Skip to main content

Full text of "Göteborg; skisserade skildringar af Sveriges andra stad i våra dagar, jämte en återblick på dess minnen, för saväl turister som hemmavarande, efter tryckta och otryckta källor. Med en karta öfver Göteborg"

See other formats



I 



lllllllllllllllllllllllllllillllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllMIIIIIIM 




Digitized by the Internet Archive 

in 2010 with funding from 

University of Toronto 



http://www.archive.org/details/gteborgskisserOOcede 




5. 3. 3. '■ ? ^ a S; ä 5 5, 5 <■ 



c. :; 3' I ? 5 S' Ér I r a- y 5 !• 
> s ~ ? * c; 



^KI^^ERADE ^KILDRINQAI^ 

af JSn^riges. anhra &fah i nåta hajör 

jämte 

en återblick på dess minnen 

för såväl turister som hemmavarande 

efter tryckta och otryckta källor 

af 

Albert Cederblad 



Med en karta öfver Götebors 



••TJ^^n 



^''^^Ww^ '^'^^^ 



1 -. ^-^ 



G OTEBORG 

1). F. BONNIERS KÖRLAGSKXPKDITION 

I S8 4 




UBRAi,, 



Y ^, 



:.F Toao^' - 






G Ö TE B o R Q 

D. F. BONNIERS BOKTRYCKERI 
1884 



Förord. 

Ingen utförligare beskrifning öfver Göteboi^g har, 
så vidtförf. vet, lämnat bokprässen, sedan fröken Octavia 
Carléns handbok för resande utkom. Sedan dess äro 
femton är förfutna, och äfven om, fröken Carléns bok 
ännu skulle vara att få i bokhandeln, torde den näppe- 
ligen numera uppfylla sitt ändamål, då Göteborg under 
dessa år undergått en hel del förändringar. 

Denna omständighet har framkallat förevarande 
arbete. 

Afsigten med detsamma har emellertid ej varit att 
skrifva en Göteborgs stads historia, utan endast att, så- 
som, titeln angifver, framlägga några skisserade skildrin- 
gar till gagn för dem, som, något mer än blott helt fy g- 
tigt vilja göra Göteborgs bekantskap. Att förf . här och 
hvar kastat en återblick på stadens minnen har blott skett 
för att öka intresset för Göteborg i våra dagar, och ge- 
nom skilnaden mellan förr och nu tydligare framhålla 
den utveckling och det framåtskridande, hvari staden för 
närvarande är stadd. Också är det hufvudsakligast i 
skildringen af det föregångna, som, förf låtit skissen r^åda, 
hvilket han kunnat gör^a så mycket häldr^e, som det äldsta 
Götebor^g r^edan fått sin grundliga beskrifning i herT 
Wilh. Ber^gs »Samlingar till Göteborgs historia». 

Framställningens form af viker så (ill vidafr^ån den 
vanliga, att all gruppering åsidosatts, och orier, per^soner 



och saker skildrats i den ordning förf. funnit dem i sin 
väg. Detta må nu vara en af arbetets svaga sidor; men 
genom ett sådant tillvägagående torde en större omväx- 
ling beredts åt skildringarne, något kanske icke obehöf- 
ligt i deras dubbla egenskap af ciceron för resande och 
lektyr för dem, som icke resa, men ändock intressera sig 
för den rika handelsstaden, de må nu tillhöra honom såsom 
samhällsmedlemmar eller ej. 

Naturligtvis måste ett arbete sådant som detta vara 
bygdt dels på andra skrifter, dels på egna iakttagelser. 
Af de förra äro alla sådana anlitade, som. ha prägeln 
af tillförlitlighet. Tvärt emot bruket har dock ej hänvi- 
sats till dem i texten, enär detta skulle icke obetydligt ökat 
volymen. Denna uteslutning af källuppgifterna tojxle 
jämväl ha sitt försvar däri, att, efter hv ad förut påpekats, 
det alls icke varit meningen att rikta forskningen med 
något kritiskt-historiskt arbete. Allmänhetens kraf hai^ 
varit det enda ögonmärket. *^ 

Göteborg i Aug. 1884. 

Författaren. 



©iiUhnra. 



Till behofven hälsa och pangar, som enligt en fransk 
författares åsigt äro de första vilkoren för en' rätt njutning 
af lifvet, lägger han något tveksam : hög, solstrålande himmel. 
Betydelsen af denna sista förmån framstår icke minst klar 
vid tanken på, hur väsentlig en klar himmel är vid skärskå- 
dandet af en i sig själf liflig och vacker stad. Samma bygg- 
nader, som i solbelysning stråla som sannskyldiga palats, kunna, 
betraktade under paraply och då rägnet hällar ned från grä- 
tunga moln, förefalla rätt klumpiga och dystra. Olikheten 
framträder än tydligare, när det gäller en park, ett torg eller 
i öfrigt sådane platser, hvarest mycken rörlighet brukar råda, 
och orsaken till olikheten torde icke ligga blott i de färger, 
med hvilka solen målar dagrar och skuggor i harmonisk omväx- 
ling, utan fastmer i den sinnets lyftning, hvarmed en hög, 
solstrålande himmel kommer oss att se och uppfatta på ett 
liffullt sätt. 

Vi föreställa oss alltså, att vi — helt enkelt uttryckt — 
ha godt väder, då vi nu stå färdiga att begifva oss ut för att 
taga Göteborg i närmare betraktande. 

Målet för vår första vandring må blifva 

Skeppsbron. 

Tiuiseud flei,s?'ge Hiiiule regen, 
Helfen sich in muuterm Kund, 
Und in feurigem Bewegen 
Werden alle Kriifte kund. 

Schilkr. 

Här tager staden på sig sin vigtigaste min, i livilken vi 
emellertid spåra ett drag af stolthet, som vi måhända icke 
kunna förtänka honom, ty dessa olika nationers flaggor och 
vimplar, hvilka svaja från hundratals master rundt omkring, 



6 SKEPPSBRON. 

erinra honom om den betydenhet han har i det kommersiella 
lifvet. På sin Skeppsbro, som i mycket visar vidden af hans 
skeppsfart, ser han med välbehag i det ömsesidiga varuut- 
bytet ett medel till en förkofran, som skall skänka honom 
erkännande äfven på vetenskapens, konstens och människo- 
kärlekens områden, ett erkännande, som han förtjänar, ty 
Göteborg är, säge hvad man vill, en gentleman. 

Det är lif, det är lust ! Man kommer och går utan uppe- 
håll. Här sammanträffa alla åldrar, alla stånd, milhonären 
såväl som trashanken, och hos alla röjer sig en permanent 
verksamhet. Här lossas och lastas, här hämtas och bort- 
forslas. Wincharnes gnissel och surr blanda sig med skramlet 
af åkarekärror och rullande fastager. Vågen skvalpar mot 
kajmuren, och lokomotivet hvisslar sitt gif akt! hvartill 
packhuskarlarnes hammarslag bilda ett ihärdigt ackom- 
pagnement. 

Det luktar af trän, sill, hudar och tobak. Lukten af 
stenkolsrök tager dock öfverhand och verkar som desinfec- 
tionsmedel. Själfva röken sveper ibland in dig i ett moln, 
hvartill uppstabblade mjölsäckar gifva sin tribut, när en vind- 
kåre så fogar. Emellanåt vältrar sig röken ut öfver vattnet 
och fördunklar det här och hvar, allt eftersom han möter 
solstrålarne. Därute vimla ängslupar, skutor och roddbåtar 
mellan rödmålade bojar och dykdalber, och fiskmåsar med 
skimmerhvita vingar flaxa upp och ned och skria väldeliga 
— det är lif, det är lust ! . . 

Hur frestande det än är att ingå i en detaljbeskrifning 
af skeppsbrolifvets olika taflor, nödgas vi dock härifrån afstå, 
för att ej förspilla den i Göteborg alltid dyrbara tiden, och i 
stället styra vi vår väg in åt staden. I förbifarten göra vi dock 
ett besök i Skeppsbron N;o 1, Detta hus, uppfördt efter 
ritning af major A. W. Edelsvärd, är ett af de största, som 
i Göteborg befinnas i enskild ägo. Det upptages till större 
delen af merkantila behof. Så äro i det närmaste hela andra 
och tredje våningarne inrättade till handelskontor, som ha 
sina ingångar från korridorer, hvilka löpa genom midten af 
hela huset. I dessa korridorer råder liflighet dagen igenom. 
Principaler, bokhållare, brefbärare, vaktmästare o. s. v. skynda 



SKEPPSBRON N:0 I. 7 

här om hvarandra, och i de skyltbesatta dörrarne slår och 
slamrar det ideligen. Bottenvåningen inrymmer handelsbutiker 
och skeppsfiirneringsmagasiner med mera dylikt. Sedan flere 
år tillbaka finnes här äfven en känd värdshuslokal, ;>Café du 
Commerce». I början af sin tillvaro innehades den af kon- 
ditor Paalzow, som förut i hufvudstaden lockat kunder med 
den för sin emancipationssträfvan och sitt skriftställen bekanta 
Sofie Säger. Sedan husets delvisa ombyggande 1880 är 
ifrågavarande värdshuslokal en ganska snygg sådan, som dock 
om aftnarna förvandlas till en s. k. Teater Varieté, där en 
del af det unga Göteborg fördrifver sina fristunder, ifrigt 
applåderande fantastiskt klädda skönheters chanzonettsång, 
en för slika tillställningar säregen konstgenre, som föga 
gouteras af den goda smakens målsmän. 

Kasta vi en blick åt gården, uppmärksamma vi en större 
på dess midt belägen cirkelrund envåningsbyggnad, försedd 
med järngallrade fönster och i öfrigt företeende en föga impo- 
sant anblick. Denna byggnad var dock ännu för en 30 år 
sedan en viss stolthet för Göteborg. Den utgjorde då ett 
efter den tidens förhållanden ganska storartadt badhus, som 
enhgt biskop Wingårds försäkran i ett bref till Tegnér kunnat 
passa det forna Bajse. Det bragtes till stånd år 1830 genom 
ett af kommerserådet Wijk åstadkommet aktiekapital af omkring 
40,000 riksdaler. Byggnadsarbetet anförtroddes åt ingeniör 
A. Keiller, som försåg byggnaden med en större väntsal, tolf 
karbadsrum och ett rum för ryska ångbad, till hvilket senare 
hörde fyra särskilta afklädningsrum. Företaget lönade sig 
dock icke bättre, än att badhuset, som till sist undermine- 
rades af vatten, togs i mät och försåldes. Nu är det omda- 
nadt till magasiner. 

Närmaste grannen till Skeppsbron N:o 1 är 

Landshöfdingeresidenset. 

Hvad som strax faller oss i ögonen är byggnadens sär- 
deles vackra portal. Den förskrifver sig sannolikt från tiden 
för husets första uppförande, alltså omkring 1647. Enligt 
allmänt antagande byggdes det då af Lennart Torstensson, 



8 LANDSHÖFDINGERESIDENSET. 

den store härföraren, som efter återkomsten frän sina ärorika 
segrar på tysk jord utnämndes till generalguvernör öfver 
Västergötland, Värmland, Dal och Halland. Portalen är huggen 
i sandsten och utgöres af en å ömse sidor om porten befintlig 
piedestal med maskaronornat. Härpå reser sig en smärt kolonn 
med ett starkt utstående entablement, hvarå i linie med kolon- 
nen förekommer en något urnlik prydnad, slutande med en 
glob eller kula. ]\Iellan dessa prydnader har anbringats en 
slags aftvärad fronton, under hvars ram Torstenssonska vapnet 
prunkar vid sidan af det de la Gardieska, det senare med 
anledning af att Torstensson var gift med Beata de la Gardie. 

Huset är i öfrigt föga utsmyckadt, och det som i pryd- 
nadsväg finnes, exempelvis det öfver andra våningens midtel- 
fönster befintliga Göteborgs och Bohus läns vapen, förskrifver 
sig från senare restaureringar. 

Sin största märkvärdighet äger dock huset af den histo- 
riska slutscen af en akt i lifvets stora drama, för hvilken det 
varit en minnesvärd skådeplats. 

Det var nämligen här, som konung Carl X Gustaf, husets 
dåvarande ägare, tog in själfva julaftonen 1G59, då han, åtföljd 
af sin gemål, sin fyraårige son och systern Maria Eufrosyne 
de la Gardie, anlände till Göteborg för att hålla den riksdag, 
som han utlyst till den 15 November, men som tog sin början 
först den 4 Januari 1(360. Här tvingades han snart nog att 
intaga sjuksängen efter att den 7 i sistnämnde månad vid 
öfvervarandet af riksrådet Krister Bondes begrafning ha ådra- 
git sig en förkylning, till hvilken stötte en i Göteborg då 
gängse elakartad rötfeber. Här undfick han tidigt på morgo- 
nen den 11 Februari af pastor primarius, sedermera biskopen 
i Strängnäs, doktor Erik Emporagrius, den heliga nattvarden ; 
här undertecknade han med Car sitt testamente — krafterna 
sveko honom vid den sista bokstafven — och här, omgifven 
af de sina samt, bland andra, Gabriel Oxenstjerna, Johan Rosen- 
hane, Gustaf Otto Stenbock, Claes Bjelkenstjerna och före- 
nämnde Emporagrius, utandade han sin stora hjältesjäl natten 
mellan den 12 och 13 Februari 1060 . . . 

År 1700 vardt huset inköpt till boställe åt länets höf- 
ding, som då flvttade hit från Bohus slott. Landshöfding 



LANDSHÖFDlNCiEKESll )ENSET. 9 

eller guvernör, såsom det på den tiden ännu hette, var då 
amiralen friherre Erik Sjöblad, som skapade sig ett dåligt 
eftermäle, enär han gjorde sig saker till försnillningar af 
kronomedel, och detta i sådan grad, att han af en särskild 
undersökningsnämnd dömdes förlustig lif, ära och gods. Straffet 
mildrades af Carl XII och efterskänktes af Ulrika Eleonora. 
Hans efterträdare i ämbetet hafva varit: 

Friherre Carl Gustaf Mörner, generallöjtnant, slutligen riks- 
råd, fältmarskalk och president (1712 — 1719) 

Friherre Nils Posse, öfverste, förut landshöfding på Gfotland 
(1719 — 1723) 

Friherre Axel Gyllenkrook, generallöjtnant (1723 — 1730) 
Friherre Bengt Ribhing, generalmajor (1730 — 1741) 
Lorentz Christofer Stobée, ursprungligen landtmätare, slut- 
ligen fortifikationsdirektör, äfven känd som latinsk och svensk skald 
(1741—1749) 

Friherre Johan Fredrik von Kaulbars, general (1749 — 1762) 
Grefve Didrik Henrik Taube, amiral (1762 — 1772) 
Friherre Anders Rudolf du Rietz, generallöjtnant (1772 — 1790) 
Friherre Johan Beck-Friis, generalmajor (1790 — 1796) 
Samuel af Forselles, öfverstelöjtnant (1796 — 1800) 
Friherre Johan Fredrik Carpelan, förut landshöfding öfver 
Uleåborgs och Cajane län, nationalekonomisk författare (1800 — 1808) 
Grefve Axel Pontus von Rosen, generallöjtnant (1808 — 1834) 
Gillis Edenhjelm, generalmajor (1835 — 1843) 
Grefve Cai4 Gustaf Löwenhjelm, förut minister i Wien, 
generalmajor, slutligen generallöjtnant (1843 — 1847) 

Olof Immanuel Fåhrseus, förut tuUdistiiktchef och statsråd; 
entomologisk författare (1847 — 1S64). 
Nuvarande landshöfdingen är : 

Grefve Albert Carl Au(;ust L.ars Ehrensvärd, 
fil. dokt. och kammarherre, f. d. kabinettssekreterare. 

Residenshusets tredje våning tillkom först 1855 i akt 
och mening att bereda rum åt kungliga familjen vid dess 
besök i Göteborg. Då emellertid denna våning ännu står i 
det närmaste oinredd, tages landshöfdingens enskilda våning 
i anspråk, när någon medlem af det kungliga huset hedrar 
rikets andra stad med sin närvaro. 



10 LANDSKANSLIET, WIjKsKA HUSET. 

I denne ämbetsmans mottagningsrum på undra botten 
finnes en gammal stenbänk tätt intill ena väggen. På 
den lär, enligt sägen, Carl X Gustaf ha suttit under sin 
sista sjukdom. 

* .t 

Samma af lejonhufvuden prydda fris, som löper 
mellan landshöfdingeresidensets första och andra våning, fort- 
sättes på nästliggande hus, som också har gemensam gård 
med residenset. En vid ingången befintlig skyllerkur med 
ty åtföljande posterande soldat från Kongl. Göta Art. rege- 
mente angifver en offentlig byggnad. Också är det Lands- 
kansliet. Äfven här synes öfver andra våningens midtelfön- 
ster Göteborgs och Bohus läns vapen under kunglig krona, 
och öfver dörren, som omgifves af en enkel pilasterdekora- 
tion, finna vi i relief årtalet 1870, detta dock icke beteck- 
nande tiden för husets uppförande, utan endast dess grund-' 
liga reparation och påbyggnad. Intill sagde år ägde det blott 
tvänne våningar och befanns i det medtagna skick, som icke 
är ovanligt efter 136 års tärande verkningar. Huset byggdes 
nämligen 1734 efter ritning af major Adam Blsesing. 



Endast några steg från landskanslibyggnaden ligger ett 
präktigt hörnhus med fasad åt Lilla Torget. Det är det 
Wijkska huset, uppfördt af kommerserådet Olof Wijk öch 
fortfarande i Wijkska familjens ägo. Vår uppmärksamhet 
fästes därvid i första rummet för dess upphofsmans skull, ty 
kommerserådet Wijk intager en af de främsta platserna bland 
dem, hvilkas namn förekomma i Göteborgs utvecklingshistoria. 
Staden står till honom i skuld för mycket af hans lifsgärning. 
Vid nästan hvarje företag, som för en 30 till 60 år sedan 
bragte Göteborg framåt, är Wijks namn förenadt. Den ståt- 
liga allé, hvilken i söder begränsar den äldre staden, är till 
stor del ett verk af honom, och uppmuddrandet af Göteborgs 
hamn kommer likaledes på hans meritlista. Gynnad af lyckan 
och hedrad af regering och medborgare, bar Wijk sitt hufvud 



WIJKSKA UUSKT, LILLA TORGET. 11 

högt, kännande sitt värde. Pöbeln fann honom dock för 
stolt, och när han år 1830 stiftade Nykterhetsföreningen, 
blef upphetsningen mot lionom ganska allmän inom de 
lägre lagren. 

Det var då, som man en morgon fann på hans don- 
en förutsägelse, en hotelse, om man så vill, inledd med en 
variation af ett på den liden gängse rimmeri: 

Kommerserådet Wijk 
8ålde knappnålar och spik, 
I dag är han rik, 
I morgon skall han stå lik. 

På hotelsen följde dock ingen handling, hvadan de stora 
folkmassor, som den påföljande dagen, efter en då firad offentlig 
fästlighet, ströfvade gatorna kring, anande ett möjligt upplopp, 
måste så småningom begifva sig hem, utan att ha blifvit 
vittnen till någon utomordentlig tilldragelse. 

Kommerserådet Wijks son, Olof Wijk d. y., har förstått 
att föra sin faders »runor med den äran». Mångårig riksdags- 
representant för Göteborgs stad, leder han för närvarande 
Andra Kammarens förhandlingar såsom talman 

Trots sin korta fasad åt Södra Hamngatan är det Wijk- 
ska huset en icke oäfven byggnad i modern stil. Hvad som 
brister åt Hamngatan ersattes åt Lilla Torget, ty här företer 
det rent af dominerande dimensioner. Byggnadens fasader 
enas af en halfcirkel, som vid tredje våningen har en altan 
med balustrad af gjutet järn. Ett åttkantigt torn reser sig 
en våning öfver själfva huset och innefattar på hvarje sida i 
åttkanten rundbågade tvillingfönster. Kupolen visar en fjäll- 
formad betäckning och prydes öfverst af delfiner. 

Husets arkitekt är major A. W. Edelsvärd. 

Vi nämnde Lilla Torget. Detta är en triangelformad 
öppen plats, som på två sidor begränsas af hus och på den 
tredje af stora hamnkanalen. I stadens äldsta tider, då fisk- 
varor här torgfördes, kallades platsen Fisktorget. Ännu för 
ett eller annat år sedan fick den man och man emellan som 
oftast bära namnet Möbeltorget; detta med anledning af att 
man här hade försäljning af möbler, nästan uteslutande till- 



12 .SÖDRA HAMNGATAN. 

verkade i Lindome socken och af sockenboarne själfve hit- 
förde. Nu är torget upplåtet till försäljning af fordon, men 
såsom handelsvara äro sådana endast sällan här till finnandes. 
Vi ha nu de två största Hamngatorna midt framför oss. 
En verklig pulsåder är den ena af dem eller 

Södra Hamngatan. 

Namnet liar en trollklang i Göteborg. Därpå är icke 
att undra, ty om ock denna gata i intet hänseende kan täfla 
med de stora städernas avenyer och boulevarder, så är dock 
hennes trafik jämförelsevis rätt betydlig. Hon är därjämte 
en af den finare befolkningen favoriserad promenadplats och 
företer synnerligast mot middagstiden en liflig anblick. 

Södra och Norra Hamngatorna — i forna tider beteck- 
nade med det gemensamma namnet Stora Hamnegatan — 
äro vida berömda för sin ståtlighet. Utsigten af dem från 
Lilla Torget, hvarest vi ännu befmna oss, och där vi fatta 
posto på den midt öfver torget löpande trottoirens östra ända, 
är i all synnerhet förtjänt af uppmärksamhet. Så se vi här 
de jämnstora, oftast palatslika hus, som bilda den södra syn- 
randen, det längst, bort i fonden såsom en slutpunkt för ögat 
framträdande gamla hotellet Göta Källare med en bit af 
Fattighusgatan, vidare Brunnsparkens lummiga trädkronor. 
St. Pauli kyrkans aflägsna tornspira och till vänster en del 
af Gustaf Adolfs torg, så Rådhuset, Kristina) kyrka och slut- 
ligen den väldiga murmassa, som hägnar Göteborgs Museum. 
Gärna dröjer också blicken vid de präktiga kajerna af huggen 
granit, utmed hvilka galeaser, jakter, skutor, pråmar och 
eleganta roddslupar i pittoresk omväxling intaga sina platser. 
Särdeles vackra och solida äro äfvenledes de tvänne hori- 
sontala bryggor, som i linie med Västra Hamngatan och 
Kor.sgatan betjäna samfärdseln de båda stora Hamngatorna 
emellan. Dessa trottoirförsedda bryggor med balustrader af 
granit och gjutjärn äro så inrättade, att deras mellersta parti 
genom en enkel mekanism kan delas och uppdragas. Hvarje 
brvgga prydes af åtta gaslyktor med smakfulla bärare af järn. 



SÖDRA HAMNGATvVN. 13 

Den i förgrunden liggande bryggan kallas Kämpebron. 
Det namnet fick hon 1628, då man här i hvardera af hennes 
fyra hörn uppsatte en väldig 8 fot hög kämpabild af massivt 
trä. Kämparne — symboler af fädrens tapperhet — före- 
ställde Starkodder och Vitolff, Arngrim och Halfdan. De 
höllo i högra handen en bardisan och i den vänstra en oval 
sköld med bildstodens namn. De två förstnämndes sköldar 
visade dessutom stadens, de två andres rikets vapen. På 
piedestalerna stod årtalet 1628. Af dessa bildstoder finnes 
nu veterligen intet mer kvar än en arm, förvarad i Göteborgs 
Musei historiska afdelning. Om arbetet i sin helhet varit 
lika vackert som detta fragment, så måtte det ländt staden 
till verklig prydnad. Efter bildstodernas borttagande omkring 
1820 lära de hamnat i ett Domkyrkans förvaringsrum, hvari- 
från de emellertid spårlöst försvunnit. Kämpebron hade i 
midten en bred öppning med sluttande, räta väggar och en 
af träbjälkar buren betäckning, som kunde delvis öppnas vid 
fartygens genomfart. På ömse sidor därom befunno sig 
mindre hvalf. 

De gamla bryggorna voro af gråsten, hade räcken af 
järn och voro för resten genom sin himmelstormande form 
och knaggliga stensättning veritabla tortyrredskap för såväl 
två- som fyrbenta varelser. De skattade åt förgängelsen 
1862 — 64 och saknas nu af ingen. 

Icke desto mindre vilja vi för fullständighetens skull 
med ännu några ord vidröra deras historia, ehuru ofta tåld. 
Tyska Bryggan, den mellan Korsgatan och Tyska Kyrkan, 
byggdes 1673 och benämndes först Europabron. Äfven hon 
var till en början prydd med fyra bildstoder. De betecknade 
världens fyra delar. Efter deras borttagande vardt hennes 
namn Pyramidbron af de stora pyramider, som uppsattes i 
de förra bildernas ställe. Dessa pyramider voro så inrättade, 
att de till sin öfversta del hade genombrutna galler, inrym- 
mande lampor, som hade den egenskapen att, enligt samtida 
försäkran, »höst- och vintertiden brinna långt in på nätterna, 
innan de slocknade». Slika tingestar blefvo år 1700 anbragta 
å alla andra broar i staden. 



14 SÖDRA HAMNGATAN. 

Längst i öster mellan Gatan vid Östra Hamnen och 
Stora Torget låg Lejonbron. Hon hör till det Göteborg, som 
gått, utan att ersättas af något nytt på samma plats. Hennes 
hörnprydnader voro fyra 10 fot höga lejon. I högra ramen höllo 
de ett svärd, i den vänstra en sköld. Ar 1722, då konung 
Fredrik och Ulrika Eleonora gästade Göteborg, vid hvilket 
tillfälle det ståtades ansenligt, blefvo sköldarne försedde med 
nämnde kungliga personers namn sammanbundna, »hvarmed 
borgerskapet velat visa sin underdåniga erkänsla för undfågna 
privilegier». Änskönt lejonen vid ett nytt kungabesök år 1744 
väl omsågos och af målaremästarne Ross och Carowsky 
»målades samt med äkta guld utstofferades » för ett pris af 
220 dir, kunde de ej hålla bryggan ut ; men så voro de också 
blott »huggne i trä». Själfva bryggan gjorde under alla åren 
gagn äfven såsom samlingsplats för tjänstsökande från landet> 
hvilka vid marknadstillfällen inkommo till staden för att finna 
husbönder. 

Detta om detta. 

Efter att ha passerat förbi Västra Hamngatorna, finna 
vi under N-.o 11 den byggnad, som vanhgtvis kallas Carne- 
gieska huset. Detta äges nu af konsul Oscar Ekman, del- 
ägare i aktiebolaget D. Carnegie & C:o, hvilken firma, fort- 
farande här har 'sin kontorslokal. I början af vårt århundrade 
ägdes och beboddes huset af den bekante William Chalmers, 
efter hvars död det blef tillhörigt kommerserådet, kommen- 
dören och riddaren B. H. Santesson, en af Göteborgs mast 
utmärkte män, hvars förnämsta verksamhetstid infaller under 
början af vårt århundrade. Riksdagsman under loppet af icke 
mindre än 25 år, tillhörde han dem, som, med Baltzar von 
Plåten i spetsen, skapade Göta Kanal, hvars förverkligande 
kostade honom större delen af hans ansenliga förmögenhet. 
Denna hans lifsgärning, till hvilken sällade sig åtskillig annan 
allmännyttig verksamhet, har ställt honom i första ledet af 
vårt lands patrioter. 

I samma hus, två trappor upp, föddes skalden Ernst 
Daniel Björk den 25 Sept. 1838, vid hvilken tid hans far 
var domkyrkoadjunkt och stadskateket. 



FRAMSTÅENDE PERSONER, FÖDDE I CiÖTElJORG. 15 

Detta Ernst Björcks födelsehus ger oss anledning anmärka, 
att Göteborg nog har icke så fä byggnader, beaktansvärda 
just därför, att i dem blifvit födda sedermera berömda personer. 
Världens ljus har nämligen här skådats första gången af fler 
storheter än blott Lidner, Fogelberg och Molin, ehuru några 
andra sällan framhållits. För att i någon mån gälda denna 
försumlighetsskuld, vilja vi här anteckna följande 

Framstående personer, födde i Göteborgr. 

Vår blef du dä, vår är du. Vi bevaka 
Väl" rätt till dig idag — — — 

Tegnér. 

Följa vi den alfabetiska ordningen, ha vi först 

Johan Edvard Areschoug, algolog. (F. d. professor i bota- 
nik vid Upsala universitet). Född ISll. 

Nils Arfvidsson, ästetiker, politisk skriftställare. (Redaktör 
af Dagligt Allehanda, därefter protokollssekreterare). Tödd 1802, 
död 1880. 

Ehrengott Nikolaus Bagge, lärd. (Teologie doktor, slut- 
ligen general-superintendent, konsistorialråd, öfverpastor och teologie 
professor i Coburg). Född 1725, död 1796. 

Carl Wilhelm Bauck, musik-kritiker, tonsättare. (Pro- 
fessor i musikens liistoria och ästetik). Född 1808, död 1877. 

Fredrik Teodor Berg, läkare, statistiker. (F. d. medici- 
nalråd samt öfverdirektör och chef för Statistiska Centralbyrån). 
Född 1806. 

Carl von Bergen, skriftställare. (Har särskildt egnat sig 
åt religions-historiska studier, hvilkas i^esultat han oftast framlagt 
i offentliga föreläsningar). Född 1838. 

Johan August Beijer, dekorations- och historiemålare. 
(Målade bland annat dekorationerna till Göteborgs f. d. Stora Teater 
.samt inrättade en ritskola, i sitt slag den första i Göteborg). 
Född 1780, död 1835. 

Didrik Anders Gillis Bildt, statsman. (Generallöjtnant. 
Svensk minister i Berlin). Född 1820. 

Gustaf Daniel Björck, biskop. (Var förut kyrkoherde i 
Uddevalla och teol. adjunkt vid Upsala universitet). Född 1806. 



16 FRAMSTÅENDE PERSONER, FÖDDE I GÖTEBORG. 

Albert Wilhelm Björck, politiker. (F. d. justitieborg- 
mästare i Göteborg. Som riksdagsman var han på sin tid ledaren 
af majoriteten inom borgarståndet, där han ifrigt förfäktade genom- 
förandet af det nya stadsskicket). Född 1812. 

Ernst Daniel Björck, skald. (Komminister vid Kristin8e 
församling i Göteborg). Född 183S, död 1868. 

Jonas Brag, astronom. (Professor emeritus). Född 1781, 
död 18.57. 

Gustaf Henrik Brusewitz, målare, arkäolog. (Intendent 
vid Göteborgs Miisei Historiska afdelning). Född 1812. 

Per Brändström, ämbetsman. (Expeditionschef, därefter 
g-eneraldirektör). FoM 1S()3, död 1874. 

William Chalmers, donator, stiftare af Chalmerska Slöjd- 
skolan i Göteborg. (Grosshandlare, med hederstiteln kansliråd). 
Född 1748, död 1811. 

Fredrik Henrik af Chapman, fräjdad sjömilitär, det nya 
svenska skeppsbyggeriets grundläggare. (Vice amiral). Född 
1721, död 1808. 

Charles Dickson, riksdagsman. (Med. doktor). Född 1814. 

James Dickson, fllantrop. (Grosshandlare). Född 1815. 

Oscar Dickson, msecenat. (Grosshandlare. Fil. heders- 
doktor. Befrämjare af Vegas färd kring Europa och Asien samt 
andra Xordenskiöldska expeditioner). Född 182.3. 

Jonas Carlsson Dryander, berömd botaniker. (Biblio- 
tekarie vid British Museum i London). Född 1748, död 1810. 

Carl Edvard Ekman, »Finspongs andre grundläggare», 
riksdagsman. (Bruksägare). Född 1826. 

Gustaf Ekman, järnindustriidkare. (Bruksägare. Full- 
mäktig i JärnkontoretV Född 1804, död 1876. 

Johan Jakob Ekman, konstvän. (Läkare \åd Sahlgrenska 
Sjukhuset i Göteborg). Född 1771, död 1814. 

Johan Jakob Ekman, riksdagsman, kommunalman, Göte- 
borgs stadsfullmäktiges ordförande, vice ordf 1863 — 1869, där- 
efter ordinarie. (Grosshandlai^e). Född 1815. 

Johan Henrik Engelhardt, läkare. (Fil. och med. doktor. 
Professor i praktisk medicin vid imiversitetet i Lund. Slutligen 
kyrkoherde, prost och jiibeldoktoi-). Född 1759, död 1832. 



FRAMSTÅKNDE PERSONER, FÖDDE I GÖTEBORG. 17 

Johan Edvard Ericsson, medalj gravör. (Ursprungligen 
tobaksarbetare i Göteborg. Ledamot af Konstakademien och liof- 
medaljör). Född 1<S36, död ISTl. 

Tomas Fehman, jurist, namnkunnig såsom Grörtzs åklagare. 
(Justitiekanslär och friherre). Född 1665, död 17o3. 

Bengt Erland Fogelberg, berömd bildhuggare. (Professor). 
Född 1786, död isr)4. 

Wilhelm von Gegerfelt, landskapsmålare. (Agrée vid 
Konstakademien). Född 1S44. 

Carl Samuel GrafFman, landskaps- och historiemålare. 
Född 1802, död (efter ett tjugofemårigt vansinne) 1862. 

Per Adolf Granberg, skriftställare, författare till »Staden 
Göteborgs Historia». (Boktryckare). Född 1770, död 1841. 

Julius Giinther, operasångare, sånglärare. (Professor vid 
Musikaliska Akademien). Född 1818. 

Axel Gillis Hafström, genremålare. (Agrée vid Konst- 
akademien). Född 1841. 

August Hagborg, genremålare. (Agrée vid Konstakademien). 
Född 1852. 

Carl Svante Hallbeck, tecknare. (Har jämväl egnat sig 
åt författarskap). Född 1826. 

Andreas Hallen, kompositör. Född 1846. 

Sven Viktor Helander, genremålare. (Agrée vid Konst- 
akademien och svensk-norsk konsul i Diisseldorf). Född 18.39. 

Johan Carl Hellberg, publicist. (Protokollssekreterare, 
därefter postdirektör i Hamburg). Född 1815, död 1877. 

Johan Gustaf Hjerta, militär, riksdagsman, publicist. 
(Öfverstelöjtnant). Född 1791, död 1859. 

Arvid David Hummel, vitterlekare. (Protokollssekreterare, 
slutligen rysk ämbetsman med statsrådstitel). Född 1778, döds- 
året okändt. 

Carl Erik Kjellin, matematiker. (Professor i matematik 
vid Lunds universitet. Slutligen kyrkoherde och prost). Född 
1776, död 1844. 

Erik Lamberg, biskop. (Teologie doktor. Verksam riks- 
dagsledamot). Född 1719, död 1780. 

2 



18 FRAMSTÅENDE PERSONER, FÖDDE I GÖTEBORG. 

Sven Peter LefiTler, skriftställare, öfvei-sättare till tyskan 
af framstående svenska författares verk. (Med. doktor; ägare 
af Akademiska 1 wktryckeriet i Upsala\ Född 1776, död 1850. 

Ingrid Maria Lewenhagen-Norbeck, skåde.spelerska och 
dansös. (Anställd vid Kungliga Teatern i Stockholm). Född 17U0, 
död 1852. 

And. Georg Levgren, kommunalman. (Grosshandlare). 
Född 17 SS, död 18.37. 

Bengt Lidner, skald. (Tjänstgjorde någon tid i Konungens 
Kansli). Född 17.37, död 17^)3. 

Jakob Liljedahl, figurmålare. Född 1788. Död. 

Hilda Lindgren, porträttmålarinna. Född 1833. 

Erik Gustaf Lindström, kommunalman. (Grosshandlare). 
Född 17',i2, död ist):). 

Albert Theodor Lysander, filolog, vitter författare. (Pro- 
fessor vid Lunds universitet). Född 1822. 

Arvid Fredrik Lönnroth, djurmålare. (Major vid Älfs- 
borgs regemente). Född 1823, död 1880. 

Carl Mesterton, filosof. (Först professor i filosofi, sedan 
i teologi vid universitetet i Åbo). Född 1715, död 1773. 

Johan Peter Molin, berömd bildhuggare. (Ledamot och 
professor vid Konstakademien). Född 1814, död 1873. 

Otto Ferdinand Myrberg, teolog. (Fil. och teol. doktor, 
professor). Född 1S24. 

Henriette Nissen-Saloman, fräjdad sångerska, sånglära- 
rinna. Född 1S21, död is7y. 

Lars Nordenbjelke, skepp.sbyggmästare. (Öfverste och 
chef för Konstruktionskontoret). Född 1745, död 1814. 

Sven Adolf Norling, veterinär. (Professor och öfver- 
direktör). Född 1786, död 1858. 

Abraham Pettersson, andlig vältalare. (Hofpredikant, 
teol. doktor och kyrkoherde). Född 1724, död 1763. 

Fredrik Ribbing, statsman, krigare. (Öfverste, därefter 
riksråd, grefve och öfverstemarskalk). Född 1721, död 1783. 

Johan Erik Rydqvist, ästetiker, filolog. (Kungl. Biblio- 
tekarie, en af de aderton i Svenska Akademien). Född 1800, 
död 1879. 



FRAMSTÅENDE PERSONER, FÖDDE I GÖTEIJORG. 19 

Carl Magnus Rydqvist, ämbetsman, stadseknnomisk skrift- 
ställare, förf. till »Historisk-statistisk beskrifning öfver Göteborg», 
(F. d. advokattiskan. Född imi 

Niklas Sahlgren, patriot. (Grosshandlare, direktör i Ostin- 
diska Kompaniet). Född ITol, död ITTtJ. 

Göran Claes Schröder, biskop. (Därförut pastor prima- 
rins och öfverhofpredikantX Född ITlo, död ]77;5. 

Carl Wilhelm Skarstedt, teolog. (Professor, kontrakts- 
prost och teol. doktor). Född ISI.k 

Gustaf Adolf Sparre, konstvän. Född 174(i, död 1794. 

Lorenz Sparrgren, Sveriges förnämste miniatyrmålare. 
(Ledamot och professor vid Konstakademien). Född 1763, död 1828. 

Julia Strömberg, landskapsmålarinna. (Agrée vid Konst- 
akadeniien\ Född IS."}]. 

ChristoflFer Svanberg, skådespelare. Bekant från början 
af 1800 talet. Död. 

Per Adolf Tamm, krigare, riksdagsman, bärgsbruksidkare. 
Född 1774, död 1856. 

Niklas August Ten gberg, historiker. (Professor vid Lunds 
imiversitet). ¥l'>dd is;;i', död 1870. 

Curry Treffenberg, rik,sdagsman. (Fil. doktor och lands- 
höfding). Född 1S25. 

Wilhelm von Utfall, kommunalman, ämbetsman. (Gros.s- 
handlare, sedan rådman och kommerciepresident, upphöjd i adligt 
stånd). Född 1647, död 175:>. 

Johan von Utfall, sjömilitär, krigare. (Amiral och amira- 
litetsråd). Född 1681, död 1749. 

Carl Fredrik Waern, riksdagsman, ämbetsman. (Gross- 
handlare i Göteborg, därefter statsråd och president i Kommerse- 
kollegium). Född ]si9. 

Peter Fredrik Wahlberg, naturforskare. (Fil. och med. 
doktor, professor vid Karolinska Institutet). Född 1800, död 1877. 

Johan David Valeri us, skald. (Skådespelare samt ombuds- 
man vid Kungl. Teatern i Stockholm; därefter kameraldepartements- 
chef och kansliråd ; en af de aderton i Svenska Akademien). Född 
1776, död 18.52. 

Samuel Warburg, statsekonom. (Grosshandlare, fullmäk- 
tig i Riksgäldskontoret). Född 1800, död 1881. 



20 FRAMSTÅENDE PERSONER, FÖDDE I GÖTEBORG. 

Carl Simon Warburg, skriftställare. (E. o. amanuens vid 
K. Biblioteket i Stockholm, utgifvare af »Svensk månadsskrift för 
fri forskning och allmän bildning»). Född 1835, död 1865. 

Karl Warburg, skriftställare. (Fil. doktor, bibliotekarie 
vid Göteborgs Museum). Född 1852. 

Andreas Widerberg, skådespelare. (Anställd vid K. Teatern 
i Stockholm). Född 1776, död 1810. 

Olof Per Wijk, kommunalman. (Grosshandlare och kommerse- 
råd). Född 17st), död 1S56. 

Olof Wijk, d. y., i'iksdagsman, Andra Kammarens talman. 
(Grosshandlare). Född 1833. 

Kristian Adolf Virgin, världsomseglare, diplomat. (Kon- 
treamiral, svensk-norsk minister i London, därefter i Köpenhamn 
och Haag). Född 1797, död 1870. 

Bernhard Wilhelm Wohlfahrt, fig^irmalare. Född 1812, 
död 1863. 

Fredrik Åkerman, ämbetsman. (Landshöfding ; däi-efter 
president; upphöjd i adligt stånd). Född 1800, död 1877. 



Och nu må Södra Hamngatan med sin lefnadslust och 
glädtiga min locka oss vidare i väg. Som hastigast observera 
vi Apoteket Enhörningen, också kalladt Lilla Apoteket, 
hvilket naturligtvis skyltar med en gyllene enhörning. Detta 
apotek är det äldsta i staden, hka gammalt som staden själf. 
Det fick först privilegier af magistraten, men 1650 af drott- 
ning Kristina. Då var Kilian Treutiger apotekare. 

Vika vi om hörnet till Korsgatan, så ha vi strax till 
höger ett andra af stadens apotek, Apoteket Kronan eller 
Stora Apoteket, invändigt strålande af verklig prakt. Redan 
för en hundra år sedan hade såväl detta som det förenämnda 
samma plats som nu. Apoteket Kronan är detsamma, som 
först kallades Strutsen, 1680 upprättadt af en vid namn von 
Ackern, och som 1724 omdöptes till Stjärnan af dåvarande 
innehafvaren, apotekaren Frans Martin Luth. Ritningen till 
Apoteket Kronans hus säges vara uppgjord af Nicodemus 
Tessin. Dess vackra fasad gör sig dock ej rätt giillande. 



FRIMURARESAMHÄLLETS HUS. 21 

tillfölje gatans oansenliga bredd, men de från början af andra 
våningen ända upp mot taklisten gående sex doriska pilastrarne 
i förening med den symetriska anordningen af det hela hafva 
onekligen något Tessinskt i sig. 

Efter detta lilla »titt in» på Korsgatan vända vi åter ut 
på Södra Hamngatan, anmärkande i förbigående, att hörnhuset 
med adressnummer 23 för ett sekel sedan inneslöt stadens 
då största värdshus- och källarerörelse. 

Vi passera Riksbankens Afdelningskontor med dess 
skyllerkur för nattlig säkerhetsvakt och stanna vid nästa 
byggnad, som är 

Frimuraresamhällets hus. 

Här kunde vi kanske som motto ha användt Monteda- 
fiores ord: »något mystisk tycks mig saken», men de ärade 
ordensbröderna hade kanske i så fall utropat ett: Anathema 
maran ata ! eftersom vårt motto tagits ur en glad operett, 
utgången från lättsinnets och de bizarra modernas Eldorado 
— från Paris. Vi skulle dock ha böjt vårt hufvud af vördnad 
och stammat en ursäkt, som vågat mena, att det allvarliga 
samfundet väl ändå icke är så rysligt allvarligt, att det för- 
dömmer glädjen — synnerligast icke den, som samfundet 
måste bringa sig själft, då det så gärna räcker sin hjälp- 
samma hand åt den arme och betungade. Och att vårt 
motto kommit från Paris ! Bah ! Stammar icke vårt frimu- 
reri just därifrån'? Från Paris öfverfördes det ju till Sveri- 
ges hufvudstad och från hufvudstaden till Göteborg. Både 
den ena och den andra transporten skedde dock icke i 
går; det är tvärtom mycket länge sedan. Till Stock- 
holm lärer frimureriet kommit på slutet af 1730 talet med 
generalmajoren grefve Axel Ericson Wrede-Sparre, en af 
hattpartiets mast framstående medlemmar, slutligen öfverståt- 
hållare, och till (löteborg kom orden 1754, då dess högste 
styresman här vardt öfverste Baltzar Weduwar. Stiftelsedagen 
var den 30 November; men fiirst den 28 Juli ITiV) började 
orden sin egentliga verksamhet. Den nybildade lilialen var 
St. Johannislögen »Salomon ä trois Serrures», hvars h()g- 



22 FRI.MURARE5AMHÄLLETS HUS. 

tidsdag firas den 27 December. Weduwar.s närmaste efter- 
trädare som ordförande mästare voro landshöfdingen J. F. 
von Kaulbars och v. landshöfdingen friherre Patrik Alströmer, 
den sednare jämväl ord. mästare i St. Andreae Skottiska 
göteborgsloge »De tre förenade kronor», som stiftades den 
24 .liini 1777 och firar sin högtidsdag den 30 November. 
Stuartsloge fick Göteborg den IG .kili 177'.i. Logen erhöll 
den 14 Maj 1788 samma rättigheter som provincialloge och 
upphöjdes till fullständig sådan den 7 Juli 1815. Provincial- 
mästare hafva varit : v. landshöfdingen Patrik Alströmer, öfver- 
fältläkaren med. doktor Per Dubb, landshöfdingen grefve Axel 
Pontus von Rosen, öfverdirektören Hans Henrik Sorbon, 
öfversten C. S. Virgin och med. dokt. Charles Dickson. 

Att frimureriet i Göteborg snart började sin välgörande 
verksamhet finna vi däraf, att det redan 1757 på årsdagen 
af Gustaf IILs födelse eller den 24 .Jan. invigde sitt barnhus. 
Förslaget till detsamma väcktes af handlanden Johan Schutz 
vid en sammankomst den 2 Nov. 1756, och på förslag af 
landshöfdingen v. Kaulbars beslöts, att med barnhuset förena 
en anstalt för den nyuppfunna koppympningens införande. 
Anstaltens namn vardt därför: »Prins Gustafs Barn- och Kopp- 
ympningshus», för hvilket en egen byggnad inköptes, belägen 
i hörnet af Magasins- och Drottninggatorna. Denna byggnad 
förstördes dock genom vädeld år 1804, hvarefter barnhuset 
blef flyttadt till Drottninggatan N:o 32, bakgård till själfva 
frimurarnes logebyggnad. 1831 ändrades anstalten så till 
vida. att barnen, i stället för att åtnjuta uppfostran inom 
barnhuset, efter den 1 April samma år endast utpensionerades. 

Allra först hade samfundet sina sammankomster hos 
öfverstelöjtnant Garlberg i Forlifikationshuset, men redan den 
8 Nov. 1755 flyttades de till direktör Abr. Grills hus vid 
Stora Hamnen, antagligen detsamma, som sedermera blef 
frimuraresamhällets egendom och holt och hållet strök med 
vid den stora branden 1802, men återuppbyggdes så att det 
ånyo kunde invigas den 20 December 1806. Efter 14 år eller 
den 27 Mars 1820 tidigt på morgonen härjades huset åter af 
elden, som denna gång förstörde hela det inre, hvarvid äfven 
— liksom 1802 — en stor del af arkivet gick förloradt. 



FRIMURARESAMHÄLLETS HUS. 2?) 

Frimurarelogen är en byggnad om två våningar. Från 
den höga stenfoten ända upp till taklisten sträcka sig mellan 
fönsterna sex randade joniska pilastrar. Fasaden har där- 
jämte halfrunda fönster öfver fem af andra våningens sju 
rätvinkliga. 

På undra botten är Frimurarelogens restauration och 
kafé, en bland stadens mast frekventerade restauranter. 

Halfvägs på trappan till andra våningen häjdas vi af 
väl tillbommade järndörrar. Vi ringa emellertid dristeligen 
på, och som ordenssalarne ej för tillfället äro ordnade till 
någon särskild loge, få vi taga dem i skärskådande. Efter 
att ha passerat ett kapprum, komma vi genom en med tunga 
draperier behängd dörr in i ett mattbelagdt större förmak, 
dekoreradt i gult och brunt samt försedt med möbler, som 
ha öfverdrag i blått. Här se vi ett mycket stort porträtt af 
Carl XIII i ordensdrägt, måladt af Per Krafft d. y. och infat- 
tadt i en ram, på hvars nedre del står: »Af Carl XIV Johan 
till Göta Prov. loge 1825». I samma rum hänga två andra 
större porträtter i olja, återgifvande dragen af tvänne ordens 
dignitärer, nämligen: Per Dubb (1801 — 1834) och Claes S. 
Virgin (1845 — 1858). Dubbs porträtt är måladt af förenämnde 
Krafft och Virgins af professor (leskil Saloman. Slutligen 
finna vi här ett mindre porträtt af öfverinspektor H. H. Sor- 
bon, till frimuraresamhället skänkt af doktor Osc. Dickson, 
äfvensom en medaljongbild af nuvarande provincialmästaren 
doktor Charles Dickson, modellerad af skulptören S. Andersson. 

Till höger om ingången till detta förmak ligger den 
stora pelarsalen, en utmärkt vacker sal, som förtjänar ses. 
Den upptager på ett mindre, med ett fiuister försedt rum när, 
hela husets längd åt gatan. Väggarne äro af hvit stuck med 
blå ådringar. De äro indelade i fält, hvilkas bårder äro hållne 
i gult och brunt. Hvarje fiilt är dessutom afskildt från det 
nästa af hvita joniska pilastrar, hvilkas entableinent på ena 
långväggen uppbär bågar, motsvarande den andra väggens 
halfrunda öfverfönster. Taket är till hälften hvälft, och dess 
väldiga hålkiil, målad i hvitt och grått, sträcker sig upp 
mot en stor |)lafond i olja. Hiir iir Desprez mästaren. Hans 
verk är af fru Hall skänkt till frinniraresamhället och var 



24 FRIMURARESAMHÄLLETS HUS. 

ursprungligen bestämdt att pryda Hallska egendomen Gunnebo. 
Konstverket föreställer Apollo i sin char, företrädd af morgon- 
rodnaden och omgifven af blomsterkastande genier. Det är 
infattadt i en ram af gipsornament, som på långsidorna är 
korollitisk och på kortsidorna visar, bland annat, två kabali- 
stiska T, vaktade af fyra sfinxer. Salens ena kortvägg har 
en musikläktare med tre arkader, framför den andra finnes 
en djup svart- och hvitrutad estrad, hvars joniska pelare, upp- 
bärande en långsträckt hvalfbåge, bilda ett slags chor. I 
dettas fond finnas tvänne nicher af röd marmor, och mellan 
dem är anbringadt ett af Perseus 1881 måladt porträtt af 
konung Oscar II i kroppsstorlek. Den stora duken framställer 
monarken stående, iklädd Carl XlILs ordens riddardrägt och 
serafimerbandet samt hållande ena handen mot ett bord, på 
hvilket ordens insignier äro placerade. Porträttet invigdes 
högtidligen den Ö Juni 1882. 

Öfver salens samtliga dörrar finnas basreliefarbeten i gips, 
utgörande bilder ur frimureriets historia, och i fyra porträtt- 
medaljonger inom den estradförsedda delen af salen se vi 
ordensstorheter från en svunnen tid. Dessa anses vara hand- 
landen Johan Sahlsten, lagmannen, just. borgmästaren Hans 
Hummel, kommerserådet Patrik Alströmer och kanslirådet 
William Chalmers. 

Ännu återstår att genomvandra tvänne salar, som jäm- 
väl göra skäligt anspråk på mer än ett flygtigt omnämnande. 
Dessa äro det så kallade mörka rummet och receptionssalen, 
hvilka genom fyra hvälfda dörrar kunna förenas till en enda, 
ofantligt rymmande sal och med hänsyn härtill dekorerats i 
samma färger: blått, gult, hvitt och guld. I receptionssalen 
äro väggarne ordnade i arkadform med guldstjärnor på blå 
grund. Äfven i denna sal finna vi i fonden en rutad estrad, 
hvarjämte här prunkar ett tabernakel samt där framför ett 
altare med ett allseende öga. Sex messingsljuskronor pryda 
det vackra, i ljusa färger målade taket, och kring väggarne 
löper en rad af lampetter, äfvenledes af messing. 

Den eleganta skrud, hvari denna sal presenterar sig, 
vardt honom beskärd först för några få år sedan, eller efter 
det åtskilliga ordenssällskap, som varit frinuirarnes hyres- 



FRIMURARESAMHÄLLETS HUS. 25 

gäster, blifvit uppsagde och afflyttade. Den kallades förr, som 
oftast, kungasalen, med anledning däraf, att väggarne visade 
ett galleri af svenska regenter, framställde i bröstbilder, som 
imiterade bronseradt skulpturverk. 

I en särskild sal med ingång från ofvannämnda kapp- 
rum äro upphängda porträtter i olja af tränne hädangångne 
stormän inom frimureriet, nämligen Carl XIIIs riddaren och 
deputerade provincialmästaren med. jubeldoktorn C. F. J^wert 
samt ordförande mästarne majoren C. H. von Siewers och 
kaptenen A. G. von Holten. Dessa porträtter äro utförda af 
den skickliga göteborgsartisten fröken Hilda Lindgren. 

Och härmed säga vi frimurarehuset farväl, sedan vi 
dock pligtskyldigast upplyst om, att detsamma sträcker sig tvärt 
igenom kvarteret, sålunda med sin ena sida vettande åt Drott- 
ninggatan, där det en trappa upp inrymmer Göteborgs Spar- 
banks samt Ränte- och Kapital-Försäkringsanstaltens 
kontorslokaler. 



Huset näst intill och öster om Frimurarelogen — vi 
mena nu åt Södra Hamngatan — visar en fasad, hvars orna- 
mentik vid ett flygtigt betraktande erinrar om gotikens rikaste 
utsirningar; men låta vi blicken dröja aldrig så litet vid dessa 
smärta pilastrar, spets- och rundbågade fönsterinfattningar» 
finna vi, att det första intrycket var blott en villa och att 
gotiken får maka åt sig för en stil, som är sammansatt af 
modernare smakrigtningar, men som i alla fall bereder 
ett icke ofördelaktigt totalintryck. Det är dock icke husets 
mer eller mindre fagra yta, som orsakar att vi uppehålla oss 
vid detsamma, utan erinringen att det ägts och bebotts af 
en af stadens i början af vårt århundrade mast rike och 
ansedde män, nämligen kommerserådet Peter Petersson, hvilken 
som gästfri värd här mottog den tidens fin -fina, literära och 
konstnärliga Göteborg, själf, i likhet med sin hustru, utmär- 
kande sig som virtuos på fiol. 

Vi kunna tillägga, att i detta herr kommerserådets hus 
bodde någon tid såsom hans gäst H. K. II. prinsessan Maria 



26 BRUNNSPARKEN. 

Josefina Lovisa, grefvinna af Provence, gemål till Ludvig 
Stanislaus, sedermera Ludvig XVIII af Frankrike. 



Brunnsparken. 

Den plats, som bär detta namn, hör till dem, livilka 
tidigast omtalas i stadens krönikor. Ar 1624, således sex år 
efter det Gustaf Adolf förordnat om byggandet af det nya 
Göteborg, började man här anlägga en järnvåg, som dock 
först 1690 vardt färdig. Järnvågen förblef här, intill dess 
den flyttades till sin nuvarande plats vid början af Första 
Långgatan. Därefter planterades »Gamla Järnvågen» år 1822 
med träd för att blifva en promenadplats inom staden. Parken 
var då en holme i Stora Hamnkanalen, och till den ledde 
tvänne bryggor från Södra Hamngatan. Höga och täta häckar 
bildade ett värn mot vattnet, och i den mot dåvarande Lejon- 
brvggan vettande delen voro flere bersåer med grönmålade 
bänkar och gungbräden anordnade. Den brunnsinrättning, 
hvaraf platsen har sitt namn, anlades 1834 af apotekaren H. 
J. Cavallin och utgjordes af ett mindre envånings stenhus, 
framtill prydt med ett par doriska pilastrar. När brunns- 
gästerna efter åtskilliga år uteblefvo, vardt den lilla byggna- 
den år 1858 anordnad till badhus. Såsom sådant gagnade 
den, tills den på slutet af 1870 talet jämnades med jorden. 

Förr var Brunnsparken vittne till mången glad tillställ- 
ning. Här höll man nämligen gärna fäster af allmännare 
karaktär. En sådan var t. ex. den, då Upsala studenter efter 
mötet i Kristiania den 30 Juni 1852 liär hälsades välkomna 
vid glasens klang, marschallernas sken och mängdens jubel. 
I Göteborgs Brunnspark upplefdes då några timmars student- 
lif, illustreradt af talare sådane som biskop Bruhn och dom- 
prosten Thomander. 

Icke mindre lysande var den här firade fästen med 
anledning af Sebastopols fall. I det anordnade fackeltåget 
deltogo 200 personer, och parkens västra del pryddes af ett 



BRUNNSPARKEN. 27 

präktigt tiimpel med namnen Sebastopol, Alma, Inkerman och 
Tschernaja i brinnande bokstäfver. 

Det är nu nära 30 är sedan dess, och det är 40 år 
sedan samma Brunnspark sväfvade i verklig lifsfara. För- 
hållandet var det, att stadens myndigheter skarpt funderade 
på att låta träden falla för yxan, dymedelst beredande en 
plats åt den beslutade nya börsbyggnaden. Förslaget väcktes 
på en tid, då det icke ansågs storstadsmässigt att ha träd, 
buskar och gräsmattor inom stadsområdet. Offer för en slik 
åsigt hade de storståtliga trädrader fallit, hvilka förr prydde 
Göteborgs Hamngator utmed kanalsidan. Emellertid fick börs- 
byggnaden sitt läge vid Gustaf Adolfs torg, och — Brunns- 
parken var räddad. 

Ar 18G1 vardt platsen mycket förskönad. Kanalen åt 
söder igenfylldes. Östra Hamngatan drogs fram öfver parkens 
västra del, och en mindre järnbro åt norr ersatte den utdömda 
Lejonbryggan. Vackra gräsmattor anlades, och moderna träd- 
gårdssoffor placerades i gångarne. 

Den 21 Juli 1883 fick den lilla parken en prydnad, 
som är till verklig stolthet för honom och staden; vi mena 
Hasselbergs fontän. Framlidne ryttmästaren Carl Krook i 
Helsingborg hade i testamente af 1878 donerat 10,000 kr. 
till Göteborgs stad för det ändamål, som herrar J. B. och C. 
O. Kjellberg behagade bestämma. Dessa herrar uttalade som 
sin önskan, att pängarne måtte användas till en fontän i 
Brunnsparken. Men då det af testator anslagna beloppet icke 
var tillräckligt för erhållande af ett unikt och inhemskt konst- 
verk, förbundo sig två af stadens konstälskande samhällsmed- 
lemmar, herrar J. W. Wilson och Pontus Furstenberg, att 
bisträcka med det belopp, som komme att fattas för upp- 
sättandet af en fontän i hufvudsaklig öfverensstämmelse med 
den modell, som uppgjorts af bildhuggaren P. Hasselberg. 
Denna modell hade njimligen erhållit enhälligt pris af sällska- 
pet »Gnistans» nämnd vid den täfiing, till hvilken en af säll- 
skapets medlemmar inbjudit genom utfästandet af tvänne pris. 

Konstverket är gjutet på Griict Jeunes berömda gjuteri 
i Paris. Det mäter en höjd af 7 V-* meter. Dess hufvuddelar 



28 BRUNNSPARKEN. 

äro: bassin, skål, kolonn och staty. Den förstnämnda är af 
granit, det öfriga af brons. Ur bassinen reser sig en med 
stafbård och fruktguirlander prydd skål, hvars bredd i genom- 
skärning är inemot 4 meter. Ur skålen åter höjer sig en 
åttkantig kolonn om 3 meters höjd. Emot densammas sockel 
trvcka sig fyra svanor, och från kapitalens simalist utstå åtta 
lejonhiifvuden, hvilka tjäna såsom vattenkastare. På kolonnen 
står den 1 V^ meter höga statyn, en sående kvinna med 
ädla, måttfulla former och milda, nordiska anletsdrag, verkande 
som en äkta skaldeskapelse. Undantagande ett draperi, som 
fladdrar kring midjan och delvis fasthålles af vinden, är hon 
helt och hållet blottad. Med högra handen sår hon ut frön, 
som hon tagit ur en skål i den vänstra. Djupsinnigt folk 
vill veta, att hon sålunda symboliserar våren, som utsår grodd 
för näjdens rika framtidsskörd. Under hennes fötter flödar 
vattnet i strålar och bågar, uppåt, nedåt och på bredden, 
genom sin arkitektur sammanförande fontänens olika delar 
till ett helt af stor plastisk verkan. 

Konstverket har kostat omkring 40,000 kronor. 

De två stora smakfulla kandelabrar, som komma att 
pryda platsen å ömse sidor om detsamma, äro en gåfva af 
de förenämnde msecenater, genom hvilkas medverkan fontänen 
kommit till stånd. Äfven här är Hasselberg modellören. 

Utmed Brunnsparkens södra sida är spärvagnarnes central- 
station, hvarifrån man kan färdas åt tre olika håll. Och nu 
några ord om Göteborgs spårvägar! Dessa ha naturligtvis 
betydhgt underlättat trafiken inom staden. Dock dröjde det 
länge nog, innan de kommo till stånd. Spårvägar bära sig 
icke i Göteborg, hette det. Det taltes för och mot, och det 
tahes mycket. Hur man än talte, vardt emellertid Göteborgs 
spårvägar en verklighet, och nu anses de som något alldeles 
oumbärligt. Passagerare per år äro i medeltal mer än tjugo 
gånger hela stadens befolkning, och nu säger man: att spår- 
vägar skulle bära sig i Göteborg var ju tydligt. Så är det: 
en genomförd reform, stor eller liten, har alltid svårt att fatta, 
att det funnits en tid, då man kunnat strida om honom. 

Ett engelskt bolag, »The Gothenburg Tramway Company 
Limited», erhöll koncession på 40 år att anlägga spårvägar i 



FORTSKAFFNINSMEDEL. 29 

Göteborg med vilkor alt tre bestämda linier skulle vara fär- 
diga inom utgången af 1881. 

I Oktober 1879 öppnades linien till Stigbärgsliden, linierna 
till Getebärgsled och Redbärgslid den 24 Juni och 15 Decem- 
ber 1881. Med linien till Slottsskogsparken brådskade man 
icke. Också hade man sju år på sig, ifall man så ville. 
Emellertid är äfven den nu färdig och öppnades för trafik 
den 5 Oktober 1882. 

Göteborgs spårvagnar dragas blott af en häst, men äro 
icke desto mindre af rätt betydlig storlek, rymmande invän- 
digt 18 personer och på bakre plattformen 6 stående. Till 
passagerarnes betryggande sköter icke körsvennen, såsom 
mångenstädes, äfven konduktörsåliggandet, utan har man här 
särskild konduktör. 

På tal om allmänna fortskaffningsmedel må vi ej glömma 
droskorna. Ännu för en fyratio år sedan hade man rätt 
mycket bråk och besvär för att, i fall af behof, och så vidt 
man icke hade eget ekipage, skaffa sig ett åkdon, som var 
något bättre än skjutsinrättningens rapphönor. Då var det 
giggarnes och karriolernas gyllene tid, och lyckades man få 
hyra häst och gigg hos juvelerare Leyon vid Magasinsgatan, 
var det vackert så. Voro dessa upptagna, fanns dock ett 
annat arrangeringssätt, åtminstone sön- och helgdagar. Då 
brukade nämligen bönder, mast från trakten af Ugglum i 
Partilled socken, inkomma till staden och på Drottningtorget 
tillhandahålla hästar mot en hyra af cirka 3 kronor paret 
per dag, och livad åkdon beträffar, så hade målare Bruhn 
vid Spanmålsgatan åtskilliga gamla sådana till uthyrning, bland 
dem en så kallad »berlinare». Mellan Majorna och staden 
underhölls tidtals kommunikationen af några tunga och oform- 
liga omnibusar — försök härmed gjordes redan 1812 — dock 
utan synnerlig frekvens från allmänhetens sida. Sitt första 
hyrkuskverk fick Göteborg 1849, hvilket till en början ställdes 
på aktier. Nu har staden ingen brist på sådana, icke heller 
på droskor. De senare finnas till ett antal af omkring 60 å 
följande hufvudstationer : Drottningtorget, Södra Hamngatan 
(utanför Frimurarelogen), Kungsportsplatsen, Storgatan (nära 
Stora Teatern), Domkyrkoplanen, Lilla Torget, Packhusplatsen, 



30 FIRSTENBERGSKA HUSET, GÖTA KÄLLARE. 

Hvitfeltsplatsen, Haga Kyrkogata (vid Hagakyrkan), Pusterviks- 
platsen, Järntorget och Stigbärgstorget. 

Intill Brunnsparken stöter i öster ett större hus, Fursten- 
bergska huset, bildande ett kvarter för sig, och at norr, 
likt ett venetianskt palats, stupande rätt ned i kanalen. 
Det är frän början uppfördt för annat ändamål än blott den 
konfortabla bostadens. Till en början var det näinhgen ett 
1731 anlagdt sockerbruk, som enligt stadens krönikor natten 
mellan den 2 och 3 Mars 1792 till större delen härjades af 
den förskräckliga vädeld, hvilken började i ett hus vid Drott- 
ninggatan och på 15 timmar förstörde tillsammans 110 bygg- 
nader, hvilka motsvarade ett värde af 50 tunnor guld. 

]\Ied undantag af västra flygelns fasad, företer byggna- 
dens yttre intet anmärkningsvärdt utom storleken. Nämnde 
fasad framträder dock delvis i en ny och förskönad gestalt, 
tillfölje af den påbyggnad, som husets ägare, herr Pontus Fiirsten- 
berg, låtit verkställa för beredande af plats åt sin rika tafvel- 
samling. Öfver tredje väningen framskjuter här en öppen 
loggia, hvars tolf kolonner bilda fem arkader, uppbärande en 
balustradprydd takresning, som i midten har en bågformig 
fronton med byggnadsåret 1884. Tillbyggnaden är verkställd 
efter ritning af arkitekten Adrian Peterson i en stil, som 
närmast torde vara att hänföra till den holländska renässansen. 

Själfva tafvelgalleriet — äfven det hållet i renässansstil 
— har en längd af 15 meter och håller i sin största bredd 
12 meter. Fullt färdigt, skall detta galleri förete en ståtlig 
samling af hufvudsakligast moderna konstverk såväl från 
skulpturens som måleriets områden. 

Öster härom ha vi Hotellplatsen, och vid den ligga sta- 
dens två förnämsta hotell. Af dessa är Hotell Göta Källare 
det första stenhus, som på platsen för de forna fästnings- 
vallarne uppbyggdes åt detta håll, och daterar sig husets 
ålder från 1810, då en Laur. Segerlind lät uppbygga det- 
samma. Byggnaden inponerar genom sin ganska betydliga 
storlek samt sitt fristående läge. Invändigt är numera på 
allra bästa sätt anordnadt. Utom cirka 80 rum till uthyrning 
har hotellet en elegant matsal och ett dito kafé på undra 
botten. Utanför hufvudingången äro bord och trädgårdssoffor 



ha(;lunds hotell. 31 

sommartiden placerade mellan vackra lagerträd, som gifva 
någon liten skugga åt de resande, hvilka här gärna njuta ett 
»dolce far niente». 

Dessa resande äro till kanske större delen utländingar. 
Sådane taga nämligen företrädesvis in i detta hotell, ehuru 
de nog annars ha andra bostäder att välja på, ty staden 
erbjuder mellan 20 och 30 hotell och logishus, hvarifrån upp- 
gifter om främlingar lämnas. 

Antalet resande i Göteborg brukar öfverstiga 30,000 
årligen. 

Snedt emot Göta Källare ligger det andra af de två 
nämnda hotellen, hvilka för närvarande ha samme ägare. 
Detta andra hotell, som måhända är det första i rang, är 
betitladt 

Haglunds Hotell. 

Huset, som upptager en ansenlig areal, har fasader åt 
tränne gator: Södra Hamngatan, Östra Larmgatan och Drott- 
ninggatan. Efter arkitekten J. E. Leos ritningar har det för- 
setts med en smakfull ornamentik, som är rikast, åt Hamn- 
gatan, där fem balkonger af lätt och behaglig konstruktion 
bidraga till prydnaden. Hvad det inre beträffar, så finna vi 
här mattbelagda trappor och korridorer med sitt oundgäng- 
liga tillbehör af befrackade och bugande uppassare, vidare 
dubletter och enkelrum till ett antal af omkring 70 med såväl 
den dråpligaste utstyrsel som ock en enklare sådan. Korte- 
ligen: vi finna ett första klassens hotell. 

Ett sådant var det nog icke untlei- den tid, då gubbarne 
Blom, far och son, lefde; men icke desto mindi^e var Bloms Hotell, 
såsom Haglunds Hotell då hette, vida kändt af både göteborgare 
och främlingar. Hotellets ryktbarhet torde i mycket få skrifvas 
på räkningen af »Bloms sal» ; något bidrag därtill lämnade kanske 
också den siste Bloms egen personlighet, ty gubben Blom d. y. 
var ett äkta original, ett sådant, som livarje stin-re stad liar i mer 
eller mindre stort antal, änskönt det klagas öfver, att originalernas 
tid är förbi. Såsom de flästa original, så hörde också han till 
»gatans ryktbarheter». Af gammal och ung, af hög och låg 
kändes den långa, framåtlutande gestalten, som hvarje dag, trots 
väder och vind, skred Södra Hamngatan långsamt framåt. Att 
han talade högt för sig själf var lilia säkert som att han vände 



32 HAGLUNDS HOTELL. 

om vid en viss gatsten. Utom särskilda gators råmärken hade 
han icke varit på så och så många Herrans år. En gång måste 
han dock däran : det var på den sista färden. Gubben Blom var, 
trots alla sina egenheter, en vänlig man, en rik man, en välgö- 
rande man, och därför har hans minne icke dött med den sal, 
som bar hans namn. 

Norra delen af nuvarande Haglunds Hotell bj^ggdes 1808 
och var till en början privathus ; södra delen, uppfi3rd af Blom 
d. ä., byggdes först senare. I sistnämnda del fanns en trappa 
upp den så kallade »Bloms sal», som på sätt och vis har sin 
egen historia, hvarur vi vilja framhålla några lösrjxkta stycken. 

Hvad själfva salen vidkommer, så upptog den husets hela 
längd åt Drottninggatan och var alltså af betydande storlek. Afven 
dess höjd var respektabel. På tre sidor hade den en läktare, som 
^'id sin ena slutpunkt bildade en grillerad loge med ingång till 
gubben Bloms enskilda rum. Härifrån kunde denne se, utan att ses. 

Salens glanstid var på 1830 och 1840 talen, och för de äldre 
personer, då unga, som här njöto under Terpsichores, Eiiterpes 
och Thalias hägn framstår Bloms sal såsom ett minne af allra 
gladaste slag. 

Få offentliga lokaler torde såsom denna tillhört alla samhälls- 
klasser. Den kunde vara både aristokratisk och demokratisk, ja, 
man påstår, att den ibland var till och med ochlokratisk, vid 
h^ilka tillfällen dess larer och penater antagligen greto sina modiga 
tårar. Härmed vare huru som hälst: roligt hade man där alltid, 
icke minst på 1830 talet, då sällskapet Ovfeii Vänner var som 
mast »en vogue». Det hade här sina sammankomster, h\'ilka 
voro flitigt besökta af den fina världens folk. Dess förströelser 
voro musik och teater. Man hade arbetande ledamöter och heders- 
ledamöter. De förre buro sällskapets tecken, en liten silfverh^ra, 
i rödt band och de senare i hvitt. Sällskapet stod i flere år under 
protektion af landshöfdingen, generalmajor Edenhjelm, hvai'S fru 
omfattade dess verksamhet med utomordentligt intresse. Aktörer 
och aktriser voro herrar och damer lu' societeten, och arbetena 
leddes af dåvarande löjtnanten \id Göta Artilleri regemente, seder- 
mera professorn Eduard von Schoultz och regementsskrifvaren Hugo 
Gallander, af hvilka den förre var scenisk direktör och den senare 
sällskapets förste skådespelare. Orfeii Vänners teater kunde upp- 
visa prestationer af icke obetydligt värde. Till repertoii-en hörde 
stycken sådana som »Målaren och Modellerna», »Xummer 177 eller 
Lotteri på fast egendom», »De löjliga mötena», »Pastoratet eller 
Raka vägen är den bästa», »Kapten Puff» o. s. v., hvarjämte 
man gaf scener ur operor, exempelvis »Friskytten» och »Fra 
Dia volo ). . 



HAGLUNDS HOTELL. 33 

Sällskapet, livars första musikår var 1827 — 28, har aldrig 
blifvit egentligen upplöst : en paiis uppstod i dess verksamhet, den 
blef allt längre och längre, till dess den slutligen befanns ha 
öfvergått i en dödens sömn. Inträdes- och dekorationsafgiften var 
5 rdr, årsafgiften 6 rdr 32 sk., allt banko. 

Såsom en fortsättning på Orfeii Vänner kunna vi nämna 
sällskapet Vännerna, som hade alldeles samma tendens. Dess 
styresman var sedermera majoren H. E. von Normann. Reper- 
toiren utgjordes till icke obetj^dlig del af Ivotzebues stycken, hvilka 
då ännu icke voro ur modet, men man gaf också andra, såsom 
t. ex. »Förmente prinsen» och »Smekmånaderna». Vännernas 
teater var uppsatt i en stöi-re sal i det hus under N:o 3 vid 
Östra Hamngatan, hvilket i en senare tid måst gifva vika för 
Hasselbladska palatset. 

Till omväxling roade man sig i Bloms sal med att arrangera 
assembléer, såsom man gärna förr kallade finare offentliga baler, 
och ovanligt var visst icke, att lokalen dagen därpå öppnades för 
en maskerad, där damerna icke demaskerade sig, ehuru de i öfrigt 
uppträdde nog så blottade, och där herrarne visade sig i hatt och 
ytterrock, alldeles som på nutidens maskerader af enahanda kaliber. 

Här hade också Bildningscirkeln, börjad 1847 och slutad 
1859, sina sammankomster, och när muntrationsrådet Höökenberg 
gästade Göteborgs stad, var det hit han lockade småttingarne med 
dans, lekar och allahanda upptåg. 

På 1850 talet upplåts Bloms sal på nytt åt sällskapsteateru. 
Sällskapet Cecilia, rekryteradt mast från handtverksklassen, hade 
här en liten nätt teater, den första som i Sverige upplystes med 
gas. Man gaf operetterna »Hemligheten» och »Gubben i Bärgs- 
bygden», man gaf »Tidens Strid», »Drottning Christina \'id 
16 år», »Den politiske Skräddaren» o. s. v. I förbigående kunna 
vi nämna, att numera skådespelaren vid Kungl. Teatern A. 
Hansson, då en yngling, som bprgerligen offrade åt Merkurius, 
på Cecilias teater gjorde sina första lärospån i Apollos och 
Musernas tjänst. 

Bloms sal hade väl redan nu förlorat åtskilligt af sin nobi- 
litet, ty till omväxling hade han den ena dagen att visa- en dvärg, en 
jätte eller en vild man, den andra en panorama eller ett vaxka- 
binett; men äfven från tiden af sin ålders höst och vinter kunde 
han vara stolt öfver ett och annat. Så lät Björnstjerne Björnson 
sin stämma ljuda inom hans väggar, och inom dem diskuterade 
ofta stadens allvarlige män politiska och sociala ämnen i)å samman- 
komster, anordnade af »Komitén för allmänna mötens samman- 
kallande och hållande», hvilken komité just här väcktes till lif 
af konstgartnern Knut Forsberg, mannen med de stora vyerna. 

3 



34 HAGLUNDS HOTELL. 

En vacker afslutning på sin tillvaro fick Bloms sal i 
den omfångsrika utställning af konstslöjdsalster, som sällska- 
pet Gnistan där anordnade år 1880. 

Detta sällskap, som består af skriftställare och veten- 
skap.sidkare, konstnärer och konstvänner, stiftades den 27 
November 1878 vid en å hotell Kristiania hållen samman- 
komst, till hvilken inbjudan utgått från kamrer W. Berg, 
ingeniör J. A. Brudin samt handlanden C. F. Lundberg. Vid 
sammankomsten närvoro, utom inbjudarne : doktor Karl War- 
burg, artisterna Berndt Lindholm, N. H. Christiansen och 
Julius Weidig, v. häradshöfding J. G. Siljeström, literatören 
Maur. Bubenson och handlanden Axel Gillblad, hvilka således 
kunna anses som sällskapets stiftare. 

Ett lysande bevis på sin lifaktighet visade Gnistan, då 
hon 1881 anordnade icke blott ett konstnärsmöte, utan äfven 
en konstutställning, som, tack vare en rik anslutning från 
grannlanden, vardt den, bestämdt i kvantitivt, möjhgen också 
i kvalitivt hänseende främsta i vårt land. 

Sällskapets månadssammankomster, som hittills för det 
masta hållits i börsbyggnaden, illustreras efter vanan med 
föredrag och utställning af konstföremål, hvaraf vi finna, att 
Gnistans program i mycket öfverensstämmer med det i hufvud- 
staden verkande Iduns. 

Det fanns ännu en lokal inom det forna Bloms Hotell, som 
hos mången torde lefva i fi-iskt minne. Den var Rubensons 
Konditori, beläget på nndi-a botten i hörnet å Drottninggatan och 
Östra Larmgatan. Detta konditori eller kafé hade anor på plat- 
sen. Vi behöfva endast erinra om det på sin tid bekanta, här 
inhysta »skänkeri», livilket bar öknamnet »Klarinetten» och före- 
stods af en Hebe, som så intagit en klarinettist, musikdirektören 
Cabré, att denne snart nog i egenskap af hennes heiTe och man 
deltog i omsorgerna för kundernas bästa. Hvad nu Rubensons 
kafé beträffar, så var det också »chim», ett chim af den gamla 
sorten med vandi-ande talrikar, de där inhöstade en sångarlön af 
10 ören, stundom kanske äfven af sedlar. 

Rubensons kafé förtjänar dock minnas för mer än så. Det 
var nämligen, särskildt på 1860 talet, ett stamliåll för den 
tidens literatörer och konstnärer. Deras antal har, gudnås, aldrig 
varit stort i Göteborg, men de få, som funnes, förstodo att här 
åstadkomma ett umgänge, som hade något af »jublende Aand» i 



MINDRE TEATERN. 35 

sig. Att Bacchus svän<i,er sin thyrsus i en värdshuslokal är ju 
ingenting ovanligt, ej häller att Komos hroderligt smyger sig tili 
hans sida, men mera anmärkningsvärdt är, när, såsom hos »Jabals», 
det vill säga i Rubensons kafé, en tredje gudomlighet, ingen mer 
och ingen mindre än själfvaste ApoUo, Latonas bildsköne son, 
finner sig föranlåten giista under de nedrökta taken. Skämt och 
allvar växlade under hans besök ; idéer utbj^ttes, och dagens frågor 
behandlades ; det diskuterades och kritiserades, det klingades och 
di'acks. De som representerade konsten voro mast Thalias j^iräster 
fi'ån de ambulatoriska konsttämplen. Bland dem minnas vi Theodor 
Österberg, aktören med den väldiga stämman och de starka affec- 
terna, också känd som författare för scenen, vi minnas Frithiof 
Raa, den genialiske karaktärsskådespelaren, och Carl Aug. Hall- 
berg, en af landsortsteaterns bästa komici under de senare årtion- 
dena. Spiritus rector var dock Israel Sandström, den oförgätlige 
sällskapsbrodern, den begåfvade tondiktaren. Till den vanliga 
kretsen hörde äfven Viktor Rydberg, Axel Ivrook, Jonas Philipson, 
Birger Schöldström och Karl Lidbei-g, den senare en lofvande 
publicist, som tidig-t bortrycktes af döden. Ännu en kunna vi 
nämna: Mauritz Rulienson, värden på stället. Såsom sådan stan- 
nade han dock ej här länge. Hågen för literär verksamhet vardt 
honom starkare än den för ytterligare fortsättande af fadrens rörelse, 
hvadan han ingick i Handelstidningens redaktion och snart nog 
gjorde sig ett namn såsom »flygande korrespondent». 

Nil nen mortale tenemus, säger Ovidius, och äfven Ruben- 
sons kafé har besannat den satsen. Det skattade åt förgängelsen 
t. o. m. tidigare än Bloms sal. 

Men redan allt för länge ha vi uppehållit oss vid det 
forna: vi hasta genom hotellets långa korridorer och utför 
den eleganta norra trappnedgången, hvars trymåer och lefvande 
växter åter erinra oss om den nyaste tiden. 

Här kunna vi kanske gifva plats för en uppgift å stadens 
öfriga mer bekanta hotell. Dessa äro: Kristiania, Kung Karl, 
Royal, Garni, Stadt Hamburg, Carl XV och Neptun. 

Vi fortsätta vår väg utmed Södra Hamngatan till dess 
vi nått huset N:o 61, som är 

Mindre Teatern. 

Fastän denna teater, som är den äldsta af stadens skåde- 
banor, icke räknar sin tillvaro längre tillbaka än från 1816, så må 
vi därför icke tro, att Göteborg före nämnde tid var i saknad af 
teatraliska förströelser. Tvärtom är det ganska säkert, att staden 



36 MINDRE TEATERN. 

redan under förra hälften af IV hundratalet allt:iomoftast och i 
likhet med flere af landets smärre städer hade påhälsning af kome- 
diantband, hvilka dock voro uteslutande . af främmande, företrädes- 
vis tysk extraktion. Under nämda sekels senare hälft hade likväl 
dessa påhälsande sällskap hunnit att så godt som helt och hållet 
nationalisera sig, hvarpå vi ha ett bevis i det Seuerlingska säll- 
skapet, utan tvifvel det mast bekanta från sagde tid. Det besökte 
ofta Göteborg. Hösten 1760 spelade det i ett hus, beläget nedom 
Kvarnbärget invid Artillerigården, och då upplördes bland annat 
Moliéres »Le Festin de Pierre», som i den svenska öfversättningen 
kallades »Det straffade öfverdådet». 

Landsortens första verkligt svenska teatersällskap, med Petter 
Lindahl såsom styresman, uppf<^rde i Göteborg, utom åtskilligt 
annat, en Cömoedia, benämnd »Sanningens Tämpel». Detta var 
1755, och året därpå gafs en Tragi Cömoedia, kallad »Drottning 
Disa». Ännu på 1770 talet funnos kvarlefvor af tyska komediant- 
sällskap. Ett sådant var otvifvelaktigt det sig så kallade Gemene- 
siska sällskapet. Det stod under ledning af Johan von Blank 
och antages ha lagt grunden till den så godt som stående teater 
Göteborg hade på 1780 talet. Denna teaters anfc)rare var Anders 
Widerberg. Han hade privilegium på att spela i Göteborg och 
Östergötland, och under hans regime uppnådde sällskapet en rätt 
betydande ståndpunkt. Spellistan upptog t. o. m. sådane stycken 
som Shakespeares »Romeo och Julia*, hvilken således kom till 
uppförande i Göteborg öfver 60 år tidigare än i hufvudstaden. 
Gustaf III:s göteborgsbesök 178S medförde dock för staden tör- 
lusten af dess dugande teaterchef. Som hvar man vet, stod detta 
konungens besök i förening med stadens räddning från fiendehand. 
Hvad var alltså naturligare än att innevånarne skulle uppbjuda 
all sin förmåga att genom en storartad hyllningsfäst lägga sin 
tacksamhet i dagen. Lika naturligt var ock, att, när det gällde 
svenska teaterns grundläggare, en scenisk prestation skulle ingå 
i fästprogrammet. 

Vi veta ej hvad som fröjdade konungen mast, själfva före- 
ställningen eller efterspelet, som bestod däri, att hela borgerskapet, 
paradklädt och med fullstämmig janitscharmusik eskorterade konun- 
gen hem från teatern, därvid följande detaljer förekommo : framför 
det kuDgliga ekipaget gingo kårens 26 öfverofficerare med dragna 
värjor, framför desse åter redo på hvita, väl utstofferade hästar tränne 
unga borgare, föreställande Mercurius, Fama och Göteborg, de två 
senare i kvinnodrägt, Fama utropade : »Glädjens I innevånare i Göte- 
borg, som inom edra murar återfått den, som frälst er från utländskt 
förtryck, Svea och Göta rikens store och älskvärde konung, Gustaf 
III ! !> underofficerare och korporaler buro höga lantärnor och brän- 
nare, hvilka senare oaf brutet kastade stjärnor ifrån sig, rådman 



MINDRE TEATERN. 37 

Lund höll tal, Mercurius deklamerade och folket hurrade. Hvad 
vi emellertid veta är, att snillekouungeu så intogs af Widerbergs 
spel, att han erbjöd honom engagement vid Kungl. Teatern, ett 
erbjudande, som af Widerberg antogs. Widerberg var dock ej 
den ende af den äldre göteborgsteaterns artister, som erhöll anställ- 
ning vid Kungl. Teatern. Yid den fastades äfven bland andra: 

Christian Adolf Waltman, ypperlig komiker, äfven sångare, 
Carl Engeström-W^ildner, tidtals föreståndare för egen trupp, Jan 
Erik Brooman. framstående komisk skådespelare, äfven användbar 
i operetten, Ingrid Maria Lewenhagen, dramatisk skådespelerska 
och dansös, Gustaf Anton Bonn, mast använd i komedien, Hen- 
riette Sofie Widerberg, berömd sångerska, en tid operans mast 
använde artist, Jean Baptiste Laurent, gift med Britta Catarina 
Cederberg, sedan fru Almlöf, aktris och sångerska, Carl Henrik 
Smedberg, anställd vid talscenen o. s. v. 

Teaterdirektörer, som gjort sig bekante i Göteborg efter Wider- 
berg, äro Johan Lindqvist och J. P. Lewenhagen, därefter Fr. 
Ståhlberg och E. W. Djurström. Härmed äro vi inne på 1820 — 40 
talens teaterförhållanden. Privilegiernas tid var förbi; det ena 
sällskapet kom, det andra for. Wallin, Deland, Wesselius, Elifors, 
Osc. Anderson m. fl. täflade nu om göteborgarnes ynnest. Kotzebue, 
Souvestre, Soulié, Bayard o. d. fingo maka åt sig för de mer 
realistiskt anlagde författare, som nu böljade köra in på den dra- 
matiska arenan. Samtidigt härmed stadgade sig också det tygel- 
lösa lifvet vid teatern; man kände ett behof att vinna aktning 
äfven såsom människor, en åtrå att till sin subjektivitet harmoniera 
med sin konst, en konst, som bär det ädlas fana högt . . . 

Mindre Teatern gör skäl för sitt namn, ty den är till 
sina proportioner ganska ringa. Den har amfi teater och två 
logerader samt rymmer omkring 500 personer. Dess deko- 
rering är hållen i hvitt, rödt och guld. Trappor och korri- 
dorer, ehuru ganska rymliga, tyda dock på, att de förskrifva 
sig från början af vårt århundrade. Såsom redan sagts, byggdes 
också teatern 181(1. Den invigdes samma år i Augusti ocli 
kallades sedermera oftast Segerlindska teatern, efter sin ägare. 
Med samma skäl som teatern nu förtjänar namnet Mindre, 
förtjänade den då det af Stora teatern, ty nog var den i det 
närmaste en gång till så stor som nu. Mången torde ännu 
minnas den ofantligt långa och i förhållande till längden smala 
salongen, de tre långt ifrån hvarandra sittande lograderna, 
den blå ridån med sin gyllene lyra o. s. v. Golfplatserna 
voro till en början fördelade i öfre och nedre parkett samt 



38 MINDRE TEATERN, STORA NYGATAN. 

stående parterr, den senare en för nutidens teatrar okänd 
plats, som låg mellan orkestern och nedre parketten, men 
naturligtvis så lågt, att parkettplatsernas innehafvare obe- 
hindradt sågo öfver hufvudena på de stående herrarne i 
parterren. Det var ännu på den tiden, då man åsåg före- 
ställningarne iklädd ytterplagg, ty uppeldning, åtminstone i 
någon nämnvärd grad, kom icke i fråga. 

I början på 1860 talet ramponerades teatern helt och 
hållet. Platsen för den forna scenen gjordes till magasiner, 
och själfva salongen ombyggdes till en konsertsal. Som emeller- 
tid företaget icke hade sin gynnsamma ekonomiska sida, bytte 
rummet ännu en gång om skrud, i det att, efter några år, 
däri inrymdes både scen och teatersalong. 

Mindre Teatern äges för närvarande af handelsfirman 
Warburg, Leman & C:o. Någon stående trupp spelar här ej, 
utan är det endast tillfälligtvis gästande, i allmänhet smärre 
sällskap, som nu uppträda på den scen, inom hvars murar 
rika lagrar en gång skurits af konstnärer sådana som O. U. 
Torsslow, P. J. Deland, Fru Wikström-Eriksson, Aug. Bournon- 
ville, Edv. Stjernström, Betty Deland, Georg Dahlqvist m. fl. 



Tredje huset från Mindre Teatern bildar östra slutpunk- 
ten för den 950 meter långa Södra Hamngatan, som vi nu 
vandrat till slut. Vika vi om hörnet af nämnde hus, äro vi 
inne på den eleganta Stora Nygatan, hufvudsakligen till- 
kommen efter 1850 och alltså presenterande idel nyare bygg- 
nader. Gatan är en af de vackraste i Göteborg. Hon är 
blott bebyggd på sin ena sida, enär hon på den andra begrän- 
sas af Vallgrafven, en vattenväg, hvars vinkelformer tyda på 
kvarlefvor från stadens befästningstid. På andra sidan Vall- 
grafven utbreder sig Trädgårdsföreningens park, som således åt 
dem, hvilka bo vid Stora Nygatan, gifver en den mast leende 
utsigt. Änskönt gatan är endast obetydligt trafikerad, har 
hon varit den kanske mä.st moderna i staden. Vi säga varit, 
ty nu torde hon ha fått sina besegrare, i Kungsportsavenyen 
och Vasagatan eller i allmänhet gatorna i den så kallade nya 
staden å förra Hasselbladska ängen. 



DROTTNINGGATAN. 39 

Vi ha ej gått många steg förr un vi å platsen för den 
forna bastionen Carolus IX Rex observera en i Stora Nygatan 
utmynnande gata, hvars skylt upptager namnet 

Drottninggatan. 

Den gamla ti<leii ar mig kär. 
Tegncr. 

Denna i förhållande till sin längd af 800 meter smala 
gata har visserligen ingen byggnad, som ådrager sig vår upp- 
märksamhet i synnerlig grad, men vi nämna henne särskildt 
därför, att hon torde vara den helt visst först bebyggda i sta- 
den; åtminstone valde gärna de inflyttade främlingarne, sär- 
skildt holländarne, sina bostäder vid henne. Snart nog kalla- 
des hon också Holländaregatan, ett binamn, som hon icke 
alldeles förlorat ännu den dag, som i dag är. Gatans ursprung- 
hga namn var Jakobsgatan, antagligen efter holländarnes 
skyddshelgon Sankt Jakob ; men såsom officielt namn tyckes 
detta vara undanträngdt redan före 1670, då hon kallades 
Drottninggatan. Såväl binamn som anciennitet ge oss emeller- 
tid anledning att här uppehålla oss något vid de främlingar, 
som bildade, snart sagdt, kärnan af Göteborgs första innevånare. 

Främst bland dem ha vi att nämna Abraham Cabeliau. 
Denne man, som ägde stora rikedomar, fönnåddes öfverflytta till 
Sverige första gången år 1607 för att med sitt inflytande och sina 
■erfarenheter i egenskap af borgmästare gagna Carl IX: s eller det 
Hisingska Göteborg. Att emellertid denna anläggning icke l)lef 
långlifvad berodde icke på honom, utan på kriget, som förstörde 
den år 1612. Några» år förgingo innan Carl IX: s son och efter- 
trädare Gustaf II Adolf år 1618 förorduade om byggandet af en 
ny stad vid Göta älf. Aret därpå, som kan anses såsom Göte- 
borgs födelseår, ntfilrdade han i Mars månad interimsprivilegier 
för den nya staden, och samtidigt därmed återkallade han Cabeliau, 
som 1621 åtlydde kallelsen och nu med föi'dubblad ifver inlade 
stora förtjänster om att åt Sverige gifva en handelsmetropol vid 
Yästerliafvet. 

Redan ett lustrum därförut hade det Cabeliauska namnet 
fattat fäste i vår historia genom, den kärlekshandel Gustaf II Adolf 
hade med Cabeliaus dotter, som efter att år 1615 ha följt honom 
och fadren till krigsskådeplatsen i Liffland, födde honom en son, 
■den sedermera bekante grefve Gustaf Gustafson af Vasaborg. Man. 
har varit angelägen om att rentvå den berönule mannen för detta 



40 DROTTNINGGATAN. 

hans ungdoms felsteg genom att framhålla lättfärdigheten hos hans 
älskarinna ; kanske var dock äfven här att finna ett blad nr den 
digra bok, hvars innehåll är en gammal historia: 

» OfFringslnst och känsloglöd, 
Ofvergifvenhet och död» . . . 

