BX
8620.02
.R22CSW
1900
'^°°HANDBOK
FOR BIBELFORSKARE
EN SAMLING AF
SKRIFTSPRÅK OCH HISTORISKA CITAT
ORDNADE I KAPITEL
FRAMSTÅllANDE EVANGELIETS ELLER FRÅLSNlNGSPlANENS GRUNDSATSBR
OFYERENSSTAMMANDE MED
DE URSPRUNGLIGA KRISTNES
OCH DE SISTA DAGARS HELIGES
TRO OCH LÅRDOMAR
TEEDJB UPPLAGAN
K5PENHAMN
UTGIFVEN OCH PORLAGD AF ANDREAS PETERSON
TRYCKT HOS J.D.QVIST & KOMP. (a. LARSEN)
1900
All skrift, af Grud ingifven, ar ock nyttig till
undervisning, till bestraffning, till uppråttelse, till
tuktan i rattfårdighet.
Faulus.
FORORD.
Vi hafva hårmed glddjen att framldgga ett
litet verk , som vi hoppas skall uppfylla sitt
dndamål, ndmligen att i verkligheten hlifva en
hjdlpreda for alla som bnska Idra att forstå den
heliga skrifts innehdll, och ddrigenom vinna sann
kunskap om frdlsningsplanen eller evangeliets
grundsatser. Detta verk har tiU afsikt att ut-
peka och forklara de forstå kristnas tro och
Idrdomurj dfven det som nu bibehdllas af var
tids kristendom som det, hvilket frdn tid till
annan har hlifvit fordndrat eller afskaffat. Den
hetraktar Guds handlingssdtt med mdnniskorna
frdn hegynnelsen till våra dagar, samt utpekar
profetior, både de hvilka dro uppfylda samt de
som dnnu forvdntas skola uppfyllas i en ndr
framtid.
I en tid som den hvari vi lefva, och i
hvilken dår uppstdr sd odndligt mdnga sporsmål
på det religiosa omrade och så många af de for
drhundraden kyrkeliga ritualer och Idrdomar,
hvilka visa sig vid en noggrann undersokelse att
vara m'dnniskostadgar, således utan varde, må en
hok som denna vara sårdeles nyttig till att leda
dem som sbka efter sanning och kunskap in på
rdtta vågen till de skatter, som de soka efter.
Det år vart hopp och innerliga onskan att
denna upplagan måtte mota den samma vålvilja
som den forrå hos våra medkristna och Guds
helige som vi tro den fortjdnar, samt att den må
blifva ett medel igenom Guds allvisa styrelse till
att upplysa många uppjriktiga sjdlar om, den he-
liga skrifts dyrhara sanningar.
Kopenhamn, i maj 1900.
Andreas Peterson.
Evangelium.
Hvad ETangeliam &r. Ty jag skammes icke
vid Kristi evangelium, ty det ar en Guds kraft till
frålsniag for hvar och en som tror. (Rom. 1 : 16.)
Begynnelsen af Jesu Kristi, Guds Sons, evan-
gelium.
Johannes upptrådde dopande i oknen och pre-
dikande battringeus dop till syndernas forlåtelse.
Och till honom utgingo hela Judiska landet
och Jerusalems invånare , och de låto alla dopa
sig af honom i floden Jordan, bekånnande sina
synder.
Och han predikade och sade : Efter mig kommer
den som år starkare an jag, hvilkens skorem jag
icke år vårdig att luta mig ned och upplosa.
Jag har dopt eder med vatten , men han skall
dopa eder med den Helige Ånde. (Mark. 1 : 1, 4,
5, 7, 8.)
Ty Guds nåd har uppenbarats med frålsning
for alla månniskor och lårer oss att forsaka ogud-
aktigheten och de vårldsliga lustarna och lefva
tuktigt och råttfårdigt och gudligt i denna vårlden,
våntande det saliga hoppet och uppenbarelsen af
den store Gudens och vår Frålsares, Jesu Kristi,
hårlighet, hvilken har utgifvit sig sjålf for oss,
på det att han skulle återlosa oss från all orått-
fårdighet och rena åt sig ett egendomsfolk, som
beflitar sig om goda gårningar. (Titus 2: 11 — 14.)
2 BTANGELIUM.
Men sedan Johannes hade blifvit satt i fångelse,
kom Jesus till Galileen och predikade evangelium
om Guds rike , sågande : Tiden år fullbordad, och
Guds rike år nåra. Goren båttring och tron evan-
gelium. (Marc. 1 : 14, 15.)
Det &r ofttrånderligt. Men om ock vi eller
en ångel fi åa himmelen annorlunda predikade evan-
gelium for eder, ån vi hafva predikat for eder, han
vare forbannad. (Gal. 1 : 8.)
En kropp och en Ånde, såsom I ock hafven
blifvit kailade i ett eder kallelses hopp, en Herre,
en tro , ett dop , en Gud, och alias Fader som år
ofver alla, genom alla och i alla. (Ef. 4 : 4 — 6.)
Kanskap då^rom kan erhållas genom
bOn. Men om någon af eder har brist på vishet,
han bedje dårom af Gud, som i enfald och utan
forebråelser gifver åt alla; och hon skall varda
honom gifven.
Men han bedje i tro, icke tviflande; ty den
som tviflar år såsom hafvets våg, som af vådret
drifves och kastas. (Jak. 1 : 5, 6.)
Genom lydnad. Då svarade Jesus dem och
sade: Min låra ar icke min, utan dens, som har
sånt mig.
Om någon vill gora hans vilja, skall han forstå,
om låran 'år fråri Gud , eller om jag talar af mig
sjålf. (Joh. 7: 16, 17.)
Genom nppenbarelse. Att heraligheten
blifvit for mig kungjord genom en uppeiibarelse,
som bland andra slåkten icke har blifvit kungjord
for månniskornas barn, t-åsom hon nu genom Anden
har blifvit uppenbarad for hans heliga apostlar och
profeter. (Ef. 3: 3, c.)
BVAVGELItni. 3
Men jag gor eder kunnigt miaa broder, att det
evangelium, som af mig har blifvit predikat, icke
år något måaskligt, ty icke heller har jag undfått
eller lårt det af någon månniska, utau genom
uppenbarelse af Jesus Kristus. (Gral. 1: 11, 12.)
Utan såsom det ar skrifvit: Hvad intet oga har
sett och intet ora hort och hvad i ingen månniskas
hjårta har uppstigit, hvad Gud har berett åt dem,
som ålska honom.
JÆen for oss har Gud uppenbarat det genom
sin Ånde, tv Anden utransakar allt, ja. ock Guds
djupheter. "(1 Kor. 2: 9, 10.)
De ringa åro kailade att fbrknnna det.
Och når han vandrade omkring utmed det Gali-
leiska hafvet, såg han två broder, Simon, som kallas
Petrus, och Andreas, hans broder, kasta ut nat i
hafvet, ty de voro fi^kare.
Och han sade till dem : Foljen mig, och jag
skall gora eder till månnii=kofiskare.
Och når han hade gått vidare dårifrån, såg han
två andra broder, Jacob, Sebedei son, och Johannes,
hans broder, som jåmte sin fader, Sebedeus, i båten
lagade sina nat, och han kallade dem till sig. (Matt.
4: 18, 19, 21.)
Och når Jesus dårifrån gick forbi, såg han en
man, som hette Mattens, sitta vid tullen , och han
sade till honom : Folj mig. Då stod han upp och
foljde honom. (Matt. 9: 9.)
Ty sen, mina broder, på eder kallelse, att icke
många vi^a efter kottet , icke många raåktiga , icke
många ådlingar åro kallade.
Utan det i vårlden dåraktiga har Gud utvalt,
på det att han skulle komma de vise på skam, och
det i vårlden svaga har Gud utvalt, på det att han
skulle komma det starka på skam.
1*
4 EVANGELIUM,
Och det i vårlden oådla och foraktade har
Gud utvalt, och det som intet var, på det att han
skulle gora omintet det som nåojot var, på det att
intet kott må beromma sig infor honom. (1 Kor.
1: 26- -29.)
Harn inyndighet erbålles. Och ingen
tager sig sjålf den hedern, utan den som kallas af
Gud, likasom Aron.
Så har icke heller Kristus gjort sig sjålf h^ig,
att han skulle blifva ofverstepråst , utan denWom
sade till honom: „Du år min son; i dag har jag fodt
dig". (Ebr. b : 4, b.)
Då vardt Herren mycket vred ofver Moses och
sade: Vet jag icke, att din broder Aron af Levi
slåkt år talande? Och si, han skall utgå emot dig,
och då han får se dig, skall han glådja sig af
hjartat.
Du skall tala till honom och såtta orden i
munnen på honom; och jag skall vara i din och i
hans mun och låra eder, hvad I gora skolen.
Och han skall tala for dig till folket. Han
skall vara din mun och du skall vara hans gud.
(2 Mos. 4: 14—16.)
AnsTaret som påhTilar dem som ftro
bemyndigade. Ty om jag forkunnar evangelium,
år det icke någon berommelse for mig, ty jag maste
så gora; och ve mig om jag icke forkunnar evan-
gelium. (1 Kor 9 : 16.)
Du raånniskobarn, jag hafver satt dig till en
våktare ofver Israels hus, du skall hora ordet af
min mun och gora dem en varning på mina vågnar.
Om jag sager till den ogudaktige: Du maste
doden do, och du varnar honom icke och sSger
honom det icke, att den ogudaktige tager sig vara
for sitt ogudaktiga våsende, på det att han må
EVANGELIUM. 6
blifva lefvande; så skall den ogudaktige do for
sina synders skull, men hans blod vill jng kiåt'va
utur din hånd.
Men om du varnar den ogudaktige, och han
icke omvånder sig från sitt ogudaktiga våsende och
vågar, b& skall han for sina synders skull do, men
du hafver friat din sjal. (Hes. 3: 17 — 19.)
Skall predikas i hela T&rlden. Och
evangelium maste iorst varda predikat ibland alla
lolk> (Marc. 13: 10.)
Och detta evangelium om riket skall varda
predikat i hela varlden till ett vittnesbord for alla
folk, och då skall anden komma. (Matt. 24: 14.)
Och han sade till dem : Gån ut i hela varlden
och prediken evangelium for hela skapelsen.
(Marc. 16: 15.)
OfVerensst^mmande darnied skola alla
månniskor blifVa domda. På den dag, då
Gud skall doma manniskornas hemligheter, efter
mitt evangelium, genom Jesus Kristus. (Rom. 2: 16).
Den som forkastar mig och icke mottager mina
ord, han har en som domer honom; det ord, som
jag har talat, det skall doma honom på den yttersta
dagen.
Ty jag har icke talat af mig sjålf, utan Fadern,
som har sandt mig, han har bjudit mig hvad jag
skall saga och hvad jag skall tala.
Och jag vet, att hans bud år evigt lif; dårfore,
hvad jag talar, det talar jag såsom Fadern har
sagt mig. (Joh. 12: 48—50.)
Ty tiden år, att domen skall begynua på Guds
hus, och om den borjar på oss, hvad skall då
blifva deras slut , som icke tro Guds evangelium ?
6 EVANGEIvIUM.
Och om den rattfårdige med nod blifver frUlst,
huru skall det då gå den ogudaktige och syndaren?
Darfore bora ock de som lida efter Guds vilja
anbefalla sina sjalar åt houom, såsom at en trofast
skapare, med goda garningar. (1 Pet. 4: 17 — 19).
Såsom ett bevis på Guds rattfårdiga dom, att I
man aktas vårdiga Guds rike, for hvars skull I ock
liden, om det annars år rattfårdigt hos Gud att
med bedrofvelse vedergålla dem som bedrofva eder,
och att gifva eder, som bediofvens, vederkvickelse
med oss, når Herren Jesus varder uppenbar från
himmelen med sin makts ånglar, i eldslåga, for att
håmi)as på dem som icke kånna Gud och icke lyda
vår Herres Jesu Kristi evangelium, hvilka skola
lida straff, evigt fordarf ifrån Herrens ansikte och
från hans krafts hårlighet. (2 Tess. 1: 5—9.)
Tro
eller
den forstå grundsatsen i evangeliet.
SETad tro &r. Tron ar en viss tiliforsigt om
det man hoppas, en ofvertygelse om ting, som icke
synas. (Ebr. 11 : 1.)
Huru tro erhålles. Huru skola de då
åkalla den, på hvilken de icke tro? Och huru
skola de tro den som de icke hafva bort? Och
huru skola de hora, utan att någon predikar?
Så år tron af predikan och predikan genom
Guds ord. (Kom. 10: 14, 17.)
TRO. 7
Ar grnndvalen till fr&lsningens plan.
Låtom oss dari'ore lamna de forstå grunderna af
Kristi låra och fortgå till fullkomligheten och icke
åter lagga grund med båttring fråa doda garningar
och med tro på Gud. (Ebr. 6:1.)
Trons niidT&ndighet. Utan tro år det
omojligt att tackas Gud, ty den som vill komma
till Gud maste tro, att han år, och att han lonar
dem som soka honom. (Ebr. 11: 6.)
Och han sade till dem: Gån ut i hela vårlden
och predikeu evangelium for hela skapelsen.
Den som tror och blifver dopt, han skall varda
frålst, men den som icke tror, han skall varda for-
domd. (Marc. 16: 15, 16.)
Ty så ålskade Gud vårlden, att han utgaf
sin enfodde Son, på det att hvar och en som tror
på honom icke må forgås, utan hafva evigt lif.
Ty icke sande Gud sin Son i vårlden for att
doma vårlden, utan på det att vårlden skulle varda
frUlst genom honom.
Den som tror på honom, han varder icke
domd, men den som icke tror, han år redan domd,
emedan han icke tror på Guds enfodde Sons namn.
(Joh. 3: 16—18.)
. . . men dem gagnade icke det ord de hade
hort, emedan det icke hade genom tron blifvit
inforlifvadt med dem som hade hort det. (Ebr. 4:2.)
Kraft och Terkan. Genom tron forstå vi,
att vårlden har blifvit fullbordad genom Guds ord,
så att det man ser icke har tillkommit af det som
synes.
Genom tron tilredde Noah , sedan han hade
fått uppenbarelse om det som ånnu icke syntes, i
helig fruktan en ark for att rådda sitt hus, och
8 TRO.
genom henne fordomde han vårlden och vardt arf-
vinge till den råttiårdighet, som år af tron.
Genom tron lydde Abraham, då han vardt
kailad att draga ut till det land han skulle få till
arf, och drog ut, icke vetande hvart han skulle
komma.
Genom tron vislades han såsom fiåmling i
loftets land, såsom i ett fiammande land, och
bodde i tålt med Isak och Jakob, medarfvingarne
till samma lofte , ty han våntade på den stad, som
har grundvalar, hvilkens byggmåstare och skapare
Gud år.
Genom tron fick och sjålfva Sara kraft till att
grundlågga en afkomma och fodde, fastån ofverårig,
emedan hon hoU den for trofast, som hade gifvit
loftet.
Genom tron ofFrade Abraham, Isak, nSr han
sattes på prof, och den enfodde sonen offrade han,
som hade fått loftena, och till hvilken det hade
blifvit sagt : „Genom Isak skall såd upkallas efter
dig."
Men han tånkte, att Gud år måktig åfven att
uppvåcka från de doda; hvarfore han ock återfick
honom till en forebild.
Genom tron vågrade Moses, sedan han blifvit
stor, att kallas son af Faraos dotter , och ville
hellre lida misshandling med Guds folk , an till en
tid hafva lust i synden, och holl Kristi forsmådelse
for storre rikedom ån Egyptens skatter, ty han sag
efter Ionen.
Genom tron lemnade han Egypten, utan fruktan
for konungens vrede, ty med den osynlige likasom
for ogonen hårdade han ut.
Genom tron gingo de genom Koda hafvet
såsom genom ett torrt land, då egypterna, som for-
sSkte detsamma, blefvo fordrånkta.
Genom tron folio Jerikos raurar , sedan man
8Ju dagar hade gått rundt om dem.
TRO. 9
Och hvad skall jag mer sSga? Ty tiden blefve
mig fSr kort, om jag skulle fortalja ora Gideon,
Barak och Simon och Jefta och om David och
Samuel och profelerna, hvilka genom tron hafva
besegrat konungariken, ofvat rSttfårdighet, fått lof-
ten, tillstoppat lejons munnar, slSckt elds kraft,
undkommit svardsegg, blifvit starke efter svaghet,
blifvit våldig i krig och drifvit fråmmande hårar
på flykten. (Ebr. 11: 3—34.)
Sannerligen sager jag eder: Om I hafven tro
såsom ett senapskorn, så skolen I kunna sSga till
detta berg: flytta dig harifrån dit bort, och det
skall flytta sig och intet skall vara omojligt f5r
eder. (Matt. 17: 20.)
Då sade Jesus till honom : Ja, om du kan tro.
AUt år mojligt for den som tror. (Marc. 9 : 23.)
Men dem som tro skola dessa tecken åtfolja:
I mitt namn skola de utdrifva onda andar, de skola
tala med nya tungor; ormar skola de båra, och
om de dricka något som år dodande, skall det icke
skada dem ; på sjuka skola de lågga handerua, och
de skola blifva helbrågda. (Marc. 16: 17—18.)
Jåmte allt detta tagen trons skold, med hvilken
I skolen kunna utslScka alla den ondes glodande
pilar. (Ef. 6: 16.)
Ty allt det som ar fodt af Gud, det ofver-
vinner vårlden, och detta år den seger, som har
ofvervunnit vårlden, vår tro. (1 Joh. 5: 4.)
Tro på, Gad. Sannerligen, sannerligen sager
jag eder: Den som hor mitt tal och tror den som
har sandt mig, han har evigt lif och kommer icke
i dom, utan har ofvergått från doden till lifvet.
(Joh. 5: 24.)
1 o TRO.
Men detta år det eviga lifvet, att de kånna
dig, den ende sanne Gaden, och den du har sandt,
Jesus Kristus. (Joh. 17: 3.)
Allt har blifvit mig ofverlåtet af min Fader;
och ingen kånner, hvilken Sonen år, utan Fadern,
och hvilken Fadern år, utan Sonen ocii den, for
hvilken Sonen vill uppenbara det. (Luk. 10: 22.)
Ty fordenskull arbeta vi och varda forsmådade,
att vi hoppas på den lefvande Guden, hvilken år
alla månnibkors fiålsare, i synnerhet de troendes.
(1 Tim. 4: 10.)
Hvilken (Kristus) var fSrut beståmd fore
vårldens grundlåggning, men i de yttersta tiderna
blifvit uppenbarad lor eder skull, som genom honom
tron på Gud. hvilken har uppvackt honom fiån de
doda och gifvit honom hårlighet, på det att I skullen
hafva tro och hopp till Gud. (1 Pet. 1: 20, 21.)
Tro på Kristus. .Jesus sade : .Jag år upp-
atåndelsen och lifvet; den som tror ptl mig, han
skall lefva, om han an dor, och hvar och en som
lefver och tror på mig, han skall icke do evinner-
ligen. (Joh. 11: 25, 26.)
Den som tror på Sonen, han har evigt lif,
men den som icke tror Sonen skall icke få se lif,
utan Guds vrede forblifver ofver honom. (Joh.
3: 36.)
Sannerligen, sannerligen sager jag eder: Den
som tror på mig, åfven han skall gora de gåruingar,
som jag gor; och storre an dessa skall han gora,
ty jag går till min Fader. (Joh. 14: 12.)
Så gjorde ock Jesus i sina lårjungars åsyn
många andra tecken , som icke Sro uppskrifna i
denna bok.
TRO. 1 I
Men dessa aro upppkrifna, på det att I skolen
tro, att Jesus Sr Kristus, Guds Son, och att I
genom tron skolen hafva Hf i hans namn. (Joh.
20: 30, 31.)
Och i ingen annan år flåisningen, ly det år
icke något annat namn under himmele)i , l.land
månniskor gifvet , i hvilket vi skola blifva fiålsta.
(Ap. 4: 12.)
Och detta år hans hud, att vi skola tro på hans
Sons Jesu Kristi iiamu och ålslsa hvaiandra, efter
det bud, han har gifvit oss.
Och den som haller hans bud forblifver i
honora och han i honom, och dåraf veta vi, att han
forblifver i oss, genom Anden, som han hai- gifvit
oss. (1 Joh. 3: 23, 24.)
Den som tror på Guds Son, han har vittnes-
hordet inom sig; den som icke tror Gud, han har
gjort honom till eii lognare , emedan han icke har
trott det vittnesbord, hvilket Gud gifvit om sin
Son.
Och detta år vittnesbordet, att Gud har gifvit
oss evigt lif, och detta lif år i hans Son.
Den som har Sonen, han har lifvet, den som
icke har Guds Son, han har icke lifvet.
Detta har jag skrifvet till eder, på det att I
mån veta, att 1 hafven evigt lif, I som tron på
Guds sons namn. (Joh. .o: 10 — 13.)
Tro på den Helige Ånde. Men I skolen
undfå kraft, når den Helige Ånde kommer ofver
eder, och I skolen vara mina vittnen både i Jeru-
salem och i hela Judeen och Samarien och iutill
jordens ånde. (Ap. 1: 8.)
Och vi åro vittnen om allt detta , så ock den
Helige Ånde, hvilken Gud har gifvit dem som lyda
honom. (Ap. 5: 32.)
12 TKO.
Johannes predikade, om Jesus från Nasaret,
huru Gud har smort honom med den Helige Ånde
och kraft, han som vandrade omkring och gjorde
val och botade alla som voro ofvervåldigade af
djåfvulen, ty Gud var med honom. (Ap. 10: 38.)
Och nar jag begynte tala, foU den Helige
Ånde på dem, såsom och i forstone på oss.
Och jag kom i håg Herrens ord, huru han
hade sagt : Johannes dopte med vatten , men I
skolen dopa med den Helige Ånde.
Om nu Gud har gifvit dem lika gåfva med oss,
som kommit till tro på Herren Jesus Kristus, hvem
var då jag, att jag skulle kunna hindra Gud? (Ap.
11: 15—17.)
Men Hugsvalaren, den Helige Ånde, hvilken
Fadern skall sånda i mitt namn, han skall låra
eder allt och påminna eder allt hvad jag har sagt
eder. (Joh. 14: 26.)
Ty tre åro de som vittna: Anden och vattnet
och blodet , och • de tre aro till ett. (1 Joh.
5: 7, 8.)
Tro på fortisatt uppenbarelse. Ty Herren
Herren gor intet, utan att han uppenbarar for sina
tjanare profeterna sin hemlighet.
Lejonet ry ter, ho skulle icke frukta sig?
Herren Herren talar, ho skulle icke profetera?
(Amos 3: 7, 8.)
Nar profetian ute år, så forskingras folket;
men val år honom, som lagen vid makt haller.
(Ord. 29: 18.)
Utslåcken icke Anden; forakten icke profetior.
(1 Tes. 5: 19, 20). *
Och Jesus svarade och sade till honom: Salig
år du, Simon, Jonas' son, ty kott och blod har icke
T»0. 13
uppenbarat det for dig, utan min Fader, som ar i
himmelen.
Jag sager ock dig, att du år Petrus; och på
denna klippa skall jag bygga min forsamling, och
dodsrikets portar skola icke varda henne ofver-
maktiga. (Matt. 16: 17, 18.)
Allt har blifvit mig ofverlåtet af min Fader;
och ingen kanner, hvilken Sonen år, utan Fadern,
och hvilken Fadern år, utan Sonen och den, for
hvilken Sonen vill uppenbara det. (Luk. 10: 22.)
Karleken upphor aldrig; men profetiorna, de
skola forsvinua; talandet med tungor, det skall taga
slut; kunskapen, han skall forsvinna.
Ty vi forstå endels och profetera endels.
Men når det kommer , som år fullkomligt , då
skall det forsvinna, som år endels. (1 Kor.
13: 8—10.)
På det att vår Herre Jesu Kristi Gud, hårlig-
hetens Fader, må gifva eder vishets ochT uppen-
barelses Ånde i sin kunskap. (Ef. 1: 17.)
Forgåton icke gåstvånligheten : ty genom den
hafva några, utan att veta det fått ånglar till
gåster. (Ebr. 13: 2.)
Tro och gårningar.
Tro gagnar icke utan gdrningar.
Frftlsarens TittnesbOrd. Icke skall hvar
och en inkomma i himmelriket, som sager till mig:
flerre. Herre, utan den som gor min Faders vilja,
som ar i himmelen. (Matt. 7: 21.)
14 TRO OCH OARNINGÅR.
Men hvarfore kallen I mig Herre Herre, och
goreu icke hvad jag sager? (Luk. 6: 4t).)
Då svarade Jesus dem och sade : Min lara år
icke min, utan dens. som har sandt mig.
Om någon vill gora hans vilja, skall han. forstå,
om laran år från Gud. eller om jag talar af mig
fejålf. (Joh. 7: Ib, 17.) '
I åren mina vanner, om I goren allt hvad jag
bjuder eder. (Joh. 15: 14.)
Aisken I mig, så hallen mina bud.
Den som har mina bud och haller dem, han år
den, som ålskar mig; och den som ålskar mig
skall varda ålskad af min Fader, och jag skall
ålbka honom och uppenbara mig for honom.
Den som icke ålskar mig, haller icke mina ord.
(Joh. 14: 15, 21, 24.)
Apostl arnes Tittnesbdrd. Det år ett fast
ord, och dårom vill jag att du gifver en kraftig
for-akran, på det att de som tro på (tu 1 må vinn-
lågga sig att otva goda gårn'ngar. Sådant ar godt
och nyttigt for måuniskorna. (Titus 3 : 8.)
Hvilken skall gifva åt hvar och en efter hans
gårningar, namligen evigt Hf åt dem som med tåla-
mod i god gårning soka hårlighet och å?a och
ofo -gåiiglighet; men ofver dem som åro partisinnade
och icke Ijda sanr.ingen, utan orattfårdigheten,
komma vrede och fortornelse. (Rom. 2 : 6 — 8.)
Och blifven ordets gorare och icke allenast
horare, bedragande eder sjålfva.
Ty om någon år ordets horare och icke dess
gSrare , år han lik en man, som betraktar sitt
naturliga ansikte i en spegel, ty då han har be-
traktat sig, går han dåriiiån och forgåter strax
hurudan han var; men den som har skådat in i
TRO OCH OÅRNINGAR. 15
den fullkomliga lagen, frihetens laf?, och forblifver
dårvid och icke blifvit en glomsk horare , utan en
verksam gorare, han skall vara salig i sin garning.
(Jak. 1 : 22—25 )
Hvartill gagnar det, mina broder, om någon
såizer sig hafva tro, men icke har garningar? Icke
kan val tron fralsa honom?
Och om en broder eller en syster år naken
och icke har foda for dagen, och någon af eder
sager till den: gån i frid, varmen eder och matten
eder, men I icke gifvi n dem hvad deras kropp
behofver, hvartill gagnar det dem?
Så år och tron, om hon icke har garningar,
dod i sig sjålf.
Men någon torde saga: Du har tro och jag
har garningar. Visa mig din tro utan gårningarna,
så skall jag visa dig min tro med mina garningar.
Tror du, att Gud år en? Dari gor du ratt.
Afven de onda andarne tro det och båfva.
Men vill du, o låfangliga månniska , forstå, att
tron utan gårningarna år dod?
Vardt icke Abraham, vår fader, råttfårdiggjord
genom garningar, då han bar sin son Isak upp på
altarei ?
Du ser, att tron medverkade med hans gar-
ningar, och att genom gårningarna vaidt tron full-
komnad och skriften uppfylld, som tåger: „Men
Abraham trodde Gud och det vardt honom råknat
till råttfårdighet" ; och han vardt kailad Guds van.
1 sen, att en månniska blifver råttfårdigad af
garningar och icke af tro allenast.
Ty såsom kroppen utan ånde år dod, så år ock
tron utan garningar dod. (Jak, 2: 14 — 26).
Och dåraf veta vi, att vi kånna honom, om vi
håUa hans bud.
Den som sager: jag kånner honom, och icke
haller hans bud, han år en lognare, och i honom
år icke sauniugen.
16 TRO OCH GARNINGÅR.
Men den som haller hans ord, i honom ar kar-
leken till G-ud i sanning fullkomnad. Dåraf veta
vi, att vi aro i honom.
Den som sager sig forblifva i honom, han år
och pliktig att sjålf så vandra, som han vandrade.
(1 Joh. 2: 3—6.)
Och jag såg de doda, stora och små stå infor
tronen, och bocker upplåtos; och en annan bok
vardt upplåten som år lifvets, och de doda blefvo
domda enligt det som år skrifvit i bockerua, efter
sina gårningar. (Upp. 20: 12.)
Salige åro de , som två sina klåder, att de må
få tilltråde till lifvets tråd och genom portarne
ingå i staden. (Upp. 22: 14.)
