864  vid  syd- 
vestkusten  och  vid  StorQorden.  En  betydlig  samling  från  Nord- 
Grönland  är  1859  hemtad  af  O.  Torell,  och  Kapten  Amond- 
SEN  har  från  Syd-  och  Nord-Grönland  anskaffat  vackra  bidrag. 
Från  Island  förvaras  i  Riksmuseum  en  innehållsrik  samling, 
åfvenledes  gjord  af  O.  Torell  under  hans  resa  dit  1857.  Stör- 
sta delen  af  den  skandinaviska  samlingen  utgöres  af  de  rika 
insamlingar  Prof.  S.  LovÉN  gjort  i  skilda  trakter  af  Bohuslän, 
i  Christianiafjorden  vid  Dröbak,  samt  i  Öst-  och  Vest-Finmar- 
ken.  Till  denca  hafva  bidrag  under  de  sednare  åren  tillkommit 
från  Vest-Finmarken  af  GoÉs,  Smitt  och  mig,  från  Bohuslän 
af  GoÉs,  Smitt,  Widegren  och  mig,  samt  från  Östersjön  af 
WiDEGREN,  Smitt  och  Lindström.  Från  södra  och  mellersta 
Norge  äro  tyvärr  högst  få  arter  representerade  i  denna  annars  så 
utmärkta  samling. 

Öfver;  af  K.  Vei.-Åkad.  FSrh.,   i865,  N.-c  1, 


Digitized  by 


Google 


52 


A.    J.   MALtfORSN. 


De  aldra  flesta  af  teckningarne  till  taflorna  äro  otfSrda 
nnder  min  nppsigt  Men  Prof  Loven  har  dessutom  till  mitt  be- 
gagnande gödhetsfullt  upplåtit  några  af  honom  sjelf  gjorda  teck- 
ningar jemte  en  mängd  andra  sådana,  utförda  under  Prof. 
KiNBERGS  ledning,  af  hvilka  jag  äfven  här  användt  några. 

De  vigtigaste  och  oftast  förekommande  lokalerna  från  Spets- 
bergen hafva  följande  geografiska  lägen: 


De  norra  och  östra  trakterna: 


Lat 

Lgt,  6.  Gr. 

Low  Island 

..  80^20' 

18^.5 

Shoal  Point 

..80^10' 

18» 

Depotön 

..äO« 

18^,3 

Augasti-bay     dier 

Wtlilenberg8bugt79»40' 

2GP 

WaygateoAme... 

..  79«20' 

20» 

Lommebay 

..79^40' 

180 

Hinlopen-strait... 

..79«— 80^ 

17«-2(y» 

Trenrenbergr-bay. 

.79«56' 

16«50' 

Wydebay 

.79« 

15« 

Storfjorden 

.  77",5--78^40' 

18o_21o 

Whalcrs  Point.  . 

.77«,3ö' 

2(y>,5. 

Vestra  kusten: 

Lat. 
Amsterdam  Isl.,  Hack- 

luyt's  HendlHnd,  Smce- 

rcnberg  och  Danosgat  79*^41'— 79^47 

Kobbebay 79W 

Magdaleoa-bay 79^,5 

Crossbay 79^0' 

Kingsbay 79" 

Isflorden 78^10' 

BcUsund 77<^' 

Hornsandsoamc 77". 


Fam.  1.     APHRODITACEA  (Sav.)  Kinberg. 

APHRODITA  (L.). 

Aphrodita    aculeata  (L.). 

Aphrodita  aculeata  L.,  Sysi.  Nat.  XII  tom.  I  p.  1084;  Bastbr, 
Opusc  subs.  n  2  p.  62  Tab.  VI;  Pallas,  Misc.  Zool.  Tab.  VII  ^. 
1 — 13;  AuDUiN  et  M.  Edwards,  Recherches  pour  servir  a  THistoire 
natur,  du  littor.  de  la  France  n,  Annelides  p.  66  Tab.  I  A  fig.  7; 
Johnston,  Ann.  of  Nat.  Hist.  II  p.  429  Tab.  XXI;  Kinbero,  Engenies 
resa,  Zool.  II  p.  3  Tab.  1  fi^.  2;  Halithea  aculeata  Savignt,  Syst. 
des  Annelides,  Descr.  de  TEgypte,  2  ed.  Panckoucks  1826  XXI 
p.  344. 

H<xb.  Ad  öras  occidentales  Svecise  et  Norvegiae  usque  ad  Nord- 
kap,  prof.  40 — 70  orgyar.,  fund.  argillaceo,  passim  sat  frequ.,  ex  gr. 
in  sinu  Gullmaren  et  ad  insulas  Dyngö  et  Koster  Bohusiae  (Lov&n, 
GoES    et    Ipsb);    Finmarki»    (Grötsund,    Goiss    et    Ipse,    Öxfjorden 


Digitized  by 


Google 


NORDISKA    HAP8  ANNULATER.  53 

Buck).  Ad  Spetoberginm  et  Oronlandiam  noo  inventa.  —  Oocurrit 
etiam  in  maribus  GaUise,  Britanni»,  Americse  borealis  ad  Grand 
Månan ')  et  Id  Mari  mediterraueo  (Grube  '). 

Danielsen')  fSrmodar  att  denna  art  icke  skulle  fdrkonima 
nordligare  vid  Norges  kust  än  vid  Christiansnnd,  då  hvarken  han 
eller  Särs  tagit  den  längre  mot  norr,  bvarfttre  det  förtjenar  an- 
märkas att  den  förekommer  i  Finmarken  icke  sk  sällsynt,  samt 
att  den  der  ännu  uppnår  en  utomordentlig  storlek.  I  Oktober 
1861  fångade  GoES  och  jag  åtskilliga  stora  och  vackra  exemplar 
pa  70  famnars  djup  i  Grötsund  norr  om  Tromsö,  och  förliden 
böst  erhöll  jag  genom  Hr  Köpman  Buck  i  Öxfjorden  ett  der 
fiuigadt  exemplar  af  115  m.m.:8  längd  och  omkring  60  m.m.:8 
bredd.  Inom  Östersjön  är  den  icke  funnen,  samt  icke  heller  vid 
Spetsbergen  eller  Grönland. 

L^TMONICE  KiNBERo. 
LsBtmonice    filicornis    Kinbbbg. 

KiMBBBG,  Fregatten  Eugenies  resa  omkring  jorden,  Zool.  II  p.  7 
Tab.  m  fig.  7;  Daniblsbn^  Zool.  Reise  1858,  Norske  Vid.  Selsk.  i 
Throdhjem  Skrivter  4:  2  p.  18;  Apbrodita  hystrix  Sabs,  Reise  i  Lo- 
foten och  Finnm.  1849,  Nyt  Mag.  Naturv.  1850,  VI  p.  210  n.  57; 
Dajoblsxn,  Zool.  Eeise  1857,  Nyt  Mag.  Nat  XI:  1  p.  49;  Öbstxd, 
Ann.  Danic.  consp.  p.  11;  ?  Apbrodita  borealis  Johnston,  Add.  of 
Nat  Hist.  IV  p.  370.  Tab.  X  fig.  1—13. 

Hab,  Hand  fRquens,  fundo  argillaceo,  prof.  40 — 150  orgyar.,  ad 
öras  oocident  Sveciae  et  Norvegi»  usque  ad  Finmarkiam:  Bahusiae,  in 
nnu  Gullmaren  S.  Lov&n,  ad  insulas  Wäderöame  Goes,  ad  Koster 
Lovte  et  Ipsc;  Finmarkife  S.  LovfeN.  Nec  Spetsbergi»,  neque  Grön- 
landis  reperta. 

Örsted  nppgifver  att  ett  exemplar  af  Aphrodita  hystrix 
Add.  et  Edw.  blifvit  af  Kröyer  funnet  vid  HornbsBk  i  Dan- 
mark. Sabs  och  Danielsen  anföra  samma  art  från  Finmarken 
från  sina  resor  1849  och  1857,  men  alla  dessa  uppgifter  h&rröra 
saoDolikt  deraf  att  exemplar  af  Ltetmonice  filicornis  blifvit  bestämda 

')  W.  SrmpsoN:   Synopsis   of  the  Marine  Invertebr.  of  Gnnd  Månan,  p.  86, 

Smithsonian  contiibut.  to  kuowledge  1853  Janaari. 
^  Insel  Lnsin  und  ihre  Meeresfouna  1864  p.  77. 
')  Reise  1858,  Norske  Vid.  Selsk.  i   Throdhjem  SkrivUr  i  Nittonde  Aarhnndr. 

4:2p. 


Digitized  by 


Google 


54  A.    J.   MALMÖ  RSN. 

till  Aphr.  hystrix.  Af  den  sistnämnde  arten  finner  jag  icke  något 
exewpiar  i  den  rika  samling  af  skandinaviska  anunlater,  som  Prof. 
LovÉN  saramanbragt,  icke  heller  har  GoES,  Smitt  eller  jag  an- 
träffat den  i  Bohuslän  eller  i  Finmarken,  och  då  Danielsen*) 
upplyser  att  Lffitmonice  filicornis  är  temligen  allmän  längs  Nor- 
ges hela  kust  ända  till  Finmarken,  der  S.  Loven  redan  1836 
upptäckte  detta  djur,  synes  det  vara  högst  sannolikt,  att  Särs* 
uppgift  rörande  förekomsten  af  Aphrodita  hystrix  i  ÖxQorden 
och  vid  Bergen,  likasom  Danielsens  egen  uppgift  i  1857  års 
resa  hvilar  på  en  felaktig  bestämning  af  Laetmonice  filicornis. 
Redan  Prof.  Kinberg  har  uttalat  en  sådan  förmodan,  och  då 
denna  sedermera  icke  blifvit  motsagd,  antager  jag  att  den  befun- 
nits vara  rigtig. 

Ganska  sannolikt  är  äfven  att  Aphrodita  borealis  Johnston 
skall  befinnas  vara  identisk  med  Laetmonice  filicornis,  men  be- 
skrifningen  och  afbildningarne  af  den  förstnämnde  äro  sådana, 
att  man  med  ledning  af  dessa  ej  erhåller  någon  säker  föreställ- 
ning om  detta  djur,  och  derföre  icke  heller  kan  falla  ett  afg5- 
rande  omdöme  utan  omedelbar  jemförelse.  I  Johnstons  beskrif- 
ning  talar  emellertid  så  mycket  för  denna  identitet,  att  det  är 
fullt  berättigadt  att  uttala  en  förmodan  i  detta  afseende.  Skulle 
denna  bekräftas,  måste  det  af  Johnston  gifna  artnamnet,  så- 
som det  äldsta,  återtagas  för  denna  art. 

Fam.  U.    POLYNOINA  Kinberg. 

Arterna  inom  denna  familj,  som  af  Prof.  Kinberg  med  rätta 
blifvit  afsöndi-ad  från  de  öfriga  Aphroditaceerna  (Sav.)  Gr^ 
föras  ännu  af  de  flesta  författare  till  ett  enda  genus  Polyno§. 
Visserligen  gjorde  Örsted  1843  ett  förslag  att  föra  de  korta 
arterna  till  ett  från  de  långa  Polynoé-arterna  skildt  genus  Lepi- 
donote  (Leach),  men  detta  har  icke  blifvit  af  någon  antaget, 
och  när  Prof.  Kinberg  förde  de  under  Eugenies  jordomsegling 
af  honom   insamlade    nya   arterna  till  6  olika  genera,  har  han 


»)  Zool.  Reise  1858,  Throndhjem  Vid.  Sclsk.  Skr.  4:  2  p.  18. 

y  Google 


Digitized  by  ' 


NORDISKA    HAF8-ANKULATSR.  56 

icke  allenast  saknat  efterfSyare  på  den  af  honom  brutna  banan, 
åU  natorenligare  än  hittills  ordna  arterna  inom  denna  familj, 
utan  giltigheten  af  hans  genera  har  ej  för  länge  sedan  blifvit 
pa  det  bestämdaste  bestridd  af  M.  Sabs,  hvilken  följande  Gbu- 
BE*s  exempel  anser  alla  Polynoer  tillhöra  ett  enda  genus,  som 
*^r  förblifva  stående  i  Aphrodotaceernas  familj**.  Denna  SarsT 
uppfattning  synes  emellertid  stå  i  strid  ej  mindre  emot  vetenska- 
pens nu  gällande  rigtning  öfverhufvud,  än  emot  naturens  tydliga 
kraf  i  detta  fall.  Lika  litet  som  man,  med  anspråk  på  natur- 
enlighet,  kan  ställa  t.  ex.  Lepidonotus  squamatus  (L.)  i  samma 
familj  med  Aphrodita  aculeata  L.,  lika  litet  kunna  samtliga 
Polynoema  intvingas  i  ett  enda  genus,  utan  att  den  naturliga 
affiniteten  arterna  emellan  på  det  våldsammaste  kränkes.  Eunoö 
Dodosa  (Särs)  och  Eunoö  Oerstedi  (=Lepidonote  scabra  Örst.), 
stå  i  alla  afseenden  hvarandra  så  nära,  att  de  måste  föras  till  samma 
gnipp  eller  genus,  men  alla  de  öfriga  mig  bekanta  nordiska  Po- 
lynoer erbjuda  så  vigtiga  och  talrika  olikheter  i  sin  organisation, 
att  ingen  af  dessa  kan  ställas  på  samma  linie  till  Eunoö  nodosa, 
lom  denna  art  står  till  Eunoö  Oerstedi,  hvarföre  jag  ser  mig  nöd- 
sakad, att  föra  dem  till  andra  genera.  I  hög  grad  onaturligt 
f&refaller  det  mig  att  föra  t.  ex.  Melsenis  Loveni  u.  och  Nemidia 
Torelli  n.  till  ett  och  samma  genus ;  på  samma  sätt  kan  icke  heller 
Alentia  gelatinosa  (Särs)  eller  Enipo  Kiubergi  n.  med  fog  för- 
enas sins  emellan,  eller  t  ex.  med  Lepidonotus  squamatus  (L.), 
eller  med  Hamathoö  imbricata  (L.)  o.  s.  v.,  utan  hvardera  af 
dessa  måste  anses  representera  en  egen  genustyp.  Såsom  genus- 
karakterer  inom  denna  familj  har  jag  hufvudsakligast  begagnat 
sådana,  som  kunna  hem  tas:  l:o  från  ryggfjällparens  antal,  den  ord- 
ning i  hvilken  dessa  äro  fastade  på  segmenterna,  och  från  det  sätt 
hvarpå  de  betäcka  ryggen,  antingen  helt  och  hållet  eller  blott  delvis; 
2:0  från  hufvudlobens  form  och  det  läge  antennerna  intaga  till 
tentakeln  och  hufvudlobens  främre  kant;  samt  3:o  från  fotbor- 
stens form  och  byggnad.  De  karakterer  som  kunna  hemtas  från 
fotborstens  byggnad  äro  i  min  tanke  de  vigtigaste,  och  ega  tvif- 
velsutan    betydelsen   af  goda   genuskarakterer.     Deras   giltighet 


Digitized  by  (j O Ö^fe^"  ^ _':=>  ^ 


56  A.   J.   MALMGREN. 

såsom  sådana  anser  jag  tillfyllest  ådagalagd  ftfven  af  den  om- 
stftBdigketen,  att  hos  samtliga  andra  hafsannolater  fotborsten 
ån>  danade  på  samma  sätt  eller  efter  samma  typ  hos  arterna 
inom  hraije  för  ett  genus  allmänt  erkänd  grupp,  ja  standom  inom 
hela  familjer.  Med  oMkheter  i  borstens  byggnad  följa  alltid  olik- 
heter i  djmrets  hela  utseende  och  organisation,  åtminstone  hvad 
de  yttre  anatomiska  karaktererna  beträffar. 

LEPIDONOTUS  (Leach)  Cliar.  emend. 

Corpus  breve,  lineare.  Antennoi  e  parte  anteriore  lobi  cephalid 
productae.     Palpi  glabri.     Elytra,  paria  12,  totum  dorsum  tegentia,  in 

segmentis  pedibus  instructis  1,  3,  4,  6,  8 20,  22  obvia.     Satas 

rami  superioris  capillares,  confertim  serrulatae,  breviores  et  multo 
tenuiores  quam  setae  rami  inferioris;  hse  infra  apicem  laevem,  integram, 
parum  curyatum  seriatim  transYerse  spinulosae. 

Sålunda  begränsadt  har  detta  genus  erhållit  en  mindre  om- 
fattning än  Prof.  KiNBERQ  gifvit  åt  det,  derigenom  att  flere  af 
KiNBERGS  under  detta  genusnamn  beskrifna  exotiska  arter  blifvit 
afsOndrade,  såsom  tillhörande  andra,  från  Lepidonotus  squamatos 
väl  skilda  och  nya  genera.  Emellertid  har  jag  ansett  mig  böra 
bibehålla  namnet  Lepidonotus  för  den  afdeluing  af  de  med  12 
par  ryggfjäll  försedda  Polynoiner,  till  hvilken  den  europeiska 
Lepidonotus  squamatus  hörer. 

Lepidonotus    squamatus    (L.). 

Apfarodita  squamata  L.,  Syst.  Nat.  Ed.  X  p.  655.  —  Bastsr, 
Opusc.  subc.  1765  IL  2  p.  66  Tab.  VI  f.  5  A,  B,  C,  D.  —  Pallas, 
Misc.  Zool.  p.  91  (p.  p.).  Tab.  VII  fig.  14  (a— d).  —  Polynoé 
squamata,  AuDUiN  et  M.  Edwards,  Recherches  pour  servir  a  THist. 
Nat.  du  littorale  de  la  France,  II  Annelid.,  1834  p.  80  Tab.  1  fig. 
10—16.  —  Johnston,  Annals  of  Nat.  Hist.  II  p.  432  Tab.  22  fig. 
1.  —  Särs,  Christiania  Vid.  Selsk.  Forh.  1860  p.  57.  —  Lepidonotus 
squamatus  Kinbbrg,  Fregatten  Eugenies  resa  omkring  jorden,  Zoologi 
II  p.  13  Tab.  IV  fig.  15  (god  figur!).  —  Die  gediipfelte  Aphrodite 
Muller,  Von  Wurmern  1771  p.  170  Tab.  XIII.  —  Aphrodita  pun- 
ctata  MiJLLKR,  Prodr.  Zool.  Dan.  n.  2642.  —  Abildgaard,  ZooL 
Dan.  ni  p.  25  Tab.  96  ^g.  1,  2,  3,  4.  —  l^pidonote  punctata 
ÖR8TED,  Annul.  Dan.  consp.  p.  12  f.  2,  5,  39,  41,  47,  48. 

Elytra  tuberculis  conicis  vel  rotundato-conicis  scabra,  margine  po- 
stico  et  exteruo  ciliis  dense  iimbriato.    Segmenta,  pedibus  iustructa,  25. 


Digitized  by 


Google 


Digitized  by 


Goos 


Digitized  by 


Google 


K0RDI8KA    HAFS-AIINULATKR.  57 

Ifab,  Frequent.  ad  öras  occidentiiles  Svecue  et  Norvegife,  fnndo 
lapidoso-arenoso,  prof.  1 — 50  orgyarum;  septentrioDem  versus  usqae 
ad  eras  Finroarkine  (I^vån,  Goes  et  Ipse)  et  Islandise  (O.  Torell) 
distribata,  ad  Spetaber^am  antem  et  ad  Gronlandiam  namquam  reperta. 
Cet  Gallise,  Britanniae,  Daniae  et  PAmeric»  borealis,  ad  Grand  Månan 
(Stimpson),  sed  deest  omnino  Mari  Balthico  et  Mari  Meditenraneo. 

Fabricius,  Fann.  Grönl.  p.  311,  oppgifver  visaerligen  denna 
irt  for  Grönland  såsom  sällsynt  der,  men  då  jag  icke  funnit 
något  enda  exemplar  i  de  rika  samlingar,  Torell  och  Amond- 
SEN  anskaffat  derifrån  till  Riksmoseom,  då  Örsted  icke  heller 
fatt  bonom  från  Grönland,  då  han  redan  i  Finmarken  och  vid 
Island  är  mycket  mindre  allmän  än  t.  ex.  i  Bohuslän,  samt  slut- 
ligen da  denna  art  helt  och  hållet  saknas  vid  Spetsbergen,  tän- 
ker jag  att  Fabricu  uppgift  härrör  af  något  misstag,  så  mycket 
beldre  som  vid  Grönland  lefva  mycket  flere  arter  af  denna  familj 
än  Fabricius  kände.  Stimpson  *)  har  äfvenledes  helt  nyligen 
upptagit  Lepidonote  punctata  (O.  Fabr.)  Örsted  (=vår  Lepid. 
iqnaoiatns)  i  förteckningen  öfver  de  hafsdjur  D:r  Hates  hem- 
bragte  från  Smith Vsound,  i  bottnen  af  Baffins-bay,  men  detta 
beror  otvifvelaktigt  på  en  felaktig  bestämning,  ty  ifrågavarande 
art,  som  saknas  vid  Grönlands  vestra  kust,  kan  rimligtvis  icke 
atemppträda  i  det  vida  nordligare  belägna,  isfyllda  SmithVsound, 
onder  78*  n.  Lat  Enligt  all  saunolikhet  är  det  exemplar  af  den 
bögnordiska  Nychia  cirrosa,  som  af  Stimpson  tagits  för  Lep. 
squamatns.  Sistnämnde  författare')  uppgifver  denna  art  äfven  för 
Nord-Amerika,  Grand  Månan,  men  denna  bestämning  är  höge- 
ligen i  behof  af  bekräftelse,  sedan  det  visat  sig  att  arten  saknas 
i  Grönland,  och  vid  Island  synes  vara  mycket  sällsynt. 

NYCHIA  n.  g.  * 

Antenn»  sub  basi  tentaculi,  incisuram  lobi  cephalici  occupante, 
orientet.  Palpi  yalidi,  crassi,  papillis  cylindricis,  truncatis,  sub  micro- 
acopio  tantummodo  visibilibus,  dense  obsiti.  Elytra,  scabriuscula, 
paria  XV,    dorsnm  omnino  tegentia,  in  segmentis,  pedibus  instruetis, 

*)  Procecdings  of  thc  Acad.  of  N»t  Se.  of  Phfladclpia  1868  n.  3  p.  140. 
*)  Invertebr.  of  Grand  Månan,  Smithsonian  contr.  to  kuoivicdge  1853,  Januari, 
p.  36. 


Digitized  by 


Google 


58  A.   J.   MALUGR£N. 

1,  3,  4,  6,  8 22,  25,  28,  31  obvia.    Set»  rami  superioris  parvi, 

numerosie,  leviter  deorsum  curvatae,  interiores  crassiores  et  breriores 
quam  exteriores,  omnes  apicem  vårsus  attenuatae  et  spinulis  minirois, 
in  seriebus  transversalibus  confertis  dispotitis,  asperse.  Set«e  rami 
inferioris,  Olis  longiores  et  crassiores,  infra  apicem  integrum,  glabrum 
vix  carvatura,  eodem  modo  ac  setse  rami  superioris  seriatim  transverse 
spinulosi.     Cirri  duo  anales  sub  ano. 

Nychia    cirrosa    (Pallas). 

Aphrodita  cirrbosa  Pallas,  MiscelL  Zool  p.  95  Tab.  8  f.  3 — 6. 
»  scabra  Fabricius.  Fauna  Groeul.  p.  311  n.  292. 

B         punctata  Fabricius,  1.  c.  p.  311. 

»  viriris  MoNTAGU,  Träns,  of  Linn.  Society  XI  p.  18  Tab.  4 

f.    1.  —  Polynoé    viridis    Johnston,    Annals  of  Nat 
Hist,  II  p.  437. 
Lepidonote  assimilis  Örsted,  Annulat.  Danic.  consp.  p.  13  fig.  3,  6, 

14,  32,  33,  37.  38,  45,  46. 
Polynoé  scabriuscula  Särs,  Christiania  Vid.  Selsk.  Forh.  1860  p.  61. 

Corpus  pollicare,  lineare,  crassiusculura,  altitudine  latitudinem  sine 
pedibus  aequans,  dorso  convexo,  segmentis  pedibus  instructis  35 
(34 — 36).  Lobus  cephalicus  antice  in  prominentias  duas  conico- 
acuminatas  productus.  Appendices  orones  lobi  cephalici,  palpis  exce- 
ptis,  dense  ciliati.  Elytra,  primo  pari  suborbiculari  excepto,  reniformia 
aut  ovali-reniformia,  roargine  postico  et  externo  ciliis,  etiam  in  supe^ 
ficie  prope  mnrginem  sparsis,  dense  fimbriato,  uodulis  seu  tuberculis 
conicis  et  conico-cylindricis,  nigro-brunneis  undique  sparsis,  majoribus 
apice  fisso  pleruroque  quadrifido,  ramulis  bifidis  extrorsum  flexis,  mi- 
noribus  conicis  apice  integro  immixtis.  Cirrus  dorsualis  brevis,  longi- 
tudine  setas  rami  inferioris  vix  superans,  dense  ciliatus.  Cirrus  ven- 
tralis  brevis,  parce  et  breve  ciliatus.  Mamilla  veutrali  subhyalina, 
cylindrica. 

Color:  elytra  griseo  alba  (in  spiritu),  macula  nigra  in  medio 
notata,  noduHs  brunneis,  srepissirae  tamen  integumento  crasso  limi  vel 
argillae,  variae  coloris,  obducta.     Sette  fulvae. 

Haö,:  fundo  argilloso,  profunditate  15 — 40  orgyar.,  frequenter  ad 
öras  Spetsbergiie,  etiam  maxime  boreales  et  orientales,  Gröulandise, 
Islandiffi,  rarius  Scandinaviee  (Bohusiae — ^Finmarkiae). 

Tab.*VIII,  1.  Nychia  cirrosa  e  Spetsbergia:  1  A'  Pars  an- 
terior  animalis  superne  visa,  magnitudine  aucta;  a  lobus  cephalicus, 
b  tentaculum,  c  antenna,  d  palpus,  e  cirri  tentaculares.  1  A^  esedem 
partes  animalis  e  Bahusia.  1  B  pes  dexira  e  medio  corporis,  posdce 
visa,  magniturline  aucta:  i  cirrus  dorsualis,  k  cirrus  ventralis,  1  sets 
rami  superioris,  m  setae  rami  inferioris.  1  C  elytra:  n  elytron  primum, 
o  elytron  quartum  vel  quintuni,  magnitudine  aucta.  1 1)  setse  pedis: 
u,  v  interiores,  q,  r  exteriores  rami  superioris,  s  superiores,  t  in- 
feriores  rami  inferioris,  magnitudine  circa  500:ies  aucta.  1  E  tubc^ 
cula  elytri  quinti*  magnitudine  valde  aucta. 


Digitized  by 


Google 


NORDISKA   HAF8-ANNULATER.  59 

Paixas  har  ].  c  beskrifVit  och  afbildat  deooa  art  efter  ett 
illa  koDserveradt  exemplar,  som  redan  förlorat  eu  stor  del  af 
sioa  Qall,  hvarföre  figuren  såv&l  som  beskrifningen  blifvit  ofall- 
ståndig  och  delvis  felaktig.  Så  t.  ex.  sfiger  Pallas  att  första 
Qållparet  sitter  på  fjerde  segmentet  och  att  fjällens  antal  voro 
blott  1 1  par,  uppgifter,  hvilkas  oriktighet  beror  derpå  att  en  stor 
del  af  f]ä]]en  gått  förlorade,  såsom  tydligen  synes  på  den  af  förf. 
lemnade  afbildning  af  djoret.  Men  när  der  nppgifves  att  fotens 
öfire  gren  har  längre  borst  än  den  undre,  ett  förhållande  som 
hittills  icke  blifvit  iakttaget  hos  någon  bekant  art  af  denna  fa- 
milj, i  alla  fall  icke  hos  någon  enda  nordisk  art,  beror  detta 
helt  enkelt  derpå  att  förf.  i  beskrifningen  råkat  kalla  fotens  ne- 
dre gren  för  den  öfre  och  tvärtom.  Läser  man  nemligen  upp- 
märiLsamt  detta  ställe  i  beskrifningen  med  aktgifvande  på  förf:8 
dtationer  af  den  afbildade  fotens  delar,  finner  man  genast  att 
förf.  i  texten  kallar  fotens  nedre  gren  (ramus  inferior)  för  den 
öfre  och  tvärtom  den  öfre  grenen  (ramus  superior)  för  den  nedre, 
efliedao  foten  blifvit  afbiidad  uppochnedvänd  med  ryggsidan  och 
dess  långa  cirr  nedåt.  Textens  •'superior"  och  "inferior'*  hänföra 
sig,  såsom  citatema  tydligen  visa,  till  afbildningen  på  taflan  af 
den  oppochnedvända  foten.  Tänker  man  sig  foten  i  dess  rigtiga 
ställning  med  ryggsidan  uppåt,  måste  det  som  i  texten  anföres 
om  den  öfre  fotgrenen  egentligen  tillkomma  den  nedre,  eller  buk- 
sidans gren  af  foten  och  tvärtom  hvad  som  säges  om  fotens  ne- 
dre gren  tillhör  i  sjelfva  verket  ryggsidans  gren.  Ger  man  akt 
hårpå,  träfiar  beskrifningen  in  på  vår  art. 

Att  Pallas'  Aphrodita  cirrata  icke  kan  hänföras  till  någon 
annan  nordisk  art  än  ifrågavarande,  derför  talar  både  hans  be- 
skrifning  och  afbildning  alldeles  oemotsägligt.  Med  Harmathoé 
imlnicata,  som  är  den  närmast  stående,  kan  den  redan  af  det 
sk&l  icke  förblandas,  att  Pallas  på  grund  af  fotens  och  fot- 
borstens  egendoroligheter  uppställer  den  såsom  en  från  denna  på 
det  bestämdaste  skild  art.  Pallas'  A.  lepidota  är  nemligen  en 
ang  Harmathoö  imbricata  L. 


Digitized  by 


Google 


60  A.   J.   MALMGREN. 

I  MoNTAGU's  Aphrodita  viridis  tror  jag  mig  med  säkerhet 
igenkänna  denna  art  Montagu  angifver  visserligen  18  par  QäJI 
hos  sin  Å.  viridis,  men  på  figaren  äro  endast  14  afbildade  och  i 
texten  antager  han  i  likhet  med  Linné  och  Mueller  att  Qftll- 
paren  hos  de  Qällforande  Aphroditaceerna  äro  representerade  i  ett 
antal,  som  är  jemnt  hälften  af  fotparens  antal.  Således  har 
denna  Montagu*s  uppgift  uppkommit  genom  räkning  af  fötterna 
men  icke  af  Qällen,  alldeles  på  samma  sätt  som  Muellers  och 
Linnés  uppgift  om  18  par  fjäll  hos  Harmathoe  imbricata,  och 
ffirtjenar  derföre  icke  heller  någon  vidare  uppmärksamhet  — 
Hvad  f5r  öfrigt  anfSres  i  den  ofullständiga  beskrifningen  öfver- 
ensstämmer  rätt  godt  med  vår  art,  och  figaren  återgifver  temii* 
gen  igenkänligt  den  för  arten  karakteristiska  jemnbreda  kroppa- 
formen. Den  gröna  färgen  hos  Montagu*s  art  var  sannolikt  för- 
orsakad af  fin  bottenlera,  som  vanligen  öfverdrager  de  skrofliga 
Qällen  i  ett  temligen  tjockt  lager,  så  att  djurets  färg  ofvantill 
helt  och  hållet  bestämmes  af  bottenlerans. 

Denna  art  uppnår  sin  kraftigaste  utveckling  och  uppträder 
talrikast  under  de  högsta  latitudsgraderna  vid  Spetsbergens  och 
Grönlands  kuster,  hvarföre  den  med  allt  skäl  kan  kallas  hög- 
nordisk. De  i  Kattegat  och  Nordsjön  i  ringa  antal  lefvande  re- 
presentanterna af  arten  utmärka  sig  genom  i  alla  afseenden  sva- 
gare och  mindre  kroppsbyggnad,  finare  ciliering  på  samtliga  cirri, 
mindre  taggar  på  fjällen,  svagare  borst,  och  ryggcirrens  mindre 
uppsvällda  basalled,  men  jag  har  efter  omsorgsfull  granskning  af 
ett  stort  antal  exemplar  från  de  skilda  lokalerna  icke  funnit  något, 
som  skulle  berättiga  en  artåtskilnad.  Tvärtom  öfverensstämma 
de  i  allt  väsendtligt  så  fullkomligt,  att  intet  tvifvel  kan  uppstå 
om  deras  identitet  De  spetsbergska  och  finmarkska  exemplaren, 
hos  hvilka  Qällen  äro  besatta  med  starkare  taggar  och  kantade 
med  yfvigare  ciliebård,  äro  vanligen  betäckta  af  ett  öfverdrag 
af  fin  lera,  hvarigenom  djurets  färg  ofvantill  blir  beroende  af 
bottenlerans,  än  grå,  än  grön,  än  röd  o.  s.  v.,  och  den  karakteri- 
stiska svarta  fläcken  på  fjällen  blir  ej  synlig  förr  än  öfverdraget 
af  lera  bortskrapas.    Men  hos  de  bohuslänska  äro  fjällen  tillfolje 


Digitized  by 


Google 


K0EDI8KA   HAF8'ANKUL\TBR.  61 

af  sin  svagare  beväpning  renare,  och  den  svarta  fläcken  träder 
derföre  genast  i  dagen.  Åfven  från  Grönland  och  Island  har  jag 
sett  så  rena  exemplar,  att  fläcken  tydligen  synes. 

I  Riksmnseum  finnas  talrika  exemplar  från:  Spetsbergen: 
Sboal-point,  80"10'  n.  Lat,  Hinlopen-strait ,  Treurenb,-bay, 
Smeerenberg,  Kingsbay,  Safehavn,  Adventbay,  Hornsund  och  Stor- 
fjorden; Grönland:  Omenak,  Proven,  Egedesminde  (Torell), 
Norsorak,  Godhavn  (Amondsen)  samt  Aukpadlartak  (250  fm. 
Torell);  hland:  Siglef jorden  och  Arnanäs  (Torell);  -Rn- 
marken:  Grötsund  (rarios  GoÉS  et  Ipse);  Bohuslän:  Väder- 
öame  (Lovén  et  GoÉs),  Koster  (Loven  et  Ipse);  Nordsjön: 
55*13  n.  Lat.  3*43'  v.  Lgt.  (Kinberg). 

EUNOÉ  n.  g. 

Antennse  sub  tentaculo,  incisuram  lobi  cephalici  occupante,  orientes. 
Pdpi  ordinibus  ciliorum  brevium  sex  longitudinalibus  ornati.  Elytra, 
paria   15,   totum  dorsum   tegentia,  in  segmentis  pedibus  instructis  1, 

3,  4,  6,  8, 22,  25,  28,  31  obvia.     Setie  rami  superioris  versus 

apicem  paullum  attenuaturo,  spinulis  brevissimis,  in  crebris  ordinibus 
transTersalibus  dispositis,  asperae;  seUe  rami  iuferioris  illis  longiores 
et  pauUo  tenuiores,  iufra  apicem  integruro  glabruro  leviter  curvatum 
seriatim  transYerse  spinulosae.     Cirri  duo  anales  sub  ano  affixi. 

Species  boreales  huc  pertinentes  inter  maximas  hujus  familiie 
sunt  numerandse. 

Eunoé    Oerstedi. 

Lepidonote  scabra  Örsted,  Grönl.  Ann.  dorsibr.  p.  12  Fig.  2,  7,  10, 

12—13,  17—18  (excl.  synou.). 
PoljDoé  scabra  Särs,  Christiania  Vid.  Selsk.  Forh.  1860  p.  58  (excl. 
Syn.  Fabricii). 
Corpus  ovaio-oblougum,  postice  attenuatum,  depressum,  segmentis 
37 — 38  setigeris.  Lobus  cephalicus,  paullo  iatior  quam  longior,  an- 
tice  in  prominentias  duas  productus,  in  junioribus  conico-acuminatas, 
io  adultis  Yero  obtusas  fere  toto  evanecsentes.  Oculi  4  roediocres. 
duo  postici  distantes  in  vertice,  duo  antici  laterales.  Antennfe  sub 
articulo  basali  crasso  tentaculi  affixse,  ciliatae,  apice  tenui  attenuato, 
lobo  cepbalico  ter  fere  longiores.  Teutaculum  ciliatum  infra  apicem 
tenue  attenuatum  pnullum  inflatum,  »ntennis  plus  quam  dupplo 
longins,  sed  brevius  quam  palpi.  Hi  subulati  validi,  ordinibus 
ciliorum  sex  longitiidinalibus  ornati.  Cirri  tentaculares  utrinque  bini 
ciliati,  fonua  et  longitudine  tentaculi,  articulo  basali  coromuni.    Elytra, 


Digitized  by 


Google 


6^  A.    J.    MALMGREN. 

primo  pari  suboiincnUri  excepto,  reniformia  vel,  in  posteriori  parte 
corporis,  ovato-ovalia,  paria  15,  totum  dorsum  tegentia,  roargine  extemo 
solum  in  juuioribus  parcc  ciliata,  in  adultis  vero  hand  ciliata,  tuber- 
culis  cylindricis,  conicis  vel  subrotundatis,  apice  spinoso,  inultifido  ^el 
integro,  minoribus  brunneis,  majonbus  nigricantibus,  undique  spareis. 
Setffi  rami  superioris  paullo  breviores  et  crassiores  quam  setae  rami 
inferioris.  Cirrus  dorsualis  eadem  forma  ac  cirri  tentaculares,  ciliis 
inasqualibus  dense  obsitus,  dimidiam  latitudinem  corporis  longitudine 
vix  aequans,  in  posteriore  auteni  parte  corporis  sii perans.  Cirrus  ven- 
tralis  subulatus  brevis,  articulo  basali  tumido.  Papilla  ventralis  brevis, 
raammaeformis.     Cirri  annales  cirris  dorsualibus  simillimi,  sub  ano. 

Color:  elytra  grisea,  plus  minnsve  brunnesceiitia,  macula  media 
sat  magna  intense  violacea,  subnigra,  saepe  notnta. 

Longit.  in  maximis  60 — 80  mm.,  Latitud  cum  setis  24 — 30  m.ra. 

ffab.  Ad  öras  Spetsbergise,  fundo  petroso-arenoso,  profund.  20 
— 40  orgyar.,  haud  frequent.,  ex.  gr.  ad  Homsundsoarne,  in  Bellsund, 
Isfjorden,  Treurenberg-bny,  et  Storfjorden.  Etiara  in  Grönlandia,  Is- 
landia  (BeruQorden,  O.  Torell),  Finmarkia  (S.  LoviN,  Gobs  et  Ipse) 
et  America  boreali  ad  Grand  Månan  (sec.  Stimpson  '). 

Tab.  VIII,  3,  Eunoé  Oerstedi:  3  A  Pars  cephalica  magnitud  i  ne 
aucta.  3  B  Pes  dextra  e  medio  corporis,  aucta.  3  C  Elytra:  n  elytron 
priraum,  o  elytr.  secundum,  magnitudine  aucta.  3  D  Selae  pedis  circa 
300:ie8  auctae:  r  seta  rami  superioris,  s  seta  rami  inferioris. 

Jag  har  granskat  talrika  exemplar  af  denna  art  från  Spets- 
bergen, Grönland,  Finmarken  och  Island,  men  i  Bohuslän  synes 
den  icke  förekomma,  åtminstone  saknas  den  i  Prof.  Lovens  rika 
samlingar  derifrån.  Redan  1837  hade  Prof.  Loven  upptäckt  den 
vid  Spetsbergen,  enligt  exemplar  i  Riksmuseum.  Under  de  sven- 
ska expeditionerna  är  den  sedermera  flera  gånger  funnen  der,  af 
Torell  och  mig  i  Bellsund  och  vid  Hornsundsöarne,  af  Goes 
och  Smitt  i  Treurenberg-bay  och  på  vestkusten,  af  mig  vid  Way- 
gatsöarne,  i  Hinlopen-strait  och  i  Storfjorden.  Torell  har  upp- 
täckt den  i  Berufjorden  på  Island  och  likasom  Amondsen  hemtat 
den  från  Grönland.  I  Finmarken  fick  GoES  och  jag  den  på  60 
famnars  djup  i  Grötsund,  och  vid  Karlsö  tog  jag  den  i  Juni  1864. 
Den  tyckes  ej  vara  sällsynt  der,  ty  både  Särs  och  Danielsen 
omtala  den  derifrån. 

Prof.  Örsted  hade,  då  han  utarbetade  Giönlands  Ånnul. 
dorsibr.,   icke  tillgång  till  flere  än  två  arter  af  Lepidonote  der- 


')  Marine  invcrtebrat.  of  Gmnd.  Månan  p.  36.  —  Smiths,  contrib   to  Itnowl. 

y  Google 


Digitized  by  ' 


NORDISKA   HAF8-ANNULATER.  63 

ifrån,  hvarfSre  han  låtit  förleda  sig  att  hftnfBra  dessa  till  de  två 
af  Fabricius  i  Faan.  Grönl.  ntförligt  beskrifna,  Aphrod.  cirrata 
oeh  Apbr.  scabra.  Emellertid  kan  den  art,  som  ligger  till  grand 
fur  Fabricii  beskrifning  af  Aphr.  scabra,  icke  hafva  varit  den- 
samma som  Orsteds  Lepidonote  scabra,  utan  är  bevisligen  iden- 
tisk med  vår  Nychia  cirrosa  (Pallas),  hvilken  fifven  vid  Grön- 
lands kuster  måste  näst  Hamathoé  imbricata  vara  den  allmän- 
naste af  denna  familj,  att  döma  af  Riksmosei  talrika  exemplar 
derifrån.  Fabricii  beskrifning  lemnar  derom  intet  tvifvel  öfrigt, 
hvarföre  jag  här  endast  behöfver  påpeka  de  mest  afgörande  mo- 
mentema  i  den.  Fabricius  säger  om  storleken  hos  Aphr.  sca* 
bra  **est  media  inter  punctatam  (—  Lepidonotns  squåmata  (L.)) 
et  cirratam"  (Harmathoe  imbricata  (L.)),  hvilket  omöjligen  kan 
sägas  om  Örsteps  art,  som  är  kanske  den  största  i  hela  famil- 
jen och  uppnår  vanligen  en  längd  af  2^—  3  tam,  medan  deremot 
vår  Nychia  cirrosa  verkligen  står  emellan  Fabricii  "punctata" 
och  ^^cirrata",  ty  den  uppnår  en  längd  af  1,  högst  IJ  tum.  Fa- 
bricius uppgifver  vidare  **segmenta  34  et  totidem  pedes  utrin- 
qae**,  hvilket  han  alldeles  icke  kan  hafva  sagt  om  Örsteds  art, 
som  har  37 — 38  fotförande  segmenter,  men  väl  om  Nychia  cir- 
rosa, hvilken  ofta  har  blott  34  men  vanligen  35  par  fötter. 
Fabricius  kallar  sin  art  **convexiascala**  och  säger,  att  den  har 
''dorsum  magis  gibbosum,  igitur  congeneribus  crassior",  samt  "cor- 
pns  oblongom  postice  parum  acuminatum**,  hvilket  allt  karakte- 
riserar Nychia  cirrosa,  men  för  ingen  del  kan  sägas  om  Örsteds 
Lepid.  scabra.  Fabricii  Aphr.  scabra  skall  hafva  "sqaamaB  ci- 
liat®*\  likasom  Nychia  cirrosa,  men  de  fullvuxna  af  Örsteds  art 
hafva  dem  icke  cilierade.  Fabricius  har  iakttagit  att  hans  Aphr. 
scabra  **tubulnm  saum  non  magnum  raro  emittit*',  hvilket  fullkomligt 
träffar  in  på  vår  Nychia  cirrosa,  men  alldeles  icke  kan  sägas  om 
Örsteds  Lep.  scabra,  som  nästan  alltid,  kommen  lefvande  i  spiri- 
tos,  utskjuter  sin  stora  proboscis,  o.  s.  v.  Korteligen,  Fabricii 
beskrifning  träffar  i  allt  in  på  Nychia  cirrosa,  men  icke  på 
Örsteds  Lepid.  scabra,  för  hvilken  jag  ser  mig  föranlåten  at^ 
fSresIå  ett  nytt  namn,  för  att  förekomma  nya  konfusioner.   Nam- 


Digitized  by 


Google 


64  A.   J.   MALMOBBN. 

net  scabra  är  Demligen  redan  af  Linné  anväodt  pa  en  unge  af 
Lepidonotas  squaoiatos  (L.),  och  af  Fabricius  på  Nychia  cirrosa 
(PALX.AS),  men  af  Örsted  på  en  från  dessa  båda  vidt  skild  art, 
som  jag  efter  artens  första  beskrifvare  kallat  Eanoé  OerstedL 


Eunoé    nodosa    (Sabs). 

Polynoe  nodosa  Sabs,  Christiania  Vid.  Selsk.  Forh.   1860  p.  59. 

Corpus  latum,  depressura,  oblongum,  postice  paullum  angustatum, 
segmentis  setigeris  35 — 36.  Lobus  cephalicus  vix  la  tior  qunin  longior, 
antice  late  incisus,  in  proroinentias  duas  obtusas  productus.  Oculi, 
antennte,  tentaculum,  palpi,  et  cirri  tentaculares  ut  in  piwcedente»  basit 
tentacnli  taraen  angustior.  Elytra,  priroo  pari  suborbiculari  excepto, 
elongato-reniformia,  paria  15,  totura  dorsum  tegen  tia,  margine  externe 
denae  ciliato,  prope  marginem  posticum  et  extemum  tuberculis  majoribns 
semiglobosis  vel  obtuso-conicis,  cum  aliis  multo  minoribus  uiidique  sparsis. 
8et(e  rami  superioris  parum  crassiores  et  multo  bréviores  quam  set» 
rami  inferioris.  Cirrus  dorsualis  ciliis  aequalibus  obsitus,  brevior  quam 
in  praecedente,  tertiam  partem  latitudinis  corporis  (cum  setis)  haud 
vel  vix  superans.  Cirrus  ventralis  elongatus  subulatus,  articulo  basali 
tumido.     Papilia  ventralis  cylindrica.     Cirri  auales  dorsualibus  similes. 

Color:  elytra  maxima  parte  yiolaceo  brunnea,  raacula  lactea  magna 
in  medio  plerumque  notata. 

Praecedenti  sat  similis,  differt  tamen  corpore  laiiore,  elytris  elon- 
gato  reniformibus  margine  ciliatis,  et  aliis  notis  allatis. 

Longit.  68  m.m.  latitud,  cum  setis  30  m.m. 

Hab,  Ad  öras  Spetsbergise,  Grönlandiae,  Finmarkiie  et  Bahusise, 
sed  ubique  sat  rara. 

Tab.  VIII,  4,  Eunoé  nodosa  e  Spetsbergia:  4  A  pars  cepha- 
lica,  magnitudine  aucta.  4  B  Pes  XLrna  dextra,  postice  visa,  aucta. 
4  C  Elytron  e  medio  dorsi,  magnitudine  aucta.  4  D  Setae  pedis, 
circa  300:ies  auctae:  r  seta  rami  superioris,  s  seta  rami  inferioris. 

I  Bohuslän  är  denna  art  upptäckt  af  Prof.  S.  Loven  redan 
f5r  20  å  30  år  sedan,  samt  återfunnen  af  GoÉs  vid  Yäderdarne 
på  50 — 70  famnars  djup.  Vid  Spetsbergen  är  den  tagen  i  Treuren- 
berg-bay  1861  på  30  famnars  djup  och  i  Safehavn  1864  på  50 
faran.,  men  blott  ett  exemplar  på  hvardera  stället.  I  Grönland 
har  Amondsen  funnit  don  vid  Godthaab  på  100  famnars  djnp. 
Särs  har  beskrifvit  arten  efter  ett  enda  i  Havösund  i  Finmarken 
taget  exemplar. 


Digitized  by 


Google 


NOftDlSKA   HAlfS-ANKULATEIt.  66 


LAGISGA  n.  gen. 


Antennae  sab  bad  tentaculi,  incisurain  lobi  cephalici  occupante» 
affixfe.  Palpi  oculo  nudo  vel  lente  armato  glabri,  fere  nitidi,  papillis 
tamen  mininiis  sub  microscopio  tantummodo  conspicuis  obtecii.    Elytra, 

peria  XV,  in  segmen  tis,  pedibus  instructis,  1,  3,  4,  6,  8 22,  26, 

28,  31  obvia,  dorsum  totum,  segroentis  circiter  X  ultimis  exceptis, 
tegentia.  Kamus  superior  pedis  parvus,  parle  inferiore  in  processum 
conico-acaminatum  producto,  setis  numerosis,  apicem  versus  spinulis 
minimis,  in  seriebus  transversalibus  confertis  dispositis,  asperis.  Setae 
rami  inferioris  infra  apicem  integrum  vel  obsolete  bidentatum  (in 
juvenibus  semper  conspicue  bidentatum),  seriatim  transverse  denti- 
colatie.  Illae  pauUo  breviores,  fere  duplo  crassiores,  in  posticis 
Kgmentis  seque  longae  in  ultimis  etiam  longiores,  quam  setse  rami 
inferioris.     Cirri  duo  auales  sub  ano. 

Lagisca  rarispina  (Sårs). 

Polynoe  rarispina  Särs,  Christiania  Vid.  Seisk.  Forb.  1860  p.  60. 

Corpus  depressura,  elongatum,  postice  attenuatum,  segroentis  se- 
tigeris  c.  44.  Lobus  cephalicus  antice  in  prominentias  duas  conico- 
aenminatas  productus.  Oculi  4:  duo  antici  sublaterales,  ab  apice  pro- 
roinentiarum  longe  remoti,  duo  postice  in  vertice  ad  basin  capitis. 
Appendices  omnes  lobi  cephalici,  palpis  exceptis,  ciliatse.  Basis  cirro- 
nim  tentacularium  communis  setis  duabus  validis,  antrorsum  curvatis, 
armata.  Elytra,  primo  pari  suborbiculari  excepto,  reniformia,  versus 
partem  corporis  posticam  ovalia  vel  suborbicularia,  margine  externo, 
in  juvenibus  magis  quam  in  adultis,  ciliato,  pagina  superiori  spinulis 
Qumerosis  minimis  conicis  undique  sparsis  punctata,  prope  marginem 
poaticum  spinis  raris,  brunneis,  elongato  fusiformibus  aut  cyliudricis, 
p^icello  molli  brevi  insidentibus,  singulis  etiam  in  superficie  ely- 
trorum  sparsis.  Cirrus  dorsualis  ciliatus,  longitudine  latitudinem  dimi- 
diam  corporis  cum  setis  fere  superans.  Cirrus  ventralis  subulatus, 
sobgiaber,  apicem  rami  inferioris  attingens.  Papilla  ventralis  distincta, 
brevis,  subcylindrica. 

Longit.  in  maximis  65  m.m.,  latitud,  cum  setis  20  mm. 

Color  elytrorum  violaceo,  brunneo,  griseoque  variegatus. 

Hab,:  ad  öras  Spetsbergioe,  etiam  maxime  boreales  et  orientales, 
profund.  20 — 40  org.,  fundo  petroso-areuoso,  baud  frequens;  Grön- 
landi»,  unde  specimina  plura  rctulit  O.  Torell,  Islandiee  (O.  Torell) 
«t  FinmarkisB  ad  Karlsö  (Ipse). 

Tab.  7III  2,  Lagisca  rarispina  e  Grönlandia:  2  animal 
sopeme  visum,  magnitudine  naturali  2  A  pars  antica  animalis,  magni- 
tadine  aucta:  a  lobus  cephalicus,  b  tentaculum,  c  antenna,  d  palpus, 
«  cirri  tentaculares.  2  B  pes  XVrraa  dextra,  postice  visa:  i  cirrus 
dorsualis,  k  cirrus  ventralis,  1  set«  rami  superioris,  m  setse  rami  inferioris. 

öfvtn.  af  K.  Vet-Akad.  Förk.    Årg,  22.     N:o  1.  ^ 


Digiti 


zed  by  Google 


66  A.   1.   MALMGRtK. 

2  C  Elytra:  n  elytron  primura,  .o  elytron  e  dorso  medio.  21)  set» 
pedis  magnitudine  circ.  500:ies  aucta:  r  seta  mmi  superioris,  s,  s",  s'" 
setae  rami  inferioris,  t  seta  rami  inferioris  animalis  juvenis  e  Fin- 
markia.     2  £  superficies  elytri  magnitudine  valde  aucta. 


HARMOTHOE  (Kinberg).     Cbar.  era. 

Corpus  oblongum,  baud  elongatum.  Antennae  sub  basi  tentaculi, 
incisuram  anticara  lobi  cephalici  occupante,  aftixae.  Palpi  crassi,  su- 
bulati,  oculo  nudo  vel  lente  arraato  glabenirai,  papillis  taraen  cylin- 
dricis  apice  truncato  rainirais,  sub  raicroscopio  modo  conspicuis  dense 
obtecti.  Elytra  paiia  15,  dorsum  totum  tegentia,  in  segmentis  pedibus 
instruetis  1,  3,  4,  6,  8, 22,  25,  28,  31  obvia.  Setae  rami  su- 
perioris versus  apicem  paullo  attenuatum  spinulis  rainutis,  in  seriebus 
transversalibus  confertis  dispositis,  asperae.  Setae  rami  inferioris  illis 
parum  tenuiores  et  longiores  infra  apicem  bidentatum,  glabrum,  aeriatim 
transverse  spinulosae.     Cirri  duo  anales  sub  ano. 

Såsom  jag  här  ofvan  begränsat  detta  af  Prof.  Kinberg  ') 
uppställda  genus,  har  det  fått  en  så  till  vida  större  omfattning, 
att  arterna  af  genus  Åntinoé  KiNB.,  med  undantag  endast  af 
Antinoe  Sarsi  och  Antinoé  microps,  blifvit  hit  öfverförda.  Genom 
att  granska  originalexemplaret  har  jag  öfvertygat  mig  om,  att 
Harmothoé  spinosa  Kinb.  icke  har  ett  framtill  så  afsmalnande 
hnfvud,  som  det  framställes  på  Prof.  Kinb£RG*s  figur,  utan 
liknar  fullkomligt  afbildningarne  af  hufvudet  hos  arterna  af  Ån- 
tinoé. —  Antinoe  pulchella  synes  vara  en  liten  unge  med  ett  förre 
antal  segmenter  och  ryggfjäll  hörande  till  våit  genus  Harmothoé. 
Antinoé  Waahli  Kinb.  och  den  ofullständigt  beskrifna  Antinoé 
aequiseta  Kinb.  synas  äfven  höra  hit.  Deremot  skilja  sig  Antinoé 
microps  Kinb.  och  Antinoé  Sarsi  Kinb.  genom  sina  egendomligt 
bildade  setis  rami  inferioris  haud  bidentatis  så  väsendtligt  från 
dessa,  att  de  måste  föras  till  egna  genera.  Jag  bibehåller  det 
Kinbergska  namnet  Antinoé  för  det  slägtet,  hvars  enda  hittills 
kända  representant  är  den  högnordiska  Antinoé  Sarsi,  som  äfven 
lefver  i  Östersjön. 

Harmothoé  imbricata  (L.). 

Aphrodita  imbricata  L.  1767  Syst.  nat.  XII  p.  1804. 
Aphrodita  cirrata  Mueller,   1776  Prodr.  Zool.  Dan.  n.  2644. 

')  Prcgnttcn  Eugenies  resa  omkring  jorden,  Zoologie  II  p.  21. 

Digitized  by  VjOOQIC 


KOBDISKA  HAF8-ANNUtATBB.  67 

Aphrodita  cinraU  Fabbicius  O.,  Fauna  Grönl.  p.  308  n.  290  Tab.  1 

fig.  7. 
Die  flache  Aphrodite  Muelleb  1771,  v.  Wurmern  p.  180  Tab.  14. 
AphrodiU  violacea  Stböm  1768  Act.  Nidros.  IV  p.  366. 

»  Muelleb,  Prodr.  Zool.  Dan.  n.  2645. 

PPolynoé  cirrata  Aud.  et  M.  Edwabds,  Becherches  Hist.  nat.  de  France 

Tom.  II  p.  86. 
?  »  Johnston,  Ann.  of  Nat.  Hist.  II  p.  434  Ub.  22 

fig.  2. 
LepidoDote  cirrata  Öbstbd,   Grönlands  Annul.  dorsibr.  p.   14  Fig.  1, 
6,  6,  11,  14,  15. 
»  Öbsted,  Annnl.  Danic.  consp.  p.  13  fig.  43. 

Pölynoe  cirrata  Sabs,  Archiv  £  Naturg.  1845  p.  11  Tab.  1  fig.  12—21. 
»  8ab8,  Vid.  Selsk.  Forh.  Ghristiania  1860  p.  60. 

Jttnior: 
Aphrodita  lepidota  Pallas,  Miscell.  Zool.  p.  94  Tab.  7  fig.  15,  Tab.  8 
fig.  1,  2  (p.  p.). 
»  Mubllbb,  Zool.  Dan.  prodr.  n.  2643. 

Corpus  oblongam  vel  ovato-oblongum,  postice  latitudine  sensim 
decrescens,  subtus  tamen  magis  notabiliter,  segmentis  pedibus  instru- 
ctis  37.  Lobus  cephalicus  latitudine  longitudinem  cequans,  roargine 
antico  inciso,  in  prominentiam  conico-acuminatam  utrinque  producto. 
Oculis  4:  duo  anteriori  in  latere  prominentianim,  fere  sub  apioe 
eamm  siti,  antrorsum  et  extrorsum  simul  spectantes,  duo  postici  in 
rertice  ad  basin  capitis.  Antennae  lobo  eephalico  sesqui  longiores. 
Tentaculam  antennis  duplo  longius,  articulo  basali  erasso.  Cirri 
tentaculares  magnitudine  et  forma  tentaculi,  omnes  filiformes,  breve 
ciliati,  oculo  nudo  subglabri,  apice  tenuissime  attenuato.  Elytra, 
primo  pari  suborbiculari  excepto,  ovali-reniformia  vel  oblique  ovata, 
oculo  nudo  subglabra,  margine  externo  saepe,  in  junioribus  semper, 
breve  et  paullo  ciliato,  nodulis  roinutis  obtusis  conieis  punctata, 
prope  marginem  posteriorem,  in  speciminibus  maximis  praesertim  hy- 
perboreis,  ssepe  nodulis  oculo  nudo  etiam  conspicuis,  numerosis, 
plemmque  uniserialibus,  brunneis,  subglobosis  vel  breviter  clavatis, 
pedicello  brevi  moUiore  insidentibus.  Setse  rami  superioris  vix  curvatae, 
parum  crassiores  et  breviores  quam  setoe  rami  inferioris.  Hae  infra 
apicem  bidentatum  Isevem  dilatatae  et  transverse  spinulosae.  Girras 
dorsualis,  longitudine  latitudinem  corporis  dimidiam  tequans,  haud 
crcbre  ciliatus,  eadem  forma  et  colore  ac  cirri  tentaculares.  Girrus 
ventralis  subulatus  parce  ciliatus.  Papilla  ventrnlis  distincta,  cylindrico- 
conica,  insertionem  cirri  veotralis  fere  attingens.  Girri  anales  duo 
sub  ano,  cirris  dorsualibus  simillimi,  sed  longiores. 

Color  elytrorum  variat  admodum,  in  plerisque  coeruleo-griseus, 
in  aliis  subgpriseus,  coeruleus,  brunnens,  violaceus,  ruber,  fere  niger, 
vel  maxime  variegatus;  marginibus  interioribus  posticisque  elytrorum 
8«pe  brunneis,  nigris  vel  alius  coloris,  reliqua  parte  alba  vel  griseo- 
alba.     Set»  fulvae. 

Longitud.  usque  ad  60 — 60  mm.,  latitud,  cum  setis  20  ra.m. 


Digitized  by 


Google 


68  A.    J.    MALMGREN. 

Hab,  Vulgatissime,  fundo  algoso-arenoso,  prof.  1 — 30  orgyar., 
ad  öras  Spetsbergife,  Grönlandiee,  Islandise  et  Scandinaviae,  e  Scania 
usque  ad  WarangerQorden.  Etiara  in  raaribus  Daniae,  Belgise,  Bri- 
tanniöe  (Johnston),  Galliae  (M.  Edwards),  America  borealis  (Grand 
Månan '),  Sitcha '),  in  Mari  Mediterraneo  *)  inventa,  sed  deest  in 
parte  boreali  Maris  Baltici.  In  regionibus  arcticis,  ex.  gr.  ad  öras 
boreales  Spetsbergiae ,  frequentissima  et  maxima;  meridiem  versus 
minor  et  Isevior. 

Tab.  IX  8  Harmothoé  imbricnta  e  Spetsbergia:  8  A  pars 
cephalica,  aucta.  8  B  pes  XIILraa  dextra.  8  C  elytra  marginibus 
nodulosis,  aucta,  o  primum,  n  quintum  elytron.  8  C  elytra  roargini- 
bus  laevibus:  o'  elytron  piimura,  n'  elytr.  e  medio  dorsi,  aucta.  8D 
Setse  pedis  circ.  5(X):ies  auctee:  r  sota  rami  superioris,  s  seta  rami 
inferioris.  8  E  et  8  E'  elytra  sub  microscopio  visa.  Delineationem 
figurarum  direxit  olim  Kinberg. 

Fastän  Mueller's  artnamn  för  denna  art  blifvit  numera 
allmänt  antaget,  kan  jag  likväl  icke  undgå  att  här  upptaga  arten 
under  dess  äldsta  af  Linné  redan  gifna  namn.  Linné  har  i 
diagnosen  (1.  c.)  origtigt  angifvit  att  hans  Åphrodita  imbricata 
har  36  fjäll,  och  man  kunde  derföre  tro  detta  vara  orsaken  till, 
att  hans  namn  icke  förut  blifvit  användt  för  denna  art,  som  en- 
dast har  15  par  eller  inalles  30  fjäll,  men  det  är  icke  så.  Muellek, 
hvars  artnamn  undanträngt  det  äldre  af  Linné  gifna,  har  nem- 
ligen  i  sin  utförliga  beskrifning  begått  alldeles  samma  misstag. 
Han  säger  ("von  Wiirmern"  p.  181)  om  "Die  flache  Aphrodite": 
"Ich  zählte  bey  jeder  sechs  und  dreyssig  Gelenke  und  eben  so 
viele  Fiisse  an  jeder  Seite,  und  ich  zweifle  gar  nicht,  dass,  wenn 
nicht  ein  grosser  Theil  der  Schuppen  abgefallen  wäre,  die  völlige 
Zahl  von  sechs  und  dreyssig  zu  sehen  gewesen."  Oaktadt  MUELLER 
icke  varit  i  tillfälle  att  sjelf  räkna  fjällen  utan  endast  lederna 
hos  sina  exemplar,  har  han  dock  varit  öfvertygad  om  att  de 
förekommit  i  samma  antal  som  bos  Linné*s  A.  imbricata,  der- 
före att  han  trodde  att  hos  samtliga  med  fjäll  försedda  Aphro- 
ditaceer  fötterna  förefunnos  i  dubbelt  antal  mot  fjällen :  "die  Fiisse, 
welche  sich  bey  allén  gedoppelt  zu  den  Schuppen  verhalten'*  (1.  c 
p.    176).    Samma   origtiga  åsigt  har  äfven  Linné  hyst,  ty  han 

*)  Stimpson,  Manne  invertebr.  of  Graud  Mauan  p.  36. 

*)  Grube,  Midd£ndorffs  Sibirische  Reisc  2:  1  p.  2. 

•)  Gkube,  Ein  Ausflufif  nach  Triest  und  dem  Quarnero  1861,  p.  126. 


Digitized  by 


Google 


NORDISKA    HAF8-ANNULATER.  69 

oppgifver  hos  de  två  andra  af  honom  uppställda  arterna  A. 
scabra  och  Å.  squamata  fjällen  till  samma  antal  som  f5tterna  på 
hvarje  sida,  eller  till  hälften  af  samtliga  antalet  fötter.  Det  är 
otvifvelaktigt,  att  Linné  i  öfverensstämmelse  härmed  bestämt 
antalet  af  fjällen  hos  Å.  imbricata  på  samma  sätt  som  Mueller, 
eller  genom  att  räkna  lederna  d.  v.  s.  fötterna,  och  sålunda  fått 
antalet  till  36.  Alldenstund  det  är  ganska  svårt,  att  få  hela 
exemplar  af  denna  art  konserverade,  ty  Qällen  lossna  nästan  all- 
tid när  djuret  kastas  lefvande  i  spiritus,  är  det  icke  blott  antag- 
ligt utan  till  och  med  sannolikt,  att  de  af  KÖNIG  från  Island 
meddelade  exemplaren,  som  legat  till  grund  för  Linnés  beskrif- 
ning,  haft  ett  större  eller  mindre  antal  fjäll  affallna  och  att  Linné 
derföre  varit  tvungen  att  bestämma  deras  antal  genom  att  räkna 
lederna.  Linné  antyder  äfven  sjelf  att  han  icke  varit  i  tillfälle 
att  räkna  fjällen,  ty  han  säger  **squam8B  facile  deciduae."  Då  nu 
så  &r  att  såväl  hos  Mueller  som  Linné  uppgiften  om  36  fjäll 
bos  denna  art  beror  på  det  origtiga  i  naturen  alldeles  icke  grun- 
dade antagande,  att  fjällparens  antal  hos  de  fjällförande  Aphro- 
ditaceerna  alltid  är  lika  med  hälften  af  segmenterna,  äro  vi  också 
berättigade  att  i  LiNNÉ*s  diagnos  i  stället  för  **sqnamis  36"  tänka 
oss  "segmentis  36"  eller  "pedibus  utrinque  36."  Hvad  Linné  för 
öfrigt  I.  c.  anfört  oro  A.  imbricata,  träffar  fullkomligt  in  på  vår 
art-  Mueller  har  sjelf  i  Zool.  Dan.  Prodr.  n.  2644  anfört 
Linnés  A.  imbricata  såsom  synonym  till  sin  A.  cirrata,  och 
detta  med  fullt  skäl,  ty  Linné  hade  erhållit  typexemplaren  till 
sin  A.  imbricata  från  samma  hand,  som  meddelat  Mueller 
en  teckning  af  "Die  flache  Aphrodite",  neraligen  af  KÖNiG  från 
Island  der  denna  art  är  lika  allmän,  som  vid  Skandinavien. 
MLXLJL.ERS  namnförändring  föranleddes  således  icke  af  något  tvif- 
▼el  derom  att  Linné*s  A.  imbricata  var  samma  art  som  hans 
cirrata,  utan  derföre  att  han  ansåg  imbricata  afse  en  för  alla 
Aphroditaceer  gemensam  egenskap  (v.  Wiirmern  p.  84).  Tyvärr 
galler  oro  hans  naron  cirrata  nästan  detsamma,  hvarföre  vi  här 
med  sa  mycket  större  skäl  kunna  göra  det  Linnéanska  namnet 
råttTisa,  och  upptaga  det  såsom  det  afgjordt  äldre. 


Digitized  by 


Google 


70  A.   J.   MALMGREN. 

Denna  art  eger  den  vidsträcktaste  utbredning  af  alla  nordi- 
ska polynodr,  och  varierar  derföre  på  mångfaldigt  vis  till  storlek, 
f&rgteckning  och  glatthet.  I  den  högsta  norden,  t.  ex.  vid  Spets- 
bergens norra  kust,  är  den  mycket  allmän  och  blir  der  vida  större 
än  t.  ex.  i  Bohuslän  elier  i  södra  Östersjön.  De  nordiska  exem- 
plaren hafva  på  alH  vis  gröfre  kroppsbyggnad,  och  derföre  också 
gröfre  borst,  samt  nästan  alltid  mera  cilierade  trådlika  bihang 
och  skrofiigare  fjäll,  men  då  alla  dessa  egenheter  återfinnas  hos 
de  storväxta  skandinaviska  individerna  ehuru  i  ringare  grad  ut- 
vecklad, kan  ingen  fråga  om  artskilnad  emellan  dem  uppstå.  De 
yngre  från  Spetsbergen  äro  fullkomligt  lika  de  Bohuslänska,  äfven 
till  ftrgen.  Ungarne  hafva  alltid  färre  segmenter,  och  derföre 
mindre  antal  fjäll  än  de  fullvuxna,  hos  hvilka  fotparens  antal 
nästan  utan  undantag  är  37.  Fjällen  hos  ungarne  äro  alltid  kort 
cilierade,  men  hos  de  äldre  äro  de  icke  sällan  nästan  glatta. 
Hos  mycket  små  ungar  äro  de  nedersta  borsten  i  fotens  nedre 
gren  i  spetsen  hela,  medan  de  öfre  äro  bidentatae. 

I  Riksmuseum  förvaras  talrika  exemplar  ifrån  alla  af  Prof 
LovÉN  1837,  af  O.  Torell  1858,  och  af  expeditionerna  1861 
och  1864  besökta  hamnarne  på  Spetsbergen,  ända  från  8(r20'  n. 
Lat.  till  Hornsund  och  Storfjorden,  från  Grönlands  hela  vest- 
kust,  söder  om  Upernavik  (Torell  och  Amondsen),  från  Island 
(Torell),  Finmarken  (Loven,  Goés  och  jag  sjelf),  Bohuslän 
(LovÉN,  Goés  och  jag  sjelf),  Skåne  (Smitt).  I  södra  delen  af 
Östersjön  tycks  den  vara  temligen  allmän,  t.  ex.  i  Kielerbamnen 
(MÖBIUS  et  Meyer  '),  och  i  Skåne  enligt  exemplar  af  Smitt,  men 
torde  knappt  finnas  så  nordligt  som  vid  Gotland,  åtminstone 
saknas   den  i  Smitt's  samlingar  derifrån.     PtanfÖr  Östergötlai>d 

o  

eller  i  det  Åländska  hafvet  har  Widegren  icke  heller  funnit  den 
under  sina  undersökningar  af  Östersjöns  fauna.  —  I  Bohuslän 
fann  jag  denna  art  mycket  allmän  på  Zostera  marina,  t.  ex.  i 
Fiskebäckskil,  men  endast  småväxta  individer.  Längs  Norges  hela 
kust  är  den  allmän  enligt  Särs  och  Danielsen^). 

')  Archiv  f.  Naturg.  1862  p. 

')  Kgl.   Norske  Vid.    Selslc.    i    Throndhjem    Skrifter   i   det  19:de  Aarh.  4:de  B. 
2:det  H.  p.  19. 


Digitized  by 


Google 


NORDISKA    HAF8-ANNULATER. 


71 


Både  JoHNSTON*s  och  Hilne  Edwards*  beskrifning  af  Po^ 
lynoé  cirrata  (MuELL.)  afviker  från  vår  art  i  flera  afseenden, 
hvarfore  det  är  mycket  ovisst  om  deona  verkligen  ligger  till 
grund  för  deras  beskrifningar.  Också  synes  Grube's  uppgift  om 
denna  arts  förekomst  i  Medelhafvet  ännu  fordra  bekräftelse,  ty 
denne  författare^)  har  nyligen  upplyst,  att  hans  PoIynoS  cirrata 
från  Adriatiska  häftet  stundom  kan  hafva  42  segmenten  Ar 
detta  fallet,  måste  hans  P.  cirrata  vara  en  från  Mu£LLER*S  A. 
cirrata  (=Harmathoe  imbricata  (L.)!)  vidt  skild  art. 


EV  ARNE  n.  g. 

Corpus  minutum,  ovato  oblongum,  postice  attenuatum,  depres- 
siusculum.  Antennse  sub  basi  tentaculi  affixae.  Lobus  cephalicus  an- 
tice  late  incisus.  Palpi  papillis  minutis  dense  obtecti.  Elytra,  paria 
15,  in  ininoribus  modo  13 — 14,  in  segmentis,  pedibus  iustruetis  1, 
3,  4,  6,  8  ...  22,  25,  28,  31  obvia.  Setce  rarai  superioria  seriatim 
transferse  spinulosse,  breviores  et  multo  crassiores  quam  setae  rami 
inferioris.  Hae  fere  capillares,  infra  npicem  glabrum  bideniatum,  deote 
superiori  curvato,  vel,  in  infimis,  integrum  denticulatee.  Cirri  duo 
anales  sub  ano. 


Evarne  impar  (Johnston). 

Poljnoe   impar    Johnston   1839,  Ann.  of  Nat.  Hist.  vol.  II  p.  436 

Tab.  XXII  fig.^  3—9. 
Lepidonote   impar  Örsted,  Ann.  Danic.  consp.  1843  p.  13. 
Polynoc  impar  ClaparjSde,  Anatom.  und  Entwickel.  Wirbellos.  Thicre 

1863  p.  60  Tab.  XIII  Fig.  1—6. 

Corpus  ovato-oblongum,  postice  sensiro  attenuatum,  depressiusculum, 
segmentis  pedibus  instruetis  in  adultis  34 — 35,  in  juvenibus  pauciori- 
bus,  30 — 32.  Lobus  cephalicus  latior  quam  longior,  margine  antico 
late  inciso,  utrinque  in  prorainentiara  conico-acuminatam  producto. 
Oculi  4  mediocres  duo  antici  in  latere  capitis,  ab  apice  prominen- 
tiaram  longe  remoti,  duo  postici  in  vertice  ad  basin  capitis.  Antennee 
lobo  cepbalico  sesqui  longiores,  pnrce  ciliat«e,  apice  tenui  attenuato. 
Palpi  validi,  crassi,  subulati,  papillis  minutis  cylindricis  dense  obtecti. 
Tentåculum  palpis  brevius,  ciliatum,  apice  longo  tenui  Cirri  tenta- 
calares,  forma  et  magnitudine  tentaculi,  articulo  basali  comrauni  setia 
duabus  antrorsum  flexis  armato.  Elytra,  paria  15  in  roajoribus,  in 
minoribas  modo  13 — 14,  primo  pari  suborbiculari  excepto  reniformia 
in   antica    parte    corporis,    in    postica    ovato-orbicularia    vel    subrect- 


*)  Dif  Inwl  Lossin  nnd  ihre  Meereffftiinft  1864  p.  78. 


Digitized  by 


Goc 


72  A.   J.   MALMGREN. 

angularia,  margine  exterDO  dense  ciliato  tuberculis  minuiis  conicis 
obtusis,  ad  roarginem  posticum  majoribus  semiglobosis.  SetsB  rami 
supenoris  divaricatse  multo  crassiores  et  breviores  quam  setae  rami 
infcrioris.  Hae  infra  apicem  bidentatum,  vel,  in  infimis,  integram, 
glabrara  spinulosae.  Cirrus  dorsualis  subulatus,  ciliatus,  apice  elon- 
gato  tenui,  dimidiam  latitudinis  corporis  aequans.  Cirrus  ventralis 
subulatus.     Papilla  ventrali  conspicua. 

Color:  corpus  supra  rubro-fuscum,  in  speciminibus  Islandicis  fuli- 
ginosum;  segmen  ta  lineis  transversalibus  binis  albidis;  elytra  maxima 
parte  rubro-fusca,  margine  interiori  subhyalina,  pellucida. 

Longit.  16 — 18  m.m.,  lat.  6 — 8  m.m.  cum  setis. 

Hab.:  rarius  ad  öras  Bahusiae,  Ipse  1863,  Finmarki»  (Karlsö 
Ipse  1864),  et  Islandiae  (Torell),  prof.  5 — 20  orgyar.  In  maribus 
Britannise  rarius  (Johnston),  et  Galliae  borealis,  litore  recessu  maris 
relicto,  ad  St.  Vaast  sat.  frequent.  (CLAPAEkDs)  reperta. 

Tab.  IX  7  Evarne  impar  e  Bahusia:  7  A  Pars  cephalica, 
aucta.  7  B  Pes  sinistra  postice  visa,  aucta.  7  C  Elytra,  o  elytr. 
primum,  n  elytr.  tertium  vel  quartum,  valde  aucta,  7  D  Setas  pedis 
circ.  500:ies  auctae:  r,  r'  setce  rami  superioris,  s,  s',  s"  setae  rami 
inferioris. 

Hos  mindre  individer  träffar  man  blott  13 — 14  par  ryggfjäli, 
och  då  sådana  äfven  talrikast  anträffas,  har  Johnston  ansett 
13  för  det  normala  antalet,  men  de  fullvuxna  med  34  segmenter 
hafva  alltid  tydliga  ehom  små  fjäll  öfver  det  31:sta  segmentet, 
hvarföre  intet  tvifvel  finnes,  att  äfven  hos  denna  art  det  typiska 
antalet  fjällpar  är  15.  —  I  Norge  tycks  den  icke  vara  anträffad 
af  Särs  eller  Danielsen,  men  arten  finnes  der,  ty  jag  tog  i  Juni 
1864  ett  par  större  individer  vid  Karlsö,  norr  om  Tromsö,  före 
afresan  till  Spetsbergen.  Vid  Spetsbergen  eller  Grönland  finnes 
den  icke,  men  från  Island  har  Torell  hemtat  bland  Harmothoé 
imbricata  några  exemplar. 


LiENILLA  n.  g. 

Antennae  sub  basi  tentaculi,  incisuram  lobi  cephalici  occupante, 
orientes.  Palpi  subulati,  papillis  minutis  obtecti.  Elytra  IsBvia,  paria 
16,  dorsum  totura  tegeutia,  haud  ciliata.  Setee  rami  superioris  versus 
apicem  paullum  attenuatum  confertim  transverse  spinulosse,  breviores 
et  multo  crassiores  quam  setae  numerosae  capillares  rami  inferioris. 
HsB  infra  apicem  obsolete  bidentatum,  dente  superiore  vix  curvato,  vel 
integrum  pauUo  dilatatae,  utrinque  valde  spinuloste. 


Digitized  by 


Google 


NORDISKA    HAF8-ANNULATBB.  73 


Laenilla  glabra  n.  sp 

Corpas  depressiusculum,  fere  lineare,  utrinque  oequaliter  obtusum, 
segmentis  pedibus  instruciis  38.  Lobus  cephalicus  aeque  longus  ac 
latus,  antice  in  proroinentias  daas  conicas  obtusns  productus.  Oculi 
quatuor:  2  postici  distantes  in  vertice,  duo  antici  antrorsum  et  extror- 
sam  spectantes  in  latere  capitis,  ab  apice  proinineutiarum  parum 
remoti.  Antennse  lobo  cephalico  vix  vel  paullo  longiores,  parce 
ciliatae,  apice  tenui  attenuato.  Tentaculum,  antennis  ter  lono^ius, 
paullo  ciliataro,  apice  attenuato  tenui.  Palpi  tentaculo  longiores, 
validi,  subulati,  crassi,  oculo  nude  vel  lente  arniato  glabri,  papillis 
tamen  cylindricis  minutis  subtiliter  et  dense  obtecti.  Cirri  tenta- 
cnlares  rare  ciliati.  forma  et  magnitudine  t^ntaculi,  articulo  basali 
eommuni  setis  duabus  antrorsum  curvatis  armato.  Elytra  paria  15, 
glaberrima  granulis,  tamen  minutis,  raris  et  sparsis,  sub  microscopio 
modo  conspiouis,  haud  ciliata,  ovato-reniformia ,  primo  pari  sub- 
orbiculari  excepto,  totum  dorsum  tegentia.  Setfe  rami  inferioris  fere 
capillares,  numeroste,  apice  vel  integro  obsolete  bidentato,  dente 
breviore  recto,  longiore  perpaullo  cur\'ato,  parte  denticulata  multo  lon- 
giore  (et  angustiore)  quam  in  sequente.  Setie  rami  supeiioris  iUis 
multo  crassiores  et  breviores,  vix  vel  paullo  curvatae,  crebre  transverse 
spiauloste.  Cirrus  dorsualis  rare  ciliatus.  Cirrus  ventralis  subulatus. 
Papilla  ventralis  sat  parva. 

Color:  elytra  griseo-alba,  opaca,'  roargine  externo  el  postico 
colore  castaneo  late  urabrato. 

Longit.  31  m.m.,  latid.  10  m.m. 

Hab.:  ad  öras  Bahusiae  rarissime;  a  S.  Loven,  in  sinu  Gullmaren, 
et  a  GoÉs,  ad  insulas  Väderöame,  specimina  paucissinia  detecta  sunt. 

Tab.  IX  5  Lsenilla  glabra  e  Babusia:  5  A  Pars  cepbalica, 
aucta.  5  B  Pes  XIX  dextra,  postice  visa,  aucta.  5  C  Elytra  aucta : 
o  elytron  primum,  n  elytron  e  medio  dorsi.  6  D  Sette  pedis  circ. 
500:ies  auetse:  r  seta  rami  superioris,  s,  s'  setee  e  parte  supera  rami 
inferioris,  a  latere  et  facie  visse,  s"  seta  e  media  parte,  s'"  e  inferiori 
parte  rami  inferioris. 

Laenilla  alba   n. 

?Polynoé  Isevis  Aud.  et  Edw.,    Hist    Nat.    Lilt.   France,    Annelides 

II  p.  85  Tab.  2  f.  11—19. 
?Polynoe  laevis   H.   Bathkb,  Nova  Act.   Acad.   C.   L.  C.   nat.  curios. 

XX  p.  150. 
?Polynoe  laevis   Danislsen,    Kgl,    Norske    Vid.    Selsk.   i   Throndhjem 

Skrift.  IV:  2  p.  19. 
Pnecedcnti  sat  similis,  sed  differt  statura  minore  et  aliis 
notis  sequentibus.  Lobus  cephalicus  sulco  medio  longitudinali  usque 
ad  basin.  Prominentiae  frontales  lobi  cephalici  apice  conico-acnminato 
iatrorsmn  flexo.  Antenn»  longe  attenuatae,  breve  ciliatse,  lobo  ce- 
phalico doplo  longiores.     Palpi  validi  craasi  subulati  papillis   minutis 


Digiti 


zedbyGoOgl^ 


74  A.    J.    MALMGREN. 

obsiti,  antenuis  paullo  lougiores.  Cirri  teutacularcä  breve  ciliati,  apice 
tenni  longe  attenuato,  palpis  paullum  breviores.  Tentaculum  bre- 
vissimum  (forsitan  facile  deciduumP).  Oculi  4:  duo  antici  ab  apice 
prominentiarura  longe  remoti,  in  medio  lateris  capitis,  duo  postici  in 
vertice  ad  basin  capitis.  Elytra  pellucida  subhyalina,  alba,  late  ovalia 
vel  ovali-reniformia,  haud  ciliata,  Itevia,  granulis  microscopicis  raris 
superficie  sparsis.  Setae  rami  inferioris,  parte  dilatata  utrinque  denti- 
cuiata  multo  breviori  quam  in  prsecedenti,  apice  haud  bidentato  per- 
paullum  curvato. 

Color  viyentis  albus. 

Hab.  Specimen  unicum  hujus  speciei,  profund.  30 — 40  orgyar., 
ad  Kariso,  70**  Lat.  bor.,   Finmarkiee  anno  1864  raense  Junio  reperi. 

Tab.  XIII  23.  Lsenilla  alba  e  Finmarkia:  23  Pars  cephalica 
aucta.  23  B  Pes  dextra  aucta,  e  parte  media  corporis.  23  n,  n'  Elytra 
aucta.  23  D  Setae  pedis  c.  öOOiies  auctae :  r  rami  superioris  s,  s'  et  s" 
rami  inferioris. 

Af  alla  mig  bekanta  Skandinaviska  arter  i  denna  faaiilj, 
öfverensstämmer  denna  aldra  bäst  med  Polynoé  laevis  AUD.  et 
Edw.  och  torde  vara  identisk  med  den,  men  de  dåliga  afbildnin- 
garne  och  den  korta  beskrifningen  af  nämnde  art  göra  en  ome- 
delbar jemförelse  ännu  nödvändig  för  full  visshets  erhållande 
härutinnan.  Det  enda  individ  af  detta  djur  jag  sett,  erhöll  jag 
i  våras  i  Finmarken,  men  detta  har  tyvärr  mistat  några  af  de 
bakre  segmenterna  och  fjällen,  hvarföre  jag  ej  kan  uppgifva  deras 
antal.  Djuret  tycks  hafva  varit  knappt  |  tura  långt.  —  Enligt 
all  sannolikhet  är  Rathke*s  och  Danielsen's  Polynoé  Isevis  hit- 
hörande, men  Orsted's  ')  art  af  samma  namn  kan  omöjligen 
höra  hit  eller  till  Polyn.  laevis  AUD.  et  Edw.,  då  den  enligt  af- 
bildningen  44  har  cilierade  Qäll. 


ANTINOÉ  (KiNB.). 

Antennse  sub  basi  tentaculi,  incisuram  anticam  lobi  cephalici 
occupante,  orientes.  Palpi  subulati,  papillis  minutissimis  dense  obtecti. 
Elytra,  paria  15  (in  rainoribus  modo  13 — 14),  totum  dorsum  tegentia. 
Setee  superiores  divaricatoe,  versus  extremitatem  confertim  transverse 
spinulosee,  intiinis  exceptis  parura  curvatae,  breviores  et  multo  crassiores 
quam  setse  rami  inferioris.  Hae  capillares,  uumerosse,  infra  apicem 
tenuissimum    valde    elongatum    spinulosae.     In  speciminibus   nondum 


*)  Annal.  Dan.  consp.  p.  13  Fig.  42,  44. 

y  Google 


Digitized  by  ' 


NORDISKA    HAP8-AKNULATER.  75 

adnltis  et  in  balticis  set»  qusedam   in  media  parte  rami   inferioris  in 
apicem  tenuem  longum  hand  produetae.     Cirri  duo  anales  sub  a  no. 

Antinoé  Sarsi  Kinbeeo. 

Corpus  oblongura,  utrinque  fere  aequaliter  obtusiim,  segmentis 
pedibus  instnictis  30 — 35.  Lobus  cephalicus  aeque  longus  ac  latus, 
antice  in  prominentias  duas  conicas  productus,  oculis  4:  duo  postici 
in  Tcrtice,  duo  antici  majores,  ab  apice  prominentiarum  lemoti,  fere 
laterales.  Antennse  attenuatfe,  lobo  cephalico  breviores,  parce  ciliatae. 
Tentaculum  intar  prominentias  frontalis  insertum,  parce  et  breve  ciliatura, 
apice  tenui  attenuato,  capite  plus  quam  ter  longius.  Palpi  validi, 
crassi,  subulati,  subtilissime  et  densissime  papillosi.  Cirri  tentaculares 
ciliati,  forma  et  magnitudine  tentaculi,  articulo  basali  setis  brevibns 
antrorsum  carvatis  armato.  Elytra  mollia,  oronino  sine  tuberculis 
nodulisve  duris,  primo  pari  suborbiculari  excepto  renifonnia,  ovata, 
fel  o?ato-ovalia,  margine  postico  et  extemo  ciliato,  ciliis  etiam  in 
superficie  prope  marginem  sparsis.  Cirrus  dorsualis  apicem  versus 
attenuatus,  parce  ciliatus,  latitudinem  corporis  dimidiam  (cum  setis) 
loDgitodine  aeqnans.  Cirrus  ventralis  aubulatus,  breve  ciliatus.  Papilla 
TCDtralis  conica,  minuta. 

Color:  elytra  griseo-opaca,  subpellucida,  margine  postico  et  in- 
teriori  fusco  late  umbrato  in  Balticis,  vel  dilute  castaneo  tincto  in 
Spetsbergensibus;  dorsum  fusco-viridi,  in  Balticis,  vel  brunneo-rubro, 
in  Spetsbergensibus,  maculatum  et  transverse  vittatum.     Sette  sericefe. 

Longit  35  m.m..  Lat.  17  m.m.  cum  setis ;  Spetsbergiae 
»       26      »         »     12,5  »  »  Maris  Baltici. 

Hab.:  ad  öras  Spetsbergiae  boreales,  in  sinu  Wijdebay,  et  orien- 
tales,  in  sinu  Storfjorden  haud  rare,  fundo  argillac,  prof  20 — 30 
orgyar.;  Grönlandise  (O.  Torell)  et  Finmarkiae  rarissime  (Lovén  et 
Ipse).  In  parte  autem  media  et  boreali  Maris  Baltici  frequentissime 
fivit,  sed  deest  omnino  mari  Codono  et  Germanico. 

Tab.  IX  6,  Antinoé  Sarsi  e  Mari  Baltico:  6  A  pars  cepha- 
lica.  6  B  Pes  XIII  dextra,  postice.  6  B*  antice  visa.  6  C  Elytra, 
o  elytron  primum,  n  elytr.  e  medio  dorsi.  Hse  figuree  oranes  auctae. 
6D  Set»  pedis  circ.  500:ies  auctae:  r  seta  rami  superioris,  s  setae 
saperiores,  s'  medise  et  s"  set»  inferiores  rami  inferioris.  6E  Pars 
nitrginis  elytri  valde  aucta. 

Denna  art  hörer  till  de  få  hafsdjur,  som  enligt  Prof.  Lovén*$ 
QDdersGkningar  ännu  fortlefva  i  Östersjön  alltsedan  detta  haf  stod 
i  samband  med  Isbafvet  öfver  Ladoga  och  Hvita  bafvet,  men 
hrilka  helt  och  hållet  saknas  vid  Sveriges  och  Norges  vestra 
kuster.  —  Den  baltiska  formen  blir  aldrig  så  stor  som  den  spets- 
bergska, hvarföre  den  merendels  icke  heller  uppnår  samma  antal 


Digitized  by 


Google 


76  A.    J.    MALMGREN. 

segroenter  eller  ryggfjäll,  utan  har  staduat  på  en  lägre  utveck- 
lingsgrad, alldeles  såsom  de  Bohuslänska  formerna  af  Harmothoe 
imbricata  och  Nychia  cirrosa,  hvilka  båda  äfvenledes  i  den  högsta 
norden  uppnå  sin  största  utveckling,  och  med  skäl  kunna  räknas 
till  sådana  djurarter,  som  fortlefva  vid  Skandinavien  alltsedan 
glacialtiden.  Den  baltiska  formen  motsvarar  fullkomligt  medel- 
stora ungar  från  Spetsbergen,  har  likasom  dessa  30 — 33  segmenter 
med  13—14  sällan  15  par  fjäll,  samt  är  försedd  med  i  allmänhet 
mindre  utvecklade  borst  af  samma  form,  som  hos  lika  stora  ungar 
från  Spetsbergen.  Den  baltiska  har  alltid  i  midten  af  nedre  foten 
några  med  icke  i  tunna  långa  spetsar  utdragna  borst,  alldeles 
såsom  de  lika  stora  ungarne  från  Spetsbergen,  deremot  äro  alla 
borsten  hos  de  stora  spetsbergska  exemplaren  i  nedre  foten  för- 
sedda med  tunna  långt  utdragna  spetsar.  Dessa  trubbigare  borst 
utvecklas  småningom  till  långspetsade,  ty  man  finner  stundom  i 
samma  fot  alla  möjliga  mellanstadier  emellan  de  kort-  och  lång- 
spetsade, hvarföre  de  förra  endast  äro  att  anse  för  outvecklade, 
men  det  är  högligen  anmärkningsvärdt,  att  den  baltiska  formen 
äfven  i  detta  afseende  stadnat  på  en  lägre  utvecklingsgrad. 
Hos  de  baltiska  med  31  segmenter  finner  man  endast  14  par 
Qäll,  men  hos  de  med  34  segmenter  har  jag  funnit  tydliga  små 
fjäll  af  det  femtonde  paret  på  det  31:sta  segmentet.  De 
stora  exemplaren  från  Spetsbergen  hafva  alltid  15  par  fjäll 
och  35  segmenter.  I  afseende  på  hufvudets,  fötternas,  Qällens, 
borstens  och  kroppens  form  och  inbördes  proportioner  kunna  inga 
skiljaktigheter  uppdagas  emellan  de  spetsbergska  och  baltiska, 
deremot  visar  sig  i  färgen  den  åtskilnad,  att  hvad  som  hos  den 
sistnämnde  på  ryggen  är  tecknadt  med  svartgrönt,  är  hos  den 
förre  ljust  rödbrunt,  och  fjällens  breda  kantbård,  som  hos  de  bal- 
tiska är  skuggad  med  mörkt  kastaniebrunt,  är  hos  he  spetsbergska 
ljust  kastaniefargad,  men  grundfärgen  är  densamma  hos  båda, 
nemligeu  hvitgrå  eller  perlgrå.  Färgen  är  hos  arterna  i  denna 
familj  ytterst  varierande,  hvarföre  denna  obetydliga  skilnad  i  far- 
gen  omöjligen  kan  anses  ega  sådan  betydelse,  att  den  kunde 
betinga  artåtskilnad. 


Digitized  by 


Google 


KORDISKA   HAFS-ANNtJLATRB.  77 

Lindström,  Widegren  och  Smitt  hafva  funnit  denna  art 
öfverallt  längs  Sveriges  östra  kaster,  frän  Åland  ända  till  Gotland 
och  Carlskrona,  men  sydligare  blir  han  sällsyntare,  och  tyckes 
enligt  Smittas  undersökningar  fSrliden  sommar  alldeles  icke  mer 
förekomma  vid  Skånes  södra  kust  eller  i  sundet.  Vid  Danmarks 
östra  kust  saknas  han  likaledes,  och  jag  finner  den  ej  heller  upp- 
gifVen  ftr  Kielerhamnen  af  Meyer  och  MÖBIUS,  eller  för  Tysk- 
lands norra  kust.  Vester  om  Öresund  finnes  han  icke.  Det  enda 
stålle  i  Vestfinmarken  der  jag  funnit  denna  art  är  Ramfjorden, 
fid  Tromsö,  hvarest  äfven  flere  andra  högnordiska  djur  ännu 
fortlefva.  Loven  har  fordom  funnit  ett  exeoiplar  i  Ostfinmarken, 
men  för  öfrigt  har  man  icke  funnit  henne  någonstädes  vid  Norges 
kost  —  Angående  denna  arts  förekomst  vid  Spetsbergens  kuster 
är  att  märka,  att  hon  hittills  är  erhållen  endast  i  Treurenberg- 
^*y»  Wijde-bay  (Smitt  och  GoÉs)  och  i  Storfjorden  af  mig  sed- 
naste  sommar,  men  ännu  aldrig  anträffats  vid  Spetsbergens  vest- 
kost,  oaktadt  dennas  marina  fauna  blifvit  flitigt  undersökt  af 
S.  LovÉN  1837,  Torell  1858,  GoÉs  och  Smitt  1861  och  mig 
1864.  I  Storfjorden  var  han  deremot  ganska  allmän  och  särdeles 
utvecklad.  En  liknande  utbredning  vid  Spetsbergens  kuster  har 
jag  anmärkt  hos  flere  andra  annulater,  äfvensom  hos  fiskar,  mol- 
losker  och  crustaceer.  Anledningen  härtill  är  tvifvelsutan  att 
söka  i  någon  olikhet  i  hafsvattnets  sammansättning  och  tempe- 
ratur vid  den  vestra  kusten  å  ena  sidan  och  den  östra  å  den 
andra.  Den  vestra  kustens  vatten  är  varmare,  utmärker  sig  ge- 
nom blå  fUrg  och  tillhör  golfströmmen  eller  det  atlantiska  hafs- 
gebietet,  den  nordöstra  kustens  äfvensom  Storfjordens  är  deremot 
kallare,  har  eu  grönaktig  färg  och  tillhör  en  kallare  hafsström 
eller  det  egentliga  polarhafvet.  Flere  till  Spetsbergens  fauna 
hörande  djurarter,  som  äro  allmänna  inom  det  förra  området 
saknas  alldeles  inom  det  sednare,  och  tvärtom  har  jag  iakttagit 
att  djur  egendomliga  för  det  kalla  vattnets  gebiet  gerna  undvika 
det  atlantiska  området.  Det  är  i  hög  grad  anmärkningsvärdt  att 
de  fa  högnordiska  djur,  som  ännu  qvarlefva  i  Östersjön  sedan 
glacialtiden,  och  äfven  äro  anträffade  vid  Spetsbergen,  uppenbar- 


Digitized  by 


Google 


78  A.   J.   MALMGREN. 

ligen  tillhöra  deu  stam  af  Spetsbergens  marina  fauna,  som  är 
egen  för  det  kaila  och  grönaktiga  vattnet,  och  att  de  äfven  vid 
Spetsbergen  med  samma  sorgfällighet  som  vid  Öresund  undvika 
det  Atlantiska  hafvets  vatten.  Detta  bekräftar  ytterligare  resul- 
tatet af  Prof.  Lovén's  forskningar  rörande  Östersjöns  forntida 
sammanhang  med  Ishafvet,  enligt  hvilka  den  tidens  Ostersjd 
saknade  utlopp  i  vesterhafvet  och  hade  en  orientaliskt  arktisk 
men  ingalunda  en  atlantisk  fauna. 


MELiENIS  n.  g. 

Antennse  sub  basi  tentaculi,  incisuram  anticam  lobi  cephalici  fere 
toto  occupante,  orientes.  Elytra,  paria  16,  pellucida,  Isevia,  mollia, 
suborbicularia,  versus  partera  corporis  posticam  raagnitudine  accre- 
scentia,    totum    dorsam    tegentia,    parte    media   lougitudinali   corporis 

antici  excepta,   in  segmentis,  pedibus  instruetis,   1,  3,  4,  6,  8, 

22,  25,  28,  31  obvia.  Setse  rami  superni  raagni  paucje,  validas, 
spiniformes,  rectae,  subulat»,  glaberrimae,  anticae  breviores  qaam 
posticae.  Set»  rami  inferni  numerosse,  illis  multo  longiores  et 
tenuiores,  capillares,  infra  apicem  tenuisairae  attenuatura  subtiliier 
serrulatae;  nonnullse  in  media  parte  rami  extrorsum  incrassatae,  infra 
apicem  bifurcatum  parce  et  brevissime  denticulatae.  Cirri  duo  anales 
sub  ano. 

Meloenis   Lovéni   n. 

Corpus  elongato-oblongum  sat  crassum,  depressiusculum,  antice  et 
postice  sequaliter  angustatum,  dorso  convexo  laevi  sine  sulcis  träns- 
versalibus  inter  segmenta  setigera  39.  Lobiis  cephalicus  subrotun- 
datus,  antice  in  prominentias  haud  productus.  Oculi  4,  duo  antici 
a  margine  frontali  remoti,  in  declivitate  laterali,  antrorsum  et  ex- 
trorsum spectantes,  duo  postici  in  vertice  ad  basin  capitis.  Antennze 
glabroe,  lobo  cephalico  paullo  longiores,  apice  nttenuato.  Palpi  validi, 
subulati,  glabri.  Tentaculum,  ati tennis  plus  quam  ter  longius,  palpis 
autem  brevius,  filiforme,  haud  ciliatum,  in  apicem  tenucm  attenuatum. 
Cirri  tentaculares,  forma  et  longitudine  tentaculi,  articulo  basali  com- 
rauni,  seta  valida  inclusa  pr?edito.  Cirrus  dorsualis  latitudinem  corporis 
dimidiam  longitudine  haud  superans,  eadem  forma  ac  cirri  tentaculares, 
glaber.     CiiTus  ventralis  brevis  subulatus.     Papilla  ventralis  parva. 

Color:  dorsum  olivaceo-brunneum,  fasciis  transversalibus  extrorsum 
dilatatis  griseo-albis ,  marginem  anticum  et  posticum  segmentornm 
indicantibus.     Tubercula    lateralia    segmentorum    dorsi    elytris    caren- 


Digitized  by 


Google 


KORDISKA    HAF8-ANNULATER.  79 

tiom  inteDse  fusco  tincta,  per  elytra  translucentia.  Elytra  subopaca, 
pellucida,  margine  postico  late  olivaceo-fusco  dilute  umbrata. 

Longit.  42 — 90  m.ra.  Latid.  cum  setis  15 — 22  mm. 

Hc^.:  rarissime  ad  öras  occidentales  Spetsbergiae,  haud  rare,  ex. 
gr.  in  sinu  StorQorden;  GoES  et  Smitt  anno  1861  detexerunt  spe- 
dmeo  unicum  in  sinu  Kingsbaj;  ad  orientales  ubi  specimina  multa 
atqae  magnä  anno  1864  reperi,   fundo  argillac.  prof.  15 — 40  orgyar. 

Tab.  X  10  Melaenis  Lovéni  e  Spetsbergia  (Kingsbaj):  10 
Animal  superne  visum,  magnitudine  naturali.  10  A  Pars  cephalica 
aucta.  10  B  Pes  XV  dextra,  aucta,  postice  visa.  10  C  Elytron  e 
medio  dorsi,  aucta.  10  D  Setae  pedis:  r  seta  rami  superioris,  s  seta 
e  superiori  parte,  s'  e  media  parte  rami  inferioris,  circ.  500:ie8  aucta. 

m 

Åfven  detta  utmärkt  vackra  djar  tillhör  den  stam  af  Spets- 
bergens marina  fauna  som  är  egen  för  de  östra  trakternas  eller 
det  egentliga  polarhafve^s  kalla  vatten.  Likasom  Antinoö  Sarsi 
undviker  äfven  denna  omsorgsfullt  den  vestra  kasten  af  Spets- 
bergen, som  om  sommaren  sköljas  af  det  Atlantiska  hafvets  vat- 
ten. Det  händer  dock  stundom,  ehuru  högst  sällan,  att  man 
äfren  på  den  vestra  kusten  erhåller  ett  eller  annat  individ  af 
dessa  djurarter,  som  äro  egna  för  Storfjorden  eller  för  vissa 
trakter  af  norra  och  östra  Spetsbergen  och  der  uppträda  såsom 
allmänna,  men  sådana  individers  förekomst  på  vestkusten  är  helt 
och  hållet  tillfällig  samt  beroende  deraf,  att  den  kalla  hafsström- 
men  antingen  norr-  eller  söderifrån  tidtals  äfven  stryker  förbi 
den  vestra  kusten  af  Spetsbergen.  —  I  Storfjorden  fann  jag  detta 
djur  vara  lika  så  allmänt  som  Antinoé  Sarsi,  samt  erhöll  der 
exemplar  stundom  af  90  m.m.  längd. 


EUCRANTA  n.  g. 

Antennse  sub  basi  crassa  tentaculi,  incisuram  lobi  cepbalici  toto 
occupante,  orientes.  Palpi  subulati  brevissime  papillosi.  Elytra,  paria 
15,  dorsam    totum,    segmentis    ultirois   speciminum   adultorum   exce- 

ptis,   tegen  tia,    in   segmentis   pedibus   instructis   1,  3,  4,  6,  8, 

22,  25,  28,  31  obvia.  Setae  rami  superni  parvi  nuraerosae,  csespitem 
densam  formantes,  breves,  apicem  rami  inferioris  baud  attingentes, 
uAem»  breviores  quam  exteruee,  spinulis  minimis,  in  seriebus  trans- 
versalibus  confertis  dispositis,  versus  apicem  curvatum  asperulis. 
SeUe  rami  inferioris  illis  multo  longiores,  in  seriebus  horizontalibus 
fasciculatim    collect»,    apicem    versus    seriatim    transverse  spinulosae, 


Digitized  by 


Google 


80  A.   J.   MALMORIN. 

superiores    apice    angustissime   bifido  quam   inferiores  tenuiored,  apioe 
integro. 

Eucranta   villosa   n. 

Corpus  elongato-oblongura,  lineare,  depressum,  seginentis  setigeris 
36 — 40.  Lobus  cepbalicus  antice  in  promineDtias  conico-rotundatas 
obtuaas  productus.  Oculi  4,  duo  postici  in  vertice  ad  basin  capitis, 
duo  antici  laterales  ab  apice  prominentiarum  remoti,  autrorenm  et 
extroi-amn  spectantes.  Antennee  lobo  cepbalico  haud  longiores,  ciliat«e. 
Elytra  oblique  ovata  vel  suborbicularia,  ciliis  longis  margine  et  super- 
fioie  dense  obsita.  Cirri  dorsuales  speciminibus  nostris  desunt.  In 
loco  corura,  pone  ceespitem  setarum  rami  superioris  in  segmentis 
elytris  carentibus,  adest  tuberculum  elongatum  conico-cylindricum , 
obtusura,  setis  intimis  baud  longius,  potiua  pro  cirro  ipso  habendum, 
ut  mibi  videtur,  quam  pro  articulo  basali  cirri  cito  decidui.  Cirriu 
veutralis  subulatus  parce  cilintus.  Papilla  ventralis  cylindrica,  elongata. 
Cirri  tentaculares  et  anales  facile  decidui. 

Longit.  53  m.m.  Lat.  14  m.m.  cum  setis. 

Color  (in  spiritu):  elytra  griseo-alba,  integumento  argillaceo  areo- 
lato  tenui,  griseo  et  ferrugineo  variegato*  obducta. 

Hab.:  Babusiae  ad  insulas  Koster,  ubi  fundo  argilloso,  profuod. 
130  orgyar.,  S.  Loven  speciroina  duo  jara  anno  1834  detexit. 

Tab.  X  9  Eucranta  villosa  e  Bahusia:  9  A  Pars  cephalica 
aucta.  9  B  Fes  XIII  dextra,  aucta.  9  C  Elytron  auctum.  9  D  Set» 
magnitudine  circ.  500:ies  auctae:  r  rami  superioris,  s  et  s'  rami  in- 
ferioris. 


ALENTIA  n.  g. 

Corpus  lineare-oblongum.     Antennee   una  cum   tentaculo  e  antica 
parte  angustata  lobi  cepbalici  productie.    Elytra,  paria  18,  in  segmentis 

pedibus    instructis    1,   3,   4,   6,   8, 22,  25,  28,  31,  34,  37,  38 

obyia,  moUia,  dorsum  omnino  tegentia.  Setne  rami  superioris  capil- 
lares,  haud  numerosie,  subtilissime  serrulatae.  Setse  rami  inferioris 
illis  multo  longiores  et  crassiores,  numerosae,  infra  apicem  bidentatum 
baud  crebre  spinulosae;  nonnullse  in  parte  rami  supera  tenuiores  nec 
bidentatae  neque  conspicue  serrulatte.     Cirri  duo  anales  sub  ano. 

Prof.   Kindberg   har   fört   efterföljande   art  till  sitt  genus 

Halosydna,  men  då  den  skiljer  sig  från  Halosydna-typen  genom 

många,  lätt  i  ögonen  fallande  och  ganska  väsendtliga  karakterer, 

har  jag  icke  kunnat  underlåta,  att  för  den  upprätta  ett  nytt  här 

ofvan    begränsadt   genus.     Vid  en   flygtig  blick  på  de  vackra  af 

Prof.   KiNBERG  lemnade  afbildningarne  af  efterföljande  art  och 

hans   öfriga   arter   af   Halosydna,  skall   man  finna  att  hofvudet, 


Digitized  by 


Google 


KORDUKA   HAF8-ANKULAT1E.  81 

Riterna,  Qållen  och  borsten  äro  bildade  efter  en  helt  annan  typ 
hos  vår  Alentia  gelatinosa  än  ho8  de  andra.  Vår  art  har  en 
karakteristisk  halfniånlik  skärm  hängande  öfver  bakre  delen  af 
hofvadloben,  hvilken  alldeles  saknas  hos  de  andra,  och  fjällen 
iro  hos  den  fastade  på  helt  andra  segmenter,  i  en  från  Halo- 
sydna-typen  mycket  afvikande  ordning.  —  De  Ofriga  representan- 
teroa  af  Halosydna,  som  tillhöra  södra  hemisferen,  företrädesvis 
södra  Amerika,  afvika  ganska  mycket  genom  antalet  och  anord- 
ningen af  sina  ryggQäll  från  hvarandra,  och  torde  derfÖre  rättast 
böra  f5ras  till  olika  genera.  Ett  af  dessa  karakteriseras  af  18 
par  ryggQäll,   fastade  på  följande  fotförande  segmenter  1,  3,  4t 

6,  8, 22,  24,  26,  27,  29,  30,  32,  med  arterna  H.  virgini, 

H.  patagonica  och  H.  parva,  ett  annat  af  21  par  Qäll  på  segmen- 
tema  1,  3,  4,  6,  8 22,  24,  26,  27,  29,  30,  33,  35,  37,  40 

med  arterna  H.  aostralis  och  H.  brasiliensis.  Halosydna  brevi- 
setosa  torde  tillhöra  ett  eget,  tredje  genas,  mycket  räl  karakteri- 
seradt  af  sina  egendomliga  borst. 

Älentia  gelatinosa  (Särs). 

Polynoe    gelatinosa    Sars,    Beskr.    og    lagttag.    1835  p.    63  Tab.   9 

Pig.  35. 
•  »       Christiania,  Vid.  Selsk,  Forh.  1860  p.  58. 

Halosydna  gelatinosa  Kinbbrg,  Eugenies  Resa  Zool.  II  p.  19  Tab.  Y 

f.  26. 

Corpns  lineare  depressiusculum,  utrinqne  aequaliter  obtusuni,  seg- 
laentis  pedibus  instractis  c.  43.  Lobus  cephalicus  latus,  antice  nngu- 
ttatos,  lateribus  rotundatis,  oculis  4:  utrinque  duo  approxitnati. 
Ltmina  borizontaUs  semilunaris  supra  basin  lobi  cephalici  proroinens, 
in  medio  marginis  antici  papilla  parva.  Tentaculum,  lobo  cephalico 
^riplo  longius,  antennse  et  cirri  tentaculares  fere  eadera  forma  et 
longitodine.  Palpi  validi,  subulati,  crassi,  glabri,  his  multo  longiores. 
l^os  snperior  parvua  in  processum,  ensiformem,  atteuuatum,  paiillum 
deorsum  curvatum,  productus,  setis  capillaribus  haud  nuroerosis,  subti- 
^»öine  semilatis.  Ramus  inferior,  parte  superiori  conico-acuminata, 
Ktis  Duroerosis  nmlto  longioribus  et  erassioribus  quam  setis  rami 
Mperioris,  infra  apicem  bidentatum  glabrum  haud  erebre  senulatis; 
noQDQlI»  barum  in  superiori  parte  rami  ceteris  teuuiores,  nec  biden- 
tate  neque  conspicue  serrulatae.  Cirri  dorsuales,  ut  appendices  lobi 
cephalici,  glabri,  basi  tumida,  apice  tenui  attenuato.     Cirrus  vcntralis 

Öfvtrg.  af  K.  Véi.'Akad.  Fifrh.    Årg.  Z2.  K:o  1.  6 


Digiti 


zed  by  Google 


82  A.   7.   MALMGRBTf. 

8ubulRtn^  breris.  Biytra  mollia,  opaca,  alba,  cellulosa,  haud  ciliata, 
spinulis  minutis  apice  dilntato  trimucronato  supra  sparsis,  dorsum 
medium  perfecte  tegeutia. 

Longit.  60  m.ra.  Latid.  cura  setis   17  m.m. 

Hah:  rarias  ad  öras  Bahusi»,  e.  gr.  ad  Lysekil  S.  Lov&n,  et 
Norvegise,  ad  Bergen  (Särs). 

POLYNOÉ  (Sav.). 

Corpus  lineare  elongatam,  depressum,  elytris  solum  in  parte 
anteriori  dorsi.  Äntennae  sub  basi  crassa  ientnculi  affixae,  incisuram 
anticam  lobi  cephalici  rotundati  fere  toto  oceupante.  Palpi  validi, 
crassi,  subulati,  papillis  roinimis,  sub  microscopio  tantum  coDspicuis, 
obtecti.     Elytra,  paria  15,  in  segmcntis  pedibus  iostructis  1,  3,  4,  6, 

8, 22,    25,   28,   31    obvia.     Setse  rami  parvi  superioris  pauc», 

breves,  sablineares,  apice  paullum  atteiiuato,  subtilissime  transverse 
spinulosee.  Setae  rami  inferioris  illis  craasiores  et  longiores,  infra 
apicem  bidentatum  transverse  spinulosee,  seta  una  in  superiori  parte 
rami  excepta,  omnium  validissima,  apice  dilatato,  lanceolato,  margiue 
altero  parcc  et  brevissime  denticulato.  Cirrus  nnalis  unus,  brevis 
subulatus,  articido  basali  verrueseformi,  sub  ano. 

Då  det  synes  vara  otvifvelaktigt,  att  efterföljande  art  &r 
Savigny's  Polynoé  scolopendrina,  har  jag  ansett  mig  böra  bibe- 
hålla Savignt^s  genasnamn  Polynoé  för  detta  slägte,  härati  föl- 
jande Prof.  KiNB£RG*s  exempel.  Men  detta  begagnas  här  i  en 
så  tillvida  inskränktare  betydelse,  att  Polynoé  antarctica  Knbg. 
icke  föres  hit.  Denna  art  har  nemligen  setae  rami  saperioris 
fflabrce,  validoBj  versua  apicem  incrassatce  (?),  och  saknar  det 
karakteristiska  starka  spjatlika  borstet  i  nedre  foten,  hvarföre  den 
enligt  de  principer,  jag  anser  böra  följas  vid  begränsningen  af 
genera,  otvifvelaktigt  tillhör  ett  eget,  väl  afskildt  och  nytt  genus. 

Polynoé  scolopendrina  (Sav.). 

Polynoé  scolopendrina  Savigny,  Syst.  d.  Annelid.  Descript  de  TEgypte, 
sec.  ed.,  T.  XXI  1826  p.  350. 
»  AuDouiN  et  M.  Edwards,  Fauna  littor.  Franoe 

II  (Annelides)  p.  92. 
»  Johnston,  Ann.  of  Nat.  Hist  V,  p.  307  Tab.  5 

f.  1—9. 
»  Särs,  Christiania  Yid.  Selsk.  Forh.  1860  p.  62. 

Lobus  cephalicus  lateribus  rotundatis,  antice  in  prominentias  haud 
productns.     Oculi  4.  duo  nntici  in  latere  capitis,  nntrorsum  et  extror- 


Digitized  by 


Google 


iiffii  tpecUniaa,  dao  postici  in  vertioe  distaates.  Cirri  tenUcularM 
atrioque  bini,  parce  ciliati,  apice  tenui  attenuato,  artioulo  basali  com- 
muDi,  supterior  inferiori  longior.  Elytra  moUia,  reniformia,  baud  per- 
fecte  imbricaU,  laevia,  baud  ciliata,  griseo-opaca,  fuaco  irrorata.  Cirrua 
dormalit  mediocris  aubulatus  parce  et  breve  ciliatua,  apice  tenui 
attenuato.  Cirrua  ventralis  brevia  aubulatus;  papilla  ventralis  parva. 
lo  dorso  aegmentorum  tuberoula  terna,  medium  minntum  conicum, 
lateralia  majora  conico-rotundata.  Segmenta  6 — 7  ultima  versua  po- 
steriora  iensim  decrescentia. 

Corpna  long.  50 — 60  m.m.,  lat.  7  m.ro.;  numerua  aegroeut  cire. 
70—80,  sec.  Johnston  110. 

Hah,  rarius  Babusiae,  ad  insulas  Wäderöarae  a  S.  Lotén  et 
Gois  leeta;  Nonregite  occidentalis,  ad  Bergen  (sec.  Särs).  Get.  Brit- 
tanniae  et  Gallise. 

Tab.  X  11  Poljnoé  sclopendrina  e  Babusia:  11  A  Pars  ce- 
pbalica,  aueta.  11  B  Pes  dexter  cirriger  postice  visus,  auctus.  11  B' 
Pes  dexter  elytriger  postice  visus,  auctus.  11  D  Setae  pedis  magni- 
tudine  circ.  250:ie3  auctse:  r  seta  rami  superioris  (in  figura  baud,  re 
vera  tameu  subtilissime  denticulata),  s  seta  lanceolata  e  parte  supcriori 
rami  ventralis^  s'  seta  apice  bidentato  bujus  rami.  11  F  Verticalis 
para  resecta  animalis  postice  visa  aucta.     1 1  H  Pars  posterior  animalis 

•QCU. 


ENIPO  n.  g. 

Corpus  angustum,  elongatum,  poatice  sensim  attenuatum,  deprea- 
siuacoluDO,  lateribus  profunde  inciais,  elytris  minutis  iantummodo  in 
anteriori  parte  corporis»  Antennae  sub  basi  teutacuii  aftixae,  incisuram 
baud  profundam  marginis  antici  lobi  cepbalici  subrotundati  occupante. 
Oculi  4  conspicui.     Elytra,  paria  15,  in  segmentis  pedibns  instructis 

I  3,  4,  6,  8 22,  25,  28,  81  obvia,  medium  dorsi  baud  tegentia. 

^tae  rami  superioris  capillares,  breves,  baud  numerosse,  sublaeves,  valde 
amplificatae  tamen  obsolete  et  subtilissime  denticulatse.  Setae  rami 
inferioris  numerosae,  multo  crassiores  et  longiores,  parte  dilatata  infra 
tpicem  rectum  acuminatum  utrinque  serrulata. 

Enipo  Kinbergi  n.  sp. 

Corpus  segmentis  c.  100,  lateribus  profunde  incjsis,  pedibus  valde 
^oogatis  subacominatia  latitudinem  corporia  sequantibus.  Lobus  ce- 
pUieus  subrotnndatus,  antice  iu  prominentiaa  baud  productus,  incisura 
frontali  a  baai  tentaculi  toto  occupata^  oculis  4:  duo  postici  in  vertice, 
4ao  antici  in  declivitate  laterali  a  margo  antico  remoti.  Antenn» 
brefes,  longitudine  dimidia  lobi  cepbalici.  Palpi  subuUti  crassi,  capite 
plus  qoam  duplo  longiores.  Curri  tentacularea  longitudiiie  palporum, 
ttUioque  bini  in  articulum  oommunem  apipe  bifido  impositi.  Hie 
^^ndkes  omnes  lobi  cepbalici  glabrae.     Elytra  minuta,  suborbicularia 


Digitized  by 


Google 


84  A.  J.  MALMQBBK. 

• 

pellucida,  glabra  mediam  et  posticam  partem  dorsi  nudaro  relinquentia. 
Omnia  segmenta,  elytris  carentia,  cirris  dorsualibus  praedita,  subulatis, 
brevibus,  quara  pede  (cura  setis)  vix  longioribus,  glabris.  Cirrus 
ventralis  brevis;  papiUa  ventrali  conspicua.  Tentaculum  et  cirri  anales 
desunt  in  spec.  nostro.  Tubercula  dorsualia  segmeutorum  elytris  caren- 
tium  tria,  medium  minutum,  lateralia  majora,  compressa. 

Corpas  Longit.  65  m.m..  Lat.  2  ra.m.,  ciim  pedibus  aine  setis 
6  m.m. 

Hab.:  Specirainn  pauca  hujus  speciei  siDgularis,  in  sinn  Chri- 
stianiaQorden,  ad  Dröbak,  et  in  Bahosia  a  S.  Lovåk  olim  reperta, 
in  Mus.  Reg.  asservantur. 

Tab«  X  12  Enipo  Kinbergi  e  sinu  ChristianiaQord  (Dröbak): 
12  A  Pars  cepbalica  auota.  12  A'  pars  antica  animalis,  aucta.  l2B 
Pes  dexter  postice  visus.  12  D  Setae  pedis  magnitudine  circ.  öOOries 
auctae:  r  sela  rami  superioris  (in  iigura  haud,  re  vera  tamen  obsole- 
tissime  denticulata),  s  et  s'  setae  rami  inferioris,  a  latare  et  a  facie 
visae.     12  F  Verticalis  pars  animalis  resecta,  postice  visa  aucta. 


NEMIDIA  n.  g. 

Corpus  lineare  elongatum  depressiusculum,  elytris  tantummodo  in 
anteriori  parte  corporis.  Antennae  sub  basi  tentaculi  affixse,  profundam 
incisuram  lobi  cephalici  subquadrangularis  occupante.  Elytra,  paria 
15,  in  segraentis  pedibus  instructis  1,  3,  4,  6,  8 . . . .  22,  25,  28,  31 
obvia,  dorsum  medium  baud  tegentia.  Oculi  nulli  conspicui.  Sets 
rami  superioris  capillares,  paucae,  breves,  subtiiissime  denticulatie. 
Setse  rami  inferioris  multo  longiores  et  crassiores  infra  apicem  aca- 
minatum  integrum  serrulatae.     Cirri  duo  anales. 

Nemidia  Torelli  n.  sp. 

Corpus  segmentis  pedibus  instructis  c.  52,  praecedente  latior  et 
lateribus  minus  profunde  incisis.  Lobus  cephalicus  fere  quadran- 
gularis,  antice  profunde  incisus,  in  prominentias  conicas  productus,  inter 
se  basem  verrucaeformera  tentaculi  excipientes.  Oculi  haud  conspicoi. 
Antennae  subulatae,  brevissimae,  tertiara  partem  lobi  cephalici  vix 
superantes.  Palpi  validi  crassi,  breves,  lobo  cephalico  fere  duplo 
longiores,  breve  et  parce  ciliati.  Tentaculum  filiforme,  parce  ciliaturo, 
apice  tenui.  Cirri  tentaculares,  tentaculo  similes,  breve  ciliati,  superior 
inferiori  longior,  fere  eadera  longitudine  ac  palpi,  articulo  basali  praeter 
aciculam  valida m  inclusam  setis  brevibus  antrorsuro  vergentibus  armato. 
Elytra  suborbicularia  vel  oblonga  glabra,  griseo  alba,  subpellucida,  in 
antica  parte  corporis  tantummodo  obvia,  dorsum  medium  nudam 
relinquentia.  Ramus  superior  pedis  minutus,  parte  inferiore  longe 
extrorsum  attenuaio,  setis  capillaribus  brevibus  subtiiissime  et  crebre 
denticulatis;  paribus  tamen  anticis  pedium  setis  crassioribus  et  träns* 
verse  paullum  spinulosis.     Setae  rami  inferioris  crassiores  et  multo  lon- 


Digitized  by 


Google 


NORDISKA    HAP8-ANNULATKR.  86 

giores  iofra  apicem  intcgrum  acuminatura  semilatse,  fasciculatim  in 
seriebus  horizontalibus  dispositis.  Cirrus  dorsualia  brevis,  paullum  ci- 
liatum,  ut  etiam  cirrus  ventralis  parvus.  Papilla  Tontralis  conspicua. 
Cirri  anales  duo  sub  ano  cirris  dorsualibus  longiores.  Dorsum  segmen- 
tonim  elytris  carentiura  tuberculis  lateralibus  minutis,  sioe  tuberculo 
medio. 

Corpus  longit.  60  m.m.,  lat.  cum  setis  11  m.m.,  cum  pedibus 
9  m.m. 

Hah,:  Spetsbergiae;  in  StorQorden  ad  Whalers-point,  fundo  argil- 
laceo,  prof.  20 — 30  orgyar,  specimina  pauca  anno  1864  detexi;  nd 
öras  occidentales  Spetsbergiae  numquam  reperta. 

Tab.  Xm  22  Nemidia  Torelli:  22  Animal  supeme  visum, 
maf^tudine  naturali.  22  A  Pars  cepbalica  aucta.  22  B  Fes  e  medio 
corporis,  auctua.  22  C  Elytra:  o  elytron  priraum,  n  e  antica  parte 
dorsi.  22  D  Setae  pedis:  r  rami  superioris,  s,  s'  rami  inferioris,  magni- 
tudine  circ.  600: iea  aucta. 

Denna  utmärkt  vackra  art  var  vid  Whalera-point,  på  östra 

sidan  af  StorQorden,  icke  sällsynt,  men  då  den  änna  aldrig  blifvit 

aotr&ffad  vid  Spetsbergens  vestra  kost,  synes  äfven  denna  böra 

råknas  till   det  egentliga  ishafvets  innevånare,  som  undvika  det 

Atlantiska  hafvets  gebiet  och  hålla  sig  vid  de  isfyllda  östra  trak- 

tmia  af  Spetsbergen. 


Fam.  m.    ACOETEA  Kinberg. 

PANTHALIS  Kinberg. 

Panthalis  Oerstedi  Kinberg. 

Pantlialis  Oerstedi  Kinberg,  Eugenies  resa,  Zool.  II  p.  26  Tab.  Yl 
^g,  34. 
»  Danielsen,  Zool.  Heise  1868,  Norske  Vid.  Selsk. 

Skr.  i  Throndbjem  4:  2  p.   19. 
»  Särs,  Reise  i  B-omsdals   Amt   1869  p.  13,  Nyt. 

Mag.  Naturv.  XI:  3  p.  263. 
»  »       Skand.    Naturf.    möte  i   Kjöbcnbavn   1860 

p.  626. 
»  n       Geol.    och    Zool.   Reise   1862   p.  46,   Nyt. 

Mag.  Naturv.  XII:  3  p.  298. 
Hoh,:  fimdo  argillac,  prof.  6 — 70  orgyar.,  rarius  ad  öras  occiden- 
tiles  Svecise  et  Norvegise  usque  ad  Molde  et  Christianssund:  Bahusi»; 
(8.  Lovte),  ad  Insulas  Wäderöame  (GoÉs),  Idefjorden,  prof  6  orgyar, 
(Wideorin). 


Digitized  by  VjO  jpj^  >"% 


OO  A.   J.   MALH6HBN. 

Detta  vackra  djur  lefver  enligt  Danielsen's  och  Särs'  iakt- 
tagelser i  tjocka  flaskforroiga  rör  af  lera,  som  i  den  tjockare 
ändan  äro  tillslutna,  men  i  den  tnnnare  öppna,  och  af  4  taras 
längd  samt  2  tams  bredd  i  den  tjocka  ändan.  Samma  slags  lef- 
nadssätt  är  anmärkt  äfven  hos  Acoétes  och  Polyodontes,  samt 
torde  derföre  vara  gemensamt  för  samtlige  medlemmarne  af 
denna  familj. 


Fam.  nr.    SIGALIONINA  Kinberg. 
SIGALION  M.  Edwards. 

Såsom  typ  för  detta  genas  betraktar  jag  Sigalion  Mathilds 
AUD.  et  M.  Edw.,  sådant  detta  djar  är  afbildadt  i  CuvrER<J 
Regne  Animal,  Ed,  accompagnée  de  Planches,  Annelides  Pl.  20 
fig.  1.  MILNE  Edwards  upplyser  nemligen  i  förklaringen  öfver 
denna  figar,  att  afbildningen  af  samma  djur  i  Hist.  Nat.  da  littoral 
de  la  France  II  Annelides  Pl.  2  fig.  I— 10  är  i  af^nde  på  haf- 
vadets  bihang  alldeles  felaktig,  hvarföre  den  sistnämde  figuren 
omöjligen  kan  läggas  till  grund  för  begränsningen  af  genus  Siga- 
lion AuD.  et  M.  E^w.,  såsom  Kinberg  synes  hafva  gjort,  då 
han  tvärtemot  hvad  MiLNE  Edwards  sedermera  (I.  c.)  upplyst 
angifver  att  genus  Sigalion  saknar  tentaculum.  Kinberg's  Siga- 
lion Edwardsi  hörer  således  icke  till  de  franske  författarenes  genus 
Sigalion,  utan  representerar  ett  eget  och  nytt  genus,  deremot  höra 
de  flesta  arterna  af  Kinbergs  genos  Stenelais  till  Sigalion  AuD. 
et  M.  Edw.  De  sistnämnde  författarenes  Sigalion  Herminise  hör 
icke  till  samma  genus  som  Sigalion  Mathildae. 

Sigalion  Idunse  Rathke. 

Sigalion  Idunae,  Rathke    1840   Nov.  Act.  Acad.  C.  L.  C.  nat.  curios. 

XX  p.  löO  Tab.  IX  fig.  1—8. 
»  Särs,  Reise  1859  Nyt.  Ung.  Naturv.  XI:  3  p.  264; 

Christiania  Vid.  Selsk.  forh.  1861  p. 
PSigalioii  Boa  Johnston,   Ann.  of  Nat.  Hist.  II  p.  439  Tab.  XXIII 

f.  6—15. 


Digitized  by 


Google 


NORDISKA    HAP8-ANNULATER.  87 

Corpud  eloogatum»  depressuro,  postice  sensim  angudtatum.  Lobus 
cephalicus  rotuodaius.  aiitice  articulum  basalem  orassum  tentaculi 
sabulati  excipiens.  Papilla  brevis  cylindrica  antrorsam  porrecta»  an- 
teooa  dicta,  utrinque  ad  basin  tentaculi  affixa.  Oculi  4,  utrinque  bini 
approximati,  in  margine  antici  lobi  cephalici  antrorsura  ^pectantes. 
Cirri  tentactilares,  utrinque  4  articulo  basali  conimuni  magno,  setis 
ca  pilla  ri  bus  numerosis  antrorsum  porrectis  praedito,  inaequales,  duo 
superiores  longiores  et  duo  inferiores  breviores;  exteriör  superioram 
loDgissimus  longitudine  tentaculi,  ceteri  multo  breviores.  Palpi  elon- 
gati  atteuuati,  teotaculo  duplo  longiores,  sub  basi  commuDi  cirrorum 
tentacalariiira  orientes.  Elytra,  totum  dorsum  tegentia,  in  segmentis 
pcdibuä  instructis  1,  3,  4,  6,  8  ...  24,  26,  27  etc.  usque  ad  extre- 
raum  corporis  obvia,  late  reniformia,  margine  externo  ciliis  siraplicibus, 
grandis  minutis  rotundatis  superficie  sparsis.  Setse  rami  superioris 
capiilares  numerosae  sursum  curvat^e,  spinulosae.  Setse  rami  inferioris 
»mplices  et  compositae:  simplices  in  parte  superiori  rami,  paucae 
apiet  attenuato  serrato,  corapositaf^  nuraerosse  stipite  infra  apicem  in- 
crassatum  parce  et  obsolete  supra  deiiticulato,  articulo  terminali  plus 
miniisve  elongato  et  curvato,  bidentato,  dente  longiore  curvato,  breviore 
recto  ssepe  evanido  in  articulis  terminalibus  maxime  elongatis.  (Vide 
fig.  8  tab.  IX  operae  cit.  Rathkei).  Rami  pedis  aequelongi,  apice 
breriter  conico-acuminato  ciliis  cirrifonnibus  6 — 10  praediti,  inferior 
superiori  duplo  altior.  Cirrus  ventralis  elongntus  subulatus,  acumi- 
oatuB,  apicem  rami  ventralis  baud  attingens,  cirro  *'bucculi"  primi 
paris  pedium  excepto,  ceteris  multo  longiore. 

LoDgit.       ,  lat  antice  cum  setis  5  mm. 

Hab.:  raristime  fundo  argilloso,  prof.  36 — 100  orgyar,  ad  öras 
Bflhosise,  ex  gr.  ad  Wäderöarne  (GoÉs),  et  ad  Norvegiara  meridionalero, 
in  sinu  Christianiafjorden,  et  occidentalem  usque  ad  Christianssund 
(mc  Rathke  et  Särs). 

Det  är   ganska  sannolikt  att  Johnston's  Sigalion  boa  vid 

eD  omedelbar  jämförelse    skall   befinnas  vara  identisk  med  vår 

•Sigalion  Idun»,   men  då  Johnston's  beskrifning  och  figurer  ftro 

alltför   ofullständiga   och    inkorrekta,    att  afgöra  detta  med  fnil 

Verbet,  äro  vi  tvnngna  att  åtminstone  tillsvidare  använda  Rath- 

KE'8  namn    for   denna   art,   ehuru   det   af  Johnston   gifna  är 

det  äldre. 

LEANIRA  KiNBSBO. 

CJorpus  elongatum  poetice  paullum  attenuaium,  segmentis  nu- 
™wo«is.  Elytra  totum  dorsum,  media  parte  angusta  anterioris  cor- 
pons  excepta,   obtegentia,  in  segmentis  pedibus  instructis  1,  3,  4,  6, 

S 24,   26,   27,  28  etc.   usque   ad   postremum  corporis  obria. 

8et«   rami    superioris    capillare«  confertim    serndatae.     Setse  rami  in- 


Digiti 


zed  by  Google 


88  A.    J.    MALMGRBN. 

forioris  illis  vix  vel  paullo  breviores  et  crassiores,  tenues,  oompositie, 
articulo  terroinali  subulato,  pectinato-canaliculato.  Pro  cirro  doreunli 
processus  laternlis  cirriformis,  brevis,  cxtrorsum  porrectu?,  apice  deor- 
saoi  leviter  curvato,  in  segraentis  omnibus,  tara  elytris  prceditis  qtiam 
elytris  carentibus. 


Leanira   tetragona  (Örstio). 

Sigalion  tetragonura  Öbsted  1845,  Dyr  ved  Dröbak,  Naturb.  Ticiskr, 

2  raekke,  I  p.  404  Tab.  II  fig.  5,  11. 
Sigalion  steUiferum  Särs  Cbristiania  Vid.  Selsk.  forh.  1861   p. 

Corpus  prisma ticum,  fere  tetragonum  (lamina  verticalis  resecU 
corporis  subrectangularis),  segmen  tis  200 — 300.  Lobus  cephalicus 
rotundatus,  latus,  sulco  medio  longitudinali,  basin  tentaculi  antice 
excipiente.  Oculi  baud  conspicui.  Tentaculum,  segmentis  anticis  X — XII 
conjunctis  aequans,  subulatum,  cirro  brevissimo  depresso  clavato  utrin- 
que  ad  basin  praeditum.  Palpi  longissimi,  glaberrimi,  subulati,  apicem 
versus  extrorsum  involuti,  sub  basi  communi  cirronim  teiitacularium 
orientes,  ad  basin  raembrana  breve  cucullata  laxe  circuradati.  Cirri 
tentaculares  glabri,  utrinque  4,  inaequales;  duo  superiores  multo  lon- 
giores  quam  inferiores  et  duo  exteriores  longiores  quam  duo  iuteriores. 
Kxterior  cirrorum  tentacularium  superiorura  longissimus,  tentaculo  tamcn 
brevior,  interiör  inferiorum  brevissimus,  cirro  ventrali  pedura  subbre- 
vior.  Ärliculus  basalis  communis  cirrorum  tentacularium  roagnus,  setis 
numerosis  capillaribus  longissimis  antrorsum  porrectis.  Elytra  pellu- 
cida,  Isevia,  ovato-ovalia  subreniforraia,  margine  externo  ciliato.  Ramus 
dorsualis  pedum  eadem  longitudine  ac  ramas  ventralis  sed  hoc  raulto 
(ter)  angustior,  parte  exteriori  obtuse  conico  papillis  cirriforroibus  baud 
numerosis  et  brevibus  obsita,  apice  setis  capillaribus  serrulatis.  Ramas 
iaferior,  parte  exteriori  et  inferiori  cirris  parvis  rare  timbriata,  setis 
compositis,  articulo  terminali  pectinato-canaliculato  subulato,  sat  nu- 
merosis et  brevioribus  quam  setie  rami  superioris.  Cirrus  ventralis 
subulatus  dimidiam  longitudinem  rami  ventralis  multo  superana.  Pro 
cirro  dorsuali  processus  lateralis  extrorsum  porrectus  brevis,  fere  line- 
aris,  apice  obtuso  deorsura  leviter  curvato,  subtus  dense  ciliatus.  In 
latere  segmentorum  inter  processum  lateralem  et  ramum  superiorem 
(>rgana  terna  sat  singularia,  linearia  superficie  externo  dense  ciliata; 
(annon  orificia  organorum  segmentalium P).  Cirrus  ventralis  primi 
paris  pedum  et  processus  lateralis  segmen  ti  secundi  ceteris  cirris 
dorsualibus  et  ventralibus  multo  longiores. 

Hab.:  rarius  ad  öras  Babusiae  (Koster,  prof.,  120 — 130  onryar, 
S  Ix)vén)  et  Norvegiae  versus  septentrionera  usque  ad  Finmarken 
(Grötsund  Gobs  et  Ipse),  fundo  argill,  prof.  30 — 200  orgyar. 

Tab.  XI  14  Leanira  tetragona  e  Finmarkia*.  14  A  Pars 
cepbalica,  aucta.  14  6  Fes  dexter  e  medio  corporis.  14  C  Elytra. 
14  D  Setffi  magnitudine  circ.  500:ies  auctae:  r  rami  superioris,  .s  rami 
inferioris. 


Digitized  by 


Google 


NOROrSKA    HAP8-ANNITLATER.  OSI 

Att  såsom  Sab8  för  denna  art  upptaga  Mu£LL£R*s  ^)  naain 
j^tellifera  är  allt  f5r  vågadt,  då  MUELLER*s  beskrifniug  är  ofoll- 
ståodig  och  baoA  figur  särdeles  dålig  och  vilseledande.  Mueller 
har  haft  till  sitt  förfogande  blott  ett  enda  ofallständigt  exemplar 
från  ChristianiaQorden,  hvilket  likaväl  kan  hafva  varit  vår  Siga- 
lioD  IdansB  (Ratke)  eller,  såsom  Kinbero^)  trott,  Panthalis 
Orstedi,  som  denna  art,  ty  alla  tre  lefva  i  Ghristianiafjorden,  och 
Moeller^s  beskrifning  och  afbildning  kan  med  samma  skäl  hän- 
n^ras  till  hvar  och  en  af  dem.  Rättast  torde  derfÖre  vara,  att 
bibehålla  det  säkra  och  ganska  passande  Orstedska  namnet  tetra- 
gonom  för  denna  art. 

PHOLOÉ  Johnston. 

Corpus  minutum  lineare,  postice  pauUum  attenuatum.     Elj^tra  in 

Kgmeittis    pedibus    instructis    1,    S,  4,   6,  8, 22,   23,  24  etc 

usque  ad  extremum  corporis  obvia,  dorsum  totum  irobricatim  utriiique 
tcgentia,  mediam  partem  dorsi  angustam  nudaro  relinquentia.  Pedes 
ipice  in  ramos  duos  breves  fissi,  quorum  auperior  setis  tenuissimis 
capillaribus  serrulatis.  Set»  rami  inferioris  illis  multo  erassiores, 
compositae,  articulo  tenninali  falcato.  Cini  duo  auales  facile  decidui. 
Cini  doreuales  nulU. 

Pboloé  minuta  (Pabricius). 

Aphrodita  loiiga  Mubller,  Prodr.  Zool.  Dan.  p.  218  n.  2646. 

»  O.  Fabricius,  Fauna  Grönl.  p.  313  n.  293. 

Aphrodita  minuta  »  »  p.  314  n.  294. 

Palmyra  ocellafa  Johnston,  Zool.  Journ.  III  p.  329. 
Pholoe  inornata  Johnston,  Ann.  of  Nat.  Hist.  Vol.  II  p.  437 — 438 

Tab.  XXIII  Fig.  1—5. 
Pboloé    minuta    ÖR8T£D,    Grönl.   AnnuL   Dorsibr.   Danske  Vid.  SeUk. 

Afh.  X  P..169  Tab.  1  flg.  3,  4,  8,  9,  16. 
Pboloé  baltica  Örsted,  AnnuL  Danic.  consp.  p.  14  fig.  21,  34 — 36,40. 
Pholoe   assiroilis   Örsted,    Dyr    ved  Dröbak  p.  7,  Nat.   Tidskr.   Ny 

Bsekke  I  p.  403. 

Corpus  minutum,  fere  liueare,  postice  paullum  attenuatum  prae- 
sertim  in  juvenibus,  antice  posticeque  aequaliter  obtusum,  seraiteres: 
dorso  conTexo  ventre  piano,  segmentis  pedibus  instructis  40 — 70. 
Lohiis  cepbalicus  rotundatus,  antice  tentaculum  breve  subulatum  emit 


*)  Zool.  DwL  2  Faic.  p.  28  Tab.  62  fig.  1—3. 
*)  Engenies  ^e«^  Zool.  II  p.  25. 


Digitized  by 


Google 


90  A.    J.    MALMGKBN 

tens.  Oculi  4,  utriuque  duo  approximati,  aiitiei  mftjores  quaui 
postici.  Antennae  nullse.  Cirri  tentaculares  utrinque  bini,  parce  et 
breve  ciliati,  tentaculi  baud  longiores.  Palpi  crassi  subulati  illis 
loDgiores  et  muUo  erassiores,  sub  basi  cirrorum  tentaoularium  sfåxi, 
extrorsum  antronumque  flexi.  Elytra,  primo  pari  suborbiculari  exeepto, 
ovato-oblonga  vel  reniformia,  raargine  externo  et  postico  ciliata,  ciliis 
brevibus  in  superficie  prope  marginem  etiam  sparsis,  textura  reticulata, 
paria  semper  decera  paaciora  quam  aegmenta  setigera,  dorsum  utrinque 
imbricatira  tegentia,  plaga  medii  dorsi  angusta  nuda  relieta.  Pedes 
apice  breviter  bifido  papillis  brevibus  interdura  sat  numerosis.  Seta 
rami  snperioris  capillares  tenuissimee,  serrulatse,  leriter  curvatae  vel 
geniculatae.  Setae  rami  iuferiores  paucae,  longiores  et  multo  cras- 
siores,  coinpositae,  articulo  terminali  falcato.  Cinus  ventralis  brevis, 
cylindricus.  Papilla  ventralis  conspicua.  Cirri  duo  anales  facile  dc- 
cidui.     Cirri  dorsuales  omnino  desunt. 

Color:  elytra  plerumque  raargarilaceo-grisea,  in  adultis  saepe  ma- 
culis  feiTugineo-brunneis  vel  alio  colore  undique  sparsis. 

Hab:  fundo  argilloso,  prof.  6 — 30  orgyar.  sat  frequent.  ad  öras 
Spetsbergiae,  ex.  gr.  in  sinibus  Safehavn,  Kiiigs-bay,  Treurenberg- 
bay,  Storfjorden  etc.,  Orönlandise  (Godhavn  Amondsen),  Bahusiae  minus 
frequent.  (S.  Lovén,  Goés  et  Ipse);  cet.  Britanni»  et  Daniae  sec. 
Johnston  et  Öbsted. 

Tab.  XI  13  Pholoé  minuta:  13  Animal  junior  e  Bafauaia 
roagnitudine  aucta.  13  A  Pars  cepbalica  superne  visa,  valde  aucta. 
13  A'  eadem  inferne.  13  B  Pes  quintus  elytriger.  13  B'  Pes  XI,  sine 
elytro.  13  Co  Elytron  primura.  13  Cu  Elytron  VI.  13  Cn'  Elytron 
XXII.  13  D  Setae  pedis  magnitudine  circ.  500:ies  aaotae:  r  et  r 
rami  superioris,  s  rami  inferioris.  Figuras  a  Loven  et  Kinberg  com- 
municatas  emendavi. 

MUELLER  har  i  Prodr.  Zool.  Dan.  uppställt  denna  art,  utan 
att  närmare  beskrifva  den,  under  namn  af  Aphrodita  longa  efter 
exemplar,  som  han  enligt  egen  uppgift  erhållit  af  O.  Fabricius, 
och  hvilka  tvifvelsutan  voro  nedsända  från  Grönland.  Fyra  år 
sednare  lemnade  Fabricius  en  utförlig  beskrifning  af  den  i  Fauna 
Grönlandica,  under  dess  af  Mueller  gifna  namn,  men  med  ut- 
sättande af  en  asterisk  efter  artnamnet,  hvarmed  betecknas  att 
arten  var  ännu  då  obeskrifven  och  ny,  ehuru  Mueller  skyndat 
att  namngifva  den  i  sin  Prodromus  Vid  en  uppmärksam  genom- 
läsning af  denna  beskrifning  skall  man  finna  det  vara  alldeles 
påtagligt  att  det  djur,  som  ligger  till  grund  för  den,  är  detsamma 
som  vårt  här  ofvan  besknfna.  Det  enda  som  deri  kunde  ingifva 
betänkligheter  är  uppgiften  om  storleken.  Fabricius  säger  uem- 
ligen  att  Aphrodita  longa  är  nästan  längre  än  Aphrodita  cirrata 


Digitized  by 


Google 


NORDISKA  hafsanhulater.  91 

(»HarmothoS  imbricata),  hvilket  icke  gerna  kan  sftgas  om  vårt 
djor,  som  blott  blir  15—18  m.m.  längta  meu  d&  hans  beskrifning 
i  öfrigt  nästan  ord  fOr  ord  träffar  in  på  vår  art,  anser  jag  så 
mycket  mindre  vigt  böra  fttstas  vid  detta  uttryck  (snblongior), 
son  det  af  sammanhanget  är  klart,  att  Fabricius  derroed  endast 
velat  mata  uppmärksamhet  derpå,  att  denna  art  är  af  alla  nor- 
diska Aphroditaceer  den  mest  långsträckta  i  förhållande  till  sin 
bredd.  —  Fabrigu  Åphr.  longa  har  af  Blaiitville  ')  blifvit  förd 
till  hans  alla  Polynoér  omfattande  genas  Eapompe  (Oken),  samt 
af  AUDOUIN  et  M.  Edwards  ')  till  Polynoé,  ehuru  beskrifningen 
lemnar  dertill  ingen  anledning.  Men  det  är  mera  öfverraskande 
att  Örsted  i  Grönlands  Ann.  Dorsibr.  äfven  stannat  vid  den 
årigt  att  Aphr.  longa  är  en  Polynoé,  ehuru  han  i  Fabricii 
Aphrod.  minuta,  under  hvilket  namn  Fabricius  för  andra  gången 
elmm  mindre  troget  råkat  beskrifVa  mindre  exemplar  af  samma 
djor,  redan  igenkänt  en  Pholoö. 

Fastän  det  af  Mueller  gifna  namnet  är  det  äldsta,  har 
jag  dock  ansett  mig  böra  gifva  företräde  åt  Fabricii  minuta  icke 
endast  derföre  att  detta  är  vida  lämpligare  än  longa,  utan  eme- 
dan Fabricius  är  artens  sanskyldiga  upptäckare  och  första  be- 
skrifvare. 

JoHMSTON*s  Pboloé  inöfuata  hör  tvifvelautan  till  denna  art, 
ehom  beskrifbiagéa  är  brisifällif  och  afbildningarne  dåliga  och 
delvis  vilseledande.  Så  t.  ex.  beskrifves  foten  icke  från  sidan 
aedd  såsom  i  beskrifningen  antages,  utan  från  ryggsidan  efler  den 
afbildning,  som  gifves  plate  XXIII  fig.  5.  och  hvilken  framställer 
densamma  sedd  ofvanifrån,  hvarigenom  händer  att  förf.  tillägger 
fotens  rygg  och  buksida  egenskaper,  som  tillkomma  ryggsidan 
ensam,  såsom  de  enkla  borsten,  eller  fotens  fram-  och  baksida 
saker,  som  förekomma  öfverallt  på  foten,  såsom  t.  ex.  de  afbil- 
dade  papillerna. 


*)  Dictionnaire  des  Sciences  Naturelle  1828,  Tom.  57  p.  480. 
')  Reckerclies   ponr   servir  a  lUistoire   oatnrelle  du  littorale  de  la  France  II 
p.  95. 


Digiti 


zed  by  Google 


92  A.    J.    MALMGREN 

Den  i  GröDlands  Add.  Dorsibr.  af  Öb8T£D  meddelade  ofdll- 
ständiga  beskrifningen  af  Pholoé  minota,  passar  in  både  på  Grön- 
ländska, Spetsbergska  och  Bohaslänska  exemplar.  En  felaktig 
nppgift  finnes  här  dock  och  det  är  påståendet,  att  baktråden 
(Cirrus  ventralis)  saknas.  Jag  har  undersökt  flere  Grönländska 
exemplar  och  alltid  funnit  en  tydlig  buktråd,  lika  stor  och  på 
samma  sätt  belägen  som  hos  de  Bohuslänska,  men  den  förbises 
lätt,  ty  den  är  liten  och  ofla  genomskinlig.  En  jemförelse  af 
Spetsbergska,  Bohuslänska  och  Gröulänska  exemplar  har  öfver- 
tygat  mig  om  att  det  är  en  och  samma  art,  som  lefver  vid  alla 
dessa  kuster.  Då  det  är  påtagligt,  att  den  i  Bohuslän  förekom- 
mande arten  också  förekommer  i  Danmark  och  således  ligger  till 
grund  för  Örsted's  Pholoö  baltica,  är  det  otvifvelaktigt,  att  den 
sistnämnde  är  identisk  med  vår  art,  isynnerhet  när  beskrifningen 
öfverensstämmer  utom  i  det,  som  angår  hufvudet  och  dess  bihang, 
hvilka  äro  jemförelsevis  svåra  att  se  och  noga  studera.  Såväl 
hufvudet  som  dess  bihang  äro  orätt  beskrifna  och  felaktigt  afbil- 
dade  i  Ann.  Dan.  consp.  Det  är  lika  litet  sannolikt  att  vid 
Dröbak  skulle  förekomma  en  från  den  Bohuslänska  skild  art, 
Pholoé  assimilis  Örsted.  Att  hufvudet  och  dess  bihang  hos 
denna  ej  öfverensstämde  med  afbildningarne  af  Pholoö  baltica  är 
ej  att  undra  öfver,  då  dessa  sistuämde  äro  alldeles  felaktiga,  och 
att  den  hade  sina  analbihang  i  behåll  bevisar  endast  att  exem- 
plaren voro  fullständigare  än  typerna  till  Pholoé  baltica. 


Fam.  V.     PHYLLODOCEA  Grube  s.  str. 
NOTOPHYLLUM  Örsted  (non  Schmarda).     Char.  emend. 

Corpus  lineare,  postice  paullum  ottenuatum,  dorso  convexo,  ventre 
piano.  Lobus  cephalicus  subrotundatus.  Oculi  duo  medioores.  Ten- 
tacula  6  ovato-subulata,  brevia:  4  in  apice  lobi  cephalici,  utrinquc 
bini,  unum  impar  in  vertice.  Cirri  tentaculares  utrinquc  4.  Ramus 
superior  pedis  fere  evanidus,  acicula  tamen  seraper  instructus  et  setis 
simplicibuSt  glabris,  capillaribu8,  paucissimis  arraatus.  Setae  rami  in- 
ferioris  compositae,  capillares,  articulo  terrainali  longe  attenuato,  mar^ 
gine    altero  obsolete   et  subtiliter  denticulato.     Appendices  superiores 


Digitized  by 


Google 


NORDISKA    BAFt-AKNULATIE.  93 

lamelliefonnes,  admodum  roaguae,  relrorsum  imbrioat»,  doreum,  media 
parte  angasta  excepta,  et  pedes  omDino  tegeiites.  Apendices  inferiores 
JamelltBforrnes,  verticales,  sursum  porrectte.  Mamilla  sat  inagna  ad 
basin  rami  inferioris. 


Notbopyllum    polynoides  Örsted,  Dyr  ved  Dröbak  p.  12  f.  12. 

Segmen  ta  corporis  longitudine  quartam  vel  quintam  partem  lati- 
tudinis  aequantia.  Setae  rami  saperioris  plerumque  duae.  Lamella 
appendicis  superioris  e]]iptico-subrcctangiilnri8  vel  inaequali  reniforrais, 
marginc  interno  fere  recto,  margine  externo  a  rena  to.  Lamella  appen- 
dicis inferioris  obovato-ovalis.  Color  animalis  in  spirita  asservati: 
corpua  coeruleo-griseura.  nitens,  lamellse  viridi-nigrescentes  vel  fusco- 
grise»  maculis  nigrescentibus.     Longit.  40  m.m.,  latitud.  4  mm. 

Hab.:  ad  öras  Bahusiae  haud  rare,  fundo  argillac.,  prof.  20 — 60 
orgyar.,  ex.  gr.  in  sinu  GuUmaren  (LovfeN  et  ipse)  et  ad  Kosteiv 
insolas  (ipse). 

Tab.  XIV  33  Notophyllum  polynoides  e  Bahusia:  33  C  et 
33  C  Pes  resectus,  auetus.  33  D  Seta  rami  inferioris,  circa  öOOiies 
aacta.     Figurae  a  LoviN  et  Rinbero  benigne  communicatie. 


GENETYLLIS  n.  g. 

Corpus  depressum,  lineare,  antice  posticeque  paullo  attenuatam. 
Lobos  cephalicus  ovato-rotundatus,  oculis  duobus  mediocribus.  Ten- 
tacttla  5  brevia^  e  basi  ovata  breviter  subulata,  utrinque  bina,  alter 
mper  alteram,  de  apice  capitis  prominentia,  unum  impar  in  vertice. 
Cirri  tentaculares  utrinque  4,  antici  posticis  breviores.  Appendix 
superior  lamellseformis  admodum  magna,  verticalis,  pinnam  et  pariem 
dorsi  tegens.  Appendix  inferior  pedis  lamellaeformis  verticalis.  Setae 
coinpositfe,  capillares,  articulo  terminali  tenuissime  attenuato  margine 
altero,  concavo,  obsolete  et  subtilissime  denticulato. 

Oenetyllis   lutea  n.  sp. 

Annon  Notophyllum  viride  Örstsd,  Ann.  Dan.  consp.,  p.  27 
hac  pertinetP 

Corpus  breve.  Segmenta  longitudine  sextam  vel  oetaram  lati- 
tudinia  partem  «equantia.  Lamella  appendicis  superioris  reniformia, 
Qiargine  paulatim  undulato.  Lamella  inferior  oblonga,  subverticalis,  e 
parte  setigera  pedis  sursum  et  deorsum  expansa.  Color  animalis  vi- 
^eatia  pulchre  citreus,  in  spiiitu  asservati  luteus.  Longit.  30  m.m., 
latitud,  cum  pedibus  4  m.m. 

^0^.:  ad  öras  Bahusiae  haud  infrequens,  ex.  gr.  in  sinu  GuU- 
maren (LoTftN  et  Ipse),  ad  insulas  Kostar  (Ipse)  et  ad  Wäderöame 
(Gots). 


Digitized  by 


Google 


M  A.  i.  XALXGRMf. 

Tab.  XIV  32  GenetylJis  lut«a  e  Bahusia:  32  Para  aaUrior 
animalis,  aucta.  32  B  Para  poeterior  ejusdem  animalis  aucta.  32  C 
et  32  G  Pes,  cum  appendice  superiore  et  inferiore,  reeectus,  postioe 
visus.  32  D  Seta,  roagnitudine  c.  öOOiies  aucta.  Figuraa  LovAn  et 
KiNBBRG  benevole  communicaverunt. 


ANAITIS  n.  g. 

Corpus  depressam,  sublineare,  antice  posticeque  paullo  angusta- 
tum,  dorso  oonvexo,  ventre  piano.  Lobus  cephalicus  latus,  antice 
rotundatus  postice  utrinque  leviter  sinuatus  (basi  haud  cordato),  salco 
haud  profundo  e  primo  segmento  (coUare)  tumido,  longo  latoque  se- 
para  tus.  Tentaculis  4  brevibus.  Oculi  2  mediocres.  Cirri  teata- 
culares  utrinque  4,  par  primum,  secundum  et  tertium  in  segmento 
primo  (collare),  par  quartum  in  secundo  affixum.  Appendices  supe- 
riores  lamellseformes,  magnne,  retrorsuro  irobricatse.  Appendix  inferior 
compressa,  paullo  longior  quam  setigera  pars  pedis.  Hasc  ovata  ex- 
trorsum  attenuata,  apice  obtuso  leviter  inciso.  Set»  numerosae  capil- 
lares  compositae,  articulo  terminali  longe  attenuato,  obsolete  et  sabti- 
liter  denticulato.     Cirri  duo  anales  in  sola  specie  cognita  snbglobosi. 

Anaitis   Wahlberg!   n. 

Posteriores  cirrorum  tentaculariuro  anterioribus  duplo  longiores, 
tertiam  partem  latitudinis  corporis  vix  superantes.  Lamelice  appen- 
dicium  superiorum  obovato-subrectangulares,  extrorsum  paullo  latiores, 
latera  dorsi  et  pedes  siue  setis  imbricatira  obtegentes.  Lamella 
appendicis  inferioris  ovata  oblique  acuminata,  margine  superiore  con- 
cavo,  parte  setigera  pedis  paullo  longior.  Cirri  anales  subglobosl 
Color  in  spiritu  asservatorum  margaritaceo-griseus,  dorso  nitente.  Longit 
corporis  73  ra.m.,  latitud,  sine  setis  6  m.m. 

Hab*:  rarissime  ad  öras  maxirae  boreales  Spetsbergise,  ubi  speci- 
mina  tautummodo  duo  in  sinu  Treurenberg-bay  mense  Junio  anno 
1861  lecta  sunt  a  Smitt,  Göks  et  ipso. 

Tab.  XIV  31  Anaitis  Wahlbergi  e  Spetsbergia:  31  Pars 
anterior  animalis,  aucta.  31  B  Pars  posterior  ejusdem,  aucta.  31  C 
Pes  cum  appendice  superiore  et  inferiore,  e  anteriore,  et  31  C  e  media 
parte  corporis,  auetus.  Pars  setigera  et  appendix  inferior  haud  bene 
delineatae.     31  D  Seta  pedis,  magnitudine  circ.  500:ie8  aucta. 


PHYLLODOCE  (Sav.). 

Corpus  lineare,  postice  attenuaturo,  depressiuaculum,  segraentis 
nuiDerosis,  ex  annulis  duobus  compositis.  Lobus  cephalicus  ovatus, 
baai  cordata  super  segnentum  piimum  prominente,  apice  tentacnlis  4 
brevibus,    utrinque   2,    alter  super  alterum.     Proboscis   exsertilis  sub- 


Digitized  by 


Google 


NORDISKA   HAFB-ANNULATXR.  % 

f^lbdnot,  parte  poeteriore  papiUis  o?alis  compressis,  in  ordinibus 
loDgitadioaJibus  dispositis,  anteriore  parte  vero  sublseve  vel  transverse 
nigosa,  apice  maramiUis  circa  17  uniserialibus  coroDato.  Cirri  tenta- 
coltres  utriaqoe  4,  priraum  par  sab  lobo  cepbalico,  aecundum  et 
tertiom  in  aegmento  primo,  qQartum  in  segmento  secundo  affixum. 
ippendix  saperior  lamellseformis  sat  magna  verticalis,  in  medio  cor- 
poris  subrectangularis  multo  altior  quam  longior,  latera  dorsi  vix  vel 
paiUo  tegens.  Para  setigera  pedis,  apice  rotundato  truncato  paollo 
inciso.  Appendix  inferior  pedis  extrorsum  porrecta,  parte  setigera 
k)Dgior,  oTato-ovalis  subaéuminata  compressa.  Setae  compositae,  articulo 
tenninali  tenui  attenuato,  paullo  curvato,  margine  concavo  subtilisirae 
denticttlato.     Cirri  duo  anales  e  basi  oyata  subulati,  compressi. 


Pbyllodoce  citrina  n. 

?Phyllodoce  niaculata  Okbsted  (nec  Fabbicius,  nec  Mueller, 
mqne  Johnstom). 

Corpus  lineare  postice  attenuatum,  depressum.  Lobus  cephalicus 
kn  seqoe  longns  ac  latus,  basi  cordata.  Proboscis  exserta  cylindrica, 
parte  posteriore  papiliis  paucis  in  ordinibus  8  longitudinalibus,  utrin- 
ffat  4,  dispoaitis,  nnmerus  papillamm  in  quoqne  ordine  circi  4,  parte 
iDteriore  laeve,  hand  rugosa,  apice  mamillis  17  uniserialibus  coronato. 
Lamellae  appendiciuro  superiorum  raagnae,  subverticales,  subrectangu- 
kies,  latera  dorsi  imbricatim  interdum  tegen  tes.  Lamella  appen- 
dicis  inferioris  ovalis,  subacumiaata,  parte  setigera  pedis  lougior  et 
altior.  Cirri  duo  anales  breves.  Color  animalis  viventis  viridi-flavus, 
linea  longitudinali  in  dorso  intense  coerulea  postice  violacea,  macula 
oUncea  in  parte  interiore  laroellarum  snperioruni;  lobus  cephalicus  et 
cirri  tentaculares  incolorati  albogrisei.  Color  in  spiritu  asservatorum 
knmneus,  nitore  iridescente,  linea  dorsi  fusca.  Longit.  40 — 100  m.m., 
latid.  4—6  m.m.  cum  pedibus  sine  setis. 

Hab,:  ad  Spetsbergiam  passim  sat  frequent.,  ubi  jam  anno  1837 
a  S.  LoTÉN  detecta;  specimina  pauca  bujus  pulcherrimae  speciei  legit 
ToKELL  anno  1858  ad  Hornsund;  in  sinu  Storfjorden  ad  Whalers- 
pomt  et  ad  Hornsund  1864  ipse  reperi,  fundo  argill,  prof.  20 — 40 
Qfgytr.    Qrönlandia  ad  Proven  (O.  Torell). 

Tab.  XIII  24  Phyllodoce  citrina  e  Spetsbergia:  24  Pars  an- 
tenor  animalis,  cum  proboscide  exserta,  aucta.  24  Pes  resectus,  auctus : 
24  B  c  anteriore,  24  B'  e  media  parte  corporis.  24  D  Seta,  circ. 
50(Hcs  ancta. 

Ofvanbeskrifna  art  är  sannolikt  identisk  med  en  af  Orsted 
onder  namn  af  Pbyllodoce  maculata  beskrifven  art  från  Grön- 
Itod,  men  det  af  Orsted  upptagna  namnet  kan  ej  användas, 
emedan  redan  O.  Mueller  bortgifvit  detta  åt  en  helt  annan  vid 
liland  förekommande,  nära  Pbyllodoce  groenlandica  stående  art. 


Digitized  by 


Google 


\ 

96  ▲.  i.   MÅLMGBIK. 

Fabricii  i  Fauna  Grönt,  under  namn  af  Nereis  macalata  beskrifna 
djar  kan  icke  vara  någon  Phyllodoce,  såsom  Örsted  antagit, 
utan  är  sannolikast  en  Eulalia,  att  döma  af  Fabricu  beskrifning 
af  dess  proboscis.  Måhända  är  Fabricii  Nereis  macalata  iden- 
tisk med  Phyllodoce  incisa  Örsted,  som  otvifvelaktigt  tillhör  ett 
annat  genas  än  Phyllodoce,  sannolikast  Eulalia.  —  Åf  den  äkta 
Phyllodoce  macalata  (Muell.)  har  jag  varit  i  tiilfUlle  att  gran- 
ska några  få  af  O.  Torell  från  Island  hemtade  exemplar.  Den 
kommer  närmast  vår  Phyllodoce  groenlandica  Örsted,  men  visar 
sig  dock  vara  en  från  denna  väl  skild  art.  Dess  beskrifning  upp- 
skjuter jag  tills  jag  kommer  i  tillföUe  att  meddela  figurer  af  den. 
Leuckart')  har  beskrifvit  samma  art  under  namn  af  Phyllo- 
doce Mtilleri,  samt  uttalat  den  åsigt  att  Johnston*s  Phyllodoce 
maculata  är  densamma  som  Mueller*s,  men  detta  anser  jag  ej 
vara  fallet  Johnston's  art  står  uppenbart  mycket  närmare  min 
Phyllodoce  teres  från  Finmarken  än  den  Isländska  Phyllodoce 
maculata,  men  det  låter  sig  ej  med  visshet  afgöra  utan  omedelbar 
jemförelse  om  den  Johnstonska  arten  är  en  art  för  sig,  såsom  jag 
tror,  eller  möjligen  identisk  med  min  Phyllod.  teres. 

Phyllodoce  groenlandica  Oersted. 

Gronl.  Annul.  dorsibr.  p.  40  fig.  19,  21,  22,  29,  32. 

Corpus  lineare  postice  attenuatum,  depressuni,  segroentis  longi- 
tudine  quartam  vel  quintam  partem  latitudinis  acquantibus.  Lobus 
cephalicus  late  ovatus,  basi  cordata,  longitudine  latitudinem  vix  vel 
baud  fequante.  Proboscis  emissa  suhcylindrica,  parte  posteriore  pa- 
pillis  ovalibus  compressis  in  ordinibus  12  longitudinnlibus,  utriiiqiie  6, 
dispositis,  numerus  earum  in  quoqiie  ordine  circiter  12,  anteriore 
parte  vero  transverse  valde  rugosa,  apice  papillis  17  verruciformibus 
coronato.  Lumellae  appendiciutn  superiorum  veiiicales,  in  anteiiore 
parte  corporis  minores  late  ovatse,  oblique  acuininatae,  in  media  parte 
majores  subrectangulares  latera  dorsi  paullo  tegentes.  Laniella  appen- 
dicis  inferioris  ovato  elliptica  acuminata.  Cini  duo  anales  cito  de- 
cidui.  Color  animalis  viventis  gristo-virescens,  linea  longitudinale  ob- 
scuriore  in  dorso,  in  spiritu,  asservatorum  color  variat  griseo  viresceus, 
brunneus,  vel  pallidus. 

Hab,:  vulgaris  in  maribus  Spetsbcrgise  et  Grönlandiae  fundo  ar- 
gillaceo-arenoso  profund.  5 — 40  orgyarum;  ad  öras  Finmarkiae  n»inus 
frequens  (LoviN  et  ipse),  in  Bahusia  rarius  (Lovén). 

M  Archiv  fur  Naturg.  1849  I  p.  Ä)4  Tafl.  3  fig.  13. 

Digitized  by  VjOOQIC 


N0BDI8KA   HAF8-ANNULATER.  97 

Phyllodoce  teres  n. 

Corpus  lineare,  postice  nttenuntum  teres,  angustum,  segmentis 
longitndine  dimidiam  latitudinis  lequantibus,  ex  annulis  duobus  fere 
seqoe  longis  compositis.  Lobus  cephalicus  ovatus,  basi  cordata,  paullo 
loDgior  quara  latior.  Proboscis  exserta,  cylindrica,  parte  posteriore 
pepillis  ovalibus  compresais  in  ordinibus  longitudinalibus  12,  utrinque 
6,  dispositis,  numerus  papillarum  in  quoque  ordine  circa  8,  antica 
vero  parte  subrugosa,  apice  papillis  17  brevibus  uniserialibus  verru- 
csformibus  coronato.  Lamella  appendicis  superioris  dorsum  baud  te- 
geos,  in  antica  et  postica  parte  corporis  late  ovata  oblique  sub- 
»Guminata,  in  media  parte  vero  subrectnngularis  apice  oblique  trun- 
cato.  Lamella  appendicis  inferioris  ovato-oblouga,  parte  setigera  pedis 
fere  doplo  longior.  Cirri  anales  duo  lougitudine  latitudiuem  corporis 
sine  pedibus  lequautes.  Longit.  60 — 60  m.m.,  lat.  1  m.m.  sine 
pedibos. 

Hab.:  In  litore  arenoso  recessu  maris  relicto,  ad  Åndersdalen 
prope  Tromsö  Finmarkice  specimina  plura  hujus  speciei  1861  reperi. 

Tab.  XIV  30  Phyllodoce  teres  e  Finmarkia:  30  Pars  antica 
aninudia,  aucta.  30  B  Pars  analis,  aucta.  30  C  Pars  transversa  ani- 
malis  resecta  e  antica  parte  corporis,  30  C  e  media,  et  C"  e  po- 
stica parte.     30  D  Setae  pedis,  raaguitudine  circiter  500:ies  aucta. 


EUMIDA  n.  g. 

Corpus  lineare,  antice  posticeque  pauUum  attenuatum,  subterea, 
vmtre  planiuaculo.  Lobus  cephalicus  subrotundatus ,  basi  cordata. 
Tentacula  5  brevia,  subulata:  4  in  apice  lobi  cephalici,  bina  utrinque 
aller  super  alterum,  unum  impar  in  vertice.  Oculi  duo  mediocres, 
conspicui.  Girri  tentaculares  subulati  utrinque  4,  par  primum  sub 
basi  lobi  cephalici,  secundum  et  tertiura  in  segmento  primo  et  par 
quartara  in  segmento  secundo  affixum.  Proboscis  exserta  sat  longa, 
sabglabra,  sub^lindrica,  antrorsum  sensira  paullo  incrassata,  apice 
tnmcato  maroillis  uniserialibus  coronato.  Setae  capillares  compositse, 
articalo  terminali  longe  attenuato,  leviter  curvato,  margine  concavo 
wbtilitcr  denticulato.  Appendix  superior  lamellaeformis,  roediocris, 
extrorBum  et  sursum  porrecta.  Appendix  inferior  Inmellseformis.  Pnrs 
»tigera  pedis  apice  rotundato  leviter  inciso.     Cirri  anales  duo. 

Eumida  sanguinca   (Oebst.). 

Eulalia  sanguinea  Örsted,  Ann.  Danic.  consp.  p.  28  fig.  80 — 82. 

Lobus  cephalicus  rotundato-cordatus,  latior  quam  longior.  Pro- 
boacit  versus  apicem  incrassatum  trausverse  subrugosa,  interdum  sub- 
glabra,  apice  papillis  circa   20   coronato.     Posteriores  cirrorum  tenta- 

Öfvtr»,  af  K.  VelrAhad.  Förh.     Arg.  22.     N:o  U 


Digitized  by 


Google 


96  A.   J.    MALMOBBN. 

culariam  latitudine  corporis  fere  duplo  longiores.  Lamella  appendicis 
superioris  subverticalis,  late  ofata,  acumiuata,  subcordata.  Laroeiln 
appendicis  inferioris  ovalis,  parte  setigera  pedis  sublineari,  apice  ro- 
tandato,  leviter  inciso  haud  longior.  Cirri  anales  subtilati,  facile 
decidoi.  Color  aniroalis  in  spiritu  asservati  pallide  rubens.  Longit. 
30^-40  m.m.;  latid.  sine  pedibus  2  ro.m.,  cam  pedibus  sine  setis 
4  m.m. 

Hab,:  ad  öras  Bahusiae  haud  rare  (LovitN,  GoÉs  et  ipse)  et  Fin- 
markise;  ad  Karlsö  (70®  Lat.  b.)  Finmarkias  specimina  pauca  anno 
1864  legi,  fundo  argillac,  prof.  20 — 30  orgyar.  Nee  ad  Spetsbcr- 
giam  neque  ad  Grönlandinm  reperta. 

Tab.  XIV  28  Eumida  sanguinea  e  Bahusia:  28  Pars  anlica 
aniinalis,  aucta.  28  C  Pars  vcrticalis  resecta,  aucta.  28  D  Seta  pedis, 
magnitudine  circ.  500:ies  aucta.  Tab.  XIII  25  Pars  antica  ejusdem 
speciei  e  Finmarkia,  proboscide  omnino  exserta. 


EULALIA  (Sav.). 

Corpus  lineare,  teres,  angustum,  dorso  convexo,  ventre  planiusculo. 
Jjobus  cephalicus  subrotundato-ovntus,  basi  truncata,  haud  cordata, 
sulco  haud  profundo  e  segmento  primo  (collare)  tumido  separatas. 
Tentacula  5  brevin,  4  in  npice  capitis  ut  in  genere  prseredenti  affixa, 
quinturo  impar  in  vertice  inter  oculos  duos  insertura.  Cirri  tenta- 
culares,  utrinque  4,  par  primuro  in  segmento  primo  (collare),  secunduro 
et  tertium  in  segmento  secundo,  et  quartum  in  segmento  tertio. 
Proboscis  emissa  cylindrica,  antice  paullo  incrassata,  papillis  obtuso- 
conicis  dense  obsita,  posteriore  parte  iongitudinaliter  substriata  exeepta. 
Appendix  superior  mediocris,  extrorsum.  et  sursum  porrecta,  compressa, 
ovata,  plus  minusve  elongata  et  acuminata.  Pars  setigera  apice  obtuso- 
rotundato  leviter  inciso,  appendice  inferiori  ovato-ovali  paullo  brevior. 
Set»  compositse  capillares,  articulo  terminali  valde  attenoato,  obsoleU 
et  subtiliter  denticulato.  (In  una  specie,  EuL  problema  n.,  setis 
simplicibus  capillaribus  longissimis  cum  setis  compositis  mixtis).  Cirri 
anales  duo? 

Eulalia   viridis  (Muell.). 

Nereis  viridis  Mueller,  Von  Wiirmern  p.  162  Tab.  XI. 

Phyllodoce  clavigera  Aud.  et  M,  Edwards,  Hist.  Nat.  du  Litt  de  la 

France  II  p.  226  tab.  6  a  fig.  9—13. 
Phyllodoce  viridis  Johnston,  Ann.  of  Nnt.  Hist.  IV.  p.  228  Tab.  VI 

fig.   11—16. 
Eulalia    viridis    Oersted,    Annul.   Dnn.  consp.   p.    27   f.  22,  30,  85, 

86,  88. 
Phyllodoce  viridis  Leuckart,  Arch.  fiir  Naturg.  1849  I  p.  202. 

Corpus  lineare,  subteres,  antice  et  postice  pauUum  ätten uatum. 
Lamella  appendicis  superioris  ovato-lanceolata  acuminata.  Longit.  25 
m.m.,  latitud.  1 — 2  m.m.  sine  pedibus. 


Digitized  by 


Google 


NORDISKA   0APS-ANNULATER.  99 

Hab.:  nd  oros  occideotales  Scnndinaviae  usque  ad  Finmarkiam; 
Bahuäia  (Loven,  Goés  et  ipse)  —  Karlsö,  70*  Lat.  bor.,  Finmarkiae 
(ipse)  cet.  Islandite,  Danise,  Britanite  et  Galliae.  Ad  Spetsbergiam 
nou  reperta,   neqiie  e  Grönlandia  vidi. 

Tab.  XV  39  Eulalia  viridis  e  Finmarkia:  39  Para  antica 
animalis,  aucta.  39  C  Para  tranaversalia  reaecta,  aucta.  39  D  Setae 
pcdis  ma^nitudine  öOOdea  aucta.  39  A  Proboacia  cxaerta  aucta  ani- 
malis  Bahuaiensia. 

Vid   Karlsö   i   Finmarken   fångade  jag   i  Juni   1864  bland 

många  andra    ett   exemplar,   som    utmärker    sig   genom   ovanlig 

tjocklek.    Detta  djar  är  dubbelt  så  bredt  som  de  andra  af  samma 

långd,  men   då  jag  ej  finner  någon  annan  anmärkningsvärd  skil- 

nad,  antager  jag  att  äfven  detta  hör  till  denna  art. 

Eulalia  bilineata  (Johnston). 

Phjllodoce  bilineata  Johnston,  Ann.  of  Nat.  Hiat.  IV  p.  227  Tab.  6 

f.  7-10.  ^ 
? Eulalia  fusca  Orsted,  Ann.  Dan.  conap.  p.  28. 

Corpua  ndmodum  anguatum,  lineare  aubterea.  Laraella  appen- 
dicia  sQperioris  ovato-ovalia.  Setic  pedia  paucae,  8—12,  omnca  cora- 
positie.  Color  animalia  viventia  pallide  flavua,  linea  longitudinali  fuaca 
utrinque  in  dorso.     Longit.  20  m.m.,  latitud  cuni  pedibaa  1  ra.m. 

Hab,:  ad  Karlaö  Finmarkiae  apecimen  unicum  accepi  menae  Junio 
1864. 

Tab.  XIII  26  Eulalia  bilineata  e  Finmarkia:  2G  Para  antica 
auimalis,  aucta.  26  B  Pars  tranaversalia  reaecta,  nucta.  26  D  Seta 
pedis,  magni  tudinc  500:ies  aucta. 

Eulalia  problema  n. 

Corpua  anguatum,  lineare,  aubterea.  Lamella  appendicia  superioria 
ill  antica  parte  corporia  brevitcr  ovata,  in  media  et  poatica  parte 
ekmgato-ovata.  Pedea  anteriorea  aetia  aolummodo  compoaitia,  pedea 
ncdii  corporia  et  poateriores  actia  compoaitia  uua  cum  aetia  aimplicibua 
eapillaribua  valde  elongatis.  Longit.  fragmenti  animalia  35  m.m., 
U^tod.  cum  pedibua  2  m.m. 

Hab,:  ad  oraa  occidentalea  Grönland iae,  unde  O.  Torell  retulit 
(micQm  apecimen  mnncum,  ad  Proven  lectum. 

Tab.  XIV,  29  Eulalia  problema  e  Grönlandia:  29  Para  an- 
tiet  animalia  aucta.  29  C  Para  tranaveraalia  e  medio  corporis  reaecta. 
29  D  Setie  pedia,  magnitudine  500:iea  aucta. 

Hvarken  hos  denna  eller  föregående  art  har  jag  haft  tillfälle 

att  undersöka   byggnaden    af  deras  proboscis,  hvarföre  det  i  så 

måtto  förblifver   tvifvelaktigt,    om    de   verkligen   tillhöra  genus 


Digitized  by 


Google 


100  A.  J.  MALMOBBN. 

Ealalia,  hvars  typiska  representant  jag  anser  Eulalia  viridU  vara. 
Förekomsten  af  långa  enkla  hårborst  hos  Eulalia  problema  till- 
sammans  med  vanliga  sammansatta,  synes  antyda  att  detta  djur 
måhända  icke  representerar  en  verklig  art,  ntan  blott  slägtdjuret 
af  en  sådan,  som  fortplantar  sig  genom  generationsvexel.  Denna 
osäkerhet  har  gifvit  anledning  till  artnamnet. 


SIGE  n.  g. 

Corpus  lineare,  utrinque  paullum  attenuatuni,  postice  magis  nota- 
biliter  quam  antice,  depressiusculum  ventre  piano.  Lobus  cephalicua 
latus,  a  basi  subcordata  rotundatus.  Tentacula  5  brevia,  subulata:  4 
in  apice  lobi  cephalici,  bina  utrinque  nlter  super  alterum,  unum  impar 
in  vertice.  Oculi  duo  mediocres  conspicui.  Cirri  tentaculares  sub- 
ulati  utrinque  4:  par  primum  sub  basi  lobi  cepbalici,  secundum  et 
tertium  in  segmento  primo  et  par  quartum  in  segmento  secundo 
aflfixum.  Proboscis  exserta  longa,  cylindrica,  glabra,  apice  papillis 
baud  coronato,  infra  apicem  sulco  transversali  prsedita.  Setae  capil- 
lares,  compositae,  articulo  terminali  longe  attenuato  le?iter  curvato, 
margine  concavo  subtilissime  denticulato.  Appendix  superior  fusiformis, 
extrorsum  porrecta,  plus  minusve  compressa.  Appendix  inferior  eadera 
forma  ac  appendix  superior.  Pars  setigera  pedis  in  apicem  accumi- 
natum  extenuata.     Cirri  anales  duo? 

Sige  fusigera  n. 

Lobus  cephalicus  cordato-rotundatus,  basi  leviter  emarginata  vel 
cordata,  fere  duplo  latior  quam  longior.  Posteriores  cirrorum  tenta- 
cularium  longitudine  latitudinem  corporis  sine  pedibus  fere  supera ntes. 
Appendix  superior  ovato-fusiformis,  acuminata,  vix  vel  paullo  com- 
pressa,  versus  posteriora  semper  magis  compressa,  parte  setigera  pedis 
paullo  longior.  Appendix  inferior  hac  raulto  minor,  parte  setigeni 
aliquantulum  brevium.  Lobus  anterior  partis  setigerae  pedis  acu- 
minatus,  sub  apice  incisus,  lobo  posteriore  apice  rotundato  multo 
longior.  Color  animalis  in  spiritu  asservati  testaceus,  interdum  dilute 
fuscescens.     Longit.   30  ra.m.,  latitud,  cum  pedibus  sine  setis  4  m.m. 

Hdb.:  baud  frequent.  ad  öras  Bahusise,  ex.  gr.  ad  Koster  insulas 
(ipse),  et  Norvegiae  meridionalis,  ad  Dröbak  (8.  Loven). 

Tab.  XIV  27  Sige  fusigera  e  Bahusia:  27  Pars  antica  ani- 
malis proboscide  exserta,  aucta.  27  C  Pars  transversalis  resecta,  aucta, 
postice  visa.     27  D  Seta  pedis,  magnitudine  circ.  500:ies  aucta. 


MYSTA  n.  g. 

Corpus  lineare  antice  posticeque  paullum  attenuatum,  subdepres* 
sum.    Lobus  cephalicus  e  basi  lata  angustatus.    Tentacula  4  brevia. 


Digitized  by 


Google 


KORDISKA   HAF8  ANNULATXR.  101 

siiralata,  in  apice  truncato  lobi  cephalici  affixa,  bina  utrinque  alter 
laper  altenim.  Oculi  dao  conspicai,  raediocres.  Cirii  tentacularea 
doo  inieqaales,  subulati,  in  aegmento  prirao  affixi.  Proboscis  exserta, 
loDga,  sabcylindrica,  antrorsam  incrassata,  versus  apicem  papillis  nu- 
iDCTOsis,  ovato-fasiformibus  brevibus,  utrinque  in  ordine  longitndinali 
dispositis,  ornata.  SeUe  capillares  compositae,  articulo  terminali  longe 
attenuato  leviter  curvato,  raargine  concavo  subtilissime  denticulato. 
Appendix  superior  mediocris  lamell^formis,  subverticalis,  extrorsum 
porrecta.  Appendix  inferior  compressa  ovalis.  Pars  setigera  pedis 
apice  rotundato  leviter  inciso.     Cirri  duo  anales. 


Mysta  barbata   n. 

Lobu8  cephalicus  breviter  conicus,  apice  truncato,  longitudine 
ktitodinem  lequans.  Superiores  cirrorum  teutacularium  inferioribus 
dupk)  longiores,  longitudine  latitudinem  corporis  fere  aequantes.  La- 
mell)  appendicis  superioris  suborbiculata,  longitudine  quartam  pariem 
latitodinis  corpons  haud  superans.  Laraella  appendicis  inferioris  ovalis, 
apioe  rotundato,  parte  setigera  pedis  haud  multo  lougior.  Cirri  anales 
sub-cylindrici,  apice  rotundato.  Color  aniraalis  in  spiritu  asservati 
coeroleo-cerasinud,  interdum  pläga  longitudinalis  lata  dilutior  utrinque 
ia  dorso.     Longit.  60 — 70  m.m.,  latid.  cuni  pedibus  2 — 2,5  m.m. 

Uab.:  ad  öras  Bahusite  haud  frequent.  fundo  argill.  prof.  30 — 
60  orgyarum:  ex.  gr.  in  sinn  GuUmareu  (LovÉiN  et  ipse). 

Tab.  XV  34  Mysta  barbata  e  Bahusia:  34  Pars  antica  ani- 
malis,  ancta.  34  B  Pars  postica  cum  cirris  annlibus,  aucta.  34  A 
Proboscis  exserta,  aucta.  34  D  Seta  pedis,  rongnitudine  circ.  500:ies 
aocti;  articulus  terminalis  in  figura  haud  satis  elongatus.  34  C  Pars 
rtaecia  transversalis  aucta  (haud  bene  delineata,  laniina  superior  cum 
pede  nimis  magna). 


ETEONE  (Sav.). 

Corpus  lineare,  antice  posticeque  paullum  attenuatum,  subteres 
Tel  depressiuBculum,  ventre  piano.  Lobus  cephalicus  conicus  vel  conico- 
roiondatus,  apice  truncato,  basi  haud  cordato.  Tentacula  4  brevia, 
»ubalata  utrinque  2  in  apice  lobis  cephalici  aftixa.  Oculi  2  conspicui 
Tel  indistincti.  Cirri  tcntaculares  brevissirai,  utrinque  2.  Proboscis 
exserta  obovata,  plus  minusve  mgosa,  oriiicio  papilla  obtusa  conica 
rigidiuscula  dentiforroi  utrinque  prsedito.  Setae  capillares,  compositse, 
articulo  tenninali  valde  attenuato,  margine  altero  subtilissiroe  denti- 
culato. Appendix  superior  mediocris  vel  minuta,  compressa,  subverti- 
ciKs,  extrorsum  et  retrorsam  porrecta.  Pars  setigera  pedis  apice 
rotondato,  leviter  inciso.  Appendix  inferior  compressa,  parte  setigera 
phis  minusve  longior.     Cirri  anales  duo. 


_J.é  ^ 

Digitized  by 


yGoog$:;ijC^ 


102  A.   J.   MALMGREN. 


Eteone  pusilla  OrrstedP 

Corpus  Autice  posticeque  fere  sequnliter  angustatum,  subteres. 
Lobos  cephalicus  conicus,  multo  longior  qunni  latior.  Oculi  2  con- 
spicui.  Lamella  appendicis  superioris  oblique  obovata,  in  atitica  et 
medla  parte  corporis  partem  setigeram  pedis  tångens,  iu  posteriore 
vero  parte  a  parte  setigera  longe  remota.  Appendix  inferior  o  valls, 
parte  setigera  multo  longior.  Cirri  anales  liueare-fusiformes  elongati. 
I^ngit.  40  m.ra.,  latitud,  cum  pedibus  2  ro.m. 

Hab,:  ad  öras  Bahusite  hand  frequenter  (S.  Loven). 

Tab.  XV  37  Eteone  pusilla  e  Bahusia:  37  Pai-s  antica 
animalis,  aucta.  37  B  Pars  postica  ejusdem,  aucta.  37  C  Pars 
transversalis  resecta,  aucta.  37  C  Pes  e  posteriore  parte  corporis, 
auctus.     37  D  Seta,  magnitudine  500:ie8  aucta. 

Eteone   spetsbergensis  n. 

Corpus  aniice  posticeque  aequaliter  angustatum,  subteres.  Lobus 
cephalicus  brcviter  conicus,  apice  truncato,  longitudine  latitudiiiem  ad 
basin  aequans.  Cirri  tentaculares  brevissimi.  Oculi  haud  conspicui. 
Lamella  appendicis  superioris  oblique  obovata,  partem  setigeram  ntt in- 
gens. Lamella  appendicis  inferioris  obovato-oblonga,  parte  srtiijera 
parum  longior.  Cirri  anales  brcves,  lineari-fusiformes,  facile  dccidul 
Color  dorsi  violaceo-ruber,  linea  dilutiore  lata  medio  dorsi  et  appen- 
dicibus  pallide  griseis  exceptis.  Longit.  80  m.m.,  latitud,  cum  pedibus 
4  m.m. 

Hab.:  ad  öras  Spetsbergiae  usque  ad  Shoal-point  sat  frequenter, 
prof.  20 — 40  orgyar.,  fundo  argillaceo. 

Tab.  XV  38  Eteone  spetsbergensis  e  Shoal-Point  Spets- 
bergiae: 38  Pars  antica  animalis,  aucta.  38  B  Pars  postica,  nucta. 
38  A  Pars  anterior,  cum  proboscide  exserta,  aucta.  38  C  et  38  C 
Pc8  cum  appendicibus,  antice  et  postice  visus,  auctus. 

Eteone   flava  (Fabbicius). 

Nereis  flava  Fabbicius,  Fauna  Groenl.  p.  299. 

Den    gule    Nereide    Fabbicius,    Naturh.  Seisk.  Skr.  p.  168  Tab.  IV 

fig.  8—10. 
Eteone  flava  Öbsted,  Grönl.  Ann.  Dorsibr.  p.  34  fig.  47. 

Corpus  depressum,  sublineare,  antice  posticeque  angustatum. 
Lobus  cephalicus,  brcviter  conicus,  longitudine  latitudinem  sequans. 
Oculi  duo  conspicui.  Superiores  cirrorum  tentacularium  infenoribus 
longiores,  scgmenta  dua  vel  tria  antica  longitudine  nequantes.  Lamella 
appendicis  superioris  minuta  ovato-rotundata,  ad  partem  setigeram 
adpressa.  Appendix  inferior  lineare-oblonga,  apice  oblique  rotundato, 
parte  setigera  multo  longior.  Cirri  anales  brevcs,  subglobosi.  Pro- 
boscis  exserta  valde  rugosa,  rugis  3 — ö  punctatis.  Color  in  spiritu 
asservati  fusco-flavescens.    Longit.  45  m.m.,  latitud,  cnm  pedibus  3  m.ni. 


Digitized  by 


Google 


NORDISKA  HAP8-ANNULATSB.  103 

Hab,:  Prof.  20 — 70  orgyar.  ad  Upernavik  et  Godhavn  GrönlandiaB 
(ämokdsen). 

Tab.  XV  35  Eteoue  flava  e  Grönlandia:  35  Pars  antica 
animalis,  aucta.  35  A  Pars  antica,  cutn  proboscide  maxima  parte 
exserta,  aucta.  35  B  Pars  postica,  aucta.  35  C  Pars  transversalis, 
resecta,  aucta  (minus  bene  delineata).  35  D  8eta,  magnitudine  500:ies 
aucta. 

Eteone  depressa  n. 

Corpus  depressum,  sublineare,  antice  paullo  angustius,  postice 
MBtim  attenuatum.  Jjobus  cephalicus  abbreviato-conicus,  subrotun- 
dstos,  pone  tentacula  utrinque  incisus.  Girri  tentaculares  brevissimi. 
Ocolt  baud  conspicui.  Lamella  appeudicis  superioris  ovato-rotundata, 
tumida  partem  setigeram  pedis  tångens.  Lamella  appendicis  inferioris 
liaesre-ovalis,  apice  rotundato,  parte  setigera  paullo  longior.  Girri 
aiiaics  brevissimi,  subglobosi.  Color  aninialis  viventis  latericius»  io 
spiritu  asservati  plurobeo-chalybeus.  Longit.  80 — 85  ra.m.,  latitud. 
5—6  m.m. 

Hab.:  baud  frequent.  ad  Spetsbergiam,  iu  sinu  Bellsund  (ToRBLL 
et  ipse)  et  ad  Whalers-point  (ipse),  fundo  argillac.  lapidoso,  prof.  20 
—40  orgyar.,  O.  Torell  bauc  etiam  in  Grönlandia  legit  ad  Proven, 
prof.  20—30  orgyar. 

Tab.  XV  36  Eteone  depressa  e  Bellsund  Spetsbergiae:  36 
Pars  antica  animnlis,  aucta.  36  B  Pars  postica  ejusdem,  aucta. 
36  A  Pars  antica  cum  proboscide  exserta,  aucta.  36  G  et  36  C  Pes 
pum  appendice  superiore  et  inferiore,  postice  et  antice  visus^  auctus. 
36  D  Setse  pedis,  magnitudine  circiter  500:ies  aucta. 


Fani.  VI.    NEPHTHYDEA  Gr. 
NEPHTHYS  (Cuv.). 

Corpus  elongatum,  fere  tetragonum,  depressiusculum,  dorso  con- 
vexo,  ventre  piano.  Lobus  cephalicus  quadrangularis  vel  rarius  fere 
s^angularis,  tentaculis  4  brevissimis,  oculis  nullis  conspicuis.  Proboscis 
exserta  subcylindrica,  ovalis  vcl  obovata,  apicem  versus  plerumque 
pspilHs,  in  ordin ibus  longitudinalibus  dispositis,  ornata,  orificio  dua- 
bns  labiis  verticalibus  clauso,  papillis  bifidis  c.  decem  constantibus; 
ramas  exteriör  papiUornm  labiarum  ramo  interiori  longior  et  hunc 
omnino  tegens.  Rami  pedis  valde  distan  tes,  leque  longi,  e  parte 
lamcUosa  et  parte  setigera  constantes.  CiiTUs  rami  superioris  deorsum 
pcndcns,  hamuli  instar  plerumque  curvatus,  appendice  conico-subulato 
extrorsum  porrecto  ad  basin  prceditus.  Ramus  inferior  subtus  cirro 
breve  subulato.  Setee  simplices:  longiores  capillares  media  parte 
paullo  dilatata  subtilissime  serrulatse,  breviores  structura  sat  singu- 
lariter  subloculat»,  subulatse.     Girrus  analis  unus  sub  ano. 


Digiti 


zed  by  Google 


104  A.  J.  MALMOESN. 

Ncphthys   ciliata  (Muell.)- 

Nereis  ciliata  Muellee,  Zool.  Dan.  Tab.  89  iig.  1 — 4. 
Nephthys  borealis  Örsted,  Ann.  Dan.  consp.  p.  32. 

Proboscis  exserta  obovato-subcy lindrica,  ordinibus  21  longitudi- 
nalibus  papillarum  antrorsum  accrescentium  antice  corouato,  supra 
cirro  brevi  ante  papillas,  bis  duplo  vel  triplo  longior.  Numerus 
papillarum  conspicuarum  in  quoque  ordine  5 — 7.  Lamella  rami 
superioris  introrsum  altitudine  accrescens,  parte  setigera  vix  longior, 
lamella  autem  rami  inferioris  partem  setigeram  semper  conspicae 
superans.  Spatium  inter  ramos  ramo  inferiori  altior.  Cirrus  rami 
superioris  extrorsum  curvatus,  incisura  profunda  ab  appendice  basali 
subulato  separatus.  Setae  subulatee  fuscae;  setae  capillares  fragiles, 
media  parte  dilatata  confertim  serrulatae. 

Longit.  205  m.m.;  lat.  cum  pedibus  12  m.m.,  sine  pedibus 
8  m.m.     Spetsbergiae ;  saepissime  tamen  multo  minor. 

Hab,:  fundo  argillaceo,  prof.  20 — 200  orgyar.,  sat  frequ.  ad 
öras  occidentales  et  boreales  Spetsbergite  et  Scandinavice;  Islandi» 
(O.  Torell). 

Tab.  XII  17  Nephthys  ciliata:  17  Ä.  Pars  antica  animalis 
cum  proboscide  exserta,  superne  visa,  aucta.  17  A^  Eadem  pars, 
inferne  visa.  17  B  Pes  resectus,  auctus.  17  C  Setse  magnitudine 
500:ies  aucta:  a  seta  capillaris,  b  et  b*  setee  subulatfe. 


Nephthys  cseca  (Fabr.). 

Nereis  ceeca  O.  Fabricius,  Faun.  Grönl.  p.  304. 

»  »  Nat.   Selsk.  Skr.   V  p.  185  Tab.  IV  Fig. 

24—29. 
Nephthys  margaritacea  Johnston,  1835  Loudon's  Mag.  of  Nat.  Hist. 

VIII  p.  343  f.  33. 
»  »  Ann.  of  Nat.  Hist.  XVI  p.  459. 

Nephthys    ceeca    Örsted,    Grönl.    Ann.  dorsibr.  p.  41  Fig.  73,  74, 

77—86  (excl.  fig.  78!). 
Proboscis  exserta  ovalis  ordinibus  22  longitudinalibus  papillarum 
antrorsum  accrescentium  antice  coronata,  supra  absque  cirro  brevi 
ante  papillas.  Nuraerus  papillarum  conspicuarum  in  quoque  ordine 
c.  5.  Lamella  rami  superioris  magna,  parte  setigera  altior  et  multo 
longior,  ut  etiam  lamella  rami  inferioris.  Hcec  illa  semper  longior 
et  major.  Spatium  inter  ramos  a  cirro  rami  superioris  extrorsum 
curvato  fere  toto  occupatum,  altitudinem  rami  inferioris  haud  vel 
vix  sequans.  Setae  subulatse  ut  in  congeueribus,  capillares  autem 
haud  numerosse  et  sat  longae. 

Longit.  70  m.m.,  lat.  6  m.m.  cum  pedib.  sine  setis;  Grönlandift. 
»      220     »        »  11      »  »  j»  proboscis  exserta 

15  m.m.  Finmarkiae. 


Digitized  by 


Google 


NORDISKA   HAF8-ANKXJLATSR.  105 

Hab.:  Fiomarkiam  in  litore  arenoso,  recessu  maris  relicto,  sat 
frequ.  ex.  gr.  ad  Andersdalen  in  sinu  Balsfjorden  prope  Tromsö  (QoÉs 
et  ipse);  vi  vit  etiam  in  majore  alUtudine  maris  ad  Kariso  (Ipse) 
et  Oxfjorden  (Buck)  Finmarkiee.  £  Grönlandia  specimina  plura  repor- 
tavit  O.  Torell.  Ad  Spetsbergiam  nuraquam  jreperta.  Get.  in  mari 
Britannico  (sec   Johnston). 

Tab.  XII  18  Nephthys  caeca  e  Grönlandia:  18  B  Fes  resectus 
auctus.  18  C  Setae  magnitud ine  500:ie8  auctae:  a  seta  capillaris,  b  seta 
sobulata. 

Nephthys   incisa   n. 

Proboscis  exserta  cylindrica  snblcevia,  papillis  tamen  paucis, 
rainutis.  »gre  visibilibus  coronata,  supra  cirro  breve  prope  marginem 
anticum  Ijamina  rami  superioris  introrsura  altitudine  haud  accre- 
3ceD8  (ut  in  N.  ciliata),  parte  setigera  vix  longior.  Lamina  rami 
inferioris  parte  setigera  nee  altior  neque  longior.  Spatium  inter 
nmos  ramo  inferiori  semper  duplo  vel  triplo  altius.  Cirrus  rami 
sQperioris,  qnam  in  ceteris,  minor,  extrorsum  curvatus.  Setae  capil- 
lares  numerosae,  longse,  leviter  flexuosse,  parte  media  paullo  dilutata 
crebre  serrulatse.  Corpus  brevis,  postice  attenuatum,  lateribus  partem 
versus  posticam  corporis  profunde  incisis  (pedibus  igitur  rauito  magis 
sejunctis  quam  in  N.  ciliata).  Color  lacteus,  antice  supra  marga- 
ritaceo  nitens,  setis  fuscis. 

Longit.  40  m.m.,  latid.  antice  cum  pedibus  sine  setis  5  m.m., 
proboscis  exserta  3^  m.m. 

Hab.:  ad  öras  Bahusise  rarius  8.  Lovi^N,  (ad  Väderöame,  prof. 
60  oigyar.,  fando  argill.)  A.  GoÉs  et  (ad  insulas  Koster)  Jpse. 

Tab.  XII  21  Nephthys  incisa  e  Bahusia:  21 B  Fes  e  an- 
tica  parte  corporis,  auctus.  21 B^  Fes  e  postica  parte  corporis, 
aoctos.  21  C  Setee  magnitudine  500:ies  aucta:  a  seta  capillaris,  b  seta 
sabdata. 

Nephthys  assimilis  Örsted. 

Nephthys  assimilis  Örsted,  Annul.  Dan.  consp.  p.  33,  fig.  93,  100. 
^Nephthys  Hombergi  AuD.  &  M.  Edwards,  Hist.  nat.  littor.  Francc 

n  p.  236  Tab.  6  B  fig.  1—6.  —  non  Blainyhae,  Diet.  d.  Se. 

nat.  Tom.  67  p.  483,  Chetop.  Tab.  18  fig.  1. 

Proboscis  antice  papillis  coronata.  Fars  lamellosa  rami  super- 
ioris extrorsum  altitudine  decrescens,  parte  setigera  longior.  Fars 
l^Uosa  rami  inferioris  parte  setigera  altior  et  duplo  longior,  fere 
liacaris,  apice  oblique  rotundata.  Spatium  inter  ramos  ramo  inferiori 
d^plo  altior.  Cirrus  rami  superioris  extrorsum  curvatus,  ad  basin 
profunde  incisus.  Setse  capiliares  longse,  sat  numerosse,  parte  dila- 
^ta  confertim  serrulatse,  fragiles.  Latera  corporis  haud  profunde 
ioeisa. 

Longit.  60  m.m.4  lat.  4  m.m.  cum  pedibus. 


Digiti 


zed  by  Google 


106  A.  J.   MALMGREN. 

Hah. :  ad  öras  Bahusise  rarius  S.  LortN  et  (ad  Väderöarne) 
Q0É8.     Get.  in  freto  codano  (Öbstsd). 

Tab.  XII  19  Nephthys  assimilis  e  Bahusia:  19  B  Pes 
resectus,  auctus.  19  C  Setee,  magnitudine  500:ie8,  aucta,  a  seta  ca- 
pillaris,  b  seta  subulata. 


Nephthys  longisetosa  Örsted. 

Nephthys  longisetosa   Öbsted,   Grönl.  Ann.   Dorsibr.   p.  45  Tab.  VI 
fig.  75  et  76. 
»  Särs,    Eeise    i    Lofoten    og    Finmarken    1849 

p.  88. 

Proboscis  exserta  obovato-subcylindrica  ordinibus  papillarum  14 
lougitudinalibus  antrorsuin  accrescentium  autice  coronata.  Numerus 
papillarum  conspicuarum  in  quoque  ordine  5—7.  Pars  lamellosa 
rami  superioris  extrorsum  altitudine  accrescens,  parte  setigera  haud 
lougior.  Pars  lamellosa  rami  inferions  parte  setigera  subacuminata 
subbrevior.  Spatium  inter  ramos  altitudinem  rami  inferioris  vix 
superans,  a  cirro  rami  superioris  introrsum  convoluto  fere  toto 
occupatum.  Setee  capillares  numerosce,  fuscte,  longitudine  altitudinem 
pedis  fere  superantes,  leviter  flexuosee,  parte  media  dilatata  haud 
erebre  serrulatae.     Cirrus  analis  facile  deciduus. 

Longit.  70  m.m.,  lat.  cum  pedibus  7  m.m.,  proboscis  exserta 
5  m.m.;  specimina  etiam  multo  majora  spctsbergensia  examinavi. 

Hab.:  haud  frequent.  ad  öras  Spetsbergiae,  Cross-bay  (GoÉs  et 
Smitt),  Storfjorden  (ipse),  prof.  20 — 80  orgyar.,  fundo  argillaceo,  et 
Finmarkiee,  Ramfjorden  et  KalQorden  (GoÉs  et  ipse);  cet.  Gröulandis 
(sec.  Örsted). 

Tab.  XII  20  Nephthys  longisetosa  e  Finmarkia:  20 B  Pes 
resectus,  auctus.  20  0  Setse  magnitudine  500:ies  aucta:  a  oeta  capil- 
laris,  b  seta  subulata. 


Fara.  VII.    LYCORIDEA  (Sav.)  Gr. 

rr 

Hos  de  skandinaviska  arterna  af  Heteronereis  Orst.  har  jag 
redan  for  längre  tid  sedan  blifvit  uppmärksam  på  att  könen  äro 
alltid  åtskilda,  att  individerna  nästan  alltid  äro  försedda  med 
generationsorganer  och  vanligen  fullproppade  af  ägg  eller  zoosper- 
roer,  samt  att  könsolikheten  alltid  är  förenad  med  yttre  olikheter 
i  kroppens  organisation,  som  hos  de  två  arter  jag  företrädesvis 
haft  tillfälle  att  undersöka  äro  antingen  alldeles  desamma  eller 
fullkomligt  analoga.  Hos  Heteronereis  grandifolia  har  hannen  all- 
tid 16  fotförande  segmenter  i  främre  kroppsdelen,  men  honan  har 


Digitized  by 


Google 


NORDISKA   HAPS-ANNUIATER.  lOT 

alltid  19,  och  hos  Heteron.  fucicola  Örst.,  som  måhända  är  iden- 
tisk med  Nereis  lobulata  ÅUD.  et  M.  Edw.,  förekommer  hos 
hannen  alltid  endast  15  segmenter  i  främre  kroppsdelen,  medan 
bos  honan  finnas  regelbundet  21  i  samma  kroppsdel.  Hos  båda 
arterna  åro  de  bladlika  delarne  på  bakre  kroppsdelens  fötter 
mycket  mindre  hos  honan  än  hos  hannen,  fotens  ryggtråd  i  bakre 
kroppsdelen  är  ondertill  alltid  försedd  med  en  rad  vårt  lika  små 
knölar  hos  hannen  men  hos  honan  är  den  alldeles  slät;  fotens 
ryggtråd  på  de  sex  första  segmenterna  i  den  främre  kropps- 
delen är  hos  hannen  alltid  uppsvälld,  antingen  vid  basen  såsom 
hos  Heteron.  grandifolia,  eller  nedanför  spetsen  såsom  hos  Hete- 
ron. fucicola,  men  hos  honan  är  den  jemntjock  och  trådlik  såsom 
på  de  öfriga  segmenterna.  Kroppen  är  äfven  vanligen  bredare 
och  mera  jemnbred  hos  honan  än  hos  hannen. 

I  de  stora  olikheter  hos  könen,  som  jag  nyss  berört,  och 
deu  skarpa  åtskilnaden  emellan  don  främre  och  bakre  kropps- 
delens organisation,  finner  man  en  så  stor  öfverensstäramelse,  eller 
åtminstone  en  så  påfallande  analogie  med  hvad  man  har  sig  be- 
kant om  slägtdjuren  hos  genera,  hvars  arter  fortplanta  sig  genom 
fullstäodig  generationsvexel,  att  man  måste  antaga  att  samtliga 
till  Orsteds  genus  Heteronereis  hörande  aiter  endast  äro  slägt- 
efler  könsdjur  i  hittills  obekanta  generationsserier  af  fullständig 
generationsvexel.  —  Ar  denna  slutsats,  såsom  jag  tror,  rigtig,  äro 
W  tTungna  att  göra  oss  den  frågan,  hvilka  äro  ammor  till  dessa 
slagt-  eller  könsdjur?  På  denna  fråga  kan  jag  endast  svara  med 
en  förmodan.  Då  några  arter  af  Nereis  och  Nereilepas  i  många 
afseenden  stå  närmast  Heteronereis,  antager  jag  att  ammorna 
till  Heteronereis-arterna  äro  att  söka  inom  dessa  genera.  Tyvärr 
saknas  änna  hvarje  factum  för  bestyrkande  af  denna  förmodan, 
och  det  kan  derföre  anses  öfverflödigt  att  ännu  våga  en  gissning 
pt  någon  af  de  många  arterna.  Likväl  är  öfverensstämmelsen 
niellan  Nereis  pelagica  och  Heteronereis  grandifolia  i  många  fall 
si  påfallande,  att  jag  anser  dem  tillhöra  samma  generationsserie. 
Heteronereis  fucicola  åter  synes  mig  kunna  förenas  med  Nereilepas 
våriabiKs  Örst.  till  en  generationsserie. 


Digitized  by 


Google 


106  k,  J.   MALlfOBXN. 

HETERONEREIS  (Örst.  p.  p.)  Char.  emend. 

Corpus  lineare,  ex  duabus  partibus  valde  diffonnibus  coasiaus : 
pars  antica  subteres,  pedibus  brevibus  absque  lamellis,  setis  com- 
positis,  falcatis  et  spinösis,  pars  postica  vero  depressa,  lateribus 
profunde  incisis,  pedibus  lamellis  praeditis,  setis  compositis  solimi- 
modo  cultratis.  Proboscis  exserta  maxillis  duabus  validis  crenulatis 
et  nodulis  comeis  dentiformibus  numerosis  gregatim  dispositis,  nigre- 
scentibus  armata.  Lobus  cephalicns  e  basi  lata  subrectangulari 
conico-attenuatus,  apice  truncato.  Oculi  4  in  postica  parte  lobi 
cephalici.     Cirri  anales  duo  sat  lougi  sub  ano. 

Genom  den  begränsning  jag  här  oFvan  gifvit  åt*  detta  genus, 
hafva  af  de  nordiska  arterna  Heteronereis  longissima  Johnst. 
(—Heter,  paradoxa  Örst.)  och  Heteronereis  fucicola  Örsted 
blifvit  uteslutna,  emedan  de  rättast  böra  föras  till  hvar  sitt  egna 
genus.  Heteronereis  longissima  utmärker  sig  förutom  genom  från- 
varon af  de  talrika  och  små  horntänderna,  som  äro  gruppvis  for- 
delade  öfver  proboscis  hos  arterna  af  vårt  genus  Heteronereis, 
äfveu  genom  helt  annorlunda  bildade  fötter,  och  derigenom  att  i 
främre  kroppsdelen  förekomma  endast  setse  spinosae  samt  i  bakre 
kroppsdelen  set»  spinosae  tillsammans  med  setsB  cultratsB.  Hete- 
ronereis fucicola  åter  utmärker  sig  genom  helt  annorlunda  bildad 
hufvudlob,  och  såsom  det  tyckes  äfven  genom  frånvaron  af  de 
små,  gruppvis  ställda  tänderna  på  proboscis,  medan  borsten  äro 
sådana  som  hos  vårt  genus  Heteronereis. 

Heteronereis  grandifolia  (H.  Eathke). 

Nereis  grandifolia  H.  Eathke,   1840  No  v.  Act.  Acad.  C.  L.  C.  uat. 

cur.  XX  p.  155  Tab.  VII  lig.  13,  14. 
Heteronereis  arctica  Örsteb  (p.  p.)  Grönl.  Ann.  dorsibr.  p.  27  Fig. 

68,  70. 
?  Nereis  renalis  Johnston,  1840,  Ann.  ot  Nat.  Hist.  V  p.  176. 
Heteronereis  grandifolia  Leuckart,  Archiv  f.  Naturg.  1849  I  p.  207. 


Heteronereis    assimilis  Örsted,    Grönl.  Ann.  dorsibr.  p.  28  fig.  54» 

61,  72. 
Heteronereis  arctica  Öksted,  ibidem  p.  27  (p.  p.),  fig.  Öl  (P)i  66. 


Digitized  by 


Google 


NORDISKA  HAV8-AMNin«AT£R.  109 

Ma».  Pars  antica  corporis  subteres,  B^fmentis  pedibus  instru- 
ctia  16,  lin^lis  pedum  ovato-oblongis  apice  rotandatis,  cirro  dor- 
saali  filifonne  Iseve  in  6  segpmentis  anticis  basin  versus  turaido,  setis 
spinosis  et  falcatis.  Pars  postica  corporis  paullo  latior,  se^entis 
pidibus  instructis  54 — 60  (an  pluribus?),  cirro  dorsuali  filiformi 
subtus  crenato,  lamella  cristseforme  pone  insertionem  cirri  dorsualis 
et  lamella  rami  inferioris  ovato-reniforme  multo  majoribus  quam  in 
femina,  setis  omnibus  coltratis. 

Femina  differt  a  mare  notis  sequentibus:  Pars  antica  corporis 
Jegmcntis  pedibus  instructis  19,  lingulis  pedum  abbreviato-rotun- 
datis,  cirro  dorsuali  filiformi  in  6  segmentis  anticis  baud  tumido  ad 
basin.  Pars  postica  corporis  segmentis  pedibus  instructis,  50 — 60 
(an  pluribus?),  cirro  dorsuali  filiformi  subtus  Isevi,  hand  crenato, 
lamella  cristseformi  pone  insertionem  cirri  dorsualis  et  lamella  rami 
inferioris  ovato-reniformi  multo  minoribus  quam  in  mare.  Corpus 
sspe  latius  et  magis  depressum  quam  in  mare. 

Color  animalis  viventis  utriusque  generis  laete  coeruleus,  in  spi- 
ritu  coeruleo-pallescens,  sub-cupreus,  vel  pallide  grisens. 
0^  Long.  65  m.m.,  lat.  antice  7  m.m.,  postice  10  m.m.  cum  pedibus 

sine  setis. 
9      »      75      »  »        12      »  i>        12      »  » 

?      »      80      »  »        12      »  »        12      »  » 

Hab.:  in  maribus  Spetsbergiae  (Loven  et,  ad  Smeerenberg, 
Ipse),  Qronlandiae  (O.  Torell  et  Amondsrn)  et  ad  öras  occidentales 
et  boreales  Norvegise  (Bergen — Finmarki»  Lovén  et,  ad  Tromsö, 
ipse).  —  Get  ad  Islandiam  (Leuckart)  et  Britanniam?  (Johnston). 

Tab.  XI  15  9  et  16  B,  C,  c^  Heteronereis  grandifolia  e 
Spetsbergia:  15  Pars  anterior  feminse,  cum  proboscide  exserta,  supra 
visa,  ancta.  15  A  Proboscis  ejusdem  animalis,  subtus  visa,  aucta. 
15  B  Pes  resectus  e  antica  parte  corporis  feminse,  auctus.  15  B' 
Pes  resectus  e  postica  parte  corporis  feminae,  auctus.  15  C  Setse 
feminae  magnitudie  500:ies  aucta:  a  et  c  e  parte  antica  corporis, 
^  e  postica  parte  corporis.  16  B  Pes  resectus  maris,  spetsbergensis, 
«  antica  parte  corporis,  auctus.  16  B'  Pes  ejusdem  maris  e  po- 
^iica  parte  corporis,  auctus.  16  C  Setse  ejusdem  maris  magnitudine 
c.  500:ics,  aucta.  —  Fig.  16  et  16  A  tab.  XI,  a  Lovén  et  Kinberq 
(^mmanicatae,  marem  novse  speciei  Bahusiensis  representant. 

Grube  har  i  Middendorff's  Sibir,  Reise  II:  1  p.  11  Tab. 

I  fig.  7  a  beskrifvit  en  art  från  Ochotska  hafvet  under  namn  af 

^ereis  arctica,  som  han  ansett  vara  identisk  med  Örsteds  He- 

^onereis  arctica  från  Grönland.    Detta  är  dock  bevisligen  ett 

alldeles  origtigt  antagande.    Det   mindre   af  de  två  af  Grube 

l>^krifna  exemplaren  hade  nemligen  27  segmenter  i  främre  kropps- 

<)^eQ  samt  inalles  97,  ehuru  endast  1  tum  10  lin.  långt,  och  kan 

'  ^d&Q  derföre  på  intet  vis  fSras  till  Örsteds  Heteronereis  arctica. 


Digitized  by 


Google 


110  A.  J.  MALMORIN. 

som  är  follkomligt  identisk  med  vår  U.  grandifolia.  Men  rygg- 
cirrens  basalled  hos  detta  af  Grube  undersökta  exemplar  hade 
dessatom  efter  37  segmentet  en  så  egendomlig  skapnad,  att  det 
till  och  med  kan  ifrågasättas  om  detta  djur  ens  hör  till  genos 
Heteronereis,  såsom  vi  begränsat  det  Emellertid  kallar  jag  detta 
djur,  hvaraf  äfven  en  fot  är  afbildad  I.  c.  Tab.  1  fig.  7,  tillsvi- 
dare Heteronereis  Middendorffi,  anmärkande  blott  att  den  afbil- 
dade  foten  synes  hafva  tillhört  en  hanne.  —  Det  andra  af  Grube 
undersökta  exemplaret,  som  ehuru  3  tum  långt  hade  blott  76 
segmenter,  af  hvilka  29  tillhörde  den  främre  delen  af  kroppen, 
är  likaledes  till  arten  säkert  skild  från  Orsteds  Heteronereis 
arctica,  och  enligt  all  sannolikhet  äfven  från  vår  Heteronereis 
Middendorffi. 

(Forts.) 


Digitized  by 


Google 


111 

SkiikDr  tiU  Yetenskaps-Al^a^mi^Bs  liUtotek. 

(Forls.  fr.  sid.  2). 

Från  K,  Statistischea  Bureau  t  Berlin, 

DoTE,    H.    W.    Die  Witterungserschciniingen  des  nördl.  Deutsclilnnds 
1858—1863.  Berl.  18C4.  4:o. 

Från  K»  K.  Akadeinie  der  Natur/orscher  i  Dresden. 
Nova  Acta.  T.  31. 

Från   Wetterawache  Gesellschaft  i  Hanau. 
Jahresberichte   1861—63. 

Från  Miniater-Residentm  Hr  Orefoe  C,  E,  Piper. 

Astronomical  and  raeteorologicnl  observations  made  by  the  U.  S.  naval 
Observatory  1861.  Wash.  1862.  4:o. 

Från  Förfcdtaren, 
Pechméja,  A.  I/Oeuf  de  Kneph,  Bucharest.  1864.  8:o. 

Från  Utgifvaren, 
Arcbiv  fur  Knnde  von  Russland,  Bd.  23 1  2,  3. 


Digitized  by 


Google 


STOCK  HOLM,    1865.      P.   A.   NORSTEDT  &  SÖNBR. 


Digitized  by 


Google 


ÖFVERSIGT 


KONGL  VETENSKAPS-AKADEMIENS 

FÖRHANDLINGAR. 


Arg.  22.  1865.  JUs  2. 


Onsdngen  den  8  Februari 


Hr  BoHEMAN  meddelade  iakttagelser  rörande  Neuropterernas 
systematik  och  metamorfos,  och  redogjorde  för  en  af  Kyrko- 
herden H.  D.  J.  Wallengren  insänd  uppsats:  ** Ytterligare 
bidrag  till  kännedomen  om  Sveriges  Neuroptera"  *,  samt  för  en 
af  D:r  C.  Stål  inlemnad  afhandling:  "Homoptera  nova  vel  minus 
cognita."  * 

Br  Andersson  framställde  i  korthet  planen  att  i  det  bo- 
taniska Riks-Museum  ordna  en  ekonomisk-botanisk  afdelning, 
och  förelade  tvenne  till  Museum  gifna  skänker:  Professor  BiJCH- 
NERS  efterbildningar  af  Europas  vigtigaste  ätliga  och  giftiga 
svampar,  förärade  af  Konsuln  J.  W.  Smitt,  samt  Adjunkten  R. 
Fristedts:  '^Sveriges  farmaceutiska  vexter",  andra  fascikeln,  för- 
ärad af  utgifvaren. 

Af  Hr  Ångström  och  Adjunkten  R.  Thalén  hade  blifvit 
inlemuad  en  af  dem  gemensamt  författad  afhandling:  *'0m  de 
Fraoenhoferska  lineerna,  jemte  teckning  af  den  violetta  delen 
af  solspectrum",  hvilken  remitterades  till  Frih.  Wrede  och  Hr 
Edlund. 

Akademien  beslöt,  i  enlighet  med  Komiterades  enhälligt  af- 
gifna  förslag,  att  öfverlemna  det  Letterstedtska  priset  för  utmärkt 
originalarbete  eller  vigtig  upptäckt  åt  Kammarjonkaren  W.  v. 
Wright  och  Professoren  C.  J.  Sundevall,  för  det  ichthyolo- 
giska  arbetet:  "Skandinaviens  Fiskar,  målade  efter  lefvande  exem- 
plar och  ritade  på  sten  af  W.  v.  Wright,  med  text  af  B.  F. 

(£\- 

Digitized  by  VfiiOQQlC 


114 

Fries,  C.  U.  Ekström  och  C.  J.  Sundevall'',  af  hvilka  Fries 
och  Ekström  med  döden  afgått.  Det  Letterstedtska  priset  för 
utmärkt  öfversättning  af  förtjenstfull  skrift  tillerkände  Akadeiuien 
Hr  Carl  Kullberg  för  öfverflyttandet  till  vårt  modersmål  af 
Tasso*s  "Befriade  Jerusalem." 

Af  Letterstedtska  donationsmedlen  till  serskilt  magtpålig- 
gande  vetenskapliga  undersökningar  tillade  Akademien  Läroverks- 
Adjunkten  T.  O.  B.  N.  Krok  500  R:dr,  »tt  användas  för  en 
undersökning  nästinstundande  sommar  af  Osteisjöns  Algflora,  med 
serskilt  afseende  på  dess  förhållande  till  Vesterhafvets. 

Praeses  tillkännagaf,  att  Akademien  bland  sina  ledamöter  af 
åttonde  klassen  genom  döden  förlorat  Direktören  m.  m.  A.  Lund- 
ström, och  f.  d.  Stats-Rådet,  General-Tull-Direktören  m.  m.  J. 
F.  Fåhr^us. 

Följande  skänker  anmältes: 

Till  Veteuskaps-Akademiens  Bibliothek. 

Från  K.    Vetenskaps-  och    Vitterhets-Samhället  i  Göteborg. 
Handlingar.     Ny  Tidsföljd,  TI.  9. 

Från  K.   Universitetet  i  ChHstiania. 

Nyt  Magazin  for  Naturvideiiskjiberne,  Bd.  13:  4. 
Thuesen,    J.     Beietnin^r    om    Fisktii-Udstillingen    i    Aalesund    1864. 
Chia.   1864.  8:o. 

Från  Royal  Sodety  i  London. 

Philosophical  Transrictions,  Vol.  154i   1,  2. 

Proceedings,  N:o  67 — 69. 

Astronomical  observations  made  at  Greenwich  1862. 

Från  Observatoriet  i  Cambridge. 
Astronomical  Observations,  Vol.  20. 

Från  Magnetiska  Observatoriet  i  Toronio. 

Abstracts  of  meteorological  observations  1854 — 59,    Toronto  1864.  4:o. 
Results  of  meteorological  observations,   1860 — 62.    Ib.  1864.  4:o. 
Abstracts  of  magiietical  observations,  1853—55.    Ib.  1863.  4:o. 

(Forls.). 


Digitized  by 


Google 


115 


Krkisk  förteckning  öfver  Skandinaviens  Hafs-Bryozoer. 
Af  F.  A.  Smitt. 

[Moddelad  den  12  October  IBiU.j 
Tafl.   XVI. 

I. 

Tribus  INFUNDIBULATA  (Gkrvais). 

Ordo   Cyclostomata  (Busk). 

(Centrifuginea,  (D*orb.). 

Subordo  Radicellata  (D'Orbigny). 

(==  Articulata,  B.SK.). 

Fninilia    CUISIEiE. 
Les  Cnsiea  (Milne-Edwards)  =  6V/5J*arfa'  (IVOrbigny). 
Char:  Coenoecia  erecta,  ramosa,  articuliita,  radicata. 

Crisia   (Lamouroux,   1812). 

Sertularia  (pars)  Linné.  —  Cellularia  (pars)  Pallas.  —  Cellaria 
(pars)  Solander.  —  Crisia  (pars)  et  Eucratea  (pars)  Lmrx,  Cuvier. 
—  Cellaria  (pars)  et  Tibiana  (pars)  Lamarck.  —  \Tihiana  (genus 
parum  notum)  Lam.  Anim.  s.  Veit.,  ed.  1,  t.  2,  p.  149,  n.  2  (1816); 
d  2,  t.  2,  p.  206  (1836);  Lmrx.  Polyp.  Cor.  flex.,  p.  217  (1816), 
Exp.  Metbod.  p.  16  (1821);  Sciiweioger,  Boob.  auf  Naturh.  Reisen, 
tab.  VIII  (1819),  Handb.  Naturs,  skelett),  un^egl.  Thiere,  p.  425 
(1820);  Blainvillb,  Diet.  d.  Se.  Nnt,  t.  LX,  p.  433  (1830);  Lister, 
Pliil  Träns.  1834,  p.  385].  —  Falcaria  (pars)  Oken.  —  Crisia  et 
Euaraiia  (pars)  Flemino.  —  Unicellaria  et  Crisia  (et  Tibiana), 
Blainv.  —  Crisia  et  Crisidia,  M.  Edw.,  Johnston.  —  Crisia,  Uni- 
crisia,  Bicrisia,  Crisidia,  Filicrisia,  D'Orb. 

Forma   1.     Crisia  comuta  (Lin.). 

Char:    Zoooecia ')    incurva,     majorem    vel    maxiraam    ad    partein 
libera,  vicissim  in  alterum  vel  alteram  latus  se  inclinantia. 
a:  sine  cornibus. 

Syn:  Crisia  geniaäata,  M.  Edw.,  Ann.  des  So.  Nat.,  sér.  2, 
Zool.,  t.  IX,  p.  197,  tab.  6,  f.  1,  1*,  l',  1*  (1853);  Johnst..  Brit. 
Xooph.,  ed.  2,  p  286  (1847);  Gray,  List  of  Brit.  Mus.,  part  1, 
Brit.  Rad.,  p.  136  (1848);  I)*Orb.  (Filicrisia)  Pal.  Franc.  Terr.  Gret., 
t  V,  p.  604  (1852);  Landsborough,  Pop.  Hist.  of  Brit.  Zooph  ,  p. 
283  (1852);  Gosse,  Dev.  Coast,  p.  435  (1853);  Särs,  Nyt.  Mag.  f. 
Natury.,  B.  7,  p.  379  (1853). 

')  Hoc  Terbo  pro  celli*  aliorum  utimur. 

Ö/rfrs.  nf  K.    Vel-Akad.  Förhamli.,  1865,  No  2. 


Digiti 


zed  by  Google 


116  F.    A.    SMITT. 

fi:  cornttfa,  ^ 

Syn:  Cornllina  cellifera,  minutissim»,  falcatfl,  et  cnistata,  CeUali*^ 
capricorniforraibus  simplicibus,  vesiculas  gerens  Ellis,  Corall.,  tab. 
XXI,  fig.  c,  C  (ed.  angl.,   1755,  p.  42),  (ed.  gäll,  1756,  p.  57). 

Sertularia  cornuta,  Lin.  Syst.  Nat.,  ed.  X,  p.  810  (1758);  ed. 
XII,  p.  1:516  (1767);  Sol.  (Cellaria)  Zoopb.  coll  by  Ellis,  p.  25 
(1786);  BRUGUifcRES  (Cellularia)  Encycl.  Méthod.,  Vers,  t.  1,  p.  442 
et  453  (1792);  Esper  (Sertularia)  Pflaiiz.-nth.  Sert  tab.  XIX,  f.  1 
(1791)  (Eucratea)  text  t.  3,  p.  252  (1830?);  Bosc  (CeUaria)  Hist. 
nat.  d.  Vers,  t.  3,  p  111  (1802);  Lmrx.  (Eucratea)  Soc.  Phil.  1812, 
II.  63,  p.  136;  Pol.  flex.  p.  149  (1816),  Exp.  Méth.  p.  8  (1821); 
Lam.  (CeUaria)  An.  s.  Vert.,  éd.  1,  t.  2,  p.  139  (1816);  éd.  2,  i.  2. 
p.  187  (1836):  Okkn  (Falcaria)  Lehrb.  Naturgesch.,  Zool  Abth.  2, 
p.  91  (1816):  Risso  (Eucratea)  Eur.  Méiid.  t.  5,  p.  319  (1826); 
Flmng.  (Eucratea)  Brit.  Anim.,  p.  541  (1828);  Cuvier,  (Eucratea) 
Regne  Ariimal,  éd.  2,  t.  3,  p.  303  (1829);  Guérin-Meneville 
(Eucratea)  Icon.  du  Begne  Anima)  de  Cuvier,  t.  10,  Zooph.,  p.  22, 
tab.  22,  f.  4,  4'  (1829—1844):  Blainv.  (Unicellaria)  Diet.  d.  8c. 
nat,  t.  60,  p.  426  (1830);  Templeton  (Eucratea)  Loud.  Mag.  Nat. 
Hist.,  t.  9,  p.  469  (1836);  Johnst.  (Crisia)  Brit.  Zooph.,  cd-  1,  p. 
260,  tab.  30.  f.  1,  2  (1838);  M.  Edw.  (CHsidia)  Ann.  d.  Se.  nat, 
ser.  2,  Zool.,  t.  9,  p.  204,  tab.  8;  f.  2,  2',  2**  (1838);  [I.\ssall 
(Crisia)  Ann.  Mag.  Nat.  Hist.,  vol.  6,  p.  170  (1841);  Thompson 
(Crisia)  Ann.  Mag.  Nat.  Hist,  vol.  10,  p.  23  (1842):  CoucH 
(Crisia)  Corn.  Fauna,  t.  3,  p.  97,  tab.  17,  f.  4  (1844);  Johnst. 
(Crisidia)  Brit.  Zooph.,  ed.  2,  p.  287,  ^g.  63  in  pag.  283.  tab.  50, 
f.  1,  2  (1847);  Gray  (Falcaria)  Brit.  Mus.  Rad.  p.  137  (1848); 
Landsborougb  (Crisidia)  Prop.  Hist.  Brit.  Zooph.,  p.  284  (1852): 
1)'0rb.  (Crisidia)  Pal.  franc,  Terr.  Crét,  t.  5,  p.  603  (1852);  Gosse 
(Crisidia)  Dev.  Coast,  p.  435  (1853);  Ålder  (Crisidia)  Trans.  Tyne- 
side  Nat.  Field-Club  1857,  p.  46  (sep.);  Hincks  (Crisidia)  Änn. 
Mag.  Nat.  Hist.,  ser.  3,  vol.  9,  p.  470  (1862). 