Härmed vare n\\ hnru som hälst, det vissa är, att ett oge- 
nomträngligt mörker hvilar öfver Margareta Cabeliaus senare öden. 
Måhända öfverflyttade hon med fadren till Göteborg och här genom 
en aktningsvärd lefnad försonade hvad stunden och kärleken brutit. 

Hennes bror, Johan Cabeliau, vardt efter fadrens död borg- 
mästare i Göteborg och utmärkte sig för en högst betydande lär- 
dom, enkannerligen inom rättsvetenskapens område. 

En annan holländare, som jämte Cabeliau d. ä. verkade 
mycket för den nya stadens uppblomstring, var Jakob van Dyck, 
herre till Salnecky, af Gustaf II Adolf utnämnd till Göteborgs 
förste burggrefve. 

Det lilla Holland, som vid denna tid genom stiftandet af 
det holländsk-ostindiska kompaniet blifvit en marknadsplats för 
världshandeln, stod ganska högt äf\'eu på andra områden, särskildt 
på ingeniörsvetenskapens, och Göteborg fick gagn jämväl af denna 
dess företräde genom att holländska konduktörer ledde arbetet med 
stadsanläggningen. Denna var visserligen till sin plan på förhand 
uppgjord af en icke holländare, nämligen den bekante Adler-Salvius, 
men undergick i mycket förändringar genom nämnde konduktörer, 
af hvilka man känner tvänne: Jost van Wierdt och Johann von 
Arents. Dessa syssfelsatte sig särskildt med kanalarbetet. Hvad 
detsamma vidkommer, var det icke så mycket en följd" af den 
holländska smaken som icke helt enkelt en nödvändighet. Marken 
var nämligen sumpig och trä.skartad samt behöfde rinnande aflopp. 
Men med nyttan förenade sig sålunda pr\'dligheten, ty dessa breda 
kanaler, mångfaldiga broar och vinkelräta kvarter göra ovedersäg- 
ligen ett skönhetens intryck. 

Holländarne i Göteborg representerade alla samhällsklasser, 
mast likväl köpmännens och handtverkarnes. Af mer betydande 
slägter märka vi von • Ackern, van Eyck, Amya, van Schoting, 
Strokirck Herwegh, van der Hagens, de Beer och Coopman, af 
hvilka den senare särskildt hugfäst sig i samhället genom Coop- 
man sga tan i Majorna. 

De tvska främlingarne täfiade med de holländ.ska i antal, 
och äfven bland dessa finna vi familjer, hvilkas medlemmar gjort 
sig förtjänte af att i mer eller mindre mån ihågkommas af vår 
tid. Vi påminna om 

. von Lengercken : Den mast ansedde med detta namn var 

Gerhard von Lengercken, som från kollegiepresident utnämndes till 



DROTTNINGGATAN. 41 

b^irggrefve och blef stamfader för adliga ätten Leyonkrantz, numera 
utslocknad. 

Braunjohan, slutligen Brunjeanson : Slägten åtnjöt stort 
anseende, fortlefde länge och var befryndad med flere af stadens 
främste familjer. En medlem af densamma blef justitieborgmästare, 
och en annan gjorde sig känd som poet, dock af det efemera 
slaget. Hans opera ha nu intresse endast såsom ett bevis på den 
tidens poetiska form, hvilken hos honom står i full harmoni med 
innehållet, så till vida att den är åtskilligt naiv. Af ett ode till 
Göteborg anföra vi slutet, hvilket lyder som följer: 

Två store malmar sig strax utom staden sträcka, 
Där Ceres stödjer sig på blomsterflätad staf. 
Där handel, slöjd och konst hvarandra händer räcka, 
Där skeppen hamna tryggt från alla världens haf 

Ack, värdes, himladrott ! min födslostad bevara 
Från eld och fiendhand, från allt hvad vidrigt är ! 
Låt fred och lycka stads dess borg och fäste vara ! 
Låt alla näringsfång få städse blomstras där ! 

Wohlfahrt: Inkom från Niirnberg omkring 1670. Ända 
intill midten af 1700 talet gick den törste inflyttarens yrke, som 
var kopparslagarens, i arf från far till son. Slutligen bröt en 
slägtens medlem det traditionela häri, egnande sig åt handeln, 
och nu följde andra hans exempel. På 1830 talet egnade sig en 
Wohlfahrt, nämligen den förut af oss omnämnde Bernhard Wil- 
helm, »min son, artisten», ät målorekonsten, efterlämnande ett 
aktadt namn, mer dock såsom konstkännare och befordrare af 
inhemsk konst än som själfskapande konstnär, ehuru han visst 
icke var utan all betydelse äfven såsom sådan. 

L7ngewitter : Köpman sslägt; utslocknade ej ])å manssidan 
för än i vårt århundrade. Firman Ungewitter & C: o, etablerad 
1812, existerar ännu, men inneliafves af person med annat namn. 

Tham, Brusewitz, von Oltchen och von Minden förekomma, 
ofta i slägtregistren och voro ansedda familjer. 

Efter tyskarne kommer turen till engelsmän och skottar. 
Bland desse märkas Macklier eller Macklean, Spalding, Gordon och 
Sinclair, den senare en ännu lefvande göteborgsslägt, som inkom 
strax efter stadens grundläggning. 

Af öfriga nationer fanns jämförelsevis blott ett fåtal invan- 
drare, och deras namn för.svunno snart nog ur läni^derna. 



42 DROTTNINGGATAN. 

Respiee, quod iion est. 
Horatius. 

Vi befinna oss ännu alltjämt på Drottninggatan. 

Men nej, sknlle det verkligen vara samma gata, på hvilken 
vi för en stund sedan svängde in däruppe vid Trädgårdsförenin- 
gens park? I så fall måtte den, tack vare en osynlig magus 
hafva undergått en curiös metamorfos. Husen äro ju små och 
oansenliga, ocli trafiken är ringa eller ingen! Hvad det senare 
anbelangar, så har det dock sin förklaringsgrund däri, att klockan 
ännu icke är mer än 4 på morgonen, och de goda »giötheborgharne» 
vakna icke stort förr än vid den tiden. 

Men låtom oss närmare betrakta föremålen omkring oss, 
husen till exempel, och särskildt detta till att börja med. Det 
är rätt så litet och hafver gafveln åt gatan. Materielet är rödfär- 
gadt trä och taktäckningen tegel. Huset är icke stort högre än 
de inåt tomten belägna uthuslängor, hvilka, bland annat inrym- 
niandes verkstad, ladugård för ett par kor, några svin och ett 
antal fjäderfä, hafva brädtak med torf och näfver betäckte, sålunda 
beredandes en för ögat behagelig \'Tie af landtlighet. 

Lägga vi örat till dörrspringan, höra vi huru som husets folk 
är arla uppe och slamrar med husgerådskäril. Ty kunna vi nog 
redan nu stiga på, hälst Augustisolen redan en god stund hafver 
tittat opp öfver Rauäng.sbärgen, färgandes hiisets små blyinfattade 
glasrutor, så att de veritable eldkulor likna ; desslikes förnimma 
vi på den kullerstenslagda gatan ett kontinuerligt doppskolåt, som 
orsakas af den med morgonstjärna beväpnade, om ohemule nattu- 
ströfvares och canaille tomultuanters efterhållande förtjänte natt- 
väktaren, som nu, efter lycktadt värf, på hemfärd stadd är. Kanske 
skola vi dock advertera vår ankomst genom att den befintliga port- 
klappen employera. 

Så skedt, och — dörren öppnas. 

Bevars! Det slår aldrig fel, att icke husets ägare, mäster 
Henrik Smed, i dag tänker visa sitt herreskap genom att celebrera 
en händelse på ett hedersamt och plaisant sätt, ty härinne är ju 
allting så fint och fejadt, att det är en lust och glädje däråt. 

Sannerligen : vår aning slog icke fel. Mäster Henrik cele- 
brerar intet mer och intet mindre än sin nyföddas döpelseakt, 
hvilken försiggå skall strax efter det middagsmålet är afätet, det 
vill säga strax efter kl. 12. 

Vi hafva således god och passelig tid att se oss omkring i 
Mäster Henriks under eget inseende timrade lilla hus, stort i för- 
hållande till månget annat i staden och inredt med såväl sal som 
sofkammare och kök samt tvänne gafvelrum, som oppepå äro till- 
finnandes. Bohaget skämmes intet för sig. Agaren är också en 
biirgen man, som skickeligt förstår sitt yrke, hvilket han lärt i 



DROTTNINGGATAN. 43 

sin hemort Holland. Det är icke med ärfda, utan med förvärfda 
medel som han, för att taga ett exempel, ingått köpenskap om 
denna magnifika messingsljuskrona, dessa sina modiga tre alnar 
höga dunbäddar, som stå ä part i sofkammaren, dessa snidade 
skåp och kistor af veritabel ek, hvilka han själf med sirat af järn 
beslagit. På räkningen af Mäster Henriks burgenhet mage vi 
jämväl föra den ännu skä ligen ovanliga väggbekläduad af tapet 
och panel, som här är till sannskyldig prydno, äfvenså de käril 
af silfver, koppar och messing, hvilka på kransen af den med 
husets byggnadsår försedda spiseln äro tillfinnandes. En därsam- 
mastädes placerad remmare af glas månde dock framför något 
annat af vårt öga bemärksammas, ty däraf hafver vårt skönhets- 
sinne en visserligen icke alldagelig profit. 

I ett hem med så mycket värdt att anskåda som detta gå 
timmarne hasteliga, och förr än vi veta ordet af äro också dop- 
gästerna på ort och ställe. Flertalet komma gåendes, men någi-a 
af fruntimbren låta sig till högtideligheten bringas i Imrstol. Lång- 
väga färdandes, och sådane finnas jämväl, till exempel handels- 
mannen välförnäme herr Herwegh, som bor ända ute vid »van 
Burens land», betjäna sig af hästryggen, hälst vagnar icke äro 
mycket i bruk, och man åtminstone i själfva staden icke däraf 
hafver halfva dussinet fullt. 

Änskönt vår mäster allenast är handtverkare, hafver han 
den äran att bland sitt barns faddrar räkna personer med liåde 
titlar och klingande namn, hvilket behedi-ar det goda förhållande, 
som mellan hög och låg uti staden råder. 

När alla väl anlända hunnit, och man sinsemellan sport, 
huruvida man sig i välbehagligt och hälsosamt tillstånd befinner, 
framsättes döpelsekoppen, en familjeklenod af äkta holländskt fajans, 
hvarefter den ährevördige prästen, kyrkoherden vid Kristinae försam- 
ling, konsistorialrådet magister Nikolaus Westerman, dopet förrättar. 
Så snart herr kyrkoherden hafver amen uttalat, vidtager en mindre 
högtidlig stämning. För att svälja neder — vi voro frestade 
säga tåresmaken — trakteras med portugis vin, canariesekt och 
rhenskt ferne, för att nu intet tala om vanligt öl och mumma från 
fru Anna Sinclairs bryggeri samt brännevin och distilleradt vatten 
af fru Maria Coopmans tillverkning. Härvid reser sig opp en af 
de manlige gästerna, rektor gymnasii Ericus Landtman, äskandes 
ljud, i det han sin näsa fägnar med en god pris snus ur den 
dosa, som, hälft fördold, uti den förgylda knappen på hans åtta 
kvarters långa spanska rörkäpp tillfinnandes är. Han vänder sig 
till de närvarande med en käi-vänlig supplik om compagnie uti en 
bön, att den Högste måtte den lilla nyfödda med sitt hägn con- 
tinuera, sålunda henne till såväl föräldrars som faddrars glädje för- 
länandes all lifvets sötma och success. 



44 DROTTNINGGATAN. 

Sedan talet hållits och skålen druckits, gör den, enligt 
gammal sed, närvarandes stadsmusikanten Michael Schultz en 
dråpelig musik, hvarunder man dock icke önskelig silans iakttager, 
pratandes sinsemellan, herrarne icke minst om några af de närs^a- 
rande frun timbrens charmanta grace. 

Låtandes sig intet af i trädgårdshagen befintlige bikupors 
innevånare afskräcka, föredraga någre af heri-arne samma hages 
fria luft och skugga, bjudandes sin lekamen njutningen af att 
smacka en med holländskt knaster stoppad pipa. De innevarande 
åter äro, tack vare allehanda välfägnad och samspråk, med största 
nöje glade, såsom det dem på en glädtiger fäst höfves. 

Till en sådan giädtiger fäst har man sig ock fästeligt utsmyckadt, 
fruntimbren i kjolar och korsetter af utländske väfnader, herrarne 
i långa rockar med sident3'g utstoiferade såväl på de höga airm- 
nppslagen som framtill, där ock en myckenhet knappar till kläd- 
samheten bidrager. Knäbyxor och högklackade skor med spännen, 
hvita strumpor, spetshalsduk, stor lockperuk och trehörnad hatt 
fullända drägten, hvartill, så sannt, jämväl en värja med utsiradt 
handtag är tillhörandes. 

Ännu kan man genom den öppna porten åt gatan då och 
då se någon af stadsens soldater, hvilka till förekommandes af 
hvarjehanda ohöfviskt colloquium, gaturaljeri och slikt fram och 
åter patrullera. Ty hafver den sex skeppunds tunga tidklockan i 
domkyrkans torn ännu icke åtta slagit. Snart är dock denna tid- 
punkt för nattens inbrott föröfver, och tornväktaren har allaredan 
fått börja att genom bultande mot tornets väggar nattens timmar 
angifva . . . 

Gästerne i Mäster Henriks hus äro törsvuune. Pokulering 
och discours hafva emellertid riklige varit, det tycker värden själf 
och småler förnöjd däråt. Ensam med de sina, famnar han hustru 
sin, tackandes henne för fägnad och möda, men först och sist för 
all hennes rika kärlek, som honom troget följt i både nöd och lust. 

Sitt hem känner han i denna stund så kärt, att han icke 
kan underlåta ljus opptända för att ännu en gång denna afton 
anskåda allt det af gods och bohag, som hans flit och goda vilja 
omkring honom samlat. Så gjordt, och han finner, med skalken i 
sitt öga, hur ährevördige herr pastorn i sin annars sällsynta gläd- 
tighet uppgiften om dopvittnena på det tunga ekebordet kvarglömt. 

I det han denna uppgift med dess namn och data betraktar, 
ilar han med sin tanke tillbaka och framåt i tiden. Vid det när- 
varande dröjer han desslikes. Skall hans sLstfödda, hans lilla 
Magdalena liksom hans öfriga barn häfda den heder, som han af 
hänsofne fäder äi-ft och som han själf sökt häfda? Skola hans 
ättlingar föra hans slägtnamn genom århundraden fram i gåtfulla 
tider, och skola i dessa tider några spår förnimmas efter hans 



MOSAISKA SYNAGOGAN. 45 

eget slägte? Skall man eii gång bele dess göranden och låtanden 
eller med vördnad vid dess grafvar dröja? 

Vid det han så spörjer sig själf, läsa vi öfver hans axel 
namnen på dopvittnena. 

Bland dem fästa vi oss särskild! vid följande : presidenten 
Leijonkrantz, domprosten, magister Jonas Torinius, dopför- 
rättaren magister Westerman, herr Cornelius Braun, fru burg- 
grefvinnan Maria Norfelt och fru presidentskan Catarina 
Spalding. 

Underst på papperet står: 

Anno dominil 1671. 



Wir siiid vielleiclit zu antik gewesen ; 
Nnn wollen wir es moderner lesen. 

Goethe. 

Om vi från Drottninggatan vika af på Östra Larmgatan 
åt söder till, finna vi snart nog på vänster hand ett tvåvåning.s 
stenhus med adressnummer 12. Det är Göthildaskolan, 
hvarom vi få upplysning genom en åt gårdssidan öfver porten 
inmurad sten med förgyld inskrift. Denna skola, hvars bygg- 
nad invigdes 1855, har till hufvudsaklig del tillkommit genom 
den donation, som 1812 gjordes af fru Göthilda Magnus med 
ändamål att åt gossar af judisk trosbekännelse och före- 
trädesvis sådane af mindre bemedlad ställning bereda en 
läroanstalt med undervisning i vetenskapliga ämnen, konst 
och slöjd. 

Träda vi genom de järngallrade portarne in på skolans 
gård, så ha vi framför oss en stor fristående byggnad, 

Mosaiska Synagogan. 

Detta tämpels belägenhet har fördelen af centralitet, där- 
till en sådan, som ej stores af gatans buller och rörelse, här 
så mycket mer af nöden, som ju den judiska församlingens 
sabbats- och högtidsstunder infalla på de öfrige stadsinne vå- 
narnes arbetsdagar. På tre sidor omgifves kyrkan af höga 
hus och l)randmurar, livilka visserligen icke äro till fromma 
för prydlighoten. Träd och buskar Hirmildra dock det från- 
stötande i denna omgifning. Östra fasadcMi däremot dominerar 



46 MOSAISKA SYNAGOGAN. 

genom sin fria belägenhet åt den af oss förut omnämnda 
Stora Nygatan, Vallgrafven och Trädgårdsföreningens park. 
Här omgifves kyrkan icke blott af härliga björkar ocli andra 
trädslag, utan ock af jämförelsevis låga, men jämnhöga och 
vackra byggnader, som tillåta hennes särdeles lyckade arki- 
tektur att behörigen framstå. Den senare är, hvad det yttre 
vidkommer, att närmast hänföra till den af de österländska 
byggnadsstilarne, som fått namn af den byzantinska, här 
karaktäriserad af rektangulär grundform, smala och rundbå- 
gade, stundom sammanlänkade fönster samt slutligen kupoli- 
serade hörntorn, hvardera prydt med en in ]^72 

Ritningarne till tämplet ha utgått från byggmästare A. 
Kriigers kontor. 

Byggnaden, som räknar sin tillvaro från 1855, är upp- 
förd af gul klinkert och har sin hufvudingång från Göthilda- 
skolans gård. Öfver samma ingång läses på hebreiska : »Väl- 
signad vare han, som kommer i Herrans namn». Träda vi 
in i kyrkan, möter oss en nästan storartad anblick, åtminstone 
blir oss genast klart, att den goda smaken här haft sina för- 
träffliga utöfvare, ty om ock långt dyrbarare kyrkointeriörer 
finnas i vårt land, torde få äga den förtjänsten som Göteborgs 
Synagoga att icke äga något, som störande inverkar på skön- 
hetssinnet. 

Om vi i kyrkans yttre spårade hufvudsakligast en stil- 
rigtning, kunna vi ej göra detta i hvad det inre vidkommer, 
ty här tala redan de åtta stora sidobågarne med sin mångfald 
af smärre garnityrbågar, om en sammangjutning med en annan 
stilrigtning, nämligen den mohriska. Icke som skulle dock denna 
sammangjutning åstadkommit något hälft eller skeft, därtill 
äga de byzantinska och mohriska byggnadsordningarne alltför 
mycken frändskap, utgångna som de äro från samma element. 

Färgen spelar, så som sig bör, en stor roll i detta täm- 
pel. Så äro både tak och väggar arabeskprydda. Det förra, 
som genom läktare i tvänne etager delats i, så att säga, tre 
skepp, är i midten måladt i blått, grått och guld och på si- 
dorna i brunt och guld. Midt emot hufvudingången och den 
af danske orgelbyggaren Marcunssen levererade orgeln ha vi 
tabernaklet samt den i .svart, brunt och guld rikt ornerade predik- 



iMOSAisKA synago<;an. 47 

stolen. Fondväggen och de tabernaklet omgifvande pilastrarne 
äro af matt gråbrun stuck, liksom det rikt fransbeprydda 
tabernaklets förlåt har en med det öfriga harmonierande 
mörk färgton. Öfver tabernaklet se vi såsom midtelprydnad 
tvänne hvita lagtaflor med inskrift i svart, och här bakom 
öppnar sig ett galleri med ett stort tredeladt fönster af mång- 
färgadt glas och den från taket nedhängande »eviga lam- 
pan», hvilken, symboliserande religionen, härstammar från 
Jerusalem, den heliga staden, som trots sin litenhet dock är 
ett andligt fädernesland i stort såväl för israeliten som den 
kristne, hvilka här förena sig i samma betydelsefulla minnen. 

Här och hvar, särskildt öfver tabernaklet, finna vi bi- 
bliska sentenser på hebreiska såsom: »Priser (iud i hans 
helgedom», »Hör Israel, Herren vår Gud, är en evig, enda 
Gud!» o. s. v. 

Estraden under predikstolen prydes af »den gyllene 
ljusastaken» i två exemplar af ansenlig storlek, hvarjämte 
framför densamma stå tvänne likaledes gyllene femarmade 
kandelabrar. I taket hänga dyrbara ljuskronor, och i öfrigt 
kan kyrkan upplysas på det rikaste af ljus såväl å de nedre 
bänkraderna som ock å kvinnoläktarnes barriérer. 

Om man träder iu i denna synagoga under gudstjänsten 
på någon af judaismens stora helgedagar, tarfvas icke mycken 
fantasi för att ögonblickligen tycka sig förflyttad icke blott 
till Palaestina utan också åtskilliga sekel tillbaka i tiden. Det 
mystiskt dämpade ljuset, de varma och mjuka färgerna, för- 
samlingsmedlemmarnes österländska ansigtstyp, det för den 
lutherske trosbekännaren så främmande messandet — ett 
slags recitativ med hastig rytm och egendomliga modulatio- 
ner — auditoriets deltagande i rabbinens amen eller dess svar 
med ett klangfullt halleluja — allt samverkar till ett stäm- 
ningsfullt helt af i sanning imponerande karaktär. 



Den yttring af kristendomens väsen, som talar fördrag- 
samhetens ord, har redan för länge sedan beredt den sking- 
rade judastammens afkomlingar bosättningsfrihet i vårt land. 



48 MOSAISKA SYNAGOGAN. 

Men det fanns en tid, då äfven så upplyste män som den 
store Axel Oxenstjerna motsatte sig deras nedsättande just i 
Göteborg, hvilket framgår af rikskansleren Magnus Gabriel de 
la Gardies år 1667 i rådet gjorda anförande, däri han till- 
skrifver Oxenstjerna följande yttranden: »att så kärt det honom 
vore, att en ort, som Gud och naturen synas rätt enkanner- 
ligen hafva formerat till Sveriges gagn och fördel, måtte till- 
taga och förkofra sig uti commercier och handel — så okärt 
vore det honom, att den genom Christi namns hätske förföl- 
jare skulle hafva något uppsteg, och ville heldre önska, att 
den evinnerligen måtte blifva en ringa och föraktad torpar- 
koja, än på det sättet värfva sig namn af en rik och flore- 
rande handelsplats.» 

Det är nu öfver 200 år sedan dess. Visserligen har det 
ej gått fort med judarnes emancipation, men det har gått till 
seger trots långsamheten. Göteborg hörde emellertid till de 
städer, som genom ett slags toleransedikt först tillätos inom 
sin »hank och stör» mottaga mosaiska trosbekännare, en till- 
låtelse, som baserade sig på den 1779 medgifna fria religions- 
utöfningen. Många hårda vilkor voro dock med tillåtelsen 
förbundna. Det kan derföre ej förefalla besynnerligt, att ju- 
darne sökte förbättra sin ställning genom gång på gång gjorda 
försök till lagförändringar, dem till förmån. En af deras 
ifrigaste förkämpar har varit göteborgaren C. Fr. Wsern, som 
redan vid 1847 års riksdag väckte motion om deras likstäl- 
lighet med öfriga trosbekännare. Målet vanns dock ej full- 
ständigt förr än 1870, dä riksdag och regering medgåfvo Hk- 
ställigheten, dock med de inskränkningar, som gälla beklä- 
dandet af ämbeten, hvilka tillfölje sin natur ovilkorligen fordra 
innehafvare af statskyrklig bekännelse. 

Judarne i Göteborg, det vill säga de, hvilkas fäder här 
sedan gammalt haft medborgarrätt, äga stort anseende, kanske 
större än i någon annan svensk stad. Den ställning de så- 
lunda intaga är ett verk af dem själfve. Duglighet, humanitet, 
bildning och välgörenhet hafva härvid varit verkande faktorer. 
Såsom befrämjare af de sköna konsterna äro de synnerligen 
förtjänte, i det att de på dem offra betydande summor. Till 
detta och mer äro de satta i tillfälle genom den ansenliga 



ÖSTRA HAMNGATAN. 49 

förmögenhet eller åtminstone goda ekonomiska ställning, som, 
med få undantag, är förenad med göteborgsisraeliten. 



Gå vi Östra Larmgatan framåt, drager sig snart vår upp- 
märksamhet åt firman Aug. Abrahamson & C:is hus, upp- 
fördt i renässansstil efter ritning af arkitekten Adrian Peter- 
son. Det i sanning ståtliga handelspalatset tronar på den 
plats, som förut intogs af den gamla manegen, uppförd 1824 
och under sin tid arena äfven för de konstberidaresällskap, 
som tidt och ofta besökte Göteborg. Den nya byggnaden, 
hvilken igenkännes på en" öfver dess midtelparti befintlig 
fronton, uppbärande bildliga framställningar af handeln och 
sjöfarten, är till större delen upptagen af nämnda firma, som 
här inrymt sitt ansenliga kortvarulager. 

Midt för husets hufvudingång öppnar sig en af stadens 
mast trafikerade gator, nämligen Kungsgatan. Vika vi af in 
på densamma, har vår väg snart och allt sedan vi lämnade 
Brunnsparken beskrifvit en halfcirkel. Endast några få steg 
till, och vi ha nämligen åter uppnått den af oss förut, ehuru 
på annan punkt, korsade 

Östra Hamngatan. 

Låtom oss nu för ett ögonblick taga till ståndpunkt den 
vackra järnbrygga, som framdrager Kungsgatan öfver Östra 
Hamnkanalen. Vi låta då blicken hvila i nordlig rigtning. 
Vi mäta med ögat den långa dubbelgatan, det vill säga Östra 
Hamngatan, och hålla före, att hennes längd är minst C50 
meter. Vi räkna därpå de bryggor, som korsa henne, och 
finna därvid, att de äro icke mindre än tio, däraf nio lika 
med den, som för stunden gifver oss fotfäste. Vi berömma 
de solida kajerna, som äro af jämnhuggen granit, men förr 
hade blott gråstensbeklädnad. Blott? Och dock gafs det en 
tid, då det icke ens var så gentilt, den tid nämligen, då trä- 
beklädnad ansågs för snart sagdt öfverdådigt. Men med bättre 
vilkor öka sig behof och pretentioner, och år 1715 förstän- 

4 



50 ÖSTRA HAMNGATAN. 

digades fastighetsägare vid Östra Hamngatan att »sko» hamn- 
brädden med sten, hvar och en utanför sitt hus. Så har det 
så småningom gått till förbättring och försköning. 

Till det förstnämnda resultatet få vi kanske äfven hän- 
föra anbringandet af de stenpelare och järnlänkar, som till 
värn för åkande och gående följa utmed kanalsidan. De 
tillkommo år 1805. Därförut tjänade antagligen den då be- 
fintliga trädplanteringen som afledare för olycksfall, och att 
den åtminstone tog skönhetens pris lider väl intet tvifvel. 

Men vi ha äfven andra synpunkter för den vackra taflans 
betraktande. Vi ha först och främst husen, alla oklanderhga 
så till det yttre som inre, dock ej, 'på två å tre undantag när, 
företeende något anmärkningsväfdt i ästetiskt hänseende. Ett 
af undantagen gäller DenninghoflFska huset. Det är här om 
året nyuppfördt frän grunden efter ritning af arkitekten W. 
Franck, som med detta arbete dokumenterat sig såsom en 
högst aktningsvärd byggnadskonstnär. Änskönt fasaden åt 
hufvudgatan är mycket kort, har det lyckats arkitekten att 
åstadkomma något särdeles imponerande. På sirater och 
mångskiftande former har visserhgen ej sparats: pilastrar, 
balkonger, balustrader, konsoler och lejonformade akroterier 
omväxla rikhgt, men icke som skulle 'dock allt detta gifva 
intrycket af något öfverlastadt. Tvilrtom finner man harmoni 
i det hela och smak i detaljen. 

Vid nedrifvandet af den byggnad, på hvars tomt ifrågava- 
rande hus står, fann man underjordiska källare och gångar, om 
hvilkas ändamål man enats i den åsigten, att de varit förvarings- 
rum för insmugglade varor. Som bekant är, torde få svenska 
städer kunna täfia med Göteborg om den tvifvelaktiga äran att 
på sin tid ha stått främst såsom stamort för lurendrejeriet, och 
på tal härom må vi ej med tystnad förbigå det s. k. Höhsska 
tullhiget, som på slutet af 1830 talet hade sin härd i huset 
raidt emot eller ]SF:o 27. Detta hus — sedermera bekant genom 
en mycket favoriserad restam-ation kallad Prins Carl — ägdes då 
af handlanden Heinrich Röhss, hos hvilken en grundlig husvisita- 
tion gjordes af från Stockholm för ändamålet särskildt nedreste 
tulltjänstemän. Tidens moral var den, att, när det gällde tullsaker, 
.ställa sig på lagbrytarens sida. Röhss kunde således räkna sina 
anhängare i tusental. De förföljde beslagsmännen med handgrip- 
ligheter till deras logis, dåvarande Bloms Hotell, på hvars gård 



KUNCSrORTSPLATSEN. 51 

upploppet för en stund koncentrerade sig. Snart inbröt dock rege- 
mentspati-ull och skingrade massan, som nu fördelade sig å olika 
gator, alltjämt ökande sin numerär. Det dröjde dock ej länge 
förr än Bloms gård åter var medelpunkten för tumultet. Här 
sönderslogs resenärernas vagn, stenar slungades i alla rigtningar 
och skränet var bedöfvande. Visitationens förste man såg sig 
beröfvad sitt intimaste hufvudskydd, sin peruk, som hyfvades i 
luften eller lik en trofé bars på käppar och paraplyer. Han och 
hans biträden lyckades emellertid att med eskort af husarer komma 
helskinnade till högvakten ; men härmed var icke folkmassan affär- 
dad, och faran för de stackars tjänstemännen vardt till sist så 
stor, att de som ett sista försök till räddning måtte tillgripa utvä- 
gen att, förklädde till artillerister, bryta sig genom den lefvande 
förskansningen. Vågstycket lyckades, och sedan ryktet om det- 
samma trängt genom hoparne, skingrade sig dessa så småningom, 
i det litet hvar knogade af hem till sitt. De värsta orostiftarne 
hamnade dock i den så kallade finkan, och ett ansenligt antal 
deltagai'e i nöjet hade af detsamma ett varaktigt minne i såväl 
blodviten som stukade hattar och sönderrifna gångkläder. 

Det sista xapploppet af denna art i Göteborg var det rebelleri, 
som på aftonen den 9 Xov. 1847 uppstod med anledning af ett 
tullbeslag hos handlanden Corin i huset näst intill, där det ofvan 
nämnda beslaget skedde. Det var ej sä omfattande som E,öhsska 
tullkriget, men måtte icke desto mindre varit stormande nog, då, 
enligt uppgift, öfver 1,600 fönsterrutor skulle ha blifvit inslagna. 

Östra Hamngatan utmynnar åt söder i Kungsportsplat- 
sen, vid hvars sida vi till vänster fmna en h^^skligt ful bygg- 
nad med tydliga åldersdrag i sitt yttre. Det är Gamla Vatten - 
reservoiren, numera gagnlös och sannolikt inom kort endast 
ett minne. Emellertid fanns det en tid, då man ifrigt läng- 
tade efter hans fullbordan. Det var före 1787, då man hade 
rätt svårt för att fä sig ett glas godt källvatten. På Ram- 
bärget och vid Kvillebäcken funnos väl ett par bra källor, 
men till dem var vägen lång. Bekvämare blef det dock, 
sedan en företagsam man, Magnus Rebba, hittade på att forsla 
vatten in till staden i tunnor, från hvilka han på Rådhusgår- 
den hvarje morgon kl. 6 sålde det till 1 öre kopparmynt för 
kannan. Konkurrensen uteblef ej häller här, om den också 
lät vrmta på sig, ty 12 år senare hade en vattenhandlarc från 
Öfverås till innevånarnes stora tillfredsställelse fått tillstånd 
att med sina vattentunnor slå sig ned vid Lejonbryggan. 



52 KUNGSPORTEN. 

Sistnämnde år den 17 November kl. 7 på aftonen gafs 
första gången vatten vid Kungsporten ur de från Kallebäcks- 
källa under ledning af skotten A. Blackwood nedlagda rören ; 
men själfva reservoiren fullbordades först 1797, hvilket fram- 
går af en inom byggnaden befintlig inskription, som slutar 
med följande poetiska förbön af kommerserådet Dan. Petterson, 
Kallebäcksledningens egentlige upphofsman : 

Deu hand, som allt det goda gifver. 
Den hand, som allting håller opp 
Och källan utur sanden drifver 
Att friska mänskans matta kropp, 
Hon nådig-t detta verk bevare 
Från ofall, skada och förderf 
Och ådi-ans ymnighet ej spare 
Till hjälp och gagn i våra värf! 
Men folk! då du Guds godhet röner 
I detta och i annat mer, 
Glöm ej Hans lof i trägna böner. 
Det är till hjärtat som Han ser. 

Kungsportsplatsen bar sitt namn af Kungsporten, den 
under åren 1836 — 39 raserade, för sin mästerliga arkitektur 
så mycket omtalta fästningskvarlefvan, som i dagligt tal äfven 
kallades Gamle Port, ett namn hvarmed man ännu ganska 
allmänt betecknar platsen, där porten stod. 

Kungsporten, som före 1670 kallades Söderport, var en 
stenbvggnad i tvä våningar med tillhörande tvänne svängda 
flyglar åt stadssidan. Till höger om själfva porthvalfvet, räk- 
nadt från samma sida, voro logementer för corps de garde 
och till vänster arrestantkamrar m. m. Byggnaden var ett 
verk af general-kvartermästaren Leijonsparre och utmärkte 
sig särskildt för sin dråpligt bosserade exteriör, sina kron- 
prydda vapensköldar, sina rustningar, lejon, balustrader och 
öfriga sirater. Också beklagas nu allmänt, att det gamla 
hederliga minnesmärket från längesen förgångna dagar måst 
falla offer för en nyare tids destruktionslusta. Medvetandet 
att det nu tjänar till underlag för skeppsbrokajen är icke för- 
sonande nog, icke häller att tvänne fragmenter af detsamma 
ännu äro att skåda i de i ansigtsform uthuggna stenar, hvilka 



KUNGSTORGET. Oo 

infattats, den ena i muren till Börsbyggnadens gårdssida, den 
andra i södra fasaden af Artillerietablisseraentet å Otterhällan. 

Vid Kungsportsplatsen utmynna icke mindre än sju gator: 
Östra Hamngatan, Östra Larmgatan, Stora Nygatan, Kungs- 
portsavenyen, Bazargatan, Södra Larmgatan (Kungstorget) och 
Vallgatan, den senare i stadens äldsta tider kallad Drottning- 
gatan. Vi kunna således vara villrådiga om hvilken kosa vi 
böra taga; men då Kungstorget med sin vidsträckta areal 
och sitt folkvimmel fchefaller oss lockande, så göra vi en 
titt in på detsamma. Här försiggår den hufvudsakliga försälj- 
ningen af matvaror och landtmannaprodukter, hvilken synner- 
ligast Onsdagar och Lördagar, det vill säga de sedan gammalt 
så kallade fardagarne, är af stor lifaktighet. Denna lifaktighet 
har dock icke så öfverdrifvet länge varit platsen beskärd, 
enär den förr tillhörde det dystra fästningsområdet, särskildt 
bastionen Johannes Dux. Först år 1847 började man dess 
planering för nuvarande ändamålet, och det med den påföljd, 
att torghandeln redan nästföljande år kunde hitflyttas från 
numera Gustaf Adolfs torg. 

A torgets södra del äro uppförde tvänne tillsammans 
halfcirkelbildande bazarbyggnader med inalles 76 butiker, 
vettande såväl åt själfva torget som åt Bazargatan. Byggna- 
derna ha en utefter hela sin längd åt båda hållen löparftie 
öppen pelargång med däröfver utskjutande tak. Det hela 
förenar nytta och prydlighet. 

Midt på torget står en trearmad hög gaskandelaber, hvars 
sockel jämväl tjänstgör som vattencistern. 

»Larsmässan i Göteborg får man armbåga sig fram i träng- 
seln» berättar Jacob Wallenberg i sin klassisk vordna reseskildring 
»Min son på Galejan», och änskönt staden ej då — det är nu 
öfver hundra år sedan — var så liflig som nu, hålla vi den kvicke 
skeppsprästens utsago fijr riktig. Larsmässeträngseln ökade sig 
år efter år, och man behöfver icke vara lastgammal, som man 
säger, för att minnas 1850 talets brokiga marknadslif i Göteborg, 
då det nya salutorget bei-edde marknadsbesökande vida större plats 
än Stora Torget under Wallenbergs tid, hälst väfinarknaden då 
ännu var skild från den öfriga marknaden och hade sitt forum 
på Musei gård. 

Det masta af hvad lif och anda hade inom närgränsande 
socknar skulle Larsmässedagarne till Göteborg, det var alldeles 



54 KUNGSPARKENS 

gifvet. Larsmässan var också en saunskj^dig folkfäst, livaraf 
många visste profitera, iclce minst i-esaude teatersällskap, jong- 
lörer, akrobater, kosmoramaägare och slike giädjespridare. 

Mången torde ännu erinra sig det skådespel, som den då 
ännu ej lielt och hållet bebyggda tomten N:o 14 vid Kungstorget 
erbjöd under marknadsdagarne. Anskönt de lika fula som egen- 
domliga trappor, hviika följde byggnadens yttermurar ett par vånin- 
gar uppåt, bort tilldraga sig ett normalt seende ögas hela upp- 
märksamhet, segrade dock i täflingen med dem den trupp af Tri- 
molinis 3'rkesbröder, hvilken här inom planket hade sin arena. 
»Nu börjas det, sa' pajas», stående på nämnde plank, och däi'på 
trumpetade han, så det genljöd öfver torget. Kolossala anslag, 
målade i ett maner, hvars skola vi ej tilltro oss kunna afgöra, 
lockade till sig hela hopar af beundi-are. Man njöt outsägligt af 
de brokiga scenerier, hviika i bild återgåfvo hvad som lifs lef- 
vande och under positivmusik fanns att se inom de tunga förhän- 
gena. Men man blef icke stående endast utanför. Man gick in 
och ut och ut och in, och det var ingen ände på förtjusningen. 

Detta var den ästetiska sidan af Larsmässan ! Till den hörde 
väl ej de provisionela och fula försäljningsstånd, som voro uppsatte 
på platsen mellan Bazaren och Vallgrafven, understundom äfven å 
själfva torget, icke heller folkmarknaden på Lejonbryggan och 
fänadsmarknaden på Exercisheden, men måhända barntrumpeternas, 
mungigornas, trähästpipornas och lergökarnes konsert, till hvilken 
prat och skratt och skrän gåfvo ett stämningsfullt biträde. 

Ja, så var det nnder Larsmässans glansperiod. Of&cielt är 
höft nu död vorden, sedan hon uppgått i en namnlös »torgdag 
för handel med väfnader», hvilken myndigheterna bestämma till 
en dag i Augusti, vanligtvis omkring den 10 eller tiden för den 
forna Lai^smässan ; men på den dagen äro vanligt\'is marknads- 
affärerna redan afslutade, enär allmogen har för sed att komma 
in till staden flere dagar i förtid. 



Att döma af namnen på åtskilliga gator och öppna platser 
skulle royalismens ståndpunkt i rikets andra stad vara synner- 
ligen hög. Vi ha redan nu omnämnt Kungsgatan, Kungsports- 
plalsen, Kungstorget och Kungsportsavenyen, och gå vi öfver 
den närbelägna omkring år 1810 byggda bryggan, som till en 
början kaUades Kungsbryggan, men nu Kungsportsbryggan, 
så ha vi strax — Kungsparken. Och allt detta inom en 
periferi af blott 100 meters diameter! 



STORA TEATERN. 55 

Sistnämnda offentliga plats började sin tillvaro ganska 
anspråkslöst. Dess område var år 1839 — Kungsparkens 
födelseår — ej större än det, som nu begränsas af Gamla 
och Nya Alléerna samt Kungsportsavenyen. Först 20 år där- 
efter utvidgades parken; men då också i så betydlig mån, 
att den år 1861 sträckte sig i väster ända till f. d. Husar- 
bron, nu Rosenlundsbron, med Vallgrafven och Nya Alléen 
till gränslinier i norr och söder. Man har kallat sådana 
parker som den ifrågavarande för en stads lungor, och de 
förtjäna detta namn. Hvad särskildt Kungsparken vidkommer, 
så är han en i sanning ståtlig anläggning, en inträdesfri 
promenadplats för hög och låg, som väl icke är ensamstå- 
ende i sitt slag, men icke desto mindre utgör ett af momen- 
terna i det lefvande lif, som gjort Göteborg till en enda stor 
kommunalbragd. De sammetslena gräsmattorna med sina 
infattningar af buskpartier och doftande blomsterrabatter förete 
en den täckaste anblick, som synnerhgast från Kullen — 
platsen för den forna ravelinen Prins Ulrik — bäst lämpar 
sig för en målares pänsel, ty pannan med sina svarta linier 
på den hvita grunden förmår ju jämförelsevis föga. 

Den 15 Maj 18(3o erhöll Kungsparken en särskild pryd- 
nad i den metallafgjutning af professor Molins Bältespännare, 
som då här uppsattes midt för Stora Teatern. Sistnämnde 
byggnad, till hvars närmare omnämnande vi nu öfvergå, har 
sin plats inom parkområdet, genom hvilket utmed teaterns 
hufvudfasad den storståtliga Kungsportsavenyen fortsätter med 
en bred chaussé. 



Stora Teatern. 

Meine Grösse ist die, grösser zu 
maclien dich selbst. 

Schillcr. 

Den 15 September 185',» var för det rika och lysande Göte- 
borg en bemärkelsedag. Stora skaror drogo på aftonen öfver Gamle- 
portsplatsen ut åt Kungsparken, och ekipager med livréklädda betjeu- 
ter körde samma väg. Det gällde att inviga Göteborgs Nya Teater. 

Den som lyckats få en inträdesbiljett såg en salong, strå- 
lande af ljus och förgyllning. Herrarne buro frackar och hvita 



56 STORA TEATERN. 

halsdukar, damerna siden, sammet ocli juveler. Stämningen var 
verkligen högtidlig. 

Under den dråpligt spelade ouverturen kändes stunden så 
iunerligen glad. Afven framtiden hägi-ade leende. Den världs- 
handelskris, som gjort ett hälft års vapenstillestånd i striden 
för teaterns förverkligande, vågade ej nu, midt i segerstunden, 
göra sig påmind med möjliga tankar på utmätning och exekutiv 
auktion. Slika tankar hade varit dödfödda foster, h varje olycks- 
profet hade varit en attentatsman! 

Thalia invigde själf sitt tämpel, i det hon lånade sin gestalt, 
sin röst och sin drägt åt en af sina prästinnor, som i en täst- 
sångares klingande jamber, beledsagade af pompös musik, tillropade 
den nya helgedomen ett varde i bildningens och ljusets tjänst. 

Kvällens program var i sin helhet detta : 

^— -^^-~~ -P 

Johan Jakob Biörklund. j 

Sånggudinnan Fru Poiisette. 

^önung Gar-I hen ^ionbc (^usfaf. 

Historiskt-Romantiskt Skådespel i 5 Akter 

nf 

Jeanette Stjernström. 
(Femte Aktens Slutdekoration af Emil Roberg). 

Personer ne: 

Carl Gttstaf, konung i Sverige Herr Stjernström. 

Erik Oxenstjerna, rikskans/er » ULLMAN. 

Per Brahe » Sandstedt. 

Carl Gustaf Wrangd » Lagerqvist. 

Paul JF/irfs » Berndt. 

Erik Dahlberg >^ KiNMANSON. 

Gustaf Kruse - - « Rohde. 

Stefan Czarnecki, polsk gref-e ' PouSETTE. 

Pater Anselmo » Josephson. 

Louise Maria, drottning af Polen Fru Lagerqvist. 

Augusta, Wrangels dotter » Kinm.anson. 

Maria Drakenhjelm -. M:ll Nerman. 

En hofdam hos drottningen af Polen Fru GjöRCKE. 

En adjutant - Herr Sellström. 

En dansk bonde » Api'elkom. 

En f skare » Sjöberg. 



STORA TEATERN. 57 

Alltsedan början af 1850 talet liade man allvarsamt fun- 
derat på en ny teater i Göteborg. Först 1856 kom dock en 
aktieteckning till stånd. Den representerade ett belopp af 
150,000 kronor, .som, sedan man väl börjat bygga, befunnos 
otillräckliga, livadan man genom lån måste åsamka sig en 
skuld af ännu en gång detta belopp, plus ett sista tillägg af 
80,000 kronor. 

Ritningen till Stora Teatern är uppgjord af arkitekten 
B. C. Malmberg, hvars arbete tillfredställer ej alltför högt 
drifna anspråk. Redan husets ansenliga massa är af impo- 
nerande verkan. Det bildar en rektangel, som på alla 
fyra sidor har utbyggen, de på kortsidorna snarlika flyglar. 
Af dessa lämnar den östra hufvudfasaden. Flygeltaket uppbär 
här såsom midtelprydnad en lyra och såsom hörnprydnader 
fyra statyer, föreställande Melpomene och Thalia samt, såvida 
vi ej misstaga oss för mycket, Klio och Polymnia. Genom 
fem höghvälfda dörrar inträder man från gatan i en rymlig 
vestibul, prydd med medaljonger i basrelief, återgifvande Ars- 
tiderna af Thorvaldsen. Härifrån leda tvänne trappor till 
första och andra raderna samt amfiteatern. Till andra raden 
leda dessutom tvänne andra trappor, gemensamma for tredje 
raden och galleriet. 

Svårigheten att åt en teaterbyggnad gifva en i arkitek- 
toniskt hänseende fullt konstnärlig form hgger icke minst i 
den ansenliga höjd en teater ovilkorligan måste äga, åtmin- 
stone öfver scenen, och hvilken i de flasta fall ej står i pro- 
portion med de behöfliga utsträckningarne i längd och bredd. 
Denna svårighet har kanske ej heller Göteborgs Stora Teaters 
arkitekt alldeles öfvervunnit. Emellertid har han åt interiören 
förlänat både elegans och bekvämlighet. Salongen, hvars deko- 
rering är ett verk af Carl Ahlborn, som här låtit rödt, hvitt 
och guld utgöra de förherskande färgbrytningarne, har tre loge- 
rader, amfiteater och galleri, tillsammans rymmande omkring 
1,000 åskådare. Första raden är naturligtvis rikast utsmyc- 
kad, såsom med änglafigurer i hautrelief, gyllene löfverk, imi- 
terade safirer ocli languett i rödt och guld. Fondlogen utskju- 
ter något framom de andra, prydes med det gamla rikvsvapnet Tre 
Kronor och tjänstgör vid förefallande behof som kunglig loge. 



58 STORA TEATERN. 

Hvad som dock synnerligast fängslar ögat är det med 
utsökt smak rikt ornerade taket, hvilket man gifvit fullkomligt 
cirkelrund form. Det har tvänne mörkblå friser, en närmast 
krongallret och en yttre vid periferien. Mellan dem äro 
inrymde tolf fält, som i midten af gyllene emblemer fram- 
ställa lika många symboliska kvinnofigurer, målade i hvitt på 
cinoberröd grund. Takcirkeln utgöres af en konsollgesims 
och stödes af åtta karyatider, bakom hvilka det ofvan tredje 
radens fond belägna galleriet höjer sig. 

Hvad som näst plafonden utgör salongens bästa prydnad 
äro de ovanligt breda avantscenerna. Deras parti flankeras 
af korinthiska pilastrar, inom hvilka en förgyld ram innesluter 
första och andra radens avantscenloger, skilda åt af en barriére, 
som föreställer ett rödt draperi med lyra och lagerkvistar i 
guld. Tredje radens avantscener ha hvardera tre arkader och 
stå i förening m.ed det här vidtagande ridåhvalfvet, som prunkar 
med »Insigne Gothoburge/isis» under kunglig krona, åter- 
gifvet.enhgt Gustaf II Adolfs vid stadens grundläggning gifna 
föreskrift, in extenso så lydande: »en blå sköld med tre 
strömmar upp emot högra sidan, däruti ett fullkomligt gulldraget 
lejon, löpandes åt vänstra handen, uti den högra klon ett 
draget svärd och i den vänstra nedanföre hållandes en blå 
sköld, däruti två gula kronor ofvanföre och en under, allt 
efter de Götars sätt». 

Tillägga vi att teaterns hufvudridå imiterar ett rödt för- 
hänge med befransadt guldbroderi, att scendekorationerna äro 
målade af Gropius, Ahlgrenson och Grabow, att gaskronan är 
guldskimrande och att foyern kunde vara en lika vacker som 
angenäm oecus under mellanakterna, så tro vi oss ha lämnat 
en i det närmaste fullständig beskrifning på det synbara af 
detta sånggudinnornas tämpel. 

H varje tillvaro, lång eller kort, har dock gärna sin 
historia. Så också Göteborgs Stora Teater, som nu upplefvat 
omkring ett fjärndels sekel. 

Dess historia sönderfaller, om man så vill, i tvänne delar, 
den ena behandlande teaterns ekonomiska angelägenheter, den andra 
dess ästetiska verksamhet. Ur den förra delen ha vi egentligen 
blott en märkUgare händelse att anteckna, nämligen egendomens 
afträdande till konkurs, med däraf följande offentlig auktion, på 



STORA TEATERN. 59 

livilkeu teateru den 21 September LsTl köptes för 113,000 kr. af 
fabrikören Aug. Ringnér, i hvars arfvingars ägo den ännu befinner sig. 

Något händelserikare är andra delen. Skiftesrik är den 
under alla förhållanden, hvilket icke är så underligt, då den 
behandlar en skådebana, som allt emellanåt utgjort ett experimental- 
fält för sådana konstutöfvare, för hvilka kothurnen är stjdtor, 
hvarpå de vandra kring i landsorterna, mindre sökande efter par- 
nassen än en existensens asyl. 

Efter det Stjernström med sitt då i högsta glansen af sin 
konstnärliga utveckling stående sällskap verkställt invigningen, 
vardt en tysk operatrupps uppträdande under ett par vintrar ett 
verkligt evenement i teaterannalerna. Ifrågavarande operatrupp 
var den von der Ostenska, hvars göteborgsverksamhet infaller i 
början af 1860 talet. Prestationerna ägde nyhetens behag, men 
voro underhaltiga. Operans bästa solokrafter hade rekr3'^terats från 
tyska småsceners körpersonaler, måhända med ett och annat undan- 
tag från pensionerade leder. Trån denna period erinra sig nog 
ännu teatervännerna fruarna Jung och Beck-Weichselbaum, frök- 
narna Völker och Doll samt herrarne Trausil, Laske, Otto och 
Weiss m. fl., af hvilka den senare, som hade goda röstmedel, 
vardt anställd vid vår kungliga svenska sångscen. 

Nu hade operan blifvit modsrn i Göteborg, och von der Ostens 
segrar — de voro nämligen i viss mån sådana — gåfvo en annan 
tysk operadirektör ingen ro. Denne, hvars namn. var Gaudelius, 
uppträdde med sitt mycket utpuffade sällskap för första gången i 
Göteborg den 2 Oktober 1864. Rättvisligen måste medgifvas, att 
— så en modern Seuerling han var — han dock förstod att vida 
bättre än sin föregångare tillgodose konstens kraf, att hans säll- 
skap tidtals ägde ganska aktningsvärda förmågor, och att han 
genom att engagera såväl svenska som utländska gäster af prima 
sort gjorde sig förtjänt af både erkännande och tack. Om emeller- 
tid arbetena icke alltid hunno så särdeles långt i fulländning, 
berodde detta mycket på den snälltågsfart, hvarmed de måste bedrifvas 
för att gifva omväxling åt repertoiren. Så medhunnos under loppet 
af en enda vinter följande operor: Ernani, Barberaren i Sevilla, 
Stradella, Martha, Don Juan, Vapensmeden, Norma, Lucrezia Borgia, 
Muntra Eruarna i Windsor, Judinnan, Lucie af Lamermoor, Era 
Diavolo, Eriskytten, Josef i Egypten, Czar och Timmerman, Huge- 
notterna. Kärleksdrycken, Rol^ert le Diable, Maskeradljalen, Rege- 
mentets dotter, Tämpelherren och Judinnan, Sihnngångerskan, 
Romeo och Julia, Othello, Rigoletto, Wilhelm Tell, Belisario, Zige- 
nerskan, Zampa, Linda från Chamounix och Eidelio ; summa sum- 
marum 31. 

Var ej alltid pul^liken så öfverdrifvot belåten med hvad som 
bjöds, så var åtminstone direktören det, och det hörde visst ej 



60 STORA TEATERN. 

till ovanligheten att efter en något så när lyckad kupp, enkanner- 
ligen på iscensättningens område, hans ovanligt starka stämma 
trängde ut mellan ridån och lät publiken höra det stående utrycket : 
» So etw^as haben die Gothenburger noch nie gesehen ! » 

Från Graudelii sejoiu-er minnas vi särskildt följande mer eller 
mindre lysande konstnärsnamn : fruarna Moser, Leinauer och Pelli- 
Sikora, fröknarna Holland, Löwe och Peters, herrarne Fischer- 
Achten, Krolop, Seq^entin, Funck, Siehr, Ki-éen och Hallermeyer. 

Det tyska inkräktandet af göteborgsscenen t\-angs dock 
taga ett slut : den stora publilien ville ha svensk dramatik i original 
eller öf^^ersättning, och den fick också sådan, därtill så väl åter- 
gifven, att få verkliga teatervänner torde saknat den tyska operan. 
Nu "\T.dtog nämligen under ett par år Ahman & Pousettes sällskap, 
så sammansatt och ledt, att denna dess period kanske kan anses 
såsom omfattande Stora Teaterns mast gyllene dagar. 

Främst i konstnärsledet stod redan då den oförliknelige Raa, 
Hka di-astisk i karaktärskådespolet som k'dck i komedien och rent 
af sublim i sorgespelet. Yi erinra endast om hans Laertes i 
»Hamlet», Yigneux i »Många vänner, litet vänskap», Halvard 
Gjffila i »Mellan drabbningarne.;, Axel i »Axel och Wal borg», Hertig 
Johan i »Erik XIV», de Fougeron i »Fruame Montanbréche » och 
Gringoire i pjesen af samma namn, allt konstskapelser af renaste halt. 

Täflande med honom om publikens ynnest framstod hans 
jämväl högt begåfvade maka, fbåd Forsman, hvarjämte sällskapet 
förfogade öfver sådana förmågor som Bohman och Wagner, Hamlets- 
tolkaren Walther Ahlström, Lagerqvist, då ännu i fulla kraften 
af sin humor, direktörerne själfve m. fl. 

Nästa teaterföretag hade internationell karaktär. F. Strå- 
kosch, en tysk impressario, samlade med hjälp af Ludvid Joseph- 
son betydande krafter under sin fana och anlade i stor stil ett^ 
italienskt-lyriskt och svenskt-dramatiskt sällskap, hvars samman- 
sättning var denna: 

J^ör sångscenen: 
.Signora Casanova di Cepeda Signor Sabbatini 



» 


Carraciola 


» Coy 


» 


Stoica 


» Guadagnini 


J> 


Brescia 


» Tasta 
» Castelli 




Maestro direttore: Carlo 


Patti. 




För talscenen: 




Fru 


Selma Hedin Herr 


Ludv. Josephson 


» 


Linda Boström » 


W. Ahman 


» 


Anna Wagner » 


Th. Österberg 


>; 


Charl. Bergström j> 


W. Ahlström 


Frkn 


Gurli Åberg » 


Carl Petterson 



STORA TEATERN. 61 

Frkti M. L. Ilaminarstrand Herr A. T. Boström 

» Hanna Andersson » R. Wagner 

» Julia Magnuson » Ludv. Otterström 

» Wilh. Arenander » Viktor Holmqvist 

» Lotten Dorsch » Ed. Strindin 

» John Fiirstenhoff 

» A. Hammarstrand. 

T}^'ärr gick icke debet och kredit ihop, hvadan ej heller 
företaget blef synnerligen långlifvadt. 

Följde så i början af 1870 talet en ny aera, då Wilhelm 
Äliman åter var ledare och därunder ensembleni nådde en beröm- 
värd utveckling, så mycket mer anmärkningsvärd som sällskapets 
krafter voro spillror af mer eller mindre förolyckade teaterföretag. 

Hösten år 1874 bildade teaterns nye ägare Aug. Ringnér ett 
eget sällskap, så till vida epokgörande, som man från och med 
detsamma kan med fullt skäl tala om Göteborgs stående teater. 
Den Ringnérska perioden, till hvilken hörde bildandet af en visser- 
ligen nu upphörd, men dock, som vi hoppas, ej alldeles fruktlös 
elevskola, omfattade en tid af sex år eller intill dess skådespelaren 
Erik Hillberg aflöste med en sejour, som slutade lika snöpligt som 
den började lysande. 

Efter det litei-atören Erans Hedberg under ett par spelar 
vax-it göteborgsscenens ledare, inträdde teatern i ett nytt skede och 
vardt för första gången en allmännare angelägenhet. I April 
1883 konstituerade sig nämligen Göteborgs Teater iVktie-Bolag, efter 
att 40,000 kr. tecknats på några få dagar. Bolagets verkställande 
direktör, herr Lorentz Lundgren, är jämväl scenisk styresman. 

Naturligtvis har ifrågavarande scen många minnen af olika 
karaktär. Under mellantiderna ha icke blott medlemmar af vår 
Kungi. Teater här skördat lagrar och guld, utan ha här äfven troll- 
karlar och ekvilibrister, skridskoåkare och kalospinthechromokrener 
täflat om publikens bevågenhet, hvarjämte scen och salong, före- 
nade af ett provisionelt golf, tjänat som lokal för stora s. k. opera- 
maskerader. Här har Sandströms »Min lilla vrå bland bärgeu» 
under komponistens eget anförande den 19 Nov. 1863 för första 
gången sjungits offentligt af Raa som solist och Amatörernas Sång- 
förenings medlemmar som brummkör, här ha nabolandens koryféer, 
en Johannes Brun och en Wilhelm Wiehe låtit oss höra olika 
tonfall af norrgena tunga, men också, hvad mera är, låtit oss se 
den sceniske konstnärens lörmåga att väcka skaldens drömmar till 
lif, att fängsla människolifvet i sekunden och tyda dess dunkla 
gåtor, stundom framkallande tårar, stundom leenden, här hai" 
Tichatscheck, den gamle sångareveteranen, med slummerarian ur 
»Den Stumma» visat den sanna konstnärsglödons ofh-bränneligliet, 
här har »barytonisternas konung» Joseph Beck iipi)trädt såsom 



62 STORA TEATERN, NYA ALEÉEN. 

Carl V i »Ernani», som Wilhelm Tell ocli Eigoletto, Aåsseiiigen 
första gången inför så godt som tomma väggar, men dock under 
stormande jubel, här har den sköna Bertha Linda, sedermera den 
världsberömde målaren Makarts lag\agda maka, visat hvad Tei^jD- 
sichores konst förmår, då den behandlas med mästerskap, här ha 
instrumentalkonstnärer sådana som Ole Bull, Vieuxtemps, Alfred 
Jaell, Rubinstein och Wilhelmina Xeruda fön^ånat med föredrag, 
hvari det själ fiilla blott haft fctredragets egen mii-akulösa teknik till 
medtäflare, här ha sådana världsstorheter som Kristina Nilsson, Tre- 
belli, Cari, Carlotta Patti och miss Thursby m. fl. fyllt rummet med en 
människoröst af sådan skönhet, att åhöraren, med eller mot sin 
vilja, gjort ett stycke känslans himmelsfärd, och här — last, but 
not least — har Adelaide Ristori med sin Medea, Maria Stviart, 
Drottning Elisabeth och lady Macbeth samt Sarah Bernhardt med 
sin Fédora visat höjden af scenisk framställningskonst. 



Den närbelägna Nya Alléen, som göteborgaren räknar 
till en af sin stads bästa prydnader, anlades år 1823 och då 
till ej obetydlig del genom kommerserådet Wijks tillsk/ndan. 
Dock ingick förordnandet om denna promenadlinies anlägg- 
ande redan i det kontrakt rörande fästningsverkens undan- 
rödjande och nya kvarters indelande, som Kimgl. Maj:st. och 
Kronan år 1807, den 19 Okt., genom dåvarande landshöfdin- 
gen baron Carpelan afslöt med Magistraten, Borgerskapets 
Äldste och deputerade af stadens öfrige innevånare, hvadan. 
också alléen är upptagen på af Magistraten gillad stadskarta 
af år 1815. Nya Alléen, har en körbana och två gångbanor, 
den sträcker sig nästan bågformigt från öster till väster i 
längd af mer än 1800 meter och har i fyra rader omkring 
ett tusen träd, som om somrarne bilda de härligaste löf- 
hvalf. Här saknas ej promenerande dagen igenom, och på 
körbanan ser man som oftast en hel rad af vagnar, faétoner 
och kalescher, hvarjämte velocipedåkare och ryttare, stundom 
äfven ryttarinnor, ge ökadt lif åt den brokiga taflan, som 
isynnerhet middagstiden, då trafiken är hfligast, antager en 
riktigt glad fysionomi. 

I hörnet af Nya och Gamla Alléerna ligger ett altan- 
prydt trähus af icke obetydlig storlek. Det är Realgymna- 
sium. Denna privata läroanstalt, som har rättighet att di- 



NYA & GAMLA ALLÉERNA. 63 

mittera ynglingar till universitetet, stiftades år 1845 af löjtnant 
Adolf Törnsten, dåvarande stadskatecheten J. A. Grevillius 
och privatläraren magister C. J. Meijerberg. Nuvarande skol- 
lokalen, uppförd efter ritning af arkitekten Westerberg, har 
ljusa, rymliga lärosalar äfvensom en rätt vacker solennitetssal. 
Huset exproprierades af Göteborgs stad år 1884. 

Midt emot Realgymnasium på andra sidan Gamla Alléen 
ådrager sig grosshandlaren dr. Oscar Dicksons hus en viss 
uppmärksamhet. Det är byggdt i renässansstil med tydligt 
inflytande af engelsk smak. Arkitekten V. Boulnois i London 
har därtill uppgjort ritningen. Till sitt inre är huset ett af 
stadens allra magnifikaste. 

Vi ha redan ett par gånger nämnt Gamla Alléen. 
Denna promenadplats, som förr hade en tredje rad af träd 
midt emellan de två nuvarande, anlades redan 1788. Den 
löper med sin längd af 600 meter till större delen utefter 
den här liggande, Kronan tillhöriga Exercisheden, som i 
dagligt tal blott kallas Heden, men förr benämndes Östra 
Heden, till skilnad från Hagaheden, den senare en nu bebyggd 
plats, som i likhet med nuvarande exercisheden begagnades 
vid målskjutning och andra militära öfningar. 

A fältets norra ända finna vi det år 1867 uppförda 
Gymnastik- och Exercishuset, en gåfva till Göteborgs stad 
af grosshandlaren Julius Lindström, som med densamma velat 
hugfästa minnet af sin fader, kommunalmannen Erik Gustaf 
Lindström. Husets ändamål är angifvet i dess namn, och är 
det särskildt folkskolans barn, som här få hämta styrka och 
hälsa af Lings konst. Gymnastikhuset upplåtes som oftast 
äfven till sammankomster, expositioner, konserter m. m. Det 
rymmer 1,500 personer, håller 27 meter i längd och 9 meter 
i bredd samt är uppfördt efter ritning af arkitekten A. Heilborn. 

Vid Gamla Alléen finna vi under nummer 92 J. G. 
Malmsjös Pianofabrik. Denna sin lokal har fabriken haft 
sedan 1847 eller ^d år efter dess anläggande. Den är i sitt 
slag en mönsterfabrik, som levererat flere tusental instrumen- 
ter, alltifrån den 2,000 kronors konsertflygeln till den anspråks- 
lösare taffeln, som blott betingar ett pris af 750 kronor. 
Fabrikatets namn har god klang inom den musikaliska värl- 



64 GAMLA ALLÉEN. 

den, något som bestyrkes af den mängd medaljer, som blifvit 
detsamma tillerkändt vid alla möjliga in- och utländska expo- 
sitioner, särskildt vid världsutställningarne i London, Paris, 
Wien och Filadelfia. 

Så kan industrien räcka konsten handen — motsatsen 
är annars vanligare. 

Fortsätta vi vår väg till alléens slut, så ha vi på höger 
hand en nyare byggnad med hufvudingång från Södra Vägen, 
såsom körbanan utmed alléen kallas. Att ifrågavarande bygg- 
nad, som dessutom vetter åt Lorensbärgs- och Engelbrekts- 
gatorna, icke är ett vanligt privathus synes af dess mindre 
alldagliga form, dess misshushållning, att ej, såsom brukligast 
nu för tiden, resa sig högt i luften samt slutligen af de ko- 
lossala hästhufvuden, hvilka anbringats såsom prydnader å 
ömse sidor om ofvannämnde ingång. Den arealstora bygg- 
naden är Göteborgs Ridhus-Aktie-Bolags ridhus, som fär- 
digbyggdes år 1882 efter teckning af arkitekten W. Franck. 
Den är murad af gult tegel och siras af gesimser och fön- 
sterkaryatider af cement samt kolonner af gjutet järn, hvadan 
det hela i och för sig icke är till missprydnad. 

»Panem et circenses ! » hette det på det csesariska Romas 
tid, och. det drag af de gamles lefnadsfilosofi, som häri ligger ut- 
tryckt, har nog fortplantat sig litet hvarstädes ända intill våra 
dagar, ja, vi tro till och med att det alltjämt vinner terräng. I 
denna tro styrkas vi af en jämförelse mellan t. ex. nutidens och 
— vi hehöfva ju endast taga ISSO-talets — värdshuslif. Nu är det 
icke nog med att ha något att äta, man måste också därvid ha 
något nöjsamt att se på, såsom t. ex. liudansning, atletiska pro- 
duktioner, balett, fyrverkeri o. s. v. ; men på 1830 talet var man 
belåten utan allt det där att se på, hade man blott något att äta 
och — dricka. Icke minst belåten var man nog i det då myc- 
ket omtyckta bättre värdshus, som var inrymdt i huset strax 
öster om Gamla Alléens slutpunkt, numera ixtmärkt med nummer 
87 C Engelbrektsgatan. Här »höll» konditor Rubenson. Värds- 
huset kallades mästadels »Jamaika» med anledning af den präk- 
tiga Jamaikarom, som här serverades och hvaraf bereddes den då 
med en gång så modern vordna romtoddyn. »Jamika» vardt dock 
ej långlifvadt. Kanske fick det sitt banesår af rivalen på andra 
sidan landsvägen, det snart sagdt öfver hela landet, åtminstone 
»par renommée», kända utväx'dshuset 



LORENSBÄRG, 65 

Lorensbärg. 

Gin att nöjet lyda! Blott en tid det rår. 
Kjellgrcn. 

Det är nu mycket länge sedan, eftersom mer än ett hälft 
sekel förflutit sedan dess. 

Vi ha nyss lämnat Gamla AUéen bakom oss, sedan vi i 
förbifarten kastat en blick åt höger genom den gammaldags in- 
körsporten till Wohlfahrtska egendomen Kristinelund, hvars man- 
byggnad presenterar sig så vackert i fonden af en lång lindallé 
och bakom den hvitskimrande staty en på gårdens midt. Vi ha 
passerat Milowska possessionen midt emot samma Gamla Allé, och 
äro just i färd med att fortsätta vägen ntåt Johannebärg, då vi 
helt plötsligt ändra beslut, kommendera höger om ! och kila af 
inåt »Winbergska plantaget». 

Det är »gamle Adam,» den frestaren, som kommer oss på 
denna afväg, lockande med en brunröd toddy, kanske också med 
ett eller annat glas karambamboli. 

Uppkörsvägen till Winbergs drager sig något på sned från 
landsvägen, och midt för densamma påträffa vi snart ett tvåvå- 
nings trähus, utan något anmärkningsvärdt i sin arkitektur, tvärt- 
om så rätt och slätt som möjligt. Detta hus är dock icke målet 
för vår vandring, såsom varande ägarens enskilda bostad. Vi gå 
alltså omkring detsamma och hamna på en kringbyggd gård, hvars 
tvåvåningsbyggnader till vänster och midtför hufvudsakligast äro 
upplåtne till värdshusrörelse, under det de till höger äro så kal- 
lade ekonomibyggnader. 

Hemmastadde som vi äro på platsen, gå vi in i den långa 
och foga eleganta förstuga, som på midten af det där huset till 
vänster leder rätt igenom byggnaden ut till ställets trädgård. Hit 
inkomna, stiga vi in genom den öppna dörren på höger hand och 
befinna oss så i Winbergska värdshusets skänkrum. 

Allt ser ju här så inbjudande ut, att det förefaller oss helt 
naturligt, att vi lyssnade till gamle Adams lockelse. Se bara så 
intagande den där lilla skänkjungfrun är i sin hvita bindmössa, 
sitt näpna sidenförkläde och sina korta klädningsärmar, som lämna 
till fritt beskådande de allra mjällh vitaste armar man gärna kan 
tänka sig. Vi äro smått liebhabrar. Alltså icke underlig-t, att 
vi i detta nu icke ha något öga för det trefliga rummets ameuble- 
ment, dess rottingstolar af gulpolerad björk, dess taburetter med 
öfveixlrag af blommig sits eller dess kantilj kantade röda fönster- 
gardiner, sirligt draperade på spjutformade trästänger — nej 
visst icke! Och kasta vi en blick in i de närgränsande rummen, 
så är det icke för. att beundra kronprinsparets porträtter i lito- 
grafi på väggen eller de messingsbeslagua draglådor, som bland 
annat bohag här representera den s. k. kejsarstilen, utan för att 

5 



66 LORENSBÄRG. 

se om där ej skulle kunna uppenbara sig ännu en eller annan 
liten förtjusande värdshusnymf. 

Vid ett sådant där inblickande höra vi innanfrån en hälft 
deklamerande, hälft sjimgande karlröst utbrista : 
»Unge Nachtigal, yr och kär, 
Som gjort Kerstin så stor besvär ...» 
Vi studsa smått. Man måtte väl ej med unge Nachtigal mena 
oss! Ahnej, visst icke! Unge Kachtigal är Zetterlöf, den sirligt 
klädde mannen, som sitter där närmast fönstret, för tillfället med- 
lem af ett gladt lag, som roar sig med pokulering och glädtigt- 
samspråk. Att Charles och Fredi-ik och Per äro namn, som där- 
ttnder ofta nämnas, så mycket uppfångar vårt skarpa öra, och 
vårt icke mindre skarpa öga säger oss snart, att namnen gälla 
brödratrion Backman. Den som benämnes Charles är den där 
mannen med de guldbågade glasögonen, just densamme, som med 
sin vackra bas reciterade de nyss nämnda versraderna. Låt vara 
att där ligger något af storjiratare hos honom, där ligger också 
något af äkta bonvivant, som tyckes verka lifgifvande på omgif- 
ningen, ty han får ofta laget att skratta. Per, hans yngre bror, 
ger honom icke mycket efter i fransysk esprit. Också är han 
så godt som hälft fransman, och sina franska sympatier har han 
fått i arf af sin namne och far — »lille Per» — som under 
kontinentalsystemets gyllene dagar spelade små politiska intriger, 
herr grefven och landshöfdingen v. Rosen till stor förargelse. Att 
också Charles hyser fransyska sympatier framgår nog af hans 
egen tidning, men är icke så underligt, då han ju är fran.sk kon- 
sul och därtill gift med franske generalkonsuln de Serres dotter, 
den fägringsberyktade Mathilda. Men allt det där hör ju egent- 
ligen icke hit! 

I det glada laget blir det allt lifligare och liiligare. Gross- 
handlaren Niklas Otterdahl berättar jagthistorier, hvari Åkermarkens 
Stelle, stöfvaren, spelar en hufvvidroll, stadsmäklaren Lund skrattar 
så magen hoppar, advokatfiskalen Grreiife, providör för aftonen, 
rekvirerar in en ny bål, Moleau, waldhornblåsaren, trummar på 
bordet en melodi, som han fogat till Wadmans »Jag vill ha rus, 
ett glädjerus hvar dag», och Wadman — Wadman, ja! han hör 
äfven till laget. Aktning för skalden ! Hatten af för honom ! 
sitter han också själf i .skinnkaskett, och det så under tak han 
är, sitter han också i rock så grof, att det ser ut, som vore den 
af simplaste vadmal ! En ^'isa, Wadman ! ropar slutligen Hjert- 
stedt, grosshandlaren. En visa ! ropa Hillman, handelsbokhåUaren, 
Liljedahl, historiemålaren, och Blomsters-all, jttveleraren. Och en 
visa blir det. Sedan Wadman fattat ett glas, rättat till glasögo- 
nen och låtit en andeflägt från löjets gud knisa sin mun med ett 
leende, höjer han upp sin röst och sjunger: 



LORENSBÄRG. 67 

Näsorna votera öfver bålens ånga, 
Ack, hvad ömma känslor lifvas på en gång! 
Hjärtat sväller ut och kläderna bli trånga, 
Själfva ufvens näbb förtonar sig till sång. 
Enhälligt den ljuder vid de gladas bål, 
Kallelsen att dricka hela världens skål . . . 
Men vi lämna det glädjedruckna laget för att se hur det 
ser ut i trädgården, som i motsats till ställets park hyser »la 
haute volée» inom sitt stängsel. Damer i musslins-klädningar 
med korsettlif och kjolar i rika veck intaga här och hvar en stilla 
kopp thé, hviskande dagens »on dit. » Kjolarne äro så korta, att 
de ej kunna dölja de små näpnaste fötter, skyddade af genom- 
brutna strumpor och instuckna i skor utan tillstymmelse till klac- 
kar. De mångfärgade sidenlångschalarne äro klädsamme ; så 
kanske dock ej de väldiga hufvudbonaderna — toscana schäfer- 
hattar — med formen af en upp och nedvänd korg, så kanske 
ej häller de där kanonlockanie vid öronen eller pannbanden vid 
hårfästet. 

Yi skola dock icke tro, att damerna sitta här helt solo vid 
sin thékopp. Ah, vår tid är mer chevaleresk än någon, och öfver- 
allt se vi uppvaktande kavaljerer, elegant klädde äfven de, ja så 
elegant, att vi någon gång observera hvitt sidenfoder i den guld- 
knappsprydda blå eller bruna promenadfracken. Till ersättning 
för linnekragar ha de höga svarta spännkravatter af sidensars, 
västen är icke sällan af gult merino med hvitt silkesbroderi, och 
nedanför den dinglar ett pitschaffc i mångfärgadt sidenband. Och 
så välrakade de alla äro sedan ! Hvem skulle väl också, få framt 
man icke är militär, våga kläda sig i mustasch ! På sin höjd 
ett allra som minsta lilla kindskägg! 

Nöjet är stillsamhetens. Man går fram och åter i de raka 
gångarne eller sätter sig ned på de jämväl raka bänkarne. Minsta 
nöjet är icke att observera hvarancb^a. En och annan förstår också 
att draga uppmärksamheten till sig i mer än vanlig grad. Så 
till exempel den där högreste och mustascherade mannen med den 
sydländskt bruna hyn och den cirkelrunda slängkappan. Det är 
spanioren Gassat, f. d. löjtnant vid »royal suédois», numera fäkt- 
mästare och värdshusvärd. 

Sin fäktsal har han i andra våningen af huset i h()rnet af 
Köpmans- och Smedjegatorna, sitt värdshus åter vid Torggatan, i 
hvilket han låter servera den spanska rätten »olla podrida», och 
där »slutadt, sa' Gassat», är ett stående uttryck bland gästerna. 
Vi se vidare den storväxte orkesteranföraren Richter, kompositör 
till Wadmans »Mitt hjärta har råkat i klämma y, »Lik en Afro- 
dite, inbäddar mellan dunen», och många andra ; vi se grossören 
Adolf Wohlfahrt, alla auktioners j)åhälsare, stor konstvän och ännu 



68 LORENSBÄRG. 

större rabulist, fantiserande om den Bernadotteska dynastiens stör- 
tande och republikens seger, för öfrigt ett stort original. Till 
original kunna vi äfven räkna de där två: pro primo tysken 
Baelirenrotb, storätare ock organist, det senare i Ki-istinae Kyrka, och 
pro sekundo, Mortensson, med. doktor, boende i sitt hus. Vall- 
gatan 40, och af allmänheten känd för sin korpulens, sin gamla 
grågula rock med den stora axelkragen och sitt oafbrutna sväng- 
ande med käppen — en solid rörkäpp med förgyld krycka — 
och där, där ha vi till sist göteborgsgatans största ryktbarhet : 
Stålhandske, den långe, rake och magre mannen med den ound- 
gängliga blårutiga bomullsparaplyen under armen. Vakta dig, 
Stålhandske, du, din tids Don Ranudo di Colibrados, att ej Ny- 
berg på Bikupan klipper ut dig karrikerad till mängdens förnö- 
jelse ; du känner hans förmåga som silhouettklippare, och den klip- 
paren skymtade just nu fram ui' en af bersåerna! 

Men det skymmer, det blir sent, och litet hvar troppar af 
hem. Winbergska plantaget står snart så godt som öfvergifvet. 
En enda oljelampa upplyser gård och park. Det tarfvas också 
icke mer, ty månen höjer sig öfver trädtopparne och målar sitt 
fantastiska mönster på trädgårdssängarne, under det alléer och 
buskar susa ett sömntungt, doftande godnatt. 

Blott i några få af värdshusfönstren lyser det ännu. Ett 
af dem står öppet, och där innanfrån höres en vacker tenor, som 
vid ackompagnement af guitarr sjunger Walerius : 

Grif mig en flicka, en pokal, 

Ty jag kan älska, jag kan dricka! 

Om ödets nåd mig ville skicka 

En fullmakt på mitt fria val, 
Jag skulle glömma 
Lifvets kval 
Och evigt tömma 
Min pokal 

Vid sidan af min sköna flicka. 

Gif mig en flicka, en pokal, 

Ty jag kan älska, jag kan dricka! 



Namnet Lorensbärg är icke årsbarn med värdshuset. Det 
fanns nämligen öfver 50 år före det senare och härleder sig af 
handlanden Lorens Pettersson, som år 1771 var landeriets inne- 
hafvare. På 1830 talet blef benämningen Winbergska plantaget 
mast allmän. Den upphörde dock med Winbergs död, hvarefter 
det ursprungliga namnet kom tUl heders. Det är nu det mast 
klingande i Göteborgs värdshushistoria. 



LORENSBÄRG. 69 

Lorensbärgs mark har intill Mars 1SS4 varit upplåten med 
lösningsrätt för staden, när stället öfvergått , till någon annan än 
en arfvinge till förre innehafvaren. Af denna l()sningsrätt betjä- 
nade sig staden första gången år 1823, då handlanden V. J. Val- 
lentin, som af nämnde Lorens Petterssons arfviugar köpt egen- 
domen på auktion för 7,333 rdr 16 sk. banko, ingick till Magistraten 
med ansökan om landeriets upplåtande till honom. Vallentins 
ansökan afslogs, och staden upplät i stället egendomen till vin- 
handlaren A. H. Evers med skyldighet för denne »att hålla parken 
och trädgården till hända för stadens bättre innevånares begag- 
nande till promenad», h varjämte honom ålåge att inrätta ett för 
samma allmänhet afsedt värdshus, förestått af skicklig traktör, 
och egde han, hans hustru, barn och arfvingar att trygga sig vid 
en »rolig besittning och nyttjanderätt af landeiiet, så länge de 
dessa skyldigheter fullgjorde.» 

Efter vinhandlaren Evers, som således vardt värdshusets 
förste innehafvare, blef traktören Joh. A. Winberg ställets ägare, 
i det han år 1827 tillhandlade sig detsamma för 12,000 riksd. 
banko. Winbergs enka gifte sig med handlanden J. P. Andersson, 
hvilken för 12,066 rdr 32 sk. banko år 184l) sålde det till musik- 
direktören vid Kongl. Göta Artilleri regemente Erans Cabré. 
Denne åter sålde egendomen år 1857 till handlanden Carl Benj. 
Ekberg och maskinisten vid dåvarande Stora Teatern C. J. Lundell, 
som betalte den med 54,000 rdr. Sedan Lundell år 1861 blifvit 
ägare af Ekbergs del, öfverlät han egendomen år 1866 på restau- 
ratören Robert J. Graf, som i sin ordning är 1883 sålde den till 
källarmästaren Gust. Lundstedt. Denne erhöll dock ej sökt upp- 
låtelse, enär staden .själf inlöste landeriet 1884. Graf erlade en 
köpeskilling af 73,000 rdr, och Göteborgs stad 200,000 kronor. 

Under den tid Cabré firde Lorensbärgs vinrankssirade spira, 
uppsattes vid södra ändan af trädgården en sommarteater, hvars 
byggmästare var förenämnde Lundell. Teatraliska prestationer af 
rang ha väl hört till sällsyntheterna på denna scen, som dock, 
hvad storlek och utstyrsel beträffar, lärer fullt tillfredsställt an- 
språken på dess tillkomsttid. Ungefär samtidigt ökades Lorens- 
bärgsnöjena med karusellåkning. I parken var nämligen uppsatt 
en brokigt utstyrd, i kinesisk stil hållen karusell, på hvilken man 
åkte efter lokomotiv i öppna, tvåsitsiga vagnar, tolf till antalet, 
vilja vi minnas. Karusellen var inköpt från hu:^vudstaden. Där 
hade han stått i Humlegården och roat 1820 talets njutningslystna 
Stockholm, som gaf honom (öknamnet »svinmatskvarnen» — en 
folkkvickhet naturligtvis, miiidi-e lin än kai-aktoristisk. 

Från Cabrés tid fijreskrifver sig också en iinnu kvarstående, 
delvis till skräpkammare, delvis till duschrum nu degraderad dans- 
])aviljong, som uppfnxles i parkens västra dol ih'1i invändigt må- 



70 LORENSBÄRG. 

lades med kärlekens och trohetens färger. Hittills hade Lorens- 
bärg varit väl renommeradt ; men nu började det en resa utföre, 
och till den resan var sagde danspaviljong skulden. Den drog 
nämligen så godt som genast till sig »le demi monde», som här, 
vid tonerna af en oftast dålig musik, svängde om dagligen eller 
rättare nattligen. Bond-Kristina, Rebecka Nordström och Stafva 
Lidberg, bekanta kärleksnymfer på ifrågavarande tid, voro här 
balernas drottningar. Det dansades och glammades, det väsnades, 
grälades och sjöngs. Unge män med varma hjärtan och gubbar 
med späckad plånbok deltogo i dessa cancangillen, som vanligtvis 
fortsattes i själf\'a värdshusbyggnadens enskilda smårum, där vi- 
nets gud hade sina altare i form af supébord, och där cliquoten 
flöt i strömmar. Här sårade Amor med sina pilar, under det 
Bacchus helade — för stunden. 

Lorensbärg kunde nu sätta som skylt på sin dörr Wad- 
mans strof: 

Jag Ijjuder på famntag af himmelska kvinnor. 

På fräsande näktar ur gyllne pokal; 

Men franska syrpriser ge mina gudinnor 

Och med min podager är jag liberal. 
Resan utföre hade nått sitt slut : man hade fastnat i dyn. 



Det klämtade. 

Skulle elden vara lös eller föreföll det blott så i drömmen? 

Nej, nu smattrar också trumpeten i gathörnet och larmskotten 
ljuda från Gustaf Adolfs torg. 

Ett — t^'å ! Det klämtar två slag. Elden är således utom 
staden. 

Brandlvktorna i Gustavi och KJristinse visa i rigtning mot 
söder, i hviiket väderstreck också ett starkt eldsken aftecknar sig 
å den mörka natthimlen. 

Sprutorna, som köra i häjdlös fart utåt Alléen, där man 
redan kan höra Sahlbergs trumma, eskorteras af en människo- 
skara, skådelysten, så det förslår. Det är någonting »intressant» 
i en eldsvåda, förstås! 

Man möter en husar, som rider i sporrsträck åt staden. 

Hvar är elden lös ? ropas. 

Lorensbärg brinner! svaras det i förbifarten. 

Lorensbärg ! .' 

Ja, det var verkligen så. Eldtungorna slickade redan utefter 
väggarne på det ena boningshuset, och det andra stod i begrepp 
att nästa öigonblick offra sig åt dem. Det brann så gräsligt 
skönt midt emellan de åldriga trädkronorna, som gnistrade af rim- 
frost så som voro de öfv^ersållade af diamanter. 



LORENSBÄRG. 71 

Polismästaren i egen hög person jämte brandchef och brand- 
adjutant, sprutkarlar — yrvakna och haudfallna — artillerister, 
gatpojkar, kvinnor och barn, alla samlades de på den beryktade 
platsen. Så kom också frivilliga brandkåren, och då vardt det 
ordning i släckningsarbetet, men ordningen gagnade denna gång 
till intet, ty elden hade från början fått en sådan öfverhand, att 
en enda stor grushög var allt, som efter en eller annan timme 
återstod af det gamla murkna Bacchitämplet, nyss så rikt på 
minnen af saturnalier och orgier, minnen af oskyldig glädje och 
fräck styggelse. 

Det var den 1 December 18(U, tidigt på morgonen. 

Glädjemusiken hade upphört att gå några år förut. Denna 
gång kunde han annars gärna ha rört på spelet. 



Beundrare af det gamla gå ej gärna utan en viss mot- 
ståndskänsla öfver till det nya. Men dessa beundrare äro i 
de flästa fall åldringar, för hvilka alla nöjen på deras ung- 
domstid hade en egendomlig, mera lockande färg: 

»Då var det lust att lefva. 
Jublande gladt hvar dag; 
Då var det fröjd i världen, 
Då var det annat slag.» 

De unga åter se med välbehag och tillit alla yttringar 
af det nya, icke minst dem, som ligga inom nöjenas sfär, 
och dit räknade de år 1867 den ståtliga restaurationsbygg- 
nad, som då uppfördes i Lorensbärgs park efter ritning af 
arkitekten A. Heilborn. Denna byggnad uppfyller i hufvudsak 
tidens fordringar. Den har på undre botten bkänkrum, mat- 
salar och veranda samt i andra våningen rum för enskilda 
sällskap och en stor, vacker med musikläktare försedd fäst- 
sal, som begagnas till baler, bröllop och större middagar m. 
m., stundom också till allmän servering. 

Parken är numera hållen i engelsk stil med slingrande 
gångar, doftande blomsterrabatter och bersåbildande häckar. 
Dess bästa prydnad är dock en af almar och bjiirkar be- 
skuggad kolossal bröstbild i brons af skalden Wadman, mo- 
dellerad af Molin. På dess piedestal af Malmöns granit läses 
i förgylda bokstäfver öfver en i stenen inhuggen lyra : 



72 LORENSBÄRG. 

J. A. W ad man 
och på fotställningen: Af 

Göta P. B. 

Förslaget till denna minnesstod är utgånget från litera- 
tören Jonas Philipsson, känd som humoristisk ordenstalare, 
författare till en mängd glada lustspel och utgifvare af den i 
mannaåldern ingångna Maj-muntrationstidningen »Pounsch», 
Det rönte så rik och liflig anslutning inom sällskapskretsen 
— Göta Par Bricol — att stöden jämförelsevis snart efter 
förslagets framläggande kunde högtidligen aftäckas, hvilket 
skedde sommaren 1869 under stort tillopp af åskådare och 
i närvaro af medlemmar af det då i Göteborg hållna nordiska 
konstnärsmötet. 

Liksom Stockholm har sin Bellmansfäst, så har också 
Göteborg sin Wadmansfäst. Den senare firas i sammanhang 
med bricolisternas sommarhögtidsdag, då det »lysande säll- 
skapets» bröder, kommendörer och guvernörer, eller hvad 
de nu allt heta, iklädde sina mångfärgade ordensdekorationer 
och företrädde af standarförarc, härolder och en sängarskara 
i djupa led, vandra i procession till skaldens bekransade 
byst för att hylla hans hågkomst med sång och ett af riddare; 
ceremonimästaren utbringadt : lefve Wadmans minne ! Van- 
ligtvis klingar den berömda bricolsången på ett förunderligt 
vackert sätt vid dessa tillfällen, då parken är fylld med 
en stor samling åhörare och åskådare. Ännu långt in på 
kvällen utmärker sig Lorensbärg för en hflighet, som bär 
fästlig prägel, annars — med undantag af 1 Maj — icke just 
så alldaglig under försommaren, och ända in till dess Phoibos 
Apollon kör upp i öster med sina eldsprutande fålar, bring- 
ande en ny dag, lefves här inom fyra väggar och slutna 
dörrar ett ba(-chanaliskt lif, som denna gång icke är utan 
sin poesi och täljer, hur ännu glädjen och sången kunna 
andas med friska lungor åtminstone en gång om året: det 
är på Wadmans dag. 

Lorensbärgs årliga glanstid är framförallt Augusti och 
September. Då är tillströmningen af gäster mycket betydlig, 
i all synnerhet när de sedvanliga s. k. stora sommarfästerna 
arrangeras. 



LORENSBÄRG. 73 

På teatern har man då »Varieté » och på planen framför 
restaurationsbyggnaden allehanda förströelser, såsom balong- 
uppstigning, luftgymnastik etc. etc. En fulltalig orkester bju- 
der på favoritmelodier, och med dem blandar sig det ound- 
vikliga ljudet af smällande korkar och rullande kägelklot. 

Ännu är glädjen dämpad. Man sitter stilla och besked- 
ligt vid de tätt sammanställda småborden, säger då och då 
ett ord och småler dessemellan, man läppjar på punschen 
och blossar med cigarren, som med sin rök söker mätta en 
atmosfär, redan förut ångande af fluidum, blommor och par- 
fymer. 

Först när mörkret inbryter, blir stämningen lifligare och 
gästantalet större. Marschaller kanta då alla gångar, och 
kulörta lyktor bilda här och hvar arkader. Plötsligt sprider 
elektrisk belysning ett både intensivt och förtrollande sken, 
och gasrampen utmed den stora verandans tak rent af blän- 
dar. I detta Ijushaf drifver man fram och tillbaka på »stora 
gången», intill dess man vid niotiden skockar sig på ömse 
sidor om den Ijusskimrande musikpaviljongen, intagande en 
afvaktande ställning. Det gäller nämligen att se fästens slut- 
nummer: ett fyrverkeri. Snart sprakar och gnistrar ett sådant 
på sitt bekanta sätt. De färgskiftande svärmarne spegla sig 
i fontänens bassin och komma de otaliga vattenpärlorna att 
skimra likt facetter. 

Det är vid allt detta ett ah ! och ett åh ! och ett hand- 
klappande så godt som något, och man följer med blickarne 
de sprakande gnistorna uppåt — uppåt, där man »en passant» 
får se en himmel, stjärnbesatt och månlyst, talande sitt tysta 
språk om en oändlig storhet och allmakt . . . 

När de tre kanonskotten förkunna fästens slut och de 
flästa deltagarne i nöjet bege sig på väg hem, befmnes det 
vara alldeles svart af folk utanftir portarne. Fyrverkeriets 
friskådare kunna nämligen räknas i tusental. Slöddret är nog 
här till finnandes, men det är icke det förherskande elemen- 
tet, och allt går stilla och ordentligt till. Man har på sin 
höjd hurrat litet i förtjusningen öfver herr Fritz Buschs eller 
herr Kreftings vackra raketer och guldregn — allt livad som 
kan ses af dem, som endast ha plank- eller gatbiljett. 



74 KUNGSPORTSAVENYEN. 

Den dråpliga Kungsportsavenyen ter sig nu som en äkta 
pariseraveny — nota bene för dem, som ha rik fantasi. Det 
är ju ett lif, en rörelse, som visserligen icke trotsar all be- 
skrifning, men icke desto mindre är respektabel med besked ! 
Droskor och cabs, den ena efter den andra, rulla fram genom 
mänskoströmmen. Det ljuder af hästtramp och pisksmällar. 
Se opp, se opp ! heter det ideligen från kuskbockarne, och 
de öfverfylda spårvagnarne köra i häjdlös fart, varnande med 
sina röda lyktor och sitt oafbrutna ringande. 

Den äkte göteborgaren, som naturligtvis älskar sin stad, 
säger gärna till sig själf vid dessa tillfällen: Göteborg är be- 
stämdt en stor stad ! 



Kungsportsavenyen. 