Omvåndelse
eller
den andra grundsatsen i evangeliet.
Omvåndelse &r nOdT^ndig. Sedan begvnte
han forevita de stader, i hvilka hans flesta krafter
hade blifvit gjorda, att de icke hade gjort båttring:
Ve dig, Korasin, ve dig, Betsaida ! Ty om i Tyrus
och Sidon de krafter blifvit gjorda, som hafva
blifvit gjorda i eder, skulle de lange sedan hafva
gjort båttring i såck och aska, men jag sager eder:
For Tyrus och Sidon skall det vara drågligare på
domedag ån for eder. (Matt. 11: 20 — 22.)
. . . Jesus sade till dem: Sannerligen sager jag
eder : Publikanerna och skokorna ingå i Guds rike
forr ån I ; ty Johannes kom till eder på råttfårdig-
hetens våg, och I trodden honom icke ; men publi-
omvXkdelse. \*l
kanerna och skokorna trodde honom , och ehuru I
sagen det, ångraden I eder icke efteiåt, så att I
trodden honom. (Matt. 21: 31. 32.)
Och de gingo ut och predikade att man skulle
båttra sig. (Marc. 6: 12.)
Och Petrus sade till dem: Goren battring, och
hvar och en af eder låte dopa sig i Jesu Kristi
namn till synderuas forlåtelse; och I skolen undfå
den Helige Åndes gåtVa. (Ap. 2: 38.)
Båttren eder dårfore och omvanden eder, att
edra synder må varda utplånade. (Ap. 3: 19.)
Men sedan Gud sålunda haft ofverseende med
okunnignetens tider , bjuder han nu månniskorna,
att alla allestådes skola båttra sig. (Ap. 16: 30.)
Dårfore, konuug Agrippa, blef jag icke ohor-
sam mot den himmelska synen , utan lorkunnade,
forst for dem som voro i Damaskus och for Jeru-
SHlem, samt ofver hela Judiska landet och for hed-
ningarne, att de skulle båttra sig och omvånda sig
till Gud, gorande gårningar, som tillhora båttriugen.
(Ap. 26: 19, 20.)
Men kottets gårningar åro uppenbara , och de
åro skorlefnad, orenhet , liderlighet, afgudsdyrkan,
trolldom, fiendskap, tråtor, afundsjuka, vrede, parti-
sinne, sondringar, tvedragt, afund, mord, dryckeslag,
gillen och annat sådant, hvarom jag forut sager
eder, såsom jag och forut har sagt, att de som gora
sådant skola icke årfva (iuds rike. (Gal. 5: 19 — 21.)
Ty Guds nåd har uppenbarats med frålsning
for alla månniskor och lårer oss att forsaka ogud-
aktigheten och de vårldsliga lustarna och lefva
tuktigt och råttfårdigt och gudligt i denna vårlden.
(Titus 2: 11, 12.)
18 OMVANDBLSE.
Frnkterna som bl^ra fttlja en sann om-
Tiindelse. Mea då han s-åg manga af lariseerna
och sadduceerna komma till dopet, sade han till
dem: I huggormars afi'oda, hvem har ingifvit eder,
att I skolen undfly den tillkommande vreden?
Båren fordenskuU sådan frukt, som tillhor bått-
ringen, och menen icke, att I kunnen saga inom
eder sjålfva: vi hafva Abraham till fader; ty jag
sager eder, att Gud år måktig att af dessa stenar
uppvåcka barn åt Abraham. (Matt. 3: 7—9.)
Laggen dårfore bort lognen och talen sanniiig,
hvar och en med sin nåsta, emedan vi åro hvar-
andras lemmar.
Vredgens och synden icke. Må solen ej gå ned
ofver eder vrede, och gifven icke heller djåfvuien
rum.
Den som har stulit stjåle icke mer, utan arbete
hellre, gorande med siua hånder det som år godt,
att han må hafva att dela med sig åt den behof-
vande.
Intet dåligt tal gange ut af eder mun, utan
det som år nyttigt till uppbyggelse, dår så be-
hofves, att det må vara dem tacknåmligt, som hora
det; och bedrofven icke Guds Helige Ånde med
hvilken I hafven blifvit beseglade till forlossningens
dag.
All bitterhet och håftighet och vrede och rop
och hådelse vare fjårran ifrån eder, åfvensom all
ondska.
Men varen mot hvarandra godhjårtade , barm-
hårtiga, forlåtande hvarandra, såsom ock Gud i
Kristus har forlåtit eder. (Ef. 4: 25—32.)
Så glåder jag mig nu, icke dårfore att I blef-
ven bedrofvade, utan dåriore att I blefven bedrof-
vade till båttring. Ty I blefven bedrofvade efter
Guds sinne, på det att I icke genom oss skullen
lida någon skada.
OMTAKDELSE. IP
Ty den sorg, som år efter Guds sinne, kommer
åstad båttring till frålsning, som man icke ångrar,
men ■vårldens sorg kommer åstad doden. (2. Kor.
7: 9, 10.)
Den ogudaktige ofvergifve sin våg, och syu-
daren sina tankar, och omvånde sig till Herren,
så forbarmar han sig ofver honom, och till vår
Gud, ty uår honom år m}'cken forlåtelse. (Es. 5.5: 7.)
Men om jag sager till den ogudaktige, att han
skall do, och han omvånder sig ifrån sina synder
och gor det, som rått och godt år; så at den ogud-
akti;j;e pant igengifver och betalar, hvad han
rotvat hafver, och vandrar efter lifvets ord, så att
han intet ondt gor; så skall han leiva och icke do.
Och alla hans synder, som han gjort hafver,
skola forlåtna varda, ty han gor nu det, som rått
och godt år; dårfore skall han lefva. (Hes.
33: 14—16.)
Dopet
eller
den tredje grundsatsen i evangeliet.
Dopets niidT&ndighet. Då kom Jesus från
Galileen till Jordan till Johannes for att dopas af
honom; men han vågrade honom det, sågande : Jag
behofver dopas af dig, och du kommer till mig!
Då svarade Jesus och sade till honom : Låt
nu så ske ; ty så hofves det oss att uppfylla all
råttfårdighet. Då tillstadde han honom det. (Matt.
3: 13, 14, 19.)
Jesus svarade: Sannerligen, sannerligen sager
jag dig : Utan att en varder fodd af vatten och
Ånde, kan han icke ingå i Guds rike. (Joh. 3; 5.)
40 DOPET.
I Cesarea var en man, vid namn Kornelius,
en hofvitsman vid den så kallade Italienska krigs-
skaran, from och gudfruktig med hela sitt lius
gifvande måiiga allmosor åt folket och bedjande till
Gud alltid.
Han sag tydligen i en syn, ungefar vid nionde
timmen på dagen, en Guds ångel komma in till
honom och saga till honom : Kornelius!
Och han faste ogonen på honom och vardt
forfårad och sade : Hvad år det, Herre! Och denne
sade till honom: Dina boner och dina allmosor
hafva uppstigit till hågkomst icfor G\id ; och sand
nu några man till Joppe och håmta Simon, som
ock kallas Petrus.
Han gåstar hos en viss Simon , en garfvare,
som åger ett hus vid hafvet.
Och han befallde, att de skulle dopas i Jesu
Kristi namn. Dårefter bodo de honom att stanna
kvar hos dem några dagar. (Ap. 10: 1 — 6, 48.)
. . . Dopet frålsar eder — icke såsom ett af-
låggande af kottets orenhet, utan såsom ett godt
samvetes forpliktelse till Gud — genom .Jesu Kristi
uppståndelse. (1 Petr. 3: 21.)
Dopets afsikt. Johannes upptrådde dopande
i oknen och predikande båttringens dop till synder-
nas forlåtelse. (Marc. 1 : 4.)
Och han gick omkring i hela trakten vid
Jordan och predikade båttringens dopeise till syn-
dernas forlåtelse. (Luk. 3 : 3.)
Och Petrus sade till dem: Goren båttring, och
hvar och en af eder låte dopa sig i Jesu Kristi
namn till syndernas forlåtelse; och I skolen undfå
den Helige Åndes gåfva.
De som då gårna mottogo haus ord, låto dopa
sig; och på den dagen forokades forsamlingen med
omkring tre tusen sjålar. (Ap. 2: 38, 41.)
DOPET. 2t
Och nu, hvarfore drojer du? Stå upp och
låt dopa dig och aftvå dig diua synder, åkallande
hans namn. (Ap. 22: 16.)
Hvem skall dOpas? Gån fordenskull ut
och goren alla folk till larjungar, dopande dem till
Faderns och Sonens och den Helige Åndes namn,
larande dem att hålla allt det jag har befallt eder.
Och se jag år med eder alla dagar intill vårldens
ånde. (Matt. 28: 19, 20.)
Den, som tror och blifver dopt, han skall
varda frålst, men den som icke tror, han skall
varda fordomd. (Marc. 16: 16.)
Men når de trodde Filippus, som forkunnade
evangelium om Guds rike och om Jesu Kristi
namn, låto de dopa sig både man och kvinnor.
Och under det de fårdades Vågen fram, kommo
de till ett vatten, och hofmannen sade: Se vatten!
Hvad hindrar, att jag dopes?
Och Filippus sade: Om du tror af hela ditt
hjårta, så kan det ske. Och han svarade och sade:
Jag tror att Jesus Kristus år Guds Son.
Och han befallde att vagnen skulle stanna;
och de stego båda ned i vattnet, både Filippus
och hofmannen. och han dopte honom. (Ap. 8:
12, 36-38.)
Honom båra alla profeterna vittnesbord, att
hvar och en som tror på honom skall få syndernas
forlåtelse genom hans namn.
Och han befallde aH de skulle dopas i Jesu
Kristi namn. Dårefter bådo de honom stanna kvar
hos dem några dagar. fAp. 10: 43, 48.)
Men Krispus, synagogforeståndaren , kom till
tro på Herren med hela sitt hus; och många af
Korintierna horde och trodde och blefvo dopta.
(Ap. 18: 8.)
22 DOPET.
AnmcLrknlng. — Spåda barns dop eller beBt'ånkning ar ett
mansklipt bud, for hvilket det ej finnes det rinsaBte bevis i den
helige skrift, och det var foljaktlieen ej instiftat af Kristus,
hvilket afven fbljande framstående mans vittnesborJ inty^a:
TertuUian, en af de gamle kyrkofåderna, pkref sålunda :
^Låt dem dårfore komma nar de aro uppvåxta — når de kunna
forstå. — når de hafva blifvit undervisade om , hvart de skola
komma. Låt dem blifva kristna, når de kn na kånna Kristus."
Martin Luther sager : „Det kan ej med den helige skrift
bevlsas att spåda barns dop var instiftat af Kristus , eller ens
begynt af de forstå kristne efter apo'^tlarnes tid."
Calvin sager : „Men emtdan Kristus uppmanar dem (i Marc.
16 : 16) att låra folket forr an de dopa dem, och tydligen onskar
att ingen annan ån troende skola blifva meddelaktiga af dopet,
så forekommer det oss som att dopet ej bor utforas utan når det
år en foljd af tro . . . (Under) apostlarnes tid . . . befinnes
ingen hafva blifvit dopt utan en foregående tro och om-
vånd els e."
Dopets s^tt. Och nar Jesus var dopt, steg
han strax upp ur vattnet, och se, då vardt himmelen
oppnad , och han sag Guds Ånde nedfara såsom
en dufva och komma ofver honom. (Matt. 3: 16.)
Och till honom utgingo hela Judiska landet
och Jerusalems invånare, och de låto alla dopa sig
af honom i floden Jordan, bekånnande sina synder.
Och det begaf sig i de dagarne, att Jesus kom
från Nasaret i Galileen och vardt dopt af Johannes
i Jordan.
Och strax då han steg upp ur vattnet, sag han
himmelen dela sig och Anden såsom en dufva
nedfara ofver honom. (Marc. t : .o, 9. 10.)
Afven Johannes dopte i Enon nåra Salim, ty
dår var mycket vatten, och de kommo och låto
dopa sig. (Joh. 3: 23.)
Och han befallde, at vagnen skulle staniia: och
de stego båda ned i vattnet, både Filippus och
hofmannen, och han dopte honom.
Och når de hade stigit upp ur vattnet, ryckte
Herrens Ånde bort Filippus , och hofmannen sag
DOPET. 23
honora icke mera, ty han for sin våg och var glad.
(Ap. 8: 37, 38.)
Eller veten I icke, att alla vi. som hafva
blifvit dopta till Kristus Jesus, vi hafva blifvit
dopta till hans dod?
Så hafva vi då blifvit begrafn a med honom
genom dopet till doden, på det att, såsom Kristus
vardt uppvåckt från de doda genom Faderns hår-
lighet, så skola ock vi vandra i ett nytt lefverne.
Ty om vi hafva blifvit inforlifvade med honom
genom en lika dod, så skola vi ock blifva det
genom en lika uppståndelse. (Rom. 6 : 3 — 5.)
Med honom begrafna i dopet, i hvilket I ock
hafven blifvit uppvåckta med honom genom tron
af Guds verkan, som har uppvåckt honom från
de doda. (Kol. 2: 12.)
Och de talade Herrens ord for honom och for
alla dem, som voro i hans hus.
Och han tog dem till sig samma timme på
natten och tvådde deras sår och blef strax dopt.
han och allt hans husfolk.
Och han forde dem hem i sitt hus, framsatte
mat och frojdade sig, att han med allt sitt hus
hade blifvit troende på Gud. (Ap. 16: 32—34.)
Anmarkning. — Ordet dnpa harleder sig från det grekiska:
haptizo eller f>apto, och betyder att neddoppa eller netlsånka,
hvarpå vi åfven finna många f ramstående mans vittnesbord,
hvaraf det inskrankta utrymmet blott tillåter oss at anfora
fbljande:
Mosheim, i sin Kyrkohistoria (den enselska upplagan, 1
delen, sid lv:9>, sager: „Dopets sakrament utfordes i (det
forstå) århundradet utan alraånna sammankomster, på plats»>r
som voro beståmda for d( tta andamål, och det utfbrdfs penom
hela kroppens nedsankning i dopfunten." Och vidaie (sid 211)
sager han: ..De personer (i det andra århundradet) som skulle
dopas . . blefvo nedsånkta i vattnet, och inlåmnade i Kristi
rike i Faderns, Sonnns och dt n Helige Åndes namn, ofverens-
stammande med vår ålskade Herres uttryckta befallning."
24 DOPET.
Martin Luther sager : Uttrycket dop år et grekiekt ord.
Det kan betecknaa med neddoppnin«, såsom når vi doppa
nåsontine i vatten, sk att det blir helt och håUet betåckt med
vatten. Jag skulle onska att sådana, som skola dopas, kunde
fullståndigt nedsånkas i vattnet, ofverensståmmande med ordets
mening och handlinjfens betydelse; icke emedan jag tror det
år nodvånd'gt, men det skulle vara hårligt att hafva ett full-
komligt tecken på så fullkomlig en sak, och såsom det, otvifvel-
aktigt, var instiftat af Kristus."
Cilvin sager: .,Ordet dopa betyder att neddoppa, och de
forstå kristna utforde dopet genom neddoppning eller ned-
sankning."
John Wesley skrifver : ^'Besrrafven med honom' — hån-
tydande till den ursprungliga seden att dopa med nedsankning
i vatten."
Biskop Jeremy Taylor sager : „De forstå kristna forsam-
linsrarne begagnade ej bestånkning, utan nedsankning, ofverens-
ståmmande med ordets mening i den befallning som Kristus
gaf till sina lårjungar, såvål som med hans eget exempel."
Den Heliga Åndes gåfva
eller
den fjårde grundsatsen i evangeliet.
Den Helige Ånde ntlofvad. Och jag skall
bedja Fadern, och han skall gifva eder en annan
hugsvalare, att han skall forblifva hos eder evinner-
ligen. (Joh. 14: 16.)
Dock sager jag eder sanningen; det år nyttigt
for eder, att jag bortgår, ty om jag icke bortgår,
kommer icke Hugsvalaren till eder ; men når jag
har gått bort, skall jag sånda honom till eder.
(Joh. 16 : 7.)
Och Petrus sade till dem: Goren båttring, och
hvar och en af eder låte dopa sig i Jesu Kristi
DEN HELIOE ÅNDES GAFTA. 25
namn till syndernas forlåtelse ; och I skolen undfå
den Helige Åndes gåfva.
Ty åt eder ar loftet gifvit och at edra barn
och åt alla som fjarran aro, så raånga som Herren
vår Gud skall kalla hartill. (Ap. 2: 38, 39.)
Hnra den Helige Ånde erhålles. Då nu
de apostlar, som voro i Jerusalem , fingo hora, att
Samarien hade mottagit Guds ord, sande de till
dem Petrus och Johannes, hvilka foro ned och
bådo for dem . att de måtte få den Helige Ånde ;
ty han hade annu icke fallit på nagon af dem,
utan de voro allenast dopta till Herren Jesu namn.
Då lade de handerna på dem, och de fingo
den Helige Ånde. (Ap. 8: 14—17.)
Och det begaf sig, att medan Apollos var i
Korint, kom Paulus, efter att hafva farit igenom
de ofra delarne af landet, till Efesus och fann
några larjungar, och han sade till dem: Hafven I
fått den Helige Ånde, sedan I kommit till tron?
Och de sade till honom: Nej. vi hafva icke ens
hort, om någon Helig Ånde ar till.
Och han sade till dem: Hvartill hafven I då
blifvit dopte? Och de sade: Till Johannes dop.
Då sade Paulus : Johannes dopte med bat-
tringens dopeise och sade till folket, att de skulle
tro på den som skulle komma efter honom, det
ar på Kristus Jesus.
Och sedan de hade hort detta blefvo de dopte
till Herren Jesu namn.
Och då Paulus lade handerna på dem, kom
den Helige Ånde ofver dem, och de talade med
tungor och profeterade. (Ap. 19: 1 — 6).
Forsumma icke den nådegåfva, som ar i dig,
hvilken gafs dig genom profetia med de åldstes
hånders pålåggning. (1 Tim. 4: 14.)
26 DEN HELIGE ÅNDES GÅFVA.
For denna orsaks skull påminner jag dig att
upplifva Guds nådegåfva. som ar i dig genom mina
banders pålåggning. (2 Tim. 1 : 6.)
Låtom oss darfore lamna de forstå grunderna
af Kristi lara ocli fortgå till fullkomligheten och
icke åter lagga grund med båttring från doda gar-
ningar ocb med tro på Gud, med lara om dop ocb
banders pålåggning. om de dodas uppståndelse ocb
en evig dom. (Ebr. 6: 1, 2.)
Andens Terkan. Men Hugsvalaren , den
Helige Ånde, bvilken Fadern skall sånda i raitt
namn, ban skall lara eder allt ocb påminna eder
allt bvad jag bar sagt eder. (Job. 14 : 26.)
Men når Hugsvalaren kommer, bvilken jag
skall sånda eder ifrån Fadern, sanningens Ånde,
som utgår ifrån Fadern, ban skall båra vittnesbord
om mig. (Job. 15: 26.)
Men når ban, sanningens Ånde, kommer, skall
ban leda eder till belå sanningen, ty ban skall
icke tala af sig sjålf, utan allt bvad ban bar bort,
det skall ban tala , ocb det kommande skall ban
forkunna eder.
Han skall forbårliga mig, ty af mitt skall ban
taga ocb forkunna eder. (Job. 16: 13. 14.)
Ocb når de draga eder fram for synagogorna,
ocb for ofverbeterna ocb for myndigbeterna, varen
icke bekymrade , buru eller bvarmed I skolen for-
svara eder eller bvad I skolen saga; ty den Helige
Ånde skall låra eder i samma stund, bvad I skolen
saga. (Luk. 12: 11, 12.)
Men I skolen undfå kraft, når den Helige
Ånde kommer ofver eder, ocb I skolen vara mina
vittnen både i Jerusalem ocb i belå Judeen ocb
Samarien ocb intill jordens ånde. (Ap. 1 : 8.)
DEN HELIGE ÅNDES GAFVA 27
Utan såsom det år skrifvet: »Hvad iutet oga
har sett och intet ora hort och hvad i ingen
månniskas hjårta har uppstigit , hvad Gud har
beredt at dem som ålska honom."
Men for oss har Grud uppenbarat det genom
sin Ånde, ty Anden utransakar allt, ja, ock Guds
djupheter.
Men vi hafva icke fått vårldens ånde utan den
Ånde , som år af Gud , att vi må kånna det som
blifvit oss skånkt af Gud ; hvilket vi ock uttala,
icke med ord , som månsklig vishet lårer , utan
med ord, som Anden lårer, så att vi forbinda
andeligt med andeligt. (1 Kor. 2: 9 — 13.)
Och I hafven smorjelse af den Helige och
veten allt.
Och den smorjelse, som I hafven fått af honom,
forblifver i eder, och I hafven icke behof af att
någon lårer eder, utan såsom samma smorjelse lårer
eder om aliting, så år det ock sant och icke logn :
och såsom han har lårt eder. så forblifven i honom.
(1 Joh. 2: 20, 27.)
Anden sjålf vittnar med vår ånde. att vi åro
Guds barn. (Rom. 8: 16.)
Anmarkning. — Man finner i historien tydliia bevis på,
alt den Helipe Ånde blef i den ursprunglipra kristna kyrkan
tilldflad de dopte troende, penom bon och handspålaggning,
samt att denna handling bibehiills for en lang tid efter apost-
larnas dagar.
TerluJlian , som lefde i det andra århundradet, sager:
„Efter dopet foljer hånders påldggning, samt bon till Gud, an-
hållande om den Helige Ånde "
Cyprian, en historiker från d« t tredje århundradet, sager:
„Vår sed ar, att dem som hafva blifvit dopta, skola blifva fram-
stallde, så att, genom bon och hundspålliggning , de må erhålla
den Helige Ånde." Och åter sager han: „De som framstållas
infor kyrkans ledare, erhålla, genoyn våra haner och hanflapdlcigg-
ning, den Helige Ånde."
Mosheim, den namnkunnige tyske historikern, omband-
lande det tredje århundradet, sager: „Denna handling (dopet)
utfordes endast i nårvoro af sådana som redan voro invigda i
2*
28 DEN HELIOE AXDES GÅFVA.
de kristnf-H mysterier. Syndernas forlMelse troddes att Tara
dess omedelbara och lyckliga frukt, medan biskopen, genom hon
och kanders palaggninq , antoprs att meddela den Helige Åndes
helgande gåfva, som ar niidvåndig for beframjandet af ett ratt-
fårdigt och dygdigt lif."
ÅugusHnus, som lefde i det fjårde århundradet, sager:
„Vi utfora ånnu den samma handling, som apostlarne gjorde,
nar de larle sina hcinder på samaritanerna och nedbad den
Helige Ånde ofver dem."
Gudomlig Fttllmakt
år nodvåndig for att kunna handia i Herrens namn,
eller att utfora några af evangelii heliga handlingar.
JVddT^ncligheten dåraf. Huru skola de da
åkalla den, på hvilken de icke tro? Och huru
skola de tro den som de icke hafva hort? Och
huru skola de hora, utan att någon predikar?
Och huru skola de predika, om de icke varda
sande, såsom det år skrifvet: „Huru Ijufliga åro
icke deras fotter, som frid forkunna deras, som
godt forkunna? (Rom. 10: 14, 1.').)
Hnra rallmakt erliålles. Då vardt Herren
mycket vred ofver Moses och sade: Vet jag icke,
att din Ijroder Aron af Ijevi slåkt ar talande? Och
si, han skall utgå emot dig, och då han får se dig,
skall han glådje sig af hjårtat.
Du skall tala till honom och såtta orden i
munnen på honom och jag skall vara i din och i
hans mun och lara eder, hvad I gora skolen.
(2 Mos. 4: 14, 15.)
Och du skall taga till dig din broder Aron
och hans soner utaf Israels barn, att han skall vara
min pråst, nåmligen Aron och hans soner Nadab,
Abihu, Eleazar och Ithamar. (2 Mos. 28: 1.)
GUDOMLIG FULT.MAKT. 29
Och iugen tager sig sjalf den hedern, utan
den som kallas af Gud, likasom Aron. (Ebr. 5: 4.)
Och han forordnade tolf, att de skulle vara
med honom , och att han skulle utsanda dem till
att predika och hafva makt att bota sjukdomar
och utdrifva onda andar. (Marc. 3: 14, Ib.)
Då sade Jesus åter till dem : Frid vare med
eder! Såsom Fadern har sandt mig, så sander jag
och eder.
Och når han hade sagt dettH , blåste han på
dem och sade till dem : Tagen den Helige Ånde.
(Joh. 20: 21, 22.)
Och Herren sade till Moses: Tag Josua till dig,
Nuns son . hvilken en man år, dår Anden uti år,
och lågg dina hånder på honom.
Och haf honom fram for pråsten Eleazar och
for hela menigheten och bjud honom for deras
ogon.
Och lågg din hårlighet uppå honom , att hela
menigheten af Israels barn år honom lydig.
Moses gjorde såsom Herren honom bjod, och
tog Josua och stålide honom fram for pråsten
Eleazar och for hela menigheten och lade sin hånd
uppå honom och bjod honora, såsom Herren med
Moses talat hade. (4 Mos. 27: 18—23.)
Men Josua, Nuns son, vardt uppfylld med
vishets anda, ty Moses hade lagt siua hånder på
honom; och Israels barn lydde honom och gjorde
såsom Herren bjudit hade Moses, (o Mos. 34 : 9.)
Och det talet behagade hopeu ; och de utvalde
Stefanus, en man full af tro och den Helige Ånde,
och Filippus och Prokorus och Nikanor och Timon
och Parmenas, och Nikolaus, en Proselyt från
Antiokia, och dem framstålldc de for Apostlarne.
30 GUDOMLIG FULLMAKT.
Och de bado och lade handerna på dem. (Ap.
6: o, 6.)
Men i Antiokia, i den dårvaraude forsamlingen,
voro profeter och lårare , Barnabas och Simeon,
som kallades Niger och Lucius från Cyrene , och
Manaen, tretrarken Herodes' fosterbroder, och
Saulus.
, Under det att dessa forrattade Herrens tjånst
och fastade, sade den Helige Ånde: Afskiljen at
mig Barnabas och Saulus for det verk, hvartill jag
har kallat dem.
Då fastade de och bådo och lade hånderna på
dem och låto dem fara. (Ap. 13: 1 — 3.)
Prastadomet och de andliga gåfvorna
eller
kdnnetecknen på Kristi kyrka.
Anmårkning. — Kristi kyrka var en organisation, som
Fralsaren upprattade, medan han var på jorden, och den bestod
af åtskilliga iimbetsnian, hvilka besutto vissa gåfvor och en viss
kraft, som de erhollo fran en gudomlig kalla. Dessa gåfvor och
denna kraft, skiljer Kristi kyrka fran alla andra organisationer.
For att blifva medlem af Kristi kyrka fordrades det att antaga
evangeliet och efterlefva dess foreskrifter.
Prastaclo]net$>» nOdTiindighet. Alltså åren
I icke nu mera fråmiingar och gåster, utan med-
borgare med de heliga och Guds husfolk, upp-
byggda på aposilarnes och profeternas grund, dår
hornstenen år Jesus Kristus sjålf, i hvilken hela
byggnaden sammanfogas och våxer till ett heligt
tempel i Herren. (Ef. 2: 19—21.)
PRASTADOMET. 31
Dårfore sager han: »Han har uppfarit i hojden,
han har tagit fångar till fånga och gifvit månni-
skorna gåfvor."
Han har ock satt somliga till apostlar, somliga
till profeter, somliga till evangelister och somliga
till herdar och lårare for de heliges fuUkomnande
till åmbetets verk, till Kristi kropps uppbyggelse,
till dess vi alla hinna, till enheten i tron och i
Guds Sons kunskap, till en fullkommen man, till
Kristi fuUhets åldersmått, på det att vi icke mera
må vara barn, som kastas och kringdrifvas af
hvarje lardomsvåder, genom manniskornas spel,
genom illfundighet i villfarelsens ranker, utan
hållande oss till sanningen, i kårlek vaxa i alla
stycken upp till honom, som ar hufvudet, Kristus,
från hvilken hela kroppen sammanfogad och sam-
manhållen genom understodet i hvarje led, efter
den verksamhet, som for hvar och en del år
beståmd, vinner sin tillvåxt till sin egen upp-
byggelse i kårlek. (Ef. 4: 8, 11—16.)
Men I åren Kristi kropp och lemmar, hvar
och en efter sin del.
Och Gud har satt i forsamlingen forst apostlar,
for det andra profeter, for det tredje lårare, sedan
verkande krafter, sedan gåfvorna att bota sjuka,
att undsåtta behofvande, att styra o <sh att på åt-
skilliga sått tala med tungor. (1 Kor. 12: 27, 28.)