Cellularia  falcata  Pall.,  Elencb.  p.  76  (1766);  ed.  germ.  Wil- 
KEN8,  p.    111    (1787). 

Eucratea  appendiculata,  Lmrx.   Exp.   Méth.  p.  8  (1821). 

Crisia  setacea,  CoucH,  ZooJogist,  2,  1096  (sec.  Johnst.)  Sabs 
(Crisidia)  Nyt.  Mag.  f.  Naturv.,  B.  7,  p.  387  (1853). 

Hab:  in  mari  mediterraneo  (C.  cornuta  sec.  D'Orb.)  et  in  mnribus 
Britanniam  et  Hiberniam  (sec.  Ellis,  Johnst.,  ceteros),  Galliani  (sec. 
M.  Edw.  et  ceteros),  Bahusiam  (LovIbn,  Mus.  Holra.),  Norvegiam  (sec. 
Särs)  affluentibus,  plantis  marinis  prieeipue  affixa;  forma  cornuta 
saepius  e  profundo  arcessita. 

Forma  2.     Crisia  producta  (icon.  nostr.  figg.  4,  5.  6). 

Char:  Zoooecia  plus  minus  recta,  elongata,  apertune  fere  sursum 
directae;  ceterum  forma  inter  preecedentem  et  sequeutem  medium 
tenens. 

Hab:  in  mari  Bahusiam  afifluente. 


Digitized  by 


Google 


KRITISK    FÖRTECKNING    ÖFVER  8KANDIN.   HAFS-BRYOZOER.     117 

Forma  3.     Cri$ia  ebumea  (Lin.). 

Cftar:  Zoocecia  plus  minus  incurva,  alternantia,  maxirnain  ad  partem 
cooiiata;  apertune  plus  minus  antrorsum  directae. 
a:  dne  comibm. 
Syn:   CoralUna  ceWfera  minima,  fragiUs   ramosa,  et  VesiaiU/era, 
colore  ebumeo,   Cellulis  tubiformibtis  conjunctis,  paulttm  arcuatis,  et  /ere 
opjxmtis,  Ellis,  Cor.  iab.  XXI,  figg.  a,  A  (ed.  angl.  p.  39),  (ed.  gäll. . 
p.  64). 

Sertitlaria  ebumea,  LiN.,  Sy  st.  Na  t,  ed.  10,  p.  810;  ed.  12,  p. 
1316;  Pall.  (Celhdana)  Elench.  p.  75;  ed.  gerra.  Wilkens  p.  110; 
Cayolini  {Sertolara  davorio)  Mem.  d.  Pol.  Mar.,  p.  240,  tab.  9,  f.  5, 
6  (1785);  ed.  Sprrngel,  p.  112,  tab.  9,  f.  5,  6  (1818):  Sol. 
(Vellaria)  Zooph.  Ellis.,  p.  24;  Brug.  (Cellularia)  Ene.  Méth.,  Vers., 
t.  1,  p.  442  et  452;  Bosc  (Cellaria)  Vers.,  t.  3,  p.  111;  Jameson 
(Sertularia)  Mem.  Wern.  Soc.  Vol.  1,  p.  565  (1809);  Lam.  (Cellaria) 
An.  s.  Vert.,  éd.  1,  t.  2,  p.  138;  éd.  2,  t.  2,  p.  184;  Lmrx.  (Crisia) 
Pol  flex.  p.  138;  Exp.  Méth.,  p.  6;  Flmng.,  Brit.  An.,  p.  540; 
Cdvier,  Régue  An.,  ed.  2,  t.  3,  p.  302;  Blainv.  Diet.  d.  8c.  nat., 
t.  60,  p.  424;  Templeton,  Loud.  Mag.  Nat.  Hist.,  Vol.  9,  p.  468; 
JoHNST.,  Brit.  Zoopli.,  ed.  1,  p.  262,  tab.  30,  f.  3,  4;  ed.  2,  p.  283, 
%  62  in  pag.  283,  tab.  50,  f.  3,  4;  Hassall,  Ann.  a.  Mag.  Nat. 
Hist.,  vol,  6,  p-  170;  Mac-Gillivray,  ibid.,  vol.  9,  p.  466  (1842); 
Hyndman.  ibid.,  vol.  10,  p.  20  (1842);  Couch,  Corn.  Fauna,  t.  3, 
p.  99;  Reii),  Ann.  a.  Mag  Nat.  Hist.,  vol.  16,  p.  385  (1845);  V. 
Ben.,  Rech.  sur  TAnat.  etc.  des  Bryozoaires,  Mém.  Brux.,  vol.  18, 
p  28,  tab.  3,  f.  12—16;  D'Orb.,  Pal.  franc,  Torr.  Crét.,  t.  5,  p. 
598;  Gosse,  Dev.  Coast,  p.  435;  Särs,  N.  Mag.  f.  Nat.,  B.  7,  p.  379; 
Ålder,  Träns.  Tyne-side  Nat.  Field-Club,  1857,  p.  46  (sop);  ibid. 
1863,  p.  289;  Hincks  Ann.  a.  Mag.  Nat.  Hist.,  ser.  3,  vol.  9, 
p.  470. 

^i:  comuta, 
Crisia    eburnea,    M.   Edw.,    Ann.   d.   Se.    uat.,   sér.  2,  Zool.  t.  9, 
p.  198,  tab.    6,   f.   2,   2*,  (esedein    figurae  in  Cuvier,  Régne  Animal, 
Zooph.,  tab.  73,  f.  2,  2'). 

C,  aculeata,  Hass.,  Ann.  a.  Mag.  Nat.  Hist..  vol.  6,  p.  170,  tab. 
7.  f.  3,  4  (1841);  ibid.,  vol.  7,  p.  366;  Jounst.  Brit.  Zooph.,  ed.  2, 
p  285;  Gray,  Brit.  Mus.,  Bad,  p.  136;  BusK,  Rep.  Brit.  Assoc,  1859, 
p.  146. 

Hab:  in  mari  roediterraneo  (see.  Cavolini  et  ceteros)  et  in  ma- 
rib«8  Galliam  (M.  Edw  ,  cett.),  Britanniam  et  Hibemiam  (JouNST.  cett), 
Bahusiam,  Norvegiam,  Insulas  Spetsbergenses  (Mus.  Holm.)  (Califomiam 
*ec.  JoHNST.)  affluentibus. 

Forma  4;  Crisia  dentictilata  (Lamarck). 

Char:  Zoooecia  plus  minus  recta,  fere  tota  lougitudine  connata; 
apertune  antrorsum  directae. 

CeUaria  denticulata,  Lam.  An.  s.  Vert.,  ed.  1,  t.  2,  p.  137;  éd. 
2,  t.  2,  p.  182;  M.  Edw.  (Crisia)  Ann.  d.  Se.  nat.  sér.  2,  Zool.,  t.  9, 
P.  201,  tab.  7,  f.  1,  1',  l^  ';   Johnst.  Brit.  Zooph..'ed.  2,  p.  284,  tab. 


Digitized  by 


Google 


118  P.    A.    SMITT. 

50,  f.  5,  6;  (JRAY  Brit.  Mus.  H.ul.,  p.  13«:  Saks  N.  Mh^.  f.  Natiirv.. 
B.  6.  p.  146;  J)'Orb.  Pal.  franc.  Terr.  Crét.,  t.  5,  p.  öi»9;  Gosse 
Dev.  Coast,  p.  232:  Sttmpson  Smithson.  Inst ,  Febr.  1853.  p.  18; 
Ald.  Träns.  Tyne-side  Nat.  Field-Cluh;  1857,  p.  46  (sep);  BcsK 
Quarl.  Journ.  Micr  Se.  vol.  6,  p.  129  (C.  denUta)  (1858);  Mon. 
PoIyz.  Crag.  p.  93  (1859);  Hjncks  Ann.  a.  Maj?.  Nat.  Hist.,  ser.  3, 
.vol!  9,  p.  470  (18G2). 

C.  Inxata,  Flmng.  Brit.  An.,  p.  540;  Blainv.  Diet  Sf».  nat., 
t.  60,  p.  424;  JoHNST  Brit  Zooph.,  ed.  1,  p.  2G2,  tab.  30,  f.  5,  6; 
Thompson  Ann.  a.  Ma^^  Nat.  Hist.,  vol.  5,  pag.  252  (1840);  Hass. 
ibid,  vol.  6,  p.  170;  M?  Gill.  ibid.,  vol.  9,  p.  466;  Couch,  Corii. 
Fauna,  p.  99. 

C.  cribraria  (  )  Stimps.   I.  c. 

C.  aretica,  Särs  N.  Mag.  f.  Naturv.    1863,  p.  31   (sep.). 

Hab:  in  maribus  insuiam  Madeiram  (sec.  Busk)  Galliam  (M. 
Edw.),  Bvitanniam  et  Hibcmiiam  (Johnst),  Balvsiam  (Mus.  Holm.  et 
Gothob.),  Norveyiain  (Särs  et  Mus.  Holm),  insulas  SpeUbergenses 
(Mus.  Holm.),  Americam  (Grand  Månan  sec.  SriMSP.)  afflueutibus. 

Första  blicken  på  Cmia- formerna,  i  den  ordning  de  här 
blifvit  uppställda,  visar  en  serie  af  öfvergångar,  från  den  eua 
formen  till  den  andra  och  från  de  smala,  enradiga,  till  de  bre- 
dare, tätare  och  tätare  tvåradiga.  De  hittills  antagna  art- 
karaktererna,  man  må  hafva  sökt  dem  uti  djurhusens  ställning 
till  hvarandra  eller  i  dessas  form  och  riktning,  uti  ovicellernas 
förra  eller  i  dessas  plats  på  kolonien,  —  dessa  karakterer  förlora 
vid  en  närmare  granskning  af  ett  rikare  material  all  sin  håll- 
barhet. Och  dock  visa  dessa  former  i  sin  förekomst  en  tydlig 
sjelfständighet.  Oftare  äro  de  skiljda  från  hvarandra;  mera  sällan 
träffas  de  blandade  tillsamman.  Det  vore  en  enkel  sak  att  för- 
klara dem  alla  såsom  varieteter  af  en  art.  Litteraturen  inne- 
sluter också  redan  dessa  åsigter.  Johnston  )  förklarar  kara- 
ktererna  mellan  C  geniculata  och  C.  ebiimea  snarare  skilja  varie- 
teten  än  arten,  och  till  British  Museum  har  han  öfverleinnat 
exemplar  ),  hvilka  skola  bevisa  dessa  båda  arters  identitet.  Re- 
dan Saunders  förklarade  C.  aculeata  såsom  det  utbildade  sta- 
diet  af  (7.  eburnea  ').     BusK '')  identifierar  C',  denticulata  med   C. 


>)  Biit.  Zooph.,  ed.  2,  p.  287. 
^)  Gray.  Brit.  Mus.  Cat.,  purt.   1,  p.  136. 
')  Johnst.  Brit.  Zooph.,  ed.  2,  p.  28(». 
*)  Crag.  Poiyz.,  p.  93. 


Digitized  by 


Google 


KRITISK    rÖRTECKNING    ÖFVKR   8KANDIN.   HAFS-BRYOZOER.     119 

ehnrnea  (V.  Ben).  Men  då  förekomstsättet  i  viss  mån  tyckes 
berättiga  den  åtskillnad  till  flera  arter,  hvilken  blifvit  antagen 
f5r  detta  slagte,  må  det  ock  vara  skäl  att  så  noggrannt  som 
möjligt  söka  utreda  torhållandet  mellan  de  olika  formerna. 

Härvid  möter  oss  törst,  for  dessa  som  för  de  flesta  Bryozoer, 
deo  anmärkningen,  att  vår  kännedom  om  de  serskilta  formernas 
skiljaktigheter  från  hvarandra  sträcker  sig  föga  längre  än  till 
skalets  förändringar  och  olikheter.  Sannt  är  det  också,  att 
Brjozoernas  inre  delar  ännu  fordra  ett  långvarigt  studium,  innan 
oaira  säkra  karakterer  för  klassifikationen  kunna  henitas  från 
dem.  Såsom  exempel  må  det  vara  nog  att  påminna  om  den 
karakter,  som  blifvit  uppställd  för  ordningen  Ctenostomata.  Den 
samma  borstkrans  på  tentakelslidan,  som  skulle  utmärka  denna 
ordning  ensam,  återfinnes  nemligen  hos  Flustrella  hiapida  och 
hela  familjen  EucratiidcB  bland  de  Bryozoer,  som  annars  vore 
att  ställa  saraman  med  Chilostomerna,  Ännu  svårare  är  det  att 
fiJr  arternas  åtskiljande  fästa  sig  vid  dessa  delar,  ty  mycket 
Tariera  de  till  sin  form  och  sitt  utseende  under  individens  olika 
aWmr,  medan  de  å  andra  sidan  visa  långt  mindre  skiljaktigheter 
de  serskilta  arterna  emellan.  Det  enda,  som  också  hitintills  i 
detta  hänseende  dragit  uppmärksamheten  till  sig,  är  tentaklernas 
aotal.  Men  de  uppgifter,  hvilka  man  härom  e^er,  äro  föga  till- 
rlckliga  eller  säkra.  Så  t.  ex.  med  en  den  vanligaste  bland 
vira  Hafs-Bryozoer,  Canda  reptans,  Dalyell  uppgifver  antalet 
på  dess  tentakler  till  12.  Flera  gånger  har  jag  med  säkerhet 
funnit  dera  vara  14,  ett  antal,  hvilket  äfven  Prof.  LovÉN  har 
antecknat  vid  sidan  af  sina  ritningar  öfver  denna  art.  Likväl 
har  jag  stundom  träffat  exemplar,  hvilka  varit  försedda  endast 
må  U  tentakler.  På  samma  sätt  varierar  tentaklernas  antal 
bos  Uprdia  pallasiana  från  16  till  17.  Reid  uppgifver  antalet 
af  tentakler  för  Eucratea  chelata  till  10  12.  Färre  uppgifver 
16,  "standom  15''  tentakler  för  Ålcyonidium  yelatinosum ^  på 
brilken  art  jag  räknat  deras  antal  ända  till  17.  Flustrella  hispida 
cger  enligt  Fleming  20—30  tentakler  och  enligt  Hassall  30 
sådana.    På  flera  exemplar  har  jag  räknat  dem  till  28.    Under 


Digitized  by 


Google 


120 


v,    A.    SMITT. 


sådana  förhållanden  synes  det  i  allmänhet  vara  omöjligt  att  ur 
tentaklernas  antal  hemta  någon  ledning  för  arternas  åtskiljande, 
om  ock  å  andra  sidan  dessa  variationer  för  slägtena  synas  vara 
inskränkta  inom  vissa  gränser. 

Emellertid  synas  Criaierna  till  sina  inre  delar  visa  föga  skilf- 
aktigheter  sinsemellan.  Hos  alla  detta  slägtes  former  äro  ten- 
taklerna 8  till  antalet ').  Näringskanalens  delar  äro  alla  af  den 
långsträckta  form,  som  tyckes  tillhöra  Ct/clostomema  likasom 
slägtet  ^tea  bland  CInlostomaia,  Vid  djurets  indragna  tillstånd 
likna  de  förra  äfven  deruti  de  sistnämnde,  att  oesophagus  ligger 
rak  och  i  rät  linea  med  ventrikeln,  h varigenom  pharynx  får  sitt 
läge  bredvid  rectal-utvidgningen.  När  djuret 
är  utsträckt,  mynnar  anus  vid  djurhus- myn- 
ningens yttre  rand,  h varigenom  stammens  fram- 
sida, åt  hvilken  djurhusen  äro  böjda,  blifver 
den  högra  sidan  för  de  djur,  hvilkas  djnrhus- 
mynningar  äro  riktade  åt  venster,  och  der- 
emot  den  venstra  sidan  för  dem,  som  ha  sina 
djurhus-mynningar  åt  motsatt  håll.  Medföl- 
jande figur  förtydligar  de  delar,  af  hvilka 
Milne-Edwards's  teckningar  lemnat  en  ofull- 
ständig bild.  Någon  skillnad  i  dessa  hänse- 
enden, som  skulle  kunna  utmärka  de  öfriga 
formerna,  har  ej  kunnat  observeras. 

Det  återstår  således  blott  att  uti  kolo- 
niens och  djurhusens  förändringar  finna,  i 
h vilket  förhållande  de  serskilta  formerna  stå 
till  h varandra. 

Hvarje  Crisia  är  medelst  rottrådar  fastad 
vid  något  fastare  föremål  i  hafvet.  Redan 
Ellis    observerade    dessa;    men    han    antog. 


Fig.   1. 
Crisia  co7*nti/a  (LlN.)8ine 

cornibns,  i  indraget  till-  hvad    Crisia   liksom    Öfriga    Bryozo-stammar 
'"'-'     tecknad    af  Prof. 


stånd, 

S.    LOTÉN. 


beträffade,  att  dessa  rottrådar  voro  de  för- 


*)  Jfr.  MiLNE   Edwards!     Detsamma  har  afven  Prof.  Loven  efter  egna  obser- 
vationer anmärkt,  och  jag  har  sjelf  alltid  fnnnit  det  bekraftadt. 


Digitized  by 


Google 


KKITISK    FÖRTECKNING    ÖFVER   SKANDIN.   UAF8-BRYOZOKR.      121 

5ta  bildnio^arnp,  och  om  Crisia  säger  han,  att  hon  har  till 
DTspruDg  snm  tilltryckta  kulor,  i  inidten  försedda  hvar  och  en 
med  ett  hal,  från  hviika  utgå  trådar.  Dessa  bilda  grenar,  hvilka 
pa  bada  sina  sidor  få  en  rad  af  djurhns,  som  endast  i  toppen  äro 
skiijda  från  hvarandra.  Oiu  man  härvid  Ber  bort  ifrån  Ellis*8 
a«igt  oro  rottrådames  betydelse  och  om  knoppningssättet,  har 
redan  han  på  ett  riktigt  sätt  fästat  sig  vid  stammens  uppkomst 
Den  är  för  alla  formerna  lika;  men  ännu  i  dag,  då  man  icke 
kinner  det  cilierade  embryots  förändring  vid  stamanlagets  bil- 
daode, får  man  nöja  sig  med  den  kunskap  härom,  som  kan  lemnas 
af  den  utvuxna  stammen  vid  dess  ursprung. 

Frän  en  liten  tillplattad  uppsvallning  med  ett  kalkartadt  hölje 
(jfr  fig.  2  å  nästa  sida!)  reser  sig  det  första  djurhuset  med  en  led 
vid  sin  början.  På  samma  sätt  utskjuta  åt  sidorna  en  eller  flera 
rottrådar,  hvilka  likasom  stammen  afdela  sig  genom  leder  och  för- 
grena sig.  Dessa  krypande  trådar,  som  fästa  sig  utmed  det  före- 
mål, som  är  stammens  stöd,  visa  ett  fortfarande  lif  i  sin  ut- 
veckling ').  De  tillväxa  oafbrntet  i  sin  spets,  afdela  sig  likaf^om 
stammen  genom  leder  och  bilda  fortfarande  nya  grenar  eller 
Qtskott,  hvilka  äro  ställda  i  en  rät  vinkel  från  sitt  ursprung, 
omvexlande  åt  den  ena  och  den  andra  sidan,  der  de  likasom  de 
första  rottrådarne  förlängas  och  växa  fast.  Deras  bildning  och 
lör^^kning  ske  genom  en  enkel  knoppning.  De  uppstå  såsom 
rundade  uppsvallningar  på  sidan  af  de  äldre  rottrådarne.  Afven 
från  rottrådarne  (jfr  fig.  3  på  nästa  sida!)  framstå  genom  enkel 
knoppning  nya  djurhus,  som  blifva  början  till  stammar. 

Samma  enkla  knoppningssätt  framskaffar  sedermera  äfven  från 
djnrhusens  sidor  rottrådar^),  hvilka  likaledes  tjena  till  stnmmens 
fiste. 

Med  en  sådan  början,  lika  för  alla  CW«ia-former,  utveckla 
sig  DU  de  olikheter,  på  hvilka  man  grundat  artkaraktererna  inom 

*)  MiTLEB  har  visat  koloniHlnervsystemets  utbredning  Sfvcn  i  rotlrådarne  till 
Stnalaria,  och  detsamma  kan  observeraa  på  PedicelUna.  Huravida  samma 
(orhJUlandc  afven  förekommer  hos  roltrSdarne  till  Crisia,  ar  dock  anno 
obekant. 

*)  Jfr.  Mitwt-EimAtDe:  Ann.  d.  Se.  nat.,  ser.  2,  T.  IX,  196.  Ub.  7,  fig.  1\  a,  a. 


Digitized  by 


Google 


122 


P.    A.    8M1TT. 


deona  familj.  Hura  enkla  och  säkra  dessa  än  knona  synas  vid 
betraktandet  endast  af  de  fastställda  typerna,  hafva  vi  dock 
redan  ofvan  visat,  till  hvilka  tvifvelsmål  de  kunnat  leda. 

Endast  utvecklingshistorien  kan  här  lemna  oss  en  säker  led- 
ning vid  bedömandet  af  artkarakterernas  betydelse.  Redan  iVfiLNE- 
Edwards  sökte  att  gå  tillväga  på  detta  slitt;  men  enligt  hans 
åsigt  skulle  stammen  tillväxa  genom  djurhusens  förökande  medelst 
knoppning  '*på  vanligt  sätt,  liksom  skotten  uppkomma  frän  ett 
träd*\  och  på  de  ställen,  der  djurhusen  lisga  intill  hvarandra, 
skulle  de  hafva  vuxit  samman.  I  en  föregående  afhandliog  har 
jag  visat  det  rätta  förhållandet  härvid:  Cm/a-stammen  förökar 
sig  genom  en  samknopp,  som  medelst  upprepad  vertical  klyfning 
under  sin  tillväxt  afsöndrar  sig  till  det 
ena  djuihuset  efter  det  andra.  Den  grad, 
till  h vilken  samknoppen  hunnit  utveckla 
sig  vid  klyfningsplanens  uppträdande,  tiden 
för  klyfningens  upprepande  genom  delnin- 
gen af  klyfningsplanets  tillväxtriktning  och 
slutligen  sjelfva  sam  knoppens  form  bestäm- 
ma den  ställning,  hvilken  djurhusen  intaga 
,.  '''^  till  hvarandra.     Här  skola  vi  nu  se,  huru 

Utvecklingen  af  f{)rsta  stam- 

tnlaget  till  en  Crisia  eburnea.  denna  klyfnings  modifikationer  äro  gran- 
den till  de  olikheter,  som  förekomma  såväl 
mellan  de  serskilta  delarne  af  hvarje  CrisM- 
stam,  som  mellan  de  serskilta  Oma-for- 
meriia. 

Enklast  förekommer  klyfningen  pade 
ställen,  der  sedermera  en  gren  med  en  led 
synes  utgå  från  ett  djurhus.  Här  upptrSr- 
der  blott  en  enkel  skiljevägg  inåt  från 
samknoppens  ena  sida,  sedan  denna  hunnit 
till  fjerdedelen  af  ett  djurhus*  längd;  och 
under  det  att  den  större  delen  af  sam- 
^'^'  knoppen  afsnör  sig  och  utvecklas  till  det 

Utvecklingen  af  en  stam  till 

Crisia  ebutmea  fråu  en  rotträd.  första  djurhuset,  växer  den  mindre  delen 


Digitized  by 


Google 


KRITISK    KÖRTBCKMNG   ÖFVER   SKANDIN.   HAFS-BRVOZOEK.     123 

åt  sidan,  der  den  bildar  en  led  och  straxt  ofvanom  denna  får  ett 
klyfiiingsplaii  hvarefter  den  fortsätter  sin  utveckling  såsom  en 
samknopp. 

Der  vidare  tvenne  grenar  hafva  sitt  ursprung  från  samma 
djorhus,  har  detta  skett  derigenom,  att  efter  det  första  klyfnings- 
pianpt^  uppträdande  på  samknoppens  ena  sida,  och  innan  ännu 
detta  första  anlag  till  en  ny  gren  hunnit  afsnöra  sig  från  sara- 
knoppens öfriga  del,  uppträder  ett  klyfningsplan  äfven  på  den 
motsatta  sidan  och  bildar  der  ett  anlag  till  en  gren  åt  det  mot- 
MtU  hållet. 

Från  båda  de  sålunda  uppträdande  anlagen  till  grenar  afsnör 
si?  den  mellersta  delen  af  samknoppen  och  fortväxer  till  det  djur- 
bos, som  nu  jemte  anlagen  till  de  nya  grenarne  bildar  ett  inter- 
nodinm  och  från  h vilket  grenarne  sedermera  synas  utgå.  Hvar 
och  en  af  dossa  åter  fortväxer  på  det  sätt,  att  sedan  dess  anlag 
blifvit  fritt  och  riktadt  utåt,  bildar  det  en  led,  och  straxt  ofvan 
detta  inskjuter  i  samknoppens  inre  ett  klyfningsplan,  som  mot- 
svarar det  första  i  det  nyss  färdiga  internodiet. 

Ett  tredje,  mera  inveck ladt  förhållande  visa  oss  de  inter- 
nodier, som  äro  sammansatta  af  flera  djurhus.  Det  första  klyf- 
Dingsplanet  uppstår  här  på  samma  sätt  och  ställe  som  förut  är 
Dårandt,  men  innan  ännu  något  djurhus  börjat  afsnöra  sig,  delar 
sig  klyfningspianet  i  sin  tillväxt  uppåt,  hvarigenom  samknoppen 
kommer  att  bestå  af  trenne  rum.  Om  nu  utaf  dessa  de  båda 
yttersta  direkte  utveckla  sig  till  djurhus,  men  det  mellersta  rum- 
met afsnör  sig  och,  så  snart  det  blifvit  fritt,  bildar  en  led,  hvar- 
igenom stammen  fortsattes  uppåt,  så  är  således  ett  internodium 
med  tvenne  djurhus  färdigt,  hvilket  med  den  blifvande  öfre  delen 
af  Ätammen  sammanhänger  genom  en  axel-led.  Men  vid  ett  annat 
tillfälle  kan  dessfönnnan  det  ena  af  de  nya  klyfningsplanen,  hvilka 
oppstätt  genom  det  förstas  delning,  under  sin  tillväxt  i  sin  tur 
dela  sig,  hvarigenom  ånyo  ett  anlag  till  djurhus  uppstår  på 
»amma  sida  som  det  i  internodiet  först  bildade,  och  vi  finna 
då  ett  internodium  med  trenne  djurhus.  Om  denna  delning  af 
Myfningsplanet  fortsattes,   kunna  på  detta   sätt  internodier  upp- 


Digitized  by 


Google 


124  r.    A.   SMITT. 

stå,  som  äro  sammansatta  af  ett  långt  större  antal  djurhas,  så 
som  t.  ex.  den  på  Tafl.  XV,  fig.  20*  aftecknade  C.  deniicidcUa 
eger  ett  internodium,  hvilket,  om  det  varit  fullvuxet,  skulle  varit 
sammansatt  af  minst  23  djurhus '). 

Vid  sidan  af  denna  sistnämnda  förökning  utaf  stammen,  som 
har  till  följd  internodiernas  förlängning  och  fortsättning  genom 
axelleder  uppåt  i  hvarandra,  bilda  sig  grenar  genom  sjelfständigt 
uppträdande  klyfningsplan  inåt  från  den  yttre  sidan  af  ett  ännu 
ej  fördigt  djurhus  uti  internodiet.  Under  djurhusets  tillväxt  af- 
snör  sig  här  ett  anlag  till  en  gren,  hvilket  så  snart  det  blifvit 
fritt,  vid  sidan  af  stammen  afdelar  sitt  skal  genom  en  led  och 
fortväxer  på  samma  sätt  som  stammen. 

Sådan  är  den  allmänna  och  reguliera  gången  för  en  Crtsia- 
stams  tillväxt  och  förökning,  en  upprepad  klyfning  af  en  sam- 
knopp.  En  enkel  knoppning  syntes  förekomma  blott  vid  rottrå- 
darnes bildande  från  djurhusens  sidor,  såvidt  man  nemligen  får 
döma  efter  det  sätt,  hvarpå  de  utgå  från  stammen,  ty  ännu  sakna 
vi  direkta  observationer  om  deras  uppkomst.  Likväl  förekomma 
stundom,  ehuru  sällsynta  och  troligen  blott  såsom  moostrositeter, 
på  de  öfre  delarne  af  en  Crma-stam  mera  fria  grenbildningar, 
hvilka  synas  uppstå  genom  en  enkel  knoppning  (se  fig.  4).  Dessa 
utgå  med  en  uppsvallning  vid  sin  bas  från  sidan 
af  ett  djurhus  och  kunna  i  detta  hänseende  när- 

i'ig.  4.  niast  jemföras  med  den  enkla  och  mera  fria  knopp- 

Enkel  och  fri  knopp- jjjngen    fi-^n    främre    sidan    af  ett    djnrhus    hos 

ning  från  öfre  delen  " 

af  en  Cruia  etnrueo.  Eucratea  chelata  eller  med  kransställningen  hos 
^iea  truncata.  Nägon  långt  framskriden  utveckling  har  jag  dock 
icke  observerat  hos  dessa  grenbildningar;  vanligen  hinner  en  så- 
dan gren  ej  längre  än  till  en  sammansättning  af  3—4  djarhus 
med  formen  af  C.  geniculata.  Det  vore  för  öfrigt  lika  antagligt 
att  betrakta  dem  såsom  helt  och  hållet  nybildade  stammar,  hvilka 
sitta  fUstade  på  en  annan  Crisia;  men  i  detta  fall  borde  vi  äfven 
finna  rottrådar  utgå  från  djurhusen,  hvilket  aldrig  härvid  före- 
kommit. 


')  Saes  nppgifver  for  sin  C,  arctiea  internodier  med  ända  till  40  ^jnrlius- 

y  Google 


Digitized  by  ' 


KRITISK    FÖKTECKNINO    ÖFVEK   SK  AN  DIN.   HAFS-BUYOZOER.      125 

En  annan,  mera  tydlij^t  monströs  bildning  förekommer  Håsora 
en  sidoutveckling  af  den  bas,  medelst  hvilken  en  gren  är  fastad 
vid  stammen.  Det  exempel  härpå,  hvilket  är  framstäldt  i  figur  5, 
visar  en  nedåtriktad  samknopp  afdelad  i  fyra  rum 
for  blifvande  djurbos.  Vid  sin  bas  är  den  genom 
en  led  afgränsad  från  sin  basal-led  pä  samma  sätt 
som  den  nppåtskjutande  turenen,  med  hvilken  den 
eger  denna  basal-led  gemensam  Typen  för  formen 
(C.  ebui-nea)  är  dock  bibehållen  i  denna  monstrositet, 
hvilken  är  att  betrakta  såsom  en  genom  enkel  knopp- 
ning fortsatt  utveckling  af  basal-leden. 

De  leder,  genom   hvilka  en  6rma-stam  är  af- 
Fig.  5. 
Monströs  bild-    ^^'ft^^i   äro   således  till   sin  ställning  af  tvenne  slag, 

nrnffriiiba»en    hvilka    till    skillnad    från    hvarandra  här  benämnas 

tiU  en  gren  af 

Cruia  ebumea.  cucel-ltdev  och  sido^leder.  De  förra  begränsa  inter- 
nodierna och  förena  dem  med  hvarandra;  genom  de  sednare  äro 
grenarne  rörliga  mot  sitt  fäste. 

Dessa  äro  de  för  alla  Crisia  former  gemensamma  olikheterna 
Qti  sam  k  Doppens  klyfning.  Sättet  att  på  grund  häraf  förklara 
olikheterna  uti  djurhusens  ställning  till  hvarandra,  hvilken  åter  i 
sin  tor  förorsakar  olikheterna  uti  stammens  form,  blifver  följakt- 
ligen helt  olika  med  den  förklaring  härpå,  hvilken  är  lemnad  af 
Milne-Edwards.  i  stället  att  efterse,  på  hvilken  punkt  af  det 
äldre  djurhaset  den  nya  knoppen  skjuter  ut,  måste  vi  undersöka 
den  grad  af  utveckling,  till  hvilken  samknoppen  hunnit  .eller  med 
andra  ord,  huru  stor  del  af  ett  djurhus  hunnit  bildas  uti  sam- 
knoppen,  när  det  nya  djurhuset  afsnör  sig  från  den  öfriga  delen 
af  samknoppen.  Det  är  för  öfrigt  klart,  att  ju  flera  de  anlag  till 
djorhos  äro,  hvilka  samtifligt  befinna  sig  outvecklade  uti  sam- 
knoppen, desto  bredare  blifver  denna  i  sin  topp,  da  djurhu*<en  till 
«in  bredd  skola  blifva  lika,  och  desto  bredare  blifver  följaktligen 
också  denna  Crisias  stam.  Men  häraf  betingas  äfven  den  vinkel, 
1  hvilkeu  djurhusen  stå  mot  hvarandra,  då  denna  blifver  större, 
JQ  flera  djurhusanlag  inskjutas  mellan  de  båda  yttersta,  och  alla 
d^  hittills   uppställda   artkaraktererna,   beroende    på   djurhusens 


Digitized  by 


Google 


126  F.    A.    SMITT. 

Ställning  till  hvarandra,  reduceras  till  bestämmandet  utaf  antalet 
af  de  djurhus-anlag,  som  samtidigt  befinna  sig  i  samknoppen. 
Ännu  på  den  fullvuxna  stammen  är  en  sådan  bestämning  möjlig 
genom  att  iakttaga,  huru  många  de  djurhus  äro,  som  med  någon 
sin  del  stå  i  bredd  och  beröring  med  hvarandra  på  hvart  ställe, 
der  ett  djurhus  utvuxit  fritt  från  de  öfriga.  Resultatet  skulle 
naturligtvis  blifva  detsamma,  hvad  artkarakterernas  betydelse  be- 
träffar; men  detta  endast  under  den  förutsättningen,  att  den  lagfor 
knopparnes  uppträdande,  uti  hvilken  Milne-Edwards  funnit  ett 
uttryck  för  artkaraktererna,  vore  gällande  för  en  fullständig  stam: 
eller,  i  enlighet  med  det  här  framställda  utvecklingssättet,  endast 
såvida  samknoppens  utveckling  vore  likformig  från  stammens  rot 
till  densammas  topp.  Dessutom  skulle  hvarje  stam  endast  bestå 
af  likformiga  djurhus.  Under  sådana  förutsättningar  skulle  också 
hvarje  Crisia  ega  jemnt  alternerande  djurhusraynningar.  Och  stun- 
dom kan  det  så  tyckas,  isynnerhet  på  stympade  exemplar,  som 
vore  detta  förhällandet.  Men  de  stammar,  som  hunnit  en  högre 
grad  af  tillväxt,  visa  just  motsatsen  till  en  sådan  likformighet 
8e  vi  då  först  på  den  form,  som  fått  namnet 

Crisia  geniculata 

Denna  form,  sådan  den  är  beskrifven  af  Milne-Edwards, 
skulle  med  sina  jemnt  alternerande,  till  största  delen  fria  djurhus, 
det  ena  uppkommet  från  midten  af  det  andra,  representera  det 
första  och  enklaste  utvecklingssätt,  som  ofvan  blifvit  anfördt. 
Ett  sådant  stadium  kan  också  igenkännas  uti  den  Tibiana  fasci- 
culata,  som  af  Lamarck  m.  fl.  blifvit  upptagen.  Då  MiLNE- 
Edwards  icke  serskilt  omtalar  nä  gra  leder  för  denna  form,  fann 
sig  d'Orbigny  föranlåten  att  på  grund  häraf  uppställa  sitt  slägte 
Filicriaia,  Redan  LiSTER,  hvars  ypperliga  figur  citeras  af  MiLNE- 
Edwards,  har  dock  tydligen  afbildat  den  ledade  form,  som  är 
den  enda,  hvilken  är  mig  bekant  frän  Skandinaviens  kuster,  och 
Johnston  talar  med  bestämdhet  derom  för  de  exemplar,  hvilka 
förelegat  honom  vid  beskrifningen.  Det  kan  således  icke  vara 
något  tvifvel  underkastadt,  att  icke  den  form,  soih  bär  är  be* 
tecknad  med  namnet  C\  gemculata,  är  den  samma  som  den,  hvil- 


Digitized  by 


Google 


KRITISK   FÖRTECKNING  ÖFVER   SKANDIN.   HAFS-BHYOZOER.     127 

ken  förekommer  vid  Eoglands  och  Frankrikes  kuster,  och  för 
denna  kan  den  af  d'Orbigny  uppgifna  karakteren  på  intet  vis 
vara  utmärkande.  Tvertom  är  en  stam  utaf  denna  form  alltid 
ledad,  och  de  första  internodierna  bestå  endast  af  ett  djurhus  jerate 
den  spetsiga  basen  till  det  följande,  så  långt  detta  ligger  in  till  sin 
äldre  granne ').  H varje  djurhus  i  stammens  nedre  del  har  således 
sin  nedersta  fjerdedel  fästad  vid  det  älche  internodiet,  den  andra 
fjerdedelen  af  detsamma  uppbär  basen  till  det  yn^re  internodiet 
och  den  ftfre  hälften  (i  djui husets  fullt  utvuxna  tillstånd)  är  fri. 

Men  sådan  är  stammen  blott  i  sin  nedre  del.  Snart 
^dtåger  nem ligen  det  andra  här  ofvan  anförda  utvecklings- 
sattet. Sedan  den  mindre  delen  af  en  samknopp  vuxit  fri  och  i 
sitt  skal  bildat  en  led,  uppstår  på  samma  sätt  som  förut  ett 
klyfningsplan  inåt  från  den  nya  samknoppens  yttre  sida  straxt 
ofvan  leden.  Derefter  uppträder  från  den  motsatta  sidan  af  sam- 
boppen  ett  nytt  klyfningsplan.  Utgångspunkten  för  detta  är 
vanligen  en  åttondedel  af  ett  fullvuxet  Hjurhus's  längd  ofvan  det 
förra  klyfningsplanets.  Men  ofta  vanerar  detta  förhållande  något 
Htet,  och  ehuru  detta  andra  klyfningsplan  uppträdt  senare  än  det 
första,  afsnöra  sig  dock  de  på  detta  sätt  anlagda  nya  grenarne 
nä^ao  samtidigt,  den  yngsta  blott  föga  högre  än  den  äldre  (Tafl. 
XVI,  figg.  1 — 3).  Den  bas,  med  hvilken  den  yngre  grenen  är 
föstad  vid  det  djurhus,  hvarifrän  de  båda  utgå,  är  derföre  också 
mindre  än  basen  till  den  äldre.  Mången  gäng  hämmas  dess 
vidare  utveckling,  och  vi  se  då  i  stället  för  den  nya  gren,  som 
annars  här  skulle  uppstått,  blott  ett  smalt,  böjdt  rör  —  det  så 
kallade  borstet  på  C  cornuta  (Tafl.  XV,  figg.  1\  1^). 

Af  denna  form  har  Milne-Edwärd«  grundat  sitt  genus  tVi- 
^ta.   Utom  den  nänmda  karakteren,  hemtad  från  borstet,  har  han 


*)  Jfr  ofv-au! 

Anm.:  I  enlighet  med  djurets  läge  i  sitt  hus  har  Milne-Edwards  bestämt 
den  sida,  vid  hvilken  det  första  klyfningsplanet  uppträder,  såsom  djurhusets 
ryggsida,  då  han  säger,  att  dessa  djur  föröka  sig  frän  ryggsidan  af  sitt  hus. 
För  att  undvika  den  tvetvilighet  i  uttrycket,  som  muste  uppslå,  då  äfven  på 
den  motsatta  sidan,  som  af  samma  skäl  kau  kallas  ryggsida,  ett  klyfnings- 
plan kan  uppslå,  hemtar  jag  här  heldre  denna  bestämning  från  stammen. 


Digiti 


zed  by  Google 


128  F.   A.   SMITT. 

anmärkt  djurhusens  riktning  och  stSlIning  till  hvarandra,  i  hviika 
hänseenden  dessa  båda  slägten  skulle  kunna  åtskiljas.  Men  äfven 
hSruti  öfverensstämmer  slägtet  Crisia  under  formen  geniculata  full- 
komligt med  C.  comuta.  Och  då  bada  dessa  former  kunna  träflfiis 
såsom  grenar  af  samma  stam,  återstår  intet  skäl  att  åtskilja  dem 
från  hvarandra.  Djnrhusens  riktning  blifver  nemligen  mer  och 
mer  oregelbunden,  ju  längre  de  få  växa  fritt  ut  från  hvarandra, 
isynnerhet  då  stammen  högre  upp  bibehåller  den  form,  hviiken 
tjenat  såsom  typ  för  namnet  C.  geniculata.  I  stammens  nedre 
del  ser  man  dem  vanligen  afbrutna  eller  hämmade  i  sin  tillväxt, 
och  de  hafva  då  en  form,  som  närmare  öfverensstämmer  med  de 
uppåt  jemnt  utvidgade  rör,  hviika  Milne-Edwards  aftecknat '). 
Fullt  utvuxna  hafva  de  deremot  sin  öfre  del  mera  jemntjock,  men 
också  i  mera  ojemna  bugter  böjd  framåt  och  utåt.  En  variation 
i  detta  hänseende  visar  den  form,  som  af  CoucH  blifvit  utmärkt 
med   namnet    C.  setacea  ^). 

Om  man  nu  också  icke  direkte  kan  uppgifva  orsaken  till 
denna  utveckling  af  borst  (böjda  rör)  i  stället  för  djurhus 
eller  grenar,  skulle  den  dock  möjligen  kunna  förklaras  såsom 
en  förkrympning  skiftevis  åt  det  ena  och  åt  det  andra  hållet, 
hvarigenom  stammen  får  lättare  att  utveckla  sig  uppåt  och 
grenarne  ej  så  mycket  växa  in  öfver  hvarandra.  Hvad  åter 
beträffar  den  stundom  ganska  ojemna  förlängningen  af  djurhn- 
sens  öfre  delar,  kan  man  måhända  finna  en  förklaring  af  detta 
förhållande,  då  man  ser  dem  i  toppen  hafva  sitt  skal  mera  ge- 
nomskinligt och  likasom  nybildadt  med  en  tydlig  gräns  vid  öfver- 
gången  till  den  mera  förkalkade  delen  af  skalet.  Med  ett  sådant 
utseende  påminna  de  om  den  förlängning  af  djurhnsen  vid  inre 
delars  nybildning,  hviiken  med  större  säkerhet  visar  sig  hos 
^tea  argillacea  och  Farrella  fusca ').     För   att  kunna  med  be- 

»)  1.  c.  pl.  6,  figg.  !•,  l^  pl.  8,  figg.  2.  2^ 

^)  Anm:  Till   följe  af  denna   djurhusens  riktning  framåt  och  utåt,  fär  man  en 

helt  olika  bild  utaf  dem  allt  efter  den  ställning,  i  hviiken  stammen  betraktas. 

Sedd   framifrån  visar  den  nemligen  djurhusen  tydligare  i  deras  riktning  ntåt 

(C.   setacea),    under   det   att   man  bättre  faster  sig  vid  deras  böjning  framåt, 

när  man  ser  stammen  ifrån  dess  sida. 
')  Jfr  Om  Hafs-BryozoertMS  utveckling  och  fettkroppar,  p.  29. 


Digitized  by 


Google 


KlllTlSK  FORTBCKKING  OFVER  8KANDIN.   HAFS-RBYOZOER.     l2d 

stiffldbet  bedöma  dessa  båda  frågor,  fordras  dock  en  kännedom 
offl  djurens  lif,  hvilken  ännu,  hvad  Crigia  beträffar,  sakn<as.  Det 
är  dock  klart,  att  de  vexlande  förhållanden,  som  härvid  kunna 
rida,  i  icke  ringa  grad  kunna  inverka  på  det  enskilta  djurhusets 
oUeende.  Borstet  är  oftast  så  constant,  att  icke  ett  djurhus  på 
stammen  saknar  detsamma,  endast  dem  undantagna,  från  hvilka 
greoarne  utgå.  Dessa  senare  behålla  således  utseendet  af  en  C. 
^niculata;  men  på  den  mest  typiska  C,  comuta  äro  de  mera 
sälUfDta,  d.  v.  s.  grenarne  växa  längre,  innan  de  dela  sig.  Uti 
eo  form,  sådan  som  den,  hvilken  Tafl.  XVI,  fig.  1*  framställer, 
ser  man  emellertid  redan  en  öfvergång,  som  är  ännu  mera  tydlig 
i  fig.  l\  en  annan  gren,  af  samma  stam.  Och  sådana  öfver- 
gaogar  kan  man  följa,  till  dess  blott  här  och  der  på  stammen 
ett  borst  skjuter  ut,  under  det  att  densamma  for  öfrigt  bär  ut- 
seeodet  af  C.  geniculata. 

Redan  i  detta  stadium  utvecklar  stammen  otfieeller.  De  äro 
päroBformiga,  hafva  vanligen  sin  plats  uti  azeln  mellan  tvenne 
grenar  och  motsvara  således  till  sin  uppkomst  det  djurhus,  som 
annars  här  utvecklas.  Djurhustypen  igenkännes  dessutom  vid 
ofioelleroas  fullt  utvuxna  tillstånd  i  den  topp,  som  fullkomligt 
liknande  en  djurhusmynning  bakifrån  skjuter  upp  vid  öfre  delen 
af  ovicellen. 

I  det  stadium,  till  hvilket  vi  nu  fÖ^t  en  Crisia  i  hennes 
utveckling,  når  stammen  en  höjd  af  ända  till  16  mm. ').  De  öfre 
(yngre)  delame  af  stammen  hafva  sina  djurhus  mera  klara,  och 
porerna  äro  der  större,  hvarigenom  de  ock  synas  vara  tätare. 
Tydligare  äro  der  också  de  längsgående  strimmor  uti  skalet,  som 
löpa  från  den  ena  poren  till  den  andra.  Porerna  sitta  uti  quin- 
canx«tällning,  hvars  regelbundenhet  blott  obetydligt  är  rubbad  på 
de  ställen,  der  djurhusen  ligga  intill  hvarandra.    De  nedre  (äldre) 


')  Pallas  säger  oro  sin  faicata  "numquam  4  linets  fere  longior",  BruouiÉres 
uppgifver  for  comuta  4  ou  5  lignes  de  longueur,  Oken  säger  om  densamma 
"mcki  ubtT  4"'  lang*\  CoucH  såg  cormUa  **about  half  an  inch  in  heigJU*\  och 
detsamma  säger  Johnston  både  om  geniculata  och  comuta. 

öfvtrs.  af  K.  Vet.-Akad.  Förh.    Arg.  22.    N:o  2.  * 


Digitized  by 


Google 


130  f.  A.  sMirf. 

delarne  af  stammen  äro  mera  förkalkade,  hyarigenom  också  po- 
rerna blifvit  något  mindre  och  synas  mera  aflägsna  från  hvar- 
andra.    Strimmorna  blifva  också  här  allt  mer  och  mer  otydliga. 

Annn  ett  steg  nti  utvecklingen  hinner  emellertid  äfven  den 
form,  som  annars  blifvit  ansedd  såsom  typ  för  C  genieulaUL 
När  nemligen  stammen  tiilvnxit  en  tid  på  det  sätt,  som  är  be- 
skrifvet,  kan  den  börja  att  tilltaga  äfven  efter  det  tredje  utveck- 
lingssätt,  som  ofvan  är  anfördt.  Det  yngre  djarhuset  afsnörer 
sig  då  ej  från  det  äldre,  förrän  ett  ännu  yngre  skjutits  in  dem 
emellan  och  hunnit  tillväxa  en  fjerdedel  af  sin  blifvande  längd  ^). 
Der  det  äldsta  djurhuset  i  ett  internodium  blifver  fritt,  ligga  så- 
ledes trenne  djurhus  intill  hvarandra  och  redan  vid  denna  pankt 
inskjuter  sig  anlaget  till  ett  nytt  djurhus  eller  till  ett  iuternodiam, 
hvarigenom  stammen  i  hela  internodiets  längd  härefter  kommer 
att  bestå  af  tre  djurhus  i  bredd  hviika  blott  till  den  öfre  hälften 
af  sin  längd  äro  fria.  Den  delning  af  klyfningsplanen,  som  ligger 
till  grund  för  en  sådan  djurhusens  ställning  till  hvarandra,  tager 
dock  sin  början  vid  samknoppens  baksida,  så  att  stundom  blott 
tvenne  djurhus  kunna  framifrån  synas  i  bredd.  Små  afvikelser 
i  dessa  hänseenden  förekomma  också  på  nästan  hvarje  stam  eller 
gren.  När  dessutom  en  sidoknopp  till  en  ny  gren  bildas,  förökas 
antalet  till  4  djurhus  i  bredd.  Sidoknoppen  utgår  vanligen  från 
det  äldsta  djurhuset  uti  internodiet;  men  ofta,  och  isynnerhet  i 
stammens  och  grenarnes  öfre  del,  synes  den  nya  grenen  fästad 
vid  ett  internodiets  yngre  djurhus. 

Redan  Johnston  observerade  C\  geniculata  i  detta  utveck- 
lingsstadium *),  h vilket  gaf  honom  anledning  till  sin  förmodan,  att 
denna  form  endast  vore  en  varietet  af  samma  art  som  C.  eburnea. 
Huru  dermed  förhåller  sig,  blifver  ännu  mera  klart,  om  vi  be- 
trakta en  såsom  öfvergångsform  på  ett  annat  sätt  utpräglad 
Cinsioy  hvilken  jag,  för  korthetens  skuld  benämner 

»)  Jfr  Tafl.  XVI;  figg.  2  och  3. 

*)  SE  synes  det  af  haus  yttrande,  1.  c.  p.  286:  '"There  is  sometimeé  one  cell  onlf 
belween  the  joinis,  and  tometimes  there  are  three  cells,  the  ntw  inttrspace 
oiHginaäng  from  what  may  be  calUd  the  axis  of  the  poltfpidom,  and  wkieh 
forms  the  partiUon  bettoeen  the  cells." 


Digitized  by 


Google 


KRITISK   PÖRTECKKlKO  OFTER  SKA^DIN.   HAPS-BRYOZOER.     131 

Crma  producta^ 
om  också  dermed  ingalanda  roå  vara  sagdt,  att  den  bör  inregi- 
streras bland  antalet  af  arter.  Den  tyckes  förekomma  temligen 
aUmänt  vid  Bohusläns  kast.  Från  6—10  famnar  på  bergbott- 
nens  alger  har  jag  erhållit  densamma.  Från  den  förra  formen 
är  den  skiljd  genom  de  mera  utdragna  och  raka  djurhnsen,  hvil- 
kas  mynningar  också  äro  mera  uppåt  riktade.  (Tafl.  XVI,  figg. 
4,  5,  6*  och  6**). 

I  sina  nedre  delar  öfverensstämmer  den  med  C,  gmiculata 
till  dtt  Qtvecklingssätt;  men  då  samknoppen  är  långt  mera  utdra- 
gen, blifva  också  de  variationer  i  afseende  på  klyfningsplanens 
uppträdande,  hvilka  äfven  här  förekomma,  isynnerhet  i  stammens 
öfre  delar  mycket  mera  i  ögonen  fallande.  När  således  tvenne 
grenar  utgå  från  hvar  sida  af  ett  djurhus,  sitter  stundom  den 
yngre  grenen  föstad  betydligt  högre  upp  än  den  äldre,  och  då 
det  isynnerhet  är  djurhusens  nedre  del,  som  blifvit  utdragen, 
hafva  klyfningsplanen  ofta  ej  hunnit  dela  sig,  innan  det  äldre 
djorhoset  afsnört  sig,  hvarföre  också  internodierna  i  stammens 
öfre  del  stundom  synas  hafva  endast  tvenne  djurhus  i  bredd. 

En  egendomlig  variation  af  denna  form  ställer  den  ensam 
bland  de  hittils  kända  Crisiema.  Den  har  nemligen  träffats  med 
sina  djurhus  upptill  i  en  flocklik  ställning  (Tafl.  XVI,  figg.  6*^  och 
fi^^X  hvilken  endast  genom  en  betydlig  oregelbundenhet  uti  ut- 
vecklingen kunnat  uppstå.  Nedre  delen  af  den  stam,  hvars  ena 
topp  uti  de  nämnda  figurerna  från  tvenne  sidor  är  aftecknad,  var 
i  det  väsendtligaste  öfverensstäromande  med  ofvanstående  beskrif- 
nlng  på  denna  form,  med  sina  raka  och  uppåtriktade  djurhus  ett 
mellanting  mellan  de  äldre  stamdelarne  af  en  geniculata  och  dem 
af  en  ebumea.  Upptill  hade  ett  internodium  åt  ena  sidan  för- 
längt stammen  medelst  en  sidogren,  åt  den  andra  sidan  deremot 
hade  en  mängd  af  utdragna  djurhns  ställt  sig  tillsamman  i  en 
nästan  jemnhög  flock,  inom  hvilken  en  ovicell  af  en  likaledes 
ådragen,  mera  tillplattad  och  oregelbunden  form  var  innesluten 
med  största  delen   af  djurhusen  sammanvuxna  med  dess  rygg- 


Digitized  by 


Google 


132  1^.   A.   SlflTT. 

och  ena  atsida,  hvarigeaom  den  blott  framtill  och  åt  en  sida 
var  fri. 

Hela  stammen,  som  endast  nått  en  höjd  af  5  mm.,  var  af 
en  galaktig  färg,  sådana  man  standom  äfven  ser  de  äldre  stam* 
mame  af  de  öfriga  formerna.  Den  roå  här  vara  ett  exempel  på 
de  oregelbandenheter,  hvilka  Crieiema  i  sina  enklare  former  kanna 
framvisa:  en  flocklik  ställning,  sådan  som  denna,  och  de  raka 
djurhasen  skulle  annars  mera  än  alla  hittiis  framdragna  karak- 
terer  göra  oss  berättigade  till  uppställande  af  en  serskild  art. 

Härefter  kanna  vi  na  lättare  förstå  de  olikheter,  som  före- 
komma hos  den  bland  Crmeriia,  som  är  den  mest  kända  och  all- 
männast förekommande,  nemligen 

Crisia  ebumea. 

Till  de  beskrifningar,  hvilka  litteraturen  redan  eger  öfver 
denna  form,  vill  jag  endast  tillägga  en  redogörelse  för  stammens 
förändringar  i  sin  utveckling,  som  skall  visa,  i  hvad  mån  de  app- 
gifna  karaktererna  kunna  gälla  och  vara  tillfyllest. 

Från  en  början  (ftgg.  2  och  3,  pag.  122),  som  öfverensstäm- 
mer  med  de  förut  nämnda  formernas,  uppreser  sig  en  serie  af 
internodier,  i  hvilkas  olikheter,  såväl  hos  skiljda  stammar,  som 
hos  hvarje  stam  nedifrån -uppåt,  man  kan  spåra  öfvergångar,  som 
så  småningom  f5rena  denna  form  med  de  föregående^).  Också 
gäller  här  samma  utvecklingslag,  som  åtminstone  f5r  de  öfre  de- 
larne af  en  C  yeniculata  visade  sig  rådande.  Stundom  finner 
man  till  och  med  stammar,  så  till  djurhusens  form  som  ställning 
öfverensstämmande  med  en  C.  genkulita  eller  C  productay  utgå- 
ende från  samma  rottråd  som  en  typisk  Crisia  ebumea.  Men 
vanligen  börjar  denna  senare  redan  i  det  andra  internodiet  med 
en  mera  sammansatt  och  fastare  byggnad.  Redan  M.-Edwards 
anmärkte,  att  lederna  i  dessa  stammens  nedre  delar  sitta  tätare, 
d.  v.  s.  att  internodierna  innehålla  ett  mindre  antal  djurbos. 
Också   afsnöra   sig   dessa    tidigare,   så   att    vanligen    deras   öfre 

*)  Mahaiiida  har  ett  sådant  förhållaDde  redan  observerats  af  Jounston,  da  han, 
I  c.  p.  284,  uppjntVer,  alt  äfven  C.  ebumea  eger  intemodier  med  blott  2 
djurhus. 


Digitized  by 


Google 


KHITI8K  FÖRTBCKKINO  ÖFVBR   8KANOIN.   HAF8-BRY0Z0EB.     133 

Qerdedel  i  det  faDyiixDa  tillståndet  är  fri,  och  stammen  eger  så- 
ledes här  endast  3  djarhus  i  bredd  intill  hvarandra.  Det  oftast 
f5rekommande  antalet  af  djurhas  uti  internodierna  &r,  såsom  äfven 
M.-EDWARDS  uppgifver,  6  eller  6. 

Emellertid  visar  sig  Cfisia  eburnea  redan  här  under  tvenne 
former,  som  finna  sin  motsvarighet  i  det  föregående.  Den  ena 
formen  har  sina  djarhus  mera  framåtböjda  under  hela  sin  längd, 
hnurigenom  ock  stammen  redan  från  början  får  alla  sina  delar 
böjda  inåt  mot  hvarandra.  Det  är  troligen  denna,  som  förelegat 
CoucH,  då  han  appgaf,  att  **på  unga  exemplar  äro  alla  grename 
böjda  inåt",  och  V.  Beneden  har  tydligare  beskrifvit  och  afbil- 
dat  densamma').  En  annan  form  är  aftecknad  på  Tafl.  XVI, 
fig.  7.  Denna  öfverensstämmer  mera  med  Flemings  och  JoHN^ 
8T09S  beskrifbingar.  Djorhasen  äro  här  jemförelsevis  mera  raka, 
hvarigenom  internodierna  synas  vara  längre  åtdragna,  och  djur*' 
basens  öfre  delar  stå  mera  ut  åt  sidan  från  stammens  riktning 
Mfc  loosely  aggregated).  Stammen  blifver  härigenom  mera  rät, 
och  då  vanligen  grenarne  i  denna  deras  nedre  del  äro  sparsamt 
forekommande,  utvecklas  densamma  mest  uti  höjden,  der  seder- 
Qtöra  grename  bilda  sig,  ställda  i  en  krona  och  böjda  inåt  emot 
bTarandra.  Mellan  dessa  båda  former,  den  förra,  hvad  djurhusens 
böjoiog  betr&fiar,  att  jemföra  med  en  lågväxt  C.  comuta^  den 
senare  med  en  C.  producta^  stå  flera  variationer.  Den  C.  eburnea^ 
bnlken  M.-Edward8  aftecknat,  är  af  den  mera  räta  formen;  men 
<fe  snart  äfven  i  de  nedre  delarne  uppstående  grenarne  gifva  den 
ett  mera  buskigt  utseende.  Också  tyckes  den  vanligen  vara  af 
en  mindre  höjd.  Ännu  mera  utprägladt  är  detta  hos  den  form, 
^m  varit  typen  för  Hassalls  C.  acuUata.  Båda  dessa  utmärka 
<i|  fftr  öfrigt  genom  en  borst-hildnmg^  som  finner  sin  förklaring 
pa  samma  sätt  som  den,  hvilken  förekommer  på  C.  cormUa. 
^  år  anlag  till  grenar  ur  sidoleder,  hvilka  endast  utvecklat  sig 
till  böjda  rör. 

En  anmärkningsvärd  variation  hos  Crisier  i  detta  stadium 
^  den,  då  internodier  med  endast  ett  fullständigt  djurhus,  på- 

*)  Bécherckes  åmr  tAnaUmie  etc.  des  Bryotoaire*.  1.  c.  p.  28;  pl.  8,  igg.  12—16. 

Digitized  by  VjOOQIC 


134  F.    A.    8MITT 

minnande  om  förhållandet  hos  C,  geniculata^  påträffas  raidt  emel- 
lan internodier  af  den  för  C.  ebumea  utmärkande  sammansätt- 
ningen (Tafl.  XVI,  fig.  8). 

Emellertid  är  det  vanligen  först  i  sina  öfre  delar,  der  dessa 
former  antaga  det  för  C.  ebnrnea  typiska  utseendet.  Då  vi  förut 
sett  djurhusen  hafva  den  öfre  Qerdedelen  af  sin  längd  åtminstone 
till  större  delen  fri,  sammanväva  de  nu  —  för  att  tala  efter  det 
hittils  gällande  betraktelsesättet  —  så  långt  med  hvarandra,  att 
vanligen  blott  den  öfre  åttondedelen  är  fritt  riktad  framåt  eller 
något  utåt.  Stammen  kommer  således  att  bestå  af  fyra  djurhus 
i  bredd  bredvid  hvarandra.  Men  blott  en  ringa  tillökning  af 
sammanväxningslängden  fordras  för  att  öka  detta  antal  till  fem, 
och  på  stammens  baksida  se  vi  detta  ofta  vara  förhållandet. 
Huru  härvid  tillgått,  förklarar  sig,  om  vi  närmare  undersöka 
samknoppens  utveckling. 

I  sin  enklaste  form  finna  vi  samknoppen,  der  den  nyss  bildat 
en  led  *)  och  fått  ett  enkelt  klyfningsplan.  Ju  högre  stammen 
vuxit  upp,  desto  mindre  se  vi  dess  samknoppar  hinna  förlänga 
sig,  innan  klyfningsplanet  vid  deras  bakre  sida  delar  sig.  Främre 
randen  af  klyfningsplanet  förblifver  deremot  hel,  vanligen  ända 
till  dess  den  yttre  delen  af  den  tuklufna  bakre  randen  ånyo 
klufvit  sig.  Från  början  af  ett  internodium  till  dess  slut  vexlar 
dock  detta  förhållande,  och  isynnerhet  der  en  sidoled  visar  sig, 
har  samknoppen  mera  förlängt  sig,  innan  den  delning  af  klyf- 
ningsplanet uppträdt  i  stammens  axel,  som  är  närmast  samtidig 
med  anlaget  till  den  blifvande  grenen.  £n  sådan  rubbning  i 
samknoppens  utveckling  förekommer  äfven  der  ovicellen  bildas. 
Det  synes  som  om  samknoppens  utvecklingskraft  här  fördelades 
åt  flera  håll,  hvarigenom  dess  nya  klyfning  fördröjdes.  Följden 
häraf  är  också  den,  att  på  dessa  ställen  rubbas  mer  eller  mindre 
den  annars  jemnt  alternerande  ställning,  djurhusmyuningarne  in- 
taga till  hvarandra^). 


')  Axel-led,  figg.  16,  18  och  19,  aido-led,  figg.  13  och  19  pa  Taii.  XVI. 
')  Jfr  iig.  19  (jemut  alterneraDde  djarhtism^nningar)  med  fig.  9  och  11  pä  Tnå. 
XVI  och  fig.  6  på  nästa  sida. 


Digitized  by 


Google 


KKITISK   rÖRTECKNlNO    ÖFYER  8KANDIN.   HAKS-BRYOZOER.      136 


Hilne-Edwards  uppgifver  såsom  karakteristiskt  fBr  C, 
eburnea^  att  dess  grenar  skola  utgå  från  det  första  djarhuset  uti 
intemodiet.  Så  är  också  det  vanliga  förhållandet,  och  de  grenar, 
som  bafva  denna  utgångspunkt,  äro  oftast  de  ensamt  förekom- 
Quuide,  isynnerhet  i  stammens  äldre  delar.  Men  utom  dem  upp- 
träda äfven  andra  grenar  från  de  högre  internodierna  och  hafva 
sitt  ursprung  vid  sidan  af  yngre  djurhus.  De  utgå  då  åt  den 
motsatta  sidan  mot  den  första  grenen,  och  här  kan  man  se  dem 
nutåde  vid  det  till  åldern  fjerde  eller  vid  det  sjette  (se  fig.  6) 
djorhuset  i  internodiet,  såsom  redan  Pallas  anmärkt  '). 

Liksom  delningen  af  klyfningsplanen 
för  djurhusens  bildande  började  vid  sam- 
knoppens baksida,  så  visar  sig  denna 
början  vid  samknoppens  framsida,  der 
ett  anlag  uppstår  till  en  ovicell  (Tafl. 
XVI,  fig.  9,  i  toppen  till  höger).  Sam- 
knoppen sväller  då  upp  framåt,  under 
det  baktill  och  vid  den  blifvande  ovi- 
cellens  sida  djurhusanlagen  fortsätta  att 
tillväxa.  I  sina  yngre  stadier  visa  ovi- 
cellerna  ej  någon  uppskjutande  mynning 
(Tafl.  XVI,  fig.  12%  12*^)0.  Fullvuxna 
likna  de  deremot  äfven  i  detta  hänse- 
ende de  ofvan  tor  C.  geniculcUa  och 
comuta  beskrifna  ovicellerna.  Den  enda 
olikhet,  som  härvid  är  att  märka,  är 
den,  som  hos  C.  ebumea  är  grundad  af 
djurhusens  ställning  tätt  intill,  ovicellen 
cJ'il=  (T*fl-  XVI.  figg.  7,  10  och  11). 

(7j  +  ,*r +  ^)  +  {I2z  +  ^,  +  ,ftr  ■»■  ba)  +  (iz  +  br^+a!^) 
r,=(13s  +  *r, +*r3  4-^3^ 

M  "fix  medäå  articuUs  ramosa*.  1.  c.  p.  76. 
*'  Jfr  V.  Benedvm  1.  c. 


Digitized  by 


Göogle 


136  F.    A.    SMITT. 

Ju  längre  en  C.  ebumea  hinner  ntveckla  sig,  desto  jemnare 
bRfva  de  internodier,  som  bildas,  liksom  de  ock  få  ett  större 
antal  af  djarhus.  Dessa  senare  lägga  sig  ock  allt  längre 
intill  hvarandra  och  fa  sina  mynningar  mer  och  mer  riktade 
framåt.  SlutKgen  är  blott  den  yttersta  toppen  af  djorhuset  fri, 
och  denna,  som  nu  nästan  endast  bildar  mynningens  rand.  är 
ställd  framåt  i  mer  eller  mindre  vinkelrät  riktning  mot  djurhusets 
och  stammens  längd.  Vid  den  vinkel,  som  på  detta  sätt  upp- 
står, visar  djarhnset  ofta  en  liten  knöl-lik  uppsvallning  ntat. 
Mynningarnes  form  varierar  från  rund  till  utdragen,  med  spetsen 
riktad  utåt  och  uppåt. 

Den  ende,  mig  veterligen,  som  sökt  förklara  orsaken  till  le- 
demas uppkomst  och  stammens  afdelning  i  internodier,  är  M.- 
Edwards.  Han  ser  den  (I.  c.  pag.  199)  i  en  trängsel,  som  skalle 
uppstå  djurhusen  emellan.  Med  ledning  af  samknoppens  utveck- 
Irog  kunna  vi  finna  förloppet  härvid  egentligen  bestå  deri,  att  de 
tvenne  öfversta  djurhusen  i  internodiet  afsnöra  sig  tidigare  än 
annars  från  saniknoppens  öfriga  del.  Ändamålet  härmed  synes 
tydligen  vara  det  att  gifva  den  annars  bräckliga  stammen  en 
böjlighet,  som  kan  skydda  densamma  från  att  afbrytas,  fästad 
som  den  vanligen  är  vid  rörliga  föremål.  Derföre  se  vi  också 
lederna  sitta  tätast  i  de  nedre  delarne,  der  faran  fÖr  att 
afbrytas  är  störst.  Härmed  skulle  det  måhända  äfven  kunna 
stå  i  sammanhang,  att  de  Crtsier,  som  förekomma  på  mindre 
djup  eller  der  vågornas  rörelser  mera  träffa  de  föremål,  på  hvilka 
de  äro  fUstade,  icke  hinna  till  den  höjd  eller  få  sina  internodier 
så  långt  och  jemnt  utvecklade,  som  de,  hvilka  finna  mera  still- 
het, der  de  förekomma. 

De  mest  utvecklade  exemplar  af  C.  ebumea^  ungefär  25  mm. 
i  höjd,  hvilka  Riks-Museum  förvarar,  äro  tagne  af  Prof.  LovÉN, 
fastade  vid  en  Oculina  prolifera '). 

Så  är  också  öfvergången  angifven  till 

*)  Af  de  mått,  som  äro  uppgifna  för  C.  ebumea,  anmärka  vi  här  de  vigtigaste: 
Pallas:    "ad  summum  polHcaris";    Bruouiére    öfversätter  äfren   hämti 
Pallas;  Couch:   "from  one  fourth  to  one  inch";  Jounston  har  en  liknande 
oppgift;  Hassall  säger  om  sin  aculeata:  **about  an  inch  in  heightr 


Digitized  by 


Google 


KRITISK    PÖRTECKNINO  ÖPYBB   8KANDIN.    HAFS-BRYOZOBR.      137 

Crisia  dentieulaia. 
Sedan  vi  sett  de  förändringar,  hvilka  de  föregående  Criåiema 
ondergå,  kanna  Ti  tydligen  i  denna  sista  form  finna  den  högsta 
Mlftodning,  hvilken  slägtet  i  sin  utveckling  nppnått.    Till  skill- 
nad ft-ån  de  öfriga  är  den  blott  den  mest  regoliera  formen,  ut^ 

märkt  af  sina  mera  likformigt  ställda  djorhus  och  längre  inter- 

It 
nodier,   allt  ifrån  stammens  bas  till  dess  topp.    Afven  de  före-* 

gående  syntes  dock  närma  sig  allt  mer  och  mer  till  ett  sådant 
Qtseeode,  och  redan  M.-E}dwards*s  fignr  visar,  att  äfven  C  der^ 
ticukta  i  dessa  hänseenden  består  af  varierande  delar. 

Till  hela  sin  längd  äro  djnrhusen  här  förenade.  Mynningame 
äro  riktade  framåt  (ställda  verticAlt)  och  endast  obetydligt  snedt 
iqppit,  derigenom  att  deras  nedre  rand  skjuter  fram  öfver  planet 
af  stammens  framsida.  Deras  form  är  rand,  knappt  märkbart 
Tarierande.  Djarhasen  äro  raka  eller  endast  föga,  och  då  mest  i 
stammens  nedersta  eller  öfversta  delar,  inåtböjda.  Vid  deras  öfre- 
yttre  hörn  återfinnes  standom  i  stammens  öfre  delar  den  knöl- 
Kka  uppsvallning,  som  redan  för  Crisia  ebumea  är  anmärkt 
Skalets  porer  sitta  i  samma  quincunx-ställning,  som  hos  de 
öfriga  formerna,  och  undergå  samma  förändringar.  Ovicellerna 
öfTerensstämma  likaledes  med  de  föregåendes;  likasom  djurhosen 
vo  de  blott  mera  raka  och  reguliera.  Internodiema  äro  längre; 
men  huru  de  i  detta  hänseende  variera  från  stammens  nedre  delar 
mot  dess  topp  i  öfverensstämmelse  med  förhållandet  hos  de  öfriga 
Criaema,  visa  redan  M.-Edwards's  och  Johnstons  figurer. 
Greoame  utgå  vanligen  från  internodiemas  midt;  men  äfven  här- 
ati  visa  sig  samma  variationer.  Ofta  utgå  flera  grenar  från  ett 
internodium,  alternerande  åt  dess  båda  sidor.  Så  t.  ex.  visade  ett 
iotemodium  med  30  fullständiga  djurbos  en  gren  fästad  vid  det 
än  åldern  3:dje,  en  annan  vid  det  Khde,  och  en  tredje  vid  det 
I7:de  djurhuset,  således  tvenne  grenar  åt  stammens  venstra  sida 
och  den  mellersta  grenen  åt  dess  högra  sida.  Det  jnest  karak- 
teristiska för  en  typisk  C.  dentieulaia  är  emellertid  internodiernas 
l^gd,  hvilken  allt  ifrån  stammens  bas  är  större  än  hos  de  öfriga 
uino-formerna. 


Digitized  by 


Google 


138  F.    A.    SMITT. 

Med  en  sådan  sammaDsättning  blifver  emellertid  stammen 
jemnare  och  mera  upprat  Till  följe  af  djurhasens  ställning  Tisar 
den  typiskt,  framifrån  sedd,  4  djurhas  i  bredd  intill  hvarandra, 
under  det  att  bakifrån  5  sådana  synas.  Men  början  och  slutet 
af  hvarje  internodium,  isynnerhet  uti  grenarne,  är  smalare:  först 
mot  grenarnes  midt  och  der  en  ny  gren  utgått  återkommer  den 
typiska  formen,  hvarefber  de  ånyo  äro  mot  toppen  afsmalnande 
och  visa  der  framifrån  endast  3  djurhus  i  bredd.  Dessa  vexlaode 
förhållanden,  förorsakade  genom  en  jemnt  och  småningom  ökad 
eller  minskad  förlängning  af  samknoppen  vid  klyfningsplanens 
delning,  åstadkommer  också  en  rubbning  uti  djurhusmynningarnes 
alternerande  ställning,  hvilken  dock  här  är  långt  mindre  märkbar 
än  hos  de  föregående  formerna  och  isynnerhet  i  stammens  öfre 
delar  lätt  undgåi*  uppmärksamheten.  De  öfversta  grenarne,  som 
ej  utsända  några  smågrenar,  hafva  också  jemnt  alternerande  djur- 
husmynningar. 

De  ringformiga  lederna  äro  hos  denna,  liksom  hos  de  öfriga 
Criaiemay  i  stammens  yngre  delar  och  i  deras  tidigare  stadium 
ljust  gula;  men  med  åldern  mörkna  de  mer  och  mer.  I  mikro- 
skopet äro  de  likväl  äfven  då  genomlysande  och  synas  gula  vid 
genomfallande  ljus. 

Företrädesvis  synes  denna  form  tillhöra  hafvets  djupare  re- 
gioner. Vid  Skar  i  Bohuslän  äro  de  vackraste  exemplar  upp- 
tagne, och  Särs  uppgifver  dess  förekomst  vid  Norska  kusten  på 
30 — 100  famnars  djup.  I  öfverensstämmelse  härmed  är  den  äfven 
vid  Spetsbergen  den  vanligast  förekommande  CWm-formen  och 
är  funnen  till  och  med  på  de  punkter  vid  Spetsbergens  norra 
kust,  hvilka  jag  tillsammans  med  6oÉs  och  Malmgren  under 
expeditionen  1861  kunnat  undersöka. 

Fullt  utvuxen  når  den  den  största  höjden  bland  Grisierna '). 


*)  M.-Edwabds  säger  den  vara  större  än  de  öfriga  arterna  af  detta  slägte;  Couch 
och  Johnston  nppgifva  en  tam  såsom  dess  höjd,  Särs  säger  den  blifva  30 
mm.  hög. 


Digitized  by 


Google 


KRITISK   FÖRTECKNING  ÖPVBR   8KANDIN.   HAFS-BRYOZOER.     139 

Så  kaona  vi  betrakta  detta  slägte,  det  enda  i  familjen,  så- 
som en  slnten  och  mot  alla  öfriga  Bryozoforrt^er  väl  afgränsad 
Btvecklingsserie,  der  uppställandet  af  arter  reducerar  sig  till  det 
godtyckliga  valet  af  hvilopunkter  för  tanken.  Ingen  svårighet  är 
att  afski^a  en  C.  geniculata  från  C,  ebumea;  men  då  de  upp- 
växa från  samma  rottråd  eller  då  den  ena  formen  är  en  tydlig 
fortsättning  af  den  andra,  kan  man  svårligen  tveka  vid  att  fOr- 
kasta  deras  urskiljande  från  hvarandra  såsom  arter.  Måhända 
skall  en  gång  kännedomen  oro  deras  inre  lif,  könsförhållanden 
1.  d.  lemna  en  förklaring  häröfver.  Likväl  borde  i  detta  fall 
deras  sammanträffande  med  hvarandra  vara  mera  allmänt,  och 
med  vår  nuvarande  kunskap  om  dem  ligger  utan  tvifvel  närmast 
till  hands  att  betrakta  dem  såsom  olika  utvecklingsformer  af 
samma  typ,  hviiken  låter  förändra  sig  af  olika  förhållanden,  om 
ock  lagarne  härför  äro  oss  hittills  obekanta.  Detsamma  möter 
oss  dessutom  på  andra  sidan  om  C,  ebumea  uti  utvecklingsserien. 
Tydliga  äro  öfvergångarne  från  C.  ebumea  till  C  denticulata; 
men  dessa  stå  på  saroma  sätt  som  de  föregående  åtskilda,  hvar- 
till  kommer,  att  jag  aldrig  sett  en  typisk  C  denticulata  växa  i 
oagot  närmare  sammanhang  med  en  typisk  C  ebumea.  För  att 
iemoa  prof  på  de  formförhållanden,  i  hvilka  de  stå  till  hvar- 
andra, väljer  jag  här  ett  betecknings-  och  framställningssätt,  som 
synes  mig  lämpligt  att  ersätta  figurer. 
Medelst 

z  betecknar  jag  zooascium  =  djurhus, 
fz         n  »     zoocecium  primum  =  djurhuset  vid  roten, 

r  n  o    ramuSf 

br         »  »    basis   ramt  =  basaldelen    till   en   genom   sidoled 

fästad  gren, 
ba         )}  »    basis  intemodii  in  aai  =  basaldelen  till  ett  genom 

axelled  fästadt  internodium, 

»         »  »    soboles  ==  rottrådarne,  * 

o         ))  »    oocBcia  =  ovicellema, 

•r         »  M    samknoppen, 

()         n  »    intemodia. 

Digitized  by  VjOOQIC 


140  P.    A.    SMITT. 

De  såsom  snffixer  ställda  talen  utmärka  på  samma  gång 
ordningsnamret  oti  internodiet  som  sidan  af  stammen,  så  att  t.  ex. 

br^  betecknar  basaidelen  tili  en  genom  sidoled  vid  första 
djarhnset  på  stammens  högra  sida  fästad  gren, 

^br  betecknar  basaidelen  till  en  genom  sidoled  vid  tredje 
djurhaset  på  stammens  venstra  sida  föstad  gren,  o.  s.  y.  (se  så- 
som ex.  fig.  6  på  pag.  135). 

Hvarje  r  är  den  utvecklade  grenen  från  den  rakt  ofvan  stå- 
ende basen  (br). 

Anmärkningar  vid  den  medföljande  tabellen. 

N:o  1  är  början  till  en  Crista  ebumea  från  Qoalsund  i  Finmar- 
ken, tagen  på  20  famnars  bergbotten.  Båda  de  första  internodiema 
bestå  af  blott  ett  djurhus;  båda  de  första  grename  äro  ställda  åt 
venster. 

N:o  2  är  ett  ungt  exemplar  af  C.  ebumea  från  KarUö  i  Fmmar- 
ken,  taget  på  Laminarta  vid  låg  ebb.  x^  =  en  samknopp  med  början 
till  br^  och  3  rum  for  blifvande  djurhus.  Andra  internodiet  har  här 
tre  djurhus;  båda  de  första  grenarne  äro  ställda  ät  höger.  Djurhusen 
ega  den  form,  som  varit  typen  for  Hassalls  C.  acideata  (se  ofvao 
pag.   133). 

N:o  3  är  en  mera  utvecklad  Crisia  ebumea  från  samma  lokal 
och  med  samma  djurhusform.  Antalet  af  djurhus  uti  internodiema 
ökas,  men  varierande,  så  att  längre  intemodier  redan  synas  omvexla 
med  kortare.  Grenarne  sitta  skiftesvis,  oafsedt  huru  stammen  indelar 
sig  uti  intemodier. 

N:o  4  är  en  10  mm.  hög  C,  ebumea  från  Vdderöame.  ax-==^ 
början  till  axel-led. 

N:o  5  är  en  C.  ebumea  från  Skar  i  Bohuslän,  brix  =  bri  mec 
en  nedåtgående  roonströs  samknopp  (se  ofvan  pag.  125). 

N:o  6  är  en  glesgrenig  C.  ebumea  från  samma  lokal. 

N:o   7   är  en  mera  rikt  förgrenad  G.  ebumea  från  samma  loki 
for  hvilken  dock  endast  den  egentliga  stammen  blifvit  upptecknad. 

N:o  8  är  en  gren  af  O.  ebumea  från-  samma  lokal. 

De  fem  sista  exemplaren  kunna  visa,  huru  kortare  intemodi 
som  sakna  grenar,  vexla  med  längre,  vid  hvilka  grenar  äro  fastar 
Oaktadt  alla  variationer  visar  sig  sjutalet  mer  och  mer  blifva  ' 
allmännaste  for  djurhusens  antal  i  internodiema  hos  C.  eburm 
Men  redan 

N:o  9  (från  samma  lokal  som  de  närmast  foregående)  visar  sig 
såsom  en  öfvergåug^  till  C.  denticulata,  isynnerhet  genom  sin  jemn- 
formighet,  såväl  hvad  internodiernas  längd,  som  djurhusens  raka  form 
beträffar.  fir=åe  ofvau,  pag.  124,  anmärkta,  mera  fria  och  enkla 
knoppningarne  eller  parasitiska  (?)  kolonierna. 


Digitized  by 


Google 


I      / 


'W 


Digitized  by 


Google 


KRITISK  PORTBCKKrKO   ÖFVICR   SKANDIK.   HAFS-BRTOZOER.     141. 

N:o  10  ar  en  rak  C,  ebumea  (från  Stor/jorden  vid  SpeUhergm)^ 
som  bar  djurhusen  i  toppeu  af  sin  stam  till  ställningen  of  veren  sstäm- 
maDde  med  typen  för  G,  denticulata. 

N:o  11  är  en  35  mm.  läng  del  af  en  rak  C.  elmmea  frän  Skär 
I  Bohuslän.  (Pä  midten  var  den  sä  öfveiTuxen  af  Foramim/erer,  att 
tvenne  internodier  ej  kunde  med  säkerhet  upptecknas). 

N:o  12  är  en  C.  ebumea  frän  Storfjorden  med  topparnc  mera 
öfyereiisstammande  med  C,  denticulata. 

N:o  13  är  en  med  C.  denticulata  ännu  mera  öfverensstämmande 
form  från  Finmarken, 

N:o  14  är  en  del  af  C.  denticulata  frän  Skar, 

N:o  15  är  en  lågväxt  C  denticulata  från  Storfjorden  med  jemn- 
höga  grenar  och  med  oviceller  på  de  flesta  grename.  0||  =  en  ovicell, 
som  till  åldern  är  den  sjette  bildningen  i  intemodiet. 

N:o   16  är  en  C.  denticulata  från  Skar. 

N:o  17  är  en  mera  fullständig  och  utvecklad  C.  denticulata  från 
samma  lokal. 

Den  som  vill  egna  denna  tabell  någon  uppmärksamhet,  skall 
finna,  att  redan  detta  material  är  tillräckligt  för  att  visa,  huru 
de  hittills  uppställda  karaktererna  så  småningom  gå  öfver  i 
hvarandra.  Formernas  betydelse  är  en  fråga,  hvars  lösning  ej 
kan  framgå  af  förbållandet  inom  en  enda  grupp  i  naturen:  här 
hafva  vi  blott  velat  visa,  huru  utvecklinizshistorien,  hvad  Crist- 
erna  beträffar,  tyckes  lemna  en  antydan  till  svaret  derpå.  Bry- 
ozoernas  kolonier,  som  oftast  ega  djurhus  i  de  mest  olika  åldrar 
och  förändringar,  visa  oss  ett  rikt  fält  för  forskningar  i  denna 
riktning.  På  den  väg,  hvilken  Milne-Edwards  först  med  fram- 
gång beträdt,  att  på  detta  sätt  egna  dem  sitt  studium  *),  hoppas 
jag  snart,  hvad  de  öfriga  Cyclostomerna  beträffar,  kunna  visa 
detsamma,  som  nu  oro  Crisiernay  då  jag  går  att  i  följande  af- 
handlingar  redogöra  för  det  rika  material,  som  under  Prof.  S. 
Lovens  ledning  blifvit  samladt  i  härvarande  Riks-Museum. 


Förklaring  öfver   Taflan  XVI 

Pig-   l=^Cri8ia  comuta  (Lin.);  två  delar  af  samma  stam. 
»     2  och  B  =  Crina  geniculata  (M.-Edw.). 
•     4 — 6  =  Cri8ia  producta  (Smitt). 

*)  Jfr  t.  ex.  hans  skiklriiig  af  slägtet  Esckaras  förändringnr  efter  åldern. 

Digitized  by  VjOOQIC 


142     F.  A.  SMITT.     KRITISK  FÖRT.  Ö.  SKANDIN.  HAF8-BRY0Z0KIL 

Pig.  7=:Crina  ebumea  (LiN.). 

M     8  =  En  gren  af  C.  ebumea^  i  hvilken  ett  intemodium  har  forroen 
af  C.  gemculata, 

i>     9  =  En  gren  af  G.  elmmea,  hvilken  till  sin  byggnad  närmar   sig 
C,  denäculata  (Laii.)  =  (12z  +  ^i +2^  f  ^a)  +  (3z  +  ^, +  0*4) 
0^4  =  En  samknopp  med  4  änna   ej   färdiga  djurhus  och   början 
till  ovicell. 

M     10  =  0vicell  till  Criaia  ebumea  emellan  det  första  paret  af  djur- 
hus inom  internodiet. 

»     ll=Oyicell   till   samma   art  emellan  det  andra  paret  af  djarhus 
inom  internodiet. 

n     12  =  Ovicellen  utan  tubformig  öppning. 

j»     13  =  Toppen  af  en  gren  utaf  Crisia  ebumea  =^  (2z  +  br^  +  x^^ 

tt     14  =  En  samknopp  af  C.  ebumea  =  x^  r^=x^. 

»     15  =  En   topp   af  en  C.  ebumea,  i  hvilken  en  ovicell  ar  stadd  i 

utveckling. 
M     16  =  En  saraknopp  såsom  början  till  ett  intemodium  af  C.  eburnea 

med  början  till  led  och  i  hvilken  det  första  klyfningsplanet  börjat 

dela  sig. 
I*     17   och    18  =  Olika   utvecklingsstadier  vid   bildandet   af  ett  nytt 

intemodium. 
»     19  =  Ett  intemodium  med  två  samknoppar,  af  h  vilka  det  ena  är 

början   till  en  gren,  det  andra  början  till  ett  nytt  intemodium   i 

stammens  axel. 
w     20  a  =  En  del  af  Crisia  denäculata  (Lam.),  sedd  framifrån. 

»  ^  =  £n  del  af  G.  denticulata,  sedd  bakifrån. 


Digitized  by 


Google 


143 


Ytterligare  bidrag  till  k&nnedomen  af  Sveriges 
Neuroptera. 

Af  H.  D.  J.  Wallengren. 

[Meddelade  den  8  Febraari  1866.] 

Då  jag  sedoast  meddelade  en  öfversigt  af  de  i  södra  Sverige 
af  mig  funna  arter  af  fam.  Sialidce  och  Megalopt^eray  väntade 
jag  knappt,  att  en  följande  sommar  skulle  medföra  af  dessa  fa- 
miljer så  många  för  faunan  nya  arter,  som  verkligen  blef  fallet. 
Då  dessa  fynd  gifva  förhoppning,  att  kanske  ännu  flera  hithö- 
rande arter  kunna  ytterligaie  påträffas  i  landets  sydliga  land- 
skaper,  hvilka  synas  i  detta  fall  hittills  vara  föga  undersökta, 
torde  det  ännu  böra  dröja  med  ofi^entliggörandet  af  den  monografi 
af  familjerne,  hvilken  är  under  arbete.  Jag  vågar  derföre  såsom 
ett  tillägg  till  den  i  Kongl.  Vet.-Äkademiens  Förhandlingar  för 
il  1863  pag.  15  intagna  korta  öfversigten  af  samma  familjer 
meddela  följande  diagnoser  för  de  arter,  som  af  mig  sedan 
Uifrit  funna. 

2—3.  Rhaphidia  ophiopsia  (Schum.):  hufvudet  bakåt  småningom 
afsmalnande;  fotterne  brungula;  de  mellerstas  lår  ofvantill  brunn, 
de  bakres  alldeles  svarta;  pterostigroa  enfärgadt,  brunt,  med  en 
tvärnerv;  dess  främre  kant  kortare  än  det  bakom  liggande  ving- 
fältet,  h varmed  pterostigma  förenas  till  halfva  dettas  längd; 
10 — 12  tvärnerver  emellan  costa  och  subcostalnerven. 

Rh    ophiopsia  ScHUU.     Schneid. 
Af  denna  art,  som  närmast  liknar  R.  xanthostigma,  har  förf.  funnit 
ett  exemplar  vid  Trolle  Ljungby  bland  fur  i  Juni  månad. 

2 — 3.  Vhryaopa  tenella  (Schneid.):  vingarne  glaslika  med  gröna 
nerver;  tvärnerverue  bakom  costa  vid  subcostalnerven  svarta, 
bakom  radialnerven  och  cubital nerven  vid  båda  ändar  svarta, 
men  emellan  radialnervgrenens  förgreningar  alldeles  svarta;  emel- 
lan costa  och  subcostalnerven  på  bakvingarne  nästan  alldeles 
svarta;  kroppen  h vitgrön,  ofvan  ljusare  men  ej  gul;  en  svart 
linea  eller  matt  svag  punkt  på  clypeus  och  kinderue;  palper, 
tarser  och  antenner  blekbruna;  de  sednares  2:ne  första  leder  hvit- 
aktiga;  klorna  med  bak. 

Ch,  tenella  Schneider. 
På  ek  och  hassel  vid  Carlshamn  i  Juni.     Ej  synnerligen  allmän. 

ö/vers,  af  K.   VetrAkad.  Férk,,    1865,  N:o  2. 


Digitized  by 


Google 


144  H.    D.   J.    WALLENOREN.      SVERIGES  NBUROPTERA. 

6 — 7.  Chrysopa  pini  (Bbauer):  vingarne  glaslika  med  gröna,  del- 
vis svarta  nerver;  subcostalnerven,  radial nervgrenens  förgreningar 
ocb  alla  tvärnerverne  helt  och  hållet  svarta;  kroppen  svartbrun; 
hufvudet  gulgrönt;  hjessan  med  en  svart  cirkel;  emellan  an  ten- 
neme  en  svart  x-formig  teckning;  clypeus  på  sidome  svartbruna; 
antennerne  blekbruna;  deras  första  led  grön  eller  svartbrun; 
palpeme  svartbruna;  thorax  ofvan  med  blågrön  fläck  längs  mid- 
ten;  abdomen  på  sidome  grön;  tarserne  grönaktiga;  klorna 
med  hak. 

Ch.  pini  Beauer. 
Bland  fur  vid  Carlshamn  i  Juli;  sällsynt.    Liknar  mycket  Ch. perla. 

9.  Chrysopa  prasina  (Burm.):  vingarne  glaslika  med  gröna  nerver; 
en  svart  punkt  vid  basen  af  costa;  tvärnerverne  antingen  helt 
och  hållet  eller  blott  vid  båda  ändar  svarta;  kroppen  gulgrön; 
på  hvarje  sida  af  kinder  och  clypeus  en  svart  punkt;  antennerne 
blekbruna;  deras  första  led  gulgrön,  den  andra  brunaktig;  pal- 
perne  svartbruna,  deras  båda  näst  sista  leder  med  bleka  ringar; 
pronotum  och  mesonotum  h vardera  med  2:ne  svarta  punkter;  i 
kanten  af  prothorax  2 — 3  svarta  punkter;  klorna  med  hak. 

Ch,  prasina  BuRM.     Ch.  coendea  Brauer.     Ch,  adspersa 

På  ek  i  Bellevue  vid  Carlshamn  i  Juni  och  Juli;  sällsynt. 

10.  Chryaopa  abdominaUa  (Brauer.):  vingarne  glaslika  med  gröna 
nerver;  cubitalnerven  ända  till  cubitalfåltet  nästan  alldeles  svart; 
en  svart  punkt  vid  basen  af  costa;  tvärnerverne  nästan  helt  och 
hållet  svarta;  kroppen  gulgrön;  hvarje  abdominalsegment  ofvau 
med  2:ne  svarta  punkter;  på  hvarje  sida  af  kinder  och  clypeus  en 
svart  punkt;  antennerne  blekbruna;  de  båda  första  lederue  blek- 
gula; palpeme  svartbruna;  deras  båda  näst  sista  leder  med  bleka 
ringar;  pronotum  och  mesonotum  hvardera  med  2:ne  svarta  punk- 
ter; i  kanten  af  prothorax  2 — 3  svarta  punkter;  klorna  med  hak. 

Ch.  abdominaUa  Brauer. 
På  ek  vid  Carlshamn  i  Juli  månad;  högst  sällsynt. 


Digitized  by 


Google 


145 


Homoptera  nova  vel  minus  cognita. 
Descripsit  C.  Stål. 

[CommimicAU  d.  8  Febrnarii  1866.] 

CERC0PI8  Fabr. 

a.  Mesostemo  ti^erculis  vel  spinia  duabus  vaUdia  conicia 
amuxto  j. 

1.  C.  Circe  Stål.  —  Nigricans;  capite,  thorace,  scutello,  prostethio, 

apice  abdominis,  pedibus,  tegminum  yiltulis  tribus  basalibus,  una 
inter  has  marginem  coatalem  occupante,  nec  non  fasciis  dnabus, 
una  ante,  altera  pone  medium  posita,  1  utescen tibus;  genis,  clypeo, 
maculis  duabus  basalibus  capitis  et  duabus  anterioribus  thoracis 
nec  non  lateribus  scutelli  ante  medium  nigris;  alis  dilute  fusce- 
scentibus;  ferooribus  plas  minus  obscure  infuscatis.  9*  L*  ^^* 
Exp.  tegm.  47  mill.  —  Celebes.     (Mus.  Holm.) 

C.  Proserpinoe  statura  simills,  angulis  lateralibus  thoracis 
obtuse  rotundatis,  baud  dilatatis,  differt.  Ocelli  inter  se  et  ab 
oeulis  seque  longe  distantes.  Thorax  distincte  denseqne  panctu- 
latus,  basi  ante  scutellum  subsinuato-truncatus,  marginibus  late- 
ralibus leviter  et  latiuscule,  margine  postico  anguste  et  distincte 
reflexis.  Scutellum  rugosum,  disco  impressum,  multo  lougius 
qoam  latius,  pone  metathoracem  longe  productum.  Hemelytra 
densissime  punctulata. 

2.  C.  dUrviUei  Ene.  Meth.  —  Nigricans,  parce  puberula;  alis  fusce- 

scentibus;  thorace  dense  distincteque  punctulato,  ruga  subtili 
longitudinali  instructo,  basi  ante  scutellum  truncato,  marginibus 
lateralibus  leviter,  postico  distincte  reflexis,  angulis  lateralibus 
paullo  dilatatis,  apice  rotundatis;  scutello  träns versim  rugoso, 
multo  longiore  quam  latiore,  convexo,  disco  haud  impresso; 
tegroinibus  latiusculis,  densissime  punctulatis,  flavo-pictis;  pedibus 
flavescentibus,  coxis  femoribusque  posterioribus  nigris;  abdomine 
apice  concolore;  ocellis  inter  se  quam  ab  oeulis  nonnihil  longius 
distantiboa.  c^.  9.  Long.  14 — 17,  Exp.  tegm.  39 — 43  mill.  — 
Nova  Guinea,  Mysol.     (Mus.  Holm.) 

var.  a.  —  Fronte  fere  tota,  maculis  duabus  maximis  ante 
medium  tegminum,  una  maximam  partem  clavi  occupante,  altera 
triangulär!,  nec  non  macula  parviuscula  prope  basin  et  marginem 

M  C.  iricolor  et  bivUUUa   margine   postico    mesostethii   ante   coxas  intermedias 
taberculU    qnattuor   conicis    vel    cylindricis  armato  gandent;    species  in  hoc 
opuicalu  deacriptie  tabercnlJB  illii  sunt  destitutie. 
öfvers.  af  K.  VeL-Akad,  Förk,     Arg,  22      N:o  2  3 


Digitized  by 


Google 


146  c.    STÅL. 

costaletn  posita  lutescentibus,  macula  illa  triangulnri  magoa  ipa 
macula  parva  nigra  notata.     9* 

Cercopis  dUrviUri  Ene.  meth.  X.  p.  605.  3.  (1825);  Gcér. 
Regn.  an.  Ins.  Pl.  59.  fig.  8.  (1838). 

var.  b.  —  Capite  sordide  flavescente;  thorace  fusco-testaceo. 
marginibus  lateralibas  pallidioribus;  tegminum  fascia  media,  clavi 
vitta  lata  ad  marginem  scutellarem  iiec  non  macula  prope  basiii 
corii  sordide  lutescentibus.     (f*. 

var.  c.  —  Capite  concolore,  nigro;  fascia  lata  media  te- 
gminum lutescente.     o^. 

3,  C,  xanthorhina   BoiSD.  —  Nigra,   nilida,   parce    puberula;    ocellis 

inter  se  et  ab  oculis  teque  longe  distantibus;  thorace  dense  di- 
stincteque  punctato,  basi  ante  scutellum  truncato;  angulis  latera- 
libus  subrectis,  apice  rotundatis,  marginibus  lateralibus  et  postico 
reflexis;  scutello  nonnihil  longiorc  quam  latiore,  transversim  ru- 
goso,  disco  impresso,  parte  tertia  apicali  pone  metathoracem 
extensa;  tegminibus  densissime  subtiliterque  punctulatis,  prope 
basin  flavo  vel  croceo-maculatis;  alis  fuscescentibus;  abdomine 
apice  sanguineo;  pedibus  anticis  nec  non  tibiis  tarsisque  poste- 
rioribus  flavescentibus.  9.  Long.  17.  Exp.  tegm.  43  miU.  — 
Nova  Guinea.     (ColL  StXl.) 

var.  a.  —  Fronte  magnam  ad  partem  sordide  flavescente; 
mnculis  tribus  parviusculis  prope  basin  corii  nec  non  macula 
clavi  prope  basin  vittaque  ad  marginem  scutellarem  croceis; 
lateribus  abdominis  dorsi  sanguineis. 

Cercopis  xanihorhina  BoisD.  Voy.  de  TAstr.  II.  p.  618.  2. 
PL  10.  fig.  10.  (1835). 

var.  b.  —  Fronte  lateribusque  dorsi  abdominis  concoloribus, 
nigris;  maculis  tribus  oblongis  prope  basin  corii  nec  non  vittis 
duabus  ante  medium  clavi  flavescentibus. 

C.  cCUrviUd  maxirae  affinis,  situ  ocelJorum  scutelloque  im- 
presso differt. 

aa.  Mesostemo  pone  medium  tuber cuUe  vel  spinis  conicis  valde 
elevatis  destituto. 

b.      Thoracis  margine  postico  medio  ante  scutellum  haud  reflexo, 

4.  C    amabilis    Stål.   —   Parce   puberula,   dilute   rufescente-testacea; 

capite  supeme,  pronoto,  scutello  marginibusque  augustis  laterali- 
bus prostethii  subcaeruleo-nigris;  tegmiuibus  tarsisque,  excepto 
articulo  primo  tarsorum  posticorum,  nigris,  fasciis  duabus  tegmi- 
num, una  ante,  altera  pone  medium  posita»  lutescentibus;  tibiis 
anterioribus  apicem  versus  alisque  infuscatis.  9.  Long.  10,  Exp. 
tegm.  29  mil).  —  Nova  Guinea.     (Mus.  Holm) 

Thorax  dense  distincte  punctntus,  basi  ante  scutellum  sub- 
sinuato-truncatus,  marginibus  haud  reflexis.  Scutellum  subtiliter 
punctulatum,  disco  impressum,  pone  ^  metathoracem  pauUo  pro- 
ductum.      Tegmina    densissime    subtiliterque    punctulata,    apicem 


Digitized  by 


Google 


ttOMOPTtRA    NOVA   VBL   MINtTS   CÖGNITA.  l47 

?ersu9  leviter  angnatata.  Mesosiethium  pone  medium  tuberculis 
duobus  obtnsis,  minus  distinctis  instrnctum,  margine  postico  le- 
viter reflexo,  haud  elevato. 

bb.     Thoracis  margine  postico  ante  scutelhan  reflexo. 
c.     ITiorace  bast  ante  scutelhtm  sintiato-tntncato. 

5.  C,   Daphne    StA.l.   —   Nigra,    parce    puberula;    capite,    pronoto, 

limbo  lato  prostethii  pedibusque  sordide  sanguineis;  femoribus 
posterioribus  infuscatis;  tegroinibus  densissime  subtiliterque  pun- 
ctulatis,  corii  basi  ipsa,  macula  prope  basin,  fascia  ante  medium 
maculisque  tribus  pone  medium  in  seriem  transversam  dispositis, 
ncc  uon  clavi  basi  maculaque  media,  cum  fascia  corii  interdum 
forte  confluente,  rufo-testaceis ;  tborace  dense  di»tincteque  subru- 
guloso-punctato ,  marginibus,  excepto  apicali,  reflexis;  scutello 
transversira  rugoso,  disco  irapresso,  pone  metathoracera  nonnihil 
producto;  ano  nigro-sanguineo;  alis  fuscescentibus,  basi  dilute 
sanguineis.  9-  Long.  19,  Exp.  tegra.  45  mill.  —  Manilla. 
(Mus.  Holm.) 

C.  Charom  maxima  affinis,  pictura,  thorace  distinctius  pun- 
etato  margineque  costali  tegminum  basin  versus  subrecto,  nec 
distincte  rotundato,  differt.  Mesostetkium  tuberculis  duobus  ob* 
tosis  distinctis  instructum,  margine  postico  ante  coxas  distincte 
reflexo-elevato. 

cc.  Thorace  basi  rotundato  vel  ante  acuteUum  truncaio,  nec 
iinuato. 

d.  Abdomne  nigro  vel  Jueco,  interdum  violaceo  vel  ecenUeo- 
nitido. 

6.  V.  iticltua  Stål.  —  Crocea,  in  rufescentem  vergens;  genis,  clypeo, 

scutello,  tegminibus,  pectore  abdomineque  nigricantibus,  hujus 
dorso  violaceo-nitido;  tegminibus  densissime  punctulatis,  fascia 
pauUo  ante  medium,  margine  costali  limboque  scutellari  clavi 
ante  fasciam  illam  croceis,  in  subsanguineum  vergentibus;  alis 
ante  medium  dilute  sanguineis,  pone  medium  fuscescentibus; 
pedibus  fusco-testaceis;  thorace  dense  disiiucteque  punctulato, 
basi  ante  scutellum  truncato,  angulis  lateralibus  obtuse  rotun- 
datis,  marginibus  lateralibus  anticis  vix  rotundatis;  mesostethio 
tuberculis  duobus  transversis  sat  distinctis  instructo,  margine 
postico  ante  coxas  nonnihil  reflexo-elevato.  $.  Long.  14,  Exp. 
tegm.  33  mill.  —  Ceylon.     (Coll.  Stål.) 

7.  C,  malaya  Stål.  —  Nigro- viol acea,    parce   puberula,  tegminibus 

pedibusque  nigricantibus;  corio  pone  medium  maculis  duabus 
parviusculis,  una  ad  costam,  altera  oblique  pone  illam  posita, 
nec  non  maculis  duabus  minutissimis  obsoletis,  una  ad  apicem 
clavi,  altera  pone  medium  marginis  costalis  posita,  rubris.  cf^. 
Long.  8,  Exp.  tegm.  23  mill.  —  Malacca.     (Mus.  Holm.) 

Thorax  sat  dense  subtiliterque  punctatus,  basi  ante  scutellum 
truncatus,  marginibus,  excepto  antico,  reflexis,  angulis  lateralibus 


Digitized  by 


Google 


148  c.  stJIl. 

obtuse  rotundatis.  Scutelluro  ante  medium  impressum.  Heroe- 
lytra  densissime  puDctuIata,  apicem  versus  yix  angustata.  Meao- 
stethium  9at  distincte  bitubercalatum,  margine  postico  ante  ooxas 
baud  elevato. 

8.  C.  undaia  StXl.  —  Nigra,  abdomine  violaceo-nitido;  thorace  roa- 

culisque  vel  fasciis  tegminum  croceis  aut  mfo-testaceis,  illius 
raacula  transversa  antica  parteque  posteriore  nigris;  alis  leviter 
infuscatia,  venis  basin  versus  rufescentibus.     cf^.  9. 

var.  a.  —  Thoracis  parte  diraidia  postica  nigra;  tegroinibus 
parte  fere  quinta  basali,  postice  sinuata,  fascia  un  da  ta  paullo 
ante  medium  posita,  ad  suturam  rlnvi  subinterrupta,  nec  non 
fascia  pone  medium  posita,  medio  postice  producta,  interdum  in 
macula»  tres  di  visa,  rufo  testaceis.  ^,  $.  Loiig.  13,  Exp.  tegra. 
30  mill.  —  Himalaya.     (Coll.  StXl.) 

var.  b.  —  Thoracis  parte  circiter  quarta  basali  nigra;  te- 
gminibus ante  medium  fascia  undata,  bis  subinteiTupta,  ad  nciar- 
giuem  costalem  et  ad  marginem  scutellarem  vittam,  intus  sinu- 
atam,  basin  versus  emittente,  nec  non  maculis  tribus  pone  medium 
in  seriem  curvatum  dispositis,  exterioribus  duubus  saepe  confluen- 
tibus,  rufo-testaceis.  $.  Long.  9—10,  Exp.  tegm.  24 — 26  noiU. 
Pulo  Penang.     (Mus.  Holm.) 

Thorax  subtiliter  et  sat  dense  punctulatus,  basi  ante  scn- 
tellum  truncatus,  marginibus,  excepto  antico,  reflexis.  Scutellum 
transversim  rugosum,  basi  impressum.  Tegmina  densissime  subti- 
literque  punctulata.  Mesostethium  posterius  leviter  bitubercu- 
latum,  margine  postico  ante  coxas  leviter  reflexo. 

9.  C.  discolor  BoisD.  —  Nigra;   thorace  ad  partem,  scutello,  tegmi- 

nibus  ante  medium  lateribusque  prostethii  mfo  vel  flavo-testaceis ; 
tegminibus  basin  versus  nigro-maculatis;  alis  fuscescentibus,  basi 
rufo  vel  flavo-testaceis.  c^.  9-  Long.  11 — 13,  Exp.  tegm.  28 — 
37  mill.  —  Nova  Guinea,  Ins.  Aru  et  Mysol.  (Mus.  Holm.  et 
Coll.  Stål.) 

var.  a.  —  Limbis  lateralibus  pronoti  et  prostethii  parteqne 
fere  dimidia  antica  tegminum  flavo-testaceis,  horum  macula 
parva  prope  basin  maculisque  tribus  nonnihil  pone  illam  in 
seriem  träns versam  positis  nigris;  maculis  duabus  corii  saepe 
flavescentibus. 

Cercopia  discolor  BoiSD.  Voy.  de  TAstr.  IL  p.  619.  3.  Fl. 
10.  fig.  11.  (1835). 

var.  b.  —  Ut  var.  a,  sed  pronoti  limbo  lato,  excepto  antico, 
Qavo-testaceo. 

Cercopia  BoisduvalUi  Le  Gu  il.  Rev.  Zool.  1841.  p.  261.  6. 

var.  c.  —  Pronoto,  excepta  macula  transversa  antica,  nec  non 
tegminum  parte  plus  quam  dimidia  anteriore  rufo-testaceis,  ma- 
culis quattuor,  una  prope  basin,  tribus  nonnihil  pone  illam  in 
seriem  transversam  positis,  magnitudine  variabilibus,  saepe  sat 
parvis  (an  interdum  deficieutibusP)  nigris. 


Digitized  by 


Google 


HOMOPTERA    NOVA    VEL    MINUS   COGNITA.  149 

Mesostethium  plus  minus  distincte  bituberculntum,  margine 
poetico  leviter  reflexo.  Tegmina  apud  feroinam  quam  apud  marem 
latiora,  margine  costali  magis  rotundato. 

dd.  Åbdotmne  ru/escmte  vel  flaveacente,  raro  nigro  vel  fusco- 
fasdato, 

10.  C.  suifmacukUa  Stål.  . —  Testacea;  parte  tertia  apicali  tegminum 
dilute  fusco-lurida,  clnvi  maculn  media  pnrteque  apicali,  corii 
maculis  una  ante  medium  et  duabus  fere  mediis  fusco-luridis ; 
aiis  leviter  infuscatis,  area  anali  dilute  sanguinea;  margine  postico 
mesostethii  iu  lobos  duos  sat  alte  elevnto.  9*  Long.  12,  Exp. 
tegm.  30  mill.  —  Java.     (Mus.  Holm.) 

C.  bispectäari  affinis,  thoracis  nugulis  lateralibus  dilatatis 
lobisque  duobus  marginis  postici  mesostethii  distinctissima.  Thorax 
et  tegmina  densissime  punctulata,  il  le  basi  ante  scutellum  trun- 
catus,  marginibus,  excepto  antico,  reflexis.  Mesostethium  tuber- 
culis  destitutum. 

11.  C.  rotundata  StAl.  —  Flavo- testacea,  fusco-pilosula;  capite  pedi- 
busque  obscurioribus;  thorace  nigrica nte,  anguste  fusco-testaceo- 
limbato;  tegminibus  maculis  oeto,  una  prope  basin,  tribus  paullo 
pone  illam  et  quattuor  mediis,  plus  minus  confluentibus,  in 
serieni  arcuatam  dispositis,  nec  non  parte  plus  quam  tertia  api- 
cali, antice  medio  profnnde  emargiuata,  nigris;  scutello  pectoreque 
fosco-testaceis;  maculis  ventris  in  series  transversas  dispositis,  sat 
magnia,  nigris.  9*  l^ong.  15,  Exp.  tegm.  39  mill.  —  Laos. 
(Mus.  Holm.) 

Thorax  minus  dense  punctulatus,  basi  ante  scutellum  trun- 
catus,  marginibus,  excepto  antico,  reflexis,  angulis  lateralibus 
obtusissime  rotundatis.  Tegmina  densissime  punctulata,  margine 
costali  basin  versus  sat  rotundato.  Mesostethium  sat  distincte 
bituberculatum,  margine  postico  ante  coxas  distincte  reflexo. 

12.  C.  Lydia  Stål.  —  Rufo-testacea  vel  crocea;  capite  thoracisque 
parte  anteriore,  posterius  medio  interdum  producta,  scutello, 
frenis  exceptis,  tegroinibus,  parte  laterali  anteriore  prostethii, 
metastethio,  ano  tarsisqne  nigris;  basi  tegminum  rufo-testacea 
vel  crocea;  alis  sordide  hyalinis,  apice  levissime  infuscatis,  basi 
pallide  croceis,  cT^.  $.  Long.  8—10,  Exp.  tegm.  20—  23  mill. 
—  India  orientalis.     (Mus.   Holm.) 

var.  a.  —  Tegminibus  fasciis  croceis  destitutis. 

var.  b.  —  Tegmiuibus  fasciis  duabus,  una  ante,  altera  pone 
medium  posita,  croceis. 

Thorax  subremote  subtiliterque  punctulatus,  basi  ante  scu- 
tellum truncatus,  marginibus,  excepto  antico,  reflexis.  Scutellum 
ante  medium  leviter  impressum.  Tegmina  apud  ferainara  quam 
apud  marem  paullo  latiora,  densissime  punctulata.  Mesostethium 
haud  tubercnlatum,  margine  postico  levissime  reflexo. 


,^-'^1;;%, 


Digitized  by  VjOO^If  r'- 


150  c.    »TÅL. 


T0MA8PIS  A.  et  S. 


a.  Fronte  a  latere  visa  infra  medium  angidwn  stérecttim  for- 
mante;  tibiis  posticia  uniftpinosis. 

1.  T.  Cynihia  Stål.  —  Nigra;  macula  verticis  ante  ocellos,  fronte 
tota,  clypeo  basin  versus,  marg^inibus  lateralibus  pronoti  et  pro- 
stethii,  macula  sat  mngna  ante  medium  scutelli,  maculis  quuituor 
versus  basin  tegminum,  una  ad  marginem  costnlem,  tribus  paullo 
pone  illam  in  seriem  transversam  dispositis,  una  iuter  has  in 
clavo  sita,  macula  laterali  mesostethii  iiec  non  maculis  obsoletis 
parvis  lateralibus  veutris  flavo-testaceis;  abdomine  violaceo-nigro; 
alis  fUscis.  c^.  Long.  17,  Exp.  tei^^m.  44  mill.  —  Tnsulu  Buru. 
(Mus.  Holm.) 

Thorax  dense  punctulatus,  marginibus  lateralibus  vix  reflexis, 
basali  nonnihil  sinuato.  Scutellum  niulto  longius  quam  latius. 
Tegmina  densissime  punctulata,  apicem  versus  sensim  leviter  an- 
gustata,  apice  semicirculariter  rotundata,  parte  tertia  apicali  den- 
sissime reticulata.     Mesostethium  spinis  duabus  conicis  armaturo. 

aa.  Fronte  convexa,  haud  angulata;  thorave  dense  puncttdato, 
bast  subsirmato-truncato ;  hemelytris  densissime  ptmctulaäs,  parte 
apicali  minus  dense  reticulata;  scutello  cequilatero  vet  paullo  lon- 
giore  quam  latiore;  tibiis  posticis  bispinosis. 

b.     Abdomine  nigro,  dorso  violaceo-nitido  et  impicto. 

2.  T,  Nympha  StAl.  —  Nigra,  remote  sericea;  lobis  capitis  latera- 
libus maculaque  maxima  frontis  triaugulari,  a  basi  ultra  medium 
extensa,  thorace,  apice  scutelli,  limbo  costali  tcgminum  ultra 
medium,  nec  non  marginibus  lateralibus  prostethii  dilute  sordide 
ilavesceutibus ;  maculis  duabus  anticis  thoracis  nigris;  tegminum 
fasciis  duabus,  angustis,  anteriore  curvata,  macula  prope  apicem 
posita,  vittula  maculam  hane  cum  fascia  posteriore»conjungente, 
vittaque  angusta  ante  medium  clavi,  basi  alarum  fuscescentiuro, 
margine  apicali  segmentorum  ventris  latera  versus  maculisque 
duabus  valvularum  analium  dilute  sordide  sanguineis;  raesoste- 
thio  tuberculis  duohus  conicis  instructo;  scutello  subaequilatero. 
9.  Long.  14,  Exp.  tegm.  35  mill.  —  Ligor  Malaccre.  (Mus. 
Holm.) 

T.  stellatw  Guér.  (=  Cerc.  dorsimaculce  Walk.  List  of  Horn. 
in.  p.  663.  41)  maxime  affinis. 

3.  T.  circumducta  Stål.  —  Nigricans,  remote  sericea;  fronte,  apice 
loborum  verticis,  marginibus  apicali  et  lateralibus  anticis  thoracis, 
scutello  ante  medium,  fasciis  duabus  tegminum,  inter  se  et  a 
basi  apiceque  aeque  longe  remotis,  corii  vittula  anteriore,  limbo 
scutellari  clavi  ultra  medium  sordide  lutescentibus,  limbo  apicali 
corii  fusco-pellucido;  alis  fuscis,  basi  subsanguineis;  scutello  sub- 
sequilatero;    mesostethio   tuberculis  duobus  distinctis,  obtusis,  in- 


Digitized  by 


Google 


HOMOPTERA    NOVA    VEL    MINUS   COGNITA.  151 

stracto.  (/•.  Tx)ng.  14,  Exp.  tegm.  34  mill.  —  lodia  orien talis. 
(Mus.  Holm.) 

Statura  praecedentis,  cui  afiiTiis. 

T.  Semele  Stål.  —  Nigra,  remote  sericea;  capite,  exceptis  mar- 
ginibus  lateralibus  et  apicali,  fronte  fasciaque  verticis,  thorace, 
basi  fasciisque  duabus  tegminum,  posteriore  undata  et  interdum 
interrupta,  nec  non  marginibus  lateralibus  prostethii  sordide  stra- 
mineis;  tegminibus  lim  bo  apicali  fusco-flavescente-peliucido;  alis 
fuscis,  basi  concoloribus;  seutello  suboequilatero;  mesostethio  tu- 
berculis  duobus  distinctis,  obtusis  instructo.  c^.  Long.  14,  Exp. 
tegm.  84  mill.  —  Malacca,  Laos.     (Mus.  Holm.) 

Praecedentibus  duabus  valde  affinis  et  statura  simillima. 

bb.      Åbdonäne  flavo  vel  rufo-maculato  aut  fasciafo. 

T.  costalis  Stål.  —  NigricaDS,  remote  sericea;  lobis  verticis, 
macuia  triangulari  magna  pone  medium  frontis,  limbis  antico  et 
lateralibus  anticis  thoracis,  tegminum  fasciis  duabus,  macuia 
prope  apicem  limboque  scutellari  dilute  rufescente-testaceis ;  limbo 
cosiali  tegmioum  a  basi  ad  fasciam  posteriorem,  pectore,  ventre 
pedibusque  sordide  stramineis;  maculis  tribus  irregularibus  late- 
ralibus pectoris,  disco  mesostethii  et  metastethii,  maculis  träns* 
versis  discoidalibus  et  lateralibus  ventris  nigris;  vitta  obsoleta 
feroorum  fuscescente;  limbo  apicali  tegminum  fusco-pellucido;  alis 
leviter  infuscatis;  abdomine  dorso  nigro-violaceo.  $.  Long.  11, 
Exp.  tegm.  26  mill.  —  Malacca,  Ligor.     (Mus.  Holm.) 

T.  sigm/era  Stål.  —  Nigricans,  remote  sericea;  fronte  ante  me- 
dium, lobis  verticis,  vitta  media  parteque  laterali  thoracis  ante 
medium,  bac  parte  antrorsum  angustata,  seutello,  tegminum  parte 
fere  tertia  basali,  postice  medio  producta,  pectore,  ventre  pedi- 
busque stramineis;  tegminibus  sordide  flavescente-testaceo-limbatis, 
anterius  in  parte  straminca  maculis  tribus  nigro-fuscis  ornatis, 
pone  medium  maculis  duabus  arcuatis  et  pone  has  macuia  trans- 
versa  rufescente-testaceis  notatis,  parte  interiore  macularum  illarum 
interdum  retrorsum  producta  et  cum  lateribus  macul»  posterioris 
conjuncta;  alis  fuscescentibus,  basi  ipsa  sordide  stramineis;  fasciis 
ventris  angustis,  basi  apiceque  tibiarum  nigris;  abdomine  dorso 
nigro-violaceo,  maculis  mai^inalibus  parvis  apiceque  sordide  stra- 
mineis; femoribus  vitta  obsoleta  fusco-testacea  ornatis;  seutello 
pauUo  longiore  quam  latiore;  mesostethio  disco  tuberculis  duobus 
valde  elevatis  armato.  $.  Jjong.  19,  Exp.  tegm.  46  mill.  — 
India  orientalis.     (Mus.  Holm.) 

71  pudens  Stål  —  Dilute  sanguinea;  capitis  fasoia  basali,  frontis 
parte  apicali,  olypeo,  rostro,  maculis  duabus  anterioribus  thoracis, 
seutello,  tegminum  basi  ipsa  maculisque  quinque  ante  medium  in 
series  duas  dispositis,  inter  has  maculas  duabus  in  clavo  sitis, 
disco  dorsi  abdominis,  pectore,  ventre  pedibusque  nigris;  limbis 
lateralibas  prostethii  margineque  angusto  ventris  sanguineis;   alis 


Digitized  by 


Google 


152  c.  8t1l. 

ante  medium  pallide  sanguineis,  pone  medium  leviter  infuscatis, 
thoracis  marginibus  Interalibus  anticis  leviter  reflexis;  scutello 
paullo  longiore  quam  latiore;  mesosterno  tuhercalis  daobus  valde 
elevatis,  conicis.  9-  I^ong-  2Ö,  Exp.  tegra.  45  ra  ill.  —  Silhet 
(Mu8.  Holm.) 

T,  Larinia  Stål.  —  Fiavescente-testacea  (sanguinea?);  maculis 
duabus  basalibus  cnpitis,  rostro,  maculis  duabus  anterioribus  tho- 
racis, apice  scutelli,  vitta  angusta  anticn  tegminum,  doi-so  abdo- 
minis,  exceptis  maculis  raarginalibus  apiceque,  pectore,  fasciis 
ventris  pedibusque  nigris;  lirabis  Interalibus  prostethii,  apice 
CGxarum  feraorumque  flavo-testaoeis;  alis  fuscescentibus,  basi  rufo- 
testaceis;  marginibus  lateinlibus  anticis  thoracis  leviter  reflexis; 
scutello  vix  longiore  quam  latiore;  tuberculis  mesostethii  valde 
elevatis,  haud  tamen  conicis.  9*  Long.  22,  Exp.  tegm.  52  milL 
—  India  orientalis  (Mus.  Holm.) 
Preecedenti  valde  affinis. 


CONSIDIA  Stål. 

Corpus  oblongum.     Caput  supra  planum.   fronte  modice  convexa. 
Ocelli  inter  se  et  ab  oculis  fere  ajque  lono^e  distantes.     Thorax  postice 
ante    scutellum    profunde    sinuatus.     Scutellum    longius    quam    latins. 
Tegmina  subelongata.     Pedes  mediocrcs,  tibiis  posticis  bispinosis. 
Tomaspidi  affine  genus. 

1.  O.  oblonga  Stål.  —  Pallide  griseo-flavescens,  parce  sericea,  snpra 
dense  punctulata;  capite,  apice  thoracis  scutelloque  nigris,  hujos 
marginibus  lateralibus  ante  medium  griseo-flavescentibus;  thorace 
postice  tegminibusque  fuscis,  his  macula  costali  sordide  albida 
pone  medium  ornatis;  alis  levissime  infuscatis;  abdomine  dorso 
violaceo-fusco;  mesostethio  femoribusque  anterioribus  dilute  fusco- 
testaceis.  9-  Long.  11,  Exp.  tegm.  24  mill.  —  Java.  (Mns. 
Holm.) 

CALLITRTTIX   Stål. 

Corpus  elongatum.  Fröns  forma  varibili.  Thorax  marginibus 
lateralibus  anticis  rectis,  lateralibus  posticis  longioribus.  Scutellum 
nonnihil  longius  quam  latins.  Tegmina  oblonga  vel  elongata,  apicero 
versus  sensim  nonnihil  ampliata.  Pedes  longi,  femoribus  ultra  latera 
corporis  sat  longe  extensis;  tibiis  posticis  unispinosis. 
Prsecedenti  affine  genus. 

1.  C.  melanochra  Stål.  —  Lutescens,  dense  punctulata,  parte  tertia 
apicali  tegminum,  apice  femorum,  tibiis  anterioribus,  basi  excepta, 
dimidio  apicali  tibiarum  posticarum  tarsisque  nigris;  fronte  a 
latere  visa  deorsum  in  angulum  rectum  producta,  c^irina  a  basi 
ad  medium  continuata  instructa;  alis  sordide  vinaceis.  9*  Long. 
8,  Exp.  tegm.  24  mill.  —  India  orientalis.     (Mus.  Holm.) 


Digitized  by 


Google 


HOMOPTERA    NOVA    VBL    MINUS   COGNITA.  153 

C.  producta  Stål.  —  Nigra,  subtiliter  punctulata;  apice  scutelli, 
tfgminibus,  abdomine  pedibusque  rufo-testaceis ,  illarum  npice 
mf(TO.  9-  Long-  7,  £xp.  tegra.  16  mill.  —  India  orientalis. 
(Mus.  Holm.) 

Fröns  tamida,  nngulura  subrecturo,  apice  rotundatum,  for- 
mans, Carina  destituta.  Thorax  vix  latior  qnam  longior,  margi- 
nibus  lateralibus  anticis  margine  antico  paullo  brevioribus.  Te- 
gmina angusta,  apicem  versus  leviter  ampliata. 

C,  capttata  Stål.  —  Nigricans,  dense  punctulata;  capite,  scu- 
telio,  parte  tertia  basali  tes^roinum,  dorso  abdominis  pedibusque 
rufo-testaceis;  tarsis  fuscis;  alis  vitreis,  basin  versus  fusois.  c^. 
Long.  6,  Exp.  tegm.  15  mill.  —  Ceylon.     (Coll.  Stål.) 


LEPYRONIA  A.  et  S. 

1.  L.  ampla  StXl.  —  Nigra,  silaceo-sericea,  subtilissime  punctulata; 
alis  infuscatis,  parte  lata  antica  arenque  anali  vitreis,  decoloribus; 
segmentis  dorsalibus  abdominis  apice  olivaceo-albidis.  $.  Long. 
11,  Exp.   tegm.  23  mill.  —  Borneo.     (Mus.  Holm.) 

Caput  obtuse  trinngulare,  supra  levissime  convexum,  fronte 
leyiter  convexa,  transversim  sulcata.  Thorax  mars^inibus  latera- 
libus anticis  brevibus.  Scutellum  tborace  nonnihil  brevius.  Teg- 
gmina  leviter  convexa,  pone  medium  sat  angustata.  Alte  sat 
amplae. 

PTTELUS  Lep.  et  Serv. 

1.  P,   malayus    Stål.  —  Nigricans,    supra    densissime    punctulatus; 

capite  superne,  pronoto,  scutello,  vitta  lata  interiore  curvnta  clavi, 
fascia  media  corii,  dorso  abdominis  metastetbioque  testaceoHave- 
scentibus;  alis  sordide  vinaceis,  apice  leviter  iufuscatis.  c/*. 
Long.  9,  Exp.  tegm.  21  mill.  —  Ligor  Malaccae.  (Mus.  Holm.) 
Caput  obtuse  subrotundato-triangulare,  fronte  leviter  convexa, 
rugis  subtilibus  transversis,  medio  interruptis,  instructa.  Thorax 
marginibus  lateralibus  posticis  lateralibus  anticis  fere  triplo  lon- 
gioribus.  Scutellum  thorace  tertia  parte  brevius.  Tegmina  mar- 
gine costali  sat  rotiindato.     Tibiae  posticse  bispinosae. 

2.  P.  mtidua  Stål.  —  Obscure  fusco-testaceus,  nitidus,  supra  sat 
dense  distincteque  punctulatus,  tegmiiiibus  pone  medium  subtilius 
puuctatis,  apicem  versus  Isevigatis;  capite  dilute  fusco-testaceo, 
fronte  basin  versus,  fasciis  duabus  verticis,  fascia  angusta  ante 
medium  thoracis,  disco  mesostethii  pedibusque  griseo-stramineis ; 
tegminum  fascia  ante  medium  posita,  extus  abbreviata  maculaque 
subtransversa  ad  marginem  costalem  sat  longe  pone  medium 
dilute  flavescentibus;  alis  levissime  infuscatis;  tarsis  fuscis.  $. 
Long.  10,  Exp.  tegm.  23  mill.  —  Nova   Guinea     (Coll.  Stål.) 


Digiti 


zed  by  Google 


154  c.    8T.U 

Caput  obtusissime  triang^are,  apice  rotundatum,  fronte  paallo 
coQvexa,  Isoviuscula,  disco  punciis  laris  conspersa.  Thorax  sex- 
angularis,  roarginibus  lateralibus  posticis  lateralibus  anticis  triplo 
loDgioribus.  Scutellum  thorace  tertia  parte  brevius.  TegmiDa 
pone  medium  sensim  sat  angustata,  apice  rotundata.  Tibiae-  po- 
aticse  bispinosse. 

P,  muUiUneatus  StAl.  —  Pallide  sordide  flavescens,  snpra  den- 
sissime  obsolete  punctulatus;  clypeo,  frontis  limbo  basali  ma- 
culaque  apicali,  vittis  angustis  sex  verticis,  omnibus  per  thoracera, 
duabus  mediis  etiam  per  scutellum  continuatis,  thoraois  margi- 
nibus  lateralibus  anticis  tegminibusque  nigrica ntibus;  davo,  corii 
macula  costali  ante  medium  vittulisque  nonnullis  apicem  versus 
irregulariter  dispositis  sordide  flavescentibus;  clavo  fusco-lineato; 
Hnea  supera  femorum  fusca;  alis  leviter  infuscatis.  9-  Long.  9, 
Exp.  tegm.  20  mill.  —  China  borealis.     (Mus    Holm.) 

Depressus.  Caput  thoraci  longitudine  aequale,  semiovale,  supra 
planum,  fronte  modice  convexa,  transversim  obsolete  strigata. 
Thorax  margiuibus  lateralibus  posticis  lateralibus  anticis  duplo 
longioribus.  Scutellum  thorace  pauUo  brevius.  Tegmina  oblonga, 
costa  nonniliil  rotundata.  Tibiae  posticae  bispinosae,  spina  superiore 
obsoleta,  minutissima. 


MACHJiROTA  Bukm. 

1.  M.  pugionafa  StIl.  —  Nigra,  dense  distinoteque  punctata;  scu- 
tello,  fasciis  duabus  dorsalibus  abdominis,  una  basali,  altera 
angustiore  npicali,  nec  non  aunulo  latissimo  tibianim  posticarum 
hiteis;  scutelli  maeula  basali,  margiuibus  spiuaque  apicali  fere 
tota  nigris;  tegminibus  alisque  vitreis,  illorum  venis  pone  medium 
leviter  infuscatis,  costa  basin  versus  margineque  scutellari  ipso 
nigro-fuscis.  9-  Long.  4,  Lat.  2  mill.  —  Australia  borealis. 
(Mus.  Holm.  et  Coll.  A.  Dohrn  ) 

Statura   M.   ensiferas,   minor,   coloribus  spinaque  scutelli  bre- 
viore  differt. 


MOGANNIÅ   A.  et  S. 

M.  veniiatissima  SrXh.  —  Nigro-caerulea  vel  nigro-aeuea,  sordide 
flavescente-sericea;  tegminibus  ante  medium  alisque  sordide  hy- 
alinis,  illis  sordide  stramineo-venosis,  ante  medium  nigris,  basi 
pallide  sanguiueis,  his  fusco-venosis,  basi  sanguineis.  o^.  9- 
Long.  16,  Exp.  37 — 41  mill  —  India  orientalis.  (Mus.  Holm  ) 
var.  a.  —  Macula  basali  frontis  maculaque  oblonga  media 
thoracis  sanguineis. 


Digitized  by 


Google 


HOMOPTRRA    NOVA    VEL    MINL6    COONITA.  155 

var.  b.  —  Fronte  tota,  vitta  media  thoracis,  raedio  coarctata, 
nec  non  venis  fasciaque  partis  nigrse  tegroinuin  dilute  sanguineo- 
flavescentibiis;  abdomine  in  ferrugineum  vergente. 

2.  ^f.  funebris  StAl.  —  Aenescente-nigra,  fusco-pilosula;  tegminibus 

nlisque  vitreis,  illis  ante  medium  iiigris,  nreola  basali  fasciaquc 
ad  apicem  partis  nigne  sordide  lutescentibus.  J.  Long.  19, 
Exp.  tegm.  46  mill.  —  Silhet.     (Mus.  Holm.) 

3.  M.  ekinenne  StXl.  —  Nigra,  remote  fiavo-aureo-sericea,  vitta  par- 

teqae  apicali  dorsi  abdominis  dense  sericeis;  tegminibue  alisque 
Titreis,  fusco-venosis,  illarum  fascia  lata  obiiqua,  ante  medium 
posita,  sordide  straminea,  antice  posticeque  fascia  pluries  inter- 
nipta  fusca  terminata;  tibiis  tarsisque  posterioribus  flava-albidis, 
tibiia  intermediis  basi  et  apice,  posticis  basi  nigris;  ventre  ferru- 
srineo.  r^,  Jjong.  18,  Exp.  tegm.  40  mill.  —  China  borealis. 
(Mus.  Holm.) 

M.  nasaU  siroillima,  major,  colore  tibiarum  posteriorum  pro- 
cessibusque  lateralibus  segmenti  analis  superioris  marium  longi- 
oribus  differt. 


PLAUTILLA  StAl. 

Corpns  anguste  ovale,  crassum.  Caput  parvum,  thorace  plus 
dimidio  angustius,  vertice  oculis  dimidio  latiore;  fronte  convexiuscula, 
baud  produeta,  dimidium  laiitudinis  faciei  occupante.  Thorax  lateri- 
bus  angulatim  dilatatus.  Latera  metanoti  diiatata,  ultra  margines 
laterales  scutelli  extensa.  Opereula  sal  magna,  convexa.  Tegmina 
akeque  ultra  medium  sensim  ampliata,  illorum  venis  ulnaribus  basin 
fersis  contiguis,  area  basali  interiore  apicem  versus  angustata,  barum 
area  anali  aogustissima,  areolis  apicalibus  sex.  Femora  antica  incras- 
sata,  subtus  apicem  versus  in  dentem  obtusum  ampliata.  Tarsi  tri- 
articalati. 

ZammarcB  affine  genus. 

1.  P.  stcUagmoptera  Stäl.  —  Sordide  olivaceo-flavescens,  in  flavo- 
testaceum  vergens;  thorace  obscure  testaceo-raaculato;  scutelli 
maculis  duabus  basalibus  mediis,  maculis  quinque  discoidalibus 
vittaque  utrimque  laterali  lata,  retrorsum  angustatn,  lateribus 
metanoti,  apice  excepto,  dorsoque  abdominis  fusco-testaceis;  tegmi- 
nibus griseo-vinaceis,  venis,  maculis  anastomosium  maculaque  api- 
cali venarum  longitudinalium  fuscis,  costa  sordide  testacea;  limbo 
apicali   operculomm   nigris.     o^.   Long.    22,  Exp.  tegm.  65  mill. 

QaitO.       (Coll.    SiGNOKET.) 

Opereula  convexa,  scutello  pauUo  breviora,  subtriangularia, 
latiora  quam  longiora,  apice  oblique  truncata,  angulis  apicalibus 
rotundatis. 


Digitized  by 


Google 


156  c.    STÅL. 


EURYMELA  Lep.  et  Sbrv. 


E.  generosa  StAl.  —  Rufescente-testacea,  pilosula;  capite,  thorace, 
fadciis  duabus  erosis  tegrainum,  prostethio,  genitalibu»,  apice  fe- 
morum, tibiis  tarsisque  uigris;  loris,  genis,  macula  subapicali  fron- 
tis,  fascia  basali  verticis  margineque  apicali  thoracis  medio  intcr^ 
rupto  rufo-testaceis;  alis  fuscis;  tarsis  posticis  articulo  primo  flavo- 
testaceo.  c^.  9  Long.  14,  Lat.  6  mill.  —  Moreton  Bay.  (Mot. 
Hdm.) 

E.  bicolori  quoad  staturam  et  straoturaro  capitis  proxima, 
fronte  apice  paullo  minus  producta.  Caput  truncatum,  ante  tbo- 
racem  yix  prominens,  rugosum,  fronte  apice  producta».  Thorax 
rugosus,  margine  apicali  ievissime  rotundato.  Tegraina  haud 
valvantia,  punctata,  apicem  versus  sat  dense  reticulata. 

E.  rubro-Jasciata  Stål.  —  Nigra;  genis,  verticis  margine  basali 
abbreviato,  thoracis  limbo  postico,  tegrainum  fasciis  duabus  ba- 
sique  corii,  abdomine,  parte  apicali  exepta,  coxis,  trochanteribus 
basique  femorum  rufo-testaceis ;  alis  obscure  violaceo-fuscis ;  arti- 
culo primo  tarsorum  posticorum,  apice  excepto,  flavo-testaceo.  J. 
Long  13,  Lat.  6  mill.  —  Nova  Hollandia.  (Mus.  Holm.  et 
Coll.  Stål.) 

E,  ntbro-vittatcB  simillima  et  maxime  affinis. 


TARTESSUS  Stål. 

Corpus  oblongnm.  Caput  latissimum,  a  supero  visum  obtuse 
rotundato-angulatum  et  brevissimum,  margine  apicali  obtuso;  facie 
recliiiata.  Oculi  magni,  oblique  transversi.  Ocelli  in  margine  apicali 
capitis  prope  oculos  siti.  Thorax  magnus,  antice  valde  rotundato- 
productus.  Scutellum  paullo  longius  quam  latius,  tboraci  longi- 
tudine  sequale  vel  paullo  longius.  Tegmina  oblonga,  apicem  versus 
leviter  valvantia,  areolis  apicalibus  quinque.  Tibise  postic»  dense 
8pinulos8e. 

1.  T.    malayus   StåL;   Bythoscopus  mcdayus  Stål.     Freg.  Eug.  resa. 

Ins.  p.  290.  220. 

2.  T.    Fieberi    Stål.   —   Niger;  capite   scutelloque   rugosis;   thorace 

transversim  strigoso;  limbo  basali  capitis,  fascia  valde  arcaata 
intramarginali  antica  thoracis,  marginibus  scatelli  lateralibus  pone 
medium,  genis,  loris,  clypeo,  ventre  pedibusque  griseo-stramineis; 
tegminibus  flavo-testaceo-hyalinis,  fusco-venosis ;  alis  dilute  fusco- 
vinaceis,  apicem  versus  obscurioribus;  abdomine  dorso  fusco- 
testaceo.     9-    Long.   9,   Exp.   tegm.   21  mill.  —  MysoL     (Mus. 


Holm.) 


Digitized  by 


Google 


HOMOPTERA    nota    VlL   MINUS   COONITA.  157 


RH0THIDU8  8tXl. 

€k)rpas  elongatum,  retroreum  angustaturo.  Caput  cum  oculU 
thoraoe  nonnihil  latius,  rotundataro  vel  triangulariter  productam,  basi 
sat  siuuatQni,  margine  apicali  convexo  vel  obtuso;  fronte  tertiam 
part«m  latitudinis  faciei  occupante.  Oculi  valde  obliqui,  transversi, 
raediocres.  Ocelli  ab  oculis  reiooti,  inter  se  quam  ab  oculis  nonnihil 
longius  distantea.  Thorax  sexangularis,  transversus,  nntice  rotundato- 
productus,  marginibus  lateralibus  auticis  brevibus,  parallelis,  margine 
basali  recto.  Scutellum  leviter  transversum,  triangulare.  Tegmina 
apieem  abdominis  vix  attingentia,  oblonga,  subcoriacea,  baud  val- 
vantia,  venulis  trausversis  raris.  Vagina  producta.  Tibise  posticae 
remote  spinos». 

B^oscopo  affine  genus.  Species  mihi  cognitae  forma  capitis  inter 
se  tantum  differunt,  pneterese  simillim». 

1.  B.  Navicula  Stål.  —  Ferrugineus,   rugulosus,  supra  minute  pal- 

lido-coDspersus ;  capite  triangulari,  npice  rotundato,  thoraoe  quarta 
parte  breviore;  ocellis  seque  longe  a  margine  antico  capitis  quam 
a  basi  positis;  alis  dilute  sordide  vinaceis.  9-  Long.  15,  Lat. 
3^  mill.  —  Moreton  Bay.     (Mus.  Holm.) 

2.  R.    Uucostictua    Stål.  —   Dilute   ferrugineus,   supra   rugulosus  et 

sordide  albido-conspersus;  capite  triangulari,  apice  rotundato, 
thorace  tertia  parte  breviore,  margine  apicali  obtuso;  ocellis  a 
margine  basali  capitis  quam  a  margine  antico  nonnihil  longius 
remotis;  alis  sordide  vinaceis.  9*  Long.  13,  Lat.  3^  mill.  — 
Australia  borealis.     (Mus.  Holm.) 

5.  R.  convhms  Stål  —  Dilute  griseo- ferrugineus,  supra  rugulosus  et 
pallido  conspersus;  cnpite  angulum  rectum  apice  rotundatura  for- 
mante,  medio  quam  ad  oculos  paullo  lungiore,  quintse  parti  tho- 
racis  longitudine  fere  sequali,  margine  apicali  convexo;  ocellis  ad 
marginem  anticum  capitis  positis.  $.  Long.  12,  Lat.  3  mill.  — 
MoretoD  Bay.     (Mus.  Holm.) 

4.  Ä.  breviceps  StAl.  —  Dilute  griseo-ferrugineus,  supra  rugulosus 
et  pallido-conspersus;  capite  brevi,  tertieB  parti  thoracis  longi- 
tudine sequali,  medio  et  ad  oculos  aeque  longo,  marginibus  an- 
tico et  postico  parallells,  illo  obtusissimo;  ocellis  in  margine 
antico  capitis  positis.  9*  Long.  11»  Lat.  2|  mill.  —  Adelaide. 
(Mus.  Holm.) 

ABELTERUS  Stål. 

Corpus  elongatum,  convexum.  Caput  obtusum,  margine  basali 
leriter  sinuato,  vertice  a  basi  declivi;  facie  horizontali.  Oculi  me- 
diocres.  Ocelli  in  disco  verticis  positi,  inter  se  quam  ab  oculis  duplo 
longios  remoti.  Thorax  transversus,  subsexangularis,  antrorsum  sub- 
anguttatus,   antice  obtuse   rotundatus.     Scutellum    triangulare,    paullo 


Digitized  by 


Google 


168  c.  stXl. 

latius  quam  longius.  Te^mina  oblonga,  apice  vaWantia,  venis  trana- 
vereis  raris,  areolia  apicalibus  quattuor,  limbo  costali  apicem  yersna 
venulis  transversis  instructo.  Tibise  posticse  iotus  dense,  extua  remo- 
tius  spinulosie. 

Bythoseopo  affine  genus. 

I,  A  incarnatus  Stål.  —  Pallide  sangaineus,  suUtns  cum  pedibns 
dilute  stramineus,  tibiis  supenie  tnrsisqne  pallide  sanguineis; 
nreola  apicali  interiore  tegminum  alisque  sordide  hyalinis.  cf^. 
Long.  cum.  tegro.  10,  Lat.  3  mill.  —  Australia  borealis.  (Mus. 
Holm.  et  CoU.  A.  Dohrn.) 

Vei-tex,    thorax    et   scutellum   transversim   snbtiliter  strigosa. 
Yertex  duplo  latior  quam  longior,  thorace  tertia  parte  brevior. 


PETALOTEPHALA   StAl. 

a.  Thoracis  IcUeribus  angulaäm  dilatatis;  tegmnibus  rectangularäer 
tecti/ormibus,  apice  obUque  truncaäs,  apicem  versus  veiiulis  numerosis 
irregulariier  anastomotantibm  instructis, 

Tiiuria  Stål  in  litt 

1.  P,  expansa  Stål.  —   Olivaceo-flavescens,  in  virescentem  vcrgens, 

supra  cum  prostethio  sat  dense  distincteque  puuctata;  capite  su- 
perne  subtilius  et  parcius  punctato;  costa  sordide  flavesrente; 
apice  spinarum  tibiarum  posticanim  fusco;  capite  obtuse  trian- 
gulari,  plus  duplo  latiore  quam  longiore;  thorace  utrimque  valde 
dilatato,  angulis  acutis,  roargine  anteriore  partis  dilatata;  raarg^ne 
posteriore  circiter  tertia  parte  longiore,  hoc  infuscato;  segmento 
ultimo  ventrali  femin»  apice  sat  profunde  sinuato.  9  Long,  18, 
Lat.  thor.  10  mill.  —  Malacca,  Ligor.     (Mus.  Holm.) 

2.  P.    mgr(hmargina(a    Stål.   —   Olivaceo-flavescens,    tegminibus    in 

virescentem  vergentibus,  horum  margine  costali  stramineo;  supra 
cum  prostethio  sat  dense  punctata,  capite  subtilius  punctato, 
longitrorsum  subruguloso,  vix  duplo  latiore  quam  longiore;  tho- 
race utrimque  modice  dilatato,  margine  anteriore  partis  dilatatse 
margine  posteriore  plus  duplo  longiore;  segmento  ventris  ultimo 
apud  ferainam  vix  sinuato.  9-  Long.  18,  Lat.  thor.  7  milL  — 
Malacca.     (Mus.  Holm.) 

a  a.  Thoracis  lateribus  rectis;  tegminibus  obtuse  tecti/ormibus, 
apice  rotimdatis, 

b.  Ocellis  inter  se  et  ab  ocuUs  ceque  longe  vel  ab  oculis  lott- 
gitts  remotis;  tegmiwbus  venulis  transversis  raris  instructis,  areoUs 
apicalibus  quinque. 

Bubria  Stål  in  litt. 

3.  P,  sanguinosa  Stål.  —  Sanguinea,  dense  punctata,  interdum  minute 

pallido-conspersa;  fronte,  pectore,  ventre  femoribusque  pallide  soi^ 
dide   stramineis;    capite  thorace  fere  duplo   longiore,  antrorsum 


Digitized  by 


Google 


UOMOKTBRA    NOVA    FEL   MiNtJS   COONITA.  159 

ieriter  angnstato,  apice  rotmidato,  tranaversim  leyiter  coDvexo, 
earina  tabdUssinaa  longitudinali  instrncto;  ocellis  inter  se  quam 
ab  ocolis  paallo  longius  remotis;  tegminibus  abdoroinis  apicero 
attingentibus;  alis  sordide  hyalinis,  sangBineo-venosis.  9-  Long. 
9,   I^t  2  miU.  —  Australia  borealis.     (Mas.  Holm.  et  Ck)ll.  A. 

DOBRM.) 

P.  carnosa  Stål.  —  Dilute  sordide  sanguinea,  dense  punctulata, 
sabtus  cum  femonbus  sordide  straroinea;  tegminibus  sordide 
hyalinis,  ad  costam  snnguineis;  alis  vitreis,  fuseo-venosis ;  capite 
tbornce  nonnibil  longiore,  apicem  versus  nonnihil  angustato, 
apice  rotnndato,  carinn  media  subtili  instructo;  tegminibus  abdo- 
niinis  apicem  superantibus;  ocellis  inter  se  et  ab  oculis  »que 
longe  distantibus.  9-  Long.  6,  Lat.  2  mill.  —  Australia  borealis. 
(Mos.  Holm.) 

bb.  Ocellis  ab  oculis  quam  inter  se  longius  remotis;  tegmini' 
Ifus  pone  medium  venuUs  transversis  nwnerosis,  irregulariter  dis- 
pasitis,  instrucHs* 

P.   JVahlbergi  Stål.     Öfr.  Vet.  Ak.  Förh.  1854.  p.  261.  2. 


COELIDIA   Germ. 

C.  tiarata  StÅl.  —  Nigra;  marginibus  lateralibus  capitis,  linea 
longitudinali  abbreviata  verticis,  maculis  quattuor  thoracis,  scu- 
tello,  maculis^  minutis  numerosis  sparsis  apiceque  tegminum  nee 
non  pedibus  anterioribus  flayo-nlbidis ;  tegminibus  inträ  marginem 
apicalem  linea  fusca  uotatis;  alis  fuscis;  scutello  nigro-maculato ; 
capite  longissime  producto,  acute  triangulari,  thorace  scutelloque 
ad  uuum  duplo  lorgiore.  9-  ^-'OOg.  7^,  Lat.  1^  mill.  —  Mysol. 
(Mus.  Holm.) 


PHYLLYPHANTA  A.  et  8. 

1.  F,  fanbriolata  StAl.  Freg.  Eug.  resa.  Ins.  p.  282.  1S3.  =  Ricania 
marginella  Guér.  in  Belang.  Voy.  Ind.  or.  Zool.  p.  467.  (sec. 
ex.  typ.) 

FLATOIDKS  GuijH. 

1.  F.  principalis  Stål.  —  Testaceo-straminea,  tegminibus  in  palli- 
dissime  olivaceum  vergentibus,  pone  medium  levissiroe  angustaiis, 
apice  Jate  rotiuidatis;  alis  sordide  albidis  9-  Long.  15,  Exp. 
legm.  38  mill.  —  Malacca,  Ligor.     (Mus.  Holm.) 

F.  Niiineri  affinis,  major,  tegminibus  apicem  versus  leviter 
anguataiis,  densiua  venosis,  differt.  Caput  anie  oculos  sat  pro- 
ductum,  vertice  tborace  sablougiore,  paullo  longiore  quam  latiore. 


Digitized  by 


Google 


160  G.   STÅL. 

apice  obtoso  et  utrimque  sinuato;  fronte  muHo  longiore  quam 
latiore,  snrsum  sat  angustata,  apicem  versus  utrimqne  rotundata, 
carina  a  basi  ultra  medium  ducta  distincta  et  medio  cariDolis  doa- 
bus  obsoletis  instructa.  Clypeus  carina  destitutus.  Thorax  parte 
media  elevata,  anterius  concaviuacula,  apice  rotundata.  Scutellum 
paullo  ante  medium  carina  transversa  abbreviata,  utrimque  recurva 
et  ad  apicem  contiuuata,  instructum,  apice  uigro-fuscum.  Te- 
gro  Ina  pnrte  costali  träns versim  venosa  latissima,  apicem  versus 
angustnta,  basin  versus  plus  quam  tertiam  partem  latitudiois 
tegroinum  occupante,  marginibus  integris,  haud  erosis.  Tibise 
posticae  bispinosae. 

POCHAZIA  A.  et  S. 

a.  Tegminibus  alisque  fascia  odbida,  raro  in  flavescentem  vergeiäe, 
ornaäs,  iUorum  margintlms  costali  et  apicali  versus  ang^dum  costaUm 
sinuatis. 

1.  P.  sinuata  Stål.  —  Nigricans,  subtus  cura  pedibus  fusco-testacca, 

tibiis  tarsisque  pallidioribus;  tegminibus  alisque  uigro-fuscis,  illis 
leviter  violaceo-nitidis,  fascia  tegminum  pone  medium  posita, 
prope  mar^inem  costalem  abbreviata  et  interdum  interrupta, 
alarum  fascia  media,  versus  aream  analero  abbreviata,  nlbidis. 
c/".  Lpng.  8J,  Exp.  tegm.  35  mill.  —  Malacca.  (Mus.  Holm.) 
Statura  omnino  P,  fvmatcB.  Fröns  longitrorsura  obsolete  stri- 
gosa,  obsolete  tricarinata.  Alse  pone  medium  venulis  transversis 
in  series  duas  abbreviatas  transversas  dispositis  instructae.  Te> 
gmina  angulo  apicali  costali  quam  in  P,  fttmata  paullo  magis 
producto. 

aa.     Tegmmbus  alisque  fascia  albida  destituäs. 
b.     Tegmmbus  margine  costali  pone  medium  margineque  api- 
cali versus  angulum  apicalem  costalem  productum  sinuatis, 

2.  P  fumata  A.  et  S.;  Stål.  Berl.  Ent.  Zeitschr.  VI.  p.  314.   1. 

bb.     Tegminum  marginibus  costali  et  apicali  haud  siituatis. 

3.  P.  obscura   GuÅR.   —   Nigricans;   abdomine   pedibusque   testaceo- 

griseis;  tegminibus  alisque  fuscis,  illarum  macula  obsoleta  minu- 
tissima  pone  medium  prope  marginem  costalem  flavescente-grisea. 
9.  Long.  8,  Exp.  tegm.  32  mill.  —  Java.  (Coll.  Guérin.); 
Birmah,  Cambodja.     (Mus.  Holm.) 

Ricania  obscura  GuÉR.  in  Bélano.  Voy.  Ind.  or.  Zool.  p. 
466.  Pl.  m.  fig.  6.  (1834)  sec.  ex.  typ. 

Fröns  unicarinata.  Tegmina  margine  costali  pone  medium 
recto  vel  vix  sinuato,  margine  apicali  suturaque  clavi  fere  aeque 
longis,  illo  recto,  versus  angulum  costalem  levissime  rotundato. 
Ålas  disco  venulis  compluribus'  irregulariter  dispositis  et  apicem 
versus  venulis,  in  seriem  transversam  irregularem  ordinatis,  in- 
structae.  - 


Digitized  by 


Google 


HOMOPTSRA    NOVA   VEL   MfKUS   COOVITA.  161 

V,  fmiibris  StXl.  —  Nigrieant;  tegfminibus  alwque  fuscia,  hk 
dihtioribns;  margine  basali  frontis,  tibiis  taraiaqiie  paJlirIe  fusco- 
Ustaoeis.  c^.  Long.  8,  Exp.  tegm.  34  mill.  —  Insula  Bura. 
(Mus.  Holm.) 

P.  obécura  siniillinia,  vertice  medio  paullo  longiore,  fronte 
obsolete  tricarinata,  et  pncsertiin  defectu  venularam  tranaTenaruin 
alanim  distiuctissima.  Alfe  (an  semperP)  minute  parceque  pallido- 
eonspersie. 


RICANTA  Germ. 

a.  Sutiira  clam  margine  apicaU  corii  paullo  longiore. 

b.  Teginifäbns  faadia  pallidis  destituifs, 

1.  &,  discopUra  StIl.  —  Nigricans;  fronte,  abdomioe  pedibosque 
pdlide  fusco-testaceis;  tegminibus  obscure  funcM,  disco  raacula 
gmeo-hyalina  ornatis,  iu  angulo  apicali  oostali  macula  parva 
nitida  obscuriore  notatis,  margine  oostali  inter  venas  transversat 
impressionibus  loiigitudinalibus  instracto;  alis  leyisaime  infuseatis, 
aiitice  prope  npicem  obscurioribus.  9*  ^^^S»  ^»  ®^P*  tegm.  23 
mill  —  Java.     (Mus.  Holm.) 

Frans    obsolete    sirigosa,    carinis    tribus  nbbreviatis  instnicta. 
Tegmina  densissime  venosa. 

2.  Ä.  litmtaris  Stål.  —  Fusco-testacea,  fronte  pedibusque  pallidiori- 

bus:  tegminibus  fuscis,  clavo  parteque  oorii  interiore  indeter* 
minata  pidlidioribus,  macula  costali  fere  pone  medium  posita, 
majuscula,  sordide  albida,  macula  nitida  parva  in  angulo  apioali 
eostali  nigricante,  macula  discoidiili  parva  obsoleta  fusca;  alis 
levissime  infuseatis.  Long.  8,  Exp.  tegm.  22  mill.  —  Cam- 
bodja.     (Mus.  Holm.) 

Statura  pnecedentis,  tegminibus  quam  in  illa  apieem  versus 
paullo  latioribus.  Fröns  obsolete  tricarinata.  Tegmiua  lirobo 
eostali  remote  transversim  venosa. 

3.  Ä.   albo-mgnata    ötIl.  —  Nigra;    limbo    angusto    frontit    fusoo- 

tettareo;  pedibus  luridis,  tibiis  anterioribus  apice  fuscis;  tegmini- 
btu  obscure,  alis  dilute  fuscis,  illorun[i  basi  ipsa  nec  non  maculis 
nonnuUis  minatissimis  raarginis  costalis  basin  versus  positis  pal- 
lide  flavescente-testaceis,  mnculis  tribus,  una  triaugulari  costali 
media,  una  transvcisa  ad  costam  prope  apieem,  unaque  sub- 
triangulari  media  marginis  apicalis  albidis,  macula  parva  ante 
medium  disci  sordide  albida,  minus  distincta.  9*  Lo"fi[-  ^>  ^^P* 
tegm.  16  mill.  —  Insula  Mysol.     (Mus.  Holm.) 

Statura  Ä.  Umtaris,  Fröns  carinis  tribus  abbreviatis  in- 
structa.  Tegmina  dense  venosa,  venulis  transversis  limbi  costalis 
naroerosis,  margine  apicali  recto,  versus  angulum  costalem  ro- 
tnndato. 

'VWr#.  af  K.  VH.'Abad.  Förh.  Arg    22.    Mo  2  * 


Digitized  by 


Google 


162  c.  8t1l. 

4.  R,  ptUoeroåa  StXl.  —  Fnsco-testacea;  vertioe,  thorace  sciitelloqiie 
nigris»  cum  parte  basali  tegminura  flayesoente-pulTerosis;  tegmini- 
bns  disco  fusco-nebuloais,  venulis  transvereis  discoidalibns  roar- 
gineque  costaJi  nDte  medium  pallidis,  boc  minute  fusco-maculato, 
roaculis  tribus  costalibus,  una  roajuaoula  media,  una  parva  prope 
apioem  unaque  apicali  minutissima  flavo-albidis,  roacula  illa  co- 
stali  media  transversim  nigro  liiieata,  macula  minuta  in  angulo 
apicali  costali  nigra;  alis  dilute  fuscescentibus.  c^.  9*  Long. 
4—7,  Exp.  tegm.  14—20  mill.  —  Cambodja.     (Mus.  Holm.) 

Fröns  distincte  tricarinata.  Tegraina  deiiae  venoea»  venulis 
transversis  limbi  costalis  remotis, 

bb.  Teginimbus  paUtdo-fasciatia. 
6.  /?.  episcopalis  Stål.  —  Dilute  fusco-testacea;  tegminibus  obacu- 
rioribus,  macula  costali  pone  medium  nec  non  fasciis  duabos, 
una  ante  medium  posita,  extus  abbreviata,  altera  pone  medium 
posita,  prope  marginem  costalem  abbreriata,  medio  subinterrupta 
et  antice  antroraum  paullo  producta,  aIbido*hyalinis,  roacula  prope 
marginem  costalera  pone  medium  arcuque,  inter  hane  maculam 
et  marginem  poeito,  nigris;  alis  levissiroe  infuscatis,  basi  macu- 
laque  träns versa  pone  medium  albidis.  9*  Loi^R*  7,  Bxp.  tegm. 
21   mill.  —  China  borealis,  Insula  Formosa.     (Mus.  Holm.) 

Fröns  carinn  media  obsoleta,  cnrinis  lateralibus  obaoletis- 
simis.  Tegmina  deuse  venosa,  venulis  transversis  limbi  costalis 
numerosissimis,  compluribus  furcatis. 

6.  R.  Hedenborgi^  Stål.  —  Sordide  flavo-testacea ;   tegminibus  dilute 

fiisco-teataceia,  clavo,  corii  macula  costali  pone  medium,  regione 
angusta  suturse  clavi,  fascia  media  subcurvata,  extus  abbreviata, 
nec  non  arcu  posteriore,  cujus  comu  interius  cum  fascia  illa  fere 
confluit,  testaceo-albidis,  rancula  minuta  oblonga  pone  maculam 
costalem  fuaca;  alis  dilute  fuscescentibus.  9*  ^ong.  7,  Exp.  tegm, 
20  mill.  —  Rhodus?,  Nubia?     (Mus.  Holm.) 

Statura  pnecedentis,  cui  subsimilts.  Fröns  unioarinata.  Te- 
graina dense  venosa,  limbo  costali  sat  dense  tranaversim  yenoso. 

aa.     Sutura  clavi  margineque  apicali  corii  fere  ceque  longis. 
c.     Tegminibus  dense  venosis,  venulis  transversis  limbi  costalis 
sat  nwiierosis. 

7.  R.    pUb^a    StXl.  —  Fusco-grisca,  subtus  cum  fronte  pedibusque 

pallidior;  tegminibus  fuscis,  ante  medium  minute  pallido-con- 
spersis,  lineola  oblique  transversji  media  limbi  costalis  albida, 
macula  minutissima  punctiformi  «nnguli  apicnlis  costalis  nigra; 
alis  infuscatis.  9-  tong.  7,  Exp.  tegm.  22  mill.  —  Siam. 
(Mus.  Holm.) 

Fröns  tricarinata.  Tegmina  angulo  apicali  commissurali  recto, 
margine  apicali  fere  toto  recto. 

8.  R,    subfusca    Stål.  —  Fuscescens;    fronte,   abdomine   pedibusque 

llfidis;    tegminibus    fusco-luridis,    ante    medium   minute  pallido- 


Digitized  by 


Google 


HOMOPTIRA    NOVA   VEL    MINUS   COGNITA.  16S 

conspenis,  macula  angirli  apicalis  parva  obscure  fasoa,  macula 
parra  ooslali  fere  media  aordide  flavo-albida,  macula  parva  prope 
illam  pauUo  pone  medium  posita  et  a  roargrine  remota  albida, 
▼enulis  transyersis  apicalibQs  interioribus  pallidis;  alis  fuscescen- 
tibos.  9-  ^^S'  ^f  ^^P*  ^m.  18  milJ.  —  Bomeo.  (Mus.  Holm.) 
E.  pleb^ce  simillima,  angulo  apicali  costali  tegrainuro  ob- 
taeius  rotumlato,  margine  apicali  subrotundato,  angulo  apicali 
commissurali  subobtuso  fronteque  paullo  longiore  differt. 

9.  R,  mar^e-notata  Stål.  —  Plus  minus  dilute  fnsco-testacea;  fronte, 

abdomine  pedibusque  pallidioribus;  tegroinibus  iutus  dilutioribas, 
macula  anguli  apicalis  eostalis  nigro-fusca,  parva,  macula  fere 
media  oblique  triangulari  roarginis  eostalis  albida;  nlis  infuscatis; 
lineolis  duabm  longitudinalibus  Talvularum  analium  Interalium 
uigris.  9*  Long.  7,  Exp.  tegm.  21  milL  —  Insula  Mysol. 
(Mus.  Holm.) 

Statura  éS.  pleb^cB,     Fröns  minus  distincte  tricaiinata. 

cc.     Tegmmbus    venia    longitudinalibita    remotis,    Umbo    costaU 
parce  transversim  venosa. 

10.  M.  tristictda  Stål.  —  Nigricans;  pedibus  dilute  fusco-testaceis; 
tegminibus  obsolete  violaceo-indutis,  limbo  apicali  fasciaque  fere 
media  niiidis,  macula  pone  medium  marginis  eostalis  sordide 
albida,  maculis  numerosis  minutissirois  marginum  eostalis  et  api- 
calis testaceo-albidis;  alis  sordide  vitreis,  lirobo  apicali  fusce- 
soente;  fronte  subrugosa,  distincte  tricarinata.  $.  Long.  5,  Exp. 
t€gm.    15    milL  —  Insulae    Fidschi.     (Mus.    Holm.  et   CoU.   A. 

DOBBN.) 

var.  b.  Maculis  duabus  pone  medium  legminum  albidis, 
parvis. 

ARMACIA  Stål. 

1.  Å.  tagaUca  Stål.  —  Flavo-lestacea,  pedibus  pallidioribus;  tegmi- 
Dibus  vitreis,  venis  fuscis,  limbo  omni  regioneque  venularum 
traosversarum  flavescente-testaceis,  maculis  duabus  subconfluenti- 
bus  pone  medium  ad  marginem  costalem,  maculis  tribus  prope 
marginem  apicalem,  una  media,  una  transversa  majore  in  angulo 
costali  unaque  in  angulo  commissurali,  obscure  fuscis;  alis  vi- 
treis, apiceiu  versus  vinaceis,  area  anali  apice  fusca;  macula 
dorvali  abdominis  nigra.  J.  Long.  8,  Exp.  tegm.  29  mill.  — 
Manilla.     (Mus.  Holm.) 

Fröns  leviter  transversa,  subrugosa,  distincte  tricarinata. 
Tegmina  venas  circiter  tredecim  ad  marginem  apicalera  emit- 
tentia,  compluribus  inter  hns  apice  furcatis,  ante  medium  venulis 
iionnullis  irregulariter  dispositis,  pone  medium  venulis  in  series 
doas  transversas  dispositis  instructa,  serie  posteriore  extus  abbre- 
viata;  vena  longitudinnli  prima  ex  areola  basali  emissa  a  limbo 
costali  transversim  venoso  per  totam  longitudinem  remota. 


Digitized  by 


Google 


164  o.  6tXl. 

A,  fHorginaia  Montr.  —  Fronte  transverso,  rogosa,  tricnrinata; 
tegminibufl  margine  apioali  sutura  davi  longiore,  venis  longitu- 
diDalibus  paucis,  circiter  decem,  vena  prima  ex  areola  basali 
emisea  a  limbo  oostali  transvereim  venosa  remota  r^.  Long.  5, 
Exp.  (egin.   17  roill.  —  Insulae  Lifu  et  Fidschi.     (Mus.  HoIid^ 

Coll.   A.   DOHRN   et   SlONORKT.) 

Bicama  margmcOa  Moktr.  et  Sign.  Au  ii.  En  t.  Sér.  IV.  I.  p. 
73.  47.  (1861)  sec.  ex.  typ. 


MiaiZA  StXl. 

1.  M,  osmyloidea  StAl.  —  Pallidissiine   testaceo-flavescens;  tegmini- 

bus  nlisque  vitreis,  fusco-venosis;  carinis,  marginibus  imis  latera- 
libus,  vitta  utrimque  laterali  interrupta  maculisqiie  duabus  snbapi- 
calibus  frontis,  cnrina  clypei,  maculis  dunbus  verticis  thoracisque 
obsoletis,  macuiis  sex  parvis  scutelli,  clavo,  excepta  parte  basali, 
nec  noii  corii  maculis  irregularibus  marginalibus  limboque  apicmli 
alarum  fuscis  ef*.  Long.  9,  Exp.  tegm.  29  in  ill.  —  Bomeo. 
(Mus.  Hclm.) 

Fröns  tricarinala,  marginibus  lateralibiis  snpra  medium  paral- 
lelis,  infra  medium  leviter  ampliatis.  Vertex  oculis  duplo  latior. 
Carin»  lateraies  scutelli  ante  medium  convergentes.  Tegroina 
apioem  versus  sensim  leviter  ampliata,  apice  oblique  obtuse  ro- 
tundata,  nonnihil  pone  medium  serie  undata  coutiuua  venularum 
transversarum  iustriicta,  areola  basali  venas  longitudiualea  tn» 
emitteute,  vena  prima  baud  furcata,  secunda  prope  basin  furcata, 
tertia  ad  suturam  davi  valde  appiopinquata.  Tibie  posticae  qua- 
drispiiiosae. 

2.  Af.  Sorurctda  Stål.  —  Di) ute  testaceo-flavescens;  tegminibus  alisque 

sordide  hyalinis;  marginibus  imis  lateralibus  frontis  dypeique, 
illius  etiam  cariiia  media,  maculis  duabus  verticis  et  thorada, 
maculis  tribus  lateralibus  scutdli,  clavo,  parte  basali  excrpta, 
corii  maculis  irregularibus  marginalibus,  plus  minus  confluentibus, 
limbo  apicali  alarum,  marginibus  lateralibus  fasciisque  abbreviatis 
dorsi  abdominis  fuscis;  scutello  disco  obscuriore.  c^.  Long.  11, 
Exp.  tegm.  30  mill.  —  Gambodja.     (Mus.  Holm.) 

M.  osmyUndi  inaxiine  afliiiis  et  simillima,  differt  fronHs 
carinis  nullis  vel  obsoletissiinis ,  tegminum  vena  longitudinali 
prima  et  secunda  sat  longe  ante  medium  et  leque  longe  a  basi 
furcatis. 

3.  M,  hilaria  Stäl.  —  Grisescente-stramiiiea,  tegminibus  alisque  sor- 

dide hyalinis;  frontis  maculis  quattuor  basalibus,  signatura  media 
annulisque  duobus  apicalibus,  extus  interdum  apertis,  maculis 
duabus  verticis  thoradsque,  maculis  sex  vittulisque  duabus  discoi- 
dalibus  scutelli,  tegminum  maculis  duabus  pone  medium  cost» 
limboque  apicali  nec  non  maculis  nonnullis  parvis  pectoria  fuscis; 


Digitized  by 


Google 


HOMOPTSRA   NOVA   VBL   MINUS  COONITA.  165 

tnacala  te^cminuni  costali  inter  maculas  fuscas  sordide  atraminea» 
alanim  limbo  apicali  levissime  iDfascato.  ef-  Long.  8,  Exp. 
tegni.  23  BiilL  —  Insula  Mysol.     (Mus.  Holm.) 

Statura  M,  Bohemani  et  cum  ea  structura  capitis  sa  t  con- 
gniens,  area  costali  tegminum  transversim  venosa  sat  angusta 
pnesertim  insignis  et  a  congenericis  mihi  cognitis  divergens. 
FroDs  tricarinata.  Vertex  oculis  vix  plus  quam  dimidio  latior. 
CåriDap  seutelli  ante  medium  convergentes.  Tegmina  apicem 
fersus  leriter  ampliata,  apice  obtuse  rotundata,  areola  basali  venas 
loDgitiulinales  tres  emittente,  vena  prima  et  secunda  sat  longe  a 
basi  furcatis,  tertia  ad  suturam  clavi  sat  appropinquata,  area 
costali  trausversim  veuosa  valde  angusta. 


186 


(Foru.  från  sid.  114.) 

Från  Geological  Äiuaewn  i  Calcutta, 

Memoirs  of  tbe  Geological  Survey  of  India,  S:  2.     4:  2. 
Anual  Report,  8. 

Från  Obaervatariet  i  UtrechL 
Recherches  Astronomiqnes,  Livr.  1;  Addition;  Livr.  2. 

Från  Natur/orachender  Verein  t  Brunn, 
Verhandlungen,  Bd.  2. 

Från  K,  K,  Geologische  Reichs-AnstaU  i  Wien. 
Jahrbuoh,  Bd.  14:  2,  3. 

Från  Hr  Oeneraldirektören,  m.  ni,  M.  Huss, 
Pallas,  P.  S.    Flora  Rossica,  T.  1:  1,  2.     Petrop.  1784,  88.     FoI 

Från  K,  Svenska  ock  Norska  Qenerdlkotisuln  i  Årchangel  B.  S,  Ftetscher, 

DX   Pault,   Description   ethnografique  des  peuples  de  la  Russie.     S. 
Pétersb.  1862.     Fol. 

Från  Utgifvaren, 
The  Dublin  quarterly  Journal  of  Science,  n:o  16. 

Från  För/atiarne, 

Bemdz,   H.   c.  b.     Haandbog  i  den  pbysiologiske    Anatomie    af   de 

Danske  Huuspattedyr,  D.  t:  1. 
CoLLBTT,    R.     Oversigt  af  Christiania   Omegns  ornithologiske  Faana. 

Chra.  1854.     8:o. 
y.  Schlagintweit-Sakunlxjnski,  H.      Meteorologiscbe    Resultate    ans 

Indien  und  Hocb^ien,  2. 
SiMPSON,  J.  Y.     Acupressure.     Edinb.  1864.     8:o. 

(Forts    &  sid.  180). 


Digitized  by 


Google 


167 


Ånnulata  nova. 
Recensuit  J.  G.  H.  Kinberg. 

[CoatintuUlo.] 

NEREIDUM  DISPOSmO  NOVA. 

SecaDdum  armataram  pharyngis  exertilis  et  differentias  bran- 
cbiaram  setarumqae  annalata  nereida  in  familias  plures  dividenda. 

Papillce  pliaryngia  (gråna  maxillaria  Grube),  nbi  adsnnt, 
ant  membranaceas  et  drrbosse  sunt,  ant  cornese  et  conicie,  aat 
ooadnat®. 

Armuhu  nMuri^n^  ==  annulua  anterior  pharyngis  porrectae. 

ÅtmuUia  basalis  =  annulus  posterior  pharyngis  porrectie. 

Acervus  ordhäa  1  =  Acervus  papillarum  phaiyngis  medias  superior 
annuli  maxillaris. 

iécem  ordinU  2  =  acervi  laterales  superiores  annuli  maxillaris. 

Acervus  ordima  f?  =  acervus  medius  inferior  annuli  maxillaris. 

Acervi  ordima  4  =  acervi  laterales  inferiores  annuli  maxiTlares. 

Acervus  ordima  5  =  acervus  medius  superior  annuli  basalis. 

Acervi  ordinia  ^=x  acervi  laterales  superiores  annuli  basalis. 

Acermta  ordinia  7=  papillce  medise  inferiores  annuli  basalis. 

Acervi  ordinia  jf  =  papillce  reliquae  inferiores  et  laterales  annuli 
basalis. 

Papillte  ordinis  7  et  8  series  continuas  scepius  iingunt. 

membranacefe  et  corne» LEONNATIDEÄ. 

adsiint  I  ^conicae NERSIDEA. 

/separatfc,  ) 

corneic  /  'conicae  et  transversfe   .  .    ARETIDEA. 


PapUlK 
pharyogis 


\coadDat« PISENOIDEA. 


Uesant NICONIDEA. 


Genera    incertse    sedis:    Lycaatia    AuD.    et    Enw.     Dendronereia 
Pbtirs. 


Fam.  LEONNATIDEÄ  n. 

PapilUe    pharyngis    alise    membranacese,    alise    comess,    brunness» 
•eiNiratft. 

Ö/vtr*.  af  K.    Vet.'Akad.  Förh.,  1865,  N:o  Z, 


Digiti 


zed  by  Google 


168 


J.   o.   H.   KINBIRO* 


LEONNATE8  n 

Papillfe  inoompletfe,  acervi  ordinum  1  et  5  desunt,  ordinum  6, 
7  et  8  roembraiuicesB;  pedes  doreoalet  et  ventniles  tepanitie,  aoteriores 
et  poftterioret  lequales;  branchite  foliace»  null«;  set»  oonipositie: 
venitae  et  ali»  dentatae  dentibus  externis  extrorsum  vergeuiibaa  et 
creecentibus. 

L.  tndåcus  n.  Lobus  cephalicos  medioori%  segmenta  3  proxima 
aequantes;  oculi  magni,  laterales  vicini,  anteriorea  majores,  obliqni; 
fröns  inciaa;  antennae  diatantes,  mediocres;  palpi  lateralea,  aeioiglobosi; 
dni  tentacularea  breves. 

Singapore.  K  noll.     Mus.  Holm. 


Fam.  NEREIDEA  n. 

Nereida  Aud.  et  Edw.  ex  parte. 


Papillae  pharyngis  comese,  aeparatee,  conic». 


Pedes  . 


»qusles; 


papOl» 
phsr)iint 
incompletK, 
ordinit 


VT  cruciatfe  L  tcerros  fingcntes 

I.  II,  V  desmit 

V— Vin  desunt 

V  detunt        


pspiDaj  complette 


mntantes 


sentim;  pspillie^ 


distincte; 


completie,  teUe  verotie     .    .     . 

verutie  acuUe  et 
obtns»  et  fal* 
cigene  .     .     . 


ordiDisVI:6cra 
ciat«B  L  BteUstiP 
L  pancK;  setae 


venit»    et    fal- 
cigerae  .    .     . 

iocognitae,  setae  posteriores  cnltri- 
feriB 

bmnchie  dendriticie  duUk    .     . 

pspillae  incognitie,  bnochue  non- 
nnllae  dendriticn 


Nertit, 

CirronereU» 

Ceratomtreiåk 

NertiUpoé. 

Nemnihtå, 

AHtta, 

Thoo$a. 

Nossis, 
Dmtdnmerns. 


NEREIS. 

A.     Typicie.     Papillfe  pharyngis  ordinis  5  desideratas;  ordinum  6:  4 
criiciatie  vel  paucie;  ordinum  7  et  8  series  multiplices  (iogiint. 

N.  rohuata  n.  Lobus  cephalicus  elongatos,  segroenta  3  proxima 
longitudine  sequans,  frun  te  angusta,  elongata,  margine  posteriore  in- 
tegro;  oculi  magni;  antennas  dimidiam  partem  lobi  eephalici  sequan- 
tes;  cirri  tentaculares  parium  1  et  3  segmentum  qnartum  attingentas; 
pedes  et  cirri  breves. 


Digitized  by 


Google 


ANNULATA    NOVA.  l09 

Nereis  rabuda  KiNB.  Eug.  resa.     Auuulat.  T.  XX.  1.  B—P. 
Valparaiso,  juxta  oros  inter  radices  fucoruni;  insula  Cbinca;  insula 
H  Loreiizo  prope  Callao. 

N,  angusticoUia  n.  Lobus  cephnlicns  segroenta  2  proxima  longi- 
tudiiie  lequnns,  fronte  mediocri,  postice  sinuatus;  oculi  mngni;  nntennaB 
dimidiam  partem  lobi  cephalici  aequatites;  cirri  tentaculares  paris  8:ii 
wgmeotum  7  attingtint;  pedes  et  cirn  breves. 

Mare  pacificum  juxta  urbem  Papieti  insulae  Tahiti  fundo  argil- 
lo80  et  comllino  9  orgyiarum. 

K  indica  n.  Lobus  cephalicus  elongatus,  segmenta  2  proxima 
lonfotudine  tequans»  fronte  lata,  postice  integer;  oculi  magni;  antennne 
dimidiam  partem  lobi  cephalici  parum  superautes;  cirri  tentaculares 
ptris  3:ii  segment um  7 — 8  attingentes;  pedes  et  cirri  mediocres. 

Pars  anstralis  Freti  Bangka  in  fundo  maris. 

N,  earaUma  n.  Lobus  cephalicus  segmenta  2  proxima  longi- 
todine  fcquans,  fronte  angnsta,  parura  elongata,  postice  integer;  oculi 
mediocres;  antenn»  dimidiam  partem  lol)i  cephalici  fere  attingentes; 
cirri  tentacnlarea  paris  3:ii  segmentum  5  superant;  pedes  et  cirri  me- 
diocres; aciculie  aliae  uncinato-fissae,  aliae  rectie 

Mare  pacificum,  insula  Oahu,  juxta  Honolulu  summa  aqua. 

B.    PapiUfe  pharyngis  ordinum  1  et  5  desuut;  7  et  8  non  refractw. 

iV.  Jacksoni  n.  Lobus  cephalicus  brevis,  segmentis  2  proximis 
brevior,  froute  brevi,  postice  integer;  oculi  mediocres;  antennse  dimi- 
diam partem  lobi  cephalici  superantes;  cirri  tentaculares  paris  3:i  mar- 
ginem  aoteriorem  segmenti  3:ii  attingunt;  cirri  dorsuales  elongati  nec 
tenni  nales.  , 

Port  Jackson  Novee  Hollandife  ad  litora  scopolusa. 

N.  langtada  n.  Lobus  cephalicus  brevis,  segmentis  2  proximis 
brevior,  fronte  raediocri,  postice  integer;  oculi  mediocres;  antennse 
dimidia  parte  lobi  cephalici  breviores;  palpi  elongati,  cylindrici;  cirri 
tentaculares  paris  d:ii  marginem  anteriorem  segmenti  2:i  attingunt;  cirri 
dursuales  mediocres  nec  terminales. 

Port  Jackson  Novae  Hollandi»  fundo  12  orgyiarum. 

0.    Pbpillie  pharyngis  ordinum  1  et  5  deaunt;  7  et  8  refractaeu 

N.  tredecimdentata  n.  Lobus  cephalicus,  sicut  antennse,  longi- 
tudine  segmentum  bucc^le  sequaus,  fronte  brevi,  obtusa,  margineque 
posteriore  inciso;  oculi  anteriores  majores,  obliqui;  cirri  tentaculares 
^ongati:  paris  2:i  marginem  anteriorem  segmenti  5:i  attingentes; 
cnrri  dorsuales  mediocrea  nec  terminales. 

Insula  Charles  inter  Gallapagos  prope  Finger-point,  fundo  argiU 
low  et  lapidoso  8— -12  orgyiarum. 

N,  Cagliari  n.  Lobus  cephalicus  brevis,  segmentis  2  proximis 
brevior,  fronte  brevi,  margine  posteriore  parum  inoiso;  oculi  mediocres, 
ABtemisB  dimidiam   partem   lobi  cephalici  longiorca;  cirri  tentaculares 


Digiti 


zed  by  Google 


170  i.   G.   U.   K1NB£R0. 

eloDgati:  paris  3:ii  segineutam  7  superant;  maxillse  12  dentaUe, 
dehtibas,  antrorsum  inclinatis,  6  conjuDctis,  papillas  pharyngis  ordinum 
2  paucae,  seriem  simplicero;  3  seriem  dapliceni;  4  aoervoe  obliquos; 
6  acenram  inregularum  papillis  7 — 8;  7  et  8  series  duplices,  anteriorem 
papillis  paucis  validioribus,  fingunt;  cirri  dorsuales  mediocres  nec  ter- 
minales. 

Cagliari,  Tuorel.     Mus.  Holm. 


CIRRONEEEIS  n. 

Papillae  pharyngis  ordinum  1,  2  et  5  desunt;  7  et  8  refractie; 
ordinis  6  nuroerosae;  pedes  a^uales. 

C.  graciUs  n.  Lobus  cephalicus  brevis  longitudine  segmentum 
buccale  fere  aeqaans,  fronte  brevi,  obtusa;  margo  posterior  integer 
marginesqne  lateralea  rotundati;  oculi  magni,  rotundali;  cirri  teiita- 
culares  elongati;  cirri  dorsuales  longi  nec  terroinales. 

C.  graciUa  K  inb.  1.  c.  XX.  4. 

Insula  Charles  inter  Gallapagos,  fundo  8 — 12  orgyiarom. 


CEUATONEREIS  n. 

Papillae  pharyngis  ordinum  5,  6,  7,  8  desunt;  appendices  lobi 
cephalici,  cirri  tentaculnres,  dorsuales  et  ventrales  elongati:  pedes 
aequales;  seta^  verutie  aliaeque  falcigene  articulo  elongato. 

C.  tentacttlata  n.  Lobus  cephalicus  brevis,  dilntatus,  longitudine, 
pharyiigo  producto,  segmeuta  3  proxima  tequans,  frön  to  bifida,  mar^ 
gine  posteriore  integro;  oculi  magni,  laterales  vicini;  cirri  tenta- 
culares  paris  l:i  et  3:ii  segmentum  15:m  attingunt;  cirri  setis  multo 
longiores. 

C.  tentaculata  KiNB.  1.  c.  XX.  5. 

Mare  pacificum  extra  portum  urbis  Honolulu  insulas  Oahu  fundo 
10  orgyiarum  inter  fucos  virides  et  brunneos. 

C,  mirabiUs  n.  Lfobus  cephalicus  brevis,  segmenta  3  proxima 
aequans,  fronte  bifida,  margine  posteriore  integro;  oculi  magni,  late- 
rales vicini;  antennas  lobo  cephalico  longiores;  cirri  tentaculares  lon- 
gissimi;  cirri  dorsuales  longissimi  setasque  longe  superantes. 

Mare  atlanticum  extra  litora  BrasiliaB  latitudine  9^  australi,  fundo 
18  oru:yiarum,  ubi  collegit  Wsrnoren.     Mus.  Reg.  Holm. 

C.  vtägata  n.  Lobus  cephalicus  mediooris,  longitudine  segmenta 
2  proxima  »quans,  froute  margineque  posteriore  integro;  oculi  me- 
diocres, laterales  vicini;  cirri  tentaculares  paris  l:i  et  3:ii  marginem 
posteriorero  segmenti  4:i  attingunt;  cirri  et  setae  breviores. 

Loco  speciei  pnecedentis,  fundo  vero  25  orgyiarum  calcareo. 

C.  Costce,  Lobus  cephalicus  brevis,  dilatatus,  antice  obtusua,  lon- 
gitudine   segmentum    buccale    aequans»    fronte    margineque    poeteriore 


Digitized  by 


Google 


ANNULATA   NOVA.  ^  171 

iotefn^;  oculi  mediocres,  laterales  approximati ;  anteim»  pamm  remotse^ 
djmidimn  partem  lobi  oephalici  tequantcs;  cirri  teiitaculare?  paris  d:ii 
•egmentum  6  attingunt;  papillae  phnryng^is  ordiuis  1:1  desont;  seUe 
terutie  et  falcigene,  articulo  harum  parum  elongato. 

?  Nertis  Costas  Grubb:  Aci.  Echin.  Wiirin.  74. 

Bejruth  Synte,  undo  retulit  Hedbmborg»    Mub.  Holm. 


NEEEILEPAS  (Blainv.> 

Ptpillae  pharyngis  coraeae,  diatantes,  conicae;  acervus  ordinis  5 
deest;  branchia  pedis  inferioria  foliosa:  setae  verutae  acutse  et  falcigene. 

A.  Papillie  pbaryngis  ordinis  1:1   serlem  longitadloalem   (papillis  4) 
fingant; 

N.  angusta  n.  Lobus  cephalicus  segmenta  proxima  6  longitudlne 
leqnaiu»  (rönte  angusta,  longa;  margo  posterior  integer;  oculi  mediocres^ 
htcrales  approximati ;  antennoe  approximatse,  tertinm  partem  lobi  cepbalicl 
cquantes;  drri  teiitacularcs  articulati:  paris  3:11  segmentnm  8  attin- 
gentes;  drri  dorsuales  mediocres  nec  terrainales. 

N.  angusta  K  inb.  Freg.  Eug.  resa.     AnnuL  T.  XX.  2. 

Mare  pacificum,  insula  Eimeo,  inter  insulas  societatis,  summa 
tqoa  inter  corallia  externa  (Barrier  refvet). 

B.  Papili»  ordinis  1:1  duo: 

Nereilepas  CaUaoana  Grubb.    Yidenskabl.  Meddel.  1857.     Ännu- 
UU  Örstediana  p.   165. 
Callao,  Kröyer. 


NEANTHES  n. 

Papillie  pbaryngis  cornese,  distantes,  conicse,  complette,  appendices 
R^eotorum  partis  corporls  anterioris  et  posterloris  aequales. 

A.    Pftpillas  complures  fingunt  acerrnm  ordinis  5:i. 

N,  VaaUi  n.  Lobus  cepbalicus  fere  rotundatus  fronte  mediocri 
latitudine,  brevi;  oculi  mediocres;  antennte  dimidiam  partem  lobi  ce- 
pbalici  »quantes;  cirri  tentaculares   paris  3:ii  segmentum  8  attingunt. 

Port  Jackson  Novae  HoUandise  ad  litora  scopulosa  summa  aqua. 

N,  latipalpa  n.  Löbus  cephalicus  elongntus,  segmentis  binis 
proximis  brevior,  fronte  eiongnta  angusta;  oculi  minuti;  antennte  di- 
stantes nec  medium  partem  lobi  cephalici  attingentes;  cirri  tenta- 
Ottlares  breves:  paris  d:ii  segmentum  3  attingunt 

?  Nereis  latipalpa  Schmarda.  N.  wirbell.  Thiero  1.  ii.  104« 
Pspillas  pbaryngis  non  descripsit  cel.  Schmarda. 

Cap.  bonie  spei;  nd  litora  maris,  prope  urbem  Cap. 


Digitized  by 


Google 


172  J.   a.   H.   KINBMO. 

B.  Fapillie  3  fiagnni  ooenram  ordinis  6:1. 

N.  variegafa  (Grubb).  NeretUpas  variegata  Gbubb,  Ann.  Oreted. 
Vid.  Med.  18ö7.  164.  Callao,  coll.  Krötee.  Valparaiso,  6—8  or- 
gyiaruin,  et  insula  Chincha,  ubi  collegimus. 

C.  Pa pilla  nngula  acervum  ordinis  5:1  finglt. 

N.  vallata  (Grubb)  huc  pcrtineat.  Nereis  vallata  Geubb  Annul. 
Örsted.  Vid.  Meddel.  1857  p.  159. 

JV.  rigida  (Grube).  Nereia  rigida  Grubb  Annal.  Ör«ted.  VidensL 
Med.  1857.  162. 

N.  Helena  n.  Lobus  cephaliciis  parum  longior  quam  latus,  fronie 
lato;  antennas  diniidiam  partein  lobi  cephalici  longitudine  feqnantes; 
cirri  tentaculares  paris  3:11  segmentum  11  mm  attinguut. 

Mare  atlanticum  juxta  insulam  Sitae  Helente  fuudo  15  orgyiarum. 

ALITTA  n. 

Papillte  pharyugis  comeie,  distantes,  conicsB,  complelee;  branchiie 
superiores  foliosae,  diktat»;  set»  verat»,  ali»  acutie,  all»  obtusse 
apice  cunrato. 

A,  virena  (Särs)  Lobus  cephalicus  parum  longior  quam  latas^ 
segmeiita  3  anterlora  longitudine  tequans;  antenn»  parte  diraidia 
lobi  cephalici  longlores;  cirri  ten:aculares  paris  3:ii  segmentum  10:um 
attingiint. 

Nereis  virens  Sars,  Beskrifvelser  58.  Tab.  10.  27. 

NerHlepas  (N.)  virene  Grube,  Fam.  d.  Ann.  49  et  127. 

Bergen.     Mus.  Holin. 

THOOSA  n. 

Papill»  pliuryngis  comeas,  distantes,  conicae;  acorvus  paplllarum 
ordinis  5  deest;  branchi»  superiores  tbllos»,  dilatat»;  setie  verut»: 
al  i»  arut»,  a  Ii»  obtus»,  et  falciger». 

17i.  Gayi  n.  Lobus  cephalicus  longitudine  et  latitudine  lequali» 
sef^menta  2  anteriora  »quans;  oculi  magni;  antenn»  distantes,  dimi- 
diam  partem  lobi  cephalici  »quantes;  cirri  tentaculares  breves,  paris 
3:ii  segmentum  4:m  attingunt. 

?  Nereia  Gayi  Blanch.  in  Gay  Hist.  de  Chile. 

Habitat  radices  fucorum  juxta  öras  prope  Valparaiso. 

MASTIGONEREIS  (Schmarda). 

Papill»  pharyngis  oome»,  distantes,  conic»;  acervus  paplllarum 
ordinis  5  dcest;  acervl  ordinis  6  asteriscos  fingunt;  branohiae  superiores 
posteriores  elongat»,  cirrls  dorsualibus  terminalibus;  set»  veratie  et 
falciger». 


Digitized  by 


Google 


ANKULATA    NOTA.  17J 

M,  spmosa  n.  Lobus  cephalicus  longitudine  segmenta  2  proxiiua 
et  fere  latitudinem,  lequante;  oculi  minuti;  nnteiinie,  dimidia  parte 
lobi  eephalici  paruro  breviores,  apices  palporum  attingiint;  cirri  ten- 
Ucnlares  articulati,  breves:  paria  1  et  3  lequalia,  segmenta  3  aiiteri- 
ora  leqaantia. 

M,  spinasa  K  inb.  Eng.  resa.  Anniil.  T.  XX.  10. 

Prope  8:t  Fransisco  Californife. 


N0SSI8  n. 

Braochiae  auperiores  partis  posterioris  corporis  prominentes;  set» 
pedum  partis  ejusdem  cultriferse.     Papillfe  pharyngis  incognitfe. 

N.  ochotica  (Grube).  Nereia  ochoäca  Grubb  in  Midd.  Reise 
trpos  hujus  generia  sit. 


HETER0NEREI8  (Örsd). 

Heteronereis  Orsd.  Ann.  Dan.  consp.  I.  19.  Gronl.  Ann.  dorsibr. 
35,  ex  parte. 

Papillie  pharyngis  comefe,  distantes,  conicie;  mutatio  pedum  di- 
stincta;  branchiae  maximfe,  ramo  inferiori  partis  posterioris  corporis 
ifixc;  set»  anteriorcs  vemtie  et  falciger»,  posteriores  cultratce. 

Tjpie»:  Papilla  pharyngis  ordinis  5  de&ideratie,  ordiuis  6:  4 
eradatie  ve]  paucae,  7  et  8  series  continuas  fingunt 

K  Orubei  n.  Lobns  cephalicus  mediocris,  segmenta  2  proxima 
lapeniDS,  margine  posteriore  integro  et  fronte  latiusculo;  oculi  magni, 
coBfexi,  lateiiiles  vicini;  antennte  distantes,  dimidiaro  partem  Inbi  ce- 
pbalici  attingant;  cirri  tentaculares  paris  3:ii  segmenta  3  anteriora 
loBgitiidine  seqnantes;  acervi  papillarum  pharyngis  1  pnpiilas  2,  unam 
pone  alteram;  4  papiUns  4;  7  et  8  ?illam  multifidam  fingunt.  Mu- 
Utio  pedum  ^'/n;  segmenta  81.  $. 

Valparmiso  inter  radices  fucorum. 


DENDR0NEUEI8  Peters. 

PapillsB  pharyngis  iucognita,  quare  sedes  generis  hujus  inrerta 
est;  branchiie  partis  auterioris  corporis  (sc^gmenti  12 — 22)  penua- 
tifoniies  ?el  deodriticL 

Dendronerfis  Peters.  Bdella  u.  Bossambique  Ann.  in  BerichU 
Akad.  BerL  1854  p.  612. 

Dendronereis  arborifera  Peters  I  c.  Querimbn. 


Digitized  by 


Google 


174  J.   o.   H.   KINBBRG. 


Fam.  ARETIDEA  n. 

Papillie  phnryngis  corneae.  conic»  et  transversie,  interdum  etiam 
pectiDiformes. 

»quales Ai'ete. 

i/pectini  formes  et  coniete      .     .  I^eåtdonereis. 

sensim;  papillffi  <pectiniforiues  et  compressae     .  Paranereis. 

^peettnifomies  naUae  ....  Parinertis. 

dialincte Naumachiug. 


ARETE  n. 

Papillte  pharyngis  incompletce,  corneae,  distantes,  conicae  et 
transversae  nec  peetiniformes  nec  coadnatae;  partes  laterales  segmen- 
toruro  sequales. 

Papilla  pharyngis  ordinis  5:i  deest. 

4*  capensis  n.  Lobus  ceplialicus  latus,  longitndine  segmenta  2 
proxima  aequans,  fronte  brevi  angusta,  niargine  posteriore  integro; 
oculi  mediocres;  antennse  approximatae»  cylindrioce,  dimidiam  partein 
lobi  cephalici  aequantes  et  apicem  palparum  attiogeutes;  oirri  tenta- 
culares  breves,  paris  3:ii  segmentum  4  attingunt. 

Cap.  bone  spei,  unde  retulit  Wahlberg. 


PSEUDONEEEIS  n. 

Papillse  pharyngis  aliae  corneae,  conicae,  distantes,  aliae  transvefsas, 
alite  coadnatae,  series  peetiniformes  fingentes;    pedes  seiisira  mutantet» 
bmnchiis    superioribus    partis    posterioris    corporis    elougatis    cirriaque- 
dorsualibus  terminalibus;  setae  verutae  et  falcigerae. 

Ps.  gatlapagensis  n.  Lobus  cephalicus  mediocris,  segmenta  3 
proxima  aequans,  margine  posteriore  integro,  fronte  lata;  oculi  me- 
diocres, sequales,  ovales  et  transversi,  in  rectangulo  positi;  antennie 
approximatae,  iongitudinem  lobi  cephalici  dimidiam  parum  superantes; 
cinri  tentaculares  breves,  paris  l:i  palporum  longitndine. 

Fs.  gaUapagenaia  K  inb.  Eug.  resa.  Ännul.  T.  XX    3. 

Insula  Indifatigable  inter  Gallnpagos  ad  litora  arenosa  et  lapidosa. 

Pa.  formosa  n.  Lobus  cephalicus  roediocris,  margine  posteriore 
integro,  fronte  semicirculari;  oculi  minuti;  antennae  approxiraatte,  dimi- 
diam Iongitudinem  lobi  cephalici  aeqnantes;  cirri  tentaculares  breves, 
segmentum  4  attingunt. 

Honolulu,  litora  corallina. 


Digitized  by 


Google 


ANNULATA   NOVA.  175 


PARANEREIS  n. 


Papilla;  pharynsris  ordinura  7  et  8  seriem  duplicem  fingentes, 
pflpillae  nonnullee  corapress»,  reliquse  sicut  pnrtes  laterales  segmentorum 
cuin  illis  generis  Pseudoner.  cons:ruentes. 

P,  degans  n.  Lobus  cephalicus  elongntus,  segmenta  5  proxima 
»qiiand,  margine  posteriore  integro,  fronte  lato;  oculi  parvi;  antennae 
distantes,  dimidia  parte  lobi  cephalici  breviores;  cirri  tentaculares 
breves  nee  palpis  longiores. 

Paronereia  Megan»  K  inb.  Eng.  resa.  Anuul.  T.  XX.  8. 

Yalparaiso,  fuudo  limoso  orgyiarum  6 — 8. 

PERINEREIS  n. 

Papillse  pharyngis  completae,  comeae,  distantes,  aliae  coniete,  aliae, 
ordinis  6,  transversae,  nec  pectiniformes,  nee  coadnatse;  pedes  sensim 
sed  parum  mutantes;  branchiie  posteriores  parum  elongatfe;  cirri  dor^ 
suales  non  terminal es;  setae  Verutpe  et  falcigene. 

A.  Papillse  pharyngis  ordinis  5  quinque. 

P.  NovcB  HoUandice  n.  Lobus  cephalicus  mediocris,  segmenta  2 
proxima  aequans,  margine  posteriore  integro,  fronte  lata;  oculi  me- 
diocres;  antennae  distantes,  dimidinm  part  em  lobi  cephalici  longitndine 
nquantes;  cirri  tentaculares  breves,  par  3  segmen  tum  4  attingens 
palpisqiie  longius. 

N.  (P,  errat.  typ.)  Nova  HoUandia  Kinb.  Eug.  resa  Annul. 
T.  XX.  9. 

Port  Jackson  Novae  Hollandiie,  fundo  6 — 8  orgyinrum,  ad  litora 
Inpidosa. 

B.  Ptpilke  pharyngis  ordinis  5  tres. 
R.    I^lp.  pbär.  ordinis  1  quaituor. 

P.  Åndersaom  n.  Lobus  cephalicus  mediocris,  segmenta  2  proxima 
»qnaiis,  fronte  lata,  margine  posteriore  integro;  oculi  mediocrcs;  an* 
tennae  distantes,  diroidiam  partem  lobi  cephalici  longitndine  nsquantes; 
cirri  tentaculares  breves,  pariu  1  et  3  palpos  segmentaque  2  proxima 
sequantes. 

Bio  de  Janeiro,  ora  juxta  viam  ad  hortum  botanicum,  summa  aqua. 

?.    Pip.  phar.  ordinis  1  singpla. 
P.  Hedenborgi  n.    Lobus  cephalicus  mediocris,  segmenta  2  proxima 
»quans,  fronte  lata,   margine   posteriore  integro;  oculi  mediocres;  an- 
tennae  distantes   nec  mediam   partem   lobi   cephalici   nec  apicem  pal- 
pomm  attingentes;  cirri  tentaculares  paris  3:ii  segmentum  7  attingunt. 
Alexandria,  unde  letulit  Hedenborg.     Mus.  Holm. 

7*    Pap.  phsr.  ordinis  1  plures. 
P.  exgtd  n.     Lobus  cephalicus  mediocris,  longitudine  segmenta  3 
proxima    lequans,  fronte  brevi,   margine  posteriore  integro;  ocuK  me- 


Digitized  by 


Google 


176  J.    Q    H.   KINBBM. 

diocres,  lateniles  approximati;  Rnieonae  distantes,  apices  palponim  nec 
mediam  partem  lobi  cephalici  attinj^entes;  cirri  tenUcularea  bre?es: 
paris  d:ii  sej^mentam  8  superant. 

Patria  ignota,  coll.  anno  1827  Mbllbrborg.     Mus.  Holm. 

å,    Psp.  phar.  ordinis  1  duse. 

P.  aberrana  n.  Lobus  eephalicus  latas,  longitndine  segments  3 
proxima  aeqnans,  fronte  brcvi,  lata,  margine  posteriore  integro;  oeali 
panri;  antenn»  distantes,  dimidia  parte  lobi  oephalici  et  palpis  bre- 
viores;  cirri  teiitaculares  paris  3:ii  segmentum  7  attingnnt 

Pntria  ignota;  spec.  coll.  anno  1827  Mellbrboro.    Mus.  Holm. 

C.     Papilla  pharyugis  ordiuis  5  singula;  pap.  ordinis  1  plures. 

P.  Potäeni  n.  Lobiis  eephalicus  rotundatus,  longitudine  scKmenta 
2  proxima  brevior,  fronte  Intn,  marf^ine  posteriore  integro;  oculi  me- 
diocres;  antennie  distantes,  dimidia  parte  lobi  cephalici  et  palpia  bre- 
viores;  cirri  tentaculures  breves,  paris  3:ii  raarginem  anteriorem  segmenti 
3:ii  attingunt. 

Praya  gi-ande  juxta  Uio  de  Janeiro.' 

NAUMACHRJS  n. 

Papillfe  pharyngis  comeie,  conicse  et  trausversse  pedes  distiucte 
mutantes. 

N.  pannosus  (Grubb).  Nereis  pannosa  Gr.  Ann.  Örstbd.  Videusk. 
Meddel.  for  1857  p.  1G7. 

Callao. 

Fam.  PISENOIDEA  n. 

Papillae  pharyngis  corneie,  coaduatae,  minut»,  series  lineares  fin- 
geiites.  Species  nuljas  pedibus  aequalibus  vel  destincte  mntantibus 
papillis  completis  pneditas  vidimus. 

Papille     iordinis  1  desuut Pisenoé. 

tooouiplei»  lordinis  1,  2.  5  dcsunt Ptatynertis. 

PISENOE  u. 

Papillae  phnryngis  corneie,  condnatie,  minutie,  incorapletae,  ordinis 
1  desunt;  pedes  postice  et  seusim  mutantes;  branchise  posteriores 
elongat»,  linguseformes  a  ut  foliosae. 

P,  9nactäata  n.  Lobus  eephalicus  ovalis,  segmenta  2  proxima 
longitudine  lequans,  fronte  obtusa  nec  compressa,  margiue  posteriore 
inciso;  oculi  mediocres;  antenute  distantes,  dimidia  parte  lobi  cephalici 
longiores  apicesque  palponim  superantes;  cirri  tentaculares  elongati, 
paris  3:ii  segmentum  11  attingentes;  dentcs  maxillarum  8. 

Nereis  macuiata  Schmarda,  N.  Wirbell.  Thiere  I,  n,  102. 

Valparaiso  inter  radices  fuooruro  fundo  2—3  orgyiamm. 


Digitized  by 


Google 


åKNULATA   NOVA.  177 

PLATYNEREIS  n. 

Papillae  pharvngis  corneae,  coadiiatae,  minutfe;  accrvi  pauci:  ordinis 
1,  2  et  5  et  interdum  pneterea  6,  7  et  8  desnnt;  pedes  pottice  et 
sensim  routantes;  branchire  mediae  et  posteriores  elongatae. 

A.     Papillae  pharyngis  ordinum  1,  2  et  5  desiderataB: 

P.  striata  ScHMARDA.  Lobus  cephalicus  rotundatu^  segmen  tis 
binis  proximis  brevior,  fronte  brevi  margine  rotundato,  margine  po- 
steriore  integro;  oculi  inediocres;  antennae  distantes,  apices  palporum 
attingentea  et  parte  media  lobi  cephalici  longiores;  cirri  tentaculares 
paris  3:ii  segmeiitum  6  attingunt;  dentes  maxillaruro  10. 

M,  striata  Schmarda  1.  o.  p.  112. 

Cap.  bonas  spei,  Tafelbai,  Schmarda;  Wahlberg.  Mus.  Holm. 

P.  calodofäa  n.  Lobus  ceplialibus  rotandatus,  segmento  buccali 
parum  longior,  fronte  bren,  lata,  margine  posteriore  integro;  oculi 
mediocres;  antennae  distantes,  apices  palporum  attingentes,  longitu- 
dinem  lobi  cepbalici  aequantes;  cirri  tentaculares  paris  3:ii  segmentum 
9  attingunt;  dentes  mnxillarnm  14. 

Cap.  bonse  spei.  Wahlberg.  Mus.  Holm. 

P.  Magalhaensis  n.  Lobus  cephalicus  breris,  latua»  segmenta  bina 
proxima  sequans,  fronte  brevi  lata,  margine  posteriore  integro;  oculi 
mediocres;  antennas  distantes,  longitudine  lobi  cepbalici  breviores  nec 
apices  palporum  attingentes;  cirri  tentaculares  elongati:  paris  3:ii  se- 
gnentum  16  attingunt;  dentes  maxillarum  12. 

P.  Magalhaensii  K  inb.  1.  c.  XX.  6. 

Fretum  Magalhaense,  Torkbay,  fundo  4 — 6  orgyiamm. 

P.  antarctica  n.  Lobus  cephalicus  elongatus,  segmento  bnccali 
pamm  longior,  angustus,  fronte  brevi;  margo  posterior  inciso;  oculi 
magni;  antennas  distantes,  longitudine  lobum  cephalicum  fere  lequantes 
apicemque  palporam  attingentes;  cirri  tentaculares  elongali,  paris  d:ii 
s^naeiitum  8  attingunt;  dentes  maxillares  13. 

Fretum  Magalbaense,  insula  Boket,  4 — 6  orgyiamm  et  inter 
radiees  fucorum.  ' 

P.  paiaganica  n.  Lobus  cephaliens  ovalis,  segmento  bncoali  longior, 
fronte  lata;  margo  posterior  incisns;  oculi  magni;  antennse  distantes, 
longitodinem  diroidiam  lobi  cepbalici  lequantes,  neo  apicem  palporum 
attingentes;  cirri  tentaculares  elongati,  paris  d:ii  segmentum  10  attin- 
gunt; dentes  maxillarum  10. 

Fretum  Magalhaense,  Torkbay,  fundo  4 — 6  orgyiarum. 

P.  jueumda  n.  Lobus  oephalicus  ovalis,  segments  2  proxima  lon* 
gitudine  eequans,  fronte  lata;  margo  posterior  ineisus;  oeuU  magni; 
antennse  distantes,  longitndinem  dimidiam  lobi  cepbalici  aequantes  api- 
cesque  palporum  attingentes;  cirri  tentaculares  elongati,  paris  3:ii  se- 
gmentum 10  superant;  dentes  maxillares  9. 

Honolulu  inter  corallia  mortua  fundo  2  orgyiarum. 

B.     Papiilas  pbaryngis  1,  2,  5,  6,  7  et  8  clesideratie. 

Species  e  Patagonia  aliaqtts  e  Messina  huo  pertinet.  .^^^^V^^^ 

Ö/Wr#.  af  K.   Vet.-Aknd.  Förh.     Arg.  22.     N:t*  2.  /^  4.  ^  ^   ^v 

Digitized  by'vj.OpQl0    '\ 


f  .  i 


178  J.   o.    H.    KINBBRQ. 

Fam.  NICONIDEA  n. 

Papill»  pharyngis  desunt. 

Snqaalet Mcon. 

maUDtes  i'^"'*'» LepUmerHs. 

fdistincte;  mutatioiie  [>€*].  triplici Nicomedes, 

NICON'  u. 

PapillflB  pharyngis  desideratae,  partes  laterales  segmentoruin  fequales; 
branch]»  triangulares ;  setse  verutse  acutae  et  falciger». 

N.  pictua  n.  Lobus  cephalicus  ovalis,  elongatua,  segmenta  bina 
proiiroa  sequans,  fronte  elongata  nec  angusta,  margine  posleriore  in- 
tegro;  oculi  mediocres;  antennse  distantes,  breves,  dimidia  long^tadine 
lobi  cephalici  breviores,  apices  palporum  attingentes;  cirri  tentaculares 
beves,  elongati,  paris  tertii  speciminis  maxiroi  segmentum  12  attin- 
gentes; dentea  maxillse  13. 

Mare  atlanticum  long.  a  Greenwich  oceid.  40®  55'  lat  auatr.  229  30' 
prope  Bio  de  Janeiro  in  fundo  20 — 30  orgyiarum. 

N.  tahitaniu  n.  Lobus  cephalicus  parum  elongatus,  segmenta 
bina  proxima  tequans,  fronte  brevi  nec  angusta,  margine  posleriore 
integpx);  oculi  magni,  anteriores  majores;  antennfe  distantes,  dimidiam 
longitudinem  lobi  cephalici  nec  vero  apices  palporum  superantea;  cirri 
tentaculares  articulati,  longi,  paris  tertii  segmentum  12  attingentes; 
dentes  roaxillse  6. 

Hare  paciiicura  juxta  urbem  Papieti  insulae  Tahiti  fundo  argilloso 
et  corallino  orgyiarum  9. 

iV.  mactdaia  n.  Lobns  cephalicus  ovalis,  segroentis  binis  pro- 
ximis  longior,  fronte  angustiore  nec  coropressa,  margine  posteriore 
integro;  oculi  mediocres;  antennee  approximatte  dimidiam  longitudinem 
lobi  cephalici  requantes,  apicibus  palporum  breviures;*  cirri  tentaculares 
IsBves,  hreves:  paris  3:ii  segmentum  7  attingunt;  dentes  maxillse  7. 

Habitaculum  arenosura  et  algosum. 

Mare  atlanticum  extra  ostium  fluvii  La  Platå,  summa  aqua. 

N.  Eugenia!  n.  Lobus  cephalicus  mediocris,  segmentum  buccale 
longitudine  requans,  fronte  latiore,  margine  posteriore  integro;  ocnii 
mediocres;  antennse  approximatte,  dimidiam  longitudinem  lobi  cephalici 
nqnuitea,  apicibus  palporum  breviores;  cirri  tentaculares  laeves,  breves, 
paris  3:ii  segmenta  3  anteriora  cequantes:  dentes  maxillte  7. 

Fretum  Magalhaense,  juxta  insulnm  fiuket 

N.  Laxechini  n.  Lobus  cephalicus  hexagonus,  segmentum  buccale 
longitudine  sequans;  fronte  latiuscula,  margine  posteriore  inciso;  oculi 
magni;  antennae  distantes,  dimidiam  longitudinem  lobi  cephalici  aeqan- 
tes,  apicibus  palporum  breviores;  cirri  tentaculares  lievcs,  paris  3:ii 
segmentum  8  attingunt;  dentes  maxillae  13. 


Digitized  by 


Google 


ANNULATA  >rOVA.  179 

Fretum  Ma^^alhaensi,  Yorkbay,  fundo  4 — 6  orgyiarum;  habitat 
Echinaro  (Loxechintis  aUnis  Molina). 

N.  Virgim  n.  Lobus  cephnlicas  mediocris,  segmento  buccali 
tertia  parte  longior,  fronte  brevi,  aiigusta,  margine  posteriore  integro; 
oculi  minuti;  antennas  approximatae,  dimidiam  longitudinem  lobi 
cepbalici  sequantes»  apicea  palporam  snperautea;  (rirri  tentaculares 
lieres,  breves,  paris  3:ii  segraentura  3  attingunt;  dentes  maxillse  10. 

Pretam  Magalhaense,  Torkbay,  ubi  a  navigatore  nostro  cel.  C. 
A.  ViRoiN  collectus. 

LEPTONEREIS  n. 

?api]l(e  pharyngis  desideratce;  partes  laterales  segmentorum  sensira 
routaates  branchiis  superioribus  corporis  medii  et  posterioris  permagnis» 
elongatis,  compressis,  cirris  dorsualibus  terminalibns;  setas  verutae  ar- 
ticolis  longis  et  bretioribas. 

L,  lovis  n.  Lobus  cephalicus  elongatus,  segmenta  tria  proxima 
lougitudine  sequans,  fronte  latitudine  roediocri,  margine  posteriore 
iotegro;  oculi  miouti;  antennas  dimidiam  longitudinem  lobi  cephalici 
attiogentes,  approximatae;  cirri  tentaculares  elongati,  parit  3:ii  ae» 
gmentum  18  attiugunt;  dentes  maxillae  13. 

L.  Usms  KiNB.  L  c.  XX.  7. 

Sinus  extra  Gunjaquil  fundo  25 — 30  orgyiarum. 

NICOMEDES  n. 

PapilliB  pharyngis  desideratae;  mutationes  pedum  triplices;  bran- 
chi«  superiores  trianguläras,  breves,  alife  elongatae,  aliseque  foliaceae; 
setae  scalpratae  et  venit»  elongatae  et  breves. 

K  di/ficilis  n.  Lobus  cephalicus  ovalis,  segmento  buccali  longior; 
fronte  latiuscula,  margine  posteriore  integro;  oculi  magni;  anteuniB 
dittantes,  dimidia  longitudine  lobi  cephalioi  longiores  palposque  supe- 
nmtes;  cirri  tentaculares  elongati,  paris  3:ii  segmentum  10  attiugunt; 
dentes  maxillarum  10;  mutationes  pedum  V5»  Vs  ®^  ^Vis- 

Mare  atlanticum  prope  Rio  de  Janeiro  in  fundo  30 — 40  orgyiarum. 


Digiti 


zed  by  Google 


IM 


(Furu.  frin  nd.  16G.) 


SUiker  tUl  liketo  Ntterhlitoriska 

Botaniska  afdelningen. 

Åf  Konsul  J.   W,  SmU, 

Buchners  Schw&mme,  afbildningar  i  gips  af  de  allmännaste  ätliga  och 
giftiga  arampar;  sex  lAdor. 

Af  A4fmki  E.  Fnatedt. 
S?eriges  farmaoeutiska  yexter,  2:a  fascikeln. 


Digitized  by 


Google 


181 


Nordiska  Hafs-Annulater. 
Af  A.  J.  Malmgren. 

[Forts,  från  pag.  110.] 

Heteronereis  glaucopis  d. 

Jfof.  Purs  antica  corporis  segmentis  pedibas  instnictis  17,  Utt- 
gtSm  pedum  breTiier  oonieis  vel  oratis,  cirro  donuali  filifornie  !«?• 
io  segmemtU  7  antids  infra  apicem  tenuem  valde  inflato,  in  aegneato 
8:fo  etimn  tamidulo  sed  multo  minas  quam  io  segmentis  pneceden- 
tibas»  setis  compositis,  spinosis  et  falcatis.  Pars  postica  corporia 
ptnllo  latior,  aegmentis  pediboa  instractis  35 — 66,  cirro  dorsaali 
IMfonne  subtus  tubercolis  c  10  verracsBformibas  prsedito,  lainelU 
poie  ioaertionero  cirri  dtMrsaalis  orato-oTalia  mediocris,  setis  omnibua 
enltritis. 

Femhu»  differt  a  ronre  eodem  modo  ac  in  specie  prsecedente: 
pars  antica  corporis  segmentis  pedibus  insiroctis  20,  cirro  dorsuali 
iilra  apicem  haiid  tnmido  in  segroentis  7  anticis;  pars  postica  seg- 
meatis  37  in  apeciraine  nnico  nostro,  cirro  dorsuali  subtus  Iseve, 
kaod  crenato,  Inroellis  oronibos  pedum  minoribus  quam  in  mare. 
Corpas  latius,  magis  deprevsum,  ovulis  infarctum. 

Color  animnlis  in  spiritu  assenrati  coeruleo-griseus,  pallidua 
fel  albos. 

(f  Longit.  20 — 33  m.m.,  latitud.  3 — 4  m.m.  cum  pedibus  sine  setis. 
9»  32»»  5»  B  9 

Hab.i  ad  öras  Bahusise  rnrissime:  specimina  tria  hujus  pulcher- 
rim»  speciei  a  8.  LoviN  olim  detecta  et  unicum  ad  insulas  Väder- 
daroe  ab  A.  Gofts  repertum  in  Museo  Reg.  Holroife  assenrantur. 

Tab.  XI  16  et  16  A  Heteronereis  glaucopis  cf^.  (Vide: 
ÖffeiB.  af  K.  Vet..Akad.  Förb.,  1865  N:o  1  p.  109):  16  Pars  an- 
terior  animalis  cnm  proboscide  exserta,  supeme  visa,  aucta.  16  A 
Proboeds  ejusdem  animalis,  subtus  visa. 


IPHINEREIS  n.  g. 
(Heteronereis  Örsted  p.  p.) 

Corpus  lineare  ut  in  Heteronereidibus  ex  duabus  partibus  valde 
difformibus  constans:  pnrs  antica  snbteres  pedibus  brevibus  absque 
lamellis,  setis  compositis,  fnlcatis  et  spinosis;  pars  postica  lateribus 
profunde  incisis,  pedibus  lamellis  prseditis,  setis  compositis  solum- 
Bodo  cultratis.  Proboscis  exserta  maxillis  duabus  et  pectiuibus  nii- 
BQtis  transversalibus  nigrescentibus  gregatim  et  annulatim  dispositis,  c 
Bodulis  oomeis  cylindrioo-conicis  connatis  oonatantibua.     Lobus  cephn- 

Öfvers,  af  K.  Vet.Akad,  Förh.,  18M,  S:o  2, 


182  A.   J.   MALMORKN. 

licos  tuborbiculatus,  paullo  latior  quam  longior,  basi  leviter  emar- 
ginaia  vel  cordata,  inargine  antieo  8ub-arcuat(H  oculia  4  admodam 
magnia.     Cirri  duo  anales  sub  ano. 

Iphinereis  fucicola  (Örstbd). 
Annul.  Danic.  consp.  p.  19.  f.  17,  55 — 58,  61,  62. 

Mas.  Antennce  loogitudine  lobi  cepbalici,  palpis  rainutia  fere 
dimidio  longiores.  Longissinii  cirrorum  teutaculnriuin  segroeiita  c.  9 — 
12  antica  aequantes.  Oculi  admodum  magni,  antici  ornles,  poatici 
rotundati.  Part  antica  corporis  subteres,  segmentis  pedibus  inatructis 
15,  lin^ulis  pedum  brevibus  ovatis  vel  subconicis,  cirro  doreuali  fili- 
forme  Iseve,  in  6  segmentis  anticis  infra  apicera  tenuem  bamnli  inslår 
8«pe  inflexum  valde  inflato,  in  septimo  segmento  filiforme  apice  ba- 
mato,  satis  spinosis  et  falcatis.  Pars  poatica  corporis  paullo  lattor, 
depresaiuscula,  segmentis  pedibus  instructis  45 — 57,  cirro  dorsuali 
filiforme  subtus  prominentiis  verrucseformibns  c.  10  extrorsum  accre- 
scentibus  instructo,  laroella  poiie  insertionem  cirri  dorsualis  ovato- 
oblonga,  satis  omuibus  cultratis.  Cirri  anales  segmenta  c.  9  poatrema 
sequantes. 

Femina  difiert  a  raare  notis  sequentibus:  Pars  antica  corporis  seg- 
mentis pedibus  instructis  22,  cirro  dorsuali  filiforme,  in  segmentis 
6 — 7  anticis  paullo  tumido  apice  baud  hamato.  Pars  postica  cor- 
poris vix  latior  quam  anterior  pars,  segmentis  50 — 55,  cirro  dorsuali 
filiforme  subtus  laeve,  baud  crenato,  lamellis  pedum  minoribus  quam 
in  mare,  setis  cultratis.     Corpus  ovulis  infarctum  subteres,  lineare. 

Color  in  spiritu  asservatorum  pallide  griseus. 
C^  Longit  28,  lat.  antice  3   m.ro.,  postice  4  cum  pedibus  sine  aetia. 
9        »       33,         i»  3,5  »  3,5         »  » 

Hab,:  ad  öras  Baliusiae  baud  frequenter  (S.  Loy6n,  Gobs  et 
Ipse).     In  freto  Öresund  prope  Hellfhoek  nh  Orstkd  dett*cta. 

Jag  bar  p.  107  uttalat  den  förmoda d,  att  Heteronereis  loba- 
lata  (Sav.)  M.  Edw.  möjligen  är  id^^ntisk  med  Iphinereis  fuci- 
cola (Örsted),  men  finner  nu  att  detta  ej  kan  vara  fallet,  ty 
enligt  Johnston  bar  Heteronereis  lobulata  icke  blott  annorlunda 
bildade  fötter  och  vida  större  kropp  än  vår  art,  utan  också  2 
rader  små  tänder  på  basaldelen  af  den  utskjutande  proboacis, 
hvarigenom  den  visar  sig  tillhöra  ett  annat  genus,  för  hvilken 
jag  föreslår  namnet  Hedyle. 

EUNEREIS  u.  g. 
(Hetei-onereis  Ökstsd  p.  p.) 

Corpus  lineare  ex  duabus  partibus  difformibus  coustans,  ut  iji 
Heteronereidibus,    pars  antica  corporis   pedibus  absque  laro^is,  setis 


Digitized  by 


Google 


KOBDISKA    UAFS-ANNULATIR.  18S 

ooopositis  aolummodo  spinosis;  pars  posiica  pedibus  lamellis  pnoditit^ 
setis  compoditis,  modo  oultratis  in  mare,  in  femina  autem  cultratis  et 
spinosis.  Proboscis  exserta  mnxillis  duabus  validis  modo  ad  baaiii 
obsolete  crenulatis  armata,  nodulis  corneis  conicis  dentiformibua  nainiinia 
aut  omnino  evanescentibus.  Lobus  cephalicua  e  basi  aubrectangnlari 
lata  oooico-atteniiatus,  apice  truncato.  Oculi  4  mediocrea  in  parte 
basali  lobi  ceplialici.     Cirri  anales  duo  sub  ano. 


Eunereis  longiséima  (Johmston). 

Nereis  longiaaiina  John8TON,  Ann.  Nat  Uist.  1840  v.  p.  178. 
Heterouereia  paradoxa  Ökstbd,   GronL  Ann.  Doraibr.   p.  23  fig.  60» 
63,  64.  66. 
Hab.:  rarisaiine  ad  orasoccideDtaleaScandiDaviaB:  Specimen  onicum 
maDcom  $  io  Bahusia  a  S.  LoviN  olim  repertum  in  Mus.  Reg.  asaer^ 
vätor. 


ALITTA  KiNB. 

Corpiia  eublineare,  postice  attenuatum,  depreaaum.  I^edea  per 
totum  corpus  fere  eadem  forma,  lingula  suprema  foliacea  praeaertim  in 
mdio  corporis  adroodum  magna;  aetis  coropositis  aolummodo  apinosia. 
Prohosds  mnxillis  duabua  validis  crenulatis  et  nodulis  comeia  conicis 
deiitifuriiiibus  minutia  uigris,  gregatim  et  annulatim  dispositis,  annata. 
Lobus  cephnlicua  e  basi  lata  subrectangulare  conico-attenuatua,  apice 
traucato.  Oculi  4  in  postica  parte  lobi  oephalici.  Cirri  anales  aat 
longi  sub  ano. 

Alitta  virena  (SARa). 

Ncreia  virena  Särs,  Bcskrivelaer  og  iakttagelser  etc.  p.  68.  Tab.  10 
fig.  27  II,  b,  c.  —  non  GnufiE,  Middcndorffs  Eeiae  II,  1  p.  6 
tab.  1  ^^.  2,  4,  4  a,  6,  6,  qu8e  AUUa  Brandä  n. 
Corpus  aat  magnuro  segmentis  numerosis,  dorso  convexiusculo 
cute  reticnlata  et  striata,  aubtus  planum  aulco  medio  longitudinalL 
Oculi  minuti.  AntenoiB  brevea  subulati,  dimidiam  lobi  cephalici  vix 
soperaotis.  Longissimi  cinrorum  tentacularium  aegmeuta  c.  7—9  an- 
tica  aequantca.  Maxillis  c.  10-dentalis.  Segmentum  buccale  longitudine 
aegmeutorum  duorum  aequentium.  Liugula  suprema  pedum  ovato- 
oordaU  acuminata,  in  medio  corporis  maxima,  antice  et  postice  paulo 
decrescens,  margine  superiore  cirro  dorsuali  breve  inträ  medium  in- 
serto,  apicem  lingul»  haud  attingente.  Liugulis  ceteris  multo  mi- 
noribus  breviter  conicis  vel  oblongis  plus  minusve  acuminatis.  Cirro 
ventrali  apicem  liugulae  intim»  haud  adtingente  in  maramilla  inserto. 
Cirri  anales,  longitudine  12—16  segmentorum  postremorum,  sub  ano 
tomido    rugoso    subpapilloao.     Color    in    spiritu    aaservati    chalybeo- 


Digiti 


zed  by  Google 


184  A.   J.   MALMORMf. 

bnuuMus.»  pedibuB  pailidioribus.  Longit.  noetri  qpecinunb  mifiati 
120  iii.m.,  latitud.  12  m.m.  com  pedibus;  Bomerus  eegmentoram 
o.  140. 

Hak :  rare  ad  öras  occidentales  Norvefd»  et  ad  Britanniam. 
SpeeiiDen  Musei  Regii  e  Bergen  Norvegise,  a  Hoboh  missam. 

Grube  bar  i  Middendorffs  Sibir.  Reise  II  1  p.  6  be- 
akrifvit  och  derstädes  &fven,  Tab.  1.  fig.  2,  4,  4  a,  5,  6,  afbildat 
en  sannolikt  till  detta  genns  hörande  art  under  namn  af  Nereia 
virens  Sars,  men  detta  djor  kan,  att  döma  af  Grubes  beskrif- 
ning  och  afbildningar,  omöjligen  vara  identiskt  med  vår  art,  eller 
den  ftkta  Nereis  virens  Särs  från  Bergen.  Den  asiatiska  arten, 
aoni  af  Middendorfj?  medbragtes  från  hans  stora  resor  i  Sibi- 
rien och  sannolikt  blifvit  af  honom  tagen  i  Ochotska  hafvet,  har 
neroligen,  andra  i  ögonen  fallande  olikheter  att  förtiga,  mycket 
kortare  ryggtråd  och  en  helt  annan  form  på  fötternas  samtliga 
flikar  än  vår  arf,  hvilket  icke  heller  undgått  Grubes  uppmärk- 
samhet, men  af  honom  ansetts  härröra  af  olikhet  i  ålder.  Sedan 
jag  haft  tillfälle  att  granska  flere  individer  af  olika  storlek  af 
Särs*  Nereis  virens,  kan  jag  intyga  att  storleken  utöfvar  intet 
inflytande  på  fötternas  form,  som  i  allmänhet  ganska  träffande 
återgifves  af  Särs'  figur.  Dessutom  voro  de  af  Särs  och  Grube 
beskrifna  exemplaren  nästan  af  lika  längd,  Särs  uppgifver  oeoi- 
ligen  längden  hos  sina  exemplar  till  9  tum  och  Grube  hos  sitt 
något  stympade  exemplar  till  8  tum  3  linier.  När  dertill 
kommer  att  Nereis  virens  Särs  ännu  icke  blifvit  funnen  annor- 
städes än  vid  Norges  sydvestra  kust  och  vid  Englands,  och  denna 
arts  plötsliga  uppträdande  i  Ochotska  hafvet  derföre  är  lindrigast 
sagt  osannolik,  måste  jag  hålla  den  af  Grube  beskrifna  arten 
säkert  skild  och  föreslår  för  den  namnet  Alitta  Brand  ti. 


Fani.  STAUROCEPHÄLEA  Kinb. 


Staurocepbalus  eruceeformis  n. 