Denna aveny lofvar att bli livad den i viss mån redan 
är: en palatsgata. Vi säga i viss mån, ty den tillhör till 
hälften det Göteborg, som kommer. Med undantag af det 
s. k. engelska kvarteret, som isynnerhet åt Teatergatan företer 
en sällsam blandning af fulhet och oregelbundenhet, bilda 
dess byggnader kvartervis ett symmetriskt helt af storslagen 
verkan. Särdeles beaktansvärda äro husen N:o 16, 30 & 
32 (arkitekt: herr Adr. Peterson) och N:o 26 & 28 (arkitekt: 
herr E. O. Kriiger). Första pristet tages dock måhända 
af N:o 18 & 20, byggda i effektfull fransk renässansstil med 
en fasad, å hvilken de tätt vid hvarandra sittande med speg- 
lande glas försedda fönstren åtskiljas af en myckenhet pilast- 
rar, medaljonger, guirlander, karyatider o. s. v., allt på det 
behagligaste smekande ögat och vittnande om den genialitet, 
som leder arkitekten Adrian Petersons ritstift. 

Särdeles vackert är också handlanden J. G. Hambergs 
hus N:o 2, uppfördt efter ritning af arkitekten C. Fahlström. 

Det midt emot belägna N:o 1 ådrager sig uppmärksam- 
het ej blott genom sin storlek — det är fyra våningar högt 
samt helt och hållet fristående med fasader åt fyra gator — 
utan ock genom sin soliditet, sin öfverdådiga elegans och 
berömvärda smakfullhet. At Kungsportsavenyen visar det sin 
kraftfullast tecknade fasad med balkonger, kolonner och en 



CHALMERS TEKNISKA LÄROANSTALT. 75 

hög trappa, det hela i renässansstil. Arkitekt är här herr 
A. H. Cornilsen, som genom detta byggnadsverk visat sig 
vara en dugande man i sitt fack. Huset inrymmer på undra 
botten en med verklig lyx inredd kafé-, restaurations- och 
fästivitetslokal med särskilda ingångar från Park- och Teater- 
gatorna. At förstnämnda gata erbjuder byggnaden jämväl 
tvänne för kafégäster afsedda terasser af hälft uthuggna rn- 
stica stenfält med balustrader, en lika prydlig som ändamåls- 
enlig anordning. 

Vid ifrågavarande aveny kommer att med snaraste 
resa sig aktiebolaget Valands beslutade konstutställningsbygg- 
nad, till hvilken grosshandlanden Pontus Fiirstenberg skänkt 
30,000 kr. såsom stamaktiebelopp. 

Kungsportsavenyen tager sig präktigast ut söderifrån. 
Dess ovanligt breda chaussé, som har tvänne likaledes breda 
gångbanor, kantade på vna sidan af träd och på den andra 
af husens blomstersmy ekade förgårdar inom dyrbar järn- och 
cementstaket, bildar tillsammans med själfva byggnaderna ett 
perspektiv, som ovedersägligen är anslående på skönhets- 
känslan. Aveny en utmynnar i Gamle Ports-platsen, och 
ofvanom de hus, som omgifva denna plats, synes i fjärran, 
såsom en taflans medelpunkt, den å spetsen af Kvarnbärget 
pittoreskt placerade Göteborgs Navigationsskola, hvars enkelt 
rena fasad och kraftiga sidotorn måleriskt afteckna sig mot 
horisonten — en fonddekoration, täflande med teatermålarens 
i behag och effekt. 

Chalmers tekniska Läroanstalt, 

som före 1883 benämndes Clialmerska Slöjdskolan, fmna vi, 
om vi från Kungsportsavenyen vika af in på Storgatan i 
västlig rigtning. 

Sin nuvarande lokal, hvars byggnadskostnad uppgått till 
148,000 kr., har läroanstalten haft sedan den 12 Oktober 
1869, då den högtidligen togs i utbyte mot en jämförelsevis 
trång och aflägsen lägenhet vid slutet af Norra Larmgatan. 
Den består af i öppen fyrkant uppförda triinne särskilda 
byggnader, däraC en hufvudbyggnad och tvänne flyglar, alla 
om två våningars höjd och i öfverensstiimmandc slil af oklan- 



76 CHALMERS TEKNISKA LÄROANSTALT. 

derlig symmetri, men också utan någon annan skönhetens 
prägel. Till det inre äro samtliga lokalerna synnerligen 
lämpliga och för sina ändamål väl afpassade. I hufvudbygg- 
naden inrymmas på undra botten tvänne auditorier och tvänne 
salar för samlingar, vidare arbetsrum för lärare och bostad 
för vaktmästare. Våningen en trappa upp har äfvenledes 
tvänne lärosalar, dessutom bibliotek och bostadslägenhet för 
skolans föreståndare. I den östra flygeln äro inrättade labo- 
ratorier för undersökning i kemi, mineralogi och geognosi och 
i den västra mekanisk verkstad, snickeriverkstad och ritkon- 
tor m. m. 

Ritningarne till det hela äro uppgjorde af stadsarkitekten 
V. von Gegerfelt. 

Undervisningsämnen äro : matematik, mekanik, teknologi, 
fysik, kemi, mineralogi och geognosi, landtmäteri, väg- vatten- 
och husbyggnadskonst, frihandsteckning, modellering, verk- 
stadsarbete, svenska språket och bokhålleri. 

Lärarepersonalen består af en professor, som är skolans 
föreståndare, tre lektorer och åtta biträdande lärare, hvartill 
komma repetitörer och stipendiater. 

Den berömda läroanstalten räknar sin gagnande tillvaro 
från den 5 November 1829 eller 18 år efter det skolans 
donator, kanslirådet William Chalmers, bortgått ur tiden. 
Att skolan först då kunde börja sin verksamhet berodde på 
en långvarig process, som dock medförde det goda, att den 
i och för sig betydliga gåfvan förräntades så, att man vid 
skolans öppnande förfogade öfver en grundfond af omkring 
73,000 rdr banko. 

Läroverkets förste organisatör och föreståndare var pro- 
fessor Carl Palmstedt," lärjunge af den berömde Berzelius. 
Han utvecklade allt ifrån början en rastlös verksamhet för 
skolans bästa, nitiskt biträdd af den utmärkte medborgaren 
doktor Per Dubb, densamme som genom sitt inflytande 
förmådde Chalmers att några dagar före dennes död insätta 
en bhfvande teknisk friskola i Göteborg såsom arfvinge vid 
sidan af Sahlgrenska Sjukhuset och Frimurarebarnhuset. 
Palmstedts verksamhet understöddes äfven på det berömvär- 
daste af dåvarande landshöfdingen grefve Axel von Piosen, 



SLÖJDFÖRENINGENS SKOLA. il 

efter hvars död år 1834 skolan sväfvade i ett års bekym- 
mersam ovisshet om sitt bestånd, till dess hon lyckligtvis 
erhöll ett årligt anslag af allmänna medel, stort 3,000 rdr 
banko, jämte en egen styrelse, som då utgjordes af lands- 
höfdingen G. Edenhjelm, biskopen doktor G. F. af Wingård, 
kommerserådet Olof Wijk, kaptenen A. Lönnroth, postdirek- 
tören A. Gjers och juveleraren J. D. Blomstervall. 

Efter ett 23-årigt föreståndarskap afgick professor Palm- 
stedt år 1852 från sin befattning, aflöst af professor Eduard 
von Schoultz, en nitisk och omtyckt lärare, som afled år 
1880 och efterträddes af nuvarande föreståndaren professor 
August Wijkander. 

Skolan har alltjämt rönt bevis på allmänt och enskildt 
deltagande i form af anslag och gåfvor och har senast 1867 
hugnats med' ett årligt statsanslag, som tillsammans med förut 
beviljadt dylikt uppgår till mer än 32,000 kronor. 

En jämförelsevis stor del af skolans lärjungar brukar 
utgöras af norrmän, hvilka således i broderlandet söka en 
utbildning, som alltjämt lämnat de bästa frukter och förverk- 
hgat det valspråk, hvilket skolan upptagit efter sin stiftare, 
nämligen Avan céz ! 



Också Slöjdföreningens Skola har en ny lokal, som i 
det närmaste bildar ett motstycke till Ghalmers tekniska Läro- 
anstalts hufvudbyggnad och intager fjärde sidan i kvarterets 
fyrkant, rigtande sin förnämsta fasad åt den nyanlagda Vasa- 
gatan. Mot det arbete, som stadsarkitekten v. Gegerfelt här 
lämnat, har man anmärkt, att han allt för mycket tillgodosett 
utrymmet för hörsal, vestibuler och storartade trappgångar 
på bekostnad af de egentliga undervisningsrummen, som emel- 
lertid äga fördelen af att vara höga och ljusa. 

Skolbyggnaden är tillkommen genom anslag ur Ren- 
strömska fonden. 

Själfva skolan är ett med Ghalmers tekniska Läroanstalt 
nära beslägtadt läroverk, hvars talrika elever — de voro 1883 
närmare 1,000 — erhålla en kostnadsfri undervisning i äni- 



78 FRUNTIM-MERSFÖRENINGENS FLICKSKOLA. 

nen, sådana som: frihand steckning, ornamentsmålning, maskin- 
och konstruktionsritning, träsnideri, modellering, skulptur, 
räkning, skrifning, textning, bokhålleri m. m., och undervisas 
äfven kvinliga elever i en del af dessa ämnen. De manliga 
eleverna tillhöra i många fall i fabriker och annorstädes 
redan anstälde arbetare. Dessa infinna sig talrikt, företrädes- 
vis under de lediga aftontimmarne. Också få de här inhämta 
färdighet i sina respektive handtverk och kunskaper, de bästa 
burskapsbrefven i vår, den fria yrkesutöfningens tid. 

Skolan, som är en frukt af den för Göteborg känne- 
tecknande frikostigheten, har verkat sedan 1848, då hon 
bragtes till stånd af professor Palmstedt i hans egenskap af 
ordförande i Slöjdföreningens dåvarande styrelse. 

Snedt emot ifrågavarande skola ligger vid Chalmersgatan 
en tredje läroanstalt i välgörande syfte, nämligen Fruntim- 
mersföreningens Flickskola. Den vackra byggnaden invigdes 
hösten 1882, har fyra våningar och innehåller, utom bostads- 
lägenheter för förestånderska och portvakt, flere skolsalar af 
betvdande storlek. Dess arkitekt är C. G. Fahlström, som 
här skattat åt den romanska stilen, därvid användande röd 
terracottategel såsom ornamentsmateriel. 

Skolan är afsedd för behöfvande döttrar af ståndsper- 
soner och tjänstemän. Hennes tillkomstår är 1815, då hon 
stiftades af några samhällets bättre lottade damer, nämhgen 
fruarne Betty Scott, Louise Lamberg och kommerserådinnan 
Malm. Styrelsen har alltjämt varit kvinlig, men icke desta 
mindre visat en kraft och ihärdighet, som lotsat sig igenom 
svårigheternas skär. Till en början var undervisningen helt 
och hållet kostnadsfri, uppehållen genom föreningsmedlem- 
marnes årsafgifter, gåfvor af handarbeten samt donationer, 
de senare af kommerserådet Björnberg, grosshandlaren A. G. 
Levgren och brukspatron F. U. von Åken. Numera erlägga 
dock eleverna en obetydlig skolafgift, hvarför de emellertid 
erhålla en förståndigt ordnad, från all utanläsning bannlyst 
undervisning i ämnen, som icke blott utveckla tanken, utan 
äfven varda till gagn i det praktiska lifvet. Sedan 187G 
åtnjuter skolan ett årligt statsbidrag af 1,000 kronor. 

Här i närheten eller under X:o 39 Stor«:atan finna vi 



DET GÖTEBORG, SOM KOMMER. 79 

den under byggnad ännu varande Baptistkyrkan, livars kon- 
struktör är arkitekten J. A. Westerbero;. 



Vi ha nu inkommit i en del af det nya Göteborg, något 
helt och hållet nytt för den främling, som icke besökt rikets 
andra stad på en fem till tio år, och vi stå vid det om- 
råde, som i en närmare eller fj armare tid skall innesluta 
Göteborgs kanske praktfullaste partier. Detta område är ännu 
belamradt med oansenliga träbyggnader och bristfälliga uthus, 
oregelbundet strödda utmed den krokiga, efter den här i när- 
heten en gång boende assessor Kall benämnda, ^Kallens gata, 
pulsådern för den s. k. Hagaheden. De oansenliga byggna- 
derna äro emellertid dömde till att förstöras, hvarmed man 
allaredan och så småningom gjort början. 

Om du, benägne läsare, har aldrig så litet håg för äf- 
ventyrliga resor, så kan du genom oss få företaga en lång 
sådan, dock icke lång till rum, utan till tid. Enär du nic- 
kar bifallande, så svänga vi histrionens trollspö öfver ditt 
hufvud, uttalande ett mystiskt hocus pocus ! — och du be- 
finner dig, en ny Bautastenius, åtskilliga årtionden fram i 
tiden. Hvar du är, har du likväl ingen aning om, ty du 
känner ej igen dig. Öfverallt ser du arkitektoniska storverk 
resa sig utmed breda gator — icke en enda tomtplats är där 
ledig! Husen ha en höjd, som din tids Göteborg knappast 
drömt om, derjämte en arkitektur så rik, att det ligger något 
öfverväldigande däri. Och så solidt sedan, och så bekvämt, 
portvakt t. ex. i snart sagdt hvartenda hus ! Trots det främ- 
mande i din omgifning, känner du rätt väl igen många af 
de gatunamn husknutarne angifva, såsom Vasagatan, Erik 
Dahlbergsgatan, Aschebergsgatan, Thorildsgatan, Carl Gustafs- 
gatan o. s. v. Det är både som om du vore i Göteborg 
och som om du icke vore där. Du beslutar därför att an- 
tasta någon förbigående och fråga honom, hur härmed kan 
hänga samman. Du gör så och får i ett förbindligt svar 
veta, att du ströfvar kring i Göteborgs mast aristokratiska 
kvarter, dess Faubourg Saint Germain, som Göteborgs finfina 



80 DET GÖTEBORG, SOM KOMMER. 

handelskår — den är fortfarande dess aristokrati, det vill 
säga en aristokrati af nabober — föredrager framför den 
gamla' staden omkring Gustaf Adolfs torg och Hamngatorna, 
hvilken blifvit helt och hållet inkräktad af kontor och butiker. 
Du får också veta, att du lefver i det tjugonde århundradet 
och att Göteborg gått framåt äfven i andra hänseenden än 
skönhetens. 

Du har nu hunnit in på en öppen plats, hvars storlek 
— den öfverträffar betydligt det gamla hederliga Gustaf Adolfs 
torgs — slår dig med en viss grad af häpnad och beundran. 
Det brokiga gatulifvet, de korsande ekipagerna och de tusen- 
tals fotgängarne bilda här ett energiskt virrvarr, som försätter 
dig i ett slags sinnesrus. Mannen, som du antastat, upplyser 
dig om, att det är Vasaplatsen. Vasaplatsen ! det är något, 
som hägrar för ditt minne, och du sätter den strax i förbin- 
delse med Sandgången och Lampes cigarrfabrik, hvarom dock 
din följeslagare icke vet det allra ringaste. En byggnad ådra- 
ger sig din särskilda uppmärksamhet för dess ädla stil och 
monumentala karaktär. Du erfar, att han är Göteborgs Fria 
Akademi. I fonden af de gator, som utmynna åt söder, ser du 
fantastiskt formade villor höja sig på de grönskande bärgsslutt- 
ningarne, och där en allésmyckad boulevard å la Paris vidgar 
sig, möter din blick en kolossal bronsstaty, ett konstverk af 
sådan skönhet och sanning, att själfva bronsen tyckes lefva. 
Du känner de konungsliga dragen och blir glad vid att finna 
något, som man kände till äfven på din tid. På piedestalens 
framsida står också mycket riktigt: Åt Gustaf III, Göteborgs 
befriare, och på baksidan — ja, hvad där står är på latin, 
något som din följeslagare icke kan, ty, säger han, latinet är 
för hans praktiska generation ett terra incognita — så mycket 
latin kan han ändå! Emellertid tror han sig veta, att in- 
skriptionen har att förtälja, det stöden restes för mycket länge 
sedan, på 100 årsdagen af snillekonungens död eller Göte- 
borgs räddning — han vet ej rätt hvilketdera. 

Du vandrar vidare, alltjämt åtföljd af din nya bekant- 
skap, och hur du nu än vandrar, så kommer du till en punkt, 
som du känner igen, hvarvid du ofrivilligt utropar: Ah, se 



FÖRRA HASSELBLADSKA ÄNGEN. 81 

Hasselbladska ängen! Härvid bugar sig din följeslagare, i 
det att ett hälft sarkastiskt leende krusar hans läppar, som 
därefter uttala ett: mjuka tjänare, herr Bautastenius ! 

Hocus pocus ! Histrionens trollspö susar åter öfver ditt 
hufvud, karlen är puts weg och ditt framtidsäfventyr lyktadt. 



Inom området af förra Hasselbladska ängen finna vi 
under N:o 5 Storgatan ett stort trevånings stenhus, å hvars 
fasad står med stora bokstäfver af gjutet järn : AmaUa Hertz 
Stiftelse. 

Denna inrättning har att tacka grosshandlaren P. S. 
Hertz för sin tillkomst. Han donerade nämligen 50,000 kr. 
att användas för uppförande af ett hus, hvari behöfvande 
familjer, företrädesvis enkor, tillhörande mosaiska församlin- 
gen i Göteborg, skulle erhålla fria bostäder, och förordnade 
han därjämte, att stiftelsen skulle bära hans aflidna hustrus 
namn och att bostäderna finge upplåtas äfven åt andra än 
mosaiska trosbekännare, efter det dessa senare kommit i åt- 
njutande af samma politiskt-sociala rättigheter, som öfriga 
svenska medborgare, något som inträffade redan 1870 eller 
samma år anstalten invigdes. 

Byggnaden, uppförd efter arkitekten F. J. Heilborns rit- 
ning, är tre våningar hög och innehåller 16 boningslägenhe- 
ter, däraf 10 med kök. I portgången äro uppsatta tvänne 
stora minnestaflor, angifvande donators namn och stiftelsens 
invigningsdato. A den ena står dessutom : 

Säll den som bär omsorg om den fattige. 

Dav. ps. 41.2. 
och å den andra: 

Se hur skönt och Ijufligt är det, 
att bröder bo i kärlek tillsammans. 

Dav. ps. 133.1. 

Sida om sida med Amalia Hertzs stiftelse ligger KjeH- 
bergska FHckskolan. Den är också en vacker välgörenhets- 
anstalt. Meddellösa borgaredöttrar få i denna friskola en 
den mast sorgfälliga uppfostran, icke blott med hänsyn till 

6 



82 GÖTA CULDINUORDENS HUS. 

bokliga kunskaper, utan också till själsodling och sedligt vett. 
Skolan öppnades 1832, stiftad af grosshandlaren Jonas Kjell- 
berg, som år 1826, på sin 75:te födelsedag, förordnade, att 
50,000 rdr skulle efter hans död frånskiljas hans kvarlåten- 
skap för att utgöra grunden till den skola, som sedan hug- 
fäst hans namn i Göteborgs samhälle. 

Efter det skolan år 1870 fått eget hus, äfven det 
uppfördt efter ritning af arkitekten Heilborn, erhöll hon den 
6 Dec. 1872 en betydlig gåfva, i det att ett lyckhgt guld- 
bröllopspar, grosshandlaren J. A. Kjellberg och hans maka 
Amalia Kjellberg, då skänkte henne en summa, stor 50,000 
rdr, hvarigenom hennes kapital nu öfverstiger 150,000 kronor. 

Det närmaste anmärkningsvärda föremål, som vi på- 
träffa i denna stadsdel, är det vid den korta Bellmansgatan 
belägna 

Göta Coldinuordens hus. 

"Bröder det iiro vi alla." 

Denna den 17 Okt. 1880 invigda byggnad, som är mu- 
rad af gul klinkert efter arkitekten Adrian Petersons ritning, 
har en enkel, men ganska vacker fasad, hvars ornamentik 
utgöres af olikfärgadt tegel och sandstensimitation. Den har 
tre våningar med rätvinkliga och bågformade fönster samt 
prydes öfverst af en takdekoration, sammansatt af romanska 
kolonnetter och ordensemblemer, bland de senare det bekanta 
coldinukorset. 

Undra våningen upptages af en bättre restaurationslokal, 
bestående af matsal och tre större kaférum, visserligen icke 
lyxeriöst, men dock ganska prydligt utstyrda. 

Till andra våningen leda två bekväma stentrappor med 
räcken af gjutet järn. Gå vi upp för den, som ligger i husets 
östra del, så finna vi först, det vill säga efter att ha passerat 
en tambur, recipienternas väntrum. Här fästes uppmärksam- 
heten på en synnerligen stor oljemålning, som äges af Col- 
dinuorden och föreställer Louis Palander, planterande coldinu- 
korset på Preobrasehenieön. Han håller i högra handen ett 
timglas och visar med den vänstra på det nedsatta korset. 
Nedanför den klippa, på hvilken han står, väntar en beman- 



GÖTA COLDINUORDENS HUS. 83 

nad båt, och ett stycke längre ut synes Vega, speglande siii 
rika tackling i den stilla vågen. 

Målningen är ett arbete af fru Lotten von Gegerfelt och 
artisten C. G. Adelsköld, af hvilka den förra utfört porträtt- 
tiilden, den senare landskapet. 

I denna våning ligger äfven receptionssalen, som är 24 
meter lång, 7 meter bred och 4^^ meter hög samt försetts 
med skjutväggar, som kunna tredela honom. Här äro väg- 
garne prydda med silfverstjärnor på röd grund samt försedda 
med en hög panel i rödt och brunt. Från taket nedhänga 
nio femarmade gaskronor af messing, och på en estrad i 
fonden stå högkarmade tjänstemänsstolar samt tvänne rikt 
förgylda flyttbara kolonner, hvilka inom Goldinuorden ha sin 
särskilda betydelse. 

I ett rum, som kan förenas till ett med denna sal, äro 
två sällskapet Göta Par Bricole tillhöriga målningar upphängda. 
Den större af dem, som är en gåfva af fältkamrer O. J. Haf- 
ström, visar Gustaf III:s bild, förträffligt utförd af Lorentz 
Pasch d y. Konungen, iklädd en rikt guldstickad sammets- 
drägt och bärande serafmierordens blåa band, stöder sig med 
högra handen på ett bord, hvarå ligga hans plymagerade haLt, 
den kungliga kronan och hermelinsmanteln. 

Porträttets förgylda ram har öfverst Sveriges kronprydda 
vapen och underst denna inskrift: 

Gustavus III, R. S. 
Justse Libertatis civilis et conscientiag amicus. 

Den andra målningen, utförd af fröken Hilda Lindgren, 
återger dragen af en af Par Bricoles styrande mästare, fram- 
lidne magistratssekreteraren G. E. Gjers. 

I det närbelägna direktoriirummet äro upphängde tre 
oljefärgsporträtter, som i kroppsstorlek framställa tvänne Gol- 
dinuorden s styresmän, framlidne kommerserådet Olof \\ ijk 
och häradshöfdingen A. Svalander, samt samma ordens stor- 
sekreterare, kamreraren, f. d. konsul S. A. Svalander, va- 
rande de två senares bilder utförde af nyssnämnda fröken 
Lindgren och den förstnämndes af Per Kralft d. y. 

I våningen två trappor upp är den stora högtidssalen 
belägen. Den håller 21 meter i längd, 12 meter bredd och 



84 GÖTA COLDINUORDEXS HUS. 

7 V* meter i höjd. Kring tre af dess sidor löper en bred, af 
tio järnkolonner buren läktare, som äfven begagnas som mu- 
sikläktare. I salens södra fond reser sig ett i grekisk stil 
hållet tärapel, hvars korinthiska kolonner, imiterande brun mar- 
mor, ha hvita kapitäler och torer. Motsvarande väggen visar 
ofvan nämnde läktare en väggmålning med Göteborgs va- 
pen, omgifvet af allegoriska kvinnofigurer, hvilkas emblemer 
utgöras af musikaliska instrumenter, jordglob, ymnighetshorn 
o. s. v. Fyra förgylda ljuskronor nedhänga från det i tränne 
delar hvälfda och dessutom i kasetter indelade taket, hvilket 
i likhet med salen för öfrigt är hållet i ljusa färger och rik- 
ligen försetts med ordens symboler. Förgylda dignitärsto- 
lar, skimrande armstakar m. m. föröka det anslående i den 
anblick, hvarpå denna fästsal bjuder. 

Intill densamma stöter en rad af förmak, vid hvars deko- 
rerande man, så vidt som möjligt, betjänat sig af ordens 
färger och sinnebilder, något som dock icke alltid tillfredsställt 
den goda smakens kraf. 



Coldinuorden började sin verksamliet i Gröteborg den 5 
April 1768, alltså icke långt efter det att orden omkring år 1762 
blifvit till Sverige öfH^erförd af en fransk sjöofl&cer ^'id namn Thurot, 
enligt livars föreskrifter moderlogen inrättades i Stockholm hufvud- 
sakligast af baron Carl Björnberg. 

Göteborgslogen hade från början och allt intill dess den fick 
eget hus, det "vill säga i 112 år, sitt stamhåll i frimiirareordens 
hus, till hvars återuppbyggande efter branden LS02 den äfven bidrog. 
Ar 1797 läiruiade den ett annat bidrag, nämligen åt Sahlgrenska 
Sjukhuset, genom kontrakteradt åtagande att underhåUa en frisäng, 
företrädesvis afsedd för fattiga och sjuka sjömän af hvad nation 
som hälst. 

,Ordens styresmän i Göteborg hafva varit : v. landshöfdingen 
friheiTe Patiik Ahlströmer, amiral Georg de Freese, med. doktor 
Per Dubb, kommerserådet Niclas Malm, kommerserådet Olof Wijk, 
brukspatron James Dickson och häradshöfding Aug. Svalander. 

Coldinuordens lokaler begagnas äfven för närvarande af tränne 
andra ordenssamfund, nämligen Götiska Förbundet, Göta Par 
Bricole och Timglaset. 

Götiska Förbundet stiftades den 16 Juli 1815, efter det 
idéen till detsamma väckts den 25 Juni samma år å Tunhems 



GÖTA COLDINUORDENS HUS. 85 

kyrkogård, där fem unge män, D. Joclinick J:or, G. Jochnick, E. 
H. Hällström, T. A. och O. R. von Sydow förpligtigade sig att 
verka för stiftandet af ett förbund, hvars ändamål skulle blifva 
att dana redlige, kraftfulle svenskar. Förbundets fiirste recipient 
var den sedermera bekante donatorn Sven Renström, som genast 
valdes till förbundets sekreterare och sedan alltjämt egnade det 
sitt brinnande intresse. 

Den 10 Juni 1817 erhöll förbundet kunglig autorisation af 
Carl XIII. Dess tre grader ökades då till fem, som alla icke 
obetydligt omändrades 1823. 

Högste styresmän och stormästare hafva varit: grefve Axel 
Pontus v. Rosen, H. K. H. kronprinsen Josef Frans Oscar, hertig 
af Södermanland, H. K. H. prins Gustaf, hertig af Upland, H. 
K. H. pi'ins Oscar Fredrik, hertig af Östergötland och landshöf- 
dingen Grefve Albert Ehrensvärd, (tillförordnad). 

Före den kungliga autorisationen fungerade som högste oi-d- 
förande handlanden David Jochnick j:or och boktrj^-ckaren assessor 
Georg Löwegren. Efter densamma ha följande varit högste oi'd- 
förande : landshöfdingarne A. P. von Rosen, G. Edenhjelm och 
C. G. Löwenhjelm, artillerimajoren C. H. von Siewers och lands- 
höfdingen A. Ehrensvärd. 

De tidigaste sammankomsterna höllos i dåvarande Bloms 
Hotell, hvilken lokal dock snart utbyttes mot frimuraresamhällets 
hus, där förbundet residerade ända till slutet af 1870 talet. 

Redan tre år efter sitt stiftande kunde föi'bundet u]jprätta 
en fattig-friskola, som först fiirlades å Trollhättan, men efter några 
år flyttades till Mölndal. Efter flere omorganisationer öfverlemnades 
hon 1872 till Fässbergs församling och lyder nu under dess skolråd. 

Några år äldre är Göta Par Bricole, det fr>r sina glada 
samkväm så beryktade sällskajiet, hvars bacchanaliska fröjder den 
utomstående gärna anser som dess hela mål, men hvilka dock icke 
torde vara annat än en naturlig följd af den hänsyftning, som 
ligger Uttryckt i sällskapets namn, i öfversättning : genom omväg. 

Göta P. B. är en afdelning af den i Stockholm verkande, 
af Kexél, måhända äfven af Bellman och Hallman bildade moder- 
logen. Till Göteborg tyckes sällskapet ha öfverförts af krigsrådet 
friherre G. F. Koskull och öfverstelöjtnanten P. Scharff. Sin 
första sammankomst hade det den 6 April 1802, hvarvid följande 
ämbeten blefvo sålunda beklädde: ceremonimästai-e : Dav. Svahn; 
skattmästare: A. T. Rittorborg; prot. notarie : "Niclas Malm ; förste 
ordningsman: And. Th:son Byström; andre ordningsman: Dav. 
Scott ; generalprovidör : G. N. Borgert. 

Samma år inträdde i sällskapet l)land andre: Per Dubb, 
W. Chalmers, John Hall, G. C. de Freese, Jacob de ]a Gardie 
och N. F. Ehrenström. 



86 GÖTA COLDINUORDENS HUS. 

Till en början, då, inom parentes sagdt, sammankomsterna 
började redan kl. 5. e. m., utdelades tre grader, och den fjärde 
följde icke långt därefter. En rastlös verksamhet utmärkte den 
första perioden, men längre fram tyckes sällskapet ha för någon 
tid legat nere, såsom man säger. En nitisk och uthållande 
st\Tande mästare fick det år 1813 i landshöfdingen grefv^e Axel 
von Rosen, hvilken som sådan fungerade intill sin död eller i 21 år. 

Hans efterträdare i ämbetet hafva varit : fil. och med. doktorn 
J. N. Jedeur, kamreraren J. A. Dahlberg, professorn C. G. Schön- 
beck, med. doktorn C. E. Ewert, dåvarande grosshandlaren Oscar 
"SMjkander, stadsmäklaren H. W. Ström, v. häradshöfdingen Grust. 
E. Gjers och majoren Axel Braune. 

I likhet med Coldinuorden hade Göta P. B. först sina sam- 
mankomster i Erimm-arehuset och under tiden för det senares 
återuppbyggande efter branden år 1820 i dåvarande Bloms Hotell. 
Vid denna brand gingo ordensprotokollen förlorade. 

Sällskapets icke minst lysande tid torde ha varit decenniet 
från och med 1817, hviket år Wadman ingick i sällskapet och i 
detsamma inblåste en ny och väckande anda. Man kan också icke 
gärna tänka sig en med sällskapets hela karaktär mer öfverens- 
stämmande personlighet. Egendomligt nog kom han aldrig längre 
än i sjätte graden, men var däremot »ordensskald och talare», 
och i denna egenskap höll han år efter år sina oförlikneligt genia- 
liska Barbaratal på högtidsdagen den 4 December. 

Timglaset, oftare kalladt T — G — , är ett ordenssällskap, 
som ännu tillhör ynglingaåren, enär det blott räknar sin tillvaro 
från år 1866. Det har också ungdomens gry i sig. 

Sin högtidsdag firar det den 15 November och sin vårfäst 
någon af de första dagarne i Maj, då arbetsåret brukar afslutas 
med en di-amatisk föreställning, åtföljd af dans i fästivitets våningen. 

I Januari månad ger sällskapet dessutom en särskild »soirée 
dansante » . 

Stonnästare har från början varit landskanslisten August 
Christenson. * 



* Af i Göteborg verkande ordenssamfund äro dessutom att sär- 
skildt nämna två, som dock ha sina sammankomster i annan lokal än den 
ofvannämnda. Dessa äro: S. H. T., hvars göteborgsfilial »Heimdal» existerat 
sedan i868 med doktor J. C. Lundblad, doktor Fr. Åkerblom, v. häradshöfding 
Gudm. Åkermark och kamrer M. Olbers såsom styrande mästare, samt W 6., 
stiftadt i Göteborg den 13 Februari 1851 af 6 unge män. Som ett bevis j)å 
det senare sällskapets utveckling och framgång må anföras, att göteborgs- eller 
stamlogen inrättat filialer i Norrköping, Stockholm, Kristinehamn och Örebro. 
Dessutom äro af broderlogen i Stockholm, med stamlogens medgifvande, filialer 
instiftade i Sundsvall och Hernösand. 

Högtidsdagen firas i Februari månad. 



BETHLEHEMSKYRKAN. 87 

Från Bellmansgatan vika vi in på Viktoriagatan, för 
närvarande den mast trafikerade gatan i denna stadsdel, och 
finna här i hörnet af den i esplanadstil anlagda Vasagatan 
en efter arkitekten Adrian Petersons ritning uppförd beaktans- 
värd privatboning, grosshandlaren Gabriel Heymans villa — 
en dråplig bit af ett större renässanspalats efter franskt mönster. 

Vi göra nu en liten afstickare in på nyssnämnde espla- 
nad, som lofvar att ganska snart bilda ett gatuperspektiv af 
afundsvärd skönhet, och finna så i ostlig rigtning den nya 

Bethlehemskyrkan. 

Evangelisk-Lutherska Missionsföreningen hade sedan 
18G7 ett visserligen för dess egen räkning uppfördt, men 
dock jämförelsevis trångt och oansenligt bönehus i hörnet 
af Haga Nygata och Husargatan. Tillströmningen af åhö- 
rare ökades tid efter annan, och det i sådan grad, att man 
sluthgen grep sig an att förverkliga tanken på en ny lokal, 
rymmande icke hundra-, utan tusentals åhörare. Ekono- 
miska svårigheter förefunnos visserligen ; men där ett lefvande 
intresse för en god sak finnes, där besegras svårigheterna af 
ihärdighet och enskild uppoffring. Så äfven här. Missions- 
föreningen utmärker sig också icke minst för sin ihärdiga 
sträfvan, som på det andliga området uträttat icke så litet. 
Den är nämligen en förkämpe för en friare religionsutöfning, 
som icke håller på statskyrkans särskildt helgade plats, icke 
heller på den statskyrklige prästen; kanske ser den värda 
föreningen till och med litet snedt på den senare och hans 
dogmatiska myndighet. Bethlehemskyrkan har ej häller någon 
fast anställd eller permanent tjänstgörande präst. Den som 
predikar kristendomens lära sannt och med god vilja, mer 
stödjande sig på evangelium än lagen, får här säga ut sitt 
lärande ord, äfven om han är lekman, kanske hälst då. Den 
religiösa rigtning, som företrädesvis har sin aula i Bethlehems- 
kyrkan, brukar man och man emellan betecknas med binamnet 
ny-evangelism. Om dess program har dock vårt arbete icke 
att yttra sig, hvadan vi endast tillägga, att Bethlehemskyrkan 
ej är absolut inskränkt till de såkallade ny-evangelisternas 



88 BETHLEHEMSKYRKAN. 

begagnande, utan gärna öppnar sina portar äfven för andra 
en religiös rörelses stridsmän, ja till och med separatister. 

Kyrkan har ett vackert läge. Dess former hedra arki- 
tekten, herr J. A. Westerberg, som i dem låtit en enkel renäs- 
sans komma till heders. Det helas betydliga storlek i för- 
ening med detaljernas äfven rundligt tilltagna proportioner 
gör ett imponerande intryck. Byggnaden har i det närmaste 
kvadratform och visar till det yttre tvänne våningar samt i 
livardera hörnet en tornlik takresning eller s. k. paviljong,, 
täckt med skiffer och prydd med järnräcken. Materialet är 
gul flensburgertegel, dekorerad med cementputsade infatt- 
ningar och listverk. Åt Vasagatan är anbringad en ättika, 
som i sin midt har ett halfrundt fönster och öfverst prunkar 
med ett kors samt årtalet 1880. 

Träda vi in genom en af hufvudfasadens endast af låga 
järngaller bildade portar, stå vi i en slags mindre vesti- 
bul, hvarifrån vi genom mer skyddande dörrar inkomma i 
själfva den stora hörsalen, som genomgår båda våningarne. 
En enda blick, och vi äro strax öfvertygade om, att denna 
från all nutida lyx bannlysta sal med sina breda läktare i tre 
etager, förmå rymma det uppgifna antalet af 4,800 åhörare. 
Altare och predikstol i vanhg kyrkostil finnas här ej, endast 
en upphöjd plattform med kateder för den talande, som 
kan förträffligt höras och ses från den stora salens alla håll 
och kanter. 

Byggnaden innehåller dessutom en mindre bönesal, äfven 
den rymmande ett stort antal personer eller omkring 600. 



Midt emot Bethlehemskyrkans södra fasad blir snart 
att se en annan offentlig byggnad af ansenlig storlek — Göte- 
borgs Realläroverk, hvars yttre, komponeradt af arkitekten 
Hans Hedlund, kommer att presentera sig på det fördelakti- 
gaste. Det får tre våningar och en hufvudfasad med fram- 
springande midtel och sidopartier. Tränne rundbågade portar 
komma att leda in i nedre vestibulen. Bottenvåningen är 
ämnad att dessutom innehålla: korridorer, rektors expeditions- 
rum, kollegium, åtta läsrum och en stor gymnastiksal. 



EDUARD MAGNUS' MINNE. 89 

Våningen en trappa upp får tio läsrum och en större 
bönesal med läktare, uppburen af åtta kolonner. 

Öfversta våningen skall inrymma sångrum, ritsal, fysiskt 
och naturhistoriskt auditorium samt rum för fysiska och 
naturhistoriska samlingar jämte tre läsrum. 



Endast några stenkast härifrån reser sig vid Viktoria- 
gatan ett palatslikt trevåningshus midt i en vacker trädgårds- 
anläggning och inhägnadt af ett solidt järnstaket. 

Af en inskrift öfver dess hufvudingång se vi att det är 

Eduard Magnus' Minne. 

Denna byggnad är ett verk af välgörenheten. Den är 
nämligen en gåfva af fru Göthilda Fiirstenberg, född Magnus, 
som vetat fullväl, att det finns ett armod, hvilket icke yppar 
sig i trasor, icke i framräckt hand till den förbigående, icke 
i tiggarlista, icke i jämrande beskärmelse. Hon har vetat, 
att den stolta fattigdom, som af vidriga omständigheters 
mäktiga makt följt på bättre dagar, mången gång lysande 
nog, men icke desto mindre hänvisande på ett hedersamt 
föregående, är ett lika beklagansvärdt läge som något annat, 
fordrande ett kärleksfullt omhuldande. Och i detta medve- 
tande har den ädla kvinnan skänkt ifrågavarande hem för 
behöfvande ståndspersoner såsom ett minne af en kär fader 
och vördad medlem af det samhälle, inom hvilket denne för- 
stod att förvärfva en förmögenhet på millioner, men åt hvilket 
han också genom eftorlämnadt testamente ädelmodigt skänkte 
stora summor till allmännyttigt gagn. 

Tack vare arkitekten Adrian Peterson, har Göteborg 
här fått sig ännu en tillökning i de stilfulla byggnader, som 
det på senare tider sett inom sig uppstå. Gedigenhet och 
god smak räcka här hvarandra handen, och det konstälskande 
ögat kan med obetingad glädje i ifrågavarande byggnad hälsa 
ett af bevisen på en behöflig upj^blomstring af vår byggnads- 
konst. Stilen är holländsk renässans, materialet pressad renn- 



90 TJÄNSTEMANNAKVARTERET. 

bergersten, hvars röda färg brytes af cementorneringens gråa 
skiftning och fogarnes strykning i svart. Huset blef färdigt 1882. 

Till lägenheterna i hufvudbyggnaden och dess vidhän- 
gande tvänne flyglar leda tre bekväma trappor, gående från 
källaren till vinden. Lägenheterna äro tillsammans 38, däraf 
12 på två rum och kök och 22 på ett rum och kök. Härtill 
komma 4 enkelrum. Till alla lägenheterna höra vatten-, gas- 
och ringledningar. Det hela gör ett intryck af hemtrefnad 
och prydlighet. 

Följa vi med ögat gatans rigtning åt söder, finna vi 
i själfva fonden en villa med förtjusande belägenhet, väckande 
uppmärksamhet med sina balkonger, verandor och s. k. erker, 
det hela snarlikt en fantasi i sten. Det är arkitekterna Hed- 
lund och Fahlström, som åstadkommit detta byggnadsverk, 
kanske det förnämsta inom det område, som fått binamnet 

Tjänstemannakvarteret. 

För några år tillbaka väcktes inom stadens fullmäktige 
förslag om att upplåta bärgssluttningarne nordväst om den 
nya vattenreservoiren till villatomter, som tjänste- och ämbets- 
män i Göteborg ägde att tillhandla sig för ett billigare pris 
än det vanliga. Förslaget bifölls. En byggnadsförening af 
tjänstemän bildades, och inom kort uppstod den ena villan 
efter den andra. Väl är det icke endast tjänstemän, som 
numera här ha sina täcka boningar, ty hus och tomter ha 
delvis gått. ur och i hand, men visst är, att alla tomterna 
äro bebyggda och uppgå till ett antal af närmare trettio. 

Det något mödosamma, som kan ligga i trafikerandet af 
de långsträckta backarne, har sin fulla ersättning i den höga 
belägenhetens friskhet och fägring. Terassformigt höja sig 
här väl ansade trädgårdar med hvar sitt lilla lustslott, det 
ena mer fantastiskt än det andra. Små fontäner spela 
i skuggan af guldregn, lind och kastanj. Vinrankor klättra 
uppför de linoljefärnissade ytterväggarne, snäckor och statyetter 
pryda planteringarne, äfvenså trädgårdsurnor och kattstens- 
grupper m m. C-rräsmattorna bugta sig gröna, täta och mjuka 
som sammet, oftast vattnade af ägarne själfve, af hvilka hvar 



UTSIGTSPLATSEN. 91 

och en föredrager sitt eget lilla Tusculum, som borde göra 
honom till poet, han må nu ha anlag därför eller ej. 

Den s. k. träkonstruktionen har vid villornas uppförande 
vunnit synnerlig anslutning, och är det arkitekterna G. G. 
Fahlström och Hans Hedlund, som i de flästa fall ha hedern 
af de lätta och smakfulla formerna. Den förres f. d. egna 
lilla villa vid Thorildsgatan, numera tillhörig auditör Sunner- 
dahl, är i arkitektoniskt hänseende en äkta pärla, liten, det 
må allom veta, men icke desto mindre värd en förtjänstmedalj- 
Till de mast lyckade villorna räkna vi vidare literatören Axel 
Krooks med adressnummer 23 Föreningsgatan. 

Midt emot, men med uppgång från Viktoriagatan, hgger 
en villa, som är byggd i en stil, hvilken närmar sig den 
gammalnordiska. Det stora åt norr vettande fönstret, som 
går ända upp till gafvelåsen, är visserligen icke så synnerligen 
prydligt, men så är det ej heller ditkommet blott och bart 
för prydlighetens skull. Därinom tarfvas nämligen dager, 
enär en målare där har sin atelier, och det under eget tak. 
Atelieren är vår utmärkte landskapsmålare Berndt Lindholms. 

Resande främlingar försumma icke gärna att göra en 
tur genom detta villakvarter. Sommartiden ser man också 
sådane dagligen färdas förbi, försedde med kikare och röd- 
pärmade resehandböcker. Uppkomna på backens höjd, låta 
de som oftast hästarne rasta, under det de själfva betrakta 
utsigten, som nog också är värd en dröjande blick. 

Där Föreningsgatan når sin högsta punkt börjar Fogel- 
bergsgatan, som kommer att genom trappor utför det här 
branta bärget draga fram till Vasagatan. Därmed blir också 
fritt tillträde till den stadens mark, hvarå man har att finna 
den så kallade 

Utsigtsplatsen. 

Voit Arbeid for Öjet skinner. 
Björnson. 

Till denna plats torde kanske snart nog en mängd sådana 
pilgrimer vallfärda, som dyrka behaget i en lefvande land- 
skapstafla. Härifrån har man nämligen den utan gensägelse 
vackraste utsigten öfver staden och dess omnäjd. 



92 UTSIGTSPLATSEN. 

Själfva platsen är en liten skogsdunge på höjden af ett 
af de där bärgen, hvarpå Göteborg är så rikt och som så 
ogeneradt tränga staden inpå hfvet. Den äger således sitt 
behag i och för sig, men mast dock i det tillfälle till pano- 
ramabeskådande, hvarpå den bjuder, ty den ser så godt som 
hela staden under sina fötter. 

Det finns skönare stadsvyer i vårt land, och i spetsen 
, för dem den hänförande anblicken af vår hufvudstad från 
Mosebacke ; men — suum cuique : vår utsigt skäms icke för 
sig. och där är i den något specielt göteborgskt, som man 
icke finner annorstädes. Den har således sin karaktär, hvar- 
till just de nämnda, i de flästa fall kala, bärgshöjderna bibraga, 
i det de ciselera en djup ram, som förlänar relief åt själfva 
taflan, hvars hufvudparti är den egentliga staden, där den 
ligger i mellanplanet med solljus öfver gator och torg, palatser 
och tornspiror. 

Vända vi först våra blickar åt sydost, så ha vi i för- 
grunden Tjänstemannakvarterets villor, pittoreskt strödda om- 
kring, ibland högre, ibland lägre, oftast med flaggprydda torn 
och frontispiser. Åt detta håll dominerar den s. k. vattenborgen, 
nya vattenledningens reservoir, (rymmande två millioner 
kannor), en stenkoloss, hvars enformiga yttre blott afbrytes af 
det i guldskrift angifna tillkomståret 1871. Rätt i öster ter 
bakgrunden en för orten mindre vanlig vegetation, antagligen 
åstadkommen genom konst, men vacker i alla fall. Ur den 
rikaste grönska framtittar det ena landstället efter det andra 
och midt bland dem Örgryte Kyrkas åldriga tornbyggnad. 
Något nordUgare vidtager Redbärgslidstrakten med S:t Pauli 
Kyrka, så skansen Lejonet och bortom den Gamlestaden med 
sina fabriker och sin Hospitalskyrka. I den rigtning vi nu 
uppnått fängslas ögat af »Sveriges kungsflod», Göta Älf, som 
i mjuka krökningar slingrar sitt silfverband rätt åt norr för 
att till sist försvinna liksom i ett blånande granitsköte. 

Ibland närmare, ibland fj armare framträda så flere af 
själfva stadens från vår synpunkt mer i ögonfallande platser 
och byggnader, såsom Kungsparken med teaterhuset, Bärgsla- 
gernas järnvägs nya stationshus, Kungstorget, Gustavi och 
Kristinse kyrkor, Sahlgrenska Sjukhuset, Navigationsskolan, 



UTSIGTSPLATSEN. 9'6 

Otterhällans amfiteatraliska husgrupper, Hvitfeltsplatsen, Haga- 
kyrkan och ArtillerietabHsseinentet samt bakom allt detta 
Hisingens höjdsträckningar, af naturen hållna i gneissens gråa 
färgton och visande en mängd af enstaka hus, gårdar och 
väderkvarnar. 

Något mer åt väster uppenbarar sig en del af hamnen 
med sitt rörliga skeppsfartslif och Lindholmen såsom fond, 
därefter Masthugget med Stigbärgsliden och utvärdshuset Hen- 
riksbärg samt Johannis kyrka. 

Återstår så sydvästra partiet. Det bjuder på den poly- 
•gonformade skansen Kronan, arbetarestaden Annedal, Folk- 
skoleseminariets slottslika byggnad och, såsom glanspunkt, 
den af naturen och göteborgarne i förening så omhuldade 
Slottskogsparken, ett perspektiv, som just icke behöfver ideali- 
seras för att vara ett för pänseln dugande motiv. 



Nedom Tjänstemannakvarterets västra bärgssluttning har ' 
Småbarnsskolans nya hus fått sig en vacker plats. Det är 
uppfördt i romansk stil af rödt tegel utan rappning och inne- 
håller på undra botten kapprum, lekrum och lässal samt ett 
mindre sofrum för barnen. En trppa upp har förestånder- 
skan sin bostadslägenhet, hvarjämte här är tillfinnandes ett för 
direktionens sammankomster afsedt rum. 

Den lilla byggnadens form, som mycket erinrar om en 
kyrkas, är honom gifven af arkitekten Adrian Peterson, hvars 
namn, efter hvad vi redan funnit, ofta förekommer, när det 
är fråga om stadens nyare byggnader. 

Skolgården är en vacker och rymlig plan, och å den 
tumlar om under rasterna en glädtigt stoj ande skara, som 
-dock alltid följes af någon lärarinnas vakande öga. 

Själfva skolan, hvilken underhålles genom donationer, 
ledamotsafgifter och bidrag af staden, är stiftad 1839 och hade 
från 1847 till 1880 — hvilket sistnämnda år det nya huset 
vardt färdigt — sin lokal i en henne tillhörande vid HvitfeUs- 
platsen belägen byggnad, som nu lämnat rum f()r ett modernt 
privatpalats. 



94 ANNEDAL. 

Hon har två filialer, den ena i Majorna, den andra i 
Redbärgslid. 

Äfven med fara att trötta läsaren med våra ständigt 
återkommande uppgifter om alla dessa friskolor, friboningar 
och mera dylikt, måste vi dock här, vår pligt likmätigt, med- 
dela några kortfattade notiser rörande ett antal välgörande 
institutioner, som ha en del af sina byggnader i förstaden 

Annedal, 

bland dem Robert Dicksons Stiftelse. Dess uppgift är att 
till ordentlige arbetare mot billig hyra upplåta lämplige bostä- 
der i för ändamålet särskildt uppförda hus. Såsom af namnet 
framgår, har denna stiftelse kommit till stånd genom enskild 
välvilja eller genom en gåfva af framlidne grosshandlaren 
Robert Dickson. Denne skänkte år 1856 till styrelsen för 
Göteborgs Arbetare-bostads Aktiebolag 150,000 rdr, sedermera 
ökadt af samma, gifmilda hand med 180,000 rdr, hvilken 
grundfond så förvaltats, att stiftelsens hus nu representera ett 
taxeringsbelopp af vida öfver en half million kronor. Lägen- 
heterna äro lifligt eftersökta och ha flitigt ökats genom upp- 
byggandet af det ena ståtliga stenhuset efter det andra. Så 
ha vi sådana i Haga, i Majorna, i Annedal och Brandtdala, 
å alla hållen företeende riktiga små kolonier, enär de utgöra 
o å 6 särskilda byggnader å hvardera platsen. 

Liksom Brandtdala så kan också Annedal uppvisa en 
hel grupp af Göteborgs Sparbanks Arbetarebostäder, alla 
med omgärdade gårdsplaner, köksträdgårdar och prydnads- 
planteringar. Dessa byggnader äro uppförde af en del af 
den vinst, som sparbanken lämnat, och uthyras till väl rekom- 
menderade arbetare. Största förmånen härvid är, att den, 
som ordentligt gäldat sin hyra och utan anmärkning under- 
hållit lägenheterna, blir efter vissa år ägare af den husets 
hälft, som han innehaft. 

I midten af denna stora arbetarestad, livars tomter 
nu äro i det närmaste bebyggda, reser sig en lika stor som 
ståtlig byggnad, hvilken särskildt genom sin höjd dominerar 
platsen. Den är ett af Göteborgs många folkskolehus, det stör- 



FÖRRA LÖNDALAÄNGEN. 95 

sta af dem alla, nppfördt 1883 och visande ett nytt prof på 
sin arkitekts, herr Carl Fahlströms goda smak och skicklig- 
het. Huset är liksom flertalet af stadens på senare tider 
uppförde offentlige byggnader hållet i rohbaumanér och- har 
en inredning, som på det förträffligaste sluter sig till här före- 
fmnande tarf. I två af byggnadens 18 skolsalar — den har 
dessutom 6 salar för slöjdundervisning och en gymnastiksal 
— hafva tvänne porträttbilder anbringats. Den ena föreställer 
f. d. statsrådet F. F. Carlsson och är af skulptören S. Anders- 
son utförd i bränd lera, den andra visar dragen af Torsten 
Rudenschöld och är en gipsafgjutning efter Molin. 

Göteborgs folkskolor, som började sin verksamhet år 
1858, äro i rundt tal närmare 250 och stå under ledning af 
en direktion om 22 personer. Den årliga kostnad, som deras 
vidmakthållande fordrar, uppgår till icke mindre än omkring 
oOO,000 kronor. 



Den vandrare, som återvänder till staden genom det 
»cottagekvarter», hvilket intager platsen för det gamla lande- 
riet Annebärg, möter å förra Löndalaängen icke mindre än 
fyra särskilda välgörenhetsinrättningar. Den ena af dem är 
Praktiska Hushållsskolan för flickor, som här fått sig ett 
nytt hus. Själfva skolan har att tacka det göteborgska ång- 
kökets fall för sin uppkomst. Härmed förhöll sig så, att den 
år 1857 efter mönstret af Egestorffs spisinrättning i Kjöben- 
havn anordnade anstalten för billig matservering efter några 
års tillvaro nödgades upphöra med sin verksamhet på grund 
af bristande intresse från befolkningens sida. Flertalet af 
aktieägarne skänkte då på initiativ af grosshandlaren E. G. 
Lindström sina andelar till en gagnande inrättning, som under 
tiden blifvit föremål för lifligt deltagande, nämligen sagde hus- 
hållsskola. Hon inrymdes först i det forna ångkökets lokaler, 
men förflyttades efter några år till ofvannämnda hus. Hennes 
verksamhet har fortgått sedan vintern 1865. 

Den andra välgörenhetsinrättningen är Göteborgs Sjuk- 
hem. Fröet till detsamma var skäligen litet, men jordmånen 



96 FÖRRA LÖNDALAÄXGEN. 

god, och genom kärleksfull ans har af det lilla fröet uppspirat 
ett träd, som burit rika, någon gång hälsobringande frukter. 
Sjukhemmet är annars afsedt för obothgt sjuka, som här 
få icke blott hem, utan jämväl vård och läkaretröst. 

Tid efter annan har man kunnat öka sjuksängarnes 
antal, tack vare den lyckliga omständigheten, att sjukhemmet 
såväl ur den lefvande som »döda handen» fått mottaga stora 
gåfvor. Bland dess tidigare välgörare bör särskildt nämnas 
liandlanden A. d'Angotte, bland dess senare grosshandlaren 
James J. Dickson. 

Sjukhemmets styrelse kunde redan i början af inrättnin- 
gens verksamhet eller år 1864 inköpa eget hus vid Husar- 
gatan i Haga. Detta lämnades dock efter blott tvänne år för 
ett större vid Götgatan. Äfven detta blef till sist otillräckligt, 
hvarefter den nuvarande lokalen bragtes till uppförande. 

Komma vi så till det nya Barnbördshuset. I början 
af 1871 godkände stadens fullmäktige en särskild berednings 
betänkande rörande uppförande af ett tidsenligt barnbördshus, 
hvadan 1855 års kontrakt mellan staten och staden angående 
undervisningsanstalt i Allmänna och Sahlgrenska Sjukhuset 
för barnmorskeelever uppsades. Efter det beredningsbetän- 
kandet vunnit full stadsfästelse. började byggnadsarbetet å en 
af staden upplåten plats, den tredje fjärdedelen af den kvadrat, 
som ofvannämnda fyra välgörenhetsinrättningar upptaga. Det 
moderna paviljongsystemet tillämpades, och uppstod således 
en midtelbyggnad och fyra med densamma genom täckta 
gångar förenade paviljonger, det hela efter ritning af arkitekten 
V. von Gegerfelt. 

Barnbördshusets läkare, som tillika är föreståndare för 
den här inrymda barnmorske-undervisningsanstalten, har pro. 
fessors titel och biträdes af en extra lärare. 

Nästintill, men med ingång från Haga Kyrkogata, finna 
vi tre tvåvånings- och två envåningshus, tillsammans utgö- 
rande Julius Lindströms Stiftelse för fria bostäder åt 
pauvres honteux. 

Lägenheterna, hvilkas antal är 44, upplätos första gån- 
gen den 1 Oktober 1876. F. n. lämna de bostad åt 56 
personer. 



HAGAKYRKAN. 97 

Samtliga dessa väkörenhetsinrättningar ha hvar sin lilla 
nätta och väl vårdade trädgårdsplantering, men förete, hvad 
byggnadernas yttre vidkommer, intet anmärkningsvärdt i arki- 
tektoniskt hänseende. 



Hagakyrkan. 

Skaldeme sjunga gärna om naturen såsom den skönaste och 
mast andaktsgifvande kjTkan. Må så vara, ty intet tämpelhvalf 
kan förliknas vid den af alla byggmästares byggmästare allsmäk- 
tigt hvälfda dom, som dekorerats med rörliga skyar ; ingen orgel- 
ton kan jämföras med de förenade stämmorna af vindars sus och 
fågelsång, ingen predikant kan mäta sig med den guldstrålande sol, 
som med sin glöd drager hjärtat till samme allsmäktige byggmä- 
stare och hvars ljus lägger ut hans oändliga verk för människoögat 
— och dock : hvad vore en stad utan tämpel ! Hans dagliga äflan, 
hans rastlösa vimmel manar icke till andakt i det slags fria, som 
utgöres af en kokett square eller modern lustgård : andakten måste 
ha lugn, stillhet, han måste, om han är stadsbo, ha sina särskilda 
bönehus, sina kyrkor. Dessa äro nu icke så mycket beviset 
på ett framåt- som ett uppåtskridande, men den rigtningen är 
också lika mycket, om icke mer värd, såsom \åttnande om ett 
andligt lif, hvilket, eldadt af längtan, känner sitt gudomliga 
ursprung. 

Kommer emellertid den af människohänder resta kyrkan 
icke upp mot den Högstes i naturen, vittnar likväl äfven hon om 
Hans äras makt i all synnerhet, när hon i sina former sluter sig 
till det sköna. Och skönare te sig inga tämpel än de, hvilka 
tillhöra den liksom enkom för andakten skapade götiska stilen, 
tämpel, inom hvilka man tycker, att »det ligger en tanke i hvarje 
sten, att det höjer sig en bönesuck ur hvarje grannlåt i muren». 

Men vi få icke bli för superlativa i våra utgjutelser, då vi 
betänka, att de ord vi här yttra icke framkallas af något jäm- 
förligt med den filigramsfina katedralen i Rheims, icke ens med 
Wiens jämförelsevis enkla Lazaristkyrka, ännu mindre med den 
himlastormande Kölnerdomen. Nej, här gäller det endast en ringa 
Luthersk kyrka i en icke ens medelstor stad, en kyrka från vår 
egen förståndiga tid, som just icke kostar millioner på Herrans 
hus och icke häller är belåten med att blott se böi-jan af ett 
arbete, hvilket får sin afslutning efter århundi-adeu, om det ens 
någonsin får den. 



98 HAGAKYRKAN. 

Hagakyrkan är ett af Edelsvärds många vackra verk. 
Han har för densamma betjänat sig af engelska motivritnin- 
gar, d. v. s. tagit det bästa af dem, tillfogande annat af egen 
uppfinningsförmåga, afvägt och jämkat, jämkat och afvägt, tills 
af det det hela blifvit något i all sin litenhet stort. 

Icke som skulle dock gotiken i detta byggnadsverk vara 
fullkomligt ren. Tvärtom får man här se yttringar af snart 
sagdt alla stilens nyanser, sådane de framstått under olika 
skeden. Kan således det anmärkningslystna ögat göra åtskilliga 
anmärkningar, måste dock erkännas, att man förgäfves letar 
efter någon inflytelse från helt och hållet främmande byggnads- 
stil. Det är denna frånvaro, i förening med de berömvärda 
detaljernas förhållanden till det hela, som gjort, att konst- 
kännaren ställt Hagakyrkan i första ledet af Göteborgs offent- 
liga byggnader. 

Kyrkans plan bildar ett latinskt kors. Koret, som utgö- 
res af en half åttkant och prunkar med ovanligt höga, för 
rena linier utmärkande fönster, mäter samma höjd som midtel- 
skeppet eller 16 meter. Tämplet har ock tvänne sidoskepp, för- 
sedda med tillräckligt höga och Ijusgifvande fönster, under det 
midtelskeppet får sin särskilda belysning från smärre tvilling- 
fönster ofvan sidoskeppens. Tvärskeppets gaflar liksom tornets 
framsida förete de största och rikaste fönsteröppningarna. 
Samtliga fönster och ytterdörrar hafva infattningar af skottsk 
marmor. 

Kyrkans längd är 47 meter, dess bredd 17. Korsarmarne 
äro 26 meter, och tornet uppnår en höjd af 50 meter, däraf 
den kopparbeklädda spiran får på sin lott 27 meter. 

Tornets konstruktion är synnerligen utmärkt. Det är 
lätt och smidigt, men kraftigt tillika och afsmalnar gradvis 
alltifrån de tredelade sträfpelarne ända upp till spetsen, som 
prydas med ett 3 meter högt kors af koppar. , Den stora 
spiran omgifves af fyra smärre, som i likhet med korsarmarnes 
vapenhus ha till topprydnad den götiska korsblomman, här 
dock mycket förenklad. Tornportalen är rikast ornerad, efter 
våra förhållanden till och med praktfullt, visande dubbla 
kolonner och dito löfverksbågar. Själfva porten är beslagen 



HAGAKYRKAN. 99 

med rika gångjärns- och låssirater. Samma sorls prydnader 
äro äfven att finna å sidodörrarne. 

Kyrkan är reveterad med gul klinkert, undantagande 
fotmuren, som är beklädd med huggen granit. Taket har 
skifferbeklädnad, och åsarne smyckas af en götisk järnkam, 
tlHika tjänande som åskledare. 

Vi ha nu redogjort för det hufvudsakliga af kyrkans 
exteriör och träda så in i helgedomen. 

Måhända skall du tycka, att utrymmet här förefaller dig 
mindre än du väntat. Du saknar de för gammalgotikens 
struktur så betecknande och härliga korshvalfven, du saknar 
kolonnernas löfkapitäler och i det närmaste polykroma pryd- 
nader, i all synnerhet fönstermålningar; men trots allt detta, 
hgger där i det hela en harmoni, som gör, att du erfar 
något af den gripande känsla, hvilken bemäktigar sig den, 
som inträder i någon af medeltidens götiska kyrkobygg- 
nader. Du kan ej rätt förklara hvadan — det är gotikens 
hemlighet — men du andas lätt och känner dig stämd för 

andakt. 

* 

Låtom oss nu se oss närmare om. 

Rigta vi, till att börja med, blicken uppåt, visar sig 
taket paneladt med bräder och buret af spetsbågade takstolar 
eller s. k. saxar, allt fernissadt med bibehållande af virkets 
naturliga färg. Där i koret hvalffältens söm sammanlöpa, 
ersattes den annars vanliga slutstenen med en blå oval, hvar- 
under sväfvar en hvit dufva. Det rikt belysta femsidiga koret 
har ett sirligt arbetadt korskrank med spetsbågade gaflar. 
Från midten af det samma framspringer altaret, som prydes 
af ett inom en skulpterad ram af karniesform uppsatt krucifix. 

Predikstolen med sin svängda trappa utmärker sig för 
ytterst fina och smakfulla former. Han hvilar på en mång- 
sidig pelare och har i rikt ornerade fält bilder af Frälsa- 
ren och de fyra evangelisterne, utskurne i trä på ett ganska 
konstnärligt sätt. 

Hufvudskeppet uppbäres af tolf kolonner, af hvilka de fyra, 
som bilda kyrkans midtelparti, äro murade, under det de andra 
äro af järn. Bakom basen för de förras väldiga spetsbågar 
vidtaga de inåt tvärskeppen gående sidoläktarne, som ligga i 



100 HAGAKYRKAN. 

jämnhöjd med den af smärta pelare burne orgelläktaren. 
Orgeln är utgången från firman Marcusen & Sohns verkstad 
och gör med sin stilfulla fasad och milda bronsfärg ett sym- 
patiskt intryck. För öfrigt äro predikstol, korskrank, altarring, 
väggur och nummertaflor m. m. målade i tonfärger — grått, 
gult och brunt. Pelare och murar äro däremot hvita. Bron- 
serade gaskandelabrar, armstakar och vägglystrar äro anbrin- 
gade i riklig mängd. 

Kyrkan rymmer närmare 1,500 personer och har kostat 
öfver 150,000 kronor. 

E-örande hennes uppkomst är att anteckna: På sin tid var 
man betänkt på att uppföra en ny garnisonskyrka, och med anled- 
ning däraf insamlades icke obetydligt pänningar. Företaget stran- 
dade dock, och beslöto gifvarne af de influtna medlen att i stället 
använda dem till en slags annexkyrka för den sig alltmer ökande 
domkyrkoförsamlingen. Enskilda gifvare bidrogo med betydliga 
belopp, däraf D. Carnegie med 56,000 rdr. Resten bekostades 
af staden. 

Byggnadsarbetet började 1856 och slutade 1859, hvilket sist- 
nämnda år kjrrkan invigdes den 27 November. 

Numera har kyrkan eget prästerskap och egen . församling 
med förstaden Annedal och större delen af Haga till ten*itorium. 

Söndagen den 1 Oktober 1882 kallade tornklockor för första 
gången till gudstjänst i Hagakyrkan. A stora ringklockan, som 
väger ctr 55.69, läses: 

Halleluja. 
Lofven Gud i hans helgedom. 
Lofven honom med välklingande cymbaler. 
Allt det anda hafver lofve Herran. 

Halleluja. 

Davids psalm 150. 

På den mindre klockan, hvars vigt är ctr 27.06, är inskriften: 

I dag, om I fån höra Gruds röst, 
Så förhärden icke edra hjärtan. 

Ebr. 3,73. 

Dessutom står på såväl dessa som tvänue slagklockor: 

Gåfva af 
Handlanden i Göteborg 
Anders Predrik Nilsson. 
Kyrkans silfver är henne gifvet genom tillskott af kvinnor, 
tillhörande samhället. 



FISKHALLEN. 101 

Må det ej anses profanerande för nyssbeskrifna tämpel, 
att vi direkt öfvergå till den ej aflägset ifrån detsamma belägna 
»fiskkyrkan», såsom folkhumorm kallat den byggnad, hvars 
egentliga namn är 

Fiskhallen. 

Dictu mirabile monBtrum. 

Virgilus. 

Det var år 1874, som Göteborg fick denna tillökning i 
sina fastigheter, hvilket skedde på bekostnad af Renströmska 
fonden, som för densamma fick punga ut med omkring 
80,000 kronor. 

Man har påstått, att byggnaden, tillfölje felaktig konstruk- 
tion, ej rätt uppfyller sitt ändamål eller att åtminstone dess 
nytta ej motsvarar kostnaden för densamma. Utan att yttra 
oss om befogenheten af detta påstående, anse vi oss böra 
anteckna, att fiskhallens samtlige saluplatser numera bruka 
vara upptagne och att kommersen kring dem blir allt lifligare. 
Dock är det uteslutande s. k. uppköpare, som här ha sin 
försäljning, fiskrarne hålla sig på det utanför belägna torget 
och i sina båtar. 

Stadsarkitekten von Gegerfelt har lämnat ritningen till 
byggnaden, hvilken i någon mån erinrar om det triangel- 
system, hvarpå samme arkitekt visat prof i åtskilliga landt- 
hus, utställningsbyggnader m. m. Fiskhallens gaflar förete 
nämligen i det närmaste en triangel, hvars öfversta hörn är 
spetsvinkligt och hvars båda andra blifvit till en obetydlig del 
vertikalt afskurna. På så sätt har byggnaden fått omkring 
tre fjärndelar tak och en fjärndel sidomurar. Dessa senare 
äro försedde med tillsammans Ijorton smärre, på samma sätt 
afskurne gafveltrianglar, som hvardera lia ett större spetsbågs- 
fönster. 

Murarne äro reveterade med gul tegelsten, och det väl- 
diga taket är täckt med galvaniserad plåt. Utmed åsen af 
det senare löper en rad af ventilationsluckor. 

Byggnaden håller i längd 40 och i bredd 18 meter. 
Fyra dörrar leda till det inre, som är beliörigen försedt med 



102 HVITFELTS-PLATSKN. 

gas- och vattenledningar samt har öfver 50 försäljningsplatser, 
de fläste med bord af hyflad kalksten. 

Få, om ens någon, af stadens byggnader ha fått mottaga 
så mycket klander och varit så utsatte för spe som Fiskhallen. 
Man måste också medgifva, att han är mindre vacker än 
egendomlig. Han liknar närmast en tornlös i parodierande 
götisk stil uppförd kyrkobyggnad, som genom någon oför- 
klarlig naturkraft till mer än hälften nedsjunkit i jorden. 

Fisktorget utgöres af de öppna platser, som omgifva 
fiskhallen. Det kallas gemenligen Fiskflotten, stundom också 
endast Flotten, och har sedan 1849 varit det ställe, där köpen- 
skap med fiskvaror idkas. 

Hvitfelts-platsen är en annan öppen plats, som vi finna 
i närheten, och som i hörnet af Rosenlundsgatan har att upp- 
visa ett nybyggdt privathus af mindre vanlig storlek och elegans. 

Det fanns en tid, då man i Göteborg byggde chablon- 
mässigt, och chablonen var just icke den goda smakens, 
ännu mindre den fria fantasiens. Man kan ej gärna se något 
nyktrare och enformigare än de göteborgska residens, som, 
med få undantag, tillkommit före 1870. Därefter har emeller- 
tid den franska renässansen med sina rika orneringar och 
bisarra mansardtak vunnit insteg, och stadens pänningefurstar 
ha i nye och skicklige arkitekter funnit medhjälpare i att 
pryda Göteborg med byggnadsverk, som förtjäna allt erkän- 
nande i ästetiskt hänseende, Till dessa hör ofvannämnda 
grosshandlaren Waldemar Boije tillhöriga hus, uppfördt efter 
herr Adrian Petersons ritning, hvarjämte såsom särdeles 
framstående kunna nämnas följande å andra platser be- 
lägna privathus: N:o 52 Vasagatan, tillhörigt öfverstelöjt- 
nant H. Pripp (arkitekt: Adr. Peterson) N:o 46 samma gata 
(arkitekt: Hans Hedlund), N:o 18, Västra Hamngatan (arki- 
tekt: C. Fahlström) och N:o 4 Norra Hamngatan (arkitekt: 
Adr. Peterson). 

På östra sidan om Hvitfeltsplatsen ligger en vida enk- 
lare, men genom sina väl afpassade proportioner ganska impo- 
sant byggnad: 



HÖGRE LATINLÄROVERKET. 103 



Högre Latinläroverket. 

Nam et ipsa scientia potestas e»t. 
Roger Bacon. 

Detta läroverk har fortgått sedan 1630, ehuru under olika 
namn. Så hette det till en början »Allmän Skola till Ungdomens 
Undervisning i bokliga Konster». Lärarepersonalen bestod då af 
rektor, konrektor och docenter. Mot slutet af 1640 talet erhöll 
läroverket ett särskildt gymnasium med 7 lektorer och en adjunkt, 
hvaremot trivialskolan — såsom grundskolan då hette — hade 
rektor, konrektor och apologist. Ar 1842 öppnades Göteborgs 
Högre Apologistskola, och 1849 sammanslogs hon med Gymnasium 
under gemensamt namn af Högre Elementarläroverk, hvilken 
benämning i sin ordning fått gifva vika med anledning af läro- 
verkets delning i en latin- och en realskola. Den förras ordina- 
rie lärarepersonal utgöres för närvarande af 1 rektor, 8 lektorer 
— däraf rektorn en — och 11 adjunkter. Vikarier och extra 
lärare bruka uppgå till ett antal af omkring 20. 

I ett hänseende utmärker sig denna skola framför någon 
annan i riket, och det är genom sin rikedom. De betydande 
medel, hvaröfver hon förfogar, har hon fått genom donationer, af 
hvilka Margareta Hvitfelts är den största. Det var år 1664, som 
den på gods och bohag rika kvinnan skänkte till ifrågavarande 
skola öfver 141 förmedlade mantal enligt testamente, hvars inled- 
ningsord äro dessa : 



till ©unbl36l]c^ od) 5(aln)C ö^aarbc, ubi bette mitt iibgiffne 93reff 
^icnbiå od) i>itterligt Qti3r for alle, att cffterfom bett Ijaffuer Oclja= 
^et ben 5n(erl)ötje[te ®ub, l)t)ici SD^aet lui ere alle uubcrgtffne, loeb 
itt (^l)ri[telti\t ©itbeligt, od) meget <Salig ©filf3mif}e fra bcmte 
<£(eubige 5föerben od) ©rocbcball, att dortfalbe min ©cntftc od) 
WUevfiereltc, nu <Sa()l: @ön, (Srlig od) 5öelb: Sffuer ^l)re tiU 
(5unbl^bl)e od) 9labi)e @aarbe, od) ingen SSijberc 2ip=?lrffninger 
er mig effterlabt: %X\\h l)affucr !5eg nu meb \\\ 3KiUie od) 3Sel- 
beraab ."pue od) ©inb, faaod) effter min oalig Sön'o egen begiering 
i [itt t)ber|te, tid (^ub^o an-e od) bauy (Sl)riftcn 9J?ecnigl)eb5 opbl)g^ 
gelfje, ubi min (ef[uenbe liffne, fom jeg effter min ^öb ^ill l)affue 



104 HÖGRE LATINLÄROVERKET. 

U^igenfalbeliö I)oIbett oc^ effterfommett, fra mig oc^ mine ^Irffmn- 
ger, föbbe eller lUföbbe, bortgiffuet ocf) forceret Xuenbe mine ^Dffuet- 
gaarbe 9lem6l: — följer så uppgift på jordagodsen — hufvrxdgår- 
darne Sundsby ocli Aby samt af\^elsgårdame Åker och Djuphult — 
därefter vidlyftiga bestämmelser, enkannerligen om hufvudpunkten 
eller den om hur gåfvan skall tillgodokomma obemedlade ynglingar 
från Bohuslän, studerande vid »Hans Kongl: May:tz Academie eller 
Gymnasio udi Gottenborg», en hufvudpunkt, för hvilken man 
tid efter annan allt mer och mer slutit ögonen till. Det hela 
slutar med gifvarinnans så lydande försäkran : orf) . . . t)affuer 

Seg till be^ t)bermeere forfirfring S)ette meb egen §aanb ©tcb^ 
feft, od^ meb mit Scbmaanlige ?lbeltge ©ignct befrefftett; Baa 
octj mcgett SSenligcn Cmbcbett i>iné Äongt: Maiy.^ Xroe 9)tcenb 
oc^ SSelbeftalter Cffuerfter, be §i3i):=ceble, S^elbaarne od) 9J(anb=^ 
^afftige ^p: 9intger uon ?(fc§enberg, tid .^")olme oc^ ©teeningi^c, 
od) §: ©nenb 9iand: till ©önncberg od) ^I)?arberg, meb mig till 
3Sitter(igt)cb att unberffriffnc od] forfegle, ^atum <Sunbébl)e ^en 
22 Sanmarij mmO — 

Stt -tufsinb, 8ej .S^unbrebe, "Jref^inb^tiue od) ^ire — 

Jlargrele ^uitfclli Iktger tion Bmtn Handi 

S: 5'(}cmaé !D»rié egen ^aaiib, ^Sfjlfnbcrn. i^ffuerji ti[( fcct. 

Den märkliga donationsakten har blifvit framställd i en af 
artisten Brusewitz målad, till läroverket år 1857 af herrar James 
Dickson, B. E. Dahlgren och J. Lundgren förärad tafla. Utom 
fru Margareta själf, som synes stående vid ett bord, hvarå dona- 
tionsbrefvet ligger, och som i vänstra handen håller det bref från 
hennes i Montpellier aflidne son, Ivar DjTe, hvari denne ädelmo- 
digt ingaf modern tanken på donationen, framställas såsom taflans 
hufvudpersoner donationsbrefvets tvänne vittnen samt sockenprästen 
på Tjörn, pastor Andreas Hartvigson, den så olika bedömda 
gifvarinnans biträde i ekonomiska angelägenheter. 

Af brist på lämplig plats inom läroverksbyggnaden är taflan 
för närvarande upphängd i biskopshuset. 

Skolan har flere gånger bytt om lokal. Länge hade hon 
sitt tillhåll i en del af ett nu afröjdt kvarter midt för Domkyrkan 
med Kungsgatan, Västra Hamngatan, Kyrkogatan och dåvai'ande 
kyrkogården till gränser. Skolhuset, till en början af trä, men 
1663 uppfördt af sten i två våningar, låg i hörnet af de två först- 
nämnda gatorna och vardt en gång härjadt af elden. Det var år 
172L Det blef dock återuppbyggdt, så att lektionerna kunde 
begynna ånyo 1723, hvarefter skolan förblef här intill dess huset 



HÖGRE LATINLÄROVERKET. 105 

jämnades med marken. Därefter hade hon ett tillfälligt tillhåll i 
dåvarande Ostindiska Kompaniets hus, hvarifrån hon år 1826 inflyt- 
tade i ett nytt, den 10 November samma år invigdt skolhus med 
läge vid Västra Hamngatan, där numera Göteborgs Auktionskam- 
mare har sina lokaler. Äf^^en detta vardt till sist otillfreds- 
ställande för förefinnande utrjanmesbehof, hvadan det nuvarande 
skolhuset å platsen för den förra ravelinen Prinsessan Hedvig 
kom till uppförande. Det invigdes den 23 September 1862 och 
har tillsammans med sitt gymnastikhus kostat omkring 300,000 
kronor, däraf staten bidragit med hälften af denna summa. Det 
har två våningar, utom souterrainen, en hufvudbyggnad och tvänne 
vidhängande flyglar ; det har rymliga lärosalar och en omkring 
1,000 personer rymmande solennitetssal, som med kolossala fönster 
skådar ut öfver det rörliga lifvet på platsen nedanför. Så där 
storståtligt hade man det naturligtvis icke alltid. Man fick min- 
sann åtnöja sig med mindre än så och ändå vara belåten. Men 
så voro ej heller pretentionerna så stora då som nu. När man 
t. ex. på sextonhundi-asjuttiotalet erhöll något så kostbart som 
stensättning i skolhusets portgång eller nedra förstuga, så ansågs 
detta för jämförligt med hvad vi i våra dagar kalla öfverdådig 
lyx. Hvarje klass hade ej heller sitt egna rum. Nej bevars! 
Man skrankade bara helt enkelt af en större skolsal, såsom t. ex. 
den stora på undra botten åt öster till, hvilken genom bräder var 
indelad i ej mindre än fem klasser. Det var på den tiden, då 
man till och med om vintern började undervisningen kl. .3 om 
morgonen och fick trafva till lärdomshuset i det kolsvartaste mör- 
ker, ty gatuupplysning kom naturligtvis icke då i fråga. Det 
hven om knutarne i den tidiga morgonen, och de små skolparf- 
larne hade utom mörkret oftast att kämpa med de förenade natur- 
företeelserna snö och blåst. Men hvad gjorde det! Man gick ju 
att finna ljuset, och man fann det också, tack vare den latinska 
grammatikan, sången och färlan. Hunnen till ort och ställe, var 
man gifvitvis så ofantligt docil. Också gälde det ju lifvets allvar, 
ty med få undantag voro lärjungarne prästämnen. Andra än 
präster behöfde icke veta någonting: man kunde bli en bra med- 
borgare, utan att kunna skrifva och läsa, och man kunde bli en 
sådan, utan att också kunna sjunga. Sången täflade annars kanske 
icke med latinet, men åtminstone med färlan om rangordningen. 
Lärjungarne fingo ibland till och med låta höra sig offentligen, 
icke blott på examina, utan vid andra tillfällen, såsom å de sed- 
vanliga Långfredagskonserterna, då lokalen var »Gymnasii stora 
sal eller stora Biblioteket», en lokal, som längre fram i tiden 
understundom upplåts till äfven främmande musikgörare eller 
resande artister, såsom t. ex. hen-ar hofmusici Erik Ferling och 



106 GÖTEBORGS K. VETENSKS O. VITTERHS SAMHÄLLE. 

Anders Wesström, »harmoniens äkta fostersöner», efter hvad dåtida 
tidningar gifva vid handen. 

Vi nämnde biblioteket. Det grundlades 1728 genom dona- 
tion af göteborgsbispen Erik Benzelius d. y. Dess första bok- 
förteckning utkom 1778, hvartill tvänne bilagor fogades 1785 och 
1795. Grenom gåfvor växte bokfön-ådet så, att det i början af 
1800 talet uppgick till 3,000 volymer. Nu räknar det omkr. 20,000. 

Liksom själfva skolbyggnaden så är också det skolan till- 
höriga, år 1861 invigda gymnastikhuset, hvilket begränsar skol- 
gårdens östra sida, uppbyggdt på en artificielt bildad sandgrund, 
enligt ett förut hos oss oförsökt system. Detta torde emellertid 
icke mana till efterföljd, enär isynnerhet gj-mnastikhuset så »satt 
sig», att det i det närmaste antagit en långsträckt bågform. 

Ritningarna till båda byggnaderna äro uppgjorda af fram- 
lidne stadsarkitekten H. Strömberg, samme byggnadskonstnär, 
som genom uppförandet af Akademiska Föreningens hus i Lund 
gjort sitt namn rikskunnigt. 



Innan vi lämna detta Göteborgs förnämsta läroverk, vilja. 
vi här nämna några ord om ett samfund, hvilket på sätt och 
vis utgått från det samma, såsom varande väckt till lif af dess 
ledande män och som inom dess murar år 187s firade ett hundrade 
årsdagen af sin tillvaro. Vi mena Göteborgs Kungl. Veten- 
skaps och Vitterhets Samhälle. Det antages nämligen, att ett 
redan 1760 blomstrande sällskap, som kallade sig Vitterhetsklubben 
och hvars kärna utgjordes af skolkarlarne rektor Öhrvall, lek- 
torerne Wallenstråle, Gothenius och Rosén, utgjort gimnden för 
nämnda kungl. samhälle. Till desse män sällade sig andre 
mer och mindre vetenskapligt eller vittert anlagde personer, så- 
som dåvarande rådmannen, sedermera borgmästaren Dan. Petter- 
son, magister Buss, kapten Kellander, hofsekreteraren Valtin- 
son, den förut af oss omnämnde Bmnjeanson m. fl. Man höll 
lärda tal och uppläste vittra försök, allt i tur och ordning, samt 
inför en publik, som var en gång för alla offentligen inbjuden. 
Häraf framgår, att kkibben i mycket öfverensstämde med tendensen 
hos det en femton till tjugo år därefter bildade, af Gustaf LEI år 
1778 sanktionerade samfundet, hvars iippgift är att arbeta såväl i 
sådana vetenskaper, som befordra det stora samhällets bästa, som 
ock att uppodla vitterhet, därunder törstått historia, skaldekonst, 
vältalighet och kritik. Ärligen uppgifver samftmdet ett eller flera 
ämnen, för hvilkas förtjänstfulla besvarande det äger att på hög- 
tidsdagen, den 24 Januari, utdela tvänne pris, det ena om 12, det 
andra om 5 ä 6 dukater. Vid detta tillfälle föredrager sekrete- 



HANDELSINSTITUTET. 107 

råren årsberättelse samt uppläser kortare nekrologer öfver de säll- 
skapets ledamöter, som tilläfventyrs aflidit under året. Ordförande 
väljes för hvarje arbetsår. Afgående ordföranden tillkommer att 
hålla högtidstalet. Har hail ej blifvit återvald, öfverlämnar han 
till sist med en lämplig oration klubben till sin efterträdare. 
Samfundet, hvars högste beskyddare är konungen, har både in- 
och utländske ledamöter, de förre indelade i hedersledamöter och 
arbetande ledamöter. De arbetande ledamöterna få räkna ett antal 
af ett hundra. De af dessa, hvilka invalts i vetenskapsafdelnin- 
gen, tillhöra hvar sin klass, och äro klasserna följande sju : ren 
och använd matematik ; kemi och fysik ; zoologi och botanik ; medi- 
cin och kirurgi ; statistik och handels vetenskap ; ekonomi ; allmän 
lärdom. 

Göteborgs Vetenskaps och Vitterhets Samhälle, ett modernt 
athenaeum till sin karaktär, saknar egna murar. På senare åren 
har det i de flästa fall haft sina sammankomster i mindre börs- 
salen. Därförut begagnade det stora rådliussalen. 



Handelsinstitutet. 

Prosa iir likväl förstånd och klarhel. 
Tegnér. 

Handeln är en af faktorerna i systemet för det jordiska lif- 
vets gång och utveckling. Icke desto mindre har man från vissa 
håll och under vissa tider vägrat tillerkänna dess utöfvare den 
heder, som dem med rätta tillkommer, därvid förväxlande handel 
med krämeri i betydelsen af slem vinningslystnad. En ärlig 
handel — folkens förbindelse med h varandra — förtjänar all akt- 
ning. Jag säljer för ett högre pris än jag köper — det är ingen 
hemlighet; men det är ej heller någon hemlighet att min existens 
beror på skillnaden i de båda prisen och att prisskillnaden sålunda 
äger sitt berättigande. 

Utom ärlige köpmän gifves emellertid ingen ärlig handel, 
och för att dana sådane, så mycket mer nödvändigt, som handeln 
i mycket är byggd på förtroende, har man det bästa medlet i 
verklig bildning. En sådan utmärker också våra dagars mer 
betydande kommersiele män. Ätuiinstone gäller detta om göte- 
borgsköpmännen. 

Det är således icke att undra på, men väl att glädja sig 
öfver, att en stad af sådant anseende i merkantilt hänseende som 
Göteborg skaffat sig en särskild läroanstalt med handelsvotonskap 
till hufvudämne, men i livilken därjämte undervisas i öfriga sådana 



108 HANDELSINSTITUTET. 

ämnen, som falla inom allmänt vetandes område, icke minst huma- 
nitet och moral med religion såsom utgångspunkt. 

Den yngling, som blott genomgått ett lägre läroverk i akt 
och mening att vidga sina kunskaper \^d Göteborgs Handelsinsti- 
tut, uppnår ett ganska rikligt kunskapsmått i dess elementarklass, 
hvars vanliga kurs är ett år. Det är annars icke ovanligt, att 
föräldrar och målsmän låta sina för handelsj^rket bestämde söner 
och skyddslingar först taga matui'itetsexamen, åtminstone på reala 
linien, samt därefter genomgå Handelsinstitutets kontorsklass. Ovan- 
ligt är ej heller, att det unga köpmansämnet för sina studiers 
afslutande, enkannerligen de språkliga, vistas ett eller annat år 
å utrikes handelskontor. Språkkunskapen — menar göteborgs- 
köpmannen — är intet bevis på bildning, men den är ett medel 
tni att vinna bildning. 

Göteborgs Handelsinstitut stiftades år 1826 af stadens 
sedan 1661 existerande Handelssocietet. Det hyrde sina loka- 
ler i omkring 55 år eller ända in i början af innevarande 
årtionde, då likväl äfven den senast och under lång följd af 
år begagnade rätt rymliga lägenheten i huset N:o 14 Östra 
Larmgatan befanns för trång, med anledning hvaraf stads- 
fullmäktige anslogo 125,000 kr. ur Renströmska fonden för 
uppförande af en för institutet särskildt afsedd byggnad. 
Denna, som tillhör 1880 års byggnadsverksamhet, är icke blott 
det vackraste skolhus i Göteborg, utan ock en af stadens 
allra mast lyckade byggnader, en verklig arkitektonisk skatt, 
som bevisar sanningen af, att det icke är storleken, ej heller 
materialet, utan formen, som bildar det sanna konstverket. 
I dess arkitekt möta vi åter herr Adrian Peterson och i dess 
stil den moderna renässansen. Det kraftiga midtelpartiet, 
som stödes af murade pilastrar, visar fem kolossala rundbågs- 
fönster. Med tre af dem bereder det ett utsprång, åt hvilket 
en grekisk fronton gifver afslutning. Midtelpartiet flankeras 
af flyglar, lagom stora för att ej störa detsammas mäktiga 
verkan. Dessa ha tudelade öfverfönster, lätt och behagligt 
presenterande sig öfver bottenvåningens, som äro rundligt 
tilltagna och tillika med samma vånings murytor tyda på en 
ansenlig bärkraft. 

Huset är uppfördt i »rohbau» af rödt rennberger tegel 
med ornamenter af cement. Bland dessa märkas särskildt 



ENGELSKA KYRKAN. 100 

det tudelade fönstergalleriets joniserande hermer samt midtel- 
partiets pilastrar och Merkurii-emblemer. 

Utom husets tvänne hufvudvåningar har det en jord- 
våning, som inrymmer plats för värmeapparat. Bottenvåningen 
upptager en rymlig entré, korridorer,rektors mottagningsrum, 
bibliotek, laboratorium och fyra skolsalar, däraf den ena är 
inredd till varumuseum. 

Till andra våningen leder en ståtlig trappa, konstruerad 
af järn med steg af hellekissten samt försedd med tre fem- 
armade gaskandelabrar. Trapphusets innanväggar ha pilastrar 
och fris af doriska ordningen, frisen särskildt smyckad med 
en Merkuriistaf i hvarje metop. 

Öfvervåningen innehåller korridorer och kapprum, mön- 
sterkontor och materialrum samt den 1 8 Va meter långa, 
1 1 V^ meter breda och 6 -/a meter höga solennitetssalen, som 
är en af de vackraste fästsalar i Göteborg. Den upplåtes 
flitigt till konserter, föreläsningar o. s. v. och är för dessa 
ändamål synnerligen omtyckt. Särskildt anslående är den 
här till heders komna färgen, visande snart sagdt hela sin 
tonskala med gult och brunt som grundtoner. 

Salen får sitt dagsljus af den ena långväggens väldiga 
fönster. På motsatt sida löper under taket ett galleri, som 
bildas af joniska pelare. Pilastrar af samma ordning indela 
salens öfriga väggar i fält med rik stuckatur, exempelvis 
eklöfskransar. Inom en sådan, här använd såsom bordyr, 
finner man å ena kortväggen Sven Renströms porträtt i relief. 

Taket, genom bjälklag deladt i tränne delar, är försedt 
med ett ytterst rikt gipsverk, i hvilket form och färg åstad- 
komma en harmonisk samverkan. Från detsamma nedhänga 
fem dyrbara gaskronor af förgyld brons. 



I omedelbar närhet ha vi ännu en beaktansvärd bygg- 
nad, nämligen S:t Andrew's Ghurch eller 

Engelska Kyrkan. 

Redan 1(391 hade (iöteborg en engelsk församling. Den 
var dock icke stor. Icke heller existerade den under de 



110 ENGELSKA KYRKAN. 

gynsammaste förhållanden. Därhän kom det först 1741, då 
den reformerta kyrkans medlemmar medgåfvos en till alla 
delar fri religionsutöfning i vårt land. Sex år därefter gjordes 
början med att insamla medel till en egen kyrkobyggnad, 
men planen ändrades så till vida, som man i stället för att 
bygga en egentlig kyrka inrättade en bönesal i dåvarande 
Hallska huset med adressnummer 19 vid Östra Hamngatan. 
Här hade församlingen sina gudstjänster från 1762 till 1857 
eller i icke mindre än 95 år. 

Intill 1785 var prästämbetet vid församlingen städse be- 
klädt, men icke så i 37 år därefter, under hvilken tid ej heller 
några ordentliga gudstjänster höllos. År 1822 vardt emeller- 
tid den forna ordningen återställd, hvarefter församlingen 
alltid haft sin egen präst, som den själf kallat, men biskopen 
af London utnämnt på förslag af utrikesministern. 

S:t Andrew's Chureh invigdes den 30 November 1857, 
efter det grundstenen lagts den 19 Juni 1855. Hon håller i 
längd 24 meter och i bredd 10 V2 meter. Hon är reveterad 
med gul khnkert, har fönster och dörrinfattningar af finhuggen 
sandsten samt skiffer till taktäckningsämne. Stilen är engelsk- 
götisk, och är ritningen lämnad af major Edelsvärd, som äfven 
ledt byggnadsarbetet. Egenthgen förtjänar det lilla tämplet 
mindre namn af kyrka än kapell och består sig också med 
blott ett oansenligt torn, men däremot med fyra s. k. fialer, 
däraf de två vid början af det femsidiga koret. Emellertid 
finner man både spetsgaflar, sträfpelare, korsblommor och 
löfverksornamenter, alltså åtskilliga gotikens karaktärsdrag. 