Pr^stadOmets makf. Hvilka I forlåten
synderna, dem åro de forlåtua, och hvilka I be-
hållen dem, dem åro de behållna. (Joh. 20; 23.)
Sannerligen sager jag eder: Allt hvad 1 hinden
på jorden, det skall vara bundet i himmelen, och
allt, hvad I losen på jorden, det skall vara lost i
himmelen. (Matt. 18: 18.)
32 PRASTADOMET.
Profeter ochi apostlar. Men folket sade:
Denue år Jesus , profeten fran Nasaret i Galileen.
(Matt. 21: 11.)
Och når det hade blifvit dag, tillkallade han
sina lårjungar och utvalde tolf af dem,' hvilka han
och kailade apostlar. (Luk. 6: 13.)
Dårfore har ock Guds vishet sagt: Jag skall
sånda till dem profeter och apostlar, och somliga
af dem skola de drapa och forfolja. (Luk. 11: 49.)
Paulus, apostel icke från måuniskor eller genom
någon månniska, utan genom Jesus Kristus och
Gud Fader, som har uppvåckt honom från de doda.
(Gal. 1:1.)
Att hemligheten blifvit for mig kungjord genom
en uppenbarelse , såsom jag forut har i korthet
skrifvit, hvaraf I, når I låsen det, kunnen forstå
min insigt i Kristi hemlighet, som bland andra
slåkten icke har blifvit kungjord for månniskornas
barn, såsom hon nu genom Auden har blifvit
uppeubarad for hans heliga apostlar och profeter.
(Ef. 3: 3—5.)
Och medan vi kvarblefvo dår i flera dagar,
kom en profet ned från Judeen, vid namn Agabus.
(Ap. 21: 10.)
Ofverstepriister. Ty hvar och en ofverste-
pråst tages bland månniskor och tillsåttes for
månniskor i de ting, som rora Gud, for att fram-
båra gåfvor och ofier for synder.
(Kristus år) af Gud kailad en ofverstepråst
efter Melkisedeks sått. (Ebr. 5:1, 10.)
ISjuttio kallade. Och Herren sade till Moses :
Forsamla mig sjuttio mån utaf de åldste i Israel,
de som du vet, att de åro de åldste och fSrmån i
fRASTADOMET. 33
folket, och haf dem fram for vittnesbordets taber-
nakel och stall dem dår nar dig.
Då kom Herren neder i molnskyn och talade
med honom och tog af Anden, som ofver honom
var, och gaf de sjuttio åldste månnerna. Och når
Anden hvilade utofver dem, profeterade de och
vånde sedan intet igen. (4 Mos. 11: 16, 25.)
Och dSrefter utsåg Herren åfven sjuttio andra
och utsånde dem, två och två, framfor sig till
hvarje stad och ort, dit han sjålf åmnade komma.
Och de sjuttio kommo tillbaka med glådje och
sade : Herre, åfven de onda andarne åro oss under-
dåniga i ditt namn. (Luk. 10: 1, 17.)
Aldste. Och sedan de hade utvalt at dem
åldste for hvarje forsamling, anbefallde de dem,
under bon och fastor, at Herren, på hvilken de
trodde. (Ap. 14: 23.)
De åldste , som vål forestå , må aktas vårdige
en dubbel heder, i synnerhet de, som arbeta med
ordet och lårandet. (1 Tim. 5: 17.)
De åldste, som åro bland eder, formanar jag,
som åfven år en af de åldste och vittne till Kristi
lidanden, och som ock har del i den hårlighet, som
skall uppenbaras; vården Guds hjord, som år hos
eder, och hafven akt på honom, icke af tvang,
utan sjålfmant, icke for slem vinning, utan bered-
villigt, icke såsom herrar ofver forsamlingarna,
utan såsom foredomen for hjorden. (1 Petr.
5: 1—3.)
Pråster. I Herodes', Judakonungens, dagar
var en pråst vid namn Sakarias af Abias skifte,
och hans hustru var en af Arons dottrar, och
hennes namn var Elisabet. (Luk. 1 : 5.)
34 PRASTADOMBT.
Och gjort dem åt vår Gud till ett konunga-
dome och till praster och de skola regera på
jorden. (Uppb. 5: 10.)
liårare. Men i Antiokia, i den dårvarande
forsamlingen, voro profeter och lårare, Barnabas
och Simeon, som kallas Niger, och Lucius från
Cyrene, och Manaen, tretrarken Herodes' foster-
broder, och Saulus. (Ap. 13: 1.)
Diakoner. Afven bora diakonerna vara vår-
dige, icke tvetalige, icke begifne på mycket vin,
icke snikne efter slem vinning, hafvande trens
hemlighet i ett rent samvete.
Men åfven dessa skola forst profvas ; sedan må
de tjåna, om de åro oforvitlige. (1 Tim. 3: 8 — 10.)
Paulus och Timoteus, Jesu Kristi tjånare, till
alla de helige i Kristus Jesus , som åro i Filippi,
tillika med biskopar och diakoner. (Fil. 1:1.)
Andliga gåfvor. Men dem som tro skola
dessa tecken åtfolja: I mitt namn skola de utdrifva
onda andar, de skola tala med nya tungor; ormar
skola de båra, och om de dricka något som år
dodande, skall det icke skada dem; på sjuka skola
de lågga hånderna, och de skola blifva helbrågda.
(Marc. 16: 17, 18.)
Men åt hvar och en gifves Andens uppen-
barelse till gagn.
Ty åt en gifves genom Anden att tala vishet,
åt en annan att tala kunskap efter samma Ånde, åt
en annan tro genom samma Ånde, åt en annan att
bota sjuka genom den samma Ånde. åt en annan
kraftvårkningar, åt en annan profetia, åt en annan
bedomande af andar, åt en annan åtskilliga slags
talande med tungor, åt en annan uttydningen af
det med tungor talade.
DE ANDLIGA GÅFVORNA. 35
Men allt detta verkar den ene och samma
Anden, utdelaude at hvar och en sitt, såsom
han vill.
Och Gud har satt i forsamlingen forst apostlar,
for det andra profeter, for det tredje Jårare, sedan
verkande krafter, sedan gåfvorna att bota sjuka,
att undsatta behofvande, att styra och att på åt-
skilliga sått tala med ^^.ungor.
Icke aro val alla apostlar? Icke aro val alla
profeter? Icke aro val alla lårare? Icke hafva
val alla verkande krafter ?
Icke hafva val alla gåfvorna att bota sjuka?
Icke tala val alla med tungor? Icke kunna val
alla uttyda?
Men strafven efter de yppersta gåfvorna; och
en ånnu hogre våg vill jag visa eder. (1 Kor. 12:
7—11, 28—31.)
Faren efter kårleken, stråfven efter de andeliga
gåfvorna, dock mest efter att profetcra.
Jag ville val, att I alla taladen med tungor,
men hellre, att I profeteraden, ty den som profe-
terar år storre an den, som talar med tungor, så
framt han icke uttyder det, på det att forsamlingen
må få uppbyggelse.
Alltså , soken ock I, efters-om I stråfven efter
andeliga gåfvor, att till forsamlingens uppbyggelse
blifva rika på sådana. (1 Kor. 14: .5, 12.)
Och hafva olika gåfvor efter den nåd, som
blifvit oss gifven. Har någon profetia, så vare
hon i ofvereusståmmelse med tron; har någon en
tjånst, akta han på tjånsten; år någon en lårare,
akta han på lårandet. (Rom. 12: 6, 7.)
På det att vår flerre Jesu Kristi Gud, hårlig-
hetens Fader, må gifva eder vishets och uppen-
barelses Ånde i sin kunskap. (Ef. 1 : 17.)
36 DE AVDLIGÅ GÅFVORNA.
De iiyukas hel ånde. Och han kunde icke
dar gora någon annan kraft, an att han lade hån-
derna på några få sjuka och botade dem. (Marc.
6: 5.)
Och då solen gick ned, forde alla som hade
sjuka, hvilka ledo af mångahanda sjukdomar, dem
fram till honom, och han lade hånderna på hvar
och en af dem och botade dem. (Luk. 4: 40.)
Och se, dår var en kvinna, som hade haft en
vanmaktsande i aderton år, och hon var hop-
krumpen och formådde icke fullt rata sig upp.
Och då Jesus fick se henne, kallade han henne
till sig och sade till henne: Kvinna du år fri från
din vanmakt.
Och han lade hånderna på henne, och strax
reste hon sig upp och prisade Oud. (Luk. 13:
11—13.)
Och han tog den blinde vid handen och ledde
honom utaufor byn och spottade på hans ogon och
lade hånderna på honom och fragåde honom, om
han såg något.
Och han såg upp och sade: Jag ser månui-
skorna, ty såsom tråd ser jag dem vandra omkring.
Sedan lade han åter hånderna på hans ogon,
och han låt honom se upp , och han vardt botad
och såg alla på langt hall klarligen. (Marc. 8:
23—25.)
Och se två blinde sutto vid vågen,- och når de
horde, att Jesus gick forbi, ropade de och sade :
Herre, Davids son, fdrbarma dig ofver oss !
Då varkunnade sig Jesus ofver dem och rorde
vid deras ogon, och strax återfingo deras ogon sin
syn, och de foljde honom. (Matt. 20: 30—34.)
Och han kallade till sig sina tolf lårjungar
och gaf dem makt ofver orena andar till att ut-
1)1 ANDLIGÅ GÅFVOaVA. 37
drifva dem och till att bota allt slags sjukdom och
allt slags bråcklighet. (Mat. 10: 1.)
Och de utdrefvo många onda andar och smorde
många sjuka med olja och botade dem. (Marc.
6: 13.)
Ar någon bland eder sjuk, hau kalle till sig
forsamlingens aldste, och de bedje ofver honom,
smorjande honom med olja i Herrens namn.
Och trons bon skall rådda den sjuke, och
Herren skall återstalla honom; åfven om han har
begått synder, varder det honom forlåtet. (Jak. 5:
14—15.)
Och Ananias gick åstad och kom in i huset
och lade sina hånder på honom och sade: Saul,
min broder, Herren har sandt mig, Jesus, som
syntes dig på vågen, dår du kom, på det att du
skall få din syn igen och uppfyllas med den Helige
Ånde. (Ap. 9: 17.)
Och det hånde sig, att Publii iaderylåg sjuk i
feber och rodsot, och till honom gick Paulus in,
bad och lade sina hånder på honom och helade
honom. (Ap. 28: 8.)
Affallet
eller
afvikandet från Kristi sanna låra.
F5rotsagt. Låten ingen bedraga eder på
något sått; ty dessforinnan maste affallet ske och
Syndens månniska, fordårfvets son varda uppeubar,
Som såtter sig emot och upphåfver sig CJfver allt
38 ÅFFALLET.
som kallas Gud eller heligt, så att han såtter sig^ i
Guds tempel såsom en Gud och foregifver sig sjålf
vara Gud. (2 Tess. 2: 3, 4.)
Ty en tid skall komma, då de icke skola for-
draga den helsosamma låran, utan skola eller sina
egna lustar samla åt sig hopar af lårare, emedau
det kliar i oroneu, och vånda sina orou från
sanningen och vånda sig till fablerna. (2 Tim.
4: 3, 4.)
De inre orsakerna. Och då skola raånga
taga anstot och forråda hvarandra och hata hvar-
andra, och många falska profeter skola uppkomma
och vilseleda många.
Och emedan laglosheten får ofverhand , skall
kårleken kallna hos de flesta. iMatt. 24: 10 — 12.)
Ty jag vet, att efter min bortgang skola svåra
ulfvar inkomma bland eder, hvilka icke skola
skona hjorden, och ur eder egen krets skola man
uppstå, som skola tala det forvandt år for att draga
lårjungarne efter sig. (Ap. 20: 29—30.)
Men Anden sager uttryckligen, att i kommande
tider skola somliga affalla från tron och hålla sig
till villoandar och onoe andars låror, genom log-
nares skrymteri, som åio V)rånnmårkte i sitt samvete
och forbjuda åktenskap och mat, som Gud har
skapat for att med tacksågelse mottagas af dem
som tro och hafva lårt kånna sanningen. (1 Tim.
4: 1—3.)
Men åfven falska profeter uppstodo bland
folket, likasom åfven bland eder skola finnas falska
lårare, som skola insmyga fordårfliga partier, for-
nekande till och med den Herre, som har kopt
dem, dragande ofver sig sjålfva ett hastigt fordårf.
AFFALLET. 39
Och många skola efterfolja deras utsvafningar,
och for deras skull skall sanningens våg blifva
forsmådad.
Och i girighet skola de gora sig vinnii'g af
eder med bedrågliga ord; hvilkas dom långesedan
år verksam, och deras fordårf sofver icke. (2 Petr.
2: 1—3.)
Men I, mina ålskade, kommen ihåg de ord,
som forut blifvit sagda af vår Herre Jesu Kristi
apostlar; ty de sade eder: i den yttersta tiden
skola bespottare uppstå, som vandra efter sina
egna ogudaktiga lustar. (Jud. 17, 18.)
Jag forundrar mig, att I så snart låten af-
vånda eder från den, som har kallat eder i Kristi
nåd, till ett annat slags evangelium, hvilket icke
år ett annat; endast att några finnas, som forvilla
eder och vilja forvånda Kristi evangelium. (Gal.
1: 6, 7.)
Ty lagloshetens hemlighet år redan verksam;
allenast den som nu hindrar, han maste undan-
rodjas.
Och då skall den laglose varda uppenbar,
hvilken Herren skall drapa med sin muns anda
och tillintetgora genom uppenbarelse af sin till-
kommelse; och dennea tillkommelse sker i foljd af
Satans verksamhet med all lognens kraft och tecken
och under.
Och fordenskull skall Gud sånda dem kraftig
villfarelse , så att de skola tro lognen , på det att
alla må varda domda, som icke hafva trott san-
ningen, utan haft sin lust i oråttfårdigheten. (2 Tess.
2: 7—12.)
Ty några månniskor hafva insmugit sig, som
for lange sedan blifvit forut \ippskrifna till denna
dom, ogudaktiga, som forvånda vår Guds nåd till
40 IFFÅLLET.
losaktighet och forneka Gud , den enda herskaren,
och vår Herre, Jesus Kristus. (Jud. 4.)
De yttre orsakerna. Och jag sag det samma
hornet strida emot de hehga, och det behoU se-
gern emot dem; till dess den Gramle kom och holl
dom for den Hogstes heliga, och tiden kom, att de
heliga intogo riket.
Han sade alltså: Det fjarde djuret skall vara
det fjarde riket på jorden, hvilket måktigare skall
vara an alla riken; det skall uppåta, fortrampa och
forkrossa alla land.
De tio horn betyda tio konungar, som i det
riket uppkomma skola; efter dem skall en annan
uppkomma, han skall vara måktigare an någon af
de forrå och skall undertrycka tre konungar.
Han skall forsmåda den Hogste och forstora
den Hogstes heliga och skall taga sig fore att for-
vandla tider och lag; men de skola varda gifna
uti hans hånd i en tid och några tider och en half
tid. (Dan. 7: 21—25.)
Då skola de antvarda eder till lidande och
drapa eder, och I skolen vara hatade af alla folk
for mitt namns skull. (Matt. 24: 9.)
De skola utesluta eder från synagogorna, ja, en
tid kommer, då hvar och en som draper eder skall
mena sig gora Gud en tjånst.
Och detta skola de gora eder, emedan de icke
kånna Fadern, ej heller mig. (Joh. 16: 2, 3.)
Skalle blifTa allniånt;. Si, Herren gor
landet tomt och ode och omstortar, hvad dåruti år,
och forstor dess inbyggare.
Och pråsten går det såsom folket, herren såsom
tjånaren, frun såsom tårnan; så honom som såljer,
såsom honom som koper; honom som lånar, såsom
honom som borgar, kråfvaren såsom gåldenåren; ty
APPALLET. 41
landet skall varda tomt och skinnadt; ty Herren
hafver detta sagt.
Landet år oskåradt vordet af sina inbyggare;
forty att de ofvertråda lagen och forvandla buden
och låta det eviga forbundet fara. (Es. 24 : 1 — 3, 5.)
Ty si, morker ofvertåcker jorden, och morkhet
folken; men ofver dig uppgår Herren och hans
hårlighet skall synas ofver dig. (Es. 60 : 2.)
Si, tiden kommer, sager Herren Herren, att
jag skall sånda en hunger i landet, icke en hunger
efter brod, eller torst efter vatten, utan efter att
hora Herrens ord; så att de skola lopa omkring
hit och dit ifrån det ena hafvet till det andra,
ifrån norr och till oster, till att soka Herrens ord,
och skola deck icke finna det. (Amos 8: 11, 12.)
Och de tillbådo draken, emedan han hade gifvit
vilddjuret makten , och de tillbådo vilddjuret
sågande : Hvem år lik vilddjuret, och hvem formår
strida.mot det.
Och åt det vardt gifven en mun, som talade
Stora ord och hådelser, och åt det vardt gifven
makt att verka i fyratiotvå månader.
Och det oppnade sin mun till hådelse mot
Gud, till att håda hans namn och hans tabernakel,
dem som bo i himmelen.
Och åt det vardt gifvit att strida mot de helige
och besegra dem; och åt det vardt gifven makt
ofver alla stammar och folk och tungomål och
folkslag.
Och alla som bo på jorden skola tillbedja det,
de hvilkas namn från vårldens grundlåggning icke
åro skrifna i det slagtade Lammets lifsbok. (Upp.
13: 4—8.)
Verldens noTarande tillstånd fbrutsag^.
Och Herren sager: Darfore att detta folket nalkas
42 AFFALLET.
mig med sin mun och hedra mig med sina lappar,
meu deras hjårta ar langt ifrån mig, och de frukta
mig efter månniskors bud, som de låra; si, så vill
jag underligen handia med detta folk, allt som
underligast och sållsyntast; så att deras vises vishet
skall forgås , och deras klokas forstånd skall for-
blindat varda. (Es. 29: 13, 14.)
Men vet detta, att i de yttersta dagarna till-
stunda svåra tider.
Ty månniskorna skola vara egenkåra, giriga,
stortaliga, hogfårdiga, hådiska, mot foråldrar olydiga,
otacksamma, oheliga, kårlekslosa, trolosa, klander-
sjuka, omåttliga, omilda, hatande det goda, for-
rådiska, låttsinniga, uppblåsta, ålskande vållust mer
an Grud, hafvande gudaktighetens sken, men for-
nekande dess kraft. Och dessa bor du undfly.
Ty till dem hora de som intrånga i husen och
fånga kvinfolk , hvilka aro belastade med synder
och drifvas af mångahanda lustar , och som alitid
undervisas, men aldrig kunna komma till sanningens
kunskap.
Och såsom Jannes och Jambres satte sig emot
Mofees så såtta sig åfven dessa emot sanningen,
manniskor, som åro fordarfvade till sinnet och icke
hålla profvet i tron.
JNieu de skola icke vidare hafva framgång, ty
deras galenskap skall blifva tydlig for alla, såsom
ock de andras blef. (2 Tim. 3: 1—9.)
Framfor allt vetande, att i de yttersta dagarne
skola komma hånfulla bespottare, som vandra efter
sina egna lustar och saga: Hvar ar loftet om hans
tillkommelse , ty från den dag, då våra fader af-
somnade, forblifver allt såsom det har varit från
skapelsens begynnelse. (2 Pet. 3 : 3, 4.)
AnmarkninQ. — Affallet från den ursprungliga kyrkans lar-
domar samt forandringar af hennee organisation år ej blott
adagalagt genom krietenhetens nuvarande tillBtånd, men det
AFFALLET. 43
gifves dessutom historikers vittnesbbrd , som upplysa om huru
och nar de olika foråndriugarae foretagits.
Mosheitn, i sin kyrkohistoria, orahandlande det andra år-
hundradet, sager:
„De kristna biskoparne instiftade nya kyrkliga ceremonier
for att darigenom vinna judarnes och hedningarnes ynnest."
„Som en foljd diiraf hade de kristna ritualerna och stad-
gama, redan i detta århundrade, en likhet med hedniska my-
sterier."
„Den kristna religionens adla enkelhet och majeståtiska
karakter fbrlorade* eller i det minsta forminskades, når dessa
filosofer foretogo sig att forena sina dogmer med hennes lår-
domar."
Om det fjårde århundradet sager han: „De kristna bisko-
parne inforde, med blott ringa forandring, i den kristna guds-
tjånsten de ritualer och stadgar hyarigenom fordom grekema
och romarne samt andra nationer hade tillkånnagifvit sin vord-
nad for deras inbillade gudar."
I det femte krhundradet såges det: „De vidskepliga idéerna
och månakliga uppfinningarne, hvarigenom religionens framgang
redan forut storligen hade forhindrats, tilltogo i hog grad. Stora
månniskoskaror ansokte under bon aflidna heliges hjalp, och
ingen forebrådde dem for denna orimliga dyrkan" . . . „Hela
den kristna kyrkan var under detta århundrade hanfallen at
dessa skamliga uppfinningar."
Om det sjette århundradet sager han: „Sedan den ursprung-
liga enkelhetens och sanpingens grånser forst blifvit ofvertrådda,
så foråndrades teologien bestandigt, och den mångd frammande
och vidskepliga tillågg, som gjordes till Kristi religion, år
nastan obeskriflig."
„Under detta (det sjunde) århundradet låg sann religion
begrafven under en ofornuftig vidskepelsens massa, och var
alldeles ur stand att hbja sitt hufvud. De forstå kristna hade
ej tillbedit någonting forutom Gud och hans Son, men de som
i detta århundrade kallades kristna, tillbådo ett trådkors, bilder
af helige måu, samt ben af tvifvelaktigt ursprung."
Sålunda kunna afvikanden från den sanna tron och bevis
om ett fullståndigt affall åfven spåras under senare århundraden.
Och några af de mest intelligenta och uppriktiga religionsstiftare
af de senaste århundraden, hafva ej blott upptåckt, men åfven
uppriktigt tillstått sin ofverbevisning om kristendomens fallna
tiilstånd.
John Wesley sager, att orsaken, hvarfor de andliga gåf-
vorna ej långre finnas i den kristna kyrkan, år : „emedan kår-
leken hade hos många forkolnat och de kristna hade åter blifvit
hedningar, samt ågde blott den dbda formeln kvar."
44
Evangeliets återgifvande
och
Guds rikes upprdttande.
Nar ocb liiira det sknlle ske. Men i
dessa koDungars tid skall Gud af himmelen upp-
råtta ett konungarike, det aldrig skall forstort
varda, och hans rike skall icke komma till något
annat folk; det skall forkrossa och forstora alla
dessa riken, men det skall blifva i evig tid.
Såsom du sag en sten nedrifven af ett berg
utan hander, hvilken sonderslog jårnet, kopparen,
leret, silfret och guldet; alltså hafver nu den store
Gud tett konungen, hvad som framdeles ske skall;
och detta år visserligen drommen, och uttydningen
ar rått. (Dan. 2: 44, 45.)
Men riket, makten och våldet under hela
himmelen skall varda gifvet den Hogstes heliga
folk, hvilkens rike evigt år; och allt vålde skall
tjåna honom och lyda honom. (Dan. 7: 27.)
Si, jag vill utsånda min ångel, den, der vågen
for mig bereda skall; och med hast skall han
komma till sitt tempel , Herren , den I soken , och
forbundets ångel. den I begåren, si, han kommer,
sager Herren Zebaoth.
Men ho kan uthårda hans tillkommelses dag,
och hvem kan bestå då han låter sig se? Ty han
skall vara såsom en småltares eld och såsom en
vaskares såpa.
Och han skall sitta och smålta och rena silfret,
och han skall rena Levis soner och luttra dem
likasom guldet och silfret, och de skola så fram-
bara åt Herren offergåfvor i råttfårdighet.
Och Judas och Jerusalems oflergåfvor skola
vara behagliga for Herren likasom i forna dagar
och i de forrå åren. (Mal. 3: 1 — 4.)
EVANGELIETS ATEROIF VANDE. 45
Och jag såg en annan angel flyga midt på
himmelen, som hade ett evigt evangelium, hvilket
han skulle forkunna for dem som bo på jorden och
for alla folkslag och stammar och tungomål och
folk, och som sade med hog rost: Frukten Gud och
gifven honom ara, ty stunden for hans dom har
kommit, och tillbedjen den som har skapat himmelen
och jorden och hafvet och vattnens kållor. (Upp.
14, 6, 7.)
Och detta evangelium om riket skall varda
predikat i hela vårlden till ett vittnesbord for alla
folk, och då skall anden komma. (Matt. 24: 14.)
Uppenbarelser
och
tillkånnagifvanden af Guds kraft i de sista dagarna.
Orsaken hTarf&re nppenbarelaie npp-
hOrde. Si, Herrens hånd ar icke for kort, så att
han icke hjalpa kan; och hans oron aro icke lom-
horda vordne , att han intet horer; utan eder
ondska åtskiljer eder och eder Gud ifrån hvar-
annan ; och edra synder gomma bort hans ansikte
ifrån eder, att I icke horde varden. (Es. 59 : 1, 2.)
BiTddTanclighet af uppenbarelse. Allt har
blifvit mig ofverlåtet af min Fader, och ingen
kanner, hvilken Sonen år, utan Fadern, och hvilken
Fadern år, utan Sonen, och den, for hvilken Sonen
vill uppenbara det. (Luk. 10: 22.)
Ty Herren Herren gor intet, utan att han
uppenbarar for sina tjånare profeterna sin hemlig-
het. (Amos 3: 7.)
46 UPPEICBARELSER.
Uppenbarelse ntlofVad. Och du, Daniel,
fordolj dessa orden och besegla denna skriften
intil] den yttersta tiden; så skola mångja darofver
komma och finna ett stort forstånd. (Dan. 12: 4.)
Men Herren svarar mig och sager: Skrif synen
och måla henne uppå en tafla, att den dår framom
går. må det låsa fnåmligen alltså): Profetian skall
ju ånnu fullkomnad varda i sin tid och skall på
åndalykten fri i Ijuset komma och icke fela; men
om hon drojer, så forbida henne; hon kommer
visserligen och skall icke droja. (Hab. 2 : 2, 3.)
Och jag skall gifva åt mina två vittnen, att,
klådd i såckar , profetera under ett tusen två
hundra sextio dagar. (Upp. 11: 3.)
Och jag horde en annan rost från himmelen,
som sade : Oån ut från henne , I mitt folk , for att
icke deltaga i hennes synder och få del i hennes
plågor.
Ty hennes synder råcka ånda upp i himmelen,
och Gud har kommit i hag hennes oråtttardigheter.
(Upp. 18: 4, .5.)
Dårfore skall mitt folk kånna mitt namn på
den tiden, ty si, jag vill sjålf tala. (Es. .^>2: 6.)
Och dårefter skall jag utgjuta min Ånde ofver
allt kott, och edra soner och dottrar skola pro-
fetera, edra åldste skola hafva drommar och edra
ynglingar skola se syner.
Och vill jag på den tiden utgjuta min Ånde
både ofver tjånare och tjånarinnor. (Joel 2: 28, 29.)
Si, jag skall sånda eder den profeten Elia, forr
an den store och forskråcklige Herrens dag
kommer.
Han skall omvånda fådernas hjårta till barnen
och barnens hjårta till fåderna; på det jag icke
TILLKÅKNAGIFVANDEN AF GUDS KRAFT. 47
skall komma och slå jorden med forstorelse. (Mal.
4: 5, 6.)
Ett stort verk skall ntfttras i de ytter-
sta dagama. Dårfore si, den tiden kommer, sa-
ger Herren, att man icke mer skall saga: Så sant
som Herren lefver , som Israels barn utur Egypti
land fort hafver; utan: Så sant som Herren lefver,
som Israels barn fort hafver utiir nordanlanden
och utur alla land, dit han dem utdrifvit hafver;
ty jag skall låta dem igen komma uti det land,
som jag deras fader gifvit hafver. (Jer. 16: 14, 15.)
UnderTerk skola atf&ras i de yttersta
dagama. Tanken icke uppå det gamla och akten
icke uppå det forr varit hafver.
Ty si, jag vill gora en ny ting; ratt nu skall
det uppgå, att I skolen fornimma, att jag gor en
våg i oknen och vattustrommaiL uti odemarken.
(Es. 43: 18, 19.)
Sagen till de fortviflade hjårtan: Varen vid
godt mod, frukten eder intet: si, eder Gud, som
vedergåller, han kommer till att håmnas och skall
hjålpa eder.
Då skola de blindas ogon upplåtna varda. och
de dofvas oron skola oppnade varda.
Då skola de halta springa såsom en hjort, och
de dumbars tunga skall lofsjunga; ty vattnen skola
flyta i oknen hit och dit, och strommar i vild-
marken.
Och dår tillforene hafver torrt varit, dår skola
dammar vara, och dår vattulost hafver varit. dår
skola rinnande kållor vara; dår tillforene ormar
legat hafva, dår skall grås, ro och såf stå. (Es.