Corpus  lineare,  breve,  sat  crassum,  ntrinque  lequaliter  obtusura, 
semiteres,  dorso  ooavexo,  ventre  piano,  segmentis  setigeris  50 — 60. 
Lobas  cephalicus  e  basi  transvenm  rotnndatus,  eonvexus,  longitttdine 


Digitized  by 


Google 


NORDISKA  HAVS-ANNOLATkR.  idi 

dimidiam  segmenti  primi  bucoalis  pauUo  excedeos.  Oouli  4  niediocres 
•ubrotundati  vel  orales,  trapezii  instar  locati,  autici  majorea,  magis 
distantes  quam  postici.  Tentaoula  4  inaequalia^  duo  utriDque  a]t«r 
super  alterum,  inferiora  crassa  valida  segmento  buccali  primo  duplo 
longiora,  supeiiora  vero  his  multo  breviora  et  tenuiora,  longitudinem 
lobi  cephalici  baud  superantia.  Maxillie  ut  in  Staurocephalo  rubro- 
rittato.  Segmenta  buccalia  bina  nuda,  primum  elongafuro  secundo  ter 
loDfi^as.  Pedes  bireroes:  ramus  auperior  conico  attenuatua  ramo  in- 
feriori  longior,  longitudine  quartam  partem  latitudinis  corporit  fere 
sQperans,  aetis  binis  omnino  inohisis,  ut  in  Staurocephalo  rubrovittato 
Qi.  e  Mari  Mediterraneo,  praeditus;  ramus  inferior  hoc  brevior  et 
fere  ter  alttor»  compreasos,  apice  bre?iter  bifido  fascicuHa  duobus  ae- 
taram  armato,  margine  inferiori  cirro  yentrali  conico  apicem  rami  haud 
adtingente.  Setie  fasciculi  snperioria  aimplices  sub-Iineares  acie  infra 
apicem  obtosatnm  aobtilisaime  aerralatae,  aetaa  fasciculi  infeiioria  oom» 
positiB  articulo  terminali  aubfalcato  acie  integra  reeta,  apice  biden- 
tato  limbato.  Color  animolis  viventis  secundum  S.  Loven  pulcherrime 
niber,  coccineua  rel  miniaceus,  in  spiritu  asservati  albns. 

Longii  20  m.m.;  latitud.  5  m.m.  cum  pedibue  aioe  aetia. 

Hab.:  Specimina  pauc<i  bujus  pulcherrimfe  speciei  a  S.  LoviN 
olim  in  sinu  ÖxQorden  Finroarkiae,  profunditate  magna,  deteeta  et  ad 
Hammerfeat  reperta  in  Museo  Regio  Holmite  asaervantur. 

Sedan  jag  haft  tilifälle  att  jemföra  de  finmarkska  exem- 
plaren af  denna  art  med  ett  af  Grube  till  Prof.  S.  Loven  sändt 
exemplar  af  Staurocephalus  robrovittatus  från  Adriatiska  hafvet, 
ftr  jag  fullkomligt  viss  deroro  att  båda  höra  till  samma  genas. 
Men  Orube  har  i  sin  beskrifning  enligt  min  tanke  begått  ett  fel, 
når  han  betraktar  fotens  öfre  gren  för  en  ryggtråd  (cirrus  dor- 
soafis),  ehuru  i  den  finnas  inneslutna  tydliga  borst  såväl  hos  den 
roedelhafska  som  den  finmarkska  arten.  Genask arakteren  bör 
derffire  rättas  i  öfverensstämmelse  härmed. 


Fam.  MALDANIEA  8a v. 

Jag  upptager  här  denna  familj  i  d^ss  ursprungliga  af  Sa- 
▼lONT  gifna  begränsning,  och  utesluter  derifrån  både  genus  AoH 
roochares  Gr.»  som  af  Grube  och  Carus  räknas  hit,  och  Noto- 
nastus  Särs,  hvilken  Carus  anser  hithörande.  Notomastus  står 
uppenbart  mycket  nära  Capitella  Blainv.,  såsom  Claparéde 
redan  anmärkt,  och  hör  således  till  Halelminthea  Carus.  Am- 
machares  åter  bildar  typen  för  en  egen  familj,  Ammocharidea  n. 


Digiti 


zed  by  Google 


IM  A.   J.    MALMGRCH. 

MALDANE  (Grubb)  Char.  emend. 

Antiquius  noinen  hujus  geiiei  is  *  Clymenia  Örstbdi,  De  Region. 
Marin.  p.  79,  a  Munster  jam  1839  usitatam  est  in  familia  Ammoni- 
tearum. 

Corpus  cvlindricum  lineare  postica  versua  vix  vel  perpaulo  atte- 
nuatiiro,  segroentis  23,  quorura  19  setigeris  anterionbus  distincte  bi- 
aonolatis,  duobus  brevibus  anteanalibus  nudis.  Lobus  cephalious  cum 
segmento  buccali  nudo  coalitus,  iudiontus,  ovalis,  limbatus,  limbo 
4-partitOf  utrinque  inciauris  binis,  posterioribus  malto  profundioribus 
qoaio  anterioribua,  inargine  integro  yel  partim  crenulalo.  Setse  au- 
periores  capillares  anguste  limbatse,  infeme  laevea  superae  spinulis 
adpressis  minimis  biseriatis  obsit».  Set»  inferiores  undni  uniaerialea, 
in  segmento  primo  aetigero  nulice,  in  ceteris  omnibas  plus  minusTe 
numerosse,  vertice  rostri  unidentato  pone  dent«m  indistincte  i — 2- 
serrulato,  infra  rostmm  fasciculo  setulanim  sursum  flexarum.  Segroen- 
tum  anale  inclinato-truncatum  subspathulatum,  absque  cirria,  limbatum, 
margine  utrinque  iocisura  media  bipartito.     Anus  dorsualis. 

Örsted  är  den  första,  som  omtalar  en  af  honom  ofullsUui- 
digt  beskrifven  art  af  detta  alägte.  Hans  Clymenia  tenaisaima 
synes  uemligen  med  all  visshet  kunna  hänföras  till  detta  genus 
och  sannolikt  till  någondera  af  de  här  nedan  beskrifna  två  nor- 
diska arterna,  men  detta  namn  kan  icke  användas  alldenstand 
gennsnamnet  Clymenia  tidigare  blifvit  begagnadt  af  Munster  f5r 
ett  geiius  bland  Ammoniter,  och  speciesnamuet  åter  afser  en  ^eo* 
skåp,  som  tillkommer  endast  de  spädaste  och  yngsta  exemplaren. 
Dessutom  är  det  omöjligt  att  af  den  korta  beskrifningen  med  full 
visshet  sluta  till  hvilkendera  arten  den  bör  föras,  förutsatt  att 
den  verkligen  vore  med  någondera  identisk.  Grube  har  i  Archiv 
f.  Naturg.  XXVI  1860  beskrifvit  en  art  af  detta  slägte  under 
namn  af  Maldane  glebifex.  Han  uppställer  för  första  gången 
Maldane  såsom  ett  från  Clyniene  särskild  t  genus,  men  har  af 
misstag  råkat  taga  analandan  för  framdelen,  anus  tor  munnen, 
och  tvärtom,  hvarigenom  händt  att  djuret  blifvit  beskrifvit  upp- 
ochoed  vändt.  Deiigenom  uppkom  den  enligt  Grube  vigtigaste 
karakteren  för  genus  Maldane,  att  de  hårlika  borsten  (setaa  ca- 
pillares) befunne  sig  under  hakborsten,  ett  förhållande  som  icke 
förekommer  hos  någon  enda  med  hår-  och  hakborst  försedd  an- 
nulat.  —  Hvad  som  fdranledt  Grube  till  ett  sådant  misstag,  år 


Digitized  by 


Google 


NOftO101L4    HAFS^ANNULATKR.  187 

ett  fall  aff   hos  deaaa  slags  maskar  icke  särdeles  sillsynt,  pro- 
lapfio  ani,  eller  tarmens  atskjatande  or  aualöppningeD.    Da  pro- 
boscis  samtidigt  icke  §r  utskjuten,  kan  man  med  Grube  tl5rledas 
ftU  anse  den  utskjutna  tarmen  för  proboscis,  och  då  analöppnin- 
gea  år  belägen  på  ryggsidan,  är  det  klart  att  djuret  måste  blifva 
beskrifvet  uppochned   vändt,  om  man  tager  den  dorsala  anus  för 
mun  och   tvärtom   den  ventrala  munnen  för  anus.    Ätt  Grube 
rerkligen   sa   gjort   framgår   af  följande.    Hos   alla  till   familjen 
Måldaniea  (Sa v.)  hörande  arter  äro  hak  borsten  i  de  främsta  borst- 
f(^nde  segmenterna  mycket  färre  än  i  de  bakersta,  som  oftast 
håfva  dem  talrikast  utbildade,  men  hos  Maldane  glebifex  skulle 
enKgt  Grubes    figur  och  beskrifning  ett  motsatt  förhållande  in- 
triffa,  om  hans  uppfattningssätt  af  detta  djurs  fram-  och  bakdel 
▼ore  riktigt,  ty  då  skulle  första  borstförande  segmentet  hos  Mal- 
daoe  glebifex    ega    talrika   hakborst,  medan  det  sista  icke  hade 
Dågot  enda.    Hos  de  bekanta  arterna  af  denna  familj,  som  icke 
ega  ett  trattlikt  anal^^egment,  äro  den  främre  kroppsdelens  seg- 
rnenter  sammansatta  af  två  tydliga  ringar,  den  främre  kort  den 
bakre  2—3  gånger  så  lång,  medan  i  den  bakre  kroppsdelen  ingen 
delning  af  segmenterna  är  märkbar.     Hos  Maldade  glebifex  skulle 
eoligt  Grubes  figur  ett  motsatt  förhållande  ega  rum,  om  nemli- 
geo  hans  åsigt  om  fram-  och  bakdel  vore  riktig.    Det  är  en  all- 
män  lag   icke  blott  inom   denna  familj,  utan  hos  alla  med  hår- 
ocb  hakborst  försedda  annulater,  att  hårborsten  befinna  sig  på 
ryggsidan   om    hakborsten,   i    de   flesta   fall   långs  hela  kroppen 
ttandom   endast   i   främre    kroppsdelen,    men    man   känner  ännu 
iogeo  annulat,  hos  hvilken   hårbor^ten  skulle  befinna  sig  på  buk- 
sidan om  hakborsten  långs  hela  kroppen,  såsom  det  uppgifves  för 
Maldane  glebifex.    Men  äfven  denna  skriande  anomali  upplöser 
sig  till   ett   fullkomligt   normalt    förhållande,   om    vi  vända  om 
djuret,  så  att  hvad  Grube  ansett  för  analändan  blir  framdel  och 
tvärtom.    Dertill  äro  vi  också  fullt  berättigade,  ty  jag  har  flere  än 
eo  gång  sett,   och   Riksmuseum   eger   några  i   sprit  förvarade, 
exemplar  af  Maldane  biceps  Särs  och  Maldane  Sarsi  Mgrn  med 
utskjuten   ändtarm,  som  fullkomligt  svara  till  Grubes  Maldane 


Digitized  by 


Google 


188  A.    J.   MALUGftlK. 

Klebifex,  om  inaD  nfmligea  vili  «e  en  proboscU  i  den  utskjatna 
delen  af'  tarmen.  —  Faet&n  den  enligt  Grube  och  Särs  vigU- 
gaste  karakteren  f5r  genus  Maldane  sålunda  bortfallit,  måste  vi 
dock  bibehålla  detta  genus,  såsom  enligt  vår  åsigt  tillräckligt  ▼&! 
karakteriseradt  af  borstens  form  och  ana Isegmeo tets  egendomliga 
bildning  hos  dess  arter. 

Maldane  biceps  (Sabs). 

Clymene  biceps  Särs,  ChristiaDia  VidensL  Selsk.  Forbandl.  1861.  p.  93. 

I^obus  cephalicas  ovalis  fere  planus,  in  parte  anteriore  aulds 
longitudinalibus  bievibus  extrorsum  flexls,  versus  incisuras  laterales 
anticas  haud  profundas  tendentibus,  lim  bo,  lobo  antico  excepto,  cre- 
nulato,  margine  lobi  postici  multidentato,  dentibus  »qualibus  c  12, 
laternlium  vero  loborum  plerumque  4  dentato,  dentibus  3 — ö.  Seg- 
mentura  aaale  late  lirobatum,  utrinque  incisura  media  profunda  bi- 
partitum,  margine  lobi  vcntralis  ter,  dorsualis  vero  quinquies  undu- 
iatim  emarginato.  Tubus,  quero  aniroal  inhabitat,  membranaceus  tenuis, 
limo  obduetus,  griseo  nigrescens,  laeyis. 

Longit.  in  maximis  70 — 86  ra.m.,  crassit.  3—4  m.m. 

Hab,:  ad  öras  Islandiae  et  Scandinaviao  occidentalis  e  Babosia 
ttsque  ad  Finroarkiaro,  prof.  25 — 130  orgyiarum,  fund.  argilL  Baha- 
sias  ad  insulas  Koster  vulgaris,  prof.  100—130  orgyiar.  (S.  Loyéx, 
Ljunoman  et  Ipsb). 

Maldane  Sarsi  n. 

Lobus  cephalicus  ovalis  antice  paullo  attenuatus,  margine  limbi 
haud  crenulato,  medio  carina  elevata  lineare  longitudinale  convexa 
pneditus.  Segnientum  anale  anguste  lirobatum,  linibo  incisura  media 
utrinque  bipartito,  margine  lobi  dorsualis  integro,  lobi  ventralis  vero 
subtiliter  et  saepe  vix  conspicue  crenulato.  Tubus  hyalino-membrana- 
oeus,  limo  obduetus,  tenuis  vel  in  speciminibus  minoribus  stepe  valde 
incrassatus,  Isevis,  uigrescens  ?e]  grisens. 

liOngit.  iu  raaximis  e  Spetsbergia  55 — 110  m.m.,  crassit.  3 — 
3,5  m.m. 

Hab,:  fundo  argilL,  prof.  25—200  orgyiar.,  ad  öras  Spetsbergiae, 
Iskndiie,  et  ad  occidentales  Scandinaviae  haud  rare.  Spekbergise  in 
sinubus  Crossbay,  200  orgyiar.  (Go&s  et  Smitt),  Adventbay,  Trea- 
renbergbay  (GoÉs,  Smitt  et  Ipse),  Isfjorden  (S.  Lo  vän  1837  et  Ipsi) 
et  ad  Whalerspoint  prof.  20 — 30  org.  specimina  mnlta  atque  magna 
Ipsb  1864  legi.  Finmarki»  in  Kalfjorden,  70  org.,  et  Ulfsfj.  35  org., 
rOots  et  Ipsb).  Bnhusiie:  Lindö  (S.  Lovén)«  et  ad  Koster  insulas 
(LoviN,  Ljunghan  et  Ipsx)  prof.  130  org.  Islandiae  Ärnauäs,  e  ven- 
triculo  Gadi  morrhuie  L,  (O.  Torell). 


Digitized  by 


Google 


XOHDTSKA    HAFS-ANNULATKB.  T8f) 


RHODINfi  u.  g. 

Corpus  subcylindricuin.  Numerus  segmentonim  ignotus;  setige- 
roram  autem  plus  quam  19.  Lobus  cephalicus  cfum  segroento  bucoali 
et  primo  setigero  prorsus  connatus,  incHiiatus  hand  limbatus  antice 
panllo  an^rustatus  convexus.  Sette  supcriores  capillares  Iseves,  lon- 
giores  anguste,  breviores  late  limbatie.  Setae  inferiores  in  seginentis 
4  auticis  setigeris  nullae,  in  ceteris  vero  uncini  numeroai  Inaeriales, 
rostrati,  vertice  rostri  uni-  vel  obsoletissiine  bidentato,  sine  fnsciculo 
setularani  sub  rostro,  nianubrio  eloiigato  superne  valde  dilntato,  aub 
ro»tro  in  angulum  apice  sinuato-iDcisum  mucronatumque  producto. 
Segmenfa  postrema  ignota. 


Rhodine   Loveni   n. 

Lobas  cephalicus  antice  sulcis  duobus  brevibus  profundis  paral- 
letis,  in  strias  angustatas  versus  marginem  antrorsum  oontinuatis, 
vertice  carina  acnta  träns  versa  plus  minus  ve  conspicua.  Margo  antioos 
ttgmeati  secnndi  et  tertii  setegeri  membrana  pellucida  sat  lata  in- 
fDodibuliforme  limbatus,  partem  posticam  segmenti  praecedeutis  cucul- 
latin  drcumdaate.  Segmenta  13  scqueutia  neo  antice  neque  posttca 
limbata,  margo  posticus  vero  in  segmento  17:mo,  18:mo  et  19:mo 
(legmenta  sequentia  desunt  in  speciminibus  nostris)  membrann  pelln^ 
eidi  laia  infuDdibnliforme  limbatus  partem  anticam  segmenti  sequen* 
til  laie  circumdante. 

Color  in  spiritu,  segmento  qunrto  setigero  fusco-fulvo  excepto,  pnllide 
ftmeus,  lateribus  segmentorum  anticorum  setigerorum  partim  albidis. 

Hab,:  ad  öras  Bahusife  rarissima,  ubi  ad  insulas  Yftderoame  a 
<^.  LovÉN  olim  detecta,  et  ab  A.  Ljcnoman  et  me  ipso  ad  Koster 
prof.  40  orgyiar.  reperta.  Specimina  pauca  mancaque  in  Mos.  Reg, 
Uolmi«  asservantur. 


NICOMACHE  n.  g. 

Corpiis  subc^liodiicum  poatioe  sensim  attenuatum  seginentis  2G. 
4WUBI  22  setigeris,  dnob«s  brevibus  anteanalibus  nudis.  Lobus  ce- 
jMictts  otim  segmento  buecali  nudo  prorsiis  coalitus,  ovalis,  oonvexua, 
tMliaalat,  hand  limbatus.  Selas  superiorea  eapillares:  aliee  crassiores, 
Ivvea,  Iköbatae,  apiee  longa  atteauato,  alias  tenuiorea  brevioraa  hand 
liubatae  tnferne  laeves,  superne  spinulis  minimis  udpresais  biaerialia 
<)^)*itfe.  Setse  inferiores:  in  segmentis  3  anticis  setigeris  seta  solum- 
>H)do  unica,  valida  conica,  in  ceteris  uncini  multi  minnti  nniaeriales, 
vertice  rostri  3-dentato,  infra  rostrum  fasciculo  captllarum  sursum 
ktamro.  8egmentum  anale  infundiboliforme  margine  oirris  brevibns 
cinrto.     Ann»  terminalis  in  fundo  infandihnli. 


Digiti 


zed  by  Google 


190  A.    i.    MALMORIN. 

Nicomacbe  lumbricalis  (Fabr.). 

Sabella  lumbricalis  O.  Fabricius,  Fauna  Grönl.  p.  374,  n.  369. 
Clyraene  lumbricalis  Särs,   Fauna   littor.   Norvegiae   II  p.    16  Tab.  2 

f.  23—26. 

nu»      Christiania  Vid.  Selsk.  Forh.  1861   p.   92. 

Corpus  antice  subcomprefsum,  sulco  haud  profundo  longitudinale 
utrinque  in  latere  corporis,  dorso  convexo,  postice  vero  teres  toris  on- 
cinigeris  pleruroque  sat  tumidis.  Jjobus  cephalicus  sulcis  longitudi- 
nalibus  brevibus  antice  extrorsuro  flexis.  Segmentis  duobus  anta- 
analibus  sequilongis,  conjunctis  segmcnto  antecedente  setigero  longi- 
tudine  vix  superautibus.  Segmentum  aiiale  infundibuliforme  roarg:ine 
cinris  brevibus  c.  17 — 25  aequilongis  triangulari-acuminatis  ciricta 
Color  rufus  subtus  pallidior,  segmentis  6:to  7  et  8:yo  antice  albo 
cinrtis.  Tubus  crassus  liber  vel  sfepissime  in  lapides  et  conchas  repeas, 
fragilis,  ex  arenulis,  lapillit  et  limo  compositus,  colore  griseo  yel  saepe 
ferrugineo.  Tubuli  plures  non  raro  inter  se  varie  aggregati  ita  ut 
lapides  cumulis  arenaceis  tecta  sint. 

Longit.  animalis  90  m.m.  et  ultra,  crassii  3 — 3,5  m.m.  Grassit 
tobl  6—  10  m.m. 

Hab:  ad  öras  Finmarkiae,  Spetsbergiae  et  Qrönlandiae  freqneuter, 
in  Bahusia  autem  minus  frequens,  fundo  argill.  hipidoso,  prof.  25 — 
250  orgyiar.  Qrönlandise:  ad  Aukpadlartok,  250  orgyiar,  (O.  Toebll), 
Proven  (Torell),  Umeuak,  200  orgyiar,  (Amokdsibn);  Spetsberg!»: 
Treurenbergbay,  Kingsbay,  230  orgyiar,  (GoÉs  et  Smitt),  Safehavn 
Smeerenberg  (Ipss);  Finmarkiae:  S.  Loven  et  in  Grotsund,  Ramfjor- 
den,  Kaliljordeu,  Ulfsfjorden  25 — 90  orgyiar,  (QoÉs  et  Ipsb);  Bahusiie 
ad  Koster  (Loven  et  TjJCNGman)  prof.  120  orgyiar. 


AXIOTHEA  n.  g. 

Corpus  subcylindricum,  segmentis  24,  quorum  18  setigeris  et  4 
anteanalibus  nudis.  Lobus  cephalicus,  curo  segroento  priroo  nndo, 
prursua  coalitus,  inclinatus,  limbatus,  antice  in  processum  brevem 
desinens.  Set»  superiores  capillares:  aliae  longiores  limbatae  Iseves, 
alife  breviores  et  tenuiores,  apicem  versus  utrinque  subtilissime  pen- 
natffi.  Set»  inferiores  nnoini  uniseriales  in  oronibns  eegmeatis  seti- 
'geris  nnmerosi,  in  3  anterioribiis  tamen  pattcioribua  qoam  in  sequen* 
tibus,  vertice  rostri  4  dentato,  dente  5-ta  minima  obsoleta  vel  eTftnida 
interdom  pnedito,  sub  rostro  fasoiculo  capillaram  sursam  flexarora. 
Segmentum  ultimnm  infundibuliforme,  roargine  ciKato.  Antit  termi- 
nalit  in  fundo  infundibuli. 

Axiothea   catenata   n. 

Ijöbus    cephalicus    fere    planus    ovalis    auloit    duobus    parallells 
eloiigatis   longitudinalibus  approximatis,   inter  quot  carina   haud  aHa, 


Digitized  by 


Google 


NORDISKA    HAP8-AKNULAT1R.  191 

iDtice  in  procestum  brevem  sub^tlobosum  exiens,  limbo  sat  lato  utrin- 
qoe  pone  medium  semel  iociao,  haud  crenato.  Segmentn  posterioni 
setigera  postice  senaim  incrassata.  Segmcnta  4  anteanalia  bis  multo 
brfviora,  loris  pnedita  sed  uncinis  omnino  carentia.  S«g;tr:entum  ulti- 
ronm  iofuiidibuliforme,  seqiie  lon^um  ac  Inturo,  roargine  cirrid  inaequa- 
libus,  loiigioribus  cum  mal  to  brevioribua  alteinantibus,  coronato.  Anus 
in  fundo  infundibuli  coiiieo^levatus,  strinius.  Color  animalis  in  spi- 
rito  asservnti  carneo  pallidus  nitore  iricoloiis.  Tubus  aat  tenuis,  fra- 
gilis  limo  arennlisque  obductus,  griseus. 

Lon^t.  animalis  150  m.m.,  crasait.  4 — 5  m.m. 

Hab.'.  haud  fi-equeus  ad  oraa  maxime  boreales  SpeUbergi»,  unde 
GoÉs,  Smitt  et  Ipse  specimina  haud  multa  anno  1861  reportavimua, 
fondo  argill.  arenos.  prof.  15 — 30  orgyiar.  in  Treurenl>ergbay  ad  Shoal- 
point  et  Hackluyts  lleadland  lecta.  Pars  nuterior  specimiuis  unici,  ut 
Tidetur  bujus  speciei,  e  Grönlandia,  ad  Siikkertoppen  ab  Amondskn 
prof.  200  orgyiar.  lecti,  iu  Mus.  Kegio  Holmi». 


PRAXILLA  n.  g. 

Corpus  snbcylindricum  postice  sensim  tenuius,  segmentls  26, 
qnorum  19  setis^eris  et  5  anteanalibus  nudis.  Lobus  cephalicus  cum 
se^nento  buccali  nudo  prorsus  connatus  iiiclinatus  ovalis  pleruuique 
limbatui,  antice  in  processum  brevem  subglobosum  aut  conico  acu- 
roinatum  desinens.  Setre  superiores  capillares,  lieves  limbatas.  Setae 
ioferiores  uncini:  in  se^mentis  3 — 4  anticis  seti^eris  pauciores  quaro 
in  sequentibus,  interdum  solummodo  unieus  validus  subconieus  obvius, 
in  ceteris  numerosi  uniseriales  rostrati,  vertice  rostri  4 — 6-dentati, 
sub  rostro  fasciculo  capillarum  sursum  reflexarum.  8egmentum  ulti- 
num  snbinfundibuliforme,  margine  cirris  tenuibus  ciucto.  Anus  in 
^odo  infundibuli  conieo>e)evatus. 

Till   detta   genas   höra   två   af  M.  Särs  från   Norges  kost 

beskrifoa   arter,    Clyinene    Mölleri    och    Clymene    gracilis,    samt 

tva  andra   nordiska   och    nya.    Namnet   Clymene    kan    dock    ej 

anrändas   for    detta   slägte,    emedan   det  af  Savigny  blifvit  ar- 

•prongligen    anvftndt  för  en   art  frän  Röda  hafvet  Clymene  am- 

phistoma  Sav.,  som  uppenbart  tillhör  ett  eget  genas,  f5r  hvilket 

oamnet  Clymene  bör  bevaras. 

Praxilla    prsetermissa  n. 

Lobus  cephalicus  antice  in  processum  brevem  subglobosum  exiens, 
limbjitus,  limlK)  utrtnque  pone  medium  et  in  medio  margini  postici 
plos  minusve  distincte  inciso«  fere  planus,  snlcis  duobus  longiludina- 
Hhns   elongatb    parnllrlie    approximatis,  intcr  quos  cariaa  haud  alla. 


Digiti 


zed  by  Google 


192  A.   J.   MALMOESN.      NOBUISKA    HAP8-AKNULATER. 

Uncini  vertioe  6-dentati,  in  aegmentis  3  Rtiterioribus  setigeris  paib 
ciores,  Untummodo  4 — 10,  quam  in  spgni^tis  sequentibus.  Segmentt 
3  antica,  buccale  et  duo  setigera,  elongata  longitudine  latitodinem 
fere  duplo  supérantin.  Margine  segroeuti  analis  aubinfundibuliforaiiA 
Girris  teuuibus  22  —  33  ciucto,  quoruro  unus  medius  ventralis  ceteris 
fere  duplo  loiigior.  Color  dilute  ochraceus,  pars  antica  segmeiitorum 
4,  5,  6,  7  et  8:yi  late  albo  cinctus. 

Loogit.  120  m.m.,  latitud.  2,5  m.m. 

Hab.:  sat  frequens  fundo  argill.  prof.  20 — lUO  orgyiar.  ad  öras 
Bahusife  et  Finmarkiae.  Bahusi»  ad  Koater  insulas  (Lovåm.  Ljung- 
man ot  Ipsi);  Dyngö  (Qoss)  et  nliis  locis  (S.  LoviSN).  Fiumarkis 
in  Ramfjorden,  Kalfjorden  et  Ulfsfjorden  (OoÉs  et  Ipsi). 

Praxilla  gracilis  (Särs). 

Clymene  quadrilobata    Sars.  Fauna   litt.   Norvegire  II  p.    15  Tab.  2 

fi^,  18—22. 
Clymene  gracilis  Sars,  Christiania  Vid.   Selsk.  Forhandl  1861  p.  91. 

Differt  a  pnecedente  imprimis  notis  sequentibus.  Lobus  cepba- 
liens  autice  in  processum  brcyem  conico«acuminatum  tentaeuliformem 
produetus,  lirobatns,  linibo  utrinque  pone  medium  paululo  inciao. 
Segmenta  3  antica,  buccale  et  duo  seiigera,  breviora  et  crassiora  quan 
in  prfeccdente,  longitudine  latitudinem  vix  vel  paulo  superantia.  Sets 
inferiores  in  aegmentis  3  auterioribus  setigeris  alia  formn  quam  in 
sequentibus,  validse  subconicae,  uuic(e  au  t  binse  obviae,  in  ceteris  autem 
uncioi  multi  vertice  4dentnti. 

Color  dilute  ocbrnceus  in  parte  anteriori  corporis  annnlo  lato 
albido,  partem  posticam  segmenti  quinti,  segmentum  sextum  totum, 
et  partem  anticam  segmenti  septimi  occupante. 

Hab,:  rarius  ad  öras  Finmarkiae,  unde  specimina  pauca  et  maDca, 
a  GoÉs  et  me  ipso  in  Kal  fjorden  et  RaraQorden  prof.  70 — 100  or- 
gyiar. fendo  argill.  lecta,  in  Mus.  Begio  Holmiae. 

(forU.) 


STOCKHOLM,    1865.      P.    A.   NORSTEDT   Ä   8ÖNBR 


Digitized  by 


Google 


ÖFYERSIGT 

A? 

KONGL.  VETENSKAPS-AKADEMIENS 

FÖRHANDLINGAR. 
Årg.  22.  1865.  JS  3. 

Onsdagen  den  8  Mars. 


Hr  Edlund  aieddelade  de  senaste  iakttagelserna  öfver  is- 
bildningen i  hafvet  vid  norska  kusten*,  och  redogjorde  för  en  af 
Adjunkten  vid  Universitetet  i  Lund,  K.  A.  Holmgren  insänd 
apsats:  Bidrag  till  läran  om  ljud  vågs  bildningar  i  rör,  samt  en  af 
Lector  6.  R.  Dahlander  meddelad  afhandling:  Om  den  meka- 
niska effekt,  som  utöfvas  af  mättad  vattenånga  under  dess 
expansion.  * 

Hr  Lindhågen  afgaf  berättelse  om  de  af  honom  utfärda 
Qodersökningar  i  afseende  på  dilatationen  för  värme  hos  mät- 
stängerna i  den  basmätningsapparat,  som  vid  nu  pågående  grad- 
mätningsarbeten  blifvit  begagnad,  samt  anmälde,  att  försöken 
med  direkt  telegrafering  mellan  observatorierna  i  Stockholm,  Chri- 
stiania  och  Köpenhamn  redan  påbörjats  och  visat  temligen  gyn- 
samma  resultat.  Slutligen  öfverlemnade  Hr  Lindhagen,  å  Preus- 
sbke  General-Majoren  B-fiYERS  vägnar,  ett  tryckt  exemplar  af 
de  vid  gradmätningskonferensen  i  Berlin  förda  protokoll. 

Hr  Nordenskiöld  förevisade  några  Riks-Museum  tillhöriga 
stoffer  af  meteorstenar,  i  hvilka  man  funnit  organiska  ämnen, 
nemligen  en  från  Alais  i  Frankrike,  i  hvilken  redan  Berzelius 
^sade  närvaron  af  organiska  ämnen,  och  en  sistlidna  vår  i 
Frankrike  nedfallen,  mycket  kolhaltig  meteorsten. 

Hr  Huss  förevisade  den  vid  Akademiens  senaste  samman- 
komst från  D.T  DA  SiLVA  Castro  i  Para  öfverlemnade  ethno- 
grafiska  och  naturhistoriska  samling  från  Södra  Amerika. 


Digiti 


zed  by  Google 


194 

Hrr  Sundevall  och  S.  Loven  afgåfvo  utlåtande  i  anled- 
ning af  K.  Kammar-Kollegii  remiss  af  åtskilliga  handlingar  rö- 
rande fiskets  bedrifvande  i  sjön  Venern  och  i  Byelfvens  vattendrag. 

Hrr  Ångströms  och  R.  Thaléns  afhandling:  "Om  de  frauen- 
hoferska  lineerna  jemte  teckning  af  den  violetta  delen  af  sol- 
spectrum",  som  varit  remitterad  till  Frih.  Wrede  och  Hr  ElD- 
LUND,  återlemnades  med  tillstyrkan  af  dess  införande  i  Akade- 
miens Handlingar.    Hr  Edlund  redogjorde  för  dess  innehåll. 

En  af  Lector  J.  E.  Zetterstedt  inlemnad  afhandling: 
**MQfici  pyrenaici  circa  Luchon  crescentes**  remitterades  till  Hrr 
Wahlberg  och  Andersson. 

Akademien  beslöt,  att  den  Fermerska  belöningen  skalle  till- 
delas Professoren  vid  K.  Technologiska  Institutet  Hjalmar 
Holmgren  för  hans  till  Akademien  inlemnade  afhandling:  Om 
multipla  integralers  transformation. 

Den  Lindbomska  belöningen  beslöt  Akademien  att  tilldöma 
Adjunkten  vid  Universitetet  i  Lund  J.  Lang,  för  hans  tvenne 
afhandlingar,  den  ena:  "Om  salpetersyHighetens  föreningar  med 
I:o  några  ammoniakaliska  platina-(palladiam-)baser,  2:o  etylamin 
och  tetramethylammoniumoxid  samt  deraf  bildade  dubbelsalter 
med  salpetersyrlig  platinaoxidul**;  samt  den  andra:  '*Några  pla- 
tinametallers chiorider  i  deras  förhållande  till  salpetersyrliga 
salter". 

Den  Flormanska  belöningen  beslöt  Akademien  att  öfverlemna 
till  Docenten  vid  Universitetet  i  Upsala  F.  A.  Smitt,  för  hans 
till  Akademien  inlemnade  uppsats:  **0m  bafsbryozoernas  utveck- 
ling och  fettkroppar". 

Akademien  beslöt  att  af  årets  anslag  för  resor  inom  fäder- 
neslandet öfverlemna:  åt  D:r  S.  O.  Lindberg  350  R:dr  för 
undersökande  af  södra  Sveriges  kalkvegetation;  åt  Lector  J.  E. 
Zetterstedt  200  R:dr  för  en  botanisk  genomforskning  af  Små- 
lands högländtaste  trakter,  synnerligast  Taberg  och  omgifningama 
af  Almesåkra;  åt  Studeranden  Axel  Ljungman  600  R:dr  till 


Digitized  by 


Google 


195 

oodersökDiog  af  Norra  Bohasläns  hafsfauna,  samt  åt  CoIIega 
Schol»  C.  A.  Westerlund  150  R:dr  för  en  resa  till  Öland  i 
ändamål  att  undersöka  denna  ös  fauna  af  land-  och  sötvattens- 
mollosker,  hafvudsakligast  med  hänsyn  till  dess  förhållande  till 
fastlaDdets. 

Följande  skänker  anmäldes: 

nu  Teteisktps-AktdeMieis  libltothA. 

Från  Chemical  Society  i  London. 
Joamal  Vol.  it  12.  2s  1—9. 

Från  FoUichia  uH  Neustadt  a.  d.  H. 
Jakresbericht  18—21. 

Från  Hr  Professor  C.  H,  Boheman. 

Transactions  of  the  Entomological  Society  of  London,  Vol.  1 — 6. 
New  Series,  Vol.  1— ö.  3d  Series,  Vol.  I,  2i  1,  2.  Lond.  1834 
-64.  8:o. 

Från  Fru  Professorskan  H,  Mosander. 
Egenhåndiga  anteckningar  af  Frih.  J.  Berzelius.     1  band  8:o. 

Från  Författame. 

PöiSTiB,   W.     Verhandlungen   der  ersten   allgeraeinen   Conferenz  der 

Bevollinächtigten    zur    mitteleuropäischen     Gradmessung,     1864. 

Berl.   1865.  4:o. 
MiauxL,  F.   A.  G.     Annales    Musei    Botanici  Lugduno-Batavi   T.   It 

9,  10. 
ScHULTZ,  C.   H.     Lychnopbora  Martius!  und  einige  benacbbarte  Gat- 

tUQgen.     NeusUdt  a.  d.  H.  1864.  4:o. 


Digitized  by 


Google 


196 


TIU  likeli  Nfttirhbtoriilui  lueu. 

Botaniska   afdelningen. 

Åf  Bir  F,  Muller  i  Melbourne. 

Bn  samling  af  147    phanerogamer    af   olika    växtfamiljer    från  södra 
delen  af  Nya  Holland. 


k 


Digitized  by 


Google 


197 


Om   den    mekaniska    eflfekt,    som    utöfvas    af   mättad 

vattenånga  under  dess  expansion 

Af  G.  R.  Dahlander. 

Med  taflan  XVII. 
[Meddeladt  den  8  Man  1866.] 

Den  mekaniska  värmetheoriens  utveckling  under  de  sednare 
åren,  ehuru  af  kraftigt  inflytande  på  hela  värmelärans  framsteg, 
har  varit  af  särdeles  stor  betydelse  för  en  närmare  kännedom 
om  ångornas  natur.  Då  egenskaperna  hos  ångor  under  flera  för- 
hållaoden, t.  ex.  vid  utvidgning  och  sammantryckning,  varit  blott 
dankelt  kända  eller  till  och  med  fullkomligt  obekanta,  hafva  de 
genom  den  mekaniska  värmetheorien  blifvit  ställda  i  det  klaraste 
Ijos.  Denna  theorie  har  härvid  så  mycket  större  värde,  som  flera 
egenskaper  hos  ångor  ej  kunna  på  experimentel  väg  utrönas, 
åtminstone  ej  i  qvantitativt  hänseende.  Naturligtvis  måste  dessa 
undersökningar  vara  af  vigt,  ej  blott  från  rent  vetenskaplig,  utan 
äfven  från  teknisk  ståndpunkt,  då  vattenångan  numera  spelar  en 
så  stor  roll  inom  tekniken.  Rankine,  Clausius,  Zeuner  m.  fl. 
hafva  också  tillämpat  den  mekaniska  värmetheoriens  resultater 
vid  ångmachinen.  Men  fastän,  f9rnämligast  genom  Glausius, 
granden  är  lagd  till  en  rationel  theorie  för  ångmachinen,  åter- 
står likväl  ännu  mycket  till  att  göra,  innan  denna  theorie  blifver 
fullt  användbar  för  praktiska  beräkningar.  I  sjelfva  verket  kan 
man  ännu  ej  på  ett  enkelt  sätt  bestämma  den  effekt,  som  utöfvas 
af  vattenånga  under  olika  expansionsgrader,  och  likväl  är  detta 
ett  bland  de  vigtigaste  problemer,  för  hvilkas  lösning  den  meka- 
niska värmetheorien  kan  användas.  Vid  mina  studier  öfver  ång- 
machinen har  jag  ofta  kommit  i  tillfälle  att  erfara  denna  brist, 
och  har  jag  derföre  försökt  bidraga  till  dess  afhjelpande.  Jag 
anhåller  att  nu  få  framlägga  för  Kongl.  Vetenskaps-Akademien 
några  resultater  af  mina  arbeten  häröfver. 

öft€ri.  af  K.  V€t.'Akad    FörkamiL,  1866,  N:o  S, 


Digitized  by 


Google 


IM  o.   R.   DAHLANDSB. 

Antag  att  mättad  vattenånga  med  trycket  p^  och  absoluta 
temperaturen  T^  expanderar,  under  det  att  den  lider  ständigt  ett 
mottryck  lika  stort  med  dess  tillfälliga  tryckning  och  utan  att 
värme  tillkommer  eller  bortgår.  Det  arbete,  som  blifvit  förrät- 
tadt,  sedan  trycket  minskats  till  p  och  temperaturen  till  7*,  ar, 
som  Clausius  funnit'): 

W=^mup—m^u^p^+j(m^r^  —  mr-\-Mc(T^—T)).  .  .  (1). 

Här  beteöknar  IF  det  af  ångan  förrättade  arbetet;  M  vigten 
af  ångan  och  vattnet  i  flytande  form  tillsammans;  m^  och  m 
vigten  af  ångan  vid  expansionens  början  och  slut;  r^  och  r  af- 
dunstningsvärmet  vid  temperaturerne  T^  och  T;  u^  skillnaden 
mellan  Volymerne  af  vigtsenheten  ånga  i  maximum  af  täthet  och 
vatten  båda  vid  temperaturen  7'^;  u  samma  volyraskillnad  vid 
temperaturen  T.  A  är  arbetsenhetens  värmeeqvivalent  och  e 
Vattnets  eg.  värme,  som  här  aiitages  konstant. 

Clausius  har  äfven  funnit,  att  mellan  m  och  m^  följande 
relation  äger  rum: 

I!^^'!^-Mcl.^ (2), 

hvarjemte,  om  w  betecknar  volymen  af  vigtsenheten  vatten  samt 
v^  och  v  hela  massans  volymer  vid  temperaturerna  T^  och  7*, 
man  har: 

v^^m^u^^Mwl       ^ ^j^ 

v   =  m  u  +Mw\ 

Eqv.  (1),  (2)  och  (3)  innehålla  visserligen  lösningen  af 
problemet,  ehuru  under  en  för  praktiska  beräkningar  samt  för 
studiet  af  ångans  förhållande  under  expansionen  högst  obeqväm 
form. 

Vi  skola  först  bringa  eqv.  (1)  under  en  något  enklare  form. 

Genom  multiplikation  med  A  och  omflyttning  erhålles: 
WA==m^(r^-^Ap^u^)—m(r—Apu)  +  Mc(T^'-'T); 


PooGRNDORPPS  Annalcn,  B.  XCVU,  p.  463 


Digitized  by 


Google 


TATTSNAnOAVB   MIKANItKA  EFFEKT.  199 

eller,  om  Ti  sätta: 

(>   =r  — Apuy 
WÅ^m^Q^—mQ4^Mc{T^  —  T) (4). 

WA  är  här  det  antal  värmepnheter,  som  under  expansionen 
öfvergår  till  mekaniskt  arbete,  (),  och  q  äro  hvad  Zedner') 
kallar  ångans  inre  latenta  värme. 

Betecknas    expansionsgraden,    d.    v.   s.   förhållandet   mellan 
vojymerne  vid  expansionens  slut  och  början,  med  E,  så  är: 
jg=      fnu^Mw 

Eqv.  (2),  (4)  och  (5)  kunna  begagnas  i  stället  för  (1),  (2) 
och  (3)  för  bestämningen  af  effekten  vid  expansionen.  De  äro 
visserligen  temligen  enkla,  men  de  lemna  likväl  ej  någon  tydlig 
föreställning,  hvarken  om  efiFektens  beroende  af  expansionen,  om 
ångans  forhållande,  under  det  den  expanderar,  eller  det  inflytande, 
som  det  af  vattenångan  medförda  vattnet  utöfvar  på  eflfekten. 
Det  bästa  sätt  att  komma  till  klarhet  häröfver  torde  vat*a  att 
uppgöra  tabeller,  angifvande  eflfekten  och  den  återstående  ej  kon- 
denserade ångmängden  vid  olika  expansionsgrader  och  vid  olika 
tryckning.  Men  härvid  uppstår  en  svårighet,  nemligen  det  infly- 
tande, som  utöfvas  af  ångans  fuktighetshalt;  det  synes  som  om 
det  vore  nödvändigt  uppgöra  tabeller  för  olika  halt  af  fuktighet 
hos  ångan,  hvilket  skulle  i  hög  grad  föröka  arbetet  vid  tabeller- 
nes  uppgörande.  Likväl  är  det,  som  vi  skola  se,  icke  nödvändigt 
att  uppgöra  sådane  tabeller  för  mer  än  torr  ånga,  då  man  der- 
ifrån  lätt  Kan  härleda  de  flesta  tabell  värden,  som  motsvara  en 
gifven  halt  af  fuktighet. 

Vi  antaga  för  enkelhetens  skull  3/  -  1,  och  kalla  fuktighets- 
grad  den   mängd  vatten   i  flytande  tillstånd,  som  åtföljer  ångan. 
Betecknas  denna  fuktighetsgrad  vid  expansionens  början  med  ti^, 
•a  har  man: 
___^  nj  an  1— mj (6). 

*)  Qrandxuge  d.  mech.  Wärmfctheorie,  p.  79. 

Digitized  by  VjOOQIC 


200  o.   R.   DAHLANDER. 

Om  vi  Da  tänka  oss,  att  fullkomligt  torr,  men  dock  mättad 
ånga  expanderar,  så  är  ångraängden  vid  slutet  af  expansionen 
enligt  (2): 

Återigen,  om  fuktig  ånga  expanderar,  så  är  den  mängd  vat- 
ten i  ångform,  hvilken  vid  expansionens  slut  återstår: 

förutsatt,  att  man  drifver  expansionen  sa  långt,  att  ångans  tern- 
peratur  och  spänstighet  är  densamma  som  i  förra  fallet.  Genom 
subtraktion  af  dessa  båda  eqv.  erhålles: 

Tr  Tr, 

Man  ser  häraf,  att  skillnaden  i  ångmängd  vid  expansionens 
slut,  när  fuktig  och  torr  ånga  expanderar,  är  proportionel  med 
fuktighetsgraden. 

Det  antal  värmeenheter,  som  öfvergå  till  arbete,  när  torr 
ånga  expanderar,  är  enligt  (4): 

W^A=^^^—m^^  +  c(l\—T), 
hvaremot  för  fuktig  ånga  man  har: 

Subtraherar  man  dessa  båda  eqv.  från  hvarandra,  erhålles: 
mA—  WA  =  p^(l  —  m^)~-^(m^—m) 

=  -|(?i-?f:) (8). 

Man  ser  häraf,  att  äfven  skillnaden  i  det  mekaniska  arbete, 
som  förrättas  af  fuktig  och  torr  ånga,  är  proportionel  med  fuk- 
tighetsgraden hos  den  förstnämnda. 

Eqv.  (7)  och  (8)  äro  af  nytta  vid  uppgörande  af  tabeller  för 
ångans  effekt.    Om  man  nemligen  beräknar  tabeller  för  torr  ånga 

Tr  Tr 

och  deruti  inför  värden  å  — -  och  o,  — o  -—  motsvarande  olika 

T^r  ^i       ^  T^r 

temperaturer,  kan  man  sedan  använda  samma  tabeller  för  fuktig 

ånga.     Man  behöfver  för  detta  ändamål  blott  multiplicera  närande 

funktioners    värden    med    fuktighetsgraden,    då   man    erhåller   en 


Digitized  by 


Google 


YATTBNÄN0AN8   MEKANISKA    EFFEKT.  201 

qvantitet,  hvilken  bör  dragas  från  den  ångmängd  och  det  arbete, 
som  motsvarar  den  torra  ångan. 

Hvad  åter  beträflfar  expansionsgraden  hos  den  faktiga  ångan, 
kao  eqv.  (5)  sättas  under  formen: 

I»,  (»I — tr)  +  tr        m^8^+n^tt  ^  '^ 

om  8  och  8^  beteckna  volymerne  hos  vigtsenheten  mättad  ånga 
vid  de  absolata  temperatnrerne  T  och  7!^,  samt  n  fuktighets- 
graden vid  expansionens  siat.     För  beräkningar  till  praktiskt  bruk 

kan  man  i  de  flesta  fall  med  tillräcklig  noggranhet  sätta  E^ — • 

Enligt  ofvan  anförde  principer  är  efterföljande  tabell  beräk- 
nad. Den  gäller  för  mättad  torr  vattenånga  af  den  spänstighet, 
som  vanligen  fiirekommer  vid  ångmachiner. 


Digitized  by 


Google 


102 


G.   R.   DAHLANBBIU 


UrfpruDKlig 
spänstighet 

och 
temperatur 


Vid  expansio- 
nens siat 


spänst. 


temp. 
t 


Expan- 
sions- 
grad 


Antal 
värme- 
enheter 
forvand- 
lade  till 

arbete 


Arbete  i 
kilogram- 
meter för- 
Irftttadtaf 
en  kilogr. 
inga 


Ång- 
mängd 

vid 
expan- 
sionens 
siat 


Konden' 
serad 
&nga 

1— fW» 


^»"t:j 


"1 


1  atm. 
lOOö  C. 


0.75 
0,50 
0,25 


92,15 
81.71 
65,35 


1,290, 
1.845  I 
3.436 


10.08 
25,09 
45,81 


4273.9 
10638,2 
19423,4 


0,98360 
0.95925 
0,928011 


0,016400,96894 
0,0407öjo,92651 
0,0719910,86785' 


9,41 
23.11 

41,88 


1.25  atm. 
106^.35  C. 


j  1.00 

I  0.75 

0,50 

0,25 


1.50  atm. 
111«  74  C. 


1.75  atm. 
116^43  C. 


1,25 
1,00 
0,75 
0.50 
0.25 


1.50 
1,25 
1,00 
0,75 
0.50 
0,25 


lOO.OOJ 
i  92,15' 
I  81,71! 
i  ^,35^ 
106,35; 
100,00, 
I  92,15[ 
;  81,71 
[^,35^ 
;ill.74' 
[106,35J 
100,00, 
92.15; 
81.7l' 
65,35' 


1,218! 

1,572 , 

2.254! 

4488' 

1,175 

1,430 

1,847 

2,649 

5.531 


1.145 
1,345 
1.639 
2,116 
3,034 
5,643 


7,91 
17.87 
31,39 
53,18 

6,58 
14,67 
24,27 
37,66 
59.24 


'  3353,8 

;  7575.6 

!  13309,4 

I  22548,3 


2789.9 

6218,0 

10290.5 

15967,8 

25117.8 


0,98704  0,01296:0,97503  7,38  | 

0.97104  0,02896|o,94475|  16.56  ' 

0,94980  0,05020^0,90545  28,85  ! 

0.91676  0,083240,84617;  48.21  i 


'o,98925i  O.Oia76]o,97897! 


I 


"r 


,0,97605  0,02395,0,95452 

0,96088[ 
0.94007 
0,90766 


0,039120,92487, 
0/)59930,8864i: 
0.09234'o,82837' 


5,59 
12,11 
19,88 
29,64 
42,93 
64.32 


0,98017 
0.96769 


2370.2 
'  5134.6 
!  8429.1 
'  12567.3  !0,95230| 

18202,3 
'  27271,7 


0.990721 0,00928'0,98169| 


0.93185| 
'o,89998 


0.019830,96104' 
0,0323l'o.93704J 
0.04770|0.90794l 
0.068150.87018| 
0,10002'o,81321| 


2  atm. 
1200,60  c. 


1,75 
1,50 
1,25 
1,00 
0.75 
0,50 
0.25 


•116,43 
1111.74 
106,35 
'  100,00 
!  92,15| 
i  81,71' 
i  65,35' 


1,125 
1,288 
1.513 
1,843 
2,380 
3,416 
6,352 


4,89 
10,44 
16,92 
24,62 
34,32 
47,51 
68.76 


|0,98275 
;0.97237 


;    2073,4  ;o.99189l  0.00811  ;0.98380, 

4426,6 
'  7174,1 
'  10438,9 

14551,7  j0,94493j  0,05507,0,89324 
I  20144,2  j0,92479;  0,07521 0,85608! 
I  29154,3  0,89338'  0.10662'o,80004i 


0,017250,96579 

0,02763'o,94547 

|0,96009|  0,0399l[o.92186 


6,12 
13,85 
22,33 
34,36 


5.19 
11,20 
18,29 
27,11 


57,53 


4.54 
9,64 
15,55 
22,53 
31.21 
42,83 
61,13 


2.25  atm. 
1270,80  C. 


I  2,00 
I  1,75 
i  1.50 


;1.25 
1,00 
0,75 
0,50 
0,25 


120,60 

116,43 

111,74 

106,35 

100,00 

92,15 

81,71 

65,35 


1,109 
1,247 
1,429 
1,679 
2,046 
2,641 
3,790 
7,050 


4.34 
9,21 
14,70 
21,14 
28,80 
38,45 
51.54 
72,65 


1840,2  10,99279  0,00721 0,98546, 
8905,0  !o,98480  0,01ö20|0.9695l| 
6232.8  0.97583;  0.02417^0.95175' 
8963.4  !o.96555'  0.03445|0.93173 

12211.2  0,95347!  0,04653^0,90847 

16303,2 10,93848;  0.06152,0,88025 

21852.9 

30803,6 


0,91863  0,08137  0,84364 
'o,88762'  0.11238;0,7884l| 


i02 
8,48 
13,51 
19,34 
26,22 
34.77 
46,22 
64.26 


Digitized  by 


Google 


VATttnXitaAlfS   UttAKtSKA.   EFFBKT. 


iös 


rnprmglig 

■  6påBstigli«t 

ocli 
KBtpcntnr 

Yid  expåtttio- 
nen«  siat 

Eipan- 

Antal     Arbete  1 
värme-   kiloirtam- 
enheter  'meter  for- 
förvand-lfSttadtåf 

Ing- 
mäftgd 

vid 
expan- 
sionens 
slut 

Konden- 
serad 
ånga 

1-m» 

2V, 

ipanst. 
P 

temp. 
t 

grad.  |lade  tUl 
'  arbete 

E'    ;    WA 

en  kilogr. 
ånga 

2,25 

124,36  1,097 

3,92 

1662,1 

0.99348 

0,00e52'0,g8674 

3,62 

( 

2.00 

120,60 

1.217 

8.17 

3462,1 

0,98637 

0,01363  0,97240 

7,58 

1 

1.75 

116,43 

1.368 

13,06 

5537.4 

0,97849 

0,021510.95665 

11,99 

250  Atm. 

1,50 

111.74 

1,567 

18,54 

7861,0 

0,96960 

0,030400,93913 

16,95 

lÄt*.»  C. 

1.25 

106.35 

1,841 

25,10 

10642,4 

0.95949 

0,04051 0,91938 

22,70 

1,00 

100,00 

2,244 

32,54 

13797,0 

0.94754 

0.(01460.89642 

29.49 

0,75 

92.15 

3,898 

42,13 

17863.1 

0.93276 

0,06724  0,86858 

37,92 

0.50 

81.71 

4,159 

56,15 

23383.6 

0,91312 

0,086880,83245 

49,22 

0,3Ö  1  65.35 

7,739 

76,15 

32287,6  *0.88248 

0.117520.77795 

67,03 

2,50 

127.80J  1,173      6,89 

2919,9 

0.98849|  0,01151 

0,97666 

e,ä4 

2,00 

120.60  1,427 !   14.94 

6335.5 

0.97537 

0.02463 

0,94971 

13,65 

3,00  Étm.     1,Ö0 

111,74,  1,840     25,14 

10660.9 

0.95896  0,04104 

0,91786 

22,49 

■  1Ä»^1  C.  ;  1,00  Il00,00 

é,635 

39,01 

16541,3  0,93738  0,06262  0,87651 

35,05 

0^ 

81,71 

4.885 

61.40 

26033,6  J0,90869  0.09631 0.81303 

54,32 

.  i  0,95 

66,35 

J,094 

81,68 

34588.1  0.87393  0,12607  0.7öd81 

71,71 

»                    ;  3.00  [l33,91 

1.147 

5,80 

3093,4  'o,99032  0,00968'o,97975 

6,31 

•  2,50  'm,80 

1.346 

12.54 

5314,9  JO.97922  0.02078  0.95689 

11,43 

3Ä  «tm.  '  2.00  'l^,60 

1.637 

20,61 

8736,7  ;0,96617|  0,03383  0,93048 

18,68 

139»;34  C.    1,50  111,74  2.111 1   30.72 

13024,4  ]0,95008'  0,04992  0,89866 

27,65 

1,00   100,00 

å.023 

42,34 

17952,6  0,92890l  0.07110  0.85778 

39.60 

i  0,60  1  él.7l 

5.6Ö7 

66,67 

28266.2  0^582  0.10418  0.79657 

58,53 

!  0,25,  60.3510.489 

87,29^ 

37012.6  'o.8663l'  0.133660,74442 

75.56 

;  3,50  139,24  1,122 

5,08 

2153.9 

0,99149 

0,00851  [0.98198 

4,64 

:  3,00  133,91   1,286  i   1Ö.71 

4541.1 

0.98198 

0.018020,96209 

9,84 

2,50  127,80  I.5Ö9I   17,51 

7425,5 

0.97107 

0.028930.93964 

15,86 

4,00  alm.  '  2,00   120.60   1,837 

25,84 

10955,8 

0.95825 

0,041750,91371 

22.98 

144*00  C.     lÄ)  111,74 

2.361 

35.52 

15060,5 

0.94243 

0,057570,88245 

31,76 

'  1.00  ;  100,00 

3,303 

49.21 

20863,6 

0.92160 

0,078400.84231 

43,57 

'  0,50  1  8l,7l 

6,294 

7l,é4 

30207.1 

0.88904 

0.110960,78223 

62.10 

0.2&  i  65.35 

11,721 

91,73 

38891.7 

0.85998!  0.14002!0.73110 

78.84 

Digiti 


zed  by  Google 


204 


o.   B.   DAHI.ANOBS. 


Ursprunglig 
spansti^het 

och 
temperatur 

Px  fi 

Vid  expansio- 
nens slut. 

Expan- 
sions- 
grad. 

Aotal 
värme- 
enheter 
förvand- 
lade tui 

arbete 

WU 

.Aebete  i 
kilogram- 
meter  för- 
rättadt  af 
en  kilogt. 
ånga 

TT» 

TT 

mängd 

vid 
expan- 
sionens 

slut 

Konden- 
serad 
ånga 

1-w» 

IV, 

1 

1 

spänst. 
P 

temp. 
t 

4.00 

14i00!  1,215 

8.51 

3608,2  0.98572 

0.01428J0.96923 

7.72' 

1 

3.00 

133,911  1,563 

19,21 

8145,0  0,96822 

0,0317810.93248 

17,27  . 

5,00  atm. 

2.00 

120.60  2.233 

33,71 

14293,1 

0,94518 

0,05482J0,88559 

30,16  ! 

152«,22  C. 

1,00 

100.00  4.128 

57,10 

24210,4 

0,90957 

0,09043i0,81640 

49.95  1 

0,50 

81,71 

7,661 

78,86 ,  33436,7 

0,87787  0.12213  0,75814 

67,92  i 

0,25 

65,35 

14,273 

99.12 ,  42026,8 

0,84954  0.1504610,70851 

84,96  ' 

5,00 

152,22 

1.172 

7,04 

2985,0  |0,98817J  0,01183J0,97395 

6,36' 

4,00 

144,00 

1,424 

15.47 

6559.3  ,0.974241  0,02576jO,94398 

13.87  1 

6,00  atm. 

3,00 

133,91 

1,833 

26,06 

11049,4 

0.95718  0,04282|0,90819 

23,17  1 

159»,22  C. 

2,00  120,60 

2,620 

40,39 

17125,4 

0,934721 0,06528|0.86252 

35,57 

1.00 

100,00 

4,844 

63,55 

26945,3 

0,89992|  0,10008JO,79513 

55,00  I 

0.50 

81.71 

8,994 

85,11 

36086,7 

0,86890J  0,13110[0.73839 

72,51 

0,25- 

65.35|l6,762 

105,16 

44587.9 

0.841151 0.15885  0,690(Ä 

88,30 

6,00   159,22 

1.143 

6.01 

2546,7 

0.98979 

0.01021 

0,97720 

5.40 

5,00   152.22 

1.340 

12,98 

5504,4 

0,97823 

0,02177 

0,95174 

11,61  1 

7  atm. 

4,00  144,00 

1.629 

21,33 

9045,3 

0,96461 

0,03639 

0,92246 

18,96  1 

16ö«  35  C. 

3,00  '133.91 

2.096 

31.81 

13486,7 

0.94794 

0,05206 

0.88748 

28,05  ! 

2,00   120,60 

2,997 

46,04 

19521,6 

0.92591 

0,07409 

0,84285 

40.16 

1,00  100,00 

5.543 

69,00 

29257,6 

0.89179 

0,10821 

0.77700 

59,15' 

1 

0,50     81,71 

10,296 

90,38 

38319,2 

0.86136 

0,13864 

0,72155 

76.» 

0,25     65,35 

19,194 

110,27 

46754,0 

0.83411 

0.16589 

0,67431 

91.68 

7,00  :i65,35 

1,123 

5,27 

2235.5  0.99112 

0,008880,97979 

i69l 

6,00 

159,22 

1,283 

11,17 

4736.2 

0,98111 

0,01889 

0,95745 

9.98 

5,00 

152,22 

1,504 

18,11 

7^78,8 

0,96978 

0.03022 

0,93251    16,06  | 

8,00  atm, 

4,00 

144.00  1.829 

26,43 

11205,1 

0,95642 

0,04358 

0,90381]   23,26 

1700.81  C. 

3,00 

133,91!  2.355 

36.79 

15600,0 

0,94005 

0,05995 

0,86955    32,17 

2,00 

120.60J  3.367 

50,92 

21588,3 

0,91843 

0.08157 

0,82582    4i03 

1,00 

100,00  6,229 

73.70 

31250,5 

0.88489 

0,11511 

0,76129 

62.61  1 

0,50 

81.71 11,575 

94.93    40251.0 

0,85495 

0,14505 

0,70697 

79.40  1 

0,25 

65,3521,584 

114,44    48520.5 

0,82812 

0,17188 

0,660691   94,52  ! 

Första  kolumnen  innehåller  den  ursprungliga  spänstigheten  och 
temperaturen  hos  ångan  vid  expansionens  början;  de  andra  och  tredje 
kolumnerne  samma  qvantiteter  vid  expansionens  slut.    Fjerde  koIuiDD«D 


Digitized  by 


Google 


VattknXnoans  mekaniska  KFFKRT.  205 

aogifver  expansionsgraden.  Femte  och  sjette  kolamnerne  inne- 
hålla uppgifter  å  det  f5r  hvarje  expansionsgrad  per  kilogram 
inga  förrättade  arbetet  i  fransyska  värmeenheter  och  kilogram- 
meter. Sjande  och  åttonde  kolamnerne  bestämma  den  mängd 
ånga,  som  återstår  vid  expansionens  slut,  och  huru  mycket  deraf, 
som  blifvit  kondenserad.  Slutligen  innehålla  de  nionde  och  tionde 
kolomnerne  de  mot  de  absoluta  temperaturerna  T^  och  T  sva- 
rande värdena  å  temperaturfunktionerna  i  eqv.  (7)  och  (8). 

Vid  denna  tabells  uträkning  är  antaget  c=  1,0224  och  A^ 
1^,  bvarjemte  de  af  Zeuner  i  hans  ofvan  anförda  arbete  efter 
R£GNAULTS  försök  beräknade  värden  å  r  och  Q  äro  begagnade. 

För  att  visa  denna  tabells  användande  skola  vi  anföra  ett 
exempel. 

Antag,  att  vattenånga  af  2  atm.  ursprunglig  spänstighet  expan- 
derar till  \  atm.  under  förrättande  af  mekaniskt  arbete  och  utan  att 
värme  tillkommer  eller  bortgår.  Fuktighetshalten  hos  densamma 
år  till  en  början  ^,  d.  v.  s.  hvarje  kilogram  af  massan  innehåller 
0,9  kilogram  ånga  och  0,1  kilogram  vatten  i  flytande  form.  Enligt 
tabellen  öfvergå  vid  sådan  expansion  47,51  värmeenheter  till 
arbete  per   kilogram,   då  ångan  är  torr.    Multipliceras  motsva- 

Tr 
rande  värde  å  Q^ — (>  — '  med  fuktighetsgraden  -^,  erhålles  4,28, 

som  bör   dragas   från   47,51,    då  resten  43,23  blifver  det  antal 
värmeenheter,    som   förvandlas   till   arbete,  motsvarande   18329,5 
kilogrammeter.    Angmängden   vid   expansionens  slut  erhålles  ge- 
Tr 

oom  att  multiplicera  -=r  ^^^  -h  ^^^   draga  produkten  0,08561 

från  0,92479,  då  resten  0,83918  angifver  den  sökta  mängden 
ånga.  Den  del  deraf,  som  under  expansionen  kondenserats,  är 
följaktligen  0,06082  kilogram.    Expansionsgraden  är  3,444. 

Om  man  närmare  betraktar  tabellen,  finner  man,  att  det 
antal  värmeenheter,  som  förvandlas  till  arbete,  är  något  större 
ftr  samma  expansionsgrad,  ju  större  ursprungliga  trycket  hos 
ångan  är.  Ånnu  tydligare  finner  man  detta,  om  man  konstruerar 
kurvor,   med   abscissor   och   ordinater  proportionela  med  expan- 


Digiti 


zed  by  Google 


206  6.   %,  DAQLA)n)I&. 

8ioD3gr(td  ocb  effekt.  På  sådant  »Ut  är  bifogmle  figqr  oppriUd* 
Kurvorna  1—1,  I— 2.,,,  1—8,  aogifva,  hpru  effekteo  ho»  tgrr 
iQen  mättad  vattenånga  förändras  med  expansionggraden  ocb 
trycket.  Man  finner  på  jsamma  «ätt,  att  äfvep  dep  mängd  åoga, 
aom  änder  expansionen  kondenseras,  är  något  större,  ju  större 
tryck  ångan  nrsprangligen  bar. 


Digitized  by 


Google 


wr 


Ytterligare  bidrag  till  kännedomen  om  bafsiaens 

bildning. 

Af  Er.  Edlund. 

[Meddelade  den  8  Man  1865.] 

Sedan  min  alhandling  om  isbildningen  i  hafVet^)  blifVit  of^ 
fentliggjord,  har  jag  från  flera  orter  erhållit  nya  andeir&tteker 
om  detta  naturfenomen.  Då  dessa  synas  mig  vara  af  intresse, 
vill  jag  här  meddela  deras  hnf^udsakliga  innehåll. 

Från  Ystad  skrifves  *):  Nära  land  inträffar,  att  hafvet  först 
tillfryser  på  ytan;  men  denna  is  brakar  icke  blifva  stark  eller 
långvarig.  Längre  från  stranden  synes  deremot  is  först  vid  bott- 
nen, och  isklumpar  uppkomma  till  ofantlig  mängd,  hvilka  på  ytan 
bilda  ett  sammanhängande,  ofta  starkt,  istäcke.  Dessa  isklampar 
firo  porösa,  liknande  kram  snö,  eller  snö,  som  legat  i  kallt  vatten, 
dock  hårdare  än  denna.  De  bildas  på  20  till  30  fot  djupt  vat- 
ten, på  ett  afstånd  från  land  af  en  half  mil  eller  derutöfver.  En 
myckenhet  af  både  sand,  sten  och  hafstång  har  varit  synlig  i 
denna  is.  Det  inträffar  ofta,  att  så  mycket  is  på  kort  tid  upp- 
kommer från  bottnen,  att  den  nästan  helt  och  hållet  hindrar  en 
båts  rörelse.  Februari  är  den  månad,  då  detta  isbildningssätt 
oftast  förekommer,  men  det  visar  sig  äfven  i  Januari  och  i  slu- 
tet af  December.  Man  har  gjort  den  iakttagelsen,  att,  då  kölden 
under  dessa  månader  räckt  omkring  fjorton  dagar,  och  sedermera 
ostlig  eller  sydostlig  vind  inträffat,  det  nästan  aldrig  slår  fel,  att 
icke  is  bildas  på  hafsbottnen.  Har  bottenisen  redan  uppkommit 
till  ytan  och  der  sammanfrusit  tiU  ett  istäcke,  har  man  under 
detta  icke  mera  varseblifvit  någon  bildning  af  bottenis,  hvilken 
n^rst  åter  visat  sig,  sedan  ytisen  genom  blåsten  blifvit  bortskaffad. 
Vid  Ystad-ref  syntes  under  de  första  dagame  af  sistlidne  Februari 

*)  Öffcrsigt  af  Vet.  Akadrs  Förh.  1863  sid.  349.    Pogg.  Ann.  B.  121  sid.  518. 
*)  Meddeladt  af  Hr  Fyrmästaren  C.  Enebnske. 

Öfv€r$,  af  K,  V€t,'Akad.  Förk.    1866.    Mp  9. 


Digitized  by 


Google 


208  sa.   KDLUND. 

roånad  på  baskar  af  blåstång,  som  voro  4  till  6  fot  höga  med 
toppen  1  till  2  fot  änder  vattenytan,  hvarje  gren  omgifven  af  en 
isskorpa  af  i  till  2  tams  tjocklek.  Hafsbottnen,  som  derstådes 
mest  består  af  fin  hvit  sand  och  stenar  med  en  stor  mängd  af 
dylika  buskar,  liknade  helt  och  hållet  ett  snöfölt,  ehuru  till  fär- 
gen något  mörkare  än  ett  sådant  Fiskrame  hafva  gjort  den  er- 
farenheten, att  aldrig  någon  fisk  synes  till,  sedan  hafsbottnen  blif- 
vit  isbelagd.  Linor  till  fiskredskap,  som  ligga  på  ända  till  30 
fots  djup,  hafva  ofta  vid  upptagningen  befunnits  isbelagda.  Tork- 
gam, som  på  aftonen  blifvit  utlagda  på  18  fots  djup,  hafva  mGr- 
gonen  derpå  befunnits  flyta  på  vattenytan,  inbäddade  i  en  stor 
massa  af  bottenis.  På  detta  sätt  inträffade  i  sistlidne  Mars  roå- 
nad, att  en  del  af  den  utlagda  fiskredskapen  förlorades  ^). 


')  Enligt  de  underrättelser,  jag  erhållit  frtn  andra  ställen,  låra  dylika  forlnster 
for  fiskrame  icke  rara  sällsynta.  Det  synes  mig  dock,  att  dessa  missöden, 
med  användande  af  nödig  omtanka,  lätt  borde  kanna  andvikas.  S&som  jag  i 
min  afhandling  visat,  måste  hafsvattnet,  for  att  bottenis  deri  skall  kanna  bil- 
das, vara  afkyldt  under  den  temperatur,  vid  hvilken  det  fryser,  då  det  starkt 
skakas,  eller  då  redan  färdigbildad  is  befinner  sig  i  detsamma.  Man  behöfrer 
således  endast  med  en  minimi-tbermometer  undersöka,  om  hafsvattnets  tem- 
peratur på  djupet  är  öfver  eller  under  dess  egentliga  frysuingstempentnr.  I 
förra  faUet  kan  någon  bildning  af  bottenis  icke  uppkomma,  förr  än  vattnet 
ytterligare  blir  afkyldt,  hvartill  torde  åtgå  en  längre  eller  kortare  tid,  allt- 
efter köldens  olika  styrka;  i  sednare  fallet  deremot  kan  bildandet  af  bottenis 
uppkomma  i  hvilket  ögonblick  som  helst.  Men  minimi-thermometrar  åro 
ohandterliga  ting  for  våra  fiskare,  och  det  torde  derföre  vara  mera  praktiskt 
att  förfara  på  följande  sätt:  Man  fyller  till  en  del  en  stark  glasflaska  med 
färskt  vatten  och  lägger  några  isbitar  deruti,  hvarefter  flaskan  väl  korkas. 
På  samma  sätt  fyUer  man  en  annan  flaska  med  hafsvatten,  som  till  någon 
del  är  blandadt  med  färskt  vatten,  och  en  tredje  flaska  med  oblandadt  har- 
vatten. I  de  två  sednare  flaskorna  läggas  äfven  några  isbitar,  hvarefter  de 
väl  korkas.  AUa  tre  flaskorna  nedsänkas  derefter  på  det  ställe  i  hafvet,  der 
nndersökningen  skaU  ske.  Om  flaskorna  sedermera  efter  6  till  8  timmars 
förlopp,  eller  möjligen  efter  kortare  tid,  upptagas,  och  dervid  befinnes,  att 
vattuet  i  alla  tre  är  ofrusct,  så  är  detta  ett  bevis  på,  att  hafsvattnets  tempe- 
ratur är  öfver  noll  grader,  och  någon  isbUdning  från  djupet  kan  då  icke  äga 
mm,  förr  än  hafsvattnet  ytterligare  blifver  afkyldt,  hvartill,  alltefter  köldens 
större  eller  mindre  styrka,  åtgår  en  kortare  eller  längre  tid;  är  deremot  t.  ex. 
både  det  fårska  och  det  blandade  vattnet  fraset,  tå  är  temperaturen  nnder 
noll  på  thermometerskalan,  till  följe  hvaraf  bottenfrysning  snarare  Kr  att  be* 
fara,  i  fall  kölden  fortfar.  Skulle  äfven  det  oblandade  hafsvattnet  vara  fruset, 
kan  bottenis  uppkomma  i  hvilket  ögonblick  som  helst,  och  det  är  då  kke 
rådligt   att   lägga  nt  några  nät,  emedan  de  ganast  efter  nedläggningen  kunna 


Digitized  by 


Google 


OM    HAF8I8BN8    BILDNING.  209 

Från  Norges  södra  kast,  vid  Skagerrak  ooh  ChristiauiaQor- 
den,  har  jag  erhållit  nya  underrättelser  om  isbildningen,  hvilka 
till  alla  delar  bekräfta  de  förut  meddelade  ^).  Det  omtalas  af 
flera  personer  på  Hvalöeme,  att  bottenisen  i  bafvet  är  en  sak, 
som  hvarje  fiskare  och  sjöman  känner  till.  Många  berättelser 
äro  der  gängse  om  de  faror,  för  hvilka  en  mängd  personer  varit 
utsatte  derigenom,  att  båten,  hvari  de  färdats,  plötsligen  blifvit 
omgitVen  af  bottenis.  Denna  kan  understundom  uppkomma  i  så- 
dan mängd,  att  den  bildar  ett  flera  famnar  tjockt  islager  på 
bafoytan,  dock  blir  den  icke  genast  så  fast,  att  man  med  båts- 
haken kan  »haka  sig  fram».  Ar  kölden  stark,  blir  den  dock  inom 
kort  fast,  eller  den  styfnar,  såsom  fiskrarne  säga.  Bottenisen 
skjuter  upp  hvarje  vinter  omkring  Elvalöerne,  företrädesvis  på  de 
stållen,  som  äro  mindre  utsatta  för  starka  hafssti^ömmar.  Huf- 
vudvilkoret  för  detta  isbildningssätt,  säger  man,  synes  vara  köld 
samt  stilla  luft  och  lugnt  haf.  Skifvorna  komma  upp  på  kant, 
ofta  med  mycken  fart.  Ofta  visar  sig  bottenis  skjuta  upp,  sedan 
vattenytan  blifvit  belagd  med  fast  is.  Den  vanligaste  tiden  för 
detta  frysningssätt  är  Februari,  ehuru  det  äfven  förekommer  i 
Januari  månad.  På  fisksnören  har  man  funnit  is  mer  än  30  fot 
under  vattenytan.  Fisken  flyr  gerna  från  sådana  stallen,  der 
bottenis  håller  på  att  skjuta  upp.    Likalydande  berättelser,  med 

blifva  infraina  i  bottenis  och  med  denna  bortflyta.  Flaskorna  iLuste  vara 
starka,  emedan  de  annars  kanna  klämmas  sönder  af  hafsvattnets  tryck;  de 
måste  Tal  korkas,  emedan  eljest  hafavnttnet  kan  lätt  intränga  (hvilket  dock 
endast  skadar  det  färska  och  det  blandade  vattnet),  och  de  fä  icke  helt  och 
hållet  fyllas,  emedan  de  då  vid  frysningon  kunna  sprängas  sönder.  Isbitarnc 
ditliggas,  emedan  det  lätt  händer,  att  vatten,  som  är  isfritt,  icke  fryser,  ehnru 
det  är  afkyldt  till  de&s  frysningstemperatnr.  Ar  lufttemperaturen  Ine,  bör 
flaskornas  ifyllning  verkställas  i  båten  pä  det  stäUe,  der  undcrsökningeu  skall 
göras,  emedan  i  annat  fall  det  ifyllda  vattnet  kan  frysa  till  is,  innan  flaskorna 
■»^«^kfl^  i  hafret  Gamla  sodaFntteusflaskor  torde  för  detta  ändamål  befin- 
nas vara  ändamålsenliga. 

*)  För  dessa  underrättelser  stadnar  jag  i  förbindelse  hos  Hr  Telegraf-Direktör 
Nielsen,  Hr  Kandidat  E.  Smidt,  Hr  Professor  Fearnlcy  samt  Hrr  Lektorer 
Kjemlf  och  Christie,  dessa  tre  sednare  såsom  ledamöter  i  den  af  Vidcnskabs- 
idskabet  i  Christiania  för  isfrägans  utredande  tillsatta  kommitté. 

Öfttrs,  af  K.  FeL'.ikmd.  Förk.     Arg.  22.     N:o  3.  2 


Digitized  by 


Google 


210  IR.    EDLUND. 

mindre  betydande  olikheter  i  åtskilliga  detaljer,  bafva  erhållits 
från  Frederikshald»  Frederikstad,  F»rder,  Frederiksvsm,  Lange- 
sund o.  8.  v.  ^). 

Isbildning  från  djupet  är  således,  enligt  alla  hitintills  erhåthia 
undeiTättelser,  allmän  öfverallt  i  Skagerrak,  Christianiafjorden, 
Kattegat,  Östersjön  och  Bottniska  viken.  På  några  ställea  upp- 
gifves  det  vara  nästan  det  enda  sätt,  hvarpå  hafvet  fryser;  då 
det  deremot  på  andra  stlLllen  endast  förekommer  mera  ao- 
dantagsvis.  Den  af  mig  på  förhand  gifna  theoretiska  förklaringen 
till  detta  naturfenomen  har  erhållit  sin  fulla  bekräftelse  af  erfa- 
renheten. Det  förekom  mig  derfore  i  första  ögonblicket  oväntadt, 
att  isbildning  från  djupet  aldrig  äger  rum  på  Norges  vestknst, 
från  landets  sydligaste  udde  ända  upp  till  den  63  breddgraden. 
Jag  har  erhållit  underrättelser  från  mer  än  20  olika  orter  på 
denna  kuststräcka,  men  på  ingen  af  dessa  synes  det  ifrågavarande 
frysningssättet  vara  bekant.  Såsom  jag  straxt  skall  visa,  veder- 
lägger dock  detta  forhållande  på  intet  sätt  den  framställda  tbeo- 
rien,  utan  är  fast  mer  en  omedelbar  följd  af  densamma.  Såsom 
bekant  är,  förer  Golfströmmen  en  ofantlig  vattenmassa  af  högre 
värmegrad  mot  Norges  vestliga  och  nordvestliga  kuster.  Det  är 
denna  ström,  som  i  första  rummet  förorsakar  den  starka  böj- 
ningen mot  norden  af  de  öfver  Norge  gående  isothermlinierna, 
och  som  hela  den  Skandinaviska  haUön  har  att  tacka  derför, 
att  den  af  alla  länder  under  samma  breddgrad  har  det  blidaste 
klimatet.  Hafsvattnets  temperatur  utanför  Norges  vestkust  blir 
härigenom  så  hög,  att  vattnet  ute  på  öppna  hafvet  sällan  eller 
aldrig  fryser  till  is.  Det  anmärkes  ock,  att  detta  förhållande  äger 
rum  på  flertalet  af  de  orter,  från  hvilka  några  underrättelser  till 
mig  ankommit.  Detta  borde  dock  icke  hindra,  att  bildHing  af 
bottenis  förekomme  i  de  långa  och  djupa  fjordame  på  veatkusten, 

')  Scdnu  appmärksnmhcten  blifvit  riktad  p&  bottenisens  uppkomst,  hafVa  iaktta- 
gelser deröfver  blifvit  insnmlade  äfven  i  utlandet.  I  Kielerbogtcn  har  mao 
observerat  bottenis  på  30  fots  djup.  Vid  ett  tiUfalle  ftroso  på  en  natt  1500 
torskar  ihjel,  som  voro  förvarade  i  eu  fisksnmp  i  djupet.  Deras  gällock  och 
gom  voro  fulla  med  is.  (Fauna  der  Kiehler  Bncht  Ton  H.  A.  Meyer  und 
K-  Mfibius  iu  Hamburg.     Erster  Band,     I.eipz.     Engelmann.    1866  sid.  VIII. 


Digitized  by 


Google 


OM    HAFSISENS    BILDNING.  211 

der  vattnet  understundoiti  blir  afkyldt,  så  att  de  isbeläggas;  åt- 
minstone synes  detta  vam  fallet  med  flera  bland  dem.  Men  det 
finnes  en  annan  orsak,  sora  hindrar  bottenis  att  bildas  i  dessa 
hafsfjordar.  Jag  har  i  min  föregående  uppsats  på  theoretiska 
gränder  visat,  att,  om  den  ifrågavarande  isbildningen  skall  upp- 
komma, vattenpartiklarnes  lägen  relativt  till  hvarandra  icke  fa 
våldsamt  förändras.  Det  något  under  fijspunkten  afkylda  hafs- 
vtttnet  fryser  till  is,  om  det  starkt  skakas,  redan  innan  det  hin- 
ner sjunka  mot  bottnen.  En  sådan  omskakning,  tilh*äckligt  stark 
f^T  att  isbildningen  skall  börja,  så  snart  temperaturen  hunnit  ned 
till  fryspunkten,  uppkommer  af  vågornas  slag  emot  stranden; 
hvarföre  ock,  såsom  erfarenheten  visat,  bildandet  af  bottenis  i 
allmänhet  icke  äger  rum  vid  sjelfva  kusten,  utan  först  på  något 
afstaod  frän  densamma.  Utom  detta  hinder  mot  isbildning  af 
ifrågavarande  slag,  som  äger  rum  vid  hvarje  kust,  tillkommer  vid 
den  vestra  kusten  af  Norge,  att  derstädes,  såsom  Hr  Professor 
Feamley  for  mig  uppgifvit,  en  ganska  stark  ebb  och  flod  äger 
rum.  Skillnaden  mellan  högsta  och  lägsta  vattenståndet  uppgår 
till  6  å  7  fot,  och  vid  springtiden  är  skillnaden  ännu  ett  par  fot 
större.  Sådant  är  forhållandet  på  observationsstället  i  Trond- 
hjemsfjorden,  och  ungefar  detsamma  gäller  med  nödiga  förändrin- 
gar äfven  för  de  öfriga  fjordame  på  vestkusten.  Två  gånger  un- 
der hvarje  dygn  inkommer  således  från  hafvet  en  betydlig  vatten- 
massa, och  två  gånger  under  samma  tid  går  en  lika  stor  vatten- 
massa tillbaka  ur  fjorden  i  hafvet.  Häraf  uppvärmes  vattnet  i 
mänga  fjordar  så  mycket,  att  ingen  isbildning  der  äger  rum,  och 
i  de  fjordar,  hvarest  denna,  oaktadt  uppvärmningen,  förekommer,  kan 
dock,  till  följe  af  den  våldsantma  omskakningen  och  förändringen 
i  vattenpartiklarnes  lägen  relativt  till  hvarandra,  ingen  bottenis 
uppkomma.  Det  är  således  den  betydliga  ebben  och  floden  i 
förening  med  hafsvattnets  höga  temperatur,  som  vid  Norges  vest- 
l^ost  gör  isbildning  från  djupet  omöjlig.  Att  bottenis  derstädes 
icke  förekommer,  är  således  en  följd  af  den  framställda  theorien 
och  icke  ett  inkast  mot  riktigheten  af  densamma.  Der  dessa, 
för  bildandet  af  bottenis  ogynsamma,  förhållanden  icke  äga  ram. 


Digitized  by 


Google 


212  KK.    EDLUND.       OM    HAF8ISEN8    BILDNING. 

visar  sig  detta  frysningssätt  i  hela  sid  utbildiiiog.  Enligt  de  an- 
derrättelser  jag  erhållit  från  Vigtenöarne  (under  65**  N.B.  och 
ungefär  5  mil  från  närmaste  fastland)  förekommer  derstädes  bot- 
tenis  mellan  Sylten  och  Borgenöame.  Man  har  derstädes  erfarit, 
att  bottenis  uppkommer  från  ett  djup  af  200  till  240  fot  (40 
Norske  Favne),  medförande  jord  och  ler  till  bevis  på,  att  den 
till  en  del  blifvit  bildad  på  sjelfva  bottnen.  Detta  &r  det  största 
djup,  på  h vi! ket  man  hitintills  iakttagit,  att  bottenis  bildas  vid 
Skandinaviens  kuster. 


STOCKHOLM,      1865.       P.    A.    NORSTEDT   Ä   8ÖNEK. 

Digitized  by  VjOOQIC 


ÖFVERSIGT 

AF 

KONGL.  VETENSKAPS-AKADEMIENS 

FÖRHANDLINGAR 
Årg.  22.  1865.  JS  4. 

Onsdagen  (Jen   12  April. 


Hr  Lindhagen  föredrog  en  af  Hr  Möller  insänd  afband- 
Kng:  Elementer  och  Ephemerid  för  Fayes  komet* 

Sekreteraren  meddelade  en  uppsats  af  Bergskondaktören  L. 
J.  Igelström:  Nya  och  sällsynta  mineralier  från  Vermland*» 
samt  af  Hr  StenhåMMAR  insända:  Bidrag  till  några  af  de  i 
Lichenes  Sveciae  exsiccati,  Fasc.  7  och  8,  utgifna  Lafarters  sy- 
nonymi  och  historia.*  En  af  Berzelianske  Stipendiaten  Docenten 
P.  T.  Cleve  insänd  afhandling:  Bidrag  till  kännedom  om  ammo- 
oiakaliska  cbromforeningar,  remitterades  till  Hrr  Ullgren  och 
Nordenskiöld. 

Byzantinske  Stipendiaten  Lector  A.  W.  Ewert  hade  afgifvit 
berättelse  om  åtskilliga  af  honom  besökta  utländska  agrikultur- 
kemiska  försöksstationer,  hvilken  berättelse  remitterades  till  Hr 
Åkerman. 

Följande  afhandlingar  antogos  till  införande  i  Akademiens 
Handlingar:  Hr  Lindmans:  Bestämning  af  några  fanctioners  högre 
derivator  samt  af  åtskilliga  dermed  sammanhängande  definita  in- 
tegraler; Hr  C.  J.  Malmstens:  Om  definita  integraler  mellan 
imaginära  gränser;  Professor  Hj.  Holmgrens:  Om  differential- 
kalkyler med  indices  af  hvad  natur  som  heldst;  samt  Lektor  J. 
E.  21ETTERSTEDTS:  Musci  pyrenaici  circa  Luchon  crescentes. 

Från  K.  Förvaltningen  af  Sjöärendena  hade  ingått  skrifveke 
med  tjugo  vid  fyrbåksstationerna  förda  meteorologiska  journaler 


Digitized  by 


Go 


214 

Till  utländsk  ledamot  i  andra  klassen  kallades  genom  an- 
stäldt  val  Directorn  vid  Observatoriiun  i  Gotha,  Peter  Andreas 
Hansen. 

Till  PrsBses  änder  det  nu  ingångna  akademiska  året  utsågs 
genom  anstäldt  val  Hr  C.  M.  Thulstrup,  h varefter  Hr  LiLLiE- 
HÖÖK  nedlade  praesidium  med  en  skildring  af  stormen  den  5  No- 
vember 1864. 

Följande  skänker  anmäldes: 

THl  Yetenskaps-AtaiileMieis  libU«lhek. 

Från  K.  Nederländska  Regeringen, 
Flora  Batava,  Afl.  187—189. 

Från  K.  Norska  Universitetet  i  Christiama. 

Aarsberetning,  1863. 
Ga  ver  till  UDiversitetet  1862,  63. 

Norges  Ferskvandskrebsdyr,  1:  1.  af  G.  O.  Särs.     Chra.  1865.  4:o. 
Beretning  om  Ladegaardsöens  Hovedgaard  1862,  1863.     Chra.  1865. 
4:0. 

Från  British  Meteorological  Society  i  London. 

Proceedings,  N:o  13 — 15. 
,   List,  1864. 
Catalogue  of  books  in  the  library,  1864. 

Från   Verein  fur  Erdkunde  i  Dresden, 
Jahresbericht,  1.     Hildburgh.  1864.  4:o. 

Från  Harvard  College  Observatory  vid  Cambridge,  U.  S. 
Report,  1863. 

Safpord,  t.  H.     On   the   right  ascensiou  of  the  polar  står.     Carabr. 
1864.  8:0. 

Från  Furst  A.  Demidoff. 
Observations  météorologiques  faites  å  Nijne — Taguilsk,   1863. 

Från  Författame. 

Delafontaine,  M.     Matérinux  pour  servir  å  i'histoire  des  métaux  de 
la  Cérite  et  de  la  Gadolinile,  1,  2.     Geneve  1864,  65.  8:o. 

(Foris  å  «id.  230) 


Digitized  by 


Google 


215 


Elementer  och  Efemerid  för  Fayes  komet. 
Af  A.  Möller. 

(Meddeladt  den  18  April  1865.J 

Då  jag  härmed  öf^erlemDar  en  efemerid  för  Fayeska  kome-> 
teos  snart  väntade  återkomst,  bör  jag  först  tillkännagifva,  att 
jag  genom  sednare  räkningar  funnit,  att  den  theori  för  kometens 
rörelse,  som  jag  framställt  i  min  "Undersökning  af  Fayeska 
kometens  bana**,  är  felaktig,  samt  att  de  3  hittills  observerade 
apparitionerna  af  kometen  kunna  förenas  med  hvarandra  utan 
antagande  af  någon  särskild  hypothes.  Orsaken  till  den  förut 
fanna  afvikelsen  ligger  i  det  gjorda  antagandet  att  koordinat- 
störningarne,  som  blifvit  beräknade  med  ett  visst  system  af  ele- 
menter, förblifva  oförändrade,  då  elementerna  erhålla  små  till- 
växter, och  att  de  alltså  vid  förändring  af  oskulationsepoken 
kanna  förbindas  med  koordinater,  som  blifvit  härledda  nr  korri- 
gerade elementer;  detta  antagande  är  dock  tillfölje  af  de  i  nämnda 
afhandling  använda  koordinat-störningarnes  storlek  och  föränder- 
lighet icke  noggrannt,  hvaremot  man  i  stället  kan  substituera  det 
antagandet,  att  element-störningarne,  hvilka  äro  långt  mindre  för- 
änderliga, under  samma  förutsättning  blifva  oförändrade.  Förfar 
man  derföre  på  det  sätt,  att  miin  alltid  reducerar  det  ursprungliga 
elementsystemet  till  den  nya  epoken  och  först  efteråt  anbringar 
elementernas  korrektioner,  sa  erhåller  man  i  andra  apparitionen 
elementer,  hvilka  i  den  tredje  så  nära  återgifva  observationerna, 
att  man  genast  inser,  att  någon  särskild  hypothes  icke  längre 
behöfves  för  att  bortskaffa  de  öfrigblifvande  felen. 

Utgår  man  således  från  följande  elementer  (1.  c  pag.  7): 

1843  Nuv.  9,0  Berl.  med.  tid. 
^0  =477'M5325 
Ai»---^     3<>   1  34'  .48 
<f^  =  33.  46. 14,  48  }  (1.  2.) 

7i«=  49.33.    1,  23i      ^ 
fto  =  209.29.42.  03™*^^    f^^* 
f>  =   11.22.30.  59V°'*P**^*^"- 
Öfwers.  af  K,  Vet.-Akad,  F»rh,  tStB,  N:o  J. 


Digitized  by  VjOOQIC 


216 


A.    MÖLLER. 


så   finner    man  fiJr  epoken    1851    Febr.  20,0  och  i  anseende  till 
roedelaeqvinoctium  1850,0: 


ofi  =  +  1,4734201 
I  =r  4-  0,0759301 
x     =:  +  1,5493502 

di 
dl 
di 
da 
di 


=  —  0,0098381.70 


=  +  0,0006436.33 


yo  =  +  0.8938388 
fl  =j- 0.0886655 
y  =  +  0.8051733 

-^  =  +  0.0126025.52 

df) 
dt 


=  +  0.0008153.08 


^   =      0.0100403.1 
;    =j4-^0,0225652.1 

t    =  +  0,0125249.0 

d"^ 

t-=-0,00818ia71 
dt 

~  n^  +  0,0000132.65 
dt 

d% 


=  —  0.0091945.37  /  =  +  0,0129178.60    =  -  0,0031686.C6 


dt 


dt 


Beräknar  man  härur  nya  elementer,  så  finner  man: 
1851  Febr.  20.0  Berl.  med.  tid. 
iu  =475".43637 
Af  =  354*>36'  9",66 
y  =  33. 42. 22,  32  \  (II.  2.) 

n  =  49. 41. 45.  39) 
Q,  =209.31.21,  35["^^-  *^^- 
f    =   11. 21. 36,  65  J^^'"  ^P^^^"- 


och  element-störningarne  blifva  således: 

Jfi  =- 

1",71688 

JM=  — 

[)«59'12" 

46 

Jff  =  — 

3.52. 

16 

^;f   =  + 

2.38. 

52 

* 

J9>  =- 

4.37. 

08 

zft      =  — 

51, 

09 

Jemför  man 

systemerna  (I.  2)  och 

(IL  2)  med  iiormalorteroa 

i  första  och  andra  apparitionerna  (1.  c. 

pagg.  23, 

24): 

Berl,  med.  tid. 

Asc.  reda. 

Vigt. 

Decl 

VigU 

1843.  Nov.    30.0 

80'' 21' 13 '.0 

6,00 

+   5«29'53".8 

6,25. 

Dec.     13,0 

78.48.   23,0 

19.50 

+    3.42. 

0,6 

19.50. 

25.0 

77.33.   37.6 

8,00 

+    3.   1. 

41,7 

8.00. 

1844.  Jan.     13,0 

77.12.   59,0 

17,25 

+    3.38. 

54,8 

16,75 

22.0 

77.56.   32.5 

9,50 

+    4.25. 

34,6 

8.75. 

Febr.  11.0 

81.30.    10,2 

10.00 

+    6.36. 

13.6 

9,25. 

19.0 

83.33.    18.4 

8.00 

+    7.30. 

4.4 

8.00. 

Mars  18.0 

92.42.    43.4 

4,00 

+  10.   8. 

34.9 

4.00. 

April    8,0 

100.49.   54,5 

5.00 

+  11. 18. 

56.2 

5,00. 

1850.  Dec.      3.0 

3i4.13.   32,3 

3.00 

—  7.   1. 

12,2 

3,00. 

1851.  Jan.      1.0 

337.57.     7,3 

2,00 

—  4.40. 

18.0 

2.00. 

30.0 

354.   8.   10,8 

7,75 

—  0.27. 

37.3 

7,75. 

Febr.  25.0 

10.10.   48.3 

7^ 

+   4.18. 

27.9 

6.75. 

Dk 

^itized  by  VJ 

ooqI 

[e 

BLKMKKTBR   OCH   XFnUKU)  FOR  rXTU  KOMBT. 


217 


^-    O-^"OÖO(N<>»O5J300^ 

+    +1    I   I +  +  +  I  +  +  +  + 


t-*  ic^co'  kCj^co  Q4ac>  "^  oi  Q\t^  1-4  ^ 
cTo  Cif  ca  "^  »H  cfJi-Ti-Tca  fSoiaS 

+  1+  I    I  +  +  +  +  +  +  +  + 


% 


o 

I 


sssss;js2is8 
I  I  I  I  I  I  I  I  I  I  1  + 


iq^co  ^  «5  ir5  "^^  y^^^  ^.»"«^^  '^H. 

iH  rH  fH  i-r^r4rH  rHr-To  o  o  CT 

I  I  I  I  I  I  I  I I+++I 


o    lo 


C4 


o'  oooooooooooo 

I    I  I  I  I  I  I  I  I  I  I  I  I 


c: 


r-;  ^  ca  lO  so^co -^^o  w  "^.-^55  CO 
eO  Oi  <N  T-TrH  0"0'0  O  iH  r-TiH  tH 


c 

b. 
9 
B 

Jå 

Or 

t. 
u 
o 


£ 


c 

s 

> 


©»      ofsSi^rA  »Hr-T i-^'0  o  o* o" o" 

+  ++++++++++++ 


TH    <M  iFi  Ä  oo  to  irt,r3  ^w^os^io  Q 

CO      CO  OO  ca  sa  ©»©»ca  ca  o»  r-TrH  1-1 

+  +++++++*+ 1  I  I  I 


^ 


o  1-H  «-^  1-4  «H  1-H  »"1.1-1  TH  iH  »H  rH  1^ 

o oo o  ö^o^o^o-o  o  o 0*0' 
I    I   I   i   I    !   I   I   I+  +  +  + 


Sl^OO-^QQ-iOOOiwiQOCOÄ 

?o  c^  t^  t^  ci5  o  "^^co  CO  lO  »o  '^j'  55 
o"  ö  o"  o"  o*  ö"  ö^ö"  o'  cT  o  o  ö 

I  I   M  I  I  I  I  I  I  I  I  I 


o 


c 
« 

e 

c 
« 
c 


JR 


Ht 


^  ^S»§sa3>«c^cäs 

-f  +++++++  +  +++  + 

e 

®  «0>CaOC0^M0ÄM<©2t^CQ 

36  55»«5?b55Q5»ocaQ^!>"^ 

9  caS^r^^i-ii-^inOi-icOiÄ 

QÖ  00* r-^to  o  '^' '^"co  ca' ca  cå  <N  ©» 

+  ++++++++++++ 

II  H  r  II  II  II  II  II  II  II  II  II  II 

o  oooooooooooo 


30  35  CO 


SnaSSBSS 

0"0'0"0'0"0  0'0Ö"0  iH  r-TrH 

I  I  I  I  I  I  I  I  I++  +  + 


i>.»ftr^QCQi-«i-i'^Qcococor- 

COö^OTpiOt^O^OCOÄCi 

oco5iÄW55co^»r:t:-Q»Qr2 
o'o'o'd  ö  ö  o"o'o'o'"ö  o  o 

I  I  I  I  I  I  I  I I++++ 

II  II  II  II  II  I'  II  II  II  II  II  II  II 

ooooooooooooo 


Digitized  by 


Google 


218 


A.   MOLLBR. 


Löser  man  dessa  eqvationcr  enligt  minsta  qvadratmethodeD 
och  med  behörigt  afseende  på  deras  vigter,  så  finner  man  föl- 
jande  värden  på  de  obekanta: 

du^  =—  0",01693. 
dM^^—  9,31. 
rfr;0  ^_-  8,23. 
rfTiO  =  +  50,06. 
äSi""  -=-  6,43. 
dt^    ^   -f    0.63. 

hvilka  i  förening  med  systemerna  (I.  2)  och  (II.  2)  gifva  följande 
elemeuter: 


1843  Nov.  9,0  Berl.  med.  tid. 

^<>=477".13632 

Af  0^     30  y  25"  17 

V  o  ^   33  46    Q  25 

71»  =.  49.33.51,  29 

a«=:209.29.35,  60^ 

t®    —   11.22.31,  22 V^^^^P®^^"* 


med. 


aeqv. 


1851  Febr.  20,0  Berl.  med.  tid. 
^=475",41944 
M=  354035  15",32 
(1.3)      (f=r  33.42.14.09 
7?  ^  49.42.35,45] 
a  =  209  31.14.92>'"^-   *^^- 
I   =   11.21.37,28J^"''^P°^^"- 


>(n.3.> 


Genom   substitution  i  vilkors-eqvationerna  erhåller  man  föl- 
jande afvikelser  emellan  dessa  elementer  och  normalorterna; 


Berl.  med.  tid. 


1843.  Nov 
Dec. 


1844.  Jan. 


Febr. 


30,0 
13.0 
25,0 
13.0 
22.0 
11,0 
19.0 
Mars  18,0 
April    8,0 

1850.  Dcc.      3,0 

1851.  Jan.      1.0 

30.0 
Febr.  25,0 


da .  C08  <r. 

+  2".73 

+  0.  76 

1,  52 

—  O,  99 

—  1,  65 

—  1.  30 
+  1,  65 
+  2.  45 
+  O,  18 

—  O,  44 
-f  3,  91 

—  1.  06 
+  0.  67 


38. 
79. 
28. 


d^. 

+  2".09. 
+  O,  83. 
+  3. 

—  2. 

—  5, 
+  0.  69. 
+  2,  66. 
+  0.  46. 
+  1.  17. 

—  3,  14. 
"  2,  24. 

—  1.  94. 
+  1,  02. 


Med  systemet  (IL  3)  hade  nu  störningarne  emellan  andra 
och  tredje  apparitionerna  bort  blifva  beräknade;  denna  räkning 
är  dock  utförd  med  följande  system,  hvilket  är  nästan  identiskt 
med  (IL  3): 


Digitized  by 


Google 


BLEMBNTRR    OCH    HPEMKKID    KOR    FAYBS    KOMET. 


219 


1851  Febr.  20,0  Berl.  inea.  tid. 
fl  =475".41925 
A/=354»35'ir.70 
y  ^   33. 42  13,  96 
49.42.36,  14  J 


71  =  49.42.36,  14  J 
$2=209.31.13.  81  [ 
I    =-   11.21.37.  17) 


med     neqv. 
för  epoken. 


Med  dessa  elementer  finner  man   för  epoken  1858  Okt  1,0 
och  i  anseende  till  medelseqvinoctium  1860,0: 


ifi 

=  +  0  9352872 

y" 

=  +  1,4167520 

:P  =  —  0,1544140 

1 

=  —  0,0730313 

y 

=  +  0.0425152 
=  +  1,4592672 

i;    =  —  0,0146448 

X 

-  +  0.8622559 

z    =-0.1690588 

ddfi 
di 

=  —  0,0132191.67 

dt 

=  +  0,0092916.46 

"'^^r- 0,0029359.71 
dt 

dt 

=  -0,0003088.32 

dfl 

dt 

^-0,0004337.44 

^-  =  +  0.0000415.39 
dt 

dx 
di 

=  -0,013527999 

dy 
dt 

f  0,0088579.02 

-  -- 0.0028944.32 
dt 

och  element-störningarne  blifva: 

jfi  =  +  0".99910 
^M=  +  0«40  39",68 
J(4  =-  +  3. 42,  67 
^71  =+  1.43.49 
^/fi  =  +  2.  9.  61 
M    =+       0.35.37 

bvilka,  tillagde   systemet   (II.   3),   gifva   följande   elementer  för 
kometens  tredje  apparition: 

1858  Okt.  1.0  Berl.  med.  ti.l. 
fi  -^  476",41854 
M^     2O23'41".04 
if  =  33.  45. 56.  76 
n  =  49. 50.  41.  07  J 


0^209.39.57,  96, 
f    =   11. 22.   9,  68 


med.    aeqv. 
)for  epoken. 


(III.  3.) 


Jemför   man    dessa  elementer  med  normalorterna  för  tredje 
apparitionen  (1.  c.  pag.  40): 


Btrl  med,  tid. 

Asc.  recta. 

Vigt. 

Decl. 

Vigt. 

1858.  Scpt.  14.0 

86°13'0'.  5 

6,00 

+ 18^44' 28",5 

6,00 

Okt,     9,0 

99.34.28,  4 

5,25 

+  14.33.52.0 

5,25 

Digitized  by 


Google 


230 


A.    MOLLSR. 


O^       CO 

Is     S 
+    + 


% 


•^    o 

3^'    CO" 


O    o 


Ta 

s 
ed 


js    e 


0> 
'O 


^    oas 


sr 

&|s 

ti 

*« 

ed 

CO 

CO 

g; 

r:j 

Ö» 

8 

g 

•«J 

o" 

o 

B 

0) 

1 

+ 

s 

J> 

« 

1: 

<*« 

-« 

cd 

CO 

{N^ 

c 
.2 

i 

*M 

•ä 

o* 

^ 

2 

X 

+ 

-1- 

fe 

a 

^ 

^ 

(i 

o 

« 

•Q 

^ 

^ 

'« 

cd 

.ä^ 

CO 

G^ 

t* 

ih 

fc 

^ 

05 

4) 

4-> 

CO 

rH 

t^ 

•^ 

(N 

C 


& 


a 
o 


Cd 


49 
'O 


a 

a 


•eS 


oeS 


1 

+ 

+ 

o 

1 

r-i 
CO* 

+  + 


3  2S 


ed 


08   --: 


o 
a 

O 


C 

ed 

s 

c 
ed 

CO 

ed 
c 


^     = 


C«     1-1 

o  o 

h  I 


Ä     CD 

o"  O 

I   I 


p 


HD 


c 
o 


ed 

s? 

-c 

a 
ed 

s 


CQ 

a 


g?^  Cp     0>     r-l    ^ 

^     idl     00     iH 
-      ^-   •^*  O"   (N    o 


-«     -«     -ö    •«    -Ö    tj 


«3  a 

ed  iJ 

c  CO 

5  c! 

<o  a 

k. 

-s  § 

2  g 


C       9       ö 

s  -S  -2 
fc  -S  å 

C 

5  ? 


^ 

ee 


Q» 

•C 

S 
ur* 

a 

98 

« 

c 

U 
9 
C 
O 


er 


o 


> 


Digitized  by 


Google 


BLIMENTBR   OCH    KrSMXEID    POB   FAYB8    KOMBT. 


221 


Btri,  med.  Hd. 

1843.  Nov.    30.0 
Dfc.    13,0 

25.0 

1844.  Jan.     13.0 

22.0 
Febr.  11.0 

19.0 
Mars  18.0 
April    8,0 

1850.  Dec.      3,0 

1851.  Jan.      1,0 

30,0 

Febr.  25,0 

1858.  Sept.   14.0 

Okt.      9.0 


äa .  Ca»  å. 
+  4'M5 
+  1.86 

-  O,  91 

-  1,  31 
--  2.  33 

-  2,  80 

-  0.  11 
+  0.  30 

-  1,  89 
+  B.  69 
+  7.  12 

-  1.  94 

-  3.  83 
-  2,  31 
+  4,  74 


di. 
+  0".70. 
+  O,  12. 
+  3.  12. 

—  2,  79. 

—  5.  23. 
+  0.  93. 
+  2.  99. 
+  1,07. 

+  1. 9a 

—  2.  86. 

—  2,  59. 

—  3.  21. 

—  1.  16. 
+  5.  08. 
-I-  2.  15. 


Dessa  afvikelser  äro  betydligt  större  än  de  förut  funna  (1.  c. 
pag.  64);  deras  qvadratsumraa  [pr*;]  uppgår  till  1742",0  och 
medelfelet  m  i  den  observation,  hvars  vigt=l,  blir  nu  8', 52. 
Denna  tillväxt  i  medelfelet,  hvilken  är  lätt  förklarlig,  då  ingen 
sirskild  hypothes  här  blifvit  använd,  hoppas  jag  framdeles  kunna 
förminska  genom  att  korrigera  reduktionselementerna  och  sol- 
orterna. 

Sedan   de  funna   korrektionerna  blifvit  tillagde  de  sista  ele- 

uQenterna  erhåller  man  slutligen: 

1851  Febr.  20.0  Berl.  med.  tid. 
iu  =475".41735 
A/=354»35'  8".84 
(1.4.)  </>  =  33.42.  9.  83  >(II.  4.) 

71  =  49.42.45.  94)      ,    ^^ 


1843  Not.  9.0  Berl.  med.  tid. 

/i*=477".13423 

M^^    3»  1  24",25 

^•=  33.46.    1.  99 

«•=  49.34.    1.  78^ 

JP=209.29.22, 

f  =  11.22.31,  08 


leq?. 
ipoken. 


f   =   11.21.37,  14 
1858  Okt.  1,0  Berl.  med.  tid 
fl  =476".41645 
M=     2*23'28".75 

€p=  sa  45. 52,  50  2^(111.  4) 

71  =  49.50.51.  56  i      .    ^^ 

•   =  11. 22.  9,  54»       ^ 

Med  systemet  (III.  4)  äro  störningsräkninuarne  försatta  till 
oåsta  apparition;  för  epoken  1865  Okt.  4,0  finner  jag  följande 
koordinater  och  hastigheter,  hänförda  till  medeisqvinoctium  1870,0: 


Digiti 


zed  by  Google 


222 

««  ^  +  2.0&48498 
I     =  —  0,0254876 

*      -  +  2.0288*>22 

dT 

dl 

di 

dx 

di 


=  —  0,0013399.91 

^-'.      00004989  62 

:  =-0.0018389.53 


A.    MOLLBR. 

y>  ^  —  0.5945981 
n  =  +  0.1098837 
y     -     -0,4847144 

—       -»-0.0137153.03 

dt 


df\ 
di 

dy 

dt 


=  +  0,0001788.77 
=  4-  0.0138941.80 


•   =  +  03091846 
C    =-0,0220683 
:    =  +  0,2870763 
rf:» 
dt 
d; 
dt 

^-  =--0.0026086.62 
di 


=  —  0,002526315 
=  —0,0000823.47 


Med  dessa  värden  erhåller  man  följande  eleraenter  för  fjerde 

apparitionen. 

1865  Okt.  4.0  Bcrl.  med.  tid. 

u  r^478",645H2 

-If  r^  342n8  32",41 

f/>  =  33.53.  8,  57  ^(IV.  4.) 

71  =  49.56.54.  56)      , 

8=209.41.52,  9lL    '   7*  • 

r^   11.22.   7,44V-*^P«^«"- 

hvilka  elementer,  jeniförda  med  systemet  (III.  4),  visa  följande 
element-störningar: 

jfA  ^^  +2",22937    \ 

JM-^^^  1»7  57".55| 

J^  =  -f      7. 16.  071 

J;i  —  +      0. 11.  lOJ 

^J2=-     3.54.56 

//I    =  +  0.  64| 

Enligt  elementerna  (IV.   4)   blifver  kometens  ljusstyrka,  be- 
räknad efter  den  vanliga  formeln 

,  kon$t. 

i  början  af  Juli  densamma,  som  vid  sista  observationen  1844i 
och  i  slutet  af  Juli  densamma,  som  vid  sista  observationen  1851; 
af  denna  anledning  börjar  följande  efemerid  med  den  1  instun- 
dande Juli. 


Berl  med.  tid. 

Asc    rectf, 

Ded, 

Log.  Q. 

1865.  Jnli  1 

2249"'29*.03 

+  4^58'  4 ',3 

0.299903 

2 

22. 19.  42.  19 

+  5.  3.48.1 

0.296354 

3 

22. 19.  64,  17 

+  5.   9.15.0 

0.292801 

4 

22.20.    4,95 

+  5. 14. 39.  9 

0.289245 

Digitized  by 


Google 


ILSMKNTBR    OCH    BFBMIRID    FÖR   PAYB8    KOMBT.  223 


k  Bm-L  med.  tid. 

Atc.  reda. 

Decl. 

Log^  «. 

1865.  jQlt  4 

22*20'*  4*,95 

+  5«14'39',9 

0.289245 

5 

22.20.  14.53 

+  5.19.57.6 

0.285686 

6 

22. 20.  22,  90 

+  5.25  7.8 

0.282125 

7 

22.  20.  30.  04 

+  5. 30. 10,  2 

0.278563 

8 

22.  20.  35.  95 

+  5.35.  4.7 

0.275001 

9 

22.  20.  40.  61 

+  5. 39. 51.  0 

0271439 

10 

22.  20.  44.  00 

+  5  44.28.9 

0.267878 

11 

22.  20.  46.  12 

+  5.  48  58,  1 

0.264320 

12 

22.20.  46.95 

+  5.  53. 18,  4 

0260765 

13 

22.  20.  46,  48 

+  5. 57. 29,  5 

0.257214 

14 

22.20.  44,70 

+  6.  1.31.1 

0253668 

15 

22.20.  41.59 

+  6.  5.23,0 

0  250129 

16 

22. 20.  37.  15 

+  6.  9.  4.9 

0.246597 

17 

22. 20.  31.  37 

+  6. 12. 36,  4 

0.243074 

18 

22. 20.  24,  24 

+  6. 15. 57,  4 

0.239561 

19 

22. 20.  15.  77 

+  6.19.  7.5 

0.236060 

20 

22.20.  5,94 

+  6.22.  6,5 

0.232571 

21 

22. 19.  51.  75 

+  6.  24. 54,  1 

0.229096 

22 

22. 19.  42,  21 

+  6.  27. 30.  0 

0.225637 

23 

22. 19.  28.  31 

+  6.  29. 54.  0 

0.222194 

24 

22. 19.  13,  07 

+  6.32.  5.8 

0.218770 

25 

22. 18.  56,  48 

+  6.34.  5,1 

0215365 

26 

22. 18.  38,  55 

+  6.35.51.8 

0.211981 

27 

22. 18.  19.  29 

+  6. 37.  25.  5 

0.208621 

28 

22. 17.  58.  71 

+  6.38.46,1 

0205285 

29 

22. 17.  36,  83 

^  6  39. 53,  2 

0.201975 

30 

22. 17.  13.  66 

+  6  40  46,  7 

0.198692 

31 

22. 16.  49,  21 

+  6.  41. 26,  4 

0.195438 

Ang.  1 

22. 16.  23,  50 

+  6.41.52.  1 

0.192214 

2 

22. 15.  56.  55 

+  6.42.  3,5 

0.189021 

3 

22. 15.  28.  38 

+  6  42.  0,5 

0.185862 

4 

22. 14.  59.  00 

+  6.41.42.9 

0.182738 

5 

22. 14.  28.  44 

+  6.41.10,4 

0.179650 

6 

22. 13.  56.  73 

+  6.40.22,9 

0.176601 

7 

22. 13.  23.  88 

+  6.39.20.2 

0.173591 

8 

22. 12.  49.  92 

+  6.38.  2,2 

0.170623 

9 

22. 12.  14.  87 

+  6.36.28,7 

0.167698 

10 

22. 11.  38,  77 

+  6.34.39.6 

0.164817 

11 

22.11.  1,65 

+  6.32.34,8 

0.161983 

12 

22  10.  23,  55 

+  6.  30. 14,  0 

0.159197 

13 

22.  9.  44,  51 

\-  6. 27. 37,  3 

0.156461 

14 

22.  9.  4,56 

+  6.24.44,5 

0.153777 

15 

22.  8.  23.  74 

+  6. 21  35,  7 

0.151146 

16 

22.  7.  42.  10 

+  6. 18. 10,  7 

0.140571 

17 

22.  6.  59,  70 

+  6. 14.  29.  7 

0.146053 

18 

22.  6.  16.  59 

+  6. 10. 32  5 

0.143593 

19 

22.  5.  32,  83 

+  6.  6.19.3 

0.141193 

Digiti 


zed  by  Google 


224 

A.    MÖLUCm. 

0*  Berl  med.  Hd. 

A»c.  i^teta. 

Decl. 

^  e- 

1865. 

Amg.  19 

22*  5''32S88 

+  6»  6'19".3 

ai4ii« 

20 

22.  4.  48.  46 

+  6.   L50,  1 

0.138856 

21 

22.  4.    3.54 

+  6.57.  5,1 

0.136582 

22 

22.  3.  18.  15 

+  5.52.  4,3 

0.134378 

23 

22.  2.  32.  35 

+  5.46.48,0 

0.132230 

24 

22.   1.  46,  21 

+  5.41.16,3 

0.130155 

25 

22.  0.  59.  79 

+  5. 35. 29.  5 

0.128148 

26 

22.  0.  13. 15 

+  5.29.27,8 

0.126211 

27 

21.59.  26,37 

+  6.28.11,6 

0.124346 

28 

21.58.  39.52 

+  5. 16. 40.  8 

0.122551 

29 

21.57.  52,67 

+  5.  9. 56, 1 

0.120830 

30 

21.57.    5.89 

+  5.  2.57.8 

0.119188 

81 

21. 56.  19,  26 

+  4.55.46,2 

0.117610 

Sept.  1 

21.55.  32.84 

+  4.48.21.7 

0.116111 

2 

21.54.  46.69 

+  4.40.44,7 

0.114687 

3 

21.54.    0,89 

+  4. 32. 55.  5 

0.113339 

4 

21.58.  15.51 

+  4.24.54.7 

0.112067 

5 

21.52.  30,61 

+  4.16.42.6 

0.110872 

6 

21.51.  46,27 

+  4.   a  19.  8 

0.109754 

7 

21.51.    2,55 

+  3.59.46.7 

0.108712 

8 

21.50.  19,53 

+  3.51.  3,8 

0.107747 

9 

21.49.  37.27 

+  a42.11,7 

o.ioeeeo 

10 

21.48.  55.83 

+  3. 33. 10,  8 

0.106050 

11 

21.48.  15.29 

+  8.24.   1,7 

0.105317 

12 

21.47.  35,72 

+  a  14. 45.0 

0.104661 

13 

21. 46.  57,  19 

+  a   5.21,1 

0.104082 

14 

21.46.  19,75 

+  2. 55. 50,  7 

0.103579 

15 

21.  45.  43.  47 

+  2.  46. 14.  5 

0.103151 

16 

21.45.    8.43 

+  2.36.33.0 

0.102799 

17 

21.44.  34,69 

+  2.26.46.9 

0.102521 

18 

21.44.    2,30 

+  2.16.56.8' 

0.102317 

19 

21.43.  31,34 

+  2.   7.   3.3 

0.102186 

20 

2L43.    1.86 

+  1.57.  7.1 

0.102127 

21 

21. 42.  33.  92 

+  L47.  8,8 

0.102139 

22 

21.42.    7,57 

+  1.37.   9,0 

0.1022»0 

23 

21.41.  42.85 

+  1.27.  8,4 

0.102370 

24 

21.41.  19,83 

+  1.17.  7.5 

0.102587 

25 

21.40.  58,55 

+  L   7.  7.  0 

0.102869 

26 

21.40.  39,05 

+  0.57.  7.5 

0.103215 

27 

21. 40.  21,  35 

+  0.47.  9,5 

0.103624 

28 

21.40.    5,51 

+  0. 37. 13,  6 

0.104094 

29 

21.39.  51.55 

+  0. 27. 20.  5 

0.104623 

30 

21.39.  39,50 

+  0.17.30.6 

0.105210 

Okt.    1 

21.  39.  29,  39 

+  0.  7.44.4 

0.105858 

2 

2L  39.  21.  23 

—  0.   1.57,6 

0.106561 

3 

21.39.  15.06 

—  0.11.34.8 

0.107302 

4 

21.39.  10,89 

-0.21.  6.9 

0.108106 

Digitized  by 


Google 


BLBMSNTSR   OCH   BF8MBEID   FÖR    PAYB8    KOMBT.  225 


0^  B«rl.  med.  tid. 

Asc.  rfcta. 

Decl 

Log.  Q. 

1865. 

Okt.    4 

21^39 '10',89 

—  0^21'   6",9 

0.108106 

5 

21.39.    8.73 

-  0. 30.  33.  3 

0.108958 

6 

21.39.    8,61 

—  0.39.53.6 

0.109859 

7 

21. 39.  10.  54 

—  0.49.   7,5 

0.110808 

8 

21.39.  14,53 

-0.58.14.5 

0,111902 

9 

21.39.  20,59 

-1.   7.14.1 

0.112840 

10 

21. 39.  28,  74 

-1.16.   6,0 

0.113920 

11 

21.39.  38,99 

—  1.24.49,8 

0.115042 

12 

21.39.  51,35 

—  1. 33. 25,  1 

0.116203 

13 

21.40.    5.81 

—  1.41.51.6 

0.117402 

14 

21. 40.  22,  39 

-1.50.   8.9 

0.118637 

15 

21.  40.  41,  09 

—  1.58.16,7 

0.119908 

16 

21.41.    1,91 

-2.   6.14.7 

0.121213 

17 

21.  41.  24,  86 

-2.14.   2.5 

0122549 

18 

21.41.  49,94 

—  2.21.39,9 

0.123915 

19 

21.42.  17,  14 

-2.29.   6.6 

0.125311 

20 

21.42.  46,45 

—  2.36.22,3 

0.126734 

21 

21. 43.  17,  88 

—  2.43.26,8 

0.128183 

22 

21.43.  51,42 

-  -  2.  50. 19,  9 

0.129656 

23 

21.  44.  27,  05 

-2.57.    1.3 

0.131152 

24 

21.45.    4,77 

-3.   3.30.9 

0.132669 

25 

21. 45.  44,  55 

-3.   9.48.4 

0.134207 

26 

21.  46.  26.  39 

-  3. 15  53,  8 

0.135764 

27 

21. 47.  10,  26 

-  3.  21.  46.  8 

0.137338 

28 

21.  47.  56,  15 

-3.27.27,4 

0.138929 

29 

21. 48.  44,  03 

-  3.  32. 55.  5 

0.140535 

30 

21. 49.  33,  89 

-  3.  38. 10.  9 

0.142155 

31 

21.  50.  25,  71 

—  8.43.13,6 

0.143787 

Nov.    1 

21.51.  19,47 

—  3.48.   3.4 

0.145431 

2 

21.52.  15.15 

—  3.52.40.3 

0.147087 

3 

21. 53.  12,  71 

—  3.57.   4.2 

0.148753 

4 

21. 54.  12,  15 

—  4.    1.15,1 

0.150428 

5 

21. 55.  13,  4*) 

—  4.   5.12.9 

0.152112 

6 

21. 56.  16,  58 

-4.   8.57,5 

0.153804 

7 

21.57.  21.53 

-4.12.28,9 

0.155503 

8 

21.  58.  28,  27 

—  4.15.47,1 

0.157209 

9 

21. 59.  36,  79 

—  4.18.52,0 

0.158920 

10 

22.  0.  47,  07 

-4.21.43,6 

0.160636 

11 

22.    1.  59.  08 

-4.24.21,8 

0.162356 

12 

22.   3.  12.  82 

-4.26.46,7 

0.164080 

13 

22.   4.  28,  26 

—  4.28.58,2 

0.165807 

14 

22.  5.  45,  39 

-4.30.56.2 

0.167537 

15 

22.   7.    4,18 

—  4.32.40,8 

0.169269 

16 

22.  8.  24,  61 

—  4.34.11,9 

0.171001 

17 

22.  9.  46,  66 

—  4.35.29.6 

0.172734 

18 

22. 11.  10,  31 

-4.36.34.0 

0.174467 

19 

22. 12.  85,  55 

—  4  37.25.0 

0.176199 

Digitized  by  Vj 

Google 


226     A.  MÖLLBR.    BLBMBNTKt  O.  IPBMBRID  FÖR  PAYB8  KOMBT. 


Q''  BerL  med,  äd. 

Aåc.  reeta. 

Ded. 

Lpy.  e 

1866.  Nov.  19 

22*12"a'>*,5ö 

-4«87'25",0 

0.17619(« 

20 

22.14.    2.34 

-4.38.  2,6 

0.177931 

21 

22. 15.  30,  67 

-4.38.26,9 

0.179661 

22 

22.17.    0.50 

-  4. 38. 37,  9 

0.1818ft<. 

Digitized  by 


Google 


227 


Nya  och  s&lkynta  mineralier  från  Vermland. 
Af  L.  J.  Igelström. 

[Meddeladt  den  18  April  1806.] 

Monimolit  Med  detta  namn,  härledt  af  grekiska  ordet  fiovifiog, 
hestäiidiff,  har  jag  belagt  ett  nytt  vattenfritl  antimonat  af  bly- 
oxid m.  ID.,  som  förekommer  vid  Pajsbergs  jern-  och  mangan- 
gnifvor  (vid  s.  k.  Harstigsgrufvan).  Det  är  dels  kristalliserad  t 
i  oktaédrar,  hvilka  sannolikt  höra  till  tetragonala  krystallsyste- 
met,  dels  derbt  såsom  körtlar  och  korn,  sittande  tillsammans  med 
nedan  beskrifne  tephroit,  på  ådror  af  kalkspat  i  magnetisk  jern- 
malm.  Färgen  är  gul,  pulvret  vackert  citrongult,  eller  likt  krom- 
syrade  blyoxidens  eller  uranoxidens  färg.  Hårdheten  =  4,5— 5. 
Eg.  v.  =r  5,94.  Genomskinande  i  tunn  kant.  Har  metallartad 
fettglaos.    Ojemnt  kornigt  brott. 

Från  monimoliten  kan  man,  för  blåsrör  på  kol,  såväl  i  små 
bitar  som  pulver  lätt  utreducera  metalikulor  som  har  blyets  smi- 
dighet och  färg,  under  det  att  kolet  beslås  med  gul  blyoxid  samt 
ined  hvit  antimonrök.  Dessa  metallkulor  befinnas  vid  närmare 
pröfDtng  utgöras  af  en  legering  emellan  bly  och  antimon.  De 
starkaste  syror,  kolsyrade  och  kaustika  alkalier  inverka  ej  på 
detta  mineral,  ej  ens  vid  smältning.  Endast  efter  förutgången  re- 
daktion med  torr  vätgas,  i  rödglödgning,  låter  mineralet  upplösa 
sig  i  syror.  Då  bildas  ymnigt  vatten,  hvilket  samlar  sig  i  de 
kallare  delarne  af  det  glasrör  som  användes  vid  reduktionen  och 
ett  svart  roetallpulfver  qvarstår,  som  sedan  med  lätthet  löses  i 
koncentrerad  salpetersyra  under  utveckling  af  salpetersyrlighet 
och  qvarlemnande  af  en  hvit  förening  af  antimonsyra  och  antimon- 
syrlighet,  hvilken  sistnämnde  åter  lätt  löses  i  kungsvatten. 

I  kolf  afger  monimoliten  ej  det  minsta  vatten  eller  något 
annat  fiygtigt  ämne,  förlorar  derföre  ej  heller  någonting  i  vigt 
efter  glödgning  i  öppen  luft,  men  mörknar  något.  1  borax  och 
fosforsalt  löses  ämnet  med  lätthet  och  i  stor  mängd  till  gula  glas- 

Ö/ter$.  af  K.  Vet.'Akad.  Förh.,    1865,  N.-o  4. 


Digitized  by 


Google 


228  L.    J.    lOELSTRÖM. 

perlor,   som  ej   förändras  i  reduktionslågan.     Prof  med  soda  an- 
gifver  en  halt  af  mangan. 

Enligt  min  analys  består  monimoltten  på  100  delar  af: 

Sb  40,29  innehåller  syre 10 

Pb 42,40  3,04 

Fe  och  Mn 6,20  1,38 

Ca 7,59  2,15 

Mg 3,25  1^7  7^84 

99,73. 
hvarifrån  formeln 

(Pb,  Fe,  Mn,  Ca,  Mg)*  Sb 
torde  böra  härledas  för  densamma. 

Vid  blåsrörsförsök  tyckte  jag  mig  stundom  märka  att  moni- 
moliten  innehåller  ringa  spår  af  arsenik. 

TephroU  (ett  för  Sverige  nytt  mineral)  förekommer  tillsammans 
med  monimolit  och  är  af  tvenne  färgförändringar,  neml.  brun 
och  rosafärgad,  i  sistnämnde  fall  helt  lik  rhodonit,  utom  i  brottet, 
som  är  qvarzartadt  eller  likt  brottet  hos  derb  granat.  Mineralet 
är  ej  kristalliseradt  utan  bildar  derba  korn  insprängda  i  kalkspat 
eller  beklädande  väggarne  af  gångar  i  jernmalmen.  Ämnet  år 
genomlysande  i  tunna  kanter  och  hörn.  För  blåsrör  förhåller 
den  sig  likt  den  amerikanska  tephroiten,  men  torde  vara  något 
hårdsmältare,  synnerligast  den  bruna  varieteten  som  är  mera  talk- 
jordshaltig. 

Enligt  af  mig  verkstälda  analyser  fann  jag  Pajsbergs-tephrol- 
ten  på  100  delar  bestå  af: 

den  bruna:  den  rosafärgade: 

Si 31,36  iDnehåUer  syre  16,28        Si 30,82  inoehåUer  syre  16,43 

Mn 44,07 9,91  Mn 56,83 12.98 

Fe 4,15 0.92  Ca 5,37 1,53 

Mg 17,71 lA^  17,78       ^^ ^^'^^ -^'^^1563 

Glödgningsförlust     0,87  H 2,20 

Pb.  Äs,  C.  Ca...     sp&r 


98.16.  98,01. 

y  Google 


Digitized  by  ' 


NYA    MINBRALIER    PRJIk    VBRMLAND.  229 

hvarifrån  den  förot  af  Rameisberg  uppst&lda  formeln  Kr  tephroi- 
ten  otvunget  fSljer,  nemligen: 

Mn'  Si, 
eller  mera  specielt  (Mn,  Mg,  Fe,  Ca)"*  Si. 

Hedyphan  har  af  mig  blifvit  upptäckt,  sittande  tillsammans 
med  brun  tephroit.  Den  är  svafvelgul,  men  liknar  för  öfrigt 
mineralet  med  samma  namn,  som  länge  n)rut  varit  bekant  vid 
Laogbansgrufvome.  Procentiska  sammansättningen  af  Pajsbergs- 
hedyphanen  fann  jag  vara: 

Pb  €1 11,76 

Pb 49,20 

As 31,34 

Ca 7,64 

Mg _0,06 

100. 


Öfvtn.  af  K.  Vet.  Al.ad.  Förh.     Arg.  22.     N:o  4. 


Digitized 


230 


Skiiker  tiU  Vetouktps-AkadieMleis  liUMheL 

(Forts,  friii  tid.  211) 

Från  FörfaUame, 

s.  Marsnzi.  F.     Zwölf  Fragmente  iiber  Geologie.     Triest  1864.  8:o. 

—  —        Der  Karst.     Ib.  1866.  8:o. 

—  —        Das  Alter  der  Erdc.     Ib.  1866.  8:o. 

PooGioLi,  M.   A.     De  amplitudine  doctrinse  botanio»,  qua  praestitit 

F.  Caesius.     Romae  1866.  8:o. 
Villa,  A.     Sull'  Origine  delle  Perle.     Milano    1860  8:o,   jemte  sex 

andra  smfiskrifter. 


Skiiker  tiU  likets  NatirUst^riskt  lisei 

Paiaeontologiska   afdelningen. 

Af  Hr  Hedenborg. 
En  samling  fossila  snäckor  af  tertiärformationen. 


Digitized  by 


Google 


231 


Bidrag  till  nå^a  af  de  i   Lichenes  SuecisB  Exsiccati, 

Fasc  VII  och  VIII  utgifna  lafarters  synonymi 

och  historia. 

Af  Chr.  Stenhammar. 

[ModdeUde  den  12  April  1H65.] 

N.  186.  Cladonia  macrophylla  ScHAER.  —  Denna  Cladoniad- 
Foroi  fSrekommer  icke  sparsamt  från  SkandioavieDS  nordligaste 
trakter  ända  ned  i  medlersta  Sveriges  högre  bergsbygder,  der 
den  —  åtminstone  i  södra  östergöthland,  hvarest  jag  haft  till- 
fälle iakttaga  dess  förekomst  —  uppträder,  skiljd  från  andra 
GUdoniffiarter,  i  stora  flockar,  så  att  svårligen,  vid  betraktande 
af  dess  bestämda  karakterer,  tvifvel  kan  nppstå  om  dess  art- 
r&ttigbet;  men  lichenologerna  hafva  icke  kunnat  förena  sig  om 
dess  förvandskap  och  namn.  Hänförd  till  CL  pyxidata,  såsom 
en  dess  särdeles  egendomliga  form  (först  af  Fries  i  Lichenogr. 
Ew.  p.  218  och  227,  och  sedan  af  Koerber  Syst.  L.  G.  p.  18 
under  namn  af  /?.  symphycarpea),  har  den  blifvit  beskrifven 
såsom  serskild  art  af  Wahlenbero  (Fl.  Lapp.  u.  854)  och  efter 
kans  föresyn  af  SoMMERFELT  (Suppl.  Fl.  Lapp.  p.  126)  under 
namn  af  Cenomyce  cariosa;  af  Th.  Fries  (Lich.  Aret.  p.  147)  under 
namn  af  Cl.  caralloidea;  och  af  W.  Nyländer  (Lichenogr.  Scand. 
p.  63)  under  namn  af  Cl.  deeorticata.  Otvifvelaktigt  är  dock 
CL  cariosa  AcH.  den  på  öppna  torra  falt  förekommande  form, 
som  här  i  denna  Exsiccatsamling  är  gifven  under  näst  föregående 
nnmmer  185,  och  synes  genom  nog  tydliga  öfvergångar  samman- 
flyta med  Cl.  pyxidata.  Sommerfelt  antog,  att  Cl.  coralloidea 
AcH.  vore  identisk  med  den  nu  ifrågavarande  n.  186  och  hän- 
förde den  derföre  såsom  synonym  till  sin  Cl.  cariosa.  Hade  detta 
Soicmerfelts  antagande  varit  grondadt,  så  skulle,  med  afseende 
på  artens  habitus,  knappt  något  mera  passande  namn  kunnat 
▼Ujas,  än  coraUoidea.    Då  Th.  Fries  (Lich.  Aret.  I.  c.)  valde 

Ö/vers.  of  K,   Vet,'Akad.  Förh,    W66.     N.q  4, 


Digiti 


zed  by  Google 


232  CHR.    STRNHAMXAR. 

detsamma,  skedde  det  också  med  attryckligt  tillkännagifvande 
att  det  grundade  sig  endast  på  Sommerfelts  aactoritet.  Hen 
Nyländer,  som  egt  tillträde  till  Acharii  original-exemplar,  in- 
tygar (Lich.  Scand.  p.  54),  att  Cl.  coralloidea  ACH.  är  en  afvi- 
kande  form  af  Cl.  degenerans.  Då  Nyländer  åter  valt  namnet 
deeorticata^  under  åberopande  af  *"£.  Fries  p.  p.**,  så  har  han 
förbisett,  att  Fries  sjelf,  långt  ifrån  att  under  den  sanna  Cl. 
deeorticata  Floerke  (Lichenogr.  Eur.  p.  226)  hänföra  n.  81 
Lich.  Suec.  Exs.  ed.  1,  som  gafs  under  namn  af  Cen.  decorticaUi 
och  på  hvilket  Ezsiccat-numer  Nyländer  stöder  sig,  i  Licbeuo- 
grafien,  genom  den  p.  218  gifna  förklaring  af  detta  Exsiccat- 
numer  och  genom  antydning  p.  227  återkallat  detta  namn,  sa 
att  hans  auctoritet  numera  orättvist  f^r  detsamma  åberopaf:. 
Hvilken  från  den  ifrågavarande  fullkomligt  skiljda  art  namnet 
deeorticata  efter  Floerkes  bestämning  tillkommer,  är  intet  trifvel 
underkastadt  (jemf.  Th.  Fries  Lich.  Arctoi  p.  148),  och  Nyländer 
angifver  det  sjelf,  Lich.  Scand.  p.  50,  då  han  hänför  Cl.  deeor- 
ticata Fl.  till  Cl.  pityrea  ACH.  Att  då  öfverflytta  denna  art« 
specifika  namn  till  en  annan,  är  ett  godtycke,  som  icke  kan  god- 
kännas. —  Då  således  intetdera  af  de  namn,  under  hvilka  den 
här  framställda  formen  blifvit  beskrifven,  kan  bibehållas,  återstår 
bland  de  synonymer,  hvilka  enligt  åtskilliga  Hchenologers  (RoER- 
BER,  Nyländer,  Th.  Fries)  tanka,  tillhöra  densamma,  endast 
Cladonia  ventricosa  ff.  macrophylla  SCHAERER  Spicii.  p.  316  (ty 
det  förändrade  namn  deeorticata,  hvilket  Schaerer  i  sitt  senare 
arbete  Enum.  Lich.  Eur.  p.  199  tillagt  densamma,  kan  af  anförda 
skäl  icke  väljas).  Jag  har  derföre,  på  de  anförda  lichenologemas 
auctoritet,  gifvit  denna  art  det  specifika  namnet  macrophyUa 
SCHAER  —  icke  utan  tvekan.  Ty  jag  måste  erkänna,  att  det 
förekommit  mig  tvetydigt,  huruvida  icke  Schaerer,  då  han  för 
sin  Cl.  ventricosa  fi.  macrophyUa  anfört  Lich.  Suec,  exs.  ed.  1 
n.  81,  haft  för  ögonen  en  mindre  vanlig  form  af  Cl.  ^quamom 
podetiis  /ur/ura^r^o-squamulosis,  tandem  decoriieaUa,  som  synes 
vid  utgifvandet  af  nyssnämnda  n.  81  af  en  händelse  hafva  Wifrit 
blandad   med  nu  ifrågavarande  form  n.  186.    Det  synes  annars 


Digitized  by 


Google 


LAFAETSBi   8TNOKTMI.  233 

icke  nrklarligt,  håra  han  kanoat  hänföra  nn  Cl.  veDtricosa  /9« 
macrophylla  till  arten  Cl.  åguamosa.  Emellertid,  då  ett  specifikt 
namo  borde  v&ljas  i  stället  för  de  hittills  använda,  som  tillhöra 
Aodra  former,  må  tills  vidare  det  Schaererska  maerophylla  gälla 
hfsd  det  kan. 

N.  189.  Clad.  vermkularU  taurica.  Denna  besynnerliga,  mon* 
strosa  form  förekommer  på  Ölands  inre,  torra  fält.  Om  desa 
ftåDnolika  förhållande  till  Clad.  grojcilU  hybrida  kan  tillräcklig 
upplysning  hemtas  ntur  Th.  Fries  Lichenes  Arctoi  p.  162,  hvar* 
till  det  må  vara  tillräckligt  att  hänvisa. 

N.  197.  Glad.  Floerkeana  och  198  Cl.  macilmta.  Sedan  jag 
samlat  dem  i  åtskilliga  trakter,  nödgas  jag  instämma  i  det  af 
flera  lichenologer  yttrade  tvifvel»  hurnvida  de  må  anses  som  skilda, 
egendomliga  aiter.  Den  förra  synes  vara  hafvndformen;  men  af 
deusamma  förekomma  exemplar,  hvilkas  äldre  podetier  på  ytan 
upplösas  i  doft  nedifrån  basen,  delvis  eller  helt  och  hållet.  Af 
den  senare  förekommer  hos  oss  knappt  någon  annan  form  än  den 
eokls,  cylindriska  bucUlaris  ACH.  Dess  podetier  äro  visserligen 
redan  från  första  ungdomen  beklädda  med  hvitt  doft,  men,  ana^ 
logt  med  de  förändringar  andra  Cladonisa-arter  undergå,  kan 
den  med  skäl  betraktas  som  en  form  af  Floerkeana.  Färgen 
af  podetiemaa  baser  bjuder  sannolikt  icke  heller  någon  urskiljande 
Urakter. 

N.  201.  Clad.  atnaurocraea.  Denna  egentliga  fjelMaf  visar 
«ig  dock  ganska  sparsamt  på  Kolmordens  högre  berg,  men  icke 
der  fruktbärande.  Det  är  bekant,  att  den  nedstiger  till  trakten 
kriag  Upsala  i  betydlig  ymnighet,  men  äfven  der  mera  sällan 
utvecklar  frukt  Grenom  H.  M.  F1.0DERI  välvilja,  har  jag  dook 
Uifvit  iståndsatt,  att  i  Exsiccat-samlingen  lemna  ett  sparsamt 
fmktbärande  exemplar  från  Upsala-^nejden. 

N.  213.  Leoidea  WaMenbergii  (Catolechia  pulchella  Reeent). 
l)et  gamla  generiska  namnet  är  tills  vidare  bibehållet,  så  mycket 
bittre,  som  det  synes  tvifvelaktigt  om  det  nya,  Catolechia  Flöt 
Masa,  skall  tillvinna  sig  ett  allmännare  godkännaode  (jemf.  Th. 
Fufis  Lich.  Aret  p.  176).    Väl  bekant  är,  att  denna  art,  tidi- 


Digiti 


zed  by  Google 


234  CHR.   STENHAMMAR. 

gare  än  af  AcHARius,  blifvit  beflkrifvoD  af  Schrader,  änder 
namn  af  Lichen  ptächellus.  Men  sedan  Wahlenberos  naoni 
bHfvit  fåstadt  vid  denna  visserligen  sköna  art,  må  det  orsågtas, 
om  man  dervid  ogerna  underkastar  sig  den  nyare  lichenologiska 
renlärighetens  stränga  prioritets-lag.  Det  förtjenar  dessutom  an- 
märkas, att  Wahlenberg  redan  1800,  året  förr  än  Schrader 
beskref  denna  art,  under  sin  första  Lappländska  resa  upptäckte 
densamma  och  (enligt  hans  uppgift  i  Flora  Lapp.)  beskref  den 
under  namn  af  Lichen  prasinus.  Icke  utan  svårighet  bar  det 
lyckats  mig,  att  kunna,  ehuru  sparsammare  än  jag  önskat,  i 
Exsiccat-samlingen  lemna  denna  art,  meddelad  i  exemplar  från 
Herjedalen  af  K.  F.  Thedenius  och  från  Dovre  af  N.  C.  Kind- 
berg men  till  större  delen  af  Th.  Fries. 

N.  214.  Lecidea  alpestris  Sommerpelt  *  atenotera  Nyl. 
(Lecidea  sabuletornm  a.  alpestris  Fries  Lich.  Europ.  p.  339) 
och  N.  216  Lecidea  insignia  Naeg.  b.  muscorum  Hepp  (Buellia 
KOERB.  Syst  Lich.  6.  p.  230)  äro  båda  egentliga  QelMafvar, 
men  hafva  blifvit  funna  i  Helsingland  (Bjuråker  och  Delsbo  sock- 
nar) af  J-  A.  Hartman,  hvilkens  välvilja  jag  har  att  tacka  för 
deras  meddelande  i  Exsiccat-samlingen.  Den  växtlokal,  på  hvil- 
ken  de  af  honom  blifvit  upptäckta,  utgör  ett  anmärkningsvärdt 
bidrag  till  kunskapen  om  deras  geografiska  utbredning.  —  For- 
men stenotera  Nyl.  af  Lee.  alpestris,  är  icke  i  något  synnerligt 
skiljaktig  från  hufvudformen,  endast  genom  stundom  mera  sam- 
mangyttrade  frukter.  Från  Lectd.  (Buellia)  insignis  a.  skiljer  sig 
b.  muscorum  endast  genom  magrare  och  mindre  rent  hvit  thallos. 

N.  218.  Lahraia  Kumei.  Koeber  Parerga  Lichen.  p.  281. 
—  Under  detta  namn  fbrst  beskrifven  (1863)  såsom  en  ny  med- 
lem af  familjen  Caliciei  af  Koerber,  men  redan  observerad  af 
FiiOTOW  och  af  honom  hänförd  till  slägtet  Calicium.  Det  är  mig 
obekant,  om  den  tillförene  blifvit  anmärkt  inom  Sverige.  Den 
förekommer  (liksom  i  Tyskland)  i  barkens  remnor  på  Populus 
tremula,  ganska  ymnigt  i  Östergöthland,  Jonsbergs  socken  och 
flerestädes,  har  äfven  blifvit  funnen  i  Nerike,  Göthlunda  socken 
af  O.   G.   Blomberg,  och  är  sannolikt  nog  allmän,  ehuru  dess 


Digitized  by 


Google 


LAFARTSaS   8YNONYMI.  235 

ganska  små  frakter  lätt  andfalla  uppmärksamheten.  —  Ehuru 
den  är  försedd  med  en  nog  tydlig  thallus,  torde  det  vara  tvifvel- 
aktigt,  om  den  icke  lämpligare  hänföres  till  svamparnes  än  laf- 
varnes  ordning. 

N.  220.  Sphinctrina  iurbinata  *  pedata.  —  Då  denna  lilla^ 
med  obeväpnadt  öga  knappt  urskiljbara  Galicioid,  för  mikrosko- 
pisk granskning  visar  sig  tillhöra  slägtet  Sphinctrina  och  stå 
närmast  Sph.  turbinatOy  h varom  jag  genom  benäget  biträde  af 
Th.  Fries  är  förvissad,  har  jag  gifvit  den  namn  af  pedata^  eme- 
dan den,  jemte  sin  litenhet,  hnfvudsakligast  afviker  deruti  från 
Sph.  turinnatay  att  dess  excipulum  är  normalt  uppburet  af  en 
bUc,  genomskinlig  stipea.  —  Den  är  observerad  växande  på  ekars 
l)ark  i  Ostergöthland  flerestädes,  och  är  sannolikt  icke  sällsynt. 

N.  221.  Sphinctrina  pinicola  RoERB.  Lichen.  selecti  Germ. 
n.  203.  —  Professor  Eoerber  har  väl  i  Parerga  lichenol,  p. 
288,  återställt  det  sanna  specifika  namn,  mtcrocephala,  som  till- 
kommer denna  art,  i  stället  för  pinicola^  hvilket  han  tillagt  den- 
samma, då  han  utdelade  den  i  sin  Exsiccat-samling  och  förmo- 
dade, att  den  var  förut  obeskrifven.  Men  jag  vågade  icke  antaga 
denna  bestämning,  då  Roerber  icke  hade  grundat  den  på  säkra 
original-exemplar,  utan  endast  på  sin  uppfattning  af  beskrifningen 
på  Calic.  microcephalum  hos  Fries  och  SCHAERER.  Det  syntes 
då  försigtigare  att  benämna  arten  efter  ett  follkomligen  säkert 
synonym.  Men  jag  är  nu,  genom  de  upplysningar,  som  blifvit 
mig  välvilligt  meddelade  af  Th.  Fries  utur  Mudds  arbete  öfver 
Englands  lafvar,  till  hvilket  jag  saknat  tillträde,  att  Sph.  pinicola 
KoERB.  verkligen  är  Lichen  microcephalus  TuRN.  et  Borr,  och 
tiledes  äfven  Calicium  microeephalum  a.  Fries  Lichogr.  Europ. 
p.  399.  Nyländer  har,  efter  Tulasnes  föresyn,  öfverflyttat 
namnet  microcephala  till  en  annan  parasitisk  art  af  Sphinctrina 
(Synops.  Lich.  p.  144)  med  hvilken  den  sanna  microcephala  icke 
n»å  förväxlas.  —  Den  här  under  n.  221  gifna  arten  bör  således 
benämnas  Sph.  microcephala  och  dess  synonymi  blifver  följande: 
Michen  mierocephalus  SMITH  Engl.  Bot.  T.  1865,  TURN.  et 
Borr.  Lich.  Br.  p.  130. 


Digiti 


zed  by  Google 


236  CHB.    8TBMHAMMAE. 

Calic.  nderocephalum  a.  FRIES  Lich.  Eur.  p.  399:  S(»us- 
RER  Enum.  Lich.  Eor.  p.  164. 

SphioctriDa  pinicola  KoERB.  Lich.  sel.  Grerm.  203. 
Sph.  anglica  NYLÄNDER  Synops.  p.  143. 

Att  deona  hos  oss  nästan  förgätna  art  kunnat  i  Exsiccat- 
samlingen  utdelas,  derföre  har  jag  att  tacka  Adjunkten  vid  Öre- 
bro läroverk  P.  J.  Hellbom,  som  med  skarpsynt  blick  upp- 
spanat och  insamlat  denna,  liksom  många  andra  lafarter. 

N.  224.  Cyphelium  stigonéllum.  —  Det  har  förmodats,  att 
denna  art  inom  fäderneslandet  endast  vore  att  finna  i  dess  syd- 
ligaste landskap,  egentligen  Skåne.  De  här  i  Exsiccat-samliogOB 
gifna  exemplar  äro  samlade  i  Ostergöthland  inom  HäradshammirB 
och  Ö.  Husby  socknar  på  ekars  bark,  der  arten  växer  parasitisk 
på  Pertnsari»  coccodis  thallus,  å  hvilkeii  den  likväl  bildar  eu 
gråblå  fläck  under  frukten.  Sannolikt  är  den  att  finna  allestädes 
der  Pertus.  coceodes  växer. 

N.  228.  Calicium  disseminatnm.  —  Utan  tvifvel  är  det  ett 
förhastadt  omdöme,  då  Koerber  fortfarande  äfven  i  sitt  senare 
arbete  Parerga  lichen.  p.  296  påstår,  att  Calic.  disseminatum  icke 
är  annat  än  en  collectiv- benämning  för  Galicii-frnkter,  som  fSr- 
blifva  utan  utbildad  fot.  Den  af  Fries  bestämda  art,  som  under 
detta  numer  gifves,  är  ostridigt  en  verklig,  egendomlig  art  Mau 
kan  icke  föreställa  sig,  att  den  någonsin  varit  sedd  af  den  som 
faller  en  så  afgjord  förkastelsedom,  som  Koerber  f&llt.  Det  är 
också  sannolikt,  att  den  sanna  Cal.  disseminatum  FRIES  icke  år 
känd  i  Tyskland  och  Schweitz.  Åtminstone  är  allt  hvad  under 
detta  namn  blifvit  utgifvet  i  Exsiccat-samlingar  och  af  KoERBER 
(1.  c)  citeras,  vida  skildt  från  densamma.  Schaerers  n.  604, 
Hepps  n.  327,  v.  Zwackhs  n.  243  äro  uppenbart  roonströsa,  fSr- 
knappade,  fotlösa  Calicii-frukter  på  en  thallus,  som  sannolikt  till- 
hör Calic.  roscidum,  och  Schaerers  n.  503,  på  ruttnadt  träd,  bar 
med  den  sanna  Cal.  disseminatum  icke  den  aflägsnaste  öfvereos- 
stämmelse.  Det  är  ganska  sannolikt,  att  Koerber,  såsom  han 
betygar,  kan  förevisa  en  mängd  af  dylika  fotlusa  Calicii-frukter, 
men  på  trädbark,  hvarest  sådana  icke  sällan  kunna  uppsökas,  på 


Digitized  by 


Google 


LAFARTBR8   8TNONTMI.  237 

hvilken  växtlokal  Gal.  disseminatnm  likväl  aldrig  fttrekommer. 
Den  trtfves  endast  i  täta  skogar  på  barklösa  granstammars  och 
stockars  hårda  ved,  t  ex.  i  södra  östergöthlands  bergsbygd 
(hvarest  den  här  gifna  n.  228  är  hemtad),  i  största  ymnighet 
och  i  stora  fält,  förblifvande  oförändrad  år  från  år,  i  omgifning 
af  der  jemväl  förekommande,  rikt  utbildade  Calicier  —  roscidam, 
trabinelluro,  pnsillom,  trichiale  m.  fl.  —  utan  att  någon  enda 
individ  af  de  stora  grupper,  i  hvilka  den  är  samlad,  undergår 
någon  förändring  eller  utbildning  af  formen.  Detta  vore  dock  ett 
under,  om  den  endast  utgjorde  en  samling  af  förkrympta  frukter. 
Heu  dess  fullkomliga  spor-bildning  och  dess  bestämda  karakterer 
ådagalägga,  att  den  är  en  art  för  sig. 

N.  240.  Coniocybe  pallida.  —  Under  detta  numer  har  jag 
f5renat  a.  pallida  och  dess  varietet  b.  farinacea.  Chev.  Fl.  Paris. 
(jemfiJr  Nyländer  Synops  p.  163).  Denna  form,  funnen  växande 
på  ekars  bark  i  södra  östergöthland  (Svinhults  socken)  torde  ej 
tillfi5rene  vara  hos  oss  observerad.  Koerber  förer  den  (Parerga 
p.  300)  under  varieteten  (j,  xantliocephala  Wallr.  Den  här 
meddelade  har  icke  gula,  utan  kanelfärgade  frukter. 


Digiti 


zed  by  Google 


Digitized  by 


Google 


239 


Annulata  nova. 
Recensuit  J.  G.  H.  Kinberg. 

[CoDtlnaAtio.] 

Fam.  NEPHTHYDEA  (Grube). 

Anteniite  2  et  interduro  palpi  2;  tentaculuin  nullum;  lobus  ce- 
phalicus  deplnnatus,  postice  medio  retractus;  pharynx  exsertilis  cylin- 
drica,  papillis  lateralibus  et  terminnlibus  ornata,  superficie  interna 
maxillis  binis  humilibus  armata;  pedes  doreuales,  et  ventrales  validi, 
separati:  dorsuales  branchia  dorsuali  (=lobe  roembraneax  de  la  rame 
dorsnle),  cinro  terminali  (=appendice  tentaculiforme  de  la  rnnoe  dor- 
sale)  pro  cinro  dorsuali  et  branchia  cirrhosa  cellulosa,  ad  partem 
exteniam  inferiorem  pedis  superioris  adhcerente;  pedes  ventrales  bran- 
chiis  terminalibus  et  cirris  ventralibus  prsediti. 

NEPHTHYS  (Cov.). 

Antennse  2  et  palpi  2  forma  aequales,  marginalea;  setae  annulatae 
et  laeves;  maxillae  duae,  humiles,  ungulatse. 

N.  prcedoaa  n.  Lobus  cephalicus  margine  rotundatus,  postice  ad 
8^;mentum  3  retractus;  palpi  a  media  parte  marginis  lobi  cephalici 
orientes,  antennis  duplo  longiores;  branchia  dorsualis  remiformis. 

Mare  atlanticum  extra  ostium  fluvii  La  Platå  fundo  52  or- 
gyiarum. 

N.  imbricaia  Qrubk?  Lobus  cephalicus  margine  rotundatus  (penta- 
gonos  Oeube),  postice  ad  segmentum  2  retractus;  antennse  et  palpi 
aequales;  hi  ante  roediam  partem  lobi  cephalici  orientes;  branchise 
dorsuales  humiles. 

?  N,  imbricaia  Gkubä.   Ann.   Örst.  Vid.  Med.  1857,  168. 
Valparaiso  inter  radices  fucoram. 

N.  Virginia  n.  I40ba8  cephalicus  subquadratus;  antennas  ab  an- 
golis  anterioribus  externis,  palpi,  illis  multo  majores,  a  parte  posteriore 
båsi  inflato  orientes;  branchiae  dorsuales  margine  semi-circulares,  bran- 
ehiK  cirrhosae  longiasimse. 

Mare  atlanticum  prope  Cap  Verginis  fundo  32  orgyiarum;  insula 
Baket  freti  Magalaensis. 

AGLAOPHAMUS  n. 

Maxillae  binae  laterales,  transversae,  fusiformes,  nec  ung^Iat»,  mar- 
gine rectae;  setie  simplices:  aliae  laeves,  alice  bifurcatae,  lyratee. 

öfwr$.  of  K.   Vet.'Akad.  Förh.,  1865»  N:o  4. 


Digitized  by 


Google 


240  J.    o.    U.    KINBERO. 

A,    lyraiua    n.     Lobus  cephalicus  incogDitus;  branchise  dorsualet 
margine  superiore  recUe,  branduse  cirrosse  elongatie;  cirri  ventrales  longi. 
Fretum  Bangka. 

AGLAOPHEMB  n. 

AntennsB  2;  palpi  2;  maxillse  2  laterales,  depressae.  subconiformes, 
radicibus  tribus  dilatatis,  brevibos;  papillffi  pharyngis  laterales  et  mar- 
ginales;  setse  simplices:  aliae  leves,  aliae  annulatse  alieeque  bifurcato, 
lyratae. 

A.  JuvenaUs  n.  Lobus  cephalicus  subquadratus;  palpi  infen,  anfte 
mediam  partem  lobi  cephalici  orientes,  elongati,  antennis  daplo  lon* 
giores;  branchia  dorsualis  et  terminalis  minuta. 

Portus  urbi  Rio  Janeiro,  fundo  4 — 6  orgyiarum. 

POETELIA  QuATBEF.? 

Antennse  2,  palpi  nulli;  maxillae  2,  intemse,  laterales,  depressse; 
papillae  pharyngis  laterales  et  marginales;  sctae  simplices,  limbatse,  bi- 
fidse  et  annulatse. 

Portelia  Quatrefagbs  la  classif.  des  Annélides,  Comptes  rendns  27 
Mars  1865.  "Nephthydea:  tete  portant  2  antennes'*,  Quatref.  1.  c.,  non 
anfBcit  ad  determinandura,  an  genus  nostrum  Portelia  Quatrbp.  sit. 

P,  Quatrefagesi  n.  Lobus  cephalicus  subrectangularis;  antenns 
longitudinem  dimidiam  illius  lequantea;  branchiae  dorsnalea  foliace»: 
anteriores  lanceolatae,  prosteriores  rotundatie. 

S:t  Thomas,  fundo  11 — 12  orgyiarum.  Wrrnorbn.    Mus.  Holai. 


Fam.  PHYLLODOCEA  (Grube). 

Phylladociens  proprement  dits  Quatrbf. 

Oculi  humiles,  mediocres;  antennae  2  et  palpi  2  sequales;  ten- 
taculum  singulum  vel  nuUum;  pharynx  exsertilis  elongata  maxillis 
nuUis;  branchiae  foliaceae  2,  interdum  sub-cylindricte. 

PHYLLODOCE  (Sav.). 

8.  str. 

Corpus  longum;  tentaculum  nuUura;  antennae  2  et  palpi  2  aequales; 
oculi  2  mediocres;  pedes  singuli;  branchia  superior  et  inferior;  set» 
oompositae  articulo  acuto  serrulato. 

Ph.  graciUa  n.  Lobus  cephalicus  rotundatus,  postice  excisas; 
oculi  magni,  obliqui;  antennse  et  palpi  dimidia  parte  lobi  cephalici 
breviores;  cirri  tentaculares  paris  3:ii  et  spurii  apices  antennarum 
superant;  branchiae  foliosae  superiores  ovales,  elongatäe. 

Eimeo,  insula  8ocietatis,  inter  corallia  externa,  summa  aqua. 


Digitized  by 


Google 


ANXULATA    NOVA.  241 

Pk.  Nova  HoUandicB,  Lobus  cephalicus  elongatus,  oval»,  postioe 
exeisus;  ocuH  roediocres,  rotundati;  antennae  et  palpi  dimidiam  lon- 
fcitudinem  lobi  cephalici  seqnaDtes;  cirri  tentaculares  illos  sp.  prseoe- 
deotis  lequantes;  branchiae  foliosse,  snperiores  lato-ovalea,  Talidee. 

Port  Jackson  Novae  Hollandiae  fundo  12  orgyiarum. 

Pk  longipes  n.  Lobus  cephalicus  ovalis,  postice  excisus;  antenn» 
et  palpi  dimidiam  partero  lobi  cepbalici  aequantes;  cirri  tentaculares 
ioQgi:  paris  priroi  tertia  parte  lobo  cephalico  longiores,  longissimi  illis 
daplo  longiores;  branchiae  foliosse,  superiores  anteriores  rotundatn^ 
reliqu»  ovales,  pedunculis  altis  prseditse. 

Jaxta  ora  prope  Valparaiso,  inter  radtces  fucorum,  fundo  1 — 2 
orgyiarum. 


EULAUA  (Sav.). 

Corpus  longum;  tentaculuro  singolum;  anteunae  2  et  palpi  2 
leqnales;  oculi  2,  mediocres;  pedes  singuli;  branchia  superior  ei 
inferior. 

E.  lobocephdtica  Scumarda.  Lobus  cephalicus  ovalis  fronte  pha- 
ryogo  retracto  depressa;  tentaculura  ante  oculos  oriens,  tenue,  diroidia 
parte  lobi  cephalici  longius;  antenn»  et  palpi  tentaculo  breviores  sed 
CTMsiores;  cirri  tentaculares  paris  prirai  breves,  reliqui  elongati;  pha- 
lynx  exsertilis  elongata,  ubique  papillosa,  papillis  minutis;  branohi» 
superiores  foliosae,  ovales,  subacutae. 

E.  lohocephaUca  Sghmarda,  N.  Wirbell.  Thiere  L  ii,  86.  T. 
xu  f.  236. 

Valparaiso  inter  radices  fucorum;  Callao. 

E,  Magalaensia  n.  Lobus  cephalicus  brevis,  latus,  obtusus;  ten- 
taculum  parum  ante  oculos  oriens,  dimidiam  longitudinem  lobi  cephalici 
cquaos;  antennas  et  palpi  |  lobi  cephalici  tequantes;  cirri  tentaculares 
ptris  1  et  4  breves;  pharynx  exsertilis  elongata,  clavata,  papillosa, 
pspiilis  minutis;  branchiae  foliosae:  superiores  acutae,  posteriores  lon- 
gissimae. 

Fretum  Magalhaense  juxta  insulam  Buket,  fundo  2 — 4  orgyiarum. 

E,  picta  n.  Lobus  cephalicus  brevis,  latus,  margine  anteriore 
•emiciiculari ;  tentaculum  inter  oculos  oriens,  tenuis,  diroidia  longi- 
tsdioe  lobi  cephalici  brevius;  antenn»  et  palpi  vero  dimidiam  longi- 
tsdinem  ejus  sequans;  cirri  tentaculares  breves,  longissimi,  branchiis 
parum  longiores;  pharynx  exsertilis  verrucosa;  branchiae  foliosie,  supe- 
nores  ovales,  obtusae,  elongatae  nuUae. 

Loco  speciei  prsecedentis. 

E.  haoaica  n.  Lobus  cephalicus  semiglobosus;  tentaculum  ante 
oculos  orient,  longitudine  dimidia  lobi  cephalici  longius;  antennae  et 
palpi  dimidia  ejus  parte  longiores;  cirri  tentaculares  paris   3:ii  apices 


Digitized  by 


GooqIc 


242  -  J.    o.    H.    KINBKEG. 

antennanun    superant;    pharynx    exsertilis  papillosa,  papillis  brevibus, 
terminalibus  validioribus;  branchiae  folioste    superiores  elongatae,  atte- 
nuatsB  nec  acutte,  inferiores  breves,  ovales. 
Honolulu,  inter  corallia  summa  aqua. 


CAROBIA    aUATREFAGBS? 

Corpus  teres,  longiim;  lobus  cephalicus  semiglobosus;  tentaculnm 
nullum  1.  tuberculiforme;  anteDnae  binae  et  palpi  bini  parum  differen- 
tes,  distantes;  segmenta  buccalia  bina  distincta,  cirri  tentacularet  6: 
paria  1,  2,  4;  nec  labium  inferius  nec  roaxillae  uec  papilhe  pha- 
ryngis;  branchice  cylindric»;  setie  compositae,  acutae. 

Genus  Carobia  Quatr.  inter  *  PhyUodociens"  Quatr.:  "Cirres 
lamelleux,  yeuz  ordinaires,  pieds  uiiirames,  4  antennes  (antenns  2, 
palpi  2  n.)  6  tentacules"  (cirri  tentaculares  n.).  Cum  pharynx  Carobi» 
non  descripta  est,  et  forma  brancbiarum  (cirres  Quatr.)  fortasse  non 
lamellosa  sit,  speciem  nostram, '  quamquam  ad  genus  novum  fortasse 
referendaro,  ad   Carobiam  Quatr.  retulimus. 

G,  patagonica  n.  Lobus  cepbalicus  segmenta  2\  longitudine 
sequans;  antennse  dimidiam  longitudinera  lobi  cephalici  aequantes: 
palpi  tertia  parte  antennis  longiores,  articulo  terminaii  nullo;  branchi» 
superiores  cylindricae,  parum  compresspe,  pedibus  longiores. 

Mare  Atlanticum  prope  Cap  Yirginis  Patagoniae,  fundo  30  or- 
gyiarum. 


Farn.  ALCIOPEA  n. 

PhyUodocea  odciopiem  Quatrefagbs  Comptes  rendus  1.  c.  27 
Mars  1865. 

Lobus  cephalicus  angustus  nec  acutus;  oculi  duo.  magni,  laterales, 
ovales;  antennae  et  palpi  aequales,  terminales;  cirri  dorsuales  et  ren- 
trales  desunt;  branchise  ad  pedes  adhaerentes,  foliacese. 


KRONIA  Quatr.? 

Tentaculum  a  supcrficie  superiore  lobi  cephalici  oriens;  antenn» 
2  et  palpi  2  aequales;  cirri  tentaculares  8,  laterales;  branchiae  bio» 
foliaceee;  cirri  ventrales  et  terminales  desunt;  setse  aciculiformes  com- 
positae;  cirrus  analis  singulus. 

K,  AngeUni  n.  Corpus  elongatum;  lobus  cephalicus  longitudine 
mediocri  segmenta  6  proxima  aequans;  tentaculum  breve;  fröns  älta; 
oculi  obliqui;  setse  copiosse. 

Mare  chinense  20®  lat  boreal,  107®  long.  or.,  summa  aqoa. 
SoHLÖER.  Mus.  Holm. 


Digitized  by 


Google 


ANNULATA   KOTA.  243 

K.  ÅurorcB  ii.  Corpus  elongntitm;  lobus  cepbnlicus  longiiisculum; 
teotaculum  cirrosum;  fröns  producta;  ociili  elongati,  ovales;  setn 
paucse. 

Mare  atlanticum  juxta  FuDchal  insulae  Hclenfe. 

ALCIOPA  AuD.  et  Edw. 

Tentaculum  deest  I  obsoletum;  antennae  2  et  paipi  2  sequales; 
ocuH  2,  maximi;  cirri  tentacularea  8,  laterales;  branchiae  binse  foHacefle; 
glaadolae  scgmentoraro  laterales;  setse  simplices,  liliformes. 

Å,  aUantica  n.  Corpus  breve;  lobus  cepbalicus  brevis,  antice 
depresBUs;  oculi  longitudine  lobum  cephalicum  aequantes;  setae  parum 
Dumerosie;  acicnli  complures. 

Mare  atlanticum  3®  I"  latid.  borea].,  25®  longit.  occid.  E. 
Ekstbömbr.     Mus.  Holm. 

A.  candida  D.  Chiajx.  Corpus  longum;  segmenta  longiuscula. 
corporis  anterioris,  pbarynge  porrecta,  brevia;  lobus  cepbalicus  ocuHs 
brefior;  fröns  depressa;  antennse  et  palpi  minuti,  sub  lobum  cephalicum 
ante  orificium  oris  obvii;  cirri  tcntaculares  paris  l:i  elongati  basi 
alta,  paris  2:i  et  4:i  minutiasimi;  pharynx  exsertilis  4 — 5:plo  longior 
qoam  oculi,  papillis  terminalibus  2  oppositis,  elongatis,  cirriformibua, 
et  12  brevibus  margine  semicirculari;  pedes  porrecti,  elongati,  lan- 
ceolati;  branchiae  dorsuales  et  ventrales  foliaceae,  lanceolatte;  glandulae 
segmentorum  partem  posteriorem  basis  pedum  amplectentes;  sette 
simplices,  filiformes,  acutie;  aciculae  singulae,  apices  pedum  penetrantea, 
acutae,  rectae. 

Messina.     C.  LovtN.     Mus.  Holm. 

Å.{f)  aplendida  n.  Corpus  longum  segmentis  anterioribus  pha- 
ryngo  porrecto  brevibus;  oculi  perraagni  rubn,  pupilla  flavido-rubra ; 
pharynx  exsertilis  ocniis  duplo  longior,  papillis  binis  oppositis  elon- 
gatis  et  24  brevibus;  pedes  acuminati,  aciculis  singulis  apices  pene- 
trantibus;  glandulae  segraentorum  supra,  pone  et  juxta  bases  pedum 
ntft,  tubercnli formes,  sublobatse,  magnse. 

Mare  atlanticum,  summa  aqua;  in  intinere  Eugeniae  21  Maji  1853 
observata.     Specimen  descriptum  perditum. 

A,  (f)  pacifica  n.  Corpus  longum,  pellucidum,  segmentis  ante- 
noribos,  pbarynge  retracta,  elongatis;  oculi  permagni,  pallide  rubri, 
distantes;  glandulae  segmentorum  pone  pedum  sitae,  nigro-brunneae. 

Mare  pacificum  prope  insulas  havaicas  summa  aqua,  in  itinere 
Eogeniie  7  Julii  1852.     Specimen  perditum. 


Fain.  HESIONIDA  (Schmarda). 

Hesionea    Quatrspagbs,  La  Classilicntion  des  annélides,  Compt. 
rendus  LX.  27  Mars  1865.     Ex  parte. 

Corpus  breve;   antennse   2;   palpi  2;  oculi  4;  pedes  integri,  sin- 
gnli;  cirri  dorsuales  et  ventrales. 


Digitized  by 


Google 


244  J.   o.   H.   KIKBBRG. 


HE810NE  Sav. 


H,  EugenicB  n.  Lobus  cephalicas  huroilis,  rectangularis,  aegmen- 
tum  priraum  corporis  parum  longior;  oculi  anteriores  transversi;  cini 
dorsuales  anteriores  latitudine  corporis  longiores;  cirri  ventralea  apices 
setarum  non  attiiigentes. 

Pars  australis  freti  Bangka. 

LE0CRATE8  n. 

Tentaculum;  oculi  sessiles,  sursum  vergentes  nec  laterales;  pba- 
rynx  exsertilis  maxilla  singula  media,  supera,  eloogata,  cylindrica, 
edentata  armata;  cirri  tentaculares  16;  pedes  dorsuales  et  veutrsles 
non  discreti,  fasciculo  vero  setarum  dorsuali  superiore,  et  ventrali  ter- 
minali  prsediti ;  setae  fasciculi  dorsualis  lineares,  serrulatse,  ventralis  oom- 
positse,  articulis  mediis  et  longis,  apicibus  bidentatis. 

L.  cMnensia  n.  Lobus  cephalicus  latus,  rectangularis,  segmenta 
tria  proxima  longitudine  aequans;  tentaculum  breve;  dimidiam  partem 
antennarum  vix  attingentes;  cirri  dorsuales  latitudine  corporis  lon- 
giores. 

China,  mare  juxta  castram  prope  Hongkong,  fundo  2  orgyiaram. 

Hesione  proctochona  Schhahda,  N.  Wirbell.  Tb.  I,  n,  79  ad  hoc 
genus  fortasse  pertinet. 


Fam.  GYCEREA  (Grubb). 

Genus  Glycera  auctornro. 

Antennce  =  tentacula  superiora. 

Palpi  =  tentacula  inferiora. 

Segmentttm  ^t^ccoZ^  =  annulus  posterior  lobi  capitalis  G&UBS. 

Segmentum  primum  corporis  =segmentum  buccale  Grube. 

Papillce  pharyngis  laterales    =  Papillae  omnes  pharyngis  prseter  papillas 

majores  juxta  maxillas  positas. 
Papillce  pharyngis  terminales  =  Series  papillarum  inter  vel  ante  maxillas 

sitse. 
Ovaria     =Branchies  AuD.  et  Edw.  Kiemen  GauBS. 
BranchicB  =  lingulae. 

Papillse  pharyngis  laterales  et  terminales;  maxillae  quatuor  sita 
radiatae,  terminales,  ungulatse;  lobus  cephalicus  conicus  appendicibus 
terminalibus  4  aequalibus,  minutis;  segmentum  buccale  lobo  cephalico 
latius,  appendicibus  carens;  cirrus  dorsualis  brevis,  lateralis;  cirri 
ventrales  in  branchiam  terminalem  inferiore  mutati;  ovaria  toberculi- 
formia,  cirrosa  et  fruticosa. 


Digitized  by 


Google 


▲NNULATA   NOTA.  246 


GLYCEBA  Say. 


Corpus  antice  et  postice  attenuatum,  teres,  segmentis  numerosis; 
maxiU»  processn  laterali  loDgo  et  brevi  praeditae;  branchiie  termi- 
oales,  cum  cirro  ventrali,  plaerumque  5:naB;  setae  limbatie  acutse, 
simplices  et  compositse. 

Gl  papiUosa  Grube.  Lobus  cepbalicus  lO-annulatus;  segmentum 
baccale  medioere;  papillae  pbaryngis  membranaceae,  minutce,  conicse; 
braachi»  terminales  miiuitae,  3:nae. 

Glycera  papillosa  Grubb.  Annul.  Örstediana,  Vidensk.  Meddel. 
1857  p.  176. 

Yalparaiso,  fundo  6 — 8  orgyiarum. 

QL  lovis  n.  Lobus  cepbalicus  laevis,  brevis,  segmenta  6  sequans; 
segmentum  buccale  laturo,  breve;  pnpillae  pharvngis  membranace»: 
conicie  et  ovales;  pedes  elongati;  branchi»  terminales  elongatae,  ömse; 
OTaria  tabercnliforraia,  posteriora  cirrosa  et  ramosa. 

Mnre  atlanticum  long.  occid.  40®  5b',  lat.  austr.  22®  30',  fundo 
20—30  orgyiarum. 

GL  jucunda  n.  Lobus  cepbalicus  12-anDulatu8,  sulcis  obsoletis; 
segmentum  buccale  cylindricum,  diroidiam  partem  longitudinis  lobi 
cepbalici  sequans;  papilice  phnryngis  roembranaceoe,  conicie  aliseque 
obtns»;  branchise  terminales  öinae,  posteriores  longiores;  ovaria  cirrosa, 
maltifida«  sessilia. 

Portus  urbis  Rio  Janeiro  fundo  4  orgyiarum. 

Gl  pacifica  n.  Lobus  cepbalicus  11-annulatus,  parte  posteriore 
wlcis  longitudinalibus  praedita;  segmentum  buccale  postice  dilatatum, 
breve;  papillae  pbaryngis  membranaceae,  clavatae;  brancbice  terminales 
5ai8B;  ovaria  papillteformia  et  fruticosa. 

Mare  pacificum:  insula  Foua,  inter  corallia  externa  fundo  1 — 2 
pedom. 

HEMIPODIA  aUATRBF. 
"HempocUe"  Quatrsf.  Note.     Compt.  reudus  27  Mars  1865. 

Maxillae  4;  processus  lateralis  longus;  papillse  conicae,  obtusse; 
p^cs  singuli;  brancbiee  singulte,  terminales;  cirri  dorsuales  laterales, 
remoti;  cirri  ventrales;  setse  spinigene;  acicuke  singulce. 

H,  patagofdca  n.  Lobus  cepbalicus  brevis,  segmenta  6  longi- 
todioe  sequans,  obsolete  annulatus;  segmentum  buccale  postice  dila- 
tatum; papiilse  pharyngis  conicie,  obtusse,  humiles;  branchiae  singulse, 
terminales,  minutie;  cirrus  dorsualis  lateralis,  tuberculiformis;  cirrua 
ventralis  basalis  vel  inferus;  setse  tenuissime  serrulatsB. 

Fietom  Magalbaense:  Tork  Bay  fundo  4 — 6  orgyiaruij^^.  .S  f^ 
öfvfr$.  af  K,  Vei.'Aiad.  Förk.   Årg.  22.    N:o  4. 


246  '■    &    U.    KIMBBKS. 

Fam.  GONIADEA  n. 

Gen.  Qomada  auctorum. 

Mascilloe  anguIaUe    =Dent8  en  chevrons  AuD.  et  Edw. 

MaxillcB  terminales  =Machoires  å  Textrémité  de  la  trompe-et  petites 

denticules  cornées.     AuD.  et  Edw. 

MaxilloB  laterales     =Machoire3  AuD.  et  Edw. 

MaxilUe  tran8ver8ce  =  V etiies  denticules  AuD.  et  Edw. 

Maxillce  transversce  dorsuales  ^^MtiXiWsd  transversae  superiores. 

MaxillcB  transversce  ventrales  =Maxill8e  transversae  inferiores. 

Maxiilae  comese  ordinum  3 — 5:  angulatae,  terminales  laterales, 
transversae  dorsuales,  interdum  etiam  transversae  rentrales  et  radiat»; 
lobus  cephalicus  conicus  appendicibus  terminalibus  4  aequalibus;  pedfs 
partis  mediae  et  posterioris  corporis  utrinque  binae;  branchiae  ter- 
minales, simplices  et  compositae. 

Audouin  et  Edwards  in  L*hist.  nat.  du  Littoral  de  la  France 
p.  247  discribunt  gen.  Goniadam,  et  spec.  nov.  Gomad,  eremit:  "cc 
qui  caractérise  surtout  cette  espéce,  est  l'absence  compléte  de  roä- 
cboires  ou  dappendices  quelcouques  å  Textrémité  de  la  trompe.*'  lo 
descriptione  vero  Goniade  å  chevrons^  1.  c.  p.  248  dicunt:  *'se  distingue 
essentiellement  de  la  précédente  par  Texistence  de  deux  måcboires 
cornées  k  Textrémité  de  la  trompe,  d'une  ceinture  de  petites  denticules 
cornées  et  noires  entré  ces  mächoires,  d'une  couronne  de  papiUes 
immédiateraent  au-devant  de  ces  denticules." 

Cum  species  omnes,  huc  referendte  et  a  nobis  visae,  maxillis  ter- 
minalibus armatae  sunt,  speciei  istae  Aud.  et  Edw.,  a  nobis  non  visa^, 
sensu  nostro,  etiara  adsunt.  Ad  quod  genus  Goniadeorum  species 
Aud.  et  Edw.  pertinent  nunc  a  nobis  non  rite  determinandum  est 

iMaxillee  trausversae  3 Oofuadm, 
Maxiilae  transTersae  5 Lacharii. 


Maxillse  angulatae 


IMaxiIlie  terminales  22 EpicatU, 
Maxillie  terminales  40—41 LeomntOns, 


Gen.  Glycinda  Fr.  Muller  a  nobis  non  visum. 


GONIADA  Aud.  et  Edw. 

Maxiilae  terminales  laterales  ungulatae  vel  ungnlato  dentatae,  reli- 
qvis  validiores;  maxillse  transversae  dorsuales  3,  minutse,  dentatn, 
radicibus  binis;  maxiilae  transversae  ventrales  desunt;  maxiilae  radiatie, 
interdum  non  visse,  4:n«e,  tenues;  papillae  pbaryngis  laterales,  humiks, 
inclinatae,  margine  oordiformi;  setae  limbatse,  acatse»  dmplices  et 
oompositae. 


Digitized  by 


Google 


ANNULATA    KOYA.  247 

G,  Virgim  ii.  Maxilke  angulatie  utrinque  5;  maxi  Un  trana  vers» 
deotibns  2  perspicois  fNraeditae;  radiatae  nullse  (P);  lobus  cephalicus 
12-anDulatu8. 

Mare  atlaDticum  prope  Bio  Janeiro  fundo  30 — 40  orgyiarum. 

Q.  felicissima  n.  MaxillsB  angulatae  utrinque  7;  maxillae^tnms* 
vers»  dentatte,  dentibus  arcuatis;  apices  maxillarum  radiataram  singoli; 
lobus  cephalicus  9-annu1atu8. 

Mare  prope  Funchal  insulae  S:t8B  Helense. 


LACHARI8  n. 

Lobus  cephalicus  annulatus,  conicus,  appendicibus  uullis;  maxillas 
numerosae,  terminales  ordinum  trium;  pedes  singuli;  branchise  termi- 
nties,  cirrosffi;  setse  compositie  nec  aristatie. 

L.  crudelis  u.     Maxillae  transversse  5,  dentibus  terminalibus  4; 
radiatae  apice  uugulato,  singulo  armatae;  lobus  cephalicus  9-annulatus. 
Praya  grande  juxta  Rio  Janeiro. 


EPICASTE  n. 

Lobus  cephalicus  oonicns,  annulatus,  appendicibus  terminalibns 
4;  maxillae  terminales  dorsuales  numerosse:  20  in  annulo  collocatse, 
breves,  dentatse;  maxillae  terminales  laterales  2:  ranxiraae  iuferae; 
papillse  pharyngis  ungulatae  et  conicae;  pedes  dorsuales  et  ventrales 
separati;  branchiae  terminales;  setae  limbatac  simplices  et  composit» 
alweque  aristatae. 

E,  armata  n.  Lobus  cephalicus  8-annulatus,  annulis  interdum 
obsoletis;  partes  laterales  anteriores,  mediae  et  posteriores  ineequales; 
Bete  aristatae  in  pedibus  mediis  et  posterioribus  obviae,  breves. 

Mare  atlanticum  prope  Cap.  Virginis  Patagoniae  fundo  32  or- 
gyiarum. 


LEONNATUS  n. 

Lobus  cephalicus  annulatus;  maxillae  angulatae,  laterales,  träns- 
fSTMB  dorsuales  et  ventrales  numerosae;  pedes  anteriores  singuli,  po- 
steriores bini;  setae  horum  subulatae  et  limbatae  compositae. 

L.  voraa  n.  Maxillae  angulatae  utrinque  13,  laterales  5-dentatfle, 
transYersae  dorsuales  16,  ventrales  23;  papillae  laterales  humiles,  conicae, 
tpice  singulo  vel  duplici;  lobus  cephalicus  8-annulatus. 

Mare  atlanUcum;  long.  oocid.  A(fi  bb\  latid.  austr.  22<^  90' 
fimdo  20—30  orgyiarum. 


Digitized  by 


Google 


248  i.  o.  a.  KiNBSKe. 

Fara.  SYLLIDEA  (Grubb). 

Tentaciib»n^=  knUnnt  eropaire  Saviont, 
Tentaculum  impar  Grubb. 
Ävimma     ^AnteDDes  ezterienre  Sationt. 
AnUnruB  interiore», 
AnUnncB  exteriores, 
Palpi=  Palpi  Örstbd. 

Fröns  Rathke. 

Tori  frontales  Grube. 

Lobes  frontaux  Edwards,  Quatrefaqbs. 
Segmentum  buccale^Van  postreroa  lobi  capitalis  Grubb. 
Segmentum  primum  corporis  =  Segmentum  buccale  Grubb. 
Spina  arficti/am  =  Spiua  setarum  compositarum  juxta  articalaiionem. 

Maxillae  miDutissimfle,  singuls  vel  nullae;  palpi  2  validi;  oculi  4; 
tentaculum  et  antennae  3 — 5  cirrique  dorsuales  remoti,  annulati,  wo 
laeves;  aegmentum  buccale  sing^ulum,  supeme  breve,  cirris  tentaculariboi 
lateralibus  utrinque  binis,  aut  cum  lobo  cephalico  coadnatum  cirris 
tentacularibus  nullis  ^). 

Genera  et  species  SylHdeorum  plurima  non  satis  cognita.  De- 
scriptio  igitur  nostra  fortasse  mutanda  sit.  Genera  et  species  nostn 
ita  distinguenda. 

HETER0SYLLI8  (QuAmP). 

OcuH  minuti;  tentaculum;  antcnnae  4;  maxilla  pellucida,  semi- 
lunaris,  postice  rotundata,  acie  edentata;  setse  falcigerse  articulis  me- 
diocribus,  rectis  acie  convexa,  apice  bidente;  cirri  ventrales. 

"Pieds  mobiles.  Des  cirrhes  dorsaux  et  abdominaux.  Pas  de 
tubercules  sur  le  corps.  Gésier  inerroe.  Tete  et  anneau  buccal  dis- 
tincts.  Des  lobes  frontaux.  6  antennes."  —  Quatrbpagbs  Note  sur 
la  classif.  d.  Ann.  Comptés  rendus  LX,  27  Mars  1865. 

ff.  havaica  n.  Oculi  anteriores  posterioribus  distantiores  et  ma- 
jores;  tentaculum  inter  oculos  anteriores,  apices  palporuro  panim 
superat;  antennae  exteriores  minutae,  inter  antennas  interiores  et 
palpos  orientes;  cirri  dorsuales  latitudinero  segmentonim  longitadine 
sequantes  nnnulis  c.  24;  cirri  ventrales  breves. 

Honolulu,  inter  corallia  mortua  summa  aqua. 

8YLLI8  (Sav.). 

Oculi  mediocres  et  minuti;  tentaculum;  antennas  2;  maxilla 
nulla ;  setre  falcigerae  articulis  brevibus  et  mediocribus,  acie  parum  ex- 
cavata,  apice  singulo,  curvato;  cirri  ventrales. 

')  Ännulata   lite,   cirris   tentacularibas   earentia    »nt  jovenet  aai  a  leliqiiis  di^ 
ferentia,  exelndenda. 


Digitized  by 


Google 


▲NNULATA   NOTA.  249 

S.  caM/cmiea  n.  Ooali  minati  anteriores  posterioribus  distan- 
taores  et  majoret;  tentaculum  inter  oculos  posteriores;  antenn»  tertia 
SOS  parte  palpoe  superantes,  cirria  tentacularibus  dorsualibus  multo 
breviores;  aegmentum  buccale  superne  segmento  primo  parum  brevius; 
eirri  dorsualea,  imprimia  anteriores,  latitudine  segroentorum  valde  au- 
perantea,  annulia  24  et  ultra. 

Sansolita  Bay  prope  8:t  Francisco  Califomi»,  summa  aqua. 

PERIBOEA   n. 

Oculi  minuti,  arcura  fingentes;  palpi  transversi;  tentaculum;  an- 
tennae  2;  segmentum  buccale  superne  obsoletum;  cirri  tentacularea  2; 
max  illa  semilunaris,  postice  truncata,  acie  edentata;  papillce  pharyngis 
11 — 12;  setsB  falcigerse  articulis  brevibus,  acie  valde  excavata,  pecti- 
nata,  apice  singulo,  curvato;  cirri  ventrales. 

P.  Disingi  n.  Oculi  aequales;  tentaculum,  inter  oculos  poateriores 
oriens,  tertia  sua  parte  palpos  superans,  et  antenn»  eequales;  cirri 
dorsualea  latitudine  segmentorum  parum  longiores;  cirri  anales  18- 
annnlatse. 

Portus  ad  Bio  Janeiro  fundo  4 — 5  orgyiarum. 

THOE  n. 

Oculi  minuti;  tentaculum;  antennse  2;  segmentum  buccale  oum 
cirria  tentacularibus  utrinque  2;  maxilla  unica  leviter  arcuata,  com- 
preaaa,  radice  rotundato;  papillte  pharyngis  10 — 11;  set»  falciger», 
infra  apinam  articularem  inflätas,  transversim  serrulat»,  articulis  bre- 
Tibua  et  mediocribus,  apice  spina  transversa  armato;  cirri  ventrales. 

T,  fusiforma  n.  Oculi  anteriores  majores  et  distantiorea;  ten- 
taculum inter  oculos  posteriores  a  margine  posteriore  lobi  cephalici 
otiens,  quarta  parte  apices  palporum  superat;  segmentum  buccale 
superne  segmentum  primum  longitudine  »quans;  cirri  tentacularea 
dommlea  et  ventrales  sequales;  cirri  dorsuales  longi;  cirri  ventrales 
eloDgati. 

Port  Jackson  prope  Sidney  summa  aqua. 

EUEYMEDUSA  n. 

Oculi  mediocri;  tentaculum;  antenn»  2;  segmentum  buccale  cum 
cirria  tentacularibus  utrinque  2;  maxilla  unica,  margine  pyriformi, 
lateribna  dilatatis,  medio  carinata  et  stris  mediis  longitudinalibus 
posticia  transversis,  semicircularibus;  set»  anteriores  falciger»  articulis 
brevibua,  apina  articularis  elongata,  posteriores  simplices,  robust»,  bi- 
fid»;  cirri  ventrales. 

E.  jrieta  n.  Oculi  in  rectangulo  siti;  tentaculum  inter  oculos 
poitenores,  partibos  duobua  tertiis  palpos  superans;  segmentum  boooale 


Digitized  by 


Google 


VBO  J.    o.    U.    KINBBKO. 

•opeme  flMdio  prodnotam,  brste,  dunidiara  longitndinem  sefcmenti  primi 
feqomiis;  eirrt  teatacularet  ventrales  tentaottlariiMit  dorsatHbus  breviiKc»; 
eirri  dorsoales  aoteriores  hiitndioe  corporis  longioreB,  posterioreB  bro- 
Tiores;  oirri  reotrales  breves. 

Port  J&ckaon  Nofie  Hollandiae  summa  aqoa. 


LAOMEDORA  n. 

Oculi  minuti;  tentaculnm;  antenn»  2;  segroentum  buccale  cnm 
cirris  tentaculnribus  utrinque  2;  roaxilla  nulla ;  cirri  dorsuales  fiici- 
forraes,  setae  falcigerae  nrticulis  brevibus  et  mediocribus,  ali»  paac» 
siroplices,  bifidae,  apicibus  brevibus;  cirri  ventrales. 

Zr.  fustfera  n.  Oculi  in  linea  arcuata  siti;  tentaculum  inter 
oculos  anteriores  a  media  parte  lobi  cephalici  oriena,  dimidia  soa 
longitudine  apices  palporum  superans;  segmenturo  buccale  breve;  cmi 
tentaculares  ventrales  tentacularibus  dorsualibus  breviores;  cirri  dor- 
suales anteriores  latitudine  corporis,  posteriores  breviores;  cirri  ven- 
trales breves. 

Insula  Chincha;  habitat  inter  radices  fucorum  fundo  1 — 2  or- 
gyiarum. 

LAPITHAS  n. 

Oculi  permagni;  tentaculum  et  antennse  2  terminales;  segmen- 
tum  buccale  cirris  tentacularibus  utrinque  2  praeditum;  maxilla  nalla; 
papillae  pbaiyngis  elongatse  c.  23;  »etse  falcigerce  articulis  bidentatis 
ant  elongatis,  latis,  acie  convexa,  aut  brevibus  acie  rceta;  cirri  ren- 
trales  breves. 

L.  Steenstrupi  n.  Oculi  in  rectangulo  siti;  tentaculum  a  media 
parte  marginis  anterioris  lobi  cephalici  oriens;  segmentum  buccale 
supeme  et  medio  productum,  breve;  cirri  tentaculares  valde  inaeqnales; 
cirri  dorsuales  longissimi,  alii  breviores. 

De  partitione  corporis  etc.  vide:  Eugenies  resa.     Annulata. 

Singapore,  unde  retulit  Knoll.     Mus.  Holm. 


Fam.  ARICIEA  (Audouin  et  Edwards). 

Genus  Åricia  auctorum. 

Maxillce  nuUte;  papillte  pharyngis  juxta  orificium  oris  parvae  val 
obsoletse;  tentacula,  antennse,  et  palpi  nulli  vel  minuti;  oculi  nulli; 
lobus  cephalicus  conicus,  terminalis;  segmentum  buccale  pedibus  nudum; 
cirri  tentaculares  2  vel  nulli;  mutatio  segmentorum;  branchiae  dor^ 
suales  cirrosse,  in  segmentis  anterioribus  nullae;  setie  plurimae  capillares, 
annalat». 


Digiti 


zed  by  Google 


ANNULATA   NOVA. 


251 


Brmtekia  <iormiaie«  a=  branchise  nd  dorsum  adheerentes. 

Bnmekia  ^^etoicfa  =  bniDchia  interna  pedis  dareuaiis. 

Branchia  tertia  =:brancbiA  externa  pedis  dorsualis. 

Branchia  ventroit^  =  branchia  pedis  ventrnlis  vel  infima  vel  externa. 

PapiUa  /at^a^«  =  papillsB  juxta  pedem  ventralem. 

PapiUcB  ventrales  =  ^ti^\\\«i  superficiei  veairalis  segraentorum. 

Segmentum  &ucca/«  =  segment  um  os  totum  vel  parte  fingens. 

Segmenium  primum  001770m  :=  segmentum  buccale  auctorum. 


Appendices 
lobi  eq^alioi 


qaatuor     Aricia. 

Dullie; 
cirri 
tenU- 


calares " 


duo;  acicnlae  arcuatn  serrulatte Alcandra. 

1 — 4;  acicnlte  glocMdese  .  .  .  Phylo. 


nulli ;  branchiU 
dorsualibus  de- 
sant  segmenta  ^ 


1-6; 


IaciculsB  obtnsae  et  acntae 
annalatsB Lacydei, 
acicnlsB  obtnsse;  set» 
bifidae  etc Leodamoå, 


1 — 7;  aciculse  obtus» Labota». 


ALCANDRA  n. 

Lobas  cepbalicus  nudus,  terroinaHs;  oculi,  tentaculum,  antenn» 
et  palpi  nulli;  segmentum  buccale,  pedibus  carens,  cirris  tentaculaii- 
bus  2;  branchisB  dorsuales  segmenti  corporis  1 — 4  nullse,  postea 
utrinque  singulse,  postice  utrinque  duplices;  branchia  secunda  et  tertia; 
set»  capillares  annulato-serrulatse;  aciculsB  numerossB,  arcuatse,  facie 
convexa  serrulata,  aliaeque  leves. 

Å,  robusta  n.  Lobus  cepbalicus  semiglobosus,  brevior  quam 
segmentum  buccale,  segmento  primo  daplo  longius;  branohice  dorsuales, 
dorsum  in  partes  3  sequales  dividentes,  secundae  medi»  et  posteriores 
et  tertisB  elongatae. 

Mare  atlanticum  prope  Rio  Janeiro,  fundo  20 — 30  orgyiarum. 


PHYLO  n. 


Lobns  cepbalicus  nudus,  terminalis;  oculi,  tentaculum,  antennas, 
palpi  et  cirri  tentaculares  nulli;  segmentum  buccale  nndum  et  segmen- 
tum primum  corporis  orificium  oris,  papillis  omatum,  fingunt;  segrmenta 
eorporis  1— -4  branchiis  dorsualibus  carentia,  anterioribus  minutia, 
omnibus  cirrosis;  papiilae  pedum  ventralium  et  ventrales;  setee  annulato- 
seiralatae;  aciculae  subrectse  et  glochidese  validae. 

Ph  félix  n.  Lobus  cepbalicus  segmento  buccali,  segmentum 
primum  corporis  sequante,  parum  brevior;  branohise  dorsuales  anterioret 


Digiti 


zed  by  Google 


262  J.   o.    H.   KINBBEO. 

a   pedibus  remot»;  matatio  pedum  ^%|  et  ^V»;  acicul»  glodudoD 
et  papillae  pedum  ventraliam  et  ventrales  in  tegmentis  oorporis  10 — 19. 
Portus  ad  Rio  fundo  4 — 5  orgyiarum. 


LACYDE8  n. 

Lobus  cepbalicus  nudus,  terminalis;  oculi,  tentaoulum,  antennsB, 
palpi  et  cirri  tentaculares  nulli;  segmentum  buccale  nudum;  brandiitt 
dorsuales  segmenti  1 — 5  nullae,  postea  utrinque  singul»;  branchia 
seeunda  et  tertia;  setie  capillares  annulato-serrulatae;  aciculae  arcuatft 
apice  aut  acuto,  annulato-serrulato,  aut  obtuso,  brevi. 

L,  havaicus  n.  Lobus  cepbalicus  brevis,  obtusus,  longitudine 
segmenti  buccali,  segmentum  primum  corporis  sequantis;  branchise  dor- 
suales prope  pedes  dorsuales  orientes,  secundse  et  tertise  medi»  et 
posteriores  elongatse. 

Oahn,  juxta  Honolulu  inter  corallia  mortua  summa  aqua. 


LEODAMAS  n. 

Lobus  cepbalicus  nudus,  terminalis;  oculi,  tentaculum,  antenne, 
palpi  et  cirri  tentaculares  nulli;  segmentum  buccale  nudum  orificium 
oris  papillis  roinutis  fingit;  brancbiae  dorsuales,  in  segroentis  corporis 
1 — 5  nulIsB,  cirrosse,  elongatie;  brancbiae  secundae  duplicet  et  triplioes; 
setas  capillares  annulatae,  bifidee  tcnues,  subrectae. 

L.  verax  n.  Lobus  cepbalicus  longitudine  segmenti  buccali, 
segroento  priroo  corporis  duplo  longioris;  branchise  dorsuales  anterioret 
a  pedibus  remotae,  elongatae;  mutatio  pedum  ^/^. 

Mare  atlanticnm  prope  cap.  Virginis  Patagoniie,  fundo  petroao  32 
orgyiarum. 

LABOTAS  n. 

Lobus  cepbalicus  nudus,  terminalis;  oculi,  tentaculum»  antennas, 
palpi  et  cirri  tentaculares  nulli;  segmentum  buccale  nudum;  branchise 
dorsuales  segmenti  1 — 7  nullse,  postea  utrinque  singulae,  anteriores 
minutae,  omjies  cirrosae;  setse  annulato-serrulatae,  inclinatse,  alias  capil- 
lares, obsolete  serrulatae;  aciculae  subrectae,  obtusae. 

L,  NovcB  HoUandice  n.  Lobus  cepbalicus  conicus,  acutus,  segmento 
buccali,  segmentum  primum  corporis  eequanti,  longior;  branchise  do^ 
snåles  anteriores  procul  a  pedibus,  juxta  partera  mediam  tertiam  dorsi 
orientes,  secundae  et  tertise  anteriores  breves,  posteriores  elongat», 
drrosss. 

Port  Jackson  nov»  Hollandias  fundo  12  orgyiorum. 


Digiti 


zed  by  Google 


ANNULATA  NOVA. 


253 


Fam.  SPIODEA  (Grube). 

PERIALLA  n. 

Lobus  cephalicus  deplanatus,  ad  segmentum  buccale  et  segmen- 
tum  1  et  2  adhsrens;  oculi  4;  tentaculum  Bingulum;  antennse  2, 
pi]nUcforme8;  cirri  tentaculares  2,  longissiroi;  branchiae  oirrosse  basi 
conpressa;  setae  pednm  paris  quinti  orbiculat»,  apice  brevi,  inclinato, 
paditm  reliquonim  simplices,  limbatae  acutce  et  uncinatae  robust». 

P,  Claparedei  n.  Lobus  cephalicus  elongatus,  lateribus  rectis; 
ocoli  minuti,  iD  qiiadrangulo  si  ti,  sursum  spectantes;  tentaculum  pone 
oeolos  obnum,  tuberculiforme,  minutissimum;  cirri  tentaculares  seg- 
meatnm  16  attingentes. 

Portas  ad  Rio  Janeiro  fundo  4 — 5  orgyiarum. 


Fam.  AONIDEA  (Grube). 

MANDANE  n. 

Lobus  cephalicus  inter  et  ante  pedum  paris  1  et  2;  oculi  2 
(~4?);  tentaculum  singulum;  nec  antenna;  nec  cirri  tentaculares; 
branchise  binae,  foliosae;  pedes  duplices,  separatse;  setse  simplices  su- 
bolatae,  sublimbatse  et  spinosae. 

Jf.  hremcomia  n.  Lobus  cephalicus  roinutus,  margine  anteriore 
arcuato,  lateribus  obsoletis;  oculi  minuti,  approximati;  tentaculum  baai 
cnssiore  instructuro  apiceque  tenui. 

Mare  atlanticum  extra  ora  Braziliae  prope  Rio  Janeiro,  fundo  30 
orgyiarum. 


Fam.  CIRRATULIDA  Carus. 

Genus  Cirrattäus  Lam. 

Maxillse  nullae;  papillse  pharyngis  nuUse;  lobus  cephalicus  nudus, 
conicas  vel  semiglobosns,  terminalis;  segraenta  buccalia  tria;  branchife 
(iomules,  cirrosfe;    set»  capillarea  fascicula  bina  utrinque  fingentos; 


bbvise ;  < 


^nocb»  tentaculares . 
(Bnneyet  dortnales)' 


aeriem  tr&nsTersam 
fingentes,  oriantor 
a  segmento   .  .  .  i 


oallie 


corporit  anterioris  Cimatmttu. 

corporis  4 — 7  .  .  TXmarete. 

buccali  tertio    .  .  Promenia. 

laterales Arehidice, 

(bmnchin  dorsuales  abique Labranda. 

fbranchiae  dortiialM  anteriores DodeeaetraHi. 


Digitized  by 


Google 


254  J.    G.    U.    KINBBRO. 


CIRRATULU8  (Lam.). 

C.  capensis  Schmarda.  Branchise  tentaculares  inter  segmeota, 
pedes  ferentia,  4  et  5,  filiformes;  branchite  dorsuales  versus  apicem 
iocrassaiae,  subannulatoe,  2 — 3:pIo  latitudine  corporis  longiorea;  set» 
capillares  paucae,  elongatae;  uncini  flavidi,  parum  curvati. 

C.  capensis  Schmarda,  N.  Wirbellose  Thiere  I,  ii,  56,  t  xxvn, 
f.  213. 

Litora  lapidosa  prope  Cap.  bon»  spei^  summa  aqua,  ubi  spe- 
cimen   singulum   collegimus.     Specimina  numerosa  collegit  Schmarda. 


TIMARETE  n. 

Lobus  cephalicus  dilatatas;  ocali  nulli;  segmenta  buocalia  tria, 
superne  annulata;  brancbiae  tentaculares  a  segmentis  4 — 7  orientes, 
series  transversas  2 — 3  fingentes,  filiformes;  branchise  dorsuales  po- 
steriores  decrescentes;  pedes  duplici,  inter  se  remoti;  setae  capillares 
elongatae,  antice  satis  numerosae,  laeves  et  serrulatae;  ancini  parum 
arcuati,  breves. 

T»  fecunda  n.  Lobus  cephalicus  brevis  margine  tenui,  subtus 
medio  rotundatus,  fissus;  branchiie  tentaculares  33  et  ultra,  longissim»; 
segmenta,  pedes  ferentia,  68  et  ultra;  longitudio  15  m.m.  9* 

Port  Jackson  summa  aqua. 

T.  polytricha  w.  Lobus  cephalicus  brevis,  margine  tenui,  sobtus 
medio  fissus;  brancbiae  tentaculares  parum  numerosae:  15 — 20,  plurim» 
deciduse,  branchiis  anterioribus  minores;  segmenta  brevia  (280  sec. 
Schmarda). 

?  CirraUdus  polytrichuB  Schmarda  1.  c.  52  T.  XXVII  f.  214. 

Mare  pacificum  juxta  Valparaiso  inter  radices  fucomm  fondo 
argilloso  et  fundo  limoso  6 — 8  orgyiarum. 


PROMENIA  n. 

Segmenta  buocalia  tria;  brancbiae  tentaculares  a  margine  posteriore 
segmenti  buccalis  tertii  orientes,  numerosi,  seriem  transversam  fingentes, 
filiformes;  brancbiae  dorsuales  a  parte  externa  superficiei  superiortt 
segmentorum  fere  omnium  orientes;  pedes  duplici,  inter  se  remoti; 
setae  capillaris  sublimbatae  laeves,  acutae,  elongatae;  uncini  parum  arcuati. 

P,  jucunda  n.  Lobus  cephalicus  semiglobosus,  depressus,  ma- 
culis  utrinque  7;  brancbiae  tentaculares  14  et  ultra,  longissimae;  seg- 
menta, pedes  ferentia,  62  vel  nonnuUa  ultra;  longitudo  15 — 35  m.m. 

Fretum  Magalhaense,  juxta  insulam  Buket. 

P.  spectabilis  n.  Lobus  cephalicus  brevis,  semiglobosus,  roacolis 
utrinque    4;    branohiae    tentaculares    20  et  ultra,  branchias  dorsuales 


Digitized  by 


Google 


ANNTJLATA    NOVA.  265 

seqnantes,    lou^tudine    mediocres,    latitudinem  oorporis   2 — d:ie8  km- 
^ores;  segmenta,  pedea  ferentia,  96;  longitudo  30  ra.m. 
Insula  Vancouveri.     Cronhjblm.     Mas.  Holm. 


ARCHIDICE  n. 

Segmenta  buccalia  tria;  branchin  tentaculares  utrinque  quatuor, 
ad  segmentam  buccale  tertinm  hsehentes;  branchiae  dorsuales  a  parte 
externa  superficiei  superioris  segmentorum  anteriorum  et  a  pedibus 
remot»  orieutes,  filiformes,  in  segmentis  pluribus  obvise;  pedes  duplici, 
iater  se  remoti;  setae  limbatse  serrulatse,  acutse;  aciculae  rectse;  styli 
eloDgati,  reeti,  pedis  utriusque  postice  bini. 

Ä.  patoffonica  n.  Lobos  cephalious  brevis,  hamilis,  oculis  carens; 
branehiae  tentaculares  longitudine  inaequales,  elongatse,  nonnullse  lon- 
giwimae;  segmenta,  pedes  ferentia,  185;  longitodo  135  m.m. 

Fretum  Magalhaense  juxta  insulam  Buket 

LABRANDA  n. 

Branchiae  tentaculares  nullsB;  branchiae  dorsuales  in  segmenta  oor- 
poris toti  obvise,  cirrosse;  setse  capillares  serrulato-pectinatae,  acutse, 
eloDgatse;  aciculse  subrectse,  Iseves. 

L.  crassicoUis  n.  Lobus  cephalicus  brevis,  oculis  carens,  dimi- 
diam  partem  longitudinis  segmenti  bucealis  sequans;  branchise  sub- 
annulatse,  elongatse,  latitudine  segmentorum  duplo  vel  triplo  longiores, 
aoteriores  robustiore»,  posteriores  tenuiores  et  ssepe  deciduss;  segmenta, 
pedes  ferentia,  145. 

Mare  ad  urbem  Honolulu. 


Fam.  OPHELIACEA  (Grube). 

OpheUa  Saviqny. 

Qenera    Eumema    Örsd.,    Scalibregfna    Rathkb,    BranchoseoUM 
Schmarba  excludenda. 

Gorpus  fusiforme   vel  parum  elongatum;  lobus  cephalicus  nudus, 
terminalis;  os  inferum,  transversum;  maxillse  nullse;  branchise  cirrosse; 
pedes  humiles. 
LobuB  cephaUcus    =pars    antica    corporis,    sulco,    interdum    obsoleto, 

cum  segmento  buccali  conjuncta. 
Segmenta  huccaUa  =  segmenta  ad  orem  fingendum  adjuvantia. 
•Baium  c^A<ift'cttm  =  planum    superficiei   inferioris  ante  orificium  oris 

jacens. 
Homtm  hucccåe      =planum  auperficiei  inferioris  pone  orificium  oris. 
'^a  venfrolw      3=  oontinualio  plani  bucealis  in  superficie  inferiore 

corporis. 


Digiti 


zed  by  Google 


266  J.   o.   H.    KINBBRO. 

JSegmentum  onole  =  segmentum  postremum  corporis,  infemin»  saooulum 

csecum  interdum  fingens. 
€irri  ono^^  =  cirri  duo  segmenti  analis. 
^rms  prolapsua  =  tinvLS  ita  retractus,  ut  papiliae  Tisibiles  aint. 
PapiUcB  toiiorr^otda^  =  papiliae  marginem  orificii  ani  oocnpantes. 


TRAVISIA  Johnston. 
Ånunotrypane  Bathkb,  ex  parte. 

Corpus  fusiforme,  segmenta  3-,  2-  et  1-annulata;  lobus  oephalicni 
minatus,  tenninalis,  nudus;  segmenta  buccalia  tria,  omnia  pedibus  in- 
■straeta;  os  inferum,  transversum;  pharynx  sine  papillis  et  mazilJis; 
pedes  duplices,  distantes,  setis  capillaribus  rectis  et  late  arouat»; 
branchiae  cirrosae,  anteriores  et  posteriores  usqne  a  segmento  bnoeili 
aecundo,  minutee;  segmenta  posteriora  tuberculis  binis  utrinque  pnsdita. 

T.  Uthophila  n.  Lobus  cephalicus  conicus,  breyis;  aolci  inter 
•segmenta  buccalia  humiles,  partim  obsoleti;  branchiae  corporis  roedii 
iatitudine  ejus  breviores,  anteriores  et  posteriores  breves,  hse  sub  tv- 
berculis  dorsualibus  oceultae;  segmenta  52. 

Port  Jackson  juxta  Sidney  fundo  12 — 20  orgyiarum. 


DINDYMENE  n. 

Corpus  fusiforme;  segmenta  3 — 2-annulata;  lobns  cepbalicni 
tninutus,  terminalis,  nudus;  segmenta  buccalia  tria,  primum  nndam; 
os  inferum,  transversum;  pharynx  sine  papillis  et  maxillis;  pedes  du- 
plices, distantes,  setis  capillaribus:  aliis  Isevibus,  aliis  serrulato-ciliatii; 
branchiae  cirrosae,  usque  a  segmento  buccali  secundo;  segaienta  po- 
steriora tuberculis  binis  utrinque  prsedita. 

D.  concinna  n.  Lobus  cephalicus  linguaeformis,  transYersos,  elon- 
gatus;  sulci  segmentorum  buccalium  conspicui;  branchiae  breves,  ao- 
ieriores  exceptae,  longitudine  segmentorum  breviores;  segmenta,  pedes 
ferentia,  34. 

Algoa  Bay,  fundo  5 — 20  orgyiarum.   O.  v.  Duben.   Mus.  Holm. 


CASSANDANE  n. 

Corpus  elongato-ovale ;  lobus  cephalicus  terminalis,  oum  segmento 
buccale  confluens;  pharynx  sine  maxillis  et  papillis;  pedes  duplices, 
distantes,  setae  capillares  tenuissime  serrulatae;  branchiae  cirrosae,  com- 
pressae,  subannulatae,  attenuatae,  in  segmentis  anterioribus  duU»;  m- 
gmenia  posteriora  tuberculis  carentia;  cirri  analea  duo;  papill»  h*- 
roorrhoidales  numerosae. 


Digitized  by 


Google 


ANNtJLATA    NOVA.  267 

C,  formoaa  n.  Lobus  cephalicos  conicus,  acatus,  apice  tenair 
oriiiciDm  oris  sub  pare  pedum  primo  sltum;  branchife  in  segmentia; 
pedes  ferentibas,  1 — 8  nnlife;  setae  posteriores  et  pedum  dorsualiunr 
rdiquid  longiores;  papilln  haemorrhoidales  o^alea  14;  segmenta  pedea 
ferentia  40,  8 — 6-atinalata. 

Mare  atlanticum  extra  ostium  fluvii  La  Flata,  fiindo  petroso  et 
glareoso. 


NITETI8  n. 

Corpas  elongatrvovale,  teres;  lobus  cephalicus  terminalis,  conicus,. 
cum  segmento  buccali  conflaens;  nec  maxillae  nec  papillae  pharyngis; 
pedes  duplices,  anteriores  conjuncti,   breves;   brancbiae  eirrosae,  antice^ 
et  postice  nullae;  setae  ali»  capillares  arcuatse,  aliae  serrulato-spinosse^ 
cirri  anales  duo;  papillae  hsemorrhoidales  numerosae. 

N.  prcgtiosa  n.  Lobus  cepbalicus  conicus,  apice  tenui;  orificium' 
oris  sub  et  ante  par  primum  pedum;  branchiae  laeves,  elongatae,  in 
paribos  pedum  8  anteriorum  et  4  posteriorum  desunt;  papillse  hae- 
morrhoidales  10,  elongatae. 

Mare  atlanticum  prope  Cap.  Virginia  Patagoniae,  fundo  petrosa 
32  orgyiarum. 


LADICE   n. 

Gorpus  breviter  fusiforme,  subtus  planum,  sulcaturo;  lobus  ce* 
phalicQs  terminalis,  brevis,  cum  segmento  buccali  confluens;  maxillse^ 
fioUae;  papillte  pharyngis  elongatae,  fnsciculos  duos  infra  orificium  oria 
iingUDt;  branchiae  cirrosae;  pedes  singuli,  fasciculis  setarum  binis, 
setae  capillares  leves;  anus  prolapsus  brevis  cirris  analibus  et  haemor- 
rboidalibus  elongatis. 

L.  adamonUa  n.  Lobus  cephalicus  semiglobosus;  papillae  pha- 
^gis  utrinque  trea;  branchiae  laeves,  juxta  aetas  orientes,  in  segmento, 
pedes  ferente,  primo  et  ultimis  duobus  desideratae;  cirri  anales  et 
luemorrhoidales  saltem  16. 

Portua  ad  Bio  Janeiro,  fundo  4 — 5  orgyiarum. 


TEBP8ICH0BE  n. 

Corpus  fusiforme,  subtua  planum,  sulcatum;  lobus  cephalicus- 
t^ioalis,  conicus,  cum  segmento  buccali  confluens;  maxillae  noUae; 
ptpillae  pharyngis  elongatae  faaciculos  duos  infra  orificium  oris  fingunt^ 
brancbiae  cirrosae;  pedes  singuli,  fasciculis  setarum  binis,  setae  capil- 
lares limbatse;  segmentum  anale  elongatum,  cylindricum  cirris  analibus 
doobns;  anoa  prolapana  elongatus,  superus,  papillia  haemorrhoidalibaa- 
Dumerosis. 


Digitized  by 


Goooje 


268  J.    G.    H.   KINBXRO.       AMKULATA    NOyA. 

T.  ddapidans  n.  Lobus  cephalicus  acutus  apice  teBuiaaimo; 
papillae  pbaryngis  utrinque  «5,  cirros»,  paucae,  biramoste;  branch ite  le vea^ 
juxta  selas  orientes,  in  segmeDtis  omnibus  pedes  ferentibus  obfis; 
papillsB  haemorrboidalea  16 — 20,  ovales. 

Valparaiso  in  ter  radices  fucorum  fundo  petroso  1 — 2  orgyianun, 
et  fundo  argilloso  7  orgyiarum. 


Digitized  by 


Google 


259 


Berättelse    om    hvad    som    tilldragit    sig  inom  Kongl. 

Vetenskaps-Akademien    under    året    1864—1865. 

Afgifven  af  Hennes  Sekreterare  på  Akademiens 

högtidsdag  den  31  Mars  1865. 

Ehuru  den  for  ett  noggraunt  bestämmande  af  jordens  figur  så 
vigtiga  frågan  om  en  gradmätning  på  Spetsbergen  redan  for  omkring 
40  Ar  sedan  af  General  Sabinb  väcktes  inom  Royal  Society  i  London, 
kom  dock  denna  angelägenhet  först  till  någon  handläggning  genom 
Adjunkten  Otto  Torells  till  Svenska  Vetenskaps-Akademien  ingifna 
forslag  och  den  deraf  föranledda  Svenska  expeditionen,  b  vilken,  utrustad 
genom  statsmedel  och  enskilda  bidnig,  år  1861  under  hans  ledning 
afgick,  for  att,  utom  annat,  vidtaga  nödiga  forarbeten  i  ofvannämnda 
syfte.  Innan  sjelfva  gradmätningen  kan  till  utförande  ifrågakoraroa, 
måste  det  nemligen  genom  förberedande  undersökning  utrönas,  huru- 
vida landets  ofullständigt  kända  geogiafiska  och  andra  forhållanden 
medgåfvo  uppmätandet  af  ett  längre  gradmätningsnät.  Möjligheten 
häraf  visades  for  den  norra  delen  af  det  öfver  40  mil  långa  triangel- 
nätet ^enom  Magister  Chydenii  recognosceringar  under  den  Torellska 
expeditionen.  Den  södra  delen  var  deremot  då  oåtkomlig  i  anledning 
af  isens  ogynnsamma  läge.  Till  fullföljande  af  dessa  undersökningar, 
och  denna  förberedande  frågas  fullständiga  utredande,  anslogo  Rikets 
Ständer  10,000  Bdr  for  en  ny  expedition,  hvilken  under  Professor 
NoBDiKSKiÖLDS  inseende  sistlidne  vår  till  Spetsbergen  afgick  och, 
efter  tre  månaders  uppehåll  vid  dess  kuster,  lyckligt  återvände. 

Så  väl  under  bort-  som  hemresan  åtnjöt  expeditionen,  både  for 
sina  medlemmar  och  för  deras  effekter  och  samlingar,  fri  transport,  i 
Sverige  på  Statens  jemvägar  och  i  Norge  på  Kongl.  Postverkets  ång- 
båtar. Som  deltagare  i  recognoscerings-arbetena  for  gradmätningen 
medföljde  Akademi-Adjunkten  N.  Dunér,  och  då  de  anvisade  medlen 
uteslutande  voro  bestämda  for  dessa  arbeten,  bereddes,  genom  frikostigt 
bidrag  af  en  bland  Akademiens  ledamöter,  särskildt  tilirälle  för  Doktor 
A  J.  Malmgren  att  medfölja  för  anställande  af  naturhistoriska  iakt- 
tagelser och  anskaffandet  af  sådana  föremål  till  Riksmuseum.  Del- 
tagarne  i  denna  senare  resa  hade  redan  1861  alla  besökt  Spetsbergen 
och  egde  derigenom  nödig  kännedom  om  der  rådande  förhållanden. 
Sistlidne  sommar  var  länge,  äfven  för  dessa  högnordiska  trakter, 
ovanligt  kall  och  ogynnsam,  så  att  expeditionen  först  den  10  Augusti 
kunde  intränga  i  den  stora  fjord  långs  med  hvars  stränder  triangel- 
nätets  södra,  då  ännu  återstående  del  hufvudsakligen  skulle  utsträckas, 
Dwn  derefler  inträdde  ett  motsatt  förhållande,  hvarigenom  det  innan 
utgången  af  Augusti  månad  hade  lyckats  att  medelst  ett  enkelt 
triangelnät  sammanbinda  Spetsbergens  sydligaste  udde  med  det  först 
Qtsttkade  norra  nätet.  Efter  att  sålunda  hafva  utfört  sitt  egentliga 
vppdrsg»  och  efter  fruktlöst  försök  att  segla  norr  om  Spetsbergen, 
Öfvtn,  af  K.  Vet.'Abaä,  Förh.,  186S,  N:»  4. 


Digitized  by 


Goos 


260 

for  att  der  undersöka  isens  läge,  återvände  expeditionen  till  Tromsö. 
De  värderika  zoologiska  och  geologiska  samlingar,  som  äfven  denna 
gång  blifvit  hemförda,  äro  till  Riksmuseum  afleronade.  Bland  dessa 
torde  särskildt  böra  nämnas  i  sandsten  inbäddade  benfragmenter  af  ett 
utdöd  t  ödleartadt  djur,  som  under  äldre  geologiska  perioder  lefvat  i 
detta  nu  så  kalla  land.  Den  under  förra  resan  påbörjade  kartlägg- 
ningen af  Spetsbergens  kuster,  bar  under  denna  blifvit  fortsatt,  så  att 
endast  en  jemförelsevis  obetydlig,  af  de  Svenska  expeditionerna  ej 
besökt,  kuststräcka  återstår  oupptagen.  Äfven  den  geologiska  beskaf- 
fenheten af  Spetsbergen  kan  numera  anses  vara  tämmeligen  utredd. 
Adjunkten  Dunér  och  Professor  Nordenskiöld  äro  for  närvarande 
sysselsatta  med  utarbetandet  af  berättelsen  öfver  expeditionen,  jemte 
en  utförlig  plan  till  sjelfva  gradmätningen. 

De  geodetiska  arbetena  for  den  medeleuropeiska  gradmätniDgen 
bafva  under  det  förflutna  året  blifvit  fortsatta.  Professor  Lindhagen 
har,  biträdd  af  Ingeniören  Bergstrand,  utfört  fullständiga  vinkel- 
mätningar på  16  triangelpunkter  i  Vestergöthland  och  inom  Stock- 
holms län.  I  och  med  dessa  vinkel  mätningar  äro  de  för  ifrågavarande 
gradmätning  inom  landet  erforderliga  fältarbeten  afslutade,  hvilka 
hafva  afseende  på  basmätningar  och  de  uppmätta  basemas  trigono- 
metriska  förening  med  närmaste  hufvud triangelsidor;  hvarförutom  en 
noggrann  förbindelse  af  Stockholms  observatorium  med  Topografiska 
corpsens  stora  triangelnät  med  detsamma  blifvit  vunnen.  Dessutom 
har  Professor  Lindhagen,  med  biträde  af  Docenten  Theorell,  under 
vintern  undersökt  den  för  basernas  uppmätning  använda  apparaten  i 
afseende  på  mätstängernas  dilatation  för  värmet.  Denna  apparat  har 
förra  sommaren  varit  utlånad  till  Norge  och  derstädes  begagnad.  För 
beräkningar  och  apparatundersökningar  har  Kongl.  Maj:t  nådigst  be- 
Tiljat  500  Rdr  åriigen,  att  utgå  1864  och  1865.  Genom  ett  lika- 
ledes af  Kongl.  Maj:t  i  nåder  anvisadt  reseunderstöd  blef  Professor 
Lindhagen  föriiden  höst  satt  i  tillfälle,  dels  att  som  ombud  for 
Sverige  bivista  den  konferens,  h vilken  hölls  i  Berlin  mellan  delege- 
rade från  alla  i  den  medeleuropeiska  gradmätningen  deltagande  länder, 
for  öfverläggningar  rörande  de  gemensamma  angelägenheterna  vid 
denna  gradmätning;  dels  ock  att  i  Köpenhamn  med  Danske  Astro- 
nomer och  ett  der  mötande  Norskt  ombud.  Professor  Fearnley  från 
Christiania,  träffa  definitiva  öfverenskommelser  om  de  longitudsbestäm- 
ningar,  som  äro  afsedda  att  nästinstundande  sommar,  jemväl  i  den 
medeleuropeiska  gradmätningens  intresse,  utföras  medelst  elektriska 
telegrafen  mellan  Stockholm,  Christiania  och  Köpenhamn,  och  för 
hvilka  Kongl.  Telegrafstyrelsen  benäget  vidtagit  förberedande  åtgärder. 
Yid  konferensen  i  Berlin  fattades  bland  andra  det  beslut,  att  grad- 
mätningens gemensamma  angelägenheter  skola  ledas  af  en  permanent 
komité,  bestående  af  sju  medlemmar,  bland  hvilka  Professor  Lind- 
hagen invaldes. 

Den  meteorologiska  telegrafkorrespondensen  med  observatoriet  i 
Paris  har  genom  de  förminer,  som  på  Akademiens  underdåniga  hem- 
ställan nådigst  blifvit  densamma  beviljade,  så  kunnat  ordnas,  att  den 


Digitized  by 


Google 


481 

för  friimticlen  fallstandigare  än  hittills  bor  rootsrara  sin  bettämmelte. 
Sålunda  bar  Akademiens  observatorium  blifvit  genom  en  särskild 
telegraftråd  satt  i  omedelbar  förbindelse  med  Stockholms  tele^rraf- 
station,  hyarigenom  det  dröjsmål,  som  förut  var  oundvikligt  vid  de 
afgäende  depechemas  fortskaffande  frän  observatorium,  nu  blifvit  undan* 
rojdt,  hvarförutora,  afvenledes  till  förekommande  af  dröjsmål,  alla 
hithörnnde  depecber  i  nåder  blifvit  tillerkända  samma  företrädesrätt, 
som  tillkommer  tjenstetelegrammer.  Till  utförandet  af  nyssnämnde 
förbindelse  har  i  nåder  anvisats  2,129  Kdr  10  öre,  samt  årligen  till 
underhåll  och  telegraferingens  besörjande  från  observatorium  300  rdr. 
Tidare  har  under  K.  Telegrafstyrelsens  medverkan  så  blifvit  ordnadt» 
att  alltsedan  sistlidne  November  månad  meteorologiska  depecher  till 
Paris  jemväl  afgå  från  Hemösands  telegrafstation.  Slutligen  har 
Akademien  med  K.  Maj:ts  nådiga  tillåtelse  vidtagit  inledande  åtgärder 
på  det  att  de  från  Paris,  i  utbyte  mot  de  från  Sverige  dagligen  med- 
delade meteorologiska  uppgifterna,  hit  med  telegraf  ankommande  storm- 
varningar må  blifva  spridda  till  de  vigtigaste  hamnorter  i  landet,  for 
att  genom  ändamålsenligt  tillkännagifvande  å  dessa  orter  tjena  sjö- 
farande till  efterrättelse. 

De  inom  riket  föranstaltade  meteorologiska  observationerna  hafva 
på  25  stationer,  utom  Stockholm,  Upsala  och  Lund,  blifvit  utförda 
efter  samma  plan^  som  under  foregående  år. 

På  Akademiens  underdåniga  förord  har  K.  Maj:t  i  nåder  funnit 
godt  tilldela  understöd  åt  Akademie-Adjunkten  Fristedt  for  fortsätt- 
ningen af  hans  exsiccatverk  öfver  Sveriges  farmaceutiska  växter,  åt 
Akademie-Adjunkten  Thomson  for  utgifvande  af  7:de  delen  till  Skan- 
dinaviens Coleoptera,  åt  läraren  vid  skogsinstitutet  A.  E.  Holhqrsn 
till  fortsättning  af  hans  Ichneumonologia  svecica,  åt  Professoren  Bo* 
HSMAN  for  en  entomologisk  resa  till  södra  Sverige,  samt  åt  Professoren 
Akoilin  for  en  resa  till  England  med  flera  länder  for  geologiska 
iakttagelser  och  samlingars  anskafifande. 

Äfven  på  enskild  frikostighet  och  omtanka  for  vetenskaperna  bar 
Akademien  fått  röna  flera  bevis.  Utom  den  penningegåfva,  hvarigenom 
med  den  senaste  Spetsbergsexpeditionens  hufvudsyfte  naturhistoriska 
samlingars  anskaffande  kunnat  förenas,  kommer  Akademien  genom 
framlidne  Brukspatronen  J.  W.  Grills  donation  att  i  sin  vård  emot- 
taga  10,000  Edr  såsom  grundfond  till  en  aoologisk  trädgård  i  hufvud- 
staiden,  hvilket  belopp,  när  tillräckliga  medel  och  nödig  säkerhet  for 
atf^andet  vunnits,  öfverlemnas  till  dem  som  med  forslagets  verkstäl- 
kade  taga  befattning.  Dessutom  hafva  framlidne  Brukspatronen  C. 
H.  Wboxliks  sterbhusdelegare  till  Akademien  aflemnat  så  väl  af 
honom  igorda  vetenskapliga  anteckningar  ra.  m.,  som,  utom  andra 
oaturalier,  bana  samlingar  af  petrifikater  från  Dalarne,  jemte  3,000 
Bdr  (or  utgifvande  af  ett  arbete  öfver  desamma,  och  3,700  Bdr  att 
tiUddaa  dem,  som  ordna  samlingen  och  besörja  utgifningen. 

Från  K.  Sjöförsvars-Departementet  har  underrättelse  ingått  om 
iaaiÖBString    af  ångfregatten   Vanadis  till  Norra   Amerika  odi  Vest- 

öfmn.  af  K.  VtL-Akad.  FOrk,  irg.  22.    N:o  4.  *      .    '  % 


Digitized  by 


262 

indien  samt  af  fingkorvetten  Gefle  till  Liberia  ooh  Medelhafvet,  bvar* 
igenom  Akademien  erhållit  tillfiille  att  använda  dessa  lägenheter  for 
vetenskapliga  ändamål.  Frän  samma  Statsdepartement  har  hon  emot- 
tagit  den  meteorologiska  journal,  som  blifvit  förd  ombord  å  korvetten 
Qefle  under  dess  resa  till  Vestindien  och  Norra  Amerika,  äfveusom 
från  K.  Kommers-Kollegium  en  dylik  journal  förd  på  skeppet  Oscar  L 

Bland  ärenden,  som  af  Kongl.  Maj.t  eller  Embetsverken  varit 
hänskjutna  till  Akademiens  bedömande  torde,  utom  redan  anförda,  bär 
böra  nämnas:  ett  i  Öfver-Direktörens  för  Mynt-  och  Kon  troll  verken 
underdåniga  årsberättelse  framställdt  förslag  till  foreskrifter  angående 
sättet  att  profva  silfvermyntets  halt;  om  bestämmande  af  en  meridian 
fDf  en  för  hela  riket  gemensam  borgerlig  tid;  hemställan  om  normal- 
vigt och  krönande  af  vågbalanser;  handlingar  rörande  fiskets  bedrif- 
vande  i  sjön  Venern  och  Byelfvens  vattendrag  m.  fl. 

Adjunkten  Otto  Torell  har  afgifvit  fullständig  berättelse  om 
resultaten  af  den  utrikes  resa  han  såsom  Lbtterstedtsk  stipendiat 
företagit,  äfvensom  han  förut  insändt  dithöraude  uppsatser  om  hsfo- 
strömmen  mellan  Grönland  och  Amerika  samt  det  antagna  öppna 
polarhafvet  m.  fl.  Likaså  har  Professor  Andersson,  såsom  innehaf- 
vare  af  Akademiens  reseanslag  fur  sistlidet  år,  inlemnat  berättelse 
öfver  sin  resa  i  Lappmarken.  Redogörelse  är  dessutom  afvifven  för 
Docenten  Smitts,  med  understöd  af  Letterstedtska  medlen  till  vigtig 
undersökning,  gjorda  iakttagelser  öfver  Östersjöns  fauna  med  särskildt 
afseende  på  glacinl  period  en,  och  slutligen  har  Byzantinske  stipendiaten 
Lektor  Ewert  aflemnat  berättelse  om  de  agrikulturkemiska  försöks- 
anstalterna. 