Inredningen står i full harmoni med byggnadsstilen. 
Där hgger något upplyftande i dess ädla enkelhet. Hvalfven 
höja sig lätt och luftigt, och deras himmelsblå färg samt 
arabeskprydda bågar förläna en mild, andaktsbjudande stäm- 
ning, ytterligare ökad af korfönstrens lika dyrbara som utom- 
ordentligt vackra glasmålningar. Altare och korskrank, predik- 
stol, orgelläktare och bänkar äro konstrikt utskurna i trä samt 
hållna i mörka färger. Orgelfasaden är bronserad, likaså de 
väggfasta gaslystrarna och den i koret hängande kronan. 
Hela korgolfvet, till hvilket tvänne trappsteg leda, är belagdt 



ALLMÄNNA OCH SAHLGRENSKA SJUKHUSET. 111 

med en dyrbar röd matta, hvarjämte gångar och bänkgolf 
äfvenledes äro på det omsorgsfullaste mattförsedda. 
Kyrkan har kostat omkring 50,000 kronor. 



Vi ha nu hunnit till Kaserntorget. Detta är ej stort 
annat än en gata, som mellan sin ena sida och kasernbygg- 
naden har en smal plantering, hvars område före 1805 utgjorde 
ett byggnadskvarter. Innan platsen upphöjdes till rang, heder 
och värdighet af torg, hette dess västra del Kaserngatan och 
dess östra Eklundsgatan, varande den senare en fortsättning 
af den gata med detta namn, som ännu är till finnandes. 

Vid Kaserntorget har Prins Oscars Skola sitt år 1823 
uppförda hus. Denna skola, som numera faller uteslutande 
inom militärundervisningens område, stiftades 1810. Sitt namn 
har hon fått af Konung Karl XIV Johan, som uppkallade 
henne efter dåvarande kronprinsen. Helt nära . . . 

Men du rycker oss i armen och vill veta hvad det är 
för ett stort hästskoformadt hus, som i sydostlig rigtning 
synes på något afstånd. 

Tålamod ! vi äro strax där, men måste tyvärr först genom 
en bit af Södra Larmgatan passera ett antal artilleristallar, 
som helt visst äfven till din förtrytelse intaga en alltför central 
plats, värdig mera prydsamma byggnader. Emellertid ha vi 
snart hunnit utom deras dunstmättade krets och stå fram- 
för den särdeles vackra Västra Hamngatan. Hon bjuder 
först och främst på ofvannämhda hästskoforraade byggnad,, 
som till någon del ligger i hennes södra mynning och är 

Allmänna och Sahlgrenska Sjukhuset. 

Hästsköformen är icke den grundform, som föresväfvat 
arkitekten, herr Viktor von Gegerfelt. Han har tänkt sig ett förr 
eller senare tillkommande komplement, hvarigenom det hela 
skulle få en elliptisk form af storslagen verkan. Äfven i sift 
ofullbordade skick är dock byggnaden till prydnad för staden 



112 ALLMÄNNA OCH SAHLGRENSKA SJUKHUSET. 

och imponerar särskildt genom en betydande storlek och ett 
läge, som är i hög grad dominerande. 

Det inre har ljusa och rymliga sjuksalar samt enskilda 
rum, tillsammans inrymmande plats för öfver 200 patienter. 
Där finnas ock köks- och tvättinrättningar, badlokaler, biblio- 
teks och direktionsrum, gudstjänstsal och mottagningsrum m. m. 

Byggnaden vardt färdig 1855 eller 7 år efter det grund- 
stenen lades och har i sin helhet kostat nära 450,000 kronor. 

Tomtområdet är den forna bastionen Carolus Du5. Däraf 
dess säregna form, som med en väldig vinkel skjuter ut åt 
söder. I detta väderstreck löper utefter samma, delvis träd- 
planterade område den ytterst lifligt trafikerade Sahlgrensgatan, 
som innan hon 1882 fick sitt officiela namn vanligtvis benämn- 
des »Jungfernstieg». 

Vi nämnde L'^55 såsom sjukhusbyggnadens födelseår. Långt 
därförut fanns dock själfva sjukhuset. Det kunde nämligen 1882 
fira sin sekularfäst och var alltså med i den gamla goda tiden, 
den enkla, patriarkaliska tiden, som i mycket satte sin hallstämpel 
på Gröteborg. Anspråken voro icke då så stora som nu, nöjena 
färre, tillgångarne mindre. Men trots allt detta hade äfven den 
tiden sina förströelser, som oftast voro att finna i det ännu ej af 
källarlifvets buller och bång synnerligen inkräktade hemlifvet. 
Vintertiden samlades familjerna kring aftonbrasan, och där, ackom- 
pagnerad af spinnrockarnes surr, ljöd som oftast sagoberättarens 
röst. Sagor hörde nämligen aftonbrasan till, och af dessa älska- 
des sannsagan icke minst. »Det var en gång», började man all- 
tid, och bland mångt och mycket bei'ättade man äfven, hur det 
en gång var en göteborgsyngling, som utmärkte sig för en säll- 
spord och alltjämt växande ärelystnad. Hans ärelystnad gick dock 
icke i den vanhga rigtningen. Svärdets ära hägrade nämligen 
icke för honom, änskönt han uppfostrades under en tid, som såg 
Sveriges stoltaste krigsdagar. Nej, hans konungs, Tolfte Karls 
ära var icke hans ära, om han också liknade konungen däri, att 
han tidigt drog ut på härnadståg i främmande land. Tack vare 
en någorlunda god ekonomisk ställning och en aldrig sinande ki'aft, 
gjorde han studieresor i Holland, Tyskland, England och Frankrike. 
Mångenstädes hade han en trogen kamrat vid sin sida, en bepröf- 
vad, något äldre vän, som brann af samma nit som han att bringa 
sitt fosterland segi'ar från de fredliga idi'otternas fält. Med denne 
vän genomströfvade han äfven den kära fosterbygden, och så upp- 
täckte han vårt lands om ej fördolda, så åtminstone obnikade 
skatter, skatterna i våra bärg och skogar: förnämligast vårt järn 



ALLMÄNNA OCH SAHLGRENSKA SJUKHUSET. 113 

och trä. Tillgodogörande sig bruket af dessa, inledde han stor- 
artade b}i;esai?arer med aflägsna länder, utrustade skepp och bil- 
dade handelskompanier. Så vardt han rik. Innan dess hade han 
dock hunnit bli man, och en sådan ej blott till år, utan till karak- 
tär. Hans rikedom gjorde honom emellertid aldrig öfvermodig, 
och den hand, som tog, den gaf också. 

Försynen unnade honom ett långt lif, han lefde under fem 
landets regenter: Karl XII, Ulrika Eleonora, Fredrik I, Adolf 
Frediik och Gu.staf III. Samtiden, annars njugg om erkännande, 
vördade i honom en dygdig medborgare, kallande honom en patriot 
som få, och Vetenskapsakademien präglade en medalj till hans 
minne. Utmärkelser och titlar voro eljes icke vår mans sak. Enkel 
i seder och lefnadsvanor, predikade han det enklas lära äfven i 
ord. Icke desto mindre var han en stor älskare af de sköna 
konsterna, som han mången gång räckte en stödjande hand. 
Också vetenskaperna hade i honom en beskyddare, och gärna sam- 
lade han stadens lärde omkring sig, understödjande deras företag, 
belönande deras arbeten, under det desse tacksamt sågo upp till 
honom såsom till en vördad fader. Bland sina vänner räknade 
han en Carl v. Linné, en Emanuel Svedenborg och en Jonas 
Alströmer, den senare hans bepröfvade reskamrat från ynglingaåren. 

Sådan var Niklas Sahlgrens saga, och fastän föga skiftesrik, 
skall den förvisso täljas långt in i en äflande framtid, därom torde 
i icke sista rummet Sahlgrenska Sjukhuset i G-öteborg draga för- 
sorg, såsom varande ett af hans goda hjärtas vackraste skapelser. 

För att nu tala i vanlig redogörelsestil, så skänkte Niklas 
Sahlgren genom testamentarisk disposition af den 8 Dec. 1772 
vissa i Halland belägna strögods till en välgörenhetsinrättning i 
Oöteborg. Borgmästaren Dan. Pettersson förordade ett sjukhus, 
och då hans förslag vann anklang och stadfästelse, så organise- 
rades den nya anstalten af doktor Per Dubb, som 17S2 blef dess 
förste öfverläkare. Hans efterträdare i ämbetet intill 1854 voro : 
J. Ekman, C. Weltzin, P. Westring och A. Liborius. Därefter 
på medicinska afdelningen: F. Lang, A. A. Langeli, F. E. von 
Sydow och på den kinirgiska: J. A. Liboi-ius, N. M. Asplund och 
A. A. Lindh. 

Sjukhusets föx'sta lokal var en ännu befintlig byggnad, belä- 
gen vid Sillgatan och den nu igenfyllda Masthamnen. Huset, 
som igenfinnes under N:o 2, företer ett föga tilltalande jiitre och 
tyder på lång tjänstgöring. Här förblef sjukhuset i öfver 40 år 
eller till dess det 1823 förlades till ett af handlanden Aron Oter- 
dahl åt detsamma skänkt hus, beläget i hörnet af Östra Hamn- 
och Spanmålsgatorna med adressnummer 11 vid förstnämnda gata. 
Redan tjugo är därefter befanns dock äfven denna lokal för trång, 
hvadan stadens borgare på allmän rådstuga år 1847 beslöto att 



114 THE ROYAL BACHELOR S CLUB. 

tillskjuta behöfliga medel tiU uppförande af den nuvarande ståtliga 
sj ukhu sbyggnaden . 

Under sin mer än hundraåriga tillvaro Lar Niklas Sahlgrens 
•stiftelse beredt vård åt omkring 75,000 sjuka — ett gagn i män- 
niskokärlekens tjänst, bvilket är sin upphofsmans bästa monument, 
segrande öfver både statyer och obelisker. 



Vid Vä.?tra Hamngatan har staden vidare två af sina 
egna byggnader, däraf den ena är Biskopshuset, som jäm- 
väl inrymmer Konsistorii lokaler. Biskopshuset är till sitt 
yttre ett ganska anspråkslöst tvåvånings hörnhus med adress- 
nummer 17. Det inköptes för sitt nuvarande ändamål år 1820 
och har varit bostad för biskoparne Carl Fredrik af Wingård, 
Anders Bruhn och Gustaf Daniel Björck. 

Stiftets styresmän före dessa voro : 

Superintendenter: (1620 — 1664) Silvester Johannis Phry- 
gius, Andr. Johannis Prytz och Ericus Erici Brunniiis. 

Biskopar: (1665 — 1818) Zacharias Laurentii Klingius, adlad 
Klingenstjema, Laurentius Thoreri BLUichius, Daniel Laurentii 
"VVallerius, Johannes Johannis Carlberg, Georgius WaUin, Lauren- 
tius Normannus, Olaus Erici Nezelius, Johannes Caspari Poppel- 
man, Ericus BezneHus, sedan ärkebiskop, Jacobus Benzelius, också 
slutligen ärkebiskop, Georg Wallin d. y., adlad Wallenstråle, Erik 
Lamberg och Johan Wingård. 

Det andra af de ofvannämnda staden tillhöriga husen är 
Auktionskammaren — den forna gymnasiibyggnaden. Det 
igenfinnes under N:o 15 och har som auktionskammare tjänst- 
gjort sedan år 1864, då den första auktionen här hölls den 
4 Augusti. Därförut hade auktionskammaren sin lokal vid 
Smedjegatan. 

Gå vi Västra Hamngatan framåt, finna vi i hörnet af 
Kungsgatan ett af gammal solid holländsk klinkert uppfördt 
hus, som på ömse sidor om ingången är försedt med joniska 
tvillingpilastrar. Detta hus tillhör 

The Royal Bachelor's Club. 

Denna har här i mellanvåningen sin synnerligen eleganta, 
bekväma och stora klubblokal^ som den innehaft sedan slutet 



THE ROYAL EACHEL0R'S CLUB. 115 

af 1860 talet, efter att förut åtskilliga gånger ha bytt om 
lägenhet. Så erinra vi oss honom såsom hyresgäst i f. d. Sahl- 
grenska huset (Norra Hamngatan N:o 14), f. d. Kommendants- 
huset (vid Gustaf Adolfs torg) och Heinemannska. huset (Lilla 
Torget N:o 2). Från sistnämnda ställe skedde flyttningen till 
klubbens egna hus. 

The Royal Bachelor's Club är i sitt slag stadens för- 
nämsta slutna sällskap, till hvars ledamöter, som uppgå till 
omkring 300, samhällets flästa notabiliteter höra. Det är dock 
icke blott det mäktiga merkantila elementet, som där är repre- 
senteradt. Här samlas jämväl militärer, ämbetsmän och lärde 
samt »la jeunesse dorée» öfverhufvudtaget. 

Hazardspel är inom klubben sedan gammalt förbjudet, 
men tolereras icke desto mindre vid högtidliga tillfällen, sär- 
skilda klubbmiddagar o. s. v. Hög point är däremot vid intet 
tillfälle otillåten. 

Den som vill söka ledamotskap af klubben måste låta 
anmäla sig af någon dess medlem, hvarefter hans namn i en 
vecka står inom lokalen anslaget. Därefter verkställes balot- 
tering, hvarvid '7:^ jakande röster berättiga till inträde. Inträ- 
desafgiften har numera stigit till 75 kronor. Årsafgiften är 
50 kronor. 

In- och utländska resande kunna på ledamots förord 
och efter föregången anmälan hos någon af direktörerna vinna 
tillträde. 

Lokalen hålles öppen från kl. 8 å 9 f. m. till 12 e. m. 
Inom densamma finnes fullständig restauration för sällskapets 
ledamöter. 

Högtidsdagen är den 3 Oktober. 

Khibben är ingen dufunge längre, som man säger ; han har 
nämligen nått öfver hundratalet. Den 19 November år 1769 var 
lians födelsedag. Aderton år efter sitt stiftande eller 1787 erhöll 
han genom kungligt bref, dagtecknadt den 17 September, privile- 
gium på att »obehindradt och fritt från andre Personers Tilltal, 
nyttja och bruka sin til Eget Noije inrättade Societets Billard». 
Af densamma har han numera tränne exemplar. 

Klubbens första ledamöter, förvärfvade under slutet af 1769, 
voro: Sten Alsing, William Chalmers, Thomas Erskine, lord af 
Kelly, Johan Gust. Eorss, John Eraser, Georg Eletscher» Henry 



116 KLUBBEN ENIGHETEN. 

Greig, Cornelius Herpel, Peter Homan, Robert Innes, David Low, 
David Lyall, Peter Lamberg, Niclas Matsen J:or, Jonas Malm, E. 
S. Norman, Jacob M, Neuman, Joh. Otto Oterdabl, Aron Oter- 
dahl, William Sherhard, John Smith, John Sibbald, Carl Söder- 
ström, Joh. Sahlstéen, Eichard Söderström, John Scott J:or, N. 
S. Strandberg, Jonas Tranchell och Martin Williamson. 

Samtlige desse män voro utan tvifvel betydande medlemmar 
af Göteborgs samhälle på den tid, då man ännu gick klädd i 
allongeperuk, spetskrås, storblommig väst, knäbyxor och skor med 
spännen *. 



Föredroge vi ej att för en stund och i sammanhang 
med ofvanstående sysselsätta oss med en annan af stadens 
klubbar, så skulle vi gått Västra Hamngatan nära till slutet 
och noga synat Skandinaviska Kredit-Aktie-Bolagets nya 
bankbyggnad i hörnet af Drottninggatan, uppförd efter ritning 
af arkitekterna A. och Hj. Kumlien i Stockholm. Nu däre- 
mot betrakta vi den endast på afstånd, likväl tillräckligt nära 
för att kunna erkänna dess fina arkitektoniska anordningar, 
och gå så öfver Västra Kyrkogatubron in på Kyrkogatan. 
Där stanna vi ej förr än vi uppnått Korsgatan, vid hvilken 
vi under adressnummer 12 finna den byggnad, hvars stora 
öfvervåning för närvarande innehafves af Klubben Enigheten, 
i likhet med The Royal Bachelor's Club ett sällskap af ålder 
och reputation. 

Klubben antages ha existerat redan i början af vårt 
århundrade. Den är odödliggjord af Wadman, som var 
dess medlem och egnat den mer än en strof Vi behöfva 
endast erinra om följande utdrag af en skål för en klubbens 
ordförande : 

Men, bröder, när vi Bacchii fäst 

Begå i dödligheten, 

Den äldste blifve då vår präst. 

Predika enigheten ! 



* Den icke minst betydande var R. Söderström, som efter det hans 
hustru, född Chapman, skänkt honom en son, hedrades af Gustaf III ända 
därhän, att konungen behagade själf till dopet frambära och hålla den lille, 
hvars namn han i nåder bestämde till Gustaf. Döpelseakten försiggick den 
II Dec. 1772 i kanslirådet Alströmers hus, som vid detta Gustaf III:s göte- 
borgsbesök var kungligt residens. 



KLUBBEN ENIGHETEN. 117 

Vi straffe med begabbelse 
Den Bacchii pseudo-dyrkare, 
Som sitter bland »the skrymtare» 
Och stör förtroligheten. 

Ack, om min Bacchus blef bevekt 
Och lät mig, om han orkad', 
Se hälften af naturen stekt 
Och andra hälften korkad! 
Se'n ville jag tillbedjande 
Från världens gyttja mig bege, 
Att evigt, evigt fastande 
I himlen bli soltorkad. 

Sin nuvarande lokal har klubben innehaft sedan hösten 
1878, då den flyttade från N:o 11 Kronhusgatan. I många 
år hade han en särskild sommarlokal, N:o 4 vid samma gata. 
Det var egentligen blott en löfverksskuggad tomt - Kungl. 
Maj:t och Kronans tillhörighet — med en längst inåt gården 
belägen mindre stenbyggnad, hvarjämte här också fanns en 
kägelbana, alltsammans omgifvet af lummiga trän och höga 
brandmurar. Det var kanske till någon del denna anspråks- 
lösa natur, till hvilken Wadman längtade, då han, fattad af 
en idyllisk stämning, utbrister: 

Som fogeln ur instängda buren. 
Som plantan ur drif husets tvång, 
Så längta vi Ut i naturen: 
Den vidaste sal blir oss trång. 
Vår enighets paradis-blomma 
Nu flyttar till Maja-mors tjäll. 
Vi komma, mor Maja, vi komma; 
Farväl på en tid, fru Frankelll . . 

I årsafgift erlägger ledamot 50 kronor och i inträdes- 
afgift 30 kronor. Äfven här kunna resande genom någon 
klubbledamots försorg vinna tillfälligt tillträde mot en afgift 
af 50 öre per dag. 

* * 

I det hus, hvari »Enigheten» nu residerar, fanns på 1830 — 40 
talen ett mycket besökt kafé, som innehades af konditor A. Ruben- 



118 DOMKYRKAN. 

son. Det låg på undra botten till höger i förstugan och torde 
ha varit det första göteborgskafé, som undfägnade med det seder- 
mera så utvecklade chim-nöjet. 



Vi vända nu vår kosa åt söder. Snart finna vi då 
i hörnet af Kors- och Kungsgatorna ett tvåvåningshus, som i 
dagligt tal kallas rätt och slätt: Salen. Detta hus tillhör 
Evangeliska Brödrafbrsamlingen, som den 11 Oktober 1785 
erhöll nådigt tillstånd att i Göteborg hålla andaktsöfningar. 
Dess hus förstördes vid den stora branden 1802, men åter- 
uppbyggdes efter kort tid. Sedan 1804 har församlingen 
ostördt fått begagna sin samma år den 13 November invigda 
bönesal, som, ehuru anspråkslös, dock är försedd med orgel 
och r^Tnmer ett icke ringa antal åhörare. 

Under åren 1781 — 1859 hade man här under predikantens 
föreståndareskap stadens äldsta och största flickskola. Den 
stod med rätta i högt anseende. 

Nästintill, men med ingång från Korsgatan, ha vi Dom- 
prosthuset. Det ståtar ej med yttre prakt och är ej heller 
öfverdrifvet stort, ägande blott tvänne våningar, af hvilka den 
undra är upplåten till pastorsexpedition. Sedan 1821 har 
huset varit domkyrkoförsamlingens egendom, hvadan det be- 
redt bostad åt två af vårt lands störste andlige talare: Tho- 
mander och Wieselgren. 

Men vi återvända till Kungsgatan och följa dess trottoir 
intill platsen för den äldsta gymnasiibyggnaden, det vill säga 
in emot Västra Hamngatan. Sedan vi sist lämnade denna 
gata ha vi promenerat rundt om den i modern stil planterade 
och af ett vackert järnstaket inhägnade Domkyrkoplatsen samt 
stå nu framför stadens största tämpelbyggnad 

Domkyrkan. 

Två gånger har elden så godt som i grunden tillintetgjort 
de tämpel, som förfädren byggt på denna plats. Första gången 
var det år 1721, natten mellan den 14 och 15 April. Den då 
tillintetgjorda kjTkan prisas m3'cket i urkunder från dess egen 
tid. Hon hade blifvit färdig 1633, hvilket år den 10 Aug., Lars- 



DOMKYRKAN. 119 

mässedagen, hon högtidligen invigdes af superintendenten Prytz. 
Efter konung Grustaf II Adolf undfick hon namnet Gustavi Doni- 
kyi'ka, ett namn, som öfvergått till nuvarande domkyrkan. Tämplet 
var till det yttre muradt med tegel och invändigt med gråsten. 
Fönstren voro rundbågiga, men den stora, sirligt järnbeslagna 
hufvudporten hade spetsbågsform. Taklisten slutade i öster, det 
vill säga öfver det koppartäckta koret, med en förgyld sol, tjä- 
nande som vindflöjel, och i väster reste sig ett högt åttkantigt 
torn, som på spetsen af sin smärta spira hade en kopparhane, 
strålande af äkta förgyllning. I tornet hängde stora och präktiga 
ringklockor, hvilkas klang nådde hela trefjärndeis mil utom sta- 
den, och inuti själfva kyrkan ståtades med många och härliga 
prydnader, bland hvilka voro att märka en särskild konungsstol, 
epitafier och baner. 

Större delen af allt detta brände, som sagdt, upp år 1721. 
Därvid är en tradition fästad. Vid den jubelfäst, som sagde år 
firades, hade i själfva kyrkan stora styggelser bedrifvits. Sönda- 
gen därpå upptog den framstående predikanten stadskomministern, 
sedermera domprosten Andi-eas Hilleström saken i sin predikan, 
den han lärer slutat med orden: »och hämnas du ej detta, så är 
du ingen rättfärdig Grud. Amen». — Följande dag brann kyrkan. 

Återuppbyggandet började oförtöfvadt, hvadan församlings- 
medlemmarne, som efter olyckstillfället höllo sina gudstjänster i 
Xristinae kyrka, redan i Maj månad påföljande år kunde börja 
begagna den iståndsatta kyrkan. Dess byggmästare var fortefika- 
tionskaptenen Bengt Carlberg. Han bibehöll i möjligaste måtto 
den afbrända kyrkans former, och församlingsmedlemmarne utsi- 
rade henne på bästa sätt genom bidrag och skänker. Till de 
senare hörde en i koret upphängd större oljemålning i förgyld 
ram, gifven af hofapotekaren Luth och föreställande Kristus i 
Örtagården. Först långt senare erhöll hon den värderika altar- 
prydnad, som till hufvudsaklig del ännu i dag är tillfinnandes. 

Detta tämpel fick göra tjänst i åttio år; men 1802 lades 
äfven det i aska \'id den väldiga brand, som då förstörde närmare 
200 af stadens byggnader. 

Vid kyrkans återuppbyggande började man misstagen från 
grunden. Man lade henne nämligen snedt mot de omgifvande 
husraderna, alldeles så som den förra kyrkan hade legat, det vill 
säga rätt i öster och väster. Emellertid erhöll hon stox"a förmå- 
ner för att framträda i värdigt skick. Icke nog med att rege- 
ringen beviljade henne en treårig kollekt i alla rikets kyrkor, 
insamling genom stambok och ep. viss inkomst af tolagen, den 
ställde äfven arbets manskap till heunes förfogande och medgaf 
tullfrihet för det utländska bygguadsmateriel, hvaraf hon var i 



120 DOMKYRKAN. 

behof. Dessutom loidrogo församlingsmedlemmarne med ansenliga 
belopp. 

Det är nii kändt ocli erkändt, att en ock samma sak kan 
erhålla från det ena hållet ett berömmande, från det andi-a ett 
klandrande omdöme, och att båda omdömena kunna vara riktiga. 
Därmed förhåller sig så, att den ene granskaren framhåller endast 
förtjänsterna, den andre endast felen. Afven om vi nu, såsom 
det höfves hofsamma kritici, skulle \'ilja ställa oss på den beröm- 
mandes ståndpunkt, så befara vi, att vi näppeligen finge ihop ett 
något så när gynsamt omdöme om Göteborgs Domkyrka, af den 
enkla orsak, att hon, sedd genom det ästetiska omdömets tub,, 
såsom ett arkitektoniskt helt icke äger några förtjänster alls. 

Det har stått att läsa någonstädes, att kyrkan skulle vara. 
uppförd i italiensk stil. Kanhända. Oss synes dock som vore 
hennes stil på visst sätt unik, ifall här verkligen kan vara. 
fråga om stil. I hvilket fall som hälst torde den arkitektur, 
hvarfå hon bjuder, icke mana till efterföljd, och skall den nöd- 
vändigt vara till gagn, torde det väl vara i egenskap af varnande- 
exempel för herrar arkitekter och vällofliga kyrkoråd. 

Kyrkan är uppförd efter fortefikationskaptenen och stads- 
arkitekten C. W. Carlbergs ritning, hvarå dock åtskilliga för- 
ändringar lärer vidtagits af majoren J. F. Weinberg, som efter 
Carlberg ledde byggnadsarbetet. Detta, afslutadt 1815, då kyrkan 
invigdes, utmärker sig ej för någon synnerlig soliditet. Murarne 
äro af holländskt tegel med Flensburgersten till revetering, ock 
tak samt öfre delar af tornet hafva plåtbeklädnad. Det senare 
mäter en höjd af 52 ^/i meter. Kyrkans dimensioner äro för öfrigt: 
längd 60 meter, bredd : 38 V2 och 23 meter, höjd 14 V2 meter^ 
Planen har korsform; men denna korsform är hvarken den gre- 
kiska eller latinska. Korsarmarne äro nämligen placerade åtskil- 
ligt närmare stammens fot — det vill säga åt tornet till — än 
dess topp. Att detta förfaringssätt är originelt vilja vi visst icke 
bestrida, men huruvida det bidrager till trons symboliserande, 
lämna vi därhän. 

Men vi skulle ju vara hofsamma kritici. Nåväl. Hvad 
säges då om hufvudportalen ? Den är obestridligen storartad. 
Hvilka väldiga dimensioner och i och för sig ypperliga proportio- 
ner ! Hvilket materiel : äkta skottsk sandsten ! och hvilken ädel 
stil: den dorisk antika! — Skada blott att allt detta så litet pas- 
sar i stycke med det öfriga. 

Helgedomens inre tilltalar oss om möjligt mindre än det 
yttre. Hvalfvet är bredt och lågspändt samt ger ett sinnesbetun- 
gande intryck. En kyla, en tomhet hvilar öf\'er det hela med 
dess kala väggar, hvita läktare och sparsamma omamenter. Till 
det ofördelaktiga intrycket bidrager i synnerhet korsarmames brist 



DOMKYRKAN. 121 

på fönster å gaflarne. Koret är dock i och för sig förtjänt af ett. 
något mildare omdöme. De här befintliga tio joniska kolonnerna 
äro visserligen icke behöfliga, då taklisten är jämförelsevis föga 
framträdande; men de mildra i viss mån det flacka och torftiga i 
fönsterpartierna. Till korets förskönande bidrager också altarpryd- 
nadens förgylda skulpturverk. Det utgöres af tvänne mer än i 
kroppsstorlek framställda cheruber, som i tillbedjande ställning 
sträcka sina händer mot ett stort fristående kors, om hvilket en 
ängel fäster en svepduk. Ponden framställer en strålande sol, 
delvis inhöljd i moln med serafhufvuden. Denna altarprydnad 
äger ett ganska betydande konstvärde. Också äro de tre hufvud- 
figurerna, som räddades undan branden 1802, modellerade af 
TArchevesque, under det gruppen i sin helhet anordnats af den 
förtjänte ornamentsbildhuggaren professor A. M. Fahlcrantz, som 
jämväl utfört predikstolen. Slutligen är här att nämna ett par 
rikt förgylda kandelabrar, som med god effekt uppställts i koret. 

Kyrkans orgel är synnerligen välljudande. Den är ursprung- 
ligen förfärdigad af Johan Eberhardt, men har sedermera förbätt- 
rats af orgelbyggarne Strand och Marcussen. 

Af kyrkans tillhörigheter märkas tvänne ljusstakar af silf- 
ver, vägande 344 lod och år 16S3 skänkta af Cecilia von Lenngrens 
arfvingar, en kalk, gjord 1679, och en dopskål, gjord 1688, båda 
af silfver, vidare vinkannor, patener och oblataskar i flere omgångar. 

År 1882 förärades kyrkan en lika vacker som dyrbar 150 centi- 
meter hög dopfunt, gjuten af äkta brons och hållen i romanisk stil. 
Däckeln föreställer ett torn, som är krönt af glob och kors samt 
har till inskrift å globen: Crux Christi, spes mea (Kristi kors, 
mitt hopp). A själfva funtens öfverkant läses i gammaltysk stil: 
50?arfué 10.14 l^åtcr barnen fommo till W\q od) förmenen bem 
ide, tt) jdbone (lörer ©ubc; rife till. Nederst kring foten står: 
Till Domkyrkoförsamlingen af Anders Fredrik Nilsson. 

Arbetet är utfördt af P. G. Heinersdorif i Berlin. 

Ar 1852 försågs kyrkan med värmeledning och året därpå 
med gaslysning. Tornuret, uppsatt 1827, är förfärdigadt af J. 
Barkman i Jönköping, och läses å dess timklocka: 

Lär att rätt använda tiden. 
Ty den stund, som är förliden, 
Du ej mer tillbaka får. 
När jag timmans slut förkunnat, 
Är dig kanske ej förunnadt. 
Att mitt ljud du mera hör. 

samt å kvartslagsklockan : 



122 DOMKYRKAN. 

Mät ej tiden blott med år, 

Timman ock, som snart förgår, 

Ar en vigtig del af tiden. 

Därför akta på ditt kall. 

Vet att redo göras skall, 

Hur dess kvart ock använd blifvit. 

Vackrare inskrifter ha dock ringklockorna. Det är också 
J. O. Wallin, som författat dem. A storklockan läses : 

mänska, gif akt, när mitt manande ljud 
Högtidligt och mäktigt kring näjdema höres, 
Och skynda till tämplet att lofva din Grud, 

1 hvilken allena du lefver och röres. 

Dock var icke själf blott en ljudande malm: 
Det är icke nog för ditt lugn och ditt bästa 
Att läsa din bön och att .sjunga din psalm. 
Men göra Guds vilja och älska din nästa. 

A andra klockan : 

Kommer till det rum, där Herren dyrkas : 
Det är heligt, det är himlens port. 
Kommer hit att helgas, lugnas, styrkas 
På den dag, som Herren hafver gjort. 
Jesu vänner, hållen andans enhet 
Genom kärlekens och fridens band > 

Och med samvets ro, med hjärtans renhet 
Vandren Jesu väg till glädjens land. 

A tredje klockan : 

Fadren öppnar än sin famn: 
Sj-ndare I din frid besinna, 
Skynda att i Sonens namn 
AngerfuU hans tillgift vinna. 
Låt hans anda dig regera, 
Att du aldrig sjnidar mera. 

A fjärde klockan: 

Låt bittida och sent ditt böueoffer brinna, 
Att du med Gud f orent dig natt och dag må finna. 
Ditt hopp till Herren sätt, din tröst på honom bygg, 
Då blifver mödan lätt, då blifver hvHan tr3-gg. 

Dessa klockor, hvaraf den största är en af de ansenligaste 
i Norden, hafva en sällsamt välljudande klang. I all synnerhet 



F. D. KONTUBERNIUM. 123 

förläna de en i sanning högtidlig känsla, när deras fors af malm- 
vågor på söndagsmorgonen brusar ut öfver den sabbatsstilla, eljes 
rörliga staden, kallande samman till tack och lof i det stora tämplet. 
Från domkyrkotornet erbjuder sig en orienterande utsigt: 
det är som om man under sina fötter såge en stadskarta i upp- 
höjdt arbete. / 



Den omgifvande kyrkoplanen begagnades förr till begraf- 
ningsplats och toi'de åtminstone till en början ha sträckt sig under 
•en del af de honom nu begränsande norra byggnadskvarteren. 
Till hans beprydande införskrefs från Holland år 1670 en sådan 
myckenhet träd, att man däraf kunde dela med sig åt andra all- 
männa platser, särskildt gatorna utmed stora hamnkanalen. Så 
prydd och planterad, inhägnades han påföljande året med en hög 
stenmur, genom hvilken ledde tvänne med spetsiga tak öfver- 
byggda portar. Efter branden 1802 upphörde kyrkogården att vara 
begrafningsplats, och de härliga träden slopades, i det man för- 
vandlade platsen till ett stort enformigt torg, som år 1822 stensat- 
tes i enlighet med tidens smak. Mellan torget och kanalen stod 
dock ännu en tid därefter ett gammaldags gulmåladt benhus, och 
först 1860 erhöll platsen sitt nuvarande utseende. 

Midt emot kyrkan, men på Västra Hamngatans område synes 
€tt af ålder lutande väl snaii; hundraårigt källhus för tappning af 
Kallebäcks vatten. På en i detsamma inmurad sten läses i för- 
tida bokstäfver : 

När dig lekamlig törst 
Till jordiskt vatten drifver. 
Låt själen njuta det. 
Som lifsens källa gifver. 
Det ena har du här. 
Sök tämplet^ som där står, 
Att blifva undervist, 
Hur du det andra får. 



Fortsätta vi vår för besöket i Domkyrkan afbrutna pro- 
menad utmed Kungsgatan, finna vi under nummer 23 ett 
hus, hvars yttre just icke angifver, att det en gång uppförts 
för offentligt gagn. Det är det forna Kontubernium. Denna 
inrättning, den första i siLt slag inom riket, hade till upphofs- 



124 MAGASINSGATAN, MOLINSHUSET. 

man gymnasiilektorn Johan Hellberg, och var dess ändamål 
att åt medellöse studerande ynglingar skaffa boningsrum, an- 
tingen för intet eller åtminstone för ringa ersättning. Till 
en början förhyrde styrelsen en större våning, men 1807 bör- 
jade man bygga ofvannämnda hus å en af staden för 200 rdr 
inköpt tomt, densamma, på hvilken förut kappelanshuset haft 
sin plats. Byggnaden vardt färdig nästföljande år och begag- 
nades för det afsedda ändamålet i mer än 30 år eller så 
länge kontubernii-inrättningen existerade. Därefter öfvergick 
huset i enskild ägo och blef så tillhörigt redaktören Magnus 
Prytz. Denne lät det en följd af år vara härden för Göte- 
borgs Handels- och Sjöfarts-Tidning, som här hade sitt tryc- 
keri. Att Prytz vardt ägare af huset lärer i mycket berott 
på hans svåger, det rika och konservativa kommerserådet 
Olof Wijk, som därvid fäste förbehållet om mindre rabulistiskt 
tidningsskrifveri än förut. För ett sådant sörjde dock fort- 
farande, öm icke Prytz själf, så, bland andre, gymnasiiad- 
junkten Per David Lomberg, gammal i huset såsom kontu- 
berniiynglingarnes inspektor, i öfrigt känd af ett äldre slägte 
för sin bitande kvickhet och cynism. 

Kungsgatan korsas af Magasinsgatan, som före midten 
af 1600 talet kallades Arendtzgatan och Allmenningsgatan, 
därefter vanligen »Gatan vid skogen» eller hällre »Gatan vid 
Magasinshuset». Namnet Magasinsgatan härleder sig af det 
år 1642 af tegel uppförda kronomagasinet, som hade den 
äran att på undra botten hysa landtränteriet, intill dess detta 
år 1739 flyttades till nuvarande Landskansliet. 

Vid Magasinsgatan låg på sin tid i hörnet af Kyrkoga- 
tan källaren »Tre Remmare». Den spelade under förra år- 
hundradet en stor roll i Göteborgs värdshuslif och var må- 
hända en föregångare till det ännu i midten af 1800 talet 
kända Tods hotell och kafé. 

Midtemot med adressnummer 10 finna vi det så kallade 
Molinshuset, vår store bildhuggare Johan Peter Molins födel- 
sehus. Först hans fader, husets ägare, och därefter han själf 
hade här bageri och viktualiehandel, och i detta nu påbyggda 
och restaurerade hus, en trappa upp, sysslade i all anspråks- 
löshet den blifvande professorn, kommendören och riddaren 



STURA OTTERHÄLLAN. 125 

med plastiska konstförsök, till en början i deg och vax, men 
slutligen i lera. Dessa försök omväxlade någon gång med 
mer eller mindre lyckade alster inom måleriets, ja till och 
med poesiens gebit. Så drogs den unge Mohns mäktiga, men 
ännu irrande och stäckta konstnärshåg åt ideela rymder. 
Hvad som emellertid icke vann därpå, det var göromålen vid 
hökaredisken. Vid den senare kvarhölls han dock intill 
sitt 30 år; men då sade han honom också farväl för alltid 
och reste till Thorvaldsen i Kjöbenhavn, efter att här hemma 
ha vunnit en viss ryktbarhet för tvänne porträttbyster, Carl 
XIV Johans och Alexander Keillers. De voro de löften, som 
David, Neapolitanske fiskaren, Bältespännarne, Fontänen och 
Carl XII sedan tid efter annan infriade. 

I sin västligaste utsträckning höjer sig Kyrkogatan upp 
efter Stora Otterhällebärget och får här namn af Öfra Kyrko- 
gatan. De båda gatorna förmedlas af en med tre afsatser 
försedd trappa, förr af trä, nu af granit, bärande namnet 
Kyrktrappan. Första afsatsen bildas af den här korsande 
Eklundsgatan, hvars benämning härleder sig af den »Ijufve- 
liga ekelund», som, innan Stora Otterhällan ännu var bebyggd, 
skuggade större delen af bärget. Omkring 2000 väldiga ekar, 
utom annan löfskog, frodades här ännu 1650 i skvdd af sta- 
dens innevånare, som »med hustrur och barn och deras 
tjänstefolk här hade sitt fullkomliga nöje och tidsfördrif » . 
Denna allmänna förlustelseplats måste dock snart nog gifva 
vika för inkräktande byggherrar, som här huller om buller 
förlade sina hus. Ar 1670 förständigades likväl en stor del 
af dem att nedrifva hvad de uppbyggt, enär en ny gata skulle 
dragas fram från norr till söder. Denna gata vardt Eklunds- 
gatan. Under innevarande århundrade har hon skaffat sig 
en sedlighetskänslan sårande ryktbarhet. Trång och undan- 
gömd, men dock i omedelbar närhet af de stora gatorna, 
lämpar hon sig också väl för undersåterna till den suveräna 
makt — otukten i höljet af smink, sammet och siden — som 
vanligtvis tilltager i den mån en stad skattar åt centrifugal- 
rörelsen, och det är något, som rikets andra stad ju gör. 

Från spetsen af Stora Otterhällan ha vi en präktig rund- 
målning af staden. Det skulle väl vara här, som Gustaf II 



126 HISTORISKA REMINISCENSER. 

Adolf stått, då den af en örn förföljda lilla fogeln sökte Skydd 
vid hans fötter, och konungen, häri seende ett godt omen 
för sin plan, utsträckte handen sägande : här skall staden' 
ligga ! — för öfrigt det moment, som Fogelberg så mästerligt 
framställt i sin bekanta Gustaf Adolfs-staty. 

Från vår höga ståndpunkt se vi i söder en närbelägen 
höjd, Lilla Otterhällan, hvilken man närmar sig, om man 
beger sig ut för Sörliden. Väl nedkommen, befinner man 
sig på den mellan de båda höjderna framdragande Kungsgatan, 
hvars härvarande stigning, i förening med minnet af den 
hästmarknad, som i forna tider hållits på denna plats, här 
gifvit henne binamnet Hästbacken. 

Men vi gå upp på Lilla Otterhällan! 

»Ingenting hafver att tillskrifva sig någon förmån i varan- 
det ocli oforänderligheten framför de andra», säger den hederlige 
Cederbourg, göteborgsbeskrifv^aren från 1739. Till bestyrkande af 
att icke Lilla Otterhällebärget gör något undantag från denna re- 
gel, så låtom oss närmare skärskåda detsamma, sådant det var 
vid pass hundi'a år tillbaka. Vi kunna ju antaga, att vi i dag 
ha den 14 Maj år 1770. 

Efter att af en posterande soldat ha hugnats med ett nådigt 
»passera» och vi genomgått ett långt, lågt och dystert hvalf, för- 
sedt med de oundgängliga droppstensformationema, befinna vi oss 
inom området för Göteborgs befästningar. Med den höjd, hvai-på 
vi stå, har naturen kommit dessa väl till pass, ty hennes här 
förefinnande vallar äro bestämdt pålitligare än de af mänskohand 
danade. Af det senare slaget gifvas här dock äfven åtskilliga. 
Så ha vi i vår närhet tränne bastioner: Carolus XI Eex eller 
Hållgårdsbastionen, Carolus Gustavus Hex och Christina Regina, 
och rigta \i ögat åt öster, te sig i följande ordning bastionerna 
Carolus Dux, Johannes Dux, Gustavus Magnus och Carolus IX 
Eex med de framför dem placerade, af Vallgrafs vattnet kringflutna 
ravelinerna Prinsessan Hedvig, Prins Ulrik, Prins Carl och Prins 
Gustaf. Här stäckes vår blick. Skylde icke stadens större bygg- 
nader i öster och norr, skrJle vi dock se än fler försvarande mu- 
rar, till exempel de mot Stadstjänareholmen vettande bastionerna 
Johannes Rex och Gustavus Primus med ravelinerna Prins Predrik 
och Prins Carl Gustaf Vidare Sankt Erik, Stora Bomsbastionen, 
B adstugubastionen och Prinsessan Uldaria. Däremot te sig från 
vår plats de solida kurtinema med sina långsträckta, ömsom svarta,, 
ömsom röda tak, hvarjämte den hvälfda kapunieren till skansen 
Kronan med omgifvande vattengi'af ådi-ager sig vår synnerliga 



HISTORISKA REMINISCENSER. 127 

xippmärksamhet. Kanonerna på sina lavetter, de dekorativt ord- 
nade bomberna och de pyrainidaliskt uppställda skjutgevären, 
posternas monotona vaktrop m. m., allt ingifver oss en viss respekt. 
Att vi icke äro fackmän observerar en officer på vår min å la 
frågtecken. Han kommer till oss, presenterar sig såsom gardes- 
kapten von Böhnen och erbjuder sin tjänst som kronist, dock 
vitan alla anspråk. Den förbåldt hygglige mannen meddelar oss, 
att dessa mäktiga miirar — en stenskrift som talar om trygg- 
het och ära samt Erik Dahlbergs snille — tillkommit efter 
1687, att man därförut hade blott jordvallar till förskansnin- 
gar, att dessas konduktör varit en Johan König och att fäst- 
ningens förste kommendant var öfverste Tameson. Herr kaptenen 
vet vidare att berätta, det nuvarande fästningen mäter en omkrets 
af 7000 alnar och att dess garnison utgöres af ett eller två 
värfvade infanteriregementen med namn efter sin chef — för när- 
varande det Sprengtportska och Gyllengranatska — en bataljon af 
artilleriet samt något af fortefikationen och flottan. Men han är 
icke blott förfaren i saker, som röra försvarsförhållandena, han 
känner också till litet af hvarje i den rika handelsstaden. Rika 
— ja, det må man väl säga, ty Ostindiska Komj^aniet, som ope- 
rerar under sin tredje oktroj, höstar in väldiga summor och väl- 
signas icke minst af stadens damer, som genom dess verksamhet 
få stillat sitt lystmäte på dessa kostbara tyger — marieflor, siden- 
sars, peaudesoie, triumfant och moiré — hvaraf deras ofta »blom- 
merade roberonder», mantiller, peliser, salopper, karpuser o. s. v. 
äro förfärdigade, och hvilka de fått ett ypperligt tillfälle att expo- 
nera å de af den för sex år sedan hit öfverförda Amaranterordens 
baler, där det figureras efter reglor af stadsdansmästaren Niiren- 
bach, teaterdirektör Seyerlings svärson. Sillen går också nu som 
bäst till och ökar välståndet. Så gifvande som i år har fisket 
aldrig varit. Värdshusen äro öfverfyllda af gäster med späckade 
börser, och Thombre spelas där utan höjd. Att »slå bort» än det 
ena, än det andra af allehanda slag har nu också blifvit på mo- 
det, och värdshuslokalerna äro vanligtvis Fortunas tämpel vid 
dessa tillfällen. Härmed är dock icke herr kaptenen rätt belåten. 
Eljes är han visst icke avogt stämd mot värdshusen. Tvärtom 
besöker han dem ofta. »Stockholmskällaren», som han tjecker 
bäst om, rekommenderar han särskildt. Den är ett strå hvassare, 
menar han, än både Storkällaren, Tre Remmare och Peter Bonges 
värdshus, hvilket senare ligger vid »Kyrkogatan och vallen» och 
oftast bjuder på musik. Sådan gör nämligen värden själf, som 
är lyckliggjord med en förträfflig röst. Musikalisk begåfning lig- 
ger i Bonges slägt. Åtminstone tror herr kaptenen, att Peter 
Bonge är frände till Anders Bonge, domkyrkokantorn, som »dril- 
lar solo med sin musikaliska tunea» och tillsammans med sin 



128 HISTORISKA REMIMSCENSER. 

kamrat, organisten Dijkman, oftast arrangerar konserter å stora 
rådhussalen. Men för att återgå till Stockholmskällaren, så serve- 
ras där bland annat de läckraste bärgostron , hvarjämte man, 
enligt offentligt tillkännagifvande, i dess kök troget följer föreskrif- 
terna i »Hjelpreda i hushållningen för unga fruentimber.>. Utan 
t^åfvel är herr kaptenen gourmaud, t}' han uttalar sitt djupa bekla- 
gande öfver att detta arbetes författarinna — jungfru Chi-istina 
Warg, född den 22 Mars 1703 — för något öfver ett år sedan 
gått ur tiden. »Kajsas* Warg dog nämligen i början af Februari 
förlidet år. Med komiskt allvar deklamerar han : 

»Uppå G-rafven bör bli skrifwit: 
Här nu hwilar Mamsell Warg, 
Som oss Kokeboken gifvvit 
Och ej war på Rätter karg. 
Lefwa skal hon i wårt Minne, 
W^ördas af hwar Delicat, 
Tils en ann' Mamsell wi finne. 
Som så wäl kan laga Mat». 

Kanske är deklamatorn författare till dessa verser, kanske 
icke. Yi veta blott, att de för någon tid sedan stodo att läsa i 
tidskriften >/Xji;t och gammalt», och att herr kaptenen icke är 
ovan att föra pannan efter egna tankar, dem han sedan bringar 
åt offentligheten. Så har han från Immanuel Smitts tryckeri ut- 
gifvdt ett kvasi-teologiskt arbete, och detta så allbekant muntergök 
och »galant homme» han är. Talet om hans glädtighet har blif- 
vit till ett ordspråk. Också finner han nöje i snart sagdt all ting, 
till och med i hvad andra räkna till förtretligheter, till exempel 
det att efter en aftonutflygt i stadens omuäjd komma till stads- 
porten efter ett visst klockslag och dymedelst blifva utestängd för 
natten. Det är ju tur i otur, menar han. Visserligen kan man 
erlägga särskilda portpängar och derigenom rikta Frimurarebarn- 
huset, men man kan också låta sig med öppna armar mottagas 
af den utanför Drottningporten boende värdshusföreståndaren Schle- 
minger, som mot skälig ersättning lämnar logi äfvensom förtä- 
ring af såväl vått som torrt, särskildt en deliciös rossolis-likör, 
importerad från Italien. Åt södra hållet ha vi herr Blendermans 
i Haga belägna värdshus, som äfven duger, ifall man försenat sig 
med förenämnde påföljd. Här bjudes på »idjdliskt och martiskt 
nöje», något som äfven stadens avisor veta att meddela, det mar- 
tiska nöjet bestående i målskjutning med pistol. Hvad Karls Port 
beträffar, så kommer man i regeln alltid fi^r sent till den, och det 
af den anledningen, att han för det masta hålles stängd för all- 
mänheten, som i stället får begagna sig af Stora Bomsporten och dess 



HISTORISKA REMINISCENSER. 129 

vattenväg. Karls Port, före 1739 kallad Lille Port, men också 
Yästerport och Hållegårdsport, är eljes en synnerligen prydlig med 
Carl XI:s namnschiffer försedd stadsport, som vi se rätt under oss 
i västlig rigtning. Utanför densamma framtitta ur yppig trädgårds- 
grönska en Kel del nätta byggnader, minnen från den redan nu 
igenlagda, men en gång på denna plats i flor befintliga Surbrunn, 
som bortåt en 50 års tid, räknadt från 1711, drog till sig väldiga 
skaror, hvilka med modern begärlighet drucko af brunnens hel- 
bregdagörande mineral, enligt Linnés fcirsäkran lika stark som 
Medevis och Faluns. 

Herr kaptenen vill minnas, att källans uppfinnare var en 
doktor And. Lundelius, och att hälsobruunsprivilegier åt densamma 
vanns 1728 af stadsläkaren Jakob Boéthius. För jämt tio år se- 
dan upphörde brunnspredikningarne, och sedan dess har vattnet 
fått hämtas af hvem som hälst mot ^/2 öre s. mynt för kannan. 
Järnhalten är dock nu ringa, och densammas minskning tillskrif- 
ves den kalk och skorpsten, som från fästningsmurarne banat sig 
väg till källådern. 

Men hvad är detta! Hästtramp och sabelskrammel därnere 
från vägen så här dags på kvällen, just i solsjunkniugen"? Det 
är medlemmar af Borgerskapets Militärkår med själfvaste stads- 
majoren i spetsen, upplyser vår gardeskapten. Hej, så det galop- 
peras och ståtas ; gröna galonerade uniformer, plymståndare i 
rundkullriga hattar, gula och blå sidenfanor med Göteborgs vapen 
i guldbroderi, rika schabraker och dito munderingar! Kåren har 
naturligtvis haft stor parad i dag, ty det är konungens födelsedag : 
Adolf Fredrik fyller sina 60 år. Kavalkaden är dock blott en 
>sei3aration», som nu är på hemväg från ett extra »traktamente» 
i stadens omnäjd, äfven det naturligtvis en »underdånig och behe- 
drande ärebetygelse för majestätet». Kåren är nämligen mäkta 
konungskt sinnad, upplyser vår kronist, som i sin egenskap af 
sådan tillfogar, att borgerskapets såväl kavalleri som infanteri bil- 
dats ganska snart efter stadens grundläggning. Hvarje borgare 
är skyldig tillhöra kåren. Däraf dess höga numerär, uppgående 
till flere tusen. Hvarje kompani har sin kapten, löjtnant, fänrik 
och sergeant. Ärlig mönstring sker på Stora Torget framför råd- 
huset och inför magistraten, som utöfvar högsta befälet och gifver 
order om samlingar, vapenöfningar m. m. 

Men nu ljuder ett uthållande vaktrop, Kajitenen bjuder oss 
farväl på sitt gomytliga sätt och försvinner genom en kasematt- 
port. Solen purpurfäi'gar det västra himlahvalfvet och kastar sina 
horisontala afskedsstrålar, så att bajonetter och hillebardspetsar 
skimra likt guld. Den blågula flaggan på högsta bastionbatteriet 
.sänkes, och ett bedöfvande tapto geuljuder mellan vallväggarne. 

9 



130 HISTORISKA REMINISCENSER. 

Emellertid äro vi nix i tillfälle att för oss själfva se oss kring. 

Ännu dammar det på vägen efter kavalkaden, som ånyo 
skymtar fram på Eklundstorget för att så förs-\ånna mellan Kungs- 
gatans husrader. — Ett par årtionden till, och hela borgerskapets 
militär skall vara försvunnen för alltid! Länge skall dock dess 
uppoffrande »vård och vakt» lefva i befolkningens minne. 

På 1840 talet skall Borgerskapets kår ersättas af Göteborgs 
Allmänna Skyddsvakt, kallad till lif, hufvudsakligast med 
anledning af de upplopp, som så ofta stört stadens lugn. Den 
skall dock, tack vare fredligare tiders inträdande, icke ofta, om 
ens någonsin, komma i tillfälle att pröfva sin styrka och snart 
nog höra till det förgångna. Såsom dess öfverhufvud skall man 
minnas rådmannen, sedermera borgmästaren A. W. Björck och 
som dess vapen en finpolerad svarfvad batong, prydd med eleganta 
silketofsar i blått och gult. En gul kokard med blått kors skall 
därjämte nämnas såsom skyddsvaktens tjänstetecken. 

Jämt 90 år härefter skall den idé, som ligger till grrmd 
för nuvarande borgaremilitären, väckas till lif i den Frivilliga 
Skarpskyttekår, som då eller den 30 Oktober 1860 skall bildas 
i Gröteborg och där fortlefva i 22 år eller till 1882. På 1860 talet 
varder idéens nya form omfattad med det lifliga intresse, som 
i Göteborg egnas hvarje fosterländskt företag. Under glanstiden 
skall kaptenen och adjutanten hos konungen A. G. von Holten 
vara kårens öfverbefälhafvare, och följande herrar skola då vara 
dess kompanichefer: grosshandlaren Richard Wahlgi-en, med. dokt. 
J. C. Lundblad, grosshandlaren Barthold Dahlgren, grosshandla- 
ren Aug. Carlsson och handlanden P. O. Strömman. 

Uniformen skall bUfva : grön lifrock af fint kläde med bron- 
serade knappar, gråa benldäder med svarta passepoiler och mössa 
af samma färg som rocken, vid paradtillfäUen försedd med en 
svart plym. Denna uniform skall slutligen så till vida förenklas, 
att lifrocken utbytes mot en mörkblå ylleblus och den plymage- 
rade mössan mot en rundkullrig hatt med fogelfjädrar. 

Men nu låta vi blicken hvila mot byggnaderna därnere i 
öster. Skådade härifrån, äro de i allmänhet inga praktbyggnader, 
om ock sådana kunna vara att finna här och hvar. Icke under- 
ligt att Matthew Consett, en resande engelsman, som om 16 år 
kommer att besöka staden, skall om dem i sin från trycket utgifna 
dagbok endast kunna anteckna: »the houses, chiefly of wood, are 
painted so as to resemble brick and stone». Han skall dock på 
samma gång medgifva, att »the Town of Grothenbiu-g is neat, 
clean and well-built». 

Närmast vallen, i nordost från vår ståndpunkt, där nu är 
en fri plan, skall man 23 år härefter lägga grundstenen tiU en 



ARTILLERIETABLISSEMENTET Å OTTERHÄLLAN. 131 

ofantlig stor byggnad, hvars ändamål varder kiinnigt af en öfver 
porten inmurad sten med förgyld inskrift, så ljudande : 

Caserne 

iinder 

Konung Gustaf IV Adolphs 

Regering 

På Borgerskapets bekostnad 

uppförd 1798. 

Byggnaden skall år 1804 härjas af vådeld, men snart åter 
kunna hysa garnisonen, som sedan 1801 kommer att utgöras af 
Kungl. Göta Artilleri Regemente. På 1880 talet skall kasernen 
visa ett mycket åldrigt utseende och luta betänkligt, kanske min- 
dre af ålderdomlighet än en svag konstitution. Man skall också 
då tala om att hans tid snart borde vara ute. 

Så mycket ungdomligare vill vid samma tid te sig en bygg- 
nad, som då intager just den plats, på hvilken vi nu stå. Denna 
byggnad, utgörande ett storartadt tyghus för artilleriet med dess 
dyrbara materiel af kanoner, lavettage m. m., skall benämnas Ar- 
tillerietablissementet å Otterhällan och räkna sin tjänstetid 
från 1860, hvilket år etablissementet, efter att i sju år ha varit 
under byggnad, kommer att stå fullfärdigt, företeende en den ståt- 
ligaste anblick. 

Det hela skall utgöra en aflång fyrkant, bildande en borg- 
gård om 180 alnars längd och 98 alnars bredd. I hvardera hör- 
net skola resa sig rätvinkliga dubbeltorn af tegel, reveterade med 
gul klinkert och försedde med listverk på konsoler, öfverst machi- 
kulerade. Dessa torn komma att förenas af krenelerade mursträc- 
kor, af hvilka den norra skall bereda plats åt tvänne infartstorn. 
Södra fasaden blir på midten afbruten af ett åttkantigt torn, lig- 
gande med sin terass ungefär 56 alnar öfver vattenytan. I fot- 
muren kommer att of van en där blifvande port insättas den ena af 
de två till ansigtsbild danade stenar, som för närvarande äro att se 
på vår ryktbara Kungsport. Samma port skall vidare till etablisse- 
mentets prydande tillsläppa de tvänne stenlejon, som nu så myc- 
ket beundi'as och i bild återgifvits af Dahlberg, vår åldrige fält- 
marskalk, i hans »Suecia antiqua et bodierna». Dessa lejon skola 
ännu sedan Kungsporten är all, tala om de konstnärliga dekora- 
tionspartier, som utmärka våra stadsportar, enkannerligen Kungs- 
porten. 

Som artillerietablissementets byggnadsledare skola slutligen 
staden Göteborgs historiografer anteckna fortefikationsbefälhafvaren, 
öfverstelöjtnanten m. m. Aug. af Peterséns. 

En gång i färd med militära profetior kunna vi icke under- 
låta att nämna, hur under åren 1814 och 15 den fredliga han- 
delsstaden vid Göta Alf skall förlänas en extra garuisonsstyrka 



132 Garnisonssjukhuset. 

af sällsam art. Då skall nämligen Carl XIV Johan liit förlägga 
ett under hans krigsår värfvadt regemente, Royal Suédois 
kalladt, utgörande till stor del Martis söner af olika nationer, så- 
som fransmän, spaniorer, italienare, tyskar, o. s. v. Dessa skola 
låta de goda göteborgarne veta, att det sjuder sydländskt blod i 
deras ådror, och att det kan gå hett till under sköldarne äfven i 
fredstid. Regementets kommendant, major de Mottoni, skall icke 
vara den, som gör minsta väsnet af sig, men han skall icke desto 
mindre eller kanske just därför icke länge kunna hålla de bång- 
stj^riga krafterna tillsamman. 

Så litet släpphänd är emellertid eriuringsförmågan hos ett 
samhäUe, att den, såsom fallet här skall varda, ännu efter tvänne 
mansåldrar kan uppgifva mer än ett namn ur det snart upp- 
lösta regementets rangrulla, såsom t. ex. Punizza, Charité, For- 
selles, Peres, d'Albedyhl, von Schneidau, Moleau, Mirembell m. fl., 
men i s}Tinerhet Gassat och Krook. Det senares bärare skaU till 
sist göra sig särskildt odödlig såsom tillhörande det originella 
kommendants-klöfverbladet å Ny Älfsborg: Krook, von Qvanten 
och von Normann. 

Och härmed säga vi Otterhällsverken, von Böhnen, Matkew 
Consett m. fl. farväl och återföi-flj^tta oss till vår egen tid. 



Garnisonssjukhuset, räddadt vid 1804 års stora elds- 
våda, inger ingen god föreställning om flydda dagars håg att 
med enkelhet ena god smak. Med denna anmärkning ha vi 
antecknat husets befintlighet. 

Nu bär Kungsgatan nedför. Ty går promenaden lätt, 
och vi hinna endast att som hastigast kasta en blick åt den 
irreguliera, tornprydda stenbyggnad, som ligger på höger hand 
inom en med springkälla, lusthus och andra prydnader för- 
sedd plantering. 

Frågar du hvem som därinne har sin bostad, får du 
till svar: en artist — något som du bordt gissa dig till af de 
smakfulla yttre anordningarne. Artisten är fröken Hilda Lind- 
gren, den framstående porträttmålarinnan, till hvars atelier 
alla de, som ha lust och råd att offra åtskilliga hundra kro- 
nor på sitt konterfej, gärna skynda — och de äro i Göteborg 
icke få. 

Huset midtemot, som på sin tid också inneslöt en artist- 
atelier, nämligen marinmålaren A. Plagemanns, är jämförelse- 



GAMLA FÄSTNINGSMUREN. 133 

vis gammalt och räknar som sina minnen ett värdshus, hvil- 
ket här fanns för många Herrans år sedan. Detta besöktes 
icke minst af sjöfarande engelsmän, som af okänd anledning 
döpte det till London view, ett namn, som emellertid var 
svårt för mängden att säga efter och så småningom förvräng- 
des till Limtantu. Och Limtantii kallas huset än idag af så- 
väl språkkunnige som andra. 

På samma sida, midt mot gamla Surbrunnsplatsen, ligger 
en mindre envåningsbyggnad af rödt tegel. Det är ett gam- 
malt f. d. tullhus, det enda återstående af de tre, som förr 
funnos, ett utanför hvarje stadsport. Karls Port, som låg 
mellan detsamma och det strax ofvan belägna åldriga f. d. 
vakthuset, refs 1820, men tullbommen häjdade trafiken ända 
in på 1840 talet. Så länge voro här oftast allvarsamma upp- 
träden, ty den tjänstgörande tullnären var en riktig Gerberus 
— men så smugglades det också häjdlöst. 

Nu är allt detta ett minne blott. 

Ett sådant är jämväl den ännu kvarstående fästnings- 
muren, en sista majestätisk lämning af försmådd styrka, som 
väl ännu länge kommer att vittna om förgångna tiders hatfulla 
oro. På blessyrer lider den gamla kvarlefvan ingen brist, 
icke heller på inskriptioner. Bland de senare har hon en, 
som upptager Gustaf II Adolfs fältrop, här på tyska: »Gott mit 
uns». Inskriften är att finna, om man från öfverkanten å den 
närmast gatan liggande vinkeln räknar nio hörnstenar nedåt 
och så tre stenar åt höger till. 

På bastionplatån har man nyligen uppsatt en kolossal 
trefot, likväl ingen af det antika slaget, utan en af vår tids 
allra nyaste : en telefonståndare, och kring de sekelgamla mu- 
rarne, mot hvilka fordom kanonerna slungade sin eld, sve- 
per nu röken ur ett af dessa väldiga luftrör, som nutidens 
flåsande vidunder, ångmaskinen, behöfver såsom ett aflopp 
för den af människosnillet åstadkomna jiittekraft, hvilken på 
sitt vis strider fredens strid, den strid som vill välstånd och 
själfständighet, som på kulturens slagfält vill »inom Sveriges 
gräns eröfra Finland åter». 

Nedanför den gamla fästningsmuren ligger nämligen 



134 ROSENLUNDS FABRIK, GASVERKET. 

Rosenlunds fabrik. 

Den anlades 1847 af grosshandlaren C. D. Lundström 
under ledning af civilingeniören Alex. Keiller S:or, och var 
tillverknmgen då som nu garn och väfnader af bomull. 

Namnet Rosenlund härleder sig af de vilda rosenbuskar, 
som ännu i början af 1840 talet i riklig mängd frodades på 
nuvarande fabriksplatsen, som mäter omkring 60,000 kvadrat- 
fot och år 1845 köptes för blott cirka 8,000 rdr, ett pris, 
som, jämfördt med våra dagars tomtvärden, förefaller hardt 
nära fabulöst. 

Fabriken ägdes länge af ett bolag, Rosenlunds Spinneri- 
bolag, för hvilket ofvannämnde Lundström var disponent. 
Affärerna gingo väl, och förhållandet mellan arbetsgifvare och 
arbetstagare var exemplariskt vackert. Men sedan bolaget, 
eggadt af sina framgångar, år 1873 uppförde en gigantisk, 
pänningslukande fabriksbyggnad i Gamlestaden vid sidan af 
den där redan befintliga, som bolaget ägt sedan 1854 så- 
som filial, uppstod snart nog en stockning, som hade kon- 
kurs till följd. Därefter öfvergick fabriken i staden år 1880 
till herr Charles Hill, som i sin tur 1883 sålde den för 
400,000 kronor till ett nybildadt bolag. Detta låter för när- 
varande å inre gårdsplanen uppföra en 5 våningar hög fabriks- 
byggnad, afsedd till väfveri. Såväl denna fabrik som den 
äldre eller spinneriet komma att drifvas af en 400 hästars 
ångmaskin. 

Fabriksbyggnaderna äro belägna i närhet af kanal, 
skeppsbro och järnvägsspår. Deras inre är på bästa sätt 
anordnadt, och det yttre presenterar sig väl, särskildt vid 
lokalernas upplysning efter aftonmörkrets inbrott. Likt ett 
skimrande féeslott återspeglar sig då den stora hufvudbygg- 
naden i Vallgrafvens vattendrag. 

Gasverket. 

Detta är beläget på andra sidan gatan. Det anlades år 
1847 af ett bolag, som hufvudsakligast bestod af utländingar. 
Staden vågade nämligen ej för egen del öfvertaga affären, 
utan lämnade koncession på vissa år enligt kontrakt, som år 



GÖTEBORGS MEKANISKA VERKSTAD. 135 

1869 förlängdes intill den 1 Juli 1888, med vilkor att anlägg- 
ningen då skulle blifva stadens tillhörighet. Göteborgs gas- 
verk var det första i Sverige och har beredt sina aktieägare 
en sådan vinst, att här, om någonsin, kan användas uttrycket 
»skära guld med täljknifvar». 

Gå vi utmed den strax invid liggande Surbrunnsgatan 
och därefter vika af på Stora Badhusgatan, ha vi snart på 
vänster hand 

Göteborgs Mekaniska Verkstad. 

Denna anläggning kallas i dagligt tal vanligtvis Keillers 
verkstad, en benämning, som icke så snart torde utträngas af 
någon annan. Etablissenientet anlades 1841 och utgjorde allt 
ifrån början mekanisk verkstad med gjuteri. Dess verksamhet 
iippdrefs till sådan höjd, att arbetspersonalen ett år nådde 
antalet 800 och tillverkningsvärdet 2,000,000 kr. Redan där- 
förut hade det med mindre krafter åstadkommit vackra resul- 
tat, som särskildt visade sig i dess ångbåtsfabrikation. Ännu 
idag hvälfver sig öfver Stora Badhusgatan ett ansenligt grå- 
stenshvalf, en gång verkstadens slip, den där dock, tillfölje 
skeppsbrons utvidgning ganska snart vardt gagnlös för afsedda 
ändamålet. Härifrån gick dock af stapeln den förste järn- 
ångare, som byggdes i Göteborg. Den var ångaren »Käre», 
som löpte ut i det våta elementet den 10 April 1847, således 
först 24 år efter det man i Göteborg sett ett ångbåtsvidun- 
der, ty den förste ångbåt, som här gjorde resor till och från, 
lärer varit en vid namn »Braunt Anund», hvars första tur, 
som var en lusttur, gälde Känsö och företogs i Augusti 1823. 
Numera har etablissementet sitt skeppsvarf och sina upphal- 
ningsbäddar å Hisingen, de senare försedde med hydraulisk 
kraft. Verkstadsmaskineriet drifves af en ångmaskin om 80 
hästkrafter. Gjuteriet har tre kupolugnar och levererar i 
främsta rummet landtbruksredskap. 

Vi ha redan nämnt, att grundläggarens namn var Keiller 
— Alexander Keiller S:or, en man, som vid en mängd indu- 
striella företag fästat sitt namn på ett hedrande sätt. Väl 
fick han ej i tidernas längd njuta den ekonomiska fördel af 



136 F. D. BJÖRNBERGSKA HUSET. 

det verk, Göteborgs Mekaniska Verkstad, som var hans för- 
nämsta — han måste nämhgen göra konkurs år 1868 — ; 
men han kunde dock med stolthet se tillbaka på sin rastlösa 
verksamhet och därvid glädjas och tröstas af de välsignelseri- 
ka frukter den medfört — åtminstone för andra, särskildt 
hans många arbetare. Dessas andliga utveckling låg honom 
varmt om hjärtat, dock icke med förgätenhet för deras rent 
jordiska pligter, hälst han redan i det flitiga hammarslaget 
hörde »den smedens suck vid härden», som Luther säger är 
Herranom täckelig. 

I verkstadens ritsal förvarar man en bild af s gamle 
Keillers» drag. Där är nämligen uppställd den staty af ho- 
nom, som, efter hvad vi förut nämnt, Molin år 1843 utförde 
såsom en af sina lärospån. 



Vi ha nu återkommit till Skeppsbron, hvarifrån vi ut- 
gingo på våra promenader, och ha nu att närmast besöka 
norra delen af staden. Till den komma vi genom att passera 
Yttre Svängbron, som förenar Skeppsbro- och Packhusplatserna. 

Nära den sistnämnda och vid Norra Hamngatan påkallar 
f. d. Björnbergska huset — det med den höga trappan och 
de två atlanterna — en viss uppmärksamhet såsom koncen- 
trationsplatsen för det bekanta Björnbergska kriget. Om 
detta senare är antecknadt: 

Kommerserådet Niklas Björnberg, chef för ett af de på hans 
tid största handelshusen i Göteborg, hade lyckats att på arrende 
ensam få öfvertaga kronohrännerierna, dymedelst beredande sig 
ett n}tt tillfälle till ökad rikedom. Detta föll emellertid icke fol- 
ket i smaken, icke heller Björnbergs konkurrenter, som underblå- 
ste den eld, hvilken \ådsträckt smög på djupet. Följden vardt, 
att ett uppror af de ansenligaste dimensioner utbröt i November 
1799. Björnbergs hus ramponerades på det grundligaste och brän- 
vinsmagasinet plundrades. Stedingska Regementet, som då utgjorde 
garnison, kunde icke hålla stången mot den ursinniga mängden, 
som helt och hållet afväpnade det. Då orolighetema tycktes %ålja. 
bhfva ihållande, rekvirerades ökad militärstyrka. Sådan anlände^ 
bestående af såväl kavalleri som infanteri, och nu vardt ordnin- 
gen snart återställd. De båda regementema blefvo sedan en längre 
tid kvarliggande i staden, denna till betungande såsom straflp. 



N:0 8 OCH 10 NORRA HAMNGATAN. Vol 

Björnbergska kriget torde mycket haft sin grund i avog- 
heten mot Björnberg såsom enskild man. Axel Pontus von Rosen, 
som tio år efter förenämnda uppror blef landsliöfding i Göteborg 
och oftast kom i beröring med mannen, betecknar honom såsom 
»den sämste köpmannen i Göteborg, på karaktärens sida betrak- 
tad». I processen med John Hall J:or spelade han en tvetydig 
roll, och såsom utredningsman i dennes konkurs torde han i viss 
mån ha bidragit till cessionantens förfall. Egendomligt nog skulle 
hans stora rikedomar genom sonen Carl gå all världens väg på 
ett sätt, som mycket liknade Halls. Calle Björnberg var näm- 
ligen en rucklare och spelare som få. Exempelvis satte han en 
gång ett helt skepp med full last på ett enda kort — och förlo- 
rade. Så gick det med stormsteg mot förfallets brant, och döden 
öfverraskade till sist den lättfärdige sonen i hans forna drängstuga. 

Björnbergska huset är numera i familjen Röhss' ägo. 



I nästliggande byggnad, hvars adressnummer är 8, bodde' 
på undra botten år 1825 skalden Wadmau. Det var här han en 
morgon, den 5 December samma år, nedskref den dikt, som bör- 
jar sålunda: 

O livi störtas jag i verkligheten 

Ned ur diktens sköna Elysée? 

Ack, hvi vaknar jag till nykterheten 

Under nattens svarta täckelse? 

Det var antaglingen för att något minska detta svarta täc- 
kelse, som skalden i en af de täta fönsterluckorna skar ett cirkel- 
rundt hål, genom hvilket han, då luckorna voro tillslutna, kunde 
få in dager i rummet. 

»Wadmans hål», såsom utskärningen kallas, finnes ännu 
idag att se. 



Huset N:o 10 — grannen — har många år på nacken och 
torde nog ha varit ett af stadens mast betydande. Det var näm- 
ligen förr Tull- och nederlagshus, i hvilken egenskap det gagnade 
alltsedan 1727, efter att ha inköpts af en amiralitetskapten Palm- 
cronas arfvingar för 7,000 daler silfverm. Major Adam Blsesing 
förbättrade det ansenligt, och stadsarkitekten Bengi Carlberg upp- 
förde 1733 vid dess åt Smedjegatan vettande sida ett extra tull- 
hus, som äfven i;tgjorde auktionskammare. Den stora branden 
1746 skonade ej heller dessa bj^ggnader, som dock snart istånd- 
sattes. I början af vårt århundrade påbyggdes en tredje våning. 



138 F. D. OSTINDISKA KOMPANIETS HUS. 

och ända in till 1860 talet inrymdes här stadens tull- och auk- 
tionslokaler. 

Numera äro de båda husen såväl ut- som invändigt mo- 
•demiserade. 

F. d- Ostindiska Kompaniets hus, 

som är närmast i tur för vårt omnämnande, utgör en af sta- 
dens äldsta och märkligaste byggnader. Det upptager ett helt 
kvarter och är åt tre af de gator, som omgifva det, uppfördt 
till fyra våningars höjd, källarvåningen inberäknad. Dessa 
gator äro Smedjegatan, Norra Hamngatan och Tyggårdsgatan, 
den senare i forna tider kallad Nygatan. Huset, ursprungli- 
gen afsedt till nederlag för de af kompaniet importerade va- 
rorna, uppfördes på 1750 talet efter ritning af Hårleman. 
Den på sin tid berömde arkitekten har väl ej åt dess yttre 
förlänat någon byggnadskonstens skönhetsprägel, men de gan- 
ska rena formerna i förening med en ansenlig stenmassa göra 
det dock i viss mån vördnadsbjudande. Det är uppfördt af 
gul klinkert, som antagit ålderns mörka färg, och har å huf- 
vudfasaden ett något framspringande midtelparti, som krönes 
af en fronton med cirkelfönster. 

Vördnadsbjudande i åminnelse är också kompaniet själft. 
Se här en snabb och konstlös konturteckning af detsamma, 
kalkerad på gamla uppgifter! 

Efter att köpenskap på Ostindien länge varit påtänkt, ja, 
redan af den klartseende Gustaf U Adolf, kom Svenska Ostindi- 
ska Kompaniet till stånd år 1731, då det på anhållan af handels- 
kommissarien Henrik König erhöll sin första oktroj, som tillför- 
säkrade det uteslutande rätt att handla på alla öster om Kap be- 
lägna frihandelsplatser. 

Första oktrojen slutade 1746. Vid den andras medgif\'-ande 
skärptes de en gång gjorda bestämmelserna i mycket. Icke desto 
mindre utmärkte sig andra oktrojens period för en lugn och för- 
månlig utveckling af det stora företaget, som ett år, 1749, gaf 
ända till 103 ^Jq i utdelning. Under tredje oktrojen, som tillhörde 
åren 1766 — 1786, nådde kompaniet sin höjdpunkt, i det att nästan 
alla dess företag gynnades af lyckan. Efter fjärde oktrojens in- 
gång — denna oktroj gällde från 17 Juni 1786 till samma dato 
1806 — gestaltade sig däremot snart nog förhållandena mindre 
förmånligt. Omkring år 1790 voro de rent af ^-idriga, och 1809 



F. D. OSTINDISKA KOMPANIETS HUS. 139 

hade ställningen blifvit sådan, att kompaniet den 1 Maj måste 
inlämna sin cessiousansökan till G-öteborgs rådhusrätt. Denna 
ansökan var å kompaniets vägnar undertecknad af dess sekrete- 
rare Karl Tranchell. Till godemän i konkursen valdes : assessor 
Nolleroth, kommerserådet N. Björnberg samt grosshandlarne E. A. 
Broms och J. Smith. 

Kännedomen om kompaniets handelsverksamhet i enskildhe- 
ter är jämförelsevis inskränkt, till följd af kompaniets hemlighets- 
makeri, som för forskningen varit just en förargelseklippa. Efter 
den hvart tredje år verkställda revisionen anställdes nämligen en 
autodafé, åt h vilken räkenskaper, bref och allegater oiFrades. Tra- 
ditionen har dock haft mycket att meddela, och ur den källan har 
man flitigt öst. 

Talet om fartygens långsamhet vardt redan på deras egen 
tid nästan till ett ordspråk. Dessa » ostindiefarare » — naturligt- 
vis alla tremastare — voro ock något till klumpiga mot vår tids 
smärta snällseglare. De hade en drägtighet, som kunde uppgå 
ända till 542 läster (skeppet »Drottningen»), och voro därjämte 
bestyckade med 25 å 30 kanoner, ty man hade rätt att »möta 
våld mot våld». Besättningen bestod icke sällan af omkring ett 
och ett hälft hundratal män. Dessutom medföljde superkarger, 
assistenter, läkare, präst, vetenskapsmän, handtverkare m. fl. 

Hvad man hemförde var i allmänhet icke annat än godt. 
Därifrån gjorde dock kakerlackorna ett undantag. Dessa medfölj- 
de det kinesiska té, som var inlastadt i skeppet »Gföteborg» och 
med detta gick till botten vid dess strandning utanför Ny Älfs- 
borgs fästning den 12 Sept. 1745. Man tog upp det våta teet — 
som jämte hvad man för öfrigt bärgade gaf 17 ^/i ^/o ren vinst 
— och torkade det i stadens bakugnar. I dessa kvicknade kaker- 
lackorna till lif och blefvo där bofasta. Sedan lärer de så små- 
ningom spridt sig landet rundt. Så säger åtminstone traditionen. 

Af kompaniets direktörer, som alla hade tromans rang och 
kansliråds värdighet, har minnet särskildt bevarat Niklas Sahlgi-en, 
Patrik Ahlströmer och Magnus Lagerström. Bland dessa framstår 
den senare särskildt därutinnan, att han, trogen kompaniets en 
gång gifna löfte, vid sidan af omsorgen för dess ekonomi mer än 
någon annan tillgodosåg den vetenskapliga forskningen genom att 
låta akademiskt bildade unge män medfölja expeditionerna och i 
fi'ämmande land anställa rön, studera seder och bruk, upprätta 
kartor samt hemföra arkäologiska och etnografiska alster. Lager- 
ström, som därjämte var en vitter man, särskildt känd som Bunyans 
öfversättare, riktade på så sätt hufvudsakligast Kungl. Vetenskaps- 
akademien med samlingar, som ännu idag ha sitt värde och vittna 
om hans intresse för hvad som är högre än det världsliga förvärfvet. 



140 MUSEUM. 

Ostindiska Kompaniet har varit föremål för flere lärdes 
skriftställeri. Senast har fil. dokt. Joh. Fr. Nyström meddelat 
en utförlig kompaniets historia, som 1883 tillskyndade honom 
Göteborgs Kiingl. Vetenskaps- och Vitterhetssamhälles pris- 
medalj i guld. 



Museum. 



Ära och minne 
Klinga därinne. 
Gcijcr. 



Det var i början af 1850 talet. Steg man då in genom 
midtelporten till Ostindiska Kompaniets gamla magasinsbygg- 
nad, hade man strax framför sig en hög och motbjudande 
trappa, inklämd mellan hvitmenade väggar, som här och hvar 
voro försedde med inskriptioner af siffror och streckar, antag- 
ligen verkställda af spanmålsbärare, deras säckräknande för- 
män eller andra varuforslare. Den höga trappan måste man 
likväl stiga upp för, ifall man ville göra ett besök i Naturhi- 
storiska Museet, och det ville man rätt gärna, änskönt det 
hvarken var stort eller välbodt. 

Här var dock ett och annat att se. Vetenskaps- och 
Vitterhetssamhället hade nämligen alltsedan 1833 och då på 
förslag af landshöfdingen 01. Im. Fåhrseus här anordnat en 
samling mineralier, växter, uppstoppade foglar m. m. År 1850 
hade också Göteborgs gymnasium hit »deponerat ett par horn, 
ett stort sköldpaddsskal, kraniet af en hjort m. m., hvilket 
allt förut och sedan långa tider tillbaka legat å gymnasivin- 
den. Sköldpaddsskalet var detsamma, som Linné omtalar i 
sin 1747 utgifna »Västgötaresa», däri han ock berättar, huru- 
som han i Göteborg sett >.de raraste Indianiske kreatur». 
Lifmedikus P. C. Westring hade vidare till museet skänkt en 
del af sin enskilda naturaliesamling jämte en hel mängd freno- 
logiska typer, och nyssnämnde Fåhrseus, som kan nämnas 
som Museii grundläggare, hade lämnat värderika bidrag från 
det entomologiska området. Detta var dock icke allt, ty här 
funnos fartygsmodeller, stensaker och etnografiska föremål, 
ett par porträtter i olja m. m., allt inrymdt i ett fåtal rum, 
som sedan 1843 af staden ställts hyresfritt till Museii disposition. 



MUSEUM. 14-1 

Naturaliesamlingen var likväl den väsendtliga. Den hade 
också sin särskilde vårdare och insigtsfulle befrämjare, näm- 
ligen konservator A. W. Malm, en då ännu ung man, som 
Vetenskaps- och Vitterhetssamhället engagerat. Museii till- 
gångar voro icke stora, icke heller Malms anspråk. Han och 
hans unga hustru, en fager kvinna, som han hitfört från grann- 
landet hinsidan Sundet, åtnöjde sig med en liten lägenhet på 
så godt som blott ett rum och kök, men inom samma murar, 
som hans kära Museum, hvars riktande och anordnande skulle 
varda honom till en lifsgärning, som sent torde glömmas af 
Göteborgs samhälle. 

Så hade man hunnit in på 1860 talet. Malm, numera 
betitlad intendent, väckte ånyo till lif en länge närd plan, 
att få Museet utvidgadt till en stor och betydelsefull stads- 
institution, en sådan som i sig bevarar och helighåller det 
andliga lifvet och dess intressen. Med sig förenade han nå- 
gra för saken hågade samhällsmedlemmar — redaktör S. A. 
Hedlund, grosshandlaren A. F. Erikson och arkitekten V. von 
Gegerfelt — och på förslag af desse upplät staden år 1861 
hela sin sedan 1813 ägda hälft i f. d. Ostindiska Kompaniets 
hus, hvarjämte magistraten och fabriksföreningen för samma 
hälfts inredande genast beviljade ett belopp af 35,000 rdr. 

Därmed var Göteborgs Museum bildadt. 

Sedan dess har den vackra institutionen gått med storm- 
;steg framåt, understödd och främjad såväl af den enskilda 
välviljan som ock af staden, hvilken biträdt med ett årligt, 
mer än en gång höjdt anslag af allmänna medel. 

Vid ett besök i museilokalerna skall man snart nog inse, 
att den gamla f. d. magasinsbyggnaden icke är lämplig för 
sitt nuvarande ändamål, men man skall å andra sidan med- 
gifva, att fmtlighet och omtanka här gjort allt, som kunnat 
göras. Några af salarne ha till och med en prägel af stor- 
ståtlighet, och bland dessa framstår särskildt den, som inrym- 
mer Biblioteket. 

Låtom oss här dröja ett ögonblick. Vi se då en icke 
mindre än 36 meter lång sal, som får sin belysning genom 
stora takfönster och på sidorna, under ett kringlöpande gal- 
leri, har ett stort antal smårum, hvari läsande och skrifvande 



142 MUSEUM. 

personer kunna sitta ostörde. Under galleriet och i smårum- 
men äro bokhyllor inredde, naturligtvis så, att hvarje kunskaps- 
ämne har sin särskilda plats. 

På galleribarriéren äro uppställde bröstbilder i gips af 
bland andra Gustaf III, Runeberg, Fredrika Bremer, Torsten 
Rudenschöld m. fl., och i salens midt fmner man Börjessons 
Kägelspelare i marmor, skänkt af godsägaren Robert Dickson. 

Hvad själfva biblioteket beträffar, så har i detsamma 
såsom grund ingått det gamla Naturhistoriska Museets bok- 
samling, belöpande sig till vid pass 1,000 band. Härtill 
kommo i sinom tid Vetenskaps- och Vitterhetssamhällets 500 
volymer, länets hushållningssällskaps böcker o. s. v. Det var 
dock hufvudsakligast genom gåfvor som biblioteket växte så,, 
att det redan efter tio år eller 1872 hade 11,000 band. 
Detta var dock en ringa tillväxt mot de senare årens. Till 
den snabba uppblomstringen ha icke blott ytterligare gåfvor 
bidragit, utan äfven det anslag ur Renströmska fonden, stort 
25,000 kr., hvilket vid senaste utdelningen tillföll biblioteket. 
Bland gåfvorna märkas särskildt dem, som kommit från biblio- 
tekets synnerhge gynnare, grosshandlaren James J. Dickson. 
Så har det honom att tacka för de Thamska och Säveska 
boksamUngarne äfvensom för en dyrbar dublettsamling från 
Upsala universitetsbibliotek. 

Vidare har Göteborgs stad skänkt domprosten Wiesel- 
grens efterlämnade boksamling, och ur Carl XV:s samling ha 
värdefulla arbeten förärats såsom bidrag från svenska staten. 

Biblioteket räknar för närvarande omkring 30,000 band. 
De rikast representerade afdelningarne torde vara vitterhet^ 
historia och ortbeskrifning. 

Museii förste bibliotekarie var magister C. J. Meijerberg. 
Vid midten af 1870 talet innehades befattningen under några 
år af skalden C. D. af Wirsén, som vid sin afgång år 1878 
efterträddes af nuvarande bibliotekarien fil. dokt. Karl Warburg. 

I västra flygelns tränne våningar har man beredt plats 
åt de Zoologiska och Anatomiska samlingarne. 

Det skulle föra för långt och dessutom öfverskrida våra 
krafter att inlåta oss på någon närmare granskning af dem» 
hvadan vi inskränka oss till att upprepa det totalomdöme^ 



MUSEUM. 143 

som särskildt om förstnämnde samling blifvit afgilVet, det 
nämligen, att helt visst ingen handelsstad i världen äger att 
uppvisa ett zoologiskt museum jämförligt med Göteborgs. 
Dess förnämsta egendom är utan tvifvel dess stora hvalpre- 
parat, som på sin tid väckte ett så oerhördt uppseende och 
hvars Hke intet museum torde vara i besittning af: vi mena 
»Malmska hvalen». Dess uppsättande har i sin helhet dragit 
en kostnad af närmare 17,000 kr. Det har nu sin särskilda 
plats, som upptager nära hälften af västra flygelns första våning. 

En vacker anblick erbjuder den zoologiska afdelningens 
.öfre sal, som mäter en längd af 54 V^ meter och har en rundt 
kring sig löpande läktare, buren af 24 pelare. Under och 
öfver läktaren äro glasskåp anbringade, och i dem äro sam- 
lingarne systematiskt ordnade, bildande hufvudsakligast en rik- 
haltig och dyrbar exposé af ortens fauna, men äfven i sig 
upptagande bidrag från andra ortens djurvärld. 

Det hela är till sin uppkomst och gruppering till ovansk- 
lig heder för förenämnde Malm, hvars äfven rent praktiska 
blick och stora arrangeringsförmåga gjort sig gällande i snart 
sagdt hvarje detalj. 

Efter Malms frånfälle 1882 har zoolog, intendentsbefatt- 
ningen tillfallit den från de Nordenskiöldska expeditionerna 
bekante doktor Anton Stuxberg. 

Utom redan nämnde afdelningar har Museum följande, 
hvar och en med sin särskilde intendent: 

Tekniska och Mineralogiska afdelningarne, 

Botaniska afdelningen. 

Historiska afdelningen, 

Konstafdelningen, 

Myntkabinettet och 

Skolmuseum. 

Af dessa upptager Skolmuseum en hel del förebilder 
till skol- och undervisningsmateriel. Dess idé är hämtad från 
Kensington Museum i London, och var det i sitt slag det 
första i riket. 

Historiska afdelningens samlingar kunna i likhet med 
biblioteket glädja sig åt ett genom rika gåfvor visadt allmänt 
deltagande, och det är ej blott med hänsyn till föremålens 



144 MUSEUM. 

mängd, utan ock till deras värde, som denna afhandling inta- 
ger ett så betydande rum, som den gör. Här finna vi för- 
historiska föremål, reliker, gamla handskrifter, vapen, nauti- 
ska modeller, föremål tillhörande den religiösa kulten, musi- 
kaliska instrumenter, gamla bohagsting, klädespersedlar, all- 
mogesniderier m. m. 

Man skulle kunna tro, att i dessa samlingar vore myc- 
ket att finna från det Göteborg, »som gått». Så är dock icke 
händelsen. De stora och täta eldsvådorna ha måhända i sin 
mån bidragit till att förringa hvad som eljes skulle kunna ha 
varit att uppbevara för belysandet af lokala förhållanden. Om 
det gamla Göteborg erinrar dock ett och annat, t. ex. handt- 
verksskråens välkommor, deras ämbetslådor, skylt och sigill- 
stampar m. m., vidare Göteborgs stads länsfana från Carl 
XI.-s tid, det hyende, hvarpå stadens nycklar framburos, då 
landets öfverhufvud hedrade staden med sitt besök, det skåp, 
hvari dessa nycklar bevarades, Göteborgs öfverskults tjänste- 
staf med inskrift: »Insignia Gothoburgi Civitatis Regni Sueciee 
Empory Gothorum», den dryckesvas af kristall, ur hvilken 
Gustaf III drack, när han 1787 besökte Kallebäcks källa, tvänne 
borgerskapets fanor, en skulpterad sten, som tillhört en af de 
raserade stadsportarne, plankarta öfver Göteborg från medlet 
af 1600 talet, armen af en af Kämpebrons trästoder o. s. v. 

Den äfven som arkäolog bekante artisten G. Brusewitz 
har alltsedan år 1865 i egenskap af intendent med kärlek 
och omtanke egnat sina krafter åt förökandet och ordnandet 
af denna afdelning. 

Mynt- och medaljsamlingen har nästan uteslutande till- 
kommit genom gåfvor. En gåfva var redan dess embryo, i 
det att det gamla Naturhistoriska Museet på sin tid fick såsom 
sådan af grefve A. Sparre mottaga ett antal romerska kop- 
parmynt. 

Hvad som vid det nya Museets bildande gälde såsom 
plan i allmänhet, det nämligen, att redan från början ha blic- 
ken fästad på en omfattande framtida utvidgning af Musei 
verksamhet, det gällde äfven och icke minst om det lilla 
myntkabinettet särskildt. Man ansåg alltså, att en nitisk och 
med saken förtrogen intendent för detsamma genast borde 



MUSEUM. 145 

aiiskaflas. En sådan lyckades inan finna i en ung man vid 
namn Magnus Lagerberg. Denne, redan då en ifrig, men ännu 
så godt som okänd numismatiker, inlade mycken möda och 
sakkännedom vid ordnandet af det nybildade myntkabinettet, 
-en omständighet, som i sin mån torde ha bidragit till hans 
utnämnande till Musei ombudsman efter den år 1864 afgångne 
arkitekten v. Gegerfelt. Herr Lagerberg, sedermera kammar. 
junkare, därefter kammarherre och riddare af en mängd ord- 
nar, har med energi och outtröttlig ifver egnat sin omsorg 
åt Musei metallskatt, som under hans vård så förkofrats, att 
den för närvarande torde utgöra en af de yppersta i Norden. 
I hvad särskildt på den svenska medaljsamlingen beror, lär 
Musei myntkabinett näst efter kungl. myntsamlingen i Stock- 
holm intaga hedersplatsen icke blott i Sverige, utan i Europa. 

Denna höga ståndpunkt har man till stor del nått tack 
vare grosshandlaren J. W. Wilson. Genom att åt myntkabi- 
nettet förära 30,000 kr. har han nämligen möjliggjort inför- 
lifvandet med Göteborgs Museum af större delen utaf den 
berömda Oldenburgska samhngen af svenska skådepänningar. 

Utom de Tekniska, Mineralogiska och Geologiska 
samlingarne, hvilka tvänne senare alltjämt riktats med nya 
bidrag, särskildt af professor Nordenskiöld, bergmästare v. 
Schéele m. fl., ha vi att med några ord omnämna Botaniska 
.saralingen. Denna, i sig upptagande framlidne archiater 
Westrings värdefulla lafsamling — grunden för hans arbete 
-om de svenska färglafvarne — har under intendenten lektor 
G. J. Lindebergs hägn årligen förökats, synnerligen genom 
de andelar, som tillfallit Museum från de svenska arktiska 
■expeditionerna, genom gåfvor från professor V. B. Wittrock 
m. fl., hvarjämte såsom ett bihang till densamma kan nämnas 
den lefvande växtsamling, som under benämningen »Musei 
örtagård» af intendenten Malm år 1805 anordnades å Musei 
därförut helt och hållet stensatta gård. Den lilla anläggnin- 
gen är så till vida anmärkningsvärd, som den erbjuder ute- 
slutande alster af vår egen flora, såväl allmännare som mera 
.sällsynta, alla i smakfull gruppering. 

lo 



146 MUSEUM. 

Återstår så att omnämna den afdelning, som på den 
stora allmänheten öfvar största dragningskraften, afdelningen 
för Målningar och Skulpturer. 