35: 4—7.)
48 TILLKANNAGIF VANDEN AF GUDS KRAFT.
Alla dalar skola upphojda varda, och alla berg
och hogar skola fornedrade varda, och det ojåmnt
år skall jåmnas, och det oslått år skall slått varda.
Ty Herrens hårlighet skall uppenbarad varda;
och allt kott skall tillsammans se, att Herrens mun
talar. (Es. 40: 4, 5.)
De elånde och fattiga soka vatten, och dår år
intet; deras tunga borttorkas for torst, men jag
Herren vill hora dem, jag Israels Gud vill icke
ofvergifva dem; utan jag vill oppna vattufloder på
hojdema och kållor midt på marken ; jag vill gora
oknen till vattusjoar och torra landet till vattu-
kållor.
Jag vill gifva i oknen cedrar, furu, myrten och
oljotråd; jag vill gifva på marken gran, bok och
buxbom tillhopa; på det man må se och kånna
och formårka och forstå tilisammans , att Herrens
hånd hafver detta gjort, och den Helige i Israel
hafver detta skapat. (Es. 41: 17—20.)
Men Herren skall draga ut och strida emot de
samma hedningar, såsom han plågar att strida i
stridstid.
Och hans fotter skola på den tiden stå på
oljoberget, som for Jerusalem ligger ostantill; och'
oljoberget skall remna midt i tu stycken ifrån oster
och allt intill vester ganska vidt ifrån hvart annat;
så att den ena hålften af berget skall gifva sig
norrut, och den andra soderut.
Och I skolen fly for denna dalen emellan mina
berg; ty den dalen emellan bergen skall råcka in-
till Åzal; och skolen fly, likasom I uti fortiden
flydden for jordbåfningen i Ussia, Juda konungs
tid; så skall Herren min Oud komma, och alla
helige med dig.
På den tiden skall intet Ijus vara, utan kold
och frost. (Zak. 14: 3—6.)
TILLKÅNNAGIFVANDEN AF GUDS KRAFT. 49
Och jag skall gifva undertecken i himmelen
och på jorden, nåmligen blod, eld och rokdamm.
Solen skall forvandlad varda uti morker, och
månen uti blod, forr an den stora och forskråckliga
Herrens dag kommer. (Joel 2: 30, 31.)
Men strax efter de dagarnes nod skall solen
formorkas och månen icke gifva sitt sken, och
stjårnorna skola falla ifrån himmelen, och himlarnes
krafter skola båfva.
Och då skall Månniskosonens tecken visa sig
på himmelen, och då skola alla jordens folk jåmra
sig, och de skola se Månniskosonen komma på
himmelens skyar med stor makt och hårlighet.
(Matt. 24: 29, 30.)
Hedningarnes Fnllhet
och
Loften till dem.
ETangelinm blef taget ifVån judarna
ocli gifTit ét hedningarna. Då togo Paulus
och Barnabas mod till sig och sade: Till eder
maste Gruds ord forst talas, men då I stoten det
från eder och icke ansen eder sjålfva vardiga det
eviga lifvet, se, så vånda vi oss till hedniugarne.
Ty så har Herren bjudit oss : „Jag har satt
dig till ett Ijus for hedningar, att du skall vara till
frålsning intill jordens ånde."
Och når hedningarne horde detta, vordo de
glada och prisade Herrens ord, och de trodde, så
många som voro beståmda till evigt lif. (Ap. 13:
46—48.)
Men Herren sade till honom: Grå; ty denne
år mig ett utkoradt redskap till att bara mitt namn
S
50 HEDNINGARNAS PULLHET.
infor hedningar och konungar och Israels barn.
(Ap. 9: 15.)
Då oppnade Petrus sin mun och sade: I
sanning inser jag, att Gud icke har anseende till
person. (Ap. 10: 34.)
Kristus har frikopt oss från lagens forbannelse,
da han vardt en forbannelse for oss ... på det
att Abrahams valsignelse skulle tillfalla hedningarna
i Kristus Jesus, och på det att vi skulle undfå
Andens lofte genom tron. (Gal. 3: 13, 14.)
Herren skall i tidernas fallbordan
nppre^^a ett baner bland hedningarna,
hTarefker Israel åter skall blifva meddel-
aktigt af evangelium. Ty jag vill icke, mina
broder, att I sholen vara i okunnighet om denna
hemlighet — på det att I icke mån anse eder
sjålfva for vise — att forhårdelsen har endels
tråffat Israel till des s hedningarnes fullhet har
ingått.
Och så skall hela Israel varda fralst, såsom
det ar skrifvit: „FrånZion skall forlossaren komma,
och han skall bortskafia ogudaktigheterna från
Jakob." (Rom. 11: 25, 26.)
Hår år icke jude eller grek, hår år icke tral
eller fri, hår år icke man och kvinna, ty alla åren
I en i Kristus Jesus. (Gal. 3: 28.)
Så sager Herren, Herren : Si, jag vill upplyfta
min hånd till hedningarna och uppresa mitt baner
till folken, då skola de båra dina soner fram på
armarna och draga dina dottrar på axlarna. (Es.
49: 22.)
Och hedningarna skola vandra i ditt Ijus, och
konungar uti skenet, som uppgår ofver dig. (Es.
60: 3.)
HEDNINGARNAS FULLHET. 51
Men af soleas uppgång allt. iutill nedgangen
skall mitt namn hårligt varda ibland hedningarna ;
ocb i alla rum skall for mitt namn rokt och ett
rent spisoffer offradt varda; ty mitt namn skall
hårligt varda ibland hedningarna, sager Herren
Zebaoth (Mal. I: 11.)
I det att han for oss har kungjort sin viljas
hemlighet efter sitt vålbehag, hvilket han har
foresatt sig inom sig sjålf, med afseende på den
hushållningen i tidernas fullbordan, att i Kristus
saramanfatta allt, både det som år i himmelen och
det som år på jorden. (Ef. 1: 9, 10.)
Nåmligen att hedningarne åro medarfvingar
och hora till samma kropp och åro delaktiga med
oss i loftet i Kristus Jesus genom evangelium.
(Ef. 3: 6.)
Och det skall ske på den tiden, att Isais rot,
som står till folks baner, dåri skola hedningarna
fråga efter, och hans hvila skall vara ara. (Es.
11 : 10.)
Israels Insaniling.
Ii<>fteii gifna om ett evis^t arfland. Då
nu Lot hade skilt sig ifråu Abram. sade Herren
(till Abram): Håf upp dina ogon och se ifrån det
rummet, dår du nu bor. norrut, soderut, osterut
och vesterut; forty allt detta landet, som du ser,
vill jag gifva dig och din såd till evig tid.
Octi vill gora din såd såsom stoftet på jorden.
Kan en månniska råkna stoftet på jorden, så må
hon ock råkna din såd.
Dårfore upp och drag genom landet, tvårs och
åndalångs; forty dig vill jag gifva det. (1 Mos, 13:
14—17.;'
3*
52 ISRAELS INSAMLING.
Så kom en dyr tid i landet, efter den forrå,
som var i Abrahams tid; ocli Isak for till Abimelech,
de Filisteers konung, till Gerar.
Då uppenbarade sig honom Herren och sade :
Far icke ned till Egypten; utan blif i det land,
som jag sager dig.
Blif en fråmling i detta land, och jag skall
vara med dig och vålsigna dig; forty dig och din
sad skall jag gifva alla dessa lander och skall
stadfåsta min ed, sora jag din fader Abraham svurit
hafver, och skall foroka din sad såsom stjårnorna
på himmelen och skall gifva din sad alla dessa
lander; och igenom din sad skola alla folk på
jorden valsignade varda. (I Mos. 26: 1 — 4.)
Och (Jakob) sade till Joseph : Den allsmaktige
Gud syntes mig i Lus i Canaans land och val-
signade mig.
Och sade till mig: Si, jag skall låta dig vaxa
och forokas och gora dig till mycket folk och skall
gifva din sad efter dig detta land till egendom
evinnerligen.
Men då Joseph sag, att hans fader lade sin
hogra hånd på Ephraims hufvud, behagade det
honom illa ; och fattade uti sin faders hånd, att
han skulle vanda sin hånd af Ephraims hufvud in
på Manasse hufvud, och sade till honom : Icke så,
min fader; denne år den forstfodde, lågg din hogra
hånd på hans hufvud, men hans fader nekade det
och sade: Jag vet val, min son, jag vet det val;
denne skall ock varda till folk och skall varda
stor, men hans yngre broder skall varda storre an
han, och hans sad skall varda till ett stort folk.
Så valsignade han dem i den dagen och sade:
Varde Israel vålsiguad efter ditt sått, så att man
må saga : Gud satte dig såsom Ephraim och Ma-
nasse. Och så satte han Ephraim fore Manasse.
(1 Mos. 48: 3, 4, 17—20.)
ISRAELS INSAMMNG. 53
En telning från ett fruktbart tråd ar Joseph,
en telning fran ett fruktbart tråd vid ett kallsprång,
med grenar stråckta ofver muren.
Din faders vålsignelser ofvertraffa de eviga
bergens vålsignelser, ocli de gamla hojdernas har-
lighet! Ofver Josephs hufvud komme de och ofver
hans hjåssa, som ar en furste bland sina broder.
(1 Mos. 49: 22, 26.)
Och om Joseph sade han : Vålsignat af Herren
vare hans land med riklig dagg från himmelen och
med djupa vatten som darunder ligga, och med
riklig skord af solens aister och med riklig skord
af månadernas frukter och med det basta urtids-
bergen hafva att gifva och med riklig skord ifrån
de gamla kuUarne och med riklig skord af allt som
på jorden år och med haus nåd, som bodde i torn-
busken ! Måtte allt detta komma ofver Josephs
hufvud och ofver broderfurstens hjåssa!
Den forstfodde af hans tjurar, åra vare honom!
Hans horn vare starka som buffelns, med dem
stange han alla folk, så langt jordens grånser nå,
med Ephraims tallosa skaror och med Manasse
tusental! (5 Mos. 33: 13—17.)
Ty de onde skola utrotade varda; men de,
som vånta efter Herren, skola årfva landet.
Det år ånnu en liten tid, så år den ogudaktige
ickemer; och når du efter hans rum ser, skall han
borta vara.
Men de elånde skola årfva landet och lust
hafva i stor frid.
Ty hans vålsignade årfva landet, men hans
forbannade varda utrotade.
Ty Herren ålskar ratten och ofvergifver icke
sina heliga ; evinnerligen varda de Ibevarade ; raen
de ogudaktigas såd skall utrotad varda.
De råttfårdiga arfva landet och blifva dårinne
evinnerligen. (Ps. 37: 9—11, 22, 28, 29.)
54 ISRAELS INSAMLIKG.
VJlIsignelser lofvade åt Israel. Tv Herrrn
skall forbarma sig of'ver Jakob och ånnu utkora
Israel och satta dem uti sitt land, och framlingar
skola gifva sig till dem och hålla sig iatill Ja-
kobs hus.
Och folk skola dem till sig taga och hafva
dem intill sitt rum, så att Israels hus skall åga
dem utt Herrens land till tjanare och tjånarinnor;
och de skola hålla dem fångna, af hvilka de
fångna voro, och skola råda ofver sina plågare.
(Es. 14: 1, 2.)
Intet vapen, som gores emot dig, skall hafva
framgång, och hvarje tunga, som upphåfver sig
emot dig i dom, skall du doma brottslig. Sådan år
lotten for dem, som tjåna Herren, och sådan deras
Ion från mig sager Herren. (Es. 54: 17.)
Ty det folk och det rike, som ej vill tjåna dig,
det skall forgås, och hedningarne skola i grund
utrotas.
Och dina fortryckares barn skola komma till
dig och odmjukt buga sig, och alla de, som hafva
hånat dig, skola nedfalla till dina fotter och kalla
dig Herrens stad, Israels heliges Zion. (Es. 60:
12, 14.)
Och de skola uppbygga de gamla ode plat-
serna; hvad af alder varit forstort skola de upp-
råtta. och de skola åter uppbygga odelagda stader,
som hafva legat forstorda ifrån slåkte till slåkte.
Och framlingar skola erbjuda sig att valla edra
fårahjordar, och utlåndingar skola vara edra åker-
brukare och edra vingårdsmån.
Och I skolen kallas Herrens pråster; I skolen
heta vår Guds* tjanare. Hedningars gods skolen I
åta, och i deras hårlighet skolen I insåttes.
I stallet for eder skam skolen i få dubbelt,
och de som hafva lidit smålek skola jubla ofver sin
ISRAELS INSAMLING. 55
lott, emedan de i sitt land få dubbelt att åga, och
deras glådje blifver evig.
Ty jag ar Herren, som ålskar ratt, som hatar
oråttfårdigt rof; och jag skall gifva dem sin
Ion med trofasthet och gora ett evigt forbund
med dem.
Och deras sSd skall blifva kånd bland hednin-
garne och deras afkomma bland folken; enhvar
som ser dem skall om dem bekånna, att de aro en
sad, som Herren har valsignat. (Es. 61 : 4 — 9.)
Och de skola komma och glådjas på Zions
hojd och skola i hopar stromma till Herrens gåfvor,
namligen till korn, must, olja och unga får och
oxar ; så att deras sjal skall varda likasom en
vatturik ortagård, och de skola icke mer bekym-
rade vara.
Alltså skola jungfrurna lustiga vara i dans;
dårtill nnga man och gamla, den ene med den
andre; ty jag skall forvandla deras ångest i gladje
och trosta dem och frojda dem efter deras be-
drofvelse.
Och jag skall gora prasternas hjårta fullt med
glådje, och mitt folk skall mina gåfvor hafva till-
fyllest, sager Herren. (Jer. 31: 12 — 14.)
Si, tiden kommer, sager Herren, att man skall
tillika ploja och uppskåra, och tillika pressa vin
och så: och bergen skola drypa sott vin, och alla
backar skola fruktsamma vara.
Ty jag vill omvåuda mitt folks Israels fångelse,
att de skola uppbygga de ode stader och besitta
dem, plantera vingårdar och dricka dår vin af,
gora trådgårdar och åta dår frukt af.
Ty jag vill plantera dem nti sitt land, så att
de icke mer skola varda utrotade utur sitt land,
det jag dem gifvit hafver, sager Herren din Gud,
(Amos 9: 13—15.)
56 ISRAKLS INSAMLING.
Och de sjongo en ny sang, sågande: Du ar
vardig att taga boken och bryta hennes insegel, ty
du har blifvit slaktad och bar kopt oss åt Gud
med ditt blod utur alla stammar och tungomål och
folk och folkslag och gjort dem åt vår Gud till ett
konungadome och till pråster, och de skola regera
på jorden. (Uppb. 5: 9, 10.)
Profetior angående Israels insamling.
Når nu allt detta kommer ofver dig, antingen vål-
signelsen eller forbannelsen, som jag dig foresatt
hafver, och du begynner lågga på hjårtat, huru du
år ibland hedningar, dit Herren din Gud dig for-
drifvit hafver; och du omvånder dig till Herren
din Gud, så att du lyder hans rost, du och dina
barn, af allt hjårta och af all sjal, i allt det, som
jag bjuder dig denna dag; så skali Herren din Gud
vånda ditt fångelse och forbarma sig ofver dig och
skall åter forsamla dig utur alla folk, dit Herren
din Gud dig forskingrat hafver.
Om du vore bortdrifven allt in till himmelens
ånde, så skall dock Herren din Gud forsamla dig
dådan och håmta dig dådan.
Och Herren din Gud skall låta dig komma i
det land, som dina fader besuttit hafva; och du
skall det intaga, och han skall gora dig godt och
foroka dig ofver dina fader. (5 Mos. 30: 1 — 5.)
Men tank dock uppå det ord, som du din
tjånare Moses bjod och sade : Om I torsynden
eder, så vill jag forstro eder ibland folk.
Men om I omvanden eder till mig och hallen
mina bud och goren dem; och om I ån bortdrifne
voren allt intill himmelens ånda, så vill jag dock
dådan forsamla eder och skall låta eder komma till
det rum, som jag utvalt hafver, till att mitt namn
dår bo skall. (Neh. 1 : 8, 9.)
Omvanden eder, I affålliga barn, sager Herren ;
ty jag vill trolofva eder mig och vill håmta eder,
ISRAELS INSAMLING. 57
så att en skall fora en hel stad, och två ett helt
land, och jag skall låta eder komma till Zion.
Och skall gifva eder herdar efter mitt hjarta,
de eder foda skola med lårdom och vishet. (Jer.
3: 14, 15.)
Detta sager Herren emot alla mina onda
grannar, som antasta den arfvedel, som jag åt mitt.
folk Israel utskiftat hafver: Si, jag skall rycka
dem utur deras land och taga Juda hus midt ut
ifrån dem.
Och når jag hafver uttagit dem, skall jag åter
forharma mig ofver dem och skall låta hvar och
en komma till sin arfvedel och till sitt land igen.
(Jer. 12: 14, 15.)
Och jag skall forsamla det kvar år af min
hjord utur alla land; dit jag dem utdrifvit hafver,
och skall hafva dem hem igen till deras hus, att
de skola våxa och forokas.
Och jag skall såtta herdar ofver dem, som dem
skota skola, att de icke mer skola frukta sig eller
fdrskråckas, eller hemsokta varda, sager Herren.
(Jer. 23: 3, 4.)
Si, jag skall låta dem komma utur nordlandet
och vill forsamla dem ifrån jordens åndar, hade
blinda, halta, hafvande kvinnor och dem, som ny-
fodt hafva, så att de skola i en stor hop hit igen
komma.
De skola komma gråtande och bedjande, så
skall jag leda dem; jag skall leda dem utmed
vattubåckar en slat våg, att de icke skola stota
sig; ty jag år Israels Fader, så år Ephraim min
forstfodde son.
Horen, I hedningar. Herrens ord, och for-
kunnen det fjårran på oarna och sagen : Den som
Israel forskingrat hafver, han varder honom ock
58 ISRAELS INSAMLING.
Igen forsamlande och skall taga vara uppa honom,
såsom eu herde uppå sin hjord.
Ty Herren skall forlossa Jakob och hjålpa
honom utur den maktiges hånd.
Och de skola komma och glådjas på Zions
hojd och skola i hopar stromma till Herrens gåfvor,
nåmligen till korn, must, olja och unga får och
oxar ; så att deras sjal skall varda likasom en
vatturik ortagård, och de skola icke mer bekymrade
varda. (Jer. 31: 8—12.)
Si, jag skall forsamla dem utur alla land, dit
jag dem bortdrifver genom min stora vrede,
grymhet och obarmhertighet, och skall låta dem
komma åter till detta rummet igen, att de skola
bo trygga; och de skola vare mitt folk, så vill jag
vara deras gud; och skall gifva dem ett ense hjårta
och våsende, att de skola frukta mig i alla sina
lifsdagar. på det dem och deras barn efter dem
skall val gå. (Jer. 32: 37—39.)
Ty jag vill vånda Juda fångelse och Israels
fångelse och skall uppbygga dem, lika såsom af
begynnelsen.
Och skall rena dem af all missgårning, dår de
med emot mig syndat hafva, och skall forlåta dem
all missgårning, dår de med emot mig syndat och
ofvertrådt hafva.
Och det skall vara mig till ett glådjenamn, be-
rommelse och pris ibland alla hedningar på jorden,
då de få hora allt det goda, som jag dem gor; och
skola forundra sig och forskråckas ofver allt det
goda och ofver all den frid, som jag dem gifva vill.
Detta sager Herren : Uti detta rummet, dår I
om sagen: Det år ode, efter hvarken folk eller få
i Juda stader och på gatorna i Jerusalem blifver;
de så forodde åro, att dår hvarken folk, borgare
eller boskap uti år; dår skall man ånnu åter hora
rop af frojd och glådje, brudgummes och bruds
ISRAELS INSAMLIXG. 59^
rost och deras rost, som saga: Tacken Herren
Zebaoth, ty Herren ar god och gor ju alltid val i
evighet; och deras, som tackoffer frambara till
Herrens hus; ty jag skall omvanda landets fangeise,
liksom af begynnelsen , sager Herren. (Jer. 33 :
7-11.)
Uti de dagar och i den tiden, sager Herren,
skola Israels barn, samt med Juda barn, komma
och skola gå och grata och soka Herren sin Gud.
De skola fråga efter den yagen åt Zion och
vånda sig dit: Kommen, och vi vilja hålla oss
intill Herren med ett evigt forbund, det aldrig
skall forgatet varda. (Jer. 50 : 4, 5.)
Och du skall saga till dem : Detta sager Herren
Herren: Si, jag vill håmta Israels barn ifrån hed-
ningarna, dit de dragua aro, och skall forsamla
dem ifrån alla orter och skall låta dem komma uti
sitt land igen.
Och gora allt ett folk utaf dem i landet på
Israels berg, och de skola allesamman hafva en
konung och skola icke mer två folk, eller uti två
konungariken delade vara.
Och min tjanare David skall vara deras
konung och alias deras enige herde; och de skola
vandra i mina råtter och hålla mina bud och gora
dårefter.
Och de skola åter bo i landet, som jag min
tjanare Jakob gifvit hafver, dår edra fader uti bott
hafva; de och deras barn och barnebarn skola bo
dåruti evinnerligen , och min tjanare David skall
vara deras forste evinnerligen.
Och jag skall gora med dem ett nåds forbund,
det skall vara ett evigt forbund med dem; och
skall uppehålla dem och foroka dem, och min
helgedom skall vara ibland dem evinnerligen.
Och jag skall bo ibland dem och vara deras
Gud, och de skola vara mitt folk. (Hes. 37: 21—27.)
60 ISRAELS IKSÅMLING.
Men i yttersta dagarna skall det berget, som
Herrens hus uppa står, beredt varda hogre an alla
berg och upphojdt ofver hogarna, ocb folk skola
lopa dårtill.
Och många hedningar skola gå och saga:
Kommen, låten oss gå upp till Herrens berg och
till Jakobs Guds hus, att han lårer oss sina vågar,
och vi må vandra på hans stigar; ty af Zion skall
utgå lagen, och Herrens Ord af Jerusalem. (Mika
4: 1, 2.)
Hvarifrån samt ander Ii¥ilka fi&rliål-
landen de skola insamlas. Tacken Herren,
ty han år mild och hans godhet varar i evighet.
Sagen I, som af Herren forloste åren, dem
han utur nod forlost hafver; och dem han utur
landet tillsammanhåmtat hafver, ifrån ostan, ifrån
vestan, ifrån nordan och ifrån hafvet; de dår vilse
gingo i oknen, dår ingen våg var, och funno ingen
stad, dår de bo kunde; hungriga och torstiga och
der as sjal forsmåktade.
Och de ropade till Herren i deras nod, och
han frålste dem utur deras ångest.
Och forde dem en rått våg, att de gingo till
den stad dår de bo kunde. (Ps. 107: 1 — 7.)
Ty han skall uppresa ett baner fjårran ibland
hedningarne och locka dem ifrån jordens ånde, och
si, hastigt och snarligen komma de. (Es. 5 : 26.)
Och Herren skall jjå den tiden an en gang
utråcka sin hånd, att han skall få det ofverblifna
af sitt folk, det kvarblifvet år for de Assyrier,
Egyptier, Pathoros, Ethioper, Elamiter, Sinear,
Hamath och for hafvets oar; och skall uppresa ett
baner ibland hedningarna och sammanhåmta de
fordrifna af Israel och forsamla de forskiD grade af
Juda af fyra jordens åndar. (Es. 11: 11, 12.)
ISRAELS INSAMLlN(i. 61
Sagen till de fortviflade hjartan; varen vid
godt mod, frukten eder intet; si, eder Gud, som
vedergåller, han kommer till att håmnas och skali
hjålpa eder.
Då skola de blindas ogon upplåtne varda, och
de dofvas oron skola oppnade varda.
Då skola de halta springa såsom en hjort, och
de dumbars tunga skall lofsjunga; ty vatten skola
flyta i oknen hit och dit, och strommar i vild-
marken.
Och dår tillforene hafver torrt varit, dår skola
dammar vara, och dår vattenlost hafver varit, dår
skola rinnande kållor vara; dår tillforene ormar
legat hafva, dår skall grås, ro och såf stå.
Och dar skall vara en stig och våg, hvilken
den heliga vågen heta skall, så att ingen oren skall
gå dåruppå; och densamma skall vara for dem, att
man dåruppå gå skall; så att ock de fåvitske icke
behofva dår vilse fara.
Dår skall intet lejon vara, och intet rifvande
djur tråda dåruppå, eller dår funnit varda, utan
man skall gå dår fri och såker.
Och Herrens forloste skola igenkomma och
komma till Zion med glådje ; evig frojd skall vara,
ofver deras hufvud; lust och glådje skola de få)
och vårk och suckan maste bortgå. (Es. 35: 4 — 10.
Så frukta dig nu intet; ty jag år når dig; jag
vill låta komma din sad ostanefter och vill for-
samla dig vestanefter: Och skall saga till norr:
Gif; och till soder: Forhall icke; haf mina soner
hit ifrån fjårran och mina dottrar ifrån vårldens
ånde. (Es. 43: 5, 6.)
Viken, viken, dragen ut dådan och kommen
vid intet orent; gån ut ifrån dem; renen eder, I
som Herrens tyg båren.
Ty I skolen icke draga ut med hast, eller
vandra med flykt; ty Herren skall draga fore
62 ISRAELS INSAMLING.
eder. och Israels Gud skall forsamla eder. (Es.
52: 11, 12.)
Dårfore si, den tid kommer, sager Herren, att
man icke mer skall saga : Så sant som Herren
lefver, som Israels barn utur Egypti laud fort
hafver ; utan : Så sant som Herren lefver, som Is-
raels barn fort hafver utur nordanlanden och utur
alla land, dit han dem utdrifvit hafver; ty jag skall
låta dem igen komma uti det land, som jag deras
fader gifvit hafver.
Si, jag skall utsanda många fiskare, sager
Herren, de skola fiska dem; och dårefter skall jag
utsanda många jagare, de skola fånga dem på alla
berg, på alla hogar och i alla stenklyftor. (Jer,
16: 14—16.)
Och skall fora eder ifrån folken och forsamla
eder utur de land, dit I forstrodde åren, med stark
hånd, med utråckt arm och med utgjuten grymhet
och skall låta eder komma uti folks oken och dår
vara i råtta med eder, ansikte emot ansikte.
Likasom jag med edra fader uti oknen vid
Egypten i råtta var, rått så skall jag vara i råtta
med eder, sager Herren Herren. (Hes. 20 : 34 — 36.)
Och han skall utsanda sina ånglar med starkt
Ijudande basun, och de skola forsamla hans utvalda
från de fyra våderstrecken, från himmelens ena
ånde till den andra. (Matt. 24: 31.)
Och jag horde en annan rost från himmelen,
som sade : Gån ut från henne, I mitt folk, for att
icke deltaga i hennes synder och få del i hennes
plågor. (Uppb. 18: 4.)
63
Zion i de sista dagarne.
littften om Zions hftrlighet. Statt upp,
var Ijus; ty ditt Ijus kommer, och Herrens hårlighet
går upp ofver dig.
Ty si, morker ofvertacker jorden, och morkhet
folken; men ofver dig nppgår Herren, och hans
hårlighet skall synas ofver dig.
Och hedningarna skola vandra i ditt Ijus, och
konungar uti skenet, som uppgår ofver dig.
Lyft upp dina ogon, och se omkring dig:
dessa alla forsamlade komma till dig; dina soner
skola komma fjårranefter, och dina dottrar vid
sidan uppfodda varda.
Då skall du se din lust och utbrista, och ditt
hjårta skall forundra och utvidga sig, når den
Stora hopen vid hafvet vånder sig till dig, och
hedningarnes makt kommer till dig.
Hvilka åro de, som "flyga såsom skyar och
såsom dufvor till deras fonster?
Oarna forbida mig, och skeppen i hafvet for
lang tid, att de skola hafva dina barn fram ifrån
fjårran, samt med deras silfver och guld, till
Herrens din Gruds namn och till den helige i Israel,
den dig hårlig gjort hafver.
Fråmmande skola bygga dina murar, och deras
konungar skola tjåna dig, ty uti min vrede hafver
jag slagit dig, och i min nåd forbarmar jag mig
ofver dig.
Och dina portar skola stadse oppna stå,
hvarken dag eller natt tillslutna varda, att hed-
ningarnas makt skall till dig hafd varda, och deras
konungar tillfdrde varda.
Ty hvilka hedningar eller konungariken icke
vilja tjåna dig, de skola forgås, och hedningarna
forodde blifva.
t)4 iZION I DE SISTA DAGARNK.
Libanons hårlighet skall till dig komma, furu,
bok och buxbom tillsammans, till att bepryda min
helgedoms rum; ty jag vill mina fotters rum har-
ligt gora.