Originalmålningar  till  ett  större  antal  Lappska  växter  äro  under 
Professor  Anderssons  nyssnämnda  resa  utförda  med  en  del  af  det 
anslag  Akademien  eger  att  använda  för  växtmålningar  ur  Sveriges 
flora  och  för  utgifvande  af  zoologiska  plancher,  och  har  dermed  åfven 
bekostats  taflorna  för  Professor  Akoeliks  bidrag  till  kännedomen  om 
Sveriges  fossila  Crinoidéer,  likasom  till  Adjunkten  T.  Thorblls  Euro- 
peiska Argulider,  Fiskeri  Intendenten  Magister  Widborens  nya  bidng 
till  kännedomen  om  Sveriges  Salmonider  m.  fl.  arbeten. 

Af  Sveriges  ätliga  och  giftiga  Svampar  är  7:de  häflet  utgiffet, 
så  att  numera  endast  tre  af  de  beräknade  tio  häftena  återstå. 

Fjerde  bandets  senare  häfte  i  den  nya  följden  af  Akademiens 
handlingar  utkom  straxt  efter  sista  högtidsdagen,  och  femte  bandets 
förra  häfte  är  nu  färdigt.  Nya  afhandlingar  äro  inlem uade  af  Pro- 
fessor Akgelin,  Adjunkten  Lang  (2:ne),  Professor  flj.  HoLUORSX 
(2:ne),  Lektor  Lindman,  Professor  A.  J.  Ångstköii  gemensamt  med 
Adjunkten  Thalén,  och  Lektor  Zetterstädt.  I  Öfversigten  af  f5^ 
bandlingnrne  vid  sammankomsterna  äro  talrika  uppsatser  infSrda, 
hvilka  beröra  naturvetenskapernas  flesta  grenar  och  till  en  del  firo 
framkallade  af  de  under  Spetsbergsexpeditioiierna  gjorda  observationer. 
Fjerde  bandet  af  de  Meteorologiska  iakttagelserna  (för  år  1862)  ut- 
kom sistlidne  sommar,  det  femte  (för  år  1863)  är  under  tryckning 
och    det    sjette  (for  år   1864)  är  under  bearbetning.     Friexemplaren, 


Digitized  by 


Google 


263 

•om  tilldelat  forfattarne  af  uppsatser  och  afhandlingar  i  AkademieDS 
•krifler,  hafva  blifnt  ökade  från  25  till  100. 

Thamjska  foreläsningarne  öfver  allmän  Fysik  höllos  af  Professor 
Edlukd  förtiden  v&r  frftn  den  6  Februari  till  den  9  April,  som  van- 
ligt infor  ett  talrikt  och  intresseradt  auditorium.  Från  den  fysikaliska 
samlingen  hafva  under  året  55  numror  varit  utlånade,  och  vid  kabi* 
nettet  är  en  dertill  skicklig  person  anställd  f5r  instruraentemas  ren- 
Ullning  och  nödiga  reparationer. 

Den  nnder  Akademiens  inseende  stående  globverkstaden  har  vun- 
nit ökad  afsättning  af  sina  produkter,  särdeles  f5r  folkskolornas  behof. 

Sedan  hela  nybyggnaden  vid  Akademiens  hus  nu  är  fullbordad 
och  i  det  närmaste  inredd,  har  under  sistlidne  år  äfven  hennes  äldre 
bos  till  det  yttre  blifvit  så  iståndsatt,  att  numera  hufvudsakligen  en 
del  inre  arbeten  återstå,  hvilka  måste  afslutas  innan  uppställning  af 
atunlingarne  der  kan  ega  rum. 

Bland  de  gåfvor  bibliothcket  bekommit  böra  här  särskildt  anföras 
tTå  för  Akademien  särdeles  värderika  manuskriptsamlingar,  nemligen 
ett  större  antal  bref  från  utmärkte  vetenskapsmän  till  Berzelius,  i 
tre  band,  förärade  af  Friherrinnan  Berzelius,  och  ett  band  egenhän- 
diga  anteckningar  under  en  resa,  gjorda  af  densamme  och  skänkta  af 
Professorskan  Mosander.  Bland  tryckta  arbeten:  undersökningar  om 
fiskeriemas  tillstånd  i  Kyssland,  7  delar  med  2  atlaser,  öfverlemnade 
frin  Kejserliga  Eyska  Kegeringen,  äfvensom  författningar  och  berät- 
telser, rörande  fiskerierna,  så  väl  frun  Ryssland,  som  Frankrike  och 
Nederländerna,  anskaffade  genom  H.  Ex.  Grefve  Mandbrströms  for- 
sorg; vidare  di  Pauly^s  praktverk:  "Déscription  ethnographique  des 
peuples  de  la  Russie*',  en  dyrbar  skänk  af  svenske  och  norske  konsuln 
B.  S.  Flbtscher  i  Archangel,  samt  Transactions  of  the  entomological 
Society  of  London,  12  band,  af  Professor  Boueman,  som  dessutom 
öfveiiemnat  100  exemplar  af  sin  Monographia  Cassididarum  i  fyra 
tomer,  och  ett  lika  antal  af  sina  Insecta  Caffrariee  i  tre  tomer.  Ehuru 
Inbliotheket,  for  reparation  af  den  gamln  lokalen,  blifvit  undanflyttadt 
på  Tindar  m.  m.,  har  det  likväl  oafbrutet  i  vanlig  ordning  varit  till- 
gängligt. Antalet  under  året  inkomna  arbeten  uti<ör  903  band  och 
på  en  gång  utlånade  denna  dag  af  böcker  2,604  band,  samt  af  tid- 
skrifter 930  Insa  häften,  eller  tillsamman  3,534  numror. 

Akademiens  litterära  utbyte  har  blifvit  utvidgadt  genom  ingångna 
förbindelser  med  Kejserliga  allmänna  Bibliotheket  i  S:t  Petersburg, 
ned  Naturvetenskapliga  Sällskapet  i  Luxenburg,  Naturforskande  För- 
eningen i  Briinn,  Medicinskt  naturvetenskapliga  Sällskapet  i  Jena  och 
Naturhistoriska  Sällskapet  i  Niiruberg. 

Biksmusei  mineralogiska  samling  har  under  det  förflutna  året 
f5rökats  ej  mindre  genom  inköp  af  utländska  och  svenska  mineralier, 
in  genom  byte.  Under  denna  tid  har  meteoriternas  antal  blifvit  för- 
dubbladt,  så  att  för  närvarande  finnas  meteorstenar  och  meteorjern 
från  61  särskilda  fyndorter.  I  öfrigt  bar  en  betydlig  mängd  utmärkt 
vackra  amerikanska  mineralier  i  utbyte  mot  svenska  erhållits  frän 
Union    College    i    Norra    Amerika.     Ur    duplettförrådet  är  en  större 


Digitized  by 


Google 


264 

mineralsamling   aflemnad    till    museum  i  Qötheborg,  äfveneom  några 
mindre  till  flera  läroverk. 

Äfven  detta  ^r  hnr  den  botaniska  afdelningen  yunnit  ansenlig 
tillvnxt  både  genom  skänker  och  inköp.  Så  har  Professor  MiausL  i 
Utrecht  som  gåfvn  öfverlemnnt  nära  1,000  växtarter  från  Holländska 
besittningnrne  i  Oatindien,  Konsul  J.  W.  Smitt  Biickners  efterbild* 
ningar  af  ätliga  och  giftiga  svampar,  Professor  Areschouo  fortsätt- 
ningen af  Algae  Scandinaviae  exsiccatae,  och  Adjunkten  Fristbdt  af 
Sveriges  fnrranccutiska  växter;  oberäknad  t  rika  samlingar  af  inhemska 
arter  från  landets  flesta  hufvuddelar,  lemnade  af  CoUega  Schol» 
Magister  Winslow,  Studeranden  Cedervald,  Apothekaren  Dthr  ro.  t, 
samt  från  Finmarken  af  Adjunkten  Fries.  Genom  köp  är  fortsätt- 
ningen af  Rabenhorsts  exsiccnter  af  europeiska  svampar,  alger,  mos- 
sor och  ormbunkar  anskaffad,  och  för  att  med  botaniska  museam 
förena  sådana  föremål,  som  lämpa  sig  till  förevisning  for  allmänheten 
på  aamroa  gång  de  äfven  i  praktiskt  och  vetenskapligt  hänseende  ega 
värde  såsom  ett  nödigt  tillägg  till  herbnrierna,  äro  Doctor  Hambeegs 
rika  samlingar  af  frukter,  växtprodukter  m.  m.  på  billiga  vUkor  in- 
köpta, och  komma  dessa  att  uppställas,  jemte  hvad  museum  i  sådan 
riktning  förut  eger,  bredvid  den  ethnografiska  afdelningen,  med  hvil* 
ken  de  hafva  mänga  beröringspunkter.  Från  intendentens  lappska  resa 
hemfördes  omkring  40,000  växtexemplar,  afsedda  till  utbyte  med  ut- 
landets museer  och  vetenskapsidkare.  Med  detta  material  äro  redan 
16  exemplar  af  en  Flora  lapponica  exsiccata  för  sådant  ändamål  beredda 
och  till  utdelning  färdiga.  Arbetet  inom  detta  museum  har,  i  det 
provisoriska  tillstånd,  hvaruti  samlingarne  under  byggnadens  reparation 
befinna  sig,  företrädesvis  bestått  i  ordnandet  af  de  talrika  bidragi 
hvilka  i  senare  tider  tillkommit.  Vissa  slägten  hafva  till  vetenskaps* 
idknre,  så  inom  som  utom  Sverige,  blifvit  för  studium  och  bearbetning 
utlemnade. 

Inom  det  zoologiska  museets  afdelning  för  vertebrerade  djur  ut- 
göres  det  märkligaste,  genom  skänk  under  denna  tid  erhållna,  af  den 
samling,  hvil  ken  Doctor  Malmoren  från  Spetsbergen  förra  hösten 
hemförde,  bestående  af  däggdjur,  foglar,  skeletter  m.  m.  Andra  vil- 
komna  gåfvor  äro:  en  unge  af  Ehinoceros  bicomis  från  Cafferlaodet, 
skänkt  af  A.  Forssman  i  Potchefstroom,  samt  cranier  och  sällsjnta 
djurarter  öfverlemnade  af  framlidne  Brukspatron  Wboblins  sterbhoa. 
Bland  det  inköpta  bör  företrädesvis  nämnas  ett  h valskelett  af  Bahs- 
noptern  Musculus,  från  Ostflnmarken,  betald  t  med  1,000  Rdr,  en  sam- 
ling utländska  däggdjur  och  foglar,  köpt  i  Amsterdam  för  630  Bdr, 
samt  en  annan  från  Chili,  erhållen  i  utbyte  mot  svenska  naturalier. 
Då  byggnadens  reparation  lagt  hinder  i  vägen  för  det  egentliga  ord- 
nandet af  hithörande  föremål,  hafva  endast  de  utländska  fiskame  och 
amiibierna  blifvit  insatta  på  de  för  dem  bestämda  ställena  i  de  nya 
mmmen,  utan  att  de  likväl  ännu  kunnat  ordnas.  Samlingen  af  digg- 
djursskeletter  är  genomsedd  och  omsatt,  nästan  alla  exemplar  hafva 
blifvit  söndertagna,  rengjorda  och  åter  hopsatta,  samt  många,  isynne^ 
het    af   större  djur,   uppställda,  hvilka  förut  i  anledning  af  bristaodt 


Digitized  by 


Google 


265 

|ilitt  varit  lig^nde,  sAsom  af  Bhinöceros,  Hippopotamua,  indiska  Tt- 
piren,  Bison,  Cnfferbuffeln,  hästarter,  renar  ro.  fl. 

Yärderika  ethnografiskn  foremål  hafva  blifvit  forHrade  af  Hbrtiqbn 
af  Otrante,  forvärfvade  under  hans  resor  bland  Nordamerikas  bildar, 
samt,  genom  General-Direktör  Huss,  af  Doctor  Francisco  da  Silta 
Castho  i  Brasilien,  hemtade  från  ur-invånarue  i  detta  land. 

Uppställandet  och  ordnandet  af  de  overtebrerade  djuren  hnr  oaf- 
brutet  fortgått.  Som  gåfva  har  denna  afdelning  fått  emottaga  en 
betydlig  samling,  gjord  af  Doctor  Malmgren  under  det  förflutna  året 
i  Ti83a,  aldrig  förut  af  naturforskare  besökta  delur  af  Spetsbergens 
haf,  samt  af  Docenten  Smitt  en  för  Östersjöns  fauna  högst  upplysande 
Mmling,  hvarjemte  ÖfverJnspektoren  Friherre  Uggla,  Lektorerna 
Habtman,  Johansson  och  Zetterstsdt,  samt  Läroverks-Adjunkten 
▼OK  Friisen  och  Collegn  Scholas  Westbelund  m.  fl.  öfverlemnat 
Tålkomna  bidrag. 

De  entoroologiska  samlingame,  särdeles  den  svenska,  hafva  äfven 
Tonnit  ej  ringa  tillväxt.  £u  utmärkt  vacker  remiss  af  insekter  från 
Philippinske  öarne  är  inköpt  från  Apothekaren  Thorey  i  Hamburg, 
och  genom  utbyte  hafva  rikhaltiga  förråder  ingått  från  ut-  och  in- 
lincUka  entomologer,  såsom  Bonvoulgir,  Mulsant,  Felder,  Dohrm, 
Thomson,  Roth,  Stenberg,  Muller  och  Ankarkrona.  Dessutom 
bar  intendenten  från  Öland  hemfört  omkring  6,000  insekter,  bland 
b?ilka  finnas  flera  för  vår  fauna  nya  arter.  Till  Jönköpings  högre 
elementarläroverk  är  en  för  undervisningen  lämpad  insektsamling 
afslnd. 

Bland  det,  hvarmed  den  palaeontologiska  afdelningen  blifvit  riktad, 
må  nämnas  en  samling  amerikanska  petrifikater  från  Anticosti,  förärad 
af  Museum  of  comparative  Zoology  i  Cambridge  (Massachusetts); 
fnmlidne  Brakspatronen  C.  H.  Wegblins  dyrbara  donation  af  berg- 
arter och  fossila  lemningar  från  så  viil  ut-  som  inländska  lokaler,  dock 
fömimligast  från  Dalarne;  flera  val  bibehållna  petrefakter,  mest  Sphas- 
roniter,  från  trakten  af  de  s.  k.  svältorna  i  Yestergöthland,  skfinkta  af 
Kommendör  LilliehööK;  insekter  i  bernsten,  jemte  brunkclsstnffer 
fdn  Sbndrs  omgifning,  dels  förärade  af  Doctor  6.  Möller,  dels 
inköpta;  en  samling  fossila  däggdjurslem ningar  från  torfmossar  vid 
Tstsd  af  Prosten  Sylvan,  tillika  med  flera  större  försteningar  från 
kritformationen  m.  m.;  skånska  kritförsteningar  från  Konditor  Dahl- 
vak i  Röpinge;  bergarter  och  petrefakter  i  större  stufier  af  Adjunkt 
BsnKiLiUB  på  Alnarp;  molluskskal  från  glaciallera  genom  Stadsingeniör 
BmMARX  i  Oötheborg;  inköpta  erratiska  petrifikater  från  Gotska  Sand- 
ön; eällsyntare  Gotländska  försteningar  af  studeranderne  G.  Eisen  i 
Stockholm  oeh  W.  Wöhleb  i  Klinte:  exemplar  af  Orthoceras  vagt- 
Qjitam  af  brakspatron  C.  F.  Berostbdt,  funnet  i  löst  kalkblock  vid 
•jön  Boren;  prof  på  diluviallera  med  ränder  af  kristalliserad  gips, 
ikinkt  af  löjtnant  Hagdahl;  urgröpta  eller  reffiade  klippblock  m.  m. 
^  moränbildningar  vid  Ystad;  samt  slutligen  bergarter  och  petre- 
^kter,  samlade  förra  sommaren  af  intendenten  under  en  af  honom  på 
egra  bekostnad  till  Gotland,  Skåne  ooh  VesUrgöthland  företagen  resa. 


Digitized  by 


Google 


266 

oeh,  liksom  «n  stor  del  af  det  förenämnda,  af  honom  till  museun 
öfverlemnade. 

De  medel  Alcademien  eger  att  använda  till  vetenskapernas  upp- 
muntran, eller  andra  gagnande  ändamål,  utdelar  hon  denna  gång  på 
följande  sätt. 

LBTTBasTEDTSKA  pHset  f5r  utmärkt  arbete  eller  vigtig  upptäckt,  na 
utgörande  944  Rdr  89  öre,  tilldelar  hon  Kammarjunkaren  Wilhelm 
VON  Wbight  och  Professoren  C.  J.  Sundevall,  för  det  varderika 
arbetet  "Skandinaviens  Fiskar,  målade  efter  lefvande  exemplar  och 
ritade  på  sten  af  Wilhklm  von  Wright,  med  text  af  B.  F.  Fans, 
C.  U.  Ekström  och  C.  J.  Sundevalj/*,  af  hvilka  tre  författare  till 
texten  den  sistnämnde  är  den  ende  qvarlefvande.  Letterstbots  prii 
för  förtjenstfull  öfversättning,  400  Rdr,  lemnar  hon  nu  åt  Herr  Carl 
Kullberg,  for  hans  utmärkta  öfverflyttande  till  vårt  modersmål  af 
Tassos  ''befriade  Jerusalem/' 

Lettbrstedtska  medlen  för  vetenskaplig  undersökning,  500  Rdr, 
tilllägger  Akademien  Collega  Scholae  Magister  T.  O.  B.  N.  Krok,  for 
att  användas  till  en  undersökning  af  Östersjöns  algflora  med  särskild 
hänsyn  på  dess  forhållande  till  Vesterhafvets. 

Det  Lettbrstedtska  resestipendiet,  nu  uppgående  till  4,700  Rdr, 
har  hon  ansett  bland  de  sökande  böra  tillfalla  Lektorn  vid  Chalroerska 
Slöjdskolan  i  Götheborg  6.  R.  Dahlander. 

Till  Domkapitlet  i  Linköping  är  räntan  A  särskilda  af  samme 
gifvare  anslagna  medel  öfversänd,  med  1,117  Rdr  33  Öre,  for  att 
utdelas  till  de  mest  förtjente  folkskolelnrare  i  stiftet;  äfvensom  till 
Pastorsembetet  i  Wallerstads  församling  300  Rdr  till  premier  i  folk- 
skolan, till  socken bibliotheket  m.  m.,  och  K.  Scraphimerordens  Lazaretta- 
direktion  har  emottagit  944  Rdr  89  öre  till  nödlidande  sjuke  resandes 
vård  å  denna  inrättning. 

Wallm arkska  belöningen  är  med  1,997  Rdr  92  öre  odelad  till- 
erkänd mekanikus  Alexander  Lagerman  för  en  af  honom  konstruerad 
machin  till  tändstickors  fullständiga  förfärdigande. 

Af  öfriga  belöningar,  som  Akademien  årligen  utdelar,  öfverlemnar 
hon  nu  den  Ferrnerska,  som  bortgifves  för  en  till  henne  inlemnad 
afhandling  i  ren  eller  använd  mathematik,  åt  Professoren  Hj.  Holm- 
oren för  en  afhandling  "om  multipla  integralers  transformation";  den 
LiKDBOMSKA,  för  nya  och  vigtiga  upptäckter  inom  fysiska  och  kemiskt 
vetenskaperna,  åt  Kemie  Adjunkten  vid  Lunds  universitet  Johan  Lako, 
för  två  ingifna  afhandlingar,  om  salpetersyrlighetens  föreningar  med 
åtskilliga  ammoniakbaser  och  salpetersyrliga  salters  förhållande  till 
platinametallernas  chlorider,  samt  den  Flormanska,  för  en  afhandliag 
i  anatomi  eller  fysiologi,  åt  Docenten  vid  universitetet  i  Upsala  F.  A. 
Smitt,  för  afhandlingcn  "om  hafsbryozoernas  utveckling  och  fett- 
kroppar." 

Som  uppmuntran  för  visad  skicklighet  i  tillverkning  af  instm- 
menter,  lomnar  Akademien  de  dertill  anslagna  medlen  åt  meteorologiske 
instrumentmakaren  Qustap  Sörensen. 


Digitized  by 


Google 


267 

Till  företagande  af  vetenskapliga  resor  inom  fäderneslandet  har 
hon  anWsat  600  Bdr  år  studeranden  Axbl  Ljunqman,  for  att  instun- 
dande sommar  undersöka  norra  Bohusläns  hnfsfauna,  och  åt  Collega 
Scholae  C.  A.  Westerlund  150  Rdr  för  att  taga  kännedom  om 
Olands  och  vissa  delar  af  Gotlands  land-  och  sot  vattensmoll  usker 
under  noggrann  jemförelse  med  fastlandets,  samt  åt  Doctor  S.  O. 
Lindberg  350  Rdr  för  undersökning  af  södra  Sveriges  kalk  vegetation, 
och  åt  Lektor  J.  £.  Zetterstedt  200  Kdr  för  granskning  af  Små- 
ländska höglandets  vegetation. 

Dagens  minnespenning  är  präglad  öfver  Akademiens  utmärkte 
hädangångne  ledamot,  Assessoren  Per  Laoerhjelm. 

Under  loppet  af  det  nu  förflutna  året  har  Akademien  bland 
sina  inländske  ledamöter  genom  döden  förlorat:  Ekonom ie-Direktören 
Andees  Lundström  och  f.  d.  Stats-Rådet,  Qeneral-Tull- Direktören 
Johan  Fredrik  Fåhraus,  samt  bland  utländske  den  vidtfrejdade 
Astronomen  Struwe.  Under  samma  tid  har  hon  med  sitt  samfund 
införlifvat  Kemie  Professoren  i  Marburg  Adolf  Wilhelm  Hermann 

KOLBE. 


Digitized  by 


Google 


STOCKHOLM,    1866.      P.   A.   N0R8TBDT  å  8ÖXEK 


Digitized  by 


Google 


ÖFVERSIGT 


AP 

KONGL.  VETENSKAPS-AKADEMIENS 

FÖRHANDLINGAR- 


Årg.  22.  1865.  JS  5. 


Onsdagen  den  10  Maj. 


Hr  Edlund  redogjorde  för  innehållet  af  en  af  honom  för- 
fattad afhandling:  Qvantitativ  bestämning  af  de  värmefenomener, 
som  uppkomma  vid  metallers  volomförändring,  äfvensoni  af  vär- 
mets mekaniska  eqvivalent,  oberoende  af  metallens  inre  arbete*, 
samt  meddelade  en  af  Direktör  L.  Rinman  insänd  uppsats: 
Uodersökningar  om  smältningsvännet  och  om  värmeqvantiteterna 
hos  tackjem  och  masugnsslagg  vid  högre  temperatur.* 

Hr  Berg  förevisade  och  förklarade  tvänne  grafiska  fram- 
ståilningar  öfver  svenska  befolkningens  nativitets-  och  lifslängds- 
fSrhålianden  samt  tillväxt  under  åren  17.^)0—1860. 

Hr  LovÉN  föredrog  en  af  Adjunkten  G.  Lindström  i 
Visby  meddelad  afhandling:  Några  iakttagelser  öfver  Zoantharia 
ragosa.* 

Hr  Bahr  framställde  sina  undersökningar:  Om  upplöslighet 
i  dbtinkta  linier  af  absorptionsbanden  i  Ytterjordens  och  Didy- 
mens  spectra,  samt  om  ljust  spectrum  af  Ytterjorden. 

Hr  A.  E.  Nordenskiöld  förevisade  den  nya,  på  de  under 
expeditionerna  1861  och  1864  anställda  observationer  grundade 
kartan  öfver  Spetsbergen,  samt  inlemnade  en  afhandling:  Bidrag 
till  Spetsbergens  geografi,  hvilken  remitterades  till  Hrr  Selan- 
der och  Lindhagen. 

Sekreteraren  föredrog  ett  af  Hr  L.  F.  Svanberg  öfversändt 
meddelande:  Om  några  Thialdinsalter  af  E.  Brusewitz  och  M. 
Luthander*,  samt  en  uppsats:  Om  Benzylidén-Bromid  och  två 
kolfaten,  som  deraf  kunna  framställas,  af  C.  A.  Michaelson  och 

E.  LlPPMAN.* 


Digiti 


zed  by  Google 


270 

Hr  Åkerman  redogjorde  för  den  berättelse  Lector  A.  W. 
EwERT  i  egenskap  af  Byzantinsk  Stipendiat  afgifvit  öfver  åt- 
skilliga af  honom  besökta  utländska  agrikultorkemiska  försöks- 
stationer. Akademien  beslöt  att  berättelsen  skulle  öfverlemnas 
till  K.  Landtbruks-Akademien. 

Prseses  anmälde  att  Akademiens  utländske  ledamot  i  sjette 
klassen,  Dr  Leon  Dufour  med  döden  afgått. 

Akademien  beslöt  att  inleda  utbyte  af  skrifter  med  Deutsche 
Akademie  der  Naturforscher  i  Dresden,  samt  med  Accademia 
delle  Scienze  i  Bologna. 

Följande  skänker  anmältes: 

nu  VeteBska^AkftieMieBs  BiUi^lhek. 

Från  den  Naturhiatoriake  Förening  i  Köpenhamn. 
Videnskabelige  Meddelelser,  15. 

Från  Ånthropological  Society  i  London, 
Anthropological  Review,  8. 

Från  Geological  Society  i  London, 
Journal,  81. 

Från  Geological  Society  i  Dtiblin, 
Journal.  Vol.  M:  2. 

Från  Royal  Såciety  i  Edinkurgh. 

Transactions,  Vol.  tS:  3. 
Proceedings,  62. 

Från  Natural  History  Society  i  Montreal. 
The  Canadian  Naturalist.     New  Ser.     Vol.  1:  4 — 6. 

Från  Société  Linnéenne  i  Bordeaux. 
Actes,  T.  M:  1—4.  M:  1,  2. 

Från  Maatschappd  der  Wetemchappen  i  Haarlem, 
Natuurkundige  Verhandelingen,  D.  81:  1. 


r?::: 


Digitized  by 


Google 


271 


Xågra  iakttagelser  öfver  Zoantharia  rugosa. 
Af  G.  Lindström. 

Med  Ufl.  XXX,  XXXT. 
[Meddeladt  den  10  Maj  1865.] 

Såsom  bekant  är  Steenstrup  den  förste,  hvilken  väckt 
tvifvel  *)  om  polypnaturen  hos  de  af  honom  under  namnet  "Cya- 
Uiophyller**  sammanfattade  Zoantharia  tabulata  och  rugosa.  Det 
år  vidare  bekant,  huru  M.  Edwards  och  Haime  vid  uppstäl- 
landet af  dessa  sistnämnde  stora  afdelningar  af  sina  ^^Coralliaria** 
ftstat  uppmärksamheten  på  de  betydande  afvikelser  från  Ac- 
tinozoa,  hvilka  de  visa  i  sin  byggnad.  Dessa  afvikelser  har 
sktligen  Agassiz  i  sin  monograå  öfver  de  Nordamerikanska 
Acalephema^)  ansett  vara  af  så  stor  vigt,  att  de  hädanefter 
skalle  göra  all  förening  ai*  nämnde  grupper  med  Zoantharia  apo- 
rosa  och  perforata  omöjlig.  Till  alla  dessa  vigtiga  olikheter 
hos  Zoanth.  rugosa  —  den  täta  och  sammanhängande  struk- 
turen såväl  af  skalväggame  som  af  septa,  hvilka  härledas  ur 
ett  fyrtaligt  system,  saknaden  af  costa^,  den  egendomliga  septal- 
gropen  ("fosse  septale")  i  kalkens  botten,  de  rotlika  utskotten 
från  skalets  spets,  tvärväggame  eller  tabulse  i  det  inre,  dettas 
ofta  cellulosa  struktur^)  —  till  dessa  egendoraligheter  kommer 

')  Om  Bracliiom>podenies  og  CyathophyUernes  Pläds  i  Systemet.  1848.  Separ. 
aftr.  sid.  30. 

^  CoBtrib.  to  thc  N»t.  Hiat.  of  thc  Unit.  SUtes.     Vol.  III  p.  121. 

')  Med  f&  undantag,  såäom  t.  ex.  hos  Actinia  pluraosa  enligt  Thorell,  skares 
kalken  hos  Actinozoerna  af  hvilken  diameter  som  helst  i  tv&  lika  delar,  Z. 
rugosa  deremot  kanna  endast  efter  den  linie,  som  följer  längs  efter  septal- 
gropen  eller  prlmär-septnm,  delas  i  två,  hvarandra  fnilkomligt  lika  delnr. 

Sednast  har  Ludwio  (H.  v.  Mkyers  Palseontographica,  Bd  10  sid.  179  och 
följ.)  uppställt  Stskilliga  af  Cyathophyllinse  bland  Aporosa  (Fam.  Turbinolidse), 
samt  af  Zaphrentinae  bildat  en  särskild  grupp,  Pinnatse.  Ehuru  hans  egna 
figurer  visa  den  hos  dem  rådande  utvecklingen  af  septa  efter  fyrtalet,  anser 
han  "tentaklerna"  och  primär-septa  ursprungligen  vara  sex  och  faster  icke  något 
afieende  vid  deras  öfrica  stora  afvikelser  från  Turbinolidse. 
Öfven.  af  K.  Vtt.-Akad,  FörK  i86S,  N:o  5. 


Digitized  by 


Google 


272  G.    LINDSTRÖM. 

ännu  en,  hittills  föga  känd.  Åtskilliga  till  Rugosa  otvifvelaktigt 
hörande  arter  äro  nemligen  försedda  med  ett  operculum  eller 
lock  af  ovanlig  natur.  Förekomsten  af  ett  sådant  har  Guet- 
TARD  *)  först  låtit  oss  ana  och  sedan  har  Steenstrup  *)  sett 
ett  dylikt  hos  "Cyathophyllum  mitratum".  Då  några  sådana, 
med  lock  försedda  arter  hufvudsakligen  på  grund  af  detta  blifvit 
räknade  till  Brachiopoderna  och  dessutom  äfven  till  andra  klas- 
ser, torde  en  närmare  beskrifning  af  dessa  arter  vara  af  nöden, 
på  det  att  deras  fullkomliga  öfverensstämmelse  med  Z.  rusosa 
derigenom  må  kunna  ådagaläggas. 

Kanske  den  märkligaste  bland  alla  är  den  länge  genom 
HisiNGER  ur  Wisby-lagren  bekanta  Turbinolia  pyramidalis,  i 
hvilken  GiRARD  *)  såg  en  Galceola  och  som  af  M.  Edwards 
och  Haime  *)  med  förkastande  af  Girards  åsigt  uppställdes  i 
deras  nybildade  slägte  Goniophyllum.  Sjelfva  skalet  eller  det 
så  kallade  polyparium  är  oregelbundet  pyramidaliskt,  begränsad! 
af  fyra  triangelfonniga  ytor,  af  hvilka  den,  som  vid  skalets 
naturliga  läge  är  den  understa  eller  bottenytan,  är  störst,  de, 
som  bilda  sidoväggame,  något  mindre,  men  sins  emellan  lika 
stora,  samt  den  öfversta  ytan  minst.  Skalspetsen  är  vanligen 
skarpt  omböjd  mot  den  minsta  ytan,  liksom  fallet  äiVen  är  hos 
den  så  vanliga  homlika  skalformen  hos  de  flesta  såväl  Cyathaxo- 
niaB  och  Zaphrentinae,  som  Cyathophyllinae  och  Cystiphyllidtt. 
Skalets  fyra  sidokanter  äro  afrundade  och  utefter  hela  sin  längd 
fårade  af  en  egendomlig,  grund  ränna.  Tillväxtliniema  gå  oaf- 
brutet  öfver  alla  ytorna  med  ytterst  fina  strimmor  parallelt 
emellan  sig.  De  korsas  af  talrika,  svagt  upphöjda  längdstrim- 
mor, hvilka  äro  homologa  med  de  starkare  utpräglade  vecken 
(de  falska  "costae*')  hos  Omphyma  och  andra*).     De  två  med- 

M  Mémoires  Torne  111  p.  510. 

«)  1.  c.  p.  21. 

»)  Leonh.  u.  Bronn.  Jahrbuch  1842  sid.  232. 

*)  Archives  du  Musénra  Torne  V  sid.  404. 

*)  Hos  alla  Z.  ragosa  alternera  dessa  s.  k.  costae  med  septa,  de  utgöra  icke  en 
omedelbar  fortsättning  af  dessa  genom  skalets  viiggar,  såsom  bos  Z.  aporosa 
och    pcrforata.     Septa    motsvaras  p&  yttre   väggen  af  de  rännor,  hrilki  ligga 


Digitized  by 


Google 


kIgra  iakttagelser  ÖFVER  ZOANTHARIA   rugosa.       273 

lersta  af  dessa  strimmor,  således  de,  som  dela  skalytan  i  två 
delar,  äro  på  vissa  exemplar  bredare  och  bilda  en  svagt  upp- 
höjd valk.  Vanligen  förekommer  denna  på  bottenytan,  men 
ses  äfven  stundom  på  de  andra.  Denna  valk  uppkommer  i  icke 
ringa  mån  äfven  deraf,  att  kanten  af  kalkmynningen  just  vid 
midtelstrimmorna  bildar  ett  veck  utåt. 

Från  sidokanterna  och  midtelfaltet  af  den  största  ytan  ut- 
breda sig  smala  och  krökta  utskott,  liknande  rötter  ^),  särdeles 
talrika  mot  skalspetsen  och  aftagande,  samt  slutligen  försvin- 
nande högre  upp  på  skalet.  Dessa  rotlika  utskott  äro  iholiga 
rör,  medelst  hvilka  djuret  fastat  sitt  skal  vid  främmande  kroppar. 

Mynningen  af  kalken  är  från  sidan  sedd,  snedt  afskuren, 
högst  vid  bottenytan  och  lägst  vid  den  öfre.  Ofvanfrån  sedd 
visar  den  formen  af  ett  regelbundet  trapezium  med  afrundade 
eller  på  yngre  exemplar  afskurna  hörn,  så  att  figuren  hos  dessa 
sednare  blir  nästan  åttasidig.  På  mycket  långsträckta  exemplar 
närmar  sig  mynningen  till  qvadratformen  och  är  mindre  snedt 
afskuren  än  hos  de  vanliga. 


emellan  läogdvecken.  Hos  de  flesta  Rngosa  ser  mau,  sfisom  otVan  beskrifvits 
hoi  Goniophyllom,  tvä  eller  tre  bredare  langdveck  eller  strimmor  dela  skalets 
langsu  iiida  i  två  lika  stora  hälfter  och  bilda  en  valk,  hvilken  såsom  vi  fä  se, 
är  homolog  med  det  s.  k.  pseudodeltidiuro  bos  Calceola.  Bet  största  primär- 
htpinm  (eller  i  dess  ställe,  hos  Zaphrentinse,  septal-gropen)  är  beläget  pä  inre 
»idan  midteiuot  rännan  emellan  dessa  midtelveck.  De  mindre  vecken,  som 
synss  pä  yttre  sidan,  sammanlöpa  mot  midtelvalken  i  en  mycket  spetsig  vinkel, 
så  att  det  hela  får  en  fjndcrformig  anordning,  alldeles  sä  som  Hall  beskrifvit 
det  hos  Streptelasma  corniculum  (Pal.  of  N.York  Vol.  H  p.  111)  och  F. 
RoEMEB  hos  Str.  europieum  (Foss.  Fauna  von  Sadewitz  p.  16).  Se  äfven 
LUDWIG  1.  c. 
')  Dylika  rotbildningar  ntmärkn  ej  mindre  än  11  slägten  af  Cyathophyllin» 
(Cyathophyllum,  Campophyllniii.  Ooniophyllum,  Omphyroa,  Chonoph>llum,  Pty- 
chophyllnm,  Heliophyllum,  Acervularia,  Eridophyllum,  Rhizophyllum  och  Axo- 
phyllnm)  samt  några  Cystipbyller.  Dessa  utskott  utgå  antingen  endast  från 
det  krökta  skalets  convexa  sida  eller  sitta  de  på  alla  sidor.  Stundom  hafva 
de  sammanvuxit  eller  ntplattats  till  breda,  nedåt  böjda  bakar  eller  krokar 
("crampons"  M.  Eowakds).  Bland  de  verkliga  polypariema  ser  man  endast 
hos  slägtena  Flabellnm  och  Rhiicotrochus  något  liknande,  men  svårligen  homo- 
logt.  Beskrifningen  af  rötterna  hos  Goniophyllnm  kan  tillämpas  pä  alla  ofvan- 
nämnde  former,  men  de  äro  kanske  icke  hos  någon  sä  utpräglade  som  hos 
det  nedan  beskrifoa  slägtet  Rhixophyllum. 


Digitized  by 


Google 


274  G.    LINDSTRÖM. 

Djupet  af  skalets  inre  hålighet  eller  den  s.  k.  kalken  är 
mycket  omvexlande.  Hos  några  exemplar  intager  det  stundom 
J  af  hela  skallängden  och  hos  andra  åter  af  samma  storlek  ut- 
gör det  endast  mindre  än  hälften  af  nämnde  längd.  De  fyra 
triangelformiga  sidoväggarne  åtskiljas  af  de  grunda  fördjupnin- 
gar, hvilka  också,  liksom  den  större,  opariga  af  M.  Edwards 
kallas  "fosses  septales".  Den  öfversta  kanten  af  dessa  väggar 
bildar  en  öfver  septa  uppskjutande  kort  fals,  innanför  hvilken 
locket  hvilat.  Från  midten  af  hvar  och  en  af  de  fyra  väggarne 
utskjuter  ett  starkt  utbildadt  "primär-septum"  ^).  De  på  den 
största  och  minsta  väggen,  hvilka  äro  hvarandra  motsatta,  äro 
mest  framskjutande  och  längst,  samt  nå  nästan  ned  till  bottnen 
af  kalken.  Sidoväggarnes  primärsepta  äro  mindre.  På  ömse 
sidor  om  hvarje  primärseptum  sitter  ett  omvexlande  antal  (9 
— 13)  af  mindre  septa  och  emellan  dessa  ännu  mindre  och  otyd- 
ligare. Dessa  sekundära  septa  aftaga  snart  i  höjd  och  förvandlas 
till  smala,  punkterade  eller  oregelbundet  tandade  strimmor,  hvilka 
i  kalkens  botten  sammanblandas  och  försvinna.  På  vittrade 
exemplar  visa  sig  septa  liksom  klufna  eller  bestående  af  en  ur- 
holkning eller  ränna  i  midten,  omgifven  af  två  lameller.  Så- 
väl häraf,  som  genom  slipning  finner  man,  att  hvarje  septum 
består  af  tvenne  inåt  konvergerande  och  till  en  skarp  kam  för- 
enade skifvor.  Rummet  innanför  dessa  är  ofta  fylldt  med  kaJk- 
spat,  men  äfven  tomt  och  bildar  på  vittrade  skal  den  omtalade 
rännan. 

I  kalkens  botten  och  på  sidoväggarne  synas  några  spridda, 
svagt  kuUriga  och  blåslika  upphöjningar,  öfver  hvilka  de  till 
smala  och  långa  strålar  afsmalnande  septa  fortlöpa,  liksom  hos 
Omphyma  Murchisoni  *).  I  sjelfva  bottnen  märkes  en  någor- 
lunda djup  grop,  förlängd  mot  den  minsta  väggen,  på  hvilken 
den  äfven  fortsätter,  så  att  nämnde  väggs  primärseptum  om- 
gifves    af  densamma.    Det  är  denna  grop,  som  visar  sig  redan 

^)  Namnet  septum  har  här  hlifvit  bibehSIlet,  utan  att  den  så  benåmnda  bildnin- 
gen derföre  anses  homolog  med  de  likananinde  hos  Actinozoema. 
^)  Se  M.  £ow.  &  Haime,  Brit.  Foss.  Corals  pl.  67  fig.  3  a. 


Digitized  by 


Google 


NÅGRA    IAKTTAGELSER   ÖPVER   ZOAKTHARIA   RU608A.         275 

hos  Cyathaxonia,  som  i  så  hög  grad  utmärker  Zaphrentinae,  hos 
vissa  af  hvilka  den  omslutar  det  stora  opariga  primärseptum, 
och  som  äfven  förekommer  hos  Cyathophyllum,  Omphyma,  Cal- 
ceola,  Rhizophyllum,  samt  Cystiphyllum  eller  med  ett  ord  kan 
spåras  hos  de  flesta  Rngosa.  Den  är  alltid  belägen  i  samma 
Knie,  som  de  två  största  midtemot  hvarandra  sittande  primär- 
septa,  den  längsta  (convexa)  sidans  och  den  kortaste  sidans: 
hos  Zaphrentinae  på  den  förra,  hos  Gyathophyllinse  på  den 
sednare  sidan.  Denna  bottengrop  eller  opariga  "fosse  septale'* 
bör  icke  förvexlas  med  de  sällsyntare  och  mindre  djupa  pariga 
gropar,  hvilka  M.  Edwards  tilldelat  samma  namn  och  hvilka 
ses  sittande  i  korsform  hos  några  få  OmphymsB. 

Skalets  hufvudmassa  består  af  skålformiga,  med  blåsor 
fyllda  lager,  närmast  liknande  structuren  hos  Omphyma.  Denna 
hufvudmassa  omgifves  af  ett  tunnt  yttre  lager,  bestående  af 
septa  och  deras  mellanrum  fyllda  med  små  apophyslika  bild- 
DiDgar. 

Mycket  små  exemplar  sitta  stundom  fastade  med  sina  fina 
rötter  vid  mynningskanten  af  större.  De  uppskjuta  från  kal- 
kens väggar,  en  företeelse,  hvilken,  i  öfverensstämmelse  med  den, 
som  ses  hos  Cyathophyllum,  Acervularia  m.  fl.,  bör  tolkas  så- 
som knoppning.  Hos  Gon.  pyramidale  synas  äfven  de  afbrott 
i  skalets  tillväxt,  som  äro  så  vantiga  hos  Z.  rugosa.  Individet 
har  nemligen  tidvis  minskat  sitt  omfång  och  inom  den  gamla 
kalken  börjat  bilda  en  delvis  ny,  af  hvilken  dock  i  någon  mån 
det  gamla  skalets  väggar  utgöra  en  beståndsdel. 

De  minsta  skalen  sakna  den  pyramidaliska  formen,  de  hafva 
snarare  stor  likhet  med  Calceolsa,  hvartill  det  på  den  plana  väg- 
gen starkt  framskjutande  primärseptum  icke  litet  bidrager.  Myn- 
ningsformen blir  snart  triangulär  och  slutligen  hos  skal  af  10 
millimeters  längd  trapezielik.  Stundom  bibehåller  dock  skalet 
fortfarande  den  tresidigt  pyramidala  formen:  det  utvuxna  indi- 
^det  har  qvar  samma  gestalt,  hvilken  det  hade  som  unge, 
något   hvartill    motstycken    icke    saknas   inom   nutidens   djur- 


Digitized  by 


Google 


276  o.   LINDSTRÖM. 

verld  ^).  Ett  sådant  skal,  godhetsfnllt  meddeladt  af  Prof.  åk- 
GELIN,  är  afbildadt  på  Tafl.  XXX  fig.  3. 

Det  hithörande  locket,  som  funnits  fastsittande  på  två 
ezemplar  och  dessutom  åtskilliga  gånger  i  fritt  tillstånd,  har 
vanligen  formen  af  ett  regelbundet  trapezium,  standom  af  en 
triangel.  Det  sitter  fastadt  med  sin  bredaste  kant,  här  kallad 
låskanten,  vid  bottenytans  öfversta  rand.  Dess  yttre  sida  är 
med  undantag  af  tillväxtlinierna  alldeles  glatt.  Nucleus  ligger 
ofvan  medelpunkten  närmare  låskanten.  På  regelbundet  bildade 
lock  är  ytans  midt  fördjupad  i  en  nästan  jemnbred  sinus,  som 
går  från  nucleus  till  nedre  kanten  af  locket  med  samma  bredd 
som  denna  kant.  Då  de  innersta  lagren  således  äro  de  djupast 
liggande,  uppkommer  ingen  *'area**  vid  låskanten,  endast  en  smal 
list.  På  inre  sidan  ses  vid  denna  kant  ett  smalt,  sakta  sluttande 
fält,  som  i  trubbig  vinkel  stöter  tillsamman  med  det  öfriga  af  dea 
inre  ytan.  Denna  delas  åter  genom  en  på  midten  utskjutande 
skarp  list  i  tvenne  lika  stora  falt,  hvilka  slutta  mot  sidonia. 
Midtellisten,  som  är  högst  på  gränsen  emellan  låsföltet  och  sido- 
fälten och  der  utskjuter  i  en  stor  afrundad  eller  spetsig  tand, 
fortsätter  mycket  smal  ända  till  nedre  kantens  slut.  Från  bada 
sidorna  af  listens  mest  framstående  del  eller  tanden  utgå  tvenne 
korta  utsprång,  hvilka  fortlöpa  till  låskanten  och  omsluta  en 
oval  grop,  som  dock  ofta  blifvit  fylld  af  sjelfva  tanden.  Denna 
ovala  grop  delar  låsfaltet  i  två  hälfter.  Dessa  äro  ojemna  af 
oregelbundna  och  grofva  tänder,  hvilka  aftaga  i  storlek  mot 
sidohömen.  De  båda  sidofälten  öfverklädas  med  smala,  longi- 
tudinella, mot  midtellisten  svagt  böjda  strimmor^). 

Hos  ett  exemplar  är  hela  locket  qvarsittande,  hos  ett  annat 
endast  ett  stycke  af  detsamma,  men  i  båda  fallen,  såvidt  tolk- 
ningen är  riktig,  under  märkliga  omständigheter.    I  det  sednare 


^)  Så  hos  vissa  fiskar  (Cottus  quadrieurnis),  crustacéer  (Idothea  entomon  m.  fl>)> 
S.  LovÉN,  Öfvcrsigt  of  V.  Ak.  Förh.  1862,  sid.  464  o.  följ.  Att  det  åf^en 
kan  vara  fallet  hos  mollasker,  vet  jag  af  egen  erf&renhet  med  Palodincila  bal- 
tica  NiLss. 

')  Dessa  strimmor  hafva  på  fig.  8,  tafl.  XXX,  blifvit  alltför  starkt  uttryckta:  de 
äro  på  originalet  ?ida  smalare  och  icke  skilda  genom  djupa  rännor. 


Digitized  by 


Google 


NÅGRA    IAKTTAGELSER   ÖFVBa   ZOANTHARIA    RUGOSA.         277 

fallet  ser  man,  att  individet  innanför  den  rotbärande  botten- 
ytan,  densamma^  vid  hvilken  operculum  är  fästadt,  börjat  sam- 
mandraga sig  och  bilda  en  ny  vägg,  hvilken  under  utbildningen 
fastvuxit  vid  det  qvarsittande  fragmentet  af  operculum.  Denna 
nya  vägg  är  mycket  oregelbunden  och  följer  conturema  af  loc- 
kets inre  sida,  så  att  den  långtifrån  att  vara  parallel  med  den 
gamla  väggen,  midt  på  böjer  sig  in  i  ett  veck,  just  der  lockets 
midtellist  skjuter  in.  Den  böjer  sig  derefter  i  en  oregelbunden 
båge,  samt  sammanlöper  och  förenar  sig  med  närmaste  sido- 
vägg vid  dennes  midt.  Den  innanföre  varande  nya  kalken  om- 
slutes  föröfrigt  af  de  gamla  sidoväggarne  och  är  med  undantag 
af  det  lilla  hörn,  som  afskäres  af  den  nya  väggen,  fullkomligt 
densamma.  Att  här  icke  någon  bildning  af  nytt  individ  genom 
knoppning  egt  rum,  synes  tydligen  deraf,  att  kalken  och  väg- 
game  med  nämnde  undantag  äro  desamma  som  förut.  Det  an- 
dra skalet  med  qvarsittande  lock,  det  på  tafl.  XXX  fig.  I  afbildade, 
visar  på  10  millimeters  afstånd  från  spetsen  af  bottenytan  en 
ny  slags  yta,  hvilken  i  rät  vinkel  stöter  till  den  förra  och  ge- 
nom en  fin  remna  skiljes  derifrån.  Denna  yta  befinnes  vid  när- 
mare granskning  vara  ett  qvarsittande  lock,  man  urskiljer  de 
utmärkande  tillväxtlinierna  och  nucleus;  de  förut  fria  kanterna 
hafva  invuxit  i  det  nya  skal,  som  bildats  omkring  dem.  Den 
ofvanför  operculum  varande  fortsättningen  af  skalet  har  icke 
heller  i  detta  fall  uppkommit  genom  knoppning.  Det  är  äfven 
här  endast  bottenytan  af  det  gamla  skalet,  som  afstannat  i  sin 
tillväxt,  de  öfriga  ytorna  fortsätta  med  sanmia  vidd  och  utan 
synnerligt  afbrott.  Utom  det  att  knoppbildning  tyckes  vara 
sällsynt  hos  Goniophyllum,  skulle  det  nybildade  individet  hafva 
visat  sig  mycket  mindre  vid  sin  utgångspunkt,  samt  utknoppa 
från  kalkens  kant,  icke  från  dess  c^up.  Djuret  har  således  här, 
liksom  i  förra  fallet,  lemnat  sitt  operculum  qvarsittande,  upp- 
lyftadt,  undanskjutet,  så  att  det  derefter  bildade  skalämnet  med 
detsamma  sammansmultit  till  ett  helt.  Det  är  icke  skäl,  att 
antaga  de  nu  anförda  företeelserna  som  monstrositer,  då  man 
såväl  hos   flerfaldiga   andra  skal  af  Gonioph.  pyramidale,  som 


Digitized  by 


Google 


278  o.  LINDSTEÖM. 

hos  de  flesta  öfriga  Z.  rugosa  varseblifver  denna  för  dem  egen- 
domliga nybildning  af  skal  inom  skal,  så  att  dessa  t.  ex.  hos 
Chonophyllnm  likna  en  mängd  i  hvarandra  sittande  trattar.  Det 
torde  derföre  kanske  icke  vara  för  vågadt,  att  förmoda,  det  djuret 
stundom  ftlUt  sitt  opercalnm  och  derefter  bildat  ett  nytt.  Detta 
bortfallande  af  operculum  synes  hafva  inträffat,  när  det  vid  för- 
minskningen af  kalkens  omfång  blef  för  stort.  Det  lemnades  da 
qvar  i  sitt  gamla  läge  utanför  den  nya  skalkanten,  fastväxte 
sällan  med  denna,  bortföll  vanligtvis.  Hos  Calceola  gotlandica 
har  det  dock,  såsom  nedan  skall  anföras,  stundom  förblifrit 
qvarsittande.  Dessutom  torde  sådana  arter,  som  bildat  sitt  ska) 
utan  afbrott,  alltjemt  bibehållit  samma  operculum. 

Hela  denna  märkliga  företeelse  har  en  stor  likhet  med  det 
sätt,  hvarpå,  enligt  F.  A.  Smftts  upptäckter  *),  reduktionen  af 
djurhuset  hos  vissa  Bryozoer  försiggår.  Hans  beskrifning  öfver 
^tea  argillacea,  jemförd  med  den  nu  lemnade  öfver  Goniophyl- 
lum,  ådagalägger  bäst  den  öfverraskande  öfverensstämmelseo. 
Det  synes  mig,  att  det  tillsvidare  måste  blifva  oafgjordt,  huru- 
vida vi  häri  få  skåda  endast  spåren  af  en  analog  lifsyttring  eller 
antydningar  af  djupare  betydelse  om  Rugosemas  rätta  natur. 
Osannolikt  är  icke  att  hos  andra  skalbetäckta  djurklasser  en 
liknande  reduktion  inträffar.  Zoantharia  tabulata  visa  otvifvel* 
aktigt  något  dylikt,  vissa  omständigheter  hos  Tubipora  och  kan- 
ske äfven  hos  Cyathina  antyda  att  företeelsen  icke  torde  vara 
fremmande  inom  Actinozoemas  grupp. 

Att  den  bildning,  som  här  kallas  operculum,  verkligen  bör 
ega  detta  namn  och  icke,  såsom  många  velat,  anses  analog  med 
ett  bivalvskal,  vare  sig  med  det  mindre  hos  Hippuritema  eller 
dorsalskalet  hos  Brachiopodema,  visar  sig  af  denna  dess  egen- 
skap att  tidvis  bortfalla.  Det  kan  visserligen  icke,  och  minst 
i  anseende  till  det  sätt,  hvarpå  det  är  fästadt  vid  det  egentliga 
skalet,  jemföras  med  operculum  hos  Gastropoder  och  Serpute- 
Deremot  öfrerensstämmer  det  i  så  fall  med  det,  som  finnes  hos 

*)  P.  A.  Smitt,   Om  Hafsbryozoernat  atveckling  och  fettkroppar.    Öfvera.  »f  V. 
Akad.  Fdrh.  1865,  sid.  29. 


Digitized  by 


Google 


NAGKA    IAKTTAGELSER    ÖFVER    ZOANTHARIA    RUOOSA.         279 

Flustracea  och  vissa  Hydrozoer.  Hos  de  sednare  hafva  några 
arter  af  slägtet  Sertularia  (S.  pumila)  könskapslame  tillslutna 
af  ett  lock,  som  är  rörligt  och  öppnas,  när  den  lågt  utvecklade 
medosoiden  viå  fortplantningstiden  delvis  sträcker  sig  utom  sin 
kapsel  *).  Emellertid  är  locket  hos  Goniophyllum  och  de  öfriga 
med  sin  egendomligt  bildade  inre  yta  ett  mycket  afvikande 
operculum.  Man  tror  sig  se  en  viss  motsvarighet  emellan  de 
på  detsamma  befintliga  listerna  och  strimmorna  samt  septa  på 
den  vägg,  vid  h\ilken  det  är  föstadt.  Lockets  midtellist  mot- 
svarar primärseptum,  sidostrimmorna  utgå  på  ömse  sidor  om 
listen,  liksom  de  sekundära  septa  på  sidorna  om  primärseptum, 
de  på  låsfaltet  utskjutande  tänderna  torde  vara  af  samma  be- 
tydelse som  de  öfversta  vid  kalkkanten  utskjut«mde  delarne  af 
septa.  I  den  ovala  gropen  öfver  lockets  midtellist  har  sannolikt 
spetsen  af  primärseptum  suttit  infogad. 

Den  lockbärande  art,  hvilken  demäst  förtjenar  vår  upp- 
märksamhet, är  Ferd.  Roemers  Galceola  gotlandica.  Denna 
art  har  redan  förut  blifvit  utesluten  ur  Brachiopodemas  klass 
i  den  förteckning  öfver  Gotlands  Brachiopoder,  som  är  införd  i 
denna  tidskrifts  sextonde  årgång  2),  med  kortligen  angifha  or- 
saker, till  hvilka  vi  nu  återkomma. 

Skalet  begränsas  af  två  olikartade  ytor,  den  ena  i  det  när- 
maste plan,  triangelformig,  den  andra  hvälfd.  Skalet  får  till- 
fSlje  deraf  formen  af  en  något  oregelbunden  half  kägla.  Täta 
och  ofta  oregelbundet  utskjutande  tillväxtlinier  gå  utan  afbrott 
^f^er  dessa  ytor,  parallelt  med  kalkens  mynning  och  gifva  isyn- 
nerhet den  plana  ytan  utseende  af  att  vara  veckad.  Vinkel- 
ritt med  dessa  linier  eller  parallelt  med  skalets  längdaxel  ses 
ytterst  fina  och  täta  strimmor.  Den  plana  ytan  delas  i  tvenne 
^  genom  en  midtefter  och  på  längden  gående  svagt  upphöjd 
▼alk,  uppkommen  af  större  strimmor  och  genom  en  regelbun- 
den utvikning  af  mynningskanten,  på  den  punkt  af  den  inre 
^^en,  der  primärseptum  framskjuter.     Vid  de  afrundade  sido- 

M  Vet.  AfauL  Öfrenigt  1856  Tafl.  XIU. 
')  1860  lid.  878. 


Digiti 


zed  by  Google 


280  o.   LINDSTRÖM. 

kanterna,   der   de   båda   ytorna   mötas,    utskjuta    samma  slags 
rotlika    förlängningar,   som   beskrefvos  hos  föregående  art.    De 
sitta   parvis    ordnade  en  och  en  i  jemnhöjd  vid  hvar  sin  kant. 
Stundom  visa  de  sig  äfven  på  den  plana  ytan  och  på  exemplar 
från    Petesvik    i   Habblingbo  till   och  med  på  den  hväifda.    Pa 
äldre  exemplar  saknas  de  alltid  på  något  afstånd  från  mynnin- 
gen.    Medelst    dessa   rötter   hafva  skalen  under  det  yngre  till- 
växtstadiet legat  fastade  vid  Halysiter,  Favositer  och  andra  före- 
mål.   Dessa  rötter  genomdragas  af  en  ytterst  smal  kanal,  hvil- 
ken  mynnar  in  i  kalken.     Hos  ingen  af  alla  rotbärande  CyatLo- 
phyllin®   ser  man  så  tydligt  som  hos  denna  detta  sammanhang 
mellan  rotkanalen  och  kalken.     Den  membran,  hvilken  bekladt 
och  bildat  väggarne  i  kalken,  har  således  utsändt  små  grenar, 
hvilka   afsöndrat   skalämne  och  sålunda  gifvit  upphof  åt  dessa 
rör.    Dessa  rotbildningars  roll  att  fösta  skalet  har  upphört  med 
dettas  tilltagande  storlek.     De  böja  sig  då  bakåt,  följa  tätt  med 
skalytan,  samt  sluta,  blindt  fåstade  på  denna.     De  fortforo  så- 
ledes att  bildas  ännu  en  tid,  sedan  deras  ursprungliga  funktion 
upphört.     Under   tillväxten    har    djuret  höjt  sin  skal  öfver  det 
plan,  hvarpå  det  först  hvilat,  så  att  bottenytans  profil  småning- 
om  bildar  en  båglinie  uppåt.     Sannolikt  har  skalet  blifvit  fritt, 
sedan  dess  massa  blifvit  för  stor  i  förhållande  till  föstepankten, 
något,  hvartill  andra  t.  ex.  Palseocyclus  porpita  visa  motsvarig- 
heter. 

Liksom  hos  de  flesta  Rugosa  är  skalets  form  hos  denna 
art  mycket  föränderlig.  Sällan  är  kägelformen  regelbunden. 
Spetsen  ligger  vanligen  böjd  mot  den  hväifda  ytan,  på  sidan 
om  skalets  längdaxel.  Stundom  blir  skalet  ytterst  långsträckt 
och  smalt  såsom  hos  de  på  tafl.  XXXfigg.  10, 11  afbildade.  Hos 
denna  art  finner  man  äfven,  att  djuret  tidvis  minskat  sitt  om- 
fång och  börjat  en  ny  skalbiidning  inom  den  äldre  kalken,  nå- 
got, som  icke  kan  förvexlas  med  den  nedan  beskrifne  knopp- 
ningen. 

Kalkens  mynning  har  formen  af  en  halfcirkel.    Den  är  snedt 
afskuren,   högst   vid   den  plana  bottenytan  och  sänker  sig  mot 


Digitized  by 


Google 


nIgRA    IAKTTAGEL8BR   ÖFVEB    ZOANTHARIA    RUOOSA.         281 

den  hvälfda.  Sjelfva  kalken  intager  hos  korta  och  breda  exem- 
plar nära  |  af  skalets  längd,  samt  inskränkes  till  en  mycket 
grand  fördjupning  hos  de  långsträcktare.  Kalkens  botten  och 
sidor  beklädas  ända  till  ett  par  millim.  från  mynningen  med 
sammangyttrade  blåsor  eller  upphöjningar,  hvilka  nå  ända  till 
5  millim.  i  tvärmått.  Bottnen  slutar  i  en,  ett  par  millim.  djup 
grop  eller  ränna,  som  fortsattes  ett  stycke  upp  eller  in  på  den 
hvälfda  väggen.  Midt  på  den  plana  väggen  närmast  öfver  blå- 
soma  utskjuter  longitudinelt  en  kort,  vanligen  trubbig  kam 
eller  tand,  homolog  med  primärseptum  hos  andra  Rugosa.  På 
dmse  sidor  om  denna  betäckes  väggen  af  smala,  tätt  sittande 
och  småtandade  strimmor.  De  gå  parallelt  med  primärseptum. 
De  äro  mycket  korta  och  endast  några  få  sträcka  sig  ned  öfver 
blåsoma,  innan  de  försvinna.  Efter  förvittring  får  kalkens 
plana  vä^  utseendet  af  att  vara  betäckt  med  långa,  smala 
rader  af  fördjupade  punkter  emellan  dessa  strimmor,  hvilka  då 
äro  otydligare,  och  primärseptums  plats  intages  af  en  grund  för- 
djupning eller  ränna.  —  Ofvanom  septalstrimmorna  bildar  myn- 
ningens rand  en  låg  fals.  Den  hvälfda  väggen  är  ofvanför  blå- 
soma nästan  glatt,  då  dess  strimmor  äro  ytterst  glesa,  smala 
och  otydliga.  Endast  den  medlersta,  belägen  midtemot  den  plana 
väggens  primärseptum,  är  mera  framstående  och  lång.  Den  fort- 
sätter ned  i  bottengropen.  I  vinklame  emellan  de  båda  väg- 
game  ses  punktlika  förc^upningar,  rotkanalemas  mynningar. 

Hos  yngre  skal  är  mynningen  vida  mera  snedt  afskuren  än 
hos  de  äldre.  Primärseptum  på  den  plana  väggen  intager  hos 
de  små  skalen  ett  mera  framstående  mm  än  hos  de  större. 
Det  räcker  nästan  ända  ned  till  kalkens  botten.  Blåsoma  och 
sidosepta  äro  otydliga  och  små.  Särdeles  i  ögonen  fallande  äro 
mynningame  af  rotkanalerna,  såsom  på  det  aftecknade  exem- 
plaret. 

Vid  denna  arts  fortplantning  har  efter  allt  utseende  knopp- 
ningen varit  af  stor  betydelse.  På  icke  mindre  än  32  exemplar 
af  90  situ  små,  från  0,5  till  7  millim.  långa  skal  fastade.  Till 
eu  början  skulle  man  visserligen  kunna  anse  detta  vara  lika  till- 


Digitized  by 


Google 


G.    UND5TK0M. 

fälligt,  8om  att  skal  af  andra  djur  (Syringoporie,  Cyathophyller 
och  Favositer)  utbredt  sig  öfver  CalceolaB,  hvilka  otvifvelaktigt 
en  tid  efter  de  mjuka  delames  forrattnelse  legat  tomma  på  hafs- 
bottnen,  då,  utom  det  att  locket  endast  hos  ett  exemplar  af  flera 
hundrade  funnits  qvarsittande,  det  inre  af  skalen  ej  sållan  är  be- 
vuxet med  nänmde  frenunande  djurformer.  Allt  utseende  af  tillfäl- 
lighet i  de  mindre  skalens  läge  försvinner  emedlertid,  då  dessa  hos 
alla  större  skal,  inom  hvilka  de  hysas,  utan  undantag  och  alltid 
sitta  fastade  i  de  vinklar,  hvilka  bildas  vid  den  plana  och  hvälfda 
väggens  möte,  aldrig  på  någon  af  dessa  väggar,  såsom  fallet  är 
med  fi*änmiande  kroppar.  Man  ser  huru  det  lilla  skalet  skjuter 
fram  ur  moderskalets  massa,  vanligen  ur  en  fördjupning  emellao 
tvenne  blåsor.  (Tafl.  XXXI,  figg.  7—8).  Spetsen  af  ungens 
skal  nedtränger  i  sidoväggen,  hvilket  icke  skulle  hafva  inträffat, 
om  embryo  f&st  sig  på  denna,  sedan  skalet  blifvit  tomt.  Den 
karakteristiska  Galceolaformen  med  den  framskjutande  kammen 
på  den  inre  sidan  af  den  plana  väggen  skönjes  redan  hos  3 
millim.  långa  skal,  från  hvilka  små  rötter  utskjuta  till  moder- 
skalet. Vanligen  finnes  endast  ett  framknoppande  individ,  min- 
dre vanligt  ett  på  hvar  sida,  sällan  två  och  två,  samt  i  ett 
fall  3  på  hvarje  sida.  Hos  ett  exemplar  af  7  millim:s  längd 
synas  redan  två  smärre.  De  unga  skalen,  alla  oföränderligt 
öfverensstäxnmande  i  anseende  till  utgångspunkten,  taga  under 
utväxten  olika  rigtningar,  vanligen  uppåt  men  äfven  åt  sidorna 
och  nedåt.  De  små  skal  åter,  hvilka  sitta  fastade  vid  främ- 
mande kroppar,  får  man  anse  hafva  uppkommit  på  det  vanliga 
sättet  ur  ägg  genom  en  fritt  rörlig  embryon.  Att  inga  sam- 
mansatta individgrupper  träffas  torde  kunna  förklaras  deraf,  att 
skalen,  såsom  ofvan  antydts,  blifvit  fria,  när  de  uppnått  en  vis^ 
storlek. 

Till  sin  inre  struktur  består  skalets  hufvudmassa  af  skål- 
formiga lager  af  långsträckta  blåsor,  omgifha  af  ett  tunnt  ytlagen 
bildadt  af  septa  och  bestående  af  fina  longitudinella  strimmor. 

Det  lock  eller  operculum,  som  tillhör  denna  art,  har  foU- 
komligt   samma  hälft  elliptiska  eller  cirkelformiga  kontur,  som 


Digitized  by 


Google 


NÅGRA   IAKTTAGEL8SR   ÖFVSR   ZOANTHARIA    RUGOSA.         283 

skalets  mynning.  Endast  en  gång  har  detta  lock  fannits  fast- 
sittande på  sitt  skal,  ehuru  det  eljest  just  icke  kan  betraktas 
som  särdeles  sällsynt.  Yttre  sidan  visar  utom  några  svaga  lon- 
gitodinella  veck,  endast  tillväxtlinier,  som  concentriskt  sluta  sig 
kring  det  äldsta,  nästan  i  midten  liggande  skallagret,  hvilket  skju- 
ter ut  i  en  kort  trubbig  tapp.  Denna  nucleus  är  cirkelformig,  i  öfver- 
ensstämmelse  med  de  minsta  skalens  cylinderform,  hvilken  snart 
utplattas  på  ena  sidan,  då  skalet  lutar  sig  mot  andra  föremål. 
Det  är  således  i  midten  som  detta  lock  är  tjockast  och  tillfölje 
deraf  utanpå  convext,  under  det  att  den  inre  sidan  är  nästan 
concav.  Ofre  skalkanten  är  vida  tjockare  än  de  nästan  hvassa 
och  tunna  sidokanterna.  Vid  denna  öfre  kant  är  genom  ho- 
paodet af  jemnhögt  sittande  tillväxtlinier  en  smal  yta  bildad,  men 
långtifrån  af  det  regelbundna  utseende,  som  den  trekantiga  arean 
hos  Calc.  sandalina  företer.  På  den  inre  sidan  går  en  longi- 
tudinell och  smal  kam  utefter  midten,  så  att  denna  sida  delas 
i  två  lika  stora  fält.  Denna  kam  afsmalnar  och  försvinner  nä- 
stan på  halfva  afståndet  från  nedre  skalkanten.  Den  når  sin 
största  höjd  och  bredd  på  ett  par  millimrs  afstånd  från  lås- 
kanten, då  den  äfven  upphör.  Detta  lilla  afstånd  intages  af 
en  liten,  aflång  grop,  hvilken  begränsas  af  tvenne  smala  strålar 
eller  lister,  som  utgå  frän  en  gemensam  punkt  på  låskantens 
midt,  derefter  divergera  och  omsluta  den  ovala  gropen,  samt 
åter  närma  sig,  i  det  de  på  hvar  sin  sida  tätt  sluta  sig  till 
midtellisten  och  bekläda  dennes  sidor  innan  de  försvinna.  På 
ömse  sidor  om  dessa  bildningar  betäckas  de  båda  sidofälten  af 
svagt  upphöjda,  smala  mot  skalets  midtellist  bågformigt  böjda 
strimmor  till  ett  antal  af  18 — 20  på  hvar  sida.  De  äro  nästan 
parvis  ordnade,  dock  med  särskild  begynnelsepunkt  för  hvarje 
särskild  strimma  vid  laskanten.  Tätt  intill  och  parallelt  med 
denna  kant  löper  en  grund  ränna,  endast  afbruten  af.midtel- 
gropen. 

Detta  lock  har,  i  likhet  med  den  föregående  artens,  varit 
afiallande.  Dock  ger  utseendet  stundom  vid  handen,  att  ett  och 
samma  lock  suttit  qvar  under  den  fortgående  inskränkningen  af 


Digiti 


zed  by  Google 


284  6.    LINDSTRÖM. 

skalets  omfång.  Somliga  lock  hafva  nemligen  en  ansenlig  tjock- 
lek och  deras  innersta  eller  yngsta  lager  är,  i  motsats  tiil  det 
vanliga  förhållandet,  mindre  omfångsrikt  än  de  närmast  äldre, 
så  att  dessa  skjuta  vida  ut  öfver  detta  och  bilda  en  tjock,  snedt 
utstående  låskant  eller  area. 

Således  öfrerensstämmer  Calc.  gotlandica,  af  Ferd.  Roe- 
MER  räknad  till  Brachiopodema,  med  Rugosa,  i  så  vigtiga  om- 
ständigheter som  kalkens  inre  utseende,  skalets  inre  struktur, 
rotutskotten  och  de  yttre  sidomas  skulptur. 

Af  alla  bekanta  former  synes  mig  Calceola  tennesseensis 
F.  RoEMER^),  af  hvilken  jag  dock  endast  sett  afbildnhigar. 
komma  den  nu  beskrifna  närmast.  Man  saknar  visserligen  rot- 
utskotten,  men  en  blick  på  lig.  1  c  i  det  anförda  arbetet  lem- 
Dar  icke  mycket  tvifvel  öfrigt  om  affiniteten  emellan  de  båda 
arterna.  Man  ser  samma  med  blåsor  beklädda  botten,  som  hos 
€.  gotlandica,  Cystiphyllema,  Goniophyllum  m.  fl.,  men  närmast 
lik  den  förstnämndas.  Samma  slags  bottengrop  visar  sig  på 
samma  sida  hos  dem  båda.  I  stället  för  den  utskjutande  tan- 
den midt  på  den  plana  väggen  synes  en  elliptisk  fördjupning 
och  låskanten  är  blott  iint  tandad  utan  strimmor,  men  detta 
beror  sannolikt  endast  derpå,  att  det  aftecknade  exemplaret  un- 
dergått vittring,  så  att  midtelseptum  fått  samma  utseende  som 
hos  vittrade  skal  af  Gon.  pyramidale  och  Calc.  gotlandica. 
Skalet  synes,  att  dömma  af  figg.  I  b  k  c  vara  till  sitt  yttre  lika 
mycket  oregelbundet  som  hos  C.  gotlandica.  Fig.  1  a  visar 
midt  på  den  s.  k.  arean  samma  slags  val  k  som  hos  den  got- 
ländska arten,  fast  något  bredare.  Locket  (fig.  1  d)  liknar 
mera  det  hos  C.  sandalina  med  triangulär  area  och  nucleus  när- 
mare låskanten. 

Utsträcka  vi  nu  jemförelsen  till  den  tredje  kända  arten  af 
slägtet-  Calceola,  C.  sandalina,  möta  oss  fullkomliga  homologier 
emellan  henne  och  de  föregående  och  vi  se  endast  tillföUiga 
yttre  likheter  med  brachiopodema,  till  hvilka  hon  och  jemte 
henne  de  båda  nyssnämnde  formerna  så  länge  räknats.    Skalets 

')  Die  Silurische  Fauna  des  westlichen  Tennessee  sid.  73,  Tafl.  V,  fig.  1  o^^ 


Digitized  by 


Google 


NÅGRA  IAKTTAGELSER  ÖFYER  ZOANTHARIA  KUGOSA.    285 

regeFbundfia  form,  likheten  af  den  plana  ytan  med  brachiopo- 
dernas  area,  samt  den  derpå  befintliga  midtelvalkenB  med  ett 
pseudodeltidinm  synes  isynnerhet  hafva  bidragit  till  qvarhållandet 
af  C.  sandalina  bland  nämnde  moUusker.  Några  författare  hafva 
f5rliknat  henne  med  Gyrtina  och  Cyrtia,  andra  åter  f5r  lockets 
8.  k.  area  med  vissa  Strophomense  ^).  Men  denna  area,  äfven- 
som  den  på  det  egentKga  skalet,  bildar  icke  hos  Calceola  ett 
strängt  begränsadt  föH  med  sin  särskilda,  f5r  arten  utmärkande 
och  från  den  öfriga  skalytan  afvikande  skulptur,  såsom  hos  bra- 
cUopodema,  den  liknar  det  öfriga  af  skalets  yta,  tillväxtliniema 
fortfara  oafbrutet  deröfver,  det  större  skalets  area  (bottenytan) 
är  på  längden  tecknadt  af  smala,  upphöjda  veck,  af  hvilka  de 
medlersta  bilda  den  valk,  hvilken  man  ansett  homolog  med  ett 
pseudodeltidhim.  Det  är  samma  slags  midtelvalk,  som  förefinnes 
bos  nästan  alla  Z.  rugosa.  Utom  de  redan  anförda  arterna  af 
denna  grupp  hafva  ganska  många  andra  en  plan  yta  liknande 
en  area  och  nästan  alla  hafva  en  sådan  under  sin  första  till* 
växt,  då  de  legat  flistade  vid  andra  föremål.  Under  det  nu 
denna  plana  bottenyta  hos  några  (Calceolae,  Goniophylltim,  Hallia 
caleeoloides)  oförändrad  fortfarit  under  tillväxten,  blef  den  snart 
hos  de  flesta  hvälfd,  sedan  skalet  började  fritt  höja  sig  öfver  - 
sin  fästepunl^t  och  antaga  en  cylindrisk  form  ^).  Betraktar  man 
det  inre  af  Galc.  sandalina,  upphöra  alla  jemförelsepunkter  med 
brachiopodema.  Deremot  återfinna  vi  en  bottengrop,  fullkomligt 
motsvarande  den  hos  Groniophyllum,  den  hos  de  båda  närmast 
föregående  arterna,  den  hos  Omphyma  m.  fl.  Vi  se  vidare  midt- 
emot  denna  grop  ett  primärseptum,  fullkomligt  homologt  med  de 

')  "Kinc  klcinc  grobfoltige  Abändcrung'  (af  Spirifer  trapexoidalis)  ^nannte  Db- 
PtAJiCE  Calceola  heteroclyta".  Qubnstej>t  Handb.  d.  Petrefactenknnde  sid.  479. 
"Gette  partie  ("partie  plate"  hos  Calceola)  qai  correspond  k  Taréa  des  Spiri- 
fer" ete.  Db  Koninor  Sor  le  Genre  Hypodema  (18&2)  p.  13.  Han  anser 
Calceola  för  en  öfrergängsform  emellan  'les  Deltliyridés"  och  andra  Brachio- 
poder.  Hos  Strophom.  Naranjoona  är  dorsalskalets  area  oafbrntet  slätt  utan 
deltidiam  eller  öppning. 

*)  Ett  närmande  till  den  fyraidiga  formen,  s&dan  som  hos  GoniophyUum,  skönjes 
äfrcn  hos  ett  Cystiphyllnm,  hvars  skal  har  en  form  emellan  cylinder  och  fyr- 
lidigt  prisma. 
Öfvert.  af  K,  Vet.-Åkad,  Förh.     Arg.  22.     N:o  5.  2 


Digiti 


zed  by  Google 


286  G.   LINDSTRÖM. 

nyssnämndas,  omgifvet  af  mindre  septa.  Operculom  är  till  sina 
grunddrag  fullkomligt  öfverensstämmande  med  det  hos  Gonio- 
phyllnm  och  Calceola  gotlandica,  fast  modifieradt  i  detaljer.  En 
på  lika  sätt  bildad  midtellist,  med  den  lilla  ovala  gropen  omgifven 
af  två  sidontskott,  samma  mot  midtellisten  böjda  strimmor  visa 
sig  hos  alla.  Inre  strukturen  liknar  ingalunda  den  prismatiska, 
ofta  af  små  hål  genomborrade,  som  utmärker  brachiopodema, 
utan  den  hos  Z.  rugosa  med  sina  tunna,  strutformiga,  i  hvarandra 
sittande  lager.  På  grund  af  dessa  öfverensstämraelser  med  Z. 
rugosa,  såväl  med  dem,  hvilka  hittills  äro  kända  att  ega  ett 
operculum,  som  de  öfriga,  bör  G.  sandalina  uteslutas  ur  bra- 
chiopodernas  grupp  och  hädanefter  uppställas  bland  Z.  rugosa  \). 
Om  vi  nu  åter  jemföra  C.  sandalina  med  C.  gotlandica  och 
C.  tennesseensis  såsom  arter  af  samma  slägte,  upptäcka  vi  några 
skiljaktigheter  emellan  i  dessa  till  sina  grunddrag  likartade  for- 
mer. G.  sandalina  utmärkes  genom  den  regelbundna  bildnin- 
gen både  af  det  egentliga  skalet  och  locket,  genom  frånvaron  af 
alla  rotutskott.  Septa  äro  regelbundnare,  primärseptum  mera 
utpräglad!  och  kalkens  botten  saknar  alla  dessa  blåsor,  som  äro 
så  utmärkande  f5r  de  båda  andra.  Såsom  man  af  teckningar  ^) 
och  beskrifningar  kan  finna,  äro  de  exemplar  af  C.  sandalina, 
efter  hvilka  dessa  äro  gjorda,  vida  mera  af  vikande.  Orsaken 
dertill  är  att  de  undergått  vittring.  Till  följe  deraf  har  primär- 
septum blifvit,  om  man  så  får  säga,  sönderdeladt  i  sina  ele- 
menter:  de  två  lamellerna  och  emellan  dessa  tomrummet  som 
en  djup  ränna.  Eller  qvarstår  endast  det  öfversta  af  dem  med 
fördjupningen  nedanföre.  Således  inträffar  här  detsamma  som 
hos   vittrade  exemplar  af  Goniophyllum,  Galc.  gotlandica  m.  fl. 

*)  I  lista  f6:te)  upplagan  af  sina  "Elements  of  Geology"  (sid.  537)  yttrar  Sir 
Charles  Lyell,  att  några  naturforskare  pä  de  sednaste  tiderna  hänfört  Cn/c 
sandalina  till  corallerna  och  att  de  anse  henne  vara  en  ahnorm  form  afordn. 
Zoanth.  mgosa  och  skiljas  från  alla  kända  coraUer  genom  sitt  operculani. 
Dessa  naturforskares  åsigter  kan  jag  icke  biträda,  då  jag,  såsom  jag  ofran  wkt 
visa,  lika  litet  anser  C.  sandalina  som  de  öfriga  Z.  rugosa  för  någon  corall 
och  ej  heller  för  någon  abnorm  form  inom  sin  grupp. 

')  De  förtråfifligaste  figurerna  öfver  C.  sandalina  äro  väl  de,  som  Goldfuss  1cm- 
nat  i  Petref.  Germ.  Vol.  II  Tab.  CLXI  fig.  1. 


GCn  Digitized  by  CiOOglC 


NA6RA    IAKTTAOBL8ER    ÖPVER    ZOANTHARIA    RUG08A.         287 

De  lineer  af  panktlika  fördjupningar,  hvilka  gå  emellan  septal- 
liniema,  hafVa  liksom  hos  de  nyssnämnde  uppkommit  genom 
forvittring  af  de  små  tänderna  på  septa.  Man  kan  lätt  öfver- 
tyga  sig  om,  att  ett  verkligt  septum  förefinnes  och  icke  en  ränna 
eller  grop,  samt  att  de  små  septa  äro  oregelbundet  tandade  utan 
punktlika  fördjupningar  emellan  sig,  om  man  skiljer  locket  från 
ett  skal,  som  inbäddats  i  sitt  lager  med  detta  qvarsittande  och 
således  icke  varit  utsatt  för  förvittring.  Den  inre  strukturen 
skiljes  deruti  från  de  båda  andra  artemas,  att  den  icke  visar 
spår  till  blåsor.  Skalets  hufvudmassa  består  af  mycket  tätt 
liggande  och  tunna,  nedåt  i  en  ganska  skarp  spets  slutande 
lager.  Locket  visar  utom  sin  mycket  regelbundnare  form  och 
sin  stora  triangelformiga  area  den  olikheten,  att  det  på  båda 
sidor  om  midtellisten  har  en  rad  små  tandlika  upphöjningar 
("apophysa"),  hvilka  helt  och  hållet  saknas  hos  C.  gotlandica, 
men  hos  Goniophyllum  representeras  af  de  beskrifha  små  ore- 
gelbundna upphöjningame  vid  låsfaltet.  Till  följe  af  de  nu  an- 
förda olikheterna,  hvilka  G.  sandalina  visar  såväl  med  G.  got- 
landica som  med  G.  tennesseensis,  torde  man  icke  vidare  böra 
sammanföra  dessa  tre  arter  inom  samma  slägte.  Under  det  att 
den  förstnämnda  ensam  bildar  slägtet  Galceola,  föreslås  upp- 
ställandet af  G.  gotlandica  i  ett  nytt  slägte  nedanföre  ^)  karak- 
teriseradt  under  namnet  Rhizophyllum.  Galc.  tennesseensis  bör 
kanhända   bilda    ett    från    detta  skildt,  men  dock  mycket  när- 


*)  Rhizophyllum  n.  gen.  Testa  seroiconica,  appendicibus  radiciformibus  instructa, 
8tnictura  interna  cellnlusa.  Calyx  vesitnlosns,  in  fnndo  fosså  septali,  septis 
perexignis.  Operenlnm  nncleo  centrnli,  area  prtetenni,  in  snperficie  interiör! 
dente  medio  valido,  foveÅ  ovali  superaddita,  dentibns  Uteralibns  nnllis. 

Species  nnica,  Rh.  gotlandicvm  Feri».  Roemer,  in  diyisione  snprema  for- 
mation is  Silnricfe  in  Gotlandia  ad  Lanbackar,  Hemse,  Petesvik  (Habblingbo) 
reperta. 

Då  ännn  i  de  nyaste  arbeten  (Pavkull,  Lärobok  i  Mineralogi  o.  Geol. 
sid.  88)  den  förraodan  yttras,  att  den  sydliga  ndden  af  Gotland  skalle  vara 
af  yngre  tid  an  den  silnriska,  torde  f&  erinras  om,  att  alla  der  ftinna  fot- 
fteningar  afgjordt  och  otvifvelaktigt  äro  öfv^er-silariska,  att  sliigtet  Calceola 
eller  rättare  sagdt  Calceola-lika  former  ingalunda  äro  uteslutande  Deyoniska 
och  att  sådana  förekomma  Sften  i  ander-siluriska  lager  i  Westergötland  (Bar- 
rande Paralléle  etc.  sid.  60). 


Digitized  by 


Goo^k 


288  o.    LINDSTRÖM. 

stående  slägte.  TvifVelsutan  bör  sl&gtet  Calceola,  så  som  det 
nu  blifVit  begränsad!,  uppställas  inom  familjen  Cyathophyllinse 
jemte  de  öfriga  liknande  arterna.  Under  det  att  Goniophyllom 
far  sin  plats  i  närheten  af  Omphyma,  närmar  sig  Rhizopbyllain 
med  sina  starkt  utbildade  blåsor  och  sina  obetydliga  och  svagt 
tandsule  septa  så  nära  till  Gystiphyllema,  att  man  snarast  kan  be- 
trakta detta  slägte  som  en  mellanlänk  emellan  dessa  och  Cyatbo- 
phyllinaB.  Den  förnämsta  skillnaden  emellan  Rhizophyllora  och 
Gystiphyllema  ligger  deri,  att  desse  sakna  en  fullständig  och 
tydlig  septalgrop  och  till  hela  sin  massa  äro  cellulosa.  Hvad  m 
åter  beträffar  Calceola,  så  närmar  bildningen  af  lockets  inre  yta 
henne  till  Goniophyllum,  men  deremot  aflägsnas  hon  från  detta 
slägte  genom  den  inre  strukturen,  hvilken  mest  liknar  den  bo« 
Chonophyllum,  der  man,  såsom  bekant,  äfven  ser  dessa  smala, 
tunna  och  trattformiga  lager.  Provisoriskt  skulle  man  då  kanna 
uppställa  Calceola  emellan  Goniophyllum  och  Chonophyllmn. 
Serien  skulle  då  blifva:  Chonophyllum,  Calceola,  Goniophyilom, 
Omphyma,  Rhizophyllum,  Cystiphyllum. 

Det  gifves  anledning  att  förmoda,  det  äfren  andra  fawailjer 
än  Cyathophyllinae  inom  sig  hyst  lockbärande  arter.  I  de  äl^9ta 
lagren  vid  Wisby  hittas  nemligen  ej  sällan  ett  fossil,  hvilket 
synes  mig  hafva  naturen  af  ett  lock  till  en  af  arterna  inom 
familjen  Zaphrentinae.  Det  har  en  oregelbundet  triangulär  fonn 
med  afrundade  hörn,  är  vanligen  mycket  tnnnt  och  nästan  con- 
cavt  på  yttre  sidan.  Nucleus  ligger  antingen  i  midten  eller  åt 
sidorna.  På  inre  ytan  visar  sig  ett  triangulärt  eller  halfcirkel- 
formigt  falt,  kring  hvilket  skalkantema  bilda  ett  uppstående 
bräm.  Detta  inre  fält  är  glatt,  stundom  oregelbundet  bugtigt, 
samt  forsedt  med  8 — 9  hårfina  parallela  och  raka  strimmor,  som 
utgå  från  en  och  samma  kant.  Denna  bör  således  betraktas 
som  låskanten  och  de  båda  andra,  der  de  sluta,  som  sidokan- 
terna. I  fördjupningen  innanför  brämet  bilda  mellaDrummen 
emellan  dessa  strimmor  små  gropar.  Detta  operculum  tillhör 
således  en  från  de  föregående  helt  och  hållet  skild  typ,  utan 
framskjutande   list  i  midten,  men  torde  dock  hafva  tillhört  ett 


Digitized  by 


Google 


NÅGRA   IAKTTAGELSER   ÖFYSR   ZOANTUARIA    RUG08A.         289 

4}iir  af  samma  klass.  Såväl  dess  form,  som  inre  ytbildning 
förbjuder  att  förena  det  med  någon  af  de  inom  samma  lager 
forekommande,  fåtaliga  gastropoderna,  hvilka  alla  äro  holosto- 
naata.  Ej  heller  finnes  det  något  annelidrör  till  hvilket  det 
skalle  kanna  hafva  passat.  Strimmorna  på  inre  sidorna  äro 
sannolikt  homologa  med  dem,  hvilka  hos  ofvanbeskrifne  lock 
äro  belägne  på  ömse  sidor  om  midtellisten. 

I  samma  lager  som  detta  operculum  förekommer  ingen  an- 
nan form,  till  hvilken  det  mera  lämpligt  skulle  kunna  hänföras, 
än  en  ny  art  af  slägtet  Hallia,  hvilken  för  sin  yttre  likhet  med 
CaJceola  må  benämnas  Hallia  calceoloides.  Med  fullkomlig  viss- 
het kan  ej  nu  afgöras  huruvida  de  verkligen  höra  tillsamman, 
då  kalkmynningens  och  lockens  conturer  äro  något  afvijkj^:^^ 
från  hvarandra.  Deremot  är  det  af  de  uppskjutar^Je  kanterna 
begränsade  fåltet  på  inre  sidan  af  samma  tÄifSTrkelformiga  figur 
som  kalkmynningen  och  det  sei;  '^'  gom  om  nämnde  bräm  skjutit 
ut  öfver  kalkens  ran^^  ^^gr*  locket  varit  fästadt.  Hos  det  egent- 
liga skalet-\i^a  exemplar  af  ända  till  25  millim:s  längd  en  på- 
fallande yttre  likhet  med  en  smal  och  långsträckt  Calceola. 
Skalet  har  nemligen  en  hvälfd  och  en  plan  yta,  den  sednare 
med  en  af  tvenne  eller  flera  breda  längdveck  bildad  valk.  Se- 
dan skalet  nått  nämnde  höjd  eller  redan  förut,  hvälfves  den 
plana  ytan  och  formen  blir  cylindrisk.  På  äldre  exemplar  är  myn- 
ningen således  kretsformig  eller  elliptisk,  hos  yngre  deremot  half- 
cirkelformig  eller  halft  elliptisk.  Den  smala  skalspetsen,  som 
icke  har  några  rotlika  utskott,  är  svagt  böjd  mot  den  hvälfda 
sidan.  Skalets  ytor  äro  fint  strimmiga  af  regelbundna  på  tvären 
gående  tillväxtlinier.  De  äro  dessutom  rynkade  af  längdveck 
som  likna  costse,  men  alternera  med  de  innanföre  sittande  septa. 
De  smärre  vecken  äro  icke  parallela  med  dem,  som  bilda  mid- 
telvalken,  utan  sammanstöta  mot  denna  i  en  spetsig  vinkel,  likt 
penafenet  mot  spolen.  På  den  hvälfda  ytan^äro  vecken  breda 
och  svagt  upphöjda  och  derföre  mindre  tydliga.  Kalkmynningen 
är  snedt  afskuren  mot  den  hvälfda  ytan:  på  ex.  af  24  mill:s 
höjd  7  millim.  högre  på  den  plana  än  på  den  hvälfda. 


Digitized  by 


Google 


290  G.    L1ND8TKÖM. 

På  midten  af  den  plana  väggen  sitter  ett  stort  primärsep- 
tum,  som  sträcker  sig  till  kalkens  botten,  samt  något  litet  of- 
verskrider  medelpunkten  af  denna.     Detta  opariga  septum,  som 
är  så  utmärkande  för  slägtet  Hallia  och  har  den  plats,  hvilken 
hos  öfriga  Zaphrentinae  intages  af  den  djupa  septalgropen,  om- 
gifves  af  pariga  septa,  hvilka  sammanlöpa  med  detta  i  spetsig 
vinkel    och    aftaga  i  storlek  å  ömse  sidor.     De  äro  till  antalet 
28  med  mindre  emellan  sig,  hvilka  endast  uppnå  halfva  väggen. 
I  bottnen,  der  septa  från  motstående  väggar  sammanlöpa,  bildan 
emellan  dem  en  svag  halfmånformig  fördjupning.    Der  synas  äf- 
ven  blåsformiga  upphöjningar.     Septa  fortlöpa  oafbrutet  utefter 
skalets  hela  längd  och  gå  ända  in  till  midtelaxeln. 
•»-M-Jlien  vida  flera  än  dessa  nu  omtalade  Z.  rugosa  hafva  varit 
försedda   ml^   ^^^   operculum.     Giettards  beskrifning  och  af- 
bildning  *)   öfver  et<f"*^vathophyllum  med  lock  är  alltför  tydlig, 
för  att  längre  kunna  betviflas.'-'^/* ^.  är  likaledes  redan  ofvan  an- 
fördt,  att  Prof.  Steenstrup  anmärkt  ett"*  '^vathophyllum  mitra- 
"tum  hos  hvilken  et  Brudstykke  af  Laaget  var  tilbägti "  ^)'   ^^' 
som  han  äfven  anmärkt,  antyder  en  kring  mynningskant^n  hos 
åtskilliga  former  gående  fals,  att  de  sannolikt  egt  ett  lock.   3Ir 
Thom.  Davidson  har  meddelat  mig,  att  han  sett  ett  fossil  från 
Indien,  troligtvis  ur  Stenkolsformationen,  till  sin  yttre  form  lik- 
nande en  Cyathaxonia  med  rotlika  utskott  och  försedt  med  ett 
fullständigt  qvarsittande  lock.    Möjligen  bör  man  äfven  hit  räkna 
slägtet  Hypodema.     Vid  slipning  af  exemplar,  hvilka  Prof.  De 
KONINCK   i   Luttich    haft   godheten    lemna   mig,  visade  sig  en 
struktur  liknande  Cystiphyllernas.     Från  Wisby-lagren  eger  jag 
fragment   af  ett   lock,    som  tyckes]  hafva  tillhört  ett  skal  med 
cirkelformig   mynning,    möjligen  en  Cyathaxonia.     I  det  äldsta 
lagret   på   Stora  Carlsö,   fylldt  med  Omphyma  subturbinata  M. 
Edw.,   har  jag   funnit   hälften  af  ett  operculum  (Tafl.  XXXI, 
fig.    16 — 17)    af  samma   typ,    som  det,  hvilket  ansågs  tillhora 
Hallia   calceoloides.     Det    har  till  formen  varit  elliptiskt,  con- 

«}  Mémoircs,  Torne  DI  p.  510,  Tab.  52. 
«)  1.  c.  p.  21. 


Digitized  by 


Google 


NÅGRA  lAKTTAOELSSa  ÖFVER  ZOANTHARIA  RU608A.    291 

vext  både  på  yttre  och  inre  sidan,  med  mycket  smala  och  tunna 
kanter.     Yttre    sidan    är   på    längden  otydligt  strålig.     På  den 
inre  märkas  vid  pass  6  gröfre  strålar  omvexlande  med  smalare. 
De  gå   som  hos  den  nyssnämnda  parallelt  och  utan  att  böjas 
firåfl   den    raka    L^skanten  och  omgifvas  af  ett  fullkomligt  slätt 
bräm.    Styckets  höjd  är  9  mill.,  bredd  11  m.  och  tjocklek  4  m. 
Det   har    ännu    icke    lyckats    mig,    att    iinna    den    Zaphrentid, 
till  hvilken    det  hört.     Med  verkliga  opercula  får  dock  ej  for- 
vexlas  en  skenbar  opercular-bildning,  till  hvilken  så  många  spår 
visa  sig.     Ofvanföre    har  vid   Goniophyllum  och  Rhizophyllum 
omnämnts,    att    många    Z.  rugosa   under  tillväxten  sträfvat  att 
inskränka    och    minska    omfånget    af  sin  kalk.     Hos  åtskilliga, 
isynnerhet    Campophyllum,    afsmalnar    derföre    skalet    alltmera 
uppåt.     Stundom  har  denna  inskränkning  af  omfånget  skett  på 
det  sätt,  att  skalämne  aflagrats  koncentriskt  från  kalkens  kanter 
och  inåt,  så  att  det,  horizontelt  utbredt,  nästan  liknar  ett  lock 
och  endast  genom  ett  i  midten  varande,  ännu  icke  fylldt  hål,  ur 
hvilket  den  hopträngda  calyx  ibland  uppskjuter,  röjer  sitt  ursprung. 
De   hufvudsakligaste  resultaten  af  anförde  iakttagelser  äro 
således,    att    Gonioph.  pyramidale,    en    form,  hvilken  med  fullt 
skäl   räknas    till   Z.  rugosa,  icke  allenast  till  det  större  skalets 
bildning,  utan  ock  i  det  afseendet,  att  det  är  försedt  med  ett  lock, 
öf\rerensstämmer  med  det  gamla  slägtet  Calceolas  tre  arter,  och 
att  dessa  således  icke  vidare  kunna  räknas  till  brachiopodema, 
utan  måste  uppställas  bland  Rugosa.    Deraf  följer  åter  att  dessa 
sistnämnde    måste    afsöndras    från  Actinozoa  eller  de  egentliga 
koralldjuren,  såsom  Agassiz  m.  fl.  på  vigtiga  grunder  yrkat  och 
uppställas    såsom  en  särskild  afdelning  inom  stråldjurens  stora 
område.    Svårligen   kunna   de   med   sin  afvikande  skalstruktur 
och  calyx   vara   beslägtade  med  Hippuriterna  och  de  synas  ej 
heller  kunna  förenas  med  Serpulae,  hos  hvilka,  utom  andra  af- 
vikelser,   icke  någon  liknande  knoppbildning  förefinnes.    Fram- 
tiden skall  kanske  bekräfta  Agassiz*s  förmodan,  att  de  skulle 
vara  beslägtade  med  Lucemariae  *). 

^)  Med   Ragosa    förenar   Stbenstrvp  (1.  c.)  de  under  palaeozoiska  perioden  lika 
talrika   Z.    tabulata   och    anför,    alt  hnn   äfven  af  dessa  ("Calamopone")  eger 


Digitized  by 


Google 


292  o.  LINDBXRÖM. 

De  äldsta^  hafvea  saknade  således,  nästan  helt  och  hållet^) 
de  djnrformer,  hvilka  genom  korallbildande  förmåga  hafVa  en 
så  stor  betydelse  i  nutidens.  De  företräddes  under  den  palaeo- 
zoiska  tiden  af  arter,  hvilka  till  byggnaden  af  sin  fasta  stomme 
stundom  på  ett  nästan  förvillande  sätt  likna  dem,  men,  såsom 
Agassiz  visat  i  afseende  på  Tabulaterna  och  förmodar  om  Bu- 
gosa,  tillhöra  en  lägre,  snarare  med  Hydrozoerna  beslägtad  typ. 


exemplar  med  påsittande  lock.  Bland  de  pä  Gotland  allmänt  förekommande 
Favoflitidae  och  liknande  har  det  aldrig  lyckats  mig  finna  någon  med  verkliga 
lock,  men  väl  med  en  skalbildning  tom  skenbart  liknar  dylika.  Pl  stycken 
af  Favosites  Forbesi  och  äfven  andra,  såsom  en  ny  nrt  Fletcheria,  ser  man  ej 
sällan  många  rör  tiUslntna  af  en  locklik  bildning  bestående  af  concentriska  till- 
växtringar. Detta  falska  lock  är  till  sitt  uppkomstsätt  något  alldeles  motsatt  tiJJ 
ett  operculum.  Det  har  tillvuxit  från  rörets  kanter  mot  centrum,  de  centrala 
lagren  äro  yngst.  Ofta  påträffar  man  nemligen  rör,  der  detta  skenbara  loclr 
ännu  icke  hunnit  blifva  ^Udt  i  midteu.  Det  utgör  äfven  en  omedelbar  fort- 
sättning af  sjelfva  skalväggen,  man  kan  icke  urski^a  någon  gränslinie  emellan 
dessa  båda. 

Ehuru  de  slutresultat,  till  hvilka  jag  nu  kommit,  äro  af  negativ  natur, 
har  jag  dock  ansett  mig  ej  böra  längre  uppskjuta  deras  offentliggörande,  dl 
de  i  sin  mon  torde  bidraga  till  lösuingen  af  den  svårtydda  frågan  om  dessa 
palseozoiska  varelsers  naturliga  slägtskaper.  Redan  1859  meddelade  jag  min 
äsigt  i  denna  fråga  till  Prof.  S.  Loven,  Mr  Thom.  Davidso»,  Prof.  Fkbd.  Bok- 
MEE  m.  H.  och  anförde  den  i  korthet  vid  Naturforskaremötet  i  Köpenhami 
1860,  samt  i  en  uppsats  öfver  Gotlands  Brachiopoder.  Jag  visade  1861  den 
frän  vetenskapen  för  tidigt  bortryckte  S.  P.  Woodward  mina  vigtigaste  exem- 
plar under  uttalande  af  de  resultat  jag  då  vunnit.  Detta  fSranledde  sedan 
honom  att  i  "Geologist"  (Octob.  1862)  förklara  sig  dela  i  det  närmaste 
samma  mening. 
')  Endast  tvenne  Actinozoer  (Zoanth.  perforata)  Protaraea  vetnsta  och  Pr.  Ver- 
neuili  anföras  af  M.  Edwards  från  de  siluriska  lagren  i  Nord-Ainerikq.  Palaeo- 
eyclus  porpita  har  äfven  gällt  som  ett  undantag  (Agassiz,  Contrib.  III  p.  128. 
—  Morton  i  Geologist  1863  s.  466)  och  uppställts  bland  Fungidie.  Han» 
compacta  och  täta,  icke  likt  Fungiemas  genomborrade  oeh  pipiga  skalstraGtor, 
bildningen  af  hans  septa,  hvilka  sitta  alternerande  med  de  på  yttre  sidan  Tä- 
rande vecken,  anvisa  honom  en  plats  bland  Z.  rugosa  och  bland  dessa  är  slägtet 
Heliophylluni  det  till  Palaeocyclus  mest  närstående.  —  Att  Palaeocyclus  år  ett 
sjelfständigt  skal  och  icke  något  operculum,  synes  bland  a^fiat  den^,  att  kna 
under  sin  första  tillväxt  suttit  fästad  med  skalspetsen  vid  andra  kroppar. 


Digitized  by 


Google 


kXgRA   IAKTTAeBL8KR   ÖrVSR   ZOAVTHARIA   RU608A.         293 


Förklaring  öfver  Figurerna. 

Tafl.  XXX. 

Figg.  1 — 9.     Qoniophyllum  pyramidale  His. 

Fig.   1.     Kalken  sedd  ofvanfrån. 
»     2.     Bottenytan  med  det  invuxna  locket  (L). 
»     3.     Mynningen  af  ett  tresidigt  skal. 
n     4.     Ungt  exemplar, 
o     5.     Inre  strukturen. 
»     6 — 8.     Operculum  från  yttre  och  inre  sidan  o.  ovala  gropen  t. 

midtellistens   tand.    If.    låsfaltet.     Originalet  till   fi^g.   6 — 7  är 

meddeladt   af  Hr  Direktören  och  Eiddaren  J.  G.  Clason  och 

af  honom  funnet  vid  "Wisby. 
»     9.     Kalk   med   qvarsittande   fragment  af  locket  (1.);   ur  Consul 

Stares  i  Wisby  samling. 

Figg.  10 — 15.     Rhizophyllum  Gotlandicum  F.  RoEBiER. 

Fig.  10 — 11.     Långsträckta  skal. 
»     12.     Ett  mindre,  visande  mynningarne  till  rotkanalerna 
»     13.     Skal  från  Habblingbo  med  skenbar  knoppbildning, 
o     14.     Inre  strukturen. 

»     15.     Skal    med    påsittande    lock    från   Habblingbo   ur   Comm.- 
Landm.  L.  Fegrai  samling. 


Tafl.    XXXI. 
Figg.  1 — 8.     Rhizophyllum  Gotlandicum. 

Fig.  1 — 3.     Ett    och    samma  skal  sedt  från  den  hvälfda  och  plana 
ytan,  samt  det  inre  af  dess  kalk. 
»    4.     Operculum  utifrån. 

»    5.     Detsammas  inre  sida  o.  ovala  gropen,     ml.  midtellisten. 
»    6.     Midtellisten   och  ovala  gropen  af  ett  annat  operculum  för- 
storade. 
»     7 — 8.     Till  upplysning  af  knoppbildningen. 

Figg.  9 — 13.     Hallia  calceoloides  n.  sp. 

Fig.  9.  Ett  skal  från  den  hvälfda  sidan. 

»  10.  Ett  annat  från  den  plana  ytan. 

A  11.  Det  inre  af  kalken  något  förstoradt. 

»  12.  Det  förmodade  locket  från  yttre  sidan. 


Digitized  by 


Google 


294    o.  LINDSTRÖM.  —  mAgRA   IAKTTAGELSER   ÖFVKR   Z.    RUGOSA. 

Fig.  13.  Detsamma  från  den  inre  förstoradt.  Den  rörformiga  öpp- 
ningen i  nedre  spetsen  tillfällig. 

M     14.     Några  slutna  rör  af  Fletcheria  clausa  n,  sp.  förstorade. 

>»     15.     Dylika   från   Favosites  Forbesi  M.  Edw.  &  H.  förstorade. 

»  16—17.  Ett  operculum  till  obekant  art  från  inre  (fig.  16) 
och  vttre  sidan  förstoradt. 


Digitized  by 


Google 


295 

Qvantitativ    bestämning    af   de    värmefenomener,    som 

uppkomma  vid  metallers  volumförändring,  äfvensom 

af  värmets  mekaniska  eqvivalent,  oberoende  af 

metallens  inre  arbete. 

Af  E.  Edlund. 

[Meddeladt  den  10  Maj  1865.] 
1. 

I  ett  föregående  arbete  ^)  har  jag  bevisat,  att  om  volunien 
hos  en  metall  genom  yttre  krafter  inom  elasticitetsgränsen  för- 
storas, så  förminskas  dess  temperatur,  och  om  metallen  derefter 
far  återtaga  sin  ursprungliga  volum,  så  blir  dess  temperatur 
högre;  men  undersökningen  visade  derjemte,  att  storleken  af  tem- 
peraturtillväxten  i  sednare  fallet  är  beroende  deraf,  huruvida 
metallen  vid  sammandragningen  förrättar  något  yttre  mekaniskt 
arbete  eller  icke.  Det  uppkomna  värmet  i  detta  fall  är  således 
olika  allt  efter  det  olika  sätt,  hvarpå  volumförminskningen  för- 
siggår. De  metaller,  som  i  detta  hänseende  undersöktes,  voro  i 
tiådform,  och  volumförändringen  åstadkoms  genom  trådarnes 
^tråckuing.  För  detta  ändamål  var  trådens  öfra  ända  säkert  fast- 
skrofvad  i  öDf  från  en  tjock  ekbjelke  utstående,  jeruarm,  och 
trådens  nedra  ända  var,  vertikalt  under  den  öfra,  f&stad  i  en,  i 
det  närmaste  horizontalt  liggande,  häfstångsarm  på  något  afstånd 
från  dennes  axel.  Tråden  spändes  på  det  sätt,  att  en  vigt  fördes 
från  häfstångsarmens  axel  till  dess  yttersta  ända,  och  tråden 
återtog  sin  ursprungliga  volum,  då  vigten  fördes  tillbaka  från 
hlfstångsarmens  ända  till  dess  axel.  Det  är  tydligt,  att,  då 
volamförändringen  på  detta  sätt  åstadkommes,  det  yttre  mekaniska 
arbete,  som  åtgår  vid  trådens  sträckning,  är  lika  stort  med  det 
yttre  arbete,  som  förrättas  af  tråden  vid  sammandragningen. 
Försoken  visade,  att  trådens  temperatursänkning  i  förra  fallet  är 
fullkomligt  lika  stor  som  temperaturtillväxten  i  det  sednare  samt 
proportionel  med  den  spännande  vigten.    Man  har  således,  om  x 


»)  Öfversigt  af  Vet.-Ak.  Förh.  för  &r  1861  sid.  119.  Pogg.  Ann.  B.  114  sid.  1. 
Öfotr$.  af  K.  VttrAkad.  Förh.,  1866,  N:o  4. 


Digitized  by 


Google 


296  £.    EDLUND. 

betyder  trådens  temperaturvariatioQ  och  p  den  spännaode  vigtea, 
±a=apj  hvarest  a  är  en  faktor,  som  for  en  och  samma  tråd 
är  konstant,  men  förändrar  välde,  då  man  öfvergår  från  en  tråd 
till  en  annan.  Om  deremot  den  spända  trådens  nedra  ända  helt 
och  hållet  frigöres  från  häfstångsarmen,  så  sammandrager  sig 
tråden  utan  förrättande  af  yttre  mekaniskt  arbete,  och  dess 
molekuler  ankomma  till  sina  respektive  arsprangliga  jemnvigts- 
lägen  med  acceleration  och  oscillera  till  följV  deraf  omkring  de- 
samma. I  detta  fall  blir  mer  värme  fritt,  än  om  sammandrag- 
ningen försiggår  på  det  först  beskrifna  sättet,  och  detta  öfverskott 
af  värme  är  proportionelt  med  det  af  tråden  i  första  fallet  för- 
rättade mekaniska  arbetet.  Men  det  är  lätt  att  bevisa,  att  detta 
arbete,  till  följe  deraf  att  trådens  sträckning,  såsom  försöken 
ådagalade,  är  proportionel  med  den  spännande  vigt«u,  är  pro- 
portionelt med  den  spännande  vigtens  qvadrat.  Man  har  således 
för  trådens  temperaturförhöjning  i  detta  fall  formeln 

hvarest  6  likaledes  är  en  konstant  faktor. 

Vid  den  nämnda  undersökningen  bestämdes  icke  de  absoluta 
värdena  på  a  och  b.  Andamålet  med  denna  Undersöknin/^  y^p 
endast  att  uppvisa  lagen  för  de  vid  metallers  vofnnrförändring 
uppkommande  temperaturvariatlonema.  Då  emellertid  kännedo- 
men om  dessa  konstanters  absoluta  värden  är  af  vigt  för  kon- 
trollerandet af  den  mekaniska  värmetheoriens  resultater  samt  f^r 
bestämmandet  af  det  inre  arbetet  vid  fasta  kroppars  volaui- 
förändring  under  ifrågavarande  förhållanden  och  af  värmets  me- 
kaniska eqvivalent,  så  vill  jag  i  det  följande  meddela  de  försök, 
jag  anställt,  rörande  nämde  konstanter,  samt  några  af  de  resul- 
tater, som  med  kännedom  om  dessas  värden  kunna  härledas. 


Den  apparat,  som  begagnades  för  metalltrådarnes  sträckniog, 
var  densamma,  som  jag  fönrt  användt,  och  hade  följande  kon- 
struktion :  En  tjock  bjelke  af  ek,  hvilken  fastskrufvades  vertikalt 
vid   en    pelare  i  rummet,  var  vid  sin  öfra  ända  försedd  med  en 


Digitized  by 


Google 


aVANTITATlV   BE8TÄMNINO   AF    VÄRMEFENOMENSR.  297 

atetaende  jerDarm,  i  hvilken  trådens  öfra  ända  säkert  fastskruf- 
vades.  Omkring.  590  millimeter  längre  ned  var  en  horizontal  axel 
af  raessing  insatt  i  bjelken.  Omkring  denna  axel  rörde  sig  en 
enarinig  häfstång,  hvars  öfra  sida  var  fullkomligt  plan.  Häf- 
stången  balanserades  af  en  på  andra  sidan  om  axeln  hängande 
tyngd.  På  denna  häfstång  kunde  ett  hängsle  af  messing,  hvilket 
uppbar  de  vigter,  hvarmed  tråden  vid  försöken  skulle  spännas, 
på  en  liten  rulle  föras  fram  och  tillbaka.  På  trådens  nedra  ända 
fastskrufvades  en  klämma  af  stål,  i  hvilken  ett  hål  var  borradt. 
På  den  mot  ekbjelken  vända  sidan  var  häfstången  försedd  med 
en  gaffel,  genom  hvilkens  båda  skänglar  lika  stora  horizontala 
hål  voro  borrade  midt  för  hvarandra  och  vinkelrätt  mot  häf- 
stångens  längd.  Trådens  nedra  ända  fastades  vid  häfstången  på 
det  sätt,  att  stålklämman,  sedan  tråden  deri  blifvit  fastskrufvad, 
infördes  i  den  nämnda  gaffeln,  så  att  hålen  kommo  midt  f%r 
hvarandra,  hvarefter  en  stålcylinder  instacks  genom  hålet  från 
framsidan  af  häfstången.  Tråden  kunde  således  med  lätthet  skiljas 
från  häfstången,  om  detta  hehöfdes.  För  att  med  uoggranhet 
kanna  mäta  den  vinkel,  som  häfstången  beskref  under  trådens 
sträckning  eller  sammandragning,  var  denna  försedd  med  en 
spegel,  i  hvilken  en  skala  aflästes  med  tub.  I  ändamål  att  så 
mycket  som  möjligt  skydda  tråden  mot  fremmande  temperatur- 
vexlingar,  omgafs  den  af  ett  skåp  af  trä,  hvars  framsida  utgjor-* 
des  af  en  glasdörr. 

För  bestämmandet  af  temperaturvariationerna  applicerades 
till  tråden  en  thermoelektrisk  stapel;  men  denna  var  i  vissa  delar 
på  annat  sätt  konstruerad  än  den,  som  förut  begagnats,  a  och 
a  (se  nedanstående  figur)  äro  tvänne  stänger  af  ben,  hvilka  äro 
sammanskrufvade  till  en  rektangel  med  messingsstyckena  b  och  b'. 
I  dessa  messingsstycken  sitta  två  ihåliga  cylindrar  af  koppar  c 
och  c\  af  hvilka  c  är  mgängad  uti  b;  c  fasthålles  deremot  med 
skmfmuttern  et  vid  b*  och  kan  flyttas  upp  och  ned,  emedan 
hålet  i  b\  hvarigenom  c  går,  är  aflångt.  I  de  båda  ihåliga 
kopparcylindrarne  c  och  e  insättas  de  båda  metallerna,  som 
Mlda  den   thermoelektriska  stapeln   och   som  på  hvar  sin  sida 


Digitized  by 


Google 


298 


R.    EDLUND. 


trycka  mot  tråden  ^t.  Kopparcylindern  é  är  vid  den  äodan, 
som  är  längst  bort  från  ee^  inoti  gängad  och  deroti  ioskmfVas 
kopparskmfven  g  ^  hvars  ända  stöder  emot  den  i  kopparcylindern 
liggande  therrooelektriska  metallen.  Denna  sednare  kan  således 
flyttas  fram  och  tillbaka  med  tillhjelp  af  skrofven  g,  I  denna 
sednare  fasthålles  med  tillhjelp  af  klämskrufven  K^  den  ena  af 
de  ledningstrådar,  som  gå  till  magnetometern.  I  kopparcylindern 
c  är  kopparstången  g  insatt,  hvilken  af  stålQädrarne  /  och  / 
tryckes  mot  den  uti  c  liggande  thermoelektiska  metallen.  För 
att  kunna  förändra  fjädertrycket  är  g  gängad  mot  ändan,  så  aft 
skrnfmuttern  d^  mot  hvilken  stålQädrarne  trycka,  kan  flyttas 
fram  och  tillbaka.  Stången  g  är  föröfrigt  på  samma  sätt  som^t 
försedd  med  en  klämskruf  K  för  fastgörande  af  den  andra  led- 
ningstråden till  magnetometern.  Stalfjädrarne  (J  och  /')  voro 
temligen  svaga,  så  att  tryckningen  mot  tråden  var  så  ringa,  att 


Digitized  by 


Google 


QVANTITATIV    BBSTAMNING   AF    VARMBPBNOMENER.  299 

Stapeln  oätt  och  jemnt  satt  fast  vid  tråden  utan  att  falla«  hvilket 
f^röfrigt  hindrades  af  ett  elastiskt  kautschnckssnöre  (m),  som 
med  en  klämskrof  (p)  var  föstad  vid  tråden  ofvanom  stapeln» 
Ändamålet  med  den  svagare  tryckningen  var  den,  att  den  del  af 
traden,  som  låg  midt  under  stapeländarne,  genom  en  hårdare  fast- 
skrofoing  icke  skulle  hindras  ifrån  att  vid  trådens  belastning 
sträckas  lika  mycket  som  trådens  öfriga  delar.  Stapeländarnes 
sYaga  tryckning  mot  tråden  medförde  emellertid  den  olägenheten^ 
att,  då  stapeln  flyttades  från  ett  ställe  till  ett  annat  på  samma 
tråd,  eller  från  en  tråd  till  en  annan,  ledningsmotståndet  i  den 
tbermoelektriska  strömmens  bana  förändrades  tillfölje  af  en  mer 
eller  mindre  fullständig  kontakt.  Motståndet  i  nämnde  lednings- 
bana måste  derföre  uppmätas  för  hvaije  gång  stapeln  flyttades. 
För  detta  ändamål  applindades  ledningstråden  några  hvarf  på  en 
ihålig  messingscylinder,  som  var  fästad  vid  ett  bord,  och  inuti 
denna  cylinder  befann  sig  en  liten  stålmagnet,  som  kunde  flyttas 
ett  bestämdt  vägstycke  utefter  längden  af  cylindern.  Då  stål- 
magneten  flyttades,  uppkom  en  induktionsström,  som  åstadkom 
ett  utslag  på  magnetometern,  hvilket  var  direkt  proportionelt 
med  ledningsförmågan  i  strömbanan.  Naturligtvis  var  den  nämnda 
stalmagneten  på  så  långt  afstånd  ifrån  magnetometern,  att  någon 
märklig  direkt  inverkan  emellan  dem  icke  ägde  rum. 

För  uppmätning  af  den  tbermoelektriska  strömmen  begagna- 
des den  förut  af  mig  vid  flera  undersökningar  använda  Weberska 
magnetometern.  En  förändring  vidtogs  dock  vid  densamma.  Då 
afståndet  mellan  magnetometern  och  tuben,  hvarmed  nålens  rörelser 
observeras,  är  stort,  så  inverka  variationerna  i  den  jordmagnetiska 
kraftens  deklination  mycket  störande.  Vid  mina  föregående  t^rsök 
var  jag  af  detta  skäl  någongång  nödsakad  att  upphöra  med  ob- 
servationerna och  vänta,  till  dess  att  nålen  blef  mera  stilla.  För 
att  undvika  denna  olägenhet,  gjordes  de  magnetiska  momenterna 
hos  de  båda  astatiska  nålarne  så  lika,  som  det  var  möjligt  att 
åstadkomma,  hvarigenom  jordmagnetismens  riktkraft  på  nålsy- 
stemet blef  nästan  omärkligt.  Den  nödiga  riktkraften  erhölls 
derigenom,   att   nålsystemet   upphängdes   på   en   fin   silfvertråd^ 


Digitized  by 


Google 


900  X.   EDLUND. 

hvars  torsion  ersatte  daa  jordmagnetiska  riktkraften.  Att  otda^ 
gen  fortforo  att  vara  proportionela  roed  strönostyrkaii,  bevisades 
genom  f&rsök. 

3. 
De  för  trådens  sträckning  begagnade  vigterna  fSrdes  från 
häfstångens  axel  till  dess  ända  på  2  lekänder  och  på  lika  tid 
derifrån  tillbaka  till  axeln.  Den  i  tråden  genom  volamRJrän- 
dringen  förorsakade  temperatWvariationen  uppkom  således  icke 
ögonblickligt,  ntan  dertill  åtgick  en  tid  af  2  sekunder;  särskilda 
försök  visade  dock,  att  utslaget  blef,  inom  gränserna  for  obser- 
vationsfelen, detsamma  som  om  variationen  uppstår  i  ett  enda 
tidsmoment.  Låt  m  betyda  riktkraften  af  torsionen  hos  npp- 
hängningstråden  på  nålsystemet,  dividerad  med  det  sednares  trög- 
hetsmoment, q  inverkan  på  nålsystemet  af  den  thermoelektriska 
ström,  som  uppkommer  af  temperatur-öfverskottet  I,  och  2n  en 
faktor,  beroende  af  den  af  den  tjocka  kopparhylsan  och  tråd- 
lagren förorsakade  dämningen,  dessa  bägge  sednare  qvantiteter 
äfvenledes  dividerade  med  tröghetsmomentet;  så  erhålles  för  be- 
räknande af  nålsystemets  rörelse,  då  a;  betyder  den  variabla 
utslagsvin keln,  t  tiden  och  v  värmeöfverskottet  vid  tiden  t,  w 
trådens  vigt  och  c  dess  värmekapacitet,  hvarigenom         blir  tem- 


V 
ICC 

peraturöf verskottet  : 


dt^  ^wc  dt  ^ 

Den  värmeförlust,  som  uppkommer  genom  strålning  och  beröriog 
ined  luften,  är,  emedan  temperaturöfverskotten  äro  smk^  proportiooel 
med  temperaturöfverskottet  Om  a  betyder  värmeförlusten  under 
tidsenheten  hos  enhetens  temperaturöfverskott ,  så  har  man 

dv=ra — dt;  hvaraf 
wc 

r  =  v^e-^; (2) 

då  v^  betyder  värmemängden,  som  genom  trådens  volumförändriog 
vid  oscillationens  början  utvecklas.  Om  detta  värde  på  v  insattes 
i  eqvationen  (1),  integrationen  verkställes,  och  konstanterna  bestäm- 
mas så,  att  a  och  hastigheten  (K)  blifva  noll  på  samma  gång  som 
t,  så  erhålles 


Digitized  by 


Google 


QTANTITATIT    BK8TÅMKIM0    AP    VAKMSPENOMBNSR. 


301 


A  = 


^1) 


p^c"  wc 


a 

\ n 

we 


\ip*c*  »c  / 


C08(tVm  —  n*)« 

SID  (<Vw  —  n^)e' 


a 
»c 


2-n  +  m 

«'c'  WC 


=?: 


2  —  n  +  m      aTw  — »M-— -— 2-ii4»i| 

«*c*  wc  Vw^c*  wc  / 

cot(/V)ji^"n>)<r-* 


:  — 2-«  +  « 


(3) 

8inOVm-nO«"*' 
(4). 


Tiden  (r)  för  ett  atslag  erhålles  ar  eqvationen  (3),  om  man 
gör  Ä=o. 

Man  far  då 


m n 

we 


Db8(rVm-ii^)#?--'+ 


Sin(rVm- «»)«"•''-«■••'  =  o  .  .  (6). 


Om  Go8  (TVm  —  n')  e~*'  elimineras  mellan  eqvationema  (4) 
och  (5),  så  erhålles  slutligen 


wc Vq 

Sin  {TYm  —  n*)  ~' ^  wc 


(6). 


Qvantiteten  —  beror  bland  annat  af  storleken  och  beskaflen- 
wc 

heten  hos  trådens  yta  och  varierar  derföre  från  en  tråd  till  en  annan. 
Eqvationen  (6)  visar,  att  atslagstiden  (Z)  är  beroende  af  a  och  der- 
f5re  äfven  variabel.  Vill  man  således  jemnföra  de  värmeroängder, 
som  utvecklas  hos  olika  metalltrådar,  då  dessa  str&ckas  med  en 

Öfter».  af  K,  VeL-Akad.  Förh.     2rg.  22.  N:o  5.  ^ 


Digitized  by 


Google 


802  B.  SDLUND. 

gifven  belastniDg,  så  måste  man  känna  icke  allenast  utslaget  x 
utan  äfven  a  och  dessutom  konstanterna  m  och  n,  hvilka  sednare 
dock  bibehålla  samma  värde,  så  länge  magnetometern  förblifver 
ofSrändrad.  Hvad  koefficienten  q  beträffar,  så  är  denna  äfven- 
ledes  oföränderlig,  då  man  öfvergår  från  en  tråd  till  en  annan. 
Den  thermo-elektromotoriska  kraften  berodde  vid  dessa  försök  på 
två  kontakter.  Om  stapeln,  hvars  ena  skängel  bestod  af  wismoth 
och  den  andra  af  jern,  sattes  på  t.  ex.  en  koppartråd,  så  opp- 
stodo  kontakterna  wismuth-koppar  och  koppar-jem.  Togs  eo 
silfvertråd,  så  erh5llos  kontakterna  wismuth-silfver  och  silfver-jero 
o.  s.  v.  Men  Becquerel  har  bevisat,  att  i  dylika  fall  den  thermo- 
elektromotoriska  kraften  blir  lika  stor,  som  om  de  båda  yttersta 
metallerna  utan  någon  mellanliggande  omedelbart  beröra  h?ar- 
andra  *).  Man  är  således  härvid  oberoende  af  den  mellanliggande 
trådens  beskaffenhet.  Försöken  sjelfva  visa,  att  förhållandet  är 
sådant. 

För  att  experimentelt  bestämma  värdet  på  —  förfor  jag  på 

tcc 

följande  sätt:  den  thermoelektriska  strömbanan  slöts  först  i  det 
ögonblick,  som  de  vigter,  hvarmed  tråden  spändes,  framkommo  till 
häfstångens  yttre  ända,  eller  då  de,  vid  trådens  sammandragning, 
uppnådde  häfstångens  axel,  hvarefter  utslaget  på  magnetometern 
observerades.  Derefter  gjordes  samma  försök,  då  banan  lemnades 
öppen  6  sekunder  efter  det  nyssnämnda  tidsmomentet  Det  ftr 
tydligt,  att  utslaget  måste  blifva  mindre  i  sednare  fallet,  emedan 
tråden  under  de  6  sekunderna  förlorade  en  del  af  sitt  värme. 
Förhållandet  emellan   båda   utslagen   blef  således   ett   mått  på 

värmeförlusten  under  6  sekunder,  hvaraf  —  lätt  kunde  beräknas. 

tcc 

Om  jf  är  det  förra  utslaget  och  /  det  sednai*e,  så  har  man  efter 
eqvationen  (2) 

7  =  ^     • 

Till  bevis  för  att  detta  sätt  att  bestämma  trådens  afkyining 
gaf  ett  riktigt  resultat,  gjordes  med  en  messingstråd  några  försök, 

*)  Aniiales  de  chiiiiie  et  de  physiquc  S.  1.     Band  41  sid.  353. 

Digitized  by  VjOOQIC 


QYAKTITATIV    BB8TÄMNIN0    AP    VARMIPENOMBNER.  303 

hvarvid  iDagnetnåleas  atslag  observerades  för  det  fall,  att  ström- 
banan  slöts  i  det  ögonblick,  då  trådens  sträckning  eller  samman- 
dragning var  slutad,  derpå  då  strömbanan  6  sekunder  hölls  öppen 
efter  detta  tidsmoment,  och  slutligen  då  den  var  öppen  16  se* 
kunder  derefter').  Medium  af  5  försök  af  hvardera  slaget  gaf 
till  utslag  för  de  3  fallen 

33^  24,72  15,92. 

Ar  bestämningssättet  riktigt,  så  måste  man  fOr  —  erhålla 

83,28        •••      ^        33.28        ^.i« 
samma  varde  ur  077^=^*'     och  ur  —-r  =  e*^    . 

Det  första  värdet  på  —  blir  0,0496  och  det  andra  0»0461. 

'^        ICC 

Skilhaden  är  icke  större,  än  att  den  nr  observationsfelen  kan  för- 
klaras. Vid  de  verkliga  bestämningarne  af  trådarnes  afkylning 
gordes  för  de  fleste  28  observationer,  till  följe  hvaraf  de  erhållna 
media  icke  kunna  vara  mycket  felaktige.  Föröfrigt  inser  man 
lätt  af  det  följande,  att,  om  lagen  för  afkylningen  icke  skulle 
vara  fullt  öfverensstämmande  med  den  uppgifna,  de  deraf  här- 
flytande felen  icke  kunna  förorsaka  några  märkbara  misstag  i 
afseende  på  resultaterna,  emedan  de  inverka  ungef&r  lika  på  alla 
observationerna. 

Sedan  —  till  storleken  blifvit  bestämd,  låter  tiden  för  utslaget 
tre 

bestämma  sig  ur  eqvationen  (5).  Dess  ungefärliga  värde,  på  1 
sekund  nära,  kan  direkt  erhållas  genom  observationerna,  hvar- 
efter  man  genom  approximation  med  tillhjelp  af  nämnde  eqvation 
erhåller  det  noggrannare  värdet 

Bestämningen  af  värdena  på  m  och  n  tillgick  på  följande  sätt: 
Magnetometerns  nålsystem  sattes  i  rörelse  genom  en  induktions*- 
ström,  alstrad  genom  rörelse  af  en  liten  stålmagnet  i  en  trådrulle, 

)  IH  eo  galvanisk  ledoin^bana  slntea  pä  vanligt  sätt  derigenom.  att  tvänne 
meUller  bringas  i  beröring  med  hvarandra,  uppkommer  lätt  en  svag  thermo- 
elektrisk  »tröm  på  kontaktstället,  äfren  om  metallenia  äro  af  samma  riag. 
^oa  källa  till  fel  undveks  pä  det  sätt,  att  ledningsträden  pä  den  thermo- 
elektriska  ledningsbanan  afskars  pä  ett  ställe,  hvarefter  bada  äiidnme  samman- 
bondos  med  ett  tunnt  gutta-percha-lager  emellaa  dem.  J>å  strömbanan  »kulle 
Blotas,  neddo|ipades  sammanbindningsstället  i  en  kopp  med  qvicksilfver. 


Digitized  by 


Google 


304  B.    EDLUND. 

8om  var  insatt  i  ledningsbanan.  Så  snart  nålen  passerade  jemn- 
vigtsläget  fick  hon  en  ny  stöt  af  induktionsstr5mtnen.  På  detta 
sått  kunde  nålens  rörelse  anderhållas  så  länge  som  helst  oaktadt 
däroningen,  och  tidssekandema  räknades  för  ett  bestämdt  aotal 
oscillationer.  På  detta  sätt  befanns,  att 
för  20  oscillationer  åtgingo  554  sekunder;  hvaraf  r=27',70: 
för  26  oscillationer       »       720  m  »       7=27,69 

för  30  oscillationer       i>       831,5       »  »       r=27,72 

således  i  medeltal  för  hvarje  oscillation  27,70  sekunder. 
Men  nu  är  r=        ""       ;  således  27,70=    — -— , 

För  bestämmandet  af  dämningen  begagnades  följande,  af  W. 
Weber  uppgifna,  förfarande.  Nålsystemet  sattes  i  rörelse  af  en 
induktionsström  och  hvarannan  gång,  hon  derefter  passerade 
jemn vigtsläget,  blef  hon  af  induktionsströmmen  tillbakakastad. 
Efter  några  oscillationer  blefvo  de  fyra,  sinsemellan  olika,  utsla- 
gen genom  dämningen  konstanta.  På  detta  sätt  erhöllos  följande 
4  afläsningar  på  skalan,  hvilka  hvar  för  sig  äro  media  af  12 
nästan  lika  observationer.  (Nålens  jemnvigtslänge  var  angefar 
vid  skaldelen  206) 

85,22  249,63  327,65  163,84. 

Om  det  Qerde  talet  subtraheras  ifrån  det  andra  och  det 
första  ifrån  det  tredje,  samt  den  första  resten  divideras  med  den 
andra,  så  blir 

^•^^  =0,3539  =  r-'. 


242.43 

Åf  dessa  bestämningar  erhållas: 
n  =  0,03760   och   således   n»  =  0,001406;  m  =  0,014269  och 


Vm—n»  =  0,11342. 

För  de  två  undersökningsserierna  med  guld  och  platina, 
hvilka  anställdes  en  längre  tid  efter,  sedan  de  öfriga  redan  voro 
afslutade,  hade  konstanterna  n,  m  och  T  undergått  en  ringa  för- 
ändring.   Detta  är  vid  beräkningen  af  dessa  serier  iakttaget 

4. 

För  att  erhålla  ett  tillförlitligt  mått  på  temperaturvariatio- 
nerna   vid   trådarnes   sträckning   eller  sammandragning  var  det 


Digitized  by 


Google 


QTANTITATIT    BESTÄMNING    AF    VÄRMEFeNOMSNER.  306 

oddvändigt  att  flytta  den  thermoelektrUka  stapeln  till  flera  stäl- 
len på  samma  tråd,  emedan  metalltrådar  i  allmänhet,  åtminstone 
de,  som  af  mig  användes,  ej  Ofverallt  äro  lika  tjocka.  Det  är 
neroligen  af  sig  sjelf  klart,  att  värroeutvecklingeu  måste  blifva 
större  på  ett  smalare  ställe  än  på  ett  gröfre,  emedan  sträcknin- 
gen på  det  förra  stället  är  större.  Metalltrådarnes  längd,  räknad 
från  stålklämman,  med  hvilken  de  fastsattes  vid  häfstångsarmen, 
till  undre  sidan  af  jernarmen,  i  hvilken  deras  5fre  ända  var  fast- 
skrofvad,  utgjorde  566  millimeter.  Den  thermoelektriska  stapeln 
fastades  på  7  olika  ställen,  ungefar  jemnt  fördelade  öfver  trådens 
hela  längd.  Åfståndet  från  häfstångens  axel  till  dess  ända  var 
9,2  gånger  så  stort  som  åfståndet  från  axeln  till  metalltrådens 
fästpunkt.  För  att  erhålla  hela  den  vigt,  hvarmed  tråden  i  sjelfva 
verket  sträcktes,  måste  således  de  nedanföre  i  svenska  skålpund 
Dppgifna  talen  på  de  vigter,  som  vid  försöken  begagnades,  multi- 
pliceras med  9,2.  Mot  100  skaldelar  i  den  tub,  med  hvilken  den 
af  häfstången  beskrifna  vinkeln  observerades,  svarade  en  förän- 
dring i  trådens  längd  af  1,136  millimeter.  Skalan  till  den  tub, 
hvarmed  magnetnålens  rörelse  observerades,  var  på  2,3825  meters 
afstånd  från  spegeln  på  magnetometern. 

Försöken  anställdes  med  6  metalltrådar  af  olika  slag,  och 
alla  försöksserierna  utfördes  på  fullkomligt  lika  sätt.  Det  torde 
derföre  vara  tillräckligt  att  fullständigt  beskrifva  endast  den  första 
och  derefter  meddela  resultaterna  af  de  öfriga. 

A.  SU/vertråd.  En  meter  af  denna  vägde  9,851  grammer. 
För  sträckningen  begagnades  en  vigt  af  5,7480  svenska  ^.  Hela 
den  sträckande  vigten  utgjorde  således  5,748  X  9,2  «.  För  denna 
belastning  sträckte  sig  tråden  131,29  skaldelar,  hvilket,  då  hvarje 
skaldel  motsvarar  0,01136  millimeter,  utgör  1,4915  millimeter. 

Uvarannan  af  de  följande  observationstalen  erhölls  vid  trå- 
dens sträckning  och  hvarannan  vid  dess  sammandragning.  De 
under  rubriken  "Utslag"  anförda  talen  erhöllos  på  det  sätt,  att 
den  thermoelektriska  ledningsbanan  var  sluten,  innan  den  sträc- 
kande vigten  började  röras.  Af  de  tal  deremot,  som  stå  under 
mbriken  "Afkylning",  erhöllos  de  större,  då  samma  ledningsbana 


Digitized  by 


Google 


306 


B.   EDLUND. 


slöts  i  det  ögonblick,  som  den  sträd^ande  vigten  framkom  till 
håfstångsarraens  yttersta  ända  eller  till  dess  axel  (således  2  se- 
kunder efter  sedan  den  sträckande  vigten  börjat  röras),  och  de 
mindre,  då  ledningsbanan  lemnades  öppen  ytterligare  6  seknnder, 
eller  8  sekunder  efter  det  tidsmoroent,  då  den  sträckande  vigten 
sattes  i  rörelse. 

LedningsfSrmågan  i  den  thermoelektriska  strömmens  bana, 
undersökt  med  den  ofvannämnde  magnetinduktorn,  var,  då  stapeln 
satt  på  första  stället,  =  167,5. 


UUlag. 
30,1 

Afky 
24,3 

Ining. 

17.7 

28,5 

25,0 

15.5 

29,5 

24,5 

17,1 

28,0 

26,0 

17,0 

Med.  29,05. 

Med. 

24,95. 

16,83. 

SUpeln  flytUd. 
LedniDgsrörmSgan  =  166,2. 

stapeln  flytUd. 
Ledningsförmågan  =  166,5. 

UUlag.                  Åfkylning. 

27,8           26,2        17,3 

UUlag.                    Åfkylning. 

30,0            26,5        18,5 

27,9           27,0 

19,0 

28,0            26,1         17,1 

28,7           25,5 

17.1 

29,0           26,9        17,9 

28,0           26,8 

18,3 

27,2           26,6        17,1 

Med.  28.10         26,38 

17,93. 

29,5 

Med. 

28,74         26,53      17,65. 

SUpeln  flytUd. 
LedDingaformtgan = 163,2. 

Stapeln  flytUd. 
Ledningaförmtgan = 16i2. 

Utslag.                   Aftylning. 

29,8           26,1        17,5 

Utalag.                   Åfkylning. 

28,8           26,0        17,0 

29,0           26,7 

17,0 

29,1           25,4        17,0 

29,4           26,6 

18,0 

29.0           25.6        18.1 

29,0           27,3 

17,8 

29,3           25,4        17,3 

Med.  29,30         26,68 

17.58 

Med 

.  29.05         25.60      17,36. 

r  / 


Digiti 


zed  by  Google 


QVANTITATIV    BBSTÄMNINO    AF    VABM£F£NOMBN£B.  307 

Stapeln  fl>tUd.  SUpeln  flyttad. 

Ledniogsforin&gaD = 168,5.  Ledningsförmågan = 168,0. 

Uulag.  Åfkylning.  Utslax.  Afkylning. 

27,8  26,5  17,0  31,0  27,2  19,3 

28,8  26,0  17,3  31,0  28,4  18,6 

28,7  26,8  18,0  31,3  27,6  18,6 

29,2  26,3  17,0  29^  28,0  19,0 

Med.  28,63  26,40  17,33  Med.  30,75  27,78  18,85. 

Om  de  erhållna  utslagsroedia  redacoras  till  hvad  de  skulle 
hafva  blifvit,  om  ledniDgsförmågan  i  den  thermoelektriska  led- 
oiogsbanan  Tarit  lika  med  170,  så  erhållas  följande  tal: 

29,05  blir  29,48 

28,10     »    28,74 

28.74  »    29,35 

29,30     »     30,52 

29,05     »    30,08 

28,63     »    28,88 

30.75  »    31,12 

Medium  29,739. 

Om  de  änder  rubriken  ** Åfkylning**  stående  media  adderas, 
de  större  för  sig  och  de  mindre  för  sig,  så  erhållas  summorna 
184,32  och  123,62.    QToten  af  den  förra  summan,  dividerad  med 

deu  sednare,  är  enligt  eqvationen  (2)  lika  med  e"'  .    Således 

é^'*=  1,492;  hvaraf 

—  =  0,06671. 

wc 

Med   detta   värde  på  a,  erhålles  enligt  eqvatiooen  (6)  den 
tid  (T),  som  nålen  behöfver  för  att  göra  ett  utslag,  nemligen 
T=  19,96  sekunder. 
Om  dessa  värden  på  de  obekanta  insättas  i  eqvationen  (6), 
så  blir  slutligen 

g^- 0,61816. 


Om  man  nu  kände  värdet  på  q,  så  skulle  sistnämnde  eqva- 
tloo  omedelbart  angifva  den  teroperaturvariation,  som  silfvertråden 


Digitized  by 


Google 


308 


E.    BOLUND. 


undergick  vid  de  anförda  försöken.  Innan  vi  öfvergå  till  besUm- 
ningen  af  9,  skola  vi  meddela  de  resaltater,  som  erhöllos  med  de 
fem  öfriga  metalltrådarne. 

B.  Ståltråd.  En  meter  af  denna  tråd  vägde  7J89  grammer. 
För  sträckningen  begagnades  en  vigt  af  14,7795  svenska  ^  För 
denna  belastning  sträckte  sig  tråden  172,05  skaldelar,  utgörande 
1,9545  millimeter.  Följande  tabell  innehåller  media  af  de  anställda 
försöken,  hvilka,  såsom  ofvanföre  nämndes,  likasom  forsöken  med 
de  efterföljande  metallerna,  utfördes  på  samma  sätt  som  med 
sifvertråden.  Första  kolumnen  angifver  ordningsnumret  på  det 
ställe,  der  den  thermoelektriska  stapeln  var  fästad;  den  andra 
upptager  de  erhållna  utslagsmedia;  den  tredje  ledningsfSrmågan 
i  den  thermoelektriska  strömbanan;  den  fjerde  de  till  lednings- 
förmågan 170  reducerade  utslagsmedia,  och  de  öfriga  två  kolum- 
nerna innehålla  de  båda  media,  som  behöfvas  för  beräkningen  af 
trådens  afkylning. 


1. 

2. 

3. 

4 

5. 

6. 

1 

28.13 

152,5 

31,36 

25,40 

17,78 

2 

31,25 

162.5 

32.69 

27,25 

19.50 

3 

30.73 

167.5 

31,19 

28,05 

19.53 

4 

31.48 

159,5 

33,55 

28,25 

20.30 

5 

28^ 

156,3 

31,58 

25,85 

17,97 

6 

28,00 

161,2 

29,53 

23,90 

16.93 

7 

28,98 

147,0 
Medium 

33,51 

24.90 

18.25 

31,909 

26,229 

18.609 

Häraf  erhålles 

€-•=1,410  och  -^  =0,05776. 
wc 

7=20,46  sekunder,  samt  slutligen 
a^  =  0,61613. 

c.  Koppartråd.  Vigten  på  1  meter  af  denna  tråd  var  7,771 
grammer.  Den  vigt,  hvarmed  tråden  sträcktes,  utgjorde  7,5350 
svenska   %.    För   denna   belastning   sträckte   sig   tråden  140,25 


Digitized  by 


Google 


QVAKTITATIV    BBSTÄMNING   AP    VÄBMEF£NOMBN£R.  309 

skaMelar  eller  1,5932  millimeter.    Följande  tabell  är  lika  inrät- 
tad som  den  föregående. 


L 

2. 

3. 

4. 

5. 

6. 

1 

2838 

165,6 

29,08 

26.86 

17,66 

2 

29,23 

166.8 

29,79 

26.96 

18,60 

3 

80,28 

167.5 

30.73 

27.38 

18,85 

4 

30.28 

169,9 

80,30 

26.70 

18,43 

5 

28,53 

169,2 

28,66 

28.73 

19.86 

6 

30.63 

170,1 

30,61 

26,83 

18,58 

7 

29.23 

169,7 
Medium 

29.28 

26,26 

18,33 

29.779 

26.813 

18.613 

Häraf  erhålles 

e^    =  1,441;  hvaraf 
—  =  0,06084;   T=  20,311  sekunder,  samt  slutligen 

a-^  =  0,59204. 
^  wc 

D.  Messingstråd.  En  meter  af  denna  tråd  vägde  10,641 
grammer.  Yigten,  hvanned  tråden  sträcktes,  utgjorde  11,0290 
STenska  fC.  Tråden  sträckte  sig  för  denna  belastning  med  181,07 
sk&ldelar  eller  2,0570  millimeter.    Följande  resultater  erhöllos: 


1. 

2. 

3. 

4. 

5. 

6. 

1 

36.60 

169,6 

36.69 

34,05 

26.33 

2 

36,80 

171.0 

36.59 

34,48 

26,20 

3 

37,55 

171.5 

37.22 

36,35 

25,53 

4 

36,73 

170,8 

36.56 

34,00 

25,90 

6 

36,85 

171,0 

36.63 

35,00 

25,90 

6 

36.68 

171,7 

36,32 

34,00 

24,75 

7 

36.38 

170,9 
Medium 

35.19 

33.28 

24,72 

36,457 

34309 

26,619 

Häraf  erhålles 


«"    =  ^  =  1.3392,  och  deraf 


Digitized  by 


Google 


310 


E.   BDLUND. 


—  =  0,04868;    r=  21,15   sekunder,   samt   slutligen 

ICC 

0^  =  0,65769. 

^  icc 
£.  FUdinatråd.  En  meter  af  denna  tråd  vägde  35,454 
grammer.  Yigten,  hvarmed  tråden  sträcktes,  utgjorde  5,9320 
svenska  %.  För  denna  belastning  sträckte  sig  tråden  med  46,697 
skaldelar,  motsvarande  0,5304  millimeter.  Resnltalerna  blefvo 
följande: 


1. 

2. 

3. 

4. 

5. 

6. 

1 

6,94 

164.5 

7.15 

6,53 

5,08 

2 

6,93 

167.1 

7,05 

6.23 

4,43 

3 

7,20 

166,1 

7.37 

6,83 

5,28 

4 

7,33 

168.2 

7,41 

7,20 

6.08 

5 

7,85 

166,6 

8,01 

7,43 

5,87 

6 

7.07 

161.1 

7,46 

6,80 

5,42 

7 

7.08 

164,4 

7.32 

6.65 

5,23 

8 

7.00 

159.8 
Medium 

7.45 

6.75 

5.00 

7,403 

6,808 

5,286 

Magnetometerns  konstanter  hade  före  försöken  med  platina- 
tråden,  hvilka  anställdes  en  längre  tid  efter  de  föregående,  under- 
gått en  ringa  förändring,  m  var  nemligen  nu  =  0,01433;  n  = 
0,03952  och  oscillationstiden  27,80  sekunder.  lakttages  detta, 
så  erhålles  för  platinatråden 
6.803 


e-    = 


5.286 


=  1,2868;  hvaraf 


—  ^0,04203;    T  =  21,63  sekunder;   samt  slutligen 
wc 

q^  =  0,12866. 
^  wc 

F.  Gruldtråd.    En  meter  af  denna  tråd,  som  var  kemiskt  ren, 

vägde   19,849  grammer').    Den  vigt,  hvarmed  tråden  sträcktes, 

utgjorde  3,8240  svenska  ^.    För  denna  belastning  sträckte  sig 

tråden  95,245  skaldelar,  motsvarande  1,082  millimeter.    Följande 

resultater  erhöllos  dervid: 


*)  Genom  Hr  Öfver>DirektoreD  ÅKEBMAiiS  beredvillighet  hade  jag  till  låns  erhållit 
detta  guld  från  K.  Myntverket. 


Digitized  by 


Google 


OTANTITATIV    BB3TÄMMIN0    AP   VÄKMKFENOMSNBR. 


311 


1. 

2. 

8. 

4. 

5. 

6. 

1 

11.12 

161.2 

11,78 

9.03 

6,10 

2 

11,03 

156.3 

12.00 

10,15 

6.95 

3 

11.95 

159,3 

12,75 

10,77 

7,67 

4 

12,23 

147.9 

14,06 

11.55 

7,98 

5 

12,38 

155.2 

13,56 

11.07 

7.82 

6 

12,32 

162,1 

12,92 

11,17 

7,40 

7 

11,15 

162.4 
Mediam 

11,67 

10.53 

7.28 

12,67 

10,61 

7,81 

Häraf  erhålles: 


^.i  _  10,61 
~  7,31 


=  1,4506. 


=  0,06199;    7=20,10   sekunder,   samt  slutligen 


0^  =  0,26692. 
^  wc 


Innan  vi  öfvergå  till  bestämmandet  af  värdet  på  konstanten 
9,  skola  vi  fSrst  efterse,  om  de  redan  erhållna  resultaterna  öfver- 
ensstämma  med  den  mekaniska  värmetheoriens  fordringar. 

Ur  en  af  denna  theories  allmänna  eqvationer  kan  man,  på  det 
sätt  Thomson  visat,  deducera  följande  eqvation,  hvilken  angifver, 
kom  mycket  temperaturen  ändras  hos  en  metalltråd,  då  den  vigt, 
hvarmed  den  sträckes,  ökas  eller  minskas.  Om  t  är  trådens 
temperatur,  p  sträckvigten,  A  den  värmemängd,  som  motsvarar 
deo  mekaniska  arbetsenheten,  b  det  omvända  värdet  af  luftens 
utvidgningskoefficient  fÖr  1  grad  Cels.  eller  273,  så  att  b  +  t  be- 
tyder trådens  temperatur,  räknad  från  den  absoluta  nollpunkten, 
a  trådens  liniära  utvidgning  för  1  grad  Cels.,  samt  w  trådens 
vigt  för  enhetens  längd  och  e  dess  specifika  värme,  så  blir 


dt=z 


dp. 


Emedan  temperaturvariationerna  äro  mycket  små  i  förhållande 
till  qvantiteten  b-\-t,  så  kan  denna  utan  märkbait  fel  betraktas 
såsom  konstant,  hvarigenom  man  får,  om  Jt  och  ^p  betyda  de 
ändliga  variationerna  af  <  och  p. 


Digitized  by 


Google 


312  E.    BDLUND. 

j^^MHJioJp ^j 

tcc  ^ 

Om  den  sista  eqvatiouen  multipliceras  med  q^  och  dessatom 

iakttagas,  att  ^t  är  detsamma  som  -^ ,  så  erhålles 

tcc 

9fo         Mb+^j     

WC        ^  WC  ^  ^    ^ 

TemperatareD  i  observationslokalen  var  vid  alla  försöken  i 
det  närmaste  +16  grader;  några  få  gånger  nedgick  den  till  +15 
och  endast  ett  par  gånger  öfversteg  den  +17.  Faktorn  b  +  t 
kan  derf<5re  betraktas  såsom  konstant  icke  allenast  änder  en  och 
samma  försöksserie,  utan  vid  dem  alla.    Om  nu  de  ofvanstående, 

för  de  6  olika  metallerna  observerade,  värdena  på  —  insättas  i 

^     wc 

eqvationen  (8),  och  konstantens  qA(b  +  t)  värden  beräknas,  med 
antagande  af  de  i  noten  stående  värdena  på  a  och  c '),  samt  af 
dessa  beräknade  värden  på  nämnde  konstant  tages  medium,  så 
erhålles  detta  medium  =0,80847. 

Insattes  detta  värde  i  eqvationen  (8),  så  erhålles  med  till- 
hjelp  af  eqvationen  (6) 

0,80847  Sin(rVi»— if«)  e-^^aJp  .^v 

^^ ^ i ^^^• 

aVm — n* 

Efter   denna   formel    kan    man    således   beräkna  de  relativa 

värden    på   utslagen,  som  den   mekaniska  värmetheorien  fordrar. 

Verkställes  denna  beräkning,  så  erhålles  följande  jemnförelsetabell 

mellan  de  observerade  och  ur  theorien  beräknade  utslagen: 

•)  För  Stål  är  enligt  Lavoisiee  och  La  Place  a =0,00001079. 

Safver  d:o  dto  =  19086. 

Koppar  d:o  d:o  =  17173. 

Messing  d:o  d:o  =  18782. 

Platina  Börda  =  08565. 

Guld  Cbace  Calvebt  o.  Cliff  Lowb=  1380.  (Fortschritte  der 

Phys.  1860  p.  339.) 

Värineknpaciteterna  under  konstant  tryck  äro  enligt  Reonault 
För  SUfver   c=0,05701. 

Koppar    =0,09515. 

Platina     =0.03243. 

Guld        =0,03244. 

För  st&l  har  c  antagits  vara  lika  som  hos  jern  neml.  0,1138.  Dä  Tarme- 
kapaciteten hos  zink  (0,09555)  är  obetydligt  större  än  hos  koppar,  kan  c  för 
messing  antagas  vara  medium  af  bSda  eller  0,09535. 


Digitized  by 


Google 


QVANTITATIV    BESTÄMNING    AF    VÄRMEPBNOMENBB.        ^  313 
ObsenrertdL    Beraknadt.     Sldllnad. 

Silfver 29,74         29,7)       -0,03. 

Stål 31,91         31,96      +  0,05. 

Koppar 29,78         27,82      -1,96. 

Messing 36,46         35,77      -0,69. 

Platina 7,40  8,03      +0,63. 

Guld 12,67         12,78      +0,11. 

OfvereDastämmelsen  mellan  de  observerade  och  beräknade 
virdeDa  kan  anses  vara  fullt  tillfredsställande,  synnerligast  om 
mau  tager  i  betraktande,  att,  utom  de  vid  undersökningen  begångna 
observationsfelen,  någon  osäkerhet  ligger  i  värdena  på  utvidgnings- 
koefficienten  a,  hvilka  för  de  undersökta  metalltrådarne  icke  torde 
hafva  varit  fullt  lika  med  de  vid  räkningen  begagnade.  Det  är 
således  härmed  bevisadt,  att,  då  en  metall  till  följe  af  yttre  krafters 
inverkan  undergår  en  volumförändring  på  det  sätt,  som  vid  före- 
gående nSrsök  ägt  rum,  de  dervid  uppkomna  temperaturvariatio- 
nemas  relativa  värden  låta  beräkna  sig  med  tillhjelp  af  den  ur 
mekaniska  värmetheorien  deducerade  eqvalionen  (7).  —  Men  för- 
billandet  är  icke  detsamma  med  deras  absoluta  värden.  Kon- 
stanten A(b  +  t)  har  nemligen  för  metallerne,  såsom  nedanföre 
sbll  visas,  ett  annat  värde  än  det,  som  vanligen  antages  enligt 
tkeorien. 

6. 

För  att  bestämma  q  eller,  hvad  som  är  detsamma,  skal- 
delarnes  värde  i  vanliga  thermonietergrader,  förfors  på  följande 
sätt:  En  jerntråd  sammanlöddes  med  en  nysilfvertråd,  och  dessas 

fria  ändar  sammanlöddes 
derefter  med  lika  tjocka 
koppartrådar.  Det  på  detta 
sätt  sammansatta  trådsy- 
stemet böjdes  derpå  i  den 
form,  närstående  figur  ut- 
visar. iVär  nysilfvertråden, 
E  jerntråden  och  K  de  båda  koppartrådarne,  samt  a,  a  och  a"  de 
trenne  lödningsställena.  Trådarnes  vertikalt  nedböjda  delar  nedsattes 


r 

K 

y      \i 

K 

11 

Digitized  by 


Google 


314 


B.    RDLDND. 


i  hrar  sitt  profrör  af  glas,  och  i  dessa  profrCr  nedstackos  tväone 
lika,  med  omsorg  kalibrerade,  känsliga  tbermoroetrar.  Dessas 
kolor  stttto  så  nära  som  möjligt  intill  lödningsställeua.  För  att 
förekomma  luftväxling  i  profrören,  tillstoppades  deras  öfi'e  ändar 
med  bomull.  Hvardcra  profröret  nedsattes  i  en  bilgare  med 
▼ätten.  I  den  bigare,  som  omgaf  de  dubbla  lödningsställena, 
var  vattnets  temperatur  densamma  som  luftens  eller  omkring  +16 
grader.  I  den  andra  b&garen  var  vattnets  temperatur  vid  de 
olika  fSrsOken  från  1,30  till  11.01  grader  lägre  in  i  den  första 
De  båda  koppartrådarne  f^rbnndos  med  ledningstråden  till  magn»- 
tometern.  Sedan  temperaturen  i  profrören  en  längre  stund  visat 
sig  konstant,  aflästes  magnetnålens  utslag,  och  derefter  kastades 
strömmen  om  med  en  kommutator,  hvarefter  utslaget  åter  afli- 
stes,  så  snart  nålen  kommit  i  hvila.  De  nedanfSre  anförda  talen 
&ro  skillnaden  mellan  dessa  afläsningar  och  betyda  således  magnet- 
nålens dubbla  utslag.    De  erhållna  resultaterna  äro  följande: 

Tt,  Lii       ,  ,  Temperatnrskilbiaden         Dabbla  utelaget  fSr  en 

uuDDU  utslagen.  j^^„^^  lödningsstäUena.    temperatowkilliiad  af  1°. 

360,0 ir,oi] 

351,0 10",86'  32,50 

343,8 10",60 


290,0. 
280,5. 
271,8. 
231,8. 
224,1 . 
219,8. 
165,0. 
163,1. 
161,9. 

45,7. 

45,1 . 

45,6. 


9M9 

8",86 
&',72 
7",28 
7 ',10 
6",83 
5«,08 
5",08 
5",02 
r,35 
1",35 
r,30 


31,48. 


31,86. 


32,21. 


32,47. 


Om  de  erhållna  talen  för  en  temperaturskillnad  af  1"  adderat 
och  deraf  tages  medium,  så  blir  detta  =  32,104  skaldelar.  Deo 
thermoelektriska   kraften   syntes  icke,  för  en  temperaturskillnad 


Digitized  by 


Google 


aVANTITATCT    BESTÄMNINO  AF    VÄRMSPKNOlfBNBR.  315 

från  noll  till  11  grader,  tillväxa  något  hastigare  än  proportionelt 
med  temperatarskillnaden,  såsoro  andra  forskare  tömt  hafva  fonnit. 
Ledningsförmågan  i  den  therrooelektriska  ledningsbanan,  under- 
sökt på  det  sätt,  soro  fornt  blifvit  angifvet,  befanns  vara  47,725, 
såsom  medium  af  8  observationer,  h vilkas  största  skillnad  var 
0,6.  —  För  att  ezperimeutelt  bevisa,  att  sjelfva  lödningen  icke 
Qtöfvade  något  inflytande  på  den  therrooelektriska  kraftens  storlek, 
afskaros  trådarne  på  hvardera  sidan  om  lödningsstället  (a),  hvar- 
efter  trådändarne  afBlades,  lades  på  hvarandra  och  saroroanskraf- 
vådes  med  tilltyelp  af  en  kläroskrnf  af  ben.  Kontaktställena  ned- 
sattes  derefter  i  profrören  på  saroroa  sätt  som  förut,  ock  utslaget 
blef  32,12  skaldelar  för  en  temperaturskillnad  af  1  grad.  Såsom 
det  var  att  vänta,  utöfvar  således  icke  lödningen  något  inflytande 
på  den  therrooelektriska  kraftens  storlek. 

Af  den  nysilfver-  och  jemtråd,  som  blifvit  begagnad  vid  de 
nyss  anförda  försöken,  afsknros  tvänne,  ungefär  2  centimeter 
låoga  stycken,  ett  af  hvardera  tråden.  Dessa  affllades  mot  ena 
ändan  och  insattes  i  den  therrooelektriska  stapeln,  hvilken  appli- 
cerades till  den  ofvan  under  litt.  B  oronämnda  ståltråden,  som  på 
samma  sätt  soro  förut  var  insatt  i  sträckningsapparaten.  Der- 
efter gjordes  sträckningsförsök  roed  en  vigt  af  14,7795  svenska  &. 
Stapeln  flyttades  på  7  olika  ställen,  på  ungefär  lika  långa  afstånd 
från  hvarandra  fördelade  utefter  hela  tråden,  och  på  hvarje  ställe 
gjordes  4  försök.  Trådens  afkylningshastighet  bestärodes  icke, 
emedan  denna  genom  de  föregående  försöken  med  saroroa  tråd 
redan  var  känd.  Media  af  de  anställda  försöken,  reducerade  till 
en  ledningsförroåga  af  160  i  den  therrooelektriska  ströroroens 
bana,  äro  följande: 

l:sta  stället 12,94 

2:drft      »     11,08 

3:dje       »     12,57 

4:de        »     13,71 

5:te         »     12,49 

6:te         »     12,25 

7:de        i>     12,85 

Mediuro  af  alla  forsöken  -  12,56. 


Digitized  by 


Google 


316  E.   ftDLUKD. 

Enligt  det  föregående  har  inan,  om  bokståfvema  hafva  samma 
betydelse  som  förut: 

Sin  (T Vi» -it>)  "*  ^c 
Om  man  häri  insätter  vSrdet  på  m  och  n  samt  de  till  stål- 
tråden hörande  värdena  på  a  =  0,05776  och  på   7=20,56,  sa 
erhålles: 

0,02015^  =  ^. 
tre 

Men  na  är  det  lätt  att  beräkna,  hora  stort  det  konstanU 
utslaget  t/  skalle  hafva  blifvit,  ifall  ståltråden  icke  hade  afkylts, 
utan  oförändradt  bibehållit  den  ursprungliga  värmemängden  v^ 
ända  till  desM  att  magnetnålen  kommit  i  hvila.  Eqvationen  (1) 
gifver  nemligen  för  detta  fall,  om  d,v  och  dx^  göras  lika  med  ooll, 
och  a  förändras  till  y: 

Åf  de  två  sista  ekvationerna  erhålles,  emedan  m  =  0,01433, 
1,40623^  =  y. 

Om  h§r  i  stället  för  x  insattes  dess  värde  12,56,  så  finner 
man  slutligen,  att  det  konstanta  utslag,  som  skulle  hafva  erhål- 
lits, ifall  den  vid  ståltrådens  sträckning  och  sammandrag  utveck- 
lade temperaturskillnaden  bibehållit  sig  oförändrad,  till  dess  nålen 
kommit  i  hvila,  hade  utgjort  17,66  skaldelar.  Då  man  vet,  att 
nysilfver-jemstapeln  för  en  temperaturskillnad  af  1  grad,  då  led- 
ningsförmågan är  47,725,  åstadkommer  ett  konstant  utslag,  hvars 
dubbla  värde  utgör  32,104  skaldelar,  så  är  det  lätt  att  beräkna, 
huru  stor  temperaturskillnad  behöfves  för  att  åstadkomma  ett 
enkelt  utslag  af  17,66,  då  ledningsförmågan  är  160.  Man  finner 
på  detta  sätt,  att  vid  de  nyss  anförda  sträckningsförsöken  med 
ståltråden  den  i  tråden  uppkomna  temperaturskillnaden  var- 
0,3282  grad  Cels.*). 


M  Mot  ofvanstående  bestämning  af  temperatiirvariationen  sknUe  man  möjligra 
kunna  göra  den  anmärkningen,  ntt  dä  den  sammanlödda  uj-silfver-jerntrlden 
var    nedsatt  i   profröret,   voro  trådändariie  afkylda  p&  samma  sätt,  bvaremot. 


Digitized  by 


Google 


QVANTITATIV    BESTÄMNING    AP   VÄRMEFENOMEN  ER.  317 

Om  detta  värde  på  /It  insattes  i  den  Thomsonska  formeln 
(eqvationen  7),  samt  dervid  föröfrigt  iakttages,  att  1  svenskt  % 
år  i  det  alldra  närmaste  lika  med  0,425  kilogram,  att  häfstångs- 
armen,  hvarpå  vigten  fördes,  var  9,2  gånger  så  lång  som  afståndet 
fråu  häfstångens  axel  till  ståltrådens  fästpunkt,  samt  att  (emedan 
tempera tåren  i  rummet  de  två  dagar,  då  dessa  försök  gjordes,  i 
medeltal  uppgick  till  2V)  b-\-t  var  lika  med  294,  så  erhålles 
värtneenhetens  mekaniska  eqvivalent 
1  294  X  0,00001079  X  U.7795  X  0,425  X  9,2 
A"  03282X0,1138X0,007189 


=682,73  meterkilogrammer. 


Detta  värde  på  den  mekaniska  värmeeqvivalenten  är  betyd- 
ligt större  än   det,  som   erhålles  genom  theoriens  tillämpning  på 

gaserna.    Antages  verkliga  värdet  på  -    vara  det,  som  sednast 

blifvit  bestämdt  genom  Tresca's  och  Laboulaye's  omfattande 
nndersökning,  eller  433  meterkilogrammer*),  så  är  det  ofvan  er- 
hållna värdet  1,5767  gånger  större.  Ehuru  observationsfel  vid 
undersökningar  af  detta  slag  äro  svåra  att  undvika,  skulle  jag 
dock  anse,  att  desamma  här  icke  kunna  öfverstiga  några  få 
procent,  hvilket  äfven  bekräftas  af  det  nedan  anförda  värdet  på 
värmets  mekaniska  eclvivalent.  Det  följer  således  häraf,  att  de 
teroperaturvariationer,  som  uppkomma  vid  metallers  volumför- 
ändring  genom  inverkan  af  yttre  krafter,  icke  uppgå  till  |  af 
dem,  som  följa  ur  den  theoretiska  beräkningen.  Denna  olikhet 
emellan  gaserna  och  de  fasta  kropparne  måste  hafva  någon  orsak, 
och  denna  kan  icke  vara  någon  annan  än  det  inre  arbete,  som 
vid  volumförändringen   uppkommer  genom  inverkan  af  kroppens 

då  Dysilf?cr>jernstapeln  var  applicerad  till  ståltriden,  denne  sednare  ensam 
var  i  första  ögonblicket  afkyld  eller  uppvärmd.  Man  hade  s&ledes  i  sednare 
fnllet  en  kall  metall  mot  en  varm  eller  tvärtom.  Denna  omständighet  kan 
visserligen  göra,  att  den  thermoelektrisks  kraften  vid  båda  dessa  tillfallen  icke 
är  absolut  lika  for  samma  temperaturskillnad.  De  undersökningac,  som  Pro- 
fessor Magnus  anställt  (Pogg.  Ann.  B.  83  pag.  469),  visa  dock,  att  skillnaden 
emellan  dem  är  så  ringa  att  derpå  vid  foregående  försök  icke  behöfver  fastas 
något  afseende. 
')  Compt.  Rend.  för  1865  T.  1.  sid.  326, 

öffBtrt.  af  K.  Vet.  Ak4id.  Förh.     Årg.  22,     N:o  5,  ^ 


Digitized  by 


Google 


318  JB.   SQLUND. 

molekulor  på  hvarandra.  Detta  inre  arbete,  på  hvilket  tillbörligt 
afseeode  icke  blifvit  gjordt  vid  behandliogeD  af  metallerna,  finnes 
icke  hos  gaserna.  Förestående  undersökning  visar,  att  hos  me- 
tallerna förorsakar  detsamma  vid  volamtillökningen  en  temperatur- 
höjning och  vid  sammandragningen  en  temperatursänkning;  bida 
dessa  utgörande  mer  än  j  af  de  temperaturvariationer,  som  skulle 
hafva  uppstått,  i  fall  icke  något  inre  arbete  hade  existerat 


Med  tillbjelp  af  ofvanståeude  bestämningar  af  temperatur- 
variationerna  vid  voluroforändringen  bos  metaller  kan  förhållandet 
mellan  värmekapaciteterna  under  konstant  tryck  och  konstant  volom 
hos  desamma  utan  svårighet  beräknas.  Dervid  förutsattes  dock, 
att  man  känner  trådens  volumförändring  for  en  gifven  belastniog^ 
eller  huru  mycket  trådens  diameter  förminskas  på  samma  gäng 
som  längden  ökas.  Vid  beräkningen  af  nedanstående  tal  hafva 
vi,  i  enlighet  med  Wertheims  observationer,  antagit,  att  trå- 
dens volumtillökning  vid  sträckningen  utgör  en  tredjedel  af  den 
tillökning,  som  skulle  hafva  uppstått,  ifall  trådens  diameter  hade 
bibehållit  sig  oförändrad.  Detta  torde  dock  vara  något  olika  for 
olika  metaller.  Kirchhoff  erhöll  i  sina  experimenter  med  stål 
i  stället  för  ^  talet  0,294 ').  De  erhållna  talen  göra  derföre  icke 
anspråk  på  att  vara  fullt  riktiga.  Om  M  betyder  metallens 
elasticitetskoefficient  (den  vigt  i  kilogrammer,  som  skulle  förmå 
att  sträcka  en  tråd  af  1  qvadratmillimeters  genomskärningsarea  till 
dess  dubbla  längd,  i  fall  detta  vore  möjligt)  och  p  den  vigt,  bvar- 
med  den  sträckes,  samt  ^  förlängningen  på  en  tråd  af  enhetens 
längd,  så  är 

M 

Om  häruti  .r  göres  lika  med  9a,  då  a  betyder  metallens 
liniära   värmeutvidgningskoefficient,  så  finner  man,  att  den  vigt 


*)  Pogg.  Ann.  B.  108  sid.  369. 

y  Google 


Digitized  by  ' 


aVANTITATlT   BESTÄMNING   AF    VÄRMEFBNOMENER.  319 

(pj,   som   närmar   att   utvidga   metallen   lika   mycket   som    ett 
teroperatnrtillskott  af  en  grad,  är  lika  med  9aM^), 

Om  detta  värde  på  p^,  insattes  i  eqvationen  (7),  sedan  A 
erhållit  det  genom  föregående  försök  funna  värdet  ,  så  finner 

—  ooä,7ö 

man  den  temperatursänkning,  som  uppkommer,  då  metallen  utvidgas 

si  mycket,  som  motsvarar  en  temperaturhöjning  af  1  grad.    Man 

får  på  detta  sätt 

För  Stål 0,00941  grad. 

Silfver 0,01991      » 

Koppar 0,01643      » 

Messing 0,01680      » 

Platina 0,00663      » 

Guld 0,00978     » 

Af  dessa  tal  erbålles  lätt  förhållandet  mellan  värmekapaci- 

tetema  under  konstant  tryck  och  konstant  volum  nemligen 

För  Stål -,  =  1,0095. 

Silfver 1,0203. 

Koppar 1,0167. 

Messing I,0l7l. 

Platina 1,0067. 

Guld 1,0099. 

Dessa  tal  gälla  fÖr  en  temperatur  af  h  16  grader  Celsius. 
Pi  samma  sätt  kan  motsvarande  beräkning  göras  för  andra  me- 
taller, om  de  för  beräkningen  nödiga  data  äro  kända. 

8. 
Vi   öfvergå   nu  till  bestämningen  af  konstanten  6  eller ''den 
Tirmemängd,  som  uppkommer,  då  tråden  sammandrager  sig  utan 

*)  De  af  mig  begagnade  metalltrådarnes  elasticitetskoefficienter  undersöktes  och 
befonnos  rara: 

För  Stål 18643  kilogr. 

Silfver 8481       » 

Koppar 12424       » 

Mewing 10012       • 

PUtina 16275       - 

Guld 8090       » 


Digitized  by 


Google 


320  B.   BDLUND. 

att  förrätta  något  yttre  mekaniskt  arbete,  d.  v.  g.  då  tråden  fri* 
göres  från  häfstångsarnien  derigeoom,  att  den  ofvanuämnda  stål- 
cylindern hastigt  utdrages,  under  det  att  ti*åden  är  spänd.  Trå- 
den sammandrager  sig  då,  och  dess  partiklar  komma  i  oscillation 
omkring  sina  respective  jemnvigtslägen.  Dessa  oscillationer  för- 
vandla sig  i  värme,  och  man  får  derfSre  i  detta  fall  en  större 
värmeutveckling,  än  om  tråden  sammandrager  sig  med  fSrrättande 
af  mekaniskt  arbete,  det  är,  då  vigten,  hvarmed  tråden  spännes, 
föres  ifrån  häfstångens  ända  till  dess  axel.  1  båda  dessa  fall 
befinner  sig  tråden  före  sammandragningen  i  samma  tillstånd,  och 
efter  sammandragningens  slut  är  dess  tillstånd  i  båda  fallen  äfven 
lika.  Tråden  har  vid  dessa  bägge  tillfällen  undergått  en  och 
samma  volumförändring,  men  blott  den  ena  gången  har  den  under 
volumförändringen  förrättat  ett  yttre  mekaniskt  arbete.  Den  upp- 
komna värmeskillnaden  kan  således  icke  härleda  sig  från  det  inre 
arbete,  som  uppkommer  genom  molekulernas  förskjutning  relativt 
till  hvarandra,  emellan  detta  i  båda  fallen  är  lika,  utan  måste  ute- 
slutande bero  af  det  yttre  arbetet.  Då  så  väl  det  yttre  arbetet 
som  den  uppkomna  värmeskillnaden  kunna  uppmätas,  så  får  man 
på  detta  sätt  en  qvantitativ  bestämning  af  värmets  mekaniska 
eqvivalent. 

Om  tråden  är  lika  tjock  och  har  samma  elasticitet  öfverallt, 
så  måste  den  under  belastningen  sträcka  sig  lika  mycket  i  hvarje 
punkt.  Men  det  är  tydligt,  att  de  punkter,  som  ligga  på  längre 
afstånd  från  trådens  öfra,  i  jernarmen  fastgjorda,  ända,  måste 
under  sträckningen  förflytta  sig  längre  i  rummet,  än  de  som  ligga 
närmare  intill  samma  ända.  Häraf  följer,  att,  då  tråden  hastigt 
sammandrager  sig,  blir  hastigheten  hos  de  delar  af  tråden,  som 
ligga  närmare  intill  dess  nedra  ända,  större  än  hos  dem,  som  äro 
belägna  högre  upp,  under  det  att  partiklarnes  oscillationshastighet 
omkring  sina  respective  jemnvigtslägen  öfverallt  är  deosamma. 
Den  nedra  delen  af  tråden  kastas  derföre  upp  under  samman- 
dragningen och  förorsakar  en  böjning  hos  tråden;  hvarvid  lätt 
.hände,  att  den  vid  tråden  fastade  stålklämman  slog  emot  närlig- 
^gån^  delar  af  sträckningsapparaten.    För  att  förekomma  detu 


fv»^:" 


V"        --J./ "-       ;''  Digitizedby  VjOOQIC 


QVANTITATIV    BESTÄMNING   AP    VÄttMEFBNOMENER.  321 

omgafs  den  nedra  delen  af  tråden  med  en  liten  ihålig  messings- 
pylinder,  som  fastades  vid  ekbjelken.  Tråden  kände  på  detta 
sätt  icke  göra  några  större  rörelser  åt  sidorna  ^).  Det  var  nator- 
ligtvis  nödvändigt,  att  den  thermoelektriska  stapeln  icke  förflyt- 
tade sig  på  tråden,  då  denna  sammandrog  sig,  emedan  derigenom 
friktionsvärme  kände  uppkomma,  som  gjorde  de  erhållna  gal- 
vanometerutslagen  för  stora.  A  andra  sidan  fick  stapeln  icke 
heller  tillskrufvas  för  hårdt  emot  tråden,  emedan  i  sådant  fall 
sträckningen  af  den  under  stapeländan  liggande  tråddelen  blef 
mindre  än  i  trådens  öfriga  delar.  Tillskrufningen  fick  icke  vara 
större,  än  att  stapeln  kunde  förflyttas  genom  en  påhängd  tyngd, 
hvars  vigt  kunde  negligeras  i  jemnförelse  med  den  vigt,  hvarmed 
tråden  sträcktes.  För  att  undvika  dessa  olägenheter  fastskruf- 
vades  stapeln  nära  intill  trådens  öfra  fästpunkt.  Vid  alla  de 
följande  försöken  begagnades  den  stapel,  som  användes  vid  min 
undersökning  af  år  1861  öfver  metallernas  värmefenomener  vid 
volnroförändring.  För  att  göra  utslagen  så  stora  som  möjligt 
begagnades  wismuth  och  en  legering  af  99  delar  wismuth  och  1 
del  tenn  till  stapelstänger,  hvilken  legering  enligt  Rollmann 
skall  vara  positivare  än  antimon.  Stålfjedrarne  på  den  i  det 
föregående  beskrifna  stapeln  voro  för  svaga  för  att  kunna  till- 
försäkra stapeln  ett  orubbadt  läge,  då  tråden  sammandrog  sig 
utan  belastning. 

Försök  anställdes  med  de  i  det  föregående  omnämnde  trå- 
darne af  silfver,  messing  och  koppar.  Först  observerades  utslaget 
(m),  då  tråden  sammandrog  sig  med  förrättande  af  mekaniskt 
arbete,  det  vill  säga,  då  vigten  hvarmed  tråden  spändes,  fördes 
från  häfstångens  ända  till  dess  axel,  och  derefter  det  utslag  (n) 
som  erhölls,  då  tråden  sammandrog  sig  utan  att  förrätta  mekaniskt 
arbete,  det  är,  då  trådens  nedra  ända  frigjordes  från  häfstången 
derigenom,  att  stålcylindern  drogs  undan.  Skillnaden  emellan 
dessa  båda  utslag  var  ett  mått  på  den  temperaturhöjning,  som 
motsvarade  det  af  tråden  förrättade  mekaniska  arbetet.    Denna 


*)  För   att   ytterligare    förminska   denna   olägenhet,    begagnades  mycket  mindre 
▼igter  for  trådens  spänning  än  de  största,  som  tråden  förmådde  bära. 


Digiti 


zed  by  Google 


322  E.   SDLUKD. 

temperaturhöjning  kunde  lätt  uppmätas  i  vanliga  thermometer- 
grader  på  följande  sätt:  Såsom  ofvanföre  blifvit  visadt,  kan  man 
med   tillhjelp  af  Thomsonska  formeln,  om  deruti  i  stället  f5r  A 

insattes  ,  beräkna  den  temperaturhöjning,  som  uppkommer 

vid  trådens  sammandragning  med  förrättande  af  mekaniskt  arbete. 
Men  denna  temperaturhöjning  förhåller  sig  tydligen  till  den,  som 
motsvarar  det  yttre  arbetet,  såsom  m  till  n — m.  Man  blir  pa 
detta  sätt  oberoende  af  trådens  tjocklek  på  det  ställe  stapeln 
sitter,  emedan  m  och  n — m  förändras  i  samma  proportion,  om 
trådens  diameter  ökas  eller  minskas.  Det  är  derföre  öfverflödigt, 
att  flytta  stapeln  från  ett  ställe  till  ett  annat  fÖr  att  erhålla 
ett  riktigt  resultat. 

A.  SU/vertråden. 
Den  vigt,  som  begagnades  vid  trådens  sträckning,  utgjorde 
5,771  svenska  U.  Då  denna  verkade  på  en  häfstångsarm,  som 
var  9,2  gånger  så  lång  som  afståndet  från  häfstångens  axel  till 
trådens  fästpunkt,  så  måste  man  multiplicera  denna  vigt  med  9,2 
för  att  få  hela  sträckkraften.  För  denna  vigt  utvidgade  sig 
tråden  1,497  millimeter.  Tråden  var  såsom  vid  de  föregående 
försöken  566  millimeter  lång.  Temperaturen  i  rummet  var  vid 
dessa  försök  + 16^ 

Utslagen 
m.  n. 

32,1 41,0 

30,8 42,0 

31,0 43,4 

30,8 42,5 

30,5 42,8 

30,5 43,5 

30,9 42,0 

30,6 41,9 

30,5 40,8 

31,1 41^ 

Medium  30,78.  42,14. 


Digitized  by 


Google 


QTANTITATIV   BESTÄMKINO   AF   yÄRMEFSNOMBNER.  323 

Om  man  i  den  nämnda  formeln  insätter  trådens  vigt  på 
enhetens  längd,  dess  liniära  utvidgningskoefficient  för  värme, 
dess   värmekapacitet   och  den  vigt,  hvarmed  tråden  sträckes,  så 

erbålles: 

_  289  X  5.771  X  9,2  X  0.425  X  0.000019086  ^ 
~  682.73  X  0,009851  X  0,05701  * 

hvaraf  ^  erhålles  lika  med  0,3246  grad  Celss.. 

Multipliceras   detta  resultat  med   =  ^^'     ,  så  erhålles 

^  m         30,78 

den   temperaturhöjning,   som    motsvarar  det  mekaniska  arbetet, 
lika  med  0,1198  grad. 

Om  y  är  trådens  variabla  förlängning  under  sammandrag- 
ningen, och  p  den  deremot  svarande  sträckningsvigten,  så  är  hela 
det  förrättade  mekaniska  arbetet 

då  integralen  tages  från  p  =  o  till  p  =  5,771  x  9,2  x  0,425. 

Men  nu  är  y  proportionelt  med  p  eller  y  -=:  «p,  hvarest  8  är 
en  konstant.  Insattes  i  integralformeln  sdp  i  stället  tor  dy^  inte* 
grationen  verkställes,  och  derefter  i  stället  för  sp  insattes  dess 
värde  y  och  slutligen  för  p  och  y  deras  största  numeriska  valörer, 
så  blir  det  af  tråden  under  sammandragningen  förrättade  meka- 
niska arbetet  = 

6,771  X  9.2  X  0.425  X  0,001497 
2  • 

Denna  qvantitet  måste  vara  lika  med  den  utvecklade  värme- 
mängden,  multiplicerad  med  det  arbete,  som  värmeenheten  förmår 
uträtta.    Då  denna  värmemängd  är 

0,1198x0,05701  X  0,009851  x  0,566, 
så  blir   slutligen   värmets   mekaniska   eqvivalent  =  443,6  meter- 
kiiogrammer. 

B.    Koppartråden. 

Den  vigt,  som  begagnades  för  trådens  sträckning,  utgjorde 

5311   skålpund.    För  denna  vigt  sträckte  sig  tråden  0,001229 

meter.   Temperaturhöjningen,  beräknad  enligt  den  nämnda  formeln, 

utgjorde  0,2234   grad.    Men   nu  visar  den  ofvanf&re  meddelade 


Digitized  by 


Google 


324  £.   £J>LUND. 

jemnföreUetabellen  mellan  de  beräknade  och  observerade  tern- 
peratar variationerna  vid  trådarnes  sträckning,  att  den  observerade 
temperataren  hos  koppartråden  är  något  högre  än  den  beräknade, 
hvilket  sannolikt  kommer  deraf,  att  den  vid  beräkningen  begagnade 
utvidgningskoefficienten  for  värmet  är  något  oriktig.  Det  beräk- 
nade utslaget  var  nemligen  27,82  skaldelar,  under  det  att  det 
observerade  utgjorde  29,78.  Förökas  det  nämnda  gradtalet  i  för- 
hållande af  29,78  till  27,82,  så  finner  man,  att  koppartrådens 
verkliga  temperaturhöjning  vid  sammandragningen  med  belastning 
uppgick  till  0,2391  grad.     Medium  af  10  observationer  gaf  m  = 

28,55  och  n  =  37,81.     Multipliceras  0,2391  med  -        ,  så  erhålles 

den    temperaturhöjning,   som    motsvarar   det   mekaniska   arbetet» 
lika  med  0,07755  grad.     Om  den  mekaniska  värmeeqvivalentcn, 
på  samma  sätt  som  för  silfvertrådeu,  beräknas  med  tillhjälp  af 
dessa  uppgifter,  så  finner  man,  att  densamma  uppgår  till 
430,1  meterkilogrammer. 

C.  Messingstråden, 
Denna  tråd  spändes  med  en  vigt  af  7,577  skålpund,  och  för 
denna  belastning  sträckte  sig  tråden  0,001413  meter.  Beräknas 
temperaturhöjningen  enligt  den  meranämnda  formeln,  så  erhålles 
0,2322  grad.  Ökas  detta  tal,  af  samma  skäl  som  för  koppar- 
tråden, i  förhållande  af  35,77  till  36,46,  så  blir  trådens  verkliga 
temperaturhöjning  vid  sammandragningen  med  belastning  0,2366 
grad.  Medium  af  7  observationer  gaf  för  m  utslaget  37,97  odi 
för  n  erhölls  51,63.  Genom  multiplikation  af  det  nämnda  grad- 
talet med -,  erhålles  den  temperaturhöjning,  som  motsvarar 

det  mekaniska  arbetet,  lika  med  0,08511  grad.  Häraf  erhålles 
på  det  angifna  sättet  värmets  mekaniska  eqvivalent  lika  med 
428,3  meterkilogrammer. 

Några  försök  gjordes  äfven  med  ståltråden,  men  denna  kom 
vid  sammandragningen  utan  belastning  i  så  stark  osoillation,  att 
någon  tillförlitlig  bestämning  öfver  värmeeqvivalenten  med  den- 
ioke   kunde  erhållas.    Tages  medium  af  de  tre  erhållna 


Digitized  by 


Google 


aVANTlTATIV   BBSTÄMNING    AP   YÄRMEFENOMENER.  325 

resoltaterna,  så  blir  värdet  af  värmets  mekaniska  eqvivaleDt» 
sådant  det  erhålles  genom  volamförändring  hos  fasta  kroppar, 
lika  med  434  meterkilogramroer.  UndersökningeDs  gång  visar 
föröfrigt,  att  detta  värde  är  alldeles  oberoende  af  kroppens  inre 
arbete. 

9. 

Sammanfatta  vi  resultatcrna  af  föregående  undersökning,  så 
blifva  de  följande: 

1.  Storleken  af  de  temperatur-variationery  soin  uppkomma 
vid  metallers  volumf ör ändring y  om  denna  försiggår  utan  att 
kroppens  molekuler  derunder  komma  i  oscillationery  kan  beräknas 
efter  den  af  W.  THOMSON  ur  den  mekaniska  värmetheorien  de- 
ducerade formeln^  om  man  i  samma  formel  i  stället  för  vär^ 
mete  mekaniska  eqmvalent  insätter  (J82J3y  då  till  enheter  för 
längd  och  vigt  tagas  metern  och  kilogrammen.  Denna  förän- 
dring af  konstantens  värde  beror  otvifvelaktigt  deraf,  att  vid  den 
theoretiska  beräkningen  behörigt  afseende  icke  kunnat  fästas  vid 
det  inre  arbetet. 

2.  Häraf  följer ^  att  man  ined  tillhjelp  af  samma  formel, 
under  iakttagande  af  denna  förändring  af  konstantens  värde, 
kan  beräkna  förhållandet  mellan  värmekapaciteterna  under  kon- 
tiant  tryck  och  konstant  volum  hos  metallerna^  så  snart  öfriga, 
för  detta  ändamål  nödiga,  uppgifter  äro  kända. 

3.  Värdet  af  värmets  mekaniska  eqoivalent,  sådant  det 
erhållits  genom  ofvan  anförda  försök  med  metallers  volym- 
förändring, utgör  i  medeltal  434  kiloffi^ammeter.  Denna  be- 
stämning är  alldeles  oberoende  af  det  inre  arbetet. 


Digiti 


zed  by  Google 


326 


Skänker  tUl  Veteuktps-AkadeMieu  liUittek. 

(ForU.  från  sid,  270.) 

Från  Academie  Imp.  des  Sciences  i  S:t  Petersburg. 

Mémoires,  T.  5:  2—9.  «. 
Bulletin,  T.  5r  3--8.  «.  7:  1,  2. 

Från  K.  Akademie  der    Wissenschaften  i  Berlin, 

Abhandlungen,  1863. 
Monatsberichte  1864. 

Verzeichniss  der  Abhandlungen  gelehrter  Gesellschaften  in  der  Bibliothek 
der  K.  Akademie.     Berl.  1864.  8:o. 

Från  Physikalische  Gesellschaft  i  Berlin. 
Die  Fortschritte  der  Physik,  Jahr.  18:  1,  2. 

Från  Natur/orschende  Gesellschaft  i  Hcdle. 
Abhandlungen,  Bd.  9:  1. 

Från  Verein  der  Freunde  der  Naturgeschichte  i  Meklenburg. 
Archiv,  Jahr  18. 

Från  Natur/orschende  Gesellschaft  t  Basel. 
Verhandlungen,  H.  4:  1. 

Från  K.  Botanische  Gesellschaft  i  Regensburg, 
Flora,  Jhg.  22. 

Från  Zoologisch- Miner alogischer  Verein  i  Regensburg. 
Correspondenzblatt,  Jhg.  18. 

Från  K.  K,  Geographische  Gesellschaft  i  Wien, 
Mittheilungen,  Jhg.  7. 

Från  K.  K.  Geologische  Reichs-Anstalt  i  Wien, 
Jahrbuch,  Bd.  14:  4. 

Från  Utgifvaren. 
The  Dublin  quarterly  Journal  of  Science,   17,  18. 

(Forts,  å  sid.  386.) 


Digitized  by 


Google 


327 


Några    undersökningar   om    smältningsvärmet  och  om 
värmeqvantiteterna  hos  tackjern  och  masugns- 
slagg vid  högre  temperatur. 

Af  LUDWIG   RiNMAN. 

[Meddelade  den  10  Mi^J  1865.] 

Om  en  kropps  smältDingsvärme  betecknas  med  X,  dess  vigt 
med  P,  dess  värmekapacitet  för  temperaturskillnaden  (T—t^^) 
med  c^y  så  nttryckes  den  för  nyssnämnde  temperaturskillnad  i 
kroppen  upptagna  värmeqvantiteten  med  P(Z  +  c  (T— <^^)),  då 
nemligen  kroppen  vid  T*  är  flytande  och  vid  t*^  fast.  Öfver- 
fljttas  denna  värmemängd  på  vatten  med  vigten  p^  i  ett  kärl, 
h?ars  vigt  är  p^^  och  hvars  specifika  värme  är  c^^  hvilket  således 
kan  representeras  af  en  vigt  vatten  =p^^c^,  och  är  vidare  vatt- 
nets temperatur  f^re  införandet  af  den  varmare  kroppen  t^^  och 
betecknas  den  nedsättning  i  temperaturen  med  t^^^y  som  eger 
rum  under  den  korta  tid,  på  hvilken  den  varma  kroppen  och 
▼attoet  genom  blandning  erhålla  lika  temperatur  t^^  —  en  ned- 
sättning, som  vanligen  eger  rum  till  följe  af  vattnets  högre  tem- 
peratur i  förhållande  till  omgifningen  och  som  genom  särskild 
undersökning  lätt  kan  utrönas,  —  så  uttryckes  den  på  vattnet 
öfverflyttade  värmemängden  med  (p,  +  p„c^)(^,„  +  t„ — O  ®^'®*'»  ^' 
enkelhetens  skull,  med  blott  pt.  Likväl  om  den  varma  kroppen 
iar  en  mycket  hög  temperatur  och  om  t  ^  med  10*  och  derutöfver 
<}fver8kjnter  omgif ningens  temperatur,  så  bortgår  en  märkbar 
qvantitet  af  vattnet  i  form  af  ånga.  Denna  vattenmängd  kan 
genom  noggranna  vägningar  bestämmas.  Yägningen  kan  dock 
ofta  icke  ske  omedelbart  efter  blandningen,  hvarföre  det  är  nödigt, 
^  genom  särskilda  observationer  känna  de  förluster  genom  af- 
ionstning,  som  motsvara  vissa  tidsdelar  och  vissa  temperatur- 
<Kfl^eren8er  för  de  till  experimenterandet  begagnade  kärlen.  Kallas 
ifrågavarande  vattenförlust  förp,,,,  så  torde  man  utan  väsentligt 
H  åtminstone  för  praktiska  behof,  kunna  antaga  den  förlorade 

ö/pert,  af  K.  ret.'Akad.  Fårh.,  i865.  M-o  5. 


Digiti 


zed  by  Google 


328  L.    KINMAN. 

värmemängden,  betecknad  med  9,  vara  lika  med  J>„,  (606,5 + 
0,3.(<^^— t^))  enligt  Regnault's  formel.  Den  smälta  kroppens 
värmeqvantitet  blir  då  uttryckt  med 

för  vigtsenheten.  Men  om  c^^  betecknar  spec.  värmet  från  O*  till 
t^^  och  c  detsamma  emellan  O'  och  T  sk  är  c  (T — t^^^cT-^eJ^^ 
och  följaktligen 

I  fråga  om  tackjern  har  jag,  så  noga  det  låtit  sig  göra,  sökt 

bestämma  — — — ,  samt  genom   antagandet  af  c^^  =  0,12,  som  for 

mitt  ändamål  var  tillräckligt  noggrannt,  äfven  qvantiteten  cj^^. 
Särskilda  undersökningar  hafva  visat,  att  c ,  for  olika  tackjeros- 
sorter  kan  variera  emellan  0,12  och  0,13,  och  denna  variation  ar 
nästan  utan  inflytande  på  resultatet,  emedan  t^^  sällan  öfversteg  30*. 

För  utrönandet  af  X,  tog  jag  två  fullkomligt  lika  kärl,  in- 
förde i  det  ena  sådan  metall,  som  nyss  stelnat,  och  i  det  andra 
sådan,  som  ännu  icke  stelnat.  Det  förra  kärlet  gaf  då  värdet 
af  cT\  det  sednare  af  L-^cT^  och  när  T  antages  lika  för  båda, 
erhålles  värdet  af  L. 

Till  en  början  använde  jag  ganska  stora  kärl  af  trä,  men 
måste  öfvergifva  dem,  emedan  för  många  svårigheter  mötte  att 
bestämma  tackjernets  absoluta  värmeraängd,  i  anseende  till  trä- 
väggarnes nödiga  tjocklek  och  bestämmandet  af  deras  i  hvarje 
särskildt  fall  under  blandningarne  upptagna  värmemängd.  Men 
med  iakttagande  af,  att  temperaturerna  t^  och  t^^  i  hvarje  obser- 
vation voro  nästan  lika  för  hvardera  kärlet,  torde  man  lätt  inse, 
att  de  fel,  som  vidlådo  i  ena  experimentet  cT  och  i  det  andra 
L-¥cT^  så  nära  upphäfva  hvarandra,  då  cT  subtraheras  från 
L-{-cT,  att  resultatet  L  är  användbart. 

Det  är  på  detta  sätt  jag  genom  8  bestämningar  af  cT  och 
Z  +  cT  funnit  L  för  godt  s.  k.  ha^fveradt  Bmidesiaclgem  utgöra 
47,«?  värmeenheter. 


Digitized  by 


Google 


CNDBR8ÖKNIN0AR  OM  SMÄLTNINGSVÄRMET.        329 

Flera  andra  bestämDingar  af  cT  och  L-k-cT  äro  gjorda  för- 
medelst  kärl  af  fortennt  jernbleck^  hvars  specifika  värme  antogi^ 
vara  0,11,  och  hvilka  vägde  omkring  5  <S,  under  det  vattnet  i 
kärlen  vägde  omkring  16  %.  Det  flytande  och  nyss  stelnade 
tackjärnets  vigt  varierade  emellan  0,5  och  1,5  «,  men  var  mer- 
ändels  1  tt,  vattnets  temperaturdifferenser  ungefär  8*  och  25*  o.  s.  v. 
Älla  vigtbestämningar  kunde  ske  med  jemnförelsevis  öfverflödig 
noggrannhet.  Temperatnrobservationerna  deremot  voro  säkra  blott 
på  0\1.  Observatiousfelen  kunna  tillsammans  möjligen  gifva 
upphof  till  så  stort  fel  som  5  värmeenheter,  i  några  fall  äfven 
mera;  men  då  skola  också  inga  fel  upphäfva  hvarandra.  De  fel 
deremot,  hvilka  härröra  af  sjelfva  sättet  för  undersökningarnes 
verkställande,  äro  sannolikt  af  större  inflytande.  Ezperimenterna 
och  observationerna  äro  gjorda  i  sjelfva  verkstäderna  för  tack- 
jemstiilverkningen  och  derföre  underkastade  inflytelsen  af  luftdrag 
och  olika  värmestrålningar,  som  äro  oskiljaktiga  från  de  perioder 
af  arbetet,  då  det  flytande  tackjernet  tappas  ur  masugnen.  Vis- 
serligen sökte  jag  skydda  kärlen  för  nämnde  inflytelser,  men  jag 
bör  säga,  att  detta  kunnat  och  bort  ske  med  mera  omsorg,  for 
att  tillfredsställa  fordran  af  tillräcklig  vetenskaplig  noggrannhet. 
Imellertid,  som  läsaren  af  nedanstående  tablå  finner,  erhöll  jag  i 
synnerhet  i  början  (V.  Bredsjö)  ganska  tillfredssällande  resultat, 
och  då  på  detta  alldeles  nya  fält  frågan  egentligen  var  att  finna 
någon  bos  värmeqvantiteteroa  märkbar  skiljaktighet,  som  kunde 
leda  till  bedömandet  af  tackjernets,  så  for  jag  fort  att  på  flera 
ställen  göra  observationer.  Det  är  klart,  att  det  blir  ganska 
svårt  att  bedöma,  när  ett  stycke  metall  nyss  stelnat  ända  igenom. 
Derföre  äro  de  derom  anförda  resultaten  sinsemellan  mest  af- 
vikande.  Men  att  bedöma  när  en  metall  håller  på  att  stelna, 
är  mycket  lättare,  emedan  t.  ex.  i  en  gjutskopa  en  stor  del  af 
metallen  kan  få  stelna,  innan  man  tager  den  flytande  delen,  som 
således  bör  så  nära  som  möjligt  ega  det  nyss  stelnade  tackjernets 
temperatur.  Derföre  äro  ock  de  härom  anförda  siffrorna  —  beteck- 
nande L-k-eT  —  mycket  mera  sinssemellan  öfverensstämmande. 


Digitized  by 


Google 


330 


L.   BINMAN. 


Masugnens 
namn. 


Tackjernets  utseende  i  brottet 
och  beskaffenhet. 


Nyss 

stelnadt 
cT. 


Stelnande. 
X  +  cT. 


Hammarby 
V.  Bredsjö 


Vestansjö 


Hamas 


Bolin ders    gju-1 
teri,  Stockholm/ 


Åke 


V4  gr«tt,  %  hvitt 

mörkgrått 

grått 

kanthvitt  .  

V4  grått,  V4  hvitt 

hvitt  med  litet  icrått 

N:o  8.  grått,  nödsatt  

»     7.  grått  och  hvitt 

»     2.  V»  grått.  V»  hvitt 

»     3.  hvitt  med  tecken  till  gråa  hagel 

»     4.  hvitt 

»    5.  hvitt 

»     6.  hvitt 

N:o  1.  nödsatt,  tjockflytande 

»     2.  mörkgrått,  mindre  tjockflytande 

»     8.  lika  som  förut    

»  —   lika  med  N:o  1 

»  —   lika  med  N:o  2 

»  —        d:o         dK)    

»     5.  nödsatt,  qvickt  med  tecken  tilll  1 
hvitt j 


—  d:o 


d:o 


Engelskt  gjuttackjern  mörkgrått.. 

d:o  d:o 

d:o  d:o 

vanliga  gjutjemet 

kanonjem  3:e  klass 

d:o      d.o  

d:o    4:e  klass 

d:o    8:e  klass 


208 

214') 

205 

220  >) 

209 

209 

208 

208 

220 

216 
205 

205 
217 


210 
207 


212 
211 
207 
210 


^4 

259 

257 

266 

252 

255 

258 

253 

245 

250 

257 

246») 

253 

251 

266 

259 

254 

fö7 

256 

257 

257 


—  254 

—  j  256 
258 
246 
261 
262 
266 
256 


Af  denna  tablå  framgår,  att  medelvärdet  af  cTär  210  värme- 
enheter  f5r  hvarje  slag  af  här  profvadt  tackjern,  och  att  värdet 


^)  En  mindre  del  af  stycket  var  anno  qvickt  tackjem;  vid  afkylningen  i  vattoei 

sprängdes  qvickt  tackjem  ut  till  ytan. 
')  Tydligen  för  kallt,  emedan  en  stelna  kluns  medföljde. 


Digitized  by 


Google 


UNDERSÖKNINGAR   OM   8MALTNING8VARMBT. 


331 


af  X+«Ticke  är  lika  stort  f6r  de  olika  tackjernssorteraa,  utan  är 
stdrst  för  Åker  (261),  dernäst  Härnäs  (267),  sedan  V.  Bredsj» 
och  det  engelska  gjnttackjernet  (266)  och  slutligen  Vestansjö  (262). 
I  medeltal  af  alla  undersökningarne  är  Zr  =  46  v.  e. 

Några   kemiska   undersökningar   äro   gjorda   i  ändamål  att 
sprida  ljus  i  ämnet 


Proc 

e  n  t. 

Kol. 

Kisel. 

Fosfor. 

SvafTel. 

Bundet. 

Grafit. 

Samma. 

0,61 

3.28 

3.89 

2.50 

1,22 

0.08 

3,22 

1,77 

4,99 

0,47 

0.12 

0 

4.10 

0.73 

4,83 

0,21 

0,12 

» 

4,07 

0,69 

4,76 

0,17 

0,11 

» 

3.75 

0.68 

4,43 

0,20 

0,13 

» 

^,94 

0,77 

4,71 

0,21 

0,15 

» 

3,10 

0,96 

4,06 

0,08 

0.21 

» 

1,98 

2,17 

4,15 

0.27 

0,27 

» 

0.60 

3,97 

4,57 

0.75 

0,13 

i> 

1,04 

3,65 

4,69 

0,35 

0,02 

0 

Engelskt  fgnttackjern  . 

Tettansjö  N:o  1 

.    2 


3 
4. 
5 
6. 

7. 
8 


lUtrnis  N:o  5. 


Vestansjö  N:o  1  till  och  med  N:o  7  äro  alla  sådane  prof, 
som  erhållits  genom  hastig  afsvalning  i  vatten  ifrån  nr/sa  stelnadt 
tillstånd.  De  torde  derföre  visa  mindre  grafit,  än  om  de,  som 
vanligt,  fatt  afsvalna  i  kokill.  För  öfrigt  torde  grafithalten  öfver- 
hofvodtaget  vara  en  smula  fÖr  stor,  beroende  på  methoden  för 
dess  bestämmande  (Jernk.  Annal.  1860).  Några  flera  mindre 
noggranna  undersökningar  på  andra  prof  af  Härnäs  tackjern  äro 
ock  gjorda,  hvilka  bekräfta  sammansättningen  hos  N:o  6,  med  en 
till  fSlje  af  mera  nödsatt  beskaffenhet  (högre  ugnstemperatur) 
5kad  kiselhalt.  Tackjernssorterna  Hammarby  och  V.  Bredsjö 
skilja  sig  knappt  märkbart  från  Härnäs;  möjligen  är  deras  kol- 
halt  likväl  blott  4,4  å  4,5  procent.  V.  Bredsjö  håller  0,02  å 
0,015  %  svafvel.  Åkers  kanonjern  har  en  lägre  kolhalt,  något 
högre  kiselhalt,  0,08  %  svafvel,  men  obetydligt  fosfor. 


Digitized  by 


Google 


332  L.    KINMAN. 

Genom  särskilda  uDdersökningar  oeh  med  begagnande  af 
Kapten  O.  Byströms  pyrometer,  fann  jag  specifika  värmet  hos 
det  engelska  gjuttackjernet  vara  0,13,  men  för  Harnästackjernet 
0,12  för  temperaturdifferensen  O* — 200*. 

Båda  dessa  tackjernssorter,  upphettade  på  en  gång  i  en  och 
samma  muffel,  således  till  en  och  samma  tempet^atuvy  vid  hvarje 
af  här  nedan  anförde  experiraenter,  gåfvo: 

Kngelskl.  HarDäs. 

l:o 159,2  v.  e.         151,7  v.  e. 

2:o 154,9     »  149,7     » 

3:0 164,2     »  153,0     » 

Dessa  olika  värmeenheter  hos  båda  tackjernssorterna  vid 
en  och  samma  temperatur  i  hvarje  af  dessa  tre  experimenter  visa 
tydligen,  att  deras  specifika  värme  äfven  vid  dessa  temperaturer 
är  olika. 

I  ändamål  att  visa,  huru  många  grader  Cels.  motsvara  en  värme- 
enhet hos  nyss  smält  och  hos  nyss  stelnadt  tackjern,  icke  för  att 
dymedelst  bestämma  temperaturen,  utan  endast  för  att  lättare 
bedöma  storleken  och  betydelsen  af  de  differenser,  som  ega  rum, 
så  väl  vid  de  här  angifna  särskilda  osbervationerna  som  hos 
smältningsteniperaturen  hos  de  mest  olika  slags  tackjem,  som 
representeras  af  det  engelska  och  af  Härnäs,  skall  jag  vidare 
anföra  följande.  Dervid  är  att  märka,  att  de  misstag  i  afseende 
på  de  högre  temperaturernas  absoluta  värde,  som  i  brist  af  nog- 
granna bestämningar  sannolikt  här  göras,  obetydligt  inverka  pä 
de  resultat  vi  söka,  nemligen  temperaturdifferenserna. 

Genom  användande  af  Byströms  pyrometer  angafs  tem- 
peraturen till  990*"  vid  ett  tillfälle,  då  det  engelska  tackjernet 
visade  165  v.  e.  Derigenom  skulle  detta  tackjerns  specifika  värme 
blifva  0,167  och,  med  afseende  på  nyss  anförde  undersökningar, 
för  Harnästackjernet  0,157  för  temperaturskillnaden  O""  och  990*. 
Med  största  sannolikhet  kan  man  derföre  vidare  antaga  för  värme- 
qvantiteterna  210,  hos  de  till  smältpunkterna  upphettade  tackjern- 


Digitized  by 


Google 


UNDERSÖKNINGAR    OM   SMÄLTNINGS  VÄRMET.  333 

sorterna')  i  fråga,  respektive  minst  0,17  och  0,16  spec.  värme. 
Derigenom  erhålles  eo  skillnad  i  smältningstemperatnr  af  70*. 

£n  annan  väg  till  denna  siffra  gifves  deruti,  att  jag  be- 
stämde värmeqvantiteten  hos  en  masagnsslagg,  då  den  började 
stelna  eller  då  den  nyss  var  smält,  till  376  v.  e.  Plattner 
hade  redan  längesedan  bestämt,  att  en  masugnsslagg  med  ganska 
nära  identisk  sammansättning  med  den  ifrågavarande^)  smälte 
▼id  samma  temperatur  som  en  legering  af  76  delar  guld  med  24 
platina.  Åf  de  två  experimentatorer,  Becquerel  och  Saint 
Claire  Deville,  hvilka  nyligen  behandlat  frågan  om  platinans 
siDältpankt,  kunna  vi  bär  föredraga  den  sednare  tills  vidare  och 
med  honom  anse  platinans  smältpunkt  ligga  under  1900\  således 
antagligen  vid  1800*,  samt  guldets  något  lägre  än  Ponillet,  an- 
tagligen vid  1030*.    Derigenom  skulle  ifrågavarande  legering  kunna 

sägas  smälta  vid    1210*  i   rundt  taP),  och  vidare  beräknas  spe- 

376 

cifika   värmet    fÖr  flytande  masugnsslagg  7^7^  =  0,31.    Jag  fann 

tillika,  att  den  hetaste  masugnsslaggen  gifver  430  värmeenheter; 

430 
den  skulle    således  ega  en   temperatur  af  omkring  -—  =  1400 . 

Varmare  kan  naturligtvis  icke  tackjernet  vara,  som  ligger  under 
slaggen  och  nSrmast  ugnens  botten.  Följaktligen,  och  då,  som  vi 
snart  skola  se,  tackjernets  högsta  värmeqvantitet  var  300  v.  e., 

*)  Ifrågavarande  siffra  210  är  icke  direkt  funnen  för  engelskt  gjattackjem; 
men  det  är  klart,  att  densamma  gäller  äfven  för  detta  —  eller  att  den  möjligen 
ir  något  lägre. 
*)  Ifrågavarande  slagg  fjrån  V.  Bredsjö  är  icke  na  undersökt;  men  1852  års  slagg 
tthk  samma  masngn  hade  nedanstående  sammansättning.  Plattner's  under- 
sökning omtalas  i  P£ECy's  Metallurgy  (London  1861)  p.  48,  der  slaggens 
ttmmansättiiing  äfVen  omtalas. 

Plattners  slagg.      V.  Bredsjö, 

Kiselayra 58.  58. 

Lerjord 6.  4. 

Kalkjord 22.  16. 

Tal^rd 10.  17. 

Manganoxidul 2.  0. 

JemoxidnI 2.  5. 

•)  Obs.  RuDBKEOS  formel  i  Poggend.  Ann.  1847. 

Öfverä.  tif  K.  Vtt.-Akad.  Förh,    Arg.  22.   .Yo  5.  5 


Digitized  by 


Google 


334  ^'    RINMAN. 

kaQ  Uck.iernet3  specifika  värme  vid  dessa  temperaturer  beråkBas 

300 

till =  0,214;  men  detta  spec.  värme  användt  på  värmeevan- 

1400 

titeten  257,  för  nyss  smält  tackjern,  ger  temperaturen  1200*  i 
rundt  tal.    Derigenom  bestämmes  spec.  värmet  hos  nyss  stelnadt 

210 
tackjern  till  t^j^^^»^"^^»  ®"  siffra,  som   vi  på  helt  annan  väg 

nyss  kommo  ganska  nära.  Skulle  vi  i  denna  beräkning  haffa 
f5ljt  Becqu£REl's  uppgifter  om  de  svårsmälta  metallernas  smält- 
ningstemperatur,  så  hade  vi  kommit  omkring  100*  lägre. 

Af  det  anförda  inses  lätt,  att  en  värraeenhet  hos  nyss  stel- 
nadt tackjern  motsvaras  af  nära  6*  och  hos  stelnande  tackjernet 
af  5*. 

Flera  undersökningar  hafva  skett  för  att  utröna  högsta  värme- 
qvantiteten  hos  tackjern  vid  olika  tillfällen  så  väl  i  masugn  som 
i  kupolugn,  och  befanns,  att  Härnäs  tackjern  under  den  blåsniugs- 
period,  som  kallas  tillvaktning  och  som  företrädesvis  i  allmänhet 
utmärker  sig  för  varm  gång,  uppnådde  311  v.  e.  Men  det  är 
högst  sannolikt,  att  åtminstone  10  v.  e.  måste  tilläggas,  för  att 
närmare  angifva  värmeqvantiteten  hos  tackjernet  inuti  smält- 
rummet,  emedan  tackjernet  före  experimenterandet  hemtades  i  en 
afkylande  jernskopa  och  måste  bäras  några  fots  väg.  I  öfrigt 
hafva  variationerna  hos  denna  tackjernets  högsta  värméqvantitet 
icke  visat  sig  nödvändigt  betinga  motsvarande  variationer  i  sjelfva 
tackjernets  beskafi'enhet  med  undantag  af  den  i  allmänhet  gäl- 
lande regeln,  att  vid  ju  högre  temperatur  en  och  samma  malm 
afblåses,  desto  mera  kisel  m.  m.  ingår  i  tackjernet.  Utur  en  kapol- 
ugn  erhölls  en  gång  tackjern,  som  egde  347  v.  e.,  således  omkring 
600*  varmare  än  stelnande  tackjern,  hvaraf  man  lätt  inser,  hora 
det  är  möjligt  att  ur  en  dylik  ugn  uttappa  en  större  qvantitet, 
nedsmälta  och  uttappa  en  ny  qvantitet  till  den  förra,  innan  gjut- 
ning  sker. 

Värmeqvantiteten  hos   masugnsslagg  under  olika  förhållande 
utröntes   lika    som    hos   tackjern.     Den   slagg,    från   V.   Bredsjö, 
"^      ^T^p^varom   jag  förut  talat,  egde,  nyss  stelnad,  256  v.  e.,  stelnande 


fci^- 


I 


K  r^^ 


if^ .  '»^''  Digitized  by  GoOglC 


UKDERSÖKNIMOAR   OM   8MÄLTNINGSVÄKMET.  335 

376  V.  e.  och  nyss  kommande  ur  smältrummet  430  v.  e.  Dess 
smältningsvärme  var  således  120  v.  e.  Ifrån  denna  slagg,  hvars 
saromansåttning  jag  ofvan  antydt,  skiljde  sig  slaggen  från  Härnäs, 
hvars  sammansättning  var: 

Kiselsyra 43,9    syre  22,8 

Lerjord 8,6      »       4,0  2Qq 

Kalkjord 31,4      »       9,0 

Talkjord 10,2      »       3,9 

Manganoxidnl 0,3      »       0,1 

Jernoxidul  4,5      »       1,0  j^q 

deruti,   att    den  stelnade  vid  en  mycket  högre  temperatur,  mot- 
svarande  424  v.  e.,  och  att  dess  vårme  såsom  nyss  stelnad  var 
333  v.  e.,  följaktligen  dess  sroältuingsvärroe  91  v.  e.    Dess  högsta 
värme  befanns  vara  441  v.  e.^). 
Slutligen,  om  Person's  formel, 

i  =  (160+r)(c-c), 
i  hvilken  L  är  smältningsvärmet,  c^  specifika  värmet  för  det 
smälta  tackjernet  eller  slaggen  och  c  spec.  värmet  för  nyss  stel- 
nadt  tackjem  eller  slagg,  användes  på  ofvan  funna  uppgifter,  der 
c  för  tackjem  är  0,214  och  c  =  0,175,  samt  för  slagg  r  =  0,311 
och  c  =  0,212,  så  finner  man,  då  L  är  för  tackjem  47  v.  e.  och 
för  slagg  120  v.  e.,  att  T  eller  smältningstemperaturen  blifver 
1050*,  hvilket  tyckes  tala  för  Becquerels  uppgifters  sannings- 
enlighet. 

')  Masagnsslaggen  vid  hvaije  masugn  är  icke  i  alla  ögonblick  fullkomliict  lika 
efter  en  och  samma  malmblandning.  Stundom  är  den  ena,  stundom  den 
andra  beståndsdelen  forandrad,  beroende  af  någon  ojemnhet  hos  de  uppsatta 
malmerna  och  af  ojemnhet  i  smältningen.  Deraf  uppstår  svårighet  att  få  lika 
seghet  och  flytbarhet  hos  de  slaggprof,  som  borde  vara  aldeles  enahanda  för 
forevarande  experimenter.  Flera  dylika  undersökningar  äro  af  nöden  for  ut- 
bildandet af  theorien  om  tackjernssmältningen. 


Digiti 


zed  by  Google 


336 


Skiiker  till  VeteBskaps-AkaileMieBs  BiblblbeL 

(Forts,  från  sid.  326.) 

Från  FörfaUame. 

Faye,   F.   c.     Beretning    om  Födselsstiftehen    i    Christiania   1858 — 

1863.  Chra.  8:o. 

Huss,  M.     Oiti  Kaffe;  dess  bruk  och  missbruk.     Sthm.  1865.  8:o. 
Krok,    H.    O.    B.    N.     Anteckningar    till    en    monografi  öfver  vext- 

familjen  Valerianeae,  I.  Sthm.  1864.  8:o, 
MiCHAELSON,  C.  A.     Om  Butylalkohol.     Ups.  1864.  8:o. 
Dks    Moulins,    Ch.     Le   bassin   hydrographique   du   Couzeau.     Bord. 

1864.  8:0. 

v.    Martius,    c,   F.    Ps.     Wörtersammlung  Brasilianischer  Sprachen. 

Erl.  1863.  8:0. 
—         —         —         Dictionnaire  Galibi.  8:o. 


Digitized  by 


Google 


337 


Om  några  Thialdin-salter. 
Af  E,  Brusewitz  och  M.  Luthander. 

[MeddeUdt  don  10  MaJ  1866.] 

Deo  af  LiEBiG  och  Wöhleb  år  1847  anmärkta  iakttagelsen 
om  svafvelvätets  inverkan  på  en  lösning  i  vatten  af  ättiksyre- 
aldehydens  förening  med  ammoniak,  ledde  till  upptäckten  af  en 
for  den  tiden  särdeles  intressant  produkt,  hvilken,  oaktadt  den 
innehåller  svafvel  såsom  konstituerande  beståndsdel,  icke  sönder- 
delas genom  inverkan  af  syror  vid  vanlig  temperatur,  utan  tvärt- 
om ger  med  dem  upphof  till  saltartade  föreningar,  hvarvid 
den  svafvelhaltiga  produkten  förhåller  sig  i  så  måtto  fullkomligt 
analogt  med  förut  kända  organiska  alkaloider,  att  den  förenar 
sig  med  en  eqvivalent  af  en  saltbildande  väteförening  samt  en 
atonn  af  en  syresyras  första  hydrat.  Efter  den  tiden  hafva  flera 
dylika  svafvelhaltiga  baser  blifvit  uppmärksammade. 

Den  svafvelhaltiga  bas,  som  bildar  sig  vid  ofvannämnde 
reaktion,  erhöll  af  sina  upptäckare  namnet  Thialdin  på  grund  af 
de  kemiska  kroppars  konstitution,  hvilka  lågo  tili  grund  för  dess 
första  framställande.  Sednare,  af  Weidenbusch  anställda  försök 
hafva  emedlertid  visat,  att  thialdin  kan  framställas  på  helt  annan 
v&g,  nemligen  genom  att  med  ammoniak  behandla  den  produkt, 
hvilken  erhålles  såsom  en  tjockflytande  klar  olja,  då  vätesvafla 
fortfarande  inledes  uti  ättiksyrans  aldehyd.  I  båda  dessa  fall 
uppstår  thialdin  under  det  att  svafvelammonium  samtidigt  bildas, 
men  i  förra  fallet  bildas  äfven  vatten,  såsom  synes  af  följande: 
3  (C*»H)« . »»»)  +  6HS  =  C«»"I*S*  +  2»»*S  +  6» 

aldehyd-ammoniak  thialdin 

1 3(C«H«S*)  +HS I  +4»«»=  C»Hi^S*  +  3»««S 

Bvafvel-aldehyd-svafTelväte. 

De  intressanta  företeelser  thialdin  i  flera  hänseenden  erbjuder 
och  ibland  hvilka  dess  förhållande  att  vid  behandling  med  sal- 
petersyrad  silfveroxid  sönderfalla  på  ett  sådant  sätt,  att  svafvel- 

ö/vers,  af  K,   V«i.'Akad,  Förk.    tSÖS,     N:o  5. 


Digiti 


zed  by  Google 


388  E.   BKU8SWITZ   OCH   M.   LUTHAVDSR. 

silfver  fälles,  under  det  att  dess  primitiva  koostituenter,  hvaraf 
det  bildats  aldebyd  och  ammoDiak,  ehara  i  skiljaktiga  eqvivalent- 
förbållanden  än  dem,  hvarati  de  i  aldebydammoniak  finnas  för 
handen,  regenereras,  hafva  ännu  i  alltfOr  fa  rigtningar  blifvit  fall- 
fbljda,  för  att  gifva  en  säker  åsigt  om  dess  rationella  konstitution, 
men  utan  fråga  är  denna  bas  i  bebof  af  ett  närmare  studium  af 
dess  salter,  hvilka  ännu  blifvit  blott  studerade  till  ett  högst  ringa 
antal,  så  att  vi  endast  känna  dess  föreningar  med  chlorvätesyra 
och  salpetersyra.  Några  fk  f5rsök,  hvilka  blifvit  gjorda  på  det 
under  Professor  L.  F.  Svanbergs  ledning  ställda  universitets- 
laboratorium i  Upsala,  för  att  utvidga  vår  kännedom  om  thialdin 
i  detta  hänseende,  torde  härmedelst  få  meddelas. 

Då  det  för  thialdins  framställande  är  af  betydelse  att  förut 
bereda  en  aldehyd,  hvilken  med  ammoniak  gifver  den  största 
mängden  kristalliserbar  aldehyd-ammoniak,  torde  det  icke  vara 
ur  vägen  att  omnämna,  att  vi  funnit  en  sådan  bäst  framställas 
på  följande  sätt.  I  en  rymlig  retort  inlägges  1  del  surt  krom- 
syradt  kali  samt  efter  hand,  och  allt  efter  som  aldehydutveck- 
lingen  fortgår,  en  i  köld  gjord  blandning  af  1  del  alkohol,  1(  del 
svafvelsyra  samt  2  delar  vatten.  Denna  blandning  tillsättes 
småningom,  under  lindrig  uppvärmning  af  retorten.  Härvid  er- 
hålles  en  aldehyd,  som,  då  distillationen  eger  rum  utan  solljusets 
inflytelse,  är  vida  mindre  förorenad  af  de  ofta  samtidigt  uppträ- 
dande para-  meta-  och  elaldehyderna  m.  ra.,  än  vid  använ- 
dande af  brunsten  för  dess  framställande.  Då  det,  ft)r  den  \idare 
beredningen  af  aldehyd-ammoniaken,  ej  medfSr  någon  olägenhet 
om  aldehyden  är  förorenad  af  alkohol,  är  det  tillfyllestgörande 
att  omdistillera  den  så  erhållna  produkten  vid  en  temperatur  af 
omkring  +50\  hvarigenom  den  befrias  till  största  delen  i^kn  de 
hufvudsakligaste  inblandningarne  vatten  och  ättiksyra,  hvilken 
operation  verkställes  bäst  på  så  sätt,  att  första  destillatet  far 
kondensera  sig  uti  en  mindre  retort,  som  hålles  uppvärmd  till 
den  nämnda  temperaturen  af  +50\ 

Blandas  den  så  framställda  aldehyden  med  sia  dubbla  volnm 
eter   och   inledes   ammoniak,   så   utkristalliserar   snart   aldehyd- 


Digitized  by 


Google 


OM   NÅGRA    THIALD1N-8ALTIR.  S3d 

ammoniak^  och  då  dea  ststntisde  löses  i  10  å  12  gånger  sin  vigt 
▼ätten  samt  lösningen  förs&ttes  med  något  kaustik  amaoniak, 
fälles  thialdin  efter  några  timmiu*,  om  vätesvafla  deroti  inledes. 
Stnndom  inträffar  att,  äfven  efter  flera  timmars  inledning  af 
T&tesvafla,  någon  kristallinisk  fyllning  af  thiaMin  icke  appstår, 
men  om  lösningen  i  sådant  fall  öfverlemnas  några  dagar  åt  sig 
sjelf,  eller  om  vätskan  uppvärmes,  så  afsätter  sig  thialdin  i  kri- 
staliflockar.  -^  Då  saltsyra  sättes  till  en  sådan  icke  kristallise- 
rande lösning  af  thialdin,  uppstår  icke  genast  någon  fällning, 
men  efter  någon  tid  anskjuta  långa,  färglösa,  prismatiska  kri- 
staller af  chlorvätesyrad  thialdin. 

Vid  inlednifig  af  ammoniakgas  i  en  blandning  af  aldehyd 
ech  eter  inträffar  det  stundom,  att  endast  en  tung  olja  (para- 
aldehyd)  uppstår  i  stället  (6f  kristaller  af  aldebyd--ammomak. 
Denna  olja  löses  ej  vid  tillsats  af  eter  och  åeti  tyckes  icke 
undergå  någon  förändring,  icke  ens  till  bildande  af  acetylmer- 
captan  (G^H^^S^),  då  vätesvafla  inverkar  derpå;  men  tillsättes 
något  ammoniak  och  fortsattes  inledningen  af  vätesvafla,  så 
uppstår  på  botten  af  kärlet,  hvaruti  operationen  äger  rum,  en 
färglös  eller  något  i  grönt  dragande  olja,  hvilken  under  vissa 
omständigheter  förvandlades  i  stora  kristaller,  som  visade  alla 
thialdinens  egenskaper.  Det  händer  stundom  att  den  fortfar  att 
▼ara  flytande,  men  man  kan  då  lätt  derutnr  erhålla  thialdin  genom 
att  blanda  den  med  eter  och  tillsätta  saltsyra,  då  chlorväte- 
syrad  thialdin  afskiljer  sig,  hvarutur  thialdin  sedermera,  genom 
ttt  sätta  ammoniak  till  dess  lösning  i  vatten,  utfllles«  Några 
mindre  kristaller  af  aldehyd^-ammoniak  kommo  händelsevis  att 
en  längre  tid  ligga  i  beröring  med  para-aldehyd.  Härvid  up{>-^ 
stod  ganska  stora  kristaller,  till  otseendet  rhomboidal-dode- 
kaédrar,  hvilka,  tiU  följe  af  deras  förhålianden,  närmast  öfverens- 
stämde  med  hvad  som  finnes  nppgifvet  om  meta-aidehyden.  1 
vatten  voro  de  nemligen  icke  så  läulösliga^  som  aldehyd-ammo- 
aiak,  och  vid  behandling  med  svafvelsyra  utvecklades  icke  någon 
ftMebyd,  hvaremot  de,  vid  inverkan  af  kaustikt  kali,  gåfvx)  aldehyd- 
karz.    Vid  upphettoing  i  glasrör  smälte  de  och  afsatte  tafvel- 


Digiti 


zed  by  Google 


340  £.  BRDS£WITZ  OCH  M.  LUTHANDKR. 

fbrmiga  kristaller  på  rörets  kallare  delar  och  skiljde  sig  sålunda 
från  aldehyd-arorooniak,  sotn,  ehura  för  sig  temligen  flygtig  vid 
luftens  vanliga  temperatur,  dock  icke  kan  upphettas  utan  att 
sönderdelas. 

Thialdinsalterna  hafva  i  allmänhet  mycken  benägenhet  att 
kristallisera.  En  egen  företeelse  föf  dessa  salter  är  den  sönder- 
delning  de  ofta  med  mycken  lätthet  (särdeles  de  svafvelsyrade 
och  fosforsyrade  sakerna)  undergå,  och  hvilken  sönderdelning 
yppar  sig  på  så  sätt,  att  långa,  mycket  fina  kristallnålar  bilda 
sig  och  afsätta  sig  på  det  kärl,  som  befinner  sig  uti  närheten  af 
den  skål,  hvaruti  en  thialdinsaltlösning  blifvit  öfver  svafvelsyra 
lemnad  till  afdunstning.  Dessa  fina  kristallnålar,  hvilka  vanligen 
afsätta  sig  just  på  de  ställen  af  svafvelsyrekärlet,  hvarest  ett 
tunnt  lager  af  svafvelsyra  befinner  sig,  äro  olösliga  i  vatten,  men 
lösas  lätt  i  eter  och  alkohol.  Sättes  salpeters  yrad  silfveroxid  till 
lösningen  i  alkohol  så  fås  en  gulbrun  fällning,  hvilken  dock  icke 
genom  uppvärmning,  förvandlas  till  svafvelsilfver.  I  svafvelsyra 
lösas  de  nåiformiga  kristallerna  ögonblickligen,  hvarvid  syran  till 
följe  af  kristallnålarnes  sönderdelning  färgas  mörkbrun  och  hvar- 
vid tillika,  då  svafvelsyran  uppvärmes,  svafvel  till  en  del  tyckes 
afskilja  sig.  Den  ringa  qvantitet,  som  bekommits  af  ifråga- 
varande produkt  har  ej  medgifvit  dess  närmare  undersökning. 
Utan  att  på  något  sätt  till  dess  elementarbeståndsdelar  hafva 
undersökt  dessa  kfbtalluålars  sammansättning,  torde  det  likväl 
tillåtas  att  uppkasta  den  frågan:  utgöras  de  icke  af  allyiens 
bisulfuret.  Förklaringen  af  deras  bildning  skulle  i  sådant  fall 
bero  på  thialdinens  sönderfallande  uti  ammoniak  och  2C^ft^S^ 
enligt: 

och  just  företrädesvis  äga  rum  då  syra  inverkar  i  öfverskott  på 
thialdin,  hvilket  åter  är  händelsen  med  svafvelsyrad  och  fos- 
forsyrad  thialdin,  hvilka  till  deras  sammansättning  äro  sura 
salter.  Afven  vid  afdunstning  öfver  svafvelsyra  af  oxalsyrad  och 
vinsyrad  thialdin  bilda  sig  nämde  kristallnålar  i  någon  större 
ymnighet,    men    sannolikt    äro    äfven    dessa   salter,    hvilka   ej 


Digitized  by 


Google 


OM   nAqRA   THIALD1N-8ALTSR.  341 

blifvit  analyserade,  sära.  Vid  omnämnandet  af  svafvelsyrad 
thialdin  torde  det  blifva  tillfälle  att  yttra  några  ytterligare  ord 
om  ifrågavarande  fina  kristallnälar.  —  Något  olika  förhöll  sig 
den  produkt,  som  erhölls  vid  upplösning  i  svafvelsyra  af  cyan- 
vätesyrad  thialdin  samt  lösningens  afdunstning  öfver  svafvelsyra. 
Dervid  bildades  nemligen  icke  några  kristallnålar,  men  svafvel- 
syran  färgades  *ganska  snart  klart  rödbrun  och  då  man  betrak- 
tade den  i  reflekteradt  ljus  syntes  den  innehålla  fullt  af  små, 
färglösa  kristallijäll,  hvilka  dels  höllos  uppslammade  uti  syran, 
dels  afsatte  sig  på  svafvelsyrekärlets  botten.  Sedda  under  mi- 
kroskop, tycktes  de  vara  rhombiska  taflor. 

Jodvåtesyrad  thialdin,  C^H^^PfS^+ÄJ  ^ka  om  en  lösning  af 
jodkalium  sättes  till  en  upplösning  af  thialdin  uti  svafvelsyra, 
hvarvid,  om  lösningarne  ej  äro  alltför  koncentrerade,  saltet  efter 
en  stond  afsätter  sig  under  form  af  små,  dels  prismatiska, 
dels  bladformiga  kristaller.  I  kallt  vatten  är  saltet  högst  svår- 
lösligt,  h varemot  det  till  betydlig  mängd  löses  i  varmt  vatten 
samt  derutur  afsätter  sig  till  större  delen  vid  afsvalning.  I 
alkohol  och  eter  löses  det  med  lätthet  och  anskjuter  utur  dessa 
lösningar  i  mycket  rediga  kristaller,  hvilka  tyckas  tillhöra  det 
monoklinometriska  systemet,  hvarvid  en  ofta  förekommande  kom- 
bination synes  vara  ooP.(ooPoo). — P.  Vid  ett  försök  att  qvan- 
titatift  bestämma  jodhalten  uti  detta  salt,  befanns  joden  deruti 
inga  till  43.26  proc,  hvilket  utvisar  en  sammansättning  i  öfver- 
enstämmelse  med  den  ofvan  anf5rda  formeln,  som  förutsätter 
en  beräknad  jodhalt  af  43.9  proc.  Analysen  visar  således  att 
saltet  är  vatteniritt  likasom  den  förut  kända  chiorvätesyrade 
thialdioen. 