Vi ha redan nämnt, att Naturhistoriska Museet ägde ett 
par porträtter i olja. Dessa blefvo grunden för konstmuseet. 
Ett af dem var ingenting mindre än den af brukspatron James 
Dickson skänkta bilden af Carl XI, målad af David Klöker 
von Ehrenstrahl, än idag pärlan biand det som här represen- 
teras af äldre svensk konst. 

Redan första året efter Musei öppnande kunde man upp- 
visa en samling af 24 målningar och omkring ett hälft dussin 
skulpturarbeten, hvarjämte man bland annat lyckats komma 
öfver en del handteckningar, utförda af den i Göteborgs krönika 
kände millionären John Hall d. y., ett bidrag, som dock torde 
äga större intresse som historisk kuriositet än konstprodukt. 

Tjugo år och mer ha förflutit sedan dess. Att konst- 
afdelningen icke varit styffaderligt behandlad kan förvisso 
äfven den flygtigaste betraktare finna. Glädjande är också 
att anteckna, det många af afdelningens nummer äga ett högt 
konstvärde och ständigt samla sin beundrande publik. Bland 
dessa framstå i synnerhet »Dahlgrenska samhngens» större 
dukar. 

Och härvid några ord om Bengt Dahlgren och hans 
testamentariska donation. 

I ett litet renässanspalats, N:o 41 vid Kungsgatan, som 
numera äges af den som riksdagsman kände grosshandlaren 
Julius Lindström, bodde för ännu blott få år sedan en af 
Götebors köpmannafurstar, en sådan likväl, som hade sinne 
för annat än att dyrka Mammon eller lefva ett öfverdådigt 
milhonärslif. Dyrkade han någon af de gamles gudar, så var 
det väl Apollo i dennes egenskap af de sköna konsternas 
beskyddare. Dahlgren var nämligen en den fina smakens man 
och som sådan en konstkännare som få. »Smak är känslan 
af naturens allra hemligaste sanningar», sade han med Ehren- 
svärd, och så köpte han målningar i sådan mängd, att de 
bokstafligen vordo till tapeter i hans eleganta bostad. Han 
köpte dem likväl icke därför, att det var »comme il faut»,, 
eller att han därigenom skulle blifva bemärkt ; han köpte dem, 



MUSEUM. 147 

emedan deras betraktande var honom till en verklig njutning, 
och den njutningen, menade han, var en den respektablaste 
ränta han kunde få på sina utlagda pangar. 

Efter hans och hans makas död tillföll Göteborgs Museum, 
utom en större pänninggåfva, hvaraf en del af räntan skall använ- 
das för inköp af erkända konstverk, en samHng af 27 mål- 
ningar och 2 skulpturer, hvilken samling i sig innehåller föl- 
jande arbeten, de där icke böra, rättare icke kunna undgå ett 
konstälskande öga: 

cl' Un eker : Spelsalen 

» Konstberidaresällskap 

Troili: Porträtt af statsrådet J. W?ern 

Tidemand : Björnj ägarna 

» »Brudeslaattsserien» (fyra taflor) 

Vincentino: Den heliga familjen 

Zainpieri: Jehovah, bannande Adam ocii Eva 

Coypel: Ariadne och Bacchns 

Molin : Amor och Psyche, grupp i marmor 

» Bröstbild i marmor af fru Dahlgren. 

Samlingen upptager dessutom arbeten af följande konst- 
närer : C F. KJörboe, Egi^on Lundgren, Bengt Noi^den- 
berg, A. Plagemann, J. M. Stack, J. W. C. Wahlbom 
och Per Wickenberg. 

De äldre mästares arbeten, som tillhöra Museum, äro 
jämförelsevis få. Med tystnad böra dock icke förbigås: 

van Harlem : Fortuna, utdelande sina håfvor 

Taraval : Herkules och Dejanira 

V. Ehr^enstrahl: Carl XI:s porträtt 

Schröder: Apelles, målande Venus. 

StreiLg : Porträtt af konung Adolf . Fredrik (förut 

befintligt i Göteborgs Rådhus) 
Korn: Landskap 

jämte några dukar af Martin, Hilleström och Hörberg. 

Från det äldsta till det yngsta! Vi kunna taga ett så- 
dant steg, ty Museum är i besittning af åtskilliga alster, ut- 
gångna från dem, som i bild börjat skrifva det nyaste kapit- 
let i måleriets historia. 

Med korrekt omdöme och fint öga ha nämligen inköps- 
nämnd och gifvare på sistone skänkt företrädet åt den konst- 
rigtning, som, född och fostrad i Paris, gjort till sin uppgift 



14b MUSEUM. 

att i harmoniens drägt och med naturen till modell framställa 
bilder, hvilka liksom svälla af konstens kött och blod, den 
konstrigtning, som, trots en stor benägenhet för ett visst skiss- 
manér. dock genom friskhet och omutlig sanningskärlek redan 
visat sig epokgörande. 

Till denna moderna skola torde höra följande Museum 
tillhöriga målningar : 

Afton vid Hallands Väderö af Alfred Wahlberg 
Hvitbetsrensare i Piccardie af Hugo Salinson 
Akrobaterna af JVils Forsberg och 
Messalina af Peter Severin Kroger, 

kanske ännu några andra, dock ej i samma grad anmärk- 
ningsvärda. 

Gedigna arbeten äro vidare följande, som tyda på olika 
skeden och skolor: 

Edt. Bergh: Tyrolerlandskap 

Hans Gude: Likfärd på Sognefjord 

C. G. Hellqvist : Ludvig XI i sin lustgård 

J. F. Höckert: Drottning EJristina och Monaldeschi 

Aug. Jernberg : Lånsökaren 

C. F. Kjörboe: Hjort, anfallen af vargar 

Am. Lindegren: Italienska tiggare 

» Tidemands porträtt 

Berndt Lindholm: Novemberstämning, motiv från Hi- 
singen 
Bengt Nordenberg : På orgelläktaren 
Sopliie Ribbing : Ritande gossar 
G. Saloman: Nyheter från Eaimkriget 
» Dalstuga 

F. V. ScJiolander: Hospitalsgården i Brescia 

G. U. Troili: Porträtt af O. I. Påhrgeus 

J. W. C. Wahlbom: Hästar utanför stallet 
M. E. W^inge: Ingeborg, väntande Hjalmar. 

Dessutom gifvas här arbeten, signerade med så värde- 
rade konstnärsnamn som /. C. Boklund, Wilh. v. Geger- 
felt, Elisab. Jerichau-Baumann, Marcus Larsson, Moroten 
Muller, G. W. Palm, J. M. Stack, O. J. Södermark m. fl. 

I skulptursamlingen äro utom Molin och Börjesson, 
hvilkas förnämsta här befintliga arbeten vi redan omnämnt, 
äfven Sergel, Fogelberg, Qvarnström, Valter Runeberg, 
J. E. Ericsson och Ingel Fallstedt m. fl. representerade. 



F. D. SAHLGRENSKA HUSET. 14^ 

Hela antalet målningar och skulpturer uppgår f. n. till 
mellan två och tre hundra. 

Museum har — slutligen att nämna — några porträtter, 
som återföra tanken till det forna Göteborg. Dessa visa dra- 
gen af fru Niklas Sahlgren (måladt af Jakob Björck) general 
Haxthausen, Göteborgs belägrare 1788, (måladt af G. A. 
Lorentzen) dokt. Per Dubb, borgmästaren Dan. Pettersson och 
John Hall d. y. (kopia). 

I början af 1883 bildade sig en stor komité med upp- 
gift att realisera planen om en ny och storartad museibygg- 
nad, så mycket mer af nöden, som många nyförvärfvade och 
värderika föremål icke f. n. kunna uppställas till följd af 
bristande utrymme. 



F. d. Sahlgrenska huset. 

(Non\a Hamngatan X:o 14). 

Här bodde Niklas Sahlgren i världen. Väl var icke hiiset 
då försedt med de öfver den höga trappans dörr nu befintliga 
siraterna, tredje våningen var ej så hög som nu, och takets 
balustradparti med de fyra urnorna fanns alls icke. Detta oaktadt 
var Sahlgrenska huset kändt som ett af de ståtligaste i staden, 
och visst är att få, om ens något annat då för tiden kunde be- 
römma sig af större komfort och sm.ak. Sahlgren var, som vi 
veta, en stor gynnare af konsten, och utan att slå öfver i lyx och 
flärd, omgaf han sig med utmärkta alster af sin tids konst och 
slöjd. Om något af värde numera finnes inom Göteborg af hans 
samlingar, lämna vi därhän, kanske återstår ej mycket mer än 
förenämnde bild af hans hustru, det å Museum befintliga porträt- 
tet af mandarinen Pon Quyqua — en kines, som lärer vistats i 
Göteborg såsom Sahlgrens gäst • — samt den så kallade »Sahlgrens 
runstaf», en ytterst konstrikt snidad käpp med en ornerad dalyxa 
till krycka, äfven den förvarad å Museum. 

Emanuel Svedenborg, Sahlgrens intime vän, har åt ifråga- 
varande hus förlänat en icke ringa ryktbai-het. Han hade nämli- 
gen här en af sina märkligaste ande.syner, och man visar ännu 
den sal i husets andra våning, hvari densamma framstod för ho- 
nom. Nyss åten-änd fi-ån en resa till England, bodde han, såsom 
vanligt, hos Sahlgren, som till hans ära en afton samlat ett antal 
vänner. Det var glädje, sann och värdig glädje alltigenom. Midt 
under denna, som nådde sin kulmen vid aftonmåltiden, blir Sve- 



150 F. D. SAHLGRENSKA HUSEl . 

denborg plötsligt allvarsam. Han bleknar, reser sig upp från bor- 
det, rigtar sina blickar åt ett af fönstren ocb går framemot det- 
samma. Därvid utropar han med bedröfvelse : det brinner i 
Stockholm ! Dödstystnad inträder. En eldsvåda, tillfogar han, 
har utbi-utit i Mariatrakten på Söder icke långt från mitt eget 
hus, hvilket dock liksom genom ett underverk skall räddas. Stund 
efter annan angifver han eldens gång och härjningar, och slutli- 
gen kan han säga : Gud ske lof, vid det och det klockslaget skaU 
allt vara öfverståndet. 

Den glada stämningen ville dock ej återkomma för aftonen, 
och talet om »S vedenborgs eldsjii» gick såsom en löpeld kring 
staden. När efter tvänne dagar ett ilbud med l^ref från regerin- 
gen hunnit anlända från hufvudstaden, bekräftades i de minsta 
enskildheter Svedenborgs beskrifning. 

Huset ägdes sedermera af den till Sahlgrenska slägten hö- 
rande gi'efve G. A. Sparre, som här ännu år 1793 hade ett »skil- 
derikabinett » , det vill på vårt moderna språk säga tafvelgalleri. 
Detta torde ha varit det 3^ppersta, som någonsin på en hand fun- 
nits i Sverige. Dess grund var antagligen delar af Niklas Sahl- 
grens och dennes bror, kommerserådet Jakob Sahlgrens samlin- 
gar. Det huf\nTdsakligaste var dock från olika håll hopbringadt 
af Sparre själf, som var en stor konstvän och fin kännare. Får 
man tro alla iippgifter, lärer hans skilderi innehållit arbeten af 
Eafaél, Kubens, Correggio, Tizian, Guido, Carracci, Wouwerman, 
Rembrandt, v. Dyck, Lafrensen m. fl. 

Samlingen flyttades sedan, men troligen först efter Sparres 
1794 inträffade död, till egendomen Kulla Gunnarstorp i Skåne 
och befinnes nu till större delen å herresätet Yanås vid Ki'istian- 
stad såsom öf\'erste-kammarjunkaren grefve Axel Tredr. Wacht- 
meisters tillhörighet. 

Vi ha redan vid ett föregående tillfälle omnämnt, att The 
Royal Bachelor's Club på sin tid hade sin samlingslokal i det 
forna Sahlgrenska huset och upprepa det här för fullständighe- 
tens skull. 

På den större af husets tvänne kringbyggda gårdar står en 
i mer än kroppsstorlek framställd restaurerad efterbildning af den 
antika, i Louvren befintliga Venus Milo. Statyen är rest af gross- 
handl. C. E. Billqvist, i hvars besittning egendomen var under 
en lång följd af år. 

Under senare tider har huset många gånger bytt om ägare. 
Det innehafves för närvarande af en större handelsfirma, Johansson 
& Carlander, och är taxeringsvärderadt till en kvart million kronor. 



KRISTIN.'E KYRKA. 151 

Kristinas Kyrka. 

På denna kyrkas tomt, lielt och hållet fritt upplåten åt tyska 
församlingen af stadens förste burggrefve Jacob van Dyck, enligt 
honom af kungl. maj:t lämnad fullmakt, uppfördes först ett trä- 
kapell, som förut stått i Ny Lödöse och af Gilius von Eyck 1623 
skänkts till församlingen. Ar 1(3-34 vardt likväl detta gudshus 
tillfölje sin af ålder föranledda bristfällighet otjänbart, hvadan 
det då nedtogs. I dess ställe uppförde man nu en större kyrka 
af holländskt tegel, hvilken var färdig till in\dgning i Mars 1648. 
Hon blef kallad Kristinge Kyrka till minne af drottning Kristina, 
som den 28 April 1649 tilldelade henne synnerligen förmånliga 
privilegier. Emellertid var kyrkan knappt färdig — tornets kop- 
parbeklädnad fattades ännu — då hon 166'.), tillika med större 
delen af norra staden, lades i aska. 

Tre år därefter hade hon hunnit bli så till vida iståndsatt, 
att man då kunde börja i henne ånyo hålla gudstjänst. Nu pryd- 
des hon på allt sätt, så till det yttre som inre. I likhet med 
Domkyrkan hade hon sin särskilda konungsstol, på det dråpligaste 
utsirad, och med hänsyn till hufvudbanér och epitaiier öfverträifade 
hon t. o. m. nämnda kyrka. Generalguvernören Rutger von Asche- 
berg lät med församlingens medgifvande bakom altaret uppbygga 
ett grafkor för sig och sin slägt, och detta ökade i icke obetyd- 
lig mån kyrkans skönhet. Tornet vardt likväl ej färdigt för än 
omkring 30 år efter branden, men då pekade också dess smärta 
och spetsiga spira högt mot skyn, liksom för att påminna om 
helgden af det rum, däri så många, efter väl förrättadt lifsverk, 
sofvo den eviga sömnen. Ascheberg hade nämligen blifvit här 
begrafven redan 1694, och i kyrkans öfriga grifthvalf hvilade en 
mängd af stadens hänsofne stormän. 

Sjuttiosju år efter den nämnda branden skulle en ny sådan 
förinta större delen af kyrkans fägring och göra af bräck i för- 
samlingens gudstjänst. 

Det var natten mellan den 13 och 14 Januari 1746, som 
denna olycka timade, hvilken man satte i samband med ett dagen 
förut begånget dråp. En fransk värfvare hade nämligen å öppen 
gata — ixtanför Stora Apoteket — i en duell, som började å 
Stora Torget, ihjälstuckit en svensk offi^cer, son till dåvarande 
biskopen Georg Wallin. Eldsvådan uppstod i det hus, hvari frans- 
mannen bodde, och under densammas villervalla lyckades det ho- 
nom verkligen att tillika med sin kamrat, en annan fransk officer, 
spårlöst undkomma. 

Vid denna eldsvåda gick större delen af kyrkans väggfasta 
prydnader och epitaiier förlorade, endast några nära koret hän- 
gande vapen, de Hamiltonska och Fehmanska — nu befintliga i 



152 KRISTIN-E KYRKA. 

Aschebergska grafkoret — räddades till följd däraf, att det öfv^er 
kyrktaket nedstörtande tornet föll i något sned rigtning åt söder till. 

Arkiv, silfver och andra lösa dyrbarheter jämte vapen och 
statyer i Aschebergska grafkoret hade likväl af kjTkans förestån- 
dare i rattan tid, men med personlig fara, bringats i säkerhet. 

Detta den ofta upprepade berättelsen om Kristinae Kyrkas, 
äldre öden. 

Och nu till den nuvarande kyrkan! Hon uppstod ur 
askan, väl icke oförliknelig och strålande som en fågel Fe- 
nix, men ändock i förskönad form. Från Tyskland införskrefs 
en ansedd byggnadskonstnär, amiralitetsbyggmästaren Johan 
Andreas Reiiss (död 1762) och åt honom anförtroddes arbe- 
tet med hennes återuppbyggande. Han bibehöll de kvarstå- 
ende murarne, som således räkna sina tjänsteår från kyrkans 
första grundläggning. De bilda ett 42 meter långt och 17 V* 
meter bredt långhus med höga spetsbågsfönster, mellan hvilka 
sträfpelare framspringa. Taket, som är högt och brant samt 
har en kringlöpande afsats, är i sin helhet kopparbeslaget 
och prydes vid åsens östra slutpunkt af en »pot å feu». 
På midten af hvardera långhusets sida är en större dörr, i 
forna tider försedd med spetsig betäckning i enlighet med 
kyrkans ursprungliga stil, den götiska, men sedan 1822 med 
en stilvidrig modern portal, som öfverst har ett kors. 

Tornets plats är i vester. Det reser sig till en höjd af 
58 V-t meter med en spira om 3 \/2 meter och kan berömma 
sig af goda proportioner samt en viss lätthet, åtminstone i 
jämförelse med domkyrkotornet. Emellertid är ej heller det 
i enlighet med kyrkans grundstil; däremot harmonierar det 
med nyssnämnda portaler och Aschebergska grafkoret, hvilka 
torde vara att hänföra till den italienska renässansen. 

Vi gå nu in i kyrkan. Du är kritiker och kan icke 
underlåta att anmärka den brist på enhet, som äfven här 
yppar sig i vissa anordningar. Men du är också en person 
med känsligt sinne och tilltalas af det höga, ljusa och upp- 
lyftande. Därför afbryter du snart nog ditt kritiska tal för 
att i stället prisa vissa enskildheter och i viss mån finna 
behag i det hela. 

Tro dock ej, att nuvarande kyrkan alltid varit lika till- 
fredsställande för öga och sinne. Ännu ett godt stycke in 



KRISTIN.-E KYRKA. 158 

på 1800 talet hade hon många missprydnader ock olägenhe- 
ter. Väggar och tak voro kyligt hvitmenade, och de senares 
gissna bräder gåfvo en allt annat än imposant anblick. Hvalf- 
öppningarne till Aschebergska koret hade ett par järngrindar, 
som voro försedda med hvar sin blåmålade fond, hvilken 
stäckte skådelystna blickar. För fönstren hängde gamla rull- 
gardiner, utestängande den solvärme, som gärna behöfde 
strömma in, ty kyrkan var ogement kall vintertiden. Golfvet 
bestod af murkna bräder, och här och hvar kröpo ödlor, som 
banat sig väg upp ur de under golfvet befintliga grafvarne. 
Minsta olägenheten var icke den intensiva liklukt, som ibland 
gjorde vistandet i kyrkan alldeles odrägligt. 

Golfvet blef dock omlagdt med sten redan IS 17, men 
först mellan åren 1853 — 72 skedde tid efter annan större för- 
ändringar. Då infördes värmeledning, taket kalkputsades, 
väggar och bänkar ommålades, ljuskronor och ornamenter 
nyförgyldes o. s. v., det masta däraf enligt ritningar och för- 
slag af arkitekten J. E. Leo. 

Hvad taket vidkommer, så börjar det med en mycket 
tryckt hvalfform, som snart nog öfvergår i en nästan halfrund 
sådan, understödd af tvärbjälkar. Det är, liksom kyrkans 
väggar, hållet i matta tonfärger. Altarpryd nåden daterar sig 
från 1798, då den, tillika med predikstolen, skänktes af J. P. 
Holterman. Den är ett upphöjdt träsnideri af värde, utfördt 
af skulptören Wingmark enhgt ritning af arkitekten P. Esten- 
berg, och visar inom ramen af en spetsbåge och tvänne joni- 
ska pilastrar Frälsaren på korset, hvars bild är starkt förgyld. 
Bakgrunden, förr äfvenledes förgyld, men nu af en matt, grå- 
gul färgton, föreställer Jerusalem under en molnhimmel, som 
slungar åskviggar öfver staden, men låter en flod af solstrålar 
bana sig väg till Golgata och korset. Underst står: »Det är 
fullkomnadt». 

Predikstolen är, liksom altaret, i modern stil, dekorerad 
i hvitt och guld, men med ett skulpteradt draperi, som är 
måladt i brunt och försetts med imiterade guldfransar. Dess 
konstvärde går icke upp mot den predikstols, som förut fanns 
på samma plats och nu är att finna i Lysekils kyrka, dit den 
såldes år 17i)7 Hir 50 rdr spec, efter att ha räddats vid branden 



154 KRISTINA KYRKA. 

1746. Den var år 1672 förfärdigad af mäster Jääger i Stral- 
sund och skänkt till församlingen af borgmästaren Heinrich 
Braun-Johann. 

Orgeln är byggd år 1864 af Marcussen & Sohn i Apen- 
rade. Den utmärker sig för stort välljud och en präktig, i gö- 
tisk stil hållen fasad, hvars mångfald af färger och rika för- 
gyllningar är af kraftig verkan. Dess läktare återigen, som 
förskrifver sig från år 1778, tillhör med sina joniska kolon- 
ner en helt annan stilrigtning. 

Från taket nedhänga tre antika och stora messingsljus- 
kronor, som undgingo 1746 års brand. De ha olika gifvare. 
Så äro de två, som förfärdigats år 1684, skänkta af försam- 
hngsmedlemmarne Greve och Kock, under det den tredje gif- 
vits af en herr Jörgensen och är från år 1657. Dessutom 
finnas här ett par mindre ljuskronor, däraf den ena säges va- 
ra skänkt af drottning Kristina och den andra af den en gång 
så rike och mäktige grefve Magnus Gabriel de la Gardie. 

I södra orgelläktarens vestibul har man beredt plats åt 
ett präktigt af Anders Andersson förfärdigadt ur, som kostat 
173 daler silfverm. och till kyrkan skänkts af kommerserådet 
Tham. Det bär årtalet 1711. 

I sakristian förvaras kyrkans silfver, som utgöres af till- 
sammans 30 pjeser, vägande i det närmaste 13 Vs kilogram. 
Däraf märkas särskildt en dopskål från 1685, väg. 722 gram 
en äldre dito, väg. 807 gram, två ljusstakar, väg. 2 Vs kilo- 
gram, en altarornamentsplåt från 1679 i drifvet arbete, före- 
ställande Kristi födelse, väg. öfver 1 V^ kilogram, tvänne vin- 
kannor m. m. 

På samma plats förvaras ock en Kristusbild, ganska 
konstnärligt skuren i trä och räddad vid oftanämnda eldsvåda. 
Den tillhörde det forna altaret, som år 1679 skänktes af nyss- 
nämnde grefve de la Gardie. Här finnes också ett oljefärgs- 
porträtt i helfigur, föreställande en af kyrkans tidigare kyrko- 
herdar, teol. dokt. Georg Niehenck, död 1752. 

Af dyrbarheterna intager dock arkivet det främsta rum- 
met. Det innehåller högst intressanta uppgifter, särskildt om 
gamla göteborgsslägter, och är en verklig skatt vid forsknin- 
gen af det äldre Göteborg. Dess ordnande är på ett i hög 



KRISTIN.E KYRKA. 155 

grad åskådligt och utmärkt sätt verkställdt af fil. dokt. A. 
H. Malm. * 

Tornklockorna äro tre, alla med utmärkt klang. A den 
större står: 

Deo gloria in exelsis. 
i^cucr luar c^o bc^3 mcin ^l)öncn ftövtc, 
51lci iiiir bic 2:taht mit Sd]rcdcn luivtc 

A:o 174(3 D 14 Jan. 

^euer tjab mir luicbcr iRlang imb Sdjcll 

A:o 1746 D 29 Aug. 
Sernt liebc (33otl)cnlHtrgcr alt 
3)en ber mit ^•cucr föll lautcu — fcimcit 
'©o luiK id) geni al^obann Derbremicn 

!2 Petr.^3 v. 10. 

§eiit l)örft Xu, öeut UvS, 3)alnbci *aiodcn, 
Set la§ -i)icl) O^otte-c ©timme loden 
5)ein Å~">evl3 o ^J^eitfd), nid)t 5U nerftodeu. 
Ps. XCV, v. S. 

Tornuret har kostat 1,000 d. s:mynt, däraf staden bidragit 
med ena och Ostindiska Kompaniet med andra hälften. 

Yi nämnde i förbigående grafvarne under kyrkgolfvet. Dessa 
äro murade af klinkert och utgöra till antalet 115. Kyrkan var 
i 157 år församlingens egentliga begrafningsplats, hvartill dock 
kommo 90 grafvar mellan henne och stenmuren å Hamngatan. 
Det var ej endast de förnämlige och rike, som i själfva kyrkan 
bereddes ett sista hvilorum, äfven den medellöse jordades som oftast 
här. Dock sjmes hans plats i allmänhet ha varit längst bort åt 
tornet till. Det var ej att undra på, att man till sist ansåg kyi-- 
kan mer som ett grafkapell än ett bönehus och att man flydde 
hennes gudstjänst. Den 3 Oktober 1S05 ändrade sig emellertid 
förhållandet, ty efter den dagen fingo inga lik jordas i någon som 
hälst af landets kyrkor. 

Bland dem, som ligga begrafne i Kristinae Kyrka, äro föl- 
jande mer eller mindre framstående personer att märka : David 
Sinclair, öfverste, död i slaget vid Warschau 1656, Martin 
Tliijsen-Anckarhjelni, amiral, segrare vid Femern, Göteborgs 
befriare från förstöring af Christian IV, död 1657, Hans iMaclicr, 
rådsherre, framstående kommunalman, död 1666, Nils Påfvenfclt, 
öfverste och kommendant i Göteborg, död 1675, Abraham von 
Eyck, kommersiepresident, död 1677, Malcolni Hamilton, lands- 
höfding, generalmajor, död 1()99, Johan Benedict von Schön- 
lebcn, landshöfding öfver Götel)orgs- och Bohuslän, död 1706, 
Jakob de Proii, amiral, död 1711, Hieronynius Gripenstedt, 



156 KRISTINA KYRKA. 

öfverinspektor, upphöjd i adligt stånd, död 1713, Hans von 
Geixles till Lerjeholm, borgmästare, burggrefve, upphöjd i adligt 
stånd, död 1723, frih. Toincis Fehman, justitiekanslär, baron 
Görtzs anklagare, död 1733, Magnus Lagerström, kommerseråd 
och direktör i Ost. Komp., död 1759, Johan David Zander, 
generallöjtnant och öfverkommendant i Gröteborg, död 1762, friherre 
Joh. Ludv. von Salt:;a, generallöjtnant och landshöfding, bekant 
från Carl XII:s fälttåg, död 1763, Abraham Grill, direktör i 
Ost. Kompaniet, donator, död 1768, Vincent Beckman, gross- 
handlare och barnhnsföreståndare, donator, död 1772, Volrath 
von Oltcken, grosshandlare, riksdagsman, framstående kommimal- 
man, död 1782. 

Kanske böra vi ej med tystnad förbigå gamle klockar Lars 
Olofsson, som efter att ha tjänat kyrkan i 61 år och testamente- 
rat henne hela sin kvarlåtenskap dog 1686 och fick sin hviloplats 
framför predikstolen. Han var en hedersman af gamla stammen, 
ett motstj^cke till en hans efterträdare, som vid ett af Gustaf ni:s 
besök i kj^rkan med gammaldags rättframhet svarade konungen 
på dennes fråga, när kyrkan af brände : »Samma olyckliga natt, 
som Ers Majestät föddes ->. 

Sedan 1773 är Kristinee församling delad i tvänne afdelnin- 
gar, en tysk och en svensk med hvardera sin pastor. 



— — Vor meiner Seele 
In tiefster Einsamkeit. 
Ziehn stille Sternenbilder 
Ans alter^Zeit. 

Ernst Schcrenherg. 

Aschebergska grafkoret byggdes år 1681. Det förlades 
så att det genom tvänne spetsbågade hvalf å ömse sidor om alta- 
ret kom att stå i förening med själfva kyrkan. Till sin form 
beskrifver det en åttkant, hvars fristående sidor, flankerade af do- 
riska pilastrar, ha fem rektangulära fönster. Det är täckt med 
en likaledes åttkantig kupol. Denna uppbär en större lanternin, 
som har ett galleri rundbågar och öfverst en grafi;rna, krönt af 
ett kors. 

Fordom stodo kistorna i korets graf hvalf, till hvilket man 
nedsteg genom en inom altarringen befintlig lucka. Här var dock 
från början illa sörj dt för deras bevarande. Hvalf vet saknade 
nämligen aflopp för det vatten, som gärna bildade sig här och 
hvari kistorna som oftast stodo ända till en aln djupt. Är 1856 
inträffade dock en ändring i detta missförhållande, därigenom att 
man förlade kyrkans då anskaffade värmeapparat i detta graf- 
hvalf och flyttade kistorna upp i själfva koret. Ascheberg hade- 



KRISTINA KYRKA. 157 

för underhåll af graf koret öfverlämnat till kyrkan l,(.iOO rdr ku- 
rant. Dessa medel blefvo dock, tillika med kyrkans egna kapi- 
taler, henne år 1718 fråuliända af Kronan, ock sedan graf koret 
sålunda saknade egna underhållsmedel, har församlingen \'isat all 
möjlig pietet mot detsamma, i det att den bekostat dess underhåll 
och restaureringar, af hvilka senare den af år 1S72 varit synnerli- 
gen genomgripande. 

I sitt nuvarande skick föi-eter Aschebergska grafkorets inre 
€n vaolier anblick. I midten af det (> ^li meter långa och 9 ^j-i 
meter breda rummet står den store härförarens, fältmarskalkens 
kista på en efter ritning af artisten Brusewitz arbetad katafalk, 
hvars sidor prydas af i upphöjdt snideri utförda och med förgyll- 
ningar och olika färger försedda familjevapen, efterbildningar af 
de å väggarne hängande. Kistan är af koppar, 2 ^/.s meter lång och 
1 meter hög. Hon är illa åtgången, antagligen mindre af tiden 
än af människor. Efter brandtillfället 1746 lärer nämligen samt- 
liga här befintliga kistor plundrats på en del af sina prydnader. 
Ännu kan man se lämningar af sammet, hvarmed Aschebergs 
kista varit beklädd. Hon har tränne plåtar med inskriptioner, 
och på den vid hufvudgärden står: 

»Hiro Königl. Maijrtn von Schweden weiiand Hoch estater 
B-aht, Feldmarschall und Greneral-Grouverneur iiber Schonen, Halland, 
Crothenbourg und Bohus Lähn, wie auch Obrister iiber Ihro Königl. 
Maij:tn Der verwitweten Königin Leib: Regiment zu Pferd : 
Der Hochwoolgeborne Grraf und Herr, Herr Ruthgev vou Asche- 
berg. Graf zu Söfdebourg und Agerup, Treijlierr zu Gulmars- 
berg, Herr zu Holma, Ström, Förby und Fastorp, geboren in Chur- 
land auf dem Adelichen Hause Bourbor Anno 1621 Den 2 Junij, 
gestorben in Gothenbourg A:o 1693 Den 17 Aprilb;. 

Öppnas locket, talar jordisk förgängelse från kistans botten 
sitt stumma, men mäktiga språk. Allt hvad blicken uppfångar 
är dock endast skelettet af en ovanligt lång man, äfven detta till 
vissa delar förmultnadt. 

»När iag betan eker rätt mig ofehlbart påminner 

All denna Werldzens Lopp Förgängligheet iag finner 

Fåfängligheet i alt, det ware hwad det kan. 

När Döden Hoota wil med Machten faller an; 

Då måste Hög som Låg, då måst jti all Ting falla, 

Som Lijf och Lefnadt har, och röres Man kan kalla. 

Han sanlig skonar ey: Men kastar alt omkull; 

Så måste wij igen, som förr til Jord och Mull». 

Så kvad en diktare vid begrafningstillfället, efter det Bui- 
chardus, pastor prim. och konsist. assessor, med tränne skoftlar 



158 KRISTINJi KYRKA. 

mull och ett långt liktal på tyska språket jordfäst den aflidne 
hjälten i närvaro af »S:n Königl. Maij:tt, unterschiedlich König- 
licher Rähte, Grafen, hoher Generals-Personen, ausländischer Po- 
tentaten Ministern, Obristen, iind vieler anderen furnehmen Hen-en 
und Prauen». 

Vid sidan af fältmarskalkens kista står på en äfvenledes 
vapenprydd katafalk stoftet af hans maka, gref\'innan Maria 
Eleonora von Busseck, genannt Miuichen, död 1690. 

I de öfriga längs väggarne stående kopparkistorna, hvila : 
öfverstelöjtnanten friherre Georg Fredrik von Ascheherg, död 
1685, kaptenen friherre Otto Wilhelm ron Ascheherg, död 
1689, öfverstelcijtnanten grefve Gustaf Adolf von Ascheherg, 
död 1693 samt den senares maka grefvinnan Beata, född Tor- 
stensson, vid hvars sida hvilar ett deras barn, en minderårig son. 

Grafkoret iniymmer slutligen en större sarkofag af ljusgrå 
marmor. I den hvilar baronessan Lunetta Beata Hamilton af 
Hagebv. 

Å väggarne hänga Aschebergs såväl fäderne som möderne 
anherrars vapensköldar, och i de med målade glasrutor försedda 
fönstren äfvensom i väggarnes nischer stå försilfrade bilder af 
Ki'istus och de tolf apostlarne. Dessa bilder, skurna i trä, äro 
af verkligt konstvärde och ha jämförelsevis väl bibehållit sig. 

Midt för de tväune förgylda och genombrutna järndöi-rar, 
som afstänga koret från kyrkan, hafva två standarer uppställts. 
De äro de sorgfanor, som begagnades vid Aschebergs ståtliga 
begrafning, då prydda med sorgflor, som länge vidhängde, men 
nu skattat åt förgängelsen. Det ena visar ett grefligt, det andra 
ett fiiherrligt vapen, båda utförde i guldbroderi på hvitt siden och 
för ett tiotal af år tillbaka med sällspord skicklighet restaurerade. 

Det lider väl intet tvifvel, att hvarje besökande i detta gi"af- 
kor med stolthet dröjer vid de minnen, som äro förbundna med 
de här i döden hvilande. En flygtad tid, som räknar tvänne sek- 
ler i det närmaste, omgifver honom, tycker han. Han faller i 
stilla, högtidligt vemod och erfar en känsla af att detta dödens 
rum måste vara ett stort rum. 



Tyska kyrkan — såsom Kristinse Kyrka jämväl kallas 
— är omgifven af en vacker plantering, hvars norra del in- 
köptes strax efter kyrkans första uppbyggande af Olivier von 
Egmont för 300 daler silfverm. Här uppfördes nu präst- och 
skolhus, hvilka dock blefvo ödelagda genom eldsvådan 1746, 
hvarefter nva sådana bvggdes å andra tomter utmed den här 



RÅDHUSET. 159 

frumdragande Köpmansgatan. I omedelbar närhet fanns ock 
en hälsobrunn, 1688 uppfunnen af stadsläkaren med. doktor 
Abraham Bex. 

Oaktadt platsen år 1820 så till vida förskönades, som 
den då försågs med nya lindar, enär en del af de gamla, 
planterade af handlanden Peter Bösche, börjat dö ut, var den 
dock ännu i början af 1850 talet belamrad med, bland annat, 
en skräpande materialbod, som kvarstått från midten af 1700 
talet. Åren 1852 — 57 vardt emellertid hela kyrkogården på 
bästa sätt ordnad, icke minst södra delen. Muren åt Hamn- 
gatan omlades förstnämnda år med fmhuggen granit och för- 
sågs med järnräcke och bred trappa. Härigenom försvunno 
de fjorton, kyrkan tillhöriga, grönmålade salustånd, som voro 
inrättade utmed den gamla gråstensmuren och skuggades af 
en framför dem befintlig rad af träd. De uthyrdes vanligen 
på två år åt gången, räknadt från 1 Maj, och skedde uthyr- 
ningen genom auktion, som af kyrkorådet förrättades i dess 
sessionsrum. 

»Tyska bodarne» lefva ännu hos många i friskt minne. 



Rådhuset. 

— — Däri bor laglielgd jämte sin syster, 
Städers skyddsgudinna, rättvisan och den liksinta 
Fredsgudinnan, den visa Themis' gyllene dotter. 

Pindarus, 

Naturligtvis har äfven Göteborg en gång varit en småstad, 
om ock redan af dess plananläggning framgår, att man allt från 
första stund förutsett dess blifvande betydelse. Väl hade staden 
ej då som nu sin Storgata, men den hade däremot Stora Torget, 
och vid det eller rättare på det låg nära sydöstra hörnet Rådhu- 
huset. Detta skilde sig icke stort från andra småstäders härbärge 
åt Justi£ia: så var det endast af trä, hade blott två våningar och 
var i öfrigt, åtminstone till det yttre, föga aumärkningsvärdt. 

Det är troligt, att äfven om denna rådhusbyggnad ej stru- 
kit med vid branden den 10 Maj 1669, såsom den gjorde, den 
ändock icke så öfverdrifvet länge fått gagna på sin dåvarande 
plats, ty redan därförut hade man af rikskanslären grefve Magnus 
Gabriel de la Gardie för 1,.500 rdr spec. inköpt en midt emot, 
mellan Kristinse Kyrka och torget belägen tomt. A denna upp- 



160 RÅDHUSET. 

iDj-ggdes Ull det nya Rådhuset enligt ritning af Nicodemus Tessin, 
och bedrefs bj-ggnadsarbetet med sådan raskhet, att senaten redan 
den 14 Nov. 1670 för första gången därstädes kunde håUa session. 

Cederboui'g beskrifver huset såsom i allo präktigt. >. Det 
är», säger han, »ett mäckta stort och ansenligit rådhus af guhl 
Hollands tegelsten och två våningar högt förutan vinden, med 
kostbara hvälfda kisellare under hela rådhuset, och helt nätt utzi- 
rade hvälfda gångar, med genombrutna öppningar åt Bårggården», 
hvarjämte han tillägger, att byggnadsåret 1670 prunkar öfver spi- 
Äelu till den sal, hvari arkivet förvaras. 

Låtom oss då en dag närmare midten af föiTa århundradet, 
exempelvis den 6 Augusti 1741, stiga in i den dråpliga byggnaden 
för att taga den i närmare ögonsigte. 

Vi anmärka strax den synnerliga liflighet, som råder redan 
i trappor och korridorer. Män af alla stånd och klasser passera 
om och förbi oss i dem, och de flästa träda öfver tröskeln till 
stora rådhussalen, som tyckes vara en slags pronaos för justitia- 
tämplets aUra heligaste. 

Här är icke ondt om samspråkande grupper. Det ser nä.stan 
ut som om något mindre vanligt vore å färde. Likväl talar man 
här och hvar om rätt likgiltiga och alldagliga saker. Så utbreder 
sig en öfver frodigheten af de träd, som äro planterade å rådhus- 
gården, en annan fäster sig vid själf\'a salen och de festoner, som 
l^ryda densamma, under det en tredje, som benämnes Michael 
Carowski, redogör för några vänner, hur salen, om icke förr så 
till nästa år, kommer att se ut, sedan han då fått färdig den 
målning af dess väggar, hvarmed han redan, enligt vederbörligt 
uppdi'ag, tagit itu såsom sitt mästerstycke. 

Nära ett af de med helt små glasrutor försedda fönstren åt 
Stora Torget står en man, som för ett aUt annat än lågmält tal. 
Att döma af detsamma tyckes han vara missbelåten med ett som 
annat, och lyssna vi rätt uppmärksamt på hvad som talas af ho- 
nom och hans omgifning, till hvilken höra borgarne Petter Ekman, 
And. Damm, Christian Piedler, Caspar Wohlfahit, Peter Silvander 
m. fl., alle kände män i staden, så få vi snart nog klart för oss, 
att han måtte vara »holtzhandlanden och u2:)phandlingskommissarien» 
Anders Drake, sin stads förste rabulist, som förorsakat »den ädla, 
högtärade och vällofliga Magistraten» en oändlig mängd förargel- 
ser och besvär, och som senast trakasserat sagde institution med 
anledning af arrendeskapet till stadens gamla tegelbruk, hvaraf 
den i många år profiterat. Väl har Magistraten för afsigt att just 
nästa dag meddela Drake resolution om handräckning för hans 
afhj^sning från nämnda tegelbiiik med ängar, hvartill han den 21 
sistlidne Maj erhöll an-enderätt, men detta skall fönisso icke kom- 
ma Drakes mod att falla, endast öka hans fientliga if\-er att be- 



RÅDHUSET. 161 

kämpa siu motpart. Föga anar han väl dock, där han nu står 
och låter sina om en viss hersklystnad talande blickar ila hän 
öfver torget, att han sju år härefter skall duka under i striden, 
att han då, med knapp nöd undgången bilan, skall stå i halsjärn 
vid skampålen på samma torg och endast ha lifstids fängelsestratf 
till perspektiv. 

Mellan gruppei-na passera allt som oftast gravitetiske råd- 
män, beställsamme öfverskultar och dito notarier m. fl., alla försedde 
med väldiga peruker, som hänga långt ned på axlarne, mörka 
sammetsrockar och dito kamlottsknäbyxor, brillor på näsorna, fjä- 
derpännor bakom öronen och pappersrullar under armarne. Plöts- 
ligt viker mängden mer än vanligt åt sidorna och ger rum för 
ett antal inträdande, som komma från ett af de inre rummen. 
Den som går i spetsen är cancellisten Johan Hinrik Lundelius. 
Han åtföljes af alla stadstjänarne och ställer sina steg mot »råd- 
hussalens öpna fönster», från hvilka han genom uppläsandet af ett 
längre plakat förkunnar de möjligtvis nedanför å torget stående, 
att Sveriges konung, Hans Maj:t Fredrik I, funnit för godt för- 
klara Ryssland krig. 

Under de innevarandes tystnad beger sig tåget ut ur salen, 
och till detsamma sälla sig å rådhusgården 12 man af »stadsens 
soldater» under vaktmästarens anförande, hvarefter det bär af öfver 
Stora Torget för att å alla öppna platser och broar samma kun- 
görelse uppläsa, hvilket nödgas ske » med utblåsande af pukor och 
trompeter till fots* i stället för till häst, enär »så många därtill 
tama och vanda hästar nu i hastighet ej stode att erhålla». 

Uppe i rådhuset går emellertid allt sin gilla gång. Mål 
påropas, uppskjutas och afslutas ömsom. Under allt detta står 
det gamla stadsbudet troget på sin post vid dörren till sessions- 
rummet, alldeles såsom det stått år ut och år in, lika allvarligt 
och vigtigt och alltid med samma uttryck af: »vi borgmästare och 
råd», alldeles som klockaren med sitt »vi prästerskapet». Trots 
sin underordnade befattning är det gamla stadsbudet ett veritabelt 
lexikon i allt hvad som rör stadens förvaltning. Den göteborgska 
rättsstyrelsens historia kan han på sina fem fingrar och berättar 
gärna, hur man allra först hade Höga General-Stadsrådet, som 
bestod af 25 personer med en burggrefve och tre borgmästare i 
spetsen, samtlige af konungen tillsatte. Till domare så väl i civila 
som kriminalmål valdes af rådet och innevånarne gemensamt sju 
s. k. schöffen. Detta förändrades 1624 så, att tolf rådmän till- 
sattes, hvaraf fyra borde vara svenskar, tre tyskar, tre nederlän- 
dare och två skottar, samt öfver dem tre presidenter, en svensk, 
en nederländsk och en tysk. Ar 1640 skedde ny förändring, i 
det att till den förra indelningen kommo en syndicus och två 

11 



162 RÅDHUSET. 

sekreterare, en stadsbokhållare, en hamnfogde, en öfverskult, ett 
stadsbud och fyra stadstjänare. Fyratio tre år därefter upphörde 
burggrefvevärdigheten, och genom Carl XI:s reglering år 1695 om- 
gestaltades stadsstyrelsen så, att den kom att utgöras af en justitie- 
och en handels- och politie-borgmästare jämte tio rådmän, däraf 
fem studerade och fem »i handeln kunnige», vidare af en sekre- 
terare, en cancellist, en stadsmedicus, en stadsbokhållare, två nota- 
rier, en stadskassör, en stadsfiskal och två öfverskultar jämte tio 
underordnade tjänstemän. Häri skedde visserligen under Carl 
XHrs tid någon, ytterligare förändring, såsom t. ex. burggrefve- 
och presidentvärdigheternas återinförande, men blott för en kortare 
tid eller till 1719, då den förra ordningen återställdes och en sär- 
skild kämnersrätt tillades, bestående af en ständig prseses och 
fyra ordinarie kämnärer. 

Med synnerlig stolthet berättar gärna stadsbudet, hur justitia- 
tämplet haft nåden att en gång hysa själfvasta majestätet, hvilket 
skedde år 1673, då högsalig konung Carl XI här inlogerades med 
större delen af sin hofstat. Ingenting hade då sparats för att på 
ett fullt värdigt sätt mottaga den höge gästen. 

Det gamla stadsbudet lefver dock ej blott i minnet af det 
förgångna : han är fullt inne i det nuvarande. Med lifligt intresse 
omfattar han särskildt aftonnöjena i rådhussalen och låter gärna 
för dem tända de fem stora ljuskronorna i taket. Till dessa afton- 
nöjen höra förnämligast subskriberade baler från kl. 6 till 11 och 
konserter från kl. 5 till 7 e. m., de senare som ofbast arrangerade 
af stadens organister och kantorer, biträdde af stadsmusikanterna, 
i hvilkas åliggande såsom tjänstemän ingår, att hvarje onsdag och 
lördag kl. 12 en halftimmas tid musicera å öfra våningen af råd- 
huset åt söder till. 

Stadskällaren under rådhusbyggnaden förtjänar också sitt 
kapitel. Göra vi en titt in i den vid midten af 1680 talet, då 
själfvaste presidenten Grabriel Spalding var värdshusets innehafvare, 
skola vi bland stamgästerna finna ett ej obetydligt antal af stadens 
lärde och djupsinnige män, såsom exempelvis g5^mnasiilektorerna 
Forsselius och Floderus, båda kända som skalder, den förre sär- 
skildt som latinsk skald. Floderus åter diktade hälst på svenska 
och var i synnerhet trägen såsom författare af äreminnen och 
dödsrunor. Så var det han, som bland annat skref »Dygde-Minnes 
Ädla-Stenar af Högt-förnähme Handels-Mannens i Kongl. Stapel- 
Staden Götheborg, Ehreborne och Högtachtbahre Herrens, Hr Seba- 
stian Thams För detta Hjert-älskeliga kiära Hustrus, Ehreborne 
och Dygd-ädle nu : Evinnerligen Saliges Hustru Maria von Sawe- 
lands Sälla Mull up-s^oixne, och vid dess lijfiösa Lekamens Graf- 
sättning der sammastädes i Chiistinse Kyrckia den 18 Octob. Ahr 
1696 Skyldigst framvijste, » däri det heter: 



RADHUSET. 163 

»En härlig Ametyst Förnögligheeten tecknar, 

Des Måtligheetz Rubin, och Liufligheetz Turkoos 

På Jorden wunnit ha ett oförgängligt Roos, 

För Sawlands wärda Lof här Momus kind förblecknar » . 

Förflytta vi oss fram till den tid, då stadskällaren stod 
nnder fader Blendermans presidium, skola vi finna gästerna talrikare 
än någonsin. Anledningen lämna vi derhän, endast omtalande 
att lärde män, då som fömt, trifdes här alldeles förträffligt och 
gärna sammanträffade i Långkammaren, såsom ett omtyckt rum 
inom lokalen kallades, där dagens frågor diskuterades vid fyllda 
muggar och tända sjöskumspipor. Så kunde man vara säker på 
att här som oftats finna Kellander, Öhrvall, Rosén, Valtinson, 
Habicht, Brunjeanson m. fl. eller snart sagdt hela den vittra ligan 
på den tiden. 

Lifligheten inom stadskällarelokalen var dock icke att undra 
på: för magistratspersonerna låg ju värdshuset så bekvämt: det 
var bara att kila ned för trapporna ; desslikes för stadens handelsmän, 
eftersom de hade sin börslokal på rådhusets undra botten; käranden 
och svaranden kunde här, under det rätten rådgjorde, släcka sin törst 
och måhända öka sin hetta, tack vare de Blendermanska varornas 
starka sprithalt, och ej heller för herrar officerare var stadskällaren 
så ur vägen, då den ju låg blott några få steg från högvakten. 

Men nog nu med dessa blad ur Göteborgs Rådhus' äldre historia ! 



I våra dagar presenterar sig Rådhuset' än präktigare än 
under förenämnde tider, enär det åren 1814 — 17 försågs med 
en tredje våning. Detta arbete, som i mycket förändrade 
husets fasader, verkställdes enligt ritning af stadsarkitekten 
J. Hagberg. Tillbyggnader ha vidare gjorts åren 1835 och 
1869, hvarigenom det hela nu bildar en fyrkant med fasader åt 
tre sidor samt en stor och vacker, fullkomligt kringbyggd gård. 

Byggnadens hufvudfasad vette åt Gustaf Adolfs torg. Den 
har i sig något, som gör den monumental, utan att synas 
hvarken kolossal eller öfverlastad af prydnader. Dess midtel- 
parti bildas af fyra par doriska kolonner, som hvila på en bred 
granittrappa. Dessa uppbära en altan med en i sandsten 
arbetad balustrad. Midtelpartiets öfverdel indelas af fyra 
väldiga, likaledes doriska pilastrar, som höja sig upp förbi 
andra och tredje våningarne, och täckes af en fronton. I dennas 



164 GUSTAF ADOLFS TORG. 

midt finner man ett år 1863 uppsatt, med slagverk försedt ur 
hvars tafla krönes af en kunglig krona och omgifves af 
tvänne kvinliga sinnebilder i basrelief, den ena gudinnan Themis, 
med vågskålen och svärdet, hvilande sig mot stadens vapen, 
den andra Nemesis med måttbandet och spiran. Gruppen har 
dessutom en del andra attributer såsom merkuristaf, treudd, 
ymnighetshorn o. s. v. 

Samtliga fasaderna prydas dessutom af pilastrar, en mel- 
lan hvarje andra och tredje vånings fönster, hvarjämte ofvan 
södra fasadens ingång befinnes en röd marmorskifva, som i 
förgyld inskrift har: 

A:o MDCGCXVII. 

Det inre företer intet anmärkningsvärdt. Såväl stora 
rådhussalen som alla öfriga rummen utmärka sig för en i vår 
tid högst ovanlig enkelhet. 

På undra botten inrymmas rådhuskanshet, kommunal- 
och kronouppbördskontoren samt den år 1807 inrättade polis- 
kammarens ämbetsrum och vaktkontor. 

Andra våningen bereder rum åt magistraten, drätselkam- 
maren samt första, andra och tredje afdelningarne af rådhus- 
rätten, vidare kontor för auktuarierna, stadskamrern, stadskas- 
sören och sterbhusnotarien. Öfriga stadens tjänstemän ha sina 
lokaler i tredje våningen. 

Trots den anmärkta enkelhet, som visar sig äfven i 
byggnadens yttre, är Göteborgs Rådhus, tack vare det sannt 
konstnärliga i dess formgifning, en ren typ för ädel och skön 
arkitektur och torde i ästetiskt hänseende näppeligen öfverträffas 
af någon annan af stadens såväl offentliga som enskilda 
byggnader. 



Vi ha nu hunnit till stadens centrum: Gustaf Adolfs 
torg, hvilken benämning Stora Torget fick efter år 1854, då 
man här uppreste hjältekonungens kolossala staty i brons. 
Densamma, som är ett berömdt mästerverk af Fogelberg, 
gjutet i Miinchen den 12 Maj 1853, föreställer konungen, utvi- 
sande det blifvade Göteborgs läge. Statyn är placerad på en 



J. W. WILSONS HUS. Uiä 

vacker piedestal af hvit marmor, till hvilken leda fyra höga 
trappsteg af granit, h vilkas bas utgöres af en platå, som har 
fyra gaslyktor på sirliga bärare och inhängnas af prydliga 
järnlänkar. 

På piedestalen står: 

ÅT 

Konung 
GUSTAP- ADOLPH DEN STORE 
GÖTHEBORGS G R U N D LÄGGA R E, 

AF 

STADENS INNEVÅNARE 

ÅR 1849. 

Som vi förut nämnt, var torget intill 184S stadens 
så godt som enda försäljningsplats för landtmannaprodukter 
äfvensom medelpunkten för dess årliga marknader. Då och 
länge därefter hade det på sin östra sida ett skrymmande, men 
vackert källhus från 1819, muradt af tegel samt försedt med 
hörnpelare och rappning i bossagemanér, hvartill kom en 
stor kopparskål som takprydnad. I dettas ställe är nu att 
finna en modern vattencistern af gjutet järn med gaslykta. 

På tvänne sidor begränsas torget af byggnader och på de 
andra tvänne af kanaler, Södra och Östra Hamnkanalerna, 
af hvilka den senare ej är bredare, än att vi gärna kunna 
räkna Östra Hamngatans åt torget vettande hus såsom tillhö- 
rande ■ detsamma. Af dessa gör med skäl Rådhusets vis-å- 
vis, grosshandlaren J. W. Wilsons hus anspråk på särskild 
uppmärksamhet. Det är ett präktigt tvåvånings hörnhus 
af kolossala dimensioner, i synnerhet med hänsyn till detaljerna. 
Den italienska renässansen firar här en liten triumf, tack 
vare arkitekten J. F. Abom, som lämnat ritningen till huset. 
Särdeles i ögonfallande är portalen åt Gustaf Adolfs torg. 
Den är arbetad af grön kolmårdsmarmor och består af tvänne 
romerska kolonner, uppbärande bronsstatyer, som symbolisera 
handeln och sjöfarten. 

Husets inre ger ej dess yttre efter i smak och elegans, 
företeende en rik samling af ytterst värderika, i synnerhet 
moderna konstverk. 

Kostbaraste byggnaden vid (Justaf Adolfs torg är dock 



166 BÖRSEN. 



Börsen. 



Arbeit ist des Biirgers Zierde, 
Segen ist der Miihe Preiä. 

Schilkr. 

Grunden till denna byggnad lades af konung Oskar I 
i egen hög person den 1 Juni 1844. Fem år därefter stod 
huset färdigt, ett mål för såväl berömmande som klandrande 
blickar. En del fann hufvudfasaden för tung, ägande en 
prostyl, som lämpade sig för en två gånger så stor mur- 
sträcka, andra åter tyckte, att detaljerna voro lika smakfulla 
som rika, att den italienska stilen var konsekvent genomförd 
och att hela huset tedde sig som ett sannskyldigt palats, värdigt 
Göteborg och dess rikedom. Det tillkommer ej oss att upp- 
träda som skiljedomare härutinnan ; vi kunna endast konstatera, 
att de flästa, som första gängen se Götebors Börs och ej 
höra till falangen af konstkritici ex professo, tycka att den 
är en riktigt vacker byggnad, hvars hufvudfasad just är den, 
som behagar dem allramäst. De som sett börsen i Hamburg 
förmena dock, att dennas hufvudfasad, hvilken anses ha 
föresväfvat göteborgsbörsens arkitekt, P. J. Ekman, just genom 
frånvaron af de många kolonner, som åt den sistnämda bygg- 
naden ge något öfverlastadt, är betydligt mer lyckad i 
arkitektoniskt hänseende. Men vi lämna alla jämförelser 
åsido, likalades hvarje fundering öfver, huruvida göteborgarne 
för den halfva million de kostat på sin Börs kunnat få en 
än värderikare sådan, och skärskåda den kostbara byggnaden 
i all sköns lugn. 

Till det utsprång, som upptager mer än hälften af husets 
längd ål Gustaf Adolfs torg, leder en finpolerad granittrappa 
af lika bredd med utsprånget, och frän dess öfversta plan 
höja sig sex doriska kolonner, som uppbära en mycket djup 
balkong med en mer än vanligt vacker balustrad af cementerad 
sten och gjutet järn, det senare visande partier af bevingade 
lejon, som omfatta ömsom en lyra, ömsom handelns och sjö- 
fartens emblemer. Från denna balkong höja sig i sin ordning 
sex något smärtare joniska kolonner, hvilka tjäna till fotställ- 
ningar för lika mänga mytologiska bilder, modellerade af 
Qvarnström. Dessa bilder förtjäna sitt eget kapitel. Det har 



BÖRSEN. 167 

om dem blifvit sagdt, att det alltid må bli svårt att afgöra, 
hvad de egentligen skola betyda. Också har deras betydelse 
uppgifvits olika af olika författare. Betrakta vi dem i ordning 
från vänster till höger, så ha vi först en aktningsvärd kvinlig 
gudomlighet, hvars attributer äro sländan och timglaset. De 
tyda på Idogheten, för hvilken väl också statyen står där 
som en representant. Industrien skulle dock kunna göra ho- 
nom betydelsen stridig. Nästa kolonn bjuder på en äfvenle- 
des kvinlig bild, som trampar på, eH klot och i ena handen 
håller en krona, i den andra en palm'K•,is^ Är det icke For- 
tuna, Lyckans gudinna, så är det bestämde segerns Victoria. 
De två mellersta kolonnerna ha egnats bilder i manlig ske- 
pelse. Dessa föreställa Handeln och Sjöfarten. Personifi- 
kationen för den förra är naturligtvis Merkurius, en lätt och 
ungdomhg gestalt, som stöder högra handen på sin caduceus 
och med den vänstra framräcker en pänningpåse. Att sjöfar- 
ten framställes af Neptunus framgår af de kraftiga anletsdragen 
och den fridens, som utgör bildens attribut. Nästa kolonn 
uppbär Freden, symboliserad af en fager kvinna, som stöder 
sig mot en vinranksirad stam och bär på ett ymnighetshorn. 
Sist i raden kommer Industriens allegori, som bäst känne- 
tecknas genom en staf med bevingad hand. 

De tolf kolonnerna innefatta fem rundbågade fönster 
och lika många äfvenledes rundbågade dörrar, de förra till- 
hörande öfra, de senare undra våningen. Dörrarne, arbetade 
af ek med infattningar af genombrutet järn, som visa Göte- 
borgs vapen, leda direkt in till Handelsbörsen, dit vi längre 
fram komma. Dessförinnan vika vi dock om hörnet åt Östra 
Hamngatan och stiga upp för den åt denna sida befinthga 
trappa, som leder till fästivitetsvåningen. 

På vägen upp kunna vi icke underlåta att kasta en 
blick på de vackra basreliefer, som förekomma här och hvar 
i denna trappuppgång. Så se vi Thorvaldsens »Dag och 
Natt», hans »Musernas dans på Helikon» och>Perseus bort- 
för Andromeda» m. fl. 

Efter att ha passerat en rymlig anlichambre och ett åt 
höger beläget genomgångsrum, inträda vi i s. k. Lilla Börs- 
salen, där stadsfullmäktige och i de flästa fall iifven K. Veten- 



168 BÖRSEN. 

skåps- och Vitterhetssamhället ha sina sammankomster samt 
där offentliga föreläsningar understundom hällas. 

»Lilla Börssalen» är liten endast i jämförelse med den 
stora, ty den har eljes ganska respektabla dimensioner. Den 
upplyses af tränne ofantligt höga och breda fönster, mellan 
hvilka likaledes rundligt tilltagna speglar förekomma. Efter 
mörkrets inbrott kan salen upplysas på det rikaste af fem 
väldiga ljuskronor af brons och kristall äfvensom af sju större 
vägglystrar. Kortväggarne ha tätt under taket öppna gallerier 
med pelare och balustrader. Tak och väggar äro smakfullt 
målade på ömsom hvit, ömsom blå och förgyld grund. 

På samma sida, från hvilken vi inkomrao, leder en dörr 
in till det s. k. mörka rummet, hvars förnämsta prydnad är 
dess väggmålningar. Dessa visa i stort mått tilltagna vyer af 
Rom, Neapel, Stockholm och Göteborg, utförda af dekorations- 
målaren Hagedorn. 

Härifrån komma vi in i stora fästsalen, som i sanning 
erbjuder en storartad anblick. Också är den känd för att 
vara en af Nordens vackraste praktsalar. Den mäter en bredd 
af 12 meter och upptager med sin längd hela fasaden åt 
Gustaf Adolfs torg. Kortväggarne äro rikast utstyrde, i det 
att de tillsammans ha tolf ansenliga korinthiska kolonner af 
hvit stuck, mellan hvilkas arkader infattats speglar, som 
mäta en höjd af nära 5 meter och liksom tvådubbla rummet. 

Ena långväggen har sju ansenliga fönster med tjocka 
draperier af rödt atlas. Fönsterposterna, liksom salens väggar 
i öfrigt och dess pilastrar, äro af hvit stuck under det att 
dörrkarmarne äro af mångfärgad sådan. Norra långväggen 
har en musikläktare. På ömse sidor om den och mellan 
samma långväggs fyra dörrar har salen tvänne upptill afsmal- 
nande kakelugnar i hvitt och brons, prydda, liksom de mot- 
svarande två å andra långväggen, af statyer, före.ställande Klio, 
Melpomene, Euterpe och Sanningen. Dörrarne äro konstnär 
ligt gjorda af mahogny och björk med betsade inläggningar 
af andra träslag samt smyckas ofvantill af Thorvaldsens »Ars- 
tider» i basrelief. 

Taket är indeladt i kasetter med lätta, delvis målade» 
delvis förgylda ornamenter af gips. Från detsamma nedhänga 



BÖRSEN. 169 

sju stora, ytterst smakfulla, från Paris införskrifna ljuskronor 
af brons, strålande af den rikaste förgyllning. 

Golfvet, förfärdigadt i Miinchen och sammansatt i form 
af stjärnor, är ett glattbonadt mosaikarbete, till livilket olika 
träslag utgjort materielet. 

Intill stora fästsalen stöter åt Östra Hamngatan en rad 
af praktrum. Det närmast belägna brukar benämnas det 
pompejanska, med anledning af dess i pompejansk stil hållna 
väggmålningar, som äga en mångfald af färger, hufvudsakligast 
på röd grund. Möblerna äro bronserade i grönt och guld 
samt öfverdragne med rödt och gult blommigt sidendamast. 
Kommer så det s. k. blå rummet med väggar i blått och 
hvitt samt möbler af mahogny med gul sidenbeklädnad. 

I det tredje eller s. k. röda rummet äro väggarne tapet- 
serade med rödt blommigt siden. Gardiner och möbelöfver- 
drag äro hållne i därmed harmonierande färger. 

Naturligtvis äro dessa rum försedde med dyrbara golf- 
mattor, skimrande ljuskronor, speglar, kandelabrar o. s. v. 

Vidtaga så de rum, som dagligen äro upplåtna till Bör- 
sens Restauration och bestå af en stor, med fem fönster 
försedd och af tak- och väggmålningar prydd matsal, två å 
tre förmak, kappram m. m. 

Ännu en stund dröja vi dock kvar i själfva praktvånin- 
gen. Vi utvälja oss en bekväm plats i det pompejanska 
rummet, från hvilket vi ha utsigt såväl åt Stora salen som åt 
de inre rummen. Med litet hjälp af fantasien samt under- 
stödde af ett och annat minne, kunna vi lätt nog föreställa 
oss, hur allting ter sig här vid ett baltillfälle. 

Hvilken relief besitta ej då professor Fahlcrautz bildhugge 
rier och skulptören Detomas gipsornamenter, och linr framstå ej 
då de Hagedoniska dekorationsniålningarne i en glans, som nästan 
glöder af färger! Mast ögonfägnande är dock den företrädesvis 
åt dansen vigda Stora salen. Ofverallt spegelglas och förgyllnin- 
ningar, bronser, mosaiker o. s. v., det hela öfvergjutet af skimret 
från 522 ljus, återgifna af de väldiga speglarne, som multiplicera 
gästernas antal och komma dessa att tro, att de befinna sig i ett 
rum utan slut, i en mänskosamling utan tal. Lägg härtill en 
musik med hastig rytm och oklanderlig ensemble, som med sin 
elektriserande kraft bryter igenom en atmosfär, mättad af \-älluk- 



170 BÖRSEN. 

ter och doftande af för tillfället anordnade exotiska växtdekora- 
tioner. Lägg sedan härtill inträngande ångor från buffetens fruk- 
ter och viner, bland hvilka sistnämda champagnen naturligtvis 
spelar en betydande roll, och slutligen, hvad som kanske borde 
nämnts i första rummet: blixtrande ögon, skälmska leenden, ly- 
sande toiletter, klingande skratt och ett bedöfvande sorl af röster, 
och du måste medge, att det eleganta Göteborg, det som synes och 
äfven "\T.ll synas, kan, i synnerhet med hänsyn till den förnäm- 
hetens prägel, som förråder sig i lyx och prakt, uthärda täflan 
med till och med mången hufvudstad. 

Det eleganta Göteborg är dess bourgeoisie, som aristokratien 
med sin på platsen ringa numerär ej förmår öfverflygla. Väl 
.kan man också på en göteborgsbal få se dekorerade frackar i 
mängd, och mycket dekorerade därtill, men på titlar är det en 
förunderlig brist. Sådana bäras här endast af ett antal militärer 
och ämbetsmän. Eljes är titeln för det masta : grosshandlare. 
Äfven denna användes dock sparsamt. HeiT — med namnet 
efter — är vanliga tilltalsordet. Därmed är ock göteborgsköp- 
mannen belåten, han må nu vara aldrig så rik och aldrig så de- 
korerad, han må nu tilltalas på sitt kontor eller på en börsbal. 

Utom kungabaler, d. v. s. sådana, som arrangeras med 
anledning af kungliga besök, assembléer och societetstillställningar 
af mer enskild karaktär, höra ock Amarantherordens baler Börsen 
till. Dessa ha nu en gång i Göteborg privilegium på Trettonde- 
dagen. Hvilken lyx utvecklas ej då i toiletter! Hur blixtra ej 
då diamanter och pärlor ! Vecktals förut är ock damernas upp- 
finningsförmåga i mer än \'anlig verksamhet, ty det gäller att 
öfverglänsa hvarandra vid dessa tillfällen, för hvilka oftast de 
dyrbaraste drägter särskildt införskrifvas från utlandet. Lyckligtvis 
brukar därvid den goda smaken ingå kompaniskap med pänningen 
för att förhöja den personliga fägringen, där den finnes, och 
ersätta den, där den icke finnes. 

Vi ha redan vid ett föregående tillfälle nämnt, att ordens 
första bal afdansades 1764. Nog ståtades redan då, men rätt 
luxuriösa blefvo balerna först i den mån orden i Stockholm vardt ett 
dansgille för den högre societeten med själfvaste majestätet i spetsen. 
Om någon medlem af det franska kungahuset hedrat någon 
Amarantherbal i Göteborg med sin närvaro känna vi ej ; däremot 
Teta vi, att en medlem af franska kungahuset, nämligen hertigen 
af Berri, blifvit i Göteborg upptagen såsom ordens medlem. Det 
var år 1807, då öfversten och kommendanten Nils Ehrenström 
fungerade som stormästare och således hade äran att för den 
furstlige främlingen yppa ordens hemligheter, af stockholmarne 
Claes Qvist och Edvard Joh. Sondell danade till en ritual med 
»ära och trohet» till devis . . . 



BÖRSEN. 171 

Redan innan börsbyggnaden ens var påtänkt, hade man 
offentliga baler på den plats den nu intager. Det var i det s. k. 
Kanlbarska huset. Detta bar sitt namn efter sin forne ägare, 
landshöfdiugen och generalen J. F. Kaulbars, krigaren från Carl 
XII:s dagar, omnämnd såsom en af de två, hvilka den ödesdigra 
natten den 30 Nov. 1718 först funno konungens dödskjutna lik i 
löpgraf\'eu vid Fredrikshald. Huset var en gammal tvåvånings 
stenbyggnad med högt bnitet tak och en särdeles vacker portal 
åt toj-get till. På sistone gjorde det sig särskildt kändt genom 
»Engborgs Källare», ett tratikeradt värdshus på undra botten, 
men än mer genom en större restauration i andra våningen, 
»Winbergskans krog», hvarom Wadman talar. Till densamma 
hörde en fästvåning med en rymlig sal, där man roade sig med 
baler och tillställningar af mångfaldiga slag. Men — hur är det 
Schiller säger ? 

Das Alte stiirtzt, es ändert sich die Zeit, 
Und neues Leben bliith aus den Ruinen . . . 

Vi lämna nu vår bekväma plats i det pompejanska 
rummet och passera som hastigast genom entresolvåningen, 
som innehåller fyra toilettrum, bostadsrum för restauratör och 
vaktmästare m. m., samt stiga så ned på undra botten. 
Utom Börsens Kafé ha vi här själfva Handelsbörsens lokal, 
som till större delen utgöres af s. k. Nedra Börssalen. Denna 
genom sin enkla prakt anslående sal får sin belysning från 
de förut omnämnda fem stora glasdörrarne, som leda direkt in 
från torget. Den har åtta väldiga kolonner af joniska ord- 
ningen, arbetade af grön kolmårdsmarmor och sträckande sig 
i tvänne rader utmed rummets långsidor. Yäggarne äro i 
öfverensstämmelse med ingångarne ordnade i arkadformer 
med pilastrar af grön, och fält af röd stuck. Midt emot 
mellersta ingångsdörren står i en nisch konung Oscar I:s 
kolossala staty i marmor, modellerad af Molin. Konungen 
är framställd iklädd mantel och serafimerordenskedja, i han- 
den hållande en pappersrulle. Det i långsträckta kasetter 
med arabesker försedda taket är utom af nämnda kolonner 
äfven uppburet af i midten af salen uppsatta fyra eleganta 
järnpelare, som äro bronserade och försedda med ett större 
antal gasarmar i form af bevingade drakar. Vid golfvet äro 
dessa pelare förenade af en sirlig balustrad af poleradt trä, 
omslutande en oval upphöjning, å hvilken auktioner stundom 



172 HÖGVAKTEN. 

hållas. Denna anordning har tillkommit omkring 1880 af 
nödvändighetsskäl, enär man icke den förutan litade på takets 
bärkraft. Golfvet är af cement och försedt med en bård, 
hvars brokiga fält visa lejon, drakar, delfiner o. s. v. i mosaik. 
Lägger man till denna dråpliga sal de äfvenledes väl 
utstyrda sidorummen^ som stå i förening med honom genom 
sex höga glasdörrar, så kan man lätt nog inse, att Göteborgs 
köpmän ha allt skäl vara belåtna med sin börslokal. 

Ny börsordning utfärdades af magistraten 1781, och 
först därefter kan man med fullt skäl tala om Göteborgs 
Börs, ehuru denna till sin karaktär existerade redan ett sekel 
därförut. 



Huset näst intill, som bland de Gustaf Adolfs torg 
omgifvande byggnaderna intager hedersplatsen, är Stadshuset 
eller som det oftare kallas 

Högvakten. 

Innan denna var här inrymd, hade corps de garde — 
högvaktens forna benämning — sin särskilda byggnad, som 
låg framför den ifrågavarande, således på själfva torget. Den 
var 1727 uppförd af tegel efter ritning af fortifikationskaptenen 
J. E. Carlberg och bestod af en våning förutan vinden. Dess 
hufvudsida vette åt söder och hade »tränne öppningar midtpå». 

Denna byggnad togs bort 1824, då högvakten inflyttade 
i stadshuset. Detta var från början blott af trä, uppfördt 
1G90 till två våningars höjd. Här hade staden redan då sin 
brandstation, sin tyg- och materialgård. Vid den stora eldsvådan 
1746 lades huset i aska, men uppfördes snart därefter och 
då af tegel. Nu inrättades här både bysättnings- och ran- 
sakningshäkte, det senare belagdt med öknamnet finkan. Här 
fanns ock »korfkitteln», hvars benämning härledde sig från 
»korfvarne», öknamnet på stadssoldaterna. Till detta allt 
och mer fanns godt utrymme, då huset sträcker sig tvärt 
igenom kvarteret och har ingång äfven från Sillgatan. Ar 
1824 påbyggdes en tredje våning, vid hvilket tillfälle huset, 
enligt dåtida skildrare, i många hänseenden förskönades af 
stadsarkitekten J. Hagberg. Vår ästetiska tid spejar icke 



VAKTPARADEN. 173 

desto mindre förgäfves efter denna försköning, finnande hög- 
vaktshuset föga värdigt den framstående plats det intager. 
En omdaning af fasaden är emellertid förestående. 

För den som vill närmare skärskåda Göteborgs högvakt 
— ännu idag inrymmande brandstation, polislokaler m. m. — 
kunna vi som igenkänningstecken angifva ett par gamla fram- 
för densamma placerade kanoner. Dessa gåfvo förr dundrande 
skott hvar gång elden var lös. De drogos då ned till kana- 
len, rigtades mot vattnet och fyrades af, hvarvid fönsterrutorna 
i grannskapet ej sällan sprungo sönder af lufttrycket. 

Till de martiska skådespel, hvartill högvakten ännu gifver 
anledning, hör den dagliga vaktparaden. Den var fastmer 
ståtligare förr än nu och oftast mycket manstarkare. För 
omkring hundra år sedan t. ex., då hela manskapet efter preus- 
siskt mönster presenterade sig i blytyngda stångpiskor, tresi- 
digt uppvikta hattar, som sutto långt ned mot högra örat, 
kartouchremmar så väl åt höger som vänster, damasker eller 
s. k. stybletter, krås och manschetter och Gud — det vill säga 
guden Mars — vet icke allt, då var det något till stilfullt 
kantänka ! Ännu på 1860 talet, då de tunga kaskarne med 
tagelman ännu ej voro bannlysta, gjorde man mer af vaktpara- 
den än nu. Under klingande spel tågade man upp på torget 
och stannade framför då varande kommendantshuset, bildande 
front mot detsamma. Efter åtskilliga militära ceremonier, 
för hvilka placemajoren och vakthafvande löjtnanten styrde 
om på bästa sätt, difilerade man kring Gustaf Adolfs statyen, 
och skedde därefter vaktombytet medelst flantmarsch och genom- 
dragning på öppna led. I vår tid, som icke tycker om omvägar, 
går paraden efter passerandet af rådhushörnet, rätt på högvakten, 
således korsande torget på snedden. Vaktparaden består nu 
blott af omkring 40 man, men icke desto mindre företrädes 
den dagligen af hela musikkåren, som intill våren 1884 hvarje 
söndag och onsdag efter paradens slut å torget utförde ett 
antal musiknummer. Dessa gratiskonserter, som för det 
masta isynnerhet om söndagarne, hade en stor publik, för- 
sigå nu å Kaserntorget. 



174 .f .d KOMMENDANTSHUSET. — SIMENS KONDITORI. 

Det nyssnämnda f. d. Kommendantshuset, märkt med 
nummer 2, har varit kommendantens bostad från 1731 till 
1884, hvilket förstnämnda år kommissarien Abr. Petterssons 
arfvingar sålde det till staden för 11,000 daler silfvermynt. Om- 
kring 1670 ägdes det af Israel Norfelt, som här bedref en 
betydande värdshusrörelse, och det så president och burggrefve 
han var. Därefter kom huset i Aschebergska familjens ägo, 
och var det här som Rutger von Ascheberg afled den 17 
April 1693. Hur mycket af den nuvarande byggnaden kan 
vara kvar af den, som fanns på Aschebergs tid, kunna vi 
dock ej säga. Kanske äro icke ens yttermurarne desamma, 
enär huset härjades af lågorna vid den oftanämnda eldsvådan 
1746. År 1813 försågs det med en tredje våning, och inom 
en ej aflägsen tid kommer det att så till det yttre som inre 
ombyggas, enär lokalerna numera behöfvas för stadens räkning. 

Ställa vi nu våra steg åt Torggatan, som i stadens äldsta 
tider benämndes Kyrkogårdsgränden, med anledning af en 
närbelägen kyrkogård, hvarom mera längre fram, så ha vi i 
första hörnhuset på höger hand det forna Posthuset, numera 
tillhörigt Hypoteksföreningen för Älfsborgs m. fl. län. 

Den äldre generationen minnes fullväl den i samma hus 
förr befintliga »Fernborgs Källare», en hugsvalelseort för 
törstiga postbesökare, men en nagel i ögat på det midt emot be- 
lägna och än idag existerande Simens Konditori. Detta 
har, enligt en del uppgifter, funnits till redan i midten af 
1600 talet, då dess benäm^ning skulle varit Drufvan. För 
vår del kunna vi endast försäkra, att värdshuset är mycket 
gammalt, och att det på sin tid var ett af de mast besökta i 
staden. Benämningen Simens Konditori fick det dock först 
i vårt århundrade, efter det att schweizaren Joh. Nikolaus 
Simen tillhandlat sig dess rättigheter af en traktör vid namn 
Menn. På Simens tid hade huset en hög yttertrappa, som 
från två sidor ledde upp till den af en förgyld vindrufsklase 
prydda förstugudörren. Till vänster i förstugan var kondito- 
riet, som då ej bestod af mer än 2 ä 3 icke synnerhgen 
stora rum. När Simen omdanade dessa i enlighet med dåtida 
prydlighetsfordran — för vår tid mycket anspråkslös — var 
detta alldeles för mycket för skalden Wadman, som föga 



GATUBELYSNING. 175 

älskade det prunkande, i all synnerhet om det skulle åstad- 
kommas på bekostnad af gästernas kassor. I vredesmod 
öfver den kostbara förändringen tog därför skalden en dag 
upp en bit rödkrita ur fickan och skref på själfva disken, 
följande impromtu : 

Jag känner blott en katolik: 

Simen på schweizarkrogen. 

Han ärfver aldrig himmelrik : 

För helvetet är han mogen. 

Hans själ är svart, hans synd är djup: 

Han tar en sedel för en sup, 

Den åttan tusan djäfvuln ! 

Efter Simen innehades värdshuset en tid af dennes enka^ 
hvarefter det öfvertogs af hans svåger, schweizaren Grischotti, 
som hade det på slutet af 1840 talet. Också dennes son var 
värdshusets innehafvare i många år, och under hans tid fick 
lokalen den utvidgning den för närvarande har. 

Värdshusrättigheten innehafves ännu af en son till Simen 
d. ä., men är allt fortfarande uthyrd till annan person. 
Själfva huset utgör en donation till Willinska fattigfriskolan,. 
som således är dess ägare. 

Willinska Skolan äger också nästa hus, hörnhuset åt Sillga- 
tan. Rigta vi våra blickar åt dess taklist, och det är ej mycket 
ansträngande, eftersom huset blott mäter en vånings höjd, så se 
vi en gammal smidd järnbåge, som sträcker sig från huskanten 
till den snedt öfver gatan belägna hörnbyggnaden. Denna 
järnbåge är ett af de få synliga minnesmärkena från allmänna 
gatubelysningssättet, innan gasen ännu gjort sitt intåg i Göte- 
borg och förskrifver sig således från de Argandska lampornas 
tid, kanske ännu längre tillbaka. Det var egentligen endast 
där gatorna korsade hvarandra, som lyktor då bestodos, och 
sväfvade dessa under sådane bågar, som den ifrågavarande. 
Lyktor funnos dock äfven å stadens publika platser, torg 
och broar, där belysningen ålåg själfva staden. I en kungörelse 
af den 19 Jan. 1776 förständigades husägarne att ha sina 
gatulyktor snyggt h^llne och klart lysande samt tillräckligt 
högt från marken upptrissade. Lyktorna skulle vara tända 
höst- och vintertiden under den mörka delen af dygnet. 



17G GATUBELYSNING. — NATTBEVAKNING, 

Belysningstiden berodde för resten helt och hållet på ny och 
nedan. Alltså fick man ibland tända kl. 4 på eftermiddagen, 
men också släcka kl. 6. Senare än till kl. 12 på natten 
kom ingen belysning i fråga. I öfrigt fingo stadens lyktor 
tjäna som signaler för såväl tandningen som släckningen. 

De Argandska lampornas, ja äfven de därförut varande 
oljelampornas period var dock ej att klaga på i jämförelse 
med den, som föregick denna, då man betänker, att därunder 
alls ingen gatulysning ifrågakom och de goda göteborgarne 
antingen fingo vägleda sig med medhafda facklor eller också 
trefva sig fram i mörkret bäst de kunde. I senare fallet, och 
om olyckan ovilkorligen skulle vara framme, var det en lycka 
i den, om man till exempel tornade mot en husknut eller 
^tt kvarstående fordon, hvilket alltid var mindre obehagligt 
än att ränna rätt emot en värjspets och få den tvärt igenom 
magen. Fall sådana som det sistnämnda voro visst icke 
ovanliga i en tid, då litet hvar var klädd i värja, således 
äfven rusige nattuströfvare, de där, efter att ha lämnat »skän- 
keriet», som oftast pröfvade sin färdighet i att föra vapen 
genom att utdela värjstötar i becksvarta mörkret mot imagi- 
nerade motståndare. 

Härmed äro vi inne på kapitlet om nattbevakningen. 
JMed den har det tidtals varit både si och så bestäldt i Göte- 
borg. Stadssoldaterna, hvilka funnos redan i förra hälften af 
1600 talet och ännu uppgå till ett antal af 45, voro till en 
början ordningens upprätthållare såväl under dagen som nat- 
ten. Slutligen afsöndrades dock från dem en särskild för 
nattbevakningen afsedd så kallad brandvaktskår, hvars verk- 
samhet upphörde 1848. Den fick oftast uppbära mycken 
smälek för sitt görande och låtande, men än mer för sitt 
uraktlåtande. När brandvakten någon gång icke slumrat in 
på en trappa och förnam skrålande eller annars fridstörande 
vandrare, strax var han framme med sin långa sax, en under- 
lig tingest, som genom att appliceras på fridstörarens ben, 
försatte denne i hardt när orörlighetstillstånd. Nu användes 
skramlan som signal om bistånd af någon annan möjligtvis 
icke sofvande kamrat, och när så förstärkning anländt, tågade 
man af till den af oss förut omnämnda finkan, där delinkven- 



NATTBEVAKNING. 177 

ten fick afvakta morgondagen för ransakning och dom. 
Brandvakten eller de s. k. paltarne brukade utgå kl. 9 pä 
kvällen och hade till åliggande att hvarje timma hälft ropande, 
hälft sjungande lata höra följande nattväktarrop : 

Från eld och brand 

Och fiendeliand 

Bevare Gud vår stad och land ! 

Klockan är — — slagen ! — 

något naturligtvis mycket angenämt för de innevånare, som 
älskade en ostörd nattro. Men brandvaktskarlarne skulle 
förstås hållas vakna, och för den skull fick sofvandet under- 
stundom vika. Kanske vardt man dock till sist så härdad, 
att vanan segrade öfver hörselorganet. 

Nyssnämnda år bildades på initiativ af dåvarande polis- 
mästaren, sedermera handels- och politie-borgmästaren C. H. 
Ewert en ny nattväktarkår. Saxarne utbyttes mot »huggare» 
— korta sablar — men skramlorna bibehöllos, ehuru i för- 
minskad form efter engelskt mönster och kallades nu som 
mast »snattror». Till en början hade de nya nattväktarne, 
liksom de förra brandtvaktskarlarne, inga särskildt begränsade 
vaktområden, utan fingo gå livar det dem bäst syntes. En 
behöflig ändring därutinnan inträffade dock snart nog eller i 
början af 1850 talet. Kåren räknade omkring 50 man ocli 
stod under hela sin verksamhetstid under befäl af löjtnant 
K. F. Bohle. Den upplöstes med utgången af år 1868, då 
poliskåren öfvertog dess tjänstgöring. 

Det slappa upprätthållandet af ordningen under för- 
gågna tider gjorde oordningen stor i förhållande till hvad den 
är i våra dagar. Abderitiska förordnanden förbättrade just 
icke förhållandet. Till sådana räkna vi landshöfding Löwen- 
hjelms vid midten af 1840 talet utfärdade förbud för stadens 
innevånare, enkannerligen de kvinliga och tarfligare, att utan 
fullt giltigt skäl vistas ute å stadens gator efter kl. 10 på 
aftonen. Man tanke sig en sådan förordning! Dock: den är 
med sitt intrång på den oförvitligo samhällsmedlemmens fri- 
het nästan otänkbar fiir vår tid. Faktiskt är emcdlertid, att den 

12 



178 NATTBEVAKNING. , 

funnits och att, hvilket var att förutse, en mängd vedervär- 
digheter för Htet hvar skulle af den blifva en följd. Att för 
nattväktare och ridande patrull — äfven sådan fanns nämli- 
gen då — pröfva giltigheten af personers utevarande tillhörde 
icke de lättaste uppgifterna. Också blef det hela ett förfa- 
rande ä la godtycklighetssystem, som måste göra och äfven 
gjorde ett obehagligt intryck på alla. Visserligen brukade en 
medföljande piga. som bar på en lanterna, gälla som intyg 
på, att nattvandrarne utgjorde ett herrskap, som var på väg 
hem från en supé eller familjefäst; men som det icke alltid 
föll patrullen in att respektera lanternan, hälst sådana, för 
att skydda mot antastande, började begagnas som falsk flagg, 
fick man så godt som helt och hållet inställa sena aftonsam- 
kväm. Det hörde visst ej till ovanligheten, att en ensam 
piga, som i sin pligtkänslas ifver förgätit medtaga lanterna 
och för sin dödssjuka matmors räkning skyndade till apote- 
ket efter medikamenter, anhölls af patrullen och mellan tvänne 
hästar släpades till vaktkontoret, under det att matmodern i 
bästa fall plågades i andlös väntan, i värsta fall »kolade af», 
kanske just tillfölje uteblifna läkemedel. 

Det ynkliga tillståndet gaf den redan omnämnde gymnasii- 
adjunkten Lomberg ämne för en visa, som på sin tid sjöngs 
med begärlighet. Den lydde som följer: 

Lyssna, o stad ! 

Borgare, ämbetsmän, stan i parad ! 

Och. du plebejiska skara 

"Kräla på knäskålar bara ! 

Husbonde ! stäng 

Porten och kör se'n ditt husfolk i säng! 

Mästare ! gossen, gesällen 

Håll inne om kvällen ! 

Nymf, du hör liit, 
Du får ej gå utom eget gebit, 
Se'n klockan tio är slagen: 
Så lyder höfdingalagen. 

Schåare, tyst ! 

Våga ej mucka ett endaste knyst. 



F. D. HALLSKA HUSEN. 179 

Öppnar du smutsiga truten, 
Smäller det bums på minuten. 

Och du polis, 

Som omkring gatorna spejar, var vis : 
Mutor ej tag : tänk på ändan : 
Hamp spinnes flitigt på sländan . . . 

Att man icke kommenderar fria samhällsmedlemmar som 
man kommenderar en trupp värfväde soldater, och att det 
finns andra medel för upprätthållandet af ordning och sed- 
lighet^ fick emellertid herr landshöfdingen nogsamt lära af den 
förbittring, hvarmed man mötte hans brutala förordning, som 
naturligtvis icke heller blef långlifvad. 

Som vi nu stå här i gatkorset under den gamla lykt- 
bågen och se Torggatan rätt framför oss, så ha vi på höger 
hand de numera i grosshandlarne C. O. och J. Kjellbergs 
ägo befintliga 

f. d. Hallska husen. 

Siillheternas minnen smärta, 
Sallheternas hopp bedraga, 
Deras njutning är en dröm. 
Walliti. 

De upptaga öfver hälften af det kvarter de tillhöra och 
begränsas af Torggatan, Sillgatan och Östra Hamngatan. Åt 
sistnämnda gata vetter hufvudfasaden af den stora byggnad, 
som en gång utgjorde det Hallska residenset. Åt Torggatan 
åter, äfvensom åt Sillgatan, som i parentes sagdt en gång bu- 
rit det vida ståtligare namnet Hertingsgatan, består den forna 
Hallska egendomen af dels obebyggda tomter, dels oan- 
senliga hus. Bland de senare förekommer en smal inåt 
gården belägen envåningslänga, hvars fönster prydas af arka- 
der, burna af pilastrar.. Denna byggnad användes nu till ma- 
gasin, men var en gång platsen för rike Halls enskilda teater, 
på hvilken, enligt traditionen, till och med Lars Hjorlsberg 
en gång skall hafva uppträdt. Här hade också John Hall 
sitt museum, denna underliga samling mineralier, stuffer. 
keramiska föremål, zoologiska märkvärdigheter m. m., hvari 
eftervärlden velat finna ett af bevisen på den rike mannens 
originella smak och planlösa idéer. 



180 F. D. HALLSKA HUSEN. 

Då John Hall — ifödd millionär, död utfattig» — vordit 
en rikskunnig personlighet, och Göteborg varit platsen icke blott 
för hans vagga, ntan ock för större delen af hans sagolika lefnad, 
anse vi oss här böra i sammandrag meddela det hufvudsakliga af 
hvad man känner om denna, man må väl gärna säga, psykologiska 
gåta, hvars lösning i viss mån försvårats, sedan den nyare forsk- 
ningen ställt henne i en ny och visserligen icke ofördelaktig dager. 

Till en början några data. 

John Hall d. v. föddes år 177L Yid fadrens död omkring 
1800 öfvertog han de storartade affärerna. Ar 1805, den 19 No- 
vember, gifte han sig, och 1811 upplöstes äktenskapet genom 
skilsmässa. Den märkliga Hallska konkursen inträffade 1807, 
och först efter ett därpå följande mer än tjugoårigt armod afled 
Hall vid jultiden 1830. 

Det Hallska namnets uttalande så, som om det skrefs med 
blott ett 1 har sin förklaring i dess skottska ursprung. John 
Hall d. ä. var nämligen skotte och inflj-ttade tillsammans med 
tvänne bröder till Sverige efter midten af 1700 talet samt skapade 
sig genom lyckade affärsspekulationer en förmögenhet, hvarmed 
ingen annan i landet kunde täfla. Denne man tyckes icke ha 
gifvit sin ende son, den sedan så beryktade John, de bästa 
råd och lärdomar, och det uttryck, som traditionen tillagt honom : 
»Si, min son kan aldrig bli fattig och behöfver således icke arbeta» 
torde nog ha ägt sin grund i verkligheten. 

Matthew Consett, den reseskildi-ande engelsman, som Ad förut 
citerat, gästade det Hallska hemmet, både det i staden och det 
på Gunnebo. Det var sommaren 1786. Han omnämner Hall d. ä. 
som en köpman af högt anseende på platsen och framhåller särskildt 
det eleganta och vänliga emottagande han af honom i-önte. Af 
den uppmärksamhet han egnar åt mat och dryck får man veta, 
att det Hallska bordet bjöd hufvudsakligast på sötsaker, men dock 
äfven på mer bastanta anrättningar, såsom a chacler — »en svensk 
fogel» — och a cock of the wood, pudding m. m. Hvar och 
en af gästerna passade upp sig själf och hjälpte den nästsittande. 
Viner och annan dryckjom stodo på bordet, men man drack inga 
skålar. Damerna voro S3'nnerligen tjänstaktiga med att fylla gla- 
sen. Efter middagens slut fördes de 'af herrarne till angrän- 
sande fönnak och kabinetter, där kaffe serverades. Efter tvänne 
timmar fick man thé. Därefter underhöll man sig med musik och 
kortspel, som läckte intill dess supéen serverades. Sällska])et 
utgjordes till ej obetydlig del af officerare, så till lands som sjös. 

Af det anförda finner man, att det på en göteborgsmiddag 
för 100 år sedan gick ungefär på samma sätt tillväga som i våra 
dagar. Unga John vandes således tidigt vid rikemans njutningar 
och fick förvisso ofta höra skrvtets och öf\'ermodets ord, så som 



F. ]). HALr.SKA HUSEN. 181 

(iå fadren, efter att ha lånat Gustaf III ]ö(t,000 rdr, ropade till 
sin kassör: skrif upp det där på vinst och förlustkontot! Men 
enär fadren, kanske mindre af kärlek till konsten än af fåffinga, 
f^jorde sin natursköna egendom Gunnebo till ett fullständigt konst- 
museum, förskönadt af, bland andre, Sergel och Desprez samt 
italienaren FruUi, utbildades därigenom hos unga John sinnet för 
det sköna, som tidigt fann uttryck i konstnärliga s^^sselsättningar. 
Sålunda har man redan från hans ynglingaår teckningar, etsnin- 
gar och akvareller af honom, visserligen utan egentligt värde, men 
dock vittnande icke blott om fallenhet, utan ock om en skicklig- 
het, som kunde mäta sig med bättre dilettanters. Anskönt konst 
och vetenskap föga beskyddades i Göteborg på Halls tid, fortsatte 
lian att med sakkännedom öka fadrens konstsamling å Gunnebo, 
hvarjämte han sökte gagna vetenskapen såväl genom sina samlin- 
gar på dennas område som genom anteckningar i zoologiska, kemi- 
ska och mineralogiska ämnen, hufvudsakligen hämtade ur utländ- 
ska skrifter. 