Skola ock de, som dig undertryckt hafva,
bugande komma till dig; och alla de, som dig for-
smadat hafya, skola nedfalla till dina fotter och
skola kalla dig Herrens stad, Israels heliges Zion.
Solen skall icke mer skina dig om dagen, och
månens sken skall icke mer lysa dig; utan Herren
varder ditt eviga Ijus, och din Gud skall ditt pris
vara.
Din sol skall icke mer nedgå, eller din måne
mista sitt sken; ty Herren skall vara ditt eviga
Ijus, och dina sorgedagar skola en ånde hafva.
Och ditt folk skola allesamman vara råttfårdiga
och skola besitta jorden evinnerligen; såsom de
dår min planteringskvist och mina hånders verk
aro, till pris.
Utaf den minsta skola varda tusen, och utaf
den ringaste ett måktigt folk. Jag Herren vill
detta i sinom tid snarligen utråtta. (Es. 60: 1 — 22.)
Och Herren skall ofver hvarje plats på Zions
berg och ofver dess festliga forsamlingar skapa ett
moln och en rok om dagen och skenet af en flam-
mande eld om natten, och allt hvad hårligt år skall
ofvertåckas. (Es. 4: b.)
Zion en tillflyktsort. Gack bort, mitt folk,
uti en kammare och slut dorren igen efter dig ;
forddlj dig ett litet ogonblick, så lange vreden går
ofver.
Ty si, Herren varder utgående af sitt rum till
att hemsoka jordens inbyggare for deras ondska,
så att jorden skall uppenbara deras blod och icke
mer ofverskyla dem, som på henne slagna åro.
(Es. 26: 20, 21.)
ZION I DE SISTÅ DAGARNE. 65
Och det skall ske, ho som helst Herrens namn
åkallande varder, han skall fralst varda; ty p&
Zions berg och i Jerusalem skall en salighet vara,
såsom Herren hafver sagt, och når de andra kvar-
blifna, dem Herren kallande varder. (Joel 2: 32.)
De af Herren forlossade skola vånda tillbaka
till Zion med jubel . . . (Es. 51: 11.)
Herren skall bo i Zion. Herren bygger
Zion och låter se sig i sin harlighet. (Ps. 102: 17.)
Och Herren skall ryta utaf Zion och låta hora
sin rost utaf Jerusalem, så att både himmel och
jord skola båfva; men Herren skall vara sitt folk
en tillflykt och Israels barn ett faste.
Och I skolen fornimma, att jag Herren eder
Gud bor i Zion på mitt heliga berg; och jag skall
icke låta deras blod ohamnat blifva: och Herren
skall bo i Zion. (Joel 3: 16, 17, 21.)
Lofven Herren, den i Zion bor; forkunnen
ibland folken hans verk. (Ps. 9: 12.)
Ty Herren hafver utvalt Zion och hafver lust
till att bo dar.
Detta ar min hvila evinnerligen, har vill jag
bo; ty hår behagar mig val. (Ps. 132: 13, 14.)
Och mycket folk gå dit och saga: Kommen
och låten oss gå upp på Herrens berg; till Jakobs
Guds hus, att han lårer oss sina vågar, och vi
vandra på hans stigar. Ty af Zion skall lagen
utgå, och Herrens ord af Jerusalem. (Es. 2: 3.)
66
Guds straffdomar i de sista dagarne.
Straffdomar som skola OfVergå dem,
som f^rkasta evangeliet. Ty Herren år vred
uppå alla hedningar och fortornad uppå alla deras
hårar; ban skall gifva dem till spillo och ofverant-
varda dem till slaktning.
Deras slagna skola bortkastade varda, att
stanken af deras doda kroppar skall uppgå, och
bergen flyta i deras blod.
Och all himmelens hår skall forruttna, och
himmelen skall varda sammanlagd såsom ett bref;
och all hans hår skall forvissna, såsom ett lof for-
vissnar på vintråd. och såsom ett torrt lof på ett
fikontråd.
Ty det år Herrens håmdedagar och ett veder-
gållningsår till att håmnas Zion.
Då skola dess båckar varda till tjåra. och dess
jord till svafvel; ja, dess land skall varda till brin-
nande tjåra; den hvarken dag eller natt utslockna
skall ; utan evinnerligen skall rok nppgå dåraf, och
skall ode blifva utan ånde, så att ingen skall gå
dårigenom i evig tid. (Es. 34: 2 — 10.)
Ty si, en dag kommer, som brinna skall, likasom
en ugn; så skola då alla foraktare och ogudaktiga
vara halm, och den tillkommande dagen skall
upptånda dem, sager Herrer Zebaoth, och skall
hvarken låmna dem rot eller kvist. (Mal, 4: 1.)
Men strax efter de dagarnes nod skall solen
formorkas och månen icke gifva sitt sken, och
stjårnorna skola falla ifrån himmelen, och himlarnes
krafter skola båfva. (Matt. 24: 29.)
Men når I fån hora krig och rykten om krig,
blifven icke forfårade. Ty så maste ske, men ånnu
år icke ånden.
GUDS STRAFFDOMAR T DE »ISTA DAGARNE. 67
Ty folk skall resa sig mot folk och rike mot
rike ; och det skall vara jordbafuingar pa den ena
orten efter den andra, och det skall vara hungersnod
och oroligheter. Detta år begynnelseu till fodslo-
smårtorna. (Marc. 13: 7, 8.)
Och tecken skola ske i sol och i måne och
stjårnor, och på jorden skall ångest komma ofver
folken , och de skola fortvifla vid hafvets och
vågornas dån, under det att månniskor uppgifva
anden af forskråckelse och af våntan på det, som
skall ofvergå varlden, ty himmelens krafter skola
båfva. (Luk. 21 : 25, 26.)
Och jag såg, då det brot det sjette inseglet,
och se, det vardt en stor jordbåfning, och solen
blef svart som en såck af hår, och månen vardt
hel och hallen såsom blod.
Och himmelens stjårnor folio ned på jorden,
likasom ett fikontråd faller sina omogna frukter,
når den skakas af en stark vind.
Och himmelen forsvann, såsom en bok, som
hoprullas , och alla berg och oar flyttades från
sina rum.
Och konungarne på jorden och stormånnen
och befålhafvarne och de rike och de starke och
alla trålar och fria dolde sig i jordkulor och i
bergsbkrefvor och sade till bergen och klipporna :
Fallen ofver oss och skylen oss for dens ansikte,
som sitter på tronen, och for Lammets vrede.
Ty hans vredes stora dag har kommit, och
hvem kan bestå? (Uppb. 6: 12—17.)
Och ur roken utgingo grashoppor på jorden,
och dem vardt gifven makt, såsom skorpionerna
på jorden hafva makt.
Och dem vardt sagt, att de icke skulle skada
gråset på jorden eller något gront eller något tråd,
68 GUDS STRAFFDOMAR I DE SISTA DAGARNE.
utan endast de maiiniskor, som icke hade Guds
insegel på sina pannor.
Och dem vardt gifvet att de icke skulle doda
dem; de skulle endast plågas i fem månader; och
plågan af dem var såsom plågan af en skorpion,
når den har stungit en månniska.
Och i de dagarna skola månniskorna soka
doden och icke finna honom; och de skola långta
att do, och doden flyr ifrån dem. (Uppb. 9: 3 — 6.)
Kristi andra Tillkommelse.
Profetior darom. Af Zion går upp Guds
hårliga sken.
Vår Gud kommer och tiger icke ; fortårande
eld går fore honom, och omkring honom en maktig
storm.
flan kallar himmel och jord, att han skall
doma sitt folk. (Ps. 50: 2—4.)
Sagen till de fortviflade hjårtan: Varen vid
godt mod, frukten eder intet; si, eder Gud, som
vedergaller, han kommer till att håmnas och skall
hjålpa eder. (Es. 35: 4.)
Zion, du som predikar, stig upp på ett hogt
berg; Jerusalem, du som predikar, håf upp din
rost med makt; håf upp och frukta dig icke; sag
Juda stader: Si dår år eder Gud.
Ty si, Herren Herren kommer våldeligen, och
hans arm skall varda rådande: si, hans arbete och
hans gårning skall icke vara utan frukt. (Es. 40:
9, 10.)
Så skall ock Kristus, en gang offrad for att
borttaga mångas synder, for andra gangen låta se
KRISTI ANDKA TILLKOMMKLSE. 69
sig utan synd, till fralsning for dem, som forbida
honom. (Ebr. 9: 28)
Och uår de sago upp mot himmelen, i det han
for bort, se, då stodo två man hos dem i hvita
klåder, hvilka ock sade : I galileiske man, hvarfore
stån I och sen tnot himmelen? Denne Jesus, som
har blifvit upptagen från eder till himmelen, han
skall så komma, som I hafven sett honom uppfara
till himmelen. (Ap. 1: 10, 11.)
Båttren eder dårfore och omvanden eder, att
edra synder må varda utplånade, på det att tider
af vederkvickelse må komma fråti Herrens ansikte,
och att han må sånda den at eder utkorade, Jesus
Kristus , hvilken himmelen maste upptaga intill
tiderna for alltings återstållelse, om hvilka (iud af
alder har talat genom sina heliga profeters mun.
(Ap. 3: 19, 21.)
Ty Månniskosonen skall komma i sin Faders
harlighet med sina ånglar och skall då lona hvar
och en efter hans gårningar. (Matt. 16: 27.)
Tecken som skola foregå hans andra
tillkominelse. Och detta evangelium om riket
skall varda predikat i hela vårlden till ett vittnes-
bord for alla folk. och då skall ånden komma.
(Matt. 24: 14.)
Och såsom det skedde i Noas dagar, så skall
det ock vara i Månniskosonens dagar.
De åto , drucko, gifte sig och bortgiftes allt
intill den dagen, då Noa gick in i arken och floden
kom och forgjorde dem alla.
Saramalunda ock, såsom det skedde i Lots
dagar: de åto, drucko, kopte, sålde, planterade,
byggde; men på den dagen, då Lot gick ut från
Sodom. regnade eld och svafvel från himmelen och
•forgjorde dem alla.
70 KRISTI AXDRA TILLKOMMELSE.
Likaså skall det vara på den dagen, då månnisko-
sonen varder uppenbar. (Luk. 17: 26 — 30.)
Då sade lian till dem: Folk skall resa sig emot
folk och rike mot rike, och det skall vara stora
jordbåfningar på den ena orten efter den andra
och hungersnod och farsoter, och stora skråcksyner
och tecken från himmelen skola visa sig.
Men fore allt detta skola de båra hånder på
eder och forfolja eder och antvarda eder till syna-
gogor och fångelser och draga eder fram for konungar
och furstar for mitt namns skull.
I skolen utlåmnas åfven af foråldrar och broder
och frånder och vånner och somliga af eder skola
de doda, och I skolen vara hatade af alla for mitt
namns skull.
Och tecken skola ske i sol och måne och
stjårnor och på jorden skall ångest komma ofver
folken, och de skola fortvifla vid hafvets och
vågornas dån . under det att manniskor uppgifva
anden af forskrackelse och af vantan på det som
skal] ofvergå vårlden, ty himmelens krafter skola
båfva; och då skola de se månniskosonen komma i
en sky med stor makt och hårlighet. (Luk. 21 :
10—12. 16, 17, 25—27.)
Hurn han skall komma. Ty hvilken som
Vjlyges vid mig och vid mina ord i detta horiska
och syndiga slåkte, vid honom skall och Månnisko-
sonen blygas, når han kommer i sin Faders hårlighet
med de helige ånglarne. (Marc. 8: 38.)
Ty Herren sjalf skall stiga ned från himmelen,
med befallande rop, med ofverångels rost och med
Guds basun och de, som hafva dott i Kristus, skola
uppstå forst.
Dårefter skola vi, som lefva och åro kvar, til-
lika med dem bortryckas i sky ar till Herrens mote-
KRISTI ANDRA TILLKOMMELSE. 71
i luften, och så skola vi vara med Herren alltid.
(1 Tess. 4: 16, 17.)
Men om tiderna och stunderna, mina broder,
hafven I icke behof af att något skrifves till eder,
ty I veten sjHlfva val, att Herrens dag kommer
såsom en tjuf om natten.
Nar de saga : det ar frid och sakerhet , då
kommer ett plotsligt fordarf ofver dem , liksom
fodslovåndan ofver den hafvande kvmnan, och de
skola icke kunna undfly.
Men I, mina broder, åren icke i morker, så att
den dagen skall ofverfalla eder såsom en tjuf, ty
I åren alla Ijusets barn och dagens barn . . . .
(1 Tess. 5: 1—5.)
Och att gifva eder, som bedrofvas, vederkvic-
kelse med oss, når Herren Jesus varder uppenbar
ifrån himmelen med sin makts ånglar, i eldslåga,
for att håmnas på dem som icke kånna Gud och
icke lyda vår Herre Jesu Kristi evangelium, hvilka
skola lida straff, evigt fordarf ifrån Herrens ansikte
och från hans krafts hårlighet, når han kommer for
att på den dagen forhårligas i sina heliga och be-
undras i alla dem som tro. (2 Tess. 1 : 7 — 10.)
Om dessa har ock Enok, den sjunde från Adam,
profeterat. sågande: „Se Herren kommer med
sina otaliga helgon for att hålla dom ofver alla och
straffa alla ogudaktiga for alla de ogudaktighetens
gårningar, som de hafva ofvat, och for alla de
hårda ord, hvilka de såsom ogudaktiga syndare
hafva talat mot honom." (Jud. 14, 15.)
Ty dem i Zion skall komma en Forlossare, och
dem, som sig omvånda från synderna i Jakob, sager
Herren. (Es. 59: 20.)
HTartill han skall komma. Men Herren
skall draga ut och strida emot desamma hedningar,
såsom han plågar att strida i stridstid.
72 KRISTI ANDRA TILLKOMMELSE.
Och hans fotter skola på den tiden stå på
oljeberget, som for Jerusalem ligger ostantill; och
oljeberget skall remna midt i tu stycken ifrån oster
allt intill vester ganska vidt ifrån hvart annat; så
att den ena hålften af berget skall gifva sig norrut,
och den andra soderut.
Och I skolen fly for denna dalen emellan mina
berg; ty den dalen emellan bergen skall råcka
intill Azal; och I skolen fly, likasom I uti fortiden
flydden for jordbåfningen i Ussia, Juda konungs tid ;
så skall Herren min Grud komma, och alla helige
med dig. (Sak. 14: 3—5.)
Si, jag vill utsånda min angel, den dår vågen
for mig bereda skall; och med hast skall komma
till sitt tempel Herren, den I soken, och for-
bundets ångel den I begåren; si, han kommer,
sager Herren Zebaoth. (Mal. 3: 1.)
Millenninm
eller
Kristi Fredsregering på jorden.
Satan skall blifFa banden och fred
skall råda på hela jorden. Och jag sag en
ångel nedstiga från himmelen, som hade nyckeln
till afgrunden och en stor kedja i sin hånd.
Och han grep draken, den gamle ormen, hvilken
år djåfvulen och Satan, och band honom for
tusen år.
Och han kastade honom i afgrunden och till-
slot och forseglade den ofver honom, på det att
han icke mer skulle forvilla folken, forr an de
tusen åren voro fnllåndade; dårefter skall han
varda lost for en liten tid.
MILLENNIUM. 73
Och jag såg troner, och de satte sig på dem,
och dem gafs domsrått; och jag sag de for Jesu
vittnesbords och Guds ords skull halshuggnas sjålar
och dem som icke hade tillbedit vilddjuret eller
dess bild och icke hade tagit market på sin panna
och på sin hånd, och de blefvo lefvande och regerade
med Kristus i tusen år.
Och nar de tusen åren hafva blifvit fullåndade,
skall Satan varda los ur sitt fangeise. (Upp. 20:
1-4, 7.)
Hvar och en skall sitta under sitt vintrad och
fikontråd utan fruktan; ty Herren Zebaoths mun
hafver det talat. (Mika 4: 4.)
Ulfvar skola bo tillsammans med lamm, och
parder ligga ibland kid; en liten pilt skall tillhopa-
drifva kalfvar och unga lejon och godeboskap.
Kor och bjornar skola gå i bete, och deras
ungar tillhopa ligga, och lejonen skola ata halm
såsom oxar.
Och ett spenabarn skall lust hafva vid en
huggorms hål, och ett afvandt barn skall stinga
sin hånd uti en basilisks kula.
Man skall ingen sarga eller fordårfva på mitt
heliga berg; ty landet ar fullt af Herrens kunskap,
likasom med hafvets vatten betåckt. (Es. 1 1 : 6 — 9.)
Man skall ingen oratt mer hora uti ditt land,
ej heller skada eller fordarf uti dina granser ; utan
dina murar skola heta salighet, och dina portar lof.
Solen skall icke mer skina dig om dagen, och
månens sken skall icke mer lysa dig; utan Herren
varder ditt eviga Ijus, och din Gud skall ditt
pris vara.
Din sol skall icke mer nedgå, eller din måne
tappa sitt sken; ty Herren skall vara ditt eviga
Ijus, och dina sorgedagar skola en ånde hafva.
1
74 MILLENNIUM.
Och ditt folk skola allesamman vara rattfårdige,
och skola besitta jorden evinnerligen ; såsom de
dår min planteringskvist och mina banders verk
åro, till pris. (Es. 60: 18—21.)
Ocb Herren skall vara en konung ofver alla
land ; på den tiden skall Herren vara en, och hans
namn ett. (Sak. 14: 9.)
Men riket. makten och valdet under hela him-
melen skall varda gifvet den Hogstes heliga folk,
hvilkens rike evigt år; och allt vålde skall tjåna
honom och lyda honom. (Dan. 7: 27.)
Alla Tings Återstållelse.
Allt skall återstållas såsom det var i
begynnelsen. Båttren eder dårfore och omvanden
eder. att edra synder må varda utplåuade, på det
att tider af vederkvickelse må komma från Herrens
ansikte. och att han må sånda den åt eder utkorade,
Jesus Kristus , hvilken himmelen maste upptaga
intill tiderna for alltings återstållelse, om hvilka
Gud af alder bar talat genom sina heliga profeters
mun. (Ap. 3: 19—21.)
Till dess att ofver oss utgjuten varder Anden
af boj den. Så skall då oknen varda till en åker-
mark, och åkermarken skall for en skog råknad
blifva.
Ocb ratten skall bo i oknen, och råttfårdigheten
blifva på åkermarken.
Och råttfardighetens frukt skall vara frid och
råttfårdighetens nytta skall vara evig stillhet och
såkerhet.
Så att mitt folk skall bo uti fridshus, uti trygga
boningar och uti skon'ro. (Es. 32: 15 — 18.)
ALLA TINGS ATERSTALLELSE. 76
AUa dalar sko la upphojda var da, och alla berg
och hogar skola fornedrade varda, ocli det ojamnt
år skall jåmnas, och det oslått år ykall slatt varda.
Ty Herrens hårlighet skall uppenbarad varda;
och allt kott skall tillsammans se, att Herrens mun
talar. (Es. 40: 4, 5.)
Och alla berg och kuUar flyttades från sina
rum. (Upp. 6: 14.)
De Dodas Uppståndelse.
Profetier oeh lOfYen om uppståndelsen.
Jag vet att min Forlossare lefver; och han skall
på sistone uppvåcka mig af jorden.
Och jag skall sedan med denna min hud om-
klådd varda och skall i mitt kott få se Gud.
Honom skall jag se ; och mina ogon skola
skåda honom och ingen annan. Mina njurar åro
fortårda i mitt skote. (Job. 19: 25 — 27.)
Ty du skall icke låta min sjal uti helvete och
icke tillstadja, att din Helige ser forgangeisen.
(Ps. 16: 10.)
Men dina doda skola lefva och med lekamen
uppstå igen. Vaken upp och berommen eder, I
som liggen under jorden; ty din dagg ar en gron
mark.s dagg, och jorden skall gifva ifrån sig de
doda. (Es. 26: 19.)
Men jag vill forlossa dem utur helvetet och
hjålpa dem ifrån doden; dod, jag skall vare dig ett
forgift; helvete, jag skall vara dig en plåga; dock
år trosten fordold for mina ogon. (Osea 13: 14.)
Jesus sade till henne : Din broder skall
uppstå.
4*
76 DE DODAS UPPSTÅNDELSE.
Marta sade till honom: Jag vet att han skall
uppstå i uppståndelsen på den yttersta dagen.
Jesus sade till henne : Jag ar uppståndelsen
och lifvet; den som tror på mig, han skall lefva,
om han an dor. (Joh. 11: 23 — 25.)
Men då jag nu har fått Ion af Gud står jag
annu i denna dag och vittnar infor både små och
Stora, sågande intet annat an hvad profeterna och
Moses hafva sagt skola ske, att ju Kristus skulle
lida och, såsom den forste af de dodas uppstån-
delse forkunna Ijus for folket och for hedningarna.
(Ap. 26: 22, 23.)
Som skall forvandla vår fornedrings kropp, så
att han varder lik hans hårlighets kropp, efter den
kraft, hvarmed han formår att åfven underlågga
sig allt. (Fil. 3: 21.)
Och han sade till mig: Du manniskobarn,
dessa benen aro hela Israels hus. Si, de saga nu:
Vi aro torra ben, och vart hopp ar ute, och vi åro
fortappade.
Dårfore profetera och sag till dem : Detta
sager Herren Herren : Si, jag skall upplåta edra
grifter och vill hamta eder, mitt folk, dårur och
låta komma eder uti Israels land.
Och I skolen fornimma, att jag år Herren, då
jag hafver oppnat edra grifter och haft eder, mitt
folk, dårur.
Och jag skall gifva min ånde uti eder, att I
skolen få lif igen, och jag skall såtta eder uti
edert land igen, och 1 skolen fornimma, att jag år
Herren. Jag talar det. och jag gor det ock, sager
Herren. (Hes. 37: 11—14.)
Forundren eder icke ofver dctta; ty en stund
kommer, då alla som åro i grifterna skola hora
hans rost.
DE DODAS UPPSTANDELSE. 77
Ocli de skola gå darutur, de som hafva gjort
det goda, till lif\ets uppståudelse , och de som
hafva gjort det onda till domens uppståndelse.
(Joh. o: 28, 29.)
Och har samma hopp till Gud, som dessa ock
hysa, att de dodas uppståndelse skall ske. både de
råttfårdigas och de orattfårdigas. (Ap. 24: 15.)
Verkliggjord genom Kristus. Denne Jesus
har Gud uppvackt, hvarom vi alla aro vittnen.
(Ap. 2: 32.)
Men ångeln svarade och sade till kvinnorna:
Rådens icke I; ty jag vet, att 1 soken Jesus, den
korsfåste.
Han år icke hår, ty han år uppståuden. såsom
han hade sagt. Kommen och sen rummet, dar
Herren har legat. (Matt. 28: 5, 6.)
Men den som Gud har uppvackt, han såg icke
forgångelse. (Ap. 13: 37.)
Och grafvarne oppnades och många de afsomnade
heligas kroppar stodo upp, och de gingo ut ur sina
grafvar efter hans uppståndelse och ingingo i den
heliga staden och uppenbarades for många. (Matt.
27: 52, 53.)
Kvinnor hafva återfått sina doda genom upp-
ståndelse ; andra hafva blifvit lagda på stråckbånk,
och icke velat mottaga befriel:ien, på det att de
skulle få en båttre uppståndelse. (Ébr. 11: 35.)
(Jag år) den lefvande; och jag var dod, och
se, jag år lefvande i evighetens evighet, amen;
och jag har nycklarne till doden och dodsriket.
(Upp. 1: 18.)
Ty såsom alla do i Adam, så skola ock alla i
Kristus goras lefvande ; men hvar och en i sin
78 DE DODAS UPPSTÅNDELSE.
ordning, Kristus såsom forstling, sedan de som tillhora
Kristus, vid hans tillkommelse. (1 Kor. 15: 22, 23.)
Ty om vi tro, att Jesus har dott och uppstått,
så skall ock Grud likaledes genom Jesus med honom
framfora dem som åro afsomnade.
Ty detta saga vi eder såsom Herrens ord, att
vi, som lefva och lamnas kvar till Herrens till-
kommelse , alls icke skola komma fore dem , som
aro afsomnade.
Ty Herren sjalf skall stiga ned från himmelen
med befallande rop, med ofverångelns rost och med
Guds basun, och de som hafva dott i Kristus skola
uppstå forst.
Darefter skola vi, som lefva och aro kvar,
tillika med dem bortryckas i skyar till Herrens
mote i luften, och så skola vi vara med Herren
alltid. (1 Tess. 4: 14—17.)
En n>rsta oeh en andra nppståndelse.
Men de andra doda blefvo icke lefvande, forr an
de tusen åren hade blifvit fullandade. Detta ar
den forstå uppståndelsen.
Salig och helig ar den som har del i den
forstå uppståndelsen. Ofver dem har den andra
doden ingen makt, utan de skola vara Gruds och
Kristi pråster och skola regera med honom i tusen
år. (Upp. 20: o, 6.)
Oiika grader af hiirlighet. Och det finnes
himmelska kroppar och jordiska kroppar, men en
år de himmelskas hårlighet och en annan de
jordiskas.
En ar solens hårlighet och en annan månens
hUrlighet och en annan stjårnornas hårlighet; ty
den ena stjårnan ofvergår den andra i hårlighet.
Så år det ock med de dodas uppståndelse.
Det varder sådt i forgånglighet, det uppstår i
oforgånglighet.
DB DODAS UPPSTÅNDELSE. 79
Det varder sådt i vanåra, det uppstår i har-
lighet. Det varder sådt i svaghet, det uppstår i
kraft.
Det varder sådt en naturlig kropp, det uppstår
en audlig kropp. Det gifves en naturlig kropp,
och det gifves en andlig kropp. (1 Kor. 15: 40 — 44.)
I min Faders hus åro många boningar; om så
icke vore, skulle jag hafva sagt eder det; jag går
bort for att bereda eder rum. (Joh. 14: 2.)
Jag kanner en man i Kristus, hvilken for
fjorton år sedan — om han var i kroppen eller
utom kroppen, det vet jag icke. Gud vet det —
vardt uppryckt ånda till tredje himmelen. (2 Kor.
12: 2.)
Den allmanna Domen.
Dom sikall hållas efter nppståndelsen.
Och jag såg de doda, stora och små, stå infor
tronen, och bocker upplåtos; och en anuan bok
vardt upplåten, som år lifvets, och de doda blefvo
domda enligt det som var skrifvet i bockerna, efter
sina gårningar.
Och hafvet gaf igen sina doda, och doden och
dodsriket gåfvo igen sina doda, och de blefvo
domda hvar och en efter sina gårningar.
Och doden och dodsriket blefvo kastade i den
brinnande sjon: detta ar den andra doden.
Och om någon icke fanns skrifven i lifvets
bok, vardt han kastad i den brinnande sjon. (Upp,
20: 12—15.)
Och många åro de, som under jorden sofvande
ligga, skola uppvakna ; somliga till evigt lif, somliga
till evig forsmådelse och blygd. (Dan. 12: 2.)
80 Den aLlmanna domen.
Och jag skall gora domen till ett rattesnore
och rattfårdigheten till en vigt; så skall haglet
drifva den falska tillflykten bort, och vatten skola
fora skårmen bort. (Es. 28: 17.)
Sådant sag jag, till dess stolar framsatte vordo,
och den Gamle satte sig, hvilkens klådnad var
snohvit, och håret på hans hufvud såsom ren ull;
hans stol var alltsammans eldslåga, och hans hjul
brunno som eld.
Och af honom utgick en lang eldstrimma; tusen
ganger tusen tjånte honom, och tio ganger hundrade
tusen stodo for honom; domen vardt hallen, och
bockerna vordo upplåtne.
Jag sag till for de stora ords skuil som det
hornet talade ; jag såg till, intill dess djuret dråpt
vardt, och dess kropp forgicks och i eld kastad
vardt, och de andra djurs valde också ute var; ty
dem var en tid och stund beståmd, hum lange
hvartdera vara skulle.
Dårefter skall domen hallen varda; så skall då
hans vålde borttaget varda ; så att han skall i grund
fordårfvad och forgjord varda.
Men riket, makten och valdet under hela him-
melen skall vaida gifvet den Hogstes heliga folk,
hvilkens rike evigt år ; och allt vålde skall tjåna
honom och lyda honom. (Dan. 7: 9 — 12, 26, 27.)
Och jag skall komma till eder och straffa eder
och skall vara ett snart vittne emot de trollkarlar,
horkarlar och menedare och emot dem, som våld
och oratt gora dagakarlen, ånkan och den faderlosa
och fortryckta fråmlingen och icke frukta mig,
sager Herren Zebaoth. (Mal. 3: 5.)
Si, en dag kommer, som brinna skall, såsom
en ugn; så skola då alla foraktare och ogudaktige
vara halm, och den tillkommande dagen skall upp-
DEN ALLMÅNNA DOMEN. 81
tanda dem, sager. Herren Zebaoth, och skall lamna
dem hvarken rot eller kvist.