Bromvätm/rad  thialdin,  C"tf 'PfS*+i»r,  erhålles  och  förhåller 
sig  på  ett  alldeles  analogt  sätt  med  jodvätesyrad  thialdin.  Dess 
kristaller  tyckas  tillhöra  det  rhombiska  systemet,  hvarvid  en  ofta 
förekommande  kombination  synes  vara  ooPoo.P.  Vid  bestäm- 
ning af  saltets  bromhalt  befanns  denna  vara  31.02  proc,  under 
det  att  den  utur  formeln  beräknade  bromprocenten  bör  vara  32.78, 
hvilket   väl    ej   så  fullkomligt,  som  man  skulle  önska,  SHmman- 


Digitized  by 


Google 


S42  E.    BaUSBWire    och    M.  LUrHANDER. 

st&iBiner     Emedlertid   torde   maa  faäraf  tase  att  saltet  är  sam- 
nmnsatt  enligt  den  angifna  formeln. 

Cyanvåtesyrad  thialdin.  Sättes  en  lösning  af  cyankalium  till 
en  lösning  af  thialdin  i  svafvelsyra,  så  atvecklas  till  att  börja 
med  något  cyanväte  och  ingen  fällning  bildas,  men  efter  tillräcklig 
tillsats  af  cyankalium  fås  en  hvit  fällning,  som  är  olöslig  i  öfver- 
skjatande  cyankalium.  Samtidigt  bildas  en  olja  på  vättskans  yta. 
Sjelfva  vätskan  är  fortfarande  färglös,  men  blifver  mörkröd  efter 
några  timmar,  hvarefter  såväl  oljan  som  föllniogen  öfvergår  till 
kristaller,  hvilka  lösas  med  lättliet  uti  eter  samt  deratur  kunna 
omkristalliseras.  Vid  behandling  af  den  omkristalliserade  cyan- 
välesyrade  thialdinen  med  utspädd  svafvelsyra  erhölls  ett  svafvel- 
syradt  salt  kristalliseradt,  som,  såvidt  man  kan  sluta  af  de  demti 
ingående  svafvelsyre-  och  svafvelhalterna,  icke  utgjordes  af  anoat 
än  sur  svafvelsyrad  thialdin.  Att  vid  detta  svafvelsyrade  salts 
afdunstning  under  exsiccator  en  ganska  tydlig  lukt  af  svaf- 
velsyrlighet  förmärktes  torde  böra  omnämnas.  Analyserna  pa 
det  härvid  bildade  svafvelsyrade  saltet  äro  upptagna  under  Hl 
och  IV  vid  refererandet  af  analyserna  på  den  svafvelsyrade 
thialdin. 

Rhodanvätesyrad  thialdin  fås  genom  tillsats  af  rhodankalium 
till  en  lösning  af  thialdin  i  svafvelsyra,  men  någon  fällning  upp- 
står ej  vid  första  tillsatsen  af  rhodankalium,  sannolikt  af  deD 
orsak  att  rhodanvätesyra  frigöres  under  det  kali  mättar  den  i 
thialdinsaltet  befindtUga  ena  atomen  svafvelsyra.  Tillsättes  der- 
emot  rhodankalium  i  öfverskott,  så  utkristalliserar,  under  utveck- 
ling af  mycket  gas  (hvilken  dock  ej  blifvit  på  annat  sätt  under- 
sökt, än  att  den  icke  utgöres  af  kolsyra  eller  vätesvafla)  ett  salt, 
som  under  mikroskop  synes  utgöras  af  monokliniska  prismen 

Sur  svafvelsyrad  thialdin,  C^S^^PfS*  +  2RS.  Utspädd  svaf- 
velsyra löser  thialdin  med  mycken  lätthet,  men  lösniageo  rear«- 
gerar  alltid  starkt  sur,  åfveo  om  thialdin  biifvit  tillsatt  i  större 
qvantitet,  än  syran  förmått  lösa.  Vid  afdunstniog  af  lösningea 
bildas    mycket   af   den    ofvan   anförda   sönderdelningsprodokten. 


Digitized  by 


Google 


OM  vAqaa  tbialdtn-saltbe.  S43 

bestaeoä^  af  fina,  i  vatten  olösliga,  men  i  alkohol  och  eter  lätt- 
löaliga  kristaller,  hvilka,  pröfvade  med  chlorbarium,  icke  dermed 
gifva  någon  fällning,  smälta  vid  lindrig  uppvärmning  och  vid 
afsvalning  åter  kristallisera  i  nålar  ^). 

Ofverlemnas  en  sålanda  tillkommen  lösning  af  thialdin  uti 
svafvelsyra  till  frivillig  afdnnstning,  så  bildas  visserligen  mindre 
af  nyssnämnde  kristallnålar,  än  om  afdunstningen  äger  rum  vid 
äfven  lindrig  värme,  men  de  uteblifva  aldrig.  Sedan  afdunst- 
ningen  ägt  rum  till  sirups  konsistens,  anskjuta  temligen  stora 
prismatiska  kristaller,  hvilka  med  lätthet  lösas  i  såväl  vatten, 
som  alkohol  och  eter,  och  utur  hvilkas  vattenlösning  thialdin  kan 
utfallas  med  ammoniak.  De  nedanföre  under  I  och  II  anförda 
analyserna  på  det  sålunda  framställda  svafvelsyrade  saltet,  an- 
gifva  visserligen  ett  ringa  öfverskott  af  svafvelsyra  samt  under- 
skott af  svafvel  (som  ingått  i  thialdin)  emot  hvad  som  enligt 
formeln  beräknas,  men  detta  torde  finna  sin  förklaringsgrund 
oti  den  sönderdelning,  som  aldrig  till  fullo  kan  förekommas  vid 
saltlösningens  afdnnstning,  hvarigenom  sannolikt,  på  sätt  uti  det 
ofvaostående  finnes  anfördt,  en  ringa  inblandning  af  sur  svaf- 
velsyrad  ammoniumozid  måste  finnas  närvarande  och  förorena 
saltet. 

Afdunstas  en  lösning  af  svafeelsyrad  thialdin  vid  en  något 
förhöjd  temperatur,  så  bildas,  äfven  om  värmegraden  dervid  icke 
Ofrersttger  40*  a  50\  vida  mera  af  de  ofvannämnde  kristall- 
nåläme,  hvarjemte  äfven,  såsom  analyserna  V — IX  utvisa,  qvan- 
titeten  af  inblandad  svafvelsyra  ökas  i  det  salt,  som  anskjutit 
efter  kristallnålames  affiltrering.  Detta  synes  följa  af  den  vid 
aoalysema  funna  större  procenthalten  af  svafvelsyra. 

De  analytiska  rasultaterna  på  den  under  skiljaktiga  omstän- 
digheter framställda  svafvelsyrade  thialdinen  hafva  på  100  delar 
salt  gifvit 


')  TbUldin    kristalliserar,  efter  föregående  uppvärmning  till  smältning,  uti  små 
ritomViska  taflor. 


Digitized  by 


Google 


344  E.    BKUSKWITZ   OCH   M.    LUTHAVDER. 

I.       n.      ra.      IV.       v.       VI.      VII.     vin.      dl 

12C ____-_--._  —  — 

13H —         _-_-_-.___         —         — 

N __         —         —         ___-         —         — 

4S —       23.67       —       23.18       —       22.87       —       22.45       — 

2*S 37.06       —       33.09       —       33.16       —       33.58       —       33.35 

2Ö --------- 

De  procentiska  halterna  af  svafvel  och  svafvelsyra,  hvilka 
beräknas  ifrån  formeln  C^*H^'»S*  +  2HS,  äro  24.52  proc.  svafvel 
samt  30.65  proc.  svafvelsyra. 

Sur  fosforsyrad  tkialäin.  C-S^NS^j  ^^3^^  ^  ^^^  ^^ 

erhölls  då  thialdin  i  öfverskott  sattes  till  en  något  utspädd  tre- 
basisk  fosforsyra.  Sedan  syran  fått  en  längre  tid  inverka  pa 
thialdin,  affiltrerades  öfverskottet  af  den  sistnämnda  och  lösningen 
lemnades  att  under  exsiccator  afdunsta  vid  luftens  vanliga  tem- 
peratur. Dervid  afsatte  sig  på  kärlets  botten  något  af  den  i  det 
ofvanstående  omnämnda  sönderdelningsprodukten,  men  sedan  denna» 
efter  vättskans  koncentrering  blifvit  affiltrerad,  utkristalliserade 
slutligen  den  sura  fosforsyrade  thialdin  uti  fina  nålar.  Detta  salt 
är  mycket  lösligt  uti  såväl  vatten,  som  alkohol  och  eter.  Utsatt 
för  en  högre  temperatur  smälter  det  lätt,  men  stelnar  åter  vid 
afsvalning  till  en  kristallinisk  massa;  vid  ännu  högre  hetta  sön- 
derdelas det  med  utveckling  af  en  högst  illaluktaude  gas,  hvilken 
brinner  med  sotande  och  oklar  låga 

De  analytiska  bestämmelserna  på  halten  af  svafvel  och  fos- 
forsyra i  detta  salt  gåfvo: 

svafvel 22.19  proc. 

fosforsyra 27.55 26.30 27.00  proc 

utvisande  att  saltet  är  sammansatt  enligt  den  förut  angifna  for- 
meln, på  grund  af  hvilken  de  beräknade  halterna  borde  för  svafvel 
vara  22.93  proc.  samt  för  fosforsyra  25.50  proc. 

I  sammanhang  med  detta  salt  torde  det  kunna  anföras,  att 
då  en  lösning  af  fosforsyradt  natron  sattes  till  en  vattenlösning 
af  svafvelsyrad  thialdin  uppstod  en  hvit,  voluminös  f&Uning,  som 
efterhand    blef  kristallinisk   och  som  ej   löste  sig  vid  tillsats  af 


Digitized  by 


Google 


OM   nAoRA   THIALDIN-8ALTKR.  345 

mera  pyrofosforsyradt  natron.  Denna  fÄllning  visade  sig  vid 
Dännare  undersökning  icke  vara  annat  lin  ren  thialdin.  Hura 
svag  bas  thialdin  är,  kan  man  finna  deraf,  att  den  vid  detta 
tillfälle  blifvit  ntfåUd  ator  sin  sära  svafvelsyref5rening  derigenoni 
att  pyrofosforsyrade  natronet  blifvit  ett  surt  salt.  Detta  försök 
visar  äfven  att  några  thialdindubbelsalter  knappast  torde  existera, 
åtminstone  ej  med  syresyror,  eburuv&l  det  torde  återstå  att  der- 
öfver  anställa  vidare  försök,  hvarvid  man  samtidigt  bör  undersöka 
hnravida  dessa  dubbelsalter  kunna  framställas  då  den  andra  basen 
Qtgöres  af  en  sesqoioxid. 

Oxalsyrad  thialdin  anskjuter  vid  frivillig  afdnnstning  af  thial- 
dins  lösning  till  fall  roättning  i  upplöst  oxalsyra,  uti  stora  kri- 
staller, hvilka  synas  tillhöra  det  qvadratiska  systemet  med  ofta 
förekommande  kombinationer  af  P.  cxP.OP.  Sönderdelas  lätt,  på 
sått  i  det  ofvanstående  är  omnämdt,  vid  afdnnstning  af  dess 
lösning  i  vatten. 

Vinsyrad  thialdin  fås  och  förhåller  ^g  vid  afdnnstning  lika 
som  den  föregående.  Bildar  temligen  stora  prismatiska  kristaller, 
hvilka  synas  tillhöra  det  monoklinometriska  systemet  med  en 
kombination  ooP.OP.±P. 

Åttiksyray  i  koncentreradt  tillstånd,  utöfvar,  såsom  det  vill 
synas,  ett  eget  inflytande  på  thialdin,  derigenom  nemligen,  att 
thialdinen,  under  det  vättskan  förblifver  fullkomligt  klar,  öfvergår 
helt  och  hållet  uti  en  oljartad  kropp.  Någon  kristalliserad  för- 
ening kunde  icke  framställas. 


Digiti 


zed  by  Google 


Digitized  by 


Google 


347 


Om    Benzylidenbromid    och    två    kolväten,    som   deraf 
kunna  framställas. 

Af  C.   A.   MiCHAELSON   och    E.    LlPPMAN. 

[Meddeladt  den  12  Maj  1865.] 

De  tvåatomiga  kolvätena  hafva  för  kemiens  utveckKng  varit 
al  stor  vigt.  Begreppen  snbstitution ,  isomeri  och  isynnerhet 
atomidtet  hafva  utbildat  sig  hafvadsakligen  genom  de  fakta,  som 
vunnits  genom  undersökningar  af  dessa  kroppar.  Glykolema,  de 
enatomiga  alkoholer,  som  äro  isomeriska  med  dem,  uti  feta  sy- 
rornas grupp,  de  s.  k.  pseudoalkoholerna  ^),  äfvensom  åtskilliga 
andra  serier  af  föreningar  äro  dylika  vigtiga  stödjepunkter  för 
den  theori,  som  i  sednare  tider  vunnit  mer  och  mer  insteg  uti 
den  oi^aniska  kemien. 

De  tvåatomiga  kolvätena  uti  aromatiska  gruppen  äro  hittills 
ganska  obetydligt  kända,  och  dock  äro  dessa  kroppar  efter  all 
sannolikhet  utgångspunkten  för  en  mängd  vigtiga  föreningar.  I 
anledning  af  det  följande  måste  nu  här  omnämnas  en  isomeri, 
som  existerar  uti  de  feta  svrornas  grupp.  Behandlar  man  ättik- 
syrealdehyd  CjH^O^)  med  fosforsuperchlorid,  så  erhålles  ethyli- 
denchiorid  €2114012,  som  har  samma  sammansättning  som  ethylin- 
chlorid,  framställd  genom  direkt  förening  af  chlor  och  ethylengas 
CjH^,  Af  ethylidenchlorid  låter  sig  glykol  ej  framställas,  hvilket 
deremot  såsom  bekant  är  fallet  med  ethylidenchlorid.  Dessutom 
är  aldehyd  isomerisk  med  etbylenoxid  erhållen  ur  glykol.  I  följd 
häraf  antager  man  två  olika  radikaler  med  samma  formel  ethy- 
liden  och  ethylen,  af  hvilka  hittills  blott  den  sednare  är  bekant 
i  (ritt  tillstånd, 

Samma  betraktelsesätt  kan  användas  uti  aromatiska  serien. 
Om  man  utgår  från  den  för  alla  benzoylföreningar  gemensamma 

*)  Denna  klass  af  föreningar  är  upptäckt  af  Wurtz.     Dit  hörer  t.  ex.  amylen- 

hydrat,  isomerisk  med  amylalkohol. 
»)  G=12,  H=l,  a=16,  Br=80,  Cl=a5.5. 

Öfvers.  af  K.   Vet.-Akad    Förhandi.,  ISOÖ,  N.o  5. 


Digitized  by 


Google 


348  c.  A.  MICUARL80N  OCH  E.  LIPPMAN. 

atomgrappen  C^H^,  så  ser  man,  att  benzoésyrans  aldehyd  eller 
bittermandelolja  C^HgO  (benzylidenoxid),  som  motsvarar  vanKg 
aldehyd  (ethylidenoxid),  måste  vara  isomerisk  med  den  änna  obe- 
kanta benzylenoxiden  C^H^O,  som  motsvarar  ethylenoxid.  Således 
kan  man  äfven  här  antaga  två  olika  radikaler,  benzyliden  och 
benzylen  med  samma  formel  C^H^.  Om  man  utgår  från  denna 
synpunkt,  bör  föreningen  C^H^Clsi  som  af  Gahours  fått  nam- 
net chlorobenzoP)  benämnas  benzylidenchlorid.  Denna  benäm- 
ning synes  oss  ej  allenast  vara  mera  rationell,  utan  derigenom 
undvikes  ock  en  förvexling  med  benzolsföreningar. 

Våra  försök  hade  till  uppgift  att  söka  isolera  kolvätet  CfH^, 
med  bittermandelolja  såsom  utgångspunkt  Emedan  organiska 
chiorföreningar  i  allmänhet  sönderdelas  af  natrium  med  större 
svårighet  än  bromider,  så  måste  vi  till  en  början  söka  framställa 
benzylidenbromid  C^H^Br^,  som  hittills  var  obekant  För  detta 
ändamål  renades  bittermandelolja  genom  torkning  öfver  chlorcal- 
cium  och  destillation,  från  det  mesta  vattnet  och  blåsyran,  hvar- 
efter  den  behandlades  med  fosforsuperbromid.  Då  reaktionen  är 
serdeles  liflig  så  bör  bromfosfom  endast  tillsättas  i  små  qvanti- 
teter  på  en  gång,  och  till  slut  digereras  vätskan  i  vattenbad 
några  timmar  med  ett  öfverskott  af  bromfosfor,  för  att  omvandla 
den  största  mängden  ännu  förhanden  varande  bittermandelolja. 
Tillsättes  fosforsuperbromiden  i  större  mängd  på  en  gång,  kom- 
mer vätskan  i  häftig  kokning  och  sönderdelas  under  afskiljande 
af  kol.  Produkten  tvättades  derefber  med  utspädd  kalilösning 
för  att  befrias  från  fosforoxybromid,  brombenzoyl  och  benzoésyra, 
som  under  operationen  uppstått  Det  är  ej  gema  möjligt  att 
omvandla  all  bittermandelolja,  äfven  om  man  användt  ett  stort 
öfverskott  af  bromfosfor,  och  att  skilja  de  två  vätskorna  genom 
destillation  är  förenadt  med  olägenheter,  då  man  dervid  förlorar 
mycket  af  bromföreningen.  Deremot  kan  här  med  fördel  använ- 
das surt  svafvelsyrligt  natron,  hvilket  såsom  bekant  med  bitter- 
mandelolja ingår  i  en  kristallinisk  förening.  Man  lemnar  derföre 
vätskan  under  några  timmar  i  beröring  med  en  concentrerad  lös- 

^)  Annalen  der  Cbemie  und  Pharmacie  1848.  B.  70.  p.  39. 

Digitized  by  VjOOQIC 


OM   BENZYLIDBNBROMIB.  349 

ning  af  detta  salt  uoder  ofba  skeende  omskakning,  hvarefler  den 
ytterligare  tvättas  med  en  dylik  lösning  två  till  tre  gånger  och 
tiU  slut  med  vatten.  Härigenom  aflägsnas  med  lätthet  hvarje 
spår  bittermandelolja,  utan  att  något  går  förloradt  af  bromf5r- 
eningen. 

Den  på  detta  sätt  framställda  benzylidenbromiden  kan  ej 
destilleras  vid  vanligt  barometertryck,  ty  den  sönderdelas  dervid 
Qoder  utveckling  af  bromvätesyra  och  qvarlemnar  en  svart  åter- 
stod. Den  fraktionerade  destillationen  utföres  derföre  uti  luft- 
förtannadt  rom,  hvarvid  bromiden  öfverdestillerar  fullkomligt  oför- 
ändrad. De  vid  början  och  vid  slutet  af  operationen  öfvergående 
produkterna  uppfångades  serskildt 

Analyserna  gåfvo  följande  värden 

0,412  gr.  förbrändes  med  kopparoxid  och  metallisk  koppar, 
samt  gaf  0,5126  gr.  kolsyra  och  0,0981  gr.  vatten. 

0,353  gr.  upphettades  enligt  Carii  method  med  salpetersyra 
och  salpetersyradt  silfver  uti  tillsmält  glasrör  och  lemnade  0,527 
gr.  bromsilfver  och  0,0009  gr.  metalliskt  silfver. 

Fannei.  Beräknadt  efter  formeln  CfH^Br,. 

Kol    =33,92  33,60 

Väte  =  2,64  2,40 

Brom  =  63,70  64,00 

Benzylidenbromid  är  en  förglös  vätska,  som  i  ljuset  färgar 
sig  svagt  röd.  Den  är  olöslig  i  vatten,  men  lättlöslig  i  alkohol 
och  ether.  Under  ett  tryck  af  20  millimeter  qvicksilfver  destil- 
lerar den  emellan  130*  och  140*. 

Natrium  sönderdelar  ej  denna  vätska  vid  vanlig  temperatur. 
Inverkan  börjar  först  vid  omkring  180%  men  är  då  mycket  häftig 
odi  oregelbunden,  hvarföre  det  är  rådligast  att  endast  arbeta 
med  mindre  qvantiteter,  ej  öfverstigande  70  till  80  gramm  på  en 
gång.  Upph^tningen,  som  måste  ske  med  mycken  försigtighet, 
utföres  bäst  med  en  lampa,  som  aflägsnas  så  snart  reaktionen 
börjar  blifva  för  liflig.  Upphettas  kdfven  i  oljbad,  så  kan  in- 
verkan af  natrium   ej   modereras,  utan  metallen  fattar  eld  och 

Öfver:  af  K.  Vtt.-Akad.  Förh.     Arg.  22.     N:o  5.  6 


Digitized  by 


Google 


350  c.    A.    IflCUAELSON    OCH    B.    LIPPMAN. 

innehållet  ^år  förloradt.  Under  operationen  uppstår  en  flygtig 
bromförening,  som  ej  blifvit  närmare  undersökt,  men  som  på  det 
häftigaste  angriper  ögonen.  Vätskan  färgade  sig  småningom  svart 
och  antog  till  slut  tast  form,  i  anledning  af  den  mängd  brom- 
natrium  som  bildats,  hvariöre  kolfvens  innehåll  behandlades  med 
fullkomligt  vattenfri  ether.  Sedan  den  etheriska  lösningen  blifvit 
filtrerad  och  ethem  aflägsnad  genom  destillation,  behandlades  åter- 
stoden ännu  flera  gånger  med  natrium  och  ether  på  samma  sätt 
som  fbrut,  till  dess  slutligen  metallen  ej  mera  visar  någon  in- 
verkan. Produkten  af  reaktionen  bildade  nu  en  vätska  af  svart 
färg  och  serdeles  tjock  konsistens. 

Vid  destillation  i  oljbad  öfvergick  en  ringa  mängd  af  en  vätska, 
hvilken  efter  tre  rektifikationer  öfver  natrium  antog  en  konstant 
kokpunkt  af  109,5.  Analysen  gaf  tal,  som  leda  till  formeln  för 
Toluol,  CyHg. 

0,2702   grm   gaf  0,9037  gr.  kolsyra  och  0,2166  gr.  vatten. 

Beräknadt.         Fannet. 

€7  =  91,30         91,19 
Hg=  8,69  8,90 

100,09 
Detta    bekräftas  genom  en   bestämning  af  specifika  vigten  i 
gasform  enligt  Gay-Lussacs  method. 

o 

Ångans  volum         =   83  kubik  centimeter. 

Barometerstånd        =  764  millimeter. 

Luftens  temperatur  =   24*. 

Qvicksilfrets  höjd    =  165  millimeter. 

Ångans  temperatur  =  168*. 

Vigten  af  kolväte    =0,1666  gramm. 
Häraf  beräknas   specifika   vigten    af  ångan  till  3,21.    Den 
theoretiska  är  3,18. 

Med  rökande  salpetersyra  erhölls  en  kristallinisk  fällning, 
som  sannolikt  var  binitrotoluol.  Såsom  bekant  uppkommer  denna 
förening,  då  rökande  salpetersyra  sättes  till  tolnoL 

o 

Återstoden  i  kolfven  sedan  tolnoln  blifvit  afdestillerad  bildade 
ett   svart   hartz,   som   ej    kunde   renas   genom  omkristalliaering. 


Digitized  by 


Google 


OM    BENZYLIDENBOMID.  351 

Detta  lyckades  deremot  genom  destillation  med  vattenångor.  Här- 
vid öfvergingo  gola  oljartade  droppar,  som  snart  stelnade  med 
kristallinisk  textar.  Denna  kropp  pressades  starkt  mellan  filtrer- 
papper,  för  att  befrias  från  en  vidhängande  olja  och  renades 
ytterligare  genom  flera  gånger  f5myad  orokristallisering  ur  ether 
och  utpressning,  till  dess  den  slutligen  erhölls  fullkomligt  färglös. 

Analyserna  gåfvo  tal  som  motsvara  formeln  €,4Hi4. 

0,265  gramm  gaf  0,891  gr.  kolsyra  och  0,1874  gr.  vatten. 

0,265  gr.  gaf  0,8596  gr.  kolsyra  och  0,1953  gr.  vatten. 

0,2896  gr.  gaf  0,9767  gr.  kolsyra  och  0,2136  gr.  vatten. 


Beräknadt. 

Funnet. 

I. 

II. 

in. 

€„  =  92,30 

91,69 

91,96 

91,91 

H„=  7,69 

7,87 

8,51 

8,18 

99,56 

100,47 

100,09. 

Detta  kolväte  kristalliserar  uti  långa  glänsande  prismer,  som 
smälta  vid  omkring  52*  och  hatva  en  angenämt  aromatisk  lukt. 
Det  utmärker  sig  för  sitt  stora  begär  att  kristallisera,  ty  äfven 
vid  hastig  afdunstning  af  lösningsmedlet  erhålles  det  alltid  i  kri- 
staller. Uti  ether  är  det  ytterst  lättlösligt  och  man  måste  nästan 
fullständigt  afdnnsta  ethern  för  att  erhålla  kroppen  i  fast  form. 
Hed  rökande  salpetersyra  uppstår  en  kristalliserande  nitroförening. 

Det  var  af  vigt  att  undersöka  denna  kropps  förhållande  till 
brom,  ej  allenast  for  att  få  en  bekräftelse  på  den  ofvan  anförda 
formeln,  men  äfven  derföre  att  man  härigenom  lättare  än  på 
annat  sätt  kan  erhålla  kännedom  om  dess  inre  natur.  Det  har 
härvid  visat  sig  att  detta  kolväte  är  tvåatomigt,  emedan  det 
direkt  utan  substitution  förenar  sig  med  två  atomer  brom.  Löser 
man  föreningen  uti  vattenfri  ether  och  tillsätter  brom  droppvis, 
afskiljer  sig  genast  en  hvit  kristallinisk  fällning,  under  det  att 
bromfärgen  försvinner.  Sedan  denna  kropp  blifvit  tvättad  med 
ether  gaf  den  vid  analysen  tal  som  motsvara  formeln  €i4Hi4Br2. 

0,3562  gramm  gaf  0,642  gr.  kolsyra  och  0,1346  gr.  vatten. 

0,3464  gr.  gaf  0,3806  gr.  bromsilfver  och  0,001  gr.  metalliskt 
silfver. 


Digitized  by 


Google 


352  c.   A.   MICHAELSON   OCU   S.   LIPPMAN. 


FoBiiet. 

€  =49,12 

49,12 

H=  4,09 

4,18 

Br= 46,75 

46,96. 

Denna  bromförening  kristalliserar  uti  mycket  små,  högst  lätta, 
sidenglänsande  nålar,  som  åro  svårlösliga  nti  ether  och  alkohol 
Upphettade  till  omkring  170*  börja  de  att  antaga  svart  färg,  men 
utan  att  ännu  smälta  då  temperaturen  uppnått  200*. 

Genom  inverkan  af  natrium  på  benzylidenbromid  uppkomma 
således  två  kolväten  C^Hg  och  €|4H|4.  Förloppet  härvid  kan 
uttryckas  på  följande  sätt: 

C^HeBrj  +  2Na  +  2H  =  €7H8  +  2NaBr 
[C^H^jBroP  +  4Na  +  2H  =  €i4Hi4  +  4NaBr. 

Det  fria  vätet  härrör  deraf  att  en  del  af  bromiden  sönder- 
faller uti  bromvätesyra  och  produkter  rikare  på  kol.  Men  brom- 
vätesyran  sönderdelas  af  natrium  uti  bromnatrium  och  fritt  väte, 
hvilket  sednare  in  statu  nascenti  förenar  sig  med  atomgruppema 
C^Hg  och  Ci^Hi^. 

Genom  inverkan  af  natrium  på  chlorbenzyl  C^H^CI  hafva 
Cannizaro  och  Rossi ')  erhållit  ett  kristalliserande  kolväte, 
hvilket  de  benämt  benzyl  och  som  har  formeln  C^H^^      ri**  #1  f  * 

det  foregående  beskrifna  fasta  kolvätet  har  samma  procentiska 
sammansättning,  så  måste  här  antingen  isomeri  eller  identitet  äga 
rum.  FiTTiG  har  nu  helt  nyligen  undersökt  några  utaf  benzyls 
derivater^).  Genom  inverkan  af  brom  lyckades  honom  ej  att  fa 
någon  durekt  förening,  utan  endast  substitutionsprodukter  såsom 
€i4H,3Br,  hvilken  är  en  vätska,  och  €i4Hi2Br2,  som  bildar  kristal- 
ler, hvilka  smälta  vid  114\  Då  deremot  det  af  benzylidenbromid 
framställda  kolvätet  behandlas  med  brom,  så  förenar  det  sig  direkte 
med  bromen  och  föreningen  €i4H]^4Br2  uppkommer,  såsom  förut 
är  anfördt.    Dessa  fakta  häntyda  med  bestämdhet  på  en  isomeri. 


*)  Comptea  rendna  1862.  t.  LlII  p.  541. 
M    ^<.=«<-.*)  Zeitschrift  fur  Chemie.  1865.  sid.  150. 

i  Digitizedby  VjOOQIC 


\V 


OM   BBNZTLIOENBROMIO.  353 

hvarföre  vi  för  det  af  oss  framställda  fasta  kolvätet  föreslå  nam- 
net isobenzyl. 

Denna  isomeri  kan  förklaras  genom  den  olika  ställningen  af 
två  väteatomer.  Då  Ci^Hi^  uppstår  nr  C^H^Gl  så  fördubblar  sig 
gruppen  C^H^,  sedan  chloren  aflägsnats  med  natrium.  Benzyls 
rationella  formel  är  således  C^H^^ 


Detta  antages  ock  af  Gan- 

NIZARO  och  är  för  öfrigt  i  öfverensstämmelse  med  hvad  som  är 
bekant  i  afseende  på  andra  enatomiga  alkobolradikaler,  ty  dessa 
fördubbla  sig  alltid  då  de  försättas  i  fritt  tillstånd. 

Helt  annat  är  deremot  förhållandet  då  natrium  inverkar  på 
C^H^Br,.  Här  kan  omöjligt  C^H^  förena  sig  med  en  atom  väte 
till  C7H7  och  denna  grupp  sedan  fördubbla  sig  såsom  förut,  ty 
CjH^  är  tvåatomig.  Det  är  derfore  sannolikt  att  isobenzyls 
rationella  formel  är  C^Hg] 

€tEA    ^™   ™^"    ™^"    antager   att  gruppen 

C^Hg  först  förbinder  sig  med  två  atomer  H,  sedan  den  för- 
dubblat sig. 


Digitized  by 


Google 


Digitized  by 


Google 


356 


Nordiska  Hafs-Annulater. 
Af  A.  J.  Malmgren. 

Tafl,    XVni— XXIX. 
[Forts,  fr&n  pag.  192.] 

Fam.  AMPHICTENEA  (Sav.). 

Corpas  ex  duabus  partibus  valde  difformibus  constans:  pars  an- 
tenor  (thoracica)  magna  antice  crassa  posteriora  versus  seusim  atte- 
nuata  stibteres  vel  paalum  depressa,  pars  posterior  (abdominalis),  scapha 
dicta,  minuta  subscaphoidea  strictura  profunda  separata,  decrsura  versus 
ventrem  inclioata  supra  excavata  inarginibus  plus  ininusve  crenulatis 
3obtus  convexa,  e  segmeDtis  paucis  (c.  5 — 6)  composita,  ligula  brevi 
ovata  vel  subfiliformi  supra  aperturam  ani  affixa  terminatur.  Extre- 
mitas  antica  (caput)  oblique  truncata  palmulis  bin  is,  tubi  lumen,  quo 
animal  continetur,  exacte  applentibus,  singula  ex  paleolis  vel  aciculis 
(c  9 — 17)  auratis  nitidis  attenuato-acuminatis  plus  minuave  com- 
pressU  in  serie  contigua  reeta  dispositis  constante.  ?one  palmulas 
area  lata  plerumque  laevis  subplaua  vel  leviter  concava  margine  integro 
vel  crenulato.  Sub  palmulis  limbus  membranaceus  semicircularis  mar- 
gine cirrato-lacerus  vel  rarius  integer,  aream  ambieus,  ad  cujus  basin 
os,  uirinque  cinctum  et  prorsus  occultatum  cirris  contractis  inasqualibua 
crassiusculis  haud  longis.  Cirri  tentaculares  utrioque  biui,  anteriores 
e  latere  capitis,  posteriores  e  margine  segmenti  primi,  unus  utrinque, 
prominentes.  Brancbise  uirinque  binse  falciformes  lamellis  confertis 
aDtroraura  pectinataB  in  latere  segmenti  secundi  et  tertii  affixse.  Fa- 
aciculi  aetairum  capillarium  plures  quam  pinnulae  sat  magnse  uncini* 
gene.  Setse  capilbres  leviter  curvatae  limbatae,  aliee  Iseves  aliae  limbo 
apieis  subtiliter  striato-serrulato.  Uncini  pectiniformes.  Utrinque  ad 
Insin  dorsi  scapbn  series  lateralis  oblique  transversa  spinulis  brevibns 
crassis  attenuatis  apice  plus  minusve  curvatis.  Tubus,  quem  animal 
inhabitat,  erectus  liber  durus  haud  flexilis  obverse  elongato-conicus 
rectus  yel  leviter  curvatus,  ex  arenulis  angulatis  rotundisve,  in  solo 
genere  ex  conchyliis  minutis,  glutine  exsudato  arte  connexis  oonfectus, 
intus  membrana  tenuissima  leeve  vestitus. 


PBCTINABIA  (Lamaeck  1812). 
Cistena  Leach  1816. 

Area  pone  palmulas  subconcava  margine  integro.  Limbus  areae 
oris  sub  palmulis  cirrato-lacerus.  Fasciculi  setarum  capillarium  utrinque 
17.     Pinnulae  uncinigerae   13   a   segmento  quarto  setigero  incipientes. 

ö/p«r«,  af  K,  Vti.'Akad,  F6rK.  18Ö5,  N:o  5. 


Digitized  by 


Google 


356  A.   J.   MALMGREN. 

Uncini  pectiniformes,  dentibus  majoribus  subsequalibus  validis  curvatis 
7 — 8,  minoribus  numerosis  admodum  parvis.  Spinulse  ad  basin  scapbie 
apice  vix  vel  paulo  curvato.     Tubus  rectus  areaarius. 

Pallas'  i  Misc.  Zool.  1766  besknfna  Nereis  cylindraria  v. 
belgica  anser  jag  vara  typ  för  detta  af  Lamarck  *)  1812  upp- 
ställda genas.  Gistena,  b  vilket  namn  Leach^)  1816  föreslog  f^r 
den  af  Pallas  beskrifna  arten,  är  yngre  och  synonym  till  Pecti- 
naria.  Cuvier,  Oken  %  Rathke  m.  fl.  benämna  arter  af  detta 
och  följande  genus  med  det  af  MtJLLER  1771  uppställda  genus- 
namnet  Amphitrite,  men  orätt,  ty  den  ursprungliga  typen  för  detta 
genusnamn  är  en  till  familjen  Terebellacea  hörande  art  Amphi- 
trite cirrata  Muller  1771,  hvilken,  såsom  jag  i  det  följande  far 
visa,  utgör  den  äldsta  bekanta  arten  af  ett  väl  afskiljdt  och  jem- 
förelsevis  artrikt  genus.  Namnet  Amphitrite  måste  få  åtfölja  deo 
art,  för  hvilken  MtJLLER  först  bestämt  den,  och  bör  således  be- 
gagnas såsom  genusnamn  för  den  grupp  af  Terebeller,  dit  Amphi- 
trite cirrata  Mull.  hör.  —  Blainville,  Diet.  de  Se.  Nat  t  67, 
1828  p.  436,  och  M.  Edwards,  Lamarcks  Anim.  s.  vert.,  2  edit-., 
V  1838  p.  602,  uppgifva  att  Ok£N*s  Ghrysodon  är  identisk  med 
Lamarck's  Pectinaria,  men  detta  är  ett  misstag,  ty  Chrysodon 
Oken  är  uppenbart  identisk  med  Sabellaria  Lamk.  Okens  Am- 
phitrite omfattar  deremot  äfven  Pectinaria  Lmk. 

Pectinaria    belgica    (Pallas). 

Nereis  cylindraria   var.   belgica  Pallas,  Misc  Zool.  1766  p.  122  tab. 

9  &g.  3—13. 
Gistena    Pallasi    Liach,  Suppl.  £ncycl.   Brit.  1  p.  452  iab.  26  (fide 

Johnston). 
Pectinaria  belgica  Lamarck,  Hist.  Nat.  d.  Anim.  s.  Vert  1818,  V.  p» 

350  (ex cl.  syn.  MuellbriI). 
Araphictene   auricoma   Savigky,  Syst.  d.  Annel.,  Descr.  de  1.  Egyptc, 

sec,  edit,  tom  XXI  p.  426  (excL  syn.!). 
Amphitrite  auricoma  Cuvixr,  Regn.  Anim.  II  1817  p.  521. 
Pectinaria  belgica  Johnston,  Catalogue  of  the  British  non-parasitical 

Worms  of  tbe  British  Mus.  1865  p.  243. 


•)  Cours  a'Hist.  nat.  1812  p.  96;  Anim.  s.  Vertcbr.  1818  V.  p.  848. 
*)  Soppl.  Encycd.  Brit.  I  p.  452  (fide  Johnston). 
')  Lerb.  d.  Naturg.  3.  1815  p.  377. 


Digitized  by 


Google 


NORDISKA    HAPS-ANKULATER.  357 

PaleolsB  ntrinque  10 — 12,  siibteretes  paulo  compressae,  apice  flexile 
tenuissimt;  attenuato.  Liguln  analis  scaphse  brevis  obtiisatoovatn. 
Loiigit.  animalis  30—40  m.m.,  låtit,  antice  9 — ^12,5  m.ni. 

Tubus  rectus  fragilis,  pariete  tenui,  louj^it.  in  nostris  speciminibus 
incompletis  74 — 95  m.in.,  rrassit.  antice  8 — 12,5  m.m. 

Ifab,  ad  Bahnsiam  inter  et  extra  taenias  externas,  profunditate 
40 — 70  or^yiar.  fundo  ar^ill.-arenos.:  ad  insulas  Wäderöarne  (S. 
LoTÉN  et  GoÉs)  et  Koster  (Loven,  Ljungman  et  Ipse). 

Tab.  XVin  f.  42  Pectinaria  belgica  e  Bahusia:  42  Auinial 
a  dextro  latere  et  supra  visum,  paulo  auctiim;  42  B  Dute  setee  capil- 
lares  an^ste  lirobatae,  alia  apice  inte^ro,  alia  apice  subtiiissime  serru- 
lato,  magnitudine  c.  500:ies  aucta;  42  C  Spinula  scaphae  aucta;  42  D 
Uncinus  pectini  förra  is,  c.  öOOries  auctns;  42  E  Tubus  animalis  junioris 
ineoinpletus,  maf^nit.  naturali;  42  E'  Fragmentum  tubi  multo  majoris, 
magnitudine  naturali. 


AMPHICTENE  (Sav.). 

Area  pone  pal mulas  leviter  excavata,  margine  cirrato-dentato. 
Limbus  arese  oris  sub  palroulis  cirrato-lacerus.  Fasciculi  setarum 
capillarium  utrinque  17.  PinnulsB  uncinigerae  utrinque  13  a  segraento 
quarto  setigero  incipientes.  Uncini  pectiniformes:  dentibus  majoribus 
sabaequalibus  c.  6,  minoribus  nuraerosis  admodum  parvis.  Spinulee 
scaphae  apice  incurvato.     Tubus  arenarius  leviter  curvatus. 

I  ZooL  Dan.  har  O.  Muller  beskrifvit  och  afbildat  typen 
fdr  detta  genus  under  namo  af  Åmphitrite  auricoma.  Saviont, 
som  förde  den  till  samma  genus  med  Pectinaria  belgica  (Pall.),  har 
för  den  uppställt  gennsnamnet  Amphictene.  Då  jag  anser  dessa 
arter  böra  generiskt  åtskiljas,  bibehåller  jag  namnet  Amphictene 
för  detta  genus,  medan  den  först  bekanta  arten  får  bibehålla  det 
äldsta  genusnamnet  Pectinaria.  Att  det  MUllerska  namnet  Åm- 
phitrite ursprungligen  är  användt  för  en  Terebellid,  och  således 
icke  kan  upptagas  för  detta  genus,  oaktadt  Möller  sjelf  sednare 
begagnat  det  i  en  så  yidsträckt  betydelse,  att  förutom  detta  äfven 
andra  högst  heterogena  genera  t.  ex.  Trophonia  AuD.  et  M.  Edw. 
fingo  rum  deri,  har  jag  redan  nämnt  under  föregående  genus. 

Amphictene    auricoma    (Mijller). 

A«phitrite  auricoma  Möllbr,  Zool  Dan.  vol.  I  p.  26  Tab.  XXYI; 
Prodr.  Zool.  Dan.  2622  (p.  p.). 
»  H.  Rathke,  N.  Acta  Äcad.  C.  L.  C.  Nat.  cur. 

XX  p.  219;  Beitr.  txxt  Veigl.  Anat  u.  PhysioL, 


Digiti 


zed  by  Google 


358  A.    J.    MALICORBN. 

Danzig  1842  p.  66—83  Tab.  V  (excl.  f.  10,  qu» 
uncinum  Cisteu.  hyperborese  n.  represent). 
Amphitrite  auricoma  Särs,  Beise  i  Lofoten  og  Finin.  1849,  Nyt  Mag. 

Naturv.  1850  VI.,  p.  86. 
Pectinaria  auricoma  Danielsssn,    Eeise    1858    Norske   Vid.   Selsk.  i 

Throudhjem  Skr.  i  19:de  AarL  4:  2  p.  27. 

Pectiuaria  granulata  Johnston  (non  L.)  1865,  Cataloguc  of  Worms  of 

Brit.   Mus.  p.  245  (excL   syn.   L.1).     Specimina 

autheotica  Johnstoni,  e  Berwick  bay  in  Mus.  Brit. 

asservata  atque  a  me  ipso  examiiiata,  ad  Mulleri 

Amphitritem  auricomam  certissime  pertinent»  nullo 

vero  modo  ad  Linnaei  Sabellam  granulatam,  spe- 

ciem  Islandicam,  referenda. 

Paleolae  utrinque  11 — 13  aurese  nitid»  apice  tenuissime  atienuato 

hamuli   instar  iucurvfito   flexile,   valde   coio pressas,  septem  v.  octo  ei- 

teriorum   latitudine   subaequales  quatuor  intimae  gradatim  tenuiores  et 

breviores.     Ligula    aualis    scaphsB    elongata    ovata    postice    attenuata. 

Longit.    animalis    20 — 25    ra.ra.,    latitud,   antice   3 — 6   m.m.     Tubus 

dilute    testaceus    nigro    marmoratus    leviter  curvatus,   longii   40—46 

ra.m.,  crassit.  antice  3 — 5  m.m. 

Hab.  ad  öras  occidentales  Sveciae  et  Norvegiee  prof.  12 — 100 
orgyiar.  fuiido  arenoso-argill.  Bahusice:  GuUmaren  (S.  Loven),  Väder- 
öame  (Lov^N  et  Goes),  Roster  (Ljunoman  et  Ipsb).  Finmarki»: 
Grötsund  et  Kalfjorden  (GoBS  et  Ipse),  ad  Karlsö  30  org.  Ipse  1864. 
PrsBterea  ad  Britanniam. 

Tab.  XVIII  f.  41  Amphictene  auricoma  (Pectinaria  norninata 
in  tabula  nostra)  e  Bahusia:  41  Animal  a  latere,  auctum.  41 A  Pars 
autica  animalis  supra  visa,  aucta;  41  B  Seta  capillaris  infra  apicem 
striatum  limbata,  c.  500:ies  aucta;  41 C  Spinula  scaph»,  aucta; 
41  D  Uncinus  pectiniformis,  500:ies  auctus;  41  E  Tubus,  magnitudine 
naturalL 

CISTENIDES  n. 

Area  pone  palmulaa  subplana  leviter  excavata  sub  margine  integro. 
Limbus  arese  oris  sub  palmulis  cirrato-lacerus.  Fasciculi  setarum  ca- 
pillarium  utrinque  17,  duo  paria  ultima  minima  a  pinnula  non  pro- 
minentia,  pari  ultimo  interdum  toto  evanido.  Pinnulse  uDciniger» 
utrinque  12  a  segmento  quarto  setigero  incipientes.  Uncini  pectini- 
formes:  dentibus  majoribus  validis  curvatis  tncequalibiu  3,  minoribus 
mediocribus  scspe  inconspicuia  c.  3 — å.  Spinulie  scaphse  apice  geni- 
culatim  curvato.     Tubus  arenarius  leviter  curvatus. 

Af  detta  genns  äro  två  vål  åtskiljda  nordiska  arter  mig  be- 
kanta, nemligen  den  af  Linné  i  Syst.  Nat.  XII,  1:  2  p.  1268 
under  namn  af  Sabella  granulata  från  Island  beskrifna,  samt  en 
vid   Nord-Orönland,  Spetsbergen  ooh  vid  Finmarken  allmän  art, 


Digitized  by 


Google 


NORDISKA    HAF8-ANMULATER.  369 

som  jag  kallat  Cistenides  hyperborea.  Den  förra  beskrefs  från 
Grrönland  af  O.  Fabricius  under  namn  af  Amphitrite  auricoma, 
i  den  tron  att  den  var  identisk  med  Mullers  art  af  samma 
namn.  Rathke  åtskiljde  sedermera  den  grönlandska  Cistenides 
grannnlata  L.  såsom  en  egen  art  under  namn  af  Amphitrite 
Eschrichti,  men  när  Grube,  förmodande  att  Rathkes  A.  Eschrichti 
möjligen  var  Pectinaria  belgica  Pall.,  Fam.  der  Anneliden  p.  82, 
kallade  den  af  Fabricius  beskrifha  arten  Amphitrite  grönlandica, 
uppställdes  den  redan  af  Likné  namngifna  arten  i  systemet  under 
tre  olika  namn.  Genom  att  hafva  jemfört  exemplar  från  Grön- 
land och  Island  finner  jag,  att  det  är  Linnés  Sabella  granulata, 
som  legat  till  grund  för  Fabricii  beskrifning  af  Amphitrite 
auricoma,  och  när  denna  beskrifning  är  lagd  tili  grund  för  Pecti- 
naria grönlandica  Grube,  blifva  alla  dessa  namn  säkra  syno- 
nymer till  Amphitrite  Eschrichti  Rathke,  som  är  uppställd  efter 
gröolaodska  exemplar  af  Gistenides  granulata  (L.).  Både  Särs 
och  Danielssen  kalla  orätt  den  i  Finmarken  förekommande 
Cistenides  hyperborea  för  Pectinaria  Eschrichti. 


Cistenides    granulata  (L.  non  Johnston). 

Sabella  granulata  L.,  Syst.  nat  XII:  1  p,  1268  n.  809. 
Amphitrite  auricoma  Fabricius,  Fauna  Grönl.  p.  289  (ex cl.  syn.) 

I*  MuLLBR,  Prodr.  Zool  Dan.  n.  2622  (p.  p.). 

Amphitrite  Eschrichti  Eathks,  Nova  Act.  Acad.  C.L.C.  nat.  cur.  XX: 
1  p.  219  (noteu). 
tf  Lsuckabt,   Archiv.   f.  Naturg.  1849:   1  p.  177. 

Pectinaria  groenlandica  Gbubb,  Familien  der  Anneliden  p.  82  et  138. 
»  Johnston,  Catal.  Brit.  Mus.  p.  246. 

Paleolae  utrinque  c.  9  (rare  10)  coropressse  validae  acutfe,  apice 
ktmd  tenae  attenuato.  Longit.  animalis  24 — 28  ro.m.,  latitud.  7 — 8  m.m. 
Tubas  ex  arenulis  saepe  planis,  majoribus,  ferc  aequnlibus  rotundis  vol 
aogulatis,  rubicuudis  nigrisque  bitumine  albo  counexis,  confectus, 
IcTiter  cunratus,  longit.  46 — 65  in.m.,  crassit.  antice  6,6 — 8  m.m. 

Hab.  ad  Grönlandiam  sat  frequens,  fundo  aren.-argill,  profund. 
16 — 80  orgyiar.  et  ad  Islandiam.  Grönlandise:  ad  Omenak  et  Proven 
16—40  orgyiar.  (O.  Torell),  Julianebaab,  Arsukfjorden,  Godthaab, 
Godhavn  16 — 40  orgyiar.,  Sukkertoppen  50 — 80  orgyiar.  (Amondsen), 
Islandiie:  Siglefjorden  12  orgyiar.  (O.  Torell). 


Digitized  by 


Google 


360  A.    J.    MALMQRIN. 

Cistenides    hyperborea    n. 

Pectinoria  Eachrichti  Sam  (non  Rathke),  Reise  1849,  Nyt.  Mag.  VI. 
»  Danielssen   {non  Rathkb),  Reise  1858  Norske 

Vid.  Sehk.  i  Throndhjem  Skr.  i  19:de  Aarh. 
4:  2  p.  27. 

Paleol»  utriuque  12 — 14,  pulo  compressae  apice  flexile  tenuifr- 
sime  atteauato.  Ligiila  analis  lata  brevis  ovata  vel  semiorbiculata 
obtusn.  Longit.  aniroalis  23 — 28  m.m.,  låtit.  6 — 9  m.m.  Tubas 
leviter  curvatus  fasco  brunneus,  ex  arenulis  minutis  majoribusqae  in- 
aequalibus,  interstitiis  bitumine  brunneo  vel  rariua  limo  expletis,  com- 
positus,  longit.  60 — 70  m.m.,  låtit,  antice  6 — 8  ra.ni. 

Hab.  ad  öras  Spetsbergiic,  GrÖnlandise  borealis  et  Finroarkise  sat 
frequens  fundo  areQ08.-argill.  prot  10 — 250  orgyiar.  ^petebergis: 
Augustibay  50  orgyiar.  (Ipse),  Kingsbay  et  Adventbay  25— -40  org. 
(Smitt  et  Gots),  Bellsund  (Torell  et  Ipse),  Safehavn  et  Whalers- 
point  (1864  Ipse).  Grönland iae:  Proven  16—40  orgyiar.  et  Omenak 
prof.  250  orgyiar.  (O.  Torell)  Godhavn  10 — 30  org.  (Amondsbn). 
Finmarkiae:  Grötsund  70  orgyiar..  Ulfsfjorden  et  Kalfjorden  60 — 80 
orgyiar.  (GoÉs  et  Ipse). 

Tab.  XVIII  f.  40  Cistenides  hyperborea  u.  (Peetinaria  ia 
tabula  nostra  nominatn)  e  Grönlandia:  40  Animal  a  latere  sinistro 
visum,  auctum.  40  A  Pars  anterior  animalis  supra  visa  aucta;  40  B 
Seta  capillaris,  c.  öOOiics  aucta;  40  B*  Paleola  sub  lente  visa;  40 C 
et  40  C'  Spinulae  scaphae  forma  varia;  40  D  Unciuus  pectinifonois, 
c.  500:ies  auetus;  40  E  Tubus  magnitudine  naturali. 


LAG  18  n. 

Area  pone  palmulas  subplana  leviter  excavata,  margine  integro 
prominente.  Limbus  areae  oris  sub  palmnlis  cirrato  lacerus.  Fasciculi 
setarum  capillarium  utrinque  15,  omnes  subeequalet  conspicuL  Seti&: 
aliae  longiores  tenuiores  limbatae  apice  subrecto  attenuato,  al  i»  breviores 
crassiores  limbatae  limbo  apicis  curvati  striato-eerrulato.  Pinnulae  un- 
cinigene  a  segmento  quarto  setigero  incipientes  utrinque  12.  Unctai 
pectiniforraes  fere  eadem  forma  ac  in  Amphictene  n.  dentibus  roajoribus 
c  6 — 7  fequalibus  curvatis,  minonbus  nullis  vel  admodum  incoo- 
spiouis.  Spinulae  acaphae  apice  arouato-curvato.  Tubus  arenariua  levi- 
ter curvatus. 

Lagis    Koreni    n. 

?Amp1iitrite  auricoma  M.  Edwards,  Cuvier  Regn.  Anim.  edit  aceorop. 

de  Planohes  tab.  6  f.  1. 
PPectinaria  groenlaiidiea  Daniilssbn,  Reite  1858  Norske  Yid.  Sekk. 

Skriv,  i   19;de  Aarh.  4:  2  p.  27. 


Digitized  by 


Google 


KORDISKA   HAP8-ANNULATER.  361 

Paleol£B  utrinque  o.  14  paulo  coropretsae  apioe  tenuissiine  atte- 
Buato  fleiile  ssepe  iovoluto.  Lifi^la  analis  multo  laiior  quam  longior 
apice  latissime  rotundaio.  Tubus  leviter  curFatus  ex  arenulis  coo- 
fectus,  subiequalibus  rubicundis  ni^riaque  bitumine  albo  connexia.  Long. 
Doatri  specirainis  inaximi  28  ro.m.,  lat.  7  m.m.;  longit.  tubi  ejusdem 
specim.  c.  60  m.m. 

Hab.  ad  öras  occidentales  Norvegi»  et  ad  Galliam  prope  oppidum 
la  Rochelle:  Finmarkiae  in  sinn  Kalijorden  prof.  50  orgyiar.  (Gots 
et  Ipsb  1861)  et  ad  Karlsö  prof.  30  orgyiar.  (Ipss  1864);  ad  oppi- 
dum Stavanger  Norvegiae  (Krok  et  v.  Friesbn  1862);  Galli»  ad  Isle 
de  Ré  prope  la  Bochelle  (G.  v.  Yhlxn  1865). 


PETTA   n. 

Area  pone  palmulas  margine  integro.  Limbus  are»  oris  sub 
polmulis  integer,  margine  haud  laciniato.  Margo  anticus  inferior 
segment!  primi  medio  late  emarginatus  et  utrinque  crenulato-dentatus. 
Margo  anticus  inferior  segmenti  secundi  medio  ter  incisus,  lobulis 
binis  sequalibus  subrotundatis.  Fasciculi  setarum  capillarium  17.  Pin- 
nulse  unei niger»  14  a  segraento  tertio  setigero  incipientea.  Uncini 
pectinifonnes:  dentibus  validis  curvatis  subsequalibus  tantummodo  2, 
dente  minore  unica.  Spinulse  ad  basin  scaphte  apice  vix  vel  paulo 
currato.  Tubus  leviter  curvatus  e  conchyliis  minutis  in  sola  specie 
eognita  confectus 

Petta   pusilla   n. 

Paleolae  utrinque  c.  11,  compressse,  apice  tenue  attenuato,  tertia 
et  quarta  exteriorum  longissimae,  4 — 5  exteriores  multo  latiores  et 
validiores  quam  ceteras.  Margo  anticus  inferior  segmenti  primi  utrin- 
que 4 — 5-dentatus.  Scapha  subrotundata  margine  crenulato-serrato, 
ligula  anali  snb-filiformi.  Longitudo  animalis  15  m.m.,  latitudo  antice 
3  m.m.  Tubus  leviter  curvatus,  e  conchyliis  minutis  (in  noatro  specim. 
e  Riasoa  striata,  Bulla  truncata  etc.)  compositus. 

Hab.  ad  Bahuaiam  rariasime;  speciraen  tantum  unicum,  olim  a 
S.  Lov^N  in  ainu  Gullmaren  repertum,  examinavi. 

Tab.  XVIII  f.  43  Petta  pusilla  (in  tabala  Pectinaria  nomi- 
nata)  e  Bahusia:  43  Animal  a  latere  sinistro  visum,  auctum;  43  A 
Pars  anterior  animalis,  supra  visa,  aucta;  43  B  Seta  capillaris,  c. 
öOO-ies  aucta;  43  C  Spinula  scaphee  aucta;  43  D  Uncinus  pectini- 
formis,  öOOaes  auctua;  43  E  Tubus  magnitudine  naturali;  43  F  Pars 
anterior  animalis  subtus  visa;  43  G  Pars  postrema  animalis  supra  visa. 


Fam.  AMPHARETEA  n. 

Corpus    vermiforme    antice    crassum    obtusum    posteriora    yeraua 
ieniim  attenuatum,  subteres,  aegmentis  minus  numeroaia,  in  generibus 


Digiti 


zed  by  Google 


362  A.    J.    MALMGRBN. 

cognitis  pleruraque  tantum  circa  20 — 40,  rarissime  circa  70,  ex  dua- 
bus  partibus  constans:  pare  anterior  vel  thoracica  fasciculis  aetaram 
capillarinm  et  pinnulis  unciDigeris,  pars  posterior  vel  abdominalis  setis 
capillaribus  omnino  destituta,  solummodo  pinnulis  uncinijreria  pnedita. 
Lobus  cephalicus  orem  supra  tegens,  parte  roedia,  frontale  dicta,  sae- 
pissime  elevata  sulcis  seposita,  solo  vero  genere  cogDito  (MeliaDi) 
haec  pars  omnino  deest  Tentacula  multa  filiformia  laevia  aut  ciliata, 
ex  ore  orientia.  Segroentum  primum  buccale  dicturo,  orem  subtas 
circamdans,  labium  inferius  fingens.  Branchice  filiformes  vel  sabulatae 
utrinque  4  rarius  3  in  dorso  segmentorum  anticorum  setigeroram 
affixse,  ante  quas  utrinque  palroula  palearum  aurearum  interdum,  non 
vero  semper,  adest.  Setee  capillares,  apice  acuroinato  laeve,  limbatse 
in  tuberculo  cylindrico  vel  subconico  insidentes.  Uncini  uniseriales 
pectiniforraes,  multidentati.  Segroentum  anale  aut  nuduro  aut  cirris 
brevibus  binis  vel  pluribus  terminaturn.  Tubus,  quem  animal  inba- 
bitat,  cylindricus,  snbfragilis  mollis,  ipso  animale  pleruraque  roulto, 
interdum  pluries,  longior,  pariete  plus  minusve  crasso,  e  limo  vel 
rarius  e  limo  et  fragmentis  vegetabiliura  marinorum  confectus,  num- 
quam  vero  ex  arenulis  vel  lapillis. 

Genera  borealia  hujus  familiae: 

1.     Segmenta  corporis   circa  20 — 40.     Pars  frontalis  lobi 
cephalici   conspicua. 

A.  PalmuUs  prcedita. 

Fasciculi  setarum  capillar.  14,  tentacula  ciliata  AMPHARETE  n. 
»  »  »16,  tentacula    laevia  LYSIPPE  n. 

»  D  «        17,         >>  «      AMPHICTEIS  (Gr.). 

«  )»  »        15,         »  «      SOSANE  n. 

B.  PabnuUa  destittUa, 

Fascic.  set.  capill.  14,  tentacula  ciliata  branchife 

utrinqu»  4 SABELUDES  (M.  E.) 

»         »        »14,  tentacula  leevia  brancbise 

utrinquse  4 AMAGS  n. 

o         »        »17,  tentacula     Isevia,     bran- 

chi«  3 8AMYTHA  n. 

2.     Segmenta   corporis  circa   70.     Pars   frontalis  lobi 
cepbalici    nulla. 

Fasc.  set.  capill.  18,  tent.  laevia,  brancbiae  4...  MELINNA  n. 

AMPHARETE  n.  g. 

Lobus  cephalicus  subquadrnnj^ularis  laevis,  taeniis  nnllis,  roargine 
antico  truncato  vel  paulo  arcuato,  paite  frontale  sulcis  seposita  trape- 
zoidea    vel    subrectangulare    sulco    medio   nuUo.     Segraentnm  bacc^e 


Digitized  by 


Google 


NORDISKA    HAP8-ANNULATBR.  363 

lobo  cephnlico  paulo  brevius.  Tentocula  haud  nuroerosa,  utrinqoe 
ciliis  filiforroibus  brevibus  obsita.  Segraentum  secundum  nudura  breve, 
se^mento  tertio  subtus  sulco  transverso  bipartito  brevius  et  angustius. 
Palmula  palearum  aurearura  antrorsum  plus  minusve  expansa,  utrinque 
in  dorso  segroenti  tertii.  Branchise  subnlatae  vel  filiformes,  utrinque 
agmen  contiguum  transversum  forraantes,  dorsum  segmenti  tertii  et 
partem  quarti  occupantes.  Tubercula  setigera  subcylindrica  in  segmen- 
tis  14  obvia,  a  segmento  4  incipientia.  Pinnulse  uncinigerae  a  seg- 
mento  sexto,  h.  e.  tertio  setigero,  incipieutes,  usque  ad  segmentum 
anteanale  obvise.  Setae  capillares  apice  curvato  limbatae.  Uncini 
pectines  numerosi  uniseriales  roultidentati,  dentibus  c.  5 — 10  eurv.ntis 
sat  longis  acutis.  Tubus  e  limo  confectus,  pariete  sat  crasso,  intus 
membrana  Iseve  sat  tenace  vestitus. 


Ampharete  Grubei   n. 

PAmphicteis  acutifrons  Gkube,  Archiv  f.  Naturg.  XXVI,  1  p.  109 
Tab.  V  f.  6. 

Segmenta  posterioris  partis  corporis  pinnulis  uncinigeris  pnedita 
12.  Palmula  cucullatim  subconvoluta,  utraque  paleolis  elongatis  te- 
nnibus Dumerosis  paulo  compressis  extus  longitudine  decrescentibus 
apice  tenui  longe  attenuato.  Branchiae  subulntae  laeves,  in  junioribus 
antice  rugosae  fere  sub-crenulatee,  latitudinem  anterioris  partis  oorporis 
vix  supernntes.  Uncini  6 — 9-dentati.  Cirri  annles  numerosi  (o.  20) 
breves  segmento  anale  breviores  vel  paulo  longiores.  Color  in  spiritu 
pallide  carneus  vel  rubicundo  albidus.  Longit.  nostri  specirninis 
roaximi  80  ro.m.,  låtit.  13  m.m.,  cum  pedibus  sine  setis  17  m.m.  — 
O^ct  $. 

Hab,  ad  Spetbergiam»  Grönlandiam,  Islandiam  et  Bahusiam.  Spets- 
bergiae:  S.  Loven  1837,  Kingsbay  (GoÉs  et  Smitt),  Safehavn,  Wba- 
lerspoint  et  Hornsund  prof.  20—40  orgyinr.,  fund.  argill.  (Ipse). 
Grönlandiae:  ad  Aukpadlartok  prof.  250  orgyiar.  (O.  Torell),  God- 
havn,  10 — 15  orgyiar.  (Amondsen).  Islandiae;  in  sinu  Tistelfjorden 
(O.  Torell).  Bahusiae:  ad  Koster  insulas,  prof.  magna,  specimina 
minuta  paucaque  anno  1863  ipse  legi. 

Tab.  XIX  f.  44  Ampharete  Grubei  n.  e  Whalerspoint  Spets- 
bcrgisB:  44  Animal  a  latere  sinistro  visum,  auctum.  44  A  Pars  ante- 
rior  animalis  supra  visa,  aucta.  44  B  Seta  capillaris,  c.  600:ies  aucta. 
44  C  Paleola  palmulae  aucta.  44  D  Uncini  e  anteriori  parte  animalis, 
c.  500:ies  aucti.  44  D'  Uncinus  e  posteriori  parte  animalis  c.  500:ies 
auctus. 

Grube  bar  beskrifvit  under  namn  af  Ampbicteis  acutifroos 

en  art  efter  ett  enda  litet  exemplar  från  Grönland,  hvilken  m&- 

hånda  skall  befinnas  vara  identisk  med  denna,  men  Grube*s  beskrif- 

nbg  innehåller  så  många  på  vår  art  icke  träffande  uppgifter,  att 

jag  anser  mig  icke  berättigad  att  f5r  den  upptaga  GtRUBE^s  namn. 


Digiti 


zed  by  Google 


364  A.    i.   MALMQBBN. 

som  dessutom  vore  alldeles  olämpligt,  ty  vår  Ampharete  Grubei 
har  icke  fröns  acaroinata  utan  fröns  truncata.  Grube  uppgifver 
endast  11  hak borstförande  segmenter  i  bakre  kroppsdelen  bos 
Amphicteis  acatifrons  medan  vår  art  alltid  bar  12  sådana.  Grube 
bar  sett  endast  2  gältrådar  på  hvardera  sidan,  vår  art  bar  alltid 
fyra,  Grube's  art  bar  en  bred  triangulär  framåt  tillspetsad  panna, 
vår  art  utmärker  sig  deremot  genom  en  trapezoidlik  framtill  bre- 
dare ocb  nästan  tvär  sådan. 

Äropharete   Goési   n. 

Segmenta  posterioris  partis  corporis  pinnulis  uncinigeris  prsedita 
17.  Palmula  utraque  flabelli  instai*  late  expansa  paleoHs  sat  com- 
pressis  latis  extus  gradatira  brevioribus  apice  breve  acuminato  c.  17 — 
19.  Branchite  subulatae  latitudiuem  corporis  lougitudine  superantes. 
Uncioi  c.  7-dentati.  Cirri  anales  duo  breves,  segmenta  duo  postrema 
vix  longiores.  Longit.  animalis  50  m.ro.,  låtit.  7,  cum  pedibus  sine 
satis  9  m.m.  Tubas  e  limo  confectus  interdum  fragmeutis  algarum 
partim  obductus.  —  c^  et  9- 

Hab.  ad  Spetsbergiam  sat  frequens  fundo  argill.  prof.  20 — 50 
orgyiar.:  ii^  sinubus  Treurenbergbay,  Wydebay,  Danesgat  et  ad  Hak- 
lyts  Headland  (GoÉs,  Smitt  et  Ipse  1861),  in  Safehavn,  Bellsuud  et 
ad  Whalerspoint  (Ipse  1864). 

Tab.  XIX  fig.  45  Ampharete  Goési  n.  e  Spetsbergia:  55 
Animal  auctum  a  latere  sinistro.  45  A  Pars  anterior  animalis  supn 
visa  aucta.  45  B  Seta  capillaris  c.  500:ies  aucta.  45  O  Palea  pal- 
mulse  aucta.     45  D  Uncinus  c.  500:ies  auctus. 

Ampharete   arctica  n. 

Segmenta  posterioris  partis  corporis  pinnulis  uncinigeris  pnedita 
13.  Vitta  transversalis  linearis  sub-fusca  subtus  in  segroento  secundo. 
Palmula  late  expansa,  utraque  paleolis  sat  compressis  extus  sensim 
brevioribus  apice  mucronato  c.  14 — 16.  Branchiae  aubulatae  latitu- 
diuem corporis  paulo  vel,  in  speci minibus  bahusiensibus,  bis  superaut^s. 
Uncini  c.  6 — 8  den  ta  ti.  Cirri  anales  duo  breves,  longitudine  segmentis 
duobus  ultimis  paulo  excedentes.  Longit.  animalis  45  ra.m.,  latitud, 
cum  pedibus  sine  setis  7  m.m.  —  o^  et  9- 

ffcUf,  ad  Spetsbergiam  minus  frequens  fundo  argill.  prof.  20 — 50 
orgyiar:  Wydebay  (GoÉs  et  Smitt),  Hakluyts  Headland  (1861),  Safe- 
havn et  Hornsundsöarne  (1864  Ipse).  Ad  Kariso  Finroarkiae  spe- 
cimina  minuta  mense  Junio  1864  ipse  legi,  prof.  30 — 40  orgyiar.  — 
Specimina  minuta  et  pauca  in  Bahnsia  olira  a  S.  Lovan  detecta  in 
Mus.  Reg.  Holmiffi,  forsitau  ad  speciem  propriam  pertinentia. 


Digitized  by 


Google 


NORDISKA   HAP8-ANNULATBR.  365 

Tab.  XXVI  f.  77  Ampharete  arctica  e  Spetsbergia:  77  Ani- 
mal  auctum  a  latere  sinistro  visum.  77  B  Seta  capillarig  e.  500:ie8 
ftocU.     77  C  Pakola  palmul»  aiieta.     77  D  Uncini  duo  aucti. 

Ampharete  gracilis  n. 

Segmenta  partis  posterioris  corporis  pinnulis  uncinigeria  praedita 
13.  Palmula  utraque  paleolis  tenuibus  compressis  apice  louge  atte- 
noato  c.  12 — 14.  Branchiae  filiformes  attenuatae  long»  inaequales 
anteriores  posterioribus  molto  lougiores  latitudinem  corporis  multoties 
(ter  quioquiesve)  superantes.  Uncini  5 — 6-dentati.  Segraentum  anale 
apice  crenulato,  cirris  vero  nuUis  prneditum.  Longit.  25  m.m.,  låtit. 
c  3  m.m.  cum  pedibus  sine  setis. 

Uab,  ad  öras  Bahusise  sat  rara:  a  S.  Loven  olim  detecta  et  u 
I^JUNOHAN  ad  insulas  K  öster  prof.  130  orgyiar.  fundo  argill.  reperta. 

Tab.  XXVI  fig.  75  Ampharete  gracilis  e  Bahusia:  75  Ani- 
raal  auctum  a  latere  sinistro  visum.  75  A  Pars  anterior  animalis 
supra  visa,  aucta;  branchiis  resectis.  75  B  Seta  capillaris  c.  500:ies 
aucta.  75  B'  Seta  capillaris  a  dorso  visa,  500:ie8  aucta.  75  D  Uncini 
duo  c.  500:ies  aucti. 


AMPHICTEIS  (Grubb  p.  p.)  Char.  emend. 
Crossostoma  Gosse  1855. 

LobuA  oephalicns  postice  carinis  duabus  tumidis  brevibus  obliquo 
tranaversis  rectis,  una  utrinque,  parte  frontale  dicta  elevata  sulcis  pro- 
fundis  seposita  sublineare  antice  dilatata  truncata  postice  nttenuata 
suloo  mecHo  longitudinale.  Segmentum  primnm,  buccale,  lobo  cepha- 
lico  brevius.  Tentacula  filiformia,  laevia.  Segmentum  secuuduro  breve 
nudum,  tertium  vero  longius  multo  crassius  super  hoc  interdum  pro- 
minens,  subtus  sulco  transversali  distincte  bipartitum,  dorso  utrinque 
palmula  palearum  anrearum  flabelli  instar  antrorsum  plus  minusve 
expansa.  Branchiae  subulatse,  utrinque  4  fasciculum  componentes,  in 
dorso  segmenti  4:ti,  5:ti  et  partim  3:tii  insertse.  Fasciculi  setarum 
capillarium  in  segmentis  17  obvii,  a  segmento  4:to  incipientes.  Pin* 
nnlse  ancinigerse  a  segmento  7:mo,  h.  e.  quarto  setigero,  incipientes 
utqne  ad  segmentum  anteanalc  obviae.  Setae  capillares  apice  curvato 
limbatse  in  tuberculo  subcylindrico  insidentes.  Uncini  pectiniformes 
nomerosi  nnisenales»  snbtriangulares  angnlis  rotundatis,  6 — 6-dentati, 
dentibus  cnrvatis  acutis,  sat  longis. 

Amphicteis   Gunneri   (Sars). 

Amphitrite  Gunneri  Sars,  Beskrivelser  etc.  p.  60  Tab.  11  fig.  30. 
Crossostoma    Midas   Gossb,    Ann.  of  Nat.  Hist.   Vol.  XVI,  1855,  p. 
310  Tab.  VIII  f.  7—12. 

öfvert.  af  K.  VeC-Akad,  Förh.  Årff.  22.    l^co  S.  7 


Digitized  by 


Google 


366  A.   J.    MALMGRSK. 

Amphicteis  groenlandioa  Orube,  Archiv  f.  Naturg.  XXVI.  1.  p.  106 
Tab,  V  fig.  3. 

Segroenta  postenoris  partis  corporis  pinnulis  uncinigeris  pne- 
ditå  15.  Palmula  utraque  paleolis  compressis  apice  tenui  looge 
attenuato  c.  8 — 20.  Setae  capillares  limbo  Isevissimo.  Media  pan 
uncini  latissiron.  Cirri  duo  anales  segroenta  c.  3 — 6  postrema  loogri- 
tudine  aequantes.  Color  animaiis  jam  diu  in  spiritu  asservati  unicolor 
pallide  albicans  paleolis  aureis  nitidis;  in  speciro.  recentioribus  vero  pars 
anterior  corporis  supra  et  infra  rooculis  fusco  rubris  irrorata,  branchiis 
crebre  fusco-mbro  annulatis  Tubus  pariete  sat  crasso  e  limo  et  frag- 
mentis  algnrum  vel  aliorum  vegetabilium  confectus.  Longit.  animaiis 
c.  30  m.m.,  låtit,  cum  pedibus  sine  setis  c.  3  m.m. 

Hab.  ad  öras  occidentales  Svecise  et  Nonregise  sat  frequens,  prof. 
20 — 100  orgyiar.  fundo  argill.;  ad  Grönlandiam:  Omenak  prof.  250 
orgjiar.  (O.  Torbll)  et  Julianehaab  (Amondsek);  rarius  ad  öras 
occidentales  Spetsbergiae:  in  sinu  Kiiigsbay  specim.  unicnm  (Gois  et 
Smitt).  In  Bahusia  multis  locis  sat  frequens,  ex.  gr.  ad  Skar  (Loven), 
ad  insulas  Koster  (Lovan,  Ljungman  et  Ipse)  et  ad  Yäderöame  prof. 
60  orgyiar.  (Loven  et  Goes).  Ad  Finmarkiam  et  ad  Dröbak  (LoviN). 
Praeterea  ad  Britanniam  sec.  Gosse. 

Tab.  XIX  f.  46  Amphicteis  Gunneri  e  Bahusia:  46  Animal 
a  latere  sinistro  visum,  aueturo.  46  A  Pars  anterior  animaiis  supra 
visa  aucta.  46  B  Seta  capillaris  c.  500:ies  aucta.  46  G  Paleola  aueta. 
46  D  Uncini  c.  500:ies  aucti. 

Hos  denna  art  varierar  antalet  af  nackborst  ganska  betyd- 
ligt Vanliga  antalet  är  16 — 18,  men  hos  exemplar  från  Koster 
har  jag  stundom  räknat  endast  7 — 8  och  hos  stora  grönländska 
äoda  till  20,  dock  aldrig  24,  hvilket  tal  Grube  uppger  f5r  den 
grönländska. 

Amphicteis  Sundevalli  n. 

Segmenta  posterioris  partis  corporis  pinnulis  elongatis  uncinigeris 
prsedita  19.  Palmula  utraque  paleolis  paulo  compressis  augustis  te- 
nuibus  c.  17 — 19.  Setae  capillares  limbo  crebre  et  obsolete  striato. 
Superior  pars  uncini  latissima.  Cirri  duo  anales  breves  segroeotis 
duobus  ultimis  vix  longiores.  Color  in  spiritu  pallide  cameo-griseos, 
iricolore  nitens.  Longit.  animaiis  45  m.m.,  låtit.  7  m.m.  com  pedibus 
sine  setis. 

Hab.  ad  öras  orientales  Spetsbergi»  rarius  fund.  argill.  prof. 
15—30  orgyiar.,  ad  Whalerspoint  et  ad  Edlunds-berg  specimina  tan- 
tummodo  tria  anno  1864  detexi.  Haec  eximia  species  namquam  re- 
perta  est  ad  öras  occidentales  Spetsberg^»* 

Tab.  XXV  fig.  73  Amphicteis  Sundevalli  e  Whalerspoint 
Spetsbergi»  orientalis,  73  Animal  a  latere  sinistro  visum  auctum. 
73  A    Pars    anterior    animaiis    aucta    supra    visa»    branchiis    resectis. 

'■*  '^'^  Digitized  by  Google 


NORDISKA    HAF»-ANNULATBR.  367 

73  B  Seta   capillans  c.   500:te8   aiicta.     73  C  Paleola  palmuhe  aucta. 
73  D  Undni,  c.  öOO.ies  aucti. 


LTSIPPE  n. 

Lobus  cepbalicus  subrectangularis  margine  antico  arcuato,  parte 
frontale  elevata  antrorsum  dilatata  sulcis  profundis  seposita,  supra 
utrinque  leviter  excavatus.  Segmentum  buccale  cum  segmento  secundo 
nudo  prorsas  coalitmn.  Palmula  rudimentaria  minima  palearum  utrin- 
que in  dorso  segmenti  tertii.  Tentacula  laBvia.  Branchise  filiformes 
apice  snbulato  utrinque  4,  in  dorso  segmenti  tertii  et  quarti  affixse. 
Fasciculi  setaruro  capillariam  in  segmentis  16  obvii,  a  segraento  quarto 
incipientes.  Pinnulse  uncinigene  a  segroento  septimo,  h.  e.  quarto 
setigero,  usque  a  segmentum  anteanale  obvise.  Setee  capillares  rectte 
apice  sensim  attenuato  utrinque  anguste  limbatse,  in  tuberculo  sub- 
eylindrico  insidentes.  Uncini  pectiniformes  5 — 6-dentati,  dentibus 
cnnratis  acutis  sat  longis. 

Lysippe  labiata   n. 

Segmenta  posterioris  partis  corporis  pinnuHs  uncinigeris  prsedita 
14.  Segmentum  buccale  in  labium  magnnm,  lobo  cephah*co  latius  sed 
Don  longins,  productnm,  intus  longitudinaliter  sat  profunde  et  crebre 
snlcatam,  margine  antico  subcrenulato.  Branchi»  subulatae  latitudine 
corporis  bis  vel  ter  longiores.  Uncini  6-dentati.  Cirri  duo  anales  bre?is- 
simi,  segmen  to  suo  vix  longiores.  Long^t.  aniroalis  c.  22  m.m.,  låtit, 
c.  1  m.m.     Color  in  spiritn  fulvo  albicans. 

Hab,  ad  Spetsbergiam  minus  frequens  fundo  argill.  prof.  30 — 50 
orgyiar.:  Hakluyts  Headland  (1861),  Kingsbay  (Gois  et  Smitt), 
Safeham  et  StorQorden  (1664  Ipsb). 

Tab.  XXVI  f.  78  Lysippe  labiata  e  Spetsbergia:  78  Animal 
auctnnoi  a  latere  sinistro  visum.  78  A  Pars  antica  animalis  supra 
Tisa,  aucta.  78  B  Seta  capillaris  c.  500:ies  aucta.  78  D  Uncinus  c. 
öOO-.ies  auctus. 

808ÅNE  n. 

Lobns  cepbalicus  subquadrangularis  margine  antico  subarcuato, 
parte  frontale  elevata  sulcis  profundis  seposita.  Segmentum  primum 
(buccale)  supia  cum  lobo  cepbalico  prorsus  coadnatum.  Tentacula 
filiformia  Iseyia.  Segmentum  secundum  perbreve  nudum,  tertium  vero 
utrinque  palmula  minima,  in  sola  specie  cognita,  palearum  a  urearum 
breriam  et  tenuium.  Brancbiie  iiliformes,  subulat»,  utrinque  4  fasci- 
eolnm  componentes,  in  dorso  segpnenti  tertii  et  quarti  insertse.  Fasci- 
euli  setarum  capillariuro  a  segmento  quarto  incipientes  in  segmentis 
15  obvii;  fasciculum  tredecimum  versus  dorsum  remotum,  baud  in 
ina  serie  cum  ceteris,  forma  singnlare,  setis  alienis  brenoribusque. 
Finnnlie    nndnigerte  a  segmento  septimo,  b.  e.  quarto  setigero,  inci- 


Digitized  by 


Google 


368  A,    J.    MALMORBN. 

pientes  usqae  ad  segmentum  anteanale  ob?iee.  Setae  capillares  rect», 
apice  utrinque  limbato  sensim  acuminato,  in  tuberculo  breve  subcjlin- 
drico  insidentes.  Setee  fasciculi  tredeciroi  versus  extreraitatem  Bensim 
dilatatffi,  apice  breve  acuminato.  Uncini  pectiniformes  4 — 5-dentati, 
deiitibus  curvatis  acutis  validis  subaoqualibus. 


Sosane  sulcata   b. 

Segmenta  porsterioris  partis  corporis  pinnulis  uiicinigeris  prsedita 
12.  Paleolae  palmularura  tcnuissimfe  et  brevissiraae.  Branchise  subu- 
latie  latitudine  corporis  longiores.  Pars  posterior  corporis  sulcis  tribus, 
alter  ventralis  sat  profundus,  alteri  dorsuales  minus  profundi,  unus 
utrinque  supra  pinnulas  uncinigeras.  Uncini  4 — 5-dentati.  Cirri  duo 
auales  breves  segmentis  duobus  ultimis  haud  longiores.  Longit.  ani- 
malis  c.  17 — 19  m.m.,  latitud,  c.  2  m.m.  Tubus  tenuis  merobrana- 
ceus,  limo  parce  obduotus. 

Hab,  ad  öras  Bahusiae  sat  rara  (Lovj^s  et,  ad  K  öster  prof.  13 
orgyiar.,  Ljunoman). 

Tab.  XXVI  f.  79  Sosane  sulcata  e  Bahusia:  79  Auimal  auctum 
a  latere  sinistro  visum.  79  A  Pars  antica  animalis  supra  visa  aucta, 
branchiis  resectis.  79  B  Seta  capillaris  c.  500des  aucta.  79  D  Un- 
cini c.  600:ies  aucti.  79  E  Seta  e  fasciculo  (dorsuale)  tredecimo,  c. 
5(X):ie8  aucta. 


SABELLIDES  (M.  Edw.)  Char,  emend. 

Lobus  cephalicus  subquadrangularis  Isevis  tseniis  nullis,  pars  frön- 
tale  elevata  sulcis  seposita  trapezoidea  margine  antico  subarcuato  laeve 
sulco  medio  nullo.  Tentacula  filiformia  utrinque  ciliis  brevibus  filifor- 
mibus  obsita.  Palmulae  nullae.  Brancbice  filiformes  subulatee,  utrinque 
4  in  dorso  segmenti  tertii.  Tubercula  setigera  in  segmentis  14  obria, 
a  segmento  tertio  incipientia;  tuberculum  primum  sat  minutum  fere 
evanidum,  setis  tameu  conspicuis,  sub  branchia  prima.  Pinnulas  unci- 
niger»  a  segmento  6:to,  h.  e.  quarto  setigero,  incipientes  osque  ad 
segmentum  anteanale  obvite,  in  segmentis  ultimis  pone  segmentum 
octodecimum,  h.  e.  tredecimum  uucinigerum,  cirro  breve  dorsuali  prae- 
ditae.  Setas  capillares  apice  curvato  arcte  limbatae.  Uncini  pectini- 
formes numerosi  uniseriales,  dentibus  5 — 7  curvatis  acuti?  longis. 
Tubus  laevis  e  limo  confectus. 


Sabellides  borealis  Saes. 

Sabellides  borealis  Saks,  Fauna  Littor.  Norv.  II  p.  22 — 23. 

Segmenta  post-erioris  partis  corporis  pinnulis  uncinigeria  praedita 
12.  Branchiae  filiformes  attenuatae  latitndine  corporis  oirca  bis  lon- 
giores. Uncini  5'^6-dentati.  Cirri  anales  duo,  segmenta  duo  postrema 
longitudine  snperantes.     Color  animalis  viventis  ad  Whaler^oiat  a  me 


Digitized  by 


Google 


NORDISKA    HAFS-ANNULATBR.  369 

ipso  lecti  roseoraber,  sntcis  transversalibus  ventris  pallescentibus,  bran- 
diiis  viresceDtibns,  lobo  cephalico  antice  rubro-brunneo.  Longit.  ani- 
malis  Id  speciminibus  maximis  spetsbergiensibus  48  m.m.,  låtit.  c.  4 
m-in.  sine  setis. 

Hab.  ad  Spetsbergiam  fundo  argillaceo  prof.  10 — 30  orgyiar.  sat 
freqaens:  Treurenbcrgbay,  Kingsbay  (GoÉs  et  Smitt),  Safehavn.  ad 
Edlunds  berg  et  ad  Wbalerapoint  (1864  Ipse);  ad  Grönlandiam:  Äuk- 
padlartok  prof.  240  orgyiar.  (O.  Torell),  Arsukfjorden  et  Juliaue- 
haab  25  orgyiar.  (Amondsbn);  ad  Islandiam:  Tistelfjorden  10 — 16 
orgyiar.  (O.  Torell),  Hofsås,  40  orgyiar.  (O.  Torell);  ad  Finmar- 
kiam:  KalQorden  50 — 70  orgyiar.  (GoÉs  et  Ipse)  et  RamQorden  80 
orgyiar.  (Ipse). 

Tab.  XX  f.  47  Sabellides  borealis  e  Spetsbergia:  47  Ani- 
mal  aoctum  a  latere  sinistro  yisum.  47  A  Pars  antica  ejusdem  ani- 
malis  supra  visa  ancta,  jTharynge  exserta.  47  A'  Pars  antica  spe- 
ciminis  islandicie  snpra  visa  aucta,  pharynge  non  exserta.  47  B  Seta 
eapillaris  c.  500:ies  aucta.     47  D  Uncini  duo,  c.  500:ies  aucti. 

Sedan  jag  öfvertygat  iii|g,  att  de  Finmarkska  exemplaren 
icke  äro  till  arten  skilda  från  de  Spetsbergska,  har  jag  för  denna 
art  upptagit  det  af  Särs  föreslagna  namnet,  fastän  hans  beskrif- 
niog  i  ett  par  punkter  icke  träffar  in  på  vår  art.  Särs  för- 
säkrar, att  **den  som  en  kort  Cirms  dannede  Dorsalfinne  ikke 
mangler  paa  de  2  forreste"  af  de  12  bakkroppens  segmenter  utan 
bårborst,  men  detta  måtte  bero  på  ett  misstag,  ty  denna  "Cirrus*" 
fattas  verkligen  på  de  två  första  af  de  ifrågavarande  segmentema 
hos  både  Finmarkska  och  Spetsbergska  exemplar,  alldeles  som 
hos  Sabellides  octocirrata,  och  dess  frånvaro  synes  vara  af  gene- 
risk  betydelse.  Särs  uppgifver  att  färgen  är  "lysguF*  hos  denna 
art  och  tentaklerna  svafvelgala,  men  enligt  min  erfarenhet  är 
kroppsfärgen  ljust  rosenröd,  med  bleka  tvärband  öfver  buksidan 
och  gälame  &ro  grönaktiga.  Möjligtvis  varierar  färgen  hos  denna 
art  lika  mycket  som  hos  andra  capiti-branchiata. 

Sabellides  octocirrata   Särs. 

Sabella?  octocirrata  Särs,  Beskriv,  og  Iakttag,  p.  51  Tab.  13  f.  82. 
Sabellides  octocirrata  Sabs,  Fauna  littor.  Norveg.  II  p.  21,  23. 

Segmenta  posterioris  partis  corporis  pinnulis  uncinigeris  praedita 
15.  Branchise  filiformes  latitodinem  corporis  pluries  supera  ntes.  Un- 
dni  c  5-deDtati.  Cirri  duo  anales  breves.  Lougit.  animalis  c.  8 
mm.,  latitud,  c  1  m.m. 


Digitized  by 


Google 


370  A.    J.    MALMORIN. 

Hab,  ad  öras  occidentales  Sveciae  et  Norvegife,  e  Koster  iusuUs 
prof.  100 — 130  orgyiar.  (Ljunoman  et  Ipse)  usque  ad  Bergen  20 — 
40  orgyiar.  (Särs). 

Tab.  XXV  f.  74  Sabellides  octocirrata  e  Bahusia:  74  Aoi- 
mal  valde  auctum  a  latere  sinistro  visum.  74  A  Pars  antica  animalis 
aucta.  74  B  Seta  capillaris  c.  öOOåes  aucta.  74  D  Uncinas  c  öOOdes 
auctas. 

SAMYTHA  n.  g. 

Lobus  cephalicus  subquadrangularis,  taeniis  nullis,  parte  frontale 
elevata  subrectangulare  sulcis  seposita,  Iseve,  sulco  medio  nidio.  Seg- 
meotum  buccale  lobo  cepbalico  brevius.  Tentacula  filiformia  vel  versus 
apicem  incrassata,  Isevia.  Palmulis  nullis.  Brancbise  filiformes  subu- 
latae,  utrinque  3  in  dorso  segmenti  tertii  et  quarti  ordinem  traos- 
versam  medio  interruptam  formantes.  Tubercula  setigera  subcylindrica 
in  segmen  tis  17  obvia,  a  segmento  4:to  incipieutia.  Pinnulse  uncini- 
gerae  a  segmento  septimo,  b.  e.  4:to  setigero,  iucipientes,  usque  ad 
segmentum  anteanale  obvise.  Set»  capillares  apice  curvato  arcte 
limbatae.  Uncini  pectines  late  subtriaugulares,  dentibus  c.  5  longis 
curvatis  acutis. 

Samytba   sexcirrrata   (Särs). 

Sabellides  sexcirrata  Fauna  litt.  Norvegiae  II  p.  23 — 24. 

Segmenta  posterioris  partis  corporis  pinnulis  uncinigeris  praedita 
13.  Tentacula  versus  apicem  incrassata.  Branchiae  subulatae  filiformes 
latitudine  corporis  circa  bis  longiores.  Uncini  6-dentati.  Cirri  anales 
nulli.  Longit.  animalis  c.  20  m.m.,  låtit.  c.  3  m.m.  Color  animalis 
in  spiritu  dilute  fulvus  vel  albicans. 

Hab.  rara  ad  öras  Bahusi»  (S.  Loven  et  ad  Koster  Ipse).  Prae- 
terea  ad  Bergen  Norvegiae  (Sars). 

Tab.  XX  f.  49  Samytha  sexcirrata  e  Koster  Bahusise:  49 
Animal  auctum  a  latere  sinistro  visum.  49  A  Pars  antica  animalis 
aucta,  supra  visa.  49  B  Seta  capillaris  500:ies  aucta.  49  D  Uncinus 
c.  500:ies  auctus. 

AMAGE  n. 

Lobus  cephalicus  inclinatus  antice  truncatus  postice  subtrans versus, 
parte  frontale  prominente  subrectangulare,  fere  duplo  latiore  quara  lon- 
giore,  postice  supra  prominentia  minuta  utrinque  praedita.  Segmentum 
primum  (buccale)  labium  inferius  crassum  fingeus  cum  secundo  nudo 
breve  prorsus  coadnatum.  Tentacula  filiformia  lasvia.  Palmulas  pa- 
learum  nullse.  Segmentum  secundum  nudum.  Branchiae  sabulatse, 
utrinque  4  fasciculum  componentes,  in  dorso  segmenti  tertii  et  quarti 
affixae.  Fasciculi  setarum  capillarium  in  segmentis  14  obvii,  a  seg- 
mento tertio  incipientes.     Pinnulae  uncinigeree,  a  segmento  sexto,  h.  e. 


Digitized  by 


Google 


KORDISKA    HAF8-ANNULATEB.  371 

qoarto  setigero,  incipientes,  usqne  ad  segmentum  anteanale.  PapiUa 
ovalis  setis  et  uncinis  destituta  supra  pinuulam  uncinigeram  in  seg- 
mentis  posticis  fascicalis  setarum  carentibus.  Setee  capillares  curyatée 
anguste  limbatae,  in  tuberoulo  subcylindrico  insidentes.  UDcini  pecti- 
niformes  subtriangulares  circa  5-dentati,  dentibus  curvatis  aoutis. 


Ämage  auricula   n. 

Segmen  ta  posterioris  partis  corporis  pinnulis  uncinigeris  prsedita 
8.  Segmentum  buccale,  antice  in  labium  margine  crasso  subreflexo 
productum.  Brancbiie  subulatse  longitudine  latitudinem  corporis  supcr- 
antes.  Uncini  5-dentati.  Mammillae  duse  auales  brevissimee,  una 
atrinque^  e  latere  segmenti  ultirai  prominentes.  Longit.  animalis  10 
ra.m.,  latitud,  2,5  m.m.  sine  setis. 

Hab,  ad  insulas  Koster  Bahusi»  haud  rara  prof.  100 — 120 
orgyiar.  fando  argill.  (Ljukoman  et  Ipse), 

Tab.  XXV  f.  72  A  mage  auricula  n.  e  Koster  Bahusise:  72 
Animal  in  situ  naturali  a  latere  sinistro  visum  valde  auctum.  72  A 
Animal  supra  visum,  auctum.  72  B  Seta  capillaris  c.  500:ies  aucta. 
72  D  Uncinus  c.  500:ies  auctus.  72  D  Pars  antica  alii  speci minis  a 
latere  visa,  brancbiis  resectis,  magis  aucta. 


MELINNA  n. 

Lobus  cephalicus  laevis,  sine  parte  frontale  elevata.  margiue 
antico  transverso.  Segmentum  buccale  in  labium,  longitudine  lobi 
cephalici,  productum.  Tentacula  filiformia  laevia.  Palmulis  nullis. 
Branchiae  filiformes  utrinque  4.  Spinula  sola  unguiformis  retrorsum 
curvata  utrinque  pone  insertionem  brauchiarum.  Segmenta  tria  antica 
setigera  coadnata,  vaginam  quasi  fingentia,  antice  liberam  postice 
adnatam,  infra  et  lateraliter  partem  oralem  et  brancbiferam  circum- 
dantem.  Segmentum  quartum  setigerum  supra  crista  membranacea 
antrorsum  aequaliter  denticulata  pneditum.  Fasciculi  setarum  capil- 
larium  in  18  segmeutis  obvii,  3  antici  omnino  inclusi  tuberculo  de- 
stituti,  15  sequentes  tuberculo  subcy lindrico  prsediti.  Pinnul»  unci- 
nigerae  a  segmento  quarto  setigero  incipientes  usque  ad  postremum 
corporis  obvi».  Papilla  minuta  sub-conica  supra  pinuulam  uncini- 
geram in  segmen  tis  posterioris  partis  corporis  setis  capillaribus  caren- 
tibus. Setae  capillares  paulo  curvatse  limbatse.  Uncini  pectiniformes 
subtriangulares,  angulis  rotundatis,  c.  4-dentati. 

Melinna  cristata  (Särs). 

Sabellides  cristata  Särs,  Fauna  littor.  Norvegiae  II  p.  19  et  24  Tab. 
2  f.  1—7. 
Segmenta  posterioris   partis   corporis  pinnulis  minutis  uncinigeris 
praedita   sat    numerosa    c.    50 — 55.     Branchise  filiformes  utrinque  4, 


Digiti 


zed  by  Google 


372  A.  J.  uåluobjol 

dan  pone  duas  alteras,  ad  basin  ooadnat»  fasciculum  componentes. 
Uncini  4*dentatL  Girri  anales  nuUi.  Tubus,  quem  auimal  inhabitai, 
e  limo  oonfectus,  oylindricus,  animale  c.  ter  longior,  pariete  interdum 
sat  crasso,  intus  membraua  8at  tenaoe  vestitus.  Longit.  aniinali»  30 — 
50  m.in.,  latitud.  2 — 3  m.m. 

Hab,  ad  öras  occidentales  Scandinavise  e  Bahusia  usqae  ad 
Finmarkiam  sat  freqaens  fundo  argill.  prof.  40 — 120  orgyiar.,  et  rare 
ad  Spetsbergiam.  Bahusi»:  ad  insulas  Väderöarne  (Loyék  et  Go£s), 
Lindö  60  org.  (LoviN),  Koster  (LovtN,  Ljungman  et  Ipsk)  et  aliis 
locis  (Lovan).  Finmarkiae:  Loven  1836,  Kamfjorden  c.  100  org. 
(Ip8£).  Spetsbergiae:  in  sinu  Storfjorden  ad  Edlunds  berg  prof.  20 
org.  et  in  Agardsbay  50  orgyiar.  (Ipse  1864). 

Tab.  XX  f.  50  Meiinnn  cristata  e  Bahusia:  60  Animal 
auctum,  parte  anteriore  supra  et  parte  posteriore  infra  visa.  50  A 
Pars  antica  animalis  a  latere  dextra  visa  (spinula  unguiformis  in  figura 
ex  errore  antrorsum  pro  retrorsum  curvata).  50  B  Seta  capillaris  c. 
500:ies  auota.  50  C  Spinula  unguifofinis  aucta.  50  D  Uncinus  c. 
500:ies  auctus. 


Fam.  TEREBELLACEA. 

Subfam.  L     AmphUritea  n. 

Lobus  cephalicus  brevis  truncatus  antice  tentaculis  numerosis 
longitudinaliter  canaliculatis  marginibus  conniventibus  plus  minusve 
elongatis  sat  numerosis,  pone  tentacula  margine  verticali  ^saepe  punctis 
nigris  oculis  dictis  postice  prsedito,  infra  tentacula  in  labium  orem 
supra  tegentem  antice  productus.  Vasa  sanguifera  conspicua.  Bran- 
chiae  saepissime  ad  sunt.  Setse  capillares  plus  minusve  lirabatae,  sse- 
pissiroe  modo  in  anteriore  parte  corporis,  interdum  per  totum  corpus 
obvisB.  Uncini  in  toris  insidentes,  avicuJares  vel  rarius  pectinifonnes, 
per  totum  corpus  eadem  forma. 


Digitized  by 


Google 


NORDISKA   HAF8-ANN1ILATBR. 


373 


d 

< 

5 

O 

< 

< 

^ 

S 

2 

^ 


£       o 

ti 

I  * 

a    ; 

.a>    fl 
8     -s 


CQ 

la 

s    s 

•ii     .s 

'■%   -i 

a       a 
2      t 


.a  •  • 

■C  ♦*  !S 

S  fl  fl 

o  41  O) 

BBS 

bO  bc  & 

v  O)  $ 

aa  00  8 


3 


2 

fl 


J 


i 


S 

i  fl 


B 

a 
•C 

« 

g 

B 


B 

bO 


»2  ' 


2  S 
2  S 


£«.9S 


SL 

åt 

Gu  CS 

a 

i-s 

II 

§8 


Digitized  by 


Google 


374  A.    J.    MALMORBN. 


AMPHITRITE  Muller  1771. 


Corpus  versus  postenora  sensim  attenuatum,  antice  subteres, 
postice  dorso  convexo  ventre  subplano.  Lobus  cephalicus  brevis  tron* 
catus,  facie  semiorbiculata  tentaculis  numerosis  elongatis  contractilibos 
longitudinaliter  profunde  sulcatis,  margiue  verticali  angusto  pone  ten- 
tacula  aut  lineare  aut  interdura  utriiique  in  lobulum  plus  minusve 
producto,  sub  tentacula  in  labium  membranaceum  orem  supra  tegentem 
productus.  Oculi  nuUi.  Segraentum  buccale,  orem  subtus  circumdans, 
iiudum.  BranchisB  fruticos»,  parce  ramos»,  tequales,  paria  tria,  in 
dorso  segmenti  secundi  tertii  et  quarti  affixae.  Tnbercula  setigera 
a  segmento  quarto  incipientia,  primum  sub  branchia  tertia  insidens, 
in  seginentis  16 — 24  obvia.  Tori  uucinigeri  paulo  prominentes  a 
segmento  quinto,  h.  e.  secundo  setigero,  incipientes  pone  ultimuro 
segmentum  setigerum  in  pinnulas  brevissimas  subrectangulares  a  mar- 
gine  ventris  prominentes  mutati,  usque  ad  segmenturo  anteanale  obni. 
Setae  capillares  curvatae  limbatae  limbo  apicis  subtilissime  striato- 
serrulato.  Uncini  breves  aviculares,  in  segmentis  setigeris,  sex  toris 
anticis  exceptis,  biseriales,  in  ceteris  vero  uniseriales,  vertice  3 — 4- 
serrulato.     Scutn  ventralia  conspicua. 

MtJLLER  upprättaxle  1771  genus  Amphitrite  för  den  af  honom 
omsorgsfullt  beskrifna  Amphitrite  cirrata  från  Island,  samt  ansåg 
den  af  KÅHLER  i  Medelhafvet  upptäckta  Terebella  lapidaria  L. 
och  Nereis  conchilega  Pallas  (=  vår  Lanice  conchilega)  höra  till 
detta  samma  genus.  Sedermera  gaf  han  i  Prodr.  Zool.  Dan.  åt 
detta  genusbegrepp  en  så  vid  omfattning,  att  representanter  af 
de  mest  heterogena  familjer  blefvo  den  upptagna,  t.  ex.  Trophonia 
plumosa  och  Amphictene  auricoma.  Gmelin  öfverförde  i  Syst 
Nat.  Xin  Amphitrite  cirrata  Mull.  till  Linnés  i  Syst.  Nat 
XII  uppställda  genus  Terebella,  men  bibehöll  likväl  genusnamnet 
Amphitrite  f5r  representanter  af  Sabella,  Trophonia,  Amphictene 
m.  fl.  heterogena  slägten,  hvarigenom  detta  namn  erhöll  en  helt 
annan  betydelse  än  den  dermed  ursprungligen  afsedda.  Cuvieb, 
Oken,  Rathke  o.  a.  hafva  derefter  begagnat  det  uteslutande  f5r 
medlemmar  af  familjen  Amphictenea,  medan  Lamarck  använt 
det  för  Sabellacea.  —  Då  det  är  obestridligt,  att  Amphitrite 
cirrata  Mull.  är  den  äldsta  och  egentliga  typen  för  genus  Am- 
phitrite, anse  vi  de  missbruk  af  detta  namn,  hvartiU  MOller 
sjelf  och   andra  efter  honom  gjort  sig  skyldiga,  icke  hindra  oss, 


Digitized  by 


Google 


NORDISKA    HAF8-ANNULATBR.  375 

att  här  upptaga  det  i  sia  rätta  och  ursprangliga  betydelse,  eller 
såsom  gennsnamo  för  den  grupp  af  Terebellacea,  hvars  centraro 
Amphitrite  cirrata  är. 


Amphitrite   cirrata   Mull. 

PNereis  cirrosa  Linné,  Syst.  Nat.  XII  1  p.  1085  (p.  p.). 
Die  baschige  Amphitrite,  Muller,  von  Viirmern  p.   188  Tab.  XV. 
Amphitrite  cirrata  Muller,  Prodr.  Zool.  Dan.  n.  2617, 
»  O.  Pabricius,  Fauna  Grönl.  p.  285. 

Terebelia    cirrata    Montagu,    Träns.    Linn.    So'c.    XII    342    tab.    11 
f.   1,   sec.    admodum    magnuin    specimeu    autbenti- 
cum  Montagui  e  South   Devon   (Mus.  Leach.)   in 
Mus.  Brit.! 
»  Johnston,  Catal.  Brit.  Mus.  p.  236. 

»  Leuckart,    Arehiv.    fiir    Naturg.    1849    I  p.    171 

Tab.  3  I  5. 

Segnienta  corporis  c.  75 — 85.  Tubercula  setigera  in  17  seg- 
men tis.  Lobus  cephalicus  pone  tentacula  lobulis  lateralibus  nuUis. 
BranchisB  e  basi  Verruciformi  brevissimo  in  fila  multa  subsequalia 
elongata  leviter  spiraliter  contorta  mox  divisse.  Papilla  conica  minuta 
sub  tuberculo  setigero  in  6  segmentis  anticis,  a  segmento  tertio  seti- 
gero  usque  ad  nonum  segmentum.  Scuta  ventralia  c.  10  subrectan- 
gularia.  Tubus,  quem  animal  inhabitat,  pariete  admodum  crasso  e 
limo  Tel  argilla  confectus.  Longit.  animalis  c.  90 — 160  m.m.  vel 
ultra,  crassit.  antice  7 — 10  m.m. 

Hab.  sat.  frequens  ad  Islandiam  et  Grönlandiam,  ad  Spetsber- 
giam  vero  minus  frequens,  ut  etiam  in  Bahusia  et  in  Finmarkia. 
Spetsbergiae:  Loven  1837,  Cloven  Cliff  et  Hornsund,  20 — 60  orgyiar. 
(O.  Torell),  Treurenbergbay  et  Kingsbay  (GoÉs  et  Smitt),  Shoal- 
point,  Safehavn  et  Whalerspoint  20 — 40  orgyiar.  fundo  argill.  (1861 
— 1864  Ipse).  Islandiae:  Berufjord,  15 — 20  org.,  et  Reikiavik.  8  org. 
(O,  TorellI  GrönlandiflB:  Proven  frequens  (O.  Torell)  et  Norsorak 
(Amondsen).     Finmarkiae:  (S.  Loven).     Bahusiae:  (S.  Lovén). 

Tab.  XXI  t  53  Amphitrite  cirrata  ex  Islandia:  53  Ani- 
mal a  latere  sinistro  visum,  auctum.  53  A  Facies  animalis,  tentaculis 
plurimis  privata,  labio  superiore  in  situ  contracto.  53  B  Sela  enpil- 
,laris  c  500:ies  aucta.  53  C  Branchia  aucta.  53  D  Unicini  duo  e 
pnrte  anteriori  corporis  c.  500:ies  aucti. 

Amphitrite    affinis  n. 

Segmenta  corporis  c.  55.  Tubercula  setigera  iu  17  segmentis. 
Lobus  cephalicus  margine  pone  tentacula  lateraliter  vix  vel  paulo 
prominente.  Branchiae  e  stipite  crasso  breve  ramosse,  ramis  brevibus 
hand     numerosis    plerumque    semel     furcatis,    ramulis    elongatis    fili- 


Digitized  by 


Google 


376  A.  J.  MALMGRSN. 

formibus  levittr  spiraliter  contortis.  8cuta  ventralia  c.  12  vel  oltra. 
Longit  c.  90  m.m.,  crassit.  c.  7  m.m. 

Hab,  ad  Spetsber^iam  baud  frequens:  KiDgsbay  prof.  250  org. 
et  Wydebay  40  org.  (GoÉs  et  Smitt). 

Tab.  XXII  f.  55  Amphitrite  affinis  e  Kingsbay  äpetsbergue*. 
55  Animal  a  latere  sinistro,  paulo  auctum.  55  B  Seta  capillaris  c. 
500:169  aucta.  55  C  Branchiae  duae  auctse.  55  D  Uncinus  e  parte 
anteriori  corporis  500:ie3  auctus. 


Amphitrite  intermedia  n. 

Preecedenti  simillfina,  difTeit  tameu  branchiis  magis  ramosis,  ramis 
numerosis  brevissimis  dicbotorais,  raraulis  filiformibus  elongatis  con- 
tortis subbyalinis,  vasis  binis  albis  conspicoe  perlucentibus  in  speci- 
minibus  spiritu  asservatis. 

Hab.  ad  Bahusiam,  ubi  8.  Loven  olim  detexit  specimina  bina 
mancaque. 

Amphitrite   palmata   d. 

Corpus  dorso  convexo,  ventre  subplano  sulco  longitudinali  sat 
profando,  se^mentis  c.  50.  Tubercula  setigera  in  16  segment». 
Margo  angustus  lobi  cephalici  pone  tentacala  lateraliter  in  lobulo  non 
produetuB.  Branchi»  e  stipite  breve  sat  craaso  palmatim  ramose, 
ramis  simplicibns  vel  rarius  semel  fiircatis  brevibus  filiformibns. 
Scuta  ventralia  c.  11.     Longit  c.  40  m.m.,  låtit.  c.  5  m.m. 

Hab.  in  Bahusia,  unde  A  GoÉs  reportavit  speoimen  tantam  oni- 
cum,  ad  insulas  Yäderöarne  lectum. 


Amphitrite   groenlandica   u. 

Segmenta  corporis  c.  90 — 100.  Tubercula  setigera  in  19  seg- 
mentis.  Lobus  cephalicus  utrinque  ponc  tentaculas  lobulo  verticali 
limbntus.  Branchiae  e  stipite  crasso  raraosse  ramis  brevibus  plerumqae 
repetito  dichotomis,  ramulis  elongatis  simplicibus  leviter  spiraliter  con- 
tortis. Scuta  ventralia  c.  10,  posteriora  versus  gradatim  longiora  et 
angustiora  subrectangularia  sat  distincta.  Longit.  c.  115  mm.»  crassit 
antice  c.  9  m.m. 

Hab.  prof.  magna  in  mari  groenlandico:  ad  Aukpadlartok  prof. 
250  orgyiar.  ab  O.  Torell  detecta  et  ad  Sukkertoppen  prof.  200  org. 
ab  Amondssn  lecta. 

Tab.  XXI  f.  52  Amphitrite  groenlandica  e  Grönlandia: 
Animal  paulo  auctum  a  latere  sinistro  conspectum,  branchiis  abre- 
viatis  vel  non  bene  evolutis.  52  B  Seta  capillaris  c.  500:ies  aucta. 
52  C  Branchia  depauperata  male  delineata.  Branchiae  bene  evchtfe 
branchiis  Amphitritis  Jonstoni  n.  (f.  51.  C.  Tab.  XXI)  similliniaB. 
52  D  Uncinus  c.  500:ies  auctus. 


Digitized  by 


Google 


KORDISIA    HAP9-ANNULATRR.  377 


Amphitrite   Grayi  n. 

CorpiM  8at  mafpiuin,  tegmentis  c.  130 — 140.  Tubereala  setigera 
in  21  segroentis.  Lobas  cepbalicus  pone  tentaculas  angoste  limbatua, 
limbo  utrinque  in  lobulo  verticali  paulo  prominente  producto.  Bran* 
ehiae  e  stipite  crasso  ramosce,  ramis  maltoties  divisis,  ramuiis  fili- 
formibus  elongatis  namerosissimis  fruticem  densam  componentibu9. 
Seuta  ventralia  c.  13  rectans^ularia.  Longit.  usqae  ad  250  ram., 
låtit,  antice  c.  12  m.m. 

Hab.  rarior  in  Bahusia  (S.  Loven) 

Tab.  XXII  f.  56  Amphitrite  Grayi  e  Bahusia:  56  Pars 
anterior  animalis  a  latere  sinistro  visa,  magnitudiiie  paulo  minuta. 
56  B  Seta  capillaris  c.  500:ies  aucta.  56  C  Branchia  aucta.  56  D 
Uncinus  e  toro  septimo  c.  500:ies  auctus. 

Hane  speciem  insignem»  omnium  cognitorum  Terebellaceorum 
maximam,  illustrissimo  viro  Doctori  J.  E.  Gray  mente  gråta  dedicavi. 

Amphitrite   Johnstoni   n. 

Terebella  nebulösa  Jobnston  {non  Montaou  nec  Grubx),  Catal.  Brit 

Mas.   p.   237,  sec.   specimen   typicum   Johnstoni  e  Falmouth 

(W.  C.  Coch)  in  Brit.  Mus.  a  me  ipso  examinatum.     Cetera 

specimina  sab  hoc  nomine  asservata  in  Mus.  Brit.  e  Berwiok 

Bay  (D:r  Johkston),  Tenby  (D:r  Goodall  Mus.  Leach)  et  e 

Poiperro  Comwall  (Laughrin)   ad  nostram  Thelepum  circin- 

natum  (Fabr.)  pertinent. 

Segmenta    corporis  c.   90 — 100.     Tubercula  setigera  in  24  seg- 

mentis.     Lobus    cephaiicua    utrinque    pone   tentaculas  lobulo   verticali 

snbrotundato  limbatus.     Branchise  e  stipite  breve  crasaiore  fasciculatim 

nimosse,  ramis   bis  vel  ter  saepe  modo  serael  dichotomis,  ram  ulls  fili* 

formibus    elongatis    sat    numerosis    fruticem    densum    componentibus. 

Seuta  ventralia  c.  13  subrectangularia  posteriore  versus  sensim  angu- 

stiora.     Longit.  c.  50 — 150  m.m.,  crassit.  antice  6 — 12  m.m. 

Hab.  baud  frequens  in  Bahusia  (S.  Loyån);  ad  Koster  insulas 
prof.  3—5  orgyiar.  ab  A  Ljungman  lecta.  Ad  Norvegiam  meridio- 
salem  sec.  specimina  a  Mabklin  lecta  (Mus.  Holm.)  et  ad  Britanniaro 
(Mus.  Brit). 

Tab.  XXI  f.  51  Ampitrite  Johnstoni  e  Norvegia:  51  Animal, 
magnit,  aucta,  a  latere  sinistro.  51  A  Pars  antioa  subtus  visa,  hibio 
superiore  antrorsum  expanso,  branchiis  resectis.  51  C  Branchia  aucta. 
51  B  Seta  capillaris  500:ies  aucta.  51  D  Uncinus  e  parte  anteriore 
Cfurporis  500:ies  auctus. 

Amphitrite  viminalis  (Gr.). 

Terebella    viminalis  Grubb,  Archiv  f.   Naturg.  XXI  p.  117  Tab.  IV 
f.  15.  —  Die  Insel  Lussin  und  ihre  Meeresfauna  p.  87. 


Digitized  by 


Google 


378  A.    J.    MALMOBBN. 

ffab.  Mare  Mediterraneum  ad  Palermo,  et  Mare  Ädriaticam  ad 
Triest,  Lusain  piccolo  etc.  sec.  Grube.  Specimen  a  Grube  e  Lasein 
missum,  segmentis  c.  90,  quorum  17  setigeria,  setia  uocinis  et 
brancbiia  ezacte  ex  typo  Ampbitritia.  Haec  species  diatinctissima 
facile  diatingnitor  ab  omnibus  mibi  cognitis  oorporis  et  braiicbiaram 
forma. 

Ad  boc  genas  verosiraile  pertinet: 

Terebella  artifex  8ar8,  Geol.  og  Zool.  Reiae  1862  p.  58. 


TEREBELLA  (L.). 

Corpus  subteres  postice  sensim  paulo  atteniiatum.  Lobus  cepba- 
licus  brevis  truncatut  facie  semiorbiculata  tentaculis  ouroeroais  eloo-^ 
gatis  longitudinaliter  profunde  excayatis  marginibus  conniventibas, 
margine  angusto  pone  tentaculn  punctis  nigris  numerosis,  oculis  dictis, 
postice  sparsis.  Segmenturo  buccale  breve  orem  subtus  circumdans, 
nndum.  Branchiae,  paria  tria,  e  stipite  crasso  dicbotome  rarooeae  arbo- 
resccDtes  vel  subflabelliforroes,  ramis  repetito  dichotomis  ramulis  bre- 
vissimis,  postice  sensim  decrescentes,  utrinque  in  dorso  segmenti  secnndi 
tertii  et  quarti  affix».  Tubercula  setigera  e  segmento  qaarto  inci- 
pientia,  primum  sub  brancbia  tertia  insidens,  in  segmentis  17  obvia. 
Tori  uncinigeri  e  segmento  quinto,  b.  e.  secundo  setigero  incipientes, 
pone  ultimum  segmentum  setigerum  in  pinnulaa  brevissimas  mntati, 
nsque  ad  segmentum  anteanale  obvias.  Setae  capillares  curvatee  angnste 
limbatae,  apice  integerrimo.  Uncini  breves  aviculares,  in  segmentis 
setigeris,  sex  anticis  torigeris  exceptis,  biseriales,  in  ceteris  omnibus 
▼ero  nniserialea,  vertice  uni-  vel  obsolete  bidentato.  Scuta  ventralia 
parum  distincta,  cnm  toris  unoinigeris  confluentia. 

Terebella  lapidaria  L.  1767  8ysi  Nat.  XII:  1,  2  p.  1092, 
Kahler  Act.  Holm.  1754  p.  144  Tab.  3  f.  A— E,  e  Mari  Meditcrra 
neo  vix  unquam  certe  determinanda,  est  vems  typus  bojus  generis. 


Terebella  debilis  n. 

?  Terebella    nebulösa    Montaou,  Linn.   Trana.  XII  343  Tab.  12  f.  2 

(non  Johnston). 
? Terebella  constrictor  Johnston,  Cat  Brit.  Mus.  p.  238. 
?  Terebella  tuberculata  Johnston,  1.  c  p.  239. 

Corpua  antice  subteres  postice  paulo  depressum  molle  sat  fragile, 
trentre  partis  abdominalis  sulco  baud  profundo  longitudinali  exarato, 
segmentis  brevibus  c.  90 — ?  Brancbiae  arboreaoentes,  posteriores 
gradatim  multo  minores,  e  trunco  crasso  ramosae,  ramis  dein  dense 
repetito  aubdichotome  ramuloaac,  ramulis  ultimis  breviasimia.  Pinnul» 
nnciniger»  apice  oblique  truncatse  aubrectangularea,  sat  prominentes. 
Uncini  vertice  dente  sola  aat  conspicua.  Color  in  apirttu  dilute  testa- 
ceus.     Longit.  70  m.m.,  lat.  6  m.m. 


Digitized  by 


Google 


NORDISKA    HAF8-ANNULATBR.  379 

Hab.  ad  Bahusi/iin  rarior;  specimina  paiica  et  manca  a  8.  Loven 
olim  detecUi  in  Mas.  Beg. 

Tab.  XXII  f.  57  Terebella  debilis  e  Balusia:  57  Animal 
parte  poetrema  destituta,  paulo  aucta.  57  B  Se  ta  capillaiis  500:ie8 
aaeta.     57  C  Branchia  aucta.     57  D  UnciDQs  500:ies  auctas. 

Hiec  species  Terebellae  nebalosae  Grubb  e  mari  Ädriatico  certe 
proxima.  Speciroen  vero  pessimum  maDCumque  a  Grubb  e  Mari 
ädriatico  sob  nomine  Terebella  nebulösa  missum  difTert  brancbiarum 
uDcinoruraque  forma  perpaulo  diversa,  quamobrem  has  species  distin- 
guendas  esse  censeo. 

Terebella   Danielsseni   n. 

Corpus  subteres,  segmentis  brevibus  c.  60 — ?.  Branchiae  sub- 
flabelliforines,  postenores  gradatim  multo  minores,  e  stipite  crasso 
repetito  dichotome  ramosae,  ultimis  ramulis  brevissimis.  UnciDi  ver- 
tice  dente  prima  sat  conspicua,  secunda  vero  valde  iDConspicua  vel 
omnino  evanescente.  Manubrium  unciui  sub  denticulo  subrostrale  rotuo- 
datum  mentiforme  sublwve,  sine  conspicuo  denticulo  musculari  ante- 
riori.  (Cnf.  f.  54  D  et  57  D).  Color  in  spiritu  pallide  griseus  vel 
albus.  Longit.  18 — 30  m.m.,  låtit.  c.  2  m.m.  in  speciminibus  parvis; 
låtit,  nostri  speciminis  maximi  roancique  3  m.m. 

Hab,  ad  Finroarkiam,  ubi  a  S.  Lot^n  1836  detecta  et  me  ipso 
ad  Karlsö  1864  prof.  20 — 30  orgyiar.  reperta,  et  nd  Bahusiam  prof. 
2 — 3  orgyiar.  (ad  Roster  insulas  Ljunoman). 

Tab.  XXI  f.  54  Terebella  Danielsseni  e  Finraarkia:  54 
Animal  parte  postrema  destituta  auctum,  a  latere  sinistro.  54  B  Seta 
capillaris  500:ies  aucta.  54  C  Branchia  primi  paris  aucta.  54  D 
Uncinus  500:ies  auctus. 

Terebellae  lutese  e  Mari  Mediterraiieo  proxima,  certe  vero  cor- 
poris  et  uncinorum  forma  ab  ea  distincta.  Ambae  genus  proprium 
constituere  videntur,  ab  Terebellis  veris,  quarum  typi  Terebella  debilis 
n.  et  Terebella  nebulösa  Gr.  sint,  facile  distinguendae  branohiarum  et 
nncinomm  singulari  forma.  Huic  generi  nomen  Polyroniam  propono, 
qnare  Terebella  Danielsseni  rectius  Polymnia  Danielsseni  scribenda  sit. 


LANICE   n. 

Corpus  antice  subcylindricum,  postice  attenuatum.  Segmentum 
buccale  antice  productum  labium  magnum  fingens,  infra  et  lateraliter 
lobum  cephalicum  amplectens.  Segmentum  tertium  lobalo  magno  ver^ 
tieali  utrinque  limbatum.  Puncta  ocularia  nulla  conspicua.  Branchiae 
paria  3,  ramosae  arborescentes,  stipite  breve,  ramis  elongatis,  ramulis 
brevissimis  fiUformibus  dense  obsitis,  postice  altitudine  decrescentes, 
dono  seg^enti  secundi  tertii  et  quarti  adnatie.  Fasciculi  setarum 
capiUarinm,  a  segmento  qoarto,  b.  e.  tertio  branchifero,  incipientes  in 
17    segmentis.     Setae  capillares  limbatae,  breves,  limbo  striato.     Tori 


Digitized  by 


Google 


A.   J.   MALMOBBN. 

oncinigeri  a  segmento  seoundo  setigero  nsque  ad  poetremum  corporis 
obni.  Uncini  breves  aviculares,  vertice  bidentato,  uniseriales,  io  seg* 
mento  septimo  unciuigero  et  novem  sequentibus  autem  bberiales. 
Souta  Tentralia  contigna. 

Lanice  conchilega   (Pall.  nan  AucT.). 

Nereis  conchilega  Pallas,  Miscell.  Zool.  p.  131  Tab.  IX  f.  14—22. 
Terebella  conchilega  Johmston,  Catal.  Brit.  Mus.  p.  235. 

Ilab.  ad   Belgiam  et  Britanniam.     Specimeo  unicum  mancumque 
Musei  Begii  e  Mus.  Brit.  missuni. 


LOIMIA  n. 

Corpus  antice  inilatum,  postice  attenuatum  ventre  subplano,  dorso 
convexo.  Branchiae,  paria  3,  arborescentes,  posteriores  gradatim  mi- 
nores,  ramosissimaB,  ramulis  ultirois  brevissirais  numerosissimisque. 
Fasciculi  setarum  capillarium  a  segmeuto  quarto,  h.  e.  tertio  branchi- 
fero,  incipientes  in  17  segmentis.  Setae  capillares  apice  paulo  curvato 
attenuato  anguste  limbatae.  Tori  uncinigeri  a  segmento  secundo  seti- 
gero  incipientes,  pone  ultimum  segmentum  setigerum  in  pinnulas 
uncinigeras  apice  rotundatas  mutati,  per  totum  corpus  obvii.  PinnuIsB 
uncinigene  deorsum  vergentes  per  latera  ventris  plani  decurrentes. 
Uncini  pectiniformes  5-dentati,  dentibus  validis  curvatis  acuminatis, 
uniseriales,  in  segmento  uncinigero  septimo  et  novera  sequentibus 
aut^m  biseriales.     Scuta  ventralia  antice  conspicua. 

Typus  hujus  generis  sit: 


Loimia  medusa   (Sav.). 

Terebella  medusa  Savigmy»  Descr.  de  TEgypte  sec  ed.  tom  XXI  p.  422; 
Annelides  gravées  pl.  1  fig.  3. 

Hab.  Mare  rubruro  ad  Suez;  specimen  Mus.  Beg.  Holmi»  a 
Prof.  Hedenboro  lectum. 

Tab.  XXV  f.  80  C  uncinus  Loimiae  medusae  e  Mari  rubro 
c.  500:ies  nuctus. 


NICOLBA   n. 

Corpus  subteres  postice  sensim  attenuatum.  Lobua  oephaliciis 
brevis  tentaculis  numerosis  elongatis  marginibus  conniventibas  antioe 
affixis.  Puncta  ocularia  numerosa  distincta.  Segmentum  buccale  ia 
labium  crassum  angustum  breve  productum.  Branchiae,  paria  duo,  fere 
aequalea  vel  posteriores  anterioribus  breviores,  e  stipite  crassiuscolo 
breve  repetito  diohotome  ramoste,  subfruticosse  dorso  segmenti  secandi 
et    tertii    adnatse.     Fasciciili    setarum  capillarium  a  segmento  quarto 


Digitized  by 


Google 


N0RDI81A    HAP8-ANNULATER.  381 

iocipieDtes  in  15  segnuentifi.  Setce  capillares  apice  attenuato  anguste 
limbatae  ptulo  cur?atce.  Tori  uncinigeri  a  segmento  quinto,  h.  e. 
secando  setigero,  iocipientes,  pone  segmentam  ultimam  setigeram  in 
pinnulas  minutas  mutati,  per  totum  corpiis  usqae  ad  segmentum  ante- 
anale  obviL  UnciDi  breves  aviculares  uniseriales,  ia  aegroento  antem 
septimo  uncinigero  et  7  sequentibus  biseriales,  vertice  uni-  vel  incoa- 
spicue  bideniato.  Pinnulse  uncinigerse  apice  perpanlo  emarginatae, 
niargine  superiore  crassiasculo  in  papilla  rotondata  min u ta  desinente. 
Scuta  ventralia  conspicua.  Cirrus  brevis  utrinqae  supra  fasciculum 
setamm  in  segmento  tertio  et  quarto  setigero  in  maribus,  nuUus  vero 
in  feminis. 

Phyzelia  Sav.,  cujus  typus  Terebella  scvlla  Sa  v.  e  Mari  rubro, 
paribas  binis  branchiarum  et  19  fasciculis  setarum  capillarium  utrin- 
qae praedita,  a  nostro  genere  Nicolea  valde  diversa  est. 


Nicolea   arctica   n. 

Corpus  antice  inflatum  postice  perpaulo  attenuatum  ventre  sub- 
plano,  segmentis  c.  40 — 50.  Branchiae  arborescentes  fere  lequales 
sat  ramosae,  ramis  et  numerosis  ramuiis  elongatis  vel  mediocribus,  sub- 
rogosis.  Scuta  ventralia  c.  14.  Longit.  c.  65  m.m.,  låtit,  antice  c. 
8  m.m.  Color  maris  fere  totus  albus,  femiuse  rubicundus  lateribus 
per  aegmenta  c.  10 — 11  antica  utrinque  albo  coloratis.  Tubus  limo 
obduclus. 

Hab,  sat  frequens  ad  öras  Spetsbergiae,  fundo  argill.  prof.  14 — 
40  orgyiar.,  et  ad  Grönlandiam.  Spetsbergiae:  Magdalenabay,  Kobbe- 
bay  et  Treurenbergbay  (Go&s,  Smitt  et  Ipse),  Waygatsöarne,  Shoal- 
point  et  Whalerspoint  (Ipsb).  Grönland ise:  Omenak  et  Egedesrainde 
(O.  Torell),  Godhavn  (Amondsen). 

Tab.  XXIV  f.  66  et  67  Nicolea  arctica  e  Whalerspoint 
Spetsbergiae:  66  Mas  auctus  a  latare  sinisto.  66  A  pars  antica  maris 
subtus  risa  aucta.  66  B  Seta  capillaris  500:ies  aucta.  66  C  Branchia 
poeterior  maris  aucta.  66  D  Uncini  duo  c.  500:ies  aucti.  67  Femina 
aucta.     67  C  Branchia  anterioris  paris  feminae  aucta. 


Nicolea   zostericola  (Örst.  sec.  Gr.). 

PTcrebella  longicornis  Särs,  Bidrag  1829  p.  28. 
Terebella  zostericola  Oerstbd,  De  reg.  marin.  p.  68. 

»  Grube.  Archiv  f.  Naturg.  XXVI:   1   p.  98. 

PTcrebella  parvula  Leuckart  1849,  Archiv  f.  Naturg.  XV:  1  p.  177. 

Corpus  antice  subcylindricnm  inflatum,  postice  ventre  piano 
sensim  attenuatum,  segmentis  'c.  40 — 50.  Tentacula  sat  longa.  Bran- 
chiae,  poatcriorcs  anterioribus  multo  minores,  e  stipite  brevissimo  repe- 
tito  subdiehotome  ramosae,  ramis  baud  numerosis,  nltimis  apice  bre- 
vissime    bifurds.     Scuta    ventralia  c.    12,  posteriora  sulco   transverso 

(5/V«r#.  af  K.  Vet.  Akaä.  Fdrh,    Arg,  22.    JV.-o  5.  ^ 


Digiti 


zed  by  Google 


382  A.  i.    MALMQRKK. 

di  visa.  Longit.  c.  15 — 20  m.m.  vel  ultra,  låtit.  c.  2  m.m.  Color 
postice  et  supra  brannescens  fere  oerasinus  in  specirainibus  masculinis 
haud  loDge  in  spiritu  asservatis. 

Hab,  ad  öras  Babosie  (S.  LovéN),  juxta  Koster  insulas  prof. 
3 — 6  orgyiar.  (Ljungman).  Pneterea  ad  Daniam,  Norvegiam  et  ad? 
Islandiam. 

Tab.  XXVI  f.  76  Nicolea  zostericola  e  Babusia:  77  Änimal 
^  a  latere  sinistro,  auctum,  parte  postica  manca.  Cnu^  adjacens 
maguitudinem  naturalem  indicat.  76  A  Pars  antica  ejusdem  animalis 
aacta.  76  B  Seta  capillaris  c.  500:ie8  aucta.  76  C  Branchia  anterior 
aucta.     76  D  Uncinus  c.  500:ies  auetus. 


PISTA  n. 

Nomen  Idalia  a  Sayiony  proposiium  in  Lepidopteris  jam  anno  1816 
et  postea  in  Moliuscis  adhibitum  est. 
Corpus  subteres  postice  paulo  attenuatum.  Lobus  cephalicos 
antice  tentaculis  uumerosis  longitudinaliter  sulcatis  mediocribus.  Puncta 
ocularia  haud  conspicua.  Branchiae,  paria  typice  duo  (siepe  tamen 
una  vel  duo  branchiarum  desunt),  clavseformes  insequales,  stipite  sat 
elongato,  ramis  crebris  brevibus  dichotorae-ramulosis  aeque  longis  in 
gyros  nuroerosos  confertos  dispositis,  spiram  subcylindricam  vel  ovatam 
componentibus,  in  dorso  segmenti  secundi  et  tertii  insidentes.  Fasci- 
culi  setarum  capillariura  a  segmento  quarto  incipientes,  pone  segmen- 
tum  ultiraum  setigerum  in  pinnulas  mutati  minutas,  in  segmentis  17 
obvii.  Tori  uncinigeri  a  segmento  quinto,  h.  e.  secundo  setigero  usque 
ad  segmentum  anteanale  obvii.  Setse  capillares  apioe  limbato  curvato 
attenuato.  Uncini  aviculares,  uniserinles,  in  segmento  septimo  setigero 
et  sequentibus  9  vero  biseriales,  vertice  indistinete  4 — 5  serrulato; 
uncini  in  sex  segmentis  anticis  uncinigeris  processu  inferiori  elougato. 
Scuta  ventralia  conspicua. 

Pista   cristata   (MiJLL.). 

Amphitrite  cristata  Muller,  Prodr.  Zool.  Dan.  n.  2620  —  Zool.  Dan. 

Fasc.  II  p.  40.  Tab.  70. 
Terebella  cristata  Särs,  Reise  1859  p.  18—19. 

Corpus  antice  subcylindricum  haud  inflatum,  postice  ventre  piano 
sensim  attenuatum,  segmentis  80 — 90  (sec  Särs  usque  ad  160). 
Segmentum  secundum  et  tei-tium  margine  antico  laterali  utrinque 
limbato.  PinmilBe  uncinigerae  minutse  apice  truncato  sat  prominentes. 
Braiichiee  2,  3  vel  4  saepissime  valde  insequales,  stipite  elongato,  spira 
subcylindrica  plus  minusve  älta.  Tubus,  quem  animal  inhabitat,  aut 
lirao  aut  frustulis  concharum  aut  quisquiliis  obductns,  cylindricus. 
Longit.  corporis  55 — 60  m.m.,  lat.  3 — 5,5  m.m. 

Hab.  ad  eras  occidentales  Sveciae  et  Norvegiae  haud  rare  prof. 
30 — 70    orgyiar.:    Lindö  et   aliis   locis   Bahusiae   (S.  Loven),  Väder- 


^^ 


"'■■•'.7^  Digitized  by  Google 

I"/ 


NOEDI8KA   HAF8-ANNULATBR.  383 

öarne  60  orgyiar.  (A.  Oois),  Koster  (Ljunoman  et  Ip8i),  Finmarkife 
(8.  LoTiN,  6oi8  et  Ipss). 

Tab.  XXII  f.  59  Pista  cristata  e  Bahusia:  59  Aoimal  a  latere 
ainistro  visum,  valde  aactum.  59  A  Para  antica  animalis  auota  a  facie 
visa  (male  delineata).  59  B  Seta  capillaris,  c.  500:ie8  aucta.  59  D 
Uncinus  e  segmento  quinto  uncinigero  500:ies  auctua.  59  E  Pars 
antica  supra  visa  aucta  (baud  bene  delineata). 

Ad  boc  genus  pertinet  Terebella  turrita  Gr.  e  Mari  adriatico. 


SCIONE. 

Corpus  aubteresy  postice  sensim  attenuatum.  Lobus  cepbalious 
brevis  truncatus  antice  tentaculis  numerosis  sat  longis.  Segmentum 
bnocale  in  labium  magnum  antrorsum  productum,  orem  et  lobum 
eepbalicum  infra  et  lateraliter  amplectens.  Oculi  nulli.  Branobiae, 
par  unum,  stipite  crasso  elongato,  repetito  dicbotome  ramos»,  in  dorso 
segmenti  secundi  insidentes.  Fasciculi  setarum  capiUariura  a  segmento 
qoarto  incipientes  in  16  segmentis.  Tori  uncinigeri  a  segmento  quinto, 
h.  e.  secundo  setigero,  incipientes,  pone  ultimum  segmentum  setigenim 
in  pinnulas  minutas  mutati,  usque  ad  postremum  corporis  obvii.  Setae 
capillares  apice  anguste  limbato  acuminato.  Uncini  breves  aviculares 
vertice  unidentato,  pone  dentem  supra  indistincte  uni-  vel'biserrulato, 
uniseriales,  in  septimo  autem  segmento  setigero  et  in  omnibns  octo 
sequentibus  setigeris  biseriales.  Tubus  cylindricus,  arenulis  limo  et 
quisquiliis  obduetns. 

Scione  lobata   n. 

Corpus  antice  inilatum  postice  attenuatum  ventre  abdominis  sub- 
piano,  segmentis  c.  100 — 120  vel  ultra.  Tuberoula  setigera  cum  toris 
confluentia.  Pinnulse  plus  minus  ve  prominentes  apice  truncato,  sub- 
rectangulares,  postice  per  latera  ventris  decurrentes.  Eamuli  ultimi 
brenchiarum  roediocres  vel  elongati  filiformes.  Segmentum  buccale 
margine  antico  infra  emarginato.  Segmentum  tertium  utrinque  lobulo 
rotundato  sat  magno  antrorsum  porrecto  limbatum.  Scuta  ventralia  sat 
distincta  c.  14.  Anus  papillis  conicis  6  vel  7  stellatim  coronatus. 
LoDgit.  in  minoribus  50 — 60  m.m.,  låtit,  antice  c.  3^-4  m.m.;  låtit, 
antice  in  fragroentis  majorum  6  m.m.  Tubus  in  grönlandicis  sub- 
arenoeus,  fragmeutis  algarum  partim  obtectus,  pariete  sat  tenni  fragili, 
iotos  membrana  tenuissima  vestitus. 

Hab.  ad  Spetsbergiam  baud  rara  fundo  arenos.  argillac.  prof. 
20 — 50  orgyiar.,  et  ad  Grönlandiam,  Spetsbergiae:  in  Bellsund  ab 
O.  ToRiLL  detecta  1858,  in  Kingsbay  et  Trenrenbergbay  (Goss  et 
Smitt),  in  Augustibay,  ad  Sboalpoint,  Waygatsöame  et  ad  Homsund 
(Ipse).  Grönlandiae:  Omenak  30 — 250  orgyiar.  (O.  Torbll)  et  Ar- 
»ukfjord  (Amondsbn). 


Digiti 


zed  by  Google 


384  A.    J.    MALllOftSN. 

Tffb.  XlCni  f.  62  8ciotie  lobata  e  Spetsbergia:  62  Animal  a 
latere  sinistro  visum  auctum,  postica  parte  priTatum.  62  B  8eta  <te> 
pillaris,  500:ie8  aneta.  62  €  Branchia  aocta.  62  D  Uncim  duo  c 
öOO-.ies  auoti. 


AXIONICE  n. 

Corpus  vermiforme  subteres  postice  sensiin  paulo  attenuatam. 
Lobus  cephalicus  brevis  truncatus  antice  tentaculis  raediocribus  nume* 
rosis,  margine  angusto  pone  tentacula  puDctis  nigris,  oculis  dictis, 
Dumerosis  postice  sparsis.  Segmentum  buccale  in  labium  magnum 
latumque,  orera  subtus  et  lateraliter  circumdanteni,  antrorsum  pro- 
ditctirm.  Branchise,  par  unieum,  e  stipite  elongato  repetito  dicho- 
tome  ramosse,  ramulis  brevibus,  in  dorso  segmend  secundi  insi- 
dentes.  Tubercula  setigera  a  segmento  quarto  incipientia  in  segmentis 
15  obvia.  Tori  uncinigeri  a  segmento  quinto,  b.  e.  secando  setigero, 
incipientes,  cuni  tnberculis  setigeris  prorsus  eoaliti,  pone  segtnenta» 
oHimum  setigerum  in  pinnulas  subqnadrangulares  matati,  iisque  ad 
aegmentnm  anteanale  obvii.  Setse  capillares  late  limbatse  curvats 
apice  tenue  integerrimo.  Uncini  breves  aviculares  oniaeriales,  in  octo 
posterioribus  segmentis  setigeris  vero  biseriales,  vertice  nnidentato  vei 
indistincte  bidentato.  Scuta  ventralia  sat  distincta.  Tabus  valde  com- 
pressus,  singulari  tnodo  flexuosus. 

Axionice   flexuosa  (Gr.). 

Terebella    flexuosa  Grube,   Archiv   f.    Naturg.  XXVI:  1  p.  102  Tab. 
V  f.  2. 

Corpus  antice  subcylindricum,  postice  sensim  paulo  attenuatam 
segmentis  c.  40 — 60,  pinnulis  uncinigeris  subrectangularibus  sat  pro- 
minentibus  postice  per  latera  ventris  subplani  decurrentibus.  Seg- 
mentum buccale  labio  longo  admodum  magno  antrorsum  porrecto, 
lobo  cephalico  raulto  latiore  et  longiore.  Segmentum  secnndum  pe^ 
breve  branchias  gerens,  lateraliter  prorsus  occultatum  marginibus  seg" 
menti  tertii ,  antrorsum  utrinque  in  limbum  sat  latnm  produciis. 
Souta  ventralia  c.  14  sat  distincta.  Anus  papillis  brevibus  sat  nume- 
rosTS  coronatus.  Longit.  30 — 35  in.m.,  låtit.  c.  2,5 — 3  m.m.  Tabus 
cinereus  rarius  nigrescens  in  aequo  flexuosus,  flexubns  utrinque  tribvs 
subsequalibus  vel  antrorsum  paulo  crescentibus,  admodum  compressos 
marginibus  subacatis,  subiinearis,  lumine  tereti,  flexilis,  sat  teiiax, 
pariete  crasso  corapacto,  e  limo,  b.  e.  ex  arenulis  et  argilla,  confectus, 
loDgit.  usque  ad  c.  55  m.m.,  låtit.  c.  7  m.m. 

Hab,  ad  Spetsbergiam  et  Grönlandiam  baud  infreqnens  fundo 
arenos.  argill.  prof.  20 — 40  orgyiar.  Spetsbergise:  ad  Homsundsöarnc 
(O.  Torell  et  Ipse),  in  Adventbay  et  Treurenbergbay  (Gots  et 
Smitt),  ad  Low-Island,  Shoalpoint  sat  frequens  et  in  Safehavn  (Ipsi). 
Grönlandia:  ad  Proven  (O.  Torell). 


Digitized  by 


Google 


NORDISKA   HAFSrANNULATER.  385 

Tab.  XXIY  f.  68  Axiouice  flexuosa  e  Spttsberg^:  68Axiimal 
auctum.  68  A  Tubua  magaitodine  et  forma  naturali,  tentaculis  ani- 
maUa  ex  orifioio  proyainentibus.  68  B  Seta  oapillaria  c  500:ies  aucta. 
68  G  Branohia  aucta     68  D  Uncini  «  parte  aateriori  corporis  aucti. 


LE^NA  n. 

Corpus  subteres  postice  attenuatum  paulo  depresaum.  Lobus 
cephalicus  brevis  trancatas  ajiliee  tentaculis  numerosis  mediocribus. 
Puncta  ocuJaria  nulla.  Brancbise  nullse.  Vasa  sanguifera  distincta. 
Tubercula  setigera  a  segmento  quarto  incipientia  in  10  segmentis 
obvia.  Tori  uncinigeri  a  segmento  quinto,  h.  e.  secuudo  setigero, 
incipientes,  postice  in  pinnulas  subquadrangulares  rautati,  usque  ad 
segmentum  anteanale  obvii.  Setae  capillares  curvatae  late  limbatse 
apice  tenue  integerrimo.  Uncini  breves  aviculares  vertice  indistincte 
4 — 5  serrulato,  uniseriales,  in  segmento  septirao  uncinigero  et  novem 
sequentibus  vero  biseriales.  Scuta  ventralia  conspicua.  Tubus  cylin- 
dricus  ex  argilla  confectus. 

Leaena  abranchiata  n. 

Corpus  antice  subcylindricum,  postice  attenuatum  paulo  deprea- 
sum,  segmentis  c.  50 — 60,  medits  longissimis,  pinnulis  uncinigeris  sat 
prominentibus  per  latera  ventris  subplani,  sulco  medio  loDgitudinaH 
interdum  exarati,  deeurrentibus.  Segmentum  buccale  in  labium  breve 
tmncatum  prodiens,  secundum  et  tertium  utrinque  Hmbo  libero  antror- 
tum  vergente  inferne  marginatum.  Seuta  ventralia  c.  10.  Longit. 
usque  ad  75  m.m.,  låtit,  antice  c.  6  m.m.  Tubus  cylindricus  firagilis 
ex  lim  o  confectus. 

Hab.  ad  Spetsbergiam,  Grdnlandiam,  Islandiam  et  Finmarkiam 
fundo  argilL  Spetsbergiae:  S.  Loven  1837,  ad  Hornsundsöarne  prof. 
30 — 60  org.  (Torell  et  Ipse),  Treurenbergbay,  Adventbay  et  Kings- 
bay  prof.  40 — 230  orgyiar.  (GoÉs  et  Smitt),  Shoalpoint  et  Whalers- 
point  (Ipse).  Islandiae:  Arnanäs  prof.  25  org.  (O.  Torell).  Gron- 
landiae:  Egedesminde  14  org.  (O.  Torell).  Finmarkiae:  UlfsQord  25 
orgyiar.  (Gois  et  Ipse). 

Tab.  XXIV  f  64  Leaena  abranchiata  e  Spetsbergia:  64  Ani- 
mal  auctum  a  latere  sinistro.  64  B  Seta  capillaris  500:ies  aucta. 
64  D  Uncini  bini  öOOiies  aucti.  Primum  tuberculum  setigerum  ex 
errore  delineatoris  deest  nostra  fig.  64,  in  segmento  quartuordecimo 
autem  tuberculum  superiluuro  adest,  quod  corrigendura  est. 


LANASSA  n. 

Corpus  subteres  postice  paulo  attenuatum.  Lobus  cephalicus 
brevis  truncatus  antice  tentaculis  numerosis  canaliculatis  elongatis. 
Oculi    nuJll     Branchiae    nulise.     Fasciculi  setarum   capillarium  a  seg- 


Digiti 


zed  by  Google 


386  A.   J.   MALMORIN. 

mento  quarto  incipientes  in  15  segmentis.  Set»  capillares  angostis- 
sime  limbatae  paulo  corvatae,  apice  limbato  sublfleve  attenaato.  Tori 
uncinigeri  a  quinto  eegmeiito  h.  e  secundo  setigero  incipientes,  pone 
segmentum  ultimum  setigerum  in  pinnulas  minutas  niutati,  per  totum 
corpus  ob?ii.  Uncini  breves  aviculares  vertice  admodum  exaltato  4 — 
5  serrulato,  manubrio  minuto,  uniseriales,  in  segmen  to  autem  aeptimo 
iiDoinigero  et  septem  sequentibus  biseriales.  Scuta  ventralia  con- 
spicua. 

Lanassa   NordenskiÖldi   n. 

Corpus  antice  snbcylindricum  postice  attenuatum  ventre  subplano, 
segmentis  anticis  sat  brevibus  posta riora  versus  sensim  elongatis,  po- 
sticis  interdum  longioribus  quam  latioribus.  Scnta  yentralia  c.  10. 
Longit.  fragmentis  e  c.  30  segmentis  constantis  60  m.m.,  låtit.  c.  3,5 
m.m.     Tubus  cylindricus  arpllaceo  arenosus. 

Hdb.  ad  Spetsbergiara  rarior,  ubi  in  Safehavn  fundo  argillac.  prof. 
30 — 40  orgyiar.  specimina  pauoa  et  manca  1864  detexi. 

LAPHANIA  n. 

Corpus  subteres  postice  sensim  attenuatum.  Lobus  cephalicus 
brevis  truncatus  antice  tentaculis  canaliculatis  mediocribus.  Ocn]i 
nullL  Brancbise  nullae.  Fasciculi  setarum  capiUarium  a  segmento 
tertio  incipientes  in  17  segmentis.  Setae  capillares  aliae  longiores  sub- 
rectte  apice  acuminato  utrinque  angustissime  limbatse,  aliae  breviores 
infra  apicem  tenuem  attenuatum  geniculatae  admodum  dilatatae.  Un- 
cini a  segmento  septimo  setigero  incipientes  per  totum  corpus  obvii, 
uniseriales,  aviculares  vertice  3—4  serrulato.     Scuta  ventralia  conspicua. 

Laphania  Boecki  n. 

Corpus  angustum  subtil] forme,  antice  incrassatum  postice  sensim 
attenuatum,  dein  sublineare  ven  tre  subplano  longitudinaliter  sulcato, 
segmentis  posticis  sat  elongatis,  latitudine  bis  longioribus.  Segmentum 
buccale  paulo  elongatum;  secundum  omnium  crassissimum,  a  tertio 
sequente  brevissirao  sulco  segmentali  valde  inconspicuo  separatum,  limbo 
angusto  lineare  antice  circummarginatum.  Scut^  ventralia  c.  10  con- 
spicua. Longit.  fragmentis  e  50  segmentis  constantis  c.  70  m.m., 
låtit  antice  2  m.m.  postice  non  ultra  1  m.m. 

Hab.  rare  ad  Finmarkiam,  unde  specimen  unicura  mancum  re- 
portavi  1864. 

THELEPUS  (R.  Leuckart  1849)  Char.  emend. 

Lumara  Stimpson   1855. 
Venusia  Johmston  1865. 

Lobus  cephalicus  brevis  truncatus  antice  tentaculis  elongatis 
numerosis,  margine  angusto   pone  tentacula,  punctis  nigris  nomerosis, 


Digitized  by 


Google 


NORDISKA    HAFS-ANNULATER.  387 

oculis  (lictis,  postice  sparais.  Segmentum  buccale,  primära,  orem 
sabtus  circumdaos,  nudum.  Branchise  numerosse  filiformes  dorso  seg- 
menii  secuDdi  et  tertii  adnaUe  haad  ramosae,  utrinque  in  serie  con- 
tigua  transversa  dispositae.  Fasciculi  setarum  capillariuro,  a  segmento 
tertio  incipientes,  et  tori  unciDigeri  prominentes  a  segmento  quinto, 
b.  e.  tertio  setigero,  per  totum  corporis  usque  ad  segmentum  ante- 
anale  obvii.  Setse  capillares  rectse  apice  sensim  attenuato  utrinque 
limbato  in  pinnula  breve  compressa  insidentes.  Uucini  breves  avi- 
cnlares  per  totum  corpus  uniseriales  vertice  unidentato.  Tubus  cylin- 
dricns  sat  longus  membranaceus,  lapillis  frustulis  concharum  vel  quis- 
qoiliis  tectus. 

Thelepus  circinnata   (Fabr.). 

Ampbitrite  circinnata  Fabricius,  Fauna  Groenl.  p.  286. 
Terebella  madida  Frey  et  T^suckart,  Beitr.  Wirb.  Thiere  p.  164. 
Terebella    pustulosa  Grube»   Årchiv.   Naturg.  XXVI,  1   p.  100  (Spe- 

oimina  e  Lapponia  rossicA  (Tri  Ostrova)  et  e  Grönlandia). 
Tbelepas  Bergmanni  Lbuckart,  Arcbiv  f.  Naturg.  XY:  1  p.  169  Tab. 

m  f«  4  —  Celeb.  auctor  desoripsit  sub  hoc  nomine  et  deli- 

oeavit    segmenta    pauca    posterioris    partis    speciminis   nostrse 

speciei,  parte  postrema  regenerata. 
Lumara  flava  Stimpson,  Marine  Invertebr.  Grand  Månan  p.  30. 
Venusia    punctata    Johnston,    Cat.    Brit.   Mus.   p.    241,   sec.   specim. 

typica  Johnstoni  e  Berwickbay  in  Mus.  Brit.  asservata,  a  me 

ipso  examinata. 

Corpus  teres  postice  sensim  attenuatum,  segmentis  c.  60 — 80 
vel  ultra  versus  posteriora  longitudine  accrescentibus,  ultimis  brevis- 
simis,  dorso  singulari  modo  punctato,  pustuloso  rugoso.  Branchise 
filiformes  numerose,  leviter  spiraliter  contortse,  seriem  contiguam  trans- 
versam  utrinque  formantes,  in  medio  dorso  spatio  angusto  separatas. 
Tubus  membranaceus  subpellucidus  sat  longus  pedalis  et  ultra,  varie 
flexuosusr  in  lapides  vel  conchas  saepissime  repens,  superficie  lapillis 
majoribus,  frustis  concbarum  vel  quisquilis  (ex  gr.  interdum  fragmentis 
Zoeterse  marinae  et  algarum),  numquam  vero  limo,  dense  obtecta. 
Longit.  80 — 260  m.m.  et  ultra,  låtit.  7 — 12  m.ro. 

Hab,  vulgaris  per  plagam  arcticam  et  borealem,  meridiem  versus 
osque  in  Mari  Mediterraneo  sec.  Grube  distributa,  fundo  lapidoso- 
argill.-arenoso,  vel  corallino  frustulis  concbarum  tecto,  prof.  3 — 250 
orgyiar.  Spetsbergise  frequentissima  prof.  15 — 60  orgyiar.  ad  öras 
omnes,  etiam  maxime  boreales  (S.  LoviN  1837,  O.  Torell  1858, 
GoÉs,  Smitt  et  Ipss);  in  sinu  Kin^sbay  prof.  250  orgyiar.  (Gois  et 
Smitt).  Grönlandite:  vulgaris  ad  Proven  prof.  20  orgyiar.  (O.  Torell), 
frequens  ad  Sukkertoppen  80  orgyiar.  et  ad  Godthaab  10 — 200  org. 
(Amondsen).  Islandiae:  sat  frequens  in  BeruQord  et  aliis  locis  (O. 
Torell).  Finmarkite:  8.  Loven,  in  Rarofjorden,  UlfsQorden  et  Gröt- 
sund,  prof.  20 — 80  orgyiar.  (Go£s  et  Ipse),  Karlsö  (Ipse).  Bahusiae: 
plurimis  locis  (8.  Loven),  ad   Väderöarne  et  Dyngö  (Gois),  Koster 


Digitized  by 


Google 


388  A.   J.   MALMOEBN. 

(Ljungmam  et  Ipsb)  et  aliis  locis  (Smitt  et  Widbgben).  Ad  Bri- 
taDniam  sat  frequens  sec.  specimioa  in  Brit.  Mus.  asservata,  e  Berwiek- 
bay  et  South  Devon  sub  nomine  Venusia  punctata  Johnston,  e  Teobj, 
Polperro  et  Berwiokbay  sub  nomine  Terebella  nebulösa  Johnst. 

Tab.  XXII  f.  58  Thelepus  circinnata  (Fabr.)  e  GröenlandiB: 
58  Animal  paulo  auctum.  58  A  Facies  antice  visa,  tentaculis  privata. 
58  B  Seta  capillaris  500:ies  aucta.  57  C  Brancbia  primi  paris,  58  C^ 
Branchia  secundi  paris,  utraque  aucta.     58  D  Uncini  duo  500:ies  auclL 

NEOTTIS  n. 

Fasciculi  setarum  capillarium  a  segraento  tertio  h.  e.  secundo 
brancbifero  incipientes,  iu  omnibus  segmentis  per  totum  corpus  obvii 
BranchiflB  simplices  filiformes  numerosse,  in  serie  contigua  transversali 
dispositae,  dorso  segmenti  secundi,  tertii  et  quarti  adnat».  Pancta 
ocularia  disthicta.  Set»  capillares  rectse  apice  sensim  attenuato  utnn- 
que  anguste  limbato.  Tori  uncinigeri  a  segmeoto  quinto  h.  e.  terlio 
setigero  incipientes  in  omnibus  segmentis.  Uncini  breves  aviculares 
uniseriales  vertice  unidentato,  fere  eadem  forma  ac  in  genere  The- 
lepus n. 

Neottis  triserialis  (Gr.). 

Terebella  triserialis  Grubb,  Archiv  f.   Naturg.  vol.  XXI,  1855  p.  118 

Tab.  IV  f.  16. 
»  »        Insel  Lussin  p.  88. 

Hab.  In  mari  mediterraneo  ad  Siciliam,  Villa  Fraaca  et  Lussin 
Piccolo  (Grubb).  Specimen  uuicum  mancum,  a  Cel.  Grube  ad  Lussin 
lectum  et  Museo  Regio  missum,  examinavi. 


GRY.Mif:A  n. 

Corpus  vermiforme  subteres  postice  paulo  sensim  ätten uatuoL 
Lobus  cephalicus  brevis  antice  tentaculis  raediocribus  caualiddalås» 
poBtice  puncta  ocularia  nulla  eoaspicua.  Branchise  iilifbrmes  kand. 
ramosae  minus  numeros»,  utrinque  dorso  segmenti  secundi,  tertii  et 
quarti  agminatim  adnatse.  Fasciculi  setarum  capillarium  a  segmeBto 
secundo  incipientes  per  totum  corpus  obviL  Tori  uncinigeri  a  seg- 
mento  sexto,  h.  e.  quinto  setigero,  usque  ad  postremum  corports 
distributi.  Setae  capillares  in  segmentis  tribus  anticis  branchiferis  sat 
longse,  dein  sensim  breviores  et  in  tuberculo  elongato  subcylindrioo 
apioe  aperto  insidentes,  leviter  curvatae  anguste  limbatae  acuminatie. 
Unctni  breves  aviculares  vertice  uni-  vel  indistinete  bidentato,  uni- 
seriales. 

Grymaea   Bairdi    n. 

Corpus  subcylindricum  postice  paulo  migustius.  Tentacula  ut 
videtur  nec  longa  neque  numerosa.  Brancbiee  filiformes  breves  baud 
numeros»  e.  6 — 9  in  quoque  ngmine.    Tubercula  setigera  elongata  sub^ 


Digitized  by 


Google 


NORDISKil   UAFa-ANNULATER.  389 

cjliidrica  apice  aperta  pharetratim  fasciculum  setarum  amplectentia. 
Uoeini  avkularea  I>reve8  lati,  inanubrio  utrinque  fasciculo  moscnlari 
aokolsfome  pnedito,  utroque  denticulo  inferiori  muaculari  adnato. 
Scata  ?eotralia  conspicua.  Pars  poatica  nostris  duobus  speciminibus 
deast  Tabus  ignotus,  Longit.  fragmentis  c.  30  segraentis  conttantis 
60  m.D.,  kUit  antice  6  mju. 

Hab,  rarissime  ad  öras  Bahusite,  unde  specimina  pauca  et  manca 
I  S.  LoyfcN  olim  detecta  in  Mus.  Reg.  Holmise. 

Tab.  XIX  f.  69  Grymaea  Bairdi  e  Bahusia:  69  Animal  paulo 
luctuni  a  latare  sinistro  visum.  69  B  Seta  capillaris  c.  500:ie8  aucta. 
69  D  Uucinns  c.  500:es  auctus,  fasciculo  aciculseforme  musculari  utrin- 
que  adbiereute. 

Nomen  hujus  speciei  iusignis  mente  gråta  impositum  in  honorem 
celeberrimi  Doctoris  W.  Baird. 


LEPREA  n. 

Poncta  ocularia  conspicua.  Branckise,  paria  3,  dorso  segmenti 
secuBdi»  tertii  et  quarti  adnatae.  dirhotome  råmesar,  dein  pectinatim 
vel  ?arie  ramuloaee,  arboresceutes,  inaequales  postice  nltitudine  decre- 
soentes.  Fasciculi  setarum  capillarium  a  segmento  quarto  incipientes, 
in  soprema  parte  tororum  uncinigerorum  prominentium  inserti,  usque 
ad  postremum  corporis  ob?ii.  Setie  capiilares  breves  apice  limbato 
dilatato  subtorto  acuminato  striato.  Tori  uncinigeri  a  segmento  quinto» 
h.  e.  secundo  setigero,  ineipientes,  per  totum  corpus  obvii.  fjncini 
breTes  aviculares»  primis  sex  et  c.  triginta  ultirais  segmentis  uncini- 
geris  exceptis,  biseriales,  vertice  bi-  vel  indistincte  tridentato,  fe  re 
eadem  forma  ac  in  speciebus  nostri  geueris  Ampbitritis. 

Le p rea  textrix  (Johnston,  fide  Baird). 

Tcrebella  textrix  Johnston,  Catal    Brit.  Mus.  1865  p.  239. 

Corpus  posteriora  versus  paulo  ätten uatum  subteres,  dorso  oon- 
rexo  Iteve,  ventrc  sulco  medio  profundo  lougitudinali  inter  toros  uni- 
nigeros  valde  prominentes,  segmentis  c.  100.  Scuta  ventralia  c.  13. 
Tori  nncinigeri  in  media  et  posteriore  parte  corporis  pinnulae  instar 
marjtiucm  ventralem  utrinque  occupantes,  cum  tuberculis  setigeris 
pro:bU8  coadnati.  Brancbise  dextrae  altiores  quam  sinistrae,  primi  paris 
maxim»,  tecundi  multo  miuores,  tertii  miuimae,  arborescentes  dicho- 
tone  ramosce,  ramis  aat  pectinatim  aut  varie  ramulosse,  ramulis  fili- 
foroiibas  inaoquahbua  brevibus.  Teutacula  sat  namerosa  fere  dimidiam 
oorporis  asquantia,  roarginibus  conniventibus.  Longit.  c.  65  m.m., 
latii  antiee  5  m.m. 

Hab.  ad  Britanniaro.  Specimen  supru  descriptum  e  Mus.  Brit. 
ad  Mos.  Reg.  Holm  i»  communicatum. 

Ajd  hoc  genus  forsitan  numerandse  sunt  sequentes  species  incertn 
v«l  minus  bene  cognit»: 


Digitized  by 


Google 


390  A.   J.   MALMOBBN. 

Terebella  corallina  Grubb,  Archiv  f.  Natarg.  t.  XXI  p.  119, 
tribus  paribus  branchianim  prsedita  sec.  Obubb,  Insel  Lussin  p.  88. 

Terebella  pectinata  Gbfbe,  Archiv  f.  Naturg.  XXI  p.  120, 
tribus  paribas  branchiarum  sec.  Gbubb,  Insel  Lussin  p.  88. 

Terebella  rosea  Grubb,  Archiv  f.  Natnig.  XXVI  p.  100. 

PTerebella  gracilis  Grubb,  Archiv  f,  Naturg.  XXVI  p.  99. 


Subfam.  II.     Polycirridea  n. 

Lobus  cepbalicus  labium  magnum  integrum  vel  rarius  tripartitum 
formans  supra  prope  marginera  tentaculis  nuroerosissimis  canaliculatis 
obsitum.  Setae  capillares  baud  lirobatae,  ssepissime  tantummodo  in 
anteriore  parte  obvise.  UnciDi  aut  hamati  aut  elongati  sublineares, 
aut  nulli.  Brancbise  nuUae.  Oculi  nuIlL  Vasa  sanguifera  nuUa  cod- 
spicua. 

Unoini  nulli.     Fasciculi  setamm  in  6  segmentis LYSILLA  n. 

Uncini  hamati.    Fasdculi  •etarom  oa-(i>»  ^^  »egmentia ERBUTHO  n. 

piUarinm hj^  19-22  tegm LEUCAKISTE  n. 

(in  40  segm.  vel  ultra  POLTCIKRUS  (Gt.). 

Uncini  elongati  sublineares  acicnliformes.     Fascicoli  setar.  in 

10  segmentis klAMk  n. 


LEUCARISTE  n. 

Lobus  cepbalicus  expansus  suborbiculatus  labium  superios  magnom 
fingens,  marg^ne  flexuoso,  infra  laevis,  supra  prope  marginem  tentaculis 
numerosis,  comaro  maguam  componentibus  obsitus.  Oculi  nulli.  Bran- 
chiae  null».  Segmentum  buccale  subtus  scuto  magno  subovato  venis 
orem  inflexo.  Scuta  ventralia  alia  nulla  distincta.  Fasciculi  setaram 
capillarium  a  segmento  secundo  incipieiites  in  segmentis  c.  20  (19— 
22)  obvii.  SetsB  capillares  in  tuberculis  minutis  subconicis  insidentss 
lineares  apice  acuminato  paulo  curvato,  baud  limbatae.  Uncini  a 
segmento  tredecimo  setigero  usque  ad  segmentum  anteanale  obvii, 
minimi  bamati,  vertice  unidentato»  uniseriales  difficillime  yisibiles. 

Leucariste   albicans  n. 

Corpus  teres  elongato-subfusiforme,  medio  inflato,  utrinque  atte- 
nuatum,  postice  magis  quam  antice,  segmentis  c.  45 — 55  pleruroqoe 
bianuulatis,  interdum  subtri-  vel  quatuorannulatis.  Tentacula  sat  longa, 
dimidio  corporis  saepe  longiora,  numerosissima  longitudinaliter  cana- 
liculata  linearia.  Verruca  minuta  rotundata  alba,  medio  papilla  miou- 
tissima,  juxta  10  vel  12  antica  tubercula  setigera,  intus  totidem  paria 
organorum  segmen  tal  ium  respondentia  Fasciculos  setarum  sat  minotos 
saepe    usque    ad    22    numeravi,    interdum   tantum    19   vel  20  inveai. 


Digitized  by 


Google 


NORDISKA    HAP8-ANNULATBR.  391 

Tori  onciDi^ri  nulli.  Uncini  a  segmento  tredecimo  setigero  inci> 
pientes,  minutissimi  aegre  visibiies  aniseriales  in  cute  inserti.  Color 
animalis  viventis  albus,  in  spiritu  asservati  albicans,  interdam  paolo 
flayican».  Longit.  35 — 60  m.ra.;  låtit.  4 — 5  m.m.  medii  corpori» 
inflati. 

Hab.  ad  Spet-sbergiam  sat  frequena  fundo  argill.  prof.  20 — 120 
orgyiar.:  Treurenbergbay,  Wydebay,  Kingsbay  100  org.  et  Crossbay 
(GoSs  et  Smitt),  Bellsund  (O.  Torbll),  Wahlenbergsbay,  ad  Waygat» 
insulas  100  orgyiar.  et  Safehavn  (Ipse).  Finmarki»:  Tromsö  (Qoifr 
et  Smitt).     Grönlandise:  Jalianehaab  (Amondsbn). 

Tab.  XXin  f.  61  Leucariste  albicans  e  Spetsbergia:  61  Ani* 
mal  anctom.  61  A  Pars  anterior  aacta  subtus  visa,  lobo  cephalico 
expanso  et  scuto  segmenti  buccalis  conspectis.  61  B  Seta  capillarifr 
500des  aacta.     61  D  Uncini  duo  c.  500:ies  aucti. 


EREUTHO  n. 

Corpus  antice  inflatum  postice  sensim  attenuatum.  Lobus  cepba- 
licQs  suborbiculatus  flexuosus  labium  magnum  fingens,  cirris  ten  ta- 
colaribus  sat  longis  numerosissimis  supra  obsitus,  infra  Isevis.  Seg- 
mentum  bnccale  subtus  scuto  late  ovato  versus  orem  inflexo  sat  mag^o. 
Branchise  nullae.  Oculi  nulli.  Fasciculi  setarum  capillarium  a  seg- 
mento  buccali  incipientes  in  13  segmentis  obvii,  uncinis  et  toris^ 
ancinigeris  oronino  destitutis.  Set»  capiUares  lineares  apice  attenuato 
paulo  conrato  baud  lirobatse.  Pinnulse  minut»  uncinigerse  a  segmento 
quatuordecimo,  b.  e.  primo  pone  segmentum  ultimum  setigerum,  inci- 
pientes, usque  ad  extremum  oorporis  obvii.  Uncini  miuimi  bamati 
uniseriales  vertice  conspicue  unidentato.  Scuta  ventralia  distincta  per 
paria  disposita,  unum  utrinque  in  ventre  segmentorum  c.  8 — 10 
setigeromm. 

Ereutho   Smitti   n. 

Corpus  dorso  convexo,  ventre  subplano»  antice  tumidum  posteriora 
versus  sensim  attenuatum,  segmentis  c.  50 — 70,  in  spiritu  saepissime 
spiraliter  sese  convolvens.  Tentacula  numerosissima  comam  magnam 
densissimam  componentia,  sat  longa.  Tubercula  setigera  subcylindrica. 
Pinnnlae  uncinigerae  roinutae  per  latera  ventris  decurrentes.  Scuta 
ventralia  antica  subrectangularia  lata  postice  sensim  minora.  Color 
wpissime  albicans,  interdum  subaurantiacus.  Longit.  30 — 40  m.m., 
låtit  antice  5 — 6  m.m. 

Hab,  ad  Spetsbergiam  baud  rara  prof.  20 — 40  orgyiar.  fundo 
argilL  Spetsbergise:  (1837  S.  LoviN),  Treurenbergbay,  Kingsbay  et 
Crossbay  (Oots  et  Smitt),  Sboalpoint,  Waygatsoame  et  Whalerspoint 
(Ipsb).     Orönlandise:  Julianehaab  (Amondsbn). 

Tab.  XXIII  f.  63  Ereutho  Smitti  e  Spetsbergia:  63  A  ni  mal 
s  latere  sinistro  conspectnm  auctum.  68  A  Fars  antica  animalis  auct» 
nibtas  visa.     63  B  Seta  capillaris  c.  500:ies  aucta.     63  D  Uncinus  c. 


Digiti 


zed  by  Google 


392  A.   J.    MALMOaiN. 

50O.iea    auctus.     Par    primum    fasciculorum    seUrum    capillarium   in 
ioonibus  nostris  63  et  63  A  ex  errcure  delineatoris  omiMum  est. 


ÄMiEA  D. 

Lobus  cephalicua  tripartitus,  lobo  medio  o?ato-ovaIi  antice  poirecto 
iofra  Isve  supra  ad  basin  tentaculia  brevibus  crassioribus  obsito.  k>bk 
laiteralibas  subovatis  vel  semiorbicuiatis  flexuosis  tentaculis  numerosu 
tenuioribus  canaliculatis  margine  dense  obsitis.  Segmenta  baud  di- 
stinctå.  Oculi  nulli.  Branchi»  nullse.  Fasciculi  setavum  capiHariam 
utrinque  decem  in  anteriore  parte  corporis,  uncinis  et  toria  unciuigem 
omaino  destituta.  Setae  capillares  sublineares  apice  attenuato  vix  leviter 
curvato,  in  pinnulia  subcylindicis  insidentibus.  PinBulae  unciaigem 
minutae  subconicte  in  parte  posteriore  corporis.  Uncini  pauci  elongati 
recti  versus  apicera  attenuati,  fere  omnino  inclusi. 

Amaea    trilobata    (Saes). 

Polycirms  trilobatus  Särs,  Reise  1862  p.  53. 

Corpus  antice  inflatum  postiee  paulo  attenuatum  dorso  coiivexo, 
yentre  loQgitudinaliter  profunde  sulcato,  segraeatis  baud  dialinetia. 
Lobus  medius  lobi  cephalici  orato-ovalis  ]inga»formis  infra  medio 
eoncavo,  marginibus  paulo  reflexis,  supra  ad  baain  teataoulis  cra»- 
sioribus  loDgitudinaliter  canaliculatis  latitudinem  corporis  snbsequamtibus 
vel  paulo  k>ngporibas  versus  apicem  paulo  dilatatis  baud  longis. 
Tentacola  loborum  lateralium  multo  tenuiora  numerosiora  et  paafo 
breviora  kngitudinaliter  sulcata.  Scota  ventraHa  c.  5.  Pars  aaiica 
<}orporis  subtus  papillis  verrucaeformibus  dense  obsita,  supra  vero  glabn. 
Pars  postica  sublineare  paulo  attenuata,  utrioque  pro&nde  sulcato 
supra  pinnulas  c.  30  minutas  uncinigeras.  Spatium  inter  partem 
aetigeram  et  unciuigeram  latitudine  corporis  ter  longius,  nudum,  setis 
et  uncinis  destitutum.  Color  subhyalinus.  Longit.  c.  50  m.ra.,  låtit 
antice  5  ro.m.  postice  3  m.m. 

Hab,  ad  Bahusiam,  specimina  pauca  a  8.  Loyén  et  GoÉs  juxta 
Yäderöarne  reperta. 

Tab.  XXV  f.  70  Ameea  trilobata  e  Bahusia:  70  Animal 
aucturo.  70  A*  Pars  antica  supra  visa  aucta.  70  A  Pars  antica 
subtus  visa  aucta.  Scutum  ventrale  primum  male  delineatum.  70  B 
Seta  capillaris  c.  500:ies  aucta.     70  C  Uncinus,  500:ies  auctus. 


LYSILLA  n. 

Lobus  cephalicus  valde  dilatatus  iiUeger  suborbiculatus,  aut  ver- 
ticalis  margine  reflexo,  aut  antrorsum  porrectus  pHcis  profundis  longi- 
tudinalibus  sinuatus,  supra  ad  basin  tentaculis  numerosis  canaliculatis 
haud    elongatis    obsitus»    infra   Icevis.     Oculi   nulli.     Branchiae    nttll«. 


Digitized  by 


Google 


NORDISKA   HAF8-ANNULAT1R.  393 

Segmentam  buocale  in  labhrm  inferius  lingvfleforroe  breve  orato  oblongum 
deorsuiD  pendens,  val  versus  ventrem  inolinatum,  prodnctum.  Seg- 
menta  baud  distincta.  Pasciculi  setaram  capiUaTiitm  utrinque  6  mi- 
Batisflimi  in  parte  anteriore  corporis.  Setfe  capillares  pauoae  brevissim» 
sablineares  in  tubercalis  subconicis  minatis  insertie  et  proraos  occul- 
tatae.     Uncini  et  tori  onciniji^eri  nuIlL     Scata  ventralia  nulia. 


Lysilla  Loveni  n. 

CorpQS  BubbyaliniHD  antice  valde  inflatum  papillis  verrucaeformibua^ 
io  seriebus  transversalibus  dispositis,  crebre  obsitum,  postice  subteres 
sensim  ätten uatum  creberriine  annulatum  sulcis  praeterea  oirca  12 
transversalibus  profundioribus  posteriora  versus  magis  distantibns  pr»- 
ditom.  Corpns  versus  posteriora  saepe  iterum  inflatum,  spatio  con- 
stricto  sublineare  iuter  partes  tumidas  latitudine  c.  ter  longiore,  subtus^ 
et  utrinque  sulco  longitudinali  profundo  pnedito,  creberrime  annulato. 
Tentacula  latitudine  corporis  paulo  longiora,  longitudinaliter  canali- 
cnlata  numerosissima,  comam  inagnam  componentia,  media  erassiora 
versus  apicem  paulo  dilatata  pauciora  quam  lateralia  admodum  nu- 
meroaa  multo  tenuiora.  Longit.  30 — 50  m.m.,  låtit,  partis  tumida^ 
anticae  5 — 6  m.m.,  låtit,  pone  hane  partem  2 — 2,5  m.m. 

ncd>.  in  fiahusia,  unde  specimina  pauca  a  S.  LoviN  olim  detecta 
in  Mus.  Reg.  Holmiae;  a  S.  Lovén  et  a  Ljunoman  ad  Koster  insula» 
reperta. 

Tab.  XXV  f.  71  Lysilla  Loveni  e  Bahusia:  71  Animal  auetum 
a  latare  sinistro  visum,  tentaculis  privatura.  71  B  Pars  antica  ejusdem 
speciminis  antice  visa;  lobus  eephalicus  et  labium  inferius  conspi- 
ciuntor.  71  A  Pars  anterior  alii  speciminis  subtus  visa,  lobo  cepha- 
lico  in  statu  collapso.  71  A'  Eadem  pars  dorso  visum;  tentacula 
media  erassiora  quam  lateralibus  numerosioribusque. 


POLYCIRRUS  (Gr.  p.  p.)  Char.  emend. 

Lobus  eephalicus  dilatatus  flexuosus,  tentaculis  maxime  numerosia 
longitudinaliter  canaliculatis  dorso  obsitus.  Oculi  nulli.  Branchiae 
DulliB.  Segmentum  buccale  scuto  ventrala  impare  oblongo  antice  trun- 
cato.  Fasciculos  setarum  capillarium  utrinque  usque  ad  60  numeravi, 
forsitan  per  totum  corpus  obvios,  a  segmento  secundo  incipientes. 
Setae  capillares  baud  limbat»  lineares  apice  attenuato  paulo  curvato. 
Uncini  a  segmento  nono  setigero  incipientes,  usque  ad  extremum  cor- 
poris obvii,  in  segmento  duodecimo  setigero  et  saquentibus  in  toris 
minatis  inaidentes.  Uncini  hamati  vertice  bidentati.  Souta  ventralia, 
paria  c.  15 — 16,  antice  »at  distincta  subrectangularia  postice  sensim 
minuta. 

Typos  hujus  generis  si  t: 

Polycirrus  aurantiacus  Grubb,  Archiv  f.  Naturg.  XXVI:  1 
p.  110  Tab.  IV  f.  8. 


Digitized  by 


Google 


394  A.   J.    MALMORBN. 

Hab.  Mari  adriaiico  ad  Porto  Ké»  Cberso  et  Luasin  Picoolo,  onde 
apeeimen  unicum  mancam,  segmentis  c.  60,  a  Cel.  Grubi  $ub 
nomine  allato  missum,  in  Mus.  Reg.  Holmise. 

Tab.  XXV  fig.  81  Poljcirrus  aurantiacus  e  Lusein  Piccok): 
Bl  B  Seta  capillaris  c  500:ie8  aucta.     81  C  Uncinus  c.  500:ie8  aactos. 

Polycirrus  Medusa  Grube,  Archiv  f.  Naturg.  XXI:  1  p.  120, 

Aphlebina  hsematodes  Glaparede  och  Aphiebina  pallida  Cla- 

PAREDE,  Glanures  zootomique,  Mém.  de  la  Soc  de  Phys.  et  d^Hist' 

Nat.    de    Geneve    XVII:  2  p.  486  höra,  såvidt   beskrifoiDgame 

gifva  vid  handen,  tydligen  till  hvar  sitt  egna  genus,  och  till  den 

afdelning  af  Terebellacea  Gr.,  som  sakna  blodkärl 

Subfam.  III.     Årtacamacea  n. 

Segraentum  buccale  antice  in  proboscidem  magnam  papiilosam 
productum. 

ARTACAMA  n. 

Lobus  cephalicus  labium  suborbiculatum  nudum  magnum  anlioe 
iingens,  pHcis  longitudinalibus  profunde  sinuatum,  postice  tentaculis 
numerosis  canaliculatis  insequalibus  versus  apicem  paulo  incrassatis 
obsitus.  Apertura  oris  ad  basin  labii  anticam  lobi  cephalici  sal  panra, 
ab  hoc  et  tentaculis  prorsus  occultata.  Segmentum  buccale  antice  in 
proboscidem  papiilosam  caecam  sat  magnam  productum.  Oculi  nulli. 
Brancbise  filiformes  breves  numerosse,  agminatim  dorso  segmenti  se- 
cundi  tertii  et  quarti  utrinque  adiiatae,  e  centro  vix  elevato  communi 
progerminantes.  Fasciculi  setarum  eapillarium  a  segmento  quarto, 
h.  e.  tertio  brancbifero,  incipientes  in  17  segmentis.  Set«e  capillares 
apice  attenuato  late  limbatae.  Tori  uncinigeri  a  segmento  quinto,  b.  e. 
secundo  setigero,  incipientes,  post  segmentum  ultimum  setigerum  in 
pinnulas  uncinigeras,  supra  lobulo  magno  subrotundato  prseditas,  ma- 
tati,  usque  ad  segmentum  anteannle  obvias.  Uncini  minuti  breves 
subaviculares,  vertice  sat  elevato  indistiucte  é-^-ö  serrulato,  uniseriales, 
in  segmento  autem  septimo  uncinigero  et  9  sequentibus  biseriales. 

Artacama   proboscidea   n. 

Corpus  antice  subteres  postice  sensim  attenuatum  ventre  sub- 
plano,  segmentis  triannulatis  c.  70 — 95.  Proboscis  caeca  segmenti 
bnccalis  varia  forma  rotundata  vel  subconica  papillis  rotundatis  dense 
obsita.  Tentacula  inaequalia  haud  longa  sat  numerosa  in  parte  postica 
lobi  cephalici,  utrinque  in  lobulo  rotundato  producto  antice  affixa. 
Branchiae  aeque  longae,  dimidia  latitudine  corporis  vix  longiores.  Papilla 
subcylindrica  utrinque  sub  branchias  in  segmento  secundo  brancbifero. 


Digitized  by 


Google 


NORDISKA    HAF8-ANNULATBR.  395 

PinouiaB  uncinigerae  minutse  subauriformes,  supra  lobolo  sat  magno 
rotundato  vel  sabreniforroi  praeditse»  poeteriora  versus  sensim  minoies. 
Color  aaimalis  viventis  antice  (cum  proboscide)  dilute  vinose  rubens 
postice  pallidior  rubicundus.     Longit.  o.  80  m.m.,  låtit,  antice  c.  5  m.m. 

Hab.  ad  Spetsbergiam  baud  rara  fundo  argill.  prof.  30 — 50  orgyiar.: 
Wydebay  et  Kingsbay  (Oois  et  Smitt),  Shoalpoint,  Safehavn  et  Wha- 
lerspoint  (Ipsi).     Ad  Väderöarne  Bahosiae  a  8.  Loven  et  Gots  lecta. 

Tab.  XXIII  f.  60  Artacama  proboscidea  e  Spetsbergia:  60 
Animal  auctum.  60  A  Pars  antica  animalis  aueta,  supra  visa;  labium 
lobi  cephalici,  apertura  oriB,  branchi»  et  proboscis  conspicinntur.  60  B 
SetsB  capillares  c.  500:ie9  auctee.     60  D  Uncini  c.  500:ie8  aucti. 


Subfam.  IIL     Trichobranchidea  n. 

Lobus  cephalicus  ut  in  Amphitriteis.     Branchiae  filifonnes.     Un- 
cini in  anteriore  parte  corporis  rostrati,  in  posteriore  aviculares. 


TRICHOBRANCHUS  n. 

Corpus  subteres  vermiforme  postice  paulo  attenuatum.  Lobos 
cephalicus  brevis  antice  tentaculis  numerosis,  aliis  anterioribus  crasiori- 
bas  longitudinaliter  canaliculatis,  aliis  posterioribus  multo  tenuioribus 
numerosissimis  teretibus  baud  sulcatis,  utrinque  pone  tentaculas  lobo 
verticali  laterali  sat  magno.  8egmentum  buccale  orem  subtus  circum- 
dansy  labium  turgidum  formans.  Oculi  conspicui.  Brancbiae,  paria 
tria,  filiformes,  una  utrinque,  in  dorso  segmenti  secundi,  tertii  et 
quarti  adnatae.  Fasciculi  setarum  capillarium  a  segmento  sexto  inci- 
pientes,  in  15  segmentis  obvii.  8etae  capillares  rectae  apice  sensim 
attennatae  utrinque  auguste  limbatae.  Tori  uncinigeri  a  segmento  sexto 
incipientes  pone  segmentum  ultimum  setigerum  in  pinnulas  minutas 
mutati,  per  totum  corpus  obvii.  Uncini  uniseriales:  in  toris  rostrati 
manubrio  admodum  elongato  sublineare,  vertice  rostri  indistincte  ser^ 
mlato,  in  pinnulis  vero  aviculares  vertice  circa  bidentato.  Tubas 
roembranaceus,  pariete  tenui,  limo  obductus. 

Trichobranchus  glacialis   n. 

Corpus  breve  orassinsculum  segmentis  c.  65 — 70;  pars  anterior 
setigera,  segmentis  20,  paulo  infläta  teres,  interstitiis  segmeutorum  se- 
tigerorum  profundis  latiusculis,  fere  aeque  longa  ac  pars  posterior 
pinnulaefera,  postice  attenuata  ventre  subplano  segmentis  c.  45 — 50 
brevissimis  confertis.  Tentacula  brevia  implexa,  pauca  anteriora  crassa 
longitudinaliter  canaliculata,  posteriora  filiformia  teretia  multo  tenuiora 
admodum  numerosa,  comam  densissimam  formantia.  Pone  tentaculas 
otrinque  lobum  sat  magtium  rotundatum  verticale  antrorsum  porrectum. 
Segmentum  buccale  labium  crassum  convexum  formans,  subtus,  ut  seg- 


Digiti 


zed  by  Google 


396  A.  J.  MALMOBSN. 

mentnm  aecundum,  longitudinaliter  striaium.  Puncta  ocukuria  ni  un- 
meroea  in  postica  parte  lobi  cephalici.  Brancfaiae  6  filiformes  spiraliter 
contortae  latitadine  corporia  duplo  long^ores.  Maoola  minita,  toro 
oncinigero  simillima,  uncinis  vero  omnino  destituta,  in  latere  ntroque 
segmenti  tertii,  qnarti  et  quinti.  Pinnulse  minutae  late  rotundat»  un- 
dnia  solummodo  avicalaribus  vertice  c.  bidentatis.  Tori  15  ancinigeri 
in  seguentis  totidem  setigeris  vix  proroinentes  minuti  uncinis  modo 
roatratis,  manubrio  sat  elongato.  Aniia  terminalis.  Longit  c.  30  m.m., 
låtit.  4—4,6  m.m. 

Hab.  passim  ad  öras  boreales  Spetsbergiae  baud  infrequens  fundo 
argillac.  prof.  26 — 30  orgyiar.  ex.  gr.  ad  Hakluyts  Headland,  Treuren- 
bergbay  (6o£8,  Smitt  et  Ipsk)  et  ad  Shoalpoint  (Ipse);  specimioa 
multa  olim  a  S.  Lo  vän  ad  Bahusiam  detecta  et  alia  a  Ljungman  et 
me  ipso  ad  Koster  insulas  reperta  in  Mus.  Reg.  Holmise. 

Tab.  XXIV  f.  65  Trichobranchus  glacialis  e  Spetsbergia: 
65  Animal  auetum  a  latere  sinistro.  65  B  Seta  capillaris  c.  500:ies 
aucta.     65  D  Uncinus  rostratus  c  500;ies  auetua. 


Subfam.  V.     Canephortdea  n. 

Branchia  sola  quadripnrtita  pectinata.  Uncini  in  anteriore  parte 
corporis  rostati,  in  posteriore  pectiniformes. 

TEREBELLIDES  Särs. 

Corpus  antice  truocatum,  postice  sensim  attenuatum  ventre  sub- 
piano.  Lobus  cephalicus  ovato-rotundntus,  flexuoso-plicatus.  infra  laevis, 
supra  prope  marginem  crispum  tentaculis  nuraerosis  mediocribus  lon- 
gitudinaliter canaliculatis,  orem  circumdans.  Segmentum  buccale  subtas 
in  labium  raembranaceuro  semilunare  liberum  antice  productum.  Ociili 
nuUi.  Branchia  sola  ovata  segmento  secundo  vel  tertio  adnnta  dorso 
procumbens,  e  stipite  breve  crasso  et  partibus  quatuor  constans,  elon- 
gato-oblongis  subacuminatis  contiguis,  lamellis  confertis  verticalibus 
pectinatis,  exterioribus  duobus  majonbus  quam  interioribus  et  has 
omnino  tegentibus.  Fasciculi  setarum  capillarium  in  18  segmentis. 
Setse  capillares  paulo  curvatae  apice  longe  attenuato  limbatie.  Tori 
uncinigeri  a  segmento  sexto  seligero  incipientes  (uncini  tamen  pauci 
interdum  adsunt  in  segmento  quinto),  pone  segmentum  ultimum  seti- 
gerum  in  pinnulas  minutas  mutati,  usque  ad  postremura  corporis 
obyias.  Uncini  uniseriales:  tororum  rostrati  manubrio  valde  elongato 
vertice  rostri  indistincte  serrulato,  pinnulamm  vero  pectiniformes  sob- 
triangulares  dentibus  3 — 4. 

Terebellides  Stroemi   Sar8. 

Terebellides  Stroemi  Särs,  Beskriv,  og  Iakttag,  p.  48  Tab.  13  f.  31  a — d. 

Corpus    dorso    convexo    laeve,   antice   subteres    postice   depressin- 

sculum,  ventre  subplano  longitudinaliter  sulcato,  segmentis  c.  50 — 60. 


Digitized  by 


Google 


NORDISKA   HAPS-ANNULATBR.  397 

Segmentum  tertiam,  h.  e.  primum  setigerum,  margine  antico  utrinqne 
libero.  Pinnu]»  subrotundatae  sat  proroinentes  per  latera  ventris  de- 
carrentea.  Sulcus  otrinque  supra  pinnulas  aat  profundus.  Longit. 
usqae  ad  60  m.m.»  låtit,  antice  6  m.m.     Tubus  e  limo  confectus. 

Hab.  ad  Spetsberg! a m,  Gronlandiam,  Islandiam,  ScandiDayiam, 
Britanniam,  in  Mari  baltico  et  secundum  Grubb  in  Mari  Adriatico 
(Lussin),  fundo  argillac.  prof.  10 — 250  orgyiar.,  passim  sat  frequens. 
Spetsbergiae:  Kingsbay,  Adventbay  20 — 25  org.  sat  frequens  et  Cross- 
bay  prof.  200  orgyiar.  (Goés  et  Smitt),  Treureobergbay,  Hakluyts 
Headl.,  Bellsund,  Giuevrabay  et  Walter  Tyraens  strait  (Ipsb).  Grön- 
landise:  Omenak  prof.  250  orgyiar.  (O.  Torell),  Godhavn  et  Juliane- 
haab  prof.  10 — 25  f.  (Amondskn).  Islandiae:  BeruQorden  (O.  Torbll). 
Finmarkiae:  Grötsund,  Kalfjorden  et  BamQorden  prof.  70—80  orgyiar. 
(Qofis  et  Ipsb).  Babusise:  ad  Koster,  prof.  80 — 130  orgyiar.  (Loven, 
Ljunoman,  et  Ipsb),  Väderöarne  (Loven  et  GoÉs),  Dyngö  (GoÉs), 
Lindö  et  aliis  locis  (Lovén).  Malmö  (Smitt).  Mare  balticum:  Arkö 
et  Marskär  (Hj.  Widboren),  Tstad,  Visby,  Kapellsbamn,  Carlskrona 
et  aliis  locis  (F.  A.  Smitt). 

Tab.  XIX  f.  48  Terebellides  Stroemi  e  Spetsbergia:  48  Ani- 
mal  anctam  a  latere  sinistro  visum.  48  A  Pars  antica  antice  visa 
aucta.  48  B  Seta  capillaris  c.  500:ies  aucta  a  dorso  visa,  non  a  latere. 
48  D  Uncinus  rosträtas  500:ies  auctus.  48  D*  XJncinus  pectiniformis 
c.  500:ic8  anctus. 


Fam.  SABELLACEA  n. 
(Gen.  Sabella  Sav.). 


Corpus  subteres  vel  paulnm  depressom,  lineare  postice  acuml- 
natnm  ex  doabus  partibus  eonstans:  pars  tboracica  vel  anterior,  seg- 
mevtis  paucis  (6 — 12)  eomposita,  setis  capillaribus  plerumque  bifor- 
mibns  dorsualibus,  super  toros  uncinigeros  uncinis  ssepe  biformibus 
tMtmcto»;  pars  posterior  vel  abdominalis  segroentis  numerosis,  suleo 
ventrali  longitudinali  interduro  in  dorso  anterioris  partis  corporis 
continuato,  setis  capillaribus.  omnibus  eadem  forma,  ventralibns,  snb 
toros  uncinigeros  uncinis  subavicularibus,  omnibus  eadem  forma,  prse- 
diloo.  Segmentum  primum  collare  brevi  branohiis  plus  minusve  ad- 
preaao.  Branchiss  antrorsum  porrectae,  orem  circumdantes,  utrinqne 
semiorbem  formaotes,  ad  basin  coadnatae,  ssepe  ultra  dimidiam  earum 
loogitodinem  cote  connexse,  radiolis  fiHformibus  gracilibus  infra  obaitae» 
extra  snpissime  nudte  interdum  oculis  vel  appendicibus  subspathulatis 
brevibus  per  paria  dispositis  pneditse.  Tubus,  quem  animal  inbabitol» 
eutaceus  vel  Membraoaoeua  cyliodricus  erectus,  limo  nigrescente  sa»- 
pksime  obduotns,  rariua  arenolis  vel  qukquiliis  obtectus. 

^^MTJw  trf  SL  VtL-Akai,  Förh.  Ärg,  12.    N.-o  ^  9 


Digiti 


zed  by  Google 


398  A.    J.    MALMGREN. 


SABELLA  (L.). 

Corpus  sublineare  depressiusculum  apice  attenuato  rotundato. 
Sulcus  ventralis  in  posteriore  oorporis  parte  conspicuus,  non  in  dorso 
anterioris  partis  continuatus.  Collare  humile  dimidiatum  dorso  latis- 
sime  hians,  laciniis  veatralibus  reflexis.  Tubercula  setigera  a  seg- 
mento  collari  incipientia,  setis  in  anteriore  parte  oorporis  fere  eadem 
forma  apice  attenuato  acuminato  paulo  curvato,  longioribos  anguste, 
brevioribus  latius  limbatis.  Tori  uncinigeri  a  secundo  segmento  seti- 
gero  incipientes  uncinis:  in  anteriore  parte  biserialibus  biformibus, 
altera  serie  aviculanbus  altera  versus  apicem  dilatatis  oblique  tran- 
catis  cuspidatis,  in  posteriore  parte  uniserialibas  modo  avicularibus. 
BranchisB  semiorbem  utrinque  formantes  modo  ad  basin  cute  connexse 
appendicibos  dorsualibus  nullis,  interdum  punctis  ocularibus  prs&ditae. 
Tentacula  duo,  unum  utrinque  elongata  attenuato-acuminata,  canalicu- 
lata  subtrigona,  tertiam  vel  quartam  partem  longitudinis  branchiaram 
»quantia. 

Sabella   pavonia   Say. 

Scolopendra  major  tubularia  Baster  1760,  Opusc.  subsec.  2  p.  77. 
Sabella   penicillus  Linné,  Syst.   Nat.  XII  p.  1269  (excl.  syn.  Rond., 

Ellis  et  Syst.  nat.  X). 
Tubularia  penicillus  Muller,  Zool.  Danic.  in  p.  13  Tab.  89. 
Amphitrite  ventilabram  /?  Gmelin,  S.  N.  XIII  p.  3111  (p.  p.). 
Amphitrite  penicillus  Lamarck,  Hist.  Nat.  des  Anim.  s.  Vert.  1818,  V, 

p.  356,  edit.   2   p.   610  {excl  syn.  Fabr.  et  Bruo.; 

Fabricii  Tubul.  peuicillus  est  Cbone  infundibuliformis 

Kröyer). 
Sabella  pavonia  SAVioNnr,  Syst.  des  Annel.,  descrip.  d.  TEgypt,  2  edit., 

1826,  XXI  p.  414. 
»  Grubb,  Archiv  f.  Naturg.  XII  1846,  p.  67. 

»  et    Sabella-  peniciIl||B    Johnston,    Catal.    Brit.    Mus. 

p.  264. 
Sabella  Sarsi  Kröyer,  Om  Sabellerne,  Danske  Vid.  Selsk.  Forh.  1856 

p.  23 
»  Sars,  Christiania  Vid.  Selsk.  forb.  1861  p.  121. 

Corpus  depressiusculum  lineare  extremitate  breviter  attenaata, 
segmentis  c.  150 — 200,  in  maximis  usque  ad  300.  Collare  dorso 
latissime  hians,  lateraliter  bilobum,  laciniis  ventralibus  lingulatia  in- 
flexis,  antice  intense  purpureum.  Segmen  ta  anterioris  partis  ssepissime 
8«  interdum  tamen  9 — 12.  Branchiss  utrinque  usque  ad  36—45, 
basi  cute  connexae,  elongatse,  tenues,  flexiles,  apice  breve  nudo  snbu- 
lato,  punctis  ocularibus  nullis,  radiolis  brevissimis  tenuissimisque.  Ten- 
tacula bina  canalicnlata,  subtrigona,  unum  utrinque  elongata  a  basi 
sensim  attenuata,  acuminata,  quartam  partem  longitudinis  branchiarum 
aut    superantia    aut    sequantia.     Branchise  albicantes  macolis  cequedi- 


Digitized  by 


Google 


NORDISKA   HAF8-ANNULAT&B.  399 

stantibus  minutis  vel  fasciis  latis  purpureis.  Longit.  oorporis  speci- 
rainis  bahusiensis  maxime  contracti,  segmentis  c.  150,  115  m.m., 
låtit.  6  m.m.,  longit.  branobiaram  c.  45  m.m.;  in  Bahasia  ssepe 
mioor  sed  ad  Britanniam  malto  major,  pedalis  et  ultra.  Tubus  ni- 
gricans  limo  obduetus,  in  bahusiensibus  c. ,  150 — 200  m.m.,  låtit.  3 
m.m.,  in  britannicis  nsque  ad  450  m.m.,  låtit.  5,5  m.m. 

Hab.  ad  Bahusiam  multis  loois  prof.  30 — 100  orgyiar.:  GoUmaren 
(LovÉN  et  Ipse)  ad  Koster  (LovtN.  Ljunoman  et  Ipsi),  jnxta  Va- 
deröame  (LovtN  et  Gk)£s). 

Tab.  XXVII  f.  82  Sabella  pavonia  Sav.  e  Bahusia:  82  Pars 
anterior  subtus  yisa  aucta.  82  B  Seta  capillaris  longior,  82  B*  seta 
capillaris  brevior  e  parte  anteriore  corporis,  500:ie8  auct».  82  C 
Uncinus  avicularis,  82  C*  et  82  C  unciui  cuspidati,  500:ies  ancti,  e 
parte  anteriore  corporis.  82  D  Pars  anterior  a  latere  visa  aucta. 
82  E  Pars  anterior  a  dorso  visa  aucta. 


Sabella  crassicornis   Saes. 

Sabella    crassicornis    Sars,  Reise   i  Lofot,  og  Finm.  p.  82.  —  Chri- 

stiania  Vid.  Selsk.  Forh.  1861  p.  119. 
Sabella  picta  Krötbr,  Danske  Vid.  Selsk.  Forh.  1856,  om  Sabeileme 
p.  24. 

Corpus  crassiusculum  paulum  depressum,  lineare  postice  atte- 
nuatum,  segmentis  90 — 100  vel  ultra.  Collare  margine  patente  utrin- 
que  incisura  laterali,  laciniis  ventralibus  brevibus  reflexis.  Pars  an- 
terior corporis  octo  segmentis  coroposita,  latitudine  haud  vel  vix  longior. 
Branchise  utrinque  c.  14 — 16  ad  basin  cute  connexae  elongatse  cras- 
sinsculse  apice  nudo  breve  subulato,  radiolis  mediocribus  rigidiusculis 
apice  saspe  involutis,  punctis  ocularibus  nigris  per  paria  dispositia 
(paria  4—6).  Tentacula  tertiam  partem  brancbiarum  eequantia,  sub- 
trigona  acuminata  subcanaliculata.  Color  in  spiritu  griseo-albicans, 
branchiis  raaculis  aequedistantibus  vel  fasciis  plus  minusve  latis  fusco- 
purpureis  interdum  dilutioribus.  Longit.  corporis  c.  27  m.m.,  lat.  4,5 
m.m.,  longit.  brancbiarum  c.  12  m.m.  Tubus  cutaceus  rigidus  infra 
quisquiliis  supra  limo  obtectus. 

Hab.  ad  Finmarkiam:  S.  LoviN,  ad  Tromsö  et  juxta  Karlsö  prof. 
15 — 25  orgyiar.  (Ipse  1864). 

Tab.  XXVII  f.  83  Sabella  crassicornis  e  Finmarkia:  83  Ani- 
mal  a  latere,  auctum.  83  B  Seta  capillaris  longior,  83  B*  seta  capill. 
brevior,  c.  600:ies  auctse,  ex  anteriore  parte  corporis.  83  C  Uncinus 
avicularis.  83  C*  Uncinus  cuspidatus  ex  anteriore  parte  corporis,  500:ies 
auctus.  83  D  Pars  anterior  subtus  visa,  aucta.  83  E  Eadem  pars 
supra  visa.     83  G  Apex  branchise  aucta. 

Sabella  spetsbergensis  n. 

Prsecedenti  sat  similis,  differt  tamen  corpore  magis  elongato  et 
depresso    et    statura  majore.     Corpus  sublineare  depressinsoulum  seg 


Digiti 


zed  by  Google 


400 


A.   å.   MALMOKBV. 


««]iiia  80  et  ulira.  CoDaro  atrinque  iadtnra  laterali  profunda  cA 
låta,  laciniis  Teiitralibiu  patentibos  val  reflexia  Ant«rior  pan  corpons 
latitadine  fere  duplo  loogior,  sai^raentia  octo.  Branohiae  irtriiifu 
16 — 20  subrigMisB,  apke  Dudo  perbreve,  radiolia  mediocribus  rigidi- 
uacolis  apiee  flexuosia,  punotis  ocalaribus  per  paria  8 — 6  diapoaitit. 
Teotacula  subtrigona  atteouata  tertiam  partem  lonfpiudiak  braaohianuB 
•nporantia.  Color  at  io  pnecedente.  Longit.  corporia  apecimiiiis  mh 
aoria  50  rajn^  latk.  4  nijn.,  bug.  branehiaruro  e.  19  m.in.;  latii 
speciminis  majoris  6  ro.m.,  longit.  branchiaran  c.  35  m.m.  Tubas 
Bigreacena  lim  o  obduotas. 

Uab,  ad  Spetabergiam  prof.  20 — 40  orgyiar.  haod  rara;  Treuroa- 
bergbay  at  IsQorden  (Gola,  Smitt  et  Ipsb),  ad  Hornaund  (Torsll 
at  Ip8b). 

Tab.  XXIX  f.  93  Sabella  apetsbergenais  e  Spetsbergia:  93 
Animal  aueiuro  a  latere  visum.  93  B  Seta  eapilL  longior,  93  B*  seU 
capill.  brevior  e  parte  anteriore  corporia,  500:ie8  auctae.  93  C  Un- 
cinua  avicularia,  93  C*  uncinua  cuspidatua  ex  anteriore  parte,  500:ie8 
aneti.  93  D  Para  anterior  aucta  a  ventre  viaa.  93  £  Éadem  pars  a 
dorao.     93  O  Para  extrema  branchiae  aucta. 


LAONOME  n. 

Corpua  lineare  elongatum  subterea  vix  depreaaiuaculum  ano  ttr- 
minali.  Sulcus  ventralia  conspicuus,  etiam  in  dorao  anterioria  partis 
corporia  diatincte  contiouatua.  Collare  humile,  branchiia  non  adpres- 
auro,  dorao  latiaaime  hiana,  luciniis  ventralibus  reflexia.  Tubercula 
aatigera  a  aegraento  aecundo  h.  e.  poatcollare  incipientia  aetia  in  an- 
teriore corporia  parte  biformibus:  longioribua  apice  attenuato  lirobatis, 
brevioribua  infra  apicem  acutum  breviaaimum  utrinque  »qualiter  lim- 
batia,  periferia  limborum  circulum  deacribente;  aetis  in  posteriore  cor- 
poria parte  apice  attenuato  late  limbatia,  omnibus  fere  eadem  forma. 
Tori  uncinigeri  a  aegmento  aecundo  aetigero  incipientea  uncinis  per 
totum  corpua  uniaerialibua  avicularibua,  manubrio  postice  baud  producto 
ut  in  Potaroilla  et  Sabella.  Branchiie  utrinque  aemiorbem  formantes 
iliferiorea  breviorea,  appendicibua  dorsualibus  et  punctia  ocalaribus  ca- 
rentea.  Tentacula  mediocria,  utrinque  uoum,  membranacea,  cucallata, 
raarginibua  conniventibua,  paulum  attenuata  obtuaa. 


^^^ 


7^- 


Laonome  Kröyeri  n. 

Segmenta  aat  numeroaa,  in  anteriori  corporia  parte  H  vel  13. 
Collare  breve,  dorao  latiaaime  excisum,  margine  utrinque  intafcrrima 
non  inciao,  paulum  reflexo.  Tentacula  latitudinem  corporia  loogita* 
dine  seqnantia.  Branchise  tan  tum  ad  baaiu  oonnex»  utrinque  c.  16, 
inferiorea  3—4  ceteris  aenaim  breviorea,  radiolia  tennibua  flexuosis, 
apice  libero  plerumque  aat  eloogato  filiforme  attenuato.  Longit.  ?, 
låtit.    2,5 — 3   moD.,   longit    brancL    16 — 20  m.m.     Tubua  cotaoeas 


Digitized  by 


Google 


NORDINUk  H4F8-ANVULAT1R.  401 

toiax  semper  limo  nigretoente  omnino  obduotuB,  longit  300  m.iu.  et 
ultra,  låtit,  modo  3 — 3,6  m.m. 

Hdb.  ad  öras  maxime  boreales  et  orientales  Spetabergi»,  fundo 
tLrgilh  prof.  20—30  orgyiar,  minus  freqaena,  ex.  gr.  ad  Shoal  point 
(Ip8B  1861)  et  ad  Whalerspoint  (Ipse  1864).  Ad  Spetsbergiam  occi- 
dentalem  hase  species  insignia  rarisaime  reperta  est. 

Tab.  XXVII  f.  85  Laonome  Kröyeri  e  "Whalerspoint  Spets- 
bergiae,  in  nostra  tabula  Sabella  nominata:  85  Animal  a  latere,  paalo 
aactum.  85  B  Seta  capillaris  500:ie8  auctus  ex  anteriore  corporis  parte. 
85  B*  Seta  capillaris  breyior  ex  eadera  parte  500:ie8  auctus.  85  C 
Uocinus  ex  eadem  parte  corporis  500:ies  auctus.  85  D  Pars  anterior 
animalis  subtus  visa,  aueta.  85  E  Eadem  pars  supra  visa  aucta.  85  O 
Pmrs  extrema  brancfaise  aucta. 


POTAMILLA   n. 

Corpus  aublineare  postice  sensim  attenuatum  depreasiusculum  ano 
terminali.  Sulcus  ventralis  conspicuus,  in  dorso  anterioris  partis  cor- 
poris baud  continuatus.  Collare  humile  dorso  perparum  hiana,  laci- 
nib  ventralibus  plerumque  reflexis.  Tubercula  setigera  a  segmento 
collare  incipientia  setis  in  anteriore  parte  corporis  biformibus:  lon- 
gioribus  apice  attenuato  limbatis,  brevioribua  subspathulatis,  infra  apicem 
brevissimum  acuminatum  utrinque  inaequaliter  limbatis,  limbo  altero 
latiore  quam  altero.  Tori  uncinigeri  a  segmento  secundo  setigero  in- 
dpientea  uncinis:  in  anteriore  parte  corporis  biserialibus  biformibus, 
altera  serie  avicularibus  altera  apice  dilatato  ovato  oblique  acuminatis, 
in  poateriore  parte  corporis  modo  avicularibus  uniserialibus.  Branchiae 
utrinque  semiorbem  forroantes  tantum  ad  baain  connexse,  appendicibns 
dorsualibus  nullis,  interdum  punctis  ocularibus  prseditae.  Tentacula, 
unum  utrinque,  brevia  lata  compressa. 


Potamilla   neglecta  (Saks). 

Sabella  neglecta  Särs,  Reise  i  Lofot,  og  Finm.  p.  83.  —  Christiania 
Vid.  Selsk.  Forb.  1861  p.  122. 
Corpus  depressiusculum  aublineare  postice  attenuatum,  segmentia 
90 — 100.  CoUare  sat  humile  dorso  perpaulo  hians  lateraliter  non 
inciaum.  Anterior  corporis  para  octo  segmentia  composita.  Branchie 
utrinque  c.  12  apice  nudo  brevissimo,  radiolis  flexuosis  gracillimia, 
punctis  ocularibus  nullis.  Tentacula  distincta,  unum  utrinque,  com- 
preasa  subtriangularia  apice  acnminato.  Color  in  spiritu  flavescenti 
albua  branchiis  interdum  ferrugineis.  Longit.  corporis  c.  30  m.m., 
lat.  antice  3  m.m.,  long.  branch.  15  m.m.,  extensarum  vero  17 — 18 
m.m.  Tubus  griaeus  ex  arenulis  minutis  albidia,  nigris  immixtia, 
fragmentis  parvis  concharum,  foraminiferia  et  quiaquiliia  confectus 
membrana  intus  veatitus,  longit.  c.  150,  craasit.  2,5  m.m. 


Digitized  by 


Google 


402  A.   J.   MALMOBSK. 

Hab,  passim  sat  frequens  ad  öras  Finmarkise  prof.  20 — 40  or- 
gyiar.:  ad   Floröa  copiose  (S.  Lovan)  et  ad  Tromsö  (GoÉs  et  Ipsb). 

Tab.  XXVU  f.  84  Potamilla  neglecta  e  Finmarkia  (Sabella 
in  nostra  tabula  nominaia) :  84  Animal  a  latare  sinistro,  aoctom. 
84  B  Seta  capillaris  longior,  84  B'  seta  capillaris  brevior  e  parte 
anteriore  corporis,  magnit.  500:ies  auctae.  84  C  Uncinos  avicularis, 
84  C*  uncinus  cuspidatas,  öOOiies  aucti,  ex  anteriore  parte  corporis. 
84  D  Pars  anterior  aucta,  infra  visa.  84  E  Pars  anterior  aueta  sapra 
yisa.     84  6  Apex  branchiae  aueta. 

Potamilla   Torelli   n. 

Corpus  subteres  depressiusculum  sublineare  postice  attennatom, 
segmen  tis  c.  75 — ?.  CoUare  humile  dorso  perpaulum  bians,  lateraliter 
integerrimum  baud  incisum.  Anterior  corporis  pars  octo  segraentis 
composita.  Brancbiae  utrinque  14 — 16,  apice  nudo  "brevissimo,  radiolis 
crassiusculis  subrigidis  parum  flexuosis,  oculis  nullis.  Tentacula  di- 
stincta,  unum  utrinque,  brevissima  lata  subrotundata.  Color  bran- 
chiarum  animalis  in  spiritu  asservati  intus  fusco-fulvus  extus  et  versus 
apicem  pallidus.  Lougit.  corporis  c.  63  m.m.,  låtit,  antice  3,5  m.oL, 
longit.  branch.  8  m.m.;  pars  antica  alii  speciminis  latit.  5  m.m., 
longit.  brancb.  12  m.m.  Tubus  ex  arenulis  minutis  nigris,  albis  im- 
mixtis,  confectus,  intus  membrana  tenuissima  vestitus,  crass.  c.  3  m.m. 

Hab,  ad  Islandiam  in  siuu  Berufjorden  prof.  12  orgyiar.,  unde 
O.  Torell  specimina  duo  reportayit. 

Denna  art  är  genom  frånvaron  af  ögonpunkter  och  på  sidorna 

hel  halskrage  äfvensom  genom  gälarnes  olika  färg  tydligen  skild 

från   O.  Mullers  Nierenformige  Amphitrite,  v.  Wiirmern  1771 

p.    194   Tab.    16,   som    af  Leuckart   blifvit  nogare  beskrifven 

under  namn  af  Sabella  reniformis. 


DASYCHONE   Särs. 

Corpus  crassum  depressiusculum  dorso  convexo  ventre  subplano, 
sublineare,  apice  breviter  attenuato  subrotundato,  ano  termiuali.  Sulcos 
ventralis  modo  in  posteriore  corporis  parte  conspicuus..  non  in  dorso 
anterioris  partis  continuatus.  Collare  humile  dimidiatum,  dorso  hians, 
laciniis  ventralibus  versus  ventrem  reflexis.  Tubercula  setigera  a  seg- 
mento  collare  incipientia,  setis  capillaribus  limbatis  apice  longe  atte- 
nuato paulo  curvato.  Tori  uncinigeri  a  segraento  secundo  setigero 
incipientes  uncinis  uniserialibus  avicularibus  ubique  fere  eadem  forma. 
Brancbiae  semiorbem  ad  basin  subconvolutam  utrinque  formantes,  apice 
nudo  breve  subulato,  ad  basin  cute  counexse,  appendicibus  dorsualibus 
brevibus  per  paria  dispositis  ornatse,  punctis  ocularibus  in  nonnuUis 
speciebus  in  aliis  nullis.     Tentacula   duo,    unum   utrinque,  subtngona 


Digitized  by 


Google 


NORDJ8KA   HAF8-ANNULATSE.  403 

attenaata,  tertiam  vel  quartam  partem  longitudinis  braDchiarum  sequan^ 
tia.  Punctum  nigrum  inter  torum  uncinigerum  et  tuberculam  seti- 
gerum  otrinque  in  quoque  segmento. 

Dasychone   infarcta  (Kb.). 

Sabella  infarcta  Kröyer,  Ora  Sabellerne  1.  c.  p.  21. 

PDasychone  decora  Särs,  Christiania  Vid.  Selsk.  Forh.  1861  p.  124. 

Corpus  sat  magnum  crassura  segroentis  70 — 100.  CoUare  mar- 
gine  utrinque  incisura  laterali  non  profunda  subbilobatum  laciniis 
Tentralibus  inflexis.  Pars  anterior  fere  seque  longa  ac  lata,  segmentis 
octo.  Tentacula  subtrigona  canaliculata  acuminata  tertiam  vel  quartam 
partem  longitudinis  branchiarum  aequantia.  Branchise,  utrinque  30 — 
66,  elongatse  subtenues,  apice  nudo  breve  subulato,  radiolis  mediocri- 
bus  gracilibus  flexuosis,  appendicibus  externis  v.  dorsualibus  brevibns 
latis  subspathulatis  apice  rotundato  per  paria,  15 — 25,  dispositis, 
oculis  nuUis.  Color:  branchise  albicantes  fasciis  augustis,  interdum 
latioribus,  intense  purpureis  sequedistantibus.  Longit.  corporis  20 — 70 
m.m.,  låtit.  5 — 13  m.;  longit.  branchiarum  10 — 44  m.m.  Tubus 
Isevis  nigricans  lirao  obductus. 

Hab.  ad  Spetsbergiam  fnndo  argill.-lapidoso  prof.  20 — 60  orgyiar. 
sat  frequcns,  et  ad  Grönlandiam.  Spetsbergise :  S.  LovÉN  1837, 
Depoton  et  Waygatsöarne  frequens  (Ipse),  Safehavn,  IsQorden  et 
Trenrenbergbay  (GoÉs,  Smitt  et  Ipse),  Homsund  (O.  Torell).  Gron- 
laDdiae:  Proven  frequens,  20  orgyiar.  (O.  Torell). 

Tab.  XXVni  f.  86  Dasychone  infarcta  e  Proven  GrÖnlandise: 
86  Animal  magnitudine  paulo  aucta  subtus  visum.  86  D  Pars  anterior 
supra  visa,  branchiis  resectis;  tentacula  conspiciuntur.  86  B,  86  B* 
Setae  capillares,  500:ie9  auctae,  ex  anteriore  corporis  parte.  86  C  Un- 
dnus  500:ies  auctus  ex  eadem  parte.     86  G  Pars  media  branchiee  aucta. 

Dasychone   argas   Särs. 

Sabella  ventilabrum  Särs,  Beskr.  og  laktt.  p.  47  (sec.  Särs). 
Sabella  lucullana  Särs,  Reise  i  Lofot,  og  Finra.  p.  82  (sec.  Särs). 
Dasychone  argus  Sars,  Christiania  Vid.  Selsk.  Forh.  1861  p.  125. 
Sabella  bombyx   Johnston,   Cat.   Brit.  Mus.  1865  p.  261  (secundum 

speciraina    typica    Johnstoni    e    Berwick   Bay   in   Brit.   Mus. 

asservata  et  a  me  ipso  examinatal). 
?8abella  Savignyi  Johnston,  1.  c.  p.  261.     Unicum  speciraen  typicum 

Johnstoni    in    Mus.    Brit,    branchiis   privatum   et   igitur  vix 

certe  determinandum,  ad  hane  speciem  verosimile  pertinet. 
Corpus  roinutum  crassum  breve,  segmentis  50 — 65.  Collare  in- 
cisura baud  profunda  utrinque,  laciniis  ventralibus  breviusculis  reflexis. 
Anterior  fere  seque  longa  ac  lata  pars  corporis  segmentis  saepissime  8, 
interdum  modo  5 — 7.  Tentacula  tertiam  partem  longitudinis  bran- 
chiarum (equantia,  subtrigona  acumiuata.  Branchiae,  utrinque  16 — 20, 
eloDgatse    subtenues    apice    nudo    brevi    subulato,    radiolis    gracilibus 


Digitized  by 


Google 


404  A.   /.   MALMGftBN. 

flexaosis»  appendioibus  dorsualibus  breFibus  per  paria  14 — 17  (vel 
pauciora)  dispositis,  aequedistautibus»  sublinearibus  apiee  paulo  dila- 
tatOy  oculis  per  paria  ante  appendices  doreaales  dispositis  et  his 
numero  sequantibus.  Color  fusco  violaceus,  dorso  dilatiore,  veotre 
obscuriore,  branchiis  albis  maculis  intense  purpnreis  et  falvis  varie- 
gatis.  Longit.  corporis  specirainis  mediocris  17  m.m.,  låtit.  4  m.nL, 
longit.  brancb.  10  m.m.     Tubus  cutaceus  flavicans,  quisquiliis  obtectui. 

Hab*  ad  Babusiam  sat  frequens:  multis  locis  S.  LoviN,  ad  y&> 
deröarne  (Goes)  et  ad  K  öster  (Ljunoman  et  Ipsb).  Pneterea  ad 
Britanniam,  Norvegiam  et  juxta  Helgoland  (Mecznikow). 

Tab.  XXYIII  f.  89  Dasychoue  argus  e  Bahusia:  89  Animal 
a  latere,  auctum.  89  E  Pars  anterior  supra  visa  aucta.  89  D  Eadem 
pars  infra  visa  aucta.  89  G  Apex  branchiae  aacta.  89  B  Seta  et- 
pillaris  c.  öOO.ies  aucta.     89  C  Uncinus  500:ies  auctus. 


CHONE  Kr. 

Corpus  teretiusculum  sublineare  postice  acuminaturo,  soloo  abdo- 
minali  bene  oonspicuo,  in  dorso  anterioris  partis  corporis  etiaro  con- 
tinuato,  ano  termiDali,  rima  ventrali  nulla,  segmentis  sulco  transrersali 
bipartitis.  Collare  branchiis  adpressurn»  dorso  diroidiatum,  integer- 
rimum  nulla  incisura  ventrali  aut  laterali.  Anterior  corporis  pars  6 
segmentis  composita.  Scuta  ventralia  nulla.  Tubercula  aetigera  a 
segmento  collari  incipientia  in  anteriore  parte  corporis  setis  biformibas: 
longioribus  limbatis  apice  lonj?e  attenuato  paulo  curvato,  brevioribus 
subspathulatis  apice  breviter  mucronato  utrinque  inaequaliter  limbato, 
margine  altero  multo  latius  limbato  quam  altero;  in  posteriore  co^ 
poris  parte  omnibus  setis  capillaribus  eadera  forma  anguste  limbatis 
apice  longe  attenuato.  Tori  uncinigeri  a  segmento  secundo  setigero 
incipientes  uncinis  uniserialibus,  in  anteriore  parte  corporis  rostratis 
manubrio  sat  elongato  vertice  rostri  subserrulato,  in  posteriore  parte 
vero  brevibus  avicularibus.  Branchise  semiorbem  utrinque  formantes, 
ultra  dimidiaro  enrum  longitudinem  cute  connexae,  apice  nudo  utrinque 
limbatae,  appendioibus  dorsualibus  nullis,  punctis  ocularibua  nulHs. 
CiiTi  tentaculares  teretes  filiformes  insequales  utrinque  multi,  c.  5 — 8. 

Chone  infundibuliformis   Kr. 

Tnbularia    penicillus    Fabricius,    Fauna  GroenL   p.   438   p.  p.  (excl. 

syn.)  fwn  Muller,  nec  Sab.  penicillus  L. 
Chone    infundibuliformis   Kröyer,   Om   Sabellerue  Danske  Vid.  SelsL 

Forh.  1856  p.  3:^. 
Ch.  Kröyeri  Särs.  1861  1.  c. 
Sabella  paucibranchiata  Kröyer,  1.  c.  p.  22. 
?  Chone  suspecta  Kröyer,  1.  c.  p.  33  (juvenis?). 

Corpus  latituiline  duodecimam  usque  ad  octavam  partem  loDgi- 
tudinis  lequans,  segmentis  c.  50 — 80.     Collare  sat  productum  ubiquc 


Digitized  by 


Google 


NORDISKA    HAFtt-AKNULATBR.  40S 

»que  aham,  margiae  aatioo  m  leqvo  veitioaii  deeurreate  integommo, 
torttmmodo  m  dorto  eolco  profuiido  lineare  baud  hiante  dimMiatam. 
BreMhie,  Qtrioqae  apice  nndo  medioori  margine  ontaceo  toto  iookno 
foliiformi.  Color  in  spiritu  totus  albicans,  branchiaram  animalis  nventb 
in  majoribas  intODse  purpureus  praesertim  apicem  vereus,  aut  unicolor 
aut  flavido-albo  fasciatus,  in  minoribus  braochiis  dilutioribas  rubicundis 
albo  aut  diiute  flavo-fasoiatis.  Tubum  habitat  cutaceum  flavioantem 
taganento  argillaceo  attperne  obdoctom,  in  lapidee  ascidias  vel  Mope 
affixom.  Loogit.  15 — 80  m.m.,  iatit.  1,7 — 6,5  m.m.;  longit  bran- 
ckiaram  usqne  ad  27  m.m. 

ITab.  ad  Spotsbergiam,  Gronlandiam  et  Finmarkiam  prof.  15 — 
40  orgyiar.,  fundo  argill.-lapido8o.  Spetsbergice  frequentiasima  omnium 
iiujus  familiae:  Loyén  1837,  Treurenbergbay  et  Adventbay  (Gk)És  et 
Smitt),  Shoalpoint,  Safehavn  et  Whalerspoint  (Ipse),  ad  Hornsnnd 
(ToRKLL  et  Ipsi).  Grönlandise:  Egedesminde  15  orgyiar.  (Torbll), 
Oodhavo  (Auondssn).     Finmarkise:  S.  LoviN. 

Tab.  XXYni  f.  87  Chone  infundibuliformis  e  Spetsbergia. 
87  Animal  paulo  auctuni.  87  D  Pars  anterior  aubtua  risa  aucta. 
87  B  SeU  capillaria  longior,  500:ie8  aucta.  87  B*  et  87  B'  Setm 
capiUares  breviorea  c.  500:  ies  auotae  ex  anteriore  parte  corporia.  87  C 
Uodaas,  500:ie8  auotus,  ex  anteriore  parte  corporia.  87  G  Apex  bran- 
chkt  aucta.  87  H  Tubercuium  aetigerum,  ex  anteriore  parte  corporia 
reioctam,  auctum. 


EUCHONE  n. 

Corpus  subteres  aublineare  poatice  perpaulo  atteDuatum,  apice 
acuminato,  rinia  ventrali  longitudinali  profunda  plus  minusve  hiante 
per  8 — 12  ultima  aegmenta  extensa.  Anus  ventralia  in  extrema  parte 
rimse  situa,  aubterminalis.  Sulcua  abdominalis  bene  conspicuua,  etiam 
ia  dorso  anterioris  partia  corporia  plua  minuave  diatincte  continuatua. 
CoIIare  humile  vel  mediocre  branchiia  non  adpreasom,  dorao  dimiatum, 
lateraliter  integrum,  inciaura  ventrali  plerumque  breviaaima.  Anterior 
corporia  para  8  aegmentia  compoaita  infra  auloo  tranaverao  bipartitia. 
Segraeata  sequentia  aaque  ad  rimam  ventralem  toutia  binia  ventralibua 
coDtiguia  anbreotangolaribua  vel  minatia  admodnm  aejonctia  oblongia 
▼el  aubrotundia  ntrinqae  pr»dita.  Tubercula  aetigera  a  aegmento  col- 
)iri  incipientia  in  anteriore  parte  corporia  aetia  plerumque  biformibut, 
longioribua  paulo  cuiratia  apice  attenuato  limbatia,  brevioribua  eub* 
spathulatia  infra  apioem  brevem  acuminatum  utrinque  latiaaime  bra- 
nter limbatia,  rariua  eadem  forma  limbatia  longioriboa  et  brevioribns; 
ia  poateriore  parte  vero  aetia  capillaribna  anguate  limbatia  elongatia 
omnibna  aadem  forma.  Tori  uncinigeri  a  aegmento  aecundo  aetigero 
iacipientea  uocinia  uniserialibus,  in  anteriore  parte  corporia  roatratia 
manabrio  aat  elongato  vertice  roatri  aerrulato,  in  poateriore  parte  vero 
brevibua  avicularibua.     Branchiae  aemiorbem  utrinque  formantea,  ultra 


Digitized  by 


Google 


406  A,   J.   MALUeBIN. 

dimidism  earum  longiiadinem  aut  fere  totse  cute  oonnex»,  apke 
nudo  acuminato  appendioibus  dorsoalibus  nollis,  punotia  ocnUnbos 
irallia.  Cirri  tentaoulares  teretes  filiformea  inaequales,  atnnqne  c 
2—10. 

Euchone  analis  (Kr.). 

Sabella  analis  Kkötbb,  Om  Sabellerne,  Danske  Vid.  Selsk.  Forfa. 
1866,  p.  17. 

Segmenta  corporis  c.  37.  Bima  ventralis  margine  andalato  latis- 
sime  hians  per  segmenta  ultima  c.  10  extensa.  Collare  incisura  Ten- 
trali  brevissima.  Sulcus  ventralis  in  dorso  thoracis  corspicue  couti- 
nuatus.  Scuta  ventralia  lata  sub-rectangularia  contigua.  Set«  in 
anteriore  parte  corporis  biformes,  longiores  apice  attenuato  curvato 
limbatae,  breviores  subspathulatse.  Branchise,  utrinque  c.  14,  apice 
nudo  attenuato  marginato,  radiolis  elongatis  gracilibus  ilexuosis.  Ten- 
tacula  bina  brevia  subtriangularia  oblique  acuminata.  Cirri  tentacu- 
lares  teretes  inaequales  c.  10  utrinque.  Tubus  ssepissime  frågvis 
arenulis  obtectus,  rarius  limo  obductus.  Longit  corporis  30 — 37 
m.m.,  låtit.  3 — 3,3  m.,  longit.  branchiamm  c.  12  m.m. 

Hab.  ad  Speisbergiam  sat  frequens:  S.  Lotén  1837,  fundo 
arenoso  prof.  3 — 5  orgyiar.  ad  Cloven  Cliff  (O.  Torell)  et  Kobbe- 
bay  (GoÉs,  Smitt  et  Ipse),  fundo  argill.  prof.  26  orgyiar.  in  Safc- 
havn  et  ad  Whalerspoint  (Ipse).  Grönlandiee:  Omenak  prof.  260 
orgyiar.  (O.  Torell);  Arsukfjorden  (åmondseh). 

Tab.  XXVIII  f.  88  Euchonc  analis  e  Whalerspoint  Spete- 
bergiae:  88  Animal  auetum  a  latere  et  ventre  visum.  88  B  Seta  ca- 
pillaris  longior,  88  B'  seta  capillaris  brevior,  e  parte  anteriore  corporis, 
600:ies  auctae.  88  C  Uncinus  600:ie8  auctus  ex  anteriore  parte  corporis. 
88  E  Pars  anterior  animalis  a  dorso  visa.  88  F  Pars  postrema  ani- 
malis  a  ventre  visa;  rima  analis  et  apertura  ani  conspiciuntur.  88 G 
Pars  extrema  branchiae  aucta. 


Euchone  rubrocincta  (Särs). 

Chone  rubrocincta  Särs,  Christiania  Vid  Selsk.  Forb.  1861  p.  128. 

Corpus  breve  crassiusculum  postice  paulo  attennatom,  aegmeatb 
c.  31 — 32.  Rima  ventralis  latissime  hians  per  segmenta  8 — 9  ultima 
extensa.  Sulcus  ventralis  in  dorso  thoracis  continuatus.  Scata  vcd- 
tralia  subrectangularia  lata  contigua.  Collare  incisura  ventrali  bre- 
vissima. Setse  in  anteriore  parte  corporis  longiores  et  breviores, 
omnes  fere  eadem  forma,  apice  attenuato  paulo  curvato  limbatie. 
Branchise,  utrinque  c.  12,  apice  nudo  mediocri,  radiolis  elongatis 
gracilibus  flexuosis.  Cirri  tentaculares  utrinque  c.  6 — 7  teretes  fili- 
formes  insequales.  Longit.  corporis  10 — 11  m.m.,  låtit.  2  nLm.,  loog. 
branchiarum  6  m.m. 

Hab.  ad  Bahusiam  rarior  (S.  LovAn  et,  ad  Väderoarne  proi  15 
org.,  GoÄs). 