Detta och mer talar mot den gamla slentrianen, att han ej 
kammade sig, ej tvättade sig, ej klippte sina naglar, ej rakade 
^^S> ®j ömsade kläder o. s. v., genom h vilket allt han nästan 
ständigt skulle ha spridt en förpästande lukt omkring sig. Föga 
stämmer ock detta öfvei-ens med, att han i sitt hem såg som sina 
gäster ej blott stadens allra främsta personer, utan också medlem- 
mar af furstliga familjer, särskildt den fördrifna franska kunga- 
familjen^ af hvilken Ludvig, grefve af Provence, sedermera konung 
af Frankrike, samt prinsarne af Angouléme och Berri år 1807 
bodde hos honom. Att emellertid John Hall var en mäkta under- 
lig människa lider intet tvifvel. Fadrens idislande tal om den 
outtömliga förmögenheten vardt honom till den grad en trosartikel, 
att han strödde ut j^ängar som en dåre. Assignationer brukade 
han som oftast skrifva äfven på visit- och killekort, på brefkon- 
volut o. s. v., allt utan bokföring. Högst opraktisk i affärer, 
sysselsatte han sig mast med stora framtidsplaner inom vetenskap 
och konst. Hans lynne var lika excentriskt som envist, och hvad 
som låg honom på hjärtat uttryckte han på ett mycket originelt 
sätt. Dock ha vi af ännu lefvande äldre personer hört, att deras 
föräldrar, som mindes Hall från hans bättre dagar, skildrat honom 
såsom en bildad människa med nästan ideel natur och mycken 
grannlagenhet i sitt umgänge. Han lärer därjämte varit god och 
välgörande. Som ett bevis därpå är att anföra, att han efter den 
stora branden 1S02 u})pbyggde kostbara skjul för de brandskadade, 
en handling, hvari dock hans fiender och dei"as eftersägare funnit 
blott en yttring af skryt och fåftiuga, hvaraf han också hade en 
god portion. Så torde h<)gfärd mera än kärlek ha varit anledningen 
till att han gifte sig med den sjuttonåriga friherrinnan Gustafva 



182 F. D. HALLSKA HUSEN. 

Constantia Koskull, dotter till öfverinspektoren vid tullen i Göte- 
borg krigsrådet Koskull. Någon kärlek från hennes sida lärer 
ej heller förefunnnits : hon åstundade endast att bli rik. Det var 
således från båda hållen ett s. k. resonnementsparti. Efter något 
mer än ett år födde hon honom en dotter, som i dojDet erhöll 
namnet Christina Charlotta Mariana, en händelse som dock ej 
grundlade någon egentlig kärlek mellan de unga tu. Emel- 
lertid frossade de tillsammans ett par år, därunder hustrun, som 
var vidtberömd för sin skönhet, fängslade alla män, som kom- 
mo i hennes väg, särskildt den nyssnämnde hertigen af Berri. 
Nu lefdes det stort på allt vis. Det äkta paret åkte efter spann 
och åt på guldfat. Därtill hölls öppen taffel. Allt gick i sus 
och dus. Men efter två år var det redan slut på fröjden, enär 
affärerna då befimnos så intrasslade, att konkurs var oimdviklig. 
Kontorspersonalen, med Halls faktotum Carnegie i spetsen, hade 
^^S gjort sitt till för att bringa ställningen till en åtminstone 
skenbar brant. Nu var det mindre än någonsin fråga om kärlek 
från unga fruns sida. Hade hon förut framstått som ett bort- 
skämdt barn, en nyckfull och själfsvåldig ungdom, visade hon sig 
nu, ehuru kvick och tjusande, som en raffinerad och lättsinnig 
äfventyrerska. I motgångens stund öfvergaf hon sin make och 
skaffade sig hastigt och lustigt en ny sådan i en baron Wedel. 
Med denne fortsatte hon sitt extravaganta lif, intill dess hon en 
vacker dag föredrog det fria äktenskapet med en ung köpman. 
Efter åtskilliga år slutade hon sina dagar i Danmark. Där fanns 
hon en morgon död i sin säng, utan föregående sjukdom. 

Senare delen af HaUs historia tiUhör mindre Göteborg än 
Stockholm. Dit begaf han sig redan innan hans konkurs var 
utredd, och där förföll han så småningom till det yttersta. Gäckad 
i sina förhoppningar på rättvisa och genomträngd af den fixa idéen 
att ovilkorligen skola processa sig till sin förlorade förmögenhet, 
vardt han för hög och låg, där han år ut och år in ströfvade 
kring med sina rättegångshandlingar, en af stockholmsgatans rykt- 
baraste personligheter, igenkänd på sitt antika och cjTiiska yttre, 
sitt långa och gråa skägg samt sin oundgängliga eskort af gatpojkar. 

Ett af bevisen på Halls stora egenhet är att finna i den 
dåraktiga förlikning, som han ingick med sina kuratorer, just då 
högsta domstolen stod i begrepp att till hans fördel afgifva utslag 
i den rättegång han med en allt trotsande ihärdighet fört mot 
dem under ett tjugotal af år. 

Af de 1(10,000 rdr banko han enligt förlikningen skuUe få 
erhöll han själf aldrig ett öre, och ft-ån den dagen var och för- 
blef Hall en eländig tiggare. Den skärf han som sådan mottog 
ville han dock hälst gälda med något alster af sin grafstickel. 
Under aUa de vedervärdigheter, som tillhörde hans senare lefnad, 



WADMANSHUSET. 183 

hade nämligen hans gamla kärlek till konsten icke förbrunnit, och 
ännu in i sina sista lefnadsdagar trodde han på sin kallelse som 
konstnär, i det han flitigt öfvade sig i litografi, en på den tiden 
hos oss ännu ny konstgenre. 

Hans hopp att eftervärlden skulle glömma tiggaren för konst- 
nären har icke förverkligats. Tvärtom namnes han allt fortfa- 
rande såsom ett riktigt vidunder af dårskap och snuskighet, ett 
varnande exempel på h varthän slöseri, högfärdsgalenskap, bizarrerier 
och allehanda förvillelser kunna leda. Oss synes dock, som om, 
ifall någon beklagat honom med hänsyn till hans dåliga rykte, 
han med allt skäl kunnat svara med Beaumarchais' Figaro: »Et 
si je vaux mieux qu'elle. » . . 

Det Hallska namnet fortlefver ännu i Göteborg på kvinnolinien. 



Innan vi lämna vår plats under lyktbågen, kasta vi en 
blick på andra huset från hörnet åt vänster till. Det är nu- 
mera ett trevånings privathus med alldagligt utseende, men 
var förr en teaterbyggnad och visade då en helt annan fasad. 
N:o 12 Sillgatan är nämligen den forna »Lilla Teatern», som 
byggdes 1818 och invigdes samma år den 19 November. Här 
roade sig det teaterälskande Göteborg till omkring 1840, då 
teatern slopades. Mången äldre göteborgare talar ännu med 
förtjusning om det lilla Thaliatämplet, som hade både loge- 
rader och parterr, skimrande ljuskrona och prydligt målad 
ridå. De många tyska operett- och balettsällskap, som här 
periodiskt uppträdde, lefva särskild! i fröjdfuUt minne. 

Men vi fortsätta vår väg utmed Torggatan. När vi upp- 
nått SnanmålsgataU;, se vi midt framför dess västra ändpunkt 
en genom afsatser delad granittrappa, som leder upp mot 
Kvarnbärget. Vid trappans fot ligger på vänster hand ett 
gammalt gulmåladt tvåvånings trähus, hvars gård är afstängd 
från Nedre Kvarnbärgsgatan medelst ett plank. Å planket 
är en port, och öfver denna står N:o 11. 

Hunna hit, ha vi uppnått det så kallade 

Wad manshuset. 

Often in a woodcn lioiise 
a goldeii rooni \ve lind. 

Longfdlow. 

Icke som skulle denna byggnad en gång varit skal- 
den Wadmans tillhörighet. Hans jordiska ägodelar nådde 



184 WADMANSHUSET. 

icke till hus och tomt, äfven om dessa, så som här är fallet, 
varit att fmna vid en trång bakcrata. Men Wadman var till- 
freds ändå, och att han trifdes godt i den hyrda kammaren, 
därför borgar den omständigheten, att han i den bodde under 
en lång följd af år. 

»Claessonska trädgården^, som terassformigt höjde sig 
upp efter nyssnämnda bärg, men af hvilken nu knappast fin- 
nes mer spår än ett ensamstående träd, är ett gammalt göte- 
borgsminne, som ännu någon gång låter tala om sig. Märk- 
värdigare än den, är dock det nämnda, nedom den forna 
trädgården liggande huset, som på Wadmans tid ägdes af 
underskulten Magnus Claesson och hvars inre, särskildt de 
gammaldags trappbalustraderna, vittnar omen hög ålder. Också 
torde det förskrifva sig från 1750 talet. Det är dock, såsom 
vi redan antydt, icke husets ålder och dess möjliga antikva- 
riska intresse, som skapat dess ryktbarhet. Vi lämna alltså 
de gamla trappbalustraderna i sitt värde och uppsöka i stäl- 
let en dubbeldörr, som från husets baksida direkt från går- 
den leder in till ett lågt, på undra botten beläget rum, som 
har två fönster åt gården och ett åt gatan, alla med blott 
två rutor i höjd. I detta rum bodde Wadman. Den gamla 
runda kakelugnen med inbrända blå målningar, densamma 
hvari skalden kokade sin torftiga näring — för det masta sill 
och potatis — fanns ännu för några år sedan, men har seder- 
mera måst gifva vika för en ny af modernare form. I fön- 
stret åt gatan var det, som Wadman vid ett Carl Johans- 
besök på 1830 talet, då allmän illumination var påbjuden, 
uppsatte en mindre vanlig transparent, bestående af ett oljadt 
pappersark, som upplystes bakifrån af tvänne taljdankar, och 
hvarpå han skrifvit följande vars: 

Fa.st trångbodd, midt emot ett jungfrtLhu.s, 
Fast kungen aldrig färda.s denna gata, 
I kväll jag tänder mina björnars ljus, 
Att packet ej må trv-cka eller prata. 

I sista raden hade ursprungligen stått undra i stället för 
trycka. Ändringen var en snärt åt en bekant tidningsutgif- 
vare Maunus Prvtz, som vid ett föregående kungabesök år 



KRONHUSET. 185 

1832 la^i sin oppositionslusta i dagen såväl genom tidnings- 
uppsatser som en i sin bostad vid Drottningtorget anbragt, 
för stenkastning utsatt transparent, föreställande ett ynkligt 
och utmagradt Göta Lejon, innefattadt mellan årtalen 1809 

och 1832. . 

Wadman var dock icke den ende, som vid tillfället hyl- 
lade Carl Johan med originell transparent, ty en sådan var 
väl äfven den, som fanns uppsatt å huset N:o 20 Norra Hamn- 
gatan, hvars ägare, tysk till börden och slagtare till yrket, 
tolkade sin loyalitet i följande vars, som strålade under trans- 
parentens brokiga emblemer: 

Zsd) trcibc mciuc Sc()lad)tcrci 

Uub blcibc mciiicm Äöitiö trcu, 

Unb mx ben ^omg tljut ucrad^tcu 

^cii lucrb tcf) liiic ciu Crfiicn frf}hid)tcu.* 

Hvad nu Wadmanshuset vidkommer, så väntar det fort- 
farande på en minnestafla, som för den förbivandrande kunde 
upplysa om, att det var här som J. A. Wadman lefde och 
dog. Då Göteborg har så få minnen att kärleksfullt omhulda, 
så undra vi, om ej husets inköpande och ett testamentariskt 
förordnande om dess bibehållande i dess nuvarande skick 
vore en handling, värdig en göteborgs-maecenat. 

Yi undra blott. 



Vid slutet af Nedre Kvarnbärgsgatan, men med ingång 
från Sillgatan, ligger 

Kronhuset. 

Det antages vara stadens äldsta byggnad, utan tvifvel 
uppfcird ganska snart efter det staden blifvit anlagd. Den 
mäter i längd 48 meter och i bredd 14 'A meter, don är mu- 



Jag lefvcr af mitt slagteri 
Och vill min konung trogen bli, 
Och den, som kungen djärfs förakta, 
Den skall jag som en oxe slagta. 



186 ' KRONHUSET. 

rad af rödt tegel och har två våningar samt är försedd med 
ett ofanthgt högt och brant tak, som bildar gafvelvinklar med 
fyra fönstergluggar i höjd, så att det ser ut, som om huset 
hade fyra vindsvåningar. 

Med sina 28 kontreforter, sina gamla orappade murar 
och sitt sällsamma tak är huset för vår tid ganska underligt 
att skåda. Det är Kronans tillhörighet och har, så vidt man 
vet, alltid tjänat till tyghus, ehuru det nog också använts för 
andra ändamål. Så inrättades år 1659 dess undra våning till 
rikssal för den riksdag, som här hölls 1659 — 60, därvid 
konungen till landtmarskalk nämnde friherre Gustaf Posse, 
landshöfding i Kronobärgs län, under det biskopen i Linkö- 
ping Enander förde ordet för prästeståndet, borgmästare Prytz 
för borgarståndet och Per Erikson från Upland för bönderna. 
Det var således här, som Carl X Gustaf för sista gången talade 
till ständerna, och det var också här, som hans son, den 
femårige kronprinsen, hyllades till konung under namn af 
Carl XI. 

Ar 1680 inrättades den en gång som rikssal begagnade 
bottenvåningen till kyrka för garnisonsförsamlingen, som allt- 
intill dess staden 1883 erhöll territoriel indelning, fick 
som medlemmar räkna äfven till garnisonen icke hörande 
personer. 

Kyrkans inre erinrar i mycket om våra gamla landtkyr- 
\oT. Hon upptager större delen af husets längd och hela 
■dess bredd, men har däremot en jämförelsevis ringa höjd. 
Predikstolen är hennes bästa prydnad. I fyra af dess nischer 
stå i trä uthuggne bilder af de fyra evangelisterna, och öfver 
altaret, som till fonddekoration har ett förgyldt kors på him- 
melsblå grund, synes i taket en förgyld sol, hvari står: Jehovah, 

På ena långväggen hänger en gammal oljemålning, som 
visar Frälsarens nedtagning från korset. Den har till inskrift : 
Si thet är vår Gud. Es. 25: 9. 

I taket hänga tre mindre ljuskronor af messing. På den 
ena står gifvarens, Nils Påfvenfelts, namn och vapen. 

Orgeln förskrifver sig sig från 1832. 

Närmast väster om Kronhuset hade staden under sin 
första tillvaro sin begrafningsplats, begagnad i första rummet 



GÖTEBORGS HANDELS- OCH SJÖFARTS-TIDNING. 187 

af domkyrkoförsamlingen, men äfven af tyska församlingen, 
intill dess denna genom bortsprängning af bärget söder om 
dess kyrka där erhöll plats att jorda sina döda. 

Till Kronbuset böra flere, dess rymliga gård omgif- 
vande byggnader, uppförde på olika tider och inrymmande 
verkstäder, förrådsrum, tygstatens expeditionslokaler samt forti- 
fikationschefens och tYgmästarens boställslägenheter. 



Efter besöket i Kronbuset göra vi en liten afstickare in 
på Tyggårdsgatan och finna här i hörnet åt Köpmansgatan 

Göteborgs Handels- och Sjöfarts-tidnings hus. 

Det är frihet, att min egen öfvertygelse 
verkar alla mina gärningar. 

Aj-istotelcs. 

I början af 1870 talet kunde man ännu på den plats, 
hvarest ofvannämnda byggnad står, finna en skröplig, af ålder 
och ovårdnad medtagen träbyggnad, ofvan hvars ena ingångs- 
dörr länge hängde ett gammalt järnskylt, som, prydt med 
slef, vinkel och hammare samt årtalet 1773, upplyste om, att 
här var muraregesällernas härbärge. Det gamla och murkna 
måste dock falla för det nya — det nya tidningspalatset, som 
gjorde början med att rensa ett territorium, hvars för våra 
dagar egendomliga och missprydande byggnader trotsat tiden 
med en exempellös kraft. Handelstidningens nya hus ligger 
nämligen på »Lilla Bärget», som gått fritt från de stora elds- 
vådor, hvaraf staden fordomtima så ofta hemsöktes, och hvars 
flästa byggnader, företrädesvis de åt Sillgatan, vittna om hur 
man i Göteborg byggde på slutet af sexton- eller början af 
sjuttonhundratalet. I huset N:o 7 har man särskildt att ännu 
se en antik, från husets äldre dagar befintlig kakelugn med 
årtalet 1746. 

Men vi återvända till Handelstidningens hus. Kasta vi 
en blick på dess yttre, finna vi det vara en ståtlig, i rohbau 
uppförd trevåningsbyggnad, och göra vi ett besök i dess inre, 
blir oss snart klart, att allt här är på bästa sätt styrdt och 



188 GÖTEBORGS HANDELS- OCH SJÖFARTS-TIDNING. 

stäldt för den stora tidningens bekvämlighet. Undra vånin- 
gen upptages af annonskontor och tryckeri, hvilket senare 
äfven lämnar ett utmärkt bok- och accidenstryck. En trappa 
upp ha vi sätteriet, boktryckerikontor m. m. Tredje våningen 
disponeras af redaktionens många medlemmar, som här ha 
sina särskilda arbetsrum. 

Huset började uppföras 1875, och följande år den 22 
Oktober invigdes det med en fäst, som vittnade godt om för- 
hållandet mellan arbetsgifvare och arbetstagare samt i öfrigt 
utmärkte sig för den fribetsanda, som gjort Handelstidningen 
till vårt lands volyminösaste dagliga tidningsblad, ett organ 
af stor betydelse för utvecklingen af vårt politiska lif. 

Knappt sex år därefter kunde tidningen fira sitt 50 års 
jubileum. Första numret af Göteborgs Handels- och Sjöfarts- 
tidning utkom nämligen den 7 April 1832, tryckt i Abr. Erics- 
sons tryckeri under redaktörskap af Magnus Prytz, götebor- 
gare och handelsbokhållore. Till en början var tidningen 
blott ett merkantilt lokalblad, men började så småningom att 
äfven bjuda på politiska uppsatser. ]\led 1850 talets ingång, 
kanske redan därförut, egnade hon jämväl sin uppmärksam- 
het åt literatur och konst, hvarjämte inre samhällsfrågor bör- 
jade att då mera lifligt diskuteras i hennes spalter. 

Prytz var tidningens ägare till 184!^, då han sålde den 
till Johan Sandvall från Jönköping. Redan 1851 skedde dock 
en ny förändring i tidningens förvaltning, orsakad af att Sand- 
vall då helt plötsligt lämnade fosterlandet. Nu uppstod Han- 
delstidningens Aktiebolag, hvars egentliga ägare voro Måns 
Prytz och G. J. Lindskog, af hvilka den förre dock snart 
ånyo afträdde för att slå sig i ro pä landet — det natursköna 
Kolboryd, 2 mil från Göteborg. 

Handelstidningens nuvarande hufvudredaktör är den 
namnkunnige Sven Adolf Hedlund, som i sådan egenskap 
gagnat henne, samhället och fosterlandet sedan 1852. 

Bland fasta, på platsen varande medarbetare från tid- 
ningens äldre skeden äro följande att särskildt märka : P. D. 
Lomberg, C. M. Ekbohrn, Herm. Bjursten, J. M. Wimmerstedt, 
J. M. Rosén och Viktor Rvdberg. 



GÖTEBURCiS-POSTEN. 189 

Till nuvarande redaktionen räknas, bland andre, Jonas 
Pliilipsson, Mauritz Rubenson, Henrik Hedlund, C. A. Sohlman 
€ch A. W. Södergren samt, icke förglömmandes, den kände 
skriftställaren Karl Warburg, som isynnerhet riktat afdelnin- 
gen »Literatur och konst». 



I spetsen för svärtade leder lörut 
(!ir ljusets odödliga faiui. 

Topclius. 

Här torde vara platsen att nämna några ord om stadens 
öfriga tidningar och boktryckerier förr och nu. 

Den första tidning, som trycktes i Göteborg, var Göte- 
borg?, Veckolista. Den började utgifvas 1750. Formatet var 
ett Htet kvartark och utgifningstiden hvarje Lördag. Öfriga 
göteborgstidningar från tiden närmast därefter voro Göteborg- 
ska Magasinet, från 1759, samt Göteborgska Veckobladet, 
båda utgifna af »magasinsskrifvaren» lektor Joh. Rosén och 
fortsatta af lektor Gothenius, Göteborgske Spionen, hvars 
utgifvare var gymnasiadjunkten Bengt Öhrvall, Göteborgske 
Nyheter, Göteborgs Skeppslista, Hvad Nytt, HvacI Nytt? 
— med Rosén som redaktör — Den filosofiske Sto/p/rita- 
ren och Göteborgs Allehanda. Göteborgs Tidningar, bör- 
jad 1786 och Göteborgs Stifts Tidning, börjad i7§9, afsluta 
raden af göteborgstidningar från 1700 talet. 

Alla de olika tidningar, som därefter från Göteborg 
utgått, kunna vi ej uppräkna. De förnämsta ha varit Afton- 
bladet, hvars första nummer utgafs i Sept. 1811, och Göte- 
borgs-Posten, som började 1812. Från senare tider förskrifva 
sig Söndagsbladet och Söndagsniagasinet, Göteborgs Dag- 
blad, Göta Runor, utgifven af P. D. Lomberg, m. fl. 

Ofvannämnda tidning Göteborgs-Posten må dock ej för- 
blandas med det i våra dagar existerande högerbladet med 
detta namn. Nuvarande Göteborgs-Posten räknar nämligen 
sin tillvaro först från 1859. Anledningen till dess upp- 
komst torde närmast varit, att flere af do samhällets medlem, 
mar, som i politiska och sociala frågor icke alltid stodo pa 
Handelstidningens ståiidpuiikl, önskade ett eget organ för sina 



190 GÖTEBORGS-POSTEN. 

åsigter, hvartill kom att man rätt allmänt kände behofvet af 
en morgontidning. En energisk och i allo dugande man såsom 
företagets grundläggare fann man uti boktryckaren D. F. 
Bonnier, som då ännu innehade den af honom 1844 anlagda 
och sedan under en lång följd af år väl bekanta D. F. Bonniers 
Bokhandel, en firma, som särskildt under sin anläggares regime 
utöfvade en ganska omfattande och för Göteborg mindre van- 
lig bokförlagsverksamhet. Bonnier var i många år Göteborgs- 
Postens förste man, ej blott såsom ledare af dess ekonomiska 
angelägenheter, utan äfven som redaktör, i hvilken senare 
egenskap han allt som oftast försåg bladet med af honom själf 
författade artiklar. 

Företaget gynnades så väl, att tidningen, ifrån att först 
ha utgifvits blott två gånger i veckan, redan från 1860 års 
början kunde utkomma dagligen. Ar 187ö öfverlät Bonnier 
tidningen till ett aktiebolag, men kvarstod till sin död 1881 
såsom dess ekonomie-styresman. 

Det är tydligt, att en tidning med 25 år på nacken rik- 
tats af ett större antal pannor. Bland tidigare, fast anställda 
medarbetare må nämnas literatören Axel Krook, som stått 
företaget nära allt från dess början intill närvarande dag och 
som särskildt varit verksam inom utrikesafdelningen, men 
äfven redigerat afdelningen »Fråti konst- och bokvärlden». 
Vidare: lektor F. Th. Blomstrand, literatörerna Karl Lidberg, 
Birger Schöldström och Victor Sjöberg, fil. doktor O. M. Thu- 
lin och literatören Aron Jonason, den senare ännu medlem 
af redaktionen och väl bekant äfven utom samhället för sina 
kvicka tillfällighetskväden, men kanske än mer känd såsom 
en af banérförarne för »göteborgswitzen». 

Tillfälliga bidrag ha lämnats af, bland andra, O. P. 
Sturzen-Becker (Orvar Odd) Siegfrid Wieselgren, Harald Hjärne 
och N. P. Ödman. 

Bland tidningens många korrespondenter torde särskildt 
böra framhållas P. F. Mengel (Göran) och pariserbrefskrifvaren 
G. Benholm. 

Hufvudredaktör är sedan 1873 fil. doktor Fr. Åkerblom. 

Bland öfriga tidningar, som f. n. ha Göteborg till utgif- 
ningsort, äro följande att märka: Förposten, Nyaste För- 



POSTHUSET. 191 

posten, Göteborgs Veckoblad, Göteborgs Marknadsberät- 
telse, Dagbladet och Snällposten. 

År 16Ö0 fick staden sitt första boktryckeri. Dess anläg- 
gare var Amund Nilson Grefwe, hitskaffad från Nyköping af 
biskop Briinnius. Ännu 90 år därefter eller då Cederbourg 
utgaf sin beskrifning öfver Göteborg, hade tryckeriet, som då 
ägdes af Lars Unge, blott en konkurrent. Denne var Johan 
Ernst Kallmeyer, som l734 hit införskrifvit ett andra tryckeri. 

Bokprässen har aldrig haft något favorithem i Sveriges 
andra stad. Hvad den här åstadkommit är jämförelsevis litet. 
Förlagsverksamhet är nämligen en gren af det merkantila, 
hvarifrån den stora handelsstaden afstått. Kanske har han 
därtill varit nödd och tvungen, ty af skriftställare finnas här 
icke många, och de som finnas låta gärna sina arbeten utkom- 
ma i hufvudstaden, brännpunkten för Sveriges literära lif 

Den första i Göteborg tryckta bok var den år 1650 från 
ofvannämnde Amund Grefwes tryckeri utgångna »Doct. Josuae 
Steugmanni Christelige Nyåhrs-Gåfwors Apoteek, Enfalleligen 
förswenskat Aflf Erasmo Joh. Huss», af hvilken raritet Musei 
boksamling har ett exemplar, dit föräradt år 1872 af grefve 
Carl Snoilsky. 

För närvarande har Göteborg 14 boktryckerier. 



Vi återvända till Sillgatan. Efter att ha passerat förbi 
huset N:o 2, som enligt hvad vi förut nämnt, var Sahlgrenska 
Sjukhusets första lokal, finna vi strax till höger 

Posthuset. 

Det ligger ungefär där, hvarest den forna Masthamnen 
tog vid i öster, och rigtar sin fasad åt Packhusplatsen. 

Omöjligt är icke, att du vid betraktandet af denna bygg- 
nad skall anmärka, att ej alla dess delar stå i full harmoni 
till hvarandra, att särskildt tornen förefalla dig relativt tunga 
och att byggnaden i sig har något kulissartadt ; men du skall 
helt visst å andra sidan medgifva, att en del dekorationer, 
såsom det af G. W. Billqvist modellerade riksvapnet, pilastrar,. 



19:2 »LILJAS GRAF». 

balustrader och urnor m. m., ge åt det hela ett visst behag, 
och att tomtens irreguliera form har för arkitekten varit en 
svårighet, som han icke utan skicklighet öfvervunnit. 

Som du ser, är huset två våningar högt och försedt med 
framskjutande midtel- och sidopartier, hvilka ha höga, tornlika 
takresningar. Genom midtelpartiets tränne dörrar inkomma 
vi i en stor och präktig vestibul, hvars tak uppbäres af åtta 
Ivorihthiska kolonner af gjutet järn. Till höger finna vi här 
afdelningen för ankommande poster jämte bretl^ärareexpedition 
och till vänster paketpostkontor. Andra väningen disponeras 
af afdelningen för afgående poster. 

Huset uppfördes 1871. Dess former äro danade efter 
ritning af arkitekten J. A. Westerberg. Stilen är renässans. 



Yi behöfva ej gå längre tillbaka än till början af ]850 talet. 
Prån sydvästra hörnet af nuvarande Packhusgatan sträckte sig 
långt ut i älfven åt väster till en hög och ytterst smal gammal 
träbro, som så småningom krökte sig i rigtning åt Stenbron. 
Denna träbro kantades på ömse sidor af segelfartyg och var att 
anse som en pendant till den ångbåtsbrygga, som, belägen söder 
om Stenbron, kallades »Långa bron». Området för nuvarande 
Packhusgatan bildade då en öppen och alldeles ovårdad strand- 
sträcka här och hvar med lämningar af de utanverk, som en g-Åhg 
försvarade staden åt älfsidan. Sommartiden mådde den maskulina 
delen af stadens ungdom af tarfligare klassen alldeles förträtfligt 
på denna plats. Älfven erbjöd nämligen här ett ypperligt bad- 
ställe, och den öppna planen var en icke mindre ypperlig afkläd- 
ningsplats, hälst trafiken här var så godt som ingen. Under sol- 
torkningen, som föregick påklädningen, roade sig de yngste med 
att spela »pota», under det de äldre föredrogo »krona och klafve», 
kanske någon gång omväxladt med upprepandet af den gamla 
historien om y> Liljas graf>', livilken hörde platsen till. Histo- 
rien rörde sig om ett förändringsarbete med den gamla, ursprung- 
ligen för båtmaterialier afsedda, men i det närmaste till ett träsk 
vordna hamn, Masthamnen kallad, hvilken, smal och lång med 
rigtning från norr till söder, hade sitt inlopp från Stora Hamn- 
kanalen mellan västra ändan af Norra Hamngatan och ett då för 
tiden å nuvarande Packhusplatsen befintligt gammalt tullhus. 
Stadens myndigheter hade beslutit hamnens uppgräfning såväl af 
sanitära skäl som ock för att till den förflytta handeln med fisk- 
varor. Som kanalisering och grundmurade stenkajer härför tarf- 



TULL- OCH PACKHUSET. 193 ' 

vades, utgjorde arbetet ett för sin tid storartadt företag. Det 
utbjöds på entreprenad, och för detsamma fastnade, såsom den 
minstbjudande, koi)parslagaremästaren Carl Erik Lilja, som grep 
vei'ket an med lustigt mod. Detta var 1836. Följande år })å 
hösten, en söndags eftermiddag brast emellertid fördämningen till- 
följe stark västlig blåst med åtföljande hög stigning af vattnet. 
Don redan lagda delen af kaj muren rasade, och Lilja själf, som 
vid tillfället befann sig på platsen, var nära att omkomma. Den 
stora förlust, som denna händelse medförde, jämte arbetets kost- 
barhet i öfrigt bragte entreprenören på obestånd och gaf åt det- 
samma benämningen »Liljas graf», en benämning som hållit sig 
fast i minnet ända intill våra dagar. 

Kopparslagare Lilja, född i Lenna i Småland 1796, var en 
i många hänseenden märklig man. Född och fostrad i ett medel- 
löst hem, hade han aldrig åtnjutit någon skolundervisning. Hvad 
han kunde hade han lärt sig själf, men att detta, åtminstone i 
vissa delar, icke var så obetydligt, därför borga hans många 
och aktningsvärda arbeten till kommunens bästa. Så hade han 
några år före arbetet med Masthamnen verkställt en större upp- 
muddring af Västra Hamnkanalen, därvid han för vattnets utpump- 
ning begagnade ångkraft, något på den tiden sällsynt i vårt land. 
1839 anlade han det första gasverket i göteborgstrakten, nämligen 
det vid Henningska spinneriet i Mölndal, och då Göteborg skulle 
bygga sin första ångbåt, gamla »Göta Alf», var det han som 
gjorde dess ångpanna, enär någon mekanisk verkstad för sådana 
arbeten då ännu ej fanns i Göteborg. Under 1834 års kolera- 
epidemi var Lilja en af medlemmarne i den då bildade sjukvårds- 
komitéen, därvid han ådagalade både kraft och mod. Han till- 
hörde ock stadens 24 äldste, var ledamot af Drätselkammaren och 
i öfrigt anlitad med alla möjliga kommunala uppdrag, hvarjämte 
han fungerade som ålderman vid det vällofliga kopparslagareämbe- 
tet och därefter som ordförande i Handtverksfö reningen. Slutli- 
gen att nämna, vardt han 1850 brandmästare vid stadens brand- 
kår och innehade denna befattning till sin död den 12 Okt. 1800. 

Mången har fått sig lysande vedermälen för mindre gag- 
nande förtjänster! 

Tull- och Packhuset. 

Därom är att säga, att det år 186(3 stod fixt ocli. färdigt 
efter att ha slukat en summa, som i rundt tal uppgick till 
300,000 kr. Härför hade dock erhållits en äfven skönhets- 
sinnet tillfredsställande enkelt storartad byggnad, i hvars for- 
mer, särskildt fönsterbågarnes och listverkens, spåras den 

i;i 



194 NAVIGATIONSSKOLAN. 

romanska stilens karaktär. Ritningen till huset är gjord af 
arkitekten Heilborn, som här gifvit företrädet åt smaken för 
rohbau. Så är reveteringen af klinkert med hörnstycken, 
gesimsar och en del öfriga orneringar af sand- och tälj sten. 
Till hufvudbyggnaden, som har två våningar med ett midtel- 
parti om ännu en våning, höra tvänne fristående flyglar, begag- 
nade till packhus och transitomagasin. I den norra inrymmas 
också konfiskations- oc)i kassörskontor samt hamnbanans järn- 
vägsexpedition. I hufvudbyggnadens andra våning finna vi 
kansli, sjötullkammare, nederlags- och uppbördskontor, i undra 
våningen åter tolagskammare, bevakningsinspektionens kontor, 
afvisiterina;slokal och hamnkontor. 



Redan länge ha vi observerat två ansenliga byggnader, 
isoleradt belägne på höjden af Kvarnbärget, som i forna tider 
också kallats Lilla Otterhällan. Den ena af dessa byggna- 
der är ett folkskolehus och den andra 

Navigationsskolan. 

Hit flyttade denna läroanstalt den 1 Oktober 1862 från 
en trång och otillräcklig, vid Hvitfeltsplatsen belägen, år 18-4:2 
uppförd byggnad, som sedermera begagnades af dåvarande 
Göteborgs treklassiga elementarläroverk och nu degraderats 
till värdshuslokal för den tarfligare befolkningen. 

Navigationsskolans nya byggnad är en gåfva af fram- 
lidne brukspatronen James Robertson Dickson, som, under 
förutsättning att staden upplät fri tomtplats, erbjöd sig att på 
egen bekostnad låta uppföra ett nytt hus för navigationsskola 
och observatorium, ett erbjudande som naturligtvis af staden 
tacksamt antogs. 

Huset utmärker sig för sin strängt enkla byggnadsstil. 
Det är uppfördt efter ritning af major A. W. Edelsvärd under 
ledning af skolans förutvarande lärare, framlidne kaptenlöjt- 
nanten Carl Anton Pettersson, som på herr Dicksons bekost- 
nad företog en resa till England, Tyskland och Frankrike i 
och för studerandet af dylika byggnader. De båda männens 



NAVIGATIONSSKOLAN. VJo 

samarbete kröntes med framgång, enär Navigationsskolans hus 
med sina rymliga lärosalar och i öfrigt ändamålsenliga anord- 
ningar tillfredsställer ganska högt drifna anspråk. 

I den stora vestibulen, till hvilken man direkt inkommer 
genom husets hufvudingång, står i en nisch midt mot ingången 
en kolossal staty, som föreställer Poseidon. kufvande vågorna. 
Konstverket är utfördt i Höganäslera och därefter bronseradt. 
Det förskrifver sig från skulptören Ringh och är, äfven det, 
en gåfva af brukspatron Dickson. 

Undervisningens hufvudämne är naturligtvis navigation; 
men skolan lämnar äfven kunskap i ångmaskinlära, skepps- 
byggnadskonst, sjöhandelsrätt, bokhålleri, välskrifning m. m. 
Hon har en del goda astronomiska instrumenter och ett i sitt 
slag utmärkt bibliotek. 

Från byggnadens västra torn signaleras dagligen med 
den å tornplatån uppsatta tidkulan, som stiger 5 minuter 
f()re kl. 1 och sänkes på half stång 3 minuter därefter 
samt nedfaller kl. 1 ocli 14 sekunder, stadens tornur och 
fatalie-ur särskildt till efterrättelse. 

Den bärgshöjd, hvarpå Navigationsskolans hus tronar, 
har fått sitt nuvarande namn, Kvarnbärget, däraf, att vä- 
derkvarnar förr här varit uppsatta. Till ersättning för dein 
har bärgets nordöstra sluttning fått en så småningom ökad 
husmängd, nu liksom i stadens äldsta dagar mast bebodd af 
tarfligare klassen. Denna stadsdel ödelades af en svår elds- 
våda den 10 April 1793, då 70 hus afbrände och gjorde nä- 
stan alla gemene män af stadens garnison husville, enär dessa 
i allmänhet voro här inlogerade. 

Från det förut omnämnda Wadmanshuset är vägen upp- 
för bärget numera mycket bekväm, och ett besök på platsen 
lönar mödan, enär utsigten därifrån är af anslående art, 
kompletterande den från utsigtsplatsen vid Tjänstemannakvar- 
teret. Änskönt själfva bärget saknar den vegetation, som man 
gärna anser nödvändig såsom förgrund för en vackar vy, fiir- 
tjänar dock utsigten sitt loford, hälst den ingen gång urartar 
till fogelperspektiv, utan tvärtom har hela karaktären af en 
skön panorama. Den bjuder först och främst på en öfver- 
iilick af Göteborgs hamn med dess rörliga lif. I rigtning at 



196 LÄNSCELLFÄNGELSET. 

sydväst slingrar sig nämligen älfven mot sitt utlopp, rätt nedan- 
för vår ståndpunkt vidgad till omfånget af en sjö och på sin 
södra sida begränsad af stundom höga bärg, Masthuggsbär- 
gen, öfversållade af byggnader, hvilka liksom stå uppstaplade 
på hvarandra. Vid bärgens fot pulserar det rörliga handels- 
och sjöfartslifvet, från vår plats yttrande sig i väldiga bräd- 
gårdar, rykande fabriksskorstenar och en skog af master, 
som tyckes sträcka sig halfmilslångt i fjärran. På älfvens 
andra sida ha vi i nordväst det så godt som fristående Ram- 
bärget med dess löftesrika skogsplanteringar, detsamma på 
hvilket Christian IV, Danmarks konung, en vårdag år 1644 
själf uppsteg för att rekognosera terrängen, omväfd af fient- 
liga kulor från Sankt Eriks bastion. 

På samma sida bortom Hisingsstrandens mångfaldiga 
fabriker och upplagsplatser dominerar Lindholmens Mekani- 
ska Verkstad med sina under arbete på sliperna och i doc- 
korna varande Hefaistosverk. 

Spanar du ännu längre ut, skall du se, hur älfven till 
sist liksom borrar sig in mellan gråa stenväggar. Det är 
dock endast en synvilla. Ingenting stäcker hans kungsväg. 
Tvärtom vidgar han sig allt mer och mer, till dess han upp- 
gått 1 den vågmassa, som bortom grund och klippor, fyrar 
och sjömärken vid synranden tyckes ingå en Ijuf förmälning 
medhimlahvalfvets oändhga blå. 



Länscellfängelset. 

Dyster natt lig alltid på mitt hufvud. 
Vitalis. 

Då fråga uppstod om uppbyggandet af ett nytt cellfän- 
gelse för länet, ansågs platsen för den forna bastionen Sankt 
Erik — i sitt raserade tillstånd vanligen kallad »Sankt Eriks 
hörn» — såsom den därför lämpligaste. År 1857 reste sig 
också här ett slottlikt fånghus, som dock måhända kunnat 
åtnöja sig med en något mindre vacker belägenhet. Som det 
nu ligger, bildar det för den resande, som kanalvägen anlän- 
der till Göteborg, den så godt som mast framträdande syn- 



HISINGSBRON. ^ 197 

punkten af staden. Emellertid är det i arkitektoniskt hänse- 
ende visst ingen motbjudande anblick. Därför har K. Fång- 
vårdsstyrelsens byggnadskontor sörjt på det bästa, därigenom 
att det lämnat en ritning, enligt livilken byggnaden försetts 
med flyglar, kreneleringar, tinnar och torn m. m., det hela 
hållet i kastellartad medeltidsstil. 

Etablissementet har öfver 100 celler och är dessutom 
försedt med sjukrum, korridorer, promenadgångar, ekonomi- 
lokaler, bostadsrum m. m., allt enligt nutidens fordringar på 
detta område. 

Åt länets häradsrätt och Göteborgs Rådhusrätts andra 
afdelning äro i södra flygeln tvänne sessionssalar inrättade. 



Hisingsbron. 

Und weittrhin (lie Ebne, 
Die stolz der Ström durclizioht; 
Und fem die b'aiien Berge, 
Gränzwäfhter von Granit. 

Afiastasius Griai. 

Vi stå på bron öfver Göta Älf. Älfven är sig lik, rin- 
nande nu som för två hundra femtio år sedan, då Göteborg 
var den yngsta af Sveriges städer. Som vi stå här, sväfvar 
ofrivilligt vår tanke tillbaka till förflutna tider, och ju längre 
den framtränger i dem, desto mer försvinner sten efter sten 
af hvad våra fäder och vi förverkligat i form af gator, torn 
och befästningar. När den så hunnit få två och ett hälft år- 
hundrade bakom sig, återstår ej annat än en sumpig däld 
med en långsträckt vass såsom gräns för den mot sitt snara 
utlopp raskt glidande älfven. 

Tvärs öfver denna gifves då ännu ingen ordnad förbin- 
delse och är ej heller af nöden, då ju vinterkölden ger en 
bra isbro och enskildas båtar under sommaren underhålla den 
ringa trafik, som gifves. Så förblir det i 230 år. Men då 
eller den 31 Oktober 1849 sker en för sin tid storartad för- 
ändring, som högtidhålles med regementsmusik, orationer och 
champagnedrickning. Då inviges nämligen en iarja, en van- 
lig med handkraft drifven färja, afsedd för turer mellan staden 
och Kvillebäcken. 



198 S:T ERIKS TORG. 

Den alltjämt ökade samfärdseln mellan dessa platser. 
talar dock högljudt om det ofullständiga i detta kommunika- 
tionssätt. En bro öfver älfven! heter det. Detta önsknings- 
mål varder dock först år 1874 uppnått, men då med den dyr- 
bara svängbro, på hvilken vi nu stå. 

Bron är förfärdigad vid Eriksbärgs mekaniska verkstad 
och uppsatt under ledning af sin konstruktör major J. G. 
Richert. Hon är 187 meter lång — således den längsta af 
stadens 40 broar — och hvilar på omkring 60 järnpelare. 
Genom en mekanism, så enkel och sinnrik, att hela det väl- 
diga midtelpartiet svänges af blott två män, kan hon, så ofta 
behof däraf göres, bereda lättvindig genomfart för ångbåtar 
och större seglare. Hon upplyses vid mörkrets inbrott af 18 
lyktor och har 14 utsprång, ett slags altaner, som gifva plat- 
ser för 10 bekväma hvilsoffor. 

Det hela — ett storverk för våra förhållanden — är af 
en lätt och smidig form och företer med de långt ut i farle- 
den utlöpande afledarne, som försetts med utkikshus, sinapor. 
och kulörta signallyktor, en ståtlig anblick. 

Direkt från bron kommer man till en nära dess midt, 
således i själfva strömfåran, anlagd badbassin, som sommarti- 
den bereder uppfriskande kallbad. 



Sankt Eriks torg är stadens så godt som yttersta plats 
i norr. Köpenskap idkas icke på detta torg, så framt vi ej 
till sådan skulle hänföra den »folkmarknad», som vid tiden 
för den forna Larsmässan här hålles och hvilken år 1882 vardt hit 
förvisad från Gustaf Adolfs torg. Liflighet råder här icke desto 
mindre, och därtill bidrager i ej obetydlig mån hamnjärnba- 
nan, som går tvärs öfver torget för att sträcka sig utmed 
Skeppsbron till Järnvågen. Till rörelsen medverkar dock i 
än större grad Lilla Bommens hamn, som är torgets gräns 
i öster och sedan hösten 1872 tilläggsplatsen för kanalångbå- 
tarne. Endast i söder begränsas torget uteslutande af bygg- 
nader, bland hvilka de Hasselbladska husen äro i synnerhet 
anmärkningsvärda för sin rika och smakfulla arkitektur, hvar- 



BÄRGSLAGERNxVS JÄRNVÄGARS STATIONSHUS. 19*J 

för de ha arkitekten Adrian Peterson att tacka. Särdeles 
framstående i detta hänseende är det i storslagen renässans- 
stil hållna hörnhuset, som intager platsen för det forna lull- 
vakthuset, en liten envånings stenbyggnad, hvilken på sin 
tid var ett riktigt Gehenna för alla dem, som ville und- 
gå tullvisitation. Det andra af de Hasselbladska husen, 
äfven det i renässansstil, sträcker sig midt igenom kvarteret 
och vetter således äfven åt Klädpressaregatan. Det är ett 
affärspalats i stort. Det fängslar uppmärksamheten genom 
sina kolossala öfverfönster och i öfrigt solida former. Sedan 
1876 härbärgerar det firman F. W. Hasselblad & Co:s kontor 
och kortvarulager. De inre lokalerna äro mönstergilla. Kan- 
ske skulle man lika riktigt kunna säga den inre lokalen, ty 
huset, som saknar gård, utgöres nästan uteslutande af ett enda 
stort lagerrum med en areal af omkring 600 kvadratmeter. 
Detta lagerrum får sin belysning uppifrån genom det ofantliga 
taket, som är sammansatt af järn och glas. Spiraltrappor 
leda från rummets midt upp till öfver hvarandra sig höjande 
etager eller gallerier, burna af järnkolonner. 

Etablissementet torde vara det största i sitt slag icke 
blott i Göteborg, utan i hela den Skandinaviska Norden. 

Utgående från det närbelägna Lilla Bommens torg leder 
rätt åt öster en nyanlagd chaussé, planterad med tvänne 
rader träd. Vi följa densamma och stanna snart framför den 
stolta fasaden af 

Bärgslagernas Järnvägars Stationshus. 

Det är uppfördt efter en i renässansstil utförd ritning af 
arkitekterna Axel & Hj. Kumlien och visar en åt söder vet- 
tande hufvudsida om två våningar, båda af ansenlig höjd. 
Det har ett stort midtelparti och två skarpt framskjutande 
sidopartier, af hvilka det förra höjer sig med en tredje jäm- 
förelsevis låg våning. Till detta midtelparti leder en bred och 
hög granittrappa, från hvilken man genom tränne dörrar inkom- 
mer i en rymlig vestibul. Öfver den mellersta af dessa dör- 
rar synes Bärgslagsbanans sköldemärke, och allra öfverst kni- 
nes en stor urtafla af Göteborgs vapen i rikt cementerad t 



200 FÖRRA GULLBÄRGS VASS. 

arbete. Samma midtelparti visar äfven Västergötlands och 
Dalarnes vapen. 

I fonden af förenämnde vestibul finna vi biljett- och tid- 
ningskontor samt bagageexpedition. Från korridoren till höger 
om vestibulen inkommer man i väntsalarne, af hvilka första 
klassens har en utstyrsel, lika smakfull som enkel. 

Andra våningen upptages hufvudsakligast af kontor för 
verkställande direktören, byråafdelningens tjänstemän m. fl. 

Huset fullbordades år 1881 och har kostat omkring 
350,000 kr. 



Bärgslagernas station intager i det närmaste centrum af 
af den forna »Hultmans holme» och utgör det anmärknings- 
värdaste af det territorium, hvilket ännu i dagligt tal benäm- 
nes Gullbärgs vass. Detta territorium, omsorgsfullt fyldt och 
planeradt för ett schackbräde af hus och gator — Mårten 
Krakowsgatan, Surtegatan, Vikingsgatan, Kämpagatan, Tors- 
gatan, Trollhättegatan, Björngatan m. fl. — står dock ännu 
så godt som obebygdt. Staden vill icke åt detta håll. Han 
har sin dragningskraft åt hafsidan till, och ditåt vidgar han 
sig äfven, om han ock därvid skulle tränga in sig nedom 
besvärliga bärgshöjder, såsom å forna Hasselbladska ängen 
eller i Annedal. Också torde ifrågavarande territorium med 
sina ofta dunstmättade ångor från Hisingsvassen vara i sani- 
tärt hänseende mindre lockande än de ödetomter, som i öster 
och väster erbjuda sig till bebyggande. 

Då vi således ej ha mer att här skåda, ändra vi kurs 
och rigta vår promenad inåt äldre stadsdelar förbi det år 
1728 inrättade Stadens Kurhus, en för syfililiskt sjuka afsedd, 
å platsen för den forna bastionen Gustavus Primus belägen, 
helbregda-anstalt. 

Inkomne på Nils Ericsonsgatan, ha vi ej gått många 
steg, förr än vi stå vid en öppen plats, i hvilken Spanmåls- 
gatan utmynnar. Vid denna gata observera vi ett ofvan hus- 
raden uppskjutande torn af genombrutet järn. Den byggnad 
det tillhör påkallar vår uppmärksamhet, hvadan vi närma oss 
densamma och finna den vara S:t Josefs Kapell, oftare kalladt 



KATOLSKA KYRKAN. 201 

Katolska Kyrkan. 

Hon ligger vid en trång ocli dyster gata och är inklämd 
mellan höga hus. Icke desto mindre väcker det lilla tämplet 
uppmärksamhet genom sitt förenämnda torn och sin götiska 
fasad. Denna upptager endast tre fönster i bredd, men dessa 
äro rundligt tilltagna och innefattas af fyra sträfpelare, som 
sträcka sig mot taklisten för att till sist uppgå i med kors- 
blommor försedda fialer. 

Det inre är vackert. Det är icke långt, icke heller 
bredt, men det är högt och framför allt ljust, glädtigt. Äfven 
här råder den götiska stilen. Dagsljuset infaller från ena sidan 
genom fyra smärta spetsbågsfönster, som äro omgifna af höga 
pilastrar, hvilka tillsammans med den motsvarande väggens, 
bilda tio stöd för det med korshvalf försedda taket. Koret 
är femsidigt. Det får sin särskilda belysning genom ett tak- 
fönster och är från kyrkan afstängdt medelst en kommunions- 
bänk, bakom hvilken altaret är placeradt. Detta smyckas af 
ett förgyldt krucifix samt — i enlighet med bruket i de katol- 
ska kyrkorna — blommor och vaxljus. Altartaflan är en 
målning i olja af Johann Schraudolph i Miinchen. Den är 
till kyrkan skänkt af biskop Laur. Studach och föreställer den 
helige Josef med Jesusbarnet, vid hvars fot Erik den helige 
af Sverige och martyren Laurentius knäböja. Koret har vidare 
i tvänne höga nischer statyer af apostlarne Petrus och Paulus 
samt två större oljemålningar, som framställa Flygten till Egyp- 
ten och Josefs' död, således till sitt innehåll stående i sam- 
band med altartaflan. 

Från koret nedhänger den i silfver arbetade eviga lam- 
pan, som har formen af ett törnekransadt, bevingadt hjärta. 

Predikstolen är anbringad vid tämplets östra sidovägg 
gent emot ett åt Jungfru Maria egnadt altare, rikt på lefvande 
blommor och bladväxter. Såväl predikstolen som sistnämnda 
altare med dess karniesbåge, inom hvilken den hvitskimrande 
madonnabilden har sin plats, äro vackra skulpturarbeten, inå- 
lade i ekfärg. I samma färg äro också bänkarne hållne. 

Vid ingången observera vi ett vigvattenskärl af kristall 
och därofvan en ofTerbössa. Å den senare står: »Saliura 



202 GÖTGATAN N:0 7. 

äro de barmhertiga, ty dem skall ske barmhertighet. Math. 
V. 7.» 

Kyrkan är utmärkt i akustiskt hänseende. Hon vardt 
färdig 1865 och invigdes i Juni samma år. Katolska försam- 
lingen i Göteborg var dock stiftad redan en tid där förut. 
1S63 hade den nämligen egen predikant, och förrättades guds- 
tjänsten då och intill dess nuvarande kyrkan blef fullbordad 
i det invid liggande, församlingen numera tillhöriga huset 
«ller N:o 18 Spanmålsgatan. 

Församlingen omfattar för närvarande något mer än 100 
själar. Den står närmast under subordination af påfvens i 
Rom apostoliske vikarius i Stockholm, som tillsätter dess pastor. 



Vi ha nu att välja på olika vägar för vår vandring. 
Fortsätta vi Spanmålsgatan åt väster, så kunna vi ej under- 
låta att vid passerandet af hörnhuset snedt mot nyssbeskrifna 
kyrka hviska i ditt öra: Därinne på undra botten ha »Fri- 
bytaren på Östersjön», »Den siste athenaren», »Bibelns lära 
om Kristus» och många andra snilleverk skådat dagen. (De 
där böckerna äro dig välbekanta, och du förstår genast, att 
huset gifvit bostad åt deras berömde författare. I sin gamle 
vän S. A. Hedlunds hem bodde här Viktor Rydberg under 
en lång följd af år eller till dess han knöt Hymens band och 
i sammanhang därmed anordnade åt sig ett eget hem. 

Men för att vinna tid återvända vi .samma väg vi kommit 
och vika in på Götgatan. Här finna vi i hörnhuset N:o 7 en 
byggnad, i hvilken under början af vårt århundrade mången göte- 
borgare haft en glad stund. I detta hus fanns nämligen »Herr 
Söderlings stora salong», och den upptäts till mångahanda för- 
ströelser. Mast togs den dock i anspråk af Thalias präster och 
prästinnor, som här, konkurrerande med de å stadens ordinarie 
teater uppträdande, hragte gudinnan sina offer i form af tragedier, 
komedier och pantomimer. Bland öfverstepräster från förenämnde 
tid är särskildt att nämna Kungl. Priviligerade herr Pratte, som 
ofta uppträdde i nämnde salong och vanligen hade en rik reper- 
toir. Är 1812 t. ex. hjöd han på så omväxlande saker som »Dok- 
tor Faust eller Den förskräckande helvetesfärden», »Angelo, stor 
bandit genom kärlek», »Brandvakterna eller Bröllopet om midnat- 



KRONHUSGATAN N:0 22. 203 

ten», »Horia och Kloska eller Röfvarebandet i Siebenbiirgen » , 
»Konungen Admedus eller Oraklet», »Filind ocli Laura eller Den för- 
sökta svartsjukan», »Maria, den halshuggna drottningen, eller Svart- 
sjukan genom bref», »Fan är lös eller Striden mellan peruken och 
hårpiskan», för att nu icke namnge en hel mängd andra »heroi- 
ska dramer», »förvandlingsbaletter» och »permanenta efterspel». 
Ageringstiden var hela tre timmar, räknad från kl. 6 ä ^jt 7 e. 
m. Man skulle väl således tycka, att priset per afton, 1 x'dr rgd, 
icke var obilligt, men så föreföll det likväl publiken, som till svar 
på sitt offentliga knöt fick af herr Pratte den upplysande upplys- 
ningen, att den, som inte ville betala en rdr, kunde låta bli. 
Dock satte han slutligen ned entréen till 36 sk. å premier och 24 
sk. å second, och det var ju gentilt gjordt. 

I herr Söderlings stora salong — herr Söderling var till 
professionen gästgifvare - — fick man också se Kungl. Priviligerade 
herr Bahrs »Mekaniska, fysiska och magnetiska Hand-Experimen- 
ter uti flere förändringar», hvarjämte, för att att taga i högen af 
här uppträdande konstnärer, herr Michael Yay med fru tid efter 
annan bjöd på enahanda nöjen i tre akter, varierade med en af 
det äkta paret utförd ungersk nationaldans, komiska duetter, buk- 
talerier med mera i den vägen. 



Det f. d. Söderlingska huset vetter jämväl åt Kronhus- 
gatan, som intill midten af 1600 talet kallades Vintergatan. 
Denna gata har intet anmärkningsvärdt att bjuda på, cm ej 
en å fasaden af huset N:o 22 befintlig minnestafla, uppsatt 
med anledning af att huset vid den stora eldsvåda, som 1794 
ödelade större delen af nordöstra staden eller omkring S7 
byggnader, ensamt och liksom genom ett underverk undgick 
förödelsen. Å taflan står i förgylda boks+äfver och under 
ett allseende öga: 

Anno 171)4 

Sj för Gud är ingenting omöjli ge t. ty hans wägar 
äro underliga. Herran har tagit. Herran har åter gif- 
wit igen. Wälsignad ware Hans namn e vin nerliga. 

Kronhusgatan utmynnar åt öster i Norra Larmgatan. 
Snedt emot dess mynning åt söder till stod en gång det gamla 
Länshäktet, dystert att skåda. Grått och fult och klumpigt i 
sig själft, omgafs det af en gråstensmur med träpalissad, som 
icke var stort mer tillfredsställande för ögat, hvarjämte den 



204 STATENS JÄRNVÄGARS STATIONSHUS. 

i forna tider från dylika inrättningar oskiljaktiga skampålen 
med tillhörande tortyrredskap äfven här hade en allt annat 
än undangömd plats. På 1850 talet gick emellertid det gamla 
häktet all världens väg för att bereda rum åt statens järn- 
vägsbyggnader. För Västra Stambanans räkning togs det för- 
sta spadtaget den 30 April 1855, och den 4 Dec. 1856 kunde 
man från ungefär den plats länshäktet några år förut intog 
för första gången fara med bantåg från Göteborg, då man kom 
så långt som till Jonsered. Sedan flyttades dock stationen 
till sin nuvarande plats, dit vi komma genom att låta vår väg 
beskrifva en vinkel utmed Nils Ericsons- och Köpmansgatorna, 
i hvilkas ena hörn vi under N:o 23 förstnämnda gata finna 
en af Göteborgs allra äldsta byggnader, det 1666 uppförda 
Kronobageriet. Inom kort stå vi framför 

Statens Järnvägars Stationshus. 

Detta var ursprungligen en af stadens vackraste bygg- 
nader. Arkitektens djärfhet att sammanföra de romanska och 
götiska byggnadsstilarne, den förra representerad af rundbå- 
gade fönster och den andra af sträfpelare och fialer hade 
krönts med afgjord framgång, till stor del beroende därpå, 
att det afsigtliga i förfaringssättet var uppenbart. Af utvidg- 
nings- och andra nödvändighetsskäl har emellertid huset seder- 
mera undergått åtskilliga förändringar, som komma den äste- 
tiske granskaren att tala om brist på arkitektonisk hållning. 
Till dessa förändringar räknar man i första rummet det nu 
befintliga mansardtaket. Byggnaden har dock ännu tillräck- 
ligt i behåll af sin ursprungliga prydlighet för att göra sin 
mästare, major A. W. Edelsvärd, all heder. Dess fasad åt 
Drottningtorget visar öfver andra våningens midtelfönster en 
urtafla, som ofvan sig har det gamla riksvapnet tre kronor, 
lyftadt af tvänne lejon i cementeradt arbete. 

Inkommen genom byggnadens hufvuddörr, står man i en 
vestibul, hvarest man har biljett- och tidningskontor samt 
bagageexpedition midt framför sig och väntsalarne på sidorna. 
Af dessa är den för första ocli andra klassens passagerare 
försedd med kolossala järnvägskartor, omsorgsfullt målade 
fal resco. 



DROTTNINGTORGET. 205 

I andra våningen äro byråer för järnvägens särskilda 
funktioner. 

Banhallen är synnerligen rymlig. Den håller i längd 
92 meter och i bredd 29 V* meter. Taket är till ej obetyd- 
lig del af glas. Gafvelfasaden åt väster visar ett dråpligt 
götiskt hvalf och har fyra sådana fialer, som förr prydde 
äfven hufvudbyggnaden. 

Bangårdens öfriga byggnader, tillsammans med stations- 
huset uppskattade till ett värde af en half million kronor och 
utgörande godsmagasin, lokomotivstall, förrådshus, mek. verk- 
stad m. m., ha sedan 1858 tid efter annan tillkommit. 

Stationshuset vardt färdigt sistnämnda år. 



Den resande, som anländer till Göteborg med statens 
järnbana, mötes vid utträdet från stationshuset af anblicken 
af det rymliga 

Drottningtorget. 

Vid dess västra sida ligger ett af stadens förnämsta 
hotell, Hotell Kristiania, som väcker uppmärksamhet genom 
€n utmed hela fasaden löpande elegant veranda af glas och 
järn, framför hvilken lagerträd och trädgårdssoffor med bord 
äro sommartiden placerade. I hotellet finnas restauration 
och kafé. 

I öster begränsas torget af Arbets- och Försörjnings- 
inrättningens hus, en enformig mursträcka om 104 meter, 
som visserligen ej är till prydnad. Den är emellertid, ehuru 
knappt trettioårig, dömd till bortflyttning. Fastän anlagd i stor 
skala, är redan lokalen otillräcklig för att hysa det allt mer 
växande antalet fattighjon, hvartill kommer att platsen för en 
slik inrättning numera ej är rätt lämplig samt att stadens 
fullmäktige redan för flere år sedan beslutit, att Norra Hamn- 
gatan i sinom tid skall framdragas tvärt igenom byggnaden 
och torget utvidgas i rät vinkel med stationshuset. Den pryd- 
lighet, som härigenom kommer att vinnas, är ögonskenlig. 
Särskildt torde den en gång fullbordade Norra Hamngatan 



206 DROTTNINGTORGET. 

med sin blifvande längd af omkring 1,400 meter varda af 
mäktig verkan. 

Det fattigvårdshus, som enligt i Maj 1883 fattadt beslut 
kommer att ersätta det nuvarande, har åt sig fått plats anvi- 
sad å de i stadens södra utkant belägna egendomarne Landala 
och Gibraltar. Etablissementet kommer att jämväl innefatta 
dårhus, barnhus, ekonomi- och förvaltningsbyggnader samt 
skall vara färdigt inom 1888 års slut. Det offervilliga Göte- 
borg tvekar ej att till förverkligande af detta beslut anslå 
närmare 1,300,000 kr. 

Göteborg tillkommer hedern af att vara den första stad 
i vårt land, som ordnade vården om de fattige till en särskild 
välgörenhetsinrättning. Påtänkt redan 1795, kom dock fattig- 
vårdsinrättningen till stånd först 1799. Den därvid mast ver- 
kande kraften var doktor Per Dubb, öfver hvilken direktionen 
år 1806 till tacksamhet slog en skådepänning. 

Inrättningen kallades länge »Holtermanska baracken» 
och var inrymd i en lokal, som ännu är till finnandes, nämli- 
gen huset N:o 3 Smedjegatan, till hvilken sedermera kom det 
nästliggande hörnhuset, förut tillhörigt assessor C. H. Ewert. 
Här förblef fattigvården till dess den flyttades till sin 
nuvarande lokal. 

Bakom fattigvårdsbyggnaden, men med uppkörsväg äfven 
från Drottningtorget; ha vi stadens Skjuts- och Åkeri-inrätt- 
ning, som daterar sig från 1811. Ytterligheterna beröra hvar- 
andra, heter det, och vi upprepa uttrycket, då vi tätt invid 
hvarandra finna stationen för den långsamma, hälft förgätna 
skjutskärran och en af ändpunkterna för lokomotivet, denna 
nyare tidens uppfinning, som förflyttar oss från det ena stället 
till det andra med en underbar snabbhet. 

Drottningtorgets gräns i söder är Stora Hamnkanalen 
med Södra Hamngatans bortom den befintliga byggnader, 
bland hvilka här särskildt framstår det bekanta hotellet Göta 
Källare. ]\Iidt framför oss synes mynningen af Stora Nygatan 
och något längre åt öster Trädgårdsföreningens Park, hvars 
lummiga trädkronor och .ståtliga ingång behagligt smeka ögat. 
Tillägga vi att torget har tvänne gaskandelabrar och en cirkel- 
rund granitomgärdad upphöjning med träd och buskar, så 



DROTTNINGTORGET. 207 

ha vi. angifvit det Drottningtorg som är. Kanske böra vi 
ock med några ord erinra om det som varit. 

Då är att i första rummet nämna Drottningporten, som 
också kallades Österport, ibland äfven Nye port. Han hade sin 
plats längst åt väster — ungefär midt emellan Hotell Kristiania 
och Göta Källare — och var en ståtlig i renässansstil hållen bygg- 
nad om tre våningar. Själfva porten, hvars hvalf var nindbågigt, 
omgafs af ett par väldiga i bossagemanér utsirade pilastrar, ofvan 
hvilkas doriska bjälklag och fris höjde sig en bågformig fronton, 
som pryddes af tvänne hvilande lejon, en krönt sköld och några 
andra krigiska emblemer. Detta hvad exteriören angår. Åt stadssidan 
företedde porten ej samma grad af prj-dlighet, men var äfven där 
ett i sitt slag vackert arbete. En dorisk fris syntes äfven 
här. Fyra konsoler, omgifvande en maskaron, uppburo ofvan port- 
hvalfvet en fronton, som kröntes af en s. k. »pot å feu» och inom 
ramen hade en dekoration af kanoner, kulor, fanor och svärd samt 
däröfver en sköld med krona. Från midten af själfva portgången 
ledde å ömse sidor ingångar till byggnadens inre, där svåra hvalf 
och förvaringsrum voro tiilfinnandes. 

Framför vindbryggan till denna port var det, som fredagen 
den 3 Oktober 1788 klockan 11 på aftonen en okänd och af blott 
ett fåtal män åtföljd ryttare måste dröja en rundlig timma, innan 
han blef insläppt, änskönt han med ömsom pockande enträgenhet, 
ömsom bevekande vältalighet sökte göra troligt, att han var ingen 
mindre än konungen själf. I detta hällregn och i denna utstyrsel 
kommer icke Sveriges konung, menade man. Väl hade general- 
adjutanten baron Lantingshausen dagen förut meddelat, att konungen 
skulle komma den af fienden hotade staden till undsättning, men att 
han skulle komma redan dagen efter var dock icke troligt, och att i 
dessa dagar, då dansken stod så godt som för dörren, lita på en- 
dast fagra ord var just icke rådligt. Slutligen fälldes dock bryg- 
gan, Drottningjoorteu öppnades och in sprängde Gustaf III, inom 
kort hälsad af befolkningen med det vaknande hoppets glädje och 
jubel. Att detta hopp icke kom på skam känna vi: ett kraftigt 
uppträdande från konungens sida, understödt af innevånarnes vil- 
liga bistånd — och Göteborg, »denna pärla i min krona», såsom 
konungen uttryckte sig, var räddadt från sin mast öfverhängande fara. 

En af stadens byggnader, som i det längsta trotsade tiden, 
var Slusskvarnen, hvilken byggdes 1648 och kvarstod i två 
och ett kvart selvcl. Den låg tvärt öfver kanalen ungefär där, 
hvarest nu en prydlig järnbro förmedlar trafiken mellan Hotell- 
platsen och Norra Hamngatan. Att ej den ritning, efter hvil- 
ken den gamla kvarnen var uppbyggd, genomgått skärselden 
af Nicodemus Tessins eller en dennes vederlikes granskning är 



208 trädgårdsförening?:ns park. 

lika visst som att den relief, hvilken år efter år förlänades ytter- 
väggarne genom alltjämt ökadt lager af mjöl och dam, icke var 
af sådant slag, att den kunde förmildra det hårda och stela i bygg- 
nadens former. Det var därför icke underligt, att talet om det 
vanprydande gamla kvarnhusets bortskaffande slutligen byttes i 
handling, hvilket skedde efter det kvarnens siste arrendator, !F. 
Ersenkel, afflyttat den 1 Oktober 1872, då hans kontrakt med sta- 
den var tUländalupet. 

För att i behörig nivå uppehålla vattenståndet i Fattighus- 
kanalen och Mölndalsån, äfvensom för att i dem bereda bättre 
vattencirkulation, måste man dock fortfarande ha en sluss. Lämp- 
ligaste platsen för en sådan fann man vara strax ofvan först- 
nämnda kanals utgrening i Vallgrafven, och här anlades nu af 
m.ajor J. G. Richert den nya, 18 meter långa och 5 ^/2 meter 
breda sluss med afloppskanal och dämme, hvilken är till verklig 
prydnad för platsen, omgifven som den är af eleganta kajer och 
ståtliga, horisontala järnbryggor A slusspiren står i uthuggen 
och förgyld skrift årtalet 1873. 

Det är en sägen, att man fordomdags i kanalen mellan den 
nya slussen och platsen för den gamla anställt vattenprof med 
förmenta häxor och trollpackor. Det var förstås ett skådespel för 
massan, fullt ut så intressant som halshuggningar, spöslitningar 
och skamstraff af olika slag. Om de stackars anklagade flöto, 
l)etraktades de såsom skyldiga och dömdes till döden, men om 
de däremot sjönko, var det icke alldeles omöjligt, att de blefvo 
uppdragna innan ännu lifhanken brustit. O tempora, o mores ! 



Om de offentliga platser vi hittills passerat varit mast 
egnade åt den allmänna samfärdseln, så möter oss nu ett 
område, inom hvilket den eleganta världen och medelklassen, 
söndagarne äfven den bättre delen af arbetsklassen lefva sig 
själf till behag i mindre hast och jägtande. Detta område är 

Trädgårdsföreningens Park. 

Den fattige Plet er bleven 
et lidet, glimrende Fabelland. 
Velhaven. 

Denna park är Göteborgs stolthet. Den kallas i dagligt 
tal blott Trädgården och är stadsboarnes sommarnöje »par 
preference». Det är sagdt, att göteborgaren håller den så 
högt, att han aldrig kan få visa den nog för främlingen. 



TRÄDGÅRDSFÖRENINGENS PARK. 209 

En resande vän kommer till staden. Har du sett Trädgården? 
Nej, inte ännu. Då frukostera vi där. Sagdt och gjordt, 
hvarefter den resande blir lämnad åt sig själf, ty affärerna 
hindra göteborgaren till fortsatt ciceron- och värdskap. Men 
den resande möter en annan göteborgsvän, som önskar se 
honom på middag. Hvar ska' vi äta? Hem till mitt kan 
jag ej bjuda dig, då min familj befinner sig på en badort; 
men hvad sägs om en middag i Trädgården? Tack du, jag 
åt där min frukost och . . . Ah bah! vi äta middag i Träd- 
gården. Och de äta middag i Trädgården. Turisten möter 
senare en tredje göteborgsvän, som, äfven han, vill visa sin 
artighet och också visar den, ty göteborgaren bjuder aldrig 
med armbågen, som det heter. Följden blir naturligtvis den, 
att man tillbringar äfven aftonen i Trädgården och där inta- 
ger dagens sista mål med »avec». 

I denna lånade skildring hgger dock åtskilligt öfverdrif- 
vet. Göteborgaren vet nog att växla om med det, som står 
honom till buds. Att han emellertid är glad åt sin Trädgård 
och stolt öfver den därjämte kan ingen förtänka honom. 

Stoltast äro måhända de, som erinra sig Trädgårdens område 
för något mer än 40 år sedan. Någon trädgård fanns där icke 
då, utan en äng, Segerlindska ängen, som egentligen var ett kärr 
af så intrafikabel beskaffenhet, att man icke utan största nödfall 
vandrade däröfver. Att af denna äng dock kunde blifva något 
annat var alldeles tydligt och klart för dåvarande kaptenen vid 
Göta Artilleri-regemente H. E. von Normann, en redan på den tiden 
originell personlighet, som dock var en verklig hortikulturvän med 
öppen blick för naturens skönhet. Bevis på hans kärlek till växter 
och blommor kunde man finna redan i hans hem; men denna 
kärlek skulle naturligtvis framträda på ett egendomligt sätt, och 
det gjorde den också däri, att hvad man här fick se af Floi-as 
barn var uteslutande kakteer, dessa dock ordnade efter ett fullt 
vetenskapligt system. Under en utländsk resa, företagen på kung- 
lig befallning och med artilleri vetenskapligt ändamål — det var 
sommaren 1840 — reste den skarpliufvade ofiiceren förvisso med 
vaket sinne för allt det, hvari andra länder stodo före vårt. Ett 
synnerligt intryck gjorde på honom de stora botaniska och zoolo- 
giska trädgårdarne, och han återvände till fäderneslandet med full 
föresats att åt Göteborg skaffa något dyhkt. Hans val med afse- 
ende å plats föll på Segerlindska ängen, hvilken han ansåg be- 

14 



210 TRÄDGÅRDSFÖRENINGENS PARK. 

höfva en omdaning äfven i sanitärt hänseende. I all tysthet utar- 
betade han kostnadsförslag och projektritningar m. m. samt med- 
delade därefter sin plan åt lifmedikus P. C. Westring, som med 
stort intresse omfattade densamma. Dessa män förenade med sig 
andra^ hvilka jämväl kunna nämnas som Trädgårdsföreningens stif- 
tare, nämligen kommerserådet J. Dickson, akademiedocenten fri- 
herre M. W. von Diiben, med. dokt. A. G. Franck, apotekaren 
A. H. Gren, magister J. E. Areschoug och juveleraren J. E. Teng- 
stedt. Efter det stadsmäklaren E. C. Thomée, mot åtnjutande af" 
4 ^/o lifstidsränta, skänkt 5000 rdr banko till planens realiserande, 
gaf magistraten den 26 Maj 1842 kostnadsfri upplåtelse å Träd- 
gårdsföreningens nuvarande jordområde eller omkring 18 tunnland, 
med vilkor att detsamma måtte danas till en angenäm promenad- 
plats, där såväl fruktträd som ädlare vilda träd skulle uppdragas, 
blomsterväxter odlas och drifhiis samt öfriga för ändamålet nödiga 
byggnader uppföras. Magistraten medgaf vidare att 5^000 rdr 
banko skulle i mån af behof få ur stadskassan utbekommas, sedan 
föreningen visat sig ha för ändamålet användt 16,500 rdi' af egna 
medel, hvarjämte samma myndighet mot vissa vilkor medgaf att 
årligen under 10 år bisträcka med 1,000 rdr banko. Företaget 
ställdes i öfrigt på aktier och omfattades med allmänt intresse, 
enär man i det såg löftet om ett slags reservoir för luft, ljus och 
doft, där våra dagars äflande människobarn skulle kunna \åd modern 
naturens barm få andas hälsa och glädje till vederkvickelse efter 
arbetet. Sådan är Trädgårdsföreningens uppkomsthistoria i sam- 
mandrag. 

Vi närma oss nu de tränne eleganta järngrindar, som 
från Slussgatan leda in i lustgården. De bäras af fyra höga 
granitpelare, som äro försedda med präktiga gaslyktor. Vid 
den östra grinden befinner sig en kontrollapparat. Som vi 
ej ha årskort, erlägga vi vid den entréafgiften, 10 öre, hvil- 
ken brukar uppbäras af en dalkulla i nationaldrägt. Inkomna 
ha vi på höger hand det år 1875 uppförda hus, som inrym- 
mer kontor samt magasins- frö- och växthandelslokaler, till 
hvilka lägenheter man ock kan komma direkt från Slussgatan. 
Vilda vinrankor slingra upp efter husets väggar och pelare, 
och innanför de kolossala spegelglasfönstren åt gatan ge oss 
redan de där exponerade växterna någon liten föreställning 
om hvad Trädgårdsföreningens växthus ha att bjuda på. 

Hvilken af de båda här synliga vägarne skola vi nu taga? 
Denna i engelsk stil med slingrande gångar anlagda park 
erbjuder strax så många lockande vyer, att man stannar i 



TRÄDGÅRDSFÖRENINGENS TARK. 211 

villrådighet. Må du gå planlöst och utan anvisning af någon 
ciceron. Kanske kommer du då först till en dam, snarare 
en liten sjö, anordnad genom konst, men med uttryck af en 
viss naturlig ursprunglighet i sitt fysionomi. På dess om 
vintern nästan alltid isbelagda yta har Göteboi^gs Skridsko- 
klubb som oftast arrangerat sina gouterade fäster med skrid- 
skoåkning, musik, kulörta lyktor, glödgadt vin och godt hu- 
mör. Men nu under sommaren beherrskas dammen uteslu. 
tände af en liten koloni befj ådrade främlingar. Så finna vi 
här svanor — såväl svarta som hvita — många slags gäss, 
änder o. s. v., en del med lif och lust tumlande om i det 
våta elementet, andra åter kontemplativt njutande sin tillvaros 
»stilleben» å de soliga stränderna. Det hela erbjuder anblic- 
ken af en zoologisk trädgård i miniatyr. Dess bästa utsigts- 
plats är en liten i dammen utskjutande kulle, å hvilken du 
finner inbjudande hvilsoffor. Tröttnar du på naturens skåde- 
spel i de former det här erbjuder, kan du förnöja dig med 
åskådandet af ett konstens alster. Ett sådant intager kullens 
medelpunkt. Det är en metallgjutning af den tyske bildhug- 
garen August Kiss' vidtberömda grupp »Amazon, kämpande 
med en tiger», som vid sitt framträdande å Londoner-världs- 
utställningen 1851 väckte ett så oerhördt uppseende och där- 
ifrån såldes till ett amerikanskt museum för 2,500 pund st. 

Men vi kunna ej längre uppehålla oss på denna plats. 
Former och färger växla liksom i ett kaleidoskop och locka 
oss vidare. De sällsyntaste träd, tropiska växter, doftande 
boskéer, blomstergrupper i de mast harmoniska färgsamman- 
sättningar, lena gräsmattor och skuggrika löfhvalf, korteligen, 
allt hvad tänkas kan af förtrollande fin och behaglig växtlig- 
het finner du här, fördeladt och ordnadt med mästarehand. 

Vid åsynen häraf spörjer du hvem äran af den allra 
första anläggningen tillkommer. Svaret blir: hortologerne Fr. 
Töpel och G. Liepe. Trädgårdsdirektör f. n. och sedan 
1859 är Georg Löwegren, som omskapat det hela till hvad 
det nu är. 

Utom förenämnde kulle har Trädgården ännu en. som 
höjer sig invid en krökning af Vallgrafven på grunden för 
den forna ravelinen Prins Gustaf. Den åskådare, som väljer 



212 TRÄDGÅRDSFÖRENINGENS PARK. 

honom till ståndpunkt och rigtar sina blickar åt öster, skall 
framför sig se en lefvande tafla, som i sig har något af fanta- 
stisk fondridå. I taflans bakgrund spelar med präktigt tryck 
en springkälla, och till höger framträder ofvan trädtopparne 
det mäktiga midtelpartiet af trädgårdens nya växtpalats. Du 
må säga så mycket du vill, att endast konst och ej natur är 
taflans målsman. Denna konst är dock förtjusande vacker och 
skulle bestämdt taga priset vid täflingen med månget ganska 
fräjdadt landskap af idel natur. I närheten af nämnda spring- 
källa ha vi trädgårdsdirektörens lilla boställshus, af hvars 
byggnadssätt nogsamt framgår, att det förskrifver sig från 
trädgårdens tidigaste år. Vackert är det just ej^ men konst- 
närligt ordnade växtgrupper, hvari det är så godt som inbäd- 
dadt, mildra det gammaldags stela och linieräta i dess former. 

Den mindre träddunge, som ligger midt för husets västra 
gafvel, var en gång platsen för Trädgårdens första restaura- 
tion. Den kallades då Floras park med anledning af en i 
dess fond uppställd staty af blomstergudinnan. Här voro 
bord och stolar placerade, och i ett å planen utanför uppsla- 
get tält hade man anbringat schweizeriskänken. Missminna 
vi oss ej, var det konditor Rubenson, som då »höll» här. 
Den breda gång, som rätt i norr och söder slingrar sig mel- 
lan f. d. Floras park och direktörshuset, var vid samma tid 
Trädgårdens mast omtyckta promenadplats, hvartill i väsent- 
lig mån bidrog att å verandan till nämnda hus ett om aft- 
narne musicerande mindre kapell hade sin plats. 

Dessa anordningar blefvo dock snart nog alldeles för 
anspråkslösa. 1858 reste sig också icke långt härifrån en i 
mohrisk stil uppförd schweizeripaviljong, hvars yttre former 
bildades efter ritning af major Edelsvärd. Denna paviljong 
är densamma, som ännu begagnas. Ehuru sedan utvidgad 
och tillbyggd, hvarigenom den företer en helt annan stil än 
den ursprungliga, är den dock alldeles otillräcklig för nu rå- 
dande behof och ingalunda platsen värdig. Här är också att 
finna en i akustiskt hänseende mycket otillfredsställande 
musikpaviljong, hvilken liksom schweizeripaviljongen väntar 
på en värdigare efterträdare. 



TRÄDGÅRDSFÖRENINGENS PARK. 213 

Kelt annorlunda är det stäldt med Trädgårdens ekonomi- och 
växthus. Redan från början var det väl sörjdt för dem. Alla 
de äldsta växthusen äro dock redan slopade. Ett af dem var 
Viktoria Regia-huset, som uppfördes 1852. I det blommade 
för första gången i Sverige den majestätiska flod växten, som 
icke långt förut blifvit till Europa införd från Syd-Amerika. 
Ett annat, det förra stora växthuset, ersattes 1878 — 79 med 
det nu befintliga, som i sitt slag är det största i Skandina- 
vien. Det upptager en grundyta af 616 kvadratmeter, håller 
i längd 59 Vs meter och midtelpartiet i bredd 26 Vi meter. 
Högsta höjden är 14 7^ meter. Byggnaden är ett sannskyl- 
digt kristallpalats, hvars materiel utgöres af nästan uteslutande 
glas och järn. Det förskrifver sig från herrar Alex. Shanks 
& Son i Arbroath i Skottland och är till större delen upp- 
satt af engelska arbetare. Formerna äro särdeles rena och 
bidraga i förening med den väldiga glasmassan — omkring 
3,525 kvadratmeter — |till ett helt af utomordentlig verkan. 
Midtelpartiet, som vänder sina utspringande gaflar åt söder 
och norr, är synnerligen dominerande. Det sammanhänger 
med tvänne långsträckta sidobyggnader, som afslutas af hvar 
sin utåt fasaderna framspringande flygel. Inträda vi genom 
den västra ingångsdörren, finna vi strax en hel mängd gamla 
bekanta: hyacinter, tulpaner, azaleor o. s. v., omväxlande 
efter årstiden, men framför allt en den praktfullaste samling 
stora och mindre kamellior, planterade fritt i en inhägnad 
jordbädd i rummets midt och visande några exemplar, som 
uppnå en höjd af ända till 5 Vs meter. Midtelpelaren beklä. 
des af ett gammalt värdefullt ex. Lapageria rosea, som sling. 
rar sig längs hela taket, och bakväggen upptages af finare 
klemetisarter. 

Nästa afdelning bjuder, allt efter årstiden, på rosor, 
fuchsior, alprosor, akasior, finare slingerväxter o. s. v., 
men jämväl växter af mer ovanlig art. Så prunka här 
utmärkta exemplar af aloe, flockliljor, palmer och exotiska 
ormbunkar, bland hvilka sistnämnda ett i hög grad miirkligt 
exemplar: Gyathea Burkci. Mär finnes för närvarande äfven 
hela växtsamlingens nestor, en urgammal stamormbunke: 
Dicksonia antarctica. 



214 TRÄDGÅRDSFÖRENINGENS PARK. 

Vi inkomma nu i byggnadens liufvudafdelning, det så 
kallade palmhuset, hvars mäktiga fägring genast slår besöka- 
ren i band. Med litet hjälp af fantasien förflyttas man här, 
tack vare den mast fulltoniga färg och doft, till ekvatorns 
luftstreck. Det väldiga rummet bjuder nämligen på en mång- 
fald sydlandsväxter, såsom palmer, cycadéer och ormbunkar, 
och dessa af i allmänhet jättelika dimensioner. Särskildt 
anmärkningsvärda äro en kinesisk dvärgpalm och en abyssi- 
nisk banan, hvars blad hålla en längd af mellan 4 7^ och 
7 V2 meter. Flere af dessa ståtliga jättar äro fritt planterade 
i en af bekväma hvilsoffor omgifven djup jordbädd, hvars 
midtelparti utgöres af en vattencistern med ett melodiskt 
sorlande springvatten. 

Invid norra väggen, som är beklädd med droppsten 
från Thiiringen, leda tvänne spiraltrappor upp till en kring 
rummets sidor löpande balkong, som uppbäres af 16 smärta 
af lianartade växter omslingrade järnkolonner. Från denna 
balkong har man en ypperlig öfverblick af det hela, och här 
lifvas växtvärlden af ett antal sällsynta foglar i de mast skim- 
rande fjäderskrudar. 

Älven fjärde afdelningen smyckas af ett stort antal dyr- 
bara tropiska växter. Så finna vi här exemplar af sagopal- 
men, kokos- och dadelpalmen, drakblodsträdet, kaffeträdet, 
papyrus, sockerröret m. fl., alla af stort intresse. Södra sidan 
af varmlafven i denna afdelning upptages af en mängd fri- 
planterade frodiga Eucharis amazonica. Hvad som helt visst 
ej heller undgår besökarens öga är ett egendomligt grenadt, 
utdödt och delvis stympadt gammalt ekträd, som genom en 
ofantlig massa parasitväxter fått ;ett högst liffuUt utseende. 
Här påkallas också uppmärksamheten af en åldrig Gereus 
hexagonus från Peru, skänkt af Botaniska Trädgården i Upsala, 
där exemplaret fanns redan på Linnés tid. 

Femte eller sista afdelningen af detta Floratämpel inrym- 
mer hufvudsakligast en dyrbar samling orkidéer och vatten- 
växter. För de sistnännida finnes en af tegel och cement 
arbetad bassin af parallelogramform, i hvilken jämväl ett stort 
antal guldfiskar synes föra ett lekfullt sällskapslif. Ur bassi- 
nens jordbädd uppspira bland andra växter en massa tropi- 



TRÄDGÅRDSFÖRENINGENS PARK. 215 

ska näckrosor, som i synnerhet sommartiden stå i rik 
blomning. 

Bland gifvare, som riktat växtsamlingarne med dyrbara 
exemplar, ha vi att särskildt nämna herrar J. J. Dickson, 
Oscar Dickson, J. Rubenson, J. p. Malmsjö, W. BuU i Lon- 
don, L. Abramson och Th. Mannheimer samt Botaniska Träd- 
gårdarne i Upsala, Limd och Kjöbenhavn. 

Växthuset har, som det nu befinnes, kostat omkring 
165,000 kronor, hvaraf 120,000 kr. åstadkommits genom ett 
amortabelt obligationslån, men med växter och allt represen- 
terar det flerdubbelt den nämnda summan. . 

Vi ha nämnt, att Trädgårdsföreningen i sin barndoms- 
tid åtnjöt anslag ur stadskassan och att företaget är stäldt 
på aktier. Aktiekapitalet uppgår dock ännu ej till 50^000 kr. 
och stadens bidrag har längesedan upphört. De jämförelse- 
vis stora summor — cirka 30,000 kr. i aflöningar endast — 
som numera årligen erfordras för det helas underhåll och 
utveckling, måste således anskaffas på annat sätt, och de säk- 
raste inkomsterna utgöras af inträdes- och årsafgifler till par- 
ken och växthuset samt hyra för restaurationslokalen, hvilka 
sammanlagdt gå till ungefär 36,000 kr. årligen. Resten tages 
af den behållning, som uppstår af handeln med frö, blommor 
och växter. Fröhandeln omfattar en årlig omsättning af cirka 
250,000 ^ diverse, till större delen botaniskt undersökta frö- 
sorter till ett värde af mellan 125 ä 160/JOO kr., under det 
att blommor och växter årligen säljas för omkring 50,000 kr. 
Det hela har således nått en utveckling, hvarom dess grund- 
läggare helt visst knappt vågat drömma. 



Med Trädgårdens norra entré till utgångspunkt vandra 
vi den nyanlagda, på ena sidan af en rad ärevördiga träd och 
på den andra af ett dyrbart järnstaket omgifna Slussgatan 
framåt, till dess vi uppnått den 1861 ombyggda Stampbryggan. 
Ha vi gått öfver denna, befinna vi oss å Fattighusgatan och 
äro därmed förflyttade till en af Göteborgs förstäder — för- 
staden Stampen. 



216 BARNHUSET. 

Den kanal, som följer sistnämnda gata utefter hela dess 
längd, är en af stadens första anläggningar. Den tillkom redan 
1624 för att från Mölndalsån inleda vatten till kanalerna i staden. 
De lindar, som pryda gatan åt kanalsidan, äro ej heller så späda, 
ity att de planterades 1772. Hvad denna stadsdels bebyggande 
beträffar, så skedde det först så småningom, mast under förra 
århundradet. Af Dahlbergs »Suecia antiqua et bodierna» se vi, 
att vid dess tillkomsttid ej fannos fler byggnader från skansen 
Lejonet till Drottningporten än en mindre stuga och nuvarande 
Fattighuset. Bland de första byggnader^ som tillkommo åt detta 
håll, var det förut omnämnda Schlemingers värdshi;s. Sedermera 
uppstodo här några industriella anläggningar, bland hvilka är att 
märka det biyggeri, som under midten af förra århundradet ägdes 
af mäster Bengt Björck, en ansedd borgare, till h vilken fosterlan- 
det står i skuld i hans egenskap af stamfadei- för män, som gag- 
nat detsamma genom omfattande verksamhet på pedagogiens, kyr- 
kans, politikens och skaldekonstens områden. 

Bryggerier har denna trakt ännu godt om. Det största af 
dem är Aktiebolaget J. A. Pripp ^ Sons, till hvilket jämväl 
hör mälteri. Bryggeriet anlades 1828 af Johan Albert Pripp. 
Det drifves med tre ångmaskiner om tillsammans 40 hästkrafter 
och sysselsätter omkring ett och ett hälft hundratal arbetare. 

De öfriga bryggerierna äro L. Börjessons, Norlund & Holm- 
grens och Göteborgs Bryggeri, af hvilka det förstnämnda anlades 
på 1840 talet af W. Greig. Till traktens industriella etablisse- 
menter höra vidare B. Robevtsons Mekaniska Verkstad, J. 
Bergströms garfveri och Packendorffs Käke lugns fabrik. Förr 
fanns här också det stora kronobränneri, som på sin tid eller mot 
slutet af förra århundradet genom sin ägare, kommerserådet Björn- 
berg, vardt på sätt och vis sorgligt ryktbart. Därförut hade dess 
lokaler begagnats till klädesfabrik. Det af brände 1830. 



Ungefär vid midten af Fattighusgatan ligger 

Barnhuset, 

ett af de många åt det allmänna bästa egnade anstalter, hvarpå 
Göteborg är så rikt, tack vare dess söners frikostighet och 
storsinthet. Det stiftades 1737 af biskopen doktor Jacob 
Benzelius, som till dess befordran år 17B9 anordnade ett 
lotteri under inseende af honom själf, landshöfdingen baron 
Bengt Ribbing och vice amiralen Johan von Utfall. Bambu- 



WILLINSKA FATTIG-FRISKOLAN. 217 

sets första reglemente utfärdades af Kungl. Maj:t år 1748, 
och äga, enligt detta, obemedlade barn af båda könen från 
6:te till 15:de åren att här erhålla såväl underhåll som under- 
visning. Stiftelsen står under ledning af sju personer, däraf 
fyra själfskrifne kuratorer: landshöfdingen i länet, stiftets 
biskop och stadens båda borgmästare. 

Sedan inrättningens uppkomst har den haft sin lokal på 
samma plats som nu. Intill år 1854 disponerade den dock 
endast en olämplig träbyggnad, som till sist var af ålder så 
bristfällig, att den måste nedtagas. Den nu befintliga är ett 
rätt vackert tvåvåningshus af tegel, reveteradt med klinkert 
och utfördt i rundbågsstil efter ritning af major A. W. Edel- 
svärd. Byggnaden håller i längd 35 meter och i bredd IB 74 
meter. Den fullbordades 1857 och har kostat 50,000 kr. 



Vid samma gata finna vi under numro 42 & 43 en lång 
tvåvånings stenbyggnad, öfver hvars ena dörr står: 

Wlilinska Fattig-Friskolan 1835 

och. öfver dess andra: »Willinska Fattig-Friskolans Slöjdeafdeluing 
1853». Dessa årtal beteckna dock endast tiden för husens till- 
komst. Själfva skolan fanns långt därförut, enär hon förskrifver 
sig från 1767, då predikanten vid stadens Fattighus fil. dokt. Johan 
Willin utan annan påtryckning än det inre behofvet att göra godt 
bildade en liten friskola för fattiga barn, såväl gossar som flickor. 
I denna skola var han föi\st ensam lärare, och hans lön för möda 
och kostnader utgjorde endast medvetandet om den goda gärnin- 
gen, måhända också en och annans tack. Snart inseende att ökade 
medel skulle öka de goda gärningarne, förmådde han några vän- 
ner att sammanskjuta ett pänningebelopp till grund för en ordent- 
ligt planlagd friskola af visst omfång. Vännerna sådde icke på 
hällebärget, ty skolan, som första året hade 17 lärjungar, kunde 
på 1790 talet uppvisa icke mindre än 300 elever, däraf 200 erhöllo 
middagsmål och de fattigaste full förtäring. Detta gynsamma 
resultat fick likväl icke Willin bevittna, ty han afled redan 1772. 
Sedermera måste dock både helförsörjningen och middagsbespis- 
ningen indragas, enär skolans ekonomi fått att kämpa med mot- 
gångar, hvilka till sist blefvo så stora, att de hotade anstalten 
med total undergång. I ett bättre läge kom denna först genom 



218 BARNHEMMET. — FATTIGHUSET. 

donationer af en handlande And. Lesse och dennes syster Hedvig 
Lesse m. fl. 