Men eder, som mitt namn frukten, skall uppgå
råttfårdighetens sol, och salighet under hennes
vingar; och I skolen gå ut och in och våxa till
likasom godkalfvar.
I skolen trampa uppå de ogudaktige, ty de
skola varda till aska under edra fotter på den
dagen, den jag gora skall, sager Herren Zebaoth.
(Mal. 4: 1—3.)
Ty Manniskosonen skall komma i sin Faders
harlighet med sina åaglar och skall då lona hvar
och en efter hans gårningar. (Matt. 16: 27.)
Men Jesus sade till dem : Sannerligen sager
jag eder, att I, som hafven efterfoljt mig i den
nya fodeisen, skolen, når Manniskosonen skall sitta
på sin hårlighets tron, sitta åfven I på tolf troner
och doma Israels tolf slåkter. (Matt. 19: 28.)
Men når Manniskosonen kommer i sin harlighet
och alla heliga ånglar med honom, då skall han
sitta på sin hårlighets tron, och infor honom skola
forsamlas alla folk, och han skall skilja dem från
hvarandra, såsom herden skilj er faren ifrån getterna.
Och faren skall han stålla på sin hogra sida
och getterna på den venstra.
Då skall Konungen saga till dem som aro på
hans hogra sida : Kommen, I min Faders vålsignade,
och tagen i besittning det rike, som eder år tillredt
från vårldeus grundlåggning.
Då skall han ock saga till dem på venstra
sidan : Gån bort ifrån mig, I forbannade, till den
eviga elden, som år tillredd åt djåfvulen och hans
ånglar.
Och dessa skola gå bort till evigt straff, men
de råttfårdiga till evigt lif. (Matt. 25: 31—34, 41, 46.)
82 DEN ALLMANNA DOMEN.
Ty vi maste alla varda uppenbarade for Kristi
domstol, på det att hvar och en skall få igen sitt
lifs garningar, allt efter som han har handlat, ehvad
det år godt eller ondt. (2 Kor. 5: 10.)
Och menar du, o månniska, som domer dem
som gora sådant och sjålf gor detsamma, att du
skall kunna undfly Guds dom?
Hvilken skall gifva åt hvar och en efter hans
garningar, nåmligen evigt lif åt dem som med
tålamod i god gårning soka hårlighet och ara och
oforgånglighet ; men ofver dem som åro partisinnade
och icke lyda sanningen , utan oråttfårdigheten,
komma vrede och fortornelse.
Nod och trångmål ofver hvar månniskas sjal,
som gor det onda, .Tudens forst, så ock Grrekens!
men hårlighet och ara och frid åt hvar och en som
gor det goda, Juden forst, så ock Greken!
Ty alla som utan lag hafva syndat skola ock
utan lag varda fortappade, och alla som med lag
hafva syndat skola genom lag varda domde.
Ty icke åro lagens horare råttfårdiga infor
Gud, men lagens gorare skola domas råttfårdiga.
På den dagen når Gud skall doma månniskornas
hemligheter, efter mitt evangelium, genom Jesus
Kristus. (Rom. 2: 3, 6—10, 12, 13, 16.)
Den som forkastar mig och icke mottager mina
ord, han har en som domer honom; det ord, som
jag har talat. det skall doma honom på den yttersta
dagen. (Joh. 12: 48.)
Men du, hvarfor domer du din broder? Eller
du andre, hvarfore foraktar du din broder? Ty vi
skola alla stå for Kristi domstol. (Rom. 14: 10.)
Att gifva eder, som bedrofvens, vederkvickelse
med oss, når Herren Jesus varder uppenbar från
himmelen med sin makts ånglar, i eldslåga, for att
håmnas på dem som icke kånna Gud och icke lyda
DEN ALLMÅNNA DOMEN. 83
vår flerre Jesu Kristi evangelium, hvilka skola
lida straff, evigt fordårf ifrån Herrens ansikte och
från hans krafts hårlighet. (2 Tess. 1 ; 7 — 9.)
Ty om vi sjålfviljande synda. sedan vi hafva
fått sanningens kunskap, så står oss intet offer åter
for synder, utau en forskracklig forbidan af dom
och nit af en eld, som skall fortåra motståndarne.
Ty vi kånna den som sade: „Min år håmden;
jag skall vedergålla, sager Herren", och åter:
^Herren skall doma sitt folk." (Ebr. 10: 26, 27, 30.)
Om dessa har ock Enok, den sjunde från Adam,
profeterat, sågande: „Se, Herren kommer med
sina otaliga helgon for att hålla dom ofver alla
och straffa alla ogudaktige for alla de ogudaktig-
hetens gårningar, som de hafva ofvat, och for alla
de hårda ord, hvilka de såsom ogudaktige syndare
hafva talat mot honom." (Jud. 14, 15.)
Men de fega och de otrogna och de som hafva
ofvat styggelser och mordare och horkarlar och
trollkarlar och afgudadyrkare och alla lognare skola
få sin del i den sjo. som brinner med eld och
svafvel, hvilket år den andra doden. (Upp. 21 : 8.)
Gud, ett personligt Vasen.
9Iå.nniskaii år skapad i Gnds afbild.
Och Gud sade : Låt oss gora manniskan till ett
belåte, det oss likt år, den råda skall ofver fiskarne
i hafvet och ofver fåglarna under himmelen och
ofver fånaden och ofver hela jorden och ofver allt
det, som krålar på jorden.
Och Grud skapade manniskan sig till ett belåte,
till Guds belåte skapade han honom, man och
kvinna skapade han dem. (1 Mos. 1 : 26, 27.)
84 GUD, eTt personligt VÅSEK.
Med henne (tungan) valsigna vi Herren ocli
Fadern, och med henne forbanna vi mannislcorna,
som aro skapade till Guds afbild. (Jak. 3: 9.)
Herren besfiker Abraham. Och Herren
syntes honom i den lunden Mamre, dar han satt
vid sitt tjålls dorr, då hetast var på dagen.
Och som han upplyfte sina ogon och sag, då
stodo tre man for honom. Och då han såg dem,
lopp han eraot dem från sitt tjålls dorr och bugade
sig ned på jorden och sade: Herre, hafver jag
funnit nåd for dina ogon, så gack icke fram om
din tjånare.
Man vill håmta eder litet af vatten och två
edra fotter; och hvilen eder under trådet.
Och jag vill lågga for eder ett stycke brod,
att I vederkvicken edert hjårta; sedan gån I då
fram båttre, forty dårfore åren I komne till eder
tjånare. De sade : Gor, som du hafver sagt. (1 Mos.
18: 1—5.)
Han brottas med Jakob. Och han blef
på den sidan allena. Då brottades en man med
honom, till dess morgonrodnan uppgick.
Och då han såg, att han icke kunde ofver-
vinna honom, rorde han hans hoftsena, och strax
fortvinade hans hoftsena,
Och han sade : Låt mig gå, ty morgonrodnan
går upp; men han svarade: Jag slapper dig icke
med mindre du vålsignar mig.
Han sade: Huru heter du? Han svarade:
Jakob.
Han sade: Du skall icke mer heta Jakob utan
Israel. Forty du hafver med Gud och månniskor
kåmpat och hafver fått ofverhanden.
Och Jakob fragåde honom och sade : Huru
heter duV Men han sade: Hvi frågar du, huru
jag heter? Och han vålsignade honom dårsamma-
stådes.
GUD, ETT PERSONLIGT VASEN. é5
Och Jakob kailade dot rummet Piiuel, ty jag
hafver sett Gud under ausiktet, och miu sjal år
frålst vorden. (1 Mos. 32: 24—30.)
Han Tisade sig for ;!?Ioses samt andra
af Israel. Då stego Moses, Aron, Nadab och
Abihu och de sjuttio åldste af Israel upp och sago
Israels Gud; under hans fotter var såsom en skon
saphir och såsom en himmel, då han klar år. (2
Mos. 24: 9, 10.)
Men icke så min tjånare Moses , hvilken uti
mitt hela hus trogen år.
Muntligen talar jag med honom, och han ser
Herren, såsom han år, icke genom morka ord eller
liknelse; hvi hafven I då icke fruktat att tala emot
min tjånare Moses? (4 Mos. 12: 7, 8.)
Och når Moses kom in uci tabernaklet, så kom
molnstoden ned och stod i tabernaklets dorr och
talade med Moses.
Och allt folket såg molnstoden stå' uti taber-
naklets dorr och stodo upp och bugade sig, hvar
och en i sitt tjålls dorr.
Och Herren talade med Moses ansikte mot
ansikte, såsom en man talar med sin van.
Och Herren sade ytterligare: Si, hår år ett
rum når mig; dår skall du stiga uppå klippan.
Når då min hårlighet går framom , vill jag
såtta dig in i stenklyftan; och min hånd skall hålla
ofver dig, till dess jag kommer framom.
Och når jag tager min hånd af dig, skall du
få se mig på ryggen; men mitt ansikte kan man
icke se. (2 Mos. 33: 9—11, 21—23.)
Fadern och Sonen åro tTå. s&rskilda
personer. Och en rost kom ur skyn och sade:
Denne år min ålskade Son; honom horen. (Luk.
9: 35.)
86 Gub, ETT PBRSOKLIGT VA9EK.
Jag har utgått från Fadern och har kommit i
varlden ; åter lamnar jag vårlden och går till Fadern.
(Joh. 16: 28.)
Men han, full af den Helige Ånde, sag upp
mot himmelen och fick se Guds hårlighet och
Jesus, stående på Gruds hogra sida, och sade: Se,
jag ser himmelen oppen och Månniskosønen stå på
Guds hogra sida. (Ap. 7 : 55, 56.)
Då svarade Jesus och sade till dem: Sanner-
ligen, sannerligen sager jag eder: Sonen kan intet
gora af sig sjålf, utan hvad han ser Fadern gora;
ty allt hvad han gor, det gor likaledes ock Sonen.
Ty Fadern ålskar Sonen och visar honom allt
hvad han sjålf gor, och han skall visa honom
storre verk an dessa, på det att I mån forundra
eder. (Joh. 5: 19, 20.)
Hvilken, alldenstund han år hans (Guds) hårlig-
hets återsken och hans våsendes afbild och bar
allt med sin makts ord, har, sedan han genom sig
sjålf verkstålt en rening från synderna, satt sig på
Majeståtets hogra sida i hojden. (Ebr. 1 : 3.)
Varen så till sinnes, som Kristus Jesus var,
hvilken, då han var i Guds skepelse icke aktade
såsom ett rof att vara jåmlik Gud, utan utblottade
sig sjålf och antog en tjånares skepelse och vardt
lik månniskor och i åthåfvor funnen såsom en
manniska; han odmjukade sig sjålf och vardt lydig
intill do den, ja intill korsets dod. (Fil. 2 : 5 — 8.)
Den Helige Ånde ^r en person sårsklld
firån Fadern och Sonen. Men når Hugsvalaren
kommer, hvilken jag skall sånda eder ifrån Fadern,
sanningens Ånde, som utgår från Fadern, han skall
bara vittnesbord om mig. (Joh. 15: 26.)
Men Hugsvalaren, den Helige Ånde, hvilken
Fadern skall sånda i mitt namn, han skall låra
GUD, ETT PERSONLIGT VASEN. 87
eder allt och påminna eder allt hvad jag har aagt
eder. (Joh. 14: 26.)
De tre persouerna i gndomen Uro ett i
Tisdom, knnskap och makt. Få det att alla
må vara ett. såsom du, Fader, i mig och jag i dig,
att ock de må vara ett i oss, på det att varlden
må tro, att du har sandt mig.
Och jag har gifvet dem den harlighet, som du
har gifvit mig, på det att de må vara ett, såsom vi
åro ett, jag i dem och du i mig. (Joh. 17 : 21, 22.)
Andarnes Fornttillvaro.
Kristas ågde en f^rattillTaro hos Fadern.
I begyunelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud,
och Ordet var Gud.
Och Ordet vardt kott, och han bodde bland
oss, full af nåd och sanning, och vi skådade hans
harlighet. (Joh. 1 : 1, 14.)
Hvad då om I fån se Månniskosonen uppstiga
dit, dår han forr var? (Joh. 6: 62.)
Jag har utgått från Fadern och har kommit i
rårlden ; åter låmnar jag varlden och går till
Fadern. (Joh. 16: 28.)
Och nu, Fader, forhårliga du mig hos dig sjalf
med den harlighet, som jag hade hos dig, forr an
varlden var. (Joh. 17: 5.)
Hvilken val var forut beståmd fore vårldens
grundlåggning, men i de yttersta tiderna blifvit
uppenbarad for eder skull. (1 Petr. 1: 20.);
Och ingen har farit upp i himmelen utom den
som for ned från himmelen, Månniskosonen, som ar
i himmelen. (Joh. 3: 13.)
BB ÅNDARNES FORUTTILLVARO.
M.&nni(ili.auH giidomliga ursprung. Mina
albkade, vi åro uu Guds barn, och det ar icke
ånnu uppenbart livad vi skola varda, men vi veta,
att nar han varder uppenbar, skola vi blifva
lionom lika, ty vi skola se honom såsom han år.
(1 Joh. 3: 2.)
Vidare, vi hade våra kottsliga fader, som
agade oss, och for dem hade vi forsyn; skola vi
då icke mycket mer vara andarnes Fader under-
dåniga, att vi må lefva? (Ebr. 12: 9.)
Ty stoftet maste åter komma till jord igen,
såsom det varit hafver, och anden till Gud igen,
den honom gifvit hafver. (Pred. 12: 7.)
Och Herrens ord skedde till mig och sade:
Jag kande dig, forr an jag tillredde dig i moder-
lifvet, och utkorade dig, forr an du af modern fodd
vardt, och satte dig till en profet ibland många
folk. (Jer. 1: 4, 5.)
Hvar var du då jag grundade jorden? Sag
mig.
Då morgonstjårnorna tillsammans lofvade mig,
och alla Guds barn frojdade sig. (Job. 38: 4, 7.)
Utvalda f<&re Tiirldens grundlag^^niiig.
Vålsignad vare Gud och vår Herre Jesu Kristi
Fader, som har vålsignat oss med all andelig vål-
signelse i det himmelska, i Kristus; såsom han har
utvalt oss i honom fore v'arldens grundlåggning, att
vi skulle vara helige och ostraffliga infor honom,
och i kårlek forut beståmt oss till barnaskap hos
sig, genom Jesus Kristus, efter sin viljas vålbehag.
(Ef. 1: 3—5.)
I hopp om evigt lif, hvilket Gud, som
icke kan Ijuga , från eviga tider har utlofvat
(Tit. 1: 2.)
ANDARNES FORUTTILLTARO. 89
liåirjnugarna ^gde knnskap diiroiii. Och
då han gick dår fram, fick han se en man, som
var blind ifrån fodeisen.
Och hans lårjungar fragåde honom, sagande:
Rabbi, hvilken har syndat, denne eller hans for-
åldrar, så att han skulle fodas blind? (Joh. 9: 1, 2.)
Anden liknar den naturliga lekamen.
Det var sådt en naturlig kropp, det uppstår en
andlig kropp. Det gifves en naturlig kropp, och
det gifves en andlig kropp. (1 Kor. 15: 44.)
Sen mina hånder och mina fotter, att det år
jag sjålf; tagen på mig och sen. Ty en ånde har
icke kott och ben, såsom I sen mig hafva. (Luk.
^4: 39.)
Jag kånner en man i Kristus, hvilken for
fjorton år sedan — om han var i kroppen eller
utom kroppen, det vet jag icke. Gud vet det —
vardt uppryckt ånda till tredje himmelen.
Och jag vet, att densamme — vardt uppryckt
till paradiset och horde outsågliga ord, hvilka ingen
månniska får utsåga. (2 Kor. 12: 2 — 4.)
Anden år ododlig. Och då det brot det
femte inseglet, såg jag under altaret de månniskors
sjålar, som hade blifvit slaktade for Guds ords
skull och for det vittnesbords skuU, hvilket de
hade.
Och de ropade med hog rost och sade : Huru
lange, du helige och sannskyldige Herre, drojer du
att doma och att håmnas vart blod på dem som
bo på jorden?
Och åt hvar och en af dem vardt gifven en
hvit fotsid klådnad, och dem vardt sagt, att de
ånnu en liten tid skulle gifva sig ro, till dess talet
blifvit fuUt jåmvål af deras medtjånare och brSder,
hvilka skulle blifva dodade såsom de. (Upp. 6: 9 — 11.)
90 ANDÅRNES FORUTTILLVARO.
Ocb de anglar, som icke behollo sitt furstdome,
utau ofvergåfvo sitt eget hem, dem har han med
eviga bojor i morker forvarat till den stora domens
dag. (Jud. 6.)
Ty detta forgangliga maste iklada sig oforgang-
lighet, och detta dodliga iklada sig ododlighet.
Men nar detta forgangliga har iklådd sig
oforganglighet, och detta dodliga har ikladd sig
ododlighet, da skall det ord fullbordas, som år
skrifvet: „Doden år uppslukad i seger." (1 Kor.
15: .53, 54.)
Kristi Forsoning.
Fdratsågelser d&rom. Men han år sargad
for våra missgårningars skull och slagen for våra
synders skull; nåpsten ligger uppå houom, på det
att vi skulle frid hafva, och genom hans sar åro
vi helade.
Vi gingo alla uti villfarelse såsom får, hvar
och en såg uppå sin våg; men Herren kastade
alias våra synder uppå honom.
Men han år tagen utur ångest och dom ; bo
kan uttala hans lifslångd? Ty han år bortryckt
utaf de lefvandes land, då han for mitt folks miss-
gårningar plågad var.
Dårfore att hans sjal arbetat hafver, skall han
få se sin lust och nog hafva; och genom sin kunskap
skall han, min tjånare, den råttfårdige, många rått-
fårdiga gora, ty han bar deras synder.
Dårfore vill jag gifva honom ganska mycket
till byte, och han skall hafva de starka till rof;
dårfore att han gaf sitt lif i doden och vardt ogår-
ningsmån lik råknad och mångas synder bar och
bad for ofvertrådarne. (Es. 53: 5, 6, 8, 11, 12.)
KRISTI FORSONING. 91
Dagen dårefter såor Jobannes Jesus komma till
honom och sade: Se, Guds Lam, som borttager
vErldens synd ! (Job. 1 : 29.)
Kristus f ftriitbeståmd som ett offer f^re
Tilridens grnndl^ggning. Jag ar den gode
berden. Den gode berden låter sitt lif fur faren.
(Job. 10: 11.)
Vetande, att I icke med forgangliga ting,
silfver eller guld, bafven blifvit återlosta från edert
fåfångliga, fådernearfda lef verne, utan med Kristi
dyra blod, såsom ett felfritt ocb obesmittadt lams,
bvilken val var forut bestamd fore varldens grund-
låggning, men i de yttersta tiderna blifvit uppen-
barad for eder skull, som genom bonom tron på
Gud, bvilken bar uppvackt bonom från de doda
ocb gifvit bonom barligbet. på det att I skullen
bafva tro ocb bopp till Gud'. (1 Petr. 1 : 18—21.)
Ocb alla som bo på jorden skola tillbedja det,
de bvilkas namn från varldens grundlåggning icke aro
skrifna i det slaktade Lammets lifsbok. (Upp. 13: 8.)
Blygs dårfore icke for vår Herres vittnesbord,
ej beller for mig, bans fange, utan lid afven du for
evangelium efter Guds kraft, som bar frålst oss ocb
kallat oss med en belig kalielse, icke efter våra
garningar, utan efter sitt eget beslut ocb den nåd,
som ar oss gifven i Kristus Jesus från eviga tider,
men som nu bar blifvit uppenbar genom vår JFrålsares,
Jesu Kristi, uppenbarelse, bvilken bar tillintetgjort
doden ocb i Ijuset framburit lif ocb oforgångligbet
genom evangelium. (2 Tim. 1 : 8 — 10.)
Den nrsprnngliga eller s. k. arfsyndeu
f<>rsonad. Ty emedan doden kom genom en
månniska, så koin ock genom en manniska de dodas
uppståndelse.
92 KRISTI FORSONING.
Ty såsom alla do i Adam, så skola ock alla i
Kristus goras lefvaude. (1 Kor. 15: 21, 22.)
Dårfore, såsom genom en månniska synden har
kommit i varlden och genom synden doden, och
doden så har kommit till alla måuniskor, emedan
de alla hafva syndat. —
Såsom nu dårfore genom en ofvertrådelse for-
domelse kom ofver alla månniskor, så har ock
genom en råttfardighet råttfårdiggorelse till lif
kommit ofver alla månniskor.
Ty såsom genom den ena månniskans olydnad
de många hafva blifvit gjorda till syndare, så skola
ock genom den enes lydnad de många goras rått-
fardiga. (Rom. 5: 12, 18, 19.)
Och dårfore år han mediare for ett nytt forbund,
på det att, sedan dod har skett till återlosning
från ofvertrådelserna under det forrå forbundet, de
kallade skulle få det eviga arfvets lofte.
Ty dår ett testamente år, dår år det nod-
våndigt, att deus dod, som har gjort testamentet,
tillkommer, ty ett testamente blifver giltigt genom
doden, enår det aldrig har någon kraft, så lange
den lefver, som gjorde testamentet.
Och nåstan allt renas enligt lagen med blod,
och utan blodsutgjutelse sker ingen forlåtelse. (Ebr.
9: 15—17, 22.)
Men den som en liten tid varit mindre an
ånglarne, Jesus, se vi for dodens lidandes skull
kront med hårlighet och åra, på det att han af
Guds nåd skulle smaka doden for alla. (Ebr. 2: 9.)
Och han år forsoningen for våra synder, men
icke allenast for våra, utan ock for hela vårldens.
(1 Joh. 2: 2.)
Och de sjongo en ny sang, sågande: Du år
vardig, att taga boken och bryta hennes insegel,
KRISTI FORSONING. 93
ty du har blifvit slaktad och har kopt oss åt Gud
med ditt blod utur alla stammar och tungomål och
folk och folkslag. (Upp. 5: 9.)
Fdr^oniugen utverkar f<&rlåtelse fftr
personliga ofvertradelser blott på Tissa
Tillkor. Om vi saga, att vi hafva gemenskap med
honom, och vandra i morkret. så Ijuga vi och gora
icke sanningen.
Men om vi vandra i Ijuset, såsom han år i
Ijuset, bå hafva vi gemenskap inbordes, och Jesu
Kristi, hans Sons. blod renar oss från all synd.
(1 Joh. 1: 6, 7.)
Och likasom Moses upphojde ormen i oknen.
så maste Månniskosonen varda upphojd, på det att
hvar och en som tror på honom icke må forgås
utan hafva evigt lif. (Joh. 3: 14, 1.5.)
Ty fordenskuU arbeta vi och varda forsmådade,
att vi hoppas på den lefvande Guden, hvilken år
alla månniskor.^ frålsare, i synnerhet de troendes.
(1 Tim. 4: 10.)
Så hafven nu akt på eder sjålfva och på hela
lijorden. i hvilken den Helige Ånde har satt eder
till biskopar, att vårda Guds forsamling, hvilken
han har forvårfvat sig med sitt eget blod. (Ap.
20: 28.)
Och då han vardt fullkomnad , blef han for
alla dem som lyda honom en orsak till evig fråls-
ning. (Ebr. .o: U.)
Barns Vålsignande.
Spiida barn skola Tålsignas. Och de
buro fram barn till honom, att han skulle taga på
94 BARNS VALSIGNANDE.
dem, men larjungarne nåpste dem som framburo
dem.
Och når Jesus sag det, vardt han misslynt och
sade till dem: Låten barnen komma till mig och
formenen dem icke; ty sådana horer Gruds rike till.
Sannerligen sager jag eder : Hvilken som icke
mottager Guds rike såsom ett barn, han kommer
aldrig dår in.
Och han tog dem upp i famnen och lade hån-
derna på dem och vålsignade dem. (Marc. 10: 13 — 16.)
Anmårkningar. — Att dopa eller bestanka spåda barn ar
ett månniskobud, f<jr hvilket man icke kan finna det minsta
bevis i den heliga skrift.
Curcellæus skrifver: „Spada barns dop var under de tvenne
forstå århundraden efter Kristus alldeles okåndt . . . Sedan att
dopa spada barn infordes ej forr an i det tredje århundradet
efter Kristus. Fore den tiden finner man ej det minsta spår
daraf, ocb det infordes utan befallning från Kristus."
Den beryktade biskopen Jeremy Taylor sager: „Att, for-
medels Kristi handling, att viilsigna barnen, soka bevisa, det
spada barn skola diipas, ar fafangt, emedan det beviear ingen-
ting annat an att ej några biittre argument till forsvar for barn-
dopet kunna framdragas; och man kommer snarare daraf till
den ofvertygelsen, att Kristus viilsignade spada barn, men han
dopte dem ej. Spada barn bora foljaktligen ej dopas."
Herrens Nattvard.
Påbjuden $>>o]ii en åminnelse om Kristas.
Och når stunden var inne, satte han sig till bords
och de tolf apostlarne med honom, och han sade
till dem: Jag har hogeligen åstundat åta detta
påskalam med eder. forr ån jag lider; ty jag sager
eder, att jag icke mer skall åta dåraf, forr ån det
varder fullkoranadt i Gruds rike.
Och han tog en kalk, tackade och sarle: Tagen
honom och skiften eder emellan; ty jag sager eder,
HERRENS NATTVARD. 95
att jag icke skall dricka af vintrådets frukt, forr
an Gruds rike kommer.
Och han tog ett brod, tackade och brot det
och gaf dem, sågande: Detta ar min lekamen, som
for eder varder utgifven. Goren detta till min
åminnelse.
Sammalunda tog han ock kalken efter mål-
tiden, sågande: Denna kalk år det nya forbundet
1 mitt blod, som for eder varder utgjutet. (Luk.
22: 14—20.)
Den ar ett beligt sakrament. Och tackade
och brot det och sade: Tagen, åten. Detta år min
lekamen, som brytes for eder; goren detta till min
åminnelse.
Sammalunda tog han ock kalken efter måltiden
och sade: Denna kalk år det nya forbundet i mitt
blod; goren detta, så ofta I dricken, till min
åminnelse.
Ty så ofta I åten detta brod och dricken denna
kalk, forkunnen I Herrens dod, till dess han
kommer.
Dårfore, hvilken som o vårdigt åter detta brod
eller dricker Herrens kalk, han varder saker på
Herrens lekamen och blod.
Men profve en månniska sig sjålf, och åte så
af brodet och dricke af kalken.
Ty den som ovardigt åter och dricker, han
åter och dricker sig sjålf en dom, emedan han icke
domer rått om Herrens lekamen.
Dårfore åro ock bland eder många svaga och
sjuka, och många åro afsomnade.
Dårfore, mina broder, når I kommen tillsamman
for att åta, så vanten på hvarandra.
Men år någon hungrig, så åte han hemma, på
det att I icke mån sammankomma till dom. Om
det ofriga vill jag forordna, når jag kommer. (1
Kor. 11: 24—30, 33, 34.)
96 HERRENS NATTVARD.
Helighålleu af apoistlarna. Ocli hvar dag
voro de standigt och. endrågtigt i templet och
broto brod i hemmen och åto med hvarandra i
frojd och hjartats enfald och prisade Grud. (Ap.
2: 46.)
Fralsning for de doda.
Jesu ldf%e till rttfTaren på korset. Och
han sade till Jesus: Herre, kom i hag mig, då du
kommer i ditt rike.
Och Jesus sade till honom: Sanuerligen sager
jag dig: I dag skall du vara med mig i paradiset.
(Luk. 23: 42, 43.)
Jesu ånde bes5kte dodsriket medan
hans lekanien låg i grafven. Men Maria
stod och gråt utanfor grafven. Under det hon nu
gråt, lutade hon sig in i grafven och fick se två
angl ar i hvita klåder, sittande, den ene vid huf-
vudet, den andre vid fotterna, dår Jesu kropp
hade legat.
Och dessa sade till henne: Kvinna, hvarfor
gråter du? Hon sade till dem: De hafva tagit
bort min Herre, och jag vet icke hvar de hafva
lagt honom.
Och når hon hade sagt detta, vånde hon sig
om och fick se Jesus stå dår, och hon visste icke
att det var Jesus.
Jesus sade till henne: Maria! Hon vånde sig
om och sade: Rabbuni! det år måstare.
Jesus sade till henne: Ror icke vid mig; ty
jag har ånnu icke uppfarit till min Fader, men gå
till mina broder och sag dem: Jag far upp till
min Fader och eder Fader och till min Grud och
eder Gud. (Joh. 20; 11—14, 16, 17.)