Digitized  by 


Google 


KORDISKA   HArS-ANNULATIB.  407 

Tab.  XXIX  f.  91  Euchone  rubrocincta  e  Babusia:  91  Animal 
anctam  a  latere.  91  B  Seta  capillaris  longior,  91  B*  aeta  oapiUaris 
brevior,  e  parte  anteriore  corporie,  500:ie8  auctae.  91  C  Uncinos  ex 
aoteriore  parte  corporis  500:ie8  auctua.  91  D  Pars  anterior  a  ventre 
visa.  91  E  Eadem  pars  a  dorso  visa.  91  F  Pars  extrema  oorporis 
aucta,  rima  ventrali. 


Eucbone  papillosa  (Särs). 

Sabella  papillosa  Särs,  Eeise  i  Lofot,  og  Finm.,  Nyt.  Mag.  Yl,  p.  83. 
Chone  papillosa  Särs,  CbristiaDia  Vid.  Selsk.  Forh.  1861  p.  129. 
Chone  flabelligera  Krötir,  Om  Sabelleme,  Danske  Vid.  Selsk.  Forh. 
1866  p.  34. 

Segmenta,  numero  34 — 35,  in  medio  corpore  plerumque  longiora 
quam  latiora.  Rima  ventralis  profunda  iion  late  bians  per  9 — 10 
Qltima  segmenta  extensa.  Scuta  ventralia  minuta  tuberculiforraia  sub- 
rotundata  vel  oblonga  admodum  separata.  Collare  incisura  ventrali 
brevi.  Setse  in  anteriore  parte  corporis  biformes,  longiores  apice  atte- 
ouato  curvato  anguste  limbatse,  breviores  subspathulat».  Branchise, 
utrinque  c.  12,  apice  nudo  filiforroe  plerumque  elongato  radiolis  gra- 
cillimis  flexuosis.  Cirri  tentaculares  utrinque  c.  4  insequales  teretes. 
Tabus  tenuis  elongatus,  limo  obductus  nigricans.  Longit.  16 — 25 
ra.m.,  låtit.   1,6 — 2  m.m.,  longit.  branchiarura  c.  6 — 8  m.ra. 

Hab.  ad  Babusiam  et  Finmarkiara  sat  frequeus.  Bahusise:  juxta 
Koster  insulas,  prof.  100 — 130  orgyiar.  (LoviN,  Ljunoman  et  Ipsb); 
Dröbak  (S.  Loven);  Finmarkiee:  (S.  Loven),  Grötsund,  KalQorden  et 
RamQorden  prof.  50 — 80  orgyiar.  (GoES  et  Ipse). 

Tab.  XXIX  f.  94  Eucbone  papillosa  e  Finmarkia:  94  Animal 
aoctam  a  ventre  visum.  94  B  Seta  capillaris  longior,  94  B*  seta 
capillaris  brevior,  c.  500:ies  auctse.  94  C  Uncinus  c.  500:ies  auctus. 
94  D  Pars  anterior  a  latere  visa  aucta.  94  E  Eadem  pars  a  dorso. 
94  0  Pars  extrema  branchiae  aucta,  sine  parte  apicali  nuda. 


Eucbone  tuberculosa  (Kr.). 

Sabella  tuberculosa  Kröybr,  Om  Sabelleme  1.  c.  p.  18. 
PSabella  rigida  Krötbr,  1.  c.  p.  18. 

Segmenta  corporis  c.  33 — 35,  in  medio  corpore  paulo  latiora 
qoam  longiora.  Rima  ventralis  aperta  non  late  hians,  per  segmenta 
8—9  ultima  extensa.  Sulcus  ventralis  in  dorso  thoracis  continuatas. 
ScQta  ventralia  tubercnliformia  subrotundata  ovata  vel  oblonga  distan- 
tia minuta.  Collare  incisura  ventrali  brevi.  Set»  capillares  in  anteriore 
parte  corporis  biformes,  breviores  subspatbulatae,  longiores  apice  atte- 
nuato  curvato  Umbatae.  Branchise,  utrinque  10 — 14,  radiolis  elongatis 
gracilibos  flexuosis.  Cirri  tentaculares  utrinque  c.  2 — 4.  Tubus  limo 
obductus.  Longit.  corporis  24 — 30  m.m..  låtit.  2 — 2,5  m.m.,  longit 
brancbiamm  8 — 12  m.m. 


Digitized  by 


Google 


408  A.   9.  IfALMCHSM. 

ffab.  ad  SpeUbergiam  et  Qronlandiani.  Speisbergiis:  in  Advent- 
hwf  tat  frequene  (QoÉ&  et  Smitt).  Grönlandise:  Oodhavn  et  Arauk- 
^ordem  (Amokdsxn). 

Tab.XXIXf.  92  EuchoDe  tubercoloea  e  Spetabergia:  92  Ani- 
mal  anctam  a  veatre  visum.  92  6  Seta  capillaris  loDgior,  92  B* 
aeta  capillaris  bevior,  e  parte  anteriore  corporis,  500:ie8  aactae«  92  C 
Uncinus  500:ies  auctus  ex  anteriore  parte  corporis.  92  D  Pars  anterior 
animalis  a  latere  visa.  92  E  Eadem  para  a  dorso.  92  G  Extrema 
pars  branchise  aucta. 


Fam.   ERIOGRAPHIDEA   n. 
MYXICOLA  (Koch)  Grubb 

Arippasa  Johnstom  1865,  Catal.  Brit.  Mus. 
Eriographis  Grubb,  Fara.  d.  Annel. 
Corpus  teres  crassiusculum  muciparum  utrinque  paulum  attenu- 
atum,  postice  magis  quam  antice,  ano  terminali.  CoUare  nullom. 
Segmentum  primum  subtus  in  processum  brevissimum  triangulare  acu- 
minatum  antrorsuro  produetum.  Sulcus  ventralis  non  conspicuus,  sed 
in  dorso  anterioris  partis  corporis  continuatus.  Anterior  pars  corporis, 
S  segmentis  composita,  setia  capillaribus  gracilibus  anguste  limbatis, 
uncinis  paucis  elongatis  apice  subrostrato  pone  fasciculos  minutos  se- 
tarura;  posterior  pars  corporis  segmentis  numerosis  subbiannulatis, 
fasciculis  setarum  evanescentibus,  uncinis  minimis  brevissimis  hamatis, 
vertice  den  te  valido  elongato,  numerosissimis,  seriem  transversam  a 
dorso  circum  ventrem,  h.  e.  tam  supra  quam  infra  fasciculum  setarum 
capillarium,  extensam  componentibus.  Branchise  utrinque  semiorbem 
formantes,  fere  totse  cute  connexae,  inträ  radiolis  filiformibus  biseri- 
alibus  obsitse,  extra  nudse.  Oculis  nullis.  Tentacula  brevissima  bina 
compressa  latissima  rotundata  orem  utrinque  circumdantia. 

Myxicola  Steenstrupi   Kröybr. 

Myxicola  Steenstrupi  Kröybr,  Om  Sabellerne,  1.  c.  p.  35. 
Myxicola  Sarsi  Rrötbr,  1.  c.  p.  9;  —  Särs,  Christisnia  Vid.  Selsk. 
Forb.  1861  p.  130. 
Segmenta  corporis  c.  45 — 70,  in  parte  posteriore  plus  minnsve 
distinete  biannulata,  brevia,  in  medio  oorpore  quintam  usque  ad 
septimam  partem  latitudinis  longitudine  cequantia.  Brancbi»  utrin- 
que c.  15 — 22,  tertiam  partem  longitudinia  coiporis  sequantes  val 
paulum  superantes,  apice  nudo  involato  attenuato,  cute  marginato, 
qaartam  partem  longitudinia  branchiaa  subsequante,  radiolis  sat  longif 
tevuissimis  attenuatis  subilexuosia.  Golor  in  spiritu  flaveaoena  aut 
totUB  albue.  Animal  totum  integumento  mucoso  snbpellucido  laxe 
vestitum. 


Digitized  by 


Google 


IIORBIBKA   HAFS-AHNULATBB.  409 

%«cim.  e  GröokndiA:  Long.  corporit  c.  45  nLm.,  lat  c.  6^  m.m^  Igt.  branclL  c.  16  dlid. 
*      c  Bahniia :  »  »         30    »       "       4,5     »       n        »  11     •> 

»  »  »  »24»»4'>»»  9» 

»       eFinmarkia:       »  »  22     »       n       3^3     »       •        o  8     n 

fTo^.  ad  Oronland iam,  Finmarkiam  et  Baknsiara  sat  rara.  Grön- 
landise:  ad  Proven  (O.  Torell).  FinmarkiiOi  S.  LoytN.  BahnsisB: 
Lo?ÉN  et,  ad  Yäderöarne,  A.  GoÉs. 

Tab.  XXIX  f.  90  Myxicola  Steenstrupi  e  Bahosia:  90  Ani- 
mal  auctum  a  latere  visum.  90  B  Seta  capillaris  500:ies  aucta.  90  C 
Uncinus  e  posteriore  parte  corporis  500:ie8  auctus. 

Exemplaren  från  Grönland  öfverensstämma  i  allt  väsendtligt 

med   de    skandinaviska,   hvarfdre   jag   ej    kan   erkänna  dem  för 

skilda  arter.    Den  nakna  toppen  af  gälarna  är  hos  dem  alla  om- 

gifven  af  en  hinna,  och  ntgör  omkring  en  fjerdedel,  icke  en  åttonde- 

eller  tiondedel  såsom  Särs  nppger,  af  gälarnes  hela  längd. 


EONE  n. 
(£  familia  Ooniadeorum). 

Corpua  ex  duabus  partibus  difformibus  compositum:  pars  antica 
teres  antrorsuro  aequaliter  attenuata,  pedibus  anticis  uniremibus  lin* 
golis  tribus;  pars  postica  latior,  sublineare  depressa  postice  angustior,. 
pedibus  biremibus,  ramis  distantibus  lingulis  binis.  Set»  rami  superi- 
oris  paucse  parum  prominentes  apice  infra  mucronem  brevem  diapha- 
num  tuberculo  minuto  rotundato.  Setae  ceter»  capillares  numerosse 
compositae  spinulosae  artioulo  terminali  elongato  recto,  acie  subtilia- 
eime  et  crebre  serrulata.  Lobus  cephalicus  conico-acuminatus  ex  c. 
10  annulis  constans,  apice  teutaculis  4  brevissimis,  ad  basin  oculis 
daobus  minutis,  uno  utrinque  in  latere  annuli  primi  sito.  MaxilW 
numerosae  c.  22,  apicem  pharyngidis  haud  exsertilis  coronantes,  duo 
majores  inferiores  6-dentat8e  et  utrinque  c.  10  minores  3 — 4-dentat8B. 
MaxiUse  angulaUe  laterales  nullee.     Cirri  duo  anales  sub  ano. 


Eone  Nordmanni   n. 

Pedes  c.  20 — 30  antici  uniremes,  lingulis  3  oblong^-attenuatis 
diver^gentibns.  In  segmentis  c.  20 — 30  sequentibus  rami  pedum  po- 
steriore versus  sensim  separati.  Pone  segmentum  50 — 63  corpua 
lioeare,  latitndini  maximae  pedibus  distinctissime  biremibus  et  setis 
eloDgatis  gaudens.  Ramus  superior  setis  paucis  brevibus  perpaulum 
prominentibus,  c.  3  prsBter  aciculam,  lingulis  binis  brevibus  obtuso- 
conicis,  a  ramo  inferiori  separatus  spatio  altitudinem  lingulse  superi- 
oris  rami  inferioris  fere  »quante.     Ramus  inferior  lingulis  binis  bre- 


Digitized  by 


Google 


410  A.   J.   HALMORKN.      NORDISKA   HAF8-ANNULATSB. 

viterj  conicis,  euperior  inferiori  perpaulo  longior  et  duplo  altior  setis 
numerosis  et  aoicula  sola  valida  prseditus.  Cirri  anales  longitudiae 
segmentorum  c.  12 — 15  postremorum  latitudine  decrescentiam.  Color 
fusco-brunneos,  in  spiritu. 

Longit  30—45  m.m.,  lat.  2 — 2,5  m.m.  Numerus  segmentorum 
in  maximis  150  et  altra. 

Hab.  ad  öras  Bahusise  baud  rara,  ubi  a  S.  LotAn  multis  locis 
leota  et  ad  insulas  Koster  a  me  ipso  1863  et  Ljunohak  reperta. 


Digitized  by 


Google 


Digitized  by 


Google 


STOCKHOLM,    1866.      P.    A.    NORSTEDT   ål   8ÖX£R. 


Digitized  by 


Google 


ÖFYERSIGT 

AF 

KONGL.  VETENSKAPS-AKADEMIENS 

FÖRHANDLINGAR. 
Årg-  22.  1865.  J\S  6, 

Onsdagen  den  14  Juui. 


Sekreteraren  förelade  Akademien  en  af  Professor  H.  T.  Daug 
i  Upsala  insänd  uppsats:  Om  approximativ  kubatur.* 

Hr  Edlund  föredrog  en  af  D:r  R.  Rubenson  meddelad 
framställning  af  de  på  Universitetets  i  Upsala  Observatorium 
utförda  iakttagelserna  öfver  stormen  den  30  Maj  och  följande 
dagar,*  samt  en  uppsats  af  Adjunkten  K.  A.  Holmgren  i  Lund: 
Bidrag  till  läran  om  ljudvågsbildningen  i  rör.* 

Hr  Nordenskiöld  redogjorde  för  en  af  Direktör  L.  Rm- 
MAN  insänd  uppsats:  Undersökningar  om  qväfvehalten  i  stål  och 
lackjem,  och  beskaffenheten  af  kolet  i  härdadt  och  ohärdadt 
stål,*  samt  fÖr  ett  meddelande  från  Bergskonduktören  L.  J. 
Igelström:  Om  Ekmanit,  ett  nytt  mineral  från  Brunsjö  jern- 
grafva  i  Grythytte  socken,  och  omnämnde  tvenne  meddelanden 
från  Hr  Bahr:  Om  Sanidin  ur  vulkanisk  aska  från  stranden  af 
Laacher  See,  af  Studeranden  K.  Tjernberg,  samt:  Analytiska 
undersökningar  af  Studeranden  Öberg. 

Densamme  förelade  åtskilliga  under  sednare  tider  till  Riks- 
Museum  inkomna  mineralier,  deribland  ett  större  stycke  meteor- 
jem  från  Werschnevudinsk  i  Östra  Sibirien,  en  hel  meteorsten 
från  Alais,  samt,  från  Jordåsen  i  Vermland,  en  stuff  af  Cuprit, 
hvilket  mineral  der  för  första  gången  blifvit  funnet  i  Sverige. 

Hr  Andersson  redogjorde  för  en  af  Läroverks-Adjunkten 
P.  J.  Hellbom  insänd  uppsats:  Lichenologiska  anteckningar 
från  en  resa  i  Lule  Lappmark  sommaren  1864,*  framstälde  med 


Digitized  by 


Google 


414 

upplysande  teckniDgar,  Professor  Oersteds  i  Röpenharon  upp- 
täckt af  otvlltydi^a  fmktifikationsöf gAn^r  hos  de  hö^re  evamparne, 
Agaricinei,  och  förelade  den  senast  åtkomna  fascikeln  XVI  af 
Hr  Fries*  Herbarium  normale;  Hr  Stenhammars  Lichenes  ex- 
éiccati,  fasc.  VII,  VIII;  Hr  M?)gister  R.  Hartmans  Bryacete 
ScandinaviaB,  fasc.  XI,  XII;  samt  Hr  C.  F.  Nymans  Sopple- 
mentum  Sylloges  Florae  Europeae. 

Hr  LovÉN  förevisade  ett  stycke  fossilt  trä,  hvilket  han  fun- 
nit i  ett  sandlager  med  glaciala  snäckor  och  musslor  vid  Lasse- 
haga nära  Lysekil  i  Bohaslän,  och  fastade  uppmärksamheten  vid 
den  stora  vigten  att  eftersöka  dylika  främmande  föremål,  såsom 
flintor,  stycken  af  krita  m.  m.,  hvilka  förekomma  i  de  glaciala 
^kaibackart)^**,  och  antagligen  iivtéér  dessas  bflénkig  blifvtt  ut- 
sköljda  Qt  då  möjligen  icke  serdeles  »fl&gSM,  med  nu  åid^ 
titplånttde  &ldl'e  sedimetitära  aflKtgrinsat*. 

Bt  Nordenskiöld  inlemnade  till  tnf5^åYid^  i  Akadettin» 
Handlingar  en  af  hbnoili  tills^atnhians  mi^l  Uhi^rsttets^Adjonk- 
Vm  N,  DUNÉR  utarbetad  afkandliitg:  Anteokningar  till  Spet»- 
trergiBna  igeografi,  med  en  hafvvdsakligast  på  iaktlageteer  mim 
de  sveoska  expeditionerna  1861  och  1664  grvndad  karta  öfrar 
detta  laadw 

Dioeentéti  P.  T.  Cl1£Ves  afhandling:  Bfdfag  till  kiimédoift«a 
im  ammötiiäkalisklft  cht^mf^eninjitaf,  hVilken  tMit  fétettfteind  tifl 
firr  Ullorbn  och  NoRDENSKfÖLD,  ftterleinnÄdfes  mtå  lillétyrka» 
Äf  dess  införande  i  Akadetoiens  HandMngtii'. 

PrsBses  tillkännairaf,  att  Akademiens  inlånd^e  ledattiöt  i 
f^eUé  klassen,  Öfvertle«^Kaaiinarjankaren  m.  m.  Friherre  Ä.  6. 
OyllbnkIiook  med  dMen  afgått. 

Pöljtinde  skänka  ttnmäldes: 

Tm  VeteMsUps-AkiiBMteis  lifcUéttek 

I^Vån  K.  Franska  R^geringm. 

Atinftleft  des  Mjnea,  1^4 1  Lw  3 — 5. 

(Foru   å  tid.  420). 


Digitized  by 


Google 


415 


Om  Approximativ  Kubatur. 
Af  H.  T.  Daug- 

[MeddelAdt  den  U  Juni  1866.] 

Såsom  tiliägg  iiil  min  i  Öfv^rsigt  af  KongL  Vetentkapa^ 
Akademiens  Förhandlingar  för  år  1860  intagna  uppsats  om  Simp- 
tonska  formeln  anhåller  jag  få  meddela  följande: 

Oro  man  för  enkelhetens  skull  använder  beteckningarna 

så  blir  uttrycket  för  den  lilla  volym,  som  inaeslutes  inellaii  planen 

Z=0,  X=a?,  Z=«a?  +  2a',  Y=y,  y=y  +  2« 
och  den  bugtiga  ytan 

A\=Jdt,   J/(;r,y)d« 
g  « 

d/Mr«.  af  K.  V«,.Akad.  FMi.,  tStS.  N:o  t. 

Digitized  byCjOOQlC 


416  H.   T.    DAUG. 

natnrligtvis  under  föraUättning  att  derivatorna,  till  och  med  de 
af  Qerde  ordniDgen,  äro  ändliga  och  kootinuerliga.  SamUige  X 
och  /Uy  liksom  i  det  följande  a,  beteckna  qvantiteter,  hvilkas 
gränser  äro  O  och  1. 


Vidare  är,  om  man  utvecklar 
3 


AVi  =  ^*  j/(^,y)  +/(^,y  ^  2€)  +  8f(x  +  cr,y  +  €)  +/(x  +  2d,y) 


+  /(^  +  2(r,y  +  2€J (1) 

i  serie, 

AVi=      ^€.f 

JemfSras  atvecklingarne  af  AV  och  aV|,  så  finner  man 
AV. -AV  =     (Ts*  }4/^;  }^,y  +  2wt  -  Ä/JI  !*.y + 2^i 


+  '^'«'  l2C,,Ky  +  2a,*!  -  V/;^Jx,y  +  ^«] 


..(2) 


Denna  differens  visar,  att 


•;r 


Digitized  by 


Google 


OM    APPROXIMATIV    KUBATUR.  41 7 

sa  ofta  Z  år  af  formen 
Z^Å^^B^fy^O^^Dy^^m^^Fxy^Gy^^Hx^Kxj^L,  (3) 

och  att  man  således  i  detta  fall  får  exakt 


\y)dx 

y       ^ 
1    X,— «    yi— y  I 


Jdy  jf{x,y 


l/(-,y)+/(-.^.)+8/('^-'-'/+^') 


3       2  2 

+/('^i»5')+/(^i'yi)|- 

Vidare  visar  den,  att 

AVi  -  aV  +  ^/l .  (T^^  +  SCcT^é"  4-  ^E.  åé\ 

da  Z  har  formen 

Z^Ax^'\-Ba?y^-Cx'f-^Dxf-\-Ey^-¥FxUGa?y^Ha^'\-Ky' 
+  /^  +  Mxy  +  iVy  *  +  Par  +  Qy  H-  iZ , 

och  att  i  detta  fall 

Men  ej   nog  härmed,  den   lär  oss  äfven,  att  vi  vid  approximativ 
beräkning  af  en  gifven  volym  V,  som  begränsas  af  ytan 

Z^f{x,y) (4) 

och  planen 

X  =  .r,  X--x^^   i—y  och   i=yi, 
kanna  på  följande  sätt  göra  bruk  af  formeln  (1).     Grenom  de  5 
ponkter  af  den  begränsade  ytan,  hvilkas  koordinater  äro 

.r+2()  lu-f-2rf 

y  h+28 

/(x^2d\y)    (/(x+2<r,y+2«) 


y+2€  jy+é 


Digitized  by 


Google 


418 


H.   T.   DAXJO. 


kan  Daturligtvis  alltid  läggas  någon  yta»  bvara  eqvation  är  «f 
formen  (3).  Emedan  sa  förhåller  sig,  atbyter  man  det  elemeot 
af  ytan  (4),  som  inneslntes  mellan  planen 

X=^,  X=:a;  +  2å,  Y=y  och  y=y  +  2f, 
mot  ett  motsvarande  element  af  en  yta,  hvars  eqvation  har  nyss- 
nämnda form.  På  samma  sätt  förfar  man  med  alla  öfriga  ele- 
menter  af  ytan  (4).  Derigenom  erhåller  man  en  ny  volym  V|, 
som  kan  exakt  beräknas  genom  ett  upprepadt  användande  af 
formeln  (I)  och  blifver 

Naturligtvis  kan  denna  volym  i  allmänhet  fås  att  obetydligt  dif- 
ferera  från  den  gifna,  endast  å  och  é  gOras  tilh*äckligt  små, 
hvadan  man  också  kan  approximativt  beräkna  V  ur 

V=-£,^,aV, (5) 

Denna  formel,  som  innehåller  en  samma  af  summor,  kan  så- 
som vi  här  skola  visa,  skrifvas  under  en  ganska  enkel  form. 


■  T     I      !  ■  ! 

I     .         .     i     . 

^1  i' 


Låt  i  ofvanstående  figur  den  stora  rektangeln  abed  vara  bas 
till  det  gifna  solidum  och  hvaije  liten  rektangel  bas  till  dess 
element  aV^  Då  är  först  och  främst  tydligt,  att  i  formeln  (5) 
ingå  endast  sådane  ^,  som  beteckna  storleken  af  vertikaler,  hvilka 
stå  i  de  små  rektanglarnas  hörn  och  medelpunkter.  Vidare  synes 
lätt,  att  en  vertikal  linie,  som  står  i  någon  rektangels  hörnpaukt, 
kan  alltefter  sin  belägenhet  tillhöra  ett,  två  eller  fyra  elementer 
af  den  solida  figuren.  Så  t.  ex.  tillhör  den  vertikal,  som  står  i 
punkten  a,  endast  ett,  vertikalen   i  e  tvenne,  odi  vertikalen  i  g 


Digitized  by 


Google 


OM  APPROXIMATIV  KUBATUB.  419 

pa  eo  gång  fyra  elementer.  Betecknas  nu,  då  så  förhåller  sig, 
de  respective  summorna  af  veitikaler,  hvilka  förekomma  såsom 
kanter  i  ett,  två  eller  fyra  elementer,  med  S^,  S^  och  S4,  och 
fidare  med  S^  samman  af  alla  de  vertikaler,  som  stå  i  rekt- 
aoglames  medelpunkter,  samt  slutligen  h  varje  rektangels  längd 
med  2å  och  bredd  med  2^,  så  kunna  vi  skrifva  approximations- 
formeln (5)  sålunda: 

ill 
3 


V  =  ^}1.5i  +  2.S,+4.S,  +  8,58l 


Beträffande  såväl  deduktionssätt  som  form,  är  denna  formels 
likhet  med  den  Simpsonska  i  ögonen  fallande. 


Digitized  by 


Google 


420 


SkiBker  tUl  TeteMktp8-Ai^>«l<»i^«M  BiUMhek. 

(ForU.  Mn  sid.  414.) 

Från  K,  Nederländska  Regeringen. 
Geologische  kaart  van  Nederland,  Bl.  3,  4,  8,  11,  17. 

Från  R.  Oeographical  Society  i  London. 
Proceedings,  Vol.  8:  5.  •:  1,  2. 

Från  GeologiccU  Society  i  London. 
Journal,  N:o  82. 

Från  Chemical  Society  i  London. 
Journal,  1864:  10—12. 

Från  Meteorological  Society  i  London, 
Proceedings,  N:o  16,  18. 

Från  RoyaL  Society  i  Dublin. 
Journal,  N:o  31. 

Fråfi  Sociéte  Géologigue  i  Paris. 
Bulletin,  T.  II:  24—28.  22:  1—7. 

Från  Sociéte  Philomatique  i  Paris. 
Bulletin,  T.  2:   1,  2. 

Från  Société  Linnéenne  de  Normandie  i  Caen. 

Mémoiiea,  Vol.   14. 
Bulletin,  Vol  9. 

Från  Académie  Imp.  des  Sciences  i  Difon. 
Méraoires.     2:e  Sér.  T.   11. 

Från  Observatorium  i  Åthen. 

Publications.  Serie  1.  T.  1.  I.  2:   1,  2. 

(Forts,  å  sid.  438.) 


Digitized  by 


Google 


421 


Bidrag  till  läran  om  ljudvågsbildningen  i  rör. 
Af  K.  A.  Holmgren. 

[Meddelade  den  14  Juni  1865.] 
Tafl.   XXXn. 

1.  Den  lyckliga  lösning,  som  HfJiMHOltz  gifvit  problemet 
om  den  så  kallade  klangfärgen,  har  väsentligen  inverkat  på  app- 
fattoingen  af  akustiska  frågor,  i  det  att  denna  utredning  hvilar 
på  ett  slutligt  afgörande  af  den  vidlyftiga  tvisten  mellan  Ohm 
och  ÄUG.  Seebeck.  Ohms  lag  har  blifvit  en  obestridlig  sanning 
och  begreppet  ton  i  och  med  detsamma  strängt  definierade ; 
Foorierska  serien  såsom  integral  till  den  partiela  differential- 
eqvation,  till  hvilken  bestäroningarne  af  vågrörelsen  för  en  athål- 
lande  tonbildning  änder  vissa  omständigheter  leda,  har  derigenom 
fått  sin  fysiska  betydelse  ådagalagd.  Hvarje  term  i  den  Foarier- 
ska  serien  innehåller  nemligen  lagen  för  en  enkel  pendelartad 
rörelse  och  motsvaras  af  en  bland  de  harmoniska  partialtoner  *), 
hviika  ingå  uti  den  af  seriens  samma  betecknade  klangen  eller 
tonsomman. 

Att  en  vibrerande  sträng  samtidigt  gifver  flefa  toner  samt 
att  denna  tonsnmma  och  följaktligen  den  för  henne  till  grand 
liggaode  vågrörelsen  på  flerfaldiga  sätt  kan  förändras  har  man 
låoge  känt');  öfverensstämmelsen  mellan  detta  förhållande  och 
Foorierska  serien   hafva  Brandt')  och  Helmholtz  ådagalagt. 


*)  I  denna  och  foljnnde  uppsatser  öfver  hithörande  ämnen  begagnas  efter  Helm- 
holtz (Pogg.  Ann.  XCIX,  S.  497  och  CVIII,  S.  280,  samt  Die  Lehre  von 
den  Tonempfindungen)  benämningen  tommmma  eller  klang  för  en  s&dan,  Mu 
en  och  samma  ljudande  kropp  utgången,  tonsammansättning,  som  motsvaras 
•f  en  rörelse  af  formen  £A  Sin  {amt  +  b)  och  ton,  enkel  ton  eller  partialton 
for  ett  ljud,  som  motsvaras  af  en  enda  af  nyssnämnda  summas  termer.  För 
korthets  sknll  betecknas  första  ("grundtonen"),  andra,  tredje  o.  s.  v.  partial- 
tonen med  ^„  ff],  fjii  o.  s.  v. 

*)  Thomas  Youno,  Delezenne  m.  fl. 

')  Pogg.  Ann.  CXII,  p.  324. 

öfters,  af  K.  Vet.-Akad.  Förh.,  1865,  iVo  6. 


Digitized  by 


Google 


42S  K.    A.   HOLMORBN. 

Att  på  ett  ötVeitygande  sätt  uppvisa  motsvarande  förhållaoden 
vid  vibrerande  luftkolonner  har  varit  förenadt  med  svårigheter 
på  grand  deraf,  att  man  hos  dessa  alltid  framkalla!  rörelsen  på 
det  sätt,  att  den  i  hvarje  fall  Iftgsta  partialtonen  blifvit  den 
ojemförligt  starkaste  och  öfverröstat  de  högre,  så  att  örat  ensamt 
ej  förmått  upplösa  tonsumman.  Som  bekant  är,  gifva  de  af 
Helmholtz  inrättade  resonnatorerna  förträfSiga  medel  att  kringgå 
de»na  olägenhet  derigenom,  att  de  från  örat  utestänga  alla  rörel- 
ser utom  den,  901a  ligger  till  grund  föv  deras  egeq  toQ  och  som 
4e  märkligt  förstäirka. 

Förberedelserna  till  en  undtrsökBing  öfver  Ijudvåg8bildiringe9 
i  rör  med  särskild  t  afseeude  på  betydeiseu  f5p  densamma  af  deo 
luftström,  h varmed  ljudet  i  labia^ipor  uppväckea  och  qndtrbållet, 
och  i  allmänhet  öfver  förloppet  onkring  IjudspriBgao,  hafva  ledi 
till  ett  medel  att  med  ett  vanliirt  labialmunstycke  lätteligen  åslMU 
komma  en  mångfald  af  olika  rörelaeformer  hos  liftkolonnea  i 
röret.  Detta  medgilver  att.  eller  behag  modifiera  de  särsikiMA 
partiaUonerna«  —  äfven  grundtonens  —  styrka  oeh  utgör  der* 
före  -^  som  mig  synes  -^  ett  medel  att  mera  direkt  och  p&tag* 
ligt  än  med  några  hittills  kända  försök  ådagaligga  den  samti* 
diga  tillvaron  af  flera  olika  toner  utgångna  från  ett  och  samma 
enkla  tonverktyg.  Och  då  Helmholtz')  sjelf  väntar  motsägelser 
i  hvad  hans  åsigter  rörande  denna  fråga  afvika  från  äldre  före- 
ställningssätt, så  torde  dessa  preliminära  försök  kunna  Q>eddela4, 
redan  innan  de  åtföljas  af  redogörelsen  fur  de  undersökningar, 
som  de  voro  ämnaote  att  inleda  och  förbeieda. 

2.  Det  är  bekant,  att  de  toner,  som  ett  isoleradt  labial- 
munstycke  gifver,  äro  särdeles  svaga.  Den  stora  mängd  af  för- 
stärkningsapparater, som  följaktligen  kunde  ifragakomma  f9r 
studiet  af  dessa  toner,  sökte  jag  ersätta  genom  att  å  ömse  sidor 
oro  munstycket  anbringa  ett  resounansrör,  som  efter  behag  kunde 
förlängas  eller  förkortas.  Härigenom  uppstår  således  en  labial- 
pipa,    med    hvilken    efter   obetydliga   omändringar   kan   erhållas 


*)  Jfr  Die  Lehre  von  den  Tonempfinduogen,  a.  98  och  fö^. 

y  Google 


Digitized  by  ' 


UrDVÄoaBILDNINOEN    I    BÖR.  423 

Mmma  v^rkao  som  med  den  ena  efflar  den  andra  af  en  mängd 
olika  långa  och  så  inrättade  pipor,  att  de  kunde  anblåsas  i  hvilken 
pankt  som  helst  utefter  sin  hela  längd. 

Genom  val  af  längd  för  röret  bestämmes  naturligtvis  deu 
lägsta  tonen  eller  grundtonen  i  den  tousumma,  som  man  vill 
begagna. 

Med  möjligbeten  att  kunna  förlägga  munstycket  till  olika 
ställea  utefter  rörets  längd  afsags  att  kunna  förändra  forhåUaU'' 
det  mellan  styrkan  hos  de  särskilda  partialtonerna  i  den  tou'* 
summa,  hvars  lägsta  ton  motsvarade  pipans  hela  längd.  Att  det 
åsyftade  ändamålet,  om  ock  i  förening  med  vissa  ölägenheter,  på 
detta  sätt  borde  kunna  vinnas,  i  analogi  med  hvad  som  är  fallet 
om  strängar  anslås  i  olika  punkter,  var  tydligt  redan -deraf,  att 
den  ujT  ^udspringan  frambrytande  luftströmmens  verkan  på  den 
reflekterade  vågrörelsen  borde  utfalla  olika,  allteftersom  han  träf* 
fade  de  återkomn^ande  vågorna  i  olika  faser  af  deras  rörelse^ 
Då  nu  vågrörelsen  för  de  särskilda  partialtoner,  som  ett  röi'  kan 
gifva^  i  en  och  samma  punkt  på  rörets  axel  i  allmänhet  befinna 
sig  i  olika  tillstånd,  så  borde  också  med  anblåsningsställets  för* 
flyttning  en  riklig  variation  i  sammansättning  af  tonsummor  med 
samma  grundton  kunna  med  detta  medel  åstadkommas. 

1  en  följande  uppsats  ämnar  jag  framställa  ett  försök  till  en 
theoretisk  uppskattning  af  ifrågavarande  inflytande  och  i  förening 
dermed  gifva  en  detaljerad  redogörelse  för  de  begagnade  appa^ 
raternas  förhållaoden  i  samma  hänseende.  För  ändamålet  med 
närvarande  uppsats  torde  det  blott  behöfva  anföras,  att  pipans 
grundton  under  föröfrigt  lika  omständigheter  ljuder  starkast,  om 
hoo  anblåses  vid  ena  mynningen,  att  tonstyrkan  successivt  af* 
taeer  och  slutligen  försvinner,  under  det  anblåsningsstället  närmas 
mot  pipans  midt,  för  hvilket  sistnämnda  läge  deremot  den  första 
öfvertonen  kan  framkallas  till  sitt  maximum  af  styrka;  och  att 
slutligen  analoga  förhållanden  inträffa  med  de  öfriga  partial* 
tonerna. 

3.  De  apparater,  som  jag  i  enlighet  med  det  anförda  be* 
gagnat  och  som  med  anledning  af  sin  lämplighet  för  framställandet 


Digitized  by 


Google 


424  K.    A.    HOLMGREN. 

af  de  särskilda  partialtonerna  i  en  toosumma  skulle  kunna  kallas 
partialtonspipor,  hafva  följande  sammansättning: 

A  (tafl.  XXXII)  är  ett  rör  af  trä  utaf  olika  diameter  för  olika 
pipor,  inuti  fordradt  med  papp;  B  ett  ihåligt  mm  (**kammaren**), 
som  genom  den  transversela  fina  **springan**  C  står  i  förening  med 
rörets  inre;  D  är  en  ungefar  2  m.m.  tjock  messingslamell  (**öfre 
läppen**)  af  något  större  bredd  än  inre  diametern  af  träröret  och 
kan  skjutas  upp  och  ned  uti  tätt  omslutande  inskärningar  i  detta 
sednares  inre  väggar.  Öppningen  (**munnen*')  mellan  springan  och 
den  midtför  belägna  lamellen  kan  således  ökas  eller  minskas 
efter  behag.  Vinden  inblåses  genom  foten  E.  Då  pipan  bör  ega 
en  viss  längd  åt  någondera  sidan  oro  anblåsningsstället,  insättas 
tunna  ochr  tätt  passande  zinkrör  i  träpipan  och  öfver  dessa  kunna 
skjutas  andra  sådana,  vid  ena  mynningen  inuti  försedda  med  en 
ring  af  mycket  tunnt  skinn.  På  detta  sätt  kan  den  sålunda  af 
flera  delar  bildade  pipan  likt  en  kikare  utdragas  och  samman- 
skjutas  på  båda  sidor  om  anblåsningsstället.  —  Med  pipor,  som 
endast  den  afvika  från  de  nyss  beskrifna,  att  hälften  af  trästyc- 
ket kan  borttagas,  äro  experimenter  med  anblåsningen  vid  pipans 
mynning  utförbara.  Huru  en  täckt  pipa  skall  bekommas,  behöf- 
ver  ej  nämnas. 

Med  dessa  pipor  kunna  nu  förändringar  i  partial  tonemas 
förekomst  och  inbördes  styrka  samt  med  detsamma  i  den  mot- 
svarande klangens  rörelseform  åvägabringas  hufvndsakligen  på 
trenne  sätt,  nemligen  genom  att  a)  förändra  munhöjden,  hvilket 
naturligtvis  sker  medelst  lamellens  uppdragande  eller  nedskju- 
tande; h)  förkorta  rörlängden  lika  mycket  på  ena  sidan  om  an- 
blåsningsstället som  han  förlänges  på  den  andra,  hvilket  beqvä- 
mast  kan  utföras  genom  att  förena  de  ofvannämnda  rörliga  cylin- 
drarne  med  en  passande  apparat  på  det  sättet,  att  de  samtidigt 
och  med  bibehållande  af  sitt  inbördes  afstånd  kunna  skjutas  åt 
samma  håll.  Hela  rörlängden  bibehålles  derigenom  oförändrad, 
men  anblåsningsställets  afstånd  från  mynningarne  genomgå  olika 
storhetsgrader;  —  slutligen  c)  förkorta  eller  förlänga  pipan  endast 
på  ena  sidan  om  anblåsningsstället,  hvarigenom  hela  pipans  längd 


Digitized  by 


Google 


LJUDVÅOSBILDNINGEN    I    RÖR.  425 

och  aoblåsningsställeU  relativa  läge  på  samma  gång  förändras, 
sa  att  man,  sedan  lamellen  blifvit  insatt  till  en  viss  höjd,  lätte- 
ligeD  kan  finna  de  toner,  till  hvilka  såsom  fi^  en  viss  ton  utgör 
successivt  fi^.fji^^  ^  o.  s.  v. 

3.  Verkan  af  den  andra  förändringen  inses  af  det  före- 
gående. Med  afseende  på  inflytandet  af  rounhöjdens  variationer 
torde  redan  här,  om  också  blott  antydningsvis,  följande  böra 
meddelas. 

Den  mekaniska  behandlingen  af  problemet  om  Ijadvågsbild- 
niogen  i  begränsade  laftkolonner  leder  till  den  slutsatsen,  att  de 
krafter,  som  gifva  anledning  till  och  underhålla  ett  system  af 
stående  vågor  uti  ett  rör,  sjelfva  måste  kunna  uttryckas  af  en 
funktion,  hvars  termer  äro  periodiska,  motsvarande  de  i  röret 
frambragta  rörelsernas  perioder.  Denna  nödvändighet  i  förening 
med  den  erfarenhet,  som  Féldc  Savarts  vidsträckta  försök 
öfver  vätskors  och  gasers  utströmning  genom  öppningar  i  tunna 
väggar  gifvit,  föranledde  mig  att  behandla  rörelserna  omkring 
ljudspringan,  såsom  om  de  tillhörde  ett  primärt  system  af  våg- 
bildningar. De  partialvågor  i  detta  system,  hvilka  egde  af  luft- 
kolonnen i  röret  antagliga  perioder  och  hvilkas  toner  derföre,  i 
enlighet  med  Helmholtz*^)  mening,  af  resonnansröret  förstärktes, 
borde  sinsemellan  hafva  samma  förhållande  mellan  sina  våglängder 
som  de  toner,  till  hvilka  de  på  detta  sätt  gåfve  upphof.  Hade 
man,  om  dessa  antaganden  vore  riktiga,  funnit  den  ställning  för 
lamellen  (i>),  som  bäst  passade  för  en  viss  ton,  så  borde  de 
motsvarande  lägena  för  de  öfriga  partialtonerna  deraf  lätt  kunna 
beräknas.  Tillämpningen  af  denna  uppfattning  af  frågan  gifver, 
att  en  ton  i  allmänhet  bör  kunna  framkallas  genom  flera  mun- 
höjder,  dels   ensam   dels  ock  tillsammans  med  andra  toner,  och 

att  dessa  munhöjder  böra  kunna  beräknas  ur  eqvationen 

H-h        ml 


H—h'       m'V 
hvarvid  H  betecknar  en  munhöjd,  som  borde  gifva  den  begagnade 
pipans  lägsta  ton,  A  och  K  de  munhöjder,  som  för  samma  pipa 


*)  Die  Lehre  tou  den  Tonempfindungen,  s.  150. 

y  Google 


Digitized  by  ' 


426  K.   A.  HOLMO&Sfr. 

tillhöra  tve&ne  partiältoDer  med  våglängderDa  /  och  T,  samt  m 
och  m  helft  tftt,  angifVande  det  antal  gånger  som  hvar  och  en 
af  de  iflrågaTarande  partialtonerna  frainkomina  eller  i  enlighet 
med  det  fOregaende  borde  framkomma,  då  man  från  H  nedskjuter 
latnellen  till  h  och  K. 

De  ingalunda  fåtaliga  (Vrsök,  som  jag  redan  anståtlt  f9r  att 
prötVa  riktigheten  af  detta  antagande,  hafva  alla  bekr&ftat  dess 
giltighet.  I  detta  afseende  vill  jag  blott  anföra,  att  de  serskilda 
partialtonerna  icke  allenast  hafva  frattkommit  i  riktig  f5ljd  efter 
hvarandra,  utan  vid  de  metoder,  som  jag  begagnat,  klätt  och 
bestftmdt  nppträdt  för  manhöjden,  som  motsvarat  beräknin^D. 
Ehurm  dessa  nndenBökningar  ej  ätina  ftro  afslotade  och  derfSre 
först  titi  en  följande  uppsats  kanna,  såvål  i  afseende  på  sjelfi^ 
Qtgångspnnktea  som  i  afiseende  på  försök  och  konseqvenser,  ut- 
förligt framställas,  så  torde  jag  dock  här  kanna  exempelvis  anfiSra 
följande  tabell,  som  redogör  för  de  första  försök,  jag  anstftMe 
öfver  detta  ämne. 

En  partiahonpipa  af  längden  480  m.  m.  och  af  en  diameter^ 
som  i  medeltal  belöpte  sig  till  31  m.m.,  anblåstes  vtd  4,4  af  sm 
längd,  från  ena  tnfnningen  räknadi,  med  en  loftström  af  ringa 
massa  och  ett  blästertryck,  som  motsvarade  en  vattenpelare  af 
höjden  80  m.m.  Manhöjden  aflåstes  medelst  å  htmellen  på  m 
half  milKmeiters  aff^nd  från  hvarandra  anbragta  line«r.  På  en 
monokordsträng  attogs  den  stränglängd,  som  i  favaije  fall  gaf 
pipans  ton.  För  m  =  1  erhölls  i «  114,6  för  pipans  jå^  och  der^ 
emot  svarade  A  =^  1 1  m.m.  Munhöjden  H  år  enligt  det  anförda 
beräknad  nr  eqvationen 

och  borde,  om  det  anförda  vore  riktigt,  vara  konstant 


Digitized  by 


Google 


LJUDVA08BILDNIN0BN    t    BÖB. 


427 


Tab.  L 


Ä— 


A- 


_1_ 
10 


} ; 


+ 


i 

_   _ . 

i- 

+- 

1 

in 

1 

1    1 

.iNt- 


HIIL 


10. 
11. 


N 

m' 

r 

"!*' 

H 

(T 

1 

1 

114,5 

4 

11.0 

— 

— 

2 

1 

150,0 

3 

10,0 

14,23 

-0,56 

3 

2     91,5 

5 

9,5 

13.51 

+  0,16 

4 

2 

117,5 

4 

8,25 

13,61 

+  0,06 

6 

a 

92,0 

5 

6,9 

13,91 

-0,34 

6 

2 

153,0 

3 

6,5 

13,69 

-0,02 

7 

3 

120,7 

4 

5,5 

1$M 

+  0,13 

8 

4 

93.0 

5 

4.6 

13,85 

—  0,18 

9 

1 

467,0 

1 

4.6 

13,08 

+  0,59 

10  6 

69,5 

7 

a.95 

13,67 

0,00 

11  7 

€1,0 

8 

3,6 

13,71 

-0,04 

12 

4 

126,0 

4 

8.2 

18,29 

+  0,38 

13 

5 

97,2 

5 

2,75 

13,54 

+  0.18 

14 

6' 

81,5 

6 

S.6 

13,57 

+  0.1Ö 

15 

3 

162,5 

3 

2.55 

13,59 

+  0.08 

16 

5 

126,0 

4 

2.1 

12,98 

+  0,69 

9;  12;  13;  14;  15. 


Digitized  by 


Google 


428  K.    A.    HOLMGRBK. 

Den  bifogade  skalan  är  ämnad  att  åakådliggöra  den  ordning, 
i  hvilken  de  särskilta  partialtonerna  enligt  ofvannämnda  app- 
fattningssätt  borde  framkomma,  om  lamellen  nedskjötes  från  H. 
Hon  framställer  nemligen  delningspunkterna  för  en  rät  linea  (skil- 
nåden  mellan  tvenne  på  hvarandra  följande  mnnhöjder,  som  borde 
gifva  //j),  som  är  uppdelad  i  tredje-,  fjerde-,  femtedelar  o.  s.  v. 

Man  jemförc  nu  den  ordning,  i  hvilken  dessa  delningspunkter 
följa  efler  hvarandra,  med  de  särskilda  partialtonernas  ordnings- 
följd i  tabellen ').  Den  första  ton,  som  hörbart  framträdde  vid 
lamellens  nedskjutning,  var  /u^ ').  Derefter  följde  i  behörig  ord- 
ning efter  hvarandra:  /ij,  ^,  ^^4,  /U5,  /^s,  ^^4,  ^  och  ändUigeo 
/ij,  hvars  motsvarande  munhöjd  (H^^^)  börjar  en  ny  period  af 
manhöjder  eller  en  ny  sammansatt  våg  i  det  primära  systemet 
Med  denna  ton  borde  en  serie  af  öfvertoner  till  fii  hafva  gemen- 
sam munhöjd.  Men  af  tabellen  synes  att  H^^^  icke  allenast  öfver- 
skjater  de  motsvarande  manhöjderna  för  fi^^  ^5,  fi^  och  /u^  (j& 
observationerna  n:o  12,  13,  14  och  15)  utan  till  och  med  — 
enligt  observationerna  n:o  10  och  11  —  skjuter  upp  öfver  de 
raunhöjder,  som  motsvara  /u^  för  m^6  och  fi^  för  m=7.  Dessa 
skenbara  afvikelser  från  den  ofvan  antydda  teoriens  förutsägelser 
låta  emellertid  förklara  sig  i  enlighet  med  densamma  och  rubba 
icke  riktigheten  af  det  antagande,  som  utgör  dess  utgångspunkt 
I  den  utförligare  framställningen  af  ifrågavarande  ämne  skall 
detta  närmare  utvecklas.  Här  torde  det  vara  nog  att  fästa  upp- 
märksamheten derpå  att  —  som  ofvanstående  tabell  visar  — 
våglängderna  I  växa  med  tilltagande  m  och  det  så,  att  de  för 
alla  de  särskilda  öfvertonerna  slutligen  blifva  för  långa  för  att 
med  den  grundtons  våglängd,  som  motsvarar  H^^\  passa  in  i  den 
harmoniska   serien ').    Derjemte   torde   ock  böra  erinras  om  de 

M  Jfr  kolumnen  ^. 

^.  De  hela  talen    bredvid  vissa  af  skalans  delningspunkter  hanvisa  till  tabellen 

och  angifva,  hvilka  delningspunkter  och  observationer  vid  ifrågavarande  jem- 

förelse  böra  anses  motsvara  hvarandra. 
')  Detta   sednare    forh&llande   bestyrkes  ock  af  en   stor  mängd  försök,  som  jag 

anställt  med  särskilt  afseende  pä  denna  fråga.     Sammanhanget  härvid  anser  jag 

kunna  uppvisas,  och  skall  detta  jemte  åtskilliga  resultater,  som  deraf  följa,  — 

som  jag  hoppas  —  snart  kunna  framställas. 


Digitized  by 


Google 


LJUDV\6$BILDNINQBN    I    RÖR.  429 

Savartska  försöken  ^),  hvilka  bevisa  att  en  vattenstråles  särskilda 
Qtovällningar  (*Venflemens**)  icke  äro  lika  långa,  ej  heller  distinkt 
åtskilda,  utan  mot  utströmningsöppningen  förkortas  och  med  hvar- 
andra  sammanflyta.  —  Tabellen  afslutas  af  första  fi^  i  den  period, 
som  inledes  af  H^^^  =  13,08.  —  Medelvärdet  af  H,  om  det  be- 
räknas af  alla  obsevationerna  med  undantag  af  n:o  9  och  n:o  16 
d.  v.  8.  af  alla  observationer,  som  höra  till  den  första  perioden 
af  manhöjder,  är  13,67  m.m.  Med  å  utmärkes  hvarje  obser- 
vatioDsafvikelse  från  detta  medium.  Dessa  afvikelser,  af  hvilka 
blott  en  (i  n:o  2)  är  temligen  stor,  men  likväl  föga  öfverstiger 
en  half  millimeter,  äro  ej  större  än,  att  de  kunna  anses  såsom 
observationsfel,  helst  som  en  munhöjd  inom  vissa,  ehuru  trånga, 
gränser  kan  med  åtföljande  variation  i  den  motsvarande  tonens 
styrka  och  höjd  förändras,  och  det  derföre  icke  är  så  lätt  att 
afgöra,  när  man  vid  lamellens  inställning  fullt  noga  funnit  den 
puDkt,  som  gifver  en  för  alla  de  särskilda  partialtonerna  motsva- 
rande grad  af  styrka. 

4.  En  bland  olägenheterna  med  den  ofvan  beskrifna  appara- 
ten är  den,  att  röret  till  följd  af  sin  sammansättning  kommer 
att  mer  eller  mindre  afvika  från  den  rent  cylindriska  formen,  och 
att  följaktligen  äfven  dess  *Vedncerade  längd"  ^)  genom  hvarje 
ändring  i  sammansättning  och  längd  också  undergår  en  förändring. 

För  att  framhålla  vigten  af  att  vid  alla  noggrannare  försök 
ftsta  afseende  vid  denna  omständighet  och  för  att  tillika  med 
ett  exempel  visa,  huru  pass  dessa  slags  pipor  till  sin  längd  öfver- 
ensstämma  med  våglängden  för  den  lägsta  ton,  de  gifva,  bifogas 
följande  tabell.  I  densamma  betecknar  t  temperaturen  vid  för- 
söket; de  i  kolumnerna  a,  6,  c  och  d  antecknade  siffror  beteckna 
längden  af  de  delar,  af  hvilka  pipan  var  sammansatt,  och  D 
dessa  delars  diametrar;  (X  är  anblåsningsställets  afstånd  från  ena 
rörmynningen,  och  detta  hade  alltid  sin  plats  i  rördelen  6,  hvilken 
bildades  af  sjelfva  träpipan;  L  är  hela  den  sammansatta  pipans 

•)  Savart.  Ann.  de  Chim.  et  de  Phys.  Lill.  LIV. 
')  Jfr  Helmholtz,  Crelles  Journal  LVII,  s.  1. 

Ö/wTf.  af  K.  Vet.  Åkad.  Förh.    Arg.  22,     N:o  6,  2 


Digiti 


zed  by  Google 


430 


K.   A.    HOLMGREN. 


opproåtta  längd;  /=  Zr+-T-- — r — »  hvarvid  D  och  /X  utmärka 

diaroetrarne    vid    pipans    båda    mynningar;  X   Sr  den  begagnade 

tonens  halfva  våglängd,  beräknad  ar  approximationsformeln  jl=: 

332000 

875 


(/  + 0,001833. 0 ;  och  slutligen  är  ^=;i-/.  —  Atla  längder 


äro  räknade  i  millimeter.    Munhöjden  var  vid  alla  försöken  oför- 
ändradt  densamma. 

Tab.  n. 


i 

N     t    \    a 

a 
D=80,5 

h 
D=81,5 

^    1    ^    i  X 

D=30.5|2)=81,5' 

1     \     1       å 
1     1 

1 

14,5 

75 

0 

130 

109 

117 

360 

384.7 

389,5 

i8 

2 

14.5 

75 

0 

119 

207 

85,5 

362 

886.7 

889,5 

2,8 

8 

16 

75 

0 

139 

111 

111 

361 

885.7 

890,6 

49 

4 

16 

75 

0 

129 

207 

28 

359 

388,7 

890,6 

W 

5 

14,5 

90 

0 

119 

207 

35 

361  i  885,7 

889,5 

3,8 

6 

14.5 

90 

0 

140.5 

207 

5,5 

353 

377,7 

889.5 

11.8 

7 

14,5 

90 

29 

112 

207 

4 

352 

376.3 

3895 

13,2 

8 

14.5 

90 

29 

87 

207 

36 

358 

382,3 

389,5 

7,2 

9 

16 

82,5 

29 

117^ 

207 

0 

354 

377,9 

390.6 

12.7 

10 

16 

82,5 

29 

100,5 

110 

121,5  1361 

885.8 

890.6 

63 

11 

14.5 

112 

46 

120.5 

75 

123,5 

865 

889,8 

8895 

0^ 

12 

15,5 

112 

46 

109,5 

207 

0 

363 

886,9 

889.9 

8j0 

13 

16 

112 

46 

90 

207 

22 

865 

8893 

890,6 

W 

Observationerna  i  denna  tabell  äro  gjorda  under  bemödande 
om  så  stor  noggranhet  som  möjligt.  Såsom  biåsbälg  har  jag  vid 
dessa  —  liksom  vid  alla  andra  försök,  som  jag  anstalt  öfver  hit- 
hörande ämnen  —  begagnat  en  dertill  inrättad  gasklocka,  försedd 
med  en  af  rörliga  jernstänger,  som  glida  öfver  trissor,  bildad 
kompensator  för  den  vigtsförlust,  som  klockan  lider  under  det 
hon  sjunker  ned  i  spärrvätskan.  Denna  apparat,  konstruerad 
och    beskrifven ')   af  Lektor   Å.   Möller,  utgör  en  i  de  flesta 


*)  "Undenöknmgar  angående  Ljudande  Rön  Tonhöjd.  Intensitet  ock  Klangfiig.** 

Land  186L  —  Ett  enkelt    satt  att  åstadkomma  en  god  bälg  f5r  aknstiib 

.^^    behof  synes  mig  eljest  Tara  att,  enligt  Möllerska  apparaten,  i  ett  större  ratten- 

'^^Nldbrl^  försedt  med  ett  öppet  rör,  hrars  ena  anda  nådde  öfrer  Tattenjtaa,  kTilfri 


Digitized  by 


Google 


LJUDVÅOSBILBNIKOBN    I   RÖR.  431 

hlDseendee  bfittre  blågmaskin  ån  de  i  fysiska  samlingar  vanliga 
b&lgarne  med  veck,  och  isynnerhet  dernti  öfverträffar  han  dessa 
sedoare,  att  han  länge  gifver  en  konstant  luftström.  Med  till- 
hjelp  af  denna  apparat  bekoms  en  nthållande  ton  af  oföränderlig 
höjd.  Denna  tonhöjd  bestämdes  på  det  sättet,  att  pipan  förlängdes 
eller  förkortades  ända  tilldess,  att  tonen  öfverensstämde  med  den 
åf  en  stämgaffel,  som  enligt  kontroll  af  Secretan,  gifver  875  enkla 
s?äDgningar  i  sekunden  *).  —  Det  har  varit  lättare  än  hvad  jag 
kunde  föreställa  mig  att  med  metoden  att  efter  sväfningarne  be- 
stftmroa  tonhöjden  erhålla  en  god  öfverensstämmelse  mellan  stäm- 
gaffelns och  pipans  ton.  Gåfvo  sig  slag  tillkänna,  så  skjöts  en 
af  pipans  rördelar  något  litet  åt  sidan,  under  det  pipan  likväl 
fortfor  att  ljuda.  Tilltogo  derigenom  slagens  ant-al,  så  skjöts 
naturligtvis  samma  rördel  åt  motsatt  håll.  Efter  några  sådana 
ändringar  träffades  snart  en  punkt,  för  hvilken  hvarje  sväfning 
eller  slag  spårlöst  försvann,  och  det  tycktes  då  som  om  stäm- 
gaffeln skulle  hafva  upphört  att  ljuda.  För  att  vinna  visshet 
om  observationens  riktighet  skjöts  nyssnämnda  rörliga  cylindei 
först  åt  ena,  sedan  åt  andra  hållet,  från  det  ställe,  fÖr  hvilket 
öfverensstämmelsen  mellan  båda  instrumenternas  toner  inträdde, 
och  på  lämplig  rördel  antecknades  fina  streck,  som  skulle  angifva 
bom  stora  dessa  ändringar  varit,  då  stämgaffelns  ton  blef  tydlig. 
Det  visade  sig  då  i  de  flesta  fall  att  pipans  längd  icke  ens  be- 
höfde  ändras  med  en  hel  millimeter,  förrän  sväfningen  började 
gifva  sig  tillkänna.  Det  har  till  och  med  händt  under  dessa 
försök  att  det  på  sagda  sätt  sist  antecknade  strecket  samman- 
fallit med  det  först  antecknade,  så  att  de  tillsammans  bildat  blott 
ett  enda,  något  bredare.  —  De  i  £  ingående  längderna  hafva, 
der  det  kunnat  ske,  blifvit  uppmätta  med  en  styf  millimeterskala. 


ett  aiinst,  nigot  mindre,  k&rl  upp  och  ned  i  vattnet,  samt  förte  detta  tednare 
med  en  eller  t?enne  sk&lar,  s&  stållde,  att  de  nr  kortare,  p&  vattenytan  an- 
bragta  öfrerloppfrannor,  mottoge  det  vatten,  aom  det  tjnnkande  kärlet  nndan- 
tryckte. 

*)  Vid  Hvilken  temperatnr  detta  eger  mm  ar  dock  icke  nppgifvet    Sidan  nog- 
granhet  var  icke  heller  här  af  nöden. 


Digitized  by 


Google 


432  K.  A.  HOLMGRRN. 

försedd  med  tveone  vinkel  räta  flyttbara  linealer,  som  kimde  fJUtia 
med  presa-skrufvar. 

Ehuru  man  af  ofvanstående  tabell  icke  synes  kunna  härleda 
någon  lag  för  de  variationer  som  å  betecknar,  så  framgår  dock 
af  densamma,  att  i  öfverensstämmelse  med  de  resnitater,  som 
HELBfflOLTZ ')  vunnit,  hvarje  förändring  af  en  till  sin  längd  gifven 
pipas  diameter,  h varhelst  den  på  något  ställe  utefter  hennes  längd 
anbringas,  åtföljes  af  en  förändring  i  hennes  lägsta  tons  höjd. 
En  ungefärlig  uppskattning  af  dessa  förändringars  verkan  låter 
naturligtvis  härleda  sig  af  å.  Om  man  nemligen  betraktar  de 
begagnade  apparaterna  såsom  fullt  cylindriska  rör  af  längden  L 

och   diametern    —- — ,   så  skulle  deras  reducerade  längd  I  vara 

lika  med  halfva  våglängden  Å.  Den  skillnad  (f,  som  emellan 
dessa  eger  rum,  kan  derföre  betraktas  såsom  ett  tillskott  till 
nyssnämnda  reducerade  längd  eller  såsom  en  cylindrisk  rörläogd, 
som  motsvarar  inflytandet  af  den  begagnade  apparatens  afvikande 
form  och  öfriga  egendomliga  beskaffenhet.  Största  värdet  på  i 
har  varit  13,2  m.m.,  d  ä.  något  mer  än  halfva  ^'skillnaden  mellao 
verkliga  och  reducerade  längden  för  ett  cylindriskt  rör  af  dia- 
metern — - — •     Denna  sistnämnda  skillnad  I™ ^ — 1   nppgir 

nemligen  —  som  lätt  finnes  —  till  omkring  24  m.m.  I  afseeode 
på  tonen  skulle  tillökningen  13,2  m.m.  af  en  cylindrisk  pipa, 
hvars  reducerade  längd  vore  376,3  (d.  ä.  I  i  n:o  7  af  föregående 
tabell)    medföra   en    förändring,    som   motsvarades  af  intervallet 

ftfiQ  f\ 

-— ^  eller  i  det  aldra  närmaste  ett  musikaliskt  komma.  —  I  öfrigt 

synes  att  dessa  apparater  i  jemnförelse  med  vanliga  orgelpipor 
gifva  en  i  det  hela  ganska  god  öfverensstämmelse  mellan  röreti 
och  halfva  vågens  längd:  medelvärdes  af  ofvanstående  <f  uppgår 
endast  till  5,2  m.m. 

5.  Till  att  förstärka  de  särskilta  partialtonerna  och  syn- 
nerligen  till    att  göra  dem  hörbara  bredvid  hvarandra,  då  flera 


*)  CreUea  Joarnal,  a.  st. 


Digitized  by 


Google 


LJUDVÄOMILDNINOKN    I    RÖR.  433 

itmtidigt  Ijada,  bidrager  i  hög  grad  interferensen  mellan  de  tvenoe 
vågsystenier,  som  Qtgå  frän  rörets  båda  mynningar. 

Under  allmänt  kända  förutsättningar  och  med  antagande  af 
iitt  insedda  beteckningar  kan  vibrationshastigheten  hos  den  stå- 
ende   vågrörelsen    uti   ett  i   båda  ändar  öppet  rör  uttryckas  af 

eqvationen   F-  Z  Cos  ^"l .  x{ASm  ^t^  B  Cos  ^  •  t).     Af 

deona  eqvation  följer,  att  vibrationshastigheterna  vid  de  tvenne 
rörroynningarne  {x^o  och  x=^l)  för  en  partialton  samtidigt 
hafva  sinsemellan  motsatta  eller  samma  tecken  (d.  v.  s.  att  rO* 
reUerna  vid  de  båda  mynningarne  i  den  yttre  luften  samtigt  ut- 
slnda  hvar  sitt  vågsystem  med  sinsemellan  samma  eller  motsatt 
rörelsetillstånd)  allteftersom  den  motsvarande  partialton^s  ord- 
ningsnnmmer  är  udda  eller  jemnt.  För  partialtonen  af  jemnt 
ordoingsQummer  förefinnes  således  hos  dessa  sednare  vågsystemer, 
redan  vid  de  båda  mynningarne  en  fasskillnad,  motsvarande  en 
half  våglängd.  Dessa  vågsystemer  utgå  i  rummet  och  interferera 
der  med  hvarandra.  Generaticen  till  de  rotationsytor,  som  inne- 
fatta alla  mot  lika  vågskillnader  svarande  punkter  för  de  sär- 
skilda partialtooerna  och  som  för  dem,  om  man  förbinder  öfriga 
dervid  verkande  omständigheter,  skulle  kunna  betraktas  såsom 
ytor  med  lika  ljudstyrka,  uttryckes  såsom  af  en  enkel  konstruk- 
tion l&tt  finnes  uti  en  partialtons  halfva  våglängd  af  eqvationen 


om  p  är  pipans  reducerade  längd,  /^  våglängden  för  den  partial- 
ton,  hvars  ordningsnummer  är  ^,  x  och  y  koordinaterna  för  de 
punkter,  i  hvilka  de  tvenne  vågsystemerna  sammanträffa,  hän- 
förande sig  X  och  y  till  ett  rätvinkligt  koordinatsystem  med 
midten  af  pipans  axel  till  origo  och  hennes  axelriktning  till  ^-axel, 
och  om  slutligen  z  utmärker  huru  många  gånger  den  ifrågavarande 
våglängden  innehålles  i  de  tvenne  vågsystemernas  vågskillnad  {/!), 
Af  interferensens  verkan,  sålunda  bestämd,  och  fasförhållandet 
▼id  mynningame  skulle  således  följa,  att  i  de  punkter,  i  hvilka  z 
ir   ett   helt  jemnt  tal,   förstärka  eller  försvaga  ljudvågorna  fråo 


Digitized  by 


Google 


434  K.    A.   HOLMeRBN. 

de  båda  mynningarne  hvaraodra,  allteftersom  yu  år  af  adda  eller 
jemnt  ordningeDoromer  och  tvärtom  försvaga  eller  fSrstårka  bw- 
andra,  ifall  z  är  ett  belt  udda  tal. 

Genom  lämpligt  val  af  manhöjd  ocb  anblåsningsställe  kao 
man  —  för  att  fästa  sig  vid  ett  visst  fall  —  åstadkomma  att 
pipan  samtidigt  gifver  t.  ex.  tonerna  fx^  och  fx^    I  detta  fall  är 

således  p  =r  ^^  =  ^    och   följaktligen  för  hvarje  pankt  i  rammet 

Mg  r=  274.  Den  största  vågskillnad,  som  kan  komma  ifråga  för 
verkligen  sammanträffande  vågor,  är  uatmrligtvis  /I  =^p.  Således 
är  här  på  sin  höjd  n,  =  2  och  n^  =  1.  För  n^^-  o-^n^  är  jU,  i 
sitt  minimum,  men  tii  i  sitt  maximum  af  styrka;  för  n,  =  1  ir 
Ii}  i  sitt  maximum  af  styrka,  men  /u^  deremot  (n^  =  ^)  relatiTt 
svag;  för  n2  =  2  (således  n^  ==  1)  är  såväl  /U2  som  /Lt^  i  sitt  mi- 
nimum. Häraf  följer  att  jUi  är  starkast,  men  /ig  svagast  i  det 
plan,  som  skär  pipans  axel  vinkelrätt  i  tvenne  lika  stora  delar; 
att  ^2  uppnår  ett  relativt  maximum  af  styrka  i  alla  punkter  af 
en  rotationshyperboloid,  som  skär  pipans  axel  i  närheten  af  en 
fjerdedel  af  hennes  längd,  räknadt  från  hennes  båda  mynningar, 
men  att  /u^  i  dessa  panktor  är  relativt  svag;  samt  att  såväl  /i^ 
som  /U2  är  i  ett  relativt  minimum  utefter  förlängningen  af  pi- 
pans axel. 

Dessa  interferensförhållanden  äro  af  flerfaldig  användbarhet 
Vill  man  t.  ex.  till  tonhöjden  jeinföra  en  af  pipans  toner  med  en 
viss  ton  från  ett  annat  instrument,  så  kan  man  alltid  välja  en 
plats  i  rummet,  der  styrkan  af  de  båda  tonerna  bäst  passar  för 
denna  jemförelse.  —  Häri  erbjuder  sig  ock  ett  godt  medel  att 
göra  öfvertonerna  särdeles  väl  hörbara  äfven  för  den  med  deras 
tillvaro  helt  och  hållet  obekante.  Så  t.  ex.  är  det  påfallande  för 
en  åhörare,  som  ifrån  att  stå  i  nyssnämnda  vinkelräta  plan,  med 
ena  örat  vänd  t  mot  pipans  midt,  går  uti  en  krets  omkring  pipan, 
att  han  i  ofvan  anförda  exempel  fdrst  hör  en  låg  och  egendom- 
ligt tom  ton  {fil  ensam),  att  denna  småningom  aftynar  under 
det  att  en  ton,  som  är  den  förras  högre  oktav,  uppträder  med 
alltmer  stigande  styrka  för  att  ånyo  aftaga  —  f5r  att  icke  säga 


Digitized  by 


Google 


LJDDVXOSBILDNINGEN    I    RÖR.  435 

fÖrsTiona  —  änder  det  den  lägre  blir  allt  svagare  och  evagare, 
samt  att  detta  fenomen  periodiskt  återkommer  fastän  skiftevis  i 
omvänd  ordning.  För  att  framställa  samma  fenomener  och  der- 
igenom  ådagalägga  öfvertonernas  tillvaro  för  ett  anditorium  af 
flera  personer,  som  bibehålla  sina  platser,  behöfver  man  tydligen 
blott  vrida  pipan  omkring  hennes  fot  (E).  Påfallande  är  ock  det 
fenomen,  som  gifver  sig  tillkänna,  om  man  med  bibehållande  af 
ain  plats  vaggar  hufvndet  tram  och  åter:  dervid  höras  de  tvenne 
tonerna  liksom  ljud  af  tvenne  aflägsna  olika  stämda  klockor.  — 
Då,  vidare,  det  anförda  med  vederbörliga  modifikationer  tydligen 
gäller  om  hvilka  partialtoner  som  helst  och  då  man  alltid  är  i 
ståod  att  genom  behörigt  val  af  anblåsningsställe  nedsätta  grund- 
tonens styrka,  så  inses  att  man  genom  att  föra  hufvndet  uti  olika 
lägen  lätteligen  bör  kunna  icke  allenast  upptäcka  att  flera  toner 
finnas  i  en  tonsnmma  utan  äfven,  med  någon  öfiiing,  till  ton- 
höjden bestämma  hvar  och  en  af  dem  med  nära  samma  säkerhet 
son  om  han  vore  isolerad.  —  Slutligen  lemna  partialtonspiporna 
genom  den  tydliga  interferens,  som  vid  dem  eger  rum,  ett  medel 
att  temligen  direkt  kunna  atergifva  teoriens  förutsägelser  om 
sväogningarnes  faser  i  jeinförelse  med  hvarandra  vid  de  särskilta 
vibrationsmaxima  i  röret.  Dertill  kan  man  nemligen  sluta  af 
Ijadstyrkans  relativa  storlek  för  hvarje  ton  i  det  vinkelräta  plan, 
som  skär  pipan  midtuti. 

Ehuru  alla  de  ifrågavarande  företeelserna  mycket  väl  kunna 
iakttagas  af  ett  obeväpnadt  öra,  så  göra  dock  resonnatorer  härvid 
naturligtvis  en  god  verkan.  Uti  en  förstärkningspuukt  för  en  i 
sig  sjelf  stark  ton  höres  ljudet  med  tillhjelp  af  en  resonnator  så 
starkt,  att  det  knappast  kan  af  örat  uthärdas.  För  öfrigt  be- 
höfver det  icke  sägas,  att  reflexionerna  från  väggarne,  om  man 
anställer  försöken  inuti  ett  vanligt  rum,  vid  hithörande  försök 
inblanda  sitt  inflytande. 

6.  Då  man  börjar  att  medelst  anblåsningsställets  förläg- 
gande till  andra  ställen  än  mynningen  framställa  tonbildningar 
och  örat  endast  är  vandt  vid  normalklangen  eller  den  tonsumma, 
som  vanligen  och  under  namn  af  pipans  grundton  eller  lägsta  ton 


Digitized  by 


Google 


436  K.    A     HOLMGREN. 

betraktas  såsom  enkel,  blifver  man  illa  tillfreds  med  de  toner, 
som  man  på  detta  sätt  erhållen  A  ena  sidan  hafva  enkla  tooer 
af  orgelpipor  —  med  andantag  måhända  af  mycket  låga  —  hit- 
tills, såvidt  jag  yet,  icke  kunnat  direkt  framställas,  och  utan  sma 
öfvertoner  gifva  alla  toner  ett  intryck  af  egendomlig  tomhet  och 
relativt  djup;  å  andra  sidan  vill  man  gerna  af  samma  anledning, 
uppfatta  tonsammor,  äfven  dem  som  dessa  pipor  gifva,  såsom 
enkla  toner.  Vid  det  fall  att  partial tonskifvan  samtidigt  gifver 
Hera  toner  med  annan  proportion  af  inbördes  styrka  än  den,  som 
förefinnes  vid  vanliga  orgelpipor,  t.  ex.  jemte  stark  ^  äfven /U,, 
/is  och  fij,  hvilket  kan  åstadkommas  genom  att  med  någorlunda 
stark  ström  anblåsa  henne  närmare  mynningen  —  uppstår,  isyn- 
nerhet för  en  musiker,  en  verklig  förvirring  i  afseende  på  den 
förmenta  enkla  ton,  som  Ijudar.  Dessa  toner  förekomma  nem- 
ligen  icke  till  den  inbördes  styrka,  som  de  hafva  vid  vanliga 
instrumenter,  och  då  de  tillika  hafva  sina  ljudmaxima  och  minima 
i  olika  punkter,  så  inträffar  lätt,  att  en  ton  Ijudar  starkare  i  det 
ena  Örat  en  annan  i  det  andra;  och  vid  minsta  rörelse  på  huf- 
vudet  forändras  detta  förhållande.  Men  om  man  förlägger  an- 
hlåsningsstället  t.  ex.  till  tredjedelen  af  pipans  längd  och  först 
ställer  lamellen  så  att  fji^  höres  ensam  och  sedan  skjuter  ned 
densamma  tilldess,  att  /u^  och  fi^  (svag)  ljuda  tillsammans  ^),  så 
bibehåller  man  uppfattningen  af  tvenne  toner,  och  det  lyckas 
sedan  icke  ens  med  ansträngning  att  bilda  sig  föreställningen  oro, 
att  här  endast  skulle  vara  en  enda  ton  förhanden.  En  sådan 
föreställning  ger  ännu  säkrare  vika  —  äfven  fbr  den  som  eger 
stort  välde  öfver  sin  hörselapparat  —  om  han  under  det  pipan 
Ijudar  förflyttar  sig  till  olika  ställen  i  rummet,  emedan  dervid 
den  svagare  tonen  naturligtvis  förr  upphör  att  vara  hörbar  än 
den  starkare,  och  emedan  dessutom  äfven  på  kortare  afstånd,  af 
ofvan  anförda  skäl  en  ton  måste  höras  svagare,  en  annan  star- 
kare uti  olika  punkter  af  rummet.  Tydligen  är  det  tjenligt  att 
härvid  hafva  det  ena  Örat  slutet. 

*)  Härtill    fordras   något  kortare  pipor  t.   ex.   af  omkring  400  m.ui.  och  der 
under. 


Digitized  by 


Google 


LJUDVÅ08BILDN INGEN    I    RÖR.  437 

Analoga  förhållanden  inträffa,  om  man  experimenterar  äfven 
f^ii  /M5»  o.  8.  v.  i  förening  med  fi^. 

Anmärkas  bör,  att  sådana  toner  som  t.  ex.  pipans  fx^^  o.  s.  v. 
utan  svårighet  kunna  framställas  med  detta  slags  pipor,  utan  att 
dertore  luftströmmens  hastighet  behöfver  ökas  upp  från  den  som 
gifver  fi^  ')• 

Derigenom  att  man  således  med  detta  slags  pipor  är  i  stånd 
att  moderera  partial  toner  na  af  lägre  ordningsnummer,  under  det 
man  kan  gifVa  dem  af  högre  en  jemf5relsevis  betydlig  styrka, 
och  derföre  att  medelst  rör  frambragta  toner  utan  all  annan  re<- 
soonans  hafva  en  i  jemförelse  med  strängars  ansenlig  tonstyrka, 
erbjuder  sig  uti  det  anförda  ett  —  så  vidt  jag  känner  —  mera 
påtagligt  experimentelt  bevis  än  alla  hittills  bekanta  för  Ohms  ') 
lag  rörande  tonsummors  sammansättning  och  örats  sätt  att  ana- 
lysera desamma,  nemligen  så  att  det  upplöser  den  fÖr  tonsumman 
till  grand  liggande  rörelsen  i  en  serie  af  pendelartade  svängnin- 
gar och  att  det  för  h varje  sådan  enkel  rörelse  uppfattar  en  ton, 
^om  till  sin  höjd  bestämmes  af  den  motsvarande  rörelsens  oscil- 
lationstid. 


')  Vanligen  har  jag  för  Inftstrommens  åstadkommande  begagnat  ett  vattentryck 

af  50  tUl  80  millimeter. 
*)  Pogg.  Ann.  LIX,  s.  497. 


Digiti 


zed  by  Google 


438 


Skåiker  tiU  Veteukapi-AkaJeMleu  UUfotok. 

(FoffU.  från  tia.  420.) 

Från  Istituto  R,  Lombardo  di  Scienze  i  Milano. 

Memorie,  Classe  di  •Scienze  matematiche,  Vol.  10:  Fasc.  1. 

»  »        »   Lettere,  VoL  10:  Fasc.  1. 

BendicoDto      »        »  Scienze  matematiche,  YoL  1:  9,  10.     2:  1,  2. 
»  »        »  Lettere,  VoL  I:  9,  10.     8:  1,  2. 

jFVdn  Accademåa  PonUf,  de  Nuavi  lÅneei  t  Bool 
Atti.    Anno  17:  1. 

Från  K.  Geographiska  Sällskapet  t  S:t  PeUrehurg, 

Compte  Rendu,  1863. 

Memoirer  (På  Ryska)  1863:  1—4.  1864:  1,  2. 

Raddb,  g.     Beisen  im  Siiden  von  OsUibirien,  Bd.  2. 

FVån  Société  Vaudoiae  des  Sciences  Naturelies  i  Lausanne, 
Bulletin,  n:o  52. 

Från  Société  de  Phytique  et  dHistoire  Naturelie  t  Oeneve. 
Mémoires,  T.  17:  2. 

Från  Verein  för  Naturkunde  i  Gossel 
Bericht,  14. 

Från  NaturunssenschaftUcher  Verein  t  Halle, 
Zeitschrift  fur  die  gesammten  Naturwissenschaften,  Bd.  24. 

Från  Medicinisch-Naturunssenscha/tliche  Oeséllschaft  i  Jena, 
Zeitschrift,  Bd.  1:  4.  2:  1. 

Från  Universitetet  i  KiéL 
Schriften,  Bd.  11. 

Från  K.  Akademie  der   Wissenschaften  i  Munchen. 
Sitznngsberichte,  1864:  2:  3,  4. 

Från  K.  Stemwarte  i  MUnchen. 
Annalen,  Bd.  14. 

(Vortt  å  tid.  442.) 


Digitized  by 


Google 


4S» 


Om  Stormen  den  30  Maj  1865  och  följande  dagar. 

Af  R.   RUBBNSON. 

Tall.  XXin. 
[MeddeUdt  den  14  Juni  1865.] 

De  meteorologiska  observationer,  som  för  närvarande  pä 
Upsala  Observatorium  anställas  en  gång  hvarje  timma  af  dygnet, 
hafva  satt  oss  i  stånd  att  kanna  meddela  de  förnämsta  meteoro- 
logiska iDstmmenternns  variationer  under  den  storm,  som  rasade 
de  sista  dagarne  af  fdrliden  månad  och  de  fSrsta  dagarne  af  den 
ioBevarande.  Då  likväl  de  ifrågavarande  observationsserierna 
f6rst  togo  sin  början  natten  emellan  den  29  ocfa  den  30  Maj  och 
vid  denna  tidpunkt  den  perturbation  i  atmospheren,  som  öfvergick 
vårt  land,  redan  tyckes  hafva  inträdt,  såsom  synes  af  det  tero- 
ligen  låga  barometerståndet,  omfatta  våra  observationer  troligen 
icke  phenomenet  i  dess  helhet  utan  blott  den  sednare  delen  deraf. 
Denna  omständighet  har  jag  likväl  icke  trott  b(k'a  förhindra  mig 
från  att  meddela  den  hufvudsakliga  gången  af  perturbationen, 
för  så  vida  vi  varit  i  tillfälle  att  observera  densamma,  och  detta 
så  mycket  mindre,  som,  enligt  all  sannolikhet,  Upsala  är  den 
enda  ort  i  vårt  land,  der  phenomenet  kunnat  närmare  i  detalj 
studeras. 

Hvad  beträffar  framställningsmethoden,  så  har  jag  valt  den 
grafiska  såsom  varande  på  en  gång  enkel  och  tydlig  samt  till- 
räckligen  noggrann  fÖr  det  afsedda  ändamålet,  och  jag  har  sökt 
tillämpa  denna  method  på  ett  sätt,  som  tillåter  att  med  en  enda 
blick  öfverskåda  gången  af  de  faktorer,  som  karakterisera  stor- 
men, nemligen  barometerståndet,  vindens  rigtning  och  styrka. 

Vid  konstruktionen  af  biföljande  tafla,  föreställande  baro- 
meterhöjden samt  vindens  rigtning  och  styrka  för  hvarje  timme, 
^r  jag  tagit  till  abscissa  tiden,  sålunda  att  afståndet  emellan 
tvenne   närliggande    verticallinier    representerar    en    timmes   tid. 

Ö/vwi.  af  K,  VtU-Akad.  Firk,,  1866,  N:o  6. 


Digiti 


zed  by  Google 


440  B.   RUBBNSON. 

Ordinatoroa,  räknade  från  absciss-axeln  till  de  punkter,  från 
hvilka  pilarne  i  teckningen  åtgå,  föreställa  barometerstånden  ut- 
tryckta i  millimeter,  h vilken  enbetslängd  upptages  af  afståndet 
emellan  tvenne  conseentiva  horizontalstreck.  De  pilar  som  åtgå 
från  ordinatornas  ändpunkter  föreställa  genom  sin  rigtning  yiiH 
dens  rigtning  och  genom  sin  längd  dess  styrka').  Hvad  rigt- 
ningen  beträffar,  så  bör  ihågkommas,  att  vinden  går  åt  det  håll 
dit  pilspetsen  pekar,  samt  att  väderstrecken  tänkas  på  taflan 
belägna  så  som  de  föreställas  på  en  geografisk  karta.  Till  mått 
på  vindens  styrka  tjena  omloppshvarfven  under  en  timmas  tid 
hos  den  på  observationsorten  befintliga  anemometer  af  RoBmsoNS 
konstruktion,  dock  så  att  vindens  styrka  uppmätes  med  tal,  som 
äro  ^  af  sjelfva  omloppshvarfvens  antal;  härvid  svarar  en  längd, 
lika  med  en  sida  i  papperets  rutor,  mot  1000  omloppshvarf.  För 
att  erhålla  de  tal  som  svara  mot  vindens  styrka  vid  h varje  tim- 
slag, togs  differensen  emellan  anemometerns  ställning  för  två 
konsekutiva  timmar,  och  ansågs  detta  tal  kunna  uttrycka  vind- 
styrkan i  det  tidsmoment,  som  låg  midt  emellan  de  begge  obser- 
vationstiderna. Kombinerades  sedan  den  sedaare  observatiooeo 
på  anemometern  med  en  följande  på  enahanda  sätt,  erhölls  ett 
nytt  värde  för  det  tidsmoment  som  låg  emellan  den  andra  odi 
tredje  observationen.  Medium  emellan  de  sålunda  erhållna  talen 
var  tydligen  ett  mått  på  vindstyrkan  vid  tidpunkten  fÖr  den 
andra  observationen.  Det  är  dessa  tal,  som  ligga  till  grund  för 
den  längd,  man  gifvit  de  särskilda  pilarne  i  teckningen. 

Hvad  slutligen  de  resultater  beträffar,  som  man  skulle  knnoa 
draga  ur  de  meddelade  observationerna,  så  tilltror  jag  mig  icke 
kunna  för  närvarande  ingå  i  någon  discussion  af  den  ifråga- 
varande stormens  natur;  särskildt  torde  sjelfva  hufvudfrågan, 
nemligen  huruvida  denna  storm  var  en  roterande  eller  ej,  böra 
uppskjutas   till    dess    detaljerade    upplysningar   hunnit    ingå  från 


')  Bekloglii^vU  bestämdes  vindens  rigtning  de  ifrägavutinde  obterrationsdsgvie 
endast  efter  8  väderstreck  i  st.  f.  efter  16  s&som  nu  sker.  Denna  ofullkom- 
lighet förklarar  tillräckligen  de  fä  afvikelser  från  den  vestliga  rigtningen  som 
förekomma  den  31  Ma)  enligt  hvad  taflan  utviaar. 


Digitized  by 


Google 


OM  STORMEN    D.    80   MAJ    1865    OCH   FÖLJANDE   DAGAR.    441 

andra  orter  om  vindrigtning  och  barometerstånd.  Det  förefaller 
mig  dock  f5ga  sannolikt,  att  några  fullständigare  uppgifter  skulle 
kunna  erhållas  från  andra  orter  åtminstone  inom  vårt  fädernes- 
land, emedan  den  egentliga  perturbationen  tyckes  hafva  egt  rum 
Qoder  natten  eller  tidigt  på  morgonen,  såsom  ses  deraf  att  lägsta 
barometerståndet  inträffade  i  Upsala  omkring  kl.  5  på  morgonen. 
Skulle  tillräckliga  uppgifter  stå  att  erhålla,  må  det  tillåtas  mig 
att  vid  ett  annat  tillfälle  återkomma  till  ämnet. 


Digiti 


zed  by  Google 


442 


Skiiker  tiU  VeteaskapB-Aka^enfou  BlUUthek. 

(ForU.  frln  tid.  4d& ) 

Från  K,  K.  Geohgische  Reichs-Anstaä  i  Wien, 
Jahrbuch,  Bd.  Ifi:  1. 

Från  Zoologisch-Botanisehe  Oesellsohaft  t   Wien. 
Yerhandlungen,  Bd.  14. 

Från  PhysikdUschrMedicimache  Gesellschaft  i   WOrzburg. 

Naturwissenschaftliche  Zeitschaift  Bd.  5:  H.  3,  4. 
Medicinische  »  Bd.  6:  H.  4 — 6. 

Från  Utgi/vctme. 

Der  Zoologische  Garten,  Jahrg.  S:  7 — 12. 
Archiv  fur  Kunde  von  Russiand,  Bd.  2S:  3,  4. 

Från  För/attame, 

Bebdberq,    b.    g.     Metallurgiska    Anteckningar,    H.    1 — 3.     Sthm. 

1863,  64.  8:0. 
Ekdahl,  N.  J.    Om  Yattenminskningen  i  Norra  Polartrakterna.    Stbm. 

1865.  8:0. 
Gadds,  F.  o.     Bidrag  till  kännedom  om  tungans  beväpning  hoa  Pul- 

monaterna.     Lund  1865.  8:o. 
Holmström,  L.  P.     Märken  efter  Istiden  iakttagna  i  Skåne.     Malmö 

1865.  8:0. 
Lundoren,   B.     Bidrag  till   kännedomen   om  Saltholmskalkens  geolo- 
giska rörhällande.     Malmö  1865.  8:o. 
Palmstedt,  c.     Öfversigt  af  Silkesodlingen,  åc.    Sthm.  1865.  8:o. 
Stål,  c.     Hemiptera  Africana,  T.  1.     Holm.  1864.  8:o. 
TÖRNaviST,    S.    L.     Geologiska    iakttagelser  öfver   Fågelsängstraktens 

nudersiluriska  lager,  1.     Lund  1865.  4:o. 
DsLAFONTAiNE,    M.     Recherches    sur    la   composition   des  moljbdates 

alcalins.     Geneve  1865.  8:o. 
v.  Tranenfsld,  g.     Verseichniss  der  Namen  der  arten  der  Gattang 

Paludina.  Lam.     Wien.  1865.  8:o  jemte  4  småskrifter. 
Haughton,  S.     Notes  on  animal  mechanics.     Dubl.  1864.  8:o. 
—        —       Experimental  Researches  on  the  Granites  of  Iceland, 

P.  3,  4.     Lond.  1862.  8:o. 
KiFSRSTSiN,  W.     Bericht  uber  das  Zoologisch-Zootonische  Institut  der 

Gottingen  1864.     Gött.  1865.  12:o. 

(Porti.) 


Digitized  by 


Google 


443 


Undersökningar  om  qväfvehalten  i  stål  och  tackjern, 

samt  om  beskaffenheten  af  kolet  i  härdadt 

och  ohärdadt  stål. 

Af  L.   RiNMAN. 

[MeddaUMlt  den  Ii  Juni  1866.] 

För  qväfvehaltens  bestämmande  i  stål  och  tackjero  löstes 
dessa  i  chiorvätesyra,  13  C.C.  af  1,12  e.  v.  till  2  gramm  stål  och 
tackjero  i  stycken,  med  nära  utestängande  af  atmosferiska  luften, 
pa  det  sättet  nemligen,  att  upplösningen  verkställdes  i  en  retort 
med  tillhjelp  af  så  mycket  värme,  som  vätskan  kunde  tåla,  utan 
att  kastas  ur  retorten.  Några  gångor  förenades  denna  retort  med 
ett  Mitscherlich*s  rör,  innehållande  mera  utspädd  chlorvätesyra, 
hvilken  sedermera  äfven  undersöktes  på  ammoniumoxid.  Efter 
follbordad  lösning  och  afsvalning,  neutraliserades  och  fälldes  lös- 
ningen med  nyss  släckt  kaustik  kalk,  utrörd  med  vatten  till  con- 
sistens  af  tjock  Välling  och  afsvalad.  Fällningen  gjordes  i  en 
tubulerad  retort,  som  genast  sattes  i  vattenbad  och  upphettades 
till  vattnets  kokpunkt.  Sedan  efter  några  timmar  ungefår  ^  af 
vätskan  destillerat  öfver  i  ett  afkyldt  förlag,  sattes  till  destillatet 
oågra  droppar  neutral  lackmuslösning,  hvarpå  den  i  destillatet 
befintliga  ammoniumoxiden  bestämdes  med  titrerad  oxalsyrelös- 
oing.  Högre  temperatur  än  vanlig  vattenbädsvärme  får  icke  an- 
vändas till  destillationen,  emedan  eljest  något  kalk  kan  stänka 
npp  1  retortens  hals  och  gå  öfver  till  förlaget.  I  den  mera  ut^ 
spädda  chiorvätesyra,  som  i  Mitscherlich^s  rör  skulle  upptaga 
möjligen  från  lösningen  i  retorten  afvikaude  ammoniurooxid  (eller 
chiorammonium),  fanns  någongång  spår  häraf,  någongång  intet. 
Emedan  ändamålet  med  undersökningarne  var  att  söka,  huruvida 
en  olika  qväfvehalt  kunde  uppgifvas  såsom  betecknande  för  olika 
stålsorter,  och  då  de  här  nedan  anförda  analyserna  tyckas  visa 
att  någon  sådan  bestämd  olikhet  icke  eger  rum,  utsträcktes  under- 
sökningame  icke  vidare. 

Öfvers.  af  K.  Vet,'Akad.  Förh,,  1865,  N:o  6, 


Digitized  by 


Google 


444  L.    KTNMAN. 

För  bestämmaodet  af  kollialten  valde  jag  den  method,  som 
Professor  V.  Egqertz  uppgifvit  i  Jernkontorets  Annaler  1862. 
Denna  method  grundar  sig  på  upplösning  af  det  fint  fördelade 
stålet  eller  kolbundna  jernet  förmedeUt  jod  vid  O"  temperatur, 
dervid  den  olösta  återstoden,  enligt  gjord  noggrann  undersökning 
af  densamma,  efter  afdrag  af  den  genom  särskild  t  försök  bestämda 
grafiten,  innehåller  60  proc.  rent  kol.  För  de  ändamål,  hvilka  af- 
sågos  med  förevarande  undersökningar,  är  denna  method  till- 
räckligt noggrann  och  i  allmänhet  för  praktiska  behof  mycket 
användbar,  då  den  haiidhafves  med  största  möjliya  likformigJift. 
Det  var  emellertid  under  bestämmandet  af  qväfvehalten  på  förut- 
nämnde sätt,  som  jag  fann  en  märklig  omständighet  med  det  i 
ohärdadt  stål  befintliga  kolet,  jenifördt  med  kolet  i  härdadt  stål. 

Hdrdadt  stål,  löst  i  chiorvätesyra  eller  utspädd  svafvelsyra 
med  eller  utan  noggrannt  utestängande  af  luften  och  med  eiler 
utan  tillhjelp  af  värme,  lemnar  icke  nåyon  kolhaWy  återstod. 
Caron  fann  äfven  detta ').  Om  någon  kolhaltig  återstod  upp- 
kommer, så  härrör  denna  af  något  litet  stål,  >om  icke  tagit  del 
i  härdningen,  och  uppkommer  derfore  under  lika  omständigheter, 
som  det  ohärdade  stålets  olösta  kol. 

Ohärdadt  stål,  om  det  löses  i  chiorvätesyra  eller  utspädd 
svafvelsyra  med  hjelp  af  högsta  möjliga  värme  och  med  någor- 
lunda utestängande  af  luften,  t.  ex.  i  en  väl  betäckt  bägare  eller 
ännu  bättre  i  en  kolf  med  trång  hals  eller  också  i  en  retort, 
lemnar  äfvenledes  icke  något  olöst  kol;  men  om  lösningen  icke 
ifrån  början  eller  i  god  tid  understödjes  af  värme,  så  uppkommer 
olöst  kol,  hvilket  vid  sednare  gjord  upphettning  icke  löser  sig. 
Huruvida  luftens  tillträde  eller  utestängande  har  ett  väsentligt 
inflytande  kan  jag  icke  bestämdt  säga.  Lösningen  med  tillhjelp 
af  högsta  möjliga  värme  kan  icke  beqvämt  försiggå,  om  man 
icke  ställer  så  till,  att  de  bortgående  sura  ångorna  af  chlorväte- 
syran,  eller  vattnet  i  den  utspädda  svafvelsyran  kondenseras  till 
större  delen  och  rinna  tillbaka  i  lösningen.  Som  redan  är  nämndt, 
har  luften  icke  blifvit  fullkomligt  utestängd;  men  nyssnämnde  till* 
>)  Compt.  rend.  1863. 

Digitized  by  VjOOQ IC 


DNDBB8ÖKNINQ  OM  aTÄFVBHALTKN  T  STÅL  OCH  TACKJERN.    445 

sUUlniDg  betingade  tillika  obetydlis^t  tillträde  af  luft,  och  det  är 
derföre  icke  omöjligt  att  fritt  tillträde  af  luft  kan  utöfva  något 
inflytande.  Då  ohärdadt  stål  på  nämnde  sätt  löses  med  tillhjelp 
af  Tärme,  så  ser  man,  att  mycket  fint  fördeladt  kol  befinner  sig 
oppslammadt  i  vätskan,  men  detta  kol  försvinner  under  fortsatt 
kokning. 

Skillnaden  således  emellan  härdadt  och  ohärdadt  stål  är  den, 
att  det  förra  aldeles  icke  ger  olöst  kol  änder  lösning  i  chlorväte- 
syra  eller  utspädd  svafvelsyra,  om  lösningen  drifves  långsamt 
och  med  tillträde  af  luft.  Det  sednare  deremot  lemnar  under 
likartade  lösningsförhållanden  ganska  mycket  olöst  kol,  som  lik- 
väl skiljer  sig  från  grafit  deruti,  att  det  med  tillhjelp  af  värme 
onder  lösningens  fortgång  försvinner  eller  bortgår  i  form  af  flyk- 
tigt kolväte. 

Mängden  af  det  ur  ohärdadt  stål  genom  långsam  upplösning 
Dtan  mycket  värme  erhållna  kolet,  beror  dels  af  den  tid,  som 
åtgått  till  upplösningen  dels,  såsom  Caron  funnit,  af  den  tid  under 
hvilken  det  härdade  stålet  varit  glödgadt.  Det  skulle  således 
blifva  störst  utur  oräckt  cementstål,  då  detta  på  förenämnde  sätt 
applöses  mycket  långsamt*). 

Benämningen  af  grafit  passar  icke  för  ifrågavarande  kol, 
Qtan  borde  man  välja  ett  annat  namn.  Ehuru  KARSTEN  just 
till  följe  af  uppkomsten  af  detta  kol  och  dess  förening  med  jern 
begagnade  ordet  "pol ycar buret"  ^),  för  att  dermed  uttrycka,  att 
en  förening  emellan  jern  och  mycket  kol  existerade,  hvilken  för- 
aning skulle  vara  upplöst  i  den  öfriga  jernmassan  och  afskiljde 
sig  under  jernets  upplösning  i  chiorvätesyra  eller  utspädd  svafvel- 
syra, ansåg  han  sig  likväl  icke  kunna  bestämdt  ådagalägga  exi- 


')  Genom  lösningen  af  1  gramm  ohärdadt  stål  i  stycken  under  48  timmar  och 
med  hjelp  af  litet  värme  mot  slatet  samt  derefter  kokning,  fick  jog  0,9  proc. 
olöst  kol,  dä  jag  deremot  enligt  Eooertz^  method,  som  fordrar  ganska  hastig 
upplösning,  erhöll  endast  0,3  procent.  Deremot  med  hastig  upplösning  och 
tillhjelp  af  värme  intet. 

^  Kabsten,  MetaUorgie,  1841. 

Ö/Wr«.  af  K.  Vét.-Akad,  FSrh.    Årg.  22.  /V-o  6.  3 


Digitized  by 


Google 


446  t.   RIKKAK. 

stenseo  af  detta  polycarbnret,  och  denoa  benåmDiog  har  sedao 
icke  blifvit  allmänt  antagen.  Han  yttrar  sig  om  grafit  på  föl- 
jande sätt'):  "När  stålets  kokhalt  uppgår  till  J,9  procent,  är  det 
knappt  smidbart;  i  detta  tillstånd  skulle  det  kunna  kallas  tack- 
jern,  men  det  låter  ännu  tänja  ut  sig  vid  vådlig  temperatur  och 
det  eger  ännu  icke  egenskapen  att  genom  ytterst  långsam  afsoair 
ning  efter  smältning  a/sätta  en  del  af  sin  kolhaU  i  form  af  grafiL 
Detta  inträffar  först,  då  det  kolbundna  jemets  kolbalt  stigit  till 
2,3  procent." 

Man  har  således  tre  former,  under  hviika  kolet  i  stål  och  i 
tackjern  afskiljer  sig,  då  dess  utlösning  sker  med  chlorvätesyra 
eller  utspädd  svafvelsyra,  nemligen  som  grafit  (ur  tackjern),  som 
kolbundet  jem  ur  ohärdadt  tackjern  och  stål  (enligt  Carons  un- 
dersökning) och  som  kolbundet  våte  utur  häi^dadt  tackjern  och 
stål.  Alla  dessa  formerna  förekomma  tillsammans  hos  ohärdadt 
tackjern,  de  båda  sednare  hos  ohärdadt  stål  och  tackjern  och  den 
sistnämnde  hos  härdadt  stål  och  tackjern.  Tills  vidare  kunde 
man  ju  kalla  den  del  af  kolet  i  ohärdadt  stål,  som  under  lång- 
sam lösning  afskiljer  sig,  för  cementkol  och  kolet  i  härdadt  stil 
för  hårdningskoL 

För  att  bestämma  holhalten  hos  tackjern,  blir  det  således 
nödvändigt  att  bestämma  summan  af  grafit,  cementkol  och  härd- 
ningskol.  Grafiten  bestämmes  medelst  tackjernets  httstiga  lösning 
i  stycken  med  tillhjelp  af  högsta  värme  ^),  grafit  och  cementkol 
tillsammans  bestämmas  genom  tackjernets  långsamma  lösning,  och 
slutligen  bestämmas  cemeutkol  och  härdningskol  tjilsammans  me- 
delst jod.  Visserligen  fordras  direkt  undersökning  om,  huruvida 
cementkolet  ingår  i  samma  förening  med  jod,  som  härdningskolet, 
innan  man  härutinnan  kan  vara  fullt  säker,  men  af  beräkningar 
på  åtskilliga  undersökningar  synes  antagandet  att  så  är,  vara 
fullt  berättigadt. 


')  Karstens  Archiv  Bd.  XXI.  S.  500. 

')  15    C.C.    chlorvätesyra    af   1,12  e.   v.   och   15   C. C.    utapädd    svafvelsyra  (5 

delar    vatten,    1    del    svafvelsyrehydrat)    plägar  tagas   till   1   gramm   tackjero 

eller  stål. 


Digitized  by 


Google 


DNDERSÖKNTNO  OM  aVAFTBHALTEK  I  StXl  OCH  TACKJERN.  447 

I  ffiljande  tabell  skall  jag  anföra  de  funna  qvantiteterna 
qfSfve  i  några  sorter  stål  och  i  tackjern,  jemte  de  enligt  Eggertz' 
metbod  gjorda  kolbestämningarne. 

Procent 

Kol.  Qrafve. 

bundet    grafit    summa. 

Långbansbytte  taclgem,  hviU 4,43    0,11     4,54    0,008 

(ett  och  samnaa  stycke) 

d:o  ffråä 2,05    2,50    4,55    0,006 

\tsihnB}6  taekjern,         hviU 3,96    0,71     4,67    ej  sökt 

(ett  och  samma  stycke) 

d:o  ffrått  0,96    3,48    4,45    ej  sökt 

Cfmentstål  eller  blåsstål: 

räckt,  kallhamradt,  ohärdadt 1,20    0,30     1,50    0,016 

råekt,  ohfirdadt  1,24    0,30     1,64    0,000 

råekt,  härdade 1,48    0,02     1,50    0,016. 

Betsemerstål : 

ohärdadt  N:o  2 2,02    0,20    2,22    0,005 

ohärdadt  N:o  3,5 • 1,17    0,10     1,27    0,005 

bärdadt  N:o  3,5 1,28    0,00     1,28    0,011 

ohärdadt  N:o  4,5  0,61     0,25    0,86    0,005. 

Beiwnerståiy  utan  Spiegeleisen,  rödskört 0,40     0,006 

d:o  med  Spiegeleisen,  icke  rödakört 0,45     0,008. 

De  båda  sistnämnde  af  samma  smälta. 
Qväfvehalterna   äro    icke    högre,    än    dem   Marchand  fann 
1850,  och  hvilka  han  anser  aldeles  tillfälliga. 

Utom  jodmethoden  för  kolbestämningarne,  har  jag  försökt 
en  Qiethod  af  Weyl,  uppgifven  i  Zeitschr.  f.  anal.  Chem.  1 :  1  —2, 
I  grundad  på  jernets  utlösning  frän  kolet  på  den  positiva  elektro- 
den af  en  galvanisk  ledning,  men  oaktadt  all  försigtighet  icke 
foonit  densamma  användbar  för  stål,  emedan  kol  bortgick  i  form 
af  kolväte  äfven  vid  ytterst  långsam  lösning,  och  jag  erhöll  blott 
ungefär  hälften  af  stålets  kolhalt  qvar.  Fresenius  försäkrar 
likväl,  att  han  anser  Weyl*s  method  fullt  pålitlig,  då  man  be- 
handlar "Spiegeleisen." 


Digitized  by 


Google 


448  L.   RIKMÄN. 

Om  jag  vid  utförandet  af  dessa  kolprof  s6kt  de  tre  sorter 
kol,  om  hvilka  jag  ofvan  talat,  hade  jag  fanoit  t.  ex  hos  räckt 
ohärdadt  cementstål,  härdDingskoI  0,52  och  cementkol  0,90,  till- 
sammans 1,42  procent.  Det  i  tabellen  appgifna  bundna  kolet  är 
nemligen  1,24  proc.  hvilket  åter  utgör  60  procent  af  2,07,  som 
tillsammans  med  den  anförda  grafiten,  0,30,  utgör  2,37  eller  vig- 
ten  af  hela  kolmassan  efter  stålets  lösning  i  jod.  Grenom  sär- 
skild undersökning  vet  jag,  att  det  s.  k.  cementkolet  or  detta 
stål  blir  0,90  procent,  och  emedan  all  anledning  förefinnes  till 
antagandet,  att  hela  kolmassan  efter  stålets  lösning  i  jod  har  deo 
förut  omtalade  sammansättning  och  således  innehåller  60  procent 

rent  kol,  så  var  hela  bolhalten       '  '      eller  1,42  procent,  deraf 
0,9  procent  cementkol. 

Man  finner  fÖr  öfrigt,  att  de  misstag  i  afseende  på  hela  kol- 
halten, som  man  gör  medelst  de  s.  k.  grafitbest&mningaroe  i 
ohärdadt  stål,  äro  af  ingen  praktisk  betydenhet.  Men  det  är  icke 
osannolikt,  att  forskningen  i  afseende  å  beskaffenheten  af  det  kol, 
som  jag  här  föreslagit  att  benämna  cementkol,  akall  leda  till 
vigtiga  upplysningar  för  praktiken. 

För  öfrigt  behöfver  man  icke  hvarken  vid  sjelfva  kolets 
nämnde  olika  former  eller  vid  de  för  dem  anförde  benäroningarne 
fästa  några  begrepp  om  kolets  allotropiska  tillstånd,  utan  endast 
om  olika  föreningssätt  med  jernet,  h varpå  Karstens  polycar- 
buret  äfven  syftade. 

I  afseende  på  grafitbestämningarne  i  tackjern  åter,  så  leda 
dessa  utan  tVifvel  icke  sällan  till  anmärkningsvärda  misstag, 
hvilka  jag  nu  vill  påpeka. 

Den  grafitbestämning  på  Långbaus  tackjern,  hvitt  och  grått, 
som  här  ofvan  är  anförd,  har  jag  gjort  medelst  tackjernets  ha- 
stiga upplösning,  och  mot  de  båda  resultatens  öfverensstämmeise 
är  intet  att  anmärka.  Jag  lät  sedan  göra  kolbestämningar  efter 
Eqgertz*  method  och  erhöll 


Digitized  by 


Google 


UNDIRSÖKNING  OM  aVÄFVRUALTEN  I  8TÅL  OCH  TACKJEBN.    449 

i  det  hvita      i  det  gräa 

bnndet  kol 4,24  1,36 

grafit 0,42  3,42 

summa  4,66  4,78. 

Om  de  här  funna  grafithalterna  minskas,  den  förra  till  0,11, 
deo  sedoare  till  2,50,  och  om  man  tar  60  procent  af  återstående 
grafit,  som  äro  i  det  hvita  0,31  X0,6  och  i  det  gråa  0,92X0,6, 
samt  iSgger  det  till  det  bundna  kolet,  så  får  man  följande 
ref  nitat: 

i  det  hvita       i  det  gråa 

bundet  kol 4,43  1,91 

grafit 0,11  2,50 

summa  4,54  4,41 

af  hvilka  sifl^ror  den  förra  är  identisk  med  den  förut  af  mig 
foona,  och  den  sednare  är  något  afvikande,  sannolikt  till  följe  af 
något  fel  i  undersökningen. 

På  lika  sätt  anser  jag  kolundersökningarne  af  Vestansjö 
tackjern,  hvilka  äro  anförda  i  tabellen  och  gjorda  noga  efter 
Eggertz'  method,  hafVa  bordt  blifva,  om  grafithalten  blifvit 
bestämd  efter  tackjernets  lifliga  upplösning  i  främmande  syror, 
följande: 

i  det  hvita       i  det  gråa 

bundet  kol 4,32  0,96 

grafit 0,11  3,48 

summa  4,43  4,44. 

I  Jernkontorets  Annaler  för  1860  sid.  503  förekommer  följande 

e 

kolandersökning  af  Ags  tackjern: 

i  det  hvita       i  det  gråa 

bundet  kol 3,25  0,53 

grafit    0,50  3,60 

summa  3,75  4,03. 

hvilka  resultat  bättre  öfverensstämma,  om  man  får  antaga 

i  det  gråa 

bundet  kol 0,81  -rf^T^ 

grafit 3,03 

summa  3,84.  .^^  ^^ 


Digitized  by 


Gö&g 


450     L.    BIMHAN.      UNDKB8ÖKNING  X)M    aVÄPVBKALTBN    M.    M. 

Med  uDdant&g  af  aDdersökniDgarne  af  Långbaoshytte  tack- 
jernet,  på  hvilka  jag  anser  mig  fällt  säker,  äro  mina  beräkoiDgar 
af  de  båda  andra  tackjernssorternas  sammansättning  grundade 
på  hypotheser,  dem  jag  måhända  icke  bort  framkasta;  men  då 
jag  åsyftat  att  fästa  uppmärksamheten  på  möjliga  misstag  vid 
grafitbestämningar,  hoppas  jag  i  detta  afseende  benäget  öfver- 
seende. 

Om  tid  och  omständigheter  medgifva  skall  jag  fortsätta  dessa 
undersökningar  och  söka  mera  upplysning  uti  ifrågavarande  ämne. 


Digitized  by 


Google 


451 


Lichenologiska  Anteckningar  från  en  /"esa  i  Lule 

Lappmark  sommaren  1864. 

Af  P.  J.  Hellbom. 

[Meddelatle  den  14  Juni  1865.] 

Efter  den  ombvälfning  i  Lichenologien,  som  för  något  raer 
än  ett  decenninm  sedan  inträffade,  föranledd  deraf,  att  lafvarnes 
inre  byggnad  började  närmare  studeras  och  sporerna  läggas  till 
grand  för  slägt-  och  till  någon  del  äfven  för  artbestämningen, 
blef  en  ny  och  noggrannare  nndersökuing  af  vårt  lands  laf-flora 
af  behofvet  påkallad. 

Men  under  det  uppmärksamheten  isynnerhet  riktats  åt  de 
södra  och  mellersta  provinserna,  der  mången  förut  förbisedd  eller 
alldeles  obekant  art  framdrngits  i  ljuset,  har  kännedomen  om 
våra  fjellbygders  lafvegetation  i  senare  tider  ej  vunnit  någon 
tillökning.  Om  man  undantager  hvad  som  bekantgjorts  genom 
Thedenh  resa  i  Herjedalen,  och  enstaka  uppgifter  från  Lapp- 
land af  åtskilliga  yngre  forskare,  hvilka  hufvudsakligen  för  stu- 
dium af  phanerogamer  eller  mossor  rest  derstädes,  har  kunskapen 
om  lafvegetationen  på  den  svenska  sidan  af  fjellryggen  befunnit 
sig  på  samma  ståndpunkt,  som  den  lemnades  af  Wahlenberg 
och  SOMMERFELT,  hvaremot  den  norska  sidan  —  i  senare  tider 
hufvudsakligen  genom  Th.  Fries  —  blifvit  jemförelsevis  nog- 
graont  undersökt.  Det  var  med  anledning  häraf  och  i  hopp  att 
vinna  någon  närmare  kännedom  om  lafvegetationen  äfven  i  de 
svenska  fjellen,  som  Doktorn  och  Kommendören  Chr.  Sten- 
Hämmar,  hvilken  med  så  varmt  och  så  inflytelserikt  intresse 
städse  omfattat  den  svenska  laf-floran,  föreslog  mig  att,  efter  på 
hans  förord  sökt  understöd  af  allmänna  medel  jemte  enskildt 
bidrag  af  honoro,  företaga  en  resa  till  de  svenska  fjellbygderna. 

Sedan  emellertid  den  först  uppgjorda  reseplanen  blifvit  i  följd 
af  mellankomna  hinder  öfvergifven,  yppade  sig  ett  serdeles  gyn- 

Öftfér».  af  K.  V€t.-Akad.  Förk.,  1865.  N^o  fi 


Digitized  by 


Google 


462  P.   J.   HELLBOM. 

nande  tillfälle  att  besöka  Lappland,  i  det  att  Professor  N.  J. 
Andersson,  som  beslatit  att  företaga  en  vetenskaplig  resa  till 
Lule  Lappmark,^ välvilligt  föreslog  mig  att  dit  medfölja. 

Då  några  underrättelser  om  lafvegetationen  i  dessa  nordliga 
trakter  tvifvelsntan  torde  intressera  Lichenologiens  vänner  och 
med  den  öfvertygelsen,  att  hvarje,  om  också  ringa  bidrag  till  vårt 
lands  laf-flora  just  i  närvarande  tidpunkt  är  af  vigt,  far  jag  till 
Rongl.  Vetenskaps-Akademien  vördsammast  öfverlemna  följande 
anteckningar,  med  anhållan,  att  de  intagas  i  Öfversigten  af  Aka- 
demiens Förhandlingar.  Men  innan  jag  öfvergår  till  det  egentliga 
föremålet  f5r  min  uppsats,  torde  en  kortfattad  redogörelse  f5r 
resan  böra  förutskickas,  härvid  inskränkande  mig  till  att  blott  i. 
största  korthet  nämna  de  ställen,  hvilka  jag  i  och  för  lafvegeta- 
tionens  undersökning  besökte. 

Efter  en  hastig  färd  uppför  Lule  elf,  hvarunder  ett  och 
annat  fynd  i  förbifarten  gjordes  vid  Jockmocks  kyrka,  Parkijaur 
Mörka  och  Njavi,  togs  hufvudstationen  i  Qvickjocks  prestgård, 
hvarifrån  dagliga  exkursioner  företogos  till  omkringliggande  fjell, 
Snjärrak,  Njammats,  Walliware  samt  till  Storholmen  och  Berg- 
holmen  (Pakti  Suollo)  i  Saggatjaur.  Efter  ungefär  3  veckors 
vistelse  i  Qvickjock  styrdes  kosan  till  det  omkring  1^  mil  af- 
lägsna,  vid  Tarrajock  belägna  nybygget  Njungis,  der  det  när- 
belägna fjellet  Njnnnats  besöktes,  samt  derifrån  öfver  Njåmroelst 
till  sjön  Tarrau,  i  afsigt  att  uppnå  det  på  andra  sidan  sjön  lig- 
gande fjellet  Staika. 

Denna  plan  omintetgjordes  af  hårdt  väder,  hvarföre  jagi 
efter  ett  kort  besök  på  andra  sidan  af  sjön  vid  udden  Tjor- 
vinjarka,  återvände  till  Njungis  och  derifrån  till  Qvickjock. 

Efter  ett  par  dagars  uppehåll  derstädes  begaf  jag  mig  öf^er 
Snjärrak,  Tatasjön,  fjellen  Kalak  och  Porreti  till  det  4  mil  åt 
nordost  från  Qvickjock,  vid  sjön  Laidau  belägna  nybygget  Aktse, 
der  de  närmaste  fjellen  Njunnats  med  Aktse  Kallou  (ofantliga 
flyttblock  af  granit  och  lerskiffer,  sannolikt  ledande  sitt  ursprung 
från  Skärfi),  Passo,  Skärfi,  Rittak,  Nammats  och  Tjackeli  åtskil- 
liga gånger  besöktes.     En  påbörjad  exkursjon  längs  efter  Rappa 


Digitized  by 


Google 


LICHBN0L0018KA    ANTECKNINGAR.  453 

Edoo  till  fjellen  Rottneck,  Pellorippe,  Birna  Pakte  och  Skårkas 
kände  i  anseende  till  de  af  några  dagars  regn  uppsvällda  fjell- 
bftckarne  icke  fullföljas,  utan  måste  jag,  kommen  ungefär  midtfttr 
Rottneck,  återvända  till  Åktse.  Återfärden  från  Aktse,  efter 
halfannan  veckas  vistelse  derstädes,  gick  öfver  fjellen  Schoubbat- 
f»re  och  Jertak  till  Säkok,  der  jag  uppehöll  mig  en  dag,  hvar- 
efter  jag  åter  begaf  mig  till  Qvickjock. 

Då  således  längsta  uppehållet  var  vid  Qvickjock  och  Aktse, 
ir  det  naturligt,  att  närmaste  trakten  omkring  dessa  ställen  blef 
i  licbenologiskt  afseende  jemförelsevis  noggrannt  undersökt.  Dessa 
båda  trakter  äro  också  till  sin  naturbeskaflFenhet  och  deraf  bero- 
eode  lafvegetation  så  olika,  att  en  antydning  af  dessa  olikheter 
till  en  början  här  må  finna  en  plats. 

Hvad  nu  först  beträffar  Qvickjockstrakten,  d.  v.  s.  närmaste 
omgifningen  af  Qvickjocks  kyrka  med  fjellen  Snjärrak,  Walli, 
Njammats  samt  vidare  dalen  längs  efter  Tarrajock  till  Njunnats 
och  Njåmmelst,  så  tillhöra  dess  lägre  delar  trädregionen,  hvadan 
de  flesta  i  det  fbljande  upptagna  trädlafvar  här  förekomma. 
Glimnierskiffer  är  här  den  ensamt  rådande  bergarten;  deraf  en 
viss  enformighet  i  afseende  på  stenlafvar.  Endast  den  af  ler- 
skiffer  bestående  Pakti  Suollo  gör  härifrån  ett  undantag.  Den 
hyser  väl  ett  par  egendomliga,  i  den  öfriga  trakten  ej  förekom- 
mande arter,  Pamiaria  rubiginosa  och  Ararospora  moli/bdina, 
men  i  följd  af  dess  ringa  utsträckning  har  den  eljest  på  lerskiffer 
så  rika  lafvegetationen  ej  kunnat  uppnå  någon  betydligare  utveck- 
ling. Med  undantag  af  de  båda  ofvannämnda  arterna,  är  lafvege- 
tationen här  ungefärligen  densamma  som  på  glimmerskiffem. 
Först  vid  Njungis  och  det  något  längre  i  vester  om  detta  ny- 
bygge belägna  Qellet  Njåmmelst  uppträder  Syenit,  hvarigenom 
stenlafvarnes  antal  ökas  med  några  nya  arter  t.  ex.  Sporastatia 
Morio  (hufvudformen),  Aspicilia  cinerea  y  Myiini  och  Buellia  cora- 
cinoy  men  för  öfrigt  är  äfven  denna,  bergarts  lafvegetation,  på 
några  få  olikheter  när,  i  det  närmaste  likartad  med  glimmer- 
skifferns. 


Digitized  by 


Google 


454  P.   J.    HELLBOM. 

Trakten  omkring  Aktse  ined  Qellen  Njonoat»,  Passo,  Skärfi, 
Rittak»  Nammats  och  Tjackeii,  hvilken  i  natarskönhet  täflar  med 
Qvickjockstrakten  och  i  lichenologiskt  afseende  öfverträffar  den- 
samma, företer  deremot  en  mera  alpinsk  natur.  Trädregionen 
utsträcker  väi  äfven  hit  mot  fjellen  sina  yttersta  förposter,  gra- 
nen och  björken,  men  det  förra  trädslaget  förefinnes  här  endast 
i  ringa  mängd;  deraf  en  ytterlig  fattigdom  på  trädlafvar.  Giim- 
merskiffer  saknas  här  helt  och  hållet,  hvaremot  lerskiffer  och 
granit,  båda  i  betydlig  utsträckning,  förekomma,  hvarjemte  äfven 
anträffas  spår  till  kornig  kalksten,  visserligen  endast  uppträdande 
i  några  små,  till  större  delen  af  mossa  betäckta  flyttblock,  men 
likväl  genom  sin  lafvegetation  antydande,  hvad  som  kunnat  väntas, 
om  denna  bergart  i  betydligare  mängd  förekommit 

För  att  åskådliggöra  olikheten  i  lafvegetation  på  dessa  båda 
områden,  vill  jag  här  endast  uppräkna  de  arter  hvilka  jag  funnit 
uteslutande  tillhöra  den  ena  eller  andra  trakten,  likväl  med  den 
anmärkningen,  att  fortsatta  undersökningar  möjligen  kanna  visa, 
att  åtskilliga  af  här  nedan  anförda  arter  äro  för  båda  trakterna 
gemensamma.  Alidenstund  det  efter  en  så  kort  vistelse  derstädes 
är  svårt,  ja  nästan  omöjligt  att  fastställa  några  allmängiltiga 
reglor,  kan  framställningen  här,  liksom  öfverallt  i  det  följande, 
endast  gå  ut  på  att  visa,  hurudant  jag  funnit  förhållandet  vara. 

För  Qvickjockstrakten  egna  arter  äro: 

Usnea  barbatay  Peltigera  scaJbroaa^  Sticta  pulmofiariay  Fan" 
naria  rtibiginoaa  och  hoemalea^  Acarospora  badio/tiaoa,  Lecanora 
protuberans,  Rinodina  rnilmna  och  Conradi^  Cladonia  PaptHarioj 
Baeidia  asserculorum  saadcola^  Biatora  rupestris  och  Ehrlutr-' 
tianay  Sporastatia  Morio  (hufvudformen),  Sarcogyne  privignay 
Polyblastia  scotinospora,  Arihopyrenia  griaea  och  analepta,  Pht/l- 
lucum  endocarpoidesj   Arctomia  delicatula. 

Följande  arter  äro  funna  endast  i  trakten  omkring  Åktse: 

Cetraria  odontellaf  Sticta  ImitOy  Placodium  chrysoleucum^ 
Dtfnelwna  nimbosa  och  oreina^  Tjecanora  rhyparizay  Asptcilia 
ealcarea  och  vermeosaj  Gyalecta  cupularisy  Cryrophora  anAracina 
och    vellea   /i  depressa,   Psora  rubiformiay  dedpims  och  Iwndat 


Digitized  by 


Google 


LIOHENOIiOOISKA   ANTBGKNINGAR.  456 

ThaUoidima  cancUdum,  ffedeulare  och  rtmu/o««in,  Biatora  rivu- 
hsa,  Rhexophiale  coronata^  Leeidea  Mosigii^  elaia,  »peirea^  tur-- 
giduln  och  tenebrosa,  BuMia  stigmatea  och  coneinna  (i  effigurata^ 
SchUmaiomma  pericleum,  PolyblofHa  Sendkneri  och  hyperborea^ 
PyrenopsU  hcematopis  /?  terrigena. 

Betraktas  na  hela  det  af  mig  besökta  området  med  hänsyD 
till  de  olika  regioDerna,  så  omfattar  det  den  öfversta  gränsen  af 
barrskogsregionen,  vidare  björkregionen  och  slättfjellsregionen  upp- 
emot snögränsen.  Men  alldenstund  björkregionen  i  lichenologiskC 
afseeode  företer  föga  eller  intet  egendomligt,  kan  den  lämpligast 
sammanslås  med  barrträdsregionen,  hvarefter  endast  2  regioner 
uppkomma,  nemligen  trädregionen  och  slättfjellsregionen.  Då  emed- 
lertid  ingendera  af  dessa  regioner  blifvit  af  mig  undersökt  i  hela 
sin  utsträckning,  i  det  att  blott,  så  att  säga,  den  öfversta  randen 
af  den  förra  samt  den  nedre  och  mellersta  delen  af  den  sednare 
blifvit  något  närmare  genomforskad,  är  det  naturligt,  att  en 
genomförd  skildring  af  lafvegetationen  i  de  båda  regionerna  ej 
här  kan  lemnas.  Dessutom  är,  så  vidt  jag  kunnat  finna,  olik- 
heten mellan  de  lafarter,  som  i  båda  regionerna  kunna  före- 
komma, d.  v.  8.  jord^  och  «<en-lafvar,  ej  synnerligen  stor,  i  det 
att  samma  arter  —  med  några  få  undantag,  som  i  det  följande 
närmare  skola  antydas  —  träffas  såväl  lågt  ned  i  dalarne,  som 
högt  upp  på  fjellplatåerna.  Jag  vill  således  inskränka  mig  till 
en  kort  öfversigt  af  de  arter,  som  genast  falla  i  ögonen  och  i 
fö^d  deraf  ha  något  inflytande  på  vegetationens  utseende,  för  att 
på  detta  sätt  ge  en  föreställning  om  lafvegetationen  i  de  båda 
regionerna. 

Om  från  denna  synpunkt  trädregionen  först  tages  i  betrak- 
tande, så  karakteriseras  den  väl  närmast  af  trädlafvaroe,  hvilka 
dock  mest  utmärka  sig  genom  sitt  ringa  artantal  och  genom  från- 
varon af  en  mängd,  i  sydligare  trakter  förekommande,  allmänna 
arter.  Fåfängt  söker  man  nemligen  här  de  eljest  så  allmänna 
Ectmia  furfuracea  och  prunasiri,  Xanihoria  parietina^  Physcia 
eiliana  och  pulvendenta,  Umeå  barbata  förekommer  väl,  men 
sparsamt  och  utan  frukt,  RumaLina  oalicaris  endast  i  förkrympta 


Digitized  by 


Google 


456  P.    J.   HBLLBOM. 

fonner.  De  allmännaste  trädlafvarne  äro  Bryopogon  jubatm  var. 
prolixua,  Parmelia  olivacea^  diffusa  och  ht/perapta,  Everma 
juniperina  och  var.  pinastri.  Deremot  förekomma  några  nord- 
I]fl;are  arter,  nemligen  Lecanora  protuberans,  Biatora  fuseescerUf 
cinnabarina  och  TornoénsiSf  hvilka  genast  framställa  sig  f5r  deo, 
endast  vid  sydligare  trakters  trädlafvar  vane  sökanden.  Marken 
är  öfverallt  nästan  betäckt  med  Nephroma  arcticum^  samt  här 
och  der  af  Nephroma  papyraceum^  Solorina  croeea  och  Rmodina 
rnniaroea;  på  blottad  jord  förekomma  Paora  atrorufa^  Biatora 
cumulata,  Sphyridium  bysåoides  och  plarophyllum^  Biatora  de^ 
colorans  etc.  Cladionaslägtet  är  väl  temligen  artrikt  represen- 
teradt,  men  i  anseende  till  det  ringa  antalet  af  individer  ntöfvar 
det  föga  inflytande  på  vegetationens  utseende.  De  nedanför  fjell- 
branterna  i  massa  uppstaplade  och  för  öfrigt  på  sluttningame 
ymnigt  kringspridda  flyttblocken  beklädas  af  Parmelia  centrifuga 
(hvaremot  conspersa  saknas),  badia^  stygia  och  åorediata^  Aspi- 
cilia  einerea  och  cinereo-rufeécens,  Lecidea  panoBola^  Pannaria 
granatinay  Hcematomma  ventosum  (under  det  att  eoocineum  sak- 
nas), Gyrophara  cylindricaj  erosa,  proboecidea^  hyperboreoy  poly- 
phylla. Såväl  på  de  lodräta  sidorna  af  flyttblocken  som  på  sjelfva 
fjellbrauterna  förekomma  Xanthoria  elegans  (parietina  saknas), 
Pannaria  lanuginosa^  Toninia  lugubris  och  Schcereria  einereo- 
rufa^  Gyrophara  vellea  och  någon  gång  hirsuta,  hvaremot  intet 
spår  finnes  till  Gyrophara  polyrhizas  och  Umbilicaria  pitstulata. 
På  mossbeväxta  stenar  förekomma  temligen  ymnigt  Lecidea 
arctica^  Rinodina  rnniaroea  och  Buellia  insignis  samt  här  och 
der  Massalongia  camosay  Lopadium  pezizoideum^  BUimbia  sphcB- 
roides  och  obscurata,  Biatora  vemalis  o.  s.  v. 

Öfvergå  vi  nu  till  fjellslätterna,  så  är  lafvegetationen  der- 
städes  temligen  enformig  och  nästan  öfverallt  likartad,  alldenstund 
den  uteslutande  bildas  af  jord-  och  stenlafvar.  Ibland  dessa  ut- 
märka sig  företrädesvis  Cetraria  idandicay  nivalis  och  cucuUatOy 
AUctoria  ochroleuca  a  rigida,  Solorina  croeea^  Nephroma  areti* 
eum,  Pannaria  hypnorum  och  brunnea,  Ijeeanora  tartarea^  Psora 
aJtrorufay    Rinodina   rnniaroea^    Biatorina  cumulata,  Biatora  eor 


Digitized  by 


Google 


IICHSN0L0018KA    ANTKOKNTNOAR.  467 

itanea  ooh  vemaltå^  Leeidea  arctica^  Lopadium  pezizotdeam^ 
samt  på  stenar  och  klippor  Asjndlia  cinerea  och  cinerearu/eseens^ 
Parmelia  cerUrifuga^  encausta^  9tygia  och  lanatUy  HamuUoinma 
ventosum^  Lecanora  badia^  Gt/rophora  arctica^  cylindrica  och 
hyperboreay  Leeidea  contiguay  Buellia  atroalbaf  Rhizocarpon  jem* 
^fcnirn,  geographicum^  och  /?  alpicolumy  hvilka  alla  äfven  före- 
komma i  trädregionen.  Deremot  synas  följande  arter  ateslotande 
tillhöra  fjeilplatåerna:  Lecanora  oculata,  Biatora  cuprea^  Leeidea 
alpestrisy  samt  bland  stenlafvarne  Parmelia  alpicolay  Ijfcidea 
aglcea  och  armeniaca, 

Vigtigare  synas  mig  de  olikheter,  som  bero  af  lafvarnes 
olika  matrix,  hvarföre  jag  vill  försöka  att  efter  denna  grand 
lerona  eo  öfversigt  af  lafvegetationen,  härvid  följande  den  van- 
liga indelningen  i  stenlafvarf  jordlafvar  och  de  på  moeea  växande 
samt  trådlafvar, 

Stenlafvarne^  hvilka  i  förening  med  jord-  och  mosslafvar 
bilda  hnfvndmassan  af  lafvegetationen,  äro  väl  i  någon  mon  olika 
på  olika  bergarter,  eharn  äfven  i  detta  fali  inga  fullt  säkra 
gränser  kanna  bestämmas.  De  bergarter,  som  på  det  besökta 
området  anträffades,  äro  Glimmerskiffer,  Lerskiffer,  Syenit,  Granit 
samt  kornig  Kalksten,  den  sistnämnda  blott  uppträdande  i  några 
små  flyttblock.  Om  af  dessa  bergarter  glimroerskiffern  är  den 
artrikaste,  kanske  mest  för  sin  stora  utsträckning  och  den  jem- 
förelsevis  noggranna  undersökning  jag  haft  tillfälle  egna  den- 
samma, så  är  lerskiffern  deremot  rikast  på  sällsyntare  och  för 
sig  egendomliga  arter,  hvaremot  syeniten  och  graniten  endast 
hysa  några  få  arter,  som  icke  äfven  på  de  föregående  bergarterna 
blifvit  funna.  £n  uppräkning  af  de  hvarje  bergart  tillhörande 
märkligaste  arterna  torde  tillfyllest  bestyrka  ofvan  anförda  för- 
hållande. 

Lerskifem  (Pakti  SuoUo,  Rittak,  nedanför  södra  branten  af 
Skärfi,  Aktse  Kallou,  Nammats)  eger  i  lichenologiskt  afseende  en 
viss  likhet  med  kalkstenen,  i  det  att  på  denna  bergart  åtskilliga 
lafarter  förekomma,  hvilka  eljest  antingen  uteslutande  eller  åtmin- 
stone företrädesvis  träffas  på  kalkgrund  t.  ex.  AspicUia  cakarea^ 


Digitized  by 


Google 


458  P.   J.   HELLBOM. 

Acarospora  glaueoearpa  samt  de  på  jord  i  klippspringor  växande 
Thalloidima  vesiculare^  Psora  dedpiens  och  lurida,  Ofriga  för 
lerskiffem  egeodomiiga  arter  äro  Plaeodium  chry$oUneufn  och  (i 
opacum^  Dimelama  oreina^  Acarospora  molyhdina^  Pannaria  rubi- 
ginoaay  Buellia  concinna  /?  efjigiirata  samt  Gyrophora  anthracina. 
De  märkligaste,  ehura  äfven  på  andra  bergarter  förekommande 
arterna,  äro  för  öfrigt  Sporastatia  Morio  (i  eoracina^  Acarospora 
chiorophana,  Biatora  rivulosa  (i  mollis,  Siaurothele  clopina,  samt 
på  de  ställen,  der  skiffern  är  betäckt  med  ett  tnnnt  jordlager 
eller  i  af  jord  uppfyllda  sprickor,  Paora  rubiformis,  Toninia  sqtta- 
Uda,  Thalloidima  candidum  o.  s.  v. 

Glimmerskiffem,  som  med  andantag  af  Pakti  Saollo  åtgör 
den  rådande  bergarten  omkring  Qvickjocks  kyrka  (Snjärrak,  Njani- 
mats,  Vallivare),  är  utmärkt  genom  de  här  allmännaat  förekom- 
mande Parmelia  centrifuga,  Hcematomma  ventosum  och  Lecidea 
panmola.  Följande  arter  äro  funna  endast  på  glimmerskiffer: 
Lecanaetis  DUleniana,  Bacidia  asserexdorum  var.  saxicola,  Acaro- 
spora badiofusca,  Polt/blaatia  scotinospora  och  Biatora  rupestris, 
Temligen  allmänna  äro  Parmelia  stygia,  eneausia  och  fahlur- 
nensisy  Lecanora  badia,  AspicUia  cinerea  och  cinereortifesctns, 
GgropJiorce  (cylindriea,  hyperborea,  prohoécidea,  vellea,  polyphylla, 
erosa)y  Pannaria  granatina,  Schcereria  cinsreorufa,  Toninia  lugth- 
bris,  Xanthoria  elegans  och  viUUina,  Parmelia  sorediata,  Physda 
ccesia,  Acarospora  glaueoearpa,  Pannaria  lanuginosa,  T^cidea  poly- 
carpa  o.  s.  v.  Sällsyntare  äro  Parmelia  incurva  och  alpieola, 
Plaeodium  albescens,  Xanthoria  murorum,  Lecanora  frustulosa, 
Rvnodina  confragosa  och  milvina,  Gyrophora  hirsuta,  Biatora 
coarctata,  Rhizocarpon  albootrum,  Phyllistum  endocarpoides  o.  s.  v. 

Syeniten  (Njåmmelst,  Säkok)  skiljer  sig  i  lichenologiskt  af- 
seende  från  glimmerskiffern  genom  de  i  största  ymnighet  före- 
kommande Rhizocarpon  geographicum  och  AspicUia  cinerea  y 
Myrini,  Egendomlig  för  denna  bergart  är  endast  Sporastatia 
Morio  (hufi^adformen).  Temligen  allmänt  träffas  Parmelia  stygia, 
lanata,  incurva  och  alpieola,  AspicUia  cinereo-rufescens,  Lecanora 
badia,    Toninia    lugubris,    Gyrophorce    (erosa,  proboscideoy  cyUnr 


Digitized  by 


Google 


LTCHEN0L00I8KA    ANTECKNINGAR.  459 

dricoj  kfff>erborea)j  Leeidea  polycarpa^  pcmcBola,  Dicksonii  och 
fuicoatra,  Buellia  atroalha  och  coracina,  Rhizocarpon  petrceumy 
samt  blott  undantagsvis  Pannaria  granatina  och  lanuginoaa^  Xaiv- 
thoria  elegans f  Acarospora  chlorophana^  Physcia  cceria,  Schcpreria 
einereorufa  etc. 

Graniteng  (Porreti,  Tjackeli,  Nammat^,  Skärfi,  Passo)  all- 
männaste lafarter  äro  Rhizocarpon  geographicum^  Parmelia  »tygia 
och  lanata.  Gyalecta  cupularis,  Leeidea  elata  och  speirea  samt 
Buellia  stigmatea  äro  endast  på  denna  bergart  anmärkta.  Vidare 
förekomma  Aspiciiia  oinerea  och  cinereorufeacenay  Lecanora  hadia^ 
aira  och  cenisea^  Parmelia  alpicola^  Rinodina  oonfragosa^  Calo- 
placa  aurantiaca,  Xanthoria  elegans  och  murorum,  Biatora  rt- 
vulosa  /?  mollis^  Urceolaria  scruposa,  Ijfcidea  fuscoatra^  pancBola, 
aglcea  och  armeniaca,  Buellia  atroalha  etc. 

Vid  Aktse  träffades  äfven,  såsom  f5rut  är  nämndt,  några 
små  flyttblock  af  en  rödaktig,  kornig  kalksten  med  in  växt  Am- 
fibol,  på  hvilka  följande  arter  märktes:  På  den  mossa,  som  till 
större  delen  betäckte  stenarne,  växte  Nephroma  papyraeeum  och 
expallidum,  Rinodina  mniaroea  och  var.  cinnamomea,  Biatora 
vemalis  och  miscella,  Bilimbia  obscurata  och  microcarpa.  Bi* 
atorina  cumulata.  Blastenia  leucorhasa^  Buellia  insignis;  samt 
på  sjelfva  stenen  Physcia  obscura,  Xantlioria  titellina,  Caloplaca 
ferruginea,  Pannaria  microphylla,  Lecanora  varia,  Polyblastia 
hyperborea.  Dessutom  hade  några,  under  vanliga  förhållanden 
för  kalksten  helt  och  hållet  främmande,  arter  här  slagit  sig  ner, 
såsom  Aspiciiia  cinerea,  Rhizocarpon  geographicum  och  petrceum. 

Då  en  trakts  vegetation  icke  mindre  karakteriseras  af  de 
arter,  som  saknas,  än  af  dem,  som  förekomma,  torde  här  ej  vara 
olämpligt  angifva  de  allmänna  stenlafvar,  som  antingen  helt  och 
hållet  saknas  eller  endast  på  någon  enstaka  lokal  anträffats.  De 
förra  äro  Xanthoria  parietina,  Physcia  cUiaris,  Cetraria  furfura" 
cea,  Ucematomma  coccineum,  Lecanora  sordida  a,  Umbilicaria 
puttulaUi  och  Gyrophora  polyrhizos;  de  sednare  Parmelia  con- 
spersa  (funnen  endast  vid  Parkijaur  på  flyttblock  af  granit),  samt 
Gyrophora  hirsuta  (Rosbacken  och  Aktse  Kallou). 


Digitized  by 


Google 


460  P.   J.   HBLLBOM. 

Jordlafoame  äro,  såvida  man  bit  äfven  räknar  de  på  mossa 
v&zande,  hvilka  väl  också  med  de  förra  stå  i  närmaste  sammao- 
haug,  säkerligen  de  talrikaste  såväl  med  afseende  på  artantal 
som  mängden  af  individer.  De  tillhöra,  med  de  få  undantag, 
som  redan  fömt  blifvit  anförda,  utan  åtskilnad  både  fjellslättema 
och  trädregionen.  Den  allmännaste  jordlafven  är  utom  all  fråga 
Psora  atrorufa  samt  dernäst  Biatorina  cumulaUu  Till  de  all- 
männare arterna  höra  vidare  Sphyridium  bf/ssoides  och  placo- 
pliyllum  (bäst  utbildad  i  björkregionen),  Biatora  decoloram  och 
castauea.  De  märkligaste  jordlafvarne  äro  för  öfrigt  Baomyces 
roseusj  Arthroraphis  Jlavovirescens^  Pannaria  hypnorum  och  brwnr 
nea^  Solorina  crocea  och  sacecUa^  Peltiyera  venosa^  Rinodina  tur- 
facea  och  mniaroea^  Biatora  miaoella^  Toninia  squalidoy  Der- 
matocarpon  cinertum,  samt  de  endast  Qellplatj^rna  tillhörande 
Lecanora  oculaUiy  Biatora  cupw^y  RhexopldaU  coronata  och 
Lecidea  alpestris. 

De  anmärkningsvärdaste,  på  ni09$a  förekommande  arteroa 
äro  lecanora  tartarea,  stibfusea  /i  hypnorum  och  bryoräha, 
Nephroma  arcticum  och  papyraceum,  PeUtgeras^  Caloplaca  cerina 
och  var.  Mlicidiorumf  ferruginea  och  var.  cinnamomea^  Biatora 
vemalis  och  atro/usca^  Bilimbia  sphceroidesy  obscurata^  miero- 
carpa  och  $yncomistay  Massalongia  carnosa^  Icmadopkila  (Bru- 
ginosa^  Pannaria  lepidiata^  Rinodina  iurfacea  och  mniarota^ 
Lopadium  pezizoideum,  Mycoblastus  sanguinarius  och  (i  affinu, 
Lecidea  arctica^  Buellia  insignis  och  var.  albocinctaf  {Vetten- 
webera  sphinctrinoides  och  muscoinim,  Arctomia  delicatula  o.  s.  v. 

Alldenstund  åt  lafvegetationen  i  hela  den  nedre  skogstrakten 
ifrån  Lappmarkens  gräns  till  Qvickjock  blott  kunde  egnas  en 
flygtig  blick  under  en  hastig  upp-  och  nedresa  och  således  den 
del  af  trädregionen,  som  varit  föremål  för  mina  undersökningar, 
hufvudsakiigen  utgör  det  närmaste  granskapet  omkring  Qvick- 
jocks  kyrka  eller  sluttningarne  af  Snjärrak,  Njaromats  och  Vallivare, 
holmarne  i  Saggatjaur  samt  närmaste  omgifningen  af  Åktse,  är  det 
naturligt,  att  af  trådlafvame  blott  ett  ringa  antal  af  mig  iakttagttB. 
Såsom    härtill    bidragande    orsak   kan   äfven   den  omständigheten 


Digitized  by 


Google 


LICHENOLOOISKA    ANTECKNINGAR.  461 

anses,  att  barrskogarne  omkring  Qvickjock  äro  på  stora  sträckor 
forstörda  af  vådeld,  hvarefter  en  i  lichenologiskt  afseende  särdeles 
fattig  björkskog  uppväxt.  Blott  här  och  der  förekomma  enstaka 
träd  af  tall,  sparsamt  bevaxta  med  Farmelia  diffusa.  Granen, 
som  här  är  det  herrskande  barrträdet  (såsom  bekant  är  går  gra- 
nen i  Qvickjock  högre  än  tallen),  hyser  följande  arter:  Usnea 
barbata,  Bryopogon  jubatus  var.  proliauSy  Ramalina  calicaris 
var.  fastigiata,  Cetraria  juniperina  och  var.  pinaatri^  glauca^ 
sapincola  och  var.  chloropht/lla^  Parmelia  phyaodea  och  mbfuaca^ 
Biatora  phcBOstigma^  Mycohlastua  aanguinariusy  Schismatomma  pe* 
rideum^  Lecidea  turgidula^  BueUia  punctata^  Calicium  hyperellum^ 
Chcenotlieca  phceocephala  var.  chlorella  och  chryaocephala^  på 
torra  qvistar  med  aflfallen  bark  Biatora  Tornoensis  och  Cyphe- 
lium  tigillare  samt  på  granrötter  mycket  sparsamt  Biatora  cinna" 
barina.  De  få  arter  löfträd,  som  finnas,  äro,  atom  Salices,  björk, 
al,  asp,  rönn  och  hägg,  men  de  förekomma  endast  spridda  och 
äro  temligen  fattiga  på  lafarter.  Björken  uppträder  väl  i  större 
massa,  dels  der  granskogen  genom  vådeld  eller  svedjande  blifvit 
forstörd,  dels  i  den  s.  k.  björkregionen,  men  hyser  på  sådana 
lokaler  blott  fa,  de  allraallmännaste  arter,  t.  ex.  Parmelia  olivacea 
och  diffma.  På  björk,  der  den  förekommer  i  sällskap  med  gran, 
träflfas  deremot  Biatora  fuscescena^  cinnabarina  och  Tomoensiay 
Mycoblaatus  sanguinarius,  Leptoraphis  epidermidis^  samt  på  fÖr- 
moltoande  stammar  Parmelia  diffusa  och  hyperopta,  Pä  al  äro 
anmärkta:  Physcia  stellaris^  Lecanora  protuberanSy  varia  och  «u6- 
fusca,  Caloplaca  cerina^  Rinodina  exigua^  Biatora  fuscescenSy 
BueUia  parasema,  Arthopyrenia  grisea  och  analepta.  Asp  finnes 
mera  sparsam;  blott  vid  Åktse  träffades  några  större  träd  med 
Physcia  obscura  och  Lecidea  enteroleuca.  Af  rönn  finnas  endast 
mindre  träd  med  Lecidea  enteroleuca ,  Nephroma  tomentosum 
och  Biatora  vernalis.  H  äggen  här,  liksom  annorstädes,  företer  i 
lichenologiskt  afseeude  ingenting  anmärkningsvärdt.  På  Salices 
förekomma  Calicium  byssaceumy  BueUia  paruse^na,  Rinodina 
^J^igua  etc. 

Öfvtrs,  af  K,  Vet,'Akad.  Förh.     Arg.  22.  N:o  6.  ^  V^^^^^f /,^ 


Digitized  by 


Google  '"  j 


462  P.   J.   HILLBOM. 

De  allmäanare  trädlafvar,  som  helt  och  hållet  saknas,  &ro: 
Ramalina  calicaris  a  fraxinea^  Xanthoria  parietina  ^  Phymn 
eiliaris  och  pulverulentay  Evemia  furfuracea^  Grraphis^  Ope- 
graphoB.  Sällsynta  äro  Umeå  barbata  (Jockmock,  Snjärrak), 
Alectoria  ochroleuca  var.  sarmeniosa  (raeilan  Roskats  och  Pajerim) 
samt  Evemia  pi^unastri  (Njavi). 

Efter  dessa  allmänna  anmärkninf^ar,  hvilkas  knapphändigbet 
torde  i  den  korta  tiden  och  det  vidsträckta,  förut  föga  bearbetade 
fältet  finna  en  ursägt,  vill  jag  här  särskildt  anföra  några  förot 
säkerligen  obeskrifna  arter,  hvilka  sedermera  i  den  slutliga  för- 
teckningen blott  omnämnas,  för  att  visa  deras  plats  bland  sioa 
samslägtingar. 

De  nya  arterna  äro  följande: 

Biatorina  fraudans  n.  sp.:  crusta  sordide  albida  1.  cinerasceos, 
disperse  granulata,  hypothallo  ooncolori;  apothecia  subglobosa,  immar- 
ginata,  humida  rufescentia,  sieca  obscuriora,  saepe  lateribus  et  basi 
pallidiora  (fere  hyalina);  hypothecium  incoloratura,  paraphyses  con^Iu- 
tinatae,  apice  fuscescentes  rufesoentesve ;  gelatins  hymenea  jodo  intense 
coerulescens;  spor»  in  ascis  inflato-clavatis  dyblastae,  ellipsoideae,  utrio- 
que  obtusse,  medio  vix  constrictae,  0,015 — 18  m.m.  loDgse  et  0,008 
— 11  m.m.  latae. 

Apothecierna  likna  till  det  yttre  i  hög  grad  dem  hos  vissa  former 
af  Biatora  vernalis  eller  B.  Tornoénsis.  —  På  jord  öfver  kalksten 
vid  Aktse. 

Biatora  phcea  Fw.  fi  arctoa  var.  nova:  sirailis  a,  sed  enista 
melius  evoluta  (magis  verrucosa),  apotheciis  minoribus. 

I  »fseende  på  den  inre  byggnaden  fullkomligt  öfverensstäinroande 
med  hufvudformen.  —  Njaramats  på  sydöstra  branten.  Hufvudartcn 
är  funnen  endast  i  Schlesien. 

B.  ardooides  n.  sp.:  crusta  disperse  verrucosa,  albida,  hypothallo 
indistincto;  apothecia  adnata  1.  sessilia,  primo  plana  marginata,  dein 
convexa  1.  turaida  iromarginata,  umbrino-  1.  nigricanti-fusea;  bypotbe- 
cium  incoloratum;  paraphyses  distinctae,  apico  nigricantes.  srelatina 
hymenea  jodo  coerulescens;  sporae  in  ascis  anguste  clavatis  8:n«, 
ovoideae  1.  ellipsoidete.  siinplices,  incoloratte. 

I  afseende  på  tballus  samt  apotbeciernas  form  och  fiirg  ej  olik 
var.  arctoa  af  B.  phsea,  men  väl  skild  från  deunn  genom  hälften 
mindre  sporer  (0,013—14  ra.m.  long.,  0,007—8  m.m.  lat.)  och  ofär- 
gadt  hypotbecium.  —  På  kalkblock  vid  Aktse. 

B.  turficola  n.  sp.:  crusta  squamuloso-verruculosa,  cervino-ciDera- 
scens,  hypothallo  nigricaute  1.  indistincto;  apothecia  adpressa  1.  sessilifl, 
persistenter  planiuscula,  raargine,  tenuissimo  demum  evauido  cincts, 
sicca  atrofusca,  humida  sauguineo-atra;  hypothecium  incoloratum;  para- 


Digitized  by 


Google 


LICHENOLOGISKA    ANTECKNINGAR.  463 

physes  coDglutinatae,  hyalinie,  apice  fuscesoentes;  platina  hyroeneajodo 
intenac  coeralescens;  sporse  in  ascis  anguste  clavatis  8:»ie,  ellipsoidcae, 
0,008—10  m.tn.  longne,  0,004—5  m.m.  lat». 

Närmast  slä^t  med  B.  uliu:inosa,  men  skild  från  denna  genom 
thalli  färg,  ständigt  pinna  apothecier,  smalare  asci,  blott  i  spetsen 
brunaktiga  paraphyser,  olika  färgning  af  gelatina  hymenea  genom  jod- 
lösning o.  8.  v.  —  Södra  branten  af  Njunnats  på  jord. 

Lecidea  Lulensis  n.  sp.:  crusta  effusa,  nreolato-verrucosa,  cinereo^ 
1.  fu?ce9centi-virescens,  hypothallo  nigro;  apothecia  adpressa,  plani- 
uscula,  margine  pei-tenui  cincta,  dein  leviter  convexa  et  immarginata, 
diseo  atro,  nndo;  hypotheciura  incolorntum;  paraphyses  cohaerentes, 
iocolcrati,  apice  uigricantes;  sporie  in  ascis  clavatis  8:nae,  ellipsoideee, 
0,010 — 13  m.m.  longre  et  0,005 — 6  mm.  latae.  -  Tjurvinjarka  vid 
Tarran  på  lösa  stenblock. 

Buellia  Rittokeiuis  n.  sp,:  areolae  crustie  discretie,  suborbiculares, 
planiusculae  I.  vulgo  concavse,  margine  elevato  ssepe  soluto  (albopiil- 
verulento)  einctie,  siccee  fuscobadiae,  humidse  olivaceo-fuscoe,  nitidas, 
hypothallo  atro  impositae;  apothecia  adnata  ].  sessilia,  atra,  plana, 
tenuiter  mnrginata,  dein  interdum  confluentia,  margine  flexuoso  sub* 
persistente;  hypothecium  sordide  fuscescens;  parnphyses  cohserentes, 
faligineo-fuscsB;  sporae  in  ascis  ventricoso-clavatis  8:nte,  dyblastae, 
ellipsoidete,  medio  saepe  paullulum  con^trictae,  utrinque  obtusissimae, 
obscure  coloratae. 

Liknar  till  thallus  Lecidea  fuscoatra,  men  skiljes  från  denna,  äfven 
i  yttre  afseende,  genom  de  aldrig  convexa  areohe,  de  bara  och  plana 
apothecierna;  från  närbeslägtade  fiuelliaarter  genom  thalli  beskaffenhet, 
de  trubbiga  sporerna  etc;  från  B.  coracina  sarskildt  genom  betydligt 
större  sporer  (0,023 — 25  mm.  long.  et  0,012  m.m.  lat.).  —  Rittok 
på  lerskiffer. 

Pertusaria  Stenhammari  n,  sp,:  crusta  tennis,  laeviuscula,  albicans, 
hypothallum  obtegens:  apothecia  (diam.  circ.  0,6—8  mill.)  depresso- 
semiglobosa,  ostiolo  unico  nigricante,  derouro  in  discum  urceolato- 
depressum  dilatato;  paraphyses  apice  fuligineae;  spone  binae,  oblongte, 
0,088—92  m.m.  longae  et  0,040—44  m.m.  latae. 

Till  yttre  utseendet  närmast  lik  P.  Sommerfeltii,  men  skild  ge- 
nom 2-8poriga  asci,  paraphyserna  och  den  disklikt  utplattade  nucleus, 
genom  hvilken  sistnämnda  karakter  den  endast  skulle  kunna,  bland 
skandinaviska  arter,  jem foras  med  P.  Wulfenii,  som  dock  genom  cru- 
stans  färg,  apotheciernas  byggnad  etc.  betydligt  afviker.  —  Crustan 
tyckes  vid  f5rsta  påseendet  vara  r  i  mosa,  men  detta  beror  af  barkens 
sprickfidlhet.  —  Snjärrak  på  al. 

Slutligen  öfvergår  jag  till  en  systematisk  f)3rteckning  öfver 
alla  i  Lale  Lappmark  funna  arter  och  varieteter.  Det  är  dock 
naturligt,  att  denna  förteckning  ej  kan  göra  anspråk  på  någon 
fallständighet,  enär  genom  fortsatta  undersökningar  artantalet 
torde  ej  obetydligt  kunna  ökas,  isynnerhet  om  någon  större  kalk- 


Digiti 


zed  by  Google 


464  P.   J.   UBLLBOM. 

trakt  skalle  aatr&flFas,  deU  ock  åtskilliga  arter  kunna  föratsättas 
såsom  här  förekommande,  ehuru  de  icke  af  mig  blifvit  obser- 
verade. 

Då  inom  ingen  afdelning  af  växtriket  svårigheten  att  med 
ord  uttrycka  arternas  olikheter  torde  vara  större  än  bland  laf- 
varne,  är  det  ytterst  svårt,  att  med  någon  säkerhet  bestämma 
lafvar  efter  blotta  beskrifnin^ar,  utan  tillgång  på  origioalexemplHr. 
Det  har  derföre  varit  en  lycklig  omständighet,  att  jag  i  min  vär- 
derade vän,  Adjunkten  vid  Upsala  Universitet  Th.  M.  Fries, 
kunnat  påräkna  ett  säkert  stöd  i  alla  tvifvelaktiga  fall.  Jag 
står  också  hos  honom  i  den  största  förbindelse  såväl  för  med- 
delande af  originalexemplar,  som  för  många  värdefulla  upplys- 
ningar, h varmed  han  på  det  mest  förekommande  sätt  gått  mig 
tillhanda.  Många  af  de  svåra  Leeidea-arterna  äro  af  honoro  be- 
stämda, hvarjemte  exemplar  af  de  flesta  härnedan  uppräknade 
arter  blifvit  honom  meddelade  och  godkända;  hvilket  allt  det  är 
mig  ett  nöje,  att  här  offentligen  erkänna. 

I  den  följande  förteckningen  har  jag,  såväl  i  afseende  pa 
ordningsföljden,  som  slägt-  och  artbegränsningen,  på  några  fa 
undantag  när,  följt  *Xichenes  Arctoi.**  Åtskilliga  arter,  utom  de 
förut  beskrifna  nya,  äro  ej  förr  anmärkta  i  arktiska  zonen,  hvil- 
ket jag  i  de  flesta  fall  antydt;  äfvensom  jag  vid  sällsyntare  arter 
anfört  deras  förut  kända  lokaler.  Tecknet  f  utmärker  de  for- 
mer, som  förut  ej  blifvit  funna  i  svenska  Lappland  och  tecknet 
•  de  för  Sverige  och  följaktligen  äfven  för  svenska  Lappland 
nya  formerna. 

Usnea  barbata  (L.)  Fr.  Denua  inom  arktiska  zonen  tämligen 
sällsynta  art,  hvilken  förut  endast  blifvit  anmäikt  i  Saltdalen  och 
Kemi  Lappmark  samt  "in  arboribus  prsecipue  Betulis  Lapponiae  syl- 
vaticae  passim"  (Wnbq.),  träffades  vid  Jockmock  på  tall  och  gran, 
vid  Qvickjock  på  Rosbacken  samt  nedre  sluttningen  af  Snjärrak  på 
gran,  men  endast  steril. 

Bryopogan  Jtibatua  y  chalybei/omäs  (L.)  på"  sten  t.  ex.  vid  Qvick- 
jock Rosbacken,  Skärfi  etc. 

d  proUxus  (AcH.)  allmän  på  gran  t.  ex.  Wallibacken  m.  fl.  st 

Alectoria  ochroleuca  (Ehrh.)  Fr.  a  rigida  (Will.)  på  stenar 
och  klippor,  isynnerhet  på  fjellpiatåerna,  t.  ex.  Snjärrak,  Släta  Walli, 
Njunnats,  Skärfi  etc. 


Digitized  by 


Google 


LICHBN0L0GI8KA    ANTECKNIKGAR.  465 

/  aarmentosa  (Ach.)   på   tall   vid   vägen   mellan   Koskäls  och 
Pajerim. 

*  A.  nigrescena  (Aca.)  (=A.  ThuUnsia  Tfl.  Fr.)  på  klippblock 
nedaDlor  Skärfi  samt  vid  Aktse  Kallon. 

Comicularia  divergena  AcH.  på  klippblock  nedanför  södra  bran- 
ten af  Skärfi,  Kunnats  vid  Aktse  Kallon,  Namroats  etc. 

C.  aculeata  (Ehru.)  vid  Qviokjocks  prestgård,  Walli,  Nunnats  etc. 

t  Bamalina  calicaris  (L.)  Fr.  /?  fastigiata  (Pbrs).  Denna  förut 
inom  arktiska  omrädet  endast  vid  Salten  anmärkta  form  förekom  vid 
Jockmock  och  Snjärrak,  på  båda  ställena  på  gran,  men  liten  och  föga 
utvecklad. 

t  R.  polUnaria  Acu.  Förut  inom  arktiska  zonen  funnen  endast 
vid  Salten  och  i  Kemi  Lappmark,  träffades  denna  art  på  glimmer- 
skiffer  vid  Qvickjocks  prestgård,  Snjärrak  och  Walli,  ehuru  endast  steril. 

t  Evernia  prunastri  (L.)  Njavi  på  gran,  Jockmock  på  björk. 
Var  förut,  inom  arktiska  området,  känd  endast  från  södra  Nordlanden. 

t  E,  divaricata  (L.).  "Parkijaur  Mörka",  temligen  ymnigt  växande 
på  gran,  men  utan  frukt.  —  Ny  för  arktiska  floran. 

Cetraria  islandica  (L.)  t.  allmän. 

y  Delisei  (Bory)  Njunnats  samt  vid  Aktse  Kallon. 

C.  odonteUa  Acti.  på  ett  fiyttblock  i  grannskapet  af  Aktse  Kallon. 

C.  cucuUata  (Bell.)  vid  Qvickjocks  prestgård,  Wallivare,  Njam- 
mats,  Skärfi  etc. 

C,  mvcUia  (L.)  Walli,  Njammats,  Skärfi  etc. 

C  jwnperina  CL.)  Snjärrak,  Njunnats,  Aktse  etc. 

/  pinasiri  (Scop.)   på   en,  gran  och  björk,  äfvensom  på  sten, 
men  endast  steril. 

C,  glauca  (L.)  Snjärrak  på  gran;  äfven  på  mossbetäckta  klippor 
t  ex.  Pakti  SuoUo,  Njammats,  men  öfverallt  steril. 

C.  scepincola  (Ehrh.)  på  en,  t.  ex.  Njammats,  Snjärrak  på  gi-an  etc. 
y  chlorophylla  (HuMB.)  Snjärrak,  Aktse  o.  s.  v. 

Nephroma  arcticum  (L.)  allmän. 

N.  Umentoswn  THoFFM.)  Njammats  på  rönn,  Njunnats. 

N.  papyracewn  (Hoffm.)  t.  allmän  t.  ex.  Njammats,  Wallivare, 
Aktse  etc. 

p  soredicUum  (ScHiKR.)   Wallibacken.  —  På  denna  form  före- 
kom parasitlafven  Abrothallus  Smithii  TuL. 

N.  expaUidxm  (Nyl.)  (—  forma  c  helvetica  (Ach.)  Th.  Fr.  Lich. 
Aret.  p.  43.)  Bosbacken  och  på  kalksten  vid  Aktse  steril;  Walli- 
backen fruktbärande.  —  Är  otvifvelaktigt  en  god  art. 

Peltigera  aphtosa  (L.)  t.  allmän. 

P.  tnalacea  Ach.  vid  Qvickjocks  prestgård,  Snjärrak  etc. 

P.  canina  (L.)  Fr.  t.  a. 

t  P.  scabroaa  Th.  Fr.  (=P.  pnlverulenta  Tayl.  enligt  Nyl.) 
Wallivare  på  klippvä&fgar  vid  början  af  björkregionen.  De  för  denna 
art  inom  arktiska  zonen  kända  lokaler  äro  för  öfrigt:  Labrador,  Grön- 
land och  Finmarken;  likväl  synes  den  ej  uteslutande  tillhöra  den 
högstil  norden,  alldenstund  den  blifvit  funnen  i  Savolax  (E.  Nylän- 
der) och  i  Nerike  i  Götlunda  socken  (O.  G.  Blomberg). 


Digiti 


zed  by  Google 


4(i6  P.    J.    HELLBOM. 

P,  polydactyla  Hoffk-  "In  Liipponia  Lulensi  (Cbdbrstr.)"  Th. 
Pb.  Lich.  Aret. 

P.  venosa  (L.)  vid  Qvickjocks  prestgård,  WaJlibacken,  Njunnats, 
Tjackeli  etc. 

Solorina  crocea  (L)  t.  a.  t.  e.  Snjärrak,  Walli,  Sä  kok  etc. 

S.  saccata  (L.)  Pakti  Suollo,  Nja  ramats,  Tjackeli  etc. 
^  limbata  (SmrfltJ  Njuniiats 

Stivta  pubnonaria  (L.)  Wallivaie  på  klippväggar  vid  början  af 
björkregionen. 

*  St.  linita  AcH.  Denna  inom  arktiska  zonen  blott  från  ett  par 
siällen  förut  kända  art  fanns  på  fjellet  Nunnats  i  grannskapet  af  Aktse 
Kallon,   men  endast  steril. 

St.  scrobiculata  (Scop.)  på  träd  och  sten  t.  ex.  Wallibacken, 
Snjärrak,  Pakti  Suollo,  Njunnals. 

Parmelia  scueaUlis  (L.)  på  sten  oeb  träd  allmän.  —  På  denna 
art  förekom  äfven  parasitlafven  Abrothallus  Stniihii  TuL. 

P.  physodes  (L.)  på  träd  och  mossbetäckta  klippor  t.  a.  t.  ei. 
Snjärrak,  Njammats  etc. 

t  P'  encausta  (Sm.)  Wallivnre,  Snjärrak. 

P.  hyperopta  AcH.  t.  a.  på  multnande  björk-  och  granstammar 
t.  ex.  Snjärrak  m.  fl.  st. 

P,  olivacea  (L.)  t.  a.  på  björk. 

P.  sorediata  (Acii.)  Th.  Fb.  Parkijaur  Mörka  på  granit  och 
Qvickjock  Kosbacken  på  glimmerskiffer,  men  endast  steril;  på  nedre 
sluttningen  af  Snjärrak,  äfven  med  frukt.  Förut  inom  arktiska  oro- 
rådet endast  funnen  i  Finmarken. 

P.  Fahlunensis  (L.)  Qvickjock  Rosbacken  etc. 

P.  stygia  (L.)  på   alla   förekommande  berjjarter  temligen  allmän. 

P,  alpicola  Th.  Fr.  sällsynt  på  glimmerskiffer,  på  hvilken  berg- 
art den  träffades  endast  på  högsta  spetsen  af  Snjärrak;  mindre  säll- 
synt pä  syenit  t.  ex.  Tjui-vinjnrka  vid  sjön  Tarran,  Njåmmelst,  Säkok 
och  granit  t.  ex.  Porreli. 

•  P.  lanata  (L.)  Pakti  Suollo,  Släta  Walli,  Njunnats,  Porreti  etc. 
t  P'  conspersa  (Ehbh.),    som   förut   inom   arktiska   zonen   blott 

blifvit  anmärkt  på  hafsklippor  i  Nordlanden,  Finmarken  och  på  Grön- 
land, är  äfven  i  Lule  Lappmark  ytterst  sällsynt.  Såvidt  jag  kunnat 
finna,  saknas  den  helt  och  hållet  i  hela  Qvickjockstrakten,  äfvensom 
vid  Aktse.  Först  under  hemresan  upptäcktes  den  på  granit  vid  vestra 
ändan  af  Parkijaur. 

P.  centrifuya  (L.)  på  alla  förekommande  bergarter  allmän,  isyn- 
nerhet ymnig  på  glimmerskiffer. 

i  P.  incurva  (Pbbs.)  på  glimmerskiffer  ytterst  sällsynt  och  foga 
utbildad  t  ex.  Snjärrak,  Njammats;  något  bättre,  men  endast  steril, 
på  flyttblock  af  granit  nära  Njungis;  fullt  utbildad  och  äfven  fructi- 
ficerande  på  syenit,  ehuru  äfven  der  sällsynt,  t.  ex.  Njåmmelst,  Tjur- 
vinjarka. 

P.  diffusa  (Web.)  t.  allmän  på  björk  och  tall  t.  ex.  Snjärrak, 
Njammats  etc. 


Digitized  by 


Google 


LICUENOLOGISKA    ANTBCKNIKGAR.  467 

Physcia  pulverttUnta  (Schrbb.)  /9  muscigena  Ach.  Qvickjock  Ros- 
backen, Njanimatls,  NammaU. 

Pk.  stellaris  (L.)  på  björk  och  al  t.  ex.  Storholracn  i  Saggatjaur 
och  Snjärrak. 

Ph.  ccBsia  (HoppM.)  på  glimmerekiffer  vid  Qvickjocks  prestgård 
och  Njaminnts;  på  syenit  vid  Njåramelst. 

Pk  obscura  (Ehru.)  a  orbictäaris  (Nbck.)  på  asp  vid  Aktse. 
t  d  musdcola  (ScHiER.^  Qvickjock  på  Rosbacken  etc. 

t  Xanthoria  controversa  (Mass.)  Släta  Walli  på  ett  flyttblock  af 
granit,  samt  norr  om  "Lilljertak/* 

t  var.  laciniosa  Dup.  Snjärrak  vid  "Skrafvelbäcken"  på  gran. 
Dä  denna  form  endast  förekom  steril,  är  det  ovisst,  huruvida  den 
rätteligen  bör  foras  till  X.  controversa  (Mass.)  eller  till  X.  parietina 
(L);  dock  synes  det  förra  lämpligast,  helst  som  X.  parietina  saknas 
i  hela  trakten. 

X.  elegans  (Link)  synes  i  nordligare  trakter  representera  den 
eljest  så  allmänna  X.  parietina  och  förekommer  t  allmänt,  isynnerhet 
på  glimmerskiffer,  men  äfven  på  lerskiffer  och  granit  samt  undan- 
tagsvis på  syenit. 

X.  murorwn  (Hoppm.)  vid  Qvickjocks  prestgård,  Pakti  SuoUo, 
Nammats  etc. 

X,  vitelUna  (Ehrh.)  på  glimmerskiffer  t.  ex.  vid  Qvickjocks 
prestgård  etc.;  på  kalksten  vid  Aktse,  äfvensom  på  mossa  (Nammats) 
och  jord  (Skärfi). 

t  Pannaria  rubiginosa  (Thunb.),  som  förut  inom  arktiska  området 
blott  blifvit  funnen  i  södra  Nordlanden,  upptäcktes  på  Pakti  Suollo  i 
^^K^Unur,  ehuru  endast  i  ringa  mängd  och  steril. 

P,  lepidiota  (Smbflt)  (=  Pannaria  preetermissa  Nyl.)  på  syd- 
östra branterna  af  Njammats  fruktbärande,  steril  vid  Njunnats  och 
Tjackeli. 

P.  mcrophylla  (Sw.)  här  och  der  på  glimmerskiffer  t.  ex.  Qvick- 
jock Rosbacken,  Snjärrak  etc.;  äfven  på  kalksten  vid  Aktse. 

t  P^  granatina  (Smvlflt)  =  Lecidea  pulvinata  SchäR.  (teste  Th. 
Fr.)  Jockroock  på  granit?;  temligen  ymnig  på  glimmerskiffer  i  ex. 
Snjärrak,  Njammats;  på  syenit  sällsynt  t.  ex.  Njungis;  på  granit 
öfversta  spetsen  af  Skärfi  (endast  spår);  förut  inom  arktiska  området 
anmärkt  endast  i  Nordlanden  och  Finmarken. 

Denna  vackra  art,  hvars  enda  kända  svenska  lokal  förut  var 
Orebrotrakten,  hvarest  den  förekommer  har  och  der  på  sandsten  och 
granit,  torde  icke  vara  så  sällsynt,  ehuru  den  hittills  icke  blifvit  upp- 
märksammad. Utom  på  ofvan  uppgifne  lokaler  observerades  den  äfven 
i  Norrbotten  på  "Morkan"  vid  Edefors  på  granit.  Den  Sommerfelt- 
»ka  arten  synes  ej  vara  känd  af  utländska  författare  (huruvida  KÖR- 
BERs  (Par.  p.  149)  framstälda  förmodan,  att  denna  art  vore  identisk 
med  Biatora  Laureri  Fw.,  är  riktig,  vore  väl  lätt  att  afgöra,  om  blott 
originalexemplar  af  denna  sednare  vore  tillgängliga).  Det  var  derföre 
för  mig  ett  stort  nöje,  att  den  vid  Qvickjock  träffades  i  så  stor  ym- 
nighet, att  den  kunde  insamlas  för  D:r  Stenhammars  exsiccater. 


Digitized  by 


Google 


468  P.   J.    HELLBOM. 

Nyligen  har  dennas  plats  i  systemet  såsom  en  art  af  Pannaria- 
slägtet  blifvit  ifrågasatt  (Th.  Fr.  Öfv.  af  Kongl.  Vet.  Akadis  Förh. 
1864  n:o  5),  hvarjemte  samma  författare  i  bref  underrättat  mig,  att 
sfival  denna  som  P.  hcmialta  (Smrflt)  rätteligen  bör  foras  under 
slägtet  Pyrenopsia  bland  Homolicheues  —  en  åsigt,  hvaruti  många 
med  mig  torde  instämma,  sedan  dessa  art-er  blifvit  bättre  kända  än 
hittills.  Här  upptagas  emellertid  båda  arterna  i  det  slägte,  hvartill 
de  vanligen  förut  ansetts  höra,  då  det  är  att  hoppas,  att  Adjunkten 
Fries,  som  först  om  förändringen  väckt  fråga,  snart  offentliggör  sina 
åsigter  härom. 

*  P.  hcenialea  (Smrflt).  Södra  branten  af  Njunnats  på  jord.  — 
Förut  funnen  endast  af  Sommerfelt  i  Saltdalen  och  af  Wahlenberg 
omkring  Hammerfest. 

P.  brunnea  (Sw.)  temligen  allmänt  spridd,  ehuru  ingenstädes 
ymnig,  t.  ex.  Wallivare,  Njammats  etc. 

P.  hypnorum  (Vahl)  Wallivare,  Njunnats,  Kalek,  Schoubbatwarc 
etc.  vanligen  i  sällskap  med  brunnea. 

t  P.  Icumginosa  (AcH.)  temligen  ymnig,  men  endast  steril,  på 
klippväggar  synnerligast  på  gliinmerskiff'er  t.  ex.  vid  Qvickjocks  prest- 
gård,  Snjärrak,  Njammats;  men  äfven  på  lerskiffer  t.  ex.  Pakti  Suollo 
samt  undantagsvis  på  syenit  t.  ex.  Njungis. 

Masaalongia  camosa  (Dicks.)  här  och  der  t.  ex.  vid  Qvickjocks 
prestgård  på  klipporna  i  Kamajock,  Njammats,  Pakti  Suollo,  Snjärmk, 
Walli  etc. 

Placodiwn  chrysoleuaun  (Sm.)  på  lerskiffer  vid  Skärfi.  Kam- 
mats, Bittok. 

P  opacum  (AcH.)  Aktse  Källon  samt  på  södra  branten  af 
Njunnats.  —  Såväl  hufvudarten  som  ^3  äro  inom  arktiska  området 
förut  funna  endast  på  Giönland  och  Spitsbergen. 

Pl,  saxicolum  (PoLL.)  vid  Qvickjocks  prestgård,  Njammats,  Walli- 
backen,  Skärfi,  Nammats  etc. 

t  Pl.  albescens  (Hoffm.)  vid  Qvickjocks  prestgård  på  klipporna 
vid  Kamajock  samt  på  Rosbacken. 

fi  cUspersa  AcH.  Skärfi  pa  lerskiffer. 

t  Åcarospora  glaucocarpa  (Wnbg.)  Rosbacken  vid  Qvickjocks 
prestgård,  Snjärrak,  Tjackeli,  Nammats.  —  En  form  häraf:  apotheciis 
epruinosis  förekom  på  Tjackeli. 

Å.  hadiofusca  (Nyl.),  som  förut  endast  blifvit  funnen  vid  Ennri 
i  Kemi  Lappmark  (Edwin  Nyländer)  på  granitklippor,  förekom  på 
de  lodräta  sidorna  af  ett  stort  glirainerskifierblock  på  Rosbacken  vid 
Qvickjocks  prestgård. 

A.  molybdina  (Wnbg)  synes  tillhöra  endast  lerskiffem,  på  hvil- 
ken  bergart  den,  ehuru  temligen  sällsynt,  träffades  vid  Skärfi,  Rittok, 
Pakti  Suollo.  —  Förut  inom  arktiska  zonen  funnen  i  Nordlandeo, 
Finmarken,  på  Spitsbergen  och  Grönland,   men  endast  på  hafsklippor. 

A.  amaragdula  (Wnbg)  ej  sällsynt  på  glimmerskiffer  t.  ex.  Bos- 
backen etc. 

y  ainopica  (Wnbg)  på  lösa  syenitblock  vid  Njungis. 


Digitized  by 


Google 


LICUB.NOLOOJ8KA    ANTECKNINGAR.  469 

AJ  ehlorophana  (Wnbo)  här  ocb  der  pä  alla  förekom  roande  berg- 
arter t.  ex.  Pnkti  Suollo,  Riltok,  Njnmmnts,  Kammats;  temligen  ym- 
nigt på  lösa  block  af  skiffer  och  syeuit  på  Tjurvinjarkn  vid  sjön  Tar- 
ran.  —  Vid  mikroskopisk  undersökning  af  exemplar  från  alla  dessa 
lok»ler  obseryerades  päronformiga  asci,  dels  med  ett  tomrum  i  öfre 
ändan  (fullkomligt  öfverensstämmande  med  Körbbks  beskrifning  Syst. 
Lich.  Germ.  p.  113  och  fig.  tab.  IV  lig.  4),  dels  helt  och  hållet 
fyllda;  men  då  det  ej  lyckades  mig  inkttnga  detta  '  contentum  ascorum 
immaturum*'  (sporen  enligt  Körbers  mening)  skildt  från  asci,  vågar 
jag  ej  inlåta  mig  på  de  olika  åsigterna  härom. 

*  Dimelcma  nimbosa  (Fr.)  Tjackeli,  men  blott  ett  enda  exem- 
plar; dock  är  det  sannolikt,  att  den  förekommer  på  flera  ställen,  enär 
den  möjligen,  för  sin  vid  flygtigt  påseende  stora  likhet  med  en  Rino- 
dinaart,  af  mig  förbisågs.  —  Inom  arktiska  zonen  förut  funnen  i  Salt- 
dalen (Smrflt),  Finmarken  (Th.  Fr.)  och  på  Grönland  (J.  Vahl). 

*  Z>.  ordna  (AcH.)  Skärfi,  Aktse  Kallon,  Nammats,  Rittok;  öfver- 
allt  endast  på  lerskiffer.  Inom  arktiska  området  förut  endast  känd 
från  Grönland;  (Alten  1864  Th.  Fr.). 

HctniaUmma    ventontm    (L.)    ymnigast  ,  på    glimmcrskiffer    t.    ex. 
Q?ickjocks  prestgård,  Wallivare,  men  äfven  på  lerskiflfer  (Pakti  SuoUo)* 
och  på  ayenit  (Njåmroelst). 

Icmadophila  ceruginosa  (Scop.)  t.  allmän  t.  ex.  Snjärrak,  Walli- 
vare etc. 

Lecanora  tartarea  (L.)  allmän  på  träd,  jord  och  mossa  t.  ex. 
Njammats,  Schoubbatvare  etc.  —  På  crustau  häraf  förekom  en  ut- 
märkt vacker,  troligen  till  det  i  afseende  på  sin  lafnatur  omtvistade 
slägtet  Dacampia  Mass.  hörande  parasit:  sporis  in  ascis  cylindricis 
4:Dis,  dytetrablastis,  fuscis. 

L.  protuberans  (Smrflt)  på  al  temligen  ymnig  t.  ex.  Snjärrak 
ocb  Njammats. 

L,  oculata  (Dicks.)  synes  uteslutande  tillhöra  fjellplatåerna,  der 
djöu  förekommer  temligen  allmänt,  ehuru  endast  spridd,  t.  ex.  Nun- 
nata,  Schoubbatvare,  Säkok. 

L.  atra  (Huds.)  sällsynt  på  glimmcrskiffer  t.  ex.  Njammats;  all- 
mänuare  på  granit  t.  ex.  Tjiickeli,  och  lerskiffer  t.  ex.  Nammats,  Rittok. 

L*  mbfuaca  (L.)  på  gran  och  aK  t.  ex.  Snjärrak. 

P  hypnorwn  (WuLF.)  Nammats.  På  al  nedanför  Snjärrak 
Täxte  en  form,  som  temligen  nära  öfverensstämmer  med  Lecanora 
mtumescena  Kbr.  syst.  pag.  143:  hypothallo  coeruleo-nigricante,  apo- 
theciis  tumidis,  disco  subpruinoso  margine  niveo  inflexo-crenato. 

*  L.  frtistulosa  (Dicks.)  Rosbacken  och  Njammats  på  glimmcr- 
skiffer. 

*  ^  insulata  (Ram.)  Skärfi  på  lerskiffer. 

*  L.  rhypariza  Nyl.  Denna  utmärkta  och  sällsynta  lafart,  som 
lorut  endast  blifvit  funnen  på  Dovre  (W.  P.  Schimpsr),  upptäcktes 
på  Dorra  branten  af  Nammats  tätt  invid  eller  på  den  fasta  berg- 
väggen. 

L.  varia  (£hru.)  Snjärrak  pä  al;  på  kalksten  vid  Aktse  etc. 


Digitized  by 


Google 


470  P.   J.    UELLBOM. 

L,  polytropa  (Ehru,)  på  gliromeiskifFcr  vid  Qnckjock»  prest- 
gård  etc. 

fi  intricata  (Sch rad.)  på  jflimmerskiffer  vid  Qvickjocks  presi- 
gård;  på  syenit  vid  Njun«^is.  —  En  hithörrinde  form,  betydligt  när- 
mande sig  /  conglobata  (Smrklt),  växte  på  lerskiffer  vid  Skärfi. 

L,  badia  (Ehrh.)  på  glimmerskiffer,  syenit  och  granit  t.  ex. 
Rosbacken,  Njåramelst,  Passo,  Skärfi  etc. 

/?  crassa  Hellb.:  crusta  crassa  (usque  ad  6  milL),  albida  vel 
cinerascente.  —  På  högsta  spetsen  af  Snjärrak. 

L.  cenisea  AcH.  Njamraats  och  vid  Qvickjocks  prestgård  på  glim- 
merskiffer,  Tjackeli  på  granit  och  Skärfi  på  lerskiffer. 

L.  sorcUda  (Pbrs.)  var.  lecidina  ScHiBR.  Denna  utmärkta,  for 
Skandinavien  nya,  men  enligt  Nyländer  på  södra  Europas  alper  ej 
sällsynta  form,  träffades  pa  Aktse  Kallon.  —  En  till  L.  sordida  bö- 
rande form,  möjligen  L.  Swartzii  AcH.,  ehuru  med  hvitgul  crusta, 
förekom  sparsamt  på  större  granitblock  nedanför  Nammats. 

L.  bryontha  (AcH.)  på  mossa  t.  ex.  Bosbacken,  Snjärrak,  Nammafs. 

Cahplaca  cerina  (Hedw.)   på  asp  och  al  t.  éx.  Snjärrak,  Njam- 
mats;  äfven  på  glimmerskiffer  vid  Qvickjocks  prestgård. 
•  ^  ståUicidionim  (OsD.)  Rosbacken,  Njammats  etc.  på  mossa. 

C.  aurantiaca  (Lightf.)  Skärfi,  Tjackeli,  Nammats. 
(i  fiavovirescens  (Hofpm.)  Skärfi  på  lerskiffer. 

C.  pyracea  (AcH.)  =  Parmelia  cerina  v.  pyracea  Sth.  Exsicc.  n. 
77.  Caloplaca  luteo-alba  Th.  Fr.  Lich.  Aret;  p.  130.  Calliopisma 
KöRB.  Syst.  p.  128  et  Parerga  p.  64.  Snjärrak  samt  på  holmarna  i 
Saggatjaur.  —  Enligt  D:r  Stenhammar,  som  först  påvisat  den  totala 
omkastningen  hos  sednare  författare  af  namnen  pyracea  och  luteo-alba, 
är  detta  den  urspningliga  Acharianska  pyracea,  hvaremot  Btatora  py- 
racea KÖRB.  Syst.  p.  190  et  Par.  p.  136  är  den  rätta  luteo-alba  (Sth. 
Exsicc.  n:o  76). 

G.  JungtrmannicB  (Vahl)  på  Jockmocks  kyrkogård,  Nj unnats; 
Aktse  på  kalkstensblock. 

G.  ferruginea  (Huds.)  Snjärrak,  Pakti  Suollo  etc.  på  mossa;  äfven 
på  sten  vid  Qvickjocks  prestgård. 

Y  cinnamomea  Th.  Fr.  Rosbacken,  Pakti  Suollo,  Nunnats  vid 
Aktse  Kallon,  Nammats. 

t  Rinodina  milvina  (Wnbg)  på  glimmerskiffer  vid  Qvickjocks 
prestgård  samt  på  syenit  vid  Njungis.  —  Att  just  denna  art  är  den 
rätta  Lichen  milvinus  Wnbg,  hvilken  således  omöjligen  kan  foras  till 
Levanora  badia,  har  af  Th  Fries  (Lich.  Aret.)  blifvit  satt  utom 
allt  tvifvel. 

*  B.  turfacea  (Wnbg)  Wallivare  vid  början  af  björkregionen, 
Pakti  Suollo,  Nammats. 

f  R.  Gonradi  Körb  Af  denna  inom  arktiska  zonen  fornt  ej 
observerade,  men  sannolikt  på  flera  ställen  förekommande  art,  erboUs 
blott  ett  enda  exemplar,   växande  på  mossa  vid  Qvickjocks  prestgård. 

R.  mniaroea  (AcH.)  tern  ligen  allmän  på  jord  och  mossa  t.  ex. 
Jockmocks  kyrkogård,  Snjärrak,  Tjackeli,  Nammats  etc. 


Digitized  by 


Google 


LICUEN0L00I8KA  ANTECKNINGAR.  471 

fi  cinnamamea  Tu.  Fm.  på  kalkstensbrott  vid  Aktse. 

f  E.  confragosa  (Acu.)  p&  j^liromerskiffer  vid  Qvickjocks  prest- 
gird»  Tjackeli  samt  Parkijaur  Mörka  på  granit.  —  Förut  ej  anmärkt 
ioom  arktiska  området 

B.  exigua  (Acu.)  på  al  och  salices  t.  ex.  Snjärrak,  Njungis. 

Åspidlia  verrucosa  (Agh.)  Tjackeli,  Nammats. 
fi  panyrga  (Acu.)  Nammats. 

f  Å,  caUarea  (L.)  Skärfi  på  leiskiffer,  Tjackeli  på  granit. 

A,  cinerea  (L.)  allmän  på  granit,  syenit  och  glimmerskilTer. 
y  Myrini  (Fr.)  isynnerhet  karakteristisk  for  syeniten,  der  den 
utgör  den  mest  i  ögont-n  fallande  lafarten,  t.  ex.  Njåmmelst,  men  före- 
kommer äfvrn  på  granit  t.  ex.  N unnats. 

A.  cinereoru/escens  (Acu.)  temligen  allmän  på  glimmerskiffer, 
syenit  och  granit. 

ff  alpina  (Smrflt)  Njungis  etc. 

'  A.  pelobatrya  (Wnbg.).  På  stöne  flyttblock  af  glimmerskiffer 
på  nedersta  sluttningen  af  Snjärrak,  icke  serdcles  långt  ifriin  Qvick- 
jocks kyrka.  —  Förut  funnen  i  östra  Finmarken  (Wnbg)  och  Salt- 
dalen  (Smrflt). 

A.  lacustris  (With)  på  lösa  stenar  vid  bäcken,  som  flyter  emel- 
lan Qvickjocks  prostgård  och  kyrkan. 

GyaUcta  foveolaris  Acu.  Tjackeli;  ("Njammats  Cederstråle"  Lich. 
Aret.) 

G,  cupularis  (Eurh.)  på  granit  Tjackeli  och  Nammats. 

Vrceolaria  scrttposa  (L.)  på  glimmerskiffer  t.  ex.  Snjärrak;  på 
granit  Tjackeli  etc. 

Ii  bryophila  (AcH.)  Snjärrak. 

Stereocaulon  coralloides  Fr.  Snjärrak. 

St.  denudatwn  Fl.  Snjärrak,  Skärfi. 

t  St.  cereolinum  AcH.  Jockmock  på  klipporna  vid  stranden  af 
lilla  Lule  elf  i  grannskapet  af  Kaitum  Sele,  samt  på  glimmerskiffer- 
block  på  nedersta  sluttningen  af  Snjärrak.  —  Ny  för  arktiska  laf- 
flonin. 

St.  paschaie  (L.)  Snjärrak  etc. 

St.  tomentosum  Fr.  Aktse. 

Cladania  tiirgida  (Eurh.)  Wallibacken,  Snjärrak. 

67.  pyxidata  (L )  Aktse  etc. 

•  Cl.  cariosa  (Acu.)  Qvickjocks  prcstgård,  Wallibacken. 

Cl.  coralloidea  (Acu.)  Snjärrak,  Pakti  Suollo,  Wallibacken. 

67.  degenerems  (Klke)  Njammats,  Nj unnats. 

67.  gracilis  (L.)  vid  Qvickjocks  prestgård  etc. 

Cl  comuta  (L.)  Njammats. 

67.  fimbriata  (L.)  Wallibacken, 

67.  amanrocrea  Flke  vid  Qvickjocks  prestgård,  Njammats. 

67.  botrytes  (H.yG.)  Wallibacken  etc. 

67.  cornucupioides  (L.)  Snjärrak  etc.  allmän. 

Cl  beUidifiora  (Acu.)  Njammats,  Wallibacken. 

67.   Flörk^ana  Fr.  Njammats. 


Digitized  by 


Google 


472  P.   J.   HELLBOM. 

CL  deformia  (L.)  Snjnrrak  etc. 

Cl.  digitala  (L.)  Snjärrak,  Nja m mats. 

Cl.  cenotea  (Ach.)  Njqnnats. 

CL  fitrcafa  (Schbeb.)  Snjärrak. 

CL  rhangiferina  (L.)  allmän. 

t  CL  Papillaria  (Ehrh.)  Släta  Walli.  —  På  Släta  Walli  träffades 
äfven  CLf  vermicularis  (Sw.)  eller  snarare  en  medelform  mellnn  denna 
och  Lichen  (auricus  Wulf.  —  Hvnr  och  en,  som  haft  tillfälle  iakt- 
ta^^a  dessa  former  t  naturen,  skall  säkerligen  instämma  i  de  af  Th. 
Fries  (Lich.  Aret.)  härom  framställda  åsigter. 

Gyropiwra  anthracina  (Wulf.)  sällsynt  på  lodräta  klippväggar 
nedanför  Nammats  på  nordöstra  sidan  samt  Eittok. 

G.  polyphylla  (L.)  vid  Qvickjocks  prestgård  på  Hosbacken. 
var.  deusta  Fr.  vid  Qvickjocks  prestgård  samt  vid  Njungis. 

G.  hyperborea  AcH.  t.  a. 

G.  erosa  (Web.)  vid  Qvickjocks  prestgård,  Pakti  Suollo  etc; 
ymnigast  på  syenit  t.  ex.  Njåmroelst. 

G.  arctica  Ach.  på  större  stenblock  nordvest  om  "Lilljertak." 

G.  proboscidea  (L.)  t.  allmän  t.  ex.  Rosbacken,  Pakti  Suollo, 
Njåmmelst,  Aktse  Kallon  etc. 

G.  cyUndrica  (L.)  Qvickjocks  prestgård,  Njungis,  Nammats  etc 

G.  vellea  (L.)  på  lodräta  klippväggar  här  och  der,  men  endast 
steril  t.  ex.  Hosbacken,  Pakti  Suollo,  Aktse  Kallon  etc. 

fi  depressa  (Scbrad.)  sällsynt,  men  fruktbärande.  —  Nammata. 

G.  hirsuta  Ach.  sällsynt  t.  ex.  Eosbacken  och  på  Aktse  Källon 
tillsammans  med  veUea. 

Psora  ostreata  (Hoffm.)  på  tall  vid  vestra  ändan  af  Parkijaor, 
äfven  med  frukt. 

'  Pa.  rubiformis  (Wnbg.).  Denna  sällsynta,  inom  arktiska  zonen 
förut  endast  i  Finmarken  (Wnbg,  Th.  Fr.)  och  på  Grönland  (J.  Vahl) 
anmärkta  art,  upptäcktes  på  jord  i  klippspringor  vid  Skärfi,  Tjackeli 
och  Nammats. 

t  Pa.  lurida  (Sw.)  Skärfi  på  jord  i  klippspringor;  fornt  inom 
arktiska  zonen  funnen  endast  i  Nordlanden. 

Pa.  atrorufa  (Dicks.)  allmän  i  Qvickjockstrakten,  der  den  före- 
kommer såväl  på  Qellslätterna  som  i  trädregionen;  Schoubbatware, 
Nammats. 

Pa.  decipiena  (Ehrh.)  på  jord  öfver  lerskiff^er  vid  Skärfi. 

t  Toninia  aquaUda  (AcH.)  vid  Qvickjocks  prestgård  på  klipporna 
i  Kamajock  samt  södra  branten  af  Njunnats  på  mossa  sparsamt;  pi 
jord  öfver  lerskiffer  vid  Skärfi  ymnigt. 

t  T,  lugubria  (Smrflt)  =  Lecidea  caudata  Ntl.  ingalunda  säll- 
synt på  glimmerskiffer,  syenit  och  granit  t.  ex.  Njammats,  Njåmmelst, 
Aktse;  äfven  på  lerskiffer  t.  ex.  Pakti  Suollo. 

Thalloidinux  candidum  (Web.)  i  af  jord  uppfyllda  springor  pi 
tvärbranta  bergväggar  vid  Skärfi  på  lerskiffer  och  Tjnckeli  på  granit 

t  Th,  veaictdare  (Hoffm.)  på  jord  öfver  lerskiflfer  vid  Skärfi  och 
Nammats. 


Digitized  by 


Google 


LICHBNOLOOI8KA    ANTECKNINGAR.  473 

*  Th.  rimuloswfii  Tu.  Fr.  Nammats  pA  mossa;  var  förat  facnen 
endast  i  östra  Finmarken  af  Th    Friks. 

t  Schixreria  cinereorufa  (ScHiBR.)  på  gliramerskiffer  vid  Qvick- 
jocks  prestgård  och  Snjärrak,  på  syenit  vid  Njungis. 

Bceomyces  roseua  Pers.  Snjärrak,  Njunnats  etc. 

Sphyridium  placophyUwn  (Wnbg.)  här  och  der  t.  ex.  Njaromats.. 
Snjärrak,  Skärfi,  Nammats;  synes  vara  bäst  utbildad  i  björkregionen. 

Spk.  bysaoides  (L.)  Snjärrak  etc.  allmän. 

*  Helocarpon  crassipes  Th.  Fr.  Denna  utmärkta  lafart,  som 
förut  endast  blifvit  funnen  i  Finmarken  (Th.  Fr.)>  träffades  pä  mossa 
▼id  Kalak  samt  på  nedre  sluttningen  af  Snjärrak,  men  förekommer 
sannolikt  på  flere  ställen. 

t  Baddia  asserculorvm  (AcH.)  (i  aaaicola  (KBR)  =  Scoliciosporum 
compactum  ji  saxicolum  Kbr.  vid  Qvickjocks  prestgård  på  sten. 
Hufvudformen,  hvilken  blott  genom  sin  olika  växtlokal  skiljer  sig  från 
denna,  är  inom  arktiska  zonen  blott  funnen  på  en  i  Saltdalen  (Smrplt). 

BiUmbia  sphceroides  (Dicks.)  vid  Qvickjocks  prestgård,  Tjackeli, 
Nammats,   men  Öfverallt  sparsamt. 

B.  obscurata  (Smrplt)  Th.  Fr.  Njunnats,  Nammats,  Wallivnre, 
Nnnnata  vid  Aktse  Kallon. 

Ä  microcarpa  Th.  Fr.  vid  Qvickjocks  prestgård,  samt  på  kalk- 
sten vid  Aktse. 

t  B,  mimaria  (Fr.)  Släta  Walli. 

+  B,  syncomista  (Flke)  Th.  Fr.  Tjackeli. 

*  Biatorina  mvaUs  (Körb.).  Denna  sällsynta,  endast  genom  mi- 
kroskopisk undersökning  från  Caloplaca  cerina  1.  ferruginea  skiljbara 
art,  hvilken  förut  blott  blifvit  funnen  af  Körbbr  på  ett  par  ställen 
på  Riesengebirge  samt  af  Th.  Fries  i  östra  Finmarken,  upptäcktes 
på  mcssa  på  Släta  Walli. 

B.  cwnulata  (Smrflt)  t.  allmän  t.  ex.  Pakti  SuoUo,  Släta  Walli, 
Njunnats,  Rittok,  Schoubbatvare,  Säkok  samt  i  trakten  af  Tjåmåtis. 

B.  fraudans  Hellb.  på  kalkbiock  vid  Aktse. 

+  B.  globulosa  (Flke)  på  murket  trä  vid  Njungis. 

Biatora  decolorans  (Hoffm.)  Snjärrak,  Njunnats  etc. 

(i  cinnamomea  Hellb.:  apotheciis  siccis  cinnamomeis  ?el  nigri- 

cantibus,  humidis  cinnamomeis sporae  0,014 — 16   m.m.  longse 

et  O,   0065 — 85  m.m.  latse.  —  Snjärrak  ofvanom  trädregionen. 

f  B,  coarctata  (AcH.)  vid  Qvickjocks  prestgård,  Njamraats,  Snjär- 
rak, Kalak. 

B.  phasa  Fw.  var.  arctoa  Hellb.  sydöstra  branten  af  NjammaU 
på  fasta  bergväggen. 

B.  arctooidea  Hellb.  på  kalksten  vid  Aktse. 

B.  citmabarina  (Smrflt)  på  gran  och  björk  mycket  sparsamt  t. 
ei.  Walli,  Snjärrak,  Aktse. 

t  B.  rupestris  (Scop.)  sydöstra  branten  af  Njammats. 

+  B,  Ehrhartiana  (AcH.)  Snjärrak  på  torra  granqvistar. 

B.  vemaUa  (L.)  t.  allmän  på  mossa  t.  ex.  Snjjirrak,  Njammats, 
Tjackeli,  Nammats  etc. 


Digitized  by 


Google 


474  P.    J.    HELLBOM. 

B,  cuprea  (Smrflt)  i  trnkten  nf  Tatnsjön,  Sclioubbatvarc,  Sakok. 

B.  miscella  (Smrflt)  Fk.  Wallibacken.  Njunnats,  NammaU,  Tjac- 
keli  samt  på  knlkblock  vid  Aktse. 

t  B.  fusca  (Schär.)  Th.  Fr.  Släta  Walli. 

'  B.  castariea  Hepp  t.  allmän  t.  ex.  Snjärrak,  Walli,  Njunuats, 
Nanimnts,  Rittok  etc.  —  Förut  inom  arktiska  zonen  blott  funnen  i 
Finmarkon  och  på  Grönland. 

•{•  B.  atrofusca  Hepp  på  mossa  sällsynt  t.  ex.  vid  Qvickjock» 
prestgård,  Njunnats,  Tjackeli.  —  En  möjligen  hithörande,  fastån  nå- 
frot  afvikande  form;  (raöjli^n  oeksA  Lecidea  pcrfidiosa  Nyl.  enligt 
beskrifnin^en  i  "Liehenes  Scaudinavici'*  pag.  244  växte  pu  mossa 
nedanför  nordöstra  branten  af  Njammats. 

B.  Tomoénsis  (Nyl.)  Snjärrak,  Njammats  och  Aktse  på  torra 
granqvistar;  Snjärrak  orh  Walli  på  björkbark. 

j^B.  phcBoatigma  Kbr.  Wallivare  och  vid  Aktae  på  gran.  —  Pl 
nedra  sluttningen  af  Snjärrak  träffades  på  torra  eranqvistar  en  liteo 
vacker  Biatora  med  rödbruna  frukter,  hvilken  doek  i  anseende  till  de 
fil  exemplar,  som  insamlades,  icke  kunnat  bestämmas. 

B.  fusceacena  (Smrflt)  Snjärrak  på  al,  björk  och  gran,  Njun- 
gis  på  Salix  caprea.  —  Sominerfelts  iakttagelse,  att  denna  art  "modo 
in  epidermide  betulae  fusco,  numquam  in  albo  proveniat"  fann  jag 
icke  tillfullo  bekräftad,  enär  den  äfven,  ehuru  undantagsvis,  förekom 
på  hvit  björkbark. 

B,  rivulosa  (Ach.)  fi  tnollia  (Wnbg.)  Tjackeli,  Skärfi  och  Kam- 
mats på  granit;  Rittok  på  lerskiffer. 

B.  turficola  Hellb.  södra  branten  af  Njunnats  på  jord. 

B.  uUginoaa  (Sohrad.)  Snjärrak. 

Obs.  Några  af  de  hemförda  Biatora-arternc  hafva  icke  kunnat 
bestämmas,  enär  de  dels  saknat  sporer,  dels  påträffats  i  for  ringa 
qvantitet. 

t  BiatoreUa  reaince  (Fr.)  på  gran  vid  Aktse. 

Blaatenia  leiicorcea  (Ach.).  på  mossa  t.  ex.  Aktse  på  kalksten, 
södra  branten  af  Njunnats. 

Lopadittm  pezizoideum  (Aca.)  här  och  der  t.  ex.  Snjärrak,  Njam- 
mats, Walli,  Nammats,  Sohoubbatware,  Säkok. 

Arthroraphis  flaoovireacens  (DiCKS.)  Snjärrak,  Släta  Walli,  Shoub- 
batvare  samt  i  trakten  af  Tjämåtis. 

f  A.  virideacena  (Mass.)  Nammats.  —  Förut  ej  anmärkt  inom 
arktiska  zonen. 

'  Rhexophiale  coronala  Tu.  Fr.  =  Lecidea  rhexoblephara  Nyl 
Denna  utmärkta  art,  som  förut  inom  arktiska  området  endast  blifvit 
funnen  i  Finmarken,  på  Grönland  och  på  en  ö  i  Beh ringssundet  samt 
för  öfrigt  blott  pa  Dovre,  förekom  på  nordvestra  sidan  af  Skärfi,  nära 
fjellets  spets  och  nedanför  Nammats  på  nordvestra  sidan. 

t  Lecidea  panceola  AcH.  ymnig  på  glimmerskiffer,  men  oftast 
steril;  sällsyntare  på  syenit. 

t  ,^  ekgana  Tu.  Pr.  Kalak,  Skärfi. 

L.  configua  (Hofkm.)  t.  allmän. 


Digitized  by 


Google 


LICHSN0L00I8KA    AKTSCKNINOÅR.  475 

(i  flamcunda  Ach.  Jockmock,  Snjtirrak. 

t  L.  speirea  Ach.  Univ.  p.  184.  (Lecidea  contigua  var.  a  crusta 
amylacea  Fr.  L.  E.  J^ecidea  contigua  var.  speirea  Nyl.  Lich.  Scand. 
p.  235)  på  granit  vid  Tjackeli  och  Nammats  på  nordvästra  bran- 
terna. —  Ny  for  arktiska  floran. 

t  L.  rhcBtica  Hepp.  Snjärrak  på  glimmerskiflfer.  —  Förut  inom 
arktiska  området  funnen  endast  vid  Mortensnaes  i  östra  Finmarken 
(Th.  Fr.) 

+  L,  crvstulata  (Ach.)  Njunnats. 

L,  fuscocUra  (L.)  Njunnats,   Porreti,  Passo  etc. 

Z.  spilota  Fh.  vid  Qvickjocks  prestgård  pa  glimraerskiffer,  Njun- 
nats på  sy  en  it. 

f  L.  Dickaoiiii  Ach.  =  melanophtea  Fr.  Njungis  på  syenit;  Skärfi, 
Rittok  på  lerskiffer. 

Z.  polycarpa  (Flke)  t.  allmän  t.  ex.  vid  Qvickjocks  prestgård, 
Njunnats,  Nammats,  Skärfi  etc. 

L.  cdpestris  (Smrflt)  Th.  Fr.  ej  sällsynt  på  fj^^^ platserna  t.  ex. 
Wallivare,  Kalak,  Shoubbatware,  Säkok  etc. 

P  tomoides  Hellb.:  sporis  cylindrnceo-oblongis,  interduin  diiplo 
loDgioribus  quam  in  a  se.  0,014 — 23  m.m.  longis  et  0,003 — 4  m.m. 
Jatis.  —  Wallivare,  Nammats,  Säkok. 

y  stenotera  Nyl.  Släta  Walli,  Säkok. 

Ij.  arctica  Smrflt  temligen  allmän  såväl  i  trädregionen  som  på 
Qellslätterna  t.  ex.  Snjärrak,  Njamraats,  NjAmmelst,  Säkok  etc. 

L.  Ltdensis  Hellb.  Tjurvinjarka  vid  sjön  Tarran  på  lösa  stenblock. 

L.  mteroleuca  Ach.  Wallibncken  på  rönn;  Aktse  på  asp. 

X.  elabens  ^h.  Snjärrak  på  torra  gninqvistar  med  affallen  bark. 

+  L,  turgidtda  Fr.  Aktse  på  gran. 
L.  Mosigii  Hepp  (secundum  descriptionem  in  Par.  Lich.  Körb, 
p.  201)  på  större  stenblock  nedanför  Nammats. 

+  L.  tenebrosa  Fw  på  större  stenblock  vid  foten  af  Nammats. 
Förut  i  arktiska  zonen  blott  känd  från  Kemi  Lappmark  (Herb.  Mus. 
Fenn.);  (Finmarken  Th.  Fries  1864.) 

X.  aglcea  Smrflt  här  och  der  på  de  högsta  fjnUspetsarne  t.  ex. 
Passotjocko,  Nammats,  Rittok  samt  på  södra  branten  af  Njunnats  (på 
ned  rn  sa  de  block). 

L.  armeräaca  (DC)  fi  melalmca  (Smrflt)  tillhör  liksom  före- 
gående art  de  öfversta  fjelltopparne  t.  ex.  Porreti  och  Passotjocko.  — 
En  hufvudarten  ytterst  nära  stående  form  träffades  på  SkärÄ  ungefär 
på  samma  höjd  som  Ranunculus  glaoialis. 

L.  elata  (ScHiER.)  norra  branten  af  Tjackeli  på  den  fasta  berg- 
väggen. 

Mycoblastus  aangiänarius  (L.)  Snjärrak  på  björk. 

(i  afjbiis  (ScHJiR.)  på  multnad  mossa  vid  Njungis;  (Joekinock 
på  multnande  tallstammar,  Wichura  enl.  Kkbr.  Par.  p.  228). 

'  Sporastatia  Morio  (Ram.)  på  lösa.  syenitblock  vid  Njungis. 
*  p  coracina  (Smrflt)  Tjurvinjarka,  Aktse  Kallon,  Skärfi,  Rit- 
tok. —  Liksom  Th.  Fries  (Lich.  Aret.)  anmärkt  förhållandet  vara  i 


Digitized  by 


Google 


476  P.   J.   HCLLBOM. 

Finmarken,  förekom  denna  var.  äfven  hår  ständigt  i  siillsknp  med 
Acarospora  chlorophana  och  på  det  sätt,  som  (a.  st.)  blifvit  antydt, 
så  att  den  förra  träffades  "locis  apricis",  den  sednare  "locis  absconditis." 

t  Sarcogyne  privigna  (Acu.)  Snjärrak  på  glimraerskifferblock, 
sällsynt.     Förut  inom  arktiska  zonen  endast  anmärkt  i  Snitdaleii. 

Bueliia  parasema  (Ach.J  Snjärrak  och  Njamraats  på  al. 

t  B.  insignia  (Näg.)  på  mossa  vid  Qvickjocks  prestgård,  Snjär- 
rak, Naramats  samt  på  kalksten  vid  Aktse. 
t  fi  albocincta  Th.  Fr.  Rosbacken. 

B.  punctata  (Flke)  på  al  och  gran  t.  ex.  Snjärrak;  äfven  pu 
gamla  träd  väggar  vid  Qvickjocks  prestgård. 

t  B,  aUg^naiea  (Ach.)  på  klippblock  nedanför  Nammats  pä  norra 
sidan.  —  Inom  arktiska  zonen  förut  anmärkt  blott  i  Nordlanden 
(SmrfltJ  och  på  Spitsbergen  (Nokdekskiöld). 

B.  atroalba  (Ach.)  Fw  vid  Qvickjocks  prestgård,  Njungis  etc  — 
Vid  Tjurvinjarka  och  på  Släta  Walli  förekom  på  lösa  stenar  af  syenit 
äfven  var.  chlorospora  Nyl.  =  Ca  tillaria  concreta  Kbe:  thalli  macriorii 
areolis  parcis,  planiusculis,  griseo-rufescentibus,  sporis  incoloratis  vel 
leviter  fuscescentibus.  —  Om  denna  form  möjligen  skulle  kunna  anses 
såsom  en  egen  art,  synes  den  med  större  rätt  böra  foras  till  släktet 
Bueliia  än  till  Catillaria.  Att  Lecidea  atroalba  /?  concreta  Wnbo 
icke  tillhör  denna  art,  utan  Ehizocarpon  geminatum  har  Th.  Feies 
(Lich.  Aret.)  på  grund  af  originalexemplar  visat;  men  då  båda  a^ 
terna  innefattades  under  de  gamles  atroalba  och  blott  för  mikroskopet 
kunna  åtskiljas,  torde  på  deima  omständighet  ej  böra  läggas  sy^ne^ 
ligt  stor  vigt. 

B,  Rittokensis  Hellb.  Riltok  på  lerskiffer. 

*  B,  coracina  Mouo.  Njåmmelst  etc. 

t  B.  concinna  Th.  Fr.  ^  effigurata  Anzi.  Rittok  på  lerskiffer.— 
Skiljer  sig  blott  thallo  obscuriore  effigurato  från  hufvudarten. 

t  B.  urceolata  Th.  Fr.  Njammats  —  parasitisk  på  Weitenwebera 
sphinctrinoides. 

Ehizocarpon  geminatum  (Fw)  Nj unnats. 

Rh.  petrceum  (WuLF.)  t.  allmän  på  glimmerskiffer,  granit  och 
syenit. 

Rh.  geographicwn  (!>.)  allmän. 

(i  alpicolum  (Wnbg)  t.  allmän  t.  ex.  Pakti  SuoUo,  Njåmmelst, 
Rittok  etc.  —  Sporerna  tyckas  vid  hastigt  påseende  verkligen  vara 
dyblastfe,  med  anledning  hvanf  jag  i  början  trodde  mig  ha  påträffat 
en  Buellia-art,  tills  jag  efter  hemkomsten  vid  noggrannare  undersök- 
ning blef  öfvertygad  om   mitt  misslag. 

t  Rh,  albo-atrum  (Hoffm.)  fi  margaritaceum  (Smrflt)  vid  Qvick- 
jocks prestgård  på  klipporna  vid  Kamajock;  Aktse  Kallon  på  lerskiffer 
—  Inom  arktiska  florans  område  förut  blott  aumärkt  vid  Saltenfjord 
(Smrflt). 

t  Schiamatomma  perkleum  (Acu.)  Denna  for  arktiska  laf-flomn 
nya  art  fönkom  på  gran  vid  Aktse. 


Digitized  by 


Google 


LICHENOLOCJISKA    ANTBCKNINOAR.  477 

f  Lecamactis  DUhuiana  (Acu.)  på  glirnraerskiffer,  men  endast 
sf«ril  t.  ex.  Njammats,  Wallivare  snmt  vid  Qviekjocks  prostgård  på 
klipporna  vid  Kamnjock.  —  iDom  arktiska  området  fönit  funnen  en- 
dast Tid  Sal  ten  (Smrflt). 

Sphcerophoms  fragilis  (L.)  vid  Qvickjocks  preslgård,  Snjärrak, 
Pakti  Suollo  etc. 

Cyphelium  Ugillare  AcH.  på  väggar  vid  Qvickjocks  prostgård 
samt  Snjärrak  på  torra,  barklösn  granqvistar. 

CaUcium  hypereUuni  ÄCH.  Snjärrak  och   Aktse  på  gran. 

C.  tracheUmtm  AcH.  Snjärrak  på  torrn  granqvistar  med  affallen  bark. 

C.  tralnneUum  Acu.  Njammats  på  björk. 

i  C.  UfOtculare  (Hopfm.)  Njammats  pA  björk  tillsammans  med 
föregående  art.  —  Ny  för  arktiska  laf-floran. 

C.  pusiUtwi  (AcH.)  Snjärrak  på  gran. 

C.  byssaceum  Fr.  Iiolmarne  i  Saggatjaur  pu  salices. 

Chcenotheca  chrysocephala  (TuRN.)  Rosbacken,  Snjärrak  och  Aktse 
på  gran. 

Ch.  phcBocephala  (Turn.)  (i  chlorella .{ken.)  Rosbacken  på  gran, 

i  Ch.  trichialis  (AcH.)  Rosbacken  på  gran. 
y  flaeuosa  Th.  Fr.  Njammats  pä  björk. 

Coniocybe  fnrfuracea  (L.)  vid  Qvickjocks  prostgård. 

Dermatncarpon  miniatnm  (L.)  Rosbacken,  Njammats,  Njunnats, 
Skärfi  etc. 

+  D.  ru/esceiis  (Acåi.)  Njammats,  Tjackeli. 

Z>.  dmdaleum  (Krempelh.)  Wallivare,  Nammats,  Tjackeli. 

f  D.  cinereian  (Pers.)  Jockmocks  kyrkogård,  Wallivare,  Njun- 
nats, Tjackeli,  Nammats. 

Pertusaria  Stenhoanmari  Hellb.  Snjärrak  på  al. 

*  Weitenwebera  aptnnctrinoides  (Nyl.)  Njammats,  Walli,  Pakti 
Suollo. 

t  W.  mtueorum  (Fr.).  Af  denna  för  arktiska  floran  nya  art 
upptäcktes  blott  några  få  och  klena  exemplar  vid  Qvickjocks  prostgård 
och  på  Njammats.  Jag  bör  visserligen  ej  lerona  oanmärkt,  att  d^ssa 
exemplar  vid  hemkomsten  ej  kunde  återfinnas,  men  då  jag  förut  fun- 
nit arten  såväl  på  flera  ställen  i  Nerike  som  på  Gotland  och  Oland 
och  den  således  är  mig  väl  bekant,  saknar  jag  skäl  förmoda,  att  något 
misstag  blifvit  begånget 

Slägtnamnet  Weitenwebera  KÖRB.  Par.  p.  327  synes  mig  på  an- 
förda gunder  (Par.  p.  328)  böra  for  ofvanståonde  båda  arter  antagas, 
helst  den  art,  som  först  utgjorde  det  af  Körbbr  grundade  slägtet 
Microglcma,  såväl  enligt  Körbers  beskrifning  som  egen  utsago  (Par. 
a.  »t.),  är  från  dessa  arter  så  betydligt  skild,  att  den  oj  under  samma 
slägte  kan  inrymmas. 

t  Sfmtroihele  clopima  (Wnbg.)  =  Stigmatomma  spadicoum  Kbr. 
Par.  p.  330P  på  gliramerskiffer  sydöstra  branten  af  NjammaU,  Skärfi 
på  lerskiffer. 

Ö/vert,  af  K.   Vet.-Akad.  Förh.  Arg    2Z.    S:o  6.  B 


Digiti 


zed  by  Google 


478  P.    J.    HELLBOM,   LICHEN0L06T8KA    ANTBCKNIK6AR. 

*  Polyblastia  Sendtneri  Krbmpelh.  på  mossa  yid  Nammats  och 
Tjackeli. 

*  P,  acotinoapora  (Nyl.).  Denna  för  Skandiuaviens  laf-flore  nya 
art  förekom  vid  Qvickjocks  prestgård  på  klipporna  vid  Kamajock  samt 
på  Bosbacken.  —  Förut  endast  faunen  "ad  saxa  in  Scotia  (Jones)" 
enligt  Nyl. 

*  P.  hyperborea  Th.  Fe.  På  kalkblock  vid  Aktse.  —  Förut  fun- 
nen blott  i  Finmarken  (Tu.  Fr.)  och  på  Spitsbergen  (Nordenskiöld). 

t   Verrucaria  margacea  Wnbg.  Nammats. 

P  ceUdobola  Wnbg.  Tjackeli  på  granit,  Snjärrak  och  vid  Qvick- 
jocks prest|;ård  på  glinimerskiffer. 

t  Thrombiwn  epigceum  (Pers.)  Njammats,  Snjärrak,  Njunnats. 

Arthopyrema  grisea  Kbr  Snjärrak  på  al;  Njangis  pä  Salix  caprea. 

A.  analepta  Kbr  Snjärrak  på  al. 
fi  falkus  Nyl.  Snjärrak  på  al. 

t  Leptoraphis  epidermidia  (AcH.)  Snjärrak  och  Njammats  på  björk 

t  Microthelia  rmcula  (Fw)  Wallivare  på  björk. 

t  Endococcus  pygnums  (KÖRB.)  vid  Qvickjocks  prestgård  para- 
sitisk på  Lecidea  polycarpa. 

E.  genvmifer  (Tayl.)  Jockuiock  parasitisk  på  Lecidea  contiguajS 
flavicunda;  Pakti  Suollo. 

Pyrenopsis  hcemaiopis  (Smrflt)  p  terrigena  Th.  Fr.  iu  litU: 
thallo  rosulas  1.  pulvinulos  minutos  (diametr.  vix  ultra  2  milL,  volgo 
infra)  formante;  apotheciis  deroum  profunde  urceolatis  margine  te- 
nuiore.  —  Skärfi  på  jord  öfver  lerskiffer. 

t  Lecothecittm  aspereUum  (AcH.)  på  syenit  vid  Njuugis. 

'  Arctoma  delicatula  Th.  Fk.  Snjärrak  ofvanfor  trädgränsen  på 
mossa. 

t  PhylUscum  endocarpoides  Nyl.  Qvickjocks  prestgård  och  Sujär- 
rak  på  glimmerskiffer;  Njungis  på  syenit. 


Digitized  by 


Google 


479 

Skåiker  tiU  tiketo  Natarhistoriskt  ImuiL 

(Ports.  fr.  ftid.  442). 

Botaniska  atdelningen. 

Åf  Hr  Professor  Fries, 
]6:de  fascikeln  af  Herbarium  normale. 

Af  Ådjtmkten  7%.  Fries, 
En  fald  samling  af  växter  hemförda  förledne  sommar  från  Finmarken. 

Zoologiska   afdelningen. 

Af  Veterinär-Eleven  Erichson, 
£o  Lestris  paraaitica  från  Åland. 

Af  Hr  C.  A,  Borgström. 
Eo  Falica  ntra. 

Af  Apotheks- Eleven  A.  F,  Löfvander, 
Ett  SvinhufTud,  funnet  i  en  torfmosse  vid  Falköping. 

Af  Medicinalrådet  Sondén. 
En  gnlfargad  Aborre. 

Af  obekant  gifvare. 
En  Oallinola  crex. 


Digitized  by 


Google 


STOCKHOLM,    1866.       P.    A.    NORSTEDT   &    SÖXEH. 


Digitized  by 


Google 


ÖFYERSIGT 


KONGL  VETENSKAPS-AKADEMIENS 

FÖRHANDLINGAR. 


Årg.  22.  1865.  ^  7. 


Onsdagen  den  13  September. 


Hr  BoHEMAN  redo^orde  för  sin  under  den  förflutna  som- 
roareo  utförda  entomologiska  resa  till  Oland,  Blekinge  och  Skåne. 

Hr  Lindhagen  föredrog  en  uppsats  af  Professor  A.  Möller 
i  Lund:  Fortsättning  af  ephemeriden  för  Fayes  komet*,  med 
anledning  hvaraf  Hr  Edlund  lemnade  några  meddelanden  till 
frågans  belysning  från  fysikalisk  synpunkt. 

Hr  Bahr  anförde  några  tillägg  till  den  notis  han  i  före- 
gående sammankomst  meddelat  rörande  ljust  spectrum  af  Ga- 
dolinit. 

Hr  Sundevall  förelade  en  af  Hr  Bahr  till  Riks-Museii 
zoologiska  afdelning  förärad  samling  af  fossila  djurlemningar  från 
permiska  formationen  vid  Rhen. 

Sekreteraren  föredrog  en  af  Docenten  P.  T.  Cleve  insänd 
uppsats:  Förelöpande  underrättelser  om  några  brom-  och  jod- 
haltiga ammoniakaliska  platinaföreningar.* 

Praeses  anmälte,  att  Akademien  genom  döden  förlorat,  bland 
inländske  ledamöter  i  sjunde  klassen,  Professoren  J.  Hedenborg, 
som  i  sitt  åttionde  år  aflidit  i  Florens;  samt  bland  utländske  i 
andra  klassen  Astronomie  Professorn  vid  Universitetet  i  Berlin, 
J.  F.  Encke,  och  i  sjette  klassen  Directorn  vid  K.  Botaniska 
trädgarden  i  Kew  Sir  William  Jackson  Hooker. 

Från   K.   Sjöförsvars- Departementet   hade   skrifvelse   ingått 

o 

om  tvenne  nu  förestående  sjöexpeditioner,  nemligen  med  Ang- 
f^regatten  Vanadis  till  Vestindien  och  Medelhafvet,  samt  Ang- 
Korvetten  Gefle  till  södra  Amerikas  ost-  och  vestkuster. 

'*- 

Digitized  by  VjOOQ IC 


t^^^ 


TI 


^ 


il '  % 


t         % 


STOCK  HO  L* 


j    '  p  .er  i  Chrisiiania  Oni^i. 


U 


i  ende   fossile    Dyrlevninger   fni 


orne,  Bd.  14:    1. 
.a  Christiania  Observalorium,   1864. 
dgen    aufgezeichet    auf   Christiania    Obscr- 
-zte  Ijieferung. 
J119    OpdHgelser    om    de    gamle   Aegyptcro.     Ii- 


K.  Norske    Vidervskabernes  SeUkab  i  Trondhjein, 
J.  5:    1. 

Från  B.  Geographical  Society  i  Londoti. 


I  Vol.  34. 
>^i.ig8,  Vol.  «:  3-5. 

Från  R.  Geological  Society  i  London. 
;,^r..«'.  N:o  83. 

FVån  Natural  History  Society  i  Dtiblin 
Ejjyoceetliogd,  Vol.  2:  3.  3:   1,  2.  4:   1.  . 


(Forl.H.  Ä  »i.l.  506) 


Digitized  by 


Google 


483 


Fortsättning  af  Efemeriden  för  Fayes  Komet. 
Af  A.  Möller. 

[Meddelftdt  deo  18  September  1866]. 

Sedan  den  Fayeska  kometen  blifvit  återfunnen  i  Köpenhamn 
den  22  sistlidne  Augnsti  samt  en  fullständig  observation  på  den- 
samma, hvilken  blifvit  anställd  i  Paris  den  26  i  samma  månad 
och  offentliggjord  i  Pariser  Observatoriets  "Bulletin  internationaF 
för  den  i  Septemper,  utvisat,  att  korrektionerna  f5r  den  af  mig 
beräknade  efemeriden  Kr  dess  återkomst  vid  observationstillfället 

voro  : 

J  ^.  Ä.  =  -  0',84  J  Decl.  =  +  12",7, 

tillåter  jag  mig  härmed  öfversända  fortsättning  af  nämnda  efe- 
roerid  för  hela  den  tid,  som  nuvarande  apparition  kan  omfatta. 


0*    Bérl 

.  med,  tid. 

A.  R, 

DecL 

Log.  e<>. 

1865. 

No?.  22 

22^7"  0»,50 

—  4»38'37",9 

0.181390 

23 

22.18.  81.81 

-4.38.85.9 

0.183115 

24 

22.20.    4,59 

—  4.38.20.6 

0.184836 

25 

22. 21.  38,  81 

—  4.37.52,2 

0.186554 

26 

22.23.  14,45 

-4.37.10,7 

0,188268 

27 

22.24.  51,47 

-4.36.16.2 

0.189978 

28 

22.  26.  29,  85 

-4.35.  8,9 

0.191684 

29 

22.28.    9,58 

-4.33.48,9 

0.193385 

30 

22.29.  50,62 

-4.32.16,2 

0.195082 

Dec.  1 

22.31.  32,95 

—  4.30.30.9 

0.196T74 

2 

22.33.  16,56 

-4.28.33,0 

0.198460 

3 

22.35.    1,42 

-4.26.22.7 

0.200142 

4 

22. 36.  47,  51 

-4.24.  0.1 

0.201818 

5    . 

22. 38.  34.  81 

—  4.21.25.2 

0203489 

6 

22. 40.  23,  31 

-4.18.38,0 

0.205154 

7 

22.42.  12,98 

-  4. 15. 38,  8 

0.206815 

8 

22.44.    8,80 

—  4.12.27,7 

0.208470 

9 

22. 45.  55,  77 

-4.   9.  4.7 

0.210120 

10 

22. 47.  48,  87 

—  4.   5.29.8 

0.211764 

11 

22. 49.  43,  07 

-4.   1.43,2 

0.213408 

12 

22. 51.  38,  37 

-3.57.44,9 

0.215035 

13 

22.53.  34.74 

—  3.53.35.0 

0.216662 

14 

22.  55.  32,  17 

-3.49.13,7 

0.218283 

15 

22.57.  30,65 

—  a  44  41,  2 

0.219898 

16 

22. 59.  30,  16 

—  8.39.57,5 

0.221507 

Digitizedby  VJ< 

Google 


(84 

A.   MULLER. 

0*  Ber 

1  fned,  Hd. 

A,  R. 

DecL 

Log.Q\ 

1865. 

Dec.  16 

22''59'"30M6 

-3^39'57",5 

0.221507 

17 

23.   1.  30,  67 

-3.35.   2,7 

0.223110 

18 

23.  8.  32,  18 

-3.29.56,9 

0.224706 

19 

23.   5.  34,  67 

-3.24.40,3 

0.226296 

20 

23.   7.  38, 11 

-3.19.13,0 

0.227880 

21 

23.   9.  42,  50 

-3.13.35,1 

0.229457 

22 

23.  IL  47,  80 

-3.  7.46,8 

0.231028 

23 

23. 13.  54.  01 

-3.   1.48,3 

0.232592 

24 

23. 16.    1,  10 

-2.55.39,7 

0.231149 

25 

23.18.    9,06 

-2.49.21,2 

0.2a5701 

26 

23.20.  17,87 

-2.42.52,9 

0.237246 

27 

23.  22.  27,  52 

-  2. 36. 14,  9 

0.238784 

28 

23.  24.  37,  98 

—  2.  29.  27.  5 

0.240317 

29 

23. 26.  49.  24 

-  2. 22. 30,  8 

0.241844 

30 

23.29.     1,29 

-  2. 15. 25,  0 

0.243365 

31 

23.  31.  14.  11 

—  2.   8.10,2 

0.244880 

186<5 

Jan.     1 

23. 33.  27,  69 

-2.   0.46.5 

0.246390 

2 

23. 35.  42,  02 

—  1. 53. 14.  1     . 

0.247895 

3 

23.  37.  57,  09 

—  1;  45. 33,  3 

0.249395 

4 

23. 40.  12.  87 

-1.37.44,1 

0.250889 

5 

23.42.  29.36 

- 1. 29. 46.  7 

0.252379 

6 

23. 44.  46,  55 

-1.21.41,3 

0.253864 

7 

23.47.    4,43 

-1.13.28,0 

0.255345 

8 

23. 49.  22.  99 

-1.   5.   6.9 

0.256821 

9 

23. 51.  42,  22 

—  0.56.38,3 

0.258293 

10 

23.54.    2,11 

-0.48.   2,3 

0.259761 

11 

23.56.  22,66 

-0.39.19.  1 

0.261225 

12 

23.58.  43.86 

—  0.30.28.8 

0.262685 

13 

0.   1.    5.69 

—  0.21.31,7 

0.264141 

14 

0.   3.  28,  14 

—  0.12.27.8 

0.265593 

15 

0.   5.  51,  20 

-0.   3.17,4 

0.267041 

16 

0.   8.  14,  87 

-1-0.   5.59,3 

0.268485 

17 

0. 10.  39.  13 

-1-0.15.22,  1 

0.269926 

18 

0.13.    3.97 

-h  0. 24. 50,  8 

0.271363 

19 

0. 15.  29.  38 

-1-0.34.25,3 

0.272796 

20 

0. 17.  55,  34 

+  0.44.   5,2 

0.274225 

21 

0.20.  21,85 

-1-0.53.50,5 

0.275651 

22 

0.22.  48.89 

-f-1.   3.40,9 

0.277074 

23 

0.25.  16.46 

-hl.  13. 36.  2 

0.278494 

24 

0. 27.  44.  54 

+  1.  23. 36.  2 

0.279911 

25 

0. 30.  13,  12 

-»-  1. 33. 40,  7 

0.281325 

26 

0.  32.  42,  19 

-f-1. 43. 49,  5 

0.282736 

27 

0. 35.  11,  74 

-1-1.54.   2,4 

0.284144 

28 

0. 37.  41,  77 

-1-2.   4.19,1 

0.285551 

29 

0. 40.  12,  26 

-1-  2. 14. 39.  5 

0.286955 

30 

0. 42.  43,  21 

+  2,25.   3,4 

0.288357 

31 

0. 45.  14.  60 

+  2.35.30,5 

0.289758 

Febr.     1 

0.47.  46,44 

+  2.46.  0,7 

Digitizedby  VjO 

0.291157 
OQle 

FORTSÄTTNING   AF   EFSMERIDSN   FÖR   FAYB8   KOMET.  485 


0^  Berl.  med.  tid 

A.  R. 

DecL 

Log.  p«. 

1865. 

Febr.     1 

0Ä47«46v.44 

+  2046'  0".7 

0.291157 

2 

0. 50.  18.  71 

-1-  2.  56. 33.  8 

0.292555 

3 

0. 52.  51,  41 

-h  3.   7.   9.  6 

0.293952 

4 

0.55.  24,53 

+  3.17.47.9 

0.295348. 