Sedan det första, år 1775 inköpta skolhuset, som var af trä, 
uppbränt IS 30, tillhandlade sig styrelsen en angränsande tomt, 
och å de sammanslagna tomterna byggdes nu det nuvarande skol- 
huset, som år 1853 fick en ytterligare tillbyggnad efter A. W. 
Edelsvärds ritning. Härigenom vanns särskildt åt den sedan 1836 
med skolan förenade slöjdafdelningen en behöflig utvidgning. 

Till utjämnande af den bristande skilnaden mellan skolans 
inkomster och utgifter lämnar staden ett årKgt bidrag. 



Snedt emot Willinska skolan på andra sidan Tattighusån 
utbreder sig en stor äng, den s. k. Levgrenska, tillhörande egen- 
domen Katrinelund, hvars coi-ps de logis är sjTiligt från vår väg. 
Ungefär midt på ängen synes en rektangulär gråstensinhägnad 
och därinom höga, åldriga träd. Platsen är känd som ett af ute- 
liggare och annat löst folk favoriseradt tillhåll och är därfär som 
oftast ett mål för polisens razzia. Här var intill år 1834 garni- 
sonens begrafningspalats, hvarom dock inga grafkuUar, än mindi-e 
monumenter numera gifva någon antydan. 

Öster om Katrinelund se vi åtskilliga fabriksskorstenar och 
skymten af en hel arbetarestad, som under de sista åren uppstått 
kring Lilla Gårda och efter denna egendom erhållit sitt namn. 
Här finnes också det af Evang. L. Missionsföreningen 1867 bildade 
Barnhemmet, hvars nya och ändamålsenliga byggnad, uppförd 
efter arkitekten Westerbergs ritning, invigdes den 3 Dec. 1882. 
Det är ett människokärlekens verk, som börjat med små medel, 
men redan burit rika frukter. Sedan hemmets början och till 
utgången af sistnämnda år hade det nämligen gifvit vård och upp- 
fostran åt mer än femtio flickor. 

Nära intill låg fordom det af en doktor Wijk anlagda Sta- 
dens Tegelbruk, på sin tid ett trätofrö mellan magistraten och 
medlemmar af borgerskapet. Det är emellertid sedan många år 
tillbaka nedlagdt. 

Efter denna lilla afvikelse från vår stråt fortsätta vi vandrin- 
.gen till Eattighusgatans slut och finna där den inrättning, hvaraf 
gatan fått sitt namn, nämligen 

Fattighuset. 

År 1726, den 8 November, utfärdade Kungl. Maj:t resolution 
å magistratens och borgerskapets hemställan att få bilda ett fattig- 
hem för Göteborg, där obemedlade män och kvinnor, utan afseende 



FATTIGHUSET. 219 

å stånd och fräjd, kunde få sitt underhåll. Enligt samma resolu- 
tion tillförsäkrades anstalten en årlig inkomst af stadens tolags- 
medel, hvarjämte magistraten och borgerskapet ägde att tillsätta 
predikant vid den kyrka, som skulle komma att tillhöra fattighu- 
set, gällande dessa förmåner äfven »för efterkommande i evärdliga 
tider till den kraft och vei-kan, som en oemotsäglig lag kräfver». 

Frivilliga gåfvor inflöto i aktningsvärd mängd, och så bil- 
dades denna välgörenhetsinrättning, som redan under första åren 
af sin tillvaro kunde gifva bärgning åt vid pass 100 fattiga. Detta 
antal ökades småningom till närmare 200; men då med år 1818 
en allmän, delvis på andra grunder fotad fattigförsörjning kom 
till stånd, gjordes i Fattighusets reglemente vissa förändringar, 
enligt hvilka personalen betydligt inskränktes, men denna däremot 
erhöll sådana förmåner, att Fattighuset sedan dess varit att anse 
som en lugn fristad och eftersökt tillfiygtsort för sådana välfräj- 
dade borgare, enkor och ålderstigna tjänstehjon, som sett bättre 
dagar, men genom olyckor och motgångar bragts i armod. För 
närvarande bereder anstalten plats för 85 fattiga, däi-af 59 kvinnor. 

Ännu i dag begagnar ifrågavarande inrättning samma loka- 
ler som för 150 år sedan. Och än mer! dessa lokaler hade redan 
en mansålder därförut tjänat till klädesstamp, samma klädesstamp, 
hvaraf förstaden Stampen fått sitt namn. I den rödmålade två- 
vånings hufvudbyggnaden, som endast är af trä, hade nämligen 
Hans von Gerdes inrättat en af stadens första fabriker, ett på den 
tiden storartadt företag, som naturligtvis blott kunde bringas till 
stånd af en så rik och mäktig man som v. Gerdes. Född i 
Liibeck och tillhörande en ansedd slägt, var han en af de många 
främlingar^ som omkring midten af 1600 talet bosatte sig i Göte- 
borg lör att idka handel. Denna hans verksamhet blef dock ej 
så synnerligen långvarig, enär hans klara förstånd och vidt omfat- 
tande duglighet förde honom till förtroendeposter i det allmännas 
tjänst. Så utnämndes han 1677 till kommissarie för artilleriet och 
garnisonen och 1687 till handels- och politieborgmästare. Ar 1716 
blef han burggrefve och, då denna värdighet år 1719 indrogs, åter 
borgmästare. Till erkännande af hans förtjänster adlade honom 
konungen 1684, hvarefter han 1686 introducerades å svenska riddar- 
huset under N:o 1060. 

Från honom härstamma slägterna Schmerfeld, von Utfall och 
Msesterton, och var det af hans arfvingar, som staden 1726 köpte 
de forna fabriksbyggnaderna för att användas till deras nuvarande 
ändamål. 

Sin första kyrka fick Fattighuset 1767, då en å platsen 
befintlig träkölna apterades till en sådan. Med en slik antece- 
dentia är det tydligt, att k}rkan ej var något arkitektoniskt mäster- 



220 FATTIGHUSET. 

stycke, men torn och klockor hade hon dock, och tid efter amian 
försågs hon med diverse till- och utbyggnader — om till pryd- 
lighetens förhöjande veta vi ej. 

Något mästerstycke i byggnadskonst är ej heller den nuva- 
varande kyi^kan, hvilken, då den förut varjnde eller f. d. kölnan 
slutligen måste nedrifvas, uppbyggdes under åren 1812 — 14 af 
medel, som hufvudsakligast erhållits genom frivilliga gåfvor af 
stadens innevånare. Hon ligger tätt öster om den förra och är 
uppförd i den vanliga landskyrkostilen: ett långhus med rund- 
bågade fönster och ett fjrrkantigt lågt torn, som öfverst har ett 
kors. Tornet är blott af trä, men plåtbeslaget. Själfva kyrkan 
däremot är af sten. Hon håller i längd 28 ■^/4 meter och i bredd 
12 meter. Hennes inre är lika enkelt som hennes yttre. I mel- 
lersta korfönstret har man anbringat ett allseende öga, och där- 
nedanför står altaret med ett förgyldt krucefix, arbetadt i trä. 
Altaret prydes vidare af ett par antika silfverljusstakar och en 
dito armstake. Men det är också allt. Afven predikstolen är 
hållen i den gamla och tunga stilen med det oundgängliga taket, 
som här har ofvanpå ett par cheruber och under en dufva i för- 
gyldt snideri. Till predikstolens piydnader höra äfven ett allseende 
öga och några andra symboler för det gudomliga. Den lilla orgeln 
är förfärdigad af P. Z. Strand och invigdes den 21 November 
1824. Den har sin plats å en rymlig läktare, som är kyligt pärl- 
fårgad. Annars äro tak, väggar och bänkar hållna i visserligen 
ljusa, men dock milda färger. Taket är platt och har en indel- 
ning snarlik kasetter. 

Från den gamla kyrkan har man bibehållit tvänne mindre 
tomklockor. På den större står: 

När jag ljuder, sägom tå, 
Låtom oss samhälligt gå 
Till Gruds hus och kyrka, 
Hören aktsamt Herrans ord, 
Gån med vördnad till hans bord. 
Eder själ till styrka. 

Invid kp'kan ligger en mindre tvåvåningsbyggnad, som 
skiljer sig från de öfriga genom sin ljusgrå färg. Det är präst- 
bostället. Här bodde Willin i världen, den omtyckte predikanten 
och varmhjärtade barnaläraren, och här hade också under något 
mer än ett tiotal af år pastor Erik Wallerius sin bostad. Till 
denna byggnads minnen hör födelsen af en pilt, som i dopet 
undfick namnet Johan David. Det var den 13 Januari 1776, som 
han för första gången skådade världens ljus. Längre fram i tiden 
A-ardt han känd som en präktig sångare, en glad skald och pligt- 



FATTIGHUSET. 221 

trogen ämbetsmau, fader till den bekanta sångerskan och målarin- 
nan Adelaide Leuhusen, född Yalerius. 

Den som en vacker sommarsöndag inträder å Fattighusgår- 
den beröres gärna af en fridsam känsla. Hur vackert ligger ej 
den lilla kj-rkan, alldeles som i en trädgård, bland kastanjer och 
almar. En rad ärevördiga lindar — planterade af Johan Willin 
— spegla sina lummiga kronor i den lugna ån, som flyter tätt 
intill på ena sidan. Det lider mot kvällen och aftonsängen där- 
inne i kyrkan är ännu ej afslutad. Orgeln tonar, och församlin- 
gen sjunger utgångspsalmen. Det är landtligt alltigenom, och allt 
andas en idyllisk sabbatsfrid. Hönsen promenera obehindradt i 
de välsandade gångarne, som slingra sig mellan rabatter med pio- 
ner, svärdsliljor och andra mångåriga prydnadsväxter. Och så de 
omgifvande husen med sin såväl yttre som inre omisskänneliga 
prägel af stor ålder, men snygga och måleriskt täcka med sin 
röda grundfärg, sina hvita fönsterkarmar och höga tegeltak! 

På den gammaldags trappan ligger en svartraggig hund 
och sträcker sig makligt i solskenet, tyst, halfsofvande och i 
berömvärd frid med den gamle grå katten, som valt sig sin plats 
strax bredvid, njutande, äfven han, af en ostörd söndagslur. Här 
och hvar i fönstren tittar ut ett silfverhårig-t gubbhufvud, och 
innanför fönstren på undra botten framskymta som oftast gamla 
skrynkliga gummor, iklädda hvita mössor och i de flästa fall med 
ett uttryck af ädelhet i sina anletsdrag, på hvilka dock lifvets 
strider och den hårda kampen för tillvaron tryckt sin stämpel. 
Helt visst upptäcker du i någon fönsterpost ett immigt blom- 
sterglas mellan hvita, rentvättade gardiner; i ett annat fönster 
åter ser du blommande ki-ukväxter mellan högar af nötta postillor 
och andaktsböcker, under det du i ett tredje fäster dig vid en 
ostindisk potpourri-urna eller antik vas, sannolikt kära minnen 
från de bättre dagarnes hem. 

Kanske rinna dig vid allt detta i minnet några strofer af 
den skald, hvars vagga stod därborta i fattighusets pastorsboning, 
kanske kväder du med Yalerius: 

O må jag, åldrig, känna 
Mig själf så lugn och fri! 
Må tyst och skön som denna 
Min lefnads afton bli! 
Och då jag söker stranden 
Vid dödens midnattsstund, 
En genius hämte anden 
Med kyssar från min mund! 



222 TRETTIOETTAN. — ÄLDRE BEGRAFNINGSPLATSEN. 

Det gör ett underligt afbrott att från detta åt ålderdomen 
och lugnet egnade område träda ut bland den lifliga gaturö- 
relsen. Spårvagnarne, som ha sina stallar i närheten, rulla 
rastlöst och pinglande förbi mellan strömmar af promenerande, 
däraf en drager åt staden och en annan åt kyrkogårdarne, 
Redbärgslid och omnäjden. Så stark var väl ej trafiken här 
för en femti år sedan, men en viss ström drog äfven då hit 
ut, till Franska värdshuset, så som man kallade den till utvärds- 
hus förvandlade egendom, som franske generalkonsuln de Serre 
före sin afflyttning till Norge 1833 här ägde och till hvilken 
hörde en vacker trädgård i fransk stil. 

Som en fortsättning på detta nu försvunna värdshus kan 
man, om man så vill, betrakta den våra dagar tillhörande 

Trettioettan. 

Nos conviTia, nos przelia Tirginum cantamus. 
Horatius. 

Ett gammalt envånings trähus med flaggprydd frontespis, 
skänkrum, allmän matsal och enskilda smårum för slutna 
sällskaper, damer och herrar, mast ungherrar, oklanderlig ser- 
vering och täcka uppasserskor, vidare en liten trädgård med 
springkälla och täta bersåer samt slutligen gaslyst veranda, 
kägelbana och kägelbiljard — och därmed är det kapitlet 
affärdadt. 



Midt emot ligger 

Äldre begrafningsplatsen. 

Sof, sof, Bof i mitt sköte, 
Sof, sof dagen till möte. 

Topelius. 

Denna begrafningsplats anlades 1804 och invigdes den 
11 Maj samma år. En komité af åtta personer med hofrätts- 
assessorn och rådmannen H. E. Pettersson såsom ordförande 
omhänderhade anläggningen. Arbetena gingo långsamt. Exem- 
pelvis blef först 1814 den höga stenmuren åt gatan färdig. 
Denna stenmur har tränne gallerportar och öfver den meller- 



ÄLDRE BEGRAFNINGSPLATSEN. 223 

sta står i fältet af en fronton samt under ett förgyldt kors 
Tänk på döden. 

Läsare! eho du är, främling eller medlem af det sam- 
hälle, hvars stad vi skildra, följ oss in genom denna galler- 
port till de dödas stad och betänk för en stund dess tränne 
väckelseord. Kanske skall du därinne finna ett och annat 
namn, som, ristadt i stenen, kommer dig att dröja, minnas 
och tacka. Ser du, här är en mötesplats för många, för hög 
och låg. för ung och gammal, för den obetydlige så väl som 
den fräjdade, och alla sofva de samma sömn, under samma 
täcke, en sömn utan drömmar, stilla, Ijuf och förbidande. 

Först gå vi vägen rätt fram till det i midten af graf- 
gården liggande bisättningshuset, uppbygdt 1818. Förhärja- 
ren tiden har redan borttagit en del af dess sirater, såsom 
en dödskalle och ett par i kors lagda nedåtvända facklor, 
som förr hade sin plats öfver dörren. Inskrifterna å de sten- 
taflor, som i stället för fönster sitta under de götiska bågarne, 
äro dock ännu läsliga. Den ena lyder: Salige äro de döde, 
som i Herranom dö. Joh. Upp. B. 14 kap 13 v., och den 
andra: Detta förgängliga måste ikläda sig oförgänghghet och 
detta dödliga måste ikläda sig odödlighet. 1 Corinth. 15 
kap. 53 v. 

Vi se oss nu omkring. Hvilka rika löfhvalf bilda ej 
dessa utmed kvarteren planterade träd. Men så ha de också 
haft mer än ett hälft sekel att växa på, ty de sattes 1817. 
Bör en begrafningsplats hälst ingifva en dyster och betungande 
känsla, så bidraga dessa träd visserligen till en sådan, ty de 
utestänga nästan öfverallt solen, som annars så väl kunde 
behöfvas för att gifva torka åt de sankt liggande grafvarne. 
Bland dessa är där en närbelägen, som väcker uppmärksam- 
het genom sin säregna minnesvård, en bautasten å hvars 
framsida du öfverst ser en porträttmedaljong i brons, model- 
lerad af G. W. Billqvist och visande bilden af den åttiofem- 
årige hedersmannen, hvars stoft hvilar här, stoftet af »J. A. 
Rossing, stiftare af Göteborgs frivilliga brandkår, hvars med- 
lemmar reste vården». 

Ett vackert järnstaket, inneslutande en kulle med de 
skönaste blommor och växter, ser du å det snedt emot lig- 



224 ÄLDRE BEGRAFNINGSPLATSEN. 

gande kvarteret, och på staketet står: Olof Wijk. Detta är 
hela inskriptionen. Du kan godt blotta ditt hufvud af vörd- 
nad vid denna graf: Wijk var en karlakarl, må du veta, 
och förtjänt af både sin tids och sin eftertids erkännande. 
Hatten af också vid vården öfver A. G. Levgren, en kommu- 
nalman såsom få, för att icke säga: som ingen. Hans graf 
känner du igen på en järnsarkofag inom ett präktigt staket. 
Bland donatorer hvila här grosshandlaren Robert Dickson samt 
kanslirådet och direktören i Ostindiska kompaniet William 
Chalmers. Den senares vård är en stenobelisk med den hän- 
sofne medborgarens namn och därunder: »För värnlösa barns 
och sjukas frikostiga vård tackad af det samhälle hans verk- 
samhet gagnade». Nästintill finna vi en annan obelisk, ännu 
högre och präktigare, gjuten i järn och, enligt hvad å den 
står att läsa, rest af vänner. Många ha väl bidragit till 
den vården, ty han betäcker stoftet af Per Dubb, den otrött- 
lige kommunalmannen, den ömsinte läkaren och vänskapsfulle 
ordensbrodern. Vårdens förnämsta prydnad är förvisso den 
bortgångnes namn, men den har dock äfven andra, såsom en 
eklöfskvist, en fackla och en ormstaf, allt i upphöjdt gjutverk 
Bland läkare, som i Gröteborgs samhälle skapat sig ett namn 
ligga här vidare : kongl. lifmedici A. G. Franck och P. C 
Westring, den senare Sahlgrenska sjukhusets öfverläkare : 
16 år, därjämte känd som en insigtsfull samlare af naturhisto 
riska föremål. Här ligger också: »Carl Fredrik Weltzin, R 
N. O.. M. D., Ch. M., Svenska Arméens Öfverfältläkare i Tysk 
land, Flandern och Norge åren 1813 och 1815, född 1778 
död 1828». Under hans namn stå följande vackra ord inri 
stade: »Konungen kände hans värde, använde hans förmåga 
och belönade hans förtjänst. Medborgare älskade, hedrade 
och saknade honom». 

Af högre militärer hvila här under stenhällar general- 
majoren och öfverkommendanten Carl U. Silfversköld samt 
öfverstelöjtnanterna D. F. Bildt och S. M. Silfverhjelm. En 
väldig järnobelisk, invigd den 10 Sept. 1852 och prydd med 
det grefliga Rosenska vapnet samt svärd, hjälm och lagerkvist, 
är rest på den allmänt omtyckte landshöfdingen Axel Pontus 
von Rosens graf. Till vetenskapsmännen kunna vi godt räkna 



ÄLDRE BEGRAFNINCSPLATSEN. 225 

den här graflagde gamle tullförvaltaren Nikolaus VVestring, en 
entomolog af mycken förtjänst, hvarjämte den berömde astro- 
nomen professor emeritus i Lund Jonas Brag här fått sitt 
sista hvilorum. Ett sådant är också här, beredt åt skalden 
J. A. Wadman. 

Draga vi oss niirmare kyrkogårdens södra gräns, så se 
vi hurusom trädkronorna där gifva mera rum för solstrålarne. 
På ett af kvarteren är det riktigt ljust och soligt, foglarne 
sjunga och myggorna dansa. Där är en vård, bestående af en 
sten med raarmorkors. Under den hvilar domprosten doktor 
David Magnus Hummel, kär i åminnelse. Bland andra kyr- 
kans män ligga här biskopen Anders Bruhn och domprosten 
Peter Wieselgren. Den senares vård, »rest af tacksamma 
åhörare», torde vara den vackraste på kyrkogården. Inom 
ett järnstaket, som bildas af lagerkransar och nedvända fack- 
lor, reser sig ett högt granitmonument af ädel form, å sin 
öfversta del visande den berömde mannens välbekanta drag, 
återgifna i en medaljongbild af brons, modellerad af professor 
Kjellberg. 

Då ju denna de dödas stad är alldeles öfverbefolkad, 
förefaller det besynnerligt, att många kvarter förete en nästan 
fullkomlig brist på minnesmärken. — Den där gamla damen, 
som så andäktigt står därborta och med sin pirat och sina 
kanonlockar ser så innerligen antik ut, hon kan bestämdt 
gifva en förklaring öfver förhållandet. Ja bevars ! Tidens 
tand och bristande omvårdnad från de närmastes sida, se där 
anledningen! Hon minnes så väl, att hvartenda kvarter ännu 
för bara en tjugo år sedan var alldeles öfversålladt af kors, 
de flästa dock af trä, det förstås. Men äfven på granit och 
järn verkar tiden, menar hon, det framgår af denna vård, t. 
ex. I mån tro, tillfogar hon, att den varit besedd och omtald 
i sina dagar. Den har en gång ansetts för att vara den 
vackraste på hela kyrkogården, och mången kunde förr dess 
inskription utantill. Här, där detta tomma fält gapar emot 
oss, satt förut (m marmorskifva, hvarpå stod: » Minne af 
historiemålaren Liljedahls maka» och därunder: 



»Hon var älskad, deuua sörjda maka, 
Hon är saknad och förtjänt däraf. 



15 



226 ÄLDRE BEGRAFNINGSPLATSEN. 

Sällheten förrädiskt tog tillbaka 
Hvad den en gång mina dagar gaf>/. 

Tvänne härliga popplar vaktade då vården och lutade, ge- 
nom en underlig naturens lek, sina toppar mot hvarann, 
liksom bildande en götisk båge på smärta, skyhöga pelare . . . 
Hon har rätt, den gamla : han är förfallen, denna vård. På 
ramen af hans öfverstycke har man vid sidan af den i järn 
gjutna sfinxen ä la Thebe kastat upp en urna, som fordom 
hade sin plats vid monumentets fot. Af popplarne synes icke 
ett spår, allt är grått, vittradt, brutet .... 

Den gamla är enträgen och vill visa oss en annan graf, 
äfven denna välbekant för en äldre göteborgsgeneration och lik- 
som kringgjuten af ett romantiskt skimmer. Det är en fyrdubbel^ 
häckomgifven graf, hvars ena monument utgöres af ett grå- 
stensblock med urna, som vid sin fot har en uppslagen bok. 

Härunder hvila två älskande — berättar gumman — man 
och hustru. På denna sten brukade de ofta sitta som fäst- 
folk och tala om en kärlek utan ända, en trohet utan gräns. 
Men mannen är oftast ombytlig i sina tycken, och kvinnan är 
djup i sin sorg som i sin kärlek. Så dog hon. Då var det 
så dags att omvända och ångra, och i sin sorg skref han på 
det där nu svartnade marmorbladet: 

Hvad kan jag ge dig, himlaburna. 
För all den sällhet du mig gaf, 
Ack, blott en blomma på din graf 
Och sorgens tårar vid din urna! 

Sorg och saknad lade honom själf i grafven efter något 
mer än ett år, och då ristade efterlefvande å det andra bladet : 

Att döden slet det Ijufva bandet. 
Du här ej längre klaga fick, 
Från jordens sorger snart du gick 
Till mötet i det sälla landet. 

Men — de mortuis nil nisi bene. 



På vägen från denna begrafningsplats rigta vi våra blic- 
kar åt de åkerfält, som ligga mellan den väg vi passera och 



KOLERAN 1834. 227 

(le långsträckta bärgen på andra sidan Gullbärgså. Dessa 
åkerfält äro kända imder namn af Ranängarne. Platsen är 
så till vida historiskt märkvärdig, som här 1644 stod ett slag 
mellan svenskar och danskar, de senare — efter hvad några 
historici uppgifva — under anförande af ståthållaren i Norge 
Hannibal Sehested, som emellertid blef slagen af Harald Stake 
och hans lilla, men naggande goda trupp. Där i närheten 
har också varit en begrafningsplats, hvarom en minnessten 
med ett kors och årtalet 1834 upplyser. Här begrofvos näm- 
ligen offren för den första koleran i Göteborg, hvars fasans 
tid man ännu kan få höra skildras af äldre personer. 

Deras berättelser lyda i sammandrag sålunda : Koleran gras- 
serade i södra Europa. Att hon skulle komma till Norden med 
dess tempererade klimat trodde dock ingen, och några förberedel- 
ser att, ifall så skulle behöfvas, hämmande möta henne gjordes 
ej. Då ljöd. en morgon i Juli månad det förfärliga ropet: kole- 
ran är här ! och koleran var verkligen i Göteborg. Efter hvad 
man antog, hade hon dit öfverförts af ett utländskt fartyg från 
smittad ort. Hennes spridning var allt från början stor. Först 
uppehöll hon sig blott i förstäderna, men snart nog hade hon fot- 
fäste äfven inom själfva staden. Oron och handfallenheten voro 
till en början jämnstarka, men slutligen fattade några behjärtans- 
värda personer mod till sig och bildade en sjukvårdskomité. Nu 
inrättades provisoriska sjukhus, läkareantalet ökades, medikamen- 
ter utdelades gratis och öfver allt på gatorna sökte man rena den 
förpästade, tropiskt kvalmiga luften genom att bränna tjära i stora 
järngr3i;or. Emellertid tog sjukdomen en sådan öfverhand att sko- 
lorna måste stängas, värdshusen likaså och skärpta ordningsreglor 
noga efterhållas. Snart befann sig staden som i ett slags beläg- 
ringstillstånd. Landtmannen vågade sig ej in till densamma med 
sma produkter, och handel och sjöfart afstannade. Ingen sam- 
liällsklass skonades. Hvart ögat vände sig, mötte det den dystra 
sorgdrägten. Själa- och begi-afningsringning ljöd från morgon till 
kväll, men måste dock till sist utan undantag upphöra. På por- 
ten till de hus, hvari farsoten fått insteg, stod med stora bokstäf- 
ver »kolera» anbragt, och därutanföi- inställde sig likkörarne 
hvarje afton efter kl. 11 för att afhämta de döda, som forslades 
till begrafningsplatsen å väldiga sprötkärror. Att måla kistorna 
hann man ej, de kommo i stora föror från tillverkningsorten, 
Lilla Edet, och hade sitt upplag å ödetomten mellan Högvakten' 
och dåvarande Kaulbarska huset. Processioner af frän der ocli 



22!S MOSAISKA FÖRSAMLINGENS BEGRAFNINGSPLATS. 

vänner förekommo ej. De som dött under dygnet fiugo en ge- 
mensam jordfästning och i de flästa fall äfVen en gemensam graf. 
Först efter tre månader var farsoten upphörd. 



Mosaiska Församlingens Begrafningsplats. 

Dess anläggningstid anlages vara omkring 1790. Del 
första benhuset uppfördes 1817, då kyrkogården utvidgades, 
men befanns i början af 1S60 talet i sådant skick, att det 
1864 ersattes med det nuvarande, som är uppfördt af gult 
murtegel i österländsk stil enligt ritning, utgången från bygg- 
mästare P. J. Rapps kontor. 

Själfva begrafningsplatsen företer en lika sällsam som 
vacker anblick. Icke en enda graf saknar här sin minnessten, 
och de flästa monumenterna äro icke blott dyrbara, utan 
också valda med berömvärd smak. Blommor och grönt pryda 
hvarje grafkulle, och åt det hela synes den kärleksfullaste 
omvårdnad vara egnad. 

Bland bemärkelsevärda personer, som här ligga begråt- 
na, är att i första rummet nämna den europeiskt ryktbara 
sångerskan Henriette Nissen-Saloman, på hvars graf upprests 
en ståtlig obelisk af finpolerad granit. A densamma har man 
inhuggit en metronom, och öfver namntaflan är en dekoration 
anbringad, som utgöres af en lagerkransad och florbehängd 
harpa — ett synnerligen fint arbete i brons. 

Här hvilar också en annan sångerska: Eufrosyne Abra- 
hamson, född Leman, hvars dyrbara minnesvård, konstnärligt 
arbetad i snöhvit marmor, visar en antik kolonn, uppbärande 
en florbehängd urna. 

Denna griftplats gömmer jämväl stoftet af donatorerne 
Eduard Magnus och Jacob Elliot samt den lofvande skriftstäl- 
laren Carl Simon Warburff. 



Knappt 150 meter härifrån ligger 



SKANSEN GÖTA LEJON. 229 

Skansen Göta Lejon. 

Den plats, hvarpå denna skans är belägen, torde vara den 
i historien först omtalade bland dem, som tillhöra nuvarande stads- 
området, så framt ej platsen för Gamla Alfsborgs fästning skulle 
göra honom företrädet stridigt. Visst är emellertid att redan 1253 
konung Håkan i Norge här sammanträffade med Birger Jarl, och 
året därpå uppgifves den senare ha anländt till Gnllbärgs Eid med 
5000 man, då stora gästabud tillreddes för Håkan och hans följe, 
i hvilket befunno sig tränne konungar, Håkan den unge, Jon på 
Söderöarne och Dugal från Orknöarne. Afven år 1259 lära de 
båda stormännen här haft ett möte — allt för öfverläggningar om 
krigsföretag, som de gemensamt ämnade iitföra. 

Belägen mellan tvänne riken, Norge och Danmark, var plat- 
sen själfskrifven till befästning, hälst den dessutom tillhörde sven- 
skarnes enda landområde vid Västerhafvet. Om någon egentlig- 
fästning funnits här före 130o är dock ovisst, men då lärer en 
sådan anlagts på konung Birger II Magnussons tillskyndan. Dess 
namn vardt Gullbärg eller Gullbrandshus, och dess förskansningar 
uppgifves ha sträckt sig öfver hela bärget. Dessa voro likväl 
svaga och delvis bestående af blott jordvallar. Icke desto mindre 
motstodo de alla fiendeanfall ända intill 1612, då fästningen föll i 
danskarnes händer, dock efter ett ärofullt försvar af kommendan- 
ten Mårten Krakow och, efter dennes blesserande, af hans maka 
Emerentia Pauli. När andra försvarsmedel tröto, hittade den senare 
på att hälla sjudande lut öfver de stormande danskarne, som, för 
att anföra dottern Cecilias ord, däraf lågo i hvalfvet och kring 
porten som skållade svin. Af detta och mer torde framgå, att 
sagde Cecilia icke haft orätt, då hon förmenar, att hennes moder 
»var något rask uppå sig». 

Genom den därpå följande freden blef Gullbärg åter Sveri- 
ges tillhörighet, och sedan dess var det ej utsatt för några nämn- 
värda farligheter. Efter det de gamla vallarne raserats, lät konung 
Carl XI här uppföra den nuvarande skansen. Den är byggd 
efter ritning af Erik Dahlberg, som egenhändigt lade grundsto- 
nen, hvilket med öfliga ceremonier skedde den 21 Juni 1687. 

Byggnadsarbetet måtte bedrifvits med en för den tiden ovan- 
lig raskhet, ty i-edan den 11 Aug. 1689 kunde konungen, hertigen 
af Holstein, Dahlberg och andra förnäma herrar å skansens öfver- 
sta tornplan dricka lyckönskningsskålar med anledning af det i 
det närmaste fullbordade arbetet. 

Skansen består af ett rundt torn om 7 meters gråstensmurar. 
På dess spets satt en gång ett mot norr rigtadt lejon, som i h()gra 
klon höll Sveriges vapen i en oval sköld och i den vänstra ett 
draget svärd. Däraf fästets namn. Tornet har fyra tenailler, 
genom hvilka dess grundform bildar en stjärna. 



230 S:T PAULI KYRKA. 

Det gamla fästet är, såsom sådant betraktadt, särdeles vac- 
kert och ser mäkta stolt ocli ärevördigt ut, änskönt det visserli- 
gen ej kan hänvisa på några ärofulla bedrifter. 

Nedanför detsamma ligger på den Kronan tillhöriga marken 
ett af Göta Artilleri-regemente disponeradt laboratorium, som upp- 
fördes 1864. 



Vår väg leder nu förbi tvänne stora statens järnbana 
tillhöriga lokomotivstallar och det midt emot på den forna 
Burggrefvelyckan belägna Straffängelset för kvinnor, hvar- 
dagligen kalladt Spinnhuset, som funnits här sedan midten af 
1700 talet, måhända redan därförut. Vi passera Gullbärgsbro 
och den på höger hand belägna egendomen Gubbero samt 
sträfva så upp för Redbärgslid, vid hvars öfversta del reser sig 

S:t Pauli kyrka. 

Prydlighet, ändamålsenlighet och prisbillighet — se där 
de egenskaper, som karaktärisera denna tämpelbyggnad ! För- 
tjänsten af desamma tillkommer i första rummet arkitekten 
Adrian Peterson. Han har nämligen uppgjort byggnadsritnin- 
gen, som vid den täfling, hvartill stadsfullmäktige inbjödo, tog 
första priset. 

Kyrkan uppfördes ISi^O af medel ur Renströmska fonden 
och bereder 1,200 sittplatser. Hennes inre dimensioner äro : 
längd: 31 meter, bredd: 22 meter, höjd 11 V-' meter. Tornet 
är 46 meter högt. Med sin smidiga spira ter det sig synner- 
ligen vackert från skilda håll, nära eller fjärran, man må nu 
betrakta det från det förbiilande bantåget, från Göta Älf eller 
från själfva staden, där det är synligt från mer än en punkt. 

Kyrkans stil är romansk, särdeles ren och allvarlig, om 
ock moderniserad. Planen är mycket enkel : en treskeppig 
centralkvadrat, ett apsisformadt kor och fyra tornlika hörnbygg- 
nader. Med formernas enkelhet harmonierar materielet, som 
är rödt, prässadt Rennbärgertegel med ornamenter af ena- 
handa byggnadsämne. Sidofönstren äro fördelade i öfver- och 
underfönster, de senare tredelade, hvart och ett bildande en 
liögre midtelarkad och tvänne lägre sidoarkader. Öfverfönstren 



S:T PAULI KYRKA. 231 

äro däremot alla af samma storlek, smala och åtskilda af 
blott kolonetter. Denna omväxling i fönsterplaceringen ger det 
hela en viss rytm och är dessutom framkallad af praktiska 
skäl: att bereda dager såväl åt kyrkans nedre delar som åt 
läktarne. 

Om vi närma oss västra fasaden, öfverraskas vi af dess 
ofantliga bredd, men också af dess vackert profilerade 
portal. Äfven på nära håll verkar här förträffligt det med 
fyra små spiror och åtskilliga gjutjärnsornamenter försedda 
hufviidtornet, i hvars former det moderniserade i kyrkans 
romantik torde vara mast framträdande. 

Interiören ger i första ögonblicket en icke tillfredsstäl- 
lande öfverraskning, orsakad af dess oväntade ringa längd i 
förhållande till bredden. Rummet saknar således grunden 
för beredandet af en skön perspektivisk anblick. Detaljerna 
och ändamålsenligheten i det hela förmå oss dock att snart 
glömma det första intrycket och i stället prisa arkitektens 
fyndighet att genom läktarnes djärfva framdragande, midtel- 
skeppets höjning i en Ijusgifvande italian samt slutligen 
anbringandet af ett äkta romanskt kor med ett verkningsfullt 
fönstergalleri komma oss att tycka, det vi se en långskepps- 
kyrka i den stil vi sedan gammalt lärt oss föredraga och prisa. 

Koret är indeladt i fält, och framför det mellersta står 
altaret. Bakom detta reser sig å en piedestal en gipsafgjut- 
ning af Thorvaldsens kolossala från Frukyrkan i Kjöbenhavn 
bekanta Kristusbild, som symboliskt hänvisar på »lifvet efter 
detta >^ och i hela sin gestalt samlar uttrycket af de ord, som 
stå öfver korhvalfvet: »Kommer till mig, I alle^, som arbeten 
och aren betungade, och jag vill vederkvicka eder». På hvar- 
dera sidan om mellersta korfältet synes en altartafla, den ena 
föreställande: Kiishis på korset och den andra: Uppstån- 
delsen. De äro målade af Gotthard Werner i denne konst- 
närs starkt arkaistiska smak, sannolikt lika litet anslående på 
kyrkogångare i gemen som på vår realistiska tids konstför- 
ståndige. Till det goda totaiintrycket af koret bidraga två 
ytterst smakfulla och rikt förgylda nioarmade kandelabrar, 
som ha sin plats på ömse sidor om altaret, hvars ring är en 



232 S:T PAULI KYRKA. 

stilfull romansk balustrad, hållen i bronston och klädd med 
rödt kläde. 

Predikstolen är vackert sirad med kolonnetter och lan- 
gett samt tvänne arm stakar. 

Orgelverket är förfärdigadt af S. Molander & C:o och 
anses för ett af de utmärktaste i vårt land. Afven dess fasad 
är berömvärd. 

Utom orgelläktaren gifvas här tvänne rymliga läktare, 
som löpa utmed långsidorna och hvila på tillsammans IG 
pelare af gjutjärn med kapitäler i brons, rödt och blått. I 
öfrigt är kyrkan målad i tonfärger med brungrått till hufvudfärg. 

Tämplet är försedt med både värmeledning och gaslys- 
ning. 1 och för den senare finnas 24 trearmade kandelabrar 
utmed »stora gången». Från läktarne nedhänga åtta mindre 
kronor och lika många från taket. Dessutom kunna vi räkna 
till omkring fyratio vägglystrar. Vid fullständig upplysning 
gifver också kyrkan sitt gladaste och mast upplyftande intryck. 

Ringklockorna äro gjutna vid Göteborgs Mekaniska Verk- 
stad år 1881. Å den mindre står: 

När morgon tänds och dag blir ny 
Till stilla bön jag ljuder, 
När solen göms i aftonsky 
Till tack och lof jag bjuder. 

Stora klockan har denna vars : 

Med klingande tiinga det budskap jag bär 
Till gamla och unga: si Herren är när, 
Hans sabbat är inne, håll upp med din id 
Och helga ditt sinne från oro och strid! 

Om anden dig väckte till ånger och tro, 
Du jägtande slägte, här finner du ro. 
Lär bedja och vaka och viljan stärk. 
Gäck sedan tillbaka och verka Guds verk! 

Kyrkan invigdes den 15 Januari 1882. 



NYA BEGRAFNINGSrLATSEN. 233 

Nya Begrafningsplatsen. 

Der Wege durcli dies Leben giebt es viele; — 

Ganz gleich ist keiner; 
Doch r<!i4' (lem Leben uud ziim letzten Ziele 

Fiihrt lins mir Einer. 

Bandlin. 

Sedan den 16 November 1860 är denna begrafnings- 
plats »vigd jord). Ungefär samtidigt uppfördes efter stads- 
arkitekten H. Strömbergs ritning det bisättningskapell, som 
ligger vid foten af den kulle, kring hvilken begrafningsplatsen 
utbreder sig. Det är hållet i götisk stil med trappformade 
gaflar och korskrönta sträfpelare. Gå vi upp för den gång, 
som bakom detsamma slingrar sig upp efter sagde kulle, 
hvars lummiga träd och buskpartier komma oss att tycka, 
det vi vandra i en välordnad, kuperad park, så stå vi snart 
framför den skönt belägna Fogelbergs graf. Från Triest, där 
den berömde mannens lik först nedsattes å Lutherska kyrko- 
gården, vardt det återbördadt af födelsestaden. Grafven 
prydes af en hög finpolerad kolonn, som hvilar på en 
estrad af granittrappsteg och uppbär konstnärens bröstbild, 
modellerad af Molin På kolonnens midt läses under en 
bronsdekoration, bestående af lagerkrans, mäjslar och klubba: 
Bengt Erland Fogelberg 
född i göteborg den 8 augusti 1786 
död i triest den 22 december 1854. 
vården restes af beundrare och vänner. 

Den högtidliga invigningen af monumentet ägde rum den 
15 Oktober 1862. 

Ett stycke härifrån, således äfven på höjden af kullen, 
har man beredt en vacker hviloplats åt stoftet af en annan 
bekant personlighet, till hvars minne Göteborg står i skuld 
såsom till ingen annans. Hans lika vackra som dyrbara graf- 
vård är i ren antik stil utförd af svensk granit efter ritning 
af Scholander och bildar till planen en halfcirkel. I midten 
af denna är öfver själfva grafven anbragt en häll, hvarå står: 
Sven Renström. Född. d. 4 Feb. 1793. Död d. 26 Juni 
1860. Halfcirkelns periferi, som mäter icke mindre än 13 Vi 
meter, bildas af hvilosäten med slutornamenter i form af 
lejonramar. I fonden reser sig en minnessten, till hvilken 



254 NYA BEGRAFNINGSPT.ATSEN. 

den tidigt bortgångne skulptören J. E. Ericsson utfört sitt 
sista arbete: Renströms profilbild i brons. Därunder står i 
upphöjda granitbokstäfver : 

ÅT 

minnet af 
Samhällets Välgörare 

EGISADES denna VÅRD 

AF 

GÖTEBORGS STAD. 

Må vi ett ögonblick taga plats å de nämnda hvilosätena. 
För att skingra den egendomliga känsla, som på en griftgård 
gärna manar fram tankar på evigheten, detta töckenhöljda 
kommande, hvars arfvingar vi äro genom döden, som hvarje 
gång han mäjar en människoskörd, låter naturen förgås, vilja 
vi yttra några ord om den här jordade medborgarens hf och 
verk. Hans historia är sagan om en man, som vardt rik 
genom arbete och sparsamhet. Ett vigtigt kapitel i denna 
historia är det, som afhandlar den redbarhet och det mänsko- 
kära sinnelag, hvilka åt hans arbete gåfvo framgångens väl- 
signelser. Det var detta sinnelag, som frambragte en dona- 
tion, af hvars make något annat samhälle i de nordiska län- 
derna väl näppeUgen kommit i åtnjutande. Du må nämligen 
veta, att Sven Renström till Göteborgs förmån donerat icke 
mindre än omkring en million sjuhundratusen kronor af sin 
efterlämnade förmögenhet, den han hopsamlat just genom sin 
arbetsamhet. Väl .,var den rike gubben en i samhället gan- 
ska' känd personlighet, men härtill bidrogo kanske mindre 
hans rikedom och duglighet än hans egenheter. Han var 
nämhgen ett original i smått. På fattiglistor skref han väl 
då och då sitt namn, men icke utan ett visst knöt, hans lef- 
nadssätt var ytterst anspråkslöst, anspråkslöst tedde sig också 
hans yttre, särskildt hans klädsel, som kanske icke alltid 
stämde så väl öfverens med den emalj erade nordstjärna, hvar- 
med hans bröst vid högtidligare tillfällen pryddes, och föga 
anade man i honom millionären, där han med vårdslös gång 
och alltid dinglande hufvud vandrade fram på stadsgatorna, 
häldre begagnande sina egna fortkomstledamöter än hästar och 
vagn, hvarmed han dock bestod sig. Det var ej al kärlek 



NYA BEGRAFNINGSPLATSEN. 235 

till vinsten, som han egnade ett långt lif åt dess förvärfvande, 
det var ej af snålhet han åtnöjde sig med ett jämförelsevis 
indraget lefnadssätt, därtill var han en alltför upplyst och 
förståndig man. Nej ! han ville endast lägga ihop till ett stort, 
som kunde befrämja stora andliga behof af allmännyttig karak- 
tär. Han var, som sagdt, en upplyst och förståndig man, 
och därför anhtades han flitigt af komnmnen, som räknade 
honom bland ledamöterna i «borgerskapets äldste», drätsel- 
kammaren och stadsfullmäktige, hvarjämte han under flere 
riksdagar var Göteborgs representant i borgarståndet. 

Vill du nu veta något närmare om de där donationerna 
till Göteborgs förmån, så är att säga, att han donerade 20,000 
kr. till stiftelsen för ålderstigna tjänstehjon, 25,000 kr. till 
en pensionsfond för ogifta fruntimmer, 20,000 kr. till under- 
stöd för afsigkomna äldre handlande och handtverkare eller 
medellösa enkor efter sådane, 10,000 kr. till Fonden för van- 
vårdade barn, 5,000 kr. till stadens Barnhus, 7,500 kr. till 
Frimurarebarnhuset, 5,000 kr. till Småbarnsskolorna, 5,000 
kr. till det år 1819 stiftade sällskapet »De fattiges vänner», 
10,000 kr. till stadens Fattighus, 10,000 kr. till Sjukhemmet, 
5,000 kr. till Barnsjukhuset. 10,000 kr. till Chalmers tekniska 
Läroanstalt, 10,000 kr. till Göteborgs Museum och — nu 
kommer det mast storartade — 1,500,000 kr. till Göteborgs 
stad för att användas till kommunens bästa på så sätt, att 
en half million genast disponerades, hvarefter den återstående 
millionen förräntas intill dess summan åter stigit till en och 
en half million, då den halfva millionen på nytt användes. 
Sålunda skall Göteborg ungefär hvart åttonde år ha en half 
million till sitt förfogande. 

Bland andre stadens välgörare, som nedstigit i dödsri- 
ket, fmna vi här minnesvårdar öfver grossörerne James Robert - 
son Dickson och Erik Gustaf Lindström, hvarjämte den bekante 
konstvännen, donatorn B. E. Dahlgren och grosshandlaren P. 
Osbeck här fål;t sina grafrum. Den sistnämnde, som vid unga 
år lämnade sin födelsestad, Göteborg, och i främmande land 
förvärfvade sig en förmögenhet på öfver en half million kro- 
nor, skänkte enligt testamente af den 17 Mars 1884 hela denna 
sin kvarlåtenskap till Göteborgs stad, som däraf kommer i 



236 SLOTTSSKOGSPARKEN. 

åtnjutande efter det testators enka aflidit. På den gamle 
vördade justitieborgmästaren Patrik Ekmans graf synes en 
hög, af magistraten bekostad granitobelisk, och på den torfva, 
hvarunder tonskalden Israel Sandströms stoft gömmes, har 
(löta P. B. rest en bautasten, som prydes af en förgyld lyra. 
Till framstående män, hvilka »åter blifvit jord» i denna de 
dödas stad, äro slutligen att räkna zoologen professor A. W. 
Malm och den som politiker och rättslärd berömde Johan 
Gabriel Richert. 



Vi ha nu nått förstadsgränsen åt detta håll. Så godt 
som inom densamma ligger egendomen Bagaregården, från 
hvars ägor Nya Begrafningsplatsen afsöndrades. 

Bagaregården var för omkring ett sekel sedan ett af stads- 
boame omtyckt utvärdshus, i hvars park då lefdes ett gladt lif 
under protektion af traktören på stället, herr von Minden. Xågot 
närmare staden låg sedan 1671 Redbärgs gästgifvaregård, också 
kallad Danska Gästgifvaregården, som bestod af ett mindre en vå- 
nings trähus, inliäguadt af en spjälpalissad med en hög, åt söder 
vettande inkörsport, öfverbj-ggd och tegeltäckt. Yid platsen för 
den forna gästgifvaregården grenar sig vägen. Den ena grenen 
för in åt staden — den väg vi passerat — och den andra om- 
kl^ing staden åt söder till. Sistnämnde väg. Danska Vägen, 
har fått sitt namn däraf, att den underhölls af danskarne, som 
måste begagna den för befordrandet af sin post. Denna fick 
nämhgen ej föras genom den då befästade staden. 

I stället för att taga Danska Vägen, till hvilken vi komma 
längre fram, stiga vi nu in i en spårvagn, som står redo till 
affärd strax nedom Redbärgslid, och färdas med den till en 
alldeles motsatt utkant at staden. För att nå vårt mål ha 
vi att på detta sätt åka något öfver en half svensk mil, hvar- 
efter vi befinna oss framför portarne till 

Slottsskogsparken. 

Himmel, hvad denna runden. 
Af friska löfträd sammanbnnden. 
Vidgar en plan i lunden 
Med strödda gängar och behag! 

Bellman. 

Gamla urkunder förmäla, att konung Gustaf H Adolf strax 
efter stadens grundläggning eller år 1624 åt :>Götheborgs Innevå- 



SLUTTSSKUGSPARKEN. 2o7 

nare med deras Hustrur och barn» upplät den skog, som tillhörde 
Älfsborgs slott, i syfte att åt dem bereda en plats, där de ägde 
»om sommaren sig förlusta, dock så att dem icke var tillåtet ned- 
hugga skogen, fälla djur eller bruka, någon annan motvillighet» . 
Inuevånarne begagnade sig af den »K. benådning», som sålunda 
blifvit dem beskärd, och Slottsskogen var under mer än ett sekel 
den förnämsta tummelplatsen för stadens nöjeslystna af båda könen. 

Här såg mycket olika ut då mot nu. Med hänsyn till okonst- 
lad växtlighet var platsen på den tiden nästan rikare än i våra 
dagar, åtminstone voro ekarne flertaligare, och skogen i sin hel- 
het gaf intryck af vild, storartad natur. Afven ett värdshus, 
Änggårdsvärdshuset, fanns här då, och på de anspråkslösa sitt- 
brädena i dungen utanför dess förstugukvist sutte männen vid 
remmaren och pipan, kandstöpande som mast, under det mödrarne 
strax invid »bullade opp» matkorgarnes läckerheter och ungdomen 
sprang enkleken i bärgssluttningarne eller tog sig en sväng om, 
där tufvorua format sig till en något så när plan yta. 

Slottsskogen förlorade dock så småningom sin dragningskraft, 
hvartill väl i någon mån bidrog, att åkerfält och enskilda egen- 
domar uppstodo rundtom och gjorde vägarne dit hälft afspärrade. 
Störande uppträden af rucklare och natts varmare m. fl. kommo 
därjämte platsen i misskredit, hvadan snart nog Slottsskogens idylli- 
ska herdestunder voro endast minnen. 

Först under sistförflutna årtionde började man fundera 
på att göra Slottsskogen till hvad den en gång var och ändå 
något mer — till en Djurgård, en Prater, en Boulognerskog, 
om ock endast i duodesformat. Sagdt och gjordt. Ar 1874 
ersatte staden innehafvaren af Stora Malmgården med 24,000 
kr. för afträdandet af hans arrenderätt, och 1875—77 vaninos 
lägenheterna Fredriksborg, Oxhagen och Erikslund. Liksom 
under Morganas trollspö ordnades nu en park, som håller i areal 
omk. 785,100 kv. met. och allaredan uthärdar jämförelse med 
mången dylik af högre rang och ålder. Bland de män, som 
därmed verkliggjort den ofvannämnda afsigten hos stadens 
grundläggare, skulle vi vilja särskildt nämna en, den där med 
kraftigt nit fört företaget framåt — handlanden och riddaren 
August Kobb. 

En utförlig beskrifning kunna vi ej prestera, vi kunna 
endast konstatera, att man här finner magnifika kör- och rid- 
vägar, konstgjorda sjöar, däraf en med svanor och spring- 
vatten, bärgafsatser med majestätiska ekar, gräsplaner som 



238 SLOTTSSKOGSPARKEN. 

skifta i de mjukaste färgtoner, buskar, källsprång, sten- och 
blomstergrupper — kort sagdt: en anläggning, i hvilken natur 
och konst täfla med ungefär lika mycken styrka ä hvardera sidan. 

Från spetsen af ett högt bärg, uppför hvilket leder en 
bekväm väg, här och hvar försedd med hvilsoffor, erbjuder 
^ig en vidsträckt utsigt, som i väster lägger skärgården och 
hafvet för betraktarens öga. Xy Alfsborgs fästning synes 
här som låge den helt nära. Den som vill njuta af 
tblklifvet måste dock hålla sig till de nedre bärgskullarne. 
ännu häldre till den egentliga parken, som i synnerhet vackra 
söndagseftermiddagar företer en brokig tafla. Hvilket lif! På 
mer än ett ställe dansas det förtvifladt efter en fiols eller än 
oftare en dragharmonikas toner. Skratt och glam och sång, 
idel lustighet utan tillstymmelse till slagsmål, på sin höjd ett 
stilla gurgel. Hästgnägg och hundskall, barnskrik och musik'. 
För frambringandet af den sistnämnda anstränga regementsblå 
sare sina lungor däruppe i den bila paviljongen på bärgskn alten 
snedt emot det anspråkslösa kaféet, som är ett nykterhetskafé, 
förstås, inte annat, hvadan de som vilja förpläga sig med 
spritvaror få föra sådana med sig i matkorgarne. På tingestar 
af sistnämnda slag släpas det hvart ögat vänder sig. Barn 
vagnar är det ej heller ondt om, eftersom hela familjer äro 
ute i det gröna. Sällan kunna dock de smås ekipager täfla 
i antal med de stores, allraminst Kristi-himmelfärdsdag eller 
första Maj, då göteborgarne fira vårens ankomst med >corso» 
i sin Slottsskog. Hur det då vimlar på Husargatan och Väster- 
gatan, där alla åkande och gående röra sig i rigtning mot 
parken! Inom den koncentrerar sig vimlet utmed »stora prome- 
naden >;. hufvudchausséen, där en rad af vagnar, inneslutande 
den mast blandade publik, rullar fram i gående, omgifven af 
en mänskohäck, som tittar, mönstrar och pratar och aldrig 
tröttas af skådespelet, på hvilket flertalet skulle stå och gapa 
i evighet, om icke vagnstimmet så småningom drog dädaii 
och skymningen förkunnade dagens slut. Båda delarne inträfla 
dock, och då troppar litet hvar åt staden, alla belåtna med 
sin dag och sin park. 

En timma eller så, och nattens skuggor lägra sig öfver 
näjden. Där nyss ett friskt folklif rådde, är nu tomt och 



SKANSEN KRONAN. 239 

tyst, och endast parkens dryader och paner, smugna fram 

ur sina grottor, tråda nu sin osynliga ringdans vid syrinxlåt, 
niåneglans och stjärneljus . . . 



I Slottsskogens närhet åt stadssidan till ha vi på en höjd 
och inom en vidsträckt plantering Folkskolelärareseminariet, 
hvars ståtliga byggnad uppfördes 1<S76 efter ritning af arkitek- 
ten P. U. Stenhammar. Den innehåller fyra lärosalar och en 
samlingssal, tvänne rum för den med seminarium förenade 
folkskolan samt rektorsbostad och bostad för läraren i träd- 
gårdsskötsel. Tomteji, utgörande 3 tunnland, är af staden 
kostnadsfritt upplåten med fri dispositionsrätt, så länge den 
till seminarium för folkskolelärare användes. Läroverket bör- 
jade sin verksamhet 1843 såsom stiftets seminarium och fort- 
gick såsom sådant till 1860, då äfven ynglingar från Skara 
stift hit hänvisades. År 186ö vardt läroverket betydligt utvid- 
gadt. Lärarepersonalen utgöres af rektor, fem adjunkter och 
fyra öfningslärare samt lärare i folkskolans småskoleafdelning. 

Öster härom kommer inom utgången af 1885 att efter 
arkitekten Adrian Petersons ritning resa sig ett antal nya 
byggnader för Epidemiska Sjukhuset, som hittills haft en 
olämpligt belägen lokal i det s. k. Möllerska plantaget vid 
Breda Vägen, hvarifrån på sin tid månget dystert liktåg gick 
till den här i närheten, utmed Öfra Husargatan, belägna begraf- 
ningsplats, somefter 1834 begagnades för i koleran aflidne. 
Endast tvänne till hälften förmultnade trämonument antyda 
numera platsens forna bestämmelse. 

* 

Redan länge ha vi i västlig rigtning sett den högtbelägna 
Skansen Kronan. 

Det är forntid, som ur grafven blickar 
På den grafforgätna stunden ner. 

Fahkrantz. 

Här ha vi åter en påminnelse om stadens forna befäst- 
ningar. Dessbättre är den icke till förargelse, ty det gamla 
tornet, beläget som det är på en dominerande höjd, erbjuder 



Z4U bKAN5<KX KRUNAN. 

en aktfästande midtpunkt i flere af de pittoreska taflor, som 
Göteborgs närmaste onigifningar framställa i riklig mängd. 
Dess former hafva danats efter Erik Dahlbergs föreskrift, och 
här, liksom å GuUbärg, lade han med öfliga ceremonier grund- 
stenen till skansen, hvilket skedde den 9 Juni 1687. Kronan 
och Lejonet äro således årsbarn. 

Gå vi upp för den bärgshöjd, hvarpå Kronan är byggd, 
njuta vi af den vidsträcktaste utsigten öfver staden. Göteborg 
ter sig härifrån synnerligen arealstort och kommer oss att 
ingalunda tvifla på, att det numera räknar ett innevånare- 
antal af öfver åttio tusen. ■•' Platsen visar åtskilliga lämnin- 
gar af de skansen en gång omgifvande utanverken, däremot 
intet af den vegetation, som lär gifvit bärget dess ursprung- 
liga namn — Risåsen, sedan Ryssåsen. Rärgets växtlighet i 
våra dagar inskränker sig nämligen till ett enda oxelträd, som 
å norra sidan står helt solo inom vinkeln af en f. d. bastion 
och i närheten af tvänne till ruiner förvandlade hvalf. Genom 
dessa kom man en gång till den kapunier, som förenade 
skansen med staden och som bhfvit särskildt minnesfäst 
genom den nedanför belägna, förstaden Haga tillhöriga Kapu- 
niergatan. 

Att sägen icke alltid är detsamma som sakförhållande 
därom vittnar den uppgiften, att konung Carl XII skulle på häst- 
ryggen ha sprängt upp för den väg, som från Bärgsgatan leder 
till de ofvannämnda hvalfruinerna. Om så skett, torde åtminstone 
vägen då ha varit bättre banad än nu, hvilket icke heller är 
omöjligt. För närvarande vill det emellertid till att vara 
åtskilligt öfvad i bärgstigningskonsten för att ens till fots 
komma till Kronan på denna väg. Men — icke vilja vi med 
otillbörliga dubier betaga Göteborg detta »historiska minne»: 
det har sannerligen icke för godt om sådana! 

För att nu yttra några ord om själfva skansen, så beskrif- 
ver den till grundformen en kvadrat, hvars hörn blifvit af- 
skurna, således företeende en oliksidig åttkant. Murarne äro 
af gråsten och ha en tjocklek af 7 meter. Skansen har 40 
rundbågade gluggar i tvänne horisontala linier, och mellan tak- 



* Enligt maiitalsförleckningen voro innevänarne vid 1883 års slut: 
82,442. 



METODISTKAPELLET. — HAGA. 241 

listkonsolerna, som äro af granit, befinnes en rad skottgluggar. 
Det åttkantiga taket tillspetsas under en mindre lanternin, 
som fordom pryddes af en kopparbeslagen, förgyld krona af 
så rundliga dimensioner, att tolf personer kunde rymmas i 
henne. Det inre är fördeladt i fyra våningar, hvaraf äe mel- 
lersta innehållit batterier för kanoner. 

Från 1854 tjänade den gamla skansen i några år till 
fånghus, och under den stora bostadsbristen upplätos år 1874 
dess logementer till sådana fattiga familjer, som saknade tak 
öfver hufvudet. 

Förgäfves spanar man efter några kulor, inborrade i 
den gamle grånade veteranens stenhårda hud. De göteborg- 
ska annalerna ha ej heller att tillägga honom några krigiska 
bedrifter. Stolt och allvarlig, synes han icke desto mindre 
stå däruppe på höjden, fördjupande sig i drömmar om gamla 
tider och med tvänne seklers förakt blickande ned på ett 
slägte, för hvilket forntidens råa kraft är mindre än nutidens 
fredliga idrotter. 



Om vi öfver Kommendantsängen återvända till Öfra 
Husargatan, så ha vi strax på höger hand och inom området 
af s. k. Albostaden Metodistförsamlingens kapell. Det är 
igenkänligt på en liten tornresning med kors. Kapellet är af 
trä och byggdes 1882. Det rymmer omkring 600 åhörare. 

Ännu några steg, och vi befinna oss i förstaden Haga. 

Namnet har sin uppkomst af de »hagar», d. v. s. kålgårdar 
och blomstertäppor, li varmed platsens första be byggare omgåfvo 
sina hus Dessa senare voro små och låga, men byggda så, att 
de bildade skäligen reguliera gator. Tomtindelningen förskrifver 
sig från drottning Kristinas tid. Den 25 Okt. 1647 bekräftades 
genom kunglig resolution generalkvartermästaren Wärnskölds för- 
slag till förstadens reglering. Det synes ej ha varit afundsvärdt 
att under vissa tider, till exempel 1676 — 77, ha haft hus i Haga, 
enär husägarne då f(')rständigades nedrifva sina byggnader med 
anledning af befarad belägring. Väl fingo de till vederlag andra, 
mera afsides belägna tomter, men redan 1687 nödgades de ånyo 
flytta på sig, denna gång orsakadt af att den ofvannämnda kapu- 
nieren då skulle di"ai>;as fram genom det område, som senast 
anvi.sats dem. 

1(> 



242 RENSTRÖMSKA BAD- OCH TVÄTTANSTALTEN. 
t 

Haga synes likväl under tider, då ej kriget oroade, ha haft 
sina behag, hvartill de nämnda trädgärdarue i första rummet bi- 
drogo. Från 16^0 talet berättas om ett här befintligt mycket om- 
tyckt utvärdshus, tillhörigt Carsten Vogt, och ett annat sådant, 
som från 1700 talet bevarat sig i minnet, var traktör Blendermans 
i Östra Haga. Båda bjödo på musik, det senare äf\'en på mål- 
skjutning och kägelspelning. 

De täta eldsvådor, som i S3'^nnerhet under 1850 — 60 talen 
härjade Haga, ha orsakat att denna stadsdel nu visar sig ganska 
välbyggd. Husen äro visserligen för det masta blott af trä, men 
här och hvar rätt prydliga. A± trädgårdar finnas dock numera 
blott några få vid Landsvägsgatan. 

Ännu ett godt stycke in på ISiJO talet fingo ej i Haga, lika 
litet som i Masthugget, finnas handelsbutiker. Nu däremot är 
antalet af sådana relativt större där än i själfva staden. Särskildt 
har Husargatan öfverflöd på försäljningsbodar af hvarje slag, mån- 
gen .i^ång eleganta no.ijj med t. ex. strra fönsterrutor af spegelglas. 

Förstadens areal är omkring 25 tunnland. 

När vi nått slutet af Husargatan, som fått sitt namn af 
den i västra hörnet åt Södra Allégatan befintliga f. d. kaser- 
nen för en under en lång följd af år i Göteborg förlagd afdel- 
ning af Kronprinsens Husarregemente, så vika vi af åt vänster 
och passera förbi Concert du Boulevard, ett nybj^ggdt, i viss mån 
uppseendeväckande hus, uppfördt för att tjäna till s. k. Varieté- 
teater, hvarefter vi inom kort uppnått en vidsträckt byggnad, å 
hvars midtelparti läses: 

Renströmska Bad- och Tvättanstalten. 

Af gamla personer kan man ännu få höra talas om 
kapten Lindgrens badhus i Surbrunn, hvilket existerade intill 
midten af 1830 talet. Det var inrättadt 1802 och hade fyra 
badrum för varma bad. Detta torde ha varit det första varm- 
badhus Göteborg någonsin haft. 

Under första hälften af 1820 talet anlades ett något 
större sådant af grosshandlaren G. R. Prytz nedom örgryte 
kyrkogård, norr om infartsvägen till egendomen Jakobsdal, 
och till det gick vissa timmar på dagen en hten omnibus, som 
hade sin station vid den då ännu kvarstående Kungsporten. 
Därefter uppstod det förut omnämnda stora badhuset vid 
Skeppsbron, så Löfströmska badhuset vid Lilla Bommen och 
slutligen badhuset — därförut brunnshuset — i Brunnsparken. 



RKNSTRÖ.MSKA BAD- UCH TVÄTTANSTALTEN. 248 

Hehofvet af ett stort, tidsenligt badhus gjorde sig dock 
allt mer och mer gällande, och då Renströmska utdelnings- 
fonden första gången var att disponera, biträddes ganska all- 
mänt det förslag, som afsåg att af en del af de tillgängliga medlen 
bygga en större bad- och tvättanstalt, hvadan också stadsfull- 
mäktige våren 187o beslutade anläggandet af en sådan. 

Anstalten är belägen på en större, men något irregulier 
tomt. Beklagligtvis har arkitekten genom anbringandet af rät- 
vinkliga flyglar ganska oskickligt gjort tomtens snedhet syn- 
nerligen iögonfallande, i stället för att, såsom lätt nog kunnat 
ske, göra den till utseendet regelbunden. Detta missförhål- 
lande är sä störande, att byggnadens i öfrigt icke oäfna yttre 
detaljer ej komma till sin fulla rätt. Stilen är romansk och 
materielet gult tegel med orneringar i cement. 

Partiet åt Allégatan innehåller första klassens badloka 
ler, det åt Östergatan andra klassens. De senare ha såväl 
sin mans- som kvinnoafdelning, båda försedda med karbads- 
rum, angstolar och finsk badstuga. 

Mellan denna afdelning och första klassens badrum lig- 
ger Tvättanstalten, som efter mönstret af de bästa utländska 
lorebilder är försedd med tvättmaskiner, skölj- och vridmaskin, 
torkapparat och ångmanglar, det masta häraf förskrifvande 
sig från firman Germania i Ghemnitz. 

Då man genom den kolonnprydda hufvudingången från 
Allégatan inträder i första klassens badlokaler, kommer man 
först in i en stor väntsal — jämväl förfriskningslokal — hvars 
ena sidovägg visar en medaljong med Sven Renströms porträtt- 
bild och den andra årtalet 1876 inom tvänne eklöfskvistar i 
relief. På vänster hand har man afdelningen för kvinnor, 
på höger hand den för män, hvilken senare år 1882 blifvit 
betydligt utvidgad genom tillbyggnad. 

En dörr till höger i salens fond leder till det Romer- 
ska badet. Det är utstyrdt med all den lyx och smakfullhet, 
som en gång utmärkte de klassiska och än i dag de öster- 
ländska folkens badlokaler. Det synes genast, att f()r de här 
vidtagna anordningarne icke saknats en sannt konstnärlig led- 
ning, och är det till hofarkitekten professor Gustaf Dahl, som Gö- 
teborg står i tacksamhetsskuld f<)r det romerska badets utstyrsel. 



244 BARNSJUKHUSET. 

Romerska badet är utfördt i mohrisk stil efter motiver 

> 

som konstnären under en studieresa i Spanien samlat från 
Gordova, Sevilla och Granada. Synnerligen rikt orneradt är 
det med stora takfönster försedda apodyteriet, hvars detaljer 
ha sina urbilder i Alhambra, särskild! dess berömda Lejon- 
gård. Genom en med förhänge betäckt dörröppning står det 
i förening med tepidariet, hvars dekorationer äro kopior af 
förrummet till det allra heligaste i Cordovamoskéen. Här 
iusläppes ett dämpadt ljus genom smärre stjärnformiga, med 
färgadt glas försedda öppningar i taket. Golfvet i detta rum 
är af terracottamosaik. Caldariet, i hvilket man därefter in- 
träder, och där massagebehandlingen försiggår, har lånat 
sina orneringsmotiv från Alkazar i Sevilla. Det därpå följande 
lavpcrum är lika enkelt som det badet afslutande frigidariet 
är praktfullt. Kolonner, arkader och färgsammansättningar i 
det senare erinra ånyo om moskéen i Gordova. 

Renströmska Rad- och Tvättanstalten förses med vatten 
från Delsjön. men har för sitt behof en särskild å bärget under 
skansen Kronan befintlig regleringsreservoir, tornformigt upp- 
f()rd af rödt tegel och liggande 1<S meter öfver badhusets 
grundplan. 



Nästliggande kvarter disponeras helt och hållet af 

Barnsjukhuset, 

som vänder sin hufvudsida åt Allégatan och rigtar de öfriga 
åt en lummig trädgårdsanläggning. 

Denna vackra välgörenhetsanstalt, som lämnar kostnads- 
fri vård åt mellan två och tio år gamla, sjuka barn af fattiga 
föräldrar, tillhörande kommunen, är uteslutande tillkom- 
men genom donationer, bland hvilka namnen Garnegie och 
Dickson intaga första rummet. Den förskrifver sig från 
år 1859, då David Garnegie lade grundstenen genom en gåfva 
af 50,000 rdr. År 1866 fick sjukhuset sm egen byggnad, och 



ARBETAREFÖRENINGENS HUS. 245 

äi- denna uppförd efter arkitekten Heilborns ritning, som vid 
framkallad täflan tillerkändes företrädet. 

Stilen är romansk — särdeles rent trenomförd. 



Äfven det nästföljande kvarteret upptages af en offent- 
lig byggnad, nämligen 

Arbetareföreningens hus, 

som, också det, visar former i enlighet med den roman- 
ska stilen. Af de tre romanska byggnader vi således i 
följd påträffat torde Arbetareföreningens vara den, som i 
arkitektoniskt hänseende intager första rummet. Den är 
nämligen särdeles smakren, ger ett godt helintryck och län- 
der sin arkitekt, herr V. von Gegerfelt, till mycken heder. 
Hufvudpartiet flankeras af tvänne gafvelformade korsutsprång, 
som bilda mellanpartier åt detsamma och de byggnaden af- 
slutande sexsidiga, korliknande sidodelarne. Samma korsut- 
språng bereda kolonnprydda ingångar till byggnaden och ha, 
i likhet med densammas hufvudparti, höga, mycket Ijusgif- 
vande öfverfönster, afdelade medelst järn kolonnetter. I gaf- 
velvinkeln synes ett större cirkelfönster, hvari anbringats en 
detsamma så godt som fyllande bikupa, symbolen för en af 
tidehvarfvets största tankar: arbetet och arbetet i förening. 

Huset är reveteradt med gult tegel och orneradt med 
zigzagformade gesimser, rödt tegel och täljstensskifvor. Till 
det yttre visar byggnaden tre våningar, däraf den mellersta 
med ett kringlöpande mindre fönstergalleri men i verklig- 
heten har han blott två sådane, den öfre omfattande såväl 
nämnda fönstergalleri söm de stora öfverfönsterna. 

Samma öfra våning upptages till två tredjedelar af en 
ljus, med rymlig läktare försedd fästsal. Den öfriga delen in- 
rymmer scen och klädloger för den provisionela teater, som 
här inrättades 1876 och benämnes Folkteatern. 

Huset vardt färdigt 1874. Den utmed Mellan- och Öster- 
gatorna samt Järntorget löpande envånings bazarbyggnaden, 
som innehåller 18 butikslägenheter, tillkom först I"-''! 



246 ARBETAREFÖRENINGEN. — JÄRNTORGET. 

Göteborgs Arbetareförening stiftades cleu 1?< Aug. 1866. Det 
var en association, som sköt fart med en gång. Redan första 
året af sin verksamhet räknade den öfver 3,000 medlemmar. Stora 
törhoppningar om bidrag till det sociala odlingsarbete, som utmär- 
ker vår tid, knötos ^'id denna förening, och det förnämsta sträf- 
vandet gick ut på arbetarens förädling, därmed också höjandet af 
hans klass genom egna bemödanden. Att man icke blott fantise- 
rade, utan äfven i "såssa hänseenden förverkligade, därom vittnar 
det förhållandet, att man redan första året af föreningens verk- 
samhet hann bilda en sjukhjälpskassa och en bj^ggnadsfond, utom 
löreningens allmänna kassa, att man lade grunden till ett lånbiblio- 
tek, inrättade en lässal och öppnade en egen handelsrörelse, samt 
slutligen att man arrangerade månatliga sammanträden med alle- 
handa ett samkväms föi'ädlande förströelser. Denna början, som 
noga följde föreningens "\'ackra program, lofvade väl mer än den 
fortsatta verksamheten kunde hålla, men icke desto mindre har 
föreningen, trots en mängd motigheter, kämpat sig fram till våra 
dagar, som ju fortfarande ha arbetarerörelsen med dess problemer 
och deras lösningsförsök på föredragningslistan. 

Innan föreningen fick sin egen byggnad, hade hon sin bjTa, 
lässal m. m. i huset N:o 4 vid Vallgatan. De större samman- 
trädena med teater, bal o. s. v. arrangerades dock vintertiden i 
> Bloms sal». Om sommaren däremot disponerades en på Mast- 
huggsbärgets öfre sluttnijag belägen trädgård, tillhörande den s. 
k. Berg^-allska egendomen, N:o 40 A i Majornas 6 rote, också 
känd under namnet Sofiebärg och sedan 1873 inköpt och inredd 
till Sjömanshem. 



Vi ha nu hunnit till Järntorget. Det är en nyare lidens 
anläggning. Innan platsen var reglerad till torg, benämndes 
den som mast Masthuggsstullen, med anledning af det tullhus, 
som låg ungefär midt för Nya Alléens mynning och kvarstod 
eU godt stycke in i vårt århundrade -eller intill dess det ersat- 
tes af det ännu kvarvarande f. d. tullhuset vid Karlsport. Mot 
slutet af 1840 talet vardt benämningen Bierhalleplatsen icke 
ovanhg, och härledde den sig från den träpaviljong, som då 
här var uppförd för servering af det nyss i marknaden införda 
bajerska ölet. Till platsens minnen hör ock Gafé Carusell, 
som var inrymdt i andra våningen af huset N:o 1 och bjöd 
på det under 1860 talet sä florerande chimnöjet. 



GAMLA VAUXHALLEN. 247 

Det pymliga, af en större femarmad gaskandelaber prydda 
torget är numera upplåtet till försäljning af möbler, hvaraf 
införseln är störst onsdagar och lördagar. 

Järn- och metallvågen, som gifvit Järntorget dess namn, 
gränsar intill detsamma i norr. Den hitflyttades 1785 och 
har en djup, 180 meter lång och 30 meter bred hamn, i hvil- 
ken äfven större fartyg kunna inlöpa för lossning eller last- 
ning, hvarjämte hamnjärnbanan här har sin ändpunkt. Järn- 
vågens tjänstemän utgöras f. n. af en vågmästare, en bokhål- 
lare, fyra kontors- och två vågskrifvare. Järbärarnes antal är 25. 

Med järnvågen ha vi inträdt i det förstadsområde, som 
sedan gammalt benämnes Masthugget och som fått sitt namn 
af här i forna tider idkadt skeppsbyggen. Dess hufvudgator 
voro förr Breda- och Smala Vägen, den förra en bågformad 
gata, som mellan oregelbundet lagda hus och trädgårdar 
drog fram mot Stigbärget för att under detta sammanlöpa 
med den senare eller Smala Vägen, som sträckte sig mer rätt 
fram, på sin ena sida begränsad af några få byggnader och 
plantager, på sin andra af brädgårdar med lastageplatser eller 
hamnar. Bland de få byggnaderna ha vi att märka en från 
längesedan gångna tider ännu kvarstående, nämligen 

Gamla Vauxhallen. 

När Gustaf iin var .Sveriges knii^ 
Och gamla morir.or än var ung . . . 
Virsén. 

Till sitt yttre äro de ^'•ggnader, som ännu betecknas med 
detta namn, särdeles oansenliga. Du finner dem under N:o 53 Y 
Första Långgatan, såsom Smala Vägen nu ofificielt kallas. De 
utgöras af ett par mot liA-arandra i vinkel byggda tvåvåningshus 
af trä, hvilkas vinkelbas ligger utmed gatan. Redan af bj-ggna- 
dernas förstugor och trappuppgångar finner du, att de förskrifva 
sig från förra århundradet, då, efter hvad det påstås, de ansågos 
för att vara nog så magnifika, något som vår luxeriösa tid har 
litet svårt att fatta. Vi må emellertid respektera de gamla upp- 
gifterna, och enligt dessa iunehöllo husen under 1700 talet ett för- 
sta klassens värdshus, inrättadt efter mönstret af engelsmannen 
Vaux's i London förlustelseställe med trädgård, dans- och konsert- 
sal, en anläggning, som afsåg jämlikhet för alla samhällsklasser. 
Den göteborgska Vauxhallen hade naturligtvis sin trädgnrd, äfven 



24S GA.MLA VAUXHALLEN. 

den, och på rymliga salar för dans och annan förlustelse var ingen 
brist. Ställets glanstid tillhör slutet af förra och början af vårt 
århundrade, men då var det också riktigt i sitt flor. Om de lägi'e 
klasserna hade starkare fotfäste i Vauxhallslokalerna än de högi"e 
veta vi ej, men att äfven »le beau monde» trifdes här är visst. 
Fru Lenngrens skildring torde alltså kunna passa in äfven här: 

»Vauxhallen börjas, min bror! 
Mängden är talrik och stor: 

Fladdrande lockar, 

3Iångfärgade vippor, 

Fröknar i flockar, 

Vestaler i knippor. 
Jämlikhet, kvalm och musik, 
Glacer, förkylning, hektik, 
Frillor och fruar och fri repuljlik ! » 

Till Vauxhallens stoltaste hågkomster hör ett besök af Gustaf 
m. Det var under hans minnesvärda göteborgs\'istelse ]788. 
Borgerskapet hade då till hans ära arrangerat en bal i Vauxhal- 
lens lokaler, och det hade gjort den så lysande som möjligt. De 
rodnande behagen, det löjeväckande skämtet, det muntra skrattet 
— alla dvaldes de här under några timmar till en fröjd för stun- 
den och ett minne för eftervärlden. 

Såväl trädgård som värdshus äro emellertid försvunna sedan 
närmare ett hälft sekel tillbaka • — endast de gamla byggnaderna 
stå kvar. 



Snedt emot ligger Aktiebolaget Strömman & Larssons 
Snickerifabrik, som anlades i början af ISTO talet och drif- 
ver en stor, alltjämt ökad verksamhet. 

Vid Första Långgatan ligger äfven Bark & Warburgs 
Aktiebolags Snickerifabrik. Den är i sitt slag den första 
träförädlingsfabrik, som anlades i Sverige. Anläggaren var 
August Bark, en företagsam man, som i sitt yrke, snickeriet, 
sökte utveckling genom studier i Ryssland, Australien och 
Amerika. Efter sin återkomst till fäderneslandet anlade han 
1855 ifrågavarande fabrik, hvars arbeten till stor del gått till 
utlandet. Fabriken har ls6o erhållit patent på ett särskildt 
system för trähusbyggnad, hvilket vunnit stor användning. 
Den drifves af två ångmaskiner om tillsammans 190 häst- 
krafter och svsselsätter omkrins 200 arbetare. 



JUIIANNIS KYRKA. 249 

Masthuggets stråkväg är numera Andra l^änggatan, som 
från Järntorgets sydvästra hörn drager i rak Hnie frs.m till 
Masthuggstorget och än vidare till Johannisplatsen. Det är 
en ståtlig, 685 meter lång gata, som visserligen ännu har 
åtskilliga tomter obebyggda, men icke desto mindre företer 
en samling af präktiga, oftast palatslika byggnader. Gatu- 
rörelsen är här synnerligen liflig, hvartill spårvägen och de 
många butikerna i sin män bidraga. 

Vid gatans slut ligger på en höjd och bakom unga, 
men redan lummiga planteringar 

Johannis Kyrka. 

Det var på 1<S60 talet. Ett sådant andans nit, en sådan 
rörande människokärlek och uppoffrande verksamhet i flere 
rigtningar, som den gamle domprosten Wieselgren ådagalade, 
hade man icke på länge erfarit. Hans ädla arbetp förtjänade 
sin offentliga erkänsla, menade man, och såsom en gärd af 
sådan öfverlämnade ett antal framstående samhällsmedlemmar 
till den gode herden en summa pänningar att af honom efter 
godtfmnande användas. Wieselgren tvekade icke i valet. 
Pänningarne skulle användas till uppbyggandet af en kyrka 
— en frikyrka. Och en sådan vardt — åtminstone till större 
delen — Johannis Kyrka. 

Hon invigdes 1866 och är uppförd i utpräglad engelsk- 
götisk stil af rödt tegel efter af arkitekten J. A. Westerberg kom- 
ponerad ritning. Hon har ett lågt, femsidigt kor vid den tvärt 
afskurna östra fasaden samt ett plåtbetäckt torn, placeradt i ell 
af motsvarande fasadens hörn. 

Tämplets inre är mer än vanligt enkelt. Det befintliga 
korskranket, som i likhet med altarring och predikstol är sär- 
deles prydligt skulpterad I, har ett i trän ne spetsbågar indelad I 
midtelparti, som innefattar bibliska oljemålningar, däraf den 
större föreställer Kristus på korset. Dessa målningar äro 
utförde af artisten G. H. Brusewitz. 

Orgeln, byggd af direktör Söderling och skänkt af fram- 
lidne fabrikören August Bark, visar en synnerligen vacker 
fasad. Den invigdes 187ii. 



250 STIGBÄRGSLIDEN. — HENRIKSBÄRG. 

Sedan 1883 har kyrkan tills vidare och under vissa tider 
upplåtits till den egna tämpelmurar ännu saknande Masthuggs- 
försarnhngen, hvars blifvande kyrka kommer att få sin plats 
å så kallade »Dahlinska bärget». 



Stigbärgsliden. nedom hvilken spårvägen åt detta håll 
har sin ändpunkt, är så godt som en oundgänglig passage för 
den, som skall vandra till Majorna. Ännu i början af 1850 
talet var liden betydligt obekväm, hvilket man kan finna af 
den till en del ännu kvarvarande illa stensatta gamla liden, 
som förbi Sjömanshuset ringlar sig utmed den nya. Farle- 
den var då ej oländig blott med hänsyn till sin branthet, 
utan ock till sin osnygghet, en egenskap, som den delade med 
det öfriga Masthugget, och Wallenberg, författaren till »Min 
son på Galejan», har förvisso icke öfverdrifvit, då han omta- 
lar sig ha »vadat» igenom Masthugget och därefter utbrister : 

»Vi strax med långa steg åt Stigbärgsliden haste, 
Fast högar utaf smuts på halfv^a benen stå » . . . 

Numera är emellertid Stigbärgsliden en oklanderlig 
chaussé, hvars försättande i sitt nuvarande skick likväl drog 
så betydliga kostnader, att de här vägfarande ända intill som- 
maren 1871 måste erlägga bompängar. 

Låtom oss nu gå liden raskt uppför ! Knotar du på det 
myckna upp- och nedstigandet, som är förenligt med vandrin- 
gar i Göteborg, skall måhända den sköna utsigt, som från 
Stigbärgslidens öfversta höjd erbjuder sig, komma dig att tystna. 

Än skönare ter sig dock denna utsigt från det tätt invid 
liggande utvärdshuset Henriksbärgs veranda eller torn — 
det senare Göteborgs Belvedére. Det är anblicken af den 
stolta handelsstaden från det segelströdda revieret, som man 
här njuter. Den ?har i sig något mer af tafla än de öfriga 
göteborgsutsigterna och är äfven efter aftonmörkrets inbrott 
och sedan de tusentals gaslyktorna blifvit tända af utomor- 
dentlig verkan. Nämnda värdshus, som anlades på slutet at 
1860 talet, har en liten, men nätt trädgård, rymliga verandor 



MAJ<-»RNA. 



GAMLA VARFVET- ^Öl 



och ett större antal rum, lämpande sig iifven för slutna 
sällskaper. 

Vi ha nu inträdt i förstadsområdet Majorna. Ehuru 
stående under Göteborgs polis, tillhörde detta före 1868 Ör- 
gryte församling så i kyrkligt som världsligt hänseende, men 
med nämnda år blef Majorna införlifvadt med Göteborgs stad 
till en kommun. 

Änskönt lifligheten här är ganska stor, var den dock 
större förr, åtminstone i förhållande till stadens dåvarande 
storlek. Detta kom sig däraf, att Majorna, som då ägde större 
betydelse för sjöfarten än nu, inom sitt territorium såg 
bostaden för snart sagdt hvarenda ordens sjöman, från befäl- 
hafvaren till kajutvakten. Dess betydelse för sjöfarten berodde 
åter på, att alla till Göteborg destinerade fartyg här nödgades 
lossa eller lasta, vid behof också reparera, enär de på den 
tiden ej kunde gå in till staden, hvars hamn då ännu ej var 
uppmuddrad. Genom sina skeppsvarf och »hamnar» har dock 
förstaden fortfarande värde i merkantilt hänseende. 

Majorna är irreguliert byggdt, och de stora eldsvådor, 
som här rasat, särskildt åren 1859, 62 och 64, ha endast i 
ringa mån förändrat regleringen. Denna är emellertid nu 
uppgjord och fastställd enligt en ny plan, hvadan det är att 
hoppas, det äfven Majorna en gång skall komma att förete 
ett oklanderhgt gatunät. 

När vi uppnått Stigbärgstorget, äro vi inne på det forua 
Amiralitetsvarfvets eller såsom det numera kallar Gamla Varf-^ 
vets grund, hvilken sträckte sig härifrån och ned till älfven i 
något västlig rigtning. Varfvet anlades strax efter stadens grund- 
läggning och byggde örlogsfartyg redan 1650. Här hade den s. k. 
göteborgseskadern sin station, som från år 1700 utgjorde en ordent- 
lig amiralitetsstat, men snart förflyttades till det under anläggning 
varande Nya Varfvet. År 1716 blef Gamla Varfvet af Carl XU 
gifvet till Göteborgs stad, men likväl sedermera lämnadt till för- 
läning åt kaparhöfdingen Gathenhjelm, hyars enka, fru Ingela, 
född Hammar, Innehade det till år 1720. Änskönt det sistnämnda 
år åter vardt Kronans tillhörighet, förlorade det så småningom 
sin betydelse för henne och är nu lagdt under staden såsom va- 
rande enskild egendom. 

Här bedrifves fortfarande skeppsbyggen, därvid f. n. 100 a 
120 arbetare sysselsättas. Som drifkraft användes en 30 hästary 
åiiffinaskiii. 



252 GATHENHJELMSKA HUSET. 

Vid Stigbärgstorgets sydvästra liöru ligger ett större tvåvå- 
nings trähus af ett nästan ärevördigt förnämt utseende, men med 
omisskänneliga tecken af hög ålder. Det är också ett af de allra 
äldsta husen i Göteborg, ännu i dag kalladt 

Gathenhjelmska huset. 

Här regerade på sin tid den beryktade Lars Gathenhjelm, 
som anses vara husets uppbyggare. Sin största ryktbarhet har 
det dock däraf, att Carl XII här bodde såsom Gathenhjelms gäst 
år 1716, stadens myndighetspersoner och framstående borgare till 
rättmätig harm, enär Gathenhjelm, trots sina rikedomar, var både 
missaktad och hatad samt allmänt känd som en ärelös sjöröf- 
vare, den där icke aktade för rof att angripa egna landsmän. 
Sägnen vet äfven att utvisa den sal i huset, hvari kungen under 
besöket intog sina måltiden. Den kallades länge och väl — kanske 
än i dag — kungssalen. 

I detta hus torde icke långt efter kungabesöket den af lyc- 
kan och majestätet gynnade äfventyraren ha slutat sina dagai-, 
hvilket inträffade den i^;") April 1718. Hans ande har ingen ro, 
säger folktron, och man påstår, att kommendörs vålnaden — föri- 
åtminstone — anställde ett anskrämligt spökeri i de gamla salarne, 
att »Lasse går igen», ömsom gästande ifrågavarande hus, ömsom 
grafven i Onsala kyrka, kanske också Härterna, den lilla klipp- 
holmen i Vardandet, där den fridlöse > huserar värre» med gastar 
nch sjötroll. 

Förr fick man också ofta höra huset kallas Helvetet, hvai-- 
till, för motsatsens skull, lades ett Himmelrike. Med det senare 
namnet betecknades det midt emot liggande f d. Patersonska huset. 
Benämningen passade onekligen väl i stycke med Breda- och Smala 
Vägen, som nedanför backen ledde upp till l^yggnaderna. 

Det kräfves likväl intet skarpsinne för att härleda binamnet 
Helvetet från Gathenhjelmska skräcktiden, hälst det ej, såsom man 
annars lätt kunnat antaga, kan ha sin upprinnelse i förvridet eller 
icke förvridet jordeboksnamn, ty något sådant har Gathenhjelmska 
huset lika litet som öfriga tredje rotens gamla byggnader, härle- 
dande sig däråf, att de alla äro uppförda å f. d. kronovarf- 
vets mark. 

Husets framsida skuggades förr af majestätiska träd, som 
tillhörde ställets af en stenmur inhägnade förgård, nu utlagd till 
torg. Samma framsida prydes ännu af ett gammaldags träsnideri, 
anbringadt öfver dörren. Inträda vi genom denna, befinna vi oss 
i en stor förstuga, i hvars fond vi se en bred trätrappa, som, 
efter bildandet af en podest, grenar sig åt ömse sidor och 
sålunda för upp till ("jfvervåningen. Den nedre för.stugan har 



MAJORNAS liEtiRAFNINGSl-LATyER. . ^fn-i 

mellan siua tre arkader några i rococostil utförda sniderier ocli 
öfver samma arkader tränne små i trä skurna bilder, af hvilka 
den mellersta synes vara en Hermes. Utom några på ömse sidor 
om trappan tarfligt utförda väggmålningar — torn och urnor — 
ha de främre sidoväggarne fyra å blotta träbeklädnaden i grått 
och hvitt målade kvinnobilder, utförde i 1700 talets smak och 
varande icke alldeles utan väi'de såsom dekorationsmålningar. 

Det bemärkelsevärda huset äges sedan många år tillbaka af 
v. häradshöfdingen J. N. Dahlstrihn. 



Söderut från Stigbärgstorget går en nyanlagd, med träd plan- 
tered gata — Bangatan — som för till Djurgården. Denna plats 
hade för åtskilliga tiotal af år sedan ett beryktadt värdshus, Djur- 
gårdsvärdshuset, som just icke var af den finare sorten, och där 
det oifrades häjdlöst åt både Bacchus och Venus. 

Midt emot låg då som nu Gamla Varfvets begrafnings- 
plats. Gamla Varfvet hade nämligen på sin tid såväl egen för- 
samling som kyrka, den senare belägen norr om Allmänna Vägen 
strax uppom Bläsliden. Det var en stor rödmålad korskyrka af 
trä med ett fyrkantigt torn, två ringklockor och ett åttastämmigt 
orgelverk. Hon nedbrann 1S20. Hennes gudstjänster uppehöllos 
af kyrkoherden i Mariebärgs församling, hvars kyrka — provi- 
sionel och numera nedrifven — uppbyggdes omkring 1790. Den 
låg på en bärgås söder om Allmänno Vägen invid Mariebärgs 
begrafningsplats, som invigdes J7S7. Bland här befintlige graf- 
^'årdar finna vi en, som är synnerligen illa medfaren af tiden. 
Dess stenhäll är sprucken, delvis nedfallen och låter blicken tränga 
långt ned i grafdjupet. Hällens inskrift gör kunnigt att »Här förva- 
ras det förgängliga af generallöjtnanten, landshöfd. öfver Göteborgs 
och Bohus Län, öfverkommendanten, kommendören med stora kor- 
set af K. Svärdsorden, högvälborne friherre Johan' Fredrik Ca rpelan, 
född ]74.'>, död 1S08». 

Norr härom, på andra sidan meranämnde Allmänna Väg — 
Majornas hufvudgata — ligger den forna Gibsonska egendomen 
Sågen, rätteligen och enligt jordeboken Vädersågen, hvars område 
nu upptages af den stora exportfirmau L. G. Bratt & C:is trä- 
varuupplag, men en gång inom sig hade den sågkvarn, som gifvit 
stället dess nainn. Denna på sin tid anmärkningsvärda bygguad 
var uppförd af kommersiepresidenten Wilhelm von Utfall samt 
inrättad efter holländskt mönster. 

Ett i Göteborg bevingadt, ännu gängse uttryck »så fin som 
Karin på Sågen» härleder sig från en 18o(» talets göteborgshetär, 



254 CARL JOHANS KYRKA. 

hvars Venustämpel var ett litet rödmåladt envåningshus, beläget 
invid inkörsporten till Sågen ocli gemenligen kalladt Slintiu. Vare 
detta anmärkt i förbigående. 



Carl Johans Kyrka. 

Grunden till denna lades den 18 November 1824 kl. 12 
på dagen under kanonsalut. och förrättades högtidligheten af 
landshöfdingen grefve von Rosen och biskopen af Wingård. 
Kyrkan vardt färdig 1826 och invigdes samma år första sön- 
dagen i advent. Hon är byggd af sten och utgöres af ett lång- 
hus med ett fyrkantigt torn vid midten af sin södra sida. 
Långhusets kortsidor bilda absisformade utbyggen, af hvilka 
det ena tjänar till kor. 

Vid uppgörandet af ritningen till detta gudshus synes 
man ha med sällspord kraft »sträfvat efter det fulas seger» 
och därvid lyckats fullständigt. Byggnadsledare var arkitek- 
ten major Weinberg. 

Efter de år 1862 vidtagna förändringarne i kyrkans inre 
har detta blifvit jämförelsevis prydligt, så att det förtjänar 
mindre klander än exteriören. Midtskeppet stödes af tolf i 
tvänne rader löpande kolonner, af hvilka de åtta uppbära 
rymliga sidoläktare. Predikstolen är ornerad i hvitt och guld 
och har sin plats vid norra sidan intill andra kolonnen från 
altaret. Detta senare står framför ett jämväl i hvitt och guld 
orneradt korskrank, som ofvan midten har ett stort kors. 
Altarprydnaden utgöres i öfrigt af tvänne förgylda lagens taf- 
lor och däremellan en tafla med inskrift: »Genom Mosen är 
lagen gifven, nåd och sanning är kommen genom Jesum 
Kristum». Inom altarringen befinna sig också tvänne trear- 
made gaskandelabrar i brons. 