FRÅLSNING FOR DE DODA. 97
Hans mission i d5dsriket. Ty afven
Kristus led en gang for synder, rattfardig for orått-
fårdiga; på det att han skulle fora oss till Gud,
val till kottet dodad, men lefvandegjord till anden,
i hvilken han ock gick åstad och predikade for
andarne i fångelset, som fordom icke trodde, nar
Guds långmodighet bidade i Noas dagar, då arken
byggdes, i hvilken få, det ar åtta sjålar blefvo
frålsta genom vatten. (1 Petr. 3: 18 — 20.)
Ty dårfore har evangelium blifvit predikat
åfven for de doda, att de val måtte i likhet med
månniskor domas till kottet, men i likhet med Gud
lefva till Anden. (1 Petr. 4: 6.)
Jesu verksamhet bland de dOda n>rat-
sagd. Sannerligen, sannerligen sager jag eder:
En stund kommer och år redan inne, då de doda
skola hora Guds Sons rost, och de som hafva hort
henne skola lefva. (Joh. 5: 25.)
Att de skola tillhopa sarakas såsom ett knippe
till gropen och skola inneslutne varda uti fånga-
huset och efter lang tid åter besokte varda. (Es.
24: 22.)
Jag Herren hafver kallat dig i råttfårdighet
och fattat dig vid handen och bevarat dig och
hafver gifvit dig till ett forbund i folket, hednin-
garne till ett Ijus; att du skall oppna de blindas
ogon och fora fångarne utur fångelse och dem, som
sitta i morkret, utur fångahuset. (Es. 42 : 6, 7.)
Herrens, Herrens Ånde år med mig, dårfore
hafver Herren smort mig; han hafver sandt mig
till att predika for de elånda, till att forbinda de
forkrossade hjårtan, till att predika de fångar for-
lossning och de bundna oppning. (Es. 61: 1.)
6
\)H FRÅLSNING FOR DE DODA.
Han skall for manniskorna bekSnna och saga:
Jag hafver syndat och illa gjort, och mig år åunu
for litet skett.
Han hafver forlossat min sjal. att bon icke
skulle komma i fordarf; utan mitt lif skulle få se
Ijuset.
På det han skall håmta hans sjal igen utur
fordårfvet; och Han upplyser honom med de lef-
vandes Ijus. (Job 33: 27, 28, 30.)
Ty du skall icke låta min sjal uti helvete och
icke tillstådja att din Helige ser forgångelse. (Ps.
16: 10.)
Dop f&r de cl4^da. Hvad skulle eljes de
gora, som låta dopa sig ofver (for) de doda? Om
i allmånhet doda icke uppstå, hvarfore låta de då
dopa sig ofver (for) de doda? (1 Kor. 15: 29.)
Anmarkningar. — Professor A. Hinderkopen, en tysk histo-
riker, sager: „I det andra och tredje århundradet trodde alla
de olika afdelninparna af den kristna kyrkan, for sa vidt som
deras uppteckningar gifva oss upplysning, att Kristus predikade
till de hadangångna andama." (Haleys Discrepancies of the
Bible.)
Biskop Aliard sager: „Jag forstår desea ord: (1 Petr. 3: 19)
att antyda att Jesus, under det hans lekamen låg i grafven, gick
till den plats hvarest de hadangångna andarna forvarap, och att
han dårstiides forkunnade sitt frålsningsverk — att han i verklig-
heten dår predikade frålsning for de hadangångna andama, som
vågrade att lyssna till Guds rost, når hans beslut om synda-
floden forkunnades for dem."
Bonen.
Bonens nj^d^iindiglietoehverkan. Bedjen,
och eder skall varda gifvet; soken, och I skolen
finna; klappen, och eder skall varda upplåtet; ty
hvar och en som beder,^,han får, och den som soker,
BONEN. 99
han finner, och for den som klappar varder upp-
låtet. (Matt. 7: 7, 8.)
Vaken och bedjen att I icke mån komma i
frestelse. Anden ar villig, men kottet år svagt.
(Matt. 26: 41.)
Sannerligen, sannerligen sager jag eder : Allt
hvad I bedjen Fadern i mitt namn, det skall han
gifva eder.
Hittills hafven I icke bedt om något i mitt
namn. Bedjen, och I skolen få, på det att eder
glådje må vara fullkomnad. (Joh. 16: 23, 24.)
Alltid tackande Gud och Fadern for allt i vår
Herres Jesu Kristi namn. (Ef. 5: 20.)
Ar någon bland eder sjuk, han kalle till sig
forsamlingens åldste, och de bedje ofver honom,
smorjande honom med olja i Herrens namn.
Och trons bon skall rådda den sjuke, och
Herren skall återstålla honom ; åfven om han har
begått synder, varder det honom forlåtet.
Bekånnen dårfore for hvarandra edra ofver-
trådelser och bedjen for hvarandra, på det att I
mån varda helade. En råttfårdig mans bon formår
mycket, dår hon år i verksamhet.
Elias var en månniska. af samma natur som vi,
och i en bon bad han, att det icke skulle regna,
och det regnade icke på jorden i tre år och sex
månader.
Och han bad åter, och himmelen gaf regn, och
jorden frambragte sin frukt. (Jak. 5: 14 — 18.)
Och som tid var till att offra spisoffer, gick
profeten Elias fram och sade: Herre Abrahams
Grud, Isaks och Israels, låt i denna dag knnnigt
varda, att du år Grud i Israel, och jag din tjånare,
och att jag allt detta efter ditt ord gjort hafver.
1 00 BONEN.
Hor mig, Herre, hor mig, att detta folket ma
veta. att du Herre år Gud; att du sedan må om-
vånda deras hjårta.
Då foll Herrens eld ned och uppbrånde brånne-
offret, veden, stenar och jord och uppslickade
vattnet i grafven. (1 Kon. 18: 36—38.)
Och då de hade bedit, skakades rummet, dar
de voro forsamlade, och de blefvo alla uppfylda
med den Helige Ånde och talade G-uds ord med
frimodighet. (Ap. 4: 31.)
Då dref Petrus ut dem alla och foll på sina
knan och bad och vande sig till kroppen och sade :
Tabita, stå upp, Och hon oppnade sina ogon, och når
hon fick se Petrus, satte hon sig upp. (Ap. 9: 40.)
I Cesarea var en man, vid namn Kornelius, en
hofvitsman vid den så kallade Italienska krigs-
skaran, from och gudfruktig med hela sitt hus,
gifvaude raånga alraosor åt folket och bedjande till
Gud alitid.
Han såg tydligen i en syn, ungefår vid nionde
timmen på dagen, en Guds ångel komma in till
honom och saga till honom: Kornelius!
Och han faste ogonen på honom och vardt
forfårad och sade : Hvad år det, Herre ? Och denne
sade till honom: Dina boner och dina almosor hafva
uppstigit till hågkomst infor Gud. (Ap. 10: 1 — 4.)
Men om någon af eder har brist på vishet,
han bedje dårom af Gud, som i enfald och utan
forebråelser gifver åt alla; och hon skall varda
honom gifven.
Men han bedje i tro, icke tviflande ; ty den
som tviflar år såsom hafvets våg; som af vådret
drifves och kastas.
Ty en sådan månniska tanke icke, att hon kan
få något af Herren. (Jak. 1. 5 — 7.)
101
Den patriarkalska Åktenskapsordningen.
Herrens erkannande af patriarkalskt
åktenskap och lagar angående detsamma.
Och Sarai, Abrams hustru, tog sin egyptiske tjånste-
kvinua Hagar och gaf henne Abram sin man till
hustru, sedan de hade bott tio år i Canaans land.
(1 Mos. 16: 3.)
Och skall foroka din sad såsom stjårnorna på
himmelen och skall gifva din sad alla dessa lander;
och igenom din sad skola alla folk på jorden val-
signade varda; darfore, att Abraham hafver varit
min rost horig och hafver hållit mina seder, mina
bud, mina stadgar och min lag. (1 Mos. 26: 4, 5.)
Gifver hon honom en annan, så skall han icke
forvågra denna hennes kost, klader och aktenskaps-
plikt. (2 Mos. 21: 10.)
Och Moses samtyckte att blifva når den
mannen. Och han gaf Moses sin dotter Zipora.
(2 Mos. 2: 21.)
Och Mirjam och Aron talade emot Moses for
hans hustrus skull, den Ethiopiskan, som han till
hustru tagit hade; dårf5re att han en Ethiopiska
hade till hustru tagit. (4 Mos. 12: 1.)
Skall ock ingen skokoson komma i Herrens
forsamling, ja ock efter tionde led, utan skall platt
intet komma i Herrens fCJrsamling. (5 Mos. 23: 2.)
Når broder bo tillhopa, och en dor utan barn,
så skall den dodas hustru icke taga> någon fråm-
mande man utantill; utan hennes svåger skall ingå
till henne och taga henne till hustru och uppfylla
svågerplikten emot henne. (5 Mos. 25 : b.)
Om någon hafver två hustrur, en som han kår
hafver, och en som han hatar, och de foda honom
102 DEN PATRIARKALSKA ÅKTENSKAPSORDNINGEN.
barn, både den kara och den okara, så att det
forstfodda år den okåras ; och tiden kommer, att
han skall at sitt barn utskifta arfvet, så kan han
icke gora den kåras son till forstfodde son for den
okåras forstfodda son; utan han skall erkånna den
okåras son for forstfodde sonen, så att han gifver
honom dubbelt af allt det på fårde år; forty den-
samma år hans forstå kraft, och honom horer forst-
fodsloråtten till. (5 Mos. 21: 15—17.)
Och David tog ånnn flera hustrur och frillor i
Jerusalem, sedan han var kommen ifrån Hebron ;
och honom vordo ånnu flera soner och dottrar
fodde. (2 Sam. 5: 13.)
Då sade Nathan till David: Du år den mannen.
Så sager Herren Israels Grud: Jag hafver smort
dig till en konung ofver Israel och hafver frålst
dig utur Sauls land och hafver gifvit dig din herres
hus, dårtill hans hustrur i din famn, och hafver
gifvit dig Israels hus och Juda; och år det icke
neg, vill jag ånnu det och det gSra dig dårtill. (2
Sam. 12: 7, 8.)
Dårfor att David gjort hade det Herranom
Ijuft var och var icke viken ifrån det Han honom
bjod, så lange han lefde, forutom i den handeln
med Uria, den Hetheen. (1 Kon. Ib: 5.)
Och Joas gjorde det Berranom vål behagade,
så lange pråsten Jojada lefde.
Och Jojada tog honom två hustrur, och han
fodde soner och dottrar.
Och Jojada vardt gammal och matt af alder
och blef ådå och var hundrade och trettio år
gammal, då han blef dod.
Och de begrofvo honom uti Davids stad ibland
konungarne, dårfore att han hade gjort vål med
Israel och med GKid och hans hus. (2 Kron. 24:
2, 3, 15, 16.)
DEN PATRIARKALSK A ÅKTENSKAPSOBDNINGEN. 103
Ocli Gideon hade sjuttio soner, som utaf hans
lander komne voro ; ty han hade många hustrur.
(Dom. 8: 30.)
Och på den tiden skola sju kvinnor fatta en
man och saga: Vi vilja sjalfva foda och klada oss;
allenast låt oss namnas efter ditt namn, att vår
forsmadelse må ifrån oss tagen varda.
Uti den tiden skall Herrens telning vara kår
och kostelig, och jordens frukt hårlig och skon med
dem, som behållne blifva i Israel. (Es. 4: 1, 2.)
Horen mig, I som efter råttfårdighet faren, I
som Herren soken; sen uppå klippan, dådan I af-
huggne åren, och uppå brunnsgropen, dådan I
utgrafne åren.
Sen uppå Abraham, eder fader, och Sara, den
eder fodt hafver; ty jag kailade honom, då han
ånnu ensam var, och vålsignade honom och for-
merade honom. (Es. 51: 1, 2.)
De svarade och sade till Honom: Abraham år
vår fader. Jesus sade till dem: Voren 1 Abrahams
barn, så gjorden I Abrahams gårningar. (Joh.
8: 39.)
Anmarkningar. — I ett verk kallat „Thelyphthora-', som for
omkring ett hundra år sedan blef utgifvet i London af den larde
d:r Martin Madan, finna vi talrika ojåfaktiga argument och hi-
storiska citat angående detta amne, men det inskrånkta utrymmet
tillåter oss ej att anfora flera an foljande utdrag :
„Polygami praktiserades antagligen mycket allmant bland
de forstå kristna . . . Samma forhallande tyckes åfven hafva
■varit rådande lang tid efter dem, ej blott bland folket, utan
åfven bland prasterskapet; ty omkring år 335 e. K. utfårdade
biskop Sylvester ett påbud, att hvarje prast skulle hafva blott
en hustru . . . Det bevises i Seldens „Uxor Hæbraica ' att poly-
gami var tillåtet ej blott bland judarna, utan åfven bland de
flesta nationer på jorden (1 Del sid. 192^.
Judarne och grekerna hade for sed att åkta tva eller tre,
ja, åfven flera hustrur samtidigt (sid. 244).
„Josephus sager, att det var seden bland judarne att lefva
tillsamman med ett flertal" (sid. 392).
104 DEN PATRIARKALSKA AKTENSKAPSORDNINGEN.
„Langt från att Jesus någonsin fordomde polygami, hvilket
man antager att han som en ny lagstiftare gjorde, sa namde han
det aldrig" (sid. 306).
,.Våra ledande reformatorer Luther, Melanchton, Bucer,
Zuinglius m. fl. forklarade enståmmigt, efter ett sammantråde i
Wittenberg for att behandla frågan: „om det var motstridande
den gudomliga lagen att en man hade tvenne hustrur på en
gang?" att „det icke var" — ocli på denna auktoritet tog land-
grefven Philip af Hessen en andra hustru medan den forstå
ånnu lefde" (sid. 212).
Naldius, den framstående danska teologen, som lefde i det
17:de århundradet, sager: „de forstå kristna, som voro polyga-
mister, syndade ej infor Gud, emedan de lefde under en sårskild
hushållning."
Zuinglius sager: „Apostlarna instiftade ej någon ny lag an-
gående polygami, men låmnade den såsom de funno den."'
Tionde.
Abrabam gaf tionde af allt byte. Men
Melkisedek, konung i Salem, bar fram brod oc-h
vin, och han var den hogste Guds pråst.
Och valsignade honom och sade : Vålsignad
vare du Abraham for Gud den hogste, den himmel
och jord tillhorer.
Och lofvad vare Gud den hogste som dina
fiender beslutit hafver i din hånd. Och honom gaf
Abram tionde af allt byte. (1 Mos. 14: 18—20.)
Och denne stenen, som jag upprest hafver till
en vård, skall varda ett Guds hus ; och allt det
du mig gifver, det vill jag gifva dig tionde af. (1
Mos. 28: 22.)
NOdvandigbeten af tiondelagens app-
fyllande. All tionde i landet, bade af landets
sad och af frukten af tran, hor Herren till och
skall vara helig Herranora.
Och allt tionde af få och får och af allt det
under staf går, det år en helig tionde Herranom.
(3 Mos. 27: 30—32.)
TIOKDE. 105
Du skall alla år afskilja tionden af all din
sads frukt, som utaf din åker kommer. (5 Mos.
14: 22.)
Och jag fornam, att Leviternas delar voro dem
icke gifna; for hvilken sak Leviterna och fångarne
voro bortflydda, hvar till sin åker till att arbeta.
Då straffade jag ofverstern och sade: Hvi ofver-
gifva vi Guds hus? Men jag forsamlade dem och
satte dem i sitt rum.
Och hela Juda lat komma fram tioude af sad,
vin och olja i dråtseln. (Neh. 13: 10 — 12.)
Och då det talet kom ut, gåfvo Israels barn
mycken forstling af sad, vin, olja, honung och alla-
handa årsvåxt på marken; och allahanda tionde
forde de in ganska mycket.
Forde ocksa Israels barn och Juda, som i
Juda stader bodde. tionde fram af fa och får och
tionde af det helgade, som de Herranom sin Oud
helgat hade, och lade en hop hår och en hop dår.
(2 Kron. 31 : 5, 6.)
Ty jag år Herren, den icke Ijuger; och I,
Jakobs barn, skolen icke allesammans forgås.
I hafven från edra faders tid allestådes afvikit
ifrån mina bud och icke hållit dem. Så omvanden
eder nu till mig, så vill jag ock vånda mig till
eder, sager Herren Zebaoth. Så sagen I då: Hvarut-
innan skola vi omvånda oss?
Ar det rått, att en månniska besviker Gud,
såsom I besviken mig? Så sagen I då: Hvarmed
besvika vi dig? Med tionde och håfoffer.
Dårfore åren och I forbanuade, så att aliting
forsvinner eder undan hånderna; ty I besviken
mig allesamman.
Men foren mig tionden allesamman uti min
tiondelada, att i mitt hus må spis vara; och be-
profven mig hårutinnan, sager Herren Zebaoth; om
106 TIONDE.
jag ock icke upplater eder himmelens fonster och
gjuter valsignelse ned tillfyllest. (Mal. 3: 6 — 10.)
Hedra Herren af dina agodelar och af all dia
årsvåxts forstlingj så skola dina lador fuUa varda,
och dina pressar med must ofverflyta. (Ord. 3 : 9, 10.)
Ve eder, skriftlarde och fariseer, I skrymtare,
att I gifven tionde af mynta och dill och kummin,
men hafven låtit fara det som år viktigare i lagen,
nåmligen domen och barmhårtigheten och tron!
Detta borde man gora och det andra icke låta.
(Matt. 23: 23.)
Ty denne Melkisedek, Salems konuug, Guds,
den hogstes pråst, som gick Abraham till motes,
når denne återkom efter att hafva slagit konungarne,
och vålsignade honom, åt hvilken Abraham ock
gaf tionde af allt, och hvilken forst, efter namnets
betydelse, år „råttfårdighetens konung", men sedan
ock „Salems konung", det år „fridens konung".
Och de af Levi soner, som få pråsttjånsten,
hafva befallning att enligt lagen taga tionde af
folket, det år, af sina broder, fastån dessa åro ut-
gångna af Abrahams land, men denna, som icke
har sin slåktledning från dem, har tagit tionde af
Abraham och vålsignat den som hade loftena.
Men utan all gensågelse får det mindre val-
signelse af det storre. (Ebr. 7: 1, 2, 5 — 7.)
Forfoljelse och de trofastas Beloning.
Fdrn>ljelse f&rutsagd af Fraisareu. Och
I skolen blifva hatade af alla for mitt namns skull;
men den som haller ut intill ånden, han skall
varda frålst.
FORFOLJELSE OCH DE TROFASTAS BELONING. 107
Och når de forfolja eder i en stad, så flyn till
en aunan; ty sannerligen sager jag eder: I skolen
icke hafva genomgått Israels stader, forr ånMånnisko-
sonen koramer. (Matt. 10: 22, 23.)
Då skola de antvarda eder till lidande och
drapa eder, och I skolen vara hatade af alla folk
for mitt namns skull. (Matt. 24: 9.)
Men fore allt detta skola de båra hånder på
eder och forfolja eder och antvarda eder till
synagogor och fångelser och draga eder fram for
konungar och furstar for mitt namns skull.
I skolen utlåmnas åfven af foråldrar och broder
och frånder och vånner, och somliga af eder skola
de doda. (Luk. 21: 12, 16.)
De skola utesluta eder från synagogorua, ja,
en tid kommer, då hvar och en som draper eder
skall mena sig gora Gud en tjånst.
Och detta skola de gora eder, emedan de icke
kånna Fadern, ej heller mig.
Detta har jag talat till eder, på det att I mån
hafva frid i mig; i vårlden hafven I betryck, men
varen vid godt mod: Jag har ofvervunnit vårlden.
(Joh. 16: 2, 3, 33.)
TrOst till dem, »om lida forfoljelse.
Jesus svarade och sade: Sannerligen sager jag
eder: Ingen år, som har ofvergifvit hus eller broder
eller systrar eller fader eller moder eller hustru
eller barn eller åkrar for min och evangelii skull,
som icke skall få hundrafaldt igen nu i denna
tiden, hus och broder och systrar och moder och
barn och åkrar, under forfoljelser, och i den till-
kommande vårlden evigt lif. (Marc. 10: 29, 30.)
Se, fordenskull sander jag till eder profeter
och vise och skriftlårde. Somliga af dem skolen I
drapa och korsfåsta, och somliga af dem skolen I
108 f6rFOLJEI.se OCH de TROFASTAS BET-ONINft.
gissla i edra syiiagogor och forfolja från den cna
staden till den andra, på det att ofver eder skall
komma allt rattfårdigt blod, som ar utgjutet på
jorden, från den rattfårdige Abels blod intill
Sakarias, Barakias' sons blod, hvilken I dråpten
mellan templet och altaret. (Matt. 23; 34, 35.)
Mina ålskade, forundren eder icke ofver den
glodhetta bland eder, som vederfares eder till
profning, likasom hånde eder något sållsamt, utan
i den man 1 deltagen i Kristi lidanden, så glådjens,
på det att I ock mån glådjas och frojdas vid hans
hårlighets uppenbarelse. (1 Petr. 4: 12, 13.)
Men så skola alla de, som vilja lefva gudligt i
Kristus Jesus, lida forfoljelse. (2 Tim. 3: 12.)
Saliga åro de som lida forfoljelse for råttfårdig-
hetens skull, ty dem horer himmelriket till.
Saliga åren I , når de forsmåda och forfolja
eder och, Ijugande, saga allt ondt mot eder for
min skull.
Glådjens och frojdens eder, ty eder Ion år stor
i himmelen; ty sammalunda hafva de forfoljt pro-
feterna, som voro fore eder. (Matt. 5: 10 — 12.)
Ja, om I an skullen lida for råttfårdighetens
skull, saliga åren I. „Frukten icke, såsom de frukta,
och låten icke forskråcka eder." (1 Petr. 3: 14.)
Salige åren I, når månniskorna hata eder och
når de forskjuta eder och forsmåda och bortkasta
edert namn, såsom vore det ondt, for Månnisko-
sonens skull.
Glådjens och frojdens på den dagen, ty se,
eder Ion år stor i himmelen; ty sammalunda gjorde
deras fader med profeterna.
Ve eder, då alla månniskor tala vål om eder;
ty sammalunda gjorde deras fader med de falske
profeterna. (Luk. 6: 22, 23, 26.)
fORFOLJELSE OCH BE TROFASTAS BELONING. 109
Om I blifven sraådade for Kristi namns skull,
saliga åren I. ty hårlighetens och Guds Ånde hvilar
ofver eder.
Dårfore bora ock de som lida efter Gruds vilja
anbefalla sina sjålar åt honom, såsom åt en trofast
skapare, med goda gårningar. (1 Petr. 4: 14, 19.)
Och en af de åldste svarade och sade till mig:
Hvilka åro desaa, som åro klådda i de hvita fotsida
klåderua, och hvarifrån hafva de kommit?
Och jag sade till honom: Herre, du vet det.
Och han sade till mig: Dessa åro de som komma
ur den stora bedrofvelsen; och de hafva tvagit
sina klåder och gjort dem hvita i Lammets blod.
(Uppb. 7: 13, 14.)
Somliga hafva fått lida bespottelser och
gisslingar och dårjåmte bojor och fångelse, blifvit
stenade, ihjålsågade, satta på prof, dodade med
svård, hafva gått omkring i fårskinn och gethudar,
nodlidande, plågade, misshandlade, hvilka vårlden
icke var vårdig, kringirrande i oknar och berg och
hålor och jordens klyftor. (Ebr. 1 1 : 36—38.)
Tåliuo<ligliet under lorfftljelse. Tagen,
mina broder, till foredome i lidande och i tålamod
profeterna, som hafva talat i Herrens namn.
Se, vi prisa dem saliga, som tåligt hafva lidit.
Jobs tålamod hafven I bort, och det slut han fick
af Herren hafven I sett; ty Herren år kårleksrik
och barmhårtig. (Jak. 5: 10, 11.)
Ty detta år nåd, om någon for samvetets skull
infor Gud foredrager bedrofvelser, då han lider
oråttvist.
Ty hvad berommelse år det. om I åren tålige,
då I for edra missgårningar varden slagne? Men
om 1 åren tålige, då I liden for goda gårningar,
det år nåd for Gud.
110 FORFOLJELSE OCM DE TROFåSTAS BELONING.
Ty dartill åren I kailade, medan åfven Kristus
har lidit for oss och låmnat oss en foresyn, på det
att I skullen efterfolja hans fotspår, hvilken icke
gjorde någon synd, och i hvilkens mun intet svek
vardt funnet, hvilken, når han blef smådad, icke
smådade igen, och når han led, icke hotade, utan
ofverlåmnade det åt den som rått domer. (1 Petr.
2: 19—23.)
Orsaker till f<&rf^]jelse. Om vårlden hatar
«der, så veten, att hon har hatat mig forr ån eder.
Voren I af vårlden, så ålskade vårlden sitt
«get; men emedan I icke åren af vårlden, utan
jag har utkorat eder ur vårlden, dårfore hatar
vårlden eder.
Kommen ihåg det ord, som jag har sagt eder;
en tjånare ar icke for mer ån hans herre. Hafva
de forfoljt mig så skola de ock forfolja eder; hafva
de hållit mitt ord, så skola de ock hålla edert.
Men allt detta skola de gora eder for mitt
namns skull, ty de kånna icke den som har sandt
mig. (Joh. 15: 18—21.)
Jag har gifvit dem ditt ord, och vårlden har
hatat dem, emedan de icke åro af vårlden, såsom
jag icke år af vårlden. (Joh. 17: 14.)
Helgelse.
Helgelse &r nOdv&ndig. Dårfore helgen
eder och varen heliga; ty jag år Herren eder Grud.
Och hallen mina stadgar och goren dem; ty
jag år Herren, den eder helgar. (3 Mos. 20: 7, 8.)
Faren efter frid med alla och efter helgelsen,
utan hvilken ingen skall se Herren. (Ebr. 12: 14.)
HELGELSE. 111
Varen fordenskull I fuUkomlige, såsom eder
himmelske Fader år fullkomlig. (Matt. 5: 48.)
Utan, såsom den helige, som har kallat eder,
varen ock I heliga i all eder umgångelse.
Ty det år skrifvet: „Varen heliga; ty jag år
helig." (1 Petr. 1: 15, 16.)
Affållingars Straff.
Synd mot den Helige Ånde tillgifTes
icke. Sannerligen sager jag eder: Alla synder
skola forlåtas månniskors barn, åfven de hådelser,
med hvilka de ån må håda, men hvilken som hådar
den Helige Ånde, han har icke forlåtelse till evig
tid, utan han år skyldig till evig dom. (Marc. 3:
28, 29.)
Och den tjånaren, som har vetat sin herres
vilja och icke beredt sig, ej heller gjort efter hans
vilja, han skall straffas med många slag. (Lnk. 12: 47.)
De affallnas hopplOsa stållning. Ty dem
som en gang hafva blifvit npplysta och smakat
den himmelska gåfvan och blitvit delaktiga af den
Helige Ånde, och smakat det goda Guds ord och
den tillkommande vårldens krafter, men sedan hafva
affallit, dem år det omojligt att åter fornya till
båttring, då de for sig på nytt korsfåsta och be-
spotta Guds Son. (Ebr. 6: 5, 6.)
Ty om vi sjålfviljande synda, sedan vi hafva
fatt sanningens kunskap, så står oss intet offer åter
for synder, utan en forskråckiig forbidan af dom
och nit af en eld, som skall fortSra motståndarne.
(Ebr. 10: 26, 27.)
1 12 ÅFFÅLLINGARS STRAPP.
Ty om de genom var Herres och JbValsares,
Jesu Kristi, kunskap hafva undkommit vårldens
besmittelser, men åter låta sig insnårjas i dem och
ofvervinnas, så har deras sista blifvit vårre an
det forstå.
Ty det vore båttre for dem att icke hafva
kant råttfårdighetens yåg, ån att, sedan de hafva
lårt kånna den, vånda tillbaka från det heliga bud,
som blifvit dem ofverlåmnat. (2 Petr. 2: 20: 21.)
Bocker, nåmda i Bibeln, som icke finnas
i den.
Dåraf sager man uti den boken om Herrens
strider: Den hoga bergklippan allt intill skyn och
intill Arnons back. (4 Mos. 21 : 14.)
Då stod solen stilla och månen desslikes, till
dess att folket håmnade sig på sina fiender. Ar
icke detta skrifvit i den frommes bok? Så stod
solen midt på himmelen och fordrojde gå ned så
når en hel dag. (Jos. 10: 13)
Och befallde, att man skulle låra Juda barn
bagen; si, det år skrifvet i den redliges bok. (2
Sam. 1: 18.)
Och Samuel sade folket all rikets rått och
skref det uti en bok och lade dét infor Herren.
Och Samuel låt allt folket ga, hvar och en i sitt
hus. (1 Sam. 10: 25.)