5 

0.57.  58,07 

+  3.  28. 28.  5 

0.296743 

6 

1.   0.  32,  03 

-h  3. 39. 11.  1 

0.298137 

7 

1.   3.    6.39 

-h  3.49.55.6 

0.299530 

8 

1.   5  41,  15 

+  4.   0. 41.  9 

0.300923 

9 

1.   8.  16,  31 

+  4.11.29,7 

0.302315 

10 

1. 10.  51.  87 

-h  4.22.18,7 

0.303707 

11 

1. 13.  27.  81 

-h  4.  33.   8,  8 

0.305098 

12 

1.16.    4.12 

+  4.43.59,8 

0.306489 

13 

1. 18.  40,  81 

4-  4. 54.  51,  5 

0.307880 

14 

1.21.  17,86 

-h  5.   5  43,  6 

0.309270 

15 

1. 23.  55,  27 

-h  5. 16. 36,  0 

0.310659 

16 

1. 26.  33,  03 

+  527.28.4 

0.312048 

17 

1.29.  11.13 

-1-  538.20,6 

0.313437 

18 

1.31.  49,55 

-h  5  49.12,4 

0.314826 

19 

1.34.  28,30 

-h  6.   0.   3,  7 

0.316214 

20 

1.37.    7.37 

-1-  6.10.54,1 

0.317602 

21 

1.39.  46.75 

-1-  6.21.43.5 

0.318991 

22 

1.42.  26.42 

+  6.32.31,6 

0.320379 

23 

1.45.    6.37 

H-  6.43.18,3 

0.321768 

24 

1.47.  46.61 

-h  6.54.  3,3 

0.323157 

25 

1.50.  27,13 

-h  7,  4.46,5 

0.324546 

26 

1.53.    7,91 

+  7.15  27,6 

0.325936 

27 

1.55.  48,95 

+  7. 26.   6,  4 

0.327326 

28 

1.  58.  30.  23 

-h  7.  36. 42.  8 

0.328717 

Mars     1 

2.   1.  11,  77 

H-  7. 47. 16,  6 

0.330109 

2 

2.   3.  53.  55 

+  7.57.47,6 

0.331502 

3 

2.   6.  35,  57 

-1-  8. 18. 15,  6 

0.332896 

4 

2.  9.  17,  81 

-1-  8.28.40,4 

0.334291 

5 

2.12.    0.28 

-1-  8.29.    1,9 

0.335687 

6 

2. 14.  42.  97 

-h  8. 39. 19,  8 

0.337084 

7 

2. 17.  25.  88 

-h  8. 49.  34.  0 

0.338482 

8 

2.20.    9,00 

+  8.59.44,3 

0.339882 

9 

2. 22.  52.  32 

+  9.  9. 50,  6 

0.341283 

10 

2. 25.  35,  84 

+  9. 19. 52,  6 

0.342685 

11 

2. 28.  19,  56 

+  9. 29. 50,  8 

0.344088 

12 

2.31.    3,47 

4-  9.39.43,8 

0.345492 

13 

2. 33.  47,  55 

+  9.49.31.6 

0.346897 

14 

2.  36.  31,  81 

+  9.  59, 15,  0 

0.348303 

15 

2  39.  16,  24 

+10.   8.53,3 

0.349710 

16 

2.42.    0,82 

+  10.18.26,3 

0.351118 

17 

2. 44.  45.  55 

+10.27.53.9 

0.a')2527 

18 

2.47.  30.43 

+  10.37.15.9 

0.353936 

19 

2. 50.  15,  44 

+10.46.32,2 

0.355346 

20 

2.53.    0,57 

+10.55.42,5 

% 

0.356756 

Digitizedby  VJ< 

Google 


486 


A.  MÖLLER.    FORTS.  AF  KFBHKBIDBN  POR  FATB8  KOMET. 


0*  Berl,  med.  tid 

A.  R. 

Decl. 

Ug.  e^ 

1865.  Marfl  20 

2*53"  0',57 

+  ia>55'42.5 

0.356756 

21 

2. 55.  45.  81 

4-11.   4.46,8 

0.358167 

22 

2. 58.  31,  15 

+11.13.44.9 

0.359579 

23 

3.   1.  16.  59 

-1-11.22.36,6 

0.360991 

24 

3.  4.    2,  11 

+11.31.21.8 

0.362404 

25 

3.   6.  47,  71 

+11.40    0.3 

0.363817 

26 

3.  9.  33.  38 

+11.48.32,1 

0.365231 

27 

3. 12.  19. 10 

+  11.56.56,9 

0.366645 

28 

3.15.    4,87 

+  12.  5.14.6 

0.3fi8061 

29 

3. 17.  50,  69 

+12.13.25.2 

0.369477 

30 

3.20.  36,54 

+  12.21  28,5 

0.370893 

31 

3. 23  22.  41 

+  12.29  24.4 

0.372310 

Apr.     1 

3.26.    8,31 

+12.37.12,8 

0373728 

2 

3.28.  54.22 

+12.44.53,6 

0.375146 

3 

3.31.  40.14 

+12.52.26.6 

0.376565 

4 

3.34  26.06 

+  12.59.51,8 

0377984 

5 

8.37.  11.97 

+  18.   7.   9,1 

0.379404 

6 

3.  39  57,  88 

+13.14.18,4 

0.380824 

7 

3. 42.  43.  76 

+  13.21.19.6 

0.382244 

8 

3. 45.  29,  61 

+13.28.12.5 

0.383664 

9 

3. 48.  15.  43 

+13.34.57.2 

0.385085 

10 

3.51.    1.21 

+13.41.33,5 

0.386505 

11 

3. 53.  46.  95 

+  13.48.    1.3 

0.387924 

12 

3. 56.  32,  62 

+13.54.20.6 

0.389344 

13 

3.59.  18.22 

+  14.   0.31.3 

0.390762 

14 

4.   2.    3.  75 

+  14.  6.33.2 

0.392180. 

Efeitierid  för  kometens  ljusstyrka. 

1865.  Aug. 

22 

1.00 

1866.  Jan.      0 

1,09 

Sept. 

3 

1,17 

Jao,    12 

1,04 

Sept. 

15 

1.30 

Jan.     24 

0.98 

Sept. 

27 

1.37 

Febr.     5 

0.92 

Okt. 

9 

1,40 

Febr.  17 

0,85 

Okt. 

21 

1.39 

Mars     1 

0.78 

Nov. 

2 

1,35 

Mars   13 

0,71 

Nov. 

14 

1.30 

Man»  25 

0,64 

Nov. 

26 

1.25 

Apr.      6 

0,57 

Dec. 

4 

1.21 

Apr.    18 

0,51 

Dec. 

16 

1,15 

Dec. 

28 

1,08. 

Digitized  by 


Google 


487 


Förelöpande  underrättelser  om   några  brom-  och  jod- 
haltiga ammoniakalislca  PlatinafOreningar. 
Af  P.  T.  Cleve. 

[Meddelade  den  18  September  1865.] 

Såsom  bekant  hafva  de  ammoniakalislca  platinaföreningarnes 
konstitution  blifvit  tolkad  på  ganska  många  och  skiljaktiga  sätt 
och  detta  torde  kunna  anses  såsom  ett  bevis  att  ämnet  ännu 
icke  är  på  långt  när  utredt.  Jag  har  derföre  påbörjat  en  under- 
sökning öfver  dessa  föreningar,  så  mycket  heldre  som  jag  hoppa- 
des derigenom  kunna  erhålla  någon  upplysning  öfver  de  ammo- 
niakaliska  raetallföreningarnes  konstitution  i  allmänhet. 

Detta  var  for  mig  af  så  mycket  större  vigt,  som  jag  här- 
igenom trodde  mig  kunna  erhålla  någon  upplysning  öfver  den 
närmare  sammansättningen  af  de  ammoniakaliska  föreningar,  som 
bildas  af  metallen  krom  och  öfver  hvilka  jag  för  några  månader 
sedan  inlemnat  till  Kongl.  Vet.- Akademien  en  uppsats. 

Första  uppgiften  för  mina  arbeten  var  besvarandet  af  frågan 
horavida  den  klorhalt,  som  finnes  i  saltema  af  den  bas,  hvilken 
efter  upptäckaren  blifvit  benämnd  den  Gros  ska,  tillhör  salternas 
radikal  eller  om  den  kan  utbytas  mot  syre  och  syror,  mot  andra 
metalloider  eller  med  andra  ord  om  denna  klorhalt  står  utom 
salternas  radikal.  Enligt  Gros'  uppgift  skall  denna  klorhalt  icke 
kunna  fallas  med  silfversalt,  hvilket  förhållande  föranledde  13er- 
ZELius  att  förklara  dessa  föreningar  såsom  kopplade  föreningar 
af  ammoniaksalter  med  PtCINU^  (platina-klorur-amid).  Senare 
författare,  hvilka  behandlat  detta  ämne,  hafva  deremot  antagit 
att  denna  klorhalt  icke  tillhör  radikalen  i  salterna.  För  att 
^nna  någon  visshet  om  hvilkendera  af  dessa  åsigter  är  den  rätta, 
forsökte  jag  framställa  några  med  dessa  salter  analoga  förenin- 
gar, hvilka  i  stället  för  klor  skulle  innehålla  brom  eller  jod.  Det 
var  nemligen  att  förutse,  att  i  händelse  detta  skulle  lyckas,  borde 

Öfvevs.  af  K.    Vet.-Akad.   FOrhandL,  löfio,   i\':o  7. 


Digitized  by 


Goos 


488  P.    T.   CLEVE. 

jag  erhålla  föreningar  uti  hvilka  bromen  och  joden  skalle  göra 
mindre  starkt  motstånd  mot  reagentier  än  kloren  i  de  6ro8*8ka 
salterna.  Under  fortgången  af  dessa  arbeten  lyckades  jag  finna 
flera  märkliga  förhållanden,  hvilkas  närmare  utredande  påkallade 
en  långt  utförligare  undersökning,  än  jag  till  en  början  afsett 
Då  det  ännu  torde  erfordras  betydlig  tid  innan  jag  kan  afsluta 
dessa  arbeten,  har  jag  önskat  att  i  kort  sammandrag  framlägga 
en  del  af  de  resultat,  jag  redan  vunnit.  En  mera  fullständig 
redogörelse  för  de  analytiska  försöken  anhåller  jag  få  lemna,  då 
mina  arbeten  framskridit  längre. 

Diamminplatinabromid. 
Ptj  Br^  4NH3. 

Detta  salt  erhålles  genom  att  behandla  det  salpetersyrade 
saltet  Pt2Br2  02,  4NH3,  2N  med  bromammonium.  Det  bildar 
en  svårlöslig,  orangegul  fyllning.  I  hett  vatten  löses  det  trögt 
med  citrongul  färg  och  utkristalliserar  vid  afkylning  i  starkt 
glänsande,  små  dubbelpyramider.  Behandlas  det  med  salpetersy- 
rad  silfveroxid,  utfälles  först  |  af  dess  bromhalt  och  vid  lösningens 
afkylning  utkristalliserar  ett  salt  af  sammansättningen  Pt^Br, 
O3  iNHj,  2^,  H.     Moderluten  regerar  för  fri  syra. 

Diamminplatinabromoklorid. 
Pt,  Br2  CI2  4NH3. 

Erhålles  såväl  genom  inverkan  af  klorammoniura  (i  under- 
skott) på  det  salpetersyrade  saltet  Pt,  Br^  0^,  4NH3,  ^N»  ^^™ 
genom  dubbel  dekomposition  af  Gros'  nitrat  och  bromammoniom. 
I  begge  fallen  synes  samma  produkt  erhållas.  Saltet  bildar  mi- 
kroskopiska dubbelpyramider  af  klar,  gul  färg.  Det  är  svårlösligt 
i  vatten.  Salpetersyrad  silfveroxid  ger  med  detta  salt  klor-  och 
bromsilfver  samt  en  blandning  af  saJtema 

PtjBr03  4NH3,  2N,  H  och 

PtjC103  4NH3,  2N,  H. 


Digitized  by 


Google 


AMM0NIAKALI8KA    PLATINAFÖRENINGAR.  489 

Behandlas  saltet  med  klorvätesyra  erhåller  man  en  produkt, 
hvars  sammansättning  närmar  sig  formeln 
Pt2BrCl3  4NH3. 

Denna  sistnämnda  förening  erhålles  i  rent  tillstånd  genom 
inverkan  af  saltsyra  på  nitratet  Ptj  Br  O3  4NH3,  2N,  H  och  bildar 
ett  i  vatten  så  godt  som  olösligt,  citrongalt  pulver  af  otydligt  kri- 
stallinisk  struktur. 

Basisk  JJiamminplatincAromid, 
Pt,  Br,  O  4NH3,  H. 

Erhålles  genom  dekom  position  af  det  salpetersyrade  saltet 
Ptj  Br  O3,  4NH3,  2N,  H  med  bromammonium.  Saltet  bildar  en 
svårlöslig,  tung,  ljusgul  fällning  af  små  fyrsidiga,  tvärt  afstympade 
prismer. 

Basisk  Diamrninplatinabrojnoklorid. 
Pt,BrCU0  4NH3,  H. 

Erhålles  såsom  föregående  förening  då  man  i  stället  för  brom- 
ammonium använder  salmjak.  Det  öfverensstämmer  med  före- 
gående salt  till  fUrg  och  kristallform. 

Ett  annat  basiskt  salt  Pt,  Cl  Br^,  O,  4NH3,  H  erhålles  genom 
inverkan  af  bromammonium  på  nitratet  Ptj  Cl  O3  4NH3,  2N,  H  ') 
och  bildar  en  af  hvita,  mikroskopiska  nålar  bestående  fällning. 

Om  saltet  Ptj  Br  CLj  O  4NH3,  fl  behandlas  med  koncentre- 
rad saltsyra,  utbytes  syre  och  vatten  emot  klor. 

Salpetersyrad  Diamminplatinabromoxid. 

1.     Neutrala  saUer, 
a.     Bibrom-binitrat 

Pt2Br2  02  4NH3,  2N. 

Oetta  salt  bildas  genom  inverkan  af  brom  på  det  salpeter- 
syrade saltet  af  den  "första  Reiset'ska  basen"  Pt  O  2NH3,  N. 


*)  Detta  salt  bildas  genom  inverkan  af  salpetersyrad  silfveroxid  på  Gros*  nitrat. 
Då  denna  förening  icke  ligger  inom  gränsen  för  min  uppsats,  kan  jng  icke 
för  närvarande  lemna  nSgra  närmare  underrättelser  derom. 


Digiti 


zedbyGoOgk 


490  P.    T.   CLETE. 

Föreningen  kristalliserar  i  tunna  fjäll,  till  glans  och  ^g  lik- 
nande  jodbly.  Kristallerna  synas  vara  korta,  fyrsidiga  prismer 
med  doroatiska  ändytor.  Vanligen  äro  de  så  platta  att  de  hafva 
habitus  af  sexsidiga  taflor.  Saltet  är  temligen  lättlösligt  i  hett 
vatten,  men  svårlösligt  i  kallt. 

Föreningen  innehåller  icke  kristallvatten  och  kan  upphettas 
till  180®  utan  vigtförminskning,  vid  högre  temperatur  sönderdelas 
den  under  utveckling  af  brom. 

Till  reagentia  förhåller  sig  saltet  på  följande  sätt: 

Kaustikt  kali  i  koncentrerad  lösning  utvecklar  icke  vid  vanlig 
temperatur  ammoniak,  då  det  blandas  med  saltets  lösning,  men 
vid  upphettning  bortgår  ammoniak  långsamt. 

Scdpetersyrad  silfveroxid  utfaller  vid  kokning  under  en  kort 
stund  saltets  halfva  bromhalt  och  ger  jerate  fri  salpetersyra  saltet 
Pt,  Br  O3  4NH3,  2N,  H. 

Fosforsyradt  natron  (vanligt)  ger  en  fällning  af  saltet  Pt,  BrO, 
4NH3,P  +  4H. 

Kolsyrade  alkaliet*  gifva  ljusgula  fällningar,  hvilkas  samman- 
sättning synes  variera  allt  efter  temperaturen  och  mängden  af 
reaktionsmedlet. 

Kauatik  ammoniak.     I  köld  ger  lösningen  af  saltet  om  det 
blandas  med  kaustik  ammoniak  ett  hvitgult,  knappt  kristalliniskt 
pulver,  som  småningom  afsätter  sig.     Detta  salt  hade  en  samman- 
sättning som  nära  stämde  öfverens  med  formeln 
Pt^  Br.,  0«  8NH4,  3J^,  C,  2H. 

Huruvida  denna  produkt  var  en  blandning  eller  en  förening 
vill  jag  for  närvarande  leinna  oafgjordt;  anmärkningsvärdt  är  dock 
att  vid  inverkan  af  ammoniak  på  Gros'  nitrat  erhölls  en  produkt 
af  alldeles  analoij:  sammansättning. 

Om  man  afdunstar  i  vattenbad  en  lösning  af  nitratet  under  till- 
sats af  kaustik  ammoniak,  erhåller  man  ett  blekgult,  kristalliniskt 
salt,  hvars  sammansättning  någorlunda  öfverensstämde  med  formeln 
Pt,  Br^  0.2  4NH3,  N  H. 

På  grund  af  saltets  förhållande  till  salpetersyrad  silfveroxid 
och  till   fosforsyradt  natron  har  jag  trott  mig  böra  antaga,  att  i 


Digitized  by 


Google 


AMM0NIAKALI8KA    PLATINAFÖRENINGAR.  491 

saltet  förekomma  tvenne  eqv.  brom  och  följaktligen  skrifvit  for- 
meln Pt,  Br^  O2  4NH3,  2N  i  stallet  fÖr  det  enklare  uttrycket 
PtBrO  2NH3,  N. 

b.  Monobromtrinitrat 

PtjBrOjéNHa,  sk 

Detta  salt  bildar  ett  orangegalt  kristallpalver,  bestående  af  små 
fyrsidiga  prismer  med  domatiska  ändytor.  Det  erhålles  genom  in- 
verkan af  salpetersyra  på  det  basiska  saltet  Pt^  Br  O,  4NH3, 2^,  H. 
Saltet  sönderdelas  af  vatten,  h varvid  det  förlorar  |  af  salpeter- 
syran och  i  stället  upptager  vatten. 

c.  Monobrombisulfonitrat. 

Pt2Br03  4NH3,  2S,  N-h2H. 

Denna  förening  erhålles  om  man  upplöser  det  basiska  saltet 
Pt2  Br  O3  4NH3,  2N,  H  uti  en  koncentrerad  svafvelsyra  och  ut- 
späder lösningen  med  vatten.  Saltet  bildar  mikroskopiska,  sär- 
deles väl  utbildade,  platta  nålar  med  tvåytig  tillspetsning.  Dess 
färg  är  ljusgul. 

2.    Basiakt  sak, 

MoTiobrombinitraL 

Pt2Br03  4NH3,  2%  H. 

Detta  salt  uppstår  genom  dekomposition  af  nitratet  Pt^  Br^  O2 
4NH3,  2N  eller  af  bromiden  Ptj  Br4  4NH3  med  salpetersyrad 
silfveroxid.  Det  är  mycket  svårlusligt  i  kallt  vatten,  löses  der- 
emot  till  icke  ringa  mängd  af  kokande.  Färgen  är  ljust  halmgul. 
Det  kristalliserar  i  platta  prismer  med  tvåytig  tillspetsning. 

Svafvelayrad  Diam minplatinabrom  oxid. 
Pt2  Brj  Oo  4NH3,  2g*. 

Detta  salt  erhålles  genom  inverkan  af  brom  på  det  svafvel- 
syrade  saltet  af  den  "första  Reisetska  basen"  Pt0  2NH3,  S. 
Man  erhåller  ett  tungt,  citrongult  pulver,  som  icke  innehåller  kri- 
stallvattan.  Saltet  kristalliserar  i  mikroskopiska,  fyr-  och  sex- 
sidiga  prismer  med  domatiska  ändar. 


Digitized  by 


Google 


492  P.    T.   CLBVE. 

Behandlas    detta  salt  med  svafvelsyrad  silfVeroxid,  afskiljes 
vid  kokning  hela  bromhalten  och  man  erhåller  ett  salt  af  formeln 
Pt,04  4NH3,  3ä,  H4. 

TvåfcM  kromayrad  Diamminplatinabromoxid, 
Ptj  Brj  O2  4NH3,  4Cr. 

Erhålles  i  form  af  svårlösliga,  orangeröda,  rhombiska  taflor 
genom  dubbel  dekomposition  af  tvåfaldt  kronisyradt  kali  med 
nitratet  Ptj  Brj  O2  4NH3,  2N.  ' 

OxaUyrad  Diamminplatinahromoaid. 

a.  Neutralt  bibromoaalat 

Pt.  Brj  O2  4NH3,  2€. 

Erhålles  genom  sönderdelning  af  det  neutrala  bibromonitratet 
med  oxalsyra.  Citrongula,  mikroskopiska,  rhombiska  eller  sex- 
sidiga  taflor,  svårlösliga  i  vatten. 

b.  Basiskt  monobromoxalat. 

Vu  Br  O3  4NH3,  2€,  H. 

Uppstår  genom  fällning  af  det  basiska  monobromonitratet  med 
oxalsyrad  ammoniumoxid.  Saltet  bildar  svagt  gula,  mikroskopiska 
nålar,  ytterst  svårlösliga  i  vatten. 

Om  man  låter  oxalsyra  inverka  på  det  basiska  monobromo- 
nitratet utvecklas  kolsyra  samt  om  jag  får  döma  af  gasens  lukt 
äfven  qväfoxid  och  myrsyra,  hvarvid  en  mångfald  af  produkter 
uppstå,  bland  andra  äfven  ett  salt,  som  kristalliserar  i  metalliskt 
glänsande,  sexsidiga  taflor  af  blå  färg. 

Kohyrad  Diamminplatinabromoxid, 
Pt2Br03  4NH3,  3C  +  4H? 

Erhålles  genom  inverkan  af  kolsyrad  ammoniumoxid  i  öfver- 
skott  och  i  värme  på  det  neutrala  bibromonitratet.  Saltet  bildar 
ett  ärtgult  pulver  af  mikroskopiska  kristallkorn. 


Digitized  by 


Google 


AMM0NIAKALI8KA    PLATIMAFÖRENIMGAR.  493 

Jag  kan  ännu  icke  anse  denna  formel  fallt  tillförlitlig,  emedan 
hittills  utförda  analyser  lemnat  tal,  hvilka  icke  stämma  noga 
öfverens  med  de  beräknade  värdena. 

Fosforayrad  Diamminplatinahromoxid» 
Pt,Br03  4NH3,  Pe  +  4H. 
Erhålles  genom  utfallning  af  det  neutrala  bibromonitratet  med 
vanligt    fosforsyradt    natron.    Saltet  bildar  en  svårlöslig,  ljusgul 
fällning. 

Diammin  platina jodid.  , 

Pt2J4  4NH3. 

Erhålles  då  det  Gros'ska  nitratet  försättes  med  jodkalium  i 
öfverskott.  Saltet  bildar  fjäderlika,  mikroskopiska  aggregater  af 
mörkbrun  färg.  Det  har  en  så  mörk  färg  att  det  för  blotta  ögat 
liknar  grafitpulver. 

Behandlas  jodiden  med  salpetersyrad  silfveroxid,  afskiljes  små- 
ningom hela  jodhalten.  Om  den  skakas  med  vatten  och  qvick- 
silfver,  bildas  jodqvicksilfver  och  i  lösningen  finnes  ett  salt,  som 
kristalliserar  i  förglösa,  fettlika  Qäll,  och  hvilket  med  all  sanno- 
likhet kan  antagas  vara  jodiden  af  den  *Törsta  Reiset*ska  basen.'* 

Behandlas  jodiden  med  ammoniak  aflägsnas  hälften  af  joden 
och  man  erhåller  ett  gult  pulver. 

Diamminplatinajodoklorid. 
Pug,)«4NH3. 

Någon  dylik  förening  af  konstant  sammansättning  synes  icke 
existera  åtminstone  hafva  alla  mina  försök  lemnat  produkter  der 
klor  och  jod  synas  isomorft  ersätta  hvarandra  efter  varierande 
förhållanden. 

Salpetersyrad  D^amminplatinajodoa^id. 
PtjJ2  02  4NH3,  2N. 
Detta   salt   erhålles    genom    inverkan  af  jod  på  den  första 
Eleiset^ska  basens  salpetersyrade  salt.    Föreningen  bildar  ett  brun- 
svart,   kristalliniskt  pulver,  som  med  temlig  lätthet  löses  i  hett 


Digitized  by 


Google 


494  P.   T.   CLBVE. 

vatten  och  vid  lösniDgens  afsvalning  utkristalliserar  i  svartbruna, 
nästan  diamantglänsande  kristallfjälL  Saltets  utseende  påminner 
mycket  om  svart  zinkblende. 

Skakas  saltets  lösning  med  qvicksilfver,  affärgas  den,  jod- 
qvicksilfver  afsättes  och  lösningen  lemnar  vid  afdonstniog  fårg- 
lösa  nålar,  som  med  största  sannolikhet  kanna  antagas  vara  den 
första  Reiset*ska  basens  nitrat. 

Upphettas  saltets  lösning  med  salpetersyrad  silfveroxid,  till 
dess  att  lösningen  blir  färglös,  afskiljes  hela  jodhalten  och  mao 
erhåller  ett  salt  'af  sammansättningen 

Pt2  0^4NH3  3N,  H. 

Detta  salt  synes  vara  identiskt  med  den  lika  sammansatta 
förening,  h vilken  Gerhardt  erhållit  genom  inverkan  af  sal- 
petersyra på  den  första  Reiset*ska  basens  nitrat. 

Svafvehyrad  Diamminplatinajodoaid. 
PttJ2  02  4NH3,  2§. 

Erhålles  såsom  ett  lefverbrunt  kristallpalver  genom  inverkan 
af  jod  på  den  första  Reisefska  basens  sulfat. 

Monamminplatinajodid, 
PtJ^NHj. 

Denna  förening  bildas  genom  inverkan  af  jod  på  den  andra 
Reiset*ska  basens  jodid  Pt  JNH3.  Saltet  bildar  ett  sotsvart,  knappt 
kristalliniskt  pulver. 

Denna  sistnämnda  förening  tillhör  uppenbarligen  GerhåRDTS 
platinamminföreningar.  Alla  de  andra  salterna  synas  mig  härleda 
sig  af  en  enda  bas,  hvars  hydrat  torde  vara  P2O4,  4NH3+4H. 
Följaktligen  måste  såväl  bromen  som  joden  i  dessa  föreningar 
och  således  äfven  kloren  i  motsvarande  klorhaltiga  salter,  till 
hvilka  senare  höra  de  Gros^ska,  icke  ingå  i  radikalen  utan  till- 
höra saltemas  electro-negativa  beståndsdelar.  Jag  tror  mig  haf^a 
fullständiga  bevis  för  detta  påstående  uti  bromosulfatets  förhål- 
lande till  svafvelsyrad  silfveroxid  och  uti  jodonitratets  förhållande 


Digitized  by 


Google 


AMM0NIAKALI8KA    PLATIKAFÖRBNINGAR.  495 

till  salpetersyrad  silfveroxid  samt  slatligen  i  det  Gros^ska  Ditratets 
förbållaDde  tiU  jodkaliam,  hvarvid  appstår  en  klorfri  prodakt 
P^4NH3,  J,. 

Emot  antagandet,  att  basen  till  dessa  salter  är  Pt^  O44NH0  +  4H, 
skuUe  kunna  ai^föras  såsom  ett  inkast  att  salter,  der  alla  fyra 
?atteneqvivalenterna  äro  ersatta  af  syresyror,  icke  äro  bekanta. 
Jag  får  härvid  nämna,  att  det  i  sjelfva  verket  lyckats  mig  att 
erhålla  salter,  hvilka  äro  så  sammansatta  nemligen: 

Pt2  04  4NH3,  4S  +  2H 

Pt5  04  4NH„  %  P,  +  2H. 

Pt2  04  4NH3,  %  %. 
Det  är  tydligt  att  om  vi  få  antaga  denna  saltbasis,  måste, 
om  vi  tänka  oss  syre  och  vatten  delvis  eller  helt  och  hållet  er- 
satta af  saltbildare  eller  vattnet  af  syresyror,  följande  grupper  af 
föreningar  kunna  härledas  ^): 


1. 
a  RH4 

i  RH3O  H 

c  RRj  Oj  Hj 

d  RH  0,  H3. 

2. 

a  RO4  A4 

b  RO4  A,  U 

c  RO4  Aj  H, 

d  RO4A  Hj. 

3. 

a  RH3  0  A 

iRttjOjA, 

c  RH,  0,  A  H 

(i  RH  O3  A3 

e  RH  O3  Aj  H 

/  RH  O3  A  H,. 

')  Med  R  betecknar  jfl(t  atomgrtippen  Pt,  4NHj.     Med  H  en  saltbildare,  med  A 

en  enbasisk  ayni. 

med  H  hydrat  yatten. 

Digitized  by 


Google 


496  P.   T.   OLBVB. 

Om  vi  DQ  efter  detta  skema  sammanställa  formlerna  för  de 
i  det  fi3regående  omnämnde  foreningame  visar  sig  att  till  1  a  höra: 
Pti4NH3,  Br^ 
Pt,4NH„J, 
Pt2  4NH3,  Br^CLj 
Pt2  4NH3,  Br  CI3. 
TiU  I  b  böra  följande  föreningar: 

Pti4NH3,  Br3  0H 
Pt2  4NH3,  BrCLjOÉ 
Pt2  4NH3,  ClBr^OH. 
Af  1  c  och  1  c?  äro  änna  icke  några  föreningar  bekanta. 
Till  2  a  höra  de  sidan  495  omnämnda  föreningame. 
Till  2  6  höra  de  produkter,  som  bildas  vid  inverkan  af  ävaf- 
velsyrad  silfveroxid  på  bromosolfatet  och  vid  inverkan  af  salpeter- 
syrad  silfveroxid  på  jodonitratet 

Ptj4NH3,  0^3S,  H 
Ptj4NH3,  O43N,  H.      • 
Af  serien  2  c  har  jag  icke  framställt  någon  fö^^ening,  men  sao- 
nolikt   hör  det  af  Gerhardt  undersökta  saltet  *'Nitrate  neutre 
de  diplatinamine*'  hit. 
Dess  formel  är: 

Pti4NU3  04  2N  +  2H. 
Af  serien  2d  är  ännu  icke,  så  vidt  jag  vet,  någon  förening 
framställd. 

Någon    förening  tillhörande  serien  3  a  är  ännu  icke  bekant, 
men  till  3  ö  höra  följande  i  det  föregående  omnämnda  salter: 
Ptj  4Nn3,  Bro  O2  2S 
Pt2  4NH3,  Br2  02  2g 

Ptj  4NH3,  Br^  O2  4Cr  (vattenfritt  surt  salt) 
Pt2  4NH3,  Br2  02  2€ 
Pt^4NH3,  J2O22N 
Pt^4NH3,  J2O22S. 
Slutligen  höra  hit  de  af  Gros  först  upptäckta  och  med  dessa 
[(^reningar  analoga  klorhaltiga  saltema. 


Digitized  by 


Google 


AMMONIAKALIBKA    PLäTINAFÖRENINOAR.  497 

Till  serien  3  c  torde  möjligen  höra  den  pä  sidan  490  om- 
näiDoda  produkten  af  ammoniak  och  bromonitratet,  hyars  formel 
möjligtvis  är 

Ptj  4NH3,  Br^  O2  N,  H. 
Men  för  närvarande  kan  jag  icke  med  säkerhet  afgöra  om  denna 
produkt   är   en    blandning   af  flera   salter  eller   om  den  är  ett 
enda  salt. 

Af  serien  3  d  äro  flera  föreningar  bekanta  nemligen 
Ptj4NH3,  BrOj,  3N 
Pt5  4NH3,  BrOj,  N,  2S  +  2H 
Pt2  4NH3,  BrOg,  3C  +  4H? 
Ptj4NH3,  Br03,  P,  +  4H. 
Sannolikt  äro  sakerna  af  den  så  kallade  RsBWsky*ska  basen 
klorhaitiga   salter,    som    motsvara   dels    dessa  dels  följande  för- 
eningar. 

Flera  till  denna  och  följande  grapp  hörande  klorhaitiga 
salter  har  jag  lyckats  erhålla  genom  sönderdelning  af  de  Oros'ska 
saltema. 

Af  serien  3e  hafva  i  det  föregående  blifvit  omn&mnda  föl- 
jande föreningar: 

Pt2  4NH3,  BrOj,  2N,  H 
Pt2  4NH3,  Br03,  2€,  H. 
Af  serien  3/  har  jag  ännu  icke  erhållit  någon  förening. 
Jag  har  i  det  /Öregående  visat,  att  en   del  af  dessa  salter 
bildas  genom  direkt  addition  af  brom  eller  jod  till  den  första  Rei-t- 
sefska  basens  salter  och  äfven  att  af  Reiset  samt  äf  GerHärdt 
har  blifvit  aniördt,  att  några  af  dessa  senare  salter  genom  upp- 
tagande  af  klor  bilda  salter  af  den  Gros^ska  serien.    I  det  före- 
gående  har  jag  nämnt,  att  metalliskt  qvicksilfver  beröfvar  jodi- 
den Pt2  4NH3,  4J  sannolikt  hälften  af  jodhalten  samt  jodonitratet 
hela  jodhalteu  och  att  vid  dessa  reaktioner  med  stor  sannolikhet 
kan    antagas,   att  jodiden  eller  nitratet  af  den  Reisefska  basen 
regenereras.    Allt   detta   utvisar   att  sakerna  af  den  Reiset'ska 
basen  fc^rhålla  sig  till  dem  af  den  Gros'ska  och  dermed  analoga 

Öfver$.  a/  K.  Vet.-Akad.  Förh.     Arg.  2i.     N:o  7.  2 


Digitized  by 


498  P.   T.   CLBVB. 

föreningar,  såsom  salter  af  en  och  samma  radikals  lägre  oxida- 
tionsgrad till  dem  af  en  högre.  Jag  tror  mig  dertöre  kunna  med 
goda  grunder  antaga  samma  radikal  Pt.^  4NII3  så  väl  i  den  första 
Reiset^ska  basens  och  i  den  Gros*ska  basens  salter  som  uti  de  i 
det  föregående  omnämnda  föreningarne.  Oxiden  till  den  första 
Reiset'ska  basens  salter  är  följaktligen: 

Pt^4Nfl3,  O, 
och  till  de  Gros*ska  salterna: 

Ptj  4NH3,  O4. 

Alla   omständigheter    tala    för,    att  i  den  Reisefska  baseus 
salter  de  basiska  egenskaperna  bestämmas  af  ammoniumoxid  och 
följaktligen  kunna  vi  antaga  att  oxidens  rationella  formel  är 
Ptj  2NH2'^2NH4,  O. 

Detta  är  fullkomligt  öfverensstämmande  med  Berzelii  åsigt 
att  radikalen  i  dessa  salter  är  ammonium  kopplad  med  platioa- 
amid. 

Då  någon  högre  oxidatiousgrad  af  ammonium  än  ammoniom- 
oxiden  icke  är  bekant  och  fullkomligt  osannolik,  kunna  vi  icke 
antaga  att  det  plus  af  syre,  som  den  Gros'ska  basens  salter*) 
innehålla,  förekommer  bundet  vid  ammonium.  Jag  antager  der- 
före  att  detta  syre  är  närmast  förenadt  med  platinan  och  att 
formeln  för  oxiden  är 

O2  Pt^  2NH2'^2NH4  O. 

Jemför  man  detta  åskådningssätt  med  det  af  BcRZ£L[i^ 
uppställda  finna  vi  att  skilnaden  inskränker  sig  till  följande: 

l:o.    Fördubbling  af  förmlerna. 

2:o.  Antagande  af  samma  radikal  i  den  Reiset*ska  och  Gros- 
ska basens  salter. 

3:o.  Antagande  att  kopplingen,  som  i  den  Reiset  ska  baseus 
salter  är  inaktiv,  uppträder  med  kemisk  funktion  i  den  Gros*ska 
basens  salter. 

Den  första  af  dessa  förändringar  tror  jag  vara  tillräckligt 
grundad  på  bromidens  Pt^  4NH3,  Br^  och  bromonitratets  Pt24NB3 


*)  Jag  tror  p&  grund  af  hvad   i   det  föregående  blifvit  visadt  att  lued  Gro8*8b 
basen  bör  forsas  icke  Pt,  4NH„  C!,  O,  utan  Pt,  4NH,.  O4. 


Digitized  by 


Google 


AMM0NIAKALI8KA    PLATINAPÖRENINGAR.  499 

BrOj,  2iS,  förhållande  till  salpetersyrad  silfveroxid  och,  såsom 
jag  hoppas  inom  kort  få  visa,  på  kloridens  Pto4NH3,  GI4  samt 
det  Gros^ska  nitratets  Pt,  4NH3,  CU  Oo  2N  förhållande  till  samma 
reagens. 

Det  synes  mig  vara  i  hög  grad  sannolikt,  att  platinan  är 
fyratomig  och  att  eqv.  vigten  är  198  i  stället  fÖr  den  hittills 
vanligt  antagna  99,  men  då  de  iakttagelser,  på  hvilka  denna 
förmodan  gmndar  sig,  endast  tillhöra  en  ringa  grupp  af  platina- 
föreningar, vill  jag  for  närvarande  framställa  denna  åsigt  endast 
såsom  en  sannolik  förmodan. 

Det  betraktelsesätt,  som  i  det  föregående  blifvit  utveckladt, 
synes  mig  besvara  på  ett  enkelt  och  otvunget  sätt  flera  egen- 
domligheter hos  salterna  af  den  Gros*ska  basen.  Så  kan  man  lätt 
förstå  bvarföre  klor,  brom  och  jodhalten  i  dessa  salter  icke 
fullständigt  eller  åtminstone  icke  ögonblickligen  fällas  af  silfver- 
salter,  ty  detta  förhållande  förklaras  af  platinans  klorförenin- 
gars  förhållande  till  silfversalt.  Det  sid.  492  anförda  förhållande, 
som  det  basiska  monobromonitratet  visar  till  oxalsyra,  hvarvid 
deona  senare  oxideras  till  kolsyra,  flnner  sin  förklaring  uti 
oxalsyrans  forhållande  till  platinaoxiden,  sådant  detta  blifvit  af 
DÖBERElNER  beskrifvet. 

Det  måste  förefalla  egendomligt,  att  de  brom-  och  jodhaltiga 
salterna  af  den  Gros'ska  basens  salter  äro  intensivt  färgade,  då  så 
väl  bronoiden  som  jodiden  af  den  första  Reiset*ska  basen  äro  färg- 
lösa. Detta  kan  förklaras  dermed  att  i  de  senare  salterna  äro 
bromen  och  joden  direkte  bundna  vid  ammonium  i  de  förra  der- 
emot  vid  platinan. 

Slutligen  talar  för  detta  åskådningssätt  ett  anmärkningsvärdt 
forhållande,  nemligen  den  lätthet  med  hvilken  basiska  salter  bil- 
das af  den  Gros*ska  basen.  Detta  förhållande  finner  sin  förklaring 
i  platinans  mångatomighet,  om  vi  antaga  att  en  del  af  syret  i  den 
Gros^ska  basen  är  direkt  bundet  vid  platinan.  Vi  påpeka  det 
anmärkningsvärda  förhållandet  att  af  de  sid.  495  anförda  gruppers 
föreningar,  hvilka  a  priori  skulle  kunna  härledas  af  hydratet 
Pt,  4NH3  O4,  4H,  inga  salter  äro  framställda  af  1  c  och  d,  af  2  d. 


Digitized  by 


Google 


500       P.    T.    CLEVK.       AMM0NIAKALI8KA    PLATINAFÖBKNINOAR. 

af  3  a  oeh  /  samt  att  den  enda  förening,  som  skulle  kanna  till- 
höra 3  e  ännu  är  något  problematisk.  Inom  dessa  gruppers  för- 
eningar kunna  vi  tänka  oss  att  den  term  af  formeln 

02Pt2  2NH3^2NH4  0, 
som  bildar  dithörande  basiska  salter  eller  salter  med  olika  syror. 
är  den  senare  eUer  ammoniumoxidtermen. 

Jag  afslutar  detta  korta  anförande  med  att  uttala  mina 
förhoppningar,  att  om  någon  tid  få  offentliggöra  såväl  detaljerna 
af  de  f^sök,  på  hvilka  det  ofvan  anförda  stöder  sig,  som  äfven 
en  undersökning  öfver  den  Reiset*ska  och  den  Gros'ska  basen.^ 
förenigar  och  derivaten 


TiUåff^ 

Den  undersökning,  på  hvilken  de  i  denna  uppsats  forekom- 
mande uppgifterna  grunda  sig,  har  helt  nyligen  blifvit  publicerad 
uti  Acta  Soc.  Sci.  Ups.  1866. 


Digitized  by 


Google 


501 

Några  växt raorf ologiska  iakttagelser. 
Af  S.  O.  Lindberg. 

TafL  XXXIV. 
[Meddelade  den  16  Noreraber  1864.) 

I.     Aconitum  Napelltis. 

Allmänt  bekant  är,  att  Ranuncnlacéernas  rotbildning  mera 
liknar  den  hos  Monocotyledonece^  än  hos  Dicotyledonece.  Men  att 
inom  denna  familj  finnas  rotformer,  som  starkt  påminna  om  de 
s.  k.  tuheridia  hos  en  mängd  Orchidéer,  torde  vara  mindre  kändt. 

Vid  omläggningen  af  en  trädgård  på  Kungsholmen,  hösten 
1863,  fastades  vår  uppmärksamhet  på  några  nyligen  uppgräfda 
rötter,  som  t\\\  formen  erinrade  om  Morötter,  men  som  utanpå 
voro  svarta  och  inuti  hvita.  Vid  närmare  undersökning  befunnos 
de  ntgå  från  de  nedersta  bladvecken  af  den  allmänt  odlade 
Aconitum  Napelltu.  En  stund  derefter  hittades  dylika  äfven  på 
några  bortkastade  exemplar  af  Ac.  Cammarum^  men  hvilka  rötter 
voro  kortare,  tjockare  och  täckta  af  ymnigare  och  mera  intrasslade 
rottågor,  än  hvad  fig.  1  utvisar.  Roten,  som  uppbar  den  utblom- 
made stjelken  från  år  1863,  var  alldeles  afvissnad  och  hopskrum- 
pen,  men  de  nya,  från  bladvecken  utgående  rötterna,  voro  fullkom- 
ligt friska,  för  att  året  derefter  skjuta  blomstjelkar  och  sedan 
bortdö,  likväl  ej  förr  än  de  hunnit  utbilda  likartade  rötter. 

Att  döma  af  mindre  väl  förvarade  och  fullständiga  exemplar 
af  "Radix  Ac.  ferocis^  hvilken  växt  härstammar  från  Himalaya- 
bergen och  lemnar  större  delen  af  den  i  England  såsom  Take- 
medel  använda  Rad.  Aconiti,  synes  äfven  hos  henne  förekomma 
ofvan  skildrade  rotbildning. 

Dessa  växter  äro  således  icke  i  ordets  egentliga  bemärkolsc 
fleråriga,  utan  perennerande  medelst  egendomliga  knoppar,  såsom 
vi  finna  förhållandet  vara  med  en  mängd  växter,  t.  ex.  Vtricu- 
larice,  Ceratophjlla^  några  Epilobia,  en  mängd  Orchidece,  Crocus, 
Hf/drocharis,  flera  Omithogalum^sLrter  m.  fl. 

Öfvers.  af  K,   Vet.-Akad.  Förh.,  1865,  N:o  7. 


Digitized  by 


Google 


502  S.    o.    LINDBERG. 

n.     Motiotropa  Hypopiiys. 

Särdeles  omtvistadt  har  länge  varit  huruvida  denna  växt 
suger  sin  näring  från  andra  eller  om  hon  för  ett  sjelfständigt  lif. 
För  att  i  vår  mån  bidraga  till  lösningen  af  detta  spörjsmål,  hafva 
vi  under  flera  höstar  uppgräfb  en  mängd  individer  och  under- 
kastat dem  noggrann  undersökning,  hvarvid  vi  kommit  till  den 
fasta  öfvertygelse  att  hon,  åtminstone  under  mera  framskriden 
ålder,  icke  på  något  sätt  har  en  annan  växt  att  tacka  för  sitt 
underhåll.  Sannolikt  synes  dock  att  Monotropa  i  sin  ungdom, 
innan  ännu  hennes  underjordiska  delar  äro  fullt  utvecklade,  pa 
något  ännu  okändt  sätt  hemtar  sin  föda  från  någon  annan  planta, 
men  att,  då  den  i  jorden  befintliga  delen  blifvit  fuUbildad, 
d.  v.  s.  till  sin  yta  nog  stor  för  att  nära  växten,  hon  afsöndrar 
sig  från  den  främmande  näringsplantan. 

Omkring  sex  eller  åtta  tum  under  jordytan,  häri  inberäknadt 
det  tjocka  mosstäcket,  påträffades  en  mängd,  några  få  tum  långa 
och  ända  till  halfannan  linea  tjocka,  i  hvarandra  starkt  intrass- 
lade, samt  oregelbundet  förgrenade  och  flerböjda  stjelkstockar, 
som  voro  halfgenomskinliga  och  af  gulaktig  färg  särat  ytterligt 
spröda,  så  att  de  vid  minsta  beröring  brusto  af  hvar  som  helst; 
äfven  voro  de  till  den  grad  saftiga,  att  ur  dem,  liksom  ur  blom- 
stängeln,  lätt  kunde  framprässas  en  saft,  som  först  var  ofärgad, 
men  intorkad  antog  en  allt  mörkare  blåsvart  färg,  och  vid  för- 
storing visade  sig  bestå  af  en  mängd  ytterst  fina  korn  med  drag- 
ning i  mörkblått')  (indigoämne?),  inbäddade  i  en  ljusare,  stelnad 
slemmassa.  Från  stjelkstockens  sidor  utgingo  dels  blomstänglar, 
dels  grenar,  som  nästan  omedelbart  upplöste  sig  i  ytterst  talrika, 
smala  och  outredbait  intrasslade  rötter  (?),  hvilka  voro  alldeles 
fria  från  alla  närstående  växter,  såsom  ock  förhållandet  var  både 
med    stjelkstockens    något   trubbiga    spets,    och    äfven    med  dess 


')  Månne  ej  äfven  den  i  luften  hastigt  blånande  färgen  inuti  många  ä^«ö' 
orsakas  af  indigo?  Afvenledes  är  ännu  alldeles  ontredt,  hvarför  en  mängd 
mossor,  t.  ex.  Mnium  Blyttii  och  stellare,  Bryum  pallens,  teneum  m.  ti.,  i  vatten 
snart  antaga  eu  svartblå  färg. 


Digitized  by 


Google 


NÅGRA    VÄXTMORFOLOGISKA    IAKTTAGELSER.  503 

bakre  ända,  hvilken  var  alldeles  svart,  afvissnad  och  hopskram- 
pen,  samt  ofta  ända  till  en  tum  lång,  eller  derutöfver.  Alla  de 
yngre  delarna  af  stjelkstocken  och  dess  förgreningar  voro  atanpå 
hvitaktiga,  hvilken  färg  orsakades  af  en  tät  beklädnad  af  svarap- 
bålar,  späckade  af  ytterligt  små,  ofargade  och  randa  sporer, 
hvilken  beklädnad  var  särdeles  tydlig  på  de  ställen,  hvarest  stjelk- 
stockens  fina  grenar  legat  mot  ett  mindre  eftergifvande  föremål, 
såsom  stenar,  gamla  trädqvistar  m.  m. 

Vid  mikroskopisk  undersökning  befanns  stjelkstocken  hufvud- 
sakligen  bestå  af  rundade  celler,  utan  förtjockningslager  och  icke 
ioneslotande  någon  stärkelse,  men  fyllda  af  en  vattenklar,  något 
seg  vätska  och  visande  särdeles  tydlig  kärna  och  småkärna.  En 
mängd  af  dessa  celler,  synnerligen  de,  som  lågo  nära  intill  den  i 
roidten  befintliga  kärlknippan,  bildad  af  nät-  och  porkärl,  inne- 
höllo  en  blekt  rödgul  olja.  Barkmassan  var  jemförelsevis  ganska 
tjock  och  öfverhuden  sammansatt  af  något  smärre  celler  utan 
spår  till  förtjockningslager  eller  korkbildning,  lika  litet  som  någon- 
städes  på  den  underjordiska  delens  finaste  förgreningar  kunde  an- 
träffas ringaste  antydning  till  rothår  eller  rotmössa.  Den  utbil- 
dade växten  synes  sålunda  insuga  sin  näring  genom  hela  den  i 
jorden  befintliga  stamdelens  yta,  hvilken  insugning  här  desto  lät- 
tare eger  rum,  som  för  ingen  del  af  stammen  någon  korkbildning 
kunde  spåras,  utan  hela  ytan,  liksom  största  delen  af  det  inre, 
bildades  af  lefvande  med  både  kärna  orh  småkärna  försedda 
celler,  hvilket  äfven  synes  tala  för  stjelkstockens  snabba  tillväxt 
och  afdöende.  Blomstängelns  byggnad  öfverensstämde  i  allt  vä- 
sendtligt  med  den  vi  funnit  hos  den  underjordiska  delen  af  växten; 
ingenstädes,  hvarken  på  dess  yta  eller  på  bladfjällen  eller  fodret, 
upptäcktes  någon  hudöppning,  i  följd  af  hvilken  omständighet 
bladgröna  saknas  i  cellinnehållet. 

Särskildt  må  anmärkas,  att  Monotropa  i  friskt  tillstånd 
luktar  kumarinartadt,  d.  v.  s.  nästan  lika  det  ämne,  som  orsa- 
kar den  egendomliga  lukten  i  7o72A:a-bönan,  Meliloti,  Anthoaanthum 
m.  fl.  växter;  tuggad  smakar  hon  mycket  likt  råa  ärtbaljor, 
men   deijemte   ej   obetydligt  aromatiskt.    Afvenledes  torde  vara 


Digitized  by 


Google 


504  8.   o.    LINDBBRG. 

skäl  nämna,  att  en  del  af  henne,  sum  frisk  blifvit  genoro  präss- 
ning  befriad  från  större  delen  af  cellinnehållet,  mycket  långsam- 
mare, och  icke  så  fullständigt,  antog  blåsvart  färg;  bos  Monotropa 
åtminstone,  synes  sålunda  detta  svartnande,  som  är  utmärkande 
för  de  flesta  btadlusa  mer  eller  mindre  äkta  parasiter,  uppkomma 
genom  cellinnehållet  på  sådant  sätt,  att  detta  vid  intorkning  på 
(och  i?)  cellhinnan  afsätter  de  of  van  omnämnda  mörka  kornen. 
Men  att  detta  svartnande  vid  torkning  inträder  äfven  hos  andra 
växter  än  parasiter,  härpå  lemnar  oss  Salia  nigrican»  m.  fl. 
ett  talande  exempel. 

III.  Trifolium  repens. 

Fig.  II  föreställer  en  missbildad  form  af  denna  allmäooa 
växt,  hvilken  missbildning  bestod  deri  att  blomställniogen  ej  ut- 
bildats till  blomhufvud  utan  till  dettas  grundform,  nemligen  en 
(upprepadt  sammansatt)  blomflock,  såsom  afbildniugen  utvisar,  ej 
olik  den  hos  Sanicula^  Astrantia  m.  fl.  Dylika  missbildade  exem- 
plar hafva  anträflTats  i  Östergöthland. 

IV.  Oxalis  Acetosella. 

Från  den  långa  och  smala  stjelkstocken  uppskjuta  blad,  hvilkas 
skifva  bildas  af  trenne  i  spetsen  af  bladskaftet  samsittande,  och 
mot  detsamma  ledade,  småblad  af  bredt  omvändt-hjertlik  form. 
De  äro  sålunda  sammansatta.  Men  vi  tro  oss  ega  skäl  att  an5e 
dem  såsom  dubbelt  sammansatta.  Ty,  om  vi  noga  gifva  akt  pa 
bladskaftet,  finna  vi,  att  det  längst  ned  bildas  af  ett  trekantigt, 
trubbigt  och  rännformigt  fjäll,  som  genom  en  tydligt  uppsvälld 
led  af  ljusare  färg  är  skildt  från  öfra  delen  af  skaftet,  och  innan- 
för hvilket  fjäll,  i  vinkeln  mot  stjelkstocken,  blomskaftet  utgår. 
Denna  led  är  särdeles  skör,  så  att,  när  man  försöker  rycka  ett 
blad  från  stammen,  det  alltid  lossnar  i  sjelfva  leden,  hvarvid 
dock  den  i  midten  belägna  kärlknippan,  såsom  segare  och  mera 
uttänjelig,  först  vid  starkare  våld  brister. 

I  följd  häraf  måste  vi  anse  bladets  sammansättning  vara 
dubbel  pa  sådant  sätt,  att  det  primära  bladskaftet  bildas  af  QäUet, 


Digitized  by 


Google 


N.IORA   TÄXTMORFOLOGISKA    IAKTTAGELSER.  505 

som  efter  bladets  bortvissuande  qvarsitter  på  den  underjordiska 
stammen,  och  som  dessförinnan  uppbär  det  sekundära  skaftet,  ge- 
nom en  tydlig  led  skildt  från  det  primära  (enkel  sammansätt- 
ning); men  detta  sekundära  bladskaft  tjenar  åter  i  sin  ordning  till 
fästpunkt  åt  trenne  mot  detsamma  ledade  småblad.  Härigenom 
blir  hela  bladet  dubbelt  sammansatt;  af  första  sammansättningen 
Sr  visserligen  endast  uddbladet  utveckladt,  men  detta  är  äfven 
sammansatt. 


Öfv9rt.  af  ir.  Vet.  Åkad.  Förh.     Arg.  22,     S:o  7.  3 

y  Google 


Digitized  by  ' 


606 


Skänker  tiU  VeieMkapa-AkideMifAU  BftUetheL 

(Porto,  från  tid.  482.) 

Från  Natural  History  Society  t  Montreal 
The  Canadian  Naturalist.  Vol.  8:  1,  2. 

Från  Société  Géologique  de  France  i  Paris. 
BuUetin,  T-  2*  49—57. 

Från  Société  Entofnologique  V  Paris, 
Annales,  T.  4. 

Från  Äcadémie  I.  des  Sciences^  etc.  i  Lyon, 

Mémoires,  Classe  des  Sciences,  T.  13. 
I)  »        »     Lettres,  T.  13.  . 

Från  Société  /.  d AgricuUure,  etc,  i  Lyon. 
Annales,  T.  7. 

Från  Société  Linnéenne  i  Lyon. 
Ännales,  T.  10. 

Från  Äcadémie  L  des  Sciences^  etc.  i  Toulouse. 
Mémoires,  T.  2. 

Från  Sckweizerische  Naturforschende  OeseUscha/t, 
\  erhandlungen,  48e  VersammluDg. 

Från  Naturforschende  Gesellscha/t  i  Bern. 
MittheiluDgen,  1864. 

Från  Schlesiscke  OeseUschaft  i  Breslau. 

Jahresbericht,  42. 

Abhandlungen:  Naturwissenschaftliche,  1864. 
»  Philos.-Historische,  1864:  2. 

Fr^n  Naturforschende  Gesellschaft  i  Danzig. 
Schriften.     Neue  Folge,  Bd.  I:  2. 

Från  Naturhistorisches  Landesmuseum  von  Kåmthen  i  Klagenfurih. 
Jahrbuch,  Heft.  1—4.  6.     Klagenf.  1852—64.     8:o. 


Digitized  by 


Google 


507 

Från  Verein  fur  Naturhinde  i  Pressburg. 
Correspondenzblatt,  1868. 

Från  K.  K,  Oeologische  Reichs- Anstalt  i   Wien. 
Jabrbuch,  Bd.  IS:  2. 

Från  K.  K.  Qeographische  Oesellscha/t  i   Wien, 
Mittheilongen,  8:  1. 

Från  K.  K.  Hoftmneralien-Kabinet  i   Wien, 

ScHRAUF,   A.     Katalog  der  Bibliothek  des  K.  K.  Hofmineralien-Rabi- 
nets.     2e  Aufl.     Wien  1864.     8:o. 

Från  Bokhandlame,  Hrr  Eklund  et  Qiron,  i  Stockholm, 
PsTTSESsoN,  C.  A.     Lappland,  H.  1 — 6.     Stockh. 

Från  För/aäame, 

Blomstrand,  C.  W.     Om  tantalgruppens  metaller.    Lund  1865.    4:o. 
MicHAELssoN,  C.  et  LipPMANN,  E.     Sur  le  bromure  de  benzylidéne 

et  sur  deux  hydrocarbures  qui  en  derivent. 
Muller,  F.     The  vegetation  of  the  Chatam-Islands.    Melbourne  1864. 
8:0. 

—  —    Analytical  drawings  of  Australian  Mosses,  Paso.  1.    Ib. 

1864.     8:0. 

—  —    Fragmenta  phytographiae  Australise,  Vol.  3.     Ib.' 1862, 

63.     8:a 
Petbrmann,  A.     Erforschung  der  Arktischen  Centralregion  durch  eine 

Deutsche  Nordfahrt.     Gotha  1865.     4:o. 
ScHBFFLBR,  H.     Die  physiologische  Optik,  2  Thle.    Brschw.  1865.  8:o. 
SiDLER,  G.     Uber  die  Wurflinie  im  leerem  Baume.     Bern  1865.  4:o. 
Strcwe,    o.     Jahresbericht   iiber  die   Nicolai-Hauptsternewarte  1864. 

S:t  Petersb.  1864.     8:o. 
WiNKLER,  C.  T.     Musée  Teyler:  Catalogue  de  la  collection  paléonto- 

logique,  L.  3. 


Skänker  till  likets  Natwrhbttriski  luen. 

Botaniska   afdeln ingen. 

Af  Brukspatronen  G,  de  Marée, 

Tvenne  höga  stammar  af  Agave  americana,  som  för  nära  40  år  sedan 
blommat  på  Nygård  i  Calmar  län. 


Digitized  by 


Google 


508 

Af  Sir  Joseph  Dalt,  Hooker  i  Kevo, 

Oldhams    samling:    af   växter  från   Japan   och  Korea  och  Grip?ith8 
från  Ostindien,  tillsammans  utgörande  mer  än  1,000  arter. 

Af  Prof,  Miquel  i  UtrecJU. 
Japanska  växter,  af  åtskilliga  samlare,  240  arter. 


Zoologiska   afdelningen. 

Af  Notarien  HuUgren, 
En  Buteo  vulgaris. 

Af  Veterinär-Eleven  Erichaon, 
Cranier  af  Get  och  ett  af  Får  af  Merinorace. 

Af  Kapten  Mattsson, 
Diverse  Sjöfoglar,  Fiskar  och  Arafibier  från  Vestindien  m.  m. 


STOCKHOLM,    1866.      P.    A.    NOBSTfiDT    Ä   SÖNER. 

Digitized  by  VjOOQIC 


ÖFVER8TGT 

A7 

KONGL  VETENSKAPS-AKADEMIENS 
FORHANDLINGAR. 

Årg.  22.  1865.  M  8. 

Onsdagen  den  11  October. 


Hr  Edlund  meddelade  resultaten  Af  den  af  honom  utförda 
bestämning  af  värmets  mekaniska  eqvivalent,  sådan  den  erhålles 
genom  volum förändring  hos  fasta  kroppar,  men  oberoende  af  krop- 
pens inre  arbete;  samt  föredrog  en  uppsats  af  Docenten  C.  F.  E. 
Björling:  Om  några  egenskaper  hos  de  Fourierska  serierna  och 
serie-coefficienterna.  * 

Hr  Andersson  lemnade  en  framställning  af  Darwins  nyligen 
utkomna  arbete  om  slingervexternas  rörelser  och  växtsätt,  samt 
förevisade  de  under  hans  ledning  sednaste  sommar  utförda  original- 
afbildningar  af  svenska  vexter. 

Hr  S.  LovÉN  meddelade  en  af  D:r  A.  GoÉs  insänd  uppsats 
om  Spetsbergens  Amfipoder  *  och  föredrog  en  af  CoUega  Schol» 
C.  A.  Westerlund  under  titel:  Malakologiska  iakttagelser  un- 
der en  resa  i  Blekinge,  Calmar  län  och  på  Öland»,  afgifven 
reseberättelse. 

Hr  Lindhagen  afgaf  berättelse  om  de  under  detta  års  som- 
mar medelst  elektriska  telegrafen  utförda  longitudsbestämningar 
mellan  de  astronomiska  observatorierna  i  Stockholm,  Christiania 
och  Köpenhamn. 

Hr  BoHEMAN  meddelade  en  uppsats:  Om  Spetsbergens  In- 
sektfauna. * 

Akademien  kallade  genom  anstäldt  val  till  ledamot  i  åttonde 
klassen  Professoren  vid  Universitetet  i  Christiania  Anton  Martin 
Schweigaard. 


Digitized  by 


Goo^I( 


510 

Akademien  beslöt  att  inleda  utbyte  af  skrifter  raed  National 
Academy  of  Sciences  i  Washington  och  K.  K.  Hof  Mineralien 
Kabinett  i  Wien. 

Följande  skänker  anmäldes: 

nu  VeteMskaps-AktdeMiens  BiUiothek. 

Från  K.  Nederländska  Begeringen. 
Geolo^isch  kaart  van  Nederland,  Bl.  3,  4,  8,  11,  17. 

Från  K.  Umveraitetet  t  Helsingfors. 
Akademiskt  tryck  under  läsåret  1864 — 65. 

Från  K,  Danske  Videnskapernes  selskab  t  Köpenhamn. 

Oversigt,  1864 

ScHJELLERUP,  H.  Stjernefortegnelsc  indeholdende  10000  Positioner 
af  teleskopiske  Fixstjerner  imellera  — 15  og  +15  Graders  De- 
klination.    Kj0b.  1864.    4:0. 

Från  Academie  R.  des  Sciences  i  BraxeUes. 

Mérooires  couronnés,  T.  32. 

»  »  collection  in  8:o,  T.  17. 

Bulletins.  2:e  Serie,  T.  18,_  19. 
Ännuaire  de  KAcadémie,  31. 

»  »    rObservatoire,  32. 

Från  Chemical  Society  i  London. 
Journal,  1865:  1—6. 

Från  Lirmean  Society  i  London. 

Transactions,  Vol.  U.  3.  25:  1. 
Journal:  Botany,  N:o  31 — 34. 

D        Zoology,  N:o  30. 
List,  1864. 

Från  ConsigUo  di  Per/ezionamento  i  Palermo. 

Giornale  di  Scieuze  naturali  ed  economiche.  Vol.  I:  Fasc,  1.    Palermo 
1865.     4:0. 

Från  IstittUo  I.  R.  di  Scieme,  etc^  i   Venedig. 

Memorie,  T.  II:  3    18:   1. 
Atti,  T.  9:  9,  10.  II:   1—8. 

(Förta.) 


Digitized  by 


Google 


511 


Om  några  egenskaper  hos  de  Fourierska  serierna  och 

serie-coöfficieuterna. 

Af  C.  F.  E.  Björung, 

[Meddeladt  den  11  Ootober  1866.] 

Som  bekant  är,  låter  en  function  F{t\  för  h varje  ^  valör 
mellan  o  och  n,  utveckla  sig  i  serie,  fortgående  efler  sinus  eller 
cosinus  för  de  stigande  roultiplerna  af  variabeln,  allenast  functio- 
nen  icke  blir  oändlig  för  någon  ^-valör  mellan  de  nämnda  grän- 
serna.    I  de  sålunda  erhållna  serierna: 

n=ao 

(1)  F(0  =  iMo  +  Ät«„cosn<, 

n=l 

11  =  00 

(2)  ^(0=  Sv^Annt, 

»=1 

bestämmas  coefficienterna  ur  eqvationerna: 

2    -^^ 


(3)   u^^  -  rF(t)cosntdt, 

o 

(4)   v^^—  I  F(t)8inntdt. 

o 

Af  den  omständigheten,  att  coéfficienterna  i  alla  möjliga 
serier  af  formen  (])  eller  (2)  måste  satisfiera  eqvationerna  (3) 
eller  (4),  följer  med  nödvändighet,  att  tvenne  sådana  serier  af 
samma  form  icke  kunna  vara  sinsemellan  lika,  utan  att  vara 
identiska. 

Supponera  nu,  att  F  innehåller  icke  blott  t^  utan  ock  en 
anuan  variabel  .r,  af  hvilken  sednare  således  t/„  och  v„  blifva 
fonctioner;  vidare  att  F  satisfierar  den  partiella  differential- 
eqvationen 

(=> "4'f[LV' 

öfvers.  af  K,  Vet.-Akad,  Förh.,  1865,  N:o  8. 


Digitized  by 


Google 


512  c.    P.   K.    BJÖRLTNG. 

der  med  /  naturligtvis  förstås  en  algebraisk,  rationel  och  hel 
fanction;  samt  slutligen  att  serierna  i  (1)  och  (2)  äro  så  beskaf- 
fade,  att   man  i  dessa  eqvationer  kan  operera  a  ömse  sidor  om 

likbetstecknet  med  de  båda  operations-symbolerna  —   och  /(  .  i 

Verkställer  man  på  hvardera  af  dessa  eqvationer  successivt  de 
nämnda  operationerna,  så  erhållas  följande  likheter: 

(6)   •    J^--Sn»u.cos„<, 

11=1 

(^) /(i)^-    "«/(i) «"-"'' 

»—1 

(8)  —  =  '^Sn^v^8mnt, 

»=1 

(9) /(I)  ^=  «7(Ä)  ""-"'• 

På  grund  af  (5)  skola  såväl  serierna  i  (6)  och  (7),  som  ock 
de  i  (8)  och  (9)  vara  sinsemellan  lika.  Emedan  de  äro  lika, 
så  äro  de  ock,  enligt  hvad  härofvan  blifvit  sagdt,  identiska  och 
hafva  alltså  samma  coefficienter.    Följaktligen  har  man 

^'«) /(ä"--»'"- 

(») /U)"--"^""' 

och  kan  således,  på  grund  af  (3)  och  (4),  uppställa  följande 


Theorem. 
Om  F(x,t)  satisfierar  differpntial-eqvationeti 


så  skola  de  båda  integralerna 


Digitized  by 


Google 


£GBKSKAPER   HOS*  DE    F0UKIER8KA    SERIERNA.  513 

F(x^t)  C08  ni  dt 


O 

rF(a,t)sinnt<U 


vwfa  sobuioner  till  eqoationen 

åtminstone  såvida  de  trigonometriska  serier^  i  hvilka  F  (Xyt)  låter 
tUveekla  sig,   äro  så  beskaffade^  att  de  medgifva  användning  på 

sig  af  operations^symbolerna     -    och  fi-r-Y 

Så  t.  ex.  erhåller  man,  om  till  /  (— I  tages 

till  F{x,t) 


2    ^ 


(p(x-\-  at)  +  yj(a!  —  a^), 
der    (f    och   ^  betyda  hvilka  functioner  soiu  helst,  samt  geoom 
tilläropniug   af   föregående  theorem   de   anmärkDingsvärda  form- 
lerna: 

(12)  /  [^(x  +  at)  +  i^(jr-a<)j  cOsne(i<=:i4cos    -4- jBsin  — , 

(13)  n<p(a:  +  at)  ^  tf; (x  —  at)]  sin  ntdt  =  Ccos  ~  +  i? 


na) 
Sin  — , 
a 


(d€^r  A,  Bj  C  och  D  betyda  obestämda  konstanter,  beroende  af 
functionernas  (f  och  yj  beskaffenhet),  så  ofta  som  vilkoret  för 
det  ifrågavarande  theoremets  giltighet  är  appfylldt. 

Eniedlertid  är  detta  vilkor  så  beskaffadt,  att  det  högst  be- 
tydligt inskränker  användningen  af  föreg.  theorem.  De  trigono- 
metriska serierna,  i  alla  tider  kända  för  att  vara  functioner  af 
särdeles  vådlig  beskaffenhet,  afvika  nemligen  från  de  s.  k.  expo- 
nential-serierna  bland  annat  deruti,  att  de  särdeles  ofta  icke  låta 
derivera  sig.  Vi  vilja  i  detta  afseende  underkasta  dessa  functio- 
ner en  kort  undersökning. 


Digitized  by 


Google 


514  c.    F.    £.    BJÖBJiING 

Uppenbarligen  låter  serien: 

n  =  x 

(14) F(0  =  iwo-hÄw„cosn< 

n  =  l 

derivera   sig    i   afseende   på  <,  så  ofta  som  coéfficienterna  i  den 
dei igenom  uppkommande  serien: 

n  =Q0 

(15)  F(t)  =  -ISriU^^smnt 

11=1 

satisfiera  vilkoret 

(16)  |Y/XOsinw<öf<=~wu^, 

u 

och  tillika  1^(1)  icke  blir  oändlig  för  någon  t-valör  mellan  o  och 
TT.    Genom  partiel  integration  antager  (16)  formen 

2    1^  2n  n^ 

(17)  -   F(t)sinnt'--^J  F(t)cosntdt=-nu^,, 

o  u 

hvilket  ju  alltid  är  en  sanning,  på  grand  af  (3),  åtminstone  så- 
vida F(t)  icke  blir  oändlig  i  någondera  gränsen.  Serien  (14) 
låter  således  alltid  derivera  sig,  såvida  detta  vilkor  är  uppfylldt 
Helt  annat  är  förhållandet  med  en  sinas-serie.  Använda  vi 
samma  resonnement,  som  nyss,  på  eqvationen: 

(18)  F(t)Ji^v^^s\nnt, 

n  =  l 

så  erhålla  vi  tydligen   såsom  vilkor  för  dess  derivation,  att  coéf- 
ficienterna i  den  derigenom  uppkomna  serien: 

n=QO 

(19)  F(t)^Snv^C08fU 

n  =  l 

skola  satisfiera  eqvationen: 

2   n^ 

(20)  -J  F(t)coantdt=nv^^, 

u 
eller,  som  är  detsamma: 

2  l"  2«  n"^ 

(21)  ^    F(t)co8fit  +  ~jF(t)s\nntdt  =  nv^, 

Digitized  by  VjOOQIC 


O  O 


IGIN8KAPIR   HOS   Dl   POURIBRSKA   8BR1KRNA.  515 

hvilket  i  ailmäDhet  icke  är  fallet,  såframt  icke 
F{o)  =.  F{n)  =  o. 
Resultatet  af  denna  undersökning  kunna  vi  alltså  samman^ 
fatta  i  följande 


Theorem. 

Serien 

nsQO 
F(t)^Sv^^8innt 

n=l 

låter  derivera  ng^  såvida  likheten  gäller  icke  blott  för  alla  trvalörer 
mellan  o  och  TT,  utan  ock  i  yelfva  gränserna;  deremot  erfordras^ 
för  att  serien 

11  =  00 

F(t)  =  \Uq-\-  Su^^cosnt 

n=l 

skall  kunna  deriveraSy  endast  att  F(t)  skall  hafva  finit  valör  för 
<  =  o  och  <  =  tt;  allt  under  förutsättning,  att  F(t)  icke  blir  oånd- 
Hg  för  någon  i-valör  mellan  de  nämnda  gränserna. 


Såsom  exempel  på  det  nu  anförda  uppgifva  vi  formlerna 

(22)  yiV(^^W+^)  +  i^(e-y(*)-'*')!  co8n<cft=^««y(^>+5«-"'^H 
o 

(23)  r\F(e'f^'^+'^)-F(e-'r^'^-'')\  siantdt=  Ce"'''<''+D«-"*'''), 

hvilkas  giltighet  är  ganska  vidsträckt,  ehuru  vi  här  ej  vilja  in- 
låta oss  på  någon  undersökning  af  densamma.  Functionen  under 
integraltecknet  satisfierar  den  partiella  differentialeqvationen: 

(24) [SP  W-rf7.  +  y'(^)^.=-y  (^)-^' 

och  högra  membrnm  den  totala: 

(25)  9''(^)S-9'»£=«'fy'(^)]'i'- 


Digitized  by 


Google 


516        BJÖRLINQ.    BGBNSKAPBRUOSDCrOURIEKSKA  9EKIKUNA. 

Ett  speciell  falt,  uppkommet  genom  antagandet 
y(ar)  =  Log,x, 
bilda  de  sedan  gammalt  kända  formlerna: 

(26)  r^<"'">V"'-'>-cosn<<i<=^    ^y    .' 

^     ^  J  i  2  1.8.3...» 

o 

O 

Angående  dessa,  se  t.  ex.  Smaasen:  ^'Sur  la  sommatioo  des 
suites  iufinies  par  des  intégrales  définies**  i  Crelle*8  Journal  T. 
XLII,  p.  222. 


Digitized  by 


Google 


517 


Crustacea  amphipoda  maris  Spetsbergiam  alluentis,  cuni 
speciebiis  aliis  arcticis  enuraerat 
A.  GoÉs. 

Teb.    XXXVI— XLI. 
[Äcad.  ScienU  Suecic  propoa.  die  XI  Octobris  18tö]. 

GAMMA  RIDiE. 

Pontoporeia    K  köy. 

1.  P.  feiiiorata  Kröy.,  Nnt.  Tidakr.,  1  R.,  IV,  153;  ibidem  2  R., 
I,  530;  Voyajje  en  Scandin.  etc.,  t.  23,  f.  2.  Forma  minor,  depau- 
pernta  =  P.  furci^era  Bruzel.,  Amphip.  gammar.,  K.  Vet.  Akad. 
HRndl.  ny  Följd,  IIL  49,  f.  8. 

Uab,  ad  Spetsbergiam  fundo  argillaceo,  org.  6 — 20  prof.  passim, 
ut  in  Wijdebay,  Kingsbay  (1861),  in  Ice  Sound,  Bell  Sound  et 
Storfjord  (Malmoren*  1864).  Praeterea  ad  öras  Groenlandiae: 
Egpdes  Minde,  Aukpadlartok,  ubi  ex  abysso  orgyaruro  250  prof. 
specimina  nonnulla  eripuit  Cel.  O.  Torell,  Godhavn  etc  ;  forma 
minor:  ad  öras  Scandi»  occidentnles,  nee  non  iu  nuiri  baltico 
ut  ad  Gotlandiam  insula m  (Lindström  et  Smitt)  et  extra 
Gottenvik  (Wideoren). 

Opis    K  ROY  ER. 

[O.  typica  Kröy..  Nat.  Tidskr.  2  K,  II,  46;  Voy.  en  Scandin. 
t.  17,  f.  I,  =  0pi8  Eschrichti  Kröy.,  Nat.  Tidskr. 'l  R..  IV,  149. 
Hab.  ad  Groenlnndiara:  Oraennk  et  Egedes  Minde  (Torell);  ad 
Islandiam  (Torell);  in  Grötsnnd  Fininarkiii^  orgyar.  70  prof. 
fundo  argillaceo   1861   a  Malmgren  i-t  me  ipso  inveuta]. 

Lysianasaa  M.    Edw. 

[L.  gry  lins  M.xndt,  Observationes  in  histor.  natnral.  in  itinere 
Groenland.  factoe,  1822,  dissert.  p.  34:  Eurytenes  Magelhanicus 
Lilljeboro,  Act  Ups.,  3  ser..  1865.  p.  11,  tab.  I,  II,  III,  fig. 
1 — 22;  Lys.  magelhanica  M.  Edwards,  Ann.  Se.  nat.,  sér.  3,  IX, 
398:  Sfencb  Bate,  Catal.  of  Amphip.  in  Brit.  Mus.,  66,  t.  10,  f.  5. 

Fig.  1  (non  ampliata). 

Hab.  Anno  1822  in  itinere  septentrionaH  unicam  ex  vomitu 
Procellariae  glacialis  ictae  extricavit  Cel.  Dr.  Mandt,  quam  in 
Museo  Berolinensium  asservatam  Professor  lUustris  Dom.  Peters 
ad  delineandam  imaginem  gratia  liberuli  nobis  commuuicavit  — 

Ö/vers,  af  K.    Vtt.-Akad,  Förh.    1865.     N:o  8. 


Digitized  by 


Google 


518  A.    GOfiS. 

Praeterea  ad  Beeren  Eiland  (Tu.  Fries  secund.  Lilueboeg)  et 
Groenlandiam  sec.  Steenstbup  (F.  A.  Smitt  in  litt.)] 

2.  L.  Vahli  Kröy.,  Grönl  Araphip.,  Danske  Vidensk.  Selsk.  AfL 
VII,  233;  Anonyx  Vahli,  Nnt.  Tidskr.,  2  E.,  I,  699;  II,  10; 
Voy.  en  Scand.  t.  14,  f.  1.  Anonyx  Vahli  Bruzel.,  Amphip. 
garamar.  K.  Vet.  Akad.  Handl.  Ny  Följd  III,  43.  =  Gammaru8 
nugax  OwEN,  Append.  to  J.  Boss*  second  Voyage,  87,  secund. 
Sp.  Bate,  Catalogue  of  Amphip.  in  Brit.  Mus.,  65,  t  10  f.  3. 
In  itinerariis  arcticis  cum  sequente  omnino  coufusa,  sub  nomine 
Talitro  nugace  (Ross,  Parry*s  attempt  to  rcach  the  Northpole, 
205),  sive  Gamraaro  nugace  (Sabine,  Append.  to  Paery'8  first 
Voy.,  229)  edita.  —  Var.  segmenti  abdominalis  tertii  angnlo 
postico  rotundato,  neque  truncato  nec  emarginato,  statura  minore. 

Hah.  ad  Spetsbergiam  fundo  argillaceo-lapidoso,  et  arenoso, 
saepe  inter  Algas,  orgyarum  profunditate  4 — 60,  sat  frequens  et 
inagna.  —  Prseterea  per  plagam  arcticam  occidentalem  et  versus 
ineridiem  usque  ad  Islandiam  (Torell)  et  Norvegiam  borealem 
(LovfeN,  Duben)  dispersa. 

3.  L.  lägena  Kröy.,  Grönl.  Amphip.,  Danske  Vidensk.  Afh.  VII, 
237,  t.  1.  f.  1=  Cancer  nugax  Phipps,  Voy.  toward  the  North- 
pole, 192,  t.  12,  f.  2;  c^  =  L.  appendiculosa  Kröy.  GröoL 
Amphip.,  D.  Vid.  Selsk.  Afh.  VII,  240,  t.  1,  f.  2;  Nat.  Tidskr. 
1  R.,  II,  257  =  L.  appendiculata  8.  Batb,  Catal.  of  Amphip.  in 
Brit.  Mus.  67,  t.  10,  f.  8.  Anonyx  lägena  Kröy.,  Nat.  Tidskr. 
1  R.,  II,  2/)6;  An.  ampulla  Kröy.,  2  R.,  I,  578;  Voy.  in 
Scandin.  t.  13,  f.  2  =  An.  ampulla  Bruz.,  Amphip.  gammar.  K. 
Vet.  Akad.  Handl.  Ny  Följd,  III,  39;  non  An.  ampulla  8.  Bate 
Catal.  of  Amphip.  in  Brit.  Mus.  79,  t.  13,  f.  5  =  Anon.  lägena 
S.  Bate,  Catalogue  of  Amphip.  in  Brit.  Mus.  77,  t.  12,  £  7 
et  t.  13,  f.  8. 

Hab.  ad  Spetsbergiam  inter  algas,  praesertim  fundo  arenoso  et 
nrgillaceo  profunditate  orgyar.  trium  usque  ad  sexagin  ta,  copia 
stupenda,  eo  ut,  si  perite  ac  prudenter  in  captura  versaris, 
hos  pelagi  voracissimos  vespillones  molibus  milliariis  cadavere 
avium  vel  phocarum  brevi  e  fundo  elicere  potes.  —  Praeterea 
ad  Groenlandiam,  Americam  arcticam,  Islandiam  (Torell)  et  ad 
öras  Scandiae  rara  usque  in  Sinum  Codanum,  nec  non  in  Mari 
Ochotico  (Wosnesenski,  secundum  Brandt,  Middemdorffs  Sibir. 
Reise  II,  I,  p.  131). 

4.  L.  tumida  (Anonyx)  Kröy.,  Nat.  Tidskr.,  2  R.,  II,  16;  Voy. 
en  Scand.  t.  16,  f.  2  =  An.  tumidus  Bruzel.,  Amphip.  gammar., 
K.  Vet.  Akad.  Handl.  Ny  Följd,  m,  41. 

Hab,  ad  Spetsbergiam  fundo  saxoso  zoophytornm  et  algarum 
profunditate  org.  15—40  haud  frequens,  ut  Bell  Sound  (Torell), 
Smeerenberg  etc.  (1861).  —  Praeterea  ad  Groenlandiam  (Torell), 
Bahusiam  (Loven)  et  Kullen  (Lilljbboro).  —  In  spongiia  et 
sacco  branchiali  ascidiarum  vitam  saepe  degens. 


Digitized  by 


Google 


CRCSTACKA    AMPUIPODA.  519 

&.  L.  Martensi  u.  nrticulus  pedunculi  antenn,  super,  primus  crassus 
fere  RH]ue  latiis  ac  longus;  angulus  lateralis  anticus  capitis  parum 
prodiictus,  rotundatus;  articulus  peduro  primoruin  quintus  brevis, 
subrectangulus,  apicem  versus  emarginatus;  angulus  lateralis  po- 
8tieus  segmenti  abdoraiuis  tertii  sursum  pauUuro  productus, 
obtusus;  appendix  caudse  partes  longitudiuis  tres  iissa,  laminis 
apice  rotundato  obsolete  crenulato.  —  Fig.  2. 

Hab.  ad  Spetsbergiam  fundo  argillaceo  orgyar.  circiter  20 
prof.  minus  frequens:  in  Kingsbay  et  Ice  Sound  paucee  anno 
1861  sunt  cnptatse. 

6.  L.  crispata  n.  primus  articulus  pedunculi  antenn,  super,  valde 
eloDgatus,  cylindricus;  angulus  capitis  anticus  lateralis  in  lobum 
latum  atqne  longum,  triangularem,  apice  parum  acuminato,  pro- 
ductus: oculi  magni,  elongati,  rubri,  articulus  primorura  pedura 
quintus  valde  elongatus,  curvatus,  basi  ac  apice  truncato  paullum 
emargiuato  circum fere n tia  fere  sequali;  roargo  posticus  lobi  infero- 
lateralis  abdominis  segmenti  tertii  crenulatus,  angulus  rotun- 
datus, non  productus;  appendix  caudse  non  diraidia  parte  longi- 
tudiuis divisa,  laminis  apice  rotundato-truncato  spinula  singula.  — 
Fig.  3. 

Hab.  Extra  öras  Spetsbergiae  gradu  octogesiroo  septentrionali 
fuudo  lapidoso  et  algoso  orgyar.  20  profunditate  unica  prehensa 
anno  1861.  —  Praeterea  juxta  Väderöarne  insulas  Bahusiae  spe- 
cimina  pauca  captavit  Cel.  Lovan. 

7.  L.  producta  n.  pedunculi  antennar.  super,  primus  articulus  va- 
lidus  fusiformis,  angulus  lateralis  capitis  anticus  in  lobum  exser- 
tum  apicem  versus  attenuatum,  siepe  sursum  paullum  curvatum, 
productus;  articulus  primi  pedum  paris  quintus  conicus  apicem 
versus  attenuatus,  brevis,  articulo  quarto  ejusdem  paris  crasso 
longitudinis  fere  aequalis;  angulus  postico-lateralis  abdominis  seg- 
menti tertii  acutus,  productus  et  sursum  curvatus,  appendix  caudse 
tres  longitudiuis  partes  iissa,  laminis  apice  fere  oblique  truncato 
spinulis  binis.  —  Fig.  4. 

Haec  species  Anonyci  pumilo  Lilljeboro  Act.  Ups.,  1865, 
3  ser.,  p.  26,  tab.  IV  fig.  35 — 41  proxima  et  vix  distincta. 

Uab,  nd  Spetsbergiam,  fundo  argilloso  orgyar.  profund.  2 — 25 
parce,  in  Kingsbay  et  Adventbay  1861  inventa.  —  Praeterea  ad 
Väderöarne  insulas  Bahusiae  (Loven). 

[L.  a  by  SS  i  n.  antennae  et  caput  fere  ac  prascedentis;  articulus 
primi  pedum  paris  quintus  elongatus,  apice  oblique  truncato, 
articulo  quarto  graoili  brevior,  angulus  postico-lateralis  abdominis 
segmenti  tertii  ut  in  praecedente,  appendix  caudae  brevis,  formae 
rectanguli  propinqua,  .late,  non  tamen  dimidiam  longitudinis 
partem  fissa,  laminis  apice  truncato  setis  circiter  quinis.  — 
Fig.  5. 

Hab.  Ex  abysso  argilloso,  orgyarum  250 — 280  Aukpadlartok 
iti  Qroenlandia  Cel.  Torell  magnam  copiam  extra xit]. 


Digitized  by 


Google 


&20  A.   GOÉä. 

8.  L.  Holbölli  (Anonyx)  Kröy..  Nat.  Tidskn,  2  R.,  II,  8;  Voy. 
en  Scandin.  t.  16,  f.  1;?  8.  Batb  Cntal.  of  Ainpbip.  in  Brit 
Mus.  75,  t.  12,  f.  4;  Bruzel,  Amphip.  gammar.  K.  Vet.  Åkad. 
Hnndl.  Ny  Följd,  III,  43. 

Hab.  ad  Spetsbergiain  rarissima  fundo  argillaceo  algoso  oi^. 
20  profund.,  ut  in  Kiiipsbay.  —  Praeterea  ad  Groenlandiam 
(HoLBÖLL,  secundura  Kröyer),  ad  öras  Fiomarkiae  passim  (Lo- 
visN,  Maj^morem),  Britanniae  borealisP  et  Babusiae. 

9.  L.  minn  ta  (Anonyx)  Kröy.,  Nat.  Tidskr.  2  R^  II,  23;  Voy. 
enf  Scandin.  t.  18,  f.  2;  vix  An.  minutus  Sp.  Bate  Cnt  of 
Amphip.  in  Brit.  Mus.  76  t.  12  f.  6,  et  Brit.  Sessile-eyed  Crust 
III.  p.  108. 

Hab.  ad  öras  Spetsbergite  occidentales  tsenias  prope  btos 
algosas,  orgyas  2 — 10  profundas,  sat  frequens.  —  Pneterea  ad 
Groenlandiam:  Upernavik  et  Omenak  (Torell);  ad  Finmar- 
kiam,  tibi  locn  petit  profunda  orgyas  25 — 50  (Lovan,  Malm- 
gren); ad  Britanniam?  (8.  Bate). 

10.  L.  gulosa  (Anonyx)  Kröy.,  Nat.  Tidskr.  2  R.,  I,  611;  Voy. 
en  Scandin.  t.  14,  f.  2;  Bruz.,  Amphip.  gammar.  K.  Vet.  Akad, 
Handl.  Ny  Följd,  Hl.  44. 

Hab,  ad  Spetsbergiam  fundo  argillaceo  org.  5 — 10  profundi- 
tåte;  in  Storfjord  raultas  et  roagnas  captavit  Malmgren,  ad  öras 
occidentales  rarissima.  —  Praeterea  ad  Groenlandiam  (Torell, 
Holböll),  Islandiaro  (Torell)  et  ad  öras  Scaudiae  parce  usqoe 
in  Sinurn  Codanum  (Loven). 

11.  L.  umbo  n.  älta  ac  coropressa,  dorsum  acute  carinatum,  carina 
segmentorum  abdominis  tertii  et  quarti  spina  obtusa  margitiali 
terminata;  pedunculi  antennarura  supeniarum  primus  articulus 
valde  incrassatus,  apice  oblique  truncato,  in  lobulum  erainentem 
dilatato;  flagellum.  appendiciilare  brevissimum  bi-triarticulatum; 
articulus  pedum  primi  paris  quintus  fere  cylindricus,  gracilis, 
margine  apicali  emarginato,  spinulis  duabus  instructo,  ungn 
unidcntato,  epimera  quinta  clypeata  umbone  centrali  instructa; 
appendix  caudse  angusta  longitudine  fere  tota  fissa  ac  rimata,  laci- 
uiis  apice  rotundatis  spina  forti  armatis.  —  Fig.  6. 

Hab.  ad  Spetsbergiam  fundo  argillaceo-lapidoso  orgyarum  pro- 
funditate  20;  rara  occurrit  in  Treurenbergbay  et  Adventbay. 

12.  L.  Edwardsi  (Anonyx)  Kröy.,  Nat.  Tidskr.  2  R.  II,  1;  Voy. 
en  Scandin.  t.  16  f.  1  (icoiie  vix  fida);  non  Sp.  Bate,  Brit. 
Sessile-eyed  Crust.  II,  94,  nec  Catalogue  of  Amphip.  in  Brit. 
Mus.  73,  t.  11,  f.  5. 

Hab,  ad  Spetsbergiam  prtesertim  australem  frequens,  fundo 
argillaceo  et  algoso  orgyarum  profiuiditate  3 — 20..  longitudinera 
fere  pollicarem  interdum  aequans.  —  Pneterea  ad  Groenlandiam, 
Islandiam  (Torell),  ad  öras  Scandiac  usque  ad  Babusiam  ram 
(Loven),  nec  non  in  Mari  Ochotico  (Wosnesenski,  secundum 
Brandt  in  MiDDENDORFFS  Sibirischc  Reisc  II,  parte  1,  p.' 132). 


Digitized  by 


Google 


CRU8TACSA  ^  AMPHIPODA.  521 

13.  k  plauta  (Anonyx)  Khöy..  Xat.  Tidskr.  2  R..  I,  629.  —  Voy. 
en  Scandin.  t  16,  f.  2;  Sp.  Bate,  Catal.  of  Arophip.  in  Brit. 
Mus.  78,  t.  13,  f.  1;  Brit.  SessjiJe-eyed  Crust.  III,  p.   111. 

Hab.  ad  Spetsbers^iam  in  Storfjord  et  Bell  Sound,  ubi  pnuf^as  Dr. 
Malmoren  cnptavit  fundo  arf^illaceo-algoso  or<ryar.  ö — 10  prof. 
—  Praeterea  ad  Groenlandiam  (Holböll  sec.  Kröyer),  Britan- 
niam  (secundum  Sp.  Bate). 

14.  L.  litoralis  (Anonyx)  Kröy.,  Nat.  Tidskr.  2  R.,  I,  621;  Voy. 
en  Scandin.  t.  13,  f.  1;  Bruzel.,  Ainphip.  ganimar.  K.  Vet. 
Akad.  Handl.  Ny  Följd,  III,  46.  =  Alil»rotu8  litoralis  Sp.  Bate, 
Catal.  of  Amphip.  in  Brit.  Mus.  86. 

Hab.  ad  Spetsbergiam  prsesertim  australera  sat  frequens  fundo 
argillaceo  et  aigoso  orgyarum  5 — 20  profunditate.  —  Praeterea 
ad  Groenlandiam  (Holböll,  Torell),   ad  Finniarkiam  (Lovan). 


15.  L.?  cymba  n.  älta  jic  lata,  dorsum  carina  acuta,  media,  a  seg- 
mento  primo  ad  decimum  coiitinuatH,  hic  in  spinula  angulari 
pDstica  desinente;  segmentum  undecimum  dorso  excavntö,  lamina 
sursum  curvata,  apioe  acuto,  terrainatum;  fröns  rostro  compresso, 
perpendiculari,  valido,  marginem  inferum  epimeri  tertii  pequante 
vel  superante;  pedes  primi  gracillimi,  filiformes,  articulo  quarto 
longissimo.  Epimera  primum  et  secundum  rudimentaria,  qunrtura 
permagnum  securiforme;  appendix  caudae  late  ovalis  apice  intejfro. 
Medium  tenet  inter  l^ysiannssas  et  Stegocephalos.  —  Fiij.  7. 

Hab.   ad  Spetsbergiam;  in  Storfjord  fundo  argillaceo  orgyar.  5 
profunditate  unicam  captavit  Malmgren  1864. 


Stegocephalus  Kröyer. 

16.  S.  ampulla  (Cancer)  Phipps,  Voy.  toward  the  North  Pole,  1774, 
191,  t.  12,  f,  3.  =  Gamniarus  ampulla  Ross,  Append.  to  Parry'8 
Narrat,  of  Attempt  to  reach  tlie  North  Pole,  1828,  20.  =  Steg. 
inflatus  Kröy.,  Nat.  Tidskr.  1  R.,  IV,  150;  Nat  Tidskr.  2  R., 
I.  522;  Voy.  en  Scandin.  t.  20.  f.  2;  Bruzel.,  Amphip.  gammar. 
K.  Vet.  Akad.  Handl.  Ny  Följd,  III,  38.  =  Stegocephalus  am- 
pulla Bell,  Append.  to  Belcher*s  last  of  the  Aret.  Voy.  406, 
t.  35,  f.  1;  Sp.  Bate,  Catal.  of  Amphip.  in  Brit.  Mus.,  63,  t. 
10,  f.  2. 

ForraflB  duae  occurrunt:  Altera  epiraero  quarto  seque  fere  alto 
ac  lato,  articulo  pedum  sexti  et  septimi  paris  primo  dilntnto, 
angulo  infero  postico  subrecto  aut  acuto.  —  Fig.  8. 

Altera  epim.  quarto  latiore  quam  altiore.  articulo  pedis  sexti 
primo  angusto,  angulo  infero  postico  lobulo  rotundato  detcrmi- 
nato,  pedis  septimi  articulo  eodem  dilatato  margine  infero  postico 
rotundato  nec  angulato.  —  Fig.  9.  Au  differentia  sexualis? 

Hab,  ad  Spetsbergiam  fundo  argillaceo  prsesertira  plagre  septen- 
trionalis,  profunditate  orgyar.  20 — 60  passim,  ut  in  Treurenbcrg- 


Digitized  by 


Google 


522  A.  Gots. 

bay,  Heenlopen  Strnt,  Wijdebay,  Hakluyts  HeadlnDd;  Phocs  bt^ 
batoe  deliciae.  —  Praeterea  ad  Groenlandinm  (Torell,  Holböll), 
Americam  arcticam  (Pabry,  Belchbr  etc),  Finmarkiani  (IjOvén) 
et  Bahusiam  rams  occurrit. 

Montagua  Spence  Bate. 

17.  M.  Alderi  S.  Bate,  Cat.  of  Ampbip.  in  Brit.  Mus.  57,  t  8,  f. 
6;  Brit.  Sessile-eyed  Crust.  II,  61. 

Hab.  ad  Spetsbergiam  in  Bell  Sound  portu  orgyas  30  fundo 
saxoso  profundo  unicam  prehendit  Cel.  Torell.  —  Prap.terea  ad 
öras  Northuraberlandite  (Alder  et  Norman  sec.  Sp.  Batk),  ad 
Bahusiam  (B.  Fries). 

18.  M.  clypeata  (Leucothoé)  Kröy.,  Nat.  Tidskr.  1  E.  IV.  157; 
2  R.,  I,  545;  Voy.  en  Scandin.  t.  22,  f.  2 

Hab.  in  Bell  Sound  Spetsbergriae  a  Kröyer  prebensa;  a  nobiB 
non  reperta. 

19.  M.  Bruzelii  n.  =  Leucothoé  clypeata  Bruz.  1.  c.  p.  96.  —  Fig. 
nostra  10. 

Hab.  ad  Spetsbergiam  rara  in  Bell  Sound.  fundo  lapidoso,  25 
org.  (Torell),  et  ad  Grönlandiaro,  Davis  Strait,  lat.  bor.  66'  prof. 
30 — 40  org.  (Torell).     Ceterum  ad  Vardö  Finmarkiae  (Loven). 

20.  M.  glacialis  (Leucothoé)  Kröy.,  Nat.  Tidskr.,  1  K,  IV,  159; 
2  R.  I,  539;  Voy.  en  Scandin.  t.  22,  f.  3. 

Hab,  ad  Spetsbergiam  fundo  nrgillaceo  orgyiarum  profiinditate 
20 — 60:  in  Kingsbay  Smitt,  Bell  Sound  et  Horn  Sound  (Torell), 
Storfjord  (Malmgren),  ubique  rara  et  sparsa.  —  Praeterea  ad 
Qroenlandiara,  Aukpadlartok  org.  250,  ad  Proven  (Torell),  et 
ad  Islandiam  (Torell). 

0tu8  Sp.  Bate. 

21.  O  tus  earinatus  S.  Bate,  Catal.  of  Amphip.  in  Brit.  Mus.  126, 
t.  23,  f.  2;  Brit.  Sess.-eyed.  Crust.  II,  224. 

Hab,  ad  Spetsbergiam  extra  öras  circa  gradum  polarem  octo- 
gesiraura,  orgyarum  20  profunditate  fundo  lapidoso  algoso,  raras, 
et  in  Bell  Sound  (Torell).  —  Prseterea  in  Davis  Strait  (Torell); 
extra  insulas  Shetlandicas  (sec.  8.  Bate). 

Vertumnus  White. 

22.  V.  cristatus  (Aeanthonotus,  nomen  generis  piscium  nnuo  1801 
editura)  Owen,  Append.  t.  J.  Ross'  Sec.  Voy.  in  search  of  a 
Northw.  Passage,  90,  t.  B,  f.  8. 

Hab.  ad  Spetsbergiam  orientalem  in  Heenlopen  Stråt  fuado 
argill.  org.  60  profunditate  paucos  grandissimos  captavit  anno 
1861  Dr.  Malmgren.  —  Prseterea  ad  Americam  arcticam  (Ross); 
Finmarkiam  (Sars). 

23.  V.  serratus  (Oniscus)  Fabr.,  Fauna  Groenl.  (1780)  p.  262; 
=  Amph.    serra    Kröy.,    Groenl.    Amphip..    Danske    Vid.  Selak. 


Digitized  by 


Google 


CRUSTACBA    AMPHIPODA.  523 

Afhandl.    VII,    266.  t  2,  f.  8;  Nat.  Tidskr.  1  R..  II,  260;  = 
Acanthonotns  serra  Bruz.,  1.  c.  p.  78. 

Hab.  ad  Spetsber^iaro  fundo  algoso,  lapidoso  org.  20  rnrus: 
extra  Verlesfen  Hoek,  Hakluyts  Headland  et  Heenlopen  Stråt.  — 
Prjeterea  ad  Groenlandiam,  Islandiam  (Torell),  öras  Scandiae 
occidentales  usque  ad  Bahuaiam  rarissimus  (Loven). 

24.  V.  inflatus  (Acanthonotus)  Kröy.,  Nat.  Tidskr.  1  R.,  IV,  161. 
Fig.  11.  ' 

Hab.  ad  Spetabergiam  fundo  algoso  lapidoso  et  saxoso,  et  in 
argilla  orgyiarum  prof.  6 — 30  in  Heenlopen,  Treurenberg  Bay, 
Bell  Sound,  Storfjord  (Malmgren).  —  Proeterea  ad  Oroenak 
Groenlandiae  (Torell). 

Pctrnmphithoé  Bruz. 

A.     Epiroera  quarta  dilatata  (Pleustes  Sp.  Bate). 

25.  P.  exigua  n.  modice  compressa,  laevis,  dorsum  teretiusculum 
aut  obsolete  carinatum,  fröns  prominula,  sed  irrostrata;  oculi 
rotnndato-  aut  oblongo-reniformes,  nigri;  lamina  caudalis  irapar 
late  cuneiformis,  apice  integro  aut  obsoletissime  crenulato.  — 
Fig  12  (cauda  incompleta). 

Hab.  ad  Spetsbergiam  passim  a  gradu  septentr.  80**  ad  Stor- 
Qord  (Malmgren)  org.  2 — 20  profunditate  fundo  algoso  et  ar- 
gillaceo.  —  Pneterea  ad  Groenlandiam,  Da  vis  Strait  (Torell), 
Islandiam  (Torell)  et  Finmarkiam  (Loven). 

26.  P.  media  n.  tumida,  Isevis,  dorsum  obsolete  carinatum,  fröns 
valde  rostrata,  oculi  rotundo-oblongi  aut  irregulariter  rotundi, 
nigri;  lamina  caudalis  impar  lata,  apice  obtuse  rotundato,  intogro. 
Fig.  13. 

Hab.  in  portubus  Spetsbcrgioe  Ice  Sound,  Horn  Sound  et  ad 
Hakluyts  Headland,  ubi  fundo  algoso,  orgyar.  profunditate  20 
captavit  haud  pauca  Cel.  Torell. 

27.  P.  panopla  (Amphithoé)  Kröy.,  Grönl.  Araphip.  Danske  Vid. 
Selsk.  Afhandl.  VII,  270.  t.  2,  f.  9.  Vpy.  en  8candin.  t.  11, 
f.  2.  =  Paramph.  panopla  Bruz.,  1.  c.  69.  =  Pleustes  t uberculatus 
S.  Bate,  CataL  of  Amphip.  in  Brit.  Mus.  62,  t.  9,  f.  8. 

Hab.  ad  Spetsbergiam  fundo  praesertim  algoso  orgyar.  profun- 
ditate 3 — 20 — 30  ubique  sat  frequens  et  robusta.  —  Praeterea 
ad  Groenlandiam;  Finmarkiam  (Lovén,  Malmgren)  et  ad  öras 
Scandiae  occidentales  decrescens  usque  ad  Bergensium  oppidum 
Norvegicorum. 

B.     Epimera  quarta  non  dilatata. 
a.     Caudae  appendix  fissa  aut  incisa  (Att/lu3  Leach — S.  Bate). 

28.  P.  carinata  (Gammarus)  Fabr.,  Entom.  Syst.  II,  515.  =  Atylus 
carinatus    Leach,    Transact.    of   the    Lin.    Soc.    XI,   857;    Zool. 


Digitized  by 


Google 


524  A.  opis. 

Miscell.  Ill,  22»  t.  69;  Cuvier,  Rogne  aninu  Crust.  t  60  f.  8 
=  Amphithoé  caiinata  Kröy.,  Grönl.  Amphip.,  Danske  Vid.  Sclsk. 
Ani.  VII,  256,  t.  2.  f.  6;  Nat.  Tidskr.  1  R.  11,  259;  Voy.  en 
Scaiidin.  t.  11,  f.  1. 

Hcä>.  ad  öras  Spetsbergfite  pnesertim  inter  Laroinarias,  prof. 
org.  3 — 20  et  ultra,  ubiqne  frequens.  —  Prseterea  ad  Grocnlan- 
diam  (secundum  Kköyee). 

29.  P.  Smitt  i  n.  prnecedeiiti  affinis,  valde  com  pressa,  antennae  graci- 
liores,  longiores,  duas  corporis  partes  lon^itudinis  aequantes,  oculi 
elliptici  cinnabnrini;  primus  articulas  septimi  pedum  ordinis  brevis 
dilatatus,  margine  infero-postico  sinuato,  pedes  abdominis  ultimi 
penultimos  et  antepenultimos  valde  superantes,  appendix  caud« 
brevis  angnste  trea  longitudinis  partes  fissa,  laminis  apice  trun- 
cato  satis  ternis  cireiter  minutissimis.  Seg^inentum  quartam  ab- 
dominis doi"8o  siepe  bidentato.  —  Fig.   14. 

Viri  strenui  ac  rebus  biologicis  eruditissimi  D:ris  Docentis 
F.  A.  Smitt,  mei  in  itinere  arctico  anno  1861  comitis,  cogno- 
men  dixi  memor  aniicus. 

Hab.  ad  Spetsberjjiam  fundo  algoso  orgyarura  6 — 15  profan- 
ditate  passim  ut  in  Treurenberg  Bay,  ad  Sraeerenberg,  Ice  Sound. 
—  Praeterea  ad  Groenlandiam,  Proven,  Norsovak  (Torell, 
Amomdsen). 

[P.  inermis  (Amphithoé)  Kröy.,  Grönl.  Ampbip.  Danske  Vid. 
Selsk.  Afh.  VII,  275,  t.  3,  f.  11. 

Hab.  ad  Groenlandiam,  ut  ad  Proven,  Omenak  (Torell) 
fundo  saxoso  orgyar.  30  profunditate]. 

30.  P.  fragil  is  n.  subteres,  dorsum  segmentorum  primi,  secuudi  et 
tertii  abdominis  obtuse  tricarinatum,  fröns  proroinula,  irrostrata, 
antennte  gracillimne  longitudine  secundum  sexum  variante,  oculi 
nigri  subglobosi  aut  subre  ni  formes,  magni  pedes  sexti  et  septimi 
ordinis  valde  elongati  ungui  longissirao,  angulus  segmenti  abdo- 
minis infero-posticus  secundi  acutissimus,  segmenti  abdominJB 
tertii  obtusus,  appendix  caudalis  ovata  tertiam  vel  quartam  par- 
tem  longitudinis ,  anguste  fissa,  laminis  externo  margine  serrato, 
apice  crenulato.     Forma  Ampbitbonotis  propinqua.  —  Fig.  16. 

Hab.  ad  Spetsbergiam  fundo  algoso-argillaceo  et  arenoso  org. 
5 — 10  profunditate,  rara  in  Wijde  Bay,  Treurenberg  Bay  (1861) 
in  Storfjord  (Malmoren  1864).  —  Prteterea  ad  Groenlandiam, 
Egedes  Minde  (Torell). 

b.     Caudae    »ppendix    indi  visa    vel    obsolete    incisa  [CaUiope, 
Pherusa  Leach,  et  Paramphithoé  S.  Bate]. 

31.  P.  laeviuscula  (Amphithoé)  Kröy,  Grönl.  Amph.,  Danske  Vid. 
Selsk.  Afhandl.  VII,  281,  t.  3,  f.  13.  =  Amphithoé  serraticornis 
Särs,  Norske  Vid.  Selsk.  Forh.,  1858,  140;  =  Paramph.  kvi- 
uscula  Bruzel.,  1.  cit.,  76;  =  Caliiope  laeviuscula  S.  Bate,  Catal. 


Digitized  by 


Google 


CRUSTACEA  AMPHrPODA.  525 

of    Amphip.    in    Brit.    Mus.    148,   t.   28,    f.    2;   Brit.  Sess.-eyed 
Criist.  U,  2Ö9. 

Ilab.  ad  Spetsbergiam  rarissinia;  paucas  roodo  in  Cross  Bay 
inter  Al^as  fundo  arenoso-lapidoso  captavimus  anno  1861,  et  in 
Horn  Sound  Malmgren.  —  Prjeterea  ad  Groenlandiarn  (Torell) 
et  öras  Scandiae  sat  frequens  usque  in  fretum  et  roare  bnlthicum 
circa  insulam  Gotlandiam  (Lindström  et  Smitt). 

32.  P.  biscuspis  (Amphithoé)  Kröy.,  Grönl.  Arophipoder,  Danske 
Vid.  Selsk.  Afh.  VH.  273,  t.  2,  f.  10;  Bruzel.,  1.  c.  73;  = 
Pberusa  bicuspis  S.  Bate  Brit.  Sess.-eyed  Crust.  II  253. 

Hab,  ad  Spetsbergiam  inter  alfras  parce,  orgyarum  3 — 20 
profunditate,  ut  ad  Norway  Islands  extra  öras  septentr.  usquc 
ad  80®.  24',  in  Kobbe  Bay,  Ice  Sund,  Bell  Sound  (Torell).  — 
Prieterea  ad  Groenlandiarn  Davis  Strait,  et  Proven  (Torell), 
Islnndiam  (Torell),  öras  Scandiae  usque  ad  Bahusiam  (Loven); 
Britannire  (sec.  Sp.  Bate). 

[P.  tricuspis  (Acanthonotus)  Kroy.,  Nat.  Tidskr.  5  11.,  n,  115; 
Voy.  Scandin.  t.  18,  f.  1. 

Hab,  ad  onis  Groenlandioe  australis  (sec.  Kröyer)]. 

fp.    tridentata    Bbuzel.,   1.   cit.   74,   f.    13.     An  =  Amphithoé 
maeroeephala  Särs,  Norske  Vid.  Selsk.  Forh.   1858,  142? 
Hcäi,  ad  Vadsö  Finmarkite  a  Cel.  Loven  inventa]. 

33.  V.  fulvocinctn  (Amphithoé)  Särs,  Norsk.  Vid.  Selsk.  Förhandl. 
1858,  141;=^Pherusa  tricuspis  Stimps.,  Proceed.  of  the  Acad. 
of  Nat.  Sc.  of  Philadelphia,  1863,   138.  —  Fig.   15. 

Hab.  ad  öras  Spetsbergiae  ubique  passim  fundo  arenoso-argilln- 
ceo  ac  algoso  orgyarura  profunditate  2 — 20;  interdum  fere  polli- 
caris.  —  Praeterea  ad  Groenlandiarn,  Proven,  Godt  Haab  (Torell); 
ad  öras  Finmarkiae  (Särs,  Malmgren). 

34.  P.  pulchella  (Amphithoé  Kröy.,  Voy.  en  Scandin.  t.  10,  f  2; 
Bruz.,  Amphip.  gam  mar.,  K.  Vet.  Ak.  Handl.,  Ny  Följd  III,  70. 

Hab.  ad  Spetsbergiam,  fundo  saxoso  et  lapidoso  Biyzooruro  et 

Ascidiarum    orgyarum    30 — 50    profunditate   passim    ut   in    Bell 

Sound    (Torell).    Ice    Sound    (Malmgren)    ad    Verle<;en   Hoek 

(Smitt)   ad   insulas  Waijs:ati  (Malmgren).  —  Praeterea  ad  öras 

Gronlandite,    Proven    et   in    Davis  Strait   (Torell);   ad  Arnanas 

Islandiie  (Torell),  ad  öras  occideutales  Scandii^  parce  usque  ad 

Bahusiam  (Loven). 

f 

35.  P.  hystrix  (Acanthosoma)  Owen,  Append.  to  J.  Ross'  Sec. 
Voy.  91,  t.  B,  f.  4;  =  .amphithoé  hystrix  Kröy.,  Grönl.  Amphip., 
Danske  Vid.  Selsk.  Afh.  VII,  259,  t.  2,  f  7;  Nat.  Tidskr.,  1 
B.,  II,  259;  =  Pararaph.  hystrix  Bruz.  1.  c.  71. 

Hab.  ad  Spetsbergiam  inter  Algas  et  Bryozoa  profunditate 
7 — 60  cum  praecedente  passim.  —  Proeterea  ad  Groenlandiam, 
Omenak    (Torell);    Americam    arcticara,    Iglolik    (Ross);    Fin-  ^^ 

markiam  (Lovén,  Danielsen,  Sars).  f/^ 

Öfvers.  af  K.    Vet.-Akad.   Förh.    Arg,  22.   .Vro  8.  2 

Digitized  by  VjOOQ IC 


526  A.  oofis. 

Amphithonotus  Costa — Sp.  Bate. 

36.  A.  aculeutus  (Oniscus)  Lipkcuin,  Act.  Petropolit.  1778,  1. 
247.  t.  8.  f.  1 ;  =  Talitrus  Edwardsi,  Sab.,  Supl.  to  the  Append. 
of  Pabry*8  first  Voy.  233,  t.  2.  f.  1—4;  J.  Cl.  Ross  Append. 
to  Paerys  fourth  Voy.  205;  =  Amphithoé  Edwardsi  Owen,  Append. 
to  J.  Boss*  Sec.  Voy.  90;  Keöy.  Nat.  Tidskr.  2  R.,  II,  76;  Voy. 
en  Scandiii,  t.  10,  f.  1. 

Hab.  ad  Spetsbergiam  ploga  seplentrionibus  praeseriim  maxime 
propinqua,  ut  in  Treurenberg  Bay,  ubi  abundat,  fundo  arjrillaceo 
lapidoso  org.  15  prof.  et  in  Heenloopen  Stråt,  Hakliiyts  Head- 
land;  passim  m  Bell  Sound,  Cioss  Bay,  Horn  Sound.  —  Prae- 
terea  ad  Groenlandiam,  Julianehaab  (Amondsbn);  Aniericara  arcti- 
cara  nec  non  in  Mari  albo  (Lrpechin). 

37.  A.  Malmgren!  n.,  erassus  ac  validus,  rostrura  frontale  elongatum 
triquetrum,  supra  et  infra  carina  media  iiistructum,  superne  iD 
capite  inter  oculos  continuaute;  se^menta  Lma  VLta  roargioe 
postico  taenia  callosa  sulcata  circurajecta,  dorsum  V:ti — XI:nii 
ceterorum  carinatum,  carina  segm.  V  et  VI  uuidentata,  VII — XI 
bidentata;  angulus  segm.  V — X  infero-posticus  acutus  plus  mi- 
nusve  extrorsuro  curvatum  et  a  oorpore  distans;  lamina  caudalis 
impar  brevis  ovatus,  apice  late  emarginato,  spinulis  duabiis  cur- 
vatis  minutissimis;  pollicaris  et  ultra;  —  Fig  17  (segmeiitura 
XI  paullo  lontiius  quara  in  vero). 

Viri  insijjnis,  qui  arcticis  rebus  quam  maxime  optiara  dedit, 
D:ris  A.  Malmgren  nomine  gråta  men  te  celebratum  volui. 

Jlab.  ad  Spetsbergiam  fundo  argilhiceoalgoso  orgyar.  5 — 20 
prof.  rarus  ut  in  Storfjord  et  Bell  Sound  (Malmgren  1864); 
Advent  Bay,  Cross  Bay  (1861). 

Oediceros  Kröyer. 

38.  O.  saginatus  Keöy.,  Nat.  Tidskr.  1  R.,  IV,  156;  Bbuzkl,  L 
cit.  p.  94.  —  Fig.  18. 

Hab.  ad  Spetsbergiam  rarissimus;  paucos  tantum  captavit  anno 
1837  Cel.  LovÉN.  —  Praeterea  ad  Groenlandiara  (sec.  Keöym), 
Islandiam   sat  frequens  org.  25  (Torell),  Fiumarkiam  (IjOvén). 

39.  O.  propinquus  n.  Rostrum  rectum,  apice  obtusato,  articolus 
pedum  primi  ordinis  quartus  non  productus,  ungues  pedum  or- 
dinil  tertii,  quarti  et  quinti  elongati,  magis  aouminati,  lamina 
caudalis  impar  fere  rectangularis,  magis  elongata  apice  spinulis 
duabus  minutissimis  remotis.  —  Fig.  19. 

Hab.  ad  Spetsbergiam  inter  algas  et  in  argilla  sat  frequens 
orgyas  3 — 30  profunde.  —  Praeterea  ad  tiroenlandiam,  Godhavn 
etc.  (Torell),  Islandiam  (Torell). 

40.  O.  lo  ngi  ros  t  ris  n.  elongatus,  pedum  primi  ordinis  articulus 
quartus  in  lobum  latum  productus,  articulus  quintus  brevis  ovalis, 


Digitized  by 


Google 


CRUSTACBA    AMPHIPODA.  627 

quartus  secuudi  pnris  arliculus  in  loburn  nngustum  sntque  lon^cunr 
productus,  quinttis  articulus  elongatus,  unguis  ped.  tertii  pnris 
fere  ut  in  prajcedeiite;  lainiiui  caiulte  impar  brevis,  fere  rectan- 
gttlaris  apice  leniter  sinuato,  muiico;  anteiinae  longitudine  et  nrti- 
culatione  (ut  io  Oediceris  omnino)  valde  variautes.  —  Fig.  20. 
Hab,  ad  Spetsbergiam  in  argilla  org.  6 — 20  profunditate 
rarus  ut  in  Storfjord,  Bell  Souiid  (Malmoren),  Advent  B«y 
(1861).  —  Proeterea  ad  öras  Finmarkiee. 

41.  O.  affinis  Bruz,  1.  c.  93,  f.  18  (non  rite  delineata)  secundus 
articulus  pedunculi  antennar.  sup.  apice  interdum  dilatato;  rostrum 
variat,  nunc  leviter  curvatum,  nunc  fere  geniculatum ;  segmeuta 
abdominis  quatuor  antica  dorso  interdum  barinato.  —  Fig  21 
et  21'. 

Uab,  ad  Spetsbergiam  passim  fundo  algoso  org.  20 — 30.  — 
Praeterea  ad  Grönlandiam  (Torell),  ad  Finmarkiam  (Loven). 

4*2.  O.  brevicalcar  n.  roslrum  breve  triangulare  a  ut  conicum;  arti- 
culus quartus  pedum  primi  et  secundi  ordinum  in  lobum  brevem 
productus  sive  dilatatus;  ungues  pedum  ceterorum  valde  eloiigati, 
augusti;  lamina  caudne  impnr  rotundato-ovata,  apice  leviter  sinu- 
ato,  spiuulis  duabus,  approximatis.  An  =  0.  lynceus  Särs,  N. 
Viden.  Selsk.  Forh.   1858.   144.  —  Fig.  22. 

Hab.  ad  Spetsbergiam  rarus  fundo  algoso,  ut  ad  Hakluyts 
Headlaud  (Torell).  —  Praeterea  arl  Islandiam  passim  (Torell) 
a<l   öras  Scandioe  usque  ad  Bahusiam  org.  profund.  60. 

43.  O.  latimanus,  n.  rostrum  et  quartus  pedum  primi  ordiiiis  arti- 
culus fere  pnecedentis,  pedum  secundorum  articulus  quartus  mo- 
dice  productus;  articulus  quintus  ordinum  amborum  valde  latus 
fere  triaiigularis;  ungues  pedum  reliquorum  acuminati  non  an- 
gustati;  lamina  caudie  impar  ovata  marginibus  subrectis,  apice 
truncato,  setis  minutissimis  et  caducis  quatuor,  —   Fig.   23. 

Hab.  ad  Spetsbergiam  fundo  algoso  et  arenoso:  Treurenberg 
Bay,  Hakluyts  Headlaud,  Bell  Sound  (Torell).  —  Prieterea  ad 
Groenlandiam  (Torell). 

44.  O.  obtusus  Bruz.,  1.  c.  p.  92,  f.  17.  Alia  forma  etiam  occurrit: 
secundo  antennar.  supern.  pedunculi  articulo  valde  abbreviato, 
pedes  ordinis  tertii  et  quarti  articulo  quarto  valde  dilatato,  unguis 
pedum  3,  4  et  5  obtusus,  foliaceus,  angustus  elongatus.  — 
Fig.  24  et  24». 

Hab.  ad  Spetsbergiam  fundo  argillacco  passim.  —  Prseterea 
ad  öras  Scandiae  usque  ad  Bahusiam. 

Syrrhoe  n.  g. 

Fröns  producta,   oculi  oedicerorum,  antennae  supemae  flagello  ap- 
pendiculari  iustrucUxi,  mandibula  palpo  triarticulato. 

45.  S.  crenulata,  n.  pedes  primi  et  secundi  ordinis  graciles,  sub- 
cbelati,    segmenta    abdominis    1,   2,   3   margine   postico,  illorum 


Digitized  by 


Google 


528  A.    GOAS. 

dimidio  superno,  hujus  toto  serrulato-crenato,  epimera  6  el  7 
postice  bicuspidata,  pedum  ordinis  6  et  7  articulus  primus  mar- 
gine  postico  valde  serrato,  appendix  caudalis  elongata  lanceo- 
lata  tres  partes  longitudinis  fissa,  laininis  apice  bidentato.  — 
Fig.  25. 

Hab,  ad  Spetsbergiam  fundo  argillaceo  et  algoso,  org,  profun- 
ditate  20 — 80  rara  ut  in  Treurenberg  Bay,  extra  Veriegcnhoek, 
Sboal  Point  (Malmgren). 

[S.  bicuspis»  n.  pedes  pnmi  et  seoundi  ordinis  elongati  noB 
subchelati;  segmenta  abdominis  1,  2,  3  dimidia  roarginis  postici 
parte  superna  crenulata,  4  et  5  dorso  in  spinam  coropressani 
producto,  epimera  6  et  7  angulo  postico  integro,  peduro  ordinis 
6  et  7  primus  articulus  dilatatus  marginc  postico  integro;  appen- 
dix  caudalis  longitudine  tota  divisa,  laroinis  angustis,  laoceolatis, 
apice  integro.  —  Fig.  26. 

Hab.  in  Davis  Strait  et  ad  Godt  Haab  org.  30—40  fundo 
argillaceo-testaceo  captavit  paucns  Cel.  Torell.  —  Prceterca  ad 
Finmarkiam  1861  a  Malmgren  et  me  Ipso  captata  in  Grötsund]. 

Phoxus  Kröy. 

46.  P.  plumosus   Kr.,  Nai  Tidskr.  1  R..  IV,  1^2;  2  E.,  I,  563; 
Bruz.,  1.  c.  66;  Sp.  Bate,  Brit.  Sess.-ey.  Crust.,  II,  146. 

Hab,  ad  Spetsbergiam  fundo  argillaceo  et  areuoso  org.  20— 
60  profunditate  parce:  in  Wijde  Bay,  Kobbe  Bay,  Ice  Sound, 
Horn  Sound.  —  Prseterea  ad  Groenlandiam  (Oraenak  org.  200 
profund.),  Islandiam,  öras  Scandise  usque  ad  Bahusiaro;  ad  Bri- 
tanniam. 

[P.  Holbölli  Kröy.,  Nat.  Tidsk.  1  R.,  IV,  151;  2  R.,  I,  551; 
Bruz.,  1.  c.  68;  Sp.  Bate,  Brit.  Sess.-ey.  Crust.  II,   143. 

Hab,  ad  Groenlandiam,  Islandiam  (Torell),  öras  Scandiie 
usque  ad  Bahusiam,  et  Britanniam]. 

Bathyporeia  Lindström. 

[B.  pilosa  LiNDSTR.,  Öfvers.  af  K.  Vet.  Akad.  Förhandl.  1855, 
p.  60,  t.  2,  f.  1;  Bruz.,  1.  c.  p.  90;  Loven,  Öfvers.  af  K.  Vet 
Akad.  Förhandl.  1861? 

Hab,  ad  Finmarkiam  (Loven);  in  Mari  balthico  sat  frequens 
ad  Gotlandiam  (Lindström),  Landskrona  (Smitt),  Gottenvik 
(Widegren)]. 

Haploops  Lilljeboro. 

47.  H.  tubicola  Lilljeb.,   Öfv.   af  K.  Vet.  Akad.  Förhandl.  1855, 
p.  135;  Bruz.,  1.  c.  p.  88. 

HcUf.  ad  Spetsbergiam  fundo  argillaceo  org.  14 — 200  prof. 
passim,  ut  in  Wijde  Bay,  Kings  Bay  (Smitt),  Bell  Sound,  Horn- 
Sound  (Torell).  —  Praeterea  ad  Islandiam  (O.  Torell)  et  öras 


Digiti 


zed  by  Google 


CRUSTACSA    AMPUIPODA.  529 

Scnndise  iisqiie  ad  Bahusiam.  —  £x  abysso  ad  Aukpadlaitok 
GroenUndise  copiam  roagnam  retulit  Torell  speciminuiD  valde 
robustorura  et  oculis  quatuor,  duobus  in  vertice,  duobus  in  angulo 
infero-laterali  antico  capitis  insignium,  —  ceterum  cum  nostra 
plane  congrueutium. 

Åmpelisca  Kröy. 

48.  A.  Eschrichti  Kröy.,  Nat.  Tidskr.  1  H,  IV,  156  =  A.  macro- 
cephala  LiLLJEB.,  Öfvers.  af  K.  Vet.  Akad.  Förhandl.  1852  p.  7; 
Bruzel.,  1.  c.  p.  85. 

Hab.  ad  Spetsbergiam  fundo  argillaceo  orgyar.  profundit.  20 
— 60  minus  fiequens,  ut  in  Tre  urenberg  Bay,  Wijde  Bay,  Hak- 
luyts  Headland  etc.  —  Prseterea  ad  Groenlandiara,  Islandiam 
(Torell),  Finmarkiam  et  öras  Scandise  usque  ad  Kullen  (Lillje- 
borg). 

49.  A.  Gaimardi  Kröy,  Voy.  en  Scandin.  t.  23,  f.  1;  Bruzel.,  1. 
c,  p.  86;  S.  Bate,  Brit.  Sess.-Eyed  Crust.  II,  127. 

Hab.  ad  Spetsbergiam  cum  praecedente  minus  frequens.  — 
Pneterea  ad  Groenlandiam  et  Islandiam  (Torell),  öras  Scandiae 
usqae  ad  Bnlmsiam;  Britanniam. 

Pardalisca  Kröy. 

50.  P.  cuspidata  Kr.  Nat.  Tidskr.  1  R.,  IV,  15.3;  Bruzel.  1.  c. 
p.   101. 

Hab.  ad  Spetsbergiam  fundo  algoso-lapidoso  org.  20 — 40  pro- 
funditate  parce.  ad  insulas  Waijgats  (Malmgren),  Verlegenhoek, 
Hakl.  Headl.,  Bell  Souud  etc.  —  Prneterea  ad  Groenlandiam  (O. 
Torell)  et  Seandiam  occidentalem   usque  ad  Babusiam. 

Eusirus  Kröy. 

51.  E.  cuspidatus  Kröy.,  Nat.  Tidskr.  2  R.,  I,  601;  Voy.  en 
Scandin.  t.  19,  f.  2;  Bruzel.,  1.  c.  p.  63. 

Hab.  ad  Spetsbergiam  rarus,  prof.  org.  10 — 30  fundo  argil- 
laceo in  Treurenberg  Bay  et  ad  Shoal  Point  (Malmgren).  — 
l^rseterea  ad  Groenlandiam  (Torell)  et  öras  Scandise  rarissime 
usque  in  Sinum  Codan um. 

Gatwnarus  Fabr. 

52.  G.  pallidus  (Lilljeborgia)  S.  Bate,  Brit.  Sess.-eyed  Crust.  II, 
203;  =  G.  fissicornis  Sabs,  N.  Vid.  Selsk.  Förhandl.  1858,  p. 
147;  =  G.  brevicornis  Bruzel.,  1.  c.  p.  62,  f.  11.  —  Fig.  27. 

Hab.  ad  Spetsbergiam  in  siuu  StorQord  paucos  fundo  argill. 
org.  5  prof;  prehendit  Malmgren  1864,  vnlidiores  quam  nostros 
quadruplo  statura,  fere  pollicares,  spinis  segmentorum  abdominis 
4:ti  et  5:ti  sat  longis  suiTectis,  pedibus  septimi  ordinis  valde  in- 
crassatis,  oculis  indistinctis.  —  Prajterea  ad  öras  Scandise  usque 
ad  Bahusiam;  Britanniam. 


Digitized  by 


Google 


630  A.    C0É8. 

53.  G.  Lo  v  en  i  Bruzel.,  1.  c.  59,  f.  9. 

Hab,  in  Advent  Bay  paucos  sed  validos  nuno  1861  cnptavit 
Dr.  Smitt,  fuiido  arjrill.  orfc.  20  profundit.  —  Pneterea  in  Ba- 
husia  passim  (Lovan). 

[G.  Torelli  n.;  Gammaro  grossimano  Montag.  proxiraus  differt: 
ses^roentorum  abdoininis  1,  2  et  3  angulo  inferolaterali  spinulam 
formante,  pedum  abdominis  4:torum  articulo  primo  raargiiie  in- 
ferno in  medio  spiua  acuta  instructo;  laminis  pedum  ultimonim 
spur.  permagnis  atque  late  lanceolato-ellipticiä,  longitudiiie  tria 
ultima  abdominis  segmenta  fere,  pedum  laminas  penultimurum 
ter  quaterve  superantibus,  externa  quam  interna  paullo  breviorc. 
Inter  congeneres  maximus  bipollicaris  et  ultra.  —  Fig.  28,  non 
ampliata. 

Hab,  ad  Islandiam  ex  ventre  Gadi  raorrhuit  extricavit  paucos 
Cel.  Torell. 

lllustri  viro  atque  maguanimo,  cui  quam  maxime  debemut 
de  septentrionalihus  cognitionem  hane  formam  insignero  dicavi]. 

54.  G.  de II  tat  US  Kröv.,  Nat.  Tidskr.  1  R.,  IV,  159;  Brczel.,  1.  c. 
61;  =  G.  Kröyeri  Bell,  App.  to  Brlcheb's  the  last  of  Arrt 
Voy.  405,  t.  34,  f.  4  (cauda  incorrecta);  =  Me<;amfera  dentata 
S.  Bate,  Catal.  of  Amphip.  in  Brit.  Mus.  225,  t.  39,  f.  4. 

Formne  duje  oceurrunt  pnullum  divers»;  vide  Fig.  29  et  29'. 

Hab.  ad  Spetshergiam,  fuudo  argillaceo,  Inpidoso  et  algoso 
passim  org  20 — 40;  forma  limicola  saepe  pallida,  nlise  purpurea. 
—  Praeterea  ad  Groenlandiam  (Torell,  Holböll),  Araericam 
areticam  (Belcuer),  Islandiam  (Tobell),  öras  Scaudiae  usquc 
ad  Bahusiam. 

55.  G.  s pinosus,  n.  compressus,  oculi  rotundati,  cinnabariui,  froiw 
pauUum  promillens,  flagellum  appendiculare  ant.  super,  brerissi- 
mum  bitriarticulatum;  quartus  pedum  primi  ordinis  articulus  in 
medio  valde  dilatatus;  sextus  articulus  pedum  gracillimorum  tertii 
et  quarti  ordinis  elongatus  vix  unguiformis;  abdominis  segmenta 

I,  2,  3,  4,  5  dorso  carinato,  angulo  postico  in  spinaro  validaro 
produoto;  margo  segmentorum  abd.  1,  2,  3  posticus  utrinqae 
spinula  singula  et  creuulis  instructus,  appendix  caudalis  elongata, 
marginibus  spinulis  uUis  instruetis,  tertiam  longitudinis  partem 
fere  divisa,  laciniis  apice  bidentatis.  —  Fig.  30. 

Uab.  ad  Spetsbergiam  rarus  fundo  argilloso  org.  5 — 30  pro- 
fundit. in  Bell  Sound  (Torell),  in  StorQord  (Malmgren). 

56.  G.  locusta  (Cancer)  Lin.,  Faun.  Svec.  Ed.?  =  Canc.  Gammarus 
locusta  MoNT..  Lin.  Träns.  IX,  92,  t.  4,  f.  1  =  G.  boreus  Sab., 
Supplem.  t.  the  App.  of  Parry's  first  Voy.  229;  Ross,  Append. 
t.  PaiTys  fourth  Voy.  204;  Owen,  Append.  of  Ross'  Sec.  Voy. 
88;  Gammarus  arcticus  Scoresby,  An  Account  of  the  Arctic  Reg. 
I  p.  541,  II  tab.  16,  fig.  14;  Gammarus  locusta  Kröy.,  Grönl 
Amphip.,  D.  Vid.  Selsk.  Afhandl.,  VII.  255;  Nat.  Tidskr.  1  R, 

II,  258;  Bruzel.,  1.  c.  pag.  52;  Lilljeborg,  Öfvers.  af  K.  Vet 


pigitized  by 


Google 


CRUSTACBA    AMPHIPODA.  531 

Ak.  Förh.  1850  =  Oni8cus  pulex,  Fabr.,  Faun.  Groenl.  1780,  p. 
254.  A  G.  sitchensi  Bkandt,  Middendorpfs  Sibir.  Reise  II 
parte  1,  p.  133?  vix  d iversus.  —  Oculorum  forma  variat,  nunc 
oblongo-reniformis,  nunc  nugustissime  linenris,  nunc  evanescentes. 
Hab.  ad  Spetsl)er<riara  inter  Algas  ubique  frequens,  interdum 
pelngicus  errans  procul  a  terra.  —  Praeterea  ad  öras  Groenlandise, 
Amencte  areticte  et  F^uropse  occidentales  et  meridionales,  nec  non 
usque  ad  Barbaros  (Alger,  Dr.  Chr.  Loven)  disparsus.  In  Mari 
balthico  vulgaris;  in  Mari  Pontico  (Rathke)P  —  Mare  Ochoti- 
cum?  (W0SNESEN8K1). 

57.  G.  loricatus  Sab..  Suppl.  t.  the  App.  of  Parey'8  first  Voy.  231, 
t.  1,  f.  7;  Kröy.,  Grönlands  Amph.  D.  Vid.  Selsk.  Afh.  VII,  250, 
t.  1,  f.  4;  Nat.  Tidskr.  1  R.,  II,  258;  Loven,  Om  några  i  Ve- 
nem  och  Vettern  forekommande  Crustnceer,  Öfvers.  af  K.  Vet. 
Ak.  Förh.  1861,  p.  287  =  Gammaracanthus  loric.  8.  Bate,  Catal. 
of  Amph.  in  Brit.  Mus.  202,  t.  36,  f.  2. 

Hab,  ad  Spetsbecgiam  austrnlem  rarus  in  fundo  argillaceo; 
Bell  Sound  (Kröyer),  Storfjord  T( Malmgren).  —  Prseterea  ad 
Groenlandiam  (sec.  Kröyer);  in  Mari  Albo  (Fleischbr);  in 
lacubus  Finlandiae  et  Svecise  ex  Ladoga  (Malmgren)  usque  in 
Stora  Le  (W idegren)  dispersa. 

58.  G.  Sabini  Leach;  Sab.,  Suppl.  to  App.  to  Parry's  first  Voy. 
232,  t.  1,  f.  8;  Ross.  Append.  to  Parry'8  fourth  Voy.  204 
OwiN,  App.  to  J.  Ross'  Sec.  Voy.  89;  Kröyer,  Grönlands  Amph 
D.  Vid.  Selsk.  AHi.  VII,  244,  t.  1,  f.  3.  Nat.  Tidskr.  1  R,  II 
257;  L1LLJEBORG,  Öfvers.  af  K.  Vet.  Akad.  Förh.  1854;  Bruz. 
1.  c.  50  =  Amathia  Sabini  S.  Bate,  Catal.  of  Amph.  in  Brit 
Mus.  197,  t.  35,  f.  9  =  Cancer  macrourus  articularis,  dorso  cari- 
nato  serrato,  spinis  caudae  bifidis  Ström,  Act.  Hafn.  X,  5.  t.  2 
f.  1—8. 

Hab.  ad  Spetsbergiam  inter  Algas  ubique  frequens.  —  Prae- 
terea  ad  Groenlandiam,  Americam  areticam  (an  borealem  sec. 
Stimpson),  öras  Scandise  occidentales  usque  ad  Kullen  (Lilljb- 
bobo). 

59.  G.  pinguis  Kböy.,  Grönl.  Araphip.  D.  Vid.  Selsk.  Afh.  VII, 
252,  t.  1,  f.  5;  Nat.  Tidskr.  1  R.,  II.  258. 

Hab.  ad  Spetsbergiam  sat  frequens  fundo  algoso  et  arenoso 
orgyar.  2-12  profunditate.  —  Pneterea  ad  Groenlandiam. 

Autonoé  Bruzel. 

60.  A.  macronyx  (Gammarus)  Lilljeb.,  Öfvers.  af  K.  Vet.  Akad. 
Förh.  1853,  p.  458;  1855,  p.  125;  Bruzbl.,  1.  c.  p.  29. 

Forma  arctica,  elatior,  manus  cf^  secundi  pedum  ordinis  sub- 
quadrata,  roargine  postico  crenis  5 — 6  obsoletis  (nec  tuberculis) 
spina  angulari  interdum  evanescente,  ungue  crassiore  atque  bre- 
viore;  antcunae  pcdesque  om  ni  no  longiores.  —  Fig.  31. 


Digitized  by 


Google 


532  A     GOÉS. 

Hab,  m\  Spetshergiam  fuiido  argiilaceo  or^ryar.  profuiidiiate 
20 — 40  passim  ut  in  Wijde  Bay  ad  Shoal  Point  et  HakluyU 
Headlaiid.  Kings  Bay,  Ice  Souiid.  —  Pneterea  ad  Groenlandiam, 
Islandiam  (Torkll),  Finmarkiam. 

Forma  nostra  ad  Finmarkiam  et  öras  Scandiae  occirlentales  ad 
Kullen  (Lilljeborg)  et  in  Mari  Balthico  australi  (Smitt). 

61.  A.  depressu  n.,  antennas  supernae  flagello  appendiculari  obsoleto, 
manus  pedum  primi  ordinis  minor  angusta,  ungue  pectinato; 
secundi  pedum  validorura  ordinis  manus  lata,  spina  angulari  api- 
cali  sat  longa,  ungue  forti,  arcuato  non  pectinato;  segmeutum 
abdomini»  tertium  in  spina  infero-lateralem  postieam  productum; 
pedes  spurii  ultimi  brevissirais  laminis  inter  se  aqualibus,  ellipti- 
cis  vel  ovatis;  lamina  caudae  impar  brevissima  duplo  latior  quam 
longior,  apice  ieviter  sinuato,  utrinque  setis  miuutissimis  binis, 
pluraosis.  —  Fig.  32. 

Hab.  ad  Spetsbergiam  in  Storfjord  sinu  fundo  argiil.  org.  5 
prof.  paucas  captavit  Dr.  Malmgren  anno  1864. 


COROPHIDiE. 

Amphithoe    Leach. 

[A.  Ueinhardi  (Photis)  Kröy.,  Nat.  Tidskr.  1  R.,  IV,  155;  = 
Amph.  pygmaea  Lilljeb,,  Öfvers.  af  K.  Vet.  Akad.  Förhandl. 
1852.  p.'9;  Bruzel.,  1.  c.  p.  32. 

Hab.  ad  Groenlandiam,  Norsorak  et  Godt  Haab  (Torell), 
Islandiam  (Torell)  et  öras  Scandiae  ad  Kullen  (Lilljeborg)} 

Podoceros  Leach. 

62.  P.  anguipes  (Ischyrocerus)  Kröy.,  Grönl.  Ampbip.  D.  Vid.  Selsk. 
Afh.  VII,  283,  t.  3,  f.  14;  Nat.  Tidskr.  1  R.,  IV,  l62;  =  Pod. 
anguipes  Bruz.,  1.  c.  21.  Statura  corporis  atque  forma  autcn- 
narum  valde  variat. 

Hab.  ad  Spetsbergiam  fundo  algoso,  prsesertim  arenoso  littori 
proxime  sat  frequens.  —  Praiterea  ad  Groenlandiam,  Islandiam 
(Torell),  öras  Scandiae  usque  ad  Bahusiam. 

Erichthoniua  M.  Edw. 

63.  E.  difformis  M.  Edw.,  Hist,  nat.  d.  Crust.  III,  p.  60,  t.  29, 
f.  12;  Bruzel.,  1.  c.  l7  =  Podoceru8  Leachii  Kröy,  N.  Tidskr. 
1  R.,  IV,  163;  Lilljeborg,  Öfvere.  af  K.  Vet.  Akad.  Förli.= 
Cerapus  difformis  S.  Bate,  Brit.  Sess.-eyed,  Crust.  II,  457.  — 
Validus,  quam  nostras  duplo  —  triplo  elatior. 

Hab.  ad  Spetsbergiam  fundo  argiil.  orgyar.  10 — 20  profun- 
ditate  minus  frequens  in  Advent  Bay  (Smitt),  StorQord  sinu 
(Malmoren).  —  Praeterea,  ad  öras  Scandiae  usque  ad  Kullen 
(Lilljeborg)  ad  Britanniam  et  Galliam  (sec.  S.  Bate). 


Digitized  by 


Google 


CRUSTACEA    AMPIIIPODA.  533 

Siphonoeeetes  Kröy. 

[S  typicus  Kk.  Nat.  Tidskr.  2  E.  I,  481;  Voy.  en  Scandin.  t. 
20,  f.   1. 

Hab.    ad    GrÖiilandiain    fiindo   arenoso  prof.  16 — 20  orgyiar. 
(Holböll)]. 

Glauconome  Kröy. 

64.  G.  leucopis  Kr.,  Nat.  Tidskr.  2  R.,  491;  Voy.  en  Scandin.  t. 
19,  f.  l;  =  UncioIa  leucopis  S.  Bate,  Catal.  of  Araph.  in  Brit. 
Mus.  p.  279. 

Hab.  ad  Spetsbergiam  austrnlein  in  argill.  org.  20 — GO  profun- 
ditate  paiöe  in  Horn  Sound,  Bell  Sound,  Ice  Sound  (Torell)  et 
in  Storfjord  sinn  (Malmgren).  —  Pnetciea  ad  Groeulandiara 
(Torell)  et  Finmarkiam  (Malmgren). 


HYPERIDiE. 

Themisto    GuEU. 

65.  T.  libellula  (Gammarus)  Mandt,  Observ.  in  hist.  nat.  in  Itin. 
groenlandico  factae  1822  Diss.  p.  32;  =  Th.  arctica  Kröy.,  Grönl. 
Amphip.,  D.  Vid.  Selsk.  Afh.  VII,  291,  t.  4,  f.  16;  =  Th.  crassi- 
cornis  Kröy.,  Ibideni,  295,  t.  4,  f.  17. 

Antennae  interdum  elongatae,  multiarticulato  flagello.  —  Fig. 
33,  33'. 

Hab.  in  Mari  Spetsbergiam  alluente  et  in  sinubus  passim; 
maximas  fere  sesquipollicares  sub  s:radu  latitudinis  septentrionaii 
75®,12',  longitudinis  orientali  12**,7'  captavimus.  —  Praeterea  ad 
Groenlandiam,  Jaen  Mayen  insulam  (Mandt),  Finmarkiam  (Malm- 
grkn),  ubi  alia  etiam  forma  occurrit  a  typica  paullum  discrepans; 
pedes  tertii  et  quarti  aiticulo  4:1  o  angustiore,  art.  quinto  lon- 
giore;  pedes  quinti  septimis  pauUo  breviores  aut  inter  se  longi- 
tudine  aequales. 

Dominis  Berolinensibus  Professori  Cel.  Peters,  qui  specimina 
Mandti  typica,  atque  D:ri  Mårtens,  qui  libellum  ejusdem  insignem 
et  rarum  nobis  liberaliter  communicavit,  maximas  gratias  agimus. 

[T.  c  om  pr  essä  n.,  carinata,  segmentum  septimum  saepe  etiam 
sextum  et  octavuro  margine  postico  in  spinulam  productum  dor- 
salem  in  juvenibus  exiguam,  in  adultis  facile  conspicuara;  aiitennae 
^  flagello  multiarticnlato,  lennissimo,  valde  elongato  ut  in  Hy- 
periis  omnino.  —  Fig.  34,  34'. 

Hab,  in  mari  septentrionaii  Groenlandiam  alluente,  Davis  Strait 
(Torell)  et  in  Oceano  boreali-atlantico  gradu  latitudinis  58^4' 
et  alibi  circa  (Amondsen)]. 


Digitized  by 


Google 


534  A.    GOÉS. 

Hyperia  Latr. 

66.  H.  ex  ulans  (Lestrigonus)  Kiiöy.,  Gröiil.  AinphipodKr,  D.  Vid. 
Selsk.  Afli.  VII,  296.  t.  4,  f.  13;  =  Lestng.  exulaiis  Sp.  Bate, 
Brit.  Sess.-Ey.  Crust.  I,  6;  =  L.  Kinahani  ibidem  p.  8;  $=Hyp. 
oblivia  Kröy.,  Grönl.  Amphip,  1).  Vid.  Selsk.  Afh.  298,  U  IV, 
f.  19  {non  Sp.  Bate  et  Westwood,  Brit.  Sess-ey.  Crust.  Il  p. 
16)  =  H.  medusarura  Sp.  Bate,  Catal.  of  Aniph.  iu  Brit.  Mus. 
295,  t.  49,  f.  1.  —  An  Hyp.  j^alba  Mont.,  Trausact.  of  Lin.  Soc 
XI,  4  2,  f.  2  et  Sp.  Bate  et  VVestwood  Brit.  Sess.-eytd.  Crust 
I,  12? 

Hab,  ad  Spetsbergiam  passim,  nunc  Aureliara  hospitaotes  se- 
quenti  socite,  iiuuc  vagabundae  in  unda.  —  Prseterea  ad  Groeu- 
landiam,  Finmarkiam,  Bahusiam  et  Britanniain.-  —  Ad  nostras 
öras  alia  etiaro  forma  oceurrit  pauUum  diversa,  pedum  primi  ordi- 
nis  articulo  quinto  fere  cyliiidrico  undique  setoso,  ungue  ininoto. 

67.  H.  medusarum  (Metoecus)  Kröy.,  Grönl.  Amphipoder,  D.  Vid. 
Selsk.  Afh.  VII,  288,  t.  3  f.  15.  =  ?Cancer  medusarum  Mull, 
Prodrom.  Zool.  Dan.  1776  p.  198;  POniscus  medusarum  Fabe., 
F.  Groenl.  1780  p.  257;  Ico  prototypica  nb  his  relata  Strömi 
(Om  Söndmör  etc.  I,  t.   1,  f.   12)  nou  sat  distincta. 

(^  antennis  longissimis  multiarticulatis. 

Hab.  ad  Spetsbergiam  sat  frequens  nunc  parasitse,  nunc  liberse 
vitam  degentes.  -^  Praterea  ad  Groeulondiara  et  iu  Oceano 
atlantico-boreali  (Toeell,  Amondse.n). 

DULICHlDiE. 

Dttlichia    Kröy. 

68.  D.  spinosissima  Kröy.,  Nat.  Tidskr.  2  E.,  I,  512;  Voy.  en 
Scandin.  t.  22,  f.  1. 

Hab.  ad  Spetsbergiam  in  StorQord  fundo  argill.  org.  30  pro- 
funditate  unicam  grandem  prehendit  Dr.  Malmgren.  —  Pnetcrea 
ad  Groenlandiam  (Holböll,  Torell). 

CAPRELLIDiE. 

Caprella  Lam. 

69.  C.  septentr^onalis  Kröy.,  Nat.  Tidskr.  1  R.,  IV,  p.  596;  Voy. 
en  Scand.  ♦  '5,  f.  2;  =  Squil!a  lobata  Fabr.,  Faun.  groenl.  1780, 
p.  248  (nua  Muller)  ;  =  Capr.  cercopoides  White,  Append.  to 
Southeelands  Journ.  203  f.  1  et  p.  207;  nunc  tuberculatus 
nunc  fere  laevis. 

Hab,  ad  Spetsbergiam  fundo  algoso  org.  3 — 20  profunditale 
sat  frequens.  —  Praeterea  ad  Groenlandiam,  Americaro  arclicam, 
öras  Scandise  usquc  in  Sinum  Codanum. 


Digitized  by 


Google 


CRUSTAC£A  AMPUIFODA.  535 

70.    C.    spinifera,   Bell,  Append.  to  Bblcher.s  last  of  Aret.  Voy., 
p.  407,  t.  35.  f.  2. 

Hab.  ad  Spetsbergiam  in  argilla,  profunditate  10 — 100  org. 
passim;  etiam  ad  Beeren  Eyland  insulam  (LovÉN  1837).  — 
Pneterea  ad  Americam  arcticam  (Belchkr). 


De  aignia  iconum, 

a  =  antenns  saperna. 
6  =:      v        infera. 
c  =r  mandibala. 
d  =labiain  posticuni. 
«  =  maxilla  snpema. 
/*  =       »        infera. 
g  =pede8  maxillares. 
h  =pes  primi  ordinis. 
t  =  »     secandi     » 
jfc  =  »     tertii         » 
k'  =  n     quinti        » 
k''=  »     sexti  » 

/  =  »     septimi     » 
m  =  »     abdominis  quartus. 
n  =z  n  »         quintas. 

o  =  «  »         sextua. 

p  =  appendix  candalis. 
q  =segm.  abdominis  tertii. 


Fig.  1.  Lysianassa  Gryllua  Mandt. 

M  2.             »          Mårtens  i  n. 

M  3.             »          crispata  n. 

»  4.             »          produeta  n. 

M  5.             »          abyssi  n. 
»6.             o          nmbo  n. 

»  7.  L.?               cymba  n. 

»>  8  et  9.     Stegocephalus  ampulla  Pripps. 

»>  10.  Montagua  Brnzelii  n.             ^     ,, 

»>  11.  Vertumnus  inflätas  Kröy.          , 

»  ^12.  Paramphithoe  exigua  n. 

»  13.               M             media  n. 

»  14.               »>              Smitti  n. 

M  15.               n             falvocincta  Särs. 

»  10.               »              fragilis  n. 


Digitized  by 


Google 


536  A.    GOÉS.      CRUSTACEA   AMPHIPODA. 

Fig.  17.    AmpbithoDotns  Mnlmgreni  n. 
»     18.     Oediceros  saginatos  Kröy. 
»     19.  »         propinqaas  n. 

»30.  »         longirostris  d. 

«•     21, 21'.    »         affinis  Bruz. 
»22.  »         brevicalcar  n. 

»23.  »         latimanua  n. 

»     21,24'.    »         obtQsut  var. 
»     25.    Syrrhoe  crenulata  d. 
»     26.         »       bicuspis  d. 
»     27.    Gammanis  pallidus  S.  Båtk. 
»28.       ^    »  ToreUi  n. 

»     29  et  29'   »  dentatuB  Kröy. 

»80.  »  spinosnt  n. 

»     31  et  31'.     AutoDoe  macronyx  Lujjeb.  f.  arctica. 
»     32.     Autonoé  deprensa  n.  v 

»     33  et  33'.     Tbemisto  libeUala  Mandt. 
»     34  et  34  •         compressa;  34"  Th.  coinpr.;dor«um  puUi. 


Digitized  by 


Google 


537 


Malakologiska    iakttagelser    under  en   resa   i   Blekinge, 

Kalmar  län  och  på  Öland  sommaren  1865. 

Af  Carl  Agardh  Westerlund. 

fModdelade  den  11  October  1865.] 

Under  de  sednare  åren  har  intresset  för  och  studiet  af  våra 
land-  och  sötvatten-mollusker  i  olika  delar  af  riket  spridt  ett 
v&l  behöfligt  Ijas  öfver  denna  förut  länge  försummade  del  af  vår 
malakologi.  Nya  upptäckter  hafva  flerestädes  blifvit  gjorda  och 
de  gamla  hafva  undergått  den  granskning,  som  en  ny  tid  alltid 
anser  nödvändig,  utan  att  dock  denna  vetenskap  ännu  hos  oss 
hunnit  den  höjd,  som  i  de  flesta  andra  europeiska  länder.  Isyn- 
nerhet är  den  del  af  densamma,  som  omfattar  kännedomen  af 
arternas  och  formernas  geografiska  utbredning  mycket  ofullständig, 
ty  endast  öfver  högst  få  trakter  ega  vi  mer  eller  mindre  utför- 
liga förteckningar  på  deras  mollusker,  flera  vigtiga  områden  äro 
nästan  okända  och  andra  känna  vi  endast  af  strödda  uppgifter 
på  några  mera  sällsynta  der  förekommande  former.  Det  är  dock 
endast  för  samlaren,  som  uppdagandet  af  några  rariteter  kan  ega 
värde,  för  vetenskapen  har  ofta  det  så  kallade  allmänna  största 
vigten,  ty  ur  den  noggranna  kännedomen  af  detta  hemtas  ej  sällan 
de  intressantaste  upplysningarne.  Genom  vårt  lands  utsträckning 
och  dess  mångfalld  af  hvarandra  högst  oliba  lokaliteter  torde  en 
fullständigare  kunskap  om  molluskernas  utbredning  i  detsamma 
icke  blott  för  den  inhemska  faunan  ega  värde,  utan  äfven  lemna 
månget  för  malakologin  i  allmänhet  afgörande  ord  vid  frågan  om 
artbegränsning,  liksom  om  lagarne  för  de  särskilda  formernas  för- 
delning. Jag  tror  derföre  att  hvarje  meddelande,  som  kan  sprida 
ljus  i  det  nu  rådande  dunklet,  är  välkommet,  att  hvarje  kritisk 
och  noggrann  —  om  icke  derför  fullständig  —  förteckning  på 
land-  och  sötvatten-molluskerna  inom  större  eller  mindre  förut 
fdga  eller  icke  kända  områden,  som  publiceras,  är  af  nytta. 

öfvtr$.  af  K,   Vet,'Akad.  Förh.,  1865,  N:o  8. 


Digitized  by 


Google 


538  c.    A.    WRSTKRLUND. 

Af  flera  orsaker  vigtiga  äro  Öster-  och  Vestergötland,  Got- 
land och  Öland  bland  de  landskaper,  hvaraf  en  närmare  känne- 
dom i  malakolojziskt  hänseende  ännu  saknas.  Till  den  sistnämnda 
ön  kanske  mera  än  till  någon  annan  del  af  landet  vallfärda  år- 
ligen sedan  länge  tillbaka  botanister  och  zoologer,  dess  egendom- 
liga natar  alstrar  en  rik,  omvexlande  och  märkvärdist  flora,  hälf- 
ten alpinsk,  och  i  följe  deraf  (**animalia  ubiqoe  terrarum  se 
habent  ad  plantes  uti  planta;  ad  terpani  et  clima'*)  framvisar 
äfven  fauna  förhållanden,  fullkomligt  främmande  for  fastlandet 
Men  oaktadt  dessa  talrika  besök  af  naturforskare,  känna  vi  f^ga 
eller  intet  om  Öns  mollusker,  hvilka  biifvit  nästan  alldeles  för- 
gätna. För  att  i  detta  hänseende  undersöka  ön  och  derjemte  de 
närliggande  delarne  af  fastlandet,  till  jemförelse  af  molluskfaonan 
på  den  förras  primära  formation  med  den  på  de  sednares  primi- 
tiva bildningar,  behagade  K.  Vetenskaps- Akademien  tilldela  mig 
reseunderstöd,  för  hvars  användande  jag  utbeder  mig  att  här  fa 
aflägga  redogörelse.  På  det  att  resultaterna  af  mina  undersök- 
ningar i  sammanhang  må  kunna  framställas,  och  på  det  att  jem- 
förelser  mellan  de  olika  trakterna  lättare  må  kunna  göras,  bar 
jag  trott  mig  böra  frångå  den  vanliga  methoden  vid  en  sådan 
reseberättelse,  hvilken  för  h varje  besökt  ställe  angifver  antingen 
allt,  som  der  observerats,  något  som  feder  till  otaliga,  ofta  gagn- 
lösa omsägningar,  eller  blott  det  sällsyntare,  hvilket  åter  skolle 
göra  bilden  alltför  ofullständig.  Jag  vill  således  först  i  korthet 
anföra  gången  af  min  resa  och  derefter  förteckningen  i  systema- 
tisk följd  pa  land-  och  sötvatten-nioiluskerna  på  Öland  och  i 
Blekinge. 

Den  10  Juni  reste  jag  från  Ronneby  genom  östra  Blekinge 
och  Kalmar  län  till  Kalmar.  Min  afsigt  var  att  under  denna 
färd  göra  längre  eiler  kortare  uppehåll  på  de  ställen,  som  fSr 
malakologen  syntes  inbjudande,  for  att  undersöka  dem;  men 
ytterst  våldsamma  regnskurar  med  få  och  korta  uppehåll  icke 
blott  i  hög  grad  försvårade,  utan  omöjliggjorde  alla  exkursioner. 
Vid  sådana  förhållanden  är  det  ej  heller  att  undra  på  att  jag 
icke  återfann   Vertigo  anyustior  Jeffr.  i  björkskogen  straxt  söder 


Digitized  by 


Google 


MALAK0L0G1SKA  IAKTTAGELSER.  639 

om  Böke  gård  i  söderåkra  socken,  hvarest  jag  i  April  1853  tog 
denna  snäcka.  Mest  påkostande  var  det  för  mig  att  lemna  de 
med  herrliga  bok-  och  ekskogar  bev&xta  höjderna  kring  Värna- 
uäs  undersökta,  emedan  i  den  sannolikt  dölja  sig  mången  för 
provinsen  intressant  art. 

Den  15  Jaiii  anlände  jag  med  ångbåt  till  Borgholm.  Här- 
ifrån ville  jag  ntgå  vid  min  efterforskning  af  öns  mollasker,  ty 
intet  annat  ställe  eger  i  så  hög  grad  alla  för  dessa  djars  väl- 
befinnande nödvändiga  och  af  dem  eftersökta  lokaler  förenade. 
Här  hade  jag  nöjet  sammanträffa  med  den  lika  skarpsynte  som 
nitiske  naturforskaren  Registrator  J.  Ankarcrona  och  i  hans 
sällskap  gjordes  sedan  utflygter  i  10  dagar  i  dessa  nejder.  Samma 
dag  jag  kom  till  ön  dref  mig  min  otåliga  längtan  om  aftonen  ut 
på  ett  kort  besök  vid  den  herrliga  slottsruinen,  som  öfverst  från 
landtborgen,  112  fot  öfver  hafvet,  dominerar  hela  trakten,  i 
rester  och  norr  stupa  branta  stenväggar,  ofta  svåra  att  bestiga, 
öfvertäckta  af  större  eller  mindre  kalkstensstycken  och  beväxta 
af  höga  löfträd,  mellan  hvilka,  isynnerhet  upptill,  äro  täta  snår 
af  Crataegus,  Rubu^^,  Berberis,  Rosa  och  Prunu?*.  Bland  mult- 
nande löf  emellan  de  lösa  kalkstenarne  hade  jag  lyckan  att  ge- 
nast göra  trenne  utmärkta  och  oväntade  fynd,  nemligen  Vertigo 
costuluta  NiLSS.,  V.  Alpestria  Ald.  uch  V,  angustior  i^YYVi,^ 
hviJka  alla  funnos  i  mängd,  men  hviJkas  insamlande  dock  tog 
mycken  tid,  ehuru  arbetet  var  kärt.  Dessa  branter  erbjuda  konky- 
liologen  vidare  mången  art  af  intresse  s.s.  Helix  nitidula  Dr., 
H.  alliaria  MiLL.,  //.  rotundata  MUELL.  var.  alba,  IL  ruderaia 
Stud.,  Ena  obscura  MuELL.,  Pafa  avenacea  Brug.,  som  isyn- 
nerhet är  ymnig  bland  stenröset  ofvanom  branterna,  Vertigo  co^ 
lumella  Benz.,  V.  substriata  Jkffr.  m.  fl.  Pä  de  lagländta 
skogbevuxna  markerna,  som  nedanför  landtborgsbrauterna  utbreda 
sig  och  bära  namnet  af  Borga  hage,  är  icke  något  af  synnerligt 
värde  att  finna.  Deremot  är  k  ungsträdgården  rik  på  snäckor. 
På  hasselbuskarne  kryper  Ena  ubscura  ocli  i  samlingar  af  mult- 
nande löf,  som  ligga  på  och  nedanför  murarne  kring  trädgården 
äro  rika  förråder  af  Helix  strigella  Dr.,  Vertigo  costulata  NiLSS., 


Digitized  by 


Google 


540  c.    A.    WB9TERLUND. 

V,  angustiar  Jepfb.,  V.  ptisUla  MuELL.,  V.  alpestris  Ald.  o.  s.  v. 
I  trädgånden  finnas  tre  dammar,  en  nära  östra,  en  nära  yestra 
muren  och  en  emellan  dessa  båda.  Den  först  och  sist  nämnda 
äro  öfVertäckta  af  Lemna  trisula  och  L.  minor  och  i  den  f5re> 
komma  ymnigt  af  Planorbis  comeus  Lin.  och  -P.  umbiUcaius 
MuELL.,  hvilka  snäckor  saknas  i  vestra  dammen  bland  dess 
Myriophyllum  och  Sium,  hvaremot  man  der  finner  ovanligt  stora 
exemplar  af  PlanorbU  compIancUus  LiN.  och  af  Acroloxvs  lacustrU 
Beck.  Uvad  vattenmollaskerna  f5r  öfrigt  i  denna  trakt  beträffar, 
så  var  det  i  synnerhet  ett  godt  stycke  väg  sydost  om  byn  Kohl- 
stad,  i  en  öster  och  vester  gående  bäck,  som  några  fynd  gjordes. 
Följande  sällsyntare  snäckor  insamlades  der:  Planorlis  spinorim 
Lin.,  P.  riparius  Wnd.,  P.  nitidus  MUELL.,  P.  contortus' Lis., 
Biihinia  venttncoaa  Gray,  Valoata  piscinalis  MUELL.  Några  for 
Öland  nya  eller  sällsynta  vattenbiller  förekommo  icke  sällsynt  i 
denna  bäck  såsom  Liopterus  agilis,  Hydaticus  stagnalis,  H.  Hub- 
neri,  Macrodytes  dimidiatus,  M.  panctulatusrCoIambetes  Ghrapei 
m.  fl.  I  en  grop  norr  om  vägen  emellan  Rohlstad  och  staden 
hade  Ankarcrona  tagit  Planorhis  crista  LiN.,  som  der  var 
ymnig,  och  i  samma  grop  fann  jag  den  för  ön  nya  skalbaggen 
Rantus  conspersus.  Här  torde  jag  fa  nämna  att  de  strida  regn- 
skurar, som  under  första  hälften  af  månaden  äfven  hemsökte 
Öland,  från  och  med  den  15:de  efterträddes  af  en  stark  och  ihål- 
lande torka,  hvarigenom  isynnerhet  skörden  af  vatteosnäckor  blef 
dålig,  icke  så  mycket  vid  Borgholm,  som  då  jag  sednare  kom  till 
södra  delarne  af  ön.  Om  våren  är  nederbörden  ymnigare  pa 
Öland  är  i  det  angränsande  Småland,  hvilket,  jemte  öns  för  solen 
och  hafsvindarne  öppna  läge,  torde  orsaka  att  våren  mycket  lång- 
sammare framskrider  på  ön  än  på  fastlandet,  ehuru  årets  medel- 
temperatur på  den  förra  är  mycket  blidare;  men  under  sommaren 
är  nederbörden  på  Oland  Jemförelsevis  obetydlig,  torkan  ofta 
mycket  svår,  ty  då  molnen  samia  sig  öfver  ön,  dela  de  sig  van- 
ligen till  följe  af  den  heta  luft,  som  är  öfver  de  stora,  sterila,  i 
högsta  grad  torra  alfvarfälten,  och  uttömma  sig  i  hafvet  eller  i 
de  skogigare  trakterna. 


Digitized  by 


Google 


MALAKOLOOISKA  IAKTTAGBL8ER.  541 

Den  26  Jooi  reste  jag  från  Borgholm  till  Hornsjön  i  nord- 
ligaste delen  af  ön.  Kring  Köpings  kyrka  och  vid  Lundegård 
dröjde  jag  gerna  fér  den  svalka  de  vackra  sknggrika  löfskogarne 
gafvo,  men  såsom  malakolog  var  jag  missnöjd  med  besöket.  Pin- 
sam är  färden  genom  Ålböke,  Föra,  Persnäs,  Källa  och  en  del 
af  Högby  socknar,  genom  de  vidsträckta,  kala,  sterila  alfvarhe- 
darne,  der  få  och  obetydliga  åkerfält,  sällan  någon  liten  skogs- 
park, mildra  den  dystra  anblicken,  tills  man  bortom  llögby  kyrka 
inkommer  i  sköna  lundar  med  rik  växtlighet,  hvilka  sedan  om- 
gifva  den  vackra,  fiskrika  ^  mil  långa  och  I  mil  breda  Hornsjön. 
Denna  leende  trakt  var  dock  mycket  fattig  på  mollusker,  ty  en- 
dast 28  arter  anträffades  (vid  Borgholm  57  arter)  ibland  hvilka 
Helia  crystallina  r.,  Vertigo  costulata  MUELL.  ymnig  bland  ned- 
fallna löf  i  ruinerna  på  Klosterön,  Clausilia  laminata  MONT.  r., 
Umncea  stagnalis  LiN.  högst  rar,  jemte  Bithinia  verUricosa  Gr  AT 
och  Hanorbia  contortus  LiN.,  som  voro  ymniga,  i  en  kanal  vid 
sjöns  södra  ända.  Tvenne  foglar  såg  jag,  hvilka  jag  förut  icke 
kände  såsom  ölandska  eller  upptagit  i  **Öfversigten  af  Olands 
Foglar  och  Amphibier"  (Göteb.  K.  Vet.  och  Vitt.  Samh:s  Handl. 
1853- -1854),  nemligen  Fuligula  marila  och  Lams  ridibunduB, 
Den  fArra,  som  är  den  i  nämnda  Öfversigt  anmärkta  **obekanta 
And-art**,  såg  jag  den  27  Juni  med  samma  morgon  utkläckta 
ungar.  Af  den  sednare  syntes  nu  endast  få  individer,  ehuru  den 
sades  for  ett  par  år  tillbaka  hafva  förekommit  i  stor  mängd. 

Efter  några  dagars  vistande  i  dessa  bygder  återvände  jag 
till  Borgholm,  hvarifrån  jag  genom  Repplinge  begaf  mig  till 
Färjestaden,  som  jag  tog  till  hufvudstation  för  en  veckas  tid. 
Den  närmaste  trakten  var  dock  i  hög  grad  fattig,  åkerfälten  och 
atfvarne  egde  intet,  de  glesa  björkdungarne  högst  obetydligt. 
Först  vid  Tveta,  en  half  mil  derifrån,  kunde  jag  hoppas  på  lö- 
nande skördar,  men  dess  herrliga  lundar,  med  deras  yppiga  vege- 
tation, både  lofva  och  gifva  botanisten  och  entomologen  mera  än 
snäcksamlaren.  £n  sådan  trakt,  så  rik  på  omvexlingar,  kunde 
dock    icke   utan   äfven    åt  mig  gömma  fynd  af  värde.    Bredvid 

Öfvtrt,  af  K.  VetrAkad,  Förh.     Arg.  22.    N:o  8.  3 


Digitized  by 


Google 


542  c.    A.   WE8TSRLUND. 

vfigen,  som  från  vester  leder  till  Tveta  gård,  fanns  på  stenroaren 
till  höger  ymnigt  af  Pupa  nvenacea  Brug.,  och  nedanför  den- 
samma flera  varieteter  af  Helix  hortensia  MUELL.,  på  ett  stort 
stenrös  något  längre  åt  öster  Vertigo  costnlata  NiLSS.  ymnigt, 
V.  angustior  Jeffr.,  V.  alpestris  Alder  och  F.  mbstriata  Jeffr. 
sparsammare  bland  multnande  löf  och  mossa,  i  skogen  Ena  ob- 
scura  MuELL.,  samt  vid  och  i  en  bäck  norr  om  gården  HtUx 
nitida  MUELL.  ymnigt,  H.  bidens  Chemn.  ej  sällsynt,  H.  hispida 
Lin.,  annars  mycket  rar  på  Öland,  Vertigo  antiverfigo  Dr^  ett 
exemplar,  Bithinia  ventricosa  Gray  ymnig  o.,  s.  v.  Under  en 
utflygt  till  den  2^  mil  aflägsna,  i  Långlöths  socken  belägna  b- 
mantorpsborg  togs  bland  kalkstenarne  på  ringmuren  Fupa  ave- 
nacea  Brug.,  som  var  högst  ymnig,  samt  bland  nedfallna  löf  ?id 
trädrötter  i  den  täta  småskog,  med  hvilken  borgens  hela  inre  år 
öfverväxt:  Helia;  acnleata  MUELL.,  Vertigo  costulata  NlLSS^  V, 
angxistior  Jeffr.,  V.  alpestris  Alder,  och  ett  par  ex.  af  F. 
pggmcea  Drap. 

Den  7  Juli  lemnade  jag  Färjestaden,  fortsättande  färden  mot 
öns  sydligaste  delar.  Landsvägen  följer  vestra  landtborgsbranten, 
nedom  hvars  höga,  ofta  lodräta  väggar  man  till  höger  har  rika 
sädesfält,  vackra  ehuru  glesa  lundar,  utsigt  öfver  Kalmarstfnd  och 
Smålandslandet,  då  deremot  till  venster  utbreder  sig  «traxt  söder 
om  Skogsby  ett  stort,  trädlöst,  ofruktbart  alfvar,  fem  mil  långt 
och  nästan  en  mil  bredt.  Bland  smolk  och  vissnande  blad  emel- 
lan stenflisarna  på  landtborgsbranten  förekom  nästan  öfveralit 
Pupa  avenacea  Brug.,  Vertigo  costulata  NiLSS.,  V.  pusilla  MUELL 
och  Carychium  minimum  MuELL.,  mindre  ofta  Helix  strigella  Drå?. 
och  H.  ruderata  Stud.,  under  det  H.  costulata  ZlEGL.  vanligen 
förekom  of  van  på  åsen,  på  gräsfria  fläckar.  I  Resmo  mosse  var 
Planorbis  comeus  LiN.  högst  ymnig,  hvarjemte  äfven  några  exem- 
plar af  P.  carinatus  MUELL.  erhöllos.  I  vattenpussar  vid  My- 
singe och  Borgby,  der  jag  1853  fann  en  stor  och  vacker  form  af 
Limncea  stagnalis  LiN.  (se  Göteb.  K.  Vet.  och  Vitt.  Satnh:s  Handl. 
h.  III  p.  146)  kunde,  till  följe  af  den  starka  ihållande  torkan, 
nu  intet   insamlas    af  deona   snäcka.    I  en  kanal  öster  om  St 


Digitized  by 


Google 


MALAK0L001SKA    IAKTTAGELSER.  543 

Dablby   by   fanns  Hanorbia  vortex  Lin.,  P.  nitidus  MUELL.,  P. 
cruta  Lin.  och  ett  par  ex.  af  Valvata  macrostoma  St££NB. 

Kring  Kalmar  gjorde  jag  under  en  veckas  tid  exkursioner, 
hyarvid  följande  land-  och  sötvatten- mollusker  påträffades:  Arton 
äter  LiN.,  var.  rufus  (LiN.),  A*  fasciatus  (NiLSS.),  Limax  ma- 
ximus Lin.,  L,  agrestis  LiN.,  Vitrlna  pellucida  MUELL.,  Succinea 
putris  Lin.,  Helix  cellaria  MUELL.  under  länge  orörda  stockar  på 
den  8.  k.  backplanen  vid  stadens  tulU  temligen  ymnig,  först  an- 
märkt af  Adj.  A.  Ahlroth,  //.  nitidula  Dråp.  ett  och  annat 
exemplar  med  föreg.,  H,  nitida  MUELL.  h.  o.  d.,  //  hammonis 
Ström,  //.  crysialUna  MUELL.  i  Rostad  park  m.  fl.  st.,  H.  fnlva 
Dräp.,  H,  pygmcea  Drap.  vid  Skälby,  //.  rotuudata  MUELL.  vid 
Berga,  H.  hispida  LiN.  höjjjst  allmän  på  Nya  kyrkogården,  H, 
fruticum  MUELL.  t.  a.,  //.  pidvhella  MUELL.,  H,  coatata  MUELL. 
//.  nemoralis  LiN.  i  Lundeqvists  trädgård,  //.  hortensia  MUELL., 
y^ua  lubrica  Leach.,  Pupa  muscovum  L.,  Vertigo  columella  (Benz.) 
vid  Skälby,  V.  pusilla  MUELL.,  Clausilia  laminata  TURT.,  C. 
nigricans  PULT.,  Carychium  minimum  MUELL.  flerest.,  Limncea 
limosa  (LiN.),  Physa  fontinalis  Drap.,  Planorbia  albus  MUELL., 
P.  crista  (LiN.)  högst  ymnig  i  dammar  i  gamla  staden,  Paludina 
couterta  (Millet)  ymnig  i  Kossmoå  samt  vid  Kjelltorp,  Bithinia 
teniaculata  (LiN.),  Neritiim  Jluviatilis  (LiN.)  i  hafvet  vid  slottet, 
Sphcerium  corneum  (LiN.),  Pisidium  obiusale  (Lam.)  och  P.  pu- 
sillum  (TURT.). 

Denna  förteckning  är  tvifvelsutan  högst  ofullständig  emot 
deu  en  långvarigare  och  noggrannare  undersökning  kan  lemnna, 
men  för  den  jemförelse  jag  önskade  göra  emellan  molluskfaunan 
på  Oland  och  på  närliggande  primära  bildningar,  ansåg  jag  för- 
delaktigare att  återvända  till  Blekinge  och  der  under  återstående 
delen  af  Juli  samt  under  hela  Augusti  månad  fortsätta  mina 
malak ologiska  exkursioner,  emedan  jag  hoppades  att  då  blifva  i 
tillfälle  lemna  en  i  det  närmaste  fullständig  förteckning  pä  denna 
sednare  provinsens  blötdjur.  Den  del  af  densamma  jag  noggran- 
nast känner  är  trakten  kring  Ronneby,  hvarföre  jag  anser  det 
vara  lämpligast  att  i  sammanhang  anföra  de  der  funna  arter  och 


Digitized  by 


God 


'm; 


l'*t.-« 


544  c.   A.   WBSTKRLtmD. 

former,  dels  med  angifvande  af  sällsyntare  lokaler  från  det  öfriga 
Blekinge,  dels  slutligen  upptagande  de  mollusker,  som  i  det  sed- 
nare,  men  icke  kring  Ronneby  äro  observerade.  —  De  primära 
formationerna,  af  hvilka  de  silariska  hos  oss  isynnerhet  fionas 
nnder  och  omkring  de  större  sjöarne  samt  alldeles  betacka  öarne 
Gotland  och  Öland,  appträda  ingenstädes  inom  Blekinge,  hrar- 
emot  den  yngsta  af  de  sekundära  bildningarne,  nemligen  krit- 
formationen,  hvilken  för  öfrigt  endast  förekommer  i  Skåne,  före- 
finnes, ehuru  ej  särdeles  betydlig,  på  tre  ställen  inom  provinsen, 
på  Listershufvud  och  Hjerthallarne  i  sydligaste  delen,  samt  vid 
Carl'shamn.  Med  undantag  af  dessa  fläckar  äro  de  phitoniska 
bergarterna  de  enda  som  förekomma. 


I.     öländska  Mollusker. 

1.  Arion  äter  (LiN.),  teml.  sällsynt. 

—      —    3)  i^ufus^  allmän. 

2.  A.  faaciatus  (NiLSS.),  teml.  sällsynt. 

3.  Limax  agrestis  LlN.,  allmän. 

4.  Vitrina  pellucida  MUELL.,  allmän  i  löfskogar. 

5.  Sucdnea  putris  (LiN.),  temligen  allmän. 

—  —     var.  b)  rödaktig,  stor.     Tveta,  i  en  bäck 

norr  om  gården. 

6.  S.  elegans  Risso  Moll.  Alp.  Mar.,  1826,  p.  59  (S.  Pfeif- 
feri  RosMASSLER  Iconogr.  h.  I,  1836,  p.  92).    Borgholm,  Tveta. 

Anm.  Af  slägtet  Sucdnea  Drap.  eger  Sverige  fyra  väl  skilda 
former,  hvilka  på  följande  sätt  kunna  karakteriseras.  *Spirao 
dubbelt  kortare  än  mynningen:  1.  S,  putris  (Lin.),  vindningar  3^, 
de  öfra  obetydligt  konvexa,  den  sista  starkt  uppblåst;  spira 
löst  vriden;  söm  grund,  föga  sned.  2.  S.  elegans  Risso,  viod- 
ningar  3— 3^,  de  öfra  starkt  konvexa,  den  sista  svagt  uppblåst; 
spira  hårdt  vriden;  söm  djup  och  mycket  sned.  Isynnerhet  den 
sednare  varierar  icke  obetydligt  till  form  och  storlek,  efaam  jag 
aldrig   sett    den    så   stor,    som    S.    putris    vanligen    förekommer. 


Digitized  by 


Google 


MALAKOL067SKA    IAKTTAGELSER.  546 

Spiran  är  stundom  mycket  kort,  hvarigenom  en  af  dess  annars 
så  betecknande  karakterer  —  den  hårdt  vridna  spiran  med  djup 
söm  —  oblitereras,  men  i  så  fall  blir  sista  vindningen  långt  ut- 
dragen och  högst  obetydligt  kullrig.  Den  af  Rossmassler  så 
accentuerade  perlmorglansen  på  skalets  insida  lemnar  icke  något 
säkert  igenkänningstecken,  ehuru  denna  glans  vida  oftare  före- 
kommer än  hos  S.  putris,  ej  heller  djurets  färg  eller  storlek.  — 
••Spiran  af  mynningens  längd,  tornlikt  utdragen,  spetsig:  3.  S. 
ohlonga  Drap.,  skal  tunt,  bräckligt,  genomskinligt,  mycket  blekt 
gult,  stötande  i  grönt;  vindningar  4,  konvexa;  söm  djup;  spiran 
temligen  hårdt  vriden;  mynningen  äggrund,  bildande  upptill  en 
mer  eller  mindre  tydlig  vinkel.  L.  7 — 10,  br.  4 — 6  m.m.  Mynn. 
I.  4  —5,  br.  3—4  m.m.  (Stockholm  i  Humlegården;  Jönköping  vid 
Rosenlund,  meddelad  af  Lektor  Zetterstedt).  4.  5.  arenaria 
BOUCH.?,  skal  ganska  starkt  och  tjockt  samt  föga  genomskinligt, 
gulbrunt,  stötande  i  rödt;  vindningar  3^,  starkt  konvexa;  söm 
djup;  spiran  mycket  hårdt  vridon;  mynningen  rundadt  äggformig, 
icke  bildande  någon  märkbar  vinkel  upptill.  L.  5—6,  br.  3~3J 
m.m.  Mynn.  1.  2^—3  m.m.,  br.  2— 2J  m.m.  (Gotland).  I  "Sve- 
riges Land-  och  Sötvatten-Mollusker*'  p.  33  har  jag,  liksom 
Malm  i  "Göteb.  K.  Vet.  och  Vitt.  Samhrs  Handl."  h.  Ill,  p.  133, 
Qtan  tvifvel  begått  ett  fel,  då  jag  ansåg  dessa  båda  former  endast 
vara  "förgvarieteter"  af  samma  art.  Sedan  jag  nu  närmare  lärt 
känna  detta  slägte  i  allmänhet  och  särskildt  dessa  båda  former, 
är  det  min  öfvertygelse  att  de  utgöra  tvenne  distinkta  arter. 
Deo  första  är  ganska  säkert  S.  oblonga  Drap.,  Rossm.,  HÖG- 
BERG, Moquin-Tandon  &c.,  men  huruvida  den  sista  formen  är 
S.  arenaria  Bouchard,  derom  är  jag  icke  fullt  viss.  Skillnaden 
i  storlek  är  måhända  icke  alltid  så  betydlig,  som  ofvan  är  an- 
fördt,  men  mätningarne  äro  gjorda  efter  28  exemplar  af  S.  oblonga 
Dr.  och  50  ex.  af  S.  arenaria  BoucH.?,  så  att  proportionerna 
torde  vara  temligen  nära  vanliga  förhållandet. 

7.  Helix  nitidula  Drap.,  sällsynt  vid  trädrötter  på  branterna 
af  Borgholms  slottsruin. 

8.  U.  alliaria  Miller,  mycket  sällsynt,  med  föregående. 


Digitized  by 


Google 


546  c.    A.    WE9TERLUND. 

9.  Ä  nitida  MuELi..,  temligen  ymnig  vid  och  i  en  bäck  norr 
om  Tveta. 

10.  H,  hammonis  Ström,  allmän  öfver  hela  ön. 

11.  H,  crystaUina  MUELL.,  under  multnande  löf  \id  Borg- 
holm och  Tveta,  ej  sällsynt. 

12.  H.  fulva  Dräp.,  allmän  öfverallt. 

13.  H.  pygmcea  Drap.,  sällsynt  bland  nedfallna  blad  vid 
Borgholms  slott  och  vid  Tveta. 

14.  H.   rotundata   MuELL.,    ymnig  vid  Borgholms  slott  på 

landtborgsbranten. 
—        —  v.    alba   (skalet   fullkomligt   hvitt,  utan 

fläckar,  genomskinligt)  ej  sällsynt  med  hufvudformen. 

15.  H,  ruderata  Stud.,  sällsynt  vid  Borgholms  slott 

16.  H.  aculeata  MUELL.,  ej  sällsynt  under  multnande  löt  i 
Ismantorps  borg. 

17.  U.  hispida  LiN.,  sällsynt  vid  Borgholms  slott,  mindre 
sällsynt  vid  bäcken  norr  om  Tveta. 

18.  H.  bidens  Ghem.,  temligen  ymnig  vid  bäcken  norr  om 
Tveta  gård. 

19.  H.  atrigella  Drap.,  temligen  ymnig  i  Borgholmstrakten, 
vid  Horn,  Tveta  m.  fl.  st. 

20.  H.  fruticum  MUELL.,  sällsynt  vid  Borgholm  och  vid 
Tveta. 

21.  H,  lapicida  LiN.,  allmän  öfver  hela  ön. 

22.  H.  pulchella  MUELL.,  temligen  sällsynt  vid  Borgholm 
och  Tveta. 

23.  //.  costata  Muell..,  allmän  öfver  hela  ön. 

Anm.  Af  de  flesta  författare  förenas  denna  och  föregående 
till  en  art,  än  med  costata  till  hufvudform  (GÅrtner,  MoqU.- 
Tandon  &c.),  oftare  med  H.  pulchella  (Nilsson,  Turton,  Drapar- 
NAUD,  Jeffreys  m.  fl.),  eller  (såsom  af  Rosmåssler)  anses 
båda  vara  systerformer,  af  samma  rang,  utan  att  hvarken  vara 
specifikt  skilda  eller  den  ena  varietet  af  den  andra.  Så  vidt  jag 
kunnat  finna  hafva  alla  dessa  författare  lagt  hufvudsaklig,  stun- 
dom  uteslutande  vigt  på  när-  eller  frånvaron  af  ribbor  hos  ska- 


Digitized  by 


Google 


MALAK0L0GI8KA  IAKTTA6ELSEE.  547 

let.  Åfven  MÖRCH  (i  Syn.  Moll.  terr.  et  fluv.  Dan.  p.  17)  är 
benägen  att  förena  de  båda  arterna,  sägande:  *'dersom  det  be- 
kraefter  sig,  at  der  findes  Exemplarer,  der  ere  halvt  glatte  halvt 
ribbede,  vil  det  vaere  et  Beviis  paa,  at  denne  Art  (H.  cost.)  kun 
er  var.  af  foregaaende  (H.  pulch.).  Jeg  troer  at  bave  seet  et 
saadent  Exemplar  fra  Lolland."  H.  pulchella  har  alltid,  isynner- 
het på  sista  vindningen,  talrika,  regelbundna,  men  mycket  fina 
tvärstrimmor,  och  H.  costata  saknar  ofta  de  omtalade  ribborna, 
särdeles  hos  äldre  och  döda  exemplar.  Deraf  är  dock  icke  deras 
artskillnad  beroende.  Dessa  snäckor  äro  alltid  lätta  att  skilja 
genom  mynningens  och  munsömmens  beskaffenhet  samt  hufvud- 
sakligen  genom  sista  vindningen,  som  hos  H.  pulchella  är  vid 
mynningen  utbredd,  men  hos  H.  costata  nedböjd,  hvarigenom 
dessa  få,  sedda  från  sidan,  en  betydlig  och  alltid  konstant  olikhet. 

24.  H,  costulata  ZiEGL.,  sälls.  vid  Borgholm,  oftare,  stun- 
dom ymnigt,  dels  ofvanpå  landtborgen,  dels  i  stenraset  nedanför 
densamma,, från  Vickleby  nästan  ända  ned  till  Ottenby. 

25.  H.  arbustorum  LiN.,  ej  sällsynt  vid  Borgholm. 

26.  ff.  hortensia  MUELL.  1)  gul,  enfUrgad;  allmän;  2)  gul, 
med  5  mörkbruna  långsband;  3)  gul^  med  ett  mycket  Itredt  mörk- 
brunt lånysband;  Tveta;  4)  blekt  rödgul^  genomskinlig,  med  ö 
hvitgula  långsband;  Tveta. 

27.  Ena  obscura  (MuELL.),  Borgholm,  ej  sälls.  på  hassel- 
buskar  i  kungsträdgården  samt,  ehuru  vanligen  död,  under  ned- 
fallna löf  på  landtborgsbranten  vid  slottet;  Tveta  ej  sällsynt  på 
hassel  och  Cornus.  .På  sednare  stället  ett  ex.,  som  var  11  m.m. 
långt,  3^  m.m.  bredt  och  af  samma  form  som  fig.  384  hos  RossM. 

28.  Zna  lubrica  (MUELL.),  allmän  öfverallt. 

29.  Pupa  avenacea  (Brug.),  från  Köping  och  Borgholm, 
isynnerhet  vid  vestra  landtborgen,  till  öns  sydligaste  delar,  ymnig 
flerestädes    på   stengärdesgårdar   och   på  kalkstenar  på  alfvaren 

o.   8.   v. 

30.  P.  muscorum  (LiN.),  allmän  öfver  hela  ön. 

31.  Vertigo  costulata  (NiLSS.),  vid  Borgholm,  högst  ymnig 
under  multnande  löf  samt  på  kalksteuarne  i  raset  på  landtborgs- 


Digitized  by 


Google 


548  c.   A.    WE8TSRLUND. 

branten,  samt  lika  ymnig  långs  foten  af  norra  muren 
kungsträdgården ;  ymnig  i  ruinerna  på  Klosterön  i  Hornsjöo, 
bland  vissnade  blad  på  stenrösen  vid  vägen  nära  Tveta,  emellan 
kalkstenar  på  landtborgen  vid  Vickleby,  i  Ismantorpsborg  m.  fl.  st 
Anm,  Sedan  jag  nu  haft  tillfälle  att  granska  flera  tusen  exem- 
plar af  denna  förut  i  Skandinavien  för  så  ytterst  sällsynt  ansedda 
snäcka»  vill  jag  göra  ett  par  tillägg  och  rättelser  till  den  beskrif- 
ning,  som  finnes  i  "Sveriges  Land-  och  Sötvatten-Moliusker"  p. 
68.  Skalet  är  grågult  eller  brnngult  (stundoro  askblått),  glän- 
sande med  ett  guldlikt  skimmer.  Munsömmen  invändigt  försedd 
med  en  hvit,  glänsande,  stark  callus,  isynnerhet  vid  ytterkanten 
och  mest  på  dess  midt,  ofvan  och  nedom  hvilken  derigenom  bilda 
sig  små  insäukningar;  ytterkanten  nära  skalet  böjd  till  en  nästan 
rät  vinkel.  Tvärs  öfver  nacken  går  en  hög,  hvitgul,  stundom 
fullkomligt  hvit  valk,  framom  hvilken  mynningskanten  är  starkt 
nedsänkt.  Typiskt  är  mynningen  försedd  med  tre  tänder,  nemligen 
en  på  midten  af  mynningväggen,  en  på  spindelkanten  och  en  vid 
nedra  ändan  af  ytterkanten.  Den  första  af  dessa  tänder  är  en 
temligen  hög  hvit  lamell,  som  endast  ytterst  blir  tandformig  och 
cddriff  saknas  hos  den  utbildade  snäckan,  att  döma  efter  6— 
7000  ex.,  tagna  endast  vid  Borgholm.  Tanden  på  spindelkanten 
förefinnes  ock  alltid,  men  är  stundom  mindre  tydlig,  hvaremot 
tanden  inom  ytterkanten  icke  sällan  försvinner.  —  Denna  snäcka 
förmodas  af  J.  G.  Jepfreys  (British  Conchology  Vol.  1.  p.  27l) 
vara  identisk  med  V,  minuta  Stud.  och  såsom  en  var.  dentiens 
af  den  sistnämnda  upptager  Moquin-Tandon  (i  Histoire  Nat 
des  Mollusques  tom.  II,  p.  399)  en  form  ("Ouverture  avec  1,  ra- 
rement  2  plis  dentiformes  sur  le  milieu  de  Tavant-dernier  toor**}, 
som  säkerligen  är  vår  V.  costulata.  I  "Sveriges  Land-  och  Söt- 
vatten-MoIlusker**  har  jag  framställt  dessa  båda  till  det  yttre 
hvarandra  så  lika  snäckor  såsom  specifikt  skilda  och  i  deooa 
åsigt  hafva  sommarens  undersökningar  ytterligare  stärkt  mig. 
V.  minuta  Stud.  har  skalet  fint,  tätt  och  regelbundet  tvärstrim- 
madt,  men  saknar  de  höga,  skarpt  framträdande  tvärgående 
refflorna  med  mellanliggande  strimmor,  som  pryda  skalet  hos  V. 


Digitized  by 


Google 


MALAKOLOOISKA  IAKTTAGELSER.  549 

costalata  NiLSS.,  munsömmen  är  hos  den  förra  tonn,  svagt  ut- 
böjd,  utan  den  starka,  hvitglänsande  callas,  som  finnes  synner- 
ligen inom  ytterkanten  hos  V.  costulata,  och  endast  med  en  svag 
antydning  till  den  hvitgula  valk,  som  går  tvärsöfver  nacken  hos 
den  sednare.  Utom  dessa  synas  äfven  geografiska  skäl  tala  för 
åtskiljandet  af  de  båda  snäckorna.  I  England,  der  V.  minuta 
Stud.  är  mycket  utbredd,  saknas  helt  och  och  hållet  V.  costu- 
lata NiLss.,  och  på  Öland,  hvarest  den  sednare  är  en  af  öns  all- 
männaste snäckor,  saknas  ganska  säkert  den  förra. 

32.  Vertigo  columella  Benz,  sällsynt  vid  Borgholms  slott. 

33.  V,  antivertiyo  Drap.,  ett  enda  exemplar  päträfi*ades  vid 
en  bäck  norr  om  Tveta. 

34.  V.  substriata  (Jeffr.),  sällsynt  under  nedfallna  löf  på 
landtborgsbranten  vid  Borgholms  slott,  samt  på  stenrösen  jemte 
vägen  från  vester  till  Tveta. 

35.  V.  pygmcea  (Drap.),  mycket  sällsynt  vid  Borgholms 
slott,  vid  Tveta  med  föregående  samt  i  Ismantorpsborg. 

36.  V.  alpestris  Alder,  högst  ymnig  bland  löf  och  sniolk  på 
muren  kring  Borgholms  kungsträdgård,  isynnerhet  den  norra  och 
vestra,  mindre  ymnig  vid  slottet  på  norra  landtborgsbranten,  vid 
Tveta  på  stenmurar  samt  i  Ismantorpsborg  bland  multnande  blad 
på  ringmuren. 

Anm.  Från  föregående  är  denna  en  mycket  väl  skild  art, 
lått  igenkänlig  på  sin  ofta  vida  betydligare  storlek,  sin  nästan 
cylindriska  form,  starka  glans,  vanligen  ljusa  färg,  sitt  tunna  och 
genomskinliga  skal,  sin  fina,  men  tydliga  och  regelbundna  striering, 
konstant  fyra  tänder  i  mynningen,  af  hvilka  de  två  inom  ytter- 
kanten äro,  liksom  de  öfriga,  elfenbenshvita  och  skilda,  icke,  så- 
som hos  V.  pygniaea,  utgående  från  en  tjock  röd  valk  eller  läpp, 
motsvarande  den  höga,  röda  valken  bakom  munsömmen  på  ska- 
lets yttersida,  som  finnes  hos  V.  pygmaea,  men  äfven  saknas  hos 
ien  förra.  Hvad  dessa  arters  förekomst  angår,  synes  V.  pygmaea 
i  hela  Sverige  vara  vida  sällsyntare  än  V.  alpestris,  ett  förhål- 
lande h varpå  jag  först  i  år  blifvit  uppmärksam. 

37.  V.  puailla  Muell.,  allmän  öfver  hela  ön. 


Digitized  by 


Google 


550  c.    A.    WSSTERLUND. 

38.  V.  angustior  Jepfr.  i  "Linnean  Transactions"  1830  (V. 
nana  Michaud  Complém.  de  THist.  Nat.  des  Moll.  Dråp.,  1831; 
V.  haraata  Held,  Isis,  1837;  V.  plicata  A.  Muelx,er  i  Wieg- 
MANNS  Archiv  1838;  V.  Venetzii  Charp.  Nouv.  Mera.  de  la  Soc. 
Helv.  1837,  enl.  ROSSM.  Iconogr.  h.  IX,  X,  1839),  Borgholm, 
ymnig  både  på  landtborgsbranten  vid  slottet  och  vid  foten  af 
norra  mnren  kring  knngsträdgården ;  Tveta,  tillsammans  med  V. 
costulata  NiLSS.;  Ismantorpsborg.  —  Föregående  art,  som  är  all- 
män nästan  öfver  hela  riket,  skiljer  sig  i  hög  grad  från  V.  angustior 
genom  storlek  (2— 2J  1.  1 — 1^  m.m.  br,),  form  (skalet  äggfor- 
migt,  nedom  midten,  straxt  ofvan  mynningen  bredast,  uppåt  allt- 
jemt  afsmalnande),  färg  och  yta  (gnl,  glänsande,  slät)  samt  tän- 
dernas antal  och  läge.  Men  äfven  den  V.  angustior,  som  finnes  pa 
Öland,  skiljer  sig  i  flera  väsendtliga  afseenden  från  den  af  utländska 
auktorer  beskrifua  och  afbildade,  och  äfven  från  de  exemplar  jag 
18r)3  fann  i  Böke  i  Söderåkra  socken  af  Kalmar  län,  hvarföre 
jag  här  meddelar  ep  noggrann,  efter  en  tillgång  af  flera  tusen 
exemplar  gjord  beskrifning. 

Beskr.  Skalet  trångt  men  djupt  nafladt,  ovalt,  trubbigt, 
stundom  afrundadt  i  spetsen,  vid  eller  straxt  ofvan  midten  bre- 
dast, vida  mer  afsmalnande  nedåt  än  uppåt,  vid  mynningen  starkt 
sammandraget,  tätt  och  regelbundet  tvärstrimmadt,  rödbrunt, 
svagt,  glänsande,  starkt.  Vindningarne  54~-6,  obetydligt  hvälfda, 
skilda  af  en  temligen  djup  söm;  sista  vindningen  på  midten  för- 
sedd med  en  långsgående  djup  fåra,  som  sträcker  sig  fram  till 
en  skarp  vinkel  på  mynningens  ytterkant;  denna  fåra  begränsas 
upptill  af  en  jemn  ås  ända  till  mynningkanten,  nedtill  af  en  kort, 
afbruten  ås,  som  mot  mynningen  slutar  med  en  ljusare  färgad 
uppsvallning;  framom  denna  uppsvallning  går  bågformigt  ned  till 
nafvelfåran  en  fördjupning  bakom  munsömmen.  Mynningen  mycket 
liten,  nästan  tresidigt  hjertformig,  ungefär  på  midten  af  yttre 
sidan  starkt  intryckt,  4-tandad:  inom  ytterkanten,  i  gommen,  går, 
motsvarande  fåran  på  nacken,  ett  långt,  rödt,  bakåt  krökt  veck, 
som  vid  mynningen  är  uppsväldt  till  en  tandlik  knöl;  under  detta 
veck,    men    något  djupare  in  i  mynningen,  är  en  kortare,  äfven- 


Digitized  by 


Google 


MALAKOLOGISKA    IAKTTAGELSER.  651 

ledes  röd,  vecklik  uppsvallning;  på  spindetkanten  är  en  sned, 
lamellformig  tand;  på  mynningväggen  äro  2  hvita,  tandlika  lamel- 
ler, af  hvilka  den  högra  sitter  djupare  in  i  mynningen  än  den 
venstra,  som  utåt  blir  röd,  uppsvälld,  och  sammanhänger  med 
munsömmens  ytterkant.  Munsömmen  något  tillbakaböjd,  med 
ytterkanten  på  midten  trubbvinkligt  utdragen;  båda  kanterna 
nästan  sammanhängande  på  mynningväggen. 

39.  Balea  perversa  (LiN.),  allmän  öfver  största  delen  af  öo, 
emellan  stename  i  murar. 

40.  Clausilia  laminala  (MoNT.),  allmän  vid  Borgholm,  för 
öfrigt  temligen  sällsynt. 

41.  C,  plicatula  Drap.,  mycket  ymnig  vid  Borgholm,  spar- 
sammare vid  Tveta  m.  fl.  st 

42.  C,  nigricana  PuLT.,  allmän  öfver  hela  ön.  Ar  särdeles 
stor  vid  Borgholm. 

43.  Carychium  minimum  MUELL.,  allmän. 

44.  LimncBa  stagnalis  (LiN.),  mycket  sällsynt  i  en  kanal 
vid  Horn?jöns  sydliga  ända,  ymnig  i  polar  vid  Borgby  och  My- 
singe; mellan  dessa  båda  så  vidt  skilda  ställen  har  jag  icke  fun- 
nit denna  snäcka. 

45.  L.  limosa  (LiN.)  fi  ovata — ovata^  normalis^  allmän. 

—       —  Y  peregra — atrata    Chbmn.,    flerestä- 

des  i  vattensamlingar  på  alfvaren  (1853). 

46.  L,  palustris  (MUELL.)  v.  fusca  NiLSS.,  allmän. 

47.  L.  truncatula  (MUELL.),  ett  exemplar  med  P.  riparius 
vid  Kohlstad. 

48.  Physa  fontinalis  (LiN.),  allmän  öfver  hela  ön. 

49.  Flanorbxs  umlnlicatus  (MUELL.),  öfver  allt  allmän. 

50.  P,  caHnatuH  MuELL.,  sällsynt  i  Resmo  mosse. 

51.  P.  vortex  (LiN.),  sällsynt  i  en  bäck  öster  om  St. 
Dahlby  by. 

52.  P.  spirorbis  (LiN.),  allmän  åtminstone  i  mellersta  och 
södra  delarne  af  ön. 

63.    P,  contorttts  (LiN.),  allmän. 


Digitized  by 


Google 


552  c.    A.    WRSTERLUND. 

54.  P.  comeus  (LiN.),  ymnig  i  kungsträdgården  vid  Borg- 
holm samt  i  Resmo  mosse. 

55.  P.  riparius  Westebl.,  vid  Borgholm,  söder  om  Kohl- 
stad,  i  en  i  öster  och  vester  gående  bäck.  —  Här  var  denna 
snäcka  alltid  fullkomligt  ren,  utan  den  svarta  eller  ockraröda 
skorpa,  hvarmed  nästan  alla  exemplar,  som  jag  tagit  i  Blekinge, 
varit  öfverdragna.  Så  länge  djaret  lefver  är  skalet  mörkt  pur- 
porrödt,  men  blir  sedan  temligen  snart  bvitgult.  Nybörjaren 
skulle  möjligen  kunna  förvexla  denna  art  med  P.  complanatns 
(Lin.),  som  dock  lätt  igeukännes  på  sin  djupa  väl  begränsade 
uafvel  och  skalets  tydligt  hvälfda  öfra  sida. 

56.  P  crista  (LiN.)  a  eristatus  Drap.,  temligen  ymnig  i  en 
grop  jemte  vägen  emellan  Borgholm  och  Kohlstad;  i  en  bäck 
öster  om  St.  Dahlby. 

57.  P.  complunatus  (LiN.),  stor  (5— 5J  m.m.  br.)  och  vacker, 
men  sparsam  i  en  dam  i  kungsträdgården  vid  Borgholm. 

58.  P.  nitidxia  MUELL.,  sällsynt  vid  Kohlstad  i  samma  bäck 
som  P.  riparius;  med  P.  crista  vid  St.  Dahlby. 

59.  Acroloxué  lacustris  (LiN.),  temligen  sällsynt,  men  ston- 
dom  ofantligt  stor  i  vestra  dammen  i  kungsträdgården  vid  Borg- 
holm. 

60.  Biihinia  tentaculata  (L.),  allmän  öfver  hela  ön.  —  Djuret 
har  svart  hufvud,  med  blågridelin  anstrykning,  beströdt  med  guld- 
gula fläckar,  trefvarne  öfverallt  blåaktigt  stålgrå,  foten  ljusare 
stålgrå,  beströdd  med  guldgula  punkter. 

61.  B.  ventricosa  Gray  /?  minor,  ymnig  vid  Kohlstad,  i 
aamma  bäck  som  P.  riparius,  vid  Hornsjöns  södra  ända,  samt  i 
bäcken  norr  om  T  veta.  —  Djuret  har  svart  hufvud,  med  en 
rödgul  fläck  framtill  emellan  trefvarne,  som  äro  ljust  röda,  med 
rödgul  bas,  foten  under  gråaktig,  med  rödgula  sidoränder,  som 
framtill  mer  eller  mindre  sammanhänga. 

62.  Valvata  cristata  MUELL.,  mycket  allmän  i  Borgholms- 
trakten, ymnig  vid  Hornsjöns  södra  ända,  m.  fl.  st.  —  Vid  Borg- 
holm en  monstrositet  med  spiralformigt  utdraget  skal. 


Digitized  by 


Google 


MALAKOLOGISKA  lAKTTAORLSER.  553 

63.  V.  maoroatoma   Steenb.,    sällsynt  i  eo  bäck  öster  om 
St.  Dahlby. 

64.  F.  piscinalis  (MU£LL.),  högst  sällsynt  i  bäcken  söder 
om  Kohlstad. 

65.  Neritina  fluviatilis  (LiN.),  h.  o.  d.  vid  hafsstranden. 

66.  Sphcerium   eomeum   (LiN.),   Borgholm,  i   bäcken   söder 
om  Kohlstad. 

67.  Pisidtufn  obtusale  (Lam.),  temligen  allmän. 

68.  P.  pusillum  (TURT.),  allmän. 

69.  P.  nittdum  Jen.,  temligen  allmän. 


II.     Blekingska  MoUusker. 

1.      Vid  Ronneby, 

1.  Arton  äter  (LiN.)  a,  allmän. 

—  —  var.  rvfus,  allmän. 

2.  A.  fasciatus  (NiLSS.),  allmän. 

3.  A.  flavus  (MUELL.),  endast  i  bokskogar,  änder  mult- 
nande blad. 

4.  TÅmax  maximus  LiN.     1.  cinereus^  temligen  sällsynt. 

—  —  2.  cinereo- niger y  teml.  allmän. 

—  —  3.  marginatiAS^  ej  allmän. 

5.  L,  offrestie  LiN.,  allmän.  —  Var.  albidus^  enfärgad,  hvit, 
förekommer  endast  på  stranden  af  Kärrstorpsjön,  på  mycket  fuk- 
tiga ställen,  helst  på  undra  sidan  af  i  vattnet  liggande  trä- 
stycken. 

6.  L.  tenellus  NiLSS.,  sällsynt. 

7.  Vitrina  peUucida  MUELL.,  allmän. 

8.  Succinea  putris  (LiN.),  flerestädes.  Var.  b  (rödaktig, 
stor)  temligen  ymnig  på  stranden  vid  norra  ändan  af  Kärrstorp- 
sjön, vanligen  långt  från  vattnet. 

9.  iS.  elegans  Risso,  på  stränderna  af  Kärrstorpsjön,  Skär- 
sjön, Tresjön,  Lillasjön  ni.  fl.,  alltid  i  sjelfva  vattenkanten. 


Digitized  by 


Google 


554  c.    A.    WB8TERLUND. 

10.  Helix  niädula  Drap.,  aoder  oedfalba  boklöf  pa  en 
berghäll  öster  om  Skärsjön. 

11.  H.  alliaria  MiLLER,  under  raaltoande  boklöf  med  före- 
gående, vid  Djupadal,  i  bokskogen  söder  om  Pehrsborg  m.  fl.  st 

—  Carlskr.   vid  Belle  vue  samt  vid  Kärrtorp  (J.  Ank.  enl.  ex.). 

12.  H.  nitida  MUELL.,  temligen  allmän. 

13.  H.  hammonis  Ström,  mycket  allmän. 

14.  H.  pura  ÅLDER,  under  multnande  löf  i  bokskogen  söder 
om   Pehrsborg.  —  Carlshamn   under  basselbnskar  vid  Belle  voe. 

—  Djuret  varierar:  1)  hvitt,  med  ett  svart  streck  på  h vardera 
sidan  om  nacken;  2)  hufvud,  trefvare  och  öfra  delen  af  kroppen 
ljusgula,  foten  hvit,  ögonen  svarta,  glänsande;  3)  öfra  delen  af 
hufvudet,  trefvarne  och  nacken  nästan  svarta,  foten  hvit. 

15.  H.  crystallina  MUELL.,  ej  sällsynt. 

16.  H.  fulva  Drap.,  allmän. 

17.  H.  pygmcea  Drap.,  både  i  löf-  och  barrskogar,  isyn- 
nerhet ymnig  i  bokskogen  söder  om  Pehrsborg. 

18.  H.  rotwidata  MUELL.,  under  multnande  löf  eller  under 
barken  på  gamla  stubbar  både  i  barr-  och  löfskogar;  ymnig  vid 
Pehrsborg. 

19.  //.  ruderata  Stud.,  sällsynt  vid  Pehrsborg,  Djupadal, 
Skärsjön  m.  fl.  st 

20.  H.  aculeata  MUELL.,  en  bland  de  oftast  förekommande 
snäckorna  under  nedfallna  blad  i  bokskogar,  isynnerhet  ymoig 
vid  Pehrsborg,  äfvensom,  ehuru  mindre  ofta,  under  ek  och  has- 
sel. —  Carlskrona  (J.  Ank.);  Carlshamn  vid  Belle  vue. 

21.  H.  lamelUita  Jeffr.  Under  träd  vid  åstranden  straxt 
norr  om  "bruket"  fann  jag  1863  trenne  exemplar. 

22.  H,  incarnata  MUELL.,  under  multnande  boklöf  i  skogen 
öster  om  Skärsjön;  vid  Djupadal  (J.  Ank.). 

23.  H,  lapicida  LiN.,  sällsynt  på  en  stenmur  vid  Snäck- 
backen.  —  Carlskr.  på  Kungshall;  Saltö,  Ryseberget  (GrOSS£LM.X 
Kronovarfvet. 

24.  //.  pulchella  MuELL.,  temligen  sällsynt. 

25.  fj.  coatata  MUELL.,  ej  sällsynt. 


Digitized  by 


Google 


MALAK0L0GI8KA    IAKTTAGBLSER.  555 

26.  H.  hortenm  MUELL.,  gul,  enfUrgad,  allmän,  gul  med  5 
räDder,  temligen  allmän. 

Anm.  Alldenstund  H.  pomatia  Lin.  på  sätt  och  vis  tillhör 
Blekinge,  såsom  utplanterad  vid  Ronneby,  der  den  synes  trifvas, 
torde  jag  få  göra  följande  meddelanden.  Redan  i  September 
månad  draga  dessa  sydboar  sig  från  verlden,  gräfva  sig  ned  un- 
der stenar  och  tillsluta  mynningen  af  sina  skal  med  ett  tjockt 
kalklock.  Ur  denna  dvala  vakna  de  först  och  framträda  i  slutet 
af  April  eller  början  af  Maj.  Epiphragma  är  till  formen  ägg- 
rundt,  vid  spetsen  till  ena  sidans  midt  djupt  inbugtadt,  utvändigt 
kalkhvitt,  invändigt  gulbrunt,  rundtomkring  med  en  inviken  kant. 
Turton  påstår  att  djuret  under  vinterdvalan  står  i  direkt  för- 
bindelse med  yttre  luften.  I  midten  af  epiphragma,  säger  han, 
är  ett  mycket  litet  hål,  hvilket  kommunicerar  med  en  nafvel- 
sträng,  som  är  förenad  med  en  fin  placentalik  väfnad  af  kärl 
och  tränger  in  i  sjelfva  lunghålan.  Enligt  min  erfarenhet  är  för- 
hållandet icke  sålunda.  Några  millimeter  bakom  epiphragma 
finnas  2 — 3  mycket  tunna,  men  mycket  starka  pergamentlika  lock, 
det  innersta  alldeles  invid  djuret,  förenade  genom  ett  slags  naf- 
velsträng  i  sjelfva  midten,  hvilken  sträng  ändar  i  sjelfva  lung- 
hålan. Till  det  kalk  lika  epiphragma  går  aldrig  denna  sträng,  ej 
heller  har  jag  funnit  det  lilla  hålet  i  midten  af  det  förra.  Då 
detta  lösgöres  vid  någon  af  sidorna,  lossnar  det  hastigt  rundt- 
omkring under  en  stark  utströmning  af  luft.  Utan  tvifvel  är 
det  endast  genom  denna  bakom  det  kalkartade  epiphragmat  in- 
stängda luften,  som  respirationen  under  vinterdvalan  försiggår, 
hvadan  sannolikt  denna  luft  om  våren  antingen  helt  och  hållet 
eller  till  största  delen  utgöres  af  kolsyregas. 

27.  Zua  lubrica  (MuELL.),  allmän.  —  Var.  nitens  ScHM., 
vid  dammen  norr  om  "bruket." 

28.  Pupa  muscorum  (LiN.),  på  en  mur  i  en  trädgård  öster 
om  kyrkan.  —  Vid  Carlskrona  flerestädes  bland  grus  och  under 
stenar  vid  murar. 

29.  Verti(fO  columella  (Benz.),  under  multnande  blad  flere- 
städes. —  Carlskrona. 


Digitized  by 


Google 


556  c.   A.   WESTBRLUND. 

30.  F.  antivertigo  Dråp.,  ymnig  på  stränderna  af  Härrs- 
torpsjön,  Skärsjön,  Tresjön  och  Lillasjön.  —  Emellan  växtrötter 
på  hafsstranden  vid  Sissebäck ;  vid  Gammalstorp  (GossELM.).  — 
Det  typiska  och  oftast  förekommande  antalet  tänder  hos  denna 
art  är  7  (Vert  septemdentata  FÉR.),  nemligen  2  på  mpning- 
väggen,  2  inom  ytterkanten  och  3  på  spindelkanten,  men  varierar 
1)  med  6  (Turbo  seadentatus  MoNT.,  Vert,  sexdentata  Ppeipf.), 
då  den  lilla  i  vinkeln  af  mynningväggen  och  spindelkanten  sit- 
tande tanden  försvunnit;  2)  med  8  {Vert.  octodeniata  Stud.), 
när  inom  ytterkanten  sitta  3  tänder;  3)  med  9  tänder  (var, 
novemdentata  m.),  i  hvilket  fall  dessa  äro  fördelade  sålanda:  pa 
mynningväggen  sitta  2,  inom  ytterkanten  på  midten  äro  ock  2 
långa  tänder,  af  hvilka  den  öfversta  är  midtför  den  vinkel 
mynningkanten  bildar,  och  på  hvardera  sidan  om  dessa  sitter  en 
knöllik  tand ;  på  spindelkanten  sitta  3  tänder;  eller  sitta  3  tän- 
der på  mynningväggen,  4  inom  ytterkanten  och  2  på  spindel- 
kanten. 

31.  V.  substriata  (Jeffr.),  på  många  ställen  f.  ex.  på 
åvallen  nära  vattenfallet,  under  multnande  boklöf  vid  Pehrsborg 
högst  ymnig,  i  löfsamlingar  på  Snäckbacken  m.  fl.  st.  —  Carls- 
krona, under  blad  på  Bastasjöns  stränder. 

32.  V.  modesta  nov.  sp.  Den  23  sistl.  Augusti,  upptäckte 
jag  denna,  så  vidt  jag  vet  för  vetenskapen  nya  snäcka  pk  södra 
stranden  af  Tresjön.  Den  uppehöll  sig  der  på  multnande  säf- 
strån  eller  på  undra  sidan  af  trästycken,  som  lågo  på  mycket 
fuktiga  ställen,  och  stundoro  var  den  nedkrupen  djupt  i  dyn. 

Beskrifning.  Skalet  högervridet,  2\  m.m.  långt,  \\  ro.m. 
bredt,  äggformigt,  trubbigt,  slätt,  starkt  glänsande,  med  öfra  de- 
len, hvari  djuret  dragit  sig  tillbaka,  svartbrun  och  den  nedersta 
tomma  delen  gulbrun.  Vindningar  5,  starkt  konvexa,  hastigt  af- 
tagande  mot  spetsen,  den  sista  föga  bredare  än  den  föregående, 
som  är  dubbelt  bredare  än  den  tredje;  sista  vindningen  på  mid- 
ten svagt  intryckt,  framtill  med  en  öfverallt  på  lika  afstånd  från 
mynningen  gående  åslik  uppsvallning,  emellan  hvilk^n  och  mnn- 
sömmen   är   en   ljusare   fUrgad,  bred  och  grund  fåra.    Mynningen 


Digitized  by 


Google 


MALAKOLOOISKA    IAKTTAGELSER.  557 

oval,  Dästan  soedt  päronforuiig,  försedd  med  4  tänder,  nemligen 
1  på  mynniDgväggens  midt,  2  höga,  men  mycket  korta  inom 
ytterkanten,  samt  1  på  spindelkanten,  den  sednare  spetsad,  ko- 
nisk,  de  öfriga  i  spetsen  bredt  afrundade;  nederst  på  inre  sidan 
af  spindelkanten  förekommer  stundom  en  mycket  liten  tandlik 
knöl.  Framom  tänderna  inom  ytterkanten  går  ett  mörkbrunt 
band  eller  snarare  läpp,  motsvarande  den  åslika  uppsvallningen 
på  yttersidan;  emellan  denna  läpp  och  mynningkanten  är  skalet 
hvitt,  genomskinligt.  Munsömmen  något  tillbakaviken;  spindel- 
kanten upptill  något  rak,  bildar  nedtill  en  stark  båge  vid  öfver- 
gången  uti  den  knappt  märkbart  intryckta  ytterkanten.  Djuret 
kolsvart,  utom  fotens  undra  sida,  som  är  gråhvit. 

Anm,  Den  Vertigo,  som  här  efter  många  med  hvarandra 
fullkomligt  öfverensstämmande  exemplar  blifvit  beskrifven,  liknar 
till  form,  storlek,  färg  och  förekomstort  mest  V,  antivertigoy  men 
till  tändernas  antal  och  läge  mest  V.  pygmcea  eller  alpestris. 
Från  den  förra  skiljer  den  sig  genom  sin  i  gult,  icke  i  rödt,  stö- 
tande bruna  färg,  konvexa  vindningar,  nackens  och  mynningens 
helt  olika  form,  munsömmens  icke  intryckta  ytterkant,  färre 
tänder  och  så  vidare.  Med  V.  pygmsea  och  alpestris  öfverens- 
stämmer  denna  art  endast  i  anseende  till  tändernas  antal  och 
läge,  hvaremot  den  skiljer  sig  genom  sin  betydligare  storlek,  starka 
form,  näst  sista  och  tredje  vindningarnes  mycket  större  bredd  i 
förhållande  till  de  dem  föregående  viudningarne,  de  höga  och 
korta,  långtifrån  lamell-lika  tänderna  inom  ytterkanten  o.  s.  v. 
Närmast  synes  den  här  beskrifna  formen  stå  till  den  i  Frank- 
rike och  England  sällsynt  förekommande  Vertigo  Moulinsiana 
(DUP.),  hvilken  äfven  "resembles  V.  antivertigo  in  form  and  V. 
pygmaea  in  the  number  of  teeth."  Deras  skilnad  ådagalägges 
dock  genast  genom  följande  af  Jeffreys  (British  Coochology 
Vol.  1  p.  255)  anförda  karakterer  hos  Y.  Moulinsiana:  Shell 
larger,  more  ventricose  and  of  a  much  lighter  colour  than  V. 
antivertigo;  whorls  ^\,  extremities  tumid,  the  last  being  larger  than 
the   rest   of  the   shell;   suture   very  deep;  the  teeth  are  of  the 

Öfveri,  af  K,  Vet.-Akad,  Förh,    Årg.  2Z.   N:o  8.  4  ^^1^" 


Digitized  by 


Google 


568  c.    A.   WESTEKLUND. 

same  size  o.  $.  v.  —  allt   karakterer,   som   icke  träffa  in  på 
vår  art. 

33.  V.  pygmcea  (Drap.),  mycket  sällsynt  vid  Pehrsborg, 
Snäckbacken  etc. 

34.  V.  alpestris  Alder,  vida  oftare  och  ymnigare  forekom- 
mande än  föregående. 

35.  V.  pusilla  MUELL.,  allmän. 

36.  Balea  perversa  (Lin.),  sällsynt,  endast  på  en  mur  Wd 
Snäckbacken.  —  Carlskrona  flerest.,  ss.  Kronovarfvet,  Kungshall 
o.  s.  v.  ^ 

37.  Clausilia  lamiruäa  (MoNT.),  sällsynt  vid  Djupadal.  — 
Carlskr.  i  Kärrtorps  skog  (Ankarcr.). 

38.  C.  plicatula  Drap.,  sällsynt  i  bokskogen  vid  Pehrsborg, 
och  med  Hel.  incarnata  i  skogen  öster  om  Skärsjön.  —  Carlskr. 
vid  fiastasjön  och  Gammalstorp  (Gosselm.). 

39.  C.  nigricana  PULT.,  allmän. 

40.  Carychium  minimum  MUELL.;  allmän  isynnerhet  noder 
multnande  boklöf. 

41.  Limncea  limosa  (LiN.)  /?  ovata — normalis,  sällsynt 

—  —  vulgarisy  allmän. 

42.  Z.  patustris  (MUELL.)  b  fusca,  temligen  allmän. 

43.  L.  truncatula  (MUELL.),  sällsynt  i  Kärrstorpsjön.  — 
Carlskr.  Wämö  samt  i  Augerums  a  (J.  Ank.). 

44.  Physa  fontinalis  (LiN.),  allmän.  —  Efter  hvad  jag  na 
tror  mig  med  visshet  känna,  dölja  sig  under  detta  namn  i  våra 
vattendrag  flera  väl  skilda  arter,  ett  förhållande  hvarpå  jag  här 
endast  vill  fästa  uppmärksamheten.  Den  typiska  Ph.  fontinalb 
(Lin.)  har  mynningen  smal,  aflång,  stundom  fullkomligt  lancettlik, 
nedåt  långt  utdragen,  hvarigenom  skalet  blir  nästan  lika  spet- 
sadt  mot  båda  ändarne;  spindelkanten  är  lång,  oftast  fullkomligt 
rak,  så  att  en  ofta  mycket  skarp  vinkel  uppkommer  vid  dfver- 
gången  till  ytterkanten.  Spiran  varierar  ytterst  kort  eller  stun- 
dom temligen  utdragen.  De  största  exemplar  jag  af  denna  tagit 
hålla  8  m.m.  i  längd  och  5  m.m.  i  bredd.  —  Den  var.  /?  BuUa 


Digitized  by 


Google 


VALiUCOLOQISKA   lAKTTAGKLSBR. 

ÄlUELL^  som  jag  i  "Sveriges  Land-  och  Sötvatten- 
p.  97  upptagit,  är  sannolikt  en  sjelfständig  art. 

45.  Planorbié  albus  MUELL.,  Kärrtorpsjön. 

—  —    var.  lemniscatus  MiDDEND.  R 

birien?  (Gyraolas  lemniscatas  Hartm.  Schweiz.  Gast 
albns  var.  a,  Sver.  Land-  och  Sötv.-Moll.  p.  105),  i  e 
norr  om  '"bruket**  samt  i  en  nära  befintlig  kanal. 

46.  P.  Draparnaldi  Jeffr.,  Kärrstorpsjön  (1863 

47.  P.  fflaber  Jepfr.,  Kärrstorpsjön  (1863). 

48.  P.  riparitis  Westerl.,  Kärrstorpsjön,  temli 
(1863). 

49.  P.  crista  (Lin.)  a  cristatus  Drap.,  Kärrstorps 

—  ^  nautileus  LiN.,  Carlshamn. 

50.  P.  complanatus  (LiN.),  sällsynt  i  en  dam  i 
om  "bmkeL" 

51.  P.  nitidua  MUELL.,  sällsynt  i  ett  kärr  vid 
Carlskrona,  högst  ymnig  i  dammen  vid  Lyckeby;  G 
dammar  norr  om  staden  mycket  ymnig,  vid  Mörrum, 
samt  kring  Gammelstorp  (Gosselm.). 

52.  Acroloxw   lacustris  (LiN.),   ymnig  i  bäcken 
samt  i  samma  bäck  vid  Ronneby. 

53.  Bithinia  tentaculata  (LiN.),  allmän. 

54.  Hydroiia  Steinii  v.  Mart.,  ymnig  i  Kärrstorj 

—  Carlskrona  i  Bastasjön  (Prof.  BoHEM.  &  J.  Ank.). 

55.  Valvata  cristata  MUELL.,  högst  sällsynt  i  1 
Sjön  Wesan  (Gosselm.). 

56.  F.  piacinalis  (MuELL.),  högst  sällsynt  i  Käi 

—  Wesan  (Gosselm.). 

57.  Sphcerium  comeum  (LlN.),  allmän. , —  Var. 
Grat,  allmän. 

58.  S.  lacustre  (MuELL.),  ymnig  i  en  dam  norr  oi 

59.  Pmdium  puhhellum  Jen.,  sällsynt  vid  Bonai 

60.  P.  obtusale  (Lam,),  allmän. 

61.  P.-puiillum  (TuRT.),  temligen  allmän. 


Digitized  by 


Google 


560  c.    A.   WXSTBRLUND. 

62.  P.   arcceforme  Malm  (P.  rosearo  Scholtz?),  temligen 
ymnig  i  en  dam  norr  om  "bruket.** 

63.  P.  personatum  Malm,  sällsynt  med  föregående  art. 

64.  P.  nitidum  Jen.,  allmän. 

65.  Anodonta  cygnea  (Lin.)  y  anaäna  Lm.,  Kärrstorpsjön 
och  Tresjön. 

2.    I  andra  delar  af  Blekinge,  men  icke  vid  Ronneby  funna, 

66.  Arton  äter  (Lin.)  var.  albusy  temligen  allmän  i  Carls- 
krona-trakten. 

67.  Helix  cellaria  MUELL.,  Carlskr.  på  kronovarfvet,  i  träd- 
gårdar i  staden  m.  fl.  st 

68.  U.  hispida  LiN.,  temligen  allmän  kring  Garlskrona. 

69.  Ef.  bidens  Chemn.,  vid  Gammelstorp  i  v.  Blekinge,  enl 

GOSSELM. 

70.  H.  strigella  Dräp.,  Lyckeby  nära  ån;  Mörrum  (GrOSSELM.). 
7L    H.  fruticum  MUELL.,  Carlskrona  på  varfvet  m.  fl.  st 

72.  H.  arbustorum  LiN.,  Lyckeby,  ymnig. 

73.  H.  nemoralis  LiN.,  i  trädgårdar  och  skogar  h.  o.  d.  ?id 
Carlskrona. 

74.  Vertigo  angustior  Jefpr.,  ett  mycket  ungt  ex.  är  taget 
på  Werkö  vid  Carlskrona  af  J.  Ankarcrona. 

75.  Limncea  stagnalis  (LiN.),  temligen  allmän  i  vestra,  sak- 
nas eller  är  ytterst  sällsynt  i  östra  delen  af  provinsen. 

X.  limoaa  (LiN.)  a  auricularia,  Emmahultsjön. 

/?  ovaia^-balUiica,  i  största  mängd  rid 
hafsstranden  nära  Carlskrona. 

L.  pcdustris  (MuELL.)  a,  i  en  mosse  vid  Wesan  (eoL 
GossELM  ). 

76.  L.  glabra  (MuELL.),  Garlshamn  i  dammen  n.  om  stadeo. 

77.  Aplexa  hypnorum  (LiN.),  i  sjön  Wesan  enl.  GosSELM. 

78.  Planorbii  umbilicatus  MUELL.,  sällsyntare  i  östra,  allm. 
i  vestra  delen  af  provinsen. 

79.  P.   carinatua  MUELL.,   endast   i   vestra  delen  t  ex.  i 
Wesan,  vid  Gammalstorp  och  Sissebäck. 


Digitized  by 


Google 


MALAK0L0GX8KA  lAKTTAGELSEE. 

80.  P.  vartea  (Lin),  i  sjön  Wesan  och  i  kärren  kri 
malstorp,  enl.  Gosselm. 

8L  P.  spirarbia  (LiN.),  tillsammans  med  föregående 
Gosselm. 

82.  P.  contortus  (LiN.),  vid  Garomalstorp,  i  W< 
Sissebäck. 

83.  P.  cameits  (Lin.),  i  kärren  vid  Sissebäck,  nära 
gränsen. 

84.  Ana/lus  flumatilia  MUELL.,  i  Wesan  (Gosselm, 
geroms  a  (åne.). 

86.    Paludina  contecta  (MiLL.),  i  bäckar  och  sjöar  fle 

86.  Neritina  fluviatUis  (LiN.),  på  flera  ställen  ihafve 

87.  Pisidium  amnicum  (MUELL.)i  i  sjön  Wesan,  < 
S£LMAN. 

88.  Margaritana  margaritifera  (LiN.),  Angerams  a 
Anodonta   cygnea   (L.)    a,  sjöar  och   kärr  i  v( 

delen  af  provinsen. 
—  —  .   /?  complanata  Z.,  med 

formen. 
I  vestligaste  delen  af  Blekinge  förekomma,  sannolik! 
både    af  klimatiska  och  geologiska  förhållanden,  flera  ai 
alldeles  saknas  (eller  äro  ytterst  sällsynta)  i  provinsen 
t.  ex.  Limnasa  stagnalia^   Aple/ca  hi/pnorum,  Planorbia  t 
P.    varteäf    P.    apinorbis^    P    contortus^    P.    comeus^ 
amnieumy  Anodonta  cygnea  a  k  (i  complanata.     Alla 
vattenmollasker  och  jag  känner  ingen  för  denna  trakt  ^ 
landsnäcka,  tvärtom   flera,   om  hvilkas  förekomst  der  js 
kännedom,   ehara   de   ofta   äro   ymniga  i  östra  delen;  r 
torde  bero  mest  på  saknad  af  den  noggranna  undersök 
jag   varit    i    tillfälle   egna  den  sednare.     Hvad    Öland 
förmodar  jag  att  mycket  få  landsnäckor  undgått  min 
samhet,   hvaremot   utan    tvifvel   en    förnyad    gransknin 
vattensamlingar  under  gynsammare  meteorologiska  omsti 
kommer  att  öka  förteckningen  med  en  och  annan  art. 
ningsvärd,  ehuru   förklarlig  af  öns   fysiska  bildning  är 


Digitized  by 


Google 


562        c.   A.   WESTBRLUND,   MALAKOLOOISKA   IAKTTAGELSER. 

af  UnionidcBy  PaludincBf  Ancylusj  Limncea  limosa  a  aurkularia, 
och  X.  palustria  a.  Mindre  lätt  är  att  förklara  fraDvaron  af 
Helix  nemoralis  och  Planorbis  albus-grappen  eller  den  stora  säll- 
syntheten af  H.  hispida.  Nästan  undantag  äro  alla  de  arter, 
som  Oland  har,  men  hvilka  ej  finnas  i  Blekinge,  egendomliga  för 
kalktrakter,  hvilket  sålunda  lätt  förklarar  deras  frånvaro  på  sed- 
nare  stället.  Oland  och  Blekinge  ega  63  species  gemensamma. 
Följande  6  arter  af  öns  mollusker  saknas  i  Blekinge:  Helix  r(h 
tundata  v.  alba^  H*  costulata.  Ena  obscura^  Pupa  avenacea^ 
Vertigo  costulata^  lÅmnasa  limosa  y  peregra—  atrata,  Bithinia 
ventricoaa  och  Valvata  macrosioma,  Blekinge  har  deremot  icke 
fftrre  än  25  arter,  som  icke  äro  iakttagna  på  Öland,  nemligen 
Ariofi  äter — albus,  Limax  maaimuSy  L.  tenellua^  Helia  cellaria, 
H.  puray  U.  lamellatay  H,  incamata,  U.  fruticumj  U.  nem(h 
rali8y  Vertigo  modesta^  Limncea  palustris  a,  L,  limosa  a  auri- 
culariay  L.  glabra,  Aplexa  hypnorum^  Planorbis  albus,  P.  Dror 
pamaldif  P,  glaber^  Ancyltis  fluviatilis,  Paludina  conteda, 
Hydrobia  Steinii^  Sphcerium  lacustre,  Pisidium  amnicum,  P. 
pidchellumf  P,  arcceforme,  P.  personatumy  Margaritana  marga- 
riHfera  och  Anodonta  cygnea. 