Orgeln är byggd af direktör Söderling och uppsatt 1863. 
Dess fasad prydes af Carl XIV Johans förgyllda namnskiffer 
på blå medalj ongformad grund. 

Kyrkan är ljus och rymlig. Hon bereder plats åt 1,500 
personer och har såväl gas- som värmeledning. Hennes kom- 
munionssilfver är henne gifvet af konung Carl XIV Johan, 



KUSTEN. 255 

som jämväl förärat henne två messhakar. Af enkefru M. C. 
Melander har hon fått sitt tornur, och till den större af hen- 
nes båda ringklockor, gjutna i Göteborg 1857, skänktes henne 
6,000 rdr af kopparslagareenkan Christina Nordeman född 
Carlberg. 



Nu styra vi kosan till Kusttorget. Här är fardagarne 
Majornas största tillförsel af landtmannaprodukter. Korsa vi torgets 
parallelogramformade plan i västlig rigtuing, för oss därefter en 
smal väg till Skeppsvarfvet Kusten, som äges af rederiaktie- 
bolaget Örnen. Det har en arbetsstyrka af 100 å 150 man och 
använder en ångmaskin om 60 hästkrafter. Vid nämnde väg lig- 
ger Kustens Hotell, jämväl restauration och kafé, ett synnerli- 
gen gammalt Bacchitämpel, inrymdt i huset N:o 29 af 2:dra roten, 
toiiiten »Kronan». Enligt åtskilligas förmenande skulle detta vara 
identiskt med det värdshus, som Wallenberg odödliggjort i sin 
Ostindiska Resa och som han betitlar Lilla Klippan, där spiran 
— det var år 1769 — fördes af mr Carnegie, och där såväl den- 
nes unga hustru som den nättfotade lilla Stina, kokerskan, för- 
stodo att hålla de sjöfarande kunderna fast, så att de måtte följa 
värdens oegennyttiga råd att icke föra pangar ur landet, hälst så- 
dant var mot konungens förordning, utan i stället lägga dem på 
Lilla Klippans trefot. Om sbestöflade aktertassar» lämnade mär- 
ken på golfvet efter »det smutsiga Masthugget» betydde detta föga: 
värden var ju lika öfverseende som artig. Och så han höll sedan: 
hare, kapun, pudding, punsch, vin ! . . . 

»Här sista fyrken gick: på bordet buros fram 
De korpulentaste af husets alla bålar, 
Man glädjeströmmar drack i karla\ailna skålar, 
Bekyniret klunk för klunk med punschen nedersam. 
Stor sak i slägt, i vän, i flicka; 
Man glömmer allt, så när som dricka ; 
Buteljer spricka, 
Brödren nicka. 
Sjunga, hicka 
Fullt till pricka. 
Bom, bom, bom, piteheja ! » 

Värden, »den fryntlige gubben», tröttnade dock snart att 
servera ostindiefarare, skeppsmäklare och tjänstemän vid amii"ali- 
tetet m. fl , hvadan han redan vid Mikaelitiden 1770 lämnade den 
förhyrda Bacchilokalen ät dess öde. 



256 AKTIEBOLAGET D. CARXEGIE .v C.IS FABRIKER. 

Kustens Hotell må nu vara detsamma som Lilla Klippans 
värdslius eller ej : det har anor nog ändå, och i dess stora med 
åtta fönster och en hel mängd joniska pilastrar försedda danssal 
har det icke sparats på såta tal och galanteri. Nu äro dock ba- 
lerna här tunnsådda, och hotellets restaui-ation kan ej gärna hän- 
föras till andra än dem af tredje eller fjerde rangen. 



Gamla Älfsborg, det har en klang det namnet I Hvarje 
skolpilt vet, att Sverige däri har ett betj^delsefallt minne. Först 
ett kunga- och jarlaslott, sedan en mäktig gränsfästning mot Norge 
och Danmark, lärer Gamla Älfsborg, efter hvad en sägen förmä- 
ler, varit anlagdt af den mäktige Bjällbqjarlen, hvarefter historien 
med detsamma förbundit sådana namn af ära som Engelbrekt 
Engelbrektson, Karl Mii Knntson, Thure Stensson Bjelke, Gustaf 
Olofson Stenbock, Thord Bonde, Gustaf Vasa, Sig\'ald Kruse, 
Svante Sture, Carl IX, Erik Stake, Olaf Stråle, Göran Karlson 
Stjernsköld och ännu många fler. 

Sedan mer än två århundraden är emellertid denna stolthet 
s\T.tnnen, och dess plats, som har en del lämningar af vallar m. 
m., är numera endast utmärkt med ett bröst^-äm af trä och en 
högrest flaggmast. 

Nedom kullen, där fästet stått, ligger Alfsborgs Kungs- 
ladugård, år 1651 skänkt till staden, men fyra år därefter äter 
iudi-agen och anslagen till länets höfding, tvänne operationer, som 
förnyades 1716 och 1719. 

Här finna vi ock 



Aktiebolaget D. Carnegie & C:is fabriker, 

tillhörande de allra främsta af vårt lands industriella anlägg- 
ningar. Pä den plats de intaga fanns i midten af 1700 talet 
ett mindre glasbruk, som ägdes af en Volrath von Öltchen- 
Denne, som sålde sina glasvaror i sitt hus vid Torggatan — 
han hade också ett sådant vid Östra Hamngatan — vardt år 
1769 vald till en af stadens tre riksdagsmän i borgarståndet. 
Äfven på den tiden agiterades mycket vid slika valtillfällen, 
hvilket framgår af dåtida flygskrifter. Herr Volrath hade mot- 
ståndare i legio, och valet öfverklagades, med hvad resultat 
veta vi ej med full visshet; däremot veta vi, att hans ättlin- 
gar på kvinnolinien ännu lefva i Göteborg och äro att finna 



AKllElHM.ACiKT I). CARNKGIK .V C:IS l-AlJRIKER. 257 

inom slägteriia Ekman och Dickson. Det Öltchenska glasbru- 
ket måste dock till sist gifva vika för numera Carnegieska, 
då Lorentska fabrikerna, som afsågo tillverkning af socker och 
porter. Deras anläggare var Robert Abraham Lorent, ham- 
burgare till börden, en man, om hvilken en hans samtida, 
landshöfdingen grefve von Rosen, säger, att han var den förste 
köpmannen i Sverige, hatad och afundad af sina skråkamra- 
ter, men så tillgifven sitt nya hemland, att om man lade ihop 
all den patriotism, som Sveriges köpmän äga, den ändock 
icke skulle uppväga lifligheten af de känslor Lorent hyste för 
Sveriges välgång. 

Sockerbruket byggdes 1810 till en höjd af nio våningar. 
Porterbruket tillkom först tre år senare. Ogynnsamma för- 
hållanden, hvartill isynnerhet de Napoleonska krigen bidrogo, 
orsakade en stockning, som Lorents svåger, engelsmannen 
John Nonnen, väl försökte besegra, men som dock (ill sist 
medtog såväl hans som Lorents förmögenhet. 

År lHo() utropades fabrikerna på auktion, och David 
Carnegie J:or vardt med understöd af sin fader och farbro- 
dern D. Carnegie S:or deras ägare tillsammans med en släg- 
ting W. Robertson, den senare boende i Skottland. Köpe- 
summan var 300,000 rdr. 

Ar 1H4] återvände Carnegie till England, men har äfven 
alltsedan dess varit intresserad i affären, ur hvilken Robert- 
son år 1850 genom döden utgick. Sedan 1848 ha flere nya 
delägare inträdt, bland hvilka de större för närvarande äro 
konsul Oscar Ekman och f. d. kommendörkaptenen Emil 
Ekman, tillhörande den slägt, som, efter hvad vi ofvan närant^ 
leder sina anor från anläggaren af platsens forna glasbruk. 

Den storartade affären ställdes 1850 på aktier och har 
sedan dess utvecklat sig med alltjämt ökad kraft. 

Tillverkningsvärdet af socker och sirup har på sistone 
uppgått till öfver fem millioner och af porter till öfver on 
och en half million kronor årligen. Den största bryggpannan 
rymmer 13,500 kannor och den största vatsen, hvari portern 
lagras för mognad, 53,000 kannor. 

Arbetarn es antal äi' omkrins HOO. 



17 



25H S:T BRIGITTAS KAPELL. 

Bland de byggnader, som tillhöra Carnegieska bruken 
eller med anledning af dem uppstått i deras närhet, och hvil- 
kas sammanlagda beskattningsvärde öfverstiger två millioner 
kronor, är särskildt att märka 

S:t Brigittas Kapell. 

Detta kapell är en gåfva af David Garnegie till hans 
arbetare, en gåfva vid hvilken han fäst beviset icke blott på 
hjertats godhet, utan också handens konsterfarenhet och upp- 
fattningens klarhet, Själf lär han nämligen ha gifvit första 
utkastet till kyrkans former och själf lär han bestämdt hen- 
nes namn, hvarmed han förbundit minnet af en af »reforma- 
torerna före reformationen», en märkvärdig svensk kvinna, 
hvars lif och verk ännu idag böra kunna öfva sitt välgörande 
inflvtande på en i andligt hänseende famlande mänsklighet. 

Det lilla kapellet, som håller i längd 28 ^i-i meter och 
i bredd 10 ^j\ meter, är muradt af rödt tegel utan rappning 
och har ofvan sin västra gafvel en liten tornresning, som af- 
slutas med ett kors af gjutjärn. Det hela är utfördt i engelsk- 
götisk stil under ledning af arkitekten major A. W. Edelsvärd, 
som åt den ursprungliga ritningen skänkt fackmannens retouche. 

Kapellets belägenhet är väl vald: en bärgskhnt, som 
ligger fritt åt älfsidan^, men åt motsatt håll bereder en natur- 
tafla af saftig grönska. Från klintens höjd har man en präk- 
tig öfverblick af älfven, som här utgjuter sig i hafvet, hvars 
utspända vidd och höga synrand visa en mängd hvitskim- 
rande segel och Ny-Älfsborgs pittoreska fäste. Det är en 
frisk vy, som kommer en att stanna och dröja. 

När vi slutligen stiga in i kapellet, fängslas vi af en 
fägring, som åstadkommits med de allra enklaste medel. Kor- 
skrank, altare, predikstol, paneler m. m. äro målade i ekfärg, 
och väggarne, liksom det i kasetter indelade taket, äro hållne 
i en mild grönaktig ton med violetta skiftningar. Koret har 
tre höga fondfönster och två lägre sidofönster, af hvilka 
de förra äro försedda med glasmålningar, som, i synnerhet 
då solen belyser dem, bereda ett rikt färgspel. Kapellet upp- 
Ivses vidare af ett stort trillingfönster och ett dito rosettfön- 



KLIPPAN. — KODA STEN. 259 

ster, båda anbringade å västra gafveln och äfven de försedda 
med mångfärgadt glas i verkningsfull sammansättning, samt 
slutligen af fem sidofönster. Mellan de sistnämnda äro i 
nischer af fönstrens storlek anbringade fyra oljemålningar, som 
å guldgrund framställa apostlarne Mattheus och Johannes samt 
ovangelisterna Marcus och Lucas. Målningarne äro utförde af 
Gotthard Werner med denne konstnärs obestridliga, men 
manérfängslade talang. 

Grundstenen lades den 21 Maj iS5G och kapellet invig- 
des våren 1^*57. Det rymmer 500 åhörare. 



Vi styra nu kosan ned till Klippan, en hamn bekant 
sedan Ostindiska Kompaniets dagar. Detta hade här upplag 
af sina skeppsförråd och utrustade här sina skepp, intill dess 
platsen år 1813 inköptes af staden, som för den och dess 
byggnader betalte o3,o34 rdr banko. Två år senare upprät- 
tides den ännu varande tullstationen, som har en inspek- 
tor samt ett visst antal vaktmästare och roddkarlar. 

Klippan är vidare en tilläggsplats för skärgårdsångbå- 
tarne och de små ångsluparne, som kretsa rykande och 
frustande från den ena älfsidan till den andra mellan rader 
af ångare och segelfartyg, stundom stora amerikanska eller 
engelska kolosser, stundom små holländska kofTar och simpla 
bohusländska »skuder». 

Några minuters väntan och vi kunna med en sådan liten 
ångslnp bege oss ut åt fjorden — Vike fjord — i förbifarten 
observerande Röda Sten, ett strandområde, som fått sitt namn 
af en rödfärgad lös sten, om hvilken, enligt sägnen, ett fartyg 
under svår storm haft ett tåg fästadt och därigenom räddats 
från undergång. 

Med Flöda sten säga vi farväl åt stad och förstäder, för 
att egna vår uppmärksamhet åt Göteborgs närmaste omgifnin- 
gar, af hvilka vi göra början med dem åt sjösidan. 



Vår lilla ångbåt har ej klufvit vågen många minuter^ 
under hvilka vi beredt oss på njutningen af sjöluft och ostördt 



260 NYA VARFVET. — LÅNGEDRAG. 

lugn, förr än kaptenen kommenderar: sakta! back! stopp! o. 
s. v. Vi se framför oss stora, hvitmenade hus, som nästan 
amfi teatraliskt höja sig mot fonden. De nedre byggnaderna 
beskrifva en stor halfcirkel och ha ett tvåvånings midtel- 
parti, som höjer sig med ett torn, försedt med urtafla. Alla 
dessa byggnader tillhöra Nya Varfvet, f. d. en station för 
svenska örlogsflottan, därtill anlagdt år 1700. I sin egenskap 
af kronovarf och flottstation gagnade etablissementet omkring 
150 år, ehuru med så småningom minskad betydelse. Sedan 
Oktober 1870 är det förvandladt till en depöt för straffångar, 
h varjämte här ock finnes en arbetsanstalt för försvarslöse yng- 
lingar, bildad 1884. 

Stället har en vacker park — Grottparken kallad — till 
hufvudsaklig del anlagd af revisor Lybeck. 

Strax invid ligger fästet Billingen, anlagdt i samband 
med Nya Varfvet och år 1719 beskjutet af Tordenskjold. 

Vi passera nu den södra bärgstranden och ha efter en 
stunds förlopp uppnått den lilla badorten Långedrag, anlagd 
på 1860 talet. Dess dåvarande ägare, spegelfabrikör Michaeli, 
gjorde mycket för densamma, och har den sedermera alltjämt 
stigit i allmänhetens gunst. Långedrag är en af dessa skär- 
gårdsplatser, till hvilka stadsbon af medelklassen gärna ilar 
ut på en eller annan timme för att skölja sin lekamen i äkta 
saltvatten och inandas stora kvantiteter hafsluft, hvilket låter 
sig göra, eftersom Kattegat ligger rätt inpå med sin oändliga 
vattenmassa. Långedrag befolkas dock ej uteslutande af till- 
fälliga besökare. I de många landthu» vi se irreguliert upp- 
förda på de enformigt grå bärgsklintarne ha hela göteborgs- 
familjer slagit sig ned för sommaren, företrädesvis sädana, 
livilkas manliga öfverhufvud nödgas vara dagligen i staden 
under några timmar. Det eleganta och rika Göteborg finna 
vi dock ej här, lika litet som på Styrsö, Köpstadsö, Brännö, 
Öckerö och hvad de nu allt heta, dessa skärgårdsställen, ty 
det föredrager de mer fashionabla Lysekil, Strömstad, Särö, 
Varbärg och Marstrand. 

Långedrag har oklanderliga bassiner för kallbad äfven- 
som varmbadsrum. Här finnas också restauration och kafé 
— Kafé Miramar — med rymliga verandor i två våningar, 



NY-ÄLFSJUJKC;S FÄSTN1N(^. 201 

delvis byggda på pålar i vattnet. En solnedgång från Kafé 
Miramars veranda är vanligtvis en imponerande syn: ett ingen- 
ting skymmande himlahvalf, som från synranden u[)pfångar 
strålarne från solens röda eldklot. Smältande, metalliska fär- 
ger öfver kuster och öar, strid mellan ljus och dimma, hafvet 
delvis svartblått, delvis purpur färgad t, glimmande mellan vågor, 
som brusa och sjunga. 

Söndagarne öfverbefolkas ofta badorten. Då är det icke 
nog med hafskonserten, då bjudes också på musik trån sta- 
den. Har man nått till sensommaren, är det ej heller nog 
med solnedgångarnes färgspel, då undfägnas man jämväl med 
fyrverkeriernas. Största publiken draga dock badorterna 
Stjärnvik och Brätten, af hvilka den senare har en i stort 
mått tilltagen restaurationsbyggnad, hvars matsal sommaren 
1883 försågs med en mängd präktiga väggdekorationer af Fritz 
Ahlgrensons hand, värda ett besök, endast de. Dessa bador- 
ter ligga dock utom periferien för våra skildringar, hvadan vi, 
i stället för att hos dem aflägga ett besök, färdas med första 
anlöpande ångare till den närbelägna 

Ny-Älfsborgs fästning. 

Gr»» bedeekt Jetzt den Tnruierpliitz, 
Wo liekiimpft der ^tolze Mann, 
Der die Besten iiberwunden 
Und des Kampfes Prei» gewiiiiii 

Heine. 

Ny-Älfsborg är nu gammalt, ja så gammalt såväl till idé 
som materialitet, att man ansett bäst låta det så småningom för- 
falla till riain. Med full visshet känner man ej tillkomståret, dock 
torde det vara 1646. Danskarne hade nnder ett af sina allt annat 
än vänskapliga besök i dessa trakter uppfört en provisionel skans 
å den holme, där Ny-Älfsborg sedan anlades, och denna skans, 
som kallades Gothenbrille, var urspnmget till fästningen. »Väst- 
kustens nyckel > — sä har Ny-Älfsborg ofta benämnts — - vardt 
fullt färdig 1654. Fästningen lärer ingen gång varit särdeles stark, 
men har icke desto mindre segerrikt bestått de prof på tapperhet 
och uthållighet, hvarpå våra grannar danskarne tid efter annan 
satt den. Ehuru många gånger anfallen, har den ingen gång blif- 
vit intagen. Värst ansatt var den 1719, ilå den besköts af Tor- 
denskjold, som med sin flotta intagit en fördelaktig position l)akom 
tlen tätt invid belägna Aspholmen, derifrån han niidov rriiv,!;'' da- 



2&2 NY-ÄLFSBORGS FÄSTNING. 

gar lät sina styckegap spruta eld med besked. Att eröfra Ny- 
Älfsborg skulle gå lika fort »som man röger sin Pibe» hade Tor- 
(lenskjold sagt, men öfverstelöjtnant Johan Abraham Lillie, som 
under den ordinarie kommendanten, öfverste Gaddes, frånvaro förde 
befälet, svarade amiralen på han.s uppfordran till kapitulation, att 
han med med Guds hjälp komme att försvara fästningen enligt 
sin pligt och di'ottningens befallning, tilläggande att han icke var 
någon Danckvardt. Då till sist situationen blef rent af förtviflad, 
lät han föra alla handgevären till brecherna, tog besättningens 
edliga löfte att försvara sig till döden och undfägnade så danskame 
med en oaf bruten, mördande musköteld. Rådigheten kom nu tap- 
perheten till hjälp. Öfverste Georg Bogislaus Staél von Holstein 
hade nämligen, erfarande fästningens svåra belägenhet, gått öfver 
till Hisingen och där nattetiden placei-at sig vid Arendal med fjTa 
kanoner, hvilkas kulor sände danskarne en så varm och oväntad 
morgonhälsning, att dessa, sålunda beskjutna från två sidor, hals 
öfver hufvud skeppade in sig och drogo sina färde. Detta Ny- 
Älfsborgs tappra försvar mot den väldige Tordenskjold är dess 
mast lysande bedrift och därjämte ett af de vackraste bladen i 
Sveriges krigshistoria. 

Af nyare tiders stridssätt har emellertid fästningen blifvit 
besegrad utan en enda kula. I sammanhang därmed gjordes den 
gamle krigsbussen till en simpel fångknekt — det var på 1830- 
talet. — och när han slutligen icke heller dög till sådan, strök 
kungl. maj:t och kronan ut honom ur rullorna för att utpensione- 
ras i den enskildes vård. Nu lefver han blott i sina minnen. 

Dessa äro äfven af fredligt slag, och bland de fi-edliga kunna 
några till och med muntra upp den tnimpnaste så, att ett godt 
leende krusar hans läppar. Minsta nöjet bereder ej minnet af de 
tre kommendanter, som närmast föregingo den siste, och af dessa 
tre intager gubben Krook i dubbel bemärkelse första iiimmet. Det 
var han som när han skulle hålla tal till fåugarne började: kam- 
rater — nej för fan : medbrottslingai- ! . . , det var han, som en 
gång ansåg isen mellan fästningen och staden så svag, att han ej 
A'ågade sig öfver den till fots, utan i stället lät bära sig af fyra 
artillerister, det var han, som i hela sitt lif aldrig skjutit mer än 
två foglar, nämligen en sparf och en ekorre, det var också han, 
som sålde ett af honom för fångarnes räkning anskaffadt parti trä- 
•skor till en skilling billigare per styck, än hvad han själf betalt 
och som, då man undrade, hur han kunde förtjäna på den affären, 
svarade: >/det är mängden som gör det!» Allbekant är hur den 
gamle af sin omgifning fordrade absolut tystnad, då han under- 
tecknade dagsrapporterna, hvilken högvigtiga förrättning också van^ 
ligtvis föregicks af utropet: »t^-st, medan jag skrifver mitt namn! > 
— som han ändå skref galet, nämligen Kork. 



NY-ÄLFSBORGS FÄSTNING. 2(53 

En major — Krook var också major — frågade honom en 
gång, om det var sannt, såsom det sagts, att man på det regemente 
Krook förut tillhört, nämligen »Royal Suédois», en gång vid en 
mönstring fyllt numrorua dymedelst, att man lagt en kärring i 
en säng å garnisonssjukhuset under uppgift, att det var en sjuk 
grenadier. »Mycket möjligt» svarade den pikerade Krook och tillade 
med en ton, som han sökte göra så dräpande han kunde: »besyn- 
nerligare går det ändå till nu för tiden, ty nii gör man kärrin- 
garne till majorer». 

När Krook gått till sina fäder, efterträddes han af öfver- 
stelöjtnanten von Qvanten, som genom en öfverdrifven militärisk 
etikett sökte uppehålla glansen af fästningens ära och sina egna 
förmenta meriter, hvarigenom han framstod som en lefvande illu- 
stration till Briquet och hans gamla garnison. Paraderingar, skyld- 
ringar, saluter, flaggningar, krigslekar och slikt iakttogos med en 
precision, som om det gällt det allra väsentligaste i världen. Sprätt 
från topp till tå, trodde sig herr öfverstelöjtnanten besitta en evig 
ungdom och en Don Juans tjusningskraft, änskönt han i verklig- 
heten räknade sina sextio år samt var vindöjd och afskyvärdt ful. 
Häftig och brusande, men snart blidkad och nådigt skräflande 
igen, var han lika flink i att belöna allt, som smickrade hans få- 
fänga, som att straffa för det minsta ord, i hvilket han trodde sig 
finna en sidovördnad mot sin person. Många äro anekdoterna i 
denna del från den von Qvantenska styrelsetiden ; de blefvo dock 
för vidlyftiga att här upprepa. 

Den gamle hedersmannen — ty en sådan var han i grund 
och botten — dog till sist ifrån både parader, saluter, och »tilltjusade 
connaissancer » , och dödsorsaken var — efter livad som hviskades i 
hemlighetsfulla kretsar — grämelse öfver uteblifven befordran efter 
förtjänst, en försummelse från vederbörandes sida som hos honom ofta 
födde tankar på att ingå i oppositionens läger eller uppträda som 
hämnare å la »en gräddling), något som dock alltid stannade vid 
blotta talet därom. * 



* ^)En gräddling» var det märke, under hvilket dolde sig författaren 
till »Göteborgs Grädde, förr och nu», en i tvänne delar utgifven bok, som pi 
ett rätt kvickt, men oförsynt sätt blottade en del svaghetssidor inom åtskilliga 
af stadens finare familjer och som naturligtvis väckte en oerhörd sensation. 
Författaren, nära befryndad med de inäst karrikerade familjerna, var en ung 
man vid namn Charles Emil Beckman, som, med stilistisk hjälp af sin äldre 
bror Oscar, i vredesmod öfver att ha blifvit vägrad ytterligare pänningförstärk- 
iiingar gjorde sig till paskillförfattare — ty som annat än paskill är boken ej 
att anse. Den efterföljdes af en i samma anda skrifven s. k. novell med titel 
»Utan Namn», i likhet med Grädden tryckt i Flamliurg 1852 hos G. F. Thiele. 
Båda arbetena uppköptes skyndsamligen af de paskillerade och äro nu en i 
högt pris stående raritet för samlare. 



264 NY-ÄT,FSBORGS FÄSTNING. 

von Normanu fuUständigade den originella kommendantstripli- 
citeten. Hans regementskap började med ]S5S, och från det året 
fick »fästningslifvet» en ombytt karaktär. Den nye kommendan- 
ten var nämligen raka motsatsen till sin företrädare. Etikett, 
disciplin och afmätta låter betydde intet för den, som icke ens 
kunde förmå sig till en ordentlig bugning för själfva majestätet, 
vare sig detta nu hade sin orsak i brist på medfödd elegans eller 
i en aldrig dämpad motvilja för den nuvarande dynastien. Hvad 
särskildt saluter angår, så älskade han dem så litet, att han till 
och med en gång lät landsfadern passera fästningen på sin ång- 
fregatt, utan att med ett enda skott hälsa den kungliga flaggan. 
Nej, etiketten åt fanders ! han var ingen von Q van ten, han. I 
stil därmed uppenbarade sig herr majoren och riddaren för det 
masta civilklädd. Stora uniformen kom endast undantagsvis 
på, och när så skedde, såg man en vapenrock och ett par panta- 
longer, hvilkaE) former voro lika antika som den von Qvantenska 
habitens moderna. Den gamla uniformen väckte dock alltid upp- 
seende till och med i själfva staden, t}-^ till den hörde breda passe- 
]ioiler, aiguilletter af guld och trekantig hatt med blå och gula 
plymer. von Normann var nämligen artilleristabsofficer och för- 
svarade sin plats som sådan genom ett o^^anligt matematiskt skarp- 
sinne och omfattande insigter i många rigtningar. Han skilde sig 
från sina två närmaste föregångare äfven däri, att han var hvad 
man kallar ett kvickhufvud. Skada blott att hans k-sdckhet var 
så pass cynisk, att den ej gärna kan lämna prof på sig i tryck. 
Med en sådan naturel var det icke underligt, att den gamle kom- 
mendanten häldre sysselsatte sig med versskrifning, öfversätt- 
ningar och pepprade uppsatser för skämttidningen »Kapten 
PufP» än rapporter och depescher, i hvilkas ingifvande han dock 
alltid var pedantiskt noggrann. I originalitet gaf han emellertid 
hvarken Krook eller von Qvanten efter, och äfven det hos dem 
genomgående draget af godhjärtenhet hade han med dem gemensamt. 

Att idégifvaren till Trädgårdsföreningens park skulle af den 
gamla fästningsträdgården göra hvad göras kunde faller af sig 
själft. Den var också på hans tid en riktig liten lustgård, i hvars 
närhet han lät uppföra en badbassin, som rätt flitigt anlitades af 
lustfärdande stadsbor. 

Vi vilja nu se oss närmare omkring på det gamla fästet. 
Strax efter det vi landstigit, observera vi i muren mellan den 
nyssnämnde trädgården och stora vägen upp ett muradt hvalf med 
en upphalningssten i midten. Här var i forna tider ingången till 
den ränna eller kanal för båtar och slupar, hvilken delade fäst- 
ningen i tvänne delar. Ny-Älfsborg är nämligen bj^gdt på två 
holmar, af hvilka den södra upptages af själfva fästningen och 
den norra endast af ett s. k. hornverk, som likväl har gråstens- 



NY-ÄLFSBOKGS FÄSTNING. 265 

murar om o ^j-> meters tjocklek. Nämnde kaual är sedau länge 
()fverbyggd, så att hornverket nu bildar ett med själfva fästningen. 

I den sistnämnde inkommer man genom att passera hvalfvet un- 
der det tre vånings liöga torn, som höjer sig på midten af norra 
bröstvärnet. Tornets två öfversta våningar ba bombfria hvalf och 
voro en gång syårt bestyckade. Har således denna byggnad gif\it 
kulor, så har den också fått sådana, därom vittna i synnerhet 
östra och norra fasaderna, i hvilka de Tordenskjoldska kulorna 
ännu kvarsitta i stor mängd. 

Efter att ha passerat porthvalfvet befinna vi oss å borggården. 

Hur föran dradt ! Är det verkligen samma plats, som ännu 
för tjugo år sedan företedde en viss liflighet och såg ganska 
respektabel ut, tack vare bestyckade bastioner, militärisk apparat 
o. s. v. I kasematterna på ömse sidor om tornet och i dem till 
vänster från vår ståndpunkt — vi ha gjort helt om och stå vända 
mot tornet — hade en gång fångarne sina logementer, hvilka voro 
palisaderade af rödmåladt resvirke, tillspetsadt i topparne. Dessa 
palisader, höga som hus, äro nu borta, kasemattdörrarne stå på 
vid gafvel utan lås och bommar, golfven därinne äro delvis upp- 
brutna och fönstren utslagna — allt är rasering, förstörelse. Bort- 
flyttad är den basrelief, som hade sin plats öfver torndörren och 
visade en lejonbild med runskrift, uttydd så som skalle stenen 
ha tjänat till grafhäll öfver höfdingen öfver Viken Jon Drotning, 
bekant från slutet af IIOO talet. Försvunne äro jämväl kurt in vin - 
dame, af hvilka den som låg utmed borggårdens östra sida tjänst- 
gjoixle till danssal för garnisonen och fästningens ungdom af olika 
klasser. Till denna danslokal kom man, om man steg upp fur 
den där stensatta backen, som vi se i nordöstra hörnet, samma 
hörn, som bildar batteriet Nordstjärnan. I vinkel med dansku)- 
tinen var ingång till en annan kurtinvind, som man hade att pas- 
sera för att komma till k3rrkan. Äfven denna kurtinvind är nu 
borta, men kyrkan, belägen i själfva tornet, finnes kvar, ehuru 
äfven hon är beröfvad flere af sina prydnader, exempehås Carl 
XTT:s porträtt, som i likhet med ofvannämnde grafhäll nu förva- 
ras å Göteborgs Museum. Kyrkan är S meter lång och lika bred. 
Hennes enda märkvärdighet är numera märkena efter Torden.skjolds 
bombardement. Man ser nämligen hur en kula gått tvärt igenom 
väggen och splittrat läktarbarriéren. Vid garnisonens indragning 
1869 upplöstes härvarande församling, och fästningen lades då i 
kyrkligt hänseende under Lundby pastorat. 

Af de tre å borggården befintliga byggnaderna har den min- 
dre åt vä.ster tjänat till corps de garde, den åt öster till bostad 
f »r artilleri- och fortifikationsbefälet samt den mellan dem belägna 
till kommendantsbostad. Dessa byggnader äro nu nästan det enda 
å fästningen, som undgått rasering. Dock äfven här är föran dradt. 



266 FÄRJENÄS. — PÖLSEBO. — SANNEGÄRDEN. 

Ofver dörren till kommendantsliuset står: »kafé och restaura- 
tion*. Det forna expeditionsrummet är nu skänkrum, kommen- 
dantens förmak och kabinett äro tummelplatser för »slutna säll- 
.skapers> måltidskalaser och diyckesgillen, hans salong är nu all- 
män matsal o. s. v. Innan man år 1S81 inredde denna byggnad 
till värdshus, fanns under några år en för ändamålet särskildt 
uppförd, i villastil hållen restaui-ationsbyggnad å vallen ofvan träd- 
gården. Den förstördes dock genom vådeld, och därmed var det, 
strängt taget, slut på förfriskningsstället och badorten Älfsborg. 
På platsen för denna restaurationsbyggnad har man nu anlagt en 
fabrik för beredning af fiskprodukter, och denna, tillika med den 
champinionodling man öfvar i fästningens kasematter, utgör Ny- Alfs- 
borgs värf i våra dagar. På 1860 talet upprättades å s. k. flagg- 
batteriet en fyr, som dock numera flyttats till den närbelägna 
Knippelholmen. Från samma bastion, där förr i ofredstider kano- 
nerna lyste upp näjden med en eld, som spred jämmer och död, 
därifrån ledsagade således under flere år en fyrbåkseld den natt- 
lige seglaren in på lifvets farled. 



Om vi på återvägeu mot staden rigta våra blickar hufviid- 
sakligast åt Hisingsstranden, så se vi strax efter passerandet af 
E,ya Nabbe en täckt belägen egendom Färjenäs. På dess ägor 
låg det hisingska Göteborg, h varom vi förut talat. Strax invid 
ha vi Pölsebo, till hvilken plats svenskarne år 1657 slogo en 
bro öfver älfven, som de öfvergingo för att vid Sannegården 
möta danskarne. Här stod nu ett slag, hvilket slutade med sven- 
skarnes seger. Deras anförare var den bekante Harald Stake, 
som till belöning för sin krigareskicklight-t, synnerligen ådagalagd 
i detta slag, utnämndes till riksråd och guvernör öfver Bohuslän. 

Sannegården namnes ^ första gången i historien, då det om- 
talas, hur drottning Margareta härifrån år 1410, den 24 Mars, ut- 
färdade ett gåfvobref å \'issa västgötagårdar, hvilka hon förlänade 
åt Svante Jenis. Sedermera tillhörde egendomen slägteu Oxen- 
stjerna, men från 1734 vardt den förvandlad till somman-esidens 
för Göteborgs biskopar. Under biskop Jacob Benzelii tid uppför- 
des dess boningshus genom tillskott af prästerskapet, och då anla- 
des ock ställets trädgård. I senare tider har det biskopliga som- 
marresidenset förflyttats till Björkeris nära Kungsbacka. 

Sannegårdstrakten är för öfrigt utmärkt för åtskilliga bauta- 
och minnesstenar från den grå forntiden, och tyda de på fler här 
levererade strider än den ofvannämnda. 



ERIKSBARGS OCH LINDHOLMENS MEK. VERKSTÄDER. 267 

Öster om Pölsebo ligger Eriksbärgs Mekaniska Verk- 
stad. Den anlades 1852 af G. C. Barchmann och äges sedan 
1877 af ett bolags som för närvarande sysselsätter omkrinj>- 
250 arbetare. 

Af än större omfång är Lindholmens Mekaniska Verk- 
stad, som numera tillhör Motala Mekaniska Verkstads aktie- 
bolag. Den har sin plats vid foten af det bärg, å hvilket 
fordomtima Lindholms befästade slott reste sina tinnar och 
torn. Detta slott torde ha varit till redan före Gamla 
Älfsborg, ehuru det omnämnes först 1253, då konung Håkan 
här bodde under pågående underhandUng med Birger Jarl, 
som tagit in å Gullbärg. Sedermera namnes slottet i åtskil- 
Uga konungabref och torde ofta gästats af furstliga personer. 
Genom hvem och när det slutligen blifvit förstördt känner 
man ej. 

I gamla tider, ja ännu i början LSOO talet var Lindhol- 
men ett vattenkringflutet landområde, men i vår tid är stället 
förenadt med Hisingen till ett fastland. Lindholmens skepps- 
varf anlades strax efter 1844, då platsen inköptes af gross- 
handlaren T. W. Tranchell. Den mekaniska verkstaden där- 
emot anlades först 1851, men har sedan dess med jättesteg 
nått sin nuvarande utvecklingsgrad. På en yta af omkring 
200 kv. refvar finna vi här smedjor, gjuteri, mekanisk verk- 
stad, snickeri, varf, docka, slip, gasverk, ekonomihus, skol- 
hus, badhus, värdshus o. s. v., hvilket allt tyder på en stor- 
artad anläggning. 

Dessa mekaniska verkstäder bidraga att ge lif och om- 
växling åt den tafla, som inloppet till Göteborg erbjuder. Det 
är svårt att afgöra, när denna tafla tager sig bäst ut, i dags- 
eller aftonbelysning. Under den senare är måhända taflans 
rörlighet minskad, men till ersättning därför bjudes på ett 
nästan rikare färgspel. I älfvattnet återspegla sig marschaller 
och bloss från varfven, gasljus från staden och lampsken i 
skilda färger från ångbåtar, seglare och dykdalber. Det glim- 
mar från tusentals fönster å den tätt bebyggda södra älfstran- 
den, å hvilken Henriksbärgs högtbelägna värdshus med sina 
gaslysta verandor och kulörta lyktor skimrar som ett féslott; 
är det så fullmåne och klart därtill, får man en belvsning af 



268 NYA OCH GAMLA HOSPITALEM. 

månsken ocli stjärnljus såsom praklnummer i ett fyrverkeri 
af den mast brokiga effekt. 



Till bemärkelsevärda anläggningar på Hisingen ha vi 
vidare att räkna Räddningsinstitutet för vanvårdade gossar, 
inrättadt 1847, samt Göteborgs Krono-Hospital. Det senare, 
som är en asyl för icke betalande sinnessjuka, är befintligt å 
lägenheten Storehagen, en half mil från staden. 1 stället för 
det gamla, illa beryktade hospitalet vid Gamlestaden har detta 
nya tillkommit, därvid införts alla de förbättringar med afse- 
ende å anordning och inredning, som under senare tiders forsk- 
ningar i denna gren af sjukvården anvisats af erfarenheten. 
Så har man slutligen fått en vårdanstallt, som uppfyller tids- 
enliga kraf. Vi säga slutligen, ty änskönt riksdagen redan 
1856 anslog medel till ett nytt hospital, sattes arbetet i gång 
först tolf år därefter. Anstalten, som nu bereder plats åt 170 
sjuka, är anlagd efter det s. k. paviljongsystemet, enligt hvil- 
ket hvarje afdelning har sitt egna hus med tillhörande pro- 
menadgård. 

Samtliga byggnaderna äro uppförda efter arkitekten V. 
von Gegerfelts ritning och voro färdiga 1872, hvilket år i 
November de öppnade sina portar för flyktingarna från Gamla 
Hospitalet. 

Detta är beläget öster om Göta Alf å den forna Härianda 
bys ägor, på samma plats, där en gång stått ett gråbrödrakloster, 
hvars munkar fördrefvos af Gustaf Vasa, som år 152S här inrät- 
tade ett hospital för vansinniga. Denna vårdanstalt synes år 1627 
ha fått sig ett n^rtt hus, då superintendenten Phrygius med öfliga 
ceremonier invigde detsamma. Aderton år därefter härjades det 
af den eld, som anlades af danskarne den :i Aug. 1645, därvid 
flere dårar blefvo innebrända och öfH-erste Stiegler gjorde ett byte 
af hjonens ovanligt stora kopparkittel och hospitalets kyrkoklocka, 
som han dock, artigt nog, återställde. 

Den gamla hospitalsbyggnaden är dystert förfallen och står 
så godt som öde. 

Tätt invid ligger den år Ls32 uppförda Hospitalskyrkan, 
som enligt i Oktober 1884 fattadt beslut skall jämnas med jorden, 
så snart fördelaktiga vilkor för hennes rifning erbjnda sig. 



GAMLESTADEN. 2Gi> 

Sedau långa tider tillbaka har mau här haft en kyrka. Den 
äldsta var måhända det tämpel, som Ny-Lödöseboarne omkring 
15*.»5 läto uppbygga, men h vilket antagligen aldrig försågs med 
toini, enär markens lösa beskaffenhet därför lade hinder. Vissa 
uppgifter tyda på, att detta tämpel gifvit vika för ett nytt, som 
byggdes 1627 och kvarstod intill 1791, då det nedrefs. 

I benämningen Gamlestaden, som är gängse för den plats 
vi nu uppnått, bevai'as minnet af Nya Lödöse, den medeltidsstad, 
som i likhet med Alfs borgs stad uppgick i Göteborg, och af hvilken 
i våra dagar icke gifves det ringaste spår. Den anlades på 1470 
talet och existerade intill 1624, då Gustaf II Adolf resolverade, att 
dess borgare genast skulle inflytta till Göteborg, och att om de 
därvid tredskade, deras hus skulle nedrifvas. Slika kraftord hör- 
sammades, och Nya Lödöse hade snart sällat sig till minnena af 
det förgångna. 

Vid Säfveåns utlopp i Göta älf ligga Gamlestadens 
fabriker, som utgöras af spinneri, blekeri och färgeri. Den 
större fabriksbyggnaden uppbyggdes 1873 af Rosenlunds bo- 
lag, som då var fabrikernas ägare. De mindre och äldre bygg- 
naderna åter förskrifva sig från 1729, då de tillkommo i och 
för det sockerrafmaderi, som här anlades af kommerserådet 
Jakob Sahlgren. Fabrikerna innehafvas nu af firman Johans- 
son & Carlander. De sysselsätta ombring 450 arbetare och 
drifvas med ångmaskiner om tillsammans 600 hästkrafter. 
Den närbelägna trädgården torde vara den »botaniska örta- 
gård», som kanslirådet Claes Alströmer skall hafva anlagt å 
platsen för det forna Nya Lödöse. 

Egendomarne Kristinedal, Marieholm, Kvibärgsnäs, 
Vänhem, Säfvenäs m. fl. Jigga inom det s. k. gamlestads- 
området. Af dessa har den sistnämnda sågar, träförädlings- 
och snickerifabrik, tegelbruk m. m., större delen anlagdt 1H74 
af Säfveåns aktiebolag. 



Af Göteborgs närmaste omgifningar, och det är endast 
åt de närmaste vi kunna egna vår uppmärksamhet, intages 
ovedersägligen första rummet af den för sin härliga natur 
bekanta Örgrytetrakten, till hvilken man närmast kommer 
genom att passera Södra Vägen, som drager förbi Stora 
Hedås, Lyckan, Johannebärg och Karlsbärg. Midt emot 



270 GALGKROGARNE. — STORA SKÄR. 

den sistnämnde egendomen se vi Getebärgsängens villor, om- 
kring 15 till antalet, alla med täcka trädgårdsanläggningar. 
Därefter vidtager del område, som vanligtvis benämnes Galg- 
krogarne och har sitt namn af den afrättningsplats, som här 
på en höjd öster om vägen fordom var tillfmnandes och som 
länge efter det den där befintliga galgen blifvit nedtagen ut- 
märktes med en inhägnad. 

Denna trakt är anmärkningsvärd för sina många indu- 
striella inrättningar, bland hvilka särskildt framstår Emilie- 
dals Bryggeri, som äges af firman J. W. Lyckholm & C:o och 
anlades år 1880. 

Nästintill ligger Almedals Fabrik, hvars ägare sedan 
1856 är Almedals Fabriks aktiebolag. Fabriken var ursprung- 
ligen endast ett färgeri, som 1830 anlades af en tysk färgare 
vid namn L. Buchholz, men 1846 öfvergick till ett bolag med 
handlanden H. H. Wesslau som verkställande direktör. Nu 
anlades linspinneri, väfveri och blekeri. Efter en eldsvåda, 
som 1858 lade större delen af fabriken i aska, har denna blif- 
vit tidsenligt nybyggd. Den drifves af tre ångmaskiner om 
tillsammans 100 hästkrafter och sysselsätter 3 å 400 arbetare. 



Invid Alinedal leder en bro öfver den här framdragande 
Mölndalsån, förmedlande trafiken med den sydöstra landsbyggden. 
Några vackra egendomar äro liär att finna, af hvilka Stora Skar 
framstår genom sin saftiga vegetation och den vidsträckta utsigt. 
öfver näjden, som man har från det höga bärg, vid hvars fot de 
skäligen förfallna manbyggnaderna ligga. 

Vid denna egendom fäster sig erinringen af en af Göteborgs, 
mera bekanta personligheter, en psykologisk gåta, en gatans rykt- 
barhet, en Harpagon i kjortlar: vi mena Betty Lindner. Då vi 
redan förut ordat om några af stadeas märkvärdigheter i denna 
väg, må också den ifrågavarande personen få en plats i vårt gal- 
leri af hädangångna originaler. För de allra flästa göteborgare 
var Betty Lindner bekant, åtminstone till anseendet, såsom det 
heter, och hvar hälst den gamla damen i sin antika och anspråks- 
lösa, för att icke säga torftiga drägt, hvari man år efter år aldrig 
såg någon förändring, vandrade gatan framåt med raska steg, där 
hviskades vanligtvis: »se där går den rika mamsell Lindner!» 
och så följde nästan alltid en rad skildringar af hennes egen- 
heter. Maria Elisabeth Lindner, dotter af tyske byggmästaren 



STORA SKAR. 271 

Gottl. Linduer, hade on gång varit en ganska fager ungmö, 
som, vare sig för sina personliga företrädens skull eller i egen- 
skap af rik arftagerska, omsvärmades af friare i legio. Många, 
gånger hade hon varit, förlofvad och lika många gånger hade 
hon »slagit opp», när det på allvar blef fråga om bröllop : 
pänningarne voro hennes kärlek pro primo, och dem vågade 
hon ej sätta på spel genom att knyta Hymens band. Och 
dock kunde hon bland sina friare räkna i allo aktningsvärde 
män, bland dem särskildt en, hvilken såsom konstnär spridt 
glans och ära öfver sig och sitt fosterland. Kärleken till pännin- 
gen urartade under hennes senare lefnadsår till fullkomlig girig- 
het. I hennes bostad fick ingen, eho det var, inkomma, icke ens 
en förstulen blick fick skickas dit in. Detta var då just ingen 
förlust, så framt man ej fått syn på de högar af pangar, som 
till ett belopp af omkring G0,000 kr. här och hvar lågo på golfvet,. 
i vrår och \ånklar, i stoldynor, i lönnlådor o. s. v. I öfrigt var 
det ett förskräckligt kaos därinne, tv hennes rum utgjorde jämväl 
kök, matkällare, vedkammare, klädtorkningsvind o. s. v. Men 
Betty Lindner skilde sig från de flästa andra giriga därutinnan, 
att hon var en högst intressant sällskapsmenniska, i besittning af 
stor lärdom. Hon försakade ej heller någon föreläsning — till 
hvilken inträdet var fritt, och hon besökte gärna konserter och teat- 
rar — på en undangömd, billig plats. Till fullständigandet af 
hennes karaktäristik må anföras, att hon just icke var hjälpsam, 
om ej med hänsyn till råd. Sådana voro oftast bättre än pangar, 
brukade hon säga. Sköna målningar älskade hon till passion. 
men hon kunde icke rätt fatta, hvarför man ovilkorligen skulle 
köpa sådana. Konstverket beredde ju samma njutning, antingen 
det tillhörde en annan eller var ens eget. I sitt hem kunde hon 
ej, så där såg ut, se sina vänner hos sig; hon bjöd dem därför en 
gång på middag å — ångköket. Till hennes beröm må dock sä- 
gas, att hon i sin handel och vaudel ådagalade en samvetsgrann 
redbarhet, och att hon, veterligt, aldrig tog mer än lagliga räntor. 
Tack vare dessa och ett allt försakande lefnadssätt efterlämnade 
hon en förmögenhet af närmare två och en half million kronor, 
hvilken ärfdes af till .större delen i Tyskland boende aflägsna 
slägtingar. 

Emellertid är det ej från hennes lifs senare dagar, hvilka 
framlefdes i själfva staden, utan från hennes ungdoms- och medel- 
åldersår som egendomen Skar väcker minnet af henne. Passionen 
för guld hade då ännu ej till den grad fått henne i sin makt, 
att hon ej här förde ett i \åss mån alldagligt lif. Gäster sakna- 
des ej i det Lindnerska hemmet, och de hämtades understundom 
dit i en gul berlinervagn på så kallade c-fjädrar, en kvarlefva 
från början af 1820 talet, hvilken helt visst en gång varit något 
non plus ultra i sitt slag, men redan på den tiden, hvarom här 



■>12 KUNGSGRIFTEN. — KALLEBÄCK. 

är fråga, väckte allmänt uppseende. Den sedermera hälft folk- 
skygga k\'innan umgicks här med personer från de konstnärliga 
och literära lägren. Så kunde man på Skar få höra Ekbohms 
cirklade tal om dagens literära företeelser, här gick J. P. Molin, 
kärleksdrucken och sluten, omkring och drömde, vaken, sköna 
framtidsdrömmar. Herman Bjursten deklamerade, inspirerad af 
platsens idylliska behag, sina mast patetiska vars, och Sandvall, 
kärleksdrucken äfven han, tolkade i obunden, men icke mindre 
liflig form sina känslor af glädje och hopp, under det att i det 
gamla, ännu kvarstående lusthuset i trädgården Pontus Wikner, 
då ännu en skolyngling, som föredrog att svärma på egen hand, 
satt försjunken i studiet af Nyboms lyrik. 

Ställets ägarinna var redan på denna tid ett original. En 
ryktbarhet från gatan vardt hon först på åldrens dagar. Hon var 
född 1815 och dog 1881. Sitt hvilorum har hon fått å ÖrgrjTe 
kyrkogård. 



Från Skar har man icke långt till den s. k. Kungsgriften, 
också benämnd Jättegrafven eller Rings håla, i hvilken, enligt 
traditionen, Ragvald Knaphöfde blif\åt jordad, efter det han på 
.samma plats af västgötarne år 1132 angripits och dräpts. De flästa 
historici förlägga dock platsen for denne konungs fall till Karleby 
nära Falköping. 

Icke långt härifrån finnas pä en plan bärgshäll ristningar, 
som länge tagits för att vara inskrifter från hedenhös, och hvillva 
beskrifvits och beskådats af, bland andra, Linné, som under sin 
västgötaresa besökte platsen. Nyare forskningar gifva dock vid 
handen, att dessa hällristningar äro ett verk af naturen själf. 
Denna åsigt har åtminstone uttalats af den berömde fomforskareii 
])rofessor George Stephens. 

Nära Kungsgriften ha vi också Kallebäcks källa, ur- 
sprunget till stadens gamla vattenledning, hvarom vi fömt 
talat. Denna källa är berömd för sitt härliga vatten, som 
ymnigt flödar natt och dag, sommar och vinter med aldrig 
minskad styrka. Hon har en öfverbyggnad af gråsten, i 
hvilken man inkommer genom en dörr, som är försedd med 
väldiga lås och bommar. Öfver ett inre hvalf står inhugget 
i muren: 

A:w Blackwood fecit A:o 1787. 

Utanför källan är uppsatt en minnessten af granit, som 
öfverst prydes af en skål. Dess båda sidor ha förgylda in- 



KALLEBÄCK. — NVA VATl EiNLKDNlNGEN. 273 

skriptioner, den ena på svenska, den andra på latin. De 
lyda sålunda: 

Af Kallebäoks Källa man 
mig fordom Namu har gifvit, 
meu sen af Götbeborg 
jag köpt och hägnad blifvit, 
Kung Gustaf mig besökt, 
mig Nådigst unnadt är, 
at jag häreftej- Na.nii 
af Gustafs Källa bär. 
den 17 November 1787. 



Gaudete najades! 
rex clementissimus 

Gustavus III 
receptaculum hoc vestrum 

ingressus 
aqvas a se gustatas 

in posterum 
augusto suo nomine 

appellandas 
benignissime voluit 

die XVII Novembr 
anni MDCCLXXXVII. * 

Sedan den gamla reservoiren i staden blifvit utdömd, an- 
lades här år 1881 en ny, af rödt tegel. Själfva behållaren 
är af järn och rymmer 3,400 liter. 

Fortsätter man den väg, som drager förbi Kallebäck, 
kommer man snart till den i en steril bärgstrakt, 7 kilometer 
från staden belägna Delsjön, från hvilken Göteborgs nya vat- 
tenledning utgår. Med denna vattenledning, för hvars upp- 
komst och fulländning staden i första rummet har doktor 
Charles Dickson att tacka, fyldes år 1870 ett länge kändt 
behof. Den är utsträckt till de flästa delar af stadsområdet 
och upptager en rörledningslängd af omkring fem svenska mil. 
Kostnaderna ha i sin helhet uppgått till cirka 1,240,000 kro- 



* Glädjens Najader! Den niilde konung Gustaf Hl har den 1 7 Nov. 
1787 i)esökt denna eder tillflyktsort och uttryckt sin nådiga vilja, att källan, 
på hvars vatten han smakat, för framtiden skall bära hans höga namn. 

lÖ 



274 LILLA OCH STORA TORP. — BÖ. — ÖFVERAS. 

nor, för hvilkas gäldande upptagits ett lån, stäldt på amor- 
tering under 40 år. De vid Delsjön verkställda arbetena bestå 
hufvudsakligast af en murad dambyggnad, två filtreringsbassi- 
ner och en samlingsbrunn för det filtrerade vattnet, 4 meter 
djup och 9 meter i fyrkant. 

Det solida och vackra arbetet är utfördt af major J. 
G. Richert. 



Närmaste vägen till staden är den, som leder förbi egen- 
domarne Lilla Torp, tillhörigt grosshandlaren P. Hammarberg, 
och Stora Torp, som äges af konsul 0. Ekman. Den senare 
egendomen är isynnerhet ståtligt bebyggd med ett år 1873 
uppfördt corps de logis i renässansstil enligt ritning af arki- 
tekten Axel Kumlien i Stockholm. 

Den naturfägring, som Stora Torp erbjuder, är så godt 
som helt och hållet ett verk af den mänskliga arrangerings- 
förmågan. För mindre än ett århundrade tillbaka var nämli- 
gen större delen af detta egendomsområde särdeles kalt och 
prosaiskt med öfvervägande sudik färgton ; nu däremot om- 
växla bär skog, dal och bärg af den mast saftiga grönska. 
Äran af denna förändring tillkommer först och främst lands- 
kamreraren A. M. Prytz och efter honom hans son gross- 
handlaren med samma namn. Deras försköningsarbeten ha 
fortsatts af herr D. Carnegie och nuvarande ägaren. 

Än mer tilltalande äro de landskapstaflor, som upprulla 
sig för blicken i den mån man närmar sig Danska Vägen. 
Bland dem framstå särskild t de, hvilka tillhöra egendomen 
Bö. Denna är mast bekant för sin sköna park, som isynner- 
het för den äldre generationen framstår såsom ett sannskyl- 
digt paradis. 



Vid Danska Vägen ha vi det storartade Öfverås, filantro- 
pen James J. Dicksons Tusculum, ovedersägligen primus inter 
pares. Stället är lill sin utsträckning ringa, men så ligger 
ej heller dess v-irde i mev ollor mindre vidsträckta marker, utan 



ÖFVERÅS. — VILHELMSBRÄG. 275 

i dl! I behag; livarmed odlingskonsten här förstått att mildra den 
nordiska naturens allvar genom att inympa en växtlighet af 
äkta sydländskt tycke. Dä härtill kommer ett palatslikt bo" 
ningshus, rikt på konstskatter, så skulle, för det helas beskrif- 
ning, och så framt man ej ville upprepa sig behöfvas ett 
adjektivlexikon eller en samling af »epitheta ornantia». Som 
vi emellertid äro i saknad af såväl det ena som det andra 
nödgas vi inskränka oss till följande osmyckade uppgifter. 

Öfverås har ingen historia ; det är helt och hållet ett 
verk af kommerserådet James Dickson och nuvarande ägaren 
Boningshuset är uppfördt efter ritning af arkitekten V. Boul- 
nois, som för sitt verk belönats med pris af en domstol, till 
större delen sammansatt af fackmän. Stilen är italiensk 
renässans, det vill säga sådan denna brukar uppträda 
i England. Det inre är en förening af komfort och elegans, 
adlad af utsökt smak. Alster af skön konst äro här att finna 
i stor mängd, och hvad som finnes är af idel värde. Af 
nyare nordiska konstnärer representeras Gude, Bergh, Wahl 
berg, Tidemand, Nordgren, Bergslien, Jernberg, Jacobsen 
Kiörboe m. fl. 

Ställets växthus äro så väl med hänsyn till själfva bygg 
naderna som till de i dem inrymda växterna de yppersta, som 
ägas af någon enskild man i vårt land. Trädgården är till 
större delen anlagd af hortologen N. U. Blomberg. 

Från höjden af det bärg, vid hvilket Öfverås är anlagdt, 
och till hvilket leder en väg, som från afsats till afsats sling- 
rar sig upp mellan 'pittoreska klippformationer, har man en 
vidsträckt panorama af staden och dess vackraste omnäjd. 

De härliga anläggningarne äro året om, med undantag 
af några timmar under Söndags förmiddag, tillgängliga för 
allmänheten. 

'■:• 

Skönt som ett drömmens lekverk, ter sig det närgrän- 
sande Vilhelmsbärg, där det ligger på en bärgsshUtning, hvars 
lummiga grönska med sina nyckfulla, oregelbundna festoner 
förlänar en varm kolorit åt den tafla, hvilken såsom sin me- 
delpunkt visar fasaden af ett romantiskt miniatyrslott ä la 
Normandie. 



276 VILHELMSBÄRG. 

Så präktigt som i våra dagar har stället icke alltid varit, 
men redan för ett femtiotal af år sedan, då det ägdes af biskop 
af Wingård, var det omtaladt för sin fägring. Sedan dess har 
det år efter år visat hvad konst och kapital förmå, när dessa 
räcka hvarandra handen. Ställets mast genomgripande för- 
ändringar hafva vidtagits af förre innehafvaren, grosshandla- 
ren Julius Lindström, som på 1860 talet efter anordningar af 
arkitekten Victor v. Gegerfelt låtit uppföra det imposanta bo- 
ningshuset; men betydliga försköningar ha äfven gjorts af 
nuvarande ägaren, grosshandlaren Carl Sirenius. Den i engelsk 
stil anlagda parken har en mängd sällsynta trädslag samt 
smyckas af fontäner, statyer, urnor, porfyrpelare m. m., allt i 
behaglig omväxling. Synnerlig uppmärksamhet ådrager sig ett 
växthus af järn och glas, förfärdigadt af A. F. Manry i Paris. 
I parken finna vi jämväl två paviljonger, båda hållna i forn- 
nordisk stil efter arkitekten v. Gegerfelts ritningar, den ena bil- 
dande ett biljardrum, den andra en mindre sommarboning. 

Hufvudbyggnaden är utförd i rohbau med ornamenter af 
olikfärgadt tegel, hvarjämte fasaden åt parken prydes af bas- 
reliefer i metall. Det inre är dekoreradt och möbleradt med all 
den lyx, hvarmed våra pänningefurstar förmå omgifva sig. 
De yppersta dekorationerna äro dock de många taflor, som 
här äro tillfinnandes, och hvilka representera såväl äldre som 
yngre, utländske såväl som inhemske mästare. Så finna vi 
här de Hem, Rugéndas, Hilleström, Kiörboe, Frich, Björnson 
Möller, Locker, Jacobsen, Werner, Arsenius m. fl. Pärlan i 
samlingen utgöres dock af en många figurer upptagande större 
duk, som föreställer ett gästabud och är signerad Cornelius 
Jansen 1652. Taflan äger ett högt konstvärde och har en 
gång tillhört den kända Wohlfahrtska samlingen. En viss upp- 
märksamhet ådrager sig också ett porträtt i helfigur af Fred- 
rik I, infattadt i en dråplig ram, å hvilken en inskrift angif- 
ver, att det varit »Af H. Kongl. Maj:t gifvet riksrådet grefve 
Carl Gyllenborg». Bland konstsaker i öfrigt märkas ett par 
kolossala vaser och en urna af agat, förfärdigade i Florens 
och ursprungligen beställda for Göteborgs Börs. 



ÖRGRVTE KYRKA OCfl KYRKOGÅRD. 277 

Fm landstiillo, som täflnr ined rle nu nämnda, är det 
grosshaiidlaren Leopold Abramson tillhöriga Jakobsdal. En 
rik anordningslVirmåga har här framkallat kiosker, dammar, 
bryggor, hislhus, grottor, statyer m. m., hvilket allt smyckar 
en trädgärd, som så småningom blifvit ett riktigt biet féland. 
Inomhus ser man äfven prof på den bildade världsman- 
nens fina smak, och här visar sig den gamla, i och för 
sig icke anmärkningsvärda byggnaden lika föryngrad som 
praktfull. 

Vidare ha vi Underås, beskrifvet af Linné i. hans före- 
nämnda Västgötaresa. »Blomsterkonungen» fäste sig här sär- 
skildt vid en stor kastanj. Denna är ännu, hög och majestä- 
tisk, att se strax till höger om ingången. Den torde vara den 
största på orten och mäter vid stammens nedre del en om- 
krets af 3 V-' meter. Ställets park omlades vid midten af 1850 
talet under ledning af Fr. Töpel. Underås är från början af- 
söndradt från Burgården, som år 1638 nppodlages af en hol- 
ländare vid namn van Buren. Däraf detta gtälles namn. Från 
van Buren öfvergick det till en Maur. van der Beck. År 1676 
innehades egendomen af Adam Herweghs arfvingar och på 
slutet af 1600 talet af biskop Carlberg. Nu finnes här ett öl- 
bryggeri, anlagdt 1846. 

Midt emot eller på andi^a sidan af den s. k. Korsvägen 
finna vi det täcka Lisebärg, sedan många år tillbaka förfat- 
tarinnan Emilie Nonnens bostad, hvarjämte vi här i närheten 
se en hel mängd tid efter annan uppförda landthus, såsom 
Prospecthill, Idelund, Sofiero, Villa Castagna m. fi., alla i 
tidens smak med lätta och fantastiska, men osymmetriska for- 
mer och hvar sitt lilla planteringsland. 

Omgifna af all denna naturens och kon.stens fägring ligga 

Örgryte Kyrka och Kyrkogård. 

Kviilil.T siiinon, hiii- iir livil.i! 
Sorgfyiigdii hjärtan, liiir iii- ro! 
//»•av;. 

Det har ofta sagts, att hvad Solna är f/ir Stockholm, 
det är r)rgryte för (iöteborg: en frän stadens buller och 
äfian afsides belägen ort, där religionens sanningar ITirkunnas 



278 ÖRGRYTE KYRKA OCH KYRKOGÅRD. 

i ett tämpel med sekelgamla murar, och där en kyrkogård af 
sällsam skönhet väcker allvarliga, men icke skräckfulla tan- 
kar på döden. I idylliskt behag går dock icke Solna upp mot 
Örgryte, hvarem otdess tämpelmonument torde i ålder öfver- 
träffa det senares. Och dock har Örgryte Kyrka funnits till 
sedan år 1000 efter Kristus, enär, efter hvad det antages, hon 
då byggdes af Sankt Sigfrid, Nordens andre apostel. Härom 
skrifver år 1730 dåvarande biskopen, sedermera ärkebiskopen 
Erik Benzelius d. y. till sin bror aktuarien, därefter censor 
librorum Gustaf Benzelstjerna: »Nu är jag ock viss på at S:t 
Sigfrid tå vardt tagen (nembl. i thet slaget åhr 1000) och then 
örsta Kyrckia han byggde här i W. Gyllen, var V^ mil, 
och icke thet fyllest, härifrån Götheborg i en sandbacke, 
then han kallade sin Cryptam, hvaraf ock Kyrckian än i dag 
heter Örcryta, vel pro vulgi corrupta pronunciatione, Örgryta». 

I denna riglning har forskningen ledts af en i kyrkan 

funnen dopfunt med i raunkbokstäfver inhugget: erium 

orecry , som man fullständigat till baptisterium Orecrypta. 

Det är emellertid endast kyrkans skepp, som skulle ha 
denna höga ålder. Kor, torn och sidohus ha tillkommit långt 
senare. Så torde tornet, att döma af ett å detsamma befint- 
ligt årtal, vara uppfördt 1748, och den södra korsarmen bygg- 
des först 1817, hvarom en minnestafla öfver dörren upplyser. 

Låtom oss nu stiga in i den gamla helgedomen! 

Beröres du ej af en egendomlig känsla, att stå inom de 
murar, som genljudit af S:i Sigfrids stämma och inom sig sett 
en församling af Odens, Tors och Balders dyrkare, vikingar 
och odalmän, alla med undran lyssnande till den predikare, 
som djärfdes tala om en annan Balder än deras, och som med 
en mild försoningslära ville omintetgöra hvad deras fäder allt- 
sedan den gråaste forntid ansett som det heliga och rätta? . . . 

Gör du det ej, kommer det sig kanske däraf, att Örgryte 
Kyrkas inre äger intet, hvars anblick leder tanken till mycket 
gamla tider. Af reliker, korkåpor, käril och slikt, som skulle 
kunna minna om det katolska väldet, finnes här nämligen 
intet, änskönt tämplet antagligen begagnats under hela den tid 
påfven i Rom var svenska kyrkans öfverhufvud. I våra dagar har 
Örgryte Kyrka hela utseendet af ett ringa lutherskt tämpel. 



ÖRGRYTE KVRKA OCH KYRKOGÅRD. 279 

och hennes enda synliga märkvärdighet är den takmålning, 
hvaraf hon är i besilUiing. Uppgifterna om hvem som verk- 
ställt denna äro stridiga. Så nämnas som dess mästare både 
Joh. Ross och den af oss förut ett par gånger omnämn- 
de Michael Carowsky. I båda fallen skulle målningen för- 
skrifva sig från midten af förra seklet. Den föreställer him- 
mel och helvete. Öfver altaret åt höger framställes Gud själf 
i människoskepnad, bärande på armen världsgloben och i han- 
den hållande en spira. Å motsatta sidan synes Kristus med 
korset, omgifven af änglar. Midt i taket återfinna vi Kristus- 
bilden, gloriekrönt och hvilande på regnbågen, denna gång 
omgifven af apostlarne. Närmare orgeln antager målningen 
en dyster färgton, öfverensstämmande med ämnets karaktär: 
här afbildas de dödas uppståndelse och de fördömdas förtvif- 
lade kamp. En ängel med brinnande svärd vaktar vid grän- 
sen af det ondas rika, hvari te sig förfärliga människogestalter, 
omväfda af flammande lågor och ettersprutande ormar. I 
detta sällskap framstår särskildt en drottning i rik skrud med 
krona, spira o. s. v. 

På altartaflan, som omgifves af korinthiska pilastrar och 
bildar fond för ett hvitt kors, läses: »II Cor. v. 19.» Öfverstyc- 
ket utgöres af ett allseende öga ofvan ett gyllene moln med 
cherubhufvuden. Själfva altaret har en Kristusbild efter Thor 
valdsen, och å ömse sidor om detsamma synas lagtaflorna 
i gyllene molnbäddar. 

Predikstolen är ett ganska vackert arbete i den gamla 
vanliga stilen. Formen är rund och orneringen i hvitt och guld. 

Från taket nedhänga två små messingsljuskronor. 

På väggarne ha anbringats ett slags epitafier, smärre 
marmortaflor, å hvilka läsas: David Low Esq., Alex. Barclay, 
John Smilh och Eliza Gordon. 

Orgeln är förfärdigad af A. Marcusen & Sohn och upp- 
sattes 18GG. 

Kyrkans längd är invändigt: 19 'A meter och dess bredd: 
G V4 meter. 

Tornet har tvänne kloc-kor, af hvilka den större är från 
1754. Båda ha versifierade inskriptioner. 



2!-;0 ÖRGRYTE KYRKA OCH KVRKOGÅRD. 

Å Örgryte Kyrkogård hvila, bland andre, biskoparne 
Daniel Wallerius, Johannes Carlberg och Johannes Poppelman, 
stadsarkitekten öfverste Bengt Carlberg, industriidkaren Alexan- 
der Keiller och patrioten James Dickson. En präktig obelisk 
— vittnesbördet om efterlefvandes tacksamhet — utgör det mo- 
nument, som höjer sig på den torfva, hvarunder de jordiska 
kvarlefvorna af Edvard Ludendorff, stiftaren af Sveriges första 
sparbank, hvila, och öfver artisten Bernhard Wilhelm Wohl- 
fahrts grafkammare breder sig en kolossal stenhäll. Denna 
griftgård kan ock berömma sig af att i sin mån vårda ett af 
vårt lands skäraste sångarminnen ; på ett stort granitkors läses 
nämligen: Ernst Daniel Björck. 

Kyrkogården är för öfrigt rik på gröna grafkullar, kors 
och vårdar, däraf många familj ehviloståd er med minnesrunor, 
ristade i hårdan granit eller mejslade i spegelklar marmor. 
Vid de flästa stå stolar och bänkar, och mångenstädes ligga 
friska, doftande blommor. Det är dock icke allt detta, utan 
den idylliska belägenheten, som förlänar denna kyrkogård dess 
intagande behag. På alla sidor omgifvande det gamla tämp- 
let, ligger den på en bärgafsats, som på ena sidan gränsar 
till en skogbeväxt klipphöjd och på den andra stupar brant 
ned mot en dalgång, i hvilken en bäck slingrar sin sorlande 
våg kring stenar och trädrötter. Grafvarne ha ingen stel an- 
ordning, de ligga sida vid sida, men ibland längre fram, ibland 
mera tillbaka, ömsom högt, ömsom lågt, allt som den kupe- 
rade marken bjuder. Höga, åldriga trädkronor kombinera ett 
luftigt takhvalf, och detta kommer ljuset att brytas i de mast 
omväxlande och milda schatteringar. Det hela är närmast att 
likna vid en elegi, diktad af modren naturen i en stund af 
den mast poetiska ingifvelse. Den helighet, hvaraf denna 
elegi genomandas, förlänar åt fantasien en Ijuf, hemlighetsfull 
stämning och leder hän emot en ståndpunkt, hvarest sinnet 
njuter af hvilan i Gud och tycker sig känna någonting af 
evighetens närhet. 



Här sluta våra skildringar af Göteborg, den stad, som 
man gifvit en hel del smickrande binamn, såsom Nordens 



SLUTORD. 281 

Venedig och Nordens Amsterdam, Götalandets pärla, Väster- 
hafvets drottning, millionernas stad o. s. v. Dessa binamn 
hedra honom alla, och han är stolt öfver dem. Öfverflödiga 
äro de likväl, då namnet Göteborg har klang i och för sig 
såsom identiskt med begreppen ordning, välstånd och fram- 
åtskridande. 



Rättelser och Tillägg. 

Sid. 19. Uppgiften att agréen vid Fria Konsternas Akade- 
mi, Julia Strömberg skulle vare född i Göteborg, hvilken upp- 
gift hämtats ur en katalog af år 1S81, är oriktig. Konstnärin- 
nan är född i Lund, men blef göteborgsbo vid 2 års ålder. 

Sid. 26. Brunnsparken. Af en i enskild ägo befintlig 
under slutet af I70(t talet utförd större oljemålning af stort histo- 
riskt intresse erfar man, att den i ofvannämnde plats ännu på 
1790 talet kvarstående Järnvågens gamla tvåvånings hufvudbygg- 
nad hade åt nuvarande Fontänplatsen en fasad, som prj^ddes af 
fyra väldiga kolonner. Dessa sträckte sig från grunden ända upp 
till basen för det väldiga liors- och gafveltaket, som var försedt 
med tre ansenliga fönstergluggar. 

Ännu vid samma tid hade Göteborgs tvänne hufvudgator. 
Norra och Södra Hamngatorna, blott några få tre våningshus, 
däraf Ostindiska Kompaniets och Niklas Sahlgrens yid förstnämnda 
och nuvarande Riksbanken samt huset N:o 37 vid sistnämnda 
gata. Alla de öfriga byggnaderna voro tvåvåningshus, rätt och 
slätt uppförda, dels af sten, dels af trä, men alla med höga, of- 
tast brutna, frontespisförsedda tegeltak. Af dessa byggnader torde 
de vid Södra Hamngatan ha till större delen strukit med vid elds- 
vådorna åren 1792, 1802 och 1804. 

Sid. 30. Furstenbergska huset. Den bågformade fron- 
ton, hvarmed huset enligt ritningen till j)åbyggnaden skulle för- 
ses, och som uppgifvits såsom befintlig öfver den öppna loggian, 
har ej blifvit anbringad. 

Sid. 58, »Insigne Gothoburgensis>. Denna citerade 
beteckning för Göteborgs vapen må här åtföljas af det riktiga 
Insigne Gothoburgensé. 

Sid. 99. Hagakyrkan. Då vi beklagat bristen på glas- 
målningar i detta tämpel, torde böra tilläggas, att kjTkan såsom ett 
bidrag till firandet af sin tjugofemåriga tillvaro af okänd gifvare 
fått mottaga ett synnerligen vackert och dyrbart, med inbrända 
glasmålningar försedt korfönster. Dess hufvudparti visar Kristi 
uppståndelse, och diirof\an synas tvänne änglar hållande ett 
språliband, å hvars ena sida läsc:< : Uppstånden är vår HeiTe 
Krist, och å dess andra: Fullbordad är hans verk förvisst. Un- 



der hufvudpariiet ser inan Kristi grafläi;'gniiig och (-läruiKlej- \'tler- 
ligare ett språkband mod slutorden af jtsalmon llö: Dig, heliga 
Trcfaldigliet! Dig vare pris i evighet. Underst har fönstret en 
afl)ilduing af själfva kyrkan. Konstverket förskrifver sig från 
P. G. Heinesdorlfs i Berlin fabrik för kyrkoornamentik. 

Till kyrkans tjugofemårsjiTbilemn hor henne också förärats 
en ljuskrona af messing, soin fått sin plats i koret, hvarjämte 
en särdeles vacker brudkrona af förgyldt silfver blifvit henne 
gifven af tvänne prästdöttrar, fröknarne E. och C. Jungberg. 

Bland gåfvor, som på senare tider kommit kyrkan till del, 
må vidare nämnas en altarduk — ett präktigt paramentarbete — 
flere dekorativa prydnader, såsom taflor m. m., äfvensom en dyr- 
bar dopskål af silfver, skänkt af enkefru Kaptenskan M. Fröding. 



lid 


• 7, 


rad 


12 


» 


30, 


» 


1— 

i 


» 


114, 


» 


21 


» 


129, 


» 


13 


» 


143, 


» 


15 


» 


156, 


» 


17 


» 


157, 


» 


16 


» 


163, 


» 


31 


» 


170, 


» 


37 


» 


204, 


» 


37 


» 


218, 


» 


17 



Af tryckfel torde särskildt följande böra rättas: 

rad 12 uppifrån står chanzonettsång, läs : canzon ettsång. 

» komfortabla. 

» Benzelius. 

» vunnos. 

» orters. 

» sin. 

» lära. 

» vetter. 

» svenska. 

» al fresco. 

» begrafnings- 
plats. 



» 


konfortabla 


» 


Beznelius 


» 


vanns 


» 


ortens 


» 


hans 


» 


lärer 


» 


vette 


» 


franska 


» 


fal resco 


» 


begrafnings- 




palats. 



1 



Register. 



AbrahamRon & C:o, A 49. 

Allmänna och Sahlgrenska 

Sjukhuset - 111. 

Almedals fabrik 270. 

Amaranterordeu 127, 170. 

Andra Långgatan. - 249. 

Andrews Church, St. 109. 

Annedal -.- 94. 

Apoteket Enhörningen 20. 

Aj)oteket Kronan 20. 

Arbetarebostäder, Göteborgs 

Sparbanks 94. 

Arbetareföreningen 246. 

Arbetareföreningens hus -.. 245. 

Arbets- och försörjningsin- 
rättningen 205. 

Artillerietablissementet å 

Otterhällan .- 131. 

Artillerikasernen - 131. 

Artilleristallarne .-. 111. 

Aschebergska grafkoret 152, 156. 

Auktionskammaren - 114. 

BachelorsClub, TheRoyallH, 150. 

Badbassinen - 198. 

Badhuset i Brunnsparken 26. 

Badhuset i Surbrunn 242. 

Badhuset å gården till Skepps- 
bron N:o 1, f. d 7. 

Badstugubastionen 126. 

Bagarcgården 236. 

Eaptistkyrkan (Tabernaklet) 79. 



Bark & Warburgs Snickeri- 
fabrik.. 248. 

Barnbördshuset 96 . 

Barnhemmet vid Lilla Gårda 218. 

Barnhuset 216. 

Barnsjukhuset 244. 

Bastionen Carolus Dux 1 12,* 126. 

Bastionen Carolus IX Rex 39, 126. 

Bastionen Carolus XI Rex 126. 

Bastionen Carolus Gusta- 
vus Rex -- - -- 126. 

Bastionen Christina Regina 126. 

Bastionen Gustavus Magnus 126. 

Bastionen Gustavus Primus 126. 

Bastionen Johannes Dux 53, 126. 

Bastionen Prinsessan Uldaria 126. 

Bastionen Sankt Erik... 126, 196. 

Befästningar 126. 

Begrafningsplats, Gamla Varf- 
vets - - 253. 

Begi-afningsplats, Marie- 
bärgs 253. 

Begrafningsplatsen, Mo- 
saiska 228. 

Begrafningsplatsen, Nya... 233. 

Begrafningsplatsen, Äldre 222. 

Bethlehemskyrkan 87. 

Bildningscirkeln 33. 

Billingen 260. 

Biskopar i Göteborg ...... 114. 

Biskopshuset 114. 

Björnbergska huset, f. d. 136. 



Bjönibergska kriget 130. 

Blcndermans utvärdshus 12S, 242. 

Bloms Hotel, f. d. 31. 

Boktryckeiier förr och mi... 189. 

Bomsbastionen, Stora 126. 

Bonges värdshus, P 127. 

Borgerskapets militär 129. 

Boyes hus, W. 102. 

Brandvaktskår 170. 

Brätten 201. 

Breda Vägen 247. 

Brigittas Kapell, Sankt 258. 

Brunnsinrättningen, Gamla 20. 

Brunnsparken 20, 282. 

Burgården 277. 

Bältespännarne 55. 

Bärgslagernas Järnvägars 

Stationshus 199. 

Bö .— - 274. 

Börsen — 100. 

Börsens Restauration 109. 

Börsordning.. 172. 

Café Carusell 240. 

Café du Commerce 7. 

Carl Johans Kyrka... 2rj4. 

Carnegie & C:o, Aktiebo- 
laget 14, 257. 

Carncgieska fabrikerna ... 250. 

Carnegie.ska huset, f. d. 14. 

Cecilia, Sällskapet 33. 

Cellfängelset 190. 

Chalmers Tekniska Läroan- 
stalt 75. 

Claesonska trädgården 184. 

Coldinuorden 84. 

Coldinuordens hus 82. 

Concert du Boulevard 242. 

Dagbladet 191. 

Danska gästgifvaregården 230. 

Danska Vägen... 23(). 

Delsjöu 273. 

Doiiuiiigliotfska huset .")0. 

Dicksons hus, 03. 



Dicksons stiftelse, R. 94. 

Djurgårdsvärdshuset 253. 

Domkyrkan 118. 

Domkyrkoplatsen 123. 

Domprosthuset 118. 

Droskstationer 29. 

Drottninggatan 39 . 

Drottningporten 207. 

Drottningtorget 205. 

Eklundsgatan 125. 

Eldsvåda år 1009 151, L59. 

Eldsvåda år 1721 118. 

Eldsvåda år 1740 151. 

Eldsvåda år 1792 30. 

Eldsvåda år 1793 195. 

Eldsvåda år 1794 203. 

Eldsvåda år 1802 119. 

Eldsvåda år 1804 132. 

Emiliedals Bryggeri 270. 

Engborgs källare 171. 

Engelska kvax^teret 74. 

Engelska Kyrkan 109. 

Enhörningen, Apoteket 20. 

Enigheten, Klubben 110. 

Epidemiska Sjukhuset 239. 

Eriksbergs Mek. Verkstad 207. 

Eriks Torg, Sankt 198. 

Evang. Brödra-Eörsam- 

lingen 118. 

Exercisheden 03. 

Fattighuset 218. 

Eattighuskyrkan 219. 

Eernborgs källare 174. 

Fiskhallen ...- 101. 

Fisktorget 102. 

Folkskolehuset i Annedal... 94. 
Folkskolelärare-Senaina riet 239. 

Folkskolor, Göteborgs 95. 

Folkteatern 245. 

Fontänen i Brunnsparken 27. 
Framstående personer, födde 
i Göteborg 15. 



Franska värdshuset 222. 

Frimurarelogens kafé och 

och restauration 23. 

Frimuraresamhällets hus... 21. 

Frimitrarebarnhuset 22. 

Fruntimmersföreningens 

flickskola 78. 

Fiirstenbergska huset-.- 30, 282. 

Färjenäs 266. 

Fästningsmuren vid f. d. 

KarlsPort 133. 

Förposten 190. 

Galgkrogame 270. 

Gamla Allén 63. 

Gamla Sockerbruket 30. 

Gamla Yarfvet.- 251. 

Gamla Varfvets begrafnings- 

plats --- 253. 

Gamla Varfvets kyrka 253. 

Gamla Älfsborg 256. 

Gamle Port 52. 

Gamlestaden 269. 

Gamlestadens fabriker 269. 

Garnisionssjukhuset 153. 

Gasverket 134. 

Gathenhjelmska huset 252. 

Gatubelysning 175. 

Getebärgsängens villor- 270. 

Gnistan, Sällskapet 34. 

Gullbärg 299. 

Gullbärgs vass, Förra 200. 

Gustaf Adolfs torg 164. 

Gymnastik- och Exercis- 
huset 63. 

Göta Coldinuordens hus -.- 82. 

Göta Lejon 249. 

Göta Par Bricole 85. 

Göteborg å Hisingen--. 39, 266. 

»Göteborgs Grädde» 263. 

Göteborgs Marknadsbe- 

rättese 191. 

Göteborgs-Posten 189. 

Göteborgs Sparbank 25. 

Göteborgs Veckoblad 191. 



Götilda-Skolan 45. 

Götiska Förbundet 84. 

Haga 241. 

Hagaheden, s. k 63, 79. 

Haga Kyrka 97, 282. 

Hallska husen, f. d. 179. 

Hambergska huset 74. 

Handelsinstitutet 107. 

Handels- och Sjöfartstid- 
ning, Göteborgs 187. 

Handelssocieteten 108. 

Hasselbergs fontän 27. 

Hasselblad & C:o, F. W. 199. 

Hasselbladska husen 198. 

Hedås, Stora 269. 

»Helf\-etet> 252. 

Henriksbärg 250. 

Hertz Stiftelse, A. 81. 

Heymans villa, G. 87. 

»Himmelriket» 252. 

Hisingsbron 197. 

HoUänrlaregatan 39. 

Holtörmanska baracken ... 206. 

Hospitalet, Gamla 268. 

Hospital, Göteborgs 268. 

Hospitalskyrkan 268. 

Hotell Carl XV 35. 

Hotell Garni 35. 

Hotell Göta Källare 30. 

Hotell Haglund .-- 31. 

Hotell Kristiania.- - 35, 205. 

Hotell Kung Karl..- -.. 35. 

Hotell Neptun 35. 

Hotell Royal 35. 

Hotell Stadt Hamburg 35. 

HotelliDlatsen 30. 

Husarkasern, f. d. 242. 

Hushållskolan för flickor.-- 95. 

Hvitfeltsplatsen 102. 

Hållegårdsbastionen 126. 

Hållegårdsport 129. 

Högre Latinläroverket -1 103. 

Högvakten - --. 172. 



Idelund -. 277. 

Innevånareantal, Stadens 240. 

Jakobsdal 277. 

Jakobsgatan 39. 

»Jamaika» 64. 

Joliannebärg 269. 

Johannis Kyrka 249. 

Josefs Kapell, Sankt 200. 

Jiidekyrk ogården 228 . 

Järn- & Metallgården 247. 

Järntorget 246. 

Järnvågen, Gamla 26, 282. 

Järnvägs-stationshus, Sta- 
tens ..-■ 204. 

Kallebäcks källa 272. 

Kallens Gata 79. 

Karlbärg 269. 

Karls Port 128, 129, 133. 

Kasern, Göta Art. Rege- 
mentes 131. 

Kaserntorget 111. 

Katolska Kyrkan 201. 

Kaulbackska huset 171. 

Kjellbergska Flickskolan 81. 

»Klarinetten» 34. 

Klippan 259. 

Klubben Enigheten 116. 

Koleran IS34 227. 

Komitén för allm. möten ... 33. 

Kommeudantshuset, f. d. 174. 

Konstutställningsbyggnad^ 

Aktiebolaget Valands ... 75. 

Kontubernium, f. d. 123. 

»Korfkitteln~> _. 172. 

Kristinae Kyrka 151. 

Kristinedal 269. 

Kristinelund 65. 

Kronan, Apoteket 20. 

Kronan, Skansen 239. 

Kronhuset 185. 

Ki'onhusgatan 203. 

Kronobagcriet 204. 

Kronomaf-asinet 124. 



Kungsgriften 272. 

Kungsparken 54. 

Kungsporten 52. 

Kungsportsavenyen 74. 

Kungsportsplatsen 51. 

Kungstorget 53. 

Kurhuset 200. 

Kusten, Skeppsvarfvet ... 255. 

Kustens Hotell 255. 

Kusttorget 255. 

Kvarnbärget 194, 195. 

Kvibärgsnäs 269. 

Kämpebi'on 13. 

Landshöfdingar i Göteborg 9. 

Landshöfdingeresidenset ... 7. 

Landskanslibygguaden ... 10. 

Larsmässan 53. 

Latinläroverket 103. 

Lejonbron 14. 

»Liljas grafv 192. 

Lilla Bommens hamn 198. 

Lilla Bärget 187. 

Lilla Gårda 218. 

Lilla Teatern, f. d. 183. 

Lilla Torget 11. 

Lindholmens Mek. Verkstad. 267. 

Lindholms slott 267. 

Lindströms stiftelse för fria 

bostäder 96 . 

Lisebärg _ 277. 

Loreusbärg 65. 

Luntantu 1.".3. 

Lyckan 269. 

Långedrag 260. 

Länscellfängel.sot 196. 

Länshäktet, Gamla 203. 

Magasinsgatan i 24. 

]\raginis' IMinne, E 89. 

Majorna 251. 

Malmsjös Pianofaluik 63. 

Malmska hvaleu 143. 

Manegen , Gamla 49 

JMariebärgs begi"afniugsplats 25.3 " 



Marieliolm 




269. 


Masthamnen 


191. 


192. 


Masthugget 




247. 


Mek. Verkstad, 


Göteborgs 


135. 


Metodistkapellet 




241. 


Mindre Teatern 




35. 


Miramar, Kafé 




260. 


Molinshuse 




124. 


Mosaiska Församlingens iDe- 




grafningsplats 
Mosaiska Synagc 




•?'?S 


>gan - 


45. 


Mnsenm 




140. 



Nattbevakning 176. 

Navigationsskolan 194. 

Nya AUéen 62. 

Nya Begrafningsplatsen ... 233. 

Nya Lödöse 269. 

Nya Varfvet 260. 

Nyaste Förposten 190. 

Nygatan, Stora 38. 

Nykterhetsföreningen 11. 

Ny- Alfsborgs fästning ... 2(\li. 

Orfeii vänner 32. 

Ostindiska Kompaniet 127, 138, 

155, 259. 
Ostindiska Kompaniets hus, 

f. d. 138. 

Otterhällan, Lilla 126. 

Otterhällan, Stora 125. 

Par Bricole, Oixleussällska- 

pet 722, 85. 

Pauli Kyrka, Sankt 230. 

P. B. (Par Bricole) ... 72, 85. 

Posthuset 191. 

Posthuset, f. d. 174. 

Punsch, Muntrationstidning 72. 

Prins Oscars Skola Jll. 

Praktiska Hushållsskolan 95. 

Prippska Bryggeriet 1 216. 

Prospecthill 277. 

Pölsebo 266. 



Rambärget 196. 

Ranängarne 227. 

Ravelinen Pxnns Carl 126. 

Pavelinen Prins Carl Gustaf 126. 

Ravelinen Prins Fredrik 126. 

Eavelinen Prins Gustaf ... 126. 

Pavelinen Prins Ulrik 55. 126. 

Ravelinen Prinsessan Hed- 
vig 105, 126. 

Realgymnasium 62. 

Realläroverk, Göteborgs ... 88. 

Redbärgs gästgifvaregård 236. 

Renström ska Bad- och Tvätt- 
anstalten 242. 

Resande i Göteborg 31. 

Ridhuset, Nya 64. 

Riksbankens Afdelnings- 

kontor 21. 

Rosenlunds Fabrik 134. 

»Royal Suédois» 132. 

Rubensons Konditori 34. 

Rådhuset 159. 

Räddningsinstitutet å Hisin- 
gen ._. 268. 

Ränte och Kapitalförsäk- 

ringsanstalten 25. 

Röda Sten 259. 

Röhsska tullkriget 50. 

Sahlgrensgatan 112. 

Sahlgrenska huset, f. d. 149. 

Sahlgrenska Sjukhuset, All- 
männa 111. 

Salen 118. 

Sannegården 266. 

Segerlindska teatern 37. 

S. H. T., Ordenssällskapet 86. 

Siemens Konditori 174. 

Sjukhem, Göteborgs 95. 

Sjönlanshemmet 246. 

Sjömanshuset 250. 

Skandinaviska Kredit- Aktie- 
bolagets bankbyggnad ... 116. 

Skansen Göta Lejon 229. 

Skansen Kronan 239. 



Skarpskyttekår, Götel»org8 

frivilliga 130. 

Skeppsbron 5. 

Skeppsbron N:o 1 6. 

Skjnts- odi åkeri-inrättnin- 
gen 206. 

Skridskoklubben 211. 

Skyddsvakt, Göteborgs all- 
männa — - — 130. 

Skar, Stora -. 270. 

»Slintin» 254. 

Slottsskogsparken 236. 

Slussen 208. 

Slusskvarnen 207. 

Slöjdföreningens Skola .-. 77. 

Smala Vägen 247. 

Småbarnsskolans hus 93. 

Snällposten lUl. 

Sockerbruket, Gamla 30. 

Sofiebärg 246. 

Sofiero 277. 

Sparbank, Göteborgs 25. 

Spinnhuset 230. 

Spårvägar 28. 

Stadshuset 172. 

Stadssoldatei^na 176. 

Stampen 215. 

Statens Jernvägars Stations- 
hus 204. 

Stigbärgsliden 250. 

Stjärnvik 261. 

Stockholmskällaren ... 127, 128. 

Stora Nygatan 38. 

Stora Teatern 55. 

Storkällaren 127. 

Strafiangelset för kvinnor 230. 

Strömman & Larssons Snic- 
kerifabrik 248. 

Superintendenten i Göteborg 114. 

Surbrunn 129. 

Synagogan 45. 

Sågen 253. 

Säfvenäs 269. 

Söderlings stora salong ... 202. 

Södra Hamngatan 12. 

Södra Vägen 64. 



^eateraktieboiagef; ... 61. 

Teatern, Tolk-, 245. 

Teatern, f d. Lilla 183. 

Teatern, Lorensbärgs 69. 

Teatern, Mindre 35. 

Teatern, Stora 55. 

T — G — Ordenssällskapet 86. 

Tidkulan 195. 

Tidningar förr och nu ... 189. 

Tjänstemannakvarteret ... 90. 

Tods Hotell 124. 

Torggatan 174. 

Torp, Lilla 274. 

Torp, Stora 274. 

Tre Remmare, Värdshuset 

124, 127. 

Trettioettan, Värdshuset ... 222. 

Trädgårdsföreningens park 208. 

Tullhuset, f d. 137. 

Tull- och packhuset 193. 

Tyska Bodarne 159. 

Tyska bryggan 13. 

Tyska Kyrkan 151. 

Underås 277. 

Utsigtsplatseu 91. 

Vaktparaden 173. 

Valands konstutställnings- 
byggnad 75. 

Vallgatan 53. 

Vallgrafven 38. 

Vapen, Göteborgs 58. 

Vattenledningen från Del- 
sjön .- 273. 

Vattenledningsreservoiren, 

Gamla 51. 

Vattenledningsreservoiren , 

Nya 92. 

Vetenskaps- och Vittei-hets- 

Samhället 106. 

Vilhelmsbärg 275. 

Villa Castagna 277. 

Vänhem 269. 

Vännerna, Sällskapet 33. 

Västra Hamngatan 111. 



Wadmans byst ...._.. 71. 

Wadinanshuset 183. 

Wasagatau 87. 

Wauxhallen, Gaip.la 247. 

Wijska huset 10. 

Willinska fattig-friskolau 217. 

Wilsons hus, J. W. 165. 

»Win bergskans krog.> .-. 171. 

Winbergska plantaget 65. 

W. - 6, Ordenssällskapet -.. 86. 



Äldi^e Begrafningsplatsen 222. 

Alfsborg, Gamla 256. 

Alfsborgs fästning, Ny- ... 261. 

Alfsborgs Kungsträdgård 256. 

Öfverås 274. 

Örgr3^te Kyrka 277. 

Orgryte Kyrkogåi'd 277. 

Östra Hamngatan 49. 



PLEASE DO NOT REMOVE 
CARDS OR SLIPS FROM THIS POCKET 



UNIVERSITY OF TORONTO LIBRARY 



DL Cederblad, Albert 

991 Göteborg 

G6C4 



r 



o r- 






^ = 


c: o 




UJ = 


^^"* 




■ ■ 


o= 


80 

1 




Pris 3 kr. 50 öre.