Hvad mer af Salomo, sågandes år, och allt det
han gjort hafver, och hans visdom, det år skrifvet
i kronikan om Salomo. (1 Kon. 11: 41.)
BOCKER, NAMDA I BIBELN, SOM ICKE FINNAS. 113
Men konung Davids garningar, både de forstå
och de sista, si, de åro skrifna ibland Samuels deu
siarens garningar och ibland den profeten Nathans
garningar och ibland Gads den siarens garningar.
(1 Kron. 29: 29.)
Hvad nu mer af Salomo sågandes ar, både om
hans forstå och om hans sista, si, det ar skrifvet
uti den profeten Nathans kronika och uti Ahias
profetia af Silo och uti de syner Jeddos den
siarens emot Jerobeam, Nebats son. (2 Kron.
9: 29.)
Men Rehabeams garningar, både de forstå och
de sista, aro beskrifne uti den profeten Semajas
och i Iddos den siarens garningar och upptecknade.
Och krigade Rehabeam och Jerobeam så lange de
lefde. (2 Kron. 12: 15.)
Hvad nu mer af Abia sågandes år och om
hans vågar och hans garningar, det år skrifvet uti
den profeten Iddos historia. (2 Kron. 13: 22.)
Hvad nu mer af Josaphat sågandes år, både
det forstå och det sista, si, det år skrifvet i Jehus
garningar. Hananis sons, hvilka han upptecknat
hafver uti Israels konungars bok. (2 Kron. 20: 34.)
Men hans soner, och summan, som under
honom forsamlad var, och Guds hus byggning, si,
de åro beskrifna uti historien i Konungaboken.
Och hans son Amazia vardt konung i hans stalle.
(2 Kron. 24: 27.)
Och om hans bon, och huru han bonhord
vardt, och alla hans synder och missgårningar och
rummet, dår han hojder uppå byggde och lundar
och afgudar uppstålde, forr ån han odmjuk vardt,
si, det år allt skrifvet ibland siarnes garningar. (2
Kron. 33: 19.)
114 BOCKER, NÅMDA I BIBELN, SOM ICKE FINNAS.
Och Jeremias jamrade sig ofver Josia; och alla
sångare och sångerskor hollo deras klagovisor ofver
Josua allt intill denna dag och gjorde en vedvånja
dåraf i Israel. Si, det år skrifvet i de klagovisor.
(2 Kron. 35: 25.)
Jag skref till eder i mitt bref, att I skullen
undvika umgånge med horkarlar. (1 Kor. 5: 9.)
Att hemligheten blifvit for mig kungjord genom
en uppenbarelse, såsom jag forut har i korthet
skrifvit. (Ef. 3: 3.)
Och sedan brefvet har blifvit låst hos eder, så
lagen, att det ock blifver låst i Laodiceernas for-
samling, och att åfven I fan låsa det bref, som
kommer från Laodicea. (Kol. 4: 16.)
Om dessa har ock Enok, den sjunde från Adam,
profeterat, sågande: „Se, Herren kommer med
sina otaliga helgon. ..." (Jud. 14.)
Emedan många hafva tagit sig fore att be-
skrifva de ting, som bland oss åro fuUkomligt vissa,
efter hvad de hafva meddelat oss, som af begyn-
nelsen varit ogonvittnen och ordets tjånare. (Luk.
1 : 1, 2.)
Blandade Åmnen i alfabetisk Ordning.
Andliga gåfvor. 1 Kor. 12, 13 och 14 kap.
Apostlar omtalas. Matt. 10: 2—4. Marc. 6: 30.
1 Kor. 12: 28. Ef. 4: 11.
Apostlarnas fullmakt. Matt. 18: 18— 20. 28:18—20.
Marc. 16: 15—18. Luk. 24: 46—49. Joh. 20: 23.
Apostater och ofvertradare blefvo utrotade. 4
Mos. 25: 6—18. 5 Mos. 13: 5—18. 1 Tim. 1:
19, 20.
BLANDADE AMNEN 1 ALFABETISK ORDNING. 115
Barns plikter emot foraldrar. Ef. 6: 1 — 3. 2 Mos.
20: 12. Ords. 1:8. 4: 1—4. 10: 1. 15: 20.
Beblandelse med uåra blodsforvandter forbjudes.
3 Mos. 18: 6—20.
^iskopar och deras plikter. 1 Tim. 3: 1 — 7. Tit.
1: 7.
Blod forbjudes att åta. 3 Mos. 17: 10—14. 3: 17.
5 Mos. 12: 16, 23—25. Ap. G. 15: 20, 29.
Broders forhållande till hvarandra. Matt. 18: 15 — 17.
Luk. 17: 3, 4.
Buden, de tio. 2 Mos. 20: 1—17.
Diakoner och deras plikter. 1 Tim. 3: 8 — 13.
Fil. 1 : 1.
Djur, åtliga och oatliga. 3 Mos. 11 kap.
Dryckenskap , fråsseri, kif och afund m. m. for-
bjudes. Luk. 21: 34. Rom. 13: 13. Oal. 5:
19—21. Ef. 5: 18. 1 Pe+.r. 4: 3.
Drommar. Job. 33: 14—17. Joel 2: 28. Matt. 1:
20. 2: 12. 27: 19. Ap. G. 2: 17.
Dåraktiga, svaga, oadla och foraktade har Gud
utvalt i stallet for visa, starka, ådlingar och
maktiga, på det att intet kott skall beromma
sig infor Gud. 1 Kor. 1 : 26—29. Matt. 1 1 :
25, 26.
Enighct i de heliges forsamling. Ap. G. 4: 32.
Joh. 17: 20—23.
Evangelium predikades for faderna. Ebr. 4:2. 1
Kor. 10: 1—5. Gal. 3: 8. Ap. G. 4: 12.
Fasta. Matt. 6: 16—18. Marc. 9: 29. Ap. G. 13: 2.
2 Kor. 6: 5. 1 Sam. 7: 6.
Fattiga, huruledes de skola behandlas. 5 Mos. 15:
7—11. 1 Joh. 3: 17. Jak. 2: 15, 16.
Forbannelser , som skola komma ofver dem, som
icke hålla Guds bud. 3 Mos. 26: 14-40. 5
Mos. 28: 15—68. Es. 24 kap. Jer. 11: 1—17.
116 BLANDADE ÅMNEN 1 ALFABETISK ORDNING.
Foreståndare omtalas. 1 Tim. 5: 17.
Forfoljelse maste Jesu efterfoljare lida. Matt. b:
10—12. 10: 22. Joh. 15: 20. 2 Tim. 3: 12.
Forsamlingens ambetsmån. Ef. 4: 11. 1 Kor. 12: 28.
Forsonlighet. Matt. 6: 14, 15. 18: 21—35. Luk.
17: 3, 4. 2 Kor. 2: 6—11. Ef. 4: 32. Kol.
3: 12, 13.
Fortal forbjudes. 3 Mos. 19: 16. Ps. 50: 20, 21.
Giftermål. 1 Kor. 7 kap.
Guds rike tillhor de fattiga. Matt. 5 : 3. Luk. 6 : 20.
Gåstfrihet. Ebr. 13: 1, 2. 1 Petr. 4: 9. Es. 58:
7—10.
Helige och helighet omtalas. Rom. 1: 7. 1 Petr.
1: 15, 16. 3 Mos. 11: 44, 45. 19: 2. 20: 26.
Herren hor ej de ondas boner. Ps. 66: 18. Ords.
15: 29. Es. 1: 1.5. Joh. 9: 31.
Hor forbjudes på det strangaste. 3 Mos. 19: 29.
20: 10—21. 5 Mos. 22: 13—30. Ap. G. 15:
20, 29. 1 Kor. 5 kap.
Hunger efter att hora Herrens ord. Amos. 8:
11—14.
Inbordes karlek, ett kannetecken på Jesu sanna
larjungar. Joh. 13: 35.
Israel, ett rike af pråster. 2 Mos. 19: 6. 1 Petr: 2: 9.
Jesus framtråder och predikar. Matt. 4: 17. Marc.
1: 14, 15. Luk. 3: 23. 4: 14, 15.
Jesus utvåljer och utsånder sina larjungar. Matt. 4:
18—22. 10 kap Marc. 1: 16 — 20. 3: 14—19.
6: 7. Luk. 5: 1—11. 6: 13—16. 9: 1—6.
10: 1—20.
Johannes doparen framtråder, predikar och doper.
Matt. 3 kap. Marc. 1: 1—8. Luk. 3: 1-22.
Joh. 1 : 19—36. 3: 23—36.
BLAKDADE ÅMNEN I ALFABETISK ORDNING. 117
Kristus kom icke for att upplosa lagen eller pro-
feterna, utan for att fullborda, Matt. b: 17.
Kristus må man icke bljgas for. Marc. 8: 34 — 38.
Kvinnor, goda och ouda. Ords. 31 : 30, Syr. 25
och 26 kap.
Kyskhet omtalas. 1 Kor. 6: 19, 20. 1 Tim. 4: 12.
Ords. 6: 23—35. 7: 5—27. 10: 17. Syr. 9:
1 — 11. 42: 12—20.^
Kårleken till Grud består uti att hålla hans bud.
1 Joh. 5: 3.
Lathet tadlas. Ords. 6: 6—11. Syr. 22: 1, 2.
Larare omtalas. Ap. G. 13: 1. 1 Kor. 12: 28.
Ef. 4: 11.
Loften, huru de bora hållas. 4 Mos. 30 kap. 5
Mos. 23: 21.
Plikter af man, hustrur, barn. tjanare och hus-
bonder. Ef. o och 6 kap.
Pråster omtalas. 2 Mos. 19: 6, 22. Ebr. 7 kap.
Pråster och profeter, som låra och spå for pen-
ningar. Mika 3: 11. Tit. 1: 10. 11. 2 Petr.
2: 1 — 3.
Profeter. Mose. 5 Mos. 34: 10. — Aron. 2 Mos.
7: 1. — Samuel. 1 Sam. 3: 20. — Elia. 1
Kon. 17—21 kap. — Elisa. 2 Kon. 2—9 kap.
— Barnabas och Saulos m. fl. Ap. Gr. 13: 1.
- Agabus. Ap. a. 11: 27, 28. 21: 10, 11. —
Se åfven 1 Kor. 12: 28. Ef. 4: 11.
Profeter, kånnetecken på sanna och falska. 5 Mos.
13: 1—5. 18: 20, 21.
Profeter, ej sånda af Gud. Jer. 14: 14. 23: 21.
27: 15. 29: 9.
Profetier om Kristi forstå tillkommelse. Es. 7: 14 — 16.
0: 6, 7. 53 kap. Mika 5: 1. Sak. 9: 9.
Saligheten år forst fullkommen efter kroppens for-
lossning i uppståndelsen. Rom. 8: 19 — 25. 2
Kor. 5: 1—7. Fil. 3: 20, 21. 1 Joh. 3: 2.
118 BLAND ADE AMNEN I ALFABETISK ORDNING.
Sjuka botas genom trons bon och smorjelse med
olj^ af de åldste. Jak. 5: 14, 15. Marc. 16: 18.
Sjuttio aldste omtalas. 2 Mos. 24: 1, 9. 4 Mos.
11: 16, 24, 25. Luk. 10: 1.
Skyddsanglar eller vaktande ånglar. 2 Kon. 6:
13—17. Ps. 91: 11, 12. Matt. 18: 10. Ap. G.
5: 19. 12: 7—11. Ebr. 1: 14.
Storsta ar alias tjanare. Matt. 20: 2.5—28. 23: 11.
Marc. 9: 35. Luk. 22: 24—27. Joh. 13: 4—11.
21: 9—13.
Synd emot den Helige Ånde tillgifves icke. Matt.
12: 31. Marc. 3: 29. Luk. 12: 10. Ebr. 6:
4—7.
Sattet, hvarpå medlemmar upptagas i forsamlingen.
Ap. G. 2: 38—47. 8 och 10 kap.
Tungans styrsel och ratta bruk. Jak. 3: 1 — 12.
Tusen år åro såsom en dag for Herren. 2 Petr.
3: 8. Ps. 90: 4.
Uppenbarelsens klippa. Matt. 16; 13, 19.
Yittnesbordets ark, tabernaklet och rokelsealtaret
forvaras. 2 Mak. 2: 4 — 9.
Vålsignelser, uttalade genom profetians gåfva ofver
Rebecka. 1 Mos. 24: 60. — Ofver Jacob. 1
Mos. 27: 27—29. — Ofver Esau. 1 Mos. 27:
39. 40. — Ofver Josef och hans soner och
broder. 1 Mos. 48: 15, 16. 49: 1—27.
Vålsignelser for dem som hålla Guds bud. 3 Mos.
26: 3—13. 5 Mos. 11: 13—15. 28: 1—14.
Ypperliga formaningar till de helige. Rom. 12 kap.
Gal. 6: 1—10. Fil. 2: 1-16. 1 Joh. 4 kap.
Jak. 2 kap.
Akta makar, huru de bora lefva tillsamman. 1
Kor. 7: 1—7.
BLANDADE AMNEN I ALFABETISK ORDNING. 110
Åldste omtalas. 2 Mos. 19: 7. 3 Mos. 4: 15. 1
Sam. 15: 30. Ap. (r. 11; 30. 14: 23. 15: 4.
20: 17. Jak, 5: 14.
,,Alsken edra ovånner." Luk. 6 : 27.
Anglarna frambara de heligas boner. Tob. 12: 19.
Upp. 8: 3, 4.
dfverheten. Rom. 13: 1—7. Tit. 3: 1.
Kyrko-Ceremoniers TJppkomst.
Foljaude år ett utdrag ur E. Evalds tidsregister
och J. L. Rohmans reformationshistoria.
Dopet forråttades ursprungligen genom ned-
doppning, så att den, som framstållde sig till dop,
bringades hel ocli hallen under vattnet, efter att
hafva aflagt en offentlig bekånnelse. E. E. sidan
64 och 138 II Del.
Ar 112 forordnade biskop Evaristus i Rom, att
ingen vigsel skulle erkånnas for giltig utan att
vara forråttad af en pråst. E. E. sidan 66 II Del.
o
Ar 122 inforde biskop Alexander i Rom vig-
vattnet och forordnade, att man skulle blanda
vatten i vinet vid utdelandet af altarets sakrament.
E. E. sidan 67 II Del.
Ar 152 befallde biskop Hyginius kyrko-in vigelse
och faddrar vid dopet. E. É. sidan 69 II Del.
Ar 172 forordnade biskop Anicetus i Rom att
brud och brudgum skulle vigas i kyrkorna. E. E,
sidan 71 II Del.
År 230 infordes'skriftemål. E. E. sidan 81 II Del.
Ar 241 infordes helgondyrkan och forboner for
de doda. E. E. sidan 83 II Del.
120 KYRKO-CEREMONIERS UPPKOMST.
Ar 252 antogs barndopet på en biskopsynod i
Kartago. E. E. sidan 87 II Del.
Ar 300 inforde man altare och messa. sam-
tidigt tog m^inkvåsendet sin begynnelse. E. E. sid.
97—98 II Del.
Ar 314 borjade man att uppfora praktiga kyrkor
och foretaga pilgrimsresor. E. E. sidan 103 II Del.
Ar 340 begynte man att uppfora kloster. B.
E. sidan 109 II Del.
Ar 400 begynte pråsterskapet att anvånda egna
och dyrbara ornater, sattes i stor ara och erhoU
vidstråckt makt. E. E. sidan 140 II Del.
Ar 427 borjade man att anvanda korstecknet,
och utskara kors i kyrkorna. E. E. sidan 176
II Del.
Ar 500 bestamdes, att fastan skulle råcka 40
dagar fore påsk, och forordn ades det, att man
under fastetiden endast skulle bruka vissa slag af
fodoåmnen. E. E. sidan 177 II Del.
Ar 600 borjade pråsterskapet att anvånda
messhakar. Biskoparne begynte att bruka dalma-
tiska lifrockar. samt ring och staf. E. E. sidan
208 II Del.
Ar 604 forordnade biskop Sabianus i Rom att
iufora kyrkklockor. E. E. sidan 211 II Del.
Ar 657 forbjod biskop Engenius pråsterskapet
att lefva i åktenskap. E. E. sidan 222 II Del.
Ar 671 forordnade påfven Vitulian att bruka
orgel och musik i kyrkorna, samt befallde, att det
latinska språket skulle anvåndas vid gudstjånsten.
E. E.^ sidan 224 II Del.
Ar 887 inforde påfven Enginius vattenprofvet.
E. E. sidan 273 II Del.
INNEHALL.
Sida
Forord I
De Sista Dagars Heliges Trosartiklar VII
Kronologi IX
Evangelium: Hvad evangelium ar , 1
Det år oforånderligt 2
Kunskap dårom erhålles genom bon 2
Kunskap dårom erhålles genom lydnad ... 2
Kunskap dårom erhålles genom uppenbarelse 2
De ringa åro kallade att forkunna det ... 3
Huru myndighet erhålles 4
Ansvaret som åligga dem som åro bemyn-
digade 4
Skall predikas i hela vårlden 5
Ofverensståmmande dårmed skola alla mån-
niskor blifva domda 5
Tron: Hvad tro år 6
fluru tro erhålles 6
År grundvalen till frålsningens plan 7
Trons nodvåndighet 7
Trons kraft och verkan 7
Tro på Gud 9
Tro på Kristus 10
Tro på den Helige Ånde 11
Tro på fortsatt uppenbarelse 12
Tro och gårningar: Frålsarens vittnesbord 13
Apostlarnas vittnesbord 13
Omvandelse: Ar nodvåndig 16
Frukterna, som bora folja en sann omvån- .
delse 18
Sida
Dopet: Nodvandigheten daraf 19
Dopets afsikt 20
Hvem skall dopas? 21
Dopets sått 22
Den Helige Åndes gåfva: Den Helige Ånde
utlofvad ^ 24
Hum den Helige Ånde erhålles 25
Andens verkan 26
Gudomlig fullmakt: Nodvandigheten daraf 28
Huru fullraakt erhålles 28
Prastadomet och de andliga gåfvorna: Prasta-
domets nodvandighet 30
Pråstadomets makt 31
Profeter och apostlar 32
Ofverstepraster 32
Sjuttio kallade 32
Åldste 33
Pråster 33
Lårare 34
Diakoner 34
Andliga gåfvor 34
De sjukas helande 36
Affallet: Forutsagt 37
De inre orsakerna 38
De yttre orsakerna 40
Skulle blifva allmånt 40
Vårldens nuvarande tillstånd forutsagt ... 41
Evangeliets återgifvande : Når och huru det skulle
ske 44
Uppenbarelser: Orsaken hvarfore uppenbarelse
upphorde 45
Nodvåndigheten af uppenbarelse 45
Uppenbarelse utlofvad 46
Ett stort verk skulle utforas i de sista
dagarna 47
Underverk skola utforas i de sista dagarna 47
Hedningarnas fullhet: Evangelium taget ifrån ju-
darna och gifvet at hedningarna 49
Sida
Herren skall i tidernas fullbordan uppresa
ett baner bland hedningarna, hvarefter
Israel åter skall blifva meddelaktigt af
evangelium 50
Israels Insamling: Loften gifna om ett evigt
arfland 51
Valsignelser lofvade åt Israel 54
Profetier angående Israels insamling 56
Hvarifrån och under hvilka forhållanden de
skola insamlas 60
Zion i de sista dagarna: Loften om Zions har-
lighet 63
Zion en tillflyktsort 64
Herren skall bo i Zion 65
Guds straffdomar i de sista dagarna: Stra£fdomar
som skola ofvergå dem som forkasta
evangeliet 66
Kristi andra tlllkommelse: Profetior darom 68
Tecken, som skola foregå hans andra till-
kommelse 69
fluru han skall komma 70
Hvartill han skall komma 71
Millennium eller Kristi fredsregering på jorden : Satan
skall blifva bunden och fred skall råda
på hela jorden 72
Alla tings återstållelse : AUt skall återstallas såsom
det var i begynnelsen 74
De dodas uppståndelse : Profetior och loften om
uppståndelsen 75
Verkliggjord genom Kristus 77
En forstå och en andra uppståndelse .... 78
Olika grader af harlighet 78
Den allmanna domen: Dom skall hållas efter upp-
ståndelsen 79
Gud ett personligt vasen: Manniskan ar skapad i
Gruds afbild 83
Herren besoker Abraham 84
Sida
Han brottas med Jakob 84
Han visade sig for Moses samt andra af
Israel 85
Fadern och Sonen åro två sårskilda personer 85
Den Helige Ånde ar en person, sarskild
från Fadern och Sonen 86
De tre personerna i gudomen åro ett i
visdom, kunskap och makt 87
Andarnes fdruttillvaro : Kristus ågde en forut-
tillvaro hos Fadern 87
Månniskans gudomliga ursprung 88
Utvalda fore vårldens grundlaggning .... 88
Lårjungarne ågde kunskap dårom 89
Anden liknar den naturliga lekamen 89
Anden år ododlig 89
Kristi forsoning: Forutsågelser dårom 90
Kristus forutbeståmd som ett offer fore
vårldens grundlaggning 91
Den ursprungliga eller s. k. arfsynden for-
sonad 91
Forsoningen utverkar forlåtelse for person-
liga ofvertrådelser blott på vissa vilkor. . 93
Barns vålsignande: Spåda barn skola vålsignas . . 93
Herrens nattvard: Påbjuden som en åminnelse
om Kristus 94
Den år ett heligt sakrament 95
Helighållen af apostlarna 96
Frålsning for de dbda: Jesu lofte till rofvaren på
korset 96
Jesu ånde besokte dodsriket, medan hans
lekamen låg i grafven 96
Hans mission i dodsriket 97
Jesu verksamhet bland de doda forutsagd . 97
Dop for de doda 98
Bonen: Bonens nodvåndighet och verkan 98
Den patriarkaislca åktenskapsordningen : Herrens er-
kannande af patriarkalskt åktenskap och
lagar angående detsamma 101
Sida
Tionde: Abraham gaf tionde af allt byte 104
Nodvandigheten af tiondelagens uppfyl-
lande 104
Fbrfdljelse och de trofastas betoning: Forfoljelse
forutsagd af Fralsaren 106
Trost till dem som lida forfoljelse 107
Tålmodighet under forfoljelse 109
Orsaker till forfoljelse 110
Helgelse: Helgelse ar nodvandig 110
AtTållingars stratF: Synd mot den Helige Ånde
tillgifves icke 111
De affallnas hopplosa stållning 111
Bocker, namda i bibeln, som icke finnes I den. . . 112
Blandade amnen i alfabetisk ordning 114
Kyrko-ceremoniers uppkomst 119
De sista Dagars Heliges Trosartiklar.
1. Vi tro på Gud vår evige Fader och på hans
Son, Jesus Kristus, och på den Helige Ånde.
2. Vi tro, att månniskorna skola blifva straffade
for sina egna synder, och ej for Adams ofver-
trådelse.
3. Vi tro, att alla manniskor kunna blifva
fralsta formedels Kristi forsoning, genom att åtlyda
evangeliets lagar och ordinauser.
4. Vi tro, att dessa ordinanser åro :
1) Tro på Herren Jesus Kristus.
2) Båttring.
3) Dop med begrafning i vatten till syn-
dernas forlåtelse.
4) flånders pålaggning for den Helige Åndes
gåfva.
5. Vi tro, att man må kallas af Gud genom
inspiration och ordineras af dem, som åro ratteligen
bemyndigade til I att predika evangelium och for-
råtta dess ordinanser.
6. Vi tro på den samma organisation , som
fanns i den ursprungliga kyrkan, namligen med
apostlar, profeter, evangelister, herdar, larare,
diakoner o. s. v.
7. Vi tro på det eviga evangeliets krafter och
gåfvor, namligen bedomande af andar, profetia,
uppenbarelser, syner, helbrågdagorelse, tungomål
och uttydning af tungomål o. s. v.
8. Vi tro på Guds ord, såsom det ar ned-
skrifvet i bibeln, så vidt som den ar riktigt ofver-
satt; vi tro också på Guds ord nedskrifvet i
Mormons bok och Lårdomens och Forbundets bok.
9. Vi tro allt det som Gud har uppenbarat,
allt det som han nu uppenbarar, och vi tro, att
han ånnu vill uppenbara flera stora och viktiga
ting, hånhorande till hans rike.
10. Vi tro på Israels verkliga insamling och de
tio stammarnes återforande, att Zion skall blifva
grundlagt på det vestra fastlandet (Amerika), att
Kristus skall personligen regera på jorden ett
tusen år, och att jorden skall blifva for.nyad och
återfå den paradisiska hårligheten,
11. Vi fordra den råttigheten att oforhindrat
dyrka Gud den Allsmåktige i ofverensstamraelse
med hvad våra egna samveten bjuda, och forunna
alla månniskor den samma råttigheten, att de må
tillbedja huru, hvar och hvem de behaga.
12. Vi tro, att det år riktigt att vara konungar,
presidenter och ofverhetspersoner underdåniga, och
att åtlyda, ara och vidmakthålla lagarna.
13. Vi tro, att enhvar bor vara råttskaffens,
sannfårdig, kysk, måttlig, vålgorande, dygdig, upp-
riktig och god emot alla. Vi kunna i sanning saga
med Paulus: Vi „tro allting, vi hoppas allting", vi
hafya titstått mycket och hoppas med Guds hjalp
kunna „fordraga allting". Vi eftertrakta allt, hvad
som år dygdigt, ålskvårdt, prisvårdt och godt.
Joseph Smith.
Kronologi.
1820. Tidigt på året hade Joseph Smith sin
forstå himmelska syn och var blott 14 år gammal.
Han såg två himmelska vasen: Fadern och Sonen.
1823. Den 21te September hade Joseph Smith
sin andra himmelska syn, idet ångelen Moroni g'å-
stade honom om natten i hårlig glans, och i synen
viste honom stallet hvar uppteckningarne , hvar-
efter Mormons Bok blef ofversatt, vore bevarade
ifrån gamla dagar. Nåsta dag gick han till stallet
och oppnade kistan och såg dem, men blef icke
tillåten att taga dem.
1827. Den 22de September erholl han af
samma angel nSmnda uppteckningar och under-
visning med hånsyn till deras ofversattning på
engelska, hvilket arbete påbegyntes strax darefter.
1829. Den 15de Maj blef Joseph Smith och
Oliver Cowdery meddelat det aronska prSstadomet
af ångelen Johannes den doparen, och med denna
myndighet dopte de hvarandra. I Juli månad gå-
stades Joseph Smith af Petrus, Jakob och Johannes,
fordom Kristi apostlar, och erholl det Melkisediska
pråstadomet, hvilket de sjålfva hade hår på jorden.
1830. Jesu Kristi Kyrka af Sista Dagars He-
lige blef organiserat den 6te April och åldster
blefvo ordinerade, den heliga nattvarden blef utdelt
for forstå gangen i kyrkan och likaledes blef hånders
pålåggning for den Helige Åndes gåfva utofvadt.
1834. Den 17de Februari. Det forstå presi-
dentskap af tre och ett Hogråd af tolf blefvo forst
organiserat.
1835. Den 14de Februari blefvo tolf apostlar
utvalde, hvilka senare låmnade Kirtland for att
begynna deras forstå mission.
1836. Den 27de Mars blef templet i Kirtland
invigd. Den 3je April blef det gåstat af Fralsaren,
Moses, Elias och Elisa — himmelska såndebud.
1837. Forstå missionarer reste till England.
1838. Grufliga forfolj eiser rasade, och många
blefvo mordade genom pobelvåld.
1841. Den forstå upplagan af Mormons Bok
blef tryckt.
1844. Den 27de Juni blef profeten Joseph
Smith och hans broder Hyrum Smith mordade i
Carthage fangeise af en pobelhop bestående af 1.50
man med svårtade ansikten och full bevapning.
1846. De helige blefvo utdrifna från Nanvoo
efter en strid med pobelhopen i forsvar af hustrur,
barn och agodelar.
1847. Det forstå ressallskap af helige ankom
till Salt Lake City, Utah, den 24de Juli, hvar de
strax begynte att anlågga stader och odla landet
genom konstvattning.
1850. Den 14de Juni ankommo apostel Erastus
Snow och åldsterna John E. Forsgren och Geo P.
Dykes till Kopenhamn, Danmark. De voro de
forstå missionårer sånda till Skandinavien, med
undantag af P. O. Hanson, som anlånde några
veckor forut.
1893. Templet i Salt Lake City blef invigd
den 6te April och for många dagar darefter, till
dess 75,000 helige hade ofvervarit invigningen. Tre
andra tempel voro forut fullbordade och invigda i
Utah.
BRIGHAM YOUNG UNIVERSITY
3 1197 20274 5581
1
Live Music Archive
Librivox Free Audio
Metropolitan Museum
Cleveland Museum of Art
Internet Arcade
Console Living Room
Books to Borrow
Open Library
TV News
Understanding 9/11