Digitized  by 


Google 


563 


Spetsbergens  Insekt-Fauna. 
Af  Carl  H.  Bohem  an. 

Tafl.   XXXV. 
[Meddeladt  den  11  October  1865.] 

Att  klimat  och  vegetation  i  hög  grad  inverka  på  insekt- 
arternas talrikhet  har  länge  varit  bekant.  Det  förstnämnda,  eller 
klimatet,  utöfvar  onekligen  ett  stort  inflytande  på  dessa  djurs 
utveckling,  ty  der  sommaren  är  af  alltför  kort  varaktighet  och 
der  snö  och  is  större  delen  af  året  täcka  marken,  förefinnas  för 
organismer,  som  behöfva  en  längre  tid  för  att  genomgå  deras 
metamorfos,  oöfvervinneliga  hinder  för  deras  fortkomst. 

Att  ett  land,  sådant  som  Spetsbergen,  beläget  emellan  78^ — 
80**40'  nordlig  latitud,  måste  vara  fattigt  på  insekt-arter,  kan  så- 
ledes antagas  för  temligen  afgjordt.  Då  hittills  ingen  ting  varit 
bekant  om  dessa  polar-trakters  Entomologi,  torde  de  upplysningar 
derom,  som  nu  komma  att  meddelas  ej  sakna  allt  intresse.  Inom 
dessa  af  väldiga  ismassor,  till  stor  del,  äfven  under  den  korta 
sommaren  betäckta  nejder,  visar  sig  samma  förhållaode,  som  i 
andra  bättre  undersökta  och  kända  arktiska  länder,  eller  att 
Diptera,  och  bland  dessa  de  bräckligaste  formerna,  både  i  art- 
och  individ-antal  äro  bäst  representerade,  en  företeelse  säkerligen 
beroende  af  den  kortare  tid  dessa  djur  behöfva  för  genomgåendet 
af  de  första  stadierna  af  sitt  lif. 

Ehuru  vår  kännedom  om  polarländernas  Insekt-fauna  ännu 
är  alltför  ofullständig,  ett  förhållande,  som  säkerligen  härrör,  ej 
mindre  af  dessa  trakters  fattigdom  på  djur,  tillhörande  denna 
klass,  än  af  de  besvärligheter  och  kostnader,  hvarmed  undersök- 
ningar der  äro  förknippade,  hafva  vi  dock,  särdeles  under  de 
senare  decennierna,  erhållit  flera  värdefulla  upplysningar  i  detta 
hänseende.  Innan  jag  öfvergår  till  ämnet  för  denna  uppsatts, 
torde  en  kort  öfversigt  af  de  arbeten,  som  rörande  den  arktiska 
insekt-faunan  kommit  till  min  kännedom,  här  vara  lämplig. 

Öfvers.  af  K.  VetrAkad.  Förh.,  166$,  N:o  8. 


Digitized  by 


Google 


564  c.    H.    BOHEMAN. 

Det  arbete,  som  först  bör  nämnas  är  ^'Fauna  Groetilandka*' 
af  Otto  Fabricius  (Hafniae  et  Leipzig  1780).  Denne,  på  sin 
tid  nitiske  och  kunskapsrike  naturforskare,  som  1768  afgick  till 
Grönland,  i  egenskap  af  missionär,  har  under  sitt  vistande  d^- 
städes,  egnat  icke  så  ringa  uppmärksamhet  åt  Entomologien. 
Han  beskrifver  nemligen  i  förenämnde  arbete  p.  184 — 228.  44 
insekt-arter  samt  16  Årachuider.  Af  insekterna  tillhöra  12  Co- 
leopteraj  9  Lepidoptera,  3  Neuroptera,  2  Hymenopteray  20  Diptera, 
6  Thysanura  och  12  Parasita*  Af  Arachniderna  hänföras  9  till 
Acari  och  7  till  Aranece,  En  del  af  de  meddelade  beskrifoin- 
garna  äro  temligen  fullständiga  och  noggranna,  några  deremot  af 
den  beskaffenhet,  att  det  torde  blifva  svårt  afgöra  hvilket  föremål 
författaren  afsedt.  Uti  ''Supplement  to  the  Appendix  of  Capitain 
Parrys  Voyage  for  the  discovery  of  a  North-West  passage  in 
the  years  1819—1820"  (London  1824)  har  KiRBY  bekantgjordt 
de  från  Melville-öarna  hemförda  insekterna,  h vilka  endast  oppgå 
till  4  nemligen  1  Lepidoptevy  1  Hymenopter  och  2  Dipteia  samt 
1  Arachnid.  Ar  1828  beskref  CURTIS  i  ''Narrative  on  an  attempt 
to  reach  the  North-Pole  by  Parry  (London  1828)  p.  20r,  den 
enda  insekt-art,  som  blifvit  hemförd,  eller  Aphis  borealis,  funnen 
på  drifved  i  polarhafvet  100  engelska  mil  från  närmaste  land  vid 
82^1  Nordl.  latitud.  Ett  rikhaltigare  bidrag  finnes  i  ""Appendu 
to  the  Narrative  of  a  second  Voyage  in  search  of  a  North-  West 
passage  and  of  a  Residence  in  the  Arctic  region  1827 — 1833  by 
John  Ross"  (London  1835)  hvaruti  blifvit  af  CURTis,  i  afdel- 
ningen  Natural  History  pag.  L1X~LXXX  beskrifna  och  till  en 
del  väl  afbildade  arter  nemligen  1  Coleopter,  1  Orthopter,  7  Hy- 
menoptera,  1  Neuropter,  14  Lepidoptera,  2  Hemiptera  och  8 
Diptera,  Uti  "SOUTHERLANDS  Voyage  in  Baffins  bay  and  Barrow 
Strair  (London  1852)  Appendix  p.  CCVIII  har  White  kortligen 
beskrifvit  och  afbildat  två  arter  af  slägtet  Desona,  1  Bdella, 
1  Ixodes  och  1  Micryphantes,  Det  mest  upplysande  och  omfat- 
tände  arbete  vi  hittills  ega  oro  polar-ländernas  insekt-fauna  är 
onekligen  Zetterstedts  Insecta  Lapponica  (Lipsiee  1840).  Om 
författaren    häruti   upptagit   flera   arter,   hvilka  icke   förekomma 


Digitized  by 


Google 


8PET8BBRGEN8   INSEKT-FAUNA.  565 

inom  desamma,  torde  dock,  med  någorlunda  säkerhet  kunna  an- 
tagas, att  då  dessa  nordliga  trakter  blifva  fullständigt  genom- 
forskade, totala  antalet  af  der  förekommande  arter,  om  relatift 
skiljaktigt  inom  de  olika  slägtena  och  klasserna,  dock  ej  så  be- 
tydligt kommer  att  understiga  det  af  Zetterstedt  uppgifna. 
Ett  förhållande,  som  jag  anser  mig  kunna  sluta  deraf,  att  de 
små  arterna  hittills  blifvit  alltför  litet  uppmärksammade.  Såsom 
exempel  härpå  kan  jag  anföra,  att  då  endast  3  arter  af  slägtet 
Orthocentru8^  dessa  pygmeer  ibland  Ichneumoniderna,  voro  Zet- 
terstedt bekanta,  hemförde  jag  från  min  sista  resa  till  Lapp- 
land icke  mindre  än  47  nya  arter  af  detta  slägte.  Zetterstedt 
anför  i  sitt  förutnämnda  arbete  3470  arter,  af  hvilka  1001  till- 
höra Coleoptera,  14  Orthoptera,  232  Hemiptera^  499  Lepidoptera, 
123  Neuroptera^  426  Hymenoptera  och  1245  Diptera.  Häraf 
visar  sig,  att  Lappland  är  ett  af  de,  i  Entomologiskt  hänseende, 
bäst  lottade  af  de  nordliga  länderna.  Dess  här  och  der  rika  och 
yppiga  vegetation,  dess  väldiga  skogar  i  de  sub-alpina  trakterna, 
dess  många  vattendrag  och  myror,  tyda  derpå  att  insektlifvet 
här  ännu  kan  utveckla  en  stor  mångfald  och  rikedom  af  arter. 
ScHJÖDTE,  som  lemnat  en  öfversigt  af  de  på  Grönland  funna 
insekterna  och  verkställt  en  revision  af  de  arter  O.  Fabricius 
beskrifvit  har  uti  "Natuihistoriske  Bidrag  till  m  BeskrifveUe  af 
GrönlancT'  (Köpenhamn  1857)  p.  50  uppräknat  21  Coleoptera^ 
1  Ulonata^  2  St/riistata,  3  Piezatay  26  GlossatOy  26  Antliataj  1 
Suetoria^  4  Rhynchotay  1  Siphunculata^  6  Tliysanura,  5  AranecB^ 
1  Opilio  och  10  Acari.  Af  de  anförda  insekterna  äro  flera, 
såsom  för  vetenskapen  nya,  noggrant  och  fullständigt  beskrifna. 
Staudinger  och  WocKE,  som  1860  företogo  en  resa  till  norra 
Finmarken,  hufvudsakligen  i  ändamål  att  insamla  Lepidoptera, 
lyckades,  ehuru  sommaren  ej  var  gynsam  för  insekt-fångst,  upp- 
täcka flera  nya  arter.  Macrolepidoptpra,  som  blifvit  bearbetade 
af  den  förre  (Stett.  Entora.  Zeit.  1861  p.  325)  uppgå  till  84 
arter  och  Microlepidoptera  utredda  af  don  senare  utgöra  129 
arter  (1.  c.  1862  p.  30,  233).     De  Coleopteroy  som  blifvit  insam- 


Digitized  by 


Google 


566  c.    H.    BOHEMAN. 

lade   och   fdr   hvilka  Schneider   redogjort  (I.  c  1862  p.  326) 
belöpa  sig  till  151. 

AcERBis  resa  genom  Sverge,  hvaruti  några  högnordiska  arter 
anföras,  har  jag  icke  haft  tillfälle  se. 

Betraktar  man  Spetsbergens  flora,  skalle  man  vara  böjd  an- 
taga,  att   insekternas   art-antal  inom   nämnda  land,   borde  vara 
större   än  det  oss  bekanta  och  troligen  komma  fortsatta  ander- 
sökningar,  att  bringa  i   dagen  en  och  annan  art,  ehnra  dessa  ej 
torde   blifva  särdeles  många.     Enligt  den  förtjenstfulla  utredning 
af  Spetsbergens  Fanerogamer,  som  af  A.  J.  Malmgren  blifvit 
införd  i  '*Ö/versigt  af  Vetenskaps- Akademiens  Förliandlingar  1863 
p.  229  uppgå  de  med  säkerhet  kända  fanerogaroa  växterna,  som 
Tiär  förekomma  till  93  species,  af  hvilka  21  blifvit  under  expe- 
ditionen   1861    upptäckta.    Den    beskrifning  Malmgren  lemnar 
om   vegetationen,  och  hvarutur  jag  ansett  mig  böra  meddela  ett 
kort  utdrag,  synes  gifva  stöd  åt  min  här  ofvan  framställda  för- 
modan.   Hr   Malmgren   yttrar   nemligen:  "Stundom  är  sjelfva 
kustlandet  en  lindrigt  sluttande  slätt  af  betydligt  omfång,  eller 
finnes  på  afsatserna  en  jemn  och  slät  mark,  der  snövattnet  från 
Qellen   flyter   långsamt   och   afsätter  slam   och  lera,  hvarigenom 
sänka   ställen    med   ymnig   mossvegetation    uppstå.     På   sådana 
ställen  växa  Eriophorum,  JuncuSy  Dupontia,  Saxifraga  htrcuhis 
rivuturis  m.  fl.    Närmare   bergets  fot   blifver  marken  mera  slut- 
tande och  hålles  lagom   fuktig  af  det  ständigt  nedrinnande  snö- 
vattnet; Solvärmen   verkar  här  starkare  än  annorstädes  i  anse- 
ende till  den  sluttande  marken  och  branta  bergväggen,  som  också 
skyddar   mot   kyliga   vindar;  vattnet  nedför  en  mängd  upplösta 
oorganiske  ämnen  från  de  vittrade  fjellsidorna  till  växternas  för- 
brukning;   i    korthet   allt    är   cgnadt  att  framkalla  den  relativt 
yppigaste  vegetation.     Utgör  berget  ofvanför  kläckningsplats  for 
tusentals  foglar,  hvilka  årligen  bidraga  att  göda  marken  nedanför 
detsamma,  så  öfverraskas  man  här  icke  mindre  af  vegetationens 
brokiga  mångfald  än  af  dess  utomordentliga  yppighet  och  grönska. 
Här  blir  Ranunculus  sulphureus  öfver  en  fot  hög,  man  kan  vada 
jems   med  knäna  bland  Cochlearier  och  Cerastier;  Saxifraga  nir 


Digitized  by 


Google 


I 


SPITSBEROENS   INSIKT-FAUNA.  567 

valts,  S.  hieracifolia,  Pedicularis  och  Oxyria  växa  vida  öfver 
deras  vanliga  mått;  Luzula  hyperboreay  Atopecurus  och  Dupontia 
stiga  tätt  upp  ur  den  mossbädd  som  bildar  en  grön  matta,  ut- 
bredd kring  bergets  fot  och  nppnå  en  ovanlig  yppighet.  Poa 
cenisia  och  Poa  stricta  frodas  utomordentligt  samt  äro  i  sina 
laxiererande  former  svåra  att  igenkänna.  Och  likväl  bilda  icke 
gräsen,  icke  eller  de  öfriga  fanerogama  växterna,  här  den  gröna 
sammanhängande  mattan,  utan  det  är  några  få  arter  mossor, 
hafvudsak ligen  af  genera  Hypnum  och  Aulacomnium.  Endast  vid 
fjordarna  på  syd-  och  syd vest- kusten  skola  riktiga  gräsmattor 
förekomma,  men  på  de  af  mig  besökta  kusterna  såg  jag  aldrig 
sådana.** 

De  på  Spetsbergen  hittills  funna,  ehuru  ännu  ej  utredda 
Kryptogamerna  lära  uppgå  till  ungefär  250  arter,  nemligen  70— 
80  arter  mossor,  30  arter  alger,  150  arter  lafvar  och  10—15 
arter  svampar. 

Det  material  jag  haft  tillfälle  begagna  vid  utredandet  af  de 
insekt-arter,  hvilka  blifvit  funna  på  Spetsbergen  består  af:  l:o  en, 
genom  Professor  C.  J.  Sundevall,  som  1838  åtföljde  den  Fran- 
ska expeditionen  till  nämnde  land,  gjord  insamling  vid  Bellsund, 
innehållande  69  individer.  2;o  En  af  Professor  A.  E.  Norden- 
skiöld 1858  i  sprit  hemförd  mindre  samling.  3:o  De  genom 
Doctorerna  A.  J.  Malmgren  och  Goes  samt  Magister  Smitt  under 
expeditionen  1861  gjorda  insamlingar  uppgående  till  84  uppstuckna 
och  åtskilliga  i  sprit  förvarade  individer,  samt  4:o  af  de  arter  som 
blifvit  från  sista  expeditionen  hemförda  af  Doctor  Malmgren. 
Af  alla  dessa  samlingar  visar  sig  att  icke  någon  Coleopter,  Or- 
ihopter  eller  Hemipter  blifvit  påträffad.  Deremot  utgöras  de  funna 
arterna  af  1  Lepidopter^  1  Neuropeter  (tillhörande  Phryganidemaa 
grupp),  4  Hymenopiera  (1  Nematuéy  1  Hemiteles  och  2  Ortho- 
centruB)y  20  Diptera  (1  Rhamplwmyzay  1  Tachinay  4  Aricia,  2 
Scatomyzaj  1  Helomyza,  1  Coleopa,  1  Copromyza,  5  ChironomuSf 
1  Sciatay  2  Trichocera  och  1  Mycetophila)^  1  Suctoria  (Pulea^), 
1  Parasita  (Bcematopinua)  och  1  Thysanura  (Podura)  uppgående 
således  hela  det  på  Spetsbergen  funna  art-antalet  af  insekter  till 


Digitized  by 


Google 


j 


568  o.    H.   BOHEMAN. 

29.  Af  dessa  förekomma  tio  i  Lappland  nemligen:  FlutMa  crw- 
dferarttm^  Rhamphomyza  caudatay  Aricia  triangulifera,  Coelopa 
frigida,  Copromyza  fumipennis^  Chironomus  prodtictuSf  aterrimus, 
Sciara  variegata^  Trichocera  hiemalis  och  Tricliocera  parva.  De 
öfriga  synas  vara  nya  och  för  Spetsbergen  egendomliga. 

LEPIDOPTERA. 

1.    Plutella  cruciferanm:  Zbller.  Var.  PluUUa  mveella  Zbtt.  Im. 
Lapp.  p.  1001.  3. 
Specimen   unicum  ad   Middel  Hook  in  Belsund   d.    25  Jnlii 
a  Dom.  Malmoren  lectum. 

NEUROPTERA. 

2. '  GoNiOTAULUS  arcticus:  nigro-fuscus,  parce  breviter  pubescens;  an- 
tennis  corpore  dimidio  breviorcs;  alls  diliite  fuscis,  imma- 
culatis;    pedibus    testaceis,    femoribus  a  basi  looge   ultn 
medium  plus  minusve  iufuscatis.  —  Long.  11  millim. 
Habitat  ad  Aldert-Dirkses  Bny.  Dom.  GoES  et  Smitt. 
Caput  mediocre,  nigrofuscum,  parce  sat  longe  pubescens.     Ocoli 
rotundati,    brunnei.     Palpi    tenues,    filifoimes,    nigro-fusci.     Antenn» 
diniidio  corpore  nonnihil  breviores,  tenues  nigro-fuscae.     Thorax  nigro- 
fuscus,   pnrce   breviter   puberulus,   lateribus  pectoris   canis.     Abdomen 
nigro-fuscum,  opacum,  pubescens,  ano  segmentisque  veutr<ilibu8  anguste 
ferrugineis,     Alae    dilut«  fuscae,   breviter   pubescentes.     Pedes   tenues, 
testacei,  femoribus  a  basi  fere  ad  apicem,  praesertim  subtus,  plus  mi- 
nusve infuscatis. 

HYMENOPTERA. 

3.    Nbmatus  frigidw:  ni^er,   sub-nitidus,  fere  glaber;  clypeo  mandi- 

bulisque  ferrugineis;  tibiis  tarsisque  sordide  flavo-testarcis; 

alarura  stigmate  et  nervis  fuscis.  c/^J.  —  Long.  4 — 5  milira. 
Habitat    ad   Middel   Hook  in  Belsund  d.  24—26  Julii  et  ad 

Whales   Point  in   Storfjorden   d.   6  Julii.   Dom.  Nordex- 

SKIÖLD  et  Malmgren. 
N.  cUtellato  St.  Fargeau  affinis,  sed  l)ene  distinctus.  Caput 
nigrura,  nitidum,  obsolete  punctulatum,  pube  brevi  fusca  adspcrsum; 
clypeo  obscurius  mandibulis  dilutius  ferrugineis.  Oculi  rotundati, 
modice  convexi,  nigri.  Antennae  corpore  nonnihil  breviores,  filifcrmes, 
minus  tenues,  nigro-fuscae,  sub-opacae,  tenuiter,  breviter  pubescentes, 
articulis  1 — 2  brevibus,  reliquis  elongatis,  apicem  versus  longitudine 
sensira  decrescentibus,  ultirao  apice  obtuso.  Thorax  niger,  sub-nitidus, 
glaber,  subtus  nitidissimus.  Abdomen  apicem  versus  nonnihil  ango- 
statum,    apice    ipso    rotundatum,    totum    nigrum,    nitidum,    segmeuto 


Digitized  by 


Google 


SPETSBERGENS   TNSEKT-FAUNA. 

altimo  maris  superne  profunde  impresso.  Alm  sub^hyalinse 
et  nervis  fuscis.  Pedes  sordide  flayo-testacei,  femoribus, 
excepta,  nigris. 

4.     Hbmiteles  borecUis:  8ub-nitidus,  niger;  maudibulis  flavc 

ant^nnis  pedibusque  nigro-fuscis,  genicylis,  tibiis 

dilutioribus;  segroentis  2  et  3  abdominis  maxim 

badiis;  alis  infuscatis,  stigmate  dilute  fusco-tests 

Long.  3  millim. 

Specimen  unicum  ad  Middel  Hook  in  Belsund  d.  1 

Dom.  Malmoren  lectum. 

Inter  minores  sui  generis  species.     Caput  pone  oculos 

gustatura,  nitidum,  subtiliter  et  parce  punctatum,  a  fronte 

angulare,    facie    et    genis    pubescéntibus;    spatio  inter  oculi 

mandibularum  sat   lato.     Clypeus  leviter  convexus,  a  facie 

pressa  subdistincta  discretus,  apice  obtuso,  truncato.     Mand 

dice  angastse,  denticulia  duobus  subaequalibus  apice  instruct 

oblongo-oyati.     Antennae  capite  cum  thorace  nonnihil  longio 

filiformes  b.  e.  apicem   versus  nullo   modo  angustatae,  artic 

flagelli  cylindrico,  latitudine  quadruplo  longiore,  undecimo  sub 

ultiroo   oblongo,  conico.     Thorax  capite  angustior,  nitidulus; 

race   et  scutello  elevatis,  illo  lineis  duabus  irapressis,  antici 

trilobo;   metatborace  ruguloso,  incisura  profunda  a  postscu 

rato,   areis  superioribus  sex  subconfluentibus,  costis  apicalib 

distinctis,    lineis    duabus   transversalibus  conformantibus,   qu 

ante  basin  posita  et  altera  magis  elevata  aream  posteromedin 

scripsit,  spiraculis  mitfutis,  circularibus.    Abdomen  depressum 

ovaturo;  segmento  primo  posticorum  pedum  coxis  cum  troc 

perparura    breviore»    leviter  curvato,  postpetiolo  inaequaliter 

subtiliter  rugoso-punctato,   lateribus  aciculato,  secundo  trän 

tido,    basin    angustatam    versus    subtilissime  alutaceo,  praet 

segraentis  sequentibus  omnino  Isevi,  tenuiter  pubescente;  terebr 

primi  longitudiuem  aequante,  pilosula.     Alae  areola  extus  aj 

vum  recurrentem  ordinarium   ante   medium   recipiente;   cell 

trapezina,  nervö  ejus  interno  segmento  costse  tertio  dimidia 

breviore,  extemo  recto,  apice  ipso  tantum  leviter  incurvato;  n 

verso  aoali  rectiusculo,  haud  fracto.     Pedes  graciles. 

Femina:  Caput  nignim,  griseo-pubescens;  labr 
dibulis  flavescentibus  vel  testaceis;  palpis  fuscis. 
nigro-fuscsB,    subtus,    pnesertim    basiu    versus 
Thorax  niger.     Abdomen  fusco-nigrum ;  segraenl 
maxima  ex  parte  badiis.     Alae  fuscedine  tinctae 
dilute  fusco,  radice  flava.     Pedes  nigro-fusci,  apic 
teium,  tibiis  et  tarsis  ferrugineo-fuscis. 
5.    Orthocentrus    nigricomis:  ntitidulus,    subtiliter   puncti 
mento  primo  abdominis  toto,  secundo  basi  aciculat 
nervö   radiali   interno  |  segmenti  costse  tertii  1< 
aequante,  extemo   rectiusculo;  articulo  primo   flj 
tudine  longiore;  areis  supero-  et  posteromedia  m< 


Digitized  by 


Google 


570  «    c.   H.   BOHEMAN. 

maris  sub-incompletis,  feminae  distioctis;  antennis  nighcan- 
tibus;   pedibus   nigris,   geniculis   et  basi  tibiarom  pallidis; 
alis  sub-iufuscatis,  radice  et  squamula  flavis.  c^9-  —  Long. 
3  millim. 
Habitat    ad    Åldert    Dirkses  Bay  in  Wijde  Bay  mense  Julii 
Dom.  GoEs  et  Smitt. 
Haec  species  a  Orth.  palustri  et  nemorali  quibus  proxima  videtur, 
prsecipue  differt,  antennis  et  facie  totis  nigris  vel  fusco-nigris,  pedibus 
obscurioribus  et  nervö  alarum  radiali  interno  longiore. 

6.  Ohthocentrus    vaUdicomis:    nitidulus,    subtiliter  punctatiis;  seg- 

roento  priroo  abdorainis  sub-aciculato,  sequeutibus  Isevibus; 
alarum   nervö   radiali  interno  |  segmen  ti  costee  tertii  lon- 
gitudiiiem   aequante;  externo  curvato;  antennis  validis,  ar- 
ticulo  priroo  flagelli  subquadrato  ($)  vel  latitudine  parum 
longiore  cf^;  areis  supro-  et  posteromedia  raethathoracis  in 
utroque  sexu  distinctis;  antennis  nigro-fuscis,  subtus  dilo- 
tioribus;  pedibus  sordide  testaceis,  coxis,  femoribus  et  tibiis 
plus  minusve  nij^ro-fuscis ;  alis  sub-byalinis,  radice  et  squa- 
mula paDitlis.  cf^$.  —  Long.  2  millim. 
Habitat  ad   Belsund  Julii  1838  Dora.  Sundevall;  ad  Aldert 
Diikses   Bay    in    Wijde  Bay   Julii   1861.   Dom.  Goes  et 
Smitt. 
Haec  species  Orth.  vitripenni  proxima,  sed  antennis  9  multo  vall- 
dioribus,  nervis  alarum  tenuioribus,  facie  obscuriore  etc.  certe  distincta. 

DIPTERA. 

7.  Rhamphomyza    caudata:   o^?-    Zett.  Ins.  Lapp.  p.   565.  15.  — 

Dipt.  Scand.  I.  p.  417.  35. 
Habitat    ad    Cap    Thordsen    in    Isfjorden   don    6   Julii  et  ad 
Middel    Hook   in   Belsund  d.  24 — 26  Julii  passim.  Dom 
Malmoren. 

8.  Tachina  gladalia:  nigro-caerulescens,  sub-nitida;  oculis  late  distan- 

tibus,  brunneis;  palpis  nigris;  vibrissisnuUis;  thorace  haud 
vittato;    abdomine    virescente,   nitido,  immaculato;   femo- 
ribus  anticis   superne  ad  basin  dense  setosis;  alis  cinereo- 
albidis,   nervis   fuscis;  nervö  transverso  ordinarie  obliquo; 
spinula  costae  nulla;  squamis  pallidis.  9.  —  Long.  7^  millim. 
Habitat    ad    Aldert    Dirkses   Bay   in   Wijde   Bay   Juni  1861. 
Dom.  Goes  et  Smitt. 
Individuum  descriptum   mutilatum   et  male  conservatum.    Caput 
totum    nigrum,    sub-nitidum.      Oculi    sat    magni,    brunnei.     Antenns 
desunt.     Palpi  nigri.     Thorax  nigro-coerulescens,  sub-nitidus,  non  vit- 
tatus,    supra    parce,   ad   latera   dense   nigro  setosus.     Scutellum  oigro- 
caeruleum,  setis  ordinariis.     Abdomen  virescenti-nitidum,  imroaculaturo. 
Å.\ee    cinereo-albidae,    nervis    fuscis.     Alarum  area  occlusa.     Squamula 
costae  nulla.     Squamae  pallidse.    Pedes  nigri;  femoribus  anticis  superne 
ad  basin  dense  nigro-setulosis. 


Digitized  by 


Google 


8PETSBBR6BN8    INSBKT-FAUNA. 

9.-  Abicia   lalnoaa:    nigra^  opaca;  antennis  breviuscalis, 
epistoinate  cinereo-albicante;  ore  fronteque  sub-j 
thorace    vitta    utrinque    cinereo-albida    ornato; 
ovali,   depresso,   raarginibus   apicalibus   segment 
reis;   ali8   albo-hyalinis,   nervis  fuscis,  transversc 
perpendiculari,   recto;    squamis  halteribusque  al 
Long.  6  inillim. 
Individuura    unicum    ad    Aldert    Dirkses  Bay  ih 
mense  Julii  1861  a  Doirt.  Goes  inventum. 
Aricia  megastoma  dimidio   fere   major,   aliter  colorata, 
producto.     Caput   nigrum,   parce  setosum.     Epistoma  cinen 
Fröns  minus  porrecta.     Margo  oris  vix  reflexus.     Palpi  sul 
nigri.     Thorax    niger,    opacus,    parce    setosus,    vitta   utrinq 
cinereo-albida  decoratus.     Scutellum  nigruni,  opaoum,  apice 
DuUis  Jongis   instructum.     Abdomen   ovale,   depressum,    atri 
Ditidaro,    parce    setosum,   raarginibus   apicalibus  segmentori 
cinereid.      Alee    sat    longee,    albido-hyalinae,    nervis    fuscis, 
ordinario  perpendiculari,  recto,   longitudinalibus  3  et  4  ferc 
apice  parum  divergentibus,  spiuula  costse  nulla,  squamis  hs 
albidis.     Pedes  nigri,  parce  setulosi;  feraoribus  anticis  long 

10.  Aricia  hyperborea:  nigra,  opaca;  antennis  breviusculis 
viter  pubescens;  epistomate  nigro-fusco;  ore 
prominulis;  thorace  utrinque  obsolete,  antice 
deutius  cinereo-vittato;  abdomine  atro-holoser 
sertira  in  mare  dense  setoso,  marginibus  apicalib 
torum  obsolete  cinereis;  alis  leviter  infuscatis,  n 
verso  ordinario  perpendiculari,  medio  vix  inflex< 
halteribusque  al  bis;  femoribus  longe  setosis.  ^i 
5  millim. 

Mas,  OcuH  fere  cohaerentes,  vitta  frontal 
sima,  antice  latiori,  atra.  Alae  modice  latae. 
sub-cylindricum,  longe  setosum.  Anus  tubercul 
datis,  opacis,  pilosis. 

Femina,     Oculi    valde  distantes,   per   orbitan: 
et  vittam   latiusculam   disjuncti.     Alae  latiuscul 
men  ovale,  parcius  setosum  apice  acutum. 
Habitat  ad  Middel  Hook  in  Belsund  24—26  Julii.  Di 

GREN. 

Aricia  megastoma  nonnihil  major,  seta  antennarum  b 
bescens,  fronte  magis  prominula,  alis  obscurioribus,  ab  il! 
Stincta.  Caput  nigrum,  parce  setosum.  Fröns  satis  porre 
narum  seta  brevissirae  puberula.  Margo  oris  sub-reflexus. 
nigro-fuscum,  in  cinereum  parum  vergente.  Palpi  sub-cylini 
Thorax  niger,  opacus,  setis  longis,  concoloribus  parce  obsitu 
vitta  laterali  obsoleta,  antice  ssepe  evidentiori  decoratus. 
setis  longis  parce  instructum.  Abdomen  atro-holosericun 
torum  marginibus  apicalibus  angustissime  et  obsolete  cine 
praesertim  ad  costa  infuscatse;   nervus  transversus  ordinari 


Digitized  by 


Google 


572  c.    H.    BOHBMAN. 

dicularis,  medio  parum  reflexus,  mox  an  te  medium  areie  insertos. 
Spinula  nulla.  Squaraie  parvse,  flavescentes,  valvulis  subaeqois.  Hil- 
teres  flavi.     Pedes  simplicee,  sat  fortiter  spinosi 

11.  Aricia  megastoma:  nigra,  sub-opaca;  capite  bnccato,  albeacente; 

antennis  brevibus,  seta  nuda,  basi  iDcrassata;  thorace 
antice  utrinque]  cinerascente;  squamis  halteribusque  al- 
bis;  alis  leviter  iofuscatis,  costa  breviter  ciliata,  nervö 
transverso  ordinario  perpeDdiculari,  recto.  o^$.  —  Long. 
4  millim. 

Mas.  Oculi  fere  cobsereDtes,  orbita  angustissima  albi 
et  vitta  frontali  angusta,  atra,  antice  latiore  disjonctL 
A  no  tuberculb  2  rotundatis  nitidbsimis  instructo,  apice 
piloso. 

Femina,     Nigra,    thorace    brunnescente,   obsolete  fusco- 

yittato.     Oculi    distantes,    vittam    latam    atram    diajonctL 

Abdomen  oblongum;  segmentum  ultimum  apice  tnincatani. 

Habitat    ad    Belsund    Julii   1838.  Dom.  Sundsvall;  ad  Sel 

Point    Dom.    Malmoren    et    ad    Wijde   Bay   Julii  Dom. 

GoEs  et  Smitt. 

Fröns  modice  porrecta,  ante  ore  träns versim  i m pressa.     ADtennc 

brevibus,    mediocriter    latae,    seta    nuda,    basi   incrassata.     Margo  oris 

sub-reflexus,  leviter  emarginatus.     Palpi  sub-cylindrici,  nigri.     Ncnus 

transversus   ordinarius  alarum  ante  medium  are«e  insertus.     Squamae 

parv»,  albae,  ciliatae,  valvulis  sub-tequis.     Halteres  flavi.     Pedes  nigri, 

parce  setulosi. 

12.  Aricia    trianguU/era:    Zett.   Dip  t.  Scand.  IV.  p.  1467.  78.  — 

ArUhomyza  id.  Zbtz.  Ins.  Lapp.  p.  680.  83. 
Speciroen  unicum  ad  Bel  Sund  Julii  1838  a  Dom.  Sundetiu 
lectum. 

13.  ScATOMYZA    hyperborea:    cinereo-nigricans;  capite  infra  antennas 

ciuereo,  froute  minus  prominente;  palpis,  antennis  pedi- 
busque  nigris;  oculis  sub-rotundatis;  thorace  brunneo- 
vittato;  abdoroine  nigro-raaculnto;  alis  hyalinis,  imroacu- 
latis,  nervö  transverso  ordinario  recto,  costa  breviter  ciliata, 
spinula  sat  distincta;  squamis  halteribusque  albis.  0^9*" 
Long.  5 — ö^  miUim. 

Mas.  Abdominis  apice  trunoato,  setoso,  segroentia  5 
anterioribus  sub-aeque  longis,  6:to  inflexo,  parvo,  brevi, 
basi  baud  prominulo;  styiis  2  ventralibas  in  segmento 
quinto  nigris. 

Femma,  Abdominis  pubescentis  segmentis  4  anterioribiw 
sub-aeque  longis,  5:to  sub-conico  quartum  dimidium  et  oltra 
superante,  sexto  minuto  retracto. 
Habitat  in  litoribus  marinis  ad  Bel  Sund  mense  Julii  Dom, 
Sundevall;  ad  Cap  Thordsen  in  IsQorden  6  Julii  a  Dom. 
Malmoren  frequenter  lecta. 


Digitized  by 


Google 


9PBT8BBROENS    INSEKT-FAUNA. 

Mngiiitado  «t  statura  Scatom,  fucorttm,  capitis  inacula  hi 
•npra  aiiteiinas  ut  et  alxlomine  nigro-roacalato  ab  illa  bene 
Opiica.  Kröns  luviter  sub-promiimla,  fusco-grisea,  lateribus  e 
•etosa.  Antennee  mediocres,  totse  nigrpe,  seta  nuda.  Episto 
oculos  descendeus,  albido-cinereum,  jipice  leviter  reflexum.  i 
stacina;  iitrinque  3—4  validiusculse.  Palpi  nigri.  Gense  longoe 
nlbescentes.  Meiitum  pilis  paucis,  brevibus,  nigris  barbatun 
mediocres,  sub-rotundati.  Thorax  obscure  cinereus,  dorso  sett 
scente,  lineis  tribus  brunneis  notatus.  Scatellum  cinerasci 
onliDariis.  Abdomen  cinereum,  maculis  sat  magnis,  hinc  i 
fiuentibus,  nigris  variegatum.  Alne  hynlinae,  nervis  nigro-foscii 
breviter  ciliata,  spinula  sat  distincta  instructa.  Squamne  parv] 
Halteres  flavescentes.  Pedes  nigri,  leviter  cinereo-micnntes. 
tulosae.  Femora  latere  postico,  posteriora  latere  antico  pilosf 
setulosce.  totae  nigrse. 

14.  ScATOMYZA  obscura:  nigra,  opaca;  epistomate  cinerascent 

minus    prominente;    palpis,    antennis    pedibusqu 

oculis  sub-ovalibus;  thorace  nigro-vittato;  alis  sul 

immaculatis,   nervö  transverso   ordinario   distinctc 

nbdomine    baud    maculato;    costa   breviter  ciliatt 

nulla;  squamis  halteribusque  albis.  9*  —  Long.  6 

Individ  uum   unicum   ad   Middel  Hook  in   fiel   Sund 

a  Dom.  Malmgren  lectum. 

Statura  et  similitudo   praecedentis,  sed   major,  obscuiioi 

nigro-vittato,  abdomine  haud   roacnlato,  nervö  alarum  transv< 

nario    distincte    inflexo    ut    et   spinula   nulla,   ab  illa  differt. 

Vertex  obscurus,   setis  ordinariis.     Fröns   modice  porrectn. 

brevibns,  sat  validee,   nigrae,  seta  nuda,  basi  incrassata.     Epi 

nereum,    infra   oculos    descendens.      Setae    mystacinae    plure 

Palpi    sub-clavati,    nigri.      Oculi    sub-ovales.     Genie    longae, 

Thorax  niger,  in  cinereum  vergens,  parce,  louge  setosus,  vi 

nigris  notatus.     Scutellum  nigrum,  sub  nitidum,  setis  sex  ii 

Al»  sub-hyalinae,  nervis  fuscis,   transverso  ordinario   distinc 

Costa  breviter  ciliata.     Spinula  nulla.     Squamae  parvae,  albi 

teres  albidi.     Pedes  nigri,  ut  in  pnecedente  pilosi. 

15.  Hblomtza    öoreaUs:    cinerascens,    opaca;    epistomate 

scente;  fronte  antice  fulva;  antennis  nigris,  basi 
longiuscula,  nuda;  abdomine  cinereo,  segmen  tis 
guste  pallido-marginatis;  pedibus  ferrugineo-testa 
ribus  medio  late  infuscatis;  tarsis  fuscis;  ali 
immaculatis,  costa  distincte  setosa.  cf^^*  —  ^^8 
Habitat  ad  Whales  Point  in  Storfjorden  24  Aug.  D< 

OREN. 

Inter  Helom.  serratam  et  auricttlatam  locanda,  ab  amb 
abdominis  pedumque  certe  distincta.  Opaca,  pubescens,  n 
Fröns  fulva,  antice  flavo-rufescens,  vertice  obscuriore  ad  ocul 
lineola  cinerea.     Occiput  cinereum.     Setis  mystacinis  utrinqi 

Öfverå.  af  K.   Vet.-Ahad,  Förh.  Årg    22.    N:o  8, 


Digitized  by 


Google 


574  c.    H.    BOHXMAN. 

Antennte  brevissimae,  articnlis  basalibiis  rufis,  pilosis,  ultimo  nigri- 
cante,  seta  capite  nonnihil  loiigiore,  niida,  obscura,  capiliari,  ima  basi 
incrassata.  Epistoma  perpendiculari,  rufescens,  parum  albo-micans, 
setis  utrinque  roystaciiiis  3 — 4  iiigris,  superiori  majorL  Proboscia  tt 
palpi  cyliiidrici,  flavo-testacea.  Gente  longiusculae,  rufescentea.  Thorax 
obscure  cinereus,  lineolis  sub-quinis  fascis,  quarum  3  mediis  ssepe  ^ 
spioioribus.  Scutellum  supra  planum,  totum  cinereara.  AbdomeD 
cinereum,  opacum,  segpmentis  rourgine  apicali  anguste  pallidis.  A1& 
abdomine  multo  longiores,  hyalin»,  immaculatse,  nervis  fuscis,  oosU 
distincte  setosa.  Squamte  parvfe  et  balteres  albidi.  Pedes  validi- 
usculi,  pubescentes,  rufo-ferruginei,  femoribus  oraoibus  a  basi  fere  ad 
apicem  nigro-fuscis;  tarsis  infiiscatis,  bnsi  dilutioribus. 

16    CoELOPA  frigida  cT^?.  Meig.  Dipt.  VI.  8.  1.  Tab.  56.  fig.  5.- 
MAca.   Buff.   II.   502.  1.  —  Zett.  Ins.  Lapp.  p.  769.  1. 

—  Dipt.  Scand.  IV.  2472.  1.  —  Musca  id.  Fabr.  Syst. 
Antl.  307.  116.  —  Copromyza  id.  Fall.  Heteromyzidn. 
6.  1. 

Habitat  ad  Seal  Point  et  ad  Cap  Thordsen  in  IsQordeu  mense 
Julii.  Dom.  Nordenskiöld  et  Malmgren. 

17.  Copromyza  fumpennis.  o^?.  Stenii.   Aet.  Holm.  1853.  p.  352. 

—  Zett.  Dipt.  Scand.  XIV.  p.  6392.  8—9. 

Habitat   ad   Cap  Thordsen  in  Isfjorden  6  Julii.  Dom.  Malm- 
gren. 

18.  Chi  ROKOMUS /7oZam;  niger,  sub-opacus,  pallido-pubescens;  thorace 

vittis  dorsalibus   tribus  obsoletis,  cinereis;   alls  albis,  im- 

maculatis;    balteres    albidi;    pedibus    sat    dense    et  longe 

pilosis,  tarsorum   auticorum   articulo  primo    tibia  nonoihil 

longiore,    secundo    primo  dimidio  et  tertio   noonihil  loo- 

giore;  maris  tarsis  anticis  breviter  et  dense  barbatis,  caada 

incrassata.  cf^$.  —  Long.  6  millim. 

Habitat    ad    Whales   Point  in   Storfjorden   et  ad  Treurenbcig 

£ay   mense  Julii   Dom.  Nordenskiöld,  Goes  et  Malm- 

guen.     Ill  Bel  Sund  Dom.  Sundeyall. 

E    majoribus,    tarsorum   anticorum   articulo  primo  tibia  nonaiiul 

longiore  a  reliquis  bene  distinctus.     Caput  nigrura,  opacum.     Aatennae 

nigrre.     Palpi   nigro-fusci.     Thorax   niger,   parum  nitidus,  vittis  tribus 

dorsalibus    cinereis,    interdum    interruptis.      Scutellum    et    metathorax 

nigra.     Abdomen  aut  in  mas  lineare,  pallidopilosum,  nigram,  opacum, 

forcipe    leviter    incrassata,    aut  in  femina  modice   angustum,  nigram, 

pubescens,   segmentorum    margine  apicale  glaucum.     Alae  albae,  nervis 

longitudinalibus  sub-costalibus  obscurioribus.     Halteres  sordide  albidis. 

Pedes    pilosi,    toti    nigri.     Tarsorum    anticorum    articulo    primo  tibia 

nonnihil   longiore,   secundo   primo   dimidio  et  tertio  nonnihil  longiore. 

Tarsi  antici  maris  graciles,  subtus  dense  et  breviter  barbatis. 

Observ.     Femina  variat  intcrdum  pedibus  pallidis. 

19.  Chironomus  arcticxis:   nigro-fuscus,  sub-opacus,  albido-pubcsccns, 

antennis  obscuris;  alis  albo-byalinis,  leviter  infuscatis;  hal- 


Digitized  by 


Google 


SPETSBERGENS   INSEKT-FAUNA.  575 

teres    albi;    pedibus    fuscis,    tarsorum    aniicorum    nrliculo 
primo  tibia   paUulum   breviore;   maris   tarsis   anticis  nudi- 
usculis.  cf^J.  —  Long.  4  railliin. 
Habitat  ad  Seal  Point  30  Julii,  ad  Cap  Thordsen  6  Julii  ad 
Middel  Hook   in  Bel  Sund  24 — 26  Julii.  Dom.  Norden- 
skiöld et  Malroeen. 
Chironomo  frigido  proximus,  nonnihil  major,  abdomine  toto  nip^ro- 
fuaco    ab    iilo    mox    distinctus.     Nigro-fuscus,   parum   uitidus,  albido- 
pubescens.     Antennae  obscurse,  nigro-fuscse.     Thorax  nigro-fuscus,  sub- 
opacus,    vix    pubescens.     Abdomen    totum    nigro-fuscum,    brevitcr    et 
parce    albo-pubescens.     Alse    albidae,   leviter   infuscatae,   puneto   medio 
iiuUo,   Dervis   ad  costara  dilute  fuscis.     Halteres  albi.     Pedes  vix  pu- 
bescentes,  coxis  et  feraoribus  fuscis,  tibiis  tarsisque  dilutioribus.     Tar- 
sorum   anticorum    articulus    primus    tibia   fere   \  breviore   et  articulo 
secundo  saltem  duplo  longior,  reliquis  longitudine  sensira  decresoentes. 
Mas  abdomen   angustum,   apice  incrassatum.     Tarsi  antici  nudi.     Fe- 
raina    thorax    cinerasccns,    vittis   dorsalibus   medio   interruptis   albidis. 
Pectus  cinerascens.     Abdomen  crassiusculum.     Tarsi  antici  nudi. 

20.  Chikonomus   productua:    c^9-    Zett.   Ins.   Lapp.   p.   811.  9.  — 

Dipt.  Scand.  IX.  p.  3512.  28. 
Habitat  ad  Whales  Point  in  StorQorden  6  Aug.  Dom.  Malm- 
gren. 

21.  Chibonomus  aterrimus:  cf^^.  Meig.  Dipt.  I.  47.  59.  —  Staeg. 

Dipt.  Dan.  1840.  p.  578.  61.  —  Grönl.  Antl.  1845.  p. 
353.  8.  —  Zett.  Dipt.  Scand.  IX  p.  3573.  99. 
Habitat  ad  Whales  Point  in  Storfjorden,  Dom.  Malmgren  ad 
Aldert  Dirkses  Bay  in  Wijdebay  Dom.  Goes  et  Smitt  et 
ad  Treurenberg  sat  frequens  mense  Julii,  Dom.  Norden- 
skiöld, Odes  et  Malmgren;  ad  Bel  Sund  Dom.  Sunde- 
vall. 

22.  Chironomus  brevipennis:  nigro-fuscus,  sub-nitidus;  thorace  antice 

producto;   alis   abdomine  dimidio  brevioribus,  leviter  infu- 
scatis,   apice   rotundatis;  balteribus  pedibusque  fuscis,  tar- 
sorum   anticorum    articulo    primo    tibia   dimidia   breviore. 
$.  —  Long.  1\  millim. 
Habitat  ad   Whales   Point  in  Storfjorden  mense  Julii  a  Dom. 
Malmgren  detectus. 
Species   alis  abdomine   dimidio   brevioribus,  apice  obtusis,  a  reli- 
quis hujus  generis  facile  distincta.     Caput  nigro-fuscum,  parum,  niti- 
åuxa,     Antennae    nigrae,    parce    breviter    pubescentes.     Thorax    niger, 
sub-nitidus,  supra  convexus,  antice  valde  rotundato-productus.     Abdo- 
men   minus    tenue,    nigrum,    nitidum,   fere  glabrum.     Alee   abdomine 
breviores,    leviter    infuscatae,   apice   rotundatae,  nervis  longitudinalibus, 
snb-costalibus  obscurioiibus.     Pedes  sat  validi,  haud  pubescentes,  dilute 
fuscis,  tarsorum  anticorum  articulo  primo  tibia  dimidio  breviore. 

23.  Sclara  variabilis.  $.  Zett.  Ins.  Lapp.  p.  827.  8.  —  Dipt.  Scand. 

X.  p.  3738.  26. 


Digitized  by 


Google 


676  H.   BOHEMAN. 

Habitat  ad  Bel  Sund  Dom.  Sundevall;  ad  Whales  Point  in 
Storfjorden  et  ad  Cap  Thordsen  in  IsQorden  menae  Julii 
Dom.  Malmoben. 

24.  Tbichoceea  MemaUa.  cr^$.  Meig.  Dipt.  I.  p.  213:  2.  —  Macq. 

Buff.  I.  p.  114.  1.  Tab.  2.  f.  16.  —  Zett.  Ins.  Lapp. 
p.  852.  1.  —  Dipt.  Scand.  X.  p.  4041.  1.  —  Staeg. 
Dipt.  Dan.  1840  p.  56.  1.  —  Wieom.  et  Ruthe  ZooI. 
1843.  p.  467.  —  Ilossi  Dipt  Austr.  1848.  p.  7.  1.  7!- 
ptda  hiemaUa  De  Geer.  Ins.  IV.  p.  360.  13.  Tab.  21. 
fig.  1,  2  et  5.  —  Limnobia  hiemaUa  Latr.  Gen.  IV.  p.  258. 
Habitat  locis  humentibus  ad  Aldert  Dirkses  Bay  in  Wijde 
Bay  roeuse  Julii.  Dom.  Smitt  et  Goss. 

25.  Trichocsra  parva.  cf^Q,  Meio.  Dipt   I.  p.  213.  3.  —  Uk&i 

Buff.  I.  p.  116.  3.  Zett,  Ins.  Lapp.  p.  852.  2.  —  Dipt 
Scand.  X.  p.  4043.  3.  —  Staeg.  Dipt.  Dan.  1840.  p.  56. 
2.  —  Rossr  Dipt.  Austr.  p.  7.  2. 
Habitat  ad  Cap  Thordsen  in  IsQorden  6  Julii.  Dom.  Malm- 
gren. 

26.  Mycetophila  frigida:    fusco-cinerascens,   opaca;   an  tennis  fuads; 

abdomine  immaculato;  alis  leviter  infuscatis,  furca  inferiore 

breviore,  ad  marginem  ålas  quam  superiori  magis  retracta; 

halteribus  pedibusque  fusco-testaceis;  tibiis  posticis  externe 

reraote  setulosis;  tarsis  infnscatis.  c?*? —  Long.  4J  millim. 

Habitat  ad  Whales  Point  in  Storfjorden  6  Julii  passim.  Dom. 

Malmgren. 

MyceU  nigricornis  colore   proxima,  sed   major,   alis    leviter  infu- 

scatis.     Caput    obscurum,   cinereo-puberulum.     Antennse  filiforroes,  in 

mas   thorace  paulo  longiores,  in  feraina  thorace  breviores,  fusco-nigri- 

cantes.     Palpi   nigro-fusci.     Stethidium   fusco-cinereum.     Thorax  dorao 

convexus,  parce  griseo-pilosellus.     Abdomen  compressum,  fusco-nignim, 

pube    omniura    tenuissima    adpressa,   (?risea  vestitum,   totum  immaco- 

latum.     Anus  in   roas  exsertus,  fimbriatus,  nigro-fuscus.     Al»  longi- 

tudine  circiter  abdominis,  leviter  infuscatce,  nervis  ad  costam  distinctis. 

Nervus    transversus    nonnihil    ante    medium    nervi    longitudinali  2:do 

duetus,    bnsi   furcse  superioris  nervulo  transverso  fere  opposita.    Hal- 

teres  fusco-testacei.     Pedes  fusco-testacei.     Tibise  posticae  erterue  parce 

sed  distiucte  setulosse,  calcaribus  apicalibus  sat  validis.    Tarsi  infuscatl 

SUCTORIA. 

27.  PuLEX  vagabwida:    elongata,  compressa,   nigro-pieea,  nitida;  an- 

tennis,  tibiis  tarsisque  rufo-testaceis ;  abdomine  apice  obtuso, 

parce  piloso.  —  Long.  8J  roillim. 

In   terra  circumsaltante  ad  Cap  Todsen  in  IsQorden  11  Julii 

a  Dom.  Malmgrrk,  parce  lecta. 

P,    irritanä    praesertim   longior,  angustior,  colore  obscuriore,  in- 

tennis    pedibusque    ex    parte    rufo-testaceis,    ab  illa  distincta.    Capat 


Digitized  by 


Google 


8PBTSBBR6ENS    INSEKT-FAUNA.  677 

parvum,  oblongum,  coiivexum.  nitrrum,  nitidum,  ginbrum.  Oculi  ro- 
tu;id«ti,  depressi,  ni^ri.  Haustellum  sat  crassum,  capite  vix  longius, 
inflexum.  nigrum,  uitidum.  AntenDae  quadri-articulatae,  ferrugineae, 
articulis  leque  longis,  ultiroo  obtuso.  Thorax  e  segment  is  tribiis  for- 
matus, niger,  nitidus.  glaber  Abdoraen  sat  longum,  corapressum, 
nigram,  nitidum,  subtilissime,  parce  punctulatum,  apice  obtuse  rotun- 
datum, parce  pilosum.  Pedes  validi;  femoribus  incrassatis,  nigris; 
tibiis  spiuosis  et  tarsis  rufo-testaceis. 

PARASITA. 

28.  HiKMATOPiNUS    Trichechi:    rotundatus,    superne   modice   convexus, 

sordide  ferrugineiis;   capite   triangulari,   apice   anguste   in- 

fuscato;   tliorace  longitudinaliler  tri-caualiculato ;  abdomine 

subtus    setis    brevibiis,    crassis    adsperso;    pedibus   validis, 

apice  infuscatis.  —  Long.  3^  millira.  —  Tab. 

In    Tricbecho   Rosmaro    ad   Hinlopen   Strait   9   Julii   a  Dora. 

NoEDENSKiÖLD  et  Dom.  Malmoren  sat  frequenter  visus. 

Caput  sub-triangularis,  supra  parura  convexum,  medio  leviter  im- 

pressuro,  apice   fere   truncatuni,   anguste  infuscatum.     Antenme  cnpite 

nonnibil    lonj^iores,    crassse,  albidae,   fusco-annulatae,   extrorsum  sensim 

teuuiores.     Thorax  longitudine  plus  duplo  latius,  apice  truncatus,  basi 

utrifique    sinuatus,    superne    parum   couvexus,   caualiculis  tribus  longe 

ante  basin  abbreviatis,  media  recta,  Interalibus  obliquis;   totus  sordide 

fcmigineus,  parura  nitidus,  lateribus  antrorsum  leviter  rotuudato-angu- 

statis.     Abdomen   rotundatum.  supra  modice  convexum,  sordide  ferru- 

gineum,  sub-nitidum,  segmentis  ultirois  utrinque  transversim  impressis; 

subtus    medio  concavum,   ubiquc   setulis  brevibus,   crassis,  asperis  ad- 

spersuro.     Pedes  breviusculi,  validi,  ferruginei;  unguiculis  valde  inflexis, 

uigro-piceis,  nitidis. 

THYSANURA. 

29.  PoDURA  AyperWea;  oblonga,  nigro-plumbea,  opaca;  autennis  pedi- 

busque  brevibus;  abdomine  apice  inermi.  —  I^ng.  1  millim. 
In   nive  ad  Belsund  Dom.  Sunbbvall;   ad  Hornsund  1  Aug. 
copiosa  visa.  Dom.  Malmgren. 
Parva.     JPod,    armatce    Nicolbt    affinis    et  magnitudine  tequalis, 
sed    tota    nigro-plurabea,   segmento   ultimo   abdominis  omnino  inermi. 
Caput  sub-triangulare,  supra  fere  plauum,  imraaculatura.     Oculi  parvi, 
rotnndati,   vix   convexi,  nigri.     Antennae  brevissiraae,  sat  crassae.     Ab- 
domen  cylindricum,    pube  brevissima,  grisea  adspersum.     Pedes  bre- 
viusculi, crassi,  vix  pubesceutes. 

Explicatio  Jigurarum.     Tabuia  XXXV. 

Fig,  I.    Polex  vagabunda  magn.  aoct. 

a  Caput  magn.  aact. 
Fig.  IL   Haematopinas  Trichechi.  magn.  auct. 

a  Fes  anticQS  magn.  auct. 

b  Pea  intermediaa  mngn.  auct. 


Digitized  by 


Google 


678 

Skiiker  tiU  Vc4eisk«p8-Ak«ileMieis  BiblfotheL 

(ForU.  från  sid.  510.) 

Från  K,  Åkademie  van   Wetenschappen  i  Amsterdam, 

Verhaudelingea.  Afd.  Natuuikuiide,  D.  10. 

*»  »     Lctterkunde,  D.  3. 

Verslageu.  »              »           D.  8. 

»  »     NntuurkuDde,  D.  17. 

Jaarboek,  1863,  1864. 
Hippocratis  et  aliorum  raedicoruin  veterura   reliquiae  ed.  P.  Q.  Erm^ 

rins,  T.  3. 

v.  Leeuwbn,  J.  Senis  vota  pro  patria.     Amstel.  1864.     8:o. 

Från  K.  Meteorologisch  Imtituut  i  Utrecht. 
Mcteorologische  WaarnemiDgen,  1863. 

Från  Marin^bservatoriei  i  San  Femando. 
Almanaquc  tiautico,  1865. 

Från  Société  Itnp,  Géographique  i  Su  Petersburg. 

Mémoires,  1864:  3,  4. 
Compte  Eendu,  1864. 

Från  Société  Vaudoise  des  Sciences  NatureUes  i  Lausatuie. 

Bulletin,  N:o  51. 

Från  B,  Academia  de  Ciencias  i  Madrid. 

Memorias,  T.  <:  1,  2. 

Kesuraen,  1862,  63. 

Alfouso  X,  Libros  del  saber  de  Astronomia,  3. 

Oberhessische  GeseUschaft  för  Natur-  und  Heilkunde  i  Giessm. 
Bericht,  11. 

Från  Hertigl  Bibliotheket  i  Gotha. 

Pertsch,   W.     Die   Orientalischen   Handschriften  der  Herzogl.  Biblio- 
thek  zu  Gotba,  1,  2.     Wien  1859.  64.     8:o. 

Från  K.  Åkademie  der   Wissenschaften  i  Munchen. 
Sitzungsbericbte,  1865:  Bd.  1. 

Från  K,  Åkademie  der   Wissenschaften  in   Wien. 

Denkschrifteu.     Matb.-Naturwiss.     Classe,  Bd.  23. 
»  PhiIo8.-Hi8tor.  »       Bd.  13. 


Digitized  by 


Google 


679 

Sitzungsberichte.    Matk-Naturwiss.  Classe,  Abth.  I:  1863:  9,10.1864: 

1—8. 
»  »  »  »     2:    1863:    9.      1864: 

1—9. 
»  Philos.-Hi8tor.         «        1863:  9,  10.    1864:  1—8. 

Alnianach,  1864. 

Fontes  Rerum  Austriacarurn.     Abth.  2:  21,  23. 
Archiv,  Bd.  31. 

Från  PhysikaUsch-Mediciniache  Gesellachaft  t    IVurzlmrg. 
Medicinische  Zeitschrift,  Bd.  •:  1 — 5. 

Från  Författame. 

LiLLJEBOBO,    W.     Bidraic    till   kännedonien   om   de  inom  Sverige  och 

Norrige    forekommande    Crnstaceer   nf  Isopodernas 

underordning  och  Tnnaidemas  familj.     Ups.     8:o. 

—  —     On  the  Lysianassa  Magellanica  H.  Milne  Edwards. 

Ib.  1865.     4:0. 

Palmstedt,    c.     Köttextrakt,  extractum   carnis,  betraktadt  såsom  ett 

af  de  yppersta  födoämnen.     Göteb.   1866.     8:o. 
Thomson,  C.  G.     Skandinaviens  Coleoptera,  7. 
Ballot,   c.  H.  D.  Buys.     Sur  la  pressiou  moyenne  de  Tathmosphére 

en  plusieuis  lieux  de  TEurope.     Amst.  1864.     8:o. 
v.    Baeysr,    J.     Generalbericht   iiber   die   mitteleuropäische  Gradmes- 

sung  fur  das  Jahr  1864.     Berl.   1865.     4:o. 
DE    Calignt,    a.     Notice    sur  les   machines  å  compression  dair  du 
Mont-Cenis.     Turin  1860.     4:o. 
Två  småskrifter. 
FoRCHHAMHER,  G.     Om  Aedelforsit.     Kjeb.  1864.     8:o. 

—  —      —     Om  Leret  ved  Vellingsby.     Ib.  1864.     8:o. 

DE    HoRATils,    C.     Nuovi    elemeuti    della    seienza    acustico-musicale. 

Nap.  1865.     12:0. 
HnouENT,   F.     Bceherches    expérimentales    sur    la    dureté    des  corps. 
'   Strasb.  1865.     8:o. 

—  —    Recherches    sur    la    composition    chimique   et   les  pro- 

priétés  qu  on  doit  exiger  des  eaux  potables.   Ib.  1865.  8:o. 
Kaemarsch,   k.     Handbuch  der  mechanischen  Technologie.    4:e  Aufl. 

Bd.  1.     Hann    1866.     8:o. 
(Keecke).     Notices   sur   les   observations    météorologiques   faites   dans 

les  Pays-Bas.     Utr.   1858.     8:o. 
Melsbns,     Mémoire  sur  Temploi  de  Tiodure  de  Pota^sium  pour  com- 

battre  les  affections  saturnines,   etc.     Brux.   1865.     8:o. 
Negri,  C:     La  grandezza  Italiana.     Torino  1864.     8:o. 
—      —    Indicazioni  relative  alla  commissione  di  geologia  ncl  Por- 
togallo.    Milano    1865.     8:o. 
QutTÉLBT.    Ad.     Histoire    des    seiences    mathematiques  et  physiqucs 
chez  les  Beiges.     Brux.  1864.     8.o. 


Digitized  by 


Google 


580 

Qu^TiBLBT.    Ad.     Observations  des  phénoménes  périmliques,  1861,  62. 
Brux.  1864.     4:o. 
—  —    et    Heuschling,    X.     Statist ique    internationale  (Po- 

pulation).     Ib.  1865.     4:o. 

Sex  småskrifter. 
Strachet,    R.      Paleoutolofjy    of    Niti    in    the    Himalaya.      Caloitta 

1865.     8:0. 
Vrolik,  g.  et  W.     Musée  Vrolik.     Catalo^e  de  la  collection  d'aiw- 

tomie  humaine,  comparée  et  pnthologique,  publié  par  J.  L.  Dus- 

seau.     Amst.  1865.     8:o. 


STOCKHOLM,    1866.       P.    A.    NORSTEDT   &   SÖNER. 


Digitized  by 


Google 


ÖFYERSIGT 

AF 

KONGL  VETENSKAPS-AKADEMIENS 

FÖRHANDLINGAR. 
Årg.  22.  1865.  ^  9. 


Onsdagen  den  8  November. 


Hr  Lindhagen  redogjorde  för  ett  af  Observatorn  vid  Ber- 
gens Observatoriam  Hr  J.  J.  Åstrand  atgifvet  och  till  K.  Aka- 
demien f5räradt  arbete:  Let  og  nöjaktig  Metbode  for  Bestemmelse 
af  Bredde  og  Laengde  om  Middagen  samt  Compassets  Misvisning, 
oden  hjaelp  af  Logarithmer,  äfvensom  för  en  skriftlig  uppsats  af 
samme  författare:  Enkel  approximationsmethod  för  tids-  och 
loDgitodsbestämningar.  * 

Hr  LovÉN  redogjorde  för  en  af  Adjunkten  vid  Visby  Ele- 
mentar-läroverk  D.  G.  Lindström  inlemnad  afhandling:  Om 
Trias-  och  Jara-försteningar  från  Spetsbergen,  samt  förevisade  en 
af  Hr  Hjalmarson  i  Arecibo  på  Portorico  förärad  värderik  sam- 
ling af  Gonchylier. 

Hr  Nordenskiöld  meddelade  en  afhandling  af  D:r  C.  Mi- 
CHAELSON  och  D:r  E.  Lippmann:  öfver  inverkan  af  Bromättik- 
syra  på  Anilin  *,  samt  en  af  Bergskondaktören  L  J.  Ioelström 
inlemnad  appsats:  Nya  och  sällsynta  Mineralier  från  Vermlands 
och  Örebro  Län.* 

PraBses  tillkännagaf  att  Akademien  genom  döden  förlorat 
ledamoten  i  åttonde  klassen,  Kaptenen  m.  m.  Lars  Wilhelm 
Ktlberg,  sem  den  I  innevarande  månad  aflidit 

I  enlighet  med  komiterades  förslag  beslöt  Akademien  att  åt 
Professoren  vid  K.  Teknologiska  Institutet  Hjalmar  Holmgren, 
för  hans  afhandling:  Om  Differentialkalkylen  m«d  indioes  af  hvait 
natur  som  heldst,  öfverlemna  hälften  af  den  Wallmarkska  belö- 


Digitized  by 


Google 


582 
ningen   för   innevarande   år,  samt  den  andra  hälften  åt  Akade- 

o 

miens  Ledamot  Professoren  A.  J.  Ångström  och  Adjunkten  K 
Thalén,  gemensamt,  för  deras  afbandling:  Om' de  Frauenhoferska 
lineerna,  jemte  teckning  af  den  violetta  delen  af  solspektram. 

Akademien  kallade  genom  anstäldt  val  till  inländsk  ledamot 
af  sin  sjette  klass  Adjunkten  i  Botanik  vid  Universitetet  i  TJp- 
sala  D:r  Th.  M.  Fries,  samt  till  utländsk  ledamot  i  samma 
klass,  engelske  naturforskaren  Charles  Dar^vin. 

Följande  skänker  anmäldes: 

TUl  Veteiskaps-AkaileMieis  Biblfothek. 

Från  K,  Universitetet  i  ChrisHcmia, 
ILbyssr,  R.     Efterladte  Skrifter,  1:  1. 

Från  Royal  Society  t  London. 

Philosophicnl  Transnctions,  Vol.  1S4:  3.  155:  1. 
Proceedings,  N:o  70 — 77. 

Från  Zoohgical  Society  i  London. 

Transactions,  Vol.  5:  4. 
Proceedings,  1864. 

FVån  Baiaviaasch  Oenootschap  van  Runsten  en  Wetenschappen  t  Batacia. 

Verhandelingen,  D.  30,  31. 

Notulen.  D.  1. 

Tijdschrift  voor  Indische  Taal-  Land-  en  Volkenkunde,  D.  13,  14:  1—4. 

Från  K.  Natuurhundige  Vereening  i  BatamcL. 
Natuurkundig  Tijdschrift,  D.  M:  3—6.  27. 

Från  K.  Nicolai  Haupt-Stermoarte  t  PuUcowa, 

Jahresbericht,  1863. 

Fem  astronomiska  småskrifter. 

Från  Observatoire  Physique  central  i  S:t  Petersburg. 
Annales,  1862:  1,  2. 

Från  Sociéié  Imp.  des  NaturaUstes  t  Moskwa. 

Bulletin  1864:  2—4.  1865:  1. 

(Forts  &  sid.  598.} 


Digitized  by 


Google 


583 


Enkel  approximations-method   för  tids-  och  longituds- 

bestämningar. 

o 

Af  J.  J.  Åstrand. 

Observatör  vid  Bergens  Observatorinm. 
[Meddeladt  den  8  November  1865.] 

Den  af  naturvetenskaperna  så  högt  förtjente  Professor  Chr. 
Hansteen  är  den  fbrste,  som  har  framställt  en  enkel  approxi- 
mations-method för  tidsbestämning  genom  circum meridianhöjden 
Denna  method  finnes  utvecklad  i  hans  'Xserebog  i  den  sphaeriske 
Astronomie'*,  p.  113.  Omkring  ett  par  decennier  derefter  före- 
slog Professor  K.  v.  LiTTROW,  i  "Neue  Folge  der  Wiener  Stern- 
warte-Annalen*',  l:r  Bd.,  en  annan  method,  hvilken  blef  använd 
för  longituds-bestämningar  under  fregatten  Novaras  resa  omkring 
jorden,  åren  1857 — 1858,  samt  fördelaktigt  anmäld  af  Professor 
C.  A.  F.  Peters,  i  "Astronomische  Nachrichten",  N:o  1451, 
äfvensom  af  Professor  H.  Faye,  i  "Comptes  rendus  des  séances 
de  TAcadémie  des  Sciences*',  séance  du  7  Mars  1864.  Begge 
dessa  methoder  kräfva  bruket  af  logarithmiska  tabeller. 

Sommaren  1864  utgaf  jag  i  Bergen  en  liten  afhandling,  under 
titel:  ^''Lcet  og  nöjagtig  Methode  for  BestemmeUe  af  den  paa^ 
kommende  Bredde  og  Lcengde  om  Middagen  samt  Compaaaete 
Mismening,  uden  Hjelp  af  Logarithmer"^  efter  att  jag  hade  öf- 
vertygat  mig  om  den  deri  föreslagna  methodens  ändamålsenlighet, 
dels  genom  theoretiska  undersökningar,  och  dels  derigenom  att 
jag  efter  densamma  beräknade  ett  större  antal  circummeridiana 
höjd-observationer,  anställda  under  fregatten  Novaras  jordomseg- 
ling.  De  sålunda  funna  resultaterna  öfverensstämde  alla  mycket 
nära  med  de,  som  Novaras  chef.  Freiherr  v.  Wullerstorp, 
funnit  genom  att  beräkna  samma  observationer  efter  Professor 
LiTTROWS  method. 

Det  torde  tillåtas  mig  att  här  anföra  ett  par  yttranden  af 
kompetente  män  om  den  i  min  ofvannänmde  afhandling  utveck- 

öfvert,  af  K,   VetrAkad.  Förhandl,,  1865,  N:o  7. 


Digitized  by 


Google 


684  J-    J.    ÅSTRAND. 

lade  raethod.  Herr  Professor  C.  Fearnley,  Direktör  för  Uni- 
versitets-Observatoriet  i  Christiania,  har  (i  bref,  d.  8  Jao.  1865) 
behagat  yttra:  *^Det  shdde  vcere  mig  Igcert  om  vore  Navigatörer 
maaUe  jvnde  Hg  foranledigede  til  efterhaanden  at  optage  den  af 
Dem  foreslaade  Methode'\  och  Hr  Cand.  H.  MoHN,  Observatör 
vid  samma  Observatoriom  (i  bref,  d.  11  Mars  s.  å.),  att:  *We- 
thoden  paa  Grund  af  sine  mange  Fortrin  fortjener  Anhefaling!' 
Då  dessa  yttranden  antyda,  att  methoden  förtjenar  att  blifva  all- 
männare känd,  har  jag  deraf  fannit  mig  uppmuntrad  att,  geoom 
denna  lilla  uppsats,  hvari  methodens  theori  fullständigare  ut- 
vecklas, söka  bidraga  något  till  dess  införande  i  den  nautiska 
praktiken. 

Betecknar 
<p  observationsställets  latitud, 
å  objektets  deklination  vid  kulminationsmomentet 
Aq  objektets  kulminationshöjd, 
h^  h^  två  circummeridianhöjder  af  samma  objekt, 
u^tig  de  motsvarande  urtiderna, 
ti  t^   de  motsvarande  timvinklarna, 
t     det  reducerade  intervallet  mellan  observationerna, 
T   objektets  timvinkel  vid  medelmomentet,  och  sättes 
JÄi=Ao-A, 
//Ä,=  Äo-A, 

COS^  C06(f 

sin  (y— <^ 
så   är,   om    å  till   en  början   antages  att  vara  konstant,  och  de 
termer,  som  innehålla  6:te  och  högre  digniteter  af  sin  \t,  på  grand 
af  deras  obetydlighet  uteslutas, 

41  2  sin*  i/,  o      ^.  •\28in*l/,\ 

'         81111  '^  ^J^  ^     iinl"    I 

^K^P  '      .   v;     ~f   COt  (W  -  å)  —.-^1 


*)  Se  CRON8TRAKD8  'handbok  i  praktiska  Astronomien",  p.  110,  eller  Gbav 
TEXET  fSrtrilfiiga  "Mamoal  of  ipherical  and  praetical  Aftroaonj",  Philaddphi»* 
1864,  Vol.  I.  p.  239. 


/ 


Digitized  by 


Goögle 


INKBL  APPROXDL-MITHOD  fÖ%  TIDS-  O.  LONOIT.-BESTÄKN.     585 

hvarest  enheten  f5r  ^A^  och  ^Aj  ^^  1  bågsekund.    Tages  nu  I 
tidsseknnd  till  enhet  för  t^  och  t^^  och  sättes 

sa  erhalles,  efter  qvadratrot-utdragoing : 

x(l--^/>  cot  (f  -  «r)  <  sin*  1") 


±  V  A  =y  ^-7„  j„  •   2  t,  8in  1     (1  -  _  <,  81D   1   ) 


8 
eller 


X  (1  -  -^'p  cot  (^  -  «r)  <  sin*  1") 


|±VQÄ=y^.^,.f  «.8inr(l  -f(i  +  pcot(y,  -#))*: 8in'l'')l 
± V:JÄ.  =y  >-,^  5  ^  8iD  171  -  f  ( J- +  P  cot  (y,  -  (T))  ^in' !'')) 
Sättes  vidare 

— 4 — (3-+;>cot(y-<r))  =  « 

och  divideras  summan  af  ±V^A,  och  ±Vz/Ap  med  dessa  qvan- 
titeters  skilnad,  så  fås 


hvaraf 


^  +  ^  =  (<  -.  <,) -^ i  -  ntt  (t  +  tX 

.-»■  I      V,       xJ  ±Yjh^-^YJh,         ''^'      '^ 

Då  nd  objektets  timvinkel  r  vid  de  circummeridiana  obser- 
vationernas medelmoment  eller  det  moment,  som  angifves  af  me- 
deltalet i(^i+"i)  ^^  ^^  noterade  urtiderna,  är  lika  med  $(^,+0» 
och   skilnaden   mellan  samma  urtider  u,  —  Up  reducerad  till  sol- 


Digitized  by 


Google 


586  J.   J.   ÅSTRAND. 

tidsintervall,  när  det  observerade  objektet  är  solen,  eller  till  stjem- 
tidsintervall,  när  det  är  en  stjerna,  just  är  =  ^^^^t  ^^^^^  ^^^  Q^d 
i  betecknade  tidsintervall,  så  har  man 

T=  t  •  —  .  _  ,  -^  —  utLU (1). 

Öfver  allt  gäller  det  öfre  tecknet,  när  observationens  tiravinkel  &r 
vestlig,  men  det  undre  då  den  är  östlig. 
Sättes  faktorn 

1    ±Yjh^±Yjh\  _ 

och  korrektionsterraen 

-  niti<j  =  z/r, 
så  har  man,  helt  enkelt: 

T  kan  alltså  approximatift  bestämmas  oberoende  af  både  obser- 
vationsställets latitad  och  objektets  deklination  samt  utao  hjelp 
af  logarithmer,  nemligen  blott  genom  att  multiplicera  det  redo- 
cerade  tidsintervallet  i  med  den  antingen  omedelbart  eller,  lättare, 
med  tillhjelp  af  en  tabell  öfver  qvadratrötter  efter  den  första 
termen  i  (1)  beräknade  faktorn  /. 

I  ändamål  att  göra  denna  method  ännu  lättare  och  mera 
användbar  fÖr  nautiskt  bruk,  har  jag  konstruerat  en,  den  oåmDde 
afhandlingen  bifogad  tabell,  som  grafiskt  angifver  storleken  af  den 
höjddifferenserna  z/A^  och  z/A^  motsvarande  faktorn  /. 

Så  ofta  höjderna  äro  nära  korresponderande,  är  korrektiooeo 
z/r,  i  nautiskt  hänseende,  af  så  ringa  storlek,  att  den  kan  ute- 
slutas, och  detta  till  och  med  när  höjderna  äro  betydligt  olika, 
med  vilkor  att  de  då  hafva  blifvit  mätta  inom  vissa  timviokel- 
gränser,  hvarom  mera  nedanför. 

Följande  exempel  åskådliggör  methodens  praktiska  ao?ån- 
dande. 

1857  den  22  Juni  mättes  ombord  på  fregatten  Novara,  som 
då  befann  sig  i  närheten  af  Canarie-öarqe  på  30^50'  nordlig  la- 
titud och  23^6'  vestlig  longitud  (från  Greenwich),  nedanstående 
circummeridianhöjder   af  solens  undre  brädd.    Ögats  höjd  öfrer 


Digitized  by 


Google 


INKBL  APPROXIM.-MSTHOD  FÖR  TIDS-  O.  LONOIT.-BE8TÄMN.     587 

hafsytan  var  26  wiener-fot,  instramentets  iodexfel  ~  +  0'23''  och 
chronometerns  stånd  till  Greenwichs  medeltid  =  —  0*54'"5^  Kol- 
minadonshöjden  af  solens  undre  brädd  var  =:  82^25'25".  I  föijd  af 
stiltje  förändrade  skeppet  icke  sitt  ställe  mellan  observationerna. 


Nr 

u 

h 

k     m     S 

0   '   " 

1 

2  11  57 

81  36  40 

2 

13  20 

44  30 

3 

17  15 

82  2  30 

4 

18  47 

8  20 

5 

24  30 

23  10 

6 

27  1 

25  10 

7 

39  59 

81  58  40 

8 

40  27 

57  20 

9 

41  13 

52  50 

10 

41  51 

49  20 

Kombineras   dessa    observationer  parvis  med  hvarandra,  så 
erhållas  följande  resaltater: 


Komb, 

«./ 

Jt 

T 

y 

fl»     4 

t 

«   . 

km         $ 

1-10 

—  1  7.9 

—  3,3 

—  1  11,2 

+  21  31  54.8 

2-  9 

—  0  43.9 

—  1.8 

-0  45,7 

57.8 

3-  8 

4-0  35,4 

+  0,7 

+  0  36,1 

45,1 

i-  7 

+  1  11.0 

+  1.8 

+  1  12,8 

49,8 

1-  7 

-2  5,3 

-5,5 

—  2  10,8 

51,2 

5-  9 

+  4  45.4 

+  3,1 

+  4  48,5 

52.0 

6  —  10 

+  6  16,7 

+  1,3 

+  6  18.0 

52.0 

Chronometerns  redaktion  y  till  observationsställets  sanna  tid 
finnes  altså  i  medeltal  af  de  fyra  första  kombinationerna  (af 
nära  korresponderande  höjder)  att  vara  21*3r"51%9  och  af  de  tre 
sista  (af  betydligt  olika  höjder),  likaledes  i  medeltal,  att  vara 
21*31'"51'8.  Prof.  Littrow  har,  af  de  fyra  första  kombinatio- 
nerna, fonnit  /  =  21*31"*51%  och  af  de  tre  sista,  y  =  21*31'"52', 
hviika  resaltater  erhöllos  efter  formeln 

.    <+«'      8ini(:'— 2)    8iui(«'+2) 

sm  — -_-  =  — — _  -  - . , 

2        sin  i  ( «  — «)     nupco$(p 


Digitized  by 


Google 


688 


J.    J.    ÅSTRAND. 


hvarest  z  och  z  beteckna  två  kombinerade  zenithdistanser,  %  ock  i 
de  motsvarande  tipovinklarne,  f  objektets  polafstånd  och  if  ob- 
servationsställets latitud. 

År  deklinationen  icke  konstant,  så  finnes  l&tt  storleken  af 
det  inflytande,  som  dess  förändring  har  på  r,  genom  att  differen- 
tiera eqvationerna: 

,         sinA^  ^  sin^  sincf  +  cos^  coscf  cost^ 
sinAj^  sin^  sincf+cos^coscf  cos^, 
med  afsende  på  (f,  i^  och  ^  som  variabla.    Man  erhåller  nemligeOf 
om  deklinationens  förändring  i  en  tidssekund  sättes  =  c^, 
tång  å\     ti 


^       \  sin^i         tång/,/    15         f 
.  \  •«<,        Ung/j/    15         ) 

eller 

/^  _  /       tangy tangJ        \ 

\1— i^Jsin*!"       l+i^Jsin'!"/ 
jf__  I       fang  y tång  J       \         då     i        ^ 

"  \l-iil  sinn"       1+  yl  eiuTV  '  15  sinl") 

eller 


158inri 
då 


då 


cft^r=(tangy-tang(J'+|(tanf^y -f-2tang(f)<'sin*r').       . 

då 


dt^  =  (tång  5p  -  tång  å-^l  (tång  9?  +  2  tång  å)t\  sin'  1")  .  j^-j-p 

altså 
dr=i((Äi+d<2)  = 


rfj 


+  (tang9)+2tangcr)«+0  it^'  ^)- 


15»8inr.i) 

I  nautiskt  hänseende  är  den  första  termen  af  (2)  städse  till- 
räckligt noggrann,  alldenstund,  t.  o.  m.  vid  60^  latitud  och  nfir 
^=-.2\  /j=r+2\  maximum  af  den  andra  termen  af  samma  ex- 
pression  icke  uppgår  till  1'. 

I  de  astronomiska  och  nautiska  ephemeriderna  finnes  angif?eo 
storleken  i  sekunder  af  solens  deklinationsförändring  på  1  timme. 
Sättes  denna  förändring  =  z/J,  sä  blifver,  enligt  den  första  ter- 
men i  (2), 


Digitized  by 


Google 


SNKBL  APPROXIM.-MBTHOD  FÖft  TIDS-  O.  LONOIT.-BB8TÅMN.     688 


dr  = 


15».  3600 


(tång  (f  —  tång  ef) .  Ai 


eller 


dr  r=  0,2546  (t«ng  (p  -  tangd*) .  A6  •). 
Följande   lilla   tabell    angifver   storleken    af  faktorn  0,2546 
(tång  (p "  tång  8)   för   hvar   tionde   grad   af  latituden  och  hvar 
tionde  grad  af  solens  deklination. 


'f 

<r 

±30«> 

,     ±W    i       0° 

1    +io« 

qp20« 

±  ^ 

-0.093 

-0,045 

♦ 

+  0.045 

+  0,093 

10 

-0,048 

* 

+  0.045 

+  0,090 

+  0.138 

20 

* 

+  0,048 

+  0.093 

+  0.138 

+  0,185 

30 

+  0,054 

+  0.102 

+  0,147 

+  0.192 

+  0.240 

40 

+  0.121 

+  0.169 

+  0,214 

+  0.259 

+  0,807 

50 

+  0,211 

+  0.259 

+  0.304 

+  0.348 

+  0,396 

60 

+  0.348 

+  0.3% 

+  0.441 

+  0,486 

+  0.534 

Korrektionen  för  solens  deklinationsförändring  bör  icke«  åt- 
minstone på  högre  latituder,  underlåtas,  alldenstund  den,  när  t.  ex. 
y  —  +  50*^,  (f  =r  +  6^  utgör  omkring  19  sekunder,  och  när  y  =  ±  60^ 
9-=^  +  6^  omkring  27  sekunder. 

Den  andra  termen  i  (i)  transformeras  lätt  till 
Jr=-«/(/-i)(/+i).t», 
hraraf  finnes  att,  om  timvinklarne  äro  på  hvar  flin  sida  om  me- 
ridianen, och  t  anses  konstant,  /ix  uppnår  ett  maximum,  när 
/=±V^=  ±0,2887... 

Förhållandet  mellan  timvinklarne  är,  i  allmänhet, 

följaktligen,  när  max.  Ar  inträffar. 


<»=«! 


±VA-i 


=  -3,732..  t,. 


*)  Denna  första  term  t  (2)  är  tillika  ett  nära  approximerande  uttryck  såväl  för 
solens  timvinkel  i  kulminationsmomentet.  som  för  den  s.  k.  "middagskorrek- 
tionen" (med  ombjtt  tecken)  vid  tidsbestämmelser  genom  korresponderande 
höjder. 


Digitized  by 


Google 


590  J.    J.    ÅSTRAND. 

Alltså  inträffar  max.  Ax  fBr  en  bestämd  storlek  af  i  och  tma 
ofta  deo  ena  tim  vinkeln  är  omkring  —3}  gånger  större  &o  da 
andra. 

Storleken  af  detta  maximum  är 

Antages  nu  en  viss  felgråns  för  den  fbrsta  termen  i  (1),  to. 
10  tidssekander  (motsvarande  ett  fel  i  longituden  af  blott  % 
minut),  så  finnes  det  motsvarande  gränsvärdet  af  i  =  Lim  t,  i 
eqvationen 


-V  .  (Lim.  t)»=  ±  10*, 


hvaraf 


Lim.  t=:  ±  y 


Altså  äro  t^  och  i^^  när  max^  z/r  inträffar,  resp. 
Lim^  =  (±V^.i).V^^  =  Tl,252.V/l 

Limf,  =  (±VTl,  +  i).Vi?^=±4,672.\^. 

Häraf  följer,  att  ^r<±  10*,  så  ofU  i^  och  <,  begge  tagw 
mellan  Lim  i^  och  Lim  t,  samt  sålunda  att  ^+^<  Lim  <i+Liffi^ 
Tagas  i^  och  ^  begge  mellan  Lim  i^  och  Lim  ^,  men  salaoda 
att  <i  +  ^>Lim  tj  +  Lim  «,,  så  kan  Ax  dock  icke  öfverstig»  Ji» 
(Lim  <2)'=12\75.  Följaktligen  är  Lim  t^  en  gemensam  gräns  for 
timvinklarne  t^  och  <j,  så  ofta  dessa,  med  ett  hvilket  som  hekt 
inbördes  förhållande,  tagas  på  hvar  sin  sida  om  meridiaoen,  och 
man  vill  undgå  en  större  storlek  af  Ax  än  12{',  af  hvilket  fd. 
förutsatt  att  höjddifferenserna  A\  och  Ali^  äro  rigtiga,  appstir 
ett  fel  i  longituden  af  blott  3,2  minuter. 

För  en  bestämd  storlek  af  n  och  i^  har  Ax  ett  maxifflQiD,  Q^ 


Digitized  by 


Google 


ENKEL  APPROXIM.-METHOD  FÖR  TIDS-  O.  LONOIT.-BBSTAMN.     591 

Storleken  af  detta  maximnm  är 

inax3^r=|nt\ 

Konstrueras  de,  för  n  och  t^  som  konstanter,  till  gifna  stor- 
lekar af  ti  som  abscissor  motsvarande  storlekar  af  z/r  som  or- 
dinater,  så  bestämmes  genom  dessa  en  parabel,  hvilken  skär 
abscissaxeln  (^r=0),  när  1^  =  0  och  när  ^  =  — <2>  *^^^  ^^^ 
/Jhl^^h^,  eller  Al  =  Äg,  (korresponderande  höjder.)  Parabeln 
når  vertex  (z/r=  Jw<'),  när  <i=— ^tg. 

Kombineras  altså  en  timvinkel  ^  med  en  hvilkensomhelst 
nUndre  timvinkel  på  den  motsatta  sidan  af  meridianen,  så  blifver 
/JT  aldrig  större  än±|ni|.  Antages  också  nu  Lim  z/r=  ±10*, 
och  betecknas  med  [^J  den  största  timvinkel,  som  genom  kom- 
bination med  hvilkensomhelst  mindre  timvinkel  gör  z/r  på  sin 
höjd  lika  med  ±10',  så  har  man 

ln[tf=.±10r 
hvaraf 


W=±'V^? (3). 


Följaktligen  är  [tj  en  gemensam  gränsförtimvinklare  t^  och^, 
så  ofta  dessa,  med  ett  arbiträrt  inbördes  förhållande,  skola  tagas 
på  hvar  sin  sida  om  meridianen  och  man  vill  undgå  ett  större 
fel  i  r  än  ±  10^ 


Är  nemligen 

—  <j=   <j  och 

-«i<«gW, 

så  blifver  Jt=0' 

-t,^  i»   » 

-    h<t] 

» 

Jt^-IO" 

-tx=i<,    » 

<.=['] 

» 

Jt=  +  10' 

-t^=2t,    » 

-    «x  =  W 

» 

Jr=-10" 

-<i^K    » 

-tih<t] 

» 

Jt^+W 

-<i^2<g    » 

-«!«*-=  W 

» 

Jx^-W. 

Den  följande  tabellen  är  ett  kort  sammandrag  af  en  större 
sådan,  angifvande  de  värden,  i  tidsminuter,  af  [<J,  som  motsvara 
olika  värden"  af  (f  och  d. 


Digitized  by 


Google 


£92 


J.  J.   Å8TBAKD. 


V 

å 

±20»    ±l(P 

(f 

+  10» 

+  20» 

m 

m 

m 

M 

m 

±0» 

S2.9 

20.5 

* 

20^ 

82.9 

10 

20.9 

« 

20.5 

82.5 

42,9 

20 

* 

20.9 

82.9 

42.9 

52.2 

80 

21.8 

88.9 

43.8 

52.7 

61,1 

40 

86,8 

45.6 

64.2 

62^ 

70.1 

50 

48.7 

67,1 

64.6 

71.8 

79.0 

60 

61.5 

67.9 

74.9 

81.1 

87.5 

De  värden  af  <,,  som  göra  ^t=  ±  10*,  när  t^  och  n  hafn 
gifna  värden,  finnas  af  eqvationen 

«oni  gifver 


eller,  emedan  [tj'=  — 


80 


•i   ' 


(4^ 


Med  timvinkeln  t^  kan  altså  kombineras  följande  fyra  T&rdeo 
af  timvinkeln  ^,  och  vid  hvardera  kombinationen  blifver  zir=  10*: 


A=-i«i(i  + 


V^').. 


<»>-<i.  H<-<i---^«^=+J*' 


A=_i<,(l+Yl+^V..   <,<-<! Jr=-10' 

*_ -     1/  n     A  /TI^^        )^^  ^  *^®^*®  positiva . . .  Ax^-W\ 
A--i«iCA- V  ^'*"";fr"  k<abegge  negativa... z/r= +101 

De  värden  af  t^,  som  göra  /1t<W,  ligga  mellan  ^i^  ocb  -h 
mellan  ^  ocb  —  <},  mellan  5^  och  O,  samt  mellan  4^  ocb  0. 

Ett  i  de  flesta  tilimUen  tillräckligt  approzimerande  värde 
på  korrektionen  ^r,  i  tidsseknnder,  finnes  lätt,  ehvad  aotiogeo 


Digitized  by 


Google 


BNKSL  APPROXIM.-METHOD  FÖR  TIDS-  O.  LONOIT.-BBSTÄMN.     593 

man  för  timvinklaroe  t^  och  t^  öfverskridit  gräosen  [^j ,  eller  icke,, 
genom  formeln 

^"-5!^ (») 

och  hvilket  är  desto  mer  approximerande,  ju  närmare  lika  stora 
—  ti  och  ^  äro,  eller,  med  andra  ord,  jn  närmare  korresponderande 
höjderna  A^  och  h^  mätas. 

Antages  t.  ex.  y?  =  60^  å=^0\  t  =  3\  ziAi=  l!^58'32",4  och 
ZÉhf  =  3^3'13'',6,  så  finner  man  af  dessa  data 

T  =  t/+  Jr  =  O*  9'"45',4  +  0-'14',8  =  0*10"  O^A 
^=,T-4t  =0*10-  0',2-lM0''0'=-lM9'"69',8, 
<,=  r  +  ii   =  0*10"  0*^  +  i*30"0^=  +  1*40"  0',2. 

De  rätta  värdena  äro: 

r=  0*10"0' 
^=-l*20"0' 
<sj=4-r40"0'. 

Differentieras  eqvationen  (1)  med  afseende  på  /th^  och  /1h^ 
såsom  variabla,  så  erhålles,  efter  ett  par  reduktioner, 

Af  denna  expression  följer,  att  fel  i  höjddifferenserna  hafva 
ett  desto  mindre  inflytande  på  resultatet,  ju  närmare  lika  stora  ^ 
och  å  äro,  eller,  med  andra  ord,  ju  mindre  meridian-zenithdistansea 
är,  samt  att  detta  inflytande  icke  är  numeriskt  större  på  t.  ex» 
60^  latitud  och  då  deklinationen  är  20^  än  på  20^  latitud  och  d& 
deklinationen  är  60^;  att  det  är  mindre,  när  observationerna  blifvit 
anställda  på  hvar  sin  sida,  än  på  samma  sida  om  meridianen; 
att  det  är  mindre,  när  höjddifferenserna  äro  antingen  begge  för 
stora  eller  begge  för  små,  än  när  den  ena  är  för  stor  och  den  an- 
dra för  liten,  samt  att  det  är  alltmindre,  jn  större  intervallet  är,, 
och  ju  närmare  korresponderande  höjderna  äro. 

Hafva  observationerita  blifvit  anställda  under  ogynnande  om* 
ständigheter,  såsom,  t.  ex.,  att  antingen  horizonten  eller  solranden, 
eller  begge,  varit  otydliga,  eller  att  en  förändring  i  terresterrefrak- 


Digitized  by 


Google 


594  J.    J.    ISTRAND. 

tionen  egt  rum  mellan  observationerna,  eller  att  ögats  höjd  öfVer 
hafsytan,  och  altså  horizontens  depression,  varit  olika,  sa  äro  ssddo- 
likt  de  mätta  höjderna,  och  följaktligen  också  deras  differenser, 
icke  obetydligt  felaktiga.  Det  är  isynnerhet  under  sådana  om- 
ständigheter, som  den  ena  höjddifferensen  kan  erhållas  betydligt 
för  stor,  på  samma  gång  som  den  andra  erhålles  betydligt  för  liten, 
och  dessa  fel  kunna  visserligen  utöfva  ett  icke  obetydligt  infly- 
tande på  resultatet.  Men  att  methoden  äfven  då,  och  till  och 
med  på  så  hög  latitud  som  60^  är  användbar,  samt  resultatema 
efter  densamma  att  föredraga  framför  resultatema  af  bestickräk- 
ningen, såvida  felen  i  höjddifferenserna  icke  äro  altför  stora  och 
timvinklarne   icke    altför   olika,   kan  inses  deraf,  att,  om  t  ex. 

så  uppgår  felet  i  timvinkeln  r  (förutsatt  att  man  korrigerat 
approximationen  if  med  korrektionen  ^T^  hvilken  i  detta  tillfälle 
utgör  +14',8)  icke  till  mera  än  ]8',4.  Det  häraf  förorsakade  fel 
af  4',6  i  longituden  torde  icke  kunna  medföra  någon  risk  i  den 
nautiska  praktiken,  såsom  fallet  är  med  de  ofta  långt  större 
felen  i  bestickräkningen. 

I  hänseende  dertill,  att  böjdförändringen  är  altmera  långsam. 
ju  närmare  kulminationen  den  eger  rum,  bör  ingen  af  höjderna 
h^  och  h^  mätas  närmare  meridianen,  än  att  man  tillräckligen 
noggrant  kan  bestämma  tidsmomentet  af  den  reflekterade  objekt- 
bildens koincidens  med  horizonten.  Denna  öfre  timvinkelgräns  {t\ 
i  minuter,  torde  för  sextantobservationer  till  sjös  kunna  an- 
tagas till 

.v  __  tång  y— tång  <y  __  15*,88  ^. 

eller  då  böjdförändringen  utgör  1  bågminut  i  1  tidsminut. 

Följande  lilla  tabell  angifver  denna  öfre  timvinkelgräns  (t), 
för  hvar  tionde  grad  af  ^  och  å. 


Digitized  by 


Google 


INKBL  APPROXIM.METHOD  FÖR  TIDS-  O.  LONGIT.-BESTÄMN.    595 


</ 

1 

±20" 

±100 

0° 

+  100 

+  20" 

m 

m 

m 

m 

m 

±  0» 

5,6 

2.7 

* 

2.7 

5,6 

10 

2,7 

« 

2,7 

5,4 

8.3 

20 

« 

2,9 

5,6 

8,3 

11.1 

30 

3,3 

6.1 

8,8 

11.5 

14,4 

40 

7,3 

10,1 

12.8 

15,5 

18.4 

50 

12.7 

15,5 

18.2 

20.9 

23.8 

60 

20,9 

23.8 

26.6 

29,2 

32.0 

Ju  mera  (f  närmar  sig  till  (f,  desto  mera  närma  sig  grän- 
serna [t]  och  (t)  såväl  till  hvarandra  som  till  O,  och  blifva  slut- 
Kgen  begge  lika  med  0.  Då  må  man  gripa  till  större  timvinklar 
och  nära  korresponderande  höjder. 

Af  (1)  följer  tydligen,  att,  om  ett  fel,  di^  uppkommit  i  inter- 
vailet,  antingen  i  följd  af  höjdförändringens  långsamhet  eller  af 
annan  orsak,  så  uppkommer  derigenom  ett  fel  i  r,  utgörande 
/.dt\  och  hvilket  altså  blifver  altmiudre,  ju  närmare  korrespon- 
derande höjderna  äro. 

Då  resultatets  noggranhet  är  beroende  af  höjddifferensernas 
noggranhet,  bör  man,  när  skeppet,  såsom  oftast  är  händelsen, 
har  ändrat  ställe  mellan  observationerna,  reducera  höjderna  till 
horisonten  af  det  ställe,  hvarest  skeppet  befann  sig  om  middagen. 
Betecknar  v^  skillnaden  mellan  pejlingen  af  solen  och  skeppets 
kurs  vid  förmiddags-observationen,  v^  skillnaden  mellan  pejlingen 
af  solen  och  skeppets  kurs  vid  eftermiddags-observationen,  d^ 
skeppets  seglade  distans  i  tiden  <],  d^  den  seglade  distansen  i  tiden 
^2«  ^1  förmiddags-höjdens  och  r^  eftermiddags-höjdens  reduktion 
till  middagens  horizont»  så  är: 

Crj=     djCOst?|— JdJ  sin  l"  tangA,  sin^rJ 
fr2=  — d2COSt)2+ id^  sin  1"  tangÄjSin^u^i ' 
hvilka   ezpressioners   första  term    städse  är  tillräckligt  noggran, 
aldenstund  den  andra  termens  storlek,,  när  t.  ex.  r  =  90®,  A  =  89^' 
och  skeppet  seglat  med  10  knops  (minuters)  fart  i  timmen,  icke 
uppgår  till  \". 


Digitized  by 


Google 


596  J.   J.    ISTBAND. 

^  Så  ofta  skeppet  seglat  nära  rättvisande  Ost  eller  Vest  mel- 
lan observationerna,  kunna  dessa  reduktioner  negligeras,  och  de 
kunna  naturligtvis  alldeles  undgås  genom  att  låta  skeppet  ligga 
stilla  mellan  observationerna.  Har  skeppet  seglat  en  annan  kan 
än  rättvisande  Ost  eller  Vest,  så  kan,  isynnerhet  om  farten  varit 
stor,  och  kursen  nordlig  eller  sydlig,  uraktlåtandet  af  höjdemas 
reduktion  till  middagens  horizont  förorsaka  ett  betydligt  fel  i 
resultatet. 

Af  den  nu  framställda  diskussionen  följer,  att  man,  genon 
att  använda  den  här  föreslagna  methoden  för  tids-  och  longituds- 
bestämningar  till  sjös,  städse  erhåller  ett  tillfredsställande  resul- 
tat, såvida  man  icke  har  underlåtit  att  reducera  höjderna  till 
middagens  horizont,  —  såvida  man  under  vintertid  och  på  hög  latitad 
i  stället  för  solen  har  observerat  en  af  de  större  och  högre  öfyer 
horizonten  kulminerande  stjernor  eller  planeter,  —  såvida  man, 
när  korrektionen  Jr  uraktlåtes,  icke  har  öfverskridit  den  f$r 
timvinklarne  gemensamma  gränsen  [<J,  samt  ändtligen  såiida 
mmuy  när  omständigheterna  varit  ogynnande,  bar  mätt  höjderna 
så  nära  korresponderande  som  möjligt  och  vid  2  å  3  gånger  n 
stora  tidsafstånd  från  kulminationen  som  (t). 

De  fördelar  som  äro  förenade  med  användandet  af  deoni 
method  äro  hafvudsakligen  följande:  1)  Skeppets  longitud  erhåUai 
direkte  och  gällande  för  middagsmomentet.  2)  Den  ena  af  obeer- 
vationerna,  aemligen  den  af  Aq*  gi^^er  skeppets  latitud  likaledes 
gällande  för  middagsmomentet.  3)  Longitudsbestämningen  göres 
utan  hjelp  af  logarithmer,  samt  icke  desto  mindre  tillräcUigen 
noggrant,  och  mycket  lättare  än  efter  hvilken  som  helst  aoau 
method.  4)  Den  är  oberoende  såväl  af  skeppets  latitud  efter 
bestickräkningen,  som  af  objektets  deklination.  5)  Den  är  der- 
jemte  oberoende  af  höjdemas  a1>soluta  storlek.  6)  Man  behöfVer 
icke  att  korrigera  de  mätta  höjderna  för  hvarken  iastrumentets 
indexfel,  horizontens  depression,  parallax  eller  halfdiameter,  och 
icke  heller  för  refraktion,  såvida  icke  höjderna  äro  så  låga  och 
olika  stora,  att  man  bör  göra  afseende  på  olikheten  af  de  refrak- 
tioner,  som  hafva  egt  rum  vid  hvardera  af  observationerna.    Till 


Digitized  by 


Google 


ENKEL  APPROXIM.-MKTHOD  FOR  TIDS-  O.  L0NG1T.-BE8TÄHN.     697 

methodens  favör  kan  ytterligare  anföras,  att  klart  väder  oftare 
inträffar  omkring  middagstiden  än  vid  de  tider  på  för-  och  efter- 
middagen, när  soleu  befinner  sig  i  närheten  af  den  första  verti- 
kalen, samt  att  iongitadsbestämningar  genom  morgon-  och  afton- 
observationer städse  må,  med  tillhjeip  af  de  ofta  osäkra  besticks- 
bestämmelserna, genom  en  särskilt  räkning  rednceras  till  middags- 
momentet 

Af  de  från  kompassets  sydpunkt  åt  Vest  afläste  pejlingame 
Pi  och  P2  finnes  lätt  kompassets  missvisning,  i?,  efter  approxi- 
mationsformeln : 

^  =  i(P2+Pi)-/(P2-Pi)» 
hvarest  den   andra  termen  angifver  objektets  azimuth  vid  medel- 

mooMntet  K^^^+^i)- 

Denna  formel  (angifvande  en  nordvestlig  eller  nordöstlig  miss- 
visning, allteftersom  D  är  positiv  eller  negativ)  grundar  sig  tyd- 
ligen på  den,  i  nautiskt  hänseende,  oftast  tillräckligt  noggranna 
approximationen,  att  ett  objekts  aziniutbförändringar  i  närheten 
af  meridianen  äro  proportionella  med  de  tidsintervaller,  i  hviika 
de  hafva  egt  mm. 

Då  methodens  användande  i  nautiken  utan  tvifvel  icke  kan 
blifva  allmänt,  innan  den  någon  tid  blifvit  föredragen  i  naviga- 
tions-skolorna, och  det  första  steget  dertill  torde  vara  dess  infö- 
rande i  Kongl.  Flottans  läroverk,  vågar  jag  uttrycka  den  önskan, 
att  Hrr  Informations-Officerare  måtte  finna  methoden  förtjent  af 
att  upptagas  vid  undervisningen  i  navigations-vetenskapen. 


ö/vers,  af  K.  VetrAkad.  Förh.     Arg.  22.    K:o  9,  2 

y  Google 


Digitized  by  ' 


698 


Skåmker  tUl  Yetenskaps-AkadenleM  IIblkthc4. 

(Forts,  från  sid.  582.) 

Från  Société  de  Physique  et  d^Histoire  naturelle  i  Geneve. 
Mémoires.  T.  IS:  1. 

Från  K.  Böhmiscke  Gesellscha/t  der  Wissenscka/ten  t  Prag. 

Abhandlungen,  5e  Folge  Bd.  13. 
Sitzungsberichte,  1864. 

Från  Zoologisch-Botamsche  GeseUschaft  i   Wien. 

Beunner    de    Wattenwyl,    c.      NoQveau    systéme    des    Blattaim. 
Vienne  1865.  8:o. 

Från  The  Superintendent  of  the  U.  S.  Coast  Survey  t    WcuhingUm, 
Report  6n  the  Coast  Survey,  1862. 

Från  Smithsonian  Institution  i   Washington, 

Smithsonian  Contribution,  Vol.  14. 

Eeport,  1863. 

Besults  of  meteorological  observations  1854 — 59,  Vol.  t:  1. 

Statistics  of  foreign  aud  domestic  commerce.     Wash.  1864. 

Från  Sodety  of  Natural  History  i  Boston. 

Journal,  Vol.  2,  8,  4:  4. 
Proceedings,  Vol.  1 — 4,  9:  21—24. 

Från  Harvard  College  i  Boston. 
Beport  on  the  Observatory  for  1864. 

Från  Ohio  Ackerbau-Staats-Behörde  i  Colwnbtts. 
Jahresbericht,  18. 

Från  Lyceum  of  Natural  History  i  Newyork. 

Annales,  Vol.  8:  2,  3. 
Charter  and  byelaws,  1864. 

Från  Sodety  of  Natural  History  i  Portland. 

Journal,  Vol.  I:  N:o  1. 
Proceedings,  Vol,  I:  Part.  1. 

(Forts.  &  sid.  601) 


Digitized  by 


Google 


599 


Om  inverkan  af  Broinättiksyra  på  Anilin. 

Af  C.    MiCHAELSON    och    E.    LlPPMAN, 

[Meddeladt  den  8  November  1865.] 

De  i  det  följande  anförda  försök  anställdes  i  ändamål,  att 
söka  erhålla  en  fenylglykokoll  af  sammansättningen  C^H^N^-^  *). 
Flera  skäl  tala  nemligen  för,  att  anissyra  bör  betraktas  som^  fe- 
nylglykolsyra,  såsom  €*^H^(€'^fl*)0^.  Då  nu  vanlig  glykokoll  med 
salpetersyrlighet  gifver  upphof  till  glykolsyra  ^),  så  är  det  sanno- 
likt, att  af  den  förmodade  fenylglykokollen  anissyra  eller  en  annan 
dermed  isomer  syra  skulle  kunna  bildas,  enligt  följande  reaktion: 
2(€»H«NG-)  +  N^O'--  2N  +  H^O  +  2(€8H803). 

Anilin  och  monobromättiksyra  inverka  häftigt  på  hvarandra 
redan  vid  vanlig  temperatur,  under  betydlig  värme  utveckling. 
Innan  ännu  all  syra  blifvit  tillsatt,  antager  vätskan  fast  förm, 
hvarigenom  mycket  anilin  mekaniskt  inneslutes  och  i  följd  deraf 
undgår  förvandling.  Bäst  är  att  lösa  två  eqvivalenter  ren  anilin 
uti  vattenfri  ether,  och  tillsätta  droppvis  en  eqvivalent  monobrom- 
ättiksyra under  det  att  vätskan  afkyles.  Sedan  ethern  blifvit 
afdunstad  i  vattenbad  återstår  i  kolfven  en  fast  gul  finkristalli- 
nisk  massa. 

En  mindre  del  deraf  underkastades  upprepade  omkristalli- 
seringar  ur  alkohol.  På  detta  sätt  erhölls  ett  salt  uti  små 
prismer,  hvars  sammansättning  och  egenskaper  utvisade  det  vara 
bromvätesyradt  anilin. 

0,4272  gr.  som  förbrändes  med  kopparoxid  och  metallisk 
koppar  gaf  0,643  gr.  kolsyra  och  0,192  gr.  vatten. 

0,2924  gr.  upphettadt  enligt  Carii  method  med  salpecers3rra 
och  salpetersyrad  silfveroxid  uti  ett  tillsmält  glasrör,  gaf  0,3069 
gr.  bromsilfver  och  0,0044  gr.  inetalliskt  silfver. 


')  €=12.  H=l,  ^=16. 

')  Stbecker  och  SocoLOPF.     Annalen  d.  Ch.  und  Ph.  80,  34. 
Öfeen.  af  K.   Vtt.-Akad,  Förh.,  1866,  N:o  9. 


Digitized  by 


Google 


MO  c.    MICHAEL80N    OCH    E.    LIPPMAN. 

QväfVets  volym  bestämdes  enligt  metoden  af  Dumas,  hvar- 
vid  följande  resaltater  erhöUos: 

Försök  n:o  1. 
Vigten  salt  =0,3775  gr. 

Barometerståud  =      764  millim. 

Qväfgasens  volym         =     26,5  kabik-centim. 
»  temperatur  =      19,5**. 

Försök  n:o  2. 
Vigten  salt  =^0,4077  gr. 

Barometerstånd  =   762,5  roillim. 

Qväfgasens  volym  =     28,5  kubik-centim. 

»  temperatur  =         22**. 

Dessa  analytiska  bestämmelser  gifva,  om  de  beräknas  i  pro- 
cent, följande  tal: 

I.  II.  III.  IV. 

Kol       =41,04  _  _  _ 

Väte     =   4,78  _  _  _ 

Qväfve=     —  —  8,00         7,92 

Brom    =     —  45,77  —  — 

Detta  leder  till  bromvätes)Tadt  anilins  formel  C**H^ 

H  I  NHBr 

H 

som  fordrar 

Kol       =41,37 

Väte     =   4,59 

Qväfve--   8,04 

Brom  =45,97. 
Bromvätesyradt  anilin  är  i  vatten  högst  lättlösligt,  och  denna 
egenskap  har  visat  sig  vara  af  stor  nytta  vid  skiljandet  från  eo 
annan  kropp,  nemligen  den  sökta  fenylglykokollen,  som  appstic 
på  samma  gång.  Försök  som  för  detta  ändamål  i  flera  rigtmogar 
blifvit  anställda  hafva  visat  att  omkristallisering  är  ett  af  de  bäsU 
och  enklaste  sätten,  att  framställa  den  ifrågavarande  glykokoUeo 
ren.    För  detta  ändamål  löses  i  vatten  den  vid  den  nrspraogliga 


Digitized  by 


Google 


OH    INVBBKAK    AF    BR0MÄTTIK8YRA  Vk    ANILIN.  601 

reaktionen  erhållna  fasta  massan.  Vid  afdanstning  till  mindre 
volym  afsätter  sig  en  kristallinisk  kropp,  som  pressas  mellan 
filtrerpapper  och  löses  ånyo.  Dessa  operationer  upprepas  åtskil- 
liga gånger  till  dess  den  ej  mera  innehåller  brom,  hvilket  synes 
vid  upphettning  med  salpetersyra  och  något  salpetersyrad  silfveroxid. 
Såvida  omkristal liseringen  utförts  med  omsorg  qvarblifver  i  mo- 
derlnten  endast  en  ringa  mängd  af  den  ifrågavarande  kroppen, 
hvilken  dessutom  kan  derur  vinnas  genom  behandling  med  silfver- 
oxid,  som  sönderdelar  bromvätesyradt  anilin.  Vätskan  filtreras 
och  det  lösta  silfret  utfälles  med  svafvelväte,  hvarefter  afdunstas 
till  kristallisering.  För  att  erhålla  ofvannämnde  förening  full- 
komligt färglös  måste  den  ännu  en  gång  lösas  i  vatten,  som  af- 
dunstas till  en  viss  volym.  Vätskan  blifver  opaliserande  vid  af- 
kylning  och  afsätter  en  liten  qvantitet  af  en  gul  olja,  som  aflägsnas 
genom  dekantering. 

Analyserna  af  material,  som  framställts  två  särskilda  gånger, 
gåfvo  tal,  hvilka  leda  till  formeln  €»H»NO^ 
En  qväfvebestämning  gaf  följande  resultat: 

Ämnets  vigt  =0,2992  gr. 

Barometerstånd  =      766  millimeter. 

Qväfgasens  volum  =        25  kubik-centim. 

»  temperatur  =    2P,5. 

0,2685  gr.  gaf  0,628  gr.  kolsyra  och  0,151  gr.  vatten  eller 
i  procent: 

Beräknadt.  Fuuiiet. 

€  =  63,57  63,76 

H=   5,96  6.21 

N=   9,27  9,5. 

Fenylglykokoll  kristalliserar  i  små  otydliga  kristaller,  som 
äro  temligen  lättlösliga  i  vatten  och  alkohol,  men  mindre  lösliga 
i  ether.  Smältpunkten  är  belägen  vid  omkring  110^  Lösningen 
i  vatten  har  en  sur  reaktion  och  upplöser  flera  metalloxider,  så- 
som silfver-,  bly-  och  zinkoxid.  Silfverföreningens  lösning  sönder- 
delas till  en  del  redan  vid  vanlig  temperatur.  Upphettas  den  till 
kokning  afsätter  sig  metalliskt  silfver  såsom  en  glänsande  spegel. 


Digitized  by 


Google 


602  c.    HICHAEL80K   OCH    K.   LIPPHAK. 

De  öfriga  metallföreningarne  erhållas  vid  afdunstning  såsom  amorfa 
svårlösliga  fällniDgar. 

Meningarne  äro  delade  i  afseende  på  vanlig  glykokolls  ratio- 
nella formeL  I  anledning  af  denna  kropps  bildning  genom  inver- 
kan af  ammoniak  på  monoklorättiksyra  anses  den  af  Rolbc 
såsom  amidoättiksyra  d.  v.  s.  en  Ättiksyra,  uti  hvilken  en  eqvi- 
valent  väte  är  ersatt  af  NH^. 

Enligt  en  annan  åsigt  ^)  betraktas  den  såsom  ammoniak,  uti 
hvilken  en  eqvivalent  väte  blifvit  ersatt  af  gruppen 

(monoklorättiksyra). 

I  sjelfva  verket  har  denna  åsigt  blifvit  bekräftad  genom  un- 
dersökningar af  Heintz  ^).  Denna  kemist  bar  funnit  att,  vid 
inverkan  af  ammoniak  på  monochlorät tiksyra,  uppstå  ytterligare 
två  produkter,  hvilka  han  betecknat  med  namnen  digly kolamin- 
syra  och  triglykolaminsyra.  Följande  formler  visa  dessa  kroppars 
slägtskap  med  glykokoll: 

H  I   N  C-H^O^I   N 

H  )  H  ) 

Glykokoll  Diglykolaminsyra. 

(glykolaminsyra). 

Triglykolaminsyra. 
Fenylglykokolls  rationella  formel  blifver  på  grund  häraf: 

H  [   N. 

')  Jemför  i   detta  afseende   Wuetz,    Traité    de    Chimie  medicalc.    Paris  1855, 

del.  II,  8.  265. 
»)  Annalen  d.  Chemie  und  Pharm.  CXXII,  257;  CXXIV,  297. 


Digitized  by 


Google 


OM    INVERKAN   AF   BROMTATESYRA    PA   ANELIN. 


603 


Förloppet  vid  dess  bildniog  kan  uttryckas  på  följande  sätt: 

=         H  i  N  +      R>  NHBr. 
€«H»I  H 


Ö  +  2 


lesa  oiiamn 
H  >N 


Digitized  by 


Google 


SUiker  M  Veteiskaps-AkadeHiim  WblkOeK 

(ForU.  från  sid.  59B.) 

Från  Katnitéen  för  K.  E.  v.  Baers  JubUeum  i  S:t  Petersburg. 

Das  funfzigjährige  Doctor-Jubiläum  des  Gebeimerathes  K.  £.  ?.  Baer. 
S:t  Petersb.  1865.  4:o. 

Från  Hr  Kommendör  C,  B,  LiUiehöök. 

Oaimard,   P.     Voyages  en  Scandinavie;  Textc  Livr.  27 — 32.     Atlas, 
Livr.  64—66'. 

Från  Hr  Professor  C.  J,  Sundevall, 

Verster   van   Wulverhorst,   J.   a.     Traité  de  Fauconnerie.     I^eide 
s.  a.  st.  Fol. 

Från  Utgifvame. 
The  American  Journal  of  Science,  N:o  112 — 117. 

Från  Författame, 

Btdqyist,    c.     Statsekonoroiska    Betraklelser    med   särskildt   afseende 

på  Sverige.     Sthm.  1865.  8:o. 
Stål,  c.     Monographie  des  Chryeomélides  de  TAmerique,  1 — 3.   Up- 

sala  1862. 
Åstrand,  J.  J.     Let  Methode  for  Bestaemmelse  af  Bredde  og  Lsengde. 

Bergen  1864.  4:o. 
Agassiz,  a.     Embryology  of  tbe  Starfish.     Cambr.  1864.  4:0. 
Baird,    S.    F.     Review    of   American    Birds  in   the  Museum  of  the 

Smithsonian  Institution,  P.  1.     Wash.  1864.  8:o. 
Krugbr,  a.     Der  Sternhaufen  h  Persei.     Hfors.  1866.  4:o. 
Layizzari,  L.     Nonveaux  phénoméues  des  corps  cristallisés.     Lugano 

1866.    Fol. 


Skiiker  dU  Kikets  NttvUstorbkt  lisewi. 

Zoologiska   afdelningen. 

Af  Adjuncten  Bahr. 

£n    samling    fossila   Sourier  och    Fiskar  (Archegosaurus,    Acanthodus, 
Amblypterus)  frän  Permiska  Formationen  vid  Ijebach  nära  Trier. 

(Forts,  å  sid.  614.) 


Digitized  by 


Google 


605 


Nya  och  sällsynta  mineralier  från  Vermlands 
och  Örebro  lan» 

Af  L.  J.  Igelström. 

[Meddeladt  den  8  November  1865.] 

Hydratefroit  från  Pajsberg.  Med  detta  namn  föreslår  jag 
att  beteckna  ett  vid  Pajsberg  förekommande  blekrödt  tätt  mi- 
neral, som  kan  anses  vara  en  vattenhaltig  tefroit.  H=4.  Strecket 
hvitt^  Stelnar  med  saltsyra  till  ett  styft  gelé.  Genomskinande  i 
tanna  kanter  med  blekröd  färg.  Ger  vatten  i  blåsrörs  kolf.  Inne- 
håller på  100  delar,  enligt  min  analys: 

*Si 28,46  innehåller  syre 15,18 

Mn 53,44 12,04 

Än 0,49 

Mg 11,89 J!Z6  16,80 

« 5,86 5,20 

Ca  och  i^e spår 

100,13. 
tivaraf  formeln 

(Mn,  Mg)3  Si  +  H, 
otvunget  följer. 

Halten  af  inanganoxid  (troligen  härrörande  från  fina  ådror 
af  braanit,  som  någongång  genomdraga  mineralet)  blef  bestämd 
genom  titrering  med  svafvelsyrad  jernoxidul-ammoniak  och  öfver- 
mangansyradt  kali;  vattenhalten  medelst  glödgningsförlusten,  med 
behdrigt  afseende  på  den  vigttillökning,  som  uppkom  genom  man* 
ganoxidnlens  oxidering. 

Anhydrit  från  Långbans  jerngrufvor.  Liknar  kalkspat,  men 
ikt  rödl&tt.  Sitter  på  en  blandning  af  malakolit  och  kalkspat. 
Jag  fann  procentiska  sammansättningen  vara: 

Öfvert,  af  K.  Vet,'Akad.  Förh.,  1666,  N,-o  9, 


Digitized  by 


Google 


eo6 


L.   J.    lOELSTROH. 

s 

57,36 

Ca.. 

42,64 

100 

hvarifrån  formeln  Ca§  följer. 

Hisingerit  (giUingit)  från  Solbergsgrafvan ,  nära  Elfstorps 
bruk,  i  Grythytte  socken  af  Örebro  län.  Sitter  på  malmeos 
(magnetisk  jernmalm)  afsöndringsytor;  är  mycket  vackert  utbil- 
dad; becksvart;  ger  brunt  streck.  Jag  fann  Solbergs  hisiDgeriten 
på  32,13  proc.  Fe  innehålla  7,80  proc.  Fe.  Vattenhalten  19,75 
proc.  Dess  sammansättning  öfverensstämmer  således  med  gillin- 
gitens  och  motsvarar  formeln: 

Fe«Si-h2*Fe§i  +  9« 
såsom  Rammelsberg  uppstält  dem  ^). 

Hausmannit  från  Jakobsberg  vid  Nordmarken,  kristalliserad 
i  bladiga  massor,  har  jag  analyserat,  enligt  FucHS.  metod,  me- 
delst användande  af  metallisk  koppar,  och  funnit  dess  procentiska 
sammansättning  vara: 

lin 71,27 

Mn 28,73 

100. 

En  analys,  gjord  enligt  F.^Mohrs  metod  medelst  användande 
af  svafvelsyrad  jemoxidul-ammoniak  och  titrering  med  öfvermao- 
gansyradt  kali,  gaf  6,646  proc.  fri  syrgas,  motsvarande  en  maD- 
ganoxidhalt  af  65,945  proc,  således  något  mindre  än  i  föregående 
bestämning.  Vid  närmare  undersökning  om  orsaken  härtill  be- 
fanns att  det  utplockade  mineralet,  ehuru  till  yttre  utseendet  rent, 
likväl  innehöll  kolsyrad  kalkjord. 

Enligt  föregående  analyser  uppställde  jag  formeln 
Mn  Mn 
för  Jakobsbergs  hausmanniten,  i  likhet  med  hvad  fömt  är  bekant 
om  detta  mineral. 

Hausmannit  från  Sjögmfvan  (jemgrufva)  i  Grythytte  socken 
af  Örebro    län.    Upptäcktes  sommaren  1865.    Den  är  derb,  fin- 
komig  och  ger  brunt  streck,  förekommer  i  större  massor  tillsam- 
*)  Rammelsberos,  Handwörterbach    IV  supplement,  1849. 


Digiti 


zed  by  Google 


NYA    MINERALIER    FRÄN    VERHLANDS    OCH    ÖRfiBRO 

mans  med  jernglans  och  svartmalm,  mangankisel,  m. 
kalksten. 

Tefroit  af  askgrå  förg,  derb,  förekommer  vi( 
tillsaramans  med  hausmanniten. 

Blyspat  från  Pajsberg.  (stora  Pajsbergsgrufvan), 

Detta  mineral  har  jag  nyligen  funnit,  utfyllande 
i  malmen  vid  Pajsberg.  Det  visar  sig,  vid  denne 
efter  klyftytorna,  såsom  vackra  hvita,  starkt  diam 
öfverdrag  af  krystallinisk,  fjäderlik  och  spathig  strul 

Ekmannit,  ett  nytt  mineral,  från  Brunsjö  jerngi 
bytte  socken  af  Örebro  län. 

Med  detta  namn,  efter  vår  utmärkta  metallurj 
ifrare  af  bergshandteringens  utveckling,  Brukspatrone 
har  jag  betecknat  ett  vid  närande  grufva  förekomman 
grågrön  till  gräs-  och  lökgrön  samt  svartgrön  färg,  af 
biadig  till  storbladig,  radialbladig,  strålig  eller  asbest 
tunna  lameller  är  det  genomlysande  med  grönaktig  fäi 
Pulfrets  färg  motsvarar  mineralets  sedd  i  massa.  ( 
ver  det  magnetiskt  och  svart,  under  afgifvande  af  y 
Smälter  till  svart  magnetisk  kula  for  blåsröret,  sj 
flussema  jemets  och  manganens  reactioner.  Sön( 
ständigt  af  saltéyra  under  afskiljande  af  flockig  k 
100  delar  består  det  af: 

a)  Småbladig,  gräsgrön  Ekmannit  som  bildar  å< 
tisk  jernroalm  och  är  genomlysande  i  tunn  kant  0( 
aktig  fårg. 

Si 34,30  innehåller  syre 

Fe 35,78  7,95 

Mn 11,45  2,58 

Mg 2,99  UO  ,1  73 

Fe 4,97  1,49 

Al spär 

Ä 10,51   


100. 


Digitized  by 


Google 


608  L.    J.    I0EL8THÖM. 

b)  Radial-strålig  Ekmannk,  af  grågrOn  förg. 

Si 36,42  ionehåller  syre 19,42 

Fe 24^7  5,39 

Mn 21,56  ^...  4,86  |Q25 

Ca spår 

Mg spår 

Fe 4,79  1,44 

Al 1,07  0^    194 


12,19 


H 9,91  8,81 

98,02. 

c)  Lökgrön,  bladig  Ekmannit,  med  antydning  till  radialbla- 
dighet;  genomlysande  i  tunna  kanter. 

Si 40,30  innehåller  syre 21,49 

Fe 25,54  5,68 

Mn 7,13  1,61 

Mg 7,64  3,06  10,35 

Fe 3,^  1,08 

Al 5,08  2,37    o.p: 

-^    ^2^^  13,80 

k  :. loj] 9,52 

100. 

Ur  dessa  analyser  kan  inan  härleda  formeln 
(FeM 
2     MnM  Si  +  3«') 
(Mg^) 
för  detta  mineral.     De  små  qvantiteterna  jernoxid,  som  analyserna 
angifva,  härröra  tydligen  från  en  begynnande  oxidation. 

Ekmanniten  finnes  till  stor  mängd  vid  Bronsjö  grufvan  och 
bildar  i  sina  olika  varieteter  malmmassornas  gångart. 

Pyroaurit^   ett    nytt   mineral,    från    Långbans  jerngrufvor  i 
Vermland. 


*)  Jag  anser  mig  ej  hafva  fdlgiltiga  skal  att  antaga  mera  än  ett  minen'*?^'^ 
oaktadt  analyserna  äro  något  afvikande  frSn  hvarendn.  Ski^ktigheteroa  $;* 
nas  mig  ej  vara  vasendtliga  nog  dertill. 


Digitized  by 


Google 


NYA    MINERALIER    FRÄN    VBRMLANDS   OCH    ÖREI 

Med  detta  namD,  härledt  irån  egenskapen 
guldlj^k  färg  i  eld  har  jag  betecknat  ett  vid  ni 
sexsidiga  taflor  (hörande  till  hexagonala  kristal 
stalliseradt  mineral  af  hvit  färg  *).  Det  är  balfgenc 
dels  i  spridda  blad  ,dels  i  aggregerade  bladiga  ma 
haltig  kalkspat,  löser  sig  fullständigt  i  saltsyra  el 
änder  litet  kolsyregasutveckling  ^),  gifver  ymnigt 
rörskolf,  är  osmältligt,  löst,  fett  för  känseln,  och 
mycket  tycke  med  hydrotalkiten  från  Snaram.  A 
mineral  gaf  följande  resultal: 

Mg 34,04 

Fe 23,92 

« 34,56 

C 7,24 

99,76. 
Jeraoxiden  bestämdes  i  trenne  särskilda  försö 
fer,  och  erhölls  vid  första  försöket  af  0,598  grami 
procent,  vid  ett  annat  25,86  och  vid  ett  tredje 
23,92.  Den  skiljdes  från  talkjorden,  dels  genom  j 
gen  i  saltsyra  snr  och  fälla  med  öfverskott  a 
moniak,  dels  ock  medelst  tillsättande  af  salmiak 
sering  samt  utfallnin^  med  bemstensyradt  natroi 
bemstensyrade  jernoxidens  ånyo  upplösning  i  sal 
fällning  med  kaustik  ammoniak.  —  Glödgnitigsför 
ralet  visade  sig,  verkstäld  en  gång  på  0,897  gramm, 
en  annan  gång  på  0,372  gramm  =  38,70  procent') 
stämdes  i  ett  särskildt  försök  till  de  i  analysen 
procent  (medelst  Schrotters  kolsyrebestämning 
denna  fråndrages  totala  glödgningsförlusten  41,8  pi 

*)  Standom  finner  man  det  hnfva  en  svag  dragning  i  himi 
är  det  genomskinligt.  Jo  mera  kolsyra  det  neml.  upptagii 
skinlighetsgrad  synes  det  fä;  det  blifver  då  matt.  Glan: 
8)Tefria8te  mineral.     Bladen  böjliga. 

')  Löser  sig  i  syror  under  ojemn  C  ntveokliug. 

')  Glödgningsförlnsten  38.70  har  troligen  utfallit  for  låg  ti 
kalkspatsdelar. 


Digitized  by 


Google 


610  L.    J.    IGELSTRÖM. 

analyserade  profVets  vattenhalt,  såsom  den  i  min  analys  finnes 
upptagen  =  34,56  proc.  —  Vid  pröfning  på  lerjord  befanns  mine- 
ralet ej  innehålla  spår  deraf,  likaså  saknades  mangan.  Allt  jernet 
finnes  i  detsamma  i  form   af  oxid  ^). 

Rammelsberg,  Hermann  och  Hochstetter  hafva  analy- 
serat hithörande  mineralier  och  funnit: 

Rammelsberg  i  Hydrotalkit  från  Snarum:^) 

c  Mg  Äl  ^  Samma. 

2,61  37,27         19,25        41,59  100,72 

6,05  38,18        17,78        37,99  100 

7,32  37,30         18,00        37,38  100 

7,30  37,04         18,87        37,38  100,59. 

Hermann  i  Völknerit  från  Ural:'-^) 

c  Mg  Äl  Ö  Summa. 

3,92        37,08         16,96        42,04         100. 
Hochstetter  i  Snarums  hydrotalkit:  ^) 

c  Mg  Äl  F  Ö  Olösligt      Sumuia. 

10,54      36,30       12,00      6,90       32,66       1,20       99,60. 

Men  vid  dylika  mineralier,  hvarom  nu  är  fråga,  kan  med 
visshet  antagas,  att  kolsyran  icke  hörer  till  dem  i  deras  ursprung- 
liga   skick  ^),    utan    att    den    är    en    ytterligare    tillkomst   genom 

*)  Mineralets  starkt  rödgula  lösning  i  saltsyra  tillkännagifTcr  redan,  alt  åtmiii* 
stone  största  delen  af  jernet  i  mineralet  finnes  såsom  oxid.  För  att  for  öfrigt 
komma  till  kännedom  derom,  huruvida  något  jern  förefanns  i  oxidalform,  löstes 
0,175  gram  af  mineralet  i  något  utspiidd  saltsyra  uti  en  glaskolf,  sedan  luften 
derur  först  blifvit  utdrifven  medelst  en  inledd  ström  af  kolsyregas,  som  under 
lösningen  fick  fortfarande  gå  genom  kolfven.  I  den  sålunda  erhållna  lösniogea 
lät  jag  sedan,  efter  ytterligare  utspädning,  öfverjiianganäyradt  kali  droppvis  in- 
falla: redan  de  första  dropparne  färgade  lösningen  rosenröd,  och  följaktligen 
fanns  ej  någon  jernoxidul  i  det  upplösta  mineralet.  För  att  kontrollera  försöket 
lade  jag  en  nästan  mikrosl^opisk  bit  af  jcrnvitriol  i  lösningen.  Den  roseoröda 
färgen  försvann  straxt,  och  vätskan  kunde  försättas  med  några  droppar  ö(ra- 
mangansyradt  kali,  innan  kameleons  färg  ånyo  framkom.  Att  slutligen  for  öfrigt 
jernet  finnes  säsom  oxid  i  mineralet  bevisas  väl  äfven  deraf,  att  vid  blåsrör^UgaD» 
första  inverkan  på  detsamma  det  straxt  antager  sin  i  eld  karakterbtiska  vsckn 
rödgula  färg. 

^)  Rammelsberg,  Handbuch  der  Mineralchemie,  1860,  8.  165. 

^)  Brucit  funnen  vid  Långban  af  Herr  Grufingeniör  Lundström  har  bcfimoits 
fullt  kolsyrefri  (enligt  Lundström);  vid  Ladugrafvan  npptager  den  3  i  4 
proc.  kolsyra,  hvarigenom  vattenhalten  nedbringms  från  30  proc.  (som  den 
borde  vara)  till  26. 


Digitized  by 


Google 


NYA    MINERALIER    FRÄN    VERMLAND8   OCH    ÖREBRO    LÄN.     611 

atmosfärilierDas   inverkan,  och  med  behörigt  afseende  härpå  kan 
man  för  dessa  mineralier  uppställa  formeln 

Mg«S[+15H. 

Denna  formel  fordrar  för  hydrotalkit  och  völknerit: 

Mg 39,6 

Al 16,6 

H 43,8 

100. 
samt  för  Pyroauriten: 

Mg 36,1 

Fe 23,7 

H ^0^ 

100. 
hvaraf  synes,  att  öfverensstämmelsen   emellan  de  funna  och  be- 
räknade halterna  äro  så  noga,  som  man  kan  vänta  sig  af  dylika 
för  luft  och  vatten  känsliga  mineralier. 

Enda  skillnaden  emellan  pyroaurit,  hydrotalkit  och  völk- 
nerit är  således,  att  i  den  förstnämnde  all  lerjord  bli/vit  ersatt 
af  jemoxid.    Pyroauriten  har  således  formeln: 

Mg«'Fe-f  15H, 
och  völkneriten  samt  hydrotalkiten 

Mg^^Äl  +  löH. 
Pyroauritens    nära   förvandtskap    med    völknerit   bevisas  för 

öfrigt  af  deras  gemensamma  kristallform:  hexagonala  taflor. 


Digitized  by 


Google 


614 

Skfaiker  tM  ftikets  NatvhistoiMLa 

Zoologiska   afdel ningen. 

(Forts.  Mn  sid.  604.> 

Af  Mag.  O.  von  Frieaen. 
En  Sturnus  vulgaris,  tngen  pa  ett  fartyg  i  Atlantiska  hafvet 

Åf  Häradshöfding  Laurenius, 
En  Apa  (Simia  rhesusP) 

Af  Fr.  da  Silva  Castro  i  Brasilien,  genom  Hr  Hu$s. 

En  större  samling  vapen,  husgcråd,  prydnader,  leksaker  o.  d.  från 
urfödingarna  i  Pnré  uti  Brasilien,  saint  ett  krokodilhuf?nd  fria 
Amazonfloden,  några  foglar  m.  m. 

Af  D:r  Ncegeli  i  Rio  Janeiro,  genoin  Hr  Huss. 

En  samling  Fiskar,  Crustaceer,  Mollusker  m.  m.  i  sprit,  samt  Coleopteni 
alla  från  Brasilien. 


STOCKHOLM,    1866.       P.    A.    NORSTEDT   dt   SÖNER. 


Digitized  by 


Google 


ÖFYER8IGT 

ÅV 

KONGL  VETENSKAPS-AKADEMIENS 

FÖRHANDLINGAR. 
Årg.  22.  1865.  J?  lOl 


Onsdagen  den  13  December. 


Hr  Bero  redogjorde  för  och  framstälde  grafiskt  en  me- 
thod,  att  på  grand  af  det  nnder  en  längre  årsföljd  kända  antalet 
personer  i  de  serskilta  åldersklasserna  och  antalet  lefvande  födde, 
beräkna  folkmängden  för  en  längre  tillbaka  belägen  tidpunkt, 
hyilken  method  tillämpades  för  beräkning  af  Sveriges  folkmängd 
kring  år  1715. 

Densamme  meddelade  en  öfversigt  af  de  svenska  sparban- 
kemas utveckling  till  och  med  år  1863. 

iir  Sundevall  förevisade  några  ovanliga  fågelbon  ur  den 
af  Dr  Da  Silva  Castro  genom  Hr  Huss  förärade  samling  af 
etbnografiska  och  naturhistoriska  föremål  från  Södra  Amerika, 
samt  skildrade,  med  anledning  af  ett  från  Dr  Da  Silva  Castro 
ingånget  meddelande,  den  fogelart,  Cassicus  icteronotus,  af  in- 
fodingarne  kallad   Chio-Ghio  eller  Japiim,  som  bygger  dessa  bon. 

Hr  Nordenskiöld  förelade  åtskilliga  af  Docenten  Paykull 
från  Island  hemförda-  serdeles  utmärkta  mineralier. 

En  af  Lektor  J.  E.  Zetterstedt  inlemnad  afhandling:  Om 
vegetationen  i  den  högländtaste  trakten  af  Småland  remitterades 
till  Hrr  Wahlberg  och  Andersson. 

Den  af  Hr  Magister  6.  Lindström  inlemnade  afhandlingen: 
Om  Trias-  och  Juraförsteningar  från  Spetsbergen,  hvilken  varit  re- 
mitterad till  Hrr  S.  LovÉN  och  Nordenskiöld  återlemnades 
med  tillstyrkan  af  dess  införande  i  Akademiens  Handlingar. 


Digitized  by 


Google 


616 

Till  följe  af  K.  Majts  nådiga  skrifvelse  af  den  25  sistl.  Octob. 
och  enligt  uppdrag  af  Akaderoien,  afgåfvo  Frilu  Wrede  och  Hr 
Edlund  utlåtande  angående  användbarheten  af  tvenne  af  K. 
Krigskollegium  för  arméens  behof  under  truppmarscher  föreslagna 
handvågar  med  åtföljande  vigter. 

Följande  skänker  anmäldes: 


Skiiker  tai  Veteiskaps-Ak«'«i^<«a  tiUtothek. 

Från  Kejaerl.  Franska  Regeringen. 
Annaies  des  mines,  1844:  6.     18C»:  1,  2. 

Från  K.  Civil- Departetnetitet. 
Sveriges  geologiskn  undersökning.     Atlas.     H.  6.     Text.    H.  14—18. 

Från  Chefen  för  K.  Topografiska  Corpsen, 
Karta  öfver  Sveri<?e  (1:  100,000).     Bl.  I.     Ö.  40,  41. 

Från  K,   Vetenskaps  Societeten  i  Upsala. 
Nova  Acla.     Series  3:a.     Vol.  5:  2. 

Från  Skandinaviska  Naturforskaremötet  i  Stockholnu 
Förhandlingar,  9:e  mötet. 

Sodété  des  Sciences  naturelles  i  Ltueembourg, 
Bulletin.     Tom.  8. 

Frän  B,  Geographical  Society  i  London. 
Proceedings,  Vol.  9:  6. 

Från  Geological  Society  i  London. 
Qvarterly  Journal,  N:o  84. 

Från  British  Meteorological  Society  i  London, 
Proceedings,  N:o  17 — 20. 

Från  R.  Dublin  Society  i  Dublin, 
Journal,  N:o  32,  33. 

(Forts,  å  sid.  641). 


Digitized  by 


Google 


617 


Om  stormen  den  5  Nov.  1864. 

Anförande  i  K.  V.- Akademien  den  12  April  1865 

vid    praesidii    nedläggande 

af   C.    B.    LiLLIEHÖÖK. 
Tafl.  XLII. 

I 

Erfarenheten  har  redan  i  andra  länder  visat,  att  den  rikt- 
ning till  praktisk  nytta  för  hvardagligt  behof,  som  bearbetningen 
af  meteorologien  i  senare  tider  tagit,  kan  komma  att  medföra 
väsentliga  fördelar  för  de  yrken,  hvilka  af  väderlekens  och  vin- 
dens beskaffenhet  äro  beroende.  Utan  tvifvel  komma  också  de 
uti  Paris  utarbetade  väderleks-prognostika,  hvilka  genom  K.  Aka- 
demiens medverkan  blifva  härstädes  kända,  att  lemna  värdefulla 
bidrag  för  bedömmandet  af  vinds-  och  väderleks-förhållandena 
änder  de  närmast  följande  dagame;  men  sannolikt  modifieras  all- 
iTiänna  förhållanden,  sådana  de  i  nämnde  prognostika  uppgifvas, 
betydligt  af  ett  lands  läge  och  beskaffenhet,  och  både  vindar  och 
väderlek  antaga,  äfven  då  de  allmänna  förhållandena  äro  starkt 
utpreglade,  en  för  landet  egendomlig  karaktär,  som  måste  genom 
en  jemförande  granskning  af  förda  meteorologiska  journaler  och 
andra  tillförlitliga  uppgifter  bestämmas.  Ett  bidrag  för  sådant 
ändamål  trodde  jag  kunna  erhållas  genom  en  närmare  granskning 
af  uppkomsten  och  gången  af  den  storm,  som  den  5  sistlidne 
November  rasade  på  landets  medlersta  och  södra  kuster,  och  som 
serdeles  på  sydöstra  delen  af  dem  anställde  högst  betydlig  för- 
ödelse. Det  är  för  en  framställning  om  resultaterna  af  en  sådan 
granskning,  som  jag  vågar  för  en  kort  stund  taga  K.  Akademiens 
uppmärksamhet  i  anspråk.  Af  den  mera  enstaka  meteorologiska 
tilldragelse,  som  framställningen  kommer  att  hufvudsakligen  omfatta, 
kunna  visserligen  inga  allmänna  slutsatser  dragas,  men  sannolikt 
tillhör  stormen  den  6  Nov,  1864  en  klass  stormar,  som  på  våra 
kuster  icke  äro  sällsynta,  och  hvilkas  roterande  riktning  betingas 

Öfven.  af  Kongl.  Vtt.-Akad.  Förh.,  1865,  N:o  10. 


Digitized  by 


Google 


618  c.    B.    LILLIEHÖÖK. 

ej  mindre  af  riktningen  af  de  luftströmmar,  som  f5r  tiUfället  ega 
rum,  än  af  landets  beskaffenhet  och  konturforro. 


Dels  genom  professor  Edlunds,  dels  genom  lotsbef§.lets  med- 
verkan hafva  till  mig  blifvit  insända  utdrag  ur  meterologiska  jour- 
naler, ej  mindre  från  de  stationer,  der  dylika  f^ras  af  personer, 
som  dertill  erhållit  uppdrag  af  Kongl.  Akademien,  än  från  fyr- 
stationer, af  h vilka  sednare  en  del  äro  försedde  med  barometrar 
och  termometrar,  samt  vindmätare.  Derjemte  har  också  upp- 
lysningar inkommet  från  fartygsbefalhafvare  och  andra  personer, 
af  hvilka  anteckningar  blifvit  förda  öfver  vinds-  och  väderleks- 
förhållanden dagarne  3 — 7  November.  Af  det  sammandrag  af 
inkomne  uppgifter,  som  finnes  härmed  bifogadt,  synes  att  det  an- 
tal ställen,  hvarifrån  mer  eller  mindre  fullständiga  uppgifter  in- 
gått, icke  är  obetydligt. 

I  afseende  på  uppgiftemas  beskaffenhet  och  värde  för  det 
ändamål,  som  med  dem  närmast  afsågs,  bör  anmärkas,  att  observa- 
tioner öfver  lufttrycket  och  luft-temperaturen,  gjorda  af  KongL 
Akademiens  observatörer,  ega,  då  dervid  blifvit  använda  vederbör- 
ligen justerade  instrumenter,  all  den  noggrannhet  som  gifver  dem 
ett  absolut  värde,  hvilket  icke  torde  vara  händelsen  med  samma  slags 
observationer  gjorda  vid  åtskilliga  fyrstationer.  Ett  relativt  värde 
ega  dock  äfven  dessa,  emedan  de  med  någorlunda  tillförlitlighet 
kunna  antagas  uttrycka  de  förändringar^  som  i  lufttryck  och  tem- 
peratur på  observationsstället  egt  rum  från  en  observationstimma 
till  en  annan.  Hvad  deremot  beträffar  vindens  riktning  och  styr- 
ka, så  torde  observationer  deröfver,  gjorda  på  de  fritt  belägna  fyr- 
platserna,  tillförlitligare  uttrycka  allmänna  förhållandet,  än  observa- 
tioner gjorda  vid  Kongl.  Akademiens  meteorologiska  stationer. 

De  inkomna  uppgifterna  upptaga  i  allmänhet  vindens  och 
väderlekens  beskaffenhet  för  dagame  från  den  tredje  till  och  med 
den  sjunde  November,  jemte  barometerhöjd  och  lufl-temperatnr 
observerade  trenpe  gånger  om  dagen,  nemligen  vid  Akademiens 
stationer,  kl.  8  f.m.  och  2  och  9  e.m.,  samt  vid  fyrstationeme  9 


Digiti 


zed  by  Google 


OM   STORMEN    DEN    5    NOV.    1864.  619 

f.m.,  2  och  9  e.m.  För  en  del  platser  finnas  uppgifter  äfven  för 
andra  tider  af  dygnet;  f5r  andra  deremot  saknas  uppgift  på  luft- 
temperatur och  lufttryck,  derför  att  nödiga  instrumenter  ej  varit 
att  tillgå. 

Då  tiden  för  observationerna  på  hvarje  ställe  rättas  efter 
ställets  eller  lokal  tid,  så  äro  de,  äfven  om  gjorda  på  samma 
tinmna,  ej  liktidiga,  utan  skilja  sig  observationsmomenterna  med 
tidsskilnaden  emellan  ställena.  Om  Umeå  och  nordligare  belägna 
observationsorter,  äfvensom  Helsingfors,  uteslutas,  så  är  Oster- 
gamsholm  på  Gottland  den  ostligaste  och  Koster  på  Bohuslänska 
kusten  nära  norska  gränsen  den  vestligaste  af  de  svenska  ställen, 
hvarifrån  uppgifter  ingått,  och  tidsskilnaden  dem  emellan  är  om- 
kring 37  minuter. 

Af  det  skäl,  att  vinds-  och  väderleksförhållandena  under  da- 
game  så  väl  före  som  efter  den  egentliga  stormdagen,  den  femte, 
varit  särdeles  ombytliga  och  utan  någon  i  viss  rigtning  utpreglad 
karaktär,  har  i  sammandraget  af  upgifterna  vindens  och  väder- 
lekens allmänna  beskaffenhet  blifvit  införd  endast  för  den  fjerde 
och  sjette  eller  dagame  näst  före  och  näst  efter  stormdagen. 

Uppgifterna  om  vindens  styrka  på  olika  tider  och  ställen 
liafva  blitVit  hänförda  till  någon  af  följande  kategorier:  stillt  (be- 
tecknadt  med  0);  lätt  bris  (1);  frisk  bris  (2);  hård  bris  (3); 
half  storm  (4);  storm  (5). 

De  observerade  barometer-höjderna,  hvilka  af  anförda  skäl 
icke  i  allmänhet  äro  för  olika  ställen  med  hvarandra  jemförbara, 
hafva  idie  i  sammandraget  blifvit  intagne.  Deremot  har  deri  in- 
fSrtå  si  väl  tid  för  hvarje  ställe,  då  det  lägsta  barometerståndet 
blifVit  observeradt,  som  tiderna  för  nästföregående  och  näst  efter- 
följsmde  maximum  af  barometerhöjd,  äfvensom  skillnaden  emellan 
lägsta  barometerståndet  och  medium  af  närliggande  maxima,  hvar- 
igenom  ett  begrepp  erhålles  så  väl  om  storleken  af  den  för- 
ändring i  lufttrycket,  som  kan  anses  hafva  egt  omedelbart  sam- 
manhang med  stormen  den  femte,  som  om  hastigheten  med  hvilken 
förändringen  skett. 


Digitized  by 


Google 


620  c.    B.    LILLIEHÖO&. 

A  de  trenne  likaledes  bifogade  kontur^kartoma  öfver  Sverige 
och  angränsande  vatten  uttrycka  pilarne  vindens  riktning  i  en- 
lighet med  hvad  i  sammandraget  finnes  utfördt  för  den  femte  No- 
vember vid  de  serskilda  lokala  observations-timmame,  8—9  f.iiL, 
2  och  9  e.m.,  varande  med  pilames  större  längd  i  allmänhet  en 
större  styrka  hos  vinden  betecknad.  Nämnde  pilars  ställning  an- 
ger otvetydigt  deu  hvirflande  rörelse,  hvari  luftmassan  öfver  med- 
lersta   och  södra  Sverige  samt  tillgränsande  vatten  varit  försatt 

Innan  jag  öfvergår  till  en  närmare  granskning  af  de  metereo- 
logiska  företeelser,  hvilka  synas  hafva  föranledt  eller  hafva  varit 
med  ifrågavarande  storm  förbundna,  torde  det  tillåtas  mig  göra 
en  kort  framställning  om  de  allmänna  orsakerna  till  och  lagame 
för  några  af  de  mera  regelbundna  rörelser,  hvilka  i  atmosfereo 
ega  rum,  och  af  hvilka  rörelser  så  väl  luftens  temperatur  som 
dess  fuktighetsgrad  i  väsentlig  mån  beror. 

Normala  riktningame  af  de  tvenne  slags  luftströmmar,  hvar- 
igenom  en  ständig  cirkulation  åstadkommes  i  den  jorden  omsln- 
tande  luftmassan,  äro  för  den  ena  från  polerna  mot  eqvatorn 
(polarströmmen),  och  för  ^en  andra  från  eqvatorn  mot  polerna 
(eqvatorialströmmen).  Polarströmmens  hufvudriktning  är  följ- 
aktligen på  norra  halfklotet  från  norr  (nordlig  vind)  och  på  sö- 
dra från  söder  (sydlig  vind).  Orsaken  till  dessa  strömmars  upp- 
komst och  fortvarande  är  den  större  uppvärmning  genom  solen, 
som  luften  öfver  eqvatorn  eller  öfver  hela  det  bälte,  som  med 
skäl  erhållit  benämning  af  heta  zonen,  undergår  i  jemförelse  med 
luften  i  de  tempererade  och  kalla  zonerna,  dervid  luften,  af  vär- 
met utvidgad,  blir  lättare,  till  f%yd  hvaraf  den  stiger  uppåt,  da 
den  bortgångna  luftens  plats  intages  af  annan  kallare  luft,  som 
långs  jordytan  eller  i  atmosferens  undre  regioner  tillströmnur 
från  polarsidoma  mot  eqvatorn  eller  nämnde  bälte,  på  norra  balf- 
klotet  från  norr  och  på  södra  från  söder.  Grenom  luftens  be- 
nägenhet att  sätta  sig  i  jemnvigt,  d.  v.  s.  att  strömma  deråt 
minsta  trycket  förefinnes,  fortplantar  sig  den  vid  heta  zonen  bör- 
jade polarvinden  allt  längre  och  längre,  den  norra  nordvart  och 
den  södra  sydvart. 


Digitized  by 


Google 


OM   STORMBN   DSN    5    NOV.    1864.  621 

Ho8  löften  i  åett  Oftrer  heta  zonen  uppstigande  strömmen, 
livilken  otgör  början  tiil  eqratorial-ströinmen,  minskas  tempera- 
turen, dels  till  f51jd  af  att  löften  utvidgar  sig,  dels  till  flVljd  af 
att  den  meddelar  värme  åt  de  luftlager  den  genomgår,  så  att 
stigkraften  slutligen  förloras,  och  en  utflytning  s^  den  öfver  den 
heta  zonen  hopade  loftmassan  börfar  nordvart  och  sydvart  hän, 
och  ger  upphof  i  atmosferens  högre  trakter  åt  den  egentliga  eqvi^ 
torial-strömmen,  som,  i  mån  den  framgår  mot  polerna,  sänker  sig 
och  slutligen  råkar  den  i  motsatt  riktning  gående  polar-strömmen. 

Hvarken  polar-  eller  eqvatorial-strömmen  följer  dock  rikt- 
ningen af  meridianerne,  emedan  punkter  på  dessa,  jerate  luft- 
massan öfver  dem,  vid  jordens  dagliga  rörelse  röra  sig  mot  öster 
med  allt  större  hastighet,  ju  närmare  de  ligga  eqvatorn.  En  luft- 
massa, som  norr  eller  söder  ifrån  går  mot  eqvatorn,  träffar  der- 
före  allt  vestligare  belägna  punkter,  ju  mer  den  framtränger,  hva- 
dan  luften  i  dessa  tyckes  komma  i  en  riktning  öster  om  norr 
eller  öster  om  syd.  Polar-strömmens  riktning  är  derföre  på  norra 
halfklotet  N.O.-lig  och  på  södra  S.O.-Iig,  riktningar  i  hvilka  de 
välkända  passadvindame  blåsa.  Dessa  äro  nemligen  icke  annat 
än  delar  af  polar-strömmen,  der  denna  är  underkastad  jemförelse» 
vis  ringa  förändringar  af  lokala  och  tillfälliga  omständigheter. 
Riktningen  af  rörelseen  för  en  luftmassa,  som  af  eqvatorial-ström- 
men föres  nordvart  eller  sydvart  från  eqvatorn  till  delar  af  jord- 
ytan med  mindre  rotationshastighet  mot  öster,  än  samma  massa 
.  eger  ffjelf,  förvärfvad  der  den  kommer  ftån,  blir  en  sammansätt*^ 
ning  af  rörelsen  åt  polen  och  luftmassans  relativa  rörelse  åt  öster, 
d.  T.  s.  eqvatorial-vinden  får  på  norra  halfUotet  en  riktning  åt 
N.O.,  d.  v.  s.  bKr  S.V.-lig  vind,  och  på  södra  halfklotet  en  rikt- 
oing  mot  S.O.,  d.  t.  s.  bKr  N.V.-Hg  vind. 

Utom  att  de  ständigt  blåsande  passadvindame  nödvändigt 
fordra  kontra-strömmar  i  luften,  bevisa  äfven  åtskilliga  omstän- 
digheter sådaoaa  strömmars  tillvaro.  Kring  spetsen  af  Teneriffas 
Pik  blåser  oftast  en  sydvestlig,  vind,  motsatt  den  nordostliga  vM 
bergets  fot.  Aska  från  eldspratande  berg  mellan  tropikerna  har 
BedfalUt  långt  ostvart  från  den  punkt,  derifrån  den  kommit,  oak- 


Digitized  by 


Google 


622  c.   B.   LILLIIHÖÖK. 

tadt  den  nära  jordytan  ständigt  blåsande  ostliga  eller  nordostliga 
passadeo.  Högt  liggande  molns  rOrelse  och  sträckning  utvisa  ofU 
luftströmmar  med  motsatt  riktning  i  atmosferens  högre  lager  mot 
dem,  som  råda  i  de  lägre  luftlagren  eller  vid  jordytan.  Kun- 
de Inftseglaren  ej  med  någorlunda  säkerhet  räkna  på  att  vid  dikt 
höjd  öfver  jordytan  träffa  luftströmmar  med  olika  riktning,  skalle 
han,  åtminstone  i  granskapet  af  haf,  ej  våga  uppstiga.  Vid  upp- 
stigandet i  Inftballon  har  man  observerat  öfver  hvarandra  to.m. 
fyra  i  olika  riktning  gående  luftströmmar. 

E^vatorial-strömmen  i  de  högre  luftlagren,  som  i  början  san- 
nolikt skiljes  från  polar-strömmen  vid  jordytan  af  ett  luftlager, 
som  i  ingenderas  rörelse  tar  väsentlig  del,  sänker  sig  i  mån  deo 
aflägsnar  sig  från  eqvatom  eller  från  det  bälte,  der  riktoingeo 
är  uppåtgående,  och  antagligen  hejdas  en  del  af  eqvatorial-strdm- 
mens  underkant  straxt  utanfär  det  egentliga  området  f5r  passad- 
vinden  af  den  i  motsatt  riktning  gående  polar-strömmen,  hvar- 
igenom  den  på  gränserna  af  näronda  områden  ofta  förekommande 
stiltje  torde  fl^rorsakas. 

Ju  längre  eqvatorial-strömmen  framtränger  eller  framtrfioges 
mot  polerna,  desto  mera  förlorar  den  i  de  egenskaper,  som  pr^ 
disponera  den  att  flyta  ofvanpå  polar-strömmen,  och  utom  vissa 
gränser  nord  och  syd  om  eqvatom,  eller  inom  de  tempererade  och 
polartrakterna  belägna  delame  af  jordytan,  strida  de  motsatta 
strömmame  om  väldet,  undantränga  hvarandra  och  göra  sig  vexel- 
vis  till  herrar  öfver  hvar  sin  vissa  del  af  jordytan,  eller  samman-. 
sätta  sig  till,  så  att  säga,  onaturliga  och  derfbr  ej  länge  bestån- 
dande vindriktningar.  De  vexlingar,  hvilka  nord  och  syd  om 
passadvindarnes  områden  ega  rum  ej  endast  i  vindens  riktning, 
utan  äfven  i  luftens  temperatur,  tryck  och  fuktighetsgrad  samt 
i  mängden  af  nederbörd,  bero  utan  tvifvel  i  väsentlig  mån  pa  en 
sådan  strid,  och  der  i  dessa  afseenden  någon  tillftUig  stadga  fin- 
nes, beror  den  af  den  ena  eller  den  andra  af  ofvaanämnde  loft^ 
strömmars  tillfälliga  öfvervälde. 

Med  hänsyn  dels  till  jordytans  på  olika  stäUen  så  olika  be- 
skafienhet,   dels   till   en    mängd   andra  lokala  och  tiUftUiga  om- 


Digitized  by 


Google 


OM   STORMBH   DBN    5    NOV.    1864.  623 

Ständigheter,  eom  på  metereologiska  företeeker  ega  inflytande,  är 
visserligen  icke  att  förvänta,  att  de  slutsatser,  hvilka  stödja  sig 
på  så  idéela  förhållanden,  ''som  en  jordyta  af  öfverallt  lika  be- 
skaffenhet odi  solvärmet  såsom  enda  orsaken  till  de  strömmar, 
som  i  armosferen  nppkonuna,  skola  alltid  i  verkligheten  finnas 
tydligt  utpregiade.  Erfarenheten  hänvisar  dock  för  förklaringen 
af  en  stor  del  af  de  meteorologiska  fenomenen  på  tillvaron  af  eller 
benägenheten  för  uppkomsten  af  så  beskaffade  strömmar  i  atmos- 
feren  som  de  omnämnde,  äfven  der  tillfälliga  orsaker  hafva  på 
fenomenen  haft  ett  öfvervägaode  inflytande. 

Genom  den  starka  afdunstningen  från  hafvet  och  andra  större 
vattensamlingar  på  den  equatoriela  delen  af  jordytan  och  genom 
den  deröfver  varande  varma  luftens  stora  förmåga  att  upptaga 
vattenångor  medför  luften  i  eqvatorial-strömmen  en  betydlig 
mängd  vattenånga.  Temperaturen  faller  i  den  mån  strömmen 
framgår,  och  hastig  sänkning  deri  kan  uppkomma  genom  att  den 
kallare  polarvinden  träffar  eqvatorial-vinden.  Vid  dennas  afkyl- 
ning  under  den  temperatur,  der  luften  kan  hålla  all  i  den  befint- 
lig fuktighet  såsom  osynlig  vattengas,  utfaller  en  del  och  bildar 
moln.  Polarströmmen,  ehuru  kall,  kan  dock  vara  så  torr,  att  den 
absorberar  redan  såsom  moln  utfallen  fuktighet,  hvarigenom  hos 
oss  med  nordlig  vind  ofta  följer  uppklarnad  luft.  Vid  tillräckligt 
låg  temperatur  och  stor  fuktighetshalt  hos  en  med  betydligare 
kraft  framträngande  eqvatorial  luftström  utfälles  ur  denna  en  så 
betydlig  mängd  fukt,  att  nederbörd  uppkommer.  Sydvestliga  vin- 
den får  då  här  vanligen  af  polar-vinden  en  vestligare  riktning. 

Jq  större  mängd  vattenånga,  som  i  form  af  osynlig  gas  fin- 
nes i  en  luftmassa,  och  ju  högre  dennas  temperatur  är,  desto 
lättare  är  luftmassan.  Häraf  förklaras,  att  hos  oss  sydvestliga 
eller  i  allmänhet  sådana  vindar,  hvilkas  riktning  hufvndsakligen 
bestämmas  af  eqvatorial-strömmens  riktning,  åtföljas  eller,  såsom 
oftast  är  händelsen,  föregås  af  fallande  barometer,  då  deremot 
barometerns  stigande  utvisar  annalkande  af  vind,  hvars  riktning 
hnfvadsakligen  bestämmes  af  polar-vinden. 


Digitized  by 


Google 


624  c.   B.   LILLIVHOÖK. 

Af  det  anförda  torde  en  någorlunda  riktig  föreställning  knona 
bildas  om  det  allmftnna  inbördes  sammanhanget  emellan  TiDdrikt- 
ning,  barometerfaöjd,  temperat«ir,  fuktighetsgrad  oéh  nederböri 
Der  detta  sammanhang  felar,  eller  beroende  sådant  det  här  bHf- 
vit  framstäldtf  af  fakta  tyckes  vara  jäfvadt,  hvilket  visserligefl 
ofta  synes  vara  förhållandet,  är  man  berättigad  att  för  ahrikel- 
sen  söka  någon  tillfällig  eller  lokal  orsak. 

Att  hvarken  eqvatoriai-  eller  polar-etrömmen  i  högre  iatits- 
der  kan  hafva  det  lugna  lopp,  som  dessa  strömmar  i  aHmäohet 
ega  i  närheten  af  eqvatom,  följer  af  den  trängre  b&dd,  hvari  de 
på  högre  latituder  ära  tvugna  att  flyta,  der  nemligen  den  ström- 
mande luftmassan  är  eller  blir  sammanträngd  i  den  mån  meridia- 
nerna aärma  sig  hvarandra.  Under  för  öfrigt  lika  omständigheter 
följer  häraf,  att  hastigheten  af  luftströmmens  rörelse  måste  på 
högre  latitud  vara  större  än  på  lägre. 

Om  luft  af  någon  anledning  hopar  sig  på  ett  ställe,  eller 
lufttrycket  der  af  något  annat  skäl  blir  större  än  på  omgifvaode 
punkter,  så  återställes  jemnvigten  genom  luftströmmar  i  riktDiog 
utåt  från  stället  för  det  högre  trycket.  Vind  framkallad  af  så- 
dan anledning  fortplantar  sig  i  samma  riktning  den  blåser,  eller, 
för  att  begagna  en  sjöterm,  den  **kommer  från  lovart**.  Om  der- 
emot  luften  öfver  något  ställe  förtunnas,  d.  v.  s.  minskadt  tryck 
der  uppkommer,  så  återställes  jemnvigten  genom  strömmar  at 
samma  ställe  såsom  centrum;  sålunda  uppkommen  vind  fortplantar 
sig  i  motsatt  riktning,  som  den  blåser,  eller  **den  kommer  frao 
lä*\  I  båda  fallen  fortgå  strömmarna  rätlinigt,  så  vida  afvikding 
ej  förorsakas  af  tillfälliga  hinder  för  rörelsen. 

Utan  tvifvel  föranleda  ofta  vexliugar  i  temperatarea,  koo- 
densation  af  i  luften  befintlig  vattenånga,  elektricitet,  m.  fl.  en- 
samt eller  samverkande  orsaker  sådana  lokala  t^r^iBdriDgar  i  luft- 
trycket, att  deraf  uppkomma  vindar  af  beskaffenhet  som  de  hir 
ofvan  omnämnda,  och  t.  o.  m.,  då  orsaken  varit  till  U^  grad 
stegrad^  vindar  af  den  styrka,  som  vanligen  benämnes  stcHiaar. 
Starka  stormar,  hvilka,  eal^  hvad  erfiarenheten  visar,  på  åtta  delar 
af  jorden  tillfälligtvis  förekomma,  måste  dodi  framkaUas  af  mån 


Digitized  by 


Google 


OM   8T0RMBN   DBN    6    NOV.    1864.  625 

äc  de  här  förut  f8r  oppkomstan  af  strömmar  i  atmosferea  an- 
gifha  allmänoa  orsaker. 

£a  stark  vind  eller  storm  kan  icke  fortfara  att  blåsa  länga 
i  samma  riktoiog  atan  att  en  kontra-ström  f&refinDes,  ^enom 
hvilken  den  bortströmmande  luften  ersattes,  eller  den  tillström* 
mande  bortgår.  Ligger  kontraströmroen  till  en  långs  någon  del 
af  jordytan  fortgående  luftström  öfver  denna,  så  visar  den  senare 
sig  såsom  rätlinig  med  hufvudsakligen  samma  karaktär  som  de 
strömmar,  hvilka  gå  från  eller  till  en  viss  punkt.  Ligga  deremot 
båda  strömmarne  vid  sidan  af  hvarandra,  så  bilda  de  tillsammans, 
der  de  beröra  hvarandra,  en  hvirfvel,  kring  hvars  midt  luften  fö- 
res i  spiral  eller  sluten  kroklinia,  så  att  rörelsen  på  motsatta  si- 
dor af  midten  sker  i  motsatt  riktning  och  ingenstädes  fortgår 
ratlinigt.  Föreställer  man  sig,  att  det  plao,  hvari  luftpartiklame 
i  båda  strömmarne  röra  sig,  har  en  lutande  ställning,  så  att  blott 
eoa  sidan  af  den  slutna  strömmen  följer  långs  jordytan,  så  har 
man  förklaringen  öfver  den  krokliniga  riktning,  i  hvilken  en  vind 
stundom  blåser,  utan  att  synbarligen  tillhöra  en  hvirfvelvind. 

Ehuru  utomordentligt  våldsamma  hvirfvelstormar  måhända 
egentligen  tillhöra  endast  den  tropiska  delen  af  jordytan,  eller  åt* 
minstone  der  hafva  sitt  ursprung,  förekomma  dock  sådane  äfven 
i  tempererade  trakter,  antingen  derinom  uppkomna,  eller  såsom 
fort^ttning  af  en  till  sin  början  tropisk  hvirfvelstorm,  som  fram- 
trängt långt  nordvart  eller  sydvart  om  det  tropiska  området.  Det 
lUr  visserligen  redan  anmärkt,  att  en  våldsam  uthållaade  storm 
måste  vara  en  hvirfvelstorm,  men  den  regelbunda  rotations-  och 
progressiva  rörelse,  som  de  tropiska  hvirfvelstormarne  (Wi^stindieos 
cycloner  och  Ostindiens  typhoner)  vanligen  förete,  återfinnas  ej 
alltid  i  de  tempererade  zonernas  hvirfvelstormar,  åtminstone  icke 
då  de  uppträda  på  eller  i  gi*anskapet  af  de  större  konUnentema. 

I  en  tropisk  hvirfvelstorm  roterar  luften  norr  om  eqvatom 
från  höger  till  venster  (motsols),  och  söder  om  eqvatora  från  ven- 
ster  åt  höger.  Progressiva  rörelsen  eller  medelpunktens  flyttning 
sker  på  norra  halfklotet  firan  &0.  mot  N.Y.,  till  dess  hvirfveln 
ingår  i  tempererade  zonen,  då  riktningen  förändras  till  N.O.-lig. 


Digitized  by 


Google 


626  c.    B.   LILL1EBÖÖK. 

På  södra  halfklotet  flyttar  hvirfVeln  sig  först  mot  S.Y.,  sedao 
mot  S.O.  Huruvida  hyirfvektormarna  inom  tempererade  zonerna 
ega  samma .  hofvudkaraktär  i  afseende  på  rörelsens  riktning  som 
de  tropiska,  torde  bero  på  om  de  äro  fortsSttniogar  af  dessa,  eller 
framkallade  af  lokala  eller  tillfälliga  omst&ndigheter. 

Allmänna  orsaken  till  hvirf^elvindars  uppkomst  synes  vara 
den,  att  en  i  rörelse  varande  luftström  möter  ett  hinder,  som  tvin- 
gar någon  del  af  strömmen  att  förändra  riktning,  eller  ock,  pa 
sätt  förut  är  omnämndt,  deraf  att  tvenne  luftströmmar  med  mot- 
satta riktningar  i9yta  nära  intill  hvarandra,  hvarvid  luften  emellan 
båda  strömmame  försattes  i  en  hvirflande  rörelse.  Luftens  r5- 
relse  på  lä-sidan  af  ett  hus  eller  en  mur,  hvarpå  vinden  blåser, 
och  vattnets,  då  strömmar  deri  med  motsatta  riktningu*  mötas 
eller  gå  fÖrjbi  hvarandra,  visa,  huru  hvirflar  uppkomma  af  likartade 
orsaker  med  dem,  som  i  atmosferen  föranleda  hviHvelvindar.  Möj- 
ligen må  hvirfvelvindens  uppkomst  någon  gång  kunna  tillskrifiras 
en  annan  orsak,  liknande  den,  bvilken  åstadkommer  en  hvirflande 
rörelse  i  en  vattenmassa  öfver  ett  häl,  som  lemnar  aflopp  ffir 
vattnet.  Vid  hastigt  inträffande  kondensation  af  i  luften  befintlig 
vattenånga,  eller  då  lufttrycket  på  ett  ställe  af  annan  orsak  ha- 
stigt minskas,  kan  i  den  tillströmmande  luften  en  hvirflande  rö- 
relse uppkomma  på  samma  sätt  som  hvirfvel  i  vattnet  npp- 
kommer. 

Att  stormen  den  5  November  var  en  lokal  hvirfvelstorm,  sy- 
nes af  de  inkomne  uppgifterna,  och  visar  sig  omisskänneligen  af 
de  på  kartorna  utsatta  vindriktningame  vid*  tiderna  8-r-9  f.m. 
(kartan  n:o  1)  och  2e.  m.  (kartan  n.*o  2).  Den  hvirflande  rörelsens 
riktning  har  varit  den  på  norra  halfklotet  vanliga,  från  höger  till 
vehster.  Då  i  Westervik  på  morgonen  och  på  Gottlands  non« 
del  senare  på  dagen  varit  lugnt,  synes  att  progressiva  rörelsen 
af  hvirfvelns  center  varit  åt  öster.  Senare  på  dagen  saDOolikt 
åt  S.O.,  då  för  fartyg  i  Danzigerbugten  viadkantring  på  aftonen 
egt  mm. 

Den   hvirflande   rörelsen   har   uti   ifrågavarande  storm  utan 
tvifvel  uppstått  deraf,  att  en  S.V.-Iig  (eqvatorial)  vind  varit  rå- 


Digitized  by 


Google 


Olf   STOBMBN   DEN    5    KOV.    1864.  627 

dande  på  södra  och  sydöstra  kusten  af  landet,  då  en  nordlig 
(emellan  N.O.  och  N.V.  varierande  polar-)  vind  på  morgonen 
den  femte  började  framtränga  öfver  vestra  delen  af  landet  och 
tillstötande  kost.  Vid  SV.  udden  af  Skåne,  der  de  olika  vin- 
darne  möttes,  började  de  inverka  på  hvarandra,  och  den  nord- 
liga vinden  tvingades  att  böja  sig  åt  öster  af  den  S.y.-liga. 
Den  mellan  de  båda  ströromarne  liggande  luftmassan,  på  mot- 
satta sidor  åverkad  af  strömmar  i  nära  motsatta  riktningar,  blef 
häraf  försatt  i  en  roterande  rörelse.  Måhända  har  ock  bidragit 
till  strömmames  böjning  inåt  landet  det  större  motstånd,  som  de 
vid  passage  deröfver  rönte,  mot  det  mindre  motstånd,  som  de  om- 
gifvande  vattnen  erbjödo. 

Polar-vinden,  som  med  ökad  styrka  under  dagens  lopp  er- 
hållit en  mera  bestämd  N.O.-Iig  riktning,  undanträpgde  så  små- 
ningom den  S.V.-Iiga  vinden,  hvarigenora  centern  för  roterande 
rörelsen  flyttats  ostvart;  kl.  9  på  aftonen  har  vinden  öfver  hela 
medlersta  och  södra  Sverige  i  allmänhet  blifvit  N.O.-lig,  hvilken 
riktning  den  antagit  äfven  så  långt  ostvart  som  i  Helsingfors. 
(PL  3).  I  sydöstra  delen  af  Östersjön  synes  S.V.-liga  vinden 
längst  hafva  bibehållit  sig.  Fl.  4  utvisar  en  idéel  framställning 
af  de  båda  vindames  riktning  och  inverkan  på  hvarandra  den 
femte  kl.  8 — 9  f.m.  Större  afvikelser  från  observerade  vind- 
riktningar förefinnas  ej,  än  som  kunna  förklaras  af  lokala  för- 
hållanden. 

Lägsta  barometerståndet  har  på  de  flesta  ställen  observerats 
kl.  8—9  f.m.  den  femte,  på  några  föregående  afton  kl.  9.  I  all- 
mänhet har  näst  foregående  maximum  i  barometerhöjd  inträffat 
den  Qerde  och  näst  efterföljande  maximum  den  sjette.  Skilna- 
den  mellan  medium  af  de  för  samma  ställe  antecknade  maxima 
och  minimum  i  barometerhöjd  har  varit  betydligt  olika;  för  några 
ställen  uppgått  till  26  m.m.,  och  i  allmänhet  har  skilnaden  varit 

o 

störst  der  stormen  varit  hårdast.  A  de  nordligast  belägna  ob- 
servationsställena, såsom  Östersund,  Umeå,  Piteå  och  Haparanda, 
hvilka  af  stormen  eljest  ej  egt  någon  känning,  har  sänkningen  i 
barometerhöjden  dock  uppgått  till  10  å  12  m.m.    Det  vill  häraf 


Digitized  by 


Google 


'     628  c.    B.    LILL!EHÖÖK. 

synas,  att  den  nordliga  storm-strömmen  framgått  öfver  den  nord-' 
ligaste  delen  af  landet  uppe  i  atmosferen,  och  ej  träffat  jordytan 
förr  (tn  på  höjden  af  Hemösand,  den  nordligaste  observations-ort, 
der  vindens  styrka  betecknats  såsom  bård  bris  eller  storm. 

Det  är  ett  för  sjöfarande,  bekanta  med  de  nordiska  farvatt- 
nen, välkändt  förhållande,  att  i  Kattegat  och  Nordsjön  blåsande 
S.V.-lig  hård  bris  ofta  öfvei;går  till  N.V.  och  stundom  till  N.O. 
Troligen  sker  öfvergången  från  S.V.  till  N.O.  vind  vanligast  på 
sätt  den  femte  Nov.  egt  ram,  nemligen  så,  att  först  på  vestra 
knsten  af  landet  nordlig  och  nordostlig  vind  gjort  sig  gällande  och 
senare  på  den  östra.  Att  deraf  i  allmänhet  en  hvirfvel  i  luften 
föranledes  öfver  södra  delen  af  landet,  såsom  vid  nämnde  storm 
egt  mm,  synes  sannoKkt. 

Lafttryckets  öfver  Skandinavien  betydliga  förändring  från 
den  fjerde  till  den  sjette  Nov.  synes  af  de  uppgifter  om  barometer- 
höjderna,  som  ingått  till  Paris  och  i  der  utkommande  ''BulUtm 
intematiovaV  finnas  anförda.  Liniema  för  lika  barometerhöjder 
i  Europas  nordliga  del  hade  den  Qerde  en  ost-vestlig  riktning,  då 
de  deremot  den  sjette  hade  en  nord-sydlig  riktning. 

Uti  Paris  den  fjerde  November  uppgjorda  prognostika  för  deo 
femte  upptaga  för: 

Vestkusten  af  Sverige:  S.V.  och  N.V,  måttlig  eller  temligen 
stark  vind. 

Vestra  delen  af  Östersjön:    Måttlig  bris  från  N.V  eller  N.O. 

Östra  delen  af  Östersjön:  Ombytliga  vindar,  hvilka  kunna 
öfvergå  i  frisk  vestlig  bris. 

Uti  den  i  samma  bulletin  lemnade  öfversigt  af  väderleks- 
förhållandena den  femte  kl.  8  fm.,  grundad  på  inkomna  uppgifter, 
anmärkes,  att  den  vindstöt,  som  nämnde  tid  sänkt  sig  ned  öfVer 
Östersjön,  anses  hafva  kommit  från  trakten  af  Island;  äfvensom 
för  den  sjette,  att  vindstöten  flyttat  sig  till  det  inre  af  Ryssland, 
således  ostligt,  på  sätt  hnr  gjorda  observationer  också  visa. 

Af  de  anförda  pariser-prognostika  för  den  femte  November 
kunde  visserligen  icke  slutas,  att  någon  storm  nämnde  dag  vore 
att    befara   på   Sveriges   kuster,  och  den  som  inträffade  spes  ej 


Digitized  by 


Google 


OM   STORMEN   DEN    5    NOV.    1864.  629 

heller  hafVa  egt  någon  större  atsträcknin^.  Till  sin  beskaffenhet 
har  den  berott  mera  af  lokala  omständigheter  än  af  det  allmänna 
meteorologiska  förhållandet,  som  i  nämnda  prognostika  finnes  ut- 
tryckt. 

Mångfalden  och  oöfverskådligheten  af  de  omständigheter,  som 
på  metereologiska  fenomener  ega  inflytande,  göra  i  de  flesta  fall 
omöjligt  att  på  annan  än  empirisk  väg  söka  att  komma  lagame 
för  nämnda  fenomener  på  spåren,  och  det  är  äfven  pa  denna  väg 
som  meteorologien  nu  förnämligast  bearbetas,  sedan  man  icke  fann 
sig  belåten  med  att  den  endast  lemnade  medelvärden  på  klimato- 
logiska förhållandeD,  såsom  medeltemperaturen,  medel-lufttryck, 
medel-nederbörd  o.  s.  v.  På  sådant  sätt  hafva  uppstått  de  Mau- 
ryska  sjökorten,  som  angifva  hvilka  vägar  på  hafvet  emellan  olika 
ställen  sjöfarande  borde  välja,  for  att  sannolikast  kunna  göra  de 
hastigaste  resorna.  Likaledes  hafva  genom  Redfield,  Reid, 
PiDiNGTON,  DovE  m.  fl.  lagarne  för  hvirfvelstormame  blifvit  på 
empirisk  väg  så  utredde,  att  sjöfarande  af  samma  lagar  erhållit 
ledning,  huru  de  böra  styra  för  att  hastigast  utkomma  ur  en 
stormhvirfvel,  eller,  af  dess  våldsamhet  lida  minst. 

Den  på  äfven  hundraåriga  brometrar  vidfästade  väderleks- 
skala  visar,  att  man  redan  längesedan  funnit  ett  samband  ega 
rum  mellan  barometerhöjd  och  väderlek,  men  senare  tider  tillhör 
det,  att,  genom  sammanställning  af  observationer  gjorda  under 
olika  årstider  och  på  olika  delar  af  jordytan,  hafva  åt  barome- 
tern gifvit  ett  värde  för  bedömmandet  af  blifvande  väderlek,  som 
den  förr  ej  egt  och  ej  kunnat  ega,  så  länge  man  ansett  samma 
väderleksskala  tillämplig  för  olika  ställen  och  olika  årstider.  Med 
tillhjelp  af  observationer  på  barometerns  stigande  och  fallande^ 
luftens  temperatur  och  fuktighetsgrad,  vindens  riktning  i  atmo- 
sferens  högre  och  lägre  lager,  himmelens  utseende,  med  flere  om- 
ständigheter, och  genom  möjligheten  af  det  nästan  ögonblickliga 
meddelandet  förmedelst  elektriska  telegrafen  om  meteorologiska 
förhållanden  på  aflägsne  orter  har  man  för  vissa  trakter  redan 
kommit  derhän,  att  åtminstone  ofta  kunna  förutsäga  betydligare 
rubbningar  i  nämnde  förhållanden,  som  under  närmaste  dagar  äro 


Digitized  by 


Google 


630   c.  B.  LILLIBHÖÖK.   OM  STORMIN  DBN  '5  NOV.  1864. 

att  förvänta.  Att  i  sådant  afseende  den  genom  Kongl.  Akade^ 
mien  öppnade  förbindelse  med'  kejserliga  observatorinm  i  Paris 
blir  af  stort  värde  är  s&kert,  men,  på  sätt  fömt  är  nämndt,  sy- 
nes Skandinaviens  läge  och  särskilda  natorförhållanden  fordra  d^ 
rätta  tydningen  af  ankommande  proguostika  äfvensom  af  de  tec- 
ken, hvilka  här  förebåda  inträfhnde  förändringar,  särskilda  an- 
visningar. De  åtgärder,  Kongl.  Akademien  knnde  finna  skäl  att 
i  sådant  ändamål  vidtaga,  skalle  ntan  tvifvel  säkrast  leda  till 
målet,  och  resoltaten  af  de  rika  materialer,  som  för  KongL  Aka- 
demien äro  att  tillgå,  skalle,  sammanfattade  i  en  meteorologisk 
handbok,  med  stor  tacksamhet  emottagas  af  såväl  sjöfarande  som 
landtmän,  för  hvilkas  yrken  kännedom  om  morgondagens  vmd  och 
väderlek  så  ofta  är  af  största  vigt. 


Digitized  by 


Google 


Sammandrag  af  observerade  vinds-  och  väderleks- 
förhållanden, m,  m.  den  4 — 6  No  v,  1864. 


öfvtrt,  af  K,  r«t  Akad.  Förk,    Arg.  22.    N:o  10.  * 

y  Google 


Digitized  by  ' 


632 


c.    B.    LILLIEBOK. 


^Jt^^:>Sn 


Vindens 

riktning  och  styrka  samt  Inft-tempentsr ' 
den  Vu. 

Observationsort. 

Vind  och  väder- 
lek  d.  V„. 

8-9  f.m. 

2  e.m. 

9  e.iD.     1 

Vind. 

Temp. 

Vind.    JTemp. 

Vind.     TeiL 

1 

1.  Kosters  fyr  .  . 

SSV,  och  SV^ 
tilltagande.    Mu- 
let, regn. 

NO, 

+2 

NO, 

+1 

'               1 
NO.      +3 

1 

2.  HMlö  fyr.  .  . 

SO,  S,  SV,  VNV, 

svag,  tilltagande. 
Klart,  sedn.  må- 
let, snö. 

NNO, 

-3 

NNO, 

0 

NO,t.O,    -3 

1 

3.  Winga  fyr    .  . 

SSO,  SSV,  SV, 

svag,  tilltagande. 

Klart,  mulet. 

N. 

+1 

N  t.  0, 

0 

NNO,     -3| 

4t,Götheborg  .  .  . 

Lungt,  SO,  V. 
hård  bris.   Mu- 
let, snö. 

N, 

+0,4 

NO, 

+0,1 

NO,    j-li 

5.  Nidingens fyrar 

OSO,   S,  tillta- 
gande, SV,.  Mu- 
let, regn. 

NNO, 

NNO, 

NNO, 

1 

6.  Warherg    .  .  . 

NO„SV,.  Mulet. 

N4 

NNO, 

NNO,  1 

7.  Morups  fyr  .  . 

SV,  tilltagande. 
Mulet,  regn. 

NV, 

NV, 

1 
N,     1 

1 

S.Halmstad  .  .  . 

N0„  SV„  till- 
tagande.  Klart, 
mulet. 

NV, 

N, 

NO, 

1 

9.  Kuilens  fyr  .  . 

Nj,  NOa,  klart, 
frost. 

NO, 

NO, 

NO. 

1 

10.  Lund 

ONO„OSO„SV, 
svag  bris.  Mulet. 

VNV, 

+3.6 

NNV, 

+1.0 

NNT, 

-\i 

11.  Falsterbo  fyr  . 

N0„  S0„  SVj, 
NVa,   klart,   mu- 
let, regn. 

NV, 

NV, 

N.     1 

12.  Vulcan     fyrA 
fartyg  .  ,  .  / 

ONO„0„OSO„ 

SVj.-VSVj,  half- 

klart,  mulet. 

NV, 

+5 

NNV, 

+4 

>•.  !+« 

13.  YHad 

NO,.  SSV,.  SV^ 
NV4,  klart  regn. 

NV, 

+6,0 

NNV, 

+3,0 

NNO,  f-%0. 

14.  Carlstad.  .  .  . 

0,.  SV,.  sv„ 
mulet,  snö. 

N4 

-3 

Ns 

-1,4 

1 

-16 

Digitized  by 


Google 


OU   STORMEN    DEX    5    NOV.    1864. 


633 


Vind  och  väder- 
lek d.  v... 

Tid  for  observation 
af  barometerns 

s.- 
ii 

c» 

Anmärkningar. 

Väderleken 

fl 

m.m. 

'.m.  half klart. 
E.m.  klart. 

NO,  afUgande 
klart. 

d.  4:e 
9    e.m. 

D.  4:e 
9  f.m. 

D.  6:e 
9e.m. 

26 

F.m.  mulet. 
E.m.  klart. 

NO,  aft.  klart. 

d.  5:e 
9f.m. 

D.  4:e 
2  e.m. 

D.  6:e 
2  e.m. 

11,8 

\m.  atrömoln. 

S.m.  snö,  strö- 

moln. 

NO.  aft.  kUrt. 

d.  5:e 
9  f.m. 

D.  4:e 
9  f.m. 

D.  6:e 
2  e.m. 

24,5 

1 

F.m.  mulet. 
Sm.   snö,  mu- 
let. 

F.m.  mulet. 

S.m.    d:o  med 

frost. 

N,  aftagaude. 
0„  NO,,  klart. 

NNOa,  NO4,  aft., 
klart,  frost. 

D.  5:e 
8  f.m. 

D.  4:e 
8  f.m. 

D.  6:e 
2  e.m. 

21,3 

i 
1 

Mulet. 

NNO„  NNV„ 
klart. 

• 

F.m.  mulet. 
E.m.  upp- 
klarnad. 

N0„  0,.  V„ 
klart,  mulet. 

F.m.  mulet. 

E.m.    mulet, 

klart. 

NO  aftagaude. 
NV,  V,  klart. 

D.  5:e 
8  f.m. 

D.  4:e 
8f.m.- 

D.  6:e 
9  e.m. 

22,5 

f.m.  halfklart,    NO,  aflagaude. 
mulet,  snö.    klart,*mulet,  snÖ. 

F.m.  mulet, 
i.m.    8uö  och 

N„  NNV„  atrö- 
moln, klart. 

D.  5:c 
8  f.m. 

D.  4:e 

8  f.m. 

D.  6:e 
9  e.m. 

21 

1 

regn. 

F.m.  mulet. 

j.m.    snö  och 

frost. 

NNO,  afUgande, 
klart. 

1 

F.m.  tjocka 

och  mulet. 

:.TO.  halfklart. 

NNO5,  aftagande, 
halfklart,  frost. 

F.m.  mulet. 

E.m.  mulet, 

snöbyar. 

N4,  aftagande. 
Halfklart. 

D.  5:e 
9  f.m. 

D.  4:e 
2e.m. 

D.  6:c 
9  e.m. 

20,5 

D.  5:e  kl.  6  em.  skiftade 
vinden    från    NNV^    till 
NXO4  å  NO5. 

F.m.  mulet. 

E.m.    mulet, 

klart. 

Oj.  NV„  half. 
klart. 

D.  5:e 
8  f.ra. 

D.  4:e 
8  f.m. 

D.  6:e 
2  e.m. 

19 

Digitized  by 


Google 


634 

B. 

C.   LILLIKHÖÖK. 

Vindens 

riktning 

och  styrka  samt  luft-teBpcc: 
den  »/„. 

ObservatioDsort. 

Vind  och  väder- 
lek d.  *  ,,. 

8-9  f.m. 

2  e.m.          1 

1 

9«, 

Vind. 

Temp. 

Vind. 

i 
Temp. 

viuL  ^^ 

Ib.  Hjonens  (/dde. 

SV„  V,.  N,. 

mnlet,  snö. 

N« 

NNO, 

NSO, 

16.  Wentrsborg  .  . 

SSV,.  S,.  SOj, 
snö. 

N, 

-0,8 

N4 

-0.8 

NV,     -! 

17.  Skara 

NO,,  mnlet,  snö. 

N, 

-6,5 

NO, 

—6 

NNO,    - 

18.  Öitenund  .  .  . 

S0„  NV,,  snö- 
tjocka. 

NNV, 

—7 

NNV, 

-7.3 

X>V,   -2 

19.  Fahlun    .... 

0,  S0„  0,  tjoc- 
ka, halfklart. 
mnlet. 

N, 

-45 

N. 

—3,4 

X.      ^ 

20.  Weéteråt    .  .  . 

V,,  vsv,.  SSV„ 
mnlet,  snö. 

NNO, 

N4 

XNT, 

21.  Örebro    .... 

SV„  SV,,  holf. 
klart,  mulet,  snö. 

NNO, 

-1,8 

N. 

—2 

\      -ä 

22.  Atkertund  .  .  . 

N„  0.  SV,.  Na, 
mulet. 

NNO, 

-1.9 

NO, 

NO, 

23.  Linköping  .  .  . 

N,.  V,,  klart, 
mnlet,  snöyra. 

N4 

+0,4 

N, 

0 

1      "•     "* 

24.  Jönköping  .  .  . 

0.  SV. 

NV, 

+6.9 

NV. 

+1,2 

.•^. 

25.  H^riVJ 

V„  0,  halfklart. 
mulet. 

V, 

+1.2 

NNV, 

+0,3 

NNT,    -J 

2Q.  Haparanda  .  . 

0,  N„  halfklart. 

N, 

N, 

>'. 

27.AVeA 

SV„  NV„  N0„ 
mulet. 

N, 

-13.2 

N, 

—9,5 

S,    -11 

28.  Umeå 

0,  V,  N,. 

N, 

-7.7 

N, 

-«.7 

N.    -Ö 

2Q.Holniö  Gadds\ 

fyr / 

V,.  V„  N  t.  0„ 
mnlet,  snö. 

NNO, 

-6 

N. 

-6 

^.HemÖBond    .  . 

o,V„o.  halfklart. 

N, 

-4,0 

NNO, 

-4,7 

\N0,'-^ 

31.  Gefle 

V8V„  VSV., 
klart,  strömoln. 

0. 

-4.0 

ONO, 

-2.6 

22.0r$hårsfyr,  . 

VSV„  8V„  klart. 

1 

NNO, 

NNO, 

NNO, 

Digitized  by 


Google 


OM   STORMKM   DEK    5    KOV.    1864. 


635 


Vind  och  väder- 
lek d.  V.,. 

Tid  för  observation 
af  barometerns 

H 

n  ö 

^  g 

II 

Anmärkningar. 

Väderleken 

i-  s 

(t 

föregående 
maximum. 

efterföljande 
maximum. 

F.ra.  mulet. 
£.m.  klart. 

VXV„  Vj,  VSVj, 
SVj,  SV„  klart. 

Snö. 

NV„  V„  VSV,. 

D.  5:e 
8  f.m. 

D.4:e 
8  f.m. 

D.  6:e 
2  e.m. 

20.5 

Snöyra. 

N„  NO,.  N0„ 
,         mulet. 

D.  4:e 
9  e.m. 

D.  4:e 
8f.m. 

D.  6:e 
2  e.m. 

3.6 

Barometerns  ringa  fall  un- 
der stormen  är  aumärk- 
ningsvärdt. 

Halfklart. 

XNV„  VNV^. 

D.  4:e 
9  e.m. 

D.  3:e 
9  e.m. 

D.  5:e 
9  e.m. 

11,7 

F.m.  mulet. 

E.m.    mulet, 

klart. 

N„  klart,  mulet. 

D.  5:e 
8  f.m. 

D.  4:c 
8  f.m. 

D.  5:e 

8e.m. 

12,4 

Snö. 

NNVj,  VSV,. 

D.  5:e 
8  f.m. 

D.4:e 
8  f.m. 

D.  6:e 
2  e.m. 

20,6 

F.m.  mulet, 
DÖ.  E.m.  snö. 

NV^,  aftagande, 
SVj,  mulet. 

D.  5:e 
8  f.m. 

D.  4:e 
8  f.m. 

D.  6:e 
2  e.m. 

19,8 

Snö. 

NV,  0.  NV„ 
klart,  mulet. 

D.  5:e 
8  f.m. 

D.  4:e 
8f.m. 

D.  6:e 
2  e.m. 

20.3 

Stark  snöyra. 

N3,  aftagande, 
N„  klart,  snö. 

D.  5:e 

8f.m. 

D.  3:e  '  D.  6:e 
9e.m.  1  2e.m. 

22.0 

Snöyra. 

1 

F.na.  mulet. 
£.iD.  snö. 

N4,  aftagande. 
Halfklart,    klart. 

D.  5:e 
8  f.m. 

D.  4:e 
9  e.m. 

D.  6:e 
9  e.m. 

21.4 

F.m.  klart. 
it.   norrsken. 

SV„  SV„  mulet. 

' 

Mulet. 

S„  S2,  S4. 

D.  4:e 
2  e.m. 

D.  3:e    D.  6:e 
9  e.m.  |8f.m. 

11,6 

P.TQ.  mulet. 
E.m.  klart. 

Lugnt,  halfklart, 
klart. 

D.  4:e 
9  e.m. 

D.  3:e    D.  6:e 
9 e.m.    8  f.m. 

12.8 

Klart. 

N„  NV,.  VSV„ 
klart,  mulet. 

! 
i 

P.m.  mulet. 
E.m.  klart. 

0,  NNVp  0. 

D.4:e 
9e.m. 

D.  3:e 
9  e.m. 

D.  6:e 
8  f.m. 

12,7 

F.m.  mulet. 
E.m.  snö. 

0.  Strömoln. 

D.  5:e  1  D.  3:e 
8  f.m.  ,  9  f.m. 

D.  6:e 
8  f.m. 

14.7 

é 

P.m.  snö- 

jocka.   E.m. 

halfklart. 

NNO„N,.  VSV„ 
snö,  halfklart. 

Digitized  by 


Google 


636 


B.   C.   L1LLIEHOOK. 


Obserrationsort. 


Vind  och  väder- 

lek  a.  v„. 


Vindel»  riktaiiig  och  styrka  samt  Inft-teaprrvr 
den  »/„. 


8-9  f.m. 


2  e.m.         >        9  • 


Vind.      Temp.      Vind.      Temp.      Vind.    Ttr. 


33.  Djurstens  fyr  .  \  V,.  VSV„  half-  |     ONO, 
',     klart,  målet.      , 


M.  SvartUubbens^  |  N„  SV„  mulet,   .      NO, 

fyr    .  .  .  .  J  snö. 

35.  Stockholm  .  .  .  '  VSV,.  mulet,     i    ONO, 

I  halfklart. 


-1,0 


NO, 

NO, 
ONO, 


—2 


NO,     -^1 

NO, 
NO, 


36.  Grönskärs  fyr  t  NV^.*  NV,.  VSV„      OSO,        +1.5         O,       |  +2,5       NO, 
klart,  halfklart.  '  : 


37.  Landsorts    fyr    VNV„  V„  VSV,.        SO,       +2,75      ONO,       +2 


NO,      '• 

NO4      '> 


SS.Nffköping   ...      NNV„  V,.  S„  O,  +0,2       NO,         +0,4 

I     klart,  mulet.  ' 

39.  Westervik  ...  o,  snö.  I       o.  —4,2        N,       ,  —0,4 .     NO,      --^ 


SV.  tillUg.  half- 
klart, regn. 

w.. 

,„^ 

^'^  '« 

T^-r' 

*'^» 

41.  Utklippans  fyr 

NNO„  SSV,. 

SV, 

+« 

NV, 

+«,5 

NO,     ¥^ 

42.  Kungsholmens)^ 
fästning  .  .  / 

VSV,.  V,.  VNV„ 
klart. 

VSV, 

v. 

1 
NNV, 

1 

^.  Carlshamn    .  . 

N,  0.  NN  V,. 
SV„  klart,  mulet. 

VNV, 

+4,6     NNV< 

+1.5 

NNO,  ;  '^' 

44.  Uleåborg    .  .  . 

NO,,  mulet,  snö. 

N. 

N. 

45.  Helsingfors  .  . 

v..  VSV..  v.. 

V, 

-1,2 

ONO, 

-1,0 

NO,     -^^ 

46.  Skepp   Robert) 
Mills  SV  fr.  ^ 
Landsort. .  .)^ 

Eiii.V,.SV.tiUt. 

i 

1 

Ost  om  Grönskär 

SO, 

0    t.  y  från    . 

Landsort    .   1 
SSO  fr.  Grön-l 

skär,     .  .  .    ) 

Digit 

0. 

zedby  vjC 

)OQle 

i 

OM    STOSMBN   SBN    5    KOV.    1864. 


637 


Vind  och  vader- 
lek  d.  v... 

Tid  för  observation 
af  barometerns 

1=. 

Il 

Anmärkningar. 

Väderleken 

B.  S 

g? 

il 

n 

Målet,  snö. 

N0„  NNO„ 

NNVj,  halfklart, 
målet. 

'.m.snö.  E.m. 
hallklart. 

NO.,  aftagande, 

vsv,. 

D.  5:e 
2e.m. 

D.  3:e 
9e.m. 

D.  6:e 
2e.m. 

12 

^111.8110.  E.m. 
HÖ,  halfkltft. 

Np  NNO,. 

D.  Ö:e 
8f.m. 

D.  4:e 
8f.m. 

D.  6:e 
8  f.m. 

19,6 

F.m.  snötjoc- 

Ea.    E.m.  d:o, 

halfklart 

NO,,  aftagande, 

NO3.  NNV„  V„ 

halfklart. 

D.  5:e 
8f.m. 

D.  4:e 
8f.m. 

D.  6:e 
9  e.m. 

19,5 

P&  morgonen  den  5:e  kl. 
4  var  vinden  SV  half 
storm,  gick  öfver  OSO 
och  0  till  NO. 

RegD,  anö, 
halfklart. 

NNO5.  N3.  aflag. 
mulet,  snö. 

D.  5:e 
9f.m. 

D.  4:e 
9f.m. 

D.  6:e 
9e.m. 

27 

D.  5:e  kl.  4  f.m.  SSV  hård 
bris. 

Yrväder. 

NNVj,  N„  nä- 
stan klart. 

D.  5:e 
8  f.m. 

D.  4:e 
8  f.m. 

D.  6:e 
9  e.m. 

23,2 

Snö. 

N0„  N„  NO,. 
\ 

D.  5:e 

8f.m. 

D.  4:e 
8  f.m. 

D.  6:e 
9  e.m. 

24,3 

D.  4:e  lugnt  hela  dagen. 

?.m.  halfldart, 
Cm.  snö, regn. 

NN04,aft.NN,V. 

D.  5:e 
2e.m. 

D.  3:e 
9  e.m. 

D.  6:e 
9e.m. 

21 

D.  5:e  vindkantring  bör- 
jade kl.  8  f.m.  Kl.  4  e.  m. 
NNO. 

F.m.  molet. 
2.m.  regn, snö. 

NO,,  aftagande, 
Strömoln,   klart. 

D.  5:e 
Sf.m. 
2e.m. 

D.  4:e 
2  e.m. 

D.  6:e 
9e.m. 

21 

Vid  midnatt  till  den  5:te 
SV  storm. 

Mulet,  snö. 

NNVj.  Mulet, 
klart. 

Målet,  snö 
och  regn. 

N3,  aftagande. 
Mulet,  klart. 

D.  5:e 

8  f.m. 

D.  4:e 
8f.m. 

D.  6:e 
9  e.m. 

22   ^ 

Klart 
tcmp  —13 
till  —17. 

N„  N0„  klart, 
temp.— 21— 6. 

D.  4:e 
9  e.m. 

D.  3:e 
9  e.m. 

D.  6:e 
7  f.m. 

12 

E.m.  snö. 

NNV„  V„  VSV,. 

D.S 
11  f. 

1 

:e 
m. 

D.4:e 
6  e.m. 

D.  6:e 
8e.m. 

11 

1 

Digitized  by 


Google 


638 


c.   B.   LILLIBHOOK. 


ObseiratioDsort. 


Vind  och  vider- 
lek  d.  Vu. 


Yindent  riktniiig  odi  styrka  samt  kft-tempentir ! 
den  •/„. 


8—9  Im. 


Vind.      Temp 


2  e.m. 


Vind.      Temp. 


9  en 


Vind.    I  Temp.  1 


(46  rorts:g.) 

Fårö 
Sandö 


i  080  .  \ 
i  NO  ,  i 

4:7,Fårötfyr  .  .  . 


48.  WUby 


49.  Westergamt  ] 
Utholmesfyrj 


50.  Botvaldavik 

)8tergam8 
kolmes  fyr 


51.  öåtergams      1 


52.  Galecu Hoppet) 

Vest  om  Ho-> 
borg  ....   1 

53.  Ölands  norra'\ 

uddes  fyr  .  J 

bi,  Ölands  södra}^ 
uddes  fyr  .  J 

Qb,  Skon.  Spekula- 
tion NNO  fr. 
Hammarhus 

56.  Skon,  Alcid  S^ 

om  Bornholm) 

NO  fr,  Ölands^ 
södra  udde  j 

D:o 

57.  Briggen  Carl  i 

Danziger- 
hugten  .  .  . 


0„  N0„  O,. 


NV„  VSVj. 


SSV4 
SV, 

s. 
sv. 

N, 
SV, 

ssv, 

SSVj 


+0,4 


V„NV. 


+8 


V. 

V,,  o. 

NNV, 
NO, 


NV, 


V, 


+5^ 


+5.2 


NO, 
NO, 

NO, 
NO, 

ONO, 
NO, 

NO, 
NO, 

N. 
NNV, 

NNO, 


•f0.é' 


+2^1 


Digitized  by 


Google 


OM   STOEMEN   DEK    5    NOT.    1864. 


639 


Vind  och  väder- 
lek d.  Vi,. 

Tid  för  observation 
af  barometerns 

=1 

-i 

0    M 

C» 

Anmärkningar. 

Väderleken 

1    5 
2.     ■  >*»» 

BSr 
Si 

ir 

BS- 

il 

S  » 

F.m.  regn. 

E.m.    klart, 

snö. 

NO4,  klart,  kallt. 

D.  5:e  kl.  8  f.m.  sydlig 
storm,  12—2  e.m.  stillt, 
kl.  3  ostlig  bris,  kl.  a  V4 
o«tlig  storm. 

F.m.  regn. 
S.m.  halfklart, 

'*N0»,  klart,  snö. 

D.  5:e 
8f.m. 

D.  4:e 
8f.m. 

D.  6:e 
9e.m. 

20,5 

D.  5:e  kl.  4  e.m.  stillt,  kl. 
4  Va  8torm. 

snö. 

Re^n,  snö, 
tjocka. 

NOj.NVj.mnlet. 

Den  5:e  f.m.  SV,  half  storm, 
3—4  V2  c-m.  stillt,  5  e. 
m.  storm  af  NOl?). 

Mulet,  regn, 
snö. 

NNO„  halfklart. 

D.  5:e 

8  f.m. 

0.  4:e 
8f.m. 

D.  6:e 
9e.m. 

21 

D.  5:e  e.m.  kl.  1  %  svag 
vind,  kl.  4  V2  NO  storm. 

F.m.  regn, 

B.m.  regn  o. 

snö. 

NNO„  aftag. 
mnlet. 

D.  5:e  vinden  på  f.m.  syd- 
lig och  SSV-lig,  12-2 
e.m.  V  laber,  4  e.m.  NO 
storm. 

Uppgiften  om  vindens  rikt- 
ning 8 — 9  f.m.  synes  osä- 
ker. 

Regn  0.  8UÖ. 

N5,  aft.  mnlet. 

• 

D.  5:e  kl.  11  Vi  e.m.  sprang 
vinden  NO-lig. 

Digitized  by 


Google 


640      c.   B.   LILLIEHÖÖK.      OM   STOEMBN   BEN*    5    NOV.    1864. 


I   Observationsort. 


bS.Skon.CatJ^riA 
na  Nordåjön) 

pd,Brigg.   8olide\ 


på  Doggen  bank  den  btt  Vest  vind,  sedan  Nord  tiUUgtndt 
(England)  den  5:e  NNO  och  NO  storau 


Vew-Cattle    f 

\e0,8kon.   Wilkel'j 

I        fninaAntwer-y    Den  5:e  variabla  Nordliga  ock  SjdTeatliga  vindar,  svag  brk 
pen.  ,  .  ,  .  ) 

'^^'  ^N^^tfölf'"']   ^^°  ^'^  ^•™-  ^^^  ^  N  »*<»""•  tftagande.     E.m.  NO  k  0. 


Digitized  by 


Google 


641 


Skiftker  lill  VeteBskips-AktdeMiens  Bibliothek. 

(Ports.  fr.  sid.  616). 

Från  Société  Géologique  i  Paris. 
Bulletin,  T.  25:  17-^26. 

Från  Académe  Iinp.  des  Sciences,  etc,  i  Toulouse, 
Mémoires.     6:e  Serie,  T.  3. 

FVån  B.  Istituto  Lombardo  di  Scienze,  et.c,  i  Milano. 

Kendiconto.     Classe  di  scieuze  mntematicbe,  Vol.  1:  F.  6 — 8. 

*)  »       »    lettere  etc.     Vol.  1:  F.  6 — 8. 

Adunanza,  1864. 

Från  Accadeinia  R.  delle  Scienze  fisiche  etc.  i  Neapel, 
Reudiconto,  Anno  3:  F.  8  —  12.     4:  F.  1—4. 

Från  Nederlandsch  Entomologisch   Vereeniging  i  Leiden. 
Tijdschrift  voor  Entomologie,  Jaarg.  8:  Afl.  I—  4. 

Acadeinia  R.  dos  Sciencias  i  Lissabon. 

Memorias.     Classe  de  sciencias  mathematicas,  T.  3:  P.  1. 
M  «       »  »        moraes,  etc.     T.  3:  P.  1. 

Från  Academie  Imp.  des  Sciences  i  St.  Petersburg, 

Mémoires,  T.  5:  1.  7,  8. 
Bulletin,  T.  T.  3—6.     8:  1—6. 

Från  Société  des  NaturaUstes  i  Moskwa. 
Bulletin,  18«5:  2. 

Från  Natur/orschender   Verein  i  Brunn. 
Verhandlungen,  Bd.  3. 

Från  Medidmsche-Naturwissenschafiliche  Gesellscha/t  i  Jena. 
Zeitschrift,  Bd.  %.  H.  2. 

Från  K.  Akademie  der   Wissenschaften  i  Mänchen. 
Sitzungsberichte,  Bd.  2:  1,  2. 


Digitized  by 


Google 


642 

Från  Bokhandlaren  Hr  U.  J.  Lynge  i  Köpenhamn, 
(Krbbs,  H.  J.)  The  Westindian  marine  Shells.     Nvkjöb.  1864.    80. 

Från  Utgifvame, 

Aeskulap.     Tidskrift  for  Pbarraacie.     H.  1. 
Dublin  quarterly  Journal  of  Science,  N:o  19,  20. 
Archiv  fiir  Kunde  von  Russland,  Bd.  24:  1. 

Från  FörfaUame. 

Hill,  C.  J.    Afhandling  om  tals  visare  till  sammansatta  delare.   Lund 

1865.     4:0. 
Delessr  et  LaUgbl.     Revue  de  Géologie,  3. 
Frommhold,  k.     Elektrotberapie.     Pesth   1866.     8:0. 
MuLSANT,  £.  et  Rey,  c.    Histoire  naturelle  des  Lépidoptéres  de  France: 

Téréililes.     Par.  1864.     8:0. 


Digitized  by 


Google 


643 


Skiiker  tUl  likets  Nadrhistoriskt  laseiM. 

Botaniska   afdelningen. 

Af  Adjunkten  Th.  Fries. 
Lichenes  Sueciae  exsiccati;  fasc.  III. 

Af  Adjunkten  Friatedt, 
Sveriges  farmacevtiska  växter,  fasc.  III  och  IV. 

Af  Lektor  Zetterstedt. 
Trettio  sällsyDtare  phanerogamer  från  Småland. 

Af  Dr  Da  Silva  Caatro  i  Para  genom  General-Direktören  m,  m,  Huse. 
Tio  olika  frukter  af  Palmer  och  andra  växter  från  Brasilien. 

Af  General' Direktören  in.  vi.  Husa. 
Atskiiiiga  frukter  och  andra  växtämnen  från  Brasilien. 


Digitized  by 


Google 


STOCKHOLM,    1866.      P.   A.   N0R8TKDT    iV   8ÖNEK,    KONOL.   BOKTRYCKARE. 


Digitized  by 


Google 


■Ir.fTS].?! -It  K  Vet  Ak.^]  V'  :hdiA]  Iri.S 


/.0>,'»  /  Smr/f  tlrll. 


Digitized  by  VjOOQIC 


Digitized  by 


Google 


C'tv 


,.-  u-t  at  K  Vet  Ak:idForbandn8b5__ 


rafl  11 


Z^J^  å  SnoU  drU. 


Digiti 


zed  by  Google 


Digitized  by 


Google 


T^fi  i:i 


}^^-( 


^'.J!%- 


•  W 


Ar^fir  /  Smitt  itfU. 


J9  i3  /♦ 


Digitized  by 


Google 


T:tfl     1/ 


'{ 


"I 


Jl 


m 


w 


^ 


;•/« 


JåT 


1 


*]':   *f 


O 


/7 


/^ 


/// 


Digitized  by 


Google 


Digitized  by 


Google 


sf-  \' 


I//  M.-fi\ 


,1  i''         '/       ^\  "i 


m 


.,y'H 


4ii 


•■'  '\  /       I"'  -t. 


rrr^ 


.Ow«<ir  del. 


Digiti 


-.— 77^     ^  '..Jbr?.':  Lur.aq^iijrk 


zed  by  Google 


Digitized  by 


Google 


bigitized-by.CQQgIg  . 


Digitized  by 


Google 


J^mm  å'  Smtll  dfU. 


Digiti 


zed  by  Google 


Digitized  by 


Google 


Digitized  by 


Google 


,  v  ;   n.h.uu-  i^Y  :i  ;;  o  -{.i 


Digitizedby  VjOOQIC 


uiiiJsiJPi  LW^Ji^P']  g  (u^d)  psoijfj  BnpA\  I 


Digitized  by 


Google 


Digitized  by 


Google 


jfvprsi^t  ■åfX.-n^l  VetengJc.^ad  Föjhind!::i^^r,l S 6 5 


TJT 


5.L;pnilla  ^labra  n.6.  Antinoe  Sarsi  Kinb.  lEvai 


_Ä^ 


Tat  1 II . 


1^.4 


//Ä 


//■ 


SB 


i> 


^Ä" 


.5^ 


8Cn 


rne  iniDariJohn.si.)  8.fIarmaihoe  imbricata  <  l.) 


öigitizedby  VjOtfyl 
liih  o  ir  h.Abrah  L*urid 


Digitized  by 


Google 


Digitized  by 


Google 


Ofversii^f  a^  Kor.^]  V^t^^risk  AVal  Förhand l::.-ar.  :'^:b 


J/D 


IlKiicninia  villosan  l()Mc4^'nis  Lovéiii  n 


II. I 


TafI  X. 


Iviioe  scolopendrina  Sav.  1.^2.  Eiiipo  Kinl)(M'<M  ik  ^^  Digié^^§^ 


Digitized  by 


Google 


Digitized  by 


Google 


v 


OA* 


^m/4.  ( 


■■^. 


13  B. 


0\ 


i  >      ■•■.\ 


'\       //// 


i% 


v     -^. 


15  B. 


lin* 


%] 


/ 

^^^^ 

\ 

: 

J 

'i 

■^ 

* 

-- 

iS  c. 


lvS.Pho]oéniinuta(Fabr).  H.LeaniratefrasonafM'  i 


Digiti 


l+.Leanirarerras( 
^d^byfeoogie 


:■;;:  x: 


Icroriereis  ?rnndilölia  .Rathk-e.  ?,   I6.H. smiidiMia  ^. 


tfii    -    I  ."'    '__'n;  I  '.    •    \  L 


Digiti 


zedbyGoOgnC 


Digitized  by 


Google 


Digitized  by 


Google 


IS  B. 


é^éA' 


-I 


I    ^t4\ 

L.  . 


\*  «  \ 


^  v 


:   I 


////?. 


\.-X\-.>      ^-v 


17.  NeplitliVvS  ciliata(ÄhyiyedblODaaw'a(Fabr).  l^.N.as 


n  (\ 


r^fi  xfi 


:-y> 


/-v 


% 


SI  tt. 


\ 


4 

1 

-i 


k*.4iL.,. 


=1 

I 

I 


a 

^ 


y 


J2/  B' 


.<7  r        — 


s  ( Vrsl .  ^0.  \.  lonéiseliKsa  Oersl .  ?1  N .  iiirisa  n . 


Digiti 


gitizedbyGoOgle 


Digitized  by 


Google 


Digitized  by 


Google 


2Jt  D 


■^11 


ff^. 


Sf£ 


s"  \  r 


13.  B.  r^ 


\  '  f 


\ 


j  I 

QO 

A   H   Li\  uquict    del. 


NeniidiaTorelli  II.  23. 1.ijpmlla  alba  n.   H.Phvllodocp  citn: 


Tafl  X!:i 


!fC 


f*. 


/7\ 


\  ■ 


UB' 


J 


xn. 


a  n.   So.Eumida  sanj^uinea  (Oerst).  ^G.Eulalia  bilim^ata)ié^É^m5a.Goo^Ie 


:,i*K   j  -.t    h    A':  ii.,  \.ur.\vx    ir!  i   Cl* 


Digitized  by 


Google 


Digitized  by 


Google 


Qfversi^r af  Xon^lYeteLSjc. Akad  Forhandhn^^ar.  1865 


27J5> 


iSD 


97C 


'I  / 

1   St^D 


%SC 


^. 


Xm^ii''/',^^-^ 


%8C 


3%B 


jtr 


^7.  Sige  fusigera  n.  28.Eumida  sangiiinea  (Oerst.)  29.Eulalid 

32  Crenetyllis  lutea  n .  33.  % 


Tan  XIV 


I  problema  Ti.30.Phvilo(l()rp  teres  n  31  AnaiMs  Wahlberg!  n^        t 

'  •  Digitiz?d  by  LjOO^  le 


itrtnhvllujn  Dolvnoide  Oerst. 


Digitized  by 


Google 


Digitized  by 


Google 


Given: j:  af  Xonf,  Veten^k.Alcad  Förhandlmjar ,  1865. 


34.Mysta  barbata  n.  35.Eteonp  tlava(Fabr)  36.Ereone  depvj 


nioitirprl 


hyGoC 


3f).Eulaliaw4i 


Tafl.:XV 


36  C 


36A 


\    36  D 


f 


39  c 

"X 


c 


.rf  o 


'  / 


\        39 


;  :---^ -  ■^-- 


^ 


M 


>''    il 

/' 


39I>\ 


\3SL 


rt*.ssa  n.  37.  Eteone  pu.silla  Oerst .  38.EtPone  spelsbenjenshs  n. 


Digitized  by 


Google 


fe:: 


Smitt  lUl. 


Digitized  by 


Google 


Digitized  by 


Google 


$t   al-  IQ 


Digitized  by 


Google 


Digitized  by 


Google 


Digitized  by 


Google 


ÖRTT5^.5-^^  a^Ko^L^i  VeteTis\.A>ad  iorhandlir.^ar.  1865 


A  H  Lindcnst    de 


40  PecHnaria  hypcrboTga^n^ H^PecIlnaria  auricomail 


Tari.:x^/ni 


4fi:' 


A',  /i 


%#^ 


m 


>..  ^;'^ 


4J/? 


49.rec!maria  be^icafralU  43  Pecliiiana  piisilla  n. 


öigitized  by 


LmOO^TO  Hc  v  1  IM  d 


Digiti 


zed  by  Google 


Digitized  by 


Google 


e:s  ^i  d"!  Kcr.'^.    ,eTe\cK  .•\^2i  t^o^r^r  ^'wicr .    öto 


lI  <.  no  a  vis",  c  c, 


44.ATnpharete  Grubei  ^gi4§b/b"P^3rcte  (Joesi-j 


.Vinnhittcis  Ounncrnsar.i  {;!).Gr\mseaBairdi  t.^   oigi,ized^yGoGgkiil:±_: 


Digitized  by 


Google 


Digiti 


zed  by  Google 


GFvcrsivt  af  Kc-^.^L.VeteT^s^k  A>.ad  iorhap.dlin^ar  '865 


47  Sabelliries  l)orealiSd(§^(äol8  Terebpllides  Stroeil 


Tau.K 


^^iD^i^ 


% 


■i\ 


i  4!)  Snrnvlha  sexcimilti  (Sarsi  öO  Mcliriiia  crislata  (Sh«)       ^igitized by GooQ-k : 


Digitized  by 


Google 


Digitized  by 


Google 


Of versi W  af  Kon^l  .Vetensk . Asad  Förhandlm jar.  1865 


51  Amphilrite  Jo[jng|jiji(£^A  imwU 


lafl  XXI 


I  AFnphitrileciiTala  Miiii  .')4Terebellci  Daniels.stMU  n. 


Digitized  by 


Goo^k 


Digitized  by 


Google 


Digitized  by 


Google 


'  Aon<^l  Veten^l'.  Akad .ForTu^ndlin^ar   i'^fj5 


S7C 


i: 


MC 


A  II  Lindi.(vnit  tlel 


55  Aniphitrite  affmisn  56  Amphitrite  Grayi  n57.  ItxM 

tized  by  Google 


Digitiz 


inSS.ThelepuscirciimalaiFak)  59.  Pista  ens  tala  (Miill) 


-Digiti 


zecfbyLrOOgle 


Digitized  by 


Google 


Digitized  by 


Google 


öfversigt  af  KoTigl.Yetensk.Akai.IorhandliTL^ar,  1865 


60  Arlacama  proboscidea  n.6l.  Leacarisle  i 


TafL  ajIj 


iis  11  6?.  Scione  lobala  a  63  Knulhu  Smitti  n 


Digitized  by 


Google.  CG,:. 


Digitized  by 


Google 


Digitized  by 


Google 


n^!  jt  'i\^\<^\  \\te:isic  A-iid.Frihiiidlm-taT.  \j6v. 


,.    1SR 


75.Ampliarete  vracilL^  n.  76  Nicolea  :ostericola  (öwt)    77.  J 

y  Google  I 


Digitized  by  ' 


Tc^r  X} 


arete  arctica  u  "/fi.Lysippe  labiata  u   79.  Sosane  sulcata  n 

— '    -   Drgffi^ed  by  VJ  005 1^ 


Digitized  by 


Google 


Digitized  by 


Google 


KoK^l.Vctensk  Akao  .:''--''\?.T\i\^^i-d^.  ',SS5 


64  Leaeria  abranchiata  n  65.Trirhobranchus  »Jlacialis  nfiBS» 


r/ir-^ 


i  arctica  nd-filXicolea  arctica  n  v 68  Axionice  tlfxiiosa  lOrj  .,^... 

Digitized  byVjöOQl€ 


Digitized  by 


Google 


Digitized  by 


Google 


O^/eisi^t  ri^a^l-^e-^^:-/^:  A^ad  Bv.  !:iJun'<ar.  iu65. 


!      I 


I      1 


70  Amaea  trilobata  (Sars)  71  lysilla  Lovéni  n  72  Axm^e  aun 


Tafl  YJM 


75.  Amphicteis  Suiulevallin74.Sabellides  octocimila  (Sars^^     j,^ 


Digitized  by 


Google 


Digitized  by 


Google 


0!Ve'-.xit>t  af  Jvir^:  Veicnstc  AV^id  ForhaTid lindar  1565 


I  H  I.iTuii[vi5t.  tlfl 


öS.Sabellapavonia  Sav.  85.Sabellacras5iu 


Ta:"!  X 


■:\-i 

"    1 


A   ' 


s\i^^->'^ 


mM^:¥ 


^  1-  Satella  ne<ilecta  Sm  85  Sabella  Kröven  n. 


Digitized  by 


Google 


Digitized  by 


Google 


Digitized  by 


Google 


Ö fvers-i^t  af  Kon ^1  Vetensle  Akad . y örhandlmi^ar  .1865 


r" 


86  Dasychone  infarcta  (Kr)  87.ChoTie  infundilmlifonn 

DigitizedbyCrOOglC 


Tan  X<}A 


i     S7G 


£uchorieanalis(Kr.)  ö9  Dasychorie  ar<^us  Sars 


iil^-^TU.  ^  C  h.-lr 


jitized  by 


Digitized  by 


Google 


Digitized  by 


Google 


jfv'eui;t  jt  Ivcu*tl.^''3ten3k/\kad  Fcrhandli7i<5ar  1865 


* Ai i„.^.rd  90M>^cola SteeiKstnipi Kr.  91 . Euchone  rubrociiicta  iSars)   SH  Euchoni 


•ian>x 


\G 


S3Jf 


rculosa  il\r)  95  SiibelUi  spekberocMusisnOI  Kuclionc  [uijnllosaliNarsi , 


Digitized  by 


Googfe 


Gf-.er&ij^t  jf  KAetensk  Aka.tTdThandhn^arl865 


Tnfl.XU. 


LitK  o.  fr  K  Ahr^h  LunJcpsf  &  C*^ 
Digitized  by  VjOC    •^^^'^''"-  '"^ 


Digitized  by 


Google 


w 


Digitized  by 


Google 


Digitized  by 


Google 


>l 


Digitized  by 


Google 


Digitized  by 


Google 


Digitized  by 


Google 


Jserj:^:   j'  K  Vetfnsk-Ajrad  Fcrkandhn^ar  1865 


Tafl  IIIIF 


V^ 


I.Monolropa  Hjpopitys. 
n.Trifolium  repens.  .      ^  r^^^y  I 


Digitized  by 


Google 


Öfrmnsi^  a/K  VeL  Ahmd  TnrkanJtin^ar  186S. 


Tmft^  xorr 


Fitl. 


ifr 


FHJ  A 


I 


^. 


Fil*.  1.  Piilex  N-a^abimda.    FiåU.  Haematopiuus  Tricliechi 


Digitized  by 


Google 


Digitized  by 


Google 


Ö/*^er9tgtafK.\W,AkaJemÅtn*  lorhandltrurar  Éff65. 


TmfL  XXXVr 


Digiti 


zed  by  Google 


Digitized  by 


Google 


Digitized  by 


Google 


Ofversuft  af  K  TW  Akaännun»  FörhtuuOiMgmr.   åS$S. 


3  1    . 


Digiti 


i^cTbyGoogk- 


Ta£L  jxxvn 


Digitized  by 


Google 


._J 


Digiti 


zed  by  Google 


TaCL.  xTun. 


.   -  '  - .  ^  ^  ■- 

^    ,     1  -^    -    ^    .     .  -  ,     ^ 

.   *   +  ^  *   ,  ^     i   . 

'      -      —      - 

'      '      '      1      '      !      '      ' 

"■     I 

;rj-r^-^;-. 

------         ^                  . 

-■'     '         H                               ' 

.  .        '      t 

- 

-     '     '     r     ' 

- :    t  ^    •    i  ^  f  ^1    ^  ^ .. 

-    1  .  .     ^-  ,     .     !-    .-..,- 

.      ,      .       '       ,     ^     .    -1     . 

-    -  '-—    ^    ^    '-    -  • 

- . .   ,    : 

•         -         •         —         —       -         r 

1 

^          .             _     ^+           ^          ^          .-         ^      4    - 

;    _     _.      .            ,      , 

'             .     .       L    .       . 

'    r    •    ^ 

,      .      -      ^      .      *      .      t 

:;::;;■;:■ 

■                   '                                 ' 

-,    .    ,    .    1  ^ !    .    .    , 

'     ,     ; 

1^.    ,^  ...    1         .    . 

1.     ^     .          1    ,     i^    !^ 

^     .      .-  .      -      f      -1      , 
.      .      .      1      ♦      1      . 

1                     1       1       i       !       1 

—   -        —  -    ^    - 

-,    .    ^   ;    ^    1    .  ^ 

^^     ,—    r    t     -     —    ^ 

1           IJD          K          J           ^      ^ 

e         to   mulH^M  t         i 

■     -        • 

Digitized  by 


Google 


Digitized  by 


Google 


Digitized  by 


Google 


Digitized  by 


Google 


'kv^ 


TafL   XXXVIU 


Digitized  by 


Google 


Digitized  by 


Google 


Ofrertt^t  al  K.  V^f   Akadé*tue*is  N>rfimHj4tn4fmr.  iHCS 


Digitized  by 


Google 


TtiTL   XYX/T 


Digitized  by 


Google 


Digitized  by 


Google 


Digitized  by 


Google 


ÖfvtTM^t  aJ'  K.  Vet..  Akmdmtimt*  FMtmmdhnftr.    åSSS. 


Digiti 


zed  by  Google 


30  r  \,     N^ 

Digitized  by  VjO(t)Qt& 


Digitized  by 


Google 


Öfpewvigt^afK.Vft^  AkaJrnums  tm^afuUtfi^ar,  I8SS. 


TaeLXLt 


Digitized  by 


Google 


Digitized  by 


Google 


Digitized  by 


Google 


Genom  Herrar  Bokhandlare  i  Sverige,  Norge,  Danmac 
och  Finland   kan   erhållas: 
Kongl.  Vetenskaps-Akademiens   Handlingar 

.från    1739  tiU  1854. 
Ny  följd  (4:0  fonnat). 

1856      I:  1,  6  Rdr  25  öre.     1860  III:  2,  10  R:dr  50  öre. 

1856  »    2,  6     »  1861    IV:  1,     7    •      50     « 

1857  U:    1,  6     »     25     »       1862      «     2,     5     n 

1858  »     2,  6    »     25     »       1863     V:  1,     5    » 

1859  III:  1,  6     »     25     » 

fl9^     Af  årgängarne  från  1855  kunna  serskilda  afhandliugar  erhalb 

Kongl.  Vetenskaps-Akademiens  Årsberättelser  från  och  m^ 

1821  tiU  och. med  1856. 
Tal)  hållne  vid  pnesidii  nedläggande  uti  Kongl.  Vetenskaps- A kademk 
Register  öfver  Kongl.  Vet.-Akademiens  Handl.  och  Tal  från  år  1739 
1825  sammanfattade  af  N.  J.  Ståhl,  L  4  R:dr  50  öre. 
»    öfver  Årsberättelser  i  Physik  och   Chemi  1821—1829,  af  J,  B 

zeUtta,  h.  50  öre. 
»    Physik,    Chemi,    Mineralogi    och   Geologi    1821 — 1840,  af  N.  i 
Berlin,  L  75  öre;  ^ 

D    Botanik   (Wikström)   1820—1838,  af  N,  J.  Andersson,  3  E:dr. 

»    öfver  alla  Årsber.  af  Berzelius  1821 — 1847,  af  A,  Wiemer,  5  B:*! 

■ 

ÖfVersigt  af  Kongl.  Vetenskaps-Akademiens 
Förhandlingar. 

Alla  årgångame.     Priset  är:   för   l:a   t.  o.   m.   3:e  årg.  å  2  R:dr;  i-A 

t.  o.  ra.  ll:te  årg.  å  3   B:dr;   12:te  t.   o.  m.  14:de  årg.  å  4  R:d 

50  öre;  för  15:de  och  följande  årgångar  6  B:dr. 

Prenumeration  kan  ske  hos  undertecknade,  förlöicgare»  då  hvarje  nnnuLS 
genast  per  posto  eipedieras,  afvenaom  hos  samtliga  Hrr  Bokhandlare.  Pris  ^ 
argAng  O  R:dr  Rmt. 

Obs.  Vid  reqvisition  af  stOrre  antal  delar  af  ofTanst&ende  arbete] 
lemnas  rabatt. 

Ethnologisehe  Schriften  von  Anders  Retzius.   Nach  demToii 

des   Verfnssers  gesamraelt.     Mit   Lithographien   und   Holtzschnitti-ii 

16  R:dr  Rmt. 
Ichueumonologia    Sueciea.     Auctore   A.   E.  Holmgren.    Tom.  I 

Ichneumonides  Oxypygi.     5  R:dr  Rmf. 
Förhandlingar  vid  De  Skandinaviska  Katurforskames  Niondi 

årsmöte  i  Stockholm   1863.     Pris  4  »:dr  Rmt. 

P.  A.  Norstedt  &  ^iOner. 


Digitized  by 


Google 


p" 


Digitized  by 


Google 


Digitized  by 


Google 


Digitized  by 


Google 


Digitized  by 


Goc^.^ 


xPH 


01 


UOV  ^. 


4^Ul 


Vn'0^m 


r»*   t. 


dby 


GooqIc 


I  \  ^ 


.,-^--. 


UMr^ 


Ai^ 


%        V 


7  - 


fin»